KONGLIGA SVENSKA 


VETENSKAPS-AKADEMIENS 


HANDLINGAR 


NY FÖLJD. 


SJUTTONDE BANDET. 


1879. 


STOCKHOLM, 1880—81. 
KONGL. BOKTRYCKERIET. 


x 
'w 
N 
kl 
1 Å ARIEN 
: I EET 
Y i 
É 


ANLAGTS 
DJ OSKUCD EUR HEN 


INNEHÅLL 


AF SJUTTONDE BANDET. 


Ueber die Bahn eines materiellen Punktes, der sich unter dem FEinflusse einer Centralkraft 


von der Form: Era (3 äl D e WE Ob VO TI ENE Gr TD ENG SS SRS ET Sr SS SE ODES sid. 
Beiträge zur Kenntniss der arctischen Diatomeen, von P. T. CLEvE und A. GRUNOW. Mit 

äl afelnipnebstölrklärungenees--cossooee SoA Ses ST nys ere See Nea a Eat Sen ten SE » 
Om Sveriges Hydrachnider, af C. J. NEUMAN. Med STAR Ta fl O reser DE BR Br SD Ne RA » 
Bidrag till nordvestra Sibiriens Insektfauna. Coleoptera, insamlade under expeditionerna till 

Obi och Jenisei 1876 och 1877, förtecknade af JOHN SAHLBERG. I. Med 1 tafla ..... » 
Återtagen af författaren. (EV MA BAM LA Fö Brr ) 


IMonograpbia Arihoniarum” Scandinaviae, auctore S. ALMÖuIsn ooo see » 


1— 67. 
"le, 
1—123. 7 
1—115.” 
1—069. £ 


l NK ERIAASDARE SINA SRA ONa 
Kd (UA LANGRE De UNDER 3 


BEER 


TEN a ONA 


RIPA Rn 


: 


, md 4 p 
vad a TUR 


JUN 19 1896 


KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 17. N:o! 


UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES, DER SICH UNTER 
DEM EINFLUSSE EINER CENTRALKRAFT VON DER FORM 


uu 
Rog 


BEW EGT. 


VON 


HUGO GYLDEÉEN. 


AN DIE K. SCHWED. AKAD. DER WISS. EINGEREICHT D. 8 JANUAR 1879. 


Sm 
STOCKHOLM, 1879. 


KONGL. BOKTRYCKERIET, 
P. A. NORSTEDT & SÖNER. 


ATG Å 


IK AN 


vp sYUAR td 
a Moi a 


Ån man zuerst anfing die muthmaassliche Beschaffenheit des Baues der transplane- 
tarischen Welt zu erwägen, erschien es nicht unwahrscheinlich, dass, wenn von einem 
Sternsystem iberhaupt die Rede sein konnte, eine Masse die öbrigen öberwiege und die 
Bewegungen der andern zum System gehörenden Körper in derselben Weise beeinflusse 
wie die Sonne im Sonnensystem die Bewegungen der Planeten. Fär diese Ansicht konnte 
indess aus der Erfahrung nicht nur keine Bestätigung gewonnen werden, sondern alle 
Einblicke in die Natur der Sternenwelt, die uns bisher gelungen sind, haben zu der ganz 
entschiedenen Ansicht gefihrt, dass von einer solechen Masse im Sternsystem keine Rede 
sein könne, wodurch freilich auch die Frage wieder eine offene wurde, ob die Sterne ein 
System im mechanischen Sinne bilden; entweder alle, auch die welche der Milchestrasse 
angehören, oder nur die uns näheren. Ohne iöber diesen Punkt bis jetzt entscheiden 
zu können, hat man es doch nicht unterlassen die Möglichkeit oder die Stabilität eines 
solchen Systems zu untersuchen, und man hat dabei gefunden, dass, wenn die Materie 
als gleichmässig im Weltraume vertheilt angesehen werden darf, die Kraft, welche die 
einzelnen Körper gegen den Mittelpunkt des Systems hinzuziehen strebt, der Entfernung 
von diesem Mittelpunkte proportional ist, dass mithin die Bahnen der einzelnen Körper 
Ellipsen sind, deren gemeinschaftlicher Mittelpunkt mit dem Schwerpunkte des Systems 
zusammenfällt. In der Natur trifft nun freilich die Annahme der gleichförmigen Massen- 
vertheilung nicht zu, indem die Materie doch iberwiegend in einzelnen Körpern concen- 
trirt ist, allein bei der Geringfögigkeit der einzelnen Anziehungen im Vergleich zu der 
Gesammtanziehung aller Körper, und bei der nahezu gleichförmigen Vertheilung der Sterne, 
därfte die erwähnte Hypothese der Warheit doch einigermaassen entsprechen. Indessen, 
mehr als eine erste Annäherung an die Wahrheit kann diese Hypothese doch nicht sein, 
und es entsteht daher die Frage, in welcher Weise sie verallgemeinert werden soll, um 
einer Vertheilung der Materie zu entsprechen, welche, wo möglich, mit der wirklichen 
noch etwas näher ibereinstimmt. 

Die Bemerkung liegt nun sehr nahe, dass, wenn auch im Sternsysteme keine 
Masse vorkommt, deren Wirkungen mit denen der Sonne auf die Bewegungen der Pla- 
neten vergleichbar wäre, in der Centralregion des Systems Massen von solchem Betrage 
doch vorhanden sein können, dass das Gesetz der Anziehung nicht mehr durch die 
einfache Formel 

R = ur 


4 GYLDEÉN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 


ausgedriäckt wird. In geringer Entfernung von dieser Region misste die Gesammt- 
anziehung iberwiegend von den centralen Massen abhängen und also von der Formel 


u 


2-5 
E 


wenigstens näherungsweise dargestellt werden können. Die Bewegungen innerhalb der 
Centralregion selbst können aber nur nach der Auflösung des Problems von n Körpern 
ermittelt werden, eine Auflösung die hier dadurch möglich wird, dass die Geringfägig- 
keit der Bewegungen und muthmaasslich beschränkten Anzahl der einzelnen Massen 
die Reihenentwicklung nach den Potenzen der Zeit erlauben wird. Freilich wärden 
wir durch eine solche Auflösung die Natur der Bewegungen nicht klar ibersehen 
können, wesshalb ein tieferes Eindringen in die Eigenthäimlichkeiten des besagten Pro- 
blemes för unsere astronomischen Ansichten stets von dem allerhöchsten Interesse und 
Gewicht sein wird. 

Wenn nun die soeben angedeuteten Ansichten dem Baue der Sternenwelt ent- 
sprechen, so können wir die Bewegungen der einzelnen Körper, sofern sie nicht grade 
in der Centralregion selbst, oder auch in deren nächster Nähe sich befinden, als von 
Kräften beeinflusst ansehen, die durch die Formel 


u 
fel! A 
pra Te Ul 


dargestellt werden, indem nämlich diese Formel eine Combination der beiden vorher 
erwähnten ist und diese als Specialfälle einschliesst. 

Die Veranlassung zu der in dieser Abhandlung mitgetheilten Untersuchung war 
also ursprönglich eine Frage, welche för die Stellarastronomie nicht ohne Bedeutung 
ist; das Interesse fir dieselbe wurde aber um ein Erhelbliches dadurch erhöht, dass 
sie auf eine sehr anziehende Anwendung der Theorie der elliptischen Functionen fihrte. 
Es gelang durch dieses gewaltige Hiölfsmittel den Radius-vector und die wahre Ano- 
malie, sowie. auch die rechtwinkligen Coordinaten des beweglichen Punktes in genögend 
einfacher Weise vermittelst elliptischer Transcendenten darzustellen. Die Grösse, welche 
hierbei als unabhängige Veränderliche angesehen wird, ist wiederum eime Function der 
Zeit, welche jedoch nicht direct gefunden wird, sondern erst durch Umkehrung des 
Ausdruckes ermittelt werden kann, der die Zeit als Function der unabhängigen 
Veränderlichen giebt. Um die unabhängige Veränderliche fär eine gegebene Zeit zu 
berechnen, ist also die Auflösung eines Problems erforderlich, welches mit dem Kepler- 
schen einige Ähnlichkeit hat; statt Kreisbögen in dieser Aufgabe treten aber elliptische 
Integrale in jener auf, wodurch das Problem der Umkehrung um Einiges erschwert 
erscheint. Vorkommenden Falles wird man durch zweckmässig angeordnete Annäherungs- 
methoden die numerische Rechnung bewerkstelligen können. 

Die Aufgabe, welche auf den folgenden Blättern behandelt werden soll, ist hier 
nicht zum ersten Male Gegenstand der Untersuchung. Indessen ist mir keine andere 
Behandlung der bewussten Aufgabe in die Hände gekommen, als die von LEGENDRE, 
welche in seiner »Traité des fonctions elliptiques» zu finden ist. Die Theorie der ellip- 
tischen Functionen ist aber seit der Herausgabe des erwähnten berihmten Werkes so 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o |. 5 


wesentlich umgestaltet worden, dass eime neue Bearbeitung des besagten Problems 
nicht unangemessen erschien. 


SW 
Indem wir, der obigen Annahme gemäss, för die Kräftefunction den Ausdruck 


u ; 
Ul 2 
U= EG SUST 


setzen, erhalten wir als Gleichungen der Bewegung: 


dc 
NT ÖR 
dEVEKOU 
di dy 
ARR 
0 


wovon wir indessen, weil alle drei Flächensätze gelten und indem wir die Ebene der 
ahn als xy-Ebene wählen, nur zwei anzusetzen brauchen. 


Fäöhren wir statt x und y Polarcoordinaten mittelst der Gleichungen 
z=-r Cosv 
YI Sun 


ein, so erhalten wir aus dem fär die zy-Ebene geltenden Flächensatze 


DR VG sq 


Ge 


wo c eime Integrationsconstante bedeutet. 
Ein zweites Integral giebt der Satz von der lebendigen Kraft, nämlich 


I 2 (TT) + (2) 2U—h 


dt dt dt 


(a 


2u 
= Mar” PS h 
r 


wobei die Integrationsconstante mit 4 bezeichnet wurde. 


LAGE da dv ; 
Durch Elimination von = erlangt man endlich 


dt 
dr XY? c du 
ET PN 


dt r? r 


Dieses Resultat lässt sich aus den urspränglichen Gleichungen unmittelbar, d. h. 
ohne Hilfe des Flächensatzes gewinnen; dabei fähre ich statt t eine neue Veränderliche 
u em, deren Zusammenhang mit t zunächst nur durch die Gleichung 

G= (0) | 
angedeutet werden soll. Ueber die Function f(u) kann später disponirt werden, um den 
Gang der Operationen möglichst zu erleichtern. 


6 GYLDEN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 


Die Gleichungen der Bewegung gehen jetzt in die folgende iber 
dz — de f"(u) [F( pe 
== Sn = (0 
duk de da 


nd ra svT 
du” du fa LF] dy 


Die Summe der Producte dieser Gleichungen mit x, resp. y, giebt uns 


NÄR ef MR TD a far sl SA 2 
dv IR "du DT [FC] [2 dx TY dy 
oder 
FR (CEN | TT 2) Fä) 
EE I (£) T IR (2 / du f'(u) 
= [DM (2 Fra 
Durch Multiplication mit SS und = gewinnt man ferner 
dz)? dy)? 
a ((ä) + of (u) (2) = CN 
du i Flu) Mdu du 
era sa BY — 
= AC) ( de Is du dy 


dU 


du” 


= 205 


woraus folgt 


(5) +(2) = —Iruwrm— 20), 


du 
ein Resultat, dessen Richtigkeit öbrigens sogleich einleuchtet. Unter Beröcksichtigung 
desselben erhalten wir aus der vorhergehenden Gleichungen 


Er (AE a or ET 
at) — re = If Fö hk + 20) 


Hier kann die Function f(u) nun so bestimmt werden, dass die Glieder 

(7 / dr flv) 

du du f'(u) 

sich gegenseitig aufheben. Zu dem Zwecke braucht man nur zu setzen 
Nv== 6 |rdu 


indem wir mit £ eine Constante bezeichnen, öber die noch disponirt werden kann. 


du 


Bericksichtigt man nun den Ausdruck för U, so gewinnt man augenblicklich 
1 dör 
dr = ht — 2 
oder 
1 (7 


2 
Er OMR LR DD = [MA 4 
BE = c++ 2u,r -— In us 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o l. 7 


drY? j 
welcher Ausdruck ebenfalls aus dem Werthe von (EE) hervorgeht wenn u statt t ein- 
dl 


gefuhbrt wird. 
I 


Weil der zuletzt gefundene Ausdruck för grosse Werthe von » stets negativ bleibt, 


Sd - pg 
aber doch auch positive Werthe haben muss, da sonst T nicht reelle Werthe annehmen 


kann, so folgt, dass die Gleichung 
== np c a 
0= c+ 207 
wenigstens zwei reelle Wurzeln haben muss; dass diese Wurzeln auch positive Werthe 


haben missen liegt in der Natur der Sache, da r seiner Natur nach stets positiv bleibt. 
Bezeichnen wir diese Wurzeln mit r, und r,, so haben wir 


—e+ UYur — hr? — ur" = — (r — y)(r — ny) 70 Nr + a) 


wobei folgende Bedingungsgleichungen bestehen missen 


2 4 
fö = fx 


Ole 

= = Yo = (0 ar TNA = Boa 
2u, = (6 = Fo) Ya TT FARDNA 

== Mr =S a 


a 
7 I (fa r fo) La 


0 = 
Aus diesen Gleichungen erhalten wir zunächst för die y folgende Ausdräcke 


20, 


Ur ET r, a r, = fra 
on (FR 35 Ta) 


womit ferner gefunden wird 
2u,T,Yr 

PS10A 2 
EN 5 us(r.73) 
lh a Te 

2u, 


20 9 
r, = Tr = (ri "2) 


Aus diesen Werthen geht hervor, dass die Constante c stets positiv angenommen 
werden muss, dass aber die Constante h positive und negative Werthe annehmen kann; 


CC = 


hk = 


sie ist negativ, wenn 
20, 


d (FE ar BA ro) 


Man findet ferner, dass die drei y immer positive Werthe haben, mithin dass die 


Gleichung 
-— Pp 2 
0V=0f I APA Va 
entweder zwei negative oder zwei imaginäre Wurzeln hat. 


Wenn 


8 GYLDEN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 


so hat man 
fo RAR VT = ön Ar (Pr a PAT) 
= BT JG fb) 


Hat wiederum wu, den Werth Null, so verschwinden auch y, und y,, wodurch 


d1 å : É 5 
der Werth von (5) sich auf ein Polynom zweiten Grades reducirt. 


du 
Wir unterscheiden nun die beiden Fälle, wo in dem einen die Wurzeln negativ 
sind und in dem anderen imaginär. Im ersten Falle setzen wir 


4 rd ar et = (ANDE ar VD 
y = Ju Fv 


y = 3uUu —v, 
bä FV ul, + fö) 
Su 
y=1 i ffa NE Er ER 
| fä Pa) PI 


Der zweite Fall tritt ein wenn 
Su, 
Ty AE 


oja sir 


wodurch för y' und y" die Ausdräcke (i = V —1) 
= ur iv 


7 
yn = uu — ii 


und erhalten alsdann 


wO 


> DR — TAG 


wir setzen jetzt 


erhalten werden. 


För den ersten Fall erhalten wir also, unter Bericksichtigung der soeben er- 
mittelten Werthe, 


2” a 2 
vs EN 


und för den zweiten 
k FO 2 
yo Fr + ar = fa) 


Der Specialfall, wo u, = 0, fällt unter den zweiten allgemeinen; man hat alsdann 


Ein dritter Specialfall tritt ein, wenn 
= 0, 
also wenn du 
Ural 2 ut, r. r 2, 
T, +”; ua ( 2 = 2) , 
dann wird 


r r 2 
70 ANT Hat” = a | - et) 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o |. 9 


I 


Wir werden jetzt die verschiedenen Fälle besonders behandeln und machen mit 
dem ersten Specialfall den Anfang. Derselbe liesse sich allerdings einfacher direct 
erledigen, d. h. ohne Einfihrung der Veränderlichen u statt t; der jetzt eingeschlagene 
Umweg wird indessen nicht ganz ohne Interesse sein. Ueberdies durfte, schon der 
Vollständigkeit wegen, die Behandlung dieses Falles nicht bei Seite gelassen werden. 

Wir haben also, indem wu, gleich Null angenommen wird, 


In diesem Ausdruck setzen wir 
jä ra = Ti 
SM 
1— k£? Sin p? 


und bestimmen die Constante £, uber die wir noch disponiren können, in der Weise, dass 
r: Puss = 1 
Nach gehörigen Reduktionen erhalten wir hieraus 
dip 
VIK Sin gp? 


due 


womit ferner gefunden wird: 
gp = am u, mod .k 
gr SE 
4 am u 
= AlcCoam u. 


Mit diesem Werthe von » finden wir nun fär die Zeit den Ausdruck 


a 


if 
= VE coam u du 


oder 

Max (6 DE (KV), 
indem wir mit V wt, die Integrationsconstante und mit K das vollständige elliptische 
Integral erster Gattung bezeichnen. 


Erwägen wir, dass in dem jetzt behandelten Falle die Constante c durch den 
Ausdruck 


2) 2 
C = MaTiT2 
gegeben ist, so finden wir fir das Differential des Winkels v, den wir die wahre Ano- 
malie nennen wollen 


dv = ÅA am udu, 
woraus folgt 


v, Fv = am u 
Sollen t, u und v gleichzeitig Null werden, so muss 
Milne 
aln. = 3 


7 


a 


v, = 0 


[9 
EK. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 17. N:o 1. 2 


10 GYLDÉN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 


Hiernach finden wir endlich 
MITER 00 Vi 

Cosv=A 

Vi—FR (Cos V ut)” 
| Sin V uot 

Sinv=— = 

NOTE (Cos V ut)? 
= fa NIE (Cos V ust)? 


und, weil 
2 
2 
== 20 


ra 


z = r Cosv = r, Cos V ust = 7, sn (K — u) 
Y = 1 Sin v| = ra Sin V ut = ra en (K—w) 


Will man die wahre Anomalie direct durch die Zeit ermitteln, so hat man den 
Ausdruck 


Tr, V usdt 

ra 1 —k (CosV ut)” 

zu integriren. Wir finden jedoch sogleich 

SRK V usdt 

71 (CosV ut)? (1 + (FJ (tang V tet) ) 


woraus man unmittelbar erhält 


dv 


ra 
v = are tang — tang V ut 
ra 


Aus diesen Ausdräcken ist ersichtlich, erstens dass die Winkelgeschwindigkeit 
unabhängig von den absoluten Werthen von r, und r, ist, dann aber dass die Winkel 


= : SOM 7 3 a 
v und YV set oleichzeitig die Werthe 0, PKORS KOREA annehmen; die entsprechen- 
den gleichzeitigen Werthe des Winkels wu sind 0, K, 2K, 3K, u. s. w. — Während 


einer jeden Periode erreicht der Radius-vector zweimal den Maximalwerth r. und zwei- 
mal den Minimalwerth 7. 


Die absolute Geschwindigkeit ergiebt sich aus der Formel 
drY da ; | | 
(ar) SE (Gl = (Ran 0 — F)5 


sie schwankt demnach zwischen mur; und ur;; för einen gegebenen Körper ist sie um 
so grösser, je näher sein Radius vector dem Minimalwerthe kommt. 


Aus der leicht gefundenen Gleichung 


ist ibrigens ersichtlich, dass die Bahn eine Ellipse ist, deren Mittelpunkt mit dem 
Anfangspunkte der Coordinaten zusammenfällt. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. ÅZ. N:o Il. i 


Die Bemerkung, dass die Länge des durchlaufenen Bogens sich sehr leicht mittelst 
u ausdräcken lässt, dirfte schliesslich nicht ohne Interesse sein. Man hat nämlich, 
indem der Bogen durch s bezeichnet wird, 


ds = V de? + dy” 
= dn (KK vu) Väder (K= du 
= — pr [dn (K — u)f du 
Die Länge des Bogens ist demnach durch ein elliptisches Integral zweiter Gattung 


ausgedrickt, wobei das Argument ein elliptisches Integral erster Gattung mit einer, der 
Zeit proportionalen Grösse als obere Gränze ist. 


$ 4. 


Die Entwicklung des Integrales zweiter Gattung ist mehrfach gegeben worden; 
jedoch däörfte die folgende Methode, die vielleicht neu ist, ihrer Kirze wegen hier einen 
Platz verdienen. Vorausgeschickt soll dabei em Theorem werden, das zwar nicht un- 
bekannt ist, in den gewöhnlichen Lehrbächern aber vermisst wird, oder wenigstens 
nicht in der Form vorkommt, wie es hier gebraucht wird. 


Es sel nun 


und q die in der Theorie der elliptisehen Functionen bekannte Grösse, so ist 


amg a (= Va [LR OT = 
(1 — gt FRAN 


z+3 in = 
statt z, so hat man iberall gt statt f zu SR die obige Formel giebt also 


26am (a + ix') RNE SE JA LE fr) —=4 NA ET q't') le oll 
= (fo (il mc ) IG ER ft) a TR NG qe) | 


Nach einer bekannten Formel findet man hieraus 


e 


Schreibt man 


e 


26am [25 a + ik”) 


e = — kil sn 


2K, e) 


WO 
1— VIP 
1+V1—F 


und K, das zur Modul £, gehörende vollständige Integral erster Gattung bedeutet. Es 


för, = 


: A ; é 4 2i am (=: + ig') 
ergiebt sich aus diesem Theoreme, dass die Entwicklung von e z ; nach den 
Vielfachen von « eine reine Cosinusreihe ist. 
Nach diesen Vorbereitungen stellen wir die Entwicklung 
FRE 
2i am 


0 = fly st Bh? 25 än de 
a a (Rn rn 0 AN 


12 GYLDEN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 


a O o SARI 1 . 
auf; dieselbe convergirt offenbar noch wenn + tin + statt x eingefirhrt wird, aus wel- 
chem Grunde auch die folgende Gleichung besteht 


ST 
TR FE föl 


Da aber diese Reihe bloss Cosinusse RR darf, so missen folgende Gleichungen 


2K 
2i am (FE: + ik) 
Få 


e 


bestehen 
Ha = ff 
Ho. = Hq' 
U. 8. W. 


Hiernach findet man 


7 


2 
Cos 2 am = = Byt ALT 4) Cos 20 Al 9) Cosa o 
DI 


= EL Tf) Sin 20 -- Hl gg Sn Age 


Sin 2 am 


Die Coefficienten der Sinusreihe können aber RA durch Differentiation von 


2K a 2 2 
= Om Ir 08 2 SR 1 Cos 42 +. 


gefunden werden. Es ergiebt sich auf solche Weise 
2K | 7 


(- 7 = = 3 On 2 
Sin 2 am — £ la Bor ID 20 


a TAS an SER I 


q 
wodurch wir folgende Ausdräöcke fär die Coefficienten H gewinnen 
16 / zz Y 
EF de TER0 ; 
16 (TN 20 
Be Fb etTdL d 
16 NN 30 
= Fler) 0 
CR NE (SE ORD 
U. S. W. | 
Mit der Bestimmung dieser Coefficienten ist unsere Aufgabe erledigt; denn wir können 


oK Y EN 


5 å ; 2K RE 2K 
nun unmittelbar die Reihe för Cos 2 am > 7 also auch die fär (sn TT oder |ldn = 


aufstellen, wonach die Constante AM, sich findet indem « gleich Null gemacht wird. 


[ 5. 


Dem im $ 4 behandelten Probleme werde ich eine zweite Lösung hinzufögen, die 
zwar nicht einfacher als die vorhergehende ist, sondern eher complicirter, welche hier 
aber einen Platz verdient, weil sie auf die Form fiöhrt, durch welche wir später die 
Lösung des allgemeinen Falles darstellen werden. Durch BEinföhrung gewisser Gränz- 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o Il. 13 


werthe in den Ausdräöcken, die wir för den allgemeinen Fall finden werden, können 
wir die Formeln, welche jetzt abgeleitet werden sollen, wiederfinden und demgemäss 
die Richtigkeit unserer Analyse verificiren. 


Wir setzen jetzt 
= fa 


7 r Fn 


IR St 
EET ST 


werden alsdann diese Werthe in die Gleichung 


BN usdu = 


und 


dr 
VG) — rr) 


eingefiuhrt, so erlangen wir, nachdem /f aus der Gleichung 


bestimmt worden ist, 


LA 


(OkY = 


Sin y?” 
eme Formel, bei deren Integration wir die Constante sogleich weglassen werden, damit 
u und w gleichzeitig durch Null gehen sollen. 

Die gefundene Gleichung giebt uns alsdann 


Vv = am u, 
wonach folgt 


TE SN 


Da indessen 


SL = tang am 5 k) = isn (5) 
VE Oo , 


so können wir auch setzen 


i il —F(sni$) sn u” 


KN 
k? (sn i 2) sn u” 


RA 1—Z (sn is) U” 


Bei der jetzigen Bestimmung von 6 wird 


21102 
PNG = Em 5 = nl +) 


mit welchem Werthe wir aus der Gleichung 


dv = BV c Cd 


14 GYLDEÉN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 


den folgenden Ausdruck erhalten 


cg =i(Al +bl1+2 


då 


ÖR Er SAN era oy 
kölsni s) sn u 
du 


då 


TRA 

1—F£k (sn Å >) sn u” 

Nach Reductionen, die hier nicht angeföhrt zu werden brauchen, da sie bei der 
Oo , 


Behandlung des allgemeineren Falles auseinandergesetzt werden sollen, und die äbrigens 
aus der Theorie der elliptisehen Functionen zu erkennen sind, erhält man 


ou —i3) 
ou +i3) 


wobei wieder die Integrationsconstante gleich Null gesetzt worden ist. Fiär die Zeit 
findet man einen analogen Ausdruck, den ich indessen hier iubergehe. 

Ich bemerke noch, dass die beiden Lösungen des jetzt betrachteten Falles, ver- 
mittelst einer bekannten Transformationsformel auf einander zuräckgefihrt werden können. 


$ 6. 


Der zweite Specialfall erledigt sich sehr leicht, nachdem die Veränderliche u 
statt z eimgefährt worden ist. In Beröcksichtigung, dass hier 


N Ö 
v= SK ti Log 


erhält man 


1 jdr | du, 
(2 u 


FS are TOTT 
Um sogleich die einfachsten Formeln zu erlangen, föhren wir statt r, und 1, zwei 
neue Constanten ein, indem wir setzen 
7, = all — e) 
r. = all +F e) 


wonach 


lä = mal 09-422 -(]) 


a 
- 2 
= mac [1 = Fe | | 
e la 
Das Integral dieser Gleichung findet man, nachdem 


mp 


ad 


= 1 
gesetzt worden ist, wie folgt 


oo (RP | 
u + uv = arc Sin = — 1) 
Soll der Werth E =1—e dem Werthe u = 0 entsprechen, so muss die Con- 


stante u, = $7 sein, wodurch man sofort die Gleichung 
p 

— = 1 — e Cos u 

a 


erlangt. In diesem Falle ist also u mit der sogen. excentrischen Anomalie identisch. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 7. N:o l. 135 


Suchen wir jetzt die Relation zwischen der wahren und der excentrischen Ano- 


malie. Da hier 
c = inall — e”) 


dt a 
CANE SR 
du ON 


dv NN 
MOE 


und 


so findet sich 


oder 


— — du 
= va e) 1 -—- e Cos u 


Ifae 
3Jv = arc tang Vi sr > tang iu, 


wobei die Integrationsconstante weggelassen ist, indem vorausgesetzt wurde, dass u und 
v gleichzeitig durch Null gehen. 


Hieraus folgt sofort 


Aus der zuletzt gefundenen Formel ergiebt sich ferner 


VI +e Sin Iu 


SUNE Ul 


NÅ — e Cos u 
VI —eCosilu 
(ÖOg HUS 
V 1 —e Cos u 
oder 
SKA VI — e? Sin u 
fm e Cos u 
ös H:sl Cos u-— e 


1 — e Cos u” 

womit fär die rechtwinklichen Coordinaten die Ausdriäcke 
z=aVI— e Sin u 
y = a Cosu — ae 

gefunden werden. 


Aus der Gleichung 


dt 


dul== 


Vu, all — e') 
r? 


geht hervor, dass die Winkelgeschwindigkeit abnimmt wie das Quadrat des Radius-vectors 
wächst; die absolute Geschwindigkeit findet sich aus der Formel 


CIN CR ET 
JG +(7) =] r = 
= Va | ENN 
4p (GÅ 
= Vin|/ + VIFe005u, 


16 GYLDEN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 


welche zeigt, dass dieselbe im allgemeinen langsamer abnimmt als die Winkelgeschwin- 
digkeit, aber doch auch sehr gering werden kann. Die geringste Geschwindigkeit findet 
statt wenn 


und för diesen Werth erhält man 


VI + TT + (2) = Vän |/ FT 


(2 dt / 


Vralni + ro) FR ro) 
För die Zeit findet sich der Ausdruck 
n(t — to) = u — e Sin u, 


wo — nt, die Integrationsconstante bedeutet und n fär 


gesetzt worden ist. 


Die Umkehrung dieser Gleichung, d. h. die Ermittelung der Grösse u als Func- 
tion der Zeit heisst das Kepler'sche Problem und ist Gegenstand vielfacher Unter- 
suchungen gewesen. Da die Gleichung transcendent ist, so kann sie nur durch suc- 
cessive Annäherungen oder durch Reihenentwicklungen gelöst werden. Will man den 
erstgenannten Weg einschlagen, so dirfte sich folgende Methode, wegen der raschen 
Convergenz der Annäherungen empfehlen. Sie ist mir nicht anderswo zu Gesicht ge- 
kommen, und könnte daher möglicherweise neu sein. 

Schreibt man, um abzukärzen, g statt n(t — t,), und addirt zu der bewussten 
Gleichung ; 

0 = — arc Sin e Sin u —F arc Sin e Sin u, 
so hat man 
g = U— are Sin e Sin u + Y, 
wo w die kleine Grösse dritter Ordnung 
are Sin (e Sin u) — e Sin u 

bedeutet. Lässt man diese Grösse in der ersten Annäherung weg, so leitet man die 
folgenden Gleichungen aus der vorstehenden ab 

Sing = Sin uV 1 — e& Sin u? — e Cos u Sin u 

Cosg = CosuNV 1— e Sin w' -F e Sin u Sin u 


= Cos uV I — e? Sin u? -F e — e Cos u Cos u 


Durch Division findet sich hieraus 
Sin 
VEN 0 = JE 
Cosq—e 
Nachdem wu in soleher Weise ermittelt worden ist, leitet man mit dem Argu- 
mente e Sinu den Werth von y ab, wonach man mit 


Or = Y WW 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |Z7. N:o |. 17 


die Rechnung erneuert. -Sollte der neue Werth von wu noch nicht hinreichend genau sein, 
so kann man das Verfahren noch ein Mal wiederholen oder die Correction mittelst 
Differentialformeln anbringen. 


Setzt man 
el SI UL SI 
so wird 
y =y— Sin y 
und 
dur = 2 Sin sy dy 
= 47? SENSE 
Vl1—7 
wenn 


G= SI 
gesetzt wird. 


Hieraus findet sich die Reihe 


1 RN a UNS 
CE 3 2 4 
PR Ta 2 TRA +) 
wonach y leicht berechnet werden kann, Zur grösseren Bequemlichkeit können auch 


die Werthe von re in eine Tafel gebracht werden. Zu bemerken ist noch, dass die 


Werthe von w negativ werden, so bald u 180” iberschreitet. 


Se 


Wenn su, den Werth Null hat, so kann die Substitution 


dt = Prdu : 
zuweilen auf imaginäre Werthe von u föhren; die Gleichung 
0=— ce + Zur — hr? 


hat nämlich, wenn Ah negativ ist, eime positive und eine negative Wurzel, von denen 
die positive einem Minimum von » entspricht; ein Maximum giebt es hingegen nicht, 
sondern kann r grösser als jede gegebene Grösse werden. ; 

Unter Annahme, dass 4 negativ ist, haben wir also 


GA H 
Gr - = — 0 + 2 + lor” 
oder 
Lföf ae at förr sl 
el) =S h je? SE h SN 
Bestimmen wir nun £ aus der Gleichung 
= 
so haben wir den Ausdruck 
dr 


E. Vet. Akad. Handl. Bd. 17. N:o 1. 3 


18 GYLDEN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 
zu integriren. Dies giebt 

a 2 

+ 


E 
TE 


tu + uv = are Sin 


Die positive Wurzel der Gleichung 


MA 0 på uu 1) 
VS RER tl Er) 


Soll u gleich Null sein för diesen Werth von r, so hat man fär die Constante au, 
den Werth 


und es findet sich nun 


Durch diese Bestimmung der Integrationsconstante ist der Werth von r reel ge- 
funden worden; an die Stelle der trigonometrischen Functionen sind aber Exponential- 
grössen getreten. 

Wir. werden nicht länger bei diesen Ausdräcken verweilen, sondern zu einer an- 
dern Methode fär die Lösung des Problems von zwei Körpern äbergehen, die den Vor- 
theil hat, dass die gesuchten Grössen in beiden Fällen durch Functionen einerlei Art 
sogleich gefunden werden, und iberdies noch einen dritten Fall umfasst, nämlich den 
wo die Kraft repulsiv, mithin die Grösse u, negativ ist. 

Zu diesem Zwecke nehmen wir wieder die Gleichung 

dr ( dr | aa (0) 
"du YT du "du fFlu) 


KORET ay 


des $ 1 vor. Da nun 


so wird 


dr (de I dr fan smal | 

dan LF C (da Fu = (0) FE É 
Indem wir ferner f(u) so bestimmen, dass 
f(u) = ar, 

dr (a 


I I JE 
du 


erhalten wir 


2 
rä — HSE) = (ur? — hr) 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 17. N:o |. 19 


a (dry? i) . 
Um das Glied (5) wegzuschaffen setze ich 
du 


REV 
indem bh eine noch zu bestimmende Constante bezeichnet. Hiernach entsteht die 
Gleichung 


a? . 
3 = tr (Mä ko) 


welche, wenn sie integrirt wird, zu dem folgenden Ausdrucke fäöhrt 
2 (- 


2 
2) = — a + ine? — shbet 


Bevor ich weiter gehe, werde ich die Constanten 4 und ce durch die halbe grosse 
Axe a und die Excentricität e ausdräucken. Zunächst ist klar, dass auch hier 


2 
[44 


ist. Ferner bemerkt man leicht, dass der Ausdruck 


— 0 + me — Shbe” 
verschwindet sowohl fär 


a ANNES) 
Ez b 
als auch fär 
EGEN 
b » 


wir können daher setzen, indem f einen noch unbestimmten Factor bezeichnet 


RR 2— AUEL 2 


Bestimmen wir nun zunächst die noch disponible Constante b in der Weise, dass 


al 


b 3 
und setzen wir iäberdies 
1-2 
= = 1—F 
1 + :e ; 


so wird auch 
ae 
b —1—+e 
Die obige Gleichung gestaltet sich nun wie folgt 
l==6 c 
GA a (I AR ne = | (1— 27), 


woraus hervorgeht 


=1—-R= 


PP =3wu0(1 +e) 
= öl — LAG — P2 
welche Gleichungen zwei Bedingungen enthalten, während nur eine Grösse, nämlich f” 


zur Disposition steht um denselben zu geniägen. Sie sind aber, wie man augenblicklich 
einsieht, identisch. 


20 GYLDEÉN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 


Die dritte Bedingung wird endlich durch die Gleichung 


angegeben. 
Im vorhergehenden $ hatten wir 
c = wall — e'); 
es ist also 
MU C 
Um all + e) 


Nach diesen Bestimmungen haben wir 


2 NTA lg =O SG 
aa 

= 3uri(1l + e)(e — (1 — EA — 2) 
Das Integral dieser Gleichung findet sich nun unmittelbar, nachdem wir 


emm (1-0) i 
RR 


esetzt haben, wie folgt 


&o 
Oo 


Zz = dn (K= u) 
wobei die Integrationsconstante gleich —XK gesetzt werden konnte, indem angenommen 


wurde, dass der kleinste Werth von z dem Werthe u—K entspricht. 
Das Resultat der vorhergehenden Analyse besteht nun zunächst in der Gleichung 


r = bl dn (K — u)j 
il 
Hiermit erhalten wir fär das Differential der Zeit den Ausdruck 


FAT il 3 3, du 
EE (= (dn uy 
i du 

( 


a” 1 
= 2(1 + al + ee! (dn u) 
; a”: 2 | k 
= Nå -F £” dn u 


Setzt man, wie fräher Kör 
V få 


a? 


3 
) du 


so folgt 


4 ME 
li = 5 (2) I 
i 1 + ldn u a 
Wie vermittelst dieses Ausdruckes u aus nt berechnet werden kann, habe ich 
a. a. O. dargelegt (vgl. Kongl. Vetenskapsakademiens Förhandlingar 1875 und Viertel- 
jahrsschrift der astr. Gesellschaft X:ter Jahrgang.); die hierauf beziglichen Entwick- 


lungen können wir also jetzt bei Seite lassen. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 1Z. N:o l. Dill 


Fur die wahre Anomalie findet sich der Ausdruck 


lu 
dv = eV e—> - 
NG 


= 2 dn udu 
Es ist also 


Tv = am u 
Sin Jv = sn u 
Costiv = cen u 


mit welchen Werthen die Ausdriäcke för z und y sich unmittelbar bilden lassen. Man 
findet 


all=e) 5 
vy = 2 5 
z ( (1 sn w') 
IEEE) 
y= (dn uj" 2 sn u en u 


oder 
dar ul ESn ur 
1+£” (dn u) 
2ak? sn ucnu 


TE Ka + (dn u) 


För den Fall nun, dass die Bahn eine Hyperbel ist, hat die Excentricität einen 
Werth, der grösser als 1 ist; der Modul 


2e 
p=1 Eg 


ist daher auch grösser als die Einheit. Man hat aber 


else 


sn (u, k) = — sn 7 sn (ku, 7 | 

en (u, k) = dn 2 a 

dnt((COE= en (Eu, +) 
Hiermit findet sich zunächst 


2a er 


IEEE |en (ku, SN 


Sika, 30 = + sn (fa, +) 


Costv = dn (ku, +) 


22 GYLDEN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 


und ferner 


SEE 2a k? fö =2 (sn (ku, 21) 
FÖRR (en (ku, +) k | 
0 20 2 (= sn (ku, +) en (ku, 2) 
VETE [en [lan 2) ä 


Dabei ist zu bemerken, dass 

Me e—1 
et ll 

negativ ist, mithin &' imaginär ausfällt. Nun ist aber auch a negativ, folglich n 

imaginär, so dass u reel gefunden und fär r positive Werthe erhalten werden. 


Wenn endlich 4 negativ ist, so schreiben wir in den vorhergehenden Formeln 
— e statt e; alsdann ergiebt sich, weil jetzt 


Ua 
h=—=— 

a 
r = -— b2” 


gesetzt werden muss, 


C1 -M 2 1 = 24 CE 


ale - 1) 2) 


Wir nehmen nun an 


EDET 


per NET LA 
woraus folgt 


dyk QkEA har EN 2 ml 


Wir haben also 


Guam LS = SEG OL =2) 
För f” finden wir ferner 
Je = tur (e ST 1) 
womit die zweite Bedingungsgleichung 


—m=pl1— TN) 


ee I 
ibereinstimmt. 


Endlich haben wir 
e+tl 


e— 1 


Öv = = 


Hiermit wird 


(£) = Halo DPA) 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |Z. N:o I. 23 


woraus wir erhalten, nachdem | 
Ce (Ch 
4 
gesetzt worden ist, 


ik 
z=-— , mod. l; 
dn u” 
und hiermit ferner 


ale+ 1) 


(dn u)” 
Wie wir sehen, erhalten wir alle neuven Formeln aus den vorhergehenden, wenn 
a positiv genommen und — e statt e gesetzt wird. Hierdurch geht aber auch der Modul 
2e 
Jr 


in den Modul 


2e 
= VS 


uber. Letzterer lässt sich aber auch durch & und £' ausdräcken; es ist nämlich 


SIG Sva RE 73 Sk SEE 
0 AN 1—+—!/ ET k? 
Hiernach erhalten wir folgendes Formelsystem 
AE 2a 1 z 
ILE gäl (u, | 
4 1 


0 i Män: (Å =) ” 
Sin tv = sn (2, Å 
Cos Iv = cen (2, it) 


MERDRE g (sn (au, i) 
TIER (dn (2 i) 


ed 2a 2 sn (u, i T)en (u, Å +) 
(Re Re 
= else) 


3 
JE 
ndt = Sr re n(= Uh n)) d 7 
u, 4) 


oder 


Sin 3v = Cos coam [= 


k' 
Cos3v = Sin coam (5 U, n) 


24 GYLDEN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 


EVR OK) 1 —2 (Cos coam [47 u, x)); 
Cl 1-—+£k” (dn (G 2 bo) 


; 1 1 ) 
ör AST coam (47 u, k) Cos coawm (47 4, ke) 


Kd 
k 


ST IR (an (3 u, k))” 


oder 


9 


2a 


P= (en E | 
i ISEN NRA 


(eh; = = (en (7 u 2 ) d 2 Uu 
oo k(1 +”) EB 


/ k k il 
I = 2 > = 
SM SU tang am (G u, 5) 


ib 
Cossv = Sec coam (5 u, 2) 


kl? k IAS 
20 297 (tang am (+ u, |) 


TE ra ae 


k mc 


k | (2 l11g a SL 
2a 25 tang aml|(y u,z ) Sec coam a) 


TT TE (en (T u, =) 
oder endlich 
P= Ce : 5 
LEE (en(i 5 u, iz) 
Ai dis u 
0 k(1 TE (is u, i) 
Sin sv = . sn [i : U, 7 ) 


BB SM 
12, = 
Cosiv = dn ( ni i) 


20 1425 (ei fur) 
27 TR (en (i; 20) 


k 


MÅR ok ANG Såg Så 
2a 27 SOl2 j7 Uj VT Ng UU, 


LR Ia (en(i+u, i+)) 


k 


Es ist zu bemerken, dass n in allen diesen Formeln den Werth 


hat; da aber auch £' imaginär ist, so erhält u reelle Werthe. 
Hiermit sind die Coordinaten des bewegten Körpers durch elliptische Functionen 
der Variable u ausgedräckt. 


[ua | 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o I. är 


$ 8. 
Wir kommen jetzt zu dem Specialfalle unserer Untersuchungen, wo die Gleichung 
Kom ARR REG 
gleiche Wurzeln hat. Bereits im $ 2 fanden wir den, för diesen Fall geltenden Ausdruck 
5 ; 2 
Yo + VR Vf mm [= =P r) 
Auch jetzt setzen wir 


rr 
2 


dagegen in diesem Falle 


UT 1 [9 
= U0O 
2 


Hiernach wird 


uk (E) = uxlr — all — 2e)) (al(1 + 2e) — r)(a+ rr)” 


pA du 
Setzt = us(4a”e” — (a — r)' Ha + nr) 
etzt man 
r = all + 2e Cos 2w) 
also 
z = — 4ae Sin 2w - 
so findet sich 
LANE 
gage) = Ma + e00s 2 


Bestimmt man nun die Grösse £ aus der Gleichung 
I — ma (1— e)B, 
so findet sich 


u = arc tang Vi tang w, 
also eine Relation, welche der zwischen der halben excentrischen und der halben wahren 
Anomalie im Probleme von zwei Körper vollkommen ähnlich ist. — Die Integrations- 
constante wurde gleich Null gesetzt, damit die Bögen u und w gleichzeitig durch Null 
gehen sollen. 
Aus der obigen Gleichung folgen nun die nachstehenden 


VI + e Sin u 


Sn pp = NV 
V1— e Cos 2u 

C MIE=RICosku 
(09 gy 
VI — e Cos 2u 

Sön 9 VIE 
= NW =8 0098 Du 
Cos 2u — e 

008 200 TE dos 2 


K. Vet. Akad. Handl. B. 17. N:o 1. 4 


26 GYLDÉN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 


Pr A=) a 120 000 Ma 


a I — 2 Cos 2u I — e Cos 2u 
Die Bedingung, welche erfillt sein muss damit die Wurzeln der Gleichung 
Do Oo Oo 
a 2 
0 = = Yair =P Yr 
gleich sind, fanden wir am Ende des 2:ten $ wie folgt: 
Su 
Msged : Ne 
RR (AR Pa) 
Pa Fa 
Indem wir r, und »r, durch a und e ausdräcken, ergiebt sich 


A 
Un = 4u, (GÅ 20 5 
ad 


und hiermit findet sich ferner 
c = usa" (1 — 4e") 


BY G= al/ = 


Ge : 
Aus dem zuletzt angefiuhrten Werthe von — leitet man ohne Mihe die folgende 
a 


und 


Gleichung ab 


= AN 2(1 — e”) N 
1 + e Cos 2u — 2e” J 
Hiermit findet man för das Differential der wahren Anomalie, das durch die Formel 


dy EE NE du 


ip 


gegeben ist, den Ausdruck 


dv 


2M To -e MT = Ae du 1=4g ; 
1 — 2e? -F e Cos 2u FI a 
Durch Integration ergiebt sich hieraus, da 
VARE SV 0-0 
= V (I =— 200 = JL 2000 = 20 
= VI — eV 1 AP, 


OS TER 0 ED mon |/ CEC 20) 
ER = Feet |/ an tang u V UD u 


Dasselbe Resultat können wir noch auf einem anderen Wege gewinnen. Vermöge 


des Ausdruckes 


dw 
RN + e Cos 2 


du = 


erlangt man 


5 A dw 
EMI r 1—+ e Cos 2w 


-— dw 
= NE a + 2e Cos 2w) (1 -F e Cos 2w) 
Re url 2dw dw 


| 
II + 2e Cos 2w = 1I—+ e Cos 2wl 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o |. 2 


Das Integral des zuletzt gefundenen Ausdruckes ergiebt sich nun, NuD;) wie folgt 


i EE — 2e ft — 40? 
v— Vv, = 2 arc tang tang w — ij, TES OG tang FINS tang VS 


IF 20 


welches Resultat mit dem vorhergefundenen Ausdrucke fär v—v, RR ene wird, 


wenn man den Werth 
tang w = VE tang u 


», = 0, 


2) Me (IE NINE 


einsetzt. 
Wir nehmen nun an 


und bezeichnen 


ST (TF20(1—2) 
jo (1 —20)(1 + 20) 
0 
dann wird 
v = 2 are tang x tang u — 20u 
= 2 arc Sin — I = — 20u 
NETA SI 

= 2 arc Cos os ou 


VI =) Sa 
Hiermit finden wir 
x Sin u Cos ou — Cos u Sin ou 


NÅGE ST 
x Sin u Sin ou -F Cos u Cos ou 
VI 220 — 7) Sin u? 


Sn NR 


Costv = 


Da man aber 
2e 


Fe 0 


1 --- 22? HF e Cos 2u 
1+e—2e 


of Me COS Zu 


— a (1 — e)(1 + 2e) 


also auch 


1 — (1 — x?) Sin u? = 


hat, so finden sich 


c sy?) 202 
SE ad (TT =0 NIER 1 + s 20) IG ERA BG AGNE 
in v FRE (00 NNE + 2 Cos 2u] Sin 20u — x Sin 2u Cos 20u 


IN 2e — X 2 
Cosv = 3 pan | - HE a Cos 20) Cos 20u ++ 2 Sin 2u Sin 20u 


r 1—e Cos 2u 2 


Diese Ausdricke ergeben auch unmittelbar die Werthe der rechtwinklichen Coordinaten. 


Die Form, durch welche v als Function von u oder von w dargestellt wurde, 
föhrt zu einer wichtigen Bemerkung. Man sieht nämlich, da & im Allgemeinen als 
eine irrationelle Grösse gedacht werden muss, dass die wahre Anomalie nicht gleich- 


28 GYLDEN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 


zeltig mit u oder mit w ganze Umläufe vollendet. Die Maxima und Minima von r 
fallen mithin in verschiedene Richtungen, die nach und nach immer mehr von den ur- 
spränglichen abweichen. Wenn zwei Körper, die zu einer gegebenen Zeit einander sehr 
nahe gewesen sind, sich in Bahnen bewegen, deren Excentricitäten auch nur sehr wenig 
von einander verschieden sind, so können sie nach dem Verlaufe einer hinlänglich 
langen Zeit weit auseinander gekommen sein. 

Um nun auch die Zeit als Function von u anzugeben, haben wir in die Gleichung 

dt = fPrdu 


die Werthe von £ und r einzufäöhren. Wir finden somit 


NA =F) du 
IN 


und, indem wir die Integrationsconstante mit = W Moth bezeichnen, 


V us (t — t,) = 2 arc tang i 6 tänosg == — SBR 
; PEST NOTE 
Wir können nun auch die Zeit als Function von w angeben, indem wir uns der bereits 
ermittelten Relationen zwischen u und w zur Iran skont bedienen. Es ergiebt sich 
auf solche Weise 


1 pf 1—=—79g 
MG) = 20— === (ip0 sn 
tta (t — to) u VG arc tang | Br tang w 
1 VI1— e Sin w 
= 2w — => 016 Sön 
| VI VI + e Cos 2w 
= 2w — TE are Cos NÄS + € 008 w 
VI1— VI + e Cos 2w 


Endlich, wenn wir sowohl 1 als EN u berbehalten, gilt die einfache Formel 
— u 
V ur (t— to) = 2w 55 
VI—2 


Indem nun » und u gleichzeitig ganze Umläufe vollenden, und wir mit n die 
Anzahl der Umläufe, mit 7, die entsprechende Zeit bezeichnen, so haben wir 


— 2nz 
Vu T, = 4na — = 


2 


— 6 
oder 


Vie R,—"Ty) = (2 AE AS 


d. h. die Zeit, in welcher u oder ww um 360” zunimmt ist immer dieselbe; sie wird 


ATEN 1 il ) 
wenn e den Gränzwerth 3 erreicht. 

Um w oder u als Function der Zeit zu entwickeln mössen wir uns des Umstan- 
des bedienen, dass e immer kleiner als + ist, oder wenigstens diese Gränze nie äber- 
steigen kann; die Grösse 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o [. 29 


AM NER dee 
RE 


ist also auch klein, so dass: wir die Annäherungen anfangen können, indem wir 


dieselbe vernachlässigen. Setzen wir noch yg statt V iu (t — to), so haben wir 
VI — e Sin w 

VI1—+ e Cos 2w 
VI +eCos w 2 
VI +e Cos 2w 5 


Erstreckt sich die Zeit iber mehr als einen Umlauf von u und w, so muss, bevor 
die Berechnung von w anfängt, die Grösse 


9 = 2w — are Sin Nu 


= 2w — are Cos 


VE 

NÄT == 

von g subtrahirt werden, wonach 2nu immer als eine kleine Grösse angesehen werden darf. 
Nach diesen Vorbereitungen erhalten wir unmittelbar als erste Annäherung 


VI + e Cos w Cos 2w — VI — e Sin w Cos 2w 


27nt|2 — 


Sing = 
/ VI1 + e Cos 2w 
öbsr NOTE 2 e Cos w Cos 2w + VI1 — e Sin w Sin 200 
2 V1 + e Cos 2w 
oder Fun 
Bg V1— e Cos w Sin 2w — V 1 — e Sin w Cos 22w 


V1—+ e Cos w Cos 2w + VI — e Sin w Sin 2w 


Dividiren wir Zähler und Nenner in diesem Ausdrucke mit V 1 + e Cos w Cos 2w, 
so ergiebt sich 
= 
tang 2w —- VE Te "tang 
+ Vi: tang w tang 2w 


eine Relation, die ibrigens direct aus der Gleichung 


tang gy = 


u 


= 2w =S 
7 NIE 
hätte ermittelt werden können. 
Da nun ferner 
2 tang w 
ang MD ST 
I — tang w 


so findet sich, indem wir » för tang w schreiben, 


DEE 
Fy a 


eime Gleichung, die cine reelle Wurzel haben muss. 


tang g = 


Wie die successiven Annäherungen weiter fortgesetat werden können, ist leicht 
ersichtlich und braucht hier nicht näher auseinandergesetzt zu werden. 


30 GYLDEÉN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES BTC. 
, 


Aus der Gleichung 
ON Ve V us(1 — 2e) (1 + 2e) 
då oo (TFF RR 008 2w) 
sieht man sogleich, dass die Winkelgeschwindigheit von den absoluten Dimensionen der 
Bahn unabhängig ist, dass sie aber mit der Excentricität sehr verändert werden kann. 
Wenn die Excentricität einen von + wenig verschiedenen Werth hat, so kann die Winkel- 
geschwindigkeit sehr gross werden, und dies fir Werthe von w die nahe an 90? oder 
270” liegen. 
För die absolute Geschwindigkeit haben wir den Ausdruck 
2 TNE ; 
(5) +”? (£) = u|8eé SALE r] — Ah 
dt dt r 
wo noch der Werth von hk, welcher der Bedingung 
u = 4us ade” 
entspricht, eingeföhrt werden soll. Es findet sich aber 
IA 


=S — LÄRS PN) 
= — 2usa (1 + 2e”); 


fa GR Se Re 


[24 


also wird 


Fär den Gränzfall, wo e=3 und r = 2a, erhält man die absolute Geschwindigkeit 
gleich Null. 


$ 9. 


Nachdem somit die speciellen Fälle erledigt worden sind, wenden wir uns an unsere 
Aufgabe in ihrer grösseren Allgemeinheit. — Wir nehmen zunächst an, dass die Wur- 


zeln der Gleichung 
0=70) + Year + Year” 
reel sind, und haben alsdann 


70 TT ir + Yr = (utt ur) (u —»z + V ur), 
wo u und » dieselbe Bedeutung wie im $ 2 haben. Wir stellen hierauf die zu inte- 
grirende Gleichung wie folgt 


7 Fi = — (= PE = Fa) ar VÄRT VT) 
= — (rr, )(r — ra) (te + 2 + Vinn) — v + Ving), 
dr 


é ar [= 
— us Br —r)) 0 —T (r Se = 
VPA 
In diesem Ausdrucke fihren wir zunächst eine neue Veränderliche y ein, deren Ab- 
hängigkeit von r aus der nachstehenden Gleichung zu ersehen ist 
1 + ny” 


die Grössen m und n sind bis jetzt noch unbestimmt gelassen. 


oder 


Cl = 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o I. 51 


Zunächst ergiebt sich 


m— nr. 
dr = —- 
TE 

m— nr 2 5 


NORR TE SÅ 
—r, + (m — nr) y 
ANS I + ny 
Lys 1 Vinner Vagmt nbutn)y 
Ma Vu, 1 + ny 
Sr (EFT fd IT Var, Fu oto (V um = n (u— »))y 
Vu, V us 1 + nYy 


Indem wir nun die Bedingungen 


fa if = UR e 
0=V um n(lu— ») 
feststellen, und, der Kärze wegen 0, und 0, för V usr, und V ur, setzen, finden wir 


fär m und nn die Werthe 
Vu, (ra RR 0) 


n == 
u—V— 03 
(fl == (ee Er 7) (0 SK a) 
BED a 


(Sr 20 (se 
um n(u HF») =— Öv 0 


Hiermit wird nun auch 


m — nr, = (r, —1,) SR SR 
Setzen wir endlich 
V um + n(u + v) 
ut +0 1 
2vV uy lr, — 1) Er 27 (03 — 9.) 
re RRG 


so erlangen wir, indem £ aus der IR Kd 


= 


= AS SRIERe 


- bestimmt wird, 


dy 
VO = 
Vyll — y)(I — By) 
lo JG 4 4 
V =S 


wobei die Integrationsconstante gleich Null gesetzt worden ist, also in der Weise be- 
stimmt, dass y und u gleichzeitig verschwinden. 
Wir fiöhren jetzt eine neue Grösse ein, indem wir setzen 


2 = — £ösn (t0 + Kö; 


32 GYLDEN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 
unter Bericksichtigung der Werthe von n und & erhalten wir nun auch 


50 (msg | AS 


en (iw -F K) = :]/= SE 


dn (iw + K) = VER 
= V l=>g 


Um auch die ibrigen, hier vorkommenden constanten Factoren durch w aus- 
zudricken, beröcksichtigen wir zunächst die Gleichung 


m— CEN 
FÖRT. ill + ny I 


Da n negativ ist, so wird r offenbar ein Maximum wenn 


y=l1 
d. h. wenn 
B= JA 
Das Maximum von » haben wir aber mit r, bezeichnet; folglich ist 
TR AL Ur 
NA +n 
oder 
m — nr, = (ra — 11) dn (iw + KY 
72 (Mt Ez ou — FF 02) dn (iw + KY; 
2vV Ua 
und da 
RS i sn (iw + KY en (iw + KP 
(u = Y = 0) (uu Zz 3 02) Tr 4» dn (io + KY , 
so wird 


k? så (tw + KY en (iw + KY 


= PP = =— 
= 


Wir können nun auch r.— r, als Function von & angeben und erhalten för diese 


Grösse sogleich 


27 1 a (00 Ar I en (fa EN. 
a fa = Vu dn (iw + K) ; 


21 dn (iw + K) 
27 sn (iw + K) en (iw +F K) 


AE , dn (i& + KY sn u? 
TR 1 — &” sn (tw + KY sn u? 

2v ksn (iw + KY cn (iw -F KY sn u? 
V uu 1 — £ sn (iw -F KY sn u” 


ferner wird 


fb 


und endlich erhalten wir 


HIN]. oe 


[SG] 
[So 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. ÅZ7. N:o I. 
oder MÄNS 2v sn (iw + K) en (iw -F K) di (u, iw -F K) 
NAT dn (iw -F K) du 


wobei wir, wie öblich, unter der Bezeichung II(u, iw + K) das Integral 


Gc sn (iw + K) cn (iw + K) dn (iw + K) sn u? du 
1 —£ sn (iw + KY sn u” 


0 
verstehen. 


Mit Hilfe der Transformationsformeln, welche aus der Theorie der elliptischen 
Functionen bekannt sind, können wir die imaginären Argumente durch reelle ersetzen; 
dadurch gelangen wir zu den nachstehenden Formeln 


dn (:», m=V rr AT 


SR ee a TT VER sr 


Ken(o,kK) V/u—rFe 
dn (ONA u—v + 0 


Aus diesen Gleichungen folgen wiederum 


— tang am (w, k') = VIE 


AGN NG 2v P2 Or 
FaR EA 


2v k? sn (mw, k') 


TT VR ae ae 


SE 2 en (w, k') dn (w, k') 
27 sn (w, k') 
Fär r erhalten wir Ausdricke, von denen ich nur den folgenden anföhre 
PEPE sn (0, k') ; dl( (u, io + K) 
— en (w, k') dn (&w, ky” du 


K. Vet. Ak. Handl. Bd. 17. N:o 1. d 


Ferner wird 


und 


34 GYLDEN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 


Mit Beibehaltung des imaginären Argumentes iw erhalten wir aus einem der vor- 
hergehenden Ausdräöcke fär r den nachstehenden 


2v 5 AO 2v en (tw + K) 
SRS GNT AN 3 5: Ne 5 
Eg V us PET V uu, I — Ek sn (iw + K) sn u” 
oder 
u—v 2v en (iw + KY 


r= 


V i Vin L= kosni (Cor KOST ur 
welcher dazu dienen kann um »r durch O-Funcetionen darzustellen. 


Der Relation 
u—vV 


Vg 


2v : 2 
ni (1 + on (io + Kr) = 
Or 
können wir noch die folgende zur Seite stellen 


5 (1 du 2v on (i& + ) u—v 


02 dn (iw FR! > Vin 

wodurch wir zu der Gleichung 
f RAGE RR DA ag nn CD (DE fl MPV 
rn dr = NE E (iw + KY + da (09 TE 2 Va 


2v 5 sn (0, ICE EE sn (w, os] HO [== 
Vane TAGA NE 


Um die Darstellung des Folgenden zu vereinfachen föhren wir eine zweite Hilfs- 
grösse & ein, die wir durch die Gleichung 


i sn io = sn (iw + K) VE 


gelangen. 


(8) 
VI 
definiren. Hieraus resultirt 
Sn 10” 


2v , AD 
LT OR CE sn (iw + K)” 


eine Gleichung von der wir sogleich Gebrauch machen werden. 
För den reciproken Werth von r haben wir zunächst den Ausdruck 


IT od = 09 
TE 


oder 


rn) y 
iP LA 
ls 
Unter Bericksichtigung der vorhin angefihrten Werthe von » und m— rn finden wir 
ng 2v k? sn (iw KF KY en (tw HF KY sn u? 
2v . NN? KA 
0 ON (iw + K) ) sn u 


1 
7 (m 


=1- 

7 9 1— sn (iw + KY (1 + 

oder, indem wir das Argument 9 einfiähren, 
Bq E k? (sn 10? — sn (iw + KY) sn u? 
: 


1 — &? sn 10” sn u” 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o I. 


SC 
[SA 


oder AE (CU ml ON ÄRSDIION SIUR 
r u—»v 1 —k? sn io” sn v” 
RNE u—»vr+toe snio — dIl(u, io) 
u—»v miodnis — du 


, 


oder endlich 
Tal 


SN uu —» + 0, sn (0, k') en (0, k') .dli(u, 10) 


r W=V dn (9, k') du 


Zwischen den Grössen &w und o finden mehrere Beziehungen statt, deren einige 
hier angeföihrt werden sollen. Zuförderst hat man die folgenden Fundamentalformeln 


tang am (60, k') = sn V= Å 
, 1 


LL ga (09, Beas an (EEE 


Oo 


Nk 
1 — k” sn (w, kY sn (0, kY —u—v FOA 
en (0, k') ON 
I = kr sn (0, kisn (OVE) — u-v a 
en (6 HN) dn (OR TR 


Aus der letzten dieser Gleichungen erhält man 

1 — sn (w + 90, £') sn (& — 6, k') — en (w + o, k') cn (w — o, k') = 2 SER 
und aus der vorletzten 

1 + sn (w + o, £') sn (w — co, k') + en (w + 6, k') cn (w — o, k') = 2 —L — 
wonach die Differenz dieser Resultate uns die nachstehende Gleichung giebt 


uu TNE 0: [då 2Å å 3 
AE AL sn (0 + 60; £') sn (w — 6, k') — en (w + so, k') en (w — o, k') 
w— + : 
Um die elliptischen Functionen des Arguments o direct durch wu, 7, 0, und 03 
auszudräcken, haben wir zunächst die leicht zu erhaltende Formel 


WW =pVu v D 
tang am (6,2) = |/ "ESR, 


fi 2v 


oe Was) ESS SO) 
sn (0, k') VE TAS 


1 2 : 
20 gr ET 


dn (0, k') = Va +») a v + 02) 


Hieraus können nun wieder eine Reihe Formeln gefolgert werden, welche Werthe 
verschiedener Combinationen der Functionen von & und von & geben. Die wichtigsten 
derselben sind 


woraus sogleich folgt 


[or] 


GYLDEN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 


fb 


DE 


k' sn (w, k') sn (6, k') = — | 


k cn (0w, 1) en (0, k') = 2v Va + ») (u = MN TNG + Vv + 0) 


dn (0, k') dn (0, k') = 27 


IEI 


aus welchen beiden letzteren die elegante Relation 


/& VE Ken(o.k) on (0,1) 
02 r. dn (w, k') dn (0, k') 
gefolgert wird; ferner: 


k' sn (om, kJ = u—v + 0, utv 
sn (0, k') utv Fo == 


k' en (m, k') fä ur 
= (U —V NI 3 
0 EE 
dn (0, k') fe Fv u— vt 0 
dn (6, k') — | 0 ut+t+toa 
Wir können jetzt wieder eine Anzahl neuer Formeln herleiten, die Functionen 


von Summen und Differenzen der Argumente &« und & sind. Multipliciren wir z. B. 
die Gleichung 


(a) 


en (9, kY sd Ör 
1 — k” sn (w, k'Y sn (6, KY uu —v + 0 


mit der zweiten der zuletzt gefundenen Beziehungen, so erlangen wir die Gleichung 
(u +») 
en (0 o,k en &Ö — 0, k' sh a 
AA 
In ähnlicher Weise erhalten wir aus der Gleichung 
sn (9, k'Y dn (w, kk) 0 P2 
1— £” sn (w, k') sn (6, kY — u—» + 0 


(b) 
wenn dieselbe mit 


(OR Igel e BIE 
sn (0, k') dn (om, k') Jå Eur t+ta u—»vu— 02 


multiplicirt wird, 


; . g 03 (uu — »v) 
UN ora 
Multiplicirt man ferner die Gleichung (a) mit 
2 sa (CI, 5) da (OB) 3 ou —v 0, Ve? 
en (0, kf) EV (re + v + 01) (ke — v + 02) 


so entsteht die Formel 


sn (w -F 9, k') + sn (w — 9, k') = 


» 
0 


2 V 0:02 
k' V (u + y + 0) (4 — v + 02)” 


[SG 
SH 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. ÅZ7. N:o l. 


und ebenso erhält man aus der Gl. (b), wenn dieselbe mit 


2 en (0, k') AN u —=EV i 1 
sn (0, k£') dn (&, T 3 k : MU år Ft o)lu — vt 02) 


multiplicirt wird, 


sn (& + 9, k') — sn (w — 0, k') = . Vu 


In ähnlicher Weise leitet man noch die zwei folgenden Gleichungen ab 


dn (WE oj dn (0-9) = 2 GES 


SAN ES MANDE 0, (u ES ») 
dn (0 + 08) = dn (v— 0.2) =2]/ GF NE Te 
Aus den in solcher Weise gefundenen sechs Gleichungen ergeben sich durch Ad- 
dition und Subtraction sechs andere, nämlich 
en (& + 0, k') = 3 MEESE) 
GINO(EEE v + 0) (4 — » + 02) 
ET AA 
EV (ur + 0) (ue — 2 + 02) 
Dn (o-F 9, k) = METE Me 
& N (2 =S RS 0) 
I V (u— »v)( ut + V 0:02 
EV (ur FR 2) 
V os(u+ rv) (ut AE VO (=) 
ME Seg 0) 
MED VOR) 
V(u +» + 9) (10 — + 02) 
In allen diesen Ausdräcken tritt der gemeinschaftliche Factor 
2 
V (0 + 2 + ov) — 2 + 00) 
- auf; derselbe wurde oben durch £ bezeichnet und wir fanden för ihn den Ausdruck 
2 cn (w, k') dn (w, k'). 
2v sn (w, k') z 


unter Bericksichtigung dieses Werthes erhalten wir aus den obigen Gleichungen 


cn (m — o, k') = 


sn (w — 6, k') = 


dn (& + 0, K') = 


dn (w — 9, k') = 


Be 


Nb 3 sn (w, k') ; AR GS 
V (ue — »)(u Fr) = — ok cn (w, k') dn (w, k') Sn (CF 0, 4) sn ( > k')) 


Ve en SE = E') (sn (& -F 9, k') -F sn (w — 9, £')) 


38 GYLDEN, UEBER DIE BAHN BINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 
sn (w, k') 
en (w, k') dn (w, k') 


faan (EJE sn (0, k') or RANA IN 
V o(u tv) = vk (0, HT (a (en (&w + do, k') + cn (w — o, k')) 


ap = (en (0 + 0, K) — en (w — 0, k')) 


Nachdem wir diese Ausdräcke erlangt haben, können wir die, im Vorhergehenden 
mit c bezeichnete Integrationsconstante in einer fir den jetzigen Zweck geeigneten 
Weise angeben. Wir finden zunächst aus den Ausdräcken des $ 2, dass die be- 
treffende Constante auch wie folgt angegeben werden kann 


7) (10 Fv) rr 


Durch Multiplication der beiden ersten oder der beiden letzten der vier oben 
vefundenen Gleichungen erhält man nun sofort 


C= (u 


Ve H vik” sn (0w, k') [en (w+ 6, k')' — sn (w— S, Ya 


Vu, en (0, k) dn (0, kJ 


und 


öv EE (0) | ae SV 
NOS V us en (0, k') dn (0, k') Isn (0 + 0, £)? — sn (w — 6, KY) 


Das Product »£” kann man auch durch elliptische Functionen ersetzen, wodurch 
die Ausdräcke för den späteren Gebrauch noch zweckmässiger werden. Wir hatten 


a BY 07 (du, AN 
(SN 2 (3 0, k') 


und 
I (07 sa (OA 


[Ib UY 0, = 0 
U = VI Ng en (ov, Er , 


folglich wird 


= In (om, k') (1 —£? sn (w, k') sn (0, k')) > ND NO 
> NE I 4 5 2 5 2 2 | fd + ) — SS — NV 
Ae VM sn (w, k') en (w, k') en (0, k') RAR BO 


ein Ausdruck, den wir noch, mit Hälfe der bekannten Gleichung 


sn (oo mo Ne 4 sn (&, k') en (w, k') dn (&, k') sn (0, k') cn (0, k') dn (0, £') 


(1 — £” sn (w, k') sn (0, kYP j 
auf die nachstehende Form bringen können 
BINGO 2 dn (w, k'Y sn (0, k') dn (0, k') 
rn  cn(6o, kk) (I —k” sn (om, k') sn (0, k'Y) 
pen deel) 


uu —» + 0, sn (9, k') cn (9, k') 

Bewor ich weiter gehe, soll noch eine Anzahbl Formeln hervorgehoben werden, 
die sogleich aus den fröheren hervorgehen, eine besondere Beachtung aber desshalb 
verdienen, weil sie die Natur der Grössen &w und & in den Fällen leicht darlegen, 
wo der Modul & sich der Gränze Null nähert. Diese Grössen haben nämlich — K”' 
und K' als Gränzwerthe, die Differenzen w+KK' und K'—6, die ich durch & 
und 7 bezeichnen werde, erhalten aber nicht, wie die nachstehenden Formeln zeigen, 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o |. 39 


den Werth Null, 


tionsformeln 


wenn k verschwindet. Man findet mit Hilfe bekannter Transforma- 


03 (— ED 01) 
dn (7, k') = år ESSEN 


Die directen Beziehungen zwischen den Grössen I und 7 findet man unmittelbar 
auf Grund der bereits angefährten Formeln fir sn (&—+ 0), u. s. w. Aus denselben 
Formeln findet man auch Ausdräcke, welche die elliptisehen Functionen von & + 7 und 
&Å— 7 angeben, oder, weil 


Öo—tt=9—0 
ÄÖo—T=9ItIo—2K', 


die der Grössen I— 9 und &—+H oö. 
genden 


Die in Frage stehenden Relationen sind die fol- 


sa (0 SEG 6) 


k sn (mkt, k) ksn (m —T, k') 


dn (w + Tr, k') dn (& — T, k') 


2 VO (u + >) 


k sn (mo —T,k) 


dn (&w —F 7, k') 


en (w + 7, k') cn (w— T, k') 
dn (w + 7, k') i dn (&— t, k') 


Ola (0 Gl) 


en (wF 7, k') ILE (o—t, k') 
dn (& + Tr, k') dn (& — T, k') 


k k 
dn (w + 7, k') sl dn (w — T, k') 


k k 


(+) dn (9 — 7 F) 


kV (areor = 0) 
2 Vela =») 


k V (u + + 0) (0 — vt 0.) 
2 V (1 —) (ge Fv) 


k V (u mr se OD VE 02) 
2 Va 02 


EV (pb) =0) 


5 TES 
YO + oe TF 


Vor lu— vr) 


Vr Ene 


und aus diesen ergeben sich wiederum die nachstchenden 


40 GYLDEN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 


I NETA ED 
EVMöRED= Va =D 
NE Yo 
ÖVvaeSTE 
kV (2 —r)(u +») + V 0:02 
ce GA 


sn (w + T, k') = - 


sn (w — T, k') = 


en (w —F Tr, k') = 


en (w— T, k)) = 


ve ENG 
VY (u Foo) (nr — + 0) 
V g(u +) — V olu— rv) 
ACESENNCESENN 
YV oo(at +) + V or(u—r) 


dn (& + rt, k') = 


dn (w — 7, k') = 


$ 10. 


Die wahre Anomalie erhält man durch Integration der Gleichung 
. = du 
dv = PN c = 
NT 
ri 


Ti 
— du 
p 


In dieser missen wir nun einfihren: 1) den zuletzt gefundenen Werth von 


SIE . : 
2) den Ausdruck fär 2 als Function von u, nämlich 


TEN SR uu -—» + 0 sn (0, k') en (0, k') . dIT(u, 20) 
T u—vV dn (6, k') t än >? 


weleher, wenn der Werth 
u—v+oa 1— Fk” sn (ow, k) sn (0, kY 
PP 2 Sn (09, kY dn (9w, kY 
beräcksichtigt wird, die folgende Gestalt annimmt 
Al a en (9, k')(1 -— £? sn (w, k') sn (0, ETT ; d IE (u, io) 
rö sn (6, k') dn (6, £') dn (w, k') du 


vo die Integrationsconstante bezeichnet, 


Es ergiebt sich somit, indem 
sn (6, k') dn (9, k') dn (w, KY - 
Or EN = , , , 2 Hu | 
TE a 
Nun folgt aber aus den Relationen 
en (0, k') eh (4! 
1 — £” sn (0, k') sn (0, kf u-v HF 0r 


Ti 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. lZ. N:o |. 41 


(6, Ba (GE 
1 — £” sn (w, k'Y sn (0, kf u—v + 0, 
die identische Gleichung 
dn (w, k'Y = k” sn (0, KY en (6, KJ | 
I — &£” sn (w, KY sn (0, KY 1 — k” sn (w, k'Y sn (0, kY” 
folglich erhalten wir ; 
sn (o, k') dn (o, k') é ; 
? IH 
Si(6 6) u + 2ill(u, 10) 
”sn (w, k'Y sn (0, k') cn (0, k') dn (0, k) 
1 — k” sn (w, k') sn (0, k') 
a sn (9, K) dn (0, K) 
a en (0, k') 
Aus der Theorie der elliptischen Integrale dritter Gattung entnehnen wir nun 
die Formeln 


vV— Vv =2 


2 


dT (w, o, k') 


do 


u + 2iIl(u, 10) — 2u 


; ; i > 9(u — 10) 
I 
ill(u, io) = iZ(io)u Fr og STEL 
JG RE Lå 3 
iZ(io) = cn (9, k') TF 3rRK or 40, K) 
dIl(w,o,k) rr d log O(w — 6, k) , dlog O(w + 0, k') 


Hiermit gestaltet sich der Ausdruck för v folgendermaassen 
10 d log O(mw — 6, k') SL d log O(Å 4 0, 3 é 
RR dö do 
0) 
LR ö IT 0) 
Die Integrationsconstante ist hier weggelassen worden, d. h. so bestimmt, dass u und 
v gleichzeitig durch Null gehen. 

Um den Cockitisnten von u in dem obigen NO sdsucke för v näher untersuchen 
zu können, werden wir denselben durch eine andere Form darstellen. Auch ist die 
Form des letzten Gliedes noch nicht geeignet, die Natur der Function v in den Fällen 
leicht zu beurtheilen, wo die Grösse » sehr klein ist, und also die besonderen Um- 
stände des Problems denen ähnlich werden, welche den dritten, im Vorhergehenden 
behandelten Specialfall karakterisiren. Um nun diese Unzweckmässichkeit zu vermeiden 
benutzen wir folgende, aus der Theorie der Theta-functionen bekannte Gleichung 


Uh 2 
O(e, K) = YE TE Oric, b), 
welche, wenn man sie differentiirt, die nachstehende giebt 


d 1og 9 (z, k') z d 1og Os (iz) 
TE = 2 er 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 17. N:o 1. 6 


42 GYLDÉN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 
Setzt man hier fär Zz nach einander w-— 9 und & ++ 5, so erhält man fir den Coeffi- 
cienten von u, den ich fortan mit Ad + s) bezeichnen werde, 


d1og 9; (iw + 10) — dlog O,(iw — 10) 


ar (1 +) = 


do do 
— dlog O,(i9 —it) — dlog O(iI -Fir — UK) 
EN dö? dö 
Nun ist aber i 
ONE E O(2) 
mithin auch 
d log O; (i -Fit — NK) oa LE log O, (19 + iv). 

dö 2 K dö ; 


wir erhalten demnach 
z a oz 4 dlog O(i3 —iT) dlog O(id + Di 
20 += + ETS 


ein Ausdruck, der auf verschiedene Weise in Reihen aufgelöst werden kann. 
, a) 


Zunächst bedienen wir uns der Formel 


ff ") 
O, (2) = 2 NE ok CoD TA 


2—1 
d9x(2) 2 2 Verne | Er) Sin Pr —Dz 
25 


dz 


welche uns giebt 


Setzt man in diesen beiden Ausdräcken iz statt 2, so ergiebt sich fär den 


Quotienten 


ER =) SE (2n— lDz > 


2 25 
d log 9; (i2) fen a od 


ar 2n—1V2 (2n= 1) a 2n—T) a 
dz OK Sie 5 i NE dr ER ) 


Nehmen wir an, dass der Modul &k, mithin auch q sich der Gränze Null nähert, 
so finden wir aus der zuletzt gefundenen Formel in Bezug auf die Grösse, welche sie 
darstellt, KS diese Null wird för verschwindende Werthe von z, dass sie sich aber dem 


e 


Werthe 3 nähert in dem Maasse wie z grössere positive Werthe erreicht. Fiär wachsende 


2K 


; MN Lå 
negative Zz nähert sich wiederum die in Frage stehende Grösse dem Gränzwerthe = 
In dem ersten Gränzfall, also wenn uu, = 0, haben wir 


vu = 3403 01); 2 =3(02 — 01), 
mithin auch 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 17. N:o |. 43 


Aus den im vorigen $ mitgetheilten Beziehungen erhalten wir hiermit die Werthe 
Ä+0=0; w—-o=—XK 
71 
9-r=0; Itr=+K 
Nach den obigen Bemerkungen findet man nun dass die Grösse 


d 1og Os (iz) 
dz ä 


nachdem fär z der Werth K' gesetzt worden ist, durch den folgenden Ausdruck dar- 
gestellt werden kann 


oder 


zz ES Ar SQL 0) SE Or (US AE 9 
I 0 0 Rdr da Sr ee 


Mithin wird 
also 


folglich äbereinstimmend mit dem in $ 5 gefundenen Resultate. 
In dem dritten Gränzfalle ist vx = 0; man hat alsdann auch 
LJ 


= 03 
die elliptischen Functionen gehen in sogen. hyperbolische iäber, und es wird 
; 2 2 JR , 
= fs (ES 
ED ER Re Gille ÖR Ad 3(02 + 0:) — V 020: 
+ = F-- =(=0NN 5 T 
a FE (w+69) ; CE (F—7) Vol + oe) 
TEN 00) se FR (oslo 


RR VR 


02 F 01 02 F 01 
2 2 Ve 7 +Ve 2 


FR VERS 
ERT ORGNR 2 a Vest Ven 
ER RA 
FE EE NE 


2 REL par 
; Vet Va 
Ä—65 —(w—59) (3+7) —(3+7) 
0 = e =O — H02 + 01) + V 0201 


2 SÅ berg 27 03 
z Ve. = Sa Sv Ve öar 


44 GYLDEN, UEBER DIE BAHN FINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 


Aus diesen Ausdräcken geht hervor, dass w—+Po und I—r7 immer positive 
Werthe haben, die sich der Gränze Null nähern, Je mehr 0; und 0, einander gleich 
werden; zweitens, dass die Grössen — (w + 6) und &—+ -7 ebenfalls positive Werthe 
haben, die aber im Gränzfalle, wo 02 = 0,, unendlich werden. 


Da die Grösse q hier stets den Werth Null hat, so ist 


d log O(iF — it) RESA 


d9 TE SEO, CD 


und 
d log Oi + 17) ÅN RES ER a CTO 
dö SE 00 
2V 0:01 
VE er) + 0) 


ein Ausdruck, welcher zeigt, dass s zwischen 0 und 1 liegt. 


Es findet sich demnach 


AEg=2 


Die Resultate, welche soeben erlangt worden sind, können wir in einer anderen 
Form gewinnen, wenn wir von der Gleichung 


2m 
d log Ox(2) ELå | vå og q 
— TT  - — tango 2 4 Sin ar 2 | 
6 25 Vang or 2 T 2K Sv IL Cos-kz IG Re 


ausgehen. Zunächst giebt uns die Substitution von 2 statt z 


log 9) EEE ER | 
d RON YES ER SER 
| PE Feet Fe Fd 


welche Reihe ebenfalls för jeden positiven oder negativen Werth von z convergent bleibt. 
För 1 + s erhalten wir nun den folgenden Ausdruck 


7 va 4 717 5 JU 
TER ATS TE ET 

1 I Sr 2 (g) Hg | ZE (9 7 
2 Oe 2 EN or 


+ e et + e 2E 
2m 


e 
(+ (+) 
FN Ce 2 SN 00 
TE EN 


2m 


(9—7) 


7 


RR 
TR 2 
lig ET NG a 


woraus Alles, was bereits äber den Coefficienten 1— s gesagt worden ist, wieder ge- 
folgert werden kann. 


SR = 2 : 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 1Z. N:o I. 45 


Der Ausdruck öv HH 

ud ; u— 10 

i (la Sör SSE Ia) 
giebt uns nun immer den Werth der Function v ohne Unbestimmtheit, indem die 
Reihen, in welche Zähler und Nenner des zweiten Gliedes aufgelöst werden können, 
stets convergiren; allein in den Fällen, wo 0& sich der Gränze K' nähert, wird es vor- 
theilhaft sein, die Grösse .7t, statt der erstgenannten eingefihrt zu haben. Um die 

hierauf bezägliche Transformation auszufihren, erinnern wir uns der Ausdricke 


lag Ol» bör NA Z (CE Nos ur in) EE oi O (tr) 


los Of sg AE = (0— 80) Ilos pm (W-- Fö) NOR OM 
und finden nun nach Reductionen 
AT) RK Bar OR Rd OST G k') cn re u 
= — (1 — 5) 7 u— 2 arc tang = NG kk? Te RE u) 
en 
IG 


Stellen wir den Werth von r, wie folgt 
SS 
rn 1— Fk sn (fw + KY sn u? 
so giebt uns ein, aus der Lehre der Theta-Functionen bekanntes Theorem unmittelbar 
den Ausdruck: 


UNG (EGT O (u + 10) I lu — i0) 
FA O (io) O(u + iw + K)Olu — iw — K) 


Gl 
- Fd Olu + - at — 10) 
| O (io) | Oslu KF iw) O;l(u — iw) 
Diese Gleichung verbinden wir mit för im vorhergehenden $ gewonnenen Resul- 


tate, oder 
, iv gr A+) u (OC i0) 
0 =09 
O(u — io) 


und erhalten in solcher Weise 

pin (EE (9(u + i0)) ig A+s) u 

nr O(io) | Ox(u + iw) O;(u — iw)” 
no (EE (0 (EK ONN  u 
nr (io) | Ox(u + iw), (u — iw) 


46 GYLDEN, UEBER DIE BAUN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 


Hieraus gewinnen wir sofort Ausdricke fir die rechtwinklichen Coordinaten; es 
wird nämlich 
å 9 1+s)u NSTBNET 228 1+ 
ae (9(u + io))e iok(l+s JE (O(9 = do) RT 
SK sn 7: : 
z | O(i0) O;s(u + iw) O;lu — 10) 
AEG ang dörlltNa rr (UN 
SAR il S (Eka) Pe + i0))'e 2K AR (9(u AE i0))'e 2K 
= 2 VO(io) O;(u + iw) O;(u -— iw) 


und diese Formeln kann man wieder dadurch umgestalten, dass man die Zähler und 
Nenner in unendliche Reihen entwickelt. Zu diesem Zwecke erinnere ich an die Formel 


(OC) =70- 2714 Cos = z-—+ 2709 Cos 2 TE z— 2714” Cos 3 = z—+ 2709” Cos 4 = Z-= 
worin die Coefficienten y, und y, leicht zu erhaltende Functionen von q bedeuten, nämlich 
2 2 q 4 2 3 å 
RR RN I 0 
MAN Ne Ra | SR 
VÄN EE ÖR To 
oder 
ja (Gå (1 + TT Di (al + Gr (i + a Ö - gal a) NE 
= EE 
Yoll HF 29 + 29 +... (1— 9) a ye =) v0c MEM R == 080 
Iljar I ar oo 


(9(u + io) + (9(u — is) = 2v(u) 
(9(u — io)) + (O(u — io)) = 2ip(u), 


Setzt man nun 


so erhält man 


; Oliw)Y w(u) Cos 37 (1 Fs)u — plu) Sin ax (1 + sju 
Ar ml ao! O;s(u + iw) O;(u — iw) 


FR (CN p(u) Cos ax (1 -Fs)u + wu) Sin ax (1+9u 
7 — HO) Os (u + iw) Oslu — iw) ; 


und för die Functionen w(u) und plu) findet man die Ausdräcke 


2) = rule TE ös 2 he nga ös 


—3 BS 5 
—nglg EF gg ZjG EE 
LON (OM 


TT ZFJ)GE 
2 ä Zz) Sin 2 Zu 


(od 


0 RE LA RR 


ET GE SR 
aa E— g | Sad Zu oo 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 1Z. N:o |. 47 


Um nun auch die Entwicklung des Nenners herzustellen, beachte man, dass 


; é OliwY Olu) Ox (iw OluY 
9; (u + iw) 09; (u TE 10) = C ) OS FEN) 
E 3 


Die Entwicklung der Function [O(u)] haben wir bereits angeföuhrt; um aus derselben 
die von [Ox(uw)] zu finden dient die Formel 


[90] = Vqet TOlu+EHiKIP 


Nach gehöriger Entwicklung giebt dieselbe 


NH 


Vv lO0 =7, + 270 Cos ku + 2724 Cos 2 7 u—+ 2709” Cos3 = ut 279 Cos4 = ut.-... 


Die Werthe der constanten Factoren finden sich nach denselben Formeln, wenn 
man die betreffenden imaginären Argumenten einfuhrt. In solcher Weise wird 


(OR Ra AN 
RAL 2 RA sf I 
(9,(iw)) = Vä ln + rg E+) +nel ER 


$ 12. 


Es liegt uns nun ob die Zeit als Function von u anzugeben, d. h. das Integral 
t— ty =P frdu 
zu entwickeln. Die Ausdräcke des $ 9 geben uns zu diesem Zwecke 
ry, en (om, k') dn (0w, k') 2 ; dT (ut, iw + K) 
Z sn (&w, k') Mij du ? 


woraus der Werth des Integrales sich unmittelbar ergiebt. 
Fiöhren wir in dem ersten Gliede dieses Ausdruckes die Werthe der darin vor- 
kommenden elliptisehen Functionen ein, so findet sich 
Vu (i Er to) = : u 
V (202 + 0) (0 — 2 03) 
Das hier vorkommende Integral dritter Gattung dräcken wir nun durch Theta- 
Functionen aus und haben alsdann 


2ill(u, 10 + K) = 2iZ(iw + KJu + i log 


pr = 


2iIl(u, 10 + K) 


Olu — iw — K) 

O(u + io + K) 

In dieser Gleichung könnte nun das letzte Glied auf Theta-Funcetionen der Argumente 
u— iw und u-+ iw reducirt werden, allein es ist vortheilhafter dieses Glied in der ur- 
spränglichen Form beizubehalten. Das erste Glied transformiren wir aber mit Hälfe 
der Formel 


d log O(iw FK) — dlog 93s(iwk 
do vd do 


iA(iae KE 


48 GYLDÉN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 


wofir wir auch die Entwicklung 


2n—1 


7 ( Ev Zi 
— (0 =— = (0) 
KR Ae SR ) 2 BA q 
2K é e w (0) 
2n -1 2(2n —1) 


Lag lsd Ra 


substituiren können. 
: ; 5 SE 
Setzen wir nun allgemein den Coefficienten von u gleich KU + 5), so finden 


wir för 1 + 5, den folgenden Ausdruck 
2n—1 


vå 7 
— W 


DI 20, == (0) q 
1 51 - = SS 2 Zå K EEK: 
Te 7 VE et le i EE 


woraus das Verhalten des Coefficienten von u zu ersehen ist. Fär Fälle, wo & nicht 
sehr klein ist, fäöhre ich indessen noch einen Ausdruck an, welcher vermittelst der be- 


kannten Gleichung 


VÄ (iOS) 


, 
2n—1) 


10 k? sn (w, k') cn (w, k') 
2ÉKK dn (0, k') 
erhalten wird. Ersetzen wir wieder die elliptischen Functionen durch ihre algebraischen 
Werthe, so finden wir 


28 2(u — >») 20 4K 
7 Z(o,k'), 
+ V(u ++ 0) u— 2 00) K 7 (0, k') 


wobei zu erinnern ist, dass & stets negativ ist. 

Zur Bestätigung der Richtigkeit dieses Ausdruckes werde ich aus demselben den 
Werth des Coefficienten (1 +<) den Umständen gemäss, welche dem ersten Gränz- 
falle entsprechen, herleiten. Wir haben fär diesen Fall 


03 (0 K 
2 SELENE 


oOtr An” 2 


+ Z(0, k) 


if 


far 2 = 0 PTS 00 IS 


Da nun 


so findet man 
ST 0, 

ein Resultat, welches durch die im $ 5 geföhrte specielle Untersuchung bestätigt wird. 

För »v=0, wird £ = 0 und w = — K'; die angefihrten Formeln geben in die- 
sem Falle nicht unmittelbar das Resultat unter bestimmter Form. Um dieses zu er- 
halten ist es am einfachsten das Argument I einzufibren, wonach der im $ 8 ermittelte 
Ausdruck von YV ju, (t — t,) wiedergefunden wird. 

Nachdem wir nun die Relation 

AR 1 : Olu — iw-— K) 

Mitt) = RK (1 -+Fs)u — ilog I(wIEN 


KONGL. SV. VET. AKADRMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o l. 49 


gefunden haben, worin die Integrationsconstante —V fö ty "80 aufgefasst wird, dass u 
verschwindet wenn t = t,, können wir die Zeit berechnen, in welcher der Radius-vector 
von seinem kleimsten Werthe bis zu semem grössten wächst, oder umgekehrt. Wir 
finden, dass diese Zeit immer dieselbe ist, nämlich 


ge EO 


FN 


In dergselben Zeit wächst die wahre Anomalie v um die Grösse 
gå 
V= (lå + s) 2? 


also um einen Betrag, der im Allgemeinen grösser als 907 ist. 

Obgleich gegenwärtig kein practisches Bedirfniss vorliegt, die Grösse u als 
Function von t— t, herzustellen, um erstere leichter berechnen zu können, so ist diese 
Aufgabe doch in theoretischer Hinsicht nicht ohne Interesse, wesshalb ich die Schritte 
andeuten werde, welche zur Lösung derselben fihren. 

Stellen wir die in Frage stehende Umkehrung durch die Reihe 


u = = ((— i) + 24, Sin 7 (t — 6) 


dar, so sind die Coefficienten 4, aus der Formel 
Al a |Cos f(t — t)du 
0 
zu ermitteln. Durch die angesetzte Reihe erlangt man den Werth derjenigen Wurzel 


der umzukehrenden Gleichung, welehe verschwindet wenn t=1+t,, und deren Werth 
näherungsweise 
K 
NO 
ist. 
o d 3 : Ö NI 
Zur Entwicklung der Coefficienten A missen wir den Ausdruck för Cos T (i —to) 
2 

als Function von u suchen; wir finden denselben aus der Gleichung 


LR NE Fe EO TK fr Care ert) 
TYCKT IFA 2 O(u-io+ KR) 


in der wir s, weglassen können, wenn die Constante t, bei fortgesetazten Annäherungen 
entsprechend abgeändert wird. Wir finden dann 


VIT 


EG y An Ån SEE 5 - 
& TO= 00 OS en TO 0070) 


[9(u + iw + K) O(u — iw — K)] 


EK. Vet. Akad. Handl. Bd. 17 N:o 1. 1 


Ån 
NI 
Cos Fi (t— to) = + ] 


50 GYLDEN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 


In diesem Ausdrucke können die Potenzen der Theta-functionen, welche im Zähler 


vorkommen, in Reihen nach dem Argumente — u zerlegt werden. Endlich lassen sich 


bd 
< 


Ä 


diese Reihen mit der Entwicklung von O(u) multipliciren, wonach die Coefficienten 
4 als ein Aggregat von Gliedern erschemen, deren allgemeiner Typus, abgesehen von 
n OO [= 


constanten Factoren, folgender ist 


K n 
Cos p = udu 
Or m TÅ [ 


O(u + iw + K)O(u— iw ST d 
O (u)? 


0 


wo p und m ganze Zahlen bedeuten. 


Der Nenner des Ausdruckes för U, Ina lässt sich unmittelbar durch eine andere, 


för die Herstellung von Gleichungen zwischen verschiedenen Uj , mehr geeignete Form 


darstellen. Es ist nämlich 


OQu=E 06 ar KK) Mu = 0 =) Oja LK fd SEN NN 
AN O(n = a [1 — sn (10 + KY sn u?v, 


so dass 
K 


SN O(0) j nm i n 
” 0 lä TK) Jå Cos p + udu, 


wo der Kiärze wegen 
N=1—k sn (tw -F KY sn u” 
gesetzt worden ist. 
Durch zweimalige Differentiation erhält man 


d NT 2 —MR— 21dNY? —m—1 AN 
Te = m(m + 1)N FA — mN TE 


Då 


; 3 ; d.N AN 3 ' : 
in welcher Gleichung die Werthe von SS und 35 noch einzuföähren sind. 


du du” 


erhält man aber wie folot. Zunächst ist 
SS = ök sn) (0 = KO Sm uw en ww dnu, 


und setzt man hier die Werthe 
STD ar od 
sn (iw F KP 
en (00 sr KÖ La = dia (den =E 0 TE MM 
k” sn (iw -F KY SK sn (iw +F KP 
LE es En (00 = ÖS SN > en (ö0 sp I = IN 
SS sn (iw + K) a (00 EK) 


er 2 
CIKUm 


Diese 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o |. 51 


ein, so findet sich 


ör ye (1w -F KY dn (iw + KY 
| du sn (iw + KY 


yn (iw -F KY dn (iw + KY + cn (io FKP + dn (iw + KY wv 
sn (tw + KY 


1 + cn (tw + KY + dn (iw + KY ar 
rå sn (iw + KY HA 


N? 


4 
sn (iw + KY 
Um noch mehr abzukäörzen, bezeichnen wir die Coefficienten der Potenzen von 
N in in folgender Weise 


SE = 4a — 46N + 4yN? — 40.N?, 


wodurch nachstehender Ausdruck för den zweiten Differentialquotienten erhalten wird 


fa SR 2 NE BONE 
Hieraus folgt endlich 
SE = ANA SONET 


du” 
+ 2m(B— 2yN + 80NYN "TT! 


Mit Hilfe dieser Gleichung lassen sich nun alle negativen Potenzen von N in 


a Ö ö ö 1 =—22 ARA 

einer fär die Integration geeigneten Form herstellen, sobald N — und N ” auf eine 
solche gebracht worden sind. Diese Form ist nun keine andere als die einer unend- 
lichen, nach den Vielfachen von wu fortschreitenden Reihe, und als durch solche 


- o o - a O 
dargestellt können wir bereits die Grössen N — und N ansehen, indem 


2, ; 2 2 
Nar SR Te sn (iw 0 sn u 
2 sn (iw -F K) d Il (u,iw + K) 
- cn (iw + K) dn (iw + K) du 


und die Entwicklung von N dureh diejenige von snu” unmittelbar bekannt ist. 


. : o —2 o —i 
Es bleibt also nur noch ibrig die Grösse N ” als Function von NN ” und N 
d' log N 


sowie von — = —- — deren Entwicklung auch als bekannt vorausgesetzt werden darf — 


du 


herzustellen. Zu diesem Zwecke benutzen wir die Gleichung 


d log N NOTPN ED) 
Gus du” du 


52 GYLDEN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 


. mn AL ju SN dN) GFÖNK oa Å 
Mit Hilfe der fräheren Ausdräcke fär - und ER findet man hieraus 
AU du 


d log N 1 


= 2 EE t 
FT = AON NS AN, 
AU 


=O) 
woraus N > sich unmittelbar ergiebt. 
Nachdem die Entwicklungen der negativen Potenzen von N in dieser Weise her- 
gestellt worden sind, lässt sich die, för die Ermittelung von U  erforderliche In- 


p, m 


tegration ohne Weiteres ausfihren. Man bemerkt aber sofort die Relation 


ad NT m 2 
ATLV NH lh ENS —M Lä TO 
COS 0 = Ull == fö ) |N Cosp— udu 
| du? PE NEON ST 
0 

woraus gefolgert wird, dass U durch eine lineare Function von U > Oi Wand 

Oo Oo Pp, m+2 p,m+l p,m 
U + angegeben wird. Wie man leicht findet, ist nämlich 

p,m > 
O(0) å e | 
2m(21 2)« U = lor 2m(2m—-+- 1)65 
m(2m + 2) 2,m+2 -|O(liw + K) Crane OR 


0 RE 


O(0) ; Ir | 
| före 2m(2m-—1)007 Fe 
$ 13. 


Die Winkelgeschwindigkeit ergiebt sich aus der Formel 


dv Ve Ve io 
== 


dt r? SE a 


, 


UJ 


o Jäkla . 3 (än ra - 
in welecher der Factor 2 zwischen den Gränzen — und — schwankt, jedenfalls aber 


To US 


von den absoluten Dimensionen der Bahn unabhängig ist; in welcher Weise der Factor 


sich in dieser Beziehung verhält, wollen wir jetzt untersuchen. Zunächst finden 
riT2 


wir för denselben den Werth 


YVE=NR=) VER 


Vrir V rin 


und, indem wir die Werthe w und »? beräcksichtigen, ergiebt sich 


py" = 2) (LD ee få 20, 


rara rara AF To 
woraus man schliesst, dass die Winkelgeschwindigkeit in der That nicht mehr von den 
absoluten Dimensionen der Bahn unabhängig ist, wie im ersten und im dritten 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o l. 53 


Specialfalle. Darf man aber voraussetzen, dass mu, ziemlich klein in Verhältniss zu mu, 
ist, so wird die Abnahme mit wachsenden Dimensionen der Bahn sehr gerimng, sobald 
letztere nicht ganz klein sind. 

För das Quadrat der absoluten Geschwindigheit hat man den Ausdruck 


da (CON EE SE EE a 
( 2 ) + p (&) = Usa (ri + Ra ER TN) = 2, G TAS r, Fra 2 


dt dt 


welcher zeigt, dass diese Geschwindigkeit etwas langsamer zunimmt als die Dimen- 
sionen der Bahn wachsen. 
$ 14. 
Wir kommen jetzt zur Behandlung des zweiten Hauptfalles unserer Aufgabe, des- 
jenigen nämlich wo die Wurzeln der Gleichung 
VE ER t Rå 
OEI ar Ad ar 
imaginär sind. Indem die Bezeichnungen des $ 2 beibehalten werden, haben wir nun 
= ( i > i Mr 
fo = dal Ir (AR uar) (u —iv+V ur) 
dr 


P—me 0 =) nt tr) 


2 


und es wird 


dur 


In dieser Gleichung soll nun eingefihrt werden 


1—>z 


DS TEE (ENA 


Po T = A(r32 


woraus zugleich die Beziehungen 
ill 
lärer To 0 (0 Ta) 1 + ÅA a 
=E (nn) Zz 
äg MET VT AE A= (Il AA 


A)z 


folgen. 
Bevor wir den Werth von »r in dem quadratischen Factor einfähren, setzen wir 


wie fräuher 
OM Vu, 


Os ra N Ma, 
wonach j N 
s0+4+0—42 (+ 75] +) 
= [(92 i Oe »?](1 = A= 2(03 + 4) (05 a o)(1 3 4) = (03 Sie 0) 
a (OR RNE AN (00 BA 
SUG a (1 AN (Oe (OR 0 IE (03 0 DENA 


54 GYLDEN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 


Ueber die Constante A werden wir jetzt in der Weise disponiren, dass das Glied 
welches mit Z multiplicirt ist, verschwindet. Aus dieser Bedingung fliesst der Werth 


(03. 01 FE 200) (03 01) 
(03 Fu) Fe 


del (0, Fa)? 

(CISA 
Man sieht hieraus, dass 4 eine Grösse bedeutet, die in allen Fällen, wo die Differenz 
0, — 0, einen mässigen Werth hat, nur wenig kleiner als die Einheit ist. 

Nach der stattgefundenen Bestimmung der Constante A erhalten wir för das erste 
Glied der obigen Gleichung, sowie fär den Coefficienten von 2”, welche Grössen wir 
mit 4g;k” und 4gik” bezeichnen: 

2gik” = (0, + mu) tr A((00-+ 2) (011 £e) +) 
200 (011 2) ne  N((03 mat (Od lp) at) 


Indem wir feststellen, dass 


AES 


oder 


kePk=1, 
finden wir fär die Grösse gi den Werth 
gi = (OT TV 
Nach der soeben angeföhrten Transformation haben wir 
| NG kk? klo? 
| ” val TR (a DEN 
und fär du ergiebt sich, nachdem £ aus der Gleichung 


(NA 
bg, 


bestimmt worden ist, 
— dz 


VA — 22) (k2-F ke?) 


Ol 


= GNU, NOC ol 


indem vorausgesetzt wird, dass 2 = 1 wenn u = 


Alle Formeln gestalten sich einfacher wenn man neben der Bezeichnung 


4 = (0, -F 4) Fö 
gå = (0a-F wu) Fö 


ga + gi = 20(02 KF ww) (01 + 2) 2) (08 — 01) 
gg — hi = (02 — 01) (02 -F Or + 210); 


noch die folgende benutzt 


Es wird nun 


[ua 
an 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o I. 


und da jetzt 


so hat man die Gleichungen 


RE = SEG EE (ME OM 


ng 
He = I ha Sr (0 OM 
3 ä ga 
oder 
De (92 I 9) (OM 
4992 
(ER SA 
49192 


Vermöge der Gleichung 
ö =Ö (g2 F gi) (92 — JD) 
j i 02 -F 01 + 240 


kann man den Werthen von &k” und & auch die nachstehenden Formen geben 
pa (ga SAG (= GA | 
4929: | (02 F Orr 200)) 
0 (EG (öre | 
4929, —M02 + 0 + 20)” 


Von dem letzten Ausdrucke wollen wir endlich zeigen, dass derselbe mit » ver 
schwindet und folglich diese Grösse als Factor enthält. Aus der Gleichung 


g2 + gå — (0, + uf — (0, + uu) = 22 
(ga F 9)” — (02 + Or + 20) = 20? — 2 (05 + te)(0, + i) + 299, 


folgt unmittelbar 


oder 


(OR MEON, We > a da dike (03 + 4) (0, + 4) 
(02 + 0 + 20)” (02 + 01 + 24)” 


Nun ist aber auch 


gig = (00 + ue) (ort) + ((02-t 2) + (0 + vw) +; 


folglich wird 
ER UT EG le (el 
Man erhält demnach 
(RR og 20” I | (Os (OT 
(EERO 2) (03 0 2007 Jaga + (02 + 4) (05 2) I 
und hiermit wird 
po (9 fy tr 
29,92(03 + 0, + 20)” | Jada FT (OO) | 


56 GYLDEÉN, URBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 


wozu wir noch den leicht gefundenen Ausdruck 


(6 = 0 fy (0 (0 
2g.g2(g2 FF 9)” yV g2gi + (02 -+ 4) (0: + 4) 


P= 


hinzufigen können. 
Der oben angefihrte Ausdruck fir r —r, oder fär r -—r, giebt 


Ar, 


T. 
RA SR EA 
T, = + Ar, 1 1—4A 3 


1+4A 


2— 9J20 
JET 20 


Af J204 = J102 02 + g201 i 
J201 Sr Or Lälnorarné 


woraus folgende Relationen leicht erhalten werden 


; 0220 = 0/2 nl JA CANS 2 mi JARED 
ad 1 2 AON g2 An | CNS EAS z 
) 25 J204 = 102 02 FT J201 ga + gl Sr gJi02 T J204 J2 FAN 
2 
Va J201 = Au 1— (2=2) TP 
Pt 
U| je 2201 ale 9102 == 9204 J2== JA 2 
I J204 + NA SS gJ102 + gJ204 al + Ah gr02 F J204 J2 FA 
r 920, + gJ,93 ja (FE Ae 2 
0 + g201 


5; Ar | P FA o 
Unter dieser Form werden wir jedoch die Werthe von — und = in dem Fol- 
r r 
1 
genden nicht gebrauchen, sondern wir mössen 2” durch 1—>2” ersetzt haben um die 
Normalform der elliptischen Integrale dritter Gattung herzustellen. Die hierzu erfor- 


derlichen Umformungen der obigen Ausdräöcke föhren nun zu den folgenden Formeln 


— BA LO AE AGE RR TA 
r E 0, FF 0; AE 29. 02 + Or u z') 
a (ga 
fc e Lr = a STEK ' 
23 03 ÖN Ha. (CEN 
2 (J2— 
se a Per I CE 
2 AD Sn a GD IC OD) [a 
(fp =? 
80:92 Ia (1 2") 
BATOL so UN AE BAN 2 
mo På = 0; 1 SE 02 + Oj ? 29 0 + OA a i ) 
: (9102 — g201)” 
; 202 1 + ARR a EN 2”) 


20, j (9192 — J20 SF 2 
- Ve 1 sla ARG a 5 ) 
(J:02 — 920: (J102 =F J20:)(03 ST 07) = 
80:0,92J, Ja Ute so! (EE 


4g291020 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o |. 5 


Um die Darstellung des Folgenden möglichst vollständig vorzubereiten fihre ich 
einige Relationen sogleich hier an, die zur Reduction der Coefficienten in den vor- 
hergehenden Gleichungen erforderlich werden. 

Die Ausdricke fär gi und g; geben uns nach Multiplication mit 0, resp. mit 0, 


N 


Hiermit erhalten wir ferner 


put (920 — 9) (gg) g FN) (92 = 9) 4 (0 — 90) 


ag 20201 4920 (02 -F ort 200)” 492 4ga0 204 
(92 OM CR (FO) gg: 0 9 Oo 
49.9 492020 02 01 
— (02— Od (4) 
4q92910201 

Sod : : | r 

Das Verhältniss ma wird erlangt, indem der bereits gefundene Ausdruck von = 
u = ; 


mit dem Factor Å 
BN c 
Ta 
multiplicirt wird, und fär diesen erhalten wir den Werth 
EE 


JPrgJVn 


Es wird also 


BN c SA 2=/r INGE a (J201 — 920 20 nh) 
r, 4929,0201 


$ 15. 


Nach diesen Vorbereitungen werden wir die vorhergehenden Ausdräcke auf die 
Normalform der elliptischen Differentiale reduciren, und dricken zu diesem Zwecke 
die Coefficienten mittelst elliptiseher Funcetionen aus, indem wir setzen 


3 
0, — g930,)” ; 
(6 2 9201) 2 sn io? 
492900, 
2 
da BE 
(92 NE SP sn iw; 
40.9, 
aus diesen folgen, indem auf vorhin bewiesene Relationen Ricksicht genommen wird, 
2 
J0s os) 5 
(902 + 46 2) = da ger 
4939,0201 
é 2 2 2 
0, — 0.) (u? 2? ; 
(03 OJ (PE SE Ve 
4939:0201 


K, Vet. Akad. Handl. B. 17. N:o 1. lo) 


Sko] GYLDEN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 


(93 i FR 


= 100? 
Bg dn z 
(20 = k? en iw? 
Ag:Ja 


Vermittelst gewisser aus der Theorie der elliptisehen Funcetionen bekannter 


formationsformeln findet man ferner: 


NE RR 
1 ( ) (0, BY o) Vw yv? 
a 2k d.0 0. 
(00 | 
v2 va I 
dn (0 k') = k J102 = J204 
BC (EA 
(CO 
2 
1 2k — 
NG SJR RR, VI 
NN? sl 
dn (w, k') = Harg 
Ön AA 


Wir erhalten in gewisser Beziehung einfachere Formeln wenn statt der Argu- 


mente &w und & die folgenden benutzt werden, nämlich 


T=K +o0 
und 


SE Ku Oo 


För diese Argumente gelten nämlich die nachstehenden Ausdricke 


sn (7, k') = 2V g29:0201 
, 
02 7 J204 


en (7, k') = IL J201 
; Ji02 Tr J201 
SE NERO 
dn (7, k') = (03 — 0) Vr 
J82 UT J204 


oder | 
SM UTI= ;N 920201 
992 — JP 
en it = J02 + I204 
Ji92 — J204 
dn it = (02 — ON we 


92 — J201 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o I. 


ferner 


2V ggr 
J2 4 nh 


1 Jada 
en (3, k) = BA 
( ) Ga ar dh 


dn (3, k') = Care 7 
( ) Ja SE n 


sn (3, k') TT 


an (0 = g LEG 
Jen Ii 
en (9 — 2 T ek 
Sa Sh 


dn i& — SA SA 
JR 


Hiermit finden wir nun auch sehr leicht die Relation 


I FR (9:03 — 920.) 


1—k sn iw sniT — (gi02— g9:0,) (02 — 01)” 


womit wir die nachstehenden Formelsysteme bilden können: 


a o o och NO0 J02 — JA JT Ir 
sn (tt — 10 sn (it F iw) = 2—7 zz Ae S 
| ERE ko one RA Mg 


sn (it — im) = Ön (iv -F iw) = Dj Vu = Å AS 2T Jr gp 
k ONS CAO 2V ggr 


; : : | I kos (ida GO 20 
en (it — iw) + cn (it + iw) = 5 a fö er E 
NE ? 201 


en (it — iw) — cen (it -F iw) = 


; i; ; : 3 2 J20r J2 35 nn 
dn (tt — iow dn (it -=F iw) = 2 V ur AS I = SEERE 
(iz — iw) + dn (it + iw) Rose OEI 


Oj 


NOEN dn (ör NES ANGE pA 02 + JA 
( 10) n (it + iw) Oo Jo ge FÖNCRg 


ö Vw FrVoen ph Pt Ih 
k 02 Jå 2V gg 


59 


60 GYLDEN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 


sn (tt — iw) = 


sn (it —F iw) = 


en (it — iw) = 


en (it + iw) = 


dn (it — iw) = 


dn (it + iw) = 


sn (T— w, k') = 


sn (T+ w, k') = 


NOn 0 (J02 — g203) (J2 + i) = Vi + (900 = 4291) (ga =) 
klg:02 — gi0,)2N gg 


3 V 0:0:(492 OR g201)(g2 + GD) Vu + (go + 20) (92 = gi) 


klgi02 — gi0)2N ggr 


(gt bye g20:)(J102 + 2 01) + Vu tr y? V 00 Olga TR ga) ( VE ml 9) 
k(gi02 — g:0:) ER 


(902 — 20) (ge ah 20) Vu? mm V0:0:(ga == gi (g2 FE gi) 
klyr092 ST 9201) 2V ggr 


Vu? + DE (9:92 = 4201) (ga = 4) = Venln 2 + gJ201) (ga => gi) 
(gi02 Fr 9:01) 2V ger 


Vu? 2? (992 CE Aga 3 Gm V 0,02(9:02 SST ÅN 0) (92 DE 9) 
(902 — g20,)2N gar 


V 0.0, 026 ol 2— J20 ga + gi) = Vu FF (0: 2 = 20 Ig2 — gi) 


(9:02 — J20:)(g9192 F 9203) F Vä +” 2 N 00 lg — Hg FI) 


V 0:02(g102 2 20 1) i ar 9) Fr Vie + 7 (g02 == 20 i) (ga ET 9) 
(9:92 — J201) (9192 HF J20) — Vie? FP V 0001:(92 — JdG2 F JD) 


k (902 — qj20 1) 2V gar 


en (T— w, k') = 


en (+ w, k) = 


dn (T— o, k') = 


dn (e to M= 


(9:02 — J203) (J92 + J291) + Vit 2 V 0:01 03:(92 — (92 FJ) 


k(gi02 — g20:)2N gg. 
J280 1) (J02 + J20 NE Vie Fe + 22 NV 020:(92 — JD) lg + 9) 


(gt 2 


> Na ala + 2 (g:02 — g201) (92 + gi) F V 0201:(9192 + 9201) (92 — Jr) 
RE 920:)(9102 F 920 oo) + Vi + FY ”V 020:(92 — g)(g2 F JD) 


AN EEE + 2(q102 — g202) (92 F Ja) — V 00 (9192 -F J202) (92 — JD) 
RN J20 1) (90 ot J20 0) — Vu Fo 2 22 NV 0:01 01(g2 — g)(g2 + 9) 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Å|Z. N:o |. 61 


Vermittelst der algebraischen Werthe von cn (rt, k') und cen (9,4) findet man schr 


leicht die Gleichung 


02 4 äl MA 1 mm en (t, k') cn (3, k') 
0 en (ck) en (9) kb) 
en it dn iw — ik sn iw 
— dn iw — ik sn iw cn it” 


multiplicirt man Zähler und Nenner dieser Gleichung mit dniw— ik sntw cen it, so 
erlangt man 

ot cn it— iksn iw dn iw sn it 

0-0 1 — k” sn iw? sn it” 


Den Factor, womit — multiplicirt werden soll, um das Differential von v zu er- 
Zz 


halten, finden wir aus der Gleichung 


=S = fon 0 


dn it 
i = 
sn iT 


welche, wenn sie mit der vorhergehenden multiplicirt wird, zu dem folgenden Resul- 
tate föhrt 


BNCG 02 Or Len ie ANT 1 
="0 


ri 203 snit 1 —k sn iw? sn it” 


k sn iw dn 20 sn it dn it 
1 — k” sn iw? sn it? 


+ 


Das erste Glied rechter Hand in dieser Gleichung lässt sich nun auch wie folgt 
stellen 
en 2r dnir | ik” sn it en it dn itsn iw? 
i; Rp 1 Sör sn 


sn iT 


— dlog sniv .d log (1 — &£” sn 1w” sn tt) 


dT dt 
— dlog O;(iT) —, dlog Oliv — iw) —,dlog O(it + iw) 
dt 5 dt z dT 


Das zweite Glied derselben Gleichung kann auch durch den Ausdruck 


z (en (it — iw) — cen (it + iw)! 
dargestellt werden, welcher fir die spätere Anwendung dem vorhergehenden vorzu- 


ziehen ist. 


62 GYLDEN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 


$ 16. 


Mit Huälfe der im vorhergehenden $ gewonnenen Resultate finden wir jetzt fir 
das Differential der wahren Anomalie den Ausdruck 


fd log O, (i7) 
I dT 


+= (en (iv — iw) — en (iv + iw)) du 


en udu 
— k” sn 20” sn v” 


Glas OCT a 7. d 1og O(tt + iw) d 
u 


dt dT 


dur 


[CE 


ond 


+ & cn 10 | 


OM (u, 10) 4 
du 


Zunächst werden wir aus dem letzten Gliede den constanten Theil absondern und 
diesen als Function von 7 herstellen. Diesen Theil entnehmen wir der Gleichung 


c ; AI (u, 10) — dlog O(io) ag .dlog O(lu — 10) - d log O(u + io) 
du dt du ; du 


, 


in welcher wir den Werth 


dlog Olio) 
dö NN 


d log 9, (it) 
dt 


är TT 


einzufäihren haben. 


Wir könnten nun bei der bereits erlangten Form stehen bleiben und erhielten 
. . 4 . . 
alsdann, indem die Integrationsconstante mit —vwv, bezeichnet wird und man den Coeffi- 


Ö 3 nH 
cienten von u gleich ax UI + 5) setzet, 


v—v, = ag (Lu 


sn -) 
dn u 


—+ arc tang (6 en 10 


Es ist aber vortheilhaft das Argument 7 statt & auch in den periodischen Gliedern 
einzufähren, namentliceh um das Verhalten dieser Ausdriäcke in den Gränzfällen iber- 
sehen zu können, d. h. in den Fällen wo der Modul k verschwindet. Zu diesem 
Zwecke dient zunächst die Beziehung 


.dnit dn (rt, k') 


k (DE SS 
ER RNE snir — sn (rt, k') 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o |. 653 


Ferner hat man 


c : Olu — tt + iK') 
17 eo = I (og - 
12 log + log FE 


ER vd / | dn (r, k') sn u 
= bi — u—arctang lo oo SA Kr — 
2K 7 sn (T, k') en (T, k') en u dn u 


RN O(u + it) 


P0 O(u — it) 


Setzen wir nun zur Abkärzung 


dn (t, k') sn 2) 
sn (7, k'), dn u 


w = arc tang | 


E dn (t, k') sn u | 
T BEG (= (t, k') en (rt, k') en u dn ul” 
so erhalten wir 


dn (T, k') sn u is dn (7, k') sn u 
fans ER (7, k') dnu sn (rt, k') en (T, k') cn u dn u 
RR dn (rt, k')” sn u” 


sn (7, k')” en (rt, k') cn u dn u” 


sn (tr, k') dn (7, k') sn u dn u (1 + cen (7, k) en u) 
— sn (t, k') en (rt, k') dn u? en u — dn (tr, k'Y sn vu? 


Es ist aber 
öla (GR) = en (6, KS SR (FE) 
womit man erhält: 
sn (T, k')” cn (t, k') dn u? en u — dn (rt, k'Y sn u? 
= sn (rt, k') cn (t, k') cn u — cen (rt, k') sn u? 
— &k” sn (7, £'Y sn u? (1 + cen (rt, k') cn u) 
== (— cn (rt, k') —F en (rt, k') cn u — k? sn (t, k'Y sn u?t 
X (1 + en (rt, k') en ul 
= (— dn (7, k') + cen (7, k') cn u + k? sn (t, k') en u?) 
X (1 + cn (rt, k') cn ul 
Der Ausdruck fär die Grösse w erscheint hiernach erheblich vereinfacht; es ist häm- 
lich nun 
sn (7, k') dn (7, k') sn u dn u 
— dn (7, £')' + cen (t, k') en u + k? sn (t, k') en u? 
Bleiben wir vorläufig bei diesem Resultate stehen, so können wir die wahre Ano- 


malie durch die nachstehende Formel angeben, wobei die Integrationsconstante gleich 
Null gesetzt worden ist 


tang w = 


O(lu — it) 


NH 0 
= RES a 


64 GYLDEN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES BETC. 


WO 
z , d log O(it = 10) — ,d log Ott IF iw) E lr ( 0) (CEN 
5 fen (tt = gen (tt -F 0 
2K KA dT Y ] 

Vermittelst dieser Formel werden wir zunächst die Ausdriicke herleiten, die fir 
den zweiten Specialfall gelten, also för den Fall, wo u =0. Unter dieser Voraus- 


setzung erhalten wir 


KR Nn LAR 0 ; 


mithin 


und 
sn (7, 1) = VT =P 
on (6 NN =02 


äl (6, ll) =8 


Die Grösse T hat demnach einen Werth, der im Allgemeinen kleiner als K' ist, waåhrend 
& gleich Null ist; hieraus folgt, dass die mit s bezeiechnete Grösse verschwindet, eben- 
so wie das logarithmische Glied des Ausdruckes för v. Es bleibt demnach 


also ein Resultat, welches mit der bekannten Relation zwischen der wahren und der 
excentrischen Anomalie in der Kepler'schen Ellipse identisch ist. 


$ 17. 


För die Darstellung der rechtwinkligen Coordinaten als Funcetionen der Ver- 
änderlichen u, ist es vortheilhafter die Grösse & nicht durch 7 zu ersetzen, sondern das 
Product der ersteren mit der imaginären Einheit als Argument beizubehalten. 

In Erwägung, dass 


SN -U | k en 20 sn u 
are tang |k cen io3 —) = arc Sin == 5 
VI — kösn io snu < 


dn u 


dn u 


I — k? sn 16? sn v? 


= arc Cos 
Vv 


finden wir, indem .v, fortwährend gleich Null angenommen wird, 


a (1+s) u Olu — io) dn u + ik en io sn u 


ge = 2 : 
O(u + 10) VI — k? sn 10? sn u” 


—iv —i3 (1+5s) O (u + io) dn u — ik en io sn u 
e = pe 2K 7: 
O(u — 15) VI — ksn io” sn u” 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. IZ7. N:o l. 65 


Der letzte Factor in diesen Ausdricken lässt sich indessen durch Theta-functionen 
darstellen, wodurch die einfachste Form erreicht wird. Es ist 


dn u + ik en iosnu = Vk(Os(u) O(io) + i9,(u) 9: (io)) 


VI —k sn io sn u? O(o)VY O(u + is) O(u — io) 


womit die folgenden Werthe erlangt werden 


ME 


(lg 


+ Out io)e 2 


1 
Olu — i0)e rd EE 


Cosv = "Oo ) O(i9) Os (u) O(u + io) Olu — io) 
isgAl+gda or gg Uts)u 
Fig 209) LED Se RE 
O(0) O(u + io) O(u -— io) 
Sno= LME GA EE RN NO (EE 
iiteior o (6) COGNu OCEENo)O (UTG) 
Jå O (u I ROR OR ax I+s)u 


10) O : 
TRO 02 (i0) Or (u) O(lu + io) Olu —-- 10) 
Diese Ausdräöcke sollen mit dem Werthe von r, angegeben als Function von w, & 
und u, verbunden werden. Hierzu ist erforderlich den im $ 14 angegebenen Werth 
von r durch die genannten Grössen auszudräcken. Man findet leicht die Gleichung 


, 


r 0; dn iw dn io — ik (sn io dn iw ++ sn iw dn 10) en u — k? sn iw sn 10 en u? 
Ta 0 1 — k? sn iw” sn u” 

woraus ferner, indem die elliptischen Functionen durch Theta-funcetionen ersetzt werden, 
02 


0 


'O(iw)  O(iw) By(io)O(u)'—il Oxiw)O:(iv)+ 09: (iw) 9x(io)]9(u) 9:(u) — (iw) 9 (i) 9,(u) 


der folgende Ausdruck erhalten wird, in welchem V rr, statt r gesetzt worden ist, 


r = Vira (0)-O(io) O(u + iw) Alu — iw) 


Durch Multiplication dieses Ausdruckes — welcher zwar in verschiedener Weise 
umgeformt, jedoch kaum vereinfacht werden konnte — mit den Werthen von Cos v und 
Sin v erlangt man unmittelbar die Ausdräöcke fär die rechtwinkligen Coordinaten. Da 
man aber das Resultat ohne Weiteres iäbersehen kann und eine weitere Vereinfachung 
nicht erzielt wird, werde ich diese Multiplication ibergehen. 


$ 18. 


Unsere letzte Aufgabe betrifft die Darstellung der Zeit als Function von u. Zu 
diesem Zwecke dient uns vor Allem die Gleichung 
EK. Vet. Ak. Handl. Bad. 17. N:o 1. ; 5) 


66 GYLDEN, UEBER DIE BAHN EINES MATERIELLEN PUNKTES ETC. 


SL GA Le GET en u 
RO: "20 TEE sn dm snu 
2 
LA (ga — i) (gt g)(02 — 01) 4 Sn u 
3092 1 — k” sn iw? sn u”” 
nebst dem Werthe 
il 
fö == 
V gg 


: ä 3 5 dt E 
Das Product £r giebt uns den Werth des Differentialquotienten du fur Vereinfachung 
u 


dessselben sollen die Coefficienten der veränderlichen Glieder durch das Argument » 


dargestellt werden, welches auf Grund vorher angefihrter Ausdricke unmittelbar ge- 
schehen kann. Wir finden 


Br = 12 SE ffa S ilj k en 10 en u 
2 ga2dh Vu, I — k” sn iw” sn u? 
1 .dil(u, iw) 


BONG du 


Es ist leicht zu zeigen, dass sowohl & als auch w in dem Falle verschwinden wo 


u =0; das letzte Glied rechter Hand ist also in diesem Falle einfach wegzulassen, 
und es bleibt 


MAA RE 
1 Ti ra 
Br =— a =" Gog u, 
2V ggn NN gg 
welcher Ausdruck sehr leicht auf die, in der Theorie der elliptischen Bewegung äbliche 
Form gebracht werden kann. 
Im Allgemeinen betrachten wir aber wu, als eine endliche Grösse und schreiben, 


unter dieser Voraussetzung und indem wir die Integrationsconstante mit — V uet- 
bezeichnen, 


V a (=) = NÅDE a U =— ARG tang 1 en iw SLL | — ill (u, iw) 
2N gg dn u 


Der Werth des er dritter Gattung giebt schliesslich 


2 Olu — iw) 
2 O(u -F iw) 


V jua (t — to) Sju — arc tang (6 en iw = ) = 0 0 
ok ; : öka Q- 


WO 


DK Se Fe  dlog See 
7 2V gg do 


Während r von r, bis r, wächst oder umgekehrt von r, abnimmt, wächst u von 0 


bis 2K oder von 2K bis 4K u. s. w.; die entsprechende Zwischenzeit findet man aus 
der Formel 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |Z7. N:0 [. 67 


Die, dieser Zeit entsprechende Zunahme von v beträgt wiederum: 


V = (1 + s)z 
Um wu als Function von t—1t, darstellen zu können, muss man denselben Weg 
einschlagen, der im $ 12 verfolgt wurde, allein die Formeln wirden bei dem jetzt be- 
handelten Falle complicirter ausfallen ohne jedoch gar zu abschreckend zu sein, wenn 
man sie wirklich nöthig hätte. Der Umstand aber, dass die Grösse 


V us (a 71) 
2V ggn 


$ & SES NA 

:| gar (ra + 11) 
sein muss, oder jedenfalls nicht grösser sein kann, bewirkt, dass die Auflösung der 
transcendenten Gleichung, welche durch u gefunden wird, durch successive Annäherun- 
gen bewerkstelligt werden kann. 

Die Discussion uber die Geschwindigkeit in verschiedenen Abständen vom Centrum 
gestaltet sich in diesem Falle der för den ersten Fall geltenden ganz ähnlich. Sehr 
excentrische Bahnen gehören nicht zu der Kategorie des zweiten Falles, ebenso wie die 
sehr wenig excentrischen zu der des ersten; man wird daher nicht sehr grosse Verschieden- 
heit unter den Winkelgeschwindigkeiten der Körper finden, welche Bahnen der zweiten 
Art beschreiben. Hingegen kann es unter den Bahnen der ersten Art soleche geben, in 
denen die Geschwindigkeit auch in sehr grosser Entferung vom Centrum ungewöhnlich 
gross ist. Körper, die solehe Bahnen beschreiben, sind gewissermaassen Fremdlinge im 
Systeme und wahrscheinlich zu diesem nicht immer gehörend. Im dem Sternhaufen wel- 
chem unsere Sonne anhört, giebt es viele, vielleicht ganze Schaaren derartiger Glieder, 
die wohl die Cometen des Sternsystems genannt werden können. 

Wir ersehen aus der, in dieser Abhandlung durchgefiöhrten Analyse, dass die 
mit s bezeichnete Grösse nur in Specialfällen verschwindet, wo entweder wu, oder 
uu, den Werth Null haben, sonst aber eine endliche, und in der Regel irrationelle 
Grösse bedeutet. Die Apsiden ändern mithin ihre Richtung fortwährend und diese 
Änderung, ebenso wie die sideriscehen Umlaufszeiten hängen von den Excentricitäten, 
oder besser gesagt, von den Unterschieden r, —r, ab. Diese Bemerkung ist nicht ohne 
Interesse fär stellarastronomische Betrachtungen. — Wenn Körper, die zu einem ge- 
wissen Zeitpunkte einander nahe gewesen sind, sich aber in Bahnen bewegen, deren 
Elemente nur unbedeutend von einander abweichen, so können sie nach hinreichend 
langer Zeit, falls sie sich iäbrigens unter dem Einflusse einer Centralkraft von der in 
dieser Abhandlung betrachteten Art bewegen, in sehr verschiedenen Richtungen stehen. 
Wir ersehen dieses aus dem Umstande, dass die zu den verschiedenen Körpern ge- 
hörenden Werthe von s einander nicht völlig gleich sind. Es liegt die Vermuthung 


nahe, an diese Umstände die Erklärung der Erscheinung von spiralförmigen Nebeln 
knäpfen zu därfen. 


Keno 


kleiner als 


- MR ee WENVT Cu — 


i TÅ 
a SS z - å "MM 
p ; HtödD) FULA fiaN 480008 08 AU M 
A hg 
ål 
- 
; Lo HON aln 0 Mm 
f : | ] M 
é aylvigw tolobevret 4. 190 inmagaldargr - 
| b + g på MN 
n $ obar stf earn Rolkgoros TT RET 
Bruten tra CR OSTI RN Or vibrr id Mine 
- 
I 
EN 
f Å [ ite 08800 fd Här, Bl I add het HA hö SG 
VU f bytas NH tent arsle | (En lane 
; : FA 
(UA ON tilltag 
GIN ULA RBS fD rada Hirgae REG 
- ' [04 ER NNE sä - Mä 
, IAN ALSA GAR [Le ör | D alla HOS) 0 ATT 
| NOM AFLÖ Lv MET 
fer Bl AN Rud Bete 
F SE | (DA 
i inéel rer HIoB9 
Lå f j ice di || 
ad Va 46 sänder If 
Vi te retad fork REGAL ur 
cg doo Mot Bo le Fe 
5 Slas JÄNBIT (KRYA 
i inledd älg br HET 
= ga 
; ! i sabaivuloster no lWiesibeqg 
i j TT j sdf de Feltor 
öh LYTdaANN leather HdR Ynhkobar 
tbtinrieta HB ov ad NN luta onlopiahlen É 
| ju Li [ HA SRUL Mot 2 ie Bf AA ab I 
| o y eh ; 
- 209. UTRITA At TD ON MEM re SD ; 
en HötTab MAS vå dörmiett RÖ TROR dos ER såkbgigt a 
vå V fr 


- | ffnaataraind an fa. man Ö AR Oå (ordsisgde alt FÖR 
LR He a sh Hov flercllattnst) a 000. nast (CE IK, Hat 


HON 


TSE j risdotn mwodurd: HN fe SLE ybotdbarmer SR Nise pel 


a ES AR dygn SE ett MH fli if 2 2 Hy AR Ne 
uudisaer jo! 25 gi å furta TIDIG i 
We Sr 


ÅA uvglaröle Pigs ao: Ögnaniodserd 


KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 17. N:o 2. 


BEITRÄGE 


ZUR 


KENNTNISS DER ARCTISCHEN DIATOMEEN 


VON 


P. T. CLEVE unp A. GRUNOW. 


MIT 7 TAFELN. 


AN DIE K. SCHWED. AKAD. DER WISS. EINGEREICHT D. 12 MÄRZ 1879. 


— ee ere 


Sm 
STOCKHOLM, 1880. 
KONGL. BOKTRYCKERIET, 
P.A. NORSTEDT & SÖNER. 


NS 
KBM AVONA SVR OA 
- 2 | a 


Å ———— 


UN 


Å Aa kh 
, 

d a LÅ g CV 

| tf Få j Å 
= 

Å YR 
Lå LÄ < "TINT 
V | 
> 
- / 


Diatomeen aus dem Karischen Meere. 


Durch die schwedische Expedition zum Jenissej 1875—1876 wurde viel Material 
mit Diatomeen aus dem Karischen Meere zuröäckgebracht. Das meiste bestand in dem 
Bodensatze der Behälter, in welchen man die zoologischen Sammlungen aufbewahrt 
hatte. Es was ein sehr diatomeenarmer und schwer zu reinigender Schlamm, der be- 
sonders viele kleine Glimmerpartikelchen enthielt. Reich an Diatomeen war eine kleine 
Quantität von am Lande aufgetrocknetem Meeresschaum, welchen Dr. LUNDSTRÖM auf 
der Halbinsel Jamal sammelte. Professor NORDENSKIÖLD und Dr. STUXBERG haben 
Scehlamm und Erde mitgebracht, welche sie auf dem Eise gefunden hatten. Dieses 
Material war aber sehr arm an Diatomeen und enthielt nur wenige Arten. Auch Dr. 
KIELLMANN hat eine grosse Menge Proben gesammelt die meisten aber leider in sehr 
kleiner Quantität und wenig oder gar keine Diatomeen enthaltend. Reicher war eine 
Probe Bodenschlamm, welche Dr. STUXBERG im Matotschin Scharr sammelte. Sie ent- 
hielt folgende Arten: 


A. Marine Arten. 


Rhoiconeis Bolleana Grus. — OC. G.') N. bomboides ÅA. Scam. 
Amphora lanceolata Cr. — C. G. — Häufig. — C. G. 
A. cymbifera Grec. (= 4. Erebi EBB.). N. subeineta A. Scem. — OC. G. 
A. crassa GrReG. — OC. G. N. interrupta Kurtz. — C. G. 


ÅA. proteus GREG. — OC. G. 
VAN Hjunotia CE. — CO: G. 


var. media GRUN. 


N. glacialis Cr. (Cocconeis glacialis CL., 


Bih. t. K. Sv. Vet. Ak. Handl. I, Nr. 13, 


Nawviculas wventricosa DONE. var. Subundus I, ll, fö 12, — Navienla ? Son AL 
lata GRUS. — Selten G. — S. GRUN.'S SS 
IN, -G6 Le, SUR OG 
Bemerk. i n 
MN. öres (Te, sar Bes Ga — INSISTERAR Cr. N. Sp. (Scam. Atl. 
G. — S. GrunN.s Bemerk. T. 6. Fig. 37). — C. 
N-. digitoradiata Grre. — 0. S. GRUN.'s N. marina Barnes. — G. 
Bemerk. N. Smithii BreEB. — G. 


N. directa var. remota GRuUN. (Scem. Atl. 
ING Dh IE 


!) GC. von CLEvE, G. von GRUNOW gefunden. 


Häuvfig. — OC. G. 


(= Amphiprora obstusa 


N. fusca GREG. 
ING "OPEROR 


4 P. 


GREG. p. p. OA. ScHm. Nordsee Diat. 
185. 10 ING, NS Oc Ch 

N. Lyra ErB. — CO. G. 

N.: Hennedyr W. Sm. — € G. 

N. (Stauroneis) aspera EBB. var. intermedia 
Grus. — OC. G. 

Pleurosigma elongatum W. Sm. — OC. G. 

RI longum kör. = TOG 

Rhoicosigma arcticum Cr. — OC. G. 

Ampliprora longa Or. — C. G. 

Niteschia angularis W. Sm. — C. G. 

N. insignis v. arctica GRUS. -— G. 

N. marginulata Grus. N. sp. — G. 

N. socialis GreG. — OC. G. 

Hantzsclia amphiozys var. wvivax GRUN. 
(nec Nitzschia vivax W. Sm.) — C. G. 

Synedra Kamischatica Grus. — OC. G. 

Campylodiscus angularis GREG. — C. G. 


T. CLEVE, UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


C: Thuretui Breg. — GC. G. 
C. Helianthus A. Scam. (Atl. T. 17, Fig. 


lö) = OG 
Rhabdonema arcuatum LyneB. — OC. G. 
R. minutum Körz. — OC. G. 
Grammatophora arctica Cr. — C. G. 


G. arcuata ExB. — C. G. 

G. islandica ExB. — OC. G. 

Biddulphia Balena (Zygoc. B. EBB. und 
Triceratium arcticum Brw. — S. CLEvE's 
Bemerk.) — €. G. 

Dicladia Groenlandica Or. — CO. G 

Paralia suleata (ErB.) Or. — OC. G. 

Podosira aretica Or. — O.G. — S. GRUN.'S 
Bemerk. 

Coscinodiscus lacustris GRUS. var. (Cyclo- 
tella puncetata W. Sm.). — Selten. — G. 

C. excentricus EmB. var. — OC. G. 


B. Säösswasserformen. 


Gomphonema geminatum AG. — OC. G. 

Epithemia Zebra (EHB.) KG. 

Nitzsclua sigmoidea W. Sm. — G. 

FEunotia Arcus EmB. (= Him. Arcus nec. 
Ceratoneis Arcus). — G. 


Häufig. — 


E. prerupta EeB. — G. 
E. bidens (W. Sm.). — E. bigibba GREG. 
(nec KG.). — G. 


Diatomeen aus dem Grunde des Karischen Meeres. 


Das nicht unbedeutende Material stammt aus einer Tiefe von 36 Faden. Auf den 
Etiquetten war bemerkt, dass dort ein sehr reiches Thierleben existirte, wobei es auf- 
fallend ist, dass von den darin gefundenen Diatomeen nur wenige rein marine Formen 
sind, die meistan aber brackischen und Sisswasser-Lokalitäten entsprechen, mithin aus 
den Flussmöndungen hierher gelangt sein missen. 

Dieses Material enthielt: 


ÅA. lineolata ErB. — G. 

ÅA. levis GREG. var. Selten. — G. 

Å. lineata GreG. var. (ÅA. ScHm. Atl. T. 26, 
Fig. 59). — Selten. — C. 


Cocconeis distans GREG. var. — G. 
C. Scutellum EzB. — OC. G. 
Mastogloia ovata GrRun. N. Sp. — C. 
M. Kariana GRUS. — Selten. G. 


Achnanthes teniata Grus. N. Sp. — Häu- 4. coffeeformis Ke. (A. Scam. Atl. T. 26, 
8. O. Ch Fig. 56—58). — Selten. — C. 

Amphora levissima GREG. var. — OC. G. Cymbella (heteropleura Ralfs var.?) ameri- 

ÅA. angusta Vv. aretica GRUN. — G. cama ÅA. ScHm. (Atl. T. 9 Fig. 15 u. 20. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. 


Cymb. Ehrenbergii var. LAGSsTDT. Spitzb. 
IDEN IN 2 NNE IT CO 

GC: aretica. LpT.— 0. 

Navicula pygmea Ke. — OC. G. 


N. (peregrina var.) polaris Lpt. — CO. 

N. directa. Sm. — QC: 

N. interrupta Ke. — &C. 

N. Pinnularia Oz. — C. 

N. subventricosa GRuUN. N. Sp. — Selten. 
= (Oc Ch 

N. Placentula var. lanceolata Grus. Selten. 
= (Ch 

N. Kariana Grus. N. Sp. — Selten. — G. 

INSPKaniana. var. minor. «= 6. 

N. subimpressa GRUS. BSelten. — G. 

N. derasa GRUS. N. spy BSelten. — G. 

N. crassirostris GrRuN. N. sp. — G. 

N. rhynchocephala Ke. Selten. — C. 

JA Ipeer Orm INT DIOR (CR 

N.? complanata (Amphora) Grun. Selten. 


= (G 

Schizonema (Colletonema) vulgare TEWAITES. 
 Selten. — G. 

Stauroneis Finmarchica CL. et Grus. — G. 

St. Scandinavica Lpt. (= Navicula lacu- 
stris ÅA. ScHm. Nordsee-Diat.) — G. 

Pleurosigma Fasciola (EmB.) W.Sm. Häufig. 
= (03 Ch 

P. Fasciola v. sulcata Grus. — G. 

P. Fasciola v. tenuirostris GRUS. — G. 

P. macrum W. Sm. Sehr Selten. — G. 

P. tenwissimum W. Sm. — C. G. 

P. tenwisstimum v. subtilissima GRUS. Selten. 
= Go 

P. tenuissimum v. hyperborea Grus. Nicht 
selten. — G. 

123 long Om = OKC 

P. prolongatum W. Sm. — C. GG. 

P. Clever Grun. N. Sp. — G. 

P. Wansbecki Druk. — GC. G-. 

J2, INjellmernn Om INS Sjö — (Oh (Ek 

12, ören Cr No Sjö — (05 Ch 

P. rhomboides C1. N. Sp. — 0, G. 


BAND ÅZ7. N:o 2. 5 


- angustum GRUS. N. Sp. — G. 

. Stuxbergii Cr. et Grus. N. Sp. 

. strigosum W. Sm. — G. 

. delicatulum v. Kariana GRUS. — G. 

- elongatum v. fallax Grus. Selten. — G. 

. Longmum P. Sm. Selten. — OC. 

Donkima carinata Bates. Selten. — OC. G-. 

Rhoicosigma compactum (GREV.) GRUS. Sel- 
ten HÖ ör 

Scoliopleura tumida Bréz. — &C. 

Berkeleya Dillwynii Grus. — G. 

Amplaprora Kjellmami Cr. N. Sp. Selten. 
="(Oh (Ch 

A. Kariana 
= (Ef 

A. striolata 
= (6 

ÅA. paludosa W. Sm. var. Pokornyana GRUN. 

A. paludosa W. Sm. var.? hyperborea GRUN. 
Seltensr=— 0 

Å. paludosa W.Sm. var.? punctulata GRUN. 
== (Gro 

4. paludosa W. Sm. 
Selten. — G. 

Å. plicata GREG. var. subplicata GRUS. — G. 

Nitzscha Tryblionella HaAStTzscH. — C. 

N. marginulata Grus. N. sp. — C. G. 

N. hybrida Grun. N.osp. — OC. G. 

N. Mitchelliana GREENLOAF. — C. G. 

N. socialis GREG. var. Kariana GRUN. — 
C. G. 

N. vivax W. Sm. var. Kariana Grus. Sel- 
En = Gr 

- angularis W. Sm. — GC. G. 

. angularis var. Kariana GRUS. — G. 

. hyalina GrReG. — GOrEG. — OC. G. 

. Iinearis W. Sm. — C. G. 

linearis var. tenvis GRUN. — G. 

recta HANTZSCH. — G. 

frigida Grus. N. Sp. — G. 

ovalis ARNOTT. — G. 

. Closterium W. Sm. — OC. G. 


SS RSA KSR 


Grun. N. Sp. Sehr selten. 


Grus. N. Sp. Sehr SBelten. 


var.? borealis GRUN. 


SER 


6 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


N. acicularis W. Sm. — C: G. 

N. paradoxa (GMEL.). — OC. 

N. (Homoeocladia) filiformis Sm. — &C. 

Hantzeschia (virgita var.?) Kariana Or. et 
GRrRuUN. N. sp. — C. G. 

Cylindrotheca gracilis (BrRÉB.). — G. 

Ceratoneis Arcus Ka. — OC. G. 

Synedra tabulaia Ka. — OC. G. 

S. Kamtschatica GRunN. forma typica et sub- 
typica. — OC. G. 

S. Nitzschioides GRrRun. v. minor GRUN. Sel- 
ten. — G. 

Fragilaria arectica Grus. N. sp. — Häufig. 

F. oceanica Cr. — C. 

Asterionella Kariana Grus. — G. 

Meridon circulare AG. BSelten. — QC. 

Licmophora Jiirgensii (Ke.). — C. G. 

L. Jiirgensii var. Finnmarchica GRUS. — G. 


L£. borealis; (Ka). = G. 

L. nubecula (Ke.). — G. 

Metosira nummuloides (DirLw.). — C. 

Paralia suleata (ExB.) CL. — G. 

Thalassiosira Nordenskiöldii Or. — C. G. 

Coscinodiscus (Odontodiscus)curvatulus GRUN. 
N. Sp. v. Kariana Grus. — G. 

C. (Odontod.) hyalinus Gr. N. Sp. — G. 

C. (Odontod.) lacustris Gr. (Cyclotella pun- 
(Gener WS Sibbe — (Ga 

C. (Odontod.) granulosus Grus. N. Sp. 

Biddulphia aurita BréB. — OC. G. 

Rlhizosolenia styltfornis Brw. — C. G. 

Cheetoceros borealis Bain. — C. G. 

C. Karianus Grus. N. Sp. — G. 

C. Lorenzianus GRUN. var. parvula ? — G. 

C. Wighamiu Brw. forma minuta. — G. 

C. furcellatus BA. var.? — G. 

C. furcellatus var. mamillosa Grun. — G. 


Diatomeen an der Halbinsel Jamal gesammelt. 


Der 


von Dr. LUNDSTRÖM am Ufer des Karischen Meeres an der Halbinsel Jamal 


gesammelte Schlamm enthielt folgende Formen: 


ÅAchnanthes (hungarica GRUN. var. ?) Jama- 
liensis GRUS. — G. 

Amphora (ocellata DONE. var.?) Jamaliensis 
CE. et GRUN. Häufig. — 6: 6: 

A. Proteus GREG. v. Kariana Grus. — C. G. 

Cymbella americana A. Scam. — C. G. 

Navicula Smithu BréB. — C. 

N. didyma Ke. (A. ScHm.). — OC. G. 

N. interrupta Ka. — Selten. — C. G. 

N. Lyra v. elliptica A. Scam. (Nordsee- 
IDA ING NANNE BIN DAL Dan, — ÖL 

N. Jamaliensis Cr. N. Sp. Selten. — C.G. 

N. cancellata DonE. var. impressa (LDT.). 
Haäufig. — CO: G. 

N. cancellata DOosK. var. Gregori GRUN. 
(N. Gregoriz Rrres.?) — GC: G. 

N. cancellata DONE. var. subapiculata GRUN. 
Häufig. — G. 


inflexa GREG. — G. 

digitoradiata GEGr. — C. 

. valida Or. et Grun. Selten. — C. G. 
- rhynchocephala Ke. var. — G. 
. salinarum Grusn. — C. G. 

. Zosterett GRUN. — G. 

(Incus var.?) abbreviata GRUN. 
— G. 

- peregrina KG. — C. G. 

- (peregrina var.) polaris Lpt. — CO. G. 
. plicata DonK. forma minor. — G. 

.- acutvuscula GREG. — O. 

. subdivisa GRUN. — C. G. 

. latefasciata Grus. — C. G. 

- Lundströmdi Cz. N. Sp. — CO: G: 

- Stuzbergir CL. N. Sp. — CC: G. 

N. fasciata Lp. — OC. G. 

N. imtermedia Lpt. — QO. 


232 


Selten. 


SR 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. 


N. bisuleata Lpr. — C. G. 

N. pusilla W. Sm. — G. 

N. gibberula Ka. — G. 

N. globiceps GOREG. var. major GRUN. — 
Co Ch 

N. lumerosa BråéB. — C. 

N. glacialis Cr. (Cocconeis glacialis CL. 
Bihang till K. Vet. Ak. Handl. I. N:o 13 
p. 14. T. III. Fig. 12. — A. Scuawx. Atl. 
SONENS EE Selteng = ONE: 

N. brevis GREG. var. vexans GRun. Häufig. 


— C. G. 

N. brevis var. genuina Grun. Selten. — 
CHE: 

N. brevis var. distoma, forma latior et an- 
gustior. Selten. — C. G. 


N. amphisbena var. fuscata (SCHM.?) GRUN. 
Nicht selten. — C. G. 

N. viridis Ke. Selten. — C. G. 

N. (viridis var.?) icostauron (EmB.?) GRUN. 
= Selien, — (Cr 

N. borealis KG. Selten. — OC. G. 

N. latar BrREB. Sehr selten. — OC. G. 

N. alpestris Grus. (Verh. 1860. p. 545. 
T. III: Fig. 4.a.b.). Sehr selten. — C. 


BAND. 17. N:o 2. Z 


Scoliopleura tumida (BrRÉB.) Grus. (Navi- 
cula Jenneri Sm. B. D. Taf. 16. Fig. 134.) 
Selten. — C. G. 

Stauroneis (Navicula?) desiderata Or. N. 
Sp. — CO. G. 

S. Gregorii Rarrs. (S. amphioxys GREG.) 
v. obtustuscula GRUN. — OC. G. 


MNitzschia dubia Sm. Selten. — QC. 
N. Tryblionella HaAntzscH. var. WVictorie 
GrUuN. — G. 


Hantzschia virgata var. borealis GRUS. — G. 
H. virgata var. Kariana OL. et GRUS. — 


(03 (Eh 
H. amphioxys Grus. — C. G. 


Punotia prerupta var. bigibba GRUS. — 


(Eh (O6 


Coscinodiscus lineatus EEB. 

C. subtilis EmB. — C. G. 

C. (Odontodiscus) lacustris GRuN. (Cyclo- 
tella punctata W. SmM.). — G. 

C. (Odontod.) polyacanthus Grus. N. Sp. 


Seltens —=, 0. 


Paralia sulcata (ErB.) CrL. Selten. — C. 


Diatomeen vom Jenissej. 


Herr Dr. STUXBERG hat eine Probe des Lehmes vom Grunde des Jenissey bei 
Korepowskoi genommen, welche sehr reich an Diatomeen war, und die folgenden Arten 


enthielt: 


Cocconeis Pediculus EmB. Nicht selten. — 
CET 

Epithemia gibba E. Häufig. — OC. G. 

E. Zebra EnB. — OC. 

JBL Soran INNE,  IERNGe. — Oc 

É. turgida EeB. Häufig. — C. G. 

Amphora ovalis Ka. Haäufig. — OC. G. 

Encyonema turgidum (GREG.) GRUN. Selten. 


Cocconema cymbiforme var. parvum (SM.) 


. lanceolatum EHB. Häufig. — OC. G. 

. Cistula” Ke. =" 026) 

. (Cistula var.?) sibiricum GRUS. — G. 

. areticum LpbTt. Nicht selten. — C. 

. helveticum (KG.). Nicht selten. — C.G. 
. Stuxbergit CL. N. Sp. Nicht selten. — 
(Oc Ch a 

C. stomatophorum GRUN. (Formen, welche 
zwischen var. borealis und genuina die 


Mitte halten). — C. G. 


SR SE TS > 


8 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


Cymbella turgidula Grus. (ÅA. Scam. Atl. 
Taf. 9 Fig. 23 bis 26). Selten. C. 

C. pusilla Grus. (ÅA. Scam. Atl. Taf. 9 
Fig. 36). Selten. — CO. 

C. naviculeformis Aversw.? — OC. G. 

C. cuspidata Ka. — OC. G. 

Gomphonema geminatum AG. 
Oh 

G. geminatum var. Sibericum GRUN. (Algen 
aus dem Kaspischen Meere). Häufig. — 


OG 


Häufig. — 


G. acuminatum E. Selten. — C. 
G. ventricosum Grec. Häufig. — CO. G. 


G. constrictum E. Selten. — C. 

G. subelavatum GRUS. Häufig. — OC. G. 

Navicula oblonga Ka. Nichtselten. — C.G. 

N. viridis KG. Nicht selten. — C. G. 

N. (viridis var.) icostauron EmB. — G. 

- divergens Rres. var. — OC. G. 

. Brebissonii KG. Selten. — OC. 

. bicapitata Lbt. Selten. — C. 

- rupestris HANTzZscH. — CO. 

. Tabellaria var. stauroneiformis. — G. 

. borealis KG. Selten. — G. 

. hemiptera KG. Selten. — G. 

- (Stauroneis) punetata Ka. Selten. — C. 

. pusilla W. Sm. Nicht selten. — C. G. 

.- pusilla var. lanceolata GRUS. — G. 

N. pusilla var. Jenisseyensis Grus. — G. 

N. digitoradiata GREG. forma angustior et 
var. evidentius striolata GRUS. — G. 

N. (Stauroneis) Reinhardtii (GRUN.) Häufig. 
— OC. G. 

N. (Colletonema) gracilis Ka. — C. G. 

INEEnradrosar Kes=— 0: 

N. viridula Ke. var. Selten. — G. 

N. Placentula E. (= N. pusilla Lpr.?). 
Häufig. — C. G. 

N. Gastrum v: Jenisseyensis Grus. — C. G. 

N. latiuscula-Ke. Selten. — GC. 

N. amphisbena EmB. Selten. — OC. G. 

N. cuspidata Ke. Selten. — GC. G. 

N. sculpta EzB. Selten. — OC. G. 


> 


2AA2AMAARANARYNA 


N. Bacillum EB. Selten. — 0. G. 
N. (firma var.) dubia GreG. — G. 

N. (firma var.) dilatata Ens. — C. 

N. (firma var.) producta W. Sm. — G. 
N. Hiteheocku EmB. — Selten. — Q. 
N. Trochus EnB. Selten. — QO. 

N. ventricosa Donz. — Q. 

N. ventricosa var. Siberica GRUS. — G. 
N. gibberula Ka. — C. 

N. elliptica Ke. Nicht selten. — OC. G. 
N. (rhomboides var.) amplipleuroides GRUN. 


=— (05 Cr 
Stauroneis Phoenicenteron EnB. — OC. G. 
S. dilatata ExB. (KG. Bac. p. 106. Taf. 29 
Fig. 8). Selten. — &. 


S. amphicephala Ka. Nicht selten. — C.G. 
S. (Navicula?) platystoma EmB. Selten. — 
0; Eh 


S. anceps var. Siberica GRUS. — G. 

Pleurostauron acutum RABE. Sehr selten. 
= (Oh 

Pleurosigma attenuatum W. Sm. Häufig. 
= (06 (Cr 

P. acuminatum GRUS. — OC. G. 

P. Brebissonii GRUN. var. Selten. — G. 


Niteschia sigmoidea W. Sm. BSelten. — C. 

N: linearis W. Sm. — C. G. 

N. sigmatella Grec. — G. 

N. Tryblionella HANTZSCH. var. obtusvuscula 
GruN. — OC. G. 

N. Tryblionella var. genuina Grus. — C. 

N. Tryblionella var. ambigua GRUS. — C.G. 

N. Denticulau Grus. (Grunowia Kätzingi 


GrRUN.). Nicht selten. — C. G. 

Hantzsclia ampluoxzys Grus. Häufig. — 
Ö Er 

Surirella splendida Ka. var. — C. G. 

S. biseriata Breg. — OC. G. 

S. Capronii BråB. Sehr Selten. — C. 

S. elegans EHB. Selten. — OC. G. 

S. tenera Scem. BSelten. — C. 

S. linearis var. constricta. — &C. 

S. angusta ScEm. BSelten. — C. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. 


Campylodiscus noricus var. costata (var. b 
W. Sm.). Sehr selten. — C. 
Cymatopleura Solea W. Sm. Nicht selten. 
C. elliptica W. Sm. 
C. hibernica W. Sm. 


Meridion circulare AG. 


Selten. — C. 
Sehr Selten. — C. 
Selten. — C. 


Staurosira (variabilis var.) mesodon KG. 
Selten. — C. 

S. Harrison W. Sm. var. dubia GRUN. 
Selten. — C. 


Ceratoneis Arcus KG. — OC. G. 
Synedra splendens Ka. Sehr Häufig. — C. G. 
S. (splendens var.) longissima (S. biceps 


BAND. lZ7. N:o 2. 9 


Eunotia pectinalis (DirLw.). Selten. — OC. 

E. triodon EnB. Selten. — C. 

E. gracilis EmB. (Himant. gr. W. Sm). 
Sehr Selten. — &C. 

E. Arcus var. curta GRUN. BSelten. — C. 

E. Arcus var. bidens (Himant. bidens W. 
SM) 6 

£. (Eruca EzB. var.?) Siberica C1. N. Sp. 
Selten. — C. 

Tetracyclus lacustris RLFs. 

Cyclotella ambigua GRUS. 
(OR (ER 

C. operculata Ke. Selten. — C. 

C. (Stephanodiscus GRUN.) minuta KG. Selten. 


Selten. — OC. 


Sehr häufig. — 


NYEESMI) si Seltens.:-— Os = (Oc 
S. capitata ExB. BSelten. — C. Coscinodiscus (subtilis var.) Sibericus GRUN. 
S. Goulardi BréB. Met. Sehr selten. — = (Gt 

C. G. Melosira puncetata W. Sm. Sehr häuvfig. — 
SS, Acus Körz. — G. C. G. 


S. (Staurosira?) Vaucherie Ka.? — G. M. varians KG. BSelten. — &C. 


Diatomeen von Finmark. 


Die marinen Diatomeen Finmarks sind nur sehr unvollständig bekannt. In CLEVE'S 
Abhandlung iber die Schwedischen und Norwegischen Diatomeen (Öfvers. af K. Sv. 
Vet. Förh. Ak. 1868. N:o 3), sowie in desselben Verfassers Arbeit uber die Arktischen 
Diatomeen (Bih. t. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. I. N:o 13) sind etwa 35 marine Arten 
von Finnmark aufgeföhrt. Das Material, worin diese sich vorfanden, war sehr arm und 
schlecht. Im Jahre 1876 hat Dr. KJELLMAN gröndliche Forschungen öber die Algen 
Finmarks durchgeföhrt und dabei auch sehr reichliches Material för die Kenntniss der 
Diatomeen Finmarks gesammelt. Durch eingehende Untersuchung dieses Materials 
haben wir die im Folgenden verzeichneten Formen gefunden, welche der Vollständig- 
keit wegen auch die von CreEve fröher im Material von Grötsund beobachteten Arten 
beigefägt sind. 


C. costata GREG. Nicht selten. — G. 
Mastoglota ovata Grus. BSelten. — C. 


Cocconeis decipiens CL. 


C.: G. 


Nicht selten. — 


C. Scutellum EB. Sehr häufig. — C.G. <: Achnanthes arctica Cr. Nicht selten. — 
C. Scutellum var. stauroneiformis W. Sm. (OC Er 

Häuvfig. — 0: G. Rhoiconeis Bolleana Grus. Sehr selten. 
C. pseudomarginata GrRzc. (C. major GREG.) == (ÖL 


Nicht selten. — C. G. Rhoicosphenia curvata (KG.) Grus. Sehr 


C. Finmarchica Grus. Haufig. — G. häufig. — C. G. 


K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 17. N:o 2. 2 


10 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


Amphora Proteus GREG. 


200 206 
AjArcus. GREG. — OO: 
ÅA. levissima Grrr. — OC. 
ÅA. tenera W. Sm. — Q. 
A. Grevilleana GREG. Selten. — QC. 
A. lanceolata Cr. — OC. G. 
ÅA. acuta GREG. — &O. 


A. cymbifera GREG. Häufiog. — QC. 


ÅA. ostrearia BrREB. — &Q. 
4. granulata GrRec. — Grötsund. OC. 
ÅA. crassa GREG. — OC. 


Navwicula littoralis DONE. 
N. Smithu BRrRÉB. 
N. fusca Grec. Häufig. — OC. G. 

N. cestwa DONE. Grötsund. — C. 

N. didyma (KG.) A. Scam. Tromsö. — QC. 

N. subeineta A. Scam. (Nordsee Diat. Taf. 
II. Fig. 7 = N. didyma Lpr. Bih. t. K. 
Vet. Akad. Handl. III. N:o 15, Fig. 4). 
Häufig. — C. 

N. splendida GrEG. Nicht selten. — OC. 

N. Crabro (EEB.) A. Scem. Sehr selten. 
— C. 

N. bomboides A. ScHM. var. media ORUN. 
TrOnSÖ, — Oh 

N. Donkinu A. Scem. Tromsö. — C. 

N. inceurvata (OREG.) ÅA. Scam.  Nicht 
selten. — &C. ja 

N. Bombus ExB. (= N, gemina A. ScHmM.). 
Grötsund. — &C. 

. interrupta Ke. Nicht häufig. — OC. G. 

- pygmea KG. GG. Grötsund. — GC. 

.« foreipata Grev. Maasö. — C. G. 

- abrupta GreEG. — OC. G. 

.« hyalina Dong. — C. G. 

Lyra EmB. Nicht häufig. — C. G. 

Lyra var. elliptica A. ScHm. — QC. 

.« aretica Cr. (Amphiprora obtusa GREG. 
Pp. p. A. ScHm. Nordsee Diat. Taf. III, 
Fig. 1). Selten. — 6. G- 

N. circumsecta Grus. (N. polystieta var. 


Tromsö. — C. 
JSBrne, — 0. Ch 


SER 


Häuvfig. — CO. G. 
ÅA. subinflata Grus. (ScHm. Atl. T. 26, Fig. 


cireumsecta GRUN. in Å. ScHMm. Nord- 
see Diat. Taf. I, Fig. 36 u. 42). Selten. 


teSTi(ö: 
N. Hennedyi W. Sm. Selten. — QC. 
N. inornata GRUN. — Maasö. — G. 
NER ca sKöRSKENSISp rr SeltenN0 


N. directa W. Sm. var. remota GRUN. (ÅA. 
ScHm. Atl. Taf. 47, Fig. 2). Nicht selten. 
== (0 (Eh 

N. directa var. 
= (Oh 

N. Bottnica GRUN. var. Selten. — &Q. 

N. Pinnularia Cr. Nicht selten. — CO. G: 

N. cruciformis DONE. var. Maasö. — G. 


angusta GRUS.  Selten. 


N. Fluminensis GRUN. var. minor. Selten. 
— (Go 

N. distans (W. Sm.). Nicht selten. — &C. 

N. distans var. borealis GRUN. — G. 


N. (cancellata DOSE. var.) impressa (LDT.) 
Hävufig. — CC: G 

N. (cancellata var.) Gregorii Grus. (N. Gre- 
gor RATES) — CO: G. 

N. ventricosa (EHB.?) Dong. var. Kjellman- 
dena Oi. = 0 Ch 

N. Flanatica GRUS. Grötsund (nur einmal 
gesehen). — CO. 

N. digitoradiata GreG. — OC. G. 

NVS sollee (Öm IN, $ö Dot 
— (Oh 

N. semiplena (GREV.) DONE. 
O. Ch 

N. palpebralis var. minor GRUN. 

Maasö. — G. 

.- liber W. Sm. Hävfig. — CC: G. 

. liber var. elongata Grun. — G. 

.- longa GreG. — G. 

. acutiuscula GREG. — G. 

- subsalina DonK. — C. 

. brevis GREG. var. Nichtselten. — C.G. 

. latissima GREG. Grötsund. — OC. 

N. humerosa BREB. Grötsund, Tromsö. — OC. 

N. Cluthensis Grec. var. Finmarchica GRUN. 
Hin und wieder. — G. 


Tromsö. 


Neltenbäk== 


Tromsö 


zz 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS 


N. marina RALEs. — OC. 

N. complanata Grus. (Amphora compla- 
nata GRUN. in Å. ScuHm. Atl.). — OC. G. 

Stauroneis Finmarchica CL. et GRUN. Nicht 
selten. — OC. G. 

Saspera EHB. Häufig. — CO: G: 

Schizonema Grevillet AG. var. mazima (= 
N. Libellus GREG.) var. gemwina (= N. 
rhombica GREG. p. p.) var. minuta GRUN. 
Häuvfig. — OC. G. 

Pleurosigma nubecula W. Sm. — OC. G. 

P. intermedia W. Sm. — G. 

P. (elongatum var.?) fallax Grus. — C.G. 


P. cestuaru BreB. — OC. 

P. Norman RBares. (Pritch. Inf. p. 919). 
= 0. 

Pirsubrectum Om. N- Sp. Selten. — &Q: 

P. longum Or. — C. 

P. naviculaceum BreB. — CO. 

P. angulatum W. Sm. — C. 

ailatuma OL: NI Spo -Selten.: "Tromsö. 
= (Oc 


P. strigosum W. Sm. — C. G. 

PI longinum P. Sm. — GC. 

P. Fasciola Ke. Selten. — C. 

Amphiprora longa Cr. — C. 

A. maxima GREG. var. dubia Or. et GR. — 
(Co (Ei 

4. paludosa W. Sm. — OQO. G. 

A. (Amphitropis) decussata var. septentrio- 


nalis Gr. 'Selten. — G. 
Plagiotropis (baltica PFitzER?) scaligera 
GruN. Hin und wieder. — G. 
Rhoicosigma areticum Cz. — C. G. 
Donkinia carinata (DONK.) RaALFs. Selten. 
= Oc 
D. minuta (DONK.) Rarrs. Selten. — GC. 
Niteschia constrieta (GREG.) GRUN. — G. 


N. apiculata (GrREG.) Grus. — C. G. 

N. Tryblionella HANTZSscH var. levidensis 
forma striis remotioribus. Selten. — 
Oc Co 

N. spathulata BreB. — CO. 


HANDLINGAR. 


BAND. 17. N:o 2. Jä 


N. hybrida Grus. — C. G. 

NEN socialist GREG. Häutor = OT 

NEC Sigmonke. — 0! 

N. Mitschelliana GREENLOAF. 
wieder. — C. G. 

N. (panduriformis var.?) delicatula GRUN. 


Hin 


und 


2= (00 (Eh 
N. (vitrea var.?) Finmarchica Grus. — G. 
N. angularis W. Sm. — C. 
N. angularis var. borealis Gr. — G. 


N. insigmis GREG. Grötsund. — C. 

N. (insignis var.?) marginifera GRUN. Sel- 
sö. — Cr . 

N. Closterium W. Sm. — C. 

Surirella ovata Ke. Grötsund. — QC. 

S. Smithii Rarrs. (S. constrieta W. SmM.). 
Selten. — C. G. 

S. fastuosa var. lepida A. ScHm. 
— (: 

Campylodiscus angularis GREG. — OC. G. 

C. Thuretii BreB. Häufig. — OC. G. 

Grammonema striatulum AG. Häufig. — C. 

Synedra tabulata Ke. var. angusta GR. — 


CE 


Selten. 


5 GRIS Ke (Ch 

S. affinis var. delicatula GRUN. — G. 

S. (affinis var.?) borealis GRUS. — G. 

S. mera KG, — G 

S. Kamtschatica GRUN. — OC. G. 

S. Kamtsch. var. minor Grus. — OC. G. 

S. Kamtsch. var. intermedia Grus. Häufig. 
= (Gb 

S. Kamtsch. var. Kjellmannii Cr. et Gr. — 


C. G. 

S. Kamtsch. var. 

S. Kamtsch. 
= (05 Eh 

SH pulchellar Ken GIG 

S. pulehella var. Vertebra. — G. 

S. pulchella var. minutissima GRUN. S. mi- 
nutissima W. Sm. nec KG.) Tromsö. — 
C. G. 

S. filiformis GRUN. 


connectens GRUN. — G. 


var. Finmarchica OL. et GR. 


Kaafjord. — G. 


12 P. 


än 


gracilis (KG.?) GRUS. septentrionalis GR. 
= (Gro 

crystallina Ka. — OC. G. 

superba Ke. var. minor GRUN. — C. G. 
Sceptroneis marina Grus. (Meridion mari- 

num GREG.). Tromsö. — &O. 

Plagiogramma staurophorum HeiB. (P1. Gre- 
gorianum GrEv.). Hin und 


05 (Ch 


wieder. — 


Striatella unipunctata (LYNGB.) Sm. Gröt- 
sund. — C. 
Grammatophora islandica EmB. Häufig. — 


(03 (G 

G. oceanica EmB. Häufig. — C. 

Rhabdonema arcuatim (LYNGB.) KG. Häufig. 
— (Oo Ch 

R. minutum (Ke.) Sm.  Häufig. — C. G. 

R. adriaticum (K6.) Sm. Grötsund, aber nicht 
in dem von KJELLMAN eingesammelten 
Material gefunden. — &Q. 

Licmophora Jiirgensii (KG.) GRUS. var. Fin- 
marchica Gr. Selten. — G. 


L. flabellata EmB. forma brevior. Selten. 
— G. 

L. elongata (KG.) Grus. — C. 

Isthmia nervosa Ka. — C. 

I. enervis ErmB. — CO. 

Rhizosolenia styliformis E. — C. 

Syndendrium Diadema ExB. — QC. 


T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


Triceratium arcticum Brw. und Zygoceros 
Balcena EeB. Häuvfig. — OC. G. 

T. Finmarchicum Grus. N. Sp. 
— G. 

Biddulphia aurita (LYNGB.) BreB. Hin und 
wieder. 

B. pulehella Grec. Ein Fragment dieser 
leicht kenntlichen Form wurde in dem 
Material aus Tromsö Hafen gefunden. 
Wahrscheinlich war es durch ein Schiff 
dorthin geföhrt, weil B. pulchella nie- 
mals an den Kästen Scandinaviens ge- 


Tromsö. 


funden wurde. — QC. 
Hyalodiscus Scoticus (KG.) Grus. Häufig. 
= (0, Ef 
H. subtilis Bar. Häufig. — OC. G. 
Podosira arctica Cr. Häufig. — OC. G. 


Paralia sulcata (ExB.) Or. Grötsund. — C. 
Melosira nummuloides (DILLW.) AG. Tromsö. 


Selten. — (Ok 


Thalassiosira Nordenskiöld Cr.  Selten. 
— C. 

Stephanodiscus Hantzschii GRUN. var. pusilla 
Tromsö, Kaefjord. — G. 


Coseinodiscus curvatulus GRUN. var. Kariana 


GruN. Sehr selten. — G. 
C. mtidus GREG. Hin und wieder. — QC. 
C. radiatus EmB. Selten. — Q. 
C. (Odontodiscus) granulosus GRuN. — G. 


Wie man aus diesem Verzeichnisse der Finmärkischen Diatomeen sieht, ist die 
die Diatomeenvegetation Finmarks sehr iäbereinstimmend mit der Grönlands und Spitz- 


bergens. 


Das Vorkommen von Triceratium arcticum, Grammatophora islandica, Podo- 


sira arctica, Synedra Kamtschtica u. a. m. zeigt eine Uebereinstimmung, welche sehr be- 
merkenswerth ist, wäbrend Dr. KJELLMAN mehrere Verschiedenheiten zwischen der 
höheren Algenvegetation von Spitzbergen und Finmark nachgewiesen hat. Bemerkens- 
werth ist auch die Abwesenheit einer sonst so häufigen Form wie Actinoptychus un- 
dulatus, welche noch nicht im Eismeere mit Sicherheit gefunden wurde. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 7. N:o 2. 13 


Bemerkungen zu den Diatomeen von dem Karischen Meere, vom Jenissey 
und vom Finmark 


Cocconema Stuxbergii C1. N. Sp. Diese Form hat viele Aehnlichkeit mit C. sto- 
matophorum GRUN., aber es fehlt ihr die den Mittelknoten durchlaufende Querrinne. 
Ausserdem ist sie höher gewölbt. Die Querstreifen der Bauchseite sind wie bei OC. 
Cistula beim Mittelknoten durch einen breiten glatten Raum unterbrochen. Von den 
sehr zart punktirten Streifen gehen circa 12 auf 0,01 mm. Länge 0,066—0,068 mm. 
Schaalenbreite 0,02 mm. — Jenissey, Korepowskoj. — Taf. 1. Fig. 10. 


Navicula Stuxbergii Cr. N. Sp. Länglich lanzettlich mit breiten abgerundeten 
Enden. Streifen parallel, 11' bis 12 auf 0,01 mm. <Mittelpartie streifenos. Länge 
0;067tmm. — Jamal. — Taff, 1, Fig: 15: 


Navwicula Théelii Cr. N. Sp. Länglich, lanzettförrig, mit stumpfen, vorgezogenen 
Enden. Streifen 10 bis 11 in 0,01 mm., schräg und stark markirt. Länge 0,055 mm. 
Breite 0,017 mm. Gehört zu dem Formkreise der N. cruciformis DonKin. — Karisches 
Mleer, — Men dig ING 


Navicula solida Cr. N. Sp. Breit oval, mit gleichförmig gekrämmten Seiten. 
Mittellinie stark wie auch der Mittelknoten. Streifen stark, radial gestellt, erreichen 
nur ”/s der Breite der Schaale, 10 auf 0,01 mm. Die den Mittelknoten umgebenden 
Streifen sind abwechselnd käörzer und länger. — Länge 0,0578 mm. Diese mit N. fortis 
nnd N. angulosa verwandte Art kommt spärlich in dem Material von Tromsö vor. — 
Marta Rio 24. 


Navicula Lundströmii Cr. N. Sp. Klein, mit vorgezogenen stumpfen Enden 
Streifen zart, radiirend, in der Mitte etwas stärker und entfernter, ziemlich stark punk- 
tirt. Zwischen den Enden und der Mitte sind sie zarter, etwa 19—20 auf 0,01 mm. 
An den äussersten Spitzen werden sie parallel. Länge der Frustel 0,034—0,051 mm. 
Schaalenbreite 0,011—0,013 mm. — Jamal. — Taf. II, Fig. 29. 


Navicula Jamalinensis Oz. N. Sp. Breit oval, mit abgerundeten Enden. Mittel- 
linie gerade, mit den Endknoten in einigem Abstande vom Ende der Schale aufhörend. 


14 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, AKCTISCHE DIATOMEEN. 


Streifen stark, zart punktirt, einen breiten, lanzettlichen glatten Raum freilassend, etwas 
radial gestellt, 7 auf 0,01 mm. Länge 0,0544 mm. — Jamal, spärlich. Taf. II. Fig. 40. 


Navicula Acus Cr. N. Sp, Länglich, lancettlich, spirig. Mittelpunktechen ange- 
deutet. Streifen zart, am stärksten gegen die Ränder der Schaale, undeutlich gegen 
die Mittellinie, 20 auf 0,01 mm. Länge 0,0748 mm. — Finmark, selten. Taf. III, 
Fig. 55. 


Stauroneis dilatata ErB. (Kärz. Bac. Taf. 29, Fig. 8, nec. W. SmM.). Diese Art 
ist durch ihre parallelen Seiten wie auch durch ihre breiten, ausgezogenen, aber nicht 
kopfförmigen Enden, durch ihre die Ränder der Schaale erreichenden, breiten Stauros 
sehr ausgezeichnet. Streifen deutlich punktirt, sehr schräg. 15 auf 0,01 mm. — Je- 
nissey, sehr selten. — Taf. III, Fig. 62. 


Stauroneis (Navicula) desiderata Cz. N. Sp. Linear länglich, mit breiten, kopf- 
förmigen, vorgezogenen Enden. Stauros linear, fast öber die ganze Frustel reichend. 
Endknoten nach entgegengesetzten Richtungen gegen die Ränder hin auslaufend. Sreifen 
wenig schräg, 14 auf 0,01 mm. Länge 0,051. Schaalenbreite 0,017 mm. — Jamal. 


— Taf. III, Fig. 58. 


Stauroneis (Navicula?) platystoma EmB. Breit, länglich oval, mit vorgezogenen, 
abgestumpften Enden. Streifen sehr schräg, um den Mittelknoten einen breiten glatten 
Fleck freilassend, 14 auf 0,01 mm. Länge 0,0374--0,0544 mm. — Jenissey, selten, 
auch in brackischem Wasser bei Östergarn, Gotland, und bei Upsala, Flottsund, ge- 


funden. — Taf. III, Fig. 61. 


Pleurosigma latum C1r. N. Sp. Annähernd rhombisch. Die Mittellinie wenig ge- 
bogen. Streifen deutlich, in drei Richtungen, 18 in 0,01 mm. Farbe gelblich. Länge 
0,0765 mm. — Finmark. — Taf: III, Fig. 68: 


Pleurosigma Normani Bates (in PritcH. Inf. p. 919). Diese nirgends abgebildete 
Art hat sehr starke, in schiefer Richtung sich kreuzende Streifen, 13 bis 15 auf 0,01 
mm. Farbe bläulich, Länge 0,2 mm. — Finmark. — Taf. III, Fig. 67. 


Pleurosigma (intermedium var.?) subrectum Cr. N. Sp. Fast nicht gebogen, schmal, 
lanzettförmig, spitzig. Mittelknoten rund. Mittellinie gerade. Streifen in drei Rich- 
tungen, stark, 18—19 auf 0,01 mm. Farbe bläulich. — Finmark. — Taf. III, Fig. 72, 


Pleurosigma rhomboides OL. N. Sp. Rhombisch, wenig gebogen. Mittellinie fast 
gerade. Streifen in drei Richtungen. Querstreifen am meisten deutlich, 21—22 auf 
0,01 mm. Länge 0,085 mm. Breite 0,022 mm. — Karisches Meer. — Taf. IV, Fig. 73. 


Pleurosigma (Navicula?) Kjellmanii Oz. N.Sp. Schmal elliptisch, gerade. Mittellinie 
gerade. Streifen rechtwinklig einander kreuzend, deutlich, 15 auf 0,01 mm., im mitt- 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |7. N:o 2. 15 


leren Theil der Schaale etwas nach Innen gebogen. Farbe bläulich. Länge 0,168 mm. 
Breite 0,0264 mm. — Karisches Meer. — Taf. IV, Fig. 80. 


Pleurosigma vitreum Cr. N. Sp. Schmal und spitzig, ganz gerade. Streifen sich 
rechtwinklig kreuzend, 20—21 auf 0,01 mm. Nicht gefärbt. Länge 0,198 mm. Breite 
0,022 mm. — Karisches Meer. — Taf. IV, Fig. 78. 


Amphiprora Kjellmanit Or. N. Sp. Gross. Streifen sehr deutlich, am meisten 
am Kiele markirt, wo 12—13 auf 0,01 mm. gehen, zwischen Falte und Rand feiner 


und enger (circa 17 auf 0,01 mm.). — Farblos. Länge 0,13 mm. Breite 0,041 mm. 
Nur die Nebenseite wurde gesehen, aber es ist sehr wahrscheinlich, dass die Mittellinie 
gebogen ist. — Karisches Meer, sehr selten. ”Taf. IV, Fig. 83. 


FEunotia (Eruca EtHB. var.?) Siberica On. N. Sp. Die Streifen, 11—12 auf 0,01 
mm., sind dichter als an E. Eruca aus Mexico (8 auf 0,01 mm.). — Jenissey. -- Taf. 


VIL, Fig. 122. 


Triceratium areticum Btw. In einem Präparate von Spitzbergsdiatomeen habe ich 
eine Frustel gesehen, welche eine deutliche Uebergangsform zwischen Zygoceros Balzena 
EmB. und Triceratium arcticum Btw. ist. Diese Formen sind mithin nicht specifisceh 
verschieden. 


16 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


Bemerkungen zu den Diatomeen von Finnmark, dem Karischen Meere und 
vom Jenissey nebst Vorarbeiten fir Monographien der Gattungen Nitzschia, 
Achnanthes, Pleurosigma, Amphiprora, Plagiotropis, Hyalodiscus, Podosira und 
einiger Navicula-Gruppen 
von 


A. GRUNOW, 


PLACOCHROMATIC.IE. 
COCCONEID ZE. 


Cocconeis Decipiens CrevE. Die Oberschaale dieser Art ist C. arcetica CLEvE l. c. 
Fig. 11a. Fig. 11b ist jedenfalls eine andere noch genauer zu erforschende Art, fär 
welche vielleicht der Name C. arctica bleiben kann. — Finnmark, nicht selten. 


C. Finnmarcehica Grus. Sehr klein, Unterschaale mit grosser Mittellinie und 
schmalem Stauros, welcher etwas mehr als die halbe Schaalenbreite einnimmt. Quer- 
streifen in beiden Schaalen etwas radial, in der Unterschaale 24, in der Oberschaale 
20 in 0,01 mm. Länge 0,012—0,015 mm., Breite 0,0055—0,007 mm. Taf. 1, Fig. 1, 
»0/, Finnmark, sehr häufig. Von OC. molesta und pygmea KG. durch den breiten Stau- 
ros verschieden, auch habe ich Längsstreifen, wie ich sie an diesen beiden Arten be- 
obachtete, bei C. Finnmarchica bisher noch nicht gesehen. 

Ich möchte hier noch eine ganz eigenthämliche Erscheinung erwähnen, welche 
bei einigen Cocconeis-Arten auftritt, nehmlich das Vorhandensein doppelt und dreifach 
contourirter Ringe neben dem Mittelknoten, die ich bisher nirgends erwähnt finde. 
Sie sind keine Abnormität, wie ich anfangs glaubte, sondern kommen wenigstens bei 
einer von mir genauer beobachteten Art »C. cyclophora GRUN.» von Säud-Australien 
regelmässig auf Ober- und Unterschaale vor. &C. cyclophora ist 0,017—0,028 mm. lang, 
0,01—0,018 mm. breit, hat eine schwach sigmoidische Mittellinie und immer auf einer 
Seite dicht neben dem Mittelknoten den oben beschriebenen Ring von 0,0035—0,005 
mm. Durchmesser. Die meisten Schaalen sind sehr zart radial gestreift (28 Streifen in 
0,01 mm.) und die Streifen so punktirt, dass die Punkte schiefe Linien bilden. Oft 
sind die Streifen beiderseits durch einen kleinen lanzettlichen gebogenen glatten Raum 
unterbrochen. Bei einigen Schaalen, welche die Oberschaalen zu sein scheinen, beob- 
achtete ich eine kurze, randständige, viel stärkere Streifung (circa 16 in 0,01 mm.). 


KONGL. SVENSKA VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |Z. N:O 2. JE 


Å. ScHMmiDT hat mir Zeichnungen einer ähnlichen, viel grösseren Art aus der 
GRUNDLER'schen Sammlung zur Ansicht geschickt, welche ausser dem grösseren Ringe 
neben dem Mittelknoten noch auf jeder Schaalenhälfte 3 kleinere Ringe enthalten. 
Diese von A. SCHMIDT noch zu benennende Art stammt von Jokohama. Von &C. cyclo- 
phora finden sich Exemplare in N:o 245 von Cr. u. Mörr. Diat. 


MASTOGLOIACEAZA. 


Nachdem ich mehrere ächte Cocconeis-Arten mit lanzettlichen und zugespitzten 
Schaalen kennen gelernt habe, erscheint mir die Abtrennung der Gattung Orthoneis 
Mastogloia auf Grund der ovalen abgerundeten Schaalen ganz unthunlich, und reser- 
vire ich Orthoneis nur för ein Paar Arten, die keinen zusammenhängenden Fächer- 
kranz am Rande, sondern einzelne getrennte halbrunde Platten am Rande haben. Diese 
sind Orthoneis fimbriata, binotata und Crucicula GRUN. 


Mastogloia ovata GRUN. kommt im Karischen Meere vor, und da von dieser Art 
noch keine genägende Abbildung existirt, habe ist sie auf Taf. I, Fig. 2 (”/;) derart 
abgebildet, dass eine Hälfte die Structur der Schaale und die andere den Fächerkranz 
zeigt, wobei die vollkommene Uebereinstimmung des Fächerkranz mit dem von einigen 
Mastogloia-Arten sofort ersichtlich ist. 


M. Kariana Grus. Schaalen lanzettlich, mit vorgezogenen Enden, 0,05 mm. lang, 
0,011 mm. breit, Mittellinie gerade, Mittelknoten klein, Querstreifen eng punktirt, 11'/; 
in 0,01 mm., in einer kleinen rundlichen Area um den Mittelknoten fehlend, parallel. 
Randfächer auf jeder Seite sechs, sehmal, nach Innen von bogenförmigen Rändern be- 
gränzt, ähnlich wie bei Orthoneis, und eine Andeutung för die Unhaltbarkeit auch 
dieser Gattung liefernd. Karisches Meer, selten. Taf. I, Fig. 3 ””/,. 


ACHNANTHEAT. 


Uebersicht der mir bekannten Achnanthes-Arten. 


Achnanthidium (KG.) GRUN. 


Achnanthes-Arten mit sigmoidischer Mittellinie. 


A. flexellum Bréz. (Cocconeis Thwaitesii W. Sm.) mit den Varietäten dissimilis SM., 
aretica LAGERST. naviculoides REINSCH. 


Alle anderen Achnanthidium-Arten gehören zu Achnanthes, da die stärkere oder 
geringere Entwickelung der Gelinstiele kein genögender Grund zur Abscheidung von 
Gattungen ist, wenn nicht Verschiedenheiten in den Frusteln eine Trennung unter- 
stätzen. 


K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 17. N:o 2. 3 


18 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


Achnanthes Borr. 


A. Untere Schaale stauroneisartig, mit Rippen, zwischen denen Punkt- 
reihen (meist mehrere) stehen. 


A. longipes AG. (incl. A. Carmichaelii Grev. und A. brevipes KG. nec. AG.). 


ÅA. costata GREVILLe. Schmäler und kleiner wie die vorige Art, mit enger stehen- 
den Rippen, zwischen denen nur eine Punktreihe sich befindet, wodurch sich diese mir 
unbekannte Art von A. longipes unterscheidet, bei welchem sich zwei Punktreihen 
zwischen den Rippen befinden, in der Oberschaale oft auch drei, und nur zwischen 
den dem Mittelknoten zunächst liegenden Rippen der Unterschaale öfter nur eine 
Punktreihe. 

ÅA. Javamica Grus. Aehnlich dem A. longipes aber kleiner, mit beiderseits an 
den Enden gabelförmig getheilten Stauros. In der Oberschaale sind zwei schwache 
den Rändern genäherte Längslinien bemerkbar. Länge 0,03—0,045 mm., Breite 0,013 
bis 0,015 mm. Unterschaale mit 6 Rippen in 0,01 mm., Oberschaale mit 3—4 Rippen 
in 0,01 mm. Java in Holothurien. (CL. u. Mörr. Diat. N:o 147). 


ÅA. Javanica var. rhombica GRUN. Grösser, Schaalen breit, rhombisch lanzettlich, 
bis 0,068 mm. lang und 0,035 mm. breit. Rippen der Unterschaale 4'/.—5 in 0.01 
mm. Java, seltener zwischen der vorigen. 


ÅA. (Jovanica var.?) Bengalensis Grus. Schaale breit linear länglich, mit abgerun- 
deten Enden. In der Oberschaale sind in der Mitte zwischen Mittellinie und Rand 
beiderseits je eine Längslinie vorhanden, auffallender wie bei der eigentlichen A. Java- 
nica und weniger dem Rande genähert. Ganz eigenthäumlich sind in der Oberschaale 
an beiden Enden je 2 glatte, rechts und links von der Mittellinie liegende Flecke. Ob 
dieselben auch bei A. Javanica vorkommen, kann ich nicht sagen; bei den wenigen 
Oberschaalen, welche ich von dieser Art beobachtete, konnte ich sie nicht sehen, was 
äbrigens ihr Vorkommen nicht ausschliesst, da sie auch bei der var. Bengalensis nicht 
immer gleich auffallend sind. Rippen der Oberschaale 5—6 in 0,01 mm., der Unter- 
schaale 8 in 0.01 mm. Länge 0,028—0,05 mm., Breite 0,008—0,009 mm. An der 
Käste von Bengalen. Kommt auch mit in der Mitte erweiterten Schaalen vor (var. 
subventricosa). 

An den Oberschaalen von ÅA. longipes habe ich nur selten vor den Enden einen 
sehr kleinen glatten Fleck beobachtet. 


B. Unterschaale Stauroneisartig, beide Schaalen mit perlschnurförmigen 


Querstreifen ohne Rippen. Mittellinie der Oberschaale meist excentrisch. 


A. brevipes AG. mit keilformigen Schaalenenden. 

A. subsessilis KG. mit abgerundeten Schaalenenden. Ich habe die Schwierigkeit, 
beide Arten zu unterscheiden, schon in den Caspi-See Algen besprochen. Mehr oder 
weniger der einen oder andren Art schliessen sich folgende Arten an: 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |Z7. N:o 2. 19 


A. salina KG. 
ÅA. ventricosa KG. (nec EHBG.) 
A. multiarticulata Ke. 
A. intermedia KG. 
A. Capensis KG. 
ÅAchnanthidium arcticum CLEVE. 
Die kleinste sich an A. subsessilis anschliessende Form ist: 


ÅA. pachypus Mont. Punktreihen 12—13 in 0,01 mm., Länge 0,014—0.025 mm 


A. parvula Ke. Aehnlich der vorigen, etwas schmäler, Punktreihen der Unter- 
schaale 14—16, der Oberschaale 11—13 in 0,01 mm. Banter Kirchhof. 

ÅA. brevipes var. contracta GRUS. Schaalen in der Mitte verengt (Mauritius, 
Monterey). 

Å. subsessilis var. constricta GRUN. Schaalen länglich, mit fast keilförmigen, oben 
abgestumpften oder abgerundeten Enden und eingeschnärter Mitte (Bengalen, Monterey). 

A. subsessilis var. tumidula GRUS. Schaalen länglich mit abgerundeten Enden und 
erweiterter Mitte (Bengalen). 

A. seriata AG. (Cymbosira Agardhii KG.). Schaalen länger und schmäler wie von 
A. subsessilis, sonst ganz gleich gebaut. Bildet Diatoma artige, bisweilen baumartig 
verästelte Ketten. 

A. (seriata AG. var.?) cuneata GRUN. Schaalen und Frusteln an einem Ende ver- 
dickt, so dass sie an Rhoicosphenia curvata erinnern, sonst aber denen von A. seriata 
gleichend (Sädseeinseln, nicht selten). 

ÅA. angustata Grev. Mir nicht genauer bekannt, scheint sich an besonders lange 
Formen von ÅA. seriata anzuschliessen. 

Å. agglutinata Grus. Klein, Schaalen schmal länglich lanzettlich; Punktreihen 
der Unterschaale 15 in 0,01 mm., der Oberschaale 13 in 0,01 mm. Länge 0,022—0,028 
mm., Breite 0,004—0,005 mm. Auf Algen bei Triest (F. HavcKr), auf denen sie, oft 
von einer Gelinhälle eingeschlossen, ohne Stiele, cocconeisartig festsitzt, während die 
Frusteln sonst anderen Achnanthes-Arten und besonders A. subsessilis und A. seriata 
vollkommen gleichen. 


ÅA. inflata Grus. (ÅA. ventricosa EHBG. nec KG., Stauroneis inflata Ka.?). Variirt 
sehr in Hinsicht der Gestalt der Schaalen. Spitzen theils abgerundet, theils keilför- 
mig, Einschnärungen oft sehr tief, oft kaum merklich, so dass es in letzterem Falle 
schwer ist zu entscheiden, ob eine Form zu ÅA. subsessilis var. tumidula oder A. in- 
flata gehört, da beide Arten sonst ganz gleich gebaut sind, und von einer Abschei- 
dung als Gattung Monogramma gar keine Rede sein kann. Synonym sind noch Mono- 
gramma ventricosa EHB. mit abgerundeten und Monogr. Smithiana GrREv. mit keilfor- 
migen Schaalen-Enden. 

A. mesogongyla Grus. Aehnlich der vorigen Art, aber mit centraler Mittellinie 
in der Oberschaale. Brasilien, in sässem Wasser. leg.: Prof. WArminG (CL. u. MöLL. 
Diat. N:o 193). 


20 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


ÅA. cerenulata Grus. Schaalen denen von A. subsessilis ähnlich, aber ausgezeichnet 
dureh den stark gekerbten Rand (Kerbungen 0,003—0,004 mm. lang, 0,001—0,0015 
mm. tief). Punktreihen 7 in 0,01 mm., Länge 0,034—0,076 mm., Breite 0,015—0,02 
mm. Mittellinie der Oberschaale sehr excentrisch, dicht dem einen Schaalenrande ge- 
nähert (Samoa Inseln, in sässem Wasser). 


Å. coarctata (BREB.) GruN. (Achnanthidium coarctatum BrREB.). Diese Art steht 
dem ÅA. subsessilis var. constricta sehr nahe und unterscheidet sich hauptsächlich nur 
durch kleinere Gestalt und engere, zarter punktirte Punktreihen. Die Mittellinie der 
oberen Schaale ist immer excentrisch, während sie von W. SmItH als centrisch abge- 
bildet wurde. Besonders stark tritt diese Excentricität hervor bei der var. elineata 
LAGERSTEDT, wo die Mittellinie ganz dicht an eimem Rande liegt, so dass sie von LAGER- 
STEDT ibersehen zu sein scheint. Punktreihen der Unterschaale 13—15, der Ober- 
Sehaaerk Sn 0 (VTT 


C. Unterschaale stauroneisartig, Querstreifen meist sehr zart punktirt. 


A. Grönlandiea (CLEve). Querstreifen sehr stark, kurz breit, rippenartig, in der 
Unterschaale 5—56, in der Oberschaale 4'/2—5 in 0,01 mm. 


ÅA. Hungarica Grus. Schaalen linear länglich, mit stumpfen oder fast spitzen 
keilförmigen Enden, Mittellinie der Oberschaale, wie bei allen mir bekannten Arten 
dieser Gruppe centrisch. In der Oberschaale sind die mittelsten Querstreifen etwas 
kärzer wie die anderen, von einer Andeutung eines Mittelknotens ist aber nichts zu 
sehen. Querstreifen (in der unteren Schaale schwach radial, in der oberen fast pa- 
rallel) circa 21 in 0,01 mm. In Ungarn ziemlich verbreitet (Neusiedler See, Darda, 
Eperies, Neuschl etc.) Schweden, Belgien. 


Å. (Hungarica var.?) Jamalinensis Grus. Schaalen schmäler, linear lanzettlich. 
Querstreifen der Unterschaale schwach radial, 16 in 0,01 mm., in der Mitte beim Stau- 
ros sehr kurz, marginal. Länge 0,037 mm., Breite 0,005 mm. Jamal. Selten. Taf. I, 
Fig. 4. 

Eine hierzu mit Sicherheit gehörende Oberschaale habe ich noch nicht beobachtet. 


A. affinis Grus. Grösse und Gestalt der A. minutissima, Structur ähnlich wie 
bei A. Hungarica. Querstreifen 27—30 in 0,01 mm. Belgien, leg. VAN HEURCE. 


ÅA. penneformis Grev. Diese sehr lange und schmale Art ist mir nur aus GRE- 
VILLES Åbbildung bekannt, die in der Unterschaale parallele nicht punktirte Querstreifen 
zeigt, während eine Ansicht der Oberschaale fehlt. 


A. Gregoriana Grev. Grosse, sehr zartgestreifte mir unbekannte Art, von der 
GREVILLE nur zwei Ansichten von der Hauptseite giebt, so dass die Gestalt der Schaalen 
noch festzustellen ist. 


Å. elliptica SCHUMANN. Diese mir ebenfalls unbekannte Art mit breit ovalen 
Schaalen scheint in diese Gruppe zu gehören, wenn nicht die von ScHUMANN erwähnten 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |7. N:O 2. 2 


Längsstreifen auf eine Punktirung der Querstreifen hindeuten könnten. Vielleicht eine 
ungeniägend beobachtete Form von A. lanceolata?? 


A. marginulata Grus. Sehr klein, wenig gebogen. Schaalen oval oder fast stumpf 
lanzettlich. Die Querstreifen der Oberschaale kurz, randständig, die der Unterschaale 
radial, die Mittellinie erreichend, in der Mitte beim breiten Pseudostauros aber nur 
sehr kurz, randständig, 24—25 in 0,01 mm. Länge 0,011—0,014 mm., Breite 0,005 
mm. Memerutungen. (Norwegen.) O. NORDSTEDT. 


ÅA. exigua GRUS. (Stauroneis exilis KG.). Sehr klein, Schaalen breit lanzettlich, 
mit vorgezogenen Enden. Querstreifen 22—25 in 0,01 mm. Tacarigua See. 


D. Beide Schaalen ganz verschieden gebaut. 


Unterschaale mit radiirenden Punktreihen, welche in einem breiten Raum um 
um den Mittelknoten herum fehlen, Oberschaale mit in der Mitte allmählig erweiterter 
centraler Mittellinie, und schwach radiirenden Rippen, zwischen denen sehr zarte Punkt- 
reihen stehen. 

4. Danica (FLÖGEL) GRUN. (Cocconeis danica FLöGEL, Achnanthes heteropsis GRUN. 
in CzreEVve und Mörrer, Diat. No. 154, 155). Schaalen breit lanzettlich, mehr oder we- 
niger zugespitzt, bisweilen aber auch stumpf abgerundet. Länge 0,023— 0,08 mm., 
Breite 0,01—0,032 mm. (Mittelmeer, Adria, Florida, Östsee). 


A. Clever Grus. Klein, Schaalen breit lanzettlich mit stumpf vorgezogenen En- 
den. Querstreifen radial, in der Unterschaale 18—24, in der Oberschaale 9—11 in 
0,01 mm., stark punktirt. Westergötland leg. CLEVE. 


E. Aehnlich wie die vorige Gruppe, in der Oberschaale sind keine 
zarten Punktreihen bemerkbar. 


Die Rippen der Oberschaale sind radiirend, in der Mitte abwechselud kärzer und 
länger, die Punktreihen der Unterschaale sind noch stärker radial, in der Mitte eben- 
falls abwechselnd länger und kärzer und lassen um den Mittelknoten eine kleine rund- 
liche Area frei. 

ÅA. Baldjikit (BrRIGHTW.) Grus. (Odontidium Baldjikii BrRiGHTW., Oberschaale). Bis- 
her nur von Baldjik bekannt. Ich habe eine ganze Frustel beobachtet, so dass iber 
die Zusammengehörigkeit beider Schaalen kein Zweifel existirt. 


F. Untere Schaale Navicula-artig, obere Schaale ähnlich, mit centrischer 
Mittellinie ohne Mittelknoten. 


ÅA. Hauckiana Grus. Kleine characteristische, stark gestreifte Art, deren Ober- 
schaale ausserordentlich der Fragilaria mutabilis gleicht. Schaalen breit lanzettlich. 
selten länglich. Querstreifen (fast rippenartig) in der Oberschaale fast parallel, die mit- 
telsten oft auf einer Seite etwas entfernter, Querstreifen der Unterschaale schwach ra- 


22 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


dial, um den runden Mittelknoten herum etwas kärzer, unten 9, oben 10 in 0,01 mm; 
Länge 0,017—0,031 mm., Breite 0,006—0,008 mm. In den Reka Quellen bei Triest. 
leg. HAUuCK. 


A. delicatula (KG.) (Achnanthidium K6.). Aehnlich der vorigen Art, aber mit en- 
gerer Querstreifung, Schaalen breit lanzettlich, oft kaum merklich zugespitzt, mit 15 
schwach radialen Querstreifen in 0,01 mm. Querstreifen der Unterschaale einen kleinen 
rundlichen Fleck um den runden Mittelknoten freilassend. Länge 0,011—0,019 mm., 
Breite 0,005—0,007 mm. Wangerooge, Lysekil, in brackischem Wasser nicht selten, leg 
Prof. CLEVE. 

A. glabrata Grus. (Wien. Zool.-bot. Gesellsch. 1863). Aehnlich der A. exilis, 
aber, besonders in der Mitte der Unterschaalen stärker gestreift. Querstreifen der Ober- 
schaale 12—13, der Unterschaale 13—15 in 0,01 mm. Sehr verbreitet im stillen Ocean, 
besonders an den Kästen von Nord- und Sädamerika, Neuseeland etc. 


Å. glabrata var. ÅAuklandica Grus. Viel zarter gestreift, sonst ähnlich. Quer- 
streifen 22—24 in 0,01 mm., in der Mitte der Unterschaale stärker, radial, 10—11 in 
0,01 mm. Länge 0,035—0,04 mm. Auklands Insel. 


A. Biasolettiana Grus. (Synedra Biasolettiana KG.?) Schaalen stumpf lanzettlich, 
mit abgerundeten Enden und erweiterter Mitte. Querstreifen schwach radial, 22—28 
in 0,01 mm. Länge 0,055—0,031 mm., Breite 0,0065—0,007 mm. Neusohl in Ungarn, 
leg. MARKUS. 

Vielleicht gehört Achnanthidium Lyra SCHUMANN hierher, wenn es iäberhaupt ein 
Achnanthes ist, was ich auch bei einigen anderen SCHUMANN'schen Arten bezweifle. 

Eine kleinere Form (0,012—0,013 mm. lang, 0,0045 mm. :breit, mit 24 Quer- 
streifen in 0,01 mm.) findet sich gemeinschaftlich mit A. Hauckiana in den Rekaquellen 
bei Triest und in einer Quelle bei Radegund. 


4. gibberula GRUS. Sehr ähnlich der vorigen Art, aber mit kärzeren Querstreifen, 
welche in beiden Schaalen einen sehr breiten lanzettlichen glatten Raum um die Mittel- 
linie freilassen. Oberschaale oft etwas stärker gewölbt wie die Unterschaale. Länge 
0,018—0,02 mm., Breite 0,0045—0,005 mm. Querstreifen circa 22 in 0,01 mm. In 
Thermen Östindiens, leg. STOLICZKA. 


ÅA. microcephala (KG.) Grus. (Achnanthidium microcephalum Ke.) Klein, linear 
lanzettlich, mit fast kopfförmigen Enden. Querstreifen 30—36 in 0,01 mm. Länge 
0,009—0,026 mm., Breite 0,0030 mm. Häufig. 


4. (?) teniata GrRuN. Frusteln wenig gebogen, meist in kurze Bänder vereinigt. 
Schaalen linear mit abgerundeten Enden. Querstreifen sehr zart, in der Mitte der 
Unterschaale etwas stärker und entfernter, circa 24 in 0,01 mm., gegen die Enden hin 
viel enger. Länge 0,02—0,03 mm., Breite 0,005 mm. Nicht selten im Karischen Meere. 
Ta 18 Mie. . Who 


ÅA. ezilis Ka. Schaalen schmal lanzettlich, mit abgerundeten Enden. Mittellinie 
der Oberschaale in der Mitte scehwach erweitert, Querstreifen etwas radial, Mittellinie der 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. IZ7. N:0 2. 23 


Unterschaale um den länglichen Mittelknoten herum stark erweitert, die mittelsten 
Querstreifen radial, viel stärker und entfernter wie die äbrigen (19—21 in 0,01 mm.). 
Häufig. 

A. minutissima KG. Kleiner und schmäler wie die vorige Art, mit der sie nicht 
identisch ist, wie SMITH und Andere annehmen. Schaalen schmal lanzettlich, meist vor 
den abgerundeten Enden schwach verdinnt. Querstreifen zart, in der Mitte etwas 
stärker (circa 25 in 0,01 mm.) schwach radial. Eine Erweiterung der Mittellinie um 
den Mittelknoten der unteren Schaale herum und stark radiirende Querstreifen wie bei 
der vorigen Art habe ich nicht beobachten können, wohl sind aber wie bei A. micro- 
cephala und ÅA. linearis die mittelsten: Querstreifen etwas kärzer wie die ubrigen. Häufig. 


Å. linearis (W. Sm.) Grus. (Achnanthidium lineare W. Sm., A. Jackii RABENHORST). 
Steht der vorigen Art ziemlich nahe, unterscheidet sich aber durch etwas stärkere Strei- 
fung und linear längliche Schaalen mit kaum vorgezogenen stumpfen Enden. Quer- 
streifen in beiden Schaalen fast parallel, 24—27 in 0,01 mm. Länge 0,01—0,016 mm., 
Breite 0,003—0,004 mm. Eine etwas grösrere bis 0,02 mm. lange Form von Rannåsen, 
Jämtland, scheint in ÅA. minutissima tberzugehen. 


ÅA. (linearis var.?) pusilla GRUN. Schaalen linear mit abgerundeten Enden. Quer- 
streifen der Oberschaale fast parallel, der Unterschaale schwach radial, die mittelsten 
entfernter und stärker, 18—23 in 0,01 mm. Schaalen 0,013—0,017 mm. lang, 0,003 
—0,004 mm. breit. Finshöe, Norwegen. NORDSTEDT. 


G. Aehnlich der vorigen Gruppe, auf der einen Seite der Oberschaale 
findet sich aber in der Mitte eine hufeisenförmige Zeichnung. 


A. heteromorpha GRUN. Schaalen breit und stumpf lanzettlich, Querstreifen der 
der Oberschaale schwach radial, sehr zart punktirt, 8—10 in 0,01 mm., auf der einen 
Seite theilweise durch einen nach innen gerichteten hufeisenförmigen Bogen unter- 
brochen, Querstreifen der Unterschaale stark radial, eimen besonders in der Mitte sehr 
breiten lanzettlichen Raum um die Mittellinie freilassend, 7—9 in 0,01 mm. Länge 
0,046—0,052 mm., Breite 0,02—0,025 mm. Demerara Fluss. 


A. lanceolata (BREB.) GruN. (Achnanthidium lanceolatum BréB.) Querstreifen 
der Oberschaale schwach radial, in der Mitte auf einer Seite in dem hufeisenförmig be- 
grenzten Raume fehlend, 12—13 in 0,01 mm., Querstreifen der Unterschaale schwach 
radial, in der Mitte sehr kurz, randständig, wodurch ein Stauroneis-artiger Habitus ent- 
steht. Variirt sehr in Grösse und Gestalt, und ist theils oval, theils länglich mit er- 
weiterter Mitte. Sehr häufig. 


4. lanceolata var. dubia Grus. (Achnanthidium delicatulum Ke. ex parte?) Steht 
der vorigen Art sehr nahe, und unterscheidet sich fast nur durch die kurzen, breit 
lanzettlichen kurz zugespitzten Schaalen, und den etwas schmäleren Pseudostauros der 
unteren Schaalen. Querstreifen 13—14 in 0,01 mm. Länge 0,015—0,017 mm., Breite 
0,007—0,0072 mm. Buchberg in Unterösterreich, Belgien. 


24 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


AMPHOREZA. 
AMPHORA EHB. 


ÅA. (Proteus var.?) Kariana GRun. Unterscheidet sich von A. Proteus besonders 
durch die Structur inneren, concaven Schaalentheiles. Bei A. Proteus gehen in diesem 
beiderseits zwei Punktreihen von dem Mittelknoten bis zum Endknoten, bei A. Kariana 
ist die innere Punktreihe nur auf eine kurze Strecke an den Enden entwickelt, und 
die äussere wellig gebogen. Von jedem Punkte gehen zarte Querstreifen bis zur Mittel- 
linie. Die Streifen des von einer schwachen Längslinie durehzogenen convexen Schaalen- 
theils sind grobkörnig. Querstreifen 9—10 in 0,01 mm. Länge 0,053—0,065 mm., 
Breite der Schaalen 0,01—0,011 mm. Taf. 1, Fig. 7 ””/. 


ÅA. lineolata ExBG. var. Kleine Form, welche sich etwas der A. sulcata BREB. 
nähert, mit 30—21 Querstreifen in 0,01 mm. 


ÅA. (ocellata DONKIN var.) Jamalinensis CLEVE et GRUNOW. Unterscheidet sich von 
A. ocellata durch kärzere Gestalt und sehwach bauchig erweiterte Mitte. Die Quer- 
streifen sind sehr zart, fast parallel im convexen Theile der Schaale und in dem con- 
caven Theile bei den Endknoten convergirend. Bei den Endknoten sind sie am stärk- 
sten, so dass es scheint als ob diese sich eine Strecke weit in die untere Schaalen- 
hälfte hinein fortsctzen. Länge 0,048—0,057 mm., Breite 0,01—0,011 mm. Taf. 1, 
Fig. 6 ””/,. Sehr ähnlich und vielleicht identisch ist A. ScHmiot, Diat. Atl. Taf. 40, 
Fig. 25. Fig. 26 und 27 derselben Tafel, welche wahrscheimlich der A. delphinea 
BaIiLeY entsprechen, und welche vorläufig als var. Demerar&e zu bezeichnen wären, 
unterscheiden sich durch mehr keilförmige Enden und anderen Verlauf des Endknotens. 
Die von ÅA. ScHmiptT abgebildeten Formen sind sehr gross, kleinere Exemplare aus dem- 
selben Demerara Materiale sind oft nur 0,046 mm. lang. Ganze Frusteln sind breit- 
eiförmig und theilweise in der Mitte verdickt. Von A. ocellata var.? Jamalinensis sind 
keine ganze Frusteln gesehen worden, und bedarf diese Form deshalb noch weiterer 
Untersuchungen. 


Å. angusta GREG. var. arctica GRUN. Länger wie GOREGORYS mir nicht sicher be- 
kannte Art, mit stärkeren Querstreifen (14"/, in 0,01 mm.), Frusteln linear länglich, in 
der Mitte etwas erweitert, Querstreifen der inneren und äusseren Schaalenhälfte pa- 
rallel. Länge 0,068 mm., Breite 0,012 mm. Taf. 1, Fig. 9. ”/. 


ÅA. lIcvis GREG. var. Kleine Form mit circa 22 Querstreifen in 0,01 mm. Taf. 1, 
Fig. 8. ””4. A. levis Grec. unterscheidet sich von der sehr ähnlichen A. quadrata 
durch viel gröbere Streifung und den Mangel einer Längslinie in der convexen Schaalen- 
seite, welche auch in ganzen Frusteln der äusserst zart gestreiften A. quadrata BrRÉB. 
besonders in der Mitte sehr deutlich sichtbar ist. ÅA. ostrearia hat bisweilen einen 
ähnlichen Umriss wie A. levis und A. quadrata, ist aber viel stärker gestreift. Ori- 
ginalexemplare von Courseulles haben 13 Querstreifen in 0,01 mm., ich habe aber 
auch Exemplare mit 11 Streifen in 0,01 mm. beobachtet. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 7. N:o 2. 25 


ÅA. membranacea W. SmitH steht der A. ostrearia sehr nahe, ist aber viel zarter 
gestreift. SMITH giebt 30 Streifen in 0,01 mm. an. So zart gestreift habe ich sie nie 
gesehen, wohl aber mit 20—22 Streifen in 0,01 mm. Solche Exemplare stehen der 
A. levis sehr nahe, und unterscheiden sich fast nur durch ovale Gestalt. 

Bei Lysekil sammelte Prof. CreveE eine kleine Varietät der A. ostrearia in Menge, 
welche ich als var. minor bezeichne. Dieselbe ist nur 0,03—0,037 mm. lang, 0,017 
—0,019 mm. breit, mit 0,0055 mm. breiten Schaalen. Querstreifen 16—18 in 0,01 mm. 

An Amphora ostrearia reiht sich zunächst A. vitrea CLEVE, welche 9 Querstreifen 
(oder vielmehr Punktreihen) in 0,01 mm. hat, und die noch grösser und stärker ge- 
streifte A. Porcellus KITTON mit 9'/- Querstreifen in 0,01 mm. Letzterer Art ähnlich 
aber kleiner, schmäler und etwas enger gestreift (10—10"/s Streifen in 0,01 mm.) 
ist ÅA. Nova Caledonix Grus. Die Schaalen der letzten beiden Arten liegen meist so, 
dass von der concaven Seite wenig sichtbar ist, bei ganzen Frusteln und gänstig gele- 
genen Schaalen wird aber der Zusammenhang mit A. ostrearia sogleich deutlich. 
Im Mittelländisehen Meere sind Formen, welche sich A. Nov&e Caledonie und A. 
ostrearia anschliessen, mit 9'/.—10 Streifen in 0,01 mm. ziemlich häufig. 


Die ebenfalls mit ÅA. ostrearia verwandte A. decussata GRuNn. ist durch ihre eigen- 
thimliche Streifung sehr characteristisch. Ich habe in eimem Präparate von Lesina 
(leg. Castracane) sehr schöne vollständige Exemplare dieser Art beobachtet, welche 
sich auch dadurch von ÅA. ostrearia unterscheiden, dass die Längstreifen der verbin- 
denden Membran viel enger stehen (14 in 0,01 mm.). Am entferntesten stehen sie bei 
A. vitrea CLevE (2 in 0,01 mm.). 


Ich föge dieser Zusammenstellung der mit A. ostrearia BrEB. verwandten Formen 
noch eine interessante Art des mittelländischen Meeres bei. Sie ist im Allgemeinen 
der A. decussata ähnlich, hat aber zarte schwach radiale Querstreifen (14 in 0,01 mm.), 
welehe mit ziemlich entfernten unregelmässigen Punkten besetzt sind, welche unregel- 
mässig gebogene und verschlungene Längslinien bilden, welche der Schaale ein ganz 
eigenthämliches Ansehen verleihen, was mich bewogen hat, diese Art ÅA. labyrinthica 
zu nennen. Die Querstreifen sind bei schwacher Vergrösserung kaum sichtbar, bei 
starker aber auch zwischen den ziemlich weit entfernten Punkten. Länge 0,12—0,13 
mm. Breite der Schaalen 0,02 mm. 


CYMBELLEEZ. 
Cocconema FEHBG. 


C. Cistula var.? Siberica GRUN. Unterscheidet sich von anderen Formen des viel- 
gestaltigen CO. Cistula durch .zarter punktirte Querstreifen und die stärkere Biegung der 
Mittellinie, welche es veranlasst, dass die Räckenseite der Schaale schmäler wie die 
Bauchseite ist, was äbrigens auch annähernd bei klemen ähnlich gestalteten Formen 
von ånderen Lokalitäten vorkommt. Die halbkreisförmige glatte Linie, welche die 
Streifung der Bauchseite am Mittelpunkt unterbricht, ist sehr schmal. Bei dem ähn- 


K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 17. N:o 2. 4 


26 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


NN 


b 


lichen C. Stuxbergi CLEvE ist diese glatte Linie viel breiter, ausserdem hat diese Art 
stark vorgezogene Spitzen und breitere Räckenseite. Bei der ebenfalls mit C. Cistula 
nahe verwandten und vielfach mit ganz anderen Arten verwechselten Cymbella macu- 
lata Ke. (Siehe KG. Ag. aqu. dule. No. 85!) sind die Streifen der Bauchseite am Mittel- 
knoten gar nicht oder nur selten kaum merklich unterbrochen. C. Cistula var. Sibe- 
rica ist 0,08 mm. lang, 0,024 mm. breit und hat 11—14 Querstreifen in 0,01 mm. 
Taf. 1, Fig, 11. 

C. helveticum Ke. (Cymbella helvetica KG. nec W. SmitH). Diese ebenfalls vielfach 
verwechselte Art ist leicht durch die in der Längenachse der Frustel verlängerten End- 
knoten von C. Cistula, lanceolatum und cymbiforme zu unterscheiden. Im Jenissey 
kommt sie bis 0,12 mm, lang und 0,023 mm, breit vor, mit 6—8 Querstreifen in 
0,01 mm. 

C. stomatophorum GRUS. Diese Art ist immer leicht dadurch kenntlich, dass der 
Mittelknoten von einer kurzen Querrinne durchsetzt ist. (Bei den SCcHMIpoTt'schen Ab- 
bildungen im Diatomeen-Atlas ist diese Querrinne leider nicht wiedergegeben) und 
kommt mit und ohne vorgezogene Spitzen, mit einfach gewölbten oder bis fönfbuck- 
ligem Riäcken vor. Zwischen den mittleren Querstreifen schalten sich bisweilen einige 
körzere ein, es variirt dies aber oft bei sonst ganz ähnlichen Formen derselben Auf- 
sammlung. Unter den vielen hierhergehörigen Formen kann man etwa folgende Grup- 
pen absondern: 

var. borealis GRUN. Spitzen gar nicht oder nur sehr schwach vorgezogen, schief 
abgestutzt. Querstreifen circa 8 in 0,01 mm. Hat grosse Aehnlichkeit mit C. austra- 
lasicum ÅA. SCHMIDT, und unterscheidet sich bei besonders grossen Formen nur durch 
engere Querstreifen. Schweden. Im Jenissey kommt eine Form vor, welche zwischen 
dieser und der nächsten in der Mitte steht. 

var. genuina. Spitzen vorgezogen, abgestumpft oder mehr oder weniger abge- 
rundet, Ricken einfach gewölbt. Querstreifen 8—9 in 0,01 mm. 

var. gibba. Aehnlich der vorigen und vollständig in dieselbe ibergehend, mit 3 
bis 4 buckligen Räcken. 

var. fossilis. Aehnlich der var. genuina, mit etwas weniger vorgezogenen und 
mehr abgerundeten Enden und kärzerem den Mittelknoten durchsetzenden Kanale. 
Häufig im Tripel des Habichtswaldes. 

Bei C. mexicanum EHBG. und dem sehr ähnlichen C. Kamtschaticum GRUN. ist 
der kleine Kanal noch kärzer und meist nur auf einen Punkt reduzirt. Diese Arten 
haben ausserdem viel stärker punktirte Querstreifen. 

Es ist sehr schwierig, die Gattung Cymbellella von der etwas älteren Gattung 
Cocconema durch genigende Merkmale zu trennen. Vielleicht lässt sich der viel be- 
zeichnendere Name Cymbella fir einige Formen mit gerader Mittellinie beibehalten, 
welche niemals angeheftet sind. 


GOMPHONEMEZA. 


Die hier in Betracht kommenden Formen habe ich schon in den Kaspi See Algen 
besprochen. 


KONGE. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND ÅZ. N:o 2. 2 


NA VICULACEA. 
Navicula Borr. 
Gruppe: Pinnularia. 
N. (viridis var.) icostauron (EHBG.?) (Stauroptera icostauron EnmBG.?) Klein, mit 
linearen, oben abgerundeten Schaalen, Querstreifen parallel, 9J—10 in 0,01 mm., in der 
Mitte fehlend. Länge 0,047 mm., Schaalenbreite 0,008 mm. Jamal. Taf. 1, Fig. 14. ””/. 


N. globiceps var. erassior GrRun. Kopfförmige Enden etwas käörzer, Mitte der Fru- 
steln etwas dicker wie bei GREGORY's Art, der sie sonst vollständig gleicht, Querstreifen 
14 in 0,01 mm. Länge 0,042 mm., Schaalenbreite 0,012 mm. Jamal, selten. Taf. 1, 
IG NAN 

N. globiceps LAGERSTEDT ist eine ganz andere Art, nehmlich eine der vielen For- 
men meiner N. hungarica (Pinnularia pygmea EnmBG. nec Nav. pygmea KG.) und zwar 
N. humilis DONKIN. 


N. lungarica GRUS. ist durch die besonders in der Mitte starken, radialen Quer- 
streifen und die Endknoten charakterisirt, welche ähnlich wie bei N. Pupula nach bei- 
den Seiten in eine gebogene Linie auslaufen. Die von mir urspröänglich beschriebene 
Form hat länglich ovale meist in der Mitte etwas erweiterte Schaalen mit abgerundeten 
Enden. Sie varirt aber sehr in Hinsicht der Schaalengestalt, und kommt oft mit rein 
lanzettlichen Schaalen vor. Eine besonders spitze lanzettliche Form findet sich in der 
Infusorienerde von Oberohe. Auch folgende Formen unterscheiden sich nur in Hinsicht 
der Gestalt. 


N. humilis DONKiN (N. globiceps LAGERSTEDT). Schmal lanzettlich, mit kopfförmig 
abgeschnärten Enden. 


N. inflata (KG.?) W.SmirtE mit breiten lanzettlichen Schaalen und kopfförmig vor- 
gezogenen Enden. 

N. inflata DONnKin scheint mir aber eine mit meiner N. (Crucicula var.?) inflata 
nahe verwandte Form zu sein. 

Der eben erwähnten spitz lanzettlichen Form von N. hungarica ähnlich, aber 
nicht damit identisch ist eine kleine stark gestreifte Navicula, die ich von Wedel, 
Wrietzen und Westerbotten kenne, und 

N-. costulata nenne. Die Schaalen sind rhombisch lanzettlich, die Querstreifen 
verhältnissmässig sehr stark, nicht punktirt, radial, 8—10 in 0,01 mm., in der Mitte 
fehlend, wodurch die Art ein stauroneisartiges Ansehen erhält. Länge 0,015—0,02 mum., 
Schaalenbreite 0,0045—0,005 mm. Schaalenenden meist ziemlich spitz. 


N. Pinnularia Creve (N. quadratarea A. ScHmiot). Mit dieser Art hängen eine 
Anzahl Formen zusammen, welche sich durch breitere oder schmälere Schaalen, und 
durch engere oder weitere Streifung unterscheiden. Ein Paar derselben sind folgende: 

var. Baltica GRUN. Schaalen nur 0,008 mm. breit. Querstreifen 9 in 0,01 mm. 
Ostsee. 


28 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


var. Seyschellensis GrRuN. Schaalen 0,011 mm. breit, kurz linear, mit abgerun- 
deten Enden. Querstreifen 12 in 0,01 mm. Seyschellen. 


var. Talitensis Grus. Schaalen 0,009 mm. breit, linear mit fast keilförmigen En- 
den. Querstreifen 13 in 0,01 mm. Taiti. 


rar. Söderlundii Creve. Aehnlich der vorigen, mit abgerundeten Enden. 13 Strei- 
fen in 0,01 mm. Balearen Inseln. 

var. subproducta GRUS. Schaalen 0,01 mm. breit, linear, an den Enden etwas 
verdinnt und abgerundet, 12 Streifen in 0,01 mm. OÖstsee. 


N. Stuxbergii Creve unterscheidet sich von N. Pinnularia CrzrevE durch etwas lan- 
zettliche Schaalen und engere Querstreifen, 11—12 in 0,01 mm. 

Ich beobachtete im Karischen Meere eine breite lineare Form mit lang keilförmi- 
gen abgerundeten Enden, 12 Querstreifen in 0,01 mm., 0,059 mm. lang, und 0,017 
mm. breit. 

Mit N. Pinnularia Crevr ist N. Fluminensis GRUS. nahe verwandt. Die urspriöng- 
lich von mir beschriebene Form ist 0,047 mm. lang, 0,008 mm. breit (in der Mitte etwas 
schmäler) und hat circa 11 Querstreifen in 0,01 mm. Von Kerguelensland liegt mir 
eine etwas robustere Form vor, welche ich als var. Kerguelensis bezeichne. Sie ist 
0,057 mm. lang, in der Mitte 0,009 mm. und vor den abgerundeten Enden 0,012 mm. 
breit, mit 8'/2 parallelen Querstreifen in 0,01 mm., welche, wie bei allen diesen Formen 
in der Mitte fehlen, oder eigentlich nur sehr schwach angedeutet sind. Unter den Dia- 
tomeen von Finnmark fand ich eine sehr kleine Form, var. minor, mit 0,032 mm. lan- 
gen, vor den Enden 0,006, in der Mitte 0,005 mm. breiten Schaalen und 15 Quer- 
streifen in 0,01 mm. Taf. 1, Fig. 12. ”""/. 5 


N. cruciformis DonKkiN. Unterscheidet sich von N. Pinnularia durch die in der 
Mitte mehr oder weniger radialen Querstreifen, die wie fast bei allen Pinnularien gegen 
die Enden hin zur Mittellinie rechtwinkelig stehen und kurz vor den Enden gegen den 
Endknoten hin radial gestellt sind. Auch bei dieser Art unterliegt die Breite der 
Schaalen, die Richtung und Entfernung der Querstreifen bedentenden Schwankungen, 
wie schon DOonKkin's beide Abbildungen zeigen. Bei Maasö vorkommende Exemplare 
sind 0,055—0,06 mm. lang mit 0,012 mm. breiten Schaalen und 10—12 Querstreifen 
in 0,01 mm., die sich durch ihre schwache radiale Richtung denen der N. Pinnularia 
nähern. 

Eine Varietät »Upolensis» ist 0,058 mm. lang, 9,01 mm. breit und hat 14 eben- 
falls schwach radiale Querstreifen in 0,01 mm. 

Eime andre Varietät »Seyschellensis» nähert sich im Umriss etwas mehr der lanzett- 
lichen Gestalt, (hat aber breit abgerundete Enden) ist 0,043 mm. lang, 0,01 mm. breit 
und hat 10—12 in der Mitte stark radiale Querstreifen in 0,01 mm. 


N. Theelti Creve unterscheidet sich von N. cruciformis hauptsächlieh nur durch 
die lanzettförmigen, an den Enden etwas vorgezogenen stumpf abgerundeten Schaalen. 
Querstreifen 10—11, deren«radiale Richtung wie bei der vorigen Art etwas variabel ist. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. ÅZ. N:o 2. 29 


Gruppe: Limos2. 


| N. ventricosa (EHBG.?) DONKIN. Exemplare aus dem Bergmehl von 5. Fiore haben 
eine ziemlich breite glatte Mittellinie und 18—20 Querstreifen in 0,01 mm., welche an 
den Enden etwas radialer stehen wie in der Mitte, wo sie fast parallel sind. An an- 
deren Localitäten variirt diese Art oft mit ganz linearen Schaalen, und solche Formen 
kommen hin und wieder mit ganz kurzen randständigen Streifen vor. Bei solcher Ver- 
änderlichkeit können auch die folgenden in einzelnen Exemplaren beobachteten Formen 
nur als fragliche Varietäten aufgeföhrt werden. 

var. subundulata GRUS. Schaalen 0,057 mm. lang, 0,009 mm. breit, mit abgerun- 
deten Enden und schwach 3-welligen Rändern. Querstreifen 20 in 0,01 mm., etwas 
radialer wie bei typischer N. ventricosa. Karisches Meer, sehr selten. Taf. 1, Fig. 16. SSA 

var. Kjellmaniana Crirve. Schaalen 0,063 mm. lang, 0,0115 mm. breit, in der 
Mitte etwas erweitert, Enden abgerundet aber nicht so breit wie bei der typischen N. 
ventricosa, glatter Raum neben der Mittellinie, etwas schmäler wie bei dieser, Quer- 
streifen schwach radial, 16—17 in 0,01 mm. Finnmark, selten. Taf. 1, Fig. 17. ”/. 

var. Jenisseyensis GrRuN. Schaalen 0,0445 mm. lang, 0,01 mm. breit, in der Mitte 
schwach erweitert, an den Enden abgerundet, glatter Raum neben der Mittellinie noch 
scbhmäler wie bei der vorigen. Querstreifen fast parallel, nur an den Enden etwas 
radial, 19 in 0,01 mm. Jenissey, selten. Taf. 1, Fig. 18. ””/,. 


N. subventricosa Grus. Unterscheidet sich von N. ventricosa durch schmälere 
glatte Mittellinie und durch die Querstreifen, welche an den Enden nicht radial, son- 
dern in entgegengesetzter Richtung (wenn auch nur sehr unmerklich) gestellt sind. 
Schaalen 0,066 mm. lang, 0,0095 mm. breit, zwischen den abgerundeten Enden und 
der Mitte etwas verdiännt. Querstreifen 22—23 in 0,01 mm., parallel, Mittelknoten 
klein, etwas seitlich erweitert (besser zu Stauroneis zu stellen?). Karisches Meer, sehr 
gelen. - Mart I; Mg lö. 

Es existiren noch eine Menge ähnlicher sehr schwer unterscheidbarer Formen, 
welche theils in der Mitte schwach erweiterte, theils linear längliche an den Enden ab- 
gerundete Schaalen haben, die sich nur durch sehr genaue Abbildungen erläutern 
lassen, und auf die ich an einem anderen Orte zuräckkommen werde. 


Gruppe: Quadriseriate. 


N. subdivisa Grus. Steht der N. consimilis A. ScHmiptT Nordsee Exped. am näch- 
sten und unterscheidet sich durch viel kleinere Gestalt, engere Querstreifen und die 
nicht so deutlich wie bei jener Art hervortretenden glatten Längslinien, welche beider- 
seits die Querstreifen durchschneiden. Schaalen linear länglich mit abgerundeten En- 
den. Länge 0,029—0,041 mm., Schaalenbreite 0,007 mm. Querstreifen parallel, 19—21 
in 0,01 mm. Jamal, häufig. Ostsee, Normandie. Taf. 1, Fig. 20. ”/. 

N. latefasciata GRUS. Sechaalen linear, an den Enden abgerundet. Querstreifen 
auf einem grossen Raume in der Mitte febhlend und durch zwei dem Rande genäherte 


30 P. I. CLEVE UND AA. GRUNOW, ARCTISCHE DIA'TOMEEN. 


Längsstreifen unterbrochen (bisweilen treten, wie bei manchen ähnlichen Arten, neben 
dem Mittelknoten Rudimente der fehlenden Querstreifen auf), in der Mitte schwach 
radial, dann transversal und an den Spitzen um die stark entwickelten Endknoten 
radiirend, 16—20 in 0,01 mm. Länge 0,06—0,093 mm., Schaalenbreite 0,012—0,017 mm. 
Jamal, selten, im Adriatischen Meere nicht selten. Taf. 1, Fig. 21. ””/,. 


Gruppe: Palpebrales. 

N. palpebralis var. minor GRrRunN. Viel kleiner und schmäler wie N. palpebralis, 
sonst aber ganz gleich gebaut. Querstreifen circa 11 in 0,01 mm. Länge 0,035—0,043 
mm., Schaalenbreite 0,011—0,012 mm. Finnmark, Maasö, Tromsö. Taf. 21, Fig. 23. 
""8/,. Unterscheidet sich von N. minor GREG. nur durch entfernter stehende Streifung 
(16 in 0,01 mm. bei N. minor). 

N. solida Crreve gehört zu dieser Gruppe und reiht sich an kurze Formen der N. 
angulosa, von denen sie sich durch einige abwechselnd in der Mitte verkurzte Streifen 
unterscheidet. 

Gruppe: Amphisbaene. 


N. brevis GREGORY (nec DONKIN). GREGORY bildet eine breite Form mit kurz vor- 
gezogenen Spitzen ab, wie sie selten vorkommt. Die meisten mir vorliegen Exemplare 
gleichen vielmehr der N. crassa GRrREG., von der sie sich aber ohne Weiteres durch die 
sehr zart punktirten Querstreifen unterscheiden. A. ScHmipt bildet in Nordsee Exped. 
Taf. II, zwei Formen ab, Fig. 14 die gewöhnlich vorkommende und Fig. 15 die selte- 
nere mit GREGORYS Abbildung sehr genau auch durch die glatt gezeichneten Quer- 
streifen ibereinstimmende Form ab. DOoOnKin bildet diese Art mit punktirten Quer- 
streifen ab und hat mithin nicht die ächte N. brevis GrEG. vor sich gehabt, sondern 
eine Form der N. pusilla oder eine ähnliche Art, da die Punktirung nur mit den 
allerneuesten Immersions-Systemen sichtbar, und bei einem Maasstabe von ”"/, kaum 
darstellbar ist. N. brevis Grrc. steht der N. Fenzlii Grus. (N. Grunowii O'MEAR) 
und N. subsalina DONnKin sehr nahe und unterscheidet sich hauptsächlich durch die fast 
gänzliche Abwesenheit der zwei die Streifen durchziehenden Längslinien, von N. sub- 
salina ausserdem durch den glatten Raum um den Mittelknoten, welcher bei N. brevis 
rund ist und ziemlich plötzlieh endet, während er bei N. subsalina breit lanzettlich ist 
und allmälig gegen die Enden verläuft. 

Die meisten der bei Jamal, Maasö und Tromsö auftretenden Formen entsprechen 
bis auf geringere Länge sehr gut der oben erwähnten Fig. 14 von A. ScHEMiIDT, welcehe 
ich als var. vexans bezeichne. Sie sind 0,041—0,086 mm. lang, 0,017—0,022 mm. breit 
und haben meist 14 Querstreifen in 0,01 mm. 

N. (brevis var.?) distoma Grun. Von Jamal liegen mir zwei Formen mit gar 
nicht vorgezogenen abgerundeten Enden vor, welche auch sonst noch einige Verschieden- 
heiten zeigen. Die zwei Längslinien, welche bei N. brevis meist kaum sichtbar sind, 
sind hier deutlicher und bei der breiteren Form sogar in Vvierfacher Zahl vorhanden. 
Die inneren Enden der Mittellinie sind seitwärts erweitert und durch eine schwache 
Linie, welche den dicken runden Mittelknoten durchzieht, verbunden. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND IZ. N:o 2. Zi 


a) forma latior. Länge 0,078 mm., Breite 0,026 mm., Querstreifen 13—14 in 
OJ0L Tara JET IMa I NNE VAR 

b) forma angustior. Länge 0,068 mm., Breite 0,019 mm., Querstreifen 15—16 in 
O,01 nns MR 1, NNE Kör ar 

Beide Formen haben eine scheinbare Aehnlichkeit mit N. Fenzlii GRrRUN., welche 
aber immer viel spitzer auslaufende Schaalen hat. Die inneren Enden der Mittellinie 
sind aber bei N. Fenzlii immer seitlich ausgebogen, während sie bei N. brevis und der 
var.? distoma immer ganz gerade sind. 

N. amphisbena var. fuscata (SCHUMANN) GRUN. Kleiner wie N. amphibena, mit 
fast rechtwinkligen Schaalen, sonst kaum davon verschieden. SCcHUMANN's Abbildungen 
seiner N. fuscata stimmen im Umriss sehr gut, in Hinsicht der Struetur aber weniger 
mit der hier aufgeföhrten Form. Bei den eigenthämlichen Unrichtigkeiten aber, an 
denen sehr viele der SCHUMANN'schen Abbildungen trotz der starken Vergrösserung 
laboriren, ist die Identität unserer Form mit der SCHUMANN'schen Art nicht unwahr- 
scheinlich. Länge circa 0,04—0,045 mm., Schaalenbreite 0,017 mm., Querstreifen circa 
oki 0 (Öm. Jamal, häube., dat. 1, Nios 20. ve 


Gruppe: Radios. 


N. Gastrum (EHBG.?) Doskis. Ich folge der DonKin'schen Auffassung dieser Art, 
wenn es auch zweifelhaft ist, ob er wirklich EHRENBERGS Årt abgebildet hat. Die Streifen 
sind sehr zart punktirt, und lassen in der Mitte einen rundlichen oder mehr oder weniger 
breiten Raum frei (der in DONnKINs sonst richtiger Abbildung nicht wiedergegeben ist). 
Zwischen den mittelsten Streifen sind kirzere eingeschaltet und die Streifen bis zu den 
Enden hin radial. Die Länge und Breite ist sehr variabel. Ich beobachtete 0,024— 
0,045 mm. lange und 0,012—0,018 mm. breite Schaalen. Eine Form so gross wie die 
von DonKin abgebildete (0,072 mm. lang und 0,027 mm. breit) habe ich noch nicht ge- 
sehen. Querstreifen 8—10 in 0,01 mm., bei kleinen Exemplaren auch mehr. 


N. Gastrum var. Jemnisseyensis GRuN. Länger, mit lanzettförmigen Schaalen. Die 
abwechselnde Verkiärzung der mittelsten Streifen ist weniger deutlich wie bei der Haupt- 
art. Länge 0,063 mm., Schaalenbreite 0,017 mm. Querstreifen 9 in 0,01 mm. in der 
Mitte etwas weiter, an den Enden enger. Jenissey, selten. Taf. 1, Fig. 28. ”/,. 


N. Gastrum var. ezigua Grus. (Pinnularia exigua GRrEG.). Klein, mit engerer 
Streifung, sonst der Hauptart sehr ähnlich. Länge 0,017—0,03 mm., Schaalenbreite 
0,009—0,012. Querstreifen 12—14 in 0,01 mm. Enden bisweilen fast kopfförmig vor- 
gezogen. 

N. Gastrum var. latiuscula GRUS. Aehnlich der var. Jenisseyensis, aber kärzer, 
mit weniger radialer Streifung. Schaalen breit lanzettlich mit meist nur unmerklich 
vorgezogenen Spitzen. Länge 0,024—0,04 mm., Schaalenbreite 0,012—0,017 mm. Quer- 
streifen 10—11 in 0,01 mm. Die abwechselnde Verkirzung der mittleren Streifen ist 
wie bei var. Jenisseyensis wenig auffallend. Häufig im Kieselguhr von Oberohe, Klicken, 
ferner von Cuxhaven, Upsala, Ronneby etc. 


d2 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


N. Reinhardti Grus. (N. vernalis DonKiS). Von N. Gastrum hauptsächlich durch 
die oben breit abgerundeten Enden der meist allmählig gegen die Mitte zu verdickten 
Schaalen und durch deutlich punktirte an den Enden kaum radiirenden Querstreifen 
verschieden. 

N. valida COrevE et Grunow. Schaalen breit lanzettlich, sonst der vorigen Art 
ähnlich. Querstreifen zart punktirt, bis an die Enden stark radial. in der Mitte ab- 
wechselnd länger und kärzer. Länge 0,057—0,059 mm., Schaalenbreite 0,022--0,025 
mm. Jamal, selten. Hat Aehnlichkeit mit N. fortis GrRrEG., unterscheidet sich aber 
sogleich durch die an den Spitzen der Schaalen liegenden Endknoten, während die 
grossen Endknoten von N. fortis, opima etc. ziemlich weit von den Enden entfernt sind. 
Taf. II, Fig. 29 (von CrEveE gezeichnet). Nahe verwandt mit N. Gastrum EtmBG. und 
vielleicht nur eine robuste Form derselben mit deutlich punktirten Querstreifen. 

An N. Gastrum DOonkin schliesst sich in Hinsicht der Streifung im mittleren 
Theile N. digito-radiata (GREG.), weicht aber dadurch ab, dass die Streifen gegen die 
Enden hin die radiale Richtung verlieren und rechtwinklig gegen die Mittellinie ge- 
stellt sind. Die stumpf lanzettlichen Schaalen dieser Art sind oft in der Mitte etwas 
erweitert (N. Normanni RaABENE., N. Cyprinus W. SmtH.). Dass hierher N. Cyprinus 
EtxeG. gehören soll, ist höchst unwahrscheinlich und durch nichts begröindet. Die 
Exemplare von Jamal sind sehr breit (bis 0,018 mm.), die von Jenissey schmäler (0,012 
—0,0i3 mm.) und gleichen denen vom Kaspischen Meere und anderen brackischen Lo- 
kalitäten. Taf. II, Fig. 31. (4. 

N. digitato-radiata var. striolata Grus. Sehr ähnlich der hier abgebildeten 
schmalen Form von N. digitato-radiata, aber mit deutlicher quergestrichelten Quer- 
streifen. Länge 0,06—0,07 mm., Schaalenbreite 0,013 mm. Querstreifen 8—9 in 0,01 
mm. Degeberga, Schonen leg. CrevzE. (Cr. u. Mörr. Diat. Nr. 25 zwischen N. Reinhardi). 

Eine besonders grosse Form dieser Varietät, bei welcher die abwechselnde Ver- 
kärzung der mittleren Streifen weniger auffällig ist, sah ich vom Jenissey. Länge 0,132 
mm., Breite 0,016 mm. Taf. II, Fig. 30. ””/. 

N. Bottnica Grus. Aehnlich der N. digito-radiata aber viel zarter gestreift. 
Schaalen lanzettlich, Enden abgerundet. Querstreifen 15 in 0,01 mm., in der Mitte ab- 
wechselnd verkärzt, an den Enden aus der radialen Richtung in die entgegengesetzte 
ibergehend. Länge 0,045—0,064 mm., Schaalenbreite 0,01—0,013 mm. Häufig an ver- 
schiedenen Lokalitäten des Bottnischen Meerbusens. 

N. Bottnica hat Aehnlichkeit mit der mir unbekannten N. solaris GREG., welche 
nach GREGORY 0,038—0,115 mm. lang ist mit 0,013—0,014 mm. breiten Schaalen, einem 
glatten Raume um den Mittelknoten, welcher nach GREGorys Zeichnungen 0,005—0,008 
mm. breit ist, und 14 Querstreifen in 0,01 mm., was alles mit N. Bottnica so ziemlich 
ibereinstimmt. Abweichend ist aber die Streifung, welche GREGory bis an die Spitzen 
radial darstellt, das Feblen käörzerer Streifen zwischen den stark radiirenden mittleren 
Querstreifen, welche mit den Strahlen der Sonne verglichen werden und die grösseren 
Endknoten. Diese Unterschiede haben mich veranlasst N. Bottnica, welche nahe ver- 
wandt mit N. digito-radiata GREG. ist, einstweilen nicht als var. von N. solaris aufzu- 
föhren. Die von Creve beobachtete Form von der Käste von Finnmark, welche nur 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. (7. N:o 2. 33 


0,0306 mm. lang ist, mit 13—14 Querstreifen habe ich nicht gesehen, gebe aber auf 
Taf. II, Fig. 32 (”/,) eine Abbildung der Bottnisehen Form von Rathan. 

N. salinarum Grus. Schaalen breit lanzettlich mit stumpf zugespitzten oder fast 
kopfförmigen Enden. Querstreifen wie bei N. Bottnica, in der Mitte radial, abwech- 
selnd verkäörzt, an den Enden die radiale Richtung verlierend, 14—16 in 0,01 mm., in 
der Mitte etwas entfernter. Länge 0,023—0,037 mm., Schaalenbreite 0,01—0,012 mm. 
Sehr verbreitet in brackischen Lokalitäten und Salinen des Binnenlandes. Taf. IT, 
Pig. DA VT 

Variirt selten mit lanzettlichen nur unmerklich zugespitzten Schaalen. N. Caras- 
sius GRUN. ist eine kurze Form dieser Art. Nach DOonKin ist N. lacustris und nach 
Lewis N. cocconeiformis GrEG. die ächte N. Carassius EHBG. Letztere ist wahrschein- 
lieh eine Mischart wie viele EHRENBERG sche und es däirfte am besten sein, sie wie 
manche andere nicht sicher eruirbare in Frieden ruhen zu lassen. 

N. rhynehocephala KG. An diese Art reihen sich mehrere Formen, die ich einst- 
weilen unter diesem Namen zusammenfasse. Die stärker punktirten Querstreifen sind in 
der Mitte radial und lassen eine grössere oder kleinere Area um den Mittelknoten frei, 
sind aber nicht abwechselnd länger oder kärzer. Gegen die Enden hin verlieren sie 
wie bei N. salinarum ihre radiale Richtung. Ich unterscheide folgende Formen: 

var. amphiceros (N. amphiceros KG.? A. ScHmiot, Diat. Atl. Taf. 47, Fig. 25, 26). 
Kurz lanzettlich mit Vvorgezogenen .Spitzen. Querstreifen 8—10 in 0,01 mm. 

var. rostellata (N. rostellata KG.? A. ScHmior, Diat. Atl. Taf. 47, Fig. 27, 28, 29). 
Länger und schmäler lanzettlich, sonst ähnlich. Querstreifen 10—11 in 0,01 mm. 

var. rhynechocephala (N. rhynchocephala Kea.?, W. SmitH?) Schaalen lanzettlich 
mit fast kopfförmig vorgezogenen Spitzen. Querstreifen 9—12 in 0,01 mm. Von dieser 
Art ist mir gar keine irgendwie genägende Abbildung bekannt, weshalb ich auf Taf. IL, 
Fig. 33 bei 900 facher Vergrösserung eine Form von Jamal abgebildet habe, die ibri- 
gens nicht ganz typisch ist, sondern sich der var. amphiceros nähert. Typische Formen 
sind schmäler, und haben länger vorgezogene Spitzen. 

An N. rhynchocephala reihen sich noch ein Paar Formen mit rein lanzettlichen 
Schaalen mit kaum vorgezogenen Spitzen, und zwar: 

N. peregrina var. Memiscus Grus. (N. Meniscus SCcHUM.?) Schaalen lanzettlich, 
0,04—0,07 mm. lang, 0,016—0,017 mm. breit; Querstreifen radial, an den Enden trans- 
versal, in einem rundlichen Raume um den Mittelknoten fehlend, zart quergestrichelt, 
7—58 in 0,01 mm. Karisches Meer, selten. Häufig in brackischem Wasser der Östsee. 
: N. (Menisculus ScHum. var.?) Upsaliensis Grus. (N. Gastrum var.? in OL. u. 
Mörr. Diat Nr. 242). Kurz und breit lanzettlich, Querstreifen ähnlich wie bei der vo- 
rigen, aber viel zarter gestrichelt, 9—12 in 0,01 mm. Länge 0,022—0,036 mm., 
Schaalenbreite 0,009—0,01 mm. Upsala, Wien, Strehlen, Falaise ete. Von der vorigen 
durch zarter punktirte Streifen und körzere Gestalt verschieden. Sie gehört nicht zu 
N. lanceolata KG., bei weleher die Querstreifen fast bis an die Enden radial sind. 

N. viridula Ko. (nec. W. SmirH) reiht sich eng an N. rhynchocephala KG., und unter- 
scheidet sich nur durch die breiteren weniger vorgezogenen Schaalenenden. Da mir auch 


KK. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 17. N:o 2. d 


24 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


von dieser vielfach verkannten Art keine genäugende Abbildung bekannt ist, habe ich 
auf Taf. II, Fig. 35 eim sehr grosses authentisches Exemplar von Carlsruhe bei 900- 
facher Vergrösserung abgebildet. 

Eine kleine Form mit lanzettlichen Schaalen und fast gar nicht vorgezogenen 
Spitzen ist N. avenacea BrEB. (s. Caspi See Algen, Taf. 4, Fig. 23). HEine ganz ähbn- 
liche Form ist Pinnularia silesiaca BLEIiScH. 

Vielleicht gehört auch hierher Nav. gracilis EmBG., Nav. gracilis KG. ist aber, wie 
ich neuerdings aus Originalexemplaren gesehen habe, identisch mit der friuher von mir 
abgebildeten Art, und gehört eigentlich zu Schizonema, da sie oft in etwas undeutlichen 
Scheiden vorkommt- 


N. Placentula EGBG. Steht der N. Gastrum sehr nahe und ist vielleicht specivisch 
nicht davon zu trennen, hat wie diese durchaus radiirende Querstreifen, welche aber 
stärker punktirt und in der Mitte nicht abwechselnd verkärzt sind. Authentische Exem- 
plare finden sich im Polirschiefer von Cassel, welche freilich wenig mit EHRENBERGS 
Abbildung tbereinstimmen. Querstreifen 6—9 1n 0,01 mm. Taf. II, Fig. 36, ””/, ist 
eime kurze Form vom Jenissey, bei welcher zufällig ein Paar Querstreifen (aber nicht 


die mittelsten) etwas verkärzt sind. 


Zu Nav. Placentula ErBG. gehören Nav. tumida W. SmitE und N. anglica RALFS. 
DonKkins Abbildung a der N. anglica entspricht genau (bis auf etwas zu klein gezeich- 
neten glatten Raum um den Mittelknoten) der typisehen Form, die sowohl in siässem, 
als in schwach salzigem Wasser weit verbreitet ist. In meiner fräheren Abbildung von 
N. tumida var. genuina ist ebenfalls der glatte Raum an den Mittelknoten zu klein und 
ist ausserdem die Punktirung der Streifen zu stark dargestellt. 


N. Placentula var. lanceolata Grus. (N. tumida var. lanceolata GrRun. 1860). 
Schaalen breit lanzettlich mit nicht vorgezogenen Enden. 

Hierher gehört vielleicht Pinnularia Gastrum GREG. Bei meiner fröheren Ab- 
bildung ist die Punktirung der Streifen viel zu stark abgebildet; sie erscheint erst bei 
sehr starker Vergrösserung deutlich. Im Karischen Meere findet sich selten eime rein 
lanzettliche Form mit 7—8 Querstreifen in 0,01 mm. 


N. Placentula var. subsalsa GrRun. (N. tumida var. subsalsa GRrRUun. 1860). Kleiner 
und etwas enger gestreift, mit abgerundeten vorgezogenen Enden, wie die Hauptart. 
Querstreifen 9J—11 in 0,01 mm. FHierher gehört auch DONKiN's Fig. b. 


N. Placentula yar. anglica Grus. (N. tumida W. Smitu Diat., N. anglica RALFs). 
Aehnlich der vorigen Varietät aber mit kopfförmig vorgezogenen Enden. Querstreifen 
10—12 in 0,01 mm. Von Jamaica liegt mir eine sehr kleine Form mit 12—15 Quer- 
streifen in 0,01 mm. vor. 


N. dicephala KG. et W. SmitH, Brit. Diat. Steht kleinen länglichen Formen der 
N. Placentula ausserordentlich nahe, und unterscheidet sich fast nur durch die linear 
längliche Gestalt. Der glatte Raum um den Mittelknoten ist meist sehr breit ent- 
wickelt. Querstreifen 9—11 in 0,01 mm. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. ÅZ. N:o 2. 30 


N. Elginensis (GrRec.) scheint der vorigen sehr ähnlich oder mit ihr identisch zu 
sein. Ich rechne dazu einstweilen eine kärzere Form, die sich von N. dicephala beson- 
ders dadurch unterscheidet, dass die Querstreifen gegen die Enden hin ihre radiale 
Richtung verlieren und transversal stehen. Diese Form liegt mir bisher nur von Ben 
Lawen in Schottland vor, sie hat, wie auch GREGORY'Ss Abbildung andeutet, einen breiten 
glatten Raum um die Mittellinie, ist aber körzer und bauchiger. Länge 0,024—0,03 
mm., Schaalenbreite 0,01—0,0105 mm. Querstreifen 12—14 in 0,01 mm. GREGORY'S 
Abbildung ist 0,035 mm. lang und 0,009 mm. breit und hat 12 Querstreifen in 0,01 mm. 


N. lanceolata Ke. (N. gracilis W. SmirH?) - Originalexemplare dieser Art haben 
lanzettliche, unmerklich an den Spitzen vorgezogene Schaalen. Die Querstreifen sind 
fast bis an die Spitzen radial, und: lassen in der Mitte eine rundliche Area um den 
Mittelknoten frei, simd zart punktirt, in der Mitte 12, an den Enden 15—16 in 0,01 mm. 
Länge 0,03—0,05 mm., Schaalenbreite 0,009—0,011 mm. 


Eine kurze breite Varietät dieser Art liegt mir von Falaise vor, welche KÖTZING 
als N. mutica bestimmte. Es scheint dies eine fehlerhafte Bestimmung zu sein und wie 
viele ähnliche ein Beweis, wie wenig Werth oft ältere angebliche Originalexemplare 
gelegt werden kann, die aus Zeiten stammen, wo das Mikroskop noch keine genauere 
Unterscheidung oft sehr verschieden gebauter Formen gestattete. Arnott hat ebenfalls 
von KörtzInG bestimmte Exemplare der N. mutica gesehen, welche die Stauroneis Cohnii 
HirsE repräsentiren, und ich selbst erhielt neuerdings von Dr. VAN Heuvrck Exemplare 
von Falaise, welche von KörzinG als N. mutica var. stauroneidea bestimmt sind, und 
ebenfalls der St. Cohnii HirsE entsprechen. Ich werde diese interessante, weit ver- 
breitete Art bei der Gruppe »Punctatza» genauer besprechen. 


Gruppe: Decipientes. 


N: Crucicula (Sm.) DonKin (Stauroneis crucicula W. SmirH?). Diese Art ist eine 
ächte Navicula ohne jede Spur eines Stauros. In England ist man iberzeugt, dass dies 
die Stauroneis Crucicula Sm. ist, so unwahrscheinlich es der SmirH'schen Abbildung 
nach ist, die einen ganz entschiedenen den Schaalenrand fast erreichenden schmalen 
Stauros wiedergiebt, während bei Nav. Crucicula nur ein Paar der mittelsten Quer- 
streifen stärker wie die anderen sind. 


Querstreifen schwach radial, an den Enden im rechten Winkel mit der Mittellinie, 
16—17 in 0.01 mm., in der Mitte etwas entfernter. Von ÅRNOTT bestimmte Exemplare 
von Stoneferry sind 0,05—0,07 mm. lang, mit 0,015—0,018 mm. breiten Schaalen. 


N. Crucicula var. obtusata Grus. Kleiner, Schaalen lanzettlich mit breit abgerun- 
deten Spitzen. Structur ähnlich, 17 Querstreifen in 0,01 mm., 0,025—0,050 mm. lang, 
0,01—0,016 mm. breit. Nicht selten in brackischem Wasser. Taf. II, Fig. 37. ””(. 


N. (Crucicula var.?) protracta GRUS. Linear länglich, mit breiter vorgezogener 
stumpf abgerundeter Spitze. Structur ähnlich wie bei N. Crucicula, Querstreifen 18-—21 
in 0,01 mm., die mittelsten etwas weiter. Länge 0,022—0,035 mm., Schaalenbreite 


36 P. 'T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


0,008--0,010 mm. Häufig in schwach salzigem Wasser und Salinen des Binnenlandes. 
IÄSTIERISSST NT 

N. integra W. SmITtH. Schaalen lanzettlich, mit stumpfen vorgezogenen Spitzen, 
und 3—7 welligen Schaalenrändern. Structur wie bei N. Crucicula, Querstreifen 23 in 
0,01 mm. Länge 0,027—0,03 mm., Schaalenbreite 0,008—0,009 mm. In schwach sal- 
zigen Localitäten Holsteins, Englands und Belgiens. Vielleicht nur eine Varietät der 
N. protracta oder Crucicula, die sich als ein ähbnlicher Proteus wie N. mutica erweist. 


N. Lundströmii Crevr, welche ebenfalls in diese Gruppe gehört, unterscheidet 
sich durch eine grössere Anzahl entfernter wie die ibrigen stehenden Streifen in der 
Mitte, und besonders dadurch, dass die Streifen bis zu den Enden schwach radial sind. 


ler JU ING Bö 


N. Auklandica Grus. Neuere Untersuchungen an dieser Art zeigen mir, dass die 
Mittellinie meist etwas excentrisch liegt. Querstreifen zart punktirt, bis zu den Enden 
schwach radial, 12—14 in 0,01 mm., die mittelsten etwas stärker und weiter. 


N. plicata DonKkis, unterscheidet sich von der vorigen Art durch zartere Quer- 
streifen, circa 20 in 0,01 min. Exemplare von Jamal sind etwas stärker gestreift, mit 
17 Streifen in 0,01 mm. Aehnliche Formen, auf die ich noch genauer zuräckkommen 
werde, finden sich in der Östsee und bei Triest. Sie unterscheiden sich von N. Lund- 
strömil hauptsächlich durch die nicht vorgezogenen Spitzen. 


Gruppe: Retusz. 


N. cancellata DONSKin (N. truncata DOnKkin). Ich habe lange geglaubt, dass N. 
pectinalis BrREB. mit dieser Art identisch sei, sehe aber nun ans einem Originalexem- 
plare von Dives, welches mir Hr. DR. VAN HEURCK götigst mittheilte, und welches eigen- 
händige Bemerkungen von BRrRÉBIsSON enthält, dass N. pectinalis identiseh mit N. Clep- 
sydra DONKIN ist. Diese Aufsammlung von DiveEs enthält N. cancellata, Clepsydra und 
Trevelyana DOonkin und war auch in den Händen von W. SmitH, welcher wie BREBISSON 
erklärt N. pectinalis BréB. (= N. Clepsydra) ibersehen und sie mit N. cancellata ver- 
wechselt hat. Die gleichfalls vorkommende N. Trevelyana därfte BREBISSON selbst nicht 
von N. Clepsydra unterschieden haben, so dass N. pectinalis immer noch etwas fraglich 
bleibt. und es am Besten ist, DoncKiNs von jedem Zweifel freie Namen beizubehalten. 
Mit N. cancellata hängt eine lange Reihe schwer begränzbarer Formen zusammen. 


var. ge utna (N. truneata et cancellata DOoNKin). Querstreifen 5'/.—6'/; in 0,01 
mm., mehr oder weniger radial. Schaalenenden stumpf keilformig. 


var. unpressa (LaAGERsT. N. impressa LAGERST. nec. GRUN., Pinnularia Ergadensis 
GREG. ?). Querstreifen 6'/,—7 in 0,01 mm., Schaalen mit mehr oder weniger abgerun- 
deten Enden, sonst denen der vorigen Form sehr ähnlich. 


var. Schmidti GRUS. Schaalen schmal, linear mit abgerundeten oder fast keilför- 
migen Enden A. ScHmior, Diat. Atl. Taf. 46, Fig. 45, 46 und Taf. 75, Fig. 74, 79. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Å7. N:o 2. FH 


var. subapiculata Grus. Aehnlich der vorigen Form, aber kleiner und schmäler, 
mit kurz vorgezogenen stumpfen oder fast keilförmigen Enden. Querstreifen 8—9 in 
0,01 mm. ÅA. ScHmiot, Diat. Atl: Taf. 46. Fig. 66—68. Häufig bei Jamal. 

var. Gregorit GRUS. Schaalen schmal lanzettlich, sonst der vorigen Form ähnlich, 
mit etwas stärkerer Querstreifung, 6'/.—7 in 0,01 mm. A. Scrmipt, Diat. Atl. Taf. 46. 
Fig. 41, 42, 71, 72. Hierher däörfte N. Gregorii Rarrs = Pinnularia apiculata GREG. 
gehören. 

N. cancellata sinkt bisweilen zu ausserordentlicher Kleinheit herab. Von Lysekil 
beobachtete ist sie 0,016 mm. lang. HFEine ähnliche kleine Form von Finnmark, als var. 
minuta zu bezeichnen, mit 13 Querstreifen in 0,01 mm. habe ich in Taf. II, Fig. 41 
(C”/) abgebildet. 

N. inflexa GreG. Schliesst sich eng an die letzten Formen an, und unterscheidet 
sich durch etwas zartere mehr radiale Querstreifen. A. ScHmior, Diat. Atl. Taf. 46, 
Fig. 69, 70. 

N. apiculata Breg. Schaalen breit linear oder breit lanzettlich, keilförmig zuge- 
spitzt, sonst im Bau denen von N. cancellata ähnlich, A. ScHmior, Diat. Atl. Taf. 56. 

var. maculifera GRUS. Mittelste Querstreifen käörzer wie die öbrigen, so dass die 
Schaale ein Stauroneis artiges Ansehen erhält. Querstreifen ziemlich stark punktirt, 
5'/; in 0,01 mm. In der Hauptansicht finden sich neben den Endknoten (welche, wie 
bei allen Arten dieser (Gruppe ziemlich weit vom Ende entfernt sind) grosse rundliche 
glatte Flecken, welche gegen den Mittelknoten hin in eine kurze glatte Linie verlaufen. 
A. ScHmioTt, Diat. Atl. Taf. 46, Fig. 50—53. In diesen Abbildungen sind aber die 
eben beschriebenen glatten Flecke nicht ersichtlich. Von der typischen N. apiculata 
habe ich keine Hauptansicht gesehen, in DonrKi's Abbildung finden sie sich nicht, so 
dass es vielleicht möcglich ist, dass N. maculifera eine selbstständige Art ist, zu der 
auch A. ScHamit, Nordsee Exped. Taf. II, Fig. 31 und Diat. Atl. Taf. 46, Fig. 8 ge- 
hören därften. Die oben beschriebenen ganzen Frusteln fand ich in dem reichen Ba- 
learen Materiale, welches in CrrvE und Mörrers Diatom. Nr. 154 und 155 ausgegeben 
worden ist. 

N. annulata Grus. Hat in Hinsicht der Structur viele Aehnlichkeit mit der zu- 
letzt beschriebenen Form, die Streifen sind aber fast glatt, und die Schaalen breit rhom- 
bisch, stumpf lanzettlich. Um die Endknoten herum findet sich in der Schaalenansicht 
eme kreisförmige glatte Linie, welche die Querstreifen unterbricht, an der Spitze mit 
dem abgerundeten Schaalenrande gleichläuft, und nach Innen in die Mittellinie mändet. 
Querstreifen schwach radial, in der Mitte verkärzt, 7 in 0,01 mm. Länge 0,058—0,076 
mm., Schaalenbreite 0,025—0,030 mm. Durchmesser der kreisförmigen Linie an den 
den Enden 0,008—0,009 mm. Demerara Fluss, nicht selten. Ist sicher eine Navicula, 
da beide Schaalen gleich sind. 


N. guttata Grus. Hat Aehnlichkeit mit N. maculifera, die Querstreifen sind aber 
in gesonderte längliche Punkte aufgelöst, welche fein gestrichelt sind. Endknoten ziem- 
lich weit von den Enden entfernt. A. ScHmipt, Diat. Atl. Taf. 46, Fig. 10. Sansego, 
Balearen Inseln. Gehört trotz der in einzelne Punkte aufgelösten Querstreifen sicher 


328 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


in diese Gruppe. Wir finden ähnliche Beispiele von sehr verschiedenem Baue auch bei 
Stauroneis aspera, deren Querstreifen theils rippenartig, theils in kärzerce oder längere 
Stäucke aufgelöst, immer aber zart gquergestrichelt sind. 

2 , |UCer 


N. subalata Grus. Hat einige Aehnlichkeit mit A. Scemipts Abbildung der N. 
fortis im Diat. Atl. Taf. 46, Fig. 39, ist aber grösser, stärker gestreift, und in der 
Mitte der Schaalen beiderseits von einem hyalinen Rande (0,002 mm. breit) begränzt, 
welcher gegen die Enden hin ausläuft. Querstreifen stark, glatt, 5—5'/; in 0,01 mm., 
radial, die wmittelsten 2—53 kärzer. Endknoten weit von den Enden entfernt. Länge 
0,082 mm., Schaalenbreite 0,021 mm. 


N. compressicauda A. SCHMIDT 


N. salva A. SCHMIDT |die alle in diese Gruppe gehören, sind durch die 
N. fortis GREG. I schönen Abbildungen in A. ScHmipDtTs Diatomeen 
N. opima GRUN. I Atlas hinreichend characterisirt. 

N. satura A. SCHMIDT | 


N. retusa BrÉB. Von dieser viel weniger wie N. caucellata verbreiteten Art ist 
besonders die Abbildung in O. MrarA's Irish Diatomacee characteristisch. Die Schaalen 
sind schmal linear, mit abgerundeten Enden und einem breiten glatten Raume neben 
der Mittellinie. Die Querstreifen sind parallel, kurz, randständig, 8—9 in 0,01 mm., 
die mittelsten nicht käörzer wie die öbrigen, die Endknoten liegen ziemlich nahe an 
den Schaalenenden. Von der Hauptseite gesehen sind die Frusteln in der Mitte mehr 
oder weniger eingeschnärt, theils schmal, theils sehr breit. Die verbindende Membran 
der breiteren Exemplare ist von zahlreichen punktirten Längslinien durchzogen. Die 
Querstreifen machen sowohl in der Schaalen- wie in der Hauptansicht den Eindruck, 
als ob sie an beiden Enden in einem kleinen Knopfe endeten. Länge 0,033—0,0635 
mm., Breite der Schaalen 0,007—0,008 mm., der Frusteln 0,009-0,025 mm. Mittel- 
knoten klein, länglich. In ScHmipts Diatomeen Atlas ist diese Art bis jetzt noch nicht 
abgebildet. Häufig in Brackwasser von Oldenburg und Lysekil. 


N. Jamalinensis OL. scheint trotz ihrer Aehnlichkeit mit N. angulosa wegen den 
weit vom Schaalenrande entfernten Endknoten auch in die hier eingehender behandelte 
Gruppe zu gehören, von der ich einige noch nicht genögend untersuchte Formen an 
einem anderen Örte besprechen und abbilden werde. 


Den Uebergang zu den mit N. directa verwandten Formen bildet eine bei Maasö 
und Tromsö nicht seltene Navicula, von welcher A. ScHmipT ein Exemplar von Spitz- 
bergen als fragliche Navicula distans W. Smitz abgebildet hat, wobei jedoch zu be- 
merken ist, dass die von ScHmipr glatt gezeichneten Querstreifen bei allen von mir 
gesehenen Exemplaren von Finnmark und Spitzbergen sehr deutlich punktirt sind. 
Ich kenne keine Navicula, welche mit W. SmitEs Abbildung von N. distans besser iöber- 
einstimmt, wie die Formen von Finnmark, wenn auch keins der Exemplare so stark 
radial gestellte Streifen besitzt wie die SmitH'sche mir lange zweifelhaft gewesene Zeich- 
nung. Um den kleinen Verschiedenheiten Rechnung zu tragen, bezeichne ich die hier 
besprochene Form als N. distans var. borealis. Taf. II, Fig. 42. ”/,. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I7. N:o 2. 59 


Gruppe: Directe. 

N. (directa var. ?) remota Grus. (A. ScHmipr, Diat. Atl. Taf. 47, Fig. 2). Die 
grösste und am stärksten gestreifte der mit N. directa verwandten zahlreichen Formen. 
Auch bei dieser ist die von A. SCHMIDT nicht wiedergegebene Punktirung der Quer- 
streifen stets sehr deutlich. Vielleicht ist dies die mir unbekaunte N. longa GREG., da 
aber sowohl GREGORY wie DONKIN diese Art mit radialer Querstreifung abbilden, so ist 
eine Beziehung auf unsere Form mit fast paralleler Querstreifung nicht thunlich. Häufig 
bei Finnmark und im Karischen Meere. Querstreifen 4—5 in 0,01 mm. 

N. directa var. angusta GRuN. Schaalen lang und schmal, Querstreifen fast pa- 
rallel, 8 in 0,01 mm., 0.007—0,008 mm. breit, bis 0,115 mm. lang. Finnmark. 

N. (Incus GRUN. var.?) abbreviata GRUN. Unterscheidet sich von N. Incus durch 
viel breitere Gestalt und engere Querstreifen. Schaalen breit lanzettlich mit abgerun- 
deten Enden. Glatter Raum neben der Mittellinie auf der einen Seite sehr schmal, auf 
der anderen breiter. Die mittelsten Streifen sind in beiden Schaalenhälften körzer wie 
die äbrigen; auf der einen Seite sind die Streifen durch eine schwach gebogene an den 
Enden sich zuspitzende glatte Linie unterbrochen, welche in Verbindung mit dem 
glatten Mittelraume ungefähr die Gestalt eines langen Schmiedeambosses bildet. Quer- 
streifen zart punktirt, schwach radial, 8—9 in 0,01 mm. Endknoten klein, den abge- 
rundeten Schaalenenden genähert. Länge 0,049 mm. Schaaleubreite 0,02 mm. Jamal. 
selen. Mek IN INGA 

N. Kariana GrRusN. Eine Art von mir noch etwas zweifelhafter Verwandschaft. 
Schaalen breit lanzettlich mit kurz vorgezogenen Enden. Mittellinie schmal, gerade, 
Endknoten und Mittelknoten klein, erstere dicht an den Enden. Querstreifen parallel, 
(12"/,—14 in 0,01 mm.) nur in der Mitte kaum merklich radial, in einem kleinen rund- 
lichen Raume um den Mittelknoten fehlend, sehr zart derart punktirt, dass die Punkte 
enge Längslinien (27 in 0,01 mm.) bilden. Schaalen 0,085 mm. lang, 0,026 mm. breit. 
Karisches Meer, selten. Taf. II, Fig. 44. ”"/.. 

N. frigida Grus. (N. Kariana var.? minor. Aufzählung der Arten). Schaalen lan- 
zettlich mit kaum vorgezogenen Spitzen, 0,044—0,07 mm. lang, 0,012—0,013 mm. breit, 
Querstreifen bis zu den Enden sehr schwach radial, 16—18 in 0,01 mm., Längsstreifen 
circa 26 in 0,01 mm. Karisches Meer, selten. In einer Aufsammlung der Öestreichi- 
schen Nordpol-Expedition (74? 58 n. Br., 54? 5' ö. L.), neben M. Kariana häufig. 

N. subimpressa GRUS. Steht in Hinsicht der Gestalt zwischen den eben be- 
schriebenen Arten in der Mitte nnd ist auch sonst von ganz ähnlicher Structur, mit 
11—12 zart punktirten Querstreifen in 0,01 mm., deren Punktirung keime Längs- 
streifen bildet. Die Schaalen sind aber beiderseits in der Mitte zwischen Mittellinie 
und Rand von zarten in der Mitte verschwindenden Längsfurchen durchzogen, so dass 
emige Aehnlichkeit mit Amphiprora entsteht. Sie dirfte aber, da die ganze beobachtete 
Frustel augenscheinlich nicht sehr dick ist, in der Gärtelansicht wenig Aehnlichkeit mit 
Amphiprora haben. Schaale 0.065 mm. lang, 0,016 mm. breit. Karisches Meer, selten. 
Ta. ID DG, . Vr 

N derasa Grus. Schaalen lanzettlich mit etwas vorgezogenen Spitzen, 0,055 min. 
lang, 0,0145 mm. breit, Mittellinie gerade, End- und Mittelknoten sehr klein. Quer- 


40 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, AKCTISCHE DIATOMEEN. 


streifen glatt (oder matt punktirt?) in der Mitte etwas radial, 10 in 0,01 mwm., an den 
Enden parallel, circa 16 in 0,01 mm. Beiderseits zwischen Mittellinie und Rand sind 
die Querstreifen in einem länglich linearen Streifen schwächer, und sehen aus, als wenn 
sie theilweise wegradirt wären, so dass emige Aehnlichkeit mit Arten aus der Gruppe 
Lyr2&e entsteht, mit welchen unsere Art iäbrigens sonst kaum verwandt ist. Karisches 
Meer, selten. Taf. II, Fig. 46: 4. 


var.? gracilenta GRUS. Länger, schmäler mit länger vorgezogenen Spitzen, 0,065 
—0,075 mm. lang, 0,009—0,011 mm. breit, sonst mit ganz ähnlicher Structur, Quer- 
streifen in der Mitte 10'/,—11 in 0,01 mm. Karisches Meer, selten. 


Gruppe: Punetatze 


N. pusilla W. SmitE (N. gastroides GrrEG. nec EmBG.). N. pusilla unterscheidet 
sich von der ähnlichen N. lacustris durch die zwischen den mittelsten Punktreihen 
interpolirten käörzeren Punktreihen. Bei N. lacustris (die im Kieselguhr von Oberohe 
mit 13—14, und im Öre Sjö mit 13 Querstreifen in 0,01 mm. vorkommt) sind die 
mittelsten Querstreifen gleich lang und lassen nur einen kleinen rundlichen Raum um 
den Mittelknoten frei. Jenissey, hin und wieder. 

N. pusilla variirt mit mehr oder weniger vorgezogenen Spitzen und mit engeren 
und weiteren Querstreifen. FEinige hierher gehörige Formen sind: 

var. lanceolata Grus. Schaalen fast rein lanzettlich, mit kaum vorgezogenen 
Spitzen. Querstreifen 11 in 0,01 mm. Taf. II, Fig. 47. ””/,. Jenissey. 

var. Jamalinensis GrunN. Schaalen breit lanzettlich mit etwas vorgezogenen abge- 
rundeten Enden. Die Mittellinie endet beiderseits vom Mittelknoten in grossen dop- 
pelt contourirten Punkten, ähnlich wie bei N. forcipata GREVILLE, Querstreifen 13 in 
0,01 mm. (wie bei allen Formen in der Mitte etwas weiter, an den Enden etwas enger). 
Tanis JUL IDG; 40 Va 

var. Spitzbergensis GRuN. Sehr breit oval, mit fast kopfförmig vorgezogenen En- 
den. Querstreifen zarter, 15 in 0,01 mm. Länge 0,04—0,042 mm., Breite 0,019—0,021 
mm. Spitzbergen (CL. u. Mörr. Diat. N:o 158). 


N-. Cluthensis GREG. var.? Finmarchica GRUS. Schaalen 0,036—0,047 mm. lang, 
0,0225—0,024 mm, breit, Querstreifen punktirt, in der Mitte circa 11—12 in 0,01 mm., 
in einem kleinen seitlich verbreiterten Raume um den Mittelknoten fehlend. In der 
Mitte sind einige kärzere Randstreifen eingeschaltet. Mittellinie gerade, End- und 
Mittelknoten klein. Finnmark, nicht häufig. Taf. II, Fig. 49. 4. 

Die ächte N. Cluthensis GrEG. hat gröbere Punktreihen, 8 in 0,01 mm. bei un- 
gefähr gleicher Grösse. 


N. mutica Ke. Querstreifen stark punktirt, bis an die Enden radial, in der Mitte 
einen breiten Stauros-artigen Raum um den Mittelknoten frei lassend. Der mittelste 
Querstreifen der einen Schaalenhälfte ist bei allen Formen und Exemplaren bis in die 
Nähe des Mittelknotens fortgesetzt und zwar ist diese Fortsetzung als ein stark mar- 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l7. N:o 2. 41 


girter Punkt nahe dem Mittelknoten sichtbar. In der zweiten Schaalenhälfte fehlt 
dieser' Punkt immer. Von N. mutica KG. sind folgende Formen zu unterscheiden: 

var. Cohnii (HirsB), (Stauroneis Cohnii HirszE, N. mutica KG. teste ARNOTT). Schaalen 
länglich oval mit breit abgerundeten Enden. 

var. Göppertiana (BrrriscH) (St. Göppertiana BLerscH, St. pumila AUERSWALD) 
Schaalen lanzettlich mit abgerundeten, hin und wieder schwach vorgezogenen Enden. 
(Nav. mutica v. stauronoidea herb. BRrREB.). 

var. producta. Schaalen länglich mit breiten vorgezogenen Enden. 

var. ventricosa. Schaalen kurz lanzettlich mit kopfförmigen Enden (Stauroneis 
ventricosa KG.!) 

var. undulata (HinsE), (Stauroneis undulata HrirsE). Aehnlich der vorigen, aber 
mit 3—4 welligen Schaalenrändern. Geht durch oft kaum merkliche Wellen des Schaalen- 
randes in die var. producta öber. Auch die var. Göppertiana kommt mit schwach wel- 
ligen Schaalenrändern vor. 

Zu Nav. mutica gehören noch: 

Navicula et Stauroneis Semen EtHBG. Microg. partim. 

Stauroneis Dumontii BrRÉB. herb. 

Stauroneis polymorpha LAGERSTEDT 
Querstreifen aller Formen 15—18 in 0,01 mm., in der Mitte etwas weiter. Länge 0,013 
—0,033 mm., Breite 0,007—0,011 mm. 


N. Kotschyana Grus. Aus den Thermen von Buda-Pest, steht der N. mutica 
ebenfalls sehr nahe. Sie hat aber zartere Querstreifen (19—23 in 0,01 mm.) und habe 
ich die fär N. mutica so characteristischen Punkte auf einer Seite des Mittelknotens an 
ihr nicht beobachtet. 


N. quinguenodis Grus. Schliesst sich an kleine Formen der var. undulata, die 
characteristiscehen Punkte sind aber kaum sichtbar, und die Punktirung der Querstreifen 
bildet ziemlich entfernte Längslinien. 


Stauroneis Heufleri GRUS. mit rhombischen Schaalen und breiten stumpf abgerun- 
deten kopfförmigen Enden schliesst sich durch ihre Structur ebenfalls an diese Gruppe, 
bei welcher es zweifelhaft ist, ob sie nicht besser zu Stauroneis zu stellen wäre. 


Gruppe: Didymee. 


N. bomboides A. ScHmipr, var. media Grus. Diese im Karischen Meere bei Tromsö, 
Maasö und Lysekil nicht seltene Form unterscheidet sich von N. subeinceta dadurch, 
dass die Querstreifen deutlicher in einzelne Punkte aufgelöst sind, und dass die am 
Rande liegenden Punkte durch keine so zusammanhängende, dem Rande parallel lau- 
fende Linie begränzt sind. In Hinsicht der Punktirung der Querstreifen nähert sie sich 
mehr der N. bomboides A. ScHMmIDtT, unterscheidet sich aber von dieser durch die nur 


schwach in der Mitte verengten Schaalen, und die weniger in der Mitte nach Aussen 
6 


42 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


gebogenen Begleitlinien. Sie hat kurzgefasst Gestalt und Bezgleitlinien wie N. subceincta 
und Structur der Querstreifen wie N. bomboides. Taf. III, Fig. 54. 2. | 

Aehnliche Mittelformen aus dieser Gruppe, welche, obgleich A. ScHMipT eine 
grosse Menge Formen genau abgebildet hat, noch langer Studien bedarf, ehe der Zu- 
sammenhang der verschiedenen Arten richtig erkannt sein wird, liegen mir noch in 
Menge vor. 


Gruppe: Lyrg. 


N. circumsecta GrRuN. (N. polystica var. cirecumsecta GRUN. in ÅA. ScHMiDt, Diat. 
Atl.). Soll nach brieflicher Mittheilung O'MzEaArA's an ÅA. ScHmipt mit N. hibernica 
O'Meara Microsc. Journ. 1867, Taf. 5, Fig. 1 identisch sein. Mir scheint dies bei ge- 
nauer Vergleichung der Abbildungen sehr unwahrscheinlich. Indessen hat O'MzEara in 
den Irish Diatoms eine von N. circumsecta ganz verschiedene Form abgebildet, so dass 
der Name .N. circumsecta fär diese gut characterisirte Art bleibt. Sie scheint keine 
Varietät der N. polysticta GRrREV. zu sein, äber welche ich noch in Unsicherheit bin. 


Gruppe: Complexze. 


Bei dieser Gruppe ist die verbindende Membran meist sehr breit und mit mehr 
oder weniger zahlreichen Längsstreifen versehen. Die Endknoten liegen meist etwas 
von den Spitzen entfernt, und die Querstreifen sind meist punktirt und zart. 


Navicula? complanata Grus. (Amphora complanata GRUN. in SCHMIDT, Diat. Atl.). 
Diese Art scheint keine Amphora zu sein, sondern eine sehr eigenthumliche Navicula 
mit schmal lanzettlichen zugespitzten Schaalen. Es ist nicht leicht die Schaalen in 
einer gänstigen Lage zu beobachten, da sie an den Enden einwärts gekrummt sind, 
und sich deshalb leicht auf die Seite legen. Sie scheinen aber vollkommen symmetrisch 
gebaut zu sein. Die Endknoten sind von den Spitzen entfernt, Querstreifen 18—19 in 
0,01 mm. Adriatisches Meer, Maasö, Karisches Meer etc. 


Zu dieser Gruppe wärde Schizonema Grevillei und die damit wenigstens theil- 
weise identische Navicula rhomboides gehören, und erwähne ich die an der Käste von 
Finnmark vorkommenden Formen der Schizonema Grevillei hier, da sonst keine be- 
stimmbaren Schizonema Arten in den Aufsammlungen vorkommen. Ich bin jedoch 
weit davon entfernt, dem von mehreren Seiten gemachten Vorschlage Schizonema mit 
Navicula zu vereinigen, beizustimmen, da hier der sonst unwichtige Factor der äusseren 
Schleimabsonderung in einer Gestalten bildenden Weise auftritt, die nicht äbersehen 
werden darf. Alle unsere systematischen Versuche entbehren iberhaupt fast iäberall 
einer genauen Uebereinstimmung mit dem ungeheuer verzweigten Stammbaum der 
Natur. Eine Vereinigung der Gattung Schizonema mit Navicula wärde ausserdem die 
Synonymie auf eine höchst lästige Art und Weise vermehren, wenn auch zugegeben 
werden muss, dass die einzelnen Frusteln von Schizonema und Navicula im Baue gar 
nicht verschieden sind. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND JZ. N:o 2. 43 


Die grösste Form von Schiz. Grevillei ist Navicula Libellus GrrG., welche GrRE- 
GORY 0,075—0,089 mm. lang angiebt. An der Käste von Finnmark kommen bis 0,11 
mm. lange Formen vor mit bis 0,03 mm. breiten Schaalen, die aber ganz wie andere 
Schaalen gebaut und durch zahlreiche Uebergänge damit verbunden sind. Die End- 
knoten stehen in einiger Entfernung von den Spitzen, und senden eine oft schwer sicht- 
bare Linie zu denselben. Die Querstreifen sind stark punktirt, etwas radial, in der Mitte 
18—20 und an den Enden bis 27 in 0,01 mm. GREGory bildet sowohl bei N. Libellus 
als bei N. rhombica die Endknoten dicht an den Spitzen stehend ab, aber dasselbe ist 
hei W. SmiItE's Abbildung von Schiz. Grevillei der Fall. Navicula rhombica GREG. 
Micr. Journ. IV, Taf. 5, Fig. 1 entspricht dem Schiz. Grevillei mit mittelgrossen Fru- 
steln. An der Käste von Finnmark sinkt die Grösse derselben bis auf 0,03 mm. herab, 
bei 0,013 — 0,015 mm. Schaalenbreite, wobei eigenthämlicher Weise die kleineren 
Schaalen oft etwas stärker gestreift sind, wie die sehr grossen der N. Libellus ent- 
sprechenden. 

Zur Gruppe von Schizonema Grevillei gehören: 

Sch. Stewartir Dickie. Schaalen 0,062—0,064 mm. lang, 0,0175 mm. breit. Schei- 
den sehr weit mit locker liegenden Frusteln. 

Sch. Grevillei AG. Schaalen 0,035—0,07 mm. lang, 0,0105—0,017 mm. breit. 
Sch. Libellus ist vielleicht eine Sporangialform dieser Art. 

Sch. comoides GAILLON, ÅG. (Sch. intricatuam BREB. nec MENEGH, Sch. ramosissimum 
Harvey ex parte, Sch. Berkeleyi KG.). Schaalen 0,019—0,037 mm. lang, 0,0065—0,0095 
mm. breit. Frusteln in dicht gedrängten Reihen. 

Sch. reptabundum GRUS. (Sch. tortuosum CRrRouvaAn). Schaalen 0,026—0,029 mm. 
lang, 0,0065—0,008 mm. breit. Frusteln einreihig in diännen Scheiden. 

Sch. Harveyanum MENEGH. (Sch. ramosissimum HARVEY ex parte, nec ÅG., Agardhia 
apiculata Grrv.). Schaalen 0,016—0,021 mm. lang, 0,005—0,006 mm. breit. 

Sch. fastigiatum Ke. Schaalen 0,019 mm. lang, 0,004 mm. breit. Querstreifung 
sehr zart, in der Mitte 21, an den Enden 27 Streifen in 0,01 mm. 


var.? Scotica GRUS. Ockergelb. Schaalen 0,023 mm. lang, 0,005 breit, noch et- 
was zarter gestreift, und iberhaupt die zartgestreifteste aller Schizonema-Arten. Aber- 
deen leg. DICKIE. 


Frusteln, welche sich an Sch. comoides anschliessen, finden sich ebenfalls an der 
Käste von Finnmark. Sie sind 0,019—0,025 mm, lang und nur 0,06 mm. breit, dabei 
aber ebenfalls so stark gestreift wie grössere und breitere Formen der eigentlichen 
Schiz. Grevillei. 


Navwicula rhombica GREG. Microsc. Journ. III, Taf. 4, Fig. 16 ist wvielleicht eine 
andere Art, die ich in den Salinen von Triest beobachtet zu haben glaube. Die lan- 
zettlichen hoch convexen Schaalen sind circa 0,07 mm. lang und 0,014 mm. breit. Die 
zart punktirten Querstreifen (16—16'/; in 0,01 min.) sind in der Mitte etwas radial 
und an den Enden parallel. Vielleicht kann för diese Art der Name N. rhombica bei- 
behalten werden. 


44 = P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


Eine andere dem Schizonema Gvrevillei nahe stehende Art, von welcher ich leider 
wie von der vorigen noch keine ganze Frusteln beobachtet habe, ist die folgende: 

N. hamulifera GRUS. Schaalen 0,051—0,058 mm. lang, 0,012—0,014 mm. breit. 
Die etwas von den Spitzen entfernten Endknoten senden beide nach einer Seite der 
Schaale hin einen hakenartigen, zurickgebogenen Fortsatz. Querstreifen zart punktirt, 
in der Mitte schwach radial, 19 in 0,01 mm., an den Enden parallel, 25 in 0,01 mm. 
Mittelknoten rund. Marseille, leg LInDiG, in Ascidien bei Triest, leg HAucK. 


Einigermassen verwandt dieser Gruppe ist auch die Gruppe N. retusa. Auch bei 
dieser sind die Endknoten von den Spitzen entfernt, die Verlängerung der verbinden- 
den Membran ist aber oft kaum merklich und selten so auffallend entwickelt wie hier. 


Gruppe: Minutulze. 


N. Bacillum ErBG. Die mit dieser Art und mit N. Pupula KG. zusammenhängen- 
den vielfach verkannten Formen erfordern hier eine eingehendere Sichtung. 


A. Endknoten seitwärts nicht verlängert. 


a) Glatte Mittellinie an den Enden etwas erweitert: 


N. Bacillum EzBG. (ex parte?) 

var. genuina. Der sglatte Raum um die Mittellinie in der Mitte allmälig 
erweitert. Querstreifen zart punktirt, mehr oder weniger radial, in 
Mitte 14, an den Enden circa 18 in 0,01 mm. Taf. II, Fig. 50. ””/. 
Exemplar vom Jenissey. 

var. Gregoryana. Schaalen in der Mitte etwas verengt, glatter Mittelraum 
wie bei der vorigen, Querstreifen deutlicher punktirt (N. Bacillum 
GREGORY). ; 

var.? Mezicana. Schaalen in der Mitte etwas erweitert, glatter Mittel- 
raum an den Enden bedeutend, in der Mitte plötzlich fast Stauros- 
artig erweitert. Querstreifen zart punktirt, radial, in der Mitte oft ab- 
wechselnd kärzer und länger, circa 18 in 0,01 mm., in der Mitte 
etwas entfernter, an den Enden etwas enger. Circa 0,05 mm. lang 
und 0,01 mm. breit. Fossil in Mexico (Istlahuaco, Regla). 


b) Glatter Raum an den Enden nicht erweitert: 


N. bacilliformis Grus. Schaalen genau linear, oder vor den abgerundeten En- 
den sehr schwach verengt. Querstreifen mehr oder weniger radial, in 
der Mitte plötzlich viel kärzer, so dass ein Stauroneis artiger Habitus 
entsteht, 12—13 in 0,01 mm., gegen die Enden hin immer mehr bogen- 
förmig gekrämmt, 20—22 in 0,01 mm. Länge 0,032 — 0,045 mm. 
Schaalenbreite 0,009—0,01 mm. Taf. II, Fig. 51. ””/,. Von Dovre. 
Vielleicht gehört hierher N. levissima DOnz. (nec KG.), da DOonKin bei 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o 2. 45 


derselben als Synonym die Stauroneis rectangularis GREG. citirt, was aber 
der DonKiN'schen Zeichnung nach nicht gut denkbar ist. 


B. Endknoten seitwärts in zwei nach Aussen gebogene Linien auslaufend 


(ähnlich wie bei N. Hungarica GRUN. und deren Verwandten). 


a) Glatter Mittelraum in der Mitte allmählig erweitert: 


N. levissima KG.? Schaalen meist linear länglich, selten oval oder in der 
Mitte etwas erweitert. Querstreifen in der Mitte circa 13, an den Enden 
circa 20 in 0,01 mm. Taf. II, Fig. 52. ””/,. Ein durch eiförmig läng- 
liche Gestalt etwas abweichende Form von Öre Sjö (Borås). 


b) Glatter Mittelraum in der Mitte plötzlich Stauros artig erweitert: 
N. Pupula KG. ad specimina authentica. Variirt sehr im Umriss. 


var. genuina. Schaalen in der Mitte etwas verdickt mit abgerundeten 
Enden. Querstreifen radial, in der Mitte kärzer, in der Mitte 13—215, 
an den Enden 22—23 in 0,01 mm. Länge 0,022—0,037 mm., Schaalen- 
breite 0,007—0,009 mm. Taf. II, Fig. 53. ””/,. Falaise, von KÖTZING 
selbst bestimmt. 


var. rectangularis. Schaalen mehr linear, an den Enden oder vor den 
Enden etwas verdinnt. Hierher scheint mit Sicherheit Stauroneis 
rectangularis GREG. und vielleicht Nav. levissima KG., wie W. SMITH 
annimmt, zu gehören. 


var. bacillaroides. Schaalen linear mit abgerundeten Enden. Sehr ähn- 
lich der N. bacilliformis, und von ihr nur durch die gebogenen Linien 
am Endknoten verschieden. 


Ich habe diese kleine weit verbreitete Gruppe eingehender besprochen und auch 
em Paar eigentlich nicht zum Plane dieser Arbeit gehörende Abbildungen beigefägt, 
da von ihr bisher kaum eine irgendwie genägende Abbildung existirt. In wie weit die 
Gestalt des Endknotens und die Streifung in der Mitte variabel ist, missen weitere 
Untersuchungen zeigen. Jedenfalls haben wir an anderen Navicula Arten viele Bei- 
spiele, dass das Fehlen oder die Verkäörzung der Streifen in der Mitte den grössten 
Schwankungen unterliegt, und därften die Arten, die nur hierauf basirt sind, zu ver- 
einigen sein, wie z. B. in dieser Gruppe die fragliche N. levissima KG. mit N. Pupula 
KG. Was ibrigens N. levissima KG. betrifft, so ist es wahrscheinlicher, dass sie gar 
nicht hierher, sondern zur Gruppe limose gehört, und mit N. ventricosa (E.?) DONKIS 
identisch ist, die einzeln in dem von KötzIne angegebenen Fundorte, dem Bergmebhl 
von S. Fiore] vorkommt. Ich schlage deshalb fär die in Taf. II, Fig. 52 abgebildete 
Art den Namen N. Pseudobacillum vor. 


N. crasswrostris GRun. Schaalen mit lang vorgezogenen, linearen oben abge- 
stumpften Enden, Mittellinie schmal, Mittelknoten sehr klein, Endknoten dicht am Ende 


. 


46 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


der Schaale. Querstreifen glatt, parallel, 27 in 0,01 mm. Länge 0,048 mm., Schaalen- 
breite 0,0073 mm. Karisches Meer, selten. Taf. III, Fig. 57. ”(,. 

var. Maasöensis GRUN. Schaalen länger, mehr lanzettlich, mit etwas allmäliger 
vorgezogenen und dabei diänneren Spitzen, sonst von ähnlicher Structur, mit circa 25 
zarten Querstreifen in 0,01 mm. Maasö, selten. 


N. inornata Grus. Klein, Schaalen ziemlich convex, schmal lanzettlich mit abge- 
rundeten Enden, Querstreifen sehr schwach radial, in der Mitte 21, an den Enden 24 
in 0,01 mm., in einem fast den dritten Theil der Schaalenbreite einnehmenden glatten, 
scharf von den Streifen abgesetzten Raume fehlend. Die convexe Gestalt der Schaalen 
verursacht scheinbare Längslinien, die sich aber je nach der Focuseinstellung ändern. 
Schaalen 0,05—0,06 mm. lang, 0,088 mm. breit. Maasö. Taf. III, Fig. 56. ”/,. 


N. fusioides Grus. (N. Subula GrRUN. nec KG.) ist eine ähnliche im Mittelmeere 
nicht seltene Art, welche sich aber durch den schmäleren glatten Mittelraum und zwei 
entschiedene die Streifung durchziehende Längslinien davon unterscheidet. Schaalen 
schmal lanzettlich mit stumpferen oder spitzeren Enden, 0,05—0,12 mm. lang, 0,007 
—0,012 mm. breit, Querstreifen sehr schwach radial, 21—25 in 0,01 mm. N. Subula 
KG. ist viel länger (0,22 mm.) und eine schwerlich eruirbare wahrscheinlich nur einmal 
ungeniägend beobachtete Art. 

N. Monmouthiana Grus. Ähnlich der N. inornata, aber grösser und stärker ge- 
streift, Schaalen schmal lanzettlich, mit etwas abgerundeten Enden, 0,062—0,09 mm. 
lang, 0,011—0,022 mm. breit, glatter Raum neben der Mittellinie ziemlich breit, in der 
Mitte etwas erweitert. Querstreifen sehr zart punktirt, etwas radial, in der Mitte 15 
bis 16 in 0,01 mm., an den äussersten Enden etwas stärker radial, 21 in 0,01 mm. 
Fossil bei Monmouth und Cherryfield in Nord-Amerika. Könnte vielleicht N. amphio- 
xys KG. (nec EHBG.) sein, welche aber mit viel grösseren längeren Mittelknoten abge- 
bildet ist. 


Gruppe: Pseudo-Pleurosigma. 


Schaalen symmetrisch, die Endknoten sind aber nicht wie bei anderen Navicula- 
Arten nach einer und derselben Seite gegen das Schaalenende hin gewendet, sondern 
nach entgegengesetzten Richtungen gegen die Ränder hin auslaufend. Die interessan- 
testen Glieder dieser Gruppe sind: 

N. flamma A. SCHMIDT. 

N. flammula A. SCHMIDT. 

Von den arctisehen Formen gehört hierher Stauroneis desiderata CL., die man, 
wie die meisten Stauroneis-Arten, auch fast ebenso gut Navicula nennen kann. 

Eine vierte Art dieser Gruppe ist die folgende: 

N. abnormis Grus. Klein, Schaalen gegen die Enden hin allmählig verdäönnt, an 
den Spitzen breit abgerundet. Mittelknoten klein, durch in entgegengesetzter Richtung 
gebogene Linien mit dem Rande verbunden. Querstreifen sehr zart, 30 in 0,01 mm., 
die Mittellinie fast erreichend, in einem kleinen rundlichen Raume um den Mittelknoten 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. lZ. N:O 2. 47 


fehlend. Andeutungen von Länglinien hin und wieder sichtbar. Länge 0,028—0,055 
mm., Schaalenbreite 0,007—0,009 mm. Lysekil, hin und wieder auch in quergestreiften 
Regenerationshällen. leg Prof. CrevE (C1. u. Mörr. Diat. Nr. 142). 


Gruppe: Vanheurckia BREB. 


Diese Gruppe, welche Navicula rhomboides und ihre Verwandten umfasst, bildet 
den Uebergang zu Amphipleura. Am besten tritt dies bei folgender Varietät der N. 
rhomboides hervor. 


N. (Vanheurckia) rhomboides vax. amplupleuroides GRUS. Mittelknoten sehr ver- 
längert. Taf. III, Fig. 59, ""”/, ist eine grosse Form dieser Varietät vom Jenissey, 
0,021 mm. breit, Querstreifen 23 in 0,01 mm., Längsstreifen etwas wellig gebogen, 
18—19 in 0,01 mm. 


Gruppe: Decussata. 


Punktirung der Querstreifen ähnlich wie bei Pleurosigma angulatum, so dass drei 
Systeme sich kreuzender Linien entstehen. 


N. Placenta (ExBG.?) Lewis. Selten an der Käste von Finnmark 0,039 mm. lang, 
0,0175 mm. breit. Querstreifen etwas radial, 24 in 0,01 mm. Taf. III, Fig. 60. ”"/,. 
Eine ähnliche Stellung der Punkte kommt noch bei mehreren anderen Navicula-Arten vor. 


Stauroneis EHBG. 


St. Finmarchica Cr. et GRUS. Schaalen lanzettlich mit etwas vorgezogenen ab- 
gerundeten Spitzen. Glatter Raum neben der Mittellinie schmal, Mittelknoten seitlich 
erweltert, nicht ganz die halbe Schaalenbreite einnehmend, von vier kurzen Längsstreifen 
begränzt, welche stärker wie die öbrigen sind. Querstreifen etwas radial, glatt, 12—14 
in 0,01 mm., beiderseits von einer etwas versehwommenen glatten Linie unterbrochen, 
die ziemlich weit vor den Spitzen aufhört. Länge 0,030--0,042 mm., Breite 0,0115 
—0,013 mm. Finnmark. Taf. III, Fig. 63. ””/. 


St. Gregorii Rarres. (St: amphioxys GREG. nec Stauroptera amphioxys EHBG. 
Letztere ist aber eine Navicula, so dass GREGorRY's Namen hätte bleiben können). Wie 
ich schon in den Algen des Kaspischen Meeres besprochen, variirt diese Art bedeutend 
in Hinsicht der Grösse, und kommt mit spitzeren oder mehr abgerundeten Enden vor, 
und kann im letzteren Falle als var. obtusiuscula bezeichnet werden. Querstreifen etwas 
radial, 16—20 in 0,01 mm. Durch die Gestalt der Schaalenenden nähert sie sich der 
Gattung Pleurostauron, die wohl am Besten wieder einzuziehen ist, da sie durch ganz 
allmälige Uebergänge mit den eigentlichen Stauroneis Arten verbunden ist. ”Taf. III, 
Fre. GA fe 

Bei Jamal kommt sie auch selten mit mehr linearen, fast keilförmig zugespitzten 
Schaalen vor und nähert sich so der Navicula simulans DonrKkis. Der glatte Raum in 


48 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


der Mitte geht aber bis zum Rande, während er bei letzterer Art von kurzen Streifen 
begränzt ist. 

St. Spicula DicKir. Diese in brackisehem Wasser und in Salinen der Meereskiste 
und des Binnenlandes nicht seltene Art hat 28—29 Quer- und Längsstreifen in 0,01 
mm. Im Karischen Meere kommt sie etwas stärker gestreift vor und wird dort 0,071 
—0,085 mm. lang und 0,0085 mm. breit. 


St. dilatata PerBG. (nec W. Smitt). Von Prof. CLEvE im Jenissey Materiale beob- 
achtet und nach dessen Zeichnung sehr genau mit EHRESBERGS Abbildungen iberein- 
stimmend, was von der SMiItTH'schen Art nicht gesagt werden kann, die sowohl durch 
ihren die Ränder der Schaale nicht erreichenden Stauros als durch kleinere und ver- 
schiedene Gestalt abweicht, und St. Smithiana genannt werden därfte. Länge nach 
CLEvE 0,068 mm., Querstreifen punktirt, 15 in 0,01 mm. Taf. III, Fig. 62. 4. 
(CLEVE). 

St. anceps EHBG. var. Siberica GRUS. Unterscheidet sich von St. anceps durch 
kärzeren Stauros und die sehr zarte Querstreifung, deren genaue Messung mir nicht 
gelungen ist (jedenfalls iäber 30 Querstreifen in 0,01 mm.) Länge 0,064 mm., Breite 
0,015 mm. Jenissey. Taf. III; Fig. 65. 

St. desiderata Cr. gehört, wie ich schon dort erwähnt habe, in die Gruppe Pseudo- 
Pleurosigma von Navicula oder in eine entsprechende Gruppe von Stauroneis. Die 
Querstreifen dieser Art sind äusserst zart punktirt. Taf. III, Fig. 58. ””/.. 


Pleurosigma W. SMITH. 


Versuch einer Uebersicht der Arten nach einer genaueren Beräcksichtigung der 
Streifenrichtungen bei den schief gestreiften Arten, und der relativen Entfernung der 
Längs- und Querstreifen bei den gerade gestreiften Arten. 


A. Streifen sich in drei Richtungen scheidend. 


A. Schiefe Streifen sich fast im rechten Winkel scheidend, und deshalb 
die Querstreifen viel enger und schwerer sichtbar. 


Pl. formosum W. Sm. Gross, Schaalen spitz, sigmoidisch lanzettlich, Mittellinie an 
beiden Enden ziemlich excentrisch. Schiefe Streifen 10—12 in 0,01 mm., Querstreifen 
14—17 in 0,01 mm. 


var. longissima GrRuN. Sehr gross. Schaalen spitz lanzettlich, sigmoidisch, Mittel- 
linie gegen die Enden hin etwas excentrisch. Schiefe Streifen 11, Querstreifen 15 in 
0,01 mm. Länge 0,78, Breite 0,073 mm. (Campeche Bai). Von Pl. formosum durch 
die ausserordentliche Grösse und weniger excentrische Mittellinie verschieden, aber doch 
wohl nur Varietät dieser Art. 


Pl. pulchrum Grus. Schaalen linear lanzettlich, wenig gebogen, stumpf abgerun- 
det, Mittellinie an den Enden sehr excentrisch. Schiefe Streifen 11—12 in 0,01 mm. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |7. N:o 2. 49 


Pl. obscurum W. Sm. Aehnlich der vorigen aber viel kleiner und spitzer. Schiefe 
Streifen nach W. SmitH 21 in 0,01 mm., so zart gestreifte Formen habe ich aber nicht 
beobachtet. 

Zwischen den beiden letztgenannten Formen steht eine Art, welche ich einstweilen 
als var.? mediterranea bezeichne. Schaalen schmal linear lanzettlich, mit allmälig ver- 
dännten abgerundeten Enden. Mittellinie an den Enden sehr excentrisch. Schiefe 
Streifen nach 13'/,—14 in 0,01 mm., Querstreifen 16'/,.—18 in 0,01 mm. Länge 0,21 
—0,28 mm., Breite 0,018—0,02 mm. (Mittelmeer, Seyschellen). 

Pl. decorum W. Sm. Schaalen sigmoidisch, spitz lanzettlich, Mittellinie an den 
Enden sehr excentrisch. Schiefe Streifen 13—14 in 0,01 mm. Querstreifen circa 18 
in 0,01 mm. 

An Pl. decorum reiht sich eme Form, welche ich eiustweilen als var. dalmatica 
bezeichne. Schaalen schwächer sigmoidisch, lang und spitz lanzettlich mit weniger ex- 
centrischer Mittellinie. Schiefe Streifen 12—14, Querstreifen 15—19 in 0,01 mm. Länge 
0,025—0,32 mm., Breite 0,03 mm. 

Pl. longum Cr. Schmal lanzettlich, mässig sigmoidisch. Mittellinie gegen das Ende 
der Schaale hin nur wenig excentrisch. Schiefe Streifen 15—16 in 0,01 mm., Quer- 
streifen 19—20 in 0,01 mm. Länge 0,23—0,30 mm., Schaalenbreite 0,018—0,021 mm. 
(Die obigen Streifenangaben sind von Prof. CLrEvE bestätigt, welcher selbst seine fri- 
here Angabe von 12 Streifen in 0,01 mm. fir irrthömlich erklärt). Sehr verbreitet in 
den Arctischen Meeren. Kommt fast genau ebenso auch bei Kerguelensland vor. — 


Hage Nssthen "3 bira 


An Pl. longum reihen sich folgende zwei Formen: 

Pl. subrigidum GRUS. Linear lanzettlich, schwach sigmoidisch, mit breiten abge- 
rundeten Enden. Mittellinie sehwach sigmoidisch, iberall ziemlich die Mitte der Schaale 
haltend. Schiefe Streifen 13, Querstreifen 16'/; in 0,01 mm. Länge 0,29 mm., 
Schaalenbreite 0,028 mm. (Mittelmeer). Nähert sich der nächsten Gruppe. 

Pl. Kerguelense Grus. Aehnlich der vorigen Art, aber gegen die Enden zu etwas 
schmäler, und bis auf geringere sigmoidische Biegung dem PI. longum ähnlicher. End- 
knoten von einer halbmondförmigen Falte begränzt. Schiefe Streifen 13, Querstreifen 
15'/.—16 in 0,01 mm., zarte Längsstreifen ebenfalls leicht sichtbar. Länge 0,27—0,38 
mm., Schaalenbreite 0,023--0,026 mm. (Kerguelensland). Nähert sich der nächsten 
Gruppe, und ist durch die Gestalt der Endknoten sehr ausgezeichnet. 


B. Schiefe Streifen sich in einem stumpferen Winkel wie 60? schneidend. 
aber spitzer wie bei der vorigen Gruppe. 

Pl. speciosum W. Sm. Ich habe von dieser Art keine authentischen Exemplare 
gesehen. Schaalen, welche mit ziemlicher Sicherheit hierher gehören, haben 17—18 
schiefe und 19—20 Querstreifen in 0,01 mm. 

Eine sehr grosse Form aus dem Mittelländisehen Meere mit gegen die Enden 
mehr allmälig verdimnter Schaale, welche ich als var.? major bezeichne, hat 13'/, 


EK. Sv. Vet.-Akad. Handl. Band. 17. N:o 2. 7 


50 P. T.: CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


schiefe und 15'/; Querstreifen in 0,01 mm. Bei dieser Form sind die schiefen Streifen 
in der Mitte etwas steiler als gegen die Enden hin. Länge 0,40 mm., Breite 0,052 mm. 

Pl. elongatum W. Sm. Exemplare, welche ziemlich genau der Smirt'schen Abbil- 
dung entsprechen, haben 18 schiefe und 19 Querstreifen in 0,01 mm. Nach SMITH 
0,21—0,38 mm. lang, mit 0,0295 mm. breiten Schaalen. Kommt auch bei Halle im so- 
genannten Siässen See vor. 

Pl. elongatum var. gracilis GrRuN. Caspi See Algen. Schmäler und meist viel kir- 
zer, mit 17—18 schiefen und 19—20 Querstreifen in 0,01 mm. Schaalen 0,13—0,32 
mm. lang, 0,020—0,026 mm. breit. 

PI. (elongatum var.?) fallax Grus. Noch kleiner und schmäler, wie die vorige 
Form, so dass sie sich in Hinsicht der Gestalt dem Pl. delicatulum nähert. Schiefe 
Streifen 20—22 in 0,01 mm., Querstreifen 23—24 in 0,01 mm. Mittelknoten klein, 
rundlich, Schaalen mässig gebogen, Mittellinie symmetrisch. Länge 0,10—0,17 mm., 
Schaalenbreite 0,022—0,024. Häufig an der Käste von Finnmark, selten im Karischen 
Meere. Taf. III, Fig. 36. ””/,. (Structur wie Fig. b). 

Pl. delicatulum var.? Kariana GRUS. Im Karischen Meere findet sich nicht selten 
eine besonders schlanke Form, welche ziemlich genau die Gestalt von Pl. delicatulum 
besitzt, sich aber in Hinsicht der Streifung an Pl elongatum var. fallax anschliesst. 
Schiefe Streifen 19—20 in 0,01 mm., Querstreifen 23 in 0,01 mm. Länge 0,20—0.208 
mm., Schaalenbreite 09,02—0,022 mm. Taf. III, Fig. 69 a ””/,, b Struetur "VA. 

Von den Seyschellen liegt mir ein schmales Pleurosigma vor, welches sich in der 
Gestalt dem PI. Clevei Grun. nähert, und welches ich vorläufig Pl. gracilescens nenne. 
Es ist sehr schmal sigmoidisch lanzettlich, mit spitzen, allmälig verdinnten Enden, und 
kleinem rundlichen Mittelknoten. Schiefe Streifen 16'/>, Querstreifen 18'/> in 0,01 mm. 
Länge 0,204, Schaalenbreite 0,016 mm. Mittellinie symmetrisch. 

Pl. marinum DonKiS. Ich föhre diese ausgezeichnete Art hier an, obwohl sie sich 
mehr der vierten Gruppe anschliesst, indem auf 20—--21"/> schiefe Streifen 21'/.—22 
Querstreifen in 0,01 mm. vorkommen. Bei ein Paar nahe verwandten Formen schnei- 
den sich jedoch die Streifen in einem etwas stumpferen Winkel. Diese sind: 

PI. (var.?) Barbadense Grun. Enden stumpfer, Mittellinie an den Enden weniger 
excentrisch. Schiefe Streifen 18'/.—19, Querstreifen 21 in 0,01 mm. Länge 0,11—0,16 
mm., Schaalenbreite 0,024---0,027 mm. Im Meere bei den Barbadoes Inseln (In CLEVE 
und MöLLeErs Diat. Nr. 149 nicht selten). 

PI. (strigosum var.?) convexum GrRuN. Schaalen stumpf sigmoidisch lanzettlich, 
sehr convex, Mittellinie an den Enden etwas excentrisch. Schiefe Streifen 18, Quer- 
streifen 20 in 0,01 mm. Länge 0,225 mm., Schaalenbreite 0,02 mm. (Puerto Cabello). 

Pl. (quadratum var. ?) rhombeum GRUN. Breiter wie die vorige, von der sie viel- 
leicht nur Varietät ist, in Hinsicht der Gestalt sich sehr dem Pl. quadratum nähernd, 
von welchem sie sich aber durch die an den Enden mehr excentrische Mittellinie und 
stumpfere Spitzen unterscheidet. Schiefe Streifen 15—17, Querstreifen 17—19 in 0,01 
mm. Schaalen 0,17—0,22 mm. lang, 0,054—0,058 mm. breit. Samoa Inseln, Auckland 
Inseln. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I|7. N:o 2. 51 


Pl. latum CrevB scheint eine ähnliche kleine Form zu sein. Nach CLEvEs Zeich- 
nung hat sie 0,074 mm. lange und 0,02 mm. breite Schaalen mit 18 Streifen in 0,01 
mm. Ich habe ähnliche so grob gestreifte Formen von Finnmark nicht gesehen. Emme 
0,085 mm. lange, 0,019 mm. breite Schaale, von ähnlicher Gestalt hat 22 schiefe und 
24 Querstreifen in 0,01 mm. 


C. Schiefe Streifen gegen die Enden hin steiler wie in der Mitte. 

Pl. affine GRUN. in litteris. Sehr ähnlich kleinen Formen von Pl. strigosum, von 
welchem es sich aber auf den ersten Blick durch den Verlauf der schiefen Streifen 
unterscheidet, welche sich in der Mitte fast im rechten Winkel schneiden. Querstreifen 
18—20 in 0,01 min. Länge 0,105—0,22 mm., Schaalenbreite 0,026—0,033 mm. (Cux- 
haven, Lysekil, Adria, Davis Strasse etc.) 

Im Richmond Tripel findet sich eine sehr ähnliche Form mit etwas stärkerer 
Streifung, welche ich als var. fossilis bezeiehne. Querstreifen 17 in 0,01 mm., schiefe 
Streifen in der Mitte 13, gegen die Enden 16—17 in 0,01 mm. (CLEvE et MÖLLER, 
Diat. No. 24). Im Nottingham deposit findet sich eine grosse Form, var. Marylandica, 
0,284 mm. lang, 0,057 mm. breit, mit 14 Querstreifen in 0,01 mm. Schiefe Streifen 
in der Mitte 13, an den Enden 15 in 0,01 mm. 

Eine schmälere Form mit 19—20 Querstreifen Hliegt mir von den Seyschellen In- 
seln vor. Länge 0,105, Schaalenbreite 0,02 mm. 

Pl. mcobaricum GrRun. Novara.  Unterscheidet sich durch fast symmetrische 
Schaalen, mit fast gerader Mittellinie. 

Pl. naviculaceum Breg. (Pl. transversale W. Sm.) unterscheidet sich durch fast 
symmetrische lanzettförmige Schaalen mit stark gebogener an den Enden excentrischer 
Mittellinie. Querstreifen 18—19 in 0,01 mm., schiefe Streifen in der Mitte 13—14, an 
den Enden 16—17 in 0,01 mm. Kommt mit stumpferen und spitzeren Enden vor, und 
selten mit viel schwächer gebogener Mittellinie. 

Pl. australe GrRuN. Novara. (Pl. equatoriale CLEvE) unterscheidet sich nur wenig 
durch etwas stärker gebogene Schaalen. Schiefe Streifen in der Mitte 18, an den En- 
den 20 in 0,01 mm., Querstreifen 21 in 0,01 mm. Länge 0,08—0,11 mm., Schaalen- 
breite 0,017 mm. Mittelknoten gross rund, wie bei Pl. naviculaceum, zu welcher diese 
Form wohl als Varietät zu ziehen ist. 


D. Schiefe Streifen sich im Winkel von circa 60 Grad schneidend. 

Pl. quadratum W. Site. | Diese 3 Arten haben 18 bis 20 Streifen in 0,01 mm. 

Pl. angulatum W. SmIitE. >» und gehen durch die mannigfachsten Uebergänge in 

Pl. strigosum W. SMITH. | einander iäber. P1. angulatum varirt auch mit wellig 
gebogenen Schaalenrändern, var. undulata (Rodig test Object). 

Typische Exemplare von Pl. strigosum haben 18 schiefe und Querstreifen in 0,01 
mm., eine etwas schmälere Form von Falaise 20 in 0,01 mm. Die Exemplare in EULEN- 
STEINS Typen Nr. 85 von Blyth haben 18'/; schiefe und 18 Querstreifen in 0,01 mm. 
und entsprechen sehr genau der SmiTE'schen Abbildung. 


an 
ND 


P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


Navicula thuringiaca KG. ist nach Exemplaren von Artern im KirrziIne'schen 
Herbar identisch mit Pl. angulatum, so dass die Art eigentlich P1 thuringiacum 
heissen sollte. 

Pl. Javanicum Grus. Halb so gross und spitzer wie P1 strigosum, mit viel zar- 
terer Streifung, 28 schiefe und Querstreifen in 0,01 mm. Länge 0,125 mm., Schaalen- 
breite 0,019 mm. (Java, CLeve et MörLEr, Diat. No. 146). 

Pl. hyalinum Grus. Noch kleimer und schmäler wie die vorige, sonst aber wie 
diese dem Pl. strigosum ähnlich. Streifen ausserordentlich zart, so dass mir eine Mes- 
sung derselben nicht gelungen ist. Länge 0,085 mm., Breite 0,0105 mm. (In Ascidien 
bei Triest, HAucK). 

Pl. Aestuarit W. Sm. Durch die etwas vorgezogenen Spitzen und zartere Strei- 
fung (oft ziemlich schwierig) von Pl. angulatum verschieden. Streifen 19—21 in 0,01 
mm. Bei manchen, theilweise zweifelhaften Formen stehen die Querstreifen etwas enger 
wie die schiefen Streifen (19—20 schiefe Streifen auf 20—21 Querstreifen in 0,01 mm.). 
PI. candidum ScHuwm. scheint von Pl. Aestuarii nicht verschieden zu sein. 

Pl. Aesturii var. minuta Grus. Kleiner, mit weniger deutlich vorgezogenen 
Spitzen. Schiefe Streifen 28—29 in 0,01 mm., Querstreifen 26—27 in 0,01 mm. Länge 
0,057—0,067 mm., Schaalenbreite 0,013—0,014 mm. (Caspi See, Lysekil, Malmö. CL. 
u. Mörr. Diat. N:o 136). 


Pl. Normani Baires. Exemplare von Finnmark, welche wahrscheinlich hierher 
gehören, haben 15—16 schiefe und 16—17 Querstreifen in 0,01 mm. Die Art wäre 
mithin besser am Ende der zweiten Grupe einzureihen. 


Pl. delicatulum W. Su. Schaalen schmal sigmoidisch lanzettlich, allmälig in die 
spitzen Enden verschmälert. Streifen 24—25 in 0,01 mm. In brackischem Wasser 
nicht häufig. HEine etwas schmälere Form kommt im salzigen See bei Halle vor (0,16 
—0,175 mm. lang, 0,018—0,017 mm. breit). 


Pl. Clever Grus. Sehr schmal sigmoidisch lanzettlich, mit lang vorgezogenen 
Spitzen. Mittelknoten klein länglich. Schiefe Streifen 24, Querstreifen 23 in 0,01 mm. 
Länge 0,14—0,21 mm., Schaalenbreite 0,0095—0,01 mm. Karisches Meer. Taf. II, 
1218 026 Nag Da Ya 

Von Pl. delicatulum W. Sm. durch viel schmälere Gestalt, von Pl. tenuissimum 
W. Sm. durch die in schiefem Winkel sich kreuzenden Streifen verschieden. 

Die folgenden Formen dieser Gruppe sind fast symmetrisch und nähern sich mehr 
oder weniger der Gattung Navicula. 

Pl. Nubecula W. Sm. Variirt mit etwas stumpferen und spitzeren Enden. Streifen 
20—22 in 0,01 mm. 

Pl. Nubecula var.? parvula Grus. Kleiner und schmäler, Streifen 23 in 0,01 mm. 
Länge 0,094—0,106 mm., Schaalenbreite 0,0016—0.0017 mm. Schaalen fast symme- 
trisch, lanzettlich, spitzer wie bei Pl. Nubecula, Mittellinie fast gerade. 

Pl. intermedium W. Sm. Meist fast ganz gerade oder kaum merklich sigmoidisch. 
Schiefe Streifen 20—22 in 0,01 mm., Querstreifen 21—23 in 0,01 mm. Wird bis 0,3 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Å|7. N:o 2. 53 


mm. lang, kommt aber auch viel käörzer vor (0,14 mm.). Kurze Exewmplare sind etwas 
deutlicher sigmoidisch, wie sehr lange. 

Pl. subrectum CrevB. Von der vorigen Art durch etwas stärkere Streifung ver- 
schieden. 17—18 schiefe und 18—19 Querstreifen in 0,01 mm. 

Pl. direetum GRUS. Fast gerade, rhombisch spitz lanzettlich. Mittelknoten rund, 
Mittellinie fast gerade. Schiefe Quersrreifen 18'/> in 0,01 mm. Länge 0,243 wmm., 
Schaalenbreite 0,04 mm. Antarctischer Ocean (CL. u. Mörr. Diatomeen Nr. 125). Um 
den Mittelknoten findet sich eine schwache transversale Vertiefung, welche aber wie 
der ibrige Theil der Schaale mit Punktreihen bedeckt ist. 

Pl. lanceolatum DOoONKIN (PI. transversale var. P ROPER). Unterscheidet sich von 
Pl. naviculaceum BrEB. durch die nur an den Enden leicht gebogene Mittellinie, und 
die oft ziemlich lang zugespitzten Schaalen. Querstreifen 20—21 in 0,01 mm. Schiefe 
Streifen gegen die Enden hin meist etwas steiler (so dass diese Art sich etwas der 
dritten Gruppe nähert), 19 in 0,01 mm. in der Mitte, 20—21 gegen die Enden. Eine 
schmälere Form von Taiti bezeichne ich einstweilen als var. TVahitensis. Sie ist 0,118 
mm. lang, und 0,016 mm. breit (die normale Art ist 0,027 mm. breit). Streifen 22 
in 0,01 mm. 

DONKIN giebt bei dieser Art 70 Streifen in "(100 Zoll engl. an, was jedenfalls viel 
zu hoch ist. Ob seine Fig. b als Hauptansicht dazu gehört, wonach die Art zu Don- 
kinia gehören wöärde, ist mir aus meinen Exemplaren nicht klar geworden. Nach 
WALKER ÅRNOTT ist dies nicht der Fall. 


D. Schiefe Streifen sich in einem spitzeren Winkel wie 60 Grad schnei- 
dend, und deshalb die Querstreifen äuberwiegend. 

Pl. validum SHADBOLD. | Beide Arten scheinen durch vielfache Uebergänge mit 

Pl. giganteum GRUN. | einander verbunden zu sein, indessen sind die extremsten 
Formen doch sehr verschieden. PI. giganteum ist breiter, fast gar nicht gebogen» 
stumpf lanzettförmig mit fast ganz gerader Mittellinie. P1 validum ist schmäler, im- 
mer leicht gebogen, und besonders ist die Mittellinie viel stärker gebogen als bei Pl. 
giganteum. Pl. giganteum hat 18 schiefe und 17 Querstreifen in 0,01 mm., P1. vali- 
dum 20—21'/; schiefe und 18'/;—19 Querstreifen in 0,01 mm. Bei beiden ist die 
breite Mittellinie (und auch der Rand) oft beiderseits von stärkeren in doppelter Ent- 
fernung, wie die Querstreifen stehenden Punkten eingefasst. Ueber P1. rigidum W. SwM., 
mit welchem beide Arten vielfach vereinigt worden sind, bin ich nicht ganz im Klaren. 
Der Gestalt nach steht sie ziemlich zwischen beiden in der Mitte, SmIiTH bildet aber 
die Streifen so ab, als ob sie sich in einem stumpfen Winkel scheiden, und erwähnt 
nichts von den starken Querstreifen und den auffallenden Punkten längs der Mittel- 
linie. Alles dies lässt eher auf eine Art schliessen, welche mit meinem subrigidum 
nahe verwandt ist. Ausserdem soll Pl. rigidum im Brackwasser vorkommen, während 
Pl. validum und giganteum entschieden dem offenen Meere angehören. Wenn mich 
nicht ganz entschiedene Originalexemplare anders belehren, muss ich deshalb jede Be- 
ziehung auf diese Art einstweilen unterlassen. 


54 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


Pl. rhomboides CrrevB. Die Mittellinie dieser Art ist bisweilen ganz gerade, oft 
aber sehr deutlich gebogen. Querstreifen 21—22 in 0,01 mm., schiefe Streifen 23—24 
in 0,01 mm. Schaalen 0,085—0,135 mm. lang, 0,02—0,03 mm. breit. 

Pl. pusillum Grus. Klein, Schaalen etwas stumpf lanzettlich, mässig sigmoidisch 
gebogen. Mittellinie symmetrisch verlaufend, Mittelknoten ziemlich gross, etwas läng- 
lich.  Querstreifen 23 in 0,01 mm., schiefe Streifen 25 in 0,01 mm. Länge 0,074— 
0,094 mm., Schaalenbreite 0,012—0,018 mm. Häufig im siössen Wasser von Bengalen 

Pl. salinarum Grus. Aehnlich der vorigen Art, aber etwas schlanker und mit 
kleinerem, weniger auffallendem länglichen Mittelknoten. Querstreifen 22—23 in 0,01 
mm., seluefe Streifen 25—26 in 0,01 mm. Länge 0,104—0,130 mm., Breite 0,015— 
0,017 mm. In Salinen und salzigen Binnenwässern nicht selten. Eine ähnliche etwas 
schmälere Form sammelte Prof. Czrrvr bei Lysekil. 

Pl. Griindleri Grus. Sehr gross, fast doppelt so lang und breit wie Pl. strigo- 
sum, dem es sonst bis auf stumpfere Spitzen in der Gestalt ähnlich ist. Querstreifen 
16—17 in 001 mm., schiefe Streifen 18 in 0,01 mm. Schaalen 0,36 — 0,46 mm. lang, 
0,062—0,072 mm. breit. Mittelknoten etwas seitwärts erweitert. Campéche Bay. 

Pl. Stuxbergii Cr. et Grus. Die Schaalen haben Aehnlichkeit mit Pl. strigosum, 
sind aber spitzer und sehr blass gelblich. Die schmale Mittellinie ist an den Enden 
gegen die convexe Seite hin schwach excentrisch, der Mittelknoten klein, rhombisch. 
Querstreifen 23—24 in 0,01 mm., schiefe Streifen 27 in 0,01 mm. Schaalen 0,19— 
0,29 mm. lang, 0,0285—0,038 mm. breit. Karisches Meer, nicht sehr selten, in einer 
Aufsammlung der Franz Josefs Land Expedition häufig. Taf. IV; Fig. 74. ”"/,, b 
Struetur ”/,. 

Ich erwähne bei dieser Gelegenheit ein Rhoicosigma von den Seyschellen Inseln, 
welches ich Rh. Weissflogu genannt habe. Es gleicht in Hinsicht der Gestalt fast voll- 
ständig dem Rh. compactum (Pl. compactum Grev.) und hat eine stark gebogene 
Mittellinie, welche beiderseits auf eine lange Strecke mit den convexen Rändern der 
Schaale zusammenfällt. Die Streifen sind aber schief, wie bei Rh. suleatum, und schnei- 
den sich in der Mitte fast im rechten Winkel (13—14 in 0,01 mm.). Gegen die Enden 
hin schneiden sie sich in einem spitzeren Winkel. Die viel enger stehenden Querstreifen 
sind etwas undeutlich. Länge 0,118—0,134 mm., Schaalenbreite 0,0185 mm. 


B. Streifen sich in zwei rechtwinklig aufeinander stehenden Richtungen sechneidend. 


A. Längsstreifen entfernter wie die Querstreifen. 

Pl. littorale W. Sm. Hat von allen Arten die stärksten Längsstreifen, 7—9 in 
0,01 mm. Querstreifen 15'/.—17 in 0,01 mm. (W. SmitH giebt 50 in 0,001 Zoll an, 
was viel zu hoch ist). 

Pl. Hippocampus W. Sm. Längsstreifen 10—11 in 0,01 mm., Querstreifen 15—16 
in 0,01 mm. 

Pl. attenuatum W. Sm. Etwas schlanker wie die vorige Art, sonst kaum davon 
verschieden. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Å7. N:O 2. 55 


Pl. attenuatum var. Caspium Grus. Caspi Algen. Mehr linear lanzettlich wie die 
beiden letzten Arten sonst gleich. 


Pl. Scalprum (GArmrL). Diese mir nicht ganz klare Art wird von KuärtzinG längs- 
streifig bescehrieben, so dass sich voraussetzen lässt, dass die Längsstreifen sehr deut- 
lich und stärker wie die Querstreifen sind. Vielleicht ist sie ganz identisch mit Pl. 
Hippocampus, vielleicht aber ist Pl. acuminatum W. Sm. (nec KG.) diese Art, was sehr 
wahrscheinlich ist. Sie unterscheidet sich dann durch etwas engere Längs- und Quer- 
streifung (14—15 Längs- und 17—18 Querstreifen in 0,01 mm.) und etwas spitzeren Schaalen 
von Pl. Hippocampus. (Navicula sigma EumBG., welche SmitH als Synonym bei seinem 
Pl. acuminatum citirt, ist schwer zu enträthseln, da aber der Tripel von Moscau, in 
welchem sie vorkommen soll, Siässwasserarten enthält, därfte sie nur eime Form von 
P1. attenuatum sein.) 

BREBISSON hat unter dem Namen Pl. Scalprum in RABENHORST Alg. Europ. 2013 
eme Form veröffentlicht, weleche von Pl. balticum var. y W. SmiItH nicht zu unter- 
scheiden ist, und welche ich Pl. Brébissonii genannt habe, da sie mit Pl. balticum nur 
sehr entfernt verwandt ist. Bei dieser Art sind Längs- und Querstreifen so zart, dass 
sie von KörtziING und älteren Autoren sicher nicht gesehen worden sind, so dass eine 
Beziehung auf Pl. Scalprum nicht denkbar ist. 

Ich erwähne noch, dass Pl. acuminatum W. Sm., welches ich friher als Synonym 
von Pl. Smithii GRUN. citirte, nicht damit identisch ist. 

Pl. (Fasciola var.?) sulcatum GRUS. Aehnlich dem Pl. Fasciola, aber mit viel 
stärkeren Längsstreifen, so dass es in dieser Gruppe aufgefihrt werden muss. Längs- 
streifen 15, Querstreifen 19 in 0,01 mm. Länge 0,117—0,123 mm., Schaalenbreite 
0,014 mm., Hörner circa 0,02 mm. lang. Selten im Karischen Meere. Taf. IV, Fig, 
TÖS UR 

Eine interessante Form, weleche zwischen Pl. littorale und Pl. Fasciola in der 
Mitte steht. 

PI. (Fasciola W. Sm. var.?) temwirostris GrRuN. In Hinsieht der Gestalt zwischen 
Pl. Fasciola und Pl. macrum in der Mitte stehend. Längsstreifen 19—20 in 0,01 mm.> 
Querstreifen 22—23 in 0,01 mm. Länge 0,14—0,16 mm., Schaalenbreite 0,011—0,012 
Hörner 2'/.—3'/> mm. lang. Nicht selten im Karischen Meere. Taf. IV, Fig. 76. ”h. 

Lässt sich auch als eine langgezogene Form der vorigen mit zarter Streifung hbe- 
trachten und verhält sich ähnlich zu derselben, wie Pl. macrum zu Pl. Fasciola. 


B. Querstreifen und Längsstreifen in ziemlich gleicher Entfernung. 


Pl. balticum W. Sm. Streifen circa 15 in 0,01 mm., Längsstreifen bisweilen etwas 
enger. Variirt sehr in Hinsicht der Gestalt und der Biegung der Mittellinie. Bei 
manchen Formen fand ich die Längsstreifen etwas enger wie die Querstreifen. Die am 
stärksten gestreiften Exemplare enthalten 12—13 Querstreifen in 0,01 mm. 

Pl. balticum var. californicum GRUS. Schaalen 0,25 mm. lang, 0,028 mm. breit, 
gegen die Enden hin allmälig verdinnt, ähnlich wie bei P1 Wansbeckii. Quer- und 


56 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 
Längsstreifen circa 14 in 0,01 mm. Brooklyn, Californien (CrevE u. MöLrrEeEr Diat. 
No. 246). 

Pl. (balticum var.?) dininutum Grus. Viel kleiner und schmäler, mit geraden 
parallelen Rändern und schief abgestumpften Enden. Mittellinie mehrfach stark wellig 
gebogen, an den Enden stark excentrisch. 18 Querstreifen und 22 Längsstreifen in 
0,01 mm. Länge 0,104—0,114 mm., Breite 0,016 mm. Adria und Mittelmeer, selten. 
Gehört eigentlich in die nächste Gruppe. 

Pl. obliquum Grus. Aehnlich der vorigen Art, aber kurzer und mit gerader nur 
an den Enden gebogener Mittellinie. Querstreifen (an den schiefen Enden etwas radial) 
22 in 0,01 mm., Längsstreifen 24 in 0,01 mm. Länge 0,069 mm., Breite 0,0145 mm. 
Mittelknoten länglich, von einer kleinen schief gestellten breiten Area umgeben, deren 
schiefe Richtung der der abgestumpften Enden entgegen gesetzt ist. Sierra Leone, 
Mindung des Roquelle. Eine ähnliche aber längere Form sah ich von den Reisfeldern 
von Savannah. 


Pl. plagiostoma GRUS. Linear länglich, fast symmetrisch, mit schwach verdinnten, 
abgerundeten Enden. Mittellinie fast gerade, nur in der Mitte und an den Enden etwas 
gebogen. Mittelknoten ähnlich wie bei der vorigen Art, mit seitwärts schief verbrei- 
terter Area. Längs- und Querstreifen 18—19 in 0,01 mm. Länge 0,102 mm., Schaalen- 
breite 0,013 mm. Seyschellen Inseln, selten. 

Pl. (balticum var.?) simile Grus. Etwas stumpf länglich lanzettlich, leicht sigmoi- 
disch gebogen, Mittellinie wenig gebogen, an den Enden mehr der concaven Seite ge- 
nähert und etwas unter der Spitze (nicht so auffallend wie bei Pl. sinense) verlaufend. 
Querstreifen 15 in 0,01 mm., Längsstreifen 16—17 in 0,01 mm. Länge 0,10—0,20 mm., 
Breite 0,02—0,024 mm. Mittelknoten länglich. Java, Samoa Inseln in brackischem 
Wasser. Steht dem P1. balticum näher als P1. Wansbeckii, beide sind iäbrigens kaum 
Varietäten dieser Art. Pl. Sciotense SULLIVANT scheint eine ähnliche Art zu sein, die 
aber aus der zu ungenöägenden Beschreibung nicht mit Sicherheit identificirt werden 
kann. Bei ähnlichen Formen der Pl. Spencerii verläuft die Mittellinie in die Spitze der 
Schaalen und nicht unterhalb derselben. wie bei Pl. simile. 

Pl. Wansbeckii Don. (P1. balticum var. g£ W. Sm.), Schaalen kleiner und mehr lan- 
zettlich wie bei Pl. balticum. Längs- und Querstreifen 19—20 in 0,01 mm. PL Lo- 
renzianum GRUN. steht dieser Art sehr nahe, und unterscheidet sich dureh mehr lineare 
Schaalen und gegen die Enden mehr excentrische Mittellinie, so dass es dem Pl. bal- 
ticum etwas näher steht. 

Pl. Brebissomii GrRunN. Noch kleiner, Schaalen schwach sigmoidiseh, spitz lanzett- 
lich, Mittellinie schwach gebogen, iberall die Mitte der Schaale haltend. Längs- und 
Querstreifen 22—23 in 0,01 mm. Länge 0 086—0.104 mm., Breite 0,011-—0,013 mm. 
Hierher gehört PI. balticum var. y Sm. und Pl. Scalprum BrEB. in RABENH. Alg. Europ. 
Nr. 2013. Eine etwas schlankere Form findet sich unter den Diatomeen vom Jenissey. 

Pl. acuminatum (KG.) Grus. (P1. lacustre W. Sm.). Grösser und stärker gestreift 
wie die vorige Art, sonst derselben sehr ähnlich. Längs- und Querstreifen 17—18 in 
0,01 mm. Eine ziemlich eigenthinnliche Form liegt mir aus Gräben bei Wedel vor, 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND |Z. N:O 2. Dl 


welche ich als var. curta bezeichne. Sie hat 0,063—0,086 mm. lange, 0,0145 mm. 
breite Schaalen, 18 Längs- und Querstreifen in 0,01 mm., und zeigt besonders in den 
körzeren Exemplaren eine kleine Einknickung der gebogenen stumpfen Enden, welche 
entfernt an P1. distortum erinnert. 


An Pl. balticum W. Sm. schliessen sich noch folgende Arten, die eigentlich zur 
nächsten Gruppe gehören: 

Pl. (balticum var.?) constrictum GRUS. Sehr ähnlich dem Pl. (balticum var.?) di- 
minutum GRUN., aber mit beiderseits zwischen Mitte und Ende etwas zusammengezo- 
genen Schaalen. Querstreifen 21 in 0,01 mm., Längsstreifen 23 in 0,01 mm. Länge 
0,10 mm., Schaalen in der Mitte 0,0135 mm., bei den Einschnärungen 0,011 mm., vor 
den schief keilförmigen Spitzen 0,012 mm. breit. Selten im Adriatiscehen Meere. Diese 
Form nähert sich sehr der nächsten. 


PI. Sinense (EHBG.). Exemplare von Batavia, welche bis auf geringere Einschni- 
rungen ziemlich der EHRENBERG'schen Abbildung entsprechen, haben 15 Querstreifen 
und 17 Längsstreifen in 6,01 mm. Mittelknoten länglich (nicht rund, wie ihn EHREN- 
BERG abbildet). Länge 0,20—0,22 mm., Breite in der Mitte 0,02—0,022 mm., bei der 
Einschnärung 0,014—0,015 mm., vor den Enden 0,017—0,019 mm. 


Pl. Sinense var. Calcuttensis Grus. Kleiner und weniger eingeschnäört. Mittel- 
knoten länglich, bisweilen mit einer schief seitwärts erweiterten kleinen Area. Quer- 
streifen 15—16 in 0,01 mm., Längsstreifen 18 in 0,01 mm. Länge 0,12—0,13 mm., 
Schaalenbreite 0,017—0,016 mm., bei den schwachen Einschnärungen 0,014 mm. Häufig 
in brackischen Wässern Bengalens. 

Pl. reversum GOREG., welches jedenfalls mit Pl. Sinense EmBG. nahe verwandt ist, 
kenne ich nicht aus eigener Anschauung. 


C. Längsstreifen enger wie die Querstreifen. 


Pl. distortum W. Sm. -Querstreifen 26—27 in 0,01 mm., Längsstreifen etwas 
enger. Mit Pl. distortum beginnt eine Reihe von Formen, welche innig unter eimmander 
zusammenhängen, und sich durch immer längere und schmälere Gestalt und immer 
länger und dänner werdende vorgezogene Spitzen unterscheiden. 

Pl. Parkeri HARRISON. Querstreifen 19—21 in 0,01 mm. Mittelknoten |länglich. 
Exemplare, welche NorpstEpt bei Stockholm auf Chara tomentosa sammelte, haben 
0,10—0,13 mm. lange und 0,018—0,021 mm. breite Schaalen mit 19 Quer- und 22 
Längsstreifen in 0,01 mm. HBine Form, welche häufig in brackischem Wasser Bengalens 
vorkommt, ist etwas kleiner und zarter gestreift, so dass sie sich dem PI. distortum 
nähert. 

Pl. Parkeri var.? stauroneoides GrRun. Etwas keiner, mit 21 Längs- und 24 Quer- 
streifen in 0,01 mm. Der Mittelknoten setzt beiderseits wie bei Stauroneis in eine län- 
gere oder kärzere Querverdickung fort, welche aber nicht glatt, sondern von der 
Streifung bedeckt ist. (Aehnlich ist es ber Schizonema crucigerum). Hudson River. 


) 
K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 17. N:o 2. 8 


58 P. 'T. CLEVE, UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


Pl. Fasciola (EHBG.) W. Sm. Querstreifen 22, Längsstreifen 24 in 0,01 mm. 
0,085—0,013 mm. lang. 

Pl. arceuatum DOoNKiIS. Von der vorigen Art durch etwas schmälere Gestalt, an- 
ders gebogene Hörner und zarten Streifung verschieden. Exemplare welche sich ein- 
zeln unter andren von Prof. CLEvE gesammelten Diatomeen von Lysekil finden, haben 
24—25 Querstreifen in 0,01 mm. 

Pl. macrum W.Sm. Die längste, schmälste der hierher gehörigen Formen. Quer- 
streifen 27—28 in 0,01 mm. Findet sich selten, aber nicht ganz typisch, und sich dem 
P1. Fasciola etwas nähernd auch im Karischen Meere. 

Eine ähnliche Reihe von Formen, P1. littorale, Pl. suleatum und Pl. tenuirostris 
mit iäberwiegenden Längsstreifen ist in der Abtheilung A. besprochen. 


Pl. prolongatum W.SmM. unterscheidet sich von der vorigen Art durch die allmälig 
verduännten Spitzen. Selten auch bei Lysekil von Prof. CLEvE gesammelt mit 21—23 
Querstreifen in 0,01 mm. und etwas engeren Längsstreifen. 

PI. tenuissinum W. Sm. Sehr ähnlich der vorigen Art, aber noch schmäler und 
etwas stärker gestreift. Exemplare aus dem Karischen Meere haben 18—19 Querstreifen 
und 24 Längsstreifen in 0,01 mm. 

Pl. tenwissimum var. subtilissima GRUS. Schaalen 0,137 mm. lang, 0,0065 mm. 
breit, allmälig gegen die Enden hin verdimnt. Querstreifen 27 in 0,01 mm. Längs- 
streifen etwas zarter, Karisches Meer, selten. 

Pl. tenwissimum var. hyperborea GRUS. Kärzer, mit weniger verdännten stumpfen 
Enden. Querstreifen 21—22, Längsstreifen 23—24 in 0,01 mm. Länge 0,084—0,094 
mm., Schaalenbreite 0,006—0,007 mm. Nicht selten im Karischen Meere. Taf. IV, 
ie Cl. Yao 

Ph. (Bhoicosigma?) robustum GRUS. Sehr gross, lang lanzettlich, stark sigmoidisch 
gebogen. Mittellinie gegen die Enden hin excentrisch, Mittelknoten länglich. Quer- 
streifen 10'/2, Längsstreifen 12 in 0,01 mm., Länge 0,44—0,60 mm., Schaalenbreite 0,056 
—0,062 mm. Campeche Bay, nicht selten ; Samoa Inseln, selten; Gallapagos Inseln (CLEVE), 
Balearen (CLEVE), selten. 

Pl. Strigilis W. Sm. Exemplare von Södertelge haben 13 Quer- nnd 16'/> Längs- 
streifen in 0,01 mm., und sind bis 0,21 mm. lang. 

Pl. longinum P. Sm. Ich habe diese arctische Art nicht gesehen. Nach SMItH 
ist sie 0,52 bis 0,78 mm. lang, 0,031 mm. breit und hat 14 Querstreifen in 0,01 mm. 
Längsstreifen? 

Pl. Smithii Grus. (excel. Synonym). Kärzer und schmäler wie Pl. strigilis, Mittel- 
linie in der Mitte etwas gebogen, sonst ziemlich die Mitte der Frustel haltend, Mittel- 
knoten länglich, oft sehr schwach seitlich schief verbreitert. Querstreifen 13 —14, 
Längsstreifen 17'/2 in 0,01 mm. 9Siädamerika und in brackischem Wasser von Bengalen. 
(Länge circa 0,153, Breite 0,0125 mm.) 


Pl. tropicum GRUS. scheint nur eine etwas zarter gestreifte Form von Pl. Strigilis 
zu sein. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Å7. N:o 2. : 59 


Pl. (Rhoicosigma?) lineare GRUS. Lang linear, schwach sigmoidisch, gegen die 
Enden verdinnt, Mittellinie gegen die Spitzen hin excentrisch, Mittelknoten klein, 
länglich.  Querstreifen 20 in 0,01 mm., Längsstreifen circa 24 in 0,01 mm. Länge 
0,17—9,18 mm., Schaalenbreite 0,0105 mm. Seyschellen Inseln. 


Pl. Baileyt Grus. Sigmoidisch stumpf lanzettlich, Mittellinie etwas weniger ge- 
kräummt wie die Schaalen, und hierdurch gegen die Enden hin etwas der concaven 
Seite genähert, kurz vor der Spitze seitwärts verlaufend, Mittelknoten länglich, fast 
immer von einer schief seitlich verbreiteten Area umgeben. Querstreifen in der Mitte 
radial, 14—16 in 0,01 mm., an den Enden 18 in 0,01 mm., Längsstreifen 18 in 0,01 
mm. Länge 0,08—-0,13 mm., Schaalenbreite 0,018—0,021 mim. Nicht selten in bracki- 
schem Wasser Bengalens. Vielleicht gehört hierher Pl. inflatum (Shadbolt?) BAILEY in 
Boston Journal af nat. sc. vol. VII, tab. Vil, fig. 17, weshalb ich diese sehr characteri- 
stische Art Pl. Baileyi genannt habe. 


Pl. Sciotense SULLIVANT (?). Schaalen linear lanzettlich, mässig gebogen, mit ab- 
gerundeten Enden. Mittellinie 'durchaus die Mitte der Schaalen haltend, Mittelknoten 
länglich. Querstreifen 16, Längsstreifen 18 in 0,01 mm. Schaalen 0,14—0,16 mm. 
lang, 0,017—0,018 mm. breit. Hudson River. 


Pl. nodiferum Grus. Fast linear, scehwach sigmoidisch, gegen die stumpfen Enden 
hin verdinnt. Mittellinie schwach gebogen, etwas unterhalb der Spitze auslaufend. 
Mittelknoten länglich, mit einer ähnlichen schiefen Area wie bei der vorigen Art, welche 
welche fast wie zwei knotige Verdickungen des Mittelknotens aussieht. Querstreifen in 
der Mitte sehr schwach radial, 17—20 in 0,01 mm., Längsstreifen 23 in 0,01 mm. 
Länge 0,06—0,10 mm. Nicht selten in säössen Wassern Europas, sowie im schwach 
salzigen Wasser der Elbmiändung und der Samoa Inseln. 


Pl. Spencerii W. Sm. Wir kommen hier zu einer langen Reihe ähnlicher Formen, 
welche sich unter einander schwierig unterscheiden, und mehr oder weniger in einander 
iberzugehen scheinen. 


Pl. Spencerii var. Smithii Grun. (P1. Spencerii W. Sm. Brit. Diat.). Schaalen sig- 
moidiseh lanzettlich. Querstreifen 18'/, in 0,01 mm., Längsstreifen 21'/> in 0,01 mm. 
Länge 0,078—0,088 mm., Schaalenbreite 0,012 mm. Mittelknoten klein, länglich. 


Pl. (Spencertii var.?) Kiitzingii Grus. (Pl. gracilentum RaABENE. [später]). Länger 
und breiter wie die vorige Form, Mittelknoten länglich, grösser. Querstreifen in der 
Mitte radial, 20—22 in 0,01 mm., Längsstreifen 24 in 0,01 mm. Länge 0,10—0,12 mm., 
Schaalenbreite 0,013—0,015 mm. Nicht selten in sässem Wasser Europas, Neuseelands 
und Östindiens. 


Pl. Wormleyi SULLIVANT scheint eine ähnliche, mir unbekannte Art zu sein. 


Pl. Spencerii var. Arnottii (P1. Spencerii teste Arnott). Schaalen an den Enden 
weniger verdännt, mehr linear lanzettlich, an den Enden mehr abgerundet. Querstreifen 
17—17'/>, Längsstreifen 22 in 0,01 mm. Länge 0,10—0,105 mm., Schaalenbreite 0,012 
—0,0125 mm. 


60 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


Pl. Spencerii var. borealis Grus. Aebnlich der vorigen Form, aber viel länger. 
Querstreifen 17'/.—18, Längsstreifen 21—22 in 0,01 mm. Länge 0,11—0,17 mm. 
Breite 0,015—0,016 mm. Nicht selten im Karischen Meere. Taf. IV, Fig. 79a 


1540 / 
(fak 


b, Structur 

Pl. Spencerii var. Antillarum Grus. Aehnlich der var. Smithii, aber etwas grösser 
und zarter gestreift. Querstreifen 22, Längsstreifen 24 in 0,01 mm. Länge 0,093— 
0,10 mm., Breite 0,014—0,015 mm. St. Martin, Westindien (leg. CLEvEzE). 


Pl. Spencertii var. curvula Grus. (Navicula curvula KG. Bacirr?) Schmäler und 
mehr linear-lanzettlich. Querstreifen 21-—-22'/> in 0,01 mm., Längsstreifen 24—25 in 
0,01 mm. Länge 0,08—0,12 mm., Breite 0,009—0,011 mm. Häufig in brackischem 
Wasser an der Käste der Nordsee, in den Salinen von Schönebeck und Därrenberg, 
Nordamerika ete. Eine sehr kleine (0,073—0,10 mm. lange, 0,008 mm. breite) Form, 
ist in RABENHORSTS Ålgen Europas No. 1862 als Pl. balticum ausgegeben (Weston super 
mare leg. LEIPNER). 

Pl. Spencerii var. minutula Grus. Aehnlich der zuletzt erwähnten Form von 
Weston super mare aber zarter gestreift, mit 23—24 Querstreifen und 25—26 Langs- 
streifen in 0,01 mm. Im Brackwasser der Elbe. 


Pl. Spencerii var.? exilis GRUN. Sehr klein, stumpf linear lanzettlich. Querstreifen 
28—29 in 0,01 mm., Längsstreifen noch zarter. Länge 0,05—0,055 mm., Schaalenbreite 
0,007 mm. Zwischen Navicula scopulorum von Arromanches leg. BREBISSON. 

PI. (Spencerii var.?) Peisonis Grus. Mittellinie gegen die Spitzen hin excentrisch, 
Querstreifen 21—21'/> in 0,01 mm., Längsstreifen 25—26 in 0,01 mm. Im Neusiedler 
See in Ungarn und in Brackwasser bei Sonderburg. 

Pl. Febigerit GRUN. Schaalen lanzettlich, mässig gebogen, hin und wieder durch 
eine unmerkliche Verengerung der Spitzen an Pl. Parkeri erinnernd, 0,11—0,15 mm. 
lang, 0,0145—0,015 mm. breit. Mittelknoten rund. Querstreifen 24, Längsstreifen 29 
—30 in 0,01 mm. Californien (CLEVE und Mörrer Diat. No. 223). 

Pl. scalproides RABENHORST. Kurz und stumpf linear lanzettlich, sehwach gebogen, 
Mittellinie bisweilen noch weniger gebogen wie die Schaalen. Mittelknoten länglich. 
Querstreifen in der Mitte sehr schwach radial, Längsstreifen circa 27 in 0,01 mm., 
Länge 0,058—0,068 mm., Schaalenbreite in 0,01 mm. In söässem Wasser Europas, 
(RaB. Alg. Europ. 1101, ob Varietät von Colletonema eximinum ?) 

Wir kommen zu einigen Formen, welche vielleicht besser bei Navicula einzureihen 
sind, da sie vollkommen gerade symmetrische Schaalen besitzen. 

Pl. Kjellmant Crevz. ”Taf. IV, Fig. 80. Querstreifen 14, Längsstreifen 15 in 0,01 
mm., im mittleren Theil der Schaale etwas nach Innen gebogen. 

Pl. vitreum Creve. Taf. IV, Fig. 78. Die von mir beobachteten Exemplare sind 
etwas mehr zugespitzt wie Prof. Crrvr's Abbildung und haben 19 Quer- und 21 Längs- 
streifen in 0,01 mm. Kommt auch in der Adria vor (CLEVE und Mörrers Diat. No. 
208—210). Von den Seyschellen Inseln und von Australien liegt mir eine ähnliche aber 
viel kleinere Form vor, welche ich einstweilen 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |7. N:o 2. 61 


Navicula O'Mearii nenne. Die Schaalen sind lanzettlich mit etwas abgerundeten 
Spitzen, und ebenso wie die Mittellinie vollkommen gerade. Mittelknoten sehr klein. 
Querstreifen schwach radial, 15—16 in 0,01 mm., Längsstreifen gerade, 19 in 0,01 mm. 
Länge 0,059—0,068 mm., Breite 0,011—,0115 mm. 


OC. Querstreifung in der Mitte unterbrochen. 


Pl. staurophorum GRUS. Schaalen lanzettlich sigmoidisch, ziemlich spitz, 0,1125 
mm. lang, 0,014 mm. breit, mit ziemlich breiter symmetrischer Mittellinie, grossem, 
etwas länglichem Mittelknoten, und zwei Längslinien, welche die ganze Schaale in drei 
ungefähr gleichbreite Abtheilungen theilen. Querstreifen parallel, 14 in 0,01 mm., fast 
glatt, bis zu den Längslinien stark, innerhalb derselben zarter, in der Mitte fehlend. 
Die Schaalen scheinen etwas gebogen zu sein, so dass die Art vielleicht zu Rhoicosigma 
gehört. Davis Strasse. 


Ich muss noch genauer untersuchen, ob Stauroneis Sigma EHBG., von welcher mir 
eine kleine Form von Texas vorliegt, einen wirklich seitwärts verbreiteten Central- 
knoten hat, und ob die Gattung Staurosigma haltbar ist. 


D. Frusteln in schleimigen Scheiden (Colletonema THwairrs. Endosigma GRUN.). 


Pl. eximium (THWAITES). Diese Art hat meistens eine fast gerade Mittellinie, welche 
aber, da sie entgegengesetzte Ecken der linear länglichen, schief abgestutzten Schaalen 
verbindet, oft sehr excentrisch aussieht. Querstreifen 23—25 in 0,01 mm., Längs- 
streifen zarter und enger. Pl. scalproides hat meist mehr lanzettlich oben abgerundete 
Schaalen, gehört aber doch vielleicht hierher. 


AMPHIPRORA. 


Die Abscheidung der Gattung Amphitropis PFitzer hat einstweilen noch grosse 
Schwierigkeit, da von vielen Arten die Schaalenansichten nicht bekannt sind und die 
sigmoidische Biegung der Mittellinie grossen Veränderungen unterworfen ist, weshalb 
ich mich darauf beschränke bei den Arten, welche siecher als Amphitropis erkannt sind, 
dies in Parenthese beizufugen. 

Ampliprora Kjellmani Czeve. Diese im Karischen Meere sehr seltene Art scheint, 
so viel sich aus einem auf der Hauptseite liegenden Exemplare entnehmen lässt, eine 
schwach gebogene Mittellinie zu besitzen. 

A. (Amphitropis?) Kariana Grus. Wurde nur in zwei wegen trockner Präpari- 
rung und anhaftenden Schmutztheilen etwäs undeutlichen Exemplaren beobachtet, wo- 
von das eine abgebildete 0,07 mm. lang und vor den Enden 0,035 mm., in der Mitte 
0,026 mm. breit, das andere 0,064 mm. lang, vor den Enden 0,036 und in der Mitte 
0,027 mm. breit ist. Kiel mässig breit, mit 10—11 Querstreifen in 0,01 mm., welche 
auf der Schneide in einem kleinen Punkte endigen; der töbrige Theil der Schaale etwas 
zarter und enger gestreift mit cirea 15 Querstreifen in 0,01 mm. Die Biegung der 


62 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


Längsfalten ist am besten aus der Zeichnung ersichtlich. Karisches Meer, selten. Taf. 
INT TR, SN 

A. (Amplatropis?) striolata Grus. Eine interessante aber ebenfalls nicht genigend 
beobachte Form, 0,07 mm. lang, vor den Enden 0,023 mm., in der Mitte 0,015 mm. 
breit. Kiel mit circa 12 Querstreifen in 0,01 mm., welche beiderseits in einem kleinen 
Punkte endigen, der ibrige Theil der Frustel ist durchaus mit etwas engeren Quer- 
streifen bedeckt (circa 15 in 0,01 mm.), so dass bei der ungeniugenden Präparation 
nicht recht deutlich wird, wo die Schaalen und wo die längsstreifige Membran beginnen. 
Vielleicht nur eine Varietät der vorigen Art, so abweichend die Abbildungen zu sein 
scheinen. Amphiprora paludosa lehrt uns aber was wir in dieser Gattung von der Ver- 
änderlichkeit aller Theile zu erwarten haben. Karisches Meer, sehr selten. Taf. IV. 
Big, Ol Yao 

A. (Amplitropis) alata KG. Diese von W. SmirtH sehr gut erläuterte Art unter- 
scheidet sich von den vorigen Formen durch etwas engere zart punktirte Querstreifen 
(14—16 in 0,01 mm.) eigenthämliche stärkere Punkte auf der Längsfalte, welche oft 
auf eine kurze Strecke gegen den Kiel hin auslaufen, und stärkere sigmoidische Biegung. 
Länge 0,05—0,13 mm. 

A. (Amplutropis) paludosa W. Sm. Kleiner und zarter gestreift wie A. alata KG., 
und nur selten mit Andeutungen von Punkten auf den Längsfalten. FEinzelne Quer- 
streifen des Kieles werden aber bisweilen stärker, und erzeugen dann ungefähr das 
Bild, welches SmiTtH von der Art gegeben hat, und welches mit den allermeisten Exem- 
plaren wenig ibereinstimmt. Eine Form mit weniger verengter Mitte und schwächer 
sigmoidisch gebogener Mittellinie ist meine A. Pokornyana. A. duplex steht ebenfalls 
in engem Zusammenhange mit Å. paludosa und unterscheidet sich durch stärker sigmoi- 
disch gebogene Mittellinie und weniger geschweifte Längsfurchen. Eine sehr kleine 
Form letzterer Art, 0,022—0,035 mm. lang, war von EULENSTEIN för den zweiten nicht 
veröffentlichten Theil seiner Typen vorbereitet. Die klemsten nur 0,017 mm. langen 
Formen beobachtete ich unter Diatomeen, welche LinpiG bei Cette sammelte. Im Ka- 
rischen Meere finden sich folgende etwas zweifelhaft hierher gehörige Formen: 

ÅA. paludosa var.? hyperborea GRUN. In der Mitte weniger eingeschnäört, mit leicht 
undulirten Schaalenrändern, Längsfurchen etwas ausgebuchtet. Querstreifen zart, 27—28 
in 0,01 mm. Länge 0,065—0,07 mm., Breite 0,035—0,036 mm., in der Mitte 0,027— 
0,029 mm. Verbindende Membran längsstreifig. Karisches Meer. Taf. V, Fig. 86. ””/. 

ÅA. paludosa var. punctulata Grus. Aehnlich der A. duplex DonKin, aber in der 
Mitte weniger eingeschnärt und mit schwächer sigmoidischer Mittellinie, Längsfalten 
durch zarte Punktreihen bezeichnet. Querstreifen sehr zart. Länge 0,046—0,05 mm. 
Breite 0,020—0,023 mm., in der Mitte 0,014—0,0165 mm. Karisches Meer, nicht selten. 
Taf. IV, Fig. 84. ””/,. Das abgebildete Exemplar liegt so, dass die Biegung der Mittel- 
linie nicht sichtbar ist, während sie bei den meisten anderen mir vorliegenden Exem- 
plaren deutlich hervortritt. 


Å. paludosa var.? borealis Grus. Grösser wie die vorige, 0,079 mm. lang, 0,028 
mm. breit, in der Mitte 0,024 mm. Querstreifen circa 28 in 0,01 mm., dicht am Kiele 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND |7. N:o 2. 69 


noch etwas enger, verbindende Membran längstreifig. Karisches Meer, selten. Taf. IV, 
ING NS The 

A. paludosa var. Pokornyana Grus. selten im Karischen Meere. 

Bei mehreren Amphitropis-Arten bilden die Punkte am Kiele schiefe Linien, 
weleche sich im spitzen Winkel schneiden, während von der Längsfalte an die Schaalen 
quergestreift sind. Der grösste Repräsentant dieser Gruppe ist meine A. gigantea, 
deren sehr schlechte Zeichnung (durch die ungänstige Lage der trocken und mangel- 
haft präparirten Schaale verursacht) ich bei dieser Gelegenheit zu erläutern suchen 
werde. Die Frusteln werden bis 0,265 mm. lang, sind aber meist kärzer 0,16—0,19 
mm. lang, in der Mitte tief und scharf emgeschnitten, die Längsfurche verläuft 
so, dass sie sich von der Mitte der Schaale gegen das Ende hin immer weiter vom 
Schaalenrande entfernt, und erst kurz vor dem Ende sich demselben nähert (von der 
Hauptseite aus gesehen). Die Punktirung zwischen Längsfurche und Kielrand bildet 
zwei Systeme schiefer sich in spitzem Winkel schneidender Linien (16 in 0,01 mm.) 
und etwas entfernter stehende Längslinien. Die Punkten des iöbrigen Schaalentheiles 
bilden radiirende Linien, deren Centrum aber nicht in der Mitte liegt, sondern so dass 
jede Schaalenhälfte ihr besonderes Centrum hat und die Punktreihen deshalb vom 
Mittelknoten aus divergiren (14—15 Querstreifen in 0,01 mm.). 

An ÅA. gigantea schliesst sich eine lange Reihe schwer unterscheidbarer Formen, 
von denen in Hinsicht der Structur durchaus das oben gesagte gilt. Ich fähre nur ein 
Paar derselben an: 

A. sulcata O'MrEARA. 0,09—0,013 mm. lang, mit 12—12'/> Querstreifen in 0,01 
mm. Seyschellen. 


Eine ähnliche Form, vielleicht als var. Balearica zu bezeichnen, 0,10—0,15 mm. 
lang, mit circa 9 Querstreifen in 0,01 mm. kommt gemeinschaftlich mit A. gigantea 
bei den Balearen vor (CLevE u. MöLLer Diat. No. 154 und 155). 


Å. gigantea var. Kerguelensis Grus. 0,015—-0,019 mm. lang, stärker sigmoidisch 
gebogen mit sehr breit hyalin gerandetem Kiele. Querstreifen circa 14 in 0,01 mm. 
Kerguelensland. 


A. Tahtensis Grus. Sehr stark sigmoidisch gebogen, 0,055—0,095 mm. lang, mit 
18—20 Querstreifen in 0,01 mm. Taiti, häufig. 


A. decussata Grus. Hat von allen hier angeföhrten Formen die am wenigsten 
gebogenen Schaalen. Länge 0,063—0,065 mm., Querstreifen 21—24 in 0,01 mm., sonst 
wie bei A. gigantea. HEine genaue Vorstellung von dieser Art geben GREVILLE'S Zeich- 
nungen von ÅA. lata und Meneghiana GREVILLE, wenn man sich dieselben statt bei 400- 
facher bei 900-facher Vergrösserung gezeichnet vorstellt, und den Raum zwischen 
Längsfurche und Kielrand mit sich im spitzenden Winkel kreuzenden Linien versieht. 
Courseulles, BREÉBISSON. 


var. septentrionalis GrRuN. Ich habe von dieser Form nur eine Schaale beobachtet. 
Sie ist etwas länger als die Exemplare von COoURSBULLES, 0,076 mm. lang, und die 
Querstreifen dicht am Kiele sind etwas länger, ehe sie in die zarten sich kreuzenden 


64 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


schiefen Linien ibergehen, Querstreifen 20—22 in 0,01 mm., die schiefen Linien enger. 
Im geraden Lichte erscheint der mit schiefen Linien bedeckte Schaalentheil unregel- 
mässig punktirt. Finnmark, sehr selten. Taf. V, Fig. 87. ”(. 


Die folgenden noch zu besprechenden Amphiprora Arten haben sämmtlich Schaalen 
mit gerader Mittellinie. 

ÅA. elegans W. Sm. Nach Smite 0,22—0,31 mm. lang, mit 16 Querstreifen in 0,01 
mm. Ich habe folgende zwei Formen beobachtet, welche bedeutend von einander ab- 
weichen und vielleicht specifisch verschieden sind. 

var. gracilis GRUS. Schaalen 0,2—0,28 mm. lang, 0,016—0,018 mm. breit, mit 
sehr seichten Längsfalten. Querstreifen 16—17 in 0,01 mm., in einem kleinen seitlich 
erweiterten Raume um den Mittelknoten fehlend, Längsstreifen zart, deutlich, viel enger 
wie die Querstreifen. Ganze Frusteln lang, linear, in der Mitte etwas stärker verengt 
wie die typische Form, circa 0,028 und in der Mitte 0,021 mm. breit. In einer Tief- 
grundprobe aus dem Quarnero häufig. 

var. adriatica GRUN. Schaalen 0,17—0,30 mm. lang, 0,018—0,02 mm. breit, mit 
sehr scharfen Längsfalten. Querstreifen 13'/.—13'/» in 0,01 mm., in einem kleinen 
Raume um den Mittelknoten fehlend, Langsstreifen zart, scharf, viel enger wie die 
Querstreifen. Ganze Frusteln in der Mitte kaum oder gar nicht verengt, gegen die 
Enden hin etwas verdiönnt, 0,035—0,05 mm. breit. In verschiedenen Meeresorund- 
proben des Quarnero. 


A. longa Creve. Unterscheidet sich von der zuletzt beschriebenen Form durch 
die viel weniger gefalteten Schaalen und nähert sich in dieser Beziehung der var. gra- 
cilis. Querstreifen 14—15 (—15!/;) in 0,01 mm., in einem ziemlich breiten Raume um 
den Mittelknoten fehlend. Ganze Frusteln wie bei der vorigen Form in der Mitte nicht 
verengt. Ich habe sie 0,19--0,24 mm. lang beobachtet. Spitzbergen, Finnmark. 


Ich erwähne nach dieser in der Mitte kaum verengten Art mit nur schwach ge- 
falteten Schaalen eine eigenthämliche Navicula aus dem Antarktischen Eismeere, welche 
vielleicht auch zu Amphiprora gestellt werden könnte. 


N. Challengeri Grus. Gross und breit, mit lanzettförmigem an den Enden abge- 
stutztem Umriss, 0,22—0,24 min. lang, 0,060—0,082 mm. breit, Schaalen wahrschein- 
lich schmal lanzettlich, sehr hoch gekielt, aber kaum gefaltet. Querstreifen und Längs- 
streifen 21 in 0,01 mm. In der Mitte sind 2 oder 3 Querstreifen stärker wie die 
äubrigen und entfernter, wodurch ein Stauroneis-artiger Habitus entsteht. Antarctisches 
Eismeer (selten in Cr. u. Mörr. Diat. Nr. 125). 

Es ist, wie oben gesagt, zweifelhaft, wohin diese Art am besten zu bringen ist. 
För Amphiprora bleibt kaum ein anderes Criterium als die kielartige Zuschärfung der 
Schaalen iäöbrig. Wir haben schon mehrere Formen kennen gelernt ohne verengte Mitte 
und fast ohne Faltung der Schaalen, die sich von anderen nahe verwandten Arten, in 
welche sie selbst iberzugehen scheinen, gar nicht in der Art trennen lassen, dass man 
sie in eine andere Gattung einreihen könnte. So hängt nun Amphiprora eng mit Na- 
vicula, Stauroneis, Donkinia etc. zusammen und bildet andrerseits den entschiedensten 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 17. N:0 2. 65 


Uebergang zu den Nitzschieen, welcher besonders in Plagiotropis iberraschend klar 
hervortritt. 
ÅA. lepidoptera GREG. Nach GREGory 0,14—0,20 mm. lang mit 19 Querstreifen in 
0,01 mm. (Die Figur ce in GREGorRYS Abbildung gehört zu Amphiprora obtusa GREG.). 
Ich habe sie 0,10—0,2 mm. lang beobachtet. Sehr verbreitet fast uber die ganze Erde. 
var. Quarnerensis GRuN. (ÅA. quarnerensis GRUN. 1. ce.) 0,08—0,11 mm. lang, mit 
21 Querstreifen in 0,01 mm. Ebenfalls häufig. 


ÅA. pusilla GREG. Nach GREGORY 0,69 mm. lang. mit 24 Querstreifen in 0,01 mm. 
und die 0,63 mm. lange A. delicatula GREVILLE mit noch engerer Querstreifung (?) 
schliessen sich eng an die vorige Form an und kommen an den Kästen Europas und 
besonders der Sädseeinseln oft zwischen anderen Varietäten der A. lepidoptera vor. 

var. Samoensis GRUN. Schaalen bis 0,26 mm. lang, und bis 0,037 mm. breit, 
Querstreifen 13—15'/; in 0,01 mm. Samoa Inseln, Taiti, Honolulu ete. Diese Form 
steht der A. maxima GREG. nahe, hat aber keinen seitwärts erweiterten glatten Raum 
um den Mittelknoten wie diese Art, sondern nur eine kleine rundliche glatte Area, 
von welcher aus die mittelsten Querstreifen etwas radiiren. 


A. mazima GREG. Nach GRrREGoryY 0,17 mm. lang, mit 14 Querstreifen in 0,01 mm. 
Glatter Raum um den Mittelknoten seitlich erweitert. Exemplare von Helgoland, Lyse- 
kil sind 0,115—0,155 mm. lang, haben punktirte Querstreifen (13 in 0,01 mm.), deren 
Punkte deutliche Längslinien bilden. Längsfalten in der Schaalenansicht weniger stark 
wie bei A. lepidoptera. 

var.? dubia Czreve und GRUNOw. Schaalen 0,072—0,09 mm. lang, 0,012—0,013 
mm. breit, mit 17—18 Querstreifen in 0,01 mm., welche in einem kleinen rundlichen 
Raume um den Mittelknoten fehlen. Die Längsfalte, welche gegen die Enden hin gar 
nicht mehr sichtbar ist, steht bei ganzen Frusteln in der Mitte ein wenig iäber den 
Mittelknoten hervor, und unterscheidet sich dadurch von A. subplieata, bei welecher in 
der Gärtelansicht ganzer Frusteln der Mittelknoten gar nicht von anderen Theilen der 
Schaale iberragt wird. Beide sind sonst sehr ähnlich und Mittelformen aus der eng 
plicata—maxima. Finnmark, nicht selten. 


zusammenhängenden Reihe A. lepidoptera 
Tab Va NG; SN KA NR 


ÅA. plicata GreG. (A. mediterranea GRrRun.). Unterscheidet sich von den vorigen 
beiden Arten dadurch, dass in Hauptansichten ganzer Frusteln die Längsfalten nicht 
äöber die eingeschnärte Mitte heraus ragen. Nach GREGORY 0,093 mm. lang, mit 19'/> 
Querstreifen in 0,01 mm. A. mediterranea wird bis 0,14 mm. lang. Exemplare von 
den Balearen haben um den Mittelknoten eine breite glatte Area und 17'/> zart punk- 
tirte Streifen in 0,01 mm. Maasö, selten. 


var.? subplicata GrRUN. Klein, in der Mitte wenig eingeschnärt, 0.051 mm. lang, 
0,018 mm. breit, in der Mitte 0,013 mm. Längsfalten nur als Schattirung, nicht als 
scharfe Linien angedeutet. Querstreifen 17 in 0,01 mm. Karisches Meer, selten. Taf. 
Vv; IDG, Sd Nac 


K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 17. N:o 2. 


66 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


ÅA. obtusa GREG. (Navicula? arctica COLrevr, Amphora stauroptera Barry?) Unter- 
scheidet sich von den anderen Amphiproren durch weniger scharfen Kiel und den seit- 
lich erweiterten Mittelknoten, so dass öber ihre Einreihung Zweifel entstehen können, 
Da sie aber ebensowenig zu Navicula als zu Stauroneis recht passt, lasse ich sie hier 
stehen. Querstreifen punktirt, 18 in 0,01 mm. Schottland, Norwegen (GRrir. OL. u. 
Mörr. Diat. No. 101, 102), Bohuslän (Lysekil, Cr. u. Mörr., Diat. No. 157), Finnmark, 
nicht selten. Ein Paar ähnliche Formen sind: 


A.? obtusata Grus. Schaalen linear, an den Enden abgerundet, 0,076 mm. lang, 
0,0145 mm. breit, mit sehr matten, aber nicht sehr entfernten Querstreifen, sonst ganz 
wie A. obtusa. Seyschellen, selten. 


A. Campechiana GRUN. Schaalen spitzer lanzettlich, 0,06 mm. lang, 0,013 mm. 
breit, Querstreifen punktirt, 12'/ in 0,01 mm., sonst ebenfalls der A. obtusa ähnlich. 
Campéche Pay. 


Plagiotropis PFITZER. 


Von Plagiotropis liegen mir 4 Formen vor, es ist mir aber bisher nicht möglich 
gewesen, dieselben mit Sicherheit auf schon beschriebene Arten zu beziehen. Besonders 
bin ich unsicher dariber, ob Plagiotropis baltica PFITzZER mit Amphiprora vitrea W. 
SMITH identisch ist. 


Plagiotropis (baltica var.?) mediterranea Grus. (Amphiprora vitrea W. Sm. var?). 
Diese Art unterscheidet sich von PritzeErs Beschreibung durch die deutliche Längsfalte 
im breiteren Theile der Schaale, welche theils schmal und scharf, theils mehr verbrei- 
tert ist, und ein langes meist zarter gestreiftes Band in der Mitte der breiteren Schaalen- 
hälfte von einem Ende bis zum anderen bildet. Eine ziemlich genaue Idee davon er- 
hält man, wenn man sich in der Pl. scaligera die starken Querstriche im Längsbande 
fort denkt und dieses matter gestreift, wie den iäbrigen Theil der Schaale. Vom Kiel 
aus gesehene Schaalen sind lanzettlich 0,075—0,15 mm. lang, 0,015—0,02 mm. breit, 
mit dem einen Rande genähertem Kiele und einem ziemlich breiten ungestreiften Bande 
an der gegeniberstehenden Schaalenseite, welcher in anderen Schaalenansichten nicht 
sichtbar ist. Ganze Frusteln ähneln der Amphiprora plicata, sind jedoch meist in der 
Mitte etwas weniger eingeschnärt. Querstreifen 19—21 in 0,01 mm. Capo d'Tstria, 
Marseille, Samoa Inseln. 


Pl. (baltica var.?) scaligera Grus. Aehnlich der vorigen Art, die Längsfalte ist 
aber mit starken enfernter wie die Querstreifen stehenden rippenartigen Streifen iber- 
zogen, welche derselben ein leiterartiges Ansehen geben und vor den Enden verschwin- 
den. Ganze Frusteln 0,10—013 mm. lang, 0,025—0,045 mm. breit, in der Mitte we- 
niger verengt wie bei der vorigen Art. Querstreifen 17—18 in 0,01 mm. Ganze Fru- 
steln sind leicht mit Amphiprora zu verwechseln, man kann sich aber durch Verände- 
rung der Focus leicht iäberzeugen, dass die Leitern beiderseits nur in einer Schaalen- 
hälfte vorhanden sind. Finnmark. Taf. V, Fig. 90. 4. . 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I|7. N:o 2. 67 


Pl. vitrea Grus. (Amphiprora vitrea W. SmitH?) Unterscheidet sich von den 
vorigen Arten dadurch, dass ganze Frusteln in der Mitte fast gar nicht eingeschnärt 
sind, sondern einen breit lanzettlichen an den Enden abgestutzten Umriss haben. Kiel 
sehr excentrisch, Mittelknoten klein, Querstreifen 17—19 in 0,01 mm. Unterscheidet 
sich von Nitzschia nur durch den stärker entwickelten Centralknoten und den Mangel 
der Kielpunkte. Länge 0,085—--0,145 mm., Schaalen in der selten vorkommenden Kiel- 
lage circa 0,0153—0,018 mm. breit, ganze Frusteln in der Mitte bis 0,04 mm. breit. 
Calvados, Oldenburg, Schottland. In mehreren von LINDIG bei CETTE gemachten Auf- 
sammlungen findet sich eine kleine, bis 0,104 mm. lange Form, mit in der Mitte gar 
nicht eingeschnärten Schaalen und 19—21 Querstreiten in 0,01 mm., die sich vielleicht 
als var. Lindigii bezeichnen lässt. 

Bei dieser Art konnte ich keine Längsfalten beobachten, wohl aber den bei Pl. 
mediterranea erwähnten glatten Rand der breiteren Schaalenseite. HEinzelne Schaalen 
sah ich mit stärker in der Mitte eingeschnärtem Kiele, und wäre es gar nicht unmög- 
lich, dass alle drei hier beschriebenen, anscheinend so verschiedenen Arten nur Formen 
der Amphitropis baltica oder Amphiprora vitrea SMITH sind, umsomehr als die Entwicke- 
lung der Längsfalte sehr veränderlich (wie bei Amphiprora) zu sein scheint. 


Pl. Samoensis GRUN. Schaalen breiter und flacher, so dass sie oft auf der Kiel- 
seite liegen, 0,095—0,12 mm. lang, 0,023—0,027 mm. breit. Frusteln in der Mitte 
stark eingeschnärt, so dass auch in den Kielansichten der Schaale in der Mitte eine 
Einbiegung des sehr excentrischen Kieles sichtbar wird. Längsfalten sehr seicht, kaum 
bemerkbar. Querstreifen punktirt, 16—19 in 0,01 mm., in der Mitte etwas entfernter. 
Samoa Inseln und Antillen. 


NITZSCHIEZAE. 
Nitzschia W. SMITE. 


Ich gebe hier eine kurze Zusammenstellung der mir bekannten Nitzschia Arten. 
Ueber die Nothwendigkeit Tryblionella damit zu vereinigen, habe ich schon in den Caspi 
See Algen gesprochen, ebensowenig lässt sich Bacillaria von Nitzschia absondern, wo- 
durch sich eigentlich die Nothwendigkeit ergiebt, die ganze Gattung Bacillaria zu nen- 
nen, was jedoch eine grosse Vermehrung der Synonyme ohne sonstigen Nutzen veran- 
lassen wärde. Habent et sua fata nomina. 


Gruppe: Tryblionella (W. SmITH ex parte). GRUNOW. 


Kiel sehr excentrisch, Schaalen meist wellig gefaltet, Kielpunkte undeutlich meist in 
in gleicher Anzahl wie die Querstreifen. 

N. navicularis (BrRÉB.) Grus. (Surirella navicularis BrRÉB., Tryblionella marginata 
W. SmitH). Querstreifen in der Mitte der Schaalen zart, an den Rändern in doppelte 
Punktreihen ibergehend. 


[or] 
[9 0] 


P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


N. cocconeiformis GRUN. Aehnlich der vorigen Art, mit schmälerer, glatter Mittel- 
linie, und mehrreihig zart punktirten Querstreifen, circa 8 in 0,01 mm. Länge 0,025 
—0,032, Schaalenbreite 0,011—0,029 mm. In brackischem Wasser von Birma, Ben- 
galen, Port Elisabeth, Sud-Afrika (CL. u. Mörr., Diat. No. 198). 

N. punctata (W.Sm.) Grus. (Tryblionella punctata W.Sm., Pyxidicula? compressa 
Baner? Nitzschia punctata Bain. p. 1. ist gleich N. Brightwellii). W. SmitH giebt bei 
dieser Art 11'/, Punktreihen in 0,01 mm. an, sie stehen jedoch selbst bei den kleinsten 
Formen weiter auseinander, und habe ich iberhaupt 7 bis 9'/; in 0,01 mm. beobachtet. 


N. punctata var. elongata Grus. Schaalen linear länglich mit keilförmigen En- 
den, Punktreihen 5—6 in 0,01 mm., bei besonders grossen Exemplaren durch zarte 
Querlinien getrennt. Länge 0,06—0,011 mm., Schaalenbreite 0,017—0,024 mm. Adria, 
Mittelmeer, Ostsee. Vielleicht gehört hierher als kurze Form Tryblionella Neptuni 
ScHUM. Kommt bisweilen auch in der Mitte schwach verengt vor. N. oblonga BAILEY 
ist vielleicht ebenfalls diese Form. 


N. (punctata var.?) coarctata GRUN. Schaalen länglich, in der Mitte eingeschnärt, 
mit stärker gefalteten Schaalen, Punktreihen 6—7'/; in 0,01 mm. Die Punkte (circa 
11—12 in 0,01 mm.) sind auf der dem Kiel gegeniäberstehenden Schaalenhälfte oft zu 
2 bis 4 in kleine gesonderte Gruppen vereinigt. Länge 0,07—0,125 mm., Schaalen- 
breite 0,022—0,026. Adria, Mittelmeer, Japan. (Nicht selten in Cr. u. Mörr. Diat. 
No. 154, 155 von den Balearen). 


N. granulata Grus. Aehnlich der N. navicularis, indem die Querstreifen wenig- 
stens an einem Rande auf eine kärzere oder längere Strecke aus zwei dicht neben ein- 
ander liegenden Punktreihen bestehen. In der Mitte der Schaale sind die Querstreifen 
jedoch nicht glatt, sondern ganz ähnlich wie bei N. punctata punktirt, so dass sich N. 
granulata als Mittelform zwischen N. punctata und N. navicularis betrachten lässt. 
Länge 0,028—0,044 mm., Schaalenbreite 0,014—0,02 mm., Punktreihen 6'/i—7 in 0,01 
mm. Samoa Inseln, Säd-Australien, Antillen, Californien (CLEVE u. MÖLLER, Diat. 
No. 204) etc. 


N. lanceola Grus. Schaalen spitz lanzettlich, mit seichterer oder tieferer Längs- 
falte. Querstreifen fast glatt oder zart punktirt, in der Mitte nicht unterbrochen, 7'/; 
—9 in 0,01 mm. Länge 0,03—0,055 mm. Schaalenbreite 0,009—0,01 mm. Samoa 
Inseln, Taiti, Japan, Antillen, Hudson Fluss. 


N. lanceola var.? minutula. Aehnlich aber kleiner, kaum längsfaltig und zarter 
gestreift, 0,022 mm. lang, 0,005 mm. breit, 14'/; Querstreifen in 0,01 mm. Selten 
zwischen brackischen Diatomeen von Breydon. Bedarf noch weiterer Untersuchung. 


N. obscura GRUS. Noch kleiner, mit lanzettlichen 0,0125 mm. langen und 0,0035 
mm. breiten Schaalen. Querstreifen 21 in 0,01 mm. Kiel undeutlich. Salztämpel bei 
Hildesheim (Herbar. KötzinG 241). 


N. debilis (ArRsott et Ryr.). (Tryblionella debilis Arnott, Tryblionella ovata 
LAGERST., Tr. Sauteriana GRUN. in litteris). Querstreifen sehr matt, in der Mitte unter- 


KONGL. SVENSKA VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:O 2. 69 


brochen, 12—14 in 0,01 mm. Steht der nächsten Art sehr nahe und ist gewisser- 
massen die kleinste und zarteste Form derselben. 

N. Tryblionella HAntzscH. (Tryblionella Hantzschiana GRUN., Tr. oracilis W. SmM.?) 
Diese weit verbreitete Art umfasst einen sehr grossen Formenkreis, in welchem es selbst 
schwer wird einige Varietäten rnit Sicherheit abzuscheiden, wie es hier versucht ist. 
Sie variirt in Hinsicht der Gestalt, der Länge und Breite, der Faltung der Schaalen, 
deutlicheren und undeutlicheren Punktirung der sehr veränderlichen Querstreifung, die 
bisweilen in der Mitte viel schwächer als an den Rändern ist, bisweilen aber mit 
gleicher Stärke die ganze Schaale durchläuft. Manche Schaalen sehen stark gerippt 
aus, manche punktirt mit nur undeutlichen Querstreifen etc. etc. 

var. Yarrensis Grus. Gross, linear länglich mit stumpf keilförmigen Enden, bis- 
weilen in der Mitte schwach verdinnt. Querstreifen 4—5 in 0,01 mm., mit dazwischen 
liegender Punktirung, bisweilen sind aber diese Streifen nur durch Fächer am Rande 
angedeutet, und die Schaale mit zarten Punktreihen (11—12 in 0,01 mm.) iäberzogen 
(was ibrigens för alle Formen gilt, und später nicht wiederholt werden wird). Länge 
0,07—0,12 mm. Schaalenbreite 0,03 (seltener bis 0,02 mm.) bis 0,035 mm. Im Yarra 
deposit von Australien. 

var. mazima. Noch grösser und breiter, Schaalen sich mehr der lanzettlichen 
Gestalt nähernd, Querstreifen 4—5'/; in 0,01 mm. Hin und wieder in brackischem 
Wasser (bis 0,16 mm. lang und 0,04 mm. breit). 

var. genuina. Schaalen lanzettlich. Querstreifen 5—7 in 0,01 mm. Länge 0,08 
—0,11 mm. Schaalenbreite 0,018—0,028 mm. j 

var. obtusiuscula. Aehnliceh der vorigen Form, aber breiter, käörzer, mit stum- 
pferen Enden, Querstreifen 5—7 in 0,01 mm. Länge 0,07—0,095 mm., Schaalenbreite 
0,031—0,035 mm. Wie die vorige nicht selten in brackischem und schwach salzigem 
Wasser der Meereskästen und der Binnenländer, selten auch im Jenissey. Kommt auch 
schmäler vor und bildet so den Uebergang in die var. Levidensis. 

var. Victorie (Tryblionella Victorie GRUuN.). Kurz und breit, mit meistens in 
der Mitte schwach verengten Schaalen und kurz keilförmigen Spitzen. Querstreifen 
5—7 in 0,01 mm. Länge 0,03—0,055 mm., Schaalenbreite 0,015—0,023 mm. Hierher 
soll nach SCHUMANN auch seine Tryblionella contracta gehören, was aus der Zeichnung 
nicht recht einleuchtet. 

var. ambigua GRUS. Länger und meist schmäler wie die vorige, und sich der 
var. levidensis nähernd, mit 0,055-—0,06 mm. langen und 0,015 mm. breiten Schaalen 
und 6—7 Querstreifen in 0,01 mm. Schaalenenden keilförmig und hierdurch von var. 
intermedia etwas verschieden. Jenissey. Taf. V, Fig. 91. ””/.. 

var. subsalina (Tryblionella subsalina O'MraraA). Aehnlich der vorigen, aber länger 
und enger gestreift, mit 8—9 Querstreifen in 0,01 mm. Länge 0,05—0,09 mm., 
Schaalenbreite 0,013—0,024 mm. 

var. intermedia. Aehnlich der var. Victorie aber schmäler, mit abgerundeten 
Enden und 7-9 Querstreifen in 0,01 mm. Länge 0,025—0,055 mm., Schaalenbreite 
0,011—0,013 mm. 


70 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


var. Levidensis (Tryblionella Levidensis W. Sm. teste Arnott). Schaalen linear 
länglich, selten in der Mitte etwas verengt, Enden stumpf keilförmig, Querstreifen 7-—11 
in 0,01 mm. Länge 0,018—0,052 mm., Schaalenbreite 0,010—0,014 mm. Sehr ver- 
breitet, und bisweilen in fast siässem Wasser. An der Kiäste von Finnmark findet sich 
eine Form mit etwas entfernteren Querstreifen, welche sich der var. ambigua nähert. 


var. salinarum. Aehnlich der vorigen, aber meist kleiner und enger gestreift, mit 
13 Streifen in 0,01 mm. Länge 0,03—0,033 mm., Schaalenbreite 0,009 mm. Saline 
von Dirnberg und Lagunen der Samoa Inseln. Bei den Exemplaren von letzterem 
Standorte sind die Querstreifen meist in der Mitte schwächer wie am Rande. 


An N. Tryblionella schliessen sich noch folgende nahe verwandte Formen: 
y 2 


N. Balatonis Grus. Klein, linear länglich, mit keilförmigen zugespitzten Enden. 
Querstreifen punktirt, 16 in 0,01 mm. Länge 0,022 mm., Schaalenbreite 0,0085 mm. 
Selten im Plattensee in Ungarn. 


N. limicola Grus. Sehr klein, Schaalen breit oval, ziemlich stark längsfaltig, 
Querstreifen glatt, 16 in 0,01 mm. Länge 0,016 mm., Schaalenbreite 0,0085 mm. 
Savanna, auf Reisfeldern. 


N. perversa GRuUN. Schaalen breit eiförmig, mit etwas keilförmigen Enden, sehr 
zart und unregelmässig punktirt, bis auf die breite seichte Längsfalte, welche mit 
scharfen Querstreifen (11—12 in 0,01 mm.) iäberzogen ist. Länge 0,042—0,046 mm., 
Schaalenbreite 0,022—0,026 mm., Breite der gestreiften Längsfalte in der Mitte 0,007 
-—0,008 mm. Brasilien und Möändung des Rochelle Flusses, Sierra Leone (in CL. u. 
Mörtr., Diat. No. 213, irrthäumlich als N. inversa bezeichnet). 


N. angustata (W. SmitH) GrUN. Diese sehr verbreitete Art hat cirea 13 Quer- 
streifen in 0,01 mm. ; 


var. acuta. Kleiner, schmäler mit länger zugespitzten Schaalen, 16—18 Quer- 
streifen in 0,01 mm. Bei dieser Form beobachtete ich selten die schon in den Kaspi 
See Algen erwähnten Kielpunkte (6 in 0,01 mm.) (Tryblionella antiqua ScHum.?) 


N. marina Grus. Schaalen linear, mit abgerundeten oder allmälig verdinnten 
Enden, 0,095—0,165 mm. lang, 0,008—0,009 mm. breit. Querstreifen 12 in 0,01 mm. 
aus feinen Punkten zusammengesetzt (circa 19 in 0,01 mm.) welche zwei Systeme sich 
im spitzen Winkel schneidender Linien bilden. Mittelländisches Meer, Seyschellen Inseln 
und aus Salpa spinosa und Tiefgrundproben der Sädsee. (N. angusta var. marina GRUN. 
1 ÖT u MÖTT, Data NOS 4 EDDDN) 


Gruppe: Panduriformes (Tryblionella und Nitzschia W. SmitH ex parte). 


Schaalen breit, in der Mitte zusammengezogen, mit stärkerer oder schwächerer 
Längsfalte, Kiel dem einen Rande sehr genähert, Kielpunkte sehr deutlich oder schein- 
bar fehlend. Punktirung wie bei Pleurosigma angulatum. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |Z. N:O 2. åt 


a) Mit deutlichen Kielpunkten. 


N. panduriformis GreG. Es ist schwer, diese Art von der hohen Kante aus zu 
beobachten. In den wenigen Fällen wo mir dies gelungen ist, sah ich dass die Schaale 
Pleurosigma artig gestaltet ist, mit etwas sigmoidisehem Umriss und doppelt gebogener 
Mittellinie. Es ist dies, ebenso wie der in vielen Nitzschien sehr deutliche Mittelknoten 
ein Fingerzeig, wie nach Nitzschia mit Amphiprora, Pleurosigma und anderen Gattun- 
gen der Naviculaceen, besonders aber mit Plagiotropis zusammenhängt. 

var. genuina. Schaale mässig breit, Enden keilförmig, Längsfalte durch eine schmale 
glatte oder unregelmässig punktirte Linie markirt. Querstreifen 14—19 in 0,01 mm. 

var. lata. Schaale breiter mit mehr abgerundeten Enden, sonst ganz ähnlich und 
durch zahlreiche Mittelformen, welche grösser oder kleiner und in der Mitte mehr oder 
weniger eingeschnärt sind, mit der Hauptart zusammenhängend. Querstreifen 13—-18 
in 0,01 mm. (Tryblionella lata O. Wirt.) 

var. minor GRUN. Schaalen 0,013—0,048 mm. lang, 0,013—0,017 mm. breit, mit 
16—20 Querstreifen in 0,01 mm. und glatter Längsfalte, sonst den vorigen Formen 
ähnlich. Nicht selten. : 

var. delicatula Grus. Klein und schmal, mit keilförmigen Enden und schwach 
verengter Mitte und starker, wie der iäbrige Theil der Schaale punktirter ziemlich breiter 
Längsfalte. Schaalen 0,042—0,049 mm. lang, 0,011—0,012 mm. breit. Finnmark, nicht 
selen. Heh i MG LDes Se 

var. continua GrRUN. Klein, mit schwacher Längsfalte, welcher ebenso wie der 
äbrige Theil der Schaale punktirt ist. Querstreifen 20—21 in 0,01 mm. Länge 0,016 
—0,027 mm., Schaalenbreite 0,007—0,01 mm. Unterscheidet sich von N. constricta 
nur durch die Kielpunkte (circa 10 in 0,01 mm.). Adria, Mittelmeer, Antillen Cap, 
Seyschellen etc. 


b) Mit undeutlichen Kielpunkten. 


N. constricta (GREG.) (Tryblionella constricta GREG. nec Synedra constricta KUTzG.) 

var. gemwina GRUN. Entspricht bis auf den Mangel der Kielpunkte ganz der var. 
continua von N. panduriformis. Querstreifen 16—20 in 0,01 mm. 

var. subconstricta GRUS. Etwas grösser, in der Mitte weniger verengt mit 12 
Querstreifen in 0,01 mm. Länge 0,06 mm., Schaalenbreite 0,013 mm. Adria. 

var. bombiformuis GRUN. Grösser, stark in der Mitte eingeschnört, Enden stumpf 
vorgezogen Querstreifen 11 in 0,01 mm. Länge 0,067 mm., Schaalenbreite 0,026 mm., 
Einschnäörung 0,015 mm. Antillen. Eine kleinere etwas weniger eingeschnärte Form 
bei Yokohama. 

var. similis Grus. Ganz ähnlich der N. panduriformis var. genuina, aber ohne 
Kielpunkte, Querstreifen 11—13 in 0,01 mm., auf der schmalen, scharf abgesetzten 
Längsfalte matter. Länge 0,055—0,087 mm. Schaalenbreite 0,018—0,023 mm. Ker- 
guelensland, Magellaensstrasse. 


12 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


Alle Formen dieser ganzen Gruppe hängen so eng durch Mittelformen zusammen, 
dass eine Abscheidung von Arten die grössten Schwierigkeiten bietet, und so wird es 
noch bei vielen Gruppen der Diatomeen der Fall sein, wenn sie eingehender und 
vorurtheilsfrei studirt sein werden. 


Gruppe: Apiculate (Tryblionella und Nitzschia W. Sm. ex parte). 


Kiel sehr dem einen Rande genähert, Schaalen länglich linear oder in der Mitte 
etwas verdimnnt, Querstreifen auf der Längsfalte matter wie auf dem ubrigen Theil der 
Schaale oder fehlend. Punkte nicht in Quincunx. 


a) Mit deutlichen Kielpunkten. 


N. plana W. Sm. Die im Umrisse richtige Abbildung von SMITH giebt im Uebri- 
gen eine so falsche Idee von dieser Art, dass ich sie erst aus Originalexemplaren von 
Shagalien-march richtig kennen gelernt habe. Die ziemlich breite scharf abgesetzte 
Längsfalte ist ähnlich wie die Schaale selbst in der Mitte verengt oder dort ganz auf- 
hörend, zart punktirt gestreift, oder besonders-im breitesten Theile unregelmässig punk- 
tirt oder glatt. Querstreifen auf der Kielseite etwas länger wie auf der entgegen- 
gesetzten, 18 in 0,01 mm. Kielpunkte viereckig oder durch Verschmelzung länglich, 
Dam RN OM TNn  RS OT Ta ag Öm vh Mö, NE NO: 228 UL 208 


var. abludens. Kärzer, in der Mitte kaum verengt, Längsfalte schmäler linear, in 
der Mitte nicht verengt, in ziemlicher Entfernung von den Enden aufhörend. Quer- 
streifen (wie bei der Hauptart zart punktirt) 18 in 0,01 mm. Kielpunkte wie bei der 
typischen Form. In WEissFLocs Sammlung als »N. plana» ohne Standort. 


N. marginulata Grus. Aehnlich der vorigen Art, aber mit breiterem, stets bis 
zu den Schaalenenden reichendem fast ganz glattem Mittelraume. Die folgenden For- 
men unterscheiden sich sehr in Hinsicht der Gestalt, ich glaube aber nicht, dass sie 
specifiseh getrennt werden können. Querstreifen bei allen Formen zart punktirt, in 
doppelter Anzahl wie die Kielpunkte. 


var. genuina. Schaalen linear länglich mit mehr oder weniger spitz keilförmigen 
Enden. Querstreifen 22—23 in 0,01 mm. Länge 0,06—0,11 mm. Schaalenbreite 0,011 
—0,017 mm. Adria, Ostsee, Karisches Meer, Samoa Inseln, etc. Taf. V, Fig. 938. (4. 
forma minuta. 0,03 mm. lang, 0,007 mm. breit. Esquimault harbour. 
var. subconstricta. Aehnlich der vorigen, Enden weniger spitz, Schaalen in der 
Mitte schwach verengt, bis 0,11 mm. lang und 0,0165 mm. breit, Querstreifen 19—23 
Mittelmeer, Samoa Inseln, Campeche Bay. 
forma minuta. 0,0943 mm. lang, 0,009 mm. breit, 14 Kielpunkte und 28 Streifen 
in 0,01 mm. Sonderburg. 
var.? didyma GRUS. Schaalen stark in der Mitte verengt, Enden mehr oder We- 
niger spitz keilförmig, Querstreifen 22—24 in 0,01 mm., Kielpunkte 11—12 in 0,01 mm. 
Länge 0,058—0,088 mm., Schaalenbreite 0,014—0,018 mm. Sehr verbreitet. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o 2. 173 


forma angusta 0,072 mm. lang, 0,011 mm. breit, Querstreifen 25 in 0,01 mm. 
Seyschellen. 

forma minuta 0,035—0,04 mm. lang, 0,009—0,011 mm. breit. Querstreifen 28 
in 0,01 mm. Tonga Inseln, Samoa Inseln, Antillen etc. 


var. formicina GRUN. Schaalen in der Mitte noch stärker eingeschnärt, 0,066 mm, 
lang, 0,0095, in der Mitte 0,0035 mm. breit, Kielpunkte 11—12 in 0,01 mm., Quer- 
streifen sehr kurz marginal, 23 in 0,01 mm. Balearen. Eine ähnliche in der Mitte 
etwas weniger eingeschnärte Form in der Campéche Bay. 


N. lungarica GRuN. Längsfalte schmal, linear, viel zarter gestreift wie die öbrige 
Schaale. Querstreifen 16—18, Kielpunkte 8—9 in 0,01 mm. 


var. genuina. Scehaalen” in der Mitte mehr oder weniger verengt. Länge 0,05— 
0,11 mm., Schaalenbreite 0,008—0,009 mm. Sehr verbreitet in brackischem und schwach 
salzigem Wasser. Steht in engem Zusammenhange mit N. apiculata. Hierher gehört 
als kleine in der Mitte stark eingeschnärte Form N. dubia var. minor GRUN. 1. c. Taf. 
XII, Fig. 24. i 

var. linearis. Schaalen vollkommen linear sonst in jeder Beziehung ähnlich. Fin- 
det sich bisweilen auch in fast sässem Wasser. 

N. Nove Hollandie Grus. Aehnlich der vorigen Art, aber breiter und in der 
Mitte stärker verengt. Querstreifen 14—15, Kielpunkte 7—7'/; in 0,01 mm. Länge 
0,065—0,0175 mm. Schaalenbreite 0,013—0,014 mm. Im Yarra deposit. Steht in 
engem Zusammenhange mit N. acuminata var. subconstricta. 


b) Kielpunkte undeutlich oder fehlend. 


N. apiculata (CrReG.) Grus. (Tryblionella apiculata GREG.) Sehr ähnlich der N. 
hungarieca aber meist kleiner und schmäler. Querstreifen 18—18 in 0,01 mm. Länge 
0,025-—0,05 mm. Schaalenbreite 0,006—0,008 mm. Häufig in brackischem, schwach 
salzigem und fast sässem Wasser. Ist nach Originalexemplaren Synedra constricta KTZG. 


N. acuminata (W. Sm.) Grus. Unterscheidet sich von der vorigen durch grössere 
und besonders breitere Schaalen, breitere fast glatte (zartgestreifte) Längsfalte und stär- 
kere Querstreifen (12'/; bis 14 in 0,01 mm.). Länge bis 0,086 mm., Schaalenbreite bis 
0,016 mm. 

var. genuina mit linear länglichen Schaalen. 

var. subceonstricta mit in der Mitte schwach verengten Schaalen. 


Gruppe: Pseudo-Tryblionella. 


Kiel mehr oder weniger dem einen Schaalenrande genähert, Schaalen mit flacheren 
oder tieferen Längsfalten, ber welche die Querstreifung gleichmässig wie im äbrigen 
Theile der Schaale verläuft. Kielpunkte immer deutlich. 


K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Band. 17. N:o 2, 10 


74 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


a) Schaalen in der Mitte eingeschnärt. 


N. Nicobarica GRUN. Novara Exp. Die Schaalen dieser schönen Art sind mehr- 
fach wellig; eine Längsfalte läuft neben den grossen halbrunden Kielpunkten und zwei 
mehr in der Mitte. Die Querstreifen sind sehr zart punktirt, 23—25 in 0,01 mm. 
Kielpunkte 2'/.—3 in 0,01 mm., die zwei mittelsten grösser und entfernter wie die 
äbrigen und lassen zwischen sich Andeutungen eines Centralknotens erkennen. Schaalen 
0 ,095—0,203 mm. lang; Schaalenbreite 0,037—0,048 mm. Nicobaren, Samoa Inseln, 
Singapore, Java, Celebes, Nord-Ost-Australien, Antillen (Tryblionella conspicua KITTON 
nach einem vom Autor selbst mitgetheilten Exemplare). (Journ. of the R. Miecr. Soc. 
1880, Taf. XII, Fig. 2). 


N. Campechiana Grus. Aehnlich der vorigen Art aber kleiner. Die Schaalen 
sind sehr zart punktirt, die Streifen sind dicht an dem dem Kiele gegeniberliegen- 
den Rande etwas stärker markirt, ebenso in der schmäleren Schaalenhälfte (22 in 0,01 
min.). Die Länge der Schaale durchläuft in der Mitte eine schmale Falte, in welcher 
neben den zarten Punktreihen stärkere entfernter stehende Strichelchen markirt sind. 
Ganze Frusteln erscheinen hierdurch mit mehreren Längsreihen zarterer und engerer, 
und stärkerer und entfernterer Strichelchen besetzt. Kielpunkte 3—4 in 0,01 mm., die 
mittelsten wie bei der vorigen Art etwas grösser und entfernter, und zwischen sich 
Andeutungen eines Mittelknotens enthaltend. Schaalen 0,061—0,10 mm. lang, 0,023— 
0,026 mm, breit. Campeche Bay, nicht selten. Journ. of the R. Micer. Soc. 1880, 
Tar IUI ie Lö) 


N. Jelineckit GRrRuN. (N. Formica HANTtzscH?). Diese in den wärmeren Meeren sehr 
verbreitete Art variirt mit breiterer oder schmälerer Längsfalte, und mehr oder we- 
niger eingeschnäörten Schaalen. Querstreifen zart punktirt, 12—15 in 0,01 mm., Kiel- 
punkte kurze Querstriche bildend, 5'/>—7 in 0,01 mm. Länge 0,07—90,14 mm., Schaalen- 
breite 0,021—0,023 mm. Nitzschia decora KITTON ist nach dem Autor selbst eine 
grosse breite Form dieser Art. Die etwas später veröffentlichte N. Formica HANTZSCH 
ist vielleicht eine andere Art, da sie mit einer sehmalen glatten Längslinie abgebildet 
ist. Bei den Samoa Inseln befindet sich eine bis 0,18 mm. lange Form mit 0,024 mm. 
breiten am Ende kurz keilförmigen und sehr allmälig gegen die Mitte hin verdimnten 
Schaalen. Nur ganz in der Mitte, welche 0,015 mm. breit ist, sind die Schaalen etwas 
plötzlicher verengt, wodurch ein ziemlich abweichender Habitus entsteht. Diese als var. 
elongata zu bezeichnende Form ist öbrigens durch Uebergänge mit der typischen Art 
verbunden. Querstreifen 12 in 001 mm., Punkte in denselben 25 in 0,01 mm., Kiel- 
punkte 6 in 0,01 mm. 


N. (Jelineckii var.?) subcostata Grus. Sehr ähnlich kleinen Formen der N. Jeli- 
neckii, mit breiter flacher Längsfalte, länglichen, an den Enden abgerundeten in der 
Mitte eingeschnurten Schaalen, Querstreifen deutlieh punktirt, 14—15 in 0,01 mm., 
Kielpunkte in bis 0,004 mm. lange Striche verlängert, 7 in 0,01 mm. Schaalen 0,057 
—0,06 mm. lang, 0,02 mm. breit. FEinschnärung 0,015 mm. breit. Sandwichs Inseln, 
Barbados Insel (Cr. et Mörr., Diat. No. 149). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 17. N:O 2. 75 


N. acuta Czeve (N. Formica HaAntzscH?). Aehnlich der vorigen Art, und mit 
derselben eng zusammenhängend. Schaalen kleiner, sehmäler und meist spitzer, Längs- 
falte sehr schmal und scharf. Querstreifen 14—15 in 0,01 mm., Länge 0,04—0,010 
mm., Schaalenbreite 0,011—0,018 mm., FEinschnärung 0,007—0,014 mm. :Antillen, 
Tonga Inseln, Samoa Inseln (CreveE, West-Ind. Diat. Taf. 3, Fig. 20). 


N. Grefi Gros. Aehnlich der N. Jelineckii, aber grösser, breiter, in der Mitte 
kaum merklich verdinnt. Längsfalte sehr breit und flach. Punktirte Querstreifen 11 
—11'/> in 0,01 mm., Kielpunkte 5—5'/; in 0,01 mm., kurze Striche am Rande bildend. 
Länge 0,15—0,18 mm., Schaalenbreite 0,03—0,033 mm. Samoa Inseln. Bei den Sey- 
schellen etwas schmäler, 0,027 mm. breit, und 0,16—0,215 mm. lang. Aehnlich nach 
einer Zeichnung auch bei den Antillen. (Journ. of the R. Micr. Soc. 1880, Taf. XII, 
Fig. 4, CzrevE, West Ind. Diat. Taf. 5, Fig. 32). 


N. (Groefi var.?) bicuneata GrRuN. Diese Form scheint zwischen N. Jelineckii und 
N. Greffi in der Mitte zu stehen. Die Schaalen sind kurz linear länglich, mit keilför- 
migen etwas vorgezogenen Enden und sehr wenig verdännter Mitte, Längsfalte breit 
und flach. Punktirte Querstreifen 13—14 in 0,01 mm., Kielpunkte kurze Querstriche 
bildend, 6—7 in 0,01 mm. Länge 0,072—0,077 mm., Schaalenbreite 0,021—0,022 mm. 
Lagunen der Samoa Inseln und Miändung des Roquelle in Sierra Leone. An anderen 
Orten der Samoa Inseln kommt: sie breiter und länger vor, 0,032 mm. breit, 0,095 mm. 
lang, und unterscheidet sich dann von N. Greffei nur durch keilformige schwach vor- 
gezogene Spitzen und engere Querstreifung (13 in 0,01 mm.). Den Uebergang in N. 
Jelineckii vermitteln Exemplare von Port Jackson, welche etwas stärker in der Mitte 
verdönnt, 0,145—0,16 mm. lang, und 0,028 mm. breit sind, mit 12 Querstreifen in 
0,01 mm. 


N. calida Grus. Klein, Schaalen linear länglich, meist in der Mitte schwach ver- 
engt, mit keilförmigen, schwach vorgezogenen Spitzen. Längsfalte breit, sehr flach, oft 
kaum siehtbar. Querstreifen 17—19 in 0,01 mm., Kielpunkte klein, rund, circa 10 in 
0,01 mm. Länge 0,034—0,043 mm., Schaalenbreite 0,009—0,01 mm. In den Thermen 
von Ofen in Ungarn. Eine ähmliche etwas breitere Art ist 


N. Davidsonii GRuSow et DickKiE. Schaalen ähnlich denen von N. Tryblionella 
var. Victorize, mit keilförmig zugespitzten Enden und schwach verdinnter Mitte, circa 
0,038 mm. lang und 0,0125 mm. breit, sehr seicht längsfaltig, Kielpunkte 5—56 in 0,01 
mm., kurze Striche bildend, Querstreifen deutlich punktirt, 11 in 0,01 mm. Purus 
River, Sud-Amerika. Die oft kaum bemerkbare Längsfaltung ist wie bei der vorigen 
Art ebenso punktirt gestreift wie der ibrige Theil der Schaale. 


N. littoralis Grus. Diese Art hat viel Aehnlichkeit mit N. Tryblionella. Die Kiel- 
punkte sind aber gross und deutlich, und die Schaalen selbst sehr matt gestreift. 
Da aber auch die Kielpunkte bedeutenden Variationen unterliegen wird diese Art viel- 
leieht später mit N. Tryblionella vereimigt werden missen. 

var. Tergestina GRUN. Schaalen 0,045—0,075 mm. lang, 0,018—0,02 mm. breit, 
in der Mitte etwas enger, mit keilformigen Enden. Kielpunkte gross, 7—8 in 0,01 mm., 


76 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


Querstreifen meist sehr matt, in geradem Lichte circa 12 in 0,01 mm., in schiefem 
Lichte oft mehr, Längsfalte breit, meist unregelmässig punktirt. In Salinen bei Triest. 


var. Slesvicensis GRUN. Schaalen 0,04—0,06 mm. lang, 0,013—0,018 mm. breit, 
in der Mitte weniger verengt, sonst ähnlich, Kielpunkte 9 in 0,01 mm., kleiner, Quer- 
streifen ähnlich, Längsfalte schmäler. Schleswig. 


var. Bengalensis GRUN. Schaalen 0,032—0,045 mm. lang, 0,012—0,014 mm. breit, 
in der Mitte sehr schwach verengt, mit stumpf keilförmigen Enden. Längsfalte breit, 
leicht. Kielpunkte 9—10 in 0,01 mm. Querstreifen sehr matt. Bengalen. 


var.? Delawarensis GRUN. Aehnlich der vorigen Form, aber grösser und mit grös- 
seren entfernteren Kielpunkten. Schaalen linear länglich, in der Mitte sehr schwach 
verengt, mit keilförmigen stumpf abgerundeten Enden. Längsfalte breit flach, Quer- 
streifen 20 in 0,01 mm., Kielpunkte fast 4-eckig, 5 in 0,01 mm., bisweilen zu zweien 
zusammengeflossen. Länge 0,09—0,10 mm., Schaalenbreite 0,019 mm. Delaware Fluss. 


var.? Samoensis GRUN. Eine in mancher Hinsicht der vorigen ähnliche Form, 
mit linear länglichen, an den Enden abgerundeten oder keilförmigen Schaalen, welche 
von einer sehr flachen Längsfalte durchzogen sind. Kielpunkte gross, 6—38 in 0,01 mm., 
die mittelsten beiden etwas entfernter. Oberfläche unregelmässig zart punktirt, bei 
schwächerer Vergrösserung erscheinen oft matte Querstriche (15 in 0,01 mm.), bei 
stärkerer Vergrösserung und anderer Einstellung schärfere zartere Querstreifen (30 in 
0,01 mm.). Länge 0,09--0,112 mm., Schaalenbreite 0,016—0,017 mm. <Brackwasser 
der Samoa Inseln. 


b) Mit in der Mitte nicht verengten Schaalen. 


N. Rabenhorstii Grus. Schaalen lang, breit linear mit fast keilförmig abgerun- 
deten Enden. Längsfalte breit, flach, Kiel etwas mehr vom inneren Rande entfernt 
als bei den vorigen Arten, Querstreifen zart punktirt, 17 in 0,01 mm., Kielpunkte kurze 
Querstriche bildend, 8—9 in 0,01 mm., in der Mitte nicht unterbrochen, ohne Spur 
eines Centralknotens. Länge 0,217—0,225 mm., Schaalenbreite 0,02—0,022 mm. <Cal- 
cutta, in Salztimpeln. (Journ. of the R. Micr. Soc. 1880, Taf. XII, Fig. 1.) 


N. sulcata Grus. Schaalen länglich linear, mit spitzeren oder stumpferen keil- 
förmigen Enden, Längsfalte schmal, scharf und tief, Querstreifen zart punktirt, 11 in 
0,01 mm., Kielpunkte rundlich viereckig, 4'/.—5 in 0,01 mm. Länge 0,115—0,125 mm., 
Schaalenbreite 0,02—0,025 mm. Bei den Samoa Inseln im Meere. 


N. bilineata Grus. Diese Art gehört eigentlich ihrem Habitus nach in die Gruppe 
Sigmata, da ganze Frusteln gegen die Enden hin verdiännt und (wenn auch kaum merklich) 
sigmoidisch sind. Schaalen schmal linear mit lang keilförmig zugespitzten Enden, und 
zwei scharfen Furchen, welche die Schaale in drei ziemlich gleichbreite Theile theilen. 
Kielpunkte circa 8, Querstreifen circa 16 in 0,01 mm., durch die Längsfurchen nicht 
unterbrochen. Länge 0,11—0,126 mm., Breite der Schaalen 0,0045—0,0055 mm., 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:0 2. ad 


ganzer Frusteln in der Mitte 0,005—0,009 mm. Bei breiteren Exemplaren ist die Mitte 
längsstreifig. Java (CLrvE et Mörnrer, Diat. No. 145—136). 


N. Tongatensis GRuSN. Diese Art hat so schwach gefaltete Schaalen, dass die Fal- 
tung nur in gönstiger Lage mit Sicherheit sichtbar ist. Ganze Frusteln lanzettlich oder 
wenn länger linear mit lang keilförmig zugespitzten Enden. Schaalen ähnlich gestaltet. 
Kiel excentrisch, Kielpunkte rundlich eckig, die mittelsten beiden etwas entfernter wie 
die öbrigen, 5—6 in 0,01 mm. Querstreifen. punktirt, 19—22 in 0,01 mm. Schaalen 
0,058—0,138 -mm. lang, 0,009—0,010 mm. breit. Frusteln in der Mitte 0,009—0,011 
mm. breit. Tonga und Samoa Inseln, Seyschellen. Ist wohl besser neben N. lanceo- 
lata emzureihen. 


Gruppe: Cireumsute2. 


Schaalen mit breiterer oder schmälerer Längsfalte (bei einer fraglich hierher ge- 
hörigen Art ist eine solche nicht bemerkbar) sehr excentrischem Kiele, deutlichen Kiel- 
punkten und unregelmässig punktirter Oberfläche, welche ausserdem aber von zarten 
regelmässigen Punktreihen dnurchzogen ist. Beide Arten der Punktirung gehören ver- 
schiedenen Schichten der Schaale an. 


N. circumsuta (Baner) Grus. (Surirella circumsuta Baer, Tryblionella Scu- 
tellum W. Sm). Kielpunkte 3—5 in 0,01 mm., länglich viereckig, die mittelsten etwas 
entfernter mit Andeutungen eines Centralknotens zwischen ihnen. Die nur mit guten 
Objectiven sichtbaren Punktreihen circa 26 in 0,01 mm. An Stelle der unregelmässigen 
Punktreihen erscheinen bisweilen verworrene, ein unregelmässiges Netzwerk bildende 
Striche. Bis 0,21 mm. lang und 0,065 mm. breit. Schaalen bisweilen ganz in der 
Mitte schwach verengt. 


N. Brightwellii KiTTtoN (N. punctata Barney fil.?) Die Schaalen dieser Art haben 
keine wellige Längsfalte, sind aber sonst denen von N. circumsuta in vieler Hinsicht 
ähnlich.  Unregelmässige eckige Punkte der einen Schaalenschicht circa 8—10 in 
0,01 mm., Punktreihen der zweiten Schaalenschicht 15 in 0,01 mm. Sierra Leone. Bil- 
det vielleicht besser eine eigene Gruppe. 


Gruppe: Dubizxe. 


Aehnlich der Gruppe Pseudo-Tryblionella, die Schaalen sind aber nicht wellig 
gefaltet. Frusteln in der Mitte etwas verengt (bei einigen Arten oft kaum merklich), 
Kiel excentrischer, wie bei der nächsten Gruppe. Die Untersuchungen der Arten ist 
schwierig und theilweise fraglich. 


N. dubia W. Sw. Kiel ziemlich stark excentrisch, Kielpunkte 9—10 in 0,01 mm., 
kurze Striche bildend, die mittelsten nicht entfernter wie die äbrigen; Punktirte Quer- 
streifen 22—24 in 0,01 mm. Schaalen von der hohen Kante aus gesehen schmal lan- 
zettlich mit Vvorgezogenen Enden und gebogenem dem einen Schaalenrande genäherten 


-— 
(9 ol 


P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


Kiele. Länge 0,09—0,16 mm. Exemplare der var. 6 minor von Lerres, welche W. 
SMITH selbst bestimmt hat, sind wenig kleiner wie die typische Form, 0,12-—-0,13 mm. 
lang, mit 0,013—0,014 mm. breiten Schaalen, mithin doppelt so lang wie SMITH'S Zeich- 
nung, die vielleicht zu einer anderen Art gehört, und zwar wahrschemlich zu der von 
mir als N. commutata beschriebenen Form, welche sich fast mehr an N. bilobata als an 
N. dubia anreiht und keine Varietät dieser Art ist. (Cr. u. Mörr., Diat. No. 179). 


N. stagnorum RABENHORsST (Surirella multifasciata KG. partim. N. cuneata SURIN- 
GAR?). Authentische Exemplare von Dresden sind 0,008—0,01 mm. breit und in der 
Mitte meistens etwas verengt. Schaalen linear länglich, bis 0,007 mm. breit, mit keil- 
förmigen etwas vorgezogenen Enden. Kiel excentrisch, wie bei den von Bourgogne 
ausgegebenen Exemplaren der N. parvula, Kielpunkte kurz, fast punktförmig, 7—9 in 
0,01 mm., die mittelsten beiden kaum merklich entfernter wie die äbrigen. Quer- 
streifen 25—26 in 0,01 mm. In sässem Wasser. Zu N. stagnorum gehören von Bour- 
gogne ohne Standort angegebene als N. parvula W. Sm. bestimmte Exemplare, welche 
0,037—0,056 mm. lang sind und 8—9 Kielpunkte und 26 Querstreifen in 0,01 mm. 
haben. 


N. serians RABENH. Steht der N. stagnorum sehr nahe und unterscheidet sich 
hauptsächlich nur durch viel zartere Querstreifen. Dimensionen und Gestalt sind ähn- 
lich. Kielpunkte 9—10 in 0,01 mm., Querstreifen öber 33 in 0,01 mm. In sässem 
Wasser. Nur an den ganzen Frusteln, nicht an den Schaalen der letzten beiden Arten 
ist in der Mitte eine Verengerung bemerkbar, die öbrigens auch bei den Schaalen von 
N. dubia oft kaum merklich ist. 


N. (dubia var.?) Siberica Grus. Noch nicht genöägend beobachtet, da keine 
Schaalenansichten vorliegen. Ganze Frusteln 9,106—0,118 mm. lang, nach den Enden 
und gegen die Mitte hin etwas verdinnt, 0,016—0,017 mm., in der Mitte 0,014—0,0155 
mm. breit, Querstreifen sehr zart, circa 33 in 0,01 mm., Kielpunkte klein, circa 9—10 
in 0,01 mm., in der Mitte kaum unterbrochen. Jenissey. Taf. V, Fig. 94, ””/. 


N. thermalis KG. unterscheidet sich von N. dubia durch schmälere Schaalen, kär- 
zere, rundliche Kielpunkte, von denen die mittelsten etwas entfernter wie die iäbrigen 
stehen, und von N. serians durch grössere Gestalt und stärkere Einschnärung der 
Frusteln in der Mitte. Exemplare von Karlsbad sind 0,08—0,10 mm. lang, bis 0,009 
mm. breit, und haben 7—38 Kielpunkte und circa 28 Querstreifen in 0,01 mm. Die 
Schaalen sind linear länglich mit keilförmlgen Enden in der Mitte meist verdönnt, hin 
und wieder schwach bogenförmig gekräummt. Kiel sehr excentrisch. 


N. thermalis var. minor Hinsr. Viel kleiner, mit 11—12 Kielpunkten in 0,01 mm. 
und noch zarterer Querstreifung. Die Schaalen sind an der Spitze stärker vorgezogen 
und in der Mitte deutlicher verengt. Exemplare von Strehlen sind bis 0,038, ähnliche 
von Grossenhain 0,044 mm. lang. Exemplare von Bozen sind bis 0,07 mm. lang und 
nähern sich der typischen N. thermalis. 


N. thermalis var. littoralis GRUS. Sehr ähnlich der typischen N. thermalis KG., 
hat aber wie die var. minor Schaalen mit länger vorgezogenen Enden und stärker ver- 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |7. N:0O 2. 79 


engter Mitte. Exemplare von Newcastle haben 0,08—0,104 mm. lange, 0,007—0,009 
wm. breite Schaalen, mit 7—8 Kielpunkten in 0,01 mm., von denen die mittelsten bei- 
den entfernter stehen wie bei N. thermalis. Eine käörzere Form, circa 0,06 mm. lang 
mit 7 Kielpunkten sammelte Professor OCrrvE bei Lysekil. Letztere, sowie Formen 
mit engeren Kielpunkten von anderen Localitäten bedärfen noch weiterer Unter- 
suchung. 

N. communata GrRUN. (N. dubia var. minor W. Sm.) Aehnlich der zuletzt be- 
sehriebenen Form, aber meist käörzer, und viel stärker gestreift. Exemplare von Cler- 
mont, welche W. SmitH selbst als N. dubia bestimmte, und welche jedenfalls der Ab- 
bildung seiner var. minor genauer entsprechen als andere von SMITH unter diesem Na- 
men bestimmte sind 0,05—0,07 mm. lang, 0,012—0,017 mm. breit, mit 9—10 Kielpunkten 
und 21—22 Querstreifen in 0,01 mm. Die Kielpunkte sind fast punktförmig und viel 
kärzer wie bei N. dubia, die mittelsten beiden stehen immer entfernter wie die öbrigen, 
was bei N. dubia nicht der Fall ist. Die Schaalen sind länglich linear, haben vorge- 
zogene stumpfe Spitzen und sind in der Mitte mehr oder weniger verengt. Der Kiel 
ist excentrischer als bei der sonst in vieler Hinsicht ähnlichen N. hybrida GRUuN., welche 
in der nächsten Gruppe beschrieben werden wird. Nicht selten in schwach salzigem 
Wasser der Meereskäösten und des Binnenlandes, theils käörzer, theils etwas länger wie 
die Form von Clermont, mit 20—23 Querstreifen in 0,01 mm. Nach W. SMITH iden- 
tisch mit Originalexemplaren der Synedra constricta KG., die Exemplare von Venedig 
in Körzinge's Herbar (No. 145), nach denen die Abbildung in den Bacillarien gemacht 
wurde, sind aber Nitzschia apiculata in N. hungarica öbergehend, so dass eigentlich 
diese beide Arten als N. constricta zu vereinigen wären. Es ist aber wohl besser diesen 
vielfach verwechselten Namen zu beseitigen. 


Gruppe: Bilobatze. 


Aehnlich der vorigen Gruppe, aber mit mehr centralem Kiele und so den Ueber- 
gang in die Gruppe Pseudo-Amphiprora bildend. Schaalen ohne Längsfalten. 


N. parvula W. Sm.? ist mir aus authentischen Exemplaren nicht bekannt. Nach 
SMITH ist sie 0,03—0,038 mm. lang hat fast centralen Kiel und 27 Querstreifen in 0,01 
mm. Als N. parvula Sm. von Bourgogne ausgegebene Exemplare gehören zum N. sta- 
gnorum RaABENE. Ueber mehrere fraglich hierher gehörige Formen behalte ich mir 
spätere Mittheilungen vor. 


N. hybrida Grus. steht der N. bilobata, von der sie vielleicht eine kleine Form 
ist, nahe, und unterscheidet sich von derselben durch kleinere schmälere Gestalt, ge- 
ringere Einschnörung in der Mitte, kleinere, käörzere und enger stehende Kielpunkte, 
zartere Querstreifung. Die mittelsten beiden Kielpunkte immer entfernter wie die 
äbrigen mit Andeutungen eines Centralknotens zwischen ihnen. Schaalen 0,048-—0,09 
mm. lang, 0,008—0,009 mm. breit, in der Mitte etwas enger, wie bei N. bilobata fast 
kahnförmig, an den Enden etwas nach Innen gezogen. Kielpunkte 8—10, Querstreifen 
21—24!/; in 0,01 mm. England, Ostsee, Spitzbergen, Finnmark, Karisches Meer. Taf. 


80 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


V, Fig. 95 a Schaale, b ganze Frustel ””/,. Aus dem Karischen Meere liegt mir eine 
0,103 mm. lange, 0,014 mm. breite Frustel vor, welche durch ihre kaum verdinnte 
Mitte an die später zu beschreibende N. arctica erinnert. 

N. (hybrida var.?) pellucida Grus. Aehnlich der N. hybrida, aber kleiner mit 
engeren kleineren Kielpunkten (13—14 in 0,01 mm.) und viel zarterer Querstreifung 
(cirea 32 in 0,01 mm.). Andeutungen eines Centralknotens immer sehr deutlich zwi- 
schen den etwas entfernteren mittleren Kielpunkten. Verbindende Membran längsstreifig. 
Länge 0,055—0,07 mm. Finnmark, nicht selten. Taf. V, Fig. 96 ”"/,. Bei Lysekil 
kommen etwas längere Formen mit 17 Kielpunkten und 34 Querstreifen in 0,01 mm. 
vor, welche an Amphiprora lepida GRrREv. erinnern. 


N. bilobata W.Sm. (Amphiprora latestriata BråB.?) Typische Exemplare dieser Art 
haben 17—18 Querstreifen und 6'/.—7 Kielpunkte in 0,01 mm., welche circa 0,002 mm. 
lange starke Querstriche bilden, von denen die mittelsten zwei etwas entfernter stehen 
und zwischen sich Andeutungen eines Centralknotens erscheinen lassen. Kiel ziemlich 
weit vom inneren Schaalenrande entfernt. Länge 0,08—0,15 mm. Auf eme Reihe 
schwer definirbarer Uebergangsformen in N. hybrida werde ich an einem anderen Orte 
zuräckkommen. 


N. (bilobata var.?) Lesinensis GrRusn. Aehnlich kurzen Formen der N. bilobata, die 
Kielpunkte bilden, ähnliche kurze Striche, wie bei dieser Årt stehen aber entfernter (3—06 
in 0,01 mm.) und die Oberfläche ist ausserordentlich matt punktirt. Bei manchen Exem- 
plaren gelingt es ziemlich entfernte Punktreihen (14 in 0,01 mm.) zu sehen, bei andren 
aber nicht. Länge 0,085—0,105 mm., Breite ganzer Frusteln 0,026—0,031 mm. Adria- 
tisches und Mittelländisches Meer, selten. 


Von Sierra Leone sah ich eine viel kleinere Form, welche ich als var. diminuta 
bezeichne. Sie ist 0,042—0,044 mm. lang, mit 0,015 mm. breiten Schaalen, äusserst 
zart gestreift, sonst aber in Hinsicht der Gestalt und der Kielpunkte vollkommen der 
N. Lesinensis gleichend (Querstreifen öber 36 in 0,01 mm.). 


N. Mitchelliana GRBENLoOAF. Hat grosse Aehnlichkeit mit der vorigen Art, die Kiel- 
punkte sind aber abwechselnd kurz punktförmig oder sehr verlängert (bis 0,004 mi. 
lang). Querstreifen sehr zart, 28—29 in 0,01 mm. Länge 0,10—0,115 mm. Schaalen 
0,013—0,016 mm. breit. Nordamerika, Spitzbergen, Karisches Meer, Finnmark. Taf. V, 
Fig. 97 2/4, von Finnmark. 


Gruppe: Pseudo-Amphiprora. 


Schaalen mit fast centralem scharfem Kiele, hochgewölbt, ohne Längsfalten. Kiel- 
punkte immer deutlich. Frusteln in der Mitte eingeschnärt mit angedeutetem Central- 
knoten. 


N. ocellata Cz. Aehnlich der N. bilobata, aber mit noch mehr central gestelltem 
Kiele. Kielpunkte 8—9 in 0,01 mm., Querstrifen zart, circa 20 in 0,01 mm. Die 
Schaalen sind mit grösseren und kleineren runden Punkten (bis 0,0015 mm. gross) be- 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 17. N:O 2. 31 


deckt, welche bisweilen unregelmässige Querreihen bilden, bisweilen aber nur in einer 
einzigen Längsreihe vorhanden sind. Diese Punkte scheinen wie die Kielpunkte und 
die Verlängerungen derselben die Schaalenhälften mit einander zu verbinden. Länge 
0,09—0,108 mm., Breite ganzer Frusteln 0,026—0,039 mm. Balearen (CL. u. MöLrL., 
Diat. N:o 154, 155). Hierher gehört vielleicht Amphiprora rugosa PETIT. 


N. Amphiprora Grus. (Amphiprora Nitzschioides CL.). Von dieser Art wurden 
einzelne Schaalen noch nicht beobachtet. Kielpunkte 4—6 in 0,01 mm., kurze Striche 
(0,002 mm. lang) bildend, die mittelsten entfernter. Querstreifen zart, 22 und mehr 
in 0,01 mm. Länge 0,10—0,16 mm. lang, ganze Frusteln 0,03—0,034 mm. breit. 
Spitzbergen, Grönland. Nahe verwandt mit N. bilobata und N. hybrida, der Kiel 
scheint aber mehr central wie bei diesen Arten zu sein. 

In dieser Gruppe scheinen Amphiprora lepida und Rabenhorstiana GREVILLE zu 
gehören. 


Gruppe: Perrya (KITTON). 


Schaalen hochgewölbt, mit scharfem fast centralem Kiele, in der Mitte nicht ver- 
engt. Die Kielpunkte bestehen meist aus kärzeren oder längeren Strichen, welche bei 
N. Weissflugii bisweilen, bei N. pulcherrima immer vielfach unterbrochen sind, so dass 
sie bei letzterer Art Querreihen grober länglicher Punkte ähneln. 


N. pulcherrima GrRun. et Kitton. (Mier. Journ. 1874, Taf. LXXXI, Fig. 1—3). 
N. Weisflogii Grus. (Bihang till K. Svenska Vet. Akad. Handl. Bd. 5, No. 8, 
Paf 4) big. 22) 
sind durch die davon veröffentlichten Abbildungen genägend characterisirt. Der von 
KITTON gegebene ideale Ausschnitt ist, wie der Autor selbst angiebt, nicht ganz correct, 
und muss nach der oben gegebenen Gruppenbeschreibung berichtigt werden. 


N. Weissflogii var. sparsa Grus. unterscheidet sich von der typischen Form nicht 
nur durch breitere Gestalt und die unregelmässige ziemlich grobe Punktirung der 
ganzen Schaale, sondern auch durch die Verengung in der Mitte derselben, so dass sie 
eigentlich in die, vorige Gruppe gehört und vielleicht besser als eigene Art N. sparsa 
aufzufuhren wäre. Sie wird bis 0,30 mm. lang. Die var. interrupta ist noch zu un- 
genägend bekannt. Weitere Untersuchungen dieser interessanten und seltenen Arten 
werden gewiss auch viele Uebergangsformen bringen, wie einige Fragmente mich jetzt 
schon vermuthen lassen. 


N. Febigerii Grus. Schaalen schmal linear kahnförmig, mit schief abgeschnittenen 
Enden, und sehr scharfem Kiele, welcher wie bei N. spathulata an beiden Enden ver- 
breitert ist. Kielpunkte kurze Streifen bhildend (3—4 in 0,01 mm.). Ein longitudinales 
Band ähnlicher Streifen durchläuft die Mitte der Schaale, zu welchem an den Enden 
noch ein drittes am inneren Rande tritt. Querstreifen punktirt, 20—21 in 0,01 mm. 
Florida (com. FEBIGER). Journal of the R. Micr. Soc. 1880, Taf. XIII, Fig. 15). 


K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Band. 17. N:o 2. 11 


(0 0) 
[CS 


P. T. CLEVE UND: A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


Gruppe: Epithemioideze. 


Kiel excentrisch, die Kielpunkte sind theilweise in Rippen verlängert, welche die 
ganze Schaalenbreite durchlaufen. 


N. epithemoides GRrRun. Ganze Frusteln ähnlich kleinen Formen der N. bilobata. 
Schaalen länglich mit keilförmigen Enden, auf der Kielseite in der Mitte eingeschnurt, 
Querstreifen zart, 22—24 in 0,01 mm., Kielpunkte 6—9 in 0,01 mm., zum Theil in 
Rippen verlängert, welche theils etwas kärzer sind, theils die ganze Schaalenbreite 
durehlaufen. Länge 0,036—0,061, Schaalenbreite 0,009—0,011 mm. Nicht selten in 
brackischem Wasser der Meereskästen und in Salinen des Binnenlandes, Schleswig, 
Oldenburg, Fänen, Schönebeck etc. (In RABENHORST Alg. Europ. No. 2083 häufig). 
Liegt im Kärzing'schen Herbar unter: No. 1505 von Trouville als Surirella levis KG.; 
die Exemplare stehen aber in solchem Widerspruche mit KärtzinGs Beschreibung, dass 
ich den fär diese Art ohnehin unpassenden Namen »levis» nicht anwenden kann. 


N. Janischirz GRUS. Schaalen lang, linear, leicht gebogen, mit verdickten keilför- 
mig ausgehenden Enden. Kielpunkte in durchgehende Rippen verlängert, 2'/2—4 in 
0,01 mm., Andeutung eines Centralknotens sichtbar, Querstreifen zart, 22—23 in 0,01 
mm., punktirt, die Punkte bilden im schiefen Winkel sieh schneidende Liniensysteme. 
Schaalen 0,245 mm, lang, in der Mitte 0,01, vor den Enden 0,012 mm. breit. Mehr 
von der hohen -Kante aus gesehen sind die Schaalen 0,0075 mm. breit, an den Enden 
nicht verdickt mit der schwach convexen Schaalenseite dicht genähertem Kiele, Sand- 
wich Inseln. (Journal of the R. Micr. Soc. 1880, Taf. 13, Fig. 14). 


Gruppe: Grunowia RABENHORST. 


Aehnlich der vorigen Gruppe, die durch die Verlängerung der Kielpunkte ent- 
stehenden Rippen sind aber meist kärzer, und erreichen nicht die ganze Breite der 
Schaalen. Kiel sehr excentrisch. 


N. Denticula Grus. (Denticula obtusa Ke.?, W. Sm.?, Denticula Kätzingii GRUN.). 
Ich habe den Artnamen dieser häufigen Art, die von Nitzschia nicht getrennt werden 
kann, wegen N. Kätzingiana Hirse umändern mössen. Rippen 6—38 in 0,01 mim., Quer- 
streifen deutlich punktirt, 15—17 in 0,01 mm. Länge 0,01—0,086 mm. Im Jenissey 
etwas stärker gestreift mit 14 Punktreihen in 0,01 mm., und 5—6 Rippen in 0,01 mm. 
Jenissey, nicht selten. 


N: FTabellaria Grus. (Denticula Tabellaria GRUS.) mit 6'/.—7'/> Rippen und 21— 
22 zart punktirten Querstreifen in 0,01 mm. 


N. sinuata (W. Sm.) Grus. (Denticula sinuata W. Sm., Nitzschia tumida HANTZSCH) 
mit 5—6 Rippen und 18 Punktreihen in 0,01 mm. HanrzscH hat schon 1861 richtig 
erkannt, dass diese Art zu Nitzschia gehört, sein Artname kann aber wegen des äl- 
teren SMITH schen nicht adoptirt werden. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 7. N:o 2. 33 


Gruppe: Secalares. 
Aehnlich der vorigen Gruppe, aber mit schärferem, weniger excentrischem Kiele. 
N. scalaris W. Sm. (Synedra scalaris EHBG. ex parte). Der ideale Querschnitt, 
welehen SMITH von dieser Art giebt, ist nicht ganz richtig. Ganze Frusteln haben einen 
fast quadratischen oder länglich rechteckigen Querschnitt, von dem 2 gegenirberstehende 
Enden abgerundet sind und 2 in diametral gerichtete scharfe Kiele auslaufen. Rippen 


kärzer oder länger, 3—5 in 0,01 mm., Querstreifen eng punktirt, 9—11 in 0,01 mm. 
Bis 0,48 mm. lang. Schaalenbreite 0,020—0,024 mm. 


N. scalaris var. minor. Schaalen 0,15—0,25 mm. lang, 0,013—0,014 mm. breit, 
an den Enden ebenso wie die ganzen Frusteln kaum erweitert. Rippen 4—5 in 0,01 
mm., Querstreifen 12'/—13 in 0,01 mm. Lagunen der Samoa Inseln und im Dela- 
ware Flusse. 


Gruppe: Insignes. 


Aehnlich der vorigen Gruppe aber mit noch mehr centrischem Kiele, so dass sich 
manche Formen an die Gruppe Perrya eng anschliessen. Frusteln bisweilen ganz 
schwach sigmaförmig gebogen. 


N. grandis KitTton. Auf diese Art passt der SmitH'sche ideale Querschnitt von 
N. scalaris ziemlich gut, nur däörfte der Kiel etwas länger und schärfer sein. Rippen 
3—5 in 0,01 mm., Punktreihen 8 in 0,01 mm., Schaalen 0,23—0,50 mm. lang, 0,04 
mm. breit. Panama. 


N. Griimdleri Grus. (Bihang till K. Svenska Vet. Akad. Handl. Bd. 5, No. 8, 
Taf. 4, Fig. 24). Wurde von mir fröher zu Perrya gerechnet. Der Kiel ist aber ex- 
centrisch, so dass diese Art besser hier einzureihen sein därfte. Die Exemplare von 
Campeche Bay sind bis 0,27 mm. lang und haben 3—4 Kielstreifen und 11—12 Punkt- 
reihen in 0,01 mm. Exemplare von Florida sind kleiner und nähern sich der näch- 
sten Form. 


N. scaligera Grus. Vielleicht Varietät der N. Grindleri, ist aber kleiner, ex- 
centrischer und viel schmäler. Schaalen linear mit allmälig verdännten, an der Spitze 
vorgezogenen etwas nach Innen gekräummten Enden, 0,108 mm. lang, 0,011 mm. breit. 
Rippen kurz, 0,002 mm. lang. 3—6 in 0,01 mm., Querstreifen zart punktirt, 15 in 
0,01 mm. Campeche Bay, selten. (Journal of the R. Micr. Soc. 1880, Taf. XII, 
lie. Be 

N.: insigmis W. Sm. Variirt sehr in Hinsicht der Länge, Schaalenbreite und Länge 
und Entfernung der Rippen, es ist aber schwer die Formen einigermassen zu sondern 
und sie von denen der nächsten Art zu trennen. Querstreifen stark punktirt. Von 
der hohen Kante aus sehen die Schaalen lang und schmal lanzettlich aus, mit Vvorge- 
zogenen Spitzen, mit breitem fast centralem geraden oder leicht gebogenem Kiele. Die 
Rippen sind in solehen Ansichten kaum sichtbar. 


34 P. T. CLEVE, UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


var. genuina. Rippen ziemlich lang, 4—5 in 0,01 mm. Querstreifen 10—11 in 
0,01 mm. Frusteln gerade, bis 0,4 mm. lang. 


var. mediterranea. HRippen etwas kärzer, und meistens durch einen seltener zwei 
dazwischen stehende nicht verlängerte Kielpunkte getrennt, 2—3 in 0,01 mm. Quer- 
streifen 11—12 in 0,01 mm. Frusteln fast gerade, bisweilen sehr schwach gekrimint, 
0,04 mm. lang. 


var. mauritiana. Gerade, kleiner und schmäler, bis 0,03 mm. lang, mit 6 Rippen 
und 12 Querstreifen in 0,01 mm. Mauritius. 


var. aretica GRUN. Aehnlich der var. mediterranea, mit kurzen Rippen, zwischen 
denen oft nicht verlängerte Kielpunkte stehen, 2—3 in 0,01 mm. Querstreifen 14 in 
0,01 mm. Frusteln gerade, bis 0,4 mm. lang. Grönland, Spitzbergen, Karisches Meer. 


var. notabilis, . Rippen wie bei var. genuina, lang, aber oft mit dazwischen stehen- 
den kärzeren, circa 5 in 0,01 mm. Querstreifen 9”/,—10'!/; in 0,01 mm. Frusteln 
meist schwach gebogen, bis 0,68 mm. lang. Adriatisches und Mittelländisches Meer. 

N. insignis var.? margimifera GRUN. Nur in einem trocken liegenden Exemplare 
beobachtet, welehes 0,161 mm. lang und 0,0065 mm. breit ist (in anderer Lage walhr- 
scheinlich breiter) Kielpunkte kurz und dick, 2'/.—5 in 0,01 mm., sie sind aber fast 
nur als kurze Striche, welche eine neben dem Rande herablaufende Längslinie bilden, 
sichtbar, während der öbrige Theil der Schaale (wohl der ungänstigen Lage wegen) nur 
sehr matt gestreift erscheint. Finnmark. ”Taf. VI, Fig. 105 ””/,. 


N. Snuithii Barnes. (N. spectabilis W. Sm.). Von der vorigen Art durch sigmaför- 
mig gebogene Frusteln verschieden, die Biegung ist aber oft so schwach, dass ein 
Uebergang in die Formen der vorigen Art unverkennbar ist. 


var. genuina. Frusteln deutlich sigmaförmig gebogen. Rippen kurz, mit 1 oder 
2 dazwischen stehenden nicht verlängerten Kielpunkten, 2—3 in 0,01 mm. Querstreifen 
13—14 in 001 mm. Bis 0,30 mm. lang. So ausgesprochen sigmaförmige Formen wie 
SMiTH sie zeichnet, habe ich bisher nur wenige beobachtet. 


var. subflexuosa. Schwächer sigmoidisch, Rippen wie bei der vorigen Form. 
Querstreifen 10—12"/; in 0,01 mm. Bis 0,38 mm. lang. 

Hängt eng mit N. insignis var. mediterranea zusammen, nur ist diese schwach 
bogenförmig gekrämmt. Diese schwachen Krämmungen variiren aber derart, dass es 
wohl am besten sein wird, alle hier aufgeföhrten Formen unter eine Art zu vereinigen. 


Abweichender sind die folgenden beiden Formen: 

N. adriatica GRus. Frusteln kurz und breit linear länglich, Schaalen lang kahn- 
förmig, mit scharfem geradem Kiele, Rippen bis 0,005 mm. lang, 2'/.—4 in 0,01 mm., 
Querstreifen stark punktirt, 11'/; in 0,01 mm. Verbindende Membran mit Längsreihen 
von Punkten bedeckt. Länge 0,12—9,16 mm., Breite bis 0,035 mm., Schaalenbreite 
0,011 mm. Adriatisehes und Mittelländisehes Meer. Von den Balearen lNiegen mir 
einige Exemplare vor, welche durch schwache Verdickung des Kieles gegen die Enden 
hin den Uebergang in die nächste Form andeuten. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. ÅZ7. N:o 2. 85 


N. (adriatica var.?) spathulifera Grus. Aehnlich der vorigen, aber meist länger 
und mit vor den Enden stark verdicktem Kiele (ähnlich wie bei N. spathulata) Rippen 
2—4 in 0,01 mm., Querstreifen 11—11'/> in 0,01 mm. Länge 0,13—0,20 mm., Breite 
bis 0,029, an den verdickten Enden bis 0,035 mm. Adriatisches und Mittelländisches 
Meer. Von der Insel Bartholomei liegt mir ein Bruchstäick mit etwäs engeren Quer- 
streifen (15 in 0,01 mm.) vor. (Häufig ist diese und die vorige sowie mehrere Formen 
von N. insignis in CreveE und Mörrer Diat. No. 154—155 von den Balearen). 


Gruppe: Bacillaria. 


Kiel central oder fast central, Schaalen weniger gewölbt und Kiel weniger scharf 
wie bei der vorigen Gruppe. Kielpunkte nicht seitwärts verlängert. Frusteln gerade. 
Querstreifung bei allen Arten deutlich. 


N. socialis Grec. ÖOriginalexemplare dieser Art haben schmal lanzettliche an den 
Spitzen etwas vorgezogene 0,084—0,132 mm. lange, 0,008 mm. breite Schaalen, mit 
centralem Kiele, 7 Kielpunkte und 15 Querstreifen in 0,01 mm. Ganze Frusteln an 
den Enden schmäler wie in der Mitte. Nordsee, Ostsee, Antillen etc. 

N. socialis var. Kariana. Schaalen 0,09 mm. breit, Kielpunkte 5—6 in 0,01 mm., 
Querstreifen 13'/2 in 0,01 mm. Sonst genau wie die typische Form. Karisches Meer. 
Itanis  Wilg Ianes INO LV 

N. socialis var. australis. Schaalen circa 0,09 mm. lang und 0,007 mm. breit mit 7'/; 
—8'/> Kielpunkten und 22 Querstreifen in 0,01 mm. St. Paul in der Sädsee. 

N. socialis var. baltica GRUN. Schaalen 0,132—0,157 mm. lang, 0,007—0,009 mm. 
breit mit 5—6 Kielpunkten und 19—20!/> Querstreifen in 0,01 mm. OÖOstsee, Karisches 
Mee. Iben MILE aeS OT 

N. socialis var.? Massiliensis. Schaalen schmäler, mit sehr lang vorgezogenen 
Spitzen, 0,088—0,112 mm. lang, 0,006—0,0065 mm. breit, Kielpunkte 7—9'/> in 0,01 
mm., Querstreifen 17'/.—18'/. in 0,01 mm. Marseille. 

N. socialis var.?:; Seyschellensis. Schaalen 0,168—0,18 mm. lang, 0,010—0,0115 
mm. breit, Kielpunkte 7—7'/;, Querstreifen 15—16 in 0,01 mm. Seyschellen. 

N. longa Grus. Schaalen schmal lanzettlich, mit etwas vorgezogenen Spitzen, 
0,32 mm. lang, 0,012 mm. breit. Kielpunkte circa 5 in 0,01 mm., Querstreifen (sehr 
:zart punktirt) 13 in 0,01 mm. Campeche Bay. Jedenfalls nahe mit N. socialis 
verwandt. 

N. praelonga OL. Schaalen schmal linear, sehwach bogenförmig mit vorgezogenen 
Spitzen, 0,25 mm. lang, 0,009 mm. breit. Kielpunkte 4—5 in 0,01 mm., Querstreifen 
16 in 0,01 mm. Balearen. 


N. paradoxa Grus. (Bacillaria paradoxa GML.) 


var. genuina. Schaalen linear mit kurz vorgezogenen Enden. Kielpunkte 6—38 
in 0,01 mm., Querstreifen 21'/.—22'/> mm. in 0,01 mm. 


36 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


var. tropica. Sehr ähnlich, Enden etwas mehr vorgezogen, Querstreifen 24 in 
0,01 mm. Diese Varietät kommt nicht nur bei Honduras vor, sondern auch iberall in 
Europa. 

var. tumidula. Aehnlich der vorigen, mit in der Mitte etwas angeschwollenen 
Schaalen. Querstreifen 24—25 in 0,01 mm. Bengalen zwischen der Hauptart. 

var. pacifica. Schaalen kurz mit lang vorgezogenen Enden, 0,06—0,07 mm. Tang, 
0,005—0,006 mm. breit, mit circa 8 Kielpunkten und 24 Querstreifen in 0,01 mm. 
Samoa Inseln, Bengalen. 


Gruppe: Vivaces. 


Kiel mässig excentrisch, Schaalen je nach der Lage halbirt lanzettlich mit rand- 
ständigen kurze Striche bildenden Kielpunkten oder lanzettlich mit fast centralem Kiele. 
Die Schaalen haben in manchen Lagen Aehnlichkeit mit Hantzschia, so dass N. vivax 
vielfach mit einer Form von Hantzschia amphioxys verwechselt worden ist. Die mit- 
telsten Kielpunkte stehen bei allen Arten nicht entfernter wie die öbrigen und ist keine 
Andeutung eines Centralknotens sichtbar, was bei allen Hantzschien der Fall ist. 


N. vivax W. Sm. (nec N. vivax HANTZscH). Von SMITH selbst bestimmte Exem- 
plare haben 0,11—0,14 mm. lange, 0,013 mm. breite halbirt lanzettliche Schaalen, mit 
gerader Bauchseite, convexem Räcken und vorgezogenen Spitzen. Ganze Frusteln linear. 
Kielpunkte kurze Striche bildend, 6 in 0,01 mm., Querstreifen zart punktirt, 12 in 0,01 
0,01 mm. Andere Exemplare von Hull und Triest sind 0,1—0,16 mm. lang, haben 12 
—13 Querstreifen in 0,01 mm. und Schaalen mit gerader schwach convexer oder 
schwach concaver Bauchseite. 


N. vivax var.? hyperborea GRUS. Schaalen käörzer, länger und schärfer zugespitzt 
wie bei N. vivax. Kielpunkte 8—10 in 0,01 mm., zart punktirte Querstreifen 22 in 
0,01 mm. Karisches Meer, sehr selten. Taf. V, Fig. 104 ””/,. Bedarf noch weiterer 
Beobachtungen (0,053 mm. lang, 0,009 mm. breit). 


N. Fluminensis Grus. Unterscheidet sich von N. vivax durch etwas weniger ex- 
centrischen Kiel (was iäbrigens noch genauerer Untersuchung bedarf) entferntere Kiel- 
punkte (3'/—5 in 0,01 mm.), welche meist etwas stärker in die eine Schaalenhälfte 
hinein verlängert sind, und stärker punktirte engere Querstreifen (14—16 in 0,01 mm.). 
Derart auf der Seite liegende Schaalen, dass der Kiel mit der geraden oder schwach 
convexen Seite zusammenfällt, kommen seltener vor wie bei N. vivax. Schaalen 0,13 
—0,16 mm. lang, 0,013—0,015 mm. breit. Adriatisches Meer, Mittelländiseches Meer 
und Campeche Bay. Unter Diatomeen von Sansego fand ich eine hierher gehörige 
nur 0,065 mm. lange und 0,013 mm. breite Frustel mit 14 Querstreifen in 0,01 mm. 
An N. Fluminensis schliessen sich folgende theilweise wegen Mangel ganzer Frusteln 
noch zweifelhafte Formen: 


N. Fluminensis var.? angusta. Schaalen schmäler und käörzer, weniger spitz vor- 
gezogen, Kielpunkte kärzer, 5—5"/- in 0,01 mm., punktirte Querstreifen 15 in 0,01 mm. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 7. N:O 2. ST 


Schaalen circa 0,085 mm. lang, 0,01 mm. breit. Ganze Frusteln linear, circa 0,01 mm. 
breit. Java. 


N. Fluminensis var.? subundulata. Schaalen mehr linear lanzettlich, mit käörzer 
vorgezogenen breiteren Enden, auf einer Seite mit einer sehr seichten Längsfalte, Kiel- 
punkte 4—6 in 0,01 mm., wie bei N. Fluminensis, punktirte Querstreifen 15—16 in 
0,01 mm. Schaalen 0,144-—-0,156 mm. lang, 0,014—0,016 mm. breit. Ganze Frusteln 
nicht gesehen. Seyschellen und Barbadoes Inseln ((CL. u. Mörr. Diat. No. 148). 


N. majuscula GRUS. Schaalen linear lanzettlich mit vorgezogenen Spitzen. Kiel 
fast central, breit, nach beiden Seiten scharf begrenzt (was bei N. Flumensis nur auf 
der dem Rande mehr genäherten Seite der Fall ist). Kielpunkte 3—3'/5, punktirte 
Querstreifen 14'/; in 0,01 mm. Schaale 0,2 mm. lang, 0,019 mm. breit. Campeche 
Bay. Eine kärzere, vielleicht verschiedene Form hat lanzettliche Schaalen und etwas 
schmäleren Kiel, 5—6 Kielpunkte und 12'/; Querstreifen in 0,01 mm. 

N. fragilarioides Grus. Sehr klein, Schaalen halbirt lanzettlich, mit gerader 
Bauchseite und convexem Räicken, Kielpunkte am geraden Schaalenrande, klein, punkt- 
förmig, 10 in 0,01 mm., Querstreifen [20 in 0,01 mm. Schaalen 0,013—0,017 mm. 
lang, 0,0023 mm. breit. Samoa Inseln. (Ob Hantzschia?) 


Gruppe: Spathulatze. 


Aehnlich der Gruppe Bacillaria, aber mit meist sehr zart gestreifen Schaalen. 
Kiel in der Schaalenansicht meist von 2 parallelen Begleitlinien eingefasst. Die meisten 
Formen dieser Gruppe bilden eine zusammenhängende Kette, in welcher die Abschei- 
dung von Arten sehr schwierig ist. Andeutungen eines Mittelknotens nie bemerkbar? 


a) Frusteln gerade. 


N. distans Grec. Kielpunkte 1'/.—3 in 0,01 mm., Querstreifen sehr zart, Schaalen 
schmal lanzettlich, Structur ähnlich aber zarter wie bei N. angularis (siehe dort). 


N. distans var. quarnerensis GRun. Sehaalen lang linear, mit keilförmigen abge- 
gerundeten oder etwas vorgezogenen Enden, 0,009 mm. breit, Kielpunkte 2—3'"/> in 
0,01 mm. Schiefe Streifen oft sichtbar, circa 30 in 0,01 mm. N. quarnerensis var. 
apicibus non inflatis ist eime kurze Form dieser Art, die bei den Balearen bis 0,37 mm. 
lang wird. Bei Lysekil sammelte Prof. CLEvE fast ebenso lange Formen, welche etwas 
engere Rippen (3—4 in 0,01 mm.) haben und den Uebergang in die var. Australiensis 
bilden. 

N. distans var. tumescens Grus. (N. quarnerensis GRUN. var. apicibus inflatis). 
Aehnlich der vorigen, mit an den Enden verdicktem Kiele. Sehr ähnlich der N. spa- 
thulata, und von ihr nur durch entferntere Kielpunkte verschieden. Adria, Mittelmeer, 
Schwarzes Meer, Campeche Bay etc. 

N. distans var. Australiensis Grus. Schaalen lang linear, mit vorzogenen oder 
lang keilförmig ausgehenden Spitzen 0,008—0,009 mm. breit. Kielpunkte 4—5 in 0,01 


[0 6) 
[0 0] 


P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


mm. Schiefe Streifen meist sehr deutlich, 27—30 in 0,01 mm. Ganze Frusteln 0,012 
—0,022 mm. breit, an den Enden bisweilen mit etwas verdicktem Kiele, bis 0,3 mm. 
lang. Australien, Samoa Inseln, Celebes ete. Unterscheidet sich von N. quarnerensis 
nur durch engere Kielpunkte, wodurch sie sich der N. angularis nähert, und geht voll- 
ständig in N. quarnerensis iber. 


N. (distans var.?) eximia Grus. Schaalen spitz lanzettlich, Kiel central mit 1'/s 
—2 Kielpunkten in 0,01 mm., von zwei Begleitstreifen begrenzt. Querstreifen zart, 
gegen den Rand hin stärker, bei den Begleitlinien aufhörend, circa 22 in 0,01 mm. 
Lange 0,18 mm., Schaalenbreite 0,022 mm., Kielbreite 0,002 mm., Entfernung der Be- 
gleitlinien von einander 0,007 mm. Campeche Bay, selten. Dies ist die am stärksten 
gestreifte Form dieser Gruppe. 


N-. (distans var.?) subdilatata GRUS. Aehnlich der N. distans mit an den Enden 
etwas verdickten Frusteln und lang linearen keilförmig endenden Schaalen, 2—3 Kiel- 
punkten in 0,01 mm. und sehr zarter Streifung. Dieser Beschreibung nach wäre die 
Art nur wenig von N. distans verschieden, ein wesentlicher Unterschied zeigt sich aber 
im Verlauf der Kielpunkte am Ende ganzer Frusteln, welche bis an die Spitzen hin 
dicht am Rande stehen, und somit eine schwach nach Aussen gebogene Linie bilden, 
während diese Linie bei N. distans, angularis, spathulata und all den sie verknäpfen- 
den Mittelformen nach Innen gerichtet ist und sich von dem an den Enden mehr oder 
weniger verdickten hyalinen Rande entfernt. Länge 0,117—0,162 mm., Frusteln an den 
Enden 0,013—0,018, in der Mitte 0,0085—0,016 mm. breit, Schaalenbreite circa 0,01 
mm., Kielbreite 0,0014 mm., Entfernung der 2 Begleitlinien 0,005—0,006 mm. Sey- 
schellen. 


N. angularis W. Sm. Die Zeichnung SmitH's dieser Art ist so unrichtig, dass ich 
äber dieselbe lange im Unklaren war. Ganze Frusteln sind nehmlich je nachdem sie 
liegen, entweder der GREGORY'schen Abbildung von N. distans bis auf engere Kielpunkte 
ganz entsprechend, oder nähern sich in anderen Lagen im Umriss der SmitH'schen Ab- 
bildung; in diesem Falle bilden aber die Kiele gerade Linien, welche in der Mitte weit 
vom hande entfernt sind, während SmirH die Kielpunkte dicht am Rande zeichnet. Die 
Schaalen von N. angularis sind schmal lanzettlich, mit centralem Kiele, eingefasst von 
den allen diesen eng verwandten Formen gemeinsamen 2 Begleitlinien. Querstreifen 
sehr zart, in einigen Fällen, wo ich dieselben zählen konnte, 31—32 in 0,01 mm., meist 
aber enger. Die Punkte aus denen die Querstreifen zusammengesetzt sind, bilden theils 
sehr matte unregelmässige Längslinien, (welche SMITH abbildet, die er aber kaum ge- 
sehen haben därfte) oder schärfere sich in spitzem Winkel schneidende Linien (wie bei 
Pleurosigma angulatum). die oft deutlicher wie die Querstreifen sind. Kielpunkte 3'/: 
—5 in 0,01 mm. Verbindende Membran mehr oder weniger längstreifig. Länge 0,06 
—0,20 mm., Schaalenbreite 0,008—0,015 mm. Sehr verbreitet und häufig. Taf. V, 
Fig. 98 ””/,. Ganze Frustel von Maasö. 


N. angularis var. occidentalis Grus. Schaalen breiter (0,014—0,017 mm.) und 
meist länger (bis 0,020 mm.) mit 2'/.—5 Kielpunkten in 0,01 mm. Schiefe Streifung 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND |Z7. N:o 2. 89 


meist deutlich (28—30 in 0,01 mm.). Bildet einen der vielen Uebergänge in N. distans. 
Tonga Inseln, Antillen, Balearen, Campéche Bay etc. 

N. angularis var. borealis Grus. Aehnlich der vorigen, mit etwas schmäleren 
Schaalen (0,009—0,012 mm. breit). Kerguelensland, Finnmark, Karisches Meer (hier 
bis 0,254 mm. lang). Taf. V, Fig. 99. ””/,. Kurze Form von Finnmark. 

N. angularis var. Kariana Grus. Sehr kleine Eorm mit 4'/,—5'/. Kielpunkten in 
0,01 mm., die sich manchen kleinen Formen der N. spathulata nähert, Länge 0,06— 
0,075 mm., Breite ganzer Frusteln 0,008—0,009 mm. ”Taf. V, Fig. 100 ”””/, aus dem 
Karischen Meere. 

N-. brevistriata Grus. Schaalen lang linear, mit lang vorgezogenen Spitzen, 0,186 
mm. lang, 0,006 mm. breit, mit circa 0,001 mm. breitem Kiele und 5—5'/. Kielpunkten 
in 0,01 mm. Querstreifen sehr kurz, randständig, kaum 0,001 mm. lang, circa 24 in 
0,001 mm. lang, circa 24 in 0,01 mm. Campéche Bay. 

N. spathulata BréB. Steht der N. angularis ausserordentlich nahe, und unter- 
scheidet sich nur durch die am Ende mehr oder weniger verdickten Kiele, welche, wie 
wir schon vielfach gesehen haben, kaum ein genögendes Merkmal zur Abscheidung einer 
Art bieten. Kielpunkte 4—53 in 0,01 mm. 

N. affinis Grus. Unterscheidet sich von N. angularis nur durch kleinere Gestalt, 
engere Kielpunkte (6—9 in 0,01 mm.) und noch zartere Streifung. Schaalen 0,033— 
0,09 mm. lang, 0,006—0,007 mm. breit. Sehr verbreitet. 

N. affinis var. Upolensis Grus. Frusteln genau wie bei N. affinis und in schiefe 
Bänder, gänz ähnliech denen von N. paradoxa vereinigt. Samoa Inseln. 

N. hyalina GREG. Verhält sich genau zu N. affinis wie N. spathulata zu N. an- 
gularis. Mittelformen, welche kaum von N. affinis zu unterscheiden sind, finden sich 
auch im Karischen Meere. Kielpunkte 7—38 in 0,01 mm. 

N. cursoria (DONKIN) GrRuUN. (Bacillaria cursoria DoNKin). Die Exemplare von der 
Nordhumberlandischen Käste, welche ich fär diese Art halten muss, gehören wegen der 
Begleitlinien des Kieles und der äusserst zarten Querstreifung in diese Gruppe und 
nicht zu Bacillaria. Schaalen 0,07—0,08 mm. lang, lanzettlich mit lang vorgezogenen 
Spitzen, 0,007 mm. breit, Kiel schmal, Begleitlinien in der Mitte 0,004 mm. entfernt, 
Kielpunkte circa 10 in 0,01 mm. 


b) Frusteln etwas sigmoidisch. 


N. distans var. sigmoidea Grus. Gleicht bis auf die Biegung der Frustel genau 
der N. distans. Kielpunkte 2—2'/; in 0,01 mm., Länge 0,129 mm., Breite der Frustel 
0,012 mm., an den Enden etwas dinner. Adriatisches Meer, selten. 


K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 17. N:o 2. 12 


90 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


Gruppe: Dissipatae. 


Aehnlich der vorigen beiden Gruppen, aber mit etwas weniger centralem Kiele, 
ohne Begleitlinien. Schaalen meist ziemlich klein, sehr zart gestreift. Andeutungen 
eines Centralknotens nicht vorhanden. 


N. dissipata (KG.) Grus. (Synedra dissipata Ka.!, N. minutissima (W. Sm.?) GRUN. 
1. c. p. 33). Ich bin noch nicht ganz sicher ob die von mir unter letzterem Namen 
aufgefuhrte Art die von SmirH abgebildete ist. Der einen Schaalenabbildung mit cen- 
tralem Kiele nach kann es kaum anders sein, weniger stimmen aber die anderen 
Schaalenbilder und die Angabe von 72 Querstreifen in 0,001 Zoll, da Smitt die äusserst 
zarten Querstreifen dieser Art gewiss nicht gesehen hat, und N. perpusilla RABENH. VOr 
sich gehabt zu haben scheint. Es ist mir sehr wahrscheinlich, dass SmitH's Abbildun- 
gen theilweise nach N. perpusilla RABEnH. und theilweise nach der von mir fräher N. 
minutissima genannten Art gemacht worden sind. 


Die Schaalen dieser Art sind lanzettlich, an den Enden schwach vorgezogen, 0,018 
—0,045 mm. lang und ecirea 0,005 mm. breit, mit nicht ganz centralem Kiele, 6—8 
Kielpunkten in 0,01 mm. und äusserst zarten Querstreifen. Nicht selten in sässem 
Wasser. (Häufig in CLreEvE u. MöLLer, Diat. No. 137 von Meudon). 


N. media HANnTtTzscH schliesst sich eng an die längsten Formen von N. minutis- 
sima an, der Kiel scheint aber etwas weniger central zu sein. Schaalen schmal lanzett- 
lich mit kurz vorgezogenen Spitzen, 0,043—0,072 mm. lang, mit 6—7 Kielpunkten und 
ävsserst zarten Querstreifen in 0,01 mm. 


N. Acula HANTZSCH, die mir bisher nur nach einem von HANTzZscH erhaltenen 
Präparate ohne Beschreibung bekannt ist, ist noch länger (bis 0,106 mm. lang), hat 
einen fast centralen Kiel und 6—7 Kielpunkte in 0,01 mm. Schaalen wie bei N. minu- 
tissima und media 0,05 mm. breit. 


Gruppe: Sigmoidez. 


Kiel fast central, ohne Begleitlinien, Frusteln sigmaförmig gebogen. Schaalen ohne 
Längsfurchen, Kielpunkte nicht verlängert. Andeutungen eines Centralknotens nicht 
sichtbar. 


N. macilenta GreG. Nach GREVILLE 0,38—0,49 mm. lang und nach dessen Zeich- 
nung mit 3 Kielpunkten in 0,01 mm. Exemplare aus dem Adriatisehen Meere sind bis 
0,36 mm. lang und haben 3—4 Kielpunkte in 0,01 mm. sowie äusserst zarte Quer- 
treifung. Im Golf von Mexico kommt eine kurze, nur 0,14 mm. lange, aber wohl 
jedenfalls hierher gehörige Form mit 4—5 Kielpunkten in 0,01 mm. vor. 


N. sigmoidea (ErBG.) W. Sm. Schaalen etwas convexer und mit etwas mehr ex- 
centrischer Mittellinie wie bei der vorigen Art. Kielpunkte 5—7 in 0,01 mm., Quer- 
streifen 23'/,—26 in 0,01 mm. Wird bis 0,48 mm. lang. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND lZ. N:O 2. 9 


N. sigmoidea var. undulata Petit. Mit wellig gebogenen Schaalen, circa 0,22 mm. 
lang. Marais de Ver. 

N. sigmoidea var. Armoricana (Ke.) Grus. (Synedra Armoricana et S. Brebissonii 
Ke. nee N. Brebissonii W. Sm.). Hat käörzere, breitere und weniger gebogene Frusteln 
wie N. sigmoidea, mit breiter längsstreifiger Membran, Kielpunkte 5—7, Querstreifen 
21—22 in 0,01 mm. Von EULENSTEIN gesammelte Exemplare von Urach sind 0,16— 
0,22 mm. lang und 0,025—0,03 mm. breit. Eine längere sich mehr der N. sigmoidea 
nähernde Form von Rathan in Vesterbotten ist bis 0,30 mm. lang und hat 28 Quer- 
streifen in 0,01 mm. 


N. vermicularis (Ke.) Grus. Kleiner und schmäler wie N. sigmoidea mit 6—9 
Kielpunkten und 32—34 Querstreifen in 0,01 mm. Die Kielpunkte bilden meist etwas 
kärzere Striche am Rande wie bei N. sigmoidea. Länge 0,09—0,22 mm., Breite 0.006 
—0,011 mm., Schaalenbreite 0,005—0,007 mm. 

Von Glasgow liegt mir eine von ÅRNOTT als N. tenuis var. sigmoidea bestimmte 
Form vor, welche sich durch etwas stärkere Streifung mehr der N. sigmoidea nähert 
(29 Streifen in 0,01 mm.) etwas weniger gebogen wie N. vermicularis ist, mit der sie 
ähbnliche Dimensionen hat. 

N. vermicularis kommt oft mit in der Mitte etwas erweiterten Frusteln vor. Dies 
ist vielleicht die mir nicht genägend bekannte N. lamprocampa HANTZSCH. 


N. Brebissonii W.Sm. (nec Synedra Brebissonii KG.). Aehnlich der N. Armoricana 
aber mit viel stärkeren Querstreifen (9J—11 in 0,01 mm.). Die Schaalen sind sehr ver- 
schieden gebogen, oft fast gerade, oder schwach bogenförmig, wellig oder sigmoidisch. 
Kielpunkte circa 5 in 0,01 mm. Länge 0,22—0,345 mm. Schaalenbreite 0,013—0,015 
mm. In schwach salzigem Wasser bei Hull, Kiel, Darda in Ungarn etc. 


Gruppe: Sigmata. 


Aehnlich der vorigen Gruppe mit noch etwas mehr excentrischen Kiele. 
Die Arten dieser Gruppe habe ich schon in den Kaspi-See Algen besprochen und 
verweise deshalb auf diese Arbeit. 


Gruppe: Obtuse. 


Aehnlich den vorigen Gruppen, mit mehr oder weniger excentrischem Kiele, wel- 
cher in der Mitte eine kleine Ausbiegung nach Innen hat. Die mittelsten Kielpunkte 
punkte etwas entfernter wie die öbrigen und dazwischen Andeutungen eines Central- 
knotens. 

N. obtusa W. Sm. Schaalen lang linear, mit abgerundeten Enden. 

var. maxima. Mit bis 0,30 langen und bis 0,013 mm. breiten Schaalen. 

var. vulgaris. Schaalen 0,12—0,028 mm. lang, 0,008—0,009 mm. breit, an den 
Enden abgerundet oder schief keilförmig ausgehend, Kielpunkte circa 5, Querstreifen 


92 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


27—29 in 0,01 mm. (W. SmwitE giebt 22 Querstreifen in 0,01 mm. an, so stark ge- 
streifte Exemplare habe ich aber nie gesehen). Die Punkte der Querstreifen bilden wie 
bei N. Sigma unregelmässige, wellig gebogene Längslinien. 

N. obtusa Schweinfurthii GRUS. Schaalen bis 0,27 mm. lang, 0,007—-0,008 mm. 
breit, oft gegen die Enden hin allmälig verdännt, was auch bei ganzen Frusteln der 
Fall ist. Querstreifen 28—29 in 0,01 mm. Nildelta, salziger See bei Halle. etc. 


N. obtusa var. lepidula GRUS. Schaalen 0,07—0,11 mm. lang, 0,004—0,0045 mm. 
breit, Kielpunkte 7—8, Querstreifen circa 31 in 0,01 mm. Christiania, Westerbotten, 
Salinen bei Triest. 


N. Kurztii RABENH. Sehr nahe verwandt mit N. obtusa, Schaalen linear, schwach 
gebogen, mit schief keilförmigen Enden, bisweilen ganz in der Mitte (was auch bei N. 
obtusa vorkommt), schwach verdimnt. Kielpunkte circa 7 in 0,01 mm., Querstreifen 
30 bis 32 in 0,01 mm. Länge 0,10—0,14 mm., Schaalenbreite 0,009 mm. Bengalen, 
sehr häufig in schwach salzigem Wasser. 


N. (obtusa var.?) scalpelliformis Grus. Aehnlich der vorigen, aber kärzer, schmäler, 
spitzer, und durch die einseitig schief abgeschnittenen Enden mehr sigmoidisch. Kiel- 
punkte 7—58, Querstreifen 28—32 in 0,01 mm. Schaalen 0,06—0,08 mm. lang, 0,006 
—0,007 mm. breit. Sehr kleine Formen haben 0,036—0,06 mm. lange und 0,0045— 
0,006 mm. breite Schaalen, 9—10 Kielpunkte und iber 32 Querstreifen in 0,01 mm. 
Häufig in Brackwasser der europäischen Kästen. Von kleinen Formen aus der Gruppe 
der N. Sigma immer leicht zu unterscheiden. 

An diese Gruppe schliesst sich Homeocladia Vidovichii Grus. mit ihren Varie- 
täten, welche ich an einem anderen Orte besprechen werde. Sie unterscheidet sich 
leicht von N. obtusa und ihren Verwandten durch die beiderseits von scharfen Längs- 
linien eingefassten Kielpunkte. 


Gruppe: Spectabiles. 


Schaalen gross, schwach bogenförmig, mit excentrischem Kiele, ohne Längsfalten. 
Kielpunkte etwas in die breite Schaalenhälfte verlängert, aber viel weniger wie bei der 
Gruppe Insignes, und oft kaum merklich. 


N. spectabilis (EHBG.) RarFs. Fine einigermassen richtige Idee dieser grossen von 
SMITH mit N. Smithii verwechselten Art geben die Abbildungen EHRENBERGS in der 
Microgeologie, andere frähere Abbildungen desselben Autors däörften theilweise gar nicht 
hierher gehören. Die Schaalen sind sehr verschieden gekrämmt und oft mit kopfför- 
mig vorgezogenen Spitzen versehen. Kielpunkte 4—6 in 0,01 mm., oft auf eine ganz 
kurz Strecke in die Schaalen hinein verlängert, punktirte Querstreifen 10—12 in 0,01 
mm. Ich habe diese in brackischem Wasser nicht seltene Art bis 0,45 mm( lang be- 
obachtet, nach EHRENBERGS Zeichnungen wird sie bis 0,52 mm. lang. 

var. Americana. Mit engeren Querstreifen (circa 16 in 0,01 mm.). In Nordame- 
rikanischen fossilen Ablagerungen (S. Bridgton, Laconia). 


KONGL. SVENSKA VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. lZ. N:O 2. 93 


N. spectabilis gehört vielleicht zu Hantzschia, es is mir aber noch nicht gelungen 
den Bau ganzer Frusteln mit Sicherheit zu erkennen. 


Gruppe: Lineares. 


Kiel etwas excentrisch aber weniger wie bei den nächsten Gruppen. Frusteln 
gerade, bisweilen in der Mitte sehr wenig verengt, so dass sich Uebergänge in die 
Gruppen Dubize und Bilobate zeigen. Schaalen ohne Längsfalten, Kielpunkte fast rund 
oder etwas eckig, kaum seitwärts verlängert. 


N. linearis W. Sm. (Synedra praemorsa Ke.!) Schaalen lang linear, fast kahn- 
förmig, mit nach Aussen abgerundeten, nach Innen gerade abgeschnittenen Enden- 
Kielpunkte 8—10 in 0,01 mm., die mittelsten beiden entfernter wie die öbrigen, und 
die Schaale oft zwischen diesen beiden Kielpunkten schwach eingekerbt. Querstreifen 
29—30 in 0,01 mm. Schaalen 0,07—0,18 mm. lang, 0,005—0,006 mm. breit. Häufig 
in sässem Wasser. 


N. linearis var. Suwecica Grus. Kielpunkte enger, 11—12 in 0,01 mm., die mit- 
telsten beiden meistens nicht entfernter wie die öäbrigen, Querstreifen 22—24 in 0,01 
mm. Schaalen bisweilen schwach bogenförmig gekrämmt. Länge ähnlich wie bei N. 
linearis. Ganze Frusteln meist etwas schmäler. Diese Form unterscheidet sich ziemlich 
wesentlich von N. linearis durch die viel stärkere Querstreifung und dabei kleineren 
und engeren Kielpunkte. Liegt mir bisher nur von Schweden vor, Upsala, Haparanda, 


Rathan. 


N. linearis var. tenwis GRUN. (N. tenuis W. Sm.?) Ganze Frusteln etwas schmäler, 
theils linear oder an den Enden 'schwach verdickt, theils in anderer Lage an den En- 
den keilförmig verdinnt. HKielpunkte 11—12 in 0,01 mm., in der Mitte meist unter- 
brochen, Querstreifen iäber 30 in 0,01 mm. Länge 0,07—0,015 mm., Breite 0,004— 
0,009 mm. Schaalenbreite 0,004—--0,007 mm. Hierher gehört wahrseheinlich N. tenuis 
W. Sm. aber nicht die damit vielfach verwechselte N. subtilis, welche auch EULENSTEIN 
in seinen Typen als N. tenuis vertheilt hat. N. subtilis und ihre zahlreichen Ver- 
wandten haben einen sehr excentrischen Kiel, während SmitH den Kiel von N. tenuis 
als central und eine Schaale mit kahnförmiger Gestalt abbildet, wie sie in der nächsten 
Gruppe nicht vorkommt. Häufig in sössem Wasser, einige Frusteln wurden auch im 
Karischen Meere beobachtet. W. SmitH giebt an, dass diese Art bis 0,21 mm. lang 
wird, die längsten mir vorliegenden von BRÉEBISSON bei Falaise gesammelten Exemplare 
sind aber nur 0,15 mm. lang. 


N. vitrea NORRMAN. Unterscheidet sich von N. linearis durch viel grössere Kiel- 
punkte und meist breitere Frusteln, mit breiter längsstreifiger verbindender Membran. 
NORMAN: bildet einen sehr deutlichen Centralknoten ab, ich habe aber nur in wenigen 
Fällen Andeutungen eines solchen gesehen. 


var. genuma. Kielpunkte rundlich-viereckig, 5—06, punktirte Querstreifen 20—22 
in 0,01 mm. Frusteln 0,06—0,13 mm. lang, bis 0,025 mm. breit, hin und wieder in 


94 P. T. CLEVE UND AA. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


der Mitte sehr schwach verengt. Schaalen 0,006—0,01 mm. breit, je nach der Lage 
wie bei N. linearis lang, kahnförmig oder linear mit vorgezogenen Enden. Brackwasser 
der Nordsee, Ostsee und des Adriatischen Meeres. 

var. major. Schaalen bis 0,195 mm. lang, und 0,012 mm. breit mit 17 Quer- 
streifen in 0,01 mm. Selten zwischen der Hauptart bei Hull. 

var. Finnmarcelhica Grus. Sehr ähnlich der vorigen Form, aber mit etwas enger 
stehenden (6—7 in 0,01 mm.) Kielpunkten und zarter punktirten Querstreifen (17 in 
0,01 mm.). Schaalen 0,17—0,18 mm. lang, 0,009—0,011 mm. breit. Nicht selten an 
der Käste von Finnmark. Taf. VI, Fig. 106 ”"2/,. 

Eine ähnliche Form mit circa 4 Kielpunkten und 15'/; Querstreifen in 0,01 mm. 
liegt mir von Kerguelensland vor (var. Kerguelensis). 

N. vitrea var. salinarum Grus. Aehnlich der typischen N. vitrea aber kleiner 
und enger gestreift. Schaalen 0,035—0,085 mm. lang, 0,005—0,009 mm. breit. Kiel- 
punkte 5—7 in 0,01 mm., Querstreifen circa 27 in 0,01 mm. Saline Salzkotten, Brack- 
wasser von Oldenburg und Ostende, Forfarshire in England (an letzterer Localität et- 
was abweichend mit lanzettlichen oft ziemlich lang zugespitzten Schaalen, wie sie sich 
öbrigens hin und wieder auch bei Salzkotten finden). 


N. recta HaAntzscH reiht sich an N. vitrea var. salinarum an. Die ganzen Fru- 
steln sind jedoch etwas schmäler (0,006—0,012 mm. breit), Schaalen 0,063—0,083 mm. 
lang, 0,005—0,006 mm. breit, Kielpunkte 6!'/,—7'"/- in 0,01 mm., die mittelsten beiden 
nicht entfernter wie die ibrigen, Querstreifen äber 30 in 0,01 mm. Der Kiel scheint 
etwas excentrischer wie bei N. vitrea, so dass die Art sich denen der nächsten Gruppe 
nähert. Vom Jenissey liegt eine 0,086 mm. lange Form vor, welche wahrscheinlich 
hierher gehört. 

Aus dem Karischen Meere liegt mir eine 0,167 mm. lange, 0,007 mm. breite 
Schaale vor, mit 4'/.—5 Kielpunkten und 31 Querstreifen in 0,01 mm., welche vielleicht 
eine grosse Form der N. recta HANTZSCH ist. 


N. frigida Grus. Bisher nur in ganzen Frusteln beobachtet, welche stets in der 
Mitte etwas wmeiter wie an den Enden sind. Kielpunkte klein, 7—9 in 0,01 mm., die 
mittleren zwei entfernter, mit Andeutungen eines Centralknotens zwischen ihnen, Quer- 
streifen sehr zart, uber 35 in 0,01 mm. Länge 0,045—0,075 mm., Preite 0,008—0,0125 
mm. Karisches Meer. Fine ähnliche Form mit 9-—10 Kielpunkten sah ich von Novaja 
Semlja. Taf. V, Fig. 101 ”””/, aus dem Karischen Meere. 


Gruppe: Lanceolat2e. 


Schaalen lanzettlich, linear lanzettlich oder seltener oval, mit sehr excentrischem 
Kiele, ungefaltet, Kielpunkte nicht verlängert. 


N. lanceolata W. Sm. Schaalen lanzettlich, bis 0,2 mm. lang und bis 0,017 mm. 
breit, Kielpunkte 5—7 in 0,01 mm., die mittelsten beiden nicht entfernter wie die 
öbrigen, Querstreifen 29—30 in 0,01 mm. Frusteln in der Mitte dicker wie an den 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND ÅZ7. N:o 2. 95 


Enden, verbindende Membran längsstreifig (nicht die Schaale, wie irthimlicherweise 
von W. SmitE abgebildet.) 


var. ncrustans GRUN. Schaalen schmäler lanzettlich, Frusteln in der Mitte kaum 
breiter wie an den Enden, mit oft sehr breiter zart längsstreifiger verbindender Mem- 
bran. Kielpunkte 5—7 in 0,01 mm., Querstreifen iber 30 in 0,01 mm. Länge 0,018 
—0,05 mm., Schaalenbreite 0,004—0,006 mm. Frusteln bis 0,018 mm. breit. Scheint 
eine degenerirte Form von N. lanceolata zu sein, die sich dadurch bildet, dass ihr 
Standort (Hafendammpfähle etc.) während der Ebbezeit trocken wird. (N. incrustans 
GRUN. 1. c.) 


N. fusiformis Grus. Schmäler wie N. lanceolata, wmit nicht auffallend längstrei- 
figer verbindender Membran, sonst ähnlich. Schaalen schmal lanzettlich 0,15—0,056 mm. 
lang, 0,005—0,007 mm. breit, Kielpunkte 10—12 in 0,01 mm., Querstreifen 28 in 0,01 
mm. Längsstreifung der Schaalen unregelmässig, matt. Florida, brackisch. leg. BAILEY. 
Nähert sich der N. subtilis, die Frusteln sind aber in allen Lagen gegen die Enden 


hin verdäönnt. 


N. ovalis Arnott (Mset). Diese kleine Form hat fast von allen Arten dieser 
Gruppe die verhältnissmässig breitesten Schaalen, welche länglich eiförmig und an den 
Enden abgerundet sind. Ganze Frusteln je nach der Lage eiförmig oder länglich gegen 
die abgestumpften Enden hin schmäler werdend. Kielpunkte 12—13 in 0,01 mm., 
Querstreifen sehr zart. Länge 0,014—0,02 mm., Schaalenbreite 0,005—0,0065 mm. 
Durham in England. Im Karischen Meere selten. Taf. V, Fig. 103 ””/, aus dem Ka- 
rischen Meere. 


N. Kolaczeckii GrRuN. Von N. lanceolata durch schmälere Schaalen und die an 
Pleurosigma angulatum erinnernde Structur verschieden (S. Micr. Journal 1877). Hon- 
duras, Sädsee. 


N. subtilis Grus. (Synedra subtilis KG.?, N. tenuis Eurenst. Typ. No. 25! nec 
W. SmitH). Eine nahe mit N. Palea verwandte Art, welche sich von dieser nur durch 
meistens etwas grössere Gestalt und die allmälig gegen die Enden hin verschmälerten 
schmal lanzettlichen Schaalen unterscheidet. 


var. genuina. Bis 0,095 mm. lang und bis 0,006 mm. breit, Schaalen schmal lan- 
zettlich, bis 0,0045 mm. breit. Kielpunkte 11—13 in 0,01 mm., die mittelsten beiden 
meistens etwas entfernter wie die äbrigen, Querstreifen circa 32 in 0,01 mm. Nicht 
selten in sässem Wasser. 


var. paleacea Grus. Kleiner und schmäler, mit 12—14 Kielpunkten in 0,01 mm., 
und zarterer Querstreifung. Länge 0,025—0,055 mm. Schaalenbreite 0,003—0,004 mm. 
Nicht selten. 


N. intermedia HaAntzscH. Unterscheidet sich von N. subtilis durch stärkere Quer- 
streifung und mehr linear-lanzettliche Schaalen. Frusteln linear-lanzettlich mit abgerun- 
deten Enden, seltener so legend, dass sie sehr schmal linear erscheinen. Kielpunkte 8—9, 


96 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


Querstreifen 24 in 0,01 mm. Länge 0,075—0,085, Schaalenbreite 0,0045—0,005 mm. 
Dresden. 


N. Heufleriana Grus. Schaalen schmal linear, oft schwach bogenförmig mit vor- 
gezogenen fast kopfförmigen Spitzen. Ganze Frusteln je nach der Lage linear mit etwas 
verdickten Enden oder linear mit verdinnten Enden. Kielpunkte circa 10 in 0,01 mm., 
die mittelsten beiden etwas entfernter wie die äubrigen, Querstreifen 20—21 in 0,01 mm. 
Länge 0,075—0,09 mm., Schaalenbreite 0,005—0,0055 mm. Kufstein, Attersee. Hat 
Aehnlichkeit mit einer Hantzschia, da aber die Kielpunkte bei manchen Schaalen auch 
auf der convexen Beite liegen, haben wir es wohl sicher mit einer Nitzschia zu thun. 

N. gracilis HAnTtzscH. Aehnlich der vorigen, die Schaalen sind aber immer ge- 
rade, und die Enden viel länger vorgezogen. Kielpunkte circa 12 in 0,01 mm. Quer- 
streifen sehr zart. Länge 0,06—0,11 mm., Schaalenbreite circa 0,004 mm. Dresden, 
Triest. 

N. amplucephala Grus. Schaalen linear oder linearlanzettlich mit länger oder 
kärzer vorgezogenen am Ende kopfförmig verdickten Spitzen. Kielpunkte 14—15, 
Querstreifen 30 in 0,01 mm. Länge 0,021—0,035 mm., selten bis 0,075 mm. Schaalen- 
breite 0,003—0,0033 mm. In Salpa spinosa aus der Säödsee. Micr. Journal 1880. vol. 
III. Taf.: XII, Fig. 9. 


N. nmierocephala Grus. Sehr klein, mit linearen Schaalen mit kurz kopfförmig 
vorgezogenen Spitzen. Kielpunkte 12—13 in 0,01 mm., Querstreifen iäber 33 in 0,01 
mm. Länge 0,009—0,014 mm., Schaalenbreite circa 0,003 mm. Riesenthal bei Berlin. 
(Häufig in CzrevE u. Mörrer Diat. No. 139). Belgien. 


N. Palea W. Sv. (Synedra Palea KG. S. Fusidium KG. partim). Sehr ähnlich der 
N. subtilis, aber mit mehr linear-lanzettlichen, an den Enden kurz vorgezogenen meist 
kärzeren Schaalen. Kielpunkte circa 12 in 0,01 mm. Querstreifen 33 bis äber 36 
in 0,01 mm. Länge 0,025—0,065 mm., Schaalenbreite 0,004—0,005 mm. Ganze Fru- 
steln meist linear-lanzettlich, je nach der Lage mit abgestumpften oder abgerundeten 
Enden. Sehr häufig. 

var. debilis (KG.) Grus. (Synedra debilis KeG.!) Schaalen etwas sechmäler, 0,003 
—0,004 mm. breit, sonst ebenso. 

var. tropica? Grun. Kielpunkte 10, Querstreifen 30 in 0,01 mm., sonst ganz wie 
N. Palea. Purus River, Sudamerika. 


N. minuta BreiscH. Ist von N. Palea nicht zu unterscheiden. Die Originalexem- 
plare von Strehlen sind (,022—0,035 mm. lang, haben 10—12 Kielpunkte in 0,01 mm., 
und ebenso zarte Querstreifen wie andere kleine Formen von N. palea. (Synedra Palea 
var. minor KG.!) 


N. Kitzingiana Hirse. Steht der N. Palea ebenfalls sehr mnahe ist aber meist 
kleiner und hat engere Kielpunkte (14'/,—16 in 0,01 mm.). Schaalen lanzettlich mit 
vorgezogen Spitzen, 0,015—0,025 mm. lang und 0,004—-0,005 mm. breit. Querstreifen 
schr zart. Hierher gehört schwerlich Syn. parvula, wie HirsE glaubt. Häufig in sässem 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |Z. N:O 2. 97 
e 


Wasser. Auch im brackischen Wasser der Meereskästen finden sich hierher gehörige 
Formen, z. B. bei Kiel und bei Lysekil. Die Exemplare von letzterem Standorte haben 
18 Kielpunkte in 0,01 mm. und sind 0,014—0,024 mm. lang. Eine nur bis 0,013 mm. 
lange Form, mit 18 Kielpunkten in 0,01 mm. und äusserst zarten Querstreifen, welche 
als var. exilis bezeichnet werden kann, sammelte KötzinG bei Nordhausen. 


Es reihen sich hier noch ein Paar Formen mit stärkeren Querstreifen an, welche 
ich vorläuvfig als Varietäten der N. Palea anfihre. 


var. fonticola GrRuN. Gestalt sehr ähnlich wie letzterer, Kielpunkte 14—15 in 0,01 
mm. Querstreifen 28—30 in 0,01 mm. Schaalen 0,011—0,028 mm. lang, 0,0035— 
0,004 mm. breit. In mehreren Quellen von Radegund und in einem Fischbehälter von 
Kremsmänster. 


var. perminuta GRUN. Schaalen linear-lanzettlich mit keilförmigen Enden, 0,0025 
—0,0032 mm. breit. Kielpunkte 11—13 in 0,001 mm., Querstreifen 28—31 in 0,01 
mm. Falaise, Belgien. 


var. Romana GRUN. Längere Formen gleichen der N. Palea, kärzere sind meist 
von mehr lanzettlichem Umriss. Schaalen 0,022—0,033 mm. lang, 0,004—0.005 mm. 
breit, Kielpunkte 9!'/,—11"/; in 0,01 mm., Querstreifen 23—24 in 0,01 mm. Ganze 
Frusteln sind je nach der Lage lanzettlich oder linear länglich, in letzterer Lage biegt 
sich die Reihe der Kielpunkte an den Enden oft etwas nach Innen, so dass die Fru- 
steln entfernt an N. spathulata erinnern. In einem Springbrunnenbassin am Monte 
Pincio in Rom. Eine ähnliche Form mit 8 Kielpunkten und 24—25 Querstreifen auf 
den Samoa Inseln. Der Structur nach steht diese Art den kleinen Varietäten der N. 
Hantzschiana am nächsten, und ist vielleicht besser dort einzureihen. Sie hat aber 
mehr lanzettliche Schaalen mit spitzen vorgezogenen Enden. 


N. tubicola Grus. Steht der N. Palea ziemlich nahe und unterscheidet sich 
hauptsächlich uur durch etwas entferntere, gröbere Kielpunkte (7—538 in 0,01 mm.), von 
denen die mittelsten zwei entfernter wie die iäbrigen stehen. Querstreifen sehr zart. 
Schaalen linear lanzettlich, mit vorgezogenen Enden 0,027—0,047 mm. lang, 0,0045— 
0,005 mm. breit, Frusteln je nach der Lage lanzettlich mit vorgezogenen Enden oder 
linear mit allmälig verdinnten Enden. Oft in grosser Menge in der Scheide von Schi- 
zonema Grevillei (Sonderburg). 


N. communis RABENHORST. Schaalen länglich mit etwas vorgezogenen abgerundeten 
Enden. Die ganzen Frusteln liegen meist auf der breiteren, gegen die abgestutzten 
Enden etwas verschmälerten Seite, seltener so dass die schmälere lanzettliche sichtbar 
wird. Kielpunkte circa 10, Querstreifen circa 30 in 0,01 mm. Länge 0,023—0,033 mm., 
Frustelbreite bis 0,008 mm., Schaalenbreite 0,005 mm. Nicht selten in sässem Wasser. 


var. abbreviata GRUN. Schaalen 0,006—0,013 mm. lang, 0,0026—0,0031 mm. breit. 
Kielpunkte 12—14, Querstreifen 30 in 0,01 mm. Antwerpen. Sehr ähnlich der stärker 
gestreiften inconspicua. 


13 


K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 17. N:o 2. 


98 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 
J 


var.? obtusa GRUN. (Synedra parvula KG. partim!) Schaalen linear, mit etwas vor- 
gezogenen, breit abgestumpften Enden, 0,02—0,03 mm. lang, 0,0045—0,005 mm. breit. 
Kielpunkte 10—12, Querstreifen circa 33—36 in 0,01 mm. Nicht selten. 


N. amplubia GRUS. Mit dieser Art beginnt eine Reihe stärker gestreifter Formen, 
welche hinsichtlich der Gestalt mit den zarter gestreiften in vielfachem Zusammenhange 
stehen, und bei denen weitere Untersuchungen lehren missen, in welcher Weise sie als 
Varietäten und Uebergangsformen zusammengehören. N. amphibia hat länglich lineare 
oder kärzere fast lanzettförmige Schaalen mit schwach vorgezogenen abgerundeten En- 
den. Kielpunkte 7—8'/2, Querstreifen 16—17 in 0,01 mm. Länge 0,02—0,045 mm., 
Schaalenbreite 0,004—0,005 mm. Häufig in sässem Wasser. (Denticula decipiens 
ARNOTT!) 


N. amphibia var. acutvuscula. Schaalen lanzettlich mit spitzeren Enden. Kiel- 
punkte und Querstreifen wie bei N. amphibia, Schaalen 0,02-—0,04 mm. lang, 0,004— 
0,005 mim. breit. Fossil bei Ceyssat, lebend in Europa, America, Samoa Inseln. 


N. amphubia var.? fossilis GRUN. Länger und schmäler, mit 8—9 Kielpunkten 
und 19—20 Querstreifen in 0,01 mm. Länge 0,045—0,075 mm., Schaalenbreite 0,004 
mm. Frusteln 0,004—0,007 mm. breit, linear, gegen die Enden hin schwach verdimnt. 
Unterscheidet sich von der friher aufgeföhrten N. intermedia durch schmälere Schaalen 
und stärkere Querstreifung. Fossil bei Ceyssat. 


In Salpa spinosa aus der Sudsee findet sich ausser der oben angefirhrten N. am- 
phicephala eine ähnliche Form mit vorgezogenen aber kaum kopfförmig erweiterten 
Enden, 0,04—0,057 mm. lang, 0,003-—-0,005 mm. breit, mit 9—11 Kielpunkten und 18 
—22 Querstreifen in 0,01 mm., welche sich einstweilen hier als var. australis an- 
reihen lässt. 


N. Frustulum (K6.) Grus. (Synedra Frustulum KG.! Homeocladia Bulnheimiana 
RABENH.). Aehnlich der vorigen aber kärzer, mit 9—11 Kielpunkten und 20—22 Quer- 
streifen in 0,01 mm. Schaalen spitz lanzettlich, 0,02—0,04 mm. lang, 0,004—0,005 
mm. breit. Nicht selten in Salinen. Bildet nach RABENHORST gelatinöse Häute, diese 
bestehen aber zum allergrössten Theile aus einer sehr kleinen Navicula, welche ich N. 
Frustulum nenne. 


N. Liebetruthii GRUN. et RABENH. (N: perpusilla GRrRuN. nec RABENH.). Sehr schmal 
und spitz lanzettlich. Kielpunkte circa 12, Querstreifen cirea 24 in 0,01 mm. Länge 
0,011—0,027 mm., Schaalenbreite 0,002—0,003 mm. <:Corfu, Miramar, : Marseille, 
Breydon etc. Im Meere bei Cayenne kommt eine kleine Form mit stumpferen Schaalen- 
enden vor, mit 15 Kielpunkten und 30 Querstreifen in 0,01 mm., die als var. mimuscula 
bezeichnet werden kann. 


N. Frauenfelditz Grus. (Bacillaria Frauenfeldii GruN.). Schaalen linear, oder linear 
lanzettlich, mit etwas vorgezogenen abgerundeten Enden. Kielpunkte 7, Querstreifen 
15'/; in 0,01 mm. Länge 0,04—0,068 mm., Schaalenbreite circa 0,005 mm. Bildet oft 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Å7. N:o 2. 99 


kurze Bänder, was auch bei mehreren Formen der nächsten Art vorkommt. Nahe 
verwandt mit N. amphibia und wohl nur eine längere Form darselben. Taiti. 


N. Hanteschiana RABEsE. (Hedwigia 1860). Schaalen linear mit keilförmig vor- 
gezogenen, abgerundeten Enden, Frusteln je nach der Lage ähnlich oder linear mit 
bisweilen schwach verengter Mitte. Kielpunkte 8—9 in 0,01 mm., die mittelsten beiden 
meist entfernter wie die iöbrigen, Querstreifen 24 in 0.01 mm. Länge 0,03—0,046 mm. 
Schaalenbreite 0,004—0,0043 mm. 


N. Hantzsehiana var. glacialis Grus. Schaalen mit etwas stumpferen Enden, 
Kielpunkte sehr gross, 7 (—8) in 0,01 mm., Querstreifen 22—24 in 0,01 mm. Frusteln 
in der Mitte schwach verengt, oft kurze Bänder bildend. Länge 0,032—0,038 mm., 
Schaalenbreite 0,004 mm. Hochjochferner, Visdalen, Taberg. 


N. perpusilla RABEN. Ist von N. Hantzschiana nur sehr wenig durch etwas klei- 
nere Gestalt, kleinere und etwas engere Kielpunkte (10—12 in 0,01 mm.) verschieden. 
Querstreifen 24 in 0,01 mm. Länge 0,014—0,043 mm., Schaalenbreite 0,0035—0,004 
mm. Schaalen stumpfer und spitzer, Frusteln bisweilen in kurzen Bändern. Sehr ver- 
breitet. Hierher gehörige Formen habe ich als N. minutissima SMITH bestimmt gesehen. 


N. inconspicua Grus. Ist die kleinste der mit N: Hantzschiana verwandten Formen 
und schliesst sich direct an die kleinsten Exemplare von N. perpusilla an. Kielpunkte 
cirea 12, Querstreifen 24 in 0,01 mm. Länge 0,006—0,020 mm., Schaalenbreite 0,003 
—0,004 mm. 


N. arecuata GreG. Ist mir nicht genögend bekannt, und bildet vielleicht eine eigene 
Gruppe. An dieselbe reihen sich folgende zwei characteristische tropische Arten: 


N. Senegalensis Grus. Schaalen linear länglich mit flacher oder schwach concaver 
Bauchseite, etwas concavem Räcken und breiten stumpfen vorgezogenen Enden. Ricken 
oft in der Mitte etwas eingedräckt. Kielpunkte 7—38 in 0,01 mm., die mittelsten bei- 
den etwas entfernter wie die öbrigen, Querstreifen punktirt, 20'/; in 0,01 mm. Fru- 
steln breit linear, je nach der Lage gerade oder sehr schwach gekräummt. Länge 0,098 
—0.138 mm., Breite 0,017—0,023 mm., Schaalenbreite 0,01—0,013 mm. Kiel excen- 
trisch, aber weniger wie bei den Arten der letzten Gruppe. Senegal leg. PERROTET. 
Micr. Journ. 1880 PI. XII, Fig. 12. 


N. Stoliczckiana GRuN. Schaalen linear lanzettlich, kaum merklich gebogen, vor 
den breit abgestumpften Enden eingeschnäört. Kielpunkte auf der convexeren Schaalen- 
selte, 2—-3 in 0,01 mm., in der Hauptansicht ganzer Frusteln Längsstriche bildend, 
Querstreifen fast glatt, 18—19 in 0,01 mm. Frusteln breit linear. In Thermen Öst- 
indiens. Leg. STOLIZKA. 


100 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


Gruppe: Nitzschiella RABENHORST. 


Schaalen mit excentrischem Kiele und lang vorgezogenen Spitzen, 


a) Kielpunkte deutlicher wie die Querstreifen. 


Sämmtliche Arten dieser Gruppe stehen in so innigem Zusammenhange, dass eine 
specifisehe Trennung auf die grössten Schwierigkeiten stösst. 


N. longissima (BreB.) Rarrs. (N. birostrata W. Sm.). Smitt giebt die Länge 
dieser Art mit 0,2—0,43 mm. an. Ich habe sie bis 0,5 mm. lang beobachtet, während 
schmale Zwergformen bisweilen nur 0,12 mm. lang werden. Die Schaalenbreite sehwankt 
von 0,004 bis 0,008 mm., die Zahl der Kielpunkte in 0,01 mm. von 6—12. Die eigent- 
liche Querstreifung ist selbst bei grösseren Exemplaren schwer sichtbar, es treten aber 
oft in geradem Lichte mattere in doppelter Entfernung stehende Streifen (circa 16 in 
0,01 mm.) auf. 


N. ventricosa Kittos. Sehr ähnlich der vorigen Art, und ebenfalls in ähnlicher 
Weise in Hinsiche der Grösse variirend, die Kielpunkte sind aber theilweise in iöber die 
ganze Schaale laufende Rippen verlängert. Bei einem 0,65 mm. langen und 0,02 mm. 
breiten Exemplare von Honkong zäblte ich 26—27 Querstreifen und 3—7 Rippen in 
0,01 mm. Kärzere (bis 0,1 mm. lange und 0,009 mm. breite) Exemplare von anderen 
Standorten haben viel zartere Querstreifen und 6—-10 Rippen in 0,01 mm. Die mit- 
telsten Kielpunkte stehen wie bei der vorigen und bei den nächsten Arten entfernter 
wie die iäbrigen, und haben oft einen ziemlich deutlichen kleinen Mittelknoten zwischen 
sich. Scheint durch allmälig matter werdende Rippen in die vorige Art iäberzugehen. 


N. longissima var. reversa GRuN. Unterscheidet sich von N. longissima nur durch die 
in entgegengesetzter Richtung mehr oder weniger gebogenen Hörner, und meist kleinere 
Gestalt. Länge 0,07—0,20 mm. Dass hierher N. reversa W. Sm. gehört, glaube ich 
nicht, da SMITH seiner Art unsichtbare Kielpunkte und 19 undeutliche Querstreifen in 
in 0,01 mm. zuschreibt, was ungefähr auf meine N. rostrata passt, welehe jedoch in 
derselben Richtung gebogene Hörner hat. Sehr häufig im Meere, kleine Formen finden 
sich auch in Salinen des Binnenlandes z. B. bei Schönebeck. 


N. longissima var. Chinensis Grus. Lanzettlicher Mitteltheil länger und allmäliger 
in die Hörner ibergehend, welche schwach in verschiedener Richtung gebogen sind. 
Eim grosses Exemplar von Hongkong ist 0,435 mm. lang, 0,01 mm. lang, 0,01 mm. 
breit und hat 5—6 Kielpunkte nnd 23 sehr deutliche Querstreifen in 0,01 mm. Exem- 
plare von anderen Standorten sind kleiner und viel zarter gestreift. 


N. longissima var. undulata Grus. Mit wellig gebogenen Hörnern. Variirt in 
Hinsicht der Grösse fast ebenso wie N. longissima, ausserdem ist die wellige Biegung 
und die Richtung der Hörner sehr veränderlich. Triest, Taiti, Samoa Inseln. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o 2. 101 


N. (longissima var.?) curvirostris CLevE. 0,35 mm. lang mit in derselben Rich- 
tung gebogenen Hörnern. Kielpunkte 5 in 0,01 mm., Querstreifen sehr zart. St. Bar- 
tholomei, selten. Kann als Varität der N. longissima mit einseitig gebogenen Hörnern 
oder als grosse Form der nächsten Art aufgefasst werden. 


N. Clostertum W. Sm. Unterscheidet sich von N. longissima durch die nach ein 
und derselben Richtung hin gebogenen Hörner, es kommen jedoch Exemplare mit ge- 
raden und in verschiedener Richtung gebogenen Hörner vor; erstere sind von kleinen 
Formen der N. longissima und letztere von der var. reversa nicht zu unterscheiden. 
Länge 0,032—0,26 mm.! Bei sehr langen Exemplaren sind die Hörner an den Spitzen 

Oo > ) o 
bisweilen wieder etwas zuröckgekräummt (z. B. in EULENSTEIN Typen No. 27, zweite Auf- 
Oo , 
lage; No. 27 der ersten Auflage ist meine N. rostrata). Sehr häufig und bisweilen in 


ungeheurer Masse auftretend. 


N. acicularis W. Sm. Unterscheidet sich von den kleinsten Formen der N. lon- 
gissima nur durch ihr Vorkommen in siässem Wasser und kärzere Hörner (deren Länge 
äbrigens auch sehr variabel ist). Kielpunkte circa 18 in 0,01 mm. Querstreifen von 
mir selbst mit dem '/,;” Oel Immersionssysteme von ZrEriss nur am Rande andeutungs- 
weise gesehen. Verschiedene fröhere Angaben iber dieselben muss ich bezweifeln. Im 
Karischen Meere findet sich eine etwas schlankere Form mit 14 Kielpunkten in 0,01 
min., welche sich kleinen Formen der N. longissima nähert. Taf. V, Fig. 102 ”/. 


var. closterioides GrRuNn. Mit mehr oder weniger einseitig gebogenen Hörnern. 


In sässem Wasser, selten. 


b) Querstreifen deutlicher wie die Kielpunkte. 


N. rostrata Grus. Aehnlich der N. Closterium, mit theils geraden, theils nach 
eimer Seite hin gebogenen Hörnern, unsichtbaren Kielpunkten und 20 bis 26 Quer- 
streifen in 0,01 mm. Länge 0,06—0,14 mm., Breite 0,004—0,009 mm. (N. Closterium 
in EULENSTEIN Typen No. 27, erste Auflage). MHierher gehört vielleicht die mir unbe- 
kannte Art N. reversa W. Sm. als Form mit in entgegengesetzter Richtung gebogenen 
Hörnern. 


N. Lorenziana Grus. Schaalen lang und schmal lanzettlich mit langen vorgezo- 
genen Spitzen, welche aber nicht so plötzlich wie bei den anderen Arten dieser Gruppe 
abgesetzt sind, so dass diese Art gewissermassen den Uebergang zwischen Nitzschiella 
und der Gruppe von N. Sigma vermittelt. Bei allen hierher gehörigen Formen sind 
die Querstreifen in der Mitte ziemlich stark, und werden gegen die Enden hin enger 
und zarter. 


var. genuina. Kielpunkte bis zu der äussersten Spitze der Schaale hin sehr deut- 
lich, 6—7 in 0,01 mm., die mittelsten beiden entfernter wie die ibrigen, Querstreifen 
in der Mitte 13'/,—14 in 0,01 mm., kurz vor den Enden circa 20 in 0,01 mm. Länge 
0,13—0,19 mm. Schaalenbreite 0,006—0,007 mm. In Salinen bei Triest nicht selten, 


102 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


bei Muggia auch in einem wahrscheinlich etwas salzigen Brunnen. Vereinzelt auch in 
einem Littoral-Zosteretum der Quarnero. 

var. subtilis. Kleiner und schmäler, mit 6—8 Kielpunkten und 17—19 Quer- 
streifen in der Mitte, Länge 0,065—0,16 mm., Schaalenbreite 0,0045—0,005 mm. Sa- 
linengräben von BSizziole bei Triest, Sonderburg. 

var. major. Schaalen bis 0,235 mm. lang und 0,009 mm. breit, mit 5—6 Kiel- 
pungten und 17 Querstreifen in 0,01 mm. in der Mitte. Honolulu. 

var.? Bartholomet. Schaalen an den Enden weniger verdinnt, wie bei den äbrigen 
Varietäten und dadurch noch mehr denen von N. Sigma ähnlich, 0,12—0,142 mm. 
lang und 0,0065—0,007 mm. breit. Kielpunkte 5—7 in 0,01 mm., die mittelsten bei- 
den kaum entfernter wie die öbrigen. Querstreifen deutlicher punktirt wie bei den 
äbrigen Varietäten, in der Mitte 13"/; in 0,01 mm., an den Enden 18—20. Insel St. 
Bartolomeo. 

var.? incurva (N. incurva Grun. in Kaspi See Algen). Klein, Schaalen 0,05—0,06 
mm. lang, 0,0045 mm. breit, häufiger wie bei anderen Formen so liegend, dass sie 
ganz gerade erscheinen. Kielpunkte 6—7 in 0,01 mm., mittelste Querstreifen 14"/; in 
0,01 mm., an den Enden 18—20. Zwischen Oscillarien an Hafenpfählen von ÖOstende. 
Aehnelt sehr manchen kleinen Formen der N. Sigma, ist aber gänzlich durch den Bau 
der Schaalen davon verschieden, und reiht sich eng an N. Lorenziana 

var.? incerta. Kielpunkte kaum sichtbar oder ganz fehlend. Schaalen sonst denen 
der var. genuina ähnlich, die Spitzen sind aber dänner und etwas schärfer vom Mittel- 
theil abgesetzt. Mittlere Querstreifen 12"/,—14'/; in 0,01 mim., gegen die Enden hin 
wie bet allen öbrigen Formen enger. Länge 0,13—0,185 mm., Schaalenbreite 0,0055 
mm. Quarnero, Campeche Bai. Hierher gehört N. reversa var... major GRUN. 1. c., 
schwerlich aber N. reversa W. SmitH's, deren Zeichnung noch schärfer vom Mitteltheil 
gesonderte an den Enden stärker gebogene Hörner aufweist. 


Gomphonitzschia GRUNOW. 


Da ich noch keine Uebergänge beobachtet habe, so kann ich diese Gattung, 
welche Gomphonema unter den Nitzschieen repräsentirt, aufrecht halten. 


G. Ungeri Grus. Ist schon fröher genögend beschrieben und abgebildet. Micr. 
Journ. 1880, P1. XIII, Fig. 17. 

G. Clevei GRUS. Diese grosse Art beobachtete ich bisher nur in Bruchstöcken, 
welche aber unzweifelhaft zusammengehören. Sie hat mindestens 0,3 mm. Länge, an 
"der Basis 0;,005 mm. und vor der keilförmigen Spitze 0,015 mm. breite Schaalen. Der 
Kiel liegt ziemlich nahe dem einen Schaalenrande. Kielpunkte sind nicht deutlich, die 
ganze Schaalenbreite ist aber von scharfen, bisweilen dichotomen Rippen (4'/:—8 in 
0,01 mm.) ähnlich wie bei Nitzschia epithemioides durchzogen, zwischen den zarte 
Punktreihen (24 in 0,01 mm.) stehen, deren Punkte noch zartere (öber 28 in 0,01 mm.) 
Längsstreifen bilden. Batavia, in einem von Prof. CrevE mitgetheilten Präparate sehr 
selten. Micr. Journ. 1880, P1. XIII, Fig. 11. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Å7. N:o 2. 103 


Hantzschia GRUNOW. 


Diese Gattung scheint Nitzschia mit den Epithemien zu verbinden, wegen der 
grossen Aehnlichkeit der Schaalen mit denen von Nitzschia föhre ich sie hier auf. Auch 
bei Hantzschia kommen Formen mit mehr oder weniger in Rippen verlängerten Kiel- 
"punkten vor, welche bei H. marina die ganze Schaalenbreite einnehmen. Die Entschei- 
dung ob eine Form zu Hantzschia oder Nitzschia gehört, ist nur bei ganzen Frusteln 
mögliech, und bei kleinen Formen oft sehr schwierig. Dass N. spectabilis auch vielleicht 
hierher gehört, habe ich schon fräher erwähnt. 


a) Mit kurzen Kielpunkten. 


H. amphiozys (ErBG.) Grus. (Eunotia EuBG., Nitzschia W. Sm.). Diese iäber die 
ganze Erde verbreitete, sowohl in säössem wie in salzigem Wasser vorkommende Art 
variirt sehr in Grösse und Gestalt der Schaalen sowie in Hinsicht der gröberen oder 
zarteren Structur. Ein Paar abweichende Formen sind die Folgenden. 


var. vivaz GrRuN. (N. vivax HaAntzscH nec W. SmitH). Länger, mit etwas stärker 
vorgezogenen Spitzen. Nicht selten in schwach salzigem Wasser. Die eigentliche N. 
vivax W. SmitH, öber die ich fräöher gesprochen habe, ist eine ganz andere Art. 

var. amphilepta Grus. (Eunotia amphilepta EmBG.?). Schaalen schmal mit ziem- 
lich lang vorgezogenen dinnen Spitzen. Schaalen 0,05—0,10 mm. lang, 0,005—0,007 
mm. breit, Kielpunkte 6—8 in 0,01 mm., Querstreifen 12—16 in 0,01 mm. Bengalen. 
Häuvufig. Micr. Journ. 1880, P1. XII, Fig. 8. 

var. capitellata GRUS. Eine ähnliche Form mit kopfförmig verdickten Enden. 
Bengalen. 


var.? rupestris GRUN. Schaalen mit sehr concaver Bauchseite, so dass sie oft in 
der Mitte etwas verdännt sind, Enden stumpf vorgezogen. Kielpunkte 5—6, Quer- 
streifen 11—12"/; in 0,01 mm. Schaalen 0,12—0,135 mm. lang, 0,0125—0,013 mm. 
breit. Auf iberrieselten Felsen am Walchsee. Eine in der Mitte noch stärker verengte 
Form von ähnlichen Dimensionen in brackisehem Wasser bei Newcastle. Alle bisher 
aufgefihrten Formen haben stark punktirte Querstreifen. 


var.? Capensis GRUN. Schaalen kurz und breit, sehwach gebogen, mit stumpf vor- 
gezogenen fast keilförmigen Enden. Kielpunkte 4—7 in 0,01 mm., kurze Querstriche 
bildend, Mittelknoten sehr deutlich, Querstreifen fast glatt, 13—17 in 0,01 mm. Im 
Algoa Bay Guano. 


var.? Californmica Grus. Länger und schmaler, Schaalen 0,086—0,155 mm. lang, 
0,01—0.011 mm. breit, Kielpunkte 7—8 in 0,01 mm., Querstreifen sehr zart punktirt, 
15—17 in 0,01 mm. St. Francisco, in sässem Wasser. 


var.? Brasiliensis Grus. Schaalen fast linear, 0,086 mm. lang, 0,011 mm. brett, 
an den Enden keilförmig mit kopfförmigen, abgestumpften nach oben gerichteten Spitzen. 


104 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


Kielpunkte 7—8, Querstreifen 21 in 0,01 mm., zart punktirt. Purus River, Sid- 
Amerika. 

H. Weiprechtii GRuN. Schaalen halbirt lanzettförmig, mit deutlichen Mittelknoten, 
gerader Bauchseite und verdinnten, vorgezogenen Enden, 0,055—0,075 mm. lang, 0,006 
—0,007 mm. breit. Kielpunkte 9—11 in 0,01 mm., Querstreifen 33—35 in 0,01 mm. 
Frusteln schmal. Häufig in einer Aufsammlung der Oesterreichischen Arktischen Ex- 
pedition von der unteren Seite eines Eisstiuckes in 74” 48'4" n. Br. und 54? 52' 8" ö. L. 
Eine sehr ähnliche Form mit 0,055 mm. langen, 0,004—0,0045 mm. breiten Schaalen, 
mit 8—9 Kielpunkten und 27—28 Querstreifen in 0,01 mm. fand ich einzeln zwischen 
Diatomeen aus der Mändung der Somme (leg. Petit). Sie hat keinen deutlichen Mittel- 
knoten und nenne ich dieselbe vorläufig Nitzschia Petitiana. (Verwandt mit Nitzschia 
vivax W. SwM.?) 


IT. elongata (HANTZscH) Grun. (Nitzschia HAntzscH, Eunotia Diane EmBG.?) Bis 
0,3 mm. lang, mit 7—8 Kielpunkten und 16—18 Querstreifen in 0,01 mm. In sässem 
Wasser seltner z. B. bei Dresden. Fossil von Rosenberg, Lough Mourne, Neu Seeland 
ete. Geht durch käörzere Formen in H. amphioxys ibder. 


H.? amphoroides Grus. Frusteln breit linear, bisweilen in der Mitte schwach 
verengt, mit breiter zartlängsstreifiger Membran. Kielpunkte 9—10 in 0,01 mm., die 
mittelsten beiden entfernter wie die ibrigen mit deutlichem Centralknoten zwischen 
ihnen, Querstreifen sehr zart. Schaalen, wie es scheint, halbirt lanzettlich, mit dem 
geraden Rande genäherten Kiele. Länge 0,026—0,046 mm., Breite 0,012—0,022 mm. 
Ilfracombe zwischen grösseren und kleineren Formen von Nitzschia lanceolata. ARNOTT 
hält diese Art för identisch mit N. incrustans GRUN., welche aber durch stärkere Kiel- 
punkte und den Mangel jeder Spur eines Centralknotens davon verschieden ist. Ich 
habe diese interessante kleine Form, welche vielleicht mit irgend einer anderen Art 
auf ähnliche Weise wie N. incrustans mit N. lanceolata zusammenhängen mag, erst von 
einer Localität beobachtet, ohne zu genigenden Schaalenansichten gelangt zu sein, und 
empfehle sie weiterer Beobachtung. 


a) Kielpunkte auf einer Strecke in die Schaalen hinein verlängert. 


N. virgata Rorer. Unterscheidet sich nur dureh obiges ziemlichen Schwankungen 
unterworfene Merkmal von N. amphioxys, und variirt ebenfalls bedeutend in Hinsicht 
der Gestalt und Grösse. FEinige sich hier anreihende Arten oder Varietäten sind: 


var.? borealis GRUN. Schaalen linear, kaum gebogen mit stumpfen vorgezogenen 
Spitzen, 0,051 mm. lang, 0,009 mm. breit, Rippen halb so lang wie die Schaalenbreite, 
4—5 in 0,01 mm., Querstreifen zart punktirt, 14 in 0,71 mm. Jamal. Selten. Taf. 
VI, Fig. 110, ”/,. 


var.? Kariana CL. et GrunN. Schaalen mit flachem oder etwas convexem Räcken 
und concavem Bauche, in der Mitte meist etwas schmäler wie vor den keilförmigen 
Enden, 0,074—0,09 mm. lang, 0.014 mm. breit, (in der Mitte 0,011—0,013 mm.). Rip- 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 7. N:o 2. 1053 


pen die halbe Schaalenbreite erreichend oder etwas länger, 3—5(—6) in 0,01 mm., 
Querstreifen punktirt, 11—12 in 0,01 mm. Karisches Meer nicht selten. Taf. VTI, 
ING OD AN 


var.? Wittu Grus. Sehr ähnlich der vorigen, die Schaalen sind aber schmäler, 
0.076 mm. lang, vor den Enden 0,01 mm. und in der Mitte 0,008 mm. breit, Spitzen 
abgerundet, auf der convexen Schaalenseite etwas vorgezogen. Kielpunkte 4—5 in 0,01 
mim., die mittleren kurz, gegen die Enden hin etwas mehr in die Schaale hincin ver- 
längert; punktirte Querstreifen 10'/, in 0,01 mm. Westindien. Micr. Journ. 1880, PI. 
. XIII, Fig. 13. 


Gruppe: Pseudo-Epithemia. 
Rippen iäber die ganze Schaalenbreite verlaufend. 


H. marina (DonkKin) Grus. (Epithemia marina DOoNKIN, nach ÅARNOTT identisch 
mit Epithemia Radula BréB. und Nitzschia Radula W. SmitH). Nicht selten an san- 
digen Meereskisten. 


SYNEDREAE. 
Synedra EHRENBERG. 


Gruppe: Affines. 


Mit kurzen Querstreifen und breiter glatter Mitte. 


S. tabulata Ka. Diese Art, welche bis 0,008 mm. breite Schaalen und 9—11 
Querstreifen in 0,01 mm. hat, geht durch zahlreiche Uebergangsformen vollständig in 
die nächste öber. Unter den Diatomeen von Finnmark ist eine etwas schmälere Form 
häufig, die als var. angusta bezeichnet werden kann, mit bis 0,18 mm. langen und 0,006 
—0,0065 mm. breiten Schaalen und 9'/.—10 kurzen Querstreifen in 0,01 mm. 


S. affinis KG. Originalexemplare von Triest haben 0,005—0,006 mm. breite 
Schaalen mit 12';/; Querstreifen in 0,01 mm., welche länger oder käörzer sind und bis- 
weilen nur einen ziemlich schmalen glatten Raum zwischen sich freilassen. Unter den 
vielen Varietäten, dessen Streifenzahl in 0,01 mm. bis auf 18 steigt, erwähne ich hier 
nur die folgende: 


var. delicatula Grus. Schaalen 0,06—0,11 mm. lang, 0,0035—0,004 mm. breit; 
Querstreifen kurz, 12—13 in 0,01 mm. Häufig an der Kiäste von Finnmark. Taf. VI, 
Dies IG 


S. fasciculata KG. Schaalen bis 0,0065 mm. breit, Querstreifen 12—13 in 0,01 mm., 
ziemlich lang und nur eimen schmalen linear lanzettlichen glatten Raum freilassend. 


K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 17. N:o 2, 14 


106 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


Finnmark. Taf. VI, Fig. 114 ”/,. Originalexemplare von S. fasciculata KG. sind 
0,031—0,07 mm. lang. 


S. parva KG. Nicht selten an der Kiäste von Finnmark in sehr kleinen Formen. 

var. major. Schaalen bis 0,07 mm. lang und 0,005 mm. breit, mit 21 Quer- 
streifen in 0,01 mm. An der Kiste von Finnmark. Taf. VI, Fig. 117 ””/,. (Synedra 
gracilis KG. partim!) 

S. mtzscehioides Grus. Eine sehr kleine der in den Novara Algen beschriebenen 
Varietät »minor» sich nähernde Form selten im Karischen Meere. 


S. Kamtschatica Grus. Die Originalexemplare von Kamtschatka sind bis 0,008 
mm. breit, und haben 12—13 sehr kurze Querstreifen in 0,01 mm., welche auf einer 
ziemlich langen Strecke in der Mitte fehlen. Exemplare von Spitzbergen sowie manche 
von Finnmark sind sehr ähnlich, am letzteren Fundorte variirt diese Art aber in einer 
Weise, dass die extremsten Formen gar keine Aehnlichkeit mit einander haben, wäh- 
rend eime lange Reihe von Uebergangsformen, aus denen ich nur einige herausheben will, 
den Zusammenhang klar machen. 


var. minor. Schaalen 0,006—0,008 mm. breit, mit 16—17 sehr kurzen Quer- 
streifen in 0,01 mm. Finnmark. 


var. intermedia. Schaalen 0,007—0,008 mm. breit, Querstreifen etwas länger, 15 
—16 in 0,01 mm. Finnmark. ”Taf. VI, Fig. 111 ””/. 


var. Kjellmani OL. et GRUS. Schaalen 0,009—0,010 mm. breit, bis 0,28 mm. 
lang, Querstreifen noch etwas länger, 16—18 in 0,01 mm. Finnmark, häufig. Taf. VI. 
Bie NO OG 

var. connectens. Aehnlich der vorigen, die Querstreifen fehlen in der Mitte aber 
nur auf einer Seite. Finnmark. 


var. Finnmarchica Cr. et GRUN. Querstreifen 18—20 in 0,01 mm., oft noch 
etwas länger wie bei der var. Kjellmani aber auch kärzer, in der Mitte gar nicht unter- 
brochen oder nur so wenig verkärzt, dass sie einen kleinen länglichen Raum freilassen. 
Wird bis 0,40 mm. lang und 0,01 mm. breit, kommt aber auch viel kärzer und nur 
0,08 mm. breit vor. Finnmark. Taf. VI, Fig. 113 ””/. 


Das Studium der hier beschriebenen Formen ist höchst lehrreich, und zeigt, was 
aus einer Art werden kann, wenn sie unter gewissen Umständen zu variiren beginnt. 
Interessant ist dabei speciell, dass die längsten Formen hier die am zartesten ge- 
streiften sind. 


S. filiformis Grus. Klein, sehr schmal linear-lanzettlich, 0,082—0,087 mm. lang, 
0,002 mm. breit. Querstreifen (bei in Balsam liegenden Exemplaren) matt, nur am 
Rande sichtbar, circa 24 in 0,01 mm. Hat Aehnlichkeit mit S. tenera W. Sm. (S. ra- 
dians K6.), ist aber schmäler und zarter gestreift wie die kleinsten Formen dieser Art, 
bei welcher ich auch immer etwas längere Querstreifen beobachtete. Finnmark, Kaa- 
jord. Ia VIL Eic. LIG 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |7. N:0O 2. 107 


Gruppe: Ulnze. 
Querstreifen durch eine schmale glatte Mittellinie getrennt. 


S. Goulardi BREBISSON in HUitteris. Schaalen in der Mitte etwas verengt, an den 
Enden zugespitzt, 0,057—0,080 mm. lang, 0,009 mm. breit, in der Mitte 0,008 mm., 
Querstreifen 10'/> in 0,01 mm., an den Enden schwach radial in der Mitte auf einem 
fast quadratischen Raume sehr matt (bei schwacher Vergrösserung fehlend). Buenos 
Ayres, Portorico, Kamtschatka, Jenissey. Taf. VI, Fig. 119 ””/,. 


S. gracilis GRUS. (nec KG.) 1. c. var. septentrionalis Grus. Klein, Schaalen schmal 
linear lanzettlich, mit abgerundeten Enden, 0,045—0,065 mm. lang, 0,004—0,0045 mm. 
breit. Querstreifen 13 in 0,01 mm. Maasö, häufig. Taf. VI, Fig. 118 ””/,. Nähert 
sich durch stärkere Streifung der N. investiens W. Sm., welche nach Smitt 0,013— 
0,032 mm. lang, 0,0036 mm. breit ist und 10 Querstreifen in 0,01 mm. hat. Bei Lyse- 
kil sammelte CrevE eine kleine Synedra, welche 0,011—0,039 mm. lang und 0,0036-- 
0,0039 mm. breit ist und 12 Querstreifen in 0,01 mm. hat, mithin sich von P. in- 
vestiens nur durch etwas zartere Querstreifung unterscheidet. Unter dem Namen S. 
gracilis liegen verschiedene Dinge im Körtzing'schen Herbar, aber nicht die mir friöher 
abgebildete Form, fir welche ich den Namen S. commutata vorschlage. Sie ist nahe 
mit S. barbatula verwandt. 


Gruppe: Pulchellzxe. 


Aehnlich der vorigen Gruppe, in der Mitte aber mit einem ringförmigen Pseudo- 
nodulus. Die Arten dieser Gruppe verschwimmen so, dass es am besten ist, sie als 
Varietäten der S. pulchella aufzufihren. An der Köste von Finnmark finden sich For- 
men, welche sich theils der &S. Vertebra GRrEG., theils der ächten S. pulchella KG. 
nähern. 

S. pulchella var. minutissima (S. minutissima W. Sm. nec Ka.). 0,027—0,039 mm. 
lang mit 0,007-0,0075 mm. breiten Schaalen. Querstreifen 15—17 in 0,01 mm. Käiste 
von Tromsö, nicht selten. Taf. VI, Fig. 120 4. 

Die ächte S. Vaucherie nähert sich dieser Gruppe, hat aber meist einen ein- 
seitigen halbkreisförmigen Pseudonodulus. Länge von Originalexemplaren (Ke. Dec. 
Alg. aq. dul. 24) 0,025—-0,045 mm., Schaalenbreite 0,0037—0,004 mm., Querstreifen 12 
—13 in 0,01 mm. SS. parvula (Ka.?) Grus. (S. truncata Grev.?) ist vielleicht nur eine 
körzere Varietät der Syn. Vaucherize mit 16—17 Querstreifen, und ist wie diese oft sehr 
schwer von ähnlichen Staurosiren zu trennen. S. Smithii O'MzaARA (S. Vaucherie W. 
SM.) gehört zum Formenkreise der S. affinis. S. pulchella var. lanceolata O'MraraA ist 
obiger var. minutisstma ähnlich aber grösser. Ich erwähne hier noch eime sehr inter- 
essante Varietät der S. pulchella von Rathan. 


S. pulehella var. macrocephala Grus. Schaalen 0,135 mm. lang, in der Mitte 0,006 
mm. breit, gegen die Enden hin auf 0,0035 mm. verschmälert uud an der Spitze in 


108 P. 'T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


0,0007 mra. breite, runde Köpfe angeschwollen, Querstreifen 15 in 0,01 mm., Pseudo- 
nodulus breiter als lang. Rathan, unter anderen Varitäten der S. pulchella. 


Gruppe: Superb. 


Schaalen mit zwei seitlichen mehr oder weniger entwickelten Längsfurchen und 
meist undeutlicher Mittellinie. Die zu dieser Gruppe gehörige S. fulgens hat körnigen 
Zelleninhalt, und dies scheint auch bei den äbrigen Arten der Fall zu sein, so dass es 
besser sein därfte, diese auch sonst im Bau von den äbrigen Synedren sehr abweichen- 
den Arten zu einer eigenen Gattung zu erheben. Die Notaris hat die Synedra robusta, 
welche jedenfalls auch hierher gehört, Ardissonia genannt, und därfte dieser Name fir 
die ganze Gruppe beizubehalten sein. Mit Sicherheit däörfte hierher ausser Ardissonia 
robusta gehören: 


A. formosa (HANTZSCH), 

A. pulcherrima (FHANTZSCH), 

ÅA. superba (KG-), 

. Baculus (GREG.), 

. crystallina (K6.), 

» » var.? insignis GRUN., 
» » var.? bacillaris GRUN., 
A. decipiens CL. et GRUN., 

A. fulgens (KG.), 


» » var.? cornigera GRUN. 


SES 


Die letztere bildet den Uebergang zu den Toxarien (S. Hennedyana, undulata, 
undosa, Frauenfeldii), und ist nur die Frage, ob nicht vielleicht Ardissonia mit Toxa- 
rium BAILEY vereinigt werden muss. Es ist hierbei zu bedenken, dass die Abscheidung 
von Adissonia nicht nur durch die Verschiedenheit des Zelleninhaltes (einem Unter- 
scheidungsfactor von immer noch sehr zweifelhaftem Werthe) bedingt ist, sondern auch 
durch den sehr verschiedenen Bau der Schaalen. 


S. superba var. minor GRUS. Schaalen 0,16—0,18 mm. lang, 0,014—0,015 mm. 
breit, mit 10'/.—12 zartpunktirten Querstreifen in 0,01 mm. Finnmark, 


Thalassiothrix CÖLEVE et GRUNOW. 


Diese Gattung ist von Synedra durch die ungleiche Entwickelung beider Enden 
und die kurzen Stacheln auf den geflögelten Schaalenrändern verschieden. 


Th. longissima Cr. et Grus. (Synedra Thalassiothrix CL.). Diese längste aller be- 
kannten Diatomeen därfte noch im Karischen Meere oder an der Käste Finnmarks auf- 
gefunden werden, da sie sowohl in den nördlichen wie sädlichen Polarmeeren vorkommt. 
(CLEVE et MÖLLER Diatomeen No. 14 und 125). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. lZ7. N:O 2. 109 


Th. Frauenfeldii Grus. (Asterionella Frauenfeldii Grus. 1863, A. synedreformis 
GRBEVILLE 1865). Fast iberall gemeinschaftlich mit Cheetocereen. (CLEvE et MÖLLER, 
Diatomeen No. 145, 146). 


EUNOTIEZ. 
Eunotia EnBG. (incl. Himantidium EHBG.). 


EH. prerupta ExBG. var. laticeps Grus. Eine extreme Form der vielgestaltigen 
E. prerupta mit sehr breiten Enden und hochgewölbtem Riöcken, 0,0385 mm. lang und 
0,0127 mm. breit. Querstreifen dinn und zart punktirt, in der Mitte 7 in 0,01 mm., 
an den Enden enger. Matotschin, Karisches Meer, sehr selten. Taf. VII, Fig. 123 ”/. 


E. prerupta ist von E. Arcus oft nur schwierig durch breitere Gestalt, und be- 
sonders breiter abgestutzte Enden zu unterscheiden, und varturt wie diese mit zwei- 
buckligem Ricken. 


E. prerupta var. bidens Grus. (E. bigibba GreG. nec. Ka., E. bidens W. SmMItE 
ex parte). Sehr verbreitet, besonders in nordischen Aufsammlungen. Im Jenissey in 
verschiedenen Formen. 


ZE. Arcus (EHBG.?) W. Sm., welche ebenfalls mit einer var. bidens vorkommt, ist 
schmäler , wie E. prerupta und hat ebenfalls gerade oder so abgeschnittene Enden, dass 
die Schnittlinien gegen den concaven Theil der Schaale hin convergiren, während dass 
Entgegengesetzse bei der sonst sehr ähnlichen und ebenfalls bisweilen zweibuckligen 
PD. unetnata ExmBe. der Fall ist. Alle die hier besprochenen Formen gehen aber durch 
zahlreiche Uebergangsformen in eimander iber. 


EH. bigibba KG. Unterscheidet sich von zweibuckligen Formen der BE. prerupta 
nur durch körze Gestalt und höhere Buckeln. Im Jenissey selten. 


Die grosse Formenreihe der E. robusta hat meist mehr abgerundete Schaalen- 
enden, und eine damit parallel laufende Reihe der heissen Länder hat mehr spitz vor- 
gezogene Enden. Letztere, welche besonders in Bengalen häufig ist, nenne ich E. 
intermedia. 


110 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


II. COCCOCHROMATIC.E. 
FRAGILARIEZAE. 
Fragilaria LYNGBY. ex parte. 


Fragilaria arctica Grus. Schaalen länglich oder oval mit abgerundeten Enden. 
Mittellinie schwach angedeutet, Querstreifen 13 in 0,01 mm., am Rande stärkere Punkte 
bildend. Länge 0,019—0,025 mm., Breite 0,006 mm. Taf. VII, Fig. 124 ”"/. 

Von F. virescens durch an den Enden nicht, oder kaum vorgezogene Schaalen 
und gröbere entfernter stehende Streifung verschieden. Kommt bisweilen mit unvoll- 
ständig getheilten Frusteln (wie Odontidium anomalum etc.) vor. 


MERIDIONEZAE (keilformige Fragilarieen). 
Asterionella HAsSsSAL. 


(Ich kenne den Zelleninhalt dieser Gattung nicht, und weiss deshalb nicht, ob 
sie hierher gehört.) 


A. Kariana Grus. Frusteln von der Hauptseite keilförmig, gegen die Spitzen hin 
verdännt, dicht iöber der kurz keilförmigen Basis tief eingeschnitten, und in diesem 
Ausschnitte mit kurzen rundlichen sehr hyalinen Flägeln versehen. Länge 0,037—0,058 
mm., Breite 0,004—0,008 mm. Karisches Meer, hin und wieder. Taf. VI, Fig. 121 ”/. 

Stimmt nur mit A. notata GRUN. einigermassen iberein, ist wohl aber auch von 
dieser sicher verschieden. Querstreifen noch zarter wie bei A. notata. 


LICMOPHOREZAE (Keilförmige Tabellarie2e). 
Licmophora AG. (incl. Podosphenia und Rhipidophora KG.) 


L. Jiirgensii (KG.) Grus. var. Fimnnmarechica Grus. IL. Jörgensii ist durch die in 
der Hauptansicht wenig oder gar nicht geschweiften Scheidewände ausgezeichnet. Bei 
der Form von Maasö, die ich nur in wenigen Exemplaren beobachtete, sind sie ganz 
gerade. Länge 0,05—0,057 mm., Breite oben 0,022—0,032 mm. Querstreifen oben 23 
unten 27 in 0,01 mm. (während bei manchen anderen Arten die Streifen oben enger 
als unten sind). Maasö, selten. Taf. VII, Fig. 125 ””/,. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I7. N:O 2. 111 


BIDDULPHIE/E. 
Triceratium EHRENBERG. 


Sollte eigentlieh mit Biddulphia vereimigt werden, wovon mich einstweilen nur 
die Vermeidung der dadurech vermehrten Synonyme abhält. 


Tr. arcticum BRIGHTWELL. An diese Art schliesst sich ein grosser Formenkreis, 
weleher allmälig zu Tr. formosum BrIGHTWELL föhrt, und in welcher es schwer ist ein- 
zelne Formen als Arten oder Varietäten abzuscheiden. 


Tr. arcticum BRIGHTWELL genuinum. Structur der Schaale wie bei Coscinodiscus 
radiatus, die Cellen des Centrums nicht kleiner wie die ibrigen, Zellen fast glatt oder 
selten undeutlich punktirt, 3'/s—4 in 0,01 mm. Schaalengestalt sehr veränderlich mit 
convexen, concaven und geraden Seiten. 0,10 bis 0,30 mm, lang. HEULENSTEIN, Typen 
No. 12 von Vancoover Island, Spitzbergen, Finnmark nicht selten mit dem dazugehö- 
rigen Zygoceros Balena. 


var. Spitzbergensis GRUN. Zellen nach Innen kleiner und etwas lockerer stehend, 
und dann nach Aussen hin entschiedener radial und kleiner wie bei Tr. arcticum, von 
welchem sich die Form auf den ersten Blick ganz wesentlich unterscheidet. Zellen oft 
in radialer Richtung etwas länger wie breit, so dass circa 6 radiale Reihen auf 0,01 
mm. kommen, während in solcher Reihe 4—5 Zellen auf 0,01 mm. gehen. Bei man- 
chen oft sehr grossen Exemplaren stehen die Zellen auch noch enger. Spitzbergen mit 
- entsprechendem Zygoceros Balena. 


var. Neapolitana Grus. (Tr. arcticam Pedicino in RABENH. Algen Europ. 2229). 
Kleiner mit meist noch mehr gelockertem Centrum und 4'/,—5'/> Zellen in 0,01 mm. 
Seiten gerade oder sehr sechwach convex, 0,08—0,12 mm. lang. Vielleicht besser bei 
Tr. hybridum einzureihen. Adria, Neapel, Barcelona. 


var.? antaretica (Tr. antareticum CrevE in litteris). Kleiner mit deutlicher punk- 
tirten Zellen, bis 0,09 mm. lang, sonst vollständig der var. genuina gleichend. Ma- 
gellaensstrasse. 


var.? Kerguelensis GRUS. Meist 4- seltener 3-seitig, mit breiter abgerundeten En- 
den. Zellen sehr deutlich punktirt (Punkte einen Kranz am inneren Rande der Zelle 
bildend) 2'/.—3 in 0,01 mm., sonst ebenfalls der var. genuina gleichend. Länge 0,09— 
0,145 mm. Kerguelensland. 


var.? tetragona GRUN. Seiten viel concaver wie bei den vierseitigen Formen der 
vorigen und Ecken spitzer. Zellen deutlich punktirt, circa 3 in 0,01 mm. Länge 0,12 
—0,14 mm. Häufig an der Californisehen Käste. 


var.? quinquelobatum Grev. Im Moron deposit. selten. FEine sehr ähnliche Form 
mit 4—5 Zellen in 0,01 mm. und 0,045—0,08 mm. grossem Halbmesser häufig bei den 
Samoa Inseln, und als var. Samoensis zu bezeichnen. Sie kommt hier in Gesellschaft 


1102 P. T CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


3, 4 und 5 seitiger Formen von Tr. formosum BRIGHTWELL vor, von denen sie oft 
schwer zu trennen ist. 


Tr. Montereyt BriGurwenr. Hat Aehnlichkeit mit Tr. areticum var. Kerguelense, 
unterscheidet sich aber sofort durch das stark gewölbte Centrum. Californien, fossil 
und lebend. 


Tr. (areticum var.?) hybridum Grus. Unterscheidet sich von Tr. arcticum durch 
die im Centrum lockereren und kleineren Zellen, die oft ganz in der Mitte auf wenige 
kleine Punkte reduzirt sind; die ibrigen Zellen sind ganz ähnlich wie bei Tr. arcti- 
cum und immer deutlich punktirt. 


var. Kamtschatica GrRuN. Enden breit abgerundet, Seiten etwas concav, 0,13—0,19 
mm. lang, Zellen 2'/,—3 in 0,01 mm. Kamtschatka. 


var. australis GrRuN. Kleiner mit nicht so breit abgerundeten Enden, 0,06—0,09 
mm. lang, Zellen 3'/;—4 in 0,01 mm. St. Paul in der Sidsee, Cap der guten Hoffnung, 
Kerguelensland. 

Diese Art ist wohl mit Tr. arcticum ebenfalls nur als Varietät zu vereinigen, 
sie bildet aber andrerseits einen entschiedenen Uebergang in Tr. formosum BRrRIGHTWELL, 
welcher sich durch etwas kleinere Zellen und die in der Hauptansicht etwas mehr vor- 
ragenden Hörner unterscheidet. 


Tr. Finnmarchicum Grus. Bisher nur in einem 4 seitigen Exemplare beobachtet, 
welches an Tr. antediluvianum erinnernt, durch das stark gewölbte Centrum aber der 
Amphitetras radiata GREVILLE näher steht. Ecken abgerundet, Seiten etwas concav, 
0,108 mm. lang, gewölbtes Centrum 0,05 mm. gross. Zellen abgerundet viereckig, 
radial, circa 6 in 0,01 mm., (in den Zwischenräumen oft sehr kleine runde Zellen), 
gegen die kleinen ovalen fast glatten Polster der Vorspränge hin etwas kleiner wer- 
dend. Unterscheidet sich von ÅA. radiata durch den Mangel dunkler radialer Streifen 
und des Kranzes von Zellen, welcher bei jener Art das unregelmässig punktirte Centrum 
abgränzt. Tromsö, sehr selten. Taf. VII, Fig. 126 (4. 


MELOSTRE AZ. 
Coscinodiscus. 


C. (Odontodiscus) polyacanthus Grus. Structur ähnlich wie bei C subtilis, aber 
mit zahlreichen Stacheln innerhalb des Randes. Bäschel aus 12 Punktreihen gebildet, 
Punktreihen circa 15—16 in 0,01 mm. Durcechmesser 0,026 mm. Randstacheln circa 5 
in 0,01 mm. Jamal. Taf. VII, Fig. 127 VV: 


Diese Form scheint in der Östsee in einer meist grösseren Form mit etwas ent- 
fernteren Punktreihen, die als var. Baltica zu bezeichnen wäre, nicht selten zu sein 
(Waxholm, Hernösand, Rathan). Die Ostseeform wird 0,03—0,08 mm. gross, und hat 
12—14 Punktreihen in 0,01 mm. Randstacheln 2—5 in 0,01 mm. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I7. N:o 2. 113 


Von C. Rothii und C. Odontodiscus GrRuNS., welche ich schon in den Caspi See 
Algen besprochen habe, unterscheidet sich diese Art durch die zahlreichen Rand- 
stacheln. 


C. (Odontodiscus) curvatulus GRUN. var. Kariana. Klein, mit 13'/,—14 Punktreihen 
in 0,01 mm. in 0,01 mm., Bäschel aus ceirea 11—12 Punktreihen gebildet. Am Ende 
jedes Bäschels findet sich dicht innerhalb des Randes ein kurzer Stachel. Durchmesser 
0,023—0,024 mm. Nicht selten im Karischen Meere. Taf. VII, Fig. 129 ”"/.. 


Nach einer mir vorliegenden Zeichnung von CLrevE kommt an der Käste von 
Finnmark auch der durch gerade Ränder der Abtheilungen verschiedene (?) CO. divisus 
GRUN. vor. 


C. (Odontodiscus) hyalinus GRUN. Punktreihen radial, im Centrum einen kleinen 
runden Fleck freilassend, derart gruppirt, dass gegen die Peripherie hin sich immer 
neue kärzere Punktreihen einschieben (mithin nicht biöschlig) 24 in 0,01 mm. Inner- 
halb des Randes befindet sich ein Kranz kurzer Stacheln (circa 6 in 0,01 mm.). Durch- 
messer 0,019—0,045 mm. Im Karischen Meere nicht selten. Taf. VII, Fig. 128 a ?"/.. 
Fig. 128 b ””/, ist wahrscheinlich eine ganze Frustel dieser Art, mit sehr breiter ver- 
bindender Membran, an welcher sich Andeutungen von unvollkommener Selbstheilung 
zeigen. 


C. (Odontodiscus) granulosus Grus. Klein, mit zartgestreiftem, scharf ausgesetztem 
schmalem Rande, und unregelmässig dicht punktirtem Centrum. Randstreifen 0,002— 
0,0025 mm. lang, 17—18 in 0,01 mm. Der Umfang des unregelmässig punktirten Cen- 
trums ist mit einem Kranze stärkerer Punkte (Stacheln) besetzt, welche nicht immer 
gleich deutlich sind, und von denen circa 3 auf 0,01 mm. gehen. Durchmesser 0,016 
—0,033 mm. Adria, Seyschellen, Finnmark. ”Taf. VII, Fig. 130 ””/, von Finnmark. 


Diese kleine Art scheint mit C. cinctus KG. in engem Zusammenhange zu stehen. 
Nach Körtzines Abbildung (welche, wie fast alle bei circa 255-facher statt der angeb- 
lichen 420-fachen Vergrösserung gezeichnet sind, was zu vielfachen Verwechslungen 
Anlass gegeben hat, während merkwirdiger Weise die Grössenangaben in den Species 
Algarum ziemlich richtig sind) ist diese Art 0,077 mm. gross und hat viel stärkere 
Randstreifen und gröbere Punktirung im Centrum. Eine Form von den Seyschellen 
mit 0,048 mm. im Durchmesser und 10 Randstreifen in 0,01 mm. stimmt bis auf ge- 
ringere Grösse so ziemlich mit Körtzinas Bild iberein. Aehnliche Exemplare liegen mir 
auch von Mauritius und den Tonga Inseln vor. Fär diese, bei denen ich bisher keine 
intramarginalen Stacheln bemerken konnte, nehme ich den Namen C. cinctus an. A. 
ScHMIDT bildet im Diatomeen Atlas Taf. 57, Fig. 3 eine 0,049 mm. grosse Form mit 
sehr entwickelten Stacheln, 0,0025 mm. breitem Rande und 12 bis 13 Randstreifen in 
0,01 mm. von Campeche Bay ab, welche dem CO. granulosus schon näher steht. Sehr 
nahe dem C. granulosus steht auch der C. marginulatus GRrRun. von Campéche Bay, 
von welchem in ÅA. ScHMIpTS Diatomeen Atlas eine Varietät »curvato striata» ab- 
gebildet worden ist. Bei diesem ist das Centrum mit matten, radiirenden oft dicho- 


KE. Sv. Vet.-Akad. Handl. Band. 17. N:o 2. 15 


114 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


tomen Linien bedeckt. Ich habe nun mnenuerdings auch ein kleines Exemplar von 
Finnmark gesehen, welches statt der Granulirung im mittleren Theile mit radiirenden, 
verschieden gebogenen matten Linien bedeckt ist, und welcher darauf hinweist, dass 
diese Linien durch Zusammenfliessen der Punkte entstehen. Es liegt hiernach nahe, 
den OC. granulatus als var. »granulata» von OC. marginulatus zu bezeichnen, welcher viel- 
leicht selbst wieder bei C. cinctus einzureihen ist. Alle diese Formen gehören eigent- 
lich wegen ihres scharf abgesetzten, wenn auch schmalen Randes besser zu Cyclotella. 
Je eingehender man sich mit der Gattung Coscinodiscus beschäftigt, um so unhaltbarer 
erscheinen Gattungen, welche nur auf dem Vorhandensein kleiner Zähne am Rande be- 
grändet sind, da solche oft bei vielen Arten auftreten, wo man sie nicht vermuthete. 
So ist denn die Gattung Odontodiscus jedenfalls ganz zu streichen. Die Gattung Ste- 
phanodiscus ist vielleicht fir solche Arten beizubehalten, welche vom Centrum aus- 
laufend, radiale glatte Linien besitzen, zwischen denen zarte Punktreihen sich beson- 
ders gegen den Rand in grösserer Anzahl verbinden. Solche Arten sind: 


Stephanodiscus Niagar&e EmBG. (Cyclotella spinosa ScHuM.) und St. Carconensis 
(EULENST.) GRUN., deren Unterschiede ich schon in den Caspi See Algen erörtert habe. 
Ferner Stephanodiscus Hantzschii und der damit vielleicht identische St. balticus SCHuM., 
welche weiter unten zur Besprechung kommen, St. Astrea (Cyclotella Rotula KG.) und 
die kaum davon zu trennende Cycl. minutula Ke. und vielleicht auch Cyecl. orego- 
nica EHBG. 


Die anderen EHRENBERG schen Stephanodiscus Arten, St. Bramaputre, sinensis und 
X2gyptiacus sind mir noch fraglich. In den Caspi See Algen suchte ich den Begriff von 
Stephanodiscus so festzustellen, dass er sich auf radial punktirt gestreifte Schaalen mit 
Randstacheln bezieht, bleibe aber jetzt bei der oben erörterten engeren Beschränkung 
dieser immer noch zweifelhaften Gattung stehen. Es kommt hierdurch folgende Art zu 
Coscinodiscus, zu welcher Gattung sie vielleicht nur deshalb nicht schonst längst ge- 
stellt worden ist, weil sie im siässen Wasser lebt. 


C. (Odontodiscus) lacustris Grus. (Cyclotella punctata W. Sm., Stephanodiscus 
puncetatus GRUN.). Punktreihen circa 10—11 in 0,01 mm., gegen den Rand hin dicho- 
tom, wie bei C. hyalinus. Randstacheln cirea 6 in 0,01 mm. Durchmesser 0,013 bis 
0,035 mm. Die hier gegebene Beschreibung bezieht sich auf Originalexemplare der 
Cyclotella punetata von Wisebach und Wighton. Die mehr oder weniger wellig gebogenen 
Schaalen sind kein Grund zur Trennung von Coscinodiscus, da solehe bei mehreren 
ächten Coscinodiseus Arten vorkommen, <Cyclotella, wie ich diese bisher sehr ge- 
mischte Gattung in den Caspi See Algen festzustellen versucht habe, hat einen scharf 
abgesetzten anders wie das Centrum gestreiften Rand, iäbrigens aber glatte oder wellig 
gebogene Schaalen, und kommt mit und ohne kurze Stacheln am Rande vor. Exem- 
plare des &C. lacustris vom Karischen Meere und von Jamal sind von denen anderer 
Localitäten wenig verschieden, bedärfen aber noch weiterer Untersuchungen nach in 
Balsam präparirten Exemplaren, bei denen erst alle Details in genigender Klarheit her- 
vortreten. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Å|Z. N:O 2. 115 


C. subtilis ErBG. var. Sibericus GRuN. Punktreihen zart, 15—16 in 0,01 mm., 
Bäöschel an den Enden aus circa 12 Reihen bestehend, ein kleiner Fleck im Centrum 
unregelmässig punktirt. Randstacheln nicht beobachtet. Durchmesser 0,044 mm. Je- 
nissey selten. 


Stephanodiscus EHBG. 
(Begränzung der Gattung siehe oben.) 


St. Hantzschi Grus. (Cyclotella operculata HaAnNTtzZscH in RABENH. Algen Europas 
No. 1104). Schaalen 0,009—-0,017 mm. gross, mit 6—9 ziemlich starken Randstacheln 
in 0,01 mm. Die äusserst zarten Radien schwierig zu beobachten, gegen die Mitte hin 
aus einer, gegen den Rand hin aus zwei Zellenreihen bestehend. Dresden. Taf. VII, 
Fig. 131 ”"/,. Ich habe diese Form zur besseren Erläuterung der Varietät pusilla, bei 
welcher die Structur noch schwer erkennbar ist, abgebildet. 


var. pusilla GRUS. 0,009—0,011 mm. gross, Randstacheln circa 10 in 0,01 mm. 
Punktreihen sehr zart, Lysekil, Tromsö, Kaafjord (Finnmark). Taf. VII, Fig. 132 ””/,- 


Vielleicht gehört hierher Stephanodiscus balticus ScHUM.; die in concentrischen 
Ringen stehenden nach aussen grösser werdenden Punkte differiren aber zu sehr von 
dem, was ich bei dieser Art gesehen habe, als dass ich an eine Vereinigung denken 
könnte. 


Podosira — Hyalodiscus. 


Gleichzeitig mit meiner Arbeit iber die Caspi See Algen hat KitTTONn die Ueber- 
setzung emer Arbeit von P. Prrir iber die Diatomeen von Campbell Island im Micro- 
scopical Journal veröffentlicht, und eigene Bemerkungen dazu gefigt, die sich unter 
andrem auch auf diese Gattungen beziehen. Petit schlägt vor Podosira von Hyalo- 
discus durch die Gestaltung des Zelleninhaltes zu trennen und schreibt der Gattung 
Podosira körnigen und der Gattung Hyalodiscus zusammenhängenden Zelleninhalt zu, 
was leider durch einen Druckfehler in der Uebersetzung (das Original habe ich noch 
nicht gesehen) etwas undeutlich wird, da dem Hyalodiscus hormoides emmal vierlap- 
piger das andere Mal körniger Zelleninhalt zugeschrieben wird, was töibrigens beides 
richtig ist, je nachdem Pretit die ächte P. hormoides MOontAGNE oder die davon ganz 
verschiedene P. hormoides W. Sm. vor sich gehabt hat. Ich habe ebenfalls in den 
Kaspi See Algen auf den selbst in getrockneten Exemplaren auffallend verschiedenen 
Zelleninhalt dieser Formen hingewiesen und glaube jetzt, dass sich vielleicht beide 
Gattungen in genögender Weisse teennen lassen werden. Hyalodiscus hat einen mehr 
oder weniger scharf abgesondertes Centrum (was jedoch bei manchen Exemplaren des 
H. subtilis auf ein Paar unregelmässige Punkte im Centrum der Schaale beschränkt 
ist, so dass sie sich in dieser Hinsicht gar nicht von manchen Formen der Podosira 
maxima unterscheiden!) und zusammenhängenden lappigen oder in dichotome radiale 
Bänder zerschlitzten Zelleninhalt. Podosira hat meistens kein abgegrenztes Centrum 


116 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


(etwas ähnlicher kommt aber doch bei Podosira maxima und ein ganz entschiedener 
Umbilicus bei der damit nahe verwandten P. ambigua vor) und körnigen Zelleninhalt. 
Jedenfalls ist die totale Verschiedenheit des Zelleninhaltes bei augenscheinlich so nahe 
verwandten Formen ein Fingerzeig, dass der Gruppirung desselben kein allzugrosser 
Werth als unterscheidender Factor för Familien und grössere Gruppen beigelegt wer- 
den kann, und dass noch viele Aufklärung von känftigen Untersuchungen erwartet 
werden muss. In Folge des zusammenhängenden Zelleninhaltes aber Hyalodiscus fir 
verwandt mit den Achnantheen zu erklären, erscheint mir als eime Ungeheuerlichkeit- 


Hyalodiscus BAILEY. 


Die Unterscheidung der meisten Arten unterliegt den grössten Schwierigkeiten 
da sie sowohl in Hinsicht des Durchmessers wie der Grösse des abgegrenzten Centrums 
ausserordentlich variiren. 


H. scoticus (KG.) Grus. (Podosira hormoides W. Sm. nec MOoNnTAGNE, Podosira 
Franklini et Smithiana Grun., Cyclotella scotica KeG.!). Ich verdanke der Gäte des 
Herrn Dr. VAN HEURCK mehrere authentisehe Exemplare der Cyclotella scotica KG., die 
nun den Namen dieser vielfach verwechselten Art endgältig festzustellen erlauben und 
mir gestatten, den etwas unpassenden Namen Podosira Franklini zuräckzuziehen. 
Neuere Untersuchungen zeigen mir immer mehr, wie vollständig diese Art in die 
nächste ibergeht. Der Zelleninhalt von Hyalodiscus scoticus scheint vierlappig, der 
grosser Exemplare von H. subtilis viellappig zu sein, aber gewiss werden auch in dieser 
Hinsicht Uebergäuge stattfinden. Punktreihen bei grösseren Exemplaren 28—30 in 0,01 
mm., bei kleineren mehr. Micr. Journ. 1879, Taf. XXI, Pig. 5. 


H. subtilis Barrer. Die Finnmärkischen Exemplare dieser Art (CL. u. Mörr. Diat. 
No. 2) sind sehr lehrreich. Sie schwanken im Durchmesser von 0,025—0,115 mm., mit 
24—26 Punktreihen in 0,01 mm., die am Rande noch zarter und enger (iber 30 in 
0,01 mm.) werden. Der innere abgesetzte Raum wird bis 0,036 mm. gross, reduzirt 
sich aber bei manchen grossen Exemplaren auf einige gröbere Punkte im Centrum, 
welche allmälig gegen die Peripherie hin zerstreuter werden, während zahlreiche 
Uebergänge iber die Zusammengehörigkeit aller Formen keinen Zweifel aufkommen 
lassen. Exemplare von Californien sind bis 0,10 mm. gross, mit bis 0,04 mm. grossem 
Umbilicus, sinken aber in ganz ununterbrochenem Uebergange bis zu 0.02 mm. Durch- 
messer und 0,01 mm. Umbilicusgrösse herab, und sind dann von Podosira scotica ab- 
solut nicht mehr zu unterseheiden. Aehnlich ist es mit Exemplaren von Peru und 
Chile, Sierra Leone, Java und anderen Localitäten. In hohen Breitengraden scheint 
die Art ihre grösste Ausbildung zu erlangen, sie wird bei Kamtschatka bis 0,125 mm. 
gross mit 0,065 mm. grossem Umbilicus. Ob Craspepodiscus Franklini EmBG. hierher 
gehört, lässt sich mit Sicherheit nicht bestimmen, nach EHRENBERGS Abbildung in der 
Microgeologie ist er circa 0,06 mm. gross, dabei aber convexer, wie gleich grosse 
Exemplare von H. subtilis. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o 2. 117 


Hyalodiscus lcevis EmBG.? Nach EHRENBERGS Zeichnung hat diese Art einen viel 
grössereren Umbilicus wie H. subtilis, und habe ich einige Exemplare gesehen, welche 
in dieser Hinsicht so ziemlich EHRENBERGS Zeichnung entsprechen, während die meisten 
sich mehr dem N. subtilis nähern. Ich vereinige hier alle grösseren Formen mit sehr 
zarter Structur, d. h. mit 28—30 Punktreihen ungefähr in der Mitte zwischen Schaalen- 
rand und Umbilicus. Am Schaalenrande selbst sind sie wie bei H. subtilis viel zarter. 


var. Yarrensis GRUN. 0,070—0,166 mm. gross, mit 0,04—0,09 mm. grossem Um- 
bilicus, letzterer ist oft von einer breiten doppelten Linie begränzt, bisweilen findet 
sich auch in der Mitte desselben ein grösserer oder kleinerer (0,008—0,018 mm.) ziem- 
lich scharf abgesetzter dunklerer Fleck. Häufig im Yarra deposit. Aehnliche Formen, 
0,07—0,13 mm. gross, mit 0.04—0,065 mm. grossem Umbilicus finden sich nicht selten 
im Brackwasser von Java und den Samoa Inseln, sowie einzeln unter Diatomeen von 
Kerguelensland, auf deren genauere Unterscheidung ich einstweilen verzichte. 


H. radiatus (O'Mzara) (Pyxidicula O'Mzara). Unterscheidet sich von den vorigen 
Arten durch die viel stärkeren Punktreihen (15 in 0,01 mm.), welche auch am Rande 
kaum enger stehen. O'MzEaraA hat nur ein besonders grosses Exemplar beschrieben, 
dessen Umbilicus radiirende Ausläufer bildet, wodurch aber kein Unterscheidungsmerk- 
mal för die Art gegeben ist, da solche Ausläufer auch bei H. subtilis und besonders 
bei H. levis öfter vorkommen. Ich vermuthe, dass hierher H. Patagonicus EHBG. ge- 
hört. Die von mir gesehenen Exemplare von Kerguelensland sind 0,08—-0,10 mm. 
gross, mit 0,055—0,07 mm. grossem Umbilicus, das von O'Mzara abgebildete Exemplar 
ist 0,114 mm. gross mit 0,057 mm. grossem Umbilicus. Nur eins der von mir gesehe- 
nen Exemplare zeigt Ardeutungen der von O'Mzara gezeichneten Radien, dafir aber 
alle, besonders am Rande deutlich in Quincunx geordnete Punkte. 


var. mazima (Hyalodiscus maximus Petit). 0,15 mm. gross mit 0,06 mm. gros- 
sem Umbilicus. Die iöbrigen Unterscheidungsmerkmale entfallen durch das eben gesagte. 


var. minor. 0,044—0,066 mm. gross, mit 0,024—0,04 mm. grossem Umbilicus. 
Rand, wie bei allen Formen der H. radiatus (oder patagonicus?) sehr breit. Häufig im 
Pinguin Guano. Auch hier habe ich nur an wenigen Exemplaren die radiirenden Aus- 
läufer des Umbilicus bemerkt. 


Ob Podosira maculata W. Sm. (Hyalodiscus stelliger Baner, Craspepodiscus Stella 
ErBG.) in diese Gattung oder zu Podosira gehört, ist mir noch unklar, da mir öber 
den Zelleninhalt nichts bekannt geworden ist. A. ScHmipTt bildet in den Diatomeen 
der Nordsee Expedition ein Exemplar mit körnigem Zelleninhalt ab, da an demselben 
aber keine Spur eines Umbilicus sichtbar ist, erscheint mir bei der Correctheit der 
SCHMIDT'schen Zeichnungen die Bestimmung fraglich. Ebensowenig lässt sich einst- 
weilen bei den fossilen Arten Podosira Argus und stellulifera GrRuN. die Gattung mit 
Sicherheit feststellen. 


118 P. T. CLEVE, UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DIATOMEEN. 


Podosira EHBG. 


P. Montagner KG. Ueber die Structur dieser Art habe ich schon in den Kaspi 
See Algen eingehend gesprochen, und gezeigt wie wenig Melosira Boreri und ihre Va- 
rietäten davon verschieden sind, so dass, wenn Podosira iberhaupt aufrecht erhalten 
wird, letztere Art vielleicht dazu gezogen werden misste. 


P. hormoides Mont. (nec W. Sm.). Unterscheidet sich von P. Montagnei durch 
flacher gewölbte Schaalen. Punktreihen 15—18 in 0,01 mm., am Rande etwas enger. 
Verbindende Membran, wenn vorhanden, längsstreifig, wie bei der vorigen Art. Durch- 
messer von Originalexemplaren von Lima circa 0,028—0,042 mm. Formen von anderen 
Localitäten, die sich allmälig immer mehr der P. maxima nähern bis 0,075 mm. gross. 
Zelleninhalt, wie auch schon ven EHRENBERG (P. nummuloides EmBG.) abgebildet, körnig, 
was auch oft bei getrockneten Exemplaren vollkommen deutlich ist. Micr. Journ. 1879, 


Ile AC INT Yo 


P. maxima (K6.) Grus. (Cyclotella maxima KG.!, Actinocyclus interpuncetatus 
BrRIGHTWELL?). Auch von dieser Art verdankte ich der Göte des Herrn Dr. VAN HEURCK 
Originalexemplare, die nun jeden Zweifel iber dieselbe beseitigen. Sie steht im eng- 
sten Zusammenhange mit P. hormoides und ist gewissermassen eine grosse und deshalb 
flachere Form derselben. Die Originalexemplare von Peru auf Polysiphonia spinifera 
KG. sind 0,12—0,13 mm. gross, sind im Centrum unregelmässig gedrängt punktirt und 
mit radiirenden entfernten Punkten, welche dem Beginne neuer Punktreihen entspre- 
chen, bedeckt. Punktreihen circa 15 in 0,01 mm., am Rande etwas enger (circa 18 in 
0,01 mm.) mit (wie bei allen Podosira und Hyalodiscus Arten) in Quincunx geordneten 
Punkten. Schaalen mässig gewölbt, verbindende Membran meist fehlend, so dass ganze 
Frusteln kaum dicker wie 0,03 mm. werden. Einzelne, wahrscheinlich eben in Selbst- 
theilung begriffene Frusteln habe ich mit schmaler verbindender Membran beobachtet, 
andre nach der Theilung mit breiter längsstreifiger sie noch zusammenhaltender Mem- 
bran, ganz wie bei P. Montagnei und P. hormoides, so dass auch in dieser Beziehung 
der Zusammenhang mit letzterer Art ausser allem Zweifel steht. Zelleninhalt körnig- 
ixemplare von anderen Punkten der Chilenischen und Peruanischen Käste differiren 
wenig von den hier beschriebenen und haben 0,09—0,14 mm. Durchmesser. Micr. Journ. 
870, Tak CI ING, 


var. Califormica GRUS. Bis 0.23 mm. gross, mit 12—14 Punktreihen in 0,01 mm. 
onst ganz gleich gebaut. Californien, sehr häufig. 


P. arctica (Cr.) (Hyalodiscus arcticus Cr.). Meist kleiner mit weniger markirtem 
Centrum und engeren Punktreihen (18 in 0,01 mm.), 0,065—0,12 mm. gross. Meist 
etwas convexer wie P. maxima. (CLEVE et MÖLLER, Diatomeen No. 1.) Spitzbergen, 
häuvfig, Finnmark, selten. 


P. ambigua Grus. (Hyalodiscus stelliger GrRun. Novara nec Barry). Steht der 
P. maxima sehr nahe, unterscheidet sich aber durch ein grösseres und schärfer abge- 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Å7. N:O 2. 119 


setztes Centrum. AZelleninhalt, wie mir mehrere Exemplare von St. Paul gezeigt haben, 
ganz entschieden körnig. Durchmesser 0,045—0,17 mm., Umbilicus 0,012—0,020 mm., 
Punktreihen 15—18 in 0,01 mm., am Rande meist 21. St. Paul in der Sädsee, sehr 
häufig. Eine etwas kleinere Form am Cap der guten Hoffnung nicht selten. Von Ker- 
guelensland liegt mir eine 0,16 mm. grosse Form mit nur 0,00) mm. grossem Umbi- 
licus vor, mit 15 Punktreihen in 0,01 mm., welehe sich der P. maxima auffallend 
nähert. Micr. Journ. 1879, Taf. XXI, Fig. 4. 

var.? Kamtschatica GRUN. Bis 0,255 mm, gross, mit 0,035 mm. grossem Umbilicus. 
Punktreihen 16—18, am Rande 24 in 0,01 mm. Kamtschatka, selten. 


P. Febigeri Grus. HKleiner und viel zarter gestreift wie P. hormoides, 0,02—0,038 
mm. gross mit circa 27 Punktreihen in 0,01 mm. Die Schaalen bilden kein Kugel- 
segment wie bei den vorigen Arten, sondern sind iber der kurz cylindrischen Basis 
flach gewölbt. Ganze Frusteln ohne verbindende Membran 0,018—0,02 mm. dick, ver- 
bindende Membran zart, wie bei allen verwandten Formen nur selten ohne darunter 
liegende neugebildete Schaalen sichtbar. Black Rock Point, Californien mit Biddulphia 
Edwardsi FEBIGER. 


Die mir unbekannte P. lxvis Grec. diörte identisch mit P. Montagnei sein. 
Pyxidicula adriatica KG. scheint nach mehreren mir aus dem Adriatischen Meere 
vorliegenden kaum anders bestimmbaren Exemplaren zu Podosira hormoides zu gehören. 


Cyclotella (KG.) Grus. Kaspi See Algen. 


C. Meneghiniana Ka. Diese Art, iber welche ich schon in den Kaspi See Algen 
ausföhrlicher gesprochen habe, hat ein fast glattes oder radial punktirtes Centrum und 
fast glatte starke Randstrahlen ohne Randstacheln. Nahe damit verwandt ist die fol- 
gende Art: 


C. ambigua GRUN. Schaalen 0,022—0,031 mm. gross, Rand. 0,004—0,005 mm. 
breit, Randstreifen glatt, 9 in 0,01 mm., Randstacheln fehlen, Centrum wellig gefaltet, 
mit unregelmässigen Punkten und dieselben verbindenden netzförmigen Linien bedeckt, 
Im Jenissey, nicht selten. Taf. VII, Fig. 133 ””/,. Untertcheidet sich von C. Mene- 
ghiniana durch das ganz verschieden punktirte Centrum, welches fast vollkommen dem 
von OC. striata (Coscinodiscus striatus KG.) gleicht. Bei dieser Art findet sich aber auf 
der einen Hälfte des inneren Raumes eine halbmondförmige Reihe gröberer Punkte und 
am Rand Stacheln, welche entfernter wie die Randstreifen stehen. Nach neueren 
Untersuchungen an einer grossen Anzahl Exemplare der CO. striata von vielen Fund- 
orten ist indessen die Deutlichkeit des halbmondförmigen Punktkranzes und der Rand- 
stacheln sehr variabel, und scheint es besser zu sein, OC. ambigua als Varietät der &C. 
striata zn betrachten. 


120 P. T. CLEVE UND A. GRUNOW, ARCTISCHE DATOMEEN. 


CH/ETOCEREZA. 
Chetoceros EHRENBERG. 


Ch. Wighamii BricGnrwerr. Komt selten im Karischen Meere vor, bisweilen sehr 
klein, 0,0056 mm. breit. Taf. VII, Fig. 134 (”/,) ist eine solche Zwergform. 


Ch. Lorenzianus GRTN. var.? parvula. Ebenfalls selten, Schaalen 0,0125 mm. lang, 
(wie es scheint im Umriss oval) Frusteln zart längsstreifig, Hörner sehr zart. Taf. VIL, 
Fig. 138 ”"”/, aus dem Karischen Meere. Ist vielleicht eine Form der vorigen ohne in- 
nere Sporangialkörper, sie kommt aber so selten in dem ohnehin därftigen und un- 
renen Materiale vor, so dass ich auf weitere Untersuchungen verzichten und mich mit 
einer mögligst genauen Abbildung begnägen muss. 


Ch. Karianus Grus. Von diesem eigenthimlichen Gebilde habe ich bisher nur ein 
Paar Exemplare gesehen und auf Taf. VII, Fig. 135 (2"/,) eins derselben so genau wie 
möglich abgebildet. Bei einem anderen Exemplare sind die Frusteln nicht alle in der 
gezeichneten Weise geflägelt, sondern ein derselben ist cylindrisch, flögellos. 


Ch. furcellatus Barrey.? Ich habe bisher BaireEys Abbildung dieser Art nicht ge- 
sehen, weshalb die Bestimmung der auf Taf. VII, Fig. 136 ("”/,) abgebildeten eigen- 
thämlichen Form etwas fraglich ist. Jedenfalls stimmt sie in Hinsicht der an der 
3asis verwachsenen und dann nach der Trennung fast parallelen Borsten mit der Be- 
schreibung von Ch. furcellatus iberein. Die einzelnen Frusteln sind an der flachen 
Basis dicht genähert und haben emen mehr oder weniger hochgewölbten Röcken. HEine 
äbnliche Form mit bis 0,095 mm. langen Borsten findet sich selten in CLEVE et MÖLLERS 
Diat. Nr. 138 aus dem Arctischen Ocean. 


var. mamillosa. Etwas robuster; mit flachen in der Mitte gewölbten Frusteln. 
Karisches Meer, selten. Taf. VII, Fig. 1387 ””/.. 


In CzreEvE und Mörrers Diatomeen No. 138 findet sich ein anderer sehr verschie- 
dener: Chetoceros mit ebenfalls an der Basis verwachsenen Frusteln ziemlich häufig, bei 
welchem die Borsten nach der Trennung nicht parallel laufen, sondern divergiren. Er 
gleicht ziemlich genau der von CLRevE gegebenen Abbildung 5. b seines Ch. decipiens, bis 
auf die entschiedene Verwachsung der Borsten an der Basis und lässt sich als Ch. de- 
cipiens var. concereta bezeichnen. 


Ich erwähne bei dieser Gelegenheit noch folgende interessante Chetoceros Formen. 


Ch. remotus Or. et GrRuN. Aehnlich dem Ch. distans CrrevzE, die Borsten entspringen 
aber nicht am Rande der Frusteln sondern eine ziemliche Strecke von demselben entfernt, 
sind mehr oder weniger gerade aufgerichtet und werden bis 0,016 mm. lang ehe sie 
mit den Borsten der Nachbarfrustel zusammentreffen, mit denen sie sich kreuzen und 
dann in fast horizontaler Richtung lang verlaufen. Frusteln 0,02—0,045 mm. lang und 
bisweilen nur 0,01 mm. breit, sc dass aus solchen Frusteln zusammengesetzte Ketten 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND Å|7. N:o 2. 1220 


einer Leiter mit ziemlich entfernten Sprossen gleichen. Nicht selten in CLEVE und 
MörLErs Diatomen No. 125 aus dem Antarktischen Eismeere. 


Ch. atlanticus Crevz. In Fig. 8.a bildet CzrevE eine Form mit in der Mitte ver- 
dickten und gegen beide Enden hin allmälig verschmälerten Borsten ab, in Fig. 8. b 
eine grössere Form mit grösseren Frusteln, bei welcher es scheint als ob die abgebro- 
chenen Borsten an der Basis etwas dicker wären. Es lassen sich folgende Formen 
unterscheiden: 

var. genuina. - Creve 1. c. Fig. 8.a. 


var. attenuata. Borsten aus etwas dickerer Basis allmälig gegen die Enden hin 
verdinnt. CreEveE 1. c. Fig. 8.b? Nicht selten in CLreEvE und Mörrers Diat. No. 118, 
aus dem Arctischen Ocean, und No. 125 aus dem Antarctischen Eismeere. 

var. tumescens. Borsten bald iöber der Basis stark geschwollen und dann allmälig 
gegen die Spitzen hin dinner werdend. Selten in Crreve und MöLrLrers Diat. No. 125 
aus dem Antarktischen Eismeere. 


K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Band. 17. N:o 2. 16 


Nachträge und Berichtigungen. 


Seite 64: Amphiprora elegans uud ÅA. elegans var. adriatica gehören mit grösster Wahrscheinlichkeit zu Plagio- 
tropis. Eine instructive Abbildung derselben wird in der zweiten Lieferung von VAN HEURCKS 
Diatomeen-Flora von Belgien erscheinen. Ampbhiprora elegans var. gracilis GRUN. ist eime andere Art, 
welche der A. longa CLEvE nahe steht. 


Erklärung der Tafeln. 


nlstst 196 gavriblad 


) 


Anmerkung: Die mit einem ” bezeichneten Figuren sind von CLEVE gezeichnet, die tbrigen von 
. - £ rd NL 


an 


3 USURNER 


m Handl. B 


(2) 


K 


ER 
ofm. 


Comm 


Wi 


| 


(080RArapniul 


FFFFARTTERAAAAAT 


seem 


RNE re TE SYS 


su 


Vet. Akad 


16 


1 


Central Irycieriet, Stock! 


Cleve et Grmow del. 


OR OLE 0 RN ju 


Tafel I. 


Cocconeis Finmarchica GRUN. (Streifen zart punktirt). 
Mastogloia ovata GRUN. 

M. Kariana GRUN. 

Achnantes Jamalinensis GRUN. 

A. taeniata GRUN. 

Amphora Jamalinensis CL. et GRUN. (Streifen zart punktirt). 
A. Proteus var. Kariana GRUN. 

A. levis GREG. 

A. angusta var. arctica GRUN. 

Cocconema Stuxbergii OL.” 

C. Cistula var. Siberica GRUN. 

Navicula Fluminensis GRUN. 

N. globiceps var. crassior GRUN. 

N. icostauron (EHB.?) GRUN. 

N. Stuxbergii OL. 

N. ventricosa var. subundulata GRUN. 

N. vent. var. Kjellmaniana CL. 

N. vent. var. Jenisseyensis GRUN. 

N. subventricosa GRUN. 

N. subdivisa GRUN. 

N. latefasciata GRUN. 

N. Theélii CL. 

N. palpebralis var. minor GRUN. 

N. solida CL. 

N. (brevis var.) distoma GRUS. (Streifen sehr zart punktirt). 
N. distoma forma angustior (Streifen sehr zart punktirt). 
N. (amphisbaena var.) fuscata SCHUMAN. 

N. Gastrum var. Jenisseyensis GRUN. 


Tafel II. 


Navicula valida OL. et GRUN.” 


N. 
N. 


digitoradiata var. striolata GRUN. 
digitoradiata var. angustior GRUN. (Streifen zart punktirt). 
Bottnica GRUN. 


.- rhynchocephala KG. var. 
. N. Salinarum GRUN. 


viridula KG. 


. Placentula PHBG. 

. Crucicula var, obtusata GRrRUN. (Streifen zart punktirt). 
- (Crucicula var.?) protracta GRUN. 

. Lundströmii CL. 

. Jamalinensis CL.” 


cancellata forma minuta. (Streifen matt punktirt). 


. distans var. borealis GRUN. 

. (Iucus var.?) abbreviata GRUN. 

. Kariana GRUN. 

. subimpressa GRUN. 

. derasa GRUN. 

. pusilla var. lanceolata GRUN. 

. pusilla var. Jamalinensis GRUN. 

. Cluthensis var. Finmarchica GRUN. 
. Bacillum EHB. 

. bacilliformis GRUN. 

. Pseudobacillum GRUN. 

N. 


Pupula KG. 


Vet Akadem Handl.Bd.17 N?22. 


K 


MEn. 


UR 


od 


lll 


0000 NS 


anm, > / 


| 


eriet, Stockholm. 


Central-Trylz 


Sno OCK ÅN TN 


2 En scn Så Lä nde 


IUTJIDnD 2 dn - ffyr M T IL 


Cleve et Grunow del. 


TFK 
RAR 


Ö' 
RTL 
NLA 


Cleve et Griunow del. Cemtral-Trykeriet, Stockholm. 


Tafel III. 


Navicula bomboides var. media GRUN. 

INT acus; OD. h 
N. inornata GRUN. 

N. crassirostris GRUN. 

Stauroneis desiderata CL. (Streifen sehr zart punktirt.) 
Navicula rhomboides var. amphipleuroides GRUN. 

N. Placenta LEwIis. 

Stauroneis platystoma Bus. (Streifen sehr zart punktirt).” 
S. dilatata Pr: 

S. Finmarchica CL. et GRUN. 

S. Gregorii RaLFs. (Streifen sehr zart punktirt). 

S. anceps var. Siberica GRUN. 

Pleurosigma (elongatum var.?) fallax GRUN. 

Normani RALFs.” 

latum CL." 

(delicatulum var.?) Karianum GRUN. 

Clevei GRUN. 

. longum CL. 

. subrectum OL.” 


sg fe 


P. Stuxbergii CL. É SN 


olla falla la 


Tafel IV. 


Pleurosigma rhomboides CL.” | | j MU 


- Fasciola var.? sulcata GRUN. 
tenuirostris GRUN. 

. tenuissimum var. hyperborea GRUN. 

. vitreum Or." 

Spenceri var. borealis GRUN. é FJ 

- Kjellmanii Or." i ; 2) t RN 
Amphiprora striolata GRUN. : ib Beg 
A. Kariana GRrRUN. | UT deg 

A. Kjellmanii CL. fEJ- EN per fr 
A. paludosa var. punctulata GRUN. nu ANG 
A. paludosa var. borealis GRUN. 


00 


K. Vet. Alzadem Handl. Bd. 17 N: 


holhr.. 


eld 


BR 


Central-Irycke 


En 


Cleve et Grunow del. 


KOR 
[RATATA 


09 


Vet Akadem Handl. Bd.17 N 


K 


(CSR 


0 SEA FE fs Jb 2 «BÄ a SE LETA 


VET0gpB. DEG SETROOTRNE 


== = EEE SERTSEER 


JEESEERRRE EEReR 


DVDN EEE EN ng 


- 
EEE EEE g ee: I ETEOSO END fö EU BRN SL SE 


Central -Tryckenet, Sto ckholm. 


Tafel V. 


Fig. 86. Amphiprora paludosa var ? hyperborea GRUN. 

» 87. A. decussata var. septentrionalis GRUN. (Streifen zart punktirt). 

» 88. A. plicata var. subplicata GRUS. (Streifen sehr zart punktirt.) 

» 89. A. maxima var. dubia CL. et GRrun. (Streifen sehr zart punktirt). a Hauptseite, 5 Nebenseite. ” 
» 90. Plagiotropis scaligera GRUN. 

» 91. Nitscbia Tryblionella var. ambigua GRUN. 

» 92. N. panduriformis var. delicatula GRUN. 


» 93. N. marginulata GRrRUN. var. genuina GRUN. (Streifen sehr zart punktirt). 
» 94. N. (dubia var. ?) siberica GRUN. 
» 95. N. hybrida GrRuNn. (Streifen zart punktirt). a Schaale, 6 Frustel. 
» 96. N. (hybrida var.?) pellucida GRUN. 
» 97. N. Mitchelliana GREENLOAF. 
N 


. angularis W. SM. 

» 99. N. angularis var. borealis GRUN. 

» 100. N. angularis var. Kariana GRUN. 

» 101. N. frigida GRUN. 

» 102. N. acicularis W. SM. 

» 103. N. ovalis ARNOTT. 

» 104. N. (vivax?) hyperborea GRrun. (Streifen sehr zart punktirt). 


17 


KE. Sv. Vet.-Akad. Handl. Band. 17. N:o 2. 


ig. 1035. 
106. 
107. 
108. 
109. 
110. 
11ali 
112. 
ILL 
114. 
113055 
116. 
117. 
118. 
ILE) 
120. 
121. 


Tafel VI. 


Nitzschia insignis var. marginifera GRUN. 

N. vitrea var. Finmarchica GRUN. 

N. socialis var, baltica GrRunN. (Streifen sehr zart punktirt.) 

N. socialis var. Kariana GRUN. 

Hantzschia virgata var. Kariana CL. et GRUN. 

H. virgata var. borealis GRUN. 

Sjucdra Kamtschatica GRUN. var. intermedia GRUN. (Streifen sehr zart punktirt.) 
. Kamtschatica var. Kjellmani OL. et GRrRUN. (Streifen sehr zart punktirt.) 

. Kamtschatica var. Finmarchica CL. et GRUN. (Streifen sehr zart punktirt.) 
. fasciculata KG. 

affinis var. delicatula GRUN. 

. filiformis GRUN. 

parva var. major GRUN. 

. commutata GRUN. 

Goulardi BrREB. (Streifen sehr zart punktirt). 

pulchella var. minutissima GRUN. (Streifen sehr zart punktirt.) 
Agesondlb Kariana GRUN. 


Vet Akadem Handl. Ba.1Z NER. 


- 
X 


rk 


: = =O 100570 Ill Hj] ONE 
: ji AN SS 
(SfE sr nentsaanenne na NAN sr ort Sö 


AFF 


F H 3 
nian RIDA fEEVRa ess re SYS 
IS 
FS ST 
00 SD 
S 
I ih 
2 TI — 
(SER EISIERERSEELIEI=reEETE=H=STEJ=EER Jas Fjrsj=el===F-=na== =E 
= T SR 
IT 
SÄNS 
S 
IV 
[CET 65 a 6 a sm Ål OR a ÅR GR ÅAR CA BR) AG OR AB Å M I Nn Mm | | DF RR den År GR ARA ÅA En JG el 6, jag Dn då tja AR EE EB ED 
I I 


FIL On 


FEEL REL 


ErS-OrErErA nen LKK ll ONE KL Tra EE 


rTiet, Stockholm. 


4-3 


Central-Tryck 


Grumow del. 


j 
' j 
N 
sal ö 
£ i . 
ANN É 
2 TU 'q 1 
H ; 
| 
| å J 
7 FR - ', 
7 ” NT : 
' ,; 
ITV å 
pä V : 
å "SVT SN [ES fe bult " Fre er Y 
Fare KI il Jc I TETCITRA ue 
a CER AN IP) ra: SKOR KR ER 06 Nea CRS Ls LJ 
i 2 AT vå KN i 
Å i rr - i FL 
a-lag fan dest stå | OT 
Va Fda meunilavem hl AAA JU ES 
R 


LI lst en Atta a vliöd (8 Ibook) eter Deno 
4 TT : 
; Ö je Lbou BOk OT 

d ” CR 
5 Lå SN F YE 
PTE RFID 


a al enl ae lUDIAG LG 
: KENT OVE Mio 
”yc i 8 ET IEA HETS FE UKS) =) s 
svd Sr é ARD nr KDE ät 


PES a MSE 00 SALSA RO RAT BVÄRTLSIRÄRY 


5 d K LS på vp SÅ MM 


FIS ; ; : (CA ERA RÅ 7 Reno 


Rare 


SET TU 


AR DE AH SVEK 
FRÖ | I TAv RO Bukbott 
> r ÄRE LE Fu VI SAL VE 
; 9 knakeennd oh ER 


DUN vån VV NEY 


> UR 
123. 
124. 
125. 
126. 
127. 
128. 
129: 
130. 
131. 
132. 
133. 
134. 
135. 
136. 
137. 
138. 


Tafel VII. 


Eunotia BEurca var. Siberica OL. (Streifen zart puunktirt).” 
E. prerupta EHB. var. laticeps GRUN. (Streifen zart punktirt). 
Fragilaria arctica GRUN. 

Licmophora Järgensii var. Finmarchica GRUN. 

Triceratium Finmarchicum GRUN. 

Coscinodisceus (Odontodiscus) polyacanthus GRUN. 

C. (Odontodiscus) hyalinus GRUN. 

C. curvatulus var. Kariana GRUN. 

C. (Odontodiscus) granulosus GRUN. 

Stephanodiscus Hantzschii GRUN. 

St. Hantzschii var. pusilla GRUN. 

Cyclotella (striata var.?) ambigua GRUN. 

Cheaetoceros Wighamii BTw. 

Ch. Karianus GRUS. 

Ch. furcellatus Batr. var.? 

Ch. fure. var. mamillosa GRUN. 

Ch. Lorenzianus var.? parvula GRUN. 


K Vet Akadem Handl. Bd.17 NE2 


| 


R8 


NN 


HFEHERen 


FETT TTT 


Cleve et Grunow del. 


| 
Central-Tryckeriet, Stockholm. 


KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 17. N:o 3. 


OM 


SVERIGES HYDRACHNIDER 


AF 


C. J. NEUMAN. 


MED 14 TAFLOR. 


TILL KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIEN INLEMNAD DEN 4 JUNI 1879. 


S 
"STOCKHOLM, 1880. 
KONGL. BOKTRYCKERIET. 


P. A. NORSTEDT & SÖNER. 


yin Fa 
DELA Vlakarav Axenave JONO 
V 


Då 
- 


mr a An BRO MS 
OEI GH Fe 
/ kd KP JIE ' —Å 
v 
I 
2 
( rp G ' S 
É (Lö Me ; i 
4 
| 
= 
' 
d ORAVMKENAt giva denAredtennter AROR diPE I EE 
= 
ären södra Nr -— 
5 
i 


0881 MIOHADÖTEE EE 
TIIAAHOTATHÖK OUON 
nÖR DB MEESE AN 


0 vg 


D: jag nu går att offentliggöra resultaten af de iakttagelser, jag under flere år gjort 
rörande Sveriges Hydrachnider, är det mig en kär pligt att till Kongl. Vetenskaps- 
Akademien i främsta rummet hembära min djupa tacksamhet, enär jag endast genom 
de understöd, jag af densamma upprepade gånger erhållit, blifvit satt i tillfälle att 
utsträcka minga undersökningar öfver en så stor del af Sverige, som skett. Äfven får 
jag tacksamt erkänna den stora förbindelse, hvari jag står till Herr Professor V. LILLJE- 
BORG, som först riktade min uppmärksamhet på Hydrachniderna och åtskilliga gånger 
sändt mig dylika från skilda trakter af Sverige och Norge, samt till Herr Professor 
T. THorriL och Herr Apotekaren R. KJIEREMAN, hvilken sistnämnde ofta varit min 
följeslagare på excursioner i Vestergötland och meddelat mig åtskilliga intressanta arter 
från nämnde provins. De utländske naturforskare, som haft godheten sända mig 
Hydrachnider, äro Professoren och Geheimerådet H. LEBErTt och Professoren F. A. 
ForerL i Morges, till hvilka jag står 1 stor tacksamhetsskuld för de Hydrachnider från 
Genéversjön, de under senare åren skickat mig. 

Taflorna till detta arbete äro under noggrann ledning af mig ritade och kolorerade 
af ritläraren vid Skara högre allmänna läroverk, Herr O. ERLANDSSON och fröken G. 
KortTHoFr. Ursprungligen var det min afsigt att till alla arterna bifoga figurer, men 
då detta stötte på nästan oöfvervinneliga svårigheter eller åtminstone för en längre 
tid skulle hindrat arbetets länge nog fördröjda utgifvande, nödgades jag inskränka 
figurernas antal till en eller annan typ för hvarje slägte. Beklagas måste att på taf- 
lorna figurerna ej kunnat framställas 1 systematisk ordning, slägte efter slägte, enär 
kostnaderna då skulle blifvit allt för stora, äfvensom att icke alla till samma art 
hörande teckningar sammanstälts, om hvilket förhållande jag först fått kännedom, då 
det var för sent att ändra detsamma. Den under Herr W. SCHLACHTERS ledning verk- 
stälda lithographieringen förtjenar i öfrigt allt erkännande. 


Litteratur-öfversigt. 


De Zoologer, som lemnat mer eller mindre vigtiga bidrag till Hydrachnidernas 
kännedom äro, så vidt jag har mig bekant, följande: 

STEPHAN BLANKAART ') har afbildat en Hydrachnid med dess ägg, fästade på 
grenar af Ceratophyllum. 


1) Schou-Burg der Rupsen ete. Amsterdam 1688. 


4 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


J. L. FriscH ") är den förste, som beskrifvit någon Hydrachnid. Hans »Araneus 
aquaticus, ruber parvus», anser MÖLLER vara Hydrachna (Hydryphantes C. L. KocH), 
despicrens MÖLL. 

JOHANNES SVAMMERDAM ”) beskref först de på Nepa sittande »äggen», men kände 
för öfrigt hvarken deras vidare utveckling eller sjelfva Hydrachniderna. 

LINNÉ ”) har lemnat följande beskrifning på en i vattnet lefvande ÅAcarus, hvilken, 
ehuru några bestämningar tala häremot, af C. L. KocH m. fl. ansetts vara FEylais exten- 
dens LATR.: »Acarus aquaticus ruber, abdomine depresso, tomentoso, postice obtuso. 
Globum s2epe trahens post se. Ova rubra in Nepis ponens.» Bestämningen »tomen- 
tosus» kan ej tillkomma någon känd Hydrachnid, hvarföre äfven MÖLLER anser, att 
LINNE sammanblandat sin ÅA. aquaticus med Trombidium holosericeum (LIN). Hvad 
LINNÉ menar med globus är äfven svårt att inse, då Hydrachniderna ej, såsom vissa 
landtspindlar, föra sina ägg med sig. 

AUGUST JOH. ROESEL VON ROSENHOF ”) var den förste, som fullstäpdigare beskref 
dessa djurs utveckling och, fastän knapphändigt, redogjorde för deras nutrition och 
copulation. Han förde dem till spindlarne, enär han sett dem spinna trådar. Af hans 
arter är den ena: »Die Kleine rothe Wasserspinne mit Zierathen», fig. XXIV, troligen en 
ung Hydrachna geograplica MörLer, den andra: »Die schöne hochrothe Wassermilbe», 
fig. XXV, Limnochares holosericeus CO. E. Kock. 

JoH. HEINR. SULZER ”) har beskrifvit en Hydrachnid, som MöLLER anser vara den- 
samma, som sin Hydrachna (Arrhenurus C. L. KocH) stellaris. 

MARTIN FROBEN ÅEDERMÖLLER ') har beskrifvit och afbildat två arter. 

ETIENNE LoUIS GEOFFROY ') omnämner två arter, af hvilka den ena skulle vara 
densamma som den LInnE beskrifvit, den andra: »Acarus aquaticus niger, abdominis 
medio lateribusque flavis», antagligen är en Ataz- eller Neswa-art. 

F. VON PAULA SCHRANK ”) beskref och afbildade två arter, båda tillhörande slägtet 
Arrhenurus. Den ena: »Acarus corpore postice attenuato, elongato», hvilken han uppger 
vara »stor som ett vallmofrö, smutsgrön med den genomskinliga förlängningen ljusare, 
hårdskalig», är utan tvifvel synonym med Arrhenurus globator (Mörr.); och den andra: 
»Acarus globosus corneus pedibus posteris natatoriis», »ofvan med tre mörka fläckar», 
är enligt MÖLLER synonym med hans Hydrachna (Arrhenurus C. L. KocH) albator. 

CARL DE GEzER”) har i sjunde delen af sitt stora och berömda verk afhandlat 
Qualstren eller Acari. 

Efter deras vistelseort indelar han dem i sju familjer, af hvilka den första lefver 
bland lifsmedel, den andra på menniskor och fyrfotade djur, den tredje på fåglar, den 
fjerde på insekter, den femte på träd och växter, den sjette ströfvar omkring utan att 


1) Beschreibung von allerley Insecten in Teutsch Land. Achter Theil, p. 5, t. 3, figg. 1, 2. Berlin 1730. 
2) Biblia Nature sive Historia Inseciorum, Tom. 1, p. 230, tab. 11, fig. 4g och fig. 5. Leyd&e 1737. 
3) Fauna Suecica, p. 348, Stockholmiaxe 1746. Systema Nature. Ed. decima, p. 617. Holmizx 1758. 
3) Insecten Belustigungen. Dritter Theil, p. 149—157, tab. 24. Närnberg 1755. 

>) Kennzeichen der Insecten, t. 22, fig. 147. Zirich 1761. 

6) Microscopische Gemäths- und Augen-Ergötzung, p. 164. Niärnberg 1761. 

7) Histoire abrégée des Insectes aux environs de Paris. Tom. 2, p. 625. Paris 1762, 

3) Beyträge zur Naturgeschichte. Augsburg 1776. 

2?) Mémoires pour servir å I'Histoire des Insectes. Tom. VII. Stockholm 1778, 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l7. N:O 3. 5 


fästa sig på något särskildt föremål och den sjunde lefver i vattnet. Till denna sist- 
nämnda familj för han fyra arter, af hvilka tvänne höra till slägtet Arrhenurus DUGES. 
Den ena af dessa: Acarus aquaticus caudatus, subrotundus, fuscus, rufo-maculatus, 
abdomine caudato cylindrico, är synonym med den af C. L. KocH beskrifna Arrhenurus 
caudatus, och den andra: »Acarus aquaticus maculatus, fuscus, macula rubra, corpore 
globoso, tentaculis brevioribus, crassis, pedibus viridi-griseis, approximatis», med MöL- 
LERS Hydrachna elliptica (p. 54, tab. VII, figg. 1, 2) och Kocks Arrhenurus ellipticus, 
hvilken är honan till den förra. 

Af de öfriga arterna är den ena: »Acarus aquaticus globosus, rubro-fuscus, corpore 
globoso, tentaculis brevioribus, pedibus rubris aproximatis», tydligen synonym med 
Hydrachna globosa C. L. KocH samt utmärkt genom sitt långa rostrum. Beträffande 
den andra: »Acarus aquaticus ruber, corpore subgloboso, tentaculis longis, pedibus 
aproximatis», hvilken han säger allmänt förekomma under hela sommaren i stilla- 
stående vatten och blifva ungefär så stor som en lins, cinoberröd med svarta fläckar 
å ryggen, är det svårt att afgöra, huruvida den är en Zylais eller en Hydrachna. 
Att döma efter den följande beskrifningen på kroppen: nedtryckt och framtill något 
afsmalnande, vore man benägen att hänföra den till det förra slägtet, men de följande 
bestämningarne: sista benparet med långa simborst, rostrum litet men tydligt, strida 
alldeles häremot. KocH anser den synonym med sin Hydrachna. Snarare är den, 
enligt min åsigt, synonym med Hydrodroma umbrata C. L. KocH, på hvilken, om man 
undantager de svarta fläckarne, beskrifningen bäst passar in. 

DE GEER kriticerar RoEsEr, som räknar Hydrachniderna till spindlarne »n'ayant 
ni corcelet, ni ténailles, ni filiéres au derriére, ni yeux semblables a ceux des Araignées 
et les pattes ayant leur attache immédiatement au ventre.» 

Han observerade äfven de på Nepa och Dytiscus sittande larverna af denna och 
föregående art, hvilka han dock, i likhet med de förut nämnde författarne, ansåg för 
ägg, af moderdjuret, fästade på insekten och tillväxande, i det de från densamma suga 
näringssaft (»suc nourriciér»). Angående ungarnes metamorfoser nämner han endast, 
att alla unga Acarl hafva 3 par ben och att det fjerde först efter skedt hudombyte 
framkommer. 

Den ofvan omnämnda insugningsförmågan hos äggen kan dock DE GEER ej annat 
än finna högst egendomlig och anmärkningsvärd. Han slutar också sin beskrifning öfver 
den 3:dje arten med följande ord: »Må vi vid detta tillfälle beundra de olika och om- 
vexlande medel, naturens upphofsman gifvit djuren och särskildt insekterna till deras 
fortplantning och bevarande; ty det är högst eget att se ägg tillväxa och draga närings- 
saft ur kroppen på ett annat lefvande djur.» ; 

Otto FaABRICIUS ') har under namnet Åcarus aquaticus beskrifvit en Hydrachnid, 
hvars vigtigaste karakterer äro: Corpus semiorbiculare antice parum angustatum, supra 
depressum 4 lineis punctorum impressorum, mediis antice concurrentibus. Frons 
utringue impressuram habet, rostrum medium nutans formantem. Color sanguineus. 
Tomenta rara in corpore pedibusque. 


1) Fauna Groenlandica, systematice sistens animalia Groenlandis occidentalis hactenus indagata etc. 
Hafnie et Lipsix 1780. 


6 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


Otto FRIEDRICH MÖLLER är den förste, som mera specielt sysselsatt sig med 
Hydrachniderna. Redan år 1769 kände han omkring 40 arter ') och i sitt 1781 ut- 
gifna verk ”) har han beskrifvit 49 7”). Detta arbete, som på sin tid obestridligen var 
utmärkt, äger ännu sitt stora värde och de af MÖLLER lemnade artbeskrifningarne äro 
i allmänhet rätt goda. Dock har äfven detta, såsom hvarje annat arbete, sina fel, till 
stor del beroende på de ofullkomliga hjelpmedel, som då funnos för studiet af så små 
djur.  Atskilliga oriktiga uppgifter förekomma derföre beträffande ledernas antal hos 
palperna samt formen på dem och benen. Figurerna till arbetet äro till en del mindre 
goda och färgteckningen stundom mindre naturtrogen. Mörrer definierar Hydrachni- 
derna på följande sätt: Capite thorace abdomineque unitis; pedes octo; palpi duo, 
articulati; oculi duo, quattuor, sex. Han hänför alla arterna till ett enda slägte, 
Hydrachna, men indelar detta efter ögonens antal i tre underafdelningar. Till den 
sista af dessa räknar han blott H. umbrata (Hydrodroma umbrata C. L. KocH), hvilken 
dock lika litet som någon annan känd Hydrachnid har sex ögon. I den andra upp- 
tager han blott fyra arter, hvilka tillhöra slägtet Limnesia C. L. KocH (calcarea, fuscata, 
undulata och maculata), med uteslutande af arterna geographica och impressa samt 
cruenta (Hydryphantes ceruemtus CO. LT. KocH), hvilka han påstår ega blott två ögon. 
H. extendens (Eylais entendens LaATR.) beskrifver han riktigt äga fyra ögon, men för 
den ändock till första afdelningen. Uppger vidare, att Hydrachniderna hafva spinn- 
organer, samt bekräftar RorseELrs uppgift, att de lefva af infusorier, hvarjemte han äfven 
sett dem angripa Monoculus samt larver af Tipula. En verklig copulation hos dem 
betviflar han deremot. Hos hanen af de arter, som tillhöra slägtet Arrhenurus DUGES, 
utgöras enligt hans åsigt generationsorganerna af de bihang, som sitta ytterst i krop- 
pens smalare del. Hydrachniderna lägga röda sferiska ägg, som inom en månad antaga 
en månlik form samt blifva blekare. Ungarne hafva sex ben, äro försedda med sug- 
snabel samt ombyta hud några gånger, innan de blifva fullkomligt utbildade. Af 
MÖLLERS 49 arter tillhöra 4 slägtet Atax FABR., 3 Nesea C. L. KoctH, 3 Marica KOoocH, 
19 Arrhenurus DucEs, 1 Atractides Kock, 2 Acercus Kock, 1 Midea Bruz., 4 Limnesia 
Kock, 3 Diplodontus Ducers, 2 Hydrachna (Mörr.), KocH, 2 Hydryphantes KocH, 1 
Hydrodroma Kock och 1 Zylais LATR. De tre återstående arternas plats inom slägtena 
har jag ej med säkerhet kunnat bestämma (4. lunipes MörrL. = Neswa pulchra KocH? 
H. lugubris Mörr. = Arrhenurus tubulator KocH? H. abstergens =>?) 

CHRrIsToPH. GOTTLIEB BONZ är den förste, som beskrifvit någon parasitiskt lefvande 
fullbildad Hydrachnid, ÅAcarus ypsilophorus ”), hvilken han funnit på Mytilus cygnwus. 
Hans beskrifning på denna parasit är ungefärligen följande: Kroppen mörkbrun med 
en gul Y-formig figur å ryggen, ögonen två; benen med talrika simborst; sista ben- 
paret längst. 


!) Se pag. IX i hans här nedan omnämda verk. 

2?) Hydrachne, quas in aquis Danie palustribus detexit, descripsit, pingi et tabulis aneis XI incidi 
curavit O. F. MÖLLER. Lipsie 1781. id 

3) Alla dessa arter med undantag af H. abstergens äro dock omnämda och i korthet karakteriserade i 
hans arbete: Zoologi&e Danice Prodromus. Havnie 1776. 

2) Observatio X Christophi, Gottlieb Bonz. Nova acta physico-medica Acad. Czs. Leop. Caroline. Nat. 
cur. cont. Ephemerides etc. VII, p. 52. Norimberg 1783. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |7. N:o 3. id 


JoH. ÖUHRISTOFFER FABRICIUS har i sitt förnämsta verk öfver insekterna') förenat 
de af honom kända 33 arterna, hvilka alla för MÖLLER varit bekanta, med slägtet 
Trombidium; wen i ett senare arbete ”) för han dem till det nya slägtet Ataz, som af 
honom blifvit uppstäldt med bibehållande af samma arter och samma ordning, som i 
det förra. 

JENS RATHKE ”) har under namnet Trombidium notatum beskrifvit en Hydrachnid, 
som antagligen är synonym med Atax ypsilophorus (Bonz) CLAPAREDE. 

PIERRE ÅNDRÉ LATREILLE ”) indelade Hydrachniderna i trenne slägten: Limnochare, 
Hydrachné och Eylais, som han på följande sätt karakteriserat: 


Limnochare: Bouche inférieure. Mandibules nulles. Antennules courbées, articulées, terminées en 
pointe. Leéevre inférieure obtuse, de deux pieces conniventes. Pattes ciliées, propres pour nager. 

Caractéres Habituels: Corps ovale, mou, déprimé, sans distinction d'anneaux, rouge. Deux yeux. 
Pattes assez courtes. 

Hydrachnée: Antennules arquées, articulées, d'abord cylindriques, coniques ensuite, et terminées par un 
ongle et un pouce mobile. Bec avancé, conique, consistant en deux soies longues, recues dans une levre 
inférieure. Pattes ciliées, propres pour nager. 

C. H. Corps globuleux, sans distinction d'anneaux, rouge foncé; peau assez ferme. Deux å quatre yeux. 

Eylais: Mandibules plates, munies d'un ongle å la pointe, regues dans une levre inférieure. Antennules 
en cöne alongé, articulées, arquées, pointues. Pattes propres pour nager. 

C. H. Corps presque globuleux, d'une peau assez ferme, sans distinction d'anneaux. Deux å quatre 
yeux. Couleur brune ou panachée. 


JoH. FRIEDRICH HERMANN kriticerar i sitt arbete”) MÖLLER, beträffande först 
sjelfva namnet Hydrachna, hvilket enligt hans åsigt bör skrifvas Hydrarachna, enär 
det är bildadt af ödwo och dodxrn, och sedan den af MÖLLER gjorda definitionen på 
familjen. Den fullkomliga sammansmältningen af hufvud, thorax och abdomen, ögonens 
antal, benens vidfästning och palpernas form synas honom ej tillräckligt begränsa den- 
samma. <Sjelf lemnar han emellertid en lika litet tillfredsställande definition: »Deux 
palpes, bec et deux lames en forme de gaine tres entieéres, deux, quatre ou six yeux, 
pieds natatoires. (DuGbs klandrar honom för denna beskrifning på mundelarne). 

Vidare redogör han för byggnaden af mundelarne hos H. geographica, hvars 
rostrum han anser vara en sugsnabel, betäckt af tvänne lineära, kortare skifvor, som 
ligga nära intill hvarandra och äro med sugsnabeln så fast förenade, att de blott med 
största svårighet kunna skiljas från densamma. Äfven omnämner han de tvänne klorna 
på yttre ändan af sista tarsalleden, hvilka han säger sig hafva funnit hos alla af honom 
observerade arter, oaktadt han upptager åtminstone tvänne, tillhörande slägtet Limnesia 
KocH. HERMANN beskrifver äfven äggen af Hylais extendens, hvilka han funnit klumpvis 
afsatta på sidorna af det kärl, hvari djuret förvarats. Af de 24 arter, han observerat 
och, i likhet med Mörrer, fört till ett enda slägte, Hydrachna, äro 5 nya, nämligen: 
H. fuscata (= Neswa fuscata C.L. KocH), lutescens (= Hygrobates lutescens KocH), histriomica 
(= Limnesia Mstriomica Kock) och erytrophthalma (= Linmnesia undulata KocH), öfver 


1) Entomologia Systematica. Tom. II, p. 399. Hafnix 1793. 

2) Systema Antliatorum. Brunsviga 1805. 

3) Skrivter af Naturhist. selsk. b. 4, h. 1, p. 175, tafl. 10. 1797. 

3) Précis des Caractéres génériques des Insectes, p. 181. Paris 1796. 
>) Mémoire Aptérologique. Strassburg 1804. 


S C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


hvilka han lemnar mer eller mindre utförliga beskrifningar. Figurerna till arbetet äro 
i allmänhet temligen goda. 

DAUDEBART DE FERUSSAC ") har beskrifvit 2:ne arter Hydrachnider. Hydrachna 
testudo och H. lutescens. Den förra är troligen synonym med Midea orbiculata Bruz., 
den senare en varietet af Hygrobates lutescens (HErm.) KocH. ; 

GOTTFRIED REINH. TREVIRANUS ”) har något sysselsatt sig med Hydrachnidernas 
anatomi, men de resultat, till hvilka han kommit, äro, isynnerhet med afseende på 
respirationsorganerna, föga lyckliga och hafva derföre af senare anatomer, såsom Du- 
JARDIN och SIEBOLD, blifvit förklarade mer eller mindre oriktiga. TREVIRANUS Oobser- 
verade trachéstammarne, hvilka han påstod utmynna i en springa bakom andra ben- 
paret samt genast förgrena sig. Angående mundelarne kommer han ej till något be- 
stämdt resultat, men anser troligt, att de bilda en sugsnabel. Det ljusa bandet å 
ryggen af flere Hydrachnider ansåg han vara tarmkanalen, det mörka å ömse sidor 
derom fettkroppar. Afven fäster han uppmärksamheten på höfternas form och fördel- 
ning samt benens och palpernas byggnad, hvarjemte han slutligen bestrider ROoESELs 
uppgift att Hydrachniderna spinna trådar. Då dylika trådar hvarken af honom eller 
andra observerats, antager han såsom säkert, att de ej varit annat än conferver, som 
stundom påträffas å dessa djur. 

CARL PFEIFFER ”) har beskrifvit en parasitisk Hydrachna, Limnochares Anodonte, 
som enligt CLAPAREDE är synonym med Åtax ypsilophorus Bonz. 

JEAN VICTOR AUDOUIN har i flere smärre afhandlingar ”) under namnet Achlysia 
uppställt ett nytt slägte, innefattande de på Nepa och Dytiscus förekommande larverna 
af Hydrachnider. Detta slägte upptog äfven LATREILLE, som till en särskild afdelning 
(Hecapoda) och familj (Microphtira) förde de sexfotade Acaridlarverna. 

CARL ERNST VON BAER ”) observerade en på de vanliga flodmusslorna lefvande 
art, som han benämnde Hydrachna concharum, efter all sannolikhet densamma, som 
Bonz beskrifvit under namnet Acarus ypsuophorus. Han visade äfven i en mindre 
uppsats ") att det var larver och ej ägg af Hydrachnider, som voro fästade på Nepa 
och Dytiscus. De af honom iakttagna larverna tillhörde troligtvis Hydrachna geogra- 
phica MöLL. 

CH. DE THi1S, som år 1830 undersökt Hydrachnid-faunan kring Laon, har i bref 
till AUDOUIN ") beskrifvit tvenne nya arter, Hydrachna chrysis och runica, den förra 
(= Eylais enligt DucEs) troligen hörande till slägtet Hydrachna eller Hydrodroma KocH, 
den senare sannolikt en Neswea Kock. I följd af de ofullständiga beskrifningarne, hvari 


1) Pejeription de deux nouvelles especes d'Hydrachnes in Annales du museum d'hist. nat. 1806, p. 216, 
pl. 12, figg. 2 a, b, c och 3 a, b, c. 

2) Vermnssnes Schriften anatomischen und physiologischen Inhalts. Erster Band, p. 41. Göttingen 1816. 

3) Naturgeschichte deutscher Land- und Siässwasser Mollusken. Abth. 2, p. 27—28, Taf. 1. Wei- 
mar 1825. 

2) Note sur une nouvelle espéce d'Achlysie. Annales des Sciences Nat. Tom. II, p. 497. 1824. Sur 
un nouveau genre d Arachnide trachéenne, Achlysia Dytisci. Burr. Sciences Soc. Philom. p. 12—14, 1827. 
Mémoire de la Societé d'histoire nat. de Paris, Tome 1, p. 98, t. 5, fig. 8. 

3) Beiträge zur Kenntniss der niederen Thiere. Nova Acta Acad. Nat. Om, Vol. XIII, p- 590, p XXIX. 1827. 

6) Isis 1832, 9 TI 

7) Annales des Sciences Nat. Tom. 27. 1832. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I7. N:o 3. 9 


nästan blott kroppsform och färgteckning omnämnas, är detta dock omöjligt att med 
säkerhet afgöra. Bland öfriga i denna trakt anträffade arter nämnas följande: H. 
extendens, H. undulata, H. abstergens, H. lustriomica, H. elliptica och H. lutescens. 

CARL Winm. HABN upptager i sitt af C. L. Kocr fortsatta arbete öfver Arachni- 
derna ') blott 5 arter Hydrachnider, Hydrachna geograplica, H. globolus, H. listriomica, 
H. miniata och H. varipes, hvilka alla hafva två ögon (?). Figurerna äro jemförelsevis goda. 

HERMANN BURMEISTER visar i en mindre afhandling ”) att AUDOUINS Achlysia blott 
är en utvecklingsform af Mydrachna. Ehuru hans åsigter i betydlig mån äro oriktiga, 
skola vi dock något närmare redogöra för dem. — Då han närmare undersökte de å 
Nepa sittande pärouformiga blåsorna, fann han dem äga ett dubbelt hölje, nämligen 
ett yttre, fastare och ogenomskinligt, samt ett inre, fint och genomskinligt. Det förra 
var i den smalare ändan hakformigt tillbakaböjdt och härigenom fästadt vid insekten, 
det senare afsmalnade likaledes i ena ändan och dess spets inträngde till en del i det 
yttre höljets. Båda höljena omslöto en tjock, rödaktig vätska, hvarigeuom B. kom till 
den åsigten, att blåsan var ett ägg, som af Hydrachnan blifvit fästadt på insekten. 
Att äggets fästande vid denne skulle utgöra ett nödvändigt vilkor för dess vidare ut- 
veckling, kunde han ej antaga, då insekter med dylika ägg högst sällan påträffades. 
Sjelf hade han blott observerat trenne. Efter någon tids förlopp kunde han i dessa 
ägg urskilja larverna, som hade en tjock, rundad kropp och sex outvecklade ben. De 
förblefvo temligen länge inom ägget och syntes hemta friskt vatten och föda genom 
en öppning å höljet, nära äggets fästpunkt. Genom denna öppning utsträcker, såsom 
han antager, larven sin sugsnabel för att insuga insektens lifssafter. Något senare 
framkom fjerde benparet, som först efter skedt hudombyte erhöll sin behöriga form 
och storlek. Den art, hvilkens utveckling han följt, benämnes Hydrachna cruciata 
och utmärker sig genom en omvändt äggrund, något långsträckt kroppsform, skar- 
lakansröd färg med ett brunt kors å ryggen samt 9(?) ögon. Längden 13 lin. 

ANTOINE DuGÉs har i tvenne afhandlingar i Annales des Sciences för år 1834 
lemnat utförligare beskrifningar öfver Hydrachniderna än någon före honom och sär- 
skildt beträffande deras metamorphoser framlagt resultatet af mycket noggranna och 
ivtressanta iakttagelser. I den första af dessa afhandlingar ”) lemnar han en öfversigt 


af Arachnidernas indelning enligt följande tableau: 


| sous-classe Hologastres ou Acarulistes, ordre des Acariens. Familles. 
Phalangies. 
Chelignathes ou Phalangiens....o.------ [yaptad. 
Galeodés. 
[Mygales. 
Dactylognathes ou ÅArangens........---- ee 
Plrynees. 
| |raketplionas. 
|Chetipalpes OWEISCOTPTONCENS a sr sena na (Ra 
SRA NT Me Scorpiones. 
1) Die Arachniden, getreu nach der Natur abgebildet und beschrieben von Dr. C. W. Hann. B. I, IL 
Närnberg 1831—4. 
2) Ueber die Gattung Achlysia Aud. Isis 1834, p. 138. Taf. 1, figg. 1—6. 
3) Recherches sur VFordre des Acariens en général et la famille des Trombidiés en particulier. Premier 
Mémoire. Tome I, p. 5. ; 


Arachnides 
ou 1 
Aramnistes | 


l sous-eclasse Tomogastres ou ÅAramnulistes .......-- 


K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 17. N:o 3. 2 


10 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


Acari imdelas vidare efter palpernas olika form i följande 7 familjer: 
|fBelwes ravisseurs (ceux qui, renflés par leur milieu, ont V'avant-dernier article d'un ou 


de plusieurs crochets, et le dernier mousse et plus ou moins piriforme -...---.—---- Trombidies. 
Ralpesk ancneusk(eWdernTeikatncle Ha SWTOLNALDICKA ep OLTTS Sj) er ANS NA NS ra Hydrachnes. 
Palpes filiformes (peu Jontblenmgn renflés, obtus au bout, sans griffe au penultieme 

ALLICIG) om 20 og soc gora lb tot ok en RSS KLANENS MN rr NS RT AGE NS jo SERNER Gamases. 

ATC arten SNEGG UD eSjau dilv eesjk (AP LANLSYN CRC NVESKKCIOVNANOS) as SER ENNART RA AN Ixodes. 

Palpes adhérens (soudés å la lövre par la majeure partie de leur longeur et toujours peu 

développés) ÅAcares. 
Palpes antenniformes (filiformes aussi, mais å ärticles tres-variés dans leur longeur, d'ailleurs 

SENeralem ent divargUuES ae dress SNOwIne]eTES enar e1:e) ASA enn rna Bdaellés. 
Palpes fusiformes (renfles, obtus au bout, sans griffe au penultigme article) ---.-oooo------ Oribatés. 


Den andra familjen, Hydrachnés, innefattar 6 slägten: Atar, Diplodontus, Arrhenurus, Eylais, Limno- 
chares och Hydrachna, af hvilka det andra och tredje äro nya. Dessa slägten äro grundade i synnerhet på 
palpernas och mandiblernas olika form, men äfven på den olika bildningen af rostrum, epimerer och genera- 
tionsfält.  Ögonens antal och benens form synes författaren mindre Kafva tagit i betraktande, då Han To EE 
kunnat Nömftöra Limnesia KocH till slägtet Ataz. Mindre riktigt har Duchs upptagit Limnochares bland 
Hydrachniderna, enär den bör föras till en särskild familj, hvilket ock KocH gjort. 

I den andra afhandlingen 1) der han uteslutande sysselsätter sig med Hydrachniderna, lemnar DuGis 
först en kort karakteristik öfver familjen, som oafsedt palpernas redan omnämnda form, utmärker sig genom 
sina med simborst försedda ben, hvilkas sista led i yttersta ändan-har tvenne krökta klor. Att höfternas för- 
delning i fyra grupper alltid skulle vara utmärkande för Hydrachniderna, är ett påstående, som, enligt senare 
gjorda observationer, är oriktigt, men som dock träffade in på de af Ducbs iakttagna arterna. För hans be- 
stämningar af de förut omnämnda slägtena skola vi nu lemna en utförligare redogörelse. 

1. Atux FaABR. Palpi longi, articulus quartus longior, quintus unguiformis; Mandibulxe unguiculate ; 
rostrum breve, corpus inflatum; oculi distantes; coxa posterior latissima; vulve labia utrimque tribus stem- 
matibus ornata. Larve hexapode, aquatica, adulto dissimiles. 

Såsom typer för detta slägte nämner han Hydrachna (Limnesia KocH), histrionica Herm. och H. (Hy- 
grobates KocH), lutescens HERM. samt H. runica DE THBis, hvilken, som vi redan nämnt, sannolikt hör till 
det af KoctH bildade slägtet MNesea. Ett slägte, som omfattade arter af en sådan olikhet, kunde ej länge 
bestå utan att blifva deladt i flere. KocH gjorde detta och bildade deraf slägtena Ataz (sensu strictiore), 
Nesea, Piona, Hygrobates, Hydrochoreutes och Limnesia. 

2. Diplodontus Ducks. Palpi breviusculi, articulus quartus longior cum quinto extenso forpicem fingens; 
Mandibul&e chelate (bidentes), rostrum breve; corpus depressum; oculi distantes; vulva labia globuligera. 
Larve hexapode, terrestres, adulto dissimiles. 

Detta slägte innefattar 3:ne arter: D. filipes, D. mendar och D. scapularis, för hvilken sistnämnde han, 
isynnerhet angående utvecklingen, noga redogör. 

3. ÄArrhenurus, Ducks. Palpi breves, clavati, articulus quartus longior et crassior, quintus falcatus; 
mandibula unguiculata, rostrum breve; corpus loricatum, in mare caudatum; oculi distantes; coxae latissimee; 
vulva labia plana. Larve? 

Till detta slägte höra de tolf första arterna af dem, hvilka MULLER beskrifvit. Ducks har af dessa 
blott funnit 2, nämligen ÅA. cuspidator och A. albator, samt en ny art, som han benämner ÅA. viridis. Om 
dessas utveckling har han sig intet bekant. 

4. FEylais LATR. Palpi longiusculi. articulus quartus longior, quintus obtusus, tumidulus, spinosus; 
Mandibulza unguiculatse; rostrum brevissimum, ore rotundo; corpus depressum; Oculi proximi; cox&e angustatae, 
quarta a tertia distans; Larve hexapode, aquatica, adulto dissimiles. 

Duchs upptager här blott en art, HE. extendens, för hvars utveckling äfvensom mundelar han noga redo- 
gör. Hans observationer i afseende på dessa senare synas dock, enligt nyare iakttagelser, ej vara fullt riktiga. 

5. Hydrachna MÖLLER. Palpi longiusculi, articulus tertius ”longior, quartus et quintus simul chelae- 
formes; Mandibulze ensiformes; rostrum longum, vix minus ac palpi; corpus rotundatum; Oculi distantes; 
Vulva scuto operta. Larve aquatice, parasite, adulto dissimiles (Achlysia AUDOUIN ?). 

Såsom hithörande nämner Ducks 2:ne arter, H. geographica och H. globosa. Den senares utveckling 
har han följt ända från ägget till dess den blifvit fullkomligt utbildad. Utom VAN BENEDEN och CLAPAREDE 
har ingen så noggrant som Ducis sysselsatt sig med studiet af Hydrachnidernas utveckling. 


1) Remarques sur la famille des Hydrachnés. Deuxieéme mémoire sur Fordre des Acariens. Tome 1, 
p. 144. i 

”) Dessa slägtbestämningar, af Ducks upptagna i hans första afhandling, hafva för sammanhangets skull 
här fått sin plats. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o 3. 11 


Jag har här kanske väl utförligt redogjort för DuGbs afhandlingar; men då han 
är en af de förnämsta författarne på detta område, har jag ansett mig ej böra öfvergå 
till någon annan, innan jag meddelat åtminstone det väsendtligaste af hans åsigter. 

DANA och WurLeLrey hafva kort efter DuGEs i en mindre afhandling ') beskrifvit 
2:ne parasitiska arter från trakten af New-Haven i Nord-America, der de skola allmänt 
förekomma å Anodonta- och Alasmodonta-arter. De benämna dem Hydrachna formosa 
och H. pyriformis, samt lemna öfver dem rätt noggranna beskrifningar. Till slägtet 
Hydrachna i inskränktare mening (d. v. s. såsom det af DuctEs och OC. L. Kock defi- 
nieras) kunna de dock på grund af flere väsendtliga olikheter ej föras. Snarare böra 
de, såvidt de ej skola bilda ett nytt slägte, hvartill finnas flere skäl, sättas nära den 
förut omnämnde Åtax ypsilophorus Bonz, om hvilken färgteckningen äfven erinrar. 

R. A. PuHiurerer ”) har lemnat beskrifning öfver en i hafsviken vid Neapel an- 
träffad art, den enda i salt vatten förekommande, för hvilken han bildat ett nytt 
slägte, Pontarachna, som står så nära Midea Bruz., att det ej är mig möjligt att skilja 
dessa båda slägten. 

HALDEMAN, som i likhet med de tvenne föregående författarne egnat sig åt studiet 
af Hydrachniderna i Nordamerika, har specielt afhandlat de parasitiska formerna, för 
hvilka han uppställde ett nytt slägte, Uniomicola, omfattande flere arter ”). Dessutom 
har han beskrifvit 4 arter”), men beskrifningarne på dem äro ganska ofullständiga. 

CARL Lupwie KocH har fört kännedomen om Hydrachniderna ett betydligt steg 
framåt, företrädesvis beträffande slägt-indelningen. Men om hans åtgörande härut- 
innan utan tvifvel länder honom till stor förtjenst, är hans behandling af arterna långt 
ifrån att göra detsamma, och i stället att här spåra den noggranne vetenskapsmannen, 
känner man sig benägen att tro, det hans hufvudsyfte blott varit att få gifva så många 
nya namn som möjligt. KocH har nämligen nästan uteslutande hemtat sina artkarak- 
terer från färgteckningen, och har härigenom lyckats erhålla ett utomordentligt stort 
antal nya »arter». Då man emellertid känner att dessa djur både efter ålder och lokal 
ganska mycket förändras, så kan med säkerhet antagas, att en stor del af de KocHsKA 
arterna ej äro annat än varieteter. I sitt arbete öfver Tysklands Crustaceer, Myria- 
poder och Arachnider ?”) beskrifver KocH de särskilda arterna utan någon ordning, 
men i ett senare verk") meddelar han en systematisk öfversigt öfver familjer, slägten 
och arter. Han indelar här Hydrachniderna (die Wassermilben) i 2:ne familjer, Hy- 
grobatides (Flussmilben) och Hydrachnides (Weihermilben), af hvilka den förra inne- 
fattar arter med 2; den senare med 4 ögon. För slägtbestämningarne, af hvilka jag 
kommer att till stor del begagna mig i detta arbete, anser jag öfverflödigt att här 


1) On two American species of the genus Hydrachna. Sillim. Amer. journal 1836 vol. 30, p. 354. 

?) Zoologische Bemerkungen. Fortsetzung. WIEGMANNS Archiv för Naturgeschichte 1840. FErster Band, 
ja. IK 

”) On some American species of Hydrachnide. Zool. Contrib. 1842. Detta arbete har för mig ej varit 
tillgängligt. 

?) Hydrachna scabra and 3 undata. Proc. Acad. Nat. Sc. Philad. 1842, vol. 1, p. 184. AH. nebulosa 
amd coccinea ibid. p. 196. 

?) Deutschlands Crustaceen, Myriapoden und Arachniden, hb. 1—40. Regensburg 1835—41. 

5) Ubersicht des Arachnidensystems von C. L. KocH, h. 3. MNirnberg 1842. 


12 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACENIDER. 


närmare redogöra, och vill endast anmärka, att de kännetecken, KocHm hemtat från 
den regelbundna fördelningen af ryggens »stigmata» och som han ansett så vigtiga, ej 
synts mig värda att lägga så stor vigt vid. DuGEs nämner intet om dem och Bru- 
ZELIUS, som kanske näst honom grundligast observerat Hydrachniderna, har ej heller 
ofta varit mig svårt att upptäcka dem, isynnerhet så länge djuren bibehålla sin natur- 
liga färg. Hafva de någon tid förvarats i sprit och färgerna försvunnit, så framträda 


fästat någon uppmärksamhet vid desamma. Hvad mig beträffar, tillstår jag, att det 


de nämnde »stigmata» tydligare, ehuru icke ens då hos alla arter. 

Bland mindre fel, till hvilka KocH gjort sig skyldig, vilja vi nämna placerandet 
af slägtet Diplodontus DucEs i den första familjen, oaktadt den enligt Ducns har fyra 
ögon, samt hans mindre riktiga beskrifning på epimerernas fördelning hos slägtena 
Hydrachna och Eylais. Han säger nämligen, att de tvenne främre paren å hvarje sida 
ej genom något märkbart mellanrum äro skilda från de tvenne bakre, oaktadt detta 
mellanrum, isynnerhet hos JZylais, är ganska tydligt. KocH upptager 15 slägten med 
tillsammans 182 arter, hvaraf 10 slägten med 145 arter höra till den första och 5 
slägten med 37 arter till den andra familjen. Antaga vi, att omkring 50 af dessa 
arter förut varit kända, har Kock således upptäckt och beskrifvit omkring 130 nya, 
funna inom en jemförelsevis föga utsträckt areal, då de med få undantag äro från 
dammar och grafvar i trakten af Regensburg. 

FELIX DUJARDIN har i sin afhandling öfver Acari ') meddelat åtskilliga observa- 
tioner öfver Hydrachnidernas anatomi, hvilka dock till en del äro oriktiga. Han anser 
dem sakna särskild matstrupe, mage och tarmkanal samt antager, att de organiska safter, 
hvaraf dessa djur lefva, äro inrymda i lakuner, som sakna egna väggar, i midten af 
en brunaktig parenchymatös massa, motsvarande lefvern. Den ljusare Y-formiga figuren 
å ryggen af många Hydrachnider, anser han vara bildad af ett under huden liggande 
fettlager. Hvad respirationen vidkommer, är han af den åsigten, att inandningen sker 
genom de å huden befintliga stomata, som äro analoga med växternas. Under dessa 
befinner sig en rund ihålighet, begränsad af ett vackert nät med runda lika stora 
maskor och genomskinlig substans. Vid sidan af hvarje stoma är ett hår, som synes 
stå 1 samband med den beskrifna ihåligheten. Utandningen åter sker genom de tvenne 
stora trachestammarne, som mynna med en aflång och af 2:ne flikar tillsluten öppning 
vid insidan af mandiblernas bas. Dessa stammar dela sig på något afstånd från myn- 
ningen i en tofs af tubulösa tracheer, som utan någon förgrening fördela sig öfver 
hela kroppen. 

HiProLytE Lucas ”) har beskrifvit och afbildat 4 Hydrachnider från Algier: 
Hydrachno erythrina, H. rostrata, H. cyamipes och H.tomentosa. Den första af dessa, hvilken 
mest liknar Fylais extendens LATR., men i flera afseenden skiljer sig från denna, synes 
böra föras till ett nytt slägte. MH. rostrata är tydligen en Diplodontus DuGEs, liksom 
H. cyanipes en Anurania NOoB. o. H. tomentosa anser jag stå Hydrodroma CO. L. Kock 


1) Premier Mémoire lur les Acariens et en particulier sur l'appareil respiratiore et sur les orgames de la 
manducation chez plusieurs de ces animaux. Ann. des Sciences Nat. Tome III, p. 5. Paris 1845. 

2) Eploration scientifique de YVAlgérie, pendant les annés 1840—42. Tom. 1, 2. Arachnides, p. 313. 
Tryckt 1849. 


SPP OTST 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. ÅZ7. N:O 3. 12) 


så nära, att det ej är skäl föra den till något nytt slägte. Såväl beskrifningen som 
isynnerhet figurerna äro goda. 

P. J. VAN BENEDEN har i en vidlyftigare afhandling ') beskrifvit utvecklingen af 
den redan nämnde Atax ypsilophorus Bonz. Detta arbete är försedt med goda figurer. 
Då DucEs isynnerhet afhandlat larvens förvandlingar, har deremot VAN BENEDEN före- 
trädesvis fästat sig vid sjelfva äggets successiva utveckling, hvaremot han förefaller 
mindre tydlig i afseende på larvstadiet. I följd häraf komplettera dessa båda arbeten 
hvarandra. 

ALEXANDRE LABOULBENE ”) har under namnet Hydrachna (4taz) viridana beskrifvit 
en till slägtet Årrhenurus hörande Hydrachnid. Från honan af A. globator skiljer den 
sig blott derigenom att kroppen är betydligt smalare 1 främre ändan och att den i 
bakre kanten har ett hår mer å hvarje sida. Måhända är den en hona af H. globator 
1 2:dra larvstadiet. 

RAGNAR MAGNUS BrUzZpLIus ”) har skrifvit en förträfflig afhandling öfver Skånes 
Hydrachnider. Deras inre organisation synes Bruzrrivs ej hafva studerat, men deras 
yttre organer har han på det noggrannaste beskrifvit och häröfver meddelat goda 
och förtydligande figurer. I motsats till KocH har han i de flesta fall afbildat dessa 
djur, sedda från undra sidan, som obestridligen erbjuder de tydligaste och bästa känne- 
tecknen för såväl slägtenas som arternas åtskillnad. BRrRUZELtus, som blott undersökt 
åar och andra mindre vattensamlingar i Skåne, har ej anträffat någon förut okänd art. 
Till de förut uppställda slägtena har han lagt ett nytt, Midea, hvars art, M. orbiculata, 
dock redan blifvit beskrifven af MörreEr. KocHs tvenne familjer, Hygrobatides och 
Hydrachnides, har han sammanfört till en enda, hvilken erhållit den senare benäm- 
ningen. De 9 slägten, han upptagit, innefatta 19 arter: Åtax 2, Nesea 3, Årrhenurus 
6, Midea 1, Hygrobates 1, Limnesia 3, DPiplodontus 1, Hydrachna 1, Eylais 1. 

EDOUARD ÖLAPAREDE ') har i en synnerligen förtjenstfull afhandling redogjort för 
de parasitiska arterna af slägtet ÅAiax, A. Bonzi och ÅA. ypsilophorus, och på det nog- 
grannaste beskrifvit den förstnämndes utveckling från ägg till utbildadt djur. Då VAN 
BENEDEN blott kände fyra olika utvecklingsstadier hos sin Åtax, så uppvisar ÖLAPAREDE 
5, tilläggande det s. k. »Deutovum»-stadiet. Han skildrar: 1:0) utvecklingen i ägget 
och bildandet af »Deutovum», 2:0o) utvecklingen inom detta, 3:0) första larvformen, 
4:0) återgången till ett ägglikt (pupp) stadium och den andra larvformen, och 5:0) det 
utbildade djuret. 

Vidare lemnar han redogörelse för artens anatomie och de kännetecken, genom 
hvilka tax crassipes (MÖLLER) Bruz. såväl i larvstadiet som utbildad lätt skiljer sig 
från de parasitiska arterna. Då hvar och en, som önskar noggrannare studera Hydrach- 


1) Recherches sur Y'histoire naturelle et le développement de YAtax ypsilophorus, vivant en parasite sur 
les Anodontes. Mémoires de F'Academie royale des sciences, des lettres et des beaux-arts de Belgique. Tome 
XXIV. Bruxelles 1850. 

?) Description de quelques acariens et d'une Hydrachne i Annales de la Société entomologique de France. 
Ser. 2. Tome neuvieme, p. 303, pl. 9, figg. 5—9. Paris 1851. 

?) Beskrifning öfver Hydrachnider, som förekomma inom Skåne. Akad. Afhandl. Lund 1854. 

2) Studien an Acariden. (Separat-Abdruck aus der Zeitschrift för wissensch. Zoologie VON SIBBOLD und 
KörriIKER. XVIII Band, 4 Heft. p. 445. Leipzig 1868. 


14 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


niderna, oundgängligen måste förskaffa sig detta arbete, torde det vara öfverflödigt att 
här närmare redogöra för detsamma. 

CARL NEUMAN"). Hvad mina egna tidigare uppsatser öfver Hydrachnider beträffar, 
anser jag öfverflödigt att för dem lemna någon särskild redogörelse, enär det väsendt- 
ligaste i desamma finnes här ånyo intaget. 

TAMERLAN THORELL ”) har under namnet Hygrobates Fabricii beskrifvit en Hydrach- 
nid från Grönland, hvilken han anser möjligen vara Fabricii Acarus aquauticus (ad partem). 
Hans beskrifning är ganska fullständig och tydlig. Att den beskrifna arten, oaktadt 
några afvikelser, bör föras till slägtet Hygrobaties C. L. KocH, anser äfven jag, hvaremot 
jag bestämdt är öfvertygad om, att den ej kan vara synonym med Fabrici art. 

HERMANN ÅrEBERT ”) har beskrifvit ett nytt slägte, som han gifvit namnet Campo- 
gnatha. Detta är emellertid enligt min åsigt ej berättigadt, enär det innefattar former 
som höra till slägtena Hygrobates och Limnestia CO. L. Kocé. Den af honom anförda arten 
C. Foreli, är rätt egendomlig. Också är den anträffad på ett djup af 300 meter. I ett 
senare arbete ”) som är under utgifvande och hvilket han haft godheten sända mig till 
genomseende, upptager LEBERT 19 arter, af hvilka de flesta äro nya, fördelade på 10 
slägten. LrBirts skildring af Hydrachnidernas förekomst på olika djup är rätt intressant 
och hans beskrifningar, isynnerhet af Campognatha Foreli, ganska noggranna och om- 
ständliga. 

P. KRAMER har i tvänne afhandlingar ”) lemnat rätt vigtiga bidrag till känne- 
domen om Hydrachniderna. I förra hälften af den första redogör han för deras ana- 
tomie och isynnerhet för benämningen af deras mundelar; deras utveckling deremot 
har han ej iakttagit. I den senare, den systematiska, delen upptager han 7 slägten, 
som han anträffat nära Schleusingen, nämligen: Arrhenurus, Aturus, Axona, Eylas, 
Limmnesia, Ataxz och Neswa, af hvilka AZiurus och Axona äro nya. . Till det sistnämnda 
räknas en art Å. wiridis, hvilken är synonym med KocHs och Bruzerun ÄArrhenurvus 
versicolor, men mycket afviker från öfrige Arrhenurus-arter. Då han under slägtet 
ÅArrhenurus upptagit 2:ne arter, A. lineatus och A. reticulatus med mjuk hud, synes detta vara 
mindre riktigt, och anser jag dessa båda böra föras till det af mig uppställda slägtet 
Anwramia. För de särskilda arterna lemnas goda och omständliga beskrifningar, hvar- 
jemte de bifogade figurerna äro rätt förtydligande. 27 arter äro beskrifne, af hvilka 
nära hälften eller 12 tillhöra slägtet Nesca. KRAMER har emellertid såväl af detta 
slägte som af Limnesia beskrifvit larverna i andra stadiet som skilda arter; dessa larv- 
former uppgå till fem. Då han vidare i bihanget till afhandlingen klandrar KocH för 


1) Vestergötlands Hydrachnider. Öfversigt af Kongl. Vet. Acad:s Förhandl. 1870. N:o 2, p. 105. 
Om nya arter och slägten Hydrachnider. Föredrag vid Skandinaviska Naturforskare-mötet i Köpenhamn 
1873. Se Mötets Förhandlingar, p. 408. S 
Gottlands och Olands Spindlar och vattenqvalster. Ofversigt af Kongl. Vet. Akad:s Förhandl. 1875. 
N:o 2, p. 91. 
?) Om några Arachnider från Grönland i öfvers. af Kongl. Vet. Akad:s Förhandl. 1872. N:o 2, p. 163. 
3) Matériaux pour servir å YF'étude de la faune profonde du lac Léman par le docteur EF. A. FOREL. 
Hydrachnides. Extrait du Bulletin de la Société. Vaud. des Sciences Naturelles. Tom. XIII. N:o 72. 
Lausanne 1874. 
2) Les Hydrachnides du lac Léman. 
?) Beiträge zur Naturgeschichte der Hydrachniden. Archiv fir Naturgeschichte XXXXI Jahrgang, 1 B. 
p. 263, 1875 och Grundzige zur Systematik der Milben, i samma Archiv XXXXTIII Jahrgang, 1 B., p. 236. 1877. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND lZ. N:O 3. 15 


hans definition på slägtena Hygrobates (står Hydrochoreutes), Marica och Hydrodroma, 
och påstår, att man vid dem ej kan fästa något afseende, så har han blott till en del 
rätt. Marica synes mig vara tydligt nog definieradt och äfven de öfriga slägtena har 
jag i denna afhandling bibehållit, med tillägg af några af KocH ej omnämnda karak- 
terer. Att Ådtaz blott genom närvaron af de långa rörliga taggarne på första benparet 
skulle skilja sig från Neswa, och att derföre A. Bonzi skulle benämnas Nescwa Bonz, 
kan jag ej heller gilla. Benparens längdförhållande och generationsfältens bildning 
skilja tillräckligt dessa båda slägten. 


I den senare afhandlingen indelar han Hydrachniderna i 4 underfamiljer: Hydrach- 
mde, Hygrobatidce, Eylaide och Limnocharide, och anser jag mig böra här meddela 
huru dessa karakteriseras: 


Hydrachnide: Kieferföhler eingliedrig, stechborstenartig, in dem Canal, welcher durch die Schnabel- 
artig verlängerte Umnterlippe gebildet wird, laufend. <Kiefertaster fänfeliedrig. Die Augen beiderseits am 
Vorderricken als starkgewölbte Punkte hervortretend. An den drei hinteren Fusspaaren zallreiche Schwimm- 
haare. Neben der Geschlechtsöffnung dicht gedrängte Haftnäpfe. Sässwasserbewohner. Hydrachna. 


Hygrobatide. Kieferfähler deutlich zweigliedrig, letztes Glied klauenförmig; Kiefertaster föänfgliedrig. 
Augen ohne besondere FHornhaut, neben der Geschlechtsöffnung Haftnäpfe. Siässwasserbewohner. 


De till denna familj hörande slägtena äro ordnade och bestämda på sätt följande tabell visar: 


1) Das finfte Kiefertasterglied ist gegen einen spitzeren oder stumpferen Fortsatz des vierten Gliedes beweg- 


lichskalsopmichtran "dem ;äussersten tande des) vierten Gliedes: 'emgelenkt 4400 ee 5 2. 
Das fänfte Kiefertasterglied ist am vorderen Ende des vierten Gliedes eingelenkt .-soooooosoosoosooo----- 2 


2) Die Glieder der Kiefertaster sehr schlank. Diplodontus. 
Die Glieder der Kiefertaster sehr gedrunken, dick. Arrhenurus. 


SVD askkviertetkusspanibesitatrdeutlichesgrossen gekrummite Uktrallen ss oe 4. 
INaSIvae ten RS Sp arb es 1tztbaketn eu Srallenvss 355 Sa ge SSE I SO ga a RE SA a a FE SE ee 2 
2 Die Hent des MiNGHLOLON HUNGRIG BNNEINGN--o-sboccdooectrsndonoEtEr Nor ccr ssd SEE ENEEEEEOF ESSEN SNrE EES 5. 
Die Sant deg Mitra En buNnGR WEM scsr-sooscerredes=tocssssrsrssBroEreosecESororoEreer Eder FSS ERE SLE SoE, (Oc 
53) Kleine Geschlechtsnäpfe in je einer Querreihe zur Seite der Geschlechtsöffnung -—------------ Aturus. 
Drei grosse Geschlechtsnäpfe auf jeder Seite der Geschlechtsöffnung, ganz am hinteren 
MF BD ES end CN TREE SES EAA 1 SENAT T BARA ra EE SIOA REA 1 FE ASRART Esa ler BAS le Axona. 
6) Das zweite Glied an den Fissen des ersten Paares mit grossen Höckern, in welche ein 
SCIWENT Öm 06 SKEla aNkSeTULTChi e11 0; en Kb IS bene aa EN EA SA EAS OA SSE Ataz. 
Das zweite Glied an den Fässen des ersten Paares ohne Höcker, alle Haarporen ring- 
[EAT OMR UTI AA AUG ts SVA BARS ABOA RAS DR a SER SIT SING AR SA RIAA 0 Sa 103 033 2 00 Auf Å DE Za 
7) Die Geschlechtsnäpfe stehen auf der innern Fläche der Geschlechtsöffnungsklappe ------------ Sperchon. 
Die Geschlechtsnäpfe stehen auf einer schmalen Leiste rings um die Geschlechtsöffnung--. Midea. 
Die Geschlechtsnäpfe stehen neben der Geschlechtsöffnung in der Leibeshaut .---.------- 8. 
3) Männchen am Hinterrande des Hinterleibes mit diännem schnabel-förmigen Fortsatz. Weib- 
chen am vierten Tasterglied mit vielen Haaren ausser den drei Höckerborsten.....-.....------ Hydrochoreutes. 
Männchen mit abgerundetem Hinterleib; Weibchen am vierten Tastergliede nur mit den 
UTEMEENG Clserb Ors tenke st 3sbe se SAG a "ND Se ASA AN ARS VIF BURE ROSA a oe Då äggen ds Neswa. 
9) Das letzte Fussglied des vierten Fusses trägt an der Spitze eine sehr lange und starke 
Schwimmborste, daneben noch eine kurze gefiederte. Leibesform lang OVal-.sooooooooooo--- -- Ozus. 
Das letzte Fussglied des vierten Fusses einfach zugespitzt oder mit Spuren von Krallen 
ER Oman] er exe 5 pt er Ri ei estorm Kiss lforma seek. se AAA ra rp Limnesia. 


Pylaide. Kiefertaster fänfgliedrig, regelmässig. Kieferfähler verkämmert, aus zwei Häkchen bestehend, 
welche durch eine winzige Oeffnung der Unterseite der Lippenplatte treten. Geschlechtsnäpfe fehlen. Das 
vierte Fusspaar ohue Schwimmborsten. HFylais. 


Limnocharide. Kieferföbler und Unterlippe zu einem festen Kopfstäck verwachsen, welches vorn eine 
kreisförmige Oeffnung besitst. Kiefertaster finfgliedrig, regelmässig. Die Augen auf einer mittleren Hauter- 
härtung des Vorderriickens nahe bei einander. Fäisse sämmtlich ohne Schwimmborsten, neben der Geschlechts- 
öffnung keine Geschlechtsnäpfe. Bewohner des sässen Wassers. Limnochares. 


16 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


ÅA. ÖRONBEBERG ') har meddelat åtskilliga intressanta upplysningar angående diges- 
tions- och generationsorganerna hos slägtena Eylais, Hydrachna och Nesea. 

Att, såsom KRAMER gjort, indela Hydrachniderna i flera familjer har af många 
skäl synts mig öfverflödigt. I likhet med Bruzpnrius har jag deremot sammanfört de 
af O. L. Kock uppställda familjerna Hygrobatides (Flussmilben) och Hydrachnides (weihber- 
milben) till en enda, för hvilken det sista namnet bibehållits. 


Familia HYDRACHNIDES (KocH) BRUZELIUS. 


Animalia aquatilia. Corpus integrum, capite, thorace abdomineque sine discri- 
mine unitis, plerumque ovatum. Pedes adultorum octo, ex internodiis sex compositi, 
natatoris pilis mobilibus plerumque instructi, internodio ultimo pedum parium primi- 
tertii unguibus semper terminato. Jfpimera parium duorum primorum posterioribus 
minora. Palpi quinque-articulati, articulo tertio aut gquarto longissimo, quinto acuto, 
apice sepe inciso, cum quarto interdum forpicem formanti. Rostrum, quum adest, 
conicum. Öculi quatuor, duo utriusque lateris sepissime concreti. 

Hithörande djur lefva uteslutande 1 vattnet och blott larverna af Kylais LATR. 
(och af Diplodontus scapularis enligt DuGEs) göra härifrån undantag, enär de äfven 
springa omkring på vattenytan. Kroppen, som ej företer någon skilnad mellan hufvud, 
thorax och abdomen, är vanligen äggformig eller rundad och oftast temligen hög- 
hvälfd. Dess betäckning är antingen mjuk och slät eller hård och då vanligen granu- 
lerad. Epimerernas 2 främre par äro mindre än de 2 bakre; vanligen bilda de 4 grupper 
stundom 3 och mera sällan en enda grupp, då de hos några slägten äfven samman- 
växa med hvarandra. 

Benen, som hos de fullt utbildade äro 8, bestå af 6 internodier och äro vanligen 
försedda med rörliga simhår (undantag härifrån göra dock slägtena Bradybates NEUMAN 
samt Åturus och Sperchon KRAMER); deras sista internodie har 2 krökta klor, som an- 
tingen äro dubbla eller mera sällan enkla; det främsta parets äro mindre och rakare 
än de båda följande parens. Dessa klor kunna fällas in i en sned urholkning af inter- 
nodien. Hos slägtena Limnesia C. L. KocH, Marica C. L. KocH och Pseudomarica 
NEUMAN är 4:de parets sista internodie spetsig och saknar klor. Benen tilltaga van- 
ligen i längd från första till fjerde paret. Hos slägtet Atax (DuUGEsS) BRUZELIUS är 
dock andra paret längre än tredje och hos Megapus NEUMAN är första paret längre 
än andra och tredje. Hos hannarne af slägtet Nescwa OC. L. KocH samt vissa arter af 
Piona OC. L. KocE och Arrhenurus id. visar fjerde benparets fjerde internodie en egen- 
domlig form. Hos Nesea är den nämligen å undre sidan djupt concaverad och för- 
sedd med talrika korta och styfva hår samt i yttre ändan med långa simhår. Hos 
Piona mira NEUMAN är den uppblåst och å öfre sidan besatt med talrika hår, hos 
Piona abnormis NEUMAN nästan triangulär med tätt sittande hår å öfra sidan. Hos 


1) Uber den Bau der Hydrachniden, i Zoologischer Anzeiger, herausgegeben VON J. V. Carus p. 316. 
Leipzig 1878. Detta är dock ett utdrag ur hans större arbete: Uber den Bau von BEylais extendens nebst 
Bemerkungen iber verwandte Formen in den Nachrichten der Gesellschaft der Freunde der Naturkunde in 
Moskau B. XXIX. Lief. 2, mit 3 Tafeln. Detta arbete är författadt på ryska språket. 


ma 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o 3. 17 


Arrhemwus utsänder den vanligen en lång process, som i spetsen är försedd med ett 
knippe S-formigt böjda hår. Palperna äro femledade; första leden liten (undantag: 
Hydrachna C. L. KocH och Diplodontus Ducrs), tredje eller fjerde alltid längst, femte 
obetydlig, spetsig och krökt, i spetsen ofta nästan omärkligt inskuren, med fjerde leden 
stundom bildande ett slags tång. Rostrum, som tydligt blott förekommer hos några 
slägten, är koniskt och jämnt afsmalnande. Labium, hvilken hos olika slägten vexlar till 
formen, är sammanväxt af 4 stycken; munöppningen, som ofta har olika färg, är be- 
lägen i dess främre del. Mandiblerna bestå af tvenne delar, nämligen en större, bak- 
till vanligen bredare och snedt tillspetsad, corpus, och den i främre ändan af denna 
fästade klon, som till formen betydligt varierar hos skilda slägten och arter. Vid 
basen af denna klo finnes ofta ett hinnartadt bihang, som stundom når nästan upp 
till klons spets (Arrhenurus CO. DL. Kock, Anurania NEUMAN, Diplodontus DuGks, Hydro- 
droma C. L. KocH). Ögonen, som hos larverna alltid äro fyra, synas i följd af sam- 
manväxning hos de festa slägten blott vara två. En noggrannare undersökning visar 
emellertid, att hvart och ett af dessa båda ögon har tvenne corneor och sålunda ej 
kan anses såsom ett enda. 

Digestionsorganerna"). Från munöppningen går en tämligen lång matstrupe till 
magen, som blott är en utvidgning af densamma. Enligt KRAMER visar magen stundom 
flere olika afdelningar. Från densamma leder en kort tarm till analöppningen. Ofvan 
magen ligger den ovanligt stora lefvern, som framtill är treflikig, baktill oftast rundad 
samt ofvan denna det Y-formiga excretionsorganet, som äfven mynnar ut i anus. 

Circulationsorganer saknas alldeles, och blodet drifves omkring i kroppen genom 
de olika muskelrörelserna hos de olika organerna. 

Respirationsorganerna utgöras af tracheer, hvilkas båda hufvudstammar utmynna 
å kroppens öfre sida ungefär midt öfver munöppningen. 

Generationsorganerna. Hydrachniderna äro skildkönade, ehuru de stundom till 
sin gestalt äro så lika, att det är omöjligt att efter deras utseende skilja könen. 
Testiklarne, som äro 6 till antalet, bestå af tvenne lager enkla blåsor eller celler. 
Det yttre lagrets äro spheriska och fyllas till största delen af en rundad cellkärna. 
Det inre lagrets äro betydligt mindre, med en liten stafformig kärna. Dessa celler 
äro antagligen zoospermer. Huruvida någon särskild sädesledare finnes, är ännu oaf- 
gjordt. Åvggstockarne, som ligga under lefvern nära kroppskanten, äro drufklasformiga 
och synas ofta sakna äggledare. Då äggen mogna, lossna de och komma antingen in 
i kroppscaviteten (Fylais) eller genom en serskild oviduct till generationsöppningen. 
Vissa arter såsom JÄylais extendens och några Nesca-arter lägga ett stort antal ägg 
(2- a 300), andra åter t. ex. Midea orbiculata blott några få (20 å 30). Ofta börjar en 
hona att lägga en äggkaka, hvarefter andra fortsätta, hvarigenom äggkakor eller ägg- 
samlingar af betydlig storlek uppstå. Vanligen äro äggen omgifna af ett hvitaktigt 
geléartadt ämne, som 1 beröring med vattnet stelnar och ofta blir så hårdt, att man 
har svårt att genomborra det med en nål. Hydrachna globosa, som enligt DuGps lägger 


1) Såväl dessa som de följande organerna äro utförligt beskrifna i CLAPARRDES och KRAMERS i litteratur- 
öfversigten omnämda arbeten, till hvilka jag får hänvisa. 


K. Vet. Akad. Handl. B. 17. N:o 3. 3 


18 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


sina ägg i stjälkarne af vattenväxter, omgifver dem ej med detta skyddande ämne. 
Oftast fästas de vid vattenväxter, stenar eller andra föremål, men stundom läggas de 
på lösa bottnen t. ex. Hygrobates (= Campognatha) Foreli LeBert. Efter 2 till 6 veckors 
tid utkläckas de (jfr FZylais) och de med blott sex ben (hvart och ett med 5 internodier) 
och ett långt rostrum försedda larverna framkomma. Det af CLAPAREDE hos de para- 
sitiska Atazx-arterna observerade s. k. Deutovum-stadiet har jag ej iakttagit. Ett egen- 
domligt undantag från alla andra Hydrachnider, hvilkas utveckling man observerat, 
gör Limnesia pardina NEUMAN, som alldeles öfverhoppar första larv- och puppstadiet. 
Den nyss utkläckte larven 1 första stadiet fäster sig med sin sugsnabel vid i eller på 
vattnet lefvande insekter såsom Dytiscus, Nepa, Hydrometra ete., förpuppas ofullständigt, 
hvarefter den i allmänhet fritt lefvande larven af andra stadiet framkommer. Denne 
har 8 ben med samma antal internodier, som det fullbildade djuret, från hvilket den 
mest skiljer sig genom sitt outvecklade generationsfält. Han fäster sig efter någon 
tid vid vattenväxter eller väggarne i kärlet, hvari han förvaras och genomgår ytter- 
ligare ett puppstadium, hvarefter det fullbildade djuret framkommer"). Huruvida 
detta sedan byter om hud, kan jag ej afgöra. 

Hydrachnider förekomma i Sverige från Skåne till Lappland (Quickjock, Kare- 
suando) i de festa vattensamlingar. Endast i källor med mycket kallt, klart vatten 
och i sjöar nära snögränsen har jag ej anträffat några. Vissa arter tillhöra uteslu- 
tande sjöar med djupt, klart vatten t. ex. Hygrobates (Campognatha) Foreli LEBERT, 
som i Genéversjön anträffats på 300 meters djup, Limnesia pardina och L. marmorata 
NEUMAN samt flere Neswa-arter. Andra åter förekomma uteslutande eller nästan ute- 
slutande i mycket grunda vattensamlingar såsom Nescwa fuscata C.L. Koct, N. alpicola 
n. sp., N. brevipalpis n. sp. m. f., Midea orbiculata (MÖLLER) BRrRuzeLrius, Arrhenurus 
caudatus C. L. KocH, 4. globator C. L. KocH, Å. forpicatus n. sp., Bradybates truncatus 
NEUMAN. De flesta uppträda dock på rätt skilda lokaler. Vissa arter visa sig mycket 
tidigt om våren t. ex. Hydrodroma genast efter islossningen. I Maj månad är denna 
talrikast, hvarefter den frampå sommaren blir mer och mer sällsynt. Andra åter före- 
komma lika talrikt under sommaren och hösten t. ex. Limnesia pardina, hvilken af 
mig anträffats allmän i slutet af oktober månad. 

Hydrachniderna synas mot vintern krypa ned i mossan och gytjan, der de ligga 
i dvala, till dess de af vårsolens värmande strålar väckas till nytt lif. 


1) Ducks och CLAPAREDE hafva i sina i litteraturöfversigten nämda arbeten utförligt redogjort för Hydrach- 
nidernas utveckling. 


19 


N:O 3. 


AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. 


VET. 


KONGL SV. 


"NVIKOAN Ssa200kpoug 08 


:H9OY "I "0 vuospoupht GT ”Bjemamäun XNQPULIN imngnasniesaxdep) 
( --"gnda07 "un3uo[ 


'H90N "IT '0 (YaTIAN) Duyovupkik "BT 


'sa9ad snuopoj dig 
"ATTIRALVT SWIÄR 
'HOOY "TI 'I psauwurr 
's u DwunsunUup 

"HIOY ar (0) SNUNUIYSLSAP 


"YVANVAY DUOLP 


"HOOY "TT "0 vu 


'3 uu DIRDUopnasg 


2 


"t DYwQ2T 
:'S 'u swsdoopm 


'SAITAZAYF Dp 


'B 'w sndobomr 

"HOOY "TI 'I somqoublip 
'HOOY 'T '0 $22mouoygosplik 
"NVNAZN (HION "T 0) puorr 


"HIOM ”T 'I vDsaN 


'SAITuZAYF (SAIOIIIV FT OL) TV 


"II ”snoxva snqmBun wndzenb sed -yJa ajriguaA wWngnas tunuseut "TIJIUOJ 95 TAJUT VIULULO 
wunpag 'wunssardwoa "wnwrsstye 
SÖ EA sure sngqmsun 
ER ungaenb sed wnpaq ou wages etdus 
Go wngonsgsnr snqman) snd109 'vy9xuod as njur snydaxxa mid sed Tiuno 
'g sura engqyruins umsIog 's9.0Iq 
RE ST a OT SO gar RR deg WunInp södro 
RES I utnjantgs 5 Oe d pD 0) 
js BJALVUON 25 LVU HOT Be WIXoOxAde str)ep anbsnntgn eruwo 
-ur snqewusns wWnsiog tuo : ) : ; : 
:g twnaogr umiqeT 'sniSuoj 0199 29 FR 
---wmwrd avd wunpaq 'estatp sojed sa ut 
'G vv umgalduod ortgef Wen fsnIAaIg Teen | 
'T ”e8ttoda09 tmuagjes Jurpngsuot 
TRES RJINIJSUI IIOLIIIXA 
outdrem UT stu sUQemäns soje) 
-1093 ensajeA  munw By9Irod eurds (RR "svt 
-19018 — SHI 
a »gumb imnana fö ? 
ÄRR JUNSPL. BJLUIYS IP OT T (/ oss I 
OCD used Pe fsak 
-sula eynwsad vjowar su qv osted 3 [bong 
3 G 3 -01A249 — 210d102 wunwnd ed 
oas o4eds"snqyewusys jura safe ru 7 ( a 
23 AfnAjRA 'saguvseo vjoartod vurds I FYRA LR 
é [DARE ERARD: ES 5 sojaed tongeub ut 
1 ENSE FAIR NSRR SSE ESR ae snISuof 0119) WUPpundas fsnIssexa 2 


wngonagsur snqmgon 
umgaenb sed wnpoaq 'wnssoxdap 


sauwroJi[Å2s RjUQIPUeN 


unge 


TR gr RE da JR SJJUIJLTI STIIOJLJTU surd 


wnganajsar sngqmdun wngrerb aed wnpad 


sugaea snuqmaan tunjrenb ed munpad 


a401q1ad 


”tuUnIISsoO4Y 
-UT SILIOJVJEU 


"TanIjs 
std 


nn nn 


a0yud adde "snsnyqo 


snjumb wntoa snjua 
"s9urI0J1 [Aa UoOL 


SuaIra teNsIOPp VIIJS DAR| A[Ow 


st tunanp snduon ”BIJUITI 


”sapad 


”SU?F.IVA std "snynav -1)Ly 


wngonsgsur ue auxd tenstiop ens tuntgqvas tunmp 


| 


| 
( 


"SJULLOJT[Aa 


suda00) 


"Sa ULLOJ AY 


via Wwrdg 
-T0Jt[242 


"sam 
uomu 


dead 
"4aunsip 


| 
| 
| 
| 


; rdjeq 22 


-U023 Winn vu 


| 
| 


t[e Mutar 
St1agej anbsn 
HUAUPU UNNNO) 


og[ope 
us 


"sopuwyovuphiF 


20 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


Genus I. ATAX (J. OC. FABRICIUS) BRUZELIUS 


Syn. 1781 Hydrachna MÖLLER, Hydrachne etc. p. 41 (ad partem). 
1793 Trombidium JS. C. FABRICIUS, Entom. syst. II, p. 400 (ad partem). 
1805 Atar id. Syst. Antliatorum p. 364. 
1834 » Ducks, Ann. d. Sc. nat. t. 1, p. 5 (ad partem). 
1841 » GC. L. KocH, Uebersicht des Arachn.-Systems, h. 3, p. 8. 
1854 » Bruzeuivs Beskr. ö. Hydrachn., som förek. i Skåne, p. 8. 
1868 »  ÖCLAPAREDE, Studien an Acariden, p. 446. 
1875 » KRAMER, Beitr zur Naturgesch. der Hydrachniden, p. 292. 


Corpus leve, molle, obovatum, aut ovatum, antice rotundatum, postice truncatum aut rotundatum. 
Pedum par primum ceteris crassius et apud species libere in aqua viventes spinis plerumque pilos longos et mo- 
biles gerentibus instructum. Par secundum tertio longius. Palpi longi (in A. vernali tantum breviores), articulo 
quarto longissimo, attenuato, in latere interiore dentibus duobus, in exteriore uno dente majore armato, quinto 
simplici, acuto, apice dentato. Area genitalis in extrema corporis posterioris parte collocata (excepto ÅA. ver- 
nali). Oculi bini utriusque lateris adeo approximati, ut singuli videantur. 


DuGEs, som först uppställde detta slägte såsom skildt från Diplodontus, Arrhe- 
nurus, Eylais och Hydrachna, gaf det en så omfattande begränsning, att han dit förde 
de af KocH uppställda slägtena Neswa, Piona, Hygrobates och Limnesia. Den här an- 
gifna slägtkarakteren är uppställd efter Bruzerius, med tillbörligt afseende fästadt vid 
de parasitiska arterna, hvilka hvarken af honom eller KocH observerats. 


Kroppen är omvändt äggrund eller oval, glatt, framtill rundad, baktill tvär eller 
rundad. Benens längd varierar mycket. Hos de parasitiskt lefvande arterna ÅA. Bonzi 
CLAPAREDE, och Å. ypsilophorus (BONZ.) CLAPAREDE, äro de nämligen tämligen korta, och 
det fjerde paret är hos honorna föga längre än kroppen; hos hanarne dock längre. Hos 
de i vattnet fritt lefvande är deremot nämde benpar (utom hos 4. vernalis) hos ho- 
norna 1'/; a 2 gånger, hos hanarne 2'/; a 3 gånger längre än kroppen. Epimererna 
äro fördelade 1 4 skilda grupper; fjerde paret nästan fyrkantiga och utom hos ÅA. ver- 
nalis dubbelt större än det tredje. Labium är fri, bakåt nästan halfcirkelformigt afrun- 
dad och utsändande tvenne utskott, som med sina utåt riktade spetsar nästan beröra 
första epimerparet; främre kanten visar ytterst å hvarje sida en kort spets, derinnanför 
en urbugtning och å midten tvenne korta, trubbiga flikar, åtskilda af en fin springa, 
som nästan sträcker sig till munöppningen. Palperna äro långa (utom hos Å. vernalis) 
och i förhållande till första benparet ganska smala; de parasitiska arternas äro dock 
tjockare. Fjerde leden är längst, på inre sidan försedd med två taggar, på den yttre 
med en; hos de parasitiska arterna samt AA. vernalis äro dessa taggar obetydliga; 
femte leden är kort och betydligt afsmalnande mot spetsen, der han är tydligt tandad. 
Generationsfältet (»der Geschlechtshof» CLAPAREDE »Årea genitalisv THORELL) är beläget 
så långt bakåt (utom hos Å. vernalis), att det sällan kan fullständigt urskiljas, då 
djuret betraktas från undre sidan. Det delas i midten af en längsgående springa, 
omgifven af tvenne skifvor, försedda med stigmer (Stigmata Bruzenius, Näpfe, Saug- 
näpfe, Geschlechtsnäpfe KRAMER och CLAPAREDE) som till antalet variera hos de olika 
arterna. Dessa skifvor äro genom en chitinlist ofta delade i tvenne, så att stigmerna 
komma att intaga fyra fält. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. IZ7. N:O 3. 21 


Hithörande arter lefva såsom fullt utbildade dels fritt i klart, stillastående eller 
sakta rinnande vatten, der de äro ganska allmänna, dels parasitiskt på Untio- och Ano- 
donta-arter. De förra äro i sina rörelser tämligen raska och förete i sättet att simma 
en egenhet, som genast skiljer dem från öfriga Hydrachnider. De ila nämligen hastigt 
framåt och uppåt samt sjunka derefter, hållande benen alldeles orörliga, nedåt, hvar- 
efter samma rörelse upprepas. De äro föga rofgiriga. 


Corpus obovatum, postice truncatum. 
un Pedum par primum ceteris multo crassius, ar- 
Adulti in aqua]  ticulo secundo spina una armato pilo longo 
libere viventes. ) INTO HD LTG UC AN SVIT C Fa sea SENASTE ps ATEN 1. crassipes (MULLER) O. L. KocH. 


ultimo in margine 
Corpus ovatum postice ro-) Ccorporis collocata 2. spinipes (MörrErR) CO. L. KocH. 
tundatum. Area genitalis | ab extremo margine 
corporis remota.. 3. vernalis C. L. KocH. 


frn ovatum. Laminee genitales stigmatibus 28—50 


. TAS UTV CU 9012 RR SA SA APR LLORSL SD ESA ERNER? FARAIDESA 20. pe ITA 4. ypsilophorus (BONZ) CLAPAREDE. 
Parasitee. ATP, (OSP) 


Corpus late ovatum. Lamin&e genitales stigmatibus. 
TOP instruera MATA 06 San Non Aer see 5. Bonet CLAPAREDE 


1. Atax crassipes (MÖLLER) BRUZELIUS. 


Syn. 1776 Hydrachna crassipes MÖLLER, Zool. Dan. Prodr. p. 189, N:o 2254. 
1 


1781 — — id. Hydrachne, p. 41, tab. 4, figg. 1, 2. 
1793 Trombidium — J. C. FaBrRICIUS, Ent, syst. II, p. 400. 
1805 lugg OS id. Syst. Antliatorum p. 366. 
1835—1841 oo» -— 0: L. KocE, Deutschlands Crust. etce., hb. 7, fig. 21. 
»  truncatus id. ibid. h. 17, fig: 22! 
» — albidus id. ibid. ING lg, ANS 
P » truncatellus — id. ibid. ING gr I 
1854 » — crassipes BRuzeLius, Beskr. ö. Hydrachn., som förek. i Skåne, p. 8, figg. 1—4. 
1868 » » CLAPAREDE, Studien an Acariden, p. 471. 
1876 » » KRAMER, Beitr. zur Naturgesch. der Hydrachniden, p. 293. 


Corpus obovatum, antice rotundatum, postice truncatum, tuberculis prominentibus, satis altum, albo-flave- 
scens, maculis fuscentibus plerumque distinctis, linea dorsuali!) lutea. Pedes et palpi longissimi, albi, pedum 
par primum ceteris multo crassius, articulo secundo una armato spina, pilo longo mobilique instructa. Lamine 
genitales in binmas divise stigmatibus ternis instructas. Longitudo circiter 1,2—1,4 millim. (Tab. I, fig. 1). 


Kroppen är omvändt äggrund, tämligen hög, framtill rundad, baktill tvärt af- 
huggen, med hörnen bildade af två bakåt riktade knölar (analkörtlar, »Steiszdriäsen», 
CLAPAREDE). Dessa äro hos hanarne ganska starkt utvecklade, men hos honorna, isyn- 
nerhet då dessa äro fyllda af ägg, ofta obetydliga, så att de stundom blott vid starkare 
förstoring kunna skönjas. Bakkanten synes derföre hos dylika honor nästan fullkomligt 
rundad. Dessa körtlar äro bildade af stora spolformiga, kärnförande celler, mellan 
hvilka rum finnas, som innesluta en klar vätska. De kunna af djuret efter behag mer 
eller mindre indragas. Benen äro mycket långa; första paret kortast och nästan dub- 
belt tjockare än de öfriga; de tvenne yttersta internodierna äro dock mycket smala. 


1) Organum excretionis, plerumque Y forme. 


22 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


Egentliga simhår (knippvis sittande) saknas helt och hållet på detta par, som deremot 
utmärkes af sina å undre eller böjsidan (»die Beugeseite», CÖLAPAREDE) i tvenne rader 
sittande glesa, långa och styfva hår. 

Dessa hår sitta på större och mindre knölar, som från andra internodien”), der 
knölen uppgår till tredjedelen af hårets längd eller till 0,1 millim., mot yttre inter- 
nodierna allt mer aftaga i storlek; den sista saknar dem alldeles. De äro ej fästade 
i spetsen af knölen utan å sidan af densamma i en ränna, upptagande ungefär en tre- 
djedel af knölens längd, äro ganska rörliga och synas vid stark förstoring försedda med 
tvenne rader af smala, nästan vinkelrätt mot hvarandra ställda åsar. Öfre eller sträck- 
sidan (»die Streckseite», CLAPAREDE) af detta benpar är blott försedt med korta, glesa 
hår, som ej äro fästade på några knölar. Första internodien är mycket kort, nästan 
rundad. De öfriga benparen, af hvilka tredje är smalast, sakna alldeles dessa gröfre 
hår. Fjerde paret har simhår i glesa knippen vid spetsen af fjerde och femte inter- 
nodierna. Dess första internodie är bredt kolfformig. 

Första paret epimerer i främre ändan breda, långsträckta, bakåt trubbigt afsmal- 
nande och här stötande till andra paret, som äro något kortare och från föregående 
par till större delen skilda genom ett nästan ovalt eller elliptiskt mellanrum. Tredje 
paret mycket små, bredt viggformiga, slutande sig nära intill fjerde paret, som äro 
mycket stora, dubbelt större än tredje och till formen nästan rhomboidiska. Alla 
äro glatta. 

Labium är fri och från undre sidan sedd plattad, framtill bredare och försedd 
med tvenne bugter, utåt begränsade af spetsiga hörn, i midten synes en utskjutande 
trubbig knöl (ett slags rudimentärt rostrum), delad af en fin springa, som nästan når 
till munöppningen; bakåt är labium afrundad, med utskjutande långa och divergerande 
processer. Från sidan sedd är den ganska tjock. Palperna, som äro hälften smalare 
än första benparet, nå något öfver midten af samma pars tredje internodie. Första 
leden är helt liten utan hår, andra betydligt tjockare med fyra korta, grofva hår å öfre 
sidan, tredje kortare, men obetydligt smalare, med två långa, smala hår, fjerde längst, 
jämnsmal, å undre sidan något concav med en lång, smal, utåt och framåt riktad knöl 
å yttre sidan, 1 hvars spets ett litet nedåt böjdt, fint hår sitter; nästan midt emot 
denna men något längre ned, finnes å imre sidan en betydligt kortare och smalare 
knöl, äfven med ett hår 1 spetsen, och å samma sida, mot ledens spets, en tjockare, 
trubbigare, nästan rätt utåt riktad utan hår. Sista leden, kort och spetsig, slutar 
med en vid stark förstoring synlig tretandad spets. 

Mandiblernas corpus är kort och bakåt föga bredare, nästan tvär, saknande den 
utdragna spets, som finnes hos Nesca; framtill är den äfven tvärt afhuggen och för- 
sedd med en stor, grof och krökt klo. | 

Generationsfältet, som är beläget ytterst i bakre kroppskanten, delas af en mycket 
lång springa, omgifven af täta, fina och korta hår, som blott synas vid stark försto- 
ring. Å ömse sidor om denna springas bakre del ligga tvenne något upphöjda fält, 
det främre större, nästan rhomboidiskt, det bakre mer triangulärt med rundade hörn. 


1) BrRuZELius, som räknat epimererna till benen, benämner derföre nämde internodie tredje leden. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |Z7. N:O 3. 23 


Hvart och ett af dessa fält är försedt med trenne stigmer, mellan hvilka korta borst 
stå. I midten af dessa stigmer synes en ring, från hvilken radierande, talrika streck utgå. 
Utdissekerade, hafva nämde fält mycken likhet med en fjärils fyra utslagna vingar; vid 
fältens föreningspunkt kring generationsspringan stå tre bakåt riktade grofva och långa 
hår på hvarje sida, de tvenne största stående något högre upp än de båda öfriga. De 
båda bakre fälten kunna blott otydligt skönjas, då djuret betraktas från undre sidan. 
Ögonen äro stora och rödbruna; hvart och ett består tydligen af tvenne sammanvuxna 
ögon, enär det har tvenne corneor, en riktad framåt och en åt sidan. I främre kanten 
mellan ögonen stå tvenne hår på hvarje sida, af hvilka det undre är dubbelt större 
än det öfre. Anus är liten, belägen i själfva bakkanten af kroppen och synlig blott 
från öfre sidan: Till färgen är denna art mycket varierande; bufvudfärgen är vanligen 
hvit med en anstrykning af gult eller blått; fläckarne, som oftast äro distinkta, äro 
brunaktiga, stundom nästan svarta, och variera betydligt till storlek och form. Rygg- 
strecket (excretionsorganet) klart gult. Palper och ben samt undre sidan hvitgula; i 
bakkanten, mot generationsfältet synas två större bruna fläckar. Hanarne skiljas från 
honorna genom sin ringare storlek och sina i förhållande till kroppen längre ben, vi- 
dare derigenom, att fjerde paret epimerer å kroppens midt endast skiljas åt genom en 
smal Jlinea, att de tvenne generationsspringan omgifvande fälten ej äro så tydligt de- 
lade, samt att de trenne håren vid dess sidor äro betydligt smalare. 


Hona med ägg: längd 1,4, bredd 1,2, palper 0,6, första benparet 2; andra 2,8; 


tredje 2,2; fjerde 2,8 millim. 

Larver af denna art, hvilka CLAPAREDE observerat hos Unio batavus LAM., hafva af 
mig tämligen allmänt anträffats hos Anodonta cygnea Lin. från Husgärdssjön nära Axvall i 
Vestergötland. Tvenne former har jag observerat, af hvilka den ena, det pupplika larv- 
stadiet mellan första och andra formen, i allmänhet synes öfverensstämma med ÖLAEAREDES 
fig. I, å taf. 33, och isynnerhet utmärker sig genom de tvenne stigmerna å ömse sidor 
om den rudimentära generationsspringan. Den andra åter, andra larvstadiet (?), afviker 
i flera afseenden betydligt såväl från föregående stadie som från det utbildade djuret. 
Kroppens bakkant visar, ofvanifrån sedd, i midten en djup halfcirkelformig inskärning, 
och å ömse sidor om denna synas trenne stigmer; de båda körtlarne äro väl utveck- 
lade och ofvan dem står ett längre styft hår samt något derofvan ett dylikt; straxt 
öfver stigmerna ett hår. Betraktas djuret från undre sidan, visa sig här tvenne stig- 
mer, genom ett smalt mellanrum skilda från de öfriga tre, nästan såsom hos ÅA. Bonzi 
CLAPAREDE, och midt emellan dessa, midt öfver den nämda inskärningen tvenne tjocka, 
rätt utåt riktade taggar. Palperna äro mycket tjocka, tjockare än första benparet, hvars 
taggar äro väl utvecklade, och de i deras spets sittande håren tydliga. Benen äro sådana 
som hos det utbildade djuret. De båda ögonen å ömse sidor ej sammanvuxna. Längd 
0,8, bredd 0,6, palper 0,4, första benparet 1,4, fjerde 1,8 millim. 


En annan larvform togs i början af juni 1876 i Åsunden och 1869 i Stråken i 
Vestergötland. Den tillhör dock knappast denna art. Kroppen är nämligen i bak- 
kanten rundad, och benen äro mycket smala. Första parets andra internodie saknar 
tagg. Blott tvenne stigmer finnas å hvarje sida om generationsspringan. 


24 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


Åggen, som jag uttagit ur honorna, äro föga ovala, nästan klotrunda, hvitgula, 
omkring 0,17 millm. i diameter. Märkvärdig är honornas obenägenhet att under fången- 
skapen lägga ägg. Ofta har jag haft honor alldeles fulla dermed, så att kroppshöljet 
varit nära att brista, men ändock hafva de aldrig lagt några. Måhända lägga de sina 
ägg i musslor, der larverna ofta anträffas. Dylika honor kunna under hela sommaren 
erhållas. De synas lefva af imfusorier, ty jag har aldrig sett dem angripa något med 
blotta "ögat synbart djur 1 det kärl, der de förvarats. Arten förekommer tämligen 
allmän i klart vatten i Lappland vid Qvickjock, Upland, Östergötland och Vestergöt- 
land, Dalsland, Blekinge, Skåne; mera sällsynt på Gotland och Öland. 

Att Bruzerivs ansett CO. L. Kocks A. truncatus och A. albidus såsom varieteter af 
Å. crassipes, synes mig alldeles riktigt, enär jag ofta anträffat de af honom nämda 
öfvergångsformerna. Äfven A. truncatellus torde blott vara en dylik form, ehuru tag- 
garna å främre benparet, att döma efter figuren, synas vara tämligen obetydliga. 


2. Atax spinipes (MÖLLER) BRUZELIUS "). 


Syn. 1776 Hydrachna spinipes MULLER, Zool. Dan. Prodr. p. 189, N:o 2257. 
1781 = = id. Hydrachnee, p. 44, tab. 4, figg. 5 et 6. 
1723 Trombidium — J. C. FABRICIUS, Ent. syst. II, p. 404. 

1805 Atax — id. Syst. Antliatorum p. 370. 


-— 
[0 0) 
an 
TS 


— —  BruzEnios, Beskr. ö. Hydrachn., som förek. 1 Skåne, p. 13. 


Corpus ovale, antice et postice rotundatum, flavo-virescens, maculis nigricantibus, linea dorsuali lutea, 
Pedes et palpi longi, pedum par primum ceteris multo?) crassius, articulo secundo duabus armato spinis magnis, 
pilos apice serratos gerentibus. In margine corporis octo puncta nigra seqvalibus intervallis disposita. Lamine 
genitales fere triangulae, crebris stigmatibus ornate. Longitudo 1 millim. 


Kroppen oval, i båda ändarne afrundad. Benen proportionsvis kortare än hos 
föregående art, och första paret ännu tjockare. Detta pars andra led är försedd 
med tvenne stora knölar, besatta med långa mot spetsen sågtandade hår. Palperna äro 
kortare. Generationsfältet delas af en fin springa, begränsad af tvenne något upphöjda 
smala lister. På sidorna om dessa och något bakåt ligga tvenne mörkare, nästan trian- 
gulära fält, tätt belagda med små stiomer. Kring kroppskanten sitta fördelade på lika 
mellanrum 8 små svarta, upphöjda punkter, två i bakre kanten, hvardera bärande ett 
fint hår, två på hvardera sidan och två i främre kanten. Palper, mandibler och labium 
som hos föregående art. Till färgen är den gulgrön med gult ryggstreck och svart- 
aktiga fläckar. Ben och palper äro gulaktiga, liksom kroppen något genomskinliga. 
Ögonen små, svarta (MÖLLER). 

Denna art är vida sällsyntare i Skåne än föregående och endast några gånger i 
juni och juli anträffad på samma ställen som denna. 


1) Då jag aldrig lyckats anträffa denna art, får jag vid dess beskrifvande helt och hållet följa MÖLLER och 
BRUZELIUS. 


?) »paulo» MÖLLER. 


(ua 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |7. N:O 3. Yt 


2 


3. Atax vernalis (MörLEr?) C. L. Kock. 


Syn.? 1776 Hydrachna vernalis MÖLLER, Zool. Dan. Prodr. p. 189, N:o 2259. 


1781 -— — id. Hydrachne, p. 48, tab. 5, fig. 1. 

1793 Trombidium vernale J. C. FABRICIUS, Ent. syst. II, p. 404. 

1805 Atax vernalis id. Syst. Antliatorum p. 370. 
1835—41 — — C. L. KocH, Deutschlands Crust. etc., h. 7, fig. 11. 


Corpus late ovatum, antice et postice rotundatum, fornicatum, flavo-virescens, maculis nigris confluentibus; 
linea dorsualis miniacea. Pedes et palpi breviusculi, pedum par primum ceteris paulo crassius, articulo secundo 
spinis duabus parvis, pilis breviusculis, apice non serratis, instructo. Lamineé genitales semilunatee, latissime, 
stigmatibus vicenis instructae. Longitudo fere 1 millim. (Tab. III, fig. 4). 


Då KoctH anser denna art sannolikt identisk med A. spinipes MULLER, oaktadt han 
ej kunnat upptäcka de för densamma karakteristiska 8 svarta punkterna i kroppskanten, 
så är detta uppenbarligt ett stort misstag. Den skiljes nämligen lätt såväl från denna 
som från öfriga arter genom sina korta och spensliga palper, hvilkas fjerde led är för- 
sedd med små tänder, såsom hos de parasitiska arterna; tredje leden har å öfre sidan 
"tvenne långa hår och den andra tvenne korta. Labium bakåt något utdragen med 
otydliga processer å midten, främre kanten med trubbiga sidohörn. De fyra epimer- 
grupperna blott skilda genom smala mellanrum; första paret mycket långa, nästan jämn- 
breda, andra paret minst, tredje paret ovanligt stora och inåt föga afsmalnande, fjerde 
paret nästan rektangulära, knappt en half gång bredare än tredje. Bakom dem två 
stigmer å hvarje sida. Fjerde benparet företer äfven en från de öfriga arterna afvi- 
kande form, derigenom att dess tre första internodier äro mycket tjocka, isynnerhet 
den tredje, hvilken i tjocklek öfverträffar de gröfsta internodierna uf första paret. 
Denna internodies böjsida är liksom de två följandes försedd med korta, fjäderlika hår. 
Sträcksidan deremot är som vanligt försedd med korta, spetsiga, samt vid ändarne af 
fjerde och femte internodierna med längre simhår. Håren å de öfriga benparen äro 
mycket glesare. Första paret har å tredje, fjerde och femte internodiernas böjsida 
likaledes fjäderlika hår, hvilka äfven enstaka anträffas vid ändan af fjerde och femte 
internodierna å andra och tredje benparet. Generationsfältet, som tydligt synes från undre 
sidan, är beläget närmare fjerde epimerparet än kroppens bakre kant och visar i midten 
en smal, nästan oval öppning, omgifven af tvenne bredt halfmånformiga, uppböjda fält 
med tätt sittande stigmer till ett antal af omkring 20 å hvarje fält. Anus är belägen 
nära bakre kroppskanten. De af Mörrer och KocH omnämda håren i bakkanten saknas 
helt och hållet. Deremot synas å undre sidan rundt om kroppskanten sex stigmer. 
Ögonen äro mycket stora och rödbruna. Till färgen är den gulgrön med stora samman- 
hängande, svarta ryggfläckar och rödgult ryggstreck. Ben och palper äro gulgröna; 
under sidan med tvenne mörkare fläckar vid generationsfältet. 

Mycket sällsynt; jag har blott erhållit ett enda individ i Semsjön 1 Gäseneds 
härad i Vestergötland. 


K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Band. 17. N:o 3. 4 


26 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER 


4. Atax ypsilophorus (Bonz.) CLAPAREDE. 


Syn. 1783 Acarus ypsilophorus Bonz, Observatio CHkist. GoTTLIEB BOonNz in nova acta phys. med. Acad. Czes, 
Leop. Carol. Nat. cur. cont. ephemerides ete. Tom. VII, p. 52. 


1797 Trombidium notatum RATHKE, Skrivter af Naturhist.-selsk. Bd. 4, h. 1, p. 175 (sec. CLAPARBDE). 
1825 Limnochares anodonte PFEIFFER, Naturgesch. deutscher Land- und Siässwasser-Mollusken, Abth. 2. 
p. 27—28, Taf. I (sec. CLAPAREDE). 


1827 Hydrachna concharum v. BAER, Beitr. zur Kenntniss der niederen Thiere, in nova acta phys. med. 
Acad. Caes. Leop. Carol. Nat. cur. Tom. XIII, p. 590, pl. XXIX. 


1836 » formosa DANA & WHELPLAY, On two american species of the genus Hydrachna in Sillim. 
americal Journal, v. 30, p. 334. 


1868 Atax ypsilophorus CLAPAREDE, Studien an Acariden, p. 474 t. XXXIII in Zeitschrift fär wissen- 
schaftl. Zoologie, Bd. XVIII. 


Corpus ovatum, antice et postice rotundatum, altum, flavo-album, maculis magnis fuscis vel nigris, seepis- 
sime confluentibus; linea dorsualis lutea. Pedes et palpi breves, pedum par primum latitudinem tantum corporis 
2xequans, ceteris paullo crassius, spinas nullas gerens. Lamine genitales lata, irregulares, fere semilunatze, cohé- 
rentes, stigmatibus 28—50 instructe. Longitudo circiter 1,5 millim. (Tab. I, fig. 2). 


Kroppen äggrund, hos hanarne mycket långsträckt, hos honorna, isynnerhet äldre 
och med ägg fyllda, bredare, 1 båda ändarne afrundad, höghvälfd. Benen korta; 
första paret lika långt som kroppens bredd samt föga tjockare än de öfriga paren; å 
sträcksidan med talrika, något krökta och framåt riktade korta, grofva hår, å böjsidan 
med raka, glesare och längre. Fjerde internodien är längst, femte och sjette aftagande 
i längd. Den sistnämde nästan cylindrisk, då den deremot hos de öfriga paren är mer 
eller mindre kolfformig. Tredje paret är spensligast och försedt med tätare hår än de 
båda föregående paren; dock sitta dessa ej knippvis. Fjerde, som är obetydligt längre 
än kroppen, har mycket täta dylika, längre och kortare hår, dock ej i knippen. Första 
paret epimerer minst, nästan jämnbreda, utåt dock något bredare, inåt afrundade; andra 
paret bredare och inåt mer tillspetsade. Båda paren gränsa utefter hela sin längd intill 
hvarandra. Tredje paret smala, nästan jämnbreda, inåt tvärt afrundade, genom ett täm- 
ligen bredt mellanrum skilda från andra paret, men tätt slutande sig intill fjerde, som 
äro nästan qvadratiska till formen. Alla synas vid stark förstoring fint punkterade 
Labium nästan som hos ÅA. crassipes, men något bredare i förhållande till längden samt 
med kortare från bakre kanten utskjutande processer och tämligen långt rudimentärt 
rostrum. Palperna äro korta och mycket tjocka, tjockare än första benparet; första 
leden mycket liten, andra ganska tjock, med tvenne hår ofvan åt yttre sidan och ett 
vida längre vid gränsen till tredje leden. Denna är äfven tjock men nästan hälften 
kortare, fjerde något smalare, längst, med tre små tänder å undre sidan, af hvilka blott 
de två nedersta, såsom hos ÅA. crassipes, äro försedda med små hår; femte mycket kort, 
med två små hår å undre sidan, i spetsen tydligen tretandad. Mandiblerna äro mycket 
små. Corpus i främre ändan mera rundad; än hos ÅA. crassipes och försedd med en 
liten, mycket krökt klo. Generationsfältet, som är beläget ytterst i bakre kroppskanten, 
delas af en springa, som till hela sin längd begränsas af tvenne breda, framom och 
bakom springan sammanhängande irreguliera, nästan halfmånformiga skifvor med tal- 
rika (14 å 25 å hvarje skifva) stigmer, som likna dem hos ÅA. crassipes. Dessa skifvor 
bilda närmast springan en betydlig upphöjning, hvilken jag dock ej funnit likna en 


1 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. ÅZ7. N:o 3. 27 


stympad kägla, såsom CLAPAREDE uppger, utan snarare en på ryggkanten stående 
mussla, hvars smalare ända är riktad framåt. De springan omgifvande kanterna öppna 
och sluta sig äfven på samma sätt, som en dylik mussla. Vid springans midt stå två 
par något krökta, styfva hår, och något längre bakåt ett par större sådana. Antalet 
stigmer är sällan lika å de båda generationsskifvorna. Hos äldre individ synas de vara 
talrikare. Anus, som tydligast synes från öfre sidan, är stor och smalt oval. — Till 
färgen är denna art hvitgul, med stora kastaniebruna eller svarta, ofta med hvarandra 
sammanflytande ryggfläckar, som upptaga största delen af öfre kroppsidan; ryggstrecket 
är gult, smalt, ofta otydligt och afbrutet; palper och ben, liksom undre sidan grågula; 
kring generationsfältet en större ljusgul fläck. Ögonen ej stora, rödbruna. Åyggen äro 
gulhvita, ovala, 0,24 millim. långa, 0,17 breda. 

Honans längd 1,6, bredd 1,1, palper 0,4, första benparet 1, andra 1,4, tredje 1,3» 
fjerde 2 millim. En annan, fylld med ägg: längd 1,8, bredd 1;3, palper 0,4, första 
benparet 1,1; andra 1,5; tredje 1,4; fjerde 2,1 millim. 

Mycket trög i sina rörelser, kryper denna art blott helt sakta omkring på bottnen 
af det kärl, der den förvaras. Oroad, visar den sig för ett ögonblick något snabbare, 
men återfaller genast i sin forna tröghet. Hanarne synas likväl vara något lifligare 
än honorna. OÖaktadt dessa djur lefva parasitiskt, har jag dock förvarat dem i glas 
5 å 6 veckor lefvande. 

Denna art har af mig anträffats å Anodonta cygnea Lis. från Hornborgasjön 
och sjön vid Husgärdet nära Axevalla i Vestergötland. Den synes vara rätt sällsynt 
och anträffas knappast i en bland tjugo musslor. I yngre individ har jag aldrig fun- 
nit den. 


5. Atax Bonzi CLAPAREDE. 


Syn. 1850 Atax ypsilophorus, P. J. VAN BENEDEN, Recherches sur Y'histoire naturelle ete., Tome 24, fig. 28. 
1868 —  Bonzi CLAPAREDE, Studien an Acariden, p. 451, t. XXX—XXXII. 


Corpus late ovatum pane rotundum, antice et postice pane truncatum, album, maculis subfuscis mino- 
ribus sparsum; linea dorsualis latissima, alba, ramis brevibus instructa. Pedes brevissimi; par primum ceteris 
vix crassius, latitudine corporis brevius, spinis carens; par quartum longitudine corpus adequans. Palpi lon- 
glores, eadem crassitudine ac pedum par primum. Rostrum prominens. Lamine genitales stigmatibus quinis 
instructa. Longitudo 0,7—0,8 millim. 


Kroppen bredt oval, nästan rund, i främre och bakre kanten något tvär. 

Benen mycket korta; 1:sta paret obetydligt tjockare än de öfriga, kortare än 
kroppens bredd, utan knölar och gröfre hår; 4:de paret ungefär lika långt som kroppens 
bredd. Alla benen besatta med glesa hår. Sista internodierna särdeles egendomliga. 
De äro, såsom hos Å. ypsilophorus, kolfformiga, med en stor, långsträckt fördjupning 
å sträcksidan för upptagande af de indragna klorna. Denna fördjupning omgifves af 
2:ne sidoutskott, som divergera å sträcksidan. På spetsen af det främre sitter ett hår, 
på det bakre tvenne. Vid basen af klon och på det främre utskottet sitter en liten 
päronformig process. Klons båda grenar äro olika stora. Första paret epimerer långa, 
nästan jämnbreda, bilda tillsammans med andra paret, som äro bredt vigglika, en nästan 
triangulär figur; tredje paret jämnbreda och genom ett bredt mellanrum skilda från 


28 C. J. NEUMAN, SVBRIGES HYDRACHNIDER. 


andra paret; fjerde paret nästan fyrkantiga. Alla paren äga den för arten egendomliga 
facetteringen eller punkteringen. Palperna långa, nående till slutet af första benparets 
fjerde internodie, och obetydligt tjockare än nämda benpar. Andra och tredje lederna 
med några glesa hår, fjerde med de tre knölarne ovanligt små, femte leden som hos ÅA. 
ypsilophorus. Generationsfältet liknar mest det hos ÅA. crassipes, ehuru hvardera af de 
generationsspringan omgifvande skifvorna här hafva blott fem stigmer: två främre och 
tre bakre. Hos honan äro de främre stigmerna skilda från de bakre genom en egen- 
domligt krökt, dubbel chitinlist; der dessa lister nå generationsspringan, stå å ömse 
sidor om denna tvenne korta och tjocka hår, af hvilka det bakre är dubbelt så stort 
som det främre. Vanligen äro kanterna af springan (»die Schamlippen» CLAPAREDE) 
tryckta intill hvarandra, men slås stundom tillbaka, hvarvid deras trekantiga form 
framträder. De styfva håren tjäna såväl denna som föregående art (och kanske 
äfven Å. crassipes) att vid äggläggningen införa äggen i musslaus gälväfnad. 

Hanarne sakna (enligt ÖLAPAREDE) den nämda chitinösa listen; springan visar sig, 
då dess kanter äro skilda, framtill betydligt bredare med nästan afrundad framkant, 
bakåt småningom afsmalnande i en spets. Den främre bredare delen omgifves af två 
halfmånformiga, krökta skifvor, af hvilka hvar och en 1 öfre kanten bär en rad porer; 
å bakre delen af dessa skifvor stå de två främre stigmerna, och från undre sidan utgå 
två chitinösa bildningar, som förena sig i springans midt. 

Till färgen är denna art hvit eller hvitgul med mindre, bruna, sammanlöpande 
fläckar; ryggstrecket nästan hvitt och vanligen mycket bredt; ben och palper genom- 
skinliga. Äggen (0,17 millim. långa) äro ovala och å ena sidan något plattade. Lar- 
verna äro smalt äggformiga, 1 båda ändarne afrundade. I kroppens bakre kant stå 
2 mycket långa borst; innanför dem 4 korta och utanför desamma 2 korta, tjocka tag- 
gar (bildade af de utskjutande epimererna). A hvarje sida stå 7 hår, och framför hvar- 
dera ögonparet tvenne, af hvilka det främre är dubbelt så kort som det bakre. Ögonen 
stora, rödbruna, de tvenne å hvarje sida tydligt skilda. Till färgen äro de gulaktiga 
med stor brunaktig ryggfläck, som i främre ändan är bredt och tvärt urringad, i bakre 
försedd med en oval urringning. Larven i andra stadiet skiljes från det utbildade 
djuret företrädesvis genom sitt outvecklade generationsfält, hvilket, såsom hos Å. crassipes, 
består af en kort springa med två stigmer å hvarje sida. 

Förekommer i Schweiz allmän i Unio batavus LAm. Ty värr har jag aldrig varit i 
tillfälle att undersöka större former af slägtet Unio, men är öfvertygad, att A. Bonzi 
lika väl som ÅA. ypsilophorus finnes hos oss. I ett af mig vid naturforskaremötet i 
Köpenhamn 1873 hållet föredrag om Hydrachnider nämde jag, att jag funnit ÅA. Bonet å 
Anodonta cygnea Lin. Detta var emellertid, såsom jag sedan funnit, ett misstag, enär 
den af mig anträffade formen befunnits vara den omnämde larvformen af A. cras- 
sipes, hvilken i synnerhet i afseende på generationsfältets bildning liknar Å. Bona. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND |Z. N:O 3. 29 


Genus 2. NESZEA C. L. Kocun. 


Syn. 1842 Nesea C. L. Kocn, Uebersicht des Arachnidensystems, h. 3, p. 10. 
1854 —  Bruvzruvs, Beskr. ö. Hydrachn., som förek. 1 Skånc, p. 14. 
1875 — Kramer, Beitr. zur Naturgesch. der Hydrachniden, p. 297. 

Corpus laeve molle, ovatum aut obovatum, antice rotundatum, truncatum, emarginatum; postice utringue 
mpressum, interdum rotundatum. Pedes omnes eadem fere crassitudine, a primo pari ad quartum (apud femi- 
nam saltem) longitudine gradatim crescentes; in mare internodium quartum paris quarti curvatum cavatumque, pilis 
densis instructum. Palpi plerumque longi, articulo quarto longissimo, dentibus ut in genere precedeuti instructo. 
Area genitalis mox pone epimera quarti paris pedum, non in extrema corporis parte, collocata (excepta NN. nmi- 
rabili). Oculi ut in genere precedenti. 

Då KocH och äfven BruzEuius företrädesvis ansett slägtet Neswa skildt från Atax 
genom formen på palperna, hvilkas fjerde led hos Neswa skulle vara försedd med blott 
tvenne tänder, så har redan CLAPAREDE påpekat det oriktiga häruti och visat, att Nesca 
såväl som Åtaxr å nämde led äger trenne tänder, en yttre och två inre, hvilka till stor- 
leken i hög grad variera hos olika arter. Stundom äro de så små, att de blott vid 
stark förstoring kunna skönjas. De tvenne längsta äro försedda med håri spetsen. Men 
då sistnämde författare anser, att MNescwa bör sammanslås med Atax, emedan inga ge- 
neriska skilnader dem emellan skulle finnas, så är jag långt ifrån att häruti gifva ho- 
nom rätt. Ehuru dessa båda slägten onekligen stå hvarandra mycket nära, skiljes dock 
Nesca lätt genom tvenne konstanta generiska karakterer: benens ungefär lika tjocklek och 
successivt tilltagande längd, åtminstone hos honorna, (hos hanarne af N. rosea och N. 
alpina är tredje paret kortare än andra, men detta är måhända fallet blott i larv- 
stadiet) samt generationsfältets plats omedelbart bakom sista epimerparet, hvarigenom 
det ej kommer att ligga så långt bakåt som hos Atax. Ett undantag härifrån gör dock 
N. mirabilis, hos hvilken detta fält är beläget i bakre kroppskanten. 

Kroppsformen är i hög grad varierande: äggrund, oval eller omvändt ägg- 
rund, nedplattad eller höghvälfd, framkanten rundad, tvär eller intryckt, bakkanten 
vanligen med en intryckning å ömse sidor, stundom rundad. Benen vanligen långa 
(undantag N. brevipes), af nästan lika tjocklek. De båda främre paren med mer eller 
mindre talrika simhår vid fjerde och femte internodierna. Klorna äro isynnerhet på 
främre benen stora och starka, vanligen dubbla. Egendomlig är hos hanarne fjerde 
benparets fjerde internodie, som å sträcksidan är föga böjd men å böjsidan är djupt 
concaverad, med en nedskjutande trubbig förlängning och tätt sittande hår, af hvilka 
de å midten befintliga äro korta och tjocka, de vid ändarne långa och smala. De sista 
internodierna af sista benparet äro försedda med tätare simhår än hos Åtax. FEpimererna 
öfverensstämma mycket med dem hos Atax. Fjerde paret utmärka sig genom en å 
midten bakåt utskjutande, längre eller kortare process, tredje och fjerde parens inre 
ändar äro hos honorna skilda genom ett bredt mellanrum, hos hanarne deremot stöta 
de inre kanterna nästan tillsammans. Labium och palper likna i det närmaste dem hos Atax. 
Mandiblernas corpus utsänder från sin bakre ända en långt utskjutande spets, som å öfre 
sidan är concav och lemnar fäste för de muskler, som röra corpus; klon är krökt, af 
olika storlek hos olika arter. Generationsfältet delas af en längre eller kortare springa, 
som börjar straxt bakom fjerde epimerparet. Denna springa, som framtill är be- 


30 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


gränsad af en något rundad tvärspringa eller af tvenne i en spets framåt riktade och 
baktill af en tvär eller tvenne i en dylik spets förenade, omgifves af tvenne smala 
skifvor, från hvilkas bakre ändar åt sidorna utgå två fält af omvexlande form med 
mer eller mindre talrika stigmer. 

Hithörande djur, af hvilka honorna äro mångdubbelt talrikare äfvensom betydligt 
större än hanarne, förekomma såväl i sjöar och bäckar med klart vatten, som i dam- 
mar och diken, der vattnet är ganska grumligt. De äro ytterst snabba i sina rörelser 
och bland de rofgirigaste af alla Hydrachnider, hvarföre man vid insamling af Neseor 
ej bör hafva dem tillsammans med andra arter. De många arterna af detta slägte, 
som jämte AÅrrhenurus hos oss är talrikast representeradt, kunna på följande sätt 
indelas: 


RN in superiore parte marginis anterioris corporis collocati sossmmsssesesee-esss ss oon- FA EE AKRE 1. mirabilis n. sp. 
Ces. 
OcCuIN Uin inferi0re parter marginiskanteriuriskCOrpOriSEiCOLLOCA IN === === foee esa sse SSA SINAN 2. despiciens n. sp. 
impressione ( rotun- ( ruber. f atte fÖTNI0R UU ISS SSE ee SoS DE SE ANSE AES SEESANTSNAERE 3. coccinea C. L. KocH. 
utrimque datus. ER 
instructus. | Color Wdepres- IUSCWIUM 25055 sb snor ooe eden sn bs RE SE ESS NESA 4, dubia C. L. KocH. 
Margo an- ed) 
eriOr--.--- palis - ; ongi (ad apicem ar iculi [breves, par primum latitudinem 
t li fl il i ticuli [1 latitud 
quarti pedum primi paris | corporis 2equans.ossossooo---- 5. luteola C. L. Koct. 
pertinentes). Pedes......... 
flavus. | longi, par primum corpore lon- = — 
Palpi .. | EIUSPISEL FIFFI NSAR ER STR 6. alpicola n. sp. 
breve (ad basin articuli ferassitudinem pedum — primi 
| quarti dr primi es Pariskae qUan tess sasse 7. pulehra OC. L. KocH. 
vix pertinentes):...--..-.----- 
3 pedum primo pari multo gra- 
& CIITO TES acer EEE RES AN RIE 8. brevipalpis n. sp. 
an 
= : ; ang 
3 ] fr for- [eka [DRNDO POR TF RFINOES oossossocnogsssssoresnosrssS I. decorata n. sp. 
o nica- 
5) tum. | 
S famnentrg ort) PAD ) ad basin articuli quarti pedum 
pedum primo Ba primi paris pertinentes......---- 10, spectabilis n. sp. 
I | impressiuscu- j [ Se 
SÅ s SPIRE Ae AE . . . . 2 
Jöes CON ad basin articuli quarli pedum [KocH. 
primi paris non pertinentes .... 11. fuscata (HErRM.) C: L. 
depres- f( pedum primo pari ä 
= crassiores. Pedum | corpore multo longius............- 12. rosea C. L. KocH. 
lum par primum .....- 
| Palpi. A longitudinem corporis aquans... 13. borealis n. sp. 
(En PA igraciliöresjs set. or tiagee oc brer SANN 14, alpina 1. Sp. 
Ad RIGeR ärt robusti; par quartum 
| OA od corpore multo longius 15. longicornis C. L. KocH. 
duplis Jatitu- —f pedum DR 1 de RE 
= dine DaricrarsroresN ; graciles; par quartum 
Mexeo rotundatus. ( internodio coY- longitudinem = corporis 
corpo- | Excavatio | multis par- | poris | ENTON) oomsnscrersossor - 16. pusilla NEUMAN. 
I DS parium 3 | tibusminor. | multo | 
[ p ) primorum, | Pedum par | longius. Jaa medium art. quarti 
stlerior J i 
| quaungues | quartum .. $ Palpi. | | non pertinentes. Cor- frotundatum ... 17. punctata NEUMAN. 
recipiun- PUSKAD GLES TSs = se . 
ture truncatum..... 18. viridula C. L. KocH. 
| -- Prim oMp ariKgnaCIliOresEs SSR reesreNNN NANNE 19. viridis C, L. KocH. 
Ja tif udinemKconporiS ke gUAN SNR see see ess er SKNENANNNNNNNN nen 20. brevipes un. sp. 
FE dimidiam fere partem internodii obblinen8.....sosossssssssosorsrrororn anno 21. unguiculata n. sp. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. ÅZ7. N:o 3. ål 


1. Nesea mirabilis n. sp. 


Femina: Corpus late ovatum, altum sed vix fornicatum, postice aliquanto altius, antice rotundatum, postice 
paulo latius itemque rotundatum; flavescens, postice pellucidum, maculis magnis nigris sparsum; linea dorsualis 
flava, punctulis rubris immixtis. Pedes longi, duo paria anteriora, presertim primum, crassa robustaque, inter- 
nodio extremo excepto spinis magnis, fere ut apud Atacem crassipedem instructi; par quartum pilis pulchris 
plumosis ornatum, par primum corpore paulo longius, par quartum latitudine ejus dimidio longius. Palpi bre- 
vissimi, apicem internodii tertii pedum primi paris non attingentes, hoc pari plus dimidio graciliores. Oculi 
magni, valde inter se remoti, fusci vel nigri, in margine corporis collocati. Longitudo 1,2 millim. (Tab. III, 
fig. 3). 


Hona: Kroppen är oval, baktill obetydligt vidgad, i båda ändarne rundad, hög, 
men föga hvälfd, bakre delen betydligt högre än främre. Benen långa, de två främre 
paren tjocka och starka med undantag af sista internodien, som är mycket smal 
och något krökt, andra — femte internodierna å böjsidan besatta med långa, spiral- 
vridna hår, sittande på koniska upphöjningar, nästan såsom hos Åtax crassipes, å sträck- 
sidan samt sidorna försedde med hår af vanlig form; tredje parets internodier sakna 
liksom fjerde parets dessa spiralformiga hår, men har talrika kortare samt långa simhår 
vid basen af de två sista internodierna; vid basen af den yttersta internodien står ett 
fjäderlikt hår. Fjerde benparet har å tredje — femte internodiernas böjsida fjäder- 
lika hår, tilltagande i längd från internodiernas bas, tredje internodien 3 till antalet, 
hos de båda följande 6 eller 7, samt långa simhår på fjerde och femte internodierna. 
Alla klorna äro starka och enkla. Fpimererna upptaga ”/, eller mer af kroppens undre 
sidan; första paret äro smala, jämnbreda, mot labium obetydligt concaverade, med inre 
ändan bakåt utlöpande i en spets, andra paret bredt vigglika; midt för dessa epimerers 
yttre ända synes i kroppskanten ett litet stigma med ett kort hår. Afståndet mellan 
labium och första paret epimerer obetydligt. Tredje paret nästan jämnbreda, skilda 
från andra paret genom ett nästan lika bredt mellanrum som mellan deras inre ändar; 
fjerde paret, som knappt äro dubbelt bredare än tredje, utmärka sig genom frånvaron 
af den vanliga bakåt riktade processen. Straxt bakom hvardera af fjerde benparets epimerer 
synes ett större stigma samt något längre bakåt i kroppskanten ett mindre sådant, bä- 
rande ett kort hår. Palperna mycket korta, ej nående till spetsen af första benparets 
tredje internodie, föga mer än '/, så långa som detta par och mer än dubbelt så smala 
som detsamma: första leden mycket kort, med ett kort hår, andra långsträckt, föga kolf- 
formig, med ett kort hår och tvenne längre, tredje något mer än hälften så lång som 
andra, med tvenne långa hår nära fjerde leden, af hvilka det yttre är nästan lika långt 
som sistnämde led, hvilken är något längre än andra, smal och försedd med 
mycket små, knappt synliga tänder; vid basen af femte leden synas två mycket smala, 
men tämligen långa hår, blott synliga vid stark förstoring, nämde led i spetsen tre- 
klufven. Labium liten, smalt hjärtlik, de bakåt utskjutande processerna nästan raka. 
Mandiblernas corpus bred och kort, knappt dubbelt längre än klon, bakåt nästan rät- 
vinkligt slutande i en högst obetydlig spets, klon ovanligt stor och stark, mindre krökt 
än hos de festa arter af detta slägte. 

Generationsfältet: Springan börjar straxt bakom fjerde paret epimerer och sträcker 
sig nästan till kroppens bakkant; tvärspringorna stora, de springan omgifvande skifvorna 


[SIA CC. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


utan tydlig begränsning; fälten med stigmerna äro bredt päronformiga med den sma- 
lare ändan riktad mot genitalspringans bakre tvärspringa och sträckande sig utåt och 
framåt till något öfver springans midt; stigmerna å hvarje fält mycket talrika (30 å 40), 
men små. Straxt bakom dessa fält synes i yttersta kroppskanten å hvarje sida ett täm- 
ligen upphöjdt stigma och straxt bredvid detta ett hår. Alldeles i kroppens bakkant, 
knappt synlig från undre sidan, ligger anus. 

Till färgen är denna art ofvan gulgrå, bakåt nästan hvitgul med stora svarta, ofta 
sammanlöpande fläckar, ryggstrecket gult, beströdt med mycket små röda punkter; un- 
der sidan är ljusare, med höfter och ben stötande i gredelint, hvilken färg tydligast 
uppträder på de med stigmer försedda fälten. Ögonen stora, långt skilda, svartbruna, 
belägna i yttersta kroppskanten. 

Längd 1,2, bredd 1, palper 0,35, första benparet 1,3, andra 1,4, tredje 1,45, fjerde 
1,55 millim. 

Några få honexemplar af denna vackra och egendomliga art, som i flera afseen- 
den tenderar åt Ataz och derföre bör stå främst bland Nesca-arterna, har jag blott 
funnit i Vestergötland, nämligen i de numera nästan igenvuxna vallgrafvarne vid Axe- 
valla hus, i sjön vid Skärfs kyrka, vid Björkelund samt kanalen vid Brogården i Skara; 
å de båda sistnämda ställena till färgen något varierande. I sina rörelser är den mycket 
långsam och synes vara föga rofgirig. 


2. Nesea despiciens n. sp. 


Corpus late ovatum, fere rotundatum, parva altitudine, flavum, maculis magnis fuscis conspersum. Pedes 
longiores, par primum latitudine corporis; eodem fere modo atque in N. mirabili comstructi. Palpi brevissimi, 
apicem articuli tertil pedum primi paris non attingentes, hoc pari dimidio graciliores. Oculi magni, rubri 
distantes, in inferiore parte marginis anterioris siti. Longitudo 1,5 millim. 


Kroppen är bredt oval, nästan rund, af obetydlig höjd. Benen tämligen långa, i 
synnerhet det fjerde paret och i allmänhet af samma form och med samma hårbekläd- 
nad som hos N. mirabilis; skilnaden i tjocklek mellan de främre och bakre paren dock 
ej så stor hos N. despiciens. Palperna hafva äfven samma form som hos N. mirabilis, 
men äro ännu kortare i förhållande till de främre benen. Kpimererna liksom labium 
belägna långt inåt, små, tillsammans upptagande nästan hälften af undre sidan, främre 
parets inre ändar blott genom en smal springa skilda från hvarandra samt från labium, 
andra paret som hos N- mirabilis, mellanrummet mellan detta samt tredje paret epi- 
merer föga smalare än mellanrummet mellan tredje och fjerde pareus inre ändar samt 
utåt försedt med ett stigma. Fjerde paret knappt hälften bredare än tredje, utan 
någon bakåt utskjutande process. Generationsfältet: Springan, som börjar straxt bakom 
fjerde epimerparets inre spetsar, är lång (0,24 millim.) och försedd med breda tvär- 
springor, den främre längst, halfmånformigt rundad och nästan af samma längd som 
mellanrummet mellan fjerde epimerparets inre ändar, den bakre något kortare men 
bredare, äfven halfmånformig; de med stigmer försedda fälten anordnade på samma 
sätt som hos N- mirabilis, men nästan runda och försedda med färre (omkr. 15) stig- 
mer... Anus är belägen långt bakåt, men synes tydligt från undre sidan. De öfriga 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |ÅZ7. N:o 3. ; 33 


stigmerna å kroppens undre sida såsom hos N. mirabilis. Till färgen är den ofvan 
gulaktig eller gulbrun, med stora svartbruna fläckar, under ljusare med ett par brun- 
aktiga fläckar vid generationsfältet; ben och palper grågula. Längden 1,4, bredden 1,3, 
palper 0,3; 1:a benparet 1,3, 2:dra 1,4, 3:dje 1,45, 4:de 1,8 millim. 

Blott ett individ af denna art anträffades i Maj 1876 vid Björkelund nära Skara. 


3. Nesgea coccinea KocHu. 


& 
SS: 


Syn. 1835—41 Neswa coccinea C. L. KocH, Deutschlands Crust. etc. h. 8, figg. 11 et 12. 
1854 — —  BruzZenrvs, Beskr. ö. Hydrachn. som förek. 1 Skåne p. 15, tab. 1, figg. 5—9. 


= 


Corpus ovatum, altum, antice rotundatum, impressione postice utrimque instructum, coccineum, antice et 
postice plerumque pallidius, maculis nigricantibus. Pedes maris longiores, par quartum corpore longius; feminae 
pedes breviores, par quartum lonpgitudine corporis. Palpi longi, pari pedum primo crassiores, basin internodii 
quinti fere attingentes. Longitudo circiter 3 millim. 


Honan har bredt äggrund och mycket hög kropp, så att den för det obeväpnade 
ögat synes nästan klotrund. Benen äro tämligen korta. Första paret obetydligt kor- 
tare än kroppens bredd, fjerde så långa som kroppen; de 2 främre paren äro försedda 
med ganska tätt sittande hår, som å sträcksidan äro korta, å böjsidan långa; de 
sistnämda sitta dock ej såsom på tredje och fjerde benparen knippvis på internodierna, 
utan parvis fördelade på dessa. Första paret epimerer långa, smala och nästan jämn- 
breda, andra paret kortare, viggformiga, tätt slutande sig intill föregående par; mellan- 
rummet mellan andra och tredje paren af ringa bredd. Sistnämda par af ungefär 
samma form som första, men längre, tätt liggande intill fjerde, med hvilka de oftast 
imåt mot kroppens midt äro utan gräns förenade. Fjerde paret nästan 3 gånger bre- 
dare än tredje, 3-sidiga, med en bakåt utskjutande spets. Labium nästan som hos 
Åtax crassipes. 

Palperna långa, nående öfver hälften af första benparet, hvilket de i tjocklek 
öfverträffa. Fjerde leden är längst, mot båda ändarne obetydligt afsmalnande och å 
undre sidan något concav. Straxt ofvan midten sitter å yttre sidan en större, framåt 
och utåt riktad knöl med ett hår 1 spetsen, och något längre ned å insidan en mindre 
dylik. Vid spetsen af leden finnes dessutom å inre sidan en tjockare, kortare tand 
eller knöl utan hår. Vid mycket stark förstoring synas äfven å undre sidan ofvanför 
de större knölarne tvenne mycket små med ytterst fina hår. Andra och tredje lederna 
äro försedda med korta hår i tvenne rader å öfre sidan. Mandiblernas corpus lång, 
med en från bakre ändan trubbvinkligt utskjutande lång spets, hvilken jämte en del 
af corpus är concaverad. På den senares främre, tvärt afrundade ända sitter en lång, 
föga krökt, brungul klo. 

Generationsfältet: Springan, som börjar straxt bakom fjerde epimerparet, begränsas 
framtill af tvenne tvärspringor, hvilka förena sig i en framåt riktad spets, baktill af en 
rak och kort tvärspringa. På hvarje sida ligger en ljusare skifva, hvilka tillsammans 
bilda ett ovalt fält. Från bakre ändan af detta utgå tvenne utåt och bakåt riktade, 
äggrunda eller omvändt äggrunda mörka fält, tätt besatta med små, i midten ljusare 


r 
K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 17. N:o 3. J 


34 O. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 
stigmer. Något längre bakåt ligger anus samt ännu längre mot bakre kroppskanten 
två små stigmer. Tvenne dylika finnas äfven bakom fjerde epimerparet. 

Längd 3, bredd 2,5, höjd 2, palper 1,2, första benparet 2,2, andra 2.6, tredje 
2,8, fjerde 3 millim. 


Hanen har kroppen mera långsträckt och benen i förhållande till densamma längre 
än hos honan. De yttersta internodierna å dessa äro kortare än de näst föregående: 
Mellanrummen mellan epimergrupperna obetydliga; de båda sista epimerparens inre än- 
dar stöta nästan tillsammans å kroppens midt. Tredje benparets sista internodie myc- 
ket kort och kolfformig. Generationsfältet, som gränsar omedelbart intill inre hörnen 
af fjerde epimerparet, visar en särdeles kort springa, omgifven af tvenne gulaktiga 
skifvor. Dessa äro omgifna af ett ovalt, mörkt, slätt fält, från hvilket åt hvardera 
sidan utgår ett något bakåt riktadt fält, hvilket börjar med en smal gren och sedan 
hastigt vidgar sig, men ånyo afsmalnar mot yttersta spetsen. Dessa fält äro liksom 
hos honan försedda med små och mycket talrika stigmer. Midt i fältet synes ett större 
stigma och vid dess främre smalare ända ett dylikt. Färgen är hos båda könen röd, 
i båda ändarne oftast något ljusare, med svarta ej särdeles skarpt begränsade fläckar. 
Labium, palper och ben äro gulröda. De sistnämdas yttersta ledar mer stötande i rödt, 
högst sällan i grönt, epimererna mörka. 

Honan lägger sina runda, gulgröna ägg (0,26 millim. i diameter) på vattenväxters 
blad eller å bottnen och sidorna af det kärl, hvari den förvaras, 1 stora kakor med ända 
till 100 ägg i hvarje. Larverna, som efter 3 a 4 veckor utkläckas, äro smalt päron- 
formiga med mycket nedtryckt rygg, blågröna med främre delen af kroppen mellan 
ögonen äfvensom rostrum stötande i gult. Ryggen är olivgrön med en hvit Y formig 
figur nära bakre kanten. Benen hvitgula, med glesa korta hår samt ett och annat 
längre sådant. Första paret epimerer små, och skilda från andra paret genom en tyd- 
lig gräns. Å hvardera står ett bakåt riktadt hår. Andra paret äro utåt till ungefär 
halfva längden genom tydlig gräns skilda från tredje paret, hvilka äro utomordentligt 
stora och upptaga nästan hela bakre delen af kroppens undersida. Ett litet bakåt rik- 
tadt hår finnes äfven här å epimerernas främre ända. Mellanrummet mellan deras 
inre spetsar å kroppens midt tämligen bredt. De treledade-palperna korta och tjocka, 
med en stark och krökt klo i spetsen; vid basen af andra leden visade ett långt hår. 
Generationsfältet är mycket rudimentärt och visar blott en rund öppning, å ömse sidor 
om hvilken stå tvenne hår. Bakom denna öppning synas 4 bakåt riktade hår i en 
rad. Ytterst i bakre kanten stå tvenne koniska knölar, hvardera med ett långt hår, 
och något framom dessa tvenne mindre knölar, likaledes försedda med hår. Trenne 
hår sitta dessutom å hvarje sida något längre fram. Att längre följa deras utveckling 
har ej lyckats mig, då de ej velat fästa sig på till dem insläppta vatteninsekter, utan 
efter någon tids förlopp dött. 

Längd 0,4 millim. till basen af rostrum, (som är 0,1), bredd 0,25, första ben- 
paret 0,4. andra 0,46, tredje obetydligt längre än andra. 

Denna art är mycket snabb i sina rörelser och särdeles rofgirig. Förekommer 
mest i sjöar med klart vatten, der honorna ej äro sällsynta. Hanarne deremot an- 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. lZ7. N:0O 3. Ja 


träffas så sällan, att man bland 40 a 50 honor knappt erhåller en hane. Upland, 
Vestergötland, Östergötland, Dalsland, Skåne, Gotland (i Heide träsk), Öland (allmän 
i Borga träsk). 


4. Nesea dubia Kocn. 


Syn. 1835—41 MNesea dubia C. L. KocH, Deutschlands Crust. etc. h. 37, fig. 12. 


Femina: Corpus ovatum, depressiusculum, antice rotundatum, postice utrinque impressum, latericium, an- 
r 2 , 2 || 1 2 > 
tice lutescens, maculis nigris; linea dorsualis rosea aut lutescens. Pedes breves, par quartum solum corpore 
paulo longius; internodia quartum quintumque omnium parium pilis natatoris instructa. Longitudo circe. 1 millim. 


Hona: Kroppen är äggrund, något nedtryckt, främre kanten bredt afrundad, bakre 
försedd med en stark intryckning å ömse sidor. Benen kortare än kroppens längd, 
utom fjerde paret, som är betydligt längre än denna. Alla benen nästan lika tjocka 
med utåt föga afsmalnande internodier. Den sista internodien föga kolfformig, med 
mycket snedt spetsad ända. Klorna ovanligt stora, basaldelen försedd med en hinn- 
artad bred flik å böjsidan, hvilken flik når nästan till klogrenarne. Afven de tvenne 
främre benparen äro å fjerde och femte internodierna försedda med knippvis sittande 
simhår, som äro lika täta och långa som de tvenne bakre parens. Hpimererna äro 
mycket små, men för öfrigt af ungefär samma form, som hos N. coccinea. Mellan- 
rummet mellan de två sista epimerparens spetsar mycket bredt, hos äggfyllda honor 
nästan qvadratiskt. Labium lång och smal. Palperna äro mycket korta; deras 
längd utgör '/; af första benparet, och de nå till basen af dess fjerde internodie 
samt äro smalare än detta par. Andra leden försedd med några glesa, korta hår, 
tredje med ett längre hår å hvardera sidan, fjerde med så små tänder, att de blott 
vid stark förstoring skönjas. Mandiblernas corpus lång och smal, med den utdragna 
spetsen jämförelsevis kort; klon kort och tjock samt föga krökt, på insidan tydligt con- 
caverad. Generationsfältet: Springan, som börjar midt emellan inre hörnen af fjerde 
paret epimerer, begränsas framtill af en bred och djup, halfeirkelformig tvärspringa och 
baktill af en kort och bred nästan rak dylik. Den är ganska lång, och å ömse sidor 
om dess midt synas tvenne små runda fördjupningar. De omgifvande skifvornas con- 
turer högst otydliga; de synas utan tydlig gräns öfvergå i kroppsbetäckningen. Något 
framom de båda nämda fördjupningarna står å hvarje sida ett större stigma och fram- 
för detta tvenne mycket små dylika. Rätt utåt, ett stycke från springans bakre gräns, 
ligger å hvarje sida ett litet fält med 6 till 10 större och några mycket små stigmer. 
Något bakom generationsfältet ligger anus, som är oval och tämligen stor, med ett 
stigma å hvarje sida. Ett dylikt finnes äfven bakom fjerde paret epimerer. 

Färgen är tegelröd, i framkanten stötande i gult, med trakten kring ögonen 
nästan hvit, genomskinlig; fläckarne svarta eller mörkbruna, ryggstrecket ljusrödt, stun- 
dom gulaktigt. Palper och ben gulgrå. Ögonen stora, rödbruna. Undertill är grund- 
färgen som ofvan. Bakom generationsfältet står en stor gul fläck, omgifvande anus, 
och å hvarje sida om denna en stor brunaktig fläck. Dessa båda bilda tillsammans 
en nästan lyrformig figur. Epimererna äro gulgrå. 


36 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


Mindre snabb 1i sina rörelser, synes den äfven vara jämförelsevis föga rofgirig. 
Endast honor hafva anträffats 1 Vettern vid Rödesund, i Asunden vid Ulricehamn och 
vid Tholsjöhult i Undenäs församling i Vestergötland. 


5. Nesea luteola C. L. Kocn. 


Syn. 1835—41. Nesca luteola C. L. KoctH, Deutschlands Crust. etc., h. 9, figg. 18 et 19. 


do" 


Femina: Corpus late ovatum, parva altitudine, antice rotundatum, postice, proesertim in mare, fere rotun- 
datum, in femina impressione utrimque parvula instructum, flavum, maculis fuscis. Pedes breves, par primum 
corpus latitudine, par quartum longitudine 2aequans. Omnia paria pedum pilis raris instructa, pilis natatoriis 
pene carentia. Palpi longi, internodium quintum pedum primi paris fere attingentes, hoc pari multo crassiores. 
Longitudo 1 millim. 


Hona: Kroppen bredt oval, af ringa höjd, framkanten rundad, med en obetydlig 
intryckning å ömse sidor. Benen korta; första paret af kroppens bredd, fjerde af dess 
längd, alla med glesa, styfva hår och saknande knippvis sittande simborst. Första paret 
epimerer nästan jämnbreda, å midten af inre sidan concaverade samt med de inre spet- 
sarne trubbiga, andra paret något kortare, viggformiga, tredje paret, som genom ett 
obetydligt mellanrum äro skilda från andra, rektangulära och inåt snedt tillspetsade, 
fjerde paret dubbelt bredare än tredje och ungefär af samma form som hos N. coccinea. 
Mellanrummet mellan epimerernas inre spetsar ovanligt stort. Labium kort, lika bred 
som lång och bildande en nästan liksidig sexhörning. Palperna långa, nående till 
femte leden af första benparet samt mycket tjockare än detta benpar; andra och tredje 
lederna: äro försedda med korta, styfva hår, som å den förstnämda leden äro talrikare 
(4 å 5); fjerde ledens tänder tämligen stora, med tydliga hår i spetsen. Mandiblernas 
corpus lång, bakåt nästan rätvinkligt slutande i en förlängd, concaverad spets. Främre 
ändan, som är mera tvär än hos N. coccinea, är försedd med en kort, mycket krökt 
klo af gulbrun färg; corpus deremot blåaktig. - Generationsfältet: Springan såsom hos 
föregående art; de båda fälten med stigmer utåt och bakåt riktade, nästan päronfor- 
miga med 15 å 20 stigmer å hvarje fält. Till färgen är den gul, i kroppskanten 
något ljusare; fäckarne bruna, tydliga, ryggfläckarne sällan nående till kroppens bak- 
kant, det Y-formiga excretionsorganet ljusare med korta grenar. Under gulhvit med 
tvenne mörkare fläckar å bakkroppen, främre delen något blåaktig eller stötande i grått. 
Ben och palper grågula; ögonen brunröda. 


Hanen är betydligt mindre än honan. Kroppen mer rundad och benen något 
längre i förhållande till densamma än hos honan. Första paret epimerer nästan half- 
cirkelformigt inåtböjda, med spetsarne nästan mötande hvarandra under labium, andra 
paret kortare, äfven inåtböjda. Tredje paret sammanhänga utan gräns inåt med fjerde 
hvilka jämförelsevis äro mycket större än hos honan. Generationsfältet ligger nära 
kroppens bakre kant; de springan omgifvande skifvorna äro försedda med färre och 
och otydligare stigmer än hos honan. Till färgen öfverensstämmer hanen med honan. 

Denna art är ganska sällsynt och har af mig blott en enda gång anträffats 1 ån 
vid Lyrestads prestgård i Vestergötland 1869. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND ÅZ7. N:o 3. Jil 


6. Nesea alpicola n. sp. 


Femina: Corpus late ovatum antice truncato-rotundatum; postice utrimque paululum impressum, flavum, 
maculis fuscis distinctis; linea dorsualis lutea. Pedes longi, par primum corpore longius, cetera paria gradatim 
longitudine crescentia, primo excepto pilis instructa natatoriis, internodiis quarto et quinto affixis.  Palpi longi, 
ad apicem internodii quarti pedum primi paris pertinentes et hoc pari crassiores, dentibus magnis instructi. 
Oculi magni, rubri. Longitudo 1,3 millim. 


Hona: Kroppen bredt oval, nästan rund, utan tydlig intryckning å bakkantens 
sidor; framkanten tvärt afrundad. Benen långa; första paret längre än kroppen, de 
öfriga jämnt tilltagande i längd; första paret med långa men glesa hår, de 3 öfriga med 
simhår vid fjerde och femte internodierna; sista imternodien å alla paren mycket smal 
och kortare än näst föregående internodie; klorna ovanligt små. FEpimererna äro små 
och upptaga ej fullt hälften af undre kroppssidan; de tre främsta paren långa och 
smala, tredje paret tydligare skilda från fjerde, som i inre ändan äro mycket smala, 
knappt dubbelt bredare än tredje; utåt vidgas de småningom och utsända bakåt 
en obetydlig, trubbig spets. Palperna äro mycket långa, nående ända till spetsen af 
första benparets fjerde internodie och äro tjockare än detta par. Fjerde ledens tänder 
äro ovanligt stora. Labium mer bred än lång, med tvenne stora spetsar 1 främre 
kanten och bakkanten bredt afrundad, med otydliga processer. Generationsfältet med 
korta och breda skifvor, hvarigenom det blir nästan rundt; stigmerna mycket talrika 
(omkring 40), bilda en rund figur och begränsas bakåt af hvar sin stora rödbruna fläck, 
beströdd med svarta punkter, nästan liknande stigmerna. 

Mellan dessa fläckar ligger anus, närmare generationsspringan än bakkanten och 
omgifven af en ljusgul fläck. A öfre sidan är denna art till färgen gul eller gulgrå 
med tydliga stora bruna fläckar och ljusgult ryggstreck. Ögonen röda, stora, sittande 
nära kanten. 

Längd 1,3, bredd 1,1, palper 0,7, första benparet 1,5, andra 1,6, tredje 1,8, fjerde 
2 millim. 

Ett individ i ett kärr vid Qvickjock i Lappland. 


7. Nesea pulchra C. L. KocH.”) 
Syn.? 1835—41 NMNeswa pulehrau C. L. KocH, Deutschlands Crust. etc., h. 8, figg. 9 et 10. 


Corpus ovatum, antice paululum rotundatum, pane truncatum, postice utrimque impressione instructum, 
parva altitudine, luteolum, maculis fuscis, maximam fere partem dorsi occupantibus; linea dorsualis parva, lutea. 
Pedes breviusculi, cerulei; par primum latitudine corporis brevius, par quartum longitudine corpus aequans. 
Palpi breves, ceerulei, basin internodii quarti pedum primi paris attinogentes, crassitudine hujus paris. Oculi 
magni, rubri. Longitudo 1 millim. (Tab. VI, fig. 4.) 


Hona: Kroppen är äggrund, af obetydlig höjd; framkanten föga rundad, nästan 
tvär, bakkanten försedd med en intryckning å ömse sidor. Benen äro korta; första 


!) Ehuru den art, jag här beskrifvit, genom sina korta palper afviker från C. L. Kocus MN. pulchra, öfver- 
ensstämmer den likväl i så många afseenden med denna, att jag ej funnit skäl att uppställa den såsom 
en ny art. 


38 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACENIDER. 


paret kortare än kroppens bredd, fjerde lika långt som kroppen. De tre främre paren 
äro besatta med täta, styfva, längre och kortare hår, men sakna knippvis sittande sim- 
hår; de yttersta internodierna äro kolfformiga; fjerde paret är försedt med simhår på 
fjerde och femte internodierna, äfvensom med glesa, styfva och tjocka hår å dessa 
internodiers sträcksida samt med några få längre å de öfrigas böjsida; sista internodien 
jämntjock med en mindre klo. Epimererna upptaga ungefär hälften af kroppens undre 
sida; första paret epimerer äro genom ett bredt mellanrum skilda från labium, i inre 
spetsen något vidgade och tvärt afhuggna; andra paret korta, bredt vigglika. Mellan- 
rummet mellan andra och tredje paren temligen bredt. Det sistnämda paret af vanlig 
form; fjerde af obetydlig bredd med kort, bakåt utskjutande spets. Mellanrummet 
mellan epimerernas inre ändar stort. ZLabium är mycket bred, bakåt rundad, med två 
tydliga, i spetsen divergerande processer. Palperna äro korta, blott nående till basen 
af första benparets fjerde internodie. Deras andra och tredje leder äro af samma tjock- 
lek som detta par och hafva blott några få korta hår. Tänderna å fjerde leden tyd- 
liga; femte leden mycket kort och smal, i spetsen otydligt delad. Mandiblernas corpus 
är lång, bakåt slutande in en nästan rätvinkligt utdragen, lång spets; främre ändan 
trubbig, med en nästan halfceirkelformigt böjd klo. Generatronsfältet: Springan är ovan- 
ligt lång och omgifves af tvenne mycket smala rektangulära skifvor, å hvilkas midt 
synas två små runda fördjupningar. Något framom dessa ser man å ömse sidor två 
med hvarandra förenade stigmer, och bakom dessa de vanliga grupperna af dylika, bil- 
dande en från bakre delen af springan utgående, utåt och framåt riktad, oregelbunden 
stundom päronformig figur, med 15 å 20 stigmer. Färgen är mörkgul med mer eller 
mindre oregelbundna, ofta sammanflytande, mörkbruna ryggfläckar; ryggstrecket ljus- 
gult, ögonen röda. På undre sidan stöter färgen mellan epimererna i rödgult; bakre 
hälften är gulbrun med en stor mörkbrun fäck bakom fjerde epimerparet. Dessa 
fläckar bilda tillsammans en lyrformig figur, 1 hvars midt, straxt bakom generations- 
springan, man ser en nästan sexkantig gul fläck, omgifvande anus. Ben, epimerer, 
palper och labium blå. Den sistnämde med röd munöppning. 

Längd 1, bredd 0,82, första benparet 0,7, fjerde 1 millim. 

Hanen är mindre än honan och har i bakkanten starkare intryckningar än denna. 
Färgen är oftast något ljusare. Epimererna upptaga omkring ”/; af undre kroppssidan; 
tredje och fjerde epimerparens inre ändar sammanvuxna. Generationsspringan kor- 
tare och de omgifvande fälten försedda med ett mindre antal stigmer samt belägna 
nästan 1 kroppens bakre kant. d 

Mycket trög 1 sina rörelser. Allmän i Asunden i Vestergötland; vid Björkelund 
samt några andra ställen kring Skara tämligen sällsynt. 


3. Nesea brevipalpis n. sp 


Femina: Corpus depressiusculum, oblongo-ovatum, antice rotundatum, ante oculos impressum, postice 
impressione utrimque instructum, flavo-rufescens, maculis magnis nigris confluentibus; linea dorsualis flava, parva. 
Pedes longiores; par primum latitudine corporis paullo longius, par quartum ejus fere longitudine. Palpi gra- 
cillimi, ad medium internodium tertium pedum primi paris pertinentes, dentibus vix conspicuis muniti. Oculi 
magui, rubri, distantes, prope marginem corporis callocati. Longitudo 2 millim. 


KONGL. SV. VE'T. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND: 17. N:o 3. Ht) 


Hona: Kroppen i synnerhet framtill något nedtryckt, långsträckt oval, framtill 
afrundad med en intryckning framför hvarje öga, baktill med en intryckning å hvarje 
sida. Benen långa, utan någon större skillnad i längd; andra och fjerde paren lika 
långa och något kortare än kroppen, tredje paret är föga längre än kroppen är bred. 
Epimererna, som äro tydligt skilda från den öfriga kroppsbetäckningen, upptaga något 
mer än hälften af undre kroppssidan. De tre första paren äro ovanligt långa och 
smala, i synnerhet det tredje; fjerde paret utsänder bakåt en lång spets. Mellan- 
rummen mellan de särskilda grupperna breda. Labium stor, tydligen delad längs efter 
i fyra delar. Palperna ovanligt korta och smala; knappt hälften så tjocka som första 
benparet, nå de blott till midten af detsammas tredje internodie. Andra och tredje 
lederna med glesa, men tämligen långa hår, å den fjerdes undre sida synas inga tän- 
tänder men å den inre en liten rudimentär tand. Generationsfältet med mycket otyd- 
liga skifvor; springan är kort och fälten med stigmerna likaledes otydliga. De äro 
rundade, och stigmerna af ringa antal och storlek. 


Till färgen är denna art brungul med rödaktig anstrykning och mörkbruna sam- 
manlöpande fäckar å ryggen; ryggstrecket gulaktigt. Palper, ben och labium röd- 
bruna, munöppningen röd. Undersidan ljusare, 1 synnerhet epimererna; på bakkroppen 
finnes en mörkbrun fläck å hvardera sidan om generationsfältet och mellan dessa längre 
bakåt en hvitgul fläck, i hvilken anus ligger, 

Längd 2, bredd 1,4, palper 0,4, första benparet 1,6, andra 1,8, tredje 1,7, fjerde 
1,8 millim. 

Blott ett enda individ i en dam vid Qvickjock. 


9. Nesea decorata n. sp. 


Femina: Corpus ovatum, altissimum, eadem fere altitudine ac latitudine, antice truncatum vel paululum 
Impressum, postice utrimque impressum, rufo-aurantiacum, maculis nigris, parvis, distinctis. Pedes breves, gra- 
ciles, pallide flavescentes, par primum latitudinem, par quartum longitudinem corporis sequans. Palpi parvi, 
basin internodii quarti pedum primi paris attingentes, hoc pari multo graciliores. Oculi parvi, late distantes, 
in margine extremo corporis collocati, rubri. Longitudo circa 1 millim. (Tab. VIII, fig. 1). 


Hona: Kroppen är oval och mycket hög, nästan lika hög som bred, framkanten 
tvär eller till och med något intryckt, bakkanten med en intryckning å ömse sidor. 
Benen äro korta, spensliga; första paret af kroppens bredd, fjerde af dess längd, alla 
med talrika hår och simhår vid de yttersta internodierna, som äro nästan jämntjocka; 
dubbelklorna stora, tydliga. Epimererna äro ovanligt små, liksom labium belägna långt 
inåt; första parets inre spetsar divergerande; afståndet från labium ej särdeles stort. 
Mellanrummet mellan andra och tredje epimerparen af tredje parets bredd. Fjerde 
paret små med den bakåt utskjutande processen trubbig; mellanrummet mellan de 
inre ändarne bredt och stort. Labium är ganska långsträckt, med de bakåt utskjutande 
divergerande processerna mycket stora. Palperna äro små, nående högst obetydligt 
öfver basen af första benparets fjerde internodie, samt mycket smalare än nämda par, 
och försedda med några få hår, af hvilka de båda framåt riktade å tredje internodien 
äro längst; tänderna å fjerde äro obetydliga. Mandiblernas corpus lång och smal, 


40 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


bakre ändan nästan rätvinkligt böjd och slutaude med en obetydligt förlängd spets; 
klon halfcirkelformigt böjd. Generationsfältet: Springan tämligen lång, omgifven af 
tvenne glatta, å yttre sidan convexa, å inre concava skifvor; vid springans midt synes 
dessa skifvor en liten rundad fördjupning och i samma linea som dessa står längre utåt 
ett stigma. Vid bakre ändan af dessa skifvor stå de vanliga fälten med mycket små 
stigmer af ringa antal (8 a 10); dessa fält äro nästan runda, rätt utåt riktade, Midt 
emellan bakre ändan af generationsspringan och kroppskanten ligger anus, och något 
bakom denna synas de vanliga två stigmerna. Färgen är klart röd, eller rödgul, i 
framkanten, 1 synnerhet kring ögonen, ljusare, nästan gulhvit; ryggfläckarne äro svarta, 
tämligen små, alltid tydligt begränsade, ryggstrecket något ljusare rödt; under sidan 
gulröd med höfter, palper, ben och labium gulaktiga; kring anus en gul fläck, omgifven 
af tvenne svartbruna fläckar. 


Längden 1,2, bredd 1, 1:a benparet 1, 4:de 1,5 millim. 


Blott honan af denna lilla vackra art, som till färgteckningen närmast öfverens- 
stämmer med OC. L. Kocts Piona rufa har jag några gånger anträffat i grafvar vid 
Oo 
Axevalla hus, i ån vid Alingsås och i Asunden vid Ulricehamn. 


10. Nesea spectabilis n. sp. 


Corpus late ovatum, altissimum, antice impressiusculum, postice yuoque parvula utrimque impressione in- 
structum, flavo-virens, maculis magnis fuscis, seepe confluentibus; linea dorsualis flava aut coccinea. Pedes lon- 
giores, pilis densis instructi, par primum quarto paulo brevius. Palpi longissimi, basin articuli quinti pedum 
primi paris attingentes et hoc pari paulo erassiores. Oculi rubri, parvi, distantes. Longitudo 2,5—3 millim. 


Hona: Kroppen oval, mycket hög, framkanten med en intryckning mellan ögonen, 
bakkanten med en mycket obetydlig dylik å ömse sidor. Benen tämligen långa; första 
paret obetydligt kortare än de öfriga, sista internodien ej kolfformig, kortare än näst 
föregående internodie, de tre sista benparen med talrika kortare hår och simhår; dubbel- 
klorna väl utvecklade. Epimererna, som upptaga omkring hälften af undre kroppssidan, äro 
små, till form och fördelning närmast öfverensstämmande med epimererna hos N. rosea. 
Mellanrummet mellan de inre ändarne dock betydligt större. ZLabium mycket liten, 
bakåt rundad, med obetydliga processer. Palperna mycket långa, nående till basen af 
första benparets femte internodie, obetydligt tjockare än detta benpar, andra och tredje 
lederna med några få korta hår, fjerde med mycket små tänder. Mandiblerna som hos 
N-. coccinea. Generationsfältet: Springan och de omgifvande skifvorna som hos N. rosea; 
fälten med stigmerna äro äfven rundade, men belägna längre bakåt, stigmerna å hvarje 
fält äro stora och talrika (omkring 30), grupperade omkring tvenne, som äro vida 
större än de öfriga. Färgen är gulgrön med stora, bruna, ofta sammanflytande rygg- 
fläckar, den Y-formiga figuren gul eller rödgul. Undersidan något ljusare. Anus om- 
gifves af en gulhvit fläck, och å hvarje sida om denna ser man en större brun fläck. 
Palper, labium, epimerer och ben gulgröna. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |Z7. N:o 3. 41 


Längd 2, bredd 1,6, palper 1, första benparet 2,4, fjerde 2,6 millim.”) 

Hanen är mindre än honan; dess kropp mer långsträckt, benen jämförelsevis 
längre, epimererna äfvensom fälten kring generationsorganerna större. Färgen som hos 
honan. 

Längd 1,4, bredd 1, palper 0,8, första benparet 2 millim., de öfriga paren obe- 
tydligt längre. 

Åggen äro gulhvita och af samma storlek som hos N. coccinea. Larverna (se tad. 
XII, fig. 4) som efter fyra veckor utkläckas, äro nästan flaskformiga med tvär bakkant, 
å hvilken synas två utskjutande knölar, hvardera med ett mycket långt hår; i bakkan- 
tens hörn synes ett hår och å hvardera sidan fyra samt ett vid hvardera ögat; ryggen 
något nedtryckt. Färgen blåaktig, 1 kanterna stötande i gult; å ryggen befinner sig 
en stor, brun, bredt halfmånformig fläck med spetsarne riktade framåt, samt en betyd- 
ligt mindre af samma färg, stötande intill den förre, och med spetsarne riktade bakåt. 
Denne senare fläck omsluter en hvit. Ben och palper stötande i gult. Ögonen röda, 
de båda å ömse sidor alldeles intill hvarandra, tillsammans bildande en trekant. Rostrum 
tjockt och långt. Epimerer, generationsfält och hår å undre sidan som hos larven af 
N. coccinea. 

Denna art, som är mycket liflig i sina rörelser och särdeles rofgirig, är blott an- 
träffad i Asunden vid Ulricehamn, i Borga träsk på Öland samt vid Karesuando i 
Torneå lappmark. (Prof. LILLJEBORG.) 


11. Nesea fuscata (HERMANN) C. L. Kock. 


Syn. ?1776 Hydrachna fuscata MÖLLER, Zool. Dan. Prodom. N:o 2287. 


21781 » » id. Hydrachne, p. 79, tab. 11, fig. 2. 

1804 » » HERMANN, Mém. aptér. p. 58, tab. VI, fig. 9. 

1835—41 Nesea » C. L. KocH, Deutschlands Crust. etc. h. 9, figg. 21-0. 22. 
1854 » » BruzeLius, Beskr. ö. Hydrachn., som förek. i Skåne, p. 18. 


Femina: Corpus ovatum, antice truncatum, postice utrimque impressione ornatum, rubro-ferrugineum, 
maculis nigris magnis, saepe confluentibus; linea dorsualis plerumque coccinea. Pedes breves, gvraciles, flavo- 
ferruginei par primum latitudine corporis paulo longius, cetera paria eadem fere longitudine ac corpus. Palpi 
brevissimi, basin internodii quarti pedum primi paris non attingentes, hoc pari paulo crassiores. Oculi parvi, 
rubri, approximati, in margine extremo corporis collocati. Longitudo 1,5—2 millim. 


Hona: Kroppen är äggrund, höghvälfd, framkanten tvär, bakkanten försedd med 
OD , , , 
en intryckning å ömse sidor. Benen korta, spensliga; första paret obetydligt längre än 
kroppens bredd, de tre öfriga paren, som sins emellan äro nästan lika långa, af dess 
längd, alla med talrika kortare hår samt simhår på de yttersta internodierna. Hpimererna: 
Första paret jämnbreda, å främre sidan något concava, med inre ändarne trubbiga, skilda 
från labium genom ett obetydligt mellanrum, andra paret långsträckt vigglika, skilda från 
od [= ? fo) fo) ? 


1) Honor, som äro färdiga att lägga ägg, hafva kroppshöljet i hög grad utspändt, hvarigenom palper och 
ben synas betydligt kortare. En sådan hona visade följande dimensioner: Längd 2,6, bredd 2, palper 1, första 
DH J DD ONE 2 I 


benparet 2,4, fjerde 2,6 millim. 


K. Sv. Vet, Akad. Handl. Bad. 17. N:o 3. 6 


49 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


tredje genom ett smalt mellanrum, fjerde paret mycket stora, med den bakåt utskju- 
tande processen lång och spetsig. Epimererna upptaga omkring hälften af undre sidan; 
mellanrummet” mellan de inre spetsarne obetydligt. Labium nästan jämnbred, med de 
bakåt utlöpande processerna obetydliga och otydliga. Palperna äro korta, ej nående 
till basen af första benparets fjerde internodie, tjockare än detta benpar; andra leden 
mycket tjock, men kort, höjden större än längden, tredje tjock, föga kortare än 
andra, lika hög som lång, båda med kortare hår; fjerde betydligt smalare än tredje, 
med obetydliga tänder, femte i spetsen otydligt tredelad. Mandiblernas corpus lång och 
smal, bakre ändan trubbvinkligt böjd och slutande med en kort spets; klon stark, 
krökt. Generationsfältet: Springan som hos N. decorata, skifvorna bredare, bakåt något 
bredare och afrundade, tillsammans bildande en nästan hjärtlik figur, hvars spets 
är framåt riktad; de båda fälten med stigmer mycket otydliga, å skifvornas sidor bil- 
dande en figur i form af en smal likbent triangel; dennes spets sträcker sig något 
framom skifvornas midt, dess bas obetydligt bakom deras bakre kant. Stigmerna äro 
till antalet 38 a 10 större, mellan hvilka andra, knappt hälften så stora, synas. 

Till färgen är den brunröd, med stora svarta fläckar, som ofta sammanfyta, 
samt rödt ryggstreck; å undre sidan är den gulbrun med en stor brunaktig fläck å 
ömse sidor om anus, som omgifves af en gulaktig fläck. Labium, palper, epimerer och 
hen gulbruna. Hanen är betydligt mindre samt till färgen ljusare än honan. Äyggen, 
som äro röda, läggas i kakor om 20 a 25 stycken och utkläckas efter 3 a 4 veckor. 

Allmän i dammar och diken med mindre klart vatten. Ehuru tämligen liflig i 
i sina rörelser, synes den vara föga rofgirig. Lappland, Upland, Vestergötland, Skåne, 


Blekinge, Gotland och Öland. 


12. Nesea rosea C. L. Kock. 
Syn. 1835—41 MNeswa rosea C. L. KocH, Deutschlands Crust. etc. h. 10, fig. 7 (9). 


Pemina: Corpus obovatum, depressiusculum, antice truncatum vel paululum impressum, postice utrimque 
impressione preditum, roseum, antice et postice pallidius, maculis fusco-ferrugineis; linea dorsualis ignea. Pedes 
longissimi, pellucide flavescentes; par primum latitudinem corporis duplicem, par quartum longitudinem simul et 
latitudinem corporis vequans. Palpi longissimi, medium icternodium quartum pedum primi paris attingentes, hoc 
pari paulo crassiores, Oculi permagni, late distantes, rubri. TLongitudo 1,6 millim. 


Hona: Kroppen är omvändt äggrund, något nedtryckt; framkanten tvär, eller försedd 
med obetydlig intryckning; bakkanten med en intryckning å ömse sidor, mycket tvärt af- 
rundad. Benen äro ovanligt långa; första paret dubbelt längre än kroppens bredd, fjerde 
lika långt som bredden och längden tillsammantagna, alla paren försedda med talrika, 
mycket långa, styfva hår å böjsidan samt högst få, kortare hår å sträcksidan; tredje 
paret med en knippa simhår vid slutet af femte internodien; fjerde med dylika hår på 
fjerde och femte internodierna. Hpimererna upptaga nästan ”/; af undre kroppssidan; 
första paret äro genom ett högst obetydligt mellanrum skilda från labium, inåt af- 
smalnande i en trubbig spets; andra paret förete den vanliga vigglika formen, hafva 
samma bredd i yttre ändan som första paret samt äro något kortare än dessa; tredje paret 
långa och smala, af nästan rektangulär form, skilda från andra paret genom ett högst 


4 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND IZ7. N:0O 3. 45 


obetydligt mellanrum, samt genom en tydlig gräns från fjerde, hvilka äro ovanligt stora, 
och i synnerhet utmärka sig derigenom, att det vanligen skarpa hörn, som gränsar in- 
till generationsspringan, här är alldeles afrundadt; den bakåt utskjutande spetsen är 
mycket trubbig. Mellanrummet mellan detta pars inre ändar ovanligt smalt. Labium 
bredt hjärtlik. Palperna mycket långa, nående till midten af första benparets fjerde 
internodie; de likna till formen mycket palperna hos N. cocctnea, men hafva tänderna 
på fjerde leden betydligt mindre. Mandiblerna hafva samma form som hos N. coccinea. 
Generationsfältet: Springan är tämligen kort, de båda fälten med stigmer rundade, 
belägna å ömse sidor om springan (ej så långt bakåt som hos N. coccinea); dessa stig- 
mer, omkring 20 till antalet, äro ytterst små och kunna hos det lefvande djuret blott 
skönjas vid starkare förstöring. Till färgen är arten rosenröd, framtill och baktill ble 
kare, bakom ögonen nästan hvitaktig; fläckarne tydliga, rödbruna, ryggstrecket eldrödt. 
Ögonen mycket. stora och långt skilda, nästan trekantiga, rödaktiga. Labium och 
epimerer rosenröda. Bakom fjerde epimerparet ser man en aflång, brun fläck å hvarje 
sida, omgifvande en oval hvit fläck, i hvars midt anus ligger. Ben och palper äro 
gulaktiga, genomskinliga. 

Längd 1,6; bredd 1,2, palper 1, första benparet 2,4, andra 2,6, tredje 2,65, fjerde 
2,8 millim. : 

Tämligen sällsynt 1 Åsunden och sjöar i Valle härad samt vid Borås. 

En form af denna art (se tafl. III, fig. 1), som jag ej vågar anse för utbildad 
hane, utan för en hane i andra larvstadtiet, har jag några gånger träffat å samma ställen 
som honorna. Mindre än dessa, öfverensstämmer den till form och färgteckning med 
dem. Epimererna äro, som vanligt hos hanarne, större än hos honan, och å kroppens 
midt äro de inre ändarne af tredje och fjerde paren åtskilda blott genom en smal 
springa, fjerde benparet visar den karakteriska urholkningen på fjerde leden. Hvad 
som emellertid hos denna form är särdeles egendomligt är tredje benparet, hvilket är 
mycket kort, kortare än första, med sista imternodien mer än hälften kortare än näst 
föregående, förtjockad och nästan kolfformig, krökt och i spetsen tvärt afhuggen, samt 
der försedd med en enkel, lång och mycket krökt klo. 

Generationsfältet visar 1 stället för den vanliga springan en stor fördjupning, som 
nästan har formen af en hattsvamp, hvars fot är bakåt riktad. De nästan rundade 
fälten med stigmer äro belägna å ömse sidor om denna fot; stigmerna talrika (omkr. 
20). Då djuret simmar eller när man lägger det på ryggen, insticker det ofta de kolf- 
formiga spetsarna af tredje benparet i generationsöppningen och håller dem fast med 
den nämnda klon, hvarigenom benen hållas bågformigt böjda mot kroppen. A ryggen 
synas bakom ögonen två längsgående gropar samt något längre bort två par stigmer, 
af hvilka det bakre parets stå hvarandra mycket närmare. Mer trög i sina rörelser 
än honan. 

Längd 1,2, bredd 1, palper 0,9, första benparet 1,8, andra 1,9, tredje 1,5, fjerde 
1,9 millim. 


44 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


13. Nesea borealis n. sp. 


Pemina: Corpus late ovatum, parva altitudine, antice impressiusculum, postice impressione utrimque in- 
structum, flavo-fuscum maculis magnis fuscis plerumque confluentibus; linea dorsualis lutea. Palpi longi, medium 
articuli quarti pedum primi paris attiugentes et hoc pari paullo erassiores. Pedes longi, pilis densis instructi; 
par primum longitudinem corporis sequans, quartum corpore multo longius. Oculi rubri, magni, distantes. 
Longitudo 1,6 millim. 


Denna art, som står närmast N. spectabilis, skiljer sig mest från densamma genom 
den nedplattade ryggen, de kortare palperna, samt det högst obetydliga mellanrummet 
mellan epimerernas inre spetsar. Lubium är kort och bred, bakåt rundad och försedd med 
korta processer. Epimererna äro mycket små och upptaga knappt hälften af undre kropps- 
sidan; de öfverensstämma 1 öfrigt med epimererna hos N. spectabilis. Generationsfältet: 
Springan är mycket kort och belägen långt framåt; de runda fälten å ömse sidor om dess 
bakre ända äro försedda med mycket talrika, små och otydliga stigmer, utan några 
större. Till färgen är arten gulbrun med mörkare brunaktiga, mest sammanlöpande 
fläckar. Undersidan är ljusare; epimerer, ben, palper och labium smutsgula. Anus, som 
ligger närmare generationsspringan än kroppens bakkant, är omgifven af en ljusgul 
fläck. | 

Längd 1,6, bredd 1,4, palper 0,8, första benparet 1,6, andra 1,7, tredje 1,8, fjerde 
2 millim. 

Denna art, som ej är synnerligen snabb 1 sina rörelser, har blott anträffats vid 
Qvickjock i Lappland och är der sällsynt. 


14. Nesea alpina n. sp. 


Mas: Corpus late ovatum, parva altitudine, antice impressiusculum, postice impressione utrimque prae- 
ditum, albo-flavescens, maculis magnis fuscis confluentibus; linea dorsualis plerumque obsoleta. Oculi rubri, per- 
magni, valde inter se remoti. Pedes longi, par primum corpore longius, secundum longissimum, tertium bre- 
vissimum, corpore paullo longius; omnia, tertio excepto, pilis densis natatoriis in internodiis quarto et quinto 
instructa. Fpimera totum paene latus inferius occupantia. Palpi ad apicem internodii tertii pedum primi paris 
pertinentes et hoc pari paulo graciliores. Longitudo 1,2 millim. 

Hane: Kroppen oval, i framkanten mellan ögonen obetydligt intryckt; 1 bakkanten 
med en intryckning å ömse sidor; höjden ringa. Benen äro långa och deras längdpro- 
portioner anmärkningsvärda, enär andra benparet är längst, sedan fjerde, vidare första; 
det tredje är kortast och visar samma afvikande form, som är beskrifven hos N. rosea, 
De båda främsta paren hafva i yttersta ändan af fjerde och femte internodierna täta 
oah långa simhår. "Tredje paret är mycket gleshårigt och har blott några få dylika 
hår i spetsen af femte internodien; fjerde paret är försedt med talrika simhår och ut- 
märker sig genom den ovanligt tjocka process, som det utsänder från den halfcirkel- 
formiga, urringade fjerde internodiens öfre eller yttre sida och som är försedd med 
några få korta och styfva samt talrika, ovanligt långa hår; klorna å de tvenne främre 
paren äro mycket stora, och öppningen för deras emottagande upptager nära "'/; af hela 
internodien; tredje parets äro starkast, men mycket korta; fjerde parets ytterst små och 
svaga. Palperna, som äro mycket smalare än första benparet, nå till slutet af detta pars 
tredje internodie. De sakna tydliga tänder och visa blott ett rudiment till en sådan å inre 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND |Z7. N:0O 3. 45 


sidan; å undre sidan af den plattade fjerde leden står en knöl med två hår; andra och tredje 
lederna äro å öfre sidan besatta med korta och glesa hår. JIpimererna äro stora och 
upptaga ”"/; af kroppens undre sida; första och andra paren hafva ungefär samma 
bredd; det första paret längre och i inre ändan något bredare än å midten och tvärt 
afrundade; det andra paret visa den vanliga vigglika formen. "Tredje paret äro utåt 
ganska breda, men afsmalna hastigt och förena sig utan tydlig gräns med fjerde, som 
äro mycket stora och baktill utsända tvenne spetsar. Mellanrummen mellan de fyra 
grupperna mycket små. Omedelbart bakom fjerde parets inre spetsar ligger genera- 
twonsfältet, som 1i midten visar en stor öppning, hvars bredd är vida större än dess 
längd. Något bakåt synas å ömse sidor de vanliga grupperna af stigmer. De sist- 
nämnda äro 15—20 till antalet, af samma storlek, och tillsammans bildande en rundt 
fält. Något närmare bakkanten än generationsöppningen ligger anus, som är stor 
och har ett stigma å hvarje sida. Till färgen är denna art hvitgul, ljusare 1 främre 
kanten, med bruna eller svarta, sammanlöpande fläckar, som upptaga nästan hela ryg- 
gen; något ryggstreck synes sällan; då det förekommer, är det gulhvitt eller stötande 
1 rödt och alltid mycket smalt. Epimerer, ben, palper och labium grågula; genera- 
tionsöppningen brungul; anus omgifves af en rödaktig fläck. Ögonen äro röda och 
ovanligt stora, långt skilda och belägna ytterst i kroppskanten. Föga liflig i sina rörelser. 
Måhända larv i andra stadiet. 

Längd 1,2, bredd 0,9, palper 0,5, första benparet 1,5, andra 1,6, tredje 1,3, fjerde 
1,4 millim. 

Tämligen allmän i kärren vid Qvickjock. 


15. Nesea longicornis C. L. KocH. 


Syn. 1835—41 Nesea longicornis C. L. KocH, Deutschlands Crust. etc., h. 9, fig 


[2] 


". 14, 15. 


[0 


Pemina: Corpus late ovatum, altum, antice rotundatum, postice paulo latius et truncato-rotundatum, 
album, pellucidum, maculis fuscis sepe confluentibus; linea dorsualis plerumque magna, flava. Pedes longi, 
albo-flavescentes, par primum corpore paulo longius, cetera paulatim longitudine crescentia. Pualpi longi, ad 
apicem internodii quarti pedum primi paris pertinentes, hoc pari crassiores. Oculi magni, rubri, distantes, a 
margine corporis remoti. Longitudo 1,2 millim. (Tab. II, fig. 2). 


Hona: Kroppen är bredt oval, hög, framkanten rundad, bakkanten bredare och 
tvärt afrundad. Benen långa och starka; första paret längre än kroppen, de öfriga 
småningom tilltagande i längd, alla försedda med mycket talrika hår, men med simhår 
blott vid de yttersta internodierna af tredje och fjerde paren; de tre främsta parens 
yttersta internodier obetydligt kolfformiga och föga kortare än nästföregående internodie, 
fjerde parets yttersta internodie smalare, jämntjock, klorna spensliga. Fpimererna upptaga 
mer än hälften af undre kroppsidan; första paret äro genom ett obetydligt mellanrum 
skilda från labium, deras inre ända tvärt afhuggen, bakåt utsändande en process, på 
hvilken spetsen af det bredt viggforrniga andra paret epimerer står, mellanrummet 
mellan detta och det tredje är något bredare än mellanrummet mellan labium och 
först aparet, tredje parets yttersta ända utsänder en lång, framåt och utåt riktad, pro- 
cess, fjerde paret breda med den bakåt riktade processen lång och belägen närmare epi- 


46 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


merens yttre ända. Mellanrummet mellan de inre epimerändarne tämligen stort. Labium 
som hos N-. pulehrau. Palperna långa, nående till spetsen af första benparets fjerde inter- 
nodie och tjockare än detta par; andra leden är utåt mycket förtjockad och besatt med 
några få korta hår, tredje leden är nästan fyrkantig med ett par dylika hår, fjerde 
mycket långsträckt, å undre sidan tillplattad med obetydliga tänder 1 förhållande till 
palpernas storlek, femte mycket kort, 1 spetsen otydligt tredelad. Mandiblerna som 
hos N: pulchra. Generationsfältets springa är kort, skifvornas yttre gränser otydliga, å 
deras midt synas vid springan två mycket små fördjupningar; fälten med stigmerna 
små, bildande tillsammans en hjärtlik figur, hvars spets är framåt riktad; stigmerna 
mycket små och kunna å det lefvande djuret knappast skönjas, talrika (omkring 20 å 
hvarje fält), isynnerhet tätt gyttrade mot bakre delen af fältet. Anus rundad, belägen 
närmare kroppens bakkant än bakre ändan af genitalspringan. JHärgen är hos denna 
art hvit, med stora, bruna, oftast sammanlöpande fläckar och med ett vanligen bredt 
korslikt ryggstreck; undre sidan gråhvit, epimererna stötande i brunt; bakom genera- 
tionsfältet ser man två ljusbruna fläckar omslutande en gul fläck, i hvilken anus ligger; 
labium är gråhvit med en gulbrun fläck kring munöppningen, ben och palper hvita 
eller gulgrå, genomskinliga. 

Längd 1,2, bredd 1, palper 0,6, första benpar 1,3, andra 1,35, tredje 1,4, fjerde 
1,5 millim. 


Hanen är betydligt mindre än honan, med bakre kanten mera tvär; han utmärker 
sig isynnerhet genom den egendomliga bildningen af generationsfältet: Vid inre hörnen 
af de med hvarandra nästan utan gräns sammanlöpande epimererna af fjerde paret 
ligger ett ovalt fält, bakåt och till en del på sidorna begränsadt af en nästan qvadra- 
tisk fördjupning (jfr NN. rosea), omgifven af tvenne mindre fält med färre stigmer än 
hos honan; bakom dessa fält stå fyra stigmer nästan bildande en qvadrat, i hvars midt 
anus är belägen. 

Mycket liflig i sina rörelser och ganska rofgirig. 

Honorna äro allmänna i Vettern vid Rödesund och Hjo, i sjön vid Skärfs kyrka 
i Valle härad, i hvilken sjö hanen äfven anträffats, samt i Mälaren vid Kungshamn. 


16. Nesea pusilla NEUMAN. 


Syn. 1875 Neswa pusilla NEUMAN, Gotlands och Ölands spindlar och vattenqvalster, i Öfvers. af Kongl. Vet.- 
Akad. förh. N:o 2, p- 100. 


Femina: Corpus altum, ovatum, impressionibus carens, pellucidum maculis fuscis; linea dorsualis flave- 
scens. Pedes breviores, pilis raris instructi, eceerulescentes, par primum latitudinem, par quartum longitudinem 
corporis aquans. Palpi pari primo pedum multo erassiores, ad medium hujus paris, hoc est pene ad apicem 
articuli quarti pertinentes. Oculi magni, rubri vel fusci, distantes. Longitudo 0,8 millim. (Tab. V, fig. 5.) 


Hona: Kroppen hög, oval, i båda ändarne afrundad, ryggen saknar alldeles de 
1 rader stående stigmer, som äro så karakteristiska för N. punetata, med hvilken 
denna art i många afseenden har stor likhet. Benen äro korta och spensliga; första 
paret af kroppens bredd, fjerde af dess längd, med glesa hår, hvilka dock äro talrikare 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND |Z7. N:O 3. 47 


än hos följande art; simhår finnas äfven på tredje parets yttersta internodier. De tre 
främre parens yttersta internodier föga kolfformiga, något kortare än nästföregående 
internodie, fjerde parets yttersta internodie mycket smal, cylindrisk. Alla benens klor 
äro ovanligt små. JHpimererna såsom hos följande art, mellanrummen mellan de 
olika grupperna dock större. Labium kort och bred, bakåt afrundad, med tämligen 
tydliga processer, framkantens hörn ej så spetsiga och framskjutande som hos föl- 
jande. Palperna nästan dubbelt tjockare än första benparet; de sträcka sig till parets 
midt, nästan till spetsen af dess fjerde led och äro försedda med blott några få hår å 
andra och tredje lederna; fjerde leden har mycket små otydliga tänder, blott synliga 
vid starkare förstoring. Mandiblerna af samma form som hos N. decorata. Generations- 
fältets springa långsträckt, skifvorna tydliga, långa, halfmånformiga, främre tvärspringan 
tämligen kort; fälten med stigmerna (omkr. 15) obetydligt sträckande sig utåt, men 
längre bakåt. Färgen gulhvit, genomskinlig, med bruna ryggfläckar, ryggstrecket mörkare 
gult; undersidan hvitgul med två stora läckar bakom generationsfältet; ben, palper 
och labium blåaktiga. 

Längd 0,8, bredd 0,6, palper 0,3, första benparet 0,6, andra 0,65, tredje 0,7, 
fjerde 0,8 millim. 


Hanen (se tafl. V, fig. 6), som är föga mer än hälften så stor som honan, har 
nästan rund kroppsform, och visar i öfrigt de för hanarne egendomliga karakterer, 
hvarigenom de skiljas från honorna. 

Blott anträffad i Rökärr i Föra socken å Öland, i juli 1874, men derstädes mycket 
allmän. 


17. Nesea punctata NEUMAN. 


Syn. 1875 Nesma punctata NEUMAN, Gotlands och Ölands spindlar och vattenqvalster, i Öfvers. af Kongl. Vet.- 
Akad. Förh. N:o 2, p. 101. 


Femina: Corpus altum, late ovatum, impressionibus carens, pellucidum, maculis fuscis distinctis sparsum; 
linea dorsualis flavescens. Dorsum punvctis sive stigmatibus in quatuor series dispositis ornatum. Pedes bre- 
viores, graciles, pilis rarioribus instructi, ceerulescentes, par primum latitudine corporis, par quartum longitudine 
ejus paulo longius. Palpi pari primo pedum crassiores, ad medium hujus paris non pertinentes, medium articuli 
quarti vix attingentes. Oculi parvi, rubri, approximati, in margine extremo corporis collocati. Longitudo 0,8 
millim. (Tab. V, fig. 4.) 


Hona: Kroppen hög, bredt oval, 1 båda ändarne afrundad, ryggen med fyra 
rader särdeles tydliga, något upphöjda stigmer, de mellersta raderna med sju stigmer 
i hvarje rad, de yttersta, befintliga alldeles i kroppskanten, med fyra. De två stig- 
merna framför ögonen, utsända ett långt hår hvardera. Benen korta, spensliga; första 
paret lika långa som kroppens bredd, fjerde något längre än kroppen; de tre främre 
paren äro försedda med mycket glesa hår, men sakna alldeles simhår, fjerde paret har 
glesa dylika på de sista internodierna. De tre främre parens yttersta internodier äro 
obetydligt kolfformiga, af samma längd som näst föregående internodie; fjerde parets 
yttersta internodie är jämnbred; dubbelklorna tydliga. Hpimererna, som upptaga hälften 
af kroppens undre sida, likna epimererna hos N.fuscata, fjerde parets bakåt utskjutande 


48 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


process dock obetydlig och mycket trubbvinklig. Labium kort och bred, bakåt afrun- 
dad, med otydliga processer, de båda främre hörnen ovanligt skarpa och utdragna. 
Palperna, som äro tjockare än första benparet, nå ej till detta pars midt och knappt 
till midten af dess fjerde internodie; andra och tredje lederna besatta med glesa hår, 
fjerde ledens tänder små, men tydliga. Mandiblerna som hos N. decorata. Generations- 
fältet: Springan tämligen långsträckt, med de omgifvande skifvornas yttre gräns otyd- 
lig; främre tvärspringan ovanligt stor, upptager nästan hela mellanrummet mellan fjerde 
epimerparets inre ändar. Straxt bakom denna börja de med stigmer försedda fälten, 
som sträcka sig utåt och bakåt tills de komma i rät linea med den bakre tvärspringan, 
bredvid hvilken en sammangyttrad grupp af 3 a 4 stigmer å hvarje sida står. Stig- 
merna äro ej talrika, omkr. 15 i hvarje fält. (Se för öfrigt figuren.) Anus, som är 
bredt oval och ovanligt stor, är belägen midt emellan bakre tvärspringan och kropps- 
kanten och har å ömse sidor ett litet stigma, längre bakåt och utåt står ett större dy- 
likt å hvarje sida. Färgen hvitaktig, genomskinlig, med mörkbruna, tydliga ryggfläckar, 
ryggstrecket gulaktigt. Undersidan gulbrun. Mellan epimererna och omkring gene- 
rationsfältet är färgen mörkare gul. Anus omslutes af en rund eller oval hvit fläck, 
som åter å ömse sidor omgifves af tvenne större, aflånga, bruna fläckar. Epimerer, 
palper och ben blåaktiga. Munöppningen brunröd, Blott några få honexemplar af 
denna lilla särdeles vackra art anträffades i juni 1874 i en s. k. brya eller dam vid 
Grodde i Fleringe socken samt vid Petes i Hamra på Gotland. 


18. Nesea viridula C. L. Kock. 


Syn. 1835—41 Neswu viridula C. L. KocH, Deutschl. Crust. etc., h. 10, fig. 9. 


Femina: Corpus altissimum, late ovatum, antice truncatum, postice rotundatum, flavo-virens, maculis 
magnis distinctis fuscis vel nigris. Pedes breviores, par primum latitudinem corporis aequans, quartum longitu- 
dinem ejus paulo superans. Palpi breviores, ad basin internodii quarti pedum primi paris pertinentes et hoc 
pari paulo crassiores, sicut pedes albescentes. Oculi in extremo margine corporis collocati, magni, distantes, 
fusci. Longitudo 1,3 millim. 

Hona: Kroppen är mycket hög, äggrund eller nästan oval; framkanten tvär, bak- 
kanten rundad. Benen tämligen korta; första paret af kroppens bredd, fjerde obetydligt 
längre än kroppen; alla paren besatta med glesa hår, liksom hos N. decorata. Epimererna 
äro, såsom hos denna, mycket små och belägna långt inåt; tredje paret inåt utan gräns 
förenade med fjerde; mellanrummet mellan de båda sista parens inre ändar mycket 
bredt. Palperna äro korta, nående till basen af första benparets fjerde internodie samt 
högst obetydligt tjockare än detta par. Andra och tredje lederna försedda med glesa 
hår, fjerde ledens tänder mycket små. Labium, som genom ett tämligen bredt mellan- 
rum är skild från första epimerparet, är liten, med långa, tydliga processer. Generations- 
fältet liknar mycket samma fält hos N. decorata; stigmerna bilda å ömse sidor om den 
långa springans bakkant tvenne fält; de främre med större glesare, de bakre med tal- 
rikare mindre stigmer; längre fram mot springans midt stå å hvarje sida tvenne 
större med hvarandra förenade stigmer. Till färgen är den gröngul, i framkanten nästan 
hvitaktig, med stora distineta bruna eller svarta ryggfläckar och gult ryggstreck; ben, 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 7. N:0O 3. 49 


epimerer och palper mer stötande i gult. Å undersidan stå mot bakre kroppskanten 
tvenne bruna fläckar, omslutande en gul, i hvilken anus ligger. De långt skilda, stora, 
rödbruna ögonen äro belägna alldeles 1 främre kroppskanten. 

Längd 1,3, bredd 1, palper 0,4, första benparet 1,1, andra 1,2, tredje 1,3, fjerde 
1,4 millim. 

Sällsynt. Blott några få honexemplar har jag anträffat i grafvarne vid Axevalla 
slott, 1 sjön Åsunden i Vestergötland samt i Hulta sjön i Morlanda på Orust. 


19. Nesea viridis C. L. KocH”). 


Syn. 1835—41 Nescea viridis C. L. KocH, Deutschlands Crust. ete., h. 9, fig. 23. 


;Å 
g. 
1842 Piona viridis CO. L. KocH, Uebersicht des Arachnidensystems, h. 3, p. 14. 
I Ke NI » — BruzEuivs, Beskr. ö. Hydrachn., som förek. 1. Skåne p. 19. 


Corpus ovale, altum, antice et postice rotundatum, flavovirescens maculis uigricantibus. Pedes longi, 
czerulei. Palpi longi, ceerulei, pari primo pedum graciliores, triplo breviores. TLongitudo 1,5—2 millim. 


Kroppen oval, hög, i båda ändarne afrundad. Ben och palper långa, skönt mörk- 
blå. Generationsfältet: Springan lång, begränsas ej af några märkbart upphöjda skifvor. 
På hvardera sidan om hennes midt stå några små upphöjda punkter (stigmer) samt något 
längre bakåt tvenne grupper af dylika, större upphöjningar. Till färgen är arten gulgrön; 
på främre delen af ryggen stå trenune svartaktiga eller svartbrunu fläckar, af hvilka den 
mellersta är något aflång, sidofläckarne runda. Bakom dessa stå tvenne smala dylika 
ryggband nära hvarandra, hvardera framtill sammanhängande med en mindre tvär- 
stående fläck. Mellan dessa ryggband, som bakåt böja sig nedåt sidorna, går en ljusgul 
bred strimma. Endast anträffad i en å vid St. Köpinge i Skåne. 


20. Nesea brevipes n. sp. 


Femina: Corpus ovatum, altissimum, fornicatum, antice et postice rotundatum, album, pellucidum, 
maculis fuscis; linea dorsualis flava. Pedes brevissimi, par quartum latitudinem corporis sequans. Palpi longi, 
basin internodii quinti pedum primi paris attingentes, hoc pari crassiores. Oculi magni, rubri, satis approximati, 
in extremo margine corporis collocati. Longitudo 1 millim. (Tab. II, fig. 3). 


Hona: Kroppen oval, mycket höghvälfd, i båda ändarne afrundad. Benen korta 
och starka, med talrika hår å internodierna; andra, tredje och fjerde paren med längre 
simhår vid basen af den yttersta internodien, "hvilka hår äro dubbelt så långa som 
denna internodie; de båda främre benparens yttersta internodier förtjockade, klorna 
dubbla, starka. Hpimererna små, liksom labium belägna långt inåt (jfr. N. decorata) 
och upptagande föga mer än '/; af kroppens undre sida; första paret mycket långa 
och smala, genom ett högst obetydligt mellanrum skilda från labium, andra paret ovan- 
ligt långsträckta och smala, genom ett ringa mellanrum skilda från tredje, som 


1 Då jag ej sett denna art, är beskrifningen efter R. M. Bruzeuius och C. L. KocH. 


K, Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 17. N:o 3. 1 


fl 


N 


50 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


äro jämnbreda och likaledes smala, fjerde paret nästan rhombiska, med långt bakåt ut- 
löpande process. Mellanrummet mellan de inre ändarne mycket bredt. Labium kort 
och bred, bakåt tvärt afrundad, med stora, föga divergerande, otydliga processer. Pal- 
perna äro långa, nående till basen af första benparets femte internodie, tjockare än detta 
par; andra leden betydligt förtjockad, med några korta hår å öfre sidan, tredje kortare, 
med några dylika hår, fjerde jämförelsevis kort, af andra ledens längd; i stället för de 
vanliga tänderna har denna led ett par, blott vid stark förstorimg synliga, upphöjningar 
med ytterst smala hår; femte leden lång, föga kortare än fjerde, tjock och utan den van- 
liga tredelningen i spetsen. Generationsfältet: Springan lång, skifvorna tydligt begrän- 
sade, å midten af yttre sidan concaverade; de med stigmer försedda fälten ovala, sträc- 
kande sig ffrån bakre hälften af genitalskifvorna utåt och bakåt; stigmerna talrika, 
Midt emellan bakre ändan af genitalspringan och kroppens bakkant ligger anus. Något 
längre bakåt synes å ömse sidor derom ett mindre stigma och bakom dem ett större; de 
båda bakre på längre afstånd från hvarandra än de främre. Hanen obekant. Längd 1,1, 
bredd 0,8, palper 0,3, första benparet 0,5, andra 0,6, tredje 0,7, fjerde 0,8 millim. 

En annan form, (larv i andra stadiet?) togs på samma gång. Den skiljer sig mest ge- 
nom frånvaron af generationsfälten, i hvilkas ställe blott tvenne stigmer å hvarje sida 
synas; benen äro längre och smalare i förhållande till kroppen än hos det fullt utbil- 
dade djuret. Till färgen är den liksom honan hvit med stora svartbruna fläckar och 
gult ryggstreck. 

Blott dessa tvenne exemplar togos i Asunden vid Ulricehamn 1 juni 1876. 


21. Nesea unguiculata n. sp. 


Corpus oblongo-ovatum, antice ante oculos coartatum, inter oculos fere truncatum, postice latius, rotun- 
datum, canum vel cano-flavescens, maculis ornatum rubro-fuscis, plerumque distinctis. Linea dorsualis coccinea. 
Pedes breviores, par primum corpore paulo brevius, par quartum longitudinem corporis aequans. Excavatio 
internodiorum pedum parium primi-terti permagna, plus tertiam ac pane dimidiam internodiorum partem occu- 
pans. Ungues permagni (quarti paris tamen parvi), duplices. Palpi brevissimi, basin internodii tertii pedum primi 
paris paulo superantes, gracillimi, hoc pari dimidio fere graciliores. i; Oculi magui, rubri, distantes, in margine 
extremo corporis collocati. Longitudo 1,8 millim. (Tab: V, fig. 3.) 


Kroppen är långsträckt oval, bakåt bredare, afrundad, framtill med en inknipning 
framför ögonen, mellan desamma tvär eller högst obetydligt convex. Benen tämligen 
korta; första paret något kortare än kroppen, fjerde af dennes längd, de tre första in- 
ternodierna besatta med några få kortare hår, fjerde och femte deremot försedda med 
två rader långa hår å böjsidan, den ena raden bestående af 6 a 7 gröfre, den andra 
af dubbelt så många längre och finare simhår; å sträcksidan ha dessa internodier två 
mycket korta hår. Yttersta internodien af de tre främre paren är nästan utan hår, 
något kolfformig, och ej kortare än näst föregående internodie. Mest utmärkande för arten 
är, att den sneda fördjupningen för klorna, som hos öfriga arter och äfven hos denna 
på fjerde parets sista internodie är obetydlig, här är synnerligen lång, upptagande 
nästan hälften af internodien och ganska djup. Dubbelklorna äro naturligtvis äfven 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. ÅZ7. N:o 3. 51 


ovanligt stora, men deras grenar, som äro af samma längd som den öfriga delen, äro 
smala. Fjerde parets yttersta internodie jämntjock, klorna små. 

Epimererna upptaga nära ”/, af undre kroppssidan; första paret äro ovanligt långa, 
nästan jämnbreda, i yttre ändan framtill skarpt tillspetsade, 1 den inre, som sträcker 
sig långt nedanför labium afrundade, afståndet från labium obetydligt, andra paret 
nästan lika långa som första, smalt vigglika, genom ett obetydligt mellanrum skilda från 
tredje paret, som nästan äro lika smala, fjerde paret tre gånger bredare än tredje, 
med en lång, spetsig, bakåt utskjutande process. Labium lång och smal. Palperna 
mycket korta, knappt nående öfver basen af första benparets tredje imternodie och 
hälften smalare än detta par; andra leden är kolfformig, försedd med 2 korta hår; 
tredje mycket kortare och smalare, med 2 hår, fjerde lång, lika lång som andra och 
tredje tillsammans, hälften smalare än tredje, på undre sidan försedd med ytterst små, 
knappt synliga tänder eller knölar, men med tydliga hår, femte leden är lika lång som 
tredje, smal och i spetsen tydligt treklufven. Mandiblernas corpus lång och smal, med 
den bakre kanten utlöpande i en kort, nästan rätvinklig spets; klon ganska stark och 
mycket böjd. Generationsfältet: Springan, som börjar straxt bakom fjerde epimerparets 
inre hörn, är kort; skifvornas yttre konturer otydliga, deras bakre hälft omgifves af de 
utåt och bakåt riktade rundade fälten med stigmer (omkring 20 till antalet). Till 
färgen är denna art ofvan grå eller grågul, hvilken färg mest herskar å främre delen 
af kroppen, fläckarne rödbruna, oftast tydligt skilda, ryggstrecket ljusrödt; under är 
den främre delen grågul, den bakre gråbrun, bakom generationsfältet ser man en ljus- 
röd fläck omgifvande anus. Palper och ben gråhvita, stundom stötande 1 blått. 
Längd 1,8, bredd 1,3 millim., första benparet 1,6, fjerde 1,8 millim. 

Denna art anträffades ej sällsynt i en cistern vid sjette slussen å Göta kanal 
mellan Lyrestad och Sjötorp. 


Genus 3. PIONA [C. L. Kocu.] 
Syn. 1842 Piona C. L. KocH, Uebersicht des Arachnidensystems, h. 3, p. 13. 


Corpus leve, molle, ovatum, altum, antice rotundatum aut pence truncatum, postice paulo latius, utrimque 
impressione instructum, aut rotundatum. Pedes longiores, pari fere inter se crassitudine, paria tria anteriora 
pilis instructa raris, par quartum longis et densis, internodiis quarto et quinto affixis.  Palpi breviores, articulo 
quarto longissimo et dentibus plerumque carenti, ad basin articuli quinti spina porrecta muniti. Area genitalis 
mox pone epimera pedum quarti paris collocata: Apertura brevis, laminee minus conspicue, stigmatibus trinis 
instructae. Oculi magni, bini utriusque lateris plerumque vix concreti. 


I min redogörelse för Gotlands och Ölands spindlar och vattenqualster") yttrade 
jag, att jag länge tvekat upptaga de hithörande arterna under ett särskildt slägte, då 
de kanske snarare borde föras till Nescwa. Såsom slägtet Piona af Koct definieras, skil- 
jande sig från MNesea blott genom den olika fördelningen af de så kallade »Ricken- 
stigmen» samt genom frånvaron af tänder på palpernas fjerde led, kan det nämligen ej 
synas berättigadt. Om oväsendtligheten eller oriktigheten att lägga nämda »Riicken- 


2) Öfversigt af Kongl. Vetenskapsakademiens förhandlingar 1875 N:o 2, s. 101. 


52 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


stigmen» till grund för slägtindelningen har jag redan förut yttrat mig. Att palperna 
"sakna tänder, kunde synas vara ett bättre skiljemärke, om ej det förhållandet inträffade, 
att vissa Nescwa-arter ega så små palptänder, att de blott vid mycket stark förstoring 
kunna urskiljas, samt att Piona abnormis äfven är försedd med dylika. Den vid spetsen 
af fjerde leden sittande, framåt riktade taggen, som stundom blir hälften så lång som 
femte leden, synes deremot vara egendomlig för detta slägte. En annan väsendtligare 
olikhet mellan Nescea och Piona visar sig i bildningen af deras generationsfält. Dessa 
hafva nämligen hos den sistnämda ungefär samma form som hos Limnesia och Hygro- 
bates, d. v. s. springan omgifves å hvarje sida af blott 3 stigmer, och de hos Nesca 
förekommande fälten med talrika mindre dylika saknas alldeles. De Nesxor man stun- 
dom anträffar med blott två stigmer å ömse sidor om generationsspringan äro — 
såsom jag redan nämt — larver i andra stadiet. I afseende på vistelseort och lefnads- 
sätt öfverensstämma arterna af slägtet Piona med dem af slägtet Nesea, dock äro de 
föga rofgiriga samt mer tröga i sina rörelser än de sistnämda. Mellan könen synes ej 
vara någon annan skilnad än den, att epimererna hos hanen äro betydligt större än hos 
honan, och att de båda bakre parens inre ändar å kroppens midt nästan gränsa till- 
sammans. Benen äro äfven i förhållande till kroppen betydligt längre än hos honan. 
Huruvida den egendomliga bildningen af fjerde benparet hos P. mira P. abnormis är 
utmärkande för den utbildade hanen, eller blott för larven i andra stadiet, kan jag 
ännu ej afgöra. 
De hithörande arterna kunna på följande sätt indelas: 


oblongo-ovatum, postice utrimque impressionibus instructum 1. fusca NEUMAN. 


af) dimidiam partem lateris in- 
Piona. forma ordinaria. late ovatum, impressionibus f ferioris non occupantia...--- 2. flavescens NEUMAN. 
Par quar- Corpue | fere carens. HEpimera dimidiam partem lateris infe- 
tum pedum ' rioris occupantia —.o-.o--- 3. lapponica n. sp. 
CaIERS- ChsIrneg, | Fark INNAN sccoccocsorsss scoocsocsesrssssssorssdssssssssssssosssscs 4. mira in. sp 
mieraguO EöARD | ar MANSUÖ soccccc=ssocoossosossrossoosoo==> cIsosoooocsscsrsssse 5. abnormis un. sp. 


1. Piona fusca NEUMAN. 


Syn. 1875 Piona fusea NEUMAN, Gotlands och Ölands spindlar och vattenqualster, i Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. 
Förhandl. N:o 2, p. 101. 


Corpus oblongo-ovatum, antice pseene truncatum, postice aliquanto latius et impressione magna utrimque 
iustructum, rufum, antice luteum, maculis magnis mnigro-fuscis confluentibus; linea dorsualis plerumque parum 
conspicua, lutea. Pedes longiores, par primum longitudine corporis, secundum et tertium paulo longiora, quartum 
multo longius. Palpi ad apicem internodiu tertii pedum primi paris pertinentes, hoc pari graciliores. Oculi 
magni, rubri, approximati, in margine extremo corporis collocati. Longitudo 2 millim. (Tab. III, fig. 2.) 


Hona: Kroppen är långsträckt äggformig, i bakre kanten betydligt bredare än i 
främre och törsedd med en stark intryckning å ömse sidor; ej synnerligen hög. A 
öfre sidan, straxt bakom ögonen, ser man två med hvarandra förenade stigmer och 
bakom ögonfläckarne stå fyra stigmer, de två främre närmare hvarandra. Benen täm- 
ligen långa och starka; första paret ungefär af kroppens längd, andra och tredje 
föga längre, fjerde deremot betydligt längre; sista internodien å alla paren kor- 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o 3. 30 


tare än näst föregående internodie; på de tre första paren är den obetydligt kolfformig, 
men visande en stor sned inskärning för de starka dubbelklorna; de båda främre paren 
äro besatta med glesa hår, andra paret med en knippa simhår vid yttersta internodien, 
tredje och fjerde paren likaledes, men dessa par hafva dessutom å fjerde och femte in- 
ternodierna tätt sittande längre hår") Ipimererna upptaga ej fullt hälften af undre 
kroppssidan och ligga liksom labinm långt ifrån yttre kroppskanten. Första paret långa 
och smala, nästan jämnbreda, andra paret smalt vigglika, långa, mellanrummet mellan 
detta par och tredje ej betydligt. Tredje paret långa, smala och jämnbreda, fjerde 2'/, 
gång bredare än tredje, med lång, spetsig, bakåt utskjutande process. Labiwum är lång 
och föga bred, bakåt jämnt afrundad, med tydliga, något divergerande processer 
samt genom ett obetydligt mellanrum skild från första paret epimerer. Palperna, som 
äro smalare än första benparet, nå till spetsen af detta pars tredje internodie; andra 
leden är lång, tjock, mot spetsen obetydligt kolfformig, och försedd med några få korta 
och starka hår. Tredje leden mer än hälften kortare än andra af ungefär samma längd 
som höjd, och besatt med ett par något längre, styfva hår. Fjerde leden lång och 
smal, af samma längd som andra och tredje tillsammans, från midten till spetsen något 
tjockare, under tillplattad med en concavering, i hvilken den böjliga femte leden kan 
inläggas. A ledens midt, der denna börjar, stå två mycket små knölar, försedda med 
smala, men tämligen långa hår; i ledens spets på inre sidan står en framåtriktad, 
parallelt med femte leden gående tagg, nästan mnående till midten af nämde led; 
ofvan är fjerde leden försedd med flera, mycket korta, smala hår; femte leden, som är 
nästan lika lång som tredje, slutar med trenne spetsar och är försedd med några små, 
ytterst fina hår. Mandiblernas corpus lång och smal med bakre ändan trubbvinkligt 
utlöpande i en lång, men tämligen trubbig spets; klon stark och ovanligt mycket böjd. 
Generationsfältet: Springans främre ända belägen mellan fjerde epimerparets bakre spetsar; 
de tre stigmerna å ömse sidor stora. Midt emellan dessa och bakkanten ligger anus 
och längre bakåt synes å ömse sidor ett stigma. Till färgen är den ofvan rödgul, framtill 
ljusgul, med! stora, mörkbruna, sammanhängande fäckar, upptagande större delen 
af ryggen; det vanliga Y-formiga ryggstrecket är otydligt, gult, och ofta blott 
antydt genom en större triangulär fläck. Undersidan stöter i grått, bakom epimerer 
och generationsfält i brunt, med en ljusgul eller gulröd fläck, som omgifver anus. 
Palper, labium, epimerer och ben grå eller gråblå, de sistnämdas yttersta internodier 
brunaktiga. Ögonen rödbruna, sittande tämligen nära hvarandra alldeles i kroppens 
framkant. Längd 2, bredd 1,25, första benparet 2, fjerde 2,5 millim. 

Äggen, som utkläckas efter 2'/, vecka, äro rödaktiga och stora, 20 a 30 i hvarje 
kaka. Larverna äro hvita, genomskinliga, med ljusröd ryggfläck samt hafva samma form 
som Nesca-larverna. 

Sällsynt vid Björkelund, i Brunsbo storäng samt i några små dammar 1 grann- 
skapet af Skara. Gotland: Kinner, i en s. k, brya eller dam nära gästgifvaregården. 

1 I min redogörelse för Gotlands Hydrachnider uppgaf jag, att fjerde benparets femte imternodie var 


krökt. Detta är dock ej förhållandet med de i Vestergötland funna exemplaren. De Gotländska tycktes vara 
unga individ, måhända i andra larfstadiet, hvilket alltid skiljer sig från det utbildade djuret. 


54 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


2. Piona flavescens NEUMAN. 


Syn. 1875 Piona flavescens NEUMAN, Gotlands och Ölands spindlar och vattenqvalster, i Öfvers. af Kongl. Vet.- 
Akad. Förhandl. N:o 2, p. 102. 


Pemina: Corpus ovatum, postice paulo latius et impressione minore quam apud speciem precedentem 
utrimqne instructum, fulvum, interdum fere album, maculis nigris vel fuscis, plerumque distinctis; linea dorsualis lutea. 
Pedes pro magnitudine corporis breviores quam apud P. fuscam; par primum latitudinem corporis 2equans, par 
quartum longitudinem ejus paulo superans. Palpi breviores, ad basin internodii quarti pedum primi paris per- 
tinentes, hoc pari graciliores. Longitudo 1,5—2 millim. (Tab. II. fig. 4.) 


Hona: Kroppen är oval, ej synnerligen hög, framkanten tvärare afrundad än hos P. 
fusca, bakkanten obetydligt bredare, utan betydligare intryckning å sidorna. Benen täm- 
ligen korta; första paret lika långt som kroppen är bred, fjerde något längre än kroppen; 
internodierna och håren som hos P. fusca, de senare dock talrikare, isynnerhet sim- 
håren, som här finnas på andra parets internodier och vid tredje och fjerde parens 
trenne sista. Epimererna äro liksom labium belägna långt inåt och upptaga på långt 
när ej hälften af undre kroppssidan, hafva samma form som hos P. fusca, men mellan- 
rummet mellan de olika grupperna är större. A mellanrummet mellan andra och tredje 
paren står helt nära det förra ett tydligt stigma. Palperna likna dem hos P. fusca. Labium 
är bredare i förhållande till längden än hos P. fusca, dess båda processer nästan raka. 
Mandiblernas corpus kort och bred, bakåt trubbvinkligt utlöpande i en kort spets med 
stark concavering för musklernas fäste; klon spensligare än hos P. fusca, ej särdeles 
böjd.  Generationsfältet liknar föregående arts. Långt bakom detsamma ligger anus, 
och längre bort nära kroppens bakkant synas tvenne stigmer. 


Till färgen är den brandgul eller gulgrå, stundom ljusare, nästan hvitaktig, 1 syn- 
nerhet i framkanten och ytterst å sidorna, med svarta eller bruna fläckar, som oftast 
äro tydligt skilda, ryggstrecket ljusgult; undersidan är grågul med tvenne mycket 
stora mörkbruna fläckar bakom fjerde epimerparet; dessa omgifva en stor ljusgul, oval 
eller korslik fläck, 1 hvilken anus ligger. Labium, palper, epimerer och ben grå eller 
gråblå. 

Längd 1,5, bredd 1,1, palper 0,3, första benparet 1,1, andra 1,4, tredje 1,5, fjerde 
1,6 millim. 

Mas. Corpus fere rotuudatum, impressionibus postice carens; Pedes pro magnitudine corporis duplo 
fere longiores quam in femina, parium tertii quartique pilis raris natatoriis internodiis quarto quintoque in- 
slructi. Epimera multo majora quam in femina, dimidiam partem lateris inferioris corporis occupantia, margines 
interiores parium tertii quartique paulum tantum sejuncti. Palpi eadem fere- crassitudine ac par primum pedum. 
Color ut im femina. 


Longitudo 0,74, latitudo 0,64, palpi 0,4, par primum pedum 1,1, secundum 1,2, tertium 1,4, qvartum 
1,6 millim. 


Äggen mörkgula, få till antalet i hvarje kaka, utkläckas efter tre veckor. Larverna 
äro längsträckt ovala, till färgen öfverensstämmande med P. fuscas; deras längd till 
spetsen af rostrum 0,18, bredd 0,16, första benparet 0,18, andra 0,19, tredje 0,20 millim. 
Denna art anträffas i dammar, hvilkas botten består af torfjord, och som äro väl för- 
sedda med växter t. ex. Sparganiwum- och isynnerhet Sphagnum-arter. Den är mycket 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND Å|7. N:o 3. 55 


långsam i sina rörelser. Honan anträffade jag mycket allmän i en dam, vid Sems- 
holm i Vestergötland 1869 men följande året var den alldeles försvunnen. Sällsynt 
förekommer, den vid Hellstenitorp och Skålltorp samt i Brunsbo storäng (nära Skara), 
der den beskrifne hanen äfven anträffats. På Gotland fanns den tämligen allmän i en 
dam vid Kinner. 


3. Piona lapponica n. sp. 


Femina: Uorpore coloreque P. flavescenti simillima. Pedes longiores, par primum longitudine fere cor- 
poris, guartum aliquanto longius. Fpimera majora, dimidiam partem lateris inferioris corporis occupantia. Palpi 
longiores ad medium articuli quarti pedum primi paris pertinentes et hoc pari paullo crassiores. Longitudo 
1,3 millim. 

Till form och färg öfverensstämmer denna art mycket med P. flavescens, men är 
dels ej obetydligt mindre, dels äfven i anseende till benens, palpernas och epimerernas 
längd och form ej litet afvikande. De förstnämda äro vida längre i förhållande till 
kroppen än hos P. flavescens och äfven spensligare samt försedda med talrikare hår. 
Epimererna, som sträcka sig vida längre ut mot kroppskanten, upptaga fullkomligt 
hälften af undre kroppssidan. Palperna äro betydligt längre och nå till midten af 
första benparets fjerde internodie samt äro något tjockare eller åtminstone lika tjocka 
som detta par. Den framstående taggen vid basen af femte leden är högst obetydlig. 
Generationsskifvorna äro korta och ganska breda; de trenne stigmerna å hvarje sida 
mycket små. Midt emellan dem och bakkanten ligger anus. 

Längd 1,3, bredd 1, palper 0,42, första benparet 1,2, andra 1,25, tredje 1,4, fjerde 
1,8 millim. - 

Qvickjock allmän 1 kärren. 


4. Piona mira n. sp. 


Corpus late ovatum, antice et postice rotundatum, flavescens, maculis magnis nigro-fuscis confluentibus; 
linea dorsualis flava. Pedes, tertio pari excepto, longiores, internodium quartum pedum quarti paris teres, infla- 
tum, pilis densis instructum, quintum apice processum emittens. FPalpi breviores, ultra basin internodii quarti 
pedum primi paris pertinentes eorumque crassitudine. Oculi magni, fusci. Longitudo 1,5. (Tab. II, fig. 1.) 


Kroppen är bredt oval, framtill högst obetydligt afsmalnande, 1 båda ändarne jämnt 
afrundad. Benen utmärka sig isynnerhet derigenom, att tredje paret är mycket kor- 
tare än de öfriga och af kroppens längd. Fjerde parets fjerde internodie är betydligt 
tjockare än de öfriga och har längs inre sidan en talrik mängd utomordentligt små 
stigmer samt ofvan dessa tätt sittande längre hår; 1 dess spets synes ett gröfre hår. 
Femte internodien, som är längst, är smalast något öfver midten samt slutar med en 
tämligen bred, nästan triangulär process på inre sidan. Den är i synnerhet vid båda 
ändarne försedd med talrika längre hår. Sjette är krökt och bar blott kortare hår. De 
3 främre paren äro försedda med långa och glesa hår å böjsidan, hvilka blott vid spetsen 
af femte internodien sitta i en gles knippa. Epimererna upptaga mer än ”/; af undre 
kroppssidan; första paret äro långa och inåt jämnt afsmalnande, afståndet mellan deras 


36 C. J. NRUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


inre ändar obetydligt, andra paret bredare och kortare, nästan viggformiga, med en liten 
inbugtning å bakre sidan. Afståndet mellan andra och tredje paren högst obetydligt; 
de sistnämda äro nästan jämnbreda och betydligt större än andra. Fjerde paret nästan 
qvadratiska, mycket stora, mer än dubbelt större än tredje. Såväl tredje som fjerde 
parens inre ändar äro å kroppens midt åtskilda genom ett högst obetydligt mellanrum 
Labium, som genom ett obetydligt mellanrum är skild från första epimerparet, är bakåt 
jämnt afrundad, utan några processer. Palperna, som äro lika tjocka som första benparet 
nå öfver basen af dess fjerde internodie. Andra leden är som vanligt tjockast och om- 
kring '/, gång längre än tredje samt försedd med ett par korta hår. Tredje har två 
korta och ett långt hår. Fjerde leden, som är lika lång som de båda föregående till- 
sammans, har blott tvenne mycket fina hår å undre sidan. Femte leden är liten och 
något krökt; den vid basen sittande taggen af ledens halfva längd. Generationsfältet, 
som ligger straxt bakom fjerde epimerparet, delas af en kort springa, som ej synes 
vara omgifven af särskilda skifvor; å ömse sidor om densamma stå tre större stigmer. 
Mellan detta fält och kroppens bakkant stå tvenne mindre stigmer, som utsända hvar 
sitt långa hår bakåt; å ömse sidor om dessa synes ett kortare hår och å sidan midt 
för gränsen mellan tredje och fjerde epimerparen ett dylikt. 

Till färgen är den gulhvit med svartbruna eller bruna sammanlöpande fläckar och 
ljusgult, stundom nästan hvitt ryggstreck. Palper och ben hvitgula. Ögonen äro stora. 
rödbruna, de båda å hvarje sida i ringa grad sammanväxta. 

Långd 0,5, bredd 0,45, palper 0,22, första benparet 0,7, andra 0,75, tredje 0,5, 
fjerde 0,75 millim. 

Föga liflig i sina rörelser. Torde måhända blott vara larv i andra stadiet. Säll- 
synt i vallgrafvarne vid Brobacka nära Skara. 


5. Piona abnormis n. sp. 


Corpus late ovatum, antice et postice rotundatum, rubrum. Pedes parium trium primorum forma ordinaria, 
pilis perraris instructi, quarti paris formå insolitå; internodium quartum hujus paris latissimum, fere triangulum, 
pilis densissimis instructum, quintum longissimum, curvatum, latere inferiore et apice pilis densis ornatum, sextum 
gracillimum, curvatum, pilis parvis. Palpi breviores, ad basin internodii quarti pedum primi paris pertinentes 
corumque crassitudine. Oculi magni, fusci. Long. 0,5 millim. (Tab. VIII, fig. 3.) 


Kroppen bredt oval, i båda ändarne afrundad. Benen äro successivt tilltagande i 
längd och de 3 första paren af vanlig form samt försedda med ovanligt glesa och täm- 
ligen korta hår, som ingenstädes äro knippvis förenade. Fjerde parets fjerde internodie 
har en egendomlig form. Den är nämligen nästan triangulär, med triangelns trubbiga 
spets riktad inåt; längs hela sträcksidan och vid basen af böjsidan stå talrika, mycket 
små ringar eller stigmer samt ytterst täta, långa och fina hår, femte internodien är 
krökt inåt och på böjsidan försedd med täta hår, 1 spetsen sitter å sträcksidan ett tätt 
knippe hår, som är längre än sjette internodien. Denne är utåt böjd och har blott 
glesa och mycket korta hår å båda sidorna. De 3 första internodierna äro kolffor- 
miga och gleshåriga. Klorna särdeles små. Hpimererna äro ovanligt stora och upp- 
taga nästan hela undre kroppssidan. De två främre paren äro bildade såsom hos 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I7. N:o 3. öd 


föregående art, tredje paret, som inåt ej äro genom tydlig gräns skilda från fjerde, visa 
å midten af bakre sidan en tvär inbugtning. Fjerde paret äro mycket stora och nästan 
rhomboidiska. Båda parens inre ändar blott åtskilda genom ett mycket smalt mellanrum. 
Labium är kort! och bred samt utsänder bakåt tvenne raka, tjocka och trubbiga pro- 
cesser. Palperna, som nå till basen af fjerde internodien af första benparet och äro 
af dess tjocklek hafva andra leden mer än dubbelt större än tredje; å fjerde ledens 
undre sida sitter en knöl, försedd med ett litet hår samt å den öfre några ytterst fina, 
korta hår. <Generationsfältet, som ligger ytterst i kroppens bakre kant, visar en kort 
springa, omgifven af tvenne otydliga, rundade fält med tre stora stigmer å hvardera 
fältet. Bakom dessa stå två korta hår å ömse sidor. Till färgen är denna art röd med 
palper och ben något stötande i gult. | 

Längd 0,56, bredd 0,48; palper 0,30, första benparet 0,80, andra 0,83, tredje 
0,85, fjerde 1 millim. 

Den är liksom föregående art trög i sina rörelser och torde likaledes blott vara 
en larvform i andra stadiet. 

Blott funnen några gånger i en dam nära torpet Lahall vid Skara. 


Genus 4. HYDROCHOREUTES C. L. KoocH. 
Syn. 1842 Hydrochoreutes C. L. KocH, Uebersicht des Arachnidensystems, h. 3, p. 16. 


Corpus leve, molle, ovatum aut rotundatum (in H. ungulato fere sexangulum), parva altitudine. Pedes 
longissimi, par primum corpore plus duplo longius, cetera paria longitudine sensim crescentia, pilis raris natatoriis 
in internodiis 4—35 parium 3—4 instructa. Palpi longissimi, aut longitudinem corporis zeqvantes [H. ungulatus], 
aut longiores, articulo secundo et tertio eadem fere longitudine, quarto longissimo, dentibus carenti, articulis his 
omnibus pilis brevibus plerumque raris instructis, quinto parvo, apice tridentato, pilis destituto. Area genitalis 
in extremo margine corporis collocata (preterquam in HA. crucigero), laminge ejus stigmatibus trinis instructa, in 
parte exteriore laminarum plerumque sitis. Oculi magni, distantes. 

Kroppen är glatt och mjuk, oftast oval, stundom rund (hos H. ungulatus nästan 
6-sidig), af obetydlig höjd. Benen mycket långa och spensliga (hos H. ungulatus dock 
starkare), första paret mer än dubbelt längre än kroppen, de öfriga jämnt tilltagande 
1 längd, de båda främre försedda med glesa, kortare hår, de båda bakre med tätare 
dylika samt mycket glesa simhår vid fjerde och femte internodierna. Epimererna upp- 
taga omkring ”/,; eller mer af undre kroppssidan. Palperna äro särdeles långa, åtminstone 
af kroppens längd, andra och tredje leden nästan lika långa, fjerde längst, saknande 
tänder och taggar, rundad; alla med korta, glesa hår, femte kort och smal, i spetsen 
mer eller mindre tydligt treflikig. Generationsfältet, som är beläget längst bort i bakre 
ändan af kroppen (utom hos H. cruciger), delas af en kort springa; fälten eller skif- 
vorna kring denna äro försedda med 3 stigmer, som vanligen ligga vid yttre kanten. 
Ögonen stora, vidt skilda. 

Hithörande djur äro ganska sällsynta och förekomma endast i klart vatten. I sina 
rörelser äro de långsamma och hålla sig ofta med utspärrade ben liksom sväfvande 
1 vattnet, hvarefter de återtaga sin jämna gång utan att göra några snabbare språng, 
såsom Åtax crassipes. Då Kock i sin karakteristik af detta slägte säger, att hanen 
i bakre ändan af kroppen eger ett rörligt bihang (»ein bewegliches Stielchen»), gäller 


KE. Sv. Vet.-Akad. Handl. Band. 17. N:o 3. 8 


d 


[9 0) 


C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


detta knappast mer än för H. ungulatus, åtminstone har jag af H. filipes anträffat for- 
mer, som antyda hanar, men som saknat detta bihang. Afven tredje benparet har ej 
visat någon egendomlig bildning. Tre arter. 


rotundatum. 
Area tg enitaljsfunimarginefp osten one Siöale=s see ses SeN NN 1. filipes C. L. KocH. 
Hydrochoreu- ; FÖRSENAS 
tes. Corpus utrimque impressiusculum. j ! | 
postice Area genitalis a margine corporis posteriore remota -.smooooooooo------ 2. cruciger C. L. Kock. 


in medio impressum. 
ATEA Senitalskinpm axon eWpOSterlOrekSTtajss sasse ANNNNNeNN --- 3. ungulatus C. L. KocH. 


1. Hydrochoreutes filipes C. L. KocH. 
Syn. 1835—41 Hydrochoreutes filipes C. L. KocH, Deutschlands Crust. etc., h. 11, fig. 14. 


Corpus late ovatum, cano-flavescens, antice flavum maculis nigro-fuscis; linea dorsualis flava. Pedes lon- 
gissimi, par primum corpore triplo circiter longius. Palpi corpore longiores, pilis perraris instructi, ad apicem 
internodii quarti pedum primi paris pertinentes et hoc pari paulo ecrassiores. Oculi magni, fusci. Longitudo 
0,8 millim. (Tab. IV, fig. 3, mas.) 


Hona. Kroppen är oval, i båda ändarne jämnt afrundad, tämligen hög. Benen mycket 
långa; första paret omkring tre gånger längre än kroppen, särdeles smala med sista in- 
ternodien något kortare än de näst föregående, ej kolfformig samt med obetydlig, sned 
afskärning för upptagande af de små dubbla klorna. Fpimererna upptaga omkring ”/, 
af undre kroppssidan; första paret äro långa och genom ett tämligen stort mellanrum 
skilda från labium; andra paret äro längre och inåt något smalare, mellanrummet mellan 
detta par och tredje bredt, sistnämde par föga bredare än andra, inåt trubbigt afsmal- 
nande; fjerde paret stora, omkring tre gånger bredare än tredje med en betydlig bakåt 
riktad process. Labrum mer långsträckt och med kortare, mindre divergerande processer än 
hos följande. Palperna mycket långa, längre än kroppen, samt obetydligt tjockare än 
första benparet, till hvars femte internodie de nästan nå. Andra, tredje och fjerde 
lederna äro försedda med glesa hår. Generationsfältet, som är beläget ytterst 1 bakre 
kanten, delas af en tämligen kort springa, som sträcker sig bakåt till kroppskanten 
och är omgifven af tvenne breda, tydligt begränsade skifvor, af hvilka hvar och en vid 
yttre gränsen är försedd med tre stigmer, bildande en halfceirkel. Utanför dessa stå alldeles 
i skifvornas kant flera betydligt mindre stigmer, hvart och ett försedt med ett fint hår. 
Bakom det längst bakåt belägna af de större stå fyra små dylika med håren bakåt 
riktade och tydligen synliga utanför kroppens bakkant. Hela generationsfältets bredd 
är större än dess längd. Färgen är hos denna art å öfre sidan gulgrå, framtill gulare med 
mörkbruna eller svartaktiga, oftast. sammanlöpande fläckar; ryggstrecket gult; under- 
sidan är grågul eller gråhvit med två mörkbruna fläckar å bakkroppen, hvilka omsluta 
en gul. Palper och ben grågula eller gråhvita. 

Längd 0,8, bredd 0,7, palper 1,1 första penparet 2,2, fjerde 2,4 millim.; 

Hanen, som blott en gång anträffats, skiljer sig från honan, genom samma skilje- 
märken som hos Piona. 

Högst sällsynt i Venern, Vettern samt Hejde träsk på Gotland. 


ör 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. ÅZ. N:0O 3. 59 


2. Hydrochoreutes cruciger C. L. KocHE. 


Syn. 1835—41 Hydrochoreutes cruciger C. L. KocH, Deutschlands Crust. etc., h. 11, fig. 15. 


Corpus ovatum, postice paulo latius, utrimque impressiusculum, altissimum, albo-flavum, maculis nigris aut 
fuscis, haud magnis, confluentibus, linea dorsuali flava. Pedes breviores quam in specie precedenti, par primum 
corpore duplo longius, cetera paulatim longitudine crescentia, omnia paria pilis raris instructa  Palpi longitu- 
dine corporis, graciles, ad basin internodii quinti pedum primi paris pertinentes et crassitudine hujus paris; arti- 
culus quartus pilis densioribus instructus. Oculi magni fusci. Longitudo 1,5 millim. (Tab. IV, fig. 2.) 

Hona: Kroppen är mycket hög, isynnerhet bakåt, bredt oval, framtill föga smalare, 
afrundad; bakkanten försedd med en obetydlig intryckning å ömse sidor. Benen i för- 
hållande till kroppen kortare än hos föregående art, första paret ungefär dubbelt längre, 
än densamma, de öfriga småningom tilltagande i längd, försedda med korta, glesa hår å 
sträcksidan samt längre och tätare å böjsidan, isynnerhet å fjerde och femte internodierna; 
den yttersta internodien å alla benparen, som är obetydligt kortare än näst föregående 
internodie, är ej kolfformig utan afsmalnande utåt. Klorna äro mycket små, och för- 
djupningen, i hvilken de nedfällas, nästan rundad. Fpimererna, som upptaga något mer 
än hälften af undre kroppssidan, hafva första och andra paren ungefär såsom hos före- 
gående art, det sistnämda paret visa å bakre sidan tvenne starka concaveringar, fjerde paret 
äro deremot i förhållande till tredje mycket smala, ej ens dubbelt bredare, med den 
bakåt utskjutande processen trubbig och obetydlig. Labium bredt hjärtlik med diver- 
gerande processer. Mandiblernas corpus kort och bred, bakåt trubbvinkligt förlängd 
i en kort spets, med stor, men föga djup concavering på undre sidan för musklernas vid- 
fästande. Palperna äro af kroppens längd och nå till basen af första benparets femte 
internodie samt hafva samma tjocklek som detta par; fjerde leden är å undre sidan 
försedd med. talrika, tämligen långa hår samt några få kortare å öfre; andra och tredje 
lederna hafva blott några kortare hår å öfre sidan; femte, som har två små fina hår i 
spetsen, är mycket smal och krökt å midten. Generationsfältet, som hos denna art är 
tämligen långt beläget från bakre kroppskanten, delas af en ej särdeles lång springa, 
omgifven af tvenne tämligen breda, framtill smalare skifvor med tre mycket små nästan 
ji en rad stälda stigmer i yttre kanten; framför och mellan dessa stå trenne betydligt 
mindre. Hela generationsfältets längd är större än dess bredd. Midt emellan detta 
fält och bakkanten ligger anus. Till färgen är arten gulhvit med de mörkbruna eller 
svarta fläckarne sammanlöpande kring det gula ryggstrecket; undersidan gulhvit med 
tvenne mörkbruna fläckar bakom generationsfältet; anus omgifves af en gul fläck. 
Labium, palper, epimerer och ben grågula. Ögonen stora, mörkbruna. Längd 1,4, bredd 
1,1, palper 1,3, första benparet 2,2, fjerde 2,4 millim. (Full af ägg. 

Hanens dimensioner: längd 0,9, bredd 0,7, palper 1,3, första benparet 2,2, fjerde 
2,4 millim. 

Äggen ljusgula, runda, 40 a 50 i hvarje kaka, utkläckas efter 3 veckor. Larverna 
äro nästan päronformiga med mycket nedtryckt rygg, kroppsbetäckningen chagrinlik, 
färgen gulgrön med gulbruna ryggfläckar, bakom hvilka en stor, nästan rund, hvit 
fläck står. Kroppskanten är rundt omkring försedd med hår, af hvilka de bakom ögonen 
och i bakkanten stående äro längst. Ögonen stora rödbruna, de båda å hvarje sida 


60 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER 


tydligt skilda. Längd 0,24 bredd 0,16, tredje paret 0,20, de båda öfriga obetydligt 
kortare. 

Ej så sällsynt i klart vatten på ringa djup. Venern, Vettern, Åsunden samt i 
Vingsjön och bäcken vid Brobacka nära Skara. 


2 


3. Hydrochoreutes ungulatus C. L. KocH. 


Syn. 1835—41 Spio ungulata C. L.: KocH, Deutschlands Crust. etc., h. 5, fig. 17. 
13842 Hydrochoreutes ungulatus C. L. KocH, Uebersicht des Arachnidensystems h. 3, p. 17, Tab. 11, 
fig. 6. 


4 


Corpus fere sexangulum, angulis valde obtusis, antice truncatum, in medio marginis postici impressione 
permagna preditnm, in qua area genitalis collocata est; flavescens maculis rubro-fuscis; linea dorsualis lutea. 
Pedes longiores; par primum corpore duplo et dimidio longiores, robustiores quam apud species pracedentes; 
par tertium internodio quarto apice dilatato et tripartito, parte exteriore brevi, internodium quintum gerenti, 
parte interiore spina armata magna paulum curvata; parte superiore maxima, curvata, in apice suo interiore spina 
magna ad basin valde curvata, in apice exteriore spinis duabus minoribus instructa. Palpi longitudine corporis, 
ad apicem internodii quarti pedum primi paris pertinentes et hoc pari paulo graciliores. Oculi rubri. Longitudo 
OF millim(CRAbLVAKES TA 


Kroppen är nästan sex-sidig, med mycket trubbiga hörn, lika bred som lång, fram- 
kanten tvär, i bakkantens midt en bred fördjupning, i hvilken generationsfältet 
ligger. Benen ganska långa; första paret 2'/; gånger längre än kroppen, starkare 
än hos de båda föregående arterna, deras yttersta internodier af samma längd 
som den näst föregående, men betydligt smalare, klorna mycket små och den sneda 
afskärningen, 1 hvilken de indragas, således också obetydlig, nästan rund. Särdeles 
egendomlig är bildningen af tredje benparets fjerde internodie. Denna är nämligen i 
spetsen vidgad och liksom delad i 3 armar, af hvilka den inre och yttre äro korta och 
ungefär lika långa, den öfre deremot betydligt längre. Från spetsen af den yttre armen 
utgår femte internodien, från den inre en lång, styf och något böjd tagg. Den öfre 
armen är lika lång som själfva internodien och tjockare än femte, är i spetsen på inre 
sidan försedd med en stor klo eller hake, som vid basen är halfeirkelformigt böjd, men 
sedan rak och af samma längd som själfva armen; 1 spetsen på yttre sidan synas tvenne 
obetydligt krökta taggar. De två främre benparen äro försedda med korta, styfva och glesa 
hår, den yttersta internodien med längre, tätare samt finare dylika; tredje paret med 
ännu glesare hår, i spetsen af femte internodien står en knippa korta simhår, ordnade i en 
rad, sista internodien såsom hos de föregående paren. Fjerde paret har tätare, kortare 
hår på böjsidan af internodierna samt vid slutet af fjerde och femte internodierna knipp- 
vis sittande längre simhår. Fpimererna upptaga ”/; eller något mer af undre sidan, 
de båda första paren äro långa och smala, första paret blott genom ett obetydligt 
mellanrum skilda från labium och med inre ändarne riktade nästan rakt bakåt; mellan 
de yttre ändarne af detta och följande par ett tämligen stort mellanrum. Tredje paret 
ganska breda, skilda från det andra genom ett lika bredt mellanrum som mellan fjerde 
parets båda inre ändar. Detta sistnämda par ej dubbelt större än tredje, med en bakåt 
utskjutande, trubbig process. Palperna, som äro af kroppens längd, nå till spetsen af 
första benparets fjerde internodie samt äro obetydligt smalare än detta, för öfrigt 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |Z. N:o 3. 61 


liknande dem hos H. filipes. Generationsfältet, som ligger i den ofvannämda fördjup- 
ningen i kroppens bakkant, visar en ovanligt bred, framtill rundad springa, som något 
bakom midten afsmalnar och sedan åter vidgar sig. De omgifvande fälten, som fram- 
till äro betydligt afsmalnande och” förenade framför springan, äro försedda med trenne 
i rad stående stigmer, som bakåt tilltaga i storlek. Bakom springan synes en utskju- 
tande, kort, uppåt riktad spets, som vid närmare undersökning utgöres af trenne, af 
hvilka den mellersta är nästan jämnbred och med trubbig spets, de båda yttre med bred, 
nästan triangulär bas och starkt tillspetsade. Denna spets synes tydligt, då man be- 
traktar djuret från öfre sidan. Å ömse sidor om densamma synas å undre sidan 5 å 6 
korta och mycket fina hår. Färgen är hos denna art gulhvit med stora röd- eller 
svartbruna fläckar och gult ryggstreck. Ögonen röda. Undersidan har tvenne bruna 
fläckar å bakkroppen samt en gul, omslutande generationsfältet. Palper och ben 
hvitgula. Längd, bredd och palper 0,5, första benparet 1,3, andra och tredje 1,4, fjerde 
1,6 millim. 

Denna egendomliga art är af mig blott anträffad vid Brobacka nära Skara, vid 
öfvergångsstället till Stenum, der den är mycket sällsynt. 


Genus 5. HYGROBATES C. L. KocE. 


Syn. 1835—41 Hygrobates C. L. KocH, Deutschlands Crust. etc., h. 10. 


1842 — id. Uebersicht des Arachnidensystems p. 14. 
1854 = BruzeLrius, Beskr. ö. Hydrachn., som förek. 1 Skåne p. 27. 
1874 Campognatha LEBERT, Hydrachnides, Bulletin de la Soc. vaud. des Sciences naturelles t. XIII, 


N:o 72, p. 67 (ad partem). 


Corpus laeve, molle, altum, subrotundum. Pedes longiusculi, pilis natatoriis fere carentes. HEpimera pedum 
primi paris cum parte posteriore labii connata. Palpi longiores, articulo secundo apice multo latiore ibique in 
latere interiore dente vel spina obtusa armato, tertio paulo breviore, utroque articulo pilis brevioribus instructo, 
quarto longissimo, dentibus carenti, quinto brevi, acuto. Area genitalis medium tenet inter epimera pedum 
quarti paris et marginem posticum corporis; lamina semilunares, stigmatibus ternis, magnis ornatee. 


Detta slägte skiljes derigenom lätt från öfriga, att första paret epimerer äro med 
bakre delen af labium och sinsemellan så sammanvuxna, "att ingen gräns synes. 
Kroppen är glatt och mjuk, mycket hög och nästan lika bred som lång. Benen täm- 
ligen långa; första paret af kroppens längd eller längre, alla försedda med korta hår 
jämte några färre längre, i synnerhet å de båda bakre parens fjerde och femte inter- 
nodier; de vanliga simhåren saknas deremot; yttersta internodien af alla paren smalare 
och kortare än näst föregående internodie; klorna dubbla, obetydliga. Epimererna, som 
hos detta slägte bilda blott tre grupper, upptaga omkring hälften af undre kroppssidan. 
Palperna äro långa med andra leden mot spetsen betydligt bredare och på inre sidan 


försedd med en tydlig tand eller trubbig tagg, som är rätt utåt riktad.') Tredje leden 


1) Eget nog synes detta skiljemärke alldeles undgått den skarpsynte prof. Bruzeui uppmärksamhet, 
hvilket jag endast kan förklara deraf, att de exemplar, han undersökt, ej voro fullbildade. Hos larverna i andra 
stadiet förekommer nämligen denna tagg ej. Epimerernas sammanväxande omnämner han först vid artbeskrifningen 
af H. rotundatus. 


62 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


nästan lika lång, men något smalare, fjerde lång, knappt hälften så tjock som tredje, 
rundad samt saknande tänder, femte kort, i spetsen otydligt delad. Generationsfältet, 
som är beläget midt emellan fjerde epimerparet och kroppens bakre kant, visar en 
tämligen lång och bred springa, omgifven af tvenne halfmånformiga skifvor; de tre 
stigmerna å hvardera skifvan äro mycket stora och upptaga nästan hela skifvan. 
Ögonen äro stora och vidt åtskilda. 

Hithörande djur simma stundom rätt snabbt, oaktadt bristen på egentliga s. k. simhår, 
men krypa oftast omkring på bottnen af det kärl, hvari man förvarar dem, då de båda sista 
paren släpas efter utan att det minsta bidraga till rörelsen.") De uppehålla sig mest i 
klart vatten. Någon skilnad könen emellan har jag icke funnit. KocH säger hanen 
vara mindre och hafva längre ben. Af detta slägte har jag funnit tvenne arter. 


1. Hygrobates rotundatus C. L. KocHE. 


Syn. 1835—41 Hygrobates rotundatus C. L. KocH, Deutschlands Crust. oh. 10, figg. 15 och 16. 
1854 — — Bruvzeuivs, Beskr. ö. Hydrachn., som förek. i Skåne, p. 38, tab. IV, 
fig. 1. 


Corpus subglobosum, fusco-flavescens maculis fuscis; linea dorsualis flavescens. Pedum par primum cor- 
pore paulo longius, secundum et tertium eo paulo longiora, quartum multo longius. FEpimera quarti paris fere 
quadrata, intus paulo angustiora, angulis obtusis. Palpi longiores, ad apicem internodii quarti pedum primi 
paris pertinentes, hoc pari multo crassiores. Longitudo 1,8 millim. 


Kroppen är mycket hög, nästan halfklotlik. Benen medelmåttigt långa, alla af un- 
gefär samma tjocklek; första paret något längre än kroppen, de två följande paren 
obetydligt längre, skilnaden mellan tredje och fjerde deremot störst; alla äro försedda 
med mycket glesa hår, som vid lederna äro längst. Epimerer och palper såsom upp- 
gifvits vid slägtkarakteren; de senare af kroppens halfva längd och försedda med några 
få korta hår å andra och tredje ledens öfre sida samt några få, mycket fina, å fjerde 
ledens undre sida. Labium tämligen bred, med tvenne korta spetsar i midten af främre 
kanten. Mandiblerna hafva en mycket lång, bakåt afsmalnande och föga nedåtböjd 
corpus, med stor concavering för musklernas fäste; klon stark och halfcirkelformigt böjd. 
Generationsfältet: Springan, som är tämligen lång, är framtill och baktill begränsad af 
tydliga tvärspringor; de omgifvande skifvorna äro halfmånformiga, tillsammans bildande 
en bredt hjertlik figur”); å deras yttre sida stå£tre stora, ej ringformiga utan elliptiska 
eller oregelbundna stigmer, som äro mycket större än hos Piona och här upptaga 
nästan hela generationsskifvorna; den främsta är vanligen längst, framåt afsmalnande 
och stötande intill främre ändan af generationsspringan. Alla tre äro omgifna af 


1) Den i Schweiz i Genever sjön förekommande H. Foreli (Campognatha Foreli, LEBERT) är mycket trög 
i sina rörelser och synes knappast kunna höja sig från bottnen upp till ytan af ett några tum djupt vatten. 
Lefvande ex. af denna art hafva godhetsfullt tillsändts mig af Prof. FOoREL i Morges. 

2?) BRUZELIUS säger, att dessa skifvor äro korta och tillsammans bilda en rund figur. Hos intet af de 
mårga exemplar, jag haft tillfälle att undersöka, har emellertid detta varit fallet, utan hafva alltid skifvorna 
visat den form, som ofvan uppgifvits. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |Z7. N:O 3. 63 


andra, mycket små, stigmer. Hela generationsfältet mer bredt än långt. Midt emellan 
bakre ändan af generationsspringan och kroppskanten ligger anus. 

Färgen är hos denna art ofvan gulbrun med svartbruna eller svarta fläckar, rygg- 
strecket mörkare, gulbrunt; undersidan är ljusare med två mörkbruna fläckar bakom 
fjerde epimerparet, som omsluta en gulaktig fläck. Palper och ben hvitgula, stundom 
dock mörkare. 

Längd 1,8, bredd 1,6, palper 0,9, första benparet 1,85, fjerde 2,1 millim. 

Äggen stora, ljusgula, nästan hvita, läggas i talrika kakor, merendels 50 a 60 i 
hvarje kaka. Larverna, som utkläckas efter fyra veckor, äro smalt ovala (Längd 0,30, 
bredd 0,16 millim.), genomskinliga, blågrå, med ljusbruna ryggfläckar samt en stor, 
hvit fläck å bakkroppen, hvilken är försedd med två långt utskjutande, koniska knölar, 
försedda hvardera med ett borst af nästan samma längd. Ögonen mycket stora, 
svartbruna. 

Ej sällsynt i sjöar och åar i Vestergötland, i Skåne allmän, enligt Bruzelius, på 
Gotland blott anträffad i en å vid Närs prestgård. 


2. Hygrobates impressus n. sp. 


Corpus late ovatum, antice inter oculos impressiusculum, postice paulo latius, rotundatum, flavescens macu- 
lis fuscis; linea dorsualis fusco-flavå. Pedes, in primis par quartum, pro magnitudine corporis longiores quam 
in specie precedenti, palpi autem breviores ad basin internodii quarti pedum primi paris pertinentes. Oculi 
magni, rubri. Longitudo 1,4 millim. (Tab. IV, fig. 4.) 


Kroppen är bredt oval, i främre kanten något afsmalnande och med en obetydlig 
intryckning mellan ögonen, ej så hög som hos föregående art. Benen 1 förhållande till 
kroppen vida längre, fjerde paret något smalare än de öfriga och betydligt längre än 
det tredje, ungefär lika långt som kroppen och palperna tillsammantagna. Palperna 
äro kortare än halfva kroppslängden och nå till basen af första benparets fjerde inter- 
nodie. Generationsfältet: Springan är kortare och de henne omgifvande skifvorna sma- 
lare; vid hennes bakre gräns, som liksom främre saknar tvärspringor, stå tvenne korta 
hår; stigmerna såsom hos föregående art. Till färgen är den gulhvit med ljus- eller 
mörkbruna fläckar och mörkgult eller gulbrunt ryggstreck. Ben och palper grågula. 
Ögonen stora, rödaktiga. I Vestergötland i sjöar i Valle härad tillsammans med H. 
rotundatus, men vida sällsyntare. Måhända är den blott andra larvstadiet af denne. 


Genus 6. MEGAPUS nr. g. 


Corpus leve, molle, fere rotundatum, parva altitudine. Pedes a primo pari ad quartum crassitudine 
decrescentes, pilis rarissimis brevibusque instructi, par primum secundo et tertio longius, quartum longissimum. 
Epimera parium primorum longissima, in medio curvata, infra labium approximata. Palpi breves, ad basin inter- 
nodii gquarti pedum primi paris pertinentes et hoc pari duplo graciliores, pilis raris instructi, articulo secundo 
brevi et crasso, tertio multo longiore et graciliore, quarto longissimo, inflato, quinto perparvo, curvato, fere ungui- 
formi. Area genitalis fere ut in genere Piona. Oculi magni, mediocriter distantes. 


64 'C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


Kroppen är nästan rund, af ringa höjd, glatt, med mjuk kroppsbetäckning. Benen 
utmärka sig isynnerhet genom längden af första benparet, hvilket är längre än både 
andra och tredje samt i tjocklek betydligt öfverträffande de öfriga paren, som blifva 
allt smalare samt sakna egentliga simhår; första parets näst sista internodie är längst 
och tjockast, nästan kolfformig och mot spetsen rännformigt urhålkad för upptagande 
af sista internodien, med hvilken den bildar ett slags griporgan, nästan såsom hos 
Nepa. Vid slutet af den rännformiga urhålkningen står en något utåt och framåt 
riktad grof och lång tagg, som vid stark förstoring äfven synes rännformigt urhålkad, 
och något längre utåt på inre sidan en bred, nästan spjutlik dylik tagg; 1 spetsen af 
internodien sitter på inre sidan ett långt, fint, hakformigt nedåtböjdt hår; sista inter- 
nodien, som liksom hos de öfriga paren är kortare än de båda näst föregående inter- 
nodierna, är smal samt något krökt och kan, som nämdt är, infällas mellan de båda 
gröfre taggarne i den rännformiga fördjupningen. Första paret epimerer äro ovanligt 
långa och smala, å midten något krökta samt löpa nästan tillsammans under labium, 
andra paret bredare men något kortare, öfvergå med sina inre konturer omärkligt i 
kroppshöljet ; mellanrummet mellan andra och tredje paren lika bredt som tredje paret, 
hvilka äro nästan rektangulära, smala, utåt dock något bredare och tätt slutande sig in- 
till de nästan tre-kantiga af fjerde paret; dessa äro som vanligt störst, nästan dubbelt 
större än tredje. De båda sistnämda parens inre ändar åtskiljas genom ett ovan- 
ligt bredt mellanrum. <Labivum, som genom ett obetydligt mellanrum är skildt från 
första paret epimerer, är långsträckt och nästan fem-sidig, bakåt afsmalnande, utan spår 
till utskjutande processer. Under den mot främre kanten belägna runda munöppningen 
synes ett särskildt smalt, nästan ovalt stycke. Palperna äro smala, nå till basen af 
första benparets fjerde internodie; andra leden kort och tjock, tredje nästan dubbeit 
längre men betydligt smalare, båda med glesa hår på öfre sidan, fjerde längst nästan 
spolformig, med några glesa, fina hår å undre sidan samt ett gröfre; femte kort och 
krökt, slutar med en tvåtandad spets; vid dess bas stå å öfre sidan två korta fina 
hår. Generationsfältet, som ligger något närmare fjerde paret epimerer än bakre kropps- 
kanten, delas af en kort springa, omgifven af tvenne halfmånformiga skifvor, bakom 
hvilkas yttre gräns trenne stigmer synas å hvarje sida. Midt emellan generationsfältet 
och bakre kroppskanten ligger anus; å hvardera sidan derom synas nära kroppskanten 
tvenne mindre stigmer, af hvilka det yttre är störst och bakom fjerde epimerparet 
ett dylikt. 


Megapus spinipes n. sp.”) 


Albo-flavescens in margine pellucidum, maculis flavo-fuscis; stria dorsualis lutea. Longitudo 0,75 millim. 
(Tab. I, fig. 4.) 

Till färgen är den ofvan grå- eller hvitgul, nästan genomskinlig, med stora, gul- 
bruna fläckar och mycket stort, ljusgult ryggstreck, som framtill utsänder tvenne armar 
å hvarje sida; främre delen af kroppen är nästan hvit, med en brun fläck, mellan 


1) Synes i afseende på första benparets form öfverensstämma med Atractides spinipes C. L. KocH, men afviker 
derigenom, att sternaldelen ej är framstående, kroppen är rundad samt palperna vida kortare än hos detta slägte. 


ch 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 17. N:o 3. 65 


ögonen. Undersidan är hvitaktig med brunaktiga fläckar bakom fjerde paret epimerer. 
Kring generationsfältet synas nästan radiert utgående smala, gulhvita streck. Sjelfva 
öppningen ljusröd. Längd 0,74, bredd 0,66, palper 0,30, första benparet 1, andra 0,80, 
tredje 0,90, fjerde 1,2 millim. 

Sällsynt i ån vid Lyrestad och Fifflered samt i Vingsjön i Vestergötland. 


Genus 7. MIDEA BRUZELIUS. 
Syn. 1854 Midea BrRuzEnivs, Beskr. ö. Hydrachn. som förek. i. Skåne p. 35. 


Corpus granulatum, durum, late ovatum vel subrotundum, in margine pilis raris instructum. Pedes bre- 
viores, duo paria anteriora pilis raris brevibus, duo posteriora pilis longissimis natatoriis, internodiis quarto 
quintogque affixis, instructa.  Epimera omnia approximata, non inter se concreta, scutum pectorale permagnum 
formantia. Palpi longiores, articulo secundo et tertio crassis sed brevibus, eadem fere longitudine, quarto longo, 
attenuato, quinto parvo, acutiusculo, secundo-quarto pilis raris instructis. Oculi satis approximati. 


Kroppens form är nästan rund, dess betäckning hård") och öfverallt, med undantag 
af genitalskifvorna, mycket fint granulerad. Benen äro af obetydlig längd; första paret 
kortare än kroppens bredd, fjerde än dess längd, de båda sista paren vid spetsen af 
fjerde och femte internodierna med ovanligt långa simhår. Epimererna bilda hos detta 
slägte inga skilda grupper utan äro alla belägna tätt intill hvarandra, äro rätt stora 
och upptaga något mer än hälften af den undre kroppssidan. Första paret äro under 
labium oftast så förenade, att gränsen dem mellan är ytterst svår att upptäcka, från 
labium deremot äro de alltid skilda genom ett tydligt mellanrum. Fjerde paret äro 
stora, nästan triangulära och af ungefär samma bildning som hos Limnesia C.L. KocH, 
dock med den skilnad, att benen äro fästade vid den öfre yttre vinkeln, hos Limnesia 
vid den undre. De yttre vinklarne eller hörnen äro här mycket trubbiga och afrun- 
dade. Palperna tämligen långa, andra och tredje lederna korta och tjocka, af nästan 
samma längd, fjerde lång, längre än de båda föregående tillsammans, men betydligt 
smalare, jämnt afrundad och utan tänder, femte är kort och tillspetsad; i spetsen otyd- 
ligt delad. Ögonen medelmåttigt stora, ej synnerligen långt skilda”). 

Någon skilnad könen emellan kan ej upptäckas. Jag har anträffat den i copu- 
lation, men det oaktadt kunde mellan de båda individen ej den ringaste olikhet märkas. 


1. Midea orbiculata (MÖLLER) BRUZELIUS. 


Syn. 1776 Hydrachna orbiculata, O. F. MÖLLER, Zool. Dan. Prodr. p. 190, N:o 2266. 


1781 » » id. Hydrachne etc., p. 55, tab. VIL figg. 3, 4. 
1793 Trombidium orbiculatum, J. C. FaBRIcIUS, Entom. syst. II. p. 405, N:o 30. 
1805 Atax orbiculatus, id. Syst. Antliatorum, p. 371. 


1854 Midea orbiculata, Bruzeuivs, Beskr. ö. Hydrachn., som förek. i. Skåne, p. 36, tab. TII, fig. 5. 


Corpus altum, non fornicatum, sed planum, ceruleum, antice et postice flavo-virescens; dorsum macula 
fusca, solexe ferrexe equinse simili, ornatum, cujus pars anterior magna macula fava in duas dividitur; in 


1) Alla föregående arter hafva mjuk kroppsbetäckning. 
?) BRUZELIUS säger, att ögonen äro vidt skilda, men då afståndet hos M. orbiculata blott är omkring 
0,18 millim., så kan jag ej anse detta afstånd långt. 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bad. 17. N:o 3. 9 


66 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


dorso duodecim stigmata, duas series formantia, quorum sex exteriora pilis longis, sex interiora pilis brevibus, 
vix conspicuis, instructa sunt. Color magnopere variat. Pedes breviores, par primum latitudine corporis bre- 
vius, par quartum paulo longius, robusti, internodiis quarto quintogue pedum tertii quartique parium pilis natatoriis, 
internodiis duplo longioribus, instructis. Palpi longiores, ad apicem articuli quarti pedum primi paris (ultra me- 
dium paris) pertinentes, eodemque graciliores. Oculi prope marginem corporis siti, rubri, satis approximati. Lon- 
gitudo 0,75 millim, (Tab. XI, fig. 1.) 


Kroppen är bredt oval, nästan rund, hög, men med platt rygg; den skarpa kant, 
som genom denna tvära afplattning uppkommer, synes under mikroskopet genom en 
synvilla såsom en intryckt linea (jfr. Bruzpri beskrifning). I bakre kroppskanten synas 
två hår, som äro fästade på undre sidan samt å hvarje sida fyra mindre. Framför 
och bredvid hvardera ögat stå trenne mycket korta hår. ÅA ryggen synas 12”) stigmer 
i tvenne rader längs kroppen, de tre yttre å hvarje sida med längre, de tre inre med 
korta, knappt synliga hår. Benen äro korta och starka; den yttersta internodien är 
kortare än den näst föregående och å de tre första paren i spetsen något vidgad; 
fördjupningen för klornas emottagande oval, liten; de dubbla klorna, i synnerhet 
å fjerde benparet, små, simhåren i spetsen af fjerde och femte internodierna å de 
två sista paren äro ovanligt långa, omkring dubbelt längre än internodierna. Epi- 
mererna, äro ganska långa; de två främsta paren nästan jämnbreda, andra paret 
något kortare än första och tredje, fjerde i yttre ändan dubbelt bredare än tredje, med 
de båda hörnen, isynnerhet det bakre, mycket afrundade, dess inre hörn deremot ganska 
spetsigt. Labium kort, i främre ändan bred, bakåt hjärtlikt afsmalnande. Mandiblernas 
corpus liten, något mer än dubbelt längre än klon, bakåt bredare, utan någon conca- 
vitet å öfre sidan för musklernas fäste; motsatta sidan något concav; klon är rätt stark 
och krökt; vid dess bas sitter liksom hos AÅrrhenurus ett kort, nästan triangulärt, 
hinnartadt bihang, som dock lätt affaller, då mandiblerna uttagas. Palpernas tre första 
leder hafva hvardera ett hår ofvan, fjerde ett mycket kort och fimt ofvan samt ett 
längre fint under å midten och ett kortare hår något längre fram, femte är försedd 
med ett mycket kort och fint å undre sidan. Generationsfältet, som hos denna art är 
mycket stort (0,24 millim. 1., 0,16 br.), delas af en lång springa, som börjar mellan 
tredje epimerparets inre ändar och når bakåt något bortom fjerde parets bakre yttre 
hörn. Denna springa är omgifven af tvenne glatta skifvor, som tillsammans bilda en 
sammantryckt, nästan rhombisk figur (ungefär som hos Hygrobates), hvilken omgifves 
af en rad små och tättstående stigmer. Mellanrummet mellan epimerernas inre ändar, 
bakåt begränsadt af generationsfältet, är mycket litet. Mellan generationsfältet och 
fjerde epimerparet stå tvenne stigmer, det främsta betydligt mindre. Bakom genera- 
tionsspringan, något närmare bakkanten, ligger anus och å ömse sidor om denna ett 
stigma; utanför dessa stå de två långa, bakåt riktade håren, som synas i bakkanten. 

Färgen, som ej obetydligt varierar, är hos denna art vanligen blåaktig, ej sällan 
grönaktig, med främre och bakre kanten stötande i gult, å ryggen står en nästan häst- 
skoformig brun fläck, som baktill är öppen, framtill afdelad genom en stor, vanligen 
oval, gul fläck, som stundom sträcker sig framåt till ögonen. Dessa äro röda och be- 


1!) BrRuzEnius uppger 8, men de 4 äro mycket små, hvarigenom de lätt kunnat undgå hans uppmärk- 
samhet. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I7. N:o 3. 67 


lägna nära kroppskanten. Under är kroppen ljusare, de yttre ändarne af epimererna 
blåaktiga, de inre samt generationsfältet gulaktiga. Längd 0,75, bredd 0,65, palper 
0,28, första benparet 0,50, fjerde 0,70 millim. 

De ljusröda, runda, af det vanliga gelélika ämnet omgifna äggen, har jag 1 maj 
månad funnit i de rännformiga bladen af Sphagnum-arter, 3 a 6 ägg tillsammans. Det 
gelélika ämnet är af särdeles fast consistens. Då larverna utkläcktes och skiljoväggarne 
mellan äggen brusto, summo de förra länge omkring innan det lyckades dem att ge- 
nombryta det yttre höljet. Larverna äro gulhvita med gulröda ryggfläckar; kroppen 
är mycket nedtryckt och försedd med skarpa kanter; 1 bakre kanten stå två långa hår af 
mer än halfva kroppslängden samt flere små. Längd 0,24, bredd 0,20 millim. 

Denna art är mycket långsam 1 sina rörelser och kryper oftast sakta omkring på 
bottnen af det kärl, hvari den förvaras. 

Under de senare åren har jag träffat den tämligen allmänt i vattensamlingar kring 
Skara såsom vid Björkelund, Brobacka, Lahall, Brunsbo storäng etc., i flere sjöar i Valle 
härad, Gotland: Heide träsk samt vid Kinner i Lummelunda, Blekinge: Fridlefstad, 
Ronneby (Lilljeborg), Skåne: i en å på Sandhammaren (BRUZELIUS). 


Genus 8. MIDEOPSIS n. g. 


Corpus durum, granulatum, fere rotundatum, magnopere depressum, subtus parte anteriore valde convexa, 


posteriore depressa; dorsum stigmatibus conspicuis caret. Pedes perbreves; par primum corpore dimidio brevius. 


quartum latitudine fere corporis, in internodiis 3—5 (primo pari excepto) pilis longis natatoriis instructi. Epi- 


mera ut in genere precedenti. Palpi breves, ad basin articuli quarti pedum primi paris pertinentes, ejus paris 
pene crassitudine sed plus dimidio breviores, articulo secundo obovato, tertio duplo longiore,. quarto infra pro- 
cessu-cuneato, pilifero instructo, quinto parvo, acuto. Oeculi in extremo margine corporis collocati, magni, 
distantes. 


1. Mideopsis depressa n. sp 


Albo-flavescens maculis fuscis; linea dorsualis latericia. Longitudo 1 millim. (Tab. V, fig. 1.) 


Kroppen är nästan rund, ytterst fint granulerad, ofvanifrån sedd visar den sig 
mycket nedtryckt med skarpa sidokanter, från undre sidan sedd, är främre hälften (epi- 
meraldelen) betydligt convex, bakre delen deremot allt mer sammantryckt; sedt från 
sidan, får djuret derföre ett nästan vigglikt utseende. Liksom hos Midea orbiculata 
tyckes äfven här en intryckt linea gå rundt omkring kroppen på föga afstånd från 
kanten. Här beror synvillan på den kant, som den undre, mindre, epimeral-delen bildar; 
denna kant synes genom den öfverskjutande öfre såsom en intryckt linea. Ryggen 
saknar de tydliga med hår försedda stigmerna, som så mycket utmärka Midea orbi- 
culata; 1 kanten synas deremot samma antal hår. Benen äro mycket korta; första paret 
af ungefär halfva kroppslängden, fjerde af kroppens bredd, spensliga men med rätt stora 
klor; simhår finnas här äfven vid de båda sista internodierna af andra benparet; de 
styfva håren äro längre och äfven talrikare hos denna art än hos M. orbiculata. 
Epimererna, hvilka liksom labium är belägna långt inåt, ligga alldeles intill hvarandra 
och upptaga öfver hälften af undre kroppssidan; första paret äro genom tydlig gräns 
skilda från labium, de inre ändarne öfvergå så småningom i kroppsbetäckningen, liksom 


68 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


stundom äfven andra parets, hvarigenom dessa båda epimerpar blifva vida kortare än 
hos Midea orbiculata; tredje paret mycket långa, af nästan samma form som hos nämda 
art; fjerde paret åter visar en afvikande, mer orgelbunden form och äro dubbelt 
bredare än tredje (se fig.) Labium är lång, framtill obetydligt bredare, baktill jämnt 
afrundad och genom ett tydligt mellanrum skild från första paret epimerer. Palperna 
äro korta, (sedda ofvanifrån, nå de med knappt halfva längden utanför kroppskanten) 
af nästan samma tjocklek som första benparet och nående till basen af dess fjerde 
internodie; första leden, som vanligt, mycket liten och rundad, å öfre sidan bärande 
ett kort hår, andra mycket tjock och kolfformig, tredje vida kortare, men föga 
smalare, fjerde nästan lika lång som den andra och tredje leden tillsammans, mot 
spetsen 'obetydligt afsmalnande, kantig och å undre sidans midt försedd med en bred, 
nästan vigglik, framåt riktad process, som synes bildad af två med hvarandra samman- 
vuxna tänder, samt med ett kort hår 1 hvardera ytterkanten; femte leden mycket liten, 
knappt längre än första, krökt och mycket spetsig, i spetsen tydligt delad, å midten 
synas två ytterst fina och korta hår; å öfre spetsarne af andra, tredje och fjerde lederna 
två kortare hår, de å tredje leden stående längst och tjockast, de å fjerde högst 
obetydliga. Mandiblerna, hvilka det, oaktadt allt bemödande, ej lyckats mig att oska- 
dade skilja från den hårda labium, synas hafva en kort corpus och en ovanligt stor 
och böjd klo. Generationsfältet: Springan börjar ungefär midt emellan de båda inre 
hörnen af fjerde paret epimerer, är ganska kort och har å de omgifvande smala half- 
månformiga skifvorna trenne nästan rektangulära stigmer, som synas något fördjupade; 
omkring dessa skifvor går en upphöjd rand, som dock saknar de för Midea orbicu- 
lata utmärkande små stigmerna. Fältets bredd är något mindre än dess längd. 
Mellan dess främre kant och fjerde paret epimerer står ett stigma och bakom det 
samma tvenne; längre bort, närmare bakkanten, ligger anus. Färgen är hos denna art 
ofvan gulhvit, med ljusare, genomskinlig kant, ryggfläckarne bruna eller svartbruna, 
ryggstrecket bredt, gult eller gulrödt. Under är den gulhvit med brunaktiga epimerer; 
palper och ben hvitgula, genomskinliga; å ömse sidor om generationsfältet står en brun 
fläck. Ögonen stora, röda, långt skilda, belägna alldeles i kroppskanten. Längd 0,87 
bredd 0,84, palper 0,23, första benparet 0,45, andra 0,58, tredje 0,60, fjerde 0,85 millim. 

Mycket liflig i sina rörelser, kryper stundom upp på kanten af kärlet, der den 
förvaras, och sitter der tämligen länge, innan den åter begifver sig ned i vattnet. Ej 
så sällsynt i sjöar med klart vatten. Mälaren, Venern, Åsunden samt sjöar 1 Valle 
härad i Vestergötland, Bohuslän å Orust vid Hulta. 


Genus 9. LEBERTIA n. g.!) 


Corpus lave, molle, fere rotundatum, marginc raris pilis minimis, vix conspicuis, instructo. Pedes 
longiusculi, duo paria posteriora pilis natatoriis, apicibus internodiorum quarti quintique affixis, instructa. Fpi- 
mera omnia utriusque lateris (primi paris exceptis) concreta. Palpi longi, tenues, articulis secundo et tertio cras- 
sioribus, quarto longissimo, dentibus carenti, quinto parvulo, acuto. Oculi magni, prope marginem corporis 
siti, distantes. 


1) Uppkalladt efter Arachnologen och Hydrachnologen Prof. HERMANN ÅEBERT 1 Breslau. 


bön 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND IZ7. N:o 3. 69 


Detta slägte, som i många afseenden, isynnerhet genom epimerernas fördelning, 
står nära föregående, skiljer sig mest från detsamma genom sin fullkomligt glatta och 
mjuka kroppsbetäckning. Kroppsfornien är nästan rund, och den något nedtryckta ryggen är 
försedd med flere stigmer; i bakkanten stå mycket små, knappt synliga hår. Benen äro 
medelmåttigt långa; första paret vida kortare än andra, de två sista paren vid spetsen 
af fjerde och femte internodierna med simhår. Palperna äro långa med andra och 
tredje lederna tämligen tjocka och korta; fjerde längst, saknande tänder samt femte 
mycket liten och spetsig. Ögonen stora, vidt skilda, belägna nära kroppskanten. Blott 
en art. 


Lebertia insignis n. sp. 


Corpus fere rotundatum, postice utrimque impressiusculum, fulvum aut coccineum maculis fuscis; linea 
dorsualis rosea vel lutescens. Dorsum stigmatibus sedecim ornatum, quarum octo in marginibus ejus sita sunt, 
cetera duas series secundum medium dorsi formant. Longitudo 1—1,5 millim. (Tab. VIII, fig. 4.) 


Kroppen är bredt oval, nästan rund, med en mycket obetydlig intryckning i 
bakre kanten å ömse sidor, glatt, men epimerer, labium, palper och ben ytterst fint 
granulerade. Den något nedtryckta ryggen har 16 tydliga stigmer, af hvilka de 4 å 
hvarje sida stå nära kroppskanten; de öfriga åter längs ryggens midt äro ordnade i 
tvenne rader; alla dessa stigmer äro försedda med korta hår. Midt emellan de fyra 
främsta stigmerna synas tvenneandra, knappt hälften, så stora, hvilka sakna hår; i främre än- 
dan stå mellanögonen tvenne grofva, inåt krökta hår. Benen äro medelmåttigt långa, första 
paret något kortare än kroppens bredd och ej obetydligt kortare än andra, skilnaden i 
längd mellan andra och tredje paren ej så stor, mellan tredje och fjerde deremot nästan lika 
stor som mellan första och andra; fjerde paret är ej obetydligt längre än kroppen. Första 
parets tre yttersta internodier sakna nästan hår, de tre inre ega några få, styfva; andra paret 
har en krans af långa och tjocka hår i spetsen af tredje och fjerde internodierna, vid 
femte några glesa simhår, å sträcksidan sitta på de fyra första internodierna några 
korta hår. Tredje och fjerde paren äro vid spetsen af fjerde och femte internodierna 
försedda med tätare simhår, som ej äro så långa som internodierna, å böjsidan stå 
korta hår; de yttersta internodierna äro ej kolfformiga utan jämntjocka, med föga sned 
fördjupning för de svaga dubbelklorna. Epimererna äro utstående, i synnerhet första 
paret, alla belägna tätt intill hvarandra, såsom hos Midea, och upptaga ”/, af undre 
kroppssidan; första paret i främre ändan tillspetsade, i bakre likaledes, under labium 
gränsande intill hvarandra, dock med mer eller mindre tydlig gräns, tillsammans bil- 
dande en nästan hjärtlik figur med skarp spets; från labium samt andra paret epimerer 
äro de tydligt skilda. Andra, tredje och fjerde epimerparen äro med hvarandra 
delvis sammanvuxna; andra paret, som äro ovanligt långa och smala och med 
sina inre ändar sträcka sig nästan ned till generationsfältet, gränsa intill hvarandra å 
kroppens midt samt äro å midten sammanvuxna med tredje paret; mellan dessa båda pars 
yttre ändar är ett litet nästan halfmånformigt mellanrum med ett stigma i yttre kan- 
ten. Tredje paret synes vara nästan viggformiga med inre ändarne sammanvuxna med 
fjerde, som äro nästan rektangulära, inåt något bredare med bakre hörnet inåt mycket 


70 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


afrundadt; yttre ändan har främre hörnet spetsigt, bakre rundadt. Labium lång och 
Smal, baktill afrundad, framtill obetydligt bredare och med en utbugtning å midten. 
Palperna äro långa, nå nästan till spetsen af första benparets fjerde internodie och äro be- 
tydligt smalare än detta par; andra leden tämligen lång och tjock, liksom den något kor- 
tare och smalare tredje kolfformig, fjerde längst, utåt afsmalnande, på undre sidan något 
concav, femte mycket kort, föga längre än första, något krökt och mycket spetsig. 
Första leden har ett kort hår ofvan, andra trenne hår, samt ett något bakåt riktadt, 
långt och starkt å undre sidan, tredje leden två mycket långa å undre sidan, nästan 
lika långa som leden, och tvenne å öfra, det ena något kortare; å fjerde ledens öfre 
sida stå 1 spetsen fem korta och fina uppstående hår, samt å den undre tvenne. Man- 
diblerna hafva ej synnerligen lång corpus, men denna är bakåt förlängd med en lång 
och smal spets, bildande en mycket trubbig vinkel mot den egentliga corpus och vida 
längre än densamma, med en djup coneavitet utefter hela dess längd för musklernas 
fäste. Klon är föga stark, nästan rak, med ett trubbigt, hinnartadt bihang vid basen, 
af klons halfva längd. Generatwnsfältet, som på trenne sidor omslutes af andra, tredje 
och fjerde epimerparens inre ändar, visar en tämligen lång springa, begränsad framåt 
af en bred och tydlig tvärspringa, på sidorna af tvenne smala, bakåt något bredare, 
upphöjda skifvor, hvilkas bakre ändar gå något nedom fjerde epimerparet och liksom 
hos Mideopsis depressa visar trenne nästan rektangulära fördjupningar å hvarje skifva. 

Färgen är hos denna art gulröd med brunaktiga ryggfläckar, mellan hvilka färg- 
teckningen fram mot ögonen är ljust rosenröd; stigmerna å ryggen nästan hvita. 
Under sidan är gulröd, palper och ben ljusare. Varierar med gröngul färgteckning 
och nästan hvitt ryggstreck samt gråblå palper och ben. Längd 1,1, bredd 0,9, palper 
0,4; första benparet 0,8, andra 1,1, tredje 1,3, fjerde 1;4 millim. 

I sina rörelser är den trög, och släpar då den kryper fram på bottnen i det kärl, 
der den förvaras, liksom Hygrobates de båda sista benen efter sig. Oroad, betjänar den 
sig dock äfven af dem för att så hastigt som möjligt komma undan. Tyckes liksom 
de båda föregående arterna ej vara rofgirig. Blott 5 exemplar har jag erhållit, 
ett från Asunden, ett i Örlen i Ransbergs församling, ett i bäcken vid Brobacka nära 
Skara, ett vid Östersund samt ett vid Qvickjock. 


Genus 10. PSEUDOMARICA n. g. 


Corpus leve, scuto pectorali excepto, molle, depressiusculum, stria dorsuali carens, in margine pilis raris 
instructum.  Palpi longiusculi, tenues. Ceterum generi Marice simillimum. 


Detta slägte är 1 så många afseenden öfverensstämmande med slägtet Marica, att 
jag länge varit tveksam, huruvida det borde uppställas såsom ett särskildt. Den mjuka 
kroppsbetäckningen, den nedtryckta kroppen, som ej är sammantryckt från sidorna och 
alldeles saknar den mimtryckta linicn längs ryggen, hafva dock synts mig vara tillräck- 
ligt vigtiga åtskilnader för bildandet af ett nytt slägte. 


KONGL SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Å7. N:O 3. 71 


1. Pseudomarica formosa n. sp. 
?Syn. 1835—41 Marica oblonga C. L. KocH, Deutschlands Crust. etc., h. 12, fig. 9. 


Corpus oblongo-ovatum, flavescens, dorso fusco, linea dorsuali albescenti. Pedes breviores, par primum 
bol , 3, 
latitudine corporis brevius, secundum primo paulo lonvgius, tertium et gquartum eadem fere inter se longitudine 
| ALA SG ELSE + $ : 
corpore paulo breviora; quartum apice seta una longa duabusque brevioribus instructum, pili pedum ut in genere 
Marica. Palpi longiusculi, paulo ultra medium pedum primi paris pertinentes, hoc pari graciliores. Oculi rubri. 
approximati. Longitudo 1 millim. (Tab. V, fig. 2). 


Kroppen är aflångt äggformig, nedtryckt, i främre ändan något högre; här stå 
framför hvardera ögat tvenne korta borst och bakom ögonen ett stigma; i bakkanten 
stå tvenne längre borst och å hvardera sidan fyra kortare. Benen äro tämligen korta; 
första paret något kortare än kroppens bredd, andra obetydligt längre, tredje och 
fjerde, som äro nästan lika långa, äro något kortare än kroppen; håren som hos 
Marica, men andra paret har äfven simhår i spetsen af fjerde och femte internodierna. 
Internodierna äro ej så korta, tjocka och kolfformiga som hos Marica, utan mer cylin- 
driska; fjerde parets sista internodie har i spetsen ett ganska långt och styft hår samt 
tvenne myeket korta. De öfriga benen hafva särdeles små klor, som synas vara enkla. 
Epimererna, som äfven hos detta slägte bilda en stor buksköld, upptagande omkring 
”/, af undre kroppssidan, hafva långt framskjutande processer, af hvilka den första, 
som är längre än labium, 1 spetsen är rundad och försedd med tvenne korta och starka 
samt något krökta taggar; dess bakre gräns är tydlig och visar sig såsom en spetsig 
kil. De öfriga parens processer äro kortare, men bredare och spetsigare och blott ett 
obetydligt stycke mot yttre ändan skilda från hvarandra, å det andra paret står ett 
stigma. ÄLabium, som har samma form som hos Marica, är bakåt mer eller mindre 
tydligt skild från bukskölden. Palperna äro mer långsträckta, hafva å andra och tredje 
lederna mycket långa och täta hår i tvenne rader; å öfre sidan af fjerde stå några få 
korta. Mandiblerna, hvilka det ej lyckats mig att oskadade uttaga, synas hafva corpus 
af samma form som hos Marica, med en starkare och mer krökt klo. Generationsfältet, 
som är beläget i den halfeirkelformiga öppning, som bukskölden baktill bildar, delas 
af en tämligen lång springa, omgifven af tvenne smala, halfmånformiga skifvor, å hvilka 
synas trenne otydliga fördjupningar nära springan samt vid stark förstoring flere hvar- 
andra korsande, utomordentligt små hår; i skifvornas bakre kant stå tvenne större hår. 
Något närmare bakkanten ligger anus med ett stigma å hvarje sida. Bakom buksköl- 
dens hörn står likaledes ett dylik. Till färgen är denna art gulbrun, framkroppen 
nästan gulaktig med stora sammanlöpande bruna ryggfläckar, å ryggens midt går ett 
mer eller mindre tydligt, gråhvitt streck. Ogonen rödbruna. Buksköld, labium, palper 
och ben gråblå eller gredelina, bakkroppen ljusgredelin, stundom stötande i gult med 
mörkare generationsskifvor. Längd 0,9; bredd 0,6, palper 0,25, första benparet 
0,5, fjerde 0,8 millim. 

Sällsynt i sjöar och dammar i Vestergötland: Vettern vid Rödesund; Björkelund, 
Brobacka och Brunsbo storäng vid Skara. 


72 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


Genus 11. MARICA C. L. Kocu. 


Syn. 1835—41 Marica C. L. KocH, Deutschlands Crust. ete., h. 5. 12. 
1842 » id. Uebersicht des Arachnidensystems h. 3, p. 25. 


Corpus leve, durum, fornicatum, oblongum, compressum, stria dorsuali instructum. Pedes, presertim par 
primum, breves, par quartum, unguiculis carens, setis modo longis et crassis apice instructum. Hpimera omnia 
inter se concereta, scutum magnum ventrale formantia inter quod et partem superiorem corporis, velut in fornice, 
pedes affixi sunt. Palpi breves, tenues, articulis tribus primis eadem fere longitudine et crassitudine, quarto 
longissimo, quinto parvulo acuto. Oculi satis magni, approximati. 


Kroppen är mer eller mindre höghvälfd, från sidorna sammantryckt, med en fåra 
längs ryggen; kroppsbetäckningen mycket hård, glatt. Benen äro korta, men starka, 
fjerde paret saknar klor i spetsen af sista internodien och har i deras ställe några 
längre och styfvare hår. Epimererna, som alla äro med hvarandra sammanväxta, bilda 
en stor bröst- eller buksköld, som, inneslutande generationsfältet, upptaga större 
delen af undre sidan och åt sidorna omärkligt öfvergår i den öfriga kroppsbetäcknin- 
gen. Öfre delen af kroppen skjuter ut öfver denna sköld och bildar framtill ett täm- 
ligen stort hvalf. I denna fördjupning äro benen fästade, de bakre högre upp än de 
främre. Palperna korta och tämligen smala, de tre första lederna af nästan lika längd 
och tjocklek, den fjerde längst, cylindrisk, saknande taggar; femte mycket kort och 
tillspetsad. Ögonen tämligen stora, belägna nära hvarandra. 

Hithörande djur äro snabba i sina rörelser, men simma aldrig länge, utan hvila 
snart. De förekomma i ringa antal såväl i sjöar med klart vatten, i som andra vatten- 
samlingar med mindre rent, blott de äro rika på växter. 


Marica musculus (MÖLLER) C. L. Kock. 


Syn. 1776 Hydrachna musculus MÖLLER Zool. Dan. Prodr. p. 191, N:o 2283. 


1781 » » id. Hydrachne&e etc., p. 75, tab. X, figg, 5—6. 
1793 Trombidium musculus J. C. FABRICIUS, Entom. syst. Tom. II, p. 402. 
1805 Åtarx — id. Syst. Antliatorum, p. 368. 


1835—41 Marica musculus C. DL. KocH, Deutschlands Orust. etc., h. 12, fig. 5. 


Corpus altissimum, adeo compressum ut nec dorso nec ventre, aqua deficiente, animal incumbere possit; 
flavo-virescens aut viride, maculis duabus fuscis, inter quas stria dorsualis flava decurrit. Pedum par primum 
latitudinem corporis aequans, secundo pari dimidio fere brevius; par quartum corpore paulo brevius, internodiis 
tertio-quintoque pilis instructis longioribus et crassioribus, apicibus internodiorum affixis; duo paria posteriora 
natatoriis pilis longis in apice articuli quinti instructa. Palpi breves, pedum pari primo graciliores et ad medium 
hujus paris pertinentes. Oculi rubro-fusci. Longitudo 0,8—1 millim. (Tab. X, fig. 4.) 


Kroppen är mycket hög, från sidan sedd med halfcirkelformigt afrundad rygg; 
sidorna äro till den grad sammantryckta, att djuret ej utan stöd kan läggas på 
ryggen eller undre sidan, då man vill under mikroskopet undersöka det; å ryggens 
midt går en intryckt linea, som börjar alldeles i främre kanten och sträcker sig ända 
ned mot genitalfältet. Benen äro korta; första paret lika långt som kroppens bredd, 
andra nästan dubbelt längre än första paret, tredje föga längre än andra men betyd- 
ligt kortare än fjerde, som är nästan lika långt som kroppen. Första parets 4 första 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 7. N:O 3. 173 


internodier mycket korta, tredje, fjerde och femte med korta, styfva hår, nåstan cirkel- 
formigt omgifvande spetsarne, fjerde internodiens hår äro störst, femtes minst; andra 
och tredje paren hafva utom dylika hår några få kortare å internodiernas sträcksida, 
det sistnämda paret vid femte internodien några få längre simhår, fjerde paret, som 
är försedt med tätt sittande hår, har likaledes simhår vid femte internodiens spets; 
dessa hår äro af samma längd, som sjette internodien tillsammans med de i spetsen 
af densamma sittande två längre håren; det tredje håret är nästan hälften kortare än 
de båda andra. Alla internodierna äro mer eller mindre kolfformiga utom sjette, som 
är mer jämnbred, smalare och kortare än näst föregående internodie. Epimererna, hvilkas 
främre spetsar blott äro fria och framskjutande, ligga, då man ser djuret från undre 
sidan, öfver hvarandra, första parets spetsar äro längst och försedda med två korta tänder, 
de öfriga aftagande i längd, men tilltagande i bredd. I mellanrummen sitta benen”), 
hvilkas första internodie döljes i den fördjupning, som den concava främre, öfre delen af 
kroppen bildar med bukskölden; den sistnämde, som upptager nästan hela undre 
sidan, lemnar blott bakom generationsfältet ett obetydligt stycke af bakkroppen å ömse 
sidor om den intryckta linien obetäckt. Labvum, som är lång och smal, på midten å ömse 
sidor något concav, är baktill utan tydlig gräns förenad med bukskölden. Palperna, som 
vanligen hållas nedböjda, äro korta, ungefär hälften så långa som första benparet samt 
mycket smalare än samma par; de tre första lederna försedda med glesa hår å öfre sidan, 
hvilka hår utåt tilltaga 1 längd, det yttersta af de i spetsen af tredje leden stående 
lika långt som andra och tredje leden tillsammantagna; den cylindriska eller nästan 
koniska fjerde leden saknar hår, femte bildar en högst obetydlig liten spets. Mandi- 
blerna hafva främre delen af den ej synnerligen långa corpus betydligt smalare än den 
bakre, som är tvärt afhuggen med något afrundade hörn. Vid den smalare delen 
synes ett tämligen bredt hinnartadt bihang. HKlon är mycket smal och nästan rak. 
Generationsfältet visar en tämligen lång springa, omgifven af tvenne halfmånformiga, 
baktill något bredare, ytterst fint granulerade skifvor; å inre sidan af dessa synas nära 
springan tre nästan rektangulära fördjupningar; utåt begränsas skifvorna af en tvär- 
strimmig kant. Hela generationsfältet, som är betydligt upphöjdt, är något mer långt 
än bredt; straxt bakom springan står ett stigma och bakom detta en stor, nästan tre- 
kantig skifva med de två främre hörnen spetsiga, det bakre deremot afrundadt. I 
midten af denna skifva ligger den ovala anus; å ömse sidor om densamma synas 
två stigmer. I yttersta kanten af bukskölden synes å ömse sidor ett mycket stort 
stigma och bakom det ett bakåt riktadt hår. Färgen, som rätt mycket varierar, är hos 
arten grön eller gulgrön med ett brunt eller svartaktigt band å ömse sidor om den 
gulaktiga intryckta linien; på hvar sin sida om denna synas 9 mörka punktformiga 
stigmer. Ögonen, som ligga långt fram 1 kanten, äro röda eller rödbruna. 

Längd 0,85, höjd 0,70; palper 0,17, första benparet 0,35, andra 0,58, tredje 0,64, 
fjerde 0,70 millim. 


1) O. F. MÖLLER yttrar med anledning häraf: »quis crediderit dari quoque animalia, quibus pedes 
inter oculos et instrumenta oris siti essent.» 


K. Vet. Akad. Handl. B. 17. N:o 3. 10 


74 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


Tämligen sällsynt. Upland i Mälaren och Vitulfsbergssjön, Vestergötland i Asun- 
den, Hornborgasjön samt flere sjöar i Valle härad äfvensom vid Björkelund och Thol- 
sjöhult; Blekinge i Ronnebyån. 


Genus 12. AXONA KRAMER. 
Syn. 1875 Axona P. KRAMER, Beitr. zur Naturgeschich. der Hydrachniden, p. 310. 


Corpus durum, granulatum, depressum. Pedes breviores, pilis raris brevioribus instructi, par quartum 
solum pilis natatoriis, internodiis quarto et quinto affixis preditum. Hpimera inter se concereta seutum magnum 
ventrale formantia. Palpi longiusculi, erassiores, articulo secundo dente instructo, quarto maximo, clavato, quinto 
minimo, curvato. Öculi permagni, distantes. 


Detta slägte, som ända till år 1875 varit förenadt med C. L. KocuHs ÄArrhenurus, 
har mycket riktigt af KraAmer blifvit skildt derifrån och uppstäldt såsom ett nytt. Dess 
palper, sammanväxta epimerer samt generationsfält äro högst olika samma delar hos 
slägtet Arrhenurus. Blott en art. 


Axona versicolor (MÖLLER, KRAMER.) 


Syn. 1776 Hydrachna versicolor MÖLLER, Zool. Dan. Prodr. p. 191, N:o 2285. 


1781 — — id. Hydrachn&e etc., p. 77, tab. VI, fig. 6. 

1793 Trombidium — J. C. FaBrRICIUS, Ent. syst. Tom. IT, p. 400, N:o 9. 

1805 Atar — id. Syst. Antliatorum p, 367, 

1835—41 Avrrhenurus versicolor C. L. KocH, Deutschlands Crust. ete., h. 13, figg. 16, 17. 
1854 = — Bruzeuivs, Beskr. ö. Hydrachn. som förek, i- Skåne, p. 33. 


1875 Axona viridis KRAMER, loco cit. p. 311, tab. IX, fig. 19. 


Femina: Corpus obovatum, antice truncatum, postice impressione minima utrimque instructum, margine 
posteriore in medio exciso, articulo quinto pedum quarti paris processu et appendicula carens; virescens, maculis 
fuscis; linea dorsualis brachiata, albescens. Longitudo 0,5 millim. (Tab. XI, fig. 2.) 


Hona: Kroppen är mycket fint granulerad, nedtryckt, omvändt äggrund, i främre 
ändan bred och tvär, i bakre afrundad med en obetydlig intryckning å ömse sidor samti 
midten af bakkanten försedd med en inskärning; saknar hår 1 kroppskanten, med undantag 
af de två vanliga framför ögonen. Benen äro tämligen korta; första paret något kortare än 
kroppens bredd, andra och tredje obetydligt tilltagande i längd, fjerde något kortare 
än kroppslängden, alla försedda med glesa hår; blott fjerde paret har några längre 
simhår i spetsen af fjerde och femte internodierna; sjette internodien något kortare 
och smalare än den näst föregående, liksom de öfriga ej kolfformig; klorna äro 
små, enkla. De med hvarandra sammanväxta epimererna bilda en buksköld, som upp- 
tager största delen afundre kroppssidan; denna sköld, som är lika hård som öfre sidan, är ge- 
nom en mjukare kroppsbetäckning förenad med denna. Då man betraktar djuret från öfre si- 
dan, synes den mindre buksköldens yttre kanter genom den öfre kroppsbetäckningen såsom 
en intryckt linea liksom hos Midea. Första paret epimerer, som stöta tillsammans under 
labium, öfvergå med sina inre ändar i bröstskölden; de öfriga epimerparen äro blott 
obetydligt skilda i yttre kanten. Labium, som är fri, är långsträckt och bakåt afrun- 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l7. N:o 3. 75 


dad, framtill försedd med en trubbig process å midten. Mandiblerna, som det ej 
lyckats mig att uttaga fullkomligt oskadade, öfverensstämma i det närmaste med dem 
hos Arrhenurus. Huruvida det hinnartade bihanget vid klons bas finnes, kan jag ej 
afgöra. Palperna, som äro långa och tämligen tjocka, nå öfver midten af första 
benparet, till spetsen af dess fjerde internodie samt äro obetydligt tjockare än detta 
par. Första leden är mycket liten, andra deremot ganska tjock med en tagg i spetsen 
å yttre sidan, tredje leden smalare och något längre, nästan jämntjock, båda med 
glesa hår å öfre sidan, fjerde längst, öfver midten vidgad och å undre sidan concav 
1 kanten med korta, fina hår; femte mycket kort oeh rörlig, kan nedläggas i 
fördjupningen å näst föregående led. Generationsfältet är beläget ytterst i bakkanten; 
springan börjar straxt bakom bukskölden och sträcker sig ut till inskärningen; å ömse 
sidor om densamma står ett nästan rundt fält, försedt med tre stigmer. Till färgen 
är den grönaktig med stora bruna ryggfläckar och hvitaktigt, ofta otydligt ryggstreck; 
å labium synes en högröd fläck. Ögonen röda. 
Längd 0,54, bredd 0,40, palper 0,25, första benparet 0,38, fjerde 0,52 millim. 


Mas.: Corpus obovatum, antice truncato-rotundatum, postice acutiusculum, "incisura carens; articulus 
quintus pedum quarti paris supra processu longo, curvato, infra appendicula etiam longiore, sed graciliore in- 
structus. Color flavescens aut ceerulescens; inter oculos macula rubro-fusca, in dorso vitta transversa caerulea 
conspicitur.  Longitudo 0,6 millim. 


Hane: Kroppen är längre och smalare än hos honan, framkanten bredare rundad, 
bakkanten spetsigare, men rundad och saknande inskärning. Benen äro något längre, och 
fjerde paret, som vanligen är smalast, är här tjockast; dess fjerde internodie, som är 
kort och kolfformig, utsänder från sin öfre sida en lång process utöfver sjette inter- 
nodien; denna process är å midten något krökt, nästan cylindrisk, och i spetsen för- 
sedd med några längre hår; å internodiens breda undre sida synes ett långt, smalt, 
något krökt, trubbigt bihang, längre än processen, och bredvid detta ett ungefär 
hälften så långt, spetsigt bihang. Femte internodien är likaledes tjock men 
lång och något böjd, å inre sidan försedd med talrika styfva hår och glesa simborst 
i spetsen; sjette har talrika finare hår å undre sidan och nästan rund fördjupning 
för de tämligen starka, enkla klorna. Bukskölden är mindre och upptager nästan 
”/, af undre sidan; straxt bakom densamma stå generationsskifvorna, som hafva oregel- 
bunden form och liksom hos honan äro försedda med tre stigmer. Midt emellan 
generationsfältet och bakre kanten ligger anus. Färgen är gulhvit eller blåhvit med 
en rödbrun fläck mellan ögonen, tvärs öfver bakkroppen går ett blågrönt band. Mer 
liflig i sina rörelser är honan. Längd 0,6, bredd 0,4 millim. 

Denna art, af hvilken honorna äro vida allmännare än hanarne, förekommer högst 
allmänt både i rinnande och stillastående vatten, isynnerhet om bottnen utgöres af 


dyjord eller lera. Lappland-Skåne, Gotland, Öland. 


76 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


Genus 13. ARRHENURUS Ducks. 


Syn. 1834 Arrhenurus DuGbs, Recherches sur Vordre des Acariens ete. in Ann. des Sciences nat. Tom. 1, PE 


1842 — C. L. KocH, Uebersicht des Arachnidensystems h. 3, p. 18. 
1854 — Bruzpuivs, Beskr. ö. Hydrachn., som förek. i Skåne, p. 20. 
13875 = KRAMER, Beitr. zur Naturgesch. der Hydrachniden, p. 288. 


Corpus scabrum, durissimum, altum, sed rarius fornicatum, in dorso stria impressa, figuram ovatam 
postice plerumque obsoletam circumeludens; in margine posteriore setas gerens. Pedes breviores, duo paria 
posteriora (rarius par secundum) pilis natatoriis densis, internodiis tertio-quintoque affixis, instructa. Palpi 
breves, crassi, articulo quarto longissimo, antice infra processum latum emittenti, quocum articulus quintus 
unguiformis forcipem format. Oculi non ita magni, distantes. 


Kroppen hos detta slägte är vanligen hög med oftast något plattad rygg, Kropps- 
betäckningen, som är mycket hård, visar en otalig mängd små gropar, hvarigenom den 
erhåller ett knottrigt eller skrofligt utseende, ÅA ryggen synes en intryckt linea, som 
omsluter en större eller mindre oval figur, hvars bakre gräns oftast är otydlig. Kropps- 
betäckningen i denna linea är mjuk, och den inneslutna ovalen bildar derföre ett nästan 
fritt stycke, ett slags ryggsköld. Bakre kanten, som isynnerhet hos hanarne är mycket 
olika bildad (se indelningen af arterna), är försedd med 6 åa 8 hår. Benen äro täm- 
ligen korta, men starka; de båda bakre paren (stundom äfven det andra), å tredje, 
fjerde och femte internodierna försedda med talrika simhår. Då det främsta paret 
epimerer under labium gränsa intill hvarandra, så bilda epimererna hos detta slägte 
tre skilda grupper. Palperna äro korta och tjocka; första leden mycket liten, andra 
tjockast, mer tjock än lång, tredje ännu kortare och obetydligt smalare. Fjerde är 
längst, ungefär lika lång som andra och tredje tillsammans, i främre ändan nedtill 
med en bred, concav process, försedd med ett hår; med denna process bildar den 
korta, kloformiga och mycket rörliga femte leden ett slags tång. 

De hithörande talrika arterna förekomma mest i klart vatten, mera sällan 1 dam- 
mar med dybotten. I sina rörelser äro de mycket snabba. Ofta kasta de, då de hvila, 
de bakre benen fram öfver ryggen. Träffas allmännare i copulation än andra Hydrach- 
nider. 

De 14 hithörande arterna kunna på följande sätt uppställas: 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND ÅZ7. N:o 3. dd 


|. di major quam latitudo. Internodium quartum pedum quarti 
a FJ paris processu carens. Color miniaceus. (Corpus femine 1. pustulator (MÖLLER) 
Kärra CSE fere rotundum, inter oculos impressum. Color fuscus.) C. L. KocH. 
poris fere la- 
titudine, an-| PLOCESSUNCarensypE SSE Sepes ne seen 2. albator (MÖLLER) 
SNS DE nneronsnN (Corpus femine ovatum, postice impressione C. L. KocH. 
datis autacu- ADA utrimque parva preditum, anticerotundatum.) 
tis ed nodium quar- viridis(Fem.ignota) 3. virens n. sp. 
tum. Altitudo YA a S ; åa 
I tum pedum | FILEN miniaceus, maculis 4. emarginator(MULLER) 
quarti paris |) processu in- | data. Color Jnigris. (Fem. cor- C. L. KocH. 
structum. pus ovatum, po- 
Appendicula I stice  truncatum 
) angulis prominulis) 
apice truncata (Femina ignota) 5. Kjerrmanni mn. sp. 
apice incisa. (Femina 1g- 6. triuspidator (MULLER) 
DN Oba)yree oc sole ger KANE C. L. KocH. 
fapice latiorem quam basi. Color viridis.....- 7. globator (MÖLLER) 


(Femina: Corpus ovatum, antice truncatum, C. L. KocH. 
postice rotundatum utrimque subimpressum.) 


N k apice eadem latitudine ac basi. Color fusco- 
Arrhenurus.lin appendicem subterctem | 


RR Ras VÅREN SEN 8 LESS MR Arja oe 00 2 AE SER 8. tubulator (MÖLLER) 

FÖRR ) produetum, desuper visam (Femina: formå antecedentis) C, L. KocH. 
r apice coartatam, concavam, basicoartatam. Color 

(CTU SCEN SC SAAEE ES ry LA AE RA 9. caudatus (DE GEER) 


(Femina: Corpuslate ovatum, anticetruncato- C. L. KocH. 
rotundatum, postice paullo latius, rotunda- 
tum, utrimque impressum.) 


( papillis duabus magnis instructus. Color.fuscus 10. papillator MÖLLER. 
(Femina: Corpus late ovatum, fere rotunda- 
in appendicem latam, an- tum.) 


gulis carentem, ER forpici similis, in medio incisura rotundata in- 
Margo posterior appendicis 


| ShrGgnss (COLOR: OIELRIS cc scosstsssssdossoc 11. forpicatus n. sp. 
(Femina ignota.) 
in medio appendicula longa, apice paulo latiore, 
truncata, instructus. Color viridis....oo---. 12. nobilis n. sp 
(Femina ignota.) 


postice sensim decrescens, appendice carens. Color fuscus ssoossomoooo--- 13. castaneus. n. sp. 
[ (Femina: corpus late ovatum, antice et postice rotundatum.) 


Femina. Corpus eadem fere latitudine ac longitudine, antice emargina- 
tum, postice fere truncatum, angulis acutis; ochraceum, maculis nigris. 14. angulator C.L.KocH. 
(Mas ignotus.) 


78 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


1. Arrhenurus pustulator. (MöLrreEr) C. L. Kocu. 


Syn. 1776 Hydrachna pustulator MÖLLER, Zool. Dan. Prodr., p. 188, N:o 2246. 


1781 — = id.  Hydrachne etc., p. 32, tab. ITIL, fig. 3. 

1793 Trombidium — J. C. FABRICIUS, Ent. syst. Tom. II, p. 403, N:o 21. 

1805 Atarx — id. Syst. Antliatorum p. 360. 

1831—495 Arrhenurus — C. L. KocH, Deutschlands Crust. etce., h. 2, fig. 21. 

1854 — — Bruzeuivs, Beskr. ö. Hydrachn. som förek. i Skåne, p. 28, tab. II, fig. 9. 


Mas: Corpus altissimum, miniaceum, antice emarginatum, postice in appendicem, angulis rotundatis pro- 
ductum, que a cetero corpore minus conspicue sejuncta est, quam apud species sequentes et que in medio 
marginis posterioris bisinuati appendicula, apice rotundata et incisa, instructa est; dorso gibbere magno praedito. 
Internodium quartum pedum quarti paris processu carens. Longitudo 1,5 millim. (Tab. VII, fig. 1.) 

Hane: Kroppen är i följd af den stora knölen på ryggen mycket hög, så att dess 
höjd är större än dess bredd; framtill är den afsmalnande med en liten intryckning 
mellan ögonen, något innanför dessa stå korta, framåtriktade hår; å hvardera sidan, 
straxt bakom fjerde epimerparet, synes en djupare intryckning, hvarigenom kroppens 
öfvergång till det eljest från densamma föga skilda bihanget förmedlas. Detta bihang 
slutar med tvenne korta, bakåt riktade, afrundade hörn? Midten af dess bakre kant 
är något framskjutande och under försedd med ett mindre utåt och något nedåt riktadt, 
tapplikt bihang (appendicula), som, från undre sidan betraktadt, visar sig nästan cylin- 
driskt med afrundad spets, i hvilken synes en cirkelformig inskärning. Från öfre sidan 
sedt, visar sig nämda bihang rännformigt med sina utåt förenade spetsar bildande 
den cirkelformiga öppningen; midt i den rännformiga fördjupningen synes en liten 
spetsig, bakåt riktad tagg; å hvardera sidan om bihanget står ett mot detsamma krökt, 
starkt hår, nästan af bihangets längd, och på hvart och ett af de trubbiga hörnen af 
kroppens bakkant trenne hår, aftagande i längd utåt. Sedd från sidan, visar sig främre 
delen af kroppen, just der ögonen stå, försedd med tvenne mindre knölar. Ofvan dessa 
synes en tämligen betydlig intryckning, hvaröfver den stora, framåt afrundade, men tvära, 
bakåt 1 höjd jämnt aftagande ryggknölen, hvilken upptager nästan hela ryggen, höjer 
sig. På denna knöl löper den intryckta linien, som bakåt öfvergår till kroppens 
sidor mellan deras intryckning och de afrundade bakkantshörnen. I bakre kanten, 
något framom det mindre, tapplika bihangets bas, stå tvenne knölar och omedelbart 
bakom dessa tvenne mindre, försedda med fina hår. 

Benen äro tämligen långa; första paret af kroppens längd, fjerde "/, längre, alla för- 
sedda med mycket täta, korta hår å sträcksidan samt längre å böjsidan. Fjerde parets 
fjerde internodie är längst, och lika lång som de båda följande internodierna tillsammans, 
tjockast, utåt något kolfformig och på inre sidan försedd med talrika fina simhår, men 
saknande process; femte internodien, som är mycket kort, är något smalare och lika- 
ledes försedd med talrika simhår, sjette något längre än femte och betydligt smalare, 
är jämnbred med liten, afrundad fördjupning i spetsen för de små klorna. De två främre 
epimerparens yttre ändar äro tillspetsade och framstående, de inre afrundade, andra 
paret skilda från tredje genom ett lika bredt mellanrum, som mellan de båda bakre 
epimerparens inre ändar; fjerde epimerparet är ej '/; gång större än tredje, med de 


KONGL. SVENSKA VET. AKADEMIENSHANDLINGAR. BAND. lZ. N:O 3. 79 


inre bakre hörnen utdragna och spetsiga; bakom dem står ett stigma. Midt emellan 
de nämda epimerspetsarne och bakkanten ligger anus, bakom hvilken kroppen är 
något nedtryckt. Lubium, som är tydligt skild från epimererna, består af två med 
hvarandra förenade, nästan halfmånformiga delar med de spetsade främre ändarne 
förenade genom en mjukare hinna. Mandiblerna hafva kort, nästan jämntjock corpus 
med en kort, trubbvinklig förlängning baktill, med obetydlig fördjupning för musk- 
lerna; den stora klon är ungefär hälften så lång som corpus, föga böjd och med en 
liten fördjupning å yttre sidan; från dess bas uppskjuter mot spetsen ett långt, smalt 
bihang, nästan af klons längd. Palperna hafva i spetsen af den andra leden talrika 
längre hår och på den fjerde ledens öfre sida fyra kortare; den kloformiga femte 
leden är betydligt krökt. Färgen är hos hanen rödgul med mörkare anstryckning öfver 
ryggen vid intryckningen å sidorna; bihang, ben, epimerer och palper gulbruna. Ögonen 
äro mörkbruna. Längd 1,5, bredd 1, palper 0,25, första benparet 1,5, fjerde 
1,7 millim. 


Femina: Corpus altissimum, late-ovatum, fere globosum, antice impressum, -postice fere rotundatum, 
dorso 2quo, gibberibus carenti, rubro-fuscum. Longitudo 2 millim. (Tab. VII, fig. 2.) 


Honan, som är större än hanen, har kroppen mycket hög, bredt äggformig med 
en intryckning i främre kanten mellan ögonen, framför hvilka de vanliga håren stå; 
bakkanten är bredt afrundad med en högst obetydlig intryckning å ömse sidor; här 
stå två små hår å hvarje sida och i bakkanten fyra längre. Ryggen är jämn, saknande 
knölar; den intryckta linien å ryggen är bakåt försvinnande och innesluter ett nästan 
cirkelrundt, stort ryggstycke. Första benparet är kortare än kroppens bredd; fjerde 
lika långt som kroppen; alla försedda med täta hår och simhår såsom hos hanen; fjerde 
parets femte internodie är här, som vanligt, längst. Fpimererna och labium, som äro 
ytterst fint granulerade, äro belägna längre inåt än hos hanen, och mellanrummet mellan 
de två bakre gruppernas inre ändar är här bredt, nästan dubbelt bredare än mellan- 
rummet mellan andra och tredje paren, fjerde parets epimerer, som äro '/; gång bre- 
dare än tredje, hafva de inre, bakre hörnen trubbiga och å den bakre kanten en obe- 
tydlig, trubbig process. Labium är kort och bred. Palperna nästan bildade så som hos 
hanen, men med glesare hår och femte leden rakare. Generationsfältet ligger midt emellan 
fjerde epimerparet och bakre kroppskanten; springan är mycket kort, omgifven af tvenne 
glatta, halfeirkelformiga skifvor. Från främre ändan af dessa utgår åt hvardera sidan 
en inåt tillspetsad, utåt jämnbred och i ändan afrundad skifva, som är mycket fint gra- 
nulerad. Till färgen varierar honan från mörkt rödbrun till gulröd, vanligen med tvenne 
mörkare fläckar, inom den intryckta rygglinien synes hos yngre individ på ryggen en 
ljusare linea. Längd 2, bredd 1,3, första benparet 1,1, fjerde 2 millim. 


I min lilla redogörelse för Vestergötlands Hydrachnider 1870 beskref jag honan, 
hvilken hvarken KocH eller BRUZELIUS sett, och nämde då äfven, att som jag anträffat 
de båda könen i kopulation jag kunde vara fullt säker på, att den beskrifna formen 
vore hona till ÅA. pustulator. KocHs indelning af honorna visar sig genom denna upp- 
täckt oriktig, ty enligt densamma-skulle honan till A. pustulator hafva skarpa sidohörn. 


80 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


Mycket sällsynt. Upland vid Vitulfsberg, Vestergötland vid Tholsjöhult i Unde- 
näs församling och Skåne vid Hasslemölla nära Veberöd (BruzrErivs). Vid Vitulfs- 
berg voro honorna vida allmännare än hanarne, vid Tholsjöhult ej sällsynta. 


2. Arrhenurus albator (Mörrer) CO. L. Kocn. 


Syn. 1776 Hydrachna albator MÖLLER, Zool. Dan. Prodr. p. 189 N:o 2247. 


1781 — — id. Hydrachne etc., p. 33, tab. IT, figg. 1, 2. 
1793 Trombidium —  J. C. FABRICIUS, Ent. Syst. Tom. II, p. 403, N:o 20. 
1805 Atarx = id. Syst. Antliatorum p. 369. 


1835—41 Arrhenmurus — C. L. Kock, Deutschlands Crust. ete., h. 12, figg. 15, 16. 
1854 — Bruzrnivs Beskr. ö. Hydrachn. som förek. i Skåne p. 29, tab. III, fig. 2. 


Mas.!) Corpus rotundatum, antice emarginatum, postice in appendicem brevem angulis prominentibus 
productum, in medio marginis posterioris appendicula apice acuto et utrimque dente magno instructa. Inter- 
nodium quartum pedum quarti paris processu carens?); pallide virescens, macula dorsuali alba. Longitudo 


circiter 1 millim. 

Hane: Kroppen är något rundad med en intryckning i framkanten samt ej särdeles 
hög. Bakom fjerde epimerparet öfvergår den i en kort, något smalare förlängning med 
utdragna, uppåt och utåt riktade sidohörn, mellan hvilka den bakre kanten å midten 
gör en stark utböjning. Under denna är ett litet bihang fästadt, utåt tilltagande i bredd 
och slutande med en fin spets samt på hvardera sidan om denna en bred, framåt och 
nedåt riktad, tand eller flik. Under detta bihang sitta tvenne stora genomskinliga, i 
midten med hvarandra förenade, blåsformiga knölar. På hvardera sidan om detsamma 
stå, tvenne långa hår och på de stora sidohörnen ett dylikt.”) Den intryckta linien 
innesluter ett obetydligt ryggstycke, å hvars bakre del tvenne knölar stå, KocH.) I 
öfrigt öfverensstämmer den med 4. tricuspidator. Färgen är blekgrön med en nästan 
rund, hvitaktig fläck på midten af ryggen. På främre delen af kroppen stå tre svart- 
aktiga fläckar samt längre bakåt två längre. Längden omkring 1 millim. 


Femina: Corpus ovatum, antice et postice rotnndatum.”?) 


Hona: Kroppen är äggrund, främre och bakre kanten afrundad.”) Färgen är lik 
"hanens, men ryggfläckarne äro större. Larv i andra stadiet liknar mycket den beskrifne 
hanen, men har bakre kanten genom en djup inskärning delad i tvenne breda, rundade 
flikar. Längd 0,7, bredd 0,6 millim. 

Sällsynt i Höje å nära Lund (BrRuzeriuvs). Af larvformen anträffades 1875 några 
exemplar 1 grafvarne vid Axevalla hus och i sjön vid Husgärdet 1 Vestergötland. 


1) Då jag af denna art blott anträffat en form, som jag ansett vara larv i andra stadiet, nödgas jag 
uteslutande följa BrRuzErir beskrifning. : 

?) KocH uppger, att denna internodie är försedd med en lång process. 

>) Sannolikt hafva några hår här undergått författarens uppmärksamhet. 

2?) Enl. KocH: postice truncatum angulis prominulis. 

?) Den senare helt säkert med någon intryckning å ömse sidor. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. ÅZ7. N:o 3. 81 


3. Arrhenurus virens n. sp. 


Mas. Corpus altum, fere rotundatum, antice emarginatum, postice paulo latius, in appendicem perbrevem 
angulis acutis productum, in medio marginis posterioris appendicula satis longa, apice multo latiore ibique. rotundata, 


instructum. Internodium quartum pedum quarti paris processu breviore praditum. Color probabiliter virescens. 
Longitudo 0,7 millim. 


Hane: Kroppen är hög, högst å midten, hvarefter den mot bihanget tämligen tvärt 
afplattas, framtill något afsmalnande med en intryckning mellan ögonen, bakåt visar den 
straxt bakom fjerde epimerparet en tvär intryckning, hvarefter den öfvergår till ett ganska 
kort, men bredt bihang, försedt med långa, vid basen breda men mot spetsen betydligt 
afsmalnande sidohörn, som äro utåt och bakåt riktade. Omkring högsta delen af ryg- 
gen går den intryckta linien, som utlöper åt sidorna framför bihangets sidohörn. A 
midten af bakre kanten stå tvenne mörkare, upphöjda punkter och straxt nedom dessa 
ett kort och bredt genomskinligt bihang, som utåt är bredare och slutar med tvenne 
utåt riktade spetsar. Under detta synes ett annat, vid basen smalt, utåt betydligt 
bredare och der afrundadt bihang, som från undre sidan visar sig nästan päronformigt 
men från den öfre något concavt. A hvardera sidan om detta står ett styft i 
spetsen mot bihanget böjdt hår; dessa båda hår mötas nästan med sina spetsar utanför 
bihangets afrundade ändar; mellan dessa och sidohörnen stå tvenne långa hår; längre 
än bihanget, och vid basen af sidohörnen å inre sidan två något mindre och 1 deras 
spets två mycket korta och fina hår. Vid inknipningen å sidorna samt framför ögonen 
stå fina korta hår. Benen likna dem hos Å. tricuspidator, men äro försedda med gle- 
sare och kortare hår. Den vid fjerde internodien å fjerde paret sittande processen är 
kortare och trubbigare, försedd med en knippa tätt sittande hår. Epimerer, palper och 
mandibler så som hos Å. tricuspidator, labium dock mer långsträckt. Bakom fjerde 
epimerparet står ett litet otydligt stigma å hvardera sidan. Till färgen är den sannolikt 
grön med palper och ben stötande i blått. 

Ett individ af ofvan beskrifna art, som godhetsfullt blifvit mig tillsändt af Herr 
Professor LILLJEBORG, hvilken tagit det vid Ronneby, hade en längre tid blifvit för- 
varadt i sprit, hvarigenom det naturligtvis är omöjligt att noggrannt angifva färg- 
teckningen. Arten synes till form och färg stå nära den af DuGEs beskrifna Ärrhenurus 
viridis, men skiljes tydligt, dels genom frånvaron af de spetsiga knölarne straxt ofvan- 
för det mindre bihanget, dels genom dettas form Bakom fjerde epimerparet före- 
komma dessutom hos 4. viridis ett större och ett mindre stigma å hvardera sidan. 


4. Arrhenurus emarginator (MöLrLer) C. L. Kocn. 


Syn. 1776 Hydrachna emarginator MÖLLER, Zool. Dan. Prodr. p. 189, N:o 2250. 


1781 — = id. Hydrachnee etc., p. 36, tab. III, fig. 4. 

1835—41 Arrhenurus emarginator C. L. KocH, Deutschlands Crust. etc., h. 13, figg. 9, 10. 

1854 = — Bruzerivus, Beskr. ö. Hydrachn., som förek. i Skåne p. 26, tab. IL, 
figg. 5—38. 


Mas: Corpus fere sexangulum angulis obtusis, antice emarginatum, postice angustatum et in appendicem 
brevem, angulis prominentibus obliquis, productum; in medio marginis posterioris appendicula satis longa, apice 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Ba. 17. N:o 3. 11 


82 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


multo latiore, rotundata, utrimque acuta preditum. Internodium quartum pedum quarti paris processu instructum. 
Color miniaceus, maculis nigris; appendicula, palpis pedibusque ochraceis. Longitudo 1 millim. [ad basin appen- 
dicule.] (Tab. VIT, fig. 3.) 

Hane: Kroppen är hög och bred, nästan sex-kantig, med mycket afrundade hörn, i 
främre kanten försedd med en intryckning mellan ögonen; bakom fjerde epimerparet 
afsmalnar den ganska tvärt och öfvergår i ett kort, men bredt bihang, som är försedt 
med breda, stora, utåt och bakåt riktade, något sneda sidohörn. Midt emellan dessa 
synes i bakkanten ett bredt genomskinligt bihang med de spetsiga hörnen mer bakåt 
än utåt riktade. Under detta bihang sitter ett annat, nästan tapplikt, något nedåt 
riktadt som, vid basen sroalt, utåt tilltager i tjocklek och slutar med bredt afrun- 
dade ändar.') Håren såsom hos föregående art. Den intryckta linien omsluter ett 
stort ryggstycke och försvinner bakåt vid intryckningen på sidorna. På ryggen stå 
tvenne trubbiga knölar, hvardera med ett bakåt riktadt kort hår; längre bakåt synes 
en dylik knöl, försedd med två sådana hår. Benens första par är något kortare än 
kroppens bredd, fjerde paret obetydligt längre än kroppen till basen af det mindre bi- 
hanget; de två första paren försedda med glesa hår, de två öfriga med täta simhår å 
böjsidan; fjerde paret har fjerde internodien längst och försedt med en process, som är cylin- 
drisk och nästan af samma längd som den korta och tjocka femte internodien, samt i 
spetsen bärande en knippa krökta hår. FEpimererna: De två första paren hafva i 
de främsta ändarne skarpa spetsar, hvilka dock ej nå utanför kroppen; mellanrummet 
mellan andra och tredje paren är af ringa bredd, men dock betydligt bredare än mellan- 
rummet mellan de båda bakre gruppernas inre spetsar; tredje paret, som äro något 
viggformiga, hafva det främre yttre hörnet långt och spetsigt, det bakre kortare, trub- 
bigt; fjerde paret, som äro nästan dubbelt bredare, visa utåt en lång, framåt riktad 
process, som sträcker sig till tredje paret; 1 bakkanten en obetydlig inbugtning, 
1 hvilken ett stigma synes; de inre, bakre hörnen äro hvarandra mycket närstående. 
På gränsen till bihanget, som är vida lägre än den öfriga kroppen, står anus som i 
främre och bakre ändan är mycket tillspetsad. Labium bred och kort, baktill rundad. 
Färgen är hos hanen rödgul med otydliga svarta fläckar å ryggen; det tapplika bihanget, 
palper, ben och epimerer gulaktiga. 

Längd 1, bredd 0,85, första benparet 0,8, andra 0,9 tredje 1, fjerde 1 millim. 


Femina: Corpus ovatum, antice emarginatum, postice latius angulis prominulis, medio margine rotundato, 
appendicula carenti. Color ut in mare. Longitudo 1,2 millim. (Tab. VIT, fig. 4). 


Hona: Kroppen är mycket hög, bredt äggformig med en intryckning i framkanten 
mellan ögonen; bakkantens midt rundad, å ömse sidor synes en intryckning med korta, 
men tydliga sidohörn, vid hvilka sitta tvenne hår, det främre rakt, det bakre krökt. Vid 
hvardera sidan af den rundade bakkanten stå tvenne längre, raka hår och å sidorna, 
midt för fjerde paret epimerer, ett mycket kort hår; framför hvardera ögat stå tvenne 
dylika. Benen hafva mycket täta hår och simhår; första paret är något kortare än 


kroppens bredd, fjerde lika långt som kroppen; fjerde internodien är längst, sjette, 
N 


1) Bruvzenius uppgifver, att på hvardera sidan derom sitter en liten krökt tagg; denna har jag dock aldrig 
kunnat upptäcka. 


NRO sf, la 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o 3. 52 


isynnerhet på första och fjerde paret, vida smalare än femte. De främre epimererna 
bildade såsom hos hanen, men med längre framskjutande spetsar. Mellanrummen mellan 
epimergrupperna tämligen breda”); fjerde paret epimerer breda, nästan dubbelt bredare 
än tredje paret. Generationsfältet har nästan samma form som hos ÅA. pustulator, de 
halfmånformiga glatta skifvorna äro bakåt något smalare, och de vingformiga, mycket 
fint granulerade skifvorna, som utåt begränsa dem, äro kortare och utåt tvärare. 
Färgen hos honan är rödgul med tydligare och större svarta fläckar än hos hanen. 

Längd 1,2, bredd 1, första benparet 0,9, fjerde 1,2 millim. 

De brungula äggen, som läggas 20 a 40 i hvarje kaka, utkläckas efter två a tre 
veckor. Larverna äro päronformiga, mycket nedtryckta, blågula med gulaktig teck- 
ning å ryggen. Ögonen mycket stora, mörkbruna; i bakkanten sitta tvenne långa hår 
och utanför dessa flere korta. 

Längd 0,30, bredd 0,22 millim. 

Denna art är allmän i sjöar och åar, såsom i Åsunden och vid Lindängen nära 
Ulricehamn, Bottensjön, Säfveån vid Alingsås, äfven i mindre bäckar såsom vid Brobacka 
nära Skara, Tholsjöhult i Undenäs m. £. st. I Skåne ej sällsynt enligt Bruzerivs. Gotland 
vid Kinner, i Gothemsån samt i en bäck nära Etelhems kyrka. 


5. Arrhenurus Kjerrmanni n. sp. 


Mas: Corpus eadem fere forma, qua ÅA. emarginator, pro latitudine autem longius, antice altum, inter 
oculos emarginatum, postice in appendicem longiusculam reliquo corpore multo angustionem productam, cujus 
anguli prominentes acuti, retroversi sunt, in medio marginis posterioris appendicula apice latiore truncato-rotun- 
data instructum. Dorsum gibberibus duobus, altissimis, piliferis, prorsum directis, preditum. TIuternodium quartum 
pedum gquarti paris processum longum, apice piliferum emittens. Color flavo-fuscus, medio dorso, appendice 
appendiculaque flavescentibus. Longitudo 1 millim. (Tab. VI, fig. 3). 


Hane: Kroppen är nästan sex-kantig, såsom hos ÅA. emarginator, men mera lång- 
sträckt och med mer afrundade vinkelhörn; framkanten mellan ögonen imtryckt, bak- 
kanten förlängd till ett tämligen långt, men i förhållande till kroppens bredd smalt 
bihang, med utdragna, skarpt tillspetsade, nästan rakt bakåt utdragna sidohörn. Midt 
emellan dessa synes ett genomskinligt, hinnartadt, kort, men bredt bihang, som vid 
basen är något bredare och har afrundade hörn. Under detta står ett tapplikt eller 
nästan päronformigt, 1 yttre ändan tvärt afrundadt, nästan rakt utgående bihang, i 
öfrigt, likt det, som förekommer hos Å. emarginator. A ryggen, som framtill är ganska 
hög, går längs efter densamma en obetydlig fördjupning, som afskäres af den bågfor- 
miga, intryckta linien, hvilken innesluter ett vida mindre stycke än hos ÅA. emaryi- 
nator; bakåt å ömse sidor om denna fördjupning och inom rygglinien stå nära bihan- 
gets bas två höga, mycket spetsiga, framåt riktade knölar, i spetsen försedda med ett 
kort, fint hår; dessa knölar äro framtill mycket tvära, nästan concava, bakåt deremot 
sakta sluttande. Vid basen af det hinnartade bihanget stå tvänne runda upphöjda 
punkter, hvar och en bärande ett kort hår. Vid inknipningen straxt ofvanför bi- 


!) Hos yngre honor äro de jämförelsevis smalare, 


84 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


hangets början står ett hår å hvarje sida och framför ögonen tvenne dylika. Benen 
äro längre i förhållande till kroppen än hos 4. emarginator; första paret något 
längre än kroppens bredd, fjerde ej obetydligt längre än kroppen. Fjerde parets fjerde 
internodie försedd med en lång, obetydligt krökt process, omkring ”/; så lång som femte 
internodien och i den trubbiga spetsen försedd med en knippa krökta hår; de två 
främre benparen hafva glesa hår. FEpimererna bildade såsom hos ÅA. emarginator, fjerde 
paret dock bredare i förhållande till tredje. Labium, som 1 främre kanten är ganska 
bred, afsmalnar baktill, hvarigenom den blir nästan bjärtlik. Palperna, af vanlig form, 
hafva å öfre lederna blott 1 å 2 hår. Anus, som är oval, är belägen på gränsen till 
det nedtryckta bihanget. Vid basen af det tapplika mindre bihanget står ett stigma. 
Till färgen är den ofvan gulbrun, något ljusare vid ögonen, å ryggens midt samt bi- 
hangen. Ögonen rödbruna, belägna nära kroppskanten. Undersidan något mörkare med 
nästan gulaktiga epimerer och labium; ben och palper gulbruna. 

Längd 1, bredd 0,78, första benparet 0,8, andra 0,9, tredje 1, fjerde 1,2 millim. 

Sällsynt, blott anträffad vid Björkelund nära Skara, der den först fanns af Apo- 
tekaren R. KJERRMAN. 


6. Arrhenurus tricuspidator (Mörrer) C. L. Kock. 


Syn. 1776 Hydrachna tricuspidator MÖLLER, Zool. Dan. Prodr. p. 189, N:o 2249. 


ins — — id. Hydrachne, p. 35 tab. III, fig. 2. 

1793 Trombidium — J. C. FABRICIUS, Ent. syst. Tom. II, p. 402, N:o 19. 

1805 ÅAtar = id. Syst. Antliatorum p. 369. 

1835—1841 Ärrhenurus tricuspidator C. L. KocH, Deutschlands Crust. etc., h. 2, fig. 22. 

1854 - — Brvzeuivs, Beskr. ö. Hydrachn., som förek. i Skåne, p. 21, tab. II, 
figg. 1—4. 


Mas: Corpus eadem forma, qua species precedens, in appendicem longiusculam produetum, cujus anguli 
obliqui et acutiusculi sunt, in medio marginis posterioris appendicula angustata, apice emarginata instructam. 
Dorsum gibberibus duobus parvis obtusiusculis preditum. Internodium quartum pedum quarti paris processum 
breviorem, apice piliferum, emiltens. Color miniaceus maculis nigris, pedibus et palpis pallidioribus. Longitudo 
1,3 millim. (ad basin appendiculz). (Tab. VIII, fig. 2.) 


Hane: Kroppen har nästan samma form som föregående art, är hög å främre delen, 
men saknar den längsgående intryckningen. Framom den bågformiga linien står å ömse 
sidor en obetydlig knöl, försedd med ett kort hår samt längre bakåt, nära basen af bi- 
hanget, tvenne dylika; å bihanget synes en större trubbig knöl med tvenne längre hår, 
från hvilken en spetsig förlängning tycks utgå rakt bakåt, med ett stigma å hvardera 
sidan. Bihangets hörn äro mer utåt riktade och bredare än hos föregående art, men 
smalare och kortare än hos d. emarginator. Bakkanten är mellan sidohörnen utskju- 
tande, rundad och der försedd med ett mycket kort, men ganska bredt hinnartadt bi- 
hang af samma form som hos A. emarginator. "Under detta sitter ett långt och smalt, 
mot den urbugtade spetsen i bredd föga tilltagande, nedåt riktadt bihang, hvilket, 
ofvanifrån sedt, är rännformigt med något hopböjda kanter; från undre sidan sedt, 
synes detta bihang afrundadt. Vid basen af dess undre sida står ett stigma. Håren 
i kroppens bakkant äro fästade på samma sätt som hos Å. emarginator. Benens första 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |7. N:o 3. 85 


par kortare "än kroppens bredd, fjerde lika långt som kroppen. Första paret försedt 
med glesa hår, de öfriga paren, isynnerhet fjerde, med ovanligt täta, kortare och längre 
hår; sistnämde pars fjerde internodie utsändande en process, något mer än hälften så lång 
som femte internodien och i spetsen försedd med en knippa mycket långa hår, längre 
än sjelfva processen. FEpimergrupperna äro skilda genom mycket smala mellanrum; af- 
ståndet mellan andra och tredje paren utåt dock bredare; tredje paret ovanligt 
breda och det fjerde dubbelt bredare än tredje; bakom det sistnämda paret står ett 
stigma. Labium är mer långsträckt än hos ÅA. emarginator, men ej hjärtlik, såsom hos 
föregående art. Mandiblerna hafva den vanliga formen. Palperna äro besatta med 
tämligen talrika hår på öfre sidan af lederna. Till färgen är den ljusröd, stundom 
stötande" i gult med svarta ryggfläckar; ben, palper och appendicula ljusare. 

Längd 1,3, bredd 1, första benparet 0,85, andra 0,95, tredje 1, fjerde 1,25 milli- 
meter. 

Honan har jag ej anträffat, och sannolikt är den ännu ej funnen '). Hanen före- 
kommer sällsynt i sjöar och åar. Upland i Fyrisån vid Ultuna (Föret), Vitulfsberg. 
Vestergötland i Venern vid Leckö, Åsunden vid Ulricehamn samt i Säfveån vid Alingsås. 
Öland i Borgaträsk. Skåne ej sällsynt enligt BruzrLIius. 


7. Arrhenurus caudatus (DE GeEErR) C. L. KocH. 


Syn. 1776 Hydrachna buccinator MÖLLER, Zool. Dan. Prodr. p. 188, N:o 2244. 
1781 -— — id. Hydrachne etc. p. 30, tab. III, fig. 1. 
1778 Acarus caudatus DE GEerR, Mémoires. Vol. VI, p. 139, pl 9, figg. 1, 2 (mas.). 
» — — maculatus fuscus id., ibid. p. 147, pl. 9, fig. 13 (femina). 
1793 Trombidium caudatum J. OC. FABRICIUS, Ent. syst. Tom. II, p. 399, N:o 4. 
1805 Atarx caudatus id. Syst. Antliatorum p. 366. 
1835—1841 ÄArrhenurus caudatus CO. L. KocH, Deutschlands Crust. etc. h. 2, fig. 24 (mas.), 


Mas: Corpus obovatum, antice rotundatum, impressione utrinque instructum, postice in appendicem lon- 
gam subteretem, basi coartatam, medio crassissimam, apice supra concavam, trisinuatam productum. Internodium 
quartum pedum quarti paris processu perbrevi, sed crasso, apice pilifero, instructum. Color céerulescens, antice 
flavescens; appendice basi ceerulescenti, ceterum flavescenti, pedibus et palpis cano-cerulescentibus. Longitudo 
1,3 millim. (Tab. XII, fig. 2.) 


Hane: Kroppen är nästan omvändt äggformig, framkanten mellan ögonen rundad, 
bakom dem försedd med en intryckning; sidorna raka, baktill mot bihanget småningom 
afsmalnande; detta, som är nästan cylindriskt, är mer än hälften så långt som den 
öfriga kroppen, vid basen smalast, hvarefter det något framom midten vidgar sig till 
sin största tjocklek och derefter mot spetsen åter småningom afsmalnar. Från öfra 
sidan sedt, synes något bakom den största förtjockningen en större rund knöl, bakom 
hvilken en i början smal, men sedermera allt mer i bredd tilltagagande concavitet 
visar sig, hvilken slutligen upptager hela öfre sidan af bihanget. -Från undre 
sidan sedt, synes ej denna, utan bihanget tyckes vara cylindriskt mot spetsen och 
der sluta med afrundade sidohörn, mellan hvilka tvenne små afrundade knölar ut- 
skjuta; mellan dessa och bakkanten stå tvenne hår, ett längre och ett kortare, samt 


!) I likhet med BrRuzELiuvs anser jag den af KocH beskrifna honan vara hona till ÅA. emarginator. 


56 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 
något framom concavitetens början tvenne hår å hvarje sida; å ömse sidor om bi- 
hangets bas synes ett kort hår. Ryggen är af ringa höjd, bakåt småningom sänkande 
sig, utan knölar; den bågformiga linien, som utlöper vid bihangets bas, innesluter ett 
stort, ovalt ryggstycke. benens första par är längre än kroppens bredd, det fjerde 
något kortare än kroppen till yttersta spetsen af bihanget; detta pars fjerde internodie 
är ej längre än den sjette och föga längre än den femte, som är tämligen lång; den 
utskjutande processen är mycket kort, knappt '/; så lång som femte internodien. 

Epimererna äro tämligen framstående, dock nå de ej utom kroppskanten. Fjerde 
paret äro dubbelt bredare än tredje. På den mot bihangets bas sluttande delen ligger 
anus, som är nästan rund och å ömse sidor omgifves af otydliga skifvor, nästan som 
hos en hona. Labium kort och bred, bakåt halfeirkelformigt afrundad, belägen ovan- 
ligt långt in. Palperna äro korta, nående till kroppskanten, femte leden mycket' böjd, 
andra— fjerde med glesa hår å öfre sidan. Mandiblernas corpus kort, bakåt starkt vid- 
gad, klon ofvan något concav. Färgen hos denna art är gråblå eller svartblå, inom 
den bågformiga linien stå ett par mörkare fläckar, framtill är den gulaktig, äfvensom 
på de två yttersta tredjedelarne af bihanget. Labium, palper, epimerer och ben gråblå. 


Längd 1,3 till yttersta spetsen af bihanget, bredd 0,7, bihanget 0,50 långt, 0,36 
bredt, första benparet 0,6, andra 1, tredje obetydligt längre, fjerde 1,2 millim. 


Femina: Corpus parva altitudive, late ovatum, antice truncato-rotundatum, postice latius, rotundatum, 
utrimque impressum. Color ut in mare. Longitudo 1,2 millim. (Tab. XII, fig. 8.) 


Hona: Kroppen är bredt oval, i främre kanten mycket tvärt afrundad, i den 
bredare bakre likaledes afrundad med en intryckning å ömse sidor, höjden obetydlig, 
isynnerhet framtill, ryggen utan knölar, den intryckta liniens bakre gräns är här synlig, 
och det af denna linea inneslutna ryggstycket är stort och långsträckt ovalt; i bakkanten 
stå två långa hår och tvenne kortare, vid intryckningen ett hår å hvarje sida samt 
längre fram vid kroppens midt ett dylikt. 

Benen äro tämligen korta och starka, första paret ej obetydligt kortare än 
kroppens bredd, fjerde obetydligt kortare än dess längd. HEpimererna äro små, ej fram- 
stående, mellanrummet mellan andra och tredje paren obetydligt, mellan de bakre grup- 
pernas inre ändar ej bredare. Fjerde epimerparet ej dubbelt bredare än tredje. Straxt 
bakom dess inre, bakre, trubbiga hörn står ett stigma. Labium och palper bildade 
såsom hos hanen. Generationsfältet: De korta och bredt halfmånformiga, sprimgan omgif- 
vande glatta skilvorna ligga något närmare fjerde epimerparet än bakre kanten; de dem 
begränsande vingformiga, fint granulerade skifvorna äro ovanligt korta, nästan rakt utåt, 
riktade samt i yttre kanten afrundade. Närmare bakre kanten ligger anus och å 
ömse sidor derom står ett stigma. Till färgen är honan grå eller svartblå med 
främre delen rödgul; ögonen, som äro rödbruna, äro äfven omgifna af rödgult; på 
ryggen stå närmare bakkanten, inom den intryckta linien, tvenne svartaktiga fläckar. 
Palper och ben gråblå. Undersidan är ljusare och någet stötande i gult i främre och 


Räden a 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 7. N:o 3. 87 


bakre kanten, epimererna äro gulaktiga, yttre ändarne gråblå, de släta generations- 
skifvorna gulaktiga, de omgifvande granulerade skifvorna gråblå. 


Längd 1,2, bredd 1, första benparet 0,7, andra 0,85, tredje 0,9, fjerde 1,1 millim. 


De stora, 0,2 millim. långa, rödaktiga äggen, utkläckas efter tre veckor. Lar- 
verna äro framtill afsmalnande, baktill bredt afrundade med nedplattad rygg; grund- 
färgen hvit eller hvitgul med en stor röd fläck å ryggen. Denna fläck visar framtill tvenne 
afrundade lober, den mellersta betydligt kortare, baktill är den afrundad med en half- 
cirkelformig liten urringning i midten. Ytterst i bakkanten synas tvenne på små pa- 
piller sittande långa hår, af halfva kroppslängden och utanför dessa ett mycket kort 
och trenne längre. Sedd från undersidan, synas bakom de stora epimererna af tredje 
paret tvenne hår och bakom dessa en rad af 5 a 6 på små papiller. De korta och 
tjocka palperna hafva å mellersta leden ett mycket långt hår. De stora, mörk- 
bruna ögonen äro å ömse sidor sammanväxta. Benen hafva å främre paret blott få 
glesa hår, å de båda bakre paren något tätare och längre. 

Längd 0,28 till basen af rostrum (som är 0,7), bredd 0,20, första benparet 0,20, 
andra 0,24, tredje 0,28 millim. 


Denna art är omkring Skara den allmännaste jämte A. globator. Den är af mig 
anträffad vid Björkelund, Lahall, Brobacka, Tubbetorp, Brunsbo m. fl. ställen. Utom 
Vestergötland har jag blott funnit den på Gotland vid Grodde i Fleringe samt 1 en 
dam i parken vid Roma. 


8. Arrhenurus tubulator (Märrer) C. L. KocH. 


Syn. 1776 Hydrachna tubulator MÖLLER, Zool. Dan. Prodr. p. 188, N:o 2243. 
1781 = = YEAR EI drachmeem eter par 205Etab. Loo 
1835—41 Arrhenurus tubulator CO. L. KocH, Deutschlands Crust. etc. h. 12, figg. 19, 20. 


a 


Mas: Corpus eadem fere latitudine ac longitudine, antice paululum impressum, postice in appendicem 
corpus longitudine 2equantem, lateribus parallelis, apice truncatum, productum. Internodium quartum pedum 
quarti paris processum parvum emittens. Fusco-virens, maculis nigro-fuscis, palpis pedibusque virescentibus. 


Hane: Kroppen lika bred sowm lång, framtill något smalare med en obetydlig in- 
tryckning mellan ögonen, bakåt förlängd till ett jämnbredt bihang af samma längd som 
kroppen och med tvär ända; basen af bihanget är å öfre sidan försedd med en knöl; 
1 bakre ändan stå 4 hår. Den imtryckta linien innesluter ett obetydligt ryggstycke; 
å ryggen synas tvenne större knölar. De främre epimerernas spetsar äro mycket fram- 
stående. A kroppen straxt framför bihanget stå några få hår. Till färgen är den 
brungrön eller gulgrön med svarta eller svartbruna fläckar; främre delen, isynnerhet 
kring ögonen, gulaktig; bihanget vid basen brunaktigt, i yttre ändan grönt; ben och 
palper grönaktiga. 


88 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


Pemina: Corpus ovatum, antice fere truncatum, postice rotundatum impressione utrimque instructum, an- 
gulis obtusis; fusco-virescens, maculis nigris. Longitudo 0,9 millim. (Tab. XT, fig. 4). 


Hona: Kroppen är tämligen hög, äggformig, framtill starkt afsmalnande, mellan 
ögonen tvär, bakkanten 1 midten rundad, å ömse sidor försedd med en tydlig in- 
tryckning, åt sidorna begränsad af trubbiga hörn; den intryckta rygglinien, som äfven 
bakåt synes, innesluter en långsträckt, oval figur, som upptager större delen af ryggen- 
Å ömse sidor om den rundade bakkanten stå två längre hår, vid de trubbiga hörnen 
tvenne kortare samt ett å hvarje sida. Benens första par är kortare än kroppens 
bredd, det fjerde lika långt som kroppen; alla hafva å tredje internodien utomordent- 
ligt långa, rätt utstående hår, mer än dubbelt så långa som internodien, jämte några 
kortare; fjerde och femte internodierna äro besatta med täta och mycket långa hår å de 
tre bakre paren. Epimerernas spetsar ej så framstående som hos hanen, andra paret 
ovanligt breda i yttre ändan, genom ett obetydligt mellanrum skilda från tredje paret, 
som ej äro bredare än andra, men mycket långsträckta; fjerde paret äro föga bredare 
än tredje och ovanligt groft granulerade, mellanrummet mellan de båda bakre grup- 
pernas inre ändar obetydligt större än mellan andra och tredje paren. Generations- 
fältet ligger nära fjerde epimerparet; de glatta skifvorna äro längsträckta, halfmånfor- 
miga, de omgifvande fint granulerade vingformiga skifvorna mycket långa, nående 
nästan ut till kroppens sidor, främre sidan nästan rak, bakre något rundad, deras 
bredd af de glatta skifvornas längd. Nära bakre kanten ligger anus, omgifven af två 
stigmer. Till färgen är honan olivgrön med stora, oftast distincta, svarta ryggfläckar; 
ben och palper stötande i gult. 

Hanen har jag ej adträfat honan deremot vid Brobacka nära Skara, 1 Semsjön i 
Gäseneds härad, i Vassbotten i Vestergötland samti Jämtland i en bäck nära Östersund. 
På alla dessa ställen sällsynt. 


9. Arrhenurus globator (MärrErR) C. L. KocH. 


Syn. 1776 Hydrachna globator MöLrLer, Zool. Dan. Prodr. p. 188, N:o 2242. 


1781 = — id... — Hydrachne etc. p. 27, tab. I figg. 1—35. 

1793 Trombidium variator JS. OC. FABRICIUS, Ent. syst. Tom. II, p. 403, N:o 22. 

1805 Atarx = id. Syst. Antliatorum p. 369. 

1835—41 Arrhenurus globator C. L. KocH, Deutschlands Crust etc., h. 13, figg. 22, 23. 

1854 — —  Bruzenius Beskr. ö. Hydrachn., som förek. i Skåne, p. 31, tab. III, fig. 3 


Mas: Corpus subrotundum, antice paulum emarginatum, fere truncatum, postice in appendicem corpore 
breviorem, apice quam basi latiorem, subtruncatum productum. Internodium quartum pedum quarti paris pro- 
cessum emittens. Sordide virens, maculis fuscis, minus distinctis. ZLongitudo 0,8 millim. (Tab. X, fig. 2). 


Hane: Kroppen är nästan rundad, framtill obetydligt intryckt, nästan rak, baktill 
förlängd till ett bihang, som vid basen är smalt och lågt, utåt bredare, å midten högst, 
derefter tämligen tvärt aftagande i höjd mot bakre ändan; denna är tvärt afhuggen 
med rundade hörn. Sedd från yttersta kanten, synes denna liksom vara bildad af 
tvänne lager; från hvardera hörnet af det undre lagret utgår rakt bakåt ett långt hår, 
från hvardera hörnet af det öfre tvenne kortare. A sidorna stå framför basen af för- 
längningen 6 a 8 kortare hår. Ryggen, som framtill år ganska hög, aftager så små- 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND JlZ. N:0O 3. 59 


ningom mot bihanget, längs densamma går en obetydlig upphöjning; å ömse sidor om 
denna är den något concav och de yttre kanterna upphöjda. Egentliga knölar 
saknas; den bågformiga linien, som utlöper vid basen af bihanget, innesluter ett ovalt 
stycke af obetydlig storlek. Benens första par är nästan så långt som kroppens bredd, 
det fjerde nästan så långt som kroppen, bihanget inbegripet. Sistnämda pars fjerde 
internodie är försedd med en kort, nästan triangulär process, besatt med glesa hår i 
spetsen; femte internodien vid basen mycket smal, å inre sidan visande en halfcirkel- 
formig inbugtning; fjerde internodien ej dubbelt längre än femte, båda försedda med 
mycket täta simhår; dylika finnas äfven vid fjerde och femte internodierna af tredje 
paret; de två främre paren hafva inga simhår, utan blott glesare och styfvare hår vid 
spetsen af internodierna. Hpimerernas främre spetsar äro mycket framskjutande, de 
bakre ändarne af de två främre paren nå lika långt bakåt och bilda en bred, tvär gräns 
för gruppen. Mellanrummet mellan andra och tredje parens inre ändar obetydligt, 
mellan de yttre vida större. Fjerde paret obetydligt bredare än tredje med nästan 
jämn bakkant och ej obetydligt mellanrum mellan de inre ändarne. Labium mycket 
bred och kort, baktill halfcirkelformigt rundad. På sluttningen mot bihangets bas 
ligger anus omgifven af tvenne obetydliga, något upphöjda skifvor. Till färgen är 
den ljusgrön eller gröngul med svartbruna, oftast otydliga ryggfläckar; palper och ben 
gulgröna, epimererna gulaktiga med de yttre spetsarne gröna. 

Längd 0,8 till spetsen af bihanget, (som är 0,34), bredd 0,46, första benparet 0,45, 
fjerde 0,75 millim. 


Femina: Corpus late ovatum, antice truncatum, postice rotundatum, utrimque subimpressum. Color ut 
in mare. Longitudo fere 1 millim. (Tab. X, fig. 3.) 


Hona: Kroppen, som ej är synnerligen hög, är bredt äggformig, mellan ögonen 
tvär, bakkanten rundad med en obetydlig intryckning å ömse sidor; håren såsom hos 
A. tubulator. Den intryckta linien upptager större delen af ryggen, är baktill otydlig 
och innesluter en äggformig figur. Benens första par ej obetydligt kortare än kroppens 
bredd, fjerde paret något längre än kroppen. Hpimererna äro bildade såsom hos hanen, 
men hafva större mellanrum mellan grupperna. Labium mer långsträckt än hos hanen, 
Generationsfältet ligger straxt bakom fjerde epimerparet; skifvorna äro ovanligt stora, 
bredt halfmånformiga, de omgifvande vinglika skifvorna otydliga, långa och smala samt 
mycket bakåt riktade. Nära bakre kanten ligger anus, med det vanliga stigmat å ömse 
sidor. Färgen liknar hanens, men fläckarne äro större. Undre sidan är ljusare, med 
tvenne stora, bruna fläckar bakom generationsfältet. 

Längd 0,8, bredd 0,66, första benparet 0,5, fjerde 0,82 millim. 

Äggen äro mörkgula, läggas i små kakor med 10 å 15 i hvarje kaka. 

Mycket liflig och rofgirig. Allmän i sjöar och mindre vattensamlingar. Upland 
vid Vitulfsberg. Vestergötland i Asunden och sjöar i Valle härad, Tholsjöhult, Skåll- 
torp, Björkelund m.fl. st. Gotland vid Lummelunda och Kellunge. Öland i Marsjö träsk i 
Föra sn., Borgaträsk. 


12 
K. Vet. Akad. Handl. B. 17. N:o 3. 


90 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


10. Arrhenurus forpicatus n. sp. 


Mas: Corpus fere octangulum, angulis obtusis, antice angustius, intra oculos paulum emarginatum, po- 
stice in appendicem latam, rotundatam, apice forpici similem, productum. Internodium quartum pedum quarti 
paris processu carens. Color fusco-flavus, saepe olivaceus; appendix basi aurantiaca, apice flava; palpi et pedes 
cano-flavi. Longitudo 1 millim. (Tab. VI, fig. 2.) 


Hane: Kroppen är nästan ått-kantig, med mycket afrundade hörn, framtill afsmal- 
nande, med en obetydlig intryckning mellan ögonen, baktill förlängd till ett bredt 
rundadt bihang, med en cirkelformig inbugtning i bakkanten, hvarigenom denna 1 hög 
grad liknar en hoftång. Främre delen af kroppen är ganska hög, saknande knölar; 
den intryckta linien, hvars bakre ändar ej som vanligt utlöpa 1 intryckningen ofvan 
bihangets bas, utan å dess midt närma sig hvarandra, innesluter ett mycket obetydligt, 
ovalt, mot bihanget afsmalnande stycke. Detta är tämligen högt och fortsättes bakåt 
å midten af det för öfrigt nedtryckta bihanget, men aftager alltmer i höjd och bredd 
och slutar med en liten spets nära den cirkelformiga inbugtningen; under denna står 
en rundad, obetydligt framskjutande knöl. Vid basen af bihanget står å hvarje sida 
om den nämda upphöjningen ett kort hår och närmare yttre kanten tvenne längre å 
hvarje sida; å undre sidan af de krökta spetsarne af bihanget synes ett mycket långt 
och styft hår. Vid inknipningen nära bihangets bas saknas, ovanligt nog, hår, men 
midt för fjerde epimerparet står ett litet å hvardera sidan. Första benparet något kor- 
tare än kroppens bredd, fjerde något längre än kroppen; de båda bakre paren med 
ovanligt talrika långa simhår å tredje, fjerde och femte internodierna; fjerde parets 
fjerde led saknar process 1 spetsen. Mellanrummen mellan de olika epimergrupperna 
äro breda, mellan fjerde parets inre ändar ej smalare än mellan tredje parets. Den 
främre gruppens bakre gräns bredt afrundad. På sluttningen mot bihanget, i en half- 
cirkelformig inbugtning af bakkanten, ligger anus, som är mycket stor och alldeles rund. 
Labium är lika bred som lång, bakåt bredt afrundad. Palpernas andra led visar en 
från alla öfriga arter afvikande form; den är nämligen kort och mycket tjock samt har 
å inre sidan en hög knöl med en krans af tätt sittande, korta och fina hår, öfver hvilka 
ett större hår står; ofvan leden, nära den tredje, synes ett längre hår å ömse sidor; 
vid spetsen af den korta tredje leden stå tvenne något längre hår. Härgen är hos 
denna art brungul eller olivgrön med fem mörkare fläckar å ryggen; bihanget är vid 
basen rödgult, mot spetsen gulaktigt; palper och ben grågula. 

Längd 0,9 till bihangets spets (bihanget 0,25 långt, 0,44 bredt), bredd 0,65, första 
benparet 0,62, andra 0,76, tredje 0,9, fjerde 1 millim. 

Mycket sällsynt. I Vestergötland har jag anträffat den vid Skålltorp, Husgärdet 
och Björkelund, hvarjämte jag genom Professor LirrJEeBorG erhållit den från Vitulfs- 
berg i Uppland. Dess egendomligheter i flera afseenden gör mig böjd att anse den 
för en larv i andra stadiet. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |Z7. N:O 2. 91 


11. Arrhenurus papillator (MirLER). 


Syn. 1776 Hydrachna papillator MÖLLER, Zool. Dan. Prodr. p. 189, N:o 2253. 


1781 — = id., "Hydrachne ete:'p. 39, tab. 3, fig. 6. 
1793 Trombidium — J. C. FaBRICIUS, Ent. syst. Tom. II, p. 404, N:o 24. 
1805 Atax = id. Syst. Antliatorum p. 370. 


Mas: Corpus subrotundum, antice paulum emarginatum, postice in appendicem productum brevissimam, 
sed latam, in medio marginis posterioris appendicula parva, apice incisa, utrimque papilla permagua, instructam. 
Internodium quartum pedum quarti paris processum satis longum emittens. Color fuscus aut nigro-ruber. 
Longitudo circiter 1 millim. (Tab. IX, fig. 1). 


Hane: Kroppen är af obetydlig höjd, något kantig, framtill föga afsmalnande, 
med en obetydlig: intryckning mellan ögonen; baktill är den förlängd till ett utom- 
ordentligt kort men bredt bihang, utåt begränsadt af en stor trubbig knöl eller 
papill å hvarje sida, försedd med ett hår i spetsen; från undre sidan sedt, synes i 
midten af detta bihang ett litet, tappformigt (appendicula), som utåt är bredare 
med en ej obetydlig, nästan halfcirkelformig inskärning 1 midten; å hvardera sidan om 
detta mindre bihang står en mycket bred, obetydligt utskjutande knöl, något intryckt 
nedtill samt försedd med ett kort och tre långa hår. (Denna knöl synes vara bildad af 
tvenne, som sammanväxt). Från öfra sidan synes detta bihang knappt, hvaremot 
å den något framskjutande midten tvenne mindre papiller, hvardera försedd med 
långt hår, visa sig. Ryggen är utan knölar, och den intryckta linien innesluter ett 
nästan cirkelrundt stycke, upptagande största delen af densamma. Benens första par 
är obetydligt längre än kroppens bredd, fjerde föga längre än kroppen, bihanget inbe- 
räknadt. De två bakre paren äro besatta med mycket täta simhår å tredje, fjerde och 
femte internodierna. Fjerde parets fjerde internodie utsänder en tämligen lång, vid 
basen bred, men utåt afsmalnande process, försedd med talrika, böjda hår i spetsen; 
femte internodien är obetydligt kortare än sjette. De främre epimererna framstående, men 
ej visande synnerligen långa spetsar; mellanrummen mellan grupperna äro smala, fjerde 
paret epimerer ganska breda, dubbelt bredare än tredje. Anus oval, ligger som vanligt 
på sluttningen mot bihanget samt är omgifven af tvenne otydliga, skiflika upphöjningar. 
Till färgen är arten rödbrun, stundom svartbrun med ett par hvitaktiga fläckar å främre 
delen, 1 hvilka de svartbruna ögonen ligga. Ben och palper något ljusare. 

Längd 1,1, bredd 1, första benparet 1,05, fjerde 1,2 millim. (bihanget 0,1 långt, 
0,6 bredt.) 

Femina: Corpus satis altum, late ovatum, fere rotundatum, antice fere truncatum, postice truncato- 
rotundatum. Color ut in mare. maculis dorsualibus minus conspicuis. Longitudo 1,8 millim. (Tab. IX, fig. 2.) 

Honan af denna art är den största inom slägtet näst honan af ÅA. pustulator. 

Kroppen är tämligen hög, mycket bred, äggformig med den vida smalare främre 
kanten tvär eller tvärt afrundad; bakkanten är äfven tvärt afrundad, utan intryckning 


1) Då MÖLLER p. 39 uppger, att han sett denna form i copulation med hanen af Arrhenurus maculator, 
är detta helt säkert ett misstag, och antagligen hafva de båda observerade individen i stället varit i strid med 
hvarandra. Att den här beskrifna formen är en hane, framgår dels af dess öfverensstämmelse med öfriga han- 
former, dels deraf, att den jämte honformen förekommer i samma lilla dam, der för öfrigt, utom ÅA. caudatus, 
som är lätt skild, ingen annan Årrhenurus-art anträffats. I copulation har jag emellertid ej anträffat den. 


92 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


å sidorna, den intryckta linien gående nästan som hos hanen, men bildande en mer 
oval figur; inom och nära densamma stå två längsgående rader små upphöjda punkter, 
fem i hvarje rad. Epimergrupperna äro åtskilda genom smala mellanrum, den främre 
gruppens bakre gräns bredt hjärtlik. Benen korta, första paret betydligt kortare än 
kroppens bredd, fjerde nästan så långt som densamma. Generationsfältet: De glatta, 
springan omgifvande, skifvorna äro mycket små, halfmånformiga, utåt begränsade af 
korta, utåt och bakåt riktade, 1 spetsen afrundade vinglika skifvor, hvilkas främre. 
sidor äro något concava, de bakre convexa. Anus ligger ej långt bakom dem ; framför 
dem står ett stigma och mellan deras yttre spetsar och kroppskanten tvenne, belägna 
nära hvarandra; å ömse sidor om anus står ett stigma, och bakom dessa tvenne nära 
hvarandra, bakom hvilka ett större synes å hvardera sidan. 

Längd 1,8, bredd 0,6, första benparet 1,1, fjerde 1,4 millim. 

Denna art är ytterst sällsynt och har blott anträffats nära Hellstenitorp vid Skara. 
1875 fans den derstädes ej så sällsynt, men följande året kunde knappt något enda 
exemplar erhållas; 1877 syntes den åter något talrikare, isynnerhet honorna. Sedan 
denna tid förgäfves eftersökt. 


12. Arrhenurus nobilis n. sp. 


Mas: Corpus ovatum. antice rotundatum, postice in appendicem longam et latam, apice truucato-rotun- 
datam productum, in medio marginis posterioris hujus appendicis appendicula apice paulo latior et truncata 
conspicitur. Color pallide viridis, maculis fuscis; palpis et pedibus flavescentibus. Longitudo 1 millim. (Tab. X, 
lan 10) 

(23 TI 


Hane: Kroppen är äggformig, framtill rundad, bakåt förlängd till ett långt och 
bredt bihang, som utåt är tvärt afrundadt och i midten försedt med ett genomskinligt, 
långt och smalt mindre bihang, som mot spetsen är något bredare samt tvärt af- 
hugget. A hvardera sidan om detta utgår ett annat bihang, som är. halfmån- 
formigt och tämligen bredt; dessa båda mötas med sina spetsar utanför det mellersta 
bihanget; å ömse sidor derom stå två långa hår, dubbelt längre än bihanget. Betraktas 
djuret från öfre sidan, så synes å midten liksom hos ÅA. tricuspidator och 4. 
emarginator ofvan dessa bihang ett annat kort bihang, lika långt som bredt, genom- 
skinligt, 1 bakkanten försedt med tvenne inbugtningar; å ömse sidor om detta står 
en kort knöl och ytterst ett långt hår. Den intryckta linien är bakåt försvinnande 
och otydligare än hos öfriga arter inom slägtet; det inneslutna ryggstycket är obetyd- 
ligt. Epimergrupperna äro skilda genom högst obetydliga mellanrum, fjerde parets inre 
ändar nästan stötande tillsammans. Dessa epimerer äro nästan qvadratiska, mer än 
dubbelt bredare än tredje paret. Labium kort och bred, baktill halfcirkelformigt run- 
dad. Anus belägen och bildad såsom hos föregående art, men saknande de omgifvande 
upphöjningarne. Till färgen är den ljusgrön, något stötande 1 gult, med två obetyd- 
liga bruna ryggfläckar. Undersidan, ben och palper gulgröna. 

Blott ett enda exemplar har jag erhållit i Oktober 1868 i Mälaren vid Kungs- 
hamn på 20 a 30 fots djup. 


mn ARE 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:0O 3. 93 


13. Arrhenurus castaneus n. sp. 


Mas: Corpus oblongo-ovatum, antice truncato-rotundatum, postice sensim decrescens, rotundatum, appen- 
dice carens. Internodium quartum pedum quarti paris processum longum et acutum emittens. Color fuscus, 
maculis nullis. Longitudo 0,85 millim. (Tab. IX, fig. 3.) 


Hane: Kroppen är långsträckt oval, framtill obetydligt rundad, nästan tvär, något 
bakom fjerde epimerparet småningom afsmalnande, bakkanten rundad. Ryggen är af 
obetydlig höjd, den intryckta linien innesluter ett aflångt ovalt, 1 bakkanten något in- 
bugtadt stycke, upptagande större delen af densamma. Vid inbugtningen stå tvenne 
koniska, afstympade knölar, bakom hvilka kroppen är mycket nedtryckt. Bakom dessa 
synas tvenne stigmer, hvart och ett försedt med ett långt hår; något längre utåt 
ett stigma å hvardera sidan, saknande hår. I kanten stå tvenne hår å hvarje sida om 
de förut nämda. Benens första par mycket längre än kroppens bredd, det fjerde lika 
långt som kroppen; fjerde parets fjerde internodie har samma form som hos 4. pa- 
pillator; femte och sjette likaledes; de båda bakre paren äro försedda med glesa sim- 
hår. Mellanrummet mellan andra och tredje epimer-paren tämligen smalt, mellan de 
båda bakre gruppernas inre ändar deremot ovanligt bredt, nästan som hos en hona. 
Bakom fjerde paret står ett stort stigma. Längre bakåt, just der kroppen börjar af- 
smalna, ligger anus, som är ganska stor, omgifven af tvenne otydliga långa skifvor. 
Längst bort i bakre kanten synes ett stigma, och å hvardera sidan ett mindre. Labium 
är mycket liten, bred och kort. Palperna äro af vanlig form och hafva 1 spetsen af 
andra och tredje lederna ett par mycket långa hår. Färgen är kastanjebrun med ben 
och palper gråbruna. Ögonen stora, rödbruna, vidt skilda, belägna ytterst i främre 
kanten. 

Längd 0,85, bredd 0,55, första benparet 0,7, andra och tredje föga längre, fjerde 
0,85, palper 0,20 millim. 

Måhända är den larv i andra stadiet af A. papilator. 


Femina: Corpus late ovatum, antice et postice rotundatum, parva altitudine. Color ut in mare. Longi- 
tudo 0,95 millim. (Tab. IX, fig. 4.) 


Hona: Kroppen är mycket bredt äggformig, i båda ändarna jämnt afrundad. 

Ryggen, som är af obetydlig höjd, är jämn. Den intryckta linien, som äfven bakåt 
Sen, MIST NOJ J Di 
är fullt tydlig, innesluter ett bredt ovalt ryggstycke, utgörande nästan hela öfre kropps- 
sidan; i bakkanten stå sex hår. Benen kortare är hos hanen; första paret kortare än 
kroppens bredd, fjerde lika långt som kroppen, de båda bakre paren försedda med ej 
2 ppen, || 
synnerligen täta simhår. Epimererna, bildade såsom hos hanen, men större. Generations- 
(>) gå b , 
ältet: De glatta, springan omgifvande skifvorna äro korta och mycket breda; de dem be- 
Oo (>) Oo , 

gränsande vingformiga skifvorna långa, nästan jämnbreda, riktade utåt och bakåt samt 
i spetsen afrundade. Färgen sådan som hos hanen; stundom synas å ryggen några 
otydliga, mörkare fläckar. 

Längd 0,95, bredd 0,80, första benparet 0,70, andra 0,80, tredje 0,85, fjerde 0,95, 
palper 0,20 millim, 


94 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


Denna art är sällsynt och blott anträffad vid Björkelund och i Brunsbo storäng 
nära Skara. 


14. Arrhenurus angulator C. L. KocH."') 
Syn. 1835—41 Arrhenurus angulator C. L. KocH, Deutschlands Crust. ete. h. 13, fig. 6. 


Femina: Corpus late ovatum, eadem fere latitudine ac longitudine, antice paulum emarginatum, postice 
fere truncatum, angulis acutis, in medio marginis posterioris rotundatum. Color ochraceus, maculis nigris. 
Longitudo 1,2 millim. (Tab. VI, fig. 1.) 


Hona: Kroppen är nästan lika bred som lång, framtill något afsmalnande, mellan 
ögonen visande en obetydlig intryckning. bakåt mycket tvär med spetsiga sidohörn, 
mellan hvilka kroppskanten är bredt afrundad. A ömse sidor om denna afrundning 
stå två hår, ett mycket långt och ett något kortare, vid hvardera sidohörnet ett hår 
och midt för fjerde epimerparet ett dylikt; höjden ej stor. Den intryckta linien är 
bakåt försvinnande och innesluter ett betydligt ryggstycke af oval form. Benen äro 
korta och tämligen tjocka; första paret ej obetydligt kortare än kroppens bredd, fjerde 
paret något kortare än densamma, alla paren utom det första försedda med mycket 
talrika hår och simhår. Klorna mycket spensliga. IEpimergrupperna äro genom smala 
mellanrum skilda från hvarandra; den främre gruppens bakre gräns bredt hjärtlik, de 
främre ändarne med ganska stora, ehuru ej utom kroppen framskjutande spetsar; 
fjerde paret nästan rektangulära med föga märkbar inbugtning baktill och obetydligt 
bredare än tredje. Generationsfältet är beläget straxt bakom fjerde epimerparet; de 
glatta skifvorna äro bredt halfmånformiga; de dem utåt begränsande, fint granu- 
lerade vingformiga skifvorna korta, mycket bakåt riktade samt 1 yttre ändan run- 
dade, ej afsmalnande. ÅZnus, som ligger närmare bakkanten än generationsfältet, är 
mycket liten, rundad och å ömse sidor omgifven af de vanliga stigmerna. JHärgen är 
hos denna art gul med svarta fläckar, ben och palper gulgrå eller gulgröna. Spetsarne 
af epimererna äro mörka, nästan svartbruna, de släta generationsskifvorna ljusgula, de 
vingformiga gulbruna. 

Längd 1,2, bredd 1,1, första benparet 0,80, andra 0,90, tredje 0,97, fjerde I millim. 


Sällsynt. Blott anträffad på Gotland vid Kinner i Lummelunda, Heide träsk, 
Etelhem i bäcken vid kyrkan samt 1 Kellunge i en bäck nära prestgården. 


1) Enligt KockHs indelning af Arrhenurus-arterna, hvilken jag i allmänhet följt, skulle denna art höra till 
den första gruppen, men då han ej funnit hanen och jag redan vid beskrifning af honan till Arrhenurus pustu- 
lator visat oriktigheten af hans tillvägagående att från ena könets form sluta till det andras, har jag ansett 
bäst, att, till dess hanen blifvit funnen, ställa honan af denna art sist i slägtet. 


an 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I7. N:o 3. Sö 


Genus 14. ANURANIA n. g. 


Corpus leve. molle, satis altum, in dorso area ovata, stria limitata, carens, ibique autem stigmatibus 
numerosis, quatuor series formantibus instructum, in margine setas gerens. Pedes et palpi ut in genare pree- 
cedenti. Par primum epimerorum pone labium inter se connata. Oculi permagni, distantes. 


I mina föregående redogörelser för Sveriges Hydrachnider: »Några nya svenska 
arter och slägten af Hydrachnider», 1 Forhandlingerne ved de skandinaviske Naturforskeres 
11 Mode i Kjobenhavn 1873, samt »Gotlands och Ölands spindlar och vattenqvalster 
1875» har jag fört de hithörande arterna till slägtet Acercus C.L. KocH. I den förra upp- 
satsen uttalade jag den åsigten, att detta kanske vore mindre riktigt, och jag är nu 
alldeles öfvertygad härom, enär jag funnit så många och vigtiga skilnader mellan hit- 
hörande arter och KocHs Åcercus-arter, att de omöjligen kunna höra till samma slägte. 

Från Arrhenurus, med hvilket slägte detta företer stor likhet, skiljer det sig lätt 
genom den glatta och mjuka, nästan sidenlika kroppsbetäckningen, genom frånvaron 
af den intryckta rygglinien och genom de sammanväxta främsta epimererna. 

Kroppen är hög och ofvan mer hvälfd än hos ÄArrhenurus samt å ryggen försedd 
med talrika stigmer, ordnade 1 4 rader; å undre kroppssidan synas äfven en mängd 
dylika stigmer. Ben och palper hafva deremot samma form som hos ÄArrhenurus. Ge- 
neratronsfältet afviker genom frånvaron af de glatta, ljusa skifvorna, som alltid omgifva 
springan hos Arrhenurus. Här är generationsöppningen nästan rund och begränsas utåt 
omedelbart af de vingformiga, fint granulerade skifvorna, som äro korta, smala och 
nästan rakt utåt riktade, främre sidan något concav, bakre convex. Till vistelseort och 
lefnadssätt mycket liknande Arrhenurus. Blott tvenne arter hafva anträffats. 


Anurania. or laveReOLNn, DEMNNIS ISO: tocsorsösesst-sJaordissssssdRsr 1. elegans NEUMAN. 


Corpus postice utrimque impressum; flavum, maculis virescentibus, pedibus cano-ceruleis 2. gotlandica NEUMAN. 


1. Anurania elegans NEUMAN. 
Syn. 1873 Acercus elegans NEUMAN, Forh. ved Naturf.-medet i Kjobenh. 1873, p. 408. 


Corpus late ovatum, fere rotundatum, fornicatum latericium, pedibus fuscis. Longitudo 1 millim. (Tab. XIV, 
fig. 3.) 


Kroppen är nästan rund med hvälfd rygg, å hvars midt löpa tvenne rader stigmer, 
sex i hvarje rad; längre utåt mot kroppskanten en rad å hvarje sida, med fyra stigmer 
1 hvarje, i bakkanten stå sex hår, af hvilka fyra utgå från undre sidan och två från 
den öfre, framom ögonen stå å hvarje sida två hår. Å undre sidans bakre del Synas 
åtta par stigmer, det ena 1 hvarje par dubbelt större och utsändande ett kort hår; 
mellan den främre och de båda bakre epimergrupperna står äfven ett dylikt par. 
Benen äro tämligen korta, men mycket starka. Första paret kortare än kroppens bredd, 
fjerde lika långt som kroppen, första och andra paren försedda med glesa hår, utan 
egentliga simhår, tredje paret med simhår vid fjerde internodien, fjerde med mycket 


I6 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


långa och täta simhår vid tredje, fjerde och femte internodierna. Första paret epimerer 
äro ovanligt breda och långa, under labium med hvarandra fullkomligt sammanväxta, 
så att ingen gräns kan upptäckas; andra paret tydligt skilda från första, betydligt kor- 
tare, Vviggformiga. De båda parens bakre gräns bildar en bredt hjärtlik figur, hvars 
spets är något trubbig och nästan nedskjuter i jämnhöjd med tredje paret. Mellan- 
rummen mellan första gruppen och de båda öfriga obetydligt, mellan de båda bakre 
deremot å kroppens midt dubbelt större; tredje paret äro smala, fjerde nästan 
rektangulära, inåt smalare med en obetydlig utbugtning å midten af bakre sidan, nästan 
dubbelt större än tredje paret. Epimererna upptaga ej hälften af undre kroppssidan. 
Ej långt bakom dem ligger generationsfältet och straxt bakom detta den tämligen stora 
runda anus.  LCabium är fullkomligt fri och till formen hjärtlik; dess främre kant 
visar 1 midten en tydligt begränsad oval figur, i midten delad af en springa. Denna 
oval tyckes vara af mjukare, nästan hinnartad, consistens än den öfriga labium, som 
jämte epimerer, ben och generationsskifvor äro tämligen hårda och mycket fint granu- 
lerade. Mandiblerna hafva en nästan konisk corpus med en mycket stor oeh starkt 
böjd, concav klo, mot hvars spets ett smalt bihang höjer sig från klons bas liksom 
hos Arrhenurus.  Palperna, som likna dem hos Arrhenurus, hafva i främre ändan af 
andra leden en krans glesa, långa hår, på öfre sidan af fjerde mycket små och 
i dess concava främre del, mot hvilken den femte bildar en tång, ett kort, styft hår. 
Färgen är hos denna art nästan tegelröd med svarta rimgformiga stigmer å ryggen. 
Ögonen ovanligt stora, svarta, nästan trekantiga. Undersidan har samma färg, som den 
öfre; labium, epimerer, ben och generationsfält svartaktiga. 

Längd 1, bredd 0,9 första benparet 0,7, fjerde 1 millim. 

Mycket sällsynt. Blott träffad vid Björkelund nära Skara, der ett enda exemplar 
erhölls 1873. 


2. Anurania gotlandiea NEUMAN. 


Syn. 1875 Acercus gotlandicus NEuMAn, Gotlands och Ölands spindlar och vattenqvalster i Kongl. Vet.-Akad. 
Förh. N:o 2, p. 102. 


Corpus fere rotundatum, parva altitudine, postice utrimque impressione vix conspicua instructum, flavum 
aut flavo-virescens, maculis olivaceis aut fuscis. Longitudo 0,9 millim. (Tab. XT, fig. 3.) 


Kroppen är nästan rund och af obetydlig höjd med en högst obetydlig intryck- 
ning 1 bakkanten å ömse sidor; å ryggens midt synas, likasom hos föregående art, 
två rader stigmer med fem i hvarje rad samt mot hvardera sidokanten en rad, 
imnehållande tre. Af de sex håren 1 bakkanten äro två mycket fina och svåra 
att upptäcka; stigmerna å undre sidan ungefär som hos föregående art. Benen äro mycket 
korta, första paret kortare än kroppens bredd, fjerde så långt som bredden; blott sist- 
nämda par försedt med simhår. Fpimererna äro nästan bildade som hos Å. elegans, 
men den första gruppens bakre gräns mnedlöper å midten med en skarp spets, och 
mellanrummet mellan fjerde parets inre ändar är bredare än hos ÅA. elegans; fjerde 
paret ej dubbelt bredare än tredje. Generationsfältet är beläget vida längre bakåt än 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND (7. N:o 3. 97 


hos ÅA. elegans; fjerde paret ej dubbelt bredare än tredje. Generationsfältet är beläget 
vida längre bakåt än hos ÅA. elegans, men för öfrigt danadt såsom hos denna art. Labium 
har bakre gränsen rundad, främre kantens hinnartade midtelparti ej tydligt tudeladt. 
Mandiblernas klo rakare än hos Å. elegans. Palperna korta, nående till spetsen af 
första benparets tredje internodie och af samma tjocklek som detta benpar. Till färgen 
är den vanligen gul eller gulgrön (mera sällan gulröd) med gröna eller brunaktiga 
fläckar. Palper, labium, epimerer och ben samt generationsskifvorna gråblå; bakom 
de sistnämda står en oval, hvit fläck, utanför hvilken de genomskinande ryggfläckarne 
Synas. 

Längd 0,9, bredd 0,8, palper 0,2, första benparet 0,6, fjerde 0,8 millim. 

Mindre sällsynt än föregående. Gottland: Vänge i en bäck nära gästgifvaregården, 
Kellunge i bäcken vid prestgården, Hamra i Rörviks träsk. Vestergötland: Björkelund. 
Bohuslän: Orust vid Hulta. 


Genus 15. LIMNESIA C. L. KocH. 


Syn. 1842 Limnesia C. L. KocH, Uebersicht des Arachnidensystems h. 3, p. 27. 
1854 o— Bruvzeuivs, Beskr. ö. Hydrachn. som förek. i Skåne p. 39. 
NG KRAMER, Beitr. zur Naturgesch. der Hydrachniden p. 311. 


Corpus molle, ovatum, altum. Pedes longiores, internodio' ultimo pedum quarti paris acuto, unguibus 
destituto. Fpimera pedum quarti paris fere triangula. Palpi longi, articulis secundo et tertio crassis, illo gib- 
bere spinam gerenti instructo; quarto longissimo attenuato, quinto acutiusculo, paulum curvato. Rostrum nullum. 
Duo paria oculorum distantia, bini utriusque lateris inter se vicini. 

Kroppen är äggrund, glatt, vanligen ganska hög. Benen tämligen långa, de tvenne 
främre paren försedda med glesa, korta och tjocka hår, de tvenne bakre med långa, 
tättsittande simhår. Fjerde parets yttersta internodie är tillspetsad och saknar klor; 
längs dess bakre sida stå glesa hår, af hvilka ett är betydligt längre och tjockare än 
de öfriga; vid spetsen af tredje—femte internodierna synas breda, nästan spjutlika, i 
kanten sågade hår. Fjerde paret epimerer äro nästan triangulära med basen stödd mot 
tredje paret och spetsen vänd bakåt och utåt; i denna spets sitter fjerde benparet infogadt. 
De äro mer än dubbelt större än tredje paret. Palperna långa; andra och tredje lederna 
tjocka, den förra med en konisk knöl, i hvars spets en trubbig tagg sitter, fjerde smalare och 
längst, utan taggar, femte kort och något krökt, i spetsen otydligt tandad. Generations- 
fältet, som ligger mellan eller straxt bakom fjerde paret epimerer, är olika bildadt hos 
hanar och honor. Hos de förra liknar det mycket generationsfältet hos Hygrobates, 
der de båda skifvorna, hvardera med sina tre stigmer, bilda en mer eller mindre 
hjärtlik figur med framåt riktad spets. Hos honorna deremot bilda dessa skifvor, som 
i yttre kanten vanligen äro något inbugtade, en nästan rektangulär figur. Rostrum 
saknas. De tvenne ögonen å hvarje sida äro tydligt skilda från hvarandra; det främre 
aflångt och rörligt, är vida större än det bakre, som är rundt och orörligt; de främre, 
äro blott till hälften fylda af det röda pigmentet, som kan flyttas från den ena ändan 
till den andra, men vanligen befinner sig 1 den bakre. Stundom fyller det hela ögat, 
som då får en ljusröd färg. 


5 
K. Sv. Vet-Akad. Handl. Band. 17. N:o 3. 13 


98 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


Hithörande djur uppehålla sig nästan uteslutande i sjöar eller större vattendrag, 
som äro rika på vattenväxter (L. pardina och L. marmorata), sällan i mindre dammar 
(CL. maculata). Ett undantag härifrån gör dock L. Mstrionica, som ganska talrik finnes 
i de grunda kalkhaltiga träsken på Öland, hvilka äro synnerligen fattiga på växter. 

Till sitt lefnadssätt äro de särdeles glupska djur och mycket snabba i sina rörelser, 
hvarföre deras rof ej lätt undgår dem. | 


virides aut caerulei. Articulus secundus 


f coccineus, maculis nigris palporum gibbere conico prorsum di- 

| IP8desketip a pu J recto TIS URUC DULSIS SE saa ELISE SAC OERE Ag 1. histrionica (HERMANN) BRUZE- 
Limnesia. Icolore corporis aut flavescentes. Articulus [rrus. 
aln PAP- . 2 
Color cor | | secundus palporum gibbere conico re- 
poris --- | t):ONS WMI CITE CT OR IN SÖLUCLUS == oo oo 2. maculata (MULLER) C. L. KocH. 


| pellucidus, maculis fuscis. Articulus secundus palporum gibbere co- 
MIC OMPLONS UME LINE CTO MUN STI WC TSE SES array 3. pardina NEUMAN. 


canus, maculis fuscis. Articulus secundus palporum gibbere co- 
[ nico foras prominente et spina retrorsum directa instructus --- 4. marmorata NEUMAN. 


Species sequentes, a BRUZBELIO et a me (in Vestergötlands Hydrachnider) commemoratze, larvae tantum 
stadii secundi sunt, quod quum area genitalis, laminibus binis stigmatibus instructis indicant, tum etiam palpi, 
quorum articulus secundus gibbere conico, spina gerenti, omnino caret. 


Timnesia. faurantiacus, maculis fuscis; forma corporis ovata ------ 1. vitellina C. L. Kocu. 
Larve&e stadii secundi.l 
(OIONICONPONISKere scr ) flavus, maculis nigris; forma corporis ovata .--—---- 2. undulata (MULLER) C.L. KocH. 
Lalbus, maculis nigriS; forma corporis rotundata-.------- 3. albella C. L. Kock. 


1. Limnesia histrionica (HERMANN) BRUZELIUS. 


Syn. 1804 Hydrachna histrionica FIERMANN, Mém. aptérol. p. 55, N:o 1, tab. II, fig. 2. 
1834 Atar histrionicus Duges, Remarques sur la famille des Hydrachnés, in Annales des Sciences nat. 
seconde série, Tom. 1, pag. 146, pl. 10, figg. 13—16. 
1835—41 Limnesia fulgida C. L. KocH, Deutschlands Crust. ete., h. 1, fig. 9. 


1854 — histrionica Bruzerivs, Beskr. ö. Hydrachn. som förek. i Skåne, p. 10, tab. IV, 
figg. 2—9. | 


Corpus ovatum, altissimum, coccineum, maculis nigris. Pedes longiusculi, czerulei (obscure virides Bruz.), 
duo paria anteriora pilis perraris instructa. Palpi erassissimi et longissimi, pene ad basin articuli ultimi pedum 
primi paris pertinentes et hoc pari duplo crassiores; articulus secundus, gibbere conico, prorsum directo in- 
structus. Longitudo circeiter 1,5 millim. (Tab. XIII, fig. 1.) 

Kroppen är mycket hög, bredt äggformig. Benen af medelmåttig längd; första 
paret något kortare än kroppens bredd, fjerde ej obetydligt längre än kroppen. JHpi- 
merernas första och andra par nästan raka och jämmbreda, betydligt kortare än hos 
föregående art. Tredje paret äro långa och utåt obetydligt bredare, fjerde paret gå 
ej så långt inåt som tredje, deras yttre bakre hörn tämligen trubbiga. Labium, som 
är bredast något framför midten, är delad i tvenne hälfter af en längsgående springa 
från framkanten till midten; här delar sig springan i tvenne, som gå till bakre ändan 
af Iabium och omsluta ett stycke af samma bredd som sidostyckena; i främre kanten 
synas å midten tvenne korta hår. Mandiblernas corpus lång och smal, dess bakre 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I7. N:o 3. 29 


ända slutar med en böjd spets, begränsande den ovanligt djupa urhålkningen för 
musklerna. Klon är stark och obetydlig krökt, vid dess bas synes ett hinnartadt bihang, 
som ofta lätt skadas, då mandiblerna uttagas. Palperna äro ovanligt långa och tjocka"); 
de nå nästan till basen af första benparets sista internodie, och deras andra led är 
dubbelt tjockare än samma benpar. Denna led är försedd med en lång, framåt riktad 
konisk knöl, på hvilken sitter en kort, trubbig tagg. A öfre sidan af andra och tredje 
lederna synas flere korta och styfva hår samt 1 främre ändan af tredje leden tvenne 
längre ; undre sidan af fjerde leden, som är nästan lika lång som andra och tredje till- 
sammans, är framtill något concav; bakom denna concavitet stå två längre fina hår, 
femte leden är liten och spetsig. Generationsfältet: Skifvorna äro försedda med tvenne 
större stigmer 1 bakre ändan och ett i den främre; mellan dessa synas några få, mycket 
små stigmer. Till färgen är denna art högröd, med föga distincta svarta fläckar. Pal- 
per, ben, yttre ändarne af epimererna samt labium, blågröna. 

Längd 1,3, bredd 1,1, palper 0,95, första benparet 1, andra 1,2, tredje 1,3, fjerde 
1,7 millim. 

En annan: Längd 1,8, bredd 1,6, palper 1, första benparet 1,25, andra 1,45, 
tredje 1,5, fjerde 2 millim. 

Larverna hafva enligt DuGzs mycket nedtryckt kropp samt samma färg som det 
fullvuxna djuret. 

Af mig blott anträffad i träsken å norra Öland, der den förekommer ganska 
allmän.”) I Skåne är den enligt Bruzeuius ej sällsynt. 


2. Limnesia maculata (MULLER) BRUZELIUS. 


Syn. 1776 Hydrachna maculata MÖLLER, Zool. Dan. Prodr. p. 197, N:o 2289. 


1781 -— — id. Hydrachne etc., p. 81, N:o 48, tab. XI, fig. 3. 
1793 Trombidium maculatum J. C. FABRICIUS, Ent. syst. II, p. 400, N:o 7. 
1805 Atar maculatus id. Syst. Antliatorum p. 366. 
1835—41 Limnesia maculata C. L. KocH, Deutschlands Crust. etc., bh. 6, fig. 16. 
= — oblonga id. ibid. Ina (0, ST Ile 
1854 — maculata BrRuzerius, Beskr. ö. Hydr. som förek. i Skåne, p. 42, tab. IV, figg. 2—5. 
1865 = = KrRAMEeR, Beitr. zur Naturgesch. der Hydrachniden p. 312, taf. IX, fig. 21 a, b. 


Corpus altissimum, ovalum, coccineum, maculis nigris. Pedes longiusculi, aut colore corporis aut fa- 
vescentes; duo paria anteriora pilis densioribus quam apuad speciem precedentem instructa. Palpi longiusculi. 
paene ad basin articuli penultimi pedum primi paris pertinentes, eorumque fere crassitudine; articulus secundus 
vibbere conico, retrorsum directo instructus. Longitudo 1,5—2 millim. (Tab. XIII, fig. 2). 

7 [Ara 6 SE -- 3 - & D Å G - N o Oo 3 S a Nan) 

Kroppen är ganska hög, äggformig. Benen af medelmåttig längd; första paret 
vida kortare än kroppens bredd, fjerde lika långt som kroppen. Fpimerernas första 
och andra par mycket långa och böjda nedåt, hvarigenom rummet mellan de fyra inre 
epimerspetsarne här blir mycket obetydligare än hos föregående art. Tredje och fjerde 


!) Då djuret simmar, håller det de långa palperna framåt och nedåt riktade, hvarigenom det för blotta 
ögat synes vida längre och framåt starkt afsmalnande. Likaså L. pardina. 

?) I min uppsats öfver Vestergötlands Hydrachnider 1870 uppgafs, att den en gång anträffats i Horn- 
borgasjön i Vestergötland, Detta berodde dock på ett misstag. 


100 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDBR. 


paren likna samma par hos AL. Mstriomica. Mellan andra och tredje paren synes utåt ett 
större stioma. Labium liknar till formen föregående arts; å midten synas tvenne tydliga 
stigmer.  Mandiblernas corpus har bakre ändan nästan rak och viggformig; klon är 
mycket mer krökt än hos föregående art. Palperna äro korta, nå till spetsen af 
första parets fjerde internodie och hafva samma tjocklek som detta benpar. Andra 
leden är försedd med en bakåt riktad knöl, med en kort trubbig tagg. De glesa håren 
å öfre sidan af andra och tredje lederna äro proportionsvis vida längre än hos före- 
gående art. Generationsfältet företer, jämfördt med föregående arts, ringa olikhet; hos 
hanen, der det är 0,28 millim. långt och 0,30 bredt, äro stigmerna å skifvorna mycket 
stora och af oregelbunden form; en mängd mycket små stigmer synas mellan det främsta, 
som ligger alldeles i spetsen af skifvan, och det andra, som ligger å dess midt; hus 
honan är fältet 0,28 millim. långt och 0,20 bredt; de mindre stigmerna äro här vida 
färre. Anus, som ligger närmare bakkanten af kroppen än generationsfältet, har ett 
litet stigma å hvarje sida. Till färgen är arten högröd med föga distineta svarta 
fläckar; palper, ben och mundelar har jag oftast funnit hafva samma färg som kroppen, 
stundom stöta de åter mera i gulrödt. 

Längd 1,8, bredd 1,4, första benparet 1, andra 1,3, tredje 1,4, fjerde 1,8, 
palper 0,5 millim. 

Äggen äro ljust gulbruna, runda 0,20 millim. i diameter de läggas 40 å 50 st.i 
hvarje kaka och utkläckas efter 4 å 5 veckor. 

Larverna hafva kroppen nedtryckt, oval, vid ögonen tvärt afsmalnande till en 
afrundad förlängning, under hvilken ett stort rostrum sitter, baktill afsmalnar den 
småningom till en kort spets. Å denna sitta två långa, raka hår och två korta samt 
något längre utåt ett å hvarje sida. De tre epimerparen å hvardera sidan äro till 
större delen sammanväxta med hvarandra och skiljas å kroppens midt endast genom 
ett mycket sraalt mellanrum. De bilda tillsammans en stor buksköld, som betäcker 
hela undersidan utom en obetydlig del af yttersta bakkanten, der generationsfältet är 
beläget. Detta delas af en kort springa, som är omgifven af två nästan halfmånfor- 
miga skifvor utan stigmer. Benen äro besatta med mycket glesa hår; klorna äro enkla 
och föga krökta. Palperna, som synas vara treledade, sluta med en stark, böjd klo 
och äro försedda med talrika hår, af hvilka ett å andra leden sittande är mycket långt. 
Ögonen, som ligga nära främre kroppskanten, äro stora och rödaktiga. Det främre är 
betydligt större än det bakre. Vid hvardera paret synes ett långt bakåt bågformigt 
böjdt, hår. Till färgen är den blågul, stundom nästan gulgrön med en gulhvit trian- 
gulär fläck å ryggen; framför denna fläck står en mindre, violett. Under är den gul- 
aktig med de främre epimerparen stötande i rödt; palper och ben äro gulhvita. 

Längd 0,3, bredd 0,18, palper 0,1, första benparet 0,3, andra 0,3, tredje 0,4 millim. 

Ganska allmän i sjöar och åar med klart vatten i Uppland, Vestergötland, Skåne 
och Blekinge. Gottland i Heide träsk och Öland i Borga träsk. 

Anm. Den af KocH och Bruzerivs omnämda formen oblonga antog jag till en 
början vara hanen, men då jag för att förvissa mig härom afskilde den från den andra 
formen, fann jag efter en veckas förlopp sidorna i den flaska, der oblonga förvarats, 
fulla af äggkakor, hvaremot djuren i den andra flaskan ej lade några ägg. Jag måste 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |7. N:O 3. 101 


derför antaga, att L. oblonga än honan och L. maculata hanen. Samma skilnad i ge- 
nerationsfältets form har jag äfven funnit hos L. pardina och genom dylikt experiment 
erfarit, att de med långa och smala generationsskifvor försedda djuren äro honor. 


3. Limnesia pardina NEUMAN. 


Syn. 1870 Limnesia pardina NEUMAN, Vestergötlands Iydrachn. i. Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. N:o 2, 
p- 109. 


Corpus altissimum, late ovatum, postice paulo latius, albo-flavescens maculis fuscis; linea dorsualis alba, 
seepissime autem valde inzequalis.  Pedes longi, ferc pellucidi, quartum solum par densis pilis natatoriis instruc 
tum. - Palpi erassissimi longissimique, ad apicem internodii penultimi pedum primi paris pertinentes et hoc 
pari duplo crassiores; articulus secundus gibbere conico, longo, antrorsum directo instructus. Longitudo 1,5—2 
mim (Chab. Cl fig: 3) 


Kroppen är bredt oval, i bakre ändan obetydligt bredare samt ganska hög. Benen 
långa; första paret nästan af kroppens längd, de öfriga småningom tilltagande i längd. 
Tredje paret har blott några få längre hår vid spetsen af fjerde och femte internodierna; 
fjerde är deremot försedt med täta simhår i spetsen af tredje, fjerde och femte; vid dessa 
internodier, 1 synnerhet fjerde, äro de fjäderlika starka håren synnerligen väl utvecklade. 
Det styfva, spetsiga håret å sista internodien sitter betydligt närmare dess spets än hos 
öfriga arter. Beträffande de främre epimerernas form, så står den midt emellan de båda 
föregående arternas; de äro nämligen nästan raka, men tämligen långa och i inre ändarne 
ganska trubbiga. Tredje paret, som äro ganska långa, äro inåt ej afrundade, utan 
utsända framåt en liten spets. Det lilla fältet mellan de inre spetsarne af tredje och 
fjerde paren epimerer är mer oregelbundet till formen än hos öfriga arter, der det är 
triangulärt, och stundom utan gräns förenadt med tredje epimerparet. Stigmat är 
äfven här oftast litet och otydligt. Labium är mycket bred, isynnerhet å midten, framåt 
och bakåt starkt afsmalnande. Mandiblernas corpus visar samma form, som hos före- 
gående art, men klon är mycket rakare, dock ej så rak som hos £L. histrionica. Pal- 
perna likna samma organer hos L. lustriomca och hållas, då djuret simmar, på samma 
sätt; deras musculatur synes särdeles vackert och tydligt på andra och tredje lederna. 
Den koniska knölen å andra leden är lång och smal samt försedd med en kort tagg, 
som är spetsigare än hos öfriga arter. Generationsfältet är bildadt såsom hos föregående 
art. Ofta synas dock å skifvorna fyra stigmer, men det fjerde är då betydligt mindre. 
Någon gång förekommer det å ena skifvan, men saknas å den andra. 

Till färgen är denna art gulhvit med bruna eller svartbruna fläckar, som äro de- 
lade af hvita eller gulhvita streck. Det Y-formiga ryggstrecket, som sällan tydligt före- 
kommer, är hvitt. Undersidan är gulhvit med epimerernas inre spetsar samt labium 
gulbruna. A ömse sidor om generationsfältet står en stor brun, vanligen halfmånfor- 
mig fläck med några hvita streck. Mellan dessa synes en nästan hvit rund eller oval 
fläck, i hvilken anus ligger. Denna art är den rofgirigaste i hela slägtet, ja, kanske 
af alla Hydrachnider, hvarföre den, oafsedt sin färgteckning, som för blotta ögat 
visar talrika fläckar, synes förtjäna det namn den erhållit. Den lägger sina gulgröna 
ägg 1 smärre kakor, 15 åa 20 i hvarje kaka, och lurverna framkomma redan efter tre 


102 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


veckor. Dessa larver göra ett högst märkvärdigt undantag från alla öfriga deruti, att 
de genast vid framkomsten ur ägget hafva åtta ben och mundelarne så beskaffade, som 
hos det fullt utbildade djuret. Första gången jag iakttog detta i hög grad egendom- 
liga förhållande var 1874 vid ankomsten till Visby, dit jag från Vestergötland med- 
fört ägg af nämda art. Under en tid af åtta dagar hade jag ej observerat dessa ägg, 
och kunde derföre ej afgöra, om icke larverna redan under denna tid genomgått sitt 
första stadium, hvilket sålunda skulle skett utan att tillbringa detsamma parasitiskt. 
Detta syntes mig emellertid föga troligt, och jag har sedan genom noggrannare observa- 
tioner iakttagit, att de verkligen lemna äggen i ett stadium, som motsvarar öfriga Hy- 
drachniders andra larvstadium. Generationsfältet visar en smal springa med två stig- 
mer å hvarje sida. Till färgen äro dessa larver hvitaktiga, genomskinliga, å ryggen för- 
sedda med en T-formig hvit figur, omgifven af gult. Ben och palper mycket långa; 
de senare så långa som kroppen och tjockare än första benparet. De eljest hos lar- 
verna i kroppskanten ofta förekommande håren saknas alldeles. ; 

Längd 0,28, bredd 0,24, första benparet 0,34, andra 0,40, tredje 0,44, fjerde 0,74, 
palper 0,28 millim. 

Denna art är synnerligen allmän i Vestergötland, der den träffats i de fleste 
sjöar, jag undersökt. ”Talrikast har jag funnit den vid Bottnaryds prestgård samt i 
ggby och Skärfs kyrkor i Valle härad. I Mälaren har den äfven tämligen 


allmänt anträffats. 


sjöarne vid E 


4. Limnesia marmorata NEUMAN. 


Syn. 1870 Limnesia marmorata NEuman, Vestergötlands Hydrachn. i Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. 
INFORR Spar LO 9 


Corpus eadem forma, qua species precedens, sed minus altum, canum, maculis fuscis ornatum, quee lineis 
albis et roseis variate sunt. Pedes longiusculi, canescentes, pilis ut in specie precedenti instructi. Paipi bre- 
viores, ut in L. maculata, sed pari primo pedum multo graciliores; articulus secundus gibbere instructus parvo. 
conico, foras, vix retrorsum, direeto, spina autem ejus retrorsum conversa. Longitudo 2—2,3 millim. (Tab. XII, 
iilf30 10) 

Kroppen liknar till formen föregående arts, men är ej så hög, Benen äro ej så långa; 
första paret kortare än kroppens bredd, fjerde något längre än kroppen. Håren sitta 
såsom hos föregående urt, men simhåren å fjerde paret äro kortare och glesare, hvarjämte 
detta pars sista internodie är vida smalare i förhållande till den näst sista än hos de före- 
gående arterna. HFpimererna likna föregående arts, det triangulära fältet mellan tredje 
och fjerde parens spetsar tydligt, stigmat likaledes distinet. Labium är bredast framom 
midten, bakre delen oftast utan tydlig gräns. Mandiblernas corpus bakåt obetydligt 
tillspetsad; klon mycket rak. Palperna, som nå till midten af första benparet, äro 
smalare än detsamma, deras andra led, som är föga tjock, är försedd med en liten obe- 
tydlig, rätt utstående knöl med en bakåt riktad tagg, som blott synes vid starkare för- 
storing; håren äro längre än hos föregående art. Generationsfältet bildar hos honan en 
mer oval än rektangulär figur, skifvornas yttre contur är svagt convex, stigmerna såsom 
hos L. maculata. Till färgen är den ofvan grå med brungrå fläckar, genomkorsade af 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |Z7. N:o 3. 103 


hvita och rosenröda streck. Oftast äro ryggfläckarne sammanhängande, hvarigenom 
ryggen får en särdeles vacker marmorerad färgteckning. Under är den gråhvit med en 
brunaktig aflång fläck bakom fjerde paret epimerer och en halfmånformig af samma 
färg men med talrika hvita och rosenröda streck å hvarje sida mellan generationsfältet 
och anus. 

Denna art, som jag blott anträffat i Mälaren vid Kungshamn i September och Ok- 
tober 1866, fanns der ej så sällsynt. I sina rörelser är den 1 motsats till näst före- 
gående art, föga liflig och står ofta ganska länge på samma ställe af bottnen i det 
kärl, der den förvaras, hvarvid den dock hastigt rör ett af de bakre benparen, vanligen 
det tredje, för att åstadkomma en strömning i vattnet. Den synes äfven vara föga 
rofgirig, men mycket sällskaplig, ty ofta har jag sett 6 å 8 stå tillsammans nära vatten- 
ytan, öfver hvilken de med främre delen af kroppen och ryggen ej sällan höjde sig. 


Larv2e stadii secundi: 


Limnesia vitellina C. L. Kocn. 
Syn. 1835—41 Limnesia vitellina C. L. KocH, Deutschlands Crust. etc. h. 6, fig. 20. 


Corpus ovatum, altitudine mediocri, aurantiacum, maculis fuscis. Pedes longi, pallidiores, pilis raris in- 
structi. Palpi longi, ad apicem fere internodii penultimi pedum primi paris pertinentes et hoc pari paulo 
crassiores; articulus secundus gibbere conico carens. Longitudo 0,5 millim. 


Kroppen är äggrund, af medelmåttig höjd. Benen långa och smala; första paret 
lika långt som kroppens bredd, fjerde dubbelt längre än densamma, alla försedda med 
mycket glesa hår. Fjerde parets sista internodie, som är mycket spetsig, har blott 3 
å 4 längre hår af samma tjocklek. Fpimererna visa samma form som hos L. macu- 
lata, och rummet mellan de fyra parens inre spetsar är högst obetydligt. Labium 
är bakåt mycket afsmalnande och genom ett ringa mellanrum skildt från första 
epimerparet. Palperna äro långa, nästan nående till spetsen af första benparets femte 
internodie samt äro något tjockare än detsamma; andra leden är ej synnerligen tjock 
i förhållande till tredje (jfr. L. marmorata) samt saknar alldeles knöl, båda dessa 
leder äro på öfre sidan försedda med några få hår, å fjerde ledens undre sida stå två 
mycket fina, korta hår. Generationsfältet: De springan omgifvande skifvorna, som nå 
nästan upp till de inre spetsarne af de bakre epimerparen, äro korta och breda, ej 
parallela utan framåt lutade emot hvarandra samt försedda med två stora stigmer, 
Närmare bakkanten är anus belägen med ett stigma å hvarje sida. Till färgen är den 
rödgul, med brunaktiga, ofta sammanlöpande, ryggfläckar och gulrödt ryggstreck. 
Palper och ben gulröda. d 

Mycket sällsynt och af mig blott funnen i Vettern vid Rödesund, Vassbotten vid 
Venersborg, Heide träsk på Gotland samt Borga på Öland. 


104 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIEER. 


2. Limnesia undulata (Märrer) OC. L. KoocH.”) 


Syn. 1776 Hydrachna strigata MULLER, Zool. Dan. Prodr. p. 191, N:o 2288. 
1781 = undulata id.  Hydrachne etc. p, 80, tab. XI, fig. 1. 
1804 — erythrophlatma lIPRMANN, Mém. aptérol. p. 57, tab. 3, fig. 3. 
1805 Atar undulatus J. OC. FABRICIUS, Syst. antliatorum p. 366. 
1835—41 Limnesia undulata C. L. KocH, Deutschlands Cvust. etc. h. 6, fig. 14. 
1854 — — Bruzeuivs, Beskr. ö. Hydrachn. som förek. i Skåne p. 44. 
1876 = — KRAMER, Beitr. zur Naturgesch. der Hydrachniden p. 312, taf. IX, fig. 20. 


Corpus ovatum, flavum, maculis nigricantibus. Pedes et palpi longi, flavescentes. Longitudo circiter 
1,5 millim. 


Kroppen är äggformig, tämligen genomskinlig, med ganska långa ben och palper. 
Bakom det fjerde epimerparet ligger generationsspringan, omgifven af tvenne skifvor, 
som tillsammans bilda en hjärtformig, med spetsen framåt riktad figur; å hvarje skifva 
stå tvenne stigmer. Till färgen är den gul med svarta fläckar, af hvilka trenne stå 
på den främre delen af kroppen och tvenne längre, något bugtiga, på den bakre; bakom 
synes en tvärfläck. 

Är ej sällsynt i Skåne och träffas tillhopa med L. histrionica och L. maculata. 


KRAMER uppger samma art vara röd samt hafva benen ej mörkare än kroppen. 
Fjerde benparets sista internodie har två simhår, den näst sista ett vid spetsen och fyra 
vid midten af densamma. De båda bakre paren äro försedda med glesa simhår. pi- 
merernas inre spetsar äro långt skilda, hvarigenom mellanrummet blir ganska stort. 
Generationsfältet genom ett betydligt mellanrum skildt från fjerde paret epimerer. 
Hvarje skifva, som bakåt är bredare, är försedd med två stigmer. 

Djurets längd 0,73, bredd 0,62 millim. Liflig i sina rörelser. 

Huruvida denna art är identisk med KocuHs och Bruzprn är svårt att afgöra. 
Åtskilligt synes tala häremot. 


3. Limnesia albella C. L. Kocz. 
Syn. 1835—41 Limnesia albella C. LT. KocH, Deutschlands Crust. etc. h. 6, fig. 24. 


Corpus fere rotundatum, parva altitudine, album, maculis nigris. Pedes longiores et robustiores, pellu- 
cidi, ommnes perraris pilis natatoriis instructi; internodia duo extrema pedum quarti paris gracillima. Palpi 
longi, ad basin internodii ultimi pedum primi paris pertinentes et hoc pari duplo crassiores; articulus secundus 
gibbere carens. Longitudo 0,5 millim. 


Kroppen är nästan rund, af ringa höjd. Benen af medelmåttig längd och rätt 
starka; första paret kortare än kroppens bredd, fjerde något längre än kroppen; alla 
försedda med mycket glesa simhår; fjerde parets tvenne yttersta internodier äro mycket 
starkt afsmalnande, den sista har blott ett längre hår nära spetsen; den näst sista 
trenne. Vid spetsen af den fjerde synes ett kort fjäderlikt hår. Hpimererna, som upp- 


1) Då jag ej sett denna art, anför jag Bruzeru beskrifning. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l7. N:O 3. 105 


taga vida mindre än hälften af undre kroppssidan, hafva de båda främre paren raka, 
smala och nästan jämnbreda med de inre spetsarne under labium långt skilda. Mellan- 
rummet mellan tredje parets inre spetsar är mindre. Labium är mycket kort och i 
bakre kanten bredt afrundad. Palperna äro mycket långa, nående till basen af första 
benparets sista internodie, samt dubbelt tjockare än detsamma; å andra och tredje 
ledernas öfra sida stå några korta hår. Generationsfältets skifvor äro mycket korta och 
breda, hvarigenom fältet blir dubbelt så bredt som långt. De två stigmerna äro mycket 
stora och upptaga nästan hela skifvan. Till färgen är den hvit, genomskinlig och för- 
sedd med stora, distincta, svarta fläckar. Ögonen röda. 

Längd 0,50, bredd 0,46, palper 0,30, första benparet 0,40, andra 0,50, tredje 0,53, 
fjerde 0,69 millim. 

Af denna synnerligen vackra art har jag blott erhållit tre exemplar i Semsjön 
i Gäseneds härad i Vestergötland. 


Genus 16. EYLAIS LATREILLE. 


Syn. 1796 FEylais LATREILLE, Précis des Caractéres des Insectes p. 182. 


1842 — C. L. KocH, Uebersicht des Arachnidensystems, h. 3, p. 33. 
1854 —  Bruzenivs, Beskr. ö. Hydrachn., som förek. i Skåne, p. 51. 
1876 — KRAMER, Beitr. zur Naturgesch. der Hydrachniden p. 313. 


Corpus leve, molle, ovatum, depressum. Pedes longiusculi, par primum pilis densis brevibus, secundum 
et tertium pilis densis et longis natatoriis, quartum pilis densis et perbrevibus instructum, pilis autem nata- 
toriis plane carens. Palpi longiusculi, articulis tribus primis crassis brevibusque, quarto longissimo, tereti, in 
medio crassissimo, quinto parvo, obtuso, apice pilifero; articuli secundus — quartus pilis densis sed brevibus 
instructi. Duo paria oculorum approximata; bini utriusque lateris inter se proximi. 

Kroppen är äggformig, nedtryckt; kroppsbetäckningen mjuk, sammetslik. Benen 
af medelmåttig längd, fjerde paret saknar alldeles simhår. Palperna äro för detta slägte 
särdeles utmärkande; de tre första lederna äro korta och tjocka, fjerde längst och 
nästan spolformig, femte liten och i spetsen försedd med flera korta, styfva hår. De 
båda ögonparen äro belägna nära hvarandra. De af Kock upptagna fem arterna anser 
jag, i likhet med Bruzeunius, böra förenas till en enda. 


Eylais extendens (MÖLLER) LATREILLE. 


Syn. 1776 Hydrachna extendens MULLER, Zool. Dan. Prodr. p. 190, N:o 2272. 


1781 — — id., Hydrachne, p. 62, tab. X, fig. 4. 

1793 Trombidium -— J. C. FABRICIUS, Ent. syst. Tom. II, p. 406, N:o 24. 

1805 Atar = id. Syst. Antliatorum p. 372. 

1796 — Eylais -— LATREILLE, Précis des Caractéres des Insectes p. 182. 

1834 = — DuGbs, Remarques sur la famille des Hydrachnés in Annales des Sciences nat. 
Seconde serie, Tom. I, p. 156. 

1835—41 — — C. LD. KocH, Deutschlands Crust. etc., h. 14, figg. 21, 22. 

1854 — — Bruzenws, Beskr. ö. Hydrachn., som förek. i Skåne p. 52, tab. 5, figg. 6—10. 

1876 — = P. KRAMER, Beitr. zur Naturgesch. der Hydrachniden, p. 313, taf. IX, fig. 22. 


Corpus rubrum. Longitudo 4—5 millim. (Tab. XIII, fig. 4). 
EK. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 17. N:o 3. 14 


106 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


Den mjuka kroppsbetäckningen visar vid starkare förstoring mycket täta, vågfor- 
formigt och nästan parallelt löpande, utomordentligt fina linier, mellan hvilka mycket 
små ringformiga figurer synas. Epimerernas betäckning, som är hårdare, visar en nät- 
formig teckning med långt utdragna maskor. Å labium, palper och ben äro dessa 
mer fyrkantiga eller rundade. Benen, som äro af medelmåttig längd, hafva första paret 
kortare än kroppsbredden, fjerde längre än kroppen; de tre första paren hafva korta 
och tjocka internodier, utom den yttersta, som liksom hos fjerde paret är smal och 
kortare än näst föregående internodie; fjerde parets äro längre och något smalare. 
Första parets äro försedda med mycket täta, korta hår å öfre sidan samt något längre, 
glesare å den undre; andra och isynnerhet tredje parets äro å undre sidan försedda 
med täta simhår vid tredje, fjerde och femte internodierna; fjerde parets sakna alldeles 
dessa och äro å så väl öfre som undre sidan försedda med korta hår. Den sista inter- 
nodien är högst obetydligt afsneddad och försedd med mycket starka och föga krökta 
klor. FEpimererna äro små, fjerde paret minst, inåt tillspetsade samt der obetydligt be- 
rörande andra paret; mellanrummet mellan andra och tredje paret jämnbredt, smalare 
än tredje parets bredd. Mellanrummet mellan de fyra parens inre spetsar bakåt vida 
bredare.  Labium är framtill förlängd till ett slags kort och tjockt rostrum, å hvars 
midt synes den något utstående, runda munöppningen, som är omgifven af en krans af 
fina korta hår. Uttagen och särskildt preparerad, visar labium bakom palpernas vid- 
fästningspunkt en lång, smal och nästan jämnbred process å hvarje sida, hvilken ungefär 
midt emot munöppningen bildar en nästan rät vinkel mot den öfriga delen af labium. 
Denna, som 1 bakre ändan är inskuren, slutar med tvenne, parallelt med nämda processer 
löpande, korta spetsar. Muandiblernas corpus är ovanligt lång och smal, i bakre ändan 
obetydligt tjockare samt något böjd. Klon, som är nästan så bred som främre ändan 
af corpus, är kort, trubbig och krökt; till färgen är den mycket mörk, nästan svart- 
brun och synes, ofta utsträckt ur munöppningen, som en mörk punkt. Palperna hafva 
de två första lederna mycket korta (deras diameter är större än längden), tredje är utåt 
mycket tjockare, kolfformig, fjerde ungefär af samma längd som de tre första till- 
sammantagna, spolformig, femte smal och trubbig, af tredje ledens längd. Den första 
leden saknar hår, andra har ett å undre och tvenne å öfre sidan, tredje å främre delen 
af undre sidan försedd med talrika, tätt sittande hår och å öfre med fem, fjerde å öfre 
och undre sidan med 1 rader sittande talrika hår, femte har några få hår vid basen, 
men i spetsen fem a sex tätt sittande, starka. Alla dessa hår äro korta. Generations- 
fältet, som ligger mellan andra paret epimerer är mycket litet, springan, som är kort, 
omgifves af tvenne chitinösa, glatta, smala skifvor. A hvarje sida sitter ett mycket 
litet stigma. Anus är stor och rund och ligger mellan fjerde paret epimerer. De 
två ögonparen ligga nära hvarandra och det bakre ögat mycket nära det främre; 
de äro belägna i en rektangulär chitinartad skifva, som nästan alldeles innesluter dem, 
och hvarigenom de blifva alldeles orörliga; cornean är mycket liten. Någon skilnad 
mellan könen har jag ej kunnat finna. Till färgen är arten röd, stundom ljusare (yngre) 
stundom mörkare (äldre). 


$ 


dans a ene 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. lZ7. N:o 3. 107 


Rörande ägg och larver får jag meddela föjande: 

I medlet af juli månad 1876 hade jag insamlat en stor mängd af dessa djur, som 
förvarades i ett vanligt dricksglas. I början af augusti märkte jag, att en af honorna 
börjat lägga ägg, och hennes exempel följdes genast af flera andra, så att inom ett 
dygn större delen af glasets botten samt en i detsamma befintlig Sphagnum-qvist voro 
betäckta af ägg. A glasets botten lågo dessa i allmänhet i ett enda lager, men å 
Sphagnum-qvisten bildade de en tjock klump. Jag hade godt tillfälle att betrakta ho- 
nornas beteende under äggläggningen. Under det densamma försiggick, läto de ej lätt 
störa sig, om man vidrörde dem, och tycktes vara mycket noga med, att äggen kommo 
i en bestämd ordning. De främre benen böjdes, så att generationsöppningen kom all- 
deles intill glaset, hvarefter äggen med tillhjelp af desamma tycktes ordnas. Det hvit- 
aktiga, klibbiga ämne, hvaraf de omgifvas, hårdnar genast vid beröring med vattnet 
och blir så fast, att man med en stilett har svårt att genomborra det. Hvarje hona 
lägger 2 a 400 röda, runda ägg, 0,25 i diameter. Efter fem veckor utkläcktes hälften 
af de lagda äggen, hvarvid det egendomliga förhållandet visade sig, att larverna 
omedelbart lemnade vattnet samt med stor hastighet sprungo omkring på dess yta”) 
samt glasets väggar. Blott med svårighet lyckades jag bemäktiga mig en del af dem. 
Detta ger mig anledning att tro, att de i likhet med larverna af Limnochares tillbringa 
sitt första stadium på sådana insekter,- som lefva på vattenytan t. ex. Hydrometra. 
De återstående äggen utkläcktes först i april månad följande året. Larverna voro full- 
komligt lika dem, som 1 augusti utkläckts, och betedde sig på samma sätt. 

Larverna, 0,20 millim. långa och 0,12 millim. breda, äro af en oval form, bakåt 
dock något afsmalnande med talrika hår i kanten. De utmärka sig isynnerhet genom 
benens spolformiga internodier, hvilka alla äro försedda med tätt sittande hår, som å 
de sista internodierna äro längre än dessa. Sista internodien, som är utåt mycket till- 
spetsad, slutar med en starkt böjd, svag, dubbel klo. Ögonen äro mycket stora, till 
färgen svartaktiga. Djurets färg ljusröd. 

I motsats till Bruzerius har jag funnit denna art föga glupsk. Jag har aldrig 
sett den angripa andra Hydrachnider, men deremot faller den sjelf ofta offer för sina 
stamförvandter, äfven om dessa varit dubbelt mindre. TI sina rörelser är den liflig, 
simmar fort, hvarunder den ej betjenar sig af fjerde benparet, som hålles rakt 
bakåt sträckt. 

Längd 4, bredd 3, första benparet 2,3, fjerde 4,5, palper 1,9 millim. 

Den förekommer allmänt i alla provinser från Lappland till Skåne, Gotland och 


Öland. 


1) Samma egendomliga förhållande har DuGis observerat hos larverna af Diplodontus scapularis, hvaremot 
han aldeles oriktigt uppger, att larverna af Fylais genast torka och dö, då de komma ur vattnet. 


108 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


Genus Il7. DIPLODONTUS DuGis, 


Syn. 1834 Diplodontus DuGcbs, Remarques sur la famille des Hydrachnés, in Annales des Sciences nat. Tom. l, 


p- 144. 
1842 = C. L. KocH, Uebersicht des Arachnidensystems bh. 3, p. 24. 
1854 — Bruzeuivs, Beskr. ö. Hydrachn., som förek. i Skåne, p. 44. 


Corpus molle, depressum, ovatum (D. scapularis) aut rotundatum (D. filipes). Pedes longiusculi, gra- 
ciles et, pari primo excepto, pilis natatoriis in internodiis quarto et quinto instructi. Palpi breviusculi, articulo 
tertio brevissimo, quarto longissimo, cum quinto extenso forpicem formanti. Rostrum breve. Oculorum duo 
paria inter se remota. 

Kroppen är nedtryckt, obetydligt hvälfd, dess betäckning mjuk. Benen tämligen 
långa och mycket fina med simhår vid fjerde och femte internodierna af de tre bakre 
paren. Palperna af obetydlig längd; tredje leden kortast, fjerde längst, sträckande sig 
med en spets öfver femte, som är långsträckt och rörlig, bildande med den förra ett 
slags tång. Rostrum kort och smalt. De båda ögonparen långt skilda, likaledes de 
båda ögonen 1 hvarje par. Blott en svensk art. 


Diplodontus filipes DuGcEs. 


Syn. 1834 Diplodontus filipes Ducis, loco cit. p. 158, pl. 10, figg. 1—4. 
1854 = — . BRUZELIUS, loco cit. p. 45, tab. IV, figg. 9—12. 


Corpus rotundatum, antice paulo latius, rubrum, maculis nigris confluentibus, pedes et palpi flavi. 
Longitudo 1,5 millim. (Tab. XIII, fig. 3.) 


Kroppen är nästan rundad, i främre kanten något bredare; å ryggen synes vid 
stark förstoring en mycket fin granulering, som å undre sidan är nästan omärklig- 
Benen utmärka sig genom sin spenslighet; då djuret simmar omkring, kunna de med 
obeväpnadt öga knappast synas. Första paret är kortare än kroppens bredd, fjerde, 
som är längst och tjockast, är något längre än kroppen. Fpimererna äro små; de 
tvenne första paren långa, smala och jämnbreda, mötas nästan under labium; de 
båda bakersta paren äro genom ett bredt mellanrum skilda från de främre; tredje 
paret jämnbreda, ungefär lika breda som andra ; fjerde paret mer viggformiga, bilda till- 
sammans med tredje en nästan triangulär figur, hvars spets är riktad inåt; de båda 
parens inre spetsar långt skilda. Alla fyra paren äro försedda med mycket fina hår, 
hvilka äro längst å fjerde paret. Detta är den enda hydrachnid, hos hvilken jag fun- 
nit epimererna liksom benen försedda med hår. Bakom fjerde epimerparet står ett 
stigma. Labium är bred, bakåt något afsmalnande och afrundad, framtill förlängd till 
ett kort rostrum. Mandiblerna hafva en smal och långsträckt corpus med en förläng- 
ning baktill, som är längre än den egentliga corpus; vid basen af den föga krökta, 
starka klon synes liksom hos ÄArrhenurus ett hinnartadt, tämligen bredt bihang af 
klons längd. Palperna, som nå obetydligt utom kroppskanten, till basen af första ben- 
parets fjerde led, äro smalare än detta par. Första leden är ovanligt lång, längre än 


SS 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l7. N:o 3. 109 


andra, som är dubbelt större än tredje. Fjerde är längst och sträcker sig med en 
lång spets öfver femte, som äfven är spetsig samt rörlig, och med hvilken den bildar 
en långsträckt, spenslig tång. Å öfre sidan af första leden stå tvenne hår, å andra å 
undre sidan ett dylikt, vid basen af tredje trenne och vid basen af fjerde tvenne längre hår. 
Generationsfältet: Den korta springan, som är belägen midt emellan fjerde paret epi- 
merer, är omgifven af tvenne upphöjda, halfmånformiga skifvor, hvilkas främre spetsar 
dock äro vida smalare än de bakre, hvarigenom de tillsammans bilda en nästan hjärt- 
formig figur, med den trubbiga spetsen framåt riktad. Yttre randen af dessa skifvor 
är försedd med en rad större stigmer, innanför hvilka betydligt mindre dylika betäcka 
hela skifvorna. De inre och bakre kanterna af de sistnämda äro försedda med korta 
hår, som korsa hvarandra. Den ovala anus är belägen midt emellan generationsfältet 
och kroppens bakkant. De två ögonparen äro långt skilda; det öfre eller bakre ögat 
ligger i sjelfva kroppskanten, det undre något nedanför densamma, hvarföre det ej 
synes, då djuret betraktas från öfre sidan. Detta har sannolikt föranledt Kock att föra 
Diplodontus till den af honom uppställda gruppen Hygrobatides. Till färgen är den 
röd med omkring tio mörkare fläckar å ryggen, hvilka strålformigt utgå från en ge- 
mensam midtelfläck. Epimerer, ben, labium palper och generationsfält äro gula. 

I sina rörelser är den föga liflig och har aldrig synts angripa andra Hydrach- 
nider, som varit förvarade i samma kärl. Deremot blir den själf ofta ett byte för 
Nesea- och Limnesia-arter. Ej sällsynt i Vestergötland t. ex. i ån vid Lyrestad, 1 
Bottensjön, Tholsjöhult, Mellby i Bjerke härad samt flera sjöar i Valle härad, Sven- 
ljunga. I Blekinge synnerligen talrik i en liten sjö nära Fridlefstads prestgård. I Skåne 
sällsynt enligt Bruzerivs. Gotland: Heide träsk, Källunge i bäcken vid prestgården 
samt Roma i en dam i parken. 


Genus 18. HYDRACHNA (Mörrer) C. L. KocH. 
Syn. 1781 Hydrachna MÖLLER, Hydrachn&e etc. p. 59 et 63 (ad partem). 


1842 — C. L. KocH, Uebersicht des Arachnidensystems, h. 3, p. 29. 
1854 — BruvzEuius, Beskr. ö. Hydrachn., som förek. i Skåne, p. 46. 
1875 = KRAMER, Beitr. zur Naturgesch. der Hydrachniden, p. 320. 
1877 == id.,.  Grundziäge zur Systematik der Milben, p. 236. 


Corpus molle, rotundatum aut late ovatum. Pedes breves, par primum pilis rarioribus, cetera paria pilis 
densis ac longis instructa. ZLabium in rostrum longissimum productum. Palpi longiusculi, articulo primo cras- 
sissimo, brevi; secundo ejus longitudine, tertio attenuato longissimo, quarto longitudine primi, cum quinto 
parvulo forcipem formanti. Oculi bini utriusque lateris proximi; duo paria mediocriter distantia. 


Kroppen är rundad eller bredt oval, nästan klotrund; kroppsbetäckningen slät och 
mjuk. Benen korta, de tre bakre paren med ovanligt täta och tämligen långa hår. Labium 
är förlängd till ett rostrum, som når nästan till yttersta spetsen af palperna. Dessa, 
som från sidorna äro tämligen tilltryckta, hafva första leden mycket tjock, andra högst 
obetydligt längre, men smalare, tredje längst och ganska smal, fjerde af den förstas 
längd med den å undre sidan fästade, tagglika, korta femte leden bildande en tång. De 
båda ögonen å hvarje sida belägna nära hvarandra; båda paren skilda genom medel- 
måttigt afstånd. Två arter. 


110 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


fere rotundatum, rubrum. HEpimera primi et secundi parium 
tlydracna. | GLO NS LU CLI AU re EE ARE Er 1. globosa (DE GEBER) DuGbs. 
orpus 
; late ovatum, rubrum, maculis nigris. BEpimera primi et se- 
(ENHET jAEHäirErn sdaNROSbrt NEUE coccsssosvspsossstt sons 2. geographica (MÖLLER) L. C. KocH. 
1. Hydrachna globosa (DE GEBRR) DuGES. 
Syn. 1778 Acarus aquaticus globosus DE GEeErR, Mémoires etc. Tom. VII, ». 146, pl. 9, figg. 11, 12. 
1793 Trombidium globator J. C. FABRicIUS, Ent. syst. Tom. II, p. 403, N:o 23. 
1805 ÅAtarx = id. Syst. Antliatorum p. 376. 
1776 Hydrachna cruenta MÖLLER, Zool. Dan. Prodr. p. 190, N:o 2273. 
1781 = = id., . Hydrachne ete. p. 63, tab. IX, fig. 1. 
1804 — globulus HERMANN, Mém. aptérol. p. 56, pl. VI, fig. 15. 
1834 — globosa Ducks, Remarques sur la famille des Hydrachnés in Annales des Sciences nat. 
Along BÖR VR 10 IG 
1835-41 — — CI TY KocH, Deutschlands Orust etc no LÄSES: 
1854 — — - BruzEuws, Beskr. ö. Hydrachn., som förek. i Skåne, p. 47, tab. V, fig. 1. 


Corpus fere globosum, rubrum. Pedes breves, par quartum vix longitudine corporis, duo paria poste- 
riora densissimis pilis natatoriis instructa. FEpimera duorum parium anteriorum introrsum acuminata. Rostrum 
perlongum, longitudine fere palporum. Palporum articuli secundus et tertius pilis raris brevibusque instructi. 
Longitudo 4—5 millim. 

Kroppen är mycket hög, nästan klotformig, med slät, starkt utspänd kroppsbetäck- 
ning. Benen korta; första paret kortare än kroppens halfva längd, fjerde något kortare 
än kroppen. Första paret försedt med täta, korta hår å sträck- och böjsidan, andra 
med täta simhår å fjerde och femte internodierna; de båda sista paren hafva å 
hela böjsidan utomordentligt täta, långa simhår. Fpimererna äro små. Första och 
andra paren nästan viggformiga, andra något bredare och större, mellanrummet mellan 
andra och tredje paren af samma bredd som andra paret; tredje mycket korta, nästan 
rektangulära, inåt något afsmalnande och tvärt afrundade, gränsa med hela bakre 
kanten intill följande par, som äro betydligt längre, men föga bredare än tredje, 1 inre 
ändan bredare och något concava, med en utskjutande trubbig process. Labuwum, 
som är tydligt skild från första-paret epimerer, är baktill rundad och framtill förlängd 
till ett långt rostrum, som vid basen är tjockt och tämligen utbredt, men sedan jämnt 
afsmalnar. Detta rostrum, som nästan är af palpernas längd, är nedåt böjdt. TI det 
samma ligga mandiblerna, hvilka icke såsom hos föregående arter bestå af tvenne skilda 
delar, corpus och klo, utan utgöras af ett enda långt utdraget, nästan sabelformigt 
stycke, å hvilket dock synes en antydning till gräns mellan de båda nämda delarne. 
Palperna äro från sidorna hoptryckta och synas kunna blott obetydligt skiljas från 
rostrum, intill hvilket de städse hållas. Första leden är något mer hög än lång med 
ett par glesa hår å öfre sidan, andras längd omkring '/; gång större än dess höjd, å 
öfre sidan är den försedd med tämligen talrika, mycket korta hår. tTredje nästan jämn- 
bred med tvenne mycket fina hår i spetsen å öfre sidan; under denna led sitter den 
" likaledes klolika femte leden, hvars spets äfven är nedåt riktad, och som med före- 
gående bildar ett slags tång med mycket korta käftar, af hvilka den undre är något 
större än den öfre. Generationsfältet, som är beläget mellan de två bakre epimerernas 


FA 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 17. N:o 3. TT 


inre ändar, visar tvenne nästan halfmånformiga, i främre ändan något bredare, granu- 
lerade skifvor, som hos det utbildade djuret äro med hvarandra sammanväxta till ett 
bredt, nästan hjärtlikt fält. Från en öppning straxt bakom spetsen af detta fält utgår, 
då man trycker på djuret, ett kort, tubformigt, i kanten kreneleradt organ, som an- 
tagligen är ett äggläggningsrör, enär jag ej funnit det hos alla individ. Närmare ge- 
nerationsfältet än bakkanten ligger anus. Ögonparen äro tämligen långt åtskilda och 
belägna på en något upphöjd, oval skifva; det främre 1 hvarje par betydligt större än 
det bakre och tydligen skildt från detsamma. Framför ögonen står ett kort hår, ut- 
gående från midten af ett litet stigma. Till färgen är denna art röd, yngre individ 
äro ljusare, äldre deremot mörkare. 

Lägger enligt DucEs ') sina ägg i stjälkarne af vattenväxter, i hvilka den med de 
spetsiga mandiblerna borrat hål. Äggen äro ovala, röda, ganska talrika samt ej omgifna 
af det vanliga gelélika skyddande ämnet. Ur dessa ägg, som läggas 1 början af som- 
maren ”) framkomma efter omkring sex veckor larverna, som hafva en oval kropp med 
ovanligt stort rostrum, som är nästan så stort som. halfva kroppen. Benen äro af 
kroppens längd; färgen är röd. Dessa fästa sig på vatteninsekter, t. ex. Nepa och 
Dytiscus, der man såväl under våren som sommaren och hösten anträffar dem. ”) 

Denna art är ganska allmän och förekommer både i rinnande och stillastående 
vatten. I sina rörelser är den mycket snabb, men föga rofgirig. Upland, Vestergöt- 
land, Östergötland, Blekinge, Skåne, Gotland och Öland. 


2. Hydrachna geographica (MörrEr) C. L. Koca. 
Syn. 1776 Hydrachna geographica MÖLLER, Zool. Dan. Prodr. p 190, N:o 2270. 


1781 — — id. Hydrachne etc., p. 59, tab. VIII, figg. 3, 4, 5. 
1835-41 — — C. L. KoctH, Deutschlands Crust. ete., h. 14, fig. 13. 
1793 Trombidium geographicum J. C. FABRICIUS, Ent. syst. Tom. IT, p. 405, N:o 32. 
1805 ÅAtaxr geographicus id. Syst. Antliatorum p. 371. 


Corpus late ovatum, altum, obscure rubrum, maculis magnis nigris. Pedes fere ut in specie praecedenti; par 
primum pilis densioribus instructum. Fpimera parium duorum anteriorum introrsum retusa. Rostrum et palpi 
ut in H. globosa. TLongitudo 6—8 millim. (Tab. XIV. (fig. 2.) 

Kroppen är bredt oval, mindre hög än hos föregående art. Benens första par 
försedt med mycket tätare hår. De tvenne främre parens epimerer hafva de inre spet- 
sarne trubbiga, för öfrigt äro de bildade såsom hos H. globosa. Rostrum och palper så- 
som hos denna. Generationsspringans skifvor bilda tillsammans ett mer hjärtlikt fält än hos 
föregående art. Det dröjer länge, innan dessa skifvor växa tillsammans, och till en början 
trodde jag, att detta var utmärkande för arten, enär jag anträffat individ af 5 milli- 
meters längd, som haft dem tydligt skilda. På Gotland erhöll jag emellertid ett 
individ af 8 millim. längd, som hade skifvorna sammanväxta. Till färgen är den 


1) Oaktadt jag ofta haft denna art i mitt aqvarium, har det aldrig lyckats mig få se den lägga några 
ägg. I fångenskapen har den vanligen dött efter några dagars förlopp. 
2) Den 30 juli har jag dock anträffat en af ägg alldeles uppfylld hona. 


3) Den 26 april tog jag en Dytiscus marginalis med flere Hydrachnor i första puppstadiet. Dessa voro 
helt små och hade säkert ej länge varit fästade å densamma. Den 12 juni utkläcktes larverna i andra stadiet. 


112 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


mörkröd ofvantill med stora svarta fläckar, som vanligen bilda ett bredt, framtill af- 
brutet oregelbundet band längs midten af ryggen. Palper, rostrum och ben röda. 

I sina rörelser är den ej så snabb som föregående. 

Ganska sällsynt vid Björkelund och Brobacka nära Skara, Gotland vid Kinner. 


Genus 19. HYDRODROMA C. L. KocHE. 
Syn. 1842 Hydrodroma C. L. KocH, Uebersicht des Arachnidensystems, h. 3, p. 32. 


Corpus leve, molle, ovatum, parva altitudine. Pedes, primo pari excepto, longiores, par primum pilis 
brevibus densissimis instructi, paria cetera quum tales pilos, tum densos et longos pilos natatorios, internodiis 
quarto quintoque affixos, gerentia. Labium in rostrum, palpis duplo brevius, productum. Palpi longiusculi; arti- 
culi tres primi eadem fere inter se longitudine, a primo ad tertium crassitudine crescentes, quartus longissimus, 
iis multo gracilior, cum quinto parvulo forcipem formans. Oculi bini utriusque lateris proximi; duo paria distantia. 


Detta slägte, som står närmast Hydrachna, skiljer sig dock lätt derifrån genom 
sitt korta rostrum, som icke är hälften så långt som palperna, sin obetydliga höjd samt 
palpernas och generationsfältens olika bildning. Blott en art är hos oss anträffad. 


Hydrodroma rubra (DE Grrr, C. L. Kock”). 


Syn. 1778 Acarus aquaticus ruber De GEER, Mémoires etc., Tom. VII, p. 141, pl. 9, figg. 3—11. 
?1835—41 Hydrachna punicea C. L. KocH, Deutschlands Crust. etc., h. 14, figg. 8, 9. 
21842 Hydryphantes puniceus — id. Uebersicht des Arachnidensystems p. 14. 
1870 Hydrodroma umbrata NEUMAN, Vestergötlands Hydrachn. i Öfvers. Vet. Akad. Förh. N:o 2, p. 110. 


Corpus rubrum supra, margine anteriorem inter oculos scuto quodam capitali ornatum. Longit. 2 millim. 
(Tab. XIV, fig. 1.) 


Kroppen är äggrund, af obetydlig höjd, kroppsbetäckningen mjuk, synes vid 
obetydlig förstoring glatt, men visar sig vid starkare vara mycket fint granulerad, 
likaledes rostrum, palper och ben; nära framkanten, midt emellan ögonen, synes en 
sköldlik chitinös skifva, som framtill är afrundad, å sidorna inbugtad samt i bakre 
kanten utlöper i tvenne spetsiga hörn. Benens första par ej obetydligt kortare än 
kroppens bredd och försedt med synnerligen talrika, korta, styfva hår, som mot 
spetsarne af andra och tredje internodierna stå i krans; andra paret lika långt 
som kroppens bredd med glesare, längre hår i spetsen af fjerde och femte inter- 
nodierna; sista internodien obetydligt kortare än den näst föregående, med en 
mycket liten, nästan rundad urhålkning för mottagande af de små enkla klorna. 
Första paret epimerer gränsa intill rostrum; deras inre spetsar äro ej långt skilda. 
Andra paret obetydligt bredare och kortare. Mellanrummet mellan detta och tredje 
paret af det senares bredd. Dessa epimerer äro lika breda som andra paret och 
nästan jämnbreda. Fjerde paret, som utåt äro dubbelt bredare än tredje, äro inåt 
lika spetsiga som detta par, nästan triangulära. Rostrum, som ej är hälften så 


1) Då jag ei anser KocHs slägten Hydrodroma och Hydryphantes generiskt skilda, har jag föredragit 
det förra slägtnamnet. 


KONGL. SV. VET.-AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |Z7. N:O 3. 113 


långt som palperna, är utåt hastigt afsmalnande och visar i spetsen en springa, genom 
hvilken mandiblerna stundom utskjuta samt tvenne rakt utstående korta hår å öfre 
sidan. Mandiblerna hafva en långsträckt, jämnbred corpus, som bakåt hastigt tilltager 
i tjocklek och derefter öfvergår i en lång, föga krökt, spets med en stor fördjupning 
för musklerna. Klon är ovanligt lång och stark, nästan rak, tydligt trekantig med 
imre sidan något concav; till färgen är den brunaktig. Vid dess bas synes ett 
hinnartadt, uppåt spetsigt afsmalnande bihang, som når till klons midt. Palperna 
äro tämligen långa, nästan hälften så långa som första benparet, och nående till basen 
af dess fjerde internodie; de äro vida smalare än detta benpar med första leden cylin- 
drisk och nästan af samma längd som de båda följande, fastän smalare; andra och 
tredje tilltagande i tjocklek mot yttre ändarne; fjerde längst och betydligt smalare än 
tredje med en utskjutande klolik spets å öfre sidan; femte kort och klolik, bildande 
med den nämde taggen ett slags tång, hvars båda käftar äro korta och nedåt riktade 
liksom hos Hydrachna. I spetsen af de tre första lederna stå några korta, glesa hår. 
Generationsfältet: Springan, som börjar vid inre ändarna af fjerde paret epimerer, är 
lång och omgifves af tvenne upphöjda skifvor, som mot främre ändan betydligt af- 
smalna och i själfva spetsen äro försedda med ett stort rund stigma; utåt äro de con- 
vexa med en utskjutande rund knöl mot bakre kanten; något bakom springans midt 
synes å inre sidan af dessa skifvor ett litet stigma. Anus, som är oval och tämligen 
stor, ligger närmare generationsfältet än bakre kroppskanten. Ögonparen långt skilda, 
belägna alldeles i kroppskanten, hvarje par stående på en liten oval, upphöjd chitinskifva, 
främre ögat dubbelt större än det bakre. Till färgen är den röd, sammetslik, med obe- 
tydligt ljusare ben och palper. 

Längd 2, bredd 1,6, palper 0,5, första benparet 1,15, andra 1,55, tredje 1,80, 
fjerde 2,20 millim. i 

Mellan könen synes ingen annan yttre olikhet finnas, än att honan har mellan- 
rummen mellan epimerparens inre ändar mycket bredare samt i förhållande till kroppen 
mindre epimerer; generationsfältet är ej heller beläget så långt bakåt som hos hanen. 
I sina rörelser är denna art ganska snabb och betjänar sig vid simningen äfven af 
fjerde benparet, som också är försedt med täta simhår. Då den kryper omkring, hvilket 
mera sällan händer, släpar den vanligen detta par. Mot vintern byggde de af mig 
förvarade af växlemningar ett slags bo, liknande ett cylindriskt rör, nästan som Phry- 
ganea-larvens, i hvilket de tillsammans (15 a 20) mest uppehöllo sig; sattes aquariet i 
solskenet, kommo de 'snart utkrypande ur boet. Äggen, som äro röda, läggas å Sphag- 
num-stjälkar och omgifvas af det vanliga geléartade ämnet; efter omkring fyra veckor 
utkläckas de röda larverna. 

Sedan jag ett helt år haft denna art i ett litet aquarium, lade den ändtligen på 
våren följande året ägg. Olyckligtvis blefvo de nyss kläckta larverna förstörda, innan 
jag hunnit beskrifva dem. 

Omkring Skara är denna art jämte Arrhenurus caudatus allmännast och den 
första, som visar sig, så snart isen smält i dammar och diken; mot slutet af sommaren 
förekommer den mindre allmän. Utom vid Skara har jag funnit den vid Ulricehamn 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Båda. 17. N:o 3. 15 


114 C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


samt på Gotland vid Kinner i Lummelunda, Kapellshamn och Gothem. En varietet 
med metallglänsande grön färg, wvariatio metallica, anträffades allmännare än hufvud- 
formen ferstädes på Gotland, t. ex. Kinner i Lummelunda, Kyrkeby i Etelhem, Heide 
i en »brya» nära träsket samt i Öja i vattensamlingar i stenbrotten. 


Genus 20. BRADYBATES NEUMAN. 


Syn. 1873 Bradybates NEUMAN, Nya svenska arter och slägten af Hydrachnider, Forh. ved Naturforsk. medet 
i Kjobenhavn 1873, p. 409. 
1875 = NEUMAN, Gotlands och Ölands spindlar och vattenqvalster, i Öfvers. af Kongl. Vet.- 
Akad. Förhandl. N:o 2, p. 104. 


Corpus leave, molle, depressum, late ovatum, antice fere truncatum, angulis obtusis, pone hos angulos 
coarctatum, postice paulo latius, rotundatum. Pedes pilis densis, perbrevibus instructi, longioribus pilis nata- 
toriis omnino carentes. Rostrum et palpi ut in genere precedenti. Oculi bini utriusque lateris proximi; duo 
paria mediocriter distantia. 


Detta slägte, som bildar en tydlig öfvergång till sumpqvalsterna, skiljes från alla 
öfriga svenska Hydrachnidslägten derigenom, att hithörande djur alldeles sakna simhår. 
De krypa också helt långsamt omkring liksom Thyas och Limnochares, från hvilka de 
dock tydligt äro skilda genom palpernas och rostri form, som i det närmaste öfverens- 
stämmer med Hydrodroma. Kroppen är mer nedtryckt än hos denna, med mjuk och 
glatt betäckning, som äfven här visar sig fint granulerad vid stark förstoring. En art. 


Bradybates truncatus NEUMAN. 


Syn. 1873 Bradybates truncatus NEUMAN, loco cit. p. 409. 
Nf 2 id. SN 0 


Femina: Corpus rubrum, epimera et pedes miniacea, dorsum stigmatibus in quator series dispositis 
ornatum. Longitudo 2 millim. (Tab. XIV, fig. 4.) 


Hona: Kroppen nedtryckt, nästan jämnbred, 1 främre kanten tämligen tvärt af- 
huggen med midten något framskjutande och afrundad samt trubbiga sidohörn, bakom 
dessa något inbugtad; bakkanten, som är något bredare, är afrundad. På ryggen synas 
flere större stigmer, som äro ordnade i fyra längsgående rader. Benen tämligen långa, 
första paret lika långt som kroppens bredd, andra och tredje småningom tilltagande i 
längd, fjerde så långt, som kroppen, alla med mycket täta, korta och fina hår; inter- 
nodierna, med undantag af de tre första, som äro obetydligt kolfformiga, jämnbreda, 
den sista obetydligt kortare än näst föregående internodie, med obetydlig fördjupning 
för upptagande af de små enkla klorna. Epimerer, rostrum och palper som hos Hydro- 
droma, rostrum dock smalare och palperna något längre; de sistnämda nå till midten 
af första benparets fjerde internodie. Mandiblernas corpus bildad såsom hos Hydro- 
droma, men klon är vida mindre och något mer krökt. Generationsfältets springa om- 
gifves af två långsträckta halfmånformiga, i bakre kanten bredare, mycket upphöjda 
skifvor, i hvilkas främre ända synes ett stigma och i den bakre, inåt springan, ett 
dylikt samt något framför denna ett mindre; i inre kanten af dessa skifvor sitta täta, 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 7. N:O 3. 115 


fina, hvarandra korsande hår och 1 bakändan, bakom de större stigmerna, tre större, 
bakåt riktade, å hvarje skifva. Trycker man på djuret, skilja sig dessa skifvor och 
höja sig, hvarigenom öppningen liknar en till hälften öppnad mussla. Samma olikhet 
mellan könen som hos Hydrodroma. Midt emellan generationsfältet och bakkanten 
ligger anus. Mellan denna och nämda fält synas tvenne stigmer och ett dylikt bakom 
hvar och en af fjerde paret epimerer. Ögonparen, som ej äro så långt skilda som hos 
Hydrodroma, ligga nära främre kanten, å ömse sidor om den framskjutande midten; 
framom hvarje par står ett kort hår och i spetsen af de afrundade framkantshörnen ett 
dylikt. Till färgen är den röd, varierande från mörkröd (äldre) till ljusröd eller röd- 
gul. Ben, rostrum och palper äro ljusare rödgula. 

Mycket långsam i sina rörelser, kryper blott omkring på bottnen eller växternas 
blad utan minsta förmåga att simma. 

Äggen äro rödgula ovala (0,27 millim. 1.) och omgifvas af en obetydlig gelélik 
massa. Deras utveckling har jag ej vidare följt. ; 

Längd 2,1 bredd 1,6, palper 0,7, första benparet 1,5, fjerde 2,2. 

Mycket sällsynt i dammar kring Skara, t. ex. vid Björkelund och Hellstenitorp 
samt vid Kinner på Gottland. 


SA 


IQ RH SH 


FS 


LR 


C. 


Explicatio tabularum. 


Tab. I. 


Fig. 1. Atax crassipes (MÖLLER) BruzeLrius (Femina). 


Animal pronum. 
—  supinum. 


et d. Labium cum epimeris (duo posteriora ab anterioribus errore lithograpbi disjuncta). 


Palpi. 


. Mandibula ungue instructa. 
. Lamine genitales (separatim praparatee). 
. Apertura genitalis cum laminibus superioribus. 


Fig. 2. Atax ypsilophorus Bonz (Femina). 


. Animal pronum. 


— — supinum. 


.- Internodium ultimum pedum quarti paris cum ungue (altera remota). 
. Internodium ultimum pedum primi paris cum unguibus. 

. Palpus. 

- Mandibula musculis adheerentibus. 

. Lamine genitales. 


Fig. 3. Limnesia pardina NEUMAN (Femina). 


- Animal pronum. 


— — supinum. 
Labium a latere exhibitum cum palpo musculaturam ostendente. 
Mandibula musculis adheerentibus. 


Fig. 4. Megapus spinipes n. g 


(>) DN 


. Animal pronum. 


= NIAN 


. Internodia extrema pedum primi paris e latere inferiore visa. 
d. 


Palpus. 


Tab. II. 


Fig. 1. Piona mira n. sp: 


- Animal pronum. 


— — supinum. 
Pedum par quartum. 


SNS SR 


Sr 


RH NÅ 


NI NK 


SRF SA 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |ÅZ. N:O 3. 


Fig. 2. Nescea longicornis CO. EL. Kocn (Femina). 


. Animal pronum. 


— — supinum. 
Palpi. 


. Mandibula. 


Fig. 3. Neswa brevipes n. sp. (Femina). 


. Animal pronum. 


= MN 


Palpus. 


g. 4. Piona flavescens NEUMAN (Femina). 


. Animal pronum. 


= Ran 
Internodium pedum quarti paris ultimum cum unguibus. 


. Palpus. 


Mandibula. 


Tab. III. 


Fig. 1. Nesca rosea C. L. KocH (Mas). 


- Animal pronum. 


— = supinum. 


. Internodium quartum pedum quarti paris. 
- Palpus. 


Area genitalis. 


Fig. 2. Piona fusca NEuMAnN (Femina). 


. Animal pronum. 
AR SUPINLUM 
Palpus. 
.- Articulus palpi quintus cum apice quarti. 
Mandibula. 
Fig. 3. Nescwa mirabilis n. sp. (Femina). 
- Animal pronum. 


— - supinum. 
Palpi. 


. Mandibula. 
. Pili pedum quarti paris. 


Fig. 4. Ataz vernalis C. L. Kocz. 


. Animal pronum. 


= BIR 


Tab. IV. 
Fig. 1. Hydrochoreutes ungulatus C. L. Kock (Mas). 


. Animal pronum. 


— supinum. 


. Pedum par quartum. 
. Area genitalis. 


Pars posterior ejusdem apendiculam tripartitam fingens. 


117 


118 


C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


Fig. 2. Hydrochoreutus eruciger C. L. Koct (Femina). 
a. Animal pronum. 
b. —  supinum. 
ce. — e latere visum. 
d. Palpus. 
e. Area genitalis. 
£- Mandibula. 
Fig. 3. Hydrochoreutes filipes CO. EL. KocH (Mas). 
a. Animal pronum. 
BE i supinum: 
c. Area genitalis. 
Fig. 4. Hygrobates impressus n. sp. 


C. 


d. 
- Area genitalis. 


SP SA 


SUP SR 


- Animal pronum. 


supinum. 
Palpus. 
Mandibula. 


. Animal pronum. 
supinum (Obs. Pedes pro corpore longiores). 


. Palpus. 
. Mandibula. 


Area genitalis. 


supinum. 


Tab. V. 


Fig. 1. Mideopsis depressa mn. g. 


&S 
få 


Fig. 2. Pseudomarica formosa n. 


. Animal pronum (pone oculos duo stigmata). 


Epimera alterius lateris cum labio, palpo pedibusque. 


Area genitalis. 


. Palpus. 


Mandibula. 


. Labium e latere visum cum palpo. 


Fig. 3. Nescea unguiculata n. sp. 


Internodium ultimum pedum primi paris unguibus permagnis instruetum. 


Fig. 4. 


quarti paris cum unguibus perparvis. 


Nesca puncetata NEUMAN (Femina). 


Pars posterior lateris inferioris. 


Fig. 5. Nesca pusilla NEUMAN. 


a. Pars posterior lateris inferioris (Femina). 


b. 


ad. 


b. 


Fig. 


Oo 


Animal pronum. 
supinum. 


(Mas.) 


Tab. VI. 


1. Arrhenurus angulator C. L. KocH (Femina). 


SA 


ec 


ST 


Oo 


FRITT US NA 


ad. 


KONGL. SV. VE'T. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |7. N:o 3. 


Fig. 2. Arrhenurus forpicatus n. sp. (Mas). 


. Animal pronum. 


— — supinum. 


. Palpus. 
. Pedum par primum. 


Fig. 3. Arrhenurus Kjerrmanm n. sp. (Mas). 


. Animal pronum. 


—  supinum. 
ma eklaterenvisum. 


. Pedum par quartum. 
. Palpus. 
. Mandibula. 


Fig. 4. Nescea pulehra C. L. Kocn (Femina). 


. Animal pronum. 


—  supinum. 


.« Palpus. 


Tab. VII. 


Fig. 1. Arrhenurus pustulator (Mörrer) OC. L. Koct (Mas). 


. Animal pronum. 


— — supinum. 
— - e latere visum. 


. Pars posterior lateris superioris appendiculam excavatam pilosque exhibens. 


Pedum par quartum. 
Labium. 


. Palpus. 
. Mandibula. 


Fig. 2. Arrhenurus pustulator (Femina). 


Animal pronum. 
RSUpPiNUM: 


. Pedum par primum. 
d. 
.« Palpus. 


Par quartum. 


Fig. 3. Arrhenurus emarginator (MÖLLER) C. L. KocH (Mas). 
S I ; 


- Animal pronum. 


= Pan 
— -e latere visum. 


. Pars posterior corporis appendiculam et pilos ostendens. 


Pedum par quartum. 


Fig. 4. Arrhenurus emarginator (Mörrer) C. L Kocu (Femina). 


. Animal pronum. 


—  supinum. 
Pedum par primum. 


.« Palpus. 


AL) 


120 


ad. 


C. 


SS 


b. 


SA 


C. J. NEUMAN, SRERIGES HYDRACHNIDER', 


Tab. VIII. 


Fig. 1. -Nesca decorata n. sp. (Femina) 


. Animal pronum. 


—  supinum. 
Palpus. 


. Mandibula. 


Fig. 2. Arrhenurus tricuspidator (Mörner) CO. 1. Kocn (Mas). 


. Animal pronum. 


— — supinum. 
Apendicula e latere superiore visa. 


Fig. 3. Piona abnormis un. sp. 


. Animal pronum. 


— — supinum. 
Palpus. 
Fig. 4. Lebertia insiqnis n. g. 
Animal pronum. 
— — supinum. 


Palpi. 


. Mandibula. 


Tab. IX. 
Fig. 1. Arrhenurus papillator (Mörzrer) C. L. Kocn (Mas). 


- Animal pronum. 


—  supimum. 


Fig. 2. Arrhenurus papillator (Mörrer) C. L. Kock (Femina). 


- Animal pronum. 


— — supinum. 


;. Palpus. 


Fig. 3. Arrhenurus castaneus n. sp. (Mas). 


. Animal pronum. 


— — supinum. 
Palpus. 


Fig. 4.  Arrhenurus ecastaneus (Femina). 


Animal pronum. 
—  supimum. 


Tab. X. 


Fig. 1.  Arrhenurus nobilis on. sp. (Mas). 


- Animal pronum. 


— — supidum. 


Fig. 2. Arrhenurus globator (Mörner) OC. L. Kocu. 


. Animal pronum. 


—  supinum. 
— ec latere visum. 


K 


ÖS 


YR SK 


VI NS 


SA 


SN SR 


/w 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. IZ. N:0O 3. 121 


Fig. 3. Arrhenurus globator (Mörrer) CO. L. Kock (Femina). 


- Animal pronum. 
— — supinum. 
Fig. 4. Marica musculus C. L. Kock. 
a. Animal pronum. 
öser sup inum. 
c — " e latere visum. 


d. Epimerorum par primum cum pede. 
e. Pedum par qguartum. 

f. Palpus labio affixus. 

g-. Mandibula. 

h. Area genitalis; pone eam anus. 


INENOS dk 


Fig. 1. Midea orbiculata (MÖLLER) BRUZELIUS. 


a. Animal pronum. 

b. —  supinum (Obs. Pedes pro corpore longiores). 
c. Palpus. 

d. Mandibula. 


Fig. 2. Axona versicolor (Märrer, KRAMER) (Femina). 


- Animal pronum. 

= supimum. 

. Palpus e latere visus. 

. Idem e latere inferiore visus. 


Fig. 3. Anuranmia gotlandica NEuMAN. 


- Animal pronum. 
= supinum. 
. Palpus. 

- Mandibula. 


Fig. 4. Arrhenurus tubulator C. L. Koca (Femina). 


- Animal pronum. 
—— EsSupinuMm: 


Tab. XII. 


Fig. 1. Limnesia marmorata NEUMAN (Femina). 


- Animal pronum. 

—  supinum. 
se laterervisum" 
- Palpi. 

. Area genitalis. 


Fig. 2. Arrhenurus caudatus (DE Geer) C. L. Koct (Mas). 


a. Animal pronum. 
b. — supinum. 
c. Palpi cum labio 
d. Manudibula. 


. Pedum par quartum. 


. Sv. Vet. Akad. Handl. Ba. 17. N:o 3. 16 


C. J. NEUMAN, SVERIGES HYDRACHNIDER. 


Fig. 3. Arrhemuwrus caudatus CO. 1. Kock (Femina). 


a. Animal pronum. 


b. —  supinum. 
ce. Pedum par primum. 
Gly = — quartum. 


Fig. 4. -Nescea spectabilis n. sp. (Larva primi stadii). 


a. Animal pronum. 
HS USnpinum: 


Fig. 5. Limnesia maculata CO. EL. Kock (Larva primi stadii). 


a. Animal pronum. 
b — — supinum. 
Tab. XIII. 
Fig. 1. Limnesia histriomca (HERMANN) OC. L. Kocr (Femina). 


a. Animal pronum. 
—  supinum. 
Gare UE laterer visum. 
. Labium cum palpo et pari primo pedum. 
- Mandibula. 


SK 


| 


Fig. 2. Limnesia maculata (Mörrer) C. EL. Kock (Mas). 


a. Animal pronum. 

DS NN 

c. Dabium. 

d. Palpus cum labio e latere viso. 

e. Mandibula. 

f. Pedum par quartum. 

g. Internodium quarti paris, pilum serratum vel plumosum ostendens. 
h. Area genitalis. 


Fig. 3. Diplodontus filipes DucGrs. 


a. Animal pronum. 
(= ON 
c. Epimera. 

d. Palpus. 

e. Area genitalis. 
7. Mandibula. 


Fig. 4. Hylais extendens (Mörrer) LATREILLE. 
a. Animal pronum. 
— — supinum. 
Palpi cum labio mandibulisque. 
d. Mandibula. 
e. Unguis mandibula. 
Ja ÖVA. 


S 


& OM 


(SES 


(rd 


ad. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 7. N:O 3. 23 


Tab. XIV. 
Fig. 1. Hydrodroma rubra (DE GerrR, C. L. Koct) (Mas). 


. Pars anterior lateris superioris. 
- Animal supinum. 


Rostrum cum palpis affixis. 


. Mandibula. 


Fig. 2. Hydrachna geographica (Märrer) C. L. Kocu. 


- Animal pronum. 


0 sSupimung 


. Internodium ultimum pedum quarti paris. 
- Rostrum cum palpis. 
- Mandibula. 


Fig. 3. Anurama elegans NEUMAN. 


- Animal pronum. 


— - supinum. 


- Dabium cum palpis. 
- Mandibulee. 
.- Internodium ultimum pedum paris primi. 


Fig. 4. Bradybates truncatus NEUMAN (Femina). 


Animal pronum. 
RE SU P ANU 


- Area gemitalis. 


Corrigenda: Tab. XIV, fig. 1. Hydrodroma umbrata, lege: H. rubra. 


åå i; od I LEG. AA VAT ERA ED RYTER AIN TTR FEN AMV OR 


VIL dar 


(BETET (mö ak AR VIE VEGAN NUTONBORKDNEL 1 T JENRSTA Å 


5 RE i sliubnvag ue. glad vöNere TD 
frustqle fan t | 

al alias talang re museet SR 

Örat PNL RESTEN BURN RA SA 


La 100 RE FOCAL mu ARN OA DIEUSENN at si 


i ; La 
st seven La UTA SA 
z : Ut URiQduE TR 
LR FT OR FT see FANTED Br H GO AAA 
i | seiladg manen RT 
sn : å KRT TN ES 
JAAMUKI. ORON VANTAA Gti SLR SER 
k Dh 
NET AMA Ög fa NE 
' FU rg ) 
sudda AA 1 
SAN 0 OCH MSS Art ueekan 35 AT 
SA ö KR bdibiar IA 
é ; sid BAD great ua 
ÅG ; I SE 10 plate, RE 
LE uns EE AMAMIPE é SAVIRVSNS RÄVEN d Ok säd EN q 4; JR CYLA; 
iké Fot anv: ÅG NR ” 5 ' SN Ta na 
vänd) G styctönd bam 
dit 0 "ER NE ork TN berg No AE 
: ALSO BOT 
RR a FP NeRet HUSKIÄSTTN AR AINA | ” RACR (Marge få re hr 
i mma rolig MAT 
ä 1 HH > 
So ” JA ig: fåror X Nr RAÄ TPVYS GO NE SEE ON E El UTE dal AKS [Ne 
uu É S k A 
VIE AR NV Å ' NN y | 6 
N sön v ( SÅS EA UAE EVS ot Flaas Ossian dras 
"u Fö ; ig Nv | ka 
- = 2 
I 3 ie Erber RN vore. 5 SG ' 
fr ORAL AVR ITEMS I Ö - FR AR SAN Å É Z NO res é SM 
ja NERE Ng j / land RS a SR 
E ka oe Sipångn å - é Få ä NG 
4 Epreussa k g FR 2 | 


| k id Valp = 
RT ETERN 


1) går [IE 


: Bags: 4 NR datandyng | 
iv (NOR oe AR 
bk sne VO PTE 
i Ale ärm Br mna 15 
SAK SR LR (LETS TA RR 
SUPSEEE eTe | 


LO 
: OR FAR ANEN ; 


7 a INR Jena le IDA SAVANN GEN 
Kongl. Vet. Akad. Hand! BA MINNS 


SE 


Ceniral-Tryckeriet, Stockholm 


lt ANA en ne RÖ a EE enda 


4. Atex orassipes (Muller) Bruz 2. A ypsilophorus Bonz 
3. Limnesia pardina Neum. 4. Megapus spinipes Neum. 


Kongl ret. Akad. Handl, Bd. XVILN 2 3 Alen. JO 


Central -Tryckeriet, Stockholm 


1. Piona rira Neum 3. 2 Nesea-longicormis C.L Koch 9. 
3 Nes&a brevipes Neum 9. 4 Piona flavescens Neum.g 


Å. 


Kongl. Vet. Akad. Handl. Bd XVI NES 


IV 


TENDER 


SS 


EE fr rs 


NN 


Rn 


Central-Tryckeriet, Stockholm 


1 Nes&ea rosea C.L Koch 2 2 Piona fusca Neum.g. 3. Nesea mirabilis Neura.g. 
4. Atax vernalis C.L. Koch 


Kongl. Vet. Akad. Handl. Bd. XVIL N2 3 Tafl. Vv 
RSA TE 7 


Central-Tryckeriet, Stockholm 


1. Hydrochoreutes ungulatus C.L Koch. 2.H.cruciger C.L. Koch. 
3. H. filipes C.L Koch. 4 Hygrobates impressus Neum. 


SN 
[I 
+ 1 
- 
v 
> 
Lå 
d . 
Å 
. 
TAL 
Fö 
, , 
Ä kk 1 
4 


Laril 


Kongl. Vet. Akad. Handl. Bd XVI Ne 3. 


/ / få G ; 


uy 
N 


3 
4 


| 
RE AN S 
SAo ÄN OA | 
o Ge 120] a 2 SA SA 
80 Woo S oo 05000 
EAS 200 000, o oo so 
0 9 o 3 oo O o 
2 3 o (C) o E 
— 
o 
SA ES SKO 
Sa. 


Central-Tryckeriet, Stockholm 
1. Mideopsis depressa Neum. 2. Pseudomarica formosa Neum 
3. Nessa unguiculata Neum. 4 N.punctiata Neum.9. SN. pusilla Neum. ad, bs 


Konegl. Vet. Akad Handl. Bd. XVI Ne 3. Tal. VI 


- 


Cenitral-Tryckeriet, Stockholm. 


1. Arrhenurus angulator C.L Koch 9. 2 A.forpicatus Neum d. 
J.A Kjermanni Neum. s. 4 Nesea pulchra C.L Koch 9. 


I 


Kongl. Vet. Akad. Handl. Bd. XVI! 


Central-Tryckeriet, Stockholm 


1. Arrhenurus pustulator (Muller) C.T Koch 3. 2 A.pustulater v. 
3. A. emarginator (Muller) C.L. Koch 3. 4.A. emarginator 3 


Kongl. Vet. Akad. Handl. Bad XVIL Ne 3 Tafl. VIT. 


Central-Tryckeriet, Stockholm. 


1. Nesea decorata Neum. 9. 2 Arrhenurus tricuspidator (Muller) C.L Koch Z. 
3 Piona abnormis Neum. 4. Lebertia insignis Neum 


Koné£l. Vet. Akad. Handl, Bd.XYI Ne 3 Tafl,. IX 
- = 


Central-Tryckerist, Stockholm 


1. Arrhenurus papillator (Möller) C.L. Koch s. 2. A. papillator 9. 
J.A. castaneus Neurn. ds. 4. ÅA. castaneus 3. 


— 


Konél. Vet. Akad. Handl. Ba. 2VILNe 5. 


Central-Tryckeriet, Stockholm 


1. Arrhenurus nobilis Neura. s 2 A globator | 
Ö 
I. £ Aobator 2. 4 Marica musculus (Mäller) C.L Koch 


7 INVIAT 1 al. qt | ) 2 Mass YT 
Kongl Vet. Akad. Handäl!. Bad. XVILNe 3. fat). XI 


Upniral-Trvckeriet, Stockholm 
1. Midea orbiculata (Muller) Bruz. 2. Axoma versicolor (Muller) Kramer 


3. Anurania gotlandica Meura. 4 Arrhenurus tubulator (Möller) C.L. Koen 9. 
JV 


Kongl Vet. Akad. Handl. Ba.XVILN2 3 Tal Al 


| 


Ceritral-Tryckerist, Stockholm 


1. Limmesia marmorata Neum.s 2. Arrhenurus caudatus (de Geer) C.L Kocha. 3 A.caudatus $. 
4 Nesea spectabilis Neum. Larva 14 stadi. 9. Limnesia macuiata C.L Koch. Larva 12 stadi 


Kongl.Vet. Akad. Handl. Bad XVI N23. as VIK. 


Central-Tryckeriet, Stockholm 


1 Limnesia histrionica (Herm,) Bruz.9. 2. L. maculata C.L. Koch d. 
3. Diplodontus filimes Dugeés. 4. Eylais extendens (Möller) Latreille 


Kongl. Vet. Akad. Handl. BA. XVI N23 fafl. ZI 


Central-Tryckeriet, Stockholra 


1. Hydrodroma umbrata C.L Koch. 2. Hydrachna geogravhica Muller. 
3. Anurania elegans Neum. 4 Bradybates truncatus Neur. 


KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 17. No 4 - 


BIDRAG 


TILL 


NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA, 


COLEOPTERA. 


INSAMLADE UNDER EXPEDITIONERNA TILL OB! OCH JENESSEJ 1876 OCH 1877. 


FÖRTECKNADE 
AF 


JOHN SAHLBERG. 


IL 
CICINDELIDZE, CARABID/E, DYTISCIDZE, HYDROPHILIDZE, GYRINIDZE, 
DRYOPIDAE, GEORYSSIDAZE, LIMNICHIDAE, HETEROCERIDAE, STAPHYLINIDA 
OCH MICROPEPLIDAE. 


MED EN TAFLA. 


TILL KONGL. VET.-AKAD. INLEMNAD DEN 9 JUNI 1879. 


—  -— «-.re 


€" STOCKHOLM, 1880. 
KONGL. BOKTRYCKERIET, 
P. A. NORSTEDT & SÖNER. 


bg 


KUUTATTARAVNI BVHIATEIaA ATTATV ORO 


AUT TOHO 


Yret I Ive sel HOC fi IV LYNN Ua HURT FU AMMAR 


JL IDEL I LEE HÖLL 


J | dä 
- ; 46 MM 

AVIS) OTO YORAYE sf 010RTYC ÖA ANAD SOLA 
.ATARVOLTATA SAID ORATAR RUIHOKGL FRUSET ART 


(LATA TATOROTM HO 


AT VC CKEM | k 


BN AN AUD Ae GAN MINE SA NKERYV. INKAON LITT 


I MM 


ekt MOR GENYDA = 


Ex IKT ANTRENOIN FSAONAXR A 


vn 


24 fega 


Blana de samlingar, hvilka de naturalhistoriska expeditionerna till nordvestra Sibirien 
åren 1876 och 1877 medförde, intaga Coleoptera ett framstående rum. Visserligen kan 
det icke betviflas, att artantalet inom området genom förnyade undersökningar skall 
kunna betydligt förökas, men likväl torde det insamlade materialet vara tillräckligt att 
lemna en allmän bild af faunans beskaffenhet inom denna förut nästan helt och hållet 
okända landsträcka. Då dessutom genom föregående undersökningar i närbelägna 
trakter såsom i sydvestra Sibirien, Altais bergtrakter, Daurien, Kamtschatka o. s. v. 
Coleoptera äro de jemförelsevis bäst kända insekter, synas de äfven företrädesvis väl 
egnade för anställande af djurgeografiska undersökningar. 

Vid bearbetande af det föreliggande materialet har det derför synts mig vara af 
vigt att samla det väsendtligaste, som hittills är kändt om de inom området funna ar- 
ternas utbredning, för att möjliggöra dylika jemförelser. Tillika har jag genom begag- 
nande af nyaste litteratur samt ofta äfven genom jemförelser med nödiga original- 
exemplar, försökt att få arterna så säkert bestämda som möjligt, och, för att icke för- 
anleda missförstånd, citerat de förnämsta beskrifningar och afbildningar, på hvilka be- 
bestämningarna äro grundade. För synonymin har det i de festa fall vdarit tilsfyllest- 
görande, att endast hänvisa till GEMMINGER'S och HAROLD'S utmärkta arbete Catalogus 
Coleopterorum hucusque descriptorum synonymicus et systematicus, 1868—1878. 

Angående områdets indelning i territorier samt de särskilda samlingsorternas läge 
har vid bearbetningen af Hemiptera Heteroptera, Kongl. Sv. Vet.-Akad. Handl. Band. 16, 
N:o 4, närmare blifvit redogjordt. 

Då det torde vara lämpligast, att anställa de djurgeografiska jemförelserna och 
sammanställningarna med hela Coleopteras ordning i ett sammanhang, uppskjutes der- 
med tills äfven de öfriga familjerna blifvit i detalj bearbetade, och detta med så mycket 
större skäl, som en bearbetning af mnordvestra Sibiriens fora, till hvilken en sådan 
undersökning torde böra ansluta sig, snart är att förvänta. Här må endast i förbi- 
gående påpekas, att de nu behandlade insektgrupperna lemna ungefär samma allmänna 
resultat, som Hemiptera Heteroptera, nemligen att det Europeiska') elementet är det 


1) För att undvika missförstånd må här nämnas, att jag tagit alla områden i naturhistorisk icke politisk 
begränsning. Från Europa uteslutes sydöstra Rysslands steppregion, som tydligen sammanhänger med Turan, 
med södra Europa menas de tre sydliga halföarna samt Frankrikes Medelhafskust, till Nordeuropa hör Scotland, 
Skandinavien med Finland och Rysslands skogsregion. till arctiska Europa hör polarländerna och Island. Fin- 
land räknas österut till Hvita hafvet och Onega o. sS. v. 


4 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


öfvervägande, och att detta är minst fallet med det nordligaste territoriet och mest 
med urskogs-territoriet. Jag har nemligen beräknat, att af ifrågavarande familjer 
äro funna: 

i territor. montosum: 131 arter, hvaraf 190 arter ell. 694 europeiska och 3174 asiatiska 


» » SNOSthans  OMA » 491 =» » 894 » » UN » 
» » areticum: 216 oo» » JUO DM » 814 » » 194 » 
» ) frigidum: 152 oo» » SIE RÅ » » 4794 » 


Tundra området har således den minsta likhet med motsvarande delar af Europa, 
ehuru afståndet är kortast; söderut tilltager faunans likformighet och uppnår maximum 
inom urskogs-territoriet i trakten af Jenisseisk, men derifrån söderut blir faunan åter 
mer föränderlig, så att antalet af de med Europa gemensamma 1 förhållande till total- 
antalet ånyo börjar förminskas. Inom Altais bergstrakter äro högst få af de arter 
funna, hvilka förekomma inom de nordligaste territorierna. 

Vid bearbetningen af Dytisciderna har jag blifvit på det mest förekommande sätt 
biträdd af D:r SHARP i Scotland, och vid bearbetningen af Staphyliniderna af herr 
FaAUuVvEL i Caen, hvilka granskat och meddelat sin åsigt om fera till dem sända tvifvel- 
aktiga arter, för hvilken hjelp jag här får uttala min varmaste tacksägelse. 

De med (!) betecknade fyndorterna grunda sig på mina egna iakttagelser. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND |Z. N:O 4, 5 


FAM. CICINDELIDE. 


1. Cicindela tricolor ApDams- Mem. Soc. nat. Mosc. V. 278 (1817). — DEJ. Spec. Gen. Col. I, 68, 
32. — Hist. nat. et icon. Col. Eur. t. 3, f. 3. — GEMM. et HAROLD. Cat. Col. I, 28. 

In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk nonnulla specima legit STREBLOV. — Sibiria orientalis. 
= WD Telia 

2. Cicindela ecampestris L. Faun. Sv. 210, 746 (1761). — DeEI. Spec. Gen. Col. I, 39, 43. — Hist. 
nat. et icon. Col. Eur. t. 2, f. 3. — SCHAUM Ins. Deutschl. I, 13. — GemmMm. et Harorp. Cat. Col. I, 10. 

In territorio silvoso passim occurrit; prope flumen Obi ad Tobolsk et Zingalinsk; ad flumen Jenissej prope 
vicum Nikulina capta. — Europe maxima pars, Sibiria meridionalis et orientalis. — Mus. Holm. 

3. Cicindela hybrida L. Faun. Sv. 210, 747 (1761). — DEI. Spec. Gen. Col. I, 67. — Hist. nat. et 
icon. Col. Eur. t. 2, f. 6. — SCHAUM Ins. Deutschl. I, 21. — Gemma. et Harorp Cat. Col. I, 18. 

In territorio silvoso rarius occurrit; ad flumen Obi prope vicum Spirina (TRYBOM) ad flumen Jenissej 
prope Öppidum Jenisseisk ! et ad vicum Antsiferova (TRYBOM) m. Majo et Junio capta. — Europa fere tota. 
— Mus. Holm. 

Ead. var. maritima ScHaum l. c. var. c. — OC. maritima DEI. Spec. Gen. Col. I, 67, 30. — Hist. nat. 
et icon: Col. Bur. t. 3, f. 1. — SoL. Faun. Balt. I. 

In littoribus arenosis fluminis Jenissej in territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk, ad vicum Vorogova 
(TrRYBOM) et prope insulam Tschornaja ostrow! capta — Europa media et borealis presertim ad littora maris, 
Sibiria meridionalis — Mus. Holm. 

4. Cicindela sylvatiea L. Faun. Sv. 210, 748 (1761). — DezI. Spec. Gen. Col. I, 71, 59. — Hist. 
nat. et icon. Col. Eur. t. 3, f. 8. — ScHaum Ins. Deutschl. 12, 1. — Gemm. et HArRoLp, Cat. Col. I, 22. 

In territorio ;silvosv prope vicum Spirima et Samarova ad flumen Obi et ad vicum Inserova ad Jenissej 
capta. — Europa media et borealis, Caucasus, Siberia orientalis. — Mus. Holm. 


FAM. CARABIDE. 


Tribus Carabina. 


5. Carabus (Pachyeranius) Schönherri FiscH. FEntomogr. Ross. I, 27, t. 4, f. 8 (1822). — GEMM. et 
Harorp Cat. Col. I, 73. — THoms. Anm. Carab., Opusc. ent. VII, 645. 
; In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk unicum specimen legit STREBLOW. — Sibiria orientalis, 
Russia orientalis. — Mus. Holm. 


6. GCarabus (Megadontus) amenus CHAUD. — Bull. de Soc. nat. Mose. 1851. I, 93. — GEMM. et Ha- 
ROLD Cat. Col. I, 38. 


Species pulcherrima, OC. nitenti L. primo intuitu haud dissimilis, sed paullo major, robustior, costis elytro- 
rum integris, structura palporum labialium et mandibularum C. exarato FiscH. affinis; strigis ventralibus obso- 
letis, punctis ordinariis distinctis; elytrorum margine viride-aureo vel rubro-cupreo nitidissimo. 

Mas: autennis simplicibus, palporum articulo ultimo majore, subsecuriformi, tarsis anticis articulis 4 pri- 
mis subtus pulvillatis, sed articulo 4:o 3:o multo angustiore. 


Var. rufino: corpore supra opaco, nigricante, lateribus parum senescentibus, costis elytrorum rufo- 
ferrugineis. 


6 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


Sub lapide prope vicum Kantaika in territorio arctico d. 21 Juli unieum specimen inveni; in territorio 
frigido inter viecum Dudinka et Verschininskoi alterum d. 27 Juli cepit TryBom. Deinde in insula Nikandrovski 
ostrov (7010) sub ligno rejecto d. 13—18 Aug. specimina haud pauca legimus. Varietatem rufino rarissime 


ocurrit, bis tantum a me capta. Montes altaici. — Mus. Holm. 
7. Carabus granulatus L. Fauwn. Svec. 217, 781 (1761). — DEI. Spec. Gen. Col. II, 106. — Hist. 
nat. eb icon. Col. Frun, I, to, fö 2: — SCHAUM Jns. Deutsch. I; 1304 GEMM. et HAROND. Cat Colbie 


THOMS. Anm. Carab., Opusce. ent. VII, 698, 6. 
In territorio silvoso ad flumen Obi et in territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk satis frequenter 


occurrit.  Varietatem femoribus rufis ad Krasnojarsk rarius inveni. — Europa borealis et media, Sibiria orien- 
talis. — Mus. Holm. 

8. Carabus conciliator FiscH. Entomogr. Ross. I, 102, t. 10, f. 25. — DEJ. Spec. Gen. V, 342. — 
Hist. nat. et icon. Col. Ew. I, 63. f. I. — GEMM. et HaAroLnD Cat. Col. 62. — CO. arvensis var. b. THOMS. 


Anm. Carab., Opusc. ent. VII, 6959, 7. 

C. arvensi FABR. affinis, sed colore subopaco, capite prothoraceque fortius punctatis, striis elvtrorum pro- 
fundioribus, interstitiis angustioribus, granulatis, catenis distinctioribus, fortius elevatis diversus et vix varietas 
ejusdem mihi videtur. 


Var. b: femoribus rufis. — C. conciliator var. femoralis MOoTsCH. 

In territorio silvoso prope vicum Melnitza !/, (TryBOM) et in territorio arctico ad vicum Kantaika 22/, 
et ?2/,! captus. — Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 

9. Carabus cancellatus ILriG. Kär. Preuss. 154, 18 (1798). — ScHAUMm Ins. Deutschl. I, 135, 11. — 
DEJ. Spec. gen. Il, 99, 92. — Hist. nat. et icon. I, pl. 49. f. 2. — Grmm. et Haronp Cat. Col. 60. — 


THoMS. Änm. Carab., Opusc. ent. VII, 700, 10. 
Habitat in territorio silvoso ad flumen Obi et Jenissej passim; boream versus saltem usque ad vicum 


Fatjanosk! occurrit. — Europe maxima pars, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 

10. Carabus elathratus L. Syst. nat. 669 (1766). — DEI. Spec. gen. Col. II, 108, 58. — Hist. nat. 
et icon. t. S1l, f. 4. — ScHAum Ins. Deutschl. 130. — THoms. Opusc. ent. VII, 700, 3: — GemM. et HAROLD 
Cats COM 62 ] 

In territorio silvoso ad flumen Obi prope vicum Samarowa ?5/; ! captus. — Europe maxima pars, Sibiria 
orientalis. — Mus. Holm. 


11. Carabus tuberculosus DEJ. Hist. nat. et icon. 399, 67, t. 30, f. 4 (1824). — Spec. gen. Col. V, 
349, 145. — THoms. Opusc. ent. VII, 697, 3. — GEMM. et Harorp Cat. Col. 79. 

I territorio montoso prope oppidum -Krasnojarsk a D. STREBLOV captus, secundum SorsKY Hor. Soc. 
ent. ross. XI, 257, I. — Bibiria orientalis. — Coll. Sahlb. et Obert. 

12. Carabus Chaudoiri GEBL. 

Obovatus, convexus, niger, supra cupreo-&eneus, tibiis rufo-piceis; prothorace transverso, fortiter ruguloso, 
lateribus anguste reflexis, anugulis posticis fere nullis, basi utrinque foveola oblonga obsoleta impressa, elytris 
erenato-striatis, interstitiis inaeqvalibus subcostatis, sepissime interruptis, foveolis majoribus irregularibus trise- 
riatim dispositis catenas oblongas costatas interstitiaqve dua proxima interrumpentibus. Long. 8 lin. 

Mas mihi ignotus. 

Var. b: supra totus niger, unicolor. 

C. Henningii Fisck. affinis staturaqve simillimus sed sculptura longe aliena; primo intuitu C. arvensi 
FABR. haud dissimilis. 

GEBL. Bull. d. Mosc. 1847, II, 287. — CHauD. Bull. d. Mosc. 18932, I, 98. — GeMmm. et HAR. Cat. 
Col. 62 (verisimiliter). 

In territorio frigido in summo jugo montis Ural prope oppidum Obdorsk !/, unum et in vicinitate 
hujus oppidi !5/; alterum specimen invenit BErRGRoTH. — Sibiria orientalis? — Mus. Helsingf. 

13. Carabus regalis FiscH. Ent. Ross. I, 100, t. I, f. 21. — DeI. Spec. gen. II. 34, 153. — GEMM. 
et Har. Cat. Col. 72. — THoms. Anm. Carab. 709; 31. 

Species colore, magnitudine prothoracisqve forma plus minusve transversa valde variabilis. Specima dis- 
coloria cohabitant. 

Habitat sub lapidibus in omnibus territoriis ad flumen Jenissej ab oppido Krasnojarsk usqve ad vicum 
Dudinka haud infreqvens. Prope oppidum Omsk etiam specimen parvum legit Stovsov. — Siberia orientalis. 
— Mus. Holm. 

14. GCarabus Henningii FiscH. Mem. de Mosc. V, 468, t. 14,-f. 8—3 (1817). — DEJ. Spec. Gen. Col. 
II, 52, 14. — GEMM. et HArRoLnD Cat. Col. 66. — OC. Sahlbergii DEJ. Spec. Gen. II, 484, 125. — THomMs. 
Anm. Carab , Opuse. ent. VII, 709, 32. 


KONGL. SV: VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |Z. N:O 4. 7 


In territorio silvoso prope vicum Nikulina 39/; unicum specimen invenit TRYBOM, in territorio arctico 
sub lapidibus ad flumen Chantaika den 19—24 Juli specimina haud pauca legi. — Sibiria orientalis et Altai. 
— Mus. Holm. 


Obs. Prothorace ante medium plerumque seta unica laterali munito. Species colore valde variabilis: 

Var. a: supra viride seneus, elytrorum prothoracisqve lateribus viridi-aureis, nitidissimis; pedibus rufis. 

Var. b: ut var. a sed femoribus piceis. 

Var. ce: ut var. a sed prothorace aureo-cuprea, lateribus magis mnitidis. 

Var. d: supra aureo-cupreus prothoracis elytrorumqve marginibus viride-aeneis, pedibus rufis, femoribus 
picescentibus. 

Var. e: supra ceruleus, prothoracis elytrorumqve marginibus viridi-aneis, pedibus ut in var. d. 

Var. f: supra niger, prothoracis elytrorumque marginibus fere concoloribus, pedibus maxima ex parte piceis. 

15. Carabus Hummelii FiscH. Entom. Ross. II, 69, 3, t. 35, f. 8 (1824). — THoms. Opusc. ent. 
VII, 710, 34. — GEMM. et HAROLD Cat. Col. 66. 

Var. Burnaschevi DEJ. Spec. gen. Col. II, 57. — Hist. nat. et icon. I, t. 40, f. 2 

Mm territorio frigido in cacumine Montis uralensis prope Oppidum Obdorsk lbs specimina duo invenit 
BErRGrRorTH. — Sibiria orientalis. — Mus. Helsingf. 

16. GCarabus &ereus Fisck. nt. Ross. III, 161, I. t. 9, f. 24 (1828). — THoms. Opusc. ent. VIL 
HEX Hel 

Habitat sub lapidibus et ligno ad flumen Jenissej in territoriis montoso, silvoso, arctico et frigido ab 
oppido Krasnojarsk usqve ad vicum Dudinka passim; prope oppidum Beresov ?/&6 ad flumen Obi etiam a BerG- 


ROTH captus. — Sibiria orientalis et centralis. — Mus. Holm. 

17. Carabus eruginosus (FiscH.) — THoms. Opusc. ent. VII, 125, 13. 

Prope insulam Tschornaja-ostrov in territorio silvoso ad littus fluminis Jenissej ?/;! captus. — Sibiria 
orientalis. — Coll. Sahlb. 


Species hac precedenti simillima est, sed differt antennis maris simplicibus corporeqve nonnihil minore 
et angustiore; a OC. regali FiscH. ejusqve varietatibus nigris prothoracis lateribus haud explanatis, statura an- 
gustiore sculpturaqve elytrorum mox distinguenda. 


18. Carabus convexus FaBR. Syst. ent. 238 (1775). — DEJ. Spec. gen. Col. II, 158. — Hist. nat. et 
icon. Col. t. 63, f. 4. — SCHAUM. Ins. Deutschl. I, 1938. — GEMM. et HArRoLD Cat. Col. 62. — THOMS. Opusc. 
Gia VÄN GES 

In DE silvoso in montibus uralensibus prope oppidum Jekaterinburg !$/5! prope vicum Artamonovoi 
ad flumen Tobol ?4/; (TrRYBOM) et ad oppidum Omsk (Stovsov) captus. — Buropae maxima pars. — Mus. Holm. 

19. Carabus Kruberi FiscH. Ent. Ross. I. 28, t. 4, f. 9 (1822). — DeI. Spec. gen. II, 60, 20. — 
SoLSKY Hore Soc. ent. Ross. XI, 263. — GEMM. et Harorp Cat. Col. 67. -—— Tuoms. Opusc. ent. VII, 
718, 534. 

In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk aliqvoties captus. — Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 

0 20. Carabus Estreieheri FiscH. Ent. ross. I, 112, t. 11, f. 31 (1822). — DEJ. Spec. gen. Col. II, 
48, 10. — Gemy. et HaroLrp Cat. Col. 64. — THoms. Opusc. ent. VII, 721, 63. 
Var. elytris marginibus obsoletissime tantum cyaneo-nitentibus. 


In territorio silvoso ad oppidum Tjumen ?3/;! captus. — Rossia meridionalis. — Coll. Sahlb.. 

21. Carabus Sibiricus FisoH. Pnt. ross. I, 107, t. 10, f. 29 (1822). — Des. Spec. gen. II, 150. 92. 
— GemM. et HaroLrp Cat. Col. 74. — THoms. Opusc. ent. 122, 60. 

In territorio montoso ER oppidum Krasnojarsk a STREBLOV captus; prope oppidum Omsk unicum spe- 


ria oriertalis. — Mus. Holm. 


(Carabus Stscheglovi MANN. Humm. Ess. ent. VI, 23 (1827). — KraArz Deutsch. ent. Zeitschr. 1819, 
48. — OC. Zackharschevskyi Morsen. Bull. Mosc. 1845, I, 13, t. 1, f. 4. 


cimen invenit SLOoVvsov. 


Prope oppidum Kunguhs in Rossia orientali !5/; unieum specimen invenit TRYBoM. — Montes Ural et 
Kaucasus. — Mus. Holm. 
22. Calosoma investigator Iniuic. Käf. Preuss. 142 (1798). — ScHavm. Mms. Deutschl. I, 114. — 


GEMM. et. HAROLD Cat. Col. 79. 


In territorio silvoso rarius ocurrit; prope vicum Vorogova ?/; TRYBOM et prope vicum Imbatsk !/;! captum. 
— Europa orientalis, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 


8 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


Tribus Nebriina. 


23. Leistus rufescens FABR. — SCHAUM. Ins. Deutschl. I, S$6, 3. — GEMMY. et HArRoLD Cat. Col. 35. 
—- UCarabus FABR. Syst. Ent. 247 (1775). — L. terminatus DEJ. Spec. gen. Col. II, 218. — Hist. nat. et icon. 
ERT NNER2: 

In territorio silvoso prope vicum Zingalinsk ?2/;, unicum specimen invenit BERGROTH. — Europae maxima 
pars. — Mus. Helsingf. 

24. Pelophila borealis Park. — THoms. Skand. Col. I, 179. — Des. Spec. gen. Col. II, 263. — 


Carabus Pax. Mon. Carab. 51 (1790). — MNebria SaAnLB. Ins. Fenn. 208. 9. 


Habitat sub truncis et lapidibus in territorio silvoso, arctico et frigido ad Obi uti videtur haud raro, 
prope vicum Spirina ?7?$3/; copiose legimus TRYBOM et ipse; ad flumen Jenissej, in territorio montoso prope op- 


pidum Krasnojarsk a STREBLOV et in territorio silvoso prope vicum Fatjanovsk 2/7! rarissime capta. — Europa 
borealis. — Mus. Holm. 
25. Pelophila Gebleri MANN. Humm. Ess. ent. IIT, 38 (1823). — Fiscu. Ent. ross. III, t. I, f. S. 


A precedente differre videtur prothorace distincte latiori, basi minus constricto, basi apiceqve fortius et 
densius punctato, capite vertice latiore elytrorumqve foveolis minoribus, exterioribus vix conspicuis. 

In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk a STREBLOV capta. — Sibiria meridionalis. — 
Mus. Holm. 


26. Pelophila Ochotiea FE. SamrB. Nov. ad Ochotsk Carab. 17 (1844). — GEyvwm. et HARoLD Cat. 
Col. 47. 

Var. a: supra obscure anea, pedibus rufis, geniculis nigris, antennarum articulis basi rufis. 

Var. b: pedibus nigro-piceis, antennis nigris unicoloribus ceterum ut in a. 

Var. c (rufino): elytris rufo-ferrugineis; pedibus piceis vel rufis. 

P. boreali PAYK. valde affinis et eodem modo colore varians, plerumqve minor, striis elytrorum profun- 
dioribus, distinetius punctatis, interstitiis convexioribus; limbo laterali subrugoso-ineequali antennisqve paullo cras- 
sioribus facile distinguenda. 


Habitat in Sibiria Jenisseensi in territorio arctico et frigido satis frequenter; ad vicos Kantaika, Dudinka 


et Tolstoinos nec non in insula Nikandrovsk m. Jul.-Sept. capta. — Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 

27. Nebria livida L. — ScHaAuM. Ins. Deutschl. 92. — THoms. Sk. Col. I, 150. — GEMM. et HAR. 
Cat. Col. 31. — Carabus L. Faun. Sv. 220, 791 (1761). 

Var. lateralis FABR. SCHAUM. I. c. var. b. — N. lateralis DrI. Spec. gen. Col. II, 225. — Hist. nat. 


AX MD. ING JA fo Do 

Habitat in littoribus arenosis in territorio silvoso et arctico rarius; inter oppida Krasnojarsk et Jenis- 
seisk 1/! et prope vicum Kuschevat 3/; (BERGROTH) capta. — Europe maxima pars, Sibiria occidentalis. — 
Mus. Hobn. 

28. Nebria Gyllenhalii ScHönH. — DEJ. Spec. gen. II. 235, 13. — Hist. nat. et icon. II, t. 76, f.2. — 
SCHAUM. Ins. Deutschl. 96, 3. — GEmMmM. et Har. Cat. Col. 49. — Carabus ScHöÖnH. Syn. Ins. I, 196 (1806). 

Habitat sub truncis et lapidibus in teritorio silvoso et arctico passim; ad flumen Obi a vico Kutschevat 


usqve ad oppidum Beresov, ad flumen Jenissej ab oppido Jenisseisk usqve ad viecum Poloi observata. — Europa 
borealis et media alpina, Sibiria meridionalis. — Mus. Holm. 


29. Nebria unicolor MoTtscH. 


Atra, nitida, antennis extrorsum tarsisqve piceis, prothorace postice fortiter coarctato, basi longitudine 
qvilata, lateribus fortiter sed minus late et determinatim reflexo, elytris basi fortiter rotundato-angustatis, hu- 
meris minus distinctis; striis sublavibus, profundis, interstitiis convexiusculis, stria tertia 4-foveolata. Long. 


23/ li 
oVa NU: 
MortscH. Bull. de Mosc. 1865, IV, 275. — GEMM. et Har. Cat. Col. 32. 
mn territorio silvoso prope vicum Tschulkova 3/; a TRYBOM capta. — Altai. — Mus. Holm. 


30. Nebria femoralis MorscH. Mel. Biolog. Peters. III, 224 (1859). — Gemma. et Har. Cat. Col. 49. 
— N. femorata MorscHu. Bull. de Mosc. 1865, IV, 273. 

N. nivali PAYK. affinis, sed differt elytris fortius striatis, striis distinctius punctatis, interstitiis interio- 
ribus magis convexis, stria tertia foveolis 3—4, interstitio 5:o duabus magnis transversalibus notatis, prothoracis 
lateribus latius et magis determinatim reflexo explanatis distingvenda. A MN. dubia F. SaHrB. (subdilatata 
MorsocH.) corpore angustiore et convexiore, prothorace postice multo magis constrieto, impressione basali et api- 
cali ruguloso-punetatis, antennis palpisqve totis nigris valde diversa. 


JA 


Hå Om tä 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o 4. 9 


Var. b: femoribus nigris (an species distincta?). 

Habitat in rimis inter lapides ad rivulos alpinos in territorio frigido Jeniseensi rarius. Prope vicum 
Dudinka et Tolstoinos m. Jul. et Aug. nonnulla specimina legimus TryBoMm et ipse. Var. b sub truncis ad 
ripam arenosam fluminis Jenissej in insula Briochovski copiosins, !/s, vidi. — Jakutsk. — Mus. ITolm. 

Nebria nivalis PayK. etiam in Sibiria aretica habitare et tam a Dom. Finse prope ostium fluminis 
Obi, qvam a Dom. MIDpDENDORFF in terra Taimurense capta esse fertur; sed quum specimina non vidi, nescio, 
si recte determinata sint. 


Tribus: Notiophilina. 


31. Notiophilus aqvaticus TIN ET. CSpeciigen.n Com on ks WFfisty nat. net icons t:inö/k i fa da 
SCcHAUM Ins. Deutschl. 62, 1. — Putz. Mem. Soc. Sc. Liege. Ser. II, t. I, 1866. 155. — GEMM. et Har. Cat. 
Col. 43. — Cicindela L. Faun. Sv. 212, 752 (1761). 


Habitat in territoriis silvoso, arctico et frigido ad flumen Obi et Jenissej freqventer, etiam in insula Ni- 


kandrovski saepe captus. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. 

32. Notiophilus palustris Durt. — STURM Deutschl. Ins. VII, 144, 3, t. 183, P. — SCcHAUM. Ins. 
Deutschl. 63, 2. — Putz. Mem. Soc. Sc. Liege II, I, 1866, 156. — GeEmm. et Har. Cat. Col. 43. — HEla- 
phrus Durt. Faun. Austr. II, 192, 3 (1812). 

Sub muscis prope ostium fluminis Tunguska medie in territorio silvoso ?S/,! captus. — Europa magna 


pars. — Mus. Holm. 

33. Notiophilus biguttatus FABrR. — DEI. Spec. gen. Col. II, 279, 2. — Hist. nat. et icon. t. 87, f. 2. 
— Purz. Mem. Soc. Sc. Liege Ser. II, I, 1866, 159. — ScHauM Ins. Deuischl. 64, 3. — GEmMmM. et HAR. 
Cat. Col. 43. — Elaphrus Fasr. Syst. Pleut. I, 247, 10 (1801). 

Habitat in Sibiria Jenisseensi in territoriis silvoso, arctico et frigido ab oppido Jenisseisk usqve ad insu- 
lam Nikandrovski freqventer, e Sibiria Obensi autem baud vidi. — Europe maxima pars. — Mus. Holm. 


Tribus: Lorocerina. 


34. Lorocera pilicornis FABR. — DeEJ. Spec. gen. Col. II, 293, 1. — Hist. nat. et icon. II, t. 89, 
f. 2. — SCHAUM Ins. Deutschl. 315, 1. — GemmM. et Har. Cat. Col. 212. — Carabus FABR. Syst. El. I, 193, 
128 (1801). 

In territorio montoso et parte meridionali silvosi ad flumina Obi et Jenissej passim occurrit. — Europa 
borealis et media, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 


Tribus: Olivinina. 


35. Clivina fossor L. — Purz. Monogr. des Cliv. 75, 13. — ScHaumM. Ins. Deutschl. I, 229, 1. — 
GEMwM. et Har. Cat. Col. 200. — Tenebrio L. Faun. Sv. 225, 817 (1761). — Cl. arenaria DEI. Spec. gen. I, 
SIE WEist nats et ucon. Id... 20, fare 


Habitat territorio silvoso et arctico ad flumen Obi et Jenissej freqventer. — Tota Europa et orbis medi- 
terraneus. — Mus. Holm. 
36. Dyschirius nitidus DEJ. — Monogr. des Cliv. 49, 33. — ScHAUM. Ins. Deutschl. 205, 6. — 


GemMM. et Har. Cat. Col. 196. — Clivina DEJ. Spec. gen. I, 421, I (1825). — Hist. nat. et icon. t. 23, f. I. 
In territorio silvoso in insula parva Jenisseensi prope vicum Vorogova ?/; unicum specimen invenit TrRy- 
BOM. — Europa maxima pars. — Mus. Holm. 


Var. b: digitatio apicali tibiarum anticarum paullo breviore et crassiore, apice obtuso. 


In territorio silvoso ad ripam fluminis Sosva ?/g unicum specimen invenit BererotH. — Mus. Helsingf. 

37. Dyschirius semistriatus DEJ. — ScHAUM. Ins. Deutschl. IT, 221, 18. — De 1rA BrurL. Amal. de 
la Société ent. Fr. 1875. 134, 22, — Clivina De. Spec. gen. Col. I, 427, 19 (1825). 

Var. Lafertei Purz. Mon. Cliv. 30, 27. — Revis. Cliv., Ann. ent. Belg. 1866, 48, 11. — Gemuw. et 


IL. (Clou (Ch NED. 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 17. N:o 4, 2 


10 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


In territorio silvoso ad oppidum Tobolsk ?"/; (BErGrRorH), prope oppidum Jenisseisk ?9/;! et ad vieum 


Fatjanovsk !/;! captus. — Europa media et meridionalis. — Mus. Helsingsf., Mus. Holm. 
38. Dyschirius Xneus DEJ. — ScHAUM Ins. Deutschl. 215, 14. — DE ta BrRUL. Ant. ent. Franc. 


1875, 132, 20. — Gemm. et Har. Cat. Col. 193. — Clivina Des. Spec. gen. Col. I, 423, 12 (1825). 
In territorio silvoso ad flumen Irtisch et Obi prope oppidum Tobolsk, ad vicum Tschemaschevo et prope 


oppidum Narym captus. — Europa fere tota, Sibiria orientalis, America borealis. — Mus. Holm. 
39. Dyschirius globosus HBst. — ScHAUM Ins. Deutschl. I, 224, 21. — Purz. Mon. Cliv. 19, 12. 
— GrEMM. et Har. Cat. Col. 194. — Scarites Hesr. Fuessl. Arch. 142, 568, t. 29, f. 17 (1785). — Clivina 


gibba DrJ. Spec. gen. Col. I, 428, 21. 
Habitat in territorio silvoso ad flumen Obi et Jenissej freqventer, in territorio frigido ad vicum Dudinka 


3/s! etiam captus. — Europe maxima pars, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 


Tribus: Elaphrina. 


40. Elaphrus punetatus MorscH. JIns. Sib. 73, $5 (1845). — GEmm. et Har. Cat. Col. 45. 

Species distinctissima; punctura totius corporis etiam elytrorum valde profunda a congeneribus mox 
distingvenda; statura et magnitudine fere EZ. longicollis, capite plagis parvis frontalibus lxevigatis fere ut in 
PE. littorali. 

In territorio silvoso prope oppidum Jeniseisk ?3/4 unicum specimen inveni. — Ripa fluminis Seleugze. — 
Coll. Sahlb. 

41. Elaphrus cupreus Durr. Faun. Austr. II, 194, 4 (1812). — Des. Spec. gen. Col. II, 271, 2. — 


— Hist. nat. et icon. t. 85, f. 3. — SCHaAum Ins. Deutschl. 71, 2. — Gemm. et Har. Cat. Col. 44. 

In territorio silvoso ad oppida Tjumen et Tobolsk aliqvoties captus. — Europa media et borealis, Sibiria 
orientalis. — Mus. Holm. 

42. Elaphrus uliginosus FABR. Syst. El. I, 245, 1 (1801). — DEJ. Spec. gen. Col. II, 269, 1. — 
IHist. nat. et icon. t. $5, f. 2. — SCHAUM Ins. Deutschl. 70, 1. — Gemm. et Har. Cat. Col. 43. 

In territorio silvoso prope oppidum Narym ad Obi ?/& et prope vicum Tschulkova ad Jenisej 3/; a TRY- 
BOM captus. — Europe maxima pars. — Mus. Holm. 


Var. angustior, £. Sibirico MorscH. similis, sed colore pedum puucturaqve ut in BZ. uliginoso (An species 
distincta?) 


Ad Tschulkova cum precedente 9/7 unicum specimen invenit TryBoMmM. — Mus. Holm. 
43. Elaphrus riparius L. — DeJ. Spec. gen. Col. II, 274, 5. — Icon. II, t. 85, f. 3. — SCHAUM 


Ins. Deutschl. I, 72, 3. — GEMM. et Har. Cat. Col. 453. — Cicindela L. Faun. Sv. 211, 749. 


Habitat in littoribus argillosis in territorio silvoso ad Obi et Jenissej minus freqventer; ad flumen Obi 
etiam in territorio arctico et frigido captus. — Europa tota, Asia occidentalis. — Mus. Holm. 

44.  Elaphrus latipennis n. sp. 

Cupreo-eneus, nitidus, punctatissimus; prothorace capite parum angustiore, inaquali, fortiter punctato, 
medio distincete dilatato, postice sinuato, elytris prothorace plus duplo latioribus, maculis violaceis qvadruplice 
serie obsolete impressis, interioribus tribus callis elevatis nitidissimis interruptis; pedibus viridi-zeneis, femoribus 
basi tibiisqve medio intus obsolete ferrugineis; prosterno medio parcius punctato. Long. 3 lin. 

E. ripario L. primo intuitu simillimus, sed differt pedibus magis smneis prosternogve remotius punctato, 
ab HE. angusticolli F. SAHLB. prothorace medio magis dilatato elytris latioribus pedumqve colore diversus. — 
Caput magnum, viride zeneum, litura media irregulari cuprea notatum, crebre satis profunde punetatum, nitidum, 
fronte zeqvali, punctis inter oculos in rugas longitudinales confluentibus, linea clypeali parum distincta; labrum 
subleve, apice crenulatum; palpis sneis. Antenna viride-senea, tenuiter albido-pubescentes, articulis tribus ba- 
salibus glabris. Prothorax latitudine vix brevior, medio capite cum oculis paullo angustior, antice posticeqve 
truncatus, lateribus leviter rotundatis, basin versus ante angulos subacutos sinuatis; supra convexus, nitidus, cu- 
preus, vittis utrinque viride-zeneis, profunde punctatus, plaga media apicali aliaqve basali subceallosis, punctis 
lateralibus remotioribus, disco inzeqvali, canalicula media profunda, antice bifurcata, in fundo lavi, viridi, foveola 
utringve ad angulum posticum duobusqve minoribus et obsoletioribus in dorso utringque impressis. Scutellum 
parvum triangulare, xXeneum, punctatum. Elytra prothorace duplo latiora, breviter ovata, pone medium leviter 
dilatata, angulo suturali rotundato, lateribus ante medium sinuatis; supra parum convexa, virescenti-zenea, crebre 
subtiliter punetata; maculis ocellatis violaceis obsoletius impressis in series quattuor dispositis, exterioribus mi- 
noribus, callis oblongis elevatis in lineas tres ordinatis, omnibus distinctis et latioribus qvam in E. ripario, 
callis in serie prima a sutura majoribus nitidissimis, horum secundo maximo oblonugo-qvadrato. Corpus subtus 


Sr 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |7. N:o 4. 11 


virescenti-aeneum, nilidum, profunde punetatum, prosterno remote punctato, segmentis ventralibus posticis lacvi- 
oribus. Pedes mediocres, virescenti-aceneis; femoribus basi anguste tibiisqve medio tantum intus anguste ferru- 
gineo-testaceis. 

Prope vicum Dudinka in territorio frigido d. 30 Juli unicum specimen inveni. — Coll. Sahlb. 

45. Elaphrus tuberculatus MAKL. 

Viridi-aencus, nitidus, pedibus concoloribus, confertim subtiliter punctatus; prothorace capite paullo angu 
stiore, inaeqvali, medio distincte dilatato, elytris latiusculis, reticulatim cuprco-pictis, maculis caceruleo-virescen- 
tibus subocellatis quadruplice serie parum impressis, callis elevatis triseriatem dispositis, serie exteriore obsoleta, 
Kong. 23/4, Im. 

MäxKL. Öfv. Finska Vet.-iSoc. ORbo LA EN Ik 

Praecedenti statura simillimus, sed distinete minor, pedibus viridibus, concoloribus signaturisqve ely- 
trorum diversus. A HE. punctato Morscu. puncetura pedumqve colore mox distinguendus. Caput cum oculis 
prothorace paullo latius, viride-aeneum, medio cupreo-variegatum, confertim punetulatum, plagis nonnullis, obso- 
letis laevigatis in fronte, labro sublaevi, apice crenulato, viridi, subeoeruleo-micante; palpis acneis. Antennae 
ut in praecedente. Prothorax latitudine vix brevior, ante medium modice rotundato-dilatatus, lateribus ante 
basin leviter sinuatis, angulis posticis leviter prominulis, supra convexus, inaeqvalis, ommnino ut in praecedenti 
impressus, cenfertim punctatus, vitta media callosa lacevi basi apiceqve clevata, viridi vel cupreo-variegatus. 
Scutellum triangulare, cupreum, parce punctatum. HElytra prothorace fere duplo latiora, triplo et dimidio lon- 
glora, lateribus ante medium leviter sinuata, pone medium paullo dilatata, postice cum angulo suturali rotun- 
data, supra subdepressa, dense et paullo subtilius qvam in prothorace punctata, cuprea, nitida, maculis opacis 
caeruleo-virescentibus, subocellatis, medio puncto cupreo notatis, qvadri-seriatim dispositis, maximam partem 
disei occupantibus ect tantum spatium reticulatum coloris cuprei relinqventibus; callis elevatis in series tres 
dispositis, gqvarum prima distincta, tertia valde obsoleta; callo secunda seriei suturalis ceteris majore subqva- 
drato. Corpus subtus viride-aeneum, prosterno remotius profunde punctato, ventre apice sublaevi. Pedes 
graciles, virescenti-aenei; geniculis anguste cupreis; unqviculis caeruleis. 

Habitat in territorio frigido rarissime. In insula Briochowski 
alterum in insula Nikandrovski ?/'s ipse cepi. — Coll. Sahlb. 

46. Elaphrus angusticollis F. SaurB. Nov. ad Ochotsk Carab. 20 (1844). — GEemm. et Har. Cat. 
Col. 44. 

In territorio silvoso prope vicum Antsiferovo ?7/, unicum specimen invenit TryBom. — Sibiria orien- 
talis. — Mus. Holm. 

47. Elaphrus angustus Chaud. Burr. de Mosc. 1850, III, 161. — GEMmM. et Har. Cat. Col. 44. 

In territorio arctico prope vicum Plakina ?3/, a TRYBOM captus. — Rossia meridionalis. — Mus. Holm. 


25/3 unicum specimen invenit STUXBERG 


48. Elaphrus longicollis n. sp. (fig. 1). HElongatus, angustior, cupreo vel virescenti-aeneus, femoribus 
basi tibiisqve medio late ferrugineo-testaceis; prothorace capite angustiore, inaeqvali, medio profunde canalicu- 
lato; elytris hoc dimidio latioribus et duplo et dimidio longioribus, parce subtiliter punctatis, maculis violaceis 
subocellatis qvadruplice serie dispositis parum impressis callis laevibus triseriatim dispositis interruptis, prosterno 
remotius punctato. Long. 2!/; lin. 

Mas. tarsis auticis articulis 3 primis leviter dilatatis, subtus albido-spongiosis. 

Species parva, prothorace longiore, elytris minoribus angustioribus, minus dense punctatis a congeneribus 
mox distinguena. HE. angusticolli F. SAHLB. maxime affinis elytris remotius punctatis prothoraceqve ante medium 
magis dilattado praesertim distinguendus. — Caput magnum prothorace distincte latius, cupreo-aeneum, confertim 
punctatum, fronte ante lineam clypealem distinctam anguste sublaevigata, palpis viridi-aeneis, nitidissimis. Anten- 
nae viridi-aeneae tenuissime pubescentes, articulis tribus basalibus qvartogve basi glabris. Prothorax magnus, angustus, 
latitudine paullo longior, ante medium paullo rotundato-dilatatus, lateribus ante angulos basales leviter prominentes 
distincte, licet parum profunde, sinuatis; supra convexus, valde inaeqvalis, satis dense et fortiter punctatus, medio 
antice sublaevigatus, cupreo-aeneus, canalicula media abbreviata profunda, antice bifurcata, postice dilatata, fovea 
ad angulum posticum, foveola utrinqve in disco impressioneqve transversa ante angulos apicales satis fortiter 
impressis. Scutellum triangulare, cupreum, postice sublaeve. Elytra qvam in congeneribus minora, prothorace 
dimidio tantum latiora et hoc duplo et dimidio longiora, ovata, lateribus ante medium obsolete sinuata, postice 
parum dilatata; supra valde convexa, obscure aenea, subopaca, omnium subtilissime et confertissime alutacea, 
subtiliter minus dense punctulata, maculis ocellatis purpureo-violaceis obsoletius impressis 4-seriatim dispositis 
callisqve elevatis mnitidis in series tres ordinatis; callis in serie prima seu subsuturali, praesertim callo sccundo 
et qvarto, magnis subqvadratis, exterioribus obsoletioribus et minus bene determinatis, prima in serie intermedia 
saepe valde elongata. Corpus subtus cupreo-aeneum, prosterno medio parcius, pectore abdominisqve basi lateri- 
bus crebre punctatis, ventre postice sublaevi. Pedes qvam in congeneribus longiores et validiores, virescenti-aenei, 
femoribus basi tibiisqve in medio late ferrugineo-testaceis. 

Habitat in littoribus argillaceis fluminis Obi et Jenissei in territorio silvoso et arctico passim. Prope 
ostium fluminis Wach 30/51, prope vicum Antsiferovo "2/; (TRYBOM), Fatjanovskaja ?3/;!, Novo-Saljevsk 1/, 


12 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


(TryBOM), ad flumen Tunguska inferiorem 13/, (TryBom) ad Oppidum Turuchansk 5/;!, prope vicum Polovinka 
6/4 (TRYBOM) nec non ad vicum Chantaika ?0/;! captus. — Mus. Holm., Mus. Helsingf., Col. Haglund, Col. 
Sahlb. 

49. Blethisa multipunctata L. — DerI. Spec. gen. Col. II, 266, 1. — Icon. t. 84, f. 1. — SCHAUM 
Ins. Deutschl. I, 77, 1. — GEMM. et Har. Cat. Col. 46. — Carabus L. Fawn. Sv. 223, 805. (1761). 


da kr 

In territorio silvoso Sibirixe Obensis ad vicum Spirina, prope monasterium Kondinsk et prope oppidum 
Surgut aliqvoties capta, ad flumen Jenissej frustra qvaesivimus. — Europa borealis et media, — Mus. Holm. 

50.  Diachila polita FaALD. — J. SaHLB. Enum. Col. Carniv. FENN., Not. Faun. et Fl. Penn. XIV, 70, 
43. — Blethisa FALv. Col. a Bungio in China bor., Mong. et Alt. coll. 23, 11 (1835). — GEMmM. et Har. Cat. 
Col. 46. 

Habitat in territorio frigido Sibiriae Jenisseensis sub foliis deciduis in Salicetis rarius; ad vicum Dudinka 
1/7 unicum specimen, in insula Nikandrevski d. 13924/45 specimina haud pauca et prope vicum Tolstoinos 
26/,—5/g nonnulla legimus TRYBOM et ipse. — Dauria, Kamtschatka, Lapponia rossica. — Mus. Holm. 


Tribus: Trechina. 


51. Tachypus pallipes Durr. — ScHaAum Ins. Deutschl., I, 670, 2. — GEMmM. et HAR. Cat. Col. 400. — 
Elaphrus Duet. Paun. Austr. II, 197, 8 (1812), — Bembidium De. Spec. gen. Col. V, 191, 134. — Icon. 
INS a ED fo Do 


In territorio arctico ad vicum Kurejka !5/4 unicum specimen invenit TryBom. — Europa media et 
borealis. — Mus. Holm. 

52. Tachypus flavipes L. — ScHaAuM Ins. Deutschl. 671. — GEMM. et Har. Cat. Col. 400. — Cicendela 
L. Faun. Sv. 211. 750 (1761). — Bembidium DEJ. Spec. gen. Col. V, 192, 135. — Icon. IV t. 223, f. 6. 

In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk !/; a BERGROTH captus. — Tota Europa. — Mus. Helsingf. 


53. Bembidium!) littorale Oriv. — Elaphrus Oliv. ent. II, 34, 6, t. 1, f. 7 (1791). — B. paludosum. 
DEI. Spec. gen. Col. V, 79, 40. — Icon. IV, t. 211. f. 1. — ScHAm Ins. Deutschl. 674, 1. — GEMM. et 
Har. Cat. Col. 417. — Elaphrus PANz. Faun. Ins. Germ. 20, 4 (1794). 


') Conspectus specierum generis Bembidii heic euumeratarum. 


1. 14. Stria 8:a elytrorum ceteris simili, punctata, a margine laterali remota. 

2. 13. Interstitio 3:o elytrorum maculis duabus quadratis argenteis notato. 

3. 12. Maculis his magnis plagis obscurioribus nitidis terminatis, stria 8:a a marginali saltem medio aeqve longe ac a 7:a remota. 

4. 7. Stria 4:a elytrorum sinuata, prothorace elytrorumqve lateribus sericeis. 

5. 6. Corpore majore, stria 4:a ante medium fortiter sinuata, pedibus obscurioribus, prothorace longitudine sua 2!/; latiore. — 
B. littorale Oliv. 

6. 5. OCorpore minore, stria 4:a leviter sinuata prothorace longitudine 19/, latiore, pedibus pallidioribus. — B. Jenisseense n. sp. 

7. 4. Stria 4:a elytrorum subrecta. 

8. 11. Pedibus obscurioribus, prothorace nitidissimo. 

9. 10. Prothorace minus transverso, convexo. — B. conicolle MOTSCH. 

10. 9. Prothorace longitudine duplo latiore, corpore lato. — B. argenteolum ÅHR. 

11. 8. Pedibus pallidis, femoribus apice tarsisqve infuscatis, prothorace sericeo, subopaco. — B. impressum PANzZ. 

12. 3. Maculis argenteis elytrorum parvis, elytris ceterum concoloribus, stria 8:a marginali qvam 7:ae magis approximata. — 


B. foveum MoTscH. 

13. 2. Interstitio tertio foveolis duabus rotundatis impressis, corpore supra sericeo-opaco. — B. striatum FABR. 

14. 1. Stria 8:a elytrorum ceteris profundiore, margini valde approximata. 

15. 89. Prothorace distincte cordato, angulis postieis acutis vel rectis. 

16. 19. Fronte prothoraceqve antice et postice punctatis. 

17. 18. Striis 7 elytrorum aeqvalibus, totis punctatis, prothorace gibboso-convexo, rufo-aeneo, elytris pallidis. — B. ruficolli PANzZ. 

18. 17. Striis elytrorum praesertim lateralibus postice evanescentibus, corpore supra aeneo vel cyaneo. — B. bipuwnctatum L. 

19. 16. Fronte hand punctato, striis frontalibus profundis. 

20. 78. Stria humerali elytrorum basi incurvata intusqve abbreviata. 

21. 28. Prothorace lato, basi qvam apice haud vel vix angustiore; elytris usqve ad apicem distinete siriatis, plerumqve obliqve 
flavo-fasciatis. 


22. 25. Corpore majore, 2!/> lin. vel ultra. 

23. 24. Elytris subtilissime striatis, interstitiis planis, signaturis pallidis obsoletis. — B. tenebrosum MOTSCH. 

24. 23. Striis elytrorum profundis, interstitiis convexiusculis, signaturis pallidis distinctioribus, interdum dilatatis, maximam partem 
occupantibus. — £. dentellum THUNB. cum var. sibiricum DEJ. 

25. 22. Corpore minore, circiter 1!/, lin. 

26. 27. Striis elytrorum profundis, interstitiis convexiusculis, signaturis pallidis elytrorum distinctis, interdum dilatatis, maximam 


partem occupantibus, pedibus pallidioribus. — B. adustum SCHAUM. 

27. 26. Striis elytrorum subtilioribus, interstitiis planis, signaturis pallidis obsoletioribus, interdum deficientibus, pedibus obscurioribus. 
— B. obliquum STURM. 

28. 21. Prothorace minus lato, postice plerumqve angustato. 

29. 77. Fronte utringve ad oculos unicarinato. 

30. 76. Labro lato apice subtruncato, sulcis frontalibus parallelis vel apicem versus paullo convergentibus 

31. 75. Prothorace basi truncato ibiqve mesosterno distincte latiore. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |7. oN:O 4. 3 


Ad flumen Jenissej in territorio silvoso inter oppidum Jenisseisk et vicum Autsiferovo m. Junio satis 


freqventer occurrit. — Europa media et borealis. — Mus. Holm. 

32. 74. HElytris depressis. 

33. 44. Striis elytrorum omnibus usqve ad apicem distinctis, acqvalibus. 

34. 39. Striis elytrorum laevibus. 

30. 38. Striis mediocribus, interstitiis planis. 

36. 37. Elytris lateribus parallelis, antennarum scapo pedibusqve basi piceis. — B. prasinum DUuFT. 

37. 36. HElytris lateribus rotundatis, brevioribus, antennis pedibusqve nigris. — B. frigidum u. sp. 

38. JD. Striis elytrorum valde profundis, interstiis convexis, stria 5:a extus haud plica terminata. — 6. sulcipenne n. sp. 

39. 34. Striis elytrorum punctatis vel erenulatis. 

40. 43. Prothorace transverso, supdeplanato, antice qvam basi latiore. 

41. 42. Corpore aeneo-viridi, striis elylrorum tenuibns, interstitiis planis. — B. virens GYLL. 

42. 41. Corpore aeneo-nigro, striis elytrorum profundis, interstitiis convexiusculis. — 5. Hastä SAHLB. 

43. 40. Prothorace parvo, longitudine vix latiore, convexo, antice subangustato, clytris fortiter punclato-slrialis. — B. parvi- 
colle n. sp. 

44. 33. Striis elytrorum saltem exterioribus postice obsoletioribus vel deletis, 

45. 56. HElytris unicoloribus vel apice macnula pallidiori ornatis. 

46. 55. Corpore convexiore, nigro-aeneo vel virescente, prothoracis linea media tenui. 

47. 54. Elytris prothorace circiter triplo longioribus, lateribus subrotundatis. 

48. 49. Antennis articulis mediis latitudine circiter qvadruplo longioribus, elytris saepe macula apicali rufescenti-fava. — B. ovale 
Morscu. 

49. 48. Antennis artieulis mediis latitudine circiter triplo longioribus. 

50. 51. Corpore majore aeneo, prothorace basi obsoletius impresso. — B. conforme MOoTSCH. 

51. 50. Corpore minore, prothorace postice profunde transversim impresso. 

52. 53. Prothorace subtransversim cordato, colore aeneo-nigro, elytris unicoloribus. — B. Sahlbergii DEJ. 

53. 52. Prothorace angusto, colore aeneo, elytris postice macula rufa notatis. — B. thermarum MOorscH. 

54. 47. Elytris prothorace qvadruplo longioribus lateribus subparallelis, striis dense punctatis, colore nigro-aenco. — B. macro- 
pterum un. sp. 

59. 46. Corpore valde depresso, prothorace medio profunde sulcato, colore eupra cacrulescente. — B. sulcicolle n. sp. 

56. 45. Elytris maculis duabus pallidioribus. 

57. 58. Elytrorum striis etiam apice distinctis. — B. saxatile GYLL. 4 

58. 57. Elytrorum striis saltem exterioribus postice deletis. 

59. 66. HElytrorum stria 7:a distincta. 

60. 61. Prothorace vix transverso. — B. fluviatile DEJ. 

61. 60. Prothorace distinc'e transverso. 

62. 63. Pedibus totis rufo-testaceis, elytrorum striis interioribus fortius impressis. — B. ustulatum IL. 

63. 62. Femoribus infuscatis. 

64. 65. Antennis infuscatis, prothorace basi obsolete punctato, corpore majore. — B. distinguendum Duv. 

65. 64. Antennis rufotestaceis, prothorace basi longitudinaliter strigoso, corpore minore. — B. repandum J. SAULB. 

66. 59. HElytrorum stria 7:a obsoleta vel nulla. 

67. 68. Pedibus totis palpisqve rufo-testaceis. — B. Andreae SCHAUM. 

69. 68. Femoribus palporumqve articulo penultimo infuscatis. 

70. 73. Maculis elytrorum pallidis flavis, magnis. 

71. 72. Stria septima elytrorum obsoleta, corpore majore, latiore. — B. femoratum STURM. 

72. 71. Stria septima nulla, corpore minore angustiore. — B. pictum PALD. 

79. 70. Maculis elytrorum obscure rufis, minoribus, striis distinctioribus, 7:a obsoleta. — B. rupestre L. 

74. 32. Elytris valde convexis, apice saepissime laevigatis, prothorace basi fortiter coarctato, sulcis frontalibus basi fere parallelis, 
apice convergentibus, pedibus totis pallide testaceis, elytris anterius fortiter punctato-striatis. — B. gilvipes STURM. 

75. 31. Prothorace basi mesosterno haud latiore, angulis posticis dentiformibus, elytris bimaculatis, macula postica minore. — B. 
4-maculatum Ti. 

76. 30. Labro apice emarginato, sulcis frontalibus antice angulatim conflnentibus, prothorace cordiformi, corpore supra nigricante, 
elytris apice macula flava notatis. — B. doris PaANz. 

77. 29. Fronte utringve ad oculos bicarinato, prothorace lato subcordato, basi utrinqve fortiter impresso, bistriato, elytris ante api- 
cem macula flava notatis. — B. contaminatum J. SAHLB. 

78. 20. Stria humerali elytrorum angulatim reflexa et paullo continnata, corpore supra metallico. 

79. 86. Striis elytrorum postice deletis vel tenuioribus, plica apicali nulla. 

80. 85. Prothorace convexo, basi fortiter coarctato, qvam apice angustiore. 

S1. 84. Prothorace ante angulos posticos distincte sinuato. 

32. 83. Prothorace basi qvam ante medium duplo angustiore, angulis posticis acutis, elytris anterius profunde punctato-striatis, striis 
postice deletis. — B. lampros HBst. 

33. 82. Prothorace basi qvam ante medium ?/; angustiore, minus cordiformi, angulis posticis rectis. — B. difforme MOoTscu. 

84. 81. Prothorace aute angulos posticos obtusiusculos parum sinuato, antennis basi late flavis. — B. laticolle MotscH. 

389. 80. Prothorace basi qvam apice latiore, depresso, ad angulos posticos rectos bistriato, corpore supra aeneo, antennis basi 
pedibusqve flavis, femoribus infuscatis, striis elytrorum subtilibus, prothorace coleopteris distinete angustiore. — B. vitiosum 
GEMM. et HAR. 

386. 79. Elytris usqve ad apicem distincte striatis, apice plicatis. 

37. 88. Prothorace basi parum angustato, striis elytrorum laevibus. — B. Fellmani MANN. 

88. 87. Prothorace basin versus fortiter angustato, striis elytrorum distincte licet subtiliter crenulatis. — B. crenulatum FE. SAHLB. 

39. 15. Prothorace lateribus aeqvaliter rotundatis, angulis posticis obtusis, stria humevali elytrorum curvata et intus abbreviata. 

90. 91. Prothorace basi medio producto, utringve exciso, longitudine duplo latiore, corpore aeneo, pedibus maculaqve anteapicali 
elytrorum flavis. — B. biguttatum FABR. 

91. 90. Prothorace basi subtruncato utringve haud vel obsoletissime sinuato. 


14 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


534. B. Jenissecense 


n. Sp. 

Supra obscure acncum, antennarum scapo subtus, femoribus basi tibiisqve interne ferrugineo-testaceis; 
prothorace transverso, lateribus medio modice dilatato-rotundatis, ante angulos posticos acutos leviter sinuatis, 
elytris interstitio tertio maculis duabus oblongo-quadratis subargenteis in plaga obscuriore cuprea sitis, stria 
qvarta leviter sinuata. Long. 2 lin. 

An B. lapponicum Tuoms. Skand. Col. I, 197, 4? 

B. veloci L. affinis sed fere duplo minor, colore obscuriore antennarum pedumqve, striis elytrorum 3:a 
et 4:a leviter sinuatis, interstitio tertio magis dilatato mox distinguendum. Caput protborace angustius omnino 
ut in 6. veloci. Autennac caeruleo-virescentes, scapo subtus testaceo, articulo secundo et tertio saepe maculis 
minutis basalibus ejusdem coloris notatis. Prothorax longitudine ”/, latior, basi medioqve latitudine acqvalis, 
lateribus ante medium modice rotundatis, postice ante angulos posticos acutos et obliquos leviter sinuatis, angulis 
anticis paullo deflexis; supra leviter convexus, postice transversim depressus, linea media longitudinali im- 
pressa, basi utringve foveola majore et ad angulos plica brevi instructus; obscure aeneus, subtilissime alutaceus, 
basi et apice longitudinaliter, medio transversim obsolete strigulosus. Scutellum triangulare, acneum.  Elytra 
ut in B. veloci formata, striis paullo remotius punctatis, tertia medio bis, qvarta anterius semel obsoletius 
sinuatis; interstitio medio dilatato ibiqve contiguis plus duplo latiore maculis duabus magnis rectangularibus 
argenteis vel aencis impressis vittam violaceam vel cupream satis distincetam interrumpentibus, tota subtilissime 
alutacca. Corpus subtus viride aeneum, nitidum, laeve. Pedes viride-aenei, femoribus basi late tibiisqve intus 
medio ferrugineo-testaceis. 


Habitat in littore arenoso-argillaceo fluminis Jenisesej et Obi in territoriis silvoso et urctico; intra vicum 
Imbatsk et Poloj passim occurrit. ad vicum Sobski et prope oppidum Beresov legit BErGroru. -— Mus. Holm., 
Mus. Helsingf., Coll. Sahlb., Col. Hagl. 


55. B. conicolle Morscu. Ins. Sib. 273, 313 (1842). scc. spec. typ. 

Supra cupreum, nitidissimum, subtus viride-aeneum, femoribus, tibiis basi antennarumqve scapo subtus 
testacco; prothorace angusto leviter transverso, convexo, lateribus ante basin sinuatis; elytris subtiliter punctato- 
striatis, interstitio tertio maculis duabus subargenteis rectangularibus, stria 4:a parum sinuata. Long. 23/4, lin. 

B. littorali Ortiv. valde affine, sed differt pedum colore, stria 4:a elytrorum vix simuata prothoraceqve 
convexiore. A B. veloci L. differt corpore majore prothorace longiore et angustiore, magis convexo, interstio 
tertio elytrorum sinuato-dilatato, striis 3:a et 4:a minus rectis facile distingvendum. — Caput prothorace angu- 
stius, sulcis frontalibus latis ab oculis paullo magis qvam in B. littorali remotis; palpis basi brunneis, articulo 
penultimo obscure-aeneo. Antennae nigro-aeneae, tenuissime pubescentes, articulo primo subtus punctoqve 
minuto basali in articulis 2—4 testaceis. Prothorax longitudine circiter !/, latior, ante medium leviter rotundato- 
dilatatus, lateribus ante angulos posticos rectos vel fere acutos sinuatis, angulis anticis deflexis, rectiusculis; 
supra satis convexus, cupreo-aeneus, nitidissimus, laevis, ante basin et apicem transversim impressus. linea me- 
dia satis distincta, postice obsoletissime rugulosa, basi utringve foveola magna et juxta angulos plica tenui 
instructus. Scutellum late triangulare, sublaeve. FElytra prothorace plus qvam dimidio latiora, ovalia, postice 
haud angustata, supra modice convexa, subtilissime alutacea, subtiliter striata, striis distincte punctatis, stria 
tertia modice, 4:a obsolete sinuata, interstitio 3:o medio dilatato ibiqve contiguis duplo latiore, maculis duabus 
argenteis rectangularibus, qvam in B. littorali minus impressis, aenea, prope maculas argenteas cupreo-micantia, 
magis nitida. Pedes virvide-aenei; femoribus tibiisqve basi ferrugineo-testaceis. 

In littore fluminis Jenissej in territorio silvoso rarissime occurrit; ad vicum Inserova 7/; (TRYBOM) et 
prope vicum Fatjanovsk ?/;! captum, in Sibiria orientali ante plures annos etiam a F. SAHLBERG captum. — 
Mus. Holm., Coll. Sahlb. 


56. B. argenteolum AHRENS, Schrift. Hall. Gesellsch. IT, 2, 23. t. 1 f. 12 (1812). — Jace. Duv. 
Mon. I, 475, 7. — SCHAUM Ins. Deutschl. 675, 2. 

[In littoribus arenosis in territorio silvoso prope vicum Spirina ad flumen Obi ?5/ 
ad vicum Kurejka !8/4 a TRYBOM captum. — Europa media et borealis. — Mus. Holm. 

57. Benbidium velox L. — TnHoms. Sk. Col. I, 197, 3. — GEmMmm. et Har. Cat. Col. 423. — Carabus 
L. Faun. Sv. 222, 803 (1761). — B. impressum PAnNz. — DEJ. Spec. gen. Col. V, 81, 42. — Icon. t. 211, 
2. — Jaco. Duv. Mon. I, 477, 8. — ScHAuUM Ins. Deutschl. 676,3. 


In littoribus arenosis fluminis Jenissej in territorio silvoso et arctico aliqvoties captum. — Europa borealis 
et media, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 


et in territorio arctico 


2 


92. 93. Corpore supra aeneo, elytris ante apicem plerumqve macula pedibusqve rufis, prothorace elytrisqve lateribus leviter rotun- 
datis. — B. guttula FABR. : 

93. 92. Corpore supra nigro nitido, elytris concoloribus, pedibus favis, prothorace elytrisqve lateribus fortiter rotundatis. — 
B. Mannerheimii SAHLB. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 7. N:o 4. il 


[ua 


58. Bembidium foveum Morscu. Ins. Sib. 271, 509 (1842). 

Species praecedenti affinis, sed differt corpore dimidio majore, elytris magis depressis, maculis argenteis 
minus distinctis, plaga magis nitida cuprea prope suturam nulla, sed depressione obliqva prope basin distincta 
notatis. 


Var. a. capite prothoraceqve nitidis, cupreo-aeucis, elytris obscurioribus opacis. 

Var. b. corpore supra cum elytris cupreo-aeneo, nitido. 

Var. ce. obscurior, capite prothorace elytrisqve nigro-cupreis, subopacis. 

Habitat in littoribus argillaceo-arenosis fluminis Jenissej in territoriis montoso, silvoso et arctico va. Junii 


et Julii possim, prope oppidum Beresov 3?/; a BERGROTH etiam captum. — Sibiria orientalis. — Mus. IHolm., 
Mus. Helsingf. 
59. Bembidium striatum FaBrR. — SCcHAUM Ins. Deutschl. 677, 3. — Elaphrus FaBrR. Syst. Pleut. I, 


245, 3 (1801). — GeEMM. et Har. Cat. Col. 421. — J. SAHLB. Enum. Col. Carn. Fenn. 173, 49. 


In territorio silvoso prope oppidum Narym ad flumen Obi !/;!, prope vicum Imbatsk ad flumen Jenissej 
1/1 et ad vicum Alinskoje ?/; (TRYBOM) captum. Prope oppidum Omsk etiam a D. SLowzow inventum. — 


Europa media et borealis, Sibiria orientalis. — Mus. Holm., Mus. Helsingf. 

60. Bembidium ruficolle Panz. — DeJ. Spec. gen. Col. V. I53, 34. — Icon. t. 211, f. 6. — Jace. 
Duv. Mon. I, 486, II. — ScHaAuM Ins. Deutschl. 6S1, 8. — Gemm. et Har. Cat. Col. 420. — Elaphrus 
Panz. Faun. Ins. Germ. 368. 12 (1800). 

In territorio arctico prope oppidum Beresov ”/; unicum specimen legit BErGrRorH. -— Europa borealis et 
orientalis media, Deserta Kirgisorum. — Mus. Helsingf. 

61. Bembidium bipunctatum L. — DeJ. Spec. gen. Col. V, 98, 56. — Icon. [V, t. 212 f. 2. — 
Jace. Duv. Mon. I, 493, 15. — ScHAuM. Ins. Deutschl. 714, 45. — GeEMMm. et Har. Cat. Col. 408. — Carabus 


L. Faun. Sv. 223, 806 (1761). 

Habitat in littoribus arenosis fluminis Jenissei et ad rivulos in territoriis silvoso, arctico et frigido 
passim. HEuropa borealis et media priesertim in regionibus montosis. — Mus. Holm. 

62. Bembidium (Notaphus) tenebrosum MorscH. Jtns. Sib. 268, 302 (1843). 

B. dentello THunB. affine sed differre mihi videtur elytris subtilius punctato-striatis, interstitiis planis, 
corpore supra magis cuprea signaturisqve elytrorum obsoletioribus nec non corpore magis elongato, elytris 
parallelis. 

Habitat in littoribus argillaceo-arenosis fluminis Jenissej et Obi in territoriis silvoso et arctico satis fre- 
qventer, in territorio frigido ad Dudiuaka! etiam captum. — Deserta Kirgisorum. — Mus. Holm., Helsingf. 

63. Bembidium (Notaphus) dentellum THUNB. — THoms. Sk. Col. I, 200, 10. — Carabus THuNB. Mus. 
Ups. 4, 30 (1787). — Bemb. undulatum DEs. Spec. gen. Col. V, 63, 27. — Icon. IV, t. 205,59. — B. flam- 
mulatum CLAIRV. — SCHAUM. Ins. Deutschl. I, 6863, 11. — GeEmm. et Har. Cat. Col. 411. 

Habitat in littoribus argillosis fluminis Obi in territorio silvoso freqventer. — Europa borealis et media. 
— Mus Holm., Mus. Helsingf. 

Var. b. prothorace magis transverso et basin versus minus angustato signaturisqve pallidis elytrorum 
magis dilatatis uti fere tota testacea appareant elytra, fascia tantum obsoletissima fuscescenti in medio notata. 

B. sibiricum DEI. Spec. gen. Col. V. 66, 29. 

In littoribus argillosis fluminis Jenissej in territorio silvoso ad Jenisseisk, Novo Saljevsk, Fatjanovsk et in 


territorio arctico ad vicum Igarsk ad flumen Obi in territorio frigido a BErGrRorH captum. — Sibiria orientalis. 
— Mus. Holm., Mus. Helsingf. 
64. Bembidium (Notaphus) adustum ScHAum JIns. Deutschl. 666, 13 (1860). — GEmm. et Har. Cat. 


Col. 406. — B. fumigatum DezI. Spec. gen. V, 72, 309. 
Ö Habitat in littoribus arenoso-argillosis fluminis Jenissej et Obi in territoriis montoso, silvoso et arctico 
satis freqventer. — Europa media, Sibiria orientalis. — Mus. IHolm., Mus. Ielsingf. 
65. Bembidium (Notaphus) obliquum SruRM Deutschl., (Ins.) VI, 160, t. I61 f. A. (1825). — 
DEJ. Spec. gen. Col. V, 68, 31. — Icon. IV, 347, 20. t. 210, f. 2. — ScHaum Ins. Deutschl. 687, 14. — 


GEmMM. et Har. Cat. Col. 417. — Notaphus fasciatus Morseu. Ins. Sib. 266, 500. 

Habitat in territorio silvoso ad Obi et Jenissej passim satis freqventer. — Europa borealis et media, 
Sibiria orjentalis. — Mus. Holm., Mus. Helsing. 

66. Bembidium (Peryphus) prasinum Durr. — DEJ. Spec. gen. Col. V, 129, 82. — Icon. IV. t. 215. 
f. 6. — Jaco. Duv. Monogr. II, 104, 60. — ScHAUM Ins. Deutschl. 6862, 9. — GEemm. et Har. Cat. Col. 
418. — Elaphrus Duet. Faun. Austr. II, 201, 14. (1812). — Bembidiwm olivacewm Gyxrirn. Ins. Sv. IV, 


408, 7—5S$. 


16 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


Habitat sub lapillis ad ripas fluminis Jenissej et rivulorum in territorio montoso ad Krasnojarsk satis 
freqventer. In territorio silvoso ad Jenisseisk ?Ygl, in territorio arctico ad Turuchansk 7/g! et in territorio fri- 
gido ad Dudinka 34! et Tolstoinos ?/a! captum. — Europa arctica et meridionalis alpina. — Mus. Iolm., 
Mus. Helsingf. 

67. Bembidium (Peryphus) frigidum n. sp. Oblongum, subdepressum, supra aeneo-nigrum, nitidum, 
subtus cum pedibus et antennis nigrum; prothorace transverso, postice subangustato utringve foveolato, angulis 
posticis rectis, elytris oblongis, lateribus leviter rotundatis, satis fortiter striatis, striis laevibus, usqve ad apicem 
distinctis, inter striis planiusculis, stria 3:a punctis duobus setigeris notata, humerali curvata, ad basin striae 
qvintae desinente. Long. 2!1/,--2!/; lin. 

An Peryphus laevistriatus MorscH. Schrenck. Reis. II. 90, 17, t, 6. f. 6 (1860)? 

B. prasino affine, capitis prothoracisqve structura simillimum, sed differt elytris lateribus distincte ro- 
tundatis, paullo convexioribus, striis paullo profundioribus, antennarum scapo pedibusqve nigris unicoloribus. 
A B. cupreo Morscu. prothorace angustiore striisqve elytrorum profundioribus coloreqve supra haud cuprea 
diversum. A B. planiusculo MANN. differt statura breviore et minus depressa interstitiisqve elytrorum planius- 
culis. — Caput porrectum, obscure virescenti-aeneum, nitidum, sulcis frontalibus latis subcurvatis, intervallo 
leviter longitudinaliter convexo, ante clypeum transversim obsolete depresso, ore palpisqve nigris, mandibulis 
piceis. Antennae longitudine dimidii corporis, totae nigrae. Prothorax longitudine !/, latius, basin versus 
leviter angustatus, lateribus satis late explanato-dilatatis, angulis posticis rectis, supra nonnihil convexus, medio 
canaliculatus, postice utringve fovea magna obsolete rugulosa vix bistriata, sed carina acuta ad angulos instructa; 
totus obscure nigro-aeneus. HElytra basi prothorace dimidio latiora et hoc triplo et dimidio longiora, humeris 
rotundatis, medio distincte rotundato-dilatata, supra qvam in B. prasino paullo magis convexa, obscure nigro- 
aenea, nitidissima, satis fortiter striata, striis laevibus, integris, septima distineta, 1:a et 2:a, 3:a et 4:a apice 
conjunctis, 5:a usqve ad apicem ducta et ibi profundiore, humerali basi curvata ad striam qvintam abrupta, 
interstitiis planiusculis, stria tertia punctis duobus setigeris impressis, primo ante medium, secundo a basi triplo 
magis qvam ab apice remoto. Corpus subtus subaeneo-nigrum, pedibus concoloribus, nigris. 

Habitat in territorio arctico rarissime; sub lapillis ad rivulum inter cumulos glaciales prope vicum 
Kantaika 15/75 specimina haud pauca legi; ad flumen Tunguska inferiorem 13/7 etiam a Trybom captum. — 
Kamtschatka (?). — Mus. Holm., Mus. Helsingf., Coll. Haglund, Coll. Sahlb. 

68. Bembidium (Peryphus) sulcipenne n. sp. (fig. 2). Oblongum, depressum, supra aeneo-nigrum, 
nitidum, subtus cum pedibus nigrum, antennarum scapo subtus rufo-brunneo; capite late et profunde bisulcato; 
prothorace transversim qvadrato, utringve foveolato, obsolete bistriato, angulis posticis rectis; elytris latis, late- 
ribus  dilatatis, postice late rotundatis, profunde striatis, striis laevibus, tertia punctis duobus impressis, inter- 
stitiis convexis. Long. 2 lin. 

Statura fere praecedentis, sed minus, elytris magis deplanatis, striis profundioribus, interstitiis convexis 
antennarumqve scapo subtus rufo distingvendum; B£. planiusculo MANN. interstitiis elytrorum convexis affine, 
sed statura breviore, elytris postice magis obtusis, stria 5:a postice haud plicata scapoqve antennarum pallidiore 
diversum; a B. prasino forma et sculptura elytrorum facillime distingvendum. 

In territorio silvoso ad flumen Jenissej rarissime ocurrit, prope oppidum Jenisseisk in littore arenoso ?!/;! 
et ad vicum Nikulina ?9/6 (TRYBOM) captum. — Mus. Holm., Coll. Sahlb. 

Obs. Specimen unicum, qvod ad ostium fluminis Tunguska mediae ??/g inveni, a specie praecedenti 
differt prothorace multo angustiore, postice magis angustato staturaqve multo minore, sed verisimiliter tantum 
specimen monstrosum ejusdem speciei est. 


69. Bembidium (Peryphus) virens GYLnL. Ins. Sv. IV, 407, 7 (1827). — J. SAHLB. Emm. Col. Carn. 
Fenn. 76, 536. — B. Ptetffii SxurB. Ins. Fenn. XIII, 195, 14 (1827 Maj). — DEJ. Spec. gen. Col. V, 395, 


533. — Icon. t. 215, f. 3. — Jace., Duv. Monogr. II, 102, 65 (partim). — GemmM. et Har. Cat. Col. 
415 (partim). 
In territorio frigido prope vicum Tolstoinos sub lapidibus ad rivulum 39/3! captum. — Europa arctica, 


Helvetia. — Coll. Sahlb. 

Obs. Specimina haec qvam lapponica obscuriora sunt. 

70. Bembidium (Peryphus) Hastii SaurB. Ins. Fenn. XIII, 195, 13 (1827). — De3I. Spec. gen. Col. 
V, 127, 80. — Icon. t. 215 f. 4. — J. SaurB. Enum. Col. Carn. Penn. 16, 97. — B. Pfeifii var. JACQ. 
Duv. Monogr. II, 102, 65. — GemMm. et Har. Cat. Col. 418. 

Habitat sub lapidibus ad rivulos in territorio frigido rarius; ad vicum Dudinka ?7/;> et ?9/;! et ad vicum 
Tolstoinos ?7/g, ”/a! et ?2/< (TRYBOM) captum. — Lapponia, Norvegia. — Mus. Holm., Mus. Helsingf. 

Obs. Specimina qvam lapponica obscuriora sunt, supra ommnino nigra. 

71. Bembidium (Peryphus) parvicolle n. sp. Oblongum, parum convexum, supra viridi-aeneum, nitidulum, 
antennarum scapo subtus rufo-brunneo, femoribus basi anguste piceis; prothorace subqvadrato, angulis anticis 
deflexis rotumdatis, basi vix angustato, angulis posticis rectis, basi utringve foveolato et obsolete bistriato, elytris 
hoc duplo et dimidio latioribus profunde striatis, striis fortiter punctatis. Long. 2 lin. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |7. N:o 4. ilg( 


Peryphus acuticollis MorscH. Schrenck. Reisen Amur-Lande II, 90, 16 (1860) forte. 

B. (P.) aeruginoso GEBL. ut videtur simillimum sed scapo antennarum subtus rufescenti elytrisqve fortiter 
punctato-striatis distinguendum. A B. virenti GYLL. differt prothoracis forma et elytrorum sculptura nec non an- 
tennarum colore. Caput porrectum, virescenti aeneum, nitidum, sulceis frontalibus satis latis et profundis, inter- 
vallo convexo, elevato; palpis nigris albido-pubescentibus, articulo apicali mandibulisqve piceis. Antennae tenues, 
prothoracis basin paullo superantes, nigrae, pallido-pubescentes, articulis duobus basalibus glabriusculis, scapo 
piceo-rufo, supra nigro. Prothorax capite nonnihil latior, latitudine vix brevior, subqvadratus, basi qvam apice 
fere latior, medio modice dilatatus, angulis anticis deflexis, rotundatis, lateribus anguste reflexo-marginatis, ante 
angulos posticos leviter sinuatis, his rectis nonnihil prominentes; supra satis convexus, viride aeneus, nitidis- 
simus, canalicula media distincta, ante apicem arcuatim et prope basin transversim impressus, impressione medio 
longitudinaliter strigoso, basi utringue late foveolato, obsolete bistriato. HElytra prothorace duplo latiora, ovalia, 
humeris rotundatis, medio leviter dilatata, dorso depressiuscula, fortiter usqve ad apicem striata, striis satis 
profunde punctatis, prima cum secunda, tertia cum qvarta, qvinta cum sexta conjunctis, septima usqve ad 
apicem producta, postice valde profunda, stria tertia foveolis duabus, prima ante medium, secunda ab hac et 
apice aeqvaliter remota, notata; humerali curvata ante basin striae qvintae abrupta, interstitiis subconvexis. 
Corpus subtus aeneo-nigrum, laeve. Pedes nigri, coxis femoribusqve basi anguste piceis. 

Habitat in littore arenoso fluminis Jenissej in territorio montoso et silvoso rarius; ad oppidum Krasno- 
jarsk ?/6 (TRYBOM), prope oppidum Jenisseisk ?3/;! et prope vicum Imbatsk 3/;! nonnulla specimina capta. — 
Kamtschatka (?). -— Mus. Holm., Mus. Helsingf., Coll. Haglund, Coll. Sahlb. 


72. Bembidium (Peryphus) ovale MortscH. Ins. Sib. 299, 449, t. X, f. 7—7 (1845). — GEmMM. et 
HaroLpD. Cat. Col. 417. 


Var. b: macula postica elytrorum dificiente. 


Habitat sub lapidibus et truncis in littoribus argillaceo-arenosis in territorio frigido ad vicum Dudinka 
haud infreqventer; m. Jul. et Aug. saepius captum. — Dauria. — Mus. Holm., Mus. Helsingf. 


73. Bembidium (Peryphus) conforme MorscH. Ins. Sib. 240, 450 (1845). — B. ovale var. GEMM. 
et HArorpD. Cat. Col. 417. 

Praecedenti simillima, sed differre videtur antennis minus gracilibus, articulis distinete brevioribus, elytris 
fortius punctato-striatis, stria 7:a distineta sed brevi, 6:a ultra medium producta, margine elytrorum epipleurali 
concolore nec brunneo femoribusqve piceis. 

Habitat sub lapidibus et ligno in littore argillaceo-arenoso fluminis Jenissej in territorio silvoso et frigido 


varius; ad insulam Tschornoja ostrov ?/;! prope vicum Dudinka !3/3, in insula Nikandrovski ostrov 1:16/.1 et 
prope vicum Tolstoinos ?5/s! captum. — Dauria. — Mus. Holm., Mus. Helsingf. 


74. Bembidium (Peryphus) Sahlbergii DEJ. Spec. gen. Col. V, 144, 95 (1831). — Icon. IV.t. 218, 
f. 1. — J. SAHLB. Enum. Col. Carn. Fenn. 82, 66. — B. brunnipes. SAHLB. Ins. Fenn. 191, 5 (1827). 

In territorio arctico et frigido rarissime occurit; prope vicum Chantaika !6/;! et ad Saostrov 19/4 (TRYBOM) 
captum. — Fennia. — Mus. Holm. 


75. Bembidium (Peryphus) thermarum MortscH. -—— GEMM. et Har. Cat. Col. 422. — Omala MOoTscH. 
Ins. Sib. 255, 483 (1845). 


Ad marginem fluminis Jenissej in territorio silvoso prope insulam Tschornoja ostrov ?/; specimina duo 
inveni. — Sibiria orientalis. — Coll. Sahlb. 

76. Bembidium (Peryphus) macropterum n. sp. (fig. 3). 

Elongatum, modice convexum, nigro-aeneum, nitidum, antennarum scapo, mandibulis, tibis tarsisqve 
rufo-ferrugineis; capite laevi, sulcis frontalibus leviter flexuosis; prothorace brevi, cordato, impressionibus apicali 
et basali rugulosis, utrinqve ante angulos posticos rectos profunde foveolato; elytris elongatis, lateribus sub- 
parallelis, satis fortiter striatis, striis dense pnncetatis, apice deletis, 7:a valde obsoleta. Long. 2?/,-3 lin. 

Species praecedentibus multo major, elytris longioribus, marginibus parallelis, striis densius punctatis 
coloreqve obscuriore distinguenda. Caput breviter ovatum, nigro-aeneum, nitidum, laeve, sulcis frontalibus latis, 
leviter flexuosis, intervallo paullo convexo; oculis satis prominulis; mandibulis rufis; palpis nigricantibus, basi 
apiceqve piceo-rufis. Amntennae tenues, longitudine dimidio corporis, nigrae, pallide pubescentes, articulis penul- 
timis latitudine circiter triplo longioribus, scapo crasso, toto lucide rufo, articulis 2-3 interdum basi rufescentibus. 
Prothorax capite ut et longitudine sua sesqvi latior, transversim cordatus, basi capite aequi latus, apice vix 
emarginatus, angulis anticis obtusis, deflexis, lateribus tenuiter marginatis, antice rotundato-dilatatis, postice 
coarctato-sinuatis, angulis posticis rectis, acutis; supra convexus, medio canaliculatus, impressione ante-apicali 
transversim arcuata, subtiliter rugulosa, basali profunda, subtiliter rugulosa-punctata, prope angulos posticos 
foveola magna et profunda extus carinula obsoleta terminata. HElytra prothorace !/, latiora et qvadruplo longiora, 


K. Vet. Akad. Handl. B. 17. N:o 4. 3 


18 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


lateribus subparallelis, humeris late rotundatis, supra parum convexa, aeneo-nigra, nitida, satis fortiter striata, 
striis crebre distincte punctatis postice obsoletioribus et prope apicem evanescentibus, stria 6:a pone medium 
producta, 7:a valde obsoleta, apice sulcato-impressa et cum 8:a conjuncta, humerali curvata et ad basin 5:2e 
abrupta; interstitiis planis versus suturam sensim angustioribus, prope striam tertiam punctis duobus distinctis 
impressis; primo horum paullo ante medium sed multo posterius qvam in B. ovali et B. conforme sito, secundo 
hoc paullo magis qvam apice approximato. Corpus subtus aeneo-nigrum, nitidum, laeve. Pedes elongati, fe- 
moribus nigro-piceis, tibiis tarsisqve rufo-ferrugineis. 


N/ 


Habitat in territorio frigido vrarissime, in insula Briochovski ostrov H/5 duo specimina inveni. — 


Mus. Holm., Coll. Sahlb. 

Obs. Prope vicum Dudinka d. 3 Aug. inveni specimen unicum Bembidii huic affinis verisimiliter novae 
speciei, qvae differt statura multo majore magis angusta et convexa coloreqve minus obscura, sed gvum 
specimen hoc nonnihil mutilatum est, eam describere et nominare non ausus sum. 

77. Bembidium (Peryphus) sulcicolle n. sp. 

Oblongum, depressum, supra caeruleum, trochanteribus, tibis tarsisqve brunneis, prothorace parum trans- 
verso, subcordato, postice coarctato, angulis basalibus rectis, prominulis, medio fortiter sulcato, basi obsolete 
ruguloso, elytris lateribus subparallelis, satis fortiter punctato-striatis, striis crebre punctatis, postice obsoletio- 
ribus, externis subtilioribus. Long. 23/, lin. 

B. planipenni Duv. affine, sed colore caeruleo, antennarum basi tibiis tarsisqve obscurioribus, elytris 
postice haud dilatatis diversum. A B. Sahlbergii DEJ. et B. tibiali DUFT. statura corporis depressa mox di- 
stingvendum. — Supra totum nigro-caeruleum. Caput breviter ovatum, prothorace paullo angustius, sulcis 
frontalibus satis distinctis, levissime curvatis, intervallo convexo, laevi; palpis oreqve nigris. Antennae tenues, 
prothoracis basin distincte superantes, nigrae, tenuiter pubescentes, articulis anguste cylindricis, qvam in B. 
Hastii SAHLB. distincte longioribus, articulis 2—4 basi obsolete piceis. Prothorax longitudine parum latior, 
subcordatus, ante medium fortiter rotundato-dilatatus, angulis anticis obtusis, deflexis, basi distincte coarctatus 
ibiqve qvam apice multo angustior, angulis posticis rectis, subprominulis, lateribus crassius marginatis, basi 
truncatus; supra medio canalicula valde profunda et lata fere sulciformi impressa, disco utringve convexo, sub- 
pulvinato, prope apicem arcuatim impressus, impressione laevi, postice transversim depressus, rugulosus, utringve 
foveolatus, extus carimula instructus. HElytra prothoracis basi plus qvam duplo latiora et hoc qvadruplo longiora, 
humeris late rotundatis, lateribus subparallelis, supra depressa, punctato-striata, striis interioribus distinctis, 
satis profundis, exterioribus sensim subtilioribus, apice deletis, omnibus distincte et satis dense punctatis, stria 
7:a tantum uti serie punctorum minutorum et obsoletissimorum conspicua, stria humerali basi curvata pone 
basin striae 5:&e abrupta; interstitiis planis, prope striam tertiam punctis duobus impressis. Corpus subtus 
nigrum, vix aeneo-micans, laeve. Pedes mediocres, trochanteribus, tibiis tarsisqve brunneis; femoribus nigris, 
apice anguste piceis. 

Habitat in territorio frigido rarissimo; prope vicum Dudinka ?$/; unicum specimen inveni. — Coll. Sahlb. 

78. Bembidium (Peryphus) saxatile GyLnL. Ins. Sv. IV, 406, 7—8 (1827). — DEJ. Spec. gen. Col. 
V, 119. — Icon. IV. t. 214, f. Jd. — ScHAvM Ins. Deutschl. 701, 30. — GeEmm. et Har. Cat. Col. 420. 

In territorio silvoso ad flumen Jenissej sat freqventer occurrit. Var. c. J. SAHLB. (Enum. Col. Carn. 
Fenn. 850. — Peryphus elegans SterH. Man. Brith. Col. 34, 4117) ad oppidum Krasnojarsk legit STREBLOV. — 
Europa borealis et media. — Mus. Holm. 

79. Bembidium (Peryphus) fiuviatile Des. Spec. gen. Col. V, 113, 68 (1831). — Icon. IV, t. 215, 
f. 6. — Jace. Duv. Mon. II, 142, 85. — ScHaAuMm Ins. Deutschl. 696, 24. — GEmm. et Har. Cat. Col. 412. 

In littore fluminis Jenisej prope oppidum Krasnojarsk in territorio montoso !5/; nonnulla specimina legit 
TryYBOM. — Europa media. — Mus. Holm. 

80. Bembidium (Peryphus) distinguendum Jace. Duv. Mon. II, 128, 77 (1852). — ScHAUM JIns. 
Deutschl. 698, 26. — B. Andreae FABR. var. GEMM. et Har. Cat. Col. 407. 

In littoribus fluminis Jenisej in territorio montoso et arctico interdum captum. — Gallia orientalis. — 
Mus. Holm. 

81. Bembidium (Peryphus) repandum J. SatHLrB.? Enum. Col. Carn. Fenn. 78, 61 (1875). 

Prope Monasterium Kondinsk ad flumen Obi in territorio silvoso unicum specimen invenit BERGROTH 
— Mus. Helsingf. 

Obs. Specimen hocce sibiricum a typis e lapponia rossica differt statura breviore et paullo magis con- 
vexa et forte ad distinetam speciem referendum est, sed qvum individuum unicum vidi, novam speciem descri- 
bere nolui 

82. Bembidium (Peryphus) Andreac FaABR. — Jaco. Duv. Mon. II. 137, 87. — SCcHAuM Ins. Deutsch. 
700 29. — Carabus FABR. Mant. Ins. 204, 101 (1787). — GemmM. et Har. Cat. Col. 406. — B. cruciatum 
DEJ. Spec. gen. V, 114. — Icon. IV, t. 214, f. I. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l7. N:o 4. 19 


Habitat in littoribus fluminis Jenissej et Obi in territorio montoso et silvoso passim. — Europa media et 
borealis. — Mus. Holm. 


83. Bembidium (Peryphus) femoratum STURM. Deutschl. Ins. VI. 117, 6, t. 155, f. b, B (1825). — 

SCHAUM Ins. Deutschl. 700, 28. — B. Andraee var. GEMm. et Har. Cat. Col. 407. 
In territorio montoso ad Krasnojarsk et in territorio frigido ad vicum Dudinka a Trybom captum. — 

Europa media et borealis, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 

Obs. Species haec valde variabilis est et forte cum B. Andreae et distingvendo ad unam speciem 
pertinet. 

84. Bembidium (Peryphus) pietum FaLrp. Col. a Bungio in China bor. et Mong. et Altai lecta 21, 9. 
(1835). — Peryphus MotscuH. Ins. Sib. 243, 456. — GEMM. et Har. Cat. Gol. 418. : 


In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk !!/; nonnulla specimina inveni. — Altai, Dauria (a F. 
SAHLBERG copiose captum). — Coll. Sahlb. 
85. Bembidium (Peryphus) rupestre L. — GemM. et Har. Cat. Col. 420. — Cicindela L. Syst. 


Nat. I, II, 698, 12 (1767). — B. bruxcellense WESsM., ScHAUM. Ins. Deutschl. 699, 27. — Jace. Duv. Monogr. 
il HED Ioje a 

In territorio silvoso ad flumen Obi satis freqventer occurrit. Varietatem c, J. SAHLB. (Enum. Col. Carn. 
Fenn. $0, 64) prope monasterium Ivanovski !7/, legit BErGRotH. — Europa borealis. — Mus. Helsingf. 

86. Bembidium (Leja) gilvipes Sturm. Deutschl. Ins. VI, 149, 81, t. 159, f. d, D (1825). — Jaca. 
Duvv. Mon. I, 320, 32. — GeMmM. et Har. Cat. Col. 412. 

Habitat in territorio silvoso rarius; prope flumen Tobol ad vicum Artamonovoi ?3/,! et prope oppidum 
Tobolsk ?3/; et 3/5; a BERGROTH captum. — Europa media et borealis. — Mus. Helsingf., Mus. Holm. 

87. Bembidium (Lopha) 4-maculata L. — DEJ. Spec. gen. Col. V, 187, 130. — Icon. IV, t. 223, jf. 
2. — Jace. Duv. Mon. I, 342, 44. — ScHAUM Ins. Deutschl. 733, 98. — GemMmM. et Har. 419. 

Habitat in territoriis montoso, silvoso et arctico usqve ad oppidum Turuchansk satis freqventer. — 


Europae maxima pars, Sibiria orientalis, America borealis. — Mus. Holm. 
88. Bembidium (Leja) doris PAnz. — DEJ. Spec. gen. Col. V, 172, 120. — Icon. IV, t. 221, f. 3. 
JAce. Duv. Mon. I, 329, 36. — SCcHAUM JIns. Dentschl. 728, 33. — GEMM. et Har. Cat. Col. 410. — 


Carabus PANz. Faun. Germ. 36, 10 (1793). 

In territorio silvoso Sibiriae Obensis haud infreqventer occurrit; varietatem = B. aqvaticum PANzZ. prope 
oppidum Surgut ?9/; cepi. — BEuropa media et borealis, Sibiria orientalis. — Mus. Helsingf. 

89. Bembidium (Leja) contaminatum J. SaHLB. Hnum. Col. Carn. Fenn. 83, 72 (1875). 

Habitat in territorio silvoso rarius; prope vicum Artamonovoi ad flumen Tobol ?4/5! prope oppidum 


Tobolsk ?3/; (BerGrRotTH) et inter oppidum Krasnojarsk et Jeniseisk 16-18/. (TryYBOM) captum. — Fennia. — 
Mus. Holm. et Helsingf. 
90. Bembidium (Leja) lampros HBst. — Jace. Duv. Mon. I, 303, 21. — SCcHAUM. Ins. Deutschl. 


716, 47. — GEmMm et Har. Cat. Col. 414. — Carabus HBst. i Arch. 1781, 164. — B. celere DEJ. Spec. gen. 
COWMVSRLITSELONS =="Icon. IV; ct II fa 4 

In territorio silvoso ad flumen Obi freqventer occurrit, prope vicum Kolmogorovo ?/,, etiam a TRYBOM 
captum. — Europa tota, Asia occidentalis, usqve ad lacum Baikal. — Mus. Holm. 


Var. ec — J. SAuLB. Enum. Col. Carn. Fenn. 81, 66. — B. veloz Er. Käf. d. Mark. 134, 23. — 
B. l4-striatum THoMs. Opusc. ent. IV, 361. 

In territorio silvoso ad Tobolsk a BERGROTH aliqvoties capta, unicum specimen etiam in territorio 
aretico prope vicum Chantaika cepi. — Mus. Helsingf. 

91. Bembidium (Leja) difforme MorscH. Ins. Siber. 257, 485 (1845). — GEMMm. et Har. Cat. 
Col. 410. 

In territorio silvoso prope ostium fluminis Tunguska mediae ?9/;! captum. — Sibiria orientalis. — 
Coll. Sahlb. 

92. Bembidium (Platytrachelus) vitiosuwm GEMmM. et HAR. Cat. Col. 424 (emend.) — Platytrachelus 
sibiricus MotscH. Ins. Sib. 270, 5306 (1845). 

In littore fluminis Jenissej inter oppidum Krasnojarsk et Jenisseisk in territorio silvoso 16-18/, duo speci- 
mina legit 'TRYBOM. — Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 

93. Bembidium (Peryphus) Fellmanni MAnn. HummM. Ess. Ent. III, 43, 1 (1823). — DEI. Spec. 
gen. Col. V, 130. — Icon. IV t. 216 rf. I. — Gemm. et Har. Cat. Col. 411. 


20 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


In territorio arctico et frigido Sibiriae Jenisseensis freqventer occurrit; in territorio montoso et silvoso ad 
oppidum Krasnojarsk l!!/6! et prope ostium fluminis Tunguska mediae ??/g! etiam captum. — Europa arctica. 
Mus. Holm. et Helsing. 

Var. b. Ponojense J. SAHLB. Enum. Col. Carn. Fenn. 175, 309. 


Im territorio frigido in summa cacumine montis Ural prope oppidum Obdorsk !/; nonnulla specimina 
legit BERGROTH. — Lapponia rossica. — Mus. Helsingf. 


94. Bembidium (Philochthus) biguttatum FABR. — ScHAUM Ins. Deutschl. 737, 63. — JACQ. Duv. 
Monogr. II, 174, 100. — GemmMm. et Har. Cat. Col. 408. — Carabus FABR. Mant. Ins. 205 (1787). 

In territorio silvoso ad flumen Tobol satis freqventer occurit, ad flumen Obi prope oppidum Narym ?/g 
etiam captum. — Europae maxima pars, Asia occidentalis. Mus. Holm. et Helsingf. 


95. Bembidium (Philochthus) guttula FABR. — DeJI. Spec. gen. Col. V, 178, 124. — Icon. IV, t. 
222, f. 2. — Jace. Duv. Monogr. II, 179, 103. — ScHAuMm Ins. Deutschl. 739, 66. — GEMM. et HAr. Cat. 
Col. 413. — Carabus Ent. syst. I, 166 (1792). 

In territorio silvoso ad flumina Tobol, Obi et Jenissej inter oppidum Jenisseisk et vicum Kolmogrovo 
aliqvoties captum. — Europa tota et Asia occidentalis. — Mus. Holm. 

96. Bembidium (Philochthus) Mannerheimiil SAHLB. Ins. Fenn. I, 201, 26 (1827). — ScHAUM JIns. 
Deutschl. 740, 66. — THoms. Sk. Col. IX, 22, 34 b. — GemMM. et Har. Cat. Col. 415. — B. unicolor CHAUD. 
Bull. de Mosc. 1850, III, 176, 10. 

In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk ?/; (BERGROTH) et ad oppidum Jenisseisk ?2/;! captum. — 
Buropa borealis et media. — Mus. Helsingf. 

97. Tachyta nana GyrL. — GEMM. et Har. Cat. Col. 401. — Bembidium GYLL. Ins. Sv. II, 30, 16 


(1810). — DeJ. Spec. gen. Col. V, 51, 15. — Icon. t. 208, f. 4. — Jace. Duv. II, 202, 116. — Tachys 
SCcHAUM Ins. Deutschl. 747, 3. 

In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk 16/; a BERGROTH capta. — Europa tota, Asia occidentalis, 
Africa borealis. — Mus. Helsingf. 

98. Tachys exiguus F. SAHLB. — GeEMM. et Har. Cat. Col. 402. — Bembidium F. SAHLB. Nov. ad 


Ochotsk. lect. Carab. 34, 20 (1844). 

Tr. rubicundo ÖHAUD. affinis, sed parte recurrente striae suturalis apice intus curvato et versus suturam 
vergente, verticeqve et macula obsoleta suturali saepissime infuscatis distinguendus. 

In territorio silvoso prope ostium fluminis Tunguska mediae sub lapidibus loco argillaceo ad radicem 
montis juxta flumen Jenissej ??/; nonnulla specimina legi. — Sibiria orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 

99. Trechus rubens FABR. — SCHAUM. Ins. Deutschl. 638, 6. — GEMM. et HARALD. Cat. Col. 393. 
— PAND. Monogr. Trech. eur. 152, 43. — Carabus FABR. Syst. El. 187, 92 (1801). — Tr. paludosus (GYLL.). 
DeEJ. Spec. Gen. Col. V, 8, 4. — Icon. IV, 203, f. 4. — Putz. Monogr. 304. 


In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk (BErGrRotTH) et ad Jeniseisk! aliqvoties captus. — Europa 
borealis et media. — Mus. Helsingf-. 

100. Treehus mieros HBst. — DEJ. Spec. gen. V, 3, 2. — Icon. IV, t. 203, f. 3. — SCHAUM Ins. 
Deutschl. 634, 2. — Pand. Mon. Trech. eur. 137, 2. — GEMM. et Har. Cat. Col. 392. — Carabus HBST. 


Archiv. 142, 60 (1786). 

In territorio silvoso ad vicum Worogovo 2? 
Mus. Holm. 

101. ”Trechus curvatus n. sp. 

Brunneo-piceus, nitidus, glaber, antennis pedibusqve testaceis, oculis magnis, punctis posticis orbitalibus 
inter se paullo magis qvam anticis distantibus; prothorace transverso, postice angustato, angulis posticis obtusis, 
basi utringve profunde foveolato; elytris ovalibus, apice subtruncatis, striis tribus interioribus profundis, stria 
suturali fere sulcata, parte recurvata plicata apice intus hamato-curvata. Long. 11/,-1!/3 lin. 

Tr. croatico DEJ. affinis, sed minor, prothoracis angulis posticis obtusis elytrisqve apice subtruncatis 
distinctas. A Tr. lUmacode DEJ. differt oculis majoribus prothoraceqve latiore. Caput magnum, sulcis fron- 
talibus profundis, punctis setigeris orbitalibus posticis obsoletis paullo magis qvam anticis profundis inter se 
distantibus, h. e. lineis ea conjungentibus (poris obitalibus sec. Pandelle) postice divergentibus; temporibus 
loco angustissimo (interstitio postoculari) oculorum diametro triplo angustioribus; oculis magnis prominulis. 
Palpi toti pallide testacei. Antennae ferrugineae, basi pallide testaceae, articulo secundo tertio subaeqvali et 
4:o paullo longiore. Prothorax transversus, capite cum oculis !/, et longitudine sua ?/3 latior, basin versus 
angustatus, ante medium fortiter rotundato-dilatatus, angulis posticis obtusis, basi late rotundatus, lateribus 
tenuiter marginatis, supra convexus, canalicula media distincta, basi apiceqve impressionibus transversis subru- 
gulosis, disco saepe obsoletissime transversim strigoso, foveolis basalibus fortiter impressis. Elytra prothorace 


, a TRYBOM captus. — Europa borealis et media. — 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l7. N:o 4. 21 


cireiter !/3 latiora et triplo et dimidio longiora, ovalia, marginibus basi rotundatis et anterius curvatim conver- 
gentibus, medio late rotundata, apice obtuse subtruncata, supra modice, paullo minus gqvam in Tr. croatico sed 
magis qvam in Yr. laevipenni HERR. convexa, stria suturali fere sulciformi, parte ejus recurrente angulariter 
recurvata, extus plica acuta terminata, apice intus breviter hamato-curvata, striis 2—4 satis distinctis licet 
sensim paullo tenuioribus, laevibus et tantum a latere viso obsoletissime crenulatis, striis exterioribus obsoletis, 
interstitiis duobus interioribus convexis, tertio punctis tribus setigeris instructis, secundo paullo pone medium, 
tertio prope apicem posito; stria marginali satis profunda. Corpus subtus laeve, brunneo-piceum, prosterno 
pallidiore, intervallo inter coxas medias et posticas femoribus mediis dimidio angustiore. Pedes cum coxis 
anterioribus pallide testacei. 

Habitat sub muscis locis sylvaticis in territorio montoso et silvoso Jenisseensi ab oppido Krasnojarsk 
usqve ad vicum Fatjanovsk minus freqventer. — Mus. Holm., Mus. Helsingf., Coll. Hagl. et Coll. Sahlb. 


102. Trechus montanus MorscH. Ins. Sib. 236, 446 (1845). — GEMM. et Har. Cat. Col. 392. 


Tr. laevipenni Herr et Tr. Schaumii PAND. affinis, a praecedenti, cui primo intuitu simillimus est, 
differt corpore paullo majore et longiore, punctis orbitalibus posticis aeqve late ac anterioribus inter se distan- 
tibus (bh. e. poris orbitalibus parallelis sec. Pandelle) oculis minoribus, temporibus diametro oculi duplo tantum 
angustiore, prothorace longiore, angulis subrectis extus paullo prominulis, elytris apice minus obtusis, stria 
suturali postice curvatim reflexo, apice cum sutura parallela nec hamato incurva facillime distinguendus. A 
Tr. laevipenni ejusqve affinibus differre videtur elytris magis convexis striisqve interioribus profundioribus. 


In territorio silvoso prope insulam Tschornaja ostrov ?/7 et in territorio arctico prope vicum Polovinka 


15/4 nonnulla specimina inveni. — Dauria. — Mus. Holm., Coll. Sahlb. 

103. Trechus secalis Park. — DEJ. Spec. gen. Col. V, 24, 20. — Icon. IV, t. 206, f. 4. — 
SCcHAUM JIns.- Deutschl. 637, 30. — PAND. Monogr. Trech. Eur. 157. 39. — GEMM. et Har. Cat. Col. 394. 
— Carabus PaAYK. I, 146, 64 (1798). 

In territorio silvoso prope vicum Nasimovo ?9/6 a TRYBOM captus. — Europa borealis et media. — 
Mus. Holm. 

104. Patrobus exeavatus Park. — ScHAUM Ins. Deutschl. 377, 1. — GEMM. et Har. Cat. Col. 386. 
— J. SaAHLB. Enum. Col. Carn. Fenn. 90, 90. — Carbus PAYK. Mon. Car. 386, 22 (1790). — Patrobus 
rufipes (DuFT.) DEJ. Spec. gen. Col. III, 28, 1. — Icon. t. 106, f. I. 

In territorio silvoso -prope oppidum Jenisseisk H/! captus. — Europa media et borealis. — Mus. 
Helsingf. 


Var. b. J. SArLB. Enum. Col. Carn. Fenn. 90, 90. — P. assimilis CHauv. Bull. d Mosc. 1844, 441. 
— P. clavipes THoms. Skand. Col. I, 214, 2. 
In territorio arctico prope vicum Chantaika V/;! et in territorio silvoso ad monasterium Kondinsk ?5/; 


et !/4 (BERGROTH) capta. — Europa arctica et borealis. — Mus. Ilelsingf. 
105. Patrobus septentrionis DEJ. Spec. gen. Col. III, 29, 2 (1828). — Icon. t. 106, f. 2. — SCHAUM 
Ins. Deutschl. 377, 2. — GEMM. et Har. Cat. Col. 387. — J. SAHLB. Enum. Col. Carn. Fenn. 91, 91. — 


P. picicornis (ZETT.) THoms. Sk. Col. I, 215, 4. 

In territorio arctico et frigido ad Jenissej usqve ad insulam Nikandrovski ostrov satis freqventer occurrit; 
in territorio silvoso ad flumen TIrtisch etiam aliqvoties captus ex. gr. prope Samarova et Tschemakovo. — 
Europa arctica et media in alpibus. — Mus. Holm. et Helsingf. 

Var. b. (rufino) J. SauHLB. Enum. Col. Carn. Fenn. 91, 91. — P. rubripennis THoms. Sk. Col. I, 215,3. 

In territorio arctico ct frigido prope oppidum Turuchansk et insula Nikandrovski ostrov rarissime capta. 
— Lapponia. — Mus. Holm. 

Var. d (australis) J. SauLB. Enum. Col. Carn. Fenn. 91, 91. 

In territorio silvoso ad Novia jurti et Tscherkalo ?!/s et ?5/s a BERGROTH capta. — Fennia australis. 
— Mus. Helsingf. 


Tribus: Broscina. 


106. Broscus semistriatus Brsser. — B. cephalotes L. var. ScHAUM. Ins. Deutschl, 397. — GEMM. 
et Har. Cat. Col. 243. 

A B. cephalote elytris praesertim interne multo distinctius punctato-striatis corporeqve majore et magis 
nitido facile distinguendus et vix varietas ejus. 4 

Prope oppidum Omsk a SzLowzov captus. — Rossia meridionalis. — Mus. Holm. 


Nn 
b3 


JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


Tribus: Lebiina. 


107. Lebia crux minor L. — DEJ. Spec. gen. Col. I, 261, I. — Icon. t. 15, f. 3. —- SCcHAUM Ins. 
Deutschl. 288, 3. — GEMmm. et Har. Cat. Col. 137. — CHaupD. Monogr. Lebiid. Bull. d. Mosc. 1870, II, 166. 
— Carabus L. Faun. Sv. 809 (1761). 


In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk et in territorio montoso ad Krasnojarsk (STREBLOV) ali- 


qvoties capta. — BEuropae maxima pars, Caucasus, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 

108. Lamprias chlorocephala Horrm. — CHaup. Monogr. Lebiid. 137. — Lebia DEI. Spec. gen. 
Col. I, 257, 4. — Icon. t. 14, f. 7. — SCcHAuUM Ins. Deutschl. 288, 2. — Gemm. et Har. Cat. Col. 137. — 
Carabus HorrmM. Ent. Heft. II, 117 (1803). 

In territorio montoso ad oppidum Krasnojarsk a STREELoV capta. — Europa media et borealis, Sibiria 
meridionalis. — Mus. Holm. 


109. Cymindis collaris MorscH. Ins. de Siber. 48, 51 (1846). — CHaup. Bull. de Mosc. 1850, II, 
84, 28. — CHauD. Monogr. Berl. ent. Zeit. 1873, 94. — GEmm. et Har. Cat. Col. 119. 


In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk I!/; unicum specimen inveni. — Dauria. — Coll. Sahlb. 


110. Corsyra fusula FiscH. — DEJ. Spec. gen. Col. I, 327, 1. — GEemm. et Har. Cat. Col. 125. — 
Cymindis E1scH. Ent. Russ. I, 123, 4 t. 12 f. 3 (1822). 


In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk sub lapide in campo arido arenoso 1/1! capta. — 
Sibiria meridionalis, Rossia orientalis (Astrakan). — Mus. Holm., Col. Sahlb. 


111. Dromius ruficollis MorscH. Ins. de Siber. 97, 91 t. II, f. 14 (1845). 
Var. b: prothorace fusco-piceo. 


Habitat sub muscis et foliis deciduis in valle Jenisseeusi per territoria omnia passim minus fregqventer 
ab oppido Krasnojarsk usqve ad vicum Tolstoinos; in valle Obensi tantum in territorio silvoso ad vicum Spirina 


29/-1 et ad vicum Zingalinsk ?2/, (BERGROTH) captus. — Sibiria meridionalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 
112. Dromius sigma Rossi. — DEI. Spec. gen. Col. I, 235, 3. — Icon. I, t. 11, f. 6. — SCHAUM 
Ins. Deutschl. 273, 11. — Gemm. et Har. Cat. Col. 131. — Carabus Rossi Faun. Etrusc. I, 226, 


264 (1794). 

In territorio silvoso prope viecum Artamonovoi ad flumen Tobol ?2/5! ad vicum Spirina 7/5 nec non ad 
,oppidum Jenisseisk et prope vicum Antsiferova (TRYBOM) captus. — Europa media et borealis, deserta Kirgis- 
orum. — Mus. Holm. 

113. Dromius angusticollis n. sp. (fig. 4). 

Oblongus, fusco-piceus, nitidus, antennis palpis pedibusqve pallide testaceis, capite oblongo, fronte 
aeqvali; prothorace oblongo-qvadrato capite paullo angustiore; elytris latis, striatis, striis laevibns, seriebus 
duabus punctorum obsoletis, abdominis segmento 6:o0 ventrali apice subemarginato. Long. 2!/, lin. 

Species distinctissima statura capitis et prothoracis Dr. lineari Oriv. affinis sed structura elytrorum 
abdominisqve Dr agili FABR. magis similis. — Caput latitudine cum oculis paullo longius, vertice pone oculos 
valde angustato, fronte laevi, foveolis intra-ocularibus distinctis, ad antennarum basin obsoletissime rugulosa; 
piceum, antice pallidius; palpis totis pallide testaceis. Antennae prothoracis basin paullo superantes, pallide 
testaceae, tenuiter pubescentes, articulis omnibus apice pilis tenuibus exsertis instructis; articulo 3:o 2:o !/3 
longiore, hoc obceonico, latitudine dimidio longiore, 3—10 sensim paullo brevioribus, ultimo penultimo paullo 
longiore. Prothorax capite fere angustior et latitudine sua paullo longior, apice qvam basi haud latior, lateribus 
prope basin utringve distincte sinuatis, angulis posticis prominentibus sed apice ipso obtusis, anticis rotundatis, 
deflexis; basi obtuse rotundatus; supra leviter convexus, lateribus deflexis, medio longitudinaliter canaliculatus, 
omnium subtilissime transversim strigosus, fusco-piceus, lateribus paullo dilutioribus, setis duabus marginalibus 
longis. Scutellum parvum, anguste triangulare. Elytra basi prothorace duplo latiora et hoc plus qvam triplo 
longiora, humeris rotundatis, pone medium leviter dilatata, supra modice convexa, satis fortiter striata, striis 
laevibus, basin ipsam haud attingentibus, interstitiis parum convexis, tertio et septimo serie e punctis obsoletis; 
tota fusco-picea, nitida. Corpus subtus fusco-piceum, pro- et mesosterno pallidioribus, laevibus, segmento 6:0 
ventrali apice obsolete emarginato. Pedes cum coxis pallide testacei. 

In territorio silvoso prope vicum Kalimsky ad flumen Obi 31/5; unicum specimen legit TRYBOM. — 
Mus. Holm. 

114. Dromius qvadraticollis Moraw. Bull. Acad. Petrop. V, 1862, 244. — Gemm. et Har. Cat. 
Coll. 130. 

Oblongus, fuscus, depressus, antennis pedibusqve rufo-testaceis; prothorace capite latiore, transversim 
qvadrangulare, basin versus vix angustato, fronte subtiliter rugulosa, elytris simpliciter striatis, interstitio 7:o 
postice obsolete bipunctato; abdominis segmento 6:0 apice emarginato. Long. 23/, lin. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 7. N:O 4. 23 


Species Dr. agili FaBR. et Dr. meridionali DeJ. affinis, sed differt ab ambobus prothorace qvadrato, 
basin versus haud angustato, basi fere truncato, punctis in elytrorum interstitio 7:o tantum duobus, in interstitio 
3:0 nullo, fronte paullo distinctius ruguloso coloreqve prothoracis obscuriore, lateribus tantum paullo pallidiore. 

In territorio silvoso prope vicum Vorogovo ?/; et ad vicum Asinovo 2/; a TRYBOM captus. — Sibiria 
orientalis. — Mus. Holm. 

115. Dromius meridionalis DEJ. Spec. gen. Col. I, 242, 10 (1825). — Icon. t. 12, f. 7. — GEMM. 
et Har. Cat. Col. 130. 

In territorio arctico prope ostium fluminis Kurejka 19/7 unicum specimen in navicula e regionibus 
meridionalibus adventa cepi. — Europa occidentalis. — Coll. Sahlb. 

116. Metabletus parallelus BALLION Bull. de Moscou 1870. II, 324. — SounsKYyY Turkest. Coleopt. 39. 2. 

In Sibiria meridionali inter oppidum Tomsk et Krasnojarsk (in territorio montoso?) unicum specimen 
inveni. — Turcomania. — Coll. Sahlb. 

117. Metabletus truneatellus L. — SCHAUM /Ins. Deutschl. I, 280. 3. — GEMM. et HAR. Cat. Col. 
133. — Carabus L. Faun. Sv. 814 (1761). — Dromius DEJ. Spec. gen. Col. I, 248, 18. — Icon. t. 13, f.6. 

In territorio montoso ad oppidum Krasnojarsk et in territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk aliqvoties 


captus. — Europa borealis et media, Sibiria orientalis (?). — Mus. Holm. 

118. Blechrus maurus STURM. — SCHAUM Ins. Deutschl. I, 276, 2. — GeEmMmM. et Har. Cat. Col. 132. 
— Dromius STURM Deutschl. Ins. VII, 95, 16, t. 171, f. d. D. (1827). 

In territorio montoso inter flumen Tschulim et oppidum Krasnojarsk! 3/6 captus. — Europae maxima 


pars. — Coll. Sahlb. 


Tribus: Feroniina. 


119. Feronia (Poecilus) punctulata FABR. — DEJ. Spec. gen. III, 206, 1. — Icon. II, t. 126, f. 1. 


— THoms. Sk. Col. I, 232. — Carabus FABR. Ent. syst. 150, 114 (1792). — Pterostichus SCcHAUM Ins. 
Deutschl. I, 443, 1. — Poecilus CHaup. Mon. de Poecil. Abeille III, t. 1, 1874, 3. 1. — GemMmm. et Har. 
Clas Cor IM 

Prope oppidum Omsk a SLovzov capta. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. 

120. Feronia (Poecilus) marginalis DEJ. — Pterostichus SE1vL. Faun. Balt. 20 (1872). — Pterostichus 


Koyi var. b. ScHAUM Ins. Deutschl. I, 446, 4. — Poecilus Koyi var. CHAuD. Mon. Poecil. 12. 

F. Gebleri DEJ. primo intuitu simillima sed minor, prothorace basi paullo angustiore, elytrorum striis 
minus profundis interstitiisqve planis distingvenda. A F. Koyi GErw. differt episternis metathoracis angustio- 
ribus, margine horum laterali margine antico et postico simul sumtis aeqvilongo, striis elytrorum laevibus 
interstitiisqve planis. 

In territorio silvoso prope oppidum 'Tobolsk in valle fundo argillaceo ?3/; tria specimina legit BERGROTH. 
— Rossia. — Mus. Helsingf. 

121.  Feronia (Poecilus) fortipes CHaup. — Bull. d. Mosc. 1850, II. 131. — Poecilus CHAauD. Mon. 
Poec. 13, 8. — P. lepidus var. Morav. Bull. Acad. de St. Petersburg V, 1863, 234. 

F. lepida FABR. simillima et structura episternorum metathoracis affinis eodemqve 'modo colore varians, 
sed differt statura paullo latiore, prothorace basin versus minus angustato, lateribus aeqvaliter rotundatis nec 
ante augulos posticos obtusiusculos sinuato, impressionibus ad angulos posticos postice vix confluentibus, 
exteriore a margine magis remoto distinguendus. 

Mas: corpore supra magis nitida, plerumqve aeneo-cuprea, prothorace basi ad impressiones haud vel vix 
punctato, abdominis segmento ultimo ventrali bisetoso. 

Femina: corpore supra magis opaco, plerumqve nigro, margine obsolete cyamescenti, prothorace basi 
utringve ad impressiones plerumqve fortiter punctato, segmento ultimo ventrali 4-setoso. 

In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk specimina haud pauca a TRYBOM ?/& et STREBLOV capta. 
Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 

122. Feronia (Poecilus) Gebleri DEJ. Spec. gen. III, 220, 11 (1828). — Icon. II, t. 127, f. 3. 
— Poecilus CHaAuD. Mon. Poecil. 15, 10. — P. lepidus var. Mor. Mem. Acad. St. Pet. V, 1863, 239. 

Episternis metathoracis latis, margine exteriore qvam basali circiter !/3 longiore, medio sat fortiter minus 
dense punctato, metasterno lateribus sub-calloso-marginato. 

Mas: segmento ultimo ventrali bisetoso, prothorace basi inter impresiones laevi, corpore supra nitidiore, 
convexiore. 


24 JOHN SAHLBRG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


Femina: segmento ultimo ventrali 4-setoso; prothorace basi infra impressiones interiores subtiliter 
punctato; corpore supra magis depresso, minus nitido. 


Corpore majore, nigro, elytrorum margine laterali anguste cyanescenti, supra minus convexo, prothorace 
magis deplanato basi latiore a F. lepida FABR. facile distinguenda. 


Habitat in territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk sub lapidibus satis freqventer. — Sibiria 
orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 
123. Feronia (Poecilus) lepida FaBRrR. — DEJ. Spec. gen. ITI, 218, 10. — Icon. II, t, 127, f. 4, 


— Carabus FABR. Ent. syst. 153, 124 (1793). — Pterostichus ScHAUM Ins. Deutschl. I, 447, 53. — Poecilus 
GEMN. et Har. Cat. Col. 302. — CHauD. Mon. Poec. 16, 11. 

Habitat sub lapidibus locis arenosis in territoriis montoso, silvoso et arctico freqventer; ad Selenkina, 
Ural, Antsiferovo, Jeniseisk, Nikulina, Nasimoro, Novo Saljevsk, Tschornaja ostrov, Tunguska infer. et Turuchansk 
capta. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. et Helsingf. 


124. Feronia (Poecilus) cuprea L. — DEJ. Spec. gen. Col. IIT, 207, 2. — Icon. II, 126, f. 2. 
— Carabus L. Faun. Sv. 222, S01. — Pterostichus ScHAUM Ins. Deutschl. I, 443, 2. — Poecilus CHAUD. 
Mon. Poecil. 18, 13. — Gemma. et Har. Cat. Col. 301. — Feronia puncticeps Tuoms. Sk. Col. X. 39. 

In territorio silvoso passim occurrit, ad Artamonovi, Narym, Jeniseisk et Omsk capta. — Tota Europa 
— Mus. Holm. et Helsingf. 

125. Feronia (Poecilus) versicolor Sturm. — KrRaAarZ Berl. ent. Zeitschr. 1870, 222. — Platysma 


STURM. Deutschl. Ins. V, 99. t. 120, fi. b. B (1824). — Poecilus CHauv. Mon. Poecil, 23, 15. — Feronia 
pauciseta THomMs. Sk. Col. IX, 36, 1 b. 


Habitat in territorio montoso, et silvoso freqventer; ad Ural, Artamonovoi, Kolpetschevo, Tschulin et 
Krasnojarsk capta. — Tota Europa, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 


126. Feronia (Adelosia?) sublaevis n. sp. (fig. 5). 

Oblongus, subdepressus, niger, nitidus, femoribus rufis, antennarum articulis tribus basalibus teretibus, 
glabris, ceteris pubescentibus; prothorace vix transverso, postice angustato, angulis posticis rotundatis, basi 
utringve impresso bistriatoqve, elytris subtilissime punctato-striatis, interstitiis planis, tertio punctis 6 umbilicato- 
impresso, stria 7:a ante apicem punctis duobus similibus notato. Long. 6!/, lin. 

Mas: tarsis anticis articulis 1—3  dilatatis, cordatis, 3:o leviter transverso, segmento ultima ventrali 
postice bisetoso. 


Femina ignota. 


Species ab omnibus mihi cognitis valde distincta, Fer. (Poecilo) carbonicolori SoLsKY uti videtur statura 
similis, sed sculptura elytrorum et colore femorum longe diversa. — Caput sat magnum, ovatum, nigrum, 
nitidum, laeve, striis frontalibus latis et satis profundis, leviter curvatis, fundo obsoletissime punctatis; clypeo 
linea impressa distincta a fronte discreto, fronte impressione obsoleta transversa arcuata apices retrorsum 
vergenti notata; palpis totis nigris, articulis ultimis elongatis, apice late truncatis. Amntennae prothoracis basin 
paullo superantes, nigrae, articulis tribus basalibus glabris, subteretibus, tertio tamen basi nonnihil compresso; 
primo tertio paullo breviore sed distincte crassiore et 2:o 3/, longiore, 4—10 tenuiter flavo-pubescentibus, sensim 
brevioribus, ultimo penultimo paullo longiore. Prothorax capite cum oculis dimidio latior et latitudine paullo 
brevior, antice qvam basi distincte latior, angulis anticis late rotundatis, lateribus leviter rotundatis, ante angulos 
posticos obtuse rotundatos fere rectis, basi apiceqve truncatus; supra parum convexus, nitidus, niger, tenuiter 
canaliculatus, basi utringve satis profunde excavatus, excavatione obsolete rugulosa, bistriatus, 'stria interiore 
longiore. Scutellum triangulare. Elytra prothorace distincte latiora, humeris late rotundatis, setis nonnullis 
munitis, pone medium leviter rotundato-dilatata, apice obtuse rotundato-obliqvata, vix sinuata, marginibus 
lateralibus reflexis, acute marginatis, supra subdepressa, subopaca, omnium subtilissime alutacea, subtilissime 
punctato-striata, striola obsoleta inter striam primam et secundam, striis exterioribus prope basin abbreviatis, 
5:a et 6:a basi, 3:a et 4:a, 5:a et 6:a apice conjunctis vel subceonjunctis, interstitiis planis, 3:o punctis 6 
distinctis umbilicatis notato, punctis anterioribus inter se magis qvam posterioribus distantibus, prope apicem striae 
7:ae etiam puncta duo valde approximata ejusdem formae observantur; foveolis submarginalibus medio remotioribus. 
Corpus subtus: nigrum, nitidum, laeve, meso- et metapleuris subtiliter punctatis, epimeris metathoracis latitudine 
basali circiter !/,; longioribus, prosterno medio late canaliculato, ante apicem obsolete marginatum foveola trans- 
versim lunata instructo; segmentis intermediis ventralibus transversim impressis. Pedes elongati, nigri, 
femoribus pulchre rufis, apice et basi anguste nigris; ungviculis coxisqve anterioribus rufo-piceis. 

In territorio frigido prope vicum Tolstoinos sub ligno in littore arenoso fluminis Jenissej ?3/s unicum 
specimen invenit Dr. THbreLr. — Mus. Holm. 


127. Feronia (Adelosia) Nordenskiöldii n. sp. (fig. 6). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I7. N:o 4. 20 


Elongata, nigra, mnitidula, antennis apicem versus picescentibus, capite punctato, sulcis frontalibus 
obsoletis, antennarum scapo articulo 3:o breviore, prothorace cordato, punctato, basi utrinqve unistriato, ante 
angulos posticos rectos acutiusculos latius sinuato, elytris apice sinuatis, striatis. Long. 6 lin. 

Mas: tarsis anticis articulis 1—3 dilatatis, secundo leviter transverso, elytris nitidioribus. 

Femina: tarsis anticis simplicibus, elytris pauilo minus nitidis. 

Statura PF. picimane Durr. haud dissimilis, sed prothorace antice minus dilatato, postice latiore, capite 
prothoraceqve distincte punctato coloreqve atro mox distinguenda. A. F. (Poecil.) Lucasi REicHE, cui primo 
intuitu similis est, differt antennarum articulis basalibus teretibus, prothorace longiore, lateribusqve basi latius 
sinuatis. — Caput ovatum, convexum, nigrum, satis dense et distincte punctatum; vertice laeve, foveolis fron- 
talibus obsoletis, elypeo basi transversim impresso, sulcis ocularibus oculis approximatis; oculis parvis rotundatis; 
mandibulis extus deplanatis ibigve picescentibus; palpis nigris, apice anguste rufis, maxillarium articulo ultimo 
subeylindrico in medio paullo dilatato, penultimo aceqvilongo. Antennae prothoracis basin superantes, basi 
nigrae, extrorsum piceae, articulis tribus basalibus glabris, cylindricis, 2—3 basi anguste piceis, primo 3:0 
paullo breviore sed distincte crassiore, 4—11 rufo-piceis, pubescentibus, apice sensim angustius nigricantibus. 
Prothorax latitudine aeqvilongus, subcordatus, antice rotundato-dilatatus, angulis anticis obtusis, deflexis, postice 
coarctatus, lateribus parte circiter 6:a basali parallelis, angulis posticis rectis, acutiusculis; supra modice trans- 
versim convexus, niger, subnitidus, medio canaliculatus, disco antico obsolete parcius, basi profunde et confertim 
rugoso-punctatus, transversim rugulosus, impressione antica obsoleta. paullo distinctius punctata, basi inter 
angulos foveola oblonga et profunda medium attingente notatus. Scutellum triangulare sublaeve. Elytra protho- 
racis basi plus qvam dimidio latiora, oblongo-ovalia, basi obsolete emarginata, humeris rotundatis, lateribus 
medio leviter rotundatis, postice rotundato-angustata et ante apicem obsolete sinuata; supra modice convexa, 
satis fortiter striata, striis usqve ad apicem distinctis, fundo subtilissim punctatis, 3:a cum qvarta, 5:a cum 6:a 
conjunctis, 4:a usqve ad apicem producta ibiqve profundiore, 8:a foveolis ocellatis medio valde remotis instructa, 
marginali unica ad humerum angulatim flexa et per basin totam curvatim ducta, striola humerali distincta, fortius 
punctata; interstitiis planiusculis, tertio punctis tribus parvis notato, striola scutellari distineta cum prima longitu- 
dinali conjuncta; tota nigra, omnium subtilissime alutacea, epipleuris laevibus. Corpus subtus totum nigrum, 
propleuris confertim fortiter punctatis, prosterno apice anguste marginato; meso- et metapleuris etiam distincte 
punctatis, episternis metathoracis latitudine paullo longioribus, segmentis singulis ventralibus utrinqve punctis 
nonnullis impressis, setis analibus in mare 2, in femina 4. Pedes elongati, nigri, tarsis nigro-piceis, femoribus 
posticis subtus setis duabus valde remotis instructis, tibiis glabris. 


In territorio silvoso prope ostium fluminis Tunguska med. loco arido argillaceo ad radicem montis ?9/; 


duo specimina inveni. — Mus. Holm. et Coll. Sahlb. 


128. Feronia (Adelosia) samojedorum n. sp. (Tab. I, fig. 7.) 

Oblonga, nigra, nitidissima, antennis apicem versus picescentibus; capite punctato, sulcis frontalibus 
obsoletis; antennarum scapo articulo 3:0 breviore; prothorace breviter cordato-qvadrato, medio punctato et trans- 
versim ruguloso, basi utringve impresso, subbistriato, lateribus ante angulos posticos rectos acutiusculos latius 
sinuatis; elytris apice sinuatis, striatis, striis punctulatis. Long. 5!/> lin. 

Mas: tarsis anticis articulis 1—3 dilatatis, secundo leviter transverso; segmento ultimo ventrali apice 
bisetoso. 


Femina ignota. 


PF. Nordensköldii om. affinis sed vere distincta, paullo brevior et latior, magis nitida, elytrorum striis 
distinetius punctatis, prothoracisqve structura facillime distinguenda. — Caput, palpi et antennae ommino ut in 
praecedenti sed magis nitida. Prothorax latitudine paullo brevior, subcordatus, antice paullo magis qvam in 
PF. Nordensköldii rotundato-dilatatus, angulis anticis obtusis deflexis, postice coarctatus, lateribus ante angulos 
posticos subacutos paullo brevius sinuatis; supra modice convexus, niger, nitidissimus, medio canmaliculatus, 
disco transversim ruguloso, anterius parce et subtilius, basi densius fere ruguloso-punetatus, intra angulos foveola 
oblonga profunda extusqve plica obsoleta instructus. Scutellum triangulare, laeve. Elytra prothoracis basin 
dimidio latiora, ovalia, basi leviter emarginata, humeris rotundatis, ante apicem obsolete sinuatis, supra modice 
convexa, satis fortiter striata, striis subtiliter sed tamen distincte punctatis, striarum directione ut in praccedenti, 
interstitiis planiusculis, 3:o punctis tribus obsoletissimis instructo; tota atra, nitida. Corpus subtus nigro-piceum, 
prothorace subtus pectoreqve satis fortiter punctatis, prosterno apice obsolete marginato, episternis metathoracis 
latitudine 1/3 longioribus. Pedes nigro-picei, paullo breviores qvam in praecedenti, ceterum structura similes. 


In territorio frigido prope vicum Saostrov !0/4 unicum specimen invenit TryBom. — Mus. Holm. 
å 129. Feronia (Lagarus) vernalis PaAnz. — DerI. Spec. gen. Col. IIT, 242, 42. — Icon. II t. 129, 
f. I. — Carabus PAnz. Faun. Ins. Germ. 30, 17 (1796). — Pterostichus Scunum Ins. Deutschl. I, 450, &. 
— Argutor GRMM. et Har. Cat. Col. 308. — PTeronia erenata (Durr.) 'Tuoms. Sk. Col. I, 232, 4. 


KK. Vet. Akad. Ifandl: B. 17: N:o 4 4 


26 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRTIENS INSEKTFRAUNA. 


Habitat in territorio silvoso passim; ad vicos Selenkina 9/5! Spirina ?5/5! Kumodsanovo ??/s (BERGROYTH) 
et Antsiferovo 7/6 (TRYBOM) capta. — Tota Europa, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 

130. Feronia (Lyperus) aterrima Park. — DEJ. Spec. gen. Col. 290. 84. — Icon. III, t. 135, f. 5. 
— Carabus PAYK. Mon. Carab. 127, 78 (1790). — Pterostichus ScHAUM Ins. Deutschl. I, 453, 11. — Omaseus 
GEemM. et Har. Cat. Col. 31I. 

In terrritorio silvoso prope vicum Artamonovoi i littore fluminis Tobol ?2/; duo specimina cepi. — 
Ruropa borealis et media. — Mus. Holm. et Coll. Sahlb. 

131. Feronia (Omaseus) nigra ScHALL. — DEJ. Spec. gen. Col. III, 337, 128. — Icon. ITI, t. 142, 
f. 1. — Carabus ScHaLii. Act. I, 315, (1783). — Pterostichus Scmaum Ins. Deutschl. I, 454, 13. — GEMM. 
et Har. Cat. Col. 329. 


In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk (STREBLOV) et in territorio silvoso ad vicum Selenkina 


25/1, prope monasterium Ivanovsk !'/; (BErGrRotH) et ad vicum Novia Justi ”!/< (BERGROTH) capta. — Europa 
borealis et media; Sibiria orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 
132. Feronia (Omaseus) planipennis SamLB. -— Nov. Car. Ochot. 46, 18 (1844). — Pterostichus rapax 


MorsocH. Ins. de Sib. 155, 271 (1845). 

In territorio silvoso prope vicos Kalimsky ?!/5 et Kolpetschevo ?/; nonnulla specimina legit TRYBOM. — 
Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 

133. Feronia (Omaseus) Eschscholzii Germ. — DEJ. Spec. gen. Col. V, 761, 205. — Platysma GERM. 
Ins. Nov. Spec. 19, 30 (1824). 


A Peronia nigra species distineta mihi videtur; differt enim striis elytrorum subtilioribus, interstitiis 
planiusculis prothoraceqve paullo magis convexo. 


In territorio silvoso prope vicum Kumodvanovo ??/s a BErGRoTH capta. — Sibiria orientalis et meridio- 
nalis. — Mus. Helsingf. 

134. Feronia (Omaseus) vulgaris L. — Carabus L. Faun. Sv. 222, 799 (1761). — Pterostichus 
ScHAUM JIns. Deutschl. I. 455, 14. — Omaseus GrEmm. et Har. Cat. Col. 313. — PFeronia melanaria DEJ. 


Spec. gen. Col. III; 271 64. — Teon. III, ti 133, fr 3. 


Habitat sub lapidibus in territorio montoso et silvoso freqventer; ad Krasnojarsk, Kalimsky. Tobolsk, 
Nasimovo, Imbatsk et Tunguska med. capta. — Europa borealis et media, Sibiria orientalis. — Mus. Hobn. 
et IHelsingf. 


Var. ec. 2: (corrugatius) elytrorum interstitiis distincte transversim rugosis. 


In territorio silvoso prope oppidum Tjumen ?3/; a TrYBOM capta. — Mus. Holm. 
135.  Feronia (Omaseus) nigrita FaABrR. — DeJ. Spec. gen. Col. III, 254, 78. — Icon. III, t. 154, 
f. 4. — Carabus FaBR. Int. syst. I, 198, 149 (1792). — Pterostichus Scuaum Ins. Deutschl. IT, 457, 15. 


Omaseus GEMM. et Har. Cat. Col. 313. 


Habitat in territorio montoso et silvoso in valle Obensi freqventer, in valle Jenisseensi rarius; ad Tjumen, 
Artamonovoi, Tobolsk, Zingalinsk, Narym, Spirimna, Omsk, Jenisseisk et Krasnojarsk capta. — Europae maxima 
pars, Asia occidentalis. — Mus. Holm. et IHelsingf. 


136. Feronia (Umaseus) minor GyLL. — DrJI. Spec. gen. Col. III, 287, 81. — Icon. III, t. 135, f. 2. 


— JIlarpulus GYLL. Ins. Sv. IV, 426, I (1827). — Pterostichus Scuaum Ins. Deutschl. I, 499, 18. — Oma- 
seus GEMM. et Har. Cat. Col. 312. 
In territorio silvoso prope vicum Kolmogorovo ?/,,! capta. — Europa borealis et media. — Coll. Sahlb. 


137. Feronia (Petrophilus) maga MANN. — Dej. Spec. gen. Col. III, 176, 68. — CHauD. Mem. sur 
le genre Feronia, Abeille V, 1868, 236, S$. — Omaseus (Escn). MANN. Humm. Ess. ent. IV, 23, 6 (1825). — 
GemmM. et Har. Cat. Col. 312. 

Mas: angustior, tarsis anticis fortiter dilatatis, articulis 2 ev 3 distincte transversis, segmento ultimo 
ventrali aeqvali, postice bisetoso. 

Femina: latior, tarsis anticis simplicibus, segmento ultimo ventrali 4-setoso. 

Variat nonnihil statura prothoracis latiore vel angustiore, angulis posticis plus minusve obtusis. 

Habitat in territoriis ommnibus in valle Jenisseensi freqventer, ad Krasnojarsk, Nasimovo, Vorogovo, 
Chantaika, Dudinrka et Nikandrovski ostrov identidem capta. — Sibiria meridionalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 

138. Feronia (Petrophilus) seriata CHauUp. Bull. de Mose. 1850, II. 143, 13. — Omaseus GEMM. et 
Har. Cat. Col. 313. 

In territotorio arctico prope ostimm fluminis Kurejka !8/4 a TryYBoM capta. — Sibiria meridionalis. 
— Mus. Holm. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Å7. N:o 4. 21 


139. Feronia (Petrophilus) montana Morson. — Chaud. Mem. sur PFeronia 237, 18. — Steropus 
Morscu. Ins. de Sib. I53, 266, t. 8, f. 4 (1845). — PFeronia insignis PF. SxunB. Nov. Carab. Ochot. 44, 16 


(1844), nec insignis BRULLb. 
Var. b: femoribus rufis, elytris convexioribus, paullo profundius punctato-striatis. An species distincta? 
Mas: supra aeneus, segmento ultimo ventrali obsolete impresso et ruguloso. 
Femina: nigra. 
In territorio arctico prope vicum Polovinka !”/4 (TrRyYBOM) et in territorio frigido prope vicum Tolstoinos 


9 et ”/g! capta. — Sibiria orientalis? — Mus. Holm., Coll. Sahlb. 
140.  Feronia (Petrophilus) punctato-striata Morscu. — Ouaup. Mem. gen. Feronia, 238, 16. — Ste- 
roderus Morscu. Bull. Acad. St. Pet. 1859, 223, 21. — Steropus GEMmM. et Har. Cat. Col. 316. 


Praecedenti paullo major, elytris pone medium magis dilatatis, striis multo profundius punctatis diversa 
videtur. 

In territorio frigido prope vieum Tolstoinos 39/3 a TryBoM capta, — Irkutsk. — Mus. Holm. 

141. Feronia (Steropus) Mannerheimii DrJ. — Spec. gen. Col. V, 761, 206 (1831). — Steropus GEMM. 
et Har. Cut. Col. 316. 

In territorio silvoso prope vicum Kalimsky ad Obi 31/5! et prope vicum Vorogovo 39/, (TrYBOM) sub 


cortice arborum capta. — Ural, Altai. — Mus.- Holm., Coll. Sahlb. 
142. Feronia (Steropus) acthiops Panz. — DEJ. Spec. gen. Col. III, 298, 92. — Icon. III, t. 137, 
f- 3. — Carabus PAnz. Faun. Ins. Germ. 37, 22 (1796). — Pterostichus ScHauMm Ins. Deutschl. I, 468, 27. — 


Steropus GEMm. et Har. Cat. Col. 314. 

Habitat in silvis sub cortice arborum et muscis in territorio montoso, silvoso et arctico passim copiose; 
ad Kalimsky, Timsk, Krasnojarsk, Fatjanovsk et Chantaika capta. — Fennia, Europa media, Sibiria orientalis. 
— Mus. Holm. et Helsing. 

143. Feronia (Lyperopherus) vermiculosa MeEnerr. Midd.: Reis. II, 48, 18, t.3,f.4. (1851). — Ptcro- 
stichus GEMM. et Har. Cat. Col. 327. 

Mas: segmento ultimo ventrali postice distinete impresso et ruguloso, setis duabus munito, segmento 
primo medio late canaliculato. 

Pemina: segmento ultimo ventrali postice vix impresso 4-setoso. 

Sub ligno locis aridis in territorio frigido in insulis Briochovski ostrov !!/4 et Nikandrovski ostrov !3/,-23/, 
copiose legimus TrYBOM et auctor. — Tajmyr. — Mus. Holm. et Helsingf. 

144. Feronia (Lyperopherus) costata MrEnerr. Midd. Beis. II, 1851, 49, 16,1. 3 f. 6 (1851). 

Elytris ante apicem fortiler fere angulariter emarginatis, practer sculpturam, a praecedente divergens. 

In insula Briochovski ostrov in territorio frigido sub ligno !?/< unicum specimen invenit TRYBOM. — 
Tawmyr. — Mus. Holm. 

145. Feronia (Pterostichus) Drescheri Fiscn. — DrJ. Spec. gen. Col. III, 353. 143. — Harpalus 
FiscH. Mem. natur. Mosc. V, 463, t. 14, f. 6, 7 (1817). — Carabus Eiscn. Entomogr. Russ. I. 19, 4, t. 3, 
jo Ån Ab Do 

Fabitat sub truncis et lapidibus in territoriis silvoso, arctico et frigido rarius; inter vicos Kuschevat et 
Sobski ?6/> unicum specimen invenit BErGROTH, prope ostium fluminis Tunguska med. "9/4 et prope vicos Tat- 
janosk ?/,, Chantaika 16/, et Dudinka 3/3 nonnulla specimina legi. — Sibiria orientalis ct meridionalis. — 
— Mus. Holm. et Helsingf. 

146. Feronia (Abax?) abnormis n. sp. (Tab. I, fig. 8). 

Oblonvgus, niger, nitidus, antennarum scapo pedibusqve rufis, tarsis picceis, prothorace subqvadrato, basi 
apiceqve latitudine aeqvalis, angulis posticis acutis, supra laevi basi utrinqve bistriato, elytris hoc dimidio latio- 
ribus, breviter ovalibus, subtiliter punctato-striatis, stria 10:a abbreviata striola scutellari obsoleta postice in 
punctis remotis dissoluta. Long. 6 lin. 

Mas ignotus. 

Pemina: segmento ultimo ventrali postise 4-setoso. 

Species valde singularis, statura prothoracis ab ommnibus subgeneris Abasis speciebus distincta, Poecilo 
nomunihil similis, sed struetura prosterni et episternorum metathoracis nec non elytris marginibus extra striam 
3:am punctigeram bistriatis diversa. — Caput ovatum, sublaeve, foveolis frontalibus parvulis; ore picescentr, 
palpis nigris, apice anguste favis. Antennae prothoracis basin paullo superantes, nigrac, articulo primo toto, 
ceteris basi rufis, 1—3 glabris, ceteris pubescentibus, primo majore, cylindrico, apice seta lougiore armato, 2:0 
3:o breviore, 3—10 sensim paullo brevioribus, subeyathiformibus. Prothorax latitudine parum brevior, basi 
paiceqve aeqvilatus, undique emarginatus, lateribus late rotundatis, anguste reflexis, angulis anticis rotundatis 


28 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTPFAUNA. 


leviter deflexis, posticis acutis prominentibus; supra subdepressus, laevis, nitidus, eanalicula media tenui fere 
percurrente, impressionibus transversalibus apicali et basali parum distinctis, obsoletissime transversim rugulosis, 
basi striis utringve duabus distinete impressis, interiore paullo longiore, fere medium attingente, a medio qvam 
a margine exteriore vix magis remota. Scutellum triangulare basi obsolete impressum. Plytra prothorace dimidio 
latiora et duplo et dimidio longiora, late ovalia, humeris rotundatis, basi late emarginata, lateribus paullo pone 
medium dilatata, anguste reflexo-marginata, supra minus convexa, postice abrupte declivia, tenuiter striata, striis 
irregulariter punctatis, hinc inde in punctis dissolutis, stria 5:a cum 6:a satis longe ante apicem conjuncta, 8:a 
foveolis circa 20 mamillatis instructa, 19:a antice abbreviata; striola sentellari valde obsoleta, postice in punctis 
tribus remotis dissoluta, interstitiis planis, omnium subtilissime alutaceis, subopacis (9). Corpus subtus nigrum, 
peetore obsolete ruguloso, ventre subtilissime striguloso; prosterno apice immarginato, cpisternis metathoracis 
latitudine haud longioribus. Pedes cum trochanteribus laete rufi, coxis tarsisqve piceis. 


Prope vicum Dudinka in territorio frigido ?Y/, unicum specimen inveni — Mus. Holm. 
147. Feronia (Platysma) oblongo-punetata Park. — DEI. Spec. gen. Col. III, 316, 108.— Icon. III, 
t. 140 f. 2. — Carabus Park. Mon. Car. 39, 33 (1790). — Pterostichus ScHAUM Ins. Deutschl. I, 464, 23. 


— Platysma GEMm. et Har. Cat. Col. 319. 
In territorio silvoso prope vicos Kumodvanovo ?"/s (BErGrorH), Kalimsky "!/s! et ad oppidum Timsk 


!/; (TryYBOM) capta. — Europa media et borealis, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 
148. Feronia (Platysma) vitrea Des. — Spec. gen. Col. III, 320, 111 (1828). — Platysma Gemm. et 
Har. Cat. Col. 321. — Harpalus borealis Zevrr. Faun. Ins. Lapp. 32, 28 (1828). — Feronia THoms. Sk. 


27 


(Cl I Dy ID. 
In territorio silvoso ad vicos Spirina 7/5; (TrRYBOM) et Selenkina ?”/;! nec non prope oppida Narym 
2/5! et Tobolsk $/; (BErRGrRoTH) nonnulla specimina capta. — Europa borealis, Sibiria orientalis, America borealis. 
— Mus. Holm. et Helsingf. 
149. Feronia (Pseudocryobius)!) Stuxbergii MäKL. — Öfv. Finska Vet. Soc. Förh. 1877, 293, 
2, (verisimiliter). 


!') Feronia Subg. Pseudocryobius MorscuH. 


Stria elytrorum nona a margine laterali reflexo paullo remota, elytris lateribus distincte rotundatis, prothorace distinete 
cordato, epimeris metathoracis brevibus, latitudine basali ad summam !/, longioribus. 


Conspectus specierum mihi cognitarum 


1. 25. Prothoracis basi utrinqve bistriata, stria exteriore obsoleta. 

2. 21. Propleuris punctatis. 

3. 4. Prothorace distinete transverso, antice valde rotundato-dilatato, angulis posticis angulo recto majoribus. — F. paludosa. 
F. SAHLB. 


3. Prothoracis angulis posticis fere rectis vel acutiusculis. 
18. Elytris fortiter punctato-striatis, striis exterioribus distincte punctatis. 
9. Interstitiis omnibus etiam exterioribus distinete convexis. 


SIC USDERhS 
(00) 


Corpore majore, long. circiter 4-lin., supra aeneo, prothorace basi utrinqve immarginalo. — HF. fatua MANN. 
7. Corpore minore, supra nigro, prothorace basi utringve marginato. — I. Stuxbergii MÄKL. 
. 6. Interstitiis saltem exterioribus planis. 
10. 11. Punctis in striis elytrorum magnis et profundis, striis triplo latioribus. — FF. punctigera n. sp. 


11. 10. Striis elytrorum minus grosse punctatis. 
12. 17. Impressionibus prothoracis distincte punctatis. 


13. 14. Corpore majore, supra aeneo-micante. — F. Théeli MÄKL. 

14. 13. Corpore minore, snpra nigro. 

15. 16. Corpore praesertim in capite et pronoto latiore, palpis femoribusqve obscurioribus. = F. Ochotica EF. SAHLB. 
16. 15. Corpore praesertim in capite et prothorace angustiore, palpis pedibus plerumqve flavis. — I. scita MAKL. 
17. 12. Impressionibus prothoracis laevibus. — F. breviuscula T. SAHLB. 

18. 5. Striis elytrorum praesertim exterioribus tenuibus, his vix nisi obsoletissime punctatis. 

19. 20. Corpore magno, supra aeneo-micante. — PF. riparia DEI. 

20. 19. Corpore minore, supra nigro. — FI. pullula F. SAHLB. 

21. 2, Propleuris laevibus. 


Striis elytrorum usqve ad apicem distinctis. 

Prothorace vix transverso, ante angulos posticos acutiusculos distincte sinuato, corpore nigro, supra interdum subaeneo. 
F. Middendorffii J. SAHLB. 

23. 24. Prothorace transverso, ante angulos posticos rectiusculos vix sinuato, corpore supra aeneo. — PF. frigida DEJ. 

25. 1. Prothoracis basi utrinqve unistriata. 

26. 33. Propleuris punctatis. 

27. 30. Striis elytrorum tennibus, postice fere deletis, prothorace infra angulos posticos deplanato. 


28. 29. Elytris convexioribus, prothorace transverso, pedibus flavis. — F. pingvidinea DEJ. 

29. 28. Elytris dorso depressiusculis, prothorace minus transverso, antennarum basi pedibusqve rufo-testaceis. — I. empetricola DEI. 

50. 27. Striis elytrorum satis profundis, interstitiis interioribus subconyexis. 

31. 32. Prothoracis angulis posticis haud deflexis, elytrorum striis crasse punctatis. — PF. fastidiosa MANN. 

32. 31. Prothoracis angulis posticis distincte deflexis, interstitio inter striam lateralem et angulum convexo, striis elytrorum medio- 
ceriter punctatis. — F. lucida Morse. 


33. 26. Propleuris laevibus, 


nn 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |7. N:o 4. 29 


Blongata, aptera, valde convexa, supra subaeneo-nigra, avtennarum scapo femoribusqve rufis; prothorace 
breviter cordato-qvadrato, angulis posticis obtusis, basi utrinqve fortiter punctato, impresso, prope angulos margi- 
nato; elytris satis fortiter striatis, striis fundo punctatis, striola abbreviata inter striam primam et secundam, 
interstitiis planis, tertio 3-punctato, propleuris fortiter punctatis. Long. 3!/, lin. 


Mas: tarsis anticis articulis 1—3 dilatatis, 2:o et 3:o subtransversis, segmento ultimo ventrali apice 
2-setoso. 

Femina: tarsis simplicibus, segmento ultimo ventrali apice 4-setoso. 

TPeronia (Platysma) Stuxbergi MÄKL. Öfv. Pinska Vet.-Soc. Förh. 1877, 293, 2 (verisimiliter). 

F. frigida Der. paullo minor, colore magis nigro, prothorace basi utrinqve marginato, fortius punctato, 
propleuris punctatis ab affinibus mox distinguenda. — Caput magnum, breviter ovatum, sulcis fronutalibus parum 
profundis, obsoletissime rugulosum, nigrum, nitidum, mandibulis piceo-rufis; palpis nigris, articulo ultimo oblongo- 
ovato, apice parum truncato, flavo. Antennae prothoracis basin superantes, nigricantes, articulo primo toto, 
2—4 basi distinete, sequentibus obsoletissime rufis; articulis tribus basalibus glabris, teretibus, ceteris pubescen- 
tibus, primo tertio subaeqvali et secundo duplo longiore, 3—10 sensim brevioribus. Prothorax latitudine sua 
distinete brevior, ante medium fortiter rotundato-dilatatus, apice leviter emarginatus, angulis subrotundatis, deflexis, 
posticis obtusis, sed tamen distinctis; basi subtruncatus, prope angulos subtiliter marginatus; supra modice con- 
vexus, medio tenuiter canaliculatus, impressionibus apicali et basali minus distinctis, disco medio obsolete trans- 
versim strigoso, basi utringve fortiter punctatus, impressione bilobata notatus, lobo interiore usqve ad medium 
producto, exteriore brevi. Elytra prothorace latiora et triplo longiora, ovalia, convexa, humeris rotundatis, 
aeneo-nigra, nitida, satis fortiter striata, striis fundo distincte punctatis, striola abbreviata basali juter striam 
primam et secundam, interstitiis subplanis, tertio punctis tribus impressis, primo ante medium sito. Corpus 
subtus nigrum, propleuris, pectore abdominisqve basi satis fortiter punctatis. Pedes mediocres, coxis anticis, 
femoribus trochanteribusqve rufis, tiblis tarsisqve piceis. 

Habitat sub lapidibus et truncis in territorio frigido rarius; in insulis Briochovski ostrov !!/< et Nikan- 
drovski ostrov ?3/s a TRYBOM capta, prope vicum Tolstoinos ?09/< et Ia duo specimina inveni. (Ad Kre- 
stovskoj (72 15') et ad Sopotschnaja Korga (71” 40) a STuxBErRG detecta sec. MÄKL.) — Mus. Holm. et 
Coll. Sahlb. 


150. Feronia (Pseudocryobius) punctigera n. sp 

Oblonga, nigra, nitida, antennis basi pedibusqve obscure rufis, prothorace transverso subcordato, basi 
utrinqve foveola punctata bistriataqve, impressionibus transversalibus distinctis; elytris striatis, striis fortiter 
subfoveolato-punctatis, interstitiis convexiusculis, 3:0 tripunctato, propleuris pectoreqve fortiter punctatis. 
Long. 3 lin. 

Mas: ignotus. 

Femina: segmento ultimo ventrali postice 6-setoso. 


F. ochotice F. SAHLB. statura similis sed differt ab hac aliisqve speciebus mihi cognitis hujus subgeneris 
punctis elytrorum multo majoribus, qvam interstitiis circiter duplo angustioribus. — Caput magnum, ovatum, 
nigrum, nitidum, laeve; fronte convexa, impressionibus lateralibus obsoletioribus; mandibulis rufo-piceis, palpis 
ejusdem coloris, articulo ultimo obscuriore, apice anguste rufescenti; oculis convexis, satis prominulis. Antennae 
prothoracis basin attingentes, piceae, tenuiter griseo-pubescentes, articulis tribus primis glabris, primo fere toto, 
ceteris basi obscure rufo. Prothorace capite ?/; et longitudine sua !/, latior, subcordatus, basin versus leviter 
angustatus, lateribus ante angulos posticos subrectos leviter nec late sinuatis; supra minus convexus, niger, 
nitidus, canalicula media distincta, impressione transversali anteriore arcuata satis profunda, posteriore biarcuata 
etiam distincta, foveis infra-angularibus profundis, basi distinete punctatis, bistriatis, stria interiore fere usqve 
ad medium producta, exteriore obsoleta. Elytra ovalia, dorso subdepressa, satis fortiter striata, striis omnibus 
usqve ad apicem distinctis, punctis magnis profundis ornatis, punctis interioribus striis circiter triplo latioribus 
et interstitiis duplo angustioribus, stria 8:a valde profunda fere sulciformi, foveolis umbilicatis magnis, latis. 
Corpus subtus nigrum, nitidum, pectore profunde, propleuris abdominisqve basi subtilius punctatis, episternis 
metathoracis margine laterali quam basali !/, longiore. Pedes obscure rufi, tarsis infuscatis. 


34. 37. Corpore majore, supra aeneo, interstitiis elytrorum convexis. 

30. 36. Prothoracis angulis posticis obtusis, elytris apice obtuse rotundatis. — PF. vindicata MANN. 
36. 35. Prothoracis angulis posticis rectis, corpore magis aeneo,. — PF. subcaudata MANN. 

37. 34. Corpore minore, supra nigro. 

38. 43. Pedibus totis rufis, prothorace basi haud vel vix punctato. 


39. 40. Palpis ferrugineis, elytris tenue striatis, interstitio tertio 5-punctato. — I. subtilis F. SAHLB. 

40. 39. Palpis piceis. 

41. 42. Antennis nigro-piceis, pedibus obscure rufis, corpore paullo majore, longiore. — HF. arctica m. (F infima MÄKL.). 
42, 41. Antennis basi late pedibusqve rufo-testaceis, corpore minore, latiore. — PF. nivalis F. SAHLB. 


43. 38. Femoribus nigris, prothorace praesertim in impressionibus basalibus punctato-ruguloso. — PF. boreella J. SAHTB.- 


50 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 
In territorio frigido prope vieum Dudinka ?5/; unicum specimen inveni. — Coll. Sahlb. 
151. Feronia (Pseudoeryobius) Théeli MÄKL. Öfv. Finska Vet. Soc. Förh. 1877. 294, 3. 
Pp. Middendorfii J. SAHLB. magnitudine aeqvalis, sed paullo latior, magis convexa, prosterno punctato 
facile distingvenda. 


In territorio frigido prope vieum Tolstoinos ”6/s unieum specimen ccpit TRYBOM; anno 1875 ??/, ad 
Sopotschnaja Korga a STUXBBERG detecta sec. MÄKL. — Mus. Holm. 
152. Feronia (Pseudocryobius) Ochotica EF. SaHLB. Nov. Ochot. Curab. 27, 8 (1844). — F. yelida 


Märke... Öfv. Finska Vet. Soc. Förh. 1877, 295, 4 (verisimiliter). 

Habitat in territorio frigido sub lapidibus et truncis freqventer; ad vicos Dudinka et Tolstoimos nec 
uon in insulis Briochovski ostrov et Nikandroski ostrov m. Aug. et Sept. sacpius capta. — Sibiria orientalis. 
— Mus. Holm. 

153. Feronia (Pseudocryobius) scita MÄKL. 

Oblonga, nigra, nitida, antennarum basi late palpis pedibusqve rufo-ferrugincis, prothorace qvadrato- 
cordato, angulis posticis acutis, basi punetulato, utringve subbistriato, stria exteriore obsoleta, propleuris pecto- 
reqve punctatis, elytris punetato-striatis, striis exterioribus tenuioribus, interstitio tertio bipunetato. Long. 31/7 lin. 

Mas: tarsis anticis articulis tribus primis dilatatis, 3:o subtransverso, segmento ultimo ventrali apice 
bisetoso. 

Femina: tarsis simplicibus, segmento ultimo ventrali 4-setoso. 

Feronia (Platysma) Scita Mäxr. Öfv. Finska Vet. Soc. Förh. 1877, 295, 3 (forte). 

F. breviusculae F. SAHLB. primo intuitu similis, sed paullo minor, convexior, prothoracis impressionibus 
distinete punctatis palpisqve totis pallide ferrugineis distinguenda; a F. Ochotica F. SaHLB. statura angustiore 
coloreqve femorum et palporum mox distinguenda. — Caput ovatum, leve, nigrum, fronte obsolete foveolata, 
striis lateralibus distinctis sublaevibus, mandibulis obscure rufis, apice piceis; palpis totis pallide ferrugincis, 
articulo ultimo elongato-ovato; oculis modice convexis et quam in PF. breviuscula minus prominulis. Antennae 
prothoracis basiu paullo superantes, fusco-ferrugineae, griseo-pubescentes, arviculis 3 primis glabris, tolis basiqve 
seqventium rufo-ferrugineis.  Prothorax capite 3/, latior et latitudine sua paullo brevior, qvadrato-cordatus, 
lateribus ante angulos posticos acutiusculos distincte sinuatus, supra parum convexus; niger, nitidus, subaenco- 
micans, medio tenuiter canaliculatus, impressionibus transversalibus obsoletis, foveis basalibus distimete punctatis, 
bistriatis, stria interiore profunda usqve ad medium producta, exteriore obsoleta. FElytra prothorace paullo 
latiora, ovata, aeneo-nigra, nitida, intus modice striata, striis subtiliter dense punctulatis, exterioribus subtilioribus, 
sed etiam postice distinctis, interstitiis interioribus basi subceouvexis, tertio prope striam secundam bipunetato, 
punceto anteriore pone medium sito. Corpus subtus piceo-nigrum, nitidum, propleuris intus distincte punctatis, 
extus sublaevibus, pectore profunde punctato, epimeris metathoracis margine exteriore basali !/, longiore, 
prosterno processu postico obsolete canaliculato. Pedes rufo-ferruginei, tarsis posticis infuscatis. 

Habitat in territorio frigido locis aridis elevatioribus satis freqventer; prope vicos Dudinka et Tolstoinos 
m. Aug. saepius capta. — Mus. Holm. et Helsingf. Col. Haglund et Sahlb. 

154. Feronia (Pseudocryobius) pullula F. SaAtLB. Nov. Ochot. Carab. 29, I (1844). 

In territorio frigido in insula Nikandrovski ostrov 12/3 nonnulla specimina legi. — Sibiria orientalis. 
— Coll. Sahlb. 

155. Feronia (Pseudoeryobius) frigida DeJ. 

Apterus, elongatus, valde convexus, supra obscure cupreo- vel viride-aencus, antennarum scapo subtus 
femoribusqve rufis, prothorace breviter cordato-qvadrato, basi utrinqve bistriato, striis subtiliter rugoso-punctatis, 
interiore fere usqve ad medium producto, angulis posticis obtusiusculis, margine basali ubiqve immarginato; 
elytris subtiliter punctato-striatis, interstitiis planis, tertio punctis duobus (irterdum tribus) notato; propleuris 
sublaevibus. Long. 3!1/,—4 lin. 

Mas: Tarsis anticis artieulis 1—3 dilatatis, 2:o et 3:o transversis, elytris magis mnitidis, segmento ultimo 
ventrali postice bisetoso. 

Femina: tarsis simplicibus, elytris minus nitidis, segmento ultimo ventrali apice 4—6-setoso. 

DEJ. Spec. gen. Col. III, 334, 124 (1828) (verisimiliter). — Platysma borealis MENETrR. Midd. Sib. Reis. 
II, 530, 21 (forte). 

In territorio frigido in insulis Briochovski et Nikandrovski ostrov m. Aug. plura specimina capta. — 
Kamtschatka. — Mus. Holm. et Helsingf. 

156. Feronia (Pseudocryobius) lucida MorscH. JIns. Sib. 166, 300 (1845). — Argutor GEMM. et 
Har. Cat. Col. 307. 

Pp. fastidiosce MANN. affinis, sed paullo convexior, prothoracis angulis posticis deflexis intervallo inter 
striam et marginem lateralem convexo ab affinibus mox distinguenda. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND ÅZ. N:O 4. 31 


In territoriis frigido, arctico et silvoso in valle Jenisseensi passim occurrit; ad Tolstoinos, Saostrov, Du- 
dinka, Nikandrovski ostrov, Kureika et Fatjanovsk m. Jul.—Sept. capta. — Sibiria orientalis. — Mus. Ilolm. 
et Helsingf. 

157. Feronia (Pseudocryobius) aretica J. SAuLB. 

Oblonga, aenco-nigra, nitida, pedibus obscure rufis; prothorace rotundato-cordato, angulis posticis rectis, 
basi utringve uni-striato, stria subtilissime rugulosa, propleuris pectoreqve lacvibus, elytris punetato-striatis, 
striis exterioribus tenuibus, interstitio tertio 3- vel 4-puncetato. Long. 2!/,—2!/, lin. 


Mas: tarsis anticis articulis tribus primis dilatatis, 3:o subtransverso, segmento ultimo ventrali postice 
bisetoso. 


Femina: tarsis simplicibus, segmento ultimo ventrali 4-setoso. 


Feronia (Platysma) infima Mäxrn. Öfv. Finska Vet. Soc. Förh. 1877, 296, 7. 


Praecedentibus minor, propleuris laevibus distinguenda. PF. subtili F. SaAurnB. affinis, sed antennis 
basi obscurioribus, palpis piceis elytrorumqve interstitio tertio 3—4 punetatis distineta. — Caput breviter 
ovatum, laeve, nigrum, nitidum, fronte puncto medio obsoletissimo, sulcis lateralibus laevibus, mandibulis rufo- 
piceis; palpis nigricantibus, articulo ultimo apice rufescenti; oculis modice convexis. Antennae prothoracis basin 
parum superantes, piceo-nigrae, tenuiter pubescentes, articulis 3 primis glabris, interdum plus minusve late 
obscure rufis. Prothorax capite ?/3z latior et latitudine sua nonnihil brevior, rotundato-cordatus, basi fortiter 
angustatus, lateribus ante angulos posticos reetos breviter sinuato-constrietis; supra modice convexus, subaeneo- 
niger, nitidus, medio canaliculatus, impressionibus transversalibus obsoletissimis, basi utringqve foveola unica 
oblonga satis profunda, intervallo inter hanc et latera leviter convexo, sed ad angulos posticos deplanato. Elytra 
prothorace paullo latiora, ovalia, angulo humerali satis distincto; supra satis convexa, aenco-nigra, nitidissima, 
intus satis fortiter, extus subtiliter striatis, striis obsolete minus dense punctatis, interstitiis vix convexis, 3:0 
punctis 3- vel 4-notato. Corpus subtus nigrum, propleuris laevibus, episternis metathoracis latitudine basali !/, 
longioribus. Pedes rufo-ferruginei, tarsis infuscatis. 

Habitat sub muscis et cortice arborum in territorio frigido et arctico nec non in parte boreali territorii 
silvosi in valle Jenisseensi satis freqventer. — Lapponia rossica. — Mus. Holm. et Helsingf. 

Obs. Quum jam anno 1868 speciem aliam sub nomine Feroniae infimae descripsit CHAUDOIrR ( Mem. 
genre Feronia, Abeille V, 253, 42) nomen a D:o MÄKLIN datum mutare necessarium duxi. 


158. Feronia (Argutor) strenua Panz. — Des. Spec. gen. Col. III, 252, 44, — Icon. III. t. 130. 


f. I. — Carabus Panz. Faun. Ins. Germ. 38, 6 (1793). — Pterostichos ScHAum Ins. Deutschl. IT, 461, 20. 
— Argutor Gemm. et Har. Cat. Col. 308. 
Habitat in territorio silvoso vallis Obensis freqventer; ad Jekaterinburg, Tjumen, Artomonovoi, Samarovo, 
Novia jurti et Omsk capta. — Europa borealis et media, Sibiria meridionalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 
159. Feronia (Argutor) diligens STURM. — Platysma STURM Deutschl. Ins. V. S1, 26 t. 117, f. a, A. 
(1824). — Pterostichus ScHAuUMm Ins. Deutschl. I, 462, 21. — Arqutor GEMMm. et Har. Cat. Col. 3095. — 


Peronia pulla Des. Spec. gen. Col. III, 253, 44. — Icon. III, 130, f. 2. — Pterostichus strenus Er. Käf. d. 
Mark. 74, 17. 

Habitat in territorio silvoso pasim; ad Spirina, Surgut, Kalimsky, Narym, Omsk, Tschulkova. et Jeni- 
seisk capta, in territorio frigido prope vicum Tolstoinos unicum specimen inveni. — Europa borealis et media. 
— Deserta Kirgisorum. — Mus. Holm. et Helsingf. 


160. Feronia (Argutor) longiuseula n. sp. 


Elongata, aeneo-nigra, nitida, antennarum basi, ore pedibusqve rufo-ferrugineis, prothorace latitudine vix 
breviore, lateribus parum rotundato, basin versus haud angustato, angulis posticis rectis, basi utringve punctato, 
bistriato, stria interna valde distincta apicem versus ultra medium producto, elytris satis fortiter puncetato-striatis, 
interstitiis subplanis, tertio punctis duobus impressis, propleuris pectoreqve punctatis. — Long. 3!/, lin. 

Species corpore supra aeneo-nigro, prothorace longiore, haud cordato a congeneribus distingvenda. — 
Caput parvum, triangulare, ovatum, nitidum, laeve, sulcis frontalibus laevibus, minus profundis; palpis piceis, 
articulo ultimo apice pallido; mandibulis rufis. Prothorax capite fere duplo latior, subqvadratus, lateribus late 
rotundatus, acute marginatus, apice leviter emarginatus, angulis apicalibus rotundatis, posticis rectis, basi trun- 
cato utringve obsoletissime marginato, supra parum convexus, nigro-aeneus, mnitidus, canalicula media tenui 
percurrente, impressionibus transversalibus obsoletis, disco obsoletissime transversim strigoso, basi distincte 
ruguloso-punctato, bistriato, stria interiore valde profunda, apicem versus ultra medium producta, exteriore brevi, 
obliqve versus apicem ducta. Scutellum triangulare, laeve. Elytra prothorace paullo latiora, oblongo-ovalia, 
modice convexa, acneo-nigra, nitida, satis profunde striata, striis distinete punctatis, apice lateribusqve haud 
obsoletioribus, striola abbreviata juxta scutellum, stria prima excurvata et cum secunda conjunceta, stria secunda 
cum seplima, 3:a cum 4:a, 5:a cum 6:a conjuncta, septima prope apicem punceto ocellari instrueto, interstitiis 


32 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


oo 


subplanis basi convexiusculis, tertio punctis duobus impressis. Corpus subtus nigro-piceum, propleuris pectoreqve 
subtiliter punctatis. Pedes rufo-ferruginei, tibiis extus tarsisqve piceis. 

Habitat in territorio frigido rarissime; ad vicum Tolstoinos ”/9 unicum specimen inveni. — Coll. Sahlb. 

161. Feronia (Omaseus?) laticollis Morscn. — Omaseus MorseH. Ins. de Sib. 163, 293 (1845). 
GEMM. et Har. Cat. Col. 312. 

Prothorace transversim subqvadrato, apice paullo angustato, angulis deflexis, supra postice fere plano, 
lateribus rufis pellucidis, elytris profunde striatis, striis in fundo punctatis, interstitiis postice convexis, striola 
abbreviata basali inter striam primam et secundam. 

Mas: prothorace angustiore, lateribus minus rotundatis. 


In teritorio silvoso prope vicum Selenkina ad TIrtisch ?9/; nonnulla specimina legimus TRYBOM et ipse. 
Ad oppidum Omsk etiam a Stovzov capta. — Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 

162. Amara (Cyrtonotus) aulica PaAnz. — Dr. Spec. gen. Col. III, 515, 56. — Icon. III, t. od 
fi. 1. — SCcHAUM Ins. Deutschl. I, 511, 7. — Purz. Itud. sur Amara, Mem. Soc. sc. Liege. II, I, 1866, 239, 
128. — Carabus PAnz. Faun. Ins. Eb < FOA Jyrtonotus spinipes GENM. et Har. Cat. Col. 341 

In territorio montoso et silvoso FR occurit; ad SR Tjumen, Jeniseisk et Vorogova capta; 
in territorio arctico prope vicum Poloi !/; etiam inveni. — Europae maxima pars. — Mus. Holm. et Helsingf. 

163. Amara (Cyrtonotus) fodinae MANN. in Humm. Ess. ent. IV, 20, 2 (1825). — DeJI. Spec. gen. 


Cvl. III, 318, 58. — Icon. III, t. 170, f. 3. — Putz. Etud. sur Amara 238, 126. — Cyrtonotus GEMM. et 
Har. Cat. Col. 340. 


Obs. Ab A. convexiuscula MarsocH. differt PI latiore, qvam margini basali distincte breviore, 
episterno metathoracis latiore, margine laterali: antico = 7:43; a seqventi pectore laevi diversa. 


Habitat sub lapidibus locis aridis in territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk et in vicinitate oppidi 


Omsk freqventissime. — Sibiria orientalis et meridionalis. — Mus. Holm. et Helsingf- 
164. Amara (Cyrtonotus) harpaloides De. Spec. gen. Col. III, 514, 55 (1828). — Purz. Etud. zur. 
Amara 237, 125. — Cyrtonotus GEMm. et Har. Cat. Col. 340. 


Obs. Prothorace apice pectoreqve lateribus dense fortiter punctatis a praecedente facillime distinguenda. 
Mas: tibiis intermediis dentibus approximatis mediocribus fere aeqvalibus. 


Femina: obscurior et paullo minus convexa, prothorace apice parcius et subtilissime, pectore subtiliter 
punetato. 


In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk a TRYBOM et STREBLOV aliqvoties capta. — Sibiria 
orientalis et meridionalis. — Mus. Holm. 
165. Amara (Cyrtonotus) Daurica Morscr. — Leirus Morscn. Ins. de Sib. 177, 316 (1845). — 


Amara torrida var. Putz. Etud. sur. Amara 2458, 142. 

Obs. Amarae torridae I1ir. valde affinis, sed corpore paullo latiore, episternis metathoracis latioribus, 
margine laterali basali arcuato circiter ?/; longiore distineta videtur. 

Mas: tibiis intermediis dente superiore circiter in parte ?/; ab apice sito acuto et satis prominulo, 
inferiore obsoletiore. 

Habitat in territoriis montoso, silvoso et arctico locis arenosis rarius; prope oppidum Krasnojarsk a 
TRYBOM et STREBLOV aliqvoties capta; prope vicum Kalimsky ad Obi ?!/5, prope oppidum Turuchansk ?/; et ad 
vicum Chantaika P/; nonnulla specimina legi. — Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 


166. Amara (Cyrtonotus) ruficornis n. sp. 

Elongata, nigra, nitida, antennis palpisqve rufo-ferrugineis, tarsis piceis, prothorace amtice coleopterorum 
latitudine, basin versus angustatus, lateribus ante angulos posticos subrectos levissime et anguste sinuatis, basi 
utringve bilmpresso punctatoqve, pectore sublaevi; elytris distincte punctato-striatis. — Long. 3?/, lin. 

Mas: dente superiore tibiarum intermediarum in parte ?/; ab apice posito magno et acuto, inferiore 
obsoleto. 


A. torridae ILuie. et A. dauricae MotscH. valde affinis, sed differt ab utraqve prothorace basi minus 
coaretato, apice et basi in medio haud punctato pectoreqve sublaevi. — Corpus supra nigrum, haud aeneo- 
micans. OCaput et antennae omnino ut in A. torrida. Prothorax capite fere duplo et longitudine sua dimidio 
latior, unte medium fortiter rotundato-dilatatus, basin versus distincte angustatus, lateribus ante angulos posticos 
rectos et paullo prominentes parum et angustissime sinuatis; angulis anticis rotundatis, supra paullo magis 
qvam in 4. torrida convexus, antice laevi, basi vix depressus, utrinqve tantum circa impressiones duas distincte 
punctatus.  Elytra qvam in ÅA. torrida paullo angustiora ct convexiora, striata, striis distincte punctatis ut in 
illa specie et multo fortius qvam in A. carinata LEc. Pectus sublaeve, episternis metathoracis satis angustis, 
tantum punetis nonmnullis subtilissimis adspersis, margine laterali basali duplo longiore. 


MOE dere 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I7. N:o 4. JD 


Im territorio arctico prope oppidum Turuchansk 15/> unicum specimen invenit TryBom. — Mus. Holm. 
167. Amara (Cyrtonotus) caligata Purz. Ftud. sur. Amara, 2932, 149 (1866). — Cyrtonotus GEMM. 


et Har. Cat. Col. 340. 

Obs. ÅA. alpinae FaBRrR. affinis et pari modo colore variabilis, sed differt prothorace postice minus angu- 
stato lateribus pone medium magis rotundatis, angulis posticis minus prominulis, basi toto crebre punctato 
elytrisqve paullo distinctius punctato-striatis. 

Var. a: nigro-picea, aeneo-micans, femoribus tibiisqve ferrugineis. 

Var. b: supra aenea, femoribus apice tiblisqve piceis. 

Var. ce: pedibus totis nigro-piceis. 

Var. d: capite, prothorace elytrisqve aeneis, his disco longitudinaliter ferrugimeis. 

Var. e: elytris ferrugineis, limbo laterali suturaqve aeneis, ceterum ut in var. d. 

Var. f: picea, antennarum basi, elytris totis pedibusqve rufo-ferrugineis. 

Habitat sub lapidibus et truncis locis aridis in territorio frigido et arctico satis freqventer. In insulis 
Briochovski et Nikandrovski ostrov, ad vicos Dudinka, Chantaika et Soastrov m. Jul.—Sept. plura specimina 
legimus TRYBOM et auctor; in monte Ural prope oppidum Obdorsk 14/, unicum specimen invenit BERGROTH. 
— Kamtschatka. — Mus. Holm. et Helsingf- 

168. Amara (Cyrtonotus) subsuleata n. sp. (Tab. I, fig. 9). 

Elongata, virescens, subtus nigro-aenea, antennarum scapo femoribusqve rufo-ferrugineis, prothorace trans- 
versim cordato-qvadrato, angulis posticis rectiusculis, basi utringve fortiter biimpresso -et punctato, elytris fortiter 
crenato-striatis, interstitiis convexis; pectore fortiter parce punctato. Long. 4 lin. 

Mas: tibiis intermediis dente superiore fere in parte ?/; ab apice sito acuto, recurvato, interiore fere in 
medio inter apicem et hunc sito acutiusculo sed minus fortiter prominente. 


A. caligate affinis sed striis elytrorum profundioribus, interstitiis convexis mox distinguenda. — Corpus 
supra obscure viride. Palpi toti nigri. Caput et antennae omnino ut in ÅA. caligata. Prothorax etiam ut in 
illa et qvam in Å. alpina latior, postice minus angustatus. HElytra prothorace vix latiora, pone medium levissime 
dilatata, supra modice convexa, fortiter striata, striis distincte crenulato-punctatis, interstitiis convexis. Corpus 
subtus nigrum, subaeneo-micans, episternis metathoracis latitudine basali ?/, longioribus parce sed distincte, 
mesothoracis subtiliter punctatis. Pedes breviusculi, femoribus rufo-ferrugineis, geniculis anguste tibliis tarsisqve 
nigro-piceis. 

Hubitat in territorio frigido rarissime; marem in insula Nikandrovski ostrov ?3/4 et feminam prope vicum 
Dudinka 4/g inveni. — Mus. Holm. 


169. Amara (Cyrtonotus) obtusa LE ContE Proc. Ac. Phil. 1855, 348 et 1560, 318. — Cyrtonotus 
GEMM. et Har. Cat. Col. 341. — Amara Eschscholzii MANN. Bull. Mosc. 1852, II, 297. excl. syn. CHAUD. 

A. Eschsholzii CHaup. valde affinis videtur, sed differt statura corporis angustiore et convexiore, magis 
lineari, prothorace etiam apice fortiter punctato, antennarum scapo toto, articulo secundo basi tantum rufo. Ab 
ÅA. caligata et A. alpina et earumdem affinibus structura prothoracis, ab ÅA. melanogastrica DEJ. hujus angulis posticis 
obtusis mox distinguenda. Prothorax in ÅA. obtusa fortiter transversus est, postice subangustatus, utrinqve fortiter 
impressus impressionibus obsolete bifoveolatis, angulis posticis obtusis. Elytra fere ut in A. caligata striata, humeris 
magis prominulis, rectiusculis. 

In territorio frigido prope vicum Saostrov !9/, feminam inveni. — America arctica occidentalis. — 
Coll. 'Sahlb. 

170. Amara (Cyrtonotus) brevicornis MENETR.? 

Elongata, nigro-picea, nitida, antennarum scapo femoribusqve rufo-ferrugineis, prothorace transverso, sub- 
cordato-qvadrato, postice leviter angustato, lateribus ante angulos posticos sub-obtusos, vix sinuatis, basi sublaevi, 
utringve biilmpresso, impressione interiore obsoletissime punctato; elytris satis fortiter punctato-striatis, interstitiis 
subplanis; pectore sublaevi. Long. 4!/, lin. 

Mas: tibiis intermediis dente superiore prope medium sito acutiusculo, apice subreflexo, interiore 
obsoletiore. 

Leirus brevicornis MEn. Midd. Reis II, I, 31, 24 (1851) forte. 

Var. b. 2: tibiis tarsisqve etiam rufo-ferrugineis. 

Var. cec: pedibus totis nigro-piceis. 

ÅA. caligate Purz. et A. obtuse Tr Conte affinis sed differt ab utraqve prothorace apice haud et basi 
tantum in impressionibus intra-angularibus obsolete punctatis pectoreqve praesertim episternis metathoracis sub- 


K Vet. Ak. Handl. Bd. 17. N:o 4. d 


> JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


laevibus. Ab AA. alpina FABR. prothorace paullo magis transverso, postlice minus distincte constricto diversa. 
Color in speciminibus, qvae vidi, niger est, in mare nitidus in femina subopacus; sed verisimiliter variat uti 
in affinibus. 


10/ 


In territorio frigido prope vicum Saostrov !"/4 nonnulla specimina loco arido argillaceo cepi. — Boga- 


nida in Sibiria Taimyrensi? — Coll. Sahlb. 

171. Amara (Cyrtonotus?) strigicollis F. SamrB. (Tab. I, fig. 10). — Feronia (Platysma) BP. SAHLB. 
Nov. Carab. Och. 42, 19. 

Mas: supra viridi-aeneus, nitidissimus, elytris subtilissime punctato-striatis; segmento ultimo ventrali 
apice bisetoso; tibiis intermediis intus fere muticis. 

Femina: aenea, satis nitida, striis elytrorum minus subtilibus; segmento ultimo ventrali 4-setoso. 

Var. b: elytris cupreo-aeneis. 

Species distinctissima, ab ommnibus mihi cognitis differt antennis crassis, leviter compressis, articulis inter- 
mediis latitudine parum longioribus, capite subtiliter punctulato, oculis acute prominulis, mandibulis longioribus 
et magis porrectis pectoreqve sublaevi. ÅA. haematopodi DEJ. maxime affinis videtur et cum hac forte ad novum 
subgenus referenda, sed palpis nigris antennarumqve articulo primo tantum rufo facile distinguenda. 


In territorio frigido in insulis Briochovski et Nikandrovski ostrov !!/<—?3/. plura specimina legimus 


TRYROM et auctor; prope vicum Saostrov 10/4 a TRYBOM etiam capta. — Ochotsk. — Mus. Holm. et Helsingf. 
172. Amara (Bradytus) aurichalcea Germ. Ins. Nov. sp. 10, 16 (1824). — DEI. Spec. gen. Col. 


III, 313, 34. — Bradytus GEmMm. et Har. Cat. Col. 338. 
Habitat in valle Jenisseensi in territorio silvoso et arctico satis freqventer; ad Jenisseisk, Nikulina, Tun- 


guska med., Tschornaja ostrov, Turuchansk et Chanrtaika m. Jun. et Jul. capta. — Sibiria orientalis et meri- 
dionalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 


173. Amara (Bradytus) fulva DE GEER. — DEJ. Spec. gen. Col. III, 311, 53. — Icon. III, t. 169, 
f. 2. — ScHAuUM Ins. Deutschl. I, 305, 1. — Carabus DE GERR Mem. d. Ins. IV, 62, 19 (1774). — Bra- 
dytus GEMmmM. et Har. Cat. Col. 338. 

In territorio silvoso ad flumen Tschulim inter oppida Tomsk et Krasnojarsk 3/5 semel inveni, ad oppi- 
dum Omsk saepius a StLovzov capta. — Europae maxima pars. — Mus. Holm. 


174. Amara (Bradytus) apricaria Park. — DEI. Spec. gen. Col. III, 506, 48. — Icon. III, t. 168, 
fi. 3. — SCcHAUM Ins. Deutschl. I, 306, 2. — Carabus Park. Mon. Carab. 77 (1790). — Bradytus GEMM. et 
Har. Cat. Col. 339. 

Habitat in campis aridis in territorio silvoso praesertim in valle Obensi freqventer, ad Omsk (copio- 
sissime), Tobolsk, Samarovo, Kondinsk, Sortinge, Surgut et Vorogovo capta; in territorio arctico prope oppidum 
Beresov !9/< invenit BErGrotH. — Tota Europa, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 

175. Amara (Bradytus) majuscula CHaupD. Bull. d. Mosc. 1850 III, 148. — GEmM. et Har. Cat. 
Col SSJ. 

In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk a STREBLOV aliqvoties capta. — Sibiria orientalis. — 
Mus. Holm. 

176. Amara (Bradytus) abdominalis MortscH. — Bradytus MorscH. Ins. d. Sib. 181, 324 (1845). 
— GeEmMM. et Har. Cat. Col. 338. 


In vicinitate oppidi Omsk a Srovzov capta. — Deserta Kirgisorum, ad mare Caspicum, Caucasus. — 
Mus. Holm. 


177. Amara (Bradytus) consularis Durr. — DEJ. Spec. gen. Col. III, 501, 44. — Icon. III. t. 167, 
f. 2. — ScHAuM Ins. Deutschl. I, 507, 3. — Carabus Durr. Faun. austr. II, 112, 136 (1812). — Bradytus 
GEMM. et Har. Cat. Col, 336. 


In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk ?/6 (TRyYBOM), in territorio silvoso prope oppidum 


Surgut 9/5 (TrRYBOM) et in vicinitate oppidi Omsk (Stovzov) capta. — Europa borealis et media, Sibiria 
orientalis, Asia occidentalis. — Mus. Holm. 


173. Amara (Bradytus) Trybomi n. sp. (Tab. I, fig. 11.) 

Breviuscula, convexa, nigra, supra aenea, nitida, antennarum scapo pedibusqve ferrugineis, tibiis tarsisqve 
picescentibus, prothorace basin versus vix angustato, angulis posticis acutiusculis, utringve biimpresso, basi late 
fortiter, apice subtilius punctato, elytris subtiliter punctato-striatis, interstitiis planis. Long. 2!/-—2?/, lin. 

Mas: segmento ultimo ventrali apice bisetoso; tibiis posticis intus dense pubescentibus. 

Femina: segmento ultimo ventrali apice setis 4 munito. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o 4. 530 


Species punctura prothoracis insignis, A. apricaria PAYrKk. latior sed plerumqve brevior. A Br. parvi- 
colle GEBL. prothorace basi vix angustato, fortiter punctato mox distinguenda. — Caput latum, nigro-aeneum, 
oculis rotundatis, convexis; palpis nigris, basi piceis, mandibulis piceis; mento dente medio bifido. Antennac 
nigrae, scapo piceo-ferrugineo; articulo 3:o apice distincte clavato. Prothorax elytris distincte angustior, longi- 
tudine fere duplo latior, apice parum emarginatus, angulis obtusis, vix productis, lateribus ante medium leviter 
rotundato-dilatatus, basi utringve juxta angulos posticos acutiusculos subsinuatus, lateribus basiqve tenuiter 
marginatus; supra obscure aeneus, leviter convexus, basi transversim depressus, utrinqve bistriatus, postice 
lateribus usqve ad medium fortiter remote, antice usqve ad impressionem transversam arcuatam subtilius punc- 
tatus, disco transversim strigosus. Blytra ovalia, obscure aenea, subtiliter striata, striis postice haud profun- 
dioribus, distincte punctatis, interstitiis planis, laevibus. Corpus subtus nigrum, nitidum, propleuris, pectore 
ventrisqve basi punctatis; prosterno apice obsolete marginato. Pedes mediocres, pallide ferruginei; geniculis, 
tibiis tarsisqve piceis. 

In territorio frigido prope vicum Tolstoinos sub lapillis in cumulo arido ruderato ?7/<—7/, plura specimina 
legimus TRYBOM et auctor: inter vicos Verschininsk et Dudinka ?7/; etiam a TRYBOM capta. — America arctica? 
— Mus. Holm. et Helsingf., Coll. Haglund, Kraatz, Sahlb. etc. 

Obs. Hanc speciem sine dubio ad Brad. glacialem MANNERH. retulissem, nisi celeberrimus PurzpyYs 
expressis verbis dixisset speciem Mannerheimii ad subgenus Cyrtonotum pertinere tibiasqve posticas in mare 
intus glabras habere. 


179. Amara (Amathitis) cordata Purz. Ftud. sur Amara 228, 109 (1866). — Amathitis GEMM. ct 
Har. Cat. Col. 342, — Bradytus cordicollis CHaup. Bull. d. Mosc. 1844, III, 447. 

In territorio silvoso prope vicum Spirina ?5/; unicum specimen invenit TryBom. — Altai. — Mus. Holm. 

180. Amara (Celia) municipalis Duet. — ScHAUM Ins. Deutschl. I, 339, 38. — Carabus Durr. Faun. 
Austr. II, 93, 25 (1812). — Celia GEmm. et Har. Cat. Col. 346. — Amara modesta DEJ. Spec. gen. Col. 
IIT, 482, 24. — Icon. III, t. 163, f. 3. 

In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ??/; parce legimus TRYBOM et auctor. — Europa borcalis 
et media, Caucasus, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 


181. Amara (Celia) infima Durt. — DEI. Spec. gen. Col. III, 491, 33. — Icon. III, t. 165, f. 1. 
— SCHAUM Jns. Deutschl. I, 5345, 42. — Carabus Duet. Faun Austr. II, 114, 139 (1812). — Celia GEMM. 
et Har. Cat. Col. 345. 

In territorio silvoso ad oppidum Tjumen ?3/; unicum specimen inveni. — Europa media. — Coll. Sahlb. 

182. Amara (Celia) Qvenselii ScHönH. — DeJ. Spec. gen. Col. III, 481, 23. — Icon. III, t. 163. 
f. 3. — SCHAUM Ins. Deutschl. I, 342, 40. — Carabus SCcHÖNH. Syn. Ins. I, 201, 190 (1817). — Celia GEMM. 
et Har. Cat. Col. 346. 

In territorio frigido prope vicuam Dudinka ?/g nonnulla specimina cepi. — Europa arctica, Europa borealis 
et media in alpibus. — Mus. Holm. 

Var. nov. antennis nigris, articulo primo tantum pallido, prothoracis margine concolore. 


In territorio frigido prope oppidum Obdorsk $/; unicum specimen cepit BererotH. — Mus. Helsingf. 
183. Amara (Celia) praetermissa SAHLB. — J. SAHLB. Enum. Col. Carn. Fenn. 108, 143. — Har- 


palus SAHLB. Ins. Fenn. XVI, 246, 91 (1827 Maji). — Amara rufocineta DEJ. Spec. gen. Col. III, 484, 26. 
— Icon III, t. 164, f. I. — ScHaum Ins. Deutschl. I, 347, 44. — Celia Gemm. et Har. Cat. Col. 346 (excl. 
syn. Sahlbergii). — Celia grandicollis Zimm. Mon. Amar. I, 29. 

In territorio silvoso prope ostium fluminis Tunguska med. 9/4 et in territorio aretico prope vicum 
Chantaika !9/; parce legi. — Europa borealis et media alpina, Asia occidentalis. — Mus. Holm. 

184. Amara (Celia) laevicollis MäKL. — Celia MäKrL. Öfv. Finska Vet.-Soc. Förh. 1877. 297, 8. — 
Celia laevigata Morscu. Ins. d. Sib. 190, 350 (forte). 

ÅA. praetermissae SAHLB. affinis et prosterno ut in hac specie laevi, sed differt prothorace minore, basi 
haud punctato sed utrinqve paullo distinctius bifoveolato, corpore angustiore et prothoracis lateribus haud pal- 
lidis nec pellucidis. 

In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk aliqvoties a STREBLOV capta; ibidem $/,, et ”/,, 1875 
copiose legit STUXBERG sec. MÄKLIN. — Mus. Holm. 

185. Amara interstitialis DEJ. Spec. gen. Col. III, 472. 13 (1828). — THoms. Sk. Col. I, 245, 
17. — J. SAHLB. Enum. Col. Carn. Fenn. 109, 145. — Celia Gemm. et Har. Cat. Col. 349. 

In territorio silvoso et arctico vallis Obensis passim occurrit; ad vicos Spirina ?9/; (TRYBOM et auctor), 
Samarova 1/6, Novia Jurti 1/3, Tscherkalo ?6/3, Sobski ?2/,, ad oppidum Beresov 2/; et prope monasterium 
Kondinsk ?5/; (BERGROTH), nec non ad vicum Kalimsky ?/; et prope oppidum Narym !/s! capta. — Fennia, 
Lapponia, Sibiria orientalis, America arctica. — Mus. Holm. et Helsingf. 


36 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


186. Amara (Celia) erratica Durt. — ScHAUMm Ins. Deutschl. I, 540, 39. — THoms. Sk. Col. I, 144, 
16. -— J. SaunB. Enum. Col. Carn. Penn. 108, 144. — Carabus Durvr. Fawn. Austr. II. 120, 149 (1812). — 
Celia GEMM. et Har. Cat. Col. 345. — Amara punctulata DEI. Spec. gen. Col. III, 472, 14. — Icon. III, 


Us MÅDZG UREA 

In territorio arctico prope oppidum Beresov 3!/, a BERGROTH capta; in territorio frigido prope vieum 
Saostrov !9/4 plura specimina legimus TRYBOM et auctor. — Europa arctica et borealis, Europa meridionalis et 
media alpina, Caucasus, Sibiria orientalis, America arctica. — Mus. Holm. et Helsingf. 

187. Amara similata Gyrn. — DuJ. Spec. gen. Col. III, 461, 4. — Icon. III. t. 160, f. 3. — 
ScHAUM JIns. Deutschl. I, 322, 20. — Gemm. et Har. Cat. Col. 351. — Harpalus Gyrr. Ins. Sv. II, 138, 
47 (1810). 

In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk !/4 et in territorio silvoso ad oppida Tjumen ??/; et 
Jenisseisk ?3/, parce legi. — Europa borealis et media, Caucasus. — Mus. Holm. 

188. Amara curvicerus THoms. Opusc. ent. IV, 363 (1871). — J. SAHLB. Hnum. Col. Carn. Pen. 111, 115. 

In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk 1!/; unicum specimen inveni. — Fennia, Svecia. — 
Coll. Sahlb. 

189. Amara spreta DEJ. Spec. gen. Col. V, 791, 64 (1831). — Icon. III, t. 161, f. I. — SCcHAUM 
Ins, Deutschl. I, 530, 28. — GeEMN. et Har. Cat. Col. 351. 

In territorio silvoso prope vicos Spirina ?5/; (TRYBOM) et Kalimsky 1/5! in territorio montoso (?) inter 
oppida Krasnojarsk et Jenisseisk !6/; (TRYBOM) capta. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. 

190. Amara trivialis Gyon. — DeJI. Spec. gen. Col. III, 464, 6. -— Icon. III, t. 160. f. 6. — 
SCHAUM Ins. Deutschl. I, 531, 29. — GEmm. et Har. Cat. Col. 331. — Harpalus Gru. Ins. Sv. II, 140, 
49 (1810). 


In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk a STREBLOV capta. — Tota Europa, Asia occidentalis. 
— Mus. Holm. 

191. Amara familiaris Durr. — Dr. Spec. gen. Col. III, 469, 10: —= Icon. III, t. 161, 6. — 
SCcHAUM JIns. Dutschl. I, 333, 31. — GEMM. et HAR. Cat. Col. 348. — Carabus Durr. Faun. Austr. II, 


119, 148 (1812). 


In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk /- et !/; invenit BErGrRotu, ad vicum Nasimova 9/6 cepit 


TrRYBOM. — Europae maxima pars. — Mus. Holm. et Helsingf. 
192. Amara famelica ZiMM. Mon. Amara I, 36 (1832). — ScHAUM Ins. Deutschl. I, 329, 27. — 


SCHAUM Berl. ent. Zeit. 1861, 205, 28. — Gemm. et Har. Cat. Col. 348. — Harpalus vulgaris GYLL. Ins. 
Sv. II, 138, 48 (1810). — Amara TuHoms. Sk. Col. I, 249, 26. 


In territorio silvoso passim occurrit; ad Spirina, Narym, Tobolsk, Omsk et Antsiferovo capta. — Europa 
borealis et media, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 


193. Amara nigricornis THoms. Sk. Col. 1857, 39, 30 et 1859 I, 250, 30. — GEMmM. et Har. Cat. 
BoU 300. 


In territorio silvoso prope vicum Artamonovoi ad flumen Tobol ?2/5 unicum specimen inveni. — Lapponia. 
— Coll. Sahlb. 

194. Amara communis Panz. — DEI. Spec. gen. Col. III, 467, 8. — Icon. III, t. 161, f. 3. — 
SCcHAUM JIns. Deutschl. I, 326, 24. — GemMM. et Har. Cat. Col. 347. — Carabus PAnNz. Faun. Ins. Germ. 


40, 2 (1797). 
Habitat sub lapidibus locis aridis in territorio silvoso et montoso freqventer; ad Tjumen Artomonovol, 
Tobolsk, Jenisseisk et Krasnojarsk capta. — Europa borealis et media, Caucasus. — Mus. Holm. et Helsingf. 
195. Amara nitida Sturm. Deutschl. Ins. VI, 35, 17 t. 142, f. bd, B. (1825). — SCHAUM /Ins. 
Deutschl. I, 325, 22. — THoms. Sk. Col. I, 252, 33. — GEMM. et HAR. Cat. Col. 390. 


In territorio silvoso ad oppidum Tjumen ?3/; a TRYBOM capta. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. 


196. Amara laevissima n. sp. (Tab. I, fig. 12). 

Ovalis, convexa, nigra, supra aenea, nitida, antennis, tibiis tarsisqve ferrugineis; prothorace magno, apice 
emarginato, angulis posticis rectis, basi aeqvali, laevi; elytris striatis, striis sublaevibus, postice profundioribus, 
striola abbreviata basali distincta. Long. 21/5 lin. 

Mas ignotus. 

Femina: segmento ultimo ventrali apice setis 4 munito. 

Species parva et distinctissima, ÅA. tibiali PAK. vix brevior sed distincte latior, prothorace basi haud 
impresso, striola basali elytrorum distincta facillime distinguenda. — Caput parvum, convexum, nigro-aeneum, 
foveolis frontalibus deletis; oculis magnis, parum convexis; palpis nigris, apice piceis. Antennae prothoracis 
basin haud attingentes, pallide ferrugineae, articulo secundo tertio distincte breviore, omnibus oblongis. Prothorax 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 7. N:o 4. 531 


magnus, elytrorum latitudine, apice emarginatus, angulis porrectis, deflexis, lateribus modice rotundatis, apicem 
versus distinete convergentibus, basi lacevissime cmarginatus, usqve ad scutellum marginatus, setis posterioribus 
ab angulis subrectis distincte remotis, supra valde convexus, nitidus, laevis, aeqvalis, impressionibus nullis. 
Elytra latitudine dimidio longiora, rotundato-angustata, satis distincte striata, striis vix punctatis, postice pro- 
fundioribus; striola basali abbreviata distineta e puneto umbilicato juxta striam secundam egrediente, interstitiis 
subplanis, omnium subtilissime alutaceis, serie foveolarum ocellatarum ad striam octavam medio late interrupta. 
Corpus subtus mnigrum, nitidum, laeve, prosterni processu marginato apice glabro. Pedes nigro-pieei, tibiis 
tarsisqve obscure ferrugineis. 

Iu territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk !!/; unicum specimen femininum inveni. — Mus. Holm. 


197. Amara plebeja GyLnL. — DEJ. Spec. gen Col. III, 467. 7. — Icon. III, t. 161, f. 2. — ScHAUM 
Ins. Deutschl. I, 321, 19. — Gemm. et Har. Cat. Col. 350. — Harpalus Gyur. Ins. Sv. II, 141, 50 (1810). 


In territorio silvoso ad oppidum Tobolsk $/; et in territorio arctico prope oppidum Bercesov ?/> a BERG: 


ROTH capta. — Europa borealis et media. — Mus. Helsingf. 

198. Calathus miecropterus Durr. — STURM. Deutschl. Ins. V. 113, 4, t, 122, f. b. B. — SCHAUM 
Ins. Deutschl. I, 397, 7. — Gewm. et Har. Cat. Col. 363. — Carabus Durr. Faun. Austr. II, 123, 155 
(1812). — Calathus microcephalus Des. Spec. III, 78, 6. — Icon. II, t. 112, f. 3. 

In territorio silvoso prope vicum Samorova ?$/; captus. — Europa borealis et media. — Coll. Sahlb. 


199.  Calathus tarsalis J. SaurB. Emm. Col. Carn. Fenn. 114, 165 (1875). 

In territorio  arctico prope oppidum Turuchansk 9/7 et ad ostium fluminis Kurejka !9/7 duo specimina 
cepi. — Lapponia. — Coll. Sahlb. 

200. Calathus melanocephalus L. — DEJ. Spec. gen. Col. III, S$0, 18. — Icon. II, pl. 112, f. 3. — 
SCcHAUM JIns. Deutschl. I, 396, 6. — GEMm. et Har. Cat. Col. 363. — Carabus L. Faun. Sv. 221, 795 (1761). 

In territorio silvoso freqventer occurrit; ad Tjumen, Omsk, Tobolsk et Imbatsk captus. Tota Europa, 
Sibiria orientalis. — Mus. Holm. et Helsing. 

Var. ce: Calathus nubigena FALID. Ånn. of nat. hist. 1839, II. 112. 

In territorio silvoso prope vicum Novo Saljevsk !!/, a TRYBOM capta. — Europa arctica. — Mus. Holm. 

201. Calathus flavipes GEOFFR. STURM. Deutschl. Ins. V, 112, 3, t. 122, (1785) a. A. — Carabus 
GEoFFR. Ent. Par. 43. — Calathus fulvipes Gyrr. — DEJ. Spec. gen. Col, III, 70, 6. — Icon. II, t. 111, f.3. 
— ScHAUM Ins. Deutschl. I, 393, 3. 


In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk et Jenisseisk saepius captus. — Europa borealis et media. 
— Mus. Holm. et Helsing. 

202. Pseudotaphoxenus dauricus FiscH. — Scnaur. Mon. Bearb. Sphodr. 36. — GEMM. et Har. Cat. 
Col. 334. — Sphodrus FiscH. Ent. Russ. II, 107, t. 36, f. 6 (1824). — Morscu. Ins. Sib. 147, 297. 

Habitat sub lapidibus in territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk freqventer. — Sibiria orientalis. 
— Mus. Holm. et Helsingf. 

203. Pseudotaphoxenus Tilesii FiscH. — ScHaUr. Mon. Bearb. Sphodr. — GEMM. et Har. Cat. Col. 
339. — Sphodrus FiscH. Ent. Russ. II, 108 (1824). 

In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk a STREBLOV captus. — Sibiria orientalis, montes 


Altaici. — Mus. Holm. 

204. Pseudotaphoxenus collaris ScHaur. Mon. Bearb. Sphodr. 30 (1865). — GEMM. et Har. Cat. 
Col. 334. 6 

In vicinitate oppidi Omsk a Stovzov captus. — Deserta Kirgisorum. — Mus. Holm. 

205. Platynus junceus Scorp. — GEMmMm. et Har. Cat. Col. 372. — Carabus Scor. Ent. Carn. 89, 
272 (1763). — Carabus angusticollis FABR. Syst. El. I, 182, 64 (1801). — Anchomenus DEJ. Spec. gen. Col. 
III, 104, 3. —- Icon. II, t. 116, f. 3. — ScHAuUMm Ins. Deutschl. I, 406, 4. 

In territorio silvoso et montoso freqventer occurrit; ad Selenkina, Spirina, Kalimsky, Tobolsk, Narym, 
Zingalinsk, Kumodvanova, Krasnojarsk, Jenisseisk, Acinovo et Nasimovo captus. — Europa borealis et media. 
— Mus. Holm. et Helsingf. 

206. Platynus laticollis MorscH. — GEMM. et HAR. Cat. Col. 313. — Anchomenus MorscH, Ins. Sib. 
correct. XI. — Anchomenus collaris MorscH. Ins. Sib. 131, 203 (1845). 

Pl. Krynickii SPErc. valde affinis nec differt nisi corpore majore, prothorace postice latiore, foveis sub- 
marginalibus elytrorum minoribus, medio latius distantibus serieqve medio latissime interrupta; a Pl. longiventre 
MANN. statura distincte latiore et breviore facile distingvendus. 

Pemina: segmento ultimo ventrali apice 6-setoso, 


[UC] 
[0 0) 


JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


In territorio silvoso prope monasterium Ivanovski !7/; unicum specimen invcnit BErRGRoTH. — Altai. — 
Mus. Helsingf. 

207. Platynus longiventris MANN. IHwumm. Ess. ent. IV, 22, 4 (1825). — Gemm. et Har. Cat. Col. 
313. — Anchomenus Du. Spec. gen. Col. III, 103, 1. — Icon. II, t. 116, f. IL. — ScHaum Ins. Dewtschl. I, 
404, 2. 

Habitat sub truncis ct foliis deciduis in territorio silvoso vallis Obensis freqventer. Ad Tjumen, Spirina, 
Kalimsky, Tobolsk et Zingalinsk m. Maj. et Jun sacpius captus. — Europa media. — Mus. Holm. et Helsingf. 

2085. Platynus 6-punectatus L. — Guemm. et Har. Cat. Col. 376. — Carabus L. Fauwn. Svec. 223, 
S07 (1761). — Anchomenus ScHAuMm Ins. Deutschl. I, 414, 14. — Agonum Des. Spec. gen. Col. III, 140, 7. 


(OTIS & MLS Rs 

In territorio silvoso ad vicos Selenkina 5/5, Kolpotschevo ?/5, Narym ?/;, Timsk !/; et Nasimovo ?9/; 
(TrRYBOM) captus, — Europa tota, Asia occidentalis. — Mus. Holm. 

Obs. Specimen monstrosum interstitiis elytrorum convexis transversim rugulosis insigne prope vicum 
Selenkina ?5/; invenit TryBom. — Mus. Holm. 

209. Platynus 5-punctatus MorscH. — GEMM. et Har. Cat. Col. 376. — Agonum Morscu. Ins. Sib. 
137, 228 (1845). 

In territorio aretico prope vicum Poloi !/, unicum specimen inveni, alterum in parte boreali territorii 
silvosi prope vicum Melnitsa eadem die cepit TryBom. — Sibiria orientalis. — Mus. Holm., Coll. Sahlb. 

210. Platynus impressus PAnz. — GEMMm. et Har. Cat. Col. 312. — Carabus PAnz. Faun. Ins. Germ. 
37, 14 (1797). — Agonum DEI. Spec. gen. Col. III, 135, 2. — Icon. II, t. 118, f. 2.— Anchomenus SCHAUM 
Ins. Deutschl. IT, 413, 13. 

Habitat in territorio montoso et silvoso rarius; pro vicos Selenkina ?3/;!, Spirina 5/5 (TRYBOM), Sama- 


2 


rova "1/6 (BERGROTH), Novia Jurti ??/< (BErGrRortuH), Kalimsky 3!/; (TRYBOM), Antsiferovo 7/6 (TRYBOM), ad 


monosterium Kondinsk 5/6 (BERGROTH) et prope oppidum Krasnojarsk (STREBLOV) captus. — Europa media, 
Sibiria orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 
211. Platynus gracilipes Durt. — GEMM. et HAR. Cat. Col. 371. — Carabus DuUFtTscHM. Faun, 


Austr. II, 144, 189 (1812). — Anchomenus ScHAUM Ins. Deutschl. I, 416, 17. — Agonum elongatum Fisch. 
— DEJ. Spec. gen. Col. III, 146, 13. — Icon. II, t. 119, f. 2. 


In territorio silvoso prope oppidum Tjumen ?3/; et in territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk 


10/6 nonnulla specimina cepi. — BEuropa media praecipue: orientalis, Sibiria orientalis. — Mus. Helsingf. 

212. Platynus Sahlbergii CHauv. — GEMM. et Har. Cat. Col. 376. — Agonum CHaup. Bull. de 
Mose. 1850, III, 117. 

In territorio silvoso prope oppidum Krasnojarsk a STREBLOV captus. — Dauria. — Mus. Holm. 

213. Platynus moestus Durt. — Carabus Durt. Faun. Austr. II, 138, 177 (1812). — THoms. Sk. 
Col. I, 261, 11. — Anchomenus Er. Käf. d. Mark. 113, 13. — Anchomenus viduus var. b. SCcHAUM Ins. 
Deutschl. I, 419, 20. 

In territorio silvoso prope oppidum Tjumen ?3/; captus. — Europae maxima pars. — Mus. Holm. 

214. Platynus viduus Panz. — GeEmMM. et Har. Cat. Col. 377. — Carabus PaAnz. Faun. Ins. Germ. 


37, 18 (1797), —- Agonum DEJ. Spec. gen. Col. III, 149, 17. — Icon. II, t. 119, f.6.— Anchomenus THOMS. 
Sk. Col. T, 262, 13. — Anchomenus ScHAuM Deutschl. Ins. I, 419, 20 (partim). 

In territorio silvoso ad flumen Tschulim 7/5! captus. — Europae maxima pars. — Coll. Sahlb. 

215. Platynus versutus STURM. — GEMM. et Har. Cat. Col. 377. — Agonum STURM. Deutschl. Ins. 
V, 192, 7 t. 132, f. a A (1824). — Anchomenus ScHAuMm Ins. Deutschl. I, 421, 21. — TuHowms. Sk. Col. I, 
262, 14. — Agonum laeve DEJ. Spec. gen. Col. III, 151, 18. — Icon. II, 120, f. 1. 

In territorio silvoso prope oppidum Tjumen ?3/; nonnulla specimina cepi. — Europa borealis et media. 
— Mus. Holm. 

216. Platynus olivaceus DEJ. — GEMM. et Har. Cat. Col. 374. — Agonum DEI. Spec. gen. Col. IIT, 
148, 14 (1828). — Icon. II, t. 119, f. 3. 

Species inter Pl. versutum et dolentem intermedia ab utroqve differt elytrorum interstitiis basi subcon- 
vexis, a Pl. versuto praeterea prothorace lateribus minus rotundato pedibusqve basi piceis, a Pl. dolenti corpore 
majore, latiore, prothoracis angulis obtusioribus pedibusqve obscurioribus. 

In territorio silvoso prope vicum Fatjanovsk 5/> unieum specimen inveni. — Kamtschatka. — Coll. Sahlb. 

217. Platynus dolens SaunB. — GrmmM. et Har. Cat. Col. 370. — Harpalus SAHLB. Ins. Penn. I, 
256, 71 (1827). — Anchomenus ScHAuMm Ins. Deutschl. I, 421, 22, — Agonum triste Der. Spec, gen. Col. III, 
TEXJTöR — Heng IN 0 INKA No Do 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:0O 4. 39 


In territorio silvoso prope vicos Spirina ?3/; et Asinovo /; (TrYBOM) et prope oppida Tobolsk ?3/,. 
i 


(BERGROTH), Surgut 30/- et Timsk (TRYBOM) nec non in territorio arctico in vicinitate oppidi Beresov ?/; captus, 
— Europa borealis et orientalis, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 


218. Platynus bicolor Des. — GemMM. et Har. Cat. Col. 368. — Anchomenus DEI. Spec. gen. Col. 
126, 22 (1828). —- Icon. II, t. 117, f. d. — Agonum castaneipenne Morscu. Ins. Sibir. 134, 211. — Acho- 
menus fallar Morav. Bull. Ac, Petr. V, 1863, 249. 

Antennarum articulo tertio glabro prothoracisqve lateribus late reflexis praeter colorem a PI. piceo distin- 
guendus. 


In territorio silvoso prope vicum Kalimsky ad Obi ?!/; nonnulla specimina legimus TRYBOM et auctor; 


ad vicum Troitski ”!/; etiam a BERGROTH captus. — Sibiria orientalis et meridionalis. — Mus. Holm. et 
Helsingf. 

219. Platynus micans Nicon. — GEMm. et Har. Cat. Col. 373. — Agonum Nicor. Col. agr. Hal. 19, 
7 (1822). — Anchomenus SCcHAUM Ins. Deutschl. I, 424, 25. — Agonum pelidnum DEJ. Spec. gen. Col. III, 


161, 32. — Icon. II, t. 121, f. 4. — Agonum inauratum MASN. Humm. Ess. ent. IV, 22 


oh 

In territorio silvoso vallis Obensis freqventer occurrit, ad Spirina, Kalimsky, Samarovo, Tobolsk et 
Zingalinsk m. Maj.—Juni captus; in valle Jenisseense tantum ad vicum Acinovo ?9/, inveni. — Europa media, 
Sibiria meridionalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 


220. Platynus alpinus MorscH. — GEMM. et Har. Cat. Col. 367. — Agonum Mortrscu. Ins. d. Sibor. 
139, 235 (1845). — Agomwm sibiricum GEBL. Bull. d. Mosc. 1847, II, 330, 12. 

Pl. bicolori DEI. antennarum articulo tertio glabro prothoracisqve statura affinis, sed paullo minor, elytris 
fortius striatis, antennis pedibusqve obscurioribus, prothorace lateribus concoloribus aeneis elytrisqve viride-aencis 
distingvendus. 

In territorio silvoso prope vicum Imbatsk !/; et in vicinitate ostii fluminis Tunguska med. 7/6 nonnulla 
specimina inveni; in territorio frigido prope vicum Dudinka ??/; cepimus TrYBOM et auctor. — Sibiria meri- 
dionalis. — Mus. Holm. 

221. Platynus puellus DEJ. — Gemw. et Har. Cat. Col. 375. — Agonum DEI. Spec. gen. Col. III, 


168, 28 (1828). — Icon. II, t. 122, f. 1. — Anchomenus ScHAuM Ins. Deutschl. I, 427, 30. — Anchomenus 
pelidnus Troms. Sk, Col. I, 264, 23. 


In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk !H/; unicum specimen inveni. — Europa borealis et 
media, Caucasus. — Coll. Sahlb. 
222. Platynus gracilis Sturm. — GemmM. et Har. Cat. Col. 372. — Agonum STURM Deutschl. Ins. V, 


197, 11, t. 136, f. a, A (1824). — DEI. Spec. gen. Col. III. 162, 34. — Icon. II, t. 121, f. 6. — Ancho- 
menus SCHAUM Ins. Deutschl. I, 426, 28. 


In territorio silvoso prope vicum Artomonovoi ?/;!, ad oppidum Tobolsk !/; (BERGROTH) et ad vicum 


Kalimsky ?!/; (TrYBOM) captus. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. et Helsingf. 
223. Platynus piceus L. — GEmMM. et Har. Cat. Col. 425, 27. — Carabus L. Faun. Sv. 222, 802 
(1761). — Anchomenus ScHAUM Ins. Deutschl. I, 425, 27. — Agonum picipes DeI. Spec. gen. Col. III. 164, 


Dö = Hop. MA ue LENS 


In territorio silvoso vallis Obensis freqventer occurrit; ad Spirina, Tobolsk, Kumodvanova et monasterium 


Kondinsk captus; prope vicum Asinovo ad Jenissej etiam ?/; invenit TrRYBom. — Europa borealis et media. — 
Mus. Holm. et Helsingf- 

224. Platynus fuliginosus PAnz. — GEMM. et Har. Cat. Col. 371. — Carabus PAnNz. Faun. Ins. Germ. 
108, 5 (1809). — Agonum DEJ. Spec. gen. Col. III, 163, 65. — Icon. II, t. 122, f. I. — Anchomenus 


SCHAUM JIns. Deutschl. I, 426, 29. 


Habitat sub foliis deciduis in territorio silvoso arctico et frigido passim; ad Spirina, monasterium Iva- 


novski, Vorogova Chautacka et Dudinka aliqvoties captus. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. et 
Helsingf. 

225. Platynus consimilis GyrzL. — Gemm. et Har. Cat. Col. 369. — Harpalus GYLn. Ins. Sv. II. 
161, 67 (1810). — THows. Sk. Col. I, 263, 20. 

In territorio arctico prope ostium fluminis Kurejka !9/; duo specimina cepi. — Lapponia. — QColl. Sahlb. 


Obs. Insectum, qgvod sub nomine Bembidii triämpressi descripsit P. SAHLBERG ad genus Platynum per- 
tinet et speciei praecedenti simillimum est, sed differt elytrorum interstitiis convexis, ut e speciminibus typicis patet. 
226. Platynus 4-punctatus DE Grrr. — GEMNM. et HAr. Cat. Col. 376. — Carabus DE GEER Mem. 


IV, 102, 21 (1774). — Agonum Des. Spec. III, 170, 43. — Icon. II, t. 122, f. 5. — Anchomenus ScHaumM 
Ins. Deutschl. I, 411, 11. 


40 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk (STREBLOV), im territorio silvoso ad oppidum Jenisseisk 
MH/G!, ad Sortinge "/3 (BERGROTH) et in territorio arctico ad flumen Tunguska infer. M/, (TRYBOM) captus. — 


Europa borealis et media orientalis, Sibiria orientalis, America borealis. — Mus. Holm. et Helsingf. 

227. Platynus livens GyLL. — GEMM. et Har. Cat. Col. 373. — Harpalus GYLL. Ins. Sv. II, 149, 
527 (1810). — Anclhomenus ScHAuUM Ins. Deutschl. I, 409, 9. — Anchomenus memnonius DEI. Spec. gen. Col. 
Il VILD SR = WIROR IN IiöA i Do 

In territorio silvoso prope vicum Spirina ?5/; a TRYBOM captus. — Europa borealis et media, Sibiria 
meridionalis. — Mus. Holm. 

228. Platynus oblongus FABR. — GEMM. et Har. Cat. Col. 374. — Carabus PABR. Ent. Syst. I, 140, 
71 (1792). — Anchomenus DEJ. Spec. gen. Col. III, 121, 17. — Icon. II. t. 117, f. 4. — ScHAUM Ins. 
Deuschl. I, 409, 8. 

In territorio silvoso ad oppidum Tobolsk 3/5; (BERGROTH) et prope vicum Spirina 27/5! captus. — Europa 
borealis et media, Sibiria meridionalis. — Mus. Helsingf. et Holm. 


229. Olisthopus sibiricus n. sp. 


Breviusculus, convexus, supra aeneus, nitidus, antennis palpisqve basi et pedibus flavis; prothorace brevi, 
rotundato, basi utringve subtiliter punctato, elytris striatis, striis laevibus, interstitiis obsoletissime parce punc- 
tatis, tertio punctis tribus impressis. Long. 21/4 lin. 

Mas: ignotus. 

O. Sturmiä Durt. simillimus sed paullo major interstitiisqve elytrorum punetulatis distinctus, ab O. rotun- 
dato PayrK. et O. glabricolli GERM. ejusque affinibus elytris multo convexioribus striisqve laevibus mox di- 
stingvendus. — Caput breviter triangulare, convexum, nigro-aeneum, laeve, transversim obsoletissime strigosum, 
impressionibus longitudinalibus inter antennas obsoletis, mandibulis piceo-rufis; oculis majoribus, modice con- 
vexis; palpis basi pallide testaceis, articulo ultimo nigro-piceo, apice pallidiore. Antennae longitudine dimidio 
corporis, piceo-brunneae, tenuiter pubescentes, axen tribus basalibus glabris, primo toto, 2 et 3 subtus pallide 
testaceis.  Prothorax capite fere duplo latior et latitudine sua distincte brevior, apice leviter emarginatus, angulis 
anticis obtusiusculis, lateribus cum angulis posticis fere continue rotundatis, praesertim postice reflexis, supra 
convexiusculus, aeneus, nitidus, linea media fortiter impressa, striis transversalibus obsoletis, impressionibus 
basalibus minus distinctis, subtiliter punctatis. Scutellum triangulare, laeve. Elytra prothorace distincte latiora, 
ovalia, apice obtusa, humeris rotundatis; supra convexa, nitida, nigro-aenea, satis fortiter striata, striis laevibus, 
interstitiis planis, parce obsoleteqve punctulatis, tertio punctis tribus, anterioribus ad striam tertiam, posteriore 
ad striam secundam sitis; foveolis subocellatis ad striam octavam medio distantibus, epipleuris piceo-aeneis. 
Corpus subtus nigrum, nitidum, laeve. Pedes pallide testacei, tarsis piceis. 


Ad oppidum Tjumen in territorio silvoso unicum specimen ?3/5 inveni. — Coll. Sahlb. 
Trib.: Licinina. 

230. Badister peltatus Panz. — Des. Spec. gen. Col. II, 408, 4. — Icon. II, t. 101, f. 3. 
ScHAUM Ins. Deutschl. I, 352, 4. — GEMmM. et Har. Cat. Col. 239. — Carabus PANZ. Faun. Ins. GERM. 3/7, 
20 GT 

In territorio silvoso prope monasterium Ivanovski !/; unicum specimen invenit BErGROTH. — HFuropae 
maxima pars. — Mus. Helsingf. 


Obs. Specimen hoc sibiricum individuis fennicis obscurius est et prothoracis elytrorumqve margines 
piceos habet. 

231. Derostichus setosus n. sp. 

Elongatus, niger, nitidulus, satis cebre fortiter punctatus, pube longa erecta fusca parce adspersus, antennis, 
palpis, tibiis tarsisqve ferrugineis; prothorace basin versus paullo angustato, angulis posticis obtusis, supra 
medio longitudinaliter depresso, basi utringve impresso; elytris satis fortiter striatis, interstitiis convexiusculis, 
corpore subtus parce punctato et pubescente, tarsis posticis tibiis distincte longioribus. Long. 31/3 lin. 

Mas: ignotus. 

Licino depresso PAYK. paullo brevior et multo angustior, subparallelus, pubescentia distincta erecta valde 
insignis. A D. caucasico MortscH. elytris haud costatis aliisqve notis diversa videtur. — Caput late rotundatum, 
subdepressum, nigrum, parce punctatum, medio sublaevigatum, sectis frontalibus utringve duo, clypeo antice 
impresso, inter antennas linea arcuata tramsversa elevata instructo, labro brevissimo, antice profunde sinualo, 
calloso, setis nonnullis erectis fulvis munito; oculis parum convexis. extra mandibularum margine exteriore vix 
prominentibus; palpis fusco-ferrugineis, articulis ultimis apice truncatis, maxillarium tamem paullo minus gvam 


BETS E TY ENSE IE SE 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |7. N:o 4. 41 


in genere Licino dilatatis et securiformibus. Antennae tenues. corpore dimidio longitudine sub-aeqvales, ferru- 
gineae, articulis 2—4 paullo infuscatis, duobus primis glabriusculis, ceteris pubescentibus, ommnibus cylindricis, 
penultimis latitudine triplo longioribus. Prothorax capite /, latior et longitudine sua paullo brevior, lateribus 
modice rotundatis, basin versus paullo angustatus, angulis posticis rotundatis, apice distincte, basi levissime 
emarginatus; supra depressus, niger, subnitidus, creberrime et fortiter punctatus, erecte fusco-pubescens, medio 
tenuiter canaliculatus, basi utringve satis profunde et late longitudinaliter impressus. Scutellum triangulare, 
sublaeve. HElytra prothorace paullo latiora et triplo longiora, lateribus parum rotundata, apice leviter sinuata; 
supra depressiuscula, nigra, nitidula, striis novem satis profundis instructa, interstitiis convexiusculis, fortiter 
punctatis, punctis singulis piligeris, margine exteriore pallidiore, stria 8:a foveolis umbilicatis setigeris instructa. Cor- 
pus subtus nigrum, parce sed paullo subtilius quam supra punectatum et pubescens, mesosterno medio late cana- 
liculato, ventre basi utrinqve striguloso; segmentis tribus penultimis medio prope apicem punctis duobus setigeris 
instrueto, ultimo in femina apice 10-setoso. Pedes tenues, valde elongati, tarsis omnibus gracilibus, articulo 
primo seqventibus tribus simul sumtis distincte longiore; tarsis posticis tibiis multo longioribus. 


In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk unicum, specimen invenit STREBLOV. — Mus. Holm. 


Trib. Panagaeina. 


232. Panagaeus crux major L. — De. Spec. gen. Col. II, 286, 3. — Icon. II. t. 88, f. 2. — 
ScHAUM JIns. Deutschl. I, 320, I. — Gemm. et Har. Cat. Col. 210. — Carabus L. Fauwn. Sv. 223, 
808 (1761). 

In territorio silvoso prope vicos Kalimsky ?!/3 et Antsiferovo ?7/6 a TRYBOM captus. — Europae magna 
pars, Caucasus, Sibiria meridionalis. — Mus. Holm. 

. Trib. Chlaeniina. 


233. Chlaenius nigricornis FaBrR. — Er. Käf. d. Mark. 99, 3. — ScHAUM Ins. Deutschl. I, 333, 8. 
— GEMM. et Har. Cat. Col. 222. — Carabus FABR. Mant. Ins. 202, 82 (1787). 


Var. b.: Chlaenius melanocornis DEJ. Spec. gen. Col. II, 350, 50. — Icon. II, t. 92, f. 3. 


In territorio silvoso vallis Obensis freqventer occurrit; ad Tobolsk, Spirina, Kalimsky, monasterium Iva- 
novsk, Zingalinsk et Novia Jurti m. Maj.-—Aug. captus; in territorio montoso prope oppidum Krasnojark !0/, 
etiam unicum specimen legi. — Europa borealis et media, Sibiria meridionalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 


234. Ohlaenius holosericeus FABR. — DEJ. Spec. gen Col. II, 399, 39. — Icon. II, t. 93, f. 4. — 
ScHAuUM JIns. Deutschl. I, 334, I. — GeumMm. et Har. Cat. Col. 220. — Carabus FABR. Mant. Ins. I, 199, 
22 (1787). 


Prope oppidum Omsk a StLovzov captus. — HEuropae maxima pars, Sibiria meridionalis. — Mus. Holm. 


Trib. Harpalina. 


235. Anisodactylus binotatus FABR. — DEI. Spec. gen. Col. IV, 140, 6. — Icon. IV, 72, 6, t. 177, 


f. 2. — ScHAUM Ins. Deutsshl. I, 366, 2. — GEMM. et Har. Cat. Col. 254. — Carabus FABR. Ent. syst. I, 
HD ICKE 

Prope oppidum Omsk a StLovzov captus. — Tota Europa, orbis mediterraneus, deserta Kirgisorum. — 
Mus. Holm. 

236. Harpalus pubescens MönrrL. — GemMmmM. et HAr. Cat. Col. 282. — Carabus Mörr. Zool. Dan. 


prodr. 77, 825 (1776). — Carabus ruficornis PAK. Mon. Carab. 121, 74 (1790). — Harpalus DEI. Spec. gen. 
Col. IV, 249, 48. — Icon. IV, t. 186, f. 3. — SCHAuUM Ins. Deutschl. I, 563, 16. 


Habitat in territorio montoso et parte meridionali territorii silvosi freqventer; ad Krasnojarsk, Omsk, 


Tjumen, Tobolsk et Nasimova captus. — Tota Europa, orbis mediterraneus. — Mus. Holm. et Helsingf. 

237. Harpalus griseus PaAnz. — DEI. Spec. gen. Col. IV, 251, 49. — Icon. IV, t. 186, f. 4. — 
ScHAUM JIns. Deutschl. I, 584, 17. — Grmm. et HAr. Cat. Col. 278. — Carabus PANz. Faun. Ins. Germ. 
ZON: 

In territorio silvoso prope oppidum Jenvisseisk ??/;! captus: — Europae maxima pars. — Coll. Sahlb. 

K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bad. 17. N:o 4, + 6 


42 JOHN SAHLBRG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTPRAUNA. 


238. Harpalus aeneus L. — DEI. Spec. gen. Col. IV, 269, 63. — Icon. IV, 148, 47, t. 187, f. 2. 
— SCHAUM Ins. Deutschl. I, 390, 25. — GemmM. et Har. Cat. Col. 272. — Carabus L. Syst. nat. 254 (1775). 
— Harpalus confusus DEI. Spec. IV, 271, 64. — Icon. t. 187, f. 3. 

Habitat in territorio montoso et parte meridionali territorii silvosi freqventissime; ad Krasnojarsk, Omsk, 


Selenkina, Tobolsk, Artomovoi, Nasimovo, Nikulina et Asimovo captus. — Tota Europa, Sibiria orientalis. — 
Mus. Holm. et Helsingf. 


239. Harpalus Psittacus GEorr. — Carabus GEOFF. in Fourcr. nt. Par. I, 35 (1785). — Carabus 
distingvendus Durt. Faun. Austr. II, 76, 80 (1812). — Harpalus DEJ. Spec. gen. Col. IV, 274, 68. — Icon. 
IV, t, 187, f. 6. — ScHAuMm Ins. Deutschl. I, 989, 24. — Gemm. et Har. Cat. Col. 276. 

In territorio silvoso ad vicum Tjolkina prope oppidum Jenisseisk ?3/, specimen unum invenit TRYBOM, 
alterum in territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk cepit STREBLoV. Ad oppidum Omsk etiam a SLovzov 
captus. — Europa media et meridionalis, Africa borealis, Asia occidentalis. — Mus. Holm. 


240. Harpalus caleceatus Durt. — DEJ. Spec. gen. Col. IV, 320, 107. — Icon. IV, t. 191, f. 3. — 
SCHAUM JIns. Deutschl. I, 584, 18. — GeEmMm. et Har. Cat. Col. 274. — Carabus DuFtr. Faun. austr. II, 81, 
s7 (1812). 

In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk !9/,; et !!/- nonnulla specimina inveni, ibidem etiam a 
STREBLOV captus. In vicinitate oppidi Omsk legit Stovzov. — Europa media. — Mus. Holm. et Helsingf. 


141. Harpalus erosus (GEBL.) MANN. Humm. Ess. emt. IV, 26, I (1826). — DEI. Spec. gen. Col. 
IV, 266, 60. — GEMM. et HAR. Cat. Col. 2/76. 


Var.: violaceus CHAUD. Bull. de Mosc. 1844, III, 449. 


In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk ?/&g et 1/6 a TRYBOM et STREBLOV captus. — Sibiria 
orientalis et meridionalis. — Mus. Holm. 


242. Harpalus rubripes Derr. — DEJ. Spec. gen. Col. IV, 339, 122. — Icon. IV, t. 193, f. IL. — 
ScHAUM Ins. Deutschl. I, 392, 27. — GEmMmM. et Har. Cat. Col. 2863. — Carabus Durtr. Faun. Austr. II, 77, 
81 (1812). | 

In territorio silvoso prope vicum Karatschino !5/, unicum specimen invenit BERGROTH. In territorio 
montoso ad oppidum Krasnojarsk etiam a STREBLOV captus. — Europa borealis et media, Sibiria meridionalis. 
— Mus. Holm. et Helsingf. 


243. Harpalus torridus MorscH. Ins. d. Sib. 211, 390 (1845). — H. rufiscapus GrBL. Bull. d. Mosc. 
VI, 1833, 266 (forte). 
H. lato L. statura simillimus, sed antennarum articulis 2—5 basi piceis, pedibus nigro-piceis, femoribus 


posticis subtus 5—6 setosis capiteqve majore distinctus videtur, a H. migritarsi SAHLB. colore pedum, protho- 
racis limbo pallidiore striisqve elytrorum subtilioribus diversus. 


In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk ?/g (TryYBoM) et H/.! captus. — Sibiria orientalis. — 
Mus. Holm. 
244. Harpalus latus L. — ScHAUMm Ins. Deutschl. I, 394, 26. — GEMMm. et Har. Cat. Col. 279. — 


Carabus L. Syst. Nat. II, 672, 24 (1767). — Harpalus Umbatus DEI. Spec. gen. Col. IV, 327, 112. — Icon. 
7, MD i 


In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk a STREBLOV captus. — Buropa borealis et media, Cau- 
casus, Sibiria meridionalis. — Mus. Holm. 

245. Harpalus luteicornis Durt. — DeJI. Spec. gen. Col. IV, 329, 114. — Icon. IV, t. 192, f. 3. 
— ScHAUM Ins. Deutschl. I, 395, 29. — GEMM. et Har. Cat. Col. 280. Carabus DuFt. Faun. Austr. II, 
86, IJ. 

In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk !!/, unicum specimen inveni. — Europa borealis et 
media, Caucasus, Sibiria meridionalis. — Coll. Sahlb. 


246. Harpalus femoralis MorscH. Ins. de Sib. 215, 401 (1845). — Gemm. et Har. Cat. Col. 276. 

Praecedenti affinis sed paullo latior et minus convexus, prothorace breviore, angulis posticis minus ob- 
tusis, basi toto subtiliter punctato, impressionibus minus profundis, antennis piceis, scapo rufo pedibusqve 
piceis diversus. 

In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk !/; nonnulla specimina inveni; inter hoc oppidum et 
oppidum Jenisseisk 16-18/. etiam a TRYBOM captus. — Sibiria orientalis. — Mus. Holm., Coll. Sahlb. 


247. Harpalus honestus Durt. — DEI. Spec. gen. Col. IV, 299, 88. — Icon. IV, t. 189, f. 1. — 
GeEMmM. et Har. Cat. Col. 278. — Carabus Durt. Faun. Austr. II, $5, 93 (1812). — Carabus ignavus DuFT. 
Fauwn. Austr. II, 85. 94, — Harpalus ScHAUMm Ins. Deutschl. I, 5368, 22. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |Z7. N:O 4. 43 


In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk saepius captus. — Europa media et meridionalis. — 
Mus. Holm. 


Obs. Specimen parvum, qvod ad Krasnojarsk !/; cepi, supra totum nigrum est et antennarum articulos 
2—10 antice fusco-vittatos habet. 


248. Harpalus obesus Moraw. Bull. Ac. Petr. V, 1863, 260. — Gemma. et Har. Cat. Col. 281. 


H. rubripede paullo major, prothorace basi utringve subtiliter punctato lateqve impresso, femoribus po- 
sticis subtus postice 3-setoso, elytris sericeo-micantibus, tarsis nigro-piceis (in nostro specimine). 


In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk a STREBLOV captus. — Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 

249. Harpalus lumbaris DEJ. Spec. gen. Col. IV, 352, 131 (1829). — Icon. IV, t. 194, f. 4. — 
GeEmM. et Har. Cat. Col. 280. 

In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk invenit STREBLOvV. — Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 

250. Harpalus brevicornis Germ. JIns. Nov. Spec. 27, 43 (1824). — DEJ. Spec. gen. Col. IV, 344, 
126. — GEmMM. et Har. Cat. Col. 274. 

Habitat in territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk sub lapidibus locis arenosis freqventer. — 
Sibiria orientalis et meridionalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 

251. Harpalus brevis MorscH. JIns. de Sib. 204. 374 (1845). — GEmm. et Har. Cat. Col. 274. 

In territorio montoso ad oppidum Krasnojarsk a STREBLOV et in (territorio silvoso) ad oppidum Omsk 
captus. — Rossia meridionalis. Mus. Holm. 


252. Harpalus aequicollis MorscH. 


Elongatus, niger, parum convexus, antennis tenuibus, piceo-brunneis, scapo rufo; prothorace transverso, 
elytris fere latiore, lateribus rotundatis, basi utringve obsolete impresso subtiliterqve punctato, angulis posticis 
obtusiusculis; elytris subtiliter striatis, apice obsolete sinuatis, interstitio tertio puncto unico impresso. 
Long. 51/3 lin. 

MorscH. Ins. de Sib. 220, 414 (1845) sec. spec. typ. 


Species statura elongata, minus convexa, prothorace lato antennisqve tenuibus insignis, H. acuminato 
MorscH. affinis videtur, sed corpore postice minus angustato, prothorace convexo, anteunis tarsisqve obscuri- 
oribus corporeqve majore forte diversa. — Caput parvum, impressionibus frontalibus parvis et obsoletis, linea 
teuui conjunctis; palpis piceo-rufis, apice pallidioribus; oculis parvis convexis. Antennae qvam in congeneribus 
tenuioribus, prothoracis basin attingentes, rufo-brunneae, articulis 2—38 basi sensim dilutius piceis, articulis 
fere omnibus praeter duos basales latitudine 4-plo longioribus, 2:o 3:0 distincte breviore. Prothorax capite 
duplo et dimidio latior, apicem qvam basin versus paullo magis angustatus, apice leviter emarginatus, angulis 
anticis obtusis, lateribus totis rotundatis, angulis basalibus obtusis, basi emarginatus; supra convexiusculus, basi 
apiceqve medio longitudinaliter, disco transversim undulato-strigosus, linea media parum profunda basi utringve 
impressione oblonga rugulosa, lateribus praesertim prope angulos posticos subtiliter parce punctatus; margine 
laterali picescente. Scutellum triangulare, sublaeve. HElytra prothorace fere angustiora, postice paullo angustata, 
apice utrinqve obsolete sinuata, latitudine fere duplo longiora; supra leviter convexa, minus fortiter striata, 
striis sublaevibus, interstitiis praesertim basi subeonvexis, tertio postice ad striam secundam puncto impresso; 
serie foveolarum subocellatarum in stria 8:va in medio late interrupta. Corpus subtus nigrum, impunctatum, 
obsoletissime strigosum, prosterno apice dense setoso. Pedes nigri, tarsis piceis, tibiis anticis apice truncatis, 
spina apicali qvam anteapicali duplo latiore; femoribus posticis subtus margine inferiore punctis 6 setigeris, margine 
superiore nonnullis seriatim dispositis instructo. 

In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk nonnulla specimina 9/6 et H/; legimus TRYBOM et 
auctor, ibidem etiam aliqvoties a SREBLOV captus. — Sibiria orientalis. — Mus. Holm., Coll. Sahlb. 

253. Harpalus fuscipalpis STURM JIns. Deutschl. IV, 66, 37, t. 88, f. b. B (1818). — DEJ. Spec. 
gen. Col. IV. 373. 148. — Icon. IV, t. 196, f. 6. — ScHAaAum Ins. Deutschl. I, 609, 45. — Gemm. et Har. 
Cat. Col. 277. 


In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk a STREBLOV captus. — Austria, Helvetia, Caucasus. 
= ll JEN 


254. Harpalus anxius Durt. — DEJ. Spec. gen. Col. IV, 373, 150. — Icon. IV, 197, 2. — ScHAUM 
Ins. Deutschl. I, 607, 44. — GEemwm. et Har. Cat. Col. 273. — Carabus Durtr. Fawn. Austr. II, 101, 116 (1812). 


In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk freqventer occurrit; in territorio silvoso ad oppidum 


Tjumen ??/; etiam inveni, prope oppidum Omsk a StLovzov captus. — Europae maxima pars. — Mus. Holm. 
255. Harpalus Fröliechii Sturm Deutschl. Ins. IV, 117, 67, t. 96, f. a. A (1818), — ScHAUM Ins. 
Deutschl. I, 602, 37. — Gemma. et Har. Cat. Col. 277. — Harpalus segnis DEJ. Spec. gen. Col. IV, 360, 


140. — Icon. IV, t. 195, f. 6. 


44 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


Mas: tarsis anticis et intermediis articulis 4 primis dilatatis, segmento ultimo ventrali 4-setoso. 


In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk ?/g a TRYBOM captus. — Europa media. — Mus. Holm. 

Obs. Qvam specimina europaea distincte minor. 

256. Harpalus fulvipennis MorscH. Ins. d. Sib. 221, 412 (1845, pres. 1842). --— GEmm. et HAr. 
Cat. Col. 277. 

In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk a STREBLOV captus. — Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 

257. Harpalus picipennis Durr. — DEI. Spec. gen. Col. IV, 379, 153. — Icon. IV, p. 197, f. 3. 


ScHAUM JIns. Deutschl. I, 610, 47. — GEMM. et Har. Cat. Col. 282. — Carabus Duet. FPawn. Austr. II, 
62 TISE(LST2N 

Habitat sub lapidibus locis arenosis in territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk freqventer. -— 
Europa media, Sibiria orientalis et meridionalis. — Mus. Holm. 

258. Harpalus leiroides MorscH. Ins. d. Sib. 217, 406, t. IX, f. 15 (1845). — GeEmm. et Har. Cat. 
Col. 280. 

In littoribus arenosis sub lapidibus in territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ?3/; et prope insulam 
Tschornaja ostrov ?/; plura specimina legi. — Sibiria orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 

259. Harpalus simulans n. sp. (Tab. I, fig. 13). 

Oblongus, convexus, niger, nitidus, antennis ferrugineis, harum scapo, elytris, tibiis tarsisqve rufo-piceis; 
prothorace elytris distincte amgustiore, lateribus postice sinuatis, basi intra angulos basales rectos biimpresso, 
punctato, elytris crenato-striatis. Long. 4!/, lin. 

Mas: abdominis segmento ultimo bisetoso. 
Femina: segmento ultimo ventrali 4-setoso. 


Amarae (Leiro) dauricae MortscH. simillimus et primo intuitu facile cum eadem specie confundenda, 
sed puncto umico setigero oculari ad genus Harpalus pertinet. — Caput prothorace duplo angustius, nigrum, 
nitidum, laeve, foveis antennalibus oblongis profundis cum puneto medio frontali linea transversa impressa” 
conjunetis; palpis totis rufo-ferrugineis; oculis parvulis, modice convexis. Antennae prothoracis basin parum 
superantes, rufo-ferrugineae, scapo obscuriore, medio obsolete constricto, articulo secundo parvo, cyathiformi, lati- 
tudine parum longiore, 3:o hoc duplo longiore, obeonico. Prothorax longitudine paullo latior, basi apiceqve 
fere aeqvaliter angustatus, sed angulis anticis obtusis, deflexis, lateribus satis fortiter rotundatis, ante angulos 
postieos obsolete sinuatis, basi truncatus. angulis rectis; disco satis convexus, niger, nitidus, postice obsolete 
depressus, utringve foveolis duabus oblongis, interiore longiore medium disci fere attingente, exteriore extus 
plica obtusa terminata; impressionibus spatioqve inter has distincte punctatis. MScutellum breviter triangulare, 
obsoletissime punctatum. Elytra prothorace distincte latiora et latitudine sua basali duplo longiora, obovata, 
pone medium modice rotundato-dilatata, apice subsinuata, convexa, picea, nitida, satis fortiter striata, strils 
distinete punctatis, interstitiis subconvexis, impunctatis, serie foveolarum subocellatarum in stria 8:a medio late 
interrupta. Corpus subtus nigrum, nitidum, pectore abdominisqve basi parce et minus profunde punctatis, 
prosterno longitudinaliter impresso. Pedes piceo-rufi, femoribus nigris, posticis medio subtus seta longa armatis. 


In territorio silvoso prope insulam Tschornaja ostrov ?/; sub lapidibus loco arenoso ad flumen Jenissej 
tria specimina inveni. — Coll. Haglund et Sahlb. 


260. Dichirotrichus Ponojensis J. SaHmLB. — Bradycellus J. SAHLB. Enum. Col. Carn. Fenn. 131, 
221875): 

In territorio frigido prope vicum Saostrov 19/4 nonnulla specimina legimus TRrRYBOM et auctor; in parte 
boreali territorii silvosi prope vicum HSortinge ad flumen Sosva 3/5 unicum individuum cepit BERGROTH. — 
Lapponia rossica. — Mus. Holm. et Helsingf., Coll. Sahlb. et Haglund. 

261. Dichirotrichus angustulus n. sp. 


Elongatus, angustus, nigro-piceus, nitidulus, punctulatus, parce tenuissime pubescens, antennis, pedibus, 
prothoracis elytrorumqve limbo rufo-testaceis; fronte distincte punctata; prothorace subcordato-qvadrato, angulis 
posticis obtusis, elytris striatis, interstitiis subtiliter subbiseriatim punctatis. Long. 1!/, lin. 

Mas: tarsis anticis articulis 4 primis leviter dilatatis. 


D. Mannerheimit F. SAHLB. paullo minor, prothorace postice angustiore, elytrorum interstitiis subtilius 
biseriatim punctatis coloreqve mox distinguendus. — Caput magnum, ovatum, convexum, subtiliter distincte 
remotius punctatum, fronte medio temporibusqve sublaevibus; sulcis frontalibus parvulis, apicem versus con- 
vergentibus, labro transverso, apice Vix emarginato, palpis ferrugineis, articulo ultimo apice flavo. Oculi magni 
glabri. Antennae longitudine dimidii corporis, tenues, ferrugineo-testaceae, pallide pilosae et pubescentes, 
articulo tertio contiguis paullo longiore. Prothorax capite distincte sed longitudine sua parum latior, basin 
versus fortius angustatus, antice leviter rotundato-dilatatus, apice truncatus, angulis valde deflexis, obtusiusculis, 
basi obtuse rotundatus, angulis posticis obtusis, supra antice convexus ibiqve impressione arcuata basigve utringe 


: 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Å|7. N:O 4. 45 


alia minus profundis obsolete rugoso-punctatis, canalicula media tenui; supra nigro-piceus, limbo lato ferrugineo, 
nitidulus, limbo satis dense et distincte punctulatus et pube erecta parcius adspersus, medio laeviusculus. 
Scutellum parvum, laeviusculum, fuscum. HElytra basi prothorace distincte latiora, oblonga, lateribus parum ro- 
tundata, supra modice convexa, nitida, ferrugineo-testacea, plaga magna postica nigra, subtiliter striata, striola 
abbreviata basali obsoletissima, striis sublaevibus, interstitiis planis, parce tenuissime pubescentibus, remotius 
satis subtiliter biseriatim punctatis. Corpus subtus nigrum, subtilissime punctulatum et tenuissime pubescens. 
Pedes ferrugineo-testacei, femoribus paullo obscurioribus. 

In territorio montoso ad vicum Torgatschino prope oppidum Krasnojarsk !3/; duo specimina legit TRYBOM. 
— Mus. Holm. 


262. Dichirotrichus rufithorax SaHLB. — GEMN. et Har. Cat. Col. 262. — Harpalus SAHLB. Ins. 
Penn. I, 260, 80 (1827). — Acupalpus DEJ. Spec. gen. Col. IV, 438, 2. — Icon. IV. 199, f. 2. — Brady- 
cellus ScHAUM Ins. Deutschl. I, 625, 1. — J. SaAHLB. Enum. Col. Carn. Fenn. 132, 222. 


In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ?!/4; et ad vicum Vorogovo 39/4 nonnulla specimina cepi. 


— Fennia, Rossia, Borussia. — Coll. Sahlb. 


263. Bradycellus obscuritarsis MorscH. — GEMmm. et Har. Cat. Col. 264. — Ophonus MotscH. Ins. 
d. Siber. 228, 428 (1845). 
In vicinitate oppidi Omsk a StLovzov captus. — Tota Sibiria (meridionalis) sec. MorscH. — Mus. Holm. 


264. Bradycellus Deutschii SamzrB. — Ser. Faun. Balt. 31. — Harpalus SaAuLB. Ins. Fenn. 261, 
s1 (1827). — Harpalus cognatus GYLL. Ins. Sv. IV, 4955, 70—71 (1827). — Bradycellus THoms. Sk. Col. TI, 
285, 2. — GEMM. et HAR. Cat. Col. 263. — Acupalpus DEI. Spec. gen. Col. IV, 440, 3. — Icon. t. 194, f.3. 

Habitat in valle Obensi in territorio silvoso et arctico passim, prope vicum -Spirina 5/5; (TRYBOM), ad 
oppidum Surgut 39/5! ad vicos Tschemaschevo ??/s, Zingalinsk ??/6, Novia Jurti ??/g et ad oppidum Beresov 
19/3 (BERGROTH) captus. — Europa borealis et arctica. — Mus. Holm. et Helsingf. 

265. Bradycellus placidus GyLL. — SCHAUM Ins. Deutschl. I, 625, 2. — GEMM. et Har. Cat. Col. 264. 
Harpalus Gyrr. Ins. Sv. IV, 453, 69 (1827). — Acupalpus DEJ. Spec. gen. Col. IV, 441, 4. — Icon. IV, 
US IGEN jod 


In territorio silvoso prope vicum Kalimsky ad Obi 3!/; nonnulla specimina legimus TRYBOM et auctor. 


— Europa borealis, Germania, Gallia Rhenana. — Mus. Holm. 

266. Bradycellus collaris PayrKr. — ScHaUMm Ins. Deutschl. I, 627, 3. — GEMM. et HAR. Cat. Col. 
263. — Carabus PayrK. Faun. Sv. I, 146, 64 (1798). — Acupalpus DEI. Spec. gen. Col, IV, 472, 28. — 
COP NVANt:202, fork 

In territorio silvoso prope vicum Novo Saljevsk ?5/4 a TRYBOM captus. — Europa borealis et media. — 
Mus. Holm. 

267. Tachycellus curtulus Morsca. — Moraw. Bull. Ac. Petr. V, 262 (1863). — GEMM. et Har. 


Cat. Col. 264. — Stenolophus MorscH. Schrenck. Reis. Amur. II, 92, 28 (1860). 

Mas: tarsis anticis articulis 4 basalibus dilatatis, subtus duplice serie sqvamuloso-lamellatis, intermediis 
articulo primo vix, 2—4 distincte dilatatis, sqvamis similibus instructis. 

Obs. A descriptione Morawitsi differt tantum striola elytrorum abbreviata basali inter striam 1:am et 
2:am sita nec scutellari, elytris obscure piceis, sutura margineqve laterali angustissime dilutioribus. An species 
distincta? 

In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk sub foliis deciduis loco paludoso /; unicum specimen 


inveni; prope ostium fluminis Tunguska mediae ?3/g parce legimus TRYBOM at auctor. — Sibiria orientalis. 
— Mus. Holm. 
268. Stenolophus vespertinus Panz. — DEJ. Spec. gen. Col. 421, 11. — Icon. IV, t, 198, f. 3. — 


ScHAUM Ins. Deutschl. I, 616, 4. — Gemm. et Har. Cat. Col. 292. — Carabus PANz. Fawn. Ins. Germ. 1058, 
8 (1797). 
In territorio silvoso prope vicum Artamonovoi ad flumen Tobol ?3/; 


5 a TRYBOM captus. — HFEuropae 
maxima pars, Sibiria meridionalis. — Mus. Holm. 


Fam. Dytiscidae. 


Trib. Haliplina. 


269. Haliplus Samojedorum n. sp. 
Oblongus, pallide flavus, nitidus, antennis apice, prothorace basi maculaqve magna suturali elytrorum 
pone medium piceis; palpis labialibus articulo penultimo apicc dentato-producto, prothorace minus fortiter trans- 


46 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


verso, lateribus subsinuatis, basi utringve striola brevi impressa; elytris fortiter striato-punctatis, punetis infus- 
catis, interstitiis laevibus, punctis hine inde seriatim impressis valde remotis. Long. 11/,—1!/, lin. 

Statura magis elongata maculaqve magna suturali elytrorum bene determinata ab affinibus primo intuitu 
distinguendus; H. fuviatili et fulvicolli affinis. — Caput declive, parce subtilissime punctatum, pallide flavum, 
vertice levissime infuscato; palpis mandibulisqve apice piceis. Prothorax longitudine ?/, latior, apice qvam basi 
multo angustior, lateribus rectis, prope basin levissime sinuatis, angulis anticis acutis, deflexis, basalibus 
subrectis, margine basali utringve sinuato, lobo medio late triangulariter producto; supra transversim modice 
convexus, limbo parce subtiliter punctato, disco sublaevi, basi utrinqve striola brevi impressa tertiam partem 
vix occupante extus plica subarcuata terminata; pallide flavus, nitidus, basi fascia lata plus minusve distincta 
inter striolas laterales picea. HElytra oblongo-ovata, apice cunjunetim rotundata, humeris rotundatis, margine 
laterali apice leviter adscendente; supra modice convexa, nitida, satis fortiter striato-punctata, basi ipsa punctis 
vagis impressis, interstitiis laevibus, punctis paucissimis parvis hinc inde seriatim dispositis; pallide griseo- 
flava, punctis striarum plus minusve infuscatis, macula magna communi cordato-triangulari pone medium suturae, 
antice ad striam tertiam vel qvartam extensa, postice saepe secundum suturam continuata apiceqve anguste 
piceis; epipleuris laevibus, antice punctis tantum 4—5 seriatim dispositis. Corpus subtus pallide flavum, lamina 
coxarum segmentisqve ultimis ventralibus subtiliter parcius punctatis, prosterno lateribus tenuiter marginato. 
Pedes elongati, tibiis longius ciliatis, tarsis vix infuscatis, ungviculis anticis subaeqvalibus. Amntennae tenues, 
testaceae, prothoracis basin haud attingentes, articulis 6—9 antecendentibus paullo longioribus et crassioribus, 
ultimo acuminato penultimo oblongo fere dimidio longiore, piceo. 


Habitat in aqvis stagnantibus parvis inter muscos (ex. gr. Hypnum fluitans) in territorio frigido rarius. 
Prope vicum Dudinka ?3/, a TRYBOM captus, in insula Nikandrovski ostrov 12/3 et ad vicum Tolstoinos ?5/ 
nonnulla specimina legi. — Mus. Holm., Coll. Hagl., Col. Sharp et Coll. 'Sanlb. 

270. Haliplus fiuviatilis AvBE Icon. V, 31, 12, t. 2, f. 6 (1838). — Spec. gen. d. Hydr. 23, 15. — 
— THoms. Sk. Col. II, 3, 3, — SCHAUM Ins. Deutsehl. I, II. 19, 9. — Gemm. et Har. Cat. Col. 423. 

Var. b: obscurior, ferrugineus. 


8 


In territorio silvoso prope vicum Zingalinsk ??/; a BERGROTH captus. — Europa borealis et media. — 
Mus. Helsingf- 


271. MHaliplus ruficollis DE GrerR — Er. Käöf. Mark. 186, 7. — THoms. Sk. Col, II, 4, 2. — 
SCcHAUM JIns. Deutschl. I, II, 19, 10. — Gemma. et Har. Cat. Col. 426. — Dytiscus DE GErr Ins. IV, 404, 
19 (1774). — Haliplus AvBk Icon. V, t. 2, f- 9. — Spec. gen. Hydroe. 20, 11. 

In territorio silvoso ad ”Tobolsk 9/5 et in territorio arctico prope oppidum Beresov 0/4 a BERGKOTH 
captus. — Tota Europa. — Mus. Helsingf.=— 

272. Haliplus sibiricus MorscH Schrenk. Reis. Amur. Band. II, 99, 100 (1860). 


Praecedenti simillimus, sed differt corpore paullo longiore, prothorace convexiore, colore pallidiore 
lineisqve nigris elytrorum vix in maculis dilatatis; an varietas ejusdem? : 


In territorio montoso ad oppidum Krasnojarsk et in territorio frigido prope vicos Dudinka et Saostrov 
aliqvoties captus. — Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 


273. Haliplus fulvus FaABR. var. c. Lapponum J. SAHLB. Enum. Col. Carn. Fenn. 135, 232. — H. 
Lapponum THoms. Sk. Col. II, 7, 7. 


In aqvis fluitantibus in territorio frigido prope vicum Dudinka 7/7 et l/s! captus. — Lapponia. — 
Mus. Holm. 


Trib. Hydroporina. 


(Hyphydrus ovatus L. — AuBBE Icon. V, t. 42, f. 3. Spec. gen. Hydroc. 464, 10. — ScHauM Ins. 
Deutschl. I, II, 27, 1. — GEmmw. et Har. Cat. Col. 428. — Dytiscus L. Faun. Sv. Seposita 347, 2282 (1761), 
Tantum in regionibus Uralensibus ad Kunguhr captus. — Mus. Holm.) 


274. Hygrotus 5-lineatus Zevr. — THoms. Sk. Col. II, 12, 3. — Hydroporus AUBE Spec. gen. Hydroc. 
473, 4. — GEMM. et Har. Cat. Col. 439. — Hyphydrus ZEtt. Faun. Lapp. I, 234, 23 (1828). 

In territorio silvoso ad flumen Obi satis freqventer occurrit, ad vicos Selenkina, Zingalinsk, Samarovo et 
Kumodvanovo, prope oppidum Narym et ad flumen Sosva captus, ad flumen Jenissej tantum prope vicum Voro- 


govo 39/3! lectus. — Europa arctica et borealis. — Mus. Holm. 
275. Hygrotus decoratus Gyrr. — THoms. Sk. Col. II. 12,4. — Hyphydrus Gyur. Ins. Sv. II, XIV 
26—27 (1810). — Hydroporus AuvBB Icon. V, t. 41, f. 4. — Spec. gen. Hydroc. 476, 6. — SCHAUM Ins. 


Deutschl. I, II, 32, 3. — GEMM. et HAR. Cat. Col. 432. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:0 4. 47 

In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ?9/;! captus. — Fennia, Svecia, Rossia, Germania, Brit- 
tannia, Gallia. — Coll. Sahlb. 

276. Coelambus impresso-punctatus SCHALL. Dytiscus ScHALL. Nov. Ins. 312 (1783). — Hydroporus 
CrRotcH in HaroLp Col. Heft. VI, 96. — C. picipes (FABR.) THoms. Sk. Col. II, 13, 2. — Hydroporus AUBÉ 
Icon. V, t. 30, f. 3. — Spec. gen. Hydroc. 344, 31. — ScHAUM Ins. Deutschl. L'II, 37, 9. — GEMM. et HAR. Cat. 
Col. 439. 

In territorio silvoso ad Obi satis freqventer occurrit, ad Jenissej tantum prope oppidum Jenisseisk ?9/;! 
captus. — Europa tota, Sibiria meridionalis. — Mus. Holm. 

Var. b. (9) opacino: H. lineellus GYLL. Ins. Sv. I, 329, 13. 

Prope oppidum Tobolsk ?/5 et ad vicum Malo-Altim /3 (BERGROTH) nec non prope oppidum Jenisseisk 
20/1 capta. — Mus. Holm. 

Var. e. duplo minor, ceterum typo simillima. 

In terrritorio silvoso prope vicum Samarovo !1/, unicum specimen invenit BErGrotH. — Mus. Holm. 

277. Coelambus parallelogrammus AHRrR. — THoms. Sk. Col. II, 14, 3. — Dytiscus AHr. Nov. Act. 
Hall. II, II, 11, 1, t 1, f. I (1822). — Hydroporus AvBE Icon. V, t. 30, f. 6. — Spec. gen. Hydroc. 349, 
J4. — SCHAUM Ins. Deutschl. I, II, 36, 8. — GEMM. et Har. 438. 


In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk a STREBLOV captus. — Europa media. — Mus. Holm. 
278. Coelambus 9-lineatus StEPH. — THoms. Sk. Col. II, 14, 4. — Hydroporus StEPH. Il. of Brit. 
Ent. II, 192 (1830). — ScHaum JIns. Deutschl. I, II, 395, 7. — Gemm. et Har. Cat. Col. 437. — Hydro- 
porus Schönherri AuvBE Icon, V, 267, 28, t. 31, f: I. — Spec. gen. Hydroc. 551, 35 (Sf). — Hydroporus 


parallelus AvBÉ Icon. V, 268, 29, t. 31, f. 2. — Spec. gen. Hydroc. 953, 36 (9). 

Var. b. J. SamLrB. Enum. Col. Carn. Penn. 140, 246. 

Var. ce (9) opacino: elytris opacis. 

Habitat in aqvis parvis inter muscos in territorio frigido rarissime; prope vicum Dudinka ?9/, (TRYBOM), 
in insula Briochovski ostrov !1/; (TRYBOM) et prope vicum Tolstoinos ?5/< et ””/g! nonnulla specimina inventa. 
— Fennia, Lapponia, Scotia, Mecklenburg, Caucasus. — Mus. Holm., Mus. Helsingf. 

279. Coelambus ungvicularis n. sp. (Tab. I, fig. 14). 

Oblongo-ovatus, depressiusculus, griseo-testaceus, dense subtiliter punctatus, nitidus, glaber, pectore 
nigricante, pedibus pallide testaceis, prothorace elytris angustiore, lateribus subrectis, disco sublaevi, postice 
infuscato, antennarum articulo ultimo apice piceo; elytris obsoletissime fusco-griseo-nebulosis, sutura picea, 
seriebus tribus punctorum obsoletis. Long. 2 lin. 

Mas: tarsis anticis dilatatis, subtus setulosis, articulis 1—3 bilobatis; ungviculis anticis inaeqvalibus, 
exteriore fere duplo longiore, ambobus leviter curvatis, simplicibus, abdomine nigro. 

C. polonico AuB&E simillimus, sed differt structura tarsorum anticorum in mare. — Caput mediocre, 
parum convexum, nitidum, flavum, omnium subtilissime alutaceum, subtiliter punctatum, fronte antice utringve 
foveolata, vertice obsolotissime infuscato; palpis totis pallide testaceis. Antennae prothoracis basin paullo 
superantes, pallide testaceae, articulis 3:o0 et 4:o ceteris paullo minoribus, latitudine longioribus, 5—10 longi- 
tudine aeqvalibus sed sensim nonnihbil angustioribus, ultimo penultimo paullo longiore, apice acuminato, piceo. 
Prothorax longitudine duplo et dimidio latior, apicem versus angustatus, lateribus rectis, autice tantum prope 
angulos apicales rotundatis, tenuiter sed distinete marginatis, angulis basalibus subrectis, anticis productis et 
paullo deflexis, basi medio late obtuse angulariter producto; supra parum convexus, pallide testaceus, postice 
obsoletissime infuscatus, limbo subtiliter satis dense punctato, disco laevinsculo. HBlytra basi prothorace distincte 
latiora, oblongo-ovata, humeris rotundatis cum prothoracis lateribus angulum formantibus, lateribus leviter 
rotundatis; supra minus fortiter convexa, dorso depressa, griseo-testacea, sutura anguste et obsolete picea, 
margine laterali late pallide testacea, dense subtilissime punctata, punctis aeqvalibus seriebus punctorum ma- 
jorum tribus, media fortius impressa; epipleuris dense punctatis. Pectus nigrum, satis fortiter punctatum, 
mesopleuris sublaevibus. Abdomen parcius subtiliter punctatum, maris nigrum, apice testaceum, feminae totum 
flavum. Pedes cum coxis pallide testacei, tibiis anticis extus apice angulato-dilatatis, longe ciliatis, tarsis posticis 
tibiis distincte longioribus, articulis 1—4 sensim deecrescentibus, ultimo penultimo fere longiore. 

Habitat in aqvis paludosis in territorio arctico et parte boreali territorit silvosi rarius; prope insulam 
Tschornaja ostrov 3/; et prope vicum Poloj !!/, nonnulla specimina legi. — Mus. Holm., Coll. Sharp, Coll. 
Hagl., Coll. 'Sahlb. 

279. Hydroporus bilineatus Sturm Deutschl. Ins. IX, 68, t. 211, f. b. B (1835). — AuvBB Icon. V, 
t. 41, f. 6. — Spec. gen. Hydroc. 630, 115. — THoms. Sk. Col. II, 17, 3. — SCHAUM Ins. Deutschl. I, 
II, 45, 18. — Gemm. et Har. Cat. Col. 430. 

Var. b.: vitta elytrorum interna basi intus valde dilatata. 

Var. e.: vitta interna elytrorum basi valde dilata, laterali lata cum interiore basi apiceqve confluente, 
postice lineola nigra divisa, 


48 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


FH. nigritarsis J. SAHLB. in litt. 
Habitat in pratis inundatis in territorio silvoso ad flumen Irtisch et Obi freqventer; ad Selenkina, Spirina, 


Tobolsk, Jelisarovo, Samarovo, Troitski, Narym et Tschulim captus. — Europa media et meridionalis. — Mus. 
Holm. et Helsingf. 
280. Hydroporus depresssus FaABrR. — AuBb Icon. V, t. 26, f. 4. — Spec. gen. Hydroc. 306, 27. — 


THoms. Sk. Col. II, 19, 12. — SreioL. Faw. Balt. 468. — Geum. et Har. Cat. Col. 432. — Dytiscus PABR. 
Syst. El. I, 268, 32 (1801). 

In flumine Obi in territorio silvoso ad monasterium Troitski ?2/; et in territorio aretico prope oppidum 
Beresov ”/; (BERGROTH) captus. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. et Helsingf. 

281. Hydroporus assimilis Park. — SturRM Deutschl. Ins. IX, 13, 5, t. 205, f. c, OC. — SCHAUM 
Ins. Deutschl. I, II, 33, 28. — GEemMm. et Har. Cat. Col. 430. — Dytiscus PArx. Faun. Svec. 226,51 (1798). 
— Hydroporus frater (KUNzE) AvBk Icon. V, t, 28, f. d. — Spec. gen. Hydroc. 328, 41. 

Habitat in aqvis stagnantibus ad margines fluminum; in territorio silvoso ad Obi prope oppidum Surgut 


31/1 ad vicum Kuschevat 5/; (BERGROTH), prope ostium fluminis Sosva 3/g (BERGROTH) nec non in territorio 
arctico ad flumen Jenissej prope ostium fluminis Kurejka !$/3! et ad vicum Chantaika 16/,! lectus. — Britannia, 
Germania, Gallia, Austria. — Mus. Helsingf. 


282. Hydroporus alpinus PayrK. — THoms. Sk. Col. II, 19, 3. — AuBE Spec. gen. Hydroc. 321, 37. 
— GeMM. et Har. Cat. Col. 430. — Dytiscus Park. Faun. Svec. 226, 90 (1798). 


In rivulo alpino in territorio frigido prope vicum Dudinka ?9/, unicum specimen inveni. — Lapponia, 
Karelia rossica. — Coll. Sahlb. 

283. Hydroporus Sammarkii SakHuiB. — TuHoms. Sk. Col. II, 18, 8. — ScHavum Ins. Deutschl. I, II, 
47, 21. — Gumm. et Har. Cat. Col. 440. — Hyphydrus SAuLB. Ins. Fenn. 172, 5 (1826). — Hydroporus 
assimilis AuvBR Icon. V, t. 29, f. 2. — Spec. gen. Hydroc. 9303, 44. 


In rivulis lapidosis in territorio arctico et frigido prope vicum Chantaika ?!Y/,! et ad vicum Dudinka 


29/-1 captus. — Europa borealis et media alpina. — Mus. Holm. et Helsingf. 

284. Hydroporus septentrionalis GYLL. AuBB Icon. V, 247, 16, t. 29, f. 1. — Spec. gen. Hydroc. 
J31l, 43. — THoms. Sk. Col. II, 18, 10. — ScHaum Ins. Deutschl. I, II, 46, 20. — GEMmM. et Har. Cat. 
Col. 340. — Hyphydrus GYuL. Ins. Sv. IV, 389, 6—7 (1827). i 

In territorio aretico in ripa fluminis saxosi sonantis Chantaika ?9/; specimina duo inveni. — Europa 
borealis et media alpina; Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 

285. Hydroporus gvriseo-striatus DE GEER. — AuBE Icon. V, 255, 22, t. 30, f. 1. -— Spec. gen. 


Hydroc. 341, 43. — THoms. Sk. Col. II, 21, 18. — ScHAUM Ins. Deutschl. I, II, 39, 30. — GEMM. et HAR. 
Cat. Col. 434. — Dytiscus DE GEER. Ins. IV, 103, 11 (1774). 

In aqva stagnanti in territorio frigido prope vicum Dudinka ?!/, unicum specimen invenit TRYBOM. — 
Europa arctica, borealis et media alpina, Sibiria orvientalis, America borealis. — Mus. Holm. 

286. Hydroporus dorsalis FaABrR. — AuBB Icon. V, t. 31, f. 4—6. — Spec. gen. Hydroc. 9362, 6J. 
—  ScHAUM JIns. Deutschl. I, II, 57, 32. — THoMs. Sk. Col. II, 19, TAN== GEMM. et ElAR. Cat. Oo Ad. 
— Dytiscus FABR. Syst. El. I, 269, 57 (1801). 


In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ?9/; et ?!/.! captus. — Europa tota. — Mus. Helsing. 
Var. b. THoms. Sk. C, I. c, var. — Hyphydrus figuratus GYLL. Ins. Sv. IV, 387, 10—11. 
In territorio arctico prope ostium fluminis Kurejka 18/3! captus. — Europa arctica et alpina. — Coll. Sahlb. 


287. Hydroporus lapponum GyYLL. — AuBB Spec. gen. Hydroc. 961, 2. — THoms. Sk. Col. IT 20, 15. 
—- GEMM. et Har. Cat. Col. 435. — Hyphydrus GyYiu. Ins. Sv. I, 932, 16 (1808). 

Habitat in aqvis stagnantibus in territorio frigido ad flumen Jenissej freqventissime, in territorio arctico 
minus freqventer et tantum prope vieum Chantaika 15/-! captus; in territorio silvoso ad flumen Obi prope 
monasterium Kondinsk unicum specimen invenit BERGRoOTH. — Europa arctica. — Mus. Holm. et Helsingf. 


Var. b (rufino): elytris, antennis prothoracisqve lateribus plus minusve late rufo-ferrugineis. 
H. Kolströmi J. SAHLB. Enum. Col. Carn. Fenn. 145, 264, 
li 


In territorio frigido prope vieum Dudinka ?1/,! et in insula Nikandrovski ostrov 12/5! nonnulla speci- 
mina capta. — Lapponia. — Coll. 'Sahlb. 


Var. ce (9) (opacino): corpore supra opaco, subtilissime punctato. 
Habitat in societate cum typo in territorio frigido rarvius. — Mus. Holm. 


Obs. Species haec in Sibiria aretica magnitudine, statura et colore satis variat; specimina nonnulla in 
insula Nikandrovski ostrov lecta Lapponicis multo majora sunt et formam H. Kolströmi m. cum typo conjungunt. 


STERNER SED Fr 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |7. N:O 4. 49 


288. Hydroporus oblongus SvEPH. IM. Brit. Ent. V, 438 (1832). — ScHaum Ins. Deutschl. I, II, 


dS8, 33. — GEMM. et HAr. Cat. Uol. 438. — H. nitidus Sturm Deutschl. Ins. IX, 38, 19, t. 207, f. b. B. 
— AuUBÉE Icon. V, t. 41, f. L. — Spec. gen. Hydroc. 594, 85. — H. Bohemani THoms. Sk. Col. II, 23, 22. 

In territorio arctico prope ostium fluminis Kurejka 19/, unicum specimen inveni. — Fennia, Lapponia 
svecica, Germania, Britannia. — Coll. Sahlb. 


289. Hydroporus arcticus THoms. Vet. Ak. Handl. 1854, 197, 24. — Sk. Col. II, 22, 20. — GEMM. 
et Har. Cat. Col. 430. 

Habitat in aqvis parvis inter muscos in territorio frigido et arctico rarius; prope vicum Dudinka et 
Chantaica m. Julio saepius captus, prope oppidum Obdorsk 19/, et ??/, nonnulla specimina legit BERGROTH. — 
Fennia, Lapponia svecica, Dauria F. SAHLB. — Mus. Holm. et Helsingf. 


290. Hydroporus intermedius n. sp. 


Oblongo-ovalis, depressiusculus, nitidulus, niger, capite, antennis, prothoracis lateribus anguste elytrisqve 
piceis, pedibus ferrugineis; antennarum articulo 4:0 seqventi distinete minore, prothoracis lateribus cum elytris 
continue arcuatis, disco satis dense sed qvam limbo subtilius punctato; elytris subovalibus parcius, satis profunde 
punctatis, tenuiter pubescentibus, seriebus punctorum majorum nullis. Long. 21/, lin. 


Species inter H. rufifrontem et H. planum qvasi intermedia, a priore differt corpore minus convexo et 
postice minus angustato, prothoracis disco densius punctato antennarumque articulo 4:o minore, a H. plano 
corpore longiore, elytris fortius punctatis et minus dense pubescentibus mox distinguenda. — Caput prothorace 
distinete angustius, foveis frontalibus distinctis, parce subtilissime punctatum, vertice infuscato. Antennae 
prothoracis basin superantes, rufo-ferrugineae, articulis exterioribus apice late piceis, 3:0 2:o distincte breviore 
et angustiore, 4:0 hoc paullo breviore et 5:o distincte minore, latitudine sua circiter 1/, longiore, 5—11 sensim 
longioribus et angustioribus. Prothorax longitudine duplo et dimidio latior, apice qvam basi distincte angustior, 
lateribus leviter et cum lateribus elytrorum fere continue arcuatis, tenuiter marginatis, angulis posticis subrectis, 
basi medio obtuse rotundato-productus; supra leviter convexus, limbo dense et minus subtiliter, disco subtilis- 
sime sed minus parce punctatus, tenuissime pubescens, niger, nitidus, lateribus anguste rufis. Elytra prothoracis 
latitudine aeqvalia, sed hoc fere sextuplo longiora, lateribus leviter arcuata, pone medium obsoletissime dilatata, 
parum convexa, rufo- vel nigro-picea, fortiter satis erebre punctata, tenuiter pallido-pubescentia, apice rotundata; 
epipleuris parce et subtiliter punctatis. Corpus subtus nigrum, densius punctatum, minus tenuiter pubescens. 
Pedes cum coxis anterioribus rufo-ferruginei, tibiis anticis apicem versus leviter dilatatis, tarsis posticis tibiis 
distinete longioribus, infuscatis, articulis 2—4 longitudine fere aeqvalibus, 5:o praecedente paullo longiore. 

Habitat in aqvis stagnantibus prope flumen Obi in territorio silvoso rarissime; prope oppidum Narym 
l/6 unicum specimen inveni. — Lapponia rossica, Fennia orientalis. — Coll. Sahlb. 


291. Hydroporus erythrocephalus L. — AuBB Icon. V, t. 33, f. I. — Spec. gen. Hydroc. 9379, 109. 
— 'THoMs. Sk. Col. II, 22, 21. — ScHAUM Ins. Deutschl. I, II, 64, 38. — GEMmm. et Har. Cat. Col. 432. 
— Dytiscus DL. Faun: Sv, 215, 774 (1761). 

Habitat in aqvis locis turfosis in territorio silvoso et arctico rarius, prope oppidum Jenisseisk ?9/;!, ad 
vicum Fatjanovsk ?3/4 (TRYBOM), prope oppidum Tobolsk ?/; (BERGrtoTH), ad ostium fluminis Kurejka 19/;1 nec 
non prope oppidum Beresov ?5/; et 30/6 (BERGROTH) captus. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. et 
Helsingf. 

292. Hydroporus fuscipennis ScHAUM Ins. Deutschl. II, 64, 42 (1868). — J. SAELB. Enum. Col. Carn. 
Penn. 149, 272. — Gemmw. et Har. Cat. Col. 433. 

In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk V/; et 16/. et in territorio arctico prope vicum Chantaika 
18/7 nonnulla specimina inveni. — Fennia, Svecia, Rossia, Germania, Sibiria orientalis, America borealis. — 
Mus. Helsingf. 

295. Hydroporus sibiricus n. sp. 


Oblongo-ovalis, parum convexus, rufo-brunneus, confertim profunde punctatus, tenuiter pubescens; capite, 
(2) > Pp 2 2, 
prothoracis medio late, antennis, elytrorum lateribus pedibusqve pallide ferrugineis, elytris fuscis; prothorace 
coleopterorum basi paullo latiore, lateribus satis fortiter rotundatis, disco confertim punctato; elytris pone 
medium leviter dilatatis, seriebus punetorum majorum satis distinctis. Long. 19/.—2 lin. 

Mas: mnitidus, profundius punctatus, tarsis anticis articulis tribus basalibus valde dilatatis, ungviculis 
elongatis inaeqvalibus, exteriore longiore, basi fortius curvato. 

Femina: opaca, subtilius punctata, tarsis anticis minus fortiter dilatatis, ungviculis brevibus levissime 
curvatis. 

Species colore brunneo, punctura confertissima satis profunda protboraceqve latiore, disco confertim 
punctato a speciebus europais mox distinguenda. — Caput mediocre, rufo-ferrugineum, vertice infuscato, medio 


e 
K. Vet. Akad. Handl. B. 17. N:o 4. ( 


530 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


distinete punctatum, foveolis frontalibus magnis et latis postice fere confluentibus, palpis pallide ferrugineis, 
apice saepe obscurioribus. Antennae prothoracis basin distinete superantes, pallide ferrugineae, articulis ultimis 
apice piceis; articulis duobus basalibus ceteris paullo latioribus, 3:0 et 5:o subaeqvalibus, 4:o his paullo bre- 
viore et angustiore latitudine sua paullo longiore, 5—10 fere aeqvilongis sed apicem versus sensim angustioribus, 
ultimo penultimo plusqvam dimidio longiore, apice acuminato. Prothorax longitudine duplo et dimidio latior, 
apice qvam basi distincte angustior, lateribus satis crasse marginatie et fortiter rotundatis, angulis anticis por- 
rectis, acutis et deflexis, posticis subrectis, basi medio obtuse angulariter producta; supra modice convexus, 
confertim, disco paullo subtilius punctatus, tenuiter flavo-pubescens; prope basin obsolete transversim depressus. 
Elytra basi prothorace paullo angustiora, lateribus pone medium leviter rotundato, dilatata, apice rotundato- 
angustata, supra modice convexa, nitidula (7) vel opaca (89) brunneo-fusca, lateribus late rufo-ferrugineis, 
confertim profunde (S) vel subtilius (9?) punctata, interstitiis hinc inde subrugosis, tenuiter flavo-pubescentia, 
seriebus punctorum majorum duabus distinctis, interiore in canali longitudinali obsoletissima sita; epipleuris 
rufo-brunneis, punctatis. Pedes rufo-ferruginei; tarsis posticis tibiis distinete longioribus, articulo primo secundo 
duplo longiore, 2—4 sensim paullo brevioribus. 

Habitat in paludibus alpinis in territorio arctico et frigido passim; prope vicos Chantaika, Dudinka, 
Tolstoinos et Saostrov m. Juli—September saepius captus. — Mus. Holm. et Helsingf., Coll. Sharp, Coll. 
Hagl., Coll. Sahlb. etc. 


294. Hydroporus punetipennis n. sp. 


Oblongo-ovalis, rufo-brunneus, nitidus (Sf) vel subopacus (9), confertim profunde punctatus, tenuissime 
pubescens, capite antice, prothoracis lateribus late, antennis, elytrorum lateribus pedibusqve rufo-ferrugineis, elytris 
fuscis, prothorace elytrorum basi fere latioribus, lateri satis rotundatis, crasse marginatis, disco sublaevi, 
elytris medio leviter dilatatis, seriebus puncetorum majorum satis discretis. Long. 11/5 lin. 

Mas: nitidior, profundius punctatus; tarsis anticis leviter dilatatis, ungviculis breviusculis, subaeqvalibus, 
leviter curvatis. 

Femina: subopaca, subtilius punctata, ungviculis anticis brevibus, aeqvalibus. 


Praecedenti valde affinis, sed duplo minor et paullo angustior, elytris postice vix dilatatis convexioribus 
prothorace disco multo remotius et subtilius punctato, fere laevi, elytris parum latiore, ungviculis anticis maris 
brevioribus et magis aeqvalibus distinctus. Ceterum tam simile est ut descriptio ulterior supervacanea videtur. 

Habitat in aqvis stagnantibus alpinis in territorio frigido passim; prope vicos Dudinka et Tolstoinos 
nec non in insulis Nikandrovski ostrov et Briochovski ostrov m. Jul. —Sept. captus. — Mus. Holm. et Helsingf.. 
Coll. "Sharp, Haglund et Sahlb. 


295. Hydroporus melanarius STURM Deutschl. Ins. IX, 539, 32 t. 209, f. ce. C. (1835), — AuvBB Icon. 
V, t. 41, f. 3. — Spec. gen. Hydroc. 609, 66. — THoms. Sk. Col. II, 24, 26. — ScHauM Ins. Deutschl. I, 
II, 66, 47. — GeEMM. et Har. Cat. Col. 436. — H. monticola SHARP. Ent. Monthl. Mag. VI, 84. 


In aqvis stagnautibus in territorio arctico prope vicum Chaptaika !8/, et 17/, captus. — Fennia, Scandi- 
navia, Scotia, Germania. — Mus. Helsingf. 

296. Hydroporus picicornis J. SaAHLB. Enum. Col. Carn. Fenn. 152, 278 (1875). 

In aqvis parvis in abiegno prope vicum Chantaika in territorio arctico 16/> et MH/,! duo specimina inveni. 
— Fennia borealis et media, Svecia borealis. — Coll. Sahlb. 


297. Hydroporus aenescens n. sp. 


Oblongus, convexiusculus, subaeneo-niger, mnitidus, densius subtiliter punctatus, tenuiter pubescens; 
antennarum basi geniculisqve late rufis, capite mediocre, prothorace lateribus distincte marginato, disco sublaevi, 
augulis posticis rectis; elytris cum prothorace fere continue arcuatis, seriebus punctorum majorum satis discretis. 
Loug. 1!1/,—1!/; lin. 

Mas: tarsis anticis medio dilatatis, ungviculis subaeqvalibus, muticis, curvatis, metasterno medio obsolete 
transversim depresso. 

H. atricipiti CrorcH. (H. melanocephalo GYLL.) primo intuitu haud dissimilis, sed corpore nitidiore, 
subaeneo, prothoracis lateribus distincte marginatis, ungviculorum anticorum structura in mare ab hac aliisqve 
speciebus hujus generis facillime distinguendus. Caput mediocre, prothorace distincte angustius, piceo-nigrum, 
nitidulum, ommnium subtilissime alutaceum et vix visibiliter punctulatum, foveis frontalibus latis sed minus 
profundis, ore palpisqve piceo-rufis, articulo ultimo nigro. Antennae tenues, prothoracis basin distimete superantes, 
nigro-piceae, articulis 4 basalibus totis, 5—6 basi anguste rufo-testaceis, 4:o subqvadrato, 3:o paullo breviore, 
ambobus ceteris minoribus, 5—10 sensim longioribus et tenuioribus, ultimo penultimo plus qvam dimidio longiore. 
Prothorax longitudine duplo et dimidio latior, apice qvam basi distincte angustior, lateribus modice arcuatis, 
satis distincte marginatis, angulis anticis acutis, posticis rectis, basi medio obtuse angulariter productus, supra 
longitudinaliter vix, transversim satis convexus, pone medium transversim obsolete impressus, limbo crebre 
punctatus, disco sublaevis, aeneo-niger, parce pubescens. HElytra basi prothorace aeqvilata et cum hoc continue 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 7. N:o 4. SU 


arcuata, lateribus leviter rotundatis, medio obsolete dilatata, apice rotundato-angustata, supra modice convexa, 
dense subtiliter puncetata, seriebus punctorum majorum satis discretis, aeneo-nigra, nitida, minus tenuiter 
griseo-pubescentia; epipleuris concoloribus, obsolete punctatis. Corpus subtus nigrum, obsolete punctatum, satis 
longe pubescens. Pedes picei, femoribus basi et apice late, tibiis basi rufis, anticis apicem versus modice dila- 
tatis; tarsis posticis elongatis, articulo primo secundo fere duplo longiore, 2—4 sensim paullo brevioribus. 

Habitat in pratis inundatis in territorio frigido in valle Jenisseensi rarius, in insulis Nikandrovski ostrov 
18/5 et 0/3 et Briochovski ostrov 11/5 specimina haud pauca capta. — Mus. Holm. et Helsingf., Coll. Sharp, 
Haglund et Sahlb. 


298. Hydroporus pectoralis n. sp. 


Late ovalis, depressiusculus, niger, nitidus, satis dense subtiliter punctatus, tenuissime pubescens, an- 
tennis basi pedibusqve rufo-ferrugineis, tarsis piceis; prothorace lateribus cum elytris fere continue arcuatis, 
disco satis dense subtiliter punctato, elytris seriebus punctorum majorum satis discretis. Long. 11/3 lin. 

Mas: tarsis anticis satis fortiter dilatatis, ungviculis sat elongatis, prope basin fortiter praesertim exteriore 
curvatis, metasterno medio canalicula longitudinali parum profunda dense breviter aureo-villosa instructo. 

Species H. fuscipenni et H. pubescenti prothoracis punctura affinis, sed differt ab utroqve colore nigro, 
pubescentia tenuiore, prothorace latiore pectorisqve structura in mare. Caput parvum, piceum, subtilissime 
alutaceum, vertice punctis paucis obsoletissimis impressis; foveis frontalibus oblongis, postice convergentibus, 
ore palpisqve obscure ferrugineis, harum articulo ultimo piceo. Antennae prothoracis basin longe superantes, 
nigro-piceae, articulis tribus basalibus totis, 4—6 basi rufo-ferrugineis, 4:o 3:o paullo breviore, subqvadrato, 
ambobus ceteris distinete minoribus, 5-—-10 sensim angustioribus et paullo longioribus, ultimo penultimo dimidio 
longiore, apice acuminato. Prothorax longitudine duplo et dimidio angustior, apice qvam basi distincte angustior, 
lateribus arcuatis, satis distinete marginatis; angulis posticis rectis; supra modice convexus, niger, nitidus, disco 
fere metallice resplendens, crebre satis profunde, disco multo subtiliis et paullo remotius punctatus, parce tenuiter 
pubescens. Elytra basi prothoracis latitudine et cum hoc continue arcuata, parum convexa, nitida, nigra, crebre 
satis fortiter punctata, seriebus punctorum majorum satis distinctis, parce tenuissime pubescentia, epipleuris 
subtiliter punctatis. Corpus subtus piceo-nigrum, parce pubescens, pectore abdominisqve basi parcius punctatis. 
Pedes pallide rufo-ferruginei, tibiis anticis apicem versus dilatatis, tarsis ommnibus piceis. 


In territorio silvoso prope vicum Spirina ad flumen Njulevka ?7/ 


299. Hydroporus brevis F. SauLB. Nov. Col. Fenn. 3 (1834). — AuBB Icon. V, 311, 57, t. 36,f.3. 
— Spec. gen. Hydroc. V, 613, 99. — J. SaAHLB. Enum. Col. Carn. Fenn. 154, 251. 


Habitat in aqvis parvis silvarum inter muscos in territorio silvoso parte septentrionali et in territorio 
arctico rarius; prope insulam Tschornaja ostrov Y/, et ad vicum Chantaika !7/, nonnulla specimina inveni. — 
Fennia, Svecia, Germania borealis. — Mus. Helsingf- 

300. Hydroporus obscurus STURM Deutschl. Ins. IX, 65, 36, t. 210, f. c. (1835). — AuvBE Icon. V, 
316, 61, t. 37, f. I. — Spec. gen. Hydroc. 618, 103. — THoms. Sk. Col. II, 26, 29. — SCHAUM Ins. 
Deutschl. I, II, 71, 33. — GEMM. et Har. Cat. Col. 438. 

In aqvis sphagnosis in territorio silvoso prope insulam Tschornaja ostrov Y/, et in territorio arctico 
prope vicum Chantaika !9/, nonnulla specimina legi. — Europa borealis et media. — Mus. Helsingf. 


; unicum specimen inveni. — Coll. Sahlb. 


Obs. Specimen monstrosum prothorace disco profunde sulcato insigne ad vicum OChantaika inveni. 


301. Hydroporus nigellus MAnsn. — Bull. de Moscou 1853, III, 163. — GEmM. et Har. Cat. Col. 437. 
-— J. SaAHLB. Enum. Col. Carn. Fenn. 155, 284. — H. geniculatus THoms. Sk. Col. IT, 27, 30. 


In territorio silvoso prope insulam Tschornaja ostrov Y/, in territorio arctico prope vieum Chantaika !8,, 
et in territorio frigido prope vicum Dudinka ?7/; parcius legi. — Europa borealis, Sibiria orientalis, America 
borealis. — Mus. Holm. et Helsingf. 

302. Hydroporus atriceps CrRorcH emend. in Har. Col. Häft. XI, 96 (1871). — H. melanocephalus 
GyYLL. — THoms. Sk. Col. II, 28, 31. — ScHAUM Ins. Deutschl. I, II, 67, not. — J. SAHLB. Enwm. Col. 
Carn. Penn. 156, 2809. 


Habitat in aqvis stagnantibus in territorio silvoso ad flumen Obi et in territorio aurctico et frigido ad 
flumen Jenissej satis freqventer; ad Beresov, Saksunt, Narym, Turuchansk, Chantaika, Dudinka et Tolstoinos 
captlus. — Europa borealis et alpina. — Mus. Holm. et Helsingf. 

303. Hydroporus acutangulus Troms. Vet. Ak. Handl. 1854, 202, 34. — Sk. Col. II, 25, 32. — 
J. SaAHLB. Enum. Col. Carn. Penn. 157, 287. Obs. 


Mas: tarsis anticis valde dilatatis, ungviculis breviusculis, inaeqvalibus, muticis, fortiter curvatis. 


In aqvis parvis inter muscos in territorio silvoso prope insulam Tschornaja ostrov "/; et in territorio 


arcetico prope ostium fluminis Kurejka !8/4 et prope vicum OChantaika !5/; nonnulla specimina legi. — Lapponia. 
— Mus. Holm. et Helsingf. 


JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


on 
bo 


304. Hydroporus tristis Parc. — AuBB Icon. V, 312, 539, t. 36, fi d. — Spec. gen. IHydroc. 615, 
101. — 'THoms. Sk. Col. II, 29, 33. — SCHAUM Ins. Deutschl. I, II, 157, 288. — GEemmM. et Har. Cat. Col. 441. 


— Dyticus PAyYK. FPauwn. Svec. I, 232, 44 (1708). 
In aqvis sphagnosis in territorio silvoso prope oppidum Tjumen ?3/5 (TRYBOM) et ad insulam Tschornaja 
ostrov 2/-! satis copiose lectus. — Europa borealis et media, Sibiria orientalis, America borealis. — Mus. Holm. 


et Helsingf. 
305. Hydroporus elongatulus STURM Deutschl. Ins. IX, 52, 27, t. 208, f. ce, C (1835). — THomMs. Sk. 


Col. II, 29, 34. — ScHAUM Ins. Deutschl. I, II, 68, 49. — Gemm. et Har. Cat. Col. 432. 
In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ?9/; unicum specimen inveni. — Fennia, Svecia, Germania. 
- Coll. Sahlb. 
306. Hydroporus palustris L. — THoms. Sk. Col. II, 32, 38. — SCHAUM Ins. Deutschl. I, II, 72, 
J6. — Gemy. et Har. Cat. Col. 438. — Dytiscus L. Faun. Sv. 216, 773 (1761). — Hydroporus 6-pustulatus 
(FABR.) AUBB Icon. V, t. 32, f. 4—6. — Spec. gen. Hydroc. 969, 68. 
Habitat in aqvis stagnantibus in territorio silvoso et arctico freqveuter. — Europa tota. — Mus. Holm, 


et Helsing. 

307. Hydroporus vittula Er. Käf. d. Mark. 178, 24 (1837). — ScHauMm Ins. Deutschl. I, II, 72. 
Ja. — THOMsS. Sk. Col. X, 295, 38 bi — GEMM. et HAR. Cat. Col. 492. — H. ambiguus AuvBE Icon. V. 
2587, t. 33, f. 6. — Spec. gen. Col. 386, 60. 

In territorio silvoso, arctico et frigido satis freqventer occurrit; ad Samarovo, Jelisarovo, Imbatsk, Turu- 


chansk, Chantaika et Dudinka captus. — Europae maxima pars. — Mus. Holm. et Helsing. 
308. Hydroporus striola Gyrrn. — THoms. Sk. Col. II, 32, 39. — AuBE Spec. gen. Hydroc. 622, 


106. — GeEmMM. et Har. Cat. Col. 441. — Hyphydrus Gyuvr. Ins. Sv. IV, 393 (1827). 

In teritorio silvoso et arctico ad flumen Obi satis freqventer occurrit; ad Tobolsk, Spirina, Samarova, 
Jelisarovo et Narym captus. — Fennia, Svecia. — Mus. Holm. et Helsingf. 

309. Hydroporus angustatus STURM Deutschl. Ins. IX, 533, 28, t. 208, f. d, D (1835). — AuBE 
Icon. V, 314, 60, t. 36, f. 6. — Spec. gen. Hydroc. 617, 102. — THoms. Sk. Col, 32, 40. — SCHAUM JIns. 
Deutschl. I, II. 73, 97. — GEMmm. et Har. Cat. Col. 430. 

Habitat in territorio silvoso rarius; ad vicum Jelisarovo 3/4 (BERGROTH) et prope vicum Lebedevo ?7/a! 


captus. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. et Helsingf- 

310. Hydroporus neglectus ScHaUuM Stett. Ent. Zeit. 1846, 409. — Ins. Deutschl. I, II, 70, 51. — 
"PHOMS. Sk. Col. X, 205, 33 be — GEMM. et HAR. Cat. Col, 437. 

In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk ?/; unicum specimen invenit BErGrRotH. — Fennia, Svecia. 
(Germania. — Mus. Helsingf. 


311. Hydroporus obovatus n. sp. 

Oblongus, antice angustatus, postice dilatatus, convexus, niger, subopacus, subtilissime sat dense punctu- 
latus, tenuiter pubescens, antennarum basi pedibusqve rufo-ferrugineis, tibiis apice tarsisqve piceis; prothorace 
lateribus tenuiter marginatis, distincte arcuatis, angulis posticis obtusis, rotundatis. Long. 11/3 lin. 

Species inter H. atricipitem et umbrosum qvasi intermedia, ab omnibus statura postice dilatata, convexa, 
colore nigro angulisqve prothoracis obtusis distinguenda. — Caput magnum, omnium subtilissime alutaceum, 
vix visibiliter punctatum, nigrum; foveis frontalibus minus profundis; ore palpisqve obscure rufis, harum articulo 
ultimo piceo. Antennae prothoracis basin paullo superantes, crassiusculae, piceo-nigrae, articulis 4 basalibus 
totis, 3—7 basi rufo-ferrugineis; articulo 3:o et 4:o ceteris abrupte minoribus, 4:o subtransverso, 3—10 sensim 
paullo tenuioribus et longioribns, ultimo penultimo vix dimidio longiore. Prothorax elytris distincte angustior 
et longitudine paullo ultra duplo latior, apice qvam basi parum angustior, lateribus tenuiter marginatis satis 
fortiter rotundatis, angulis anticis rectiusculis, deflexis, posticis rotundatis; basi medio obtuse subrotundato- 
productus; supra modice convexus, niger, nitidus, limbo confertim punctatus, disco sublaevis, tenuissime pube- 
scens. Elytra protborace qvadruplo longiora, basi prothorace vix latiora et cum hujus lateribus angulum di- 
stinetum formantia, mox pone humeros usqve pone medium rotundato-dilatata, apice rotundata, convexa, satis 
dense subtilissime punctata et omnium obsoletissime alutacea, seriebus punetorum majorum nullis; tenuissime 
griseo-pubescens, nigrum, parum nitidum, epipleuris concoloribus, sublaevibus. Corpus subtus obsolete pun- 
ctatum, metasterno medio tenuiter sulcato. Pedes rufo-ferruginei, tibiis extrorsum tarsisqve piceis. 


In territorio arctico rarissime occurrit; prope vieum Chantaika !7/- duo specimina inveni. — Coll. Sahlb. 
312. Hydroporus umbrosus GyLnr. — AuBR Icon. V, t. 37, f. 2. — Spec. gen. Hydroc. 621, 105. 


—  THOMsS. Sk, Col. Il, 33 41. — SCHAUM Ins. Deutsehl. I, II, 70) 52. — GEmm. et HAR. Cat. Col. 441. 
— Hyphydrus Gyur. Ins. Sv. I, 3368, 23 (1808). 


2 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR: BAND, 17. : N:o 4. 53 


Habitat in aqvis stagnantibus in territorio silvoso, arctico et frigido passim; ad Samarova ”Y/s, Beresov 
1/., Turuchansk 9/7 et Dudinka ?3/; captus. — Europa borealis et media. — Mus. Holm et Helsingf. 

313. Hydroporus lineatus DE Grrr. — AuBE Icon. V, t. 37, f. 4. Spec. gen. Hydroc. 625, 108. 
— THOomMs.. Sk. Coll. Il, 33, 42.1— SCHAUM JIns. Deutschl.; I, II, 74; 59. — GEMM. et Har. Cat. Col. 439. 
— Dytiscus DE GERR Ins. IV, 403 (1774). 

In territorio silvoso ad Obi freqventer occurrit; ad Zingalinsk, Troitski, Samarovo, Spirina, Kalimsky et 
Narym captus. — Europae maxima pars. — Mus. Holm et Helsingf. 


Trib. Dytiscina. 


314. Noterus elavicornis DE GEER. — GurmMM. et Har. Cat. Col. d43. — Dytiscus DE GER Mem, 
Ins. IV, 402 (1774). — Noterus crassicornis (MÖLL.) AvBB Icon. V, t. 241, I. — Spec. gen. Hydroc. 398, 
VER HOMS = Sk, CORE Sox TES SCHAUM Jns. Deutschi. I, IG dl Lå 


In territorio silvoso passim occurrit, ad Tobolsk, Narym et Jenisseisk captus. — Europae maxima pars. 
— Mus. Holm. et Helsingf. 
315. Laccophilus obscurus PAnNz. — SCcHAUM JIns. Deutschl. I, II, 80, 2. — Dytiscus Pawnz. Paun. 


Ins. Germ. 26, 3 (1796). — Laccophilus minutus NUBBE Icon. V, t. 25, f. 2. — Spec. gen. Hydroc. 417, 2. 
= INTOMI, SNC TI 


Var. b: antennis palpisqve apice nigris. 


In territorio montoso et silvoso passim occurrit; ad Krasnojarsk, Narym et Troitski captus. — Europae 
maxima pars. — Mus. Holm. et Helsingf. 

316. Acilius eanaliculatus NiIKoL. — AuvBÉ Spec. gen. Hydroc. 7, 3. — SCHAUM et Ktes. Ins. Deutschl. 
I I 122, 2 - THomMs. Sk. Col. II, 37, 2. — Dytiscus Nicorn. Col. Agr. Hal. 29; 8 (1822). — Acilius 
fasciatus BR. — GemMmM. et Har. Cat. Col. 463. 

In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk 18/; nonnulla specimina inveni. — Europae maxima pars. 


— Mus. Helsingf- 

317. Graphoderes bilineatus DE GEER. — THoms. Sk. Col. II, 38, 1. — Dytiscus DE GEER. Mem. 
Ins. IV, 400 (1774). — Hydaticus AvBB Spec. gen. Hydroc. 212, 41. — Sturm Deutschl. Ins. VIII, t. 191 
f. 4a. — ScHaum et v. Kies. JIns. Deutschl. I, II, 124, 2. — Gemm. et Har. Cat. Col. 460. 


In territorio silvoso prope monasterium Ivanovski !1/; unicum specimen invenit BERGROTH. — Europa 
borealis et media. — Mus. Helsingf. 
318. Graphoderes zonatus HorpE. — THoms. Sk. Col. II, 38, 2. — Hydaticus ScHAUM et v. KIEs. 


ms. Deutschl. I, II, 124, 2. — AuBR Spec. gen. Hydroc. 214, 42. — Gemm. et Har. Cat. Col. 467. — 
Dytiscus Horrr Enum. Ins. 33 (1795). 


In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ?9/;! et ?3/, (TRYBOM) captus. — Europa borealis et 
media. — Mus. Holm. 
319. Graphoderes austriacus STURM. — THoms. Sk. Col. X, 3530. — Hydaticus STURM Deutschl. Ins. 


VII, 46, 3 (1834). — AuBE Spec. gen. Hydroc. 215, 43. — ScHaAuM et v. Kies. Ins. Deutschl. I, II, 123, 
Z. — GEMM. et Har. Cat. Col. 464: 


In desertis prope Oppidum Omsk a StLovzow et ad oppidum Krasnojarsk captus. — Germania, Austria, 
Gallia. — Mus. Holm. 
320. Hydaticus stagnalis FaABR. — STURM Deutschl. Ins. VIII, 34, 7. — ANUBE Spec. gen. Hydroc. 
DOE S2II= THOMS. Sk. Col. II, 40, 2. — ScHAUM et v. KIES. Ins. Dewtsehl. I, II, 126,6: == GEMM. et 
Har. Cat. Col. 466. — Dytiscus EFaBR. Mont. Ins. I, 191, 22 (1787). 
j In territorio silvoso ad oppidum Jenisseisk ?9/6 duo specimina cepi. — Svecia, Europa media. — 


Coll. ;Sahlb. 
321. Dytiscus marginalis L. — Syst. Nat. X, 411, 665 (1758). — AuvBb Spec. gen. Hydroc. 105, 2. 


— ScHAuM et v. Kies. Ins. Deutschl. I, II, 117, 2. — Gemm. et Har. Cat. Col. 462. — Macrodytes THOMS. 
IT, 42, 1. i 
In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk !!/; a TRYBOM captus. — Tota Europa. — Mus. Holm. 


322. Dytiscus circumeinetus AHr. Nov. Act. Hal. VI, 1811, 67. — Sturm Deutschl. Ins. VIII, t. 
JCka Jo Oo AuBB Spec. gen. Hydroc. 111, 7. — ScHAum et v. Kies. Ins. Deutscht. I, II, 118,3. — GEMM. 
et Har. Cat. Col. 461. — Macrodytes THoms. Sk. Col. II, 42, 2. 

In territorio silvoso prope monasterium Ivanovski !!/, duo specimina legit BererRoTH. — Europa borealis 
et media. — Mus. Helsingf. | 


34 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


323. Dytiscus circumflexus FABR. Syst. El. 1, 255, 4 (1801). — Sturm Deutschl. Ins. VIII, t. 188, 
f. a. b. — AUBR Spec. gen. Hydroc. 113, 9. — SoHAum et v. Kies. Ins. Deuwtschl. I, II, 119, 4. — GemMM. 
et Har. Cat. Col. 461. — Macrodytes THoms. Sk. Col. IX, 91. 

In territorio montoso, ad oppidum Krasnojarsk a STREBLOV captus, in territorio silvoso ad vicum Tjolkina 
prope oppidum Jenisseisk ?3/6 unicum specimen invenit TRYBOM. — BPuropa media et meridionalis, Africa borealis. 
— Mus. Holm. 

324. Cymatopterus striatus L. — THoms. Sk. Col. II, 45, 4. — Colymbetes ScHAUM et v. KiEs. /, 


II. 83, 2. — Dytiscus L. Faun. Sv. 215, 770 (1761). — Gemm. et Har. Cat. Col. 448. — Colymbetes Boge- 
manni (GYLL.) AuBb Spec. gen. Hydros. 231, 9. 

In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk a STREBLOV captus. — Europa borealis et media, 
Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 

325. Cymatopterus dolabratus Payr. — THoms. Sk. Col. II, 44, 3. — GEMM. et HAR. Cat. Col. 447. 
— Dytiscus PAK. Faun. Sv. I, 204, 13 (1798). — Colymbetes AUBB Spec. gen. Col. 232, 10. 

In aqvis stagnantibus in territorio frigido satis freqventer occurrit; ad Dudinka, Tolstoinos, Nikandrovski 
ostrov, Briochovski ostrov, Obdorsk m. Jul.—Sept. saepius captus; in territorio arctico etiam prope vicum 


Chantaika !7/;! captus. — Europa arctica, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 

326. Cymatopterus Paykulli Er. -— THoms. Sk. Col. II, 45, 4. — GEmM. et Har. Cat. Col. 448. 
-- Colymbetes Er. Kär. Mark. I, 149, 1 (1837). — Dytiscus striatus PAyx. Faun. Sv. I, 202, 11 (1798). — 
Colymbetes striatus STURM Deutschl. Ins. VIII, t. 71, 1, t. 195, f. a E. — Colymbetes fuscus AUBB Spec. gen. 
Hydroc. 2268, 7. 

In territorio silvoso prope vicum Fatjanovsk !9/- a TRYBOM captus. — Europa borealis. — Mus. Holm. 

327. Rhantus notatus FaABR — THoms. Sk. Col. II, 51, 1. — GEmMmM. et Har. Cat. Col. 449. — 


— Dytiscus FABR. Syst. El. 1, 267, 30 (1801). — Colymbetes Sturm Deutschl. Ins. VIII, 79, 3. — AUBE 
Spec. gen. Hydroc. 239, 15. 


In territorio silvoso prope oppida Tjumen, Tobolsk et Jenisseisk aliqvoties captus. — Europae maxima 
pars. — Mus. Holm. et Helsingf. 
328. Rhantus bistriatus BrirestRr. — THoms. Sk. Col. II, 31, 2. — GEmM. et Har. Cat. Col. 4485. 


— Dytiscus Berestr. Nomencl. Ins. Han. I, 42, 3, t. 8, f. 3 (1778). — Colymbetes ScHAUM et v. KIEs. Ins. 
Deutschl. I, II, 86, 8. — Colymbetes agilis (PAYK.) AuvBE Spec. gen. Hydroc. 254, 27. 


Habitat in territoriis silvoso, arctico et frigido satis freqventer; ad Tjumen, Artamonovoj, Tobolsk, 


Jenisseisk, Kurejka, Chantaika et Obdorsk captus. — Europa borealis, America borealis. — Mus. Holm. et 
Helsingf. 

329. Rhantus exoletus Forstr. — GEMM. et Har. Cat. Col. 449. — Dytiscus FORSTER Nov. spec. 
Insect. 87 (1771). — Colymbetes collaris (PAYK.) AUBB Spec. gen. Hydroc. 283, 26. — SCcHAUM et v. KiBS. 


Ins. Deutschl. I, II, 87, 3. — Rhantus THoms. Sk. Col. II, 52, 3. 

In aqvis stagnantibus et lente fluitantibus in territorio silvoso ad vicum Spirina ?3/;! et ad oppidum 
Tobolsk ?/; (BERGROTH), in territorio arctico prope oppidum Beresov (BERGROTH) aliqvoties captus. — Huropa 
tota. — Mus. Holm. et Helsingf. 

330. Rhantus luteicollis GEBL. Bull. de Mosc. 1848, III, 72, 3. 


Praecedenti simillimus sed paullo major et latior prothorace toto flavo tantum distinguendus. Nonne 
varietas ejusdem”? 


Im territorio silvoso ad Spirina, Surgut, Sosva et Malo-Atlim captus. — Sibiria meridionalis. — Mus. 
Holm. et Helsingj. 
331. Rhantus consputus Sturm. — GemMmm. et Har. Cat. Col. 448. — Colymbetes Sturm Deutsch. 


Ins. VIII, 33, 7. — v. KiEs. Stett. ent. Zeit. 1842, 88. — ScHaum et v. Kies. Ins. Deutschl. I, II, 87, 10. 


In territorio silvoso ad oppidum Tjumen ?3/; et prope oppidum Jenisseisk ?3/6 a TRYROM captus. — 
Germania. — Mus. Holm. 


352. Ilybius fuliginosus FABR. — AvuBR Icon. V, t. 15, f. 4. — Spec. gen. Hydroc. 264, 10. — 
SCHAUM et v. KiBs. Ins. Deutschl. I, II, 90, 3. Gemm. et Har. Cat. Col. 451. — Ilybius uliginosus THOMS. 
Sk. Col. II, 46, 1. 

In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk !!/; a TRYBOM et STREBLOV captus. -— Europae maxima 
pars. -—— Mus. Holm. 

333. Ilybius subaeneus Er. Käf. Mark. I, 196, 6 (1837). — ScHauvm et v. Krtes. Ins. Deutsch. I, 


II, 90, 2. — SmnL. Fawr. Balt. 36. — J. SAHLB. Enum. Col. Carn. Fenn. 167, 330. — GEMM. et HAR. 
Cat. Col. 452. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |7. N:o 4. 30 


In aqvis stagnantibus in territoriis silvoso, arctico et frigido rarius occurrit; prope oppidum Jenisseisk 
es et 29/6! ad oppidum Turuchansk 16/7 (TRYBOM), prope vicum Dudinka ?3/;! et ad vicum Saostrov 19/.1 
captus. — BEuropa borealis et media. — Mus. Holm. et Helsingf. 


334. Ilybius aenescens THoMs. Opusc. ent. 125 (1870). — Kraarz. Berl. ent. Zeitschr. 1871, 166. 
— J. SaHLB. Enum. Col. Carn. Fenn. 168, 333. — I. angustior Sewu. Faun. Balt. 36. 


19 


In territorio silvoso prope insulam Tschornaja ostrov 2/; nonnulla specimina legi. — Europa borealis et 
media. — Mus. Holm. 

335. Ilybius angustior GyLL. — THomMs. Sk. Col. II, 49, 9. — ScHAUM et v. Kiss. Ins. Deutschl. 
II, 93, & (partim?). — AvBkÉ Icon. V, t. 15. f. 2. — Spec. gen. Hydroc. 262, I. — GEMM. et Har. Cat. 


Col. 451. — Dytiscus Gyrr. Ins. Svec. I, 300, & (1808). 
In aqvis stagnantibus in territorio arctico et frigido ad Jenissej satis freqventer occurrit; ad Chantaika, 


Dudinka, Tolstoinos et Nikaudrovski ostrov m. Jul.—Sept. saepius captus. — Europa arctica, borealis et media 
lpina. — Mus. Holm. et Helsingf. 
336. Agabus serricornis Park. -— AuBE Spec. gen. Hydroc. 268, 1. — THoms. Sk. Col. II, 53, 1. 


— GeEmMM. et Har. Cat. Col. 456. — Dytiscus PAK. Faun. Svec. III, Addend. 443 (1800). 

In aqvis stagnantibus in territorio frigido in insula Nikandrovski ostrov ?3/< (TRYBOM) ad vicam Dudinka 
3 (TRYBOM) et prope vicum Saostrov 19/3! nonnulla specimina capta. — Europa arctica et borealis, Sibiria 
orientalis. — Mus. Holm. 


337. Acatodes fuscipennis PayK. — THowms. Sk. Col. II, 34, 1. — Dytiscus PAYK. Faun. Sv. I, 209, 
108 (1798). — Agabus AuBB Icon. V, t. 16, f. 4. — Spec. gen. Hydroc. 292, 4. — SCcHAUM Ins. Deutschl. 
I, Ir, 104, 11. — Gemma. et Har. Cat. Col. 454. 

In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk 16/;! et ad vicum Nasimovo ?9/5 (TRYBOM), in territorio 
frigido in lacunis ad flumen Polui prope vicum Obdorsk ??/; a BERGROTH captus. — Europa arctica, borealis et 
media. — Mus. Holm. et Helsingf. 

398. Aecatodes nigriventris MoTtscH. 


4/ 


Subovalis, latiusculus, convexus, subtus nigricans, supra testaceus, vertice macula transversa frontali 
plagaqve media transversa prothoracis nigris, elytris omnium subtilissime et densissime alutaceis, obsolete fusco- 
irroratis, seriebus tribus punctorum subtilissimis, pedibus latiusculis, tibiis subtriangulariter dilatatis, fortiter 
spinulosis. Long. 4!/; lin 

Mas: tarsis anticis articulis tribus primis fortiter dilatatis, patellis inaeqvalibus; articulo 5:o satis elongato 
leviter curvato, intus dense setuloso, ungviculis basi subito curvatis, valde inaeqvalibus; tarsis intermedius modice 
dilatatis; segmento ultimo ventrali longitudinaliter strigoso. 

Rhantus MortscH. Schrencks Reis. II, 101, 107 (1860). — Gemwv. et Har. Cat. Col. 449. 


Species insignis statura fere ÅA. fuscipenni sed paullo minus convexa et postice minus angustata coloreqve 
mox distingvenda, tibiis valde dilatatis et fortiter spinosis a congeneribus diversa et forte ad genus proprium 
referenda. 

In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk a STREBLOV captus. — Kamtschatka, Dauria. — 
Coll. Obert. 

339. Eriglenus femoralis Park. — THoms. Sk. Col. II, 96, 2. — Dytiscus PaAyx. Faun. Sv. I, 215, 
24 (1798). — Agabus AvBkE Icon. V, t. 17, f. 2. — Spec. gen. Hydroc. 297, 8. — SCcHAuM JIns. Deutschl. 
I Ir, 1114, 20. — Gemm. et Har. Cat. Col. 454. 

In territorio silvoso ad monasterium lvanoyvski !!/; (BERGROTH), prope oppidum Narym ?/& (TRYBOM) et 
prope oppidum Jenisseisk 15/5 et ?9/;! captus. — Tota Buropa. — Mus. Holm. et Helsingf. 

340. Eriglenus ungvicularis THoms. Sk. Col. IX, 101, 3 (1867). — Agabus affinis SCcHAUM Ins. 
Deutschl. I, II, 110, 19 (partim?). 

In territorio silvoso in aqvis sphagnosis inter ostium fluminis Narym et fluminis Pschulim !/& et prope 


oppidum Jenisseisk ?9/; nonnulla specimina legi. — Europa borealis et media. — Mus. Helsingf. 
341. Eriglenus vittiger GyrL. — THoms. Sk. C. IX, 102, 4, — J. SaHnB. Enum. Col. Carn. Fenn. 


171, 342. — Dytiscus GYnr. Ins. Sv. IV, 379, 31—32 (1828). — Agabus AvBR Spec. gen. Hydroc. 331, 30. 
— GEMM. et Har. Cat. Col. 457. — Gaurodytes THoms. Sk. Col. II, 62, 14. 


Im aqvis parvis in silvis in territorio arctico ad ostium fluminis Kurejka !9/; et prope vicum Chantaika 


16/7 et 17/, specimina nonnulla cepi. — Europa arctica. — Mus. Holm. et Helsingf. 
342. Aretodytes elongatus GyLL. — THomMs. Opusc. ent. VI, 341. — Dytiscus GYLL. Ins. Sv. VI, 
351, J35—36 (1828). — ÅAgabus AvBE Spec. gen. Hydroc. 390, 49. — GEmm. et Har. Cat. Col. 454. — 


Gaurodytes THoms. Sk. II, 62, 13. — J. SAHLB. Enum. Col. Carn. Penn. 172, 346. 


56 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


Var. b [opacina]: Femina supra opaca; 
Var. c: elytris lateribus usqve ad medium rufo-ferrugineis. 


In territorio frigido in aqvis parvis in rimis tundrarum ad Dudinka et Tolstoinos copiose occurrit, in 
territorio arctico et parte boreali territorio silvosi in aqvis parvis in abiegnis turfosis prope ostium fluminis 
Kurejka !9/-! prope vicum Fatjanovsk 19/7. (TRYBOM) et ad insulam Tschornaja ostrov 3/.! rarius captus. Varie- 

J ige ! d / (7 . ; t - "0EN (7 
tates prope vicum Tolstoinos inveni. — Fennia, Lapponia, Svecia, Norvegia. — Mus. Holm. et Helsingf. 


343. Gaurodytes arcticus ParK. — THoms. Sk. Col. II, 37, 1. — Dytiscus Par. Faun. Sv. I, 201, 
10 (1798). — Agabus AuvBE Spec. gen. Hydroc. 290, 3. — GEMMN. et Har. Cat. Col. 452. 


Var. ce (sibirica): Mas ungviculis anticis brevioribus inaeqvalibus, anteriore breviore, magis curvato, medio 
dilatato et acute dentato-producto. 


In lacunis fundo lapidoso in territorio frigido freqventer occurrit, ad Dudinka, Tolstoimos et in insula 
Nikandrovski ostrov m. Jul.—Sept. seepe visus. In territorio silvoso ad flumen Sosva 3/g a BERGROTH etiam 
captus. — Forma normalis in Europa arctica occurrit. — Mus. Holm. et Helsingj. 


344. Gaurodytes Zetterstedtii THoms. Sk. Col. II, 59, 3. — Agabus THoms. Vet. Ak. Handl. 1854, 
216, 9. = GEMM. et HAR: Cat. Col. 457. 


Im territorio arctico et frigido rarissime occurrit; prope ostium fluminis Kurejka in sphagneto aqvoso 
/+ specimina 10 cepi, prope vicum Chantaika 186/, et prope vicum Dudinka ?$/, in aqvis parvis alpinis singula 
specimina etiam inveni. —- Lapponia. — Mus. Holm. et Helsing. 


10 


345. Gaurodytes punctipennis n. sp. 


Oblongo-ovalis, brunneo-piceus, mnitidus, supra subaeneo-nitens, capite antice, maculis duabus verticis, 
prothoracis lateribus latissime, elytrorum lateribus, ventre medio pedibusqve testaceis; prothorace apicem versus 
fortiter angustato, elytris hoc vix latioribus, parum convexis, subtilissime parcius punctatis et dense omnium 
subtilissime reticulato-strigosis; prosterni processu postico obtuse carinato. Long. 3 lin. 

Mas: ignotus. 


Species parva, primo intuitu G. arctico haud dissimilis sed valde distiucta, nwulto minor, corpore 
antice magis convexo, prothorace antice fortius angustato, punctura elytrorum strueturaqve prosterni diversa: 
sculptura elytrorum ab omnibus speciebus mihi cognitis aliena. — Caput parvum, prothoracis basi duplo 
augustius, subtilissime reticulato-strigosum, testaceum, vertice macula transversa autice bilobata guttis duabus 
pallidis ornata; foveis frontalibus subtransversis linearibus; labro profunde emarginato, palpis pallide testaceis, 
articulo ultimo apice piceo. Antennae prothoracis basin distincte superantes, filiformes, pallide testaceae, articulo 
ultimo apice piceo, 4:o contiguis paullo minore, 5—10 longitudine subaeqvalibus, angulo apicali obsolete fusco. 
Prothorax longitudine duplo et dimidio latior, apice qvam basi multo angustior; lateribus modice rotundaltis, 
tenuiter marginatis, angulis anticis porrectis, acutiusculis, posticis subrectis; basi utringve juxta scutellum obsolete 
sinuatus, disco longitudinaliter et transversim satis convexus, medio aeneo-fuscus, lateribus latissime indeter- 
minatim testaceis, omnium subtilissime reticulato-punctatus, serie basali transversa e punctis impressis valde 
obsoleta et medio latissime interrupta, subapicali distincta e punctis valde inordinatis subduplicatis. Scutellum 
late triangulare, piceum, laeve. Elytra basi prothorace parum latiora et hoc plus gvam quadruplo longiora, 
lateribus modice arcuata, postice rotundato-angustata et ante apicem utringve obsoletissime sinuata; supra 
modice convexa, aeneo-picea. mnitida, basi anguste, lateribus late ferrugineo-testacea, omnium subtilissime reti- 
culato-strigosa et punctis remotis hinc inde seriatim dispositis subtilibus et obsolete impressis; epipleuris 
laevibus. Corpus subtus brunneum, obsolete punctatum, lobis mesosterni anguste triangularibus, coxis posticis 
antice rotundatis, pectore abdomineqve medio pallidioribus; prosterni lobo postico pone coxas anticas levissime 
dilatato, obtuse carinato. Pedes toti cum coxis anterioribus trochanteribusqve ommnibus testaceis; tarsis anticis 
in femina tenuibus, omnibus 5-articulatis, posticis tibiis dimidio longioribus, primo secundo fere duplo longiore, 
2—4 sensim parum brevioribus, 5:o 4:o dimidio longiore. 

In territorio frigido prope vicum Dudinka loco turfoso e gramine unicum specimen ?/g excipulo cepi. 
— Coll. Sahlb. 


346. Gaurodytes nigripalpis n. sp. 

Elongato-ovalis, convexiusculus, nigro-aeneus, mnitidus, elytris lateribus pallidioribus, in femina opacis, 
maculis duabus verticis, antennis basi palpisqve pallide ferrugineis, illis apice, horum articulo ultimo nigro-piceis, 
pedibus fusco-ferrugineis, femoribus, tarsorum articulo ultimo tiblisqve posticis piceis; corpore supra omnium 
subtilissime reticulato strigoso, prothoracis lateribus tenuiter marginatis, modice rotundatis, elytris seriebus 
punctorum majorum satis discretis, tibiis anticis apicem versus dilatatis. Long. 2?/,—3!/3 lin. 

Mas: elytris mnitidis, sculptura paullo obsoletiore, tarsis anticis compressis, incrassatis, articulo ultimo 
elongato, ungviculis longis, subaeqvalibus, parum curvatis, posteriore subtus leviter bisinuato. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. ÅZ. N:O 4. 51 


Femina: elytris valde opacis, sculptura distinetiore et densiore, tarsis anticis simplicibus ungviculis 
brevioribus, paullo arcuatis. 


Var. b; PA: corpore supra obsolete chalybeo-micante, paullo minus nitido. 


Species distinctissima, Arctodyte elongato statura similis sed capite minore, palporum articulo ultimo toto 
piceo processuqve prosterni convexo distinguenda, sculptura dissimilitudineqve sexuum inter congeneres insignis; 
a G. Thomsoni et G. congenere statura angustiore palporumqve colore diversa. — Caput prothorace fere duplo 
angustius, nitidum, aeneo-nigrum, subconvexum, intra oculos transversim, densce subtilissime reticulato-strigosum, 
vertice punctis duobus rufis, foveis clypealibus parvis, sed satis profundis, transversalibus; labro mandibulisqve 
pallide rufo-ferrugineis; palpis rufo-ferrugineis, sed articulo ultimo elongato toto nigro piceo. Antennae protho- 
racis -basin superantes, rufo:testaceae, articulis 5—10 apice sensim latius, ultimo fere toto piceis, 4:o contiguis 
breviore, 5—10 sensim paullo longioribus et angustioribus, obconicis, ultimo lineari penultimo !/, longiore. 
Prothorax longitudine duplo et dimidio latior, basi gqvam apice distincte angustior, lateribus leviter arcuatis, 
tenuiter marginatis, angulis anticis deflexis, acutiusculis, posticis obtusiusculis; basi latissime rotundatus utrinqve 
prope scutellum. obsoletissime sinuatus, supra longitudinaliter parum, transversim distincte convexus, nigro-aeneus, 
nitidissimus, angulis anticis anguste rufo-piceis, subtilissime reticulato-strigosus, juxta apicem serie e punctis 
profundis valde irregulari aliaqve Dasali ante scutellum late interrupta paullo obsoletius impressa. Scutellum 
late triangulare, nigrum, sublaeve. HElytra basi prothorace parum latiora et hoc qvintuplo longiora, elongata, 
lateribus subparallelis, postice rotundato-angustata, supra modice convexa, in mare nitidissima, aeneo-nigra, om- 
nium subtilissime et obsolete confertim reticulato-strigosa, humeris margineqve laterali obsoletissime indeter- 
minatim fusco-ferrugineis; in femina opaca, nigro-picea, subtilissime et confertissime satis distincte reticulato- 
strigosa ut sub oculo acute armato fere scabra appareant; humeris et lateribus ut in mare pallidioribus; in 
utroqve sexu seriebus tribus punctorum majorum irregularibus, satis distinctis. Corpus subtus nigrum, nitidum, 
obsolete punctatum, segmentis ventralibus marginibus obsolete piceis; processu prosternali longitudinaliter con- 
vexo sed haud carinato, laciniis lateralibus metasterni late triangularibus. Pedes ferruginei. femoribus anteri- 
oribus obsolete, posticis late et distincte infuscatis, tibiis praesertim posticis etiam saepe imfuscatis, anticis sub- 
triangulariter dilatatis, tarsis praesertim apice piceis; ungviculis omnibus pallide flavis. 

Habitat in aqvis stagnantibus in territorio frigido Jenisseensi passim satis freqventer; Prope vicum 
Dudinka et Tolstoinos nec non in insulis Nikandrovski ostrov et Briochovski ostrov m. Jul.—Sept. sacpius 
captus; femina parcius occurrit. — Lapponia rossica in alpe Dschyn 6/; 1870. — Mus. Holm. et Helsingf. 
Coll. SHARP, HAGLUND, KRAATZ, RREGIMBART, SAHLB. etc. 


347. Gaurodytes Thomsoni J. SaAHLB. Ant. Lappl. Col., Not. Skpt. pro F. et Fl. Fenn. förh. XT, 
407, 32 (1870). — Enum. Col. Carn. Fenn. 173, 348. 

Habitat in aqvis stagnantibus praesertim locis elevatioribus in territorio frigido freqventer; ad Dudinka, 
Tolstoinos, Obdorsk, in monte Ural et in insula Nikandrovski ostrov saepe captus; in territorio arctico prope 
vicum Chantaika in aqva loco elevato aperto !6/-! captus. — Lapponnia. — Mus. Holm. et Helsingf. 


Var. b. 2 (rugosino): elytris coriaceo-reticulatis, opacis. 
Gaurodytes coriaceus J. SAHLB. Enum. Col. Carn. Fenn. 174, 352 (1873). 
348. Gaurodytes congener Payrr. — Tuoms. Sk. Col. II, 59, 8. — Dytiscus Par. Faun. Sv. I, 214, 


23 (1798). — Aygabus AuvBR Icon. V, t. I, f. 3. — Spec. gen. Hydroc. 2099, 10. — ScHAUM Ins. Deutschl. 
I, II, 103, I. — GEmm. et Har. Cat. Col. 454. 


In territorio silvoso prope vicum Saksunt 9/3 (BErGrRoTH) et ad vicum Alinsk ?9/; (TRYBOM) captus. — 


Europa borealis et media alpina. — Mus. Holm. et Helsingf. 
Var. b (rufino): J. SAHLB. Enum. Col. Carn. Fenn. 176. — Tuoms. Sk. Col. IX, Suppl. 107, 8 var. 
In territorio silvoso prope insulam Tschornaja ostrov 2/7 duo specimina cepi. — Lapponia. — Coll. Sahlb. 


Var. c (Lapponica): J. SAHLB. Enum. Col. Carn. Fenn. 176. — Gaurodytes Lapponicus Tuoms. Sk. 
Col. IX, Suppl. 108, 8 c. 


Habitat in aqvis stagnantibus in territorio arctico et frigido ubiqve freqventer. — Europa arctica. — 
Mus. Holm. et Helsingf. 


Var. d 89 (rugosino): elytris coriaceo-reticulatis, opacis. 


349. Gaurodytes obovatus J. SaAuLB. Hnum. Col. Carn. Fenn. 176, 354. 


In territorio aretico prope ostium fluminis Kurejka 19/7 duo specimina cepi. — Lapponia. — Coll. Sahlb. 


350. Gaurodytes clypealis Troms. Sk. Col. IX, Suppl. 107, 8 b (1867). 


K. Vet. Ak. Handl. Bd. 17. N:o 4. 8 


58 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 
In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk 16/, unicum specimen inveni. — Fennia, Svecia. — 
Coll. Sahlb. 
351. Gaurodytes Reichei AuBbB. — Agabus ANuBB Icon. V, 138, 6 t. 16, f. 6 (1836). — Spec. gen. 
Hydroc. 294, 6. — A. uliginosus L. var. FARM. et LaB. Paun. ent. Franc. 190, 7. Obs. 


G. uliginoso DL. affinis, sed statura multo breviore et convexiore prothoracisqve lateribus magis deter- 
minatim rufo-ferrugineis species satis distincta videtur. 

In prato inundato ad flumen Jenissej in territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ?9/, duo specimina 
legi. — Gallia (2). — Coll. Sahlb. 

352. Gaurodytes amnicola n. sp. 


Oblongo-ovalis, supra modice convexus, omnium subtilissime et obsoletissime strigosus, piceo-niger, 
nitidus, punctis duobus verticis, ore late, antennis maxima ex parte, prothoracis lateribus pedibusqve rufo-ferru- 
gineis, femoribus infuscatis, prothorace coleopteris paullo angustiore, lateribus crasse marginatis, arcuato angu- 
stato; elytris postice subtilissime punctatis, seriebus punctorum majorum fortiter impressis, irregularibus. 
Long. 3 lin. 

Mas: tarsis anterioribus paullo dilatatis, ungviculo anteriore subtus fortiter angulato-dilatato, segmento 
ultimo ventrali remote et profunde punctato. 


G. uliginoso L. sculptura corporis strueturaqve ungviculorum maris valde affinis, sed corpore multo 
longiore et angustiore, minus fortiter convexo coloreqve diversus; G. Haeffneri primo intuitu magis similis, sed 
convexior, prothorace latiore ungviculisqve maris facile distingvendus. — Caput mediocre, prothorace multo 
angustius, piceo-nigrum, ore, clypeo medio maculisqve duabus parvis rotundatis verticis rufis; supra parum con- 
vexum, subtilissime reticulato-strigosum, foveis clypealibus parvis sed profundis, obliqve impressis.  Palpi 
pallide rufo-ferruginei, articulo ultimo apice piceo. Antennae prothoracis basin distinete superautes, pallide 
ferrugineae, articulis 3—11 sensim latius piceis, articulo 4:o contiguis distincte breviore, 3—10 sensim longi- 
oribus et angustioribus, ultimo lineari, apice acuminato penultimo fere dimidio longiore. Prothorax longitudine 
sua plus qvam duplo latior, apice qvam basi distincte angustior, lateribus crasse marginatis, leviter arcuatis, 
angulis anticis productis, acutiusceulis, leviter deflexis, posticis rectinsculis, basi late rotundatus, prope scutellum 
utringve obsoletissime sinuatus; supra longitudinaliter vix, transversim paullo convexus, nigro-piceus, nitidus, 
lateribus late rufescentibus, dense subtilissime reticulato-strigosus, intra margines stratu irregulari tantum ante 
scutellum interrupta punctorum satis profunde impressorum. HElytra basi prothorace paullo latiora et hoc plus 
qvam qvadruplo longiora, lateribus late rotundata, postice rotundato angustata, modice convexa, nigro-picea, 
nitida, lateribus paullo latiora, subtilissime dense sed obsolete reticulato-strigosa et punctulata, seriebus 5:0 
irregularibus e punctis majoribus fortiter impressis notata; epipleuris aeneo-piceis, obsolete punctatis. Corpus 
subtus nigro-piceum, prosterno segmentorumqve ventralium marginibus paullo dilutioribus, subtilissime strigulosum, 
prosterni processu obtuse carinato, mesosterno antice exciso. Pedes rufo-ferruginei, femoribus praesertim posticis 
infuscatis, anterioribus subtus brevissime setulosis; tarsis posticis ut in congeneribus, ungviculis in mare fere 
inaeqvalibus. 


In littore arenoso-argillaceo insulae Nikandrovski ostrov in territorio frigido unicum specimen !$3/s sub 


Potamogetone e flumine rejecto cepi. — Coll. Sahlb. 
353. Gaurodytes adpressus AuBb. — Agabus AuvBR Icon. V, 169, t. 21, f. 1 (1836). — Spec. gen. 
Hydroc. 344, 44. — Gemm. et Har. Cat. Col. 452. — Colymbetes subqvadratusMorscH. in SCcHRENKS Reis. 


Amur. II, 102, 113, sec. spec. typic. 

Mas: tarsis anticis et intermediis articulis tribus basalibus dilatatis, brevibus, ultimo elongato, ungviculis 
elongatis, subaeqvalibus, anticorum anteriore pone medium vix dilatato, ante apicem curvatam leviter sinuato, 
posteriore obsoletissime bisinuato; posticis articulo primo subtus parum ciliato; segmento ultimo ventrali apice 
obsolete punctato et striguloso. 

In territorio frigido inter et sub lapides ad margines rivulorum alpinorum satis freqventer occurrit: ad 
vicum Dudinka et vicum Tolstoinos m. Jul.—Sept. saepius captus. — Dauria. — Mus. Holm. 

Var. b: paullo minor, brevior et magis convexus, prothoracis angulis posticis magis obtusis, ceterum 
simillima. 

Agabus Haeffneri AuvBR Icon. V, 170, t. 21, f. 2 (1836). — Spec. gen. Hydroc. 345, 49. — Nec 
Gaurodytes Haeffneri THoms. Sk. Col. II, 63, 17. Nec. G. Haeffneri THoMs. Opusc. ent. VI, 339. 

Prope monasterium Kondinsk in territorio silvoso ?/y (BErerortH) et ad vicum Dudinka in territorio 
frigido aliqvoties captus. — Svecia. — Mus. Holm. et Helsingf. ' 

Var. ce: minor, prothorace angustiore, angulis posticis magis obtusis, supra magis picea, ceterum var. b. 
simillima. 

Gaurodytes angusticollis J. SamLrB. Bidrag Lappl. Col., Not. skpts pro Faun. et Flor. Fenn. förh. XI, 
408, 56, (1870). — Enum. Col. Carn. Fenn. 181, 362. — THOoMs. Opusc. ent. VI, 337. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:O 4. 59) 


In territorio silvoso prope monasterium Kondinsk ?/4 et in rivulo e monte Uralensi nascente prope vicum 


Saksunt ad flumen Sosva $/g nonnulla specimina legit BerGrRorH. -— Lapponia. — Mus. Helsingf. 


Obs. Species haec, ut etiam G. guttatus PayKk., qvi huic proximus est et locis similibus occurrit, statura 
valde variat. Quum specimina plurima e diversis locis comparavi, formas tres supra allatas, antea a me aliisqve 
auctoribus uti species distinctas descriptas, conjungendas esse putavi. 


354. Gaurodytes Mimmi J. SAHLB. Enum Col. Carn. Fenn. 182, 364 (1874). — S&S = Gawuwodytes 
Haeffneri "THoms. Opusc. ent. VI, 339, nec AuBb. — 9 = Gaurodytes opacus Tuoms. Sk. Col. II, 61, 12, 
nec AUBR. 

In aqvis parvis in abiegnis territorii silvoso et arctici rarissime occurrit; prope insulam Tschornaja ostrov 
>/7!, ad vicum Fatjanovsk !9/> (TRYBOM), prope vicum Chantaika !6/;! nec non prope ostium fluminis Kurejka 
18/,! captus. — Fennia. — Mus. Holm. et Helsingf. 

355. Gaurodytes Wasastjernae C. SaAmLB. — J. SAHLB. Enum. Col. Carn. Fenn. 181, 363. — THoms. 
Opusc. ent. VI; 5340. — Dyticus SaAmLB. Ins. Fenn. I, 11, 167, 38 (1824). — Agabus AvBB. Icon. V, 171, 
30, t. 2, fi 3. — Spec. gen. Hydroc. 346. 46. — Gaurodytes Haeffneri Tnoms. Sk. Col. II, 63, 17 et IX, 
Ill: Ila 

In aqvis parvis in abiegno territorii silvosi prope insulam Tschornaja ostrov /; nonnulla specimina legi. 
— Fennia, Svecia, Norvegia. — Mus. Helsingf. 


356. Gaurodytes affinis Payx. — TuHoms. Sk. Col. II, 63, 16 IX, Suppl. 109, 16. — Dylticus Pax. 
Faun. Sv. I, 211, 21 (1798). — Agabus AuvBb Icon. V, t. 21, f. 3. — Spec. gen. Hydroc. 348. 48. — GEMM. 
et Har. Cat. Col. 453. 

In aqvis sphagnosis in territorio silvoso prope insulam Tschornaja-ostrov 2/; uonnulla specimina legi. — 
Europa borealis. — Mus. Helsingf. 


307. Gaurodytes Slovzovi n. sp. 


Ovalis, depressus, subtiliter reticulato-striatus, niger, subvirescenti-aeneus, nitidus, labro, palpis, antennis 
elytrorumqve lateribus fusco-ferrugineis, pedibus piceis; prothorace apicem versus fortiter angustato, lateribus 
marginatis; prosterni processu depresso, haud carinato. Long. 4 lin. 

Statura et magnitudine G. chalconoto PAnz. simillimus, sed differt elytris lateribus distincte pallidioribus, 
supra magis virescentibus, processu prosterni ecarimato sculpturaqve ut in G. tarsato ZETT. mox distingvendus. 
A G. Zetterstedti THoms. statura multo breviore, colore magis aeneo sculpturaqve minus densa diversus, Agabo 
sobrino Motsch. forte magis affinis. — Caput parvum, aeneo-nigrum, minus subtiliter reticulato-strigosum, foveolis 
frontalibus transversim linearibus, vertice maculis duabus obsolete rufescentibus; labro ferrugineo, apice emar- 
ginato; palpis rufo-ferrugineis, articulo ultimo obsoletissime infuscato, labialium articulo penultimo mutico. 
Antennae rufo-ferrugineae, articulis tribus ultimis apice obsolete infuscatis. Prothorax brevissimus, basi capite 
duplo latior, apicem versus fortiter angustatus, angulis anticis acute productis, lateribus leviter arcuatis, margi- 
natis, basi late rotundatus, utringve leviter sinuatus; supra paullo convexus, totus aeneo-niger, virescenti-micans, 
subtiliter sed minus confertim reticulato-strigosus, serie subapicali continua et antebasali medio late interrupta 
e punctis impressis. HElytra ovalia, lateribus cum prothorace fere continue arcuatis, apice late rotundata; supra 
nigra, subvirescenti-aeneo-micantia, nitida, lateribus late sed minus determinatim fusco-ferruginea, subtiliter minus 
confertim reticulato-strigosa, areis longitudinaliter directis. Corpus subtus nigrum, densius et subtilius reti- 
culato-strigosum, prosterni processu deplanato, ecarinato; metasterni laciniis lateralibus paullo latius triangu- 
laribus, qvam in G. chalconoto, segmentorum abdominalium marginibus piceis. Pedes picei, femoribus paullo 
obscurioribus. 


Prope oppidum Omsk feminam unicam invenit SLovzov. — Mus. Holm. 


398. Gaurodytes altaicus GEBL. — Aygabus GEBL. Verz. syd-west Sibir. Käf. 398, 3. — Bull. d. 
Mosc. 1848, III, 73. — Gemma. et Har. Cat. Col. 453. 


Medius qvasi inter G. chalconotum PANz. et G. neglectum ER. A priore differt corpore breviore et 
obscuriore structuraqve tarsorum anticorum et segmenti ultimi ventralis in mare; a posteriore sculptura minus 
densa statura minore segmentoqve ultimo ventrali punctis parcis impressis destituto. 


Habitat in paludibus in territorio montoso, silvoso et arctico rarius; prope oppidum Krasnojarsk 
(STREBLOV), ad vicum Lebedevo 7/;> (TRYBOM), prope insulam Tschornaja ostrov ?/7!, ad vicum Fatjanovsk 8/7! 
nec non prope ostium fluminis Kurejka 10/7 captus. — Sibiria meridionalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 


309. Gaurodytes Erichsoni GEMM. et HAr. — Agabus GEMM. et HARE Cat iGol 454, emend. (1868). 
— ÅAgabus nigro-aeneus ER. Käf. d. Mark. 157, 3. — SeHAUM Ins. Deutschl. I, II, 101, 6. — Gaurodytes 
THoms. Sk. Col. II, 61, 11. — Dytiscus chalconotus Gyru. Ins. Svec. I, 304, 36 ewel. syn. 


60 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


Habitat inter muscos in aqvis stagnantibus in territorio silvoso et arctico passim; ad Tjumen, Jenisseisk, 
Tschornaja ostrov, Patjanovsk, Tschulkova, Tunguska inferiorem, Imbatsk, Turuchansk, Kurejka, Beresov et 
Obdorsk captus; prope oppidum Omsk etiam a Slovzov lectus. — Fennia, Svecia, Germania. — Mus. Holm. 
et Helsingf. 


360. Gaurodytes subtilis Er. — J. SAHLB. Enum. Col. Carn. Penn. 187, 372. — Tuoms. Opusc. ent. 
III, 326. — Agabus Er. Käf. d. Mark. I. 157, 2 (1837). — ScHAum Ins. Dewtschl. I, II, 101, 5. — GEMM. 


et. HAR. Cat. Col. 436: 

In territorio arctico prope vicum Chantaika 16/, unicum specimen inveni. — Svecia, Fennia, Germania. 
— Coll. Sahlb. 

361. Gaurodytes tristis AvBE. — Agabus AvBR Spec. gen. Hydroc. 396, 34 (1838). — MANn. Beitr. 
Kär. Aleut. Sitkha, Bull. de Mose. 1843, I, 220. — Grmm. et Har. Cat. Col. 457. 


Mas: tarsis anticis articulis tribus basalibus compresso-dilatatis, ungviculis subaeqvalibus, anteriore basi 
dente obsoletissima armato; segmento ultimo ventrali apice obsolete punctato-striolato. 


In territorio frigido prope vicum Dudinka in lacu Petnjaja ?7/,—?/g plura specimina capta. — America 
septentrionalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 


Fam. Hydrophilidae. 


Trib.: Limnebiina. 


362. Limnebius truncatulus Troms. Öfv. Vet. Ak. Förh. 1853, 48, 3. — Sk. Col. II, 69, 3. — 
GERHARDT, Berl. ent. Zeit. 1866, 400, 3. — GEmm. et Har. Cat. Col. 486. 


Habitat in territorio montoso, silvoso et arctico passim; ad Krasnojarsk, Tjumen, Tobolsk, Narym, 


Jenisseisk et Kurejka captus. — HEuropae maxima pars. — Mus. Holm. et Helsingf. 
[Limnebius truncatellus Park. — Murs. Col. Fr. Palp. 90, 1. — THoms. Sk. Col. II, 68, I. — 


GERE. Berl. ent. Zeit. 1866, 395, 1. — Gemm. et Har. Cat. Col. 4656. — Hydrophilus PayKk. Faun. Sv. I, 
186, 15 (1798). 


Prope oppidum Kunguhr in Rossia orientali a TrRyYBoM captus. — Mus. Holm.] 


Trib.: Ochtebiina. 


363. Asiobates pygmaeus TFaBrR. — THoms. Sk. Col. II, 74. 2. — Elophorus FABR. Ent. syst. 205 
(1792). — Ochtebius Murs. Col. Fr. Palpic. 62. — Gemm. et Har. Cat. Col. 493. 


In territorio silvoso prope vicum Selenkina ad flumen Irtisch ?5/; (TRYBOM), ad oppidum Jenisseisk ?/,o 
TRYBOM) uec non in territorio arctico prope vieum Chantaika 1!S/.! captus. — Europa tota et Asia occiden- 
7 
talis. — Mus. Holm. 


364. Asiobates obensis n. sp. 


Subovatus, leviter convexus, aeneus, nitidus, elytris prothoracisqve lateribus antice pallide ferrugineis, 
palpis pedibusqve testaceis; prothorace transverso, postice angustato membranaqve pellucida instructo, profunde 
punctato, medio tenuiter canaliculata, impressionibus lateralibus arcuatis satis profundis; elytris remotius pun- 
ctato-striatis, interstitiis subplanis, laevibus. Long. ?/4, lin. 


Å. pygmaeo FABR. simillimus et valde affinis sed differt prothoracis lateribus antice elytrisqve ferrugineis, 
his magis nitidis, interstitiis paullo minus convexis laevioribus et nitidis mox distinguendus; ceterum in omnibus 
partibus tam simile est ut ulterior descriptio supervacanea videtur. 


In littore fluminis Obi in territorio silvoso prope oppidum Narym ?/4 nonnulla specimina legimus TRYBOM 
et auctor. — Mus. Holm. et Helsingf., Coll. Hagl. et Sahlb. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 7. N:o 4. 61 


Trib.: Hydrochina. 


465. Hydrochus brevis HBsr. — Murs. Col. Fr. Palpic. 4, 1. — Tuoms. Sk. Col. II, 76, 1. — 
GeEMM. et Har. 490. — Elophorus HBsv Naturs. Käf. V, 141, 5, t. 49, f. 19, t. EK. 

In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk 9/5! captus. — Europa borealis et media, Sibiria orientalis. 
Coll. Sahlb. 

366. Hydrochus elongatus ScHALLER. — STURM. Deutschl. Ins. X, 47, 1, t. 220. — Munus. Col. Fr. 


Palpic. 46, 3. — Tuoms. Sk. Col. II, 76, 1. — Guemm. et Har. Cat. Col. 490. — Elophurus SCcHALLER Abh. 
Hal. Ges. I, 257 (1783). 

In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk !6/; specimina nonnulla legi. — Europae maxima pars. — 
Coll. Sahlb. 

Obs. Specimina haec ab Buropaeis differunt corpore paullo minore, angustiore et minus convexo postice 
magis angustato, haud tamen uti species distineta consideranda. — An = Hydrochus sibiricus MotscH. Schrenck. 
Reis. Amur. II, 104 (1860)? Fi 

367. Hydrochus Kirgisicus Morscu. — Schrenck Reis. Amur. II, 103, t. 7, f- 11 (1860). — GEMM. 
et Har. Cat. Col. 490. 

In aqvis parvis fundo argillaceo prope oppidum Jenisseisk in territorio silvoso 16/5 specimina haud pauca 
legi. — Deserta Kirgisorum, Sibiria meridionalis et orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 

Obs. HElytris brunneis, interstitis alternis obsoletissime elevatis, H. angustato GERM. affinis sed fere 
duplo minor. 


Trib.: Helophorina. 


368. Helophorus Gyllenhalii J. SaAuLB. Enum. Col. Palpic. Penn. 210, 16 (1875). — Helophorus 
Fennicus GYLL Ins. Sv. I, 129, 5 (1808). excel. syn. Payk. — TuHoms. Sk. Col. II, 79, 2. — SoL. Faun. 
Balt. 69. 

In aqvis argillosis in littoribus tempore vernali inundatis in territorio frigido et arctico freqventer 
occurrit, ad Obdorsk, Chantaika, Dudinka, Tolstoinos et in insula Nikandrovski ostrov saepius lectus; in terri- 
torio silvoso ad Tschemaschevo ”!/s (BErGrorH) et prope insulam Tschornaja ostrov ?/;! etiam captus. — 
Europa arctica, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 

369. Helophorus tuberculatus GYLL. Ins. Svec. I, 129, 4 (1808). — Tnoms. Sk. Col. II, 179, 4. — 
SmDL. Faun. Balt. 69. — Gemma. et Har. Cat. Col. 490. 

In territorio silvoso prope vicum Kalimsky ad flumen Obi ?!/; et in territorio arctico prope oppidum 
Turuchansk ?/; et ad ostium fluminis Kurejka !9/, nonnulla specimina inveni. — Europa borealis et media, 
Sibiria orientalis. — Mus. Helsingf. 

370: Helophorus niger n, sp. 

Oblongus, convexus, nigro-aeneus, nitidus, capite prothoraceqve concoloribus, antennis, pedibus palpisqve 
testaceis, his apice fuscis, fronte medio sublaevi, prothorace disco subtiliter punctato, lateribus obsolete umbi- 
licato-rugoso, sulcis intermediis medio fere angulariter flexuosis ibiqve fere obliteratis; elytris punctato-striatis, 
interstitiis latis, parum convexis, striola abbreviata inter striam primam et secundam. Long. 2!/,—2!/; lin. 

H. aqvatico L. magnitudine aeqvalis, sed paullo brevior et magis convexus, colore obscuriore aenco- 
nigricante ab affinibus primo intuitu distinguendus. — Caput prothorace paullo angustius transversim triangu- 
lare, apice obtuso, nigro-aeneum, interdum cupreo-micans, medio sublaeve, vel subtilissime punctato, lateribus 
paullo evidentius ruguloso-punctatum, linea frontali antrorsum dilatata, clypeo convexo, palpis flavis, maxillaribus 
articulo ultimo apice piceo et saepe aenco-micante, ovali-elongato, tatitudine sua triplo longiore, penultimo 
obeonico latitudine paullo longiore, mento plano, crebre punctato. Antennis testaceis, clava paullo infuscata, 
griseo-pubescente. Prothorax coleopteris paullo angustior, latitudine duplo brevior, apice late emarginatus, 
utringve pone oculos obsolete sinuatus, angulis anticis subprominulis, lateribus ante medium rotundato-dilatatis, 
prope basin subsinuatis, obsoletissime crenulatis, basi utringve leniter sinuatus, medio distinete obtusangulariter 
productus, angulis rectis; supra longitudinaliter parum, transversim distincte convexus, nigro-aeneus, nitidus, 
interdum cupreo-micans, sulcis mediocribus, qvam in HH. aqvatico et IH. aeqvali THoms. paullo angustioribus 
sed profundioribus, lateralibus subrectis, apice qvam basi magis a margine remotis, intermediis in medio angu- 
lato-flexuosis ibiqve paullo minus profundis, interdum fere interruptis, interstitiis exterioribus obsoletius umbi- 
licato-rugosis, intermediis remote simpliciter punctatis. Scutellum parvum, semiovale, punctulatum. Elytra 
prothorace paullo latiora et fere qvadruplo longiora, lateribus pone medium subdilatata, apice late rotundata, 


62 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


qvam in affinibus magis convexa, nigro-aenea vel picco-acenca, unicoloria nitida, punctato-striata, interstitiis qvam 
striis plus duplo latioribus, leviter convexis, medio ommnium subtilissime punctulatis; striola basali inter striam 
primam et secundam satis longa e punctis 4—38 composita. Corpus subtus cum cpipleuris aeneo-piceum, densce 
griseo-lomentosum, subtiliter granulato-punctatum, prosterno ante coxas obsolete carimato. Pedes obscure testacei, 
femoribus basi dilute fuscescentibus; tarsis posticis articulo 2:o 3:0 plus quam sesqvi longiore, hoc qvarto 
paullo longiore, tibiis anticis apice margine exteriore denticulis 2—3 paullo magis prominentibus, femorum 
anticorum macula holosericea basali minuta subtriangulari (?) vel majore subqvadrata (92?). 


Habitat in aqvis parvis stagnantibus fundo nigro-limoso praesertim locis elevatis in territorio frigido rarius ; 
prope vicum Dudinka ?!/,!, in insula Nikandrovski ostrov 9/1! et prope vicum Tolstoinos 27/3, ?9s, !/9, S/9!l 
(et TRYBOM) specimina haud pauca capta; individuum unicum in alpe Ural prope oppidum Obdorsk 4/7 invenit 
BerGrorH. — Mus. Holm. et Helsingf., Coll. Hagl., Kraatz, Regimbart. Sahlb. 


371. Helophorus Bergrothi n. sp. 


Oblongus, convexus, subtus fuscus, antennis, palpis pedibusqve testaccis, capite prothoraceqve fuscis, 
aeneo-nitentibus, hoc disco subtilius, lateribus fortius umbilicato-rugoso, sulcis intermediis satis flexuosis, elytris 
brunneis, fortiter punctato-striatis, interstitiis anvgustis, convexis, macula communi lunata suturali duabusqve 
parvis in singulo nigris. Long. 2 lin. 


H. aeqvali THoms. valde affinis sed differt elytris fortius punctato-striatis, interstitiis angustioribus, linea 
fronutali antrorsum haud dilatata, signaturis coloreqve elytrorum. — Caput prothoraceqve paullo angustius, trans- 
versim triangulare, apice obtuso, fuscum, aeneo- et cupreo-nitens, fronte plana, linea media angusta antrorsum 
haud dilatata, lateribus punctis umbilicatis distinete rugosa; clypeo medio convexo uti in fronte ruguloso; palpis 
flavis, maxillaribus articulo ultimo ovali-elongato, apice obsolete infuscato, qvam penultimo haud transverso 
duplo et dimidio longiore; mento plano crebrius punctato. Prothorax longitudine sua fere duplo latior, apice 
qvam basi paullo latior, late emarginatus, utringve pone oculos obsolete sinuatus, lateribus ante medium ro- 
tundato-dilatatis, basin versus sinuato-angustatis, angulis postieis rectis; disco longitudinaliter vix, transversim 
leviter convexus; fusco-aeneus, nitidus, lateribus brunnescentibus, sulcis latis minus profundis, intermediis medio 
satis fortiter, lateralibus leviter flexuosis, his antrorsum a margine magis remotis, interstitiis punctis umbilicatis 
intermediis paullo subtilius rugosis. Scutellum parvum, ovale. Coleoptera prothoracis basi distincte latiora et 
hoc fere qvadruplo longiora, medio levissime dilatata, apice minus late rotundata; paullo magis qvam in H. 
aeqvali convexa, brunnea, subglabra, nitida, macula communi angulata suturali pome medium duabusqve oblongis 
utringqve interstitia 5:tum et 7:mum occupantibus nigris; harum interiore longe pone medium, exteriore in medio 
sitis, ceterum punctis hince inde obsoletissimis vix observandis; qvam in H. aeqvali multo fortius punctato-striata, 
interstitiis angustis, qvam striis haud latioribus, convexis, omnium subtilissime seriatim punctatis; striola abbre- 
viata inter striam primam et secundam e punctis 6—7 composita. Corpus subtus nigro-fuscum, epipleuris 
brunneis. Pedes obscure testacei, femoribus basi obsolete infuscatis, tarsorum posticorum articulo 2:0 3:0 plus 
quam dimidio longiore, hoc 4:o distinete longiore. 


Habitat in territorio arctico et silvoso Sibiriae occidentalis rarissime; prope oppidum Beresov ?3/; et ad 
vicum Samarova !!/4 a BErRGRoTH captus. — Mus. Helsingf. 


372. Helophorus borealis F. SaHLBz. Nov. Col. Fenn. 4 (1834). — THoms. Sk. Col. X, 302, 6. — 
Helophorus pallidipennis Tuoms. Sk. Col. II, 179, 6. 

Habitat in aqvis parvis argillosis in littoribus fluminum tempore vernali inundatis in territorio arctico 
et silvoso BSibiriae occidentalis rarius; ad oppidum Beresov 3/6, prope ostium fluminis Sosva 3/g et ad vicum 
Sobski 9/7 a BERGROTH captus, prope oppidum Narym 4, etiam unicum specimen inveni. — Lapponia. — 
Mus. Helsingf- 


373. Helophorus Erichsoni BacH. Syst. Verz. Käf. Deutschl. XI (1866). — GEmMm. et Har. Cat. Col. 
485. — Helophorus dorsalis Er. Käf. Mark. I, 196 6. — SewL. F. Balt., 70. — Helophorus griseus THOMSs. 
Sk. Col. IT, S0), 8 et XX, 353, Si obs. 

Habitat in aqvis stagnantibus in territoriis montoso, silvoso et aretico passim; ad Krasnojarsk, Tobolsk, 
Jenisseisk, Tschornaja ostrov Turuchansk et Beresov captus. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. et 
Helsing - 


374. Helophorus splendidus n. sp. 


Oblongus, leviter convexus, supra aeneus, antennis palpis pedibusqve testaceis; capite sulco medio antice 
dilatato prothoraceqve virescenti-aureo- vel cupreo-splendentibus, nitidissimis; prothoracis disco sublaevi, lateribus 
obsolete ruguloso-punctatis, sulcis angustis, intermediis leviter flexuosis, lateribus antice a margine magis remotis; 
elytris subtiliter punctato-striatis, interstitiis latis, subplanis. Long. 12/,—2 lin. 

Var. b: obscurior, prothorace capiteqve nigro-piceis, oleo-micantibus, haud metallice nitentibus, An femina? 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND |Z7. N:o 4. 63 


Species praecedenti statura simillima et punctura elytrorum affinis, sed prothoracis areis quattuor inte- 
rioribus sublaevibus coloreqve valde splendido (in mare?) praesertim in capite et prothorace ab affinibus di- 
stinguenda. — Caput prothorace paullo angustius, transversim triangulare, apice obtusum, supra deplanatum, 
viridi-aeneum, aureum vel rubro-cupreum nitidissimum, interdum nigro-piceum, sulco frontali antrorsum dilatato ; 
linea epistomatis utringve integra; supra subtilissime punctatum, labro laevissimo plerumqve violaceo; palpis 
maxillaribus pallide flavis, apice obsolete piceis; articulo ultimo oblongo, latitudine sua paullo plus gqvam duplo 
longiore, penultimo obceonico latitudine paullo longiore. Antennae flavae, clava fusca. Prothorax coleopteris 
vix angustior, longitudine fere duplo latior, basi apiceqve latitudine aeqvalis, apice levissime emarginatus, angulis 
rectiusculis, lateribus ante medium modice rotundato-dilatatus, basi medio obtuse productus utringqve vix sinuatus, 
angulis posticis subrectis; supra longitudinaliter vix, transversim modice convexus, sulco medio dilatato, inter- 
mediis in medio leviter rotundato-flexuosis, fere ut i H. Erichsoni divectis, lateralibus rectis, antice qvam basi 
paullo magis a margine remotis ibiqve a sulco intermedio paullo minus quam a margine laterali distante; colore 
metallico uti capitis nitidissimo, rarius piceo-nigro oleo-micante; interstitiis 4 interioribus subtilissime punctatis, 
uti fere laevia appareant, lateralibus obsolelissime umbilicato-rugulosis. Scutellum parvum, semirotundatum. 
Elytra prothorace triplo et dimidio longiora, lateribus subparallelis, apice late rotundata, parum convexa, viride- 
vel piceo-aenea, subtiliter punctato-striata, interstitiis striis duplo latioribus, parum convexis, striola basali abbre- 
viata nulla. Corpus subtus nigro-fuscum, dense argenteo-tomentosum. Pedes testacei, tarsis apice infuscatis. 


Habitat in aqvis stagnantibus in territorio frigido ad flumen Jenissej freqventer; in insulis Briochovski 
ostrov et Nikandrovski ostrov nec non prope vicum Tolstoinos m. Jul.—Sept. saepius captus. — Mus. Holm. et 
Helsingf., Coll. Hagl., Kraatz, RBegimbart. et Sahlb. 


375. Helophorus aeneipennis TnHoms. Öfv. Vet. Ak. Förh. 1853. 43. — Sk. Col. II, CU HD 2 
305, 10. — Ser. F. Balt. 70. — Gemm. et Har. Cat. Col. 487. — H. obscurus Murs. Palp. 36. 


In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk !5/;! et ad vicum Imbatsk ?5/, (TrYBOM) captus. — Tota 
Europa. — Mus. Holm. 


376. Helophorus timidus MorscH,? dSchrenck. Reis. Amur. II, 106 (1860). — GemmMm. et Har. Cat. 
Col. 490. 


Latiusculus, minus convexus, mnigro-fuscus, antennis palpis pedibusqve testaceis, elytris griseo-testaceis, 
macula communi suturali angulata aliaqve utrinqve in interstitio 6:o minore nigris, palporum maxillarium articulo 
ultimo oblongo-ovato, sulco frontali antrorsum dilatato, prothorace valde transverso, longitudinaliter vix convexo, 
disco, cupreo-micante, distincte sed parum profunde umbilicato-punctato, sulcis intermediis paullo pone medium 
leviter angulato-flexuosis, lateralibus margini subparallelis, antice a sulcis intermediis paullo magis qvam ab 
angulis remotis, elytris prothorace distincte latioribus, subtiliter punctatato-striatis, interstitiis latis, planiusculis. 
Long. vix 2 lin. 


H. inqvinato MANN. statura et colore similis, sed differt striis elytrorum subtilitioribus interstitiisqve latis 
subplanis. A H. laticolle THoms. prothorace minus convexo, palporum articulo ultimo breviore, colore ely- 
trorumqve sculptura valde diversus. Ab H. Erichsonmi BacH. statura latiore, prothorace medio distincete umbilicato- 
punctato, palporum struetura suleisqve prothoracis mox distingvendus. 


In territorio silvoso prope vicum Fatjanovsk $/; unicum specimen inveni. — Mongolia? — Coll. Sahlb. 


377. Helophorus laticollis THoms. Öfv. Vet. Ak. Förh. 1853, 43. — Sk. Col. II, 81, 11 et X, 304, 
11, Obs. — SmoL. Faun. Balt. 70. — Gem. et Har. Cat. Col. 


In aqvis stagnantibus in territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk 16/4 specimina duo inveni. — Europa 
borealis. — Coll. Sahlb. 


378. Helophorus nanus STURM Deutschl. Ins. X, 40, t. 219, f. O (1836). — Murs. Col. Fr. Palpic. 
42. — Toms. Sk. Col. II, 62, 13 et X, 306, 13 obs. — SriDL. Faun. Balt. 71. — GEMM. et Har. Cat. 
Col. 489. : 


In territorio silvoso et arctico prope oppidum Jenisseisk m. Jul. et Sept., ad vicum Zingalinsk ??/g, prope 


oppidum Beresov ?8/;, ad ostium fluminis Narym 1/4 nec non prope oppidum Turuchansk ?/; captus. — Europa 
borealis et media. — Mus. Holm. et Helsing. 


379. Helophorus granularis L. — Er. Käf. d. Mark. I, 195, 4. — SmoL. Faun. Balt. 70. — 
Buprestis L. Faun. Sv. 214, 763 (1761). — H. brevicollis Troms. Sk Col. X, 307, 14 b. 


In territorio silvoso prope flumen Irtisch freqventer occurrit; in territorio montoso prope oppidum Kras- 
nojarsk ?/; etiam a TRYBOM captus. — Europae maxima pars, Asia occidentalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 


64 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRTIENS INSEKTFAUNA. 


Trib. Hydrophilina. 


380. Berosus aericeps Curt. Ent. Brit. III, 240 (1825). — Muus. Col. Fr. Palpic. 99. — Sw. 


Paun. Balt. 68. — Gemm. et Har. Cat. Col. 483. — B. signaticollis (CHARrP) THoms. Sk. Col. II, 86, 2. 

In aqvis argillosis in territorio silvoso prope vicum Selenkina ad flumen Irtisch ?5/; (TRYBOM), ad mona- 
sterium Ivanovski !!/; (BERGROTH) et prope oppidum Jenisseisk 16/4, 20/4, ”I/;! captus. — Europa magna pars, 
Asia occidentalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 

381. Berosus luridus L. — Murs. Col. Fr. Palp. 100. — THoms. Sk. Col. II, S6, 1. — SmL. 
Paun. Balt. 68, — GEMM. et Har. Cat. Col. 454. — Dytiscus Linn. Faun. Sv. 214, 767 (1761). 

In territorio silvoso prope flumen Obi ad Surgut 39/5 et Narym ”/g a TRYBOM captus. — Europae 
maxima pars. — Mus. Holm. ; 

382. Hydrophilus aterrimus EscuHscH. Entom. I, 128 (1822). — Er. Käf. d. Mark. I, 206, 2. — 
THoms. Sk. Col. II, I0, 2. — SmpL. Faun. Balt. 65. — GEMM. et Har. Cat. Col. 475. — H. morio STURM 
Deutschl. Ins. IX, 109, t. 215. 

In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk 15/5 unicum specimen invenit BERGROTH. — Europae magna 
pars, Sibiria meridionalis. — Mus. Helsingf. 

Obs. Differt ab individuis Europeis, qvac vidi, carina mesosterni angustiore, obsolete tantum canaliculato. 

383. Hydrous ecaraboides L. — Tuoms. Sk. Col. II, 91, I. -— Murs. Col. Fr. Palpic. 112, 1. — 


SEIDL. Faun. Balt. 69. — Hydrophilus L. Faun. Svec. 214, 7693 (1761). — STURM Deutschl. Ins. IX, t. 216. 
— Hydrochares GEmm. et Har. 478. 

In territorio silvoso prope monasterium Ivanovski 17/; (BERGROTH) et ad oppidum Jenisseisk 18/;! captus. 
— FEuropae maxima pars, Sibiria meridionalis. — Mus. Helsingf. 4 

384. Hydrobius fuscipes L. — Muzs. Col. Fr. Palpic. 122, 3. — THoms. Sk. Col. II, 92, 1. — 
SEIDL. Faun. Balt. 65. — Gemm. et Har. Cat. Col. 479. — Hydrophilus L. Faun. Sv. 214, 766. 

In territorio montoso et silvoso freqventer occurrit, in territorio arctico prope oppidum Beresov ??/& etiam 

a BERGROTH captus. — Europa tota et Asia occidentalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 

Var. b: paullo minor, convexior, antice magis angustatus, carina mesosterni ante coxas minus clevata, 
postice longitudinaliter convexa nec in angulo dentiformi prominulo producto. 

In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk !!/, et in territorio silvoso prope insulam Tschornaja 
ostrov ?/, captus. — Coll. Sahlb. 


385. Laceobius bipunctatus FaBr. — THomMs. Sk. Col. X, 312, I a. — Ser. Faun. Balt. 67. — 
RorttENB. Berl. ent. Zeit. 1874, 315, 4. — Hydrophilus FABR. Ent. syst. I, 186, 22 (1792). 
Habitat in aqvis argillosis in territorio montoso et silvoso freqventer. — Europa borealis et media. — 


Mus. Holm. et Helsingf. 

386. Laccobius minutus L. — THoms. Sk. Col. II, 93, I et X, 312, 16. — Smvi. Faun. Balt. 67. 
— Rorr. Berl. ent. Zeit. 1874, 316, 3. — Chrysomela L. Faun. Sv. 166, 533 (1761). 

In territoriis montoso, silvoso et arctico satis freqventer occurrit. — Tota Europa, Asia occidentalis. — 
Mus. Holm. et Helsingf. 

Var. b: obscurior, supra nigro-picea, marginibus dilutioribus. 

In territorio arctico prope ostium fluminis Kurejka 18/3 unicum specimen inveni. — Coll. Sahlb. 

387. Philhydrus testaceus FaBrR. — THoms. Sk. Col. II, 95, 1. — Smor. Faun. Bali. 69. — Hy- 
drophilus FABR. Syst. Eleut. I, 252, 15 (1792). 

In territorio silvoso prope vicum Artomonovoi ad flumen Tobol ?3/; et ad oppidum Jenisseisk 9/5 nonnulla 
specimina legi. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. 

388. Philhydrus 4-punctatus Hest Col. VIT, 305, t. 114, f. 4 c (1797) sec. BEDErL Ann. ent. Fr. 
1877, Bull. CLXXVII. — Ph. melanocephalus THoms. Sk. Col. II, 96, 3 et IX, 122, 3 obs. — SevL. Faun. 
Balt. 66. 

In territorio silvoso praesertim parte ejus occidentali freqventer occurrit; in territorio arctico prope oppi- 
dum Beresov ?9/; etiam a BErGrRorH captus. — Tota Europa et Asia occidentalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 

389, Philhydrus frontalis Er. — Smpr. Faun. Balt. 66. — Hydrobius Er. Käf. d. Mark. I, 200, 
6 (1837). — Hydrophilus nigricans Zert. Ins. Lapp. 123, 7 (1838). — Philhydrus Troms. Sk. Col. IT, 97, 
4. — GeEmMM. et Har. Cat. Col. 482. 

Habitat in paludibus in territorio silvoso rarius; prope vicum Artamonovoi ad flumen Tobol ?2/5 et ad 
oppidum Jenisseisk !$/, captus. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. 


”"'. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. IlZ7. N:O 4. 65 


390. Philhydrus coaretatus GrevL. Käf. Tirol. 75 (1863). — GEmmM. et Har. Cat. Col. 480. 

In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk ?9/; a BERGROTH captus. — Europa borealis et media. — 
Mus. Helsingf. 

391. Philhydrus marginellus Er. — THoms. Sk. Col. II, 97, 3. — SEDL. Faun. Balt. 66. — GEMM. 
et Har. Cat. Col. 481. — Hydrobius marginellus Er. Käf. d. Mark. I, 210, 7 (1837). 

In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk !/; (BERGROTH) et prope oppidum Surgut 3/51, in territorio 
arctico prope oppidum Beresov (BERGROTH) captus. — Europa tota, Asia occidentalis. — Mus. Helsingf. 


392. Helochares lividus Forst. — THoms. Sk. Col. IT, 98, 1. — SeiDL. Faun. Balt. 67. — Hydro- 
philus Forst. Nov. spec. Ins. cent. I, 32, 52 (1781). 


In parte occidentali territorii silvosi passim occurrit; ad monasterium Ivanovski, ad vicum Zingalinsk, 


prope oppidum Narym et ad vicum Kolpetschevo captus. — Europa tota, Asia occidentalis. — Mus. Holm. 
et Helsingf. 

393. Anacaena globulus PayrcK. —  YTHoms. Sk. Col. II, 99, 1. — SHARP Ent. Monthl. Mag. VTI, 
1870, 255. — v. Kies. Berl. ent. Zeit. — Hydrobius GEmm. et Har. Cat. Col. 479. — Hydrophilus PayK. 


Faun. Svec. I, 188, 13 (1798). 


In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk !2/; et ad monasterium Kondinsk ?!/s a BERGROTH capta- 


— Europae maxima pars. — Mus. Helsingf. 

394. Anacaena limbata FaABR. — v. Kirs. Berl. ent. Zeit. — Sphaeridium FABR. Ent. syst. I, 82, 21. 
(1792). — ÅA. variabilis SHARP Ent. Month. Mag. VI, 1870, 255, 2. — J. SAHLB. Enum. Col. Fenn. 219, 
49. — ÅA. carinata THoms. Opusc. ent. II, 126. 

In territorio silvoso prope vicum Kolmogorovo ?/,, a TRYBOM capta. — HEuropa borealis et media. — 
Mus. Holm. 


Trib.: Sphaeridiina. 


395. Cyelonotum orbiculare FABR. — Muzxs. Col. Fr. Palpic. 148, 1. — THoms. Sk. Col. II, 101,1. 
— GuemMM. et Har. Cat. Col. 495. — Hydrophilus FABR. Syst. ent. 229 (1775). 


In territorio silvoso prope flumen Tobol saepius captum. — Tota Europa, Asia occidentalis. — Mus. 
Holm. et Helsingf. 


396. Sphaeridium scarabaeoides L. — Murs. Col. Fr. Palpic. 151. — THoms. Sk. Col. IT, 10, 2, I. 
— GeEmMM. et Har. Cat. Col. 300. — Dermestes L. Faun. Sv. 145, 428 (1761). 


In territorio montoso ad oppidum Krasnojarsk et in territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk freqventer 


occurrit; etiam prope oppidum Omsk a Stovsov captum. — Europa fere tota. — Mus. Holm. 
397. Sphaeridium bipustulatum FAaBrR. — Muns. Col. Fr. Palpic. 133. — THoms. Sk. Col. II, 102, 


2. — GemMM. et Har. Cat. Col. 499. — FABR. Spec. Ins. I, 78 (1781). 

In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk freqventer occurrit; prope oppidum Omsk etiam a 
SLovzov captum. — Europae maxima pars. — Mus. Holm. 

398. Cercyon minutus FaBr. — Murs. Col. Fr. Palpic. 180. — THoms. Sk. Col. II, 106, 6. — 
SeIDL. Faun. Balt. 73. — GemmM. et Har. Cat. Col. 498. — Sphaeridium FABR. Ent. syst. I, 83, 26 (1792). 

In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk !2/, captus. — Europae maxima pars. — Coll. Sahlb. 

399. Cercyon lugubris Payx. — Murs. Col. Fr. Palp. 181. — THoms. Sk. Col. II, 106, 5 et IX, 
125, Ja. — Sm. faun. Balt. 73. — Gemm. et Har. Cat. Col. 497. — Sphaeridium Paxx. FPaun. Svec. I, 
Da Ma (OY | 

In territorio silvoso prope oppidum Narym ad flumen Obi !/6! et ad oppidum Jenisseisk 16/1 et 9/0 
(TRYBOM) captus. Europa borealis et media. — Mus. Holm. et Helsingf. 


400. GCercyon marinus THoms. — Öfv. Vet. Ak. Förh. 1853, 54. — Sk. Col. II, 105, 3. — SDL. 
Faun. Balt. 73. — GemM. et Har. Cat. Col. 497. —  Sphaeridium obsoletum GXYLL. Ins. Sv. I, 107, 8. 
(verisimiliter). 

In territorio arctico prope oppidum Turuchansk $/; unicum specimen inveni. — Europa borealis et 
media. — Coll. Sahlb. 

401. Cercyon analis Payk. — Murs. Col. Fr. Palpie. 183. — TuHoms. Sk. Col. IT. 106, 7 et IX, 


126, 7. — SemL. Faun. Balt. 74. — Gemm. et Har. Cat. Col. 496. — Hydrophilus Park. Faun. Sv. I, 187, 
12 (1798). 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 17. N:o 4, bj) 


66 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


In territorio silvoso satis freqventer occurrit; ad oppidum Tjumen ?3/;!, ad Tobolsk 19/,-3/. (BERGROTH), 


prope vicum Kalimsky ad Obi ?Y/-1 et ad vicum Imbatsk ?5/,! captus. — Europa borealis et media. — Mus. 
Holm. et IHelsingf. 
402. Cercyon lateralis Marsé. — Murs. Col. Fr. Palpice. 163. — TuHoms. Sk. Col. II, 107, 11 et 


IX, 127, 11. — Sumr. Faun. Bult. 74. — Gemm. et Har. Cat. Col. 497. — Sphaeridium MarcH. Ent. Brit. 
Is, 71 (1802). 

In territorio silvoso prope vicum Vorogovo 39/4 (TRYBOM) et in territorio arctico prope ostium fluminis 
Kurejka !8/,! captus. —— Europa borealis et media. — Mus. ITolm. 

403. Cercyon flavipes FaBrR. — Muzis. Col. Fr. Palpic. 176. — THoms. Sk. Col. II, 107, 12 et IX, 
127, 12. — SmnL. Fauwn. Balt. 73. — Gemm. et Har. Cat. Col. 496. — Sphaeridium FABR. Ent. syst. I, 81, 
19 (1792). 

In territorio arctico prope ostium fluminis Kurejka !5/4 unicum specimen inveni. — Europae maxima 
pars, America borealis (?). — Coll. Sahlb. 

Obs. Specimen hoc obscurius et qvam specimina fennica minus et magis convexum videtur; an species 
distincta. 

404. Cercyon melanocephalus L. — Mus. Col. Fr. Palpic. 178. — TuHoms. Sk. Col. II, 108, 13 et 
IX, 127, 13. — Ser. Faun. Balt. 73. — Gem. et Har. Cat. Col. 497. — Dermestes L. Faun. Sv. 144, 
425 (1761). 

In territorio silvoso in montibus Uralensibus prope oppidum Jekaterinburg 19/5 a TRYBOM captus. — 
Tota Europa. — Mus. Holm. 


405. Cerceyon qvisqvilius L. — Murs. Col. Fr. Palp. 166. — THoms. Sk. Col. IT, 68, 13 et IX, 
128, 15. — SmmL. Faun. Balt. 74. — Gemy. et Har. Cat. Col. 498. —  Scarabaeus L. Faun. Sv. 138. 
397 (1761). 

In territorio arctico prope oppidum Beresov ?!/, a BERGROTH captus. — Tota Europa. — Mus. Helsingf. 

406. Cercyon unipunetatus L. — Murs. Col. Fr. Palpie. 164. — THoms. Sk. Col. II, 109, 16 et 
IX, 128, 16. — SemL. Faun. Balt, 74. — GemMmwm. et Har. Cat. Col. 499. — Coccinella L. Faun. Sv. 153, 


470 (1761). 


Habitat in stercoratis in territorio silvoso freqventer; ad Tobolsk, Tunguska media et Kolmogorovo 


captus; in territorio aretico prope oppidum Beresov ?!/> unicum specimen invenit BErGrRoTH. — Tota Europa. 
— Mus. Holm. et Helsingf. 

407. Cercyon pygmaeus ILuc. — Murs. Col. Fr. Palpic. 170. — THoms. Sk. Col, II, 109, 18 et 
IX, 128, 18. — SmoL. Faun. Balt. 74. — GEemm. et Har. Cat. Col. 498. — Sphaeridium Ti11G. Mag. Ent. 


I, 40, 3—6 (1802). 

In territorio silvoso prope ostium fluminis Tunguska mediae 3/3! et ad vicum Vorogovo 79/4 (TRYBOM) 
captus. — Tota Europa, Asia orientalis, Africa. — Mus. Holm. 

408. Cryptopleurum atomarium FazrR. — Murs. Col. Fr. Palpic. 188. — THoms. Sk. Col. II, 111, I. 
— Sm. Faun. Balt. 74. — Gemm. et Har. Cat. Col. 301. — Spaeridium FABR. Syst. ent. 67 (1775). 


Habitat in stercore in territorio silvoso freqventer; ad Tobolsk, Jenisseisk, Imbatsk et Asinovo captum. 
— Europa borealis et media. — Mus. Ilolm. et Ilelsingf. 


Fam. Gyrinidae. 


409. Gyrinus marinus GYyLL. Ins. Sv. I, 143 (1808). — AuBh Spec. gen. Hydr. et Gyr. 687, 23. — 
THoms. Sk. Col. II, 116, 3. — v. Kwrs. Ins. Deutschl. I, II, 147, 10. — Grmm. Cat. Col. 469. 


In territorio silvoso passim satis freqventer occurrit, ad Spirina, Narym et Nasimovo captus; in territorio 


frigida prope vicum Dudinka ?7/> unicum specimen invenit TryBom. — HEuropa tota, Asia borealis. — 
Mus. Holm. 
410. Gyrinus opacus SAaHLB. Ins. Fenn. 70, 3 (1819). — SurerR. Stett. ent, Zeit. 1842, 252. — 


ScHÖDTE Danm. Hl. 5364, 3. — v. Kins. Is. Deutschl. I, II, 143, 11. — SHARP nt. Monthl. Mag. V, 18668, 
3J, I. — SmDL. Faun. Balt. 64. — J. SauuB. Emim. Col. Amph. Fenn. 2309. — GEMM. Cat. Col. 469. 
In aqvis stagnantibus in territorio frigido prope vicum Dudinka ”3/;, ?9/; et 7/g! ad vieum Tolstoinos !/9! et 
prope vicum Saostrov !0/7 (TRYBOM) captus. — Fennia, Dania, Germania, Britannia. — Mus. ITolm. et Ielsingf. 
411. Gyrinus minutus FaBr. Int. syst. Suppl. 65, 8 (1798). — AvBh Spec. gen. Hydr. et Gyr 683, 
20. — v. Kies. Ins. Deutschl. 138, 2. — TuHoms. Sk. Col. 117, 3. — Gemm. Cat. Col. 470. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:0O 4. 67 


In aqvis stagnantibus in territorio silvoso, arctico et frigido satis freqventer occurrit. Ad Spirima, Omsk, 
Jenisseisk, Chantaika et Obdorsk captus. — Europa tota, Asia borealis, America borealis. — Mus. ITolm. 
et Ilelsingf. 


Fam. Dryopidae. 


412. Dryops prolifericornis FABR. — Parnus FABR. Ent. syst. I, 245 (1792). — Er. Ins. Deutschl. 
II, 912, 1. — SturRM Deutschl. Ins. XXIII, t. 400, = THows. Sk. Col. II, 119, I. — Grumm. et Har. Cat. 
Col. J33. 

In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk !5/; unicum specimen inveni. — Europae maxima pars. 
— Coll. Sahlb. 


Fam. Limnichidae. 


413. Limnichus sericeus Durt. — ER. Ins. Deutschl. III, 499. — SriDL. Faun. Balt. 129.— GEMM. 
et Har. Cat. Col. 929. — Byrrhus Durti. Faun. Austr. IIT, 24, 30 (1825). 

In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk ?/; et ad monasterium Ivanovski !/; a BERGROTH captus. 
— Fennia, Rossia, Austria. — Mus. Helsingf. 


Fam. Heteroceridae. 


414. Heterocerus fenestratus THunB. — Dermestes THUNB. Nov. Act. Ups. IV, 3, 2 (1792). — He- 
terocerus laevigatus PANz. Faun. Ins. Germ. 23, 12 (1793). — v. Kirs. Mon. Ileter. 217, t. 3, f. 10. — ER. 
Ins. Deutschl. III, 5348, 8. — THoms. Sk. Col. II, 124, I. — GEMMm. et Har. Cat. Col. 940. 


In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk ?3/; (BERGROTH), prope oppidum Narym !/;! et ad insulam 


Tschornaja ostrov ?/;! captus. — Europae maxima pars. — Mus. IHelsingf. 

415. Heterocerus fossor v. Kirs. Mon. Heter. 204, 2, t. 3, f. 3 (1843). — ER. Ins. Deutschl. III, 
JAI, 2. — THoMs. Sk. Col. II, 127, 7. — GEMmm. et Har. Cat. Col. 939. 

In territorio silvoso prope oppidum Narym ad flumen Obi !/; unicum specimen inveni. — Europae 
maxima pars. — Coll. Sahlb. 


Fam. Georyssidae. 


416. Georyssus erenulatus Rosst. — Byrrhus Rossi Mam. ins. IEtrusc. II, 81, 7 (1794). — Pimelia 


pygmaea FABR. Ent. Syst. Suppl. 45 (1798). — Georyssus Er. Ins. Deutschl. III, 440, 1. — THoms. Sk. 
Col. II, I. — Gemvy. et Har. 930. 
In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ?!/; unicum specimen inveni. — HEuropae maxima pars, 


Sibiria meridionalis. — Coll. Sahlb. 


Fam. Staphylinidae. 


Tribus: Staphylinina. 


417. Creophilus maxillosus L. — Troms. Sk. Col. II, 141, 1. — Kraarz Ins. Deutschl. II, 529, 1. 
— GuwmM. et Har. Cat. Col. 975. — Staphylinus L. Fawn. Sv. 230, 841 (1761). — Emus Eavv. Paun. 


Gall.-Bh. 395, 1. 
Habitat in cadaveribus in territorio silvoso et montoso freqventer; ad Tjumen, Tobolsk, Kolpetschevo, 
Krasnojarsk et Omsk captus. — Europa tota, Asia, Africa et America borealis. — Mus. Holm. et Helsingf. 
Obs. Specimina omnia, qvae vidi, typo normali europeo similia sunt et pubescentiam habent in fascia 
elytrorum et abdominis grisescentem. 


68 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


418. Leistotrophus murinus L. — KRraAaArzZ Ins. Deutschl. II, 335, 2. — GEMM. et HAr. Cat. Col. 
3276. — Fauv. Paun. Gall.-Rh. 397, 2. — Staphylinus L. Faun. Sv. 230, 840 (1761). — Schizochilus THoMs. 
Sk. Col. 142, 2. 

In territorio silvoso et montoso satis frequenter occurrit; ad Kolpetschevo, Jenisseisk, Nikulina, Omsk et 
Krasnojarsk captus. — Europa tota, Asia occidentalis et Sibiria orientalis. — Mus. Iolm. 


419. Trichoderma sibirica GrBL. — Staphylinus GrBL. in Ledeb. Reis. app. III, 76 (1830). — Bull. 
de Mosc. 1847, IV, 400. — Leistotrophus GEMM. et Har. Cat. Col. 376. 


Prope oppidum Omsk a Srovzov capta. — Sibiria meridionalis. — Mus. Ilolm. 
420. Staphylinus erythropterus L. Faun. Sv. 230, 842 (1761). — KRraAArz Ins. Deutschl. II, 547, 


S. — THoms. Sk. Col. II, 145, 1. — Fauv. Fauwn. Gall.-Bh. 407, 11. — GEemwm. et Har. Cat. Col. 578. 
In parte occidentali territorii silvosi satis frequenter occurrit; ad Tjumen, Artomonovoi, Tobolsk et mo- 
nasterium Ivanovski captus. — Europa tota, Asia occidentalis, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf-. 
421. Platydracus latebricola Grav. — THoms. Sk. Col. II, 143, 2. — Staphylinus Grav. Mon. Col. 
Micr. 113, 129 (1806). — Kraartz Ins. Deutschl. II, 545, 4. — Favv. Faun. Gall.-Bh. 406, 9. 


In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ?!/, unicum specimen inveni. — HEuropae maxima pars. 
Coll. Sahlb ; Tr | 
— Coll. Sahlb. 


422. Ocypus fusco-aeneus SoLskyY. — Horae Soc. ent. Ross. VIII, 158 (1871). 
Prope oppidum Omsk nonnulla specimina invenit SzLovzov. — Tataria. — Mus. Holm. 


423. Ocypus fuscatus Grav. — KRraAArtz Ins. Deutschl. II, 3958, 10. — THowms. Sk. Col. II, 148, 3. 
— GeEmMmM. et Har. Cat. Col. 382. — Staphylinus Grav. Col. Micr. Braunsw. 164, 10 (1802). — Fauv. Faun. 
Gall.-Bh. 414, 21. 

In territorio silvoso prope vicum Antsiferovo ?7/6 a TRYBOM captus. — Europa tota, Sibiria orientalis. 
— Mus. Iolm. 

424. Philonthus splendens FaBrR. — KRraAATZ Ins. Deutschl. II, 969, 1. — THoms. Sk. Col. II, 155, 
1. — Favv. Faun. Gall.-Bh. 339, 1. — GEMM. et Har. Cat. Col. 393. — Staphylinus FABR. Ent. syst. I, 
II, 523, 19 (1792). 

In territorio montoso ad Krasnojarsk a STREBLOV captus; in territorio silvoso in montibus Uralensibus 
prope oppidum Jekaterinburg 19/5 et ad vicum Worogovo 39/4 nonnulla specimina legit TRYBOM, prope oppidum 
Omsk a SLovzov etiam captus. — HEuropa tota, Asia occidentalis, Africa borealis, Sibiria orientalis. — 
Mus. Holm. 


425. Philonthus rotundicollis MEnetrR. Cat. Rais. Cauc. 145 (1832). — Hocuut. Bull. d. Mosc. 15849, 
I, 135. — Favv. Faun. Gall.-Rh. 456, 23. — GeMMm. et Har. Cat. Col. 392. — Ph. scutatus ER. Gen. et 
spec. Staph. 4368, 17. — Kraarz Ins. Deutschl. II, 360, 12. — THoms. Sk. Col. TI, 156, 4. 

In territorio silvoso rarius occurrit; prope oppidum Tobolsk ?3/; (BERGROTH), prope vicum Spirina ?5/;!, 
ad oppidum Jenisseisk ?!/; (TRYBOM), ad vicum Fatjanovsk !/;! et in territorio montoso prope oppidum Krasno- 
jarsk 19/5! captus. — Europae maxima pars, Asia occidentalis et centralis, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 
et Helsingf. 


Var. b: distincte minor, prothoracis disco vix conspicue punctulato. 

Philonthus duplo-punctatus Morscu. Bull. d. Mosc. 1860, II, 567. 

In territorio arctico prope vicum Poloi !2/, unicum specimen femininum inveni. — Sibiria orientalis. 
— Coll. Sahlb. 

426. Philonthus nitidus FABrR. — KRAaATtzZ Ins. Deutschl. II, 276, 7. — THoms. Sk. Col. II, 156, 3. 


— Fauvv. Faun. Gall.-Rh. 440, 3. — Gemma. et Har. Cat. Col. 591. — Staphylinus FABR. Mantissa Ins. I, 
220, 13 (1787). 
In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk a STREBLOV captus. — HEuropa borealis et media. 


— Mus. Holm. 


427. Philonthus suturalis NorDmM. Symbol. ad Mon. Staph. 91, 37 (1837). — Er. Gen. et sp. Staph. 
459, 51. — GEMM. et Har. Cat. Col. 593. — Ph. transbaicalicus HocHu. Bull. d. Mosc. 1751, III, 10. 


In territorio montoso ad vicum Torgaschino prope oppidum Krasnojarsk 13/, duo specimina invenit TRY- 


BOM. — Rossia orientalis, Sibiria orientalis, Mongolia. — Mus. Holm. 
428. Philonthus aeneus Ross. — KRrRaaArz Ins. Deutschl. II, 378, 11. — THoms. Sk. Col. II, 156, 6. 
— Fauv. Faun. Gall.-Bh. 442, 6. — GimM. et Har, Cat. Col. 589. — Staphylinus Ross. Faun. Etrusc. I, 


249, 613 (1790). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. ÅZ. N:o 4. 69 


In territorio silvoso satis freqveuter occurrit, ad Tjumen, Tobolsk, Kolpetschevo, Novo Saljevsk et Omsk 


captus; in territorio arctico prope oppidum Turuchansk 5/; specimen unicum inveni. — Tota Europa, Africa, 
Asia, America borealis, et Nova Zelandia. — Mus. Holm. et IHelsingf. 
429. Philonthus proximus Kraarz. — Wiegm. Arch. 18559, 1, 8. — Fauvv. Faun. Gal.-Bh. 441, 5. 


— Th. succicola THoms. Sk. Col. II, 157, 7 et X, 315. — GEemMmm. et Har. Cat. Col. 393. — Ph. carbonarius 


ER. Gen. et sp. Staph. 437, 15. — Kraarz Ins. Deutschl. II, 977, 9. 

In succo betulino in territorio silvoso ad oppidum Tjumen ?3/;!, prope vicum Sortinge 19/5 (BERGROTH), 
prope oppidum Jenisseisk ?3/;! et ad vicum Nikulina 39/5 (TryBom) captus. — HEuropae maxima pars, Asia 
centralis, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 


430. Philonthus umbratilis Grav. — THomws. Sk. Col. II, 158, 9. — Kraarz Ins. Deutschl. 563, 16. 
— Fauv. Faun. Gall.-Bh. 447, 13. — Gemm. et Har. Cat. Col. 394. — Staphylinus Grav. Col. Micr. Brunsv. 
170, 21 (1802). 

Var. b.: pedibus nigricantibus, elytris vix aeneo-micantibus. 

In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk ?/; unicum specimen invenit BerGrorH. — BEuropae ma- 
xima pars, Asia occidentalis, America borealis. — Mus. Helsingf. 

431. Philonthus insignitus Fauv. Cat. syst. Staph. XXXIX, 629 b (1878). 

Punctis prothoracis utrinque circiter 60. 

In territorio silvoso prope vicum Zingalinsk 2/6 unicum specimen invenit BerarorH. — Sibiria 
orientalis. — Mus. Helsingf. 

432. Philonthus puella NorpMm. — Symb. Mon. Staph. 101, 57 (1837). — Kraarz Ins. Deutschl. IT, 


620, 60. — THoms. Sk. Col. II, 162, 24 et IX, 151, 24. — Eauv. Faun. Gall.-Rh. 446, 11. — Gem. et 
Har. Cat. Col. 392. 

In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ?3/4 unicum specimen in succo betulino inveni. — Europa 
borealis et media. — Coll. Sahlb. 

433. Philonthus atratus Grav. — Kraartz Ins. Deutschl. II, 586, 19. — TuHoms. Sk. Col. II, 158, 
10. — Fauvv. Faun. Gall.-Rh. 456, 24. — Gemma. et Har. Cat. Col. 985. — Staphylinus Grav. Col. Micr. 


Brunsv. 21, 23 (1802). 

In littoribus arenosis fluminum in territorio silvoso freqventer occurrit; ad Jekaterinburg, Sobski, Sama- 
rova, Jenisseisk et Tschulkova captus; in territorio arctico prope oppidum Beresov !9/5 a BERGROTH et ad Tun- 
guska inferiorem 14/, a TRYBOM captus. — HEuropae maxima pars, Asia occidentalis, Sibiria meridionalis. — 
Mus. Holm. et Helsingf. 


434. Philonthus sordidus Grav. — KRrRaAaAtz Ins. Deutschl. II, 391, 25. — THoms. Sk. Col. II, 159, 
12. — Fauvv. Faun. Gall.-Bh. 448, 14. — Gemm. et Har. Cat. Col. 393. — Staphylinus Grav. Col. Micr. 
Brunsv. 176, 33 (1802). 

Habitat in territorio silvoso et arctico rarius; ad oppidum Tobolsk ?/; (BERGROTH), prope oppidum 
Jenisseisk 15/;!, ad oppidum Beresov ?/; (BERGROTH) et prope ostium fluminis Kurejka !9/,! captus. -— Europa 
tota, Asia, Africa et America. — Mus. Holm. et Helsingf. 


435. Philonthus cephalotes Grav. — THoms. Sk. Col. II, 158, 11. — Kraarz Ins. Deutschl. IT, 391, 
25. — Favv. Faun. Gal.-Rh. 448, 14. — Gemm. et Har. Cat. Col. - — Staphylinus Grav. Col. Micr. 
Brunsv. 22, 27 (1802). 

In littore fluminis Jenissej in territorio silvoso ad Lebedovo 7/; et Kolmogorovo ?/,, a TRYBOM captus. 
— Tota Europa, Africa borealis, Asia occeidentalis, America borealis. — Mus. Holm. 


436. Philonthus ebeninus Grav. — THoms. Sk. Col. II, 158, 15 et IX, 149, 15. — KRraatrz Ins. 
Deutschl. II, 596, 30 (partim). — Fauvv. Faun. Gall.-Bh. 459, 28 (partim). 

In territorio silvoso ad oppidum Tjumen ?3/;! et prope oppidum Tobolsk ?3/; (BERGROTH) captus. — 
Europae maxima pars. Mus. Helsingf. 


437. Philonthus dimidiatus SarmiB. — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 459, 28' not. — J. SAuLB. Enum. Col. 
Fenn. Staph. 17, 39. — GEMM. et Har. Cat. Col. 987. — Staphylinus SAkLB. Ins. Fenn. 326, 91 (1830). — 
Philonthus caucasicus BR. Gen. et sp. Staph. 466, 63 (partim). 

Var. b.: elytris nigris, margine apicali et laterali pone medium anguste tantum rufis. 


In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk nonnulla specimina legit SrrREBLov. — Fennia, Rossia, 
Austria, Germania orientalis, Asie magna pars. — Mus. Holm. 


70 JOHN SAHLBERG, BIDRAG "TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


438. Philonthus corvinus Er. Käf. d. Mark. I, 462, 27 (1837). — Kraarz Ins. Deutschl. II, 599, 
31. — Troms. Sk. Col. II, 160, 17 et IX, 150, 17. — Fauv. PFaun. Gall.-Bh. 462, 29' not. — GEMN. et 
Har. Cat. Col. 386. 

In territorio silvoso ad oppidum Tjumen ?3/ 
Coll. Sahlb. 

439. Philonthus debilis Er. Käf. d. Mark. I, 467, 31 (1837). — Kraarz Ins. Deutschl. II, 604, 
38. — THoms. Sk. Col. IX, 149. 16, I. — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 454, 20. — GEmmM. et Har. Cat. Col. 587. 


unicum specimen inveni. — Europa borealis et media. — 


In territorio silvoso inter oppida Jenisseisk et Krasnojarsk m. Jun. a TRYBOM captus. — Europa maxima 
pars, Africa borealis, Asia occidentalis, America borealis. — Mus. Holm. 

440. Philonthus qvisqviliarius GyLrL. — KRrRaAtrz Ins. Deutschl. II, 607, 42. — THoms. Sk. Col. II, 
160, 20 et IX, 151, 20. — Favv. Faun. Gall.-Bh. 463, 60. — Gemm. et Har. Cat. Col. 392. — Staphy- 
linus GYLL. Ins. Sv. II, 3393, 30 (1810). 

In territorio silvoso prope vicum Vorogovo ?/, a TRYBOM captus. — Tota Europa, Asiae magna pars, 
Africa borealis, California. — Mus. Holm. 

441. Philonthus varius GyYLL. — THoms. Sk. Col. II, 163, 27. — KRAATz Ins. Deutschl. II, 383, 17. 
— Fauvv. Faun. Gall.-Bh. 476, 46. — GemmM. et Har. Cat. Col. 394. — Staphylinus Gyrr. Ins. Sv. II, 


321, S7 (1810). 

In territorio silvoso ad oppidum Tobolsk ?3/; (BerGrotu) et in vicinitate oppidi Jenisseisk !6/;1 et ?/,g 
(TRYBOM) captus. — Tota Europa, Asia occidentalis, Africa borealis. — Mus. Holm. et Helsingf. 

Var. e: prothorace dorso utringve punctis tantum duobus, punctis auticis omnino deficientibus. 

In territorio silvoso prope vicum Samarovo ?!/; unicum specimen invenit Bererotu. — Mus. Helsingf. 

442. Philonthus hyperboreus n. sp. 

Niger, nitidissimus, antennis extrorsum pedibusqve fuscis, elytris virescenti-aeneis, fortiter remote pun- 
ctatis, capite parvo ovali, antennarum articulis penultimis transversis, prothorace convexo, antice angustato, 
seriebus dorsalibus 3 punctatis. Long. 24, lin. 

Mas ignotus. 

Ph. vario GYLL., affinis sed fere duplo minor, elytris fortiter remote, fere ut in Ph. sordido GRAV. pun- 


ctatis; antennis brevioribus et crassioribus mox distinguendus. — A Ph. frigido v. KiEs. et sordido eorumqve 
confinibus capite parvo, ovali prothoraceqve antice distincte angustato valde diversus. — Femina caput protho- 


race fere duplo angustius, ovale, nigrum, nitidum, punctis 4 inter oculos impressis, fere aequali spatio remotis, 
fere in serie transversali positis, fronte medio obsolete foveolata, temporibus punctis paucis satis profundis; 
ore palpisqve piceis. Antennae breviusculae, nigrae, extrorsum fuscae, articulo secundo tertio paullo longiore, 
4:0 latitudine vix longiore, 5—10 sensim brevioribus sed parum latioribus, 10:0o distinete transverso, ultimo bre- 
viter ovali, apice oblique emarginato. Prothorax latitudine fere longior, valde convexus, apicem versus distincte 
angustatus, lateribus haud sinuatis, niger, nitidissimus, vix aneo-micans; punctis in serie dorsali tribus acquali 
spatio remotis, exterioribus utrinque 5 preter marginalia, omnibus parvis. Scutellum triangulare, subtiliter 
punctulatum. Elytra prothorace perparum longiora, virescenti-aenea, nitida, remote fortiter punctata, interstitiis 
obsoletissime rugulosis, tenuiter griseo-pubescentia, seta humerali exserta unica. — Abdomen apicem versus sub- 
angustatum, nigrum, nitidum, crebrius subtiliter punetatum, tenuiter fusco-pubescens, segmentis dorsalibus basi 
lineis transyversalibus impressis continuis rectis. Pedes cum coxis anticis fusco-ferruginei, tibiis distinete nigro- 
spinulosis, tarsis posticis elongatis, articulo primo 5:o aeqvali et secundo plus duplo longiore. 


In territorio frigido prope vicum Dudinka ?9/; unicum specimen inveni. — Coll. Sahlb. 
443. Philonthus albipes Grav. — THoms. Sk. Col. II, 163, 28. — Kraarz Ins. Deutschl. II, 369, 
18. — Fauvv. Faun. Gall.-Rh. 482, 33. — GeEmMm. et Har. Cat. Col. 485. — Staphylinus Grav. Col. Micr. 


Brunsv. 28, 40 (1802). 
In territorio silvoso satis freqventer occurrit; ad Tobolsk, Novia jurti, Jenisseisk, Imbatsk, Vorogovo et 
Tunguska media captus; in territorio arctico prope oppidum Turuchansk 3/7 etiam unicum specimen inveni. — 


Europae maxima pars, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 

444. Philonthus lepidus Grav. — Tuoms. Sk. Col. II, 163, 29. — Kraarz Ins. Deutschl. II, 388, 
22. — Fauv. Faun. Gall.-Bh. 474, 44. — Gemn. et Har. Cat. Col. 587. — Staphylinus Grav. Col. Micr. 
Brunsv. 31, 45 (1802). 

In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk ?/; unicum specimen invenit BERGROTH. — FEuropae magna 
pars, Sibiria orientalis. — Mus. Helsingf. 


445. Philonthus marginatus Mörr. — THoms. Sk. Col. IT, 163, 30 et IX, 153, 30. — KRAATZ Ins. 
Deutschl. II. 987, 21. — EFavv. Faun. Gall.-Bh. 478, 49. — GEMmm. et Har. Cat. Col. 990. — Staphylinus 
Muir. Faun. Ins. Fridr. 230 (1764). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. IZ. N:O 4. äl 


In territorio silvoso prope oppidum Timsk ad flumen Obi !/; et prope oppidum Jenisseisk 18/4 nonnulla 


specimina legit TryBom. — Tota Buropa. — Mus. Folm. 
446. Philonthus opacus GyLrL. — THoms. Sk. Col. II, 164, 33 et IX, 153, 33. Staphylinus GYTL. 
Ins. Sv. II, 340, 56 (1810). — Ph. varians Kratz Is. Deutschl. II, 602, 36. — Fauvv. Faun. Gall.-Rh. 


482, 34 (partim). 

In territorio silvoso prope oppidum Tjumen ??3/; (TRYBOM), prope vicum Novia Jurti ?!/s (BERGROTH) 
ad oppidum Jenisseisk !5/;! et in territorio arctico prope oppidum Beresov 3!/, (BERGROTH) captus. Tota 
Europa. — Mus. Holm. et Helsingf. 


447. Philonthus agilis Grav. — THoms. Sk. Col. II, 165, 34 et IX, 153, 34. — KRAAtz Ins. 
Deutschl. II, 603, 37. — GemMM. et Har. Cat. Col. 385. — Staphylinus GRAV. Mon. Col. Micr. 77, 70 (1806). 


In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk 1/1 et in territorio arctico ad oppidum Beresov ?1/, 


(BERGROTH) captus. — Tota Europa, Africa borealis, Asia occidentalis. — Mus. Helsingf. 

448. Philonthus nigritus NorpmM. Symb. Mon. Staph. 101, 85 (1837). — TuHoms. Sk. Col. II, 165, 
Jo. — KRAATZ Ins. Deutschl. IE, 611, 47. — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 484, 57. — GEmM. et Har. Cat. 
Col. 390. 

In territorii silvosi parte occidentali frequenter occurrit, ad Tjumen, Artomonovoi, Spirina et Kalimsky 
m. Maj. captus. — Europae maxima pars. — Mus. Holm. et Helsingf. 

449. Philonthus micans Grav. — Tunoms. Sk. Col. II, 165, 57. — KRaAATZ Ins. Deutschl. II, 612, 
49. — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 484, 38. — GEmM. et Har. Cat. Col. 390. — Staphylinus GRAV. Col. Micr. 
Brunsv. 25, 34 (1802). 

In territorio silvoso ad Tjumen, Artomonovoi et Tobolsk frequenter occurrit. — Europa tota, Asia minor, 


America borealis. — Mus. Holm. et Helsingf. 


450. Philonthus tenuis FaABr. — KraaAtz Ins. Deutschl. II, 617, 58. — FEauvv. Faun. Gal.-Rh. 477, 
48. — GEMM. et Har. Cat. Col. 394. — Staphylinus FABR. Ent. syst. I, II, 528, 43 (1792). 


In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk !3/, et ?!/; a TrRyYBOoM captus. — Fennia, Europa media, 
Italia, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 

451. Gabrius vernalis Grav. — THoms. Sk. Col. IT, 170, 20. — Staphylinus Grav. Mon. Col. Micr. 
79, 67. (1806). — Philonthus KRAAtTz Ins. Deutschl. II, 605, 41. — Favv. Fawn. Gall.-Bh. 487, 62. — 
GeEmM. et Har. Cat. Col. 995. 

In territorio silvoso ad oppidum Tjumen et ad oppidum Tobolsk m. Maj. saepius captus. — Europae 
maxima pars, Asia occidentalis, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 

452. Gabrius splendidulus Grav. — Tuoms. Sk. Col. II, 170, 2. — Staphylinus Grav. Col. Micr. 


Brunsv. 41, 60 (1802). — Philonthus Kratz Ins. Deutschl. II. 608, 43. — Fauv. Fawn. Gall.-Rh. 4695, 33. 
— GEMM. et Har. Cat. Col. 393. 
Habitat sub cortice arborum in territorio silvoso et arctico rarius; ad Tobolsk, Jenisseisk, Kumodvanovo 


et Beresov captus. — Europa tota. — Mus. Iolm. et Helsingf- 
453. Gabrius nigritulus Grav. — Staphylinus Grav. Col. Micr. Brunsv. 41, 61 (1802). — Philonthus 
KrRAAtz Ins. Deutschl. II, 616, 56. — HFauvv. Faun. Gall.-BRh. 469. 38. — Philonthus aterrimus (GRAV.) ER. 


Gen. et spec. Staph. 482, 109. — Gabrius Tuoms. Sk. Col. II, 170, 3. — G. trossulus (NORDM.) THOMS. Sk. 
Col. 171; 4 et IX, 156, 4. 


Habitat in territorio silvoso et montoso frequenter; ad Tjumen, Artomonovoi, Tobolsk, Narym, Jenisseisk, 


Kolmogorovo, Antsiferovo et Krasnojarsk captus. — Europa tota, Africa, Asia borealis, America borealis. — 
Mus. Holm. et Helsingf. 

454. Qvedius fuliginosus Grav. — TuHoms. Sk. Col. II, 173, 2. — Kraarz Ins. Deutschl. II, 903, 
14. — Favv. Faun. Gall.-Rh. 316, 24. — Gremm. et Har. Cat. Col. 369. — Staphylinus Grav. Col. Mier. 


Brunsv. 34, 48 (1802). 


Habitat sub muscis et lapidibus in territorio silvoso passim; prope oppidum Jekaterinburg 19/5 (TRYBOM) 
ad vicum Selenkina ?5/; (TRYRomM), ad oppidum Tjumen ?3/;!, ad oppidum Tobolsk !/6 (BERGROTH) et prope 


oppidum Jenisseisk ?3/g! captus. — Tota Europa, Africa borealis et Asia occidentalis. — Mus. Holm. et 
Helsingf. 

455. Qvedius molochinus Grav. — THoms. Sk. Col. IT, 173, 1. — Kraarz Ins. Deutschl. Ir, 500, 
12. — Fauv. Fauwn. Gall.-Rh. 316, 24. — GremM. et Har. Cat. Col. 570. — Staphylinus Grav. Mon. Col. 


Micr. 46, 6. (1806). 


50 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


In territorio silvoso prope oppidum Surgut ?9/; unicum specimen varietatis c GYLL. inveni. -— Europae 
maxima pars, Asia occidentalis, America borealis. — Coll. Sahlb. 

456. Microsaurus laevigatus Gyrr. — 'THnoms. Sk. Col. II, 176, 7 et IX, 165,7. — Staphylinus 
GYLL. Ins. Sv. II, 306, 23 (1810). — Qvedius Kraarz Ins. Deutschl. II, 497, 8&5 — FEavv. Pawn. Gall.-Rh. 
FULT ET FEMMA Cb FE ELAR SM GAR CORK OMO 

Sub cortice Pini et Abietis in territorio silvoso ad vicum Samarovo 6/5; prope vicum Sortinge ad flumen 
Sosva 1/5 (BERGROTH) et ad monasterium Troiski ?9/4 (TRYBOM) captus. — HEuropae maxima pars. — Mus. 


Holm. et Helsingf. 


457. Microsaurus ater n. sp. 

Elongatus, niger, nitidus, palpis, antennarum basi pedibusqve rufis; capite orbiculato, puncto setigero 
posteriore frontali in linea transversa cum angulari sito; antennis breviusculis; elytris glabris, sublaevibus, serie 
dorsali e punctis 4 obsolete impressis, abdomine unicolore, parcius subtiliter punctato, femoribus posticis subtus 
spinuloso-ciliatis. Long. 4 lin. 

Mas: segmento 7:o ventrali postice deplanato, apice levissime emarginato. 


M. levigato GyrL. affinis et forte varietas ejusdem insignis, sed differt colore valde alieno. — Caput 
prothorace vix angustius, nigrum, nitidum, laeve, genis antice obsolete marginatis; palpis rufis, ore piceo; fronte 
deplanata; antice leviter impressa, punctis anticis ocularibus ad marginem oculorum sitis et inter se magis qvam 
posticis distantibus, his magnis et profundis in linea transversa cum angularibus sitis. Antennae pilosae, breves, 
piceae, articulis 3 primis rufis, articulo secundo tertio paullo breviore, 4—10 sensim paullo latioribus, 4:0o 
parum, 10:0 distincte transverso, ultimo penultimo fere duplo longiore, ovato, acuminato. Prothorax coleopteris 
aeqvilatis, leviter transversus, convexiusculus, niger, seriebus dorsalibus bipunctatis, antice valde divergentibus, 
puncto apicali intra seriem dorsalem posito, puncto laterali magno paullo a margine remoto. — Scutellum, ni- 
tidum, laeve. Elytra prothorace paullo longiora, tota nigra, mnitidissima, forma et sculptura omnino ut in M. 
laevigato. Abdomen nigrum, nitidum, subtiliter parcius punctatum, tenuissime pubescens, segmentis duobus ba- 
salibus medio late levigatis. Pedes rufi, femoribus subtus seriatim nigro-spinulosis, tibiis leviter infuscatis, 
spinulosis, tarsis posticis articulo 1:o ultimo breviore. 

In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk sub cortice Laricis sibiricae ”?/, unicum specimen inveni. — 
Coll. Sahlb. 


458. HRaphirus Jenisseensis n. sp. 
Elongatus, niger, nitidus, antennis, palpis pedibusqve piceo-rufis, elytris brunneo-piceis; capite magno sub- 
orbiculare, oculis magnis temporibus longioribus; antennis tenuibus, brevibus; prothorace puncto apicali a mar- 


gine remoto; elytris parcius subtiliter punctatis prothorace distinete brevioribus, abdomine sublineari haud vel 
vix versicolore. Long. 3 lin. 


Mas: segmento 7:o ventrali apice acute exciso, incisura membrana angustiore cincta. 


RB. umbrino Er. affinis sed oculis paullo minoribus, antennis brevioribus et tenuioribus, elytris brevio- 
ribus, subtiliter punctatis, abdomine apicem versus parum angustato facillime distingvendus. A B. robusto 
SCRIBA, qvi magis affinis videtur, statura paullo minore, elytris remotius et subtilius punctatis differt. — Caput 
magnum  suborbiculatum, prothorace parum angustius, mnigrum, nitidum, labro apice parum emarginato, 
oculis inferne antice lineam genalem attingentibus, circiter partem ?/; capitis laterum occupantibus, puncto post- 
antennali in eadem linea longitudinali ac oculari et temporali sito, hoc oculorum orbita posteriore subcontiguo 
cum puncto angulari in linea transversali antrorsum paullo vergente posito, puncto verticali paullo magis ab 
oculari postico qvam a collo remoto, orbita genali utringve punctis setigeris duobus instructis. Palpi rufo-fer- 
ruginel. Antennae tenues, breviusculae, capitis basin paullo superantes, rufo-ferrugineae, tenuiter pubescentes, 
articulo secundo tertio vix breviore, 4:0 latitudine paullo longiore, 5—10 sensim levissime incrassatis, 5:o sub- 
qvadrato, 10:0 leviter transverso, ultimo penultimo dimidio longiore, apice obliqve emarginato. Prothorax lati- 
tudine parum longior, transversim convexus, apicem versus vix angustatus, lateribus et basi late rotundatus, 
niger, mnitidus, punctis tribus utringve extra seriem dorsalem in serie longitudinali positis, punctis lateralibus 
distinete, basalibus parum a margine remotis. Scutellum politum, nigrum. HElytra prothorace paullo angustiora 
et !/, breviora, apice emarginata, brunneo-picea vel fusca, tenuissime pubescentia, subtiliter remotius punctata. 
Abdomen sublineare, nigrum, segmentorum ventralium marginibus obsolete piceis; supra tenuiter fusco-pube- 
scens, subtiliter dense punctulatum, segmentis singulis apice breviter nigro-ciliatis, 6:o dorsali lateribus ante 
medium seta tenui nigra ornato. Pedes piceo-rufi; coxis tibiisqve infuscatis; tarsis anticis in utrogve sexuw for- 
titer dilatatis; posticis articulo 1:o 5:o subaeqvali. 

Habitat sub muscis et foliis deciduis in territorio silvoso et arctico Sibiriae Jenisseensis rarius; prope 
ostium fluminis Tunguska mediae, ad vicos Nikulina, Tschulkova, Fatjanovsk, Imbatsk, Kurejka, Polovinka et 
Chautaika m. Jul.-Sept. captus. — Mus. Holm. et Helsingf., Coll. Haglund, Fauvel et Sahlb. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 7. N:o 4. fa 


459. HRaphirus limbatus HrrerR. — Qvedius HEErR Faun. Col. Helv. I, 281 (1838). — Fauv. Faun. 
Gall.-Bh. 325, 36. — RB. mauro-rufus THoms. Sk. Col. II, 178, 2 et IX, 169, 2. — Qvedius Kraarz Ins. 


Deutschl. II, 512, 26. — Gemm. et Har. Cat. Col. 570. 


In territorio silvoso ad vicum Samarovo ?7/;1 et prope oppidum Tobolsk 1/6 (BERGROTH) captus. — 
Europa borealis et media. — Mus. Helsingf. 


460. Raphirus attenuatus GyrL. — THowms. Sk. Col. II, 179, 4. — Staphylinus Gyrr. Ins. Sv. II, 
311, 27 (1810). — Qvedius KRAATZ Ins. Deutschl. II, 515, 29. — Fauvv. Faun. Gall.-Bh. 932, 45. — GEMM. 
et Har. Cat. Col. 568. 


Habitat sub muscis et foliis deciduis in territoriis silvoso, arctico et frigido freqventer; ad Jenisseisk, 
Tunguska media, Kurejka et Dudinka captus. — Tota Europa. — Mus. Holm. et Helsingf. 

461. Raphirus boops Grav. — THoms. Sk. Col. II, 179,95. — Staphylinus Grav. Col. Micr. Brunsv. 
21, 26 (1802). — Qvedius KrRAATz Ins. Deutschl. II, 316, 30. — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 534, 38. — GEMM. 
et Har. Cat. Col. 568. 

In territorio arctico prope vicum Chantaika !/;! et in territorio frigido prope vicum Dudinka ?8/,! 
captus. — Tota Europa. — Mus. Holm. 


462. Heterothops 4-punctulus Grav. — THoms. Sk. Col. II, 181. 3. — Kraatrz Ins. Deutschl. II, 
486, 4. — Favv. Faun. Gall.-Rh. 3938. 3. — GEMM. et Har. Cat. Col. 367. — Tachinus Grav. Mon. Cat. 


Col. Mier. 24. 2 (1806). 
In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk U/;! et in territorio silvoso ad vicum Artamonovoi ?2/,; 


(TRYBOM) captus. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. 

463. Heterothops dissimilis Grav. — THoms. Sk. Col. II, 1S1, 3. — KRraAtz Ins. Deutschl. II, 485, 
3. — Favv. Faun. Gall.-Rh. 338, 4. — GrMM. et Har. Cat. Col. 567. — Tachyporus Grav. Col. Micr. 
Brwnsv. 125, 1 (1802). 

In territorio silvoso prope oppidum Tjumen ?3/5 unicum specimen inveni. — Europae maxima pars, 
Africa borealis, Asia occidentalis, Sibiria meridionalis. — Mus. Holm. 


Tribus: Xantholinina. 


464. Baptolinus pilicornis Park. — KRAATzZ Ins. Deutschl. IT, 661, 2. — Favv. Faun. Gal.-Rh. 
372, 1. — GEmMmM. et Har. Cat. Col. 606. — Staphylinus PaAxx. Mon. Carab. 135, 14—15 (1790). — Gyro- 
hypnus THoms. Sk. Col. II, 187, I. 


Sub cortice abietis in territorio silvoso ad monasterium Kondinsk ?/, et ad vicum Sortinge /. et 15 
9 g 8 8 


a BERGROTH et prope vicum Nikulina 30/6 a TRYBOM captus. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. et 
Helsingj. 

465. Nudobius lentus Grav. — THoms. Sk. Col. II, 188, I. — Staphylinus Grav. Mon. Col. Micr. 
101, 101 (1806). — Xantholinus KRAATzZ Ins. Deutschl. II, 644, 15. — Eauv. Faun. GalU.-Rh. 384, 2. — 


GemMM. et Har. Cat. Col. 602. 
Habitat sub cortice Pini et Abietis in territorio silvoso freqventer; ad Samarovo, Kondinsk, Timsk, Na- 


simovo et Tunguska med. captus. — Europae maxima pars. — Mus. Holm. et Helsingf. 

Var. b.: elytris fuscis. 

In territorio silvoso prope vicum Imbatsk 19/3 unicum specimen invenit TryBom. — Mus. Holm. 

466. Xantholinus punetulatus PaAyK. — THoms. Sk. Col. II, 189, 1 et IX, 176, 1. — KrRaAArz Ins. 
Deutschl. II, 635, 3. — GEMmmMm. et Har. Cat. Col. 603. — Staphylinus Pak. Monogr. Staph. 30, 22 (1789). 

In territorio silvoso fundo stercorato ad oppida Tjumen et Tobolsk aliqvoties captus. — Tota Europa, 
Africa borealis, Asia occidentalis et America borealis. — Mus. Holm. et Helsingf. 


467. Xantholinus ochraceus GyYLL. — THoms. Sk. Col. II. 189, 2. — Kraarz Ins. Deutschl. IT, 636, 
4, — Gemm. et Har. Cat. Col. 603. — Staphylinus GYvL. Ins. Sv. II, 392, 67 (1810). 
In territorio silvoso prope oppida Jekaterinburg, Tjumen et Jenisseisk nec non ad vicum Antsilerovo 


aliqvoties captus. — Europae maxima pars, Asia occidentalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 
468. Xantholinus tricolor FABR. — THoms. Sk. Col. II, 189, 2 et IX, 176, 2. — KRrRaAATz Ins. 
Deutschl. II, 636, 4. — GeEmw. et Har. Cat. Col. 604. — Favv. Faun. Gall.-Rh. 390, 11. — Staphylinus 


FABR. Mantissa Ins. I, 221, 30 (1787). 


K. Vet. Akad. Handl. B. 17. N:o 4. 1() 


74 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


Habitat sub muscis et lapidibus in territorio silvoso rarius; ad monasterium Ivanoyvski !7/, (BERGROTH), 
prope vicum Antsiferovo 7/6 (TRrYBOM), prope oppidum Jenisseisk ?2/,! et ad vicum Ocinovo 9/4! captus. — 


Europae maxima pars, Asia occidentalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 
469. Leptacinus formicetorum Märk. — TuHoms. Sk. Col. II, 193, 4. — KraAArz Ins. Deutschl. II, 
690, 4. — Fauvv. Fauwn. Gall.-Rh. 3717, 3. — GeEMM. et Har. Cat. Col. 605. — MÄRKEL in Germ. Zeitschr. 


fär Ent. IIT, 216, 19 (1841). 
In societate cum Formica rufa in territorio silvoso ad Jenisseisk, Vorogovo, Novo Saljevsk, Nasimovo et 
Imbatsk aliqvoties captus. — Europae maxima pars, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 


Tribus: Paederina. 


470. Paederus riparius L. — TuHoms. Sk. Col. IT, 196, 2. — KRraAartz Ins. Deutschl. II, 727, 4, — 
Fauv. Faun. Gall.-Rh. 332,4, — Gemm. et Har. Cat. Col. 628. —  Staphylinus Linn. Faun. Sv. 231. 
S46 (1761). 

Habitat in territorio silvoso freqventer; ad Artamonovoi, Spirima, Omsk, Novia Jurti et Jenisseisk captus. 


— Tota Europa, Asia occidentalis et centralis, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 
471. Lathrobium punctatum Georrr. — Fauv. Faun. Gall.-RBh. 341, 1. — Staphylinus GEOFFR. in 
Fourcr. Entom. paris. I, 168, 14 (1785). — L. brunnipes (FABR.) THoms. Sk. Col. II, 1859, 1. — KRAATZ 


Ins. Deutschl. II, 672, I. — GEemm. et Har. Cat. Col. 609. 
In territorio silvoso freqventer occurrit; ad Tjumen, Spirima, Narym et Tobolsk m. Maji saepius captus, 


in territorio arctico prope ostium fluminis Kurejka !8/, unicum specimen inveni. — Europa borealis et media, 
Sibiria orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 
Forma macroptera Fauv. Faun. Gall.-Rh. Suppl. 42 obs. — IL. luteipes Faxvv. Faun. Gall.-Bh. 342. 


In territorio silvoso in societate cum f. brachyptera ad Tobolsk ?!/; a BERGROTH et ad Tjumen ?3/; a 
TRYBOM capta. — Europa media. — Mus. Holm. et Helsingf. 


472. Lathrobium elongatum L. — ”THoms. Sk. Col. II, 199, 3. — Kratz Ins. Deutschl. II, 672, 
2. — Fauvv. Faun. Gall.-Bh. 342, 3. — GEMMN. et Har. Cat. Col. 610. — Staphylinus L. Syst. Nat. I, IT, 
685, 14 (1767). 

Habitat sub muscis et truncis in territorio silvoso freqventer; ad Tjumen, Kalimsky, Spirina, Omsk, Kol- 
mogorovo et Tobolsk captum. — HEuropa borealis et media. — Mus. Holm. et Helsingf. 


473. Lathrobium boreale Hocun. — Bull. de Mose. 1851, III, 40 et 1862, III, 71. — THoms. Sk. 
CÖk JAN I0 Då GemM. et Har. Cat. Col. 609. — L. geminum KrRaAAtz Ins. Deutschl. II, 673, 3. — EAUV. 
PFaun. Gall.-RBh. 383, 4. 

Habitat in territorio silvoso freqventer, ad Jekaterinburg, Tjumen, Artamonovoi, Kalimsky, Vorogovo et 
Nasimovo captum; in territorio arctico ad oppidum Beresov 19/3 legit BErGrRoTH, in territorio frigido ad vicum 


Dudinka ??/, TrRyBom. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. et Helsingf. 
374. Lathrobium fulvipenne Grav. — THoms. Sk. Col. II, 198, 4 et IX, 182, 4. — KRraarz Ins. 
Deutschl. 1I, 674, 4. — Fauv. Faun. Gall.-RBh. 344, 6. — GEmmM. et Har. Cat. Col. 610. — Staphylinus 


GRAV. Mon. Col. Micr. 104, 106 (1806). 

In territorio silvoso ad oppidum Tjumen ?3/;!, prope oppidum Tobolsk 0/5 (BERGROTH) et ad oppidum 
Omsk (Srovzov) captum. — Europa borealis et media, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 

475. Lathrobium fovulum StEPH. Il. Brit. ent. V, 270 (1832). — Favv. Faun. Gall.-Rh. 3534, 18. 
— LL. punctatum Täoms. Sk. Col. II, 199, 6 et IX, 183, 6. — Kraarz Ins. Deutschl. II, 679, 12. — 
GEMM. et Har. Cat. Col. 611. — IL. Zetterstedti RYr ent. Annual. 1872, 25. — IL. rufipes MÄKL. Bull. de 
Mosc. 1845, 346. — J. SAHLB. Enum. Col. Fenn. Staph. 39, 117. 

In territorio silvoso ad vicum Zingalinsk ??/; (BERGROTH) et ad oppidum Jenisseisk ?/;, (TRYBOM), in 


territorio frigido prope vicum Dudinka ?9/, (TryBoM) captum. — Europae magna pars. — Mus. Holm. et 
Helsingf. 

476. Lathrobium filiforme Grav. — THoms. Sk. Col. II, 201, 11 et IX, 133, 10. — KRraatz Ins. 
Deutschl. II, 181, 14. — Fauvv. Faun. Gall.-Bh. 347, 10. — Gemm. et Har. Cat. Col. 610. — Grav. Mon. 


Col. Micr. 134 (1806). 

In territorio silvoso ad flumen Obi prope oppidum Surgut ?9/; (TRYBOM), ad vicum Kalimsky ?!/5 (TRY- 
BOM), prope vicum Spirina ?9/;! et ad vicum Novia Jurti ?3/g (BERGROTH) captum. — Europa borealis et me: 
dia. — Mus. Holm. et Helsingf. 


HErSÅ SAG 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 7. N:o 4. dö 


477. Lathrobium sibirieum Fauv. Catal. syst. Staph. XXI, 310 a not. (1876?). — L. abbreviatum 
SoLsKY Hor. Soc. ent. ross. XI, 273, 38 (1876). 

L. diluto ER. magnitudine aeqvale sed ab hoc aliisqve speciebus confinibus differt capite utringve parce 
fortius punctato subovato, prothorace postice saepissime linea media longitudinali impresso, elytris brevissimis, 
postice dilatatis, abdomine nigro, medio dilatato. 

Habitat sub lapidibus locis arenosis in territorio frigido rarius; in monte Ural prope oppidum Obdorsk 
H/ unicum specimen invenit BErRGROTH, prope vicum Dudinka specimina haud pauca ?9/,—7/3 legimus TRYBOM 
et auctor, qvi etiam prope vicum Tolstoinos 6/5 nonnulla individua cepi. — Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 
et Helsingf. 

478. Lathrobium longulum Grav. Col. Micr. Brunsv. 33, 4 (1802). — THoms. Sk. Col. II, 201, 12. 
— KRrRaAATtzZ Ins. Deutschl. II, 6S1, 15. — Fauv. Faun. GaU.-Bh. 349, 13. — GEmMmm. et Har. Cat. Col. 61II. 

In territorio silvoso ad oppidum Tjumen ?3/; specimina brachyptera inveni. — Europa borealis et media, 
Caucasus. — Mus. Helsingf. 

479. Lathrobium terminalum Grav. Col. Micr. Brunsv. 39, 7 (1802). — TuHoms. Sk. Col. IT, 200, 
10 et IX, 183, 10. — KRaArz Ins. Deutschl. II, 679, 11. — Kratz Deutsche ent. Zeit. 1879, 201, f. 2. 
— GewmmM. et Har. Cat. Col. 612..— LL. qvadratum EAvv. Faun. Gal.-Rh. 332, 17. 

Var. b.: THomMs. Sk. Col. IX, 183. var. 


Habitat in pratis humidis et littoribus in territorio silvoso freqventer; ad Artamonovoi, Selenkina, To- 
bolsk, Sortinge, Jenisseisk et Nasimovo captum; var. b rarius occurrit. — Europa tota, Sibiria orientalis et 
America borealis. — Mus. Holm. et Helsingf. 

480. Cryptobinm fracticorne Park. — THoms. Sk. Col. II. 202,1. — Kraatz Ins. Deutschl. II, 695, 
1. — Gemm. et Har. Cat. Col. 615. — Staphylinus Pak. IIT, 430, 5 (1800). — Cr. glaberrimum FAuv. 
Faun. Gall.-Bh. 364, I. nec HBsT. 

In territorio silvoso ad oppidum Tjumen ?3/; et ad vicum Tjolkina prope oppidum Jenisseisk ?3/; a 
TRYBOM captum. — Tota Europa, Africa borealis et Asia occidentalis. — Mus. Holm. 

481. Achenium ustulatum FAuv. in litt. 

Depressum, nigrum, nitidum, antennis, pedibus, ano elytrisqve rufo-testaceis, his basi late plagaqve po- 
stica piceis; capite cordato distincte, disco remote punctato; antennis pilosis; prothorace irregulariter punctato, 
plaga media linea obsoleta longitudinali divisa duabusqve lateralibus laevigatis, elytris hoc paullo longioribus, 
remote fortiter punctatis, punctis hinc inde eubseriatis, abdomine subtilius punctato. Long. 3!/, lin. 

Mas: segmento 7:o ventrali triangulariter exciso, 6:0 obsolete emarginato. 

ÅA. depresso Grav. affinis, sed corpore minus lineari, punctura prothoracis minus densa sed magis con- 
cinna, elytrorum multo fortiore et remotiore sed abdominis subtiliore facillime distingvendum. 

In vicinitate oppidi Omsk unicum specimen invenit SLovzov. — Mus. Holm. 


482. Stilicus capitalis Grmm. et Har. Cat. Col. 617. — St. bimaculatus MorscH. Bull. de Mosc. 1860. 
II, 362. — Hocun. Bull. de Mosc. 1862, III, 74. 


Mas: segmentis 3—5 ventralibus gibboso-prominentibus et sensim longius nigro-setosis, 5:o postice ob- 
solete impresso, laevigato, 6:0 postice depresso utrinqve crista acuta breviuscula retrorsum producta apice den- 
tato-prominula armato, medio tuberculo obsoleto instructo ibiqve leviter emarginato, 7:o excavato apice suban- 
gulariter exciso. 


In territorio montoso ad vicum Torgaschivo prope oppidum Krasnojarsk unicum specimen invenit STREB- 
LOV. — Asia centralis. — Mus. Holm. 

483. Scopaeus laevigatus GYLL. — THoms. Sk. Col. II, 208, 1. — Kratz Ins. Deutschl. II, 703, 
2. — Fauv. Faun. Gall.-Bh. 310, 4. — GEMM. et Har. Cat. Col. 619. — Paederus GYLL. Ins. Sv. IV, 483, 
4—535 (1827). 


In teritorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ?/,, unicum specimen legit TrYBom. — Europae maxima 
pars, Asia occidentalis. — Mus. Holm. 

484. Scopaeus sulcicollis Steen. — Favv. Faun. Gall.-Rh. 314, 10. — GrmMmM. et HAR. Cat. Col. 619. 
— Rugilus StErH. Illustr. Brit. ent. V, 277 (1832). — Sc. minutus Er. Toms. Sk. Col. II, 208, 2. — 
Kraarz Ins. Deutschl. II, 708, 7. 

In territorio silvoso prope ostium fluminis Tunguska med. ?9/; nonnulla specimina legi, — Europae 
magna pars, Transcaucasia. — Mus. Holm. i 

485. Sunius angustatus Park. — THoms. Sk. Col, II, 209, 2. — Kraarz Ins. Deutschl. II, 723, 4. 
GemM. et Har. Cat. Col. 624. — Staphylinus Park. Mon. Staph. 36, 27 (1789). — S. gracilis Favv. Faun. 


Gall.-Bh. 298, 6 (partim). 


76 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk ?!/; duo specima cepit BErGrotH. — HBEuropae maxima pars. 
— Mus. Helsingf. 

486. Sunius neglectus MÄRKEL in Germ. Zeitschr. fär Ent. V, 239, 139 (1845). — KRraarz Ins. 
Deutschl. II, 722, 3. — J. SaHnB. Enum. Col. Penn. Steph. 45, 1353. — Gewvm. et Har. Cat. Col. 625. — 
S. gracilis Favv. Faun. Gall.-Bh. 298, 6 (partim). 

In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ?”/; unicum specimen inveni. — Europa borealis et media. 


— Mus. Holm. 


Tribus: Stenina. 


487. Stenus bimaculatus GYLL. Ins. Sv. II, 466, 3 (1810). — THoms. Sk. Col. II, 212, 1. — KRAATZ 
Ins. Deutschl. II, 746, 3. — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 241, 15. — Grmw. et Har. Cat. Col. 633. 


In territorio silvoso ad Tobolsk ?/6 (BERGROTH), prope vicum Zingalinsk ??/; (BERGROTH), ad vicum Ka- 
limsky 31/1 et prope vicum Kolmogorovo ?/;,! specimina nonnulla sub foliis deciduis loco paludoso capta. — 
Europae maxima pars. — Mus. Holm. et Helsingf. 

488. Stenus calearatus ScriBaA Berl. ent. Zeitschr. 1864, 380. — Fauv. Faun. Gal.-BRh. 245, 20. 

In littore fluminis Irtisch prope oppidum Tobolsk in territorio silvoso post inundationem ?/g duo speci- 


mina invenit BERGROTH. — Germania borealis, Hollandia. — Mus. Helsingf. 
489. Stenus Juno FaABrR. Syst. El. II, 602, 2 (1801). — THoms. Sk. Col. II, 212, 2. — KRAATZ 
Ins. Deutschl. IT, 747, 6. — Fauv. Faun. Gall.-Rh, 246, 21, — Gemm. et Har. Cat. Col. 637. — St. in- 


spector MäkKL. Öfv. Finsk. Vet. Soc. Förh. 1880, 376, 4. 
Habitat in littoribus in territorio silvoso freqventer; ad Samarovo, Spirina, Surgut, Tobolsk, Jenisseisk, 


Inserovo, Imbatsk et Melnitsa captus. — Tota Europa, Asia occidentalis, Africa borealis et America borealis. — 
Mus. Holm. et Helsingf. 


490. Stenus fasciculatus J. SAHLB. Ent. ant. sydöstr. Karel., Not. Fawn. et Fl. XI, 341, 130 (1870). 
— BSmvL. Faun. Balt. 24. — J. SaAuLB. Enum. Col. Fenn. Staph. 47, 143. 


In territorio silvoso prope vicos Tscherkalo ”6/; et Tschemaschevo ??/s a BERGROTH captus; in territorio 


arctico prope vicum Chantaika 16/; et !/, nonnulla specimina inveni. — Fennia; Sibiria orientalis. — Mus. 
Holm. et Helsingf. 

491. Stenus clavicornis Scorp. — Fauv. Faun. Gall.-Bh. 242, 16. — Staphylinus Scor. Ent. Carn. 
100, 303 (1763). — ”Stenus speculator Lac. Faun. ent. Par. I, 445. — Kraatrz Ins. Deutschl. II, 761, 25. 


— GemMM. et Har. Cat. Col. 640. — St. boops GyYLL. — THoms. Sk. Col. II, 215, 7. 


In territorio silvoso satis freqventer occurrit; ad Jekatrinburg. Artamonovoi, Surgut, Tobolsk, Zingalinsk 
et Novo Saljevsk captus. — Tota Europa, Asia occidentalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 


492. Stenus lustrator Er. Käf. d. Mark. I, 5348, 22 (1837). — THoms. Sk. Col. IX, 191, 8b. — 
KraaAtz Ins. Deutschl. II, 764, 28. — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 244, 18. — Gemwm. et Har. Cat. Col. 637. 

In territorio silvoso prope oppidum Surgut ad flumen Obi 39/5 unicum specimen inveni. — Europa bo- 
realis et media. — Mus. Holm. 


493. Stenus Kamtschaticus Morscu. Bull. de Mosc. 1845, IV, 355 (?). — GeEmMM. et Har. Cat. Col. 637. 

Niger, nitidus, fortiter confertim rugoso-punctatus, subglaber, antennis palpisqve fuscis, his articulo pri- 
mo toto basiqve secundi et tertii testaceis, femoribus maxima e parte rufis, capite coleopterorum latitudine, 
fronte late bisulceata, interstitio elevato, prothorace ante medium dilatato, inaeqvali, medio obsoletissime im- 
presso, elytris hoc distincte longioribus, versus suturam longitudinaliter impressis; abdomine marginato, con- 
fertim, apice paullo subtilius punctato, segmentis anterioribus carina media basali instructis; tarsis gracilibus, 
posticis articulo primo secundo duplo longiore. Long. 13/, lin, 


Mas: segmento septimo ventrali apice triangulariter exciso, 6:0 leviter, 5:o obsoletissime emarginato, 6:0 
distincte, 5:o parum et apice tantum deplanato, deplanatione longius griseo-pubescenti, sed vix carina marginata. 

Differt a St. sylvestri ER. punetura multo profundiore, subrugosa, a St. hyperboreo J. SAHLB. statura 
paullo majore, capite latiore, fronte minus profunde bisuleata, interstitio vix carinato, a St. proditore ER. capite 
angustiore, oculis minoribus, punctura magis rugoso, femoribus latius rufis, colore antennarum palporumqve pal- 
lidiore, a St. provido ER. praesertim structura genitalium diversus. 


Habitat sub muscis et foliis deciduis in territorio, arctico et silvoso rarius; prope ostium fluminis Tun- 
guska med. ?9/s, prope vicum Chantaika !$/, et 18/,, ad vicum Polovinka !5/3, prope ostium »fluminis Kureika 
!3/, et ad vicum Fatjanovsk ?3/, nonnulla specimina legi. — Kamtschatka? Mus. Holm. et Helsingf., Coll, 
Hagl., Fauvel et Sahlb. . 


. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |7. N:o 4. ul 


494. Stenus proditor Er. Käf. d. Mark. I, 350, 24 (1837). — Fauv. Faun. Gal.-Rh. 244, 19 not. 
— J. SaHLBz. Enum. Col. Fenn. Staph. 51, 148. — GEmm. et Har. Cat. Col. 639. — St. ripaecola J. SAHLB. 
Ant. Lappl. Col., Not. Faun. et Fl. Penn. XI, 414, 80. 

In territorio arctico prope vicum Chantaika !7/7 sub foliis deciduis loco humido nonnulla specimina legi. 
— Fennia, Europa media. — Mus. Holm. et Helsingf. 

495. Stenus carbonarius GYLL. Ins. Sv. IV, 305, 13—14 (1827). — THoms. Sk. Col. IT, 218, 12 et 
Opusc. ent. 127. — Fauvv. Faun. Gall.-Rh. 263, 47. — St. niger KraMrz Ins. Deutschl. II, 753, 14. — St. 
sublobatus Murs. et REY Opusc. ent. XII, 160. 


In territorio silvoso prope vicum Spirina sub foliis deciduis Salicum ?3/; satis copiose visus. — Europa 
borealis et media. — Mus. Holm. et Helsingf- 
496. Stenus humilis Er. Käf. d. Mark I, 354, 29 (1837). — THoms. Sk. Col. II, 218, 13 et IX, 


194, 13. — Kratz Ins. Deutschl. II, 773, 39. — Eauv. Faun. Gall.-RBh. 263, 46. — GEmM. et HAR. Cat. 
Col. 637. 

Habitat sub foliis deciduis in territorio silvoso et arctico rarius; ad vicum Kalimsky ?!/;!, prope oppi- 
dum Jenisseisk !5/;!, ad vicum Nikulina 39/6 (TRYBOM), prope vicum Chantaika 18/;!, ad Fatjanovsk 23/3! Voro- 
gova 0/4! et Kolmogorovo ?/;, (TRYBOM) captus. — Europae maxima pars, America borealis. — Mus. Holm. 
et Helsingf. 

497. Stenus circularis Grav. Col. Micr. Brunsv. 157, 8 (1802). — THoms. Sk. Col. II, 219, 14. — 
Kraarz Ins. Deutschl. II, 774, 40. — Fauvv. Faun. Gall.-Rh. 249, 26. — Gemm. et Har. Cat. Col. 639. 


In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk 3/6 duo specimina legit BererorH. — Tota Europa, Asia 
occidentalis. — Mus. Helsingf. 

498. Stenus pumilio Er. Käf. d. Mark. I, 358, 33 (1837). — THoms. Sk. Col. II, 219, 152 — 
Kraarz Ins. Deutschl. II, 775, 12. — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 249, 26 not — GEmm. et Har. Cat. Col. 639. 

In territorio arctico prope ostium fluminis Kurejka 19/, unicum specimen inveni. — Fennia, Svecia?, 
Germania, Austria. — Mus. Holm. 


499. Stenus buphtalmus Grav. Col. Micr. Brunsv. 156, 6 (1802). — THoms. Sk. Col. IT, 220, 16. 
— KRrRaatz Ins. Deutschl. Il, 752, 12. — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 253, 32. — GEeMm. et Har. Cat. Col. 634. 

Habitat in littoribus in territorio silvoso et urctico freqventer, ad Tobolsk, 'Tschemaschevo, Jelisarovo, 
Sosva, Beresov, Narym, Jenisseisk, Tschornaja ostrov, Chantaika et Polovinka captus. — 'Tota Europa. — Mus. 
Holm. et Helsingf. 

500. Stenus canaliculatus GyLL. Ins. Sv. IV, 501, 10—11 (1827). — THoms. Sk. Col. II, 220, 20 
et IX, 194, 20. — KraAaAtz Ins. Deutschl. II, 754, 15. — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 255, 39. — GeEMM. et HAR. 
Cat. Col. 634. 

In territorio silvoso prope vicum Selenkina ad Irtisch ?5/5! et ad oppidum Tobolsk 3/5 (BERGROTH), in 
territorio frigido prope vicum ”Tolstoinos 3/4 (TRYBOM) captus. — Europa borealis et media, America borealis (?). 
— Mus. Holm. et Helsing. 

501. Stenus melanarius StrrH. Il. Brit. ent. V, 299 (1832). — Fauvv. Faun. Gall.-Bh. 254, 33. — 
GEeMM. et Har. Cat. Col. 638. — St. cinerascens ER. Käf. d. Mark. I, 339, 11. — KRraatz Ins. Deutschl. II, 
799; 22. — St. nigripalpis THoms. Sk. Col. II, 221, 18 ev IX, 194, 18. 

In territorio silvoso prope vicum Spirina ?7/;! et ad monasterium Ivanovski ?!/; (BERGROTH) captus. — 
Tota Europa. — Mus. Helsingf. 

502. Stenus morio Grav. Mon. Col. Micropt. 230, 10 (1806). — KRraArz Ins. Deutschl. II, 757, 19. 
— Fauv. Faun. Gall.-Rh. 257, 38. — GEmm. et Har. Cat. Col. 638. 

In territorio silvoso prope oppidum Surgut 39/5!, ad vicum Spirina ?9,;! et prope oppidum Jenisseisk 
captus; in territorio arctico prope oppidum Beresov etiam unicum specimen invenit BERGROTH. — Europa media 
et meridionalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 

503. Stenus palposus ZeETtT. Ins. Lapp. 70, 6 (1838). — Fauvv. Faun. Gall.-Rh. 251, 29. — St. ar- 
gentellus THoms. Sk. Col. II, 222, 22. — St. carbonarius KrRAArz Ins. Deutschl. II, 750, 10. 

In littoribus arenosis in territorio silvoso prope oppidum Surgut ad Obi 39/-1 et in territorio frigido 


prope vicum Dudinka ?9/; (TRYBOM) captus. Europa borealis et media. — Mus. Holm. 
504. Stenns ruralis Er. Gen. et Spec. Staph. 697, 13 (1840). — Kraarz Ins. Deutschl. II, 751, 11. 
— Fauv. Faun. Gall.-Rh. 252, 30. — J. SAuLB. Enum. Col. Fenn. Staph. 953, 161. — GeEmm. et Har. Cat. 


Col. 640. 

Habitat in littoribus arenosis in territorio arctico et frigido rarius; prope vicos Chantaika 18/,! Dudinka 
3/8! ”Tolstoinos ?/a!, Plakina 15/4 (TRYBOM), prope oppidum Beresov 39/, et ?/; (BERGROTH) nec non in insula 
Nikandrovski ostrov !/s! captus. — Fennia, Rossia, Austria, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 


78 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


Var. b. (frigida): duplo minor, elytris angustioribus prothorace vix longioribus, fortius rugoso-pun- 
ctatis insignis (an species distincta?) 
In territorio frigido prope vicum Tolstoinos !/4 duo specimina inveni. — Coll. Sahlb. 


505. Stenus latipennis n. sp. 

Plumbeo-niger, tenuiter angenteo-pubescens, antice confertim fortiter punctatus, palpis articulo primo 
testaceo, capite parvo coleopteris distincte angustiore, fronte subplana, bisulceata, interstitio convexo; prothorace 
oblongo, postice angustato, tenuiter canaliculato, elytris latis, inaeqvalibus; abdomine subtiliter punctato. Long, 
21/,—2!/, lin. 

Mas: segmento 7:o ventrali apice leviter emarginato, 6:0 et 5:o medio longitudinaliter impressis, apice 
levissime emarginatis. 

St. lapponico J. SAHLB. affinis sed duplo major, elytris latioribus, corporeqve antice profundius rugoso- 
punctato mox distingvendus. A St. confuso J. SAHLB. differt praeter statura majore capite minore, fronte an- 
gusta, haud excavata, interstitio inter sulcos minus lato, haud carinato, punctura subtiliore carinisqve abdomina- 
libus minus distinctis. — Corpus totum pube tenui griseo-argentea tectum. Caput coleopteris distincte angustius, 
clypeo producto, fronte vix excavata sed distinctius bisuleata, interstitio lato, convexo, confertim minus subtiliter 
punctatum. Palpi nigri, articulo primo -pallide testaceo. Antennae tenues, mnigrae, tenuiter albido-pubescentes, 
articulo 3:o 4:o distinete longiore, 8:o oblongo qvam praecedenti distincte breviore sed paullo latiore. Prothorax 
latitudine dimidio longior, ante medium leviter dilatatus, basin versus angustatus, per totam longitudinem ca- 
naliculatus, inaeqvalis, lateribus utringve depressus, confertim et multo profundius qvam in St. lapponico pun- 
ctatus. Elytra prothoracis basi duplo latiora et hoc paullo longiora, parum convexa, inaeqvalia, confertim et 
profundius qvam prothorax punctata. Abdomen distincte marginatum, subtilius punctatum, segmentis 2—5 basi 
carinis 4 minus distinctis instructis. Pedes graciles, nigri, tarsis elongatis, posticis tibiis !/; brevioribus; ar- 
ticulo 1:o 2:o fere duplo et ultimo paullo longiore. 

Habitat ad ripas rivulorum torrentium inter lapillos in territorio frigido et arctico et parte boreali ter- 
ritorii silvosi rarius; prope insulam Tschornaja ostrov 2/;, ad oppidum Turuchansk 2/;, prope vicos Plakina 1/., 
Chantaika !$/, et ?2/, et Dudinka ?3/; nonnulla specimina legi. — Mus. Holm. et Helsingf., Coll. Hagl., Fau- 
vel, Kraatz, Sahlb. | 


506. Stenus lapponicus J. SAHrB. Enum. Fenn. Staph. 36, 162 (1877). 

Habitat in littoribus arenosis in territorio frigido et arctico et parte boreali territorii silvosi ravius; ad 
vicum Tschemaschevo ?2/s (BERGROTH), prope oppidum Beresov /> (BERGROTH), prope oppidum Surgut 39/51 
prope vicum Dudinka ?5/;!, in insula Nikandrovski ostrov 18/1 et prope vicum Tolstoinos ??/< (TRYBOM), 
8/3-8/3! parcius lectus. — Fennia. — Mus. Holm. et Helsingf. 


507. Stenus melanopus MarsH. nt. Brit. I, 9328 (1802). — Fauv. Faun.-Gall.-RBh. 256, 36. — 
GEMM. et HAR. Cat. Col. 638. — St. nitidus Lac. — THoms. Sk. Col. II, 225, 28. — KRrRaAArzZ Ins. Deutsch. 
ID, IDO Mika 


In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk ?/& unicum specimen invenit BErGrRotH. — Europa fere 
tota et orbis Mediterraneus. -— Mus. Helsingf. 

508. Stenus Argus Grav. Mon. Col. Micr. 231, 12 (1806). — THoms. Sk. Col. II, 224, 25 et IX, 
195, 25. — Kraatz Ins. Deutschl. II, 770, 39. — Fauv. Faun. Gal.-Bh. 262, 45. — GEMmM. et HAR. Cat. 
Col. 633. 

In territorio frigido prope vicum Tolstoinos 39/3 unicum specimen inveni. — Tota Europa, Caucasus. — 
Coll. Sahlb. 

509. Stenus vafellus ER. Käf. d. Mark. I, 254, 28 (1837). — THoms. Sk. Col. II, 224, 26 et 


XI, 195, 26. — Kratz Ins. Deutschl. II, 771, 37. — FEauv. Faun. Gal.-Bh. 208, 39. 
In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk 16/., ad monasterium Ivanovski 17/6 et ad vicum Troitski 


”2/, a BERGROTH captus, prope vicum Kalimsky ad Obi 1/5 unicum specimen inveni. — Europa borealis et 
media. — Mus. Holm. et Helsingf. 
510. Stenus fuscipes Grav. Col. Micr. Brunsv. 157, 8 (1802). — ”THoms. Sk. Col. II, 225, 227 et 


IX, 195, 27. — Kratz Ins. Deutschl. II, 772, 38. — Fauvv. PFaun. Gall.-Bh. 299, 41. — GEMM. et HAR. 
Cat. Col. 636. 

In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk 3/5 (BERGROTH), ad vicum Spirina ”7/s!, prope oppidum 
Jenisseisk 15/;! et prope ostium fluminis Tunguska med. ??/g! captus.. — Tota Europa, Caucasus. — Mus. 
Holm. et Helsingf. 


Var. b: J. SAHLB. Enum. Col. Fenn. Staph. 60, 168. 


förskrr 


RE 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |Z. N:o 4. (9) 


In territorio silvoso prope ostium fluminis Tunguska med. ?9/; unicum specimen inveni. — Fennia. — 
Coll. Sahlb. 


511.  Stenus opticus Grav. Col. Micr. Brunsv. 231, 117 (1802). — THoms. Sk. Col. II, 222, 21. — 
KraaAtz Ins. Deutschl. II, 778, 47. — Favv. Fawn. Gall.-Rh. 261, 44. — GEMMm et Har. Cat. Col. 639. 


In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk ?/g a BERGROTH et in territorio arctico prope vicum Polo- 
inka 19/4 a TRYBOM captus. — Europe maxima pars. — Mus. Holm. et Helsingf. 


512. Stenus erassus SvrPuH. IU. Brit. Ent. V, 287 (1832). — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 260,42 (partim). 
— GemMwN. et Har. Cat. Col. 235. — St. crassiventris THoms. Sk. Col. II, 226, 29. — St. nigritulus KRAATZ 
Ins. Deutschl. II, 775, 43 (partim). 

In territorio arctico et frigido prope vicos Chantaika !?/3!, Kurejka !8/3!, Dudinka 7/g! et Tolstoinos 
”/o! eaptus. — Europa maxima pars. — Mus. Holm. et Helsingf. 


513. Stenus littoralis THoms. Öfv. Vet.-Akad. Förh. 1857, 229, 33. — Sk. Col. II, 226, 30. — 
GeEmMM. et Har. Cat. Col. 637. — St. crassus Favv. Faun. Gall.-Bh. 260, 42 (partim). — St. nigritulus 


Kratz Ins. Deutschl. II, 175, 43 (partim). — St. borealis Märn. Öfv. Vet. Soc.-Förh. 1880, 377, 5. 

Habit in littoribus arenosis in territorio silvoso et arctico rarius; prope oppidum Jenisseisk !6/., 18/., 
neLketii/o (TryBOM), prope vicum Inserovo "/; (TRYBOM) et ad vicum Dudinka ?/g (TRYBOM) captus. — 
Europa borealis et media. — Mus. Holm. et Helsingf. 


514. Stenus biguttatus L. — THoms. Sk. Col. II, 227, 31. — KraAaAtz Ins. Deutschl. II, 742, 1. — 
Favv. Faun. Gall.-Bh. 231, 1. — GEmMn. et Har. Cat. Col. 633. — Staphylinus L. Fawn. Sv. 232, 851 
(COME 

In territorio silvoso et arctico prope oppidum Jekaterinburg in montibus Uralensibus !9/; (TRYBOM), 
prope vicum Kalimsky ad Obi ?!/5!, ad vicum Antsiferovo ?7/6 (TRYBOM) et ad vicum Polovinka !5/3 (TRYBOM) 


captus. — Buropae maxima pars, Asia occidentalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 
515. Stenus bipunctatus Er. Käf. d. Mark. I, 330, 2 (1837). — Tnoms. Sk. Col. II, 227, 31. — 


Kraatz Ins. Deutschl. II, 741, 2. — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 232, 2. — Gemwu. et Har. Cat. Col. 634. 

Habitat in littoribus arenosis et lapidosis in territorio silvoso et montoso freqventer; ad Krasnojarsk, 
Tobolsk, Samarovo, Asinovo et Novo Saljevsk captus. — Tota Europa, orbis Mediterraneus, Asia centralis. — 
Mus. Holm. et Helsingf. 


516. Stenus bilineatus J. SauLB. Bidr. Lapl. Col., Not. F. et Fl. Fenn. IX, 421, 78 (1870). — 
Enum. Col. Fenn. Staph. 61, 174. 

In territorio arctico prope vicum Chantaika ?9/, sub lapillis ad ripam rivuli unicum specimen inveni. 
— Coll. Sahlb. 


517. Stenus incanus Er. Käf. d. Mark I, 538, 10 (1837). — KRrRaAAtTz Ins. Deutschl. II, 758, 20. 
FAvv. Faun. Gall.-Rh. 239, 12. — GEmMm. et Har. Cat. Col. 637. 

In territorio arctico prope vicum Chantaika ?9/,! et in territorio frigido prope vicum Dudinka 3!/,! et 
in summo jugo montis Ural prope oppidum Obdorsk 12/,> (BERGROTH) captus. — Europa media et meridionalis, 
orbis mediterraneus. — Mus. Holm. et Helsingj. 


318. Stenus sibiricus n. sp. 

Subdepressus, glabriusculus, niger, nitidus, antennis palpisqve rufo-testaceis, harum clava, illorum articulo 
ultimo infuscatis, pedibus rufis, geniculis late piceis, fronte lata latissime sed minus profunde bisulcata, inter- 
stitio elevato, subcarinato, prothorace inzeqvali, medio canaliculato, elytris inzeqvalibus, fortiter rugoso-punctatis; 
abdomine confertim punctato. Long. 11/,—11/, lin. 

Mas: segmento septimo ventrali apice exciso, 6:0 vix emarginato. 


St. aterrimo ER. affinis sed duplo minor, fronte subcarinata, prothorace medio canaliculato, elytris bre- 
vioribus, antennis pedibusqve pallidioribus mox distinguendus. St. palustri ER. primo intuitu similis, sed minor 
tarsorumque structura diversus. St. alpicola FAuVv. paullo major, latior puncturaqve valde distinctus. — Caput 
cum oculis coleopteris fere latius, nigrum, nitidum, satis profunde punctatum, parce tenuissime pubescens; 
fronte lata, late bisulcata, interstitio medio lavi, subcarinato; palpis anticis articulo primo toto secundoqve basi 
testaceis, ceteris fusco-piceis. Antenna tenues, piceo-rufze, basi apiceqve obscurioribus, articulo 3:o 4:o dimidio 
longiore, 3—6 sensim brevioribus, 8:o contiguis distincte minore, ovali. - Prothorax latitudine 2eqvilongus, ante 
medium rotundato-dilatatus, basi qvam apice paullo angustior, supra subdepressus, ingeqvalis, medio canalicula 
lata sed irregulari impressus, niger, nitidus, satis fortiter punctatus, tenuissime pubescens, interstitiis subrugosis. 
Coleoptera prothorace paullo longiora, depressiuscula, apicem versus subdilatata, supra ineeqvalia, confertim pro- 
funde punctata, mnitida, subglabra, interstitiis subrugosis. Abdomen lateribus distinete marginatum, subtilius 


80 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


minus dense punctatum, sublaeve, tenuissime pubescens, segmentis dorsalibus basi haud carinatis sed subtilis- 
sime crenulatis. Pedes elongati, obscure rufi, geniculis plus minusve late tarsisqve piceis, his elongatis, arti- 
culo 1:o 5:o longiore, 4:o simpliei, minimo, vix transverso. 

Habitat sub muscis et foliis deciduis in silvis in territoriis silvoso, arctico et frigido satis freqventer; 
prope vicum Spirina ”7/s;!, ad vicum Sortinge 1/s (BERGROTH), prope vicos Alinsk 9/; (TryYBoM), Novo Saljevsk 
H/. (TryBoM) et ?S/9!, Imbatsk ?5/3! et Tolstoinos 7/9 (TRYBOM), prope ostium fluminis Kurejka 8/31 et in vi- 
cinitate oppidi Turuchansk !9/3! specimina haud pauca capta. — Mus. Holm. et Helsingf., Coll. Fauvel, Hag- 
lund, Kraatz, Sahlberg etc. 

519. Stenus gibbicollis n. sp. 

Depressus, mniger, nitidus, glabriusculus, palpis articulo primo testaceo, femoribus nigro-piceis, capite 
elytrorum latitudine, fronte bisulcata, interstitio medio convexo, prothorace convexo, seqvali, basi constricto, 
elytris prothorace longioribus, seqvalibus, fortiter concinne punctatis; abdomine sublevi, segmentis basi im- 
pressis et crenulatis. Long. 1!/3 lin. 


' Mas: segmento 7:o ventrali angulariter exciso, 6:0 obsolete depresso apice leviter emarginato, 5:0o sub- 


integro. 

Femina: segmento 7:o ventrali apice rotundato-producto. 

Precedenti structura abdominis affinis sed elytris zeqvalibus, prothorace gibboso-convexo, ad basin con- 
stricto, pedibus nigris, femoribus vix dilutioribus mox distinguendus. — Caput latum depressum, cum oculis 
coleopterorum latitudine, satis confertim punctatum, subglabrum, fronte lata, satis distincete bisulcata, intervallo 
lateribusqve seqve elevatis, convexis. Palpi nigricantes, articulo primo testaceo. Antenn tenues, nigree, arti- 
culo 3:o0 4:o paullo longiore, 8:o 9:o paullo longiore, 8:o 9:o paullo breviore ovali. Prothorax longitudine 
per parum latior, subceordatus, lateribus ante medium fortiter dilatatus, basi constrictus, supra convexus, seqvalis. 
niger, nitidus satis profunde concinne punctatus, subglabe. Elytra prothoracis basi duplo latiora et hoc 2/, 
longiora, subdepressa, seqvalia, satis profunde et qvam in prothorace fortius minus confertim punctata, nitida 
subglabra. Abdomen lateribus distincete marginatum, subdepressum, obsolete punctatum, nigrum, nitidum, seg- 
mentis singulis basi transversim impressis ibiqve obsolete crenulatis. Pedes mediocres, nigri; femoribus vix 
picescentibus, tarsis elongatis, angustis, posticis articulo primo qvinto paullo et secundo fere duplo longiore, 
qvarto simplici. 

In territorio arctico prope monasterium Troiski ad ostium fluminis Tunguska inferioris ?9/4 tria speci- 
mina inveni. — Coll. Sahlb. 


520. Stenus pusillus Stren. IU. Brit. Ent. V, 301 (1832). — THoms. Sk. Col. II, 229, 39. — 
KRAATZ Ins. Deutschl. II, 761, 24. — Fauvv. Faun. Gall.-Bh. 250, 27. — GeEMmM. et Har. Cat. Col. 640. 

In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk 16/.! et prope ostium fluminis Tunguska medize ?5/g 
(TrRYBOM) captus, — Europae maxima pars, orbis mediterraneus. — Mus. Holm. 


521. Stenus nanus SrterPH. JIU. Brit. Ent. V, 301 (1832). — Favv. Faun. Gall.-Bh. 240, 13. — 
GEMM. et HAR. Cat. Col. 638. — St. declaratus Er. Käf. d. Mark. I, 397, 32. — THowms. Sk. Col. II, 229, 
36. — KRaAATZ Ins. Deutschl. II, 774, 41. 


In territorio silvoso prope vicum Antsiferovo ?7/6 (TRYBOM) et in territorio arctico ad vicum Polovinka 


15/3! captus. — Tota Europa et orbis mediterraneus. — Mus. Holm. 

522. Stenus nigritulus GYLL. Ins. Sv. VI, 502, 10—11 (1827). — TuHoms. Sk. Col. II, 239, 31. — 
Favv. Faun. Gall.-Rh. 264, 48. — GemM. et Har. Cat. Col. 638. — St. campestris Er. Käf. d. Mark. I, 
3939, 39. — KRAATZ Dis. Deutschl. II, 764, 44. 

In territorio silvoso prope vicum Kalimsky ?!/; unicum specimen inveni. — Europs maxima pars, orbis 
mediterraneus. — Coll. Sahlb. 

523. Stenus latifrons Er. Käf. d. Mark. I, 372, 51 (1837). — THoms. Sk. Col. II, 230, 39. — 
Kraarz Ins. Deutschl. II, 797, 71. — Fauv. Fawn. Gall.-Rh. 265, 30. — GEmm. et Har. Cat. Col. 637. 

In territorio silvoso ad oppidum Tobolsk 3/5 (BERGROTH) et ad vicum Lebedevo ?7/a! captus. — Huropae 
magna pars. — Mus. Helsingf. 

524. Stenus similis HBst. — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 267, 33. — Staphylinus Hest. Arch. V, 151 


(1785). — St. oculatus Grav. Col. Micr. Brunsv. 153,3 (1802). — THoms. Sk. Col. II, 232,42. — KRAATZ 
Ins. Deutschl. II, 795, 69. — Staphylinus Göze (1777), nec FABR. Syst. ent. (1775). 


In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk !!/; et in territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk 


23/, et ad vicum Vorogovo ?/, a TRYBOM captus. — Tota Europa et orbis mediterraneus. — Mus. Holm. 
525. Stenus tarsalis LJungGH. WEB. et MouHr Beitr. II, 157, 11 (1805). — THoms. Sk. Col. II, 232, 
43. — KRrRaAaArz Ins. Deutschl. II, 794, 67. — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 267, 32. — Gemmwm. et Har. Cat. 


Col. 641. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 7. N:0O 4. 31 


Habitat in littoribus in territorio arctico, silvoso et montoso freqventer; ad Samarovo, Tobolsk, Troitski, 


Beresov et Krasnojarsk captus. — Tota Buropa. — Mus. Holm. et Helsingf. 
527. Stenus pubescens StErH. IU. Brit. Ent. V, 297 (1832) — Fauvv. Faun. Gall.-Bh. 271, 59. — 
Gemw. et Har. Cat. Col. 639. — St. subimpressus Er. Käf. d. Mark. I, 561, 38. — THoms. Sk: Col. II, 


232, 45 et IX, 197, 45. — Kratz Ins. Deutschl. II. 780, 49. 


Habitat in Carice in littoribus fluminum et lacuum in territorio arctico rarius; prope oppidum Beresov 
?7/; (BERGROTH) et ad vicum Poloi !/,;! captus. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. et Helsingf. 


528. Stenus pallitarsis StrrH. Il. Brit. Ent. V, 289 (1832). — Fauvv. Faun. Gall -Bh. 2176, 62. — 
GemMm. et Har. Cat. Col. 639. — St. plantaris Er. Käf. d. Mark. I, 362, 39. — THoms. Sk. Col. II, 233, 
46 et IX, 199. 46. — KRrRAATtz Ins. Deutschl. II, 781, 50. 

Habitat in territorio silvoso et arctico vallis Jenisseensis satis freqventer; ad Jenisseisk, Nikulina, Lebe- 
devo, Novo Saljevsk, Kolmogorovo, Tunguska infer., Turuchansk et Chantaika sapius captus. — Tota Europa 
et orbis mediterraneus. — Mus. Holm. et Helsingf. 


529. Stenus bifoveolatus GYyLi. Ins. Sv. IV, 500, 9—10 (1828). — THoms. Sk. Col. II, 234, 49 et 


XT 1997 49: = Kratz Ins. Deutschl. II, 7181, 51. — Fauv. Faun. Gal.-Rh. 216, 67. =" GEMM. et Har. 
Cat. Col. 633. — St. plancus Er. Gen. et Spec. Staph. 123, 62. 
In territorio silvoso prope monasterium Kondinsk ?/9 a BERGROTH captus. — Europa borealis et media. 


Mus. Helsingf. 


530. Stenus geniculatus Grav. Mon. Col. Micr. 228 (1806). — THoms. Sk. Col. II, 236, 53 et IX, 
200, 53. — Kraatz Ins. Deutschl. II, 788, 60. — Favv. Faun. Gall.-Rh. 285, 82. — GeMM. et Har. Cat. 
Col. 636. 

In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk !/; et prope vicum Kolmogorovo ?/,, nonnulla specimina 
legi. — Tota Europa, Caucasus. — Mus. Holm. et Helsingf. 


531. Stenus Erichsonis Rye Ent. Monthl. Mag. 1864, 1, 103. — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 267, 86. — 
GEmm. et Har. Cat. Col. 6395. — St. flavipes ER. (nec StEPH.) Käf. d. Mark. I, 366, 44. — 'TnHoms. Sk. 
Col: II, 238, 37. — KRaAAtz Ins. Deutschl. II, 789, 61. 

In territorio silvoso ad Tobolsk !/6 (BErGkoTH), ad vicum Vorogovo 39/3!, prope ostium fluminis Tun- 
guska med. ?8/a! et prope vicum Kolmogorovo ?/,, (TRYBOM) captus. — Buropae&e maxima pars. — Mus. Holm. 
et Helsingf. ; 


532, Stenus palustris Er. Käf. d. Mark. I, 565, 43 (1837). — THoms. Sk. Col. II, 238, 54 et IX, 
200, 36. — KraAtz Ins. Deutschl. II, 796, 62. — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 287, 84. — GEMM. et HAR. 
Cat. Col. 639. 

In territorio silvoso prope vicum Kalimsky ad Obi 3!/-!, prope ostium fluminis Tunguska med. ?9/g!, ad 
vicum Lebedevo ?7/a!, prope vicum Kolmogorovo ?/! et ad oppidum Jenisseisk ?/,, (TRYBOM) aliqvoties captus. 
— Europa borealis et media. — Mus. Holm. et Helsingf. 


Tribus: Aleocharina. 


533. Hygronoma dimidiata Grav. — THoms. Sk. Col. IT, 274, 1. — Kraarz Ins. Deutschl. II, 341, 
1. — Gemm. et Har. Cat. Col. 346. — Aleochara dimidiata GRAV. Mon. Col. Mier. 149, 3 (1806). 


In territorio silvoso prope ostium fluminis Tschulim ?/g duo specimina inveni. — Europa borealis et 
media. — Mus. Holm. et Helsingj. 
534. Gymmnusa brevicollis PayK. — THoms. Sk. Col. II, 221, 1. — KRraaAtz Ins. Deutschl. II, 373, 


1. — Fauvv. Faun. Gall.-Bh. 622, 2. — Grmm. et Har. Cat. Col. 591. — Staphylinus PAyx. Faun. Sv. 396. 
40 (1800). 

In territorio silvoso prope vicum Artamonovoi ad flumen Tobol ?2/; (TRYBOM) et in territorio arctico 
prope ostium fluminis Kurejka !9/;! capta. — Europa borealis et media, America borealis. — Mus. Holm. 

535. Myrmedonia humeralis Grav. — THoms. Sk. Col. IT, 256, 1. — KRraaArz Ins. Deutschl. IT, 122, 
4, — GEmMmM. et HAR. Cat. Col. 320. — Aleochara GRAV. Col. Micr. Brunsv. 90, 33 (1802). 

In territorio silvoso prope vicum Nikulina 39/9 a TRYBOM capta. — Tota Europa, Irkutsk. —— Mus. ITolm. 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Båda. 17. N:o 4. 5 11 


82 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


536. Astilbus canaliculatus FABR. — ”THoms. Sk. Col. II, 206, 1. — Staphylinus FABR. Mant. Ins. 
I, 221, 29 (1787). — Myrmedonia KrRaArz Ins. Deutschl. II, 129, 13. — Gemm. et Har. Cat. Col. 619. 
In territorio silvoso prope monasterium lvanovski !!/6 a BERGROTH captus. — Tota Europa. — Mus. 


Helsingf. 


537. Aleochara brevipennis Grav. — THoms. Sk. Col. II, 245, 3. — KRAAtTz Ins. Deutschl. II, 92, 
10. — Mui1s. et Rey Col. Fr. Brev. Al. 1874. 28, 4. — GeEmMmm. et Har. Cat. Col. 215. — Grav. Mon. Col. 
Micr. 169, 53 (1806). 

In territoriv silvoso ad flumen Tobol inter vicum Artomonovoi et oppidum Tobolsk m. Maj. seepius 
capta. — Europae maxima pars. — Mus. Holm. et Helsingf. 

538. Aleochara fumata Grav. Col. Micr. Brunsv. 96, 42 var. 2 (1802). — ER. Käf. d. Mark. I; 
337, 6. — THoms. Sk. Col. II, 248, 4. — Kraarz Ins. Deutschl. II, 93, 11. — Murs. et Rex Col. Fr. Al. 
1874, 32, 3. — GemMm. et Har. Cat. Col. 313. — ÅA. curta SARLB. Ins. Fenn. I, 400, 97. 

In territorio silvoso prope oppidum Surgut ad flumen Obi 39/5 unicum specimen inveni. — Europa 
maxima pars. — Coll. Sahlb. 


539. Baryodma Milleri Kratz. — Murs. et Rry Col. Fr. Aleoch. 1874, 69,6. — Aleochara KRAATZ 
Berl. ent. Zeit. 1862, 316. — Gemm. et Har. Cat. Col. 514. 


In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk 12/, unicum specimen inveni. — Austria, Germania, 
Gallia. — Coll. Sahlb. 

540. Baryodma mesta Grav. — THoms. Sk. Col. II, 252, 7 et 216, 7. — Aleochara GRAV. Ool. 
Micr. Brunsv. 96, 41 (1802). — Kraatz Ins. Deutschl. II, 99, 19. — Gemm. et Har. Cat. Col. 514. 

In territorio arctico prope ostium fluminis Kurejka !3/3! capta. — Europae maxima pars. — Coll. Sahlb. 

541. Nanoglossa nidicola FaArrMm. — J. SaAHLB. Enum. Col. Fenn. Staph. 82, 242. — Aleochara FAIRM. 
Annal. ent. de France 1852, 688, 2. — Faun. ent. frang. 451, 28. — Microglotta Murs. et Rey Col. Fr. 


Aleoch. 1874, 213, 4. — Gemwm. et Har. Cat. Col. 511. 


Habitat in nidis Hirundinis riparie in valle Jenisseensi per totum territorium silvosum freqventer, ves- 
pere interdum evolat et !2/, prope oppidum Jenisseisk in floribus Spiree chamedryfolie copiosissime visa. — 
Europa borealis et media. — Mus. Holm. et Helsingf. 


542. Thiasophila angulata Er. — THoms. Sk. Col. II, 246, 1. — Kraarz Ins. Deutschl. II, 70, 1. 
— Munis. et Rey Col. Fr. Al. 1874, 386, 1. — Aleochara Er. Käf. d. Mark. I, 360, 11 (1837). 


In societate cum Formica rufa in territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ??/6! capta. — Europa 
maxima pars, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 

543. Bolitochara lunulata Park. — THowms. Sk. Col. II, 273, I. — KraArz Ins. Deutschl. II, 39, 
2. — GemMmmM. et Har. Cat. Col. 304. — Staphylinus Park. Monogr. Staph. 98, 41 (1789). — Bolitochara 


flavicollis Murs. et Rey Col. Fr. Aleoch. 1871, 206, 3. 


In territorio silvoso prope vicum Spirina ?7/s! et ad monasterium Kondinsk !/4 (BERGROTH) capta. — 
— Tota Europa. — Mus. Helsingf. 


544. Ischnoglossa rufopicea KRAATZ Ins. Deutschl. II, 59, 2 (1858). — THoms. Sk. Col. IX, 226, 
2. — GemM. et Har. Cat. Col. 508. 


Sub cortice Pini in territorio silvoso prope insulam Tschornaja ostrov ?/;! et ad oppidum Jenisseisk ?/, 


(TRYBOM) capta. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. 

545. Leptusa fumida Er. — THoms. Sk. Col. II, 275, 2 et IX, 226, 2. — KRraArz Ins. Deutschl. 
II, 63, 3. — Muzns. et Rey Col. Fr. Aleoch. 1871, 184, 3. — Gemm. et Har. Cat. Col. 509. — Ozxypoda 
ER. Gen. et Spec. Staph. 156, 33 (1839). 

In territorio silvoso prope vicum Tschulkova $/; unicum specimen invenit TRYBOM. — Europa borealis et 


media. — Mus. Holm. 
546. Encephalus angusticollis n. sp. 


Oblongus, subparallelus, niger, nitidus, antennis pedibusqve pallide testaceis, elytrorum humeris angulisqve 
suturalibus late fusco-ferrugineis, antennis apicem versus fortiter incrassatis, prothorace elytris distincte angu- 
stiore, dorso biseriatim punctato, basi reflexo, marginato; elytris obsolete rugulosis, abdomine his parum latiore, 
lateribus obtuse dentato. Long. 1 lin. 

Mas: segmento 6:0 dorsali apice carinulis 4 postice convergentibus munito; 7:o apice dentibus 4 ar- 
mato, horum intermediis magis approximatis. 


Femina ignota. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. lZ7. N:o 4. 33 


E. complicanti WEstw. paullo angustior, prothorace angustiore, dorso biseriatim punctato, elytris rugu- 
losis structuraqve abdominis prasertim in mare abunde distinctus. — Caput inflexum, nigrum, utringve grosse 
sed minus profunde punctatum, punctis singulis setam obliqvam flavam gerentibus; oculis magnis, palpis pal- 
lide testaceis. Antenne breviuscula, pallide testaces, pilose, structura omnino ut in E. complicante; articulo 
primo magno obeonico, 2:o 3:0o distincte majore, hoc obceonico qvam 4:o subqvadrato parum angustiore, 5—10 
sensim latioribus omnibus transversis, ultimo penultimo dimidio longiore, apice angustato. Prothorax coleop- 
teris distincte angustior et longitudine sua duplo latior, apicem versus angustatus, lateribus subrectis, angulis 
posticis obtusis, basi late rotundatus, supra fortiter convexus, basi reflexo-marginatus, dorso seriebus duabus 
punectorum 5—6 impressis, puncto basali utrinqve majore, omnibus setigeris. Scutellum brevissimum, lieve. 
Elytra prothorace paullo longiora, apice conjunctim emarginata, humeris prominulis, extrorsum haud dilatata, 
lateribus medio distincte impressis, ad suturam obsolete rugulosa et remote punctulata, parce sed minus tenuiter 
pubescentia. Abdomen qvam in E. complicante minus latum et coleopteris parum latius, segmentis 3—6 late- 
ribus obtuse angulatis, 1 et 2 subintegris, dorso medio subplanum, lateribus reflexis, nigrum, subnitidum, sub- 
tilissime obsolete punctatum, marginibus segmentorum ventralium 5—6 rufescentibus. Mesosternum latissimum, 
medio constrictum, postice dilatatum. Pedes pallide flavi. 


In Agaricis parvis in silva nemorosa una cum Ozxyporo Mannerheimii, O. maxilloso et Gyrophenis in 


territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk 3/6 unicum specimen inveni. — Coll. Sahlb. 

547. Gyrophena affinis MANN. Brachel. distr. 74, 3 (1830). — THoms. Sk. Col. II, 267, 3 et IX, 
230, 3. — KRAAtz Ins. Deutschl. II, 359, 4. — Fauv. Faun. Gall.-Bh. 634, 2. — GeEmMm. et Har. Cat. 
Col. 348. — Aleochara J. SAHLB. Ins. Fenn. I, 383, 67 (1831). 

In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ?2/£! copiose capta. — Tota Europa, Sibiria orientalis, 
America borealis. — Mus. Holm. S 


548. Gyrophena levipennis KraAtz Ins. Deutschl. II, 358, 7 (1856). — THoms. Sk. Col. II, 267, 4. 
— Fauv. Faun.Gall.-Bh. 639, &. — GeEmmwM. et Har. Cat. Col. 348. 


In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk H/;! capta. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. 

549. : Gyrophena bihamata Troms. Sk. Col. IX, 230, 46 (1867). — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 638, 7. 
— G. Carpini Bauvpi Berl. ent. Zeit. XIII, 1869, 380, 13. 

In agaricis parvis in territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ??/6 nonnulla specimina legi. — Euro- 
pe maxima pars, Caucasus. — Mus. Holm. et Helsingf. 


301. Gyrophaena minima Er. Käf. d. Mark. I, 370, 7 (1837). — THoms. Sk. Col. IX, 232, 6 c. — 
Fauvv. Faun. Gall.-Bh. 641, 11. — Kratz Ins. Deutschl. II, 399, 9. — Gemm. et Har. Cat. Col. 289. 

In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk in agaricis parvis in nemoribus ?2/4 et ?3/, satis copiose 
legi. — Svecia meridionalis, Europa media. — Mus. Holm. et Helsingf. 


551. Gyrophena Boleti L. KraaAatz Ins. Deutschl. II, 631, 13. — Fauv. Faun. Gall.-Bh. 645, 16. 


— GEMM. et Har. Cat. Col. 348. — Staphylinus L. Faun. Sv. 233, 899. — G. punctipennis THoms. Sk. Col. 
II, 269, 10. 


In territorio silvoso prope vicum Nikulina 30/6 a TRYBOM capta. — Europe maxima pars. — Mus. 
Holm. 

552. Falagria suleata Parc. — THoms. Sk. Col. II, 297, 1. — Kraartz Ins. Deutschl. II, 34, 2. — 
Murs. et Rey Col. Fr. Aleoch. 1875, 436, 1. — Gemm. et Har. Cat. Col. 303. — Staphylinus PAK. Mon. 
Staph. 32, 24 (1789). 

In territorio silvoso prope vicum Vorogovo 39/3! capta. — Tota Europa, Sibiria orientalis. — Coll. 
Sahlb. 

553. Falagria suleatula Grav. — THoms. Sk. Col. II, 298, 2. — Kraartz Ins. Deutschl. II, 35, 3. 


— Muzis. et Rey Col. Fr. Aleoch. 1875, 439, 3. — GEMM. et Har. Cat. Col. 503. — Aleochara GRAV. Mon. 
Col. Micr. 151, 7 (1806). 

In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk ?!/; (BErGrRotH), ad oppidum Jenisseisk ?7/s! et ad vicum 
Vorogova ?9/6 (TRYBOM) capta. — Europa maxima pars. — Mus. Holm. et Helsingf. 

554. Falagria nigra Grav. — THoms. Sk. Col. II, 289, 4. — Kratz Ins. Deutschl, II, 36, 3. — 
Muzs. et RErY Col. Fr. Aleoch. 1875, 449, 5. — GemMm. et Har. Cat. Col. 303. — Aleochara GRAV. Col. 
Micr. Brunsv. 75, 12 (1802). 

In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk !?/; a BERGROTH capta. — Huropa borealis et media. — 
Mus. Helsingf. 

555. Calodera nigrita MANN. Brachel. distr. 86, 1 (1830). — THoms. Sk. Col. II, 301, 1. — KRAATZ 
Ins. Deutschl. II, 141, I. — Murs. et Rey Col. Fr. Aleoch. 1874, 533, 1. — GEmm. et Har. Cat, Col. 524. 


84 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


In territorio silvoso prope monasterium Ivanovsk 17/6 (BERGROTH) et in territorio arctico ad oppidum 


Turuchansk $/;! capta. — Svecia, Rossia, Germania, Gallia. — Mus. Helsingf. 

556. Calodera uliginosa Er. Käf. d. Mark. I, 305, 6 (1837). — THoms. Sk. Col. II, 302, 3. — 
KrRaatz JIns. Deutschl. II, 143, 4. — Muzis. et REY Col. Fr. Aleoch. 1874, 539, 3. — GEMM. et Har. Cat. 
Col. 924. 

In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk !5/; sub foliis deciduis loco humido nonnulla specimina 
legi. — Fennia, Svecia, Germania, Austria, Gallia. — Mus. Holm. 

557. Calodera riparia ErR.? Käf. d. Mark. I, 306, 7 (1837). — Kratz Ins. Deutschl. II, 144, 5. 


— Muzrs. et Rer Col. Fr. Aleoch. 1874, 542, 4. — GeMmmM. et Har. Cat. Col. 524. 

In territorio arctico prope ostium fluminis Kurejka !9/> et prope oppidum Turuchansk ?/; et !”/, non- 
nulla specimina legi. — Germania, Gallia. — Coll. Sahlb. 

Obs. Prothorace basi aeqvali, haud impresso vel canaliculato a speciminibus europeis diversa et forte 
ad speciem distinctam referenda. 


558. Calodera athiops Grav. — THoms. Sk. Col. II, 302, 4. — Kraatz Ins. Deutschl. IT, 144, 7. 
— Muzrs. et REY Aleoch. 1574, 348, 6. — Gem. et Har. Cat. Col. 323. — Aleochara Grav. Col. Micr. 
Brunsv. 77, 15 (1802). 

In territorio silvoso prope vicum Spirina ?7/; et in territorio arctico prope oppidum Turuchansk 3/7; sin- 


gula specimina cepi. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. 
559. Tachyusa coarctata Er. Käf. d. Mark. I, 308, 2 (1837). — Kraarz Ins. Deutschl. II, 152, 4. 
— "'I'Homs. Sk. Col. III, 4, 2. — Murs. et REY Col. Fr. Aleoch. 1875, 397. — GEMM. et HAR. GCat. 


Col. 5209. 
In territorio silvoso prope monasterium Ivanovski !7/; (BERGROTH) et prope oppidum Jenisseisk ?!/; et 


22/6! capta. — Fennia, Svecia, Europa media. — Mus. Holm. et Helsing. 

560. Ischnopoda leucopus MarsH. — Staphylinus MaArsu. Ent. Brit. 306,22 (1802). — Tachyusa GEMM. 
et Har. Cat. Col. 325. — AÅAleochara flavitarsis J. SAHLB. Ins. Fenn. 349, 49. — Tachyusa Kraarz Ins. 
Deutschl. II, 153, 7. — Ischnopoda Murs. et Revy. Col. Fr. Aleoch. 1875, 369. — Ischn. chalybea (ER.) 


THoms. JSk. Col. III; dy I. 
In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk 19/6; et in territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk 


23/4 nonnulla specimina inveni. — Fennia, Svecia, Europa media. — Mus. Holm. et Helsingf. 
561. Brachyusa concolor Er. — Murs. et Rey Col. Fr. Aleoch. 1875, 333, 1. — Homalota ER. 
Gen. et Spec. Staph. 126, 100 (1840). — Tachyusa Kraarz Ins. Deutschl. II, 155, 11. — Gemw. et Har. 


Cat. Col. 5209. 
In littoribus limosis fluminis Jenissej in territorio silvoso prope vicos Fatjanovsk et Imbatsk 26/> spe- 


cimina plura legi. — Germania, Austria, Britannia, Gallia. — Mus. Holm. et Helsingf. 

562. Gnypeta cerulea SaAHLB. — J. SAHLB. Enum. Col. Fenn. 98, 291. — Aleochara SAHLB. Ins. 
Fenn. 391, 12 (1831). — Homalota GEmm. et Har. Cat. Col. 333. — Homalota ripicola v. Ki1es. Stett. ent. 
Zeit. 1844, 317. — Kraarz Ins. Deutschl. II, 227, 28. — Grypeta Murs. et Rey Col. Fr. Aleoch. 1875, 


370, 1. — Homalota carbonaria SHARP. Brit. Hom. 114, 17. 

Habitat in littoribus arenosis in territoriis silvoso, arctico et frigido rarius; in monte Ural prope oppi- 
dum Obdorsk 14/, (BERGROTH), prope insulam Tschornaja ostrov ?/;! et prope vicum Chantaika 1829/.1 capta. — 
Fennia, Svecia, Germania, Britannia. — Mus. Holm. et Helsingf. 


363. Gnypeta canaliculata n. sp. 

Nigra, nitidula, subtilissime confertim punctulata, tenuiter griseo-pubescens, genubus tarsisqve fer. ugineis, 
antennis extrorsum paullo incrassatis, articulis penultimis leviter transversis, prothorace qvadrato, medio longi- 
tudinaliter canaliculato; abdomine crebrius punctulato. Long. 11/3 lin. 

Mas: fronte leviter foveolata, segmento 7:o ventrali producto, anguste rotundato. 


G. carbonarie MANN. affinis, sed differt antennis crassioribus, articulis penultimis magis transversis protho- 
raceqve canaliculato. Caput prothorace paullo angustius, nigrum, nitidum, subtilissime punctulatum, mandi- 
bulis rufis. Antenne crassiuscule, prothoracis basin attingentes, piceo-nigre, tenuiter pubescentes, articulo 
secundo tertio distincte longiore, 4:0o latitudine vix longiore, 5—10 sensim paullo brevioribus et crassioribus, 
5:0 vix, 10:0 distincte transverso, 11:o ovato, penultimo sesqvi longiore. Prothorax coleopteris multo angustior, 
latitudine sua paullo brevior, lateribus ante medium leviter rotundatis, basi parum angustatis, angulis omnibus 
obtusis; supra satis convexus, niger, nitidus, tenuiter pubescens, dense subtiliter punctatus, per totam longitu- 
dinem distinete canaliculatus. HElytra prothorace fere sesqvi longiora, apice truncata, angulo externo leviter 
sinuato; nigra, nitida, dense subtilissime punctata, pube grisea tenui obducta. Abdomen lateribus parallelis, 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Å|Z7. N:O 4. 85 


confertim seqvaliter punctatum, nigrum, nitidum, minus tenuiter fusco-pubescens; segmentis 2—4  dorsalibus 
basi satis fortiter impressis. Pedes nigri, geniculis tibiisqve ferrugineis. 


In territorio arctico ad viecum Chantaika ?!/; unicum specimen inveni. — Coll. Sahlb. 


564. Gnypeta eavicollis n. sp. 


Nigra, nitidula, subtiliter et dense punctulata, tenuissime griseo-pubescens, antennis tenuibus, extrorsum 
incrassatis, articulis penultimis distincte transversis; fronte foveolata; prothorace subqvadrato, postice late 
longitudinaliter excavato; abdomine toto crebrius punctato. Long. 12/3 lin. 

Mas: segmento 7:o ventrali fortiter producto, anguste rotundato, eodem dorsali brevi, apice emarginato- 
truncato, dense griseo-piloso. 


Przeecedenti affinis, sed distincte major, latior, prothoracis impressione, antennarum articulis penultimis 
brevioribus et magis transversis pedibusqve obscurioribus distinguenda. Corpus totum nigrum, nitidum, dense 
punctulatum, pube tenue griseo-fusca obductum. Caput prothorace parum angustius, fronte in mare profunde 
in femina paullo obsoletius excavata, oculis rotundatis paullo prominentibus. Antenne tenuiores, tote nigra, 
tenuiter pubescentes, articulo 2:o 3:o parum longiore, 4:o latitudine paullo longiore, 5:o et 6:o subqvadratis, 
7—10 extrorsum incrassatis, 10:o distincte transverso, 11:o hoc fere duplo longiore, ovato. Prothorax longitu- 
dine vix latior, basi utringve late obliqvato; supra subdepressus, disco late in mare per totam longitudinem, in 
femina per partem, excavatus. HElytra prothorace multo latiora et sesqvi longiora, forma et punctura ut in pr2e- 
cedenti. Abdomen sublineare, segmentis 2—4 basi transversim fortiter, 5:o obsolete impresso, hoc 4:0 distincte 
longiore et qvinto vix breviore; totum subzeqvaliter et dense licet paullo parcius gqvam in precedente punctu- 
latum, minus tenuiter fusco-pubescens. Pedes toti nigri, geniculis tantum obsolete. picescentibus. 


Habitat in territorio frigido rarius; in insula Nikandrovski ostrov B/, et ?4/s nec non ad vicum Tol- 
stoinos ?95/3, 2/, et !/4 nonnulla specimina legimus TRYBOM et auctor. — Mus. Holm., Coll. Hagl., Fauv., 
Skalitzky et Sahlb. 


565. Gnypeta xXnescens n. sp. 


Convexa, subcylindrica, mnigro-g&enea, nitida, densius griseo-pubescens, confertim punctata, antennis basi 
pedibusqve testaceis, antennis apicem versus incrassatis, articulis penultimis distincte transversis; prothorace sub- 
qvadrato, convexo, elytris distincte angustiore, basi transversm impresso, eeqvaliter punctato. Long. 1!/, lin. 


Mas: capite distincte foveolato, segmento 7:o ventrali fortiter producto, apice rotundato-ovali, eodem 
dorsali obtuse truncato, apice longius piloso. 


Femina: capite obsoletissime foveolato, segmento 7:o ventrali vix producto, apice obtuse rotundato. 


Species insignis, colore aneo, statura convexa fere ut in Calodera primo intuito dignota. — A Gn. car- 
bonaria statura multo minore et magis convexa, antennarum articulis penultimis magis transversis abdominisqve 
segmento 5:o basi transversim impresso diversa. — Caput magnum, prothorace paullo angustius, subglobosum, 
vertice crasso, nigrum, obsolete seneo-micans, tenuiter pubescens, fronte in mare distincte, in femina obsolete 
foveolato, ore palpisqve piceis. Antenna tenuiores, prothoracis basin haud attingentes, nigre, articulis tribus 
basalibus obscure testaceis, 2:o 3:o dimidio longiore, 3:o obceonico latitudine distincte longiore, 4:0o latitudine 
paullo breviore, basi angustato, 5—10 sensim latioribus, 5:o precedenti paullo latiore leviter, 10:0 fortiter 
transverso, ultimo penultimo fere duplo longiore. Prothorax latitudine fere zeeqvi longus et elytris dimidio an- 
gustior, convexus, angulis anticis late rotundatis, deflexis, lateribus postice obsoletissime sinuatis, angulis po- 
sticis obtusis, supra convexus, ante basin satis fortiter transversim foveolatus, confertim satis distincte punctatus, 
nigro-eneus, distincte metallice resplendens, longius griseo-flavo-pubescens. Scutellum triangulare, distincte pun- 
ctulatum. Elytra prothoracis basi dimidio latiora et hoc fere ?/3 longiora, pone medium nonnihil dilatata, sub- 
convexa, nigro-genea, mnitida, satis dense concinne punctata, minus tenuiter pallide pubescentia. Abdomen 
lineare, convexum, seqvaliter, satis distinete sed minus dense punctatum, nigro-zeneum, nitidum, longius pallido- 
pubescens; segmentis 2—4 fortiter 5:o basi minus profunde transversim impressis, 6:0 5:o !/,; longiore et 
distinete angustiore. Pectus subtilissime punctulatum et tenuissime pubescens. Pedes pallide testacei, femo- 
ribus paullo obscurioribus, tarsis posticis tibiis paullo brevioribus articulo primo secundo distincte longiore. 


Habitat in territoriis silvoso, arctico et frigido rarius; prope vicum Imbatsk !/;!, ad vicum Dudinka 31/, 
(TrRYBOM), prope vicum Tolstoinos ?7/s! et ad vicum Fatjanovsk ??/4 (TryYBoM) capta. — Mus. Holm., Coll. 
Hagl., Fauv. et Sahlb. 


566. Ocyusa maura Er. -— THoms. Sk. Col. III, 11, I. — KRraatz Ins. Deutschl. II, 157, 1. — 
Murs. et Rey Col. Fr. Aleoch. 1874, 428, 3. — Gemwm. et Har. Cat. Col. 925. — Ozypoda Er. Käf. d. 
Mark. I, 392, 18 (1837). 


In territorio silvoso prope vicum Imbatsk !/;! capta. — Europa borealis et media. — Mus. Holm, 


86 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


574. Hydrosmecta transversalis n. sp. 

Linearis, depressa, nigra, opaca, dense tenuiter sericeo-pubescens, ore antennisqve fuscis, pedibus testa- 
ceis, capite depresso, medio foveolato, antennis tenuibus, articulo 4:o subqvadrato seqventibus distincte breviore, 
his latitudine paullo longioribus; prothorace distincte transverso, basi qvam apice paullo angustiore, medio lon- 
gitudinaliter depresso, basi transversim foveolato; elytris hoc latioribus et fere sesqvi longioribus; abdomine 
segmentis 5 anterioribus crebre subtiliter, 6:0 paullo remotius punctatis. Long. 1 lin. 

Mas: segmento 7:o ventrali distincte producto, apice rotundato-truncato. 

Femina: segmento 7:o ventrali haud producto apice emarginato. 


H. fragili KRAATZ simillima et valde affinis, sed differt prothorace magis transverso, antennis paullo 
crassioribus, articulo 4:o 5:o distincte breviore coloreqve obscuriore. Ab H. amara Murs. et Rey abdominis 
punctura distinguenda. — Caput prothorace parum angustius, subqvadrato-ovatum, depressum, nigrum, subopa- 
cum, dense subtilissime punctatum et griseo-pubescens, medio satis fortiter foveolatum; ore palpisqve piceis. 
Antenne prothoracis basin multo superantes, fusco-picez, basi paullo dilutiores, tenuissime griseo-pubescentes; 
articulo primo paullo incrassato, 2:o obceonico, 3:0 fere sesqvi longiore, 4:o ceteris minore, subgqvadrato, qvam 
5:0o distincte breviore et paullo angustiore, 5—10 sub&eqvalibus obconicis, latitudine parum longioribus, ultimo 
penultimo circiter 1/, longiore, oblongo-ovato. Prothorax longitudine distinete et circiter 1/, latior, basin versus 
leviter angustatus, lateribus subrectis, angulis posticis obtusis, supra parum convexus, medio longitudinaliter 
depressus et ante basin foveola transversa satis fortiter impressa, in disco antico etiam sepe late sed obsolete 
impressus, niger, dense subtiliter punctatus et tenuissime dense griseo-pubescens. Scutellum breviter triangu- 
lare, dense punctulatum et pubescens. HElytra prothorace paullo latiora et fere sesqvi longiora, apice rotundato- 
truncata, angulo interiore subobtuso, supra depressa, opaca, piceo-nigra, confertissime et subtilissime punctata 
et tenuissime griseo-pubescentia. Abdomen lineare, subopacum, tenuiter et minus dense breviter griseo-pube- 
scens, versus apicem pilis nonnullis tenuibus nigris munitum, omnium subtilissime alutaceum, segmentis 5 an- 
terioribus satis dense, sexto paullo remotius subtiliter punctatis, secundo distincte, 3:o et 4:o vix transversim 
impressis, 6:0 5:o dimidio longiore. Pedes rufo-testacei, femoribus paullo obscurioribus, tarsis posticis brevibus, 
articulo primo secundo paullo longiore sed qvinto multo breviore. 

Sub lapillis ad rivulum alpinum prope vicum Chantaika in territorio arctico ”9/; nonnulla specimina 
legi. — Coll. Sahlb. 


567. Myllxena dubia Grav, — THoms. Sk. Col. III, 15, 1. — KraAtz Ins. Deutschl. II, 368, I. — 
Murs. et REY Col. Fr. Aleoch. 1873, 49, 4. — Fauv. Faun. Gall.-Bh. 625, 1. — GemMM. et Har. Cat. Col. 
390. — Grav. Mon. Col. Micr. 173, 7 (1806). 


In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk ?/; a BERGROTH capta. — Europa maxima pars, Africa bo- 
realis, America borealis. — Mus. Helsingj. 

569. Myllena minuta Grav. — THoms. Sk. Col. IIT, 16, 3. — Kratz Ins. Deutschl. II, 369, 3. 
— Murs. et Rey Col. Fr. Aleoch. 1873, 52, 2. — Fauv. Fauwn. Gall.-Bh. 628, 6. — GEMM. et Har. Cat. 


Col. 351. — Aleochara GRAV. Mon. Col. Micr. 174, 68 (1806). 
In territorio silvoso prope ostium fluminis Tschulim ?/g! et ad vicum Kolmogorovo ?/,;9 (TRYBOM) capta. 


— Europe maxima pars, America borealis. — Mus. Holm. 

570. Myllena gracilis Matte. — Favv. Faun. Gal.-Rh. 328, 7. — Murs. et Rey Col. Fr. Aleoch. 
72, 11. — Gemm et Har. Cat. Col. 551. — Centroglossa Martin. Ent. Mag. 1838, V, 197, 1. — M. forti- 
cornis KRAATZ sStett. ent. Zeit. XIV, 313, 2. — Ins. Deutschl. II, 370, 6. 

In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ?/,, a TRYBOM capta. — Europa media. — Mus. Holm. 

571. Oxypoda opaea Grav. — THoms. Sk. Col. III, 19, 3. — KRraaArz Ins. Deutschl. II, 165, 6. — 
MuLs. et ReEr Col. Fr. Aleoch. 1874, 104, 310. — Grmwy. et Har. Cat. Col. 329. — Aleochara Grav. Col. 


Micr. Brunsv. 89, 31 (1802). 
In territorio silvoso in montibus Uralensibus prope oppidum Jekaterinburg 15/5 nonnulla specimina legit 


TryYBOM; ad oppidum Tobolsk etiam ?/g a BErRGRoTH capta. — Tota Europa. — Mus. Holm. et Helsingf. 
572. Oxypoda lateralis MAnn. — Brach. 70, 7 (1830). — TuHoms. Sk. Col. III, 19, 4. — KRAATZ 
Ins. Deutschl. II, 164, 3. — Murs. et Rey Col. Fr. Aleoch. 1874, 255, 8 bis. — Gemm. et Har. Cat. Col. 


328. — O. nitidiventris FAIRM. et LAB. Faun. ent. frang. 438, 24. — Murs. et Rev Col. Fr. Aleoch. 1874, 
254, 8. 

In territorio arctico prope vicum Chantaika 1/,! et ad oppidum Beresov 7/7 (BERGROTH) capta. — 
Europa borealis et media in alpibus. — Mus. Helsingf. 

5373. Oxypoda ancilla n. sp. 


Crassiuscula, nigra, sericeo-pubescens, antennis basi tibiis tarsisqve ferrugineis, antennis apicem versus 
incrassatis, articulo 2:0 3:o longiore, 4:o leviter, 10:0 fortiter transverso, prothorace basi impresso, angulis om- 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND l7. N:o 4. 87 


nibus rotundatis, elytris hoc distincte longioribus, angulo exteriore sinuato; abdomine confertissime subtiliter 
punctulato, apice attenuato, parce et tenuiter piloso; segmento 6:0 5:o ?/; longiore. Long. 11/5 lin. 

Species colore nigro, unicolore, statura crassiuscula elytrisqve longis insignis; ab O. lentula ER. statura 
majore, coloreqve magis nigro abdomineqve apice parum piloso distinguenda. — Corpus totum sericeo-pube- 
scens. Caput rotundatum, subinsertum, nigrum, dense subtilissime punctatum, ore palpisqve piceis. Antenna 
crassiusculae, apicem versus fortiter incrassate. picerx, pubescentes, articulo primo pallide ferrugineo, 2:0 3:0 
perparum longiore, 4:0o leviter transverso, 5:o parum minore, 5—10 sensim latioribus et magis transversis, ul- 
timo penultimo distincte transverso duplo longiore, apice obtuse rotundato. Prothorax longitudine dimidio 
latior, apicem versus paullo angustatus, angulis omnibus rotundatis, anticis deflexis, supra convexus, ante basin 
leviter impressus, niger, nitidus, pube grisea sericeo-nitente obductus. HElytra prothorace paullo latiora et cir- 
citer !/3 longiora, angulo exteriore sinuato, supra depressa, pube simili ac in prothorace obducta. Abdomen api- 
cem versus attenuatum, apice parce et breviter pilosum, segmentis 2—4 basi transversim impressis, 6:0 5:0 ?/3 
longiore, nigrum, sericeo-pubescens, confertissime et subtilissime punctatum, segmentorum ventralium marginibus 
picescentibus. Pedes nigro-picei, geniculis, tibiis tarsisqve ferrugineis, tarsis posticis tibiarum longitudine, ar- 
ticulo primo sccundo fere triplo longiore. 

In territorio silvoso ad vicum Novo Saljevsk ?6/, in societate cum Formica rufa unicum specimen inveni. 
— Coll. Sahlb. 


574. Oxypoda lentula Er. Käf. d. Mark. I, 349, 13 (1837). — KRrRaArz Ins. Deutschl. II, 168, 11. 
— Munus. et Rey Col. Fr. Aleoch. 1874, 300, 23. — J. SAHLB. Enum. Col. Fenn. Staph. 105, 315. — GEMM. 
et Har. Cat. Col. 528. 


In territorio arctico sub foliis deciduis prope vicum Poloi !/; capta. — Fennia, Germania, Gallia. — 
Coll. Sahlb. 


575. Oxypoda verecunda SHaArP. Not. of Brit. Ozxypoda, Trans. Ent. Soc. Lond. 1871, 187. — 
J. SAHLB. Enum. Col. Fenn. Staph. 107, 320. 
In territorio silvoso prope vicum Vorogova 39/4 a TRYBOM capta. — Fennia, Britannia. — Mus. Holm. 


576. Oxypoda Edinensis SHaArrP. Not. of Brit. Ozcyp., Trans. Ent. Soc. Lond. 1871, 186, Q). 


In territorio silvoso prope monasterium Kondinsk !/4 a BErGrotH capta. — Britannia (?). — Mus. 
Helsingf. 


577. Oxypoda exigua Er. Käf. d. Mark. I, 348, 11 (18387). — KRraarz Ins. Deutschl. II, 174, 19. 
— Muns. et Rey Col. Fr. Aleoch. 1874, 316, 28. — J. SAHLB. Enum. Col. Fenn. Staph. 108, 327. — GEMM. 
et Har. Cat. Col. 527. 


In territorio silvoso prope oppidum Surgut ad Obi 39/5 capta. — Fennia, Europa media. — Coll. Sahlb. 


578. Beoglena precox ErR. — Tuoms. Sk. Col. IX, 249, 1. — Ozxypoda ER. Gen. et Spec. Staph. 
148, 15 (1840). — Kraatz Ins. Deutschl. II, 176, 22. — Murs. et Rey Col. Fr. Aleoch. 1874, 289, 20. — 
GemM. et Har. Cat. Col. 329. 

In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk ?/; a BERGRoTH capta. — Ida. Svecia, Europa media. 
— Mus. Helsingf. 


579. Bessopora annularis MAnn. — Owypoda MANN. Brachel. 76, 8 (1830). — Kraatz Ins. Deutschl. 
II, 188, 41. — Murs. et Rey Col. Fr. Aleoch. 1874, 363, 45. — GEMM. et Har. Cat. Col. 526. — Besso- 
pora helvola (ER.) THoms. Sk. Col. III, 24, 2. 


In territorio silvoso prope oppidum Surgut ad Obi 39/. unicum specimen inveni. — Tota Europa. — 
Mus. Holm. 

580, Demosoma haemorrhoa MANN. — Bolitochara MANN. Brachel. 76, I1 (1830). — Ozxypoda KRAATZ 
Ins. Deutschl. II, 188, 41. — Murs. et Rey Col. Fr. Aleoch. 1874, 350, 41. — Gemm. et Har. Cat. Col. 


327. — Bessopora THoms. Sk. Col. III, 26, 5. 

Habitat in societate cum Formica rufa in territorio silvoso freqventer, prope oppidum Jenisseisk et ad 
vicum Novo-Saljevsk capta, in territorio arctico prope oppidum Beresov etiam invenit BERGROTH. — HEuropae 
maxima pars, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 

581. Hygropora nigripes THoms. — Pycnarea THoms. Sk. Col. IX, 251 (1867). 

Sub folius deciduis locis humidis in territorio silvoso ad Bjelaja Gora prope oppidum Surgut ?9/; satis 


copiose legi. — Fennia, Svecia. — Mus. Holm. et Helsingf. 
582. Dasyglossa prospera Er. — KraAAtz Ins. Deutschl. II, 131, 1. — Muus. et Reyr Col. Fr. Aleoch. 
1874, 222, 1. — J. SAHLB. Enum. Col. Fenn. Staph. 113, 327 — GemMm. et Har. Cat. Col. 522. — Ozy- 


poda Er. Gen. et Spec. Staph. 143, 3 (1840). 


88 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


Sub foliis deciduis locis humidis in territorio silvoso prope vicum Spirina ?7/.—?9/-, ad Bjelaja gora 
prope oppidum Surgut 20/5, prope oppidum Jenisseisk /; et ad vicum Kolmogorovo ?/,, satis copiose legi. — 
Fennia, Europa media. — Mus. Holm. et Helsingf. 

LJ Y. 


583. Disochara longiuscula GrRAv. — THoms. Sk. Col. III, 30, 1. — Muis. et Rey Col. Fr. Aleoch. 
1874, 3580, 1. — Oxypoda Kratz Ins. Deutschl. II. 167, 9. — GEmm. et Har, Cat. Col. 328. — Aleochara 
GRAV. Col. Micr. Brunsv. $0, 20 (1802). 

In territorio silvoso prope vicum Kalimsky ad Obi 31/5 nonnulla specimina legi. — Europa borealis et 
media. — Mus. Holm. 

584. Disochara obscura Kraarz. — J. SAHLB. Enum. Col. Fenn. Staph. 114, 339. — Ozypoda 


KraArz Ins. Deutschl. II, 105—107, 8$—9 (1858). — GEmm. et Har. Cat. Col. 528. 
In territorio silvoso prope vicum Spirina ?7/; et in territorio arctico prope oppidum Turuchansk 3/, 
capta. — Fennia, Germania. — Mus. Holm. 


586. Eurylophus grandiceps J. SaAHLrB. Enum. Col. 118, 347 (1877). 


Sub foliis deciduis in territorio arctico prope oppidum Chantaika !6/, duo specimina legi. — Lapponia. 
Coll. Sahlb. 


587. Eurylophus nivicola THoms. — Atheta THOMs. in J. SAHLB. Ant. Lappl. Col., Not. Faun. et Pl. 
Fenn. XI, 419, 124 (1870). — J. SaHLz. Enum. Col. Fenn. Staph. 149, 428. 

Habitat sub foliis deciduis et graminibus emortuis in territoriis arctico et silvatico passim satis fre- 
qventer; ad Polovinka, Kureika, Turuchansk, Tunguska infer., Fatjanovsk, Novo Saljevsk, Selivarinsk et Imbatsk 
m. Sept. captus. — Lapponia. — Mus. Holm. et Helsingf. 

Obs. Tarsis omnibus 5-articulatis, capite maximo HK. grandicipiti affinis, sed mandibulis brevioribus et 
latioribus, altero prope basin dente obtuse armato distinctus. 


587. Aecrotona aterrima Grav. — THoms. Sk. Col. III, 36, 1. — Aleochara GRAV. Col. Micr. Brunsv. 
$3, 22 (1802). — Homalota KrRAArz Ins. Deutschl. II, 313, 123. — SHARP Brit. Hom. 256, 145. — Fauv. 
Faun. Gall.-Rh 681, 12. — Gemma. et Har. Cat Col. 531. 

In territorio silvoso prope vicum Spirina ?3/;!, ad oppidum Tobolsk 1/5 et ?3/; (BERGROTH) et prope 
ostium fluminis Tunguska media ?3/9! capta. — Tota Europa et orbis mediterraneus. — Mus. Helsingf. 


588. Aecrotona parva SAHLB. — AÅleochara SAHLB. Ins. Fenn. I, 380, 62 (1831). — Homalota FAuv. 


Faun. Gall.-Rh. 676, 3. — Acrotona pilosiventris THoms. Sk. Col. III, 38, 6. — Homalota SHARP. Brit. Hom. 
260, 148. — Homalota stercoraria KrAaArz Ins. Deutschl. IT, 319, 130. — Gemm. et Har. Cat. Col. 342. 


In territorio silvoso prope vicum Spirina ?7/; unicum specimen inveni. — Europa maxima pars, — 
Coll. 'Sahlb. 
589. Aerotona fungi Grav. — THoms. Sk. Col. III, 38, 3. — Aleochara GRAV. Monogr. Col. Micr. 


157, 24 (1806). — Homalota KRAATZ Ins. Deutschl. II, 321, 133. — SHARP Brit. Hom. 2605, 153. — GEMM. 
et Har. Cat. Col. 539. 

Habitat per omnia territoria usqve ad vicum Tolstoinos freqventer. — Europa tota, orbis mediterraneus, 
Sibiria orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 


590. Aerotona orphana Er. — THows. Sk. Col. III, 39, 7. — Homalota Er. Käf. d. Mark. I. 340, 
44 (1837). — KraArz Ins. Deutschl. II, 323, 136. — SHARP Brit. Hom. 367, 159. — Fauv. Faun. Gall.- 
Rh. 360, 10. — Gemma. et Har. Cat. Col. 539. 


In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk ?/; (BERGROTH) etin territorio arctico prope oppidum Turu- 
chansk 3/;! capta. — Europe maxima pars. — Mus. Helsingf. 
591. Aerotona clientula Er. — J. SAHLB. Enum. Col. Fenn. 123, 258. — Homalota ER. Gen. et 


spec. Staph. 133, 115 (1840). — KRraarz Ins. Dentschl. II, 322, 135. — SHARP Brit. Homal. 266, 154. — 
GEmMmM. et HAR. Cat. Col. 5333. 


In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ?/,, a TRYBOM capta. — Fennia, Austria, Britannia. — 
Mus. Holm. 
592. Placusa infima Er. Gen. et spec. Staph. 196, 4 (1840). — THoms. Sk. Col. III, 102, 2. — 


Kraarz Ins. Deutschl. II, 333, 4. — Favv. Faun. Gall.-Rh. 668, 4. — Grmma. et Har. Cat. Col. 545. 


In territorio silvoso prope oppidum Tomsk 1/6 (TrYBOM), prope oppidum Jenisseisk ??/;! et ad insulam 
Tschornaja ostrov 5/;! capta. — Tota Europa. — Mus. Holm. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |Z7. N:O 4. 389 


593. Placusa complanata Er. Gen. et spec. Staph. 194, 1 (1840): — Troms. Sk. Col. III, 02 
— KRrRaAArz Ins. Deutschl. II, 332, 3. — FEauvv. Faun. Gall.-Rh. 661, 1. — Gemma. et Har. Cat. Col. 544. 

In territorio silvoso prope ostium fluminis Tunguska med. $/; a TRYBOM capta. — Tota Europa, America 
vorealis. — Mus. Holm. 

594. Placusa atrata MANN. — J. SakLB. Enum. Col. Fenn. Staph. 125, 366. — Bolitochara MANN. 
Brach. 82, 45 (1830). — Aleochara SAuLB. Ins. Fenn. I, 313, 94. 

In territorio silvoso prope vicum Selenkina ad flumen Irtisch ?6/; unicum specimen inveni. — Fennia. 
— Coll. Sahlb. 
å 595. Homalota plana GyLL. — Tuoms. Sk. Col. III, 285, 1. — Kraarz Ins. Deutschl. II, 250, 54. 
— SHARP Brit. Hom. 167, 62. — Gemm. et Har. Cat. Col. 340. — Aleochara Gyur. Ins. Sv. II, 402, 24. 
(1810). — Epipeda Murs. et Rey Col. Fr. Aleoch. 1871, 139, I. 

Sub cortice Pini in territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ??/g! et ?/,, (TRYBOM) capta. — Tota 


Europa. — Mus. Holm. 


596. Homalota brevipennis- J. SAHLB. Enum. Col. Fenn. Staph. 126, 368 (1877). 

Sub cortice Abietis in territorio silvoso et arctico rarius occurrit; ad Kumodvanovo ?3/< (BERGROTH), 
prope insulam ”Tschornaja ostrov 3/;!, ad vicum Lebedeva ””/s!, prope vicum Imbatsk ?5/4 (TRYBOM) et ad 
vicum Polovinka /. (TRYBOM) capta. — Fennia. — Mus. Holm. et Helsingf. 

Obs. Differt ab Homalota arcana ER. prothorace basin versus angustato, elytris hoc parum latioribus et vix 
!/, longioribus, antennis basi pallide flavis, articulis penultimis magis transversis abdomineqve basi crebre et 
distinete punctato. Specimina sibirica europeis paullo minora sunt. 


597. Homalota nigricans THoMs. Opusc. ent. III, 376 (1871). — J. SAHLB. Enum. Col. Fenn. Staph. 
HEN DD 

In territorio silvoso prope ostium fluminis Tschulim ?/g unicum specimen inveni. — Fennia, Svecia. — 
Coll. Sahlb. 

598. Dinaraea aeqvata Er. — THoms. Sk. Col. IT, 290, 1. — Muns. et Rey Col. Fr. Aleoch. 1873, 
646, 1. — Homalota Er. Käf. d. Mark. I, 323, 14 (1837). — Kraatz Ins. Deutschl. II, 238,39. — SHARP 
Brit. Hom. 192, 47. — GEMmM. et Har. Cat. Col. 530. 

Habitat sub cortice arborum in territorio silvoso freqventer; ad Kalimsky, Kumodsanovo, Jenisseisk, Kol- 


mogorovo et Lebedeva capta. — Europe maxima pars. — Mus. Holm. et Helsing. 

599. Dinaraea linearis Grav. — ”THoms. Sk. Col. II, 291, 3. — Mus. et Rey Col. Fr. Aleoch, 
1873, 646. — Aleochara GRAV. Col. Micr. Brunsv. 69, 2 (1802). — Homalota KraArz Ins. Deutschl. II 
240, 42. — SHARP Brit. Hom. 154, 49. — Grmm. et Har. Cat. Col. 337. 

In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk ?9/; unicum specimen invenit BErGrRorH. — Tota Europa. 
— Mus. Helsingf. / 

600. Amischa analis Grav. — THowms. Sk. Col. II, 293, I. — Murs. et REr Col. Fr. Aleoch. 1875, 
99, I. — Aleochara GRAV. Col. Micr. Brunsv. 76, 14 (1802). — MHomalota Kraarz Ins. Deutschl. II, 256, 


60. — SHARP Brit. Hom. 175, 69. — GEMm. et Har. Cat. Col. 331. 
In territorio silvoso prope oppidum Narym !/6, ad oppidum Jenisseisk !2/, et 16/. nec non prope insu- 
lam Tschornaja ostrov ?/; nonnulla specimina legi. — Tota Europa. — Mus. Holm. 


Var. b.: prothorace basi foveola profunda oblonga medium attingente notato, segmento ultimo dorsali 
apice rotundato emarginato (an species distincta?). 


In territorio silvoso prope vicum Spirina ?7/; duo specimina legi. — Coll. Sahlb. 
601. Amidobia talpa HrErR. — Homalota HeER Faun. Coi. Helv. I, 394, 33 (1838), — GEMN. et 
Har. Cat. Col. 342. — A. parallela THoms. Sk. Col. II. 295, 1. — Murs. et Rex Col. Fr. Aleoch. 1875, 


66, I. — Homalota MANN. Bull. de Mosc. 1844, 193. — KRrRaaAtz Ins. Deutschl. LI, 262,69. — SHARP Brit. 
Hom. 183, 78. i 


Mm societate cum Formica rufa in territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ??/; capta. — Europe 
maxima pars, Sibiria orientalis. — Coll. Sahlb. 


602. Bessobia excellens Kraatz. — Murs. et Rey Col. Fr. Aleoch. 1875, 139. — J. SAHLB. Enum. 
Col. Fenn. Staph. 130, 382. — Homalota Kraartz Ins. Deutschl. II, 235, 36 (1856). — SHARP Brit. Homal. 
146, 42. — GEMmN. et Har. Cat. Col. 534. 


K. Vet. Ak. Handl. Bd. 17. N:o 4. 12 


90 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


In territorio silvoso prope vicum Imbatsk ?3/, a TRYBOM capta. — Fennia, Germania, Scotia, Pyrenege. 
— Mus. Holms 


603. Alianta curta n. sp. 

Elongata, crassiuscula, nigra, subopaca, confertim punctata, tenuissime griseo-pubescens, antennis, tibiis 
femoribusqve apice ferrugineis, antennarum basi, palpis tarsisqve rufo-testaceis, antennis crassis, articulo 4:0o 
distincete transverso; prothorace longitudine dimidio latiore, basi transversim foveolato, elytris hoc parum latio- 
ribus sed dimidio longioribus, confertim subgranoso-punctatis. Long. 1!/3 lin. 

Mas: ignotus. 


Femina: segmentis 5:o et 6:0o dorsalibus parcius obsolete granulato-punctatis. 


ÅA. incane BER. affinis sed multo crassior, prothorace latiore, magis transverso antennisqve magis in- 
crassatis pallidioribus mox distinguenda. — Caput prothorace paullo angustius, suborbiculare. qvam in ÅA. in- 
cana subtilius punctatum, nigrum, tenuiter griseo-pubescens fronte 2eqvali, oculis rotundatis modice prominen- 
tibus, ore piceo, palpis rufo-testaceis. Antennee breves prothoracis basin haud attingentes, crassiusculs, apicem 
versus incrassate, albido-pilosellae, ferruginese, basi pallide testacex; articulo secundo tertio distincte longiore 
obeonico, 4:0o parvo distincte transverso, 5—10 sensim latioribus, ommibus tramsversis, 10:o longitudine duplo 
latiore, ultimo breviter ovato penultimo plus duplo longiore. Prothorax coleopteris parum angustior, longitu- 
dine sua circiter dimidio latior, apice truncatus, angulis leviter deflexis, lateribus medio levissime rotundatis, 
disco modice convexus, basi foveola transversa impressus, dense subtiliter punctatus, tenuiter griseo-pubescens, 
subopacus, niger. HElytra prothorace sesqvi longiora, angulo externo sinuato, stria suturali tenui, supra depres- 
siuscula, confertim satis fortiter subgranuloso-punctata, subopaca, nigra, tenuiter griseo-pubescentia. Abdomen 
parallelum, segmentis 2—5 basi transversim impressis, 2—4 satis dense et fortiter punctatis, 5:0 et 6:0 parcius 
obsolete granulato-punctatis. Pedes breviusculi, coxis intermediis distantibus, femoribus piceis, apice tibiisqve 
ferrugineis, tarsis rufo-testaceis, posticis qvam tibiis multo brevioribus. 


Sub foliis deciduis Salicum ad flumen Njulevka prope vicum Spirina in territorio silvoso 3/5 uniceum 
specimen inveni. — Coll. Sahlb. 


604. Aleuonota exilis Er. — THoms. Sk. Col. III, 54, 3. — Homalota Er. Käf. d. Mark. I, 333, 
22 (1837). — KRaAATZ Ins. Deutschl. II, 260, 65. — SHARP Brit. Hom, 180, 74. — GEMM. et Har. Cat. 
Col. 334. — Meotica Murs. et Rey Col. Fr. Aleoch. 1875, 74, I. 

In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk !/; unicum specimen inveni. — Europe maxima pars. 


— Coll. Sahlb. 


605. Liogluta erassicornis GyYLL. — THoms. Sk. Col. III, 96, 2 et IX, 264, 2. — Homalota SHARP 
Brit. Hom. 135, 33. — GEMM. et Har. Cat. Col. 333. — Aleochara GYLL. Ins. Sv. IV, 486, 20—21 (1827). 
— Homalota granigera Kraarz Ins. Deutschl. II, 207, 10. 


In territorio silvoso sub muscis et foliis deciduis passim; ad Acinova 2/,, Alinskoje ?/;, Novo Saljevsk ?6/, 


et Lebedeva 27/9 capta. — Europa borealis et media alpina. — Mus. Holm. 

606. Liogluta vicina StErH. — Homalota STEPH. JIU. Brit. Ent, V, 116 (1832). — GeEmm. et HAR. 
Cat. Col. 344. — Homalota umbonata PER. Gen. et spec. Staph. 82, 2 (1840). — KRraavz Ins. Dtutschl. II, 
209, 12. — Liogluta THoms. Sk. Col. III, 937, 3. — Murs. et Rex Col. Fr. Aleoch. 1873, 606, 8. 

In territorio silvoso ad vieum Novo Saljevsk ?6/4 a TRYBOM capta. — HBurope maxima pars. — 
Mus. Holm. 


607. Liogluta hypnorum Kirs. — THoms. Sk. Col. IX, 265, 2c. — Murs. et REy Col. Fr. Aleoch. 
1873, 609, 6. — Homalota KiEs. Stett. ent. Zeit. 1850, 219. — KRrRaAAtrz Ins. Deutschl. II, 203,6. — Homa- 
lota silvicola Fuss. Berl. ent. Zeit. 1868, 383. — SHARP. Brit. Hom. 132, 31. 


In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk !5/; unicum specimen sub foliis deciduis loco humido 


nonnulla specimina legi. — Europa borealis et media. — Coll. Sahlb. 

608. Atheta graminicola Grav. — THoms. Sk. Col. IIT, 62, 1. -— Aleochara GRAV. Mon. Col. Micr. 
176, 75 (1806). — Homalota Kraatz Ins. Deutschl. II, 212, 14. — SHARP Brit. Hom. 137, 39. — GEMM. 
et Har. Cat. Col. 339. — Liogluta Murs. et Rey Col. Fr. Aleoch. 1873, 392, 2. 

Habitat in locis humidis per omnia territoria usqve ad insulam Nikandrovski ostrov freqventer. — Tota 
Europa, Sibiria orientalis, America borealis. — Mus. Holm. et Helsingf. 


609. Atheta subplana n. sp. 


Elongata, depressa, nigra, nitidula, tenuissime griseo-pubescens, tarsis ferrugineis; fronte medio obsolete 
impresso prothoraceqve dense subtilissime punctatis, hoc transverso, late sed haud profunde excavato, antennis 


FET 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l7. N:o 4. 91 


tenuibus, articulis penultimis vix transversis, elytris prothorace distincte longioribus, abdomine antice subtiliter 
punctato, postice sublevi. Long. 12/3; lin. 

Mas: segmento 7:o ventrali satis fortiter producto, anguste rotundato. 

Species distinctissima, statura valde depressa latiuscula, prothorace late deplanato-excavato, colore cor- 
poris mnigro ab affinibus mox distinguenda. — Caput latum, subdepressum, subtiliter punctulatum, tenuiter 
griseo-pubescens, fronte subplana, medio obsoletissime impressa; palpis piceo-nigris; oculis parvulis subrotun- 
datis. Protborax capite circiter !/, latior et longitudine sua plus qvam /, latior, lateribus modice rotundatis, 
angulis omnibus obtusis, basi medio late rotundata, utringve obliqve truncata, supra medio late deplanato-exca- 
vatus, subtilissime minus dense punctatus et omnium obsoletissime alutaceus, niger tenuissime griseo-pubescens; 
lateribus setis nonnullis tenuibus munitis. Scutellum dense subtilissime punctatum. Elytra prothorace paullo 
latiora et plus qvam 1/3 longiora, depressa, nigra, subopaca, omnium subtilissime alutacea et obsolete punctata, 
tenuiter griseo-pubescentia. Abdomen lineare, depressum, nigrum, nitidum, segmentis 2—4 parce et subtiliter, 
53:o remotius punctatis, 6:0 sublevi; postice lateribus longe et dense nigro-pilosum, segmentis anterioribus supra 
setis tenuibus. erectis nigris instructis. Pedes nigri, geniculis obsolete tarsisqve ferrugineis, tibiis exterioribus 
setis tenuissimis exsertis munitis. 


In territorio frigido prope vicum Dudinka ?5/; et ?!/; nonnulla specimina legimus TRYBOM et auctor. — 
Mus. Holm., Coll. Sahlb. 


610. Atheta fusca SaHLB. — J. SAHLB. Enum. Col. Fenn. Staph. 137, 403. — Aleochara SAHLB. 
Ins. Fenn. I, 271, 48 (1831) spec. immaturum. 
Var. b: prothorace basi transversim foveolato, longitudine haud canaliculato. — AÅtheta latiuscula THomMSs. 


Sk. Col. II, 64, 4 (verisimil.). 

Habitat sub foliis deciduis et muscis locis humidis in territorio frigido et arctico nec non in parte bo- 
reali territorii silvosi satis freqventer, ad vicum Tolstoinos !/3 (TRYBOM), in insula Nikandrovski ostrov 23/31, 
ad ostium fluminis Kurejka 19/,; (TRYBOM), prope oppidum Obdorsk 19/; (BERGROTH), ad oppidum Turuchansk 
3/,!, ad insulam Tschornaja ostrov Y/;! et prope vicum Spirina ?7/s! capta. — Lapponia. — Mus. Holm. et 
Helsing. 

611. Atheta hygrotopora Kraarz. — Homalota KRAATZ Ins. Deutschl. II, 220, 20 (1856). — SHARP 
Brit. Hom. 120, 22. — Atheta opacula THoms. Sk. Col. IX, 272, 7b. 

In territorio frigido prope vicum Dudinka 1/7 a TRYBOM capta. — Europa borealis et media. — 
Mus. Holm. 


612. Atheta Gyllenhali THoms. Sk. Col. III, 68, 9. — Homalota THoms. Öfv. Vet. Ak. Förh. 1856, 
I4, 7. — Homalota Londinensis SHARP Brit. IHom. 118, 21. — KraAAtz Berl. ent. Zeit. 1871, 151, 2. 


Iv territorio silvoso prope oppida Tjumen ?7/; et Jenisseisk ??/6 nonnulla specimina inveni. — HEuropa 
borealis et media. — Coll. Sahlb. 

Var. b: obscurior, elytris piceo-nigris. 

In territorio silvoso ad oppidum Jenisseisk ?/,, unicum specimen invenit TrRyBoMmM. — Mus. Holm. 

613. Atheta terminalis Grav. — J. SAHLB. Enum. Col. Fenn. Staph. 141, 410. — Aleochara GRAV. 
Monogr. Col. Micr. 160, 29 (1806). — Homalota Kraarz Ins. Deutschl. II, 219, 19. 

In territorio silvoso prope vicum Spirina 7/5 a TRYBOM capta. — Fennia, Germania. — Mus. Holm. 


Obs. Specimen hocce fennicis distincte minus est. 

614. Atheta elongatula Grav. — THoms. Sk. Col. III, 67, 8. — Aleochara Grav. Col. Micr. Brunsv. 
79, 18 (1802). — Homalota Kraatz Ins. Deutschl. II, 216, 18. — SHaArRP Brit. Hom. 121, 23. 
; In territorio silvoso prope vicum Samarova 19/5 (BERGROTH) et in territorio arctico prope ostium fluminis 
Kurejka !5/3! capta. — Tota Europa. — Mus. Helsingf. 


615. Atheta aretiea Troms. Sk. Col. III, 68, 10 et IX, 273, 10. — Homalota Tuoms. Öfv. Vet. 
Ak. Förh. 1856, 91, 2. — GeEmMm. et Har. Cat. Col. 331. — Homalota islandica KRAATZ Stett. ent. Zeit. 
1857, 184. 

In territorio frigido prope vicum Tolstoinos mwm. Sept.! et in territorio arctico prope ostium fluminis 
Kurejka !3/4 (TRYBOM) capta. — Fennia, Lapponia, Islandia. — Mus. Holm. 

616. Atheta ruficornis J. SaAHLB. Enum. Col. Fenn. 145, 421 (1877). 

In territorio frigido prope vicum Tolstoinos m. Sept. unicum specimen inveni. — Lapponia rossica. — 


Coll. Sahlb. 


92 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


617. Atheta melanocera THoms. Sk. Col. III, 69: H2Net IN 274, 2 JE ISKELB. Frum. Colkikenn. 
143, 415. — TIlomalota Tuoms. Vet.-Ak. Ofv. 1856, 94, 8. — Homalota volans SCcRIBA Stett. ent. Zeit. 1859, 
413. — SHARP Brit. Hom. 122, 24. 


Habitat locis humidis in territorio silvoso freqventer; ad Samarovo, Spirina, Tobolsk, Surgut, Tschulim, 
Sortinge, Vorogovo et Imbatsk capta, in territorio arctico prope oppidum Beresov etiam umicum specimen in- 


venit BERGROTH. — Tota Europa. — Mus. Holm. et Helsingf. 
618. Atheta debilis ER. — THoms. Sk. Col. III, 72, 15. — Homalota Er. Käf. d. Mark. I, 321, 
11 (1837). — Kratz Ins. Deutschl. II, 243, 45. — SHARP Brit. Hom. 157, 31. — GEMmM. et Har. Cat. 


Col. 333. — Hygrecia Murns. et Rey Col. Fr. Aleoch. 1875, 282, 1. 
In territorio silvoso prope vicum Spirina 5/5, prope oppidum Surgut 39/5, ad oppidum Jenisseisk !8/, et 


prope vicum Imbatsk ?/; nonnulla specimina legi. — Europe maxima pars. — Mus. Holm. et Helsingf. 
619. Atheta magnieeps J. SAHLB. Enum. Col. Fenn. Staph. 146, 422. (1877). 
In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk 10/, unicum specimen inveni. — Fennia. — Coll. Sahlb. 


620. Atheta rivularia un. sp. 


Elongata, depressa, subopaca, tenuiter griseo-pubescens, antennis, palpis femoribusge fuscis, tibiis tarsis- 
qve testaceis, antennis extrorsum parum incrassatis, articulo secundo tertio longiore, 4:0o et 5:o subqvadratis, 
penultimis leviter transversis, prothorace transversim qvadrato, coleopteris paullo angustiore et multo breviore. 
abdomine basi densius punctato, apice sublevi. Long. 1!/, lin. 


A. debili ER. affinis sed magis depressa, colore obscuriore prothoraceqve magis transverso mox distin- 
guenda. Ab ÅA. fallaciosa SHARP statura valde depressa diversa. — Caput subrotundatum, depressum, protho- 
race paullo angustius, fronte obsolete foveolata, densius subtiliter punctatum, griseo-pubescens, palpis fusco- 
testaceis, oculis parvulis, rotundatis. Antenne crassiusculae prothoracis basin superantes, fusco-ferruginea, basi 
paullo dilutiores, articulo 2:o 3:o paullo longiore, 4:0o latitudine fere longiore, 3—10 sensim paullo latioribus, 
cyathiformibus, 5:0o vix, 10:o distincte transverso, ultimo hoc fere duplo longiore, ovato, obtuso. Prothorax 
coleopteris paullo (circiter 1/5) angustior, longitudine sua circiter !/, latior, basin versus leviter angustatus, 
lateribus parum, angulis omnibus late rotundatis, supra depressus, niger, nitidulus, basi obsolete transversim 
impressus, dense minus subtiliter punctatus, tenuiter griseo-pubescens, lateribus pilis tenuibus et brevibus mu- 
nitus. Elytra prothorace fere dimidio longiora, depressa, dense subtiliter punctulata et tenuiter sed tamen 
paullo densius qvam prothorax pubescentia. Abdomen sublineare, nigrum, nitidulum, subtilissime, segmentis 
2—4 satis dense, 5:o parcius punctatum, 6:o0 sublrevi, tenuissime et parce pubescens. Pedes breviusculi, fusco- 
ferruginel, pubescentes, tibiis tarsisqve testaceis. 

In territorio arctico sub lapillis ad marginem rivuli alpini prope vicum Chantaika d. 18 et 20 Jul. ra- 
rissime legi. — Coll. Sahlb. 


621. Atheta complana Mann. — J. SaHrB. Enum. Col. Penn. Staph. 147, 425 — Bolitochara MANS. 
Brach. 79, 29 (1830). —  Aleochara SAHLB. Ins. Fenn. I, 399, 26. — Homalota deformis KRAATz Ins. 
Deutschl. II. 244, 46. — SHARP Brit. Hom. 159, 33. — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 728, 75. — GEMM. et HAR. 
(blek Os DIT 


In territorio montoso ad oppidum Krasnojarsk 19/4 et in territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk 19/4 
et ?9/, nec non in vicinitate vici Imbatsk !/; parce legi. — Fennia, Germania, Britannia, Gallia. — Mus. Holm. 


622. Atheta gemina Er. — THoms. Sk. Col. III, 275, 15b. — Homalota Er. Käf. d. Mark. I, 330, 
7 (1837). — Kraarz Ins. Deutschl. II, 255, 39. — SHARP Brit. Hom. 172, 66. — Fauv. Faun. Gal.-Rh. 
736, 89. — GEMM. et Har. Cat. Col. 330. 


In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk ?!/5 a BERGROTH capta. — Europa borealis et media. — 
Mus. Holm. ; 


631. Atheta Trybomi n. sp. 


Linearis, subdepressa, rufo-testacea, nitida, tenuissime griseo-pubescens, abdomine medio piceo, capite 
brunneo, antennis pedibusqve pallide testaceis, capite lato, prothorace haud angustiore, antennis extrorsum for- 
titer incrassatis, articulo 2:o 3:o distincte longiore, 4:o leviter transverso penultimis longitudine duplo latio- 
ribus; prothorace leviter transverso, basin versus angustato, elytris hoc distincte longioribus sed vix latioribus, 
abdomine basi subtiliter satis dense punctato, apice sublaevi. Long. I; lin. 

4. complanate MANN. affinis, sed capite latiore et breviore, colore lzete rufo-testaceo antennisqve apicem 
versus magis incrassatis insignis. — Caput magnum, prothorace haud angustius, longitudine paullo latius, sub- 
depressum, pone oculos dilatatum, fronte obsoletissime canaliculata, dense subtiliter punctatum, rufo-brunneum; 
oculis parvis, nigris. Palpi pallide testacei, articulo penultimo mediocri. Antenna crassiuscule, prothoracis 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |7. N:o 4. 93 


basin haud attingentes, pallide testacese, pilosula; articulo primo crassiusculo, secundo tertio paullo crassiore 
et dimidio longiore, hoc breviter obeonico, 4:o distincte tramsverso precedenti paullo latiore, 5—10 sensim 
latioribus, fortiter transversis, 10:0o longitudine plus duplo latiore, ultimo breviter ovato, duobus antecedentibus 
simul sumtis paullo langiore. Prothorax longitudine paullo latior, basin versus distincte angustatus, lateribus 
parum rotundatis, angulis posticis obtusis, supra depressus, medio late canaliculatus, dense subtilissime pun- 
ctalus, rufo-testaceus, tenuissime pubescens, lateribus setis nonnullis exsertis munitis. Elytra prothorace vix 
latiora et paullo longiora, subdepressa, rufo-testacea, sutura paullo obscuriore, subnitida, dense subtilissime pun- 
ctata, densius pallido-pubescentia. Abdomen lineare, rufo-testaceum, segmentis 4:0 et 5:0 nigro-piceis, 2—4 
basi transversim fortiter impressis, satis dense subtiliter punctatis, 5:o et 6:0 sublaevibus, lateribus vix pilosis. 
Pedes breves, pubescentes, toti pallide testacei; tarsis posticis tibiis multo brevioribus, anticis brevissimis. 


In territorio frigido prope vicum Tolstoinos !/9 unicum specimen invenit TryBom. — Mus. Holm. 

624. Atheta nigricornis THoms. Sk. Col. III, 86, 37 et IX, 279, 37. — Homalota THoms. Öfvers. 
Vet. Ak. Förh. 1852, 42. — Kraatz Ins. Deutschl. II, 281, 88. — SHARP. Brit. Hom. 209, 101. — Fauv. 
Faun. Gall.-Bh. 723, 68. — Homalota Thomsoni JAnNs. — GEMM. et Har. Cat. Col. 543. 

In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk !/5 a BERGROTH capta. — Europe maxima pars. — 
Mus. Helsing. ; 

625. Atheta basicornis Murs. et REY. — Homalota Murs. et REY Opusc. ent. I, 42, 20 (1852). — 


Col. Fr. Aleoch. 1873, 478, 23. — KrAAtz Berl. ent. Zeit. 1873, 213. — Fauv. Faun. Gall.-Bh. 710, 47. 
In territorio silvoso prope vicum Spirina ?3/; unicum specimen sub foliis deciduis Salicum inveni, alterum 


prope oppidum Tobolsk ?/& legit BErerorH. — Europa media. -— Mus. Helsingf. 
626. Atheta sibiriea MäxKL. — Homalota (Aliantha) Mäxr. Öfvers. Finska Vet. Ak. Förh. 1880, 
sec. spec. typica. — Åtheta hyperborea J. SAHLB. in litteris. 


Linearis, aterrima, nitidula, tenuiter griseo-pubescens, antennarum basi, palpis pedibusqve fuscis, tibiis 
tarsisqve pallidioribus; capite majusculo, fronte” canaliculata, antennis extrorsum levissime incrassatis, articulis 
penultimis parum transversis, prothorace subqvadrato, longitudinaliter excavato; elytris hoc fere brevioribus, ob- 
solete punctatis, alutaceis; abdomine lineari, segmentis 2—4 subtilissime satis dense punctatis, 3—6 sublgavi- 
gatis, 7:o iterum punctato, apice emarginato. «Long. 11/,—1!/; lin. 

Mas: prothorace distinctius per totam longitudinem impresso, segmento 7:o ventrali paullo producto, 
postice anguste rotundato. 


Femina: prothorace minus fortiter tantum usqve ad medium impresso, segmento 7:o postice vix pro- 
ducto, late rotundato. 


ÅA. tibiali Herr valde affinis et primo intuitu simillima, sed capite majore, fronte canaliculata segmento- 
que dorsali 7:o emarginato facillime distinguenda. Caput protborace perparum angustius, subrotundatum, 
pone oculos subdilatatum, fronte longitudinaliter impressa, utringque dense subtiliter punctatum et tenuis- 
sime pubescens. Palpi fusco-picei, articulo penultimo modice incrassato. Antenne picerx, articulo basali paulo 
dilutiore, apicem versus levissime incrassate, articulis 2 et 3 seqvilongis, minus elongatis, 4:o et 5:o subqva- 
dratis, 6—10 sensim paullo latioribus, levissime transversis, ultimo ovato-acuminato penultimo dimidio longiore. 
Prothorax elytris vix angustior, longitudine circiter 1/, latior, basin versus levissime angustatus, lateribus rectiu- 
sculis, angulis omnibus rotundatis, supra subtilissime minus dense punctulatus, tenuissime pubescens, niger, 
nitidus, late per totam longitudinem vel postice tantum longitudinaliter impressus, lateribus setis nonmnullis 
tenuissimis munitis. HElytra prothorace fere breviora, interdum perparum longiora, nigra, parum nitida, alutacea 
et minus dense subtiliter punctulata. Abdomen lineare, segmentis 2—4 transversim impressis et satis dense, 5:0 
et 6:o remote subtiliter, 7:o iterum paullo densius punctatis, nigrum, nitidum, pube tenui griseo-fusca adspersum, 
lateribus postice parce pilosum, segmento 7:o dorsali leviter sed satis distincte emarginato, ano supra in mare 
dense flavo-tomentoso. Pedes breviusculi, fusco-testacei, tibiis tarsisqve pallidioribus. 

Habitat sub lignis e flumine rejectis locis arenosis in territorio frigido satis freqventer; in insula Nikandrovski 


ostrov et prope vicum Tolstoimos m. Aug... sepius capta. — Mus. Holm. et Helsingf., Coll. Hagl., Fauv. 
et Sahlb. 


627. Atheta frigida n. sp. 

Blongata, aterrima, nitidula, tenuiter griseo-pubescens, antennarum scapo, geniculis tarsisqve fnsco-piceis; 
capite late ovato, fronte impressa; antennis extrorsum leviter ingrassatis; prothorace transverso, basi longitudi- 
naliter excavato, elytris hoc latioribus et distincte longioribus, obsolete punctatis et subtilissime alutaceis; ab- 
domine lineari, antice subtilissime minus dense, postice parcce punctato, segmento 7:o paullo densius punctato, 
apice emarginato. - Long. 11/3 lin. 

ÅA. sibirice simillima et valde affinis, sed differt prothorace magis transverso, pedibus obscurio- 
ribus elytrisqve prothorace distincte longioribus et tatioribus. -— Caput prothorace distincte angustius, late ova- 


94 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


tum, nigrum, nitidum, subtiliter punctatum et tenuiter pubescens, fronte impressa; palpis totis nigris. Antenner 
nigra, articulo primo piceo. apicem versus levissime incrassat:e, piloselle, articulis 2 et 3 seqvalibus, 4:0 et 5:o 
subqvadratis, 6—10 sensim latioribus, ultimo breviter ovato penultimo' distincte transverso sesqvi longiore. 
Prothorax longitudine 1/3; latior, lateribus angulisqve rotundatis, supra leviter convexus, basi usqve ad medium 
longitudinaliter excavatus, niger, nitidus, subtilissime punctatus et griseo-pubescens, lateribus setis nonnullis ex- 
sertis nigris munitus. HElytra prothorace distincte latiora et 1/3 longiora, subdepressa, nigra, parum nitida, ob- 
solete punctulata, omnium subtilissime alutacea, gviseo-pubescentia, seta tenui humerali munita. Abdomen 
lineare, segmentis 2—4 transversim impressis, subtiliter satis dense remotius, 7:o iterum paullo densius pun- 
ctatis, hoc apice leviter emarginato; totum nigrum, nitidulum, tenuiter pubescens. Pedes breviusculi, nigri, 
geniculis tarsisqve fusco-piceis. 


In territorio frigido prope vicum Tolstoinos ?5/s duo specimina detexi; 3/9 ibidem unicum specimen 
legit TRYBOM. — Svecia et Norvegia alpina. — Mus. Holm., Coll. Sahlb. 


628. Atheta Aubei Bris. — Homalota Bris. Ann. Soc. ent. Fr. 1860. 339, 1. — SHARP. Brit. Hom. 
171, 65. — BFauv. Faun. Gall.-Rh. 735, 84. — GemMmMm. et Har. Cat. Col. 532. 


In territorio silvoso prope vicum Imbatsk !/; unicum specimen inveni. — Europa borealis et media. — 
Coll. Sahlb. 


629. Atheta palustris Kiesw. — Homalota Kirsw. Stett. ent. Zeit. 1844, 318. — KraAatz Ins. Deutschl. 


II, 309, 119. — SHARP. Brit. Hom. 211, 103. —  FEauv. Faun. Gall.-Rh. 723, 67. — GEMM. et HAR. Cat. 
Col. 339. — Atheta brunnipes THoms. Sk. Col. III, 72, 16 ev IX, 275, 16. 
In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk 19/6 unicum specimen inveni. — Tota Europa, America 


borealis. — Coll. Sahlb. 


630, Atheta sericans Grav. — THoms. Sk. Col. III, 77, 24. — Aleochara GRAV. 159, Monogr. micr. 
28 (1806). — Homalota Fauvv. Faun. Gall.-Bh. 719, 60. — Homalota fungicola KRAArz Ins. Deutschl. II, 274, 
$2. — SHARP. Brit. Hom.: 199, 92. 


In fungis putridis in territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ?4/, et in territorio arctico prope ostium 


fluminis Kurejka !9/3 capta. — Tota Europa. — Mus. Holm. 
631. Atheta boleticola J. SaHLB. Enum. Col. Penn. Staph. 152, 436 (1877). 
In agaricis in territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ?2/4 et 23/, parce legi. — HFennia. — 


Coll. Sanlb. 


632. Atheta lapponica J. SamrB. Enum. Col. Fenn. Staph. 157, 449. (1877). 


In fungis in territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ??2/;! et ad monasterium Kondinsk !/3 (BERG- 
ROTH) capta. — Lapponia. — Mus. Helsingf., Coll. Sahlb. 


633. Atheta intermedia THoms. Sk. Col. III, 95, 351. — Homalota THoms. Öfvers. Vet.-Akad. Förh. 
1852, 145, 38. — KRaAATz Ins. Deutschl. II, 301, 111. — SHARP. Brit. Hom. 242, 133. — FEauv. Faun. 
Gall.-Rh. 691, 23. — GEMM. et Har. Cat. Col. 937. 


In territorio silvoso prope vicum Imbatsk ?3/, et in territorio arcetico ad oppidum Turuchansk ?/; non- 
nulla specimina legi. — Europae maxima pars. — Coll. Sahlb. 


634. Atheta picipennis MANN. — Homalota MANN. Bull. d. Mosc. 1843, II, 52, 103. — Favv. Faun. 
Gall.-Rh. 692, 26. — Homalota subrugosa KRAATz TIns. Deutschl. II, 302, 113. — Atheta ceneipennis THoMs. 
Sk: 2Col TI 92) AT. 


In territorio arctico prope vicum Chantaika sub foliis deciduis !7/;!, ad vicum Plachino ??/; (TRYBOM), in terri- 


torio frigido prope vicum Tolstoinos !/g (TRYBOM) capta. — Tota Europa, Asia borealis, America borealis. — 
Mus. Holm. : 
635. Atheta sodalis Er. — THoms. Sk. Col. III, 84, 34. — Homalota ER. Käf. d. Mark. I, 328, 


22 (1837). — Kraatz Ins. Deuwtschl. II, 279, 86. -— SHARP. Brit. Hom. 205, 98. — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 
718, 939. — GeMm. et Har. Cat. Col. 541. 


In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk !?/; a BERGROTH capta. — Europa borealis et media, Cau- 
casus. — Mus. Helsingf- 

636. Atheta laticollis SteErH. — Homalota StTEPH. IU. Brit. Ent. V, 133 (1832). — Fauv. Faun. 
Gall.-Bh.. 682, 13. — Homalota vernacula ER. Käf. d. Mark. I, 339, 42. — KrAarz Ins. Deutschl. II, 315, 
126. — Atheta THoms. Sk. Col. III, 84, 33. — Homalotn fusca SHARP. Brit. Hom. 261, 149. — GemMw. et 


Har. Cat. Col. 539. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o 4. 95 


In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk !/; unicum specimen inveni. — HBuropa maxima pars, 
Caucasus. — Coll. Sahlb. 

637. Atheta picipes THoms. Sk. Col. III, 81, 30. — Homalota Öfv. Vet.-Akad. Förh. 1856, 99, 20. 
— Homalota SHARP. Brit. Hom. 185, 41. — ScriBA Berl. ent. Zeit. 1871, 160, 13. 

In territorio frigido prope vicum Tolstoinos marem unicum inveni. — Europa borealis et media alpina. 
Coll. 'Sahlb. vt 

638. Atheta longicornis Grav. — THoms. Sk. Col. IIT, 95, 50. — Aleochara GRAV. Col. Micr. Brunsv. 


87, 29 (1802). — Homalota KrAAtz Ins. Deutschl. II, 301, 112. — SHARP. Brit. Hom. 243, 134. — Fauv. 
Faun. Gall.-Rh. 687, 17. — Gemm. et Har. Cat. Col. 537. 


In territorio silvoso in stercoratis ad oppidum Tobolsk !/& (BERGROTH), ad ostium fluminis Kurejka med. 


28/3 (TrRYBOM) et ad vicum Imbatsk ?5/3! capta. — Tota Europa, Asie maxima pars, Africa borealis. — Mus. 
Holm. et Helsingf. 
639. Atheta atramentaria GyYLL. — THoms. Sk. Col. III, 92, 46. — Aleochara GYLL. Ins. Sv. II, 


480, 30 (1810). — Homalota SHARP. Brit. Hom. 250, 140. — KraAtz Ins. Deutschl. II, 303, 114. — Fauv. 
Faun. Gall.-Rh. 694, 28. — Gem. et Har. Cat. Col. 531. 


In territorio arctico prope oppidum Beresov ?1/, a BERGROTH capta. — Tota Europa, Asie maxima pars. 
— Mus. Helsingf. 

640. Atheta celata Er. — TuHoms. Sk. Col. III, 930, 42. — Homalota Er. Käf. d. Mark. I, 335, 
39 (1837). 

In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk in fungis ?9/, et prope ostium fluminis Tunguska med. 
28/4 parce legi. — Europa maxima pars. — Coll. Sahlb. 

641. Atheta mortuorum THoms. Sk. Col. TX, 241, 40c (1867). — Homalota Suarr. Brit. Hom. 
DYNOR Eavv: Haun. Gall.-Rh. 101, 32. 

In territorio silvoso prope ostium fluminis Tunguska med. ?3/4 nonnulla specimina inveni. — Europa 
magna pars, Caucasus. — Coll. Sahlb. 

642. Atheta atricolor SHAre. — J. SAHLB. Enum. Col. Fenn. Staph. 163, 463. — Homalota SHARP. 
Brit. Hom. 230, 121 (1869). — ScriBA Berl. ent. Zeit. 1871, 157, 10. 

In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk 12/, unicum specimen cepi. — HEuropa borealis. — 


Coll. Sahlb. 
643. Atheta amicula StEPH. — Homalota STEPH. Il. Brit. Ent. V, 132 (1832). — Fauv. Faun. Gall.- 


Rh. 703, 36. — GEMM. et Har. Cat. Col. 331. — Homalota sericea Murs. et Rey Opusc. ent. I, 1852, 41, 
19. — KrRaavz JIns. Deutschl. II, 295, 104. — SHARP. Brit. Hom. 225, 116. — Atheta THoms. Sk. Col. 
JANE, SÖ, CI 


Var. b: Antennis elytrisqve paullo obscurioribus. 


In territorio silvoso prope vicum Spirina ?8/; et in territorio montoso prope oppidum 'Krasnojarsk !1/. 
nonnulla specimina legi. — Tota Europa, Caucasus. — Coll. Sahlb. 


644. Dochmonota elancula Ex. — Homalota ER. Käf. d. Mark. I, 331, 28 (1837). — Favv. Faun. 
Gall.-Bh. 713, 31. — Homalota atrata KRAATZ Ins. Deutschl. I, 285, 93. — Dochmonota funebris THoms. Sk. 
(Bl JANE Gl Ik 


Sub foliis deciduis locis humidis in territorio silvoso prope vicum' Spirina ?3/; et prope oppidum Surgut 
30/5 satis copiose, ad oppidum Jenisseisk !4/; parcius legi. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. 
et Helsingf. 


645. Geostiba abbreviata n. sp. 


Linearis, depressiuscula, picea, nitidula, palpis, antennis pedibusqve pallide testaceis, elytris anoqve brun- 
neis; capite magno, late ovato, antennis crassiusculis pilosis, articulo 4:o leviter, 10:0 fortiter transverso; pro- 
thorace transverso basin versus angustato, lateribus rotundatis, medio late canaliculato; elytris hoc distincte bre- 
vioribus, parce subtilissime punctatis; abdomine lineari, sublzevi, segmentis 2—4 transversim impressis. Long. 
1!/,—1!/; lin 

Mas: fronte longitudinaliter impressa, abdominis segmento 7:o dorsali apice levissime emarginato, eodem 
dorsali postice longius producto, rotundato-angustato. 


96 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


Species pulchra et distinctissima, a G. circellari Grav. differt statura magis lineari et depressa, antennis 
longe pilosis, puncturaqve elytrorum. — OCaput satis magnum, rotundato-ovatum, depressiusculum, pone oculos 
subdilatatum, vertice crasso, fronte in mare satis distinete longitudinaliter impressa, vel canaliculata; oculis par- 
vis, granulatis; palpis pallide testaceis. Antenna breves, crassiusculze, prothoracis basin haud attingentes, pal- 
lide testacee, longius pallide pilosax; articulo primo crasso, supra seta munito, secundo breviter obeonico 3:0 
distinete longiore, hoc latitudine paullo breviore, 4:o leviter transverso precedenti vix latiore, 5—10 sensim 
distincte latioribus, qvinto parum, decimo fortiter transverso, ultimo subgloboso penultimo dimidio longiore. Pro- 
thorax capite paullo latior, et longitudine fere !/3 latior, basin versus fortiter angustatus, lateribus leviter rotun- 
datis, angulis obtusis; supra transversim leviter convexus, medio lougitudinaliter late in femina obsoletius cana- 
liculatus, piceo-niger, omnium subtilissime dense punctulatus et tenuissime griseo-pubescens, lateribus setis non- 
nullis tenuibus munitis. Elytra prothorace parum latiora et multo breviora, apice introrsum obliqve late rotun- 
data, supra depressa et obsolete obliqve impressa. parcius subtilissime punctata, linea suturali impressa, brunneo- 
ferruginea, nitidula, tenuissime pubescentia. Abdomen sublineare, vel posterius leviter dilatatum, lateribus satis 
crasse marginatum, nitidulum, apicem versus pilosum, parce et subtilissime punctatum, sublaeve, nigro-piceum, 
basi paullo dilutius, segmento 6:o apice 7:oqve rufescenti ferrugineis, segmentis 2—4 basi distincte, 5:0 obso- 
lete transversim impressis, 6:o 5:o paullo longiore. Pedes breviusculi, pallide testacei, pubescentes, tarsis 
posticis tibiis paullo brevioribus, articulo 1:o 2:o vix longiore. 

Habitat in territorio frigido et arctico sub foliis deciduis et muscis passim, prope vicum OChantaika 18/,1, 
prope vicum Tolstoinos t3/,!, ad ostium fluminis Kurejka !8/3!, ad viecum Saostrov 19/7 (TREYBOM) plura speci- 
mina capta; in territorio silvoso prope vicum Imbatsk 25/9 unicum specimen etiam inveni. — Mus. Holm. et 
Helsingf., Coll. Hagl., Fauv. et Sahlb. 


646. Geostiba circeellaris Grav, — THoms. Sk. Col. III, 104, I. — Åleochara Grav. Mon. Col. Mier. 
155, 22 (1806). — Homalota Kratz Ins. Deutschl. II, 326, 140. — SHARP. Brit. Hom. 160, 353. — GEMM. 
et FETARE a Gat GO ISOE 


Sub muscis et lapidibus in territorio silvoso freqventer occurrit, ad Tobolsk, Jenisseisk, Antsiferova et 
Imbatsk capta. — Europae maxima pars, Asia borealis. — Mus. Holm. et Helsingf. 


Tribus: Hypocyptina. 
647. Hypocyptus seminulum Er. Käf. d. Mark. I, 389, 4 (1837). — KRrAaAtz Ins. Deutschl. II, 387, 


6. — PaAnpD. Eur. Tachyp., Ann. ent. Fr. 1869, 285, 10. — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 615, 3, — J. SAHLB. 
Enum. Col. Fenn. Staph. 169, 4856. — Gremm. et Har. Cat. Col. 590. 

In territorio silvoso prope vicum Novo Saljevsk ?6/4 municum specimen invenit TryBom. — Fennia, 
Europa media et meridionalis. — Mus. Holm. 


Tribus: Eveesthetina. 
NORDENSKIÖLDIA nov. gen. 


Labrum totum crebre acute denticulatum. Mandibulex (Tab. I, fig. 15 b) elongat&e, falcatae, medio dente 
acuto armatz, sed infra dentem integre. Palpi maxillares 4-articulati, articulis duobus basalibus tenuibus sub- 
2eqvilongis, 3:o magno, clavato, 4:o minimo, subulato. Palpi labiales brevissimi, triarticulati, articulo ultimo 
obsoleto, penultimo tumido. Caput magnum porrectum, foveis frontalibus profundis (Tab. I, fig. 15c). Oculi 
parvuli, globosi. Antenn&e paullo ante oculos sitae, clavatae, breviuscule. Prothorax cordatus, disco foveis dua- 
bus oblongis fortiter impressis aliisqve utringve ad angulos paullo minoribus excavatus. HElytra foveolis non- 
nullis umbilicatis setigeris ornata, linea suturali epipleuraliqve impressis, ceterum lavissima. Abdomen paral- 
lelum, crasse marginatum, 2—5 basi transversim impressis, ventre basi carinato. Mesosternum carinatum. 
Coxee posticee contigus. Tarsi omnes 5-articulati, articulis 5 primis brevibus, ultimo precedentibus tribus simul 
sumptis longitudine subaqvali, ungviculis curvatis, muticis (Tab. I, fig. 15 d). 

Genus valde singulare, Hvestheto affine, sed tarsis 3-articulatis, mandibulis infra dentem longum medium 
muticis distinguendum. Sculptura elytrorum staturaqve corporis generi Huplecto Pselaphorum haud dissimile. 


In pignus grati animi ob insigne mihi allatum in insectis arcticis investigandis admonitum ac adjumentum 
hoc genus novumn et pulcherrimum Viro illustrissimo A. BE. NORDENSKIÖLD dicare ausus sum. 

645. Nordenskiöldia glacialis n. sp. (Tab. I, fig. 15 a). HElongata. linearis, subeylindrica, nigra, mnitir 
dissima, elytris picescentibus, mandibulis, palpis, antennis pedibusqve testaceis, femoribus infuscatis; capite magna 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 7. N:O 4. I 


rotundato, fronte utringue impressione elongata profunda, fundo bifoveolata notata; antennis clava triarticulata; 
prothorace fossis 5 profundis basalibus insculpto, fossa media lateralibusqve brevioribus; elytris seriatim 4-foveo- 
latis; abdomine punctato, segmentis 2—5 basi multicarinatis. — Long. 1 lin. 


Mas: segmento 7:o ventrali subtus satis fortiter rotundatim emarginato. 


Insectum valde singulare, Pselaphidarum genera nonnulla mentiens, sed abdominis structura diversum. 
— Nigra nitidissima, levis, setis parcissimis brevibus munita. — Caput magnum porrectum, rotundatum, 
parum convexum, fronte utringve prope antennarum basi impressione longitudinali fundo foveis magnis subum- 
bilicatis setigeris impressis; vertice punctis duobus minutis setigeris notato; labro apice dense denticulato, den- 
ticulis cireiter 15 acutis, intervallis omnibus setulo armatis; totum nigrum, nitidissimum lave. Oculi rotundati 
parvuli. Gula fortiter punctata. Antenne prothoracis basin haud attingentes, crassiusculx, pallide flavae, bre- 
vissime pubescentes; articulis duobus basalibus paullo incrassatis, 3:o oblongo, 4:o distincte longiore, 4—6 
sensim paullo brevioribus, parvis, latitudine paullo longioribus, 7:o precedente multo majore, subtransverso, 8:0 
iterum paullo minore, 9:o transverso 7:o distincte latiore sed gqvam decimo paullo angustiore, hoc precedente 
paullo longiore, subgloboso, ultimo penultimo latitudine seqvali sed paullo longiore, apice subacuminato. Prothorax 
anguste cordatus, latitudine paullo longior, fortiter convexus, mniger, nitidissimus, apice levissime emarginatus, 
angulis anticis obtusis, deflexis, ante medium fortiter dilatatus, basi constrictus, in disco antico utringve punctis 
parvis satis approximatis setigeris, disco postico valde inaqvali, fossis duabus valde profundis parallelis, fundo 
rugosis medium attingentibus, intervallo convexiusculo, intima basi medio breviter canaliculato, lateribus utrin- 
qve intra angulos basales foveola oblonga profunda notatus; angulis basalibus obtusiusculis; mniger, nitidus, 
levis. Scutellum parvum triangulare. Elytra prothorace !/3 longiora et hujus basi fere duplo latiora, mox pone 
humeros rotundato-ampliata, simul sumtis longitudine 2eqvilata, apice levissime emarginata, supra convexiuscula, 
nitidissima, nigro-picea, stria suturali aliaqve epipleurali satis distincetis, dorso foveolis 4 setigeris in serie lon- 
gitudinali positis aliisqve duabus lateralibus instructo; interstitiis levissimis. Abdomine lineare, distincte et satis 
crasse marginatum,; punctatum et tenuiter pubescens, segmentis 2-5 basi transversim profunde impressis ibiqve 
longitudinaliter multi-carinatis, segmento 6:0' 5:o fere dimidio longiore, sublevi; ventre basi acute carinato. 
Metasternum magnum, parce subtiliter punctatum, linea pleurali tenui. Pedes breviusculi, testacei, breviter 
parce setulosi, tibiis anticis intus dense pubescentibus, femoribus infuscatis, tarsis longitudine dimidia tibiarum 
paullo longioribus, articulis 4 primis brevibus, sensim paullo brevioribus, subrotundatis, 4:o apice levissime 
emarginato, 5:0o tribus precedentibus longitudine sqvali et ceteris paullo latiore, subelavato. 


20/ 


In territorio aretico sub lapillis ad marginem rivuli alpestris intra glaciem prope vicum Chantaika ?9/, 


tria specimina hujus speciei pulcherrimee detexi. — Mus. Holm., Coll. Hagl., Coll. Sahlb. 
651. Eugzsthetus bipunctatus Ljunce. — HFauv. Faun. Gall.-Bh. 222, 1. — Stenus LJUNG. Web. et 
Mohr Arch. I, 168 (1804). — EE. scaber Grav. Mon. Col. Micr. 202, 1 (1806). — THoms. Sk. Col. III, 


115, 1 — KrRaAArz Ins. Deutschl. II, 736, I. — GEMmmMm. et Har. Cat. Col. 632. 


In territorio silvoso prope vicum Fatjanovsk !0/- et ad oppidum Jenisseisk ?/;, a TRYBOM captus. -— 
Europa borealis et media. — Mus. Holm. 


652. Euaesthetus laeviusculus MANn. Bull. d. Mosc. 1844, I, 195. — KRraarz Ins. Deutschl. IT, 
736, 2. — THoms. Sk. Col. IX, 286, 2. — HFavv. HFaun. Gall.-Rh. 222, 3... — GEMM. et Har. Cat. 
Col. 632. 

In territorio silvoso prope vicum Spirina ?9/s! et ad oppidum Jenisseisk ?/,, (TRYBOM), in territorio 
frigido in insula Nikandrovski ostrov B/S! captus. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. et Helsingf. 


653. Euaesthetus ruficollis MorTscH.? 


Subeylindricus, piceus, capite cum antennis, prothorace pedibusqve rufo-testaceis, subtiliter satis crebre 
punctatus, tenuissime pubescens; prothorace transverso, postice rotundato-angustato, supra valde convexo, lineolis 
impressis obsoletis postice divergentibus; elytris prothorace fere duplo brevioribus, remotius satis profunde pun- 

: 3 ELIAS SEEM 
ctatis, apice emarginatis. Long. 7/3 lin. 
Mas: segmento 7:o ventrali medio acute exciso, angulis spinoso-productis, 5:o leviter emarginato. 


Morscn. Bull. d. Mosc. 1860, 11, 558 (forte). 


E. leviusculo MANN. minor, angustior, prothorace convexiore, lineolis impressis obsoletioribus elytrisgqve 
distinete brevioribus a congeneribus facile distinguendus: punctura prothoracis et capitis paullo densiore et 
pubescentia distinctiore qvam in Z. laviusculo. 


Prope vicum Tolstoinos in territorio frigido ?/g unieum specimen inveni. — Dauria (?). — Coll. Sahlb. 


K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 17. N:o 4. 13 


98 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTEAUNA. 


654. Euaesthetns rufleapillus Lac. Faun. ent. Paris. I, 439, 2 (1835). — THoms. Sk. Col. IX, 287, 
3. — KRaAATzZ Ins. Deutschl. II, 737, 3. — Eavv. Faun. Gall.-Rh. 223, 2. — GEMM. et HAR. Cat. Col. 632. 
— EE. pullus THoms. Sk. Col. III, 116, 3. 


In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ”/,, a TRYBOM captus. — HBuropae maxima pars, Cau- 
casus. — Mus. Elolm. 


Tribus: Oxytelina. 


655. Bledius fracticornis Payr. — 'UHoms. Sk. Col. III, 118, 1. — KraArz Ins. Deutschl. II, 821, 


4. — Fauv. Faun. Gall.-Bh. 410, 30. — Gemma. et Har. Cat. Col. 644. — Staphylinus PAK. Mon. Carab. 
Append. 135, 17—18 (1790). 

In territorio silvoso prope ostium fluminis Tschulim ?/g unicum specimen inveni. — Tota Europa, 
Sibiria meridionalis. — Mus. Holm. 


656. Bledius subterraneus Er. Käf. d. Mark. I, 564, I (1837). — Kraarz Ins. Deutschl. II, 823, 
7. — Fauvv. Faun. Gall.-Rh. 200, 14. — Gemm. et Har. Cat. Col. 645. — Bledius pallipes THoms. Sk. Col. 
III, 119, 4 ev IX, 291, 4. 

Var. b: prothorace paullo longiore gqvam in speciminibus europeis. 

Bl. vilis MäAKL. Öfv. Finsk. Vet.-Soc. Förh. 1877, 298, 10. 

In territorio silvoso prope vicum Spirina ?5/; prope oppidum Surgut 39/5 et ad vicum Kalimsky 3!/; 
parcius legi, in vicinitate vici Vorogovo ?/, etiam a TRYBOM captus. — Europa borealis et media. — Mus. 
Holm. et Helsingr. 

Var. ce: paullo minor, angustior, antennarum articulis 4—10 brevioribus, magis transversis. An species 
distincta? 

In territorio frigido prope vicum Dudinka ?!/, sub lapidibus loco arenoso tria specimina inveni. — 
Coll. Sahlb. 


657. Bledius procerulus Er. Gen. et spec. Staph. 765, 16 (1840). — Kraarz Ins. Deutschl. II, 832, 
16. — Fauv. Faun. Gall.-Bh. 208, 27. — GEMM. et Har. Cat. Col. 6493. 

In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk in littore argilloso ?3/; specimina duo legit BERGROTH. — 
Rossia, Austria, Germania, Gallia. — Mus. Helsingf. 


658. Astycops talpa GyLL. — THoms. Sk. Col. III, 122, I. — Ozytelus GYLL. Ins. Sv. II, 448, 4. 
(1810). — Bledius KRAATZ Ins. Deutschl. II, 823, 6. — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 200, 13. — GEMM. et HAR. 
Cat. Col. 646. 

In territorio arctico prope vicum Chantaika sub lapidibus ad marginem rivuli ?!/7 nonnulla specimina 
legi. — Europa borealis et medizx pars borealis. — Mus. Holm. 

659. Platystethus cornutus Grav. — THoms. Sk. Col. III, 122, I. — KRAArz Ins. Deutschl. TI, 841, 
1. — Fauv. Faun. Gall.-Bh. 180, 3. — Gremm. et Har. Cat. Col. 647. — Ozytelus Grav. Col. Micr. Brunsv. 
109, 10 (1802). 


In territorio silvoso prope vicum Imbatsk ?3/,! et ad vieum Vorogovo 39/, (TRYBOM) specimina nonnulla 
prop /9 S 9 Pp 


capta. — Europe maxima pars, Asia occidentalis. — Mus. Holm. 

660. Platystethus nodifrons MANN. Brachel. 46, 2 (1830). — THoms. Sk. Col. III, 124, 3. — 
Kraatz Ins. Deutschl. II, 844, 4. — Favyv. Faun. Gall.-Rh. 183, 6. — GEmm. et Har. Cat. Col. 647. 

In territorio silvoso prope oppidum Tjumen ?3/; unicum specimen inveni. — Europa borealis et media. 


— Mus. Holm. 
661. Platystethus capito HEErR Faun. Col. Helv. I, 208, 6 (1838). — Kraarz Ins. Deutschl. IT, 843, 


3. — Fauvv. Faun. Gall.-Rh. 182, 5. — J. SAHLB. Enum. Col. Fenn. Staph. 174, 502 (1877). — Gemm. et 
Har. Cat. Col. 647. — Pl. pilosellus WANE. Ann. ent. Er. 1869, 419. 
In territorio silvoso prope oppidum Tjumen 3, captus. — Fennia, Europa media et meridionalis. — 


Coll. 'Sahlb. 


662. Platystethus nitens SamrB. — THoms. Sk. Col. III, 124; 4, — KraAtz Ins. Deutschl. II, 845, 
J. — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 184, 8. — Grmm. et Har. Cat. Col. 647. — Ocxytelus SAHLB. Ins. Fenn. I, 
4109 (1832). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |Z. N:o 4. 99 


Habitat in parte occideutali territorii silvosi tempore vernali freqventer; ad oppidum Tjumen ?3/;!, ad op- 
pidum ”Tobolsk 3/6 (BErGkoTH) et prope vicum Kolpetschevo ?/& (TRYBOM) captus; prope oppidum Jenisseisk 


4/, unieum specimen inveni. — Tota Europa, Asia borealis, Africa borealis. — Mus. Holm. et Helsingf. 

663. Pyetocraerus arenarius GEorFR. — Staphylinus GBOFFkR. in Fourcr. Ent. Par. I, 172 (1785). 
— Platystethus FPavv. Faun. Gall.-Bh. 179, 1. Pyctocrcerus morsitans (PAYK.) THoms. Sk. Col. II, 126, I. 
— Platystethus KRAATz Ins. Deutschl. II, 842, 2. — Gemm. et Har. Cat. Col. 647. 

In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk 3/6 et ?/g a BERGROTH et in territorio montoso ad vicum 
Torgaschino 13/4 a TRYBOM et STREBLOV captus. — Tota Europa. — Mus. Holm. et Helsingf. 

664. Oxytelus rugosus FaABR. — THoms. Sk. Col. III, 126, 1. — Kraarz Ins. Deutschi. II, 850, I. 
— Favv. Faun. Gall.-Rh. 165, 1. — Gemm. et Har. Cat. Col. 650. — Staphylinus FABR. Syst. ent. 267, 
HE) (CTO 

In territorio silvoso freqventer occurrit; ad Tobolsk, Omsk, Vorogovo et Asinovo captus. — Tota Europa, 
Asia, Africa et America borealis. — Mus. Holm. et Helsingf. 

665. Anotylus nitidulus Grav. — THoms. Sk. Col. III, 132, 4. — Ozytelus Grav. Col. Micr. 
Brunsv. 107, 8 (1802). — KRAATZ Ins. Deutschl. II, 860, 15. — Fauv. Faun. Gal.-Bh. 171, 11. — GEmMM. 


et Har. Cat. Col. 649. 
Habitat in territoriis montoso, silvoso et arctico passim; ad Krasnojarsk, Tobolsk, Kondinsk, Surgut et 


Polovinka captus. — Tota Europa, Asia, Africa et America borealis. — Mus. Holm. et Helsingf. 
666. Amnotylus tetratomus Czwar. — Ovytelus CzWaAL. Berl. ent. Zeit. 1870, 421. — Rye Ent. 


Montl. Mag. 1871, VIII, 38. — Favv. Faun. Gall.-Bh. 177, 21. — Oszytelus simplex PAND. Mat. Cat. Gren. 
II, 171 (1867) nec MorscH. 


In territorio silvoso prope vicum Nikmlina 301, a TRYBOM captus. — Germania, Gallia. — Mus. Holm. 


667. Anotylus hamatus FAIRM. — Örytelus FARM. Faun. ent. Er. I, 612 (1854). — KRrRaatz Ins. 
Deutschl. II, 683, 16. — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 176, 20. — Gemum. et Har. Cat. Col. 648. 

In territorio montoso ad vicum Torgaschino prope oppidum Krasnojarsk 13/. unicum specimen invenit 
TryBoM. — Fennia, Buropa media et meridionalis. — Mus. Holm. 


668. Haploderus caelatus Grav. — THoms. Sk. Col. III, 133, 1. — KRrRAAtZ Ins. Deutschl. II, 865, 
1. — Fauv. Fauwn. Gall.-Rh. 161, 1. — Gemm. et Har. Cat. Col. 691. — Ogytelus Grav. Col. Micr. Brunsv. 
103, 4 (1802). 


In territorio silvoso prope ostium fluminis Tunguska med. ?$S/3! et ad vicum Vorogovo 39/4 (TRYBOM) 


captus. — ”Tota Europa, Africa borealis. — Mus. Holm. 
669. Trogophloeus rivularis MortscH. Bull. d. Mosc. 1860, II, 552. — "Tr. Erichsoni SHARP. Pat. 
Monthl. Mag. VII, 182. — Fauv. Faun. Gal.-Bh. 150, 6. — Tr. bilineatus ER. Käf. d. Mark I, 600, 3 


(1837). — KRrRaAATzZ Ins. Deutschl. II, 872, 3. — THoms. Sk. Col. IIT, 135, 2. 
In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk ?/& et ad vicum Jelisarovo 93/, a BERGROTH captus; in ter- 
ritorio aretico ad oppidum Turuchansk $/; et in territorio frigido prope vicum Dudinka !/$ nonnulla specimina 


legi. — Tota Europa, Asia, Africa, America. — Mus. Holm. et Helsingf. 
670. Taenosoma corticina Grav. — THoms. Sk. Col. III, 137, 4. — Trogophloeus KRrRAArz Ins. 


Deutschl. II, 876, 8. — Favv. Paun. Gall.-Rh. 153, 12. — Gemwa. et Har. Cat. Col. 652. — Ovytelus GRAV. 
Mon. Col. Micr. 192, 8 (1806). 

Habitat in littoribus arenosis per omnia territoria freqventer; ad Artamonovoi, Tobolsk, Krasnojarsk, 
Jenisseisk, Turuchansk, Chantaika et Dudinka capta. — Tota Europa et orbis mediterraneus. — Mus. Holm. 
et Helsingf. 


671. Taenosoma gracilis Mann. Brach. 51, 1 (1830). — Trogophloeus tenellus ER. Käf. d. Mark. I, 
605, 10 (1837). — Kraatz Ins. Deutschl. II, 8680, 14. — FEAauv. Faun. Gall.-Bh. 153, 12. — GEMM. et HAR. 
Cat. Col. 654. — Taenosoma THoms. Sk. Col. III, 137, 3. 

In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk 5/6 duo specimina legit BERGROTH, prope vicum Fatjanovska 
3/7! etiam capta, — Puropae maxima pars. — Mus. Holm. et Helsingf. 


672. Thinobius major Kraatz Ins. Deutschl. II, 883, 1 (1858). — Fauv. Faun. Gall.-Bh. 135, 1. — 
GeEMmM et Har. Cat. Col. 654. 


In territorio arctico nou procul a vico Chantaika inter lapillos et arenam ad marginem rivuli alpestris 
intra glaciem !8/, et 19/. specimina pauca cepi. — Germania, Gallia, Britannia. — Mus. Holm., Coll. Sahlb. 


100 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


673. Thinobius pusillimus HrEerR. — KRraAArvz Berl. ent. Zeit. 1861, 411. — Favv. Faun. Gall.-Rh. 
138, 6& not. — Calodera Herr Faun. Col, Helv. I, 347 (1839). 
In societate cum praecadenti in territorio arctico WW, unicum specimen inveni. —  Helvetia. — 


oll. Sahlb. 


674. Thinobius appendiculatus n. sp. (Tab. I, fig. 16). 

Elongatus, depressus, niger, opacus, dense sericeo-pubescens, adtennis pedibusqve fuscis, capite breviter 
ovato prothorace distinete angustiore; antennis tenuibus, articulis omnibus saltem latitudine zxeqvilongis; protho- 
race angulis anticis acutis, posticis late rotundatis, elytris hoc ?/3 longioribus, angulo suturali latius obliqve 
truncato. — Long. 13/5 lin. 

Mas: segmento 5:o ventrali late trapezoidaliter emarginato, lobis lateralibus triangularibus apice appen- 
dic2 longissima tenui filiforme, retrorsum vergente nonnihil incurvata, setis nonnullis munita, cum opposita forci- 
pem apicem abdominis feminze amplectentem formante; segmento 6:o0 apice leviter emarginato. (Tab. I, 
fig. 16 b.) 

Femina: segmentis 5:o et 6:o apice integris, truncatis, 

Thinobio longipenne HEER affinis sed paullo major, latior, elytris brevioribus coloreqve nigro distinguendus, 
struetura segmentorum ventralium in mare valde insignis. — Caput breviter ovatum, convexum, nigrum, opacum 
obsoletissime punctatum, sericeo-pubescens, oculis parvulis distincte granulatis, palpis flavescentibus, maxillarum 
articulo penultimo piceo. Autenne prothoracis basin distincte superantes fusca, tenuiter pubescentes, articulo 
secundo tertio distinete longiore et crassiore, 3:0 obceonico, latitudine distincte longiore, 5:0 contiguis subqva- 
dratis distinete longiore, 7:o et 8:o 5:o subzaqvalibus, 9:0 et 10:o praecedentibus paullo majoribus et latitudine 
vix longioribus, ultimo ovali penultimo dimidio longiore. Prothorax capite distincte et longitudine sua dimidio 
latior, lateribus late rotundatis, apice distincte emarginatus, angulis acutis, deflexis, basi late rotundatus, angulis 
posticis obtusis, rotundatis; supra leviter convexus, dense subtilissime punctatus, subopacus, tenuiter sericeo- 
pubescens, niger. Scutellum triangulare, nigrum, opacum. HElytra prothorace circiter ”/3 longiora et hoc vix 
latiora, angulo suturali satis late obliqve truncato, supra depressa, fusco-nigra, opaca, subtilissime dense punctata 
et dense sericeo-pubescentia. Ala albidae. Abdomen dense et longius griseo-pubescens, totum confertim sub- 
tilissime punctatum, apice setosum. Pedes fusci, pubescentes, geniculis tarsisqve paullo dilutioribus, tibiis paullo 
incrassatis. i 

In territorio aretico inter lapillos et arenam ad marginem rivuli alpestris inter glaciem prope vicum 
Chantaika !8/, et 19/; in societate cum pracedentibus specimina haud pauca legi. — Mus. Holm. et Helsingf., 
Coll. Fauvel. Haglund, Kraatz et Sahlb. 


Tribus: Oxyporina. 


675. Oxyporus rufus L. — THoms. Sk. Col. III. 145, 1. — Kraatz Ins. Deutschl. II, 814, I. — 
Fauvv. Faun. Gall.-Rh. 215, 1. — GEmm. et Har. Cat. Col. 642. — Staphylinus L. Faun. Sv. 231, 
544 (1761). 

In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ?3/, nonnulla specimina legi. — Europa maxima pars, 
Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 


676. Oxyporus Mannerheimii GYLL. Ins. Sv. IV, 495, 1—2 (1827). — Er. Gen. et Spec. Staph. 
357, 3. — Fauv. Faun. GaU.-Bh. 213, 1 not. — J. SaAuLB. Enum. Col. Penn. Staph. 183, 229. 


In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk 13/. in agaricis in silva mixta specimina haud pauca in- 


veni. — Fennia, Rossia, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 

677. Oxyporus maxillosus FABrR. Ent. syst. I, II, 531, 2 (1792). — ER. Gen. et Spec. Staph. 396, 
92. — KrAAtz Ins. Deutschl. II, 815, 2. — Eauv. Faun. Gall.-Bh. 216, 2. — I. SAHLB. Enum. Col. Fenn. 
Staph. 183, 530. 

In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk in agaricis 3/5 nonnulla specimina legi. — HFennia, 
Buropa media, Sibiria orientalis. — Coll. Sahlb. 


Var. b: Er. Gen. et Spec. Staph. 356, 2. — O. angularis GEBL. in Led. Reis. app. III, 69, I. 
In societate cum typo nonnulla specimina cepi. — Fennia, Rossia, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 


TROR 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 7, N:o 4. 101 


Tribus: Tachyporina. 


678. Conurus pubescens Park. — Panp. Mon. Tachyp. eur., Ann. ent. Fr. 1869, 292, 5. — Fauv. 
Faun. Gall.-Rh. 609, 4. — Gemma. et Har. Cat. Col. 561. — Staphylinus Payz. Mon. Carab. Append. 138 
(1790). — Conosoma THoms. Sk. Col. III, 147, 1. — Kraarz Ins. Deutschl. II, 434, 1. 


In territorio silvoso in montibus Uralensibus prope oppidum Jekaterinburg 19/5 a TRYBOM et ad oppidum 


Tobolsk ”/g a BERGROTH captus. — Tota Europa, Africa borealis, America borealis. — Mus. Holm. et Helsingf. 
679. Conurus littoreus L. — PaANp. Monogr. Tachyp. eur. 289, 4. — Favv. Faun. Gall.-Bh. 609, 3. 
— GEMM. et Har. Cat. Col. 560. — Staphylinus L. Faun. Sv. 232, 852 (1761). — Conosoma THoms. Sk. 


Col. III, 148, 3. — Kraatrz Ins. Deutschl. II. 434, 1. 
In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk a STREBLOV, in territorio silvoso ad oppidum Tobolsk 


1/5 a BERGROTH et prope vicum Novo Saljevsk ?6/, a TRYBOM captus. — Tota Europa, America borealis. — 
Mus. Holm. et Helsingf. 

680. Conurus bipustulatus Grav. — PANnD. Mon. Tachyp. eur. 294, 9. — Favv. Faun. Gall.-Bh. 
608, 2. — GemM. et Har. Cat. Col. 360. — Tachyporus Grav. Col. Micr. Brunsv. 132, 11 (1802). — Cc- 
nosoma KRAATZ Ins.Deutschl. II, 437, 3. — THomMs. Sk. Col. III, 148, 2. 

In territorio silvoso prope Jenisseisk ??/; in fungis duo specimina inveni. — Svecia, Europa media. — 
Mus. Holm. 


681. Conurus pedicularius Grav. — PANnD. Mon. Tachyp. eur. 288, I. — Fauv. Faun. Gall.-Bh. 611, 
d. — Tachyporus Grav. Col. Micr. Brunsv. 133, 14 (1802). — Conosoma KrRaAAtz Ins. Deutschl. II, 436, 4. 
— THoms. Sk. Col. III, 148, 4. 

IM territorio silvoso prope vicum Kalimsky ad Obi 21/5! et ad oppidum Jenisseisk ?/;, (TRYBOM) captus. 


— Europe maxima pars, Asia occidentalis, Africa borealis. — Mus. Holm. 
682. Tachyporus obtusus L. — THoms. Sk. Col. III, 149, I. — Kraarz Ins. Deutschl. Il, 419, I. 
— PaNnD. Mon. Tachyp. eur. 306, 19. — Fauvv. Fawn. Gall.-Rh. 395, 1. — Gemm. et Har. Cat. Col. 399. 


— Staphylinus L. Syst. Nat. I, II, 684, 9 (1767). 
Habitat sub muscis et lapidibus in territorio montoso et parte meridionali territorii silvosi satis fre- 


qventer; ad Krasnojarsk, Tobolsk, Kalimsky, Vorogovo, Kolmogorovo et Nikulina captus. — Europe maxima 
pars, Sibiria meridionalis. — Mus. Holm. et Helsing. 


683. Tachyporus abdominalis GyLur. Ins. Sv. II, 238, 3 (1810). — THoms. Sk. Col. III, 149, 2. — 
GemMmM. et Har. Cat. Col. 357. 

Habitat sub muscis et lapidibus in territorio silvoso freqventer; ad Tjumen, Kalimsky, 'Tobolsk, Kumod- 
sanovo et Vorogovo captus; in territorio arctico prope oppidum Turuchansk 19/4 unicum specimen invenit 


TryBoM. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. et Helsingf-. 
684. Tachyporus jocosus Sax. Trans. Am. Plal. IV, 466 (1825). — J. SaunB. Enum. Col. Penn. 


Staph. 185, 337. — GEMM. et Har. Cat. Col. 399. — T. arduus ER. Gen. et Spec. Staph. 237, II. 
In territorio silvoso ad oppidum Tobolsk 12/, et 12/. (BERGROTH), prope oppidum Jenisseisk 2/5! et ad 


vicum Novo Saljevsk !1/> (TRYBOM) captus. — Fennia, America borealis. — Mus. Holm. et Helsing. 
685. Tachyporus chrysomelinus L. — ”THoms. Sk. Col. IIT, 150, 4. — Kraarz Ins. Deutschl. II, 
421, 3. — PaAnD. Mon. Tachyp. eur. 309, 16. — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 998, 3. — Staphylinus L. Faun. 


Sv. 233, 899 (1761). 
[ In territoris montoso et silvoso freqventer occurrit; ad Krasnojarsk, Tjumen, Kalimsky, Kolpetschevo et 
'Tunguska med. captus. — Tota Europa, Asia occidentalis, America borealis. — Mus. Holm. 

686. Tachyporus pallidus SHARP. Cat. Brit. Col. 10, 872. — J. SAHLB. Enum. Col. Fenn. Staph. 157, 
J41 (1877). — T. scutellaris RYE Ent. Annual. 1871, 32 (1871) nec Lac. 

In territorio silvoso prope vicum Spirina ?7/5!, ad oppidum Tobolsk !2/; (BERGROTH) et prope oppidum 


Jenisseisk !/.! captus. — Fenmnia, Britannia, Gallia. — Mus. Holm. et Helsing. 

687. Tachyporus pulchellus Mann. Bull. de Mosc. 1841, 82, Il. — J. SampnB. Enum. Col. Fenn. 
Staph. 189, 345. 

In territorio silvoso prope vicum Spirina ?5/; et Kalimsky nonnulla specimina legi. — Fennia. — 


Coll. Sahlb. 


102 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


688. Tachyporus atriceps StErH. JU. Brit. ent. V, 181 (1832). — Fauv. Fauwn. Gall.-Bh. 399, 8. — 


T. humerosus ER. Gen. et spec. Staph. 238, 12. — Kratz Ins. Deutschl. II, 424, I. — THoms. Sk. Col. IX, 
300, 8b, et X, 323. — PAND. Mon. Tachyp. eur. 303, 17. — Gemm. et Har. Cat. Col. 358. 

Habitat sub muscis locis turfosis in territorio silvoso passim; ad Kalimsky, Kolmogorovo, 'Tunguska 
med. et Novo Saljevsk captus. — Tota Europa, Africa borealis. Mus. Holm. et Helsingf. 


689. Tachyporus macropterus StrPH. IU. Brit. nt. V, 186 (1832). — FEauvv. Faun. GalU.-Bh. 601, 
10. — T. scitulus Er. Käf. ds Mark. I, 395, 13: (1837). — Kraarvz Ins. Deutschl. II, 426, 12. — THOoMSs. 
Sk. Col. III, 151, 7. — PAnD. Mon. Tachyp. eur. 302, 11: — Gemma. et Har. Cat. Col. 359. 


In territoriis montoso, silvoso et arctico passim occurrit; ad Krasnojarsk, Tobolsk, Narym et Turuchansk 


captus. — Tota Europa, orbis mediterraneus, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 

690. Tachyporns nitidulus FaBR. — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 602, 12. — Ozyporus FABR. Sp. ins. 
337 (1781). — T. brunneus (Ouiv.) THoms. Sk. Col. III, 152, 10: — KRrRAArz Dis. Deutsch. LI, 427, 14, = 
PAND. Mon. Tachyp. eur. 299, 3. — GemmMm. et Har. Cat. Col. 358. 

In territorio silvoso et arctico passim satis freqventer occurrit; ad Tobolsk, Jenisseisk, Imbatsk, Tun- 
guska med., Fatjanovsk et Kurejka aliqvoties captus. — Tota Europa, orbis mediterraneus, Asia borealis, Ame- 
rica borealis. — Mus. Holm. et Helsingf. 


691. Tachinus bicuspidatus n. sp. 


Latiusculus, postice angustatus, piceo-niger, nitidus, palpis, antennis basi prothoracis limbo pedibusqve 
rufis, elytris rufo-piceis, macula humerali margineqve apicali dilutioribus; prothorace elytrisqve omnium sub- 
tilissime transversim strigosis, remotius subtilissime punctatis, prothorace angulis posticis rotundatis, elytris hoc 
!/, longioribus; abdomine subtiliter punctato; segmento 6:0 seta laterali instructo. Long. 3 lin. 


Mas: ignotus. 


Femina: abdominis segmento 7:o dorsali trifido, laciniis lateralibus spiniformibus rectis; qvam inter- 
media fere brevioribus et multo angustioribus, hac apice bifida. 

T. pallipedi GRAV. affinis sed corpore supra magis nitido, colore pallidiore elytris paullo brevioribus 
abdominisqve (in 2) structura distinguendus. — Corpus supra omnium subtilissime transversim strigosum et 
parce subtiliter punctatum. Caput piceo-nigrum, convexiusculum, palpis rufo-ferrugineis, maxillarum articulo 
ultimo penultimo duplo longiore. Antennee tenues prothoracis basin superantes, picea, articulis 4 basalibus 
pallide rufis, 3:o secundo paullo longiore obeonico, 4:o contiguis breviore et 5:o distincete angustiore, 5—10 
sensim paullo crassioribus et brevioribus, 10:0 latitudine fere longiore, ultimo ovato penultimo paullo longiore. 
Prothorax longitudine circiter ?/3 latior, apice emarginatus, angulis obtusiusculis, lateribus et angulis posticis 
rotundatis basiqve tenuissime marginatis; supra modice convexus, piceo-niger, mnitidus, limbo toto late sed 
minus determinatim rufo; omnium subtilissime et dense transversim strigosus, remotius obsoletissime punetatus. 
Scutellum breviter rotundato-triangulare, subleve. Elytra prothorace haud latiora et circiter !/, longiora, angulo 
exteriore obtusiusculo, supra subtiliter sed tamen distincete fortius qvam prothorax punctata, picea, macula hu- 
merali margineqve apicali anguste rufescentibus. Abdomen apicem versus angustatum, segmentis 2—3 tantum 
striolis obliqvis setigeris ornatis; supra paullo fortius et remotius qvam elytra punctatum, nigro-piceum, nitidum, 
segmentorum marginibus obsoletissime rufescentibus, segmento 6:0 seta valida laterali munito. Pedes rufo-fer- 
ruginei, femoribus basi paullo infuscatis; interstitium coxale femorum intermediorum latitudinis ?/; seqvat. 

Habitat sub foliis deciduis locis humidis in territorio arctico rarissime; prope vicum Chantaika !/, et 
22/, duo specimina cepi. — Coll. Sahlb. 


692. Tachinus rufipes DE GERR. — THoms. Sk. Col. ITI, 156, 4. — Kratz Ins. Deutschl. II, 402, 
4. — PaAnD. Mon. Tachyp. eur. 323, 12. — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 3869, 17. — Gem. et Har. Cat. Col. 
39309. — Staphylinus DEI. Mem. Ins. IV, 24, t. 1, f. 14 (1774). 


Habitat in territorio silvoso freqventer; ad Tjumen, Artomonovoi, Timsk, Jenisseisk et Vorogovo captus. 


In territorio frigido prope vicum Dudinka ?9/, unicum specimen cepit. TRYBoM. — Tota Europa, Asia occiden- 
talis, Sibiria orientalis, America borealis. — Mus. Holm. 

693. Tachinus basalis Er. Gen. ct spec. Staph. 262, 30 (1840). — StiDL. Fawr. Balt. 285. — T. 
nitidus PAND. Mon. Tachyp. eur. 315, I. 

In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk in succo betulino ?3/; unicum specimen inveni. — Ame- 
rica borealis, Sibiria orientalis, Ural, Rossia. — Coll. Sahlb. 

694. Tachinus laticollis Grav. Col. Micr. Brunsv. 141, 10 (1802). — THoms. Sk. Col. IX, 302, 
8b. — Kratz Ins. Deutschl. II, 413, 14. — PaAnpD. Mon. Tachyp. eur. 325, 13. — Fauv. Fawn. Gall.-Rh. 


383, 10. — GEMM. et HAR. Cat. Col. 399. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 7. N:0o 4. 103 


In tervitorio silvoso ad oppidum Tjumen ??/; (TRYBOM), ad oppidum Tobolsk ?4/. (BERGROTH) et ad 


vicum Lebedevo ?7/a! captus. — Europa borealis et media, Asia occidentalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 
695. Tachinus marginellus FABR. — THomMs. Sk. Col. III, 157, 8. — KRAArz Ins. Deutschl. II, 412» 
13. — PanpD. Mon. Tachyp. eur. 326, 19. — Fauv. Fauwn. Gall.-Rh. 2852, 9. — Grumm. et Har. Cat. Col: 
J99. — Staphylinus FABR. Spec. Ins. I, 337, 20 (1781). 
. MM territorio silvoso prope vicum Vorogovo 39/, satis freqventer visus. — HBuropa borealis et media. — 


Mus. Holm. 


696. Tachinus areticus MorscH. 

Elongato-ovatus, piceo-niger, prothoracis limbo anguste, antennis basi, elytrorum margine apicali pe- 
dibusqve rufis, omnium subtilissime parce punctatus et vix visibiliter strigosus, palpis articulo ultimo penul- 
timo distincte longiore; antennis tenuibus, apicem versus obsoletius incrassatis, articulo 3:0o 2:o paullo longiore, 
10:0 subtiransverso; prothorace etiam basin versus angustato, angulis posticis rotundatis; elytris hoc 2/, longio- 
ribus et parum angustioribus; abdomine apicem versus minus angustato, segmentis 2—4 dorso striolis 2 ob- 
liqvis setigeris SN 6:0 seta valida laterali munito, interstitio coxali femoribus intermediis perparum 
latiore. Long, 21/,—23/, lin. 


Mas: AD 7:o dorsali apice obtuse 4:o dentato, dentibus intermediis multo magis prominentibus, 
6:0 ventrali minus profunde rotundato-emarginato, emarginatura dense spongiosa, utrinqve seta valida terminata, 
7:o acute triangulariter exciso, laciniis angustis, acutis, apice setigeris. 

Femina: segmento 7:o dorsali 3-dentato, dentibus lateralibus paullo longioribus spiniformibus, inter- 
medio basi latiore apice acuminato sape bifurcato, segmento 7:o inferiore medio canaliculato apice bilobato, 
lobis pallido-ciliatis. 

MorscH. in Schrenck Reis. Amur. II, 121, t. 8, f. 17 (1860). — TT. apterus MärL. Bull. d. Mosc, 
1853, III, 186 (forte). 

Var. b: elytris brunneo-piceis. 

Var. ce: elytris rufis. 

Species statura angusta T. fimetario GRAV. nonnihil approximans sed major, vix visibiliter transversim 
strigosus, colore abdominisqve structura diversa. A 7. instabili MAKL. differt elytris brevioribus sculpturaqve ob- 
soletiore et minus densa nec non lobo medio segmenti septimi dorsalis in 2 apice minus cuspidato-producto, 

Habitat in territorio frigido sub foliis et graminibus deciduis freqventer; in insulis Briochovski et Nikan- 
drovski ostrov et prope vicum Tolstoinos in Aug. et Sept. satis copiose captus. — Mus. Holm. et Helsingf. 


(Tachinus brevipennis n. sp. Å 
. Elongatus, minus convexus, piceo-niger, nitidus, palpis, antennis, prothorace, elytris pedibusqve rufis; 
segmentorum abdominalium marginibus brunneis, supra omnium subtilissime transversim strigosus et obsoletis- 
sime punctatus; prothorace lateribus rotundato, postice ante angulos valde rotundatos angustato; elytris planiu- 
sculis prothoracis longitudine; abdomine apicem versus parum angustato, segmentis dorsalibus sine striolis seti- 
geris, setis lateralibus omnino destitutis. Long. 2!/, lin. 

Mas: ignotus. 

Femina: segmento 7:o dorsali apice 3-dentato, dentibus 2eqvilongis, medio basi triangulariter dilatato, 
eodem ventrali postice 4-lobato, lobis intermediis approximatis, latioribus, magis prominentibus, apice setigeris, 
basi canalicula profunda separatis, lobis lateralibus tenuibus ab intermediis valde remotis. 

Species valde singularis 7. aptero MAKL. affinis videtur sed colore alieno; a speciebus Europeis brevi- 
tate elytrorum, statura minus convexa, punctura obsoletissima defectuqve striolarum setigerarum et setarum late- 
ralium mox distinguenda. 

Prope oppidum Ochotsk in Sibiria orientali a F. SAHLBERG captus. — Coll. Sahlb.) 


697. Tachinus collaris Grav. Col. Mier. Brunsv. 133, 13 (1802). — THoms. Sk. Col. III, 159, 11. 
— KRaAATzZ Ins. Deutschl. II, 414, 15. — PAnpD. Mon. Tachyp. eur. 326, 16. — Favv. Paun.-Gall.-Rh. 281, 
7. — Grwm. et Har. Cat. Col. 554. 

In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk ?/; (BERGROTH), prope ostium fluminis Tunguska med. ?3/! 


et ad vicum Vorogovo 39/4 (TRYBOM) satis copiose captus. — Huropa borealis et. media, Caucasus. — Mus. 
Holm. et Helsingf. a 
698. Drymoporus elongatus GyrL. — THoms. Sk. Col. III, 159, 1. — Tachinus GYvr. Ins. Sv. II, 


251, 1 (1810). — Kraarz Ins. Deutschl. II, 416, 18. — PAnD. Mon. Tachyp. eur. 330, 21. — Fauv. Faun 
Gall.-Rh. 9377, 2. — Gemma. et Har. Cat. Col. 954. 


104 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk ?/& unicum specimen invenit BERGROTH. — HBuropa borealis 
et media, Caucasus, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 

699. Mycetoporus lepidus Grav. — THoms. Sk. Col. III, 163, 7 et IX, 305, 7. — KRAArZ Ins. 
Deutschl. II, 762, 9. — Panp. Mon. Tachyp. eur. 349, 27. — GEMN. et Har. Cat. Col. 964. — Tachinus 
Grav. Mon. Col. Micr. 26, 4 (1806). — Mycetoporus brunneus (MarsH.) Fauv. Fauwn. Gall.-Bh. 567, 7 
(partim)s 

Habitat sub muscis et lapidibus in territorio silvoso passim; ad Samarova, Tobolsk, Kalimsky et Voro- 
govo captus. — Tota Europa, orbis mediterraneus, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 


700. Mycetoporus ruflcollis MäKL. Mycet. Fenn. symb. 7, 7 (1847). — THowms. Sk. Col. IX, 304, 2b. 


— KRraAaArz Berl. ent. Zeitschr. 1861, 412, 53. — PaAnp. Mon. Tachyp. eur. 362, 47. — GEMM. et HAR. 
Cat. Col. 365. 

In territorio arctico prope oppidum Turuchanusk $/; unicum specimen inveni. — Fennia, Svecia, Lap- 
ponia, Styria. — Coll. Sahlb. i 


701. Mycetoporus boreellus J. SaAuLB. Enum. Col. Fenn. Staph. 199, 574 (1877). 


In territorio frigido sub muscis prope vicum Tolstoinos unicum specimen ?/, invenit TRrRYBOM, alterum 


5/4 ibidem ipse cepi. — Lapponia rossica, Norvegia alpina. — Mus. Holm. 

702. Ischnosoma longicorne MäKL. — THomMs. Sk. Col. III, 166, 2 et IX, 306, 2. — Mycetoporus 
MäÄKL. Mycet. Fenn. symb. 12, 11 (1847). — KRraarz Ins. Deutschl. II, 467, 14. — Gemma. et HAr. Cat. 
Col. 564. — Bolitobius PAnv. Mon. Tachyp. eur. 439, 10. — Mycetoporus splendidus Eauv. Faun. Gall.-Rh. 
262, 1 (partim). 

In territorio silvoso prope vicos Alinskoje ?/; (TrRyYBOM), Fatjanovsk 1/,! et Imbatsk 23/3! captum. — Tota 
Buropa, Asia et America borealis. — Mus. Holm. 

703. Ischnosoma splendidum GrRAvV. — TuHoms. Sk. Col. III, 165, 1. — Tachinus Grav. Mon. Col. 
Micr. 24, 3 (1806). — Mycetoporus KRAATz Ins. Deutschl. II, 466, 13. — GEmm. et Har. Cat. Col. 560. 
— Bolitobius PAND. Mon. Tachyp. eur. 439, 10. — Mycet. EFauv. Faun. Gall.-Rh. 962, 1. 

In territorio silvoso freqventer occurrit; ad Samarovo. Surgut, Jenisseisk et Kolmogorovo captum. — Tota 
Europa, orbis mediterraneus, Sibiria orientalis, America borealis. — Mus. Holm. 

704. Bryoporus rufus ER. — KRraAtz Ins. Deutschl. II, 454, 2. — THoms. Sk. Col. III, 169, 2 


(forte). — GEmM. et Har. Cat. Col. 564. — Boletobius rufus ER. Käf. d. Mark I, 407, 3 (1837). — PAND. 
Mon. Tachyp. eur. 392, 31. ; 


In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk ?3/. unicum specimen invenit BERGRoTH. — Huropa borealis 
et media. — Mus. Helsingf. 


705. Bolitobius lunulatus IL. THomMs. Sk. Col. III, 170, I. — Eauvv. Fawn. Gall.-Rh. 347, I. — 
Staphylinus DL. Faun. Sv. 231, 845 (1761). — Bol. atricapillus Kraarz Ins. Deutschl. IT, 446, 7. — PAND. 
Mon. Tachyp. eur. 360, 43. 


In succo betulino et fungis in territorio silvoso ad vicum Samarovo ?6/- et prope oppidum Jenisseisk 
22/, nonnulla specimina legi. — Tota Europa, Asia occidentalis, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 


706. Bolitobius pulchellus MANN. Brach. 64, 8 (1830). — THoms. Sk. Col. III, 171, 3. — Fauv. 
Faun. Gall.-Bh. 348, 3. — Bol. lunulatus Er. KraAAtz Ins. Deutschl. II, 447, 8. — PANnND. Mon. Tachyp. 
eur. 390, 4l. 


In territorio silvoso prope vicum Kalimsky ad Obi 3!/; unicum specimen inveni. — Europa borealis et 
media. — Coll. Sahlb. 


707. Bolitobius arcuatus SorsKy. Hor. Soc. Ent. Ross. VIII, 238, 32 (1872). 


In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ?2/6 et ?/g in Agaricis nonnulla specimina inveni, ad 
vicum Nikulina 39/6 etiam a TRYBOM captus. — Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 


708. Bolitobius nigricollis n. sp. (Taf. I, fig. 17). 


Piceo-niger, nitidus, ore, antennarum basi et apice pedibus elytrisqve ferrugineis, his plaga postica mar- 
gini laterali connexa nigra, prothoracis segmentorumqve marginibus obsolete rufo-piceis; capite elongato; an- 
tennis longis, articulo penultimo leviter transverso, elytris serie dorsali 4- vel 5-punctata, abdomine parce sub- 
tiliter punctato. Long. 13/,—2 lin. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |7. N:O 4. 105 


B. arcuato SoLsKY affinis, sed signaturis pallidis obscurioribus, ferrugineis, prothorace nigro-piceo, elytris 
circa scutellum haud nigris striaque dorsali parum punctata facillime distinguendus. — Caput (fig. 17 b) 
elongato-ovatum, angustum, prothorace fere longius, nigro-piceum, nitidum, fronte convexiuscula, lzevi, tempo- 
ribus oculorum diametro 2xquilongis, ore late rufo-piceo; palpis rufo-ferrugineis. Antenne elongate prothoracis 
basin superantes, tenuiter pubescentes, nigro-fusce, articulis 3 primis totis, 4:o basi ultimoque ferrugineis, 
primo longo oculorum medium superante, 2:o 3:0 paullo breviore, 4:o oblongo 5:0o distincte angustiore, 5—10 
sensim vix crassioribus sed distincte brevioribus, 5:o latitudine paullo longiore, 10:0 leviter transverso; ultimo 
breviter ovato penultimo !/; longiore. Prothorax basi coleopteris vix angustior, apice emarginatus, angulis an- 
ticis valde deflexis, anguste rotundatis, lateribus et basi leviter arcuatis, angulis posticis obtusis, disco trans- 
versim convexus, levis, piceo-niger, marginibus anguste picescentibus, punctis basalibus et apicalibus a margine 
parum remotis. Scutellum breve, piceum, nitidum, lzevissimum. HBlytra prothorace dimidio longiora, ferruginea, 
nitida, postice macula magna subquadrata, marginem externum et apicalem attingente, nigra; stria suturali ob- 
solete 4-punctata, serie discoidali e punctis 4 vel 5 parvis obsoletis constituta. Abdomen apicem versus angu- 
statum, obsolete parce punctatum, basi leve, nigro-piceum, segmentis 2—5 marginibus piceo-rufis. Corpus 
subtus mnigrum, paullo fortius et densius punctatum, tenuiter pubescens. Pedes cum coxis ferrugineo-testacei, 
coxis anticis basi infuscatis, tarsis anticis simplicibus, posticis tibiis distincte longioribus. 
Habitat in fungis arboreis in territorio silvoso rarissime; prope ostium fluminis Tunguska media ?9/; et in 
vicinitate vici Imbatsk 5$/, tria specimina legi; prope vicum Lebedevo ”/; etiam a TRYBOM caplus. — Mus. 
Holm., Coll. Haglund et Sahlb. 


; 709. Lordithon pygmaeus FaABR. — THoms. Sk. Col. III, 174,6. — Oszyporus FABR. Spec. ins. I, 
JIJJd, 4 (1781). — Bolitobius KrRAATz Ins. Deutschl. II, 451, 13. — PAnpD. Mon. Tachyp. Eur. 3517, 38. — 
Eauv. Faun. Gall.-Bh. 351, 7. — GEMM. et Har. Cat. Col. 569. 

In territorio silvoso prope vicum Sortinge ?/g a BERGROTH captus. — Tota Europa, Asia, Africa et 
America borealis. — Mus. Helsingf. 

Var. b: KraArz Ins. Deutschl. II, 451, 13 var. — Fauvv. Faun. Gall.-Bh. 552, 8. — Bolitobius bi- 


guttatus SrEPH. IU. Brit. Ent. V, 175 (1832). — Bolit. intrusus HAMPr Stett. ent. Zeit. 1850, 349. — PAND. 
Ann. ent. Er. 1869, 396, 31. 


In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk !!/, unicum specimen inveni. — Europa media, Sibiria 
orientalis. — Coll. Sahlb. 


Tribus: Olistherina. 


710. Olistherus megacephalus ZETtT. — THomMs. Sk. Col. II, 176, 1. — Fauvv. Faun. Gall.-Bh. 20, I. 
not. — GeEMM. et Har. Cat. Col. 674. — Omalium Zett. Fauwn. Ins. Lapp. I. 96, 17 (1828). 

Habitat sub cortice Laricis sibirice in territorio arctico et parte boreali territorii silvosi minus frequenter; 
ad vicos Chantaika 16/; et !$/;!, Polovinka 18/3 (TryYBOoM), Lebedevo ?7/4!, Fatjanovsk ?3/4 (TRYBOM), Sortinge 
12/.; (BERGROTH) et prope monasterium Kondinsk ?/, (BERGROTH) captus. — Lapponia, Alpes, Sibiria orientalis, 
America borealis. — Mus. Holm. et Helsing. 

Larva: Linearis, depressa, pallide testacea, pone medium leviter dilatata, parce longius setosa. Caput 
latitudine 2Xqvilongum et segmento primo dimidio angustius. Mandibule ante apicem dente acuto armatae. 
Palpi maxillares 3-articulati, articulo ultimo tenui longo; labiales biarticulati. Antenna 4-articulate, setigerae, 
articulo primo brevissimo, tertio apice denticulato, 4:o parvo subulato. Ocelli nulli. Segmentum primum tho- 
racicum secundo dimidio longius, apice fere semicirculariter rotundatum; segmenta secundum et tertium sub: 
sequalia, primo paullo angustiora, angulis omnibus lateribusque rotundatis. Segmenta abdominalia 9 apicem 
versus usque ad penultimum sensim longiora, 1—5 sensim latiora, 8:um 7:0o distinete angustius, 9:um parvum 
medio in tubam longam cylindricam productum et utringue appendice valde elongata biartieulata, tuba fere duplo 
longiore, longe setigera, armatum. Pedes 4-articulati, spinulosi. 


711. Olistherus substriatus PayKx. — THoms. Sk. Col. III, 176, I. — Favv. Fuun. Gall. Bh. 20, 1. 
— GemMM. et Har. Cat. Col. 674. — Omalium GYLL. Ins. Sv. II, 232, 29. — Staphylinus PaYK. Mon. Car. 
Append. 137, 34—32 (1790). 

Sub cortice Abietis in territorio silvoso prope vicos Lebedevo ?7/a!, Novo Saljevsk ?6/; (TRYBOM) et Sor- 
tinge 13/3 et 18/; (BERGROTH) captus. — Europa borealis, Alpes, Sibiria orientalis, America borealis. — Mus. 
Holm. et Helsing. 

; Larva: a larva precedentis vix nisi corpore antice magis angustato, segmento primo thoracico 3:0 di- 
stincte angustiore parcius setoso differt. 


KE. Vet. Ak. Handl. Ba. 17. N:o 4. : 14 


106 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


Tribus: Homaliina. 


712. Anthophagus homalinus Zett. Fawn. Ins. Lapp. I, 45, 3 (1828). — TuHoms. Sk. Col. III, 179, 2. 
— KRaAArz Ins. Detschl. II, 921, 8. — Pauvv. Faun. Gall.-Bh. 123, 15. — Gremwm. et Har. Cat. Col. 658. 


In territorio silvoso prope vicum Fatjanovsk 3/4 nonnulla specimina cepi. — Europa borealis et media 
alpina, Sibiria orientalis. — Coll. Sahlb. 

713. Anthophagus abbreviatus FaBrR. — J. SAHuLB. Enum. Col. Fenn. Staph. 207, 598. — Carabus 
FABR. It. Norv. 263 (1798). — Ent. Syst. I, 167, 188. — Lesteva angusticollis MANN. Brach. 36, I. — 
Anthophagus caraboides ER. Gen. et spec. Staph. $50, 3. — Kraarz Ins. Deutschl. II, 922, 10. — Fauv. 
Faun. Gall.-Rh. 116, 7. 

In territorio arctico prope oppidum Turuchansk Ha a TRYBOM captus. — Fennia, Europa media. — 


Mus. Holm. 


714. Geodromicus plagiatus FABrR. — Troms. Sk. Col. III, 181, 1. -— Staphylinus FABR. Hat. syst. 
suppl. 180, 32 (1798). — Anthophagus KRAArz Ins. Deutschl. II, 925, 13. — Gemm. et Har. Cat. Col. 658. 
— Fauv. Faun. Gall.-BRh. 107 (partim). 


Var. b: GylL. — race b. Fauv. Faun. Gall.-Bh. 108. — Anthophagus nigrita Mönv. Germ. Mag. Ent. 
IV, 226, 24. 

In territorio arctico prope oppidum Beresov ?/,; et ad vicum Sobski ?!/, satis copiose legit BERGROTH. 
Europa borealis et alpina. — Mus. Helsingf. 


715. Boreaphilus Nordenskiöldi Märr. (Tab. I, fig. 18.) Öfv. Finsk. Vet.-Soc. Förh. 1879, 301, 14. 


Differt a B. Henningiano SAHLB. corpore angustiore, magis lineari, capite postice minus dilatato minus- 
qve depresso, punctura capitis et prothoracis multo obsoletiore, pubescentia distinctiore pronotoque ante medium 
minus fortiter nec angulatim dilatato. 

Habitat sub lapidibus, lignis et graminibus deciduis in territorio frigido satis frequenter; in insula Ni- 
kandrovski ostrov, prope vicum Dudinka et ad vicum Tolstoinos m. Aug. et Sept. pluries captus. — Mus. 
Holm. et Helsingf. 


716. Arpedium quadrum Grav. — THoms. Sk. Col. III. 189, 1. — Kraarz Ins. Deutschl. II, 958, 1. 
— Fauv. Faun. Gall.-Bh. 86, la. — GEMM. et Har. Cat. Col. 662. — Omalium Grav. Mon. Col. Micr. 215, 
18 (1806). 

In territorio silvoso prope vicos Spirina ?8/-!, Vorogovo 9/3! et Kolmogorovo ?/,, captum. — HEuropa 
borealis et media. — Mus. Holm. et Helsingf. S 


717. Arpedium puncticolle n. sp. 


Nigrum, parum nitidum, minus tenuiter pubescens, palpis, antennis basi pedibusque rufo-testaceis, an- 
tennis. extrorsum, prothoracis limbo elytrorumque margine apicali fusco-piceis, antennis tenuibus, articulis pen- 
ultimis latitudine longioribus; prothorace distincte transverso, angulis posticis subrectis, crebre minus subti- 
liter punctato, elytris hoc fere duplo longioribus, confertissime satis profunde punctatis. Long. 11/,—1?/, lin. 


Mas: tarsis anticis basi dilatatis, tibiis intus infra medium obsoletissime dilatatis, sed haud dentato- 
prominulis. 


ÅA. brachyptero Grav. affine, sed magis pubescens, prothorace magis transverso, densius et fortius pun- 
ctato, angulis posticis subrectis, elytris longioribus et cerebius punctatis distinetum videtur. — Caput prothorace 
dimidio angustius, subtriangulare, oculis parvulis, fronte subconvexa, parce subtilissime punctata, lineolis satis 
distinctis cum impressionibus inter antennas curvatim confluentibus; nigrum, nitidum, ore rufescenti, palpis pal- 
lide rufo-testaceis. Antenne prothoracis basin distincte superantes, filiformes, apicem versus vix incrassatze, 
articulis omnibus latitudine sua longioribus, 4—10 sensim paullo brevioribus, ultimo ovato, precedenti paullo 
longiore; tenuiter pubescentes, rufo-testacer, apicem versus paullo obscuriores. Prothorax coleopteris paullo 
angustior, longitudine sua plus duplo latior, basi quam apice fere angustior, lateribus ante medium leviter 
rotundato-dilatatus, angulis anticis obtuse rotundatis, basi medio levissime emarginatus, angulis posticis sub- 
rectis; supra depressiusculus, lateribus medio late foveolato-impressus, ad angulos posticos depressus, dense et 
paullo profundius quam in Å. brachyptero punctatus, linea media impunctata, sed uti superficie tota ommnium 
subtilissime alutacea, disco antico medio longitudinaliter obsolete impresso; niger, parum nitidus, tenuiter flavo- 
pubescens. Scutellum parvum, triangulare, subleve, nigrum. kHlytra prothoracis basi distincte latiora, apicem 
versus leviter dilatata, prothorace circiter ?/, longiora, angulis posticis exterioribus late rotundatis, supra depres- 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |7. N:o 4. 107 


siuscula, prope suturam obsolete longitudinaliter impressa, confertim et paullo fortius qvam prothorax punctata, 
prope scutellum subrugosa, nigra, apice anguste fusco-picea, minus tenuiter flavo-pubescentia. Abdomen supra 
satis dense subtiliter punctatum et tenuiter flavo-pubescens, nigrum, nitidum. Pedes breviusculi, rufo-testacei, 
pubescentes, femoribus plus minusve infuscatis. 


Habitat sub foliis deciduis in territorio silvoso et arctico passim; prope vicum Spirina 5/5; plura speci- 
mina legimus TRYBOM et ipse; ad vicos Tschemaschevo ??/s, Sortinge 13/< et ad oppidum Tobolsk 3/5 (BERGROTH), 
prope vicum Acinovo 2/, et ostium fluminis Kurejka !”/4 (TRYBOM) nec non ad oppidum Turuchansk 5/;! captum. 


— Mus. Holm. et Helsingf., Coll. Hagl.. Fauv., Eppelsh. et Sahlb. 


718. Arpedium brachypterum Grav. — THowms. Sk. Col. III, 190, 2. — Kraarz Ins. Deutschl. II, 
J3d, 3. — GEMM. et Har. Cat. Col. 662. — Omalium Grav. Col. Micr. Brunsv. 174, 5 (1802). — Omal. 


Gyllenhalii SARLB. Ins. Fenn. I, 286, 23 (1830). 


In territorio silvoso ad vicos Spirina 23/- et Kalimsky 1/5 (TRYBOM), prope oppidum Tobolsk ?/; (BERG- 


ROTH), prope ostium fluminis Tschulim ?/g! nec non in territorio frigido ad vicum Dudinka ?7/;! captum. — 
Europa borealis et media, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 


719. Arpedium brunnescens J. SaAHLB. Lapp. Col., Not. Faun. et Fl. fenn. XI, 423, 147 (1870). — 
Enum. Col. Fenn. Staph. 210, 607. — A. Gyllenhali Zetrt. Ins. Lapp. 32, 16 excel. synon. (1838). 


Habitat sub foliis deciduis et in succo betulino in territoriis frigido et arctico nec non in parte boreali 
territorit silvosi rarius; ad vicos Spirina ?3/,, Chantaika !7/; et 18/,, Dudinka ?/g et Tolstoinos ?7/g nonnuulla 
specimina legi, prope vicum Saostrov !9/, et Tolstoinos ?5/3 etiam a TRYBOM captum. — Lapponia, Norvegia 
alpina. — Mus. Holm. et Helsingf. 


720. Cylletron nivale THoms. Sk. Col. IIT, 191, 1 (1861). — SewLr. Faun. Balt. 239. 


Habitat sub foliis deciduis in territoriis frigido et arctico nec non in parte boreali territorii silvosi passim. 
Ad vicos Spirina ?7/s, Kalimsky 31/5, Fatjanovsk 3/,, ad insulam Tschornaja ostrov ?/;, prope oppidum Turu- 
chansk 3/3, prope vicos Poloi !?/;, Chantaika !/,, Dudinka ?9/; et Polovinka !$/7 specimina haud pauca legi; 
ad vicum Spirina ?7/; a TRYBOM et prope vicum Tschemaschevo ?Y/s et ?7/s a BERGROTH etiam captum. — 
Lapponia, Karelia rossica. — Mus. Holm. et Helsing. 


721. Olophrum fuscum Grav. — KRrRaAArzZ Ins. Deutschl. II, 940, 2. — Fauvv. Faun. Gall.-Rh. 98, 2. 
— GeEmMm. et Har. Cat. Col. 660. — Omalium GRrRAv. Mon. Col. Micr. 211, 13 (1806). — Olophrum laticolle 
J. SAHLB. Enum. Col. Fenn. 211, 609. 


In territorio silvoso prope ostium fluminis Tunguska med. ?9/, et ad vicum Lebedevo ?7/4 duo specimina 
cepi. — Fennia, Europa media, Sibiria orientalis. — Coll. Sahlb. 


Var. b.: duplo minor, angustior. 
In territorio frigido in insula Briochovski !/s et ad vicum Tolstoinos m. Sept. a me capta. — 


Coll. Sahlb. 


Obs. Qvamvis descriptiones Erichsoni et Kraatzi in nostra specimina haud qvadrent, gvum dicunt de 
prothorace »thorax latitudine dimidio brevior» et »das Halsschild ist nur um die Hälfte breiter als lang», tamen, 
comparatione cum speciminibus e Scotia et Germania facta, non dubitavi, qvin ad eandem speciem referenda 
sint. Preterea Dom. Fauvel, rebus Staphylinidarum nostro gevo facile peritissimus, cul specimen typicum O. 
laticollis communicavi, hocce ad O. fuscum GRAV. sine dubio pertinere litteris me certiorem fecit. 


722. Olophrum boreale Park. — THoms. Sk. Col. III, 193, 2. — Sépr. Faun. Balt. 240. -—— GEMM. 
et Har. Cat. Col. 660. — Staphylinus PAYE. Mon. Curcul. App. 146, 47—48 (1792). 

Habitat sub foliis deciduis locis paludosis in territorio frigido et arctico nec non parte boreali territorit 
silvosi proesertim in valle Obensi freqventer. Ad Spirina (copiose), Surgut, Kalimsky, Samarova, Tschemaschevo, 
Obdorsk, Tschornaja ostrov, Turuchansk, Chantaika et Dudinka captum. — Lapponia. — Mus. Holm. et 
Helsingf. 

Var. b.: elytris fusco-testaceis. 

In territorio frigido prope vicum Dudinka ?7/; unicum specimen cepi. — Coll. Sahlb. 

Var. e.: elytris totis lete rufis. 


In territorio silvoso ad vieum Kumodvanovo ??/< et in territorio arctico prope oppidum Beresov 2/7 a 
BERGROTH capta. — Mus. Helsingj. 


108 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


723. Olophrum consimile GyLL. — THoms. Sk. Col. IIT, 193, 3. — KrRAArz Ins. Deutsch. II, 941, 
3. — Fauv. Faun. Gall.-Bh. 929, 4 not. — GEMmMm. et Har. Cat. Col. 660. — Omalium GYLur. Ins. Sv. IL, 


199, 2 (1810). — O. limbatum MäKr. Öfvers. Finska Vet. Ak. Förh. 1877, 288, 10. 
In territorio silvoso ad oppidum Tjumen ?3/; (TRYBOM), prope vicum Spirina ?7/;! et ad oppidum To- 


bolsk ?/; (BERGROTH); in territorio arctico prope ostium fluminis Kurejka 9/7 captum. — Fennia, Svecia, 
Rossia, Britannia, Germania borealis, Sibiria orientalis. -— Mus. Ilolm. et Ilelsingf. 

724. Porrhodites fenestralis ZErtr. — THoms. Sk. Col. III, 197, 1. — FEavv. Faun. Gal.-Bh. 85, 1. 
— Omalium Zerr. Faun. Ins. Lapp. I, 90, 6 (1828). — P. brevicollis MÄKL. Bull. Mosc. 1852, I, 320, 66. 

In territorio silvoso prope vicum Imbatsk ?5/, unicum specimen inveni. — Lapponia, Saxonia alpina, 
America boreali-occidentalis. — Coll Sahlb. 

Var. b.: Elytris totis nigris. 

In territorio frigido prope vicum Tolstoinos ?7/s a TRYBOM capta. — Mus. Holm. 


725. Deliphrum frigidum n. sp. 

Latiusculum, ovale, nigro-piceum, nitidum, subaneo-micans, minus subtiliter punctatum, prothoracis late- 
ribus elytrisqve fuscis, antennarum scapo pedibusqve pallide rufo-testaceis; prothorace tramsverso, antice suban- 
gustato, lateribus rotundatis, late explanatis, medio vix canaliculato; elytris prothorace duplo longioribus, ab- 
domine sublavi. Long. 11/,—12/3 lin. 

D. tecto PaYKr. affinis et varietati ejusdem obscura (var. b. m. Enum. Col. Fenn. Staph. 214, 616) colore 
simile, sed differt punctura parciore et profundiore presertim in prothorace. — Caput breviter triangulare, sta- 
tura ut in D. tecto, sed fronte paullo magis convexa puncturaqve distinctiore, impressionibus ante ocellos obli- 
qvis satis distinctis, frontis marginibus anticis acutis, angulatim confluentibus; ocellis latissime distantibus. Palpi 
nigro-picei. Antenna subfiliformes, picer, pubescentes, scapo semper et articulis 2 et 3 srepe totis rufo-testa- 
ceis, subglabris, 3:o 2:o paullo longiore, 4—10 sensim paullo brevioribus et crassioribus, ultimo penultimo 
subqvadrato paullo longiore. Prothorax longitudine fere duplo latior, lateribus angulisqve omnibus rotundatis, 
supra satis convexus, nigro-piceus, subgeneo-micans, lateribus rufo-piceis. fortiter satis dense punctatus, impres- 
sionibus lateralibus ut in D. tecto, medio late obsolete canaliculatus. Scutellum breviter triangulare, subtilis- 
sime parce punctatum. HFElytra prothorace circiter duplo longiora et basi hoc vix latiora, angulis posticis rotun- 
datis, marginatis, supra paullo convexa, fusca, qvam prothorax paullo fortius sed vix remotius punctata. Ab- 
domen piceo-nigrum, nitidulum, omnium subtilissime transversim strigosum. Pectus subtilissime remote pun- 
ctatum, episternis metathoracis angustis, linearibus, coxis intermediis subceontiguis. Pedes testaceo-rufi, femoribus 
interdum obscurioribus. 


Sub foliis deciduis et muscis in territorio frigido prope vicum Tolstoinos "6/4 copiose capta. — Mus. 
Holm. et Felsingf., Coll. Fauvel, Haglund, Eppelsheim, Kraatz, Sahlb. etc. 


726. Mannerheimia arctica Er. — Deliphrum ER. Gen. et Spec. Staph. 156, 33 (1840). — THOMS. 
Sk. Col. III, 198, 2. — Gram. et Har. Cat. Col. 661. — Homalium affine Märkr. Öfv. Finska Vet.-Soc. 
Förh. 1877, 303, I6. — Homalium confusum MÄxKL. l. c. 303, 17. — Homalium saginatum MäxKr. l. c. 304, 
18 (forte). — Mannerheimia ead. MäKL. Öfv. Finska Vet.-Soc. Förh. 1880, p. 80. ; 

Differt a seqvente corpore multo latiore, prothorace magis transverso antennisqve tenuioribus, articulis 
penultimis haud transversis. 


Sub foliis deciduis in territorio arctico prope vicos Chantaika !9/, et Kurejka 18/3 et in territorio silvoso 
prope ostium ;fluminis Tunguska med, ””/, specinina pauca inveni. — Lapponia, Tyrol (?). — Coll. Sahlb. 


727. Mannerheimia divergens MäAKL. 


Obovata, picea, nitida, antennis, prothoracis limbo pedibusqve rufo-testaceis, capite abdomineqve nigri- 
cantibus, prothorace modice transverso capiteqve remotius sed minus fortiter punctatis, elytris hoc ?/3 longiori- 
bus, paullo fortius punctatis, antennis pilosulis, apicem versus sensim incrassatis. Long. NA Ia 


Homalium divergens MäKL. Öfv. Finska Vet.-Soc. Förh. 1877, 301, 14. — Mannerheimia MäKrL. Öfv. 
Finska Vet.-Soc. Förh. 1880, 80. 


Deliphrum vicarium J. SAHLB. in litteris. 


M. arctica ER. affinis sed angustior, elytris brevioribus et paullo profundius punctatis antennarumqve structura 
distinguenda. — Caput parvum, prothorace ?/, angustius, nigrum, nitidum, fronte depressa, ocellis parum 
distinctis, foveolis ante hos vix ullis, inter antennas satis distinctis, minus crebre fortius punctatum, antice 
paullo latius qvam in M. arctica levigatum. Palpi pallide testacei, maxillarium articulo ultimo conico attenuato 
penultimo circiter duplo longiore. Antenna prothoracis basin paullo superantes, rufo-testacere, extrorsum paullo 
obscuriores, pilosella, articulo 2:o 3:0 paullo crassiore sed vix breviore, 4:o fere rotundato, preecedenti vix 
crassiore, sed 5:0 distincte breviore et angustiore, 5:o 6:0 distinete minore, sensim levissime incrassatis, ultimo 
penultimo leviter transverso dimidio longiore, ovato. Prothorax coleopteris paullo angustior, longitudine sua 


SE SE =D 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I|Z7. N:o 4. 109 


circiter ?/3; latior, et ideo qvam in M. arctica angustior, basi apiceqve latitudine subseqvalis, apice subemargi- 
natus, basi truncatus, angulis anticis rotundatis, posticis recto paullo obtusioribus, lateribus paullo ante medium 
rotundatis, supra leviter convexus, piceus, lateribus dilutioribus, minus crebre sed satis fortiter punctatus, late- 
ribus a medio usqve ad basin obliqve parum profunde impressus. Elytra prothorace circiter ?/3 longiora, apice 
truncata, angulis exterioribus anguste rotundatis, tenuissime marginatis, supra minus crebre fortiter punctata, 
rufo-picea. Abdomen ovatum, nigrum, parum nitidum, sublzeve. HBpisterna metathoracis antice paullo latiora. 
Pedes toti testacei. 


Sub foliis deciduis in territoriis frigido et arctico nec non in parte boreali territorii silvosi in valle Je- 
nisseensi passim occurrit. Ad vicos Tolstoinos, Saostrov, Polovinka, Kurejka, Imbatsk et Tunguska med. m. 
Sept. identidem captum. — Mus. Holm. et Helsingf., Coll. Fawvel, Kraatz, Eppelsheim, Haglund, Sahlb. etc. 


728. Pycnoglypta lurida .Gyrr. — THowms. Sk. Col. II, 199, 1. — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 54, 1 not. 
— GemMw. et Har. Cat. Col. 662. — Omaliam GYLL. Ins. Sv. III, 701, 22—23 (1813). — Arpedium? KRAATZ 
Ins. Deutschl. II, 960, 4. 

Habitat sub foliis deciduis et graminibus emortuis in territorio frigido et arctico m. Aug. et Sept. fre- 
qventer. In insula Nikandrovski ostrov et prope vicum Tolstoinos copiose occurrit. — Fennia, Svecia, Polonia, 
Germania borealis. — Mus. Holm. et Helsingf. 


729. Pycnoglypta sibirica MäKL. Öfv. Finska Vet.-Soc. Förh. 1877, 300, 12. 


Differt a prrecedente antennis brevioribus, articulis 5-—10 distincete transversis, sensim crassioribus, 8:0 
9J:o haud abrupte minore, hoc longitudine fere duplo latiore, corpore angustiore, elytris distincte brevioribus et 
prothorace tantum ?/; longioribus, fortius et remotius punctatis Colore variat. 


Var. a: piceus, antennis pedibusqve pallide flavis. 
Var. b: rufo-brunneus, abdomine apice late nigricante, antennis pedibusqve rufo-testaceis. 
Var. ce: totus rufo-testaceus. 


Mas: segmento 5:o ventrali apice subtruncato, 7:o utringve sinuato, lobo medio anguste triangulariter 
producto. 


Habitat sub foliis deciduis in territorio arctico et frigido nec non in parte boreali territorii silvosi in valle 
Jenisseensi passim; in insula Nikandrovski ostrov ?3/s!, prope vicum Tolstoinos 39 s!, prope oppidum Turn- 
chansk 19/,! et ad vicos Selivarinsk !9/, (TRYBOM), Fatjanovsk 23/4! Imbatsk ?5/4 (TRYBOM) et Lebedevo ?7/9! 
capta. — Mus. Holm. et Helsingf., Coll. Fauvel, Eppelsheim, Haglund et Sahlb. 


730. Aerulia inflata GyrL. — THoms. Sk. Col. III, 200, I. — Fauv. Faun. Gal.-Bh. 56, I. — 
Omalium GYLL. Ins. Sv. III, 700, 22—23 (1813). — Kraarz Ins. Deutschl. II, 1002, 34. — GeEmM. et 
Har. Cat. Col. 666. 

In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk !/; unicum specimen cepi. — Europa borealis et media. 


— Mus. Holm. 


731. Anthobium florale PAnz. — KRrRaarz Ins. Deutschl. II, 1009, 5. — Fauvv. Faun. Gall.-Bh. 37, 2. 
-— GEMM. et Har. Cat. Col. 669. — Staphylinus PANz. Faun. Ins. Germ. 11, 12 (1793). 


In territorio montoso Pprope oppidum Krasnojarsk ?/& (TryBOM) et !/.!, in territorio silvoso prope oppi- 


dum Jenisseisk ?2/;! et ad vicum Nikulina 30/5 (TRYBOM) captum. — Europa media. — Mus. ITolm. 

732. Anthobium minutum FaABrR. — THomMs. Sk. Col. III, 202, 1. — Kraarz Ins. Deutschl. II, 1010: 
7. — Favv. Faun. Gall.-Rh. 44, 17. — Gemm. et Har. Cat. Col. 670. — Silpha FaABR. Ent. syst. II, 254 
210 (GREN 

Habitat in foribus in territorio silvoso et arctico passim copiose; ad oppidum Jemnisseisk "YA! et ad 
vicos Antsiferovo ?6/, (TrRrYBOM), Poloi !2/.! Kurejka !0.;! et Sobski 9/, (BERGROTH) captum. — Tota Europa. 


— Mus. Holm. et Helsingf. 


733. Anthobium nigriventre MorscH. Bull. de Mosc. 1860, II, 544. — GEmMM. et HAr. Cat. Col. 670. 


ÅA. torqvato MARSH. paullo latius et minus convexum; antennis pallide testaceis, unicoloribus, clava mmus 
abrupta, articulo 7:o preecedenti parum latiore, subtransverso; prothorace transverso, antice paullo angustiore, 
parce punctulato et subtilissime alutaceo; elytris fortiter subrugoso-punctatis, punctis hinc inde seriatim con- 
fluentibus, abdomine distincte brevioribus, angulo suturali levissime angulato producto; pectore abdomineqve 
nigris. 

Habitat in floribus in territorio arctico passim minus freqventer; prope vicum OChantaika 15-24/- plura 
specimina legi, ad ostium fluminis Tunguska infer. '3/, et ad vicos Melnitza !?/,, Plachino ?3/; et Potapovskoje 
25/4 a TRYBOM captum. Sibiria orientalis. — Mus. Holm. et Helsingf. 


110 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


734. Acidota erenata FABrR. — THoms. Sk. Col. III, 204, 1 et IX, 316,1. — Kraarz Ins. Deutsch. 
Il, 236, 1. — Favv. Faun. Gall.-Rh. 89, 1. — GemMmM. et Har. Cat. Col. 660. — Staphylinus FABR. Int. 
Syst, TUI vo20, 1207 (INO) 


In territoriis silvoso, arctico et frigido rarius occurrit; prope vicos Asinovo ?/; (TryBom), Tschulkovo 
5/, (TrYBOM), Sortinge 7/; (BErGroTH) et Tolstoinos ?3/s! et ?/, (TRYBOM) capta. — Europa borealis et media, 
Caucasus, Sibiria orientalis, America borealis. — Mus. Holm. et IHelsingf. 


735. Acidota qvadrata Zrrr. — THoms. Sk. Col. IIT, 205, 3. — SmvL. Fawn. Balt. 233. — Omalium 


Zerr. Ins. Lapp. 33, 22 (1838). — Omalinm qvadrum Ner. Faun. Ins. Lapp. I, 54, 14 (1828) nec Grav. 
In territorio frigido prope oppidum Obdorsk 19/, unicum specimen invenit BErRGRoTH. — Lapponia, 
Norvegia alpina. — Mus. Helsingf. 


736. Etheothassa crassicornis J. SaAHLB. Enum. Col. Fenn. Staph. 217, 629 (1877). 


Sub muscis et foliis deciduis in territorio silvoso et arctico prope oppida Jenisseisk 1/, et Turuchansk 
7, et ad vicos Imbatsk 2/; et Chantaika 19/; nonnulla specimina legi. — Lapponia rossica. — Mus. Holm. 
et Helsingf. 


737. Phloeostiba plana Park. — Tnoms. Sk. Col. III, 208. — Staphylinus PAYK. Mon. Cure. App 
145, 11—12 (1792). — Omalium KrRAAtz Ins. Deutschl. II, 986, 13. — Fauvv. Faun. Gall.-Bh. 70, 19, t. I, 
f. 14. — Gemwm. et Har. Cat. Col. 667. 


Sub cortice Betule albce in territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ?3/;! et ad oppidum Tobolsk 


5/6 (BERGROTH) capta. — Tota Europa, Caucasus. — Mus. Holm. et Helsingf. 
738. Phloeostiba lapponica Zerr. — ÖOsytelus ZEvr. Ins. Lapp. 73, I (1838). — Omalium Fauv. 
Faun. Gall.-Bh. 69, 18. — Gemw. et Har. Cat. Col. 666. — Phl. Pineti Toms. Sk. Col. LIT, 209, 2. — 


Omal. conforme KraArz Ins. Deutschl. II, 987, 14. 


Sub cortice Pini sylvestris in territorio silvoso prope vicum Selenkina ?3/;! et ad Jenisseisk ?/;, (TRYBOM) 


nec non in territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk (STREBLOV) capta. — Europa borealis et media, Cau- 
casus, Sibiria orientalis, America borealis. — Mus. Holm. et Helsingf. 
739. Homalium exeavatum SrRrrn. IU. Brit. Ent. V, 3935 (1832). — Favv. Fauwn. Gall.-Bh. 75, 28, 


t. I, f. 17. — Omalium fossulatum Er. Käf. d. Mark. I, 620, 2. — THoms. Sk. Col. III, 213, 3. — KRAATZ 
Ins. Deutschl. II, 979, 3. — GEemM. et Har. Cat. Col. 666. 

In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk 9/; unicum specimen invenit BERGROTH. — Tota Europa. 
— Mus. Helsingj. 


740. Homalium curtipenne MäKL. Öfv. Finsk. Vet.-Soc. Förh. 1877, 306, 21. 


H. cceso GRAV. statura et magnitudine simile, sed differt antennis basi rufo-testaceis, pallidis, capite minus 
confertim punctato elytrisqve prothorace tantum circiter dimidio longioribus. Ab H. septentrionis THOMS., cui 
punetura simile est, differt statura angustiore, elytris brevioribus, prothorace minus tramsverso, postice distincte 
angustato, antennis elongatis, apicem versus leviter incrassatis, articulis 7:o et 8:o subglobosis, 9:o0 et 10:o 
transversis et abdomine subopaco. Ab H. Allardi Fair. elytris brevioribus, fortius punctatis coloreqve distin- 
guendum. 

In territorio frigido sub ligno et foliis deciduis passim occurrit. In insula Nikandrovski ostrov 13-24/. 
et ad Tolstoinos ?3/3-?/4 specimina haud pauca legi. Prope vicum Dudinka a STUXBERG detectum sec. MÄKL. — 
Mus. Holm. et Helsingf., Coll. Fauvel, Kraatz, Eppelsheim, Haglund et Sahlb. 


741. Homalium septentrionis THoms. Öfv. Vet.-Akad. Förh. 1856, 223, 2. — Sk. Col. fl, BN 2. 
— Fauv. Faun. Gall.-Bh. 76, 30. — GEMmMm. et Har. Cat. Col. 668. — Homal. languidum Mäxrr. Ofv. Finsk. 
Vet.-iSoc. Förh. 1877, 305, 20. 

Habitat in succo betule et sub vegetabiliis putrescentibus in territorio silvoso rarius: ad oppida Tjumen 
22/51 et Tobolsk !5/; et ?/; (BERGROTH), ad vicum Vorogovo 39/4 (TRYBOM), prope insulam Tschornaja ostrov ?/;! 
et ad oppidum Jenisseisk ?/,, (TRYBOM) captum. — Europa borealis, Germania. — Mus. IHolm. et Helsingf. 


742. Homalium lagopinum J. SaHrB. Ant Lappl. Col., Not. Faun. et Fl. Penn. XI, 426, 162 (1870). 
— HEnum. Col. Fenn. Staph. 221, 641. 


In territorio silvoso prope vicum Novo Saljevsk ?5/, a TRYBOM captum. — Lapponia. — Mus. Holm. 


FE 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |7. N:o 4. IT 


743. Phyllodrepa angustata MärkL. Öfv. Finsk. Vet.-Soc. Förh. 1877, 304, 19 (Homalium). 


Ph. rufipedi GEOFFR. affinis, sed differt prothorace basi paullo angustato, elytris brevioribus, prothorace 
circiter dimidio longioribus, fortiter punctatis, haud strigosis, capite parcius punctato, antice late lzevigato, sta- 
tura paullo angustiore coloreqve presertim elytrorum sapius pallidiore. 


Habitat sub. foliis deciduis et graminibus emortuis in territorio frigido locis elevatis passim copiose. 
Prope vicos Tolstoinos et Saostrovy m. Aug. et Sept. seepe capta. Ad vicum Mesenkin ?4, 1875 detecta, sec. 
MärKL. — Mus. Holm. et Helsingf. 


744. Phyllodrepa puella n. sp. 


Elongata, angusta, pallide testacea, capite abdominisqve apice nigris; antennis breviusculis, articulis pen- 
ultimis fortiter transversis; capite prothoraceqve satis distincte punctatis, hoc basin versus fortiter angustato 
abdomine distincte angustiore, dorso obsolete biimpresso; elytris hoc ?/3 longioribus, fortiter subseriatim pun- 
etatis. Long. 1 lin. 


Phyll. testacee ER. affinis, sed paullo minor, prothorace basin versus fortiter angustato puncturaqve pro- 
thoracis et presertim elytrorum profundiore mox distinguenda. A Ph. gracilicorni FaAIrm. differt punctura 
longe aliena. — Caput subtriangulare, nigrum, nitidum, satis profunde remotius punctatum, clypeo sublzvi, 
utringqve obsolete impresso, oculis rotundatis parvulis. Palpi toti rufo-testacei. Antenn breviusculae, protho- 
racis basin fere attingentes, extrorsum fortiter incrassata, articulo primo magno, incrassato, 2:0o ovali 3:0o distincte 
latiore et paullo longiore, 4:0o parvo subrotundato, 5:o hoc distincte latiore, leviter transverso, 6—10 sensim 
latioribus, penultimo longitudine sua duplo latiore, ultimo hoc fere duplo longiore, subgloboso. Prothorax ca- 
pite latior, antice fortiter dilatatus, basin versus distincte angustatus, angulis posticis rectis, supra subdepressus, 
dorso obsolete biimpressus,; satis fortiter minus dense punctatus, punctis oblongis, totus testaceus. nitidus, sub- 
glaber. Scutellum subtriangulare, obsolete punctatum, nigrum. HElytra prothoracis basi distincte latiora et hoc 
”/3 longiora, apicem versus vix dilatata, rufo-testacea, fortiter punctata, punctis seriatim positis, interstitiis lon- 
gitudinaliter subrugosis. Abdomen prothorace distincte latius, obscure rufo-testaceum, apice indeterminatim 
piceum, subtiliter remote punctatum et omnium subtilissime alutaceum. Pedes pallide testacei. 


Ad vicum Polovinka in territorio arctico 19/4 unicum specimen invenit TryBom. — Mus. Holm. 
745. Protinus brachypterus FaABR. — THoms. Sk. Col. III, 217, 1. — Kratz Ins. Deutschl. IT, 
1024. 2. — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 31, 3. — GEMmM. et Har. Cat. Col. 671. — Dermestes FABR. Ent. syst. 


NPR 085r 40 RN (0k93)- 


In territorio silvoso prope ostium fuminis Tunguska med. ?5/4 et in territorio arctico prope monasterium 
Troitski ?9/, parcius inveni. — Tota Europa, orbis mediterraneus. — Mus. Holm. 


746. FProtinus macropterus GyrL. — THoms. Sk. Col. III, 217, 2. — KRrRaAaAtrz Ins. Deutschl. II, 
1025, 3. — Fauvv. Faun. Gall.-Bh. 31, 4. — Gemm. et Har. Cat. Col. 672. — Omalium GYLL. Ins. Sv. II, 
209, 10 (1810). 


In territorio silvoso prope vicum Kalimsky 31/5 et in territorio arctico ad oppidum Turuchansk $/; non- 


nulla specimina inveni. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. 


747. Megarthrus affinis Minr. Verh. Zool. Bot. Ver. Wien II, 28 (1852). — KraaArz Berl. ent. Zeit. 
1868, 350. — Fauv. Faun. Gall.-Rh. 27, 3. — GeEMM. et Har. Cat. Col. 672. — M. sinuaticollis KRAATZ 
Ins. Deutschl. II, 1029, 3. 

In territorio silvoso prope oppidum Jenisseisk ?"/6 et ad vicum Novo Saljevsk ?6/4 duo specimina cepi. 
— Europa media et meridionalis, orbis mediterraneus. — Coll. Sahlb. 


748. Megarthrus sinuaticollis Lac. — THoms. Sk. Col. III, 218, 2. -— FEauv. Faun. Gall.-Bh. 28, 2. 


— KrRAATZ Berl. ent. Zeit. 1868, 349. — Phloeobium sinuaticolle Boisp. et Lac. Faun. ent. Par. I, 493, 
3 (1835). 

M territorio silvoso prope vicum Fatjanovsk 1/; unicum specimen inveni. — HEurop&e maxima pars, 
America borealis. — Mus. Holm. 

749. Megarthrus denticollis Beck. — THoms. Sk. Col. III, 219,3. — KraAtrz Ins. Deutschl. II, 


1030, 4. — Fauvv. Fawn. Gall.-Bh. 28, 4. — Gemw. et Har. Cat. Col. 672. — Omalium Beck. Beitr. Baier. 
Inskr20, LOKE fö 40 MSN): 


In territorio silvoso prope vicum Asinovo /; a TRYBOM captus. — Europa borealis et media. — 
Mus. Holm. 


I JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDYESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


FAM.: MICROPEPLID/E. 


750. Micropeplus interstitialis n. sp. 


Niger, mnitidus, prothoracis lateribus lineola rufescenti pellucida notatis, pedibus pallide rufis; fronte 
carinis duabus mediis antice convergentibus lateralibusqve distinctis; prothorace lateribus medio subangulato, 
supra distincte areolato, elytris hoc dimidio longioribus, 4-carimatis, interstitiis uniseriatim granulatis. Long. 
Va hn, 

Species distinctissima, interstitiis elytrorum uniseriatim granulatis ab omnibus speciebus mihi cognitis 
diversa. — Caput breviter triangulare, transversim convexum, fronte carinis duabus antice convergentibus, po- 
stice furcatis, ramo exteriore versus oculos curvatis, marginibus lateralibus etiam carinato-elevatis. Antenne 
picex. Prothorax transversus, antice fortiter angustatus, lateribus prope medium obsoletissime angulatis, nigro- 
piceus, nitidus, lateribus lineola arcuata pellucida rufescenti notatus, supra distincte foveolato-areolatus, areis carinis 
distinctis discretis, duabus in medio longitudinaliter positis zeqvalibus subhexagonalibus, utringqve in disco duabus 
longitudinalibus, basali longiore sublineari, lateralibus duabus. obsoletioribus irregularibus. HElytra prothoracis 
basi fere angustiora, sed hoc plus qvam dimidio longiora, longitudinaliter satis fortiter convexa, piceo-nigra, 
nitida, sutura costisqve 5 elevatis, duabus interioribus integris, tertia postice abbreviata, tribus exterioribus 
magis qvam interioribus approximatis; interstitiis planis, sublevibus, singulis serie e granulis parvis interioribus 
obsoletioribus et magis remotis instructis, angulis posticis fortiter foveolato-impressis. Abdomen nigrum, niti- 
dum, segmentis singulis tricarinatis, lateribus acute elevatis, hasi transversim fortiter impressis. Pedes toti 
rufo-ferruginei. 


In territorio silvoso prope vicum Lebedevo sub vegetabiliis putrescentibus in abiegno 7/4 duo specimina 
cepi. — Coll. Sahlb. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. 


BAND. |7. N:o 4. i: 


Species nov&e vel minus cognite in hoc opusculo deseripte vel 


observationibus illustratae. 


N:o 

PAU Ad 0N OLSEN Pesos oo ao oc nn KATE AASE IAN 146 
PACatOdeskniorivenbriskM OS CH: see-e ss cs SA SAST 338 
MATCH en rum ita bulla bt BT VA Vis ss SSA SS SST 481 
FA CelOSi a N Ordens ler0 [dress paren NS 127 
» SUM 07 2 ÅA 01700 BI SAS sena oo ons on ars ass a SS RSS 128 

» sublevis Dn. sp 126 
FANTA Gal CU TU aÄN 2 SP ser oe a SAND NAS US EB SSE SE 603 
Fm arab TEVA COTDISIUVIEN ER beses SSA SERSEN NS earn 170 
SME Cali ga bag RUD: = El Ekan Sr RE aber Es a Lå a enes sa 167 

SE d an TICSSIMOJDS CHö ss secs dad ser Sa gs RSS es SES So sel ana 165 

De SST rast Est, RA re ES SES TRA NART 163 

I 122 VA COLLIS PY MIAS KT ss oa än sr at oa see ones Sera stoet 184 

2» > TESTED NG) ne BEER LFE A AA 196 

ERE Ob UTSE ONITE oo cases sasse osa bonden ass ses 169 

DIE LU (10 OLIL186 1159 55 some oo aac sen oso Sas ha USES KEN AL 166 

IE STI 01C OLI1SK Ir: DA HD B ass ooc oo soo no sen os es sosse SSR 171 

SJ SUlDS UICA bags Paso sont SoL LE SEE SSR Sod 168 

2 TROR nr EE ee 178 
FAT LIO DIT fn STL Ve D bre VI OMS O Ela sees see se ASS SAN 733 
LNFGRIDR ODESSA NG TS KE src ee 160 
[AND ECT Rp UTC UC OLLE AT SES Pigs sea sen aa ES SSE SSA 717 
ÄTSTO DAL es (0 Den SIS UN EES Poa ARS LSS os enn oops ISS Sa Sd, - 364 
FANUTT EVR RETT 0 SAYS, S 2 EE a So SAS 627 
HD RNE S1D1n1Ga UVI ARTS oss ococe seas sno orons sd eb dest sE da sssenes 626 
SYRE LV Ua: REIN Pon oono ee m so oe EES ELSE seas nea 620 

DIES UD plan aktnejs presse SA SES RENSAR RAS AR OR 609 

SIR: Bry Om SES DE sn Rn mA Rd das ae uk os 623 
Bem PId1umNCONLOrM ej MODSCHs see seek oe se SST SSE de 
» CONCOll eRM OPs CHY-=- = S-SSe TN Tar EE 55 

» fovenm MoTscH 58 

» FLIT UMNEN ESS p Eöan som done ste ss ses LE Sat sa san stol 67 

» JENISSEENS CMOS Pärmen ee s Se SS oa desto 54 

» INACKOPUERUIN NAS Pos onm ss AS CSE ASTANA SAS 76 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bad. 17. N:o 4, 


N:o 

[BEm bidiumpparvicollefn sp :=== ses 7 
» SUWlciCOll ek sis pesssss ss sep eNE POR Sea a RON SeN NN Cd 

» SUlCIPenNeBNERS Pp: s=sssst SSE SES SNESS SENS ANNES RAN 68 

» ten bros UmWN OTRS CHI FSSNSerNanA Enn 62 

» Iadbrjaysttn dö SYVbsbosocrssreo Crosdassosssbses 225 


Bolitobius nigricollis n. SpP...o....... 


Boreaphilus NordenskiöldiHi MÄKL 


IBLOSEUSKSeIMISUITAVUSIEB ESSE Rss ses SSA 
BA dY us WL 00 NES pass SE SNES NASN SANS NN 
Uarabuskaeru pin OSuSWIRTS CH: NES NSSAN See ilg( 
» AMEN USKUHAUD sosse sosse ond SS sne NS SSSER SE SR SA 6 
» ChaUd 01, GBBD eos sn en oasen SER Sea ons SEA SE SERGE 12 
» CON CIA BOTA FIS CH ac secs ansa sa sa SSR or ESS SSE AS SATSAS 8 
(el RB Vic OUliS VIA NEsae SSSESE NESS 184 
(C oclam buskun StuC ulariskon sk sp sees ss SOSSARNA 279 
Cyrtonotus brevicormis MENETR.----oooooooooooooooooceooooooonoon- 170 
» CAT G ALUSKD UD see om oa en Sr osa ooo n SR ESS SE Isa SSSK 167 
» ClEQSFUATS. NONSDEb oocpr-osspobsrsstrre-stroneorecörsEecES 165 
» FEI NING oem eos kr 163 
» obtusus LE CONTE-.- 169 
» 20 fEC ON NIS ISIN SES Pelennors ee SER SRA SSA SAS SE 166 
» (SLF2G2COULTSHE INS ANEITB ana SA SR STANS NSI Been 171 
» SUDSULC ALUSRIVen: SPe ES RS ALE SA SE SVE KANIN 168 
IDEN ast 1 fjibssoscöreocsseosrssnerpssesernegeckessröree 725 
Derostichus setosus n. sp. -----.- = PR 
ID1CHinOtriChusNan Sus tu luska js p sera ss sasse ASAESRNSENA 261 
Dromius angusticollis D. SP:oo.ooo---------------5 SERENA a 113 
» (GRAGLE EDI MON Uösssrbosbsoteos ss 114 
bare BITOTT Nn; fbossosossesodsrtos-bscoErssorososBÖssotsEEsEN 44 
» longicollis n. sp.--- 48 
» UNC (a UUSKUVIOTS OH ss oe as RAN SES SSSK SKANNA 40 
» tub ercuwla tUSKVIAR Tees sees ANN SSA AINA RANN 45 
IBN Cephalusk an guUustiCOll1Si ES passes ee se SIENNA 546 


15 


114 


N:o 

RI UTSSUNETUSKLULCOLIS MOMS CSES SSCES See an NASN 653 
FURY OPDUS ILVICOLA sLHOMS sosse sne ses se sn ses SNES 587 
INST BNGIKIY 1 Slborcessosreossrusdssossoosiossn rats 146 
DT LHArCliCA (dj ADB senses en ooo Soy eos g ses se SS SECSENEARONEN 157 

Mu NSD Dros 20155 
TOR TIP es [OHAUD bre ananas soon ses oa NE se mn SES AES 121 

Ho. IGEbleri ID BJisgescocbrecss ib sl dot ones depsso Soc or sön e SÅ 120 

DELA t1COIN18 KIVI OMS CHESS see SSE Se NAR SSA 161 

» — longiuscula n. 160 

» — lucida MorscH 156 

» LM AT SLD ALLS ET Loe see SSR ERE BUSS 120 

DING TOR HN GI INS bsosooosssirpsossoossssntross NO 127 

3 YNGRE: 5. Sj Pbs-ssossoroossbecedsssssisss ARE LARS 150 

» — samojedorum n. sp. ----- SEE ENS AT SAN OR 128 

Us S CIUR ÄMA K Ti sko oo ca See oro ce sk SSR Sr nn 153 

DV UEIS tuxber gi MAR ss see: See ene AR SST SE SAR ERE 26 149 

DEE TSUDIAE VISTE Sa ms Em a amd SR ALEE 126 
ETHEL UMART GR ecco oc sag SAL EON STONES RES 151 
(GaULO Ad ytesHad press uspeArube Reser 303 
» alba1CUSIGEB I: - oso. see EEE SEN SETS NERE 308 

» AMNICOlAEN3YS PsycsE 5 SSA SRS As RE SAR SRS DNS 302 

» DI STI Pal p15knsS presens SN SENS SRA TES aT TR 346 

» [PUNG VIP STINSEN Sp sees rn 345 

» "Reich er, AsubecS=oS- ee SAST spe Ern Jol 

» SIOVZO VID: SJ) sreser Ses se är EA SLR NE 307 
(FE 08 ib alsabbre via tan spa SeNNEn SE oRSeR 645 
GNYpPEta en esCen sil s4S Piss c oe sc so a FAA SEE SE UR ANA 565 
PT RENEE (OM OEI LE) ob nomo o R 263 

» — cavicollis n. sp 564 
Ela lip LuSESa0/0] 20 02; U0aN ES Ds 269 
» S1D1L1C USKEMIO MS C HYSS EOSSRES REN SENARE REN ARSNrNSN 272 
131eR RS E20 VAG INS ÖNS osos=sscnssrtossoosossrssssssteoncors 252 
» fem Oral SMD S CHASE RASA USSR 246 

» Ja ticolliskinsgsp =2>SSve SIST RETAS e EEE Sena 252 

» OHESUS KIMIOR AW prosa Snr UT Sa AA EN OS 2485 

» SIMUIAN SEN sTSP yr sees Sc SEE STR NETA SANNE 259 

» (TOLLI CA USSMOTSC Hösse ere a EN RASA SS ENE Nee 243 
IEKel0 ph OLUSIEB en 950 th ss Sp se NN SNES 371 
» DIS E-INSHSPr22 ss KS SSR Pe Ser RN AVE) EEE 210 

» SPLEn AI AU SKISAS pda SANS Norra ARN En 374 

» timidUSKMOjiS CHSjoss ooo est ERS SSE ES 316 
1äformälnn, BRING NÄT occocseospsssserses Jc sNISSSRAo 740 
IETOm alot aRbrevip en ns RJ ESA TR sees Serene 396 
IEI dEOp ONUS Ten es Cen sin esp sosse 297 
» IN Ver:m e dT SYNES pss SAN SNES 290 

» (OD O VA USD SP sys see S0 SANS KIUEA SL US TIERRA Ht 

» PEC LOT ALIS A0ENS Dysss EA SAS AS Lo ae See KEANE 298 

» punctipennis n. sp..- 294 

» SIbiiCUS Un SpassssA s.k sr öra fope SE SEAT R RAN ANSE 293 


JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 


N:o 
IENGIRÖSmGND FDNVOEEIS Ab Älesssssonososssssssse ss 567 
Ib esöyOltna Fr IMNcoosnssssssossssNsRNN In 477 
VID exh Cim 1 ad LV EN Sen 5 VAKNA SAS T2T 
MEG Ad OnvUuS KE um eNUSK UMAUD ISS se ss ens AASE i 


Micropeplus interstitialis n. sp.-- 


IMi1CEOSAUTUS Kate DIS Pass as SEEN NASN 
INEPrIaBEem Oras HVO DS Oka ARSA 
» BRUN 10 010: MO DS OF sa AEA TANNER 20 
Nordens kaoldiavglaciall9kndes bss esse 645 
Olistherus megacephalus ZETT. larva.... 710 
» SUDSTEI ALU SPRAK FR ar. VER NENNNN 711 
(OIISEKO Pp USKSIbirIC SETS peer SAR a NEN Ren 229 
(TOP BRUD RETSC UT GRAV es EES Ar T21 
(ORASAS URKRKIIS NOG dogocoororrnotosssasdss soo 161 
OxYPodaNanCillasn:. (SP.ss3E So 55 SAST SEE TNA ENe 573 
Be10p bila Ge bleriseMANN ses see sSrNReeNeRgSNNNNNNeNNNN 25 
» OCHObiCa ESKS AE ses SNR NANSEN 26 
IPhilonthuskhyperboreusknikspsss=sssesseesseeeeseesN sees 442 
IP hy llo dre palan bus tata VA se ARN 743 
» PUella sn: SP y.ss0s ses 3 as EA SEA RESA TERESE 744 
PlatynuskalpinuskMOTS CH NPessssseeeeeRN senere 220 
» bic0l01/ MD EJsosssosssos soon ass nset incest ASS 218 
» OlivaCeUSsID EIA sresss iron s spocr sol äss SNES 216 
» laticollis MoTscH.... - 206 
JEGXDNDS JORDA (ÖVA bo ooctosrsocessssosssposoo torso sosse 121 
» Geblert DEI::2-resd ras 00 NESS AK SNS 122 
» (REKO DPI oasaso0myrsIso YEN YssNSIERS=-SscE-=3 120 
ERS ed OCT YODIUSsKaAnCHiCUSKJ ERS AETE oa AAA 157 
» frigidus DET 155 
» UGN WORK CEN sssosboscorse bossen ssssossobsseos=S 156 
» MD UNCELgEnAD SPE Loe SEEDERS ARANENNAR 150 
» S Ci LUSTIMI AND ya oe ASS SE SS SEEK SINNEN 153 
» SNS IV Sönsscore=onoossersos=actosos=sssr soo 149 
» TRE INLAKT EL soo re seed oss ANSE 151 
[BY CIO SLY p Fas TD AC VARA ANNA 729 
IRINaphinuSKJEN1SS een 515 avsNS fe SN sr SRrERRRNse 455 
Stenuskeib bred las äns pA ANA 5319 
ER Kant SCH a VIC US NVIfO RS C Fsse Ae ARN 493 
2/7 MIB bI PEN NIS:F NS Poccse ons oss st sen så SEN SSER BYSAANSAEeN 505 
3) 4 MSIDIPICUS: UL [8 Paotssteonooosborser sn ssseer sn AE SES RONNA 518 
RAChinUs Fare ti CuSRMIOmS Cs nerna 696 
» 


UT! A CINY SI EX 8 USE FS ANETTE En 98 
IN han ob1ius Kapp en diculabusbn.tS parse se esse NN 674 
TreChusCULVa bus IN: ISP-sso reco ole oss Se SSE SESEENAN SESSION 101 


»  montanus MorTscH 


OM PR RE VA 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. 


Explicatio figurarum. 


Elaphrus longicollis J. SAHLB. 

Bembidium sulcipenne J. SAHLB. 
— macropterum J. SAHLB. 

Dromius angusticollis J. SAHLB. 


. Feronia sublevis J. SAALB. 


-— - Nordeuskiöldi J. SAHLB. 
— - Samojedorum J. SAHLB. 
— abnormis J. SAHLB. 


. Amara subsulcata J. SAHLB. 


—  strigicollis J. SAHLB. 

— - Trybomi J. SaAHLB. 

— — levissima J. SAHLB. 
Harpalus simulans J. SAHLB. 
Coelambus unguicularis J. SAHLB. 


- Nordenskiöldia glacialis J. SAHLB. 


tertii paris. 


. Thinobius appendiculatus J. SAHLB. 
. Bolitobius nigricollis J. SanmLB. «a. individum totum; b. caput. 
- Boreaphilus Nordensköldi MÄKL. 


ad. 


mas superne visus; 


BAND. 17. 


b. mandibula; 


a. mas; b. apex abdominis maris. 


— ee ne 


N:0O 4. 1135 


c. antenna; d. pes 


Vald Dona NF AK Ha FLN AR ARA TEES MA BA IV EVE TRE 


[1 N JA 4 
ansa ” q Vv AA va LF 
4 W ÅA fia i RA 'd i i 
| IS ; Ar FR cat UA 
ä t Er ay Fr 
é ' 5 
+ i : 4 : 0 Vv JT iblet fr MES TRNAEN LA Se iq a 

Kl ; | FÖ 5 2 GES fr ARPRRNSE NR 

I rt [bs KE ÄR vr fvt ind NEN i OS hv 
A 4 ; a NOR 

PRYL Sd j RR Båt le fiportokte fö 
; bs 5 ”- 4 bl i | " 
| + a FRA ) Le: 3 KY TE pik fr oRs AN 
| Br: | am san SLINE. 
| Vom H & i VARM Ne NS. fräst et 
J K 
kf å : : 
Y ; x sy wa 
a j ve 
VR 14: SA NO YA 
a fra j TERES ) 
k 3 Et gin en KR 


EN PRO Et SN SE 


w SM Si - i 

NIE 

i brer ON a ufNte (RAA nl få 

PRE Få Cd 
Ris HOTAR. 

ER oc 


Vr 


; AR Flinkönbger ng Pre Mm: 
dd kar & Le AN sb) vb 


rg 


ka Coleopiera 


1 


H101T15 


A 


loerg, 


Kongl. Vet. Akad. Handl. Bd. 17, N24. 


Lith.W. Schlachter, Stockholm 


Ceorg Liljevall del 


KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet Iz. 


N:o 6. 


MONOGRAPHIA ARTHONITARUM SCANDINAVIA. 


AUCTORE 


8. ALMQUIST. 


REGI.E ACADEMIAZ SCIENTIARUM SUECIC.E COMMUNIC. D. 12 DECEMBRIS 1879. 


Sm STOCKHOLM, 1880. 


KONGL. BOKTRYCKERIET, 
P. A. NORSTEDT & SÖNER. 


' z 
NM Ä 

qv 
k so 3 i 
b SA nb pA gå FA 4 YT 
(FA VAR (ER AVI || NAV I Ar Ave JONO 

JU EE 
fn 
ä I TIA ANNO l 
J f j KAVVU 0 
ER 
Kf SME 
rg [EL 
VAS Å 
YLE 
Fr RR VAL 
i - , M H [bs i 
; | i q | äl | AE = FÅ 
| EA JR MEN ND MUTA RERMSL IDG” PS PIENADATI AL FORSELL I 
| : | RA d 
, ' 
7 - 
vt q " 
I FRCR INSE 


la) 
| FAR mf Å 


Cå 


AM TS OLSEN AN 


RIE SA 
A i LO 


Historia; ratio operis. 


Si omnino ACHARIUS dignus est qui pater Lichenologixe nominetur, hoc maxime 
valet in Arthoniis. Nam quum ante eum he propter minutiem et ignobilem habitum 
ita omisse fuissent, ut paucissima solum ab eo tempore synonyma exstent (a WEIGEL, 
EHRHART, SCHRADER, PERSOON), ille non solum permultas distinxit species varietatesque 
sed etiam qua erat incredibili pene sagacitate perspexit, eundem in omnibus inesse typum 
genericum, Arthonizxeque genus constituit, et quoad ideam et quoad cireumscriptionem cum 
hodierna notione fere congruens. Neque vero diu mansurum videbatur hoc genus. 
Mox enim reactione acerrima contra ÅCHARIUM coorta, Årthoni&e pro degeneratis ali- 
orum lichenum (precipue Öpegrapharum) formis sunt declaratx. Neque in restituenda 
re lichenologica FRIES meliorem sententiam amplexus est. 

Sed quum usu microscopii resuscitatum esset studium lichenologicum, tum appa- 
rebat Acharium ut in ceteris plerisque rebus sic etiam in Arthonia melius res per- 
spexisse quam adversarios. Autonomia Arthoniarum est stabilita, genus restitutum ac 
ut valde naturale cognitum, mult&e species rursus in lucem producte. Neque vetere 
contenti in augenda cognitione varie laborabant auctores. Duplici hi via progredie- 
bantur. MASSALONGO et KÖRBER totos se dederunt speciebus distinguendis generibus- 
que constituendis. In quo haud parum profecerunt multumque scientia illorum indu- 
strie atque ardori in laborando debet. Tamen in eorum operibus reprehendenda est 
levitas quaedam scientixe minime conveniens. Ob perparvam sepe sporarum differentiam 
novum genus, ob levem thalli variationem nova species est constituta; accedunt negli- 
gentia in analysi facienda, unde nonnumquam graves orti sunt in describendo errores, 
artificialis methodus, que affinia sejungit, congregat aliena; apud Körber insuper 
pseudoidealismus quidam fictionibus interdum magis quam nature obsequens. Quibus 
rebus factum est, ut postremo res lichenologica in chaos quoddam reducta sit, unde 
haud facile cert&e res eruerentur; quod non minus in Arthoniis valet, quam in ceteris 
Lichenum generibus. 

Minus preceps NYLANDER firmius cognitionis fundamentum posuit. Is enim quum 
sentiret, ad Lichenologiam sublevandam minus conferri generibus speciebusque cumu- 
landis quam plenius cognoscendis, attentionem vertit ad partes antea neglectas (gonidia, 
spermatia, paraphyses, epithecium multaque alia) et precipue mensionibus accuratis 
atque reactionibus chemicis introductis methodum condidit analyticam, que nunc in 
Lichenographia foret. Hac demum via ad certam etiam inferiorum lichenum cogni- 
tionem perveniri poterat. Arthonie quoque generi novum incipit evum. »Synopsi Ar- 


4 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIHE. 


thoniarum» (1857) cel. auctor primam, que exstat, fidam et accuratam hujus generis 
expositionem dedit. Illo opere atque observationibus, que in »Flora» aliisque locis in- 
sert&e inveniuntur, hic multo plura quam alius quisquam ad has plantulas cognoscendas 
contulit semperque pro fonte principali habebitur. Id modo dolendum, quod saga- 
cissimo scrutatori ob immensam laborum extensionem numquam licuit totum aliquod 
perficere; magis etiam, quod ille ultimis temporibus a pristina via aberrans delapsus 
est in temeritatem species formasque dividendi atque divellendi, qua adversarios Massa- 
longo et Körber fere superare videtur. — Alius auctor ab initio simili ac Nylander 
via ingressus, qui nunc ad illum se totum applicavit, LEIGHTON, in opere suo »British 
Grapbhbidei» (jam 1854 edito) optime, qualis tum scientie status erat, Arthonias exposuit; 
postea complures novas proposuit species. 

Controversie, que acerbissime inter NYLANDER et scholam Koerberianam coorte 
sunt, sensim mitigate principesque hujus alumni alius post alium ad illius viam ac 
methodum appropingquarunt; unde magnum scientia cepit inerementum. Inter multos 
hujus generis auctores hoc loco precipue citandi sunt ANz1, FRIES, ARNOLD, quippe qui 
Arthoniis quoque majorem dederint operam. Ex quibus illi haud paucas novas de- 
scripserunt species formasque, in his complures maxime memorabiles; hic autem in eo 
precipuam laudem meritus est, quod animum advertit ad digerendam materiam jam 
collectam, species formasque e novis rationibus examinans et illustrans, synonyma ex- 
tricans, exsiccata determinans, notitias singulas undique colligens atque comparans. 

Quum jam in hoc quasi puncto scientie tot tamque preclari viri laboraverunt, 
forte putent plerique, nihil amplius in hac re quod exploretur superesse. Atque, Si 
quis eum solum finem Botanicen specialem gquam dicunt habere existimet, ut species 
formeque, quot exstent, indagentur et diagnosibus, quo quam facillime agnoscantur, 
ornentur, haud negamus, parcum modo in hac ratione spicilegium sperandum esse. 
Sin altius, quod nobis quidem persuasissimum est, spectamus scientia, scilicet ut na- 
turam plantarum, quatenus fieri potest, plane perspiciamus atque fixa constantique cog- 
nitione comprendamus, inprimis quo nexu atque conjunctione species genera familia 
inter se cohereant, tum affrmare audemus, hic ut in plerisque Botanices partibus vix 
aliud factum esse, quam ut suggesta sit materia, qua opus scienti& nomine dignum ex- 
strui incipiatur. Nam que de his rebus exstant scripta, perlustres atque conferas; in- 
venies multa incerta, multa confusa, multa, que ad plenam expositionem necessaria 
sunt, incognita, denique permulta, de quibus contraria sentiunt auctores. Plantas 
ipsas consulas; multo magis, quantum desit, senties. Quo quum res sit perducta, nihil 
magis interesse videtur, quam ut pro se quisque quasi locus rei herbari&e diligentissime 
pertractetur; ut directis verbis utamur, monographias precipue desiderat scientia. 

Ex is que supra sunt allata concludi potest, monographi id esse negotium, ut 
notionum singularum copilam in scientixe formam redigat. Postulantur igitur ad id 
opus primum ver&e certequeres, dein ordo systematicus. Que duo quum in pertractanda 
quavis disciplina servanda sunt tum hic sunt maxime necessaria. Quare si veritati 
satisfacere vult, caveat monographus in alius verba juret; nullum synonymon, ne 
paginam quidem citet, nullam plante cujusdam notulam, ne locum natalem quidem 
alicunde sumat, quin »autopsia» certum sibi judicium pepererit. Ante omnia autem 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I7. N:o 6. 5 


ipsi nature studeat illamque quasi devote consulere conetur; ubi quum nihil certi 
quidem proficiatur, nisi inductionis quam dicunt legibus strictissime observatis, maxi- 
mam sibi speciminum copiam comparaverit illamque scrupulose atque subtiliter iterum 
ac sepius examinaverit, nihil negligentie, nihil arbitrio, nihil prejudicio permittens. 
Que omnia quamvis magni laboris sint quamvisque multum in eo genere sit peccatum, 
tamen nostris temporibus methodus scientie naturalis eo est provecta, ut si quis veri- 
tatem impigre queerit, eam se assecuturum, non sit quod diffidat. At multo difficilius 
est rei alteri que postulatur satisfacere, ordini dico systematico; si quidem illum in- 
corruptum proferre volumus, quo res naturales in unum conjunctas esse nemo nature 
vere peritus neget. Quod quum per se difficile sit, difficilius fit eo, quod, quum hodi- 
ernis auctoribus hec res parum cordi esse videatur, nulla certa via ac methodo in- 
venta, qua progrediendum sit, suo cuique ingenio et opinione nitendum est. Quo fit, 
ut pro se quisque plerique, notis que ipsis gravissime videntur freti, quasi-naturalem 
dispositionem exstruant, quam destruunt proximi, aut nullo aut sane exiguo scientize 
fruetu capto. Quod vitium sic solum evitari potest, si non hinc inde notulas varias 
decerptas excipimus, sed undique aggredientes veram totamque plantarum indolem cog- 
noscere conamur, ita, ut non species quedam imaginationi oblata, sed idea vera ratione 
comprehensa concipiatur. Hac formarum singularum indole deprehensa, facile appa- 
rebit, que, utpote eundem typum exhibentes, in unum gregem naturalem sint conjun- 
gend2e; quomodo autem hi greges secundum cognationem cohereant, optime demonstra- 
bunt forme intermedize, ab altero ad alterum spectantes vel transeuntes. Sic demum sy- 
stema vere naturale sensim constituetur. 

Quam immensi operis sit vel unius generis monographiam hac via ac ratione 
instituere, neminem esse puto qui dubitet. Itaque quum in animo nobis fuerit Ar- 
thonie genus illustrare, neque temporis neque materia satis fuit ad universas species 
tractandas, quare necessitate coacti illarum, que in Scandinavia invente sunt, terminis 
opus nostrum circumsecripsimus. Neque vero externas plane omittere voluimus, et quod 
complures earum verisimile est in nostris quoque finibus reperiri posse, et maxime 
quod his neglectis illarum affinitates atque ordo naturalis haud satis intelligi possunt. 
Itaque eas, quas his rationibus necessarias duximus, breviter exposuimus. 


Locus systematicus. 


Systemati, quod in »Lichenographia Scandinavica» proposuit TH. FRIES, maxime as- 
sentientes, Årthomniw genus adseribimus classi (vel provincie) Ascomycetum, familie 
(vel subelassi) Lichenum, tribui Graphideorum (Sclerolichenum), in proxima vicinitate 
ponentes generum Öpegraphe, Melaspilee et presertim Mycopori (vel cum hac potissime 
jungend&e Arthopyreniwe); ad hoc transitum praebet Dermatina (vide p. 8), quod sub- 
genus hujus vel illius 2quo fere jure haberi possit. 

Hujus dispositionis breviter rationem reddemus. Primum quod Lichenes Asco- 
mycetibus adnumeramus, haud longa explicatione opus est. Tanta enim est et tot rebus 
perspieua congruentia, ut nullus hoc tempore auctor, quod quidem nos compertum 


6 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIZE. 


habeamus, ne ita conjungantur resistat. Neque, etiamsi graves in propagationis modis 
differentiax videntur esse, est, cur has systematica ratione nimis magni faciamus; quum 
enim pauci modo Ascomycetes, si propagationem respicimus, sint explorati, fieri potest, 
ut transitus inter Lichenum et Ascomycetum nunc notos propagationis modos exsistant. 
Neque uni quamvis gravi discrepantie in tanta tamque multarum rerum congruentia ita 
multum momenti tribuamus, presertim quum connexum intimum certissime probant 
frequentes transitus. FEjusmodi multe adsunt forme in terminis Lecidineorum infi- 
morum, Opegraphe, Melaspilee, Mycopori generum posite"). 

Porro Lichenes gregem naturalem efficere, omnes auctores, quantum scimus, con- 
sentiunt. Videatur quidem iis, qui theoriam Schwendenerianam de gonidiorum na- 
tura amplectuntur (quorum ad numerum etiam nos haud inviti accedimus), sublato 
charactere, quod ad hoc tempus semper ut primarium propositum est, haec »classis» 
omni fundamento carere. At si quis in lichenibus cognoscendis paullum modo versatus 
est, eum nullo modo fugere potuit indoles ab omnibus »fungis» diversissima; nedum 
is, qui subtilius studium illis dederit, neget, tota formarum turba unum quoddam 
atque continens effici, quippe que typum eundem maxime expressum exhibeant et 
ita altera ad alteram aptate sint, ut non nisi maxima difficultate in genera tribusque 
dispertiri possint”). Si igitur vera sunt, que supra de affinitate naturali cogno- 
scenda diximus, confitendum est, lichenes naturalissimum efficere gregem. Atque si 
Schwendeneriani gonidiorum presentiam pro fundamentali lichenum charactere agno- 
scere non possumus, certe unusquisque rei lichenologiee peritus pro utilissima nota 
habebit, quum, qui lichenes putentur, agitur. Minime vero solum ob eam caussam, 
quod gonidia desunt, excludatur e licehenum numero plantula; quantum tali modo 
naturalis violetur dispositio, quum ex multis alis tum ex ÄArthonie genere satis elucet, 
in quo ejusdem speciei formarum alia gonidiis instructa alia iis carens inveniuntur. 

Jam cui tribui adnumeretur ÄÅrthonia, his rationibus adducti terminis circumserip- 
simus. Ut supra diximus, ex altera parte Opegrapham ex altera Mycoporum tangit. 
Illa (ut exotica omittamus) per Schismatomma in Dirinam abit; cui autem tota indoles 
majoris est pretil quam una nota quamvis magni ab auctoribus 2estimata (thallum dico 
fruticulosum), is Roccellam a Dirina haud longe removebit. Ex altera parte Myco- 
porum cum ÄArthopyrema et Melaspilea confluit; ab hac autem haud longe distent illince 
Graplus hinc Bactrospora, quacum connexam fingamus Leptoraphidem. Hec genera 
cum exoticis affinibus in tribum congregata Graphideorum antiquo nomine jure salutanda 
putamus. Exstat etiam alia series generum (Gyalecta — Belonia — Sagedia et his affinia) 
gonidiis precipue cum Grapludeis conveniens”). Num cum his in unum gregem sit 
congerenda, haud examinavimus; connexas esse inter se Gyalectam et ÖOpegrapham 
(Lecanactidem) per Rhexzophialen et Sagiolechiam suspicari licet. Si re vera sunt, tribum 
effici credendum est superioris ordinis, Sclerolichenes nominandam. 


!) Manifestissimum, qui nobis obviam venit, transitum hec series prebet: Peziza sanguinea — Pragmopora 
amphibola -— Arthroraphis flavovirescens — Bactrospore, omnes genere vix separande. 

2) Magis a ceteris distant (vel potius minus arcte coheerent) soli, quantum nobis innotuerit, Coniothalami. 

3) Etiam in aliis sat singularis est congruentia. Sic in neutra serie formee inveniuntur sporis simplicibus 
aut vere fuscis predite, que tamen in aliis et Lichenum et Disco vel Pyrenomycetum tribubus frequen- 
tissime occurrunt. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND lZ. N:0O 6. id 


Utut est, in tribu (velut supra in classe) determinanda gonidia notam magni mo- 
menti prebere invenimus. Sed cave huic nimis confidas; est enim ut plereque con- 
stans in formis superioris gradus, in infimis variat. Sic in ÅArthomia; specierum enim 
valde cognatarum alia gonidia habet palmellea, alia chroolepea; sepe gonidia utriusque 
generis commixta occurrunt. Similes quoad gonidia variationis modi in permultis 
lichenum generibus obviam veniunt (ex. gr. Opegrapha”"), Lecanora, Lecidea"), Calici- 
eorum generibus). Quare propter ejusmodi notam non solum nova constituere genera 
(Ionaspidem, Psoroma &c.), sed etiam tribu separare species ceterum fere omnino con- 
gruentes”), minime possumus laudare. 

Restat, ut breviter disseramus, quibus rationibus adducti tantum, quantum ex 
precedenti analytica expositione elucet, momentum notis a gonidis sumtis vindicare 
posse credamus; si quidem illam amplectimur sententiam, gonidia autonomas plantas 
esse, hospites lichenum parasitantium. Nam in ceteris stirpibus nullius systematica 
ratione momenti esse solet, in quibus parasitentur. 

Ac primum gquidem id admonitum volumus, hic non de parasitismo vulgo sic 
appellato agi, sed rationem vivendi multo magis complicatam, quam primum quantum 
scimus NORMAN (Det Kgl. norske Vid. Selskaps skr. 7 b.) verbo minus bono »allelo- 
sitismum» nominavit, dein alii diversis expressionibus commemorarunt, scilicet ita ut 
alter alteri nutrimentum prebeat, una »consortium», ut optime appellant, efficientes. 
Hic tamen allelositismus quin ex communi parasitismo orta sit, dubitari vix potest (et 
re vera inter Årthomas invenimus alias, quorum thallus verum est consortium, alias, 
ubi utrum allelositismus an parasitismus sit dijudicari vix possit, alias, ubi hyphe para- 
sitarum modo gonidia destruunt”); transitus igitur exstare videtur inter allelositismum 
et parasitismum). Parasitari autem in gonidiis ibi solum hyphe&e possunt, ubi ipsi pro 
ratione parce occurrunt'”); ubi vero gonidia hyphis frequentioribus nutrimento erunt, 
necesse est, ut ab his, illa undique includentibus, nutrimentum mineralicum suppeditetur 
et ita »consortium» fiat. In quo quanta utrorumque fiat transformatio, facile intelligitur. 
Quod ad hyphas attinet, exempla infra (cfr Å. pheobeam, vag. v. Koerberi) afferemus. 
Gonidiorum permutationum optima et certissima exempla affert E. StaAHL (Beitr. II p. 
13, 20—21, 28—29); etiam quod gonidia, eadem Trentepohlie specie orta, alia in alia 
Arthonia”) facie induta reperimus, eodem spectare credimus. Quum igitur, ut consor- 
tium sit, tanta opus sit hospitis et parasite alterius ad alterum adaptatione, non est 
mirandum, si primum unus modo, ut ita dicamus, ramus Ascomycetum modum sibi 
elegit vivendi tam singularem, ut nusquam preterea in regno vegetabili sit repertus, 
eoque ipso a ceteris ramis magis magisque sejunceta indolem sibi propriam induit; si 


Vide BornsetT Gon. d. Lich. pp. 16, 19. 

Optimum afferunt exemplum szepius commemoratae Lecanora Prevostii et que dicitur Sonaspis epulotica, quie 

forma re ipsa vix ut varietates distinguendsae sunt. 

3) Maxime hic memorabile videtur, quod omnino eodem modo transmutantur gonidia ac cellule corticales 
ab hyphis vexate (cfr A. radiatam, dispersam &), unde ut utraque a parasitis vexentur sequi videtur. 

2) Magis ad parasitismum inclinare videtur, ubi pro gonidiis sunt alge structura melius evoluta (Scytonema, 
Trentepohlia, Coleochete &c.); ad consortia quoad thallum perfectissima exstruenda aptissimas esse algas 
infimi ordinis (Cystococcum, Pleurococcum, Nostoc &c.), haud mirum est. 

3) Conferas ex. gr. gonidia Å. didyme, luride, helvole, incarnate. 


E 
') 


8 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIZE. 


dein in ramulos sese diviserit, prout stirps in consortio ineundo hanc vel illam sibi 
adjunxerit sociam plantularum natura inter se tam dissimilium, quam sunt Nostoc, 
Cystococcus, Trentepholia. 

Ut plerumque membra inferiora serierum naturalium cum aliis seriebus connexa 
esse solent, sic etiam Arthomiw genus per sectionem Lecideopsidem (inprimis spec. A. 
pheobeam et patellulatam) conspicue accedit generi Catillariw ad Archilichenes Lecidineos 
pertinenti. 


ARTHONIA Ac. 


Syn. Arthonia AcH. apud Schrad. Journ. 1 B. 3 St. p. 3 (1806; etiam Solorinas includit), 
L. U. p. 25 (fere hodierno sensu), Syn p. 4. 
Arthonia NYL. Essai d'une nouvelle classif. sec. Mém. p. 189. 
Huc Massalongiana gen.: Arthonia Ric. p. 48, Framm. p. 8, Coniangium Framm. 
p. 5, Trachylia, Pachnolepia, Naevia, Arthothelium, Coniocarpon, Conida 
(de his vide sub sectionibus); et Koerberiana: Arthonia Syst. Lich. Germ. p. 289, 
Coniangium S. L. G. p. 298, Arthothelium, Pachnolepia, Leprantha, 
Trachylia, Conida (de his vide sub sectionibus). 
Arthonia, Coniangium, Arthothelium TH. Fr. Gen. Heterol. p. 96, 97. 
Char. gen.!): excipulum nullum vel rarissime ambiens; epithecium peridvum non for- 
mans; asci pyriformes; paraphyses indistinete; reactio amyli semper distincta, vulgo intensa. 
Thallus parum evolutus, uniformiter crustaceus, cum aliorum lichenum compa- 
ratus tenuis, in corticolis plus minus hypophloeodes; nullum stratorum distinetorum 
adest vestigium. Constat ex hyphis, quibusnutrimento sunt aut gonidia (chroolepea, 
palmellea) aut cellul& corticales arborum. Sepius gonidia, quod evidentissime vidimus, 
ex aliorum lichenum destructorum thallis originem ducunt (vide sub 4. pheobea I). 
Hyphe magis quam in ceteris plerisque lichenibus tenues, presertim antequam 


gonidiis (vel cellulis corticalibus) sint adjuncte; tum semper invenimus elongatas, J 


1) Ut melius differentie generic comparatione eluceant, characteres addimus generum maxime vicinorum. 

Opegrapha (HuMB., ACH.) ALMQU.: excipulum ambiens crassum atrum; asci clavati; paraphyses plerum- 
que distincte; reactio ut in Årthonia. 

Melaspilea NyL..: excipulum laterale distinetum atrum, ab hypothecio et epithecio peridium non for- 
manti discretum; asci elavati; paraphyses distinctissimea; reactio amyli nulla vel indistincta. 

Mycoporum (Fw.?) NYyL.: excipulum proprio sensu nullum; epithecium crassissimum, ex apicibus para- 
physium ramificantibus et inter se contextis formatum, cum hypothecio contiguo peridium formans; asci 
cylindrici vel ovati; paraphyses varize; reactio amyli nulla. 

Mycoporo potissimum subjungenda videtur sepius citata Dermatina nov. subg., precipue differens 
reactione amyli distincta et ascis ellipticis vel subpyriformibus, species amplectens anastomosantem (ACH.) 
NyL. (= Arthoth. Beltraminianum Mass.; forte etiam A. montellicum Mass. hujus sit forma), ruanam Mass., 
rosaceam ANZI, melanospilam ANZI, obscuram PERS. (= gyrosam AcCH.). Species, guas solas rite evolutas 
vidimus, prima et ultima magis ad Mycopora vergunt omnibus fere rationibus eoque inprimis insignes 
sunt, quod evolutione centrifuga partes apotheciorum juniores (exteriores) sole fructiferee sunt ascis con- 
fertissimis paraphysibus fere suppressis, vestustiores (interiores) ascis evacuatis steriles et collapse, ex 
hypothecio et epithecio fere solum constitutre; cui formationi in Arthoniis nibil simile reperimus, quum 
in compluribus Mycoporis (ex. gr. bitumineo HELLB.) fere eadem occurrit. D. ruana et rosacea (forma 
D. anastomosantis imperfectae?) Arthoniis (Neviis) propius accedere videntur; quo minus evoluta, eo simi- 
liores illis sunt. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. lZ7. N:o 6. 9 


non (ne in KOH quidem antea coctas') tinctas. Illa quum attingunt, circa ea conglo- 
bantur, incrassantur et conerescunt, sepe massam ” gelatinoso-grumosam = efficientes. 
Membran& enim plus minus gelatinose fiunt; quo magis, eo facilius J tinguntur”), quee 
reactio prope apothecia optime apparere solet. 

Gonidiorum chroolepeorum monilia, nunc magis nunc minus longa, quoad apices 
semper ab hyphis libera invenimus, deorsum vero ab his irretita singula plerumque 
divelluntur et tum amplificantur, deformantur ac sensim dissolvi et resorberi videntur'”); 
membrane eodem modo, quo hypharum supra diximus, transformantur (confer ex. gr. 
descr. Å. cinereopruinosw). — Palmellea gonidia omnino ut in Archilichenum thallis se 
habere videntur (confer descr. A. patellulate). — Cellul& corticales ab hyphis infestate 
eisdem, quibus gonidia chroolepea divulsa, rationibus degenerantur (cfr. A. scandi- 
navicam, dispersam, patelluiatam). 

Soredia, que in Sclerolichenibus (preter Roccellas) incognita videntur, invenimus 
quidem in duabus formis huc relatis, at num vere ad ÄArthonias pertineant, maxime 
dubium videtur (vide Obs. 4 sub 4. impolita). Contra valde propensi sumus, forma- 
tiones apotheciis similes, que in Å. fusispora frequentissime occurrunt, pro sorediis, 
quamquam (ut omnino hec plantula) gonidiis carentibus, habere. 

Apothecia semper minuta (rarissime 1 m.m. excedentia), plerumque irregularia, 
maculeformia vel lobata vel stellata vel lirelleformia, vulgo planiuscula, numquam di- 
stinete marginata. 

Hypothecium nunc versus thallum distincte (fusco- vel nigro-) limitatum, nunc 
in eum omnino transiens; vulgo tenue incolor sed interdum (precipue in sect. Trachylia 
et Lecideopside) erassum obscurum — atrum. Numquam stratum distinetum excipulare 
gignit; modo sepius falsum format excipulum margine sursum curvato hymenium am- 
plectenti. Neque a thallo neque a thecio essentialiter differentem structuram monstrat 
(gonidia quoque vel cellulas corticales nonnumquam includit); compactius est utrogque 
hyphis intricatissimis et arctissime connatis. De hyphis ascogenis nullas habemus ob- 
servationes. — Qu& thecio propria sunt, jam in diagnosi pro maxima parte attulimus. 
Hyphe thecii non (ut vere paraphyses) parallele distincte plus minus laxe coheerentes 
(in perfectissimis formis modo his accedunt), sed ita intricatex itaque membranis gela- 
tinoso-dissolutis et amylificatis coalite, ut distincete conspici omnino non possint (unde 
»paraphyses deficere» auctores predicare soliti sunt). In una f. parasitanti (ÅA. intexta Pp) 
Paraphysium apices nunc incrassati et ob- 


paraphysium omne vestigium deficere videtur. 
scurati nonnumquam ramosi epithecium”) formant modo crassum gelatinosum vel gra- 
nulosum — hyphososecedens, modo fere indistinetum; nunc hyphis sursum immutatis epi- 
thecium omnino deficit. Quo obscurius epithecium, eo magis incolor thecium esse 


1) Preparata in lice calica paucis momentis cocta aceto neutralisabantur. Jodi semper dilutam solutionem ad- 
hibuimus, quod aliter cerulea amyli (sensu strictiori) coloratio sepe invisibilis fit saturatiore rubra amy- 
lodextrini, que materia hic ut in omnibus Lichenibus et presertim Graphideis copiosa occurrit. 

?) Copiam igitur amyli vel materi&e amyloidex a gonidiis pendere videri, attentione dignum. 

3) Quum plurima que examinavimus Arthoniarum specimina in herbariis plus minus diu asservata fuerint, 
certa in hac re proferre nequimus. 

2) Quibus modis discus apothecii pruinosus fieri possit, videas sub Å. leucopellea et fusispora. 


EK. Vet. Akad. Handl. Bd. 17. N:o 6. 


10 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIE. 


solet; quam rem sic interpretari velimus, lucem ad obscurandum hic maximam vim 
habere. 


Asci multo magis quam in ceteris lichenibus inflati, nonnumquam pene rotundi. 
Membrana rarius fere Xquicrassa, vulgo apice aliquantum — maxime incrassata; strata 
interna tum gelatinoso-diffluxa videntur. Maxime illo casu evidens fit porus apicalis 
in omnibus (quantum nobis innotuit) lichenum ascis obvius. Etiam extrinsecus stratum 
magis gelatinosum J tinetum conspicere licet; quod in multis formis asci ex hymenio facil- 
lime secedunt, ex defectu ejusmodi strati pendere credimus. 

Spor2e cellulas continent duas—multas, qui numerus ad affinitatem indicandam hic 
ut plerumque haud ita multum valet. Vulgo altero apice crassiores sunt. Nonnum- 
quam membrana extrinsecus gelatinosa, quod stratum reactionem amyli sepe ostendit. 
In speciminibus Å. vagantis" epimele et mediellce sporas germinantes (»caudatas») inve- 
nimus. — De ascorum vel sporarum evolutione nihil habemus compertum. 

Materie KOH colorate (acidum chrysophanicum et cet.') in thallo rarissime, in 
apotheciis sepius occurrunt, nunc acervatim nunc vix conspicue; modo ut grana appa- 
rent (Conioloma), modo ut contentum ascorum abortivorum (ÅA. didyma), modo omnia 
fere complent (ÅA. helvola). 


Spermogonia nunc puncta minutissima nigra referunt, nunc majora sunt varia 
figura. In 2 spec. (ÅA. gramnitoplila et fusispora) spermogonia (rarissime) invenimus 
apotheciis omnino similia”). Satis mirum videtur, hic ut in permultis lichenibus adeo 
raro inveniri spermogonia. Quam rem sic declarare conamur, quod jam mature eva- 
cuantur et destruuntur; in quibusdam etiam exstare videtur dioecismus plus minus 
expressus (cfr A. impolitam et byssaceam). BEtiam interna structura aliquantum varia 
videtur; saltem in una specie (ÅA. fusispora) sterigmata invenimus distincta, simplicia, 
longa, in alia (ÅA. pheobea) prorsus indistincta, spermatiis immediate ex hyphis peridii 
exeuntibus. — Spermatiorum hic (ut in plerisque majoribus lichenum generibus) omnes 
solite forme exstant: ovalis, cylindrica apicibus incrassatis vel non inerassatis, capil- 
laris (hec tamen forma in una spec.). Nihil fere ad affinitatem naturalem he diffe- 
rentie pertinere videntur. 

Obs. 1. Ex hac Arthonice generis descriptione hec duo deducere conabimur. 
1) Ut jam supra compluries indicavimus, gonidia omnium Arthoniarum pro autonomis 
Algis certissime censenda sunt. Nam si organa esse supponimus, hec, ut nobis viden- 
tur, absurda consequuntur: a) specierum maxime cognatarum (ex. gr. Å. granitophilce, 
neglectulce), immo formarum unius speciei (ÅA. medielle) ceterum ne puncto quidem 
discrepantium, alia aliud haberet genus organorum assimilantium, que genera inter se 
dissimillima neque transitus ullos monstrantia suum quodque Algarum genus (Trente- 
pohliam, Cystococcum) in omnibus rebus imitaretur; b) specierum maxime cognatarum 
(A. spectabilis, subastroidece; patellulatce, peltigeree), immo formarum unius speciei (4. 


1) Plures ejusmodi in Arthoniis obviam venire, ex diversis reactionibus granorum in ÅA. eleganti et gregaria 
(vide p. 20 et 21) concludere licet. 

?) Ex hac re conjicere liceat, hic, ut in Physmate detexit StaHrL (Beitr. 1 p. 32), spermogonia in apothecia 
transformari; ad quam tamen conjecturam sive comprobandam sive refellendam omnino nihil afferre 
possumus. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:O 6. 11 


radiate, vagantis) ceterum ne puncto quidem discrepantium, alia organa sua assimi- 
lantia haberet, alia organis tanti momenti careret; c) sive se ipsam aleret sive ex cel- 
lulis corticalibus alimentum organicum sumeret Arthonia, omnino eodem modo se ha- 
berent et hyphe nutrite et gonidia vel cellul&e corticales nutrientia; vel omnino d) sive 
sua haberet gonidia sive per allelositismum aliorum gonidiis uteretur sive mere para- 
sitaretur Arthonia, thalli fere eadem esset structura. — Atque si in thallo Arthoniarum 
etiam optime evoluto (ex. gr. Å. impolitee) gonidia Trentepohliam transformatam sistere 
conceditur, nobis quidem videtur necesse esse, Opegrapharum quoque ceterorumque 
Selerolichenum, thallo cum AÅrthoniis congruentium, similia gonidia eandem habere ori- 
ginem concedatur. Item quod congruunt thalli Lecaniwe cyrtelle vel Biatorelle depla- 
nate cum thallo Å. patellulate, id ex nostra sententia testatur, illarum non magis quam 
hujus gonidia ab hyphis procreari; si non in illis, nihil est, cur in ceteris Årclili- 
chemibus aliquid tale accidere putemus'). — Nemo igitur miretur, si studium Arthoni- 
arum nos ad Schwendenerianismum convertit jam abhinc multis annis, quum opera, 
que eandem sententiam alia magisque directa via probant, preclarissima (a SCHWEN- 
DENER, BORNET, STAHL aliisque edita) partim nondum publicata partim nobis inco- 
gnita erant. 

2) Fere omnia, que Arthoniis propria sunt, ex eo pendent, quod Lichenum in- 
fimum tenent locum vel simplicissimam exhibent structuram. Primum magna pars, 
ut in inferioribus organismis esse solet, mere parasitantur, ceteri »symbiosin» vivunt 
satis imperfectam et a communi parasitismo haud multum discrepantem; unde etiam 
facile intelligitur, et quod tam parvi intersit a quo (Trentepohlia, Cystococco, cellulis 
corticalibus) alimentum organicum sumatur, et quod thallus numquam superiorem quen- 
dam gradum attingit. Porro apothecium perparva hypharum thallinarum modificatione 
formatur (amylificatio modo membranarum, jam quidem in thallo sepe obvia, hic magis 
intensa), quare quum exigua fit inter apothecii partes differentia tum hymenium singu- 
larem obtinet indolem. Paraphyses enim hypharum more thallinarum non certa direc- 
tione porriguntur sed undique sinuantur, unde etiam pendet ascorum forma insolita; 
hi enim in crescendo sese dilatantes non lateraliter maxime premuntur (ut in cete- 
rorum Lichenum apotheciis), sed undique fere 2equaliter, quo fit, ut non paraphysium 
directione maxime elongati cylindrici fiant, sed in omnes directiones fere 2qualiter in- 
flati plus minus rotundatam obtineant formam ”). — Inferiorem denique quam Artho- 
nmarum lichenicam structuram vix fingere possumus. 

Obs. 2. Quamquam ut maxime naturale, cujus species omnes intima affinitate 
sunt connex&e, Arthoniwe genus in distincta subgenera dividere frustraneum est, tamen 


1) Aliud hic absurdum proferri potest: quum, ut primum invenit TH. FRIES in Arthroraphide flavovirescenti 
(Lich. Scand. p. 343), dein ipsi in Arthonia pheobea (ibid.), denique evidentissime demonstravit STAHL 
in Thelidio minutulo (Beitr. IT p. 22 et sequ.), gonidia, e lichene quodam sumta vel elapsa, alius lichenis gonidia 
fieri possint, in hoc eisdem condicionibus ac in illo viventia; ergo fieri posset, ut corpore emortuo orga- 
num tamen vigeret et in alieno atque heterogeneo corpore eodem munere ac in illo fungi continuaret? 

2) Formam ascorum pressione effici e multis observationibus concludimus. Primum quo magis in Arthoniis para- 
physes regulares paralleleque sunt (ut in ÅA. gregaria, radiata), eo angustiores asci. Porro in angiocarpis 
Lichenibus, ubi perithecio firmo pressio lateralis maxima fit, cylindrica forma normalis est. In Mycoporis 
denique plerisque, ubi epithecio firmissimo maxima pressio efficitur, asci infra medium latissimi sursum 
angustiores apice fere truncati sunt. 


112) S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVLE. 


hic ut ubique, formis circa typos quosdam stipatis, naturales efficiuntur greges, »stirpes» 
Friesiano sensu; quos quidem eruere summa ope contendimus, quum hac re omissa 
naturalis saltem dispositio nulla esse possit. Propriis vero nominibus illos ornare 
superfiluum duxissemus, nisi jam auctorum liberalitate copia nominum, que adhiberi 
possint, esset comparata. Historicis ergo rationibus precipue impulsi, illos greges natu- 
rales ut sectiones propriis nominibus designatas proposuimus. 

Obs. 3. Ut melius eluceant affinitates sectionum, quibus tam inter se quam cum 
vicinorum generum stirpibus sunt connexe, hanc tabulam synoptieam composuimus, 
ubi magis evidentem affinitatem continua linea, minus evidentem punctata notavimus 


e 
S > 
et 
[gr] 
jo 
OO 
j—- 
to 
i O pe grap h a 
SD 
[9] 
- 
IS) 
SA : 
> I RAaecihntorHelpEa 
aj Z FRV 
oc) Conioloma — Euarthonia 
5 
>/ | 
Oo 
SJ 
= [a] AA 
SJ SN | a 5 
ES | Coniangium CYEKS 
Y | LOT fat = 
eo o 
PETE SE rd ferec mä RR Ne 
2 "NN = S 
& (5) 
; - 
(9) A PP 
2 Oo 
S TF EE = = 
. 7 (=) 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o 6. il3 


Sectio I. CONIANGIUM (FR.) ALMQU. 


Syn. Coniangium Fr. Wet. Ak. Handl. 1821 p. 330, Lich. Eur. p. 377. 


Thallus indistinctus, gonidiis chroolepeis'); apothecia plerumque materiam ful- 
vam KOH violacee tinctam continentia, atrolurida—letius colorata, semper in lu- 
teum colorem vergentia; spore 2—53-cellulares. 

Forme huc relate intime inter se connex&, ut note distinctive levioris momenti 
tantum adsint, quare quid species vel varietas jure nominanda sit, in dubium potest 
vocarl. Aequo quidem jure in unam speciem collectivam conferri, ac in etiam plures 
dissolvi possent. Utut hec sunt, seriem formant plane contiguam, a ceteris sectionibus 
diseretam, quamquam ultime species in sequentem (Conioloma) vergunt; etiam cum 
Å. neglectula et A.galactite, eadem materia coloranti preditis, fortasse etiam cum formis 
Å. vagantis et vicinis, affinitatem exsistere suspicamur. 

Obs. 1. Hanc nostram sectionem cum genere Friesiano Coniangio omnino etiam 
quoad ideam congruentem esse, descriptio in L. E. data testimonio est. Memorabile 
sane est, ingenio auctoris jam tum patuisse, maxime generi characteristicum esse ma- 
teriam colorantem. Hanc eum false interpretatum (»parenchyma in sporos coloratos 
collabens») minime est mirandum, microscopica analysi incognita. — Contra cum genere 
Coniangio scholxe Massalongo-Koerberiane, charactere artificiali sporarum bicellularium 
fundato, hec nostra sectio quoad ideam nihil, quoad circumsecriptionem perexiguum 
habet commune. i 


1. 4. didyma. Körs. 


Lyn. A. didyma KörzB. Sert. Sud. n. 8 (1853); A. pineti Syst. Lich. Germ. pag. 292 (1855), 
Parerga p. 266. 
A. vinosa Mupbp. Man. p. 250 (p. p. ex spec. auth.) 
A. pineti NyrL. Lich. Scand. p. 261; A. sapineti Elora 1876 p. 239 (ex. cit. Rab. exs. 
575 f. sporis paullulo minoribus, apotheciis magis regularibus). 
Exs. Hepp. 558, Zw. 309, Körb. 169, Arn. 243, a, b, Rab. 575. (In Anzi Lich. rar. Lang. 
435 etiam adest.) 


Thallus haud multum conspicuus, gonidiis chroolepeis (et palmelleis); apothecia mi- 
nutissima, difformia, atrolurida; spore majuscule”), 2-cellulares; gelatina hyme- 
mialis I primum e viridi cerulescit; KOH hymenium plerumque intense violascit. 

Thallus effusus, tenuis vel tenuissimus, pulverulentus vel furfuraceus, siccus al- 
bidus, virescens vel fuscescens, madefactus obscurior, recens semper in luteum vel 


1) Etiam palmellea semper quidem adesse videntur; quum autem numquam circa hec conglobentur hyphe. 
magis accidentalia videntur. 

2) De sporarum magnitudine hac terminologia usi sumus: sp. magna (magnitudine media 20 uu vel supra), 
majuscula, mediocres (circa 15 u), parvule, minute (circa 10 u), minutissime. 


14 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIA. 


brunneum vergens, quem colorem in herb. asservatus sensim amittere videtur. Hyphe thal- 
line tenues vulgo inter se libere manent, raro (in proxima apothecii vicinitate?) in massam 
gelatinoso-grumosam circa gonidia conerescunt; in hoc casu solum J violascunt. Go- 
nidia chroolepea in omnibus statibus solito multo minora, concatenata in monilia tena- 
citer cohzerentia; juniora KOH et J non vel vix mutantur, vetusta et evacuata intense 
violascunt, dissoluta nonnumquam omnia que circa sunt violaceo imbuunt colore (Arn. 
243 b quod thallum abnormis paullum diserepat gonidis vetustis divulsis et ampli- 
ficatis). Gon. palmellea semper adsunt minus frequentia; etiam hec ab hyphis infe- 
stata videntur. 

Apothecia vulgo minutissima (0,2—0,4 m.m. diametro), appressa, varie angulata 
vel raro suborbicularia, vulgo convexula, atra vel atrolurida vel obscure fusca, humec- 
tata fere semper in fuscum abeuntia. Hypothecium hymenio paullo humilius e lute- 
scenti fuscum. Hymenium primitus incolor, postea ascis abortivis angustis (sepe fili- 
formibus) frequentibus contento luteo completis in toto plus minus lutescens, sursum 
concolor. Paraphyses subvisibiles. Asci 40—45 wu longi, 20—25 wu crassi. Spore 
semper frequentes 16—18 u long&e, 6,—8 mu crasse, exacte ovoidee, bicellulares, cellula 
superiori latiori et vulgo paulisper longiori, sepe infuscate. J hymenium e viridi 
cerulescit dein violacee vel vinose obscurascit; hypothecium vinose rubet. KOH hyme- 
nium (re vera solum contentum ascorum abortivorum) plus minus intense violascit. 


Spermogonia non invenimus. 


Hab. In regionibus territorii nostri meridionalibus et mediis, verisimiliter ubique fre- 
quens quamquam pretervisa, omnes fere frondosas arbores abietemque incolens; 
septentrionem fugit, exceptis provinciis maritimis, Graphideis ommnino ditioribus. 
Inventa est in Dania solum ad Aalborg (Dansk bot. Tidskr. 1872); in Suecia: 
Sofiero Scanie (ipsi), Kyrkhult Blekingiza (HuLTING), Omberg (THEORIN) et Krokek 
(HuLTING) OÖstrogothigxe, Lidköping et Kållandsö Vestrogothizx (GRAWE), Strömstad 
Bahusia (HuLrTING), Örebro (HELLBOM) et Götlunda (BLomBEre) Nericiz, Vestermo 
(sec. BLomBERG) et Brännkyrka Sudermannie (ipsi), Tible Uplandizx, Alnö et Lögde 
Medelpadize, Hernösand (ipsi) et Nordingrå (HELLBOM) Ångermannige; in Norvegia: 
Christiania (KinDT sec. BLOMBERG), Saltdalen (SOMMERFELDT); in Finlandia Ta- 
vastia (KARSTEN ex NyL. Lich. Scand., KULLHEM, NORRLIN in Not. Soc. p. F. et F1. 
Fenn. Förh. XD; in Lapponia orientali Kouda (ex Nyr. Lich. Lapp. or.). — In 


Europa saltem media multis locis. 


Obs. 1. Nomen antiquius, etsi ab auctore ipso rejectum, restituimus ex lege 
prioritatis, quum nullam ejus spernendi caussam noverimus. 


Obs. 2. In specimine Sommerfeldtiano ex Salten hymenium subincolor KOH 
non tingitur vel interdum levissime violascit. Item in specimine authentico £ decipientis 
KörB. Par. p. 266. Quoniam autem nullam aliam differentiam detegere possumus, nolu- 
imus propter notam illam minime constantem, quamvis plerisque auctoribus hodiernis 
gratam, novam speciem vel varietatem constituere (cfr. ARNOLD Verh. Zool. Bot. Ges. 
in Wien 1873 p. 507). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:O 6. 15 


Obs. 3. AA. vinosa MuDp. ex speciminibus ab ipso missis et hanc speciem et AA. 
luride formam amplectitur. 

Obs. 4. ÅA. atrofuscella Nyr. Flora 1875 pag. 365 »subsimilis A. pineti sed sporis 
paullo minoribus (long. 0,012—16, crass. 0,005—6)» nobis ignota neque ex descriptione 
adeo manca quidquam concludi potest. Indicatur etiam (Medd. af Soc. p. F. et FI. 
Fenn. 2 p. 71) ut ad Viborg Fennie lecta (WaAinro). 


2. 4. lurida (ACH.) SCHZER. 


Syn. (ÅA. lurida Act. vide 0.) 
Coniaugium vulgare FR. W. A. H. 1821 p. 330, Lich. Eur. p. 378. 
A. lurida ScHAR. Spicil. p. 245, Enum. p. 242. 
A. lurida Mass. Mem. p. 114. 
Coniangium luridum KörB. S. L. G. p. 298, Par. p. 271. 
C. luridum Tu. Fries Lich. Arct. p. 241. 
A. lurida Mupp. Man. p. 250. 
A. lurida LeEiGHT. Brith. Graph. p. 57 c. fig. 38. 
A. lurida Nyr. Syn. Arth. 91, Prodr. 411, Lich. Scand. p. 258. 
AniluTidaTBRI et öROSTRYGLiCh FD anips LLg 


Thallus haud mulium conspicuus, gonidiis chroolepeis (et palmelleis); apothecia me- 
diocria—minuta, fere orbicularia, atra—obscure brunnea; spore parvule— 
minutissime, 2-cellulares; gelatina hymenialis I vinose rubet; KOH hymenium ple- 
rumque plus minus intense violascit. 


[«. spadicea (LEIGHT.) ÅLMQU. 


Syn. Arthonia lurida AcH. Lich. Univ. p. 143 (1810), Syn. p. 7 (vid. spec. orig.); Spiloma 
paradozum AcH. L. U. p. 139 (1810), Syn. p. 3 (vid. spec. orig.) 
Arth. lurida ScHer. Spic. p. 8. 
Arth. spadicea LEiGHT. exs. 97 (1852), Br. Graph. p. 57 c. fig. 39. 
A. lurida v. spadicea NYL. Syn. Arth. p. 92, Prodr. p. 411. 
Coniangium spadiceum ARN. Flora 1873 p. 528, Verh. Zool. Bot. Ges. in Wien 1873 
p- 507. 7 
Exs. Scher. 17, Hepp 161. Leight. 97, Nyl. 86, Zw: 86 A, B; Rab. 473!). 


A y. vulgari differt apotheciis obscurioribus, fere atroluridis, sporis raris minutis 
vel minutissimis, magis solexeformibus, cellula inferiore elongata sepe spurie divisa, 
reactio kalica minus intensa, sepe obsoleta. 

In Europa media vulgaris, sed ex Scandinavia reportatam non vidimus. Verisi- 
militer tamen huc spectet forma Sommerfeldtiana in Lich. Arcet. commemorata, sporis 
6—9 wu longis, 3 w crassis predita.|] 


[6. luridofuscea (NyL.) ALMQU. 


Syn. Coniangium spadiceum var. luridum (Zw.) ARN. Verh. Zool. Bot. Ges. in Wien 1873 
p- 507 pr. p. (denominatio omne jus nomenclatura violans!) 
Arth. luridofusca NyrL. Flora 1875 p. 363. 
Exs. Zw. 86 D. 


1) Rab. 473 b sec. spec. a me visa p. max. parte est Acrocordia polycarpa. Rab. 402, etiam Con. luridum 
appellatum, est A. lecideoides corticola. 


16 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIZ. 


Åpothecia minuta, ommnino regularia, humida rufofusca; spor mediocres, cellulis 
fere ceequalibus; reactio kalica nulla. — Forma omnium optime evoluta. 
Heidelberg ad corticem fagi (Zw-.)I. 


y. vulgaris (FrR.) ALMQU. 


Syn. (Coniangium vulgare FR. vide supra). 

Arth. sublurida ANZzZI Neosymbola p. 13 (1866). 

A. vinosa LEIGHT. Ann. and Mag. of Nat. Hist. 1856 (p. p.?, vide infra). 
Exs. Lich. Suec. 1, Steuh. 145, Th. Er. 47, Zw. 86 C, Leight. 224. 

ÅApothecia madefacta e lutescenti rufo-brunnea; spore sat frequentes parvulce, 
exacte ovoidece, cellula superiore vulgo longiore. 

Thallus effusus tenuis vel tenuissimus, pulverulentus — fere levigatus, interdum 
(plane hypophloeodes) subinconspicuus, albidus vel cinerascens, recens fere semper in 
luridum vergens. Hyphe thalline mox circa gonidia conglobantur, inter ea intrantes 
eaque divellentes, massam gelatinoso-grumosam KOH et J dilute cerulescentem effi- 
cientes. Gonidiorum monilia longa, apice (ut in omn. spec.) ab hyphis libera, deor- 
sum infestata, ad basim dissoluta. ”Incorrupta gonidia parva'), paullo elongata, mem- 
brana KOH et J non multum tincta, contento amyli pleno (in thallo recenti) et inde J ob- 
scurascenti; demum inter se dissoluta evacuantur et tum multo majora, inflata, mem- 
brana KOH et J intense violascenti. Gonidia palmellea ut in precedenti specie. 

Apothecia minuta vel submediocria (0,3—0,7 m.m. diametro), appressa, suborbi- 
cularia, planiuscula — convexa, sicca obscure brunnea — fere atra. Hypothecium sat cras- 
sum, modo distincetum obscure fuscum, modo cum hymenio confluens et concolor. Hy- 
menium fulvum vel obscure fulvum sine epithecio.  Paraphyses subvisibiles. Åsci 
33—40 mu longi, 20—22 crassi, membrana apice haud multum incrassata. Spore 
10—153 «u longe, 4,5—6 mu crasse, forma ÅA. didymewe omnino similes sed minores, 
minus frequentes et rarius infuscate. J hymenium et hypothecium obscurius vinose 
rubent, KOH intense et obscure violascunt; materia colorans precipue in ascis abor- 
tivis invenitur, sed interdum totum hymenium penetrare videtur. 

Spermogonia rarissima minutissima subatra, spermatiis oblongo-cylindricis rectis 
vel subrectis magnitudine variis, 4—6 wu longitudine, 1—1,5 u crassitudine. 

Hab. Ad corticem precipue quercus, paullo rarius abietis, pini et ad lignum denu- 
datum per maximam territorii nostri partem frequenter. In Suecia progre- 
ditur usque ad Hernösand et Jämtlandiam; preterea e Lapponia (Muonio) du- 
bitans affert NORRLIN (Not. Soc. p. FE. et F1. Fenn. Förh. XIII p. 342). In Fin- 
landia adhuc in Östrobottnia (Turtola, NORRLIN 1. c.). In Norvegia lecta ad 
Christianiam (KInDT sec. BLOMBERG). In Dania ÅA. lurida satis frequens dicitur 
(Br. et RosTtr. 1. c.), sed cujus forme sit nescio. (MA. lurida in Peltigera» vide 
sub ÅA. vaganti" Pelveti. 


1) Semel inter gonidia vidimus monile gonidiorum maximorum liberum et intactum, quod, quum formis 
intermediis in gonidia solita transire videretur, Trentepohlia fortasse erat gonidiorum naturalem statum 
sistens. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. ÅZ. N:o 6. 17 


Obs. 1. E formis supra allatis y manifeste ad prexcedentem speciem, « ad se- 
quentem spectat. f quippe que ex unico loco sit cognita, non satis claram habemus. 
Videtur ad y se ita habere, ut Å. incarnata ad ÅA. helvolam. 

Obs. 2. De synonymia hoc additum volumus. Synonymum utrumque Achari- 
anum, Ad. lurida et Sp. paradozum, specialem modo formam « spadicecw respicit, item- 
que Å. spadicea LeiGET. (et NYL.) formam quasi extremam ejusdem, apotheciis peculiari 
modo coloratis, fere violaceo-atris, sporisque sepius et distinctius dissepimentum illud 
spurium ostendentibus; quam autem formam a ceteris nullis limitibus distinguere possum. 
Cel. ArRNoLD 1 c. id periclitatus est, pro distinctiva nota ÅA. luride K+, A. spadicec 
K — tribuens. Observandum autem est, in LEIGHT. exs. 97 (fonte speciei) KOH adhibito 
succum extrahi leviter fuscidulo-violascentem, itemque se habere omnino congruentem 
SCHAR. exs. 17'); magis perspicua hec reactio est in Herr exs. 161, et Zw. exs. 86 
A manifeste etsi minus intense habet K + (utrumque horum ab ARS. ad ÅA. spadi- 
ceam ducitur). Recte igitur cel. NYLANDER de ÅA. spadicea affirmat, »laminam apothecii 
tenuem KOH obscure violacee nonnihil tinctam». — Con. spadiceum v. luridum ARN. 
1. c. aliam quoque continet formam, sporis definite minoribus a £ diversam, quam 
proprio nomine (Å. subspadicea) salutavit NYLANDER (Flora 1875 p. 364). Nobis om- 
nino ignota. — Quod ad y attinet, rectissime forsan sublurida appellaretur, sed inep- 
tum id nomen varietatis Å. luride visum est. Denominatio a nobis nunce acceptå in 
eo laborat, quod Con. vulgare FR. ex synonymis expresse et « et y amplectitur. Sed 
ne novum nomen fingere cogeremur, illo uti jus nobis esse duximus, quoniam et ex 
exs. Friesiano Lich. Suec. 1 et ex descriptione persuasum habemus, hanc nostram for- 
mam illo nomine precipue esse respectam. Si quis autem satius duxerit, & et y ut di- 
stinctas species considerare, illam Å. luridam, hanc subluridam (vel vinosam? vide infra) no- 
minet. — Var. difformis NYL. (NORRLIN Not. Soc. p. F. et F1. Fenn. Förh. XI p. 133) secundum 
spec. orig. est forma y wvulgaris paullum destructa, ceterum nullo modo notabilis. — 
ÅA. vinosa LEIGHT. sec. exs. 224”) omnino nostram y vulgarem sistit; sed suspicamur, 
auctorem illo nomine etiam formas ÅA. didyme respexisse; saltem tales ab auct. Britannicis 
sie nominatas invenimus (ita a MuDD, vide sub A. didyma), unde etiam declaratur, Arnold 
sporas Å. vinose mensum esse 18—23 u longas (Verh. Zool. Bot. Ges. in Wien 1873 p. 507). 

Obs. 3. In Mouc. NESTL. exs. 1325 spermogonia adesse punctiformia rufofusca, 
spermatiis rectis 6—7 wu longis, I u crassis affert ARNOLD 1. ce. Que forma ÅA. luridee illo 
exs. contineatur, nescimus. 

Obs. 4. Con. luridum ab ARNOLD in Verh. Zool. Bot. Ges. in Wien 1872 p. 304 
commemoratum ex descriptione 1. ce. data hujus loci esse non potest. Forte sit forma 
ÅA. vagantis, que pro hac specie interdum determinari solet. 


3. ÅA. helvola NYyLr. 


Syn. A. lurida v. helvola Nyr. Arth. p. 92 (1856), Prodr. 411 (sec. determinationem auct., 
spec. authent. non vidimus); A. helvola Nyt. Flora 1867 p. 330. 


1) Hic tamen ab ARNOLD ad Å. luridam trahitur. Num in exs. cit. heterogenea sub eodem nomine ac nu- 
mero sunt edita? 

?) Immixta crescit « spadicea, externa facie haud tute distinguenda, sed quoad reactionem ac sporarum for- 
mam et magnitudinem nullos transitus invenire nobis contigit. 


K. Vet. Akad. Handl. B. 17. N:o 6 3 


18 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIIE. 


Thallus haud multum notabilis, gonidis eclhwoolepeis (et palmelleis); apothecia minuta, 
confluentia, subferruginea, sporw minute, vulyo 3-cellulares; hymenium fulvum J 
vinose rubet, KOH intense violasett. 

Thallus effusus tenuissimus virescens vel fuscidulus. Hyphe fere ut in precedenti 
specie sed magis amyloiderx, nam J solo adhibito hyphe gonidiis circumtexte vinose ru- 
bent vel violascunt. Gonidiorum monilia tenaciora, gonidia (in thallo recenti) hinc 
inde amylifera, raro evacuata, KOH et J magis quam in precedenti specie resistentia; 
rarissime intensius violascentia vidimus. 

Apothecia vulgo minuta (0,3—0,6 m.m. diametro), stipatissima, unde in maculas sepe 
confluunt, inter fibras corticis emergentia, adulta suborbicularia, convexula, primo luteo-, 
dein rufo-ferruginea; madefacta fere servant colorem. Hypothecium non distinctum 
ab hymenio fulvo vel aureo sursum econcolori. Asci circa 30 u longi, 15 u crassi; 
spore rare 8—12 u longe, 4—5 u crasse, ovato-cuneiformes (vel interdum subsolee- 
formes), rarius 2-, vulgo 3-cellulares, cellulis magnitudine 2qualiter decrescentibus. 
Materia KOH tincta omnia fere complet; ascos (etiam sporis fere maturis przeditos), 
sporas, hyphas, immo cellulas corticis immixtas KOH tinctas vidimus. 

(Spermogonium unicum vidimus spermatiis oblongis, apicibus incrassatis, 4—5 u 
longis; sed num huc vere pertineat, valde incertum.) 

Hab. Ad corticem alni et betulxe, paucis modo locis inventa: in Suecia, Alnö Medel- 
padie (ipsi); in Fennia, Tavastia multis locis (NORRLIN qui primus invenit, 
Wainio, KULLHEM); prope Viborg (WAInzo in Medd. af Soc. p. F. et Fl. Fenn. 2 
p- 70). — Sec. Nyz. (Arth. p. 92) etiam inventa »ad ligna indurata in Vogesis 
(Mouv6G.) et ad alnos prope Heidelberg (Zw.).» 


4. Å. incarnata (TH. FR. in litt.) KULLE. 


Syn. Artb. incarnata KULLHEM Not. ur Soc. p. P. et El. Penn. Förh. XI p. 276 (1871, solum 
nomen). 

Thallus haud multum notabilis; yomidiis chroolepeis (et palmelleis); apothecia mMaju- 
scula rufofusca; sporre mediocres, 3-cellulares; hymenium incolor J vinose rubet, 
KOH non tingitur. 

Thallus albidus vel vulgo in virescentem vel fuscidulum vergens. Hyphe circa 
gonidia conglobatze, magis etiam quam in precedenti specie gelatinose, KOH et J in- 
tense cerulescentes, omnino paraphysibus similes. Gonidia amylo carentia, etiam magis 
quam in precedenti resistentia; divulsa enim et amplificeata raro, evacuata numquam 
vidimus, KOH et J tandem leviter modo violascunt (&que intense ac fibre lignexe inter 
quas inveniuntur). 

Apothecia (0,,—1 m.m. diametro) maculeformia, interdum confluentia, leviter 
convexa, apotheciis Lec. vernalis satis similia. Hypothecium cum hymenio similare, 
forsan modo paullo obscurius. Hymenium fere incolor epithecio carens. Asci 35—40 u 
longi, 18—20 wu crassi; spore sat frequentes 12—17 wu longe, 5—7 wu crasse, vere 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. IZ. N:O 6. IS) 


solezeformes (vel raro subovatee), 3-cellulares, cellula superiore subrotunda ceteris multo 

et longiore et latiore. J hymenium vinose rubet, strata subhymenialia partim cerule- 

scunt, dein sordida fiunt. 

Spermogonia non invenimus. 

Hab. Ad lignum cariosum (fidam ejus sociam vidimus Gyalectam dilutam) et corticem 
abiegnum. Lecta est tantum in Suecia, Lögde et Sulå Medelpadi&e (ubi ipsi 
frequenter legimus) et in Fennia, Tavastia Mustiala (KULLHEM, qui primus 
invenit). 

Obs. 1. Nimis precedenti affinis, quare forsan rectius ut subspecies illi sit sub- 
jungenda. Tamen ad interim ut propria species est retenta, quoniam note, quantulze- 
cumque sunt, semper constantes vise neque in magna speciminum copia transitus ullos 
nobis contigit observarer Preterea jam colore ceteroque habitu primo obtutu facile 
distinguuntur. 


Sectio II. CONIOLOMA (FL.) ALMQU. 


Syn. Coniocarpon DC. F1. Fr. II p. 323 p. min. p. (1805). 
Conioloma Fr. Deutschl. Lich. II p. 1 (1815). 
Coniocarpon ScHAR. Nat. Anz. 1821 (ex Fr. L. E.) 
Coniocarpon FR. L. E. p. 378. 

Coniocarpon Mass. Ric. p. 46. 


Thallus minus distinetus, gonidiis chroolepeis; apothecia granis cinnabarinis 
aut violaceis aut ochraceis KOH tinctis referta, lete colorata—obscura, semper in 
rubrum vergentia; spore 4—6-cellulares. 

Ex altera parte Coniangium (per A. elegantem), ex altera Pachnolepiam (per A. 
albellam) tangit. Etiam Fuarthonic affine. 

Obs. 1. Sensu huic sectioni respondenti Coniocarpi nomen primum apud SCHERER 
et Fries adhibetur; primarium genus Candolleanum parum ad hunc sensum quadrat, 
una solum specie ex tribus') huc pertinente. Quze quum ita sint, Floerkeanum nomen 
potissimum utendum videtur. 


[A. elegans (AcH.) ÅLMQU. 


Syn. Spiloma elegans Act. L. U. p. 135 tab. I f. 1 (1810), Syn. p. 1 (vid. spec. auth.) ! 
Arth. ochracea Dur. Revis. du genre Opegr. p. 8 (1818). 
Con. ochraceum FR. Lich. Eur. p. 380. 
Con. ochraceum Mass. Ric. p. 47. 
Artb. ochracea KörB. S. L. G. p. 292, Par. p. 264. 
A. cinnab. v. ochracea Nyt. Arth. p. 89, Prodr. p. 410. 
Exs. Moug. Nestl. 470, Mass. 14, Hepp 354, Zw. 308, Rab. 337, Anzi Sondr. 217. 


1) Reliquae sunt »Spiloma melaleucum» et »Sp. olivaceum» (de illa vide sub A. leucopellea, haec nobis ignota). 


20 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVLAZ. 


A sequenti his precipue notis differt: apothecia ochraceo-pruinata, spor maju- 
sculce 4-cellulares, grana hymenii KOH non solvuntur, sed vinose rubent. Preterea hyphee 
et gonidia KOH et J violascunt; asci circa 45 u longi, 22 uw crassi, spore 15—18 u 
longae, 7—8 mu crasse. — Hab. in Europa saltem media, varios cortices (presertim 
fagi) incolens. 

Obs. 1. .Sp.elegans AcH., ex Helvetia a ScHLrICHER missum, certe hec est species. 
Tria a nobis visa spec. Achariana, ex quibus uni »ex Helvetia» inscripsit ipse auctor, ad 
unguem quadrant in descriptionem sat extensam in L. U., excepto, quod mirabile dictu 
apothecia dicuntur coccinea. MouG. NEsTtL. exs. 470, determinatum secundum spec. a 
SCHLEICHER missum, idem testificat. 

Obs. 2. Hane a sequenti non specie differre nonnulli contenderunt, graves tamen 
note suadent; discernat, cui in natura eas observandi facultas erit.] 


5. 4. gregaria (WEiG.) KÖRB. 


Syn. Spheeria gregaria Wric. Obs. bot. p. 43, tab. II f. 10 (1772). 
Spiloma? tumidulum AcH. Meth. p. 11, tab. I f. 5 (1803), Sp. tumidulum L. U. p- 
136, Syn. p. 1 (v. sp. auth.); Sp. tum. 8 rubrum L. U. p. 137, Syn. p. 1 
(v. sp. auth.) 
Spil. rubrum Pers. ex Ach. L. U. 
Conioccarpon cinnabarinum DC. F1. Er. II p. 323 (1805). 
C. cinnabarinum Fr. L. E. p. 379. 
C. cinnabarinum. Mass. Ric. p. 46; C. radiatum Ric. p. 47 (1852). 
Artb. gregaria KörB. S. L. G. p. 291, Par. p. 264. 
A. gregaria MuDp. Man. p. 249. 
Con. cinnabarinum LEiGHT. Br. Graph. p. 58 c. f. 40. 
Arth. cinnabarina NYL. Arth. p. 88, Prodr. p. 409, Lich. Scand. p. 257. 
Arth. cinnabarina Br. et Rostr. L. D. p. 120. 
Exs. Lich. Suec. 312, Fl. 21, Scher. 239, Hepp 162, 163, Leight. 249, 250, 251, Nyl. 146, 
Zw. 11, Arn. 150, 363, Anzi L. rar. Lang. 918, L. rar. Ven. 87, 88, 89, Rab. 120 
ANSER 035 

Thallus limtitatus, tenuisstmus, sepe hypophleodes, gonidus chroolepeis; apothecia 
forma et magmitudine varia, plus minus pruinosa, trita rufofusca; asci solito angu- 
stiores, obovati; spore Magne, vulgo I-cellulares, cellula suprema ceteris multo majore; 
hymenium J ccerulescens, KOH plus minus intense violascens. 

Thallus hypophleodes vel epiphleodes farinaceus, e cinnabarino albidus vel 
rufescens vel cinerascens. Hyphe sat tenues, maxime intricate monilia gonidiorum 
mox disrumpunt, frustula eorum vel singula gonidia arctissime cingentes; KOH et J 
leviter vel interdum vix conspicue cerulescunt vel violascunt. Gonidia sat parva, KOH 
et J non vel levissime roseole tinceta. Nonnumquam vidimus immixtas cellulas corti- 
cales destructas, totas vel partim KOH et J intense violascentes (incorrupte lutescentes). 

Apothecia valde varia: in f. Scanica fere minuta (circa 0,> m.m. diametro), ap- 
pressa, orbicularia, disco albido-, margine cinnabarmo-pruinosa, trita et intus obscure 
fusca; in f. Norvegica submagna (usque ad 1,5 m.m. diam.), innata, eleganter stellato- 
divisa, fere epruinosa fusca; inter has extremas omnes fere intermedize forme adsunt. 


Hypothecium confluens cum hymenio subincolori, in cinnabarinum vergenti, sursum 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |Z7. N:o 6. 2! 


concolori vel epithecio sat crasso sordido pråedito, ad marginem cincto excipulo 
tenuissimo cinnabarino. Paraphyses solito magis distincte et regulares. Asci 60—70 u 
longi, circiter 30 u crassi; spore 18—24 u longe, 7—9 u crasse, e cuneiformi ovate, 
sepe demum infuscate, cellulis vulgo 5 vel 4, rarius 3, 2, 6, 7, plerumque valde in2e- 
qualibus, raro (suprema divisa vel inferioribus confluentibus) subequalibus. J hyme- 
nium cerulescit, dein vinose vel violacee obscurascit; asci leviter violascunt. KOH 
grana cinnabarina aut violacea, in excipulo frequentia, in hymenio et hypothecio sparsa, 
in thallo rara, solvuntur obscure violaceo colore; reliquum hymenium et hypothecium 
leviter vel levissime violascunt. 

Spermogonia rarissima minutissima, spermatiis rectis gracillimis circiter 4 u longis. 
Hab. Planta meridionalis, in cetera Europa frequens, in Scandinavia perrara (ad cory- 

lum, carpinum, fagum). Lecta est in Dania: ad Skarrit Sö (GRÖNLUND) et 

Kongens Möller (D. Bot. Tidskr. 1872) Sjellandize, Nyborg Fyonie (Br. et RosTrR. 

1. c.); in Suecia: olim a LJUNGSTEDT ex Scania reportata (locum specialem ne- 

scimus), Myrsö Gotlandi&e (LAURER); in Norvegia, Findö (BLyTT). 

Obs. 1. Ad Weigelianum synonymum confirmandum heec ex descriptione 1. c. 
data sumimus: »crusta tenera albicans, in qua agmina tuberculosa, irregularia, asterisci- 
formia, ut Lichenis scripti varietatem crederes, nisi color contradiceret, qui rubens 
est .... cuivis (spherularum) suus cortex est letissime coccineus granulosus, qui ambit 
centrum sat latum albidum, sed tantum ob membranulam ad telx structuram acce- 
dentem, qua abrasa carbonarius pulvis copiosus apparet». OÖOptandum sane esset, ut 
omnia hodierna synonyma tam facile e deseriptionibus agnosci possent. 

Obs. 2. Maxime variabilem plantam ad maximum numerum varietatum propo- 
nendum locum dedisse, non est mirum. Harum chaos quum iis solum sit extricabile, 
guibus et in natura et in herbariis auctorum perscrutandi facultas erit, dispositionem 
formarum plane omisimus neque Secandinavicas formas certis varietatum nominibus 
ornare sumus ausi. Tantum monemus, formam Scanicam supra descriptam, utpote op- 
time evolutam et Sp. tumidulo ACE. omnino respondentem, pro &. tumidula esse salu- 
tandam. — Forma multis rationibus notabilis est var. concolor TURN. et Borr. (videtur 
eadem ac Con. affine Mass.), epithecio et excipulo obscure fuscis, granis coloratis raris, 
ideoque nec thallo nec apotheciis in rubicundum vergentibus. Transitum monstrat in 
sequentem sectionem et Huarthoniam. 

Obs. 3. Verisimiliter hujus forma (vel spec. maxime affinis) est Con. albellum Zw. 
exs. 358 (18602), Arth. stellaris KremerrE. Lich. F1. Bayerns p. 296 (1861). KOH non 
tingitur; apothecia tenerrime lirelleformia substellato-aggregata, fuscoatra, sepe albido- 
pruinosa habitum sat distinetum elegantem efficiunt. Ceterum omnino fere congruit. 
Lecta ad abietem in Germania australi. 


22 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIZB. 


Sectio III. PACHNOLEPIA (Mass.) ALMQu. 


Syn. Pachnolepia Mass. Framm. p. 6 (1855). 
Leprantha Körs. S. L. G. p. 294; Pachnolepia p. 296. 

Thallus distinctus, -epiphleodes, sat crassus, vulgo albus vel albidus), gonidiis 
chroolepeis; apothecia pruinata, sub pruina atra (exe. Å. impolita); hymeniuim KOH 
nom tingitur (ut in fere omn. sequ.); hypothecium incolor (exc. A. byssacea); epi- 
thecwum parum evolutum (exc. A. fuliginosa); paraphyses sat distinete; sporw 4—J3- 
cellulares. — In corticibus vetustis sepissime occurrunt. 

Tenet summum ÄÅrthonmiarum gradum, et thallo et apotheciis optime evolutis. 
Affinitatem monstrat ad precedentem et ambo proxime sequentes sectiones, medi- 
antibus Å. fuliginosa et medusula. 

Obs. 1. Pachnolepia Mass., utpote tres modo species P. lobatam, P. impolitam, 
P.? Endlicheri continens, nostre sectioni minus respondet; melius quadrat Leprantha KöRrB., 
quod autem nomen, ommnino alio sensu propositum a Frotow (in Körs. »Grundr. der 
Kryptog.», 1848), hic non est admittendum. 


6. ÅA. impolita (EHrRH.) Borr. 


Syn. Lichen impolitus EHrH. Plant. Crypt. exs. 274 (1793; sp. autb. vidimus). 
Patellaria pruinata Pers. Ust. Ann. st. 7 p. 28 (1794). 
Parmelia impolita AcH. Meth. p. 160; Arth. pruinosu L. U. p. 147 tab. I f.3 (1810), 
SYM Sd 
Arthonia impolita Borr. E. B. 2692. 
Parmelia impolita Fr. L. E. p. 183 (excl. b.) 
Arth. pruinosa Mass. Ric. p. 51. 
Leprantha impolita KörB. S. L. G. p. 295, Arth. Par. p. 268. 
Arth. impolita MupDp. Man. p. 248. 
A. impolita LeicHtT. Br. Graph. p. 55, fig. 35. 
A. pruinosa NyLr. Arth. p. 90, Prodr. p. 411, Lich. Scand. p. 258. 
A. pruinosa Br. et Rostr. p. 120. 
Exs. DL. Suec. 202, Stenh. 147, Scher. 506, 507, Hepp. 535, Leight. 131, Nyl. 83 a (b vide 
infra), Zw. 149, Anzi L. rar. Etr. 51, Rab. 16 a, b, c. 


Thallus late effusus, sat crassus, albidus, gonidus chroolepeis; apothecia demum 
magna, difformia, plana, pruinosa, trita dilute fusca; hypothecvum incolor; spore 
majuscule, vulgo I-cellulares, cellulis subequalibus; hymenium J vinose rubens ple- 
rumque post ccerulescentiam, KOH non tinctum (= in sequentibus); Dspermogonia in eodem 
thallo ac apothecia plerumque non obvia» (NYL. Arth. p. 21). 

Thallus primo farinaceus albus, demum fere denudatus verrucosus lutescenti- vel 
cinerascenti-albidus, humidus lutescens; KOH leviter lutescentem, CaO,Cl; (presertim 


1) Recens in roseum verisimiliter semper vergit (ut in omnibus lichenibus gon. chroolep. preditis), quem colorem in 
herbario diu asservatus amittil. In descriptionibus sepissime hunc decoloratum statum solum respicere 
coacti fuimus, quum unam modo speciem nobis contigit vivam videre. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 7. N:o 6. 23 


KOH adjuncto, aliter non semper) roseolum colorem"”) provocat, J plus minus cerule- 

scentem, dein vinose obscurascentem (rarissime sine cerulescentia vinose rubentem); 

hec reactio ad cellulas epidermidis destructas ex magna vel maxima parte pertinet. 

Hyphe initio sat tenues J non tincte, dein sensim dilatate et gelatinose J plus minus 

dilute vinose rubent, KOH et J cerulescunt. Gonidia mediocria recentia non tinguntur, 

vetusta et evacuata dilutius violascunt. 

Apothecia (0,;—1,> m.m. diam.) primitus sat minuta, plana innata vel convexa 
appressa, rotundato-difformia; demum magna, plana, verrucis innata, confertissima vel 
confluentia, primo albo- demum tenuiter cesio-pruinosa, humectata vel trita et intus 
dilute fusca. Hypothecium sat crassum incolor, subtus passim tenuiter fuscolimitatum, 
cum hymenio confluens sed ex filamentis magis irregulariter (fere reticulate) dispositis 
compositum. Hymenium incolor, sursum dilute fuscum. Asci 45—55 u longi, 22—27 u 
crassi, pyriformes, membrana sursum incrassata. Spore 14—20 wu longe, 6—38 u crasse, 
e cuneiformi ovate, vulgo 5-, rarius 4- vel 6-cellulares, cellula suprema ceteris non 
majore. J hymenium cerulescit, dein vinose rubet (raro vin. rubet sine ceer.), hypo- 
thecium post cerulescentiam sordide violascit. 

(De spermogoniis vide infra.) 

Hab. In cortice quercuum annosarum, australioribus provinciis privus. In Dania 
lecta: Jyllandia Hindsgavls skov et Fenö (sec. D. B. T. 1877), Sjellandia et 
Fyonia meridionali (Br. et Rosrr. 1. c.); in Suecia: Reften Scanix (E. FRIES), 
Hanö et Elleholm Blekingize (sec. HuLTInG, Lich. excurs. Blek.), Ekerum et Högby 
Oelandix&e (FLoDp. et STENH.), Kams, Grunsne, Martebo Gotlandie (STENH.). — In 
tota fere cetera Europa frequens. 

Obs. 1. Nomen pruinosc, quo ACHARIUS permutavit vetustiora impolite et pru- 
inate (ab eo ut synonyma citata), verisimiliter utpote minus bona, ex prioritatis lege, 
quamquam aptius, antiquissimo cedat necesse est. Inter compluria spec. Achariana, 
que vidimus, unum fvit Buellia alboatra, cetera rite determinata. 

Obs. 2. De spermogoniis valde sumus dubii. Indicantur quidem in RAB. exs. 683 
A,B et Nyr. exs. 83 b, sed illud Opegrapham sistit (vulgata videtur), hoc sec. HEPP (in sched. 
ad exs. 898 pertinenti) est Årth. medusula (Pers. in Act. Wett. Vol. 2 p. 15 sub Opegrapha) 
Herr spermogonifera, et re vera ab hac (HEPP exs. 898) ne puncto quidem diversum videtur; 
in utroque spermogonia copiosa mediocria, juniora albosuffusa, demum atra, spermatiis ob- 
longo-cylindricis, 4—5 u longis. Ex altera tamen parte non ita mirum sit, si duze in ommni- 
bus rebus fere congruentes ”) species etiam hac ratione congruant. Thalli structura, in utra- 
que fere eadem, ad questionem dijudicandam nihil valere videtur. Utri igitur, NYLANDRO an 
Herr, fides habenda sit, plane nescimus; NYLANDRI tamen sententiam forte confirmet spec. a 
LAHM missum, in quo spermogonia supra descriptis similia apotheciis ÅA. impolite vieima se- 
dent (at non immixta). — In spec. Scandinavicis nulla omnino vidimus spermogonia. 

Obs. 3. Quamquam ÄArth. pruinosa B lobata Fr. L. D. exs. 22 (Arth. lobata Mass. 
Rice. p. 52, Pachnol. lobata Körs. S. L. G. p. 296, Par. p. 273) numquam a nobis est 


1) Nulla alia Arthonia nobis cognita has reactiones ostendit. 
?) Differentia maxime posita est in apotheciis eleganter et tenuiter stellato-divisis, ramis confertissimis, sub 
pruina mox evanescenti nigris. 


24 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIZE. 


visa, tamen pro certissimo habemus, eam (ut jam Nyr. affirmat Arth. p. 90) formam saxicolam 
esse Årth. impolitee. Descriptiones enim Mass. et KörB. preter consuetudinem satis bone, ut 
determinationem certam concedant. — At Årth. decussata EFw. Bot. Zeit. 1850 p. 570 (spec. 
orig., Fw. herb. 182 a, vidimus), Pachn. KörB.S. L. G. p. 297, Par. p. 273, P.? Endlicheri") 
Mass. exs. 123, Zw. exs. 10 ÅA, B, RAB. exs. 725, in rupibus Germanie et Italize paucis locis 
inventa, quam cum precedenti identicam censet KörB. in Par., longe distat, ut fabrica 
thalli mox demonstrat. Jam externa nota facile dignoscitur, lineis scilicet nigris thal- 
lum decussantibus (fere utin Op. zonata), maxime autem interna structura differt. Hyphe 
enim crassissime et laxissime, monilia gonidiorum omnino dissoluta; gonidia plerum- 
que solitaria, magna, inflata, fere rotunda. J nullam reactionem efficit, ne KOH quidem 
antea adhibito. Nulli igitur Arthonice videtur affinis, contra a Schismat. abietino non 
nisi gonidiis minoribus et hyphis laxioribus diversa. Sit ergo huic vicina; certum judi- 
cium proferre difficile est, apotheciis nondum inventis. Planta enim fructifera, apo- 
theciis P. lobate similis, quam Körs. in Par. commemorat, hujus loei vix potest esse, 
sed ipsam »P. lobatam» sistere videtur. Tubercula minuta nigra semper frequentia, 
que pro apotheciis habuit FLoTow, vix quidquam ad fructifieationem pertinent; omnino 
thalli habent structuram, excepto, quod et hyphe et gonidia obscure sunt colorata. — 
Lecidea Stenhammeri FR. S. Veg. Sc. p. 115 (nomen), Lecanactis ARN. F1. 1871 p. 196, quam 
»statum sterilem AÅrth. lobulatce» credit Nyr. F1. 1873 p. 200, »P. decussatce» sit affinis. 
Saltem ÅRN. exs. 560 quoad internam structuram omnino congruit, externa autem facies 
(thallus ambitu pulchre effiguratus) distinetam indicat speciem, ad Arthonias certe non 
pertinentem. Ab »Arth. lobata» igitur longe distat. 

Obs. 4. Ad hanc vel sequentem speciem ut forma sterilis degenerata vulgo 
(ex. gr. FR. L. E. p. 183, ScHzRr. Spic. p. 245) ducitur Spiloma decolorans Auct.”) LIcH. 
Suec. 183, FL. exs. 122 b, thallo sat crasso albido, nee KOH nec CaO,Cl, tincto, efflo- 
rescentiis pulveraceis fuscidulis dense obsito. Interna structura exhibet hyphas laxas, 
sat crassas, demum in massam gelatinosam, KOH et J intense cerulescentem concre- 
scentes gonidiaque sat magna, in monilia brevia concatenata, KOH et J non tincta. 
Itaque neque in Å. impolitam neque A. byssaceam bene quadrat. Sed etiam alias externa 
facie similes omnino autem alienas formas s. n. Sp. decolorantis amplecti videntur auctores. 
Talem vidimus a STENHAMMAR ad Häradshammar Östrogothia lectam, hyphis crassis 
laxis, KOH et J non tinctis, gonidiis parvis, in monilia longa concatenatis, KOH et J 
obscure violascentibus. Que quam omnino similia sunt in Opegr. abietina, ab hac ori- 
ginem ducere videtur. — H& due forme precique memorabiles, utpote status soredii- 
feros Sclerolichenum sistentes. Microscopico enim examine apparet, pulverem efflore- 
scentem effici ex corporibus coacervatis subglobosis, a thallo cetero liberis, constan- 
tibus ex gonidio centrali (thalli gonidiis majore) solitario et hyphis crassis obscuris 
illud arcte ineludentibus. 


1) Opegrapha Endlicheri GARrRov. Lichenothec. Ital. Dec. 1 n:o 2 ScHEr. Enumer. p. 158 sec. Mass. Exs. 
composita est ex thallo hujus et apotheciis Op. saxicolce. 

2) Num huc vere pertineat primarium Sp. decolorans TURN. et Borr. E. B. 2399, dubium videtur; nec 
descriptio nec figura bene convenit. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 1Z. N:o 6. 25 


7. ÅA. byssacea (WriG.) ALMQU. 


Syn. Spheeria byssacea WeEicG. Obs. Bot. p. 42, tab. II fig. 9 (1772). 
Verruearia byssacea AcH. Meth. p. 116, L. U. p. 294, Syn. p. 97 (sec. sp. auth.) 
Lecidea biformis FL. D. L. 122 a (1821). 
Pyrenothea stictica!) Fr. L. E. p. 452 p.p. (f. spermogoniifera); Parm. impolita b L. E. 
p. 183 (f. fertilis). 
Coniocarpon velatum EW. ex Zw. exs. 48 (1850). 
Pyrenothea biformis Mass. Ric. p. 152 (f. fertilis); P. byssacea p. 150 (f. spermo- 
goniifera). 
Lecanactis biformis KörB. S. L. G. p. 277, Par. p. 248 p. max. p. 
Arth. velata Nyr. Arth. p. 91, Prodr. 411. 
Exs. Fl. 122 a, Scher. 286 (f. sperm.), Hepp. 229, Zw. 47, 48, 49, Arn. 59, Rab. 392 
(f. sperm.), 805. 

Thallus albus, gonidus chroolepeis; apothecia raro obvia, minuta, fere orbicn- 
laria, pruina alba copiosa tecta, trita atra; hypothecium obscure fuscum; spore ma- 
juscule vel magne, 4—5-cellulares, cellula suprema ceteris valde majore; hyme- 
nium J vinose rubet; spermogonia semper obvia, sat magna, plana, albomar- 
ginata. 

Thallus late effusus sat tenuis farinaceus albus vel albidus, humidus (cortice plus 
minus translucente) albido- vel fuscidulo-cinerascens, KOH leviter lutescens, J (nunc 
magis nunc minus) vinose lutescens, raro passim post cerulescentiam violascens. Go- 
nidia sat magna, in monilia plerumque brevia concatenata, cum hyphis KOH et J di- 
lute cerulescunt. 

Apothecia juvenilia innata plana, adulta emersa valde convexa, intus atra; hume- 
ctata colorem servant. Hypothecium crassum. Hymenium sursum concolor, dilute 
fuscidulum. Paraphyses crasse magis irregulares minusque distincte guam in prece- 
denti. Asci 45 u longi, 25 u crassi, late pyriformes. Spore 15—23 u longe, 6—8 u 
crasse, ex ovato cuneiformes, 4—5- (raro 3-) cellulares. J hymenium sordide vinose 
rubet, sepe post cerulescentiam levissimam; KOH hypothecium viridiatrum fit (vestigia 
ergo acidi chrysophanici), cetera non mutantur. 

Spermogonia in crusta fertili rariora, in sterili copiosissima, subinnata, spermatiis 
oblongo-cylindrieis, 5—6 wu longis. 

Hab. In Suecia meridionali ad corticem quereuum vetustarum verisimiliter non rara, 
sed ut sepissime sterilis pretervisa: lectam vidimus ad Trolleholm Scanie 

(E. FrR.), Omberg et Häradshammar Ostrogothizxe (STENH.), Götlunda Nericie et 

Kungsör Vestmannixe (BLoMBERG). — Preterea in Gallia et Germania inventa. 

Obs. 1. Hanc esse Sphweriam byssaceam WEiG., consentiunt fere omnes, precipue 
veteres, neque dubitationi locum dat descriptio l. ce. data: »crusta nivea pulverulenta .... 
in corticibus arborum, presertim quercus frequens.... im crusta Spherulex, atro pul- 
vere plene, elevata crusta circumdata, unde scutella videbantur.» Neque ob eam cau- 
sam, quod formam sterilem respicere videtur, rejiciendum est nomen certum et anti- 


1) Non Lichen sticticus AcH. Prodr. p. 16 ex loco natali »in Tilie, Salicis et Fraxini cortice»; e descrip- 
tione et specimine authentico coneludimus, sub hoc nomine varias formas spermogoniiferas esse collectas. 


K. Vet. Ak. Handl. Bad. 17. N:o 6. 4 


26 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIZ. 


quissimum. — Synonymo Achariano, quantum e deseriptione concludi possit, »collec- 
tivum quoddam subest» (FR. L. E. p. 453). Sec. Fr. (Sched. Crit. de L. Su. f. 1 p. 10) 
Verr. byssaceam a se non visam e Pers. Synopsi Fung. recepit ACHARIUS. 


|A. cesia (Fw.) Körs. 


Syn. Coniangium cgsium Fw. Lich. exs. 117 A, B (1829). 
Leprantha casia KöÖRrRB. S. L. G. p. 295, Arthonia Par. p. 269. 
Arth. ceesia ARN. Fl. 1864 p. 315. 

A precedenti, cui maxime affinis est, differt precipue thallo tenui (sec. KÖRrRB. 
granuloso-leproso, 2eruginoso), apotheciis etiam adultis haud multum convexis, ascis 
angustioribus, sporarum cellulis equalibus, denique defectu (ut videtur) spermogoniorum. 
— Sterilis sec. ARNOLD frequens in Germania ad fagum; fructifera modo in Silesia 
lecta ad acerem et carpinum juniorem. | 


8. ÅA. cinereopruinosa SCHzAR. 


Syn. Limboria stictica!) AcH. W. Ak. H. 1815 (ex spec. auth. in herb. WHBG.) veris. p. p- 
Pyrenothea stictica Fr. W. Ak. H. 1821 p. 334 (ommino?), L. E. p. 452 p.p.; Pyr. 
bilaga SB. V5 I jD I 
Pyr. lilacina?) STEsH. Nov. Sched. de Lich. Suec. p. 7 (1833). 
Arth. cinereo-pruinosa ScHEr. Enum. p. 243 (1850). 
Pyrenothea stictica Mass. Ric. p. 153 (f. spermogoniifera); Trachylia cinereoprui- 
nosa Mem. p. 117 (f. fertilis). 
Leprantha cinereopruinosa Körs. S. L. G. p. 296, Arth. Par. p. 269; Arth. lilacina 
Par. p. 269. 
Arth. cinereopruinosa NYL. Arth. p. 94; Arth. melaleucella Arth. p. 101 (excel. syn. 
Trach. melaleuc& FR. et Lich. Su. 233); 1856), Lich. Scand. p. 261. 
Exs. Lich. Suec. 22 (f. spermog.), 272 (f. fertilis), Stenh. 148, Scher. 251, Hepp 477 (f. 
spermog.), Zw. 405, Arn. 151 a, b. 


Thallus cinerascens,gomdis chroolepeis; apothecia minuta — mediocria, rotundata, 
plus ninus cesiopruinosa; hypothecium incolor; spore parvule — submajuscule, 
3—J-cellulares, cellula suprema ceteris majore; JI hymenium duutius vinose rubet; sper- 
mogonia semper frequentissima punctiformia, atra. 

Thallus nigrolimitatus vel effusus, tenuis — sat crassus, furfuraceus vel floccosus, 
plus minus obscure cinereus, recens in rubicundum, in herb. sepe in lutescentem ver- 
gens. KOH leviter lutescit, in formis obscurioribus subinconspicue; J presertim vetu- 
stior plus minus ceerulescit. Hyphe demum circa gonidia concerescunt et tum KOH 
et J plus minus dilute cerulescunt. Gonidia sat magna, plerumque in monilia sat 
longa concatenata, demum discissa et deformata, non tamen plane evacuata; in thallo 
enim recenti examinato guttulis viridulis protoplasmaticis et granulis amyli referta esse 
apparent. Membran&e gonidiorum KOH et J (vetustiorum J solo adhibito) obscure 
violascunt. 


1) Vide notulam p. 25. 

2) Lecidea lilacina AcH. Meth. p. 35, L. dryina 8 L. U. p. 178, Syn. p. 24, sec. spec. orig. est Bactro- 
spora dryina. 

3) Mirum sane hunc numerum et ad presentem et ad A. marmoratam citari in Lich. Scand. 


NN 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o 6. 2 


Apothecia (0,3—1 m.m. diam.) sat rara, innata, initio minuta, convexa, orbicu- 
laria, pruina crassa cesia tecta, demum submediocria, plana, varie angulata, pruina 
tenui vel fere inconspicua, trita et intus atra. Hypothecium crassum incolor, subtus 
et ad latera fuscidulo- vel atrolimitatum excipulum tenuissimum formans. Hymenium 
incolor vel fuscidulum, strato tenui fusco tectum. Aseci 40—45 wu longi, 20—25 u 
crassi. Spore rarius bene evolute 15—18 wu longe, 6,,—7,5 u crasse, 4—5-cellulares, 
vulgo 11—14 wu longe, 5 mu crasse, 3—4-cellulares, e cuneiformi oblonge, utringue 
obtuse, cellula suprema et sepe infima ceteros magnitudine superantibus, szepe infu- 
scatxe. J hymenium (etiam asci) vinose rubet, hypothecium vix mutatur. KOH 
nihil agit. ; 

Spermogonia et in fertili et in sterili crusta frequentissima, minuta vel minutis- 
sima, supra thallum elevata, spermatiis oblongo-cylindricis 5—6 wu longis. 

Hab. Ad corticem arborum: quercus, alni, abietis, betule etc. Lectam vidimus in 
Suecia: Omberg, Sund in Ydre Ostrogothiz (STEsH.), Lidköping Vestrogothie 
(GrzwE), Hernösand (ipsi); in Fennia: Karelia, Klimski (SimminG). — I Ger- 
mania, Helvetia rarius inventa. 

ÖST FPyrs stictica "= "lecidinan HR. Lo EP. 458, vulgo huc ducitur; Syno- 
nymum nobis valde videtur incertum. Neque enim syn. citatis confirmatur neque a 
STENHAMMAR, quem tale syn. vix potuisset fugere, 1]. c. commemoratur. Spec. auth. 
non vidimus. Ipsa autem P. stictica Fr. hanc speciem inprimis respicit, quamquam etiam 4. 
byssaceam saltem in L. E. huc traxisse videtur. — ÄArth. melaleucella NYL. et Å. lila- 
cina Körs. formam vulgatiorem respicit sporis minus bene evolutis; ÅA. cinereoprui- 
nosam formam typicam appellant. Descriptio A. melaleucelle secundum specimina prava 
facta videtur, quare minus bene quadrat. Certe tamen huc pertinet. 


[A. fuliginosa Fw. 


Syn. A. fuliginosa Fw. Bot. Zeit. 1850 p. 569. 
Lepr. fuliginosa KörB. S. L. G. p. 294, Arth. Par. p. 268 p. p. 
Hiss Arn 209-32, Db. 

Externa facie spec. sequenti fere omnino similis, apotheciis modo minus lobatis, 
humidis in fuscum vergentibus. Hypothecium et hymenium incolora, epithecium cras- 
sum, uscoatrum. Asci magni late obovati. Sporx magne 20—24 u longe, 7-9 u 
crasse, pluricellulares, cellula suprema maxima. J hymenium ccerulescit. — Ad abie- 
tem et Pinum piceam in Germania non frequens; etiam ex Kurlandia indicatur. 

Obs. 1. Locus systematicus hujus eximie speciei ambiguus. E characteribus 
potissimum ad hanc sectionem referenda, verisimiliter tamen magis affinis sequenti, 
quem habitu et fabrica epithecii, et maxime Å. gregarice, quem tota interna structura 
fere ommnino refert. Inter has transitoriam quasi formam prebet. 

Obs. 2. A Körs. in Par. cum sequenti commiscetur, ad quam spec. Gotlandica 
ab illo huc ducta pertinent. | 


28 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVLIZE. 


Sectio IV. TRACHYLIA (FR.) ALMQU. 


Syn: Trachylia Fx. Lich. dianome nova p. 7 (1817), W. Ak. H. 1822 p. 251, L. E. p. 402 
(vide infra). 
Trach. Mass. Alec. gen. p. 14 (una spec. zeque ac ambo sequent. syn.). 
Trach. KörB. S. L. G. p. 299. 
Trach. TH. FR. Gen. Heterol. p. 97 (ut subg. Arthonize.) 

Thallus nune erassus, nunc indistinetus (vel nullus?), gonidiis chroolepeis plerumque, 
palmelleis scepe obviis; apothecia atra, scabrida, non pruinata (eque ac in omn. sequ.), 
subregularia; hypothecium sat crassum — crassissitmum, sordide fuscum — fere 
atrum; epithecium crassum vulgo in frustula secedens; paraphyses ommino indi- 
stincte; sporw 2—0J-cellulares. (Prima spec. in variis recedit). 

Hec sectio, per A. leucopellcam cum antecedentibus duobus connexa, in sequen- 
tibus typum a vulgari Årthomic magis magisque recedentem exhibet, qui in A. gramntto- 
phila culmen attingit cam Dermatina (vide p. 8) magnam prabens analogiam, maxime 
autem Å. vaganti affine. Etiam cum ÅA. didyma nexum suspicari licet. 

Obs. 1. Trachylie genus variis limitibus transscripsit Fries. In Lich. dian. 
nihil ad ideam generis cognoscendam exstat, nisi deseriptio brevissima, omnino cum 
descriptione in W. Ak. H. 1822 data consentiens, qui locus ergo pro vero generis fonte 
habendus est. Hic Tr. arthonioidem pro typo generis declarat, quamquam varia hetero- 
genea etiam huc ducit. In Sched. crit. de L. S. f. I huc etiam trahitur sequens s. n. 
Tr. melaleuca. Dein in L. E. his remotis typica species sola restat. In posteris autem 
scriptis (FI. Scan., Summ. Veg.) cel. auctor, que nunc Cyphelia vel Acolia appellantur, 
subjungit. Heec potissimum, ut vult NYLANDER, Trachylice nomine salutare, absonum 
nobis videtur. Optime vero retinebitur pro »Tr. arthonioide» ejusque consanguineis, in 
quas et deseriptio primaria et nomen bene quadrat. 


9. ÅA. leucopelleea (ACH.) ALMQU. 


Syn. Spil. melaleucum 7 leucopeileum AcH. L. U. p. 138 (1810; spec. orig. vid.); Sp. 
marmoratum AcCH. in herb. (nomen primum a NyLr. Herb. Mus. Fenn. p. 92 publici 
juris factum 1859; spec. auth. vid.). 
'Trach. melaleuca!) Fr. Sched. ad L. Su. f. 1 p. 10. 
Arth. Schereri Mass. Symm. p. 68 (1855; spec. orig. non vid.). 
A. cinereopruinosa v. lobata NY. Prodr. p. 411 (1857): Arth. marmorata L. Scand. 
Do 20 
A. marmorata Br. et Rostr. L. D. p. 120 (descriptio bona!). 
Exs. Lich. Suec. 23, Stenh. 150, Arn. 315 a, b, Rab. 778, 851, Norrl. et Nyl. 46. 


1) Spil. melaleucum AcH. L. U. p. 137 (1810), Syn. p. 2, cujus duo vidimus spec. orig., lichenem sistit 
graphideum habitu insignem, a Durour in Gallia ad corticem quercus lectum; antiquius nomen est Conio- 
carpon nigrum DC. FI. Fr. II p. 324 (1805). Thallus albus, farinaceus, lineis nigris decussatus; apo- 
thecia nigra subrotunda intus carbonaceam massam solum exhibent (hypothecium elapso hymenio?), quare 
ne genus quidem determinare possumus. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I7. N:0 6. 20 


Thallus albus, gonidiis chroolepeis; apothecia mediocria, obtuse lobata vel divisa, 
margine fere solo pruinato, fere atra; hypothecwum sordide fuscum; epithecium sat 
distinetum fuscum; spore minute, anguste, 4—J3-cellulares, cellulis equalibus; 
J hymenium sordide fulvescens. 

Thallus late effusus, sat tenuis, furfuraceus vel flocculosus, KOH nullo modo 
tinctus. Ubi ab apotheciis est remotus, laxissimus est, constans ex hyphis parcis tenui- 
bus et gonidiis frequentissimis, elongatis, in monilia longissima ramosa concatenatis; 
prope apothecia autem ill& frequentiores hec pauciora constringunt, monilia magis 
magisque solvunt; gonidia demum solitaria et destructa. KOH et J gonidia plus minus 
intense cerulescunt, hyphe non tinguntur. 

Apothecia (0,3—1 m.m. diam.) frequentia, sat conferta, juniora minuta innata 
orbicularia, adulta mediocria appressa lobata—stellato-divisa, lobis latis obtusis, sem- 
per convexula, juvenilia tota, adulta margine tenuiter cinereofusco-pruinosa, disco sub- 
denudato, trita et intus atra, sepe a thallo tenuissime marginata. Hypothecium sat 
tenue, hymenium tamen altitudine 2quans, sordide fuscum, compositus ex hyphis magis 
gelatinoso-grumoso-concretis quam hyphe thalli et paraphyses inter se omnino con- 
gruentes. Hymenium humile, sordide fuscidulum. Epithecium magis quam in ceteris 
Trachyliis coherens, tamen ex eo prominent hyphe breves, superficiem scabridam red- 
dentes; he marginem versus longiores evadunt (pruinam supra memoratam constitu- 
entes), donec cum thallo omnino confluunt. Asci 35—40 wu longi, 15—20 u crassi. 
Spore 10—15 wu longe, 3,,—5 wu crasse, ex ovato lanceolate, subacutrer, rarius infu- 
scate; germinantes (»caudatas») raro vidimus. J hypothecium levissime sordide ce- 
rulescit. 

Spermogonia non vidimus. 


Hab. Ad cortices arborum (abietis, betule, quercus, coryli), raro ad lignum denudatum. 
Lecta in Dania, Södal Skov ad Viborg (BRANTH); in Suecia: BSillhöfda etc. 
Blekingi&e (sec. FALK), Femsjö (FR.) et Almesåkra (ZETTERSTEDT sec. BLOMBERG 
in litt.) Smolandize, multis locis Ostrogothixz (STENH., V. Post, THEORIN), Lid- 
köping Vestrogothix (GRAEWE), Gotlandie multis locis (STENH., HELLBOM, LÖNN- 
ROTH, LAURER), plur. loc. Dalslandizxe (HULTING), Svennevad (BLoMBERG) et Asker 
(sec. HerLBom) Nericize, in Helsingia septentrionali frequens (sec. HARTMAN); in 
Norvegia, Christiania (Mozr); in Fennia: Alandia (Epv. NYLANDER) et Mjölö 
prope Helsingfors sec. Nyr. Lich. Scand., ad Aboam (KARSTEN), Tavastizxe Evo, 
Sarvala, Padasjoki (sec. NORRLIN). — In Germania. 

Obs. 1. Spil. melaleuei y. leucopellet duo specimina vidimus authentica, inter se 
congruentia, quorum alteri »Lusatia» erat inseriptum, qui locus unicus ab ÅCHARIO com- 
memoratur. Que specimina quum sola exstare videantur (in herb. AcH. desunt), dubi- 
tatio de hoc syn. vix potest exsistere, quare ut certum et antiquissimum nomen est 
recipiendum. 

Obs. 2. Forma Danica, ad quercum lecta, recedit partibus apothecii internis di- 
lutius et purius coloratis, reactione jodica ut in ÅA. mediella. Memorabilis utpote nexum 
cum hac specie monstrans. 


3 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIA. 


10. ÅA. mediella Nyr. 


Syn. A. sordaria KörB. Par. p. 269 (1861). 
A. trabinella TH. Fr. Lich. Arct. p. 240 (1860); A. muscigenea Bot. Not. 1865 p. 182 
p. p. (vide infra). 
A. globuloseformis HEPP exs. 509 (1860). 
. A. mediella Nyrn. Not. ur Soc. p. F. et Fl. Fenn. Förh. I p. 238 (1859), L. Scand. 
5 DNA 
Exs. Hepp 509, Arn. 314, Rab. 686. 

Thallus varians (etiam gonidiis); apothecia minuta vel minutissima, orbicularia, 
subscabrida; hypothecium crassissimum, sursum sordidum, deorsum obscure fuscum; 
epithecium sat crassum, granulosum, fere atrum; spore& submediocres, graciles, cel- 
lulis 4, subequalibus; I hymenium fulvescit. 

Thallus tenuissimus vel tenuis, interdum indistinctus, furfuraceus vel furfuraceo- 
mucosus, albidus vel albido-, fuscescenti-, virescenti-cinerascens, humidus decoloratus. 
Hyphe tenues, non gelatinoso-concerete, gonidia tamen irretientes, KOH et J non tin- 
guntur. Gonidia complurium generum”"); palmellea solitis Archilichenum similia et 
chroolepea parva, in monilia longa conjuneta, KOH et J obscure violascentia sepissime 
occurrunt, nunc mixta, nunce sola; omnium magna pars evacuata. 

Apothecia (0,15—0,6 m.m. diam.) adnata, convexa, atra. Hypothecium subtus et 
extrinsecus strato tenuissimo fere atro limitatum, excipulum formanti cum epithecio 
contiguum et similare. Hymenium incolor. Asci 30—35 wu longi, circa 18 wu crassi, 
membrana sursum haud multum incrassata. Spore 12—18 u longe, 4—4,5 u crasse, 
sublanceolate, utringue acutate. J hypothecii stratum superius dilute fulvescit, inferius 
non tingitur. 

Spermogonia non rara, minutissima, atra, spermatiis oblongo-cylindricis 5—6 
u longis. ; 

Hab. Ad cortices (precipue emortuos) et lignum denudatum per totam Sueciam (a 
Blekingia usque ad Lapponiam) et Fenniam. E Norvegia septentrionali solum 
vidimus; preterea ad Christianiam lecta (KINDT sec. BLOMBERG). In Dania non- 
dum lecta. Muscos rarissime incolit (Götlunda prope Stäbacken BLOMBERG). Maxime 
diligit regiones septentrionales, ubi vulgaris est. — In Germania et Helvetia raro. 


Obs. 1. Var. sapinea Nyr. (Mustiala, KARSTEN) nullo modo digna est, que di- 
stinguatur. — In spec. orig. Å. muscigenew TH. FR. una adsunt hec species (rara) et 
Å. vagans v. ezilis (frequentior) externo habitu fere ommino congruentes. Ex illa de- 
scriptio pro maxima parte sumta videtur, quoad sporas autem, in illa non maturas, hanc 
evidenter respicit. Ergo analoge duarum specierum forma sub illo nomine sunt com- 


1) Ut quanta in hac re variatio sit perspiciatur, magis specialem expositionem afferemus. Invenimus in 
diversis speciminibus: 1) (Alnö ad cort. Aln. incanze) gon. palmellea et solita in glomerulos stipata (di- 
cantur a) et alia maxima, solitaria (illorum status primitivus?); 2) (indidem) gon. a sola; 3) (Hernösand 
ad Aln. inc.) gon. a et chroolepea supra descriptis (dicantur b) similia, KOH et J tamen non tincta, sed 
etiam alia multo majora, membrana crassa in luteum vel fuscum vergenti (illorum status primitivus?); 
4) (Lidköping ad quercum) gon. b plerumque sola, rarius immixtis a, que tamen sub quibusdam apo- 
theciis sola adfuerunt; 5) (Orebro ad Pin. Lar.) gon. a et b seque frequentia. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o 6. 2 


mixte. — ÅA. chroolepida Nyr. F1. 1873 p. 22 sec. descriptionem omnino congruit, ex- 
cepto quod »gonidimia hymenialia adsunt glomerulis viridibus majusculis ellipsoideis 
passim in hymenio instratis inter thecas, quibus hi glomeruli multo sunt majores.» 
Quamquam memorabilis haec interna apothecii structura est, tamen, ceteris rebus con- 
gruentibus, monstrositatem magis quam distinctam speciem indicare videtur. Ad quod 
credendum etiam magis sumus propensi, quod analogum ÅA. granitophile statum (vide 
infra) invenimus'). Lecta »ad ramulos abiegnos emortuos prope Onegam (NORRLIN). 
— ÅA. tabidula ANZzI Anal. Lich. p. 19, quantum ex descriptione concludere liceat, 
forsan huic maxime affinis; mox differt sporarum »articulo altero valde minore». — ÅA. 
ccesiolwens Nyr. F1. 1878 p. 245 (Finl. Lammi supra corticem alni: LEOPOLD) sec. descr. 
videtur insignis species maxime quidem affinis ÅA. medielle, sed apotheciis pruinosis 
vergens ad Å. cinereopruinosam vel leucopelleam. Hanc ut nobis non satis cognitam 
pretermittere coactos esse dolemus. 


[A. lecideoides Tu. FR. 


Syn. Lecidea arthonioides AcH. L. U. p. 178 (1810), Syn. 24 (p. p.?); spec. orig. vid.). 
Trachylia arthonioides Fr. L. E. p. 403. 
Tr. arthonioides Mass. Mem. p. 117. 
Tr. arthonioides KörB. S.L. G. p. 300, Par. p. 274. 
Arth. lecideoides TH. Fr. Gen. Heterol. p. 97 (1861). 
Artb. trachylioides MubD Man. p. 251. 
Arth. trachylioides NYL. Arth. p. 99 (1856). 
Exs. Arn. 303, Rab. 402 (corticola). 


Thallus valde varians, gonidiis chroolopeis; apothecia parvula—mediocria, subor- 
bicularia, epruinosa, scabrida; hypothecium obscure fuscum; epithecium crassum, 
nigrum, granuloso-secedens, spore mediocres, cellulis vulgo 4, suprema ceteris 
valde majore; I hymenium rubricose fulvescit. 

Thallus nunc ecrassissimus, furfuraceo-stuppeus, albidus, nunc tenuis, nunc in- 
conspicuus ”). Hyphae tenues KOH et J non tinguntur. Monilia longissima, gonidiis 
supremis vulgari forma, inferioribus elongatis, infimis subeylindricis; KOH et J plerum- 
que obscure violascunt; item in forma corticola rarius cellul&e epidermidis dissolute 
tote vel pro parte colorantur. 

Apothecia aterrima, opaca, vulgo convexula. Hypothecium crassissimum, intus 
dilutius in rufofuscum vergens, extrinsecus fuligineum, excipulum formans cum epi- 


1) Credimus hunc insolitum gonidiorum locum sic facillime declarari posse: quum apothecia exstruantur, 
magnum hypharum incrementum fieri; tum corpora varia ab illis inclusa etiam extolli et ita in apothecia 
transferri, quare in ÄÅrthoniis corticolis sepe magnam cellularum corticalium multitudinem stratis apothe- 
ciorum inferioribus immixtam invenimus (vide sub A. aspersa). 

2) Que »in lignis putrescentibus» lecta commemoratur, Lecidecw sistit speciem, sporis simplicibus preeditam, 
LDL. decoloranti verisimiliter affinem. 

3) »Massa pulveracea, cui superstrata est cuticula solidior» (AcH. mscpt ex FR. L. E.), etiam in spec. auth. 
a mnobis viso adest neque aliud est quam »Lepraria» qusedam (eadem ac hospes A. neglectule) Arth. leci- 
deoidi vulgo socia et hoc loco ab illa obruta. Memorabile est, gonidia Leprarie palmellea quoque ab 
hyphis Arthonie, in thallum Leprarie intrantibus, esse irretita. 


32 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIZ. 


thecio contiguum. Hymenium sordide fuscidulum. Asci 35—40 u longi, 18—20 u crassi, 
membrana valde incrassata. Spor& 13—16 wu longe, 6—7 mu crasse, ovato-oblonge, 
rarius 3-cellulares. J hypothecium sordide vinose violascit. 
Hab. Ad rupes arenarias Germanize, Anglixe; etiam »in alten Fichten in Sächs. Schweiz» 
(AUERSWALD). 
Obs. 1. Novissimum nomen adhibere coacti sumus, quum 2&que videtur absur- 
dum »Årthonioiden» Arthoniam nominare, ac »trachylioidem» plantulam, que Trachylic 
ipsum typum secundum auctorem nominis sistit. | 


11. ÅA. granitophila Tu. FR. 


Syn. A. granitophila TH. Fr. Bot. Not. 1865 p. 39. 
(Coniangium Buerianum KÖRB. vide infra.) 

Thallus "indistinetus, gomnidis et chroolepeis et palmelleis; apothecia minuta forma 
varia; hypothecium et epithecium crassa carbonacea; spor submediocres, cellulis 
2; I hymenium varie coloratur. 

Thallus tenuissimus vel inconspicuus, vulgo ferrugineo-lutescens, in herbario ser- 
vatus demum virescens. Hyphe mediocres vel sat tenues, mox circa gonidia chroolepea 
conglobate gelatinoso-conerete; J vinose rubent vel partim violascunt vel cerulescunt. 
Gonidia submagna, pauca conjuncta, pleraque divulsa, multa vulgo evacuata; vetusta J 
sepe violascunt, recentia ne KOH et J quidem tmguntur. Etiam palmellea apotheciis 
semper vidimus substrata. 

Apothecia minutissima vel minuta (0,2—0,5 m.m. diam.), rotundata angulata vel 
paullo elongata, subplana vel paullum concava, septis atris sat crassis in loculos di- 
visa (5 alterum juxta alterum una transsectione vidimus) vel simplicia. Hypothecium 
crassum vel crassissimum, sursum fuscoatrum, deorsum atrum contiguum cum epithecio 
atro distincte granuloso-hyphoso. Hymenium fuscidulum. Paraphyses J adhibito 
subvisibiles irregulares (= in spec. precedentibus). Asci 35—40 mu longi, 18—20 u 
crassi. Spore 12—17 wu longe, 5—6 wu crasse ex ovato oblonge, demum sepe in- 
fuscat2e, cellula superiore vulgo plus minus longiore. J hymenium vinose rubet, rarius 
violascit vel cerulescit. KOH partes apothecii in fuscum vergentes subvirescunt; si 
calidum adhibetur, extrahit succum parcum luridum. 

Spermogonium semel vidimus apothecio minori simile, planum, nigrum, sper- 
matiis oblongis 4—5 wu longis, 2 u crassis, utroque apice vulgo incrassato. 

Hab. In saxo granitico locis absconditis ad Holmiam ubique, Tible Uplandize, Lögde 
Medelpadiz, Offerdal Jämtlandie (ipsi), fida Opegraphe abscondite socia. Pre- 
terea formam muscicolam, parasiticam in Belomia russula, paullo recedentem le- 
gimus in Ragunda Jämtlandie. 

Obs. 1. Affinitatem cum ÅA. vaganti demonstrat forma parasitica, omnibus par- 
tibus minus evoluta quam forma typica. Puncta format maculzeformia, crebra, supra 
thallum et apothecia Beloniw sita, que sordidam faciem inde accipit; quantum vidimus 
simplicia sunt. Hypothecium minus obscurum, item epithecium, magis quam in f. typ. 
coherens. Ascorum membrana J vinose rubet &eque ac totum hymenium. Inprimis 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 7. N:o 6. 30 


memorabilis in eo, quod gonidia magna frequentia hypothecio et thecio (saltem juniori) 
sunt instrata. Ratione parasitandi cum ÅA. vagantr convenit: sub apotheciis et in illa 
transiens jacet stratum thallinum, constitutum ex hyphis (pro maxima saltem parte) 
Arthonie mediocribus, gelatinoso-coneretis, J dilutius vinose rubentibus, gonidia Belonice 
irretientibus magna divulsa, at non evacuata. Ceterum (sporis etc.) omnino cum f. typ: 
congruit; differentie facillime declarantur, si, quod facies significat, juvenilem esse for- 
marn nondum rite evolutam putamus. Dicatur f. sordificans. 

Obs. 2. Etiam minus discrepat forma a LAM »an einer gefällten Eiche zu Bi- 
ren» lecta precipue notabilis statione et habitu omnino A. mediellc, ad quam quasi 
transitum monstrat. Apothecia plerumque plus minus convexa, simplicia, excipulo et 
epithecio carbonaceis quidem sed fere tenuibus. Gonidia chroolepea sola adsunt, plera- 
que destructa; J hyphe fulvescunt vel rarius violascunt. E variis rebus suspicamur hanc 
esse Con. Bueriamwm Körs. Lich. Sel. Germ. 291 (1864), Arnorp FI. 1864 p. 314, Verh. 
Zool. Bot. Ges. in Wien 1873 p. 508, sed quum neque spec. auth. nec descriptionem 
completam viderimus, nihil pro certo affirmare possumus. 3 


12. Å. neglectula Nyr. 


Syn. A. neglectula Nyr. F1. 1874 p. 13. 


Parasitica; apothecia minutissstma rotundata plana scabrida; hypothecium et epithe- 
cwum sat crassa carbonacea; spore parvule—minutissime, graciles, cellulis 2; J 
hymemum vinose rubet. 

Crust& insidet albe, leproso-granulose, KOH lutescenti, ex thallo Lecidemw cujus- 
dam (panwole vel cinereoatre?) orte. Hic initio bullatus, levigatus, hyphis gelatinoso- 
concretis circa gonidiorum glomerulos magnos arcte compactis. Mox autem dissol- 
vitur in granula globosa structuram veterem servantia sed hyphis longis laxis liberis connexa. 
Tandem etiam granula solvuntur, donec fere solum hyphe lax&e (J non tincte) et go- 
nidia sat sparsa conspieiuntur. Nihil tamen adhuc morbosi apparet; status sorediiferus 
videtur. At sub apotheciis Årthonie grumositas quedam morbosi aliquid indicat. Hyphee 
frequentes lax&e sat crasse, hyphis supra descriptis omnino similes at manifeste ex apo- 
theciis proficiscentes ideoque ad ÄArthoniam pertinentes, circa gonidia raro sana vulgo 
evacuata gelatinosum efficiunt vestimentum J vinose rubens; hyphe libere partim vi- 
nose rubent partim non tinguntur. KOH adhibito apparet hyphas massam penetrare 
grumosam, verisimiliter sistentem reliquias hypharum Zecidecw (et gonidiorum pluri- 
morum?). Num inter illas hyphas etiam quzedam ad Lecideam pertinentes supersint, di- 
stinguere non valemus. Quoad rationem thalli igitur in omnibus essentialibus cum ÅA. 
vaganti congruit; etiam hic »allelositismus» quem vocant evidens est. 

Apothecia (0,1—0,2 m.m. diam.) simplicia vel demum septis interpositis compo- 
sita. Hymenium sec. NYL. electrino-aurantiacum, in nostro spec. fere incolor vel dilutissime 
fuscidulum; epithecium et hypothecium ut in specie precedenti, hoc modo tenuius. 
Asci 20—27 wu longi, 10—15 u crassi. Spore sec. NyYL. 7—10, in nostro spec. 10—15 


K. Vet. Akad. Handl. B. 17. N:o 6. 5) 


34 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIA. 


u longer, 3—4 u crasse, elongato-oblongee, cellula inferiore vulgo longiore, numquam 
infuscate. J hymenium (etiam asci) vinose rubet, KOH sec. Nyl. violacee reagit, in 
nostro spec. non tingitur. 

Spermogonia punctiformia atra, spermatiis rectis tenuissimis 3—4 wu longis, 1 u 
Cassis. 

Hab. Lecta modo in Suecia, Höglandsberget prope Lögde Medelpadizx (E. ALMQUIST), 
et in Fennia, Padasjoki (WaAino sec. NyL.). Utrogque loco saxum incolit; illic 
socia nascitur Å. gramitophilce. 

Obs. 1. Quamquam specimen Nylanderianum non vidimus, eandem ejus speciem 
esse ac nostram omnino sumus convicti. Desecriptio quidem, ut supra ostendimus, re- 
cedit colore hymenii, dimensionibus sporarum, reactione kalica, at he tres note evi- 
denter ad unam causam referri possunt, hymenium nempe materia coloranti esse de- 
generatum, neque hoc solum secundum nostram opinionem satis est ad propriam spe- 
ciem constituendam, quum reliqua in minutissimis quadrant. Valde tamen memorabilis 
hec reactio videtur, cujus etiam in specie precedenti vestigium apparet; affinitatem cum 
Å. didyma exsistere hac et aliis rebus indicari putamus. 

Obs. 2. He due species inter se intima affinitate conjuncete, cum reliquis Trachyliis 
magis e longinquo cognata, ad ÅA. vagantem variis rationibus (sporis bicellularibus, hy- 
phis sat crassis J reagentibus etc.) accedunt. Intermedia fere videtur ÅA. copromya 
ANzZI L. rar. Lang. 341 sub Buellia (1863), Comm. Soc. Critt. Ital. II f. 1 p. 21 sub Artih., 
insignis species habitu externo fere ÅA. medaiellee, hypothecio aurantio-fusco, altitudine 
2equanti hymenium deorsum subelectrinum, KOH tamen non reagens, epithecio tenui 
sed distincetissimo, atro, granuloso, spore 16—17 wu (sec. ANzI 19—26) longe, 6 u 
crasse, utringue acute, bicellulares; hymenium et hyphe thalline J vinose rubent. — 
»Ad truncos juniores Pini cembree.» 


Sectio V. EUARTHONIA (Tu. FR.) ALMQuU. 


Syn. Euarthonia TH. Fr. Gen. Heterol. p. 96 p. min. parte (1861). 
Euarthonia KÖRB. Par. p. 265 p. p. 

Thallus hypophleodes, gonidiis chroolepeis (rarissime desunt); apothecia atra, 
vulgo stellato-divisa; hypothecium et epithecium haud mältum distincta; aseci solito 
angustiores; spore 4-cellulares. — In cortice levigato. 

Species, que hujus sectionis unica nobis cognita est, nulli alii, quantum repe- 
rimus, rite affinis; maxime autem verisimilis nexus videtur cum Neviis, mediantibus 
forsan A. Armoricana Nyr. F1. 1865 p. 355 et ÅA. astroidestera Nyr. F1. 1874 p. 13, que 
tamen per descriptiones incompletas solum nobis cognite sunt. E speciebus a nobis 
examinatis proxime sint ex altera parte ÅA. gregaria et A. medusula, ex altera Å. 
punctiformis. Etiam maxime memorabilis videtur analogia eximia, que cum Opegrapha 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o 6. 5) 


atra exstat et structura interna (ascis, sporis, hymenii natura, reactione) et habitu ex- 
terno. Plantas tam gravibus notis congruentes, quamquam ad diversa genera pertinent, 
vere cognatas agnoscere haud temerarium videtur. 


13. ÅA. radiata (Pers.) Tu. FR. 


Syn. Opegrapha radiata Pers. Ust. Ann. st. 7 p. 29, tab. II f. 3 B et b (1794). 

Lich. astroites AcH. Prodr. p. 24 (1798); Op. astroidea Meth. p. 25 (1803); Arth. ra- 
diata &« L. U. p. 144; A. astroidea Syn. p. 6; c. v. stellulata L.U. p. 145, tynno- 
carpa L. U. p. 145, Syn. p. 6, hyparcha L. U. p. 146, opegraphina L. U.p. 6692) 
Syn. 6; Arth. Swarziana Schrad. Journ. I 3. p. 13 (1806) omnino, L. U. p. 142, 
Syn. pd p. p.?) c. var. cinerascenti L. U. p. 142, Syn. p. 5; A. obscura var. 
nigrescens in herb.; ÅA. melanteram vide infra. (Omnium vid. spec. orig. vel sal- 
tem auth.) 

Op. atra " macularis FR. L. BE. p. 367 (spec. auth. vid.). 

Arth. vulgaris SCcHA&R. Spic. p. 8 (1823) omnino. 

A. vulg. Mass. Ric. p. 48 (excl. & bullata?) et & obscura); A. betulicola descr. di alc. 
lich. p. 22 (1857) sec. ANz1I L. r. Ven. et descr. sat plenam et bonam. 

A. vulg. KörB. S. L. G. p. 290 et Par. p. 265 (excel. f. 5 obscura); A. sorbinam 
vide infra. 

A. radiata TH. FR. L. A. p. 240. 

A. astroidea Mupp. Man. p. 246. 

A. astr. LeiGHT. Br. Graph. p. 53, fig. 32; A. Swarziana p. 55, fig. 33. 

A. astr. Nyzn. Arth. p. 95 (excl. var. syn.), Prodr. p. 412, L. Scand. p. 259. 

A. radiata Br. et Rosrtr. p. 121. 

L. Su. 24, Stenh. 149, Fl. 121, Scheer. 16, 462; 463, 633, 644, Hepp 351, 352, 353, 
Leight. 70, 289, Körb. L. S. G. 20 (A. sorbina), Arn. 440, Anzi L. rar. Ven. 94 
(A. betulicola), 95, L. Sondr. 216, Rab. 393, 631. 


Exs. 


Thallus hypoplleodes, limitatus, gonidiis chroolepeis; apothecia submagna — mi- 
nuta, difformia, vulgo stellato-divisa; hypothecium haud multum distinctum; epi- 
thecium fuligmneum non granulosum; aset obovati; spore submediocres, cellulis 4 
equalibus; I hymenium cerulescit, den violacee rubet. 

Thallus colore valde varians, albidus—fuscus”), J plerumque plus minus cerule- 
scens vel violascens. Hyphe sat tenues, non pro more gelatinoso-conglomerate, tamen 
KOH et J cerulescunt (plus minus dilute). Gonidia elongata, vulgo minora (sed vari- 
antia), in monilia plus minus longa concatenata, KOH et J vetusta obhscure violascunt, 
recentia non colorantur. In uno (e plurimis a nobis examinatis) gonidia defuerunt, 
quare pro nutrimentis solum erant cellul& epidermidis, J partim cerulescentes vel 
violascentes. 

Apothecia (0,;—1,2 m.m. diam.) vulgo in ramos angustos (0,15—0,25 m.m. diam.) 
radiantes divisa (rami tamen sepe ita conferti, ut apothecia indivisa appareant), ma- 
culas stellxeformes orbiculares formantia, rarius minus ramosa elongata, per corticem 
erumpentia ideoque ab eo tenuissime marginata, vulgo plana, raro tumida convexiu- 


1) Non 4. opegraphina LRIGHTON Grevillea 1872 p. 59, sporarum cellulis inaequalibus mox distincta. 

2) Forma Anglica est A. spectabilis. 

3) Sec. cit. ScHAR. exs. 586 est Op. atre var. 

2) Hunc colorem precipue debet hyphis obscure coloratis; qua »Torulza» utrum mycelia sint parasitica an 
hyphe Arthonie, ut sepe (precipue ad superficiem lichenis) fieri solet, obscuratae, nescimus. 


36 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIE. 


scula. Hymenium fere incolor, hypothecio sordido vel sordidulo tenui suffultum, epi- 
thecio tectum haud multum distineto sed crasso, viridule fuligineo, ad latera hymenii 
continuato, quasi-excipulum formanti. Asci 42—50 u longi, circa 20 u crassi, membrana 
sursum vulgo satis incrassata. Spore 12—20 u longe, 4—6 u crasse, elongate ovato- 
oblonge, interdum »halone» circumdate. J hypothecium hymenium epithecium cerule- 
scunt, dein illa plus minus violacee vinose rubent!), hoc plerumque obscurascit; 
asci plerumque (et contentum et membrana), spore rarius vinose rubent. KOH nihil 
fere agit. 

Spermogonia in spec. Scand. numquam vidimus (sec. Mupp 1. ce. in var. ab illo 
anastomosanti denominata spermatia sunt cylindrica, paullo longiora quam in ceteris 
plerisque ÄÅrth. spec.). 

Hab. Ad corticem levigatum arborum omnium fere frondosarum, raro ad lignum de- 
nudatum tota, ut videtur, Scandinavia. Adhuc in Medelpadia, Angermannia 

(ipsi) Suecize, in Tavastia (Norruin) Fennie frequens, usque ad oras Nord- 

landie et Finmarkie Norvegixe (WG, SMFLDT, NORMAN) et ad Mare Album (sec. 

NyYL.) procedens. In regionibus inferalpinis (ex. gr. Jämtlandia) raram invenimus, 

ex subalpinis numquam vidimus. 


Obs. 1. Varietates permulte ab auctoribus sunt proposite, apotheciorum di- 
versa forma precipue fundate; sed quum hac ratione omnino nulli exstent limites, in- 
ternaque structura omnium congruat, superfluum duximus distinguere, ubi natura nihil 
distinxit. Omnium maxime evoluta est f. Swarziana Auct. (ACHE. p. p-), apotheciis majo- 
ribus sepe tumidis, specie indivisis, rotundatis. — Insignem autem morphologicis pre- 
cipue rationibus formam sistit 4. sorbina Norm. Spec. L. nat. p. 120. Hujus thallus 
fuligineus pinguidulus; apothecia innata plana, sat magna, angulata; hymenium e ceru- 
lescenti fuligineum, epithecio carens, paraphysibus crassis, distincete parallelis instructum, 
KOH luride virescens; ad corticem Pruni Padi prope Tromsö lecta. Primaria ÅA. sor- 
bina KörB. Par. p. 265, L. S. G. 20 (in Sudetis ad corticem sorbi; eandem a MuDpp 
in Anglia lectam vidimus) ceterum similis, hymenii natura et colore magis ad formam 
vulgarem tendit. Sec. spec. orig. hec omnino est A. melantera Act. L. U. p. 143, 
Å. obscura 6 melantera Syn. p. 7”); dicatur ergo f. melantera (ACH.) ALMmQu. — Aliam 
NORMAN 1. c. formam passivam cofmmemorat, J non reagentem, at ejusmodi plantulam 
pro Arthomia agnoscere non possumus, quum etiam prima initia apotheciorum J semper 
reagere viderimus. In spec. auth. vulgarem modo ÅA. astroidee formam et Arthopyre- 
mam gquandam invenimus. — In Not. ur Soc. p. F. et F1l. Fenn. Förh. XIII a NORRLIN 
indicatur var. epipastoides NYL. e Lapp. Torn., Olostunturi. Neque illine neque aliunde 
specimina hujus varietatis vidimus; descriptio parum significeans in NYL. Arth. p. 96 
(s. n. Vv. epipaste) data sporas indicat nonnihil majores quam in Å.radiata; ÅA. punctif. 
formam esse crederes. Sec. LEIGHTON Grev. 1872 p. 59 sporarum cellula suprema ce- 


1) Rarissime id solum hymenii, quod ascos proxime circumdat, ita decoloratur, manente in cetero ceerule- 
scentia (fere ut in quibusdam formis ÅA. punctiformis). 

?) Hoc quidem synonymon a NYL. ad A. punctiformem trahitur; determinatio autem nostra nititur specimine 
ut testatur descriptio in L. U. accurato, ipso originali. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o 6. Dl 


teris major; si ita res se habet, necesse est eam ab ÅA. radiata distingui. Verisimiliter 
hec Anglica ÅA. aspersce affinis est. 

ÖS NSec NYE SN Scandy pu 200etiam FAS gioberulosa ACHE. us 0. p. 142 
hujus loci esset, sed omnino repugnat et habitatio (»im cortice pini») et descriptio 
(erusta subpulverulenta lactea, apotheciis subrotundis .... hemispheericis»). Eidem 
affirmanti, Å. obscuram ACE. formas amplecti ÅA. astroidece et punctiformis, vix credere 
possumus; quum enim duo viderimus spec. cum descriptione AcH. in L. U. bene con- 
 gruentia, utrumque Dichaenam rugosam sistens, ad hanc plantulam illud syn. pro ma- 
xima saltem parte spectare nobis est persuasum. 


Sectio VI. NZEVIA (FR.) ALMQU. 


Syn. Nevia Fr. Sched. crit. de L. Su. fasc. III p. 21 (1824; solum nomen), S. O. V. p. 281 
(ce. descriptione)!). 
Nevia Mass. Framm. Lich. p. 7 (AA. punctiformis). 
(Arthothelium vide infra). 

Thallus hypophleodes, gonidis ehroolepeis vel nullis, hyplis I non reagen- 
tibus (exceptis que proxime apotheciis subjacent); apothecia maculeformia, plus minus 
difformia, rarius lirelleformia, deplanata; epithecium varia structura, hypothecium in- 
distinctum; paraphyses wvulgo grumoso-dissolute; ascr late pyriformes — subro- 
tundi (quo magis evoluti, eo angustiores); spore divistone valde varice. — Corticem levi- 
gatum incolunt. 

Sectio vastissima, nostra sententia simplicissimum et infimum Arthonice generis 
gradum constituens, valde naturalis, cujus omnes species inter se intime sunt connex2e. 
Neque enim ob gonidiorum presentiam vel defectum divelli possunt form&e ceterum 
unaquaque graviore ratione congruentes (cfr. AÅ. radiatum), neque, qui naturalem dis- 
positionem vult, ob sporas »polyblastas» Å. spectabilem a melanophtalma vel orbilliferam 
a punctiformi longius removebit. — Vulgo commiscentur Dermatine spec. (ex. gr. D. 
anastomosans) vix affines, structura totius apothecii et omnium fere ejus partium di- 
verse; item varie plantule e lichenum numero omnino excludende (ex. gr. A. cinereo- 
fusca Zw. exs. 311 [= Årthothelium fuscocinereum KörB. Par. p. 2611, Arthoth. Lahmi- 
anum KörB. Par. p. 263). 


A. Spore murales. 
(Arthothelium Mass. Ric. p. 54; KörB. S. L. G. p. 293, Par. p. 260 [p. p. min.]; TH. FR. 
Gen. Heterol. p. 97). 


1) Numeratur »inter formas Lichenopsides, stricte vero e lichenum cohorte omnino excludendas». Nuevia S. 
Veg. Sc. omnino alium habet sensum. 


[SV 
Op 


S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIA. 


14. ÅA. Seandinavica (TH. Fr.) Nyr. 


Syn. Arthothelium Scandinavicum TH. Fr. Öfv. W. A. Förh. 1864 p. 273. 
Arthonia Onegensis Nyr. F1. 1865 p. 3; Arthon. Scandinavica in NORRL. et NYL. exs. 
Exs. Norrl. et Nyl. 48. 

Thallus albus, effusus, gomidiis carens; apothecia frequentia, parvula — fere me- 
diocria, maculeformia, sparsa, epruinata, atra; epithecium crassum, fusco-atrum, 
granuloso-hyphosum; asci pene rotundi; sporw maxime, murales, ellipsoidewe; 
J hymenium (saltem brevi) vinose rubet. 

Thallus tenuissimus, subpulverulentus, ex hyphis sparsis et cellulis epidermidis 
dissolute compositus; ille tenues, elongate, KOH et J non tinguntur, he, primo fuscee, 
ab illis infestate sensim decolorantur (unde color thalli pendet) et consumuntur, de- 
mum omnino incolores et destructe KOH et J leviter et inzequabiliter violascunt. 

Apothecia (0,,—0,7 m.m. diam.) maculeformia, rotundata, angulata vel sinuata, 
plana vel leviter convexa, rugulosa. Hypothecium tenue incolor indistinctum. Hyme- 
nium incolor, epithecio tectum inequabili, e filis irregularibus subliberis composito. 
Paraphyses indistincte, tenues, irregulariter gelatinam percurrentes. Asci 65—75 u 
longi, 45—50 wu crassi, membrana tota incrassata, sursum haud multum crassiore. Spore 
24—33 wu longe, 13—16 wu crasse, utringue obtusissime, raro degenerate, infuscatee. 
J hymenium vinose rubet (membrana ascorum plus minus intense), precedente passim 
cerulescentia; KOH nihil agit. 

Spermogonia non vidimus. 

Hab. Ad corticem abietis in Suecia: par. Kihl Nericie (HELLBomM)"), ad Gevaliam (ipsi), 
Helsingia (in parte occidentali frequens: J. A. HARTMAN), ad Hernösand (ipsi); 
in Norvegia ad Christianiam (TH. Fr. et Mozr); in Fennia'”): Tavastia (NORR- 
LIN, WAINIO), ad Viborg (WAINI0), Solomeno et pluribiin Karelia orientali (NORRLIN) 
circa flumen Svir vulgaris (ELFVING). Videtur ergo planta subarctica; extra Scan- 
dinavie fines non est lecta. 

Obs. 1. Insignis hec species simul cum sequenti valde affini a ceteris Nevis 
longius distat, epithecii memorabili structura precipue distinceta. — De synonymo primo 
Nylanderiano non omnino certi sumus, quum specimina non viderimus; descriptio nec 
satis completa vel characteristica nec in omnibus plane quadrat (apothecia multo minora, 
spor&e minus divise, reactio jodi »amoene vinose violacea»). Nonne forma juvenilis? 


15. ÅA. fusispora (TE. FR.) ALMQU. 


Syn. Arthothelium Scandinavicum 8? fusisporum TH. Fr. Öfv. W. A. Förh. 1864 p. 273. 


1) Ex compluribus locis ab HELLBOM in »Nerkes lafflora» indicatur; sed quum sequentem speciem cum hac 


confuderit, que ad utramque pertineant, nescimus. 
2) Etiam de loc. nat. Fennicis non certi sumus, quum ea ex Medd. af Soc. p. F. et Fl. Fenn. 1—3 exce- 
perimus neque specimina videre contigerit, excepto quod in exs. cit. editum est. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Å7. N:o 6. 30 


Thallus fere ut in precedenti; apothecia rara, muta, compluria vulgo in maculas 
ineisas confluentia, subpruinata"), ideoque e cinerascenti atra; epithecium ut in 
preecedenti sed mere atrum; asci late pyriformes; spore ovato-lanceolate, acutatce, 
ceterum ut in proecedenti; item react. . 

In omnibus precedenti valde similis. Thallus paullo minus distinetus, hyphis J 
non tinctis vel minus distincte violascentibus. 

Apothecia 0,3—0,5 m.m. diam. metiuntur. Paraphyses minus diffluxe. Asci circa 
60 u longi, 35 u crassi, membrana sursum (nec alibi) valde incrassata. Spore 22—33 
4 longe, 8—12 u crasse, altero vel utroque apice acuto, sepe obliquo, divisione lon- 
gitudinali minus distincta. J hymenii supera pars persistenter cerulescit (semper?); 
etiam asci intense vinose rubent. 

Spermogonia magna, apotheciis similia, sed magis rugulosa, spermatiis oblongo- 
cylindricis 4—5 wu longis, sterigmatibus longis affixis. 

Hab. Ad corticem abietis verisimiliter late distributa, sed utpote sepissime sterilis 
facillime pretervisa. Fructiferam vidimus modo ex Nericia (Götlunda: BLOoM- 
BERG), Upplandia (Rindön prope Vaxholm: ipsi), Vestmannia (Näsby: R. IN 
DE BETov); sterilem ”) ex Uplandia (Tible et Upsalia: ipsi), Nericia (Örebro: HELL- 
BOM), Helsingia (Lassekrog), Angermannia (Hernösand) et Herjedalia (Funäs- 
dalen: idem). Sec. BLoMBERG in litteris etiam lecta ad Svennevad (BLOMBERG) 
et Dylta (HELLBoM) Nericize. 

Obs. 1. Quamquam precedenti valde affinis species diversa certe est habenda. 
Maxime characteristica sunt tubercula atra facie gelatinosa frequentia, quorum veram na- 
turam non plene novimus. Continent modo in gelatina copiosa J vinose rubenti glo- 
merulos rotundatos ex hyphis crassis, quasi nodulosis, (cellul&e enim curte luminibus 
rotundis) arcte conglomeratos; et parcius hyphas vulgares, laxas, equabiles. Propter 
externam faciem apotheciis simillimam horum esse primitias crederes, quod tamen in- 
terna structura omnino repugnat; hec verisimile reddit, speciem insolitam esse soredi- 
orum (cfr. A. neglectulam p. 33 et Spiloma decolorans p. 24). 


[A.: spectabilis Fw. 


Syn. Arth. Swarziana AcH. p. p. (vide p. 35; compluria vid. spec. auth.) 
A. spectabilis Fw. sec. Er. L. BE. p. 3712) (spec. non vid.). 
Opegr. scripta” FR. I. c. 
Graph. scripta I arthonioidea SCHAR. spic. p. 323. 
Arthothelium spectabile Mass. Ric. p. 54. 
A. spectabile KörB. S. L. G. p. 293, Par. p. 260. 
Arthonia dispersa NYL. Arth. p. 93 p. p.??); A. spectabilis L. Scand. p. 259; A. 
diformis Mém. Cherb. V p. 144 (1857) sec. descriptionem bonam. 
Exs. Hepp 536, Zw. 356, Anzi L. rar. Lang. 206, Rab. 418, 685. 


!) Hec pruina oritur ex reliquiis corticis, per quem apothecia erumpunt; eadem ratio in ceteris MNeviis sub- 
pruinosis (ex gr. spectabili, pinastri). 

?) Sterilis agnoscitur tuberculis apotheciiformibus (vide Obs. 1), qualia in prec. numquam invenimus; quam 
tamen notam ut omnino certam declarare speciminum vetat numerus exiguus. 

3) Ubi hoc nomen a FLotow sit datum, nescimus (an in litt? ut ex SCHAER. Spicil. p. 323 conjiceres); Fw. 
N:o 69 a Friesio citatum (editum 1829) non vidimus. 

?) Sec. syn. citata; descriptio (thalli, apotheciorum, sporarum) aliam certe perhibet speciem sequentibus ut 
videtur affinem. In Lich. Scand. NYLANDER Å. dispersam a spectabili distinetam putare videtur. 4. di- 


40 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIZ. 


Similis ÅA. radiate var. Swarzianw sed melius evoluta. Thallus distinctus albus, 
sepe epidermide dissoluta subfarinaceus, gonidiis chroolepeis frequentibus. Apothecia 
quam Swarziance majora, vulgo magis elevata, minus divisa, sepe fere integra, rotun- 
dato-angulata, sepe areolis thallinis imposita ideoque gquasi marginata, juniora cellulis 
epidermidis perrupt&e pruinatis, quod sensim disparet. Inter hymemum, hypothecium, 
epithecium nullum discerimen, omnia similaria fuscidula vel fusca. Asci fere rotundati 
75—580 u longi, 45—50 u crassi, membrana &equaliter incrassata. Spore eleganter mu- 
rales, ovatr, maxime, 30—36 mu longe, circa 15 u crasse. J hymenium wvinose rubet, 
plerumque post cerulescentiam. — Ad corticem levigatum variarum arborum (coryli, 
fraxini, alni) in tota fere Europa (adhuc in Kurlandia); vix deficiat in Scandinavia. 

Obs. 1. Exstant inter hanc speciem et Å. punctiformem intermedixe forma ut vi- 
detur haud pauce, sed utpote rariores et habitu ignobiles minus cognite et vulgo 
cum Dermatina anastomosanti confuse. Quum inter se maxime sint affines, optime 
forsan sub unam speciem ut varietates conferrentur, sed donec orbis formarum non- 
dum satis sit exploratus, satius duximus, quot nobis forme innotuerunt, specie di- 
stinguere.] 


[A. lirellans n. sp. 


Thallus hypopbleodes, limitatus, lutescens, ex hyphis compositus intracorticalibus; 
gonidia fortuita. Apothecia 4. excipiende simillima, lirelleformia, colore im fuscum 
vergenti, subinnata, sepe excavata marginibus elevatis. Hymenium sursum concolor, sor- 
dide wiridulum. Aser subrotundati. Spore magne, 20—24 u longe, 9J—10 u crasse, 
oblongo-oviformes, transversaliter divise in circa 6 loculos, vulgo uno alterove loculo 
longitudinaliter insuper diviso. J hymenium cerulescit (2eque ac hyphe thalline prope 
apothecia et cellul& corticales ab iis maxime consumte) dein obscuratur. — In Hiber- 
nia, Killarney et Glencar, ad corticem ilicis (CARROLL s. n. Å. astroidew f. et ÅA. anasto- 
mosantis). AA. astroidestere Nyr. F1. 1874 p. 13 affinis vel ejus var. apotheciis minus, 
sporis magis evoluta?] 


[A. subastroidea ANzI. 


Syn. ÅA. subastroidea Anzr Comm. Soc. Critt. Ital. II fasc. I p. 22. 
Arthothelium anastomosans ARN. Verh. Zool. Bot. Ges. in Wien 1872 p. 304 (non AcH.). 
Exs. Anzi L. rar. Lang. 468, Arn. 514. 

Thallus sec. AnzI »epiphleodes, albomacularis determinatus», in spec. a nobis 
viso parum evolutus'); gonidia nulla. Apothecia minuta — minutissima, sparsa, angu- 
lato-rotundata vel paullum difformia, subinnata, atra, »obsolete pruinosa». Hymenium 
incolor, sursum epithecio fuligineo .(non granuloso) tectum. Asci rotundati. Sporas ra- 
rissime invenimus magnas, 23—28 (»29—33») u longas, 8,,—10 (»12—15») u crassas, 


spersa Dur. Journ. de Physique 1818 p. 6 sec. descr. complures species amplectitur; spec. auth. a nobis 
visum ÅA. punctiformem sistit. 

!) Spec. a nobis visum in ANZI exs. nimis mancum, etiam internis partibus parum evolutum. Differentiam 
ex eo ortam sporarum quoad magnitudinem et formam attentioni auctorum commendamus; cautum esse 
docet in speciebus distinguendis. — In ARN. 514 internas partes etiam minus evolutas reperimus; ÅRN. 
1. cec. sporas dicit 24—28 u longas, 12 wu crassas. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I7. N:o 6. 41 


anguste ellipsoideas—oblongas, sxpe acutas »utringue rotundatze»), »ordinate murales». J 
hymenium ccerulescit, asci vinose rubent. — Ad Pinum Cembram in Italia superiore 
(AnNzi); ad Rhododendrum ferrugineum in Tyrolia (ARN.). |] 


["A. orbillifera n. subsp. 


Syn. Arthoth. dispersum Mupp. Man. p. 252. 

Thallus inconspicuus. Apothecia minutissima, vulgo rotundata, in turmas vel or- 
billos dense stipata, interdum confluentia, ita ut efficiant annulos plus minus completos 
centro elapso. Spore crassiores, 21—27 wu longe, 10—15 u crasse, ovate, murales, 
stratis transversalibus circa 6. Cetera ut in precedenti. — Ad ilicem in Britannia; 
specimen vidimus ex Hibernia, Old Dromore, Kerry, a CARROLL reportatum. — Å. puncti- 
form manifeste affinis. Pycnidium semel vidimus verrucarieforme, minutum, pycnidiis 
refertum acicularibus, vulgo curvatis, circa 30 uw longis, 2 u crassis.| 


B. Spore pluricellulares, cellula suprema omnmium maxima. 


[A. ilicina TAyL. 


Syn. A. ilicina TaAvyr. F1. Hib. pt. 2 p. 105 (1836) sec. LEiIGHT. et MuDpb. Il. cc. 
A. ilic. LeicHrt. Br. Graph. p. 56. fig. 36. 
A. ilic. MuDD. Man. p. 248. 

Thallus hypophleodes, sublimitatus, albus, gonidiis nullis. Apothecia rotundato- 
angulata vel leviter difformia, fere mediocria, in luridum vergentia. Hymenium nunc 
sordide fuscum epithecio omnino indistincto, nunc pene incolor epithecio fusco-fuligi- 
neo. ÅAsci magni, nunc pene rotundati membrana equaliter incrassata, nunc fere obo- 
vati, membrana sursum modo sed ibi valde incrassata. Spore mazime (circa 30 u 
long&e, 12 wu crasse), ovato-lanceolate, altero apice rotundate, alterum versus attenuatce, 
demum sepe infuscate, cellulis circa 6, suprema longe maxima; minorum cellularum 
lumina lentiformia (fere ut in Graplhide). J hymenium ccerulescit, dein sordide decolo- 
ratur vel vinose rubet'); KOH epithecium (ubi obscurius est) leviter sordideque ceru- 
lescit. — Ad corticem ilicis in insulis Britannicis hec maxime insignis species est lecta. | 


[A. aspersa LEIGHT. 


Syn. A. aspersa LEiGHT. Ann. and Mag. 1856 p. 332, tab. XI fig. 11—15. 
A. asp. MupDD Man. p. 248. 
Exs. Leight. 2482). 
Thallus sub epidermide levigata effusus, lutescens, hyphis haud gelatinoso-con- 
P 2 VAR 2 
ceretis, gomidiis chroolepeis (sepe solum emortua vidimus); neutra J tinguntur, rarius 


1) Hane ob variationem valde suspecta videtur A. tilicinella NL. F1. 1867 p. 179, cujus unica fere nota di- 
stinctiva in eo posita est, quod hymenium J vinose rubet (sine caerulescentia). 
2) RaB. exs. 402, ab editore primum Con. luridum, postea A. aspersa nominata, est A. lecideoides corticola. 


KE. Sv. Akad. Handl. Bd. 17. N:o 6. 6 


42 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIA. 


autem cellule corticales cerulescunt. Apothecia minwta rotundata—varie difformia (num- 
quam tamen stellato-divisa). Hymenium epithecio carens, cum hypothecio similare, sor- 
dide fuscum, cellulis corticalibus frequentibus sepe immixtis. Asci late pyriformes, 
membrana superne haud multum incrassata. Spore parvule, 13—15 u long, circa 6 
u crasse, elongate oviformi-oblongee, cellulis vulgo 4, suprema omnium longe mazima. 
J hymenium cerulescit (quod tamen ob colorem primarium sepe minus clare elucet). 
— Ad corticem ilieis in Britannia. 

Obs. 1. Huic speciei affines videntur forme, quas s. n. Å. epipastoidis et Ope- 
graphince LEIGHTON commemorat in Grevillea 1872 p. 59. — Hic etiam potissimum 
collocanda est species maxime insignis ÅA. comiangioides BaGr. Herb. Critt. Ital. Ser. II 
119, externa facie ÅA. spectabili proxima (sed apotheciis pruinosis etc. diversa), hy- 
menio, ascis, reactione Å. punctiformi, sporis A. asperse (ut videtur; plane maturas 
tamen non vidimus). — Utrum ex hoc grege an sequenti sit A. melanophtalma (Dur. 
in herb.) NyL.'), dijudicare non possumus, quum in spec. auth. a nobis viso sporas 
maturas frustra quesiverimus; species est hujus sectionis pene optime evoluta, thallo 
distineto albo, gonidis chroolepeis predito, apotheciis rotundatis — subdifformibus, 
fere mediocribus, in verrucas thallinas immersis ideoque quasi marginatis, hymenio su- 
perne epithecio fuligineo tecto, ascis late pyriformibus, sporis (sec. NYL.) oblongo- 
oviformibus, plerumque 6-cellularibus, 14—19 wu longis, 3—8 wu crassis. J intense 
cerulescit. Spermatia recta cylindrica 6 wu longa, cirea 1 u crassa. — Ad corticem 
Ceratoni&e in Hispania. | 


C. Spore pluricellulares, cellulis cequalibus. 


16. ÅA. punctiformis AcCH. 


Syn. A. punctiformis « olivacea Acn. L. U. p. 141 (1810), Syn. p. 4; y glaucescens L. U. 
p- 142, Syn. p. 4; Op. epipasta var. Caragane Meth. p. 26 (1803), L. U. p. 258 
(omnium vidimus spec. auth.) 
A. ecrustacea Dur. Journ. Phys. 1818 p. 6 (vid. spec. auth.); ÅA. dispersa p. P- 
(vide p. 39). 
Neevia orbicularis FR. L. Su. exs. 91, Sched. p. 21 (1824); Op. atra b. abbreviata sub- 
arthonioidea L. E. p. 367 p. p. (vid. spec. auth.). 
atomaria Mass. Ric. p. 50 (1852) sec. KöÖRrB. et descr.; A. celtidis et populina ibid. 
sec. spec. auth. 
punctiformis Körs. S. L. G. p. 293, Par. p. 268. 
quercus HEPP et MÖLLER Enum. des Lich. Gén. p. 70 (1862) sec. spec. auth. et descr. 
punctiformis TH. FR. L. Arct. p. 240. 
epipasta Mupop. Man. p. 2472). 
epipasta 8 microscopica LEiGHT. Br. Graph. p. 51, fig. 30. 
punctiformis NYyL. Arth. p. 99, Prodr. p. 413, L. Scand. p. 260. 
punctiformis BR. et RosrtrR. p. 121. 


prpp>rer or 


1!) Nomen in FR. L. U. p. 373 primum occurrit, descriptio autem nulla, quantum cognitum habemus, pu- 
blicata ante NYLANDRI in Arth. p. 94. 
2) ÅA. punctif. MUDD. et var. Auct. est Myc. miserrimum. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 7. N:o 6. 43 


Exs. Lich. Suec. 91, Mass. 131, Arn. 513 (var. quadriseptata), Anzi L. rar. lang. 2081), 265, 
L. rar. Ven. 90, 91, Rab. 144, 705, 9421), 972 (var.; vide infra). 

Thallus inconspicuus, gonidus carens; apothecia maculceformia, subrotundata; epi- 
thecium fuligineum, non granulosum; ascii late pyriformes; spore majusculae 
magnee, cellulis 4—5 wqualibus; I hymenium intense cerulescit. 

Thallus constitutus ex hyphis tenuissimis arctissime conglobatis, non gelatinoso- 
coneretis, KOH et J (saltem ab apothecio remotis) non tincetis; cellul& autem corticales 
ab is infestate etiam J solo adhibito partim vel tot&e violascunt. 

Apothecia 0V,3—0,6 m.m. diam., rotundato-angulata, oblonga vel elongata, raro 
uno alterove ramo predita, rarissime substellata”), erumpentia, deplanata. Hypothe- 
cium indistinectum, tenue, hymenium subincolor, paraphysibus omnino indistinctis. Asci 
ex hymenio facile secedentes, 35—45 u longi, 20—27 mu crassi, membrana superne valde 
incrassata. Spore 16—24 u longe, 6—8 wu crasse, ex ovato oblonge. J hymenium 
cerulescit, dein obscuratur; solum in formis optime fructiferis medium stratum sub- 
vinose tingitur, contento ascorum et, quod hymenii iis proxime adjacet, rubente; 
membrana ascorum fere nihil tingitur. KOH nihil agit. 

Spermogonia non vidimus. 


Hab. Ad corticem juvenilem et levigatum in Dania vulgaris, item in Suecia meri- 
dionali et media, septentrionem versus cito rarescens; tamen adhuc ad Hernösand 
et in Jämtlandia (Ragunda, Areskutan) parce legimus. Analogam fere distribu- 
tionem habet in Fennia, ubi usque ad Uleåborg (herb. mus. Fenn. sec. Tu. FR.) 
lecta. In Norvegia paucis modo locis lectam comperimus: Christiania (Moz), 
Trondhjem (KInDT sec. BLOMBERG), Salten (SmFLptT ex Lich. Arct.) et Gildes- 
kaal (Norman) Nordlandie. — In tota Europa vulgaris. 

Obs. 1: Forma sporis optime evolutis 5-cellularibus est f. quadriseptata ÖHLERT 
Zusamm. p. 41, ARN. exs. 513. Ceterum nullo modo memorabilis. F. paullo magis 
discrepans est ÅA. oleandri RAB. in sched. exs. 972 (sporis minoribus et cet.). 

Obs. 2. Maxime affinis et specie vix distinguenda est A. pinastri Anzi Comm. 
della Soc. Critt. Ital. 3 p. 159 (1862), Lich. rar. Etr. 34, Å. neglecta BAGL. in RAB. exs. 
670 (1862), lecta ad Pinum maritimam in Italia. Recedit fere solum apotheciis sub- 
pruinosis (vide p. 39) et reactione jodica (post cerulescentiam vinose rubet vel 
violascit). 


D. Sporw bicellulares; apothecia lirelleformia (exe. Å. galactite). 


17. ÅA. dispersa (ScHrap.) NYyL. 


Syn. Opegr. dispersa ScHrap. Samml. Krypt. Gew. 167 (1797) sec. AcH. et NYL. 
Lichen epipastus AcCH. Prodr. p. 23 et L. diasporus p. 228 (1798); Opegr. epipasta 
Meth. p. 26, L. U. p. 258, Syn. p. 25 sec. spec. auth. et descr. claram. 
Opegr. atra b. abbreviata subarthonioidea FR. L. E. p. 367 p. p- sec. spec. auth. 


1) De his non omnino sumus certi, quum nullas sporas invenerimus. 
2) Ejusmodi formam solum vidimus ex Dalslandia, ab HunTInG lectam ad Katrineholm. 


44 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIA. 


A. epipasta KÖRrB. S. L. G. p. 292, Par. p. 266 p. p. (inel. Myc. miserrimo). 
A. minutula NYL. Arth. p. 102 (1856), Prodr. p. 415; A. dispersa L. Scand. p. 261. 
A. dispersa Br. et Rostr. p. 119. 
Exs. Hepp 343, Arn. 561, Rab. 706, 829, 931, 974 (ambo ultima verisimiliter, nullas spor. 
vid.), Norrl. et Nyl. 47. 

Thallus vulgo macula albida indicatus, gomidiis destitutus; apothecia lirellcefor- 
mia, elongata, flexuosa, tenerrima; epithecium fuligineum; asei minimi, poene rotun- 
dati; spore&e subminute, bicellulares; I hymenvum intense cerulescit. 

Thallus hypophleodes, plerumque macula albicanti vel cinerascenti indicatus, 
limitatus, raro invisibilis, ex hyphis KOH et J non tinctis constitutus; gonidia for- 
tuita. Cortex quo magis ab hyphis infestatur, eo magis albus fit, magis dissolvitur 
magisque KOH et J tingitur, ut demum residua modo cellularum restent inter se dis- 
ereta, KOH et J cerulescentia, chrystallis frequentissimis intermixtis. 

Apothecia usque ad 1 m.m. longa, 0,1—0,2 m.m. lata, uno alterove ramo lon- 
giore predita, parum prominula, raro latiora angulata vel incisa. Hypothecimum indi- 
stinetum, tenue, hymenium subincolor, paraphyses omnino indistincte. Asci ex hy- 
menio facillime secedentes, 25—30 u longi, 18—20 wu crassi, pene rotundati, membrana 
superne valde incrassata. Spore 10—13 wu longe, 4—5 u crasse, oviformi-oblonge, 
cellulis 2, superiore paullo latiore sed fere &quilonga. J hymenium intense ceerule- 
seit, dein obscure violascit; ascorum membrana vix tingitur vel levissime vinose rubet. 
KOH nihil agit. 

Spermogonia non invenimus; sec. NyrL. FI. 1873 p. 207 spermatia sunt ut in 
Å. radiata. 


Hub. Corticem incolit tenerum levigatum aceris, fraxini, coryli etc. in meridionalibus 
et mediis Scandinavie partibus haud infrequens: Dania, Klingstrup Fyonize; 
Suecia, Blekingia multis locis (CrevE, HuLTtInc, FALK), Femsjö Smålandie (sec. 
Fr. Stirp. Agr. Femsj.), Ekerum Ölandixe (STEnH.), Krokek Ostrogothizx (HuLr- 
TING), Kinnekulle et Lidköping Vestrogothize (GRAWE sec. BLOMBERG), Eltetorp 
ad Askersund Nericie (sec. BLomBERG), plur. loc. Dalslandixe (HurTInG), ad Hol- 
miam et Tible Uplandie (ipsi); Norvegia ad Christianiam (Mor); Fennia, 
Tavastia orient., Luhanka (Wain1ro); Karelia, Kirjavalaks (NoORrrrin in Medd. ur 
Soc. p. F. et FI. Fenn. 2). — In Germania et Gallia vulgaris, at neque ex Anglia 
neque ex Italia cognita videtur. 

Obs. 1. ÅA. dispersa f. Rhododendri ARN. F1. 1872 p. 152, exs. 419, quam postea 
(Verh. Zool. Bot. Ges. in Wien 1874 p. 505) pro A. excipienda habuit auctor, cum 
his preter externam quandam similitudinem nihil fere habet commune sed evidens est 
Melaspilea (ut jam recte determinavit primus inventor REHM), a M. prozimella vix di- 
stinceta nisi apotheciis elongatis. 


["A. Cytisi Mass. 


Syn. A. dispersa Mass. Ric. p. 51 c. fig. 95, A. Cytisi Mem. p. 114 (1853). 
A. astroidea f. Cembre ANzi exs. 467. 
Exs. Anzi Lich. rar. Ven. 92, L. rar. Lang. 467 (et 468 una cum ÅA. subastroidea). 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o 6. 45 


Precedenti valde affinis. Thallus inconspicuus. Apothecia initio e macula atra 
demum evanescenti emergentia, Jlirelleeformia, robustiora gquam Å. dispersce, plerumque 
excavata marginibus elevatis, in maculas substellatas satis magnas dense aggregata vel 
confluentia. Asci vulgo rotundati, 25—35 mu longi, 19—25 u crassi, sporis 12—15 u 
longis, 3—4 u crassis, sed in forma optime fructifera (ANZzI 468) ascos invenimus an- 
gustius pyriformes, 40—45 u longi, 18—22 wu crassi, sporis 16—18 wu longis, 6 u cras- 
sis. Spore ex ovato elongate oblonge, cellulis 2"), inferiore paulisper longiore. J hy- 
menium cerulescit, interdum demum violascit”). — Ad corticem levigatum Cytisi et 
Pini Cembre in Italia.] 


18. 4. exeipienda NyL. 


Syn. ÅA. astroidea var. excipienda Nyr. Not. ur Soc. p. FE. et Fl. Fenn. Förh. IV p. 242 
(1859); A. excipienda (ut subsp. A. disperse) L. Scand. p. 261. 
IN JR 0 


Thallus inconspicuus; apothecia quam Å. disperse robustiora; asci late pyriformes; 
spore fere majuscule; I hymenium vinose rubet; cetera ut in Å. dispersa. 

Hec species ita fere in omnibus rebus cum ÅA. dispersa congruit, ut forsan rec- 
tissime ejus subspecies sit habenda. Apothecia rarius ramosa. Asci 40—45 wu longi, 
circa 25 u crassi. Spore 14—19 wu longe, 6—7 mu crasse. J etiam asci distincte 
(quamquam dilute) vinose rubent. 

Hab. Ad corticem tenerum ex. gr. coryli, daphnes, berberidis, alni; videtur magis 
quam Å. dispersa septentrionalis. Specimina examinavimus a Krokek Ostro- 
gothie (HuLrTING), Kinnekulle (GraweE) et Källunga (HuLTtInG) Vestrogothize, 
Helsö Bahusize (HuLTING), Ånimskog Dalslandize (idem), Upsalia (TH. FrR.), Val- 
larne Herjedalie et Åreskutan Jämtlandize (ipsi); e Norvegia solum ad Chri- 
stianiam (Mor) lectam vidimus. In Ålandia primus invenit EDv. NYLANDER. — 


Extra Scandinaviam rara; indicatur e Germania et Hibernia paucis locis. 
I 


[A. galactites (DC.) Dur. 


Syn. Verrucaria galactites DC. Fl. Fr. II p. 315 (1805). 
Arth. punctiformis £ galactina (errore pro galactite scriptum) AcH. L. U. p. 141. 
A. galactites Dur. Journ. de Phys. 1818 p. 5. 
A. puncetiformis Mass. Ric. p. 50. 
A. galactites KörB. Par. p. 267. 
A. galactites Nyr. Arth. p. 101, Prodr. p. 4135. 
Exs. Hepp 559, Mass. 4, Nyl. 85, Zw. 357, Anzi Etr. 35, Rab. 143, Herb. Critt. Ital. 
474, 978. 


Thallus albus, gonidiis carens. Apothecia rotundata vel oblonga, hypothecio sub- 
incolori, hymenio dilute electrino, epithecio sat crasso gelatinoso-grumoso sordide ob- 


1) Sec. Mass., qui sporas bene delineavit, »sporee nonnumquam anormaliterque 3—4-cellulares», quales num- 
quam vidimus. 

2) Sec. ARN. Verh. Zool. Bot. Ges. in Wien 1873 p. 526 vinose rubet; ejusmodi reactionem numquam 
observavimus, que discrepantia ex diversa solutionis jodicae concentratione forte pendet (cfr. p. 9). 


46 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIA. 


scure fusco. Asci pyriformes 30—40 u longi, 15—18 wu crassi, membrana sursum in- 
crassata. Spore (quum bene evolute sunt) parvula 12—14 u longe, 4 u crasse, ex 
ovato oblonge, cellulis 2, inferiore paullo longiore. J hymenium post cerulescentiam 
sordide winose rubet, membrana ascorum non coloratur; KOH e roseo wiolascit. Sper- 
mogonia creberrima punctiformia, spermatiis longissimis capillaribus curvatis. — Ad cor- 
ticem populorum in Europa magis meridionali. 

Obs. 1. Num jure ad hanc sectionem duxerimus, minime sumus certi; vix ad 
ullam ejus speciem (nisi forte ad Å. ilicinam vel adspersam) accedere videtur. Forte 
major exstat cum Å. didyma affinitas.] 


Sectio VII. LECIDEOPSIS nob. 


Syn. Allarthonia NyrL. F1. 1878 p. 246 (p. p.?) 


Thallus numquam hypophleodes, distinetus, gonidiis palmelleis (vel fortuito im- 
nugtis chroolepeis), hyphis moxz J coloratis, vel (in formis vere parasiticis) nullus; 
apothecia plerumque orbicularia (numquam lirelleformia), convexa; hypothecium nunc 
crassum vulgo obscurum, nunc fere deficiens (in formis parasiticis); paraphyses paullum 
visibiles; asci pyriformes — obovati; spore vulgo bi-, rarius pluricellulares. — Fere 
omnes in aliis lichenibus plus minus directe parasitice; aut mere parasitantur, apo- 
thecia thallumve infestantes, aut gonidiis Archilicechenum destructorum ad proprium 
thallum exstruendum utuntur (confer A. pheobeam). 

Species hujus sectionis, quibus inprimis terr&e septentrionales abundare videntur, 
seriem formant (si ÅA. pheobeam excipias) arctissime coherentem, summis formis Leci- 
deas (Catillarias) versus spectantem, quum infim&e descendunt, fere altius quam quis- 
quam alius lichen. Inter alias Årthoniw sectiones Trachylia sola affines habet formas; 
he du&e ita confuunt, ut certos limites invenire difficillimum sit. Ut in parasitarum 
generibus esse solet, form& infinite atque intricatissime; namque ex altera parte una 
species, prout in diversis stationibus vivit, quoad habitum et notas preter opinionem 
variare potest; ex altera diverse species, si in eadem statione vivunt, formas analogas 
multis rationibus congruentes progignunt. Precipue circa centrum sectionis, ÅA. vagan- 
tem, form&e ita conglomerate, ut quid pro specie quidve pro varietate ponatur, arbitrio 
uniuscujusque est permittendum. Si quis sub tribus speciebus (ÅA. pheobea, vaganti, 
glaucomaria) omnes subjunget, nobis haud multum invitis faciet. 

Obs. 1. AÅAllarthonie nomen adhibere non potuimus, quum ad ideam vel circum- 
scriptionem cognoscendam nihil preter notam »haplogonidiorum» attulerit auctor. 

Obs. 2. Ad hanc sectionem pertineat ÅA. epiphyscia Nr. F1. 1875 p. 361 (supra 
Physciam ccesiam in Finlandia Hollola, LANG»), nobis ignota; secundum descriptionem 
minus completam verisimiliter in formis A. vagantis est ponenda. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o 6. 47 


A. Hypothecium plus minus crassum, plerumque obscurum; asci pyriformes, 
membrana vulgo J distinete tincta, sursum haud multum inecrassata. — Minus 
mere parasitica (Comiangium KörB. Par. p. 271 p. max. p. sicut Auct. plur.). 


19. Å. phaeobaa Norm. 


Syn. Segestrella pheeobea Norm. Spec. loc. nat. p. 127 (1868), A. phaeobrea FI 1869 p. 525 
(A. beopheam in herb. nominatam vid.). 
A. paralia NyL. F1. 1877 p. 565 (sec. descr.) 

Thallus obscure rufescens, gonidiis palmelleis; apothecia minutissima, orbi- 
cularia, subhemispherica, humida obscure fusca; hypothecium crassum sordidu- 
lum; epithecium crassum gelatinosum fuscum, spore magne ved maxime, cellulis 
plerumque 5; I hymenvum vinose rubet. 


Thallus e rufo obscure cinereofuscus, sat crassus (scilicet ut in Arthonia) conti- 
guus, levigatus, subnitidus. Hyphe crasse, plus minus nodulose, flexuose, plus minus 
conglobate sed semper pressione libere; J pro maxima parte dilute vinose violascunt, 
maculatim intense vinose rubent vel czerulescunt. Inter hyphas gonidia adsunt pal- 
mellea frequentia, magna, libera, evidenter optime vigentia; J membrane non tingun- 
tur. — Hic thallus quodammodo originem ducit e thallo VWVerrucaricw ceuthocarpee, 
cui immixtus crescit et quocum ita contiguus est, ut una integram forment figuram 
rosulatam in saxo quasi delineatam, alter alterius sistens complementum. Thallus enim 
incorruptus Verrucarie hyphas continet crassissimas, arcte conglutinatas, J non tinctas; 
destruitur autem (quo casu nescio) et tum hyphe dissolvuntur in gelatinam J passim 
dilute violascentem, per quam vagantur hyphe alie elongate, equabiles, J non tinctr, 
que initio sparse mox frequentes fiunt, donec, maxime conferte et tum J tincter, hy- 
phas Arthomie normales sistunt. Gonidia VWVerrucarice, thallo incorrupto in nidulos 
arcte compacta, ita liberantur et inter hyphas ÄArthomie dispertiuntur. Ita Verrucaric 
in locum omnino succedit Årthonia (confer A. vagantem p. 52). 

Apothecia vulgo 0,2, raro usque ad 0,4 m.m. diam., sicca fere atra. Hypothe- 
cium ex hyphis thallinis fere immutatis, maxime modo compactis constat, deorsum 
gonidia quoque sparsa continet. Hymenium cum hypothecio omnino similare, para- 
physibus subvisibilibus, presertim in epithecio irregularibus. Asci 55—60 u longi, 30—33 
u crassi, plus minus late pyriformes, membrana sursum incrassata. Spore 20—33 u longee, 
7—9 u crasse, cuneato-oblongae, medio constrictule (fere ut in Arthopyreniis), cellulis 
5, 4 vel rarius 6 &equalibus. J hypothecium dilutius vinose rubet, membrana ascorum 
demum dilute violascit, spore gelatina obvolutze intense, libere dilutius vinose rubent. 
KOH nihil agit. 

Spermogonia frequentia, punctiformia, fuscoatra, spermatiis 5—6 wu longis, 2 u 
crassis, oblongis, sterigmatibus omnino indistinctis in filamenta peridii transeuntibus. 
Hab. Plantulam hanc maxime insignem, habitu Biatoram minutam fere 2emulantem, 

in saxo micaceo-schistoso ad »Juledagene» prope Tromsö legit J. M. NORMAN. 


48 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIA. 


Secundum illum auctorem (in Flora) »scopulos incolit litorales non calcareos, 
sub procellis aqua marina conspersos». — Hibernia, Kylemore (LARBALESTIER sec. 


NYzL. 1. c.). 


20. ÅA. amylospora n. sp. 


Parasitica; apothecia minutissima, rotundata vel angulata, subplana, in- 
nata, scabrida, atra; hypothecium tenurus, obscure fuscum; epithecwum fuscoatrum, 
yranulosum; spore magne, 2-cellulares; I lymenium wvinose rubet vel inc inde 
cceerulescit, item spor. 

Crust&e insidet sterili, albe, bullatx (Lecidee pancole?); hec sub apotheciis År- 
thonmice, J adhibito, cerulescentiam levem intensitate variantem maculatim ostendit, ve- 
stigia thalli Årthonicw verisimiliter indicantem. 

Apothecia 0,1—0,3 m.m. diam. metiuntur. Hypothecium paullo minus crassum 
quam hymenium sordide fuscidulum. Asci 48—55 u longi, 27—30 u crassi, late pyri- 
formes, membrana sursum incrassata. Spore 18—24 u longe, 8—10 u crasse, ex ovato 
oblonge. J membrana ascorum sat intense rubet, spor&e intense vinose rubent vel 
rarius cerulescunt. 

Spermogonia non vidimus. 
Hab. Ad saxum in monte Rannklöfven Medelpadie loco occulto fortuito legimus. 

Crusta, cui insidet, Belonie socia crescit. 

Obs. 1. Quamquam habitu quam maxime ignobilis, tamen satis est imsignis 
magnitudine et reactione sporarum. Aequo fere jure ad Trachylias transferri possit. 


[A. punctella Ny. 


Syn. ÅA. punctella NyLr. in CARROLL Contrib. to Irish Lich. p. 10 (1859). 
A. punctella MupDp. Man. p. 252. 

Parasitica in crusta Buellie alboatre, in quam hyphas immittit J cerulescentes. 
Apothecia minutissima, punctiformia, suborbicularia, planiuscula, innata, atra. Hypothe- 
cium obscure brunneum, tenue vel demum altitudine 2quans hymenium ex incolori et 
brunneo (degeneratione paraphysium et ascorum orto) minute variegatum, sursum pa- 
ullo obscurius (epithecium vix dici potest). Asci pyriformes; spor&e mediocres (circa 
15 u longe, 7 u crasse), obtuse, fere ovate, demum sepe degenerate infuscatoe, cel- 
lulis 2, superiore plerumque longiore. J hymenium cerulescit, dem sordide decoloratur, 
ascorum membrana vix tingitur. 

Hibernia, Queenstown (CARROLL). — Sporis et reactione precipue insignis. Me- 
morabile est, quod multis rationibus (coloribus, reactione, degeneratione hymenii et 
sporarum etc.) hospitem plane imitatur.] 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o 6. 49 


21. ÅA. peltigerea Tu. FR. 
Syn. Arth. peltigerea TH. Fr. Bot. Not. 1866 p. 15. 


Parasitica; apothecia magna, orbicularia, convexa, appressa, atra; hypothecium 
crassum, obscure fuscum; epithecium nullum; paraphyses distincete, crasse, 
parallele; spor majusculme, 2-cellulares; I hymenium vinose rubet. 

In Peltigeris variis parasitatur, tamen proprio thallo quodammodo gaudet. Apo- 
thecia enim in macula sedent, que, quamquam extra fines apothecii sese extendit, nudo 
oculo vix conspicitur (tantum ut circulus tenuissimus niger apothecium marginans), 
nisi apotheciis junioribus; tum obscura est. Heac macula sub microscopio examinata 
obscure fusca, primo tenuis, demum crassissima usque in medullam Peltigerce sese 
propagat; constat ex hyphis crassis conglutinatis J vinose rubentibus. Sursum sine 
certis limitibus in hypothecium transit. Apothecia 0,5—1,75 m.m. diam. ; sepe annulis 1—2 
convexis asciferis arcte cinguntur, raro hi paullum remoti. Ab hypothecio non distine- 
tum est hymenium rufum vel dilute rufofuscum vel e cerulescenti fuscum, brevi dege- 
neratum sterile obscurum; formatur ex paraphysibus arctissime conglutinatis sed di- 
stinctis, apicibus non incrassatis nec obscuratis”), quare deficit epithecium. Asci 50—60 
wu longi, 25—30 u crassi. Spore 15—21 u longe, 6,—8 u crasse, oblong2e, ovato- 
oblonge, vel obsolete solezxeformes obtuse. J omnes hymenii partes (sporis exceptis) 
intense vinose rubent. KOH e massa obscura succum obscure luridum extrahit. 

Spermogonia non vidimus. å 
Hab. Lecta est in Peltigera canina et Solorina saccata: in Suecia, Areskutan Jämt- 

landie (ipsi); in Norvegia, Kongsvold alpium Dovrensium, Flöjfjeldet ad Tromsö 

et Maasoe (?) Finmarkie (TE. FR., qui primus invenit). 

Obs. 1. Species precipue singulari apotheciorum configuratione memorabilis. 
Conferenda est Å. vagans + Pelveti, eadem in Peltigeris parasitica; que quamvis multis 
rationibus congruat,-ab hac specie distinguere minime dubitamus. Pulchrum nobis videtur 
exemplum prebere, quantam vim ad analogam faciem induendam diversis speciebus 
tribuere possit similis statio. 


22. ÅA. patellulata Nr. 


Syn. Coniangium Krempelhuberi (KÖRB. in litt.) Mass. exs. 57 (Jan. 1856), Lotos 1856 p. 82. 
Con. Krempelh. KörB. Par. p. 271. 
Con. patellulatum TH. FR. Lich. Arct. p. 242. 
Arth. patellulata NYL. Bot. Not. 1853 p. 95 (descriptio optima!), Arth. p. 102, L. Sc. 
p. 262. 
Exs. Stenh. 146, Mass. 57, Körb. L. S. G. 21, Arn. 89, Rab. 148. 
Thallus tenvissimus, albidus, gonidiis palmelleis; apothecia parvula, angulato- 
rotundata, subplana, adnata; hypothecium deorsum fuscoatrum, sursum cum hymenio 


in cerulescentem vergenti similare; epithecium eximie gelatinosum, e fuscidulo 


SS 


1) Tu. Fr. (sec. 1. c.) tamen vidit »intensius fuscescentes». Sic forte juniores se habent. 


E. Vet. Akad. Handl. B. 17. N:o 6. 7 


50 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIE. 


ccerulescenti-fuligineum; paraphyses subdistinctee, haud gelatinoso-dissolutce, irregulares; 
spore minute parvule, soleceformes, 2-cellulares; I hymenium vinose rubet. 

Thallus indeterminatus, subfurfuraceus, albido- vel raro atrocinereus. Hyphe 
sat crasse initio elongate, J non tinctx, mox conglobantur partim cirea nidulos goni- 
diorum, quos irretiunt, partim circa cellulas epidermidis, quibuseum conerescunt cor- 
ticem dissolventes (unde oritur gquum color albidus tum facies subfurfuracea thalli); 
utroque casu J intense vinose rubent, raro precedente cerulescentia levi. Gonidia 
magna optime vigentia; nullam habemus rationem, cur ea ex alis lichenibus sumta 
esse credamus, quum ne minima quidem vestigia hypharum destructarum videre liceat 
quumque omnium lichenum hec Årthonia prima corticem tenerum infestare soleat. 

Apothecia 0,45—0,6 m.m. diam. Hypothecium inferius tenuius fuscoatrum exci- 
pulum format margine sepe sursum curvatulo hymenium amplectenti. Asci 30—40 u 
longi, 15—18 wu crassi, vulgo angustius pyriformes. Spore 9—15 u longe, 3—5 u 
crasse, cellula superiore crassiore ovata, inferiore longiore oblonga. J etiam mem- 
brana ascorum vinose rubet. KOH hymenium luridescit. 

Spermogonia sat frequentia minima atra, spermatiis oblongo-cylindricis 5—6 u longis. 
Hab. Ad corticem juniorem levigatum populi ubique, ut videtur, vulgaris neque 

magis in meridionalibus quam septentrionalibus. In Dania nondum est lecta, 

sed in tota cetera ditione nostra hince inde a Blekingia usque ad Finmar- 
kiam et Lapponiam Tornensem Orientalemque. — Preterea ex Hibernia, Ger- 
mania, Italia. 

Obs. 1. Quamquam sequenti (et imprimis "rugulose) valde affinis est neque 
facile notis distinctivis a tam protea specie distinguitur, tamen et internis et externis 
partibus tam constans est tamque characteristica, ut pro distineta specie eam salutare 
necesse videatur. Ex nostra sententia gradum sistit hujus sectionis et quoad thallum 
et quoad apothecia maxime evolutum, Lecideas (Catillarias) versus quodammodo spec- 
tantem. 


23. Å. vagans n. sp. 


(Syn. et exs. vide sub formis specialibus.) 


Thallus varius vel nullus; apothecia minuta vel minutissima, rotundata, fere 
semper convexa, elevata; hypothecium wvulgo obscure fuscum, hymenium incolor vel 
sordidum crassitudine wequans; paraphyses indistincte, gelatinoso-dissolute; spore 
mediocres — minutissime, fere oblonge, rarius subsoleceformes, bicellulares; I hymenium 
vinose rubet (etiam membrana ascorum). 

Valde protea, quare ab Auctoribus in complures species est divisa. Cui autem 
major speciminum copia patebit, facile inveniet, limites omnes transitoriis formis obli- 
terari, proteamque hujus lichenis indolem presertim ex eo oriri, quod magis quam 
fere omnes alii in statione sibi eligenda varians est. Hoc ut melius eluceat, pleniore 
formarum expositione opus est, quare etiam levioris momenti formas seorsim descri- 
bemus, propriis nominibus autem ornare superfluum duximus. Plurimum ad opinionem 
nostram probandam valere videntur vv. 8 et 9. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o 6. 51 


Var. 1 Koerberi (LAHM) ÅLMQU. 


Syn. Lecidea lapidicola TAYL. in MacKr. Fl). Hib. p. 124 (1836) sec. Br. et Rostr. p. 119. 
Coniangium rupestre KÖRB. Lich. Sel. Germ. 110 (1856) p. p, Par. p. 272 p. p- 
Con. Koerberi (LaHM in litt.) ARN. Fl 1863 p. 605 (f. sp. optime evolutis sec. spec. 
auth.), Verh. Zool. Bot. Ges. in Wien 1874 p. 534. 
Arthonia ruderalis? NL. Bot. Not. 1853 p. 162 (nomen), Mém. Soc. Nat. Cherb. III 
P- 202 (1855; deser. non omn. quadrat), Arth. p. 100, Prodr. p. 415, L. Scand. 
A. Pooh BE. et ROsTrR. p. 119, 
Exs. Hepp 534, Körb. L. S. G. 110 p. p.!), Arn. 722. 

Plerumque lapidicola, thallo proprio vario; apothecia majora, deplanata; hymenium 
subincolor, epithecio fuligineo gelatinoso-granuloso; spore parvule — fere majusculwe. 
— ”Thallus tenuis — tenuissimus, subfurfuraceus vel subgelatinosus, umbrinus, sordidus 
vel albidus, hyphis sat crassis, precipue circa gonidia palmellea vulgo magna conglo- 
batis J vinose rubentibus (de origine thalli vide Obs. 2). Apothecia 0,3—0,5 m.m. 
diam. ÅAsci 35—45 u longi, 18—22 u crassi, membrana apice haud incrassata. Spore 
vulgo 11—16 u longe, 5—6 u crasse&, fere oblonge, rarius usque ad 18 u longe, 8 u 
crasse, subsoleeformes, cellula superiore stepe subrotunda, inferiore oblonga vel ovata 
subacuta paullo longiore. Spermogonia punctiformia, spermatiis oblongo-cylindricis, 
4—5 mu longis. — Optime evoluta et maxime frequens occurit ad saxa sedimentariz 
originis, precipue ad calcem, per totam Scandinaviam distributa: Dania, Skaarup 
Fyonie& (ex Lich. Dan. inter Klingstrup et Bakkehuset); Suecia, Torsborgen Gotlandiz 
(TULLBERG), Sköfde (BLomBERG) et Billingen (THEORIN) Vestrogothixe, Omberg (sec. NY- 
LANDER) Östrogothix, Köpmannebro Dalslandix (sec. Hunting), Örebro et Asker Nericize 
(HErzBom), Hälle et Handöl Jämtlandie (ipsi); Norvegia, Christiania (Mor), Tromsö 
(Norman). Fere eandem vidimus lignicolam in Giresta Uplandie, corticolam multis 
locis Angermannie, Medelpadize, Jämtlandie; item ad Flöjfjeldet ad Tromsö (a Tu. FR. 
lecta). Minus bene evoluta ad sequentem accedens lecta ad saxum graniticum in Östro- 
gothia, Krokek (HurTInG), Medelpadia, Rannklöfven (ipsi), et Vermlandia, Liljendal 
(LAGERGREN). — In Germania, Britannia (?), Gallia (?), insulis Spetsbergensibus. 

Obs. 1. Vulgo h&ec forma nominatur ÅA. fusca (MAsS.), at minime recte. MAssa- 
LONGO enim sua Catillaria fusca respexisse plantulam nunc vulgo Cat. athallinam nomi- 
natam manifeste testatur et descriptio in Ric. p. 80 (”ap. primo urceolato-concaviusculis, 


margine tumidulo cinctis .... ascis subelavatis, paraphysibus diaphanis crassiusculis» 
etc.) c. fig. 163 et Anzi Lich. rar. Ven. 86. — Neque nomen rupestris KÖRB., sub quo 
duas tam heterogeneas species amplexus est auctor, est retinendum. — Antiquissimum 


nomen lepidicole ob eam causam adhibere noluimus, quod nescimus, cujus auctoritate 
ad hanc speciem sit relatum; frequens enim cum Cat. athallina confusio prudentiam 
commendat ”). — Quamquam specimina non vidimus A. tenellulee Nyr. F1. 1864 p. 488 
(pluribus locis Tavastie inventa in Polyp. fomentario: NORRLIN et Wainio ll. cc.), haud 


1) In spec. a nobis viso duo adsunt frustula lapidea, alterum AÅrthoniam, alterum Catillariam athalli- 
nam gerens. 
2) Sic LEIGHTON in Lich. FI. Brit. p. 393, quoad ex syn. allatis concludere licet, has duas confundit. 


52 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIZ. 


admodum dubitamus ex desceriptione eam huc referre ut formam parum evolutam; item 
Å. betuleti Nr. F1. 1877 p. 568 (ad Ladogam or.: ELFVING) et »accedentem salicicolam» 
ibid. (Hollola: NORRLIN). 

Obs. 2. Quum hec thalli rationibus fere omnino cum A. pheobea congruat, 
verisimile videtur, etiam hujus gonidia ex alus lichenibus originem ducere. Quod 
etiam ex eo probatur, quod optime viget in locis, quibus cetera vegetatio lichenica 
plus minus perfecte destructa est, vel insulariter crescit inter alios lichenes, quos evi- 
denter supprimit. Sic Biatoram vernalem, Lecideam eleochromam, Caloplacam ferru- 
gineam ab illa corruptas observare nobis visi sumus; certe talem pseudoparasitismum 
indagaviaus in spec. ad Hernösand lecto, ubi Lecanic cyrtelle succedit. Hujus hyphe 
crasse, laxe destruuntur (nescimus qua causa) eo modo, ut membrane magis magis- 
que dissolvantur, donec solus restat mucus guttulis oleosis completus. Tum hyphe 
ÅArthomice intrant laxe, elongate, KOH et J non tincte, et quum gonidia consequuntur, 
ea irretiunt, quo facto KOH et J intense colorantur. Gonidia ita occupata nullo modo 
detrimentum capiunt (destructa nulla vidimus) sed vive sese multiplicantes glomeros 
sat magnos efficiunt, ipsa tamen sat parva manent; KOH et J parum tinguntur. 

Obs. 3. Color thalli umbrinus pendet ex Algis gonidiis similibus sed membrana 
crassa fuscidula preditis; parve sunt, contento ut videtur viridi. 


Var. 2 apatetica (MaAss.) ALMQU. 


Syn. OCatillaria? apatetica Mass. Symm. p. 50 (1855). 

Coniangium apateticum KÖRB. Par. p. 271. 

A. dispuneta NYLr. Fl. 1876 p. 575 sec. descr. vix differt (nisi sp. angustioribus?). 
Exs. Mass. 162. : 

Corticola, thallo cinerascenti; apothecia minuta, convexa; hymemium sordidum, epi- 
thecio parum evoluto e cerulescenti fuscidulo, gelatinoso; ascei vulgo late pyriformes. Sper- 
mogonia non vidimus. — Precedentis forma minus bene evoluta, vix proprio nomine 
digna. — Ad corticem juniorem, precipue Salicis capree, in Suecia media (Uplandia, 
ipsi; Nericia, BLomBERG) haud rara videtur. Vulgo Buellie myriocarpe socia. — Fere 
eadem in Germania et Italia ad varias arbores. 


Var. 3. 


Hypothecium minus obscurum, sordidum, J haud multum tinctum. Ceterum 
precedenti similis. — Ad corticem sorbi (Örebro, HELLBOM). 


Var. 4 macularis n. var. 


Corticola, thallo l&vigato albido. Apothecia minutissima, fere innata, maculc- 
formia, sepe irregularia. Hypothecium et epithecium wiz obscuriora quam thecium 
sordidum. Asci et spore bene evoluti, he mediocres oblonge loculis subtumidis. J 
omnia intense vin. rub. — Forme hujus maxime insignis, quoad apothecia parum evo- 
luta cum var. 7 analog&e, quoad thallum cum nulla alia comparand2e, speciminulum in 
cortice fagi ad Vågsäter par. Valbo Dalslandize legit HULTING. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Å|Z7. N:o 6. 53 


Var. 5 exilis (FLÖRKE) ÅLMQU. 


Syn. Lecidea synothea var. exilis FL. D. Lich. 187 (1821). 
Abrothallus exilis Mass. Ric. p. 88. 
(De Arth. muscigenea TH. Fr. vide p. 30). 
IBRISER SST 
Statione varia; apothecia minutisstma, subglobosa; sporce minutissime. Spermatia 
ut in v. 1. — Lecta ad lignum induratum (Upsalie, ipsi; Dovre, Tu. FR.), ad muscos 


(Götlunda, BLOMBERG), ad corticem Salicis capreze (Evo, NORRLIN). Harum elegantis- 
sima est ultima, eo precipue insignis, quod quum facies hymenii, sporarum etc. evo- 
lutionis gradum altissimum indicent, tamen dimensiones omnium partium quam minime 
sunt. Apothecia enim 0,1—0,3 m.m. diam., asci cirea 25 mu longi, 15 u crassi, spore 
6—9 u longe, 3—4 u crasse subsolexeformes. In ceteris spor&e variant usque ad 12 u 
longit., 6 wu crassit.; forma sunt late ovato-oblong&e vel ellipsoidex. Forma saxicola 
(Omberg, THEORIN), quoad sporas congruens, apotheciis majoribus et planioribus in 
var. Koerberi vergit. 

Obs. 1. Sec. descr. sat completam huc pertineat A. patellulata = Nephromiaria 
Nyr. Lich. Lapp. Or. p. 168, »Pertnavolok in thallo Nephr. tomentosi. Item »Con. 
Koerberi var. quedam alpina microcarpa vel spec. propr.?» ARN. Verh. Zool. Bot. Ges. 
in Wien 1876 p. 387; »auf dem thallus einer Peltigera» lecta. 


Var. 6. 


Saxicola; crusta floccosa lutescenti-albida, gonidiis et palmelleis et chroolepeis; 
apothecia ut in var. Koerberti, sed in fuscum vergentia; hypothecium infra dilutius J 
partim cerulescens; spore rare, var. exilis similes. — Sat recedens, at monstrosa vide- 
tur. Mageroe ad saxum micaceo-schistosum loco ut videtur abscondito legit TH. FRIES. 


IVA 


Parasitiea in thallo vel apotheciis junioribus Pannariw lepidiote. Hyphe ut in 
var. Koerbe:”, sed gonidia irretientes non vidimus. Apothecia omnium ff. minutissima, 
nudo oculo pene inconspicua, immersa vel demum paullum emergentia, sepe complura 
confluentia. Hypothecium subincolor, omnino indistinetum ab hymenio, ex paraphysibus 
crassis solito magis distinctis composito; epithecium plus minus obscure fuligineum. 
Asci et spor&e ut in var. exili, cujus formam minime evolutam sistere videtur. — Nesseby 
Finmarkie (TE. FR.). 


Var. 8. 


In Lecanora quadam (Hageni?) saxicola, et thallum et apothecia infestans. Var. 
exili similis apotheciorum forma et mole, hymenio, hypothecio, epithecio; spore 7—11 
u longe, 4—6 wu crasse, ellipsoide&e, cellulis vere equalibus. Ubi thallum Lecanore 
infestat, omnino ut ÅA. pheobrea sese habet, excepto, quod crusta nudo oculo fere in- 
visibilis est. Hyphe bene evolute (etiam gonidia circumdantes vidimus), crasse, J 
vulgo intense vinose rubent, sed etiam violascentes et ineoloratas vidimus. Quum in 
apotheciis Lecanore&e sedet, var. sequentem omnino 2mulatur. Subtus apothecia Arthonicwe 


54 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIZ. 


reliquiis hymenii Lecanorce est suffulta; neque in hoc, J cerulescenti, neque in exci- 
pulo proprio, J non tincto, vestigium ullum hypharum ÄArthomic conspicere potuimus, 
que tamen in excipulo gonidiifero, J vinose rubenti, manifeste adsunt (= in var. 
sequ. et ÅA. glaucomaria var. pallide). — Hec var. inprimis memorabilis utpote trans- 
itum prebens inter formas pseudoparasiticas et vere parasiticas. Lecta est in Fin- 
markia, Ald Varangrie (Tu. FR.). 


Var. 9 lecanorina n. var. 


Syn. (Conida elemens vel subvarians Auct. p. p.) 
Exs. Arn. 378. 


Parasitica in apotheciis Lec. albellce; apothecia minutissima, immersa. Ceterum var. 
Koerberti sivoilis. — Tible Uplandizx, ad Hernösand, Areskutan Jämtlandie (ipsi); pro- 
babile videtur, etiam huc pertinere ÅA. clementem NORRLUN Not. ur Soc. p. F. et Fl. 
Fenn. Förh. XI, in Evo Tavastie lectam. Formam in Tible lectam plenius describemus, 
in qua fere omnes hujus speciei quoad apothecii partes variationes observare licet. Ut 
in var. prec. hymenium solum Lecanore corrumpitur; tamen in strato gonidiali excipuli, 
J adhibito, levissima rubentia hyphas Arthomice prodit. Apothecium Artithoniwe subtus 
non bene definitum, sed strato ex hyphis Arthoni&e et hypothecio Lecanorce composito 
est suffultum. Hypothecium ÄArthonie in centro obscure fuscum peripheriam versus eva- 
nescit. Hymenium nunc fuscidulum sine epithecio, nunce subincolor epithecio gelati- 
noso-granuloso fuligineo. Spore nunc (ut in v. exili) J—10 u longe, 4—5 u crasse, 
ellipsoide& vel ovate, nunc (ut in v. Koerberi) 10—14 u longe2e, 4,;—6 u crasse, oblonge 
vel, quum optime sunt evolute, subsolezeformes, medio constrictule, cellula superiore 
fere rotunda. J hymenium vulgo quidem vinose rubet, sed etiam interdum (przesertim 
in apotheciis junioribus) violascit vel maculatim cerulescit. — Caute separanda ab ÅA. 
glaucomaria var. pallide et Å. apotheciorum, gqguibuscum, utpote habitu omnino con- 
gruentibus, confundi videtur; ab illa facile distinguitur sporis, ab hac paullo diffi- 
cilius hypothecii et ascorum natura. 


Var. 10 peltigerina n. var. 


Peltigeris insidet emortuis, proprio tamen thallo predita; apothecia minutissima con- 
vexa vel subglobosa; hypothecium plus minus obscure sordidum, infra vulgo obscurius; asci 
quam ceterarum vv. paullo majores, spore longiores sed anguste. Thallus gonidia continens 
palmellea, inter cellulas corticales Peltigere situs. Hymenium sordidum epithecio 
fusco-fuligineo tectum. Asci 40—50 wu longi, 20—25 u crassi. Spore 13—18 u longe, 
3—6 wu crasse, oblonge, interdum utringue subacutx. Spermatia oblongo-cylindrica 
4—5 wu longa. — In Solorina crocea et Peltigera canina compluribus Finmarkie locis 
est lecta. Alten, Bossekop, Flöjfjeldet prope Tromsö, Mortensnes (TH. FR.). Variis 
rationibus insignis forma, cum sequenti arcte connexa, a ceteris longius distans. 


Var. 11. 


Parasitica in Lecanora quadam (Hageni?) lignicola destructa, apothecia precipue 
incolens, ea thallumque in massam gelatinosam fuscidulam vertens. Apothecia minu- 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |Z7. N:o 6. dd 


tissima, subglobosa. Hypothecium nunc fuscum nunc sordidum, subtus linea obscu- 
riore limitatum, J sordide cerulescens. Spore 14—20 wu longe, 5—6 u crasse, ob- 
longe. — Heec var. memorabilis hypothecii natura et sporarum dimensionibus, demum 
quod transitum prebet in formas vere parasiticas, vestigium modo thalli monstrans. 
Hyphe enim adsunt quidem sat crasse, at non frequentes, dilute modo J rubentes, 
gonidia numquam circumdantes. — Höja Uplandie ad lignum semiputridum (ipsi). 

Obs. 1. Hec var. est A. convezella Bot. Not. 1865 p. 100 p. p. Num pri- 
maria A. convexella Nr. Bull. Soc. Bot. de Fr. 1856 p. 552, Prodr. p. 415 huc per- 
tineat, spec. orig. non viso dijudicare non possumus. Descriptio haud multum obstat 
nec multum confirmat. 


Var. 12 excentrica (Tu. FR.) ALMQU. 


Syn. A. excentrica Tu. Fr. Lich. Spetsb. p. 47 (1867), Bot. Not. 1867 p. 107. 
A. distinetior NORM. in herb. 

Thallus crassus, sordide albus, farinaceo-glomerulosus, KOH lutescens; apothecia 
minutissima, planiuscula, quoad internas partes cum v. Koerberi congruentia, hypothe- 
cvwum modo haud multum obscurum, fuscum. — Valde insignis forma propter thallum 
sane paradoxum, cui insident apothecia. Intus stuppeus est, albissimus, constitutus ex 
hyphis crassissimis, laxissimis, grumo furfuraceo adspersis; gonidia hic deficiunt, J nul- 
lum colorem provocat. At in superficie insuper accedunt gonidia varia magnitudine, 
plurima minuta. Hyphe magis sunt conglobate precipue circa gonidia, non tamen 
gelatinose concerescunt; etiam minus crass&e adsunt, nullam autem inter utrumque genus 
discrimen detegere possumus. J hinc inde color dilute vinose rubens provocatur, pree- 
cipue circa gonidia. — Du& hujus thalli interpretandi rationes proponi possunt, altera 
ad exemplum ÅA. pheobeae, altera Å. neglectule, que ex sua quexque parte analogiam 
magnam afferunt. Si hanc (quam nos quidem preferimus) sequimur, in superficie so- 
lum hyphe ÄArthonice sint querende, cetera Archilichkenem guendam destructum sistant; 
sin illam preferimus, omnes hyphe sint Årthonic, grumus autem copiosus hospitis exesi 
reliquias indicet. Differentia a var. Koerberi tum fere solum in laxitate et crassitu- 
dine hypharum sit posita, notis haud ita gravibus (cfr. var. 8), que ex diversis hospi- 
tibus origimem ducere possint. — Ad muscos in arctieis regionibus lecta. Spec. vid. 
ex convalle Maalselven Nordlandize (NorM.); sec. NORMAN Spec. Loc. Nat. etiam ad Jacobs- 
elv Varangrie. Preterea in insulis Spetsbergensibus. 


>A. rugulosa (KREMP.) ÅLMQU. 


Syn. Coniangium rugulosum (KrRemr. in litt.) KörB. Par. p. 271 (1861). 
Exs. Hepp 472, 473, Anzi L. rar. Lang. 210. 

Crusta tenwissima, furfuracea, obscura; apothecia minuta, nitidula, humida in fu- 
scum vel lwidum vergentia; hypothecium fuscum, epithecium crassum, gelatinosum, fuscum; 
spore mediocres, crasse, subsolecformes; J hymenium vinose rubet, demum (presertim 
epithecwum) obscure wviolaseit. — Ad corticem juniorem fraxini etc. in Germania, Hel- 
vetia, Italia. — Huc ut forma recedens ducendum videtur spec. a BLoMBERG in Göt- 


56 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIA. 


lunda (ad sorbum) lectum. Crusta atrocinerea hyphis gaudet var. Koerberi similibus, 
sed J leviter violascentibus. Hypothecium sat dilute fuscum. Asci 40—45 wu longi, 
22—28 u crassi. Spore 12—15 u longe, 6—7 wu crasse. J hypothecium et epithe- 
cium sordide cerulescunt, ceterum hymenium vinose rubet. 


>A. epimela Norm. 


Syn. A. epimela Norm. Bot. Not. 1872 p. 34 (nomen). 


Thallus demum crassus obscurus; apothecia sat minuta, scabrida, atra; hypothecium 
incolor, epithecium crassum, granulosum, atrum; asci angustius pyriformes; spore minute; 
J omnia vinose rubent, precedente in hypothecio et epithecio cceerulescentia levi. — Thallus 
initio tenuissimus, fere floccosus, demum sat crassus, obscure cinereus vel (a »Torulis» 
infestatus) fuligineus, interna structura et reactione omnino Å. pheober similis. Apo- 
thecia 0,:—0,6 m.m. diam., adnata, convexula, orbicularia. Hypothecium crassum subtus 
tenuiter fusco-limitatum. Hymenium incolor, epithecio ex apicibus paraphysium glo- 
bosis liberis formato. Asci 30—35 wu longi, 13—16 wu lati. Spore 9—13 u longe, 
3,,—4,5 u crasse, ex ovato oblonge, vulgo (non in f. Upsaliensi) germinantes, ex api- 
cibus hyphas emittentes. Spermatia oblongo-cylindrica, 4—5 wu longa. — Ad cor- 
ticem quercus vetuste prope Upsaliam (ipsi); ad sepes in Alten Finmarkie plur. 
loc. (NORM.) 

Obs. 1. Buellie myriocarpe socia eique habitu externo omnino similis. Hujus 
crustam destruere videtur, gonidiis ad proprium thallum exstruendum utens (cfr. Å. 
vag. var. Koerb. et A. pheobceam). 


><A, circinata Tu. FR. 


Syn. A. circinata TH. Fr. Bot. Not. 1865 p. 100. 


Subparasitica in Gyrophoris, maculas efficiens orbiculares, obscuras, quibus insident 
apothecia minuta, convexa, demum crebra in circulos (interdum contwnwuos) disposita; hypo- 
thecwm incolor; hymenmium mox degeneratum, sterile; epithecium granulosum fusco-atrum; 
spor& parvule; J hymenium vinose rubet. — Macula thallina demum atra, 1—3 m.m, 
diam., crassa, ex reliquiis stratorum superiorum gonidiisque incorruptis Gyrophore et 
hyphis ÄArthomice constituta, J vinose rubens, precipue in medio circulo materiam ru- 
bram, KOH violascentem continens. Apothecia 0,2—0,5 m.m. diam., superficialia. Hypo- 
thecium subtus tenuiter fusco-marginatum, demum leviter fuscescens, subtenue. Hy- 
menium initio incolor, mox sordidum. Asci 42—45 u longi, 20—25 u crassi. Spore 
13—15 wu longe, 5—6 wu crasse, oblonge, obtuse. Spermatia cylindrica, subrecta, 
5—7 u longa. — In Gyrophora vellea et spodochroa, tantum in Norvegia lecta: Leer- 
dal districtus Bergensis (SOMMERFELDT), Kongsvold alpium Dovrensium et Bossekop Kongs- 
havnfjeldet Finmarkige occidentalis (TH. FRIES). 

Obs. 1. Hic potissimum inserenda videtur forma, lecta a nobis ad Handöl Jämt- 
landie in thallo destructo Lecanore gelide, inter precedentem et sequentem fere 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o 6. Hi 


media, tamen propriis quoque characteribus gaudens; ut novam subspeciem proponere 
noluimus, quum unicam modo idemque pravum specimen viderimus. Macula thallina 
nudo oculo vix visibilis; stratum, cui insidet, sub mieroscopio initio incolor, gonidia 
parca continens, demum sordidum gonidiis carens, J passim et maculatim dilute vinose 
rubens, KOH dilute fuscescens, pro maxima parte Lecanorw esse videtur. Apothecia 
immersa, in maculas minutas confluentia. Hypothecium indistinetum; hymenium subin- 
color epithecio obscure fuligineo subgranuloso. Paraphyses minus irregulares. Asci 
45—50 wu longi, 20—23 wu crassi, solito angustiores. Spore 13—17 wu longe, 6—7 u 
crasse. J hymenium vinose rubet. 


>A, Pelveti (Herr) ALMQU. 


Syn. GCelidium Pelveti Herr exs. 589 (1860). 
AS lurida BRitet ROSTRA 1: Dip. 1190 pa psD: 
Exs. Hepp 589. 

Subparasitica in Peltigera polydactyla, maculas efjiciens minutas atro-fuscas, quibus 
sine ordine insident apothecia pauca majora, maculeformia; epithecium nullum. — Macula 
thallina usque ad 2 m.m. diam., sub microscopio rofofusca, J intense vinose rubens, 
stratum corticale modo hospitis infestans. Apothecia usque ad 1 m.m. diam., rotundata, 
1 vel plura confluentia in singulis maculis sita. Hypothecium indistinetum, hymenium 
sordide rufidulum, junius sursum paullo obscurius, vetustius omnino concolor, paraphy- 
sibus indistinctis. Asci 35 u longi, 18 u crassi. Spore 9—13 ulonge, 4—5 u crassee, 
ex oviformi oblonge, obtuse. J hymenium vinose rubet. — Ferslev, Mölleholm Jyl- 
landie (BrRANTH). — Forma primaria, ad Stictam auratam in Gallia a PELveTt lecta, 
sporis paullo majoribus fere solum differt. 


B. Hypothecium indistinctum, incolor, asci angustiores, ex hymenio facile 
secedentes, membrana J haud multum tinceta, sursum valde incrassata (ÅA. clemens 
quoad ascos precedenti sectioni accedit). — Mere parasitice, fere semper in apo- 
theciis. (Conida Mass. Misc. p. 16 et Auct. var. quoad ideam huic sectioni re- 
spondere videtur). 


[A. clemens (Tur.) Nyr. 


Syn. Phacopsis elemens Tur. Mém. p. 124 (1852). 
Con. clemens Körs. Par. p. 458 (p. p-). 
A. clemens Nyr. El. 1873 p. 74. 
Exs. Anzi L. rar. Lang. 525. 

Parasitica in apotheciis Lec. chrysoleucw (et saxicole sec. ANZI exs.). Apothecia 
minutissima, suborbicularia, ex hymenio Lecanore tumide prominentia. Hypothecium 
omnino indistinetum. Hymenium incolor, epithecio gelatinoso-granuloso, crasso, e viri- 
dulo fuligineo. Asci 32—37 u longi, 16—18 ju crassi, pyriformes vel rarius angustiores; 


1) Singularis hace determinatio a NYLANDRO est facta. 
K. Vet. Ak. Handl. Bd. 17. N:o 6. 8 


58 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIIZ. 


membrana maturorum sursum haud multum incerassata. Spore 10—12 wu longe, 4—5 u 
crasse, »clavato-oviformes vel form&e acimorum uva» (NyL. 1. ec.), cellulis 2, superiore et 
longiore et latiore ovata, inferiore oblonga. J hymenium winose rubet, membrana 
ascorum vix conspicue. Spermogonia punctiformia atra, spermatiis oblongis, 4 u longis 
(sed haud plene matura videbantur). — In alpibus Europa saltem meridionalis. 

Obs. 1. Et precedenti et sequenti valde affinis, sed ab utraque sporarum forma 
peculiari, ab hac preterea ascis distincta. — ÅA. clemens TH. Fr. Lich. Spetsb. p. 46 
ob »hypothecium fuscescens» huc pertinere non potest; verisimiliter f. A. vagantis respicit. | 


24. ÅA. apotheciorum (MaAss.) ALMQU. 


Syn. Spheria apotheciorum Mass. Ric. p. 26, fig. 41 (1852), Con. apoth. Misc. p. 16. 
Con. clemens KÖRrB. Par. p. 458 p. Pp 
A. subvarians Nyr. Fl. 1868 p. 345 (sec. deser.). 
(De syn. Arnoldianis vide infra.) 

Exs. Mass. 136, Arn. 396 a, bl). 

Parasitica (in apotheciis); apothecia minutissima, maculeformia, immersa, sepe 
confluentia; hypotheciwum indistincetum, incolor; asa late clavati; spore parvule, cel- 
lulis 2, equalibus; I hymenium vinose rubet, membrana ascorum viz tingitur. 

Hymenium plant&e hospitis solum quoad supernam partem destruit, reliquo 2eque 
ac hypothecio et excipulo, quantum vidimus, parcens. Certi limites inter utrumque 
hymenium non adsunt, quod J adhibito facile apparet; nam si color rubens Årthonice 
minus stabilis aqua infusa abluitur, cerulex& strix (hymenii Lecanorce) alte in Artho- 
mam escendentes conspicere licet. 

Apothecia 1—plura in singulis hospitis apotheciis sita 0,15—0,3 m.m. diam. Hy- 
menium incolor vel sordidum, epithecio fuligineo crasso non granuloso; in medio cras- 
sissimum est, ambitum versus sensim evanescit, donec epithecium fere solum superest. 
Asci 40—48 w longi, 18—20 wu crassi. Spore 11—15 u longe, 4—6 wu crasse, ob- 
longe, sepe subacutae; semel 4-cellularem vidimus. 

Spermogonia etiam in apotheciis hospitis sita, punctiformia, atra, spermatiis cy- 
lindrieis 5—7 wu longis. 

Hab. In Lecanora albescenti; apud nos solum a GRAWwE reportata prope Lidköping in 
muro templi Åsaka. In cetera Europa (saltem Germania et Italia) non ita 
rara videtur. 

Obs. 1. Vulgo commiscetur hec species cum precedenti et A. vaganti v. leca- 
norina extrinsecus ommnino similibus, quarum illa certe affinis, hec longius distat, 
ascorum et hypothecii alia fabrica distincta. Quas notas quum semper constantes in- 
venerimus, externa similitudo, quamvis magna sit, differentiam specificam etiam con- 
firmare nobis videtur, analogos diversarum specierum status significans. Contra ea Å4. 
glaucomariwe manifeste est valde affinis; dici potest, totam fere differentiam in majore 
omnium partium mole positam esse. 


1) In AnzI L. rar. Lang. 276 parasita adest, que huc ab ARNOLD trahitur; in spec. a nobis viso nihil evo- 
luti invenimus nisi spermogonia hujus speciei similia. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l7. N:o 6. 59 


Obs. 2. Secundum deseriptionem huc omnino pertinet Comnida subvarians ARN. 
Verh. Zool. Bot. Ges. Wien 1873 p. 101. In F1. 1874 p. 105 huic admiscere videtur 
Å. vagantem v. lecanorinam, quod ex citato ARN. exs. 378 concludere licet. C. cle- 
mens ARN. F1. 1869 p. 266 ex cit. exs. et hanc et A. clementem avaplecti videtur; adno- 
tandum tamen, quod hypothecium dicitur »dunkel». Porro C. clemens v. Molendoi ARS. 
Verh. Zool. Bot. Ges. Wien 1864 p. 462, 1873 p. 101, F1. 1869 p. 254 potius ad hanc 
speciem quam ad AÅ. clementem videtur trahenda. Figure enim sporarum in Flora 
1869 tab. VIII f. 3 (v. Mol.) et 4, 5 (C. subvar.) differentias exhibent non majores, 
quam quas in uno atque eodem apothecio Å. vag. v.lecanorincw (vide p. 54) invenire licet. 


>A. cerulescens n. subsp. 


Extrinsecus precedenti similis, sed internis notis differt. Epithecium in obscure 
ccerulescentem colorem vergens. Asci minores (36—40 u longi, circa 16 u crassi) mem- 
brana sursum valde incrassata. Spore 10—12 u longe, 4—6 ju crasse, ovate vel ex 
ovato oblonge, utringue obtusee, cellula inferiore vulgo paullulo breviore. J hymenium 
ccerulescit. Spermogonia et spermatia ut in precedenti. — In apotheciis Lecanorcw varic f. 
corticole parasitica; lecta in Götlunda Nericie (BLOMBERG). 


25. ÅA. glaucomaria Nyr. 


Syn. Celidium grumosum KÖrB. Par. p. 85 (1859) sine descr., p. 457 descripta. 

A. parasemoides MuvpD. Man. p. 251. 

A. glaucomaria Nyr. Arth. p. 98 (1856), Prodr. p. 414; A. varians L. Sc. p. 260 p. p- 
Exs. Zw. 240, Leight. 247, Arn. 210, 211. 

Parasitica (in apotheciis); apothecia minuta vel minutissima, hymenio distincto, 
hypothecio incolori; spore majusculce, cellulis 4 equalibus; I hymenium varie colo- 
ratur; cetera ut in proeecedenti. 

Hymenium hospitis totum demum destruit, hypothecium intactum relinquens. 
Apothecia 0,15—0,5 m.m. diam, 1—plura in quovis hospitis apothecio immersa, sepe 
confluentia, atra, rugosa. Hymenium sordidulum, epithecio fuligineo, crasso, paraphy- 
sibus sat distinctis et regularibus. Aseci 50—60 wu longi, 20—22 u crassi, late clavati, 
membrana sursum valde incrassata. Spore 15—18 wu longe, 6—38 wu crasse, e cunei- 
formi ovate utringue obtuse. J hymenium vulgo vinose rubet post cerulescentiam, 
in epithecio manentem, rarius (nonnumquam in eodem apothecio) solum rubet vel per- 
sistenter cerulescit. KOH nihil agit. 

Spermogonia et spermatia ut in precedenti. 

Hab. In Lecanora sordida; exceptis regionibus magis septentrionalibus!) haud infre- 
quens videtur. Lecta est: in Dania: Voldsted Jutlandixe (BRANTH); in Suecia: 

Hjersås Scanie (ipsi), Mörby Blekingize (HULTING), Stenkumla Gotlandizx (LAURER), 


1). Hane ob causzam minus verisimile videtur, hunc lichenem occurrere in Dovre, Jerkind, unde a LINDSAY 
indicatur (Journ. of Linn. Soc. 1866). Nonne sequens species, quacum heaec vulgo confunditur? 


60 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIZE. 


compluribus Nericize locis (HARTMAN, BLOMBERG), Vestermo Sudermanniz (BLoM- 
BERG), ad Holmiam (sec. NYLANDER), ad Upsaliam et pl. loc. Uplandize (Tu. Fries); in 
Fennia, Alandia (sec. NYLANDER in Lich. Scand.) et Karelia Onegensi, Suunu 
(sec. Norruin, Medd. ur Soc. p. F. et F1l. Fenn. Förh. 2). — Tota fere Europa. 


Var. pallide Rrcum. 


Syn. et exs. Cel. varians f. pallide RrmMm in ARN. exs. 376. 


In Lecanora albella corticola. Ömnino cum forma primaria congruit, sed insignis 
est, quod etiam eparasitice cerescit. Säepe enim invenimus apothecia sita in ipso cor- 
tice, quem pervagantur hyphe Arthonmicw sat crasse, gelatinoso-conerete, J modo ru- 
bentes, modo cerulescentes. Hec apothecia in acervulos rugosos vulgo confluunt. 
Quoad parasitandi rationem ommnino se habet ut ÅA. vagans wv. lecanorima, etiam hec 
stratum gonidiale excipuli infestans. — Suecia: Lidköping Vestrogothie (GRAWE), 
ad Holmiam et Lögde Medelpadie (ipsi); Norvegia: Salten (SOMMERFELDT); preterea 
in Germania. 

Obs. 1. Heec species extremis temporibus ab omnibus fere Auctoribus Å. varians 
(Dav.) est nuncupata; huc enim trahunt syn. L. varians Dav. Trans. of Linn. Soc. II 
pag. 284, AcH. Prodr. p. 79, Parm. var. Meth. p. 161, P. glaucoma & var. L. U. p. 363. 
At non recte. Si enim confertur ipse fons primarius, jam ex diagnosi (»L. crustaceus 
albidus; scutellis atris nitidis; margine albo») omnino est evidens, parasitam nostram, 
etiamsi vere adfuerit in specimine descripto”), a DAVIES non aliter intellectam esse ac 
ut colorem »atrum» in apotheciis Lecanorce; porro et descriptio et figura quatuor ex- 
ponunt »status evolutionis», quorum in primo solum adesse potest parasita, cetera nor- 
malem sistunt Lecanoram. Itaque nomine L. variantis auctor ipse certissime intelligit 
non Årthoniam, sed formas varias Lec. sordide, licet forsan hinc inde ab Arthonia 
parasitanti infestatas. Que gquum ita sint, ejusmodi denominatio legibus nomenclatur2e 
hodiernis omnino repugnare censenda est. De Spheeria Lichenis sordidi et Conida sor- 
dida Mass., que synonyma huc vulgo trahuntur, vide sub sequenti specie. 


26. ÅA. intexta n. sp. 


Syn. A. parasemoides NYL. Arth. p. 98 et Prodr. p. 414 (saltem p. p.; de hoc et ceteris 
minus claris syn. vide infra). 
Exs. (In Körb. L. S. G. 251 sec. ARNOLD in Fl. 1864 adest.) 

Parasitica (in apotheciis); hymenium ommino indistinctum, hymenio hospitis 
intextum; asci late clavati; sporc fere mediocres, normaliter 3-cellulares; I hymenium 
vinose rubet (quantum conspicere licet). 

Apothecia, in quibus asci Årthonim inveniuntur, non (ut voluerunt plerique Auc- 
tores) tota ÄArthoniw esse, ex eo apparet, quod alii asci etiam adsunt, forma magnitu- 


!) Hic locus haud omnino certus, quum NYL. 1. ce. hanc speciem cum sequenti conjungere videtur. 

?) Ne id quidem scimus, a quo primum &L. varians pro ÅA. glaucomaria- sit determinata (a Zw. in exs. 240?); 
etiam minus num vere spec. orig. microscopice examinata sint, sine quo nihil certi sciri potest, quum 
diversis parasitis vexata seque ac sine parasilis omnino eandem faciem accipere possit Lec. sordida. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 17. N:o 6. 61 


dine reactione omnino discrepantes, sporas ellipsoideas simplices interdum foventes, 
Lecidecw speciem indicantes. Sed qua ratione hec duo hymenia commixta sint, difficilli- 
mum sane est explicare. J adhibito conspici possunt filamenta recta, sat crassa, apicibus 
sepe clavatis (certissime paraphyses Lecidew), quibus obvoluta est massa grumoso-gela- 
tinosa filamentorum tenerorum irregularium (que ex omni analogia pro paraphysibus 
Arthonice habenda sunt); certe autem utrumque genus discernere non possumus. Totum 
hymenium variegatum est ex cerulescenti et vinose rubenti; illum colorem accipiunt 
presertim asci epithecium hypothecium Lecidecw; hic color, qui in thecio prxedominat, 
precipue circa ascos Årthomice sese expandit. Illum ÅLecidecw, hunc ÄArthomic partes 
significare, suspicari licet. — Asci 40—50 u longi, 15—18 wu crassi, late clavati, mem- 
brana sursum valde incrassata, J vinose rubenti. Spore 13—15 u longe, 5—6 u 
crasse, anguste ovales, cellulis 3 (raro 4), media vulgo paullo majore. 


Spermogonia non vidimus. 


Hab. In variis formis saxicolis Lecidecw eleochromce parasitatur haec plantula; quas quum 
habitu vix quidquam mutet, facillime pretervidetur, quamquam in alpibus 
verisimiliter haud rara sit. Legimus in Herjedalia (Funnesdalen) et Jämtlandia 
Handölsforsen), utroque loco 6 pilularem f. atrocyaneam infestantem. Verisimi- 
liter huc quoque pertinet A. varians ex Lapponia Tornensi, Konkämä et Allipakta 
(Norruin in Not. ur S. pro F. et F1. Fenn. Förh. XIII p. 342), forte etiam A. var- 
ex Dovre (vide pag. 59). — Extra Scandinaviam saltem in Karpathis et Al- 
pibus. Videtur etiam exstare forma in Lec. sordida parasitans (sec. Mass., NYL., 
vide infra); hujus distributio incerta, quippe que cum ÅA. glaucomaria con- 
fundatur. Num huc pertineat forma Alandica supra (p. 60) commemorata, 
nescimus. 


Obs. 1. Sepe confunditur cum specie precedenti; et re vera confitendum est, 
magnam inter has species esse affinitatem. Neque tamen dubitamus hanc pro distincta 
specie agnoscere. Jam spore magnitudine forma divisione peculiare aliquid habent, 
precipue autem characteristicum est hymenium quam maxime reductum (paraphyses 
fere rudimentarias diceres), quare thecium definitum formari non potest. Singulari hac 
formatione hec species simul cum sequenti maxime affini a ceteris omnibus lichenibus 
recedit totiusque classis (Lichenum) maxime degenerata proles censenda est. 


Obs. 2. Hanc speciem, quamquam ex altera parte satis notam, perperam inter- 
pretantur plerique, quare in numero satis magno synonymorum nullum exstat nomen, 
quo hec species sine vitio nominari possit; inviti igitur novum fingere sumus coacti. 
Syn. antiquissimum, Spheria Lichenis sordidt Mass. Ric. p. 4, fig. 6 (quod nomen 
postea [Mise. p. 16] in Conidam sordidam mutavit), formam respicit in L. sordida ob- 
viam (plane eadem videtur a NyL. Arth. p. 98 ad A. parasemoidem esse relata). Figura 
et descriptio magis suadent hanc nostram speciem esse quam ÅA. glaucomariam; gquum 
autem descriptio nimis manca sit neque specimen nobis contigerit videre, nihil pro 
certo affirmare audemus nomenque sane ineptum hic adhibere noluimus. — Å. para- 
semortdes a NYLANDRO in Syn. Arth. eodem fere sensu sumta videtur, ac a nobis supra 
ÅA. intextu. Sin autem fontem ejus nominis (Etud. Lich. d”Algér. p. 330) conferimus, mani- 


62 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIZ. 


festum erit, alio omnino sensu ibi adhiberi'); nam etiamsi vere adfuerit parasita nostra, 
hanc et plantam nutrientem in unam speciem collatas apparet”) (ex quo etiam decla- 
ratur nomen parasemoides, parasitulx nostre sane ineptissimum). FEisdem rationibus 
rejicienda sunt nomina lecideoides (Bilimbia lec. ANzi Catal. p. 72) et trigemmis (Leci- 
dea trig. STiz. F1. 1865 p. 490), que plantulam nostram verisimiliter respiciunt (spec. 
tamen non vidimus). Omnium autem minime probari potest nomen carpathica ab AR- 
NoLD (FI. 1874 p. 106) introducta, quoniam KÖRBER sec. Par. p. 212 nomine Lecidella 
carpathice hospitem solum Lecideam respexit, parasitam ÄÅrthoniam ne animadvertit 
quidem. 


p pauperrima n. var. 
Syn. (De Lecidea Arthoniza NYL. Lich. Scand. p. 219 vide infra.) 

Massa paraphysali omnino destituta (itaque I adlibito nulla rubentia); ce- 
terum cum f. primaria congruit. 

Hymenium ZLecidecw plus minus destructum esse potest. Ascei nune distincti, 
sporas foventes, nunc pene resorbti, ut modo J adhibito visibiles fiant ut maculee gela- 
tinose cerulescentes vel violascentes. Paraphyses paullo magis conglutinate gquam in 
apotheciis intactis (pressione tamen libere fiunt), ceterum immutate, recta, crasse, 
gelatina clara obvolute. Inter has ne vestigium quidem conspiei potest grumositatis 
illius, paraphyses ÄArthonice indicantis, quare J reactio modo solita Lecidew provocatur 
(lutescens plerumque post cerulescentiam levem). — Quoad ascos et sporas cum f. pri- 
maria congruit; illi modo J vix tinguntur (vel dilutissime cerulescunt). 

In Lecidea elcwochroma PP pilulari lecta: in Suecia ad Örebro (HELLBoM); in Nor- 
vegia, Nordmarken, Tömter (Mor), Dovre (sec. NyL. 1. c.); in Finlandia, »ad lapides 
ruinarum arcis prope Kajana» (MALMGREN sec. NYL. 1. c.). 

Obs. 1. Paradoxa plantula! Prorsus nullas detegere potuimus hyphas paraphy- 
sales, qu& tamen in clara Lecidew gelatina oculos vix fugere possent. Forte hyphe 
Arthonic in hypothecio grumoso Lecidew exsistant, at ne in hoc quidem strato J ceru- 
lescenti rubentiam illam conspicere licet. — Neque tamen, ceteris partibus congruen- 
tibus, defectus paraphysium ad propriam speciem constituendam sufficere videtur. Magis 
placet, eam extremam Å. intexte formam putare. 

Obs. 2. Lecidea Arthonmiza NYL. 1. c. composita est ex ascis sporisque ÄArthomice 
et apothecii ceteris partibus thalloque Lecidew; ergo nomen rejiciendum. 


27. Å. oxyspora n. sp. 


Spore subminute anguste bicellulares; reliqua proecedentis speciei. 
Hymenium Lecidew initio cerulescens, ubi parasita sedet, magis sordidum fit. J 


1)... »apothecia rarissime immixta inveni eidem» (Lecidee paraseme) »simillima Arthonic (A. parasemoides 
mihi) colore eodem». | 

2) Dehinc A. parasemoides vulgo in formis A. glaucomarie videtur esse queesita; sic ARN. exs. 211 illo no- 
mine salutata hanc sistit. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I7. N:o 6. 63 


adhibito, ubi hymenium intactum est, paraphyses ut filamenta sat crassa in gelatina 
pura cerulescenti conspiciuntur; ubi parasita adest, massam videre licet grumosam 
nunc cerulescentem nunc (plerumque) obscure vinose rubentem vel violascentem (qui 
colores intime et minutialiter sunt commixti), in qua paraphyses Lecidecw visibiles sunt. 
Ambo hymenia ergo intime commixta videntur. — Asci circa 35 uw longi, 14 u crassi, 
obovato-clavati, membrana sursum valde incrassata, J violascenti. Spore 10—14 u 
longe, 3,,—4, u crasse, ovato-lanceolate, cellulis 2, inferiore acutata et vulgo curtiore. 
Spermogonia non vidimus. 
Hab. In Lecidea vorticosa parasitantem legimus in alpe Åreskutan Jämtlandiee. 


Obs. 1. Precedenti maxime quidem affinis, at precipue propter sporarum magni- 
tudinem formam divisionem tamen videtur propriam sistere speciem. 


Schema, quo species formeque facilius determinari possint. 


I. Spermogonia majora, ereberrima (thallus farinaceus). 
Pag. 


SPELEN 0 SEaPp lan alb omarsanatar tt eA Oe ee Sr oasen en nose byssacea 2 
— —— BU NSNO NO CN oto RREcCRJEEEEER ROR NTE ENN KN STERN cinereopruinosa 26. 


II. Spermogonia minus conspicua. 


ÅA. In aliäs lichenibus parasitantes. 


1. Spore 4-cellulares...- glaucomaria 59. 
AE da KorCellulanesjss> seten SEE IN ee Sa a es DS SoS on een att nereldl Ole narngdi sa rue god ör Ort intexta 60. 
Sr 2-cellularesi: 


a. In apotheciis paråsitantes. 


Age hoss nmgaoO trut, S. OVBLJRINLGOEIES ooc-occrsssssrrscrs Es LERJE ESSENS EISNES0 oxyspora 62. 
Asci in proprio hymenio sedentes: 

lälymoineenrn haGOOOR ACE NG gav, SI. ONONGEI o-o-ocr-occsocspecoccsrsss-sErsssssscsssSENNLSSVESE apotheciorum 58. 
= >= == — — fyfrauomynes, Hj. OPvMO-OVNONINES scsssoorsesssssoosocsresssssosssssssussssJISS clemens ST. 
=== Ven, =— = = — £jD VARG. SNNOVALE SJ eceostrsersococesors oss vagans Vv. lecanorina 54. 


b. In thallis parasitantes. 


aa. Hypothecium obscurum. 
+ Epithecium granulosum, fuscoatrum. 


SPOT CS Ub m'a yn sej) ra SEEN RANE Ear la (rg SN ga ee Tr (ÅR SN ÅA amylospora 48. 

= = EruEF—avauungsnnea. BONFNOONIN Foo NOSESsScELEEESSSLNEENSJSNS-NEE NES neglectula 33. 
Tt Epithec. minus distinctum. 

IERyind enn JINC 2 ne S Calt ika p ONE Gian Tn ATS SINN Baer osann en AE TEE TITANS EINE YEN SENAST punctella 48. 

— — — — vin. rub., — SE PES Sass SSA vagans vv. peltigerina, excentrica et cet. 54, 55. 

a a a Rs er lies SUD MA SN oss oe SSENSA ES SEAN SSE SEE DA aker ie feeaa ena ina peltigerea 49. 


!) Vide pag. 13. 


64 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIA. 


bb. Hypoth. incolor. 
Bpithec. fuscoatrum granulosum, ap. minuta convexa vagans "circinata 
2 Sang Bs ENN FNEONEN NNE co0csscsscssdsossdsssbssvpor-ssoorsrtsssssEcucoosssEJÖLNsossEon vag. ” Pelveti 
(Cfr. vv. vagantis.) 


B. Non (vel minus conspicue) parasitice. 


1. Hym. KOH violacee reagens. 


Spar da orcellularess ap lalbidoskvelle0ccine0ap kun O Sås see EA a Sr ense gregaria 
== FAS apa 0 CNITACEO=P TUTD OSA EAS sREENSS BYAR SRAT AE DOE SNR TEE ARNES elegans 
=N dh SE Napostbfetrugineas:f std es eSa I AAA Crn ReeR UTV RRSS USES ARNES helvola 
SONG 


a. Saxicola. 
IE pt Ne Cum ie bib po be CX TIS C O AES SA AA NSEa AR RA eN ERA ann ARA neglectula 
b. Corticolze. 
aa. ”Thallus albus, hypophloeodes. 


Gonidia, mullä;7«5PO12e5 pp ALVIN e-free sa EE SE TA SE Re PSA SATA a galactites 
bb. ”Thallus indistinctus, obscurior, gon. chroolepeis. 

lars I VIFCanGSAR SI: SUNrINNSRUES socssoo0ssssossscnsodsvcorsodsLdsOsoNassctosSJJNSsNE=swcsssossssosc>3 didyma 

= — Vin mugg Hos Duane Aj. SRÖDWNIGN öcodssossossrodssssnscscoocdns5N bc JEsssos]Ssaor0S lurida y vulgaris 

-— Ds INKORG KAR Mooon roccoorostrsccossorocotdsscerdosssss>> lurida &« spadicea 


2. Hym. KOH non reagens. 


(FF. ascis rotundatis inter Nevias queeras). 
a. Sp. murales (cell. et longitudinaliter et transversaliter dispositae). 
aa. Epith. granuloso-hyphosum (abietem incolunt, cujus cortici album dant colorem). 


SPp3vellipsoTde2e;.Obtustssinga: I SeTEre SLE E a Sr AES OETISKA SEAN ERSRANE EET UR Tao scandinavica 
Spar Oma to-lanceola ts; ;aCItatdbssssesrssieosorsssoriosepre öres oss tess Ae SS SLA SAS FIA SL SATANS fusispora 


bb. Epith. cohzerens vel indistinctum. 
" Hym. J vin. rubet. 


SP OLE MAXIMS om sosse css oskor Eonol sp sssrnsnd åse ons N EES se SE EAA TERES DEE RANE spectabilis 

(Sp. submagne, epith. crassiss. et hypoth. obscura, apothecii maxima pars sterilis ....- Derm. anastomosans 
"= Hym. J ceerulescit. 

Sä NOGHIS. DING FEAVEKNNGT GIVE oorscoccoscocssosssss-Ycosrossbuessrssssscsspecsssacssssssoctorsosdberssor lirellans 

Nja ORG TNTAGS: Hj. (OM Ch UJJIMNRN VNKGGLcreoocsoc>roroccoccssoccssssscr-dosscsssucodsssossoss subastroidea 

- Ejda. FOTAR MN ÄdnUOS (INJO TssssssosoroccosssruscocsssvccssssssssesssosssJ>> orbillifera 


b. Sp. 4—pluricellulares (cell. longitudinaliter dispositae). 
aa. Ap. distincte pruinosa (saltem initio). 
T Ap. sub pruina dilute colorata. 


Apg lärellae(ommia. tamis, ten errimysp-.oc.oc sot ee ee a AE OIE ry n ES Na Nga UREA albella 
Apa FO tUnd ät0= 01 MORINIA oso soo eds see ser os res s ns ss SSE ANAR SKE AST EEE ANNA ARNES EAS impolita 
(Obs. ccesiolivens p. 31.) 


Tt Ap. sub pruina atra. 
” Hyp. incolor. 


lapa. d Ca OL AE, BIN SNÖN Isocs0s-sc00cs-soos-sssdcodsssssedsssssossossssobssssssorsoss fuliginosa 
Hym. J vin. rub., sp. majuscul&e, ap. stellato-divisa mox eprulMOSa soooooosssssssosoossssosenooonn non medusula 


=— — — — — 6 SMYnOCKOGrES, AI. FOLNNKAIA ocoosoososscssosscorprpsssserssecsuosrsorosossrooscbopos cinereopruinosa 
(Obs. coniangioides p. 42.) 
”< Hyp. obscurum. 
Aj VOA JNNINNOS, SIS nnFJNSE GEOlTwhs NnEJNNINIS occcococccccoccocccsscsoosoossosoosossoossecbssssssossssocs byssacea 
= 22 QWAMIHUSk om se so sc benens n ni ENNSSARra Str sress entre SA FANNS SKE cesia 
Ap. (adulta) margine pruinosa, sp. minuta cell. equallbus sooossoooooosossoosooooossoooosoosos soon nn leucopellea 


1) Humectati apothecii color hic indicatur. 


Pag. 
56. 
HT. 


33. 


13. 
16. 


38. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |Z7. N:o 6. 65 


bb. Ap. non (vel indistincte) pruinosa. Pag. 

(FAP SEM AjoIneR ee vat os OlumiNaSs Ci9eNOECe ten Unas tel A ee sees ee AE EE EE Derm. obscura 8). 
+ Hypoth. obscurum. 

Hym. J fulvescit, sp. anguste cell. aequalibus...... ------- ENE CEN MS CI SENARE PA NS RREEER ARARAE mediella 30- 

JEN. d FINRA HI Hb CR NaN NNE ASL SEE Sr Un en Faa a En aa lecideoides 31. 


T+t Hypoth. incolor. 
+ Saxicola. 


Nm nu GS STO ale ms pb se a C Aj Ch a UT SE Ob 8 Curt rus ESSER a AA SA Sr tr aa a pheobea 47. 
"= GCorticola (ap. maculaformia vel lirellaeformia). 

SPA G ElSEvalde sin se gu alibuss mn axLmn sor ssbes SAS SN Set Ma Sn IE SS en a TOR AA re pgg ge ilicina 41. 

= PAL nr a mr mn ro omm ssu ost eekkelesskres id:r seen aspersa 41. 

SPC SLR gu NNasciW anp:ustetpyiukormeskähym: Jikvi Ole SSE SSE Oe Te gone syra Be en radiata 35. 

= = =" —), B90 MANGO jaymiorInEeg; UTI, I GER roreroorsss-socsEpporcpbesestrEtbdsgaR sStssao FNs punctiformis 42. 


c. Sp. J3-cellulares. 


LÅ TDOM NG TT rn nm an on a LE rr AE HESSE SSR SANNE ing SR NANA incarnata 18. 
d. Sp. 2-cellulares. 
aa. BSaxicolze vel terricolre. 

" Epith. granuloso-hyphoso. 
SOND e (10 Cr:E SKO MAT O30 0 LOT 522 ae TR RE SIE Tånr 2 SARAS Se Arn SMR = ae BA Le än md gramitophila 32. 
SPIS ANVU 28 NUTS SIN 2e)Ne LON SAt 020 HL OJ SS ee ENSE ANN ASAT Snr Dr ES a a a DA neglectula 33. 

+= Ppith. coherens vel indistinctum. 
SJR 0 [SENAT SEE PN SYTT TY ING IVL NS TA SKA BE) PIRI FU SE REDIN AE BSI REAR ed Sk SÅ vagans v. Koerberi 51. 
EINE NAC OMAR EEE TNE EE a, Ed Le a TR RES ar MRS SA Mere 3 de åse OS Nana I SO a vag. Vv. excentrica 55. 

(Cfr. plures vv. vagantis.) 

bb. Corticola (lignicola). 
+ Epith. distinecte granulosum, fuscoatrum. 
IlIyjp Ott SC 0 atnumbEs prime d10 C1e SKO bbNS ge se granitophila Vv. Bueriana? 33. 
Ely pAfa unan tiaco-fus cum, sp yumediocKesk utringue. aCUba-e-.. Pen s-oscsboeoso to sssdessenooor orons nde ooo copromya 34. 
Hyp. ivcolor, spore minute...........- BRN AEA SA URE RR SRS ER oe er ar a = So bla re fa vagans ”epimela 56. 
Tt Epith. non distincte granulosum, fuligineum — incolor. 

= Ap. lirelleformia. 
MELVIN se TSE Sp omse ks Ub man bitas ovat o=0b LOT g ges ASEAS SN ER vr AN An aa AT AA a a Sa AA dispersa 43. 
= = = = ff NENTYRNEF HSN NYGNE Pomos Ads SNR NAR USERS BER disp. "cytisi 44. 
= = WD. FUND II FRANSK OVNVHONNNEFInovsssrNJJJsrEErcS NESS --- excipienda 45. 

"X Ap. rotundata (vel angulata). 

1. Gonidia chroolepea. 
ELVA JK Van Coe null NS pss sb maja sc ul ger 2 5E 3 S55 tee SER OR AAA” Baan Sa ASA a ora rå TSE DE DEE SARA SISSnE SES didyma 13. 
== Ving, MUWOp SI TNVIOGTI. BN NON Ios sconrussdsssrtEs NE RLNEEENSsNENSS lur. BP luridofusea 15. 
=—S=S—-—=S sp. minute—minutissima, ap. e fusco vel viol. afrå....oo.----------------- lur. 0 spadicea 15. 
2. Gonidia palmellea (thecium saltem J vin. rub.). 
&. Ap. parvula, subplana. 
FS RT f Ce NL (118 SÄ 2 ND, OD UL CO LESS AA RSAAN SN RANA Br SAS Ty SE ana SS SR er a TSE Sr EE patellulata 49. 
BP. Ap. minuta—minutissima, valde convexa. 

Ap. obsc. fusca, epith. crassum gelatinosum fuscum J vViolascens ssssssosossossosoooonnn >> vagans "rugulosum 55. 
Ap. atra, epith. vir.-fuligineum, sp. parvule—mediocre$.sssoocooos--------- vag. vv. Koerberi, apatetica & 51—54. 
= = mnlnnpbt.o ON VINNER BI KVUNNYNMISPINES Socoossucssypsscbssr rs FERSLENSEELIEBCESEESRSSYENSNIS vag. Vv. exilis 52. 


K. Vet. Akad. Handl. B. 17. N:o 6. 9 


66 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA ARTHONIARUM SCANDINAVIA. 


Species exclus2e. 

Å. anastomosans (AcCH.) Nyr. Lich. Scand. p. 259 a nobis Dermatine adnumeratur 
(vide p- 8). 

ÅA. confluens (Herr) Körs. Par. 265 est Opegrapha. 

ÅA. granulosa GraweE Bot. Not. 1863 p. 10 est Celidii species (= Opegrapha parasitica?). 

Å. gyrosa ACHE. in Schrad. journ. 1 B. 3 st. p. 14 est A. obscura Auct. hod. (vide infra). 

A. lecanorella Wasio Medd. af Soc. p. F. et Fl. Fenn. 2 p. 70 sec. descr. non potest 
esse ÄÅrthomia preesertim ob sporas simplices; etiam deser. externa apotheciorum 
et paraphysium non bene in ÄÅrth. quadrant); potius sit Lecidew species. 

A. minutissima (AcH.) Nyr. Lich. Scand. p. 263 sec. descriptionem est Arthomiw species 
sat singularis, quam tamen utpote prorsus incert&e sedis minusque bene cognitam 
pretermittere coacti fuimus. ; 

A. moriformis ACH. Syn. p. 5 sec. specimen a nobis in herb. SwARz. inventum est Bia- 
torella improvisa (vide TH. Fr. Lich. Scand. p. 401). 

A. obscura (Pers.) Herr sec. F1. 1861 p. 675 a nobis Dermatince adnumeratur (vide p. 8). 

ÅA. prozimella Nyr. Lich. Scand. p. 262 est Melaspilew species, ut jam declaravit ipse 
auctor (sec. NORRLIN in Not. ur S. p. F. et F1. Fenn. Förh. XIII p. 342). 

Å. rosaceaum ANzZI L. rar. Lang. 435 Dermatine adnumeramus (vide p. 8). 


Addenda et corrigenda. 


P. 16, lin. 17. Quod hic, reactionem jodicam falso interpretantes, amylum di- 
ximus, certe erat oleum Trentepohlice generi characteristicum. Idem erratum p. 18, lin. 7 
et p. 26, lin. 37. 

P. 29, lin. 37. Duo insuper spec. auth. Sp. mel. y leucopelleti in Herb. SWwARz. 
invenimus, quorum alterum ÅA. leucopellcwe nostre, alterum ÅA. spectabilis erat. Hec 
etiam spec. auth. Sp. melaleuci & ibidem immixta jacet; itaque posterius illum lichenem 
ad hanc suam speciem traxisse ejusque formis dispertisse videtur AcHArius. Etiam Sp. 
melaleuci BP coerulescentis antea nobis ignoti in eodem herb. specimen (quod unum su- 
perest?) contigit invenire; ab & vix puncto diversum. 


Hoe nostrum opusculum, annis 1872-1874 pro max. parte elaboratum, 1877 penne 
perscriptum preloque jam paratum, quo tamen tempore edere non licuit, nune summa 
festinatione prelo subjicere coacti fuimus, quare proximorum annorum literaturam liche- 
nologicam perlegere non satis temporis fuit"). Veremur igitur, ne hoc vel illud jam 
aliorum studiis melius nota, variaque citanda omissa sint; quare si quid ejusmodi repe- 
riatur, ne nimis vitio nobis detur, precamur. 


1) Sic commentarius preeclarissimus FRANKIT »Ueber die biologischen Verhältnisse einiger Krustenflechten» (Cohns. 
Beitr. II, 2) non antequam hoc opusculum jam pro max. parte typis erat expressum nobis in manus incidit. 


Pag 

aln MES ((ÖOROCY JON) Sosse 2 
alldellma Zxw. ((OOROEERN oo 201 
FAN TA: bro 10 ep Ny Be EE SA SER ET ST a a nen 46. 
ANDY ÖS POLARN bless ASA SE EAA SEA ES SEE 48. 
anastom]nsans Ag: (VAT att Ör 8. 
ajpalontn MSS rcsssrrs ts SRS SRETLISSn 52. 
SDORNSEOFUITD, METAN AASE 58. 
OFTROTGADA IN SER ASEA be 34. 
FANG OTTAR ATG Idee ee a a End ÄR dd sade DS SDS 8. 
arthonioidea Scher. (Graph. scripta I) ------...----- 39. 
AND OTITOTCE SYKAYG IS mr SE So fa ma es AK ERA Hills 
ANU OTNTZ VAG [IE fer a LE Se ÅSE Ae Sj, Se SE Se SSE 62. 
ANKINOU DG Huan SSR AE SR AS He 
ASP ens avge rote seal KASTA RSESE a a EA oa TA 41. 
ÅS UIO VCE DRAG DEREN SNRA NARE ARR rn TR ER ma 30. 
ASO TAS Ste a Ny Eee ne ere ra SE 40. 
ASVNOTUE SPY G [IGEN Ae SE EE TA Br RE NE DN 
GG OT AT AVR VAS SKR RNA SE IS BRATE ET AE RA 42. 
UNO TUSC SNS Ny [ELSE a AE DE EES a SE Do ES 15. 
Pelfaminianuwm) Mass. (ATIOthy)=----------- 1 IE 8. 
[DETTE RNE So OS I a a oe ene a SL BRA DI 
Inetuilieola "MEST SAS ST USSR a 4 VE DI 
UDD area EA SAR SS AA SSE : 07 ON TA pr vel 20 
lbnenennra Kön. ((C0BMLNS)) soccocessscroocorsEcer==so-5 JJ: 
bullata Wass) (CAS YölEBNS GO) oossssocssssrsssrsssosere Dö. 
[DVS SAC € ARNE (or Se SEE BRASSAR AE AR 2 En Arne 25. 
CETUIESC EN SYN O Diems osann ok AN NA 00 eps dd HO 
= = — Aon (Na dera (ÖJsssorso-sossssocnse 66. 
BENNO, ANN emm ee SA OS SMR LE SERNER AT AE 26. 
CE STOLIVE ND SKNYl Esso ocssek BO RO feg Sea Då Br 31. 
carasaX: AOI (GS AG GIN -orcoccosocr-cocsoonuoo 42. 
Gar An (ng IKONN) soooocs---scos-ssscsoco==- 64. 
EC ELOTCTSNEIVI a SS ör = Ser en LIGE sot EE Bor ssd ÅR a 5 42. 
Gamla Anv ör AG ESKO) Lososuosssoosossocesotcc 44. 
GIN0 O1G PTA ASINVISS SSE Eee ra SLS AA Dl 
CINEra scen sk A eh. (A SIS Warzi ande 0) orre DÖ. 
CINE NE OÅUS CA FLNE SE = ec pt SALAAM TAAN EE HA NELEE BANA SE 
CInefeOoDiINingOTa SOIL socosectorososboseds=sosr sO-sooeo== 26. 
CIRAMA b AT NN AN (6 EKENS SR (ONA BR pe TS yr ag NA 20. 
CI C TINA US LER Iya =E SA AN SLR a LE aj fs Si SE er nn 56. 
CIETE Siv [RES SENASAT ASAT Sek ARE a, öd. 
na ATL C [TE RAE EN BOCA SE RE DRA SE SSE nR NER TE 53 HÖ 
COoRcaloOT INT O56 BON sccsttooocsrssbosesoosrsr ss Bil. 
(COMNUEN SPIKO 10 NESS TEST Ee TNA EST ATA STR 66. 


I 
I 
1 


Pag. 
CONTAN SLOLAE SYD I Ol oda se SA ESINNNAA SRE ARE 42. 
ICON TAN SUM Hi Bigeres = scar soo SLAGELSE CT KT Re il 
bam kran pe G borrar AA FS FA EEE NESSER EES IG 47. 
COTTA VSMES STAL AE LS SNERL EE PETER HSU 
(0110 CAP, O NYA. (SSA ANNE SAST INET ATSU RN ILE) 
(SON TOLOM ANS lse SS AGERA SEA Se SEE SERNER ASEADESS EN ARN ill9k 
COIVE XE Il MP Ny Ggr SES SST ES TRE SR Ne SS de 55. 
|5C OP LOMI RAN Zi ec KE SeRE ES UI ELEE BIE RS 34. 
CY LISTÖIVIIAS SKE Ne SEE fos as SSE as ER ok RB Ed 44. 
(Raja IKON (ÅA NING (U)ssssoroosscsossvsse ss let; 
GlöcalFrans ANG. ((BORLD) scc5ossstosossssosssssoccssroJdS 24. 
(IE GILSS ALAIN Ir SA ER lea SS SNES RS AGT E BILEN 24. 
ID ETM AIN AYNObD32== > SSNS SAS ORTOSER NRAS NAN 8. 
| diagnos AGN (UNGRON) so=soossosodorsobessossscesssodnss 43. 
ECC ya Fö nb sd FUSENE HPARESE SAINEN SSAARrNaANenAS 13. 
(EIN XONN NES, ID brors Dear Es OSRSSN NESSER SR 39. 
RR a EA VÄ a CC ÄR DA 1 2 2) Se ER rr SA SA st 17. 
big I NyYlbossssocorsssssssososssösessLsssesss 43. 
—W DHD oe ne ris Eee SOND RA DBR IBREN EOS HU. 
Clsp exsuWmss vid d5K (ANI o the lumn)) SSE SS eeeesNsoa 41. 
|ECLUS PD GC ba NM es nr ost Nr NE SR ERS ERE d2. 
| CLS BIC CIO KUN O Ty ss ones ss AA SEE SES AA EEE 35. 
CCLUS ACE An) UT;- 2 sve tr etse ee oo LONE KRA USNARERADN 42. 
(EIE SANS KVA Gere neon de see OSS SE DE SEE SUS SAN 10 
GnLIhen&T (CEO): MERSL--osoocoo=oc=cso-5s-Scpotseseses 24. 
EpIM SlAR NO NM ser oc sten ES SBS EES ANTENNA ERNA ES 56. 
SPI DAS AC h sasse Soc ANSE ER ETS VSB OSAR ERAN E 43. 
FS rm VIL [0 Ifö (0 bä SE ER RAA EAS REA RIS AT Bert SAR ag 42. 
SV —NVlra((vär ARS das bro) esse eos AR MS UNBEMDE ISIR 36. 
GjaaSKRHES IN (Mo AG BIN) sososossccsssssosssss vs 36. 
FR 4 OT OL bef ska kon KE KERSTIN RNA 42. 
EPIPHySCIA NY ber Eee EEE SÖ ol FORE RR SEE SEA NE 46. 
IEkua rt ho nvasjukhs iPasen 0 SE ORISSA ELR ORMEN I eeR serna 34. 
EXCE NU CA jer HN er enes EE ke UAE URMINNES DÖ 
Gris: IL (5 IDG: ENIOWNN-s-ssooosooosrerorscestostosr 02. 
EXCIPLSN AA RSKR "SEKO N AR BRN ANS ERNA 45. 
fli SINO Sa Wesse 2 TAR EET EDA 2 SEE SRA Eee fol ie Zill 
US C VN AS SE ES RO re oe da 2 Är SA KN Tj ggn 51. 
NNSEOGBINBRLn IKON, (VAVRNNONIN) sccccsoooccsrsso-csss=>n Slo 
uns Na INT (Å, ScEntibn, (UP)so-ssssssssossso>s> 38. 
Slachna, Aen (AA DWGIL )osrorocsocsossoossssossss> 45. 
FALACHIGO SKIN (GE SA ENSE SIS ED EE SAS Senna 45. 


68 S. ALMQUIST, MONOGRAPHIA 


Pag Pag. 
SIN bELUIO SA, ÅChiy ba soo oocmesssloocpas Ssd s ds oEE esse GIG [NER TAN ÖRON NESS SSR SE See nen re sana a. 
STEREO AOI (AN JNNNBINL JÄ sooocsscossoposss= Ala | MG IROTRILLE INYbecssesoosssssosspossossssssossssrosssss Ber 
SlAUCOM ara) NYVÅssccocenenosessooseoeosesseo sens s se SENES 59. | nigrescens Ach. in herb. (v. A. obscurge).--.-------- 39. 
EINES HG N)sss-c-cocssnoostrossssssror sossps ste 0, | mena DO ((ÖRNORENION) -ssco-ssoosssssen sossar 28. 
granitophila LI SR DS TA AA SE SA Rp ne Pe ra AR sä aa 32. RS OR EN RE OA REN 0 as 8. 
OTANU LO SA AGNNE WS ock log Eon oso RSS AT AT SE FSS SNS 66. 
= 5 FS AN SR NO] 1 SENSE RNA NESS Arr = Se a Sa Or dt 
(SNES RENA (EI ess SE SSR KARSTEN RET RER 20. Nr Duf 19 
ma OSkr Kö (CBEINETIINN) occcooooosssorsoosovsessoss= DOE STR ES LäS re ARE EES RANA SNRA SS 2 
2 RANE SAP BR KIEL RE CFR SE RE de fv 8. oleandri VAD an AEA eeneeenenennn ennen none 43. 
Byt Obivagsa AD (AL DUWIONIL VM osssssococrosssenssesroas 42. 
Helvölar NY Dock. 0 SK Ir ra I OEISNE SIENA 17. | Onegensis NYlossosesoeseeseeeeeeeeeee neon nn nnnn> 38. 
InypargIa AG (ND RRChENR B)s-ocoocsoossoocssosssssos> 35. | Opegrapha (FHumb.) ACh.ssoosssosoesoooooooonn ooo 8. 
Op AGN (AG Fal fi soocssocsssssossoosos 35. 
; Uber abe hes Nydl EE E B RER SS a I SERA RS SA Sä 41. SA AT BION bn a a orre E SE sr ln SE SSE EEE 42. 
UNS a DENS rf a a Sn AS Ds Al) ORDICWArIS örsosc oc se sosse ER BESS NES 42. 
20Mp OL tu SKR buh SA (Cich en) ESS SAS Sr Snr Aes 29 Or DINTera. MOD sooce soseer elr BITEN DS ee SALE 41. 
meka, (CNN, INT) KuWIlNg ocobsocssooso-scoosscosoeoscs> 18:10 SPOLA, MOPirosos see SVAN ALAA SY TYS SUNNE 62. 
a RR 00. Bachnolepiad Masstolisoo sees ooo ser SSE ne seen 22. 
NSAID) ra /S ADS SDS NR INET Såg VON ERE 51. | pallide Renm' (£) Cel variantvisjssis tonen 60. 
larGnNLINRAA VÄSK oosorosocc-socssccs--ssborsrassssras$3 49. paradoxum AC (pal: ESS 15. 
Paralia Nye 2 ft MES SAR BE age Sv 47. 
TÅhmanum; MEÖTbESAE Se EAA SANS Ela. | DEEBONOLES IN lissebossstesooressbesocerorbisosseoo-sisos 61. 
Tap YdC Oo lane YIT REAAEKSEANENESSNRESRRRRA STaa DÅ EF 0 CE SAS U GU gt se SS ÄR SA SA ON 59, 62. 
IecEraorela WWENR0V soocco=sssorsodssa=rorserssssnsessS- 66. | passiva Norm. (v. A. astroid.) .-..oooooooooooooo------- 36. 
ECEmORtINA MON. (ML AD VERDIS) socccoosorocesssoc-=s5- DÅ | Patellulata, Nyko oc oeo een SAK ED TASTE EN 49. 
Vecideorde sting >. SSE ena ER ONE SRS RE Ser 623 | Pauperrima nob. (ÅA imtexta B)r-oscco—ccmso 62. 
TS RAIN [IA NETA SSE SN SE SE SERA TN BANKS RANA ERE JL; | pelbigerea: INA RA CSE Aag See 49. 
THecideopsis: MOD: soo ooseorrecrosesoSucrepes teer srt 4:67 peltigerima, noob (V.LAL VA Santis) bass ses STENEN 54. 
IberaNyLG IK (NON INNsssoo-ssocssossscbssessso> 223 | PELVEtL EL ep pose. ss ssseoISOK ASSR SSE Serra SENS 57. 
leucopellaeumAck 4 (Spiliaelal,) STEVEN 2,06: Pb ge Ob26 2 NOT sa non er os A SLS SSED UECNEESSISNNE 47. 
behag Hort. MPSS) soccsooscccoosacosooce=sorossoc=ssoo Öd | pPIDASTIL -AMIZIE oas meters AES ENIROS ARENA 43. 
Iylaetne Skena; (MOM JAGNL) socstooscoccrcossrocrrcessooor 202: || PINE ROT ooo mom mao ae S ES SSE Se SSE SRS KANSAS 13. 
Jixellans Nobis seuscooconispesseosssc i KÖpe SAK SSRENNEA RN AÖ3 |/'POP Ulma Mass oce codec nosade sades ess SUNDARE 42. 
lobbar. IN. (ÅS NaOSN (Å)osossosersseorsssrssoossssssss 20-11 Proximellaj Nyl=. ScSse Serena Sya EE Se Sea 66. 
Turr dar Aes ES LE ee RLM jr BYE Nea IN 15: | prumata iPersssi sot ss te ANTAS AA SER UN pose ar 22. 
NUTS Car NY == 5 ot ert BETA N FSMAE SS [by DLULNO Sa, rÅCh ec ccccpos AS ESS RESTER RADEN 22. 
S. 
macularis Fr. (Opogt. atra”) FÅ rens ENN | 
== = MON. (VW: AG VARANS) <sccoresressorasossssss ONE EE Ne A5. 
Taro (AGN) INYlbsscocsosocsocmososbosscosdser oc 2 SA RER Re ET RN NRA SEN DL BE 42 
Fre V(S(0 SIGN ENA INSER CSES ST Sapa Seg SST SSR Ope gr Sa ne 30. TA NA Ge rn ENA 
medusula Persgo so 23. | quadriseptata Ohlert (v. A. punctiformis)........---- 43. 
mnelalenga IN occosscsscoscsessssocdbossessossccsssorsssss> 28. GUexeuSK ke ppiketa Vives ESS ere 42. 
mökleRoDIkd. NYLascsssecocssooopeoosssrosssssoc=sporss=s2s 26. ; 
inglaloLETTT AgI (FI ))cc-oosovcoccccocssoorscesessscr=- 285 || Ba diabD PENSe oceer oder RE SS SES 30. 
nglangINNng DN ossocs socccocoscseussorsorsocodseosrer 42. | radiatum Mass. (Coniocarpon)...----------------------- 20. 
Mie lanO Spil a Anges SERA Ses KR RSS ere 8. | rhododendri Arn. (f. A. dispersag).-oooooo-oo--------- 44. 
TN eLÄTN GETA FAN CI arr oo ms SS Sås ss Sea SAR SP EE ESSENS 3/04 |-FOSACED ÅMAN soo cc secs söcserss dett EAA UAE ERA SAM 8. 
Mie lasp ie am NylkEss ere aa 2 se be Ler Se Jos LAe rat By HANa sMassrosartorasor så orgåar Bo nn bv LR SNES 8. 
microscopica Leight. (A. epipasta B).oooosoooooo----- 220) Tuna No (SINOTNN)o--ocbooco-soroocsspssorsss=s 20. 
mötena (ABN MNylocccooocsososssstssssosscsosossccs 6/65] LUETAIS NY me ooococcsccerercscerocrecesc eps FISEN 51. 
TOT UL tU a GAN SEE SSE SS Se oe Re rg TERS EE 44, | rugulosum Krempelh. (Coniangium) .----------------- 55. 
molendoi Arn. (v. Con. clementis)....oooooooo——------- 59. Tupe ske IG. (CONNGINNN) sco--<c-s-ooco=cs=soossos>s> 51. 
TO OMtellYCagMids Stas SSE UNIT AA ETS 8. 
IN OTTFÖRMISK AG bb oos pel odtet as Epress SRA VAL LANNDENE 66. salicicola Nylon ---- 2 ERSTA SAS NT SO AN oe. 
IN USCIOC NE a "bh Pyle = Sd rp RS nm fe rn SN SLR SE 30. ANGE NS (f. mediellze) TT mr ör 0 + RR sv 
; [SEN a ARENA Ur ES SS AA SAKARI : 
Mlycgporamn (03) Ny ocooocoresosetenssnosososnsrsnces 3 SE ÅN rs nt ROR RN SANNE NE RE RA SRA RE 38. 
INSE VU DELGES = = SÅG feg SERA SER DIES AAA Ort N|SCHAETETI MASS anse se SA TSE SEE SAND 28. 
DE TIC CARD SANNA ER SNKSENVIESKENRASENANEA AS N[NSOTDIMA, INOTD oc orost stora on ost ease ss SSE 36. 


ARTHONIARUM SCANDINAVIA. 


KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. 


Pag. 
SOLA ALTAN KLO LH RESAS LST EA I SR RSA SN SN SR 30. 
SOLA AIFIVIRS SVTs SSL ORSA Se EE NA TR ASSA le, 61. 
SORTNENLS NON. (5 AL BLOV ses 33. 
SPA MCE Ar STO TSE SSE TANT MaE Aa 15. 
SOCEDJING- IIWa meccecooptonddrSR sar LOSSNA 30 
Stel axisPKire mp el EESSeeees erna ET 21. 
stalnare AG (CNS LET! JKocorssoo-ors=ssssssssosssE 35. 
SVEN Hamm eni4s Hee =S2 5-8 seSS EST ES ORSA ENE TO 24. 
SUG 01 GC AMÄG NERV Ser Ala Eljo AR ES SEN STEEN SE SERA 26. 
2 NVS ENSE EAS NET TANE VANESSA IRS VN 205 AV 
stenong: AG POL ((lBNIGIWE-c--s-ocs-ccccccsosrscon 25. 
SUD AS 10106 ARA ZE 0 SMSON ER ee SIE ge, SOT Eg 40. 
STD HUN A CARS ANN Za a a KE SE TE US AE LO RE EE od La ae Ila 
SUN SP ACLTEe VP Ny less =E SST enn SE Pr a Se BR Ta 17. 
STD VATAD SW NIT oso sco os odd ale sade o eco terass oe 58. 
SWOANDRD, MG gr RE SEE SN RS FA AR AE JO 


K. Sv. Akad. Handl. Bd. 17. N:o 6- 


BAND. 17. N:o 6. 69 

Pag. 
tabl AU la AT Zl Es oo eo SE I LA das Då ok RE OA FA 31. 
tenellulass Nyylbss== == =SSeeE oe enad osa ON SRS ENE Sn 51. 
tra bin 'ellaiwhbe. BSc p ec TG N ooo sn ESS SNAKE WSA E SAR 30. 
Erachyl av r ge Rosso SAS Sör ed Ses NE SS een 28. 
tra ChylO1de SN ao one see ooo oa sor n ee SSE SALE SAN SL 
UTA Ge DA TN ISEN UL Z RR SE SoS AN rst EKS SES AEA 62 


tm VT UNYEEA Ch (S pal OT a) fee sas EE 


UY O Cap AAC NS (ra AA a Oe AASE 39. 
IVA GA LLS ET OD Se oa al pa or a fa if Sa a SSE BSR ARA 50. 
VATLAT SKILD AVSER AS NESSER Du SSA 0 03 Eee AS OENPErAe 60. 
0 ND: cop SEA 59. 
Velatumpliwal (8 0010 Caryp OD) Eee nee SS ENNAESN 29. 
ViIYO S ud GY Ob SARA ER ARSA 3 0 NRA SNR Il 
SATILVSE ND IS (SÖ LE Sö rn Se 39. 
Vuällsara II ((OPNENGININ) ooooc—0-c--ssrosssossooss--o0S 17. 


20, 21. 


10 


KEPS BITNAN 


KURSEN 
AY (AP rn 
LJJH AINO 
1. STEEN 
gl Mer LR 
MW Mir 
ENT 
ETEN DE Te 
Å Hatar 
od STA 
rn ADEL 
edra mu 


AE TS 


Uk 
od AN 


: 


då 


I 
NIA 
13 


2054 106 2 : 


a Mm I | 


Wärtu0s Rör EN 
dette) IAN 
fodbte brå bör YUAN RN FAN ns basnätet UNNA 
er år kkot sor 2 0880 BT FN ST ngar s fö bås 
vp tostapeitrttö pt Mao VIP fe > WP” VP 
TR eger ser Ve 4 PY NAPLS FOMPREEN 
ort - ef ords Y AA od 
RR or a SBR Saar cfanjstrorsn 0 När SA io get DEAR bre EPS See 
” a lgåterge säs 
(ba RA SRA Repa lorkstd dsevika, 90105 pgg 
Nera ar0) Sr 40 be fo Vr RTR tfäg" par” ö01008 EP US Aga SVA rie I opens LA ra 
kod s sr SRS TIPSA Ar ra gig brat å NEN NEP AS pr bte Fe 
skriv rd Iy jo fa rgs kry Abres 
Er STR ere oe 


gesnyogend re 


Br 
PRAT 


ovag sr eo 
4 Kr AS slog rag ens AAA ES Te senda 
TS bädbrrsien NS örn was AS 
STU Te fayrer Ar RANE 3 
sor fsäpn jen BI pt n keso TASTE Upalgonsgtdå STOR ok sas IFE 

Uosst örnen Se pero br TARA OR SA vå bs a Tor bk ror RN EAT SR rn, 

EA PE bd mt fö nan Hört e ber or S PA par pkar Skotrar 
AL pg ehe ben serb Ba Al rer esns bpt tegar sed kt 97 00 få RAR AHA 
re rdr TRA GAA SNYSANAEN ARE 

Mat amg ar STR PA ETEN ra 
frönser SA 


RR 


pr rtyrtr ARN ANA ttrsgstelpad 3 
rage VÄ 0 
sås båge RR RN VAKANT ASEA 
pipe re fr HARARE 
map PARA 
SAR å på deg Ht 


PR 
mRAöN seken pig ot pog ot AAA 
SUN kaka rote SON DR 
dr sann 
Pa 


ar ar äg 


SEK RT kg rr 
SNR SRA lr 


rr? 

pund agan TOA ver 
RAR 

ytternsn s08 yböe 


smi BAANAS 
PAR RA nr 
ISS ks Tong 
Nesser 
kerry ker Fb 


RAA 
verk spara 
ve Förnt HANNAR 

Sher gr 


0 
RENA 
oas = 
ye 
Kd 


robban grön MigArs BO LA 


pt ör UNB 430- FOR 


fot tadst OSSE 
Sat oerd3 st vakant 


MR Abd En oc SAN 
itosssnt törs eo pokstp ige AR AR VORE a 
förttsan i NöTs MOSrN Sör gä ysN nn ov FANNTIET TITT Roda ypagbss ös Mr ts FRE Terrga sö Paket lr kak 
KC rreekrgse str erfa flod Tf a SNS ol asfentise b fs Cal Br Sante 
tuva fm 0 nor BA BEA NERE rn nana vå$ Roe vet ot ne bon mf Un ua 
rr Un abblel Fika In 
vega fas BER move FSA Å rdr vr 
sal rån Lgh sng KON ST ge rr Wir vg öl IV PA PS RAA Ag VER ve 
NUR e a otakt då eb yftrt färs NR ch TA bär KET Arga 
Se NR sr rr) a VR AA DTE pla VVS S RAS plärtatyet 


skont ASSR 


bM ar 


Vor ri ärta Ae TN ling RT 
kon Fm a ek rr stR ES AT 
add IVP rs gle Mob 
Kern 
| SAR fideb pg I 
hg Kur set 
Ar bf TAS IT 


ANOR åarna 
Fe besteg ser 
AE RS MR rn 2 


rt 3 
are 4 AA 
ör 


Sljer vg Spår I AR 
vg tijoddg söm 


Ren 
RR 
ade or ONE 


er 4 
sr 


IS 
Tr PN vgR UK 


andar 
sjal 


Ipren än 
pt dsknfed RASERAS ST 
FANA Er rf vår SBA Aa TNT? 
SG rar oe TT laered i väta / Hr 
latgba vin y srrklat / 
v én för NGE NSI 
CA DTE go sr 
Ko 


Ft BSAB ATT het 
okrsests DET 


klövs svan ORM byree st S 4 
år RA br ADR [AA MäogrgrbA orA > 23 te 

Feb NANA på SRA A re 
aa sng 


An lr borste nr Äl 


nä 


våra Viv 


Varpa sara 


KRRRIKEEE 


rv es ned OM 
rrfsg såret bott Lr LAB 
FETA SANS GL) SNART Re SR NT 
- fr os N AR 
ere 


Jere vå 


vag 


öst Ed HT We öden En oe ropet rp SN 
sär frdAm By BOT PL en ke] äran FEET  LVÄRSA NA sne lsr Ad Br RR IA 
Sopor Are er STAN rel vs mi arsa RNA En LG äs Ag z 
VTT beg SA [Seg BARDA abe sl len 
spår BR 
tutet fe AN 
fa SES Ua bstn sket ritad ft JR PAA fra MÅ 
be bge od br rd. bode MA Hår ADA SVA FARAN kup gå BRT AR Na 
REN VIRA (olsen fa EG 


vore 
pirr AA RT AR ARTE RT ENE KO JA; vÅ WO 
Po Bgt <a a TAR D ND e 4 EI pd bg labs 


RAR ENG ; s 
LO ALi re rörelse ova 


rd ski ort å or 
på vt (AR 


ake): 
Veksfid mtb beho) PANT 
ga AAA 


nigpt va 
rdr stol OVE ED 
bra fåbepA f 
ark sn AR Fn vr Beg 
POOR Ö a OLA MAA ” 
16 (rp MA DV Br Abe pn ge get bd fe grt OM 
per odR DIR FN AN i. 

: (DA ser bendt gt hn plantan AN PAA 
we 


är DA 
od nte AMA VP) VM rt 

Parera på vpstefär Ar fett) nd de SE 

UVSorpka bLT AEA 


Sk i VE a ARA AN SN 
a (far 0rrtl STAN 
SA nt 

EE gergör args seyr tt a TE 


Cr j rt bt ng EDA 0AAE 4 MUREN 
rr ARE IG SR ART 


Nan ssprgsbskyes på " 
rr RATOS rosinr a NR HOTAR AA NT sagt nar gård b- MAS FA 
BV 
EF rate 
ök a ri AN Vd BD 
Fyren > 
Piskeemdr res betr 


ORVAR 
SN are 


Tetra Ra 
ara betar AND ar Mn MA rare bad Loge by 
rraY Fey: vr 


sa) NETA 


sr 
folder fo fr Sett 
vkdtptrsa st 


EIS SEN Arp sr 
Brr ANA 


yr ÅR 


Närrebe rk 
rad 


fue pss a ser 
Ägg snott fr OA TEARS 


far ek Viv 


AEA (BRA or 


ORSA 

NR SAM pilar Viste N NAR benkrå 
ST ar Sa yr NTA a Jesbiegr 

Agt Salas by tet AR JES [ERA 
SN AApe r 
mak A åt bö RAP sr NPD Norr åh 
20 DA ot fb Bs IGM SRV 
AR TA froandr 4 jet råna HB Elbe AASE mn 
od KAT ar sr star token RAA LATA 
RT rdes 23 ärelrÄoteförk ök? FOA Pr 


om 
MA fsd rdr kigä se ripa Wer Föng 
Asmgrl std Hbg ra be 1 ver 14 


vessrs 
then rikta don HON RN 
NA brer babe isNrKA-030 ERF AA Sk ras ALAA Md pustar HesENDNE 
nIask yr ade AS Amd Udet byt Mög a sför Ark MR AAA 4 
i osar bössel sabel MAR SAvrtad ADIA 


ger 
re ton or Torekov 


AAA ort fr 
Af ötngrrt MAN) Het kr ga PAN SE 

ester obs ol jöD 040 
ört Bf de RANA 


eyes ketter NT 
+ etptet et JAAA 


patriot! Mr 


Pa 
be nel pt ostron oe 
be odat ängs set | vt 
VALDA ag SYRE RNA pa bat förr 
oc så rar ägs lr Mm YO fe 


Norr MAR Hj 
ryrtktrgan eve 
SUR sk rt aft AR bo FR STR TAR 
0 fra a 1 se ” 
v rr 
ENTER baden ar ät 
KN arb jar iye ed rod Pe BPR As 


PIRAT SA 
sig UA 
Moda fv Vä 


5 
lei la Aer 


YPdrt i a RAR BR 
hake BO 
HN der qrilen vid poyel te 
edra! äter cl 


AR 
pe saprosa v rade IA ont Så NA 
ONT sr LG från bprga skr 
brvefrla pA göt ARA FETA 
ash LALR Ja Hår 


sa vent FYFAN 
sbad ob bYPAN 
Nr pf er er 
TRA Reda Sar ng fn ka rd sd ARD 
Ta dns fer fojelit fr Y RUNN PRE Pet 
Mega Fr gran Py nydar 
ES arters t rag br FRA TER 


(el APR SN TATE 
PR jrät arbe del fik RJ KOR LO 

eka vekotisdbrd ke VARA CR Ar MR Sn DT är sht ARA sr 1 Ä 

4 rk An RNA VÄST mf oybe TA je VÄT AAA KR forte tot RYKTEN 

SS SA äver sat NS NNE NT SSR ST örter paketet 

PA Desk SAR Ae Assar Ag ET or rRAAT ör 100 Fajtas TR A0g RAA 

per rar spis Vr rt MAN fi SE ber poor), AN 

Le sc ör oNMS SAR Ir ww ä RArLAE 

DÅ ANI rr INA fr AAA gore (lt pkt JAPP NTA 


SAS MPR grå - Hit 00 4ijs RFA byrpinpaklgt yra 
kd AM 


NS LANSTST Le ser 
sörA fräs rop ver aa (Fragrtr KASRN AN 

FÖR Sker NE rår JAN 4 Ar re 
HÖ lea 


i? ar ap 
RAR let yt 
Skret örinbrir trast ASA Ar RA 

tråseka fli tOSEA BA MIA 

ons bröad VY Yr ot bop NOR VED AM; MARIAN 
svår ägs Ja I 0. 
4 sbedn Sh (Ae ugh 
FN NAT nkpg der nde öres fö (a sp ANA 

Ao ädrnrdiN FR VAS VA AAA HERE) 


ha? ba bölrg aåg 
Sä eu rdr 4 sa ET 


4 IAN VO rg ME? 


presse 
ark 
pr 


js dir ale HA Br HDE V 
SUtrsdt i b0 Be Una ker PAN 
ra rä 


fo ne Way Net ob AR 
me tA FN IA 


NM 
NA rar) NINO Aete 
ket Talk PTT 
setäer (pe sto bpt N be eÅ ARA 
cy par 00 ve Wong 
FU EITSIA LR Sr me RR 
rt or sint bensen ARN Al ur Anp 
RR rk STR RNE bg vå oo obe st 
T räl nbv MEL UP net PP KA set AG 
TAtgalet pUrNaos om oå ae, per Or! SER Be ROS NEAR 


ll fett EAA 


i 


od fär be 


syd SN 
alt rosten 
RSA d RA RTR LDS ÅG N hakan ANT 
SSR är Järse S MSK ot fåtel tf se ROR AAAN rå 
ge oäönr she : I Er SI 


0 
ipege PAS WAP rue 
re (ES SSK Sa 
fåsbals sol nr SAS 00 bröa ja BAN 1 


ja gån ep a me 


pe Red 1 


Os He be var 


Ani gtr dr blad 0 ehaAd 
re sense SoH 


etlefene tU KNE 
LATA DR) AE STEL ästa rt : ; 
ng gryr he sd f 
UTM dei v . 2 fe fr bk Rona DRA 
rdr sroNbA. vtpörf AND seed se. SM närt ön bb TRE BA logåg vt TAM v 
för fonIA EA FA ön kt Dn SÅ hk på RA MAN pls HY TSG 
Ko rrnngk rag 1 frn Lär Bar nglgd a mars 
SRS AA SNAM 


juh efoaf) 10 AA MYLS 
Sera AY AR I 


Ar sekt 2260 


ME 


sa RNA ÅT är AN 
PAR RR BTG pre YAN 
dre Ho M Bk as rtsen> ds int rä spå RAL SOVER Aneta) ge 
Ska Ga 114 5 frö RA TN a aa lr a RAA 
Y kr 10 


pet. fr IA ENN 


<> MR 
förs pra add LE ne 


SLR stt As bot 24 SVA SFÄR RAR BT 


SST sär äts vy vv» JA DAPYstrEgR RNA RAN 
mrs fr bt Ar ANT säkäretre bear BYTT 
- pr Ib ad ot 


Ah 


tantra 
artnr KORNEN 
ot säng Nyare fe 
FSE 


Arg vadar brdt 
42 på a vRAN 
viRbge she LA 
reva by rFFA 


re 

RIS ae andas 

alter br HÖRNEN SLARII At 
VR TEN 6 vaE a IobN er LR Se 

STA 


i; 
ratar 
FR [ATA AE SU Eg ränta air 
PRE near 


z 
fra or S ME Rö Ar vä ngt ru Led ERA 


Pg A AN 
Vtplas fv Jo 
ere bör sklnt ÖR 


+ 


Föhr "ga peta Vi 09 
er OR 


eh 


oolY ir Mid o4R 0 0 
So Ve MB DANN HG An 
arte 


brtö rsör gYgE Fan 

ved bO kg MR a 
frost 

yet) titt 
PS rrerptörgr 


ams ÅR 


var Age MEM Åbo RAT 


ehsbA srt (AV AE 
ngr apese nå VOR ARP 

stella vår KYRA 

preses 


PR 
ste 
av rated Ah 


äkeb YTA IANA ARNE 
rst Meir ABN 
one d AR vär 


” 

PT hö kn frn RR pe för ANTA Lal 
fel oträkaen pe AE 

UgP-Ver SARA CNG