gryr fabttdg SOA osm kelög reta ergm OSA Ke Risto OR ersten veg ist - ST bra bassttatrr AR riset pefras brgrÅOND FT körer tebatrrr a 1 0 FR stketet” pot RNA rr RAR rs Joe Lee gt stra REA OA « oMarert tr ot sega yr or Yr Var Wärn st0af AA VANOR OA AT ret OA rt OA FORA NR oy a er rr ou me svd RAN A beer RR Fr Sr RR Ar AR etern SAD SN bot st tr VR AG Ott Ar sa JR ot0d rö & ove sr > YR SA 0 RRD RAA SCINLGD at Nr ry Lane gr nm arte oo der tg se Boet ARN Bö Pr a 2 BA ARA mms RADER — AR PerstntN RR oss Pr betat Ir 10 RR RE far arr AA ren rer STR LTT reas ”- > rr ——r— a rose 1 fr ARR fr NG vare rad FRA RA DR -+ PR - rn SE EE ARA fr VO PAA RADAR a RA ade rr Tsar pa Aa Ag VR sor em Ft ARR PR RR ora = FRA AR In 0 Ane s AD bn DA TR re 090 RV ANNAN er eft nr RR YTOR Fors — 0 AN a dr ter GR AA rar ar TR omer för PS vr AR AktRADRNG HO rö and RR AA AAA precis (öra fr pr ANS RE gr se = vr str se or Barr 0 VR Ar des FR rr sta RSS sne fåt ang O06 ED ång SER BRA EN mess 0 gr VT mare FT Segrar tä arr orre mr pr rr Sf S att rr rr A a jah AKS er ja + AE rt Mr RA RN - tt AR AR - or een är baser bn öB rk Ita? SP Sod NA TE ARTS Ed äsg rp Ret vegan try pA RA pr vr SAR RR Pr Snö or förtiga ORON erg ove rsn rade. FR g RA fo RÅ AS är BARR TOTTA EA - er mr er oe e TE är ot pod pake4 ADA FDR RR AA ar sr FAN Isa RR - po "ora r te rpnsekerd sr « t - : HA - Crime sr sr AA 4 - et = real 0 RE gatt ARN te Yy mr BB en pe OA NE Äg nt AVERY RN mr re ÄRR fbr630 fer ora AV aa gren Del Ar (S-S— Seg År - RK er An sa $ Ar RE ng et ven vs or YR RAN FE RARE SRA pd kärnor rt ART os 7 AA ARA sår Solve a RV r eos yn rer SA og rie song gorbar entre PTA - FBR LAR RARE rr Äg sRv NV mr sr MAIA or GrE fråge ars rå AA rt 0 AB Ba fär Å Ae TORRA SE pA Fkn lte 4 är 0 OR ATS oe Brtsrsk ars SAR AA gg vB RAR TU76 HARVARD UNIVERSITY. LIBRARY OF THE MUSEUM OF COMPARATIVE ZOOLOGY 2217 RR FAMN 2 NIT. - VE O & Vv KONGLIGA SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLIN GA NOG UV EKÖTR STAB LÄN ED ET 1==4 och 1==3, STOCKHOLM 1884—1887. NGL BOKTRYCKERIE 8. Sk 12. TONEN GE RANE NTE GE WEW INNOIRSIA BA CN IDA V. DUNIKOWSKI, EMIL. Ueber Permo-Carbon Schwämme von Spitzbergen. Mit 2 STALIN oas arken oder od ösr seat EAA ES OR AE Ae a oas DUNÉR, N. C. Sur les Etoiles å spectre de la troisicme classe. Avec une planche HJELTSTRÖM, S. A. Om nederbördens förändringar inom Sverige under sommar- Hälfare tSRoM ecpo Ga Ho rese SNES Rs EAS ena Sr Re bra See FO a SINA LINDMAN, C. Om postflorationen och dess betydelse sasom skyddsmedel för frukt- ADLA0 CFS NI ed ASB Ua OrS SETS NE LE EEE Sera anno ne Or ae a ONE 2 on SADE BoVvALLIUS, C. Contributions to a monograph of the Amphipoda Hyperiidea. Part I: 1. The families Tyronide, Lanceolide and Vibilide. With 10 plates soosoooooooo- FRISTEDT, K. Bidrag till kännedomen om de vid Sveriges vestra kust lefvande Spongize. IM Ed EET ange 2 SER Aa RSS EI BEEN SS NERE a rr AR er RN RR WIRÉN, A. Om cireulations- och digestionsorganen hos Annelider at familjerna Ani- pharetide, Terebellidx och Amphictenide. Med örtanor SEE fa RSA SAR SR IR Ts SMITT, F. A. Kritisk förteckning öfver de i Riksmuseum befintliga Salmonider -.... Med 6 taflor och 13 tabeller i särskildt häfte. Polio. THORELL, T. and LINDSTRÖM, G. On a silurian Scorpion from Gotland. With 1 PLA TERAPI n o KN fe RE SA re er SR 2 SNR CE OR SE Särna SE RA EDLUND, E. Recherches sur la force tlectromotrice de F'étincelle électrique LecHE, W. Ueber die Säugethier-Gattung Galeopithecus. Mit 5 Tafeln os ooooooomomm- WILLE, N. Bidrag til Algernes physiologiske Anatomi. Med 8 Tavler og flere tabeller APPRLLHOS, AC Japanska, Cephalopoder: Med tål0R ao ooooosoocsssessssesssoo doo sas NATHORST, Å. G. Nouvelles observations sur les traces d'animaux et autres phéno- menes d'origine purement mécanique décrits comme »Algues fossiles». Avec 5 planches AURIVILLIUS, CHR. Revisio monographica Microceridarum et Protomantinarum. Försök till en monografisk bearbetning af Curculionid-grupperna Microceridie och Protomantine. INTE del OB TAN OTaEE= SE SEN Syse ge 2 TARA ra SANSAT SKANE EE gena SE Uv SE TTT Återtagen af författaren. ( WocÅ arr by svtbey VAN'T HoFF, J. H. Lois de Véquilibre chimique dans F'état dilué, gazeux ou dissous 128. TNT ND ML Nf 1—56. 1—58. 1-—290. ISS NE 1-—=095 1—104. 140: 1—58. TS 1—58. a ät rn 2 FYN IN le ed SU SR mia kas | a NUV Cupol te SOV SFR NG RT Lr LE RER Hu bat! CA | fö) S Ural TURER ISP EE UA NINO Vy Fd ÖRE V vek su fasad RlbNere STON NE BIESI Sf ASL OP SO NA S : FOTAR 1 | 3 SA l (CL Kr TIG . ALLEY Pole FI Tä (LR NN ÄVNADNE ARC 10 MM ; Å D = 3 KOD N sand | a EN ae KARE PE RN EN HUT I Lund 454 I LET II FL LES VV ME TD TLS BIRSTA 4 RA re RP ENN SAD | - BR ST YET LALLE pe GRE LAT Nr MU OH 20tirkr rt i rått Sö (Here BAN aunOr NT ME AT Vil TR El t AF Weg VIL. SETS ER, SEA GIT PA LINE R ( : é SEA ; ; FR SKATE STEN TA YTANO MORITS JR LA Kar ESRI BV VET FEN I STR HER så Vi I TSV fr f HE [| ii | i ; mr j i j SÅ LK i ha PR FP ; FLALEET | f 2 | i tok Iå [ | : 2 KONGLIGA SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS ERAN SDS ECE NTIG AA NY FÖLJD. TJUGUFÖRSTA BANDET. 1=&=4 och 1=83, FÖRRA HÄFTET. « 5 rad ” Tr j or SJ . (95) TN SNOE EAT AF TJUGUFÖRSTA BANDETS FÖRRA HÄFTE. = Vv. DUNIKOWSKI, EMIL. Ueber Permo-Carbon Schwämme von Spitzbergen. Mit 2 DUNSÉR, N. OC. Sur les Etoiles å spectre de la troisieme classe. Avec une planche » HJELTSTRÖM, 5. /Å. Om nederbördens förändringar inom Sverige under sommar- WEM TER KA ra Ki ARA (0 BAS SSE SAR SEN NRENARRANEESRReAS RS ANT ESS NAR SE SE ERE EEE » LINDMAN, C. Op postflorationen och dess betydelse sasom skyddsmedel för frukt- ANA TE UR IM e (PR dSEba fore sen BRIS EE ARR LE SANS AN a a au SIE » BoVvALLIUS, C. Contributions to a monograph of the AmphipodgHyperiidea. Part I: 1. The families Tyronide, Lanceolide and Vibilide. With 10 plates £!0kp:sffp » FRISTEDT, K. Bidrag till kännedomen om de vid Sveriges vestra kust lefvande Spongixe. Med 4 Bor Se fr BÅT EE AT SEE SAN a SR DE NTE ASAT SARAS Nr Sr ord SVE ESR RNA SE a » WIRÉN, A. Om circulations- och digestionsorganen hos Annelider af familjerna Am- pharetid&e, Terebellide och Amphictenide. Med 6 taflöor..sooooooooooosssssosooooo ooo non nn nn » SMITT, F. A. Kritisk förteckning öfver de i Riksmuseum befintliga Salmonider -....- » Med 6 taflor och 13 tabeller i särskildt häfte. Folio. Ba t rar än a 2 | 1—290. | KE | ENG TAS ON Dy FAM Ch III AX I H KID Nebt I 44 , "” JEN! tiree dT , j , = IslnR sö HN KE ERE LA LL Og r SR DAME I Fa dö RNE FORE RANE NÄNVOALE ln j OC AL 14 LA ES ; SL SN HO föl nt Ore É NR a ; ev AVR Hin NR EN | KykvgE KÖ A AN j : SU RU NR LAG El a Ros T AN a ; ;”4 FL SUP ARTE -K. VIN sel RF "Ne riföN l a HU FK y & Fp vå HETEN VANN FITA SOT KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 21. N:q 1. UEBER PERMO-CARBON-SCHWÄMME VON SELTZBERGEN DR EMIL von DUNIKOWSKI. MIT ZWEI TAFELN. DER K. SCHWEDISCHEN AKADEMIE DER WISSENSCHAFTEN VORGELEGT DEN 12 MÄRZ 1884. "STOCKHOLM, 1884. KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. JANE id 1 L i ANN Ar ös det NET THEWORIVEOT SARI USED I AR j ; ÄR RAA PONNÄRS & I Af ARD ARR DET UBRL INU AUES AR MSS BIS TD AG . 2 NT a RR | $ a 2ttå MEN I rp 4 ” fö IT; vorigen Jahre schickte Herr Prof. G. LINDSTRÖM eine von Dr ÅA. G. NATHORST und Freih. G. DE GEER während der Schwedischen Geologischen Expedition im Som- mer 1882 gesammelte Spongiensuite von Spitzbergen an Herrn Prof. K. A. ZITTEL mit dem Wunsche, dass der beste Kenner fossiler Schwämme die Bearbeitung derselben äbernehmen möchte. Da aber Prof. ZITTEL gegenwärtig durch andere wissenschaftliche Arbeiten zu sehr in Anspruch genommen ist, so hatte er die Gite mir diese Suite zur Untersuchung zu iberlassen, und dabei die Benätzung der reichhaltigen Bibliothek und der grossen Sammlung des hiesigen palaeontologischen Museums zu gestatten. I. Bekanntlich bildete die Säd- und Westkäöste von Spitzbergen wiederholt den Gegenstand geologischer und palaeontologischer Mittheilungen von HErEr') DE KOoNIncE”) NORDENSKIÖLD ”), LINDSTRÖM"), TOULA ”), ÖBERG"), DRASCHE”"), SALTER”), FUcHS?), u. A., so dass der geologische Bau dieser Gegend ziemlich bekannt ist. Ueber den Fundort meiner Schwämme verdanke ich Herrn G. LINDSTRÖM ein Detail-Profil, das von Herrn NaTtHorsTt und Freih. DE GEER aufgenommen wurde, und das ich nachstehend ausfihr- lich wiedergebe, da es von den älteren Darstellungen etwas abweicht. Die Schichtenreihe stellt sich (von oben nach unten) folgendermassen dar: 1. Tertiäre, Jura und Triasschichten von Isfjord. 2. Rein Permische Mergel- und Thonschiefer, erst 1882 gefunden. 1) Flora Fossilis arctica Bd 1—+4, 1867—77. 2) Bull. Ac. royale de Belg. Vol. XVI 1t Th. p. 636. 3) Sketch of the Geology of Spitzbergen Stockholm 1867 etc. 32) Kgl. Svenska Vet. Ak. Handl. VI, 6 etc. 5) Sitzungsber. d. Kais. Akad. d. Wiss. Wien 1873 Nov. Heft. b Sitzungsber. d. Kais. Akad. d. Wissen. 1874. Juni-Heft. c. Neues Jahrb. fär Min. Geol. u. Paläont. 1875 S. 225. 6) Kgl. Svenska Vet. Ak. Handl. XIV, 2. 7) a Verhandl. d. K. K. geol. Reichsanstalt Wien 1873 JM 150. Mitth. der K. K. Geogr. Gesellsch. Wien 1873 p. 493. c. Tschermaks Mineral. Mitth. 1874, p. 181 und 261. 3) 1861 Appendix zu: Seasons with the Sea-horses by J. LAMONT. ?) Bihang Kgl. Svenska Vet. Ak. Handl, 1883, 13. 4 BE. DUNIKOWSKI, PERMO-CARBON-SCHWÄMME. 3. Weisser Feuerstein, Sandstein und Kalkstein mit emer Fille von Brachiopoden. 4. Feuersteinschichten und schwarzer Schiefer. Die Spongien von Axels-Insel und Eders-Insel stammen aus diesem Horizont. 5. Spiriferenkalkstein mit Spirifer Keilhavii etc. 6. Schiefriges Gestein mit Bellerophon und Fenestella. 7. Gypsschichten (2—500' mächtig) ohne Versteinerungen. 8. Cyathophyllum-Kalkstein ca 500' mächtig mit Fusulina, Cyathophyllum Mur- chisoni, C. ibicinum, Chonetes capitolinus Toura. Man findet hier jedoch keine Lonsdalia, kein Lithostrotion oder sonst charakteristisehe Kohlenkalk-Korallen. Die Spongien von Tempelbay und Gypshook gehören in diese Abtheilung. 9. Kohlen- und Pflanzenföhrender Ursasandstein, stellenweise mit Einlagerung von marinen Schichten. Die Spongienreste von Middlehook im Bellsund stammen aus solchen marinen Schichten her. Darunter kommt das Devon zum Vorschein als 10. Rother und gröner Schiefer. 11. Schichten mit Estheria. 12. Rother Sandstein mit gut erhaltenen Cephalaspiden. Noch älter ist die 13. Hekla-hookformation, wahrscheinlich silurisch oder kambrisch, aber ohne Versteinerungen, und zu unterst liegen 14. Azoische Schichten von Gneiss, Granit etc. Bei der grossen Mächtigkeit der Gruppen 3 bis 8 (nach NATHORST äber 2000) ist es höchst auffallend oben und unten meistens dieselben Fossilien zu finden. Die Fauna der Abtheilungen 3 bis inclusive 5 ist ganz dieselbe, und die Brachiopoden dieser Schichten treten mit geringen Ausnahmen auch in der Gruppe 8 auf; somit sind die Unterschiede zwischen den Straten 3—8 mehr petrographischer als palaeontologischer Natur. Was nun das Alter dieser ganzen Schichtgruppe 3—38 zwischen dem Perm und dem Devon anbelangt, so haben die bisherigen palaeontologischen Untersuchungen fest- gestellt, dass darin sowohl permische als auch Carbonformen gemeinschaftlich vorkom- men, ohne dass man im Stande wäre eine scharfe Grenze zwischen den beiden Forma- tionen zu ziehen. Unter den 64 Fossilien, die Herrn Toura zur Untersuchung vorlagen (cf. Neues Jahrb. 1875 s. 260), sind 38 mit ziemlicher BSicherheit als Carbon-und 17 als dyadische Formen zu bezeichnen. TouLra äussert sich daröber folgendermassen: »Auf Spitzbergen haben offenbar ganz ähnliche Verhältnisse geherrscht wie in Nord- amerika, wo durch Prof. GEiniITtz, und neuerlich freilich in etwas anderer Auffassung von F. B. MeErK das Zusammenvorkommen von permischen und carbonischen Arten nachgewiesen wurde. Das Gestein, in dem die Spongien eingebettet liegen, ist ein schwarzer kieseliger Thonschiefer mit eingesprengten Schwefelkieskörnern. Seine dunkle Farbe rährt von den eingesprengten Kohlenpartikelchen her, die sich beim Ausglähen des Gesteins verfläöchtigen, so dass hernach die bläulich-weisse Chalcedonmasse zum Vorschein kommt. Die Schwämme selbst sind sammt und sonders verkieselt, indem sowohl das Skelet, als auch die Ausföllungen der Canäle aus Quarz bestehen. Ausserdem ent- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDL. : BAND. 21. N:o Ål. 5 halten sie geringe Quantitäten von kohlensaurem Kalk, so dass sie mit Säuren behan- delt leicht aufbrausen. Im Dimnschliff beobachtet man eine aus kleinen Quarzkrystal- len bestehende Grundmasse, in der zahlreiche Pyrit-, Eisenoxyd- und andere unbestimm- bare Körperchen, ausserdem aber auch einige wenige Kalkspatkrystalle sichtbar sind. Manchmal wird die Quarzmasse durch eine halbopaline, milchig-weisse Substanz vertreten. Uber den speciellen, mineralogischen Bau des Schwammskelets werde ich noch später einiges mittheilen. Jar Das äussere Aussehen der Permo-Carbon-Spongien von Spitzbergen hat etwas un- gewöhnliches und befremdendes an sich. Man sieht nämlich kuchenförmige Körper, deren Oberfläche meistens ein unregelmässiges Gitterwerk aufweist (Taf. II fig. 2, 3, 4), das den ganzen Schwamm einhillt, und sich in das Innere desselben fortsetzt. Die Maschen, die därch dieses Gitterwerk gebildet werden, sind rundlich, quadratisch, oder mceistens unregelmässig viereckig; ihr Durchschnitt schwankt zwischen 1,2 bis 2,5; mm. Untersucht man ein Stäck von diesem netzförmigen Gebilde, das sich schon durch seine lichtere Färbung ganz auffallend von der ibrigen Schwammmasse unterschei- det, bei schwacher Vergrösserung, so bemerkt man, dass dasselbe aus einer fast durch- sichtigen Quarzmasse besteht, sonst aber keine nähere Differenzirung aufweist. Nur ausnahmsweise konnte ich an einzelnen Partieen desselben eine Höhlung beobachten, die dem Axencanal einer Spogiennadel ähnelte. Bei einer oberflächlichen Betrachtung der Schwämme kann man sehr leicht irre gefuhrt werden, indem man dieses Gittergeriste fir das eigentliche Spongienskelet zu halten geneigt ist. Es stellt sich jedoch bei näherer Untersuchung heraus, dass — wie wir es bald sehen werden — dasselbe mit dem Skelet nichts zu thun hat, und eine ganz andere morphologische Bedeutung besitzt. Abgesehen davon zeigen unsere Schwämme auf ihrer Oberfläche Höcker und Vertiefungen, manchmal auch eine plattenförmig ausgebreitete Deckschicht, wie man das sonst vielfach bei den Schwämmen verschiedener Formationen beobachten kann. Die äussere Gestalt der Spitzbergen-Spongien ist ziemlich constant und bietet we- nig Mannigfaltigkeit dar. Wir haben es hier hauptsächlich mit kuchenförmigen Kör- pern zu thun, die sich bald der Kugel-, bald der Scheiben-oder Discusform nä- hern. Die Art Pemmatites verrucosus ist sternförmig ausgebreitet (Taf. I fig. 8) mit einzelnen Fortsätzen; bei den Schwämmen von Middlehook, Gypshook und Tempelbay kann man die äussere Gestalt nicht genau constatiren, indem die Formen so innig mit dem Gestein verwachsen sind, dass die äusserliche Begrenzung derselben nicht beo- bachtet werden kann. Es scheint jedoch aus der Anordnung der Canäle und dem son- stigen Baue hervorzugehen, dass auch hier scheiben-oder kugelförmige Gestalten vor- walten. Die meisten (vielleicht alle) unserer Schwämme waren nicht festgewachsen. Man sieht auch an den gut erhaltenen Exemplaren, bei denen man die ganze Oberfläche 6 E. VON DUNIKOWSKI, PERMO-CARBON-SCHWÄMME. beobachten kann, keine Spur von Anheftungstellen. In der Regel erleidet das Skelet der aufgewachsenen Schwämme in der Nähe der Anheftungsstelle eine gewisse Modi- fication, so dass es nicht unwesentliche Unterschiede von den anderen Skelettheilen aufweist. Ich habe jedoch trotz des eifrigsten Suchens in dieser Beziehung an unseren Schwämmen nichts ähnliches beobachten können. Im besten Falle könnte man daher annehmen, dass die Anheftung mittelst einer hornigen Substanz geschah, die nicht er- haltungsfähig war. Bezöglich der Dimensionen sind unsere Schwämme als mittelgross zu bezeichnen, doch scheint in dieser Beziehung eine ziemliche Unbeständigkeit bei jeder Art zu wal- ten. Die kugeligen Schwämme erreichen einen Durchmesser von 95 mm., die schei- benförmigen eine Länge von 120 mm., eine Breite von 110 und eine Dicke von 40— 45 mm., die sternförmige Art Pemmatites verrucosus misst sogar in ihrer grössten Aus- dehnung 180 mm. Die meisten halten sich jedoch in bescheidneren Dimensionen, in- dem ihr Längendurchmesser 85, ihre Dicke aber 35 mm. nicht iäbersteigt. Die klein- ste Form von Axels-Ö misst in der Länge 52, in der Dicke aber 25 mm. Skelet. Das Skelet sämmtlicher von mir untersuchten Spongien von Spitzbergen besteht aus einstrahligen Nadeln, so dass alle Formen in die Ordnung der Monactinellidae ZitTEL gehören. Fast alle Spiculen sind durchsichtig, beinahe wasserhell, heben sich im durchfallenden Licht ganz scharf von der dunklen Grundmasse ab, bestehen aus Quarz, und zwar — wie man das im polarisirten Licht beobachten kann — jede Nadel aus mehreren Krystal-individuen. Dieser letzte Umstand deutet darauf hin, dass die urspröngliche Beschaffenheit der Nadeln durch den Fossilisationsprocess umgeändert wurde. Im Vergleich mit anderen Monactinelliden sind die Skeletnadeln der Permo- Carbon-Spongien von Spitzbergen als nur mässig gross zu bezeichnen, indem sogar die grössten unter ihnen nur mit Mähe mit freiem Auge wahrgenommen werden können. Im Ganzen lassen sich hier folgende Grössenstufen unterscheiden: a) mittelgrosse Nadeln, deren Länge 1 bis öber 2 mm. beträgt, b) kleine » » » 0,4 mm. bis I mm. » c) winzige » » » — weniger als 0,4 mm. » Dabei ist zu bemerken, dass die Dicke der Nadeln in keinem constanten Verhält- niss zu der Länge steht, — meistens sind die kleinen Nadeln viel dicker, als die mittel- grossen. Der grösste Breitendurchmesser, den ich bei diesen Formen beobachtete, be- trägt 0,16 millim. Die genaue Gestalt der Nadeln lässt sich nur schwer ermitteln, indem die Enden derselben selten sichtbar sind, doch konnte ich nach der Anfertigung einer grösseren Zahl von Dinnschliffen folgende Hauptnadelformen beobachten. Am häufigsten kommt die Stabnadelform vor. Hieher gehören kleine Spiculen, die ganz geradlinig verlaufen, und zu beiden Enden sanft abgerundet sind (Taf. I fig. 10), selten sind sie gebogen (Taf. I fig. 13, 14) noch seltener wellig gekrämmt. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDL. BAND. 2l. N:o |. id Weniger häufig lassen sich solche Nadeln beobachten, bei denen ein Ende ver- dieckt, das andere aber zugespitzt ist, ferner kleine aber dicke spindelförmige Spiculen, die an beiden Enden spitz auslaufen (Taf. I fig. 4). Ausserdem findet man halbmondför- mige und klammerartige Gestalten (Taf. I fig. 5). Der Azxencanal der Nadeln ist oft ganz gut sichtbar (Taf. I fig. 1), seine Dimen- sionen richten sich nach der Dicke der Spiculen, indem er gewöhnlich etwas mehr als !/; des Breitendurchmessers der ganzen Nadel einnimmt. Er ist gewöhnlich mit brau- nen, flockigen Eisenoxydverbindungen ausgeföllt, und sticht deshalb ganz deutlich von der hellen Nadelmasse ab. Manchmal wird er durch eine halbopaline milchig-w eisse Substanz gebildet, die sogar selbst bei der theilweisen Zerstörung der Nadel zurick- bleibt, und auf solche Weise eine hervorragende Axe bildet. In manchen Dinnschliffen kann man sehr deutlich die Art und Weise der Zerset- zung der Spiculen beobachten. Man sieht nämlich, dass die eine Hälfte der Nadel ganz friseh und durchsichtig ist, während die andere eine dunkelbraune Färbung und undeut- liche Umrisse aufweist, und schwammartig, gewissermassen wie zerfressen ausschaut. Die Constatirung dieser Thatsache ist insoferne von einiger Wichtigkeit, als man nun sicher sein kann, dass ein grosser Theil von dunklen linearen Streifen, die die Schwamm- masse durchsetzen und im Dimnnschliff zum Vorschein kommen, nichts anderes, als Uberreste von umgewandelten und theilweise zersetzten Skeletnadeln darstellen. Es muss noch bemerkt werden, dass man in der Schwammmasse der Spitzbergen- Spongien ausser diesen Monactinellidennadeln auch (allerdings sehr selten) vereinzelte Spicula anderer Spongienordnungen beobachten kann. So konnte ich einige wenige knorrige und unregelmässige Lithistidennadeln, aus- serdem einen drei oder vierstrahligen Stern (vielleicht den Tetractinelliden angehörend) unterscheiden. Wahrscheinlich haben diese vereinzelten Vorkommnisse mit dem eigent- lichen Skelet unserer Schwämme nichts zu thun, und sind vermuthlich mehr als zufäl- lig eingeschwemmte, fremde Bildungen zu betrachten. Sie beweisen jedoch, dass das ehemalige Meer auf Spitzbergen, dessen Ablagerungen wir gegenwärtig als Permo- Carbon-Schichten bezeichnen, ausser den Monactinelliden, auch Vertreter anderer Spon- gienordnungen beherbergte. Bei der Untersuchung der Lagerungsweise der Nadeln kommen wir zur Betrach- tung des Schwammkörpers selbst. Prift man einen Dinnschliff von irgend einem Exem- plar unserer Schwämme bei schwacher Vergrösserung, so bemerkt man schon auf den ersten Blick zwei sich wohl von einander unterscheidende Theile: einen hellen und einen dunklen. Die hellen Partieen besitzen keine nähere Differenzirung, sie bestehen nur aus durchsichtigen Quarzmassen, und stellen offenbar nichts anderes dar, als die secundäre Ausföllung der Hohlräume. Die dunklen Partieen bilden wurmförmig ge- krämmte, anastomosirende und unregelmässige Ziäge, die man mit dem Namen der Fa- ser belegen kann. In diesen Fasern sind nun die Nadeln eingebettet, die man entwe- der in leistenförmigen oder in kreisförmigen und elliptisehen Durschschnitten, je nach- dem die Nadeln senkrecht oder schief auf ihre Länge geschnitten wurden (Vrgl. Taf. I fig. 1, 10 u. s. w.) sieht. Ausser den Nadeln besteht die Faser aus einer dunkel- braunen, schwammartigen, fockigen Masse, in der zahlreiche Eisenoxyd- und Schwe- 8 E. VON DUNIKOWSKI, PERMO-CARBON-SCHWÄMME. felkieskörperchen emgebettet sind. Bemerkenswerth sind die geradlinigen, intensiv dun- keln, fast ganz schwarzen Streifen, die meiner Meinung nach, wie ich es bereits friher erwähnte, grösstentheils als umgeänderte und zersetzte Spicula zu deuten sind. Neben den deutlichen ganz zweifellosen sieht man zahlreiche, weniger deutliche Nadeln, die die Faser haufenweise erfullen. Bedenkt man, dass in einem Dimnnschliff nur die durchsichtigen Spicula gut sichtbar sind, so wird man sich nicht wundern, dass in der Schwammmasse, die doch urspränglich grösstentheils aus Nadeln zusammen- gesetzt war, verhältnissmässig wenig von diesen Skeletelementen zu sehen ist, denn sämmtliche, dunkel gefärbte Nadeln gehen fir das Auge verloren. Betrachtet man einen ganz feinen Dännschhff bei starker Vergrösserung, so erblickt man ein unregelmässiges, netzförmiges Gewirre, das offenbar durch die Nadeln gebildet wird. Aus allen diesen Betrachtungen ergiebt sich nun, dass die Faser nichts anderes ist, als der Schwammkörper selbst, der zu Lebzeiten des Thieres aus Nadeln und Pa- renchym bestand, der aber im fossilen Zustande theilweise aus wohl erhaltenen, theil- weise aber aus zersetzten Nadeln, und ansserdem aus verschiedenen zufälligen Beimen- gungen aufgebaut ist. Die Untersuchung der Spitzbergen-Spongien bildet fär mich einen neuen Beweis, dass meine Ansicht iber die Natur der Pharetronenfaser richtig ist. Ich habe näm- lich die Behauptung aufgestellt”), dass die Pharetronenfaser kein ursprängliches, son- dern ein secundäres, durch den Fossilisationsprocess bedingtes Gebilde sei. Der Auf- bau der Monactinelliden von Spitzbergen zeigt deutlich, dass die Faser keineswegs auf die Pharetronen allein beschränkt ist, sondern sich auch bei anderen Spongienordnun- gen als eine specielle Art der Fossilisation wiederholen kann. Was nun die Lagerungs- weise der Nadeln in der Fasermasse unserer Spongien anbelangt, so scheint es bei flöchtiger Betrachtung, als ob in dieser Beziehung keine Gesetzmässigkeit herrschen wirde. Untersucht man jedoch eine grössere Anzahl von Schliffen, so kann man sich bald iberzeugen, dass die Hauptmasse der Spiculen parallel angeordnet ist, und vor- waltend einer Richtung folgt. Wäre die urspröngliche Lagerungsweise der Nadeln derart gewesen, dass dieselben — wie das bei den Monactinelliden oft der Fall ist — verticale Biändel gebildet hätten, so mässte man jetzt bei jedem senkrechten Schnitt die Nadeln ihrer Länge nach sehen, bei dem horizontalen aber die kreisförmigen Quer- schnitte derselben. In Wirklichkeit bemerkt man jedoch in beiden Richtungen sowohl Längen-, als auch Querschnitte der Nadeln, obwohl es sich nich läugnen lässt, dass in dem senkrecht geföhrten Schliff die Längendurchschnitte vorwiegen. Es scheint somit, dass die Spicula unserer Schwämme in ihrer urspräönglichen Anordnung sich in verschiedenen Richtungen kreuzten. Man kann sogar diese ursprängliche Lagerungs- weise an mehreren Präparaten, von denen eines Taf. I fig. 10 abgebildet ist, beobach- ten. Hier sieht man dass die Spiculen sich gegenseitig unter einen schiefen Winkel schneiden, so dass das Ganze ein zopfförmiges Geflecht darstellt. So ist es nun erklär- lich, warum man bei jedem Schliff die Nadeln in verschiedenen Stellungen beobachten kann. Ubrigens muss man den Grund dieser Unregelmässigkeit in der Gruppirung der 1) Die Pharetronen aus dem Cenoman von Essen, und die systematische Stellung der Pharetronen. Pa- laeontographica 1883. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDL. BAND 21. N:o |. 9 Nadeln auch in dem Fossilisationsprocess suchen, denn es ist klar, dass nach dem Tode des Thieres die ursprängliche Anordnung der losen Skeletelemente, die zu Lebzeiten des Individuums durch das Protoplasma und vielleicht auch durch ein horniges Gebilde zusammengehalten wurden, verwischt worden ist. Es ist iberhaupt auffallend, dass die losen Nadeln in ihrem Zusammenhang erhalten blieben, denn wir wissen, dass bei allen Schwämmen, deren Spicula kein compactes zusammengeflochtenes Geriste bilden, also Monactinelliden, Tetractinelliden, Lyssakinen und Pharetronen, wohl erhaltene ganze Formen ausserordentlich selten sind. Die Fasern besitzen keineswegs immer dieselbe Grösse und Gestalt. Bald sind sie schmal und klein, dabei dicht zusammengedrängt, bald breit und in grösseren Zwischenräumen von einander abstehend. Merkwärdigerweise stimmt diese Eigenthim- lichkeit mit anderen charakteristiscehen Eigenschaften einzelner Formen iberein, und bildet somit ein Merkmal von einiger systematischer Bedeutung. Hervorzuheben ist noch der Umstand, dass die Fasern gegen die Canäle zu nicht scharf begrenzt sind, sondern zackige Fortsätze aufweisen, insbesonders ist das bei den Schliffen, die die Canäle horizontal durchschneiden, deutlich zu beobachten. Die Nadeln sind jedoch ausschliesslich auf die Faser beschränkt, so dass man sie nie in die Hohl- räume des Schwammes hineinragen sieht. Canalsystem. Wie bereits erwähnt, kann man bei jedem Schliff der Spitzbergerspongien zwei Partieen: eine dunkle, und eine lichte halbdurchsichtige, unterscheiden. Die erste ent- spricht der wurmförmig gekriummten Faser, die zweite dem Canal. Die Ausfillungs- masse der Canäle besteht vorwaltend aus zusammengewachsenen kleinen Quarzkrystallen fast ohne jede Verunreinigung, weshalb sie sich ganz deutlich von der dunklen Faser- masse abhebt. Das Canalsystem unserer Schwämme erleidet bei verschiedenen Arten einige kleine Modificationen, doch ist es im Grossen und Ganzen nach einem Typus gestaltet. Betrachtet man die mediane Durchschnittsfläche einer kugeligen Form von Axels-ö (Taf. II fig. 5), so erblickt man vor Allem eine ziemlich grosse Anzahl schmaler röhren- förmiger Canäle, die an der Oberfläche des Schwammes beginnend bis zu seinem Cen- trum radiär verlaufen. Ihr Durchmesser ist sehr gering, er beträgt kaum 0,;—0,3 mm., doch ist er keineswegs constant, indem man gegen den Mittelpunkt zu öfters eine kleine Verengung derselben beobachten kann. Der Zwischenraum zwischen zwei benachbarten Canälen beträgt 7,;—2,6 mm. Ausser diesen Canälen, die ich — aus später zu erörtenden Grimden — Haupt- canäle nennen will, haben wir hier auch zahlreiche Nebencanäle zu unterscheiden. Beinahe parallel mit der Oberfläche des Schwammes verlaufen zahlreiche kreisförmige, concentrische Röhren, die in den Ebenen der grossen Kreise angeordnet sind, und die die Verbindung zwischen den radiären Hauptcanälen vermitteln. Da nun die Ebenen K. Vet. Akad. Handl. Band 21. N:o 1. 2 10 B. VON DUNIKOWSKI, PERMO-CARBON-SCHWÄMME. der grössten Kreise in einer Kugel sich unter verschiedene Winkel kreuzen können, so bilden auch die concentrischen hRöhren, die in diesen Ebenen liegen, im Vereine mit den Hauptcanälen ein Maschenwerk, das die ganze Schwamm-masse durchdringt, und das im Durchschnitt eine unregelmässige gitterförmige Zeichnung hervorbringt (Taf. II fig. 5) wobei man aber immer die radiären und concentrischen Canäle unterscheiden kann. Stellen wir uns vor, dass alle diese Canäle nach dem Tode des Thieres mit einer mineralischen Substanz ausgefillt wurden, die etwas härter uud resistenter ist, als die petrificirte Masse des Schwammkörpers selbst, und dass nachher die Oberfläche der Spongie durch die Verwitterung theilweise zerstört wurde, so ist es selbstverständlich, dass die compacte Masse der Camnäle der Zerstörung mehr Widerstand leistete, und des- wegen als erhabenes netz- oder gitterförmiges Gebilde auf der Oberfläche des Schwammes zurickblieb. Das ist thatsächlich bei den meisten von mir untersuchten Permo-Carbon- Spongien von | Spitzbergen der Fall, man bemerkt an der Oberfläche der Handsticke ohne Deckschicht ein zusammenhängendes Quarzgitter, das den Schwämmen ein be- fremdendes Aussehen verleiht, und beinahe an ein Dietyoninenskelet erinnert, obwohl es wie gesagt mit dem eigentlichen Skelet nichts zu thun hat, und nur einen Abguss des Canalsystems darstellt (Taf. I fig. 11, Taf. II fig. 3). In einigen seltenen Fällen habe ich sogar Stäcke von solch” versteinertem Canal beobachten können, die bei schwacher Vergrösserung einen länglichen Hohlraum in ihrer Mitte aufwiesen, ähnlich dem Axencanal der Spiculen. Der Ursprung dieser Höhlung ist jedoch leicht zu erklären, wenn man bedenkt, dass die Ausfäöllung der Hohlräume immer an dem äusseren Rande beginnt, und von da an bis zur Mitte schreitet; wird nun bei diesem Process die Ausföllung nicht vollständig, so bleibt die Mitteleer. Es ist einleuchtend, dass iberall dort, wo die Deckschicht erhalten ist, dieses Gitterwerk unter derselben verschwindet, worauf wir ubrigens bald zuröckkommen werden. Das ist nun die Grundform der Canalsystems bei den Spitzbergen-Spongien, das jedoch bei: einzelnen Formen einige Modificationen erleidet. Bei den scheibenförmigen, zusammengedräckten Varietäten von Axels-ö sind die Canäle sehr fein, demzufolge auch das äussere Gitterwerk an der Oberfläche viel zierlicher wird. Die Hauptcanäle ver- laufen nicht radiär, sondern quer durch den ganzen Schwamm von der oberen Fläche zur unteren, die Nebencanäle stehen senkrecht darauf, so dass das ganze Canalsystem aus cubischen Maschen besteht. Bei der Art Pemmatites verrucosus ist der Verlauf der Canäle sehr unregelmässig. Die Schwämme von Bellsund, Gypshook und Tempelbay zeichnen sich durch ein etwas abweichendes Canalsystem aus, das in Taf. I fig. 2, 12, dargestellt ist. Vor allem fällt da die Grösse der Hauptcanäle auf, — die in dieser Beziehung alle öbrigen Formen von Spitzbergen weit hinter sich lassen, indem ihre Breite bis 2 mm. betragen kann. Die Anordnung derselben ist auch radiär, wie man das an beiden abgebildeten Schliffen beobachten kann, von denen Fig. 2 die Mitte, Fig. 12 aber die Hälfte einer Median- fläche darstellt. Auffallend ist der Umstand, dass die Nebenröhren, welche die radiären Hauptcanäle verbinden sehr spärlich und von einem geringen Durchmesser sind. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDL. BAND. 2l. N:O |. 11 Um nun meine Unterscheidung zwischen den Haupt- und Nebencanälen zu be- gränden, um ferner das Wesen des Canalsystems der Spitzbergerspongien besser kennen zu lernen ist es angezeigt vor Allem die Deckschicht zu betrachten. Die meisten Exemplare unserer Schwämme besitzen eine Deckschicht in Form einer compacten Platte, die die Oberfläche derselben iiberzieht. Bei den scheiben- förmigen Individuen der Art Pemmatites arcticus besitzt sie eine Dicke von 0,;—1,2 mm., und zeigt auf ihrer Oberfläche winzige Wärzchen, in derer Mitte man mit der Loupe eine kleine Öffnung, nämlich das Osculum erblickt. In einem Dimnschliff von der Deckschicht, der parallel zu der Oberfläche gefichrt wurde, bemerkt man eine braune Masse, in der sehr oft durchsichtige, wohl erhaltene Nadeln sichtbar sind (Taf. I Fig. 3). Sie unterscheiden sich weder in der Form noch in der Grösse von den Nadeln des in- neren Skelets. Es sind das einstrahlige, meistens mittelgrosse Stabnadeln, die in einem wirren Durcheinander liegen. Ausserdem sieht man noch in der Grundmasse intensiv schwarze, geradlinige Streifen, die ich fir Ueberreste von zersetzten Spiculen halte, da man, wie bereits fruher erwähnt, manchmal ganz gut beobachten kann, wie die Nadeln in solche Gebilde itbergehen können. eordnet, oder ganz unregelmässig zerstreut. Ihr Durchmesser ist verschieden, bei der Art Pemma- In der Deckschicht liegen nun die Oscula entweder reihenförmig ang tites arcticus beträgt er 0,5 mm., bei den kugeligen Varietäten derselben Species sogar 1,2 mm. Die Ränder der Oscula sind sternförmig gezackt, was man sehr deutlich beob- achten kann, wenn das Osculum nicht mit einer braunen, undurchsichtigen Eisenoxyd- substanz ausgefillt ist. Rings um das Osculum zeigt die Deckschicht eine Verdickung, die letztere entspricht der Warze auf der Oberfläche des Schwammes, in der das Os- culum mäindet. Betrachtet man genauer einen Schwamm, dessen Oberfläche theilweise mit einer Deckschicht versehen, zum Theil aber nackt ist, so bemerkt man bald, dass die Warze, beziehungsweise das Osculum sich dort befindet, wo die horizontalen Neben- canäle mit dem verticalen zusammentreffen. Der letztere communicirt unmittelbar mit- telst des Osculums mit der Aussenwelt und nimmt in sich die horizontalen Röhren auf, aus welchem Grunde derselbe von mir mit dem Namen eines Hauptcanals belegt wurde. Bekanntlich ist die Frage, ob man gewisse Spongien als Einzelindividuen oder aber als Thiercolonien auffassen soll, meistens sehr schwer zu beantworten; und diese Zweifel treten uns auch beim Studium der Permo-Carbon-Schwämme von Spitz- bergen entgegen. Eine gemeinsame Magenhöhle mit einem grossen Hauptosculum existirt da gar nicht, sämmtliche vertikalen Canäle mit ihren kleinen Osculis sind gleich- werthig, und können jeder fär sich fär eine besondere Magenhöhle oder fär ein Einzel- individuum angesehen werden. Ich bin jedoch nicht geneigt die einzelnen Kugeln und Scheiben unserer Schwämme als Thiercolonien aufzufassen, da erstens die Hauptcanäle, die man folglich als Einzelindividuen betrachten misste, viel zu wenig Selbständigkeit besitzen, und von einander nicht scharf getrennt sind, anderseits aber die äussere Form 12 E. VON DUNIKOWSKI, PERMO-CARBON-SCHWÄMME. der einzelnen Species so beständig ist, dass man diese Beständigkeit mit dem zufälligen Zusammenwachsen von einzelnen Thieren nicht gut in Einklang bringen kann. So glaube ich nun berechtigt zu sein, jeden Schwamm meiner Suite als ein Einzelindividuum zu betrachten. III. Aus dem bisher Gesagten ergiebt sich nun zur Genäge, dass sämmtliche von mir untersuchte Permo-Carbon-Schwämme von Spitzbergen der Ordnung der Monactinellidae angehören. Diese Ordnung, die von ZittEL fär Spongien aufgestellt wurde, deren Skelet aus einaxigen, kieseligen Nadeln besteht, hat bis jetzt nur wenig fossile Vertreter aufzuweisen. Meistens findet man nur lose Nadeln, während ganze zusammenhängende Schwammkörper ausserordentlich selten sind. So hat ZIitTEL nur zwei Gattungen: Opetionella und Scoliorhaphis aus der deutschen Kreide”), CARTER ebenfalls zwei: Pul- villus und Rhaphidistia aus dem Kohlenkalk Schottlands”) beschrieben, während einzelne, lose, einaxige Nadeln fast aus allen Formationen bekannt sind. Nichtsdestoweniger ist diese Ordnung ganz scharf abgegrenzt, und die vorliegende Arbeit bildet einen neuerlichen Beweis, — dass die Schwämme mit einaxigen Skelet- elementen bereits im Carbon eine selbständige, natäörliche Gruppe bilden, die sich von anderen Ordnungen wohl unterscheidet. Erwähnenswerth ist der Umstand, dass das Canalsystem bei den fossilen Monacti- nelliden bis jetzt fast ganz unbekannt war. Prof. ZITTEL hat bei seinen Gattungen weder Canäle noch Oscula beobachten können, und nur bei dem Carter'schen Genus: Pulvillus (1. c. Taf. X Fig. I und 2) kann man undeutliche Spuren eines Canalsystems beobachten, indem von der Höhlung, die als gemeinsamer Magen gedeutet werden kann, sich meh- rere nicht scharf begrenzte Röhren in das Innere des Schwammes fortsetzen. So sind nun unsere Schwämme die ersten fossilen Monactinelliden, bei denen das Canalsystem wohl entwickelt ist. Fir sämmtliche Permo-Carbon-Schwämme von Spitzbergen stelle ich eine neue Gattung auf, die ich mit dem Namen »Pemmattites» belege. Die Begröändung fir die Aufstellung eines neuen Genus därfte wohl iberflässig sein, da unsere Schwämme weder mit den recenten, noch mit den wenigen fossilen Monac- tinelliden ibereinstimmen, und öberhaupt einen ganz ungewöhnlichen und eigenthäm- lichen Habitus besitzen. OÖObwobl einzelne Formen ganz auffallende Unterschiede in der Anordnung des Canalsystems, der Deckschicht, in der Grösse der Oscula u. s. w. auf- weisen, so ist der allgemeine Charakter und der Eindruck, den sie auf den Beobachter machen, so ibereinstimmend, dass ich alle diese Unterschiede nur als Species- und Varietätenmerkmale auffassen zu missen glaube. Nachstehend gebe ich eine monographische Uebersicht der von mir untersuchten Permo-Carbon-Schwämme von Spitzbergen. 1) Studien iber fossile Spongien, III Abth. 1878. Dj Ann: and Mag; Nat. Hists..5Ser..o: NOLL alsdö. Sidkode KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDL. BAND 2l. N:0 |. 13 Ordnung MONACTINELLIDAE ZiTTEL. Skelet aus einaxigen Kieselnadeln bestehend. Gattung Pemmatites nov. gen. (néuna = Kuchen). Schwammkörper kuchen-, scheiben- bis kugelförmig. Die kicseligen enazigen Skelet- elemente (hauptsächlich Stabnadeln) in anastomosirenden, wurmförnugen Haserziigen ange- ordnet. Keine Centralmagenhöhle. Das wohlentwickelte Canalsystem besteht aus verticalen und horizontalen Röhren, die en cubisches Maschennetz bilden, und von denen die ersten mäittelst kleiner sternförnvig gezackter Osenla auf der meistens mit einer Deckschicht ver- sehenen, warzigen Öberfläche miinden. Anscheinend nicht festgewachsene, freilebende Formen. 1. Pemmatites Verrucosus nov. sp. Taf. I Fig. 8 und 11. Dim en sorten suuaT & en DI Ses teRe ense 180 mm. BREIGeN or SMA ERSTA Br BENT TAR OEeN 12500» DICKke MES ek NES EAG OPENED 103 TE 40 oo» Schw. unregelmässig plattenförmig mit sternförmigen Fortsätzen. Die Oberfläche mit warzigen, durch gebogene und anastomosirende Thäler von einander geschiedenen Erhöhungen bedeckt. Der Durchmesser der Warzen schwankt an ihrer Basis zwischen 3—7 mm., die Höhe derselben beträgt 4, der Zwischenraum zwischen zwei benachbarten Erhöhungen durchschnittlich 6 mm. Die Oberfläche der Warzen und der Thäler ist mit einem netzförmigen Gitter- werk bedeckt, das unregelmässige, viereckige oder rundliche kleine (kaum 1 mm. im Durchmesser betragende) Maschen bildet. Dieses Netzwerk stellt uns den Quarzabguss der anastomosirenden Canäle dar, die dazwischen liegende dunkle Masse ist der eigent- liche Schwammkörper. Wo die Deckschicht erhalten wurde, ist dieses Gitterwerk unsichtbar, und nur die warzenförmigen Erhöhungen, die die Oscula tragen, bleiben zuriäck. Diesem äusseren Habitus entspricht auch vollkommen der innere Aufbau des Schwammes. Dadurch, dass die Canäle so zahlreich und dicht nebeneinander ange- ordnet sind, bleibt fär das Skelet wenig Raum ibrig. Man sieht im Dännschliff schmale Faserzäge, die durch ihre Kleinheit diese Art von allen itbrigen Formen der Gattung Pemmatites scharf trennen. Die Fasern bestehen der Hauptsache nach aus mittelgrossen und kleinen Stab- nadeln, — dazwischen sieht man auch dunkle nadelförmige Körperchen und zahlreiche andere Verunreinigungen. In einem Falle konnte ich sogar beobachten, dass deutliche 14 E. VON DUNIKOWSKI, PERMO-CARBON-SCHWÄMME. Nadeln in solche schwarze Körperchen itbergehen, weshalb ich der Meinung bin, dass ähnliche Gebilde als Ueberreste von zersetzten Nadeln aufgefasst werden können. Die Hauptcanäle, die mittelst Osculis mit der Aussenwelt communiciren, verlaufen unregelmässig quer durch die Dicke des Schwammes von einer Fläche bis zu der anderen, die Nebencanäle stehen senkrecht darauf. Doch ist die Richtung einzelner Röhren durchaus nicht geradlinig, sondern vielfach gewunden und gekriummt, so dass eine an- veschliffene Spongienfläche eine hieroglyphische Zeichnung aufweist. Diese Art entfernt sich ganz auffallend von allen ibrigen Formen der Spitzberger Schwämme. Schon die äussere unregelmässige Gestalt lässt sie von den Kuchenförmigen Körpern anderer Schwämme ganz wohl unterscheiden; nicht minder charakteristisch sind die grossen Warzen auf der Oberfläche, obwohl in dieser Besiehung manche andere Formen einen Uebergang zu den fast ganz glatten Varietäten anzudeuten scheinen. Was die Kleinheit der Fasern anbelangt, so ist der Umstand sehr interessant, dass zusam- mengedrickte, scheibenförmige Formen anderer Species dieses Merkmal (allerdings nicht in diesem Masstabe) wiederholen. Fundort: Axels-Ö. 2. Pemmatites arcticus nov. sp. Tab, I, uBie3. OM af big. SKA Länge. Breite. Dicke. Dimensionen in mm.: des grössten ExemplarS....mismmmmmmnnnnna T30EETT0 AN des kleimsten Exemplarsk oe sees 0: TABET26 Schw. kuchen-, scheiben- bis discusförmig. Charakteristisch för diese Form ist die zusammengedräckte Gestalt, die sich dadurch von der Kugelform entfernt. Die etwas unebene, schwach wellige Oberfläche des Schwammes ist mit einer 0,5 —1,2 mm. dicken Deckschicht versehen. Auf derselben bemerkt man winzige kaum 0,;—1 mm. breite und höchstens 0,> mm. hohe Wärzehen, die reihenförmig, jedoch nicht ganz regelmässig in den Abständen von 1 bis 1,; mm. angeordnet sind, und ganz kleine Oscula tragen. Wo die Deckschicht fehlt, sieht man (Taf. II Fig. 4), ähnlich wie bei den meisten Schwämmen dieser Gattung, ein Gitterwerk aus Quarz, das als herausgewitterte Ausföllung der Canäle zu betrachten ist. Die Maschen dieses Gitter- werks betragen 1 bis 2 mm. in Durchmesser, die Dicke der Gitterstäbehen misst bis 0,5 mm. Untersucht man genauer mittelst einer Loupe dieses Gebilde, so bemerkt man folgendes eigenthämliches Bild, das in der Taf. II Fig. 3 etwas vergrössert darge- stellt ist. Auf der ganzen nackten Oberfläche, von der die Deckschicht entfernt wurde, sieht man eine Anzahl reihenförmig angeordneter Mittelpunkte, die sich durch ein senkrecht stehendes Quarzstäbehen auszeichnen. Von diesen Mittelpunkten gehen 4 oder meistens 5 horizontale Strahlen aus, die wieder in dem nächsten verticalen Stäb- chen minden. Bei der aufmerksamen Abschälung der Deckschicht kann man leicht beobachten, dass jeder von diesen Mittelpunkten dem Waärzcehen auf der Epidermis entspricht, so dass somit die erwähnten verticalen Stäbchen in die Öscula mänden. Es unterliegt also keinem Zweifel, dass das ganze Gittergeröst nichts anderes ist, als KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDL. BAND. 21. N:0 I. 15 ein Abguss des Canalsystems. Die Hauptcanäle, die durch die Oscula mit der Aus- senwelt communiciren, stehen senkrecht auf die Länge des Schwammes und nehmen in sich die horizontalen Nebencanäle auf. Untersucht man ein Stäck von solch ver- steinertem Canal, so sieht man meistens nur eine structurlose, durchsichtige Quarzmasse, manchmal kann man jedoch auch eine längliche Höhlung ähnlich dem Axencanal der Spongiennadeln beobachten. Diese Höhlung ist, wie bereits friuher erwähnt, dadurch entstanden, dass die Ausfillung des Canals mit der Quarzmasse nicht vollständig war. Im Uebrigen ist noch zu bemerken, dass die Verhältnisse des Canalsystems im Inneren des Schwammes gerade so beschaffen sind, wie man das auf der Oberfläche sehen kann, dass nämlich die verticalen (d. h. von der oberen bis zur unteren Schwamm- fläche verlaufenden) Hauptcanäle in kleinen Abständen die horizontalen Nebencanäle in sich aufnehmen. Die Faserzige, die den eigentlichen Schwammkörper bilden, sind bei den typischen Formen dieser Art bedeutend breiter und stärker, als bei P. verrucosus, doch scheinen die ganz abgeplatteten, discusförmigen Exemplare in dieser Beziehung einen Uebergang zu der genannten Art zu bilden, indem sie kleine Fasern aufweisen. Die Nadeln, welche die Faser aufbauen, und deren Grössen- und Formenverhält- nisse bereits in dem zweiten Capitel besprochen wurden, zeigen eine lineare, oder eine kreuzförmige Anordnung (Taf. I Fig. 10). Die Deckschicht zeigt im Dimnnschliff (Taf. I Fig. 3) eine lichte Quarzmasse in der mittelgrosse Stabnadeln eingebettet sind. Rings um die sternförmig gezackten Oscula bemerkt man eine Verdickung, die der Warze entspricht. Im Uebrigen verweise ich beziiglich der Deckschicht auf die friuheren Auseinandersetzungen. Fundort: Axels-Ö. 3. Pemmatites arcticus, varietas MaCropora nov. var. Tar DV Kig: 15 0 Tafo IL Fig: 1) 2, 5: Grösse: Kugeln bis 80 mm. im Durchmesser. Von der typisehen Form der Art P. arcticus lassen sich ganz leicht kugelige Schwämme mit grossen Warzen auf der Oberfläche abtrennen. Wie es bei den Schwämmen oft der Fall ist, bildet auch hier die äussere Gestalt keimeswegs ein veränderliches, unbeständiges Merkmal, sondern geht Hand in Hand mit anderen typischen, systematisch wohl verwerthbaren Charakteren. Bei der Varietät macropora ist vor Allem der Umstand auffallend, dass der Längen- durchmesser des Schwammes nur wenig vom Breitendurchmesser verschieden ist, so dass das Ganze sich der Kugelform nähert. Die mit einer Deckschicht versehene Oberfläche des Schwammes zeigt zahlreiche bis 2,5 mm. breite und 1;> mm. hohe Warzen, die auf ihrem Scheitel deutliche 1,3 mm. starke Oscula tragen. Die Anordnung dieser Warzen ist schr unregelmässig: bald stehen sie. 4 mm. von einander entfernt, bald dicht zusammengedrängt, öfters bemerkt man 16 B. VON DUNIKOWSKI, PERMO-CARBON-SCHWÄMME. Sättel, die zwei benachbarten Warzen verbinden (Taf. II Fig. 1). Betrachtet man diese Höcker aufmerksamer, so bemerkt man, dass sie nicht ganz senkrecht stehen, sondern immer nach einer Richtung hin geneigt sind. Diese Thatsache ist jedoch meiner Mei- nung nach leicht erklärlich. Die Warzen sind nämlich nichts anderes, als die Mindungen der Haupteanäle, und bilden gewissermassen die Verlängerungen derselben. Da aber die Hauptcanäle bei diesen Formen vom Mittelpunkte des Schwammes aus radiär aus- strahlen, da ferner die Gestalt dieser Varietät keineswegs eine vollkommene, sondern eine abgeplattete Kugel ist, so ist es selbstverständlich, dass die Radien die Oberfläche des Schwammes nicht senkrecht, sondern schief schneiden, und dass somit auch die unmittelbaren Fortsätze der Radien, d. i. die Warzen auf der Oberfläche schief stehen missen. Und in der That, je mehr eine Form abgeplattet ist, desto auffallender ist diese schiefe Höckerstellung, die fir gewisse Formen ganz charakteristisch ist. Das Canalsystem ist bei dieser Varietät sehr deutlich entwickelt, und ich be- trachte es als Typus des Canalsystems fir die ganze Gattung Pemmatites. Wie bereits fruher ausfihrlich geschildert wurde, sieht man hier (Taf. II fig. 5) radiäre Haupt- canäle, die im Centrum des Schwammes ihren Anfang nehmen und in den Osculis mimden, ferner eine Anzahl concentrischer Nebencanäle, die sich in die ersteren ergiessen. Der innere Bau zeigt keinen Unterschied von den typischen Formen der Art P. arcticus. Die Fasern sind breit, enthalten eine grosse Anzahl schön erhaltener Monactinelliden- nadeln (Taf. I Fig. 1) von verschiedener Grösse und Gestalt. Es ist selbstverständlich, dass entsprechend den weiter von einander abstehenden Hauptcanälen und Warzen die nackte Oberfläche des Schwammes (Taf. II Fig. 2) ein Gitterwerk mit weiteren Maschen aufweist, als das bei den anderen Formen der Fall ist. Obwohl nun die extremen Individuen dieser Varietät sich ganz scharf von der typischen Art P. arcticus entfernen, so halte ich doch nicht för angezeigt hier eine neue Species aufzustellen, indem ich mehrere Exemplare besitze, die den Uebergang von einer Form zu der anderen herstellen. Fundort: Axels-Ö. 4. Pemmatites arcticus, varietas latituba nov. var. Taf: I Fig. 2 und 12. In der von mir untersuchten Suite Spitzberger-Spongien befindet sich eine Anzahl Exemplare, die aus einer etwas tieferen Schicht, als die bis jetzt beschriebenen her- stammen, und dabei sehr schlecht erhalten sind. Vor Allem sind sie so innig mit dem Gestein verwachsen, dass weder ihre Grösse noch ihre äussere Gestalt genau festgestellt werden kann. Die Faserzäge zeigen im Dinnschliff nur äusserst spärliche Monactinelliden- nadeln (manchmal jedoch sogar mit einem Axencanal), sonst scheinen sie bezäglich ihrer Form mit den Fasern der Gattung Pemmatites uberhaupt iäberein zu stimmen. Das Canalsystem ist der Hauptsache nach in der Anordnung gleich den anderen Permo-Carbon-Schwämmen von Spitzbergen, es unterscheidet sich jedoch durch auffallende KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDL. BAND 2l. N:0 I. I Breite (bis 2 mm.) der Hauptcanäle (Taf. I Fig. 2) und durch die Seltenheit der Neben- canäle. Wegen des schlechten Erhaltungszustands bin ich nicht in der Lage auf Grund der vorliegenden Exemplare eine neue Species aufzustellen. Fundorte: Middlehook in Bellsund, Tempelbay, Gipshook. K. Vet. Akad. Handl. Band 21. N:o 1. Så 18 HP. VON DUNIKOWSKI, PERMO-CARBON-SCHWÄMME. Beschreibung der Abbildungen. tek 16 Figur 1. Pemmatites arcticus, var. macropora. Ein Faserstick mit Nadeln (darunter einige mit Axencanal) 44 mal vergrössert. » 2 und 12. P. arcticus, var. latituba. Angeschliffene Flächen zur Demonstrirung des Verlaufs der OCa- näle, natärliche Grösse. » 3. Deckschicht von P. arcticus mit Nadeln und Osculis, 44 mal vergrössert. » 4, 5, 6, 7, 9, 13, 14. Verschiedene Nadelformen der Gattung Pemmatites, 44 mal vergrössert. P. verrucosus. Natärliche Grösse. » 10. oP. arcticus. Ein Faserstäck mit Nadeln. 44 mal vergrössert. » 11: P. verrucosus. Ein Stäck Oberfläche schwach vergrössert. NB. Die Figuren 1, 3, 4, 5, 6, 7, 9, 10, 13, 14, sind mittelst Camera lucida bei 44-facher Vergrös- serung gezeichnet worden. 00 Taf. II. Figur 1. Pemmatites arcticus var. macropora. Natärl. Grösse. » 2. Dieselbe Art ohne Deckschicht. Auf der Oberfläche sieht man den gitterförmigen Abguss der Canäle. Natärl. Grösse. » 9. P. arcticus. Pin Oberflächenstäck viermal vergrössert, bei dem ein Theil mit Deckschicht und Osculis versehen, der andere aber nackt ist, und den gitterförmigen Abguss der Canäle zeigt. » 4. P. arcticus. Natärl. Grösse. » 5. Pi arcticus var. macropora. Eine angeschliffene Medianebene des Schwammes zur Darstellung des Canalsystems. Natärl. Grösse. — — Kgl. Ver, Akad. Handl. Bd. 21, Ne 1, E. v. Dunikowski: Permo- Carbon Schwämm KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 21. N:o 2. SUR ER SROÖL TES SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. PAR N.-C. DUNEÉER. AVEC UNE PLANCHE. MÉMOIRE PRESENTÉ A L'ACADÉMIE ROYALE DES SCIENCES DE SUÉDE LE 11 JUIN 1884. =S STOCKHOLM, 1884. KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. | ALAA ME og MRS LR ET AA TORA OR UL-ar LD ED IE RODNAD d ; ES PER p a ör ; — VS - p ; 'S ra | "a | | INTRODUCTION. Aprés les recherches brillantes sur le spectre solaire, qui ouvrirent un si vaste champ de découvertes dans la chimie, la physique et Pastronomie, et qui feront son nom å jamais céleébre, FRAUNHOFER aborda aussi I'analyse spectrale de la lumiére des étoiles fixes. Il se servit pour ce but d'une lunette de quatre pouces, devant F'objectif de la- quelle il avait appliqué un prisme d'un angle réfringent de 37” 40'. Il trouva, dans le spectre de Sirius et de Castor, trois fortes raies, une au vert et deux au bleu; chez Pollux et la Chévre il reconnut des raies nombreuses, parmi lesquelles deux coinci- daient avec les D et C dans le spectre solaire. Enfin il trouva que le spectre de Be- teigeuze »enthält zahlreiche fixe Limen, die bei guter Luft scharf begränzt sind, und wenn es gleich beim ersten Anblick keine Ähnlichkeit mit dem Spectrum der Venus zu haben. scheint, so finden sich doch genau an den Orten, wo bei Sonnenlicht D und C sind, auch in dem Spectrum dieses Fizsterns ähnliche Linien». ”) Comme nous savons maintenant, un hasard heureux avait conduit FRAUNHOFER, malgré le petit nombre des objets examinés, vers des spectres appartenants åa trois types différents. Aussi ses recherches établirent-elles non seulement la possibilité d'examiner les spectres des étoiles fixes, mais aussi la grande diversité qu'il y a entre les spectres des différentes étoiles. Ces recherches furent plus tard reprises par LAMONT et DonaTti, mais d'un cöté les petites dimensions de leurs instruments empécherent de les étendre å beaucoup d'objets, et de PFautre Vintérét de ces travaux ne pouvait devenir trés grand, aussi longtemps qu'on ne savait déchiffrer le langage que parlaient les spectres des corps célestes. Ce ne fut donc qu'aprés que la mémorable découverte de M. KIRCHHOFF eut donné Yexplication des raies spectrales dans le Soleil, et apres qu'on eut ap- pris å employer des spectroscopes oculaires, simples ou composés, appliqués åa des lunettes de grandes dimensions, qu'on fit F'analyse spectrale d'un nombre d'étoiles, suffisant pour en pouvoir tirer des conclusions plus générales, et qui ont conduit a une classification des spectres stellaires. 1) Gilberts Annalen B. 74 pp. 377, 378. 4 NEO: DUNÉR, SUR LES ETOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. ÅNGBLO SBcomM, directeur de F'observatoire du Collegio Romano, fut le premier qui proposa une telle classification, basée sur des recherches spectrales de 400 étoiles.”) Il divisa les étoiles en cinq types, a savoir: ”) Premier type. »Le spectre est formé de Yensemble ordinaire des sept couleurs, interrompu par quatre fortes lignes noires, I'une dans le rouge, V'autre dans le vert- bleu, les deux derniéres dans le violet. Ces quatre raies appartiennent a I'hydrogéne; elles sont trés larges et trés noires. Les étoiles appartenantes å ce type sont blanches, ou plutöt légérement bleues». »Le spectre des étoiles du deuxicme type est parfaitement semblable å celui de notre Soleil, cest-a-dire qu'il est formé de raies noires trés fines, trés serrées, et oc- cupant la méme position que celles du spectre solaire». »Le spectre du troisteme type est assez extraordinaire; il est composé d'un double systeme de bandes nébuleuses et de raies noires. Les raies noires fondamentales sont les mémes que dans le deuxiéme type, mais en outre, le troisieme type contient un grand nombre de bandes nébuleuses qui divisent tout le spectre et en font une espéce de colonnade. Il importe beaucoup de remarquer que les raies principales qui sépa- rent les colonnades se rétrouvent å la méme place dans toutes les étoiles». »Le quatrieme type est encore plus extraordinaire. Le spectre contient trois zones fondamentales, jaune, verte, bleue. Ces zones ne peuvent pas se réduire å celles du type précédent par la suppression alternative d'une bande nébuleuse, car dans le troisieme type Ia lumiére est plus vive dans les colonnes du cöté du rouge, tandis qu'ici elle est plus vive du cöté violet. Cette difference est fondamentale, et il semble que F'un des spectres soit le néegatif de Yautre. Quelques-unes de ces étoiles ont encore une trace de zone rouge, mais cette couleur trés sombre est difficile ä constater». »Le cinquienie type contient les étoiles trés peu nombreuses, qui donnent le spectre direct de Thydrogéne». ; Les types de SECcHi sont, on le voit aisément, basés presque exclusivement sur les caractéres extérieurs des spectres. A cause de cela, M. le professeur H.-C. VOGEL, astronome a I'observatoire astro-physical de Potsdam, a proposé une autre classification, en partant du principe, qui me semble indubitablement juste, que la seule classification rationelle s'obtient en faisant exprimer å chaque classe la phase de développement, ou se trouvent selon toute probabilité les étoiles qui y appartienneut. Ainsi on parvient aux trois classes principales suivantes: 1. Etoiles, dont la température est tellement élevée, que les gaz métalliques, qui se trouvent dans leurs atmosphéres, nexercent qu'une absorption extrémenent faible. A cause de cela, les raies métalliques dans leurs spectres sont trés faibles ou méme totalement invisibles. 2. Etoiles ou, tout comme chez notre Soleil, les métaux dans leurs atmosphéres se font sentir par de fortes raies d'absorption; et 1) SEccHI: Sugli spettri prismatici delle stelle fisse. Memoria I:a. Roma 1867. Memoria II:a. Firenze 1869. Seccuti: Catalogo delle stelle di cui si & determinato lo spettro luminoso etc. Parigi 1867. 2) SBccHI: Le Soleil, Seconde partie. Pp. 449—460. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 2. 5 3. BEtoiles, dont la température s'est baissée jusqu'au point que des composés chimiques peuvent se former et se maintenir dans leurs atmosphéres, et qui se mani- festent par de larges bandes dégradées. M. VoGEL propose donc') de diviser les spectres des étoiles fixes dans les classes suivantes: Classe I. Spectres, dans lesquels les raies métalliques sont extrémement faibles ou entiere- ment invisibles. Les parties les plus réfrangibles, bleu et violet, sont trés vives. Les etoiles sont blanches. a. Spectres, ou les raies de I'hydrogéne sont trés fortes. (Vega, Sirius etc.) b. Spectres, ou les raies de hydrogéne manquent. (Les seules encore connues sont les étoiles les plus brillantes d'Orion, å Vexception de Beteigeuze.) ”) c. Spectres, ou les raies de I'hydrogéne et la raie D, sont brillantes. (y Cas- siopeie et 5 Lyre sont les seules connues.) Classe II. Spectres, dans lesquels les raies métalliques sont nombreuses et bien visibles. Le bleu et le violet sont relativement plus faibles; dans la partie rouge il y a parfois des bandes faibles. La couleur des étoiles est blanc-jaune clair jusqu'a rouge-jaune foncé. a. Spectres avec de nombreuses raies métalliques, surtout au jaune et au vert. Les raies de I'hydrogéne sont ordinairement fortes, mais jamais a un tel point comme dans les étoiles de la I" classe. Dans quelques étoiles elles sont invisibles, et alors on apercoit ordinairement, dans le rouge, des bandes faibles, formées par des raies trés serrées. (Aldebaran, Pollux, Arcturus etc.) b. Spectres, ou, outre des raies obscures et des bandes isolées, il y a plusieurs raies brillantes. (Les étoiles nouvelles, V'étoile variable R Geminorum et les étoiles trouvées par MM. WoLrF et RAyvET et par M. PICKERING.) Classe III. Spectres ou, outre des raies métalliques, il y a de nombreuses bandes obscures, dans toutes les parties du spectre, et ou le bleu et le violet sont remarquablement faibles. Les étoiles sont orangées ou rouges. 1) Astronom. Nachrichten N:o 2000. ?) Il faut bien se garder de compter å cette classe les spectres qui se montrent continus, å cause du trop peu d'éclat de F'étoile, ou de la force insuffisante de la lunette ou du spectroscope. Au reste M. CHRISTIE å Greenwich prétend avoir pu non seulement voir, mais aussi mesurer, les raies de YV'hydrogéne, dans les étoiles principales d'Orion. 6 N.-C. DUNÉR, SUR LES BTOILES A SPRCTRES DE LA TROISIEMBE CLASSE. a. Les bandes obscures sont dégradées vers le rouge (« Herculis, « Orionis, 5 Pegasi etc.). b. Les bandes sont tres larges, et les principales d'entre elles sont dégradées vers le violet (78, 152, 273 dans le catalogue d'étoiles rouges de M. SCHJELLE- RUP, etc.). Il ist évident que, si cette classification est juste et conforme åa la nature, on devra trouver des spectres, qu'on pourra difficilement classer, parce quiils forment Vintermédiaire entre deux classes. Car selon la théorie il faudra que töt ou tard toutes les étoiles de la premiére classe deviennent de la seconde, et celles ci de la troisieme. On trouve en effet des spectres, ou les raies de I'hydrogene sont trés fortes, mais ou les raies métalliques se font déja bien sentir, et aussi des étoiles, ou Pon ne peut préciser que difficilement si on a affaire a de fortes raies, serrées ou avec des bandes réelles. Mais c'est la une difficulté qu'on rencontrera a tout essai de classer les spectres des éetoiles fixes. Aussi elle ne m'a pas fait hésiter a accepter la classification de M. VoGEL. Il est du reste presque superflu de remarquer que les types de SEccHIr correspon- dent comme il suit aux classes de M. VoGzeL: Type I a la Cl. Ia, Type II å la CI. IIa, Type III å la Cl. Illa, Type IV å la Cl. IIIb, et Type V å la Cl. Ic. La troisieme classe offre un intérét tout particulier. Elle contient les étoiles qui se trouvent probablement dans une phase de développement déja trés avancée. Aussi est-il peut-étre å espérer qu'on découvrira un jour, dans leurs spectres, des change- ments qui, bien étudiés, conduiront å des résultats importants sur la nature des soleils. En outre, les spectres de la troisiéme classe acquieérent une importance spéciale par cette circonstance qu'a ce qu'il parait les étoiles variables å longue période y appartien- nent a peu d'exceptions prés. Mais pour pouvoir découvrir les variations qui peut-étre ont lieu dans les spectres de quelques-unes de ces étoiles, il faut d'abord en connaitre un nombre aussi grand que possible, et ensuite en avoir étudié les spectres avec soin pour pouvoir étre sär, dans Pavenir, qu'un changement a réellement eu lieu, si la description d'un spectre donnéce dans un temps plus reculé ne g'accorde plus avec son apparence actuelle. A présent, on a déja des listes considérables de ces étoiles. D'abord SECccHI en a donné une dans sa Memoria II et dans son Catalogo, et cette liste a été consi- dérablement augmentée par M. VoGeL (4. N. 2000), par M. PICKERING (ÅA. N. 2376, 2405), et surtout par les recherches approfondies de D'ArresTt (4. N. 2009, 2016, 2032, 2044), qui y ont ajouteé plus de cent nouveaux objets. Pour ma part, jen ai découvert encore plus d'une centaine'”). Ainsi entre trois et quatre cent étoiles ont été indiquées comme appartenantes a cette classe”). Une partie de ces découvertes a été annoncée dans les 4. N. 2200, 2209, 2226, 2437. 2) >?) Plus tard je parlerai des découvertes tout nouvelles de M. VoGEL. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2I. N:0O 2. gp. Jusqu åa présent on n'a aucun catalogue systematique de ces étoiles, et les obser- vations sont éparses dans les différents mémoires de SrEccHi, dans les Åstronomische Nachrichten etc. Un premier essai dans cette direction a cependant été fait par SEccHt dans son Catalogo fisico delle stelle colorate, publié dans les Memorie della societu degli spettroscopisti TItaliami. Mais comme TYindique le titre de ce catalogue, c'est la couleur des étoiles qui a été mise a la premiere ligne, et le caractére des spec- tres a la seconde seulement, et on y trouve de nombreuses étoiles dont les spectres ne sont pas de la troisieme classe, et beaucoup détoiles de cette classe ne sy trou- vent point. Du reste, on commettrait de graves erreurs, si l'on voulait fonder des conclusions concernant la variabilité du spectre d'une étoile sur une difference entre son caractére actuel et la description donnée par Fastronome qui l'a découvert. D'abord il faut se rappeler que SEccHI fut le premier åa reconnaitre les types différents des spectres. I est donc évident qu'il n'en a que peu åa peu fixé les types, et du reste on sait qu'il en a change Yordre, de sorte que le troisieme type a commencé par porter le numéro deux; et ce ne fut que plus tard qu'il sentit la nécessité d'introduire le quatrieme. Par conséquent, il faut bien s'attendre que des erreurs pas trop rares se soient glis- sées dans ses mémoires. Et quant aux autres astronomes qui ont découvert des spec- tres appartenants aå cette classe, il peut facilement leur étre arrivé, qu'au moment de la découverte soit la surprise, soit des circonstances plus favorables qu'å V'ordinaire, aient fait paraitre un spectre plus beau que sous des circonstances moyennes; et en général il faut, pour qu'un catalogue puisse étre employé avec avantage a des recherches sur la variabilité des spectres, que toutes les étoiles soient examinées par le méme astro- nome, et avec les mémes instruments. Le présent mémoire est un essai dans ce sens; mais avant de donner les obser- vations que jail faites, je vais entrer plus en détail sur les caracteres que présentent les spectres en question. Les spectres de la classe Illa présentent, si les étoiles sont suffisamment brillan- tes, un grand nombre de raies métalliques. M.M. VoGeEr et HUGGINS ont p. ex. me- sure, dans le spectre de & Orionis, le nombre étonnant de 95 raies, et par ces mesu- res la présence du sodium, du calcium, du magnésium, du fer, du bismuth et de Vhy- drogéne"') a été mise hors de doute. Mais ce qui rend ces spectres tout-a-fait diffé- rents des spectres de la classe Ila, ce sont les nombreuses bandes obscures, en gené- ral dégradées vers le rouge, qui se trouvent dans toutes les parties du spectre. Il semble évident que ces bandes accusent la présence de composés chimiques dans les atmos- pheéres de ces étoiles. Car par les soigneuses recherches de plusieurs éminents savants, il peut étre regardé comme trés probable qu'å la haute température, ou se trouvent les soleils, les corps simples donnent un spectre de raies étroites, å moins que leurs gaz ne soient fortement comprimés, auquel cas les raies deviennent de plus en plus estom- pées des deux cötés. Il en est tout autrement des composés chimiques. Tant les oxy- 1) La présence de I'hydrogéne, dans l'atmosphére de cette étoile, n'a été définitivement prouvée que par la photographie spectrale de M. HuGGINS. 8 N.-C. DUNER, SUR LES BTOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSB. des, les chlorides etc. que les différentes especes de Ihydrogeéne carboné montrent, dans un spectroscope ordinarie, des bandes dégradées vers FI'un cöté, soit vers le rouge soit vers le violet. Examinées sous une dispersion tres forte, ces bandes se montrent composées de raies fines, trés serrées et tres brillantes d'un cöté de la bande, mais de plus en plus éclaircies et faibles de YFautre. Mais c'est précisément ce qu'on a vu, dans les spectres de la classe Illa. Sous des circonstances exceptionnellement favorables, et avec des dispersions tres fortes, on a réussi å décomposer les bandes obscures dans des raies isolées”). Plusieurs astronomes, SECCHI, D'ARREST, VOGEL, Se sont prononcés surla position stéréotypique dans laquelle se trouvent les bandes obscures dans les spectres de ces étoiles, et pour ma part, mes observations ne font que constater cette invariabilité de la position des bandes principales. Au reste les déeterminations de leurs longueurs d'onde, faites par M. VoGEL et moi”) donnent une preuve indiscutable de la justesse de cette affirmation. Si I'on examine ces spectres avec des spectroscopes de faible dis- persion, les bandes dans les étoiles brillantes de cette classe se montrent tres forte- ment tranchées vers le violet, tandis que dans les étoiles plus faibles elles sont un peu diffuses aussi de ce cöté-la. Cela tient, selon toute probabilité, a la circonstance qu'il y a de fortes raies métalliques trés preés du bord le plus réfrangible des bandes, ou se trouve du reste leur partie la plus foncée. Dans les étoiles brillantes ces raies sont bien visibles et paraissent terminer la bande, tandis quwelles sont comme å V'ordinaire tout-å-fait imperceptibles dans les étoiles faibles. Avec une dispersion plus forte, on distingue, dans les spectres des étoiles trés brillantes, outre les bandes principales, d'autres bandes secondaires, plus faibles et en partie plus étroites.”) Au reste il y a, dans les spectres des étoiles différentes de cette classe, une diversité trés notable dans P'opacite des bandes répondantes; et elle devient plus saillante å mesure qu'on emploie une dispersion plus forte. Je mimagine que, dans les spectres a des bandes plus deéliées, les raies constituantes sont plus faibles que dans les autres. On saurait en effet a peine expliquer la différente opacité des bandes correspondantes dans les spectres des differentes étoiles que sous cette supposition. Car åa cause de la position invariable des bandes, il est indubitable que ce sont en général les mémes substances qui se trou- vent dans les atmosphéres de toutes ces étoiles. Par conséquent, une plus grande opacité est causée par une plus forte absorption de ces gaz, lesquels doivent se trouver précisément a cause de cela dans un état de chaleur moins élevé. Mais tout comme les raies simples métalliques deviennent plus foncées dans de telles circonstances, il doit en étre de méme des raies constituantes des bandes. Si donc il y a tout lieu de croire que notre hypothése est juste, une plus forte dispersion doit faire pålir les faibles bandes par une raison analogue de celle qui fait que, dans une lunette ordi- naire, une nébuleuse semble devenir trés faible si elle est sur le point de se décomposer en des étoiles tellement petites qu'elles sont å peine perceptibles lorsqu'elles sont isolées. 1) V. D'ARREsST. 4. N. 2032, 2044. TI semble cependant que M. VoGrrL n'ait vu trace de décomposition de ces bandes, å Paide des instruments tres puissants de Bothkamp et de Vienne. >) V. le chapitre V du mémoire présent, qui traite des longueurs d'onde. ?) V. la planche ci-jointe, figg. 1, 2 desquelles celle-lå représente le spectre de « Orionis comme il se voit å Paide d'une dispersion moyenne, et celle-ci le spectre de &« Herculis vu sous une dispersion faible. SA KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDL. BAND. 2l. N:o 2. 9 On apercoit aussi une grande difference entre les spectres de cette classe sous ce point de vue, que dans la plupart d'entre elles les bandes 2 et 3 au rouge et å Forangé (V. la planche figg. 1, 2) sont les plus foncées, mais, chez certaines étoiles fortement colorées les bandes au vert-bleu 7 et 8 sont les plus fortes. Dans toutes les étoiles de cette classe, la partie violette du spectre est fortement absorbée. Selon toute probabilité ce sont précisément ces absorptions qui produisent la coloration rougeåtre des étoiles. La couleur des étoiles de la classe Illa est, sans une seule exception, un orangé plus ou moins foncé, entre l'orangé tres clair et le rouge-jaune trés fort. Il est vrai que D'ARREST a dit') qu'il y a des étoiles de cette classe qui sont absolument incolores; mais jai trouvé ces mémes étoiles au moins d'un orangé clair, et la seule explication que jen aie pu trouver, c'est que peut-étre I'oeil de D'ARrRresTtT était peu sensible å la couleur rouge. Les spectres des étoiles de la classe IIIb consistent, s'ils sont parfaitement déve- loppés, en quatre zones”) brillantes, séparées par des bandes obscures, dégradées vers le violet, et d'une largeur extraordinaire, au moins le double de celles de la classe Illa. La zone rouge-jaune est subdivisée par des bandes plus faibles et moins larges, dégra- dées soit vers le rouge, soit vers les deux cötés. La sous-zone jaune (longueur d'onde 563—589) est ordinairement la partie la plus brillante du spectre entier, et elle, ainsi que la sous-zone rouge voisine (longueur d'onde 589—5621), est divisée en deux par une bande bien marquée, mais si etroite qu'elle ressemble, dans des spectroscopes d'une faible dis- persion, a une raie ordinaire. En outre il y a, dans la zone verte, deux raies, ou peut-étre deux bandes tres étroites. Ces caractéres sont, jen suis sär, non moins constants, dans les spectres de cette classe, que le sont pour la classe Illa ceux donnés ci-dessus,et on les reconnaitra in- dubitablement chez toutes les étoiles qui y appartiennent, a mesure qu'on pourra les examiner avec des lunettes suffisamment fortes,”) et a mesure que les étoiles se trouve- ront dans une phase de dévéloppement suffisamment avancée. Dans une lunette de 245 millimétres d'objectif comme la nötre, il y a cependant des détails dans les spectres de la plupart de ces étoiles, qu'on ne peut apercevoir. D'abord les bandes secondaires, et les raies dans la zone verte sont plus ou moins invisibles dans les speetres des étoiles faibles, et méme dans les étoiles les plus brillantes (5”,5 seulement!) leur intensite peut étre tres differente. Puis Fintensité de la lumiére des zones brillantes peut varier con- sidérablement chez des étoiles de la méme grandeur. Dans les étoiles d'un rouge foncé, la zone ultra-bleue est extrémement faible en comparaison avec la méme zone 1) A. N. 2044. 2) Pour préciser, je remarque que je dénote toujours par le mot zones les parties brillantes du spectre, et par le mot bandes les interstices entre elles. D'ARrRRrREsST et SeEccHr emploient parfois les mots zones, colon- nes et bandes péle-méle pour désigner des parties brillantes ou obscures. 3) Les observations de M. VoGeL avec la grande lunette de Vienne donnent des preuves suffisantes de la justesse de cette opinion. Dans plusieurs spectres il a pu voir soit des bandes sécondaires, soit la zone violette, qui ont échappé aux observateurs munis des instruments moins colossales. Ces observations sont parvenues å ma connaissance bien loin aprés que javais écrit ceci. « K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 21. N:o 2. 2 10 N.-C. DUNÉR, SUR LES BTOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. dans les étoiles rouge-jaune; et chez les étoiles faibles, cette zone est tout-a-fait in- visible, et méme la zone bleue est tres difficile a voir si elles sont trés rouges. Mais aussi la bande principale å la longueur d'onde 563 est d'une opacité trés varice. Chez certaines étoiles, elle est presque aussi foncée que les deux autres bandes principales; mais dans certains spectres elle est assez faible, et semble, probablement å cause de cela, étre beaucoup moins large que les bandes aux longueurs d'onde 516 ct 473. Celles-ci, et surtout la premiere d'entre elles, sont toujours trés fortes et trés larges, et forment le caractére le plus prononcé de ces spectres. Toutes les étoiles de cette classe sont trés fortement colorées, au moins d'un rouge-jaune fort mais quel- ques-unes dentre elles sont presque rouges. SECCHI S'est beaucoup occupé de ces spectres, mais il y a de trés graves erreurs dans ce qu'il dit sur P'apparence qu'ils offrent et sur leur nature. D'abord il prononce å plusieurs occasions dans sa »Memoria seconda» et dans son ouvrage »Le Soleil» que le rouge leur manque presque absolument ”). Pour ma part, je ai trouvé tres vif dans tous, seulement un peu påle en comparaison avec la sous-zone jaune excessive- ment brillante. Puis SrccHi parle des raies vives qui termineraient, du cöté du violet, les zones brillantes ?). Mais ni dans la zone verte ni dans la bleue je mai vu la moindre chose qui put expliquer un tel énoncé, et je sais que M. VoGEL n'a pas été plus heureux. Quant aux deux raies brillantes que SEccHr dit avoir vu dans le jaune ”), elles se rapportent selon toute probabilité å la sous-zone jaune, laquelle, comme je viens de le dire, est divisée en deux par une bande étroite. SECcHr s'est plus tard persuadé, par des mesures, que les deux raies jaunes n'ont pas la méme position que celles du sodium ”) mais il est néanmoins difficile de comprendre comment il a pu croire que cette zone, quarante fois plus large que la distance entre D, et D,, fut les raies du sodium. Au reste il parait disposé a admettre que tout le spectre est un spectre di- rect émis par un gaz incandescent”). Pour moi, il est tout å fait incontestable que c'est un spectre dabsorption, tout aussi bien que celui des étoiles de la classe Illa, 1) »In queste stelle il bleu & debolissimo ed'anche il rosso. HB curioso come le stelle sono rosse malgrado questo predominio del verde». (Mem. II p. 12.) »Il rosso & debolissimo e appena si vede». (Mem. II p. 31.) »Il rosso & appena sensibile». (Mem. p. 54.) »Quelques-unes ont encore une trace de zone rouge, mais cette couleur trés sombre est difficile å constater». (Ce Soleil: 2 ed. II p. 457.) 2) »Non mancano in queste stelle delle righe brillanti come le metalliche ed & singolare che esse si mo- strano nella estremitaå pia viva delle zone colorate». (Mem. II p. 10.) »In aleune vi sono delle righe vive simili alle metalliche, le quali spiecano assai. (Mem. II p. 12.) »On remarque encore parfois des lignes brillantes tres vives». (Le Soleil. 2 éd. II p. 457 et planche MISEIOSR2 0). »Aleune nel giallo paiono fili d'oro». (Mem. II p. 12.) »Nel giallo queste due righe sono come due bellissimi fili d'oro». (Mem. II p. 44) »Con due forti righe lucide nel giallo assai vive e che sono da misurare se fosse il sodio». (Mem. II p. 44.) »Ha le due righe gialle vive ma che non sono quelle del sodio certamente». (Sugli spettri prismatici de corpi celesti; dans les Atti dell'accademia pontificia dei nuovi lincei. 24 Marzo 1872 p. 204.) »Quella del giallo non & del sodio certamente. Ve ne sono due vivi nel verde che vedonsi ad intervalli». (Sugli spettri ecc. p. 205.) 5) Le spectre dans son ensemble, se présente comme un spectre direct appartenant å un corps gazeux plutöt que comme un spectre d'absorption. (Le Soleil. II p. 458). 3 >, 4 ( KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O 2. 1116 et M. VoGEL a déja, il y a quelques années, émis une pareille opinion "), et il Ia ré- pétée tout recemment '”). L'instrument dont je me suis servi dans les observations suivantes, est la grande lunette parallactique de Y'observatoire de Lund. TL'objectif en a une ouverture libre de 245 millimétres, et VFinstrument a du reste été fort completement décrit dans mes »Mesures micrométriques d'étoiles doubles» (Lund 1876). Notre observatoire possede trois spectroscopes desquels je ferai mention dans le méme ordre qu'ils ont été procurés. Le premier, que Y'observatoire posséde depuis le mois de Mars 1878, est un petit spectroscope construit par M. Hrustrev aå Kiel d'aprés les indications de M. VoGer ”). La dispersion en est faible, mais il donne beaucoup de lumiére; il est désigné dans ce qui suit par Ss I. Le second, acquis au mois de Novembre 1879, est un »spectroscope universel» de M. Merz. Il sera décrit en détail dans le chapitre V qui traite des mesures des longueurs d'onde. Ici, je dirai seulement, que jen ai employé le systéme de prismes le plus fort, combiné avec les lentilles du spectroscope de HzrustrReuv, sans fente, sans collimateur. Le spectroscope ainsi obtenu, que je désignerai par Ss II,a une dis- persion plus que double de celle du Ss I, mais plus faible que celle du Ss III (V. chapitre V). A cause du peu de largeur qu'il donne au spectre, jai pu examiner avec lui des étoiles aussi faibles qu'avec le Ss I, et avec beaucoup plus de såreté jai pu faire distinction entre les spectres åa bandes foncées, et ceux å bandes plus påles et délicates. Lun et Pautre de ces deux spectroscopes a pourtant un grave inconvénient; c'est qu'il faut les dévisser chaque fois qu'on veut examiner directement Y'étoile, ce qui améne une perte de temps notable. ÅA cause de cela, jai commandé a MM. SCHMIDT & HäanNnscE a Berlin un spectroscope de la construction indiquée par ZÖLLNER, ct ils m'ont envoyé ce petit instrument au commencement de Décembre 1883. Il con- siste en une lentille cylindrique de 13,5 centimétres de distance focale et dun prisme aå vision directe dont la dispersion angulaire (entre C et H) est de 8”. On TFintroduit en bloc dans un court tube en laiton, qui est vissé dans VF'oculaire le plus faible de notre lunette, et il y est retenue par la friction. En le retirant de ce tube, et en I'y remplacant par un autre tube portant seulement une plaque en laiton, percée d'un trou circulaire, on peut regarder F'étoile par F'oculaire. Ce spectroscope donne aux spectres stellaires une longeur plus grande que celle qu'on a moyennant Ss I, mais beaucoup plus faible que celle obtenu par Ss II. Jusqu'a présent, il n'a servi qu'a un nombre relativement petit d'observations. Je Vai désigne par Ss O. 1) »Es stellt sich unzweifelhaft heraus, dass die Discontinuität des Spectrums nur eine scheinbare ist hervor- gebracht durch breite Absorptionsbanden». (4. N. 2000.) 2) V. Einige spectralanalytische Beobachtungen an Sternen ausgefährt mit dem grossen Refractor der Wiener ISternwarte. P. 16. 3) Berichte der königl. Sächsischen Ges. der. Wissench. Sitzung am 12 Dec. 1872. 12 N.-C. DUNÉR, SUR LES ETOILES A SPECTRES DR LA TROISIEME CLASSE. A Taide de ces spectroscopes, et quand il s'est agi des etoiles IIIb aussi avec les Ss III et Ss IV, jail examiné toutes les étoiles qui sont indiquées comme apparte- nantes å la troisieme classe par SrocHi et D'ARREST, celles que j'ai trouvées moi-méme, et celles que M. VoGEL a deécouvertes avant l'an 1880. Dans son ouvrage »Spektroskopische PBeobachtungen der Sterne bis einschliesslich 7,5ter Grösse» (Potsdam 1883), M. VoGer annonce la découverte d'un trés grand nombre d'étoiles appartenantes åa la troisieme classe. De ces objets, je n'ai pu encore observer que ceux qui sont indiqués par M. VoGBEr lui méme comme superbes (!!!) ou au moins beaux (!!). Pour le moment, ceci me parait suffisant; un catalogue comme le présent ne pouvant devenir complet jusqu'a une certaine classe de grandeur incl., avant que le travail de M. VoGEL soit etendu jusqu'au pöle boréal, et jusqu'a la limite de déclinaison australe au-dedans de laquelle la hauteur méridienne des étoiles est encore suffisamment grande pour qu'on puisse reconnaitre avec söåreté la nature de leurs spectres; et ce travail ne sera probablement accompli que dans quelques années. En outre, les recherches de D'ÅRREST, et aussi mes recherches préliminaires, s'étant portées principalement sur la découverte des spectres les plus beaux de cette classe, et SBEccHri, eétant le prémier åa appliquer VFanalyse spectrale aux étoiles rouges, ayant trouvé un grand nombre de superbes spectres, mon catalogue a neces- sairement plutöt le caractére dun catalogue des objets les plus remarquables de la III” classe que celui d'une liste compléte. D'autre part, il y a encore une raison qui me fait croire qu'il vaut mieux traiter dans une publication spéciale les spectres plus farblement développés, que M. VoGEL a découverts. C'est qu'il se trouvera sans doute entre eux bon nombre dont il me sera impossible de constater la nature, parce que ma lunette est moins puissante que celle de M. VoGerL. Il me faudrait donc placer ces objets entre ceux qui figurent au chapitre IV ou au moins a ce qu'il parait comme paralléles avec eux. Mais un tel procédé ne serait pas justifiable; car les étoiles du chapitre IV sont en effet soit telles qui par erreur ont été comptées aå cette classe, soit telles dont les spectres ont peut-étre subi quelque variation fondamentale. Enfin, jai examiné, outre les objets déja nommés, quelques étoiles parmi celles trouvées par M. PICKERING, lesquelles m'ont paru åa la fois suffisamment intéressantes et pas trop australes. Chaque étoile a été examinée au moins deux fois, en général V'une fois avec Yun spectroscope, l'autre avec un autre. Si les deux observations se sont trouvées en bon accord entre elles, et, (au cas qu'l s'agit d'une étoile qui a été déja observée par quel- quun des astronomes nommés ci-dessus) aussi en accord avec les observations an- térieures, je les ai estimées satisfaisantes pour décider sur la nature du spectre. Mais au cas contraire, jail réitéré les observations ayant un soin particulier de choisir des cireonstances atmosphériques aussi favorables que possible. Aucune étoile n'a eté rejetée de la III" classe, ou transportée de F'une sous-classe åa F'autre, a moins que jaie vu des caractéres non équivoques qui ont justifié ce procédé, ou au moins si je n'al pu apercevoir a plusieurs reprises et sous des circonstances favorables aucune raie ou bande dans le spectre. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:O 2. 18) Quant a la forme dans laquelle je donne les observations, jail a remarquer ce qui suit: Les chapitres I et II contiennent des listes des étoiles Illa et IIIb avec les précessions annuelles. Dans la colonne Au. est donnée la lettre initiale de I'astronome sur PFautorité duquel Yétoile a été comprise dans la sous-classe en question (ÅA = D'ArrResTt; D = DunER; P = PICKERING; S = SECCHI; V = VocGzEL). Enfin la colonne P. donne, pour certaines étoiles, leur distance du pöle le plus prochain de la voie lactée. Le chapitre III contient les observations de toutes les étoiles de la troisieme classe que jar examinées. Les étoiles sont rangées d'aprés leurs ascensions droites, et pour chacune on trouve d'abord sa désignation, a savoir soit les lettres de Bavyrr, les numéros de FLAMSTEED ou de HeveL, les numéros de la Durchmusterung de ARGE- LANDER (DM.), les numéros des catalogues de la British Association (B.A.C.), de La- LANDE-BaAILY (LL.), de WzissE (W, ou W5,), de ARGELANDER-ÖELTZEN (A.Oe.), de Bonn (B.B. VI), de LaAcALLE, de Radeliffe (Radel., ou Radel.,), de GRooMBRIDGE (Gr.), de RömKer (Rimk.) de Washington (Wash.) des zones australes de ARGELANDER (Å.Z.) de VU Uranometria Argentina (U.A.) ou des catalogues des étoiles rouges de M. SCHJELLERUP (Schj.) et de BIRMINGHAM (Birm.). Puis vient la grandeur de Vétoile, daprés la Durch- musterung ou de lUranometria Argentina ou bien, si Yétoile ne s'y trouve pas, d'aprés le catalogue dont la position est employée. A la méme ligne suit la position de F'etoile, valable pour PFéquinoxe 1900,0, empruntée soit au catalogue de la British Association, soit a un autre des catalogues plus exacts nommés ci-dessus, soit au cata- logue des étoiles rouges de PFobservatoire de Dublin, ou, quand VFétoile n'a pas été observée aux instruments méridiens, å la Durchmusterung. Les positions de quelques étoiles ont éte déterminées par moi-méme å F'aide du cercle méridien ou du réfracteur. Suit enfin, pour les étoiles qui ont été observées par d'autres astronomes, les descrip- tions qu'ils ont données de leurs spectres; ces descriptions sont imprimées en ttaliques. Viennent enfin les résultats de mes propres observations. Quant å mes observations, je donne d'abord les couleurs des étoiles, et, pour abréger, jemploie les suivantes désignations: Rrrj = presque rouge absolu; Rrj = rouge-jaune foncé; Rj = rouge-jaune; Jr = jaune-rouge; Jjr = jaune-rouge clair; J = jaune; Jb = jaune-blanc; Bj = blanc-jaune; B = blanche. Aprés ces lettres on trouve en outre la couleur exprimée en nombres (10—0) selon la méthode de J. SCHMIDT (A. N. 1897). Les appréciations de la couleur ont été sans exception faites a Faide de la grande lunette elle-méme, jamais au chercheur, et elles sont en bon accord avec celles de SCHMIDT, de BirMINGHAM et de M. SAFARIK. Quant aux autres astronomes qui ont publié des appréciations des couleurs, je trouve qu'en général les étoiles leur ont paru un peu moins rouges qu'å moi. Cela peut tenir en partie å la circonstance quils ont noté les couleurs aux chercheurs de leurs lunettes, mais sans doute pour la plupart a des causes physiologiques. Aprés les données sur les couleurs, viennent celles sur les spectres. Ici on trouve d'abord une désignation qui dénote le caractére géneral du spectre. Cest que !!! aprés un IIIa ou IIIb veut dire que le spectre est superbe, !! qu'il est trés beau, ! qu'il est beau, et lorsqu'il n'y a pas de point d'exclamation, le caractére du spectre est indubitable, 14 N.-C. DUNEÉER, SUR LES ETOILES A SPECTRES DB LA TROISIEME CLASSE, mais il est faiblement développé. On sait, que M. VoGEr a employé, dans ses »Spectro- skopische Beobachtungen», les mémes signes, mais 1l les a pris dans un sens un péu différent. Nos désignations correspondent les unes aux autres, de la mamiere suivante. DUNÉR. VOGEL. 0rT IN et-I0NV . IIT!!! ITIT! IIT!! ITI III! et III En outre, je donne des descriptions plus détaillées des spectres. Ici les numéros des bandes spectrales se rapportent aux figures 1—4 de la planche, et les nombres entre parenthéeses sont les dates des observations. Sil n'est pas expressément dit que jai vu la bande 6, dans les spectres Illa, p. ex.lorsque jai écrit »bandes 2—8 visibles», je n'ai pu constater sa présence. A trés peu d'exceptions prés, je n'al observé aucune étoile située au-dessous de 25” de déclinaison australe, et je ne donne mes observations des etoiles entre —I15” et —25” qu'avec quelque reserve. Certains détails dans leurs spectres, lesquels sont bien visibles sous une latitude moins elevée, peuvent trés bien m'avoir echappé. Du reste il faut se souvenir qu'en général le ciel de la Scandinavie n'est pas trés favo- rable aux recherches qui exigent un air parfaitement pur et transparent. Il faut done procéder avec une prudente critique, et tout en ayant égard tant åa la grandeur de notre lunette qu'aux circonstances atmosphériques sous lesquelles mes observations ont été faites, si, å cause des différences qu'on trouvera peut-étre dans V'avenir entre mes descriptions et ce qu'on verra au ciel, on est tenté de conclure a une variation dans les spectres stellaires. su KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O 2. I. Catalogue des étoiles å spectres de la Cl. III a. 15 N:o. Nom de YF'étoile: Gr. A. D. 1900,)0. | Prée. ann. | Décl. 1900,0. | Préc. ann. I I | a A m a | , | | MYE TI [BS rg Sd RR Rel 5,4 0 921 | +30o6 | — 82052 | +0',384 DM KIEL TGS Sa roa Se 2 LI SAL 4,3 0 934 SE BA | 10 NER + 0,334 SN IN JNKGASSI0 EIDeE Skr EG de ont Aosta a SH | Var. 0 17 49 + 3,23 | + 55 14,2 + 0,333 LR || RYFA DT ro medaes se 25 Igor Ba and [rVar: 018 45 | + 3,16 + 38 14 | + 0,333 | 5 | AMRA NO i tm ee SoS DÅ og te Be 5,4 (RA BID Se + 17 20,4 | +0,333 GH | öriRiscin mee Mae Lig Nl fon ooo 50 | 04119 | +314 | +14 55,9 | +0,329 | Ed | JRPISC INTO =E So rna SS Ho nok aa | 4,5 0 43 29 i + 3,10 SEEN RT + 0,328 8 | DMYEENG ONS Öja BRL IR Le Brr NR läg 0 46 56 + 3,80 + 69 24,0 + 0,327 GÄNG RGP sot. (BR ge Al Re Soi Var. 1 25 29 + 3,09 + 2T220 nl seen IBL 110). SUDAN GS EGP GLES SR FS ARSA RAN RE 8,6 151 34 + 4,10 + 58 46,9 | +0,295 EN AD MEL 804 LO BES aaa AE fond as Å 7,0 1 52 18 +345 | +3039,0 | + 0294 INGER LÖD MECEL 0 45 AST) HE note ne BORT 9,0 15257 | +395 | +54 20;8 | + 0,294 1830 BNT. OT EN BPA [NANA SA 5,7 1155 4. | +2s2 | —21 186 | -+0208 SVE |föfa (CESAR SAS SAR OS ASIAN SANS 3,9 15517 | +28s2 | —21 33,7 | +0,298 Slap |. Gloss e sn BANA URSINT ARV UR TA 5,7 1 55 29 + 2,97 | — 90:41 [N--0:298 TOR ED MEETSL 202 (IE SA ooo oe 6,5 1 HT12 + 3,22 + AHN + 0,291 1176 MIAS NL DM CS AT frp AS SSE SSA SA LANDE SSE KANE Rd 6,0 JMG + 3,31 +19 1,8 | +'0,286 18 | (31. (OT ST GER. te RS JR 4 3 FIER RC EN FER VARE Var 2 14 18 + 3,03 -— ON | + 0,278 11) ale) (OLA RT rr: Je LÅ SA TRADE reg MOE SEEN BET 5,5 21649 | +3,07 = 0037 lärt 2006 UR HOS sE S NBA orala BER Loe Var 22056 | +306 | — 0380 | + 0278 | 21 |D Mp BFA OIL porn SR Eon NLA Tr 2 22 21 +3,64 | +36 30,6 | +0,265 | 22 | 15 ILTION GS WllSsEs Rs oc sve Sooce cost Irgr sd oden EE LE 5,6 2 29 42 + 3,63 + 34 15,1 | + 0,265 23: | TfArjutisk.-ss oc 6 FOASSAETI BRN RAN Var. | 24245 +384 | +17 55 | +0;258 ON RAN åka erna a SS! SE JE TIER REA VETERANER 15 6,8 2 48 24 +3,21 | + 855,7 | + 0249 25 ONATIG HS Bo SAR BE mr reor o denn ; 6,0 2 50 11 + 3,36 + 17 55,6 | + 0,246 26 DMI 30A ÖR a osa da soda stu aa 6,5 2 51 50 + 3,14 + 4 5,8 | + 0,245 F7k | DMRIHS10S LE skog sd ks ln 5,6 2 52 48 + 7,19 49 dara nEn0:SAA 033) 1 EEC (OT UCEe se STEK MA KRANEN NE ER RE TA 2,5 257 3 +318 | 3 41,9 | + 0239 29 [RT Von om SA rr ER BA SA ARENA Var 2 58 45 + 3,82 + 38 206,3 + 0,237 ISO BITROrNI CIS [FAS bo sen ÄN oh ELBE oden sad es rELa 5,9 3 15 13 + 2,61 = 243291 + 0,220 31 DM KANE 20 ESS EE SIR 6,5 3 19 57 + 6,13 + ATL 30,9 + 0,215 St | OMIHI6RL Og SE 0 SE ER Vrena 5,0 3 33 28 5,17 + 62 53,5 + 0,200 331 6IRKBirmik. >. tes EW af eg HANE OMAR 4,5 3 40 21 + 5,45 65 13,0 + 0,197 34 | JTMPTId OT 585 bon kr el 4,7 3 41 25 TEPE IN fea PI + 0,191 |(A335 | iBrRANO 20 ed RE dE 7,0 35148 | +219 | —18538 | +0a7 15364 1]. OETidanibel Jul. Fl oron Non AA 2.8 3 53 21 BD SAGE YE + 0,175 I IRA Waariba..ostot iron. SETT RAR ENT Var. 4 22.49 | + 3,29 + 9 56,4 + 0,138 38 | 47 Bridani... .... SEAT RGE RE LEN | Da 4 29 23 | + 2,89 = 18126:4 + 0,129 [25900 [USA NiBridan its. das koret enten 4,6 436 4 | +262 =19 51,8. | 020 AOI IIDIM 0-6 545 VN ER er ER SE dt ost 5,8 4 4243 | +558 | +63 20,2 + O,111 MilEL |, TOR LO Lionis,. a. 5 ssk do 32 RR RNE La 5,0 4 46 52 + 3,39 |. + 14550 IE +0005 AIK NOTIollSk- VAR IS oa LA Kod AG 5,0 4 48 10 + 3,18: | + 2 20:60 |tN0L0S [IRAS TD MEn 07 810 es en tta I RE 9,2 4 56 25 + 3,22 + 6 30,3. | + 0;091 STIFT NIT TNT N.-C: DUNER, SUR LES ÉTOILES A SPECTRES DIP LA TROISIEME CLASSE. 16 N:o. Nom de YP'étoile. 44 20/ep Ori Ul. Ålsosssss ks sa SEE SOT ART SAN ESS 45 DM;=0; 189 009-206 ANS ERE EL Be AS 46 DM: FU LR LR OESE ere e L E adn 47 DMATCEKFA427 24068 25502 ER SE 48 LORD UTI Tee RA RES a EN IS 49 J/N UTV 2 AS Sar SSA EE EAS I SS RARE 50 OCK TI OT19 EEK LS LYLE EL Se SRA ER SR Lr Se RNA 51 TARA UTI g08 dee KUSAL RR Set oo Er ERAST AE SEN 52 GTETeP oris HU, KARE SG Eba 1 Eee Ste 53 i ORTep OTIS ko Ios PN os FIRAS SN DEN UED ersatta. WS i re KB ASAT NE DON (NNE eminoru mess Se = (NARE TER USS 56 TT SL2160: 55 ME Ra I RSS SET BR DG ER Lo Gem än ou Es NESSER a a Esa a EAS 58 181 ba (2152) EE OA CSR RA BN Mb SA HIT INPDTNERSKG ep hel resa Rss See BN FITA 60 TT) MÖR Free ANNO PE bete 2 NN SURSDRRE SN 2 SARA MER 61 DMI CEEL613 60, Ten SE a de 62 HT OGPMOn 0Cer0t1SEU Sr Ars one SKOR Orr SAR 63 RHUG ANISKMID 2 oe 07 SR or SE 64 DME SED HI TR 055-09 OR RS Se 65 HUNGeminorum bee sE2e SES VY NEN PE SINE 66 BIM Cher ao a 0 NE ISS 2 SRA sd TS ER 67 DY MENEES Ord adl SSR se ER ORD ee SEN 68 SKO anis" Min. cfsel Be ere Se Bee ooo 69 JOTKPuppiskU IA, Kos PRB Te oe 70 ID) MEK FE FRU SSA Ess a soon eo RSS ÄRLA Se SER äl PM ELAS HTT2 Ka ES SBR 2 DIEM TITS IML 9 Qsur se NES be 73 DMEE FR D Y9D Or: Baude or AMN OR 74 DIV Er ait äg vå Roe BS SRS AE RE RS Aa AA Lå 15) ÖLAND AN OIL sot eb EF foot s NSL SEC LER 76 REGN CN kora SAD Nas aka RASER SL SE TE TG SUN CELIA SANS AS SEE MU Ane TORNE 78 DMSMEEM Oro Oe SL ik e no 2 SE derb ee SANS 79 HOEL dras iv. DARE Sak oboe US RSRE er TEE 80 Ti TRES OLLE BOSE re SSE ao, SN 81 SI SELV OK 4250 BRA DU Et bo KÄR SL SES SE SEN VE 32 O: FU TSJen Via] oristE es SER RE RE 33 DMIFESO 00 F2LO DER sa Lose or HELE SEE as on SEG 34 JYN SET SEKS VAD FE enn RTR BE EL a Sö FR 2060 [5 rt RANA 008! ES AN [ER OR RTR ARS, Ce S6 T20 SS cha Lo SSR I RGB 37 DOM:U FB DQUACER EET I RNGNSE Ng: | 88 DM: r07 24005 28--I RI NI E fegE 39 Bilig onis/ Mio& Oe tera R et IDRE oa re . D. 1900,0. 5 6 42 5 931 BULL nt 5 11 26 5 26 21 5 44 13 5 49 45 5 52 31 6 243 3 20 8 41 8 51 16 26 16 54 25 51 53 46 56 36 56 47 57 2 3.13 5I55 738 10,4 10 14 27 18 29 12 36 16 36 25 Pr VA ADB PP BP PH IA BH AB MN ST ST SIT fr a [9 ol NOICOENDAEDD NM HH 0-0: R VW MO CM: 00: 00: 60 00: AT g RR VO KH pe oo a — Oo OR [To] [1] -— An HN MD BH vå [10] [or] 0 oo [ST 20 do [ST] [9] tt tt tt tt tt tt tt tt tt tt tt tt tt tt ++ Ft tt tb tt tt + + + + + + Préce. ann, 2,80 3,06 4,28 4,28 3,52 4,09 d,24 4,45 [Sr dd BN RM Då (SR sr SR SRS HA vn OVKUTTIN [a — [a] [Se ot Peel. 1900,0. — 11758',3 — 0 40,7 + 42 41,0 + 42 41,3 + 18 31,2 + 37 16,7 + 7 23,3 + 45 55,7 — 21 49;0 — 19 9,53 + 61 32,9 32,2 46,3 34,0 3,8 + 87 12,3 H3,8 + 16 49,0 =D St + 10 11,0 DÖ + 16 19,3 + 82 36,2 dr AD C vo a I vo vu UD BR RR Préc. ann. +0',077 + 0,073 + 0,071 + 0,070 + 0,049 + 0,023 | + 0;015 | + 0,011 — 0004 | — 0,005 — 05043 — 0,013 | — 0;024 | — 0,025 — 0,038 | — 0.078 — 0.082 — 0,082 — 0,082 — 0,091 — 0,094 — 0,097 — 0,101 — 0,101 — 0,124 — 0,127 — 0,136 — 0,136 — 0,138 — 0,139 — 0,150 — 0,168 — 0,181 105193 — 0,212 — 0,216 — 0,216 — 0,224 | — 0,230 — 0,234 — 0,238 — 0,240 — 0,241 — 0,251 — 0,252 — 0,261 pERdeds A | senare =) FÄR RE KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 2. Nom de P'étoile. Gr. | A. D. 1900,0. | Préc. aon. | Décl. 1900,0. | Préc. ann. m hk VALOIS ERAN ot le RR Rd 6,0 935 LM + 3,27 + 14287 —0',272 R Leonis Min. III + 3,61 + 34 55,3 — 0,275 VET: Seb + 3,23 + 11 53,6 — 0,276 7,0 | 9 44 6 + 3,70 + 40 5,9 — 0,277 50 | 954 56 + 3,18 2 (SEN — 0,286 (EL OB) + 3,62 + 41 58,0 | —0,297 HR IKEOFLITS r 3,23 + 14 13,6 — 0,297 LE NIREED VEN E oockeeeeero teer Fl 10 16 23 + 3,60 + 42 01 — 0,301 DM. + 34 2124 | 10 18 37 + 347 | + 34 41,0 | —0js02 A4kligonisk =. SER Ma ons Log He dl | = 6;0 10 19 59 + d17 + 915 HE 0303 RU Urseo Maj orisl SE. Söt Asos RN Resa | aVär. | 1037 34 + 4,32 + 69 18,0 | —0,318 AfiNU rese Maj origtke- Jb no RR ed EG:S Öl TOK AORE + 3,80 | + 57 53,7 — 0;814 | DMI BITAR baka 68 | 10:47 12 + 4,97 + 77 37,2 | — 0317 | (FS Lf less 2 SARS TAR: TNE 5 6,5 10 50 50 + 3,12 + 6 43,2 | —0,819 | DMYERES6N SISON sket KEN be onnl 6,0 10 53 58 + 3,36 + 36 37,9 | —0;320 TSTASAH) VE VOM. £08 ka R fl anslk 6,4 1OMBANSA |) 29 | — 15L49HE |BE-10;3 54 RU (rateriavs ...s BEAR sl ol AN | Vär | 10155 .89 | + 295 | —17 47,3 | — 0,32 Oj | 10.56 44 + 3,06 — 1 56,7 — 0,321 Fö Ga FR EN) + 3,32 | + 36 51,2 — 0,324 50 | MM 953 + 3,20 | +23 38,5 | —0,326 5,5 TIFT2I9G + 3,08 TRE PNB bd — 0,327 3 112529 + 3,62 + 69 53,0 | —0,881 UTQRVITgI018:.-o2. ock s PUL es 2 ie ålen 61 I B3rIS + 3,10 | + 841,3 | —0,331 SPANÄrRInIGk.. Se. Söt libesd ck | 4,8 11 40 43 + 3,09 | + T 56 | —0j882 DMIECEHO (8 :2000)5. 3 os so KA LSE A 65 | 1150 4 + 3,12 + 37 18,9 — 0,332 DMREFR208-20045-58E rss BRN lsb6g 11 54 58 + 3,08 + 19 58,7 | — 0,334 DMIEB1E ISTER od SITE: Kor desk ss AE ONS 118557 + 3,26 + 81 24,7 | —0,334 SKCaNLUM: VCDe soda does ce SAST sd Jon å ,4 a hiv + 3,02 + 41 13,1 — 0,334 FÖ Coryist 2040 ISA AS fog res DR Roe scr sr ll Var. 12 14 27 + 810! |. — 18 42105 |E— 0,888 TISS070) Atos ör8t0 12 14 32 +310 | —18 387 | —0;s88 OM CANU Mi VEN Sk oo ot so LAR Bar INLSN 12 14 53 + 2,97 + 49 32,3 | —0,333 7 3 NUrs00 Maj: RR od oo ek I ak ad dl . |G 12 22 49 + 287 | 456 16,0 | —0,332 DMEEFRLST 20L (csr e ao sr RI ATI fl 118 T8 12 25 5 + 3,02 + 18 26,8 | — 0,332 148 Schj. 8,5 12 25 15 + 3,06 + 4 58,2 | —0;832 4 Draconis | 4,7 12 25 44 + 2,67 | + 69 45,3 — 0,332 ThUrssek Maj. -soM BE cn pa | Var. | 123151 | + 275 +60 2,3 | —0,381 DMASF: 225 008--ER sn sd dt nn 6:06 | 1283-17 + 3,06 + 24 10,85 || RSVIrginis eo amd tksrsstangeo Var. 12 33 26 + 3,05 + 7 32,3 — 0,331 | ESKUTICS Maj: SN Bo oss Ban Var: | 12393 + 2,65 + 61 38,4 | —0,329 SHNVINGINIG: Look USE org oc dn LR | 671 | 124246 + 3,05 SAL | — 0,328 | URVÄTKINISE as oa Dj2 | 1249" 9 + 3,12 — 8 59,7 | — 0,326 d Virginis 30 | 125036 | + 3,05 + 3 56,5 — 0,326 36-Comee | 148 | 12:53:59 | + 297 + 17 56,9 | —0,325 AON OM banne oo sb on dok oo sn se sad ao larsis oj 180 13800 oj + 2;92 +23 9,3 — 0,322 DMIEE 07 126685 Eb LR Järna | 135 738 | +3:08: || — I 130 0820 DM3 EERO 2TAS sata ss SAN re It SES lut no I 312 + 3,02 + 702,20 IE0818 K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 21. N:o 2. 18 N-.C. DUNÉR. SUR LES BÉETOILES A SPEC'TRES DE LA 'TROISIEME CLASSE. N:0. Nom de Pétoile. Gr. A. D. 1900,0. | Préce. ann. | Déecl. 1900,0. | Prée, anv. | Au. GR || 0 VIEAINÖ ecerosgs sd sbosnucsroretattHSbESEsSptSE 5,2 13 12 33 + 3,03 + 259,9 | —0',318 Vi LITE | ID MER: 1402 0050 sens JR AS TENS | 750 13 18 49 + 2,58 + 47 31,1 | — 05315 ÅA. 188) || 19004BIrng or es ee oder NN BRN SR EEG 13 19 22 SÖ | BER MN Ar 1391 ||H68 [EBV ne inse REN EN Ir | SK 2 Slade NE Disaskt | DE 1400] SFD MÖR EPG 400 I em ma a aAa 6,0 il3k23A + 1,52 + T2 54,7 — 0,312 D. ÅT | ARA ETydroe ro... on SN eo DÅ | Var | 182415 | +3e7 | —22 458 | —0;312 | S 1AD] FT ANUSVÄNGIn18c: 2020-0005 EE re SoA ED oroa SA I bib | 13 26 46 + 3,12 — LHR RAAG — 0;310 Vv. 143 | DM. + I 2785 0 7,3 13 30 53 + 2,99 + 8 48,2 — 0,308 Vv. 1442 LIÄNBINDAS 250 SR RNE STR NN INEN6T0 13.32 17 + 2,83 + 25 7,4 | -- 0307 AR HARE TOR ANVAD BIN 18 552 SE Ne sn ess SE ST ES LER HB, 13 36 22 + 3,15 =) — 0,305 AR TAGE |G SIRU SIMA] ie bEe frn or SLE SA Ser a abe SS D,5 13 36 57 + 2,28 ut alle — 0.303 AG TATA GOB 0001 SIET obe RER AR nr oe CR NIA SE SNS AAA 4,2 3 44 40 + 2,90 2290 HG — 07300 & 1487 FD Mer 404 20 LEE od SSL Se SS SEELE 6,9 13 47 31 + 2,56 +-40; 91912 11 =101298 DÅ AOL TED rar onisErn ss Lon RR SES SE EKS SNES ASS 4,8 13 48 31 + 1,75 + 65 13.0 — 0,297 D. 1501) EGDYSChjö sonas NS SEE bea or 22 SRS rar NA 6,7 13 48 54 + 2,54 + 40 49,9 — 0,297 D. IGT |D IG 2 BIS: RN uns soc EAA SL Sö TEE vd + 2:56 Frode D. 1595 KD MAA ERS SRS DRA KA HisL IE 403056 + 2,40 + 44 19,8 | —0;286 | A. THB: SAB 00 tis553 SSV SES n rr SDS ArSN be 5,5 TANAN33 + 2,25 + 49 55,7 — 0,286 D. [54 NEB RACK = 4/0 0 BERSveeTeeS aa ERE NT 5,6 452 + 3,27 —>15 4978 — 0,285 A. 1550 DM Fr Ö rörde OSAR SSL Se SEA Seen 5,3 14 10 14 + 1,10 + 69 54,2 — 0,281 A. 1565) ELGORS CH) örn on nm moa Som RAN ak Rat as RE 8,0 14 19 42 + 2,70 ESRI — 0,274 "ANS 1575 ER EGamelopardallgss- ss. .c0s. see seas NE fe | Var. 14 25 3 — 5,02 + 84 17,2 —=0;269 | Då 11595 || TVRB OO bS i or SRA ie LR Ende LU | Var. 14 25 42 + 242 +189118:5, |a(01269 ED 1590 TREB 00 135555 sate SR se Le SNS SLET CE SN Var. 14 32 47 + 2,65 + 27 10,2 — 0,263 D. 1605 |[1F0 LNB 0 189555 AMON SE NAS SOREE I ONES 5,8 14 39 2 + 2,64 + 26 57,2 — 0.257 A. 1615) SPDINIS GER ER Dirt Öga ere oa RASAR SST ON | D,5 14 41 3 | + 2,83 db Be — 0,235 A. 162), [DMI 667 87595 -fern RR AE | öre 14 56 2 (0105 +66 19,8 | —0,240 | A- KGB) CD MiG 6 S00 Reese ST | ,5 15 6 51 20) + 66 10,1 -— 0,229 D. 1645 | ADMIN LI 2935 EN I | EES 15031 + 2,13 FLOKSTET — 0,228 | A. 1650) ASPT breero = SYST r Eros E ES NR rs bss USS | FiVar 15 15 39 + 3,48 =20M6R NES D. 1661] -(SHGOrONge sö. Eee Ka goa SUNE NES EE | "Var: 15 17 19 + 2,45 ASL 431600 --(019a18 LD TGL], VELSSEEPON ist. -r orkesters sne noose obe SEE INSNASS 15 21 9 + 2,18 + 15 46,9 (Nona ID TOGUYTERSerpentisssscAe Esra RET an | 6,7 15 31 50 FNS + 15 25,9 — 0,201 S. 1GOM], 22NSETPEn biSj oms soda eos beer e- ösa nns bs ork ost SSE 4,0 15 44 15 + 2,70 + 18 27,1 — 0,187 A. 170] FRÄS erpen tigp.=ressd Mage. oe Sera RA AN SA | Var. 15 46 5 + 2,76 + 15 26,2 = 08 NG rg erErereulisst ses ESAIAS FRK SR TN NS | 15 51 18 + 2,00 SE: 6) PE == 0:1:78 ÅA. 172) DM HAT 291 LE | 6,6 15 59 39 + 1,81 + 47 80,8 | —0Os167 | D: 173.) DMI DO RILO (RPS SÄ RER SBI AR ARE EO 160-1120 + 1,09 FE HIKSTT — 0,165 A. 174 | [AVESETpetbisk= sole EL ooesseseere sons sbes csn ooo INGA 16 3 39 + 2,89 + 18:48:01 N--1062 A. 1751) IDMEOEER ORO DON = er DIES oa ar ARE SLA SE se 5 I 167 348 + 2,89 ILO — 0,162 A. 176 | d Ophiuchissssseseeeeeerererrnesennnnnn enn nn nn nn Pidde 23 + 3,14 — 3 26,1 = 0155 Sö 77) IDA, 324603 010652 ARNE 5,5 16 15 35 + 0,99 259 59,8 | —Q,1a47 | ÅA 178 | DM. + 37 2741 oonsoesereeereerennnn noen ren nn | 65 I6BIGTA2 + 216 || <+3TI20 EOS KD EI PAS IR NE AT Of09 of TEA de KASERNER KN rs 0 SEN EA a D2 16 18 36 + 2,26 FRANS: — 0,143 AÅ. 180 | 2? COrond.uossseeessenssensesrnnrsnenernr son nnnn nn 5:30 | STORISK43 + 2,26 + 33 56.1 —01a4sr | AG 181] | (UP HeTCUNSH oro orre od oodsssao soner SFSR SS ANESN INESVarst Ol SLOH21N22 + 2,65 +L9K FE — 0,139 Ve KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:0 2. 19 [ERAN NRA RSS N:o. Nom de Pétoile. Gr. A. D. 1900,0. | Prée. annu. | Décl. 1900,0. | Préce. ann. | Au. m h mn , s NSP] 23 ANA LC TOY bs V ba SR SEN EES SUR TS SAS Lå 6 ud 16; 22 19 + 3,23 — 7 21,9 — 0,138 ÅA. ([G3 0 TOS C OY PIN2e= FREE NLA In oa HAR fn de oo 1,4 16 23 17 + d,67 — 26 12.6 — 0,137 S. 184 | g Herculis Var. 16 25 21 + 1,97 + 42 6,1 — 0,134 : 185 | DM. + 67 942 6,5 [62806 + 0,14 + 67 15,8 — 0,130 D. ILSONI SWAETer Ce Ul SKR. Röd. nd Kg I 0 SE Var. 16 31 40 + 2,12 + 37 35,0 — 0,126 D. [ERLSVA I ARED rå coniev.s ROMS AR ka sd sor oas 0 Var. 032023 + 0,16 + 66 57,8 — 0,125 NÅ IBL 880 [KD MSE1A07-0530). 0-4 RA dh ro li 16 35 49 + 1638 | +49 36 | —0O;120) | ÅA: BONN A2Eerculis. A.M. Bb ån ARD NE 50 I IE I + 1,68 + AI) a — 0,120 /ÅG TION STF ereulis: KAR Aska Rans 5,6 16-41 2 + 2,88 + 8 45,9 — 0,113 LOT UED MER 4225 2 AS) FT kosan eb as NR NA 6,5 16 44 8 + 1,92 + 42 25,1 — 0,109 A. [FSL 25) ISALerculis br SN Ar RN Var. | 16 47 21 + 218 a GG | OA VG 1935 ID MEREF FLASKA 4,8 16 58 33 + 2,75 + 14 14,2 — 0,089 A [O4NIII6 WCNETer CW lig sö, ads LR Roar EE 6,5 16 59 55 + 2,15 + 35 33,3 — 0,087 ING 195 | R Ophiuchi 3 Var 12 al + 3,44 — 15 57,5 — 0,084 Vv IIEFLOGA He CENELEC UD 115 (0ae ost eos cab el SL Ads oeses se Var. 17 10 5 + 2,78 + 14 30,2 — 0,072 S [ELON AD ME RET NO2 0 Q5. Kalb od soi ond a se AE 7,0 17 14 44 + 3,02 + 2 14,5 — 0,066 | A. TOS Pörd AMEN ÖrG US) EEE oa oda ASSR ol da ao LSE 5,5 id Tra (Er 1,70 + 46 20,3 — 0,062 | AV körda] [11030 Cia 0 bf pl: Hå LATE RESA RES Sr SNR rg 6,2 17 RI | + 2,67 + 17 0;8 — 0,056 | V. 200184 TDMEEERNOZ (DTE ooo ses es scbogs sans I NAS 7 22 56 + 2,87 + 8 318 — 0,054. | V. 201311 ID MEEERA TAS BE a lur s Rd edrsse eo 6,8 17 24 52 — 0,98 + 71 57,4 —=0;0511 |I Di 2024] [DNE EE LAR5S 07 ON een os LÅ os ön | 62 17 29 11 + 2,12 +'14 54,8. | —0,045 | V. 2033 HD MES FM OT ROOM) Pe se bas NE 6,5 17 36 11 + 2,27 + 31 15,1 — 0,035 A. 2043 | AVR TAT OD SISDE fbe Jeon AR Deco oon 8,0 17 42:27 + 3ae | — 3365 | 0026 | D: 205 | DM. + 36” 2942 6,5 174428, Il 208 nr, 96, 346 i-r0,094) | JD 206 | DM. + 19” 3509... Hr | ä.59) 1 + 2,60 + 19:33; |1—10;00a4 |) Då 2045 FI SHETET CUBE =E ro Bess devseseas SEE ATS SEG I 5;2 18 149 | +2,53 + 22 12,7 + 0,003 A. 2057 |I--DMEIEEE ON 008 Lee sduoasssroscscs pr ES Li 7,5 18 2 30 F 2,92 + 6 31,9 + 0,004 ör Til INE2090 TDM 43728001-95=550 TRE 5,0 18 347 + 1,81 + 43 26,4 + 0,006 D | | 210UISDMAC-EL 415 2988) OM our oa ooo KAR os acerar 7,0 | 18 4 42 + 1,88 + 41 42,8 |. S3 0,007 D. Ir SL KORNA Elereulig ts I ogrlso ns oats orad so ON 50, IAS 88 + 2,26 + 31 22,9 + 0,012 JAG |/S212F DMI 23:3547]6 Bk osnnseos BR ostoosse co BB 6.3 18 11 4 +3,02 | + 2 20,8 |'+0,017 | V |IE218)] |D NE 497978). PE goose bas 51 | 181859 | +L5 | +49 4,2 | +0,028 | D. | ZKATIIKDMEFER 0: DE(O soc caccoset FSE 6,5 18 34 48 | + 1,98 + 39 34,8 | —+ 0,051 AA: Ir21ST ID MEL 407 ODTR SE ogovss os ST EES ERE Tid 6,5 18 50 4 GK 1,94 + 40 52,2 + 0,072 D. [95216 2kiryree acc. AAA sanot tor doo 4,5 | 1851 0 + 2,10 + 36 46,3 + 0,074: | 8: 2B I RSS YLTG mood ooo ot a sasson oe shda ao scen Var 18152 1 CI KR 1582 + 43 48,7 + 0,076 NE 218 6,9 18 55 31 RR + 40 32,5 + 0,080 DE I 219 6.5 18 5545 | + 258 + 22 40,5 | + 0080) | Ar | | 220 6,5 19 I 6 + 2,31 + 30 35,0 + 0,088 A. 21 Var 19 133 | +289 | + 8 47 | +0,089 | D. | 222 | R Sagittarii Ik Var: | 191049 | + 352 | —19-290 | tuOstoar || Då 220 || DM. + 22 7,7 | 1915 6 | 2,55 + 22 23,3 + 0,107 D. | 2241) DM. + 17? 25 I 19 17 14 + 2,68 + 17 28,1 + 0,110 Väl | 225 | DM. + 35 35 Visa | EI9520LSE EE | 26 + 35 59,2 | +0,115 | D: | |/ 1226) || AU rsrer Min. 2 e ndra ran EA 6.5 19 22.32 | — 67,77 +8859,3 | +0118 | Dö | JIE 2200 Ia CGB NM pe CTR ouooc rr oc oro ok or Edaen ooo SKA Ii 45 19 24 33 + 2,50 + 24 27,8 I + 0,120 AS dl 20 N.-C. DUNÉR, SUR LES ETOILES A SPECTRES DE LA TROLSIEME CLASSE. N:o. do rg Di ND RC NO NS dD or at = I (SKIT S 0 ve [or] Je] DD BD BH WW Nom de Pétoile. DM: Fx487 2914, 5895 5300 20 E-NR se ole RYCYguuEEEES SSR LEERO=ESARSrNSEENSSOEI0 D MES RIG OreL OD ORSA Bry A Nee Ser DME RER 4 935 DL OR SIG a RR RT St D MED Dy 20 ADS AE SE raEE ISEN ID I ctr £ BL BY 0) on gckoronn past pressbr pet badet ID MORE EKA 02380 ERSTA OAS SSA (ÖVESA Bi bag see == SS SE AAA AN ERNER ARR RA NA Ta SKMViUI pe C Ule 15 EN ARRAp ES EIS SAS Ae ee RE Se ERE P7 MOM FI errposoocosso SER OSCARS SsEos EE HC). (CIN eosorrosooss sne sorsos Eos EENDscoNorSRA TÖVB NSF n Oja 09 0 AN ENS NERE ANENENAEESNE ISS ap btoe a ARNE SE ENDAST NESS GATeNDraC OTIS Eos ss sn SS ERAN SEAT SEN GOD Ta CONISE sr eNEE FIA a NE SS SE SEE TOTEM IT) MVA] 6 0 AL RE SSESNESERERSESTSE TEE SN DY MERIT Gl DL 22 Of SAR EESESRARNEE br D MER 2010 ADLER Ses SENT DM. + 68 1121... DM. + 15 4172 WSR OY STIL AENTNSSETSENSES SANTE Ser acer esse DM. + 17" 4370 DM. + 17" 4401 DM. + 55 2462 OMG URTILSEES se0 25 SAN TOT TAS SIE SA DMEE-—— "ble d()odge- ses 03 ESS ANSETT NK DMEEEER 227-420 0)2 bRE5gal SE Se SE Er at ST SE DMISLET BIT 2040r--002 0350 oo or MENS LES |) -LNNII VAR SEB blo teeneso ob DMEKERT5: 54200 sb ve ST veg SIE ET Se DMHEPILO AG [Ord se oe ooo dre Raa ol AR IRAN ulpeculae: =S: far byaeaet renar NeS SNS 2AY(HICH)er das. SNS RIE IIS TE os SE EN TSISRL ID) MAbE Sie Los Ad BDOI ARS oc oa ace REL SE LOSS DMEEEFI DÖR 2000 ana soo SE SR ES NN OMP) Ae a SEN en a va Dr En SNS DMINTE AA BETE Sr ae TONGY SUIET ESSENS SSE Sr SARA en pee 1 Peas oss SAO FR SSA SOS LET SER SKIN TLA (UN (ep hele. stön STENS TE ST OA 204 Schj;.,-- SES TETROR | T2:"Qepheid----Si5LrSE Skare retat Magne SEE å DMEEFRS: DM. + 6? Gr. A. D. 1900,0. | Préce. ann. | Décl. 1900,0. | Prée. ann. | Au. 19 28 12 + 2,97 + 448,9 + 0125 | D. 19 28 50 + 2,96 + 9 15,1 + 0,126 ÅA. 5 19.30 56 + 1.65 + 49 27 + 0,130 AN Var. 19 34 8 + 1,61 + 49 58,5 + 0,133 D. 8,0 19 35 47 — 0,21 + 69 34,8 + 0,136 D. 6,7 MOKSTER + 1,94 + 42 50,7 + 0,138 D. 6,8 19.39: 52 + 1,33 + 55 13,7 + 0.141 Av 6,0 19 40 25 + 2,00 + 41 32,0 + 0,142 Dj 6,3 19 41 26 + 2,04 + 40 28,5 + 0,143 D. 4,0 19 42 56 + 2,67 + 18 17,3 TE (al Ne JAG Var. 19 44 18 + 2,46 + DER + 0;147 V. Var 19 46 44 + 2,31 4132-308 | i0jsok |D ,5 OKAE + 2,12 + 38 27,8 + 0,150 A. 7,0 I ball + 2,16 + 37 34,3 + 0,151 A. 5,8 19:55 32 + 2,71 + 17 14,7 + 0,161 AÄ. 5,0 20 025 + 0,64 + 64 32,5 + 0,168 D. 6,0 20225 — 1,61 + 76 12,2 + 0,170 D. 6,5 20830 + 2,74 + 16 22,4 + 0172 A. Usö 20 4 28 + 0,28 + 67 44,3 + 0,173 D. 7,0 20.15 39 — 0,40 + 72 177 + 0.186 D. 6,0 20 19 38 + 0,28 + 68 33,5 + O,191 ÅA. 3,3 20 24 33 + 2,76 + 15 56,5 + 0,197 Vv. 5,9 20 28 13 + 1,85 + 48 53,0 + 0,201 A. 7,0 20 33 31 ar SRS RI SR + 0,207 ÅA. 6,8 20 40 54 + 2,75 + 17 43,6 + 0,216 A. 6,0 20 41 47 + 1,56 + 56 7,5 + 0217 D. 4,8 20 42 28 + 3,17 = 5 23,6 + 0,218 ale 6,8 20544RE9 + 3,09 | — 0 56,0 + 0,219 ÅA. 3,0 20 44 25 + 2,66 + 22 37,4 + 0,220 | AA. 6,7 20 44 35 + LAG RS 58 2,9 + 0,220 D. 6,8 20 46 29 + 1,89 + 49 45,3 + 0,222 ÅA. 7,3 20 52 32 + 2,79 + 15 52,0 + 0,228 Vv. 5,9 20 55 53 + 2,74. | + 18-566 =v0;2815 |, JAR Var 20 59 56 + 2,66 | 2 25,5 + 0,236 V. 7,5 21 10 14 + 1,53 + 59 41,1 + 0,247 D. 5,5 21 24 25 Fa + 21 44,6 + 0,260' | A.- 6.4 21 2440 | +1,66 | +59 189 | +0260 | D. 4,5 21 25 25 + 2.71 + 23 1250 + 0,261 | AA. 6,7 21 32 14 r 2,27 + 44 55,6 + 0,267 A. 5,2 21 36 15 + 2,35 + 42 49,2 + 0,271 D. 5,5 Al 3715. +8j00 | + 15 Iya ROR |) SVA Var. 21 40 27 + 1,83 + 58 19,3 + 0,274 ÅA. 6,6 21-41-21 Gl — 2 40,5 + 0,275 8. 6.0 21 44 28 + 177 + 60 13,7 + 0.277 D. 6,5 21 53 17 — 0:48: | —+ 79) 46 «MOSA || DE 5,7 215850: | +L69 | + 63 89 Ursi0rsn | DÅ KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:O 2. 2 Nom. de P'étoile. Gr. A. D.: 1900,0. | Prée. ann. | Décl. 1900,0. | Prée. ann. | Au. DYER: TOO EEE a oe 6,4 21 55 53 —0,77 + 194959 | + 0286 | D. D MAREN 270424 een oe ER TA 21 59 27 + 1,19 07 Bo cr l0l2s9 Ar DIMSEE RT ARA7S Ole oo soccer snor AL 6,6 220 03 + 2,90 + 14 19;8 + 0,290 AG TONCSp He re VIN AN RA 5,9 22 052 + 1,79 + 62 37,9 + 0,290 D TY MARE DÖR ROR kos ort o.d Koss EB sö oe nh AI 6,0 22 34 41 + 2,34 + 56 16,6 + 0,311 D. VIERA quariit. 81-50 oe ALE NAR 4,2 22 44 18 + 3,18 — 14 7,2 + 0,316 D. AENQuari Set or Tue NS 3,6 2247 24 | + 318 = BB Ga ND 81 Pegasi....... UEFA Sr t. SSATUEN 2 ör ST Var. 22 58 55 + 2,89 + 27 32,4 + 0,322 S DHNPeg as Age AN enas SR 5,2 23 HS + 3,02 + 8 52,2 + 0,328 S. BY OVAN JNA EL ESA ARS SR CI AR SA ARA ET 5,3 20 429 + 3,08 + 8 81 + 0,324 NE 204 |D MEDEN «438 AO TÖRooor ov LAS bo Eon onde HINGST al 25) Ån ct) + 3,05 SNC HRPR EI + 0,325 Vi 2804 (KRA Var FANS RER EU SE 4,1 265 06) + 3,10 — 6 35,1 + 0,326 NE 2507 NRA U ar SEEN LINA ST Rd RES 5,3 23 11 40 + Z,11 — 8 16,3 + 0,827 Vi. 28718 SkANdromedee ti... us Nos konsklosesr soda | 4,9 23.13 6 + 277 + 48) 28,1 || + 0B276 || St 288 | DMI 1401400001- ot oro ERE oso todenes KIL RS 6,5 201921 + 2,87 + 41 3,8 + 0,329 D. 28915 SKCRIS0pelos ed. cbo. oto bt POL sot AAA 5,3 23 20 23 + 264 + 61 44,1 + 0,829 | D. 29 S2ASCh]: = 2 dee sade ANN a eo sn dr ARG 6,8 23 21 29 + 2,99 + 23 17,6 + 0,381 Sö 29 4 lya ATG TNE I RCSRS ERNR 2; TINA | 6,0 23 28 28 rar 3,00 | + 21 56,9 + 0,3831 PAS PAM (Gö fd) Ve SAR TA IE TERRAN STAS 5,0 23 38 17 +3,05 | + 9 46,5 + 0,338 A. 2031 RWA Quarii ENN. od cc AE Ed eo ARA | Var. 23138 39kK | + Sila — 15 50,3 + 0,383 | D. 294 | q Pegasi.. | 5,0 23 47 24 + 3,05 | +18 34,0 + 0,334 vå 2055) DM == 0845 SHE do ANKA Hr, LL $ Alb 23 49 39 + 3;07. |. — 0126;84 | -HO:BSA ||. AS 29 DNF TA 28L0E 0 ER Bilder KAR ES 2356 I | +3,0o8 | +59 47,9 | + 0334 Då 29 30 NPISCIUMLIS Les o eos LÅTA BE 4.4 23.56; 501.5 || + 3,07 == 16:534190, Lu 0,334 Då 22 N.-C. DUNER, SUR LES ÉTOILES A SPECTRES DR LA TROISIEME CLASSE. II. Catalogue des étoiles å spectres de la Ol. III Db. N:o. Nom de Pétoile. Gr. A. D. 1900,0. | Préce. ann. | Décl. 1900,0. | Préc. ann. IP; Au. | m h Ul 8 , | 1 UDEN Eh) oc kon EGR EUNSR oe OUR Ed 3,2 0 14 37 + 3,16 + 44 Ya + 0',333 HAS D. | 2: |PDMSJEE ROND 6 MA ELM EES ad 3,1 0 22 14 + 3,16 + 35 2,0 + 0.333 62,0 DE | Br KTNSCR ELER KE orter ae 7,0 110 38 + 3,26 + 23 14,4 | + 0318 52,5 ÅA. 4 DMI EET D OR 24 EE 9I,4 2 43 16 + 4,40 + 56 34,0 + 0,253 S1t,2 D. Di 0lE DMEEES HD re GAMES So oe one MEDA 8,9 2 43 35 + 4,44 + 57 26,2 + 0,253 38.1 D. GF UID MEG Se ÖR ser EE 7,9 3 343 + 4,58 + 57 31,4 + 0,232 89,4 På (fö a FÖRAS Ch jo ce RAS BRL 2 ek 2 SS AED 7,0 3 33 12 + 5,12 + 62 19,5 + 0,200 34,5 D. BE YVAIGS Chj Iso DRAR SI EEE 7,0 4 40 52 + 6,18 + 67 59,5 + 0,113 15,6 S. I NPADWSChjös oro. NE RS SSD SWEA 3,1 4 45 15 + 3,76 + 28 21,4 + 0,107 30,2 Sö TOLNPRSTieporis:s6-.- SET NESSER yenen Var. 455 3 + 2,73 — 14 57,4 | + 0.093 59,7 VG JAG MEDURS CH) ess SR SL arsa 6,0 5 014 + 3,10 + 1 24 + 0,086 68,0 S. 125 718:9 OW Birma koster ERe bon Sa SARS 8,0 5 4 54 + 2,94 — 5 38,6 + 0.080 65.9 D. 13] ESWA ri oe tes KNSTR SE ERE ES Var 5 20 31 + 3,96 + 34 37 2 0,057 39.8 DE 144 [IG LAS Chjigsst so geed FI Ao RE 8,5 Be (0 + 3,68 + 24 22,6 + 0,030 85,0 D. 154 11 GATANS Ch): sort BA OR Uyd 5 39 42 + 3,57 + 20 39,2 + 0.030 86,3 D. LOGEN RES Chju skor SS SNES SE Eg T,4 6 4 41 + 3,73 + 26 2,0 — 0,007 86,0 A. Lä NE LSSS hjärter Rn EID 9,0 6 716 + 3,76 + 27 11.6 — 0,011 55.1 D. TEN TARS Ch) bort as ar en ENS 6,5 6 19 46 + 3,42 + 14 46,6 — 0,029 88,1 A. LIP IT SRS chasse RR NN 6,3 6 29 40 + 4,13 + 38 31,6 — 0.043 75,9 S. 20) |FDIMERSH bök log Le are Na EE 9,3 6 39 26 + 3,15 + 3 25,1 — 0,057 89.1 P. 21 BIAS Ch) 20 ANDE FAT oa ao ,5 UY EERIDG) + 2,80 BL 20 — 0,091 39,3 S. 22] C20FPickeringecedsa.. sasse Var. TBS + 2,81 — 12 45,0 — 0.164 79,3 125 2311 KELDES Ch) SSA Ser SYS ae RASA 6,5 8 49 45 + 3,39 + 17 36,7 — 0.225 54,0 AT 241 MR AN Chjap ooo boom scr store scn ENE 6,5 9 46 27 + 2,77 — 22 32,9 — 0,279 65,2 S. DTS SNS Tha KANE SEN SL NE 5,4 103236 | —+296 EEFI 0310) RNS0:S 8. 26 | DM. + 68 617 6,2 10.38 8 + 4,23 + 67 56,2 — 0,313 45,1 D. PE fa STR NR RA 6.0 10 46 46 | + 2,91 — 20 43,2 1034; 55,2 S. 28 HADES CH) NAT sr me oa oa då SN SS SLS SVE SER 8,1 252000 + 3,07 Fv LILA — 0,333 26,0 A. 2051 SIGNS Chjus Are AE 5,5 1240 26 | +283 | +45 59,2 | —0,329 | 192 | S SOK ISDN Ch)ees oe SA rerna 53 12 52 30 + 2,37 + 66 32,1 — 0.326 39.8 JAG Sy VARE ORONS series ARE Va 151451 5700 |) sida +39 52,3 | —0,185 | 401 | D. AVN VE Ophiuchies.= es BALL See UyS sd ORGATDEEN Var. 16 21-10: | +'3.33 Sn — 0,142 65.9 D: 33 20285 ChjpE Ssseer se SA ASS NTE 8,5 17 23 50 + 3,54 =1923;6 — 0,054 82,5 D: DATE S0DUS Ch) SS EA ONA Se 3,5 17ek) cl + 3,52 — 18 36,8 — 0;031 SH,1 D. 37 ID MIR 436: 3168 0 ET 8.5 18 2852 | +B0o8 | +36556 | +0.042 | To | D- SOL AD MEESE 0 WD 2dD STRESSAR 2,5 1839 21 | +208 + 36 51.5 + 0,057 TT D. TY NR IRS hj ep Esa EN ROR En 8,0 18 44 3011 | + 3:26 Br a + 0,065 85,7 D. 351, || F2220S Ch) SERENA NANNA 9,0 18:58:5801 IE TA SALT Be + 0,078 S6.2 D. 391 Å| 22214 Soh)= SS MANN 7,3 1859 4 | +320 | — 5500 | +0085 | 836 | V. 404 d|220E Selja mr RENSA 6.5 19 25 5 | —206 + 76 21,8 | +0,121 | 66,6 | S. 41140) 2283 SChjua Ne ARE IN 7.0 TO12SK3HrA IA reed —16 35,4 00126 | IRA LES 42 TDM SE UöR: fOD20 ss SSA 8,0 TEES | + 2,30 + 32 23,1 + 0,137 56.4 D. 43 DM: = 497 420 EEE 8.2 19.53 59 | + 194 + 43 .59,5 + 0,139 83.4 D. N:o Nom de PFétoile. ABN UD MER Are SOS AE AB DM 3 54002) ET LORD MSREET 385090 0-5 Ar 23 SNS hj ee RT SA ANSE ASTN BURCYg nisse RAA ARON 4 OR AV ACy gnista a SA NONE FOR KAS" BES Che LE Lt dekl [OL SK Cep Hei ee Sa SAE SS AS HMM 2AI ANS Ch) oron sole RNA 531 25TNSh)ysks.co NR PRAT ARN K2D ENE): s Sr AAA 210) | [OM PISCIU Mm 205-223 oc 2 Ra ALE KR | KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. 20 11 15 20 16 30 20.38 5 21 18 39 21 36 29 21 37 48 21 39 8 21 51 31 23 41 17 . D. 1900,0. | Prée. ann. - 1,83 + 2,26 + 2,08 + 3,52 + 1,83 + 1,94 BAND. 2Il. Décl. 1900,0. + AT + 30 BIN — 21 + 47 + 47 + 41 5 + 78 N:OL2 Prce. ann. + 0',175 + 0,175 + 0,178 + 0,181 + 0,187 + 0,218 + 0,255 + 0,271 + 0,271 + 0,273 + 0,283 + 0,333 24 N.-C. DUNÉR, SUR LBS BTOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. III. Observations des étoiles de la III”? Classe. (Les positions sont valables pour 1900,0.) 22 Ceti U. A. = LL. 158. 5m4 Obh9m21s — F$20'2. PicKerinG. Type III (A. N. 2376). Jr = 6,5. Sp. IIIa!! Les bandes 2—58 sont visibles; celles dans le rouge sont forte- ment développées. (Ss II 82.11. 11, 82.11. 13.) 25 Ceti U. A. = LL. 169, 170, 171. 4=,3 0h9m345 — 192901. PicKERING. Type III (A. N. 2376). Rj = 6,8. Sp. Illa!!! Les bandes 2—38 sont fortement marquées mais pas tres larges. Celles dans le rouge sont superbes. (Ss II 82.10. 7, 82.11. 13.) 3 Schj. = 4 Birm. = DM. 43:53. Sm Ohl4m375 + 449,2. SeccHi. KE rossa, ma con spettro fiacceo a zone deboli assai e languidissime (Sugli spettri). SECCHI. Intensa rossa. Sp. 3:0 tipo, zone deboli (Prodromo). SECCHI s'est complétement mépris sur la nature du spectre. Jai trouvé: Rrrj = 9,3. Sp. IIIb! å trois zones, desquelles la bleue est extré- mement påle. La bande 6 est trés large et forte. Peut-étre que la bande 4 est aussi visible. La longueur d'onde des bandes 6 et 9 contrölée. (Ss I 78.9.5, 78.9. 21, Ss 280513 SSI 83N105265) T Cassiopeix = 3 a Schj. = 5 Birm. Var. OM72495 + 55142. I J Rrj = 8,5. Sp. Illa. Les bandes sont faibles, mais d'une largeur extraordinaire surtout dans le vert et dans le bleu. (Ss I 78.8. 23, Ss II 82.2. 6.) R Andromedae = 3 b Schj. = 6 Birm. Var. 0M18»455 + 3814. Rrj = 8,0. Sp. Illa!!! Le spectre n'est pas superbe dans le sens ordinaire, mais ce qui le rend sans pareil, c'est la cireonstance qu'il ne ressemble pas parfaitement au spectre normal Illa et encore moins au spectre IIIb. Dans le rouge-jaune il y a deux KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND: 2l. N:o 2. 20) bandes passablement marquées, dégradées vers le coté rouge du spectre; au vert-blen il y a également deux ou trois bandes assez faibles. Mais lå ou, dans le spectre nor- mal Illa, se trouvent les deux faibles bandes 4 et 5, il y a deux bandes fortes et larges. A la position de la bande 10 japercus le 11 octobre å FPaide du Ss IV une forte bande (2 = 466). Il parait donc indubitable que le spectre est réellement IITa mais: avec de fortes irrégularités dans Yintensité relative des bandes. A la fin de ce chapitre je traiterai plus en détail de ce spectre. (Ss I 82.10. 11, 82.10.7, Ss II SAO O TOS TOTTI SSTIMIS2I 10115 DM: 34:56. 82, OM22m145 + 352,0. Rrrj = 8,9. Sp. IIIb! aå trois zones, tres bien séparées. J'entrevois aussi par moments la sous-zone jaune, et faiblement la bande 4. La longueur d'onde des bandes öret: d. controlee.! (SS LI79:105203 -Ss) II .79. 12-11, 1Ss 1 88:10:26) 47 Piscium = DM. + 17:55 = B. A. C. 101. 524 0O22m505 + 17204. D'Arrest. 6" Hellorange. Sen Spectrum fast eben so frappant wie BP Pegasi; also höchst ausyezeichnetes Sp. III mit breiten, ganz dunkeln Zwischenräumen. (A. N. 2016). VOGEL. (1850) Röthlich gelb. Sp- IIIa!!! (Spectr. Beobb.) Jr = 6,5. Sp. Illa!!! Les bandes 2—9 sont superbes. La bande 3 est d'une largeur extraordinaire. (Ss I 80.12. 30, Ss II 80.1. 3.) 37 Piscium = DM. + 14111 = B. A. Cs 211. mo 0M41m195 + 14:53',9. l'ArresST. 6 Gr. von nicht intensiver Färbung mit recht schönem typischem Banden- spectrum. So trennend und dunkel sind die Intervalle, dass das Spectrum dem von Pp Pe- gasi älhnlich. (A. N. 2016). VOGEL. (1SS0) Rötlilich gelb. Sp. TT (Spectr. Beobb.) Jr = 6,3. Sp. Illa! Moins bien développé que celui de 47 Poissons, mais beau. Les bandes 2—58 sont visibles, larges et assez foncées. (Ss I 80.12. 30, Ss II 80.1. 3.) J Piscium = DM. + 6107 = B: A. C. 222. 4m5 Ob43m2098 + 72,5. VoGBL. Sp. Illa. Zeigt scehwache Banden. (A. N. 2000). VOGEL. (1550) Gelb. Sp. Illa. (Spectr. Beobb.) Jjr = 5,!. Sp. Illa, J'entrevois les bandes 2, 3, 5, 7, 8, mais elles ne sont presque que des rates: grosses. (Ss 1:80.1.3, 82. 10.13, Ss II 60. 1.3 GLO) DM. + 6950 = LL. 1399. 7m;5 O0b46m565 + 6924',0. Jr = 6,0. Sp. Illa! Les bandes, bien que peu foncées, sont assez larges et vi- Siblestjusgue dans lc bleu: (SsI-78: 45207 Ss I 82.1: 13; 211. 134 88-224) K. Vet. Akad. Handl B. 21. N:o 2. 4 26 N.-C. DUNÉR, SUR LES ETOILBS A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. 7 Schj. =18 Birm. = DM. + 25205. 77",0 110m38: + 25144. PD'ARResT. Sehr roth. Sp. ungleichförmig und wahrscheinliek IV Typus. (Viertel- jalrsschrift der Astr. Ges. IX Jahrg. +P. 2503.) Rrj = 8,5. Sp. IIIb!! ä quatre zones, desquelles la zone ultrableue est exces- sivement faible. La bande 6 est beaucoup plus faible qu'a F'ordinaire, ce qui explique peut-étre pourquoi D'ARREST a été incertain sur la nature du spectre. La bande 9 est trés large et foncée; la bande 4 est assez distincte. La longueur d'onde des bandes Ieti LOT Contrölees (SSE MSE RS GSSTIE RS SSKINASS0N2 R. Piscium = 12 Schj. = 25 Birm. Var. 125-295 + 2220. PICKERING. Type IV? Bands distinct; fine specimen. (A. N. 2376). VoGeL. (1851) Röthlich gelb. Sp. IIIa!! (Spectr. Beobb.) Plus dun an avant la publication de Yobservation de M. PICKERING javals examiné le spectre de cette étoile. Mes résultats ne sont pas d'accord avec ceux de M. PICKERING; jal trouvé: Rj = 6,7. Sp. IIIa!! Les bandes sont trés larges et foncées. La nature du spectre est indubitable, et I'observation de M. VoGEL est en bon accord avec mon ré- SUltat: (SS 1S2. EIS SKrES 0 SES SR LE ES NINE 02 DM. + 58342 = A. Oe. 2178. 8,6 1551n345 + 58469. Rrj = 8,3. Sp. IIIa!(?) Les bandes sont tellement larges qu'il se pourrait peut- etre gue le rspectne" fut, lb (SS MIF82T3Ta KS NASAS DM. + 30310 = W, 1" 1166, 67. 7=,0 152218: + 3039',0. PICKERING. Bands. (A. N. 2376). Rj = 7,5. Sp. Illa! Assez bien développé. Les bandes sont trés larges, surtout dans le vert et dans le bleu. (Ss I 82.2. 12, Ss II 82.1. 14.) DM. + 54431. 92,0 152057: + 542053. PICKERING. Broad well marked bänds; star red. (4A. N. 2376). Rrj = 7,8. Sp. IIIa!! Malgré la faiblesse de Teétoile, les bandes se montrent trés larges et foncées. Dans le vert et le bleu il y a de vraies lacunes. (Ss I 82.2.12, SS III 82. AN 37 Ceti = 196 Ceti U. A. = B. A. C. 617. 5m7 I1p55m4s — 21186. PicKERING. Type III. (A.. Ns 23876): Jr = 6,5. Sp. Illa. Assez faiblement développé. (Ss I 82.10. 11, Ss II 82.10. 7, 82. 11. 14.) [NS -—7 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS! HANDLINGAR. - BAND. 2l. N:o 2. v Ceti — 197 Ceti U. A. = B. A. C. 618. 3mg9 1555m175 — 21337. Jr = 6,5. Sp. IIla!! Les bandes sont assez étroites, mais tres foncées, surtout dans le rouge; mais aussi celles dans le vert et dans le bleu sont fortement marquces. ((SSMIES2 0 TERS SOS TSSE STATS 0 So TAN 198 Ceti U. A. = LL. 3717. 5m7: 1555m29:— 90,4. D'ARREST. Stern 6,6 gelbröthlich. Vorziglich markirte Colonnen. Alle Intervalle scharf und dunkel. Der Stern selbst vielleicht etwas variabel. (A. N. 2016). Jr = 6,3. Sp. Illa!!! Les bandes 2—9 sont fortement développées, tres larges et sombres. (Ss I 80.1.31, Ss II 80. 1.3, 80.1. 31). DM: + 12271 = W, 1" 973 = Wash. 931: 6=;5 157-125 + 125957. VoGeL. (1860) Gelb. Sp. IIla!! (Spectr. Beob.) Jjr = 5,5. Sp. Illa! Les bandes 2 et 3 sont assez RA 4—8 sont bien visibles, et assez larges, mais un peu påles. (Ss O 84. 1.28, 84.2. 11, Ss II 83.10. 24.) 13 Arietis = B. A. C. 665. 6m7o 2h5m4s + 191,8 D'ARREST. Stern nahe farblos; sein Spectrum aber zerfällt in prächtige Colonnen. Anscheinend normal III Typus. Die Bänder dunkel und brett durch alle Farben. (A. N. 2016.) VOGEL. (18581) Gelb. Sp- II[Ia! (Spectr. Beob.) Jr = 6,0. Sp. Illa. Les bandes 2—8 sont visibles, mais ni larges ni foncées. Les bandes 2 et 3 sont les plus fortes. (Ss I 80. 12. 30, Ss II 79. 11.19, 80.1. 3, 80. 12. 31.) Mira = o Ceti = 19 Schj. = 40 Birm. Var. 2h1l4m]8 — 325 SECCHI. Coll oculare cilindrico si vede un ogyetto superbo; & tutto colonnato. Le colonne parziali sono tutte decomponibili in linee come P Peqaso. Tutte le colonne sono piu vivaci dal lato del rosso. (Mem. II). SEccHti. Öggetto magnifico. Linee nettissime. Colonnato risoluto: intervalli perfetta- mente neri. (Sugli spettri). Rj variant de 5,0 a 8,0. Sp. IMa!!! tout-å-fait incomparable. Les bandes 1—11, et 6 aussi, sont extraordinairement larges et noires. En outre il y a des bandes secon- daires et des raies visibles. Mcéme dans les phases relativement 2 le spectre est discontinu. (Ss O 85.1. - 85. en Ssi I 1 SLS. 526, Md 2 SS IANA OA 03 IBN bol KS SN FIG c 2 SSTSSANS ES 69 Ceti = VoGEL. (1880) Röthlich gelb. Sp. IlI[Ia!! (Spectr. Beob.) Jr = 6,5. Sp. Ma. Les bandes 2—8 sont visibles, mais 4 et 5 sont trés faibles, et en général le spectre n'est pas fortement dessiné. (Ss I 79.1.24, 80.12.30, Ss II 725 IIS öns 2016m49 — 0:37 28 N.-C. DUNÉER, SUR LES BETOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. R Ceti == 2la Schj. = 44 Birm. Var. 220m56: — 038,0. Jr = 6,0. Sp. Illa! Malgré la faiblesse de Yétoile, la nature du spectre est in- dubitable. Les bandes sont larges et foncées. (Ss I 82.10. 7, Ss II 80. 1.3.) DM. + 36491 = W, 2461. 777 2022m215 + 36730',6. Rj = 7,0. Sp. Illa! Les bandes sont tres bien marquées et larges, surtout dans le vert et dans le bleu. Cette etoile est la dernieére de quatre. La troisieme est Rj = 7,3. Sp. Ifa? (Ss I 82. 10.11, Ss II 83.1.30, 83.2. 12, 83.10. 24.) 15 Trianguli = DM. + 34469. ö5m6 2029m425 + 3413,1. D'ArrestT. Vorziigliches normales Zonenspectrum III Typus, wesentlich identisch nvit dem Spectrum von &« Ceti. Die Angaben der Grösse stark varirend. (4. N. 2016). Jr = 6,5. Sp. Illa! Les bandes 2—58 sont vues, et le spectre se montre mieux développé que celui du 15 Arietis. Néanmoins il n'est pas bien marqué, méme dans des circonstances atmosphériques favorables. (Ss I 80.12. 30, 82.2.6, Ss II 79.11. 19, SOT TSAES OAK) T Arietis = DM. + 16351 = 23a NSchj. Var. 242245 + 175,5. VOGEL. (ISS) 7=8. "Gelblick roth. OSp. IITÖlLN C(Spectr: Bevbi) Rj = 7,8. Sp. IIIa!! trés faible, mais les bandes sont énormément larges et fon- cces dans le vert-blen. (Ss II 83. 10.25, 83..10.26.) DM. + 567724. 9m4 2543=165 + 56340. PICKERING. Star red; bands suspected. (A. N. 2376). Rrj = 8,4. Sp. IIIb? a trois zones. Les bandes sont larges, mais le spectre est trés faible et sa nature un peu incertaine. (Ss II 82.4.3, 82. 11.13, 83.2.12, 83. 2. 27.) DM. + 3647. 8n,9 2h43m35: + 5T2602. Rrj = 8,!. Sp. IIIb å deux ou peut-étre trois zones. Le spectre est tres faible mais sa nature å peine douteuse. (Ss II 82.3.21, 83.2.12, 83.2. 27.) L'ascension droite de F'étoile differe de —30" de la position de M. Holden. DM. + $443 = W, 1790 = Wash. 1245. 6m,sg 2048m245s + 853,7. VoGuL. (1680) Gelb. Sp. IIla!!! (Spectr. Beob.) Jjr = 5,5. Sp. IIIa!! Les bandes 2—9 sont visibles. Elles sont assez larges et tres fonceéees, surtout ” et,s..(Ss. 0: 84.2 11, SS HESSTION2 583 sKOT26N o Arietis = DM. + 17457 = B. A. C. 901. 6=.0 2h50m1ls + 17"55',6. VoGEeL. (1881) Röthlich gelb. Sp. IIIa!!! (Spectr. Beob.) KONGL. SV: VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 2. 29 Jr = 6,2. Sp. Ila!!! Le spectre est vraiment superbe et les bandes 1—9 et 6 aussi sont toutes brillamment développées. Les bandes 7 et 8 sont peut-étre encore plus fomcees, quen2) evo. (SSKOI84:211 Ss 1183: 10:26) ss I-83. 107257 838010: 26) DM. + 3410 = W, 2864. b6mg 2051n505 + 43,8. VoGEL. (18680) Röthlich gelb. Sp. IIIa!! (Spectr. Beob.) Jjr = 5,5. Sp. Illa! Les bandes 2—8 sont visibles. 2 et 3 sont tres fortes; les autres sont bien marquees. (Ss O' 84. 1:18, 84.2. 11, Ss 183. 10.26, Ss II 83.10:25, 83. 10. 26.) DM. + 78103 = B. A. C. 896. 5=,6 2052m483 + T9V',4. Jr = 6,2. Sp. Illa! Les bandes 2—98 sont assez bien visibles et larges, mais elles ne sont pas fortement marquées. (Ss I 78.5.11, Ss II 82.1.13, 82.3. 20.) « Ceti = 52 Birm. 2m;5 2057m3s + 341,9. SECCHI. Gialla. Bellissima stella tutta risolubile in zone, e queste in righe, e pud stare con BP Pegaso ed « Orione. BP assai forte il magnesio. Vi sono anche qui righe lucide e le zone a mezza tinta. (Catalogo). VoGEL. (1880) Gelb: "Sp. III!!! (Spectr. Beob.) Rj = 6,3. Sp. Illa!! Trés beau, mais les bandes ne sont pas des plus foncées. Le spectre ressemble plutöt au spectre de « Orionis qu'a celui de Mira. (Ss I 78.8. 23, SS IL :it9:12.: 4.) o Persei = 23b Schj. = 53 Birm. Var. 258045 + 38273. SEccHI. Bellissimo oggetto, e spettro vivace assai a zone; 2 in miniatura a Ercole, solo 2 un poco debole. Ha le scanalature o piuttosto il colonnato come « Ercole.. (Catalogo). Jr = 6,0. Sp. Illa!!! superbe. Les bandes 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, I sont trés larges et trés foncées. En outre il y a plusieurs raies métalliques. (Ss I 78.8. 23, 5Ss Il OSNSRSOT ET) DM. + 57702 = A. 0e. 3493. Try 3343: + ST314. PiCKERING. Type IV. Fine specimen. (A. N. 2376). Rrj = 7,8. Sp. HOIb!!! avec 4 zones, desquelles la zone bleue est assez brillante, mais la zone ultrableue excessivement faible. &Les bandes principales sont tres larges et trés foncées. Aussi les bandes 4 et 5 sont visibles. (Ss I 82.11. 13. Ss II 82.3. 21. GANG ALS 83 FornaciS U. A. = B. A. C. 1039. än. 3h1öml3: — 24291. PiCKERING. Type III. (A. N. 2376). 50 N.-C. DUNÉR, SUR LES ÉTOILES A SPECTRES DB LA TROISIEME CLASSE. Rj = 7,0. Sp. IITa! L'étoile est trop basse, mais tant les bandes dans le rouge que celles dans le vert-bleu sont bien visibles et assez larges. (Ss I 82.10. 11, 5Ss II 3. oe 30.) DM. + 71201 = A. Oe. 3741. 6m,5 319m575 + 71:30',9. Rj = 7,0. Sp. IIIa, faiblement développé. (Ss I 78.9. 22, Ss II 82. 3. 20.) 27a NSchj. = 65 Birm. = DM. + 62596. 6",6 3h33m125 + 6219',5. Rrj = 8,5. Sp, IIIb! a trois zones, desquelles les zones rouge et verte sont bril- lantes, mais la zone bleue extrémement faible. La sous-zone jaune est bien visible, mais je ny apercois pas avec suäreté la bande. En outre, je vois une bande extremement faible au rouge, probablement la bande 2. L'etoile n'est que 77,5 au plus. (Ss I HA DN Vd 2 SY II BA IL NB) DM. + 62597 = B. A. OC. 1111. 52,0 3133n285 + 62535. Jr = 6,0. Sp. Illa! Les bandes 2—38 sont fortes et foncées, surtout les bandes 9 et 3. (Ss I 78.4. 25, Ss II 82.1. 13, 82.3. 20.) DM. + 65369 = B. A. C. 1144 = 69 Birm. 42,5 340221: + 6513',0. D'ArresTt. Nettes typisches Sp. III. Im Grin sind die Streifen weniger schön hervortretend, sehr schön dageyen im Orange und Roth. (A. N. 2016). Jr = 6,5. Sp. IIIa!! Les bandes 2 et 3 sont magnifiques, 4 (SSK INES2 TIS T200) 8 trés bien visibles. x Eridani = 30a Schj. = 70 Birm. 427 3b41m255 — 127250. PICKERING. Type III. (A. N. 2376). Jr = 6,3. Sp. Illa! Le spectre est beau, et les bandes sont foncées mais assez EtrLOLGeS: (SSL SE SSKILNSL LOTSA B. A. 0: 1229: 72 3251m48: — 13533. PICKERING. Bands. (A N. 2376). Jr = 6,7. Sp. Illa. Le spectre est faiblement dévéloppé, mais les bandes sem- lent étre"larses:(Ss) INS2. 2:12; S2: 10 SStIINSI30N y Eridani = Birm. App. I. 12. 2mg 3h53m21s — 13"47',5. SEccHI. Tipo a zone ben marcate: forte riga del magnesio. La F ? finisstma e pare avere da presso una lucida. (Catalogo). D'ARrRresTt. Prichtiges Zonenspectrum, im Roth sehr stark markirt, das blaue Ende des Spectrums hingegen schwach und auffällig kurz. (A. N. 2116). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:0O 2. Si Jr = 6,5. Sp. Illa! Les bandes 2—38 sont visibles. 2 et 3 sont terminées par de fortes raies, mais au reste peu foncées. La groupe b est trés forte, mais, en géné- ral, les bandes sont assez étroites et pas tres sombres. Le spectre s'approche du type öle & Tara. (SE 1 BOIS 0 SS IIKKSO INR R. Tauri = 36 Schj. = 77 Birm. Var. 422m495 + 956',4. VoGEL. (1881) Gelblich roth Illa!! (Spectr. Beob.) SECCHI dit dans la »Memoria Seconda» quil a le 15 janv. 1868 examiné le spectre de cette étoile. Mais les maxima arrivérent le 17 sept. 1867 et le 7 aout 1868, et par conséquent l'étoile a été le 15 janv. 1868 au dessous de la 10” grandeur. Au »Prodromo» on lit Bossa Sp. 3” tipo zone. Mes observations donnent le résultat suivant. Rrj = 7,9. Sp. Illa! avec des bandes si larges qu'on pourrait croire que le spectre est IIIb. Les bandes 7 et 8 sont les plus larges. (Ss I 79.3.17, 79.3:25, 80.2. 10, 2. NOISE IBSEN) 47 Eridani = 241 Eridani U. ÅA. 52,4 4020m235 — 82604. D'ARREST. Stern 6 Gr. auffallend röthlich mit vorziiglichem Spectrum III. Banden besonders schwarz im Rothen. (A. N. 2032). Rj = 7,0. Sp, Illa! Les bandes 2—8 sont visibles, mais il ny a que 2 et 3 qui SOMb, fontes-=. (NSL I HIS. LO: 0; SÖL2T30, SSKILKS0: 13; 80. 12: 31) a4 Eridani = 259 Eridani U. A. 42,6 4b36m4s — 19:51',8. D'ARREST. Stern 3” qgelblich. Bandenspectrum ITI mit vollkommen kenntlichen recht dunkeln Intervallen. (A. N. 2032). Jr = 6,;. Sp. IHla!! Les bandes 2—8 sont fortes et larges malgré le peu de hauteur de l'étoile. (Ss I 80. 12. 30, Ss II 80. 12. 31.) DM. + 67350 = 41 Schj. = 83 Birm. 7»",0 440952 + 675955. SECCHI. Magnifica stella di 4 tipo. Il rosso & debolissimo e appena st vede. Bella zona gialla, poi lacuna, poi giallo verde e tinta quasi uniforme. Poi altra lacuna, e in fine debole bleu. (Memoria II). Rrj = 8,0. Sp. IIIb!! å 3 zones. Les bandes principales sont trés larges et trés foncées. La sous-zone jaune et la bande en elle est bien visible. La raie la plus ré- frangible dans la zone verte s'entrevoit aussi par moments. Le rouge n'est nullement falbleskt(SSTIRGOR d:r, NIT ALANIS ITS ILS) DM. + 63543 = B. A. OC. 1470. äns 442m435 + 63"20')2. D'ArRrestT. — Spectrum stark ausgeprägt III Typus ganz normal. Banden recht dunkel. (A. N. 2016). SR N.-C. DUNÉR, SUR LBS RTOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. Jr = 5,5. Sp. Illa!! Bandes 2—58 fortement dévéloppces, surtout 2 et 3. (Ss II 82. 1. 13, 82 3. 20.) DM. + 28707 — 43 Schj. = 85 Birm. 8241 4t45m155 + 28214. SpecHI. Stella piccola di 5", rossa pallida e collo spettro a tre zone degradate verso il rosso. É di IV? tipo con una viva zona galla. E molto debole tutto il resto e ci vuole attenzione per veder tutto. (Memoria II). Rossa intensa. (Prodromo). VoGreL (1874). Hin Bandenspectrum wYanz änhlich dem von Schj. 152, zeigt nur in Bezug auf die relativen Intensitäten der Banden Verschedenheiten. Bande be 5389 schwach, Lime 5376 schwach, Bande Anfang 363 sehr schwach, Bande Anfang 316 sehr breit und sehr intensiv, Bande 473 stark. (Publicationen 14). Rrrj = 8,8. Sp. IIIb! a trois zones. La zone verte est la plus brillante, la bleue est tres faible. La bande 9 est forte mais 6 assez påle. (Ss O 85.1.18. Ss I 78.8. 23, SS OS ot Orionis = 44 Schj. = 87 Birm. 5=,0 4:46m525 + 145. Srcom. Magnifica stella di 2” con superbo spettro a colonnato. Non vi cada dubbio cehessa & rigata e risolubile come a Ercole ed o Balena. Color rosso cupo. (Me- moria IN). VoGEL. (1881) Gelblich roth. Sp. Illa!!! (Spectr. Beob.) Jr = 6,3. Sp. IIIa!! Les bandes 2 et 3 sont tres larges et foncées. Les autres sont plus faibles et plus étroites. (Ss O 85.1. 18. Ss I 82.2. 6, Ss II 79. 11.10, 80. 12. 30.) 5. Orionis = 45 Schj. = 88 Birm. = DM. 2800. 5=,0 4482-105 + 220',6. SecCHI. £ pallida color rosa e lo spettro & a zone. Le righe sono nette, ma il colonnato non & ben rilevato. É di 3 tipo. (Memoria I1). VoGeL. (1880) Röthlich gelb. Sp. Ila! (Spectr. Beob.) Jr = 6,3. Sp. Illa. Les bandes sont en général faibles et 2, 3, 7, 8 les seules qui sont bien visibles. (Ss O 85. 1.18, Ss I 82.2.6. Ss II 80. 12. 30.) Cette étoile est désignée comme d Örionis dans les catalogues des étoiles rouges de M. SCHJELLERUP et de BIRMINGHAM, mais ni VÅtlas novus celestis de Heis, ni le B. A. C. ni VUranometria Argentina ne la désigne que par le numéro 5. R Leporis = 49 Schj. = 94 Birm. Var. 4bh55m3s — 145754. VOGEL. Spectrum IIIb. Im Gelb und im Griin war je eine breite Bande zu er- kennen; davon fel besonders die Bande im Grin auf. Die brechbareren Theile des Spectrums waren sehr stark absorbirt; Roth und Gelb dagegen ziemlich intensiv. (ÅA. N. 2000). Rrj = 9,4. Sp. IIIb! Les deux zones rouge et verte sont brillantes. La zone bleue est excessivement faible. (Ss I 80. 12. 30, Ss II 80. 12. 30.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O 2. DT DM. + 6810. 923 456m255 + 6303. PICKERING. Broad bright band in red, narrow one in green. (A. N. 2376.) Rj = 7,5. Sp. IIIa!! Le spectre est tres faible, mais les bandes sont d'une largeur énorme. Malgré tout cela la nature du spectre me parait peu douteuse. (Ss I 82. 2. 12, 5 IMG 20 IA RV RA SN VB Vol g NRTA 31 Schj. = 96 Birm. = DM. + 0939. 6m70o 50m]45 + 1214. SECCHI. Ha un bel fascio di righe rosse, un altro nel giallo ranciato, quasi in continuazione. Poi viene una gran lacuna, e apresso un bel verde vivo, e dopo una la- cuna si ha una zona azzurra violetta debole. (Memoria II.) VOGEL. (1573) Folgende Banden und Streifen wurden gesehen: 622 stark; 389 ziem- lich schwach; 376 micht sehr stark, etwas verwaschen; 363 Anfany einer sehr breiten, in- tensiv dunklen Bande; 316 sehr breite und dunkle Bande; 473 breit und dunkel. (Publi- cationen 14.) VoGEL. (1860) Gelblich roth. Sya III (Spectr. Beob.) Rrrj = 8,8. Sp. IIIb!!! avec quatre zones. Les bandes 2, 3, 4, 5, 6, 9, 10 sont visibles. 9 est tres foncée. 6 un peu plus faible. La zone ultrableue est presque invisible: (SS OSS, SS IKT8F8r24Ss IIN80. 123315) 99 Birm. = W, 529. 8m;0 Hh4m54s — 3386. Rrj = 3,3. Sp. IIIb, a trois zones, desquelles la zone verte est la plus brillante. La bande 9 est tres foncée, mais 6 assez faible. (Ss O 85.1. 7, Ss I 78.9.:4, 78.10. 5, SSMIFS2-1NA4) 20 Leporis U. A. = LL. 9785. 6mo 56m42s — 11:58',3. D'ArrRest. Stern 6.7" gelblich. Prachtvolles Spectrum III mit ungefähr gleich prä- ciser Trenmung aller typischen Säulen. (A. N. 2032.) Rj = 7,7. Sp. Illa!!! Les bandes sont magnifiques et visibles au moins de 1 jusqu'aå 9 incl. Le spectre est un des plus superbes au ciel. (Ss I 82.2.6, Ss II SOT) DM. — 0890 = W, 5"148 = 102 Birm. 7»,0 5bh9m31s — 0:40',7. D'ARRES'T. Stern 8,8 mqn.; sclacaches aber präcis ausgeprägtes Colonnadenspectrum IIT, leicht kennbar. Keine auffällige Färbung notirt. (A. N. 2032.) VoGeL. (1680) Röthlich Gelb. Sp. IIIa!! (Spectr. Beob.) Rj = 6,8. Sp, Illa! Les bandes sont larges et visibles jusque dans le bleu, ou elles sont plus fortes que dans le rouge. Le spectre entier est assez faible. (Ss I 82.2. 6, Ss II 80. 12. 31.) DM. + 421239 = W, änl97. 6m0 5127: + 4241',0. D'ARREST. Stern T Gr. kaum merkbar gelblich. Spectrum mit deutlichen Säulen 2wischen dunkeln breiten Banden durchweg. Typus III evident. (A. N. 2032.) K. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 2. 2 34 NCO; DUNER, SUR LES ÉTOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. Jr = 6,5. Sp. IlIa!! Les bandes sont fortement wmarquées de 2 jusqua 8 incl. Peut-étre qu'il y a aussi la bande 9 visible. (Ss O 85.1. 18, Ss I 82.2.6, Ss II 80. 12. 31, FA 2 BM, BAY IG | DM. + 421240 = W, 5203. 9=,0 Sn11m265 + 42413. Rrj = 7,9. Sp. IIIa! tres faible, mais les bandes sont trés larges; la nature du spectre me semble indubitable. (Ss O. 85.1. 18, Ss II 82.2. 21, 82.3.18, 83.2.25, FSS) S Aurigae = 57a Schj. = 108 Birm. = DM. + 341044. Var. 520m315 + 3437. Rrrj = 9,3. Le spectre est extrément faible, mais indubitablemeut IIIb, a 2 zones seulement; une fois jail cru apercevoir une trace de la zone bleu. La bande 6 est large: et, foncee. (SS OC85. 175 SSs ins noN29ns ONS SSI Is) 119 Tauri = 59 Schj. = 111 Birm. 424 526m215 + 18312. SreoHI. Ad colonnato, veramente bella. Le righe sono av soliti posti. Colonne ri- solute in righe fine. Colore rosso aranciato. (Memoria IT.) D'ARrREsST. 3 Gr. gelbröthlich. Vorziigliches Spectrum III Typus. Alle Banden dunkel und brett; gleicht a Aurige. (A. M. 2016.) VoGEL. (1882) Röthlich gelb. Sp. Illa!! (Spectr. Beob.) Rj = 7,0. Sp. IIIa!! assez fortement marqué. Les bandes 2—8 sont visibles. ((SSETESP S265 15 STING OSSIAN 64 Schj. = 120 Birm. = DM. + 24943. 8=;5 ö5h39m6s + 24226. Rrrj = 9,0. Sp. IIIb a 3 zones. La zone bleue est excessivement faible. ($Ss I (SR GA fs CJ Pa RS INN, SE JU SUI BN) 64a Schj. = 121 Birm. = DM. + 201083. 72,7 5h39m425 + 20392. Rrj = 8,6. Sp. IIIb!! ä 3 zones, desquelles la zone bleue est trés faible. La sous- zone jaune est trés brillante et les bandes 4 et 5 bien visibles. La bande 4 est étroite mais assez forte. Deux fois jail ceru entrevoir aussi les bandes 2 et 3. Les bandes principales sont trés fortes. (Ss O 85.1. 7, Ss I 78. 9.5, 78.9..21, 78.10.5, Ss II 79:11 10, (AO) v Aurige = DM. + 371336. no öHh44m135 + 37167. D'ArRrResST. Etwa gleich Ax Aurige oder 0 Persei. Schönes Specimen dieser Art, obgleich die Banden etwas weniger breit sind. (A. N. 2016.) Jr = 5,9. Sp. IIIa. Les bandes 2—38 sont étroites et pas trés foncées. (Ss I 32: 2-0, SS IM TI. LISTS ONITS ISRN ru TTS TT KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 2. 30 e Orionis = 66 Schj. = 127 Birm. Var. 549m455 + T2343. Seccm. É sempre iw solito oggetto sublume, il tipo a colonnato i molto deciso. Le colonne sono soleate da righe forti e decise. (Memoria IT). SEccH. Lo spettro di questa stella 2? adesso a vero colonnato. Le colonne sono pix tonde dellanno scorso. Al di quå del sodio (verso il viol.) vi sono due fili lucidi vivi, U primo sarebbe al luogo della lucida cromosferica del Sole, V'altro distante il doppio. (Sugli spettri). VoGEL. (1881) Gelblich roth. Sp. IIIa!!! (Spectr. Beob.) Rj = 7,0. Sp. IIIa!!! Le spectre est superbe par sa grande vivacité, et toutes les bandes 1—10 sont visibles. Mais les bandes ne sont pas si larges et obscures comme chez o Ceti, R Lyr&e, 0 Persei, « Herculis etc. En outre des bandes il y a des raies tres nombreuses. Le spectre a été examiné souvent avec les spectroscopes, ORTRITEIIITe TNE zz Aurige = 67 Schj. = 130 Birm. 4",8 552031: + 455507. SECCHI. Hossa viva. Ha un spettro brillantissimo e scanalato come &« Ercole e 0 Perseo. Le tre zone del verde sono magnifiche: UU colonnato > ben deciso e le righe sono risolubili. (Catalogo). Jr = 6,0. Sp. IIIa!! Les bandes 2—38 et peut-étre 9 aussi sont fortement mar- gquées: (Ss I1:82.2.6, Ss N-79. 12:18:80: 3:) 91 Leporis U. A. 6m3 G6h2m43s — 2149',0. PiCKERING. Red. Type III. (A. N. 2376.) Jr = 6,7. Sp. Illa! Les bandes 2—38 et peut-étre 9 aussi sont visibles. Elles sont larges, mais pas trés foncées. Les bandes dans le rouge sont les plus fortes. (SSKU83. 21.12, 83. 2.25, 83.2. 28:) 19 Leporis= 92 Leporis U. A. = B. A. C. 1973. 52,9 Gh3m20: — 19:93. PicKERING. Red. Type III? (A. N. 2376.) Jr = 6,3. Sp. Illa. Les bandes 2, 3, 7, 8 sont visibles, mais le spectre est faible- ment. développé. (Ss IL:82. 2.12, 83.:2.25, 83.2. 27, 83.2.28.) 72 Schj. = 135 Birm. = DM. + 261117. 7=4 6bh4m4]5 + 262,0. D'ÅRREST. Stern dunkelroth, zeigt ein superbes Spectrum IV Typus bei weitem heller und deutlicher als andere Sterne von derselben Grösse. Breite lichte Streifen zwischen weiten dunkeln Kliiften, welche dies merkuwiirdige Spectrum total zerreissen. (A. N. 2032.) Rrj = 3,3. Sp. IIIb!! Trois zones. Les bandes sont larges et noires, mais 6 sensiblement plus faible que 9. Peut-étre que les bandes de la sous-zone jaune sont aussi visibles. Au reste le spectre n'est pas différent des autres spectres du méme espéce. (SSKÖRSSTKGNS NVS TOSSLLSKSE SSR 80. 91295) N.-C. DUNER, SUR LES BTOILES A SPECTRES DE LA 'TROISIEME CLASSB. 73 Schj. = 138 Birm. = DM. + 271024. Rrj = 8,4. brillante. kn OR SJ (ra! I JANE Fä AT I KAT Sp. IIIb, trés faible a trois zones, desquelles la zone verte est la plus La nature du spectre est assez sure. (Ss O 85. 1.18, Ss I 78.10. 5, 58 II (105 IAN SV HA BIG Do Is) 1 Lyncis = DM. 61'869 = B. A. C. 1992. 6h8m415 + 6132',9. D'ArRREST. 6” nahe farblos, mit schönem Colonnadenspectrum. im Roth besonders breit. (A. N. 2016). Rj = 6,7. Sp. IIIa! JIMm5 Die zweite Bande 22 Beau spectre, dans lequel les bandes 2 et 3 2 sont fortes et larges, et 4-8 trés bien visibles. (Ss I 78.4. 26, Ss II 82.1.13.) » Geminorum = 139 Birm. = B. A. C. 2002. VOGEL. 3m,2 6h8m5ls + 22:32,0. Sehr schönes Bandenspectrum IIla. (A. N. 2000). Jr = 6,0. Sp. IIIa!! Les bandes sont magnifiques, et visibles de 2 jusqua 9 ine (SSL SSR LL. 12169. mm: GbhI6m26: — 11463. PicKERING. Type III? (A. N. 2376). Rj = 7,3. Sp. IIIa? Les bandes sont extrémenent påles; 2, 3, 7 sont les seules qu'on puisse entrevoir. (RA VR NS. DT MG AL) La nature du spectre est incertaine. (Ss II 83.2. 12, 83. 2. 25, 320 616-545 + 227340. VoGEL. Sehr schönes Bandenspectrum IITa dem Spectrum von nn Geminorum ganz gleich. (A. N. 2000). Rj = Sp. IIlIa!!! superbe. u Geminorum = 143 Birm. = B. A. OC. 2047. 6,5. Les bandes 2—10, 6 y comprise, sont trés larges et foncées; en outre il y a beaucoup de raies. (Ss I 79.12.18, Ss II 80. 1. 3.) 74 Schj. = 144 Birm. = DM. + 141283. 6m5 619-465 + 14466. [YARREST. Röthlicher Stern SS" (nicht heller) mit unregelmässigem Spectrum des IV Typus. Spectrum zwar sechwach aber iiberraschend prächtig. Gelb, die als breiter Lichtstreifen erscheint (A. N. 2016). VoGEL. (1882) Gelblich roth. Besonders helle Stelle im Sp. IILb!! Sp. IIIb!!! (Spectr. Beob.) Rrj = 7,8. 1 quatre zones, tout-å-fait normal, seulement la bande 6 un peu faible. La zone bleue est assez faible et la zone ultrableue å peine visible. La sous-zone jaune est tres brillante, et les bandes 4 et 5 bien visibles. (Ss O 84.3. 17, SSTIICS: INHEESST SOS SS) LL. 12524. 720 Type ITIT2O(ARENSPST0): Gh25m5]s — 19858 PICKERING. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:0 2. 51 Jr = 6,7. Sp. Illa? Spectre extrémement peu développé. Les bandes ne sont pas distinetement vues. (Ss II 83.2. 12, 83. 2.25, 83.2. 27, 83.2. 28.) 78 Schj. = 148 Birm. = DM. 381539. 6=35 6M29m405 + 38316. SEcCHI. Magnifico oggetto. Nel cercatore 2 un punto rosso uassoluto. Spettro af- fatto straordinario.. Tutto lo spettro si riduce: primo a una viva riga gialla, poi ad una lacuna in cwi sono due linee leggermente piuv vive. Quindi ha una zona verde tutto righet- tata, che termina col magnesio, indi una bella zona bleu. (Memoria IT). VoGEL. (1874) Sehr schönes Spectrum, bei dem besonders die Banden im weniyer brechbaren Theile vorziiglich ausgeprägt sind. (Bde 623, Int. 2; Bde 390, Int. 5; Dunkle Ubinne 210,90, INU; TBdersoL, Fint. ANBdel SLA FInNROS FBderk73mnuInta 7.) (Piblica- tionen 14.) Rrj = 8,4. Sp. IIIb!!! å quatre zones. Les bandes principales sont trés forte- ment marquées mais la bande 6 plus faiblement que les deux autres. Les sous-zones jaune et rouge sont bien développées, et les bandes 2, 3, 4 et 5 nullement faibles. Quant aux raies 7 et 8, je ne puis les apercevoir, et je ne comprends pas ce que SEccHI entend par son »zona verde tutto righettata». (Ss I 78.8.23, 79.3.25, Ss II 80. 12. 18.) DM. + 31381 = BB. VI p. 33. 9"3 G6h39m265 + 3231. PICKERING. Very red; magnitude 11. Type IV. (4A. N. 2376). La position de Fétoile, d'aprés les observations de ARGELANDER, differe de+6" et — 0',6 de celle donnée par M. PICKERING, mais malgré cela, et malgré que PFétoile soit de la grandeur 9”,3, on ne peut douter de V'identité. Mes observations ont donné: Rrj = 8,5. Sp. IIIb aå trois zones, desquelles la zone, bleue est si faible qu'elle echappe facilement å l'attention. La bande 6 est trés large. (Ss II 82.2.12, 82.2. 21, S3..2. 200) 51 H. Cephei = 78a Schj. = 154 Birm. 3",0 6h53w46: + 87123. D'ArRresST. Das charakteristische Spectrum des III Typus schön ausgebildet. Streifen vorziiglich dunkel im Roth, Orange und Gelb. (A. N. 2016). Rj = 6,8. Sp. IIIa! assez bien développé. Les bandes 4 et 5 sont peu larges. (Ss I 78. 4,25, 78.5. 8, Ss II 82.1. 3.) DM. + 171479 = W, 6:1630. 6=,0 6h56m365 + 17753',8. VOGEL. (1882) Gelb. Sp- TEL OLCI (Spectr. Beob.) Jr = 6,5. Sp. Illa!!! Les bandes 2—8 et peut-étre I aussi sont visibles; elles sont trés larges et fort obscures autant dans le vert-bleu que dans le rouge. (Ss O 84. 3. 13, 84. 3. 17.) DM. + 161363 = BB. VI p. 95. 6=,3 G6h56m47: + 16”49',0. VoGEL. (1882) Gelb. Sp. IIIa!! (Spectr. Beob.) 38 N.-C. DUNÉR, SUR LES ETOILES A SPECTRES DE LA 'TROISIEME CLASSE. Jjr = 5,5. Sp. Illa! Les bandes 2—58 sont visibles, mais assez påles et faible- ment développées. 2 et 3 sont les plus foncées. (Ss O 84.5. 15, 84.3. 17.) LL. 13627 = 106 Monocerotis U. A. 5n6 6b57»25 — 3445. D'ARREesST. Stern 6.7 Gr. Sävlenspectrum; gute Trennung, doch rulige Luft er- fordernd. (AA. N. 2032). Jr = 6,5. Sp. IIIa, faiblement développé. Les bandes dans le rouge sont passable- ment bien visibles; 7 et 8 sont faibles; 4 et 5 sont des raies seulement, et ne s'entre- voient que par moments. (Ss I 82.2.6, 82.3.15, Ss II 80.12. 31, 82.2. 21,82. 3. 18.) R Canis Minoris — SSb Schj. = 167 Birm. Var. 73"135 + 10”11'0. VoGeL. (186580) Gelblich roth. Sp. IIla! (Spectr. Beob.) Rrj = 8,0. Sp. III. Je ne puis décider si le spectre est IIIa ou IIIb. Je n'entre- vois, au spectre, rien quune ou deux bandes larges mais trés påles. (SSI SPORE SEAN G SSK LISTS SER TGN 89 Schj. — 166 Birm. — 13864 LL. 7,5 Th3m235 — 11465. SECCHI. Spettro di IV tipo con zone di varia intensitu. Una zona nera assai marcata divide il verde dal bleu, e vi b una lacuna nel giallo. La zona nera. ribatte nel maynesio o assai vicino. (Memoria IT). VoGeL. (1874) Deutlich ausgeprägtes Spectrum IIIb. Die Bande im Grim ist die dunkelste; das Helligkeitsmaximum des Spectrums liegt im Orange und Gelb, die Banden sind dort vorhältnissmissig sehr schwach. (Publicationen 14). Rrj = 8,5. Sp. IIIb!! å 3 zones. La bande 6 est assez foncée et la bande 9 trés large et obscure. Peut-étre qu'il y a aussi les bandes de la sous-zone jaune visibles. La position est celle donnée par VFobservatoire de Dublin. (Ss I 79.1.18, Ss II 80.1. 3.) DM. + 511295 = B. A. OC. 2341. 6m70 75355 + 513557. D'Arrest. 6" gelblich. Spectrum mit prachtvollen Säulen durch alle Farbenzonen. (4A. N. 2016). Jr = 6,0. Sp. Illa! Beau spectre, avec les bandes 2, 3 fortes et noires. Öutre elles 4—538 sont tres bien visibles. Le spectroscope I montre les bandes mieux que SS ISS: 18232067 SSA 805153,0824 25215) 51 Geminorum = DM. + 161417. 5235 Th7m385 + 161958. D'ARREST. Stern 3.6 Gr. hellgelb. Ausserordentlich schönes Sp. vom III Typus mit so breiten Bändern wie selten ein ähnliches nachzuweisen ist. (A. N. 2032). VoGEL. (1881) Gelb. Sp. Illa!!! (Spectr. Beob.) Jr = 6,3. Sp. IlIa!!! Spectre tres beau et les bandes 1—9 larges et foncées. Mais pourtant, je trouve les expressions de D'ÅRREsST sur ce spectre trop fortes. Il y KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:O 2. 39 a bon nombre de spectres plus superbes que celui-ci. (Ss I 78.8.22, 79.1. 22, Ss II JU: Is By SYS 2 VIL EiHE) 88Sa Schj. = 168 Birm. = DM. + 82201. 5=5 Tl0m45 + 82:36',2. D'Arrest. Nur schwach gelblich. Das Spectrum prachtvoll säwlenartig nit tief dunkeln Streifen durch die ganze Ausstreckung. Stern 3.6 Gr., im Oct. 1874 fast unge- färbt. (A. N. 2016). Jr = 6,3. Sp. IIIa!! Les bandes 1—9 sont tres larges et tres noires. Aussi la bande 6 est bien visible. (Ss I 78: 4.20, 78.5. 9, Ss II 82.1. 13.) DM. + 81712 = W, 7228. 6ms8 ”mMjQnj4s + 89. VoGeEL. (1880) Gelb. Sp. IIIa!! (Spectr. Beob.) Jr = 5,8. Sp. Illa! Les bandes 2—38 sont larges et foncées; le spectre est bien développé. (Ss I 84. 3. 13, 84. 3. 17.) S Canis Minoris = 95 Schj. = 180 Birm. Var. 727218 + 831,9. VoGEL. Hoth. Spectrum wnzweifelhaft Cl. Illa. Auffallend hell jedenfalls in Folge des Contrastes mit den sehr dunkeln Banden erscheinen einzelne Partien nämlich W. L. I81—)3518; 344—3540; I17—512. (A. N. 2000). Rj = 7,5. Sp. IIla!! Les bandes sont excessivement larges et foncées par le spectre entier mais surtout dans le vert et dans le bleu. (Ss I 82.4. 8, Ss II 82. 3. 18, BMA SAT STABS TAI) 6 Birm. App. II = LL. 14176 = 107 Puppis U. A. 5=2 7h20m]2s — 14"18',5. Jr = 6,5. Sp. IlIa!! Les bandes 2—8 sont bien visibles; 2, 3 sont trés foncées. La petite hauteur méridienne de Yétoile a rendu les observations difficiles et pas bOUt-a-Lalb SUres: (KSL OL 84-313, SS koda l I 82:33:15, 58 Ik 259. 15: DM. + 131737 = B. A. C. 2537. 6"m35 Th36m165 + 1342',9. D'ARREST. 7" Hellorange. Säuwlenspectrum des Typus III, gleicht sehr dem des nahen LE. 14961. (A. N. 2044). VoGEL. (1880) Röthlich gelb. Sp. Illa! (Spectr. Beob.) Jr = 6,5. Sp. Illa. Les bandes 2, 3, 7, 8 sont faiblement marquées. Le spectre ne peut point étre comparé å celui de LL. 14961. (S5s I 82.3. 15, Ss II 80. 3. 11.) DM. + 141729 = LL. 14961. Öö»",o 7h36m25: + 14”26',6. D'ARREST. Stern 7” gelblich. Spectrum hiibsches Specimen Typ III; die Intersticien einseitig scharf, sonst breit und dunkel, besonders aber im Rothen. (A. N. 2032). VoGEL. (1880) Röthlich gelh. Sp. IlIlIa!! (Spectr. Beob.) 40 N.-C. DUNÉR, SUR LES BTOILES A SPECTRES DR LA TROISIEME CLASSE. Jr = 5,5. Sp. IIIa!! Les bandes 2—58 sont larges et foncées, surtout 2 et 3. Le spectre est bien développé. (Ss I 82.53. 15, 5s II 80.3. 11.) DM. + 391996 = W, 71013. 7Tny7 Th37m245 + 394,5. Rj = 6,7. Sp. IIIa! faible, mais les bandes sont trés larges, surtout dans le vert et dans le bleu. Le spectre se voit le mieux avec le spectroscope II. (Ss I 82.3. 15, SÅ Il 30, & ii, SAGA DM. + 51759 = 187 Birm. = W, 7:1093. Ta 73845 + 5110. D'ARREST. Stern & Gr. hellroth, mit sehr evidentem Zonenspectrum, doch nur bei guter Luft zu erkennen. (A. N. 20832). VoGeL. (15680) Gelb. Sp. Tla?Illa. (Spectr. Beob.) Jr = 6,3. Sp. IIIa?? Une seule fois, le 17 mars, jai vu de faibles traces des bandes caractéristiques; toutes les autres fois le spectre m'a paru continu. (Ss I 82.3.15, SATS SS KSP TES SNAASNRSNSN DM. + 31824 = W, 1324. 7m> To46mb2s + 37222. VoGEL. (1881) Röthlich gelb. Sp. iIla!! Grösse 7". (Spectr. Beob.) Jr = 5,8. Sp. IIIa!! Les bandes 2—38 sont trés larges et fort foncées. (Ss O SATIN SA SSV) 26 Pickering. Var. 757-305 — 12:45": PiCKERING. Type IV. (A. N. 2376). P Rrj = 8,3. Sp. IIIb, trés faible å deux zones. (Ss I 82.4.8, Ss II 82.4.7.) En 1584 avant d'avoir recu la brochure de M. PICKERING sur les étoiles variables, jail a plusieurs reprises, mais toujours en vain, cherché cette étoile. Sa variabilité me semble donc hors de doute. Ju! Caneri = DM. 231887. 6m7o 8hQr23: + 225553. D'ArRrest. 7" ohne Färbung. Spectrum wegen der geringeren Grösse des Sterns zwar weniger prachtvoll als das von 31 Geminorum, aber die gleiche Natur unschwer zu er- kennen. (A. N. 2032). Jr = 6,5. Sp. IIIa!! Les bandes 2—58 sont larges et obscures surtout celles dans le rouge. USS: 178510: 16; 82. 4. 8; 15s! N80:-301:) R Cancri = 105 Sechj. = 198 Birm. Var. 8H11"3: + 1223. VoGEL. (1882) Gelblich roth. Spectr. IIIb! (Spectr. Beob.) Rj = 7,0. Sp. IIIa! tres bien marqué en raison du peu d'éclat de Fétoile. Les bandes 2—38 sont bien visibles. (Ss I 78.9. 21, 78.9. 26.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDL. BAND. 2l. N:o 2. 41 27 Cancri = DM. 131912. 5=g 821-12: + 12592. D'Arrest. dSchönes Exemplar III Typus. Banden breit und dunkel auch im Griin und durch die Zone des Blauen. Stern 6.7 Gr. ohne auffallende Farbe, höchstens hell- gelblich. (A. N. 2032). VoGzeL. (18682) Gelb. Sp. IlIIa!! (Spectr. Beob.) Jr = 6,0. Sp. IIIa!! Les bandes sont trés larges et foncées dans le rouge; plus faibles dans le vert et le bleu. (Ss I 78.10. 16, Ss II 80. 3.11.) DM. 78293 = A.0e. 9183. 6m,;5 837m31: + 7831',9. Rj = 6,5. Sp. Illa! Les bandes sont visibles jusque dans le bleu, larges mais pas trés foncées. Le 13 janv. 1882 TFetoile n'était que de la grandeur 7”,5. (Ss I SES IR SS INS Ti 1380 04585) 58 Hydre Ur. Arg. = LL. 17302. 6=7 8:41m195 — 10:38',5. WENDELL. Type III. (A. N. 2376). Jr = 6,5. Sp. IIIa? tres faiblement développé. (Ss I 82. 4.8, Ss II 82. 4. 7, 83.2. 27, S2:12:253) LL. 17304. 7na 8v41m21: — 10727',8. Rj = 6,s. Sp. Illa! Les bandes sont larges et visibles jusque dans le bleu mais elles ne sont pas trés foncées. (Ss II 83.2. 25, 83.2. 27, 83. 2.28.) S Hydra = 114a Schj. = 210 Birm. Var. 8548m21: + 326,8. VoGEL. (1850) Röthlich gelb. Sp. IIIb? (Spectr. Beob.) Jr = 6,2. Sp. IIIa, faiblement développé. Les bandes 7 et 8 sont les mieux vi- Sibles. ((SSLILI83. 2.020, dd. 2 2, GIr2: 20) 115 Schj. = 211 Birm. = DM. + 171973. 6m5 8549m455 + 17:36',7. D'Arrest. Prachtvolles normales Spectrum des IV Typus. (A. N. 2044). VoGEL. (1881) Roth. Sp. IIIb!!! (Spectr. Beob.) Rrj = 8,5. Sp. IILb!!! å quatre zones, desquelles la zone ultrableue est excessive- ment faible, et tres difficile å voir. Les bandes 4 et 5 de la sous-zone jaune sont bien visibles; peut-étre aussi les raies 7 et 8. Les bandes principales sont trés larges et tresi foncees.. (Hsel 8,4. 22,0178.- JI21, Ss IL 80:1:13,1:80.:3.113;! 8473. 20:) o Urse Majoris = DM. + 68551. ömma 8:353n32: + 681. Jjr = 5,3. Sp. IlIa!! Les bandes 2—58 sont toutes fortement marquées, mais SUTtOUb EN Ca SÖSSK TS MAS MÖR ARA s25 SINA, SSL 8251-4135) K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 21. N:o 2. 6 LA TROISIEME CLASSE. N.-C. DUNÉR, SUR LES ETOILES A SPECTRES DE DM. + 392193 = W, 81331. 72,0 857245 + 398,2. D'ARrrestr. 7,5 farblos. Schönes Colonnadenspectrum ITI mit breiten und besonders im Grim und Blau hervortretenden Banden. (A. N. 2044.) Les bandes 2—38 sont trés larges et foncées S Le spectre en (TITS BA FA I SSI 0 IN SV DL) Jr = 6,1. Sp. IIIa!! est discontinu malgré sa faiblesse. DM. + 22145 = W, 81508. 6ms8 9H1m50: + 151,9 D'ArRrest. Stern 7 Gr. fast farblos, sein Spectrum aber ganz discomtinwirlich, eines der schönsten Specimina des reinen Typus IIT. (A. N. 2032.) (1880) Gelb. Sp. Illa! (Spectr. Beob.) Les bandes 2—38 sont WES mais le spectre est trés 20 IA, HO Ua BARR Ik, I Ge IG VOGEL. Jr = 6,3. Sp. Illa. faiblement développé. (Ss I 80.3. 17, Ss II 80. 3. 11, 80.: 83. &) 1200) 4m 97 9b3n39s = 2523. x Pyxidis = 119 Schj. = 217 Birm. Spettro a zone 4:o tipol(?). (Prodromo.) Stella gialla oro rossiccia SECCHLI. KRossa. con forte riga nel verde al magnesio e rudimento di zone. (Memoria II.) Examinée deux fois et trouvée: Rj = 7,7. Le spectre n'est nullement IIIb, mais L'étoile est trop basse pour admettre un jugement sår. (Ss I 79.3. 24 peut-étre ITIa. SSL SS2 SSK 120 Schj. = 218 Birm. = DM. + 311946. 6m,5 9h4m365 + 31223. EH trovata del tipo di &« Orione ma colle zone scure che sono affatto nere j ri a M(OVIe= Le righe vive sono separate da spazi neri affatto SECCHI. le zone identiche ad a ÖOrione. moria II.) E SECCHI. St conferma il tipo 3:o ben deciso, e la nerezza assoluta delle righe. V orziigliches Spectrum III. (A Pare risoluta in righe. (Sugli spettri.) D'ARREST. Stern 7 hellröthlich, öfters gelblich. N. 2032.) IRj= (55: Np: LITA NYC Cest bandes bygg SAR DONG SR larges et foncées. Le spectre en totalement discontinu. (Ss I 78. 4.22, 80:0. 118270: LIN B2 INN) , 10 sont excessivement SSW est DM. + 51214 = B. AA. CO. 3172. 5ng 9hl4m23s + 5TT Sp. IIIa!! Les bandes 2, 3, 4, 5, 16! 7, 8, I sont trés larges et fon- (SSTIRAS: 4. 26, Ss II 89.1. 13, Bj = 7,0. et 3 sont encore plus fortes que les autres DM. + 02499 = W, 9268. 7m5 9h15m295s + 0364. D'ArRrestT. 7" hellorange mit Sp. III. Breite Banden; ein sehr schönes und scharf (4. N. 2044.) ausgeprägtes Exemplar. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 2. 43 VoGer. (1880) Röthlich gelb. Sp. IllIa!! (Spectr. Beob.) Jr = 6,5. Sp. Illa!! A cause de la faiblesse de Fétoile le spectre n'a que peu d'eclat, mais malgré cela, les bandes 2—9 se montrent tres larges et fortement dessinées. (SSK 821301 SSc S0-3: 115 82-13-18) 8 Leonis Minoris = DM. + 352015 = B. A. C. 3241. 5m7 9h25m285s + 35328. Rj = 6,8. Sp. Illa. Les bandes 2, 3, 7, $ sont assez faibles et pas trés larges; 4 et» sont tres deliees. et. faxbles: (SS I 78.5: 5, (9. 10: 16, SstIK 82:27 91.) w Leonis = DM. + 142136. 6",0o 9:38m175 + 14287. D'ArRrestT. Sehr deutliches ganz normales Zonenspectrum III. Die dunkeln Banden noch iiber Grim heraus schön sichtbar. (A. N. 2032). VoGEL. (1880) Röthlich gelb. Sp. IIIa. (Spectr. Beob.) Jr = 6,7. Sp. Illa! passablement bien développé. Les bandes 2—38 sont assez bien visibles, mais étroites et peu foncées. (Ss I 82.2.17, Ss II 80.3. 11, 82.3. 18, BAS. LD) R Leonis Minoris = 122 Schj. = 227 Birm. Var. 9b39m35: + 34:58',3. VoGeL. Wegen Lichtschwäche des Sterns hat das Spectrum nur geringe Ausdehnung; die dunkeln Banden nelmen wie be a Orionis nach dem Violett an Intensität zu, und sind einseitig scharf begrenzt. (Bothkamp. Beob. I.) Rrj = 8,3. Sp. Illa!! Je n'ai pu examiner cette étoile au maximum mais néan- moins jail vu les bandes trés larges et foncées jusque dans le bleu. (Ss I 78.5. 5, (810: 223 NG: DRAGON R Leonis = 123 Schj. = 228 Birm. Var. 9h42m11: + 11:53',6. D'Arrest. Auffällig roth. Das Spectrum gehört zum III Typus mit breiten scharf gezeichneten Zonen. (A. N. 2044.) VoGeL. (1880) Roth. Grösse geschätzt 9”,s. Sp. IlIla!! (Spectr. Beob.) Rrrj =— 8,8. Sp. Illattit Les bandes 1, 2, 3, 4, 5, 6, 1, 8, 9, 10: sont extréme- ment larges et foncées. Le spectre est aussi beau que celui de Mira a la méme grandeur. Entre les bandes 3 et 4 il y a une bande étroite. La bande 4 est double. (SSKES2SARSTIISHNIKS253 3 GROT NTSRA TTO FÄSTES nr SA NSNESSVES 2 SMG) DM. + 402261 = W, 9868. 7m=o 9r44mfs + 403,9. Rj = 6,8. Sp. Illa. Les bandes 2, 3, 7 sont indubitablement visibles et peut- étre 4 et 5. Le développement du spectre est faible. (Ss I 79. 3. 27, Ss II 82. 2. 21.) 4 124 Schj. = 229 Birm. = LL. 19338. 6»; 9Ib46m275s — 22329. SECCHI. Si trovo del tipo 4:o; soltanto per la piccolezza manca la zona bleu, e vi e qualche lacuna nel rosso. (Memoria II.) 44 N.-C. DUNÉR, SUR LES ETOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. PecHöÖLe. Sp. IV type beau. (Exp. danoise etc.) Rrj = 3,7. Sp. IIIb!! trés beau malgré la petite hauteur de YV'étoile. Il y a 3 zones desquelles la bleue est assez faible. La sous-zone jaune et les bandes 4 et 5 sont par- faitement bien visibles, et les bandes principales sont trés fortes. (Ss I 79.3. 12, Ss II (da 26 ALT Be ALC) ax Leonis = 231 Birm. = DM. + 82301. 5m79 9H54m56: + 831',5. D'Arrest. Nette Colonnen in allen Regionen, besonders scharf doch im Roth und Orange. (A. N. 2044.) VoGEL. (1882) Gelb. Sp. IIIa!! (Spectr. Beob.) Jr = 6,0. Sp. IIla! Les bandes 2—38 sont bien visibles mais 4 et 5 un peu faibles. Le spectre n'est pas fortement dessiné. (Ss I 78.4. 22, Ss II 80. 3.11, 82.2. 21.) DM. + 422108 = W,, 10-169. 6=m,;g 10-11=195 + 41”58',0. Jr = 6,3. Sp. IIIa. Les bandes 2, 3, 7, 8 sont distinetement visibles, peut-étre aussi 4, 5. Le spectre est trés faiblement développé. (Ss I 79.3. 27, Ss II 82.2. 21, 82.4. 7.) 37 Leonis = DM. + 142228. 5»"7 10-11=195s + 14"13',6. D'ARRresST. Stern 6 Gr. mit ganz auffälligem Säulenspectrum, besonders deutlich gegen das rothe Ende. (A. N. 2032.) VoGEL. (1882) Gelb. Sp. Illa. (Spectr. Beob.) Jr = 6,4. Sp. Illa assez faiblement développé. Les bandes sont étroites; 2 et 3 sont les plus fortes. (Ss I 82..3. 17, Ss II 80.3. 13, 82.3. 18, 82.3. 19) u Urse Majoris = 238 Birm. DM. + 422115. 32,1 10:16m23: + 4201. Jr = 6,1. Sp. Illa! Les bandes 2—9 sont tres foncées mais assez étroites, de sorte que le spectre est lVintermédiare entre ceux de 6 Pegasi et d'Aldebaran. Il y a aussi beaucoup de':raies; (Ss I; 78.:4722,:78:5:22, 79. 3:27, 1SsuMi 80:33:11; 833454) DM. + 342124. 7",4 102182375 + 344110. Jr = 6,5. Sp. Illa! Les bandes 2—9 sont larges et visibles jusque dans le bleu, mais elles ne sont pas trés foncées. L'étoile DM. + 342122 qui précéde de 16", 1' au nord est Rj = 7,0; son spectre est continu. (Ss I 82.3. 17, Ss II 80. 3. 11, 83. 4.4.) 44 Leonis = DM. + 92351. 6=79 10-19m595 + 917,5. D'ARrRrest. 6.7 mg. hellgelb. Colonnadenspectrum III. Banden durchweg, obgleich die Intervalle nicht grade breit. (A. N. 2044.) VoGEL. (1882) Gelb. Sp. IIIa. (Spectr. Beob.) Jr = 6,3. Sp. Illa! Les bandes 2—38 sont bien visibles mais elles ne sont pas fortement dessinées. (Ss I 82.3. 17, Ss II 82. 2.21, 82.3.19) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:0 2. 45 132 Schj. = 242 Birm. = 240 Hydre Ur. Arg. 52,4 (Var?) 10:32n36: — 1251',9. SECcHI. Tipo 4:o ben deciso, con due forti righe lucide nel giallo assai vive e che sono da mnisurare se fosse UU sodio. ÖOculare cilindrico. Coll oculare piccolo sferico tutto questo era sparito e si credette tipo 3:0. (Memoria II.) SEccHI. (Il tipo 2 manifestamente 4:o. Ha le due righe gialle vive ma che non sono quelle del sodio certamente. Ve ne sono due vive nel verde che vedonsi ad inter- valli. (Sugli Spettri.) Rrj = 8,1. Sp. Ib!!! d'une beauté extraordinaire; a quatre zones. La bande 6 nest pas trés foncée, mais au reste il y a, dans le spectre, toutes les bandes et raies 1—10 fortement développées. (Ss I 78.4. 21, 79. 3.12, 82.3. 17, Ss II 82.2. 31, et souvent avec les Ss III et IV.) M. GouLD est disposé a croire que Yétoile soit variable, les évaluations de sa grandeur, faites å Cordoba, variant entre 4,3 et 67,1 (Uranometria Argentina p. 299). BIRMINGHAM partage cette opinion, ayant eévalué Yétoile tantöt a 47,5, tantöt å 67,3 seulement. (The red stars p. 273.) R Urse Majoris = 134 Schj. = 244 Birm. Var. 10537234: + 69180. Jr = 6,0. Sp. Illa!! Les bandes sont larges et foncées par tout le spectre jusqu'a 9 incl. Les bandes 7 et 8 sont surtout remarquables. (Ss II 82.3. 20, 82.4. 21.) DM. + 68617 = Radcliffe, 2543. 6=m,2 10538=85 + 67:56',2. Rrj — 8,3. Sp, IIIb!!! å 4 zones, et avec toutes les bandes et raies 1—10. La bande principale 6 est considérablement plus faible que 9 et 10. La sous-zone jaune est trés vive, et la bande 5 forte. Les bandes 1, 2 et 3 sont plus faibles, 7 et 8 un peu difficiles å apercevoir. (Ss I 78.4.16, 78.4. 20, 78.4. 26, 78.11. 3, Ss II 80. 5. 15, 82. 4. 3.) Cette étoile est la plus belle d'entre les étoiles rouges sur lesquelles M. GEEL- MUYDEN a dirigé l'attention des astronomes (4. N. 2121) et dont on trouve plusieurs autres dans ce mémoire. 41 Urse Majoris = DM. + 581281. 6»,3 10:40m7s + 5T53,7. Jr = 6,5. Sp. Ila. Les bandes 2 et 3 sont assez bien visibles. 7 et 8 sont faibles, 4 et 5 ne sont pas vues avec sureté. (Ss I 78.4. 26, Ss II 82.3. 20, 82.4. 3.) 136 Schj. = 248 Birm. = LL. 20918. 6=,0 10:46m465 — 20743',2. SECCHL. Lo spettro 2 analogo alla 132 Schj. ma in parte dierso; ha una forte riga doppia viva nel giallo, poi seque una zona scura; indi luce verde viva con una riga larga in mezzo; poi manca il bleu, pare quasi una nebulosa. La parte verde pare ri- gata. É difficile dire se sia proprio del 4” tipo, ma manca il bleu. (Mem. II.) 46 N.-C. DUNÉR, SUR LES BTOILES A SPECTRES DE LA 'TROISIEMR CLASSE. Rrrj = 9,5. Sp. IITb!! Les zones principales rouge-jaune et verte sont tres bril- lantes, et séparées par une bande large et noire; les bandes 4 et 5 de la sous-zone jaune sont aussi parfaitement bien visibles. Une fois jai réussi a entrevoir une trace excessivement faible de la zone bleue. (Ss I 79.3. 12, Ss II 82.2. 21, 82.3. 19, 82. 4. 7.) DM. + 77412 = A. Oe. 11174. 6m8 105472125 + TT 37,2. Jr = 6,0. Sp. IIla avec des bandes larges, mais tres påles. (Ss I 78.5. 11, Ss II (Us VN 36 Leonis = DM. + 62369. 6=5 10:50m505 + 6743',2. D'Arrest. 7" farblos. Spectrum ausgezeichnete Säulen dunkel und breit durch alle Farben. Typ III. (A. N. 2044) VoGEL. (1882) Gelblich roth. Sp. Illa!!! (Spectr. Beob.) Jr = 6,0. Sp, IIIa!!! Les bandes 2—9 sont tres larges et foncées. Le déve- loppement du spectre est superbe. (Ss I 80.3. 17, Ss II 80. 3. 12.) DM. + 362139 = W, 10:1032, 1033. 6=0o 10:53m58 + 3637',9. Jr = 6,3. Sp. Illa! Les bandes 2 et 3 sont fortes et larges, 7 et 8 sont assez larges et foncées, 4 et 5 sont faibles. (Ss II 82.5. 19, 82.5. 20, 83.4. 4.) 137 Schj. = 249 Birm. = LL. 21110. 6m4 105542345 — 1549. SeccHIL. Tipo di a Orione ma molto fiacca. (Prodromo). Jr = 6,3. Sp. Illa assez sår, mais trés faiblement marqué. (Ss I 82.3. 17, Ss II 80. 3: 13,-182531L9L) R Crateris = 138 Schj. = 250 Birm. Var. 10h55m39s — 17”47',3. SECCHI. Scarlatto forte. Spettro a zone. (Prodromo.) Rrrj = 9,0. Sp. IIIa!! avec des bandes trés foncées et excessivement larges dans le vert-bleu. Au commencement j observais ce spectre pres de l'époque minimum de Fétoile et je le pris pour IIIb. En 1883 je reconnus sa vraie nature, déja au Ss II, et avec encore plus de såreté au Ss IV. (Ss II 83.3.29, 83.4.4, Ss IV 83.4.4, 83:54. 18: 61 p! Leonis = DM. — 12471. 5m2 10h56m445s — 15657. D'ARrrest. Säulenspectrum III Typus; Trennung der Colonnen besonders scharf und dunkel in Orange und Roth. (A. N. 2032.) VoGEL. (1862) Röthlich gelb. Sp. IIIa! (Spectr. Beob.) Jr = 5,6. Sp. Illa! Les bandes 2—8 sont visibles, mais elles sont trés étroites, presque des raies seulement. (Ss O 84. 4.19, Ss I 82.3. 17, Ss II 80.3.13, 82.3.19, dd. 29) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:o 2. 47 DM. + 372162 = B. A. CO. 3811. 52,79 1153m505 + 3651',2. D'ARrRresT. 6"7 Albasubflava. Präcis geprägtes Spectrum vom ITI Typus normal; Säulen scharf hervortretend durch alle Farben. (A. N. 2032.) Jr = 5,9. Sp. Illa!! Les bandes 2—9 sont trés fortement dessinées. Le spectre est encore plus beau que celui de 72 Leonis. (Ss I 81.5.1, Ss II 80. 2.11, 80:3. 13, 82. 2. 21.) 72 Leonis = 256 Birm. 35279 119m535 + 23385. D'ArröstT. 3.6 Mg. hellorange mit prachtvollem Zonenspectrum III. Intersticien sehr breit und tiefschwarz, etwa wie d, Lyre. (A. N. 2044.) Jr = 6,0. Sp. IIla!! Les bandes 2—8 sont larges et foncées surtout celles dans lekrouses (SS 1805 211, ISS I 8r5ET) 75 Leonis = DM. + 22409. 35n; 11H12095 + 233,7. D'Arrest. 3.6" olme Färbung. Sp. III nat durch alle Farben leicht wahrnehm- baren intensivdunkeln Streifen. (A. N. 2032.) VoGEL. (1882) Gelb. Sp. IIIa! Sehv zarte Banden. (Spectr. Beob.) Jr = 6,0. Sp. Illa. Les bandes 2, 3, 7, 8 sont visibles, mais étroites. Crest a peine qu'on entrevoit par moments les bandes 4 et 5. (Ss O 84.4.19, Ss I 81. 5.1, SSKUES ONS SNES2 JBL LIG SRTAON 2 Draconis = 262 Birm. = DM. + 70665. 3=,3 1125m295s + 69:53',0. Rj — 6,9. Sp. Illa! Les bandes 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, I sont bien visibles, mais elles sont si étroites que le spectre s'approche de la classe IIa. (Ss I 78.4. 20, 78.5. 26, (SAST IBN SATAN 1 w Virginis = DM. + 82532. 6ma 11533218 + 841,3. D'Arrest. 6" gelblich. Prachtvolles Spectrum III mit breiten tiefdunkeln Zwischen- räumen durchweg. Ebenso vollständig disrupt wie 72 Leonis. 9 Virginis u. a. (4. N. 2044.) VoGEL. (1880) Böthlich gelb. Sp. IIIa!!! (Spectr. Beob.) Jjr = 5,3. Sp. Illa!!! Les bandes 2—9 sont larges et foncées. Le spectre est tres bien développé. (Ss I 81. 5.1, Ss II 80.2. 11.) 3 » Virginis = DM. + 2479. 4n,38 114043: + 75,6. D'ARrRresST. Stern 3.6 ungefärbt (bisweilen gelblich). Spectrum mit prachtvollen Zonen; die typische Form III ist sogar im Mondschein unsclucer zu erkennen. (ÅA. N. 2032.) VoGEL. (1880) Röthlich gelb. -'Sp. IIIa! (Spectr. Beob.) Jr = 6,0. Sp. IMa! Les bandes 2—58 sont visibles, mais elles sont assez faible- ment développees. (Ss. I 78.4. 23, 81. 5.1, Ss II. '80.::2. 11, '82:2.:21:) 48 N.-C. DUNER, SUR LES ETOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. DM. + 372230 = W, 115925. 6m5 11250m45 + 3718',9. D'ARrRresr. Stern 7 Gr. hellgelb. Wohlgetrennte Colonnen durchs gesammte Spectrum von der III Ordnung. (4. N. 2032.) Jr = 6,2. Sp. Illa! Les bandes sont larges mais assez påles a Vexception de 2 eta qui sont. fortes.t (SS OHSATA MINSSEIno HAS sSASsKIIKS0ORST I 80K3 3 sad Sö, 4 dt) DM. + 202664 = LL. 22573. 6m9 11554=58: + 19587. Jr = 6,5. Sp. IIIa!! Les bandes 2—9 sont trés larges, surtout celles dans le bleu. Le spectre est faible; au Ss II il est beaucoup plus beau qu'au Ss I. (Ss I 78.4. 24, B233. LA SSIINS2N2 20 TS208 INST DM. + 81389 = B. A. C. 4050. 6m2 115575 + 81247. D'ARREST. Övrange. Das Spectrum besteht aus ganz getrennten Säulen mit dunkeln einseitig scharf begrenzten Banden. (A. N. 2016.) Jr = 6,0. Sp. Illa. Les bandes 2—38 sont visibles mais elles sont tres påles. 2 et 3 sont les plus marquées. (Ss I 78. 5.9, Ss II 82.3. 20, 82.4. 3.) 2 Canum Venaticorum = DM. + 412284. 5m4 121127: + 411301. Jr = 5,8. Sp. Illa. Les bandes 2—8 sgentrevoient mais elles sont plus faible- ment développées que celles de 3 Canum. (Ss O 84.5.21, Ss I 79.4. 25, 82.5. 11, Ss II 80. 5. 14, 82.4. 7.) R Corvi — 143d Schj. = LL. 23077. Var. 12514»227s — 1842',0. Rj = 7,0. Sp. Illa! Les bandes sont larges et foncées par tout le spectre mais surtout dans le. vert-bleu:=(Ssmi825--011 ESS I89N5 SLBA SSANG NIKO 83. 4. 4, 83. 5. 4.) LL. 23079. 38r,o 12514m32s — 18387. Rj = 7,0. Sp. Illa! Les bandes sont larges dans toutes les couleurs; le spectre ressemble parfaitement au spectre voisin de R Corvi. (Ss II 82.5. 7, 82.5. 13, 83.3. 14, 33. 0: 20, do. 4.4, 33. d. 4.) 3 Canum Venaticorum == DM. + 492130. 5=,7 12-14m535 + 49323. D'ARrrestT. 6 Gr. gelblich. Spectrum vollkommen Typus III. Banden am breitesten im Roih, schmäler nach dem wvioletten Ende hin. (A. N. 2032.) Jr = 6,4. Sp. Ha! Les bandes 2—8 sont bien marquées par de fortes raies qui les termineut du cöté du violet. Mais a F'exception de 2 et 3 elles sont assez étroites et le spectre se rapproche du type d'Aldebaran. (Ss O 84.4. 20, Ss I 78.4. 23, SIAT) 32:50. USS TI SSONSNIANSo NANNE KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 2. 49 145 Schj. = 277 Birm. = DM. + 12694. 82,1 12:20m7: + 11944. D'ÅRREST. Stern 8 mg. mit höchst intressantem Spectrum vom IV Typus, das in seiner characteristischem Zerrissenheit specielles Studium erfordert. Es besteht fast nur aus rothen und -gelben Strahlen, bricht im Griin plötzlich ab, und alle stärker brechbare Strahlen sind total absorbirt: Fragment eines Sternspectrums. (A. N. 2044.) VoGeL. (1881) Roth. Sp. IIIb!!! (Speetr. Beob.) VoGEL (1583). Im Spectrum dieses Sternes waren finf Banden zu erkennen, zwei im Roth und Orange, von denen die letztere die intensivste war, eine Bande im Hellqgriin, die dunkelste im ganzen Spectrum, eine Bande im Dunkelgriin und eine im Blau. In ginstigen Momenten erschien sogar die isolirte dunkle Linie im Gelb. (Publicationen 14.) Rrj = 8,8. Sp. IHIb!! å 3 zones desquelles la zone bleue est assez faible. La sous-zone jaune et les bandes 4 et 5 sont parfaitement visibles, et peut-étre aussi les bandes 2 et 3. Il est singulier que D'ARREsST nat pas réussi a apercevoir la zone bleue. A Vienne M. VoGEL a vu aussi la zone ultrableue. (Ss O 84. 4. 20, Ss I 78. 4. 21, HONSTTASSIN SOK TT 73 Urse Majoris = DM. + 561598. 6»0o 12:22m495 + 56"16',0. Jr = 6,5. Sp. Ala! Les bandes 2—8 sont visibles mais le développement du spectre n'est pas fort. Les bandes dans le rouge et 7 sont les plus foncées. (Ss I 78. 4.25, Sskil8253: 205) DM: + 182617 = W,5 125481. . vms, 12:25m58 + 18:26.,8. VoGEL. (1882) Gelb. Sp. IIIa!! (Spectr. Beob.) Jjr = 5,5. Sp. Illa! Les bandes 2—38 sont visibles; elles sont larges, mais assez pales. (SskO: 844121; 84.4. 27.) 148 Schj. = 281 Birm. = DM. + 52634. 8m,5 12h25m]5s + 4582. D'ARREST. Stern 8 mg. Stark markirtes Zonenspectrum III; schwarze Intersticien. (A. N. 2044.) Rrj = 8,0. Sp. Illa!! Malgré la faiblesse de Vétoile, le spectre est tres beau. Les bandes sont trés larges et trés foncées. (Ss I 78.4. 21, 78.4. 23, Ss II 80. 2. 11.) 4 Draconis = DM. + 707700. 4m7 12h25m445s + 6943',3. Jr = 6,0. Sp. Ila!! Les bandes sont visibles de 2 au moins jusqu'a 8 incl. Elles sont larges et foncées, surtout 2 et 3. (Ss I 78.4. 16, 78. 4. 20, 78.4. 25, 78. 9.4, Ss II 82. 3. 20.) T Urse Majoris = 148a Schj. = 283 Birm. Var. 12531=51: + 602,3. Jr = 5,8. Sp. Ila, Les bandes sont peu foncées mais larges et visibles jusque dans le bleu: (Ss I 78.4. 25, 78. 5.11, Ss II 82. 9.3.) - E. Vet. Akad. Handl. B. 21. N:o 2. ( 50 N.-C. DUNER, SUR LES ÉTOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSEB. DM. + 22560 = B. A. C. 4254. 6",0 12033m175 + 2243. D'ARREST. Stern 7 mg. farblos. Colonnen durch alle Farben, schön getrennt und ganz dunkel, etwa wie xt Leonis. Typus III. (A. N. 2044.) VoGeL. (1881) Gelb. Sp. Illa!! (Spectr. Beob.) Jr = 6,2. Sp. Illa! Les bandes 2—38, et peut-étre 9 sont vues. 2 et 3 sontlarges et fortes. Le spectre est beau, mais pas trés fortement marqué. (Ss I 78. 4.23, 81. 5.1, Se IL:80. 25 IL, S20 ALM NBA LL) BR Virginis = 149 Schj. = 284 Birm. Var. 12533m26: + 732,3. VoGEL. (1881) Gelblich roth. Sp. IIIb? (Spectr. Beob.) Jr = 6,0. Sp. Illa! Les bandes sont visibles a ce qu'il semble jusqu'a 9 incl Elles sont larges, mais si påles qu'il est difficile de les compter avec säreté. (Ss O BATTI-T 24, ISS FASA RS RAS ORASSKIE 32 FANER SPNA0) S Urse Majoris = 151 Schj. = 289 Birm. Var. 12539m345 + 6138 4. Rj = 7,0. Sp. IIIa, mais trés faiblement développé. (Ss I 78.4. 25, Ss II 82.3. 20.) 152 Schj. = 290 Birm. = DM. + 46"18S17. 5=,5 12"40m265 + 45592. | SECCHI. Magmniftco oggetto di £ tipo, e veramente singolare per la sua vivacitå. E composto di tre zone assai vive e larghe; una gialla, Valtra verde e la terza bleu. Sono tutte vivaci assai e taglienti verso il violetto, e sfumate dal lato del rosso. Il ciglio delle zone 2 rinforzato da righe vive all estremo. Nel giallo queste due righe sono come due bellissimi filt d'oro. Cosr pure due righe rinforzate sono al verde e al bleu, benche questo non sia tanto vivo. Vi paiono anche delle strie minori. (Memoria II.) SECCHI. Lo spettro 2 bello assai: esso ha oltre il giallo un tratto di rosso vivo che richiama lidrogeno della benzina. Il giallo & terminato da due assai vive, e il verde da una vivissima ma che si vedeva solo ad intervalli. — ÖOsservata col prisma obiettivo si vedono le tre zone nitide e salienti. Ma-non si distingue decomposizione in righe fine. Si vede pero che wvi sono irregolarita nell intensitu della luce ma sfumate e non sono righe veri. Gl intervalli sono neri e taglienti, a mezzo la zona mediana vi 2 un aumento di luce. Spettro evidentemente gassoso. (Sugli spettri.) Rrj = 8,0. Sp. IIIb!!! å quatre zones, d'une vivacité extraordinaire, séparées par des bandes excessivement larges et noires. Les bandes 3, 4 et 5 sont tres bien vi- sibles, et en outre les bandes 1, 2, 7 et 8, mais celles-ci sont faibles. (Ss I 78. 4.10, 78.4. 225 T8.5: 20, 55 I -805 5, 14 et somventravec Sshiil i SsSERVEESSsEvE) 35 Virginis — 42653 = Wash. 5336. 6m7 12542m46s + £TA. VoGEL. (I8S8I) Röthlich gelb. Sp. IIlIa! (Spectr. Beob.) Jr = 6,5. Sp. Illa! Les bandes 2—8 sont visibles. Elles sont assez larges mais un peu påles. Les bandes 2, 3 sont assez fortes. (Ss O 84.4. 21, 84.4. 28.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:0 2. 51 w Virginis = B. A. OC. 4330. öva 1249-95 — 859,7. D'Arrest. Hellyelber Stern 3.6 mg. Säulenspectrum III etwa eben so präcis gezeichnet wie I Virginis, durchschnitten von schwarzen Absorptionsstreifen. (A. N. 2044.) Jr = 6,4. Sp. Hla!! Les bandes 2—8 sont visibles et assez bien marquées. 2 EtSISOntIöres Anses et fortes. (ISS: I Sik da ,S2- SA LÄ, ASS NK S0OT21I 82148) 833: 295) J Virginis = 297 Birm. = DM. + 42669. 3209 1250m36: + 356',5. SeccHI. Bellissima; tutta a righe come a« Ercole. Colore giallo ranciato al solito di queste stelle, e di tinta carica. E tutta decomponibile. (Catalogo.) VoGEL. (1881) Gelb. Sp. IITa!!! (Spectr. Beob.) Jr = 6,5. Sp. Ha!!! Les bandes 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 sont bien visibles. 2 et 3 sont tres larges, les autres sont relativement plus STON mais bien marquées. SEESOEAOMPLes (SS OKSITA TITS SKI SALO SST ISSLI SOS 8200 824198) 155 b Schj. = 298 Birm. = DM. + 66780: 7=;3 1252m30: + 6632. D'ArRrestT. 7 mg. von auffallend röthlicher Farbe. Das ausserordentlich merk- wirdige Spectrum besteht aus glänzenden Lichtstreifen, getrennt durch breite, dunkle Inter- sticien. Die schwarzen Bänder sind scharf begrenzt nach Kotli; also SeccHis Typ IV oder Ordnung TLL Cl. b. nach VoGEL. (4A. N. 2009.) Rrj = 7,5. Sp. IIIb!!! å 3 zones. Les bandes principales sont trés foncées. Les bandes 4 et = sont bien visibles; 1, 2 et 3 trés faibles. Ce qui rend ce spectre unique cest que la partie la moins refrangible de la sous-zone jaune est considérablement plus faible que Y'autre. (Ss I 78.4.20, Ss II 82.3. 20, 82.4. 3.) 36 Come: Berenices = 300 Birm. = DM. + 182682. 4=,3 12:53m59: + 17:56',9. D'ARREST. Stern 3 mg. hellorange mat nettem Säulenspectrum, wenngleich weniger vor- ziiglich als 40 Come. (A. N. 2032.) VoGEL. (1882) Röthlich gelb. Sp. ITla! Zarte Banden. (Spectr. Beob.) Jr = JR N Ila! Les bandes 2—38 sont RE mais tres étroites a l'ex- ception de (SSK SA 082 HMI SSK T80331NR) 40 Come Berenices — DM. + 232538. äng 131230: + 239,3. D'ARREST. Stern 6 Gr. farblos. Typ III. Die breiten und sehr dunkeln Av- sorptionsstreifen an den normalen Stellen durch das ganze Spectrum; fast ebenso vor- trefflich wie 31 Geminorum. Stern mitunter gelblich. (A. N. 2032.) Jr = 6,4. Sp. Ila!!! Les bandes sont larges Är foncées EG dans PFultrableu mais surtout dans le rouge. (Ss I 78.4.10, Ss II 60.3. 11, 80.5.7, 83.3. 29.) DM. — 02668 = W, 13:67. 7m3 13h7m385 — 1137 VoGEL. (1882) Gelb. Sp. IIIa!! (Spectr. Beob.) 52 N.-C. DUNER, SUR LES ETOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. Jr = 5,8. Sp. Illa!! Les bandes sont visibles jusque dans le bleu; elles sont fort obscures et trés larges, surtout dans le vert-bleu. (Ss O 84. 4. 20, 84. 4. 21, 84.4. 27.) DM. + 72627 = W, 13136. 7»",o 1311m228 + T2,2. VoGeL. (1882) Gelb. Sp. IIIa! (Sp. Beob.) Jr = 6,7. Sp. Illa! Les bandes sont visibles jusqu'a 9 incl., larges mais assez påles. (Ss I 78.4. 24, Ss II 82. 4.7.) o Virginis = 302 Birm. = DM. + 62722. 5m2 1312m335 + 559,9. VoGEL. Sehr schön ausgeprägtes Bandenspectrum. (A. N. 2000.) VoGEL. (1882) Gelb. Sp. IIIa!! mit zarten Banden. (Sp. Beob.) Rj = 7,0. Sp. Illa! Les bandes dans le rouge sont larges. Les autres sont étroites mais bien marquées. (Ss I 78.4. 22, 81.5. 1, Ss II 80. 2. 11, 80.5.8, 80.5. 12.) DM. + 472053 = A. Oe. 13583. 72,0 1318-495 + 4731',4. D'ARREST. Stern 7 mg. durch Farbe nicht von benachbarten Sternen zu unter- scheiden; gleichwohl ist das Spectrum discontinwirlich, das so characteristische von Typus [II ganz präcis. (A. N. 20382.) Rj = 6,7. Sp. Ala!! Les bandes 2—9 sont larges et obscures. (Ss I 81.5.1, SS IESORST LT SN) 304 Birm. = DM. + 372404 = B. A. OC. 4479. 60 13-19-22: + 37334. D'ARrRrResT. Stern 6 hellgoldgelb, roseo-aurea. Spectrum ein schönes Exemplar des renen Typus III. Bänder durch alle farbigen Zonen. Häufig wieder geprift. (A. N. 2032.) Jr = 6,5. Sp. Mla! Les bandes 2—38 sont visibles mais elles ne sont pas forte- ment développées. 4 et 5 sont tres étroites. (Ss I 81.5.1, Ss II 80. 5. 13, 82.4. 7.) 68i Virginis — 159 Sehj. = 306 Birm. ö5m7 13521m275 — 12"11',2. SECCHI. Stella con forte riga b e traccia di altre ma 2 debole. Spiecano delle zone vive abbastanza che sembrano farla del 4 tipo (21 aprile). Il colore & giallo e tendente al rosso, ma senza zone nere assolute. 4” tipo. (19 aprile 1868.) (Memoria IT.) SECOHI. Lo spettro ha qualche stria lucida, scura e non misurabile. (Sugli spettri.) VoGEL. (1883) Hinfaches Spectrum IlIla ohne bemerkenswerthe Einzelkeiten. Die Banden im Griin sind am besten ausgebildet. (Publicationen N:o 14.) Jr = 6,2. Sp. Illa, nullement IIIb. Les bandes sont faibles et étroites. Le spectre se rapproche de celui d'Aldebaran. (Ss I 78.4. 21, 78.5. 5, 78.5. 22, Ss II 81.3. 21.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 2. 3ö DM. + 73592 = B. A. C. 4506. 6mo 13523n345s + 72547. Jr = 6,3. Sp. Ila, tres faiblement développé. Les bandes 2, 3, 5, 7, 8 sont les seules visibles, et elles sont påles et étroites. (Ss I 78.4.25, 78.9. 2, Ss II 80. 8.6, 82. 4. 3.) R Hydre = 160 Schj. = 308 Birm. Var. 13124m155 — 22:45',8. SECCHI. Colore rosso e di 7" grandezza. «Lo spettro 2 del tipo di a Örione, ma ri- dotto a poclhissime righe lucide nei soliti posti del 3” tipo. Le zone nebulose sono assoluta- mente nere. La wvivacita di alcune righe & uffatto straordinaria. (Memoria IT.) SEcoH. 3 tipo superbo; risolubile ad intervalli. Nel giallo le zone sono poco sepa- rate. Dal magnesio al rosso sono poco distinte le zone. Alcune righe sono vivissime. (Sugli spettri.) Rrj = 8,0. Sp. Ha!!! d'une beauté tout a fait extraordinaire. Il n'y a que le spectre de o Ceti qui V'égale. Les bandes 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 sont extrémement larges et parfaitement noires. (Ss I 82.3.17, Ss II 80.2. 11, 81.3. 21, 82.3. 17.) 741 Virginis = 309 Birm. = B. A. C. 4516. 521 135260m465 — 544,3. VoGEL. dSehr schön ausgeprägtes Bandenspectrum. (A. N. 2000.) D'ARREST. Subflava. Spectrum gleicht dem von w Virginis. Banden dunkel und präcis durchweg wenngleich nicht so brett, wie bei d Virginis. (A. N. 2044.) Jr = 6,5. Sp. Ila! mieux développé que celui de & Virginis. Les bandes 2—58 sont visibles; elles sont un peu plus étroites que celles de w Virginis. (Ss I 78. 4. 23, Ss II 80.5. 12, 82.4. 7.) DM. + 92785 = W, 13488. 7=,3 13530m53: + 8482. VoGEL. (1882) Gelb. Sp. IIIa! (Spectr. Beob.) Jr = 6,3. Sp. Ma! Les bandes 2—9 sont visibles; elles sont excessivement larges et assez foncées surtout celles dans le vert-bleu. Le 28 avril sous des circonstances atmosphériques favorables le spectre s'est montré trés beau et les bandes étaient forte- ment accusées dans toutes les couleurs. (Ss O 84.4. 21, 84.4. 28, 84. 5. 21.) 311 Birm. = DM. + 252652 = W, 13596. 6mo 13b532m172 + 2574. D'ArRresTt. Stern 6.7 mg. hellorange. Vorziigliches Säulenspectrum III Typus. Die stereotype Form. (A. N. 2044.) Jr = 6,2. Sp. Ila! Les bandes 2—38 sont trés bien visibles; 2 et 3 assez larges mais le spectre n'est pas fortement développé. (Ss I 81.53.1, Ss II 80. 5. 13, 82.4.17, 82. 4. 23.) 82 m Virginis = B. A. C. 4565. 5m,7 13536m22: — 811,9. D'ARREST. 6.7 mg. flavet. Reguläres schönes Colonnadenspectrum, Typus III. Banden durch alle Farbenzonen stark. (A. N. 2044.) 54 N.-C. DUNER, SUR LES ÉTOILES A SPRCTRES DE LA TROISIEME CLASSE. Jr = 6,5. Sp. Illa! Les bandes 2—38 sont trés bien visibles. 2 et 3 sont assez larges. Le spectre est mieux développé que ceux de Il et de & Virginis. Surtout les bandes dans le vert et dans le bleu sont fortes. (Ss I 81.5.1, Ss II 80. 5.12, 82. 4. 23.) 83 Urse Majoris = B. A. C. 4568. 5m;5 13:36m57: + 55"11',2. D'ARREstT. Stern farblos mit selw schönem, säulenartigem Spectrum. (A. N. 2009.) Jr = 6,0. Sp. IIIa!! Les bandes 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 sont bien marquées mais un peu étroites. 2, 3 sont les plus larges. (Ss I 81.5. 1, Ss II 80.5. 12, 82.4. 7.) v Bootis = 162 Schj. = 314 Birm. 4=»,2 13:44m405 + 16"17',6. SECCHL. Tipo di « Övrione ma con righe deboli e non molto decise. Si vede una forte sfumata nel magnesio, larga assav e notabile per essere sfumata. Ai 12 marzo 1866 si trova piu analoga ad Arturo, attesa la debolezza delle zone. Forte riga nel magnesio ed altre nel verde. (Memoria IT.) SBECCHI. Non ha zone affatto, e solo it magnesio & molto netto. (Sugli spettri.) D'ARREsST. Dies noch etwas zweifelhafte Spectrum gehört unbedingt zum III Typus, indessen sind die Zonen trotz der Helligkeit des Sterns viel schwächer ausgeprägt als bei manchen Sternen sogar S mg. der Fall ist. Nur im Griin eine breite Bande, sonst schmale. Ueberhaupt aber en curioses und räthselhaftes Object indem die brechbarere Hälfte wie verschleiert ist. (A. N. 2044.) VoGer. (1881) Gelb. Sp. IIIa. Sehr zarte Banden. (Spectr. Beob.) Jjr = 5,5. Sp. Illa faiblement développé. Seulement 2, 3, 7 vues comme des bandes, au reste des raies seulement. Celles-lå sont assez foncées mais tres étroites. (SST ITS TATT SSA SKARS orONSSKITS0 TS DM. + 402701 = W, 135988. 6», 1347m31: + 40"9',9. Jr = 6,0. Sp. Illa! Les bandes sont larges et foncées jusque dans le bleu. (Ss I ITALK 10i Draconis = 315 Birm. 42,8 13:48231: + 65”13',0. Rj = 6,7. Sp. Illa!!! Les bandes 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 sont larges et trés foncées. Les bandes dans le rougé sont superbes. (Ss I 78. 4. 20, Ss II 80.8. 6, 82.4. 3.) 163 Nchj. = 516 Birm. = DM. + 412434. 6m7 13"482545 + 4049',9. SECCHI. Gialla di 6” con righe larghe a zone (non & detto di che tipo). (Memoria IT.) (Dans le Prodromo il n'est rien dit sur la nature du spectre.) D'ARrRresTtT. Hellbraun, Spectrum vermuthlich IV. (Vierteljahrsschrift der Astr. Ges. I Jahrg. 273.) VoGeL. (1883) Spectrum Illa. Die Banden im Roth sind am besten ausgeprägt, sonst bretet das Spectrum nichts Bemerkenswerthes. (Publicationen 14.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O 2. 55 Rj = 7,2. Il me parait y avoir une bande étroite dans le rouge et une plus large dans le vert. Peut-étre Illa mais nullement IIIb. (Ss I 78.4.10, 78.4. 21, 78.5. 30, 55 IM BAT AD at 0) DM. + 382501 = W, 18:1191. 82,9 13"56m7: + 3821',4. Rj = 7,6. Sp. Illa!! Les bandes sont trés larges et foncées surtout dans le vert et dans le bleu. Le spectre est plus beau dans le Ss II que dans le Ss I. TL'étoile est de 8”,4, et il y a eu des occasions ou je Pai vue de 87,0 au moins. Elle est donc peut-étre un peu variable. (Ss I 80.5.8, 82.4.8, 82.5.18, Ss II 80.5.8, 80. 5.13, Ilos ig BL Da IE BB NN NL) DM. + 442325 = B. A. OC. 4699. 5m3 14h3m565 + 44”19',8. D'ARReEST. Stern 3.6 Gr. gelblich. Spectrum prachtvoll vom IIT Typus; gehört zu den vorziiglichsten unter den stark markirten Absorptionsspectren des nördlichen Himmels. (4. N. 2032). Jr = 6,3. Sp. Illa!!! Superbe dans le rouge. Les bandes 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 sont fortement dessinées. (Ss I 82.4. 8, Ss II 80. 5. 12, 82.4. 10:) 13 Bootis = 320 Birm. ö5m:5 14h4m33: + 49:55',7. Jr = 6,5. Sp. Ila. Les bandes 2, 3, 7 sont assez larges; 4, 5, 8 sont påles. Le 5 spectre est faiblement développé. (Ss I 78.5. 28, 78. 6.5, Ss II 80. 5.13.) B. A. OC. 4700 = LL. 25965—67. 5m6 14h5m235 — 1549',8. D'ARREST. Stern 3.6 my. Sehr roth. Stern tief und stark undulirend, aber sem Spectrum ist gleichwohl unbedingt vom III Typus unter den ausgezeichneten. (A. N. 2044.) Jr = 6,2. Sp. Ha! Malgré la petite hauteur, les bandes sont fonceées et bien marquées. 2, 3, 7, 8 sont assez étroites, 4 et 5 trés étroites. Il me semble trés pro- bable que D'ARREST a été séduit par la petite hauteur de Fétoile å croire que le spectre était plus beau qu'il ne Fest en réalité. (Ss O 84.4. 27, Ss I 81.5.1, Ss II 80. 5. 13, 82. 4. 8.) DM. + 70778 = B. A. C. 4732. 5238 l4b10m1]43 + 69542. D'Arrest. Gelbröthlicher Stern 5.6 mg. Ziemlich schmale, doch sehr deutlich und leicht sichtbare Banden in der gewöhnlichen Stellung durch alle Farben bis ins Blau. Typus. III. (A. N. 2009.) Jr = 6,3. Sp. Ala! Les bandes 2—38 sont visibles. 2 et 3 sont assez fortes mais pas larges; 7 et 8 sont plus faibles et étroites; 4 et 5 ne sont que des raies. (SSPLLZSEAN 255 ne A945 SS II 8038: 65 82543915) 56 N=-.C. DUNEÉR. SUR LES BETOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. 169 Schj. — 328 Birm. — DM. + 262563. 8m,0o 14:19m425 + 269',6. D'ArRrest. Stern 8,2 Gr., roth wie schwach glihende Kohle. Das schwtierige Spec- trum ist evident vom III Typus, nicht aber, wie man fast erwarten sollte, vom IV. Dunkle Banden hat in demselben schon Dr. VOGEL walrgenommen. (A. N. 2032.) VoGEL (1883). Das Spectrum ist auffallend durch seine breiten dunklen Absorp- tionsbanden, von denen sieben besonders. intensw erscheinen. Im ganzen konnte ich 10 Banden im Spectrum erkennen. (Publikationen 14.) Rrj = 8,7. Sp. Ila!!! malgré la faiblesse de Fétoile. Les bandes sont trés bien marquées et d'une largeur extraordinaire par le spectre entier. Le spectre est plus beau dans le Ss II que dans le Ss I. (Ss O. 84.4. 27, Ss I 82.4.8, Ss II 80. 5. 12.) R Camelopardi = 173a Schj. = 331 Birm. Var. 142535 + 8417'v2. Rrj = 8,0. Sp. Illa. Les bandes sont certainement visibles, assez larges, mais påles. (Ss II 82.3. 20, 82.4. 21.) V Bootis = DM. + 392773 = LL. 26514. Var. 14:25m42: + 3918'5. Rj = 7,3. Sp. Hla!! Les bandes sont trés larges et foncées jusque dans le bleu. Le 21 mai 1884 PFétoile n'était que de la grandeur 97,5 tandis que sa grandeur fut évaluée 7”,0 le 29 avril et le 9 mai 1880. Méme a son plus faible éclat les caractéres marqués du spectre étaient trés bien visibles. (Ss O 84.5.21, Ss I 82.5.18, Ss I B2BLIN R Bootis = 173c Schj. = 336 Birm. Var. 14532m475s + 2710')2. Jr = 6,0. Sp. Illa!! faible, mais fortement marqué. Les bandes dans le bleu et dans le vert sont extrémement larges et foncées. (Ss I 79. 3.14, 79.3.16, Ss II 82.3. 17-) 34 Bootis = 173d Schj. = 357 Birm. mg 143902: + 2657',2. D'ARrRREST. Stern 6 Gr. hellröthlichgelb. Im Spectrum Colonnen, breit und deutlich durch alle Farben; besonders dunkel sind die Banden doch im Rothen. (4. N. 2032.) Jr = 6,5. Sp. Hla! Les bandes 2 et 3 sont larges et foncées. 4, 5, 7, 8 sont moins bien développées, mais bien visibles. (Ss I 78. 4.21, Ss II 80. 5. 12.) DM. + 152758 = LL. 26918. 5"; 1441m35 + 1533. D'ARrRresST. Stern 6 Gr. hellgelb. Prächtige Colonnen in der Normalform III Die Banden brett, sehr dunkel und einseitig abfallend durch das ganze prismatische Bild. (ARNE 20820) VoGeL. (1881) Röthlich gelb. Sp. Illa!!! (Spectr. Beob.) Rj = 7,0. Sp. Illa!!! Les bandes 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, I sont superbes, larges et foncées dans toutes les couleurs du spectre. (Ss I 82.4. 18, Ss II 80. 5. 12.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:O 2. ön 342 Birm. = DM. + 66878 = B. A. C. 4949. 4m 5 14b56m05 + 66"19',8. D'ÅRREST. Stern 3 mg. mit prachtvollem Bandenspectrum vom III Typ., gleicht Pp Pegasi. HFigenthimlich wegen der Farblosigkeit des Sternes; doch in vier späteren Nächten auch dieser Stern etwas auffällig gelb. (A. N. 2009.) Rj = 7,0. Sp. Illa!!! Les bandes 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, I sont tres larges et trés foncées. Le spectre rappelle plutöt celui de « Herculis que celui de 6 Pegasi, les bandes étant beaucoup plus marquées que chez celui-ci. Quant åa la couleur de Fétoile, je dois peut-étre remarquer que M. BIRMINGHAM la fait »deep orange». (Ss I SKA N6T. 1574520,, SsrII 80586.) DM. + 66890 = Gr. 2199 = Radel., 3334. 6m5 I56m515 + 66"10',1. Rj = 6,38. Sp. OMa. Les bandes sont påles mais visibles jusque dans le bleu (Ss I 78. 4.16, 78.4. 20, Ss II 80.8. 6, 82.4. 3.) DM. + 19:2935 = W, XV» 106, 107, 108. 5m,9 15h7m315 + 19:21. D'ARREST. Stern 6.7 mg. ohne auffallende Färbung. Trotzdem Spectrum III so vollkommen ausgebildet, dass das superbe Bild an « oder g Herculis erinnert. (A. N. 2044.) VoGEL. (1881) Gelb. Sp. IIIa!! (Spectr.,Beob.) Rj = 6,7. Sp. Illa! avec les bandes 2—38 et probablement aussi 9 visibles. Les bandes dans le rouge sont foncées, les autres ne sont pas fortement développées. Le spectre est beau, mais il n'y a rien qui rappelle les magnifiques spectres de « et qg Elerculis: (9 I'8254:8, SSI 8005. 12, 82:4110, 83.515) S Libre= 176a Schj. = 398 Birm. Var. 15h15m39s — 201',6. Rj = 7,3. Sp. HMMa! Les bandes sont fort larges et bien visibles dans toutes les - :couleurs, surtout dans le vert-bleu. (Ss II 82.5.1, 82. 5. 12.) S Coron: = 177a Schj. = 350 Birm. Var. 15:17219: + 31”43',6. Rj = 7,0. Sp. Ola!! Les bandes 2—9 sont visibles; elles sont foncées et exces- sivement larges; 4 et 5 le sont considérablement plus qu'a l'ordinaire. Mes évaluations de la couleur présentent des differences trés mnotables. En 1878 TFétoile m'a paru jaune-rouge = 6,3, en 1880 rouge-jaune = 7,0, en 1882 rouge-jaune foncé = 8,3, en 1884 de nouveau = 7,0. (Ss O 84.4. 27, Ss I 78.5. 5, 78.5. 22, 78.6. 5, Ss II 80. 5. 25, 82.4. 10, 82.4. 17.) z! Serpentis = DM. + 152858. 4mg 15H21m9: + 15:46',9. VoGeL. (I8SI) Röthlich gelb. Sp. ITa! (Spectr. Beob.) K. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 2, 3 58 N.-C. DUNÉR, SUR LES ÉTOILES A SPECTRES DE LA TROISIEMB CLASSB. Jr = 6,5. Sp. Illa. Les bandes 2—38 vues. Elles sont étroites et peu foncées; 4 et 5 ne sont que des raies ordinaires. Le spectre est presque lintermédiaire entre IIIa. et Ila. ($s 0: 84.4. 27, Ss I 78.4.23, 78.5. 22, Ss II 80.5. 12, 82:4.10, 83.5. 5.) 7t Serpentis = 178 Schj. = 356 Birm. 6m,7 15 31250: + 15”25',9. SeccHI. Tipo 3” a zone strette come a« Örione. Salta subito all occhio il colonnato, che & bene staccato dal verde in giu; nel giallo & piu continuato. La stella nel cercatore 2 di 6" rossa viva. (Memoria IT.) SECCHI. Si conferma il 5” tipo. Nel giallo le colonne somo meno decise e separate, (Sugli spettri.) VoGeL. (18581) Gelblich roth. Sp. Illa!!! (Spectr. Beob.) Rj = 7,5. Sp. Illa!! Les bandes sont larges et fortes, surtout dans le vert et dans le bleu. (Ss I 78.4. 21, 78.4. 23, 78. 6.8, Ss II 80.5. 12.) Zz Serpentis = 358 Birm. = B. A. OC. 5234. 4m09 15442155 + 1827. D'ARREST. Stern 4.3 mg. gelblich. Spectrum mit schönen obgleich eben nicht bretiten Banden vom III Typus. (A. N. 2044.) VoGeL. (1681) Röthlich gelb. Sp. IIIa!! Zarte Banden. (Spectr. Beob.) Jr = 6,5. Sp. HMla! Les bandes 2—58 sont visibles mais étroites. 4 et 5 ne sont que des raies ordinaires. Le spectre se rapproche de Ila. (Ss O 84.4. 27, Ss I 78.4. 22. Ss II 80.5. 12, 82.4. 23.) V Coron&e = 182 Schj. = 361 Birm. Var. 1545m57: + 39523. Rrj = 8,6. Sp. IMIb a trois zones, faiblement développé. La bande 9 est forte mais la bande 6 assez faible. Les bandes secondaires ne sont pas visibles. (Ss I 78.9. 20, TS: PKI VSEN 26 FuSTLODE 780 TSL EOTNO NGOs NNSS R Serpentis =181 Schj. = 360 Birm. Var. 15:46m5s + 15:26',2. VoGEL. Gelbroth. Das Spectrum ist sehr schön, mit vielen Banden durchzogen. Blau und Violett waren im Vergleich zu anderen Sternen der Classe IIIa recht gut sicht- bar, und mehrere dunkle Banden darin zu erkennen. (A. N. 2000.) VoGeL. (1881) Röthlich gelb. Sp. IIIa (IITb). (Spectr. Beob.) Rj = 7,0. Sp. IMa!! trés beau; les bandes dans le bleu sont si larges qu'elles le font tout discontinu. L'étoile n'est que de la grandeur 7740. (Ss II 83. 2.12.) 2 Herculis = DM. + 432542. öm:5 1551m18: + 43237. D'ARREST. Schön cannelirtes Spectrum, dessen Theilungen auf der violetten Seite sich doch nicht iiber Blau hinaus verfolgen lassen. Gleicht BP Pegasi. (A. M. 2009.) Jr = 6,0. Sp. AMMa! Les bandes 2—9 vues; 2 et 3 sont fortes, les autres ne sont pas trés larges. (Ss I 78. 5. 26, Ss II 80.5.12, 82.4. 17.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 2. DV DM. + 472291 = 367 Birm,. — LL. 29340. 6=,6 15559m395 + 47:30',s. Rrj = 7,9. Sp. Ila!!! Les bandes 2—10, 6 y compris, et peut-étre 1 aussi sont visibles. Elles sont d'une largeur extraordinaire et tout-å-fait noires. Le spectre en lastitotalement? discontimur (SS IL (8: 9. 30, (9.0.5, SS HMr80-5:13, 8214 TON82541220) DM. + 591697 = Radel., 3498. 6=,3 16"12205 + 5941. D'ArRrest. 7 mg. Spectrum Typus III mit sehr deutlich hervortretenden Banden, obschon etwas schmal. (A. N. 2044.) Jr = 6,5. Sp. HMla. Les 6 bandes ordinaires sont tres faiblement visibles. Le spectre est extrémement peu marqué. (Ss I 82.5.20, Ss II 80.8.6, 82.4. 21.) 47 Serpentis = 370 Birm. = DM. + 83141. 6=4 16:32395 + 8480. D'ARREsST. 6 mg. goldgelb. Brillantes Spectrum, Typus III, durchaus normal. (ÅA. N. 2044.) VoGeL. (1881) Röthlich gelb. Sp. IIla!! (Spectr. Beob.) Rj = 7,0. Sp. Hla!! fortement marqué. Les bandes sont larges et foncées. (SST 78. 4:23, Ss IK 80:55:12) DM. + 93153 = 371 Birm. = B. A. C. 5369. 7=5 16b3m485 + 85248. D'ArRrestT. 7 mg. goldgelb. Vorziigliches Spectrum, Typus III; die Trennungen offenbar noch etwas breiter als beim nahen 47 Serpent. (ÅA. N. 2044.) VoGEL. (1880) Röthlich gelb. Sp. IllIa!! (Spectr. Beob.) Rj = 7,0. Sp. MMla!! Les bandes sont encore plus larges et plus foncées que dans le spectre de 47 Serpentis. (Ss I -78. 4. 23, Ss II 80. 5. 12.) J Ophinci = 373 Birm. = B. A. OC. 5414. 2n7 16h9mfs — 326. SeCcHI. Gialla, a zone ben distinte ai soliti posti: presenta delle tracce stereoscopiche come a Ercole. (Catalogo.) Rj = 6,8. Sp. MMa!! Spectre magnifique; les bandes sont visibles jusque dans le bleu; elles sont de F'espéce moins foncée. (Ss I 78.4. 22, 78. 6.8, Ss II 80. 5. 12.) DM. + 601665 = B. ÅA. C. 5459. 5m; 16h15035: + 59"59',8. D'ArRrREsST. 6",3 albasubflava. Prächtiges Zonenspectrum III. Die breiten und ganz dunklen Banden durch's gesammte Spectrum; gehört zu den stark gezeichneten. (ÅA. N. 2044.) Jr = 6,7. Sp. IHla!! Les bandes 2—9 sont fortes et larges; surtout celles dans le nOUSe. (SI 32:5.20, SS Ik 808856, 82.5: AL. 60 N.-C. DUNÉR, SUR LES ETOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. DM. + 372741 = Wash. 6769. 6m5 16:16m425 + 371219. Jr = 6,5. Sp. Illa. La nature du spectre me semble indubitable, mais les bandes ne sont pas larges, et le spectre est faiblement dessiné. (Ss I 82.5.18, Ss II 82.5. 19.) v! Coron = DM. + 342773 = 376 Birm. ö5m2 162:18236: + 342. D'Arrest. Hellorange mit besonders stark markirtem Zonenspectrum, genau iiberem- stiummend mit dem folgenden. (A. N. 2009.) Jr = 6,5. Sp. Illa! Les bandes 2—38 sont visibles. Elles ne sont pas trés fon- cées, et sont assez etroites. (Ss I 78.4.10, 78.4. 24, Ss II 80. 5. 13, 82.4. 17.) »> Corone = DM. + 342774 = 377 Birm. 5,3 16:18m43: + 33561. D'ArrestT. Färbung und das ausgezeichnete Spectrum ganz wie beim vorigen. Beide gehören wohl physisch zusammen. (A. N. 2009.) Jr = 6,3. Sp. IMa. Les bandes 2—38 sont visibles. Elles sont encore plus étroites et plus faiblement développées que celles de »' Corone. (Ss I 78.4.10, 78.4. 24, Ss II 80.5. 13, 82.4. 17.) V Ophiuchi = 189 Schj. = 379 Birm. Var. 1621-10: — 12"12',0. 2 Errj = 8,8. Sp. IHIb!! a 3 zones. Les zones rouge-jaune et verte sont brillantes, et séparées par une large lacune. Quant å la zone bleue elle est excessivement faible et je n'ai réussi å la voir ni en 1878 ni en 1882. (Ss I 78.4. 21, 78. 6.5, 79.4. 25, (I:3432031 SS INSATS, IS: OLD, Bort U Herculis = 190 Schj. = 380 Birm. = W, 16578. Var. 16H21m225 + 197',2. VoGEL. Schöner rother Stern, der en vorziiglich ausgeprägtes Bandenspectrum zeigt. Banden besonders stark im Griin. (4A. N. 2000.) Rrj = 8,3. Sp. Illa!!! Les bandes 2—9 sont trés larges et foncées, surtout 7 et ST (SSUIINSONS TTG LANTA TA ON B. A. C. 5494 = 17 Ophiuchi U. A. 5=7 16522m19s — 7T21',9. D'Arrest. 6 mg. gelblich. Schöne Säulen, Bänder breit und tiefdunkel in normaler Gruppirung. (A. N. 2044.) Rj = 6,38. Sp. Ola! Beau spectre. Les bandes 2—8 sont bien marquées, 2 et 3 sont trés larges et foncées. (Ss I 81. 5.1, Ss II 82.5. 9, 82.5.12.) « Scorpii = 191 Schj. = 381 Birm. 1m4 16H23m175s — 26126. SECCHI. Le sue zone sono quelle di « Örione, ma assai piu cariche. Anche le righe sono piu larghe e intense. (Memoria II.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 2. 61 SEcoHI. Lo spettro 2 simile a quello delle macchie, e vi 2 la zona viva, che al tra- monto resta nel giallo tra D e la d. — 22. Giugno 1870. E piccola e piuttosto gialla che rossa. Lo spettro ha due forti zone nel rosso; ma nelle verdi ha righe ben distinte e mancano i colonnati quasi del tutto (civ 2 al solito col cambiamento di colore). (Sugli spettri.) PecHöre III å& II type. (Exp. danoise etc.) Rj = 7,3. Sp. Ila!!! Les bandes 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, I sont larges et foncées. Entre 3 et 4 il y a une bande plus étroite. (Ss I 81.5.1, Ss II 82.5. 9.) g Herculis = 191a Schj. = 372 Birm. Var. 16:25m21: + 426,1. D' ÅRREST. Spectrum ein iiberaus brillantes und prächtiges Exemplar vom III Typus ganz wie B Pegasi und wenige andere. Banden tief und breit durchweg. (AA. N. 2044.) Jr = 6,5. Sp. Ha!!! tout comme « Herculis. La bande 6 est un peu faible mais les autres des bandes 2—9 sont excessivement larges et noires. (Ss I 78.4.21, Ss II SONSTTSTSONS TN SSV E8055K255) DM. + 67942 = LL. 30250. 6=,8 16:28=6: + 6T15',8. Jr = 6,3. Sp. Illa. Les bandes 2, 3, 7, 8 sont visibles. Le spectre est faible- ment dessiné. (Ss I 78. 4.16, 78.4.20, 78.9.4, Ss II 80. 8.6, 82. 4. 3.) W Herculis = DM. + 372772. Var. 16531m40: + 3733',0. Rj = 7,0. Sp. MMa! Les bandes sont fortement développées jusque dans F'ultra- bleu mais faibles dans le rouge. (Ss I 82.9. 7, Ss II 82.9. 3.) R Draconis — DM. + 67950 = LL. 30387. Var. 16532m23: + 66"57',8. VoGeEL. Sp. IIIa von ganz besonderer Schönheit. (Vierteljahrsschrift der Astr. Ges. Jahrg: 16; p. 243.) Jr = 6,5. Sp. Ma. Les bandes 2—38 sont visibles mais elles sont faibles et peu développéees. (Ss I 79.3.16, 82.9.3, Ss II 82.9. 3.) DM. + 492530 = Rimk. 5507. 7=,3 16:35"49: + 493,6. D'Arrest. 7.8 mg. gelblich. Spectrum III, gleichwie der nachfolgende 42 Hercul. mit wohlgetrennten Säulen. (A. N. 2044.) Rj = 7,0. Sp, MMa!! Les bandes 2—38 sont assez larges et foncées. Le spectre est bien développé. (Ss I 82. 4.10, Ss II 89. 5. 13.) 42 Herculis = DM. + 492531 = B. A. C. 5596. 52,0 16:36m25 + 497',4. D'ARREST. Stern sehr gelb. Präcises Säulenspectrum Typ. IIT. (A. N. 2009.) Rj = 6,3. Sp. Ila!! Les bandes 2—38 sont bien marquées. Le spectre ressemble parfaitement au précédent. (Ss I 82.4.10, Ss II 80. 35. 13.) 62 N.-C. DUNÉR, SUR LES BTOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. 43i Herculis = DM. + 83271 = 387 Birm. 5"; 16b41m2; + 845,9. VoGcnL. (1880) Röthlich Gelb. Sp. IIa!! (Spectr. Beob.) Rj = 7,0. Sp. Illa faiblement développé. 2, 3, 7 sont des bandes éetroites; au reste il n'y a que des raies seulement. (Ss O 84. 4.27, Ss I 78.4.23, 78.6.8, 5s II 80. 6. 13.) DM. + 422749 = 389 Birm. = B. A. C. 5644. 6m5 16544m8: + 42251 D'Arrest. Hellbraun. Prächtiges Specimen III Classe; das Spectrum zerfällt in Zonen, getrennt durch dunkle Zwischenräume, ebenso leicht wie « Herculis. (A. N. 2009.) Jr = 6,1. Sp. Illa!! Les bandes 2—9 sont larges et foncées, surtout 2 et 3; toutefois le spectre n'égale pas en beauté celui de 367 Birm. (Ss I 78.4.10, 78.5. 30, TSHOTH, KI GSI TNG ANNASSINSO EST S Herculis = 195 Schj. = 392 Birm. Var. 16b47m21: + 15'6',6. VoGeL. Farbe zwischen Roth und Orange. Zeigt ein sehr schönes Sp. IIIa; be- sonders die mit den b Linien endigende Bande war sehr auffallend. (A. N. 2000.) Rj = 6,3. Sp. Ola! Le spectre est bien marqué mais pas trés brillant. Les bandes sont larges. Celles dans le vert et dans le bleu sont les plus marquées. (Ss I 79.5. 22, 79.6. 17, Ss II 82.10. 6.) DM. + 143179 = B. A. 0. 5749. 4m,g8 16558=33: + 1414')2. D'ArRrest. 9.6 mg. farblos. Vortreffliches Colonnenspectrum IIT mit starken dun- keln Bändern; normal. (A. N. 2044.) VoGEL. (18581) Röthlich gelb. Sp. IIIa! (Spectr. Beob.) Jr = 6,3. Sp. Ila!! Les bandes 2—9 sont visibles. 2, 3 sont trés larges et foncées. Les autres sont moins bien marquées. (Ss I 78.4. 23, 78.6.5, Ss II 80. 5. 13, SO HOP AS2 ANA 61c Herculis = DM. + 352911 = B. A. C. 5763. 6m,;5 165955 + 35333. D'ArRrestT. 7,7 mg. auffallend schwach, gelbroth. Sp. mit schönen wohlgetrennten Banden. (A. N. 2016.) Jr = 6,3. Sp. Illa! Le spectre est bien marqué et les bandes 2—38 sont larges mais pas trés foncées. Le spectre n'est pas des plus superbes. (Ss I 82.4.10, Ss II 80. 5. 14.) R Ophiuchi = 198a Schj. = 401 Birm. Var. 17h2m]s — 15”57',5. VOGEL. /USp: vILTG. (VSLJALSchn. k6LJahros Pp. 24330) Rj = 7,5. Sp. Ola!! Les bandes 2—9 sont visibles; 7 et 8 surtout sont fortement dessinées. (Ss II 82.5. 9, 82.15. 12) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:0 2. 63 &« Herculis = 199 Schj. = 402 Birm. Var. 17510m5s + 14"30',2, SECCHI. Öggetto singolare, magnifico, e di forma curiosa oltre mode. Pare di ve- dere una serie di colonne convesse wluminate dal sole. Le linee che separano una co- lonna dall'altra sono profondamente nere. Il massimo di luce sta da un lato dell inter- vallo fra le righe nere, ed 2 graduato precisamente come si fa a disegnare un colonnato. (Catalogo.) SeccH. Col prisma obiettivo non si vede traccia di decomposizione. Ai limiti delle zone la nettezza 2 sorprendente ma non si vede risoluzione. É imposstibile crederlo spettro metallico. (Sugli spettri.) VoGEL. (1881) Gelblich roth. Sp. IIIa!!! (Spectr. Beob.) Rj = 7,5. Spectre superbe Illa!!! Les bandes 1—10 sont excessivement larges et noires. (Ss I 78. 4. 10, Ss II 80. 3. 8, 80.5. 25, 80.6.13 et souvent aux Ss III et IV.) DM. + 23296 = 407 Birm. = W, 175209. 7=ju 17-14m445 + 2145. D'ARrRRrResT. 7.6 mg. hellröthlich, mit äusserst brillantem Spectrum III. Zahlreiche und tiefdunkle Banden durchweg. (A. N. 2044.) VoGeL. (1881) Röthlich gelb. Sp. IIla!! (Spectr. Beob.) Jr = 6,3. Sp. Ila!!! Superbe en raison de Féclat. Les bandes 2—9 sont toutes larges; celles dans le bleu sont de vraies lacunes. (Ss II 80.6. 3, 82.5. 12.) 74 Herculis = DM. + 462293 = B. A. C. 5871. 5",5 17"17m32: + 46"20',3. D'ArRrest. Feinere doch schön getrennte Banden durch alle Farben. Classe III. (ARE NE 20095) Jr = 6,0. Sp. Ala. Les bandes 2, 3, 7, 8 sont visibles, mais elles sont difficiles å reconnaitre comme des bandes, å cause de leur petite largeur. Le spectre est presque du méme type que celui de « Tauri. (Ss I 82.4.10, Ss II 80.5. 14, 82.4.17.) DM. + 17:3241 = Wash. 7251. 6=2 17521=27: + 170,3. VoGEL. (ISS1) Gelblich roth. Sp. IIla!! (Spectr. Beob.) Jr = 6,5. Sp. Ila!! Les bandes 2—9 sont excessivement larges et trés foncées, surtout celles dans le rouge, mais aussi 4 et 5 sont plus larges qu'å F'ordinaire. (Ss O 84.4.27, 84.4. 28.) DM. + 83418 = Piazzi XVII:103. 72,3 17522m56: + 83118. VoGEL. (1881) Röthlich gelb. Sp. IIIa!! (Spectr. Beob.) Jjr = 5,5. Sp. Ila! Les bandes 2—38 sont bien visibles; 2 et 3 sont fortes. Le spectre est fort beau. (Ss O 84.4. 27, 84.4. 28.) 64 N.-C. DUNÉR, SUR LES BTOILES A SPECTRES DR LA TROISIEMB CLASSE. 202 Schj. — 410 Birm. — A. Z. 305 N:o 108. 8m,; 17523m505 — 19:23',6. Rrrj = 8,8. Sp. IIIb! a trois zones, desquelles la zone bleue est ä peine percep- tible. Les deux autres sont séparées par une bande large et noire. La sous-zone jaune se voit comme une bande claire. Mais les bandes 4 et 5 ne sont pas visibles. (SS Iu793 420, HINAN20 NI. 0: 24 SSI 22 DM. + 71841 = A. Oe. 17201. 6=,8 17524m525 + TI'5T',4. Rj = 7,0. Sp. Illa! Les bandes sont trés larges et bien visibles, surtout 7 et 8. (Ss I 78.9. 4, Ss II 80. 9. 6.) DM. + 143279. 6m2 17529m11: + 14”54')8. VoGEL. (1681) Gelblich roth. Sp. IlIa!! (Spectr. Beob.) Jr = 6,5. Sp. Illa!! Les bandes 2—38 sont visibles; elles sont larges et foncées dans le rouge et dans le vert-bleu. (Ss O 84.4. 27, 84.4. 28.) DM. + 313075 = W, 11117. 6m5 175362115 + 31150. D'ARREsT. Stern hellrothgelb. Schönes Zonenspectrum, das doch gute Luft fordert. (A. N. 2016.) Jr = 6,4. Sp. MMa. Les bandes 2—38 sont vues, mais seulement avec difficulté. 2 et 3 sont les seules facilement visibles. La nature du spectre est indubitable, mais il est trés faiblement développé. (Ss I 82.4. 10, 82.5. 21, Ss II 80.5. 14, 82.5. 12.) 205 Schj. = 418 Birm. = A. Z. 391 N:o 77. 825 17539m4s — 1836',8. Rrj = 8,0. Sp. HIb avec 3 zones. La zone verte est la plus brillante. Le spectre est assez faiblement développé. (Ss I 79.5. 24, 82.5. 19, Ss II 82.535. 9, 82.5. 12.) W, 172794. 8mö 17H42=275 — 3"36',5. Rj = 7,3. Sp. Ila! Les bandes sont larges et foncées jusque dans le bleu. (SSTILTS2 0 3 ESS MAS Harg) DU. + 362942 = Wash. 7444. 6m5 I17h44m285 + 36346. Jr = 6,5. Sp. Illa! Les bandes 2—38 sont visibles. 2 et 3 sont assez larges et foncées; les autres sont larges mais fort påles. (Ss O 84.8. 24, Ss II 82. 5. 21.) DM. + 193509 = W; 17»1819. 7=,0 17559m15 + 19331, VoGEL. (1881) Röthlich gelb. Spectr. IIIa! (Spectr. Beob.) Jr = 6,5. Sp. HMla faiblement développée. Les bandes sont le plus facilement visibles dans le vert et dans le bleu. (Ss I 78.4. 23, 78.4. 24, Ss II 80. 9. 3.) €u KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDL. BAND. 2l. N:O 2. 65 98 Herculis = DM. + 223273 = B. A. OC. 6134. 5m2 1851m495 + 22127. D'ARrRRresTt. Stern gelblich; Spectrum dunkele und breite Bänder durch alle Farben- zonen. (A. N. 2016.) Jr = 6,7. Sp. Illa!!! Les bandes 2—98 sont visibles. 3 et avant tout 2 sont fortes. Les autres sont relativement plus faibles. (Ss I 80.8.5, Ss II 80. 5.14, 80. 8.4, 83. 5. 5.) DM. + 63627 = W, 171276. 7m,5 18:2m305 + 631',9. VoGEL. (1850) Röthlich gelb. Sp. IlIa!! (Spectr. Beob.) Rj = 7,0. Sp. Ha! Les bandes 2—38 sont trés bien développées, surtout celles dans le vert-bleu. (Ss O 84.4. 27, 84. 7. 24, 84.8. 24.) DM. + 432890 = W, 18:58, 59. 8-0 18:3m47s5s + 43726',4. Rj = 7,0. Sp. IHla!! Malgre la faiblesse de Yétoile, les bandes sont trés bien vi- sibles jusque dans Vultrableu. Elles sont si larges et tranchantes que le spectre en devient tout discontinu, surtout dans le vert-bleu et dans le bleu. (Ss I 78.9.13, SKINN SSP SNS DM. + 412988 = W, 18:88, 89. 7mjo 18"4m42s + 41”42',3. Jr = 6,5. Sp. Mla. Le spectre est faiblement dessiné, mais les bandes sont larges. (SSTINGSH9E205 SsLIUF80:8:4:1:82: 4721-) 104 A. Herculis = DM. + 313199 = 430 Birm. 52,0 185808: + 31229. D'Arrest. Gelbroth. Vorziglich schönes Colonnenspectrum; reiner Typus III, etwa wie R Lyre mit scharfer Trennung der Lichtstreifen. (A. N. 2009.) Jr = 6,5. Sp. Illa! Les bandes 2—38 sont agsez bien développées, surtout celles dans le rouge. (Ss I 80.8. 5, Ss II 80. 5. 14.) DM. + 23547 = W, 18177. 6=,3 18:11n4: + 2208. VoGeL. (1881) Röthlich gelb. Sp. IIIa!! (Spectr. Beob.) Jr = 6,3. Sp. Illa!!! Les bandes 2—9 sont trés larges et foncées tant dans le rouge que dans le vert-bleu. 2 et 3 sont les plus fortes. (Ss O 84.4. 27, 84.7.24.) DM. + 492782 = B. A. OC. 6255. 5m,y 18-18-59: + 494,2, Jr = 6,3. Sp. Ila! Les bandes dans le rouge sont assez bien marquées; 4 et 5 sont plus faibles. (Ss I 78.4.15, 78.4. 24, Ss II 79. 11. 18, 80. 5. 14.) K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 21 N:o 2. 9 66 N.-C. DUNER, SUR LES) ETOILES A SPECIRES DE LA TROISIEME CLASSE. DM. + 363168 = 448 Birm, 82; 1828m52: + 3655,6. SBCeCcHL. Hossa intensa. Spettro a zone deboli. (Prodromo.) Rrrj = 9,0. Sp. IIIb! å 3 zones, desquelles la zone bleue est excessivement faible. Les bandes principales sont larges et foncées. Peut-étre qu'il y a aussi une trace de la bande 4. La longueur d'onde des bandes 6 et 9 contrölée. (Ss I 78.6. 7, 78.6. 14, 78.8. 23, Ss II 80. 5. 14, Ss III 83: 10.28.) Iobservation du 23 Aout 1878 fut farte a PFobservatoire de Copenhague avec le méme spectroscope dont s'est servi D'ARREST. DM. + 393476 = W, 18:1018, 1019. 6»m5 18:34m48: + 3934',8. D'ARrRrResT. 7 mg. mit einem iiberraschend schönen Spectrum III; eines der am besten ausgeprägten der Gattung &« Herculis, identisch mit d, Lyrce und R Lyre. (4. N. 2009.) Rj = 7,0. Sp. IIIa!! trés beau et bien développé. Les bandes 2—38 sont larges et. foncees, USS KKS ATOL SSK NASN DM. + 363243 = 458 Birm. = W, 18:1146. 7»,5 18539m215 + 36”51',5. SECCHI. »Red colour certain; zones clear and well defined though magn. only 8,5 (private letter)». (BIRMINGHAM The red stars p. 322.) Rrj = 8,5. Sp. IIIb!! a 3 zones. Les deux bandes sont fortes et larges. La longueur d'onde des bandes 6 et 9 contrölée. (Ss I 78.6.8, 78.6. 14, 78. 8.23 cette derniere faite aå F'observatoire de Copenhague, Ss II 80.5. 14, Ss III 83.10. 28.) 219 Schj. = 464 Birm. 82,0 18:44n30s — 8&1'n. Rrj = 8,6. Sp. IIIb!! å 3 zones. Les bandes 6 et 9 sont trés larges et foncées. Outre cela, je vois la sous-zone jaune avec les bandes 4 et 5 et, trés faiblement, la bande 2. La longueur d'onde des bandes 6 et 9 fut contrölée. (Ss I 78.6.7, 78. 6.8. SSEIE803814, SS MINSSSöLASN) DM. + 403512 = Radel., 4111 = Gr. 2697. 6m,s 185045 + 4052',2. Jr = 6,0. Sp. Illa! Les bandes 2—38 sont vues. Elles ne sont pas tres fortes. (Ss I 78.9. 21, Ss II 80.8. 12.) J? Lyre = DM. + 363319 — 470 Birm,. 425 185120: + 36”46',3. SEcCHI. Gtialla, e perfetta copia di « Ercole con scanalature ben vive e nettissime. (Catalogo.) Rj = 7,0. Sp. IIIa!! trés beau. Les bandes sont larges et foncées, mais décidé- ment moins que celles dans le spectre de R Lyre. (Ss I 78.4.15, Ss II 79.11. 18.) [or] ES] KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l|. N:O 2. R. Lyre = DM. + 433117 = 221a Schj. = 474 Birm. Var. 18:52=175 + 43487. VoGEL. Hin vorziiglich schönes Spectrum, welches dem von a« Herculis gleicht. (A. N. 2000.) Rj = 7,5. Sp. Illa!!! Les bandes 1—9, 6 y comprise, sont excessivement larges et foncées. Le spectre est un des plus superbes de cette classe. (Ss I 78. 4.15, 78.9. 13, SsEURg9 ITS 8008-125) DM. + 143729 = 222 Schj. = 475 Birm. 9=79 18:53258 + 14137. VoGeL. (1881) Roth. Sp. IIIb! (Spectr. Beob.) Rrrj = 8,9. Sp. IOIb! ä 3 zones. La zone bleue est excessivement faible; les pandes sont fortes. (Ss I 78.8.22 a Copenhague, 78. 8.23, 78.9. 10, 78. 9.19, Ss II 80. 8.14, 83010122,5s: III (83: 105225) DM. + 403555 = W, 18:1680, 81. 6=,9 18:55=315 + 40"32',5. Rj = 7,0. Sp. Illa! Il y a des bandes larges, mais peu opaques, par le spectre entier jusqu'a 9 incl. (Ss I 78.9. 21, Ss II 80.8: 3, 82.4. 21.) DM. + 223549 = W, 18:1660. 6m,5 18:55m45: + 2240',5. D'ArrestT. 7 Gr. auffällig gelbroth. Reiner Typus III, gut markirt und leicht sichtbar. (A. N. 2016.) Jr = 6,2. Sp, Illa. « Les 6 bandes ordinaires sont vues, mais elles sont assez påles. (Ss I 80.8. 5, Ss II 80. 8.4, 82.5. 19.) 222e Schj. = 483 Birm.: 7,3 185954: — 5'50',0. VoGEL. Gliihend feuerroth. Das Spectrum zeichnet sich durch seine iiberaus geringe Ausdehnung aus. Blau und Violett sind fäst vollständig absorbirt, nur Grim, Gelb, Roth sind gut zu erkennen. Die beiden erst genannten Farben sind aber durch einseitig scharf abgeyrenzte Absorptionsstreifen sehr reducirt; im Roth eine schwache verschwommene Bande. (Berichte der Ges. der Wissensch. zu Leipzig.) Rrrj = 9,0. Sp. IIIb!! å trois zones, desquelles la bleue est excessivement faible. Les bandes 4 et 5 de la sous-zone jaune se voient distinctement. La longueur d'onde de;la, bande 6 fut contrölée. (Ss I 78.4. 22, 78.4. 24, Ss II 80.8:1, Ss III 83. 11. 5.) DM. + 303409 = W, 18:1861. 6m,5 19H1m6s + 3035',0. D'ArRRestT. 7 mg. mit recht deutlichem Säulenspectrum = d, Lyre. Typ. III. (A. N. 2009.) Jr = 6,3. Sp. OMa faiblement développé. Je mn'apercois que les bandes 2, 3, 7. (SSEIT8058-5,, 55 I :8078. 3, 83.5.5.) 68 N.-C. DUNER, SUR LES ETOILES A SPECTRES DB LA TROISIEMB CLASSE. R Aquila = 224 Schj. = 486 Birm. = Radel., 1825. Var. 19:1233: + 84,7. VoceL. (1880) Roth. Sp. illa? Grösse geschätzt 9” ,;s. (Spectr. Beob.) Rrj = 8,8. Sp. IIIa!! Trés beau en raison du peu d'éclat de F'étoile. Les bandes sont trés larges et sombres dans toutes les couleurs. (Ss I 78.5.8, 78.5. 11, 78.5. 22.) R Sagittarii = 226 Schj. = 489 Birm. Var. 1910=m49: — 19290. Rj = 7,0. Sp. Illa!! Les bandes sont extrémement larges et foncées dans le vert et dans le bleu. Dans le rouge elles sont faibles. (Ss I 80. 8.5, Ss II 80. 8. 5.) DM. + 223660 = 493 Birm. = W, 19:386. 7m7 1951526: + 227233. Jr = 6,5. Sp. Illa! Les bandes sont visibles par le spectre entier. Elles sont les plus fortes dans le vert et dans le bleu. (Ss I 78.6.6, 80.8.5, Ss II 80. 8. 4.) DM. + 173940. 9m5 1917-145 + 1728. VoGEL. (18681) Gelblich roth. Sp. IIIb! (Spectr. Beob.) Rrj = 8,3. Sp. IIIa!! Les bandes dans le vert-bleu sont excessivement larges et foncées, et au Ss Ö le spectre a parfois ressemblé d'une maniére frappante aux spectres IIIb; mais au Ss III les caracteres Illa sont tres distinetement reconnus. (Ss O 83.10. 26, 84,41 BASTA SSTIUNES SALON DM. + 353598 = LL. 36697. 7m,5 19:20m15: + 35592. Rj = 6,8. Sp. Illa! Les bandes 2—9 sont visibles; elles sont assez larges et bien marquées surtout dans le vert et dans le bleu. (Ss II 82.10. 6, 82.11. 14.) 2 Urse Minoris — DM. + 88112 = B. A. C. 6999. 6=,5 19:22m32s + 8859',3. Jr = 6,3. Sp. IIla. Le spectre est assez faiblement marqué. 2 et 3 sont pas- sablement. fortes. (Ss O 85. 3. 12, Ss I 78.5. 4, 78.5. 8, 78..5. 9, Ss.IL 80. 8. 6.) a Vulpecule = DM. + 243759 = B. A. OC. 6674. 4m,2 19524m335 + 24”27',8. D'ARREST. 3 mg. gelb. Das Spectrum gehört zu den best ausgeprägten des III Typus. Banden auffallend dunkel und präcis; die Säulen in der stereotypen Lage. (ÅA. N. 2009.) Jr = 6,3. Sp. Illa! Les bandes 2—58 sont noires, mais elles sont trés étroites. (Ss I 80.8.5, Ss II 80.8. 3, 80.8. 5.) DM. + 76”134 = 229 Schj. = 502 Birm. = B. A. OC. 6702. 6m5 19525m5: + 7T6"21',8. SECCHI. Stella rosata di 6 '"/; con spettro a zone larghe del 4 tipo. Una larga tagliente nel verde; due righe nel giallo. LT'azzurro & debolissimo. Il rosso & appena sensibile. (Mem. IT.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 2. 69 SECCHI. Sono vive le linee lucide del giallo come fili d'oro, e pure & ben denso il magnesio. (Sugli Spettri.) Rrj = 8,3. Sp. IIIb!!! å 4 zones. Les bandes principales sont trés larges et noires. Aussi les bandes 2, 3, 4, 5 et 8 sont visibles; celle-ci est trés faible. En dépit de ce que dit SeccHr, le rouge est trés vif, bien que, naturellement, un peu påle en com- paraison avec la sous-zone jaune. (Ss I 78.4. 20, 78. 5.16, 78.6. 14, Ss II 80. 8. 6.) DM. + 44152 = 504 Birm. = W, 19:648. 7mno 19:28m125 + 448,9. VoGeL. (1881) Gelb. Sp. ITla? (Spectr. Beob.) Rj = 7,3> Sp. Ala. Les bandes 2, 3 sont faibles; 7 et 8 sont bien visibles. (SSI 4SEG. 0 SSU 2808. 15) 228 Schj. = 505 Birm. 72,0 19:28m35: — 16:33',4. SECCHI. Notabile rossa. Spettro zona verde viva. 4? tipo(?). (Prodromo.) Rj = 38,2. Sp. IIIb!! å 3 zones. Les bandes 2, 3, 4, 5 sont aussi visibles. La lon- gueur d'onde des bandes 6 et 9 fut contrölee. (Ss I 78.6. 7, 78.8. 23, Ss II 80.8. 1, Ss' III 83. 10. 26:) DM. + 54190 = LL. 37019 = W, 19:668. 6m,9 19528m505 + 5150. D'ARREST. 7,4 mg. farblos. Superbes Spectrum des III Typus, gehört zu den vor- ziiglichsten der Gattung. Die stereotypen Banden breit und dunkel durch die ganze Er- streckung. (A. N. 2044.) VoGEL. (1881) Weisslich gelb. Sp. Ila. (Spectr. Beob.) Jr = 5,8. Sp. Illa!!! Les bandes 2—9 sont trés larges, mais un peu påles. 7 et 8 sont énormément larges et trés foncées. Le spectre en est discontinu tant dans le rouge que dans le bleu. (Ss I 80. 8.5, Ss II 80.8.1, 82.5.19, Ss III 83. 9.14.) DM. + 482914 = B. A. OC. 6717 = Gr. 2876. 6m,5 19530m56: + 492,7. D'ARREST. 7 mg. farblos, mit schönem Spectrum III. Breite dunkle Banden iber- all; normal auch in der blauen Region. (4. N. 2044.) Jr = 5,8. Sp. Ala!! Les bandes 2—9 sont trés larges et assez noires. (Ss I 8058. 5,0S94I1 180-183 3)783. 515,83. Inlyr83. 9: 11.) R Cygni = 229a Schj. = 507 Birm. Var. 193428 + 49585. Rrj = 8,0. Sp. Illa! Les bandes ne sont pas trés sombres, mais elles sont larges et visibles jusque dans le bleu. (Ss I 79.3.16, Ss II 80.5. 14, 82.10. 6.) 70 N.-C. DUNÉR, SUR LES ÉETOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. DM. + 691058 = A. 0e. 19513, 14. 8»",0 19535m475 + 6934',8. Rj = 7,0. Sp. Illa! Les bandes dans le bleu sont trés larges et assez foncées jus- qu'a la bande 9 incl. Celles dans le rouge sont faibles. (Ss I 78.4. 20, Ss II 80.8. 6.) DM. + 323522 = 509 Birm. 820 19537m73 + 32:23. Rrj = 8,2. Sp. IIIb!! å 3 zones, desquelles aussi la zone bleue est assez bril- lante. Les bandes principales sont tres fortes et opaques et aussi les bandes 4 et 5 s'entrevoient. La longueur d'onde des bandes 6, 9 et 10 contrölée. (Ss I 78.6. 5, 78560: 167 (8.0 LASSE IT S0F5T TT KSO NLOSSKIESS0NS DM. + 423419 = W, 19:1165. 6=7 19-37m275 + 4250',7. Jr = 6,5. Sp. Illa. Les bandes 2, 3, 7 sont visibles, mais le spectre est faible- ment développé. (Ss I 78.10. 5, Ss II 80. 8. 1.) DM. + 552245 = B.B. VI p. 272. 6mg 19539m525 + 55137. D'Arrest. 7,4 mg. farblos, gleichwohl ist das Spectrum ganz so ausgeprägt ITI uls DIA NON Move al ING. ADA) Jr = 5,8. Sp. IIIa!! Les bandes 2—9 sont visibles. Elles sont trés larges et bien marquées. (Ss I 80. 8.5, Ss II 80. 8. 4.) DM. + 413469 = B. A. OC. 6769. 6=jo 19540m25: + 41732',0. Jr = 6,0. Sp. Illa. Le spectre est trés faiblement développé. Les bandes ne sont ni larges ni foncées. (Ss I 78.9.26, 80. 8.1, 80. 8. 4.) DM. + 403866 = Radel., 4441 = Gr. 2928. 6m3 19:41m265 + 40285. Jr = 6,2. Sp. Illa. Les bandes sont larges et visibles par tout le spectre, mais faibles. Mes évaluations de la couleur de F'étoile sont mal d'accord entre elles. (Ss I 78.9. 21, Ss II 80. 8.1, 80.8. 4.) J Sagitte = DM. + 184240 = B. A. OC. 6783. 4=,0 19:42256: + 18173. VoGEL. Sp. IIIa, in dem die Banden ziemlich schwach sind. (A. N. 2000.) D'ARREST. Åusserordentlich schönes Spectrum des ITI Typus; Säulen scharf zwischen sehr dunkeln Absorptionsbändern. (A. N. 2016.) VocGceL. (1881) Gelb. Sp. IIIa!! (Spectr. Beob.) Jr = 6,0. Sp. Illa!! Les bandes 2, 3, 7, 8 sont fortes; 1, 4, 5 bien visibles. (Ss I 78.5. 10/-SsömM 8058-113) €O KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2Å | N:o 2. tl S Vupecule = 231a Schj. = 517 Birm. Var. 19544=18 + 272,3. VoGEL. Spectrum vom Typus ITI.: (AV: J. Schr. Astr. Ges. Jahrg. 16, p. 243.) Rj = 7,0. Sp. Illa faiblement marqué. (Ss I 82.10. 13, Ss II 82.10. 16, 82.5. 19.) y Cygni = DM. + 323593 — 232 Schj. — 518 Birm. Var. 19:46m445 + 32:39'7. Rrj = 7,8. Sp. Ila!!! Les bandes 1—10 et aussi 6 sont superbes. La bande 4 se montre tres distincetement composée de deux bandes, påles, étroites et trés serrées. En outre il y a, dans le voisinage de 3, une raie ou plutöt une bande étroite. SECCHI dit avoir examine, le 23 juillet 1868, le spectre de cette étoile; mais dans cette année-lå le maximum arriva le 15 mars, et par conséquent F'étoile était déja le 3 juin au dessous de la 8"” grandeur, et lors de VFobservation de SEccmri entre la 9”" et 10”” grandeur. Il est donc évident que Yobservation de SrEccmi (Bella stellina di 7". Spettro a zone languide e sfumatissime), qui au reste ne s'accorde point avec Vappa- rence réelle du spectre, se rapporte a une autre étoile. (Ss I 78.4. 24, 78.5.6, 78.5. 11, HSK SR 0 RATOS Ser OR AST AST VA DS 0 VO NLO SSL TS0:10 NING T0SONGS MA, Ss IV: 80:6.10, 80. 6:13.) 19 Cygni = DM. + 383780 = B. A. OC. 6813. 5=,5 19b47=]: + 3827',8. D'ArrestT. 6 mg. Leicht kenntliches Bandenspectrum Typ. III. Die schwarzen Intervalle vollkommen deutlich. (A. N. 2009.) Jr = 6,0. Sp. Illa! Les 6 bandes ordinaires sont fortes, mais seulement les bandes dans le rouge sont larges. (Ss I 80.8.5, Ss II 80. 8. 4.) DM. + 373636 = LL. 37866. 7",0 19547m11: + 37:34',3. D'ArrestT. Ein bei der Schwiäche des Sterns auffälliges und ungemein scharf her- vortretendes Colonnadenspectrum. Augenscheinlich von Typ III. (A. N. 2009.) Rj = 6,8. Sp. Ma! Les bandes 2—9 sont bien visibles. Celles dans le vert et dans le bleu sont trés larges et fortes. (Ss I 78.5. 6, 80. 8.5, Ss II 80. 8. 4.) DM. + 433425 = 521 Birm. = W, 19:1734, 35. 8»m2 19:53m595 + 43"59',5. Rrj = 8,5. Sp. IIIb!! å 3 zones, tres fortement développé. La zone bleue est trés faible et la bande 6 plus large qu'a Fordinaire. La longueur d'onde des bandes 6 et. 9 contrölée. (Ss I 78: 6.5, 78. 6.6, 78.8. 23, Ss II 80. 5.14, Ss III 83.10. 28.) 13 Sagitte = DM. + 174183 = B. A. C. 6868. 5m,g 19555m32: + 17147. D'ArrestT. 6 Gr. mit schönem säulenartigem Spectrum, etwa wie d Sagitte. (ÅA. NE 20161) VoGeL. (1881) Gelb. Sp. IIIa! (Spectr. Beob.) Jr = 6,5. Sp. Mla!! Les bandes 2—9 sont visibles; elles sont fortes et larges. (SsHI480..8:15, -Ss! II: 80-811) v2 N.-C. DUNÉR, SUR LES ETOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. 64 e Draconis = DM. + 641403 = B. A. C. 6905. 5,0 200m255 + 6432,5. Jr = 6,1. Sp. IIIa! Les 6 bandes ordinaires sont visibles; elles sont assez larges et foncées dans le rouge, plus faibles dans le vert et dans le bleu. Les bandes 4 ct 5 sont påles et trés étroites. (Ss I 78.4. 20, 78.5. 6, 78.5. 26, 78. 6.6, Ss IL 80. 5. 15, 80.8. 6.) 69 Draconis = DM. + 76771 = B. A. OC. 6936. G= 90 2052m253 + 76122. Jr = 6,3. Sp. IIIa assez faiblement marqué. Les bandes 2 et 3 sont assez larges; en outre 7 et 8 se voient. (Ss I 78.5. 16, Ss II 80. 8.6, 82.4. 7.) DM. + 164153 = 530 Birm. = W, 203. 6m5, 203m335 + 16224. D'Arrest. 6,8 Gr. vrothgelb. Trotz der Schwäche des Sterns scharf markirtes Bandenspectrum ITI Typus, selbst bei unginstiger Luft. (A. N. 2016.) VoGEL. (1880) Röthlich gelb. Sp. IIIa! (Spectr. Beob.) Jr = 6,6. Sp. Illa! Les bandes ordinaires sont larges, mais assez påles. Celles dans le rouge sont sont les plus marquées. (Ss I 80. 8. 5, 82.10. 7, Ss II 80. 8.1, 80.8. 12, 82. 10. 13.) DM + 671226 = B. A. OC. 6939. 7m;o 2004m285 + 6744',3. Jr = 6,0. Sp. Illa trés faiblement développé. Seulement les bandes 2, 3, 7 et peut-étre 4 et 5 sont visibles. (Ss I 78.10. 30, Ss II 80. 8. 6.) DU. + 473031 = 535 Birm. = A. Oe. 20117. 9m,3 20-6m25s + 47:33',2. Rrj = 8,3. Sp. IIIb! å trois zones desquelles la zone 'verte est la plus brillante, et la zone bleue assez faible. La longueur d'onde des bandes 6 et 9 fut contrölée. (SSKITBES: 23:;108A8. 2031 (S:N9HLYSSKILIS058145083410526: SSE T83 105223) DM. + 354002. 9=,5 2056m385 + 3539',3. PICKERING. Very red. Type IV. (A. N. 2376.) Rrj = 8,2. Sp. IIIb!! avec 3 zones desquelles la zone verte est la plus brillante. Malgré la faiblesse de YFétoile le spectre est trés fortement dessiné. Les bandes sont tout noires et d'une largeur extraordinaire. Je me suis arrété a cette étoile en cher- chant Pétoile 36 PICKERING. (A. N. 2376.) La position donnée par M. PICKERING est, réduite å F'équinoxe de 1900,,:AD. = 20"5"17" Décl. = + 35”31'. Cette position s'écarte trés considérablement de celle determinée par moi. La longueur d'onde de la bande 6 fut contrölée.; (S8 IK824:0,,,. J2. Lily: SS I S2:-0Fji S2-:1 033, SPERlukepl ST OSANÖNA SS LIT T835 105225 DM. 383957 = 541 Birm. 8»2 2059-465 + 38256. Rrj = 8,4. Sp. IIIb. Aprés avoir a plusieures reprises examiné le spectre de cette éetoile, je suis enfin convaincu que Je spectre est réellement IIIb. La bande 9 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O 2. lö est assez large et foncée, mais en outre je n'ai pas toujours vu des bandes dans le spectre. Dans les meilleurs moments jail entrevu une trace des bandes 4 et 6. Le 5 aoåt 1880 jail cru aussi apercevoir une trace de la zone ultrableue. La sous- zone jaune est plus faible qu'a F'ordinaire. &La longueur d'onde du bord de la bande la plus forte est 519; et celle de la limite du spectre visible 475. (Ss O 84. 8.24, Ss I 78.6.5, 78.6.6, 78.8.22 (a VYFobservatoire de Copenhague), 78.8. 26, 80. 8.5, SSKUKSOFSIITS0F3TA 3355 SS LOSS IT 10525:) 238 Schj. = 545 Birm. 7n4 20511m155 — 21”36',5. SECCHI. Stella rossa cupa di 7" gr. che ha spettro discontinuo di due sole zone, verde e giallo al pu. É tipo 4? senza dubbio. (Mem. II.) Srccmr. É di £ tipo netto, e la verde & assai forte; la gialla ha lampi vivi e la bleu & debolissima. (Sugli spettri.) La figure donnée par SEccHi semble accuser qu'il a vu aussi la bande 5. Rrj = 8,6. Sp. IIIb! a trois zones. La zone bleue est trés faible, mais en dépit de ce que dit SeccHri,le rouge est trés bien visible. La longueur d'onde des bandes 6 et ÖMfut icontrolee. (SSE 49:89: 29,55 IL 90- 8-1, SS IIT83000 265) DM. + 72945 = Radel., 4743 = Gr. 3156. 7,0 20:15=m39: + T217',7. Jr = 6,0. Sp. Illa. Les bandes sont nettes mais trés påles, å V'exception de 7 ERS (SSK ISS SS I 803865) U Cygni = 239a Schj. = 533 Birm. Var. 20-16m305 + 4734',7. SECCHI. Bossa cupa. Spettro a zone dubbie. (Prodromo.) Rrrj = 5,8. Sp. IIIb a trois zones assez faiblement développées. La bande 6 est fanble SE (SSTIRaS ATT 0 TA NB0R5E2 S2:1NSSs I805558, 5035. 15, SM 3) DM. + 681121 = B. A. C. 7037 = Radel., 4773. 6m,o 20-19-38: + 6833',5. D'Arrest. 6.7 mg. farblos mit superbem Spectrum, Typus III. Die breiten schwarzen Intervalle, zahlreich durchs ganze Bild, etwa zehn, sind auch bei ungiinstiger Luft unschwer zu erkennen. (A. N. 2044.) Jr = 6,0. Sp. Illa!! tres bien marqué. Les bandes sont opaques, et visibles jusque dans YFultrableu. (Ss I 78.4. 21, 78.10. 16, 78. 10.30, Ss II 80. 5. 15.) DM. + 154172 = W, 20561. 8m,3 20524m33s + 15:56',5. VoGeEL. (1880) Gelblich roth. Sp. IITa!!! (Spectr. Beob.) Rj = 7,5. Sp. Ila!! Les bandes 7, 8, 9 sont excessivement larges et foncées. Les autres sont plus étroites. (Ss O 84.8. 24, Ss II 83.10. 26.) 5 10 K. Vet. Akad. Handl. B. 21. N:o 74 N-.C. DUNÉR. SUR LES BTOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSD. w? Cygni = DM. + 483154 = 562 Birm. = B. A. C. 7091. 59 2028m13: + 4853',0. D'ARrRrestT. 6.7 mg. hellgelblich. Nettes Säulenspectrum. Die Bänder qganz leicht sichtbar, besomders doch in Roth und Orange (4. N. 2044.) Rj = 7,3. Sp. Illa! Le spectre est nettement marqué, mais les bandes ne sont My larges m foncees. (SS I d836:5; SS IIr80E8T45) DM. + 174310 = 566 Birm. = B.B. VI p. 100. 7»,0 20533m315 + 17:55',0. D'Arresr. Gelbröthlich. Sehr schönes säuvlenartiges Spectrum vom III Typus mit den gewölmlichen, aber auffallend dunkeln Banden bis ins Violette linein. (A. N. 2009.) VoGrr. (1880) Gelblich roth, Grösse geschätet 6,5. Sp. IIla!!! (Spectr. Beob.) Rj = 7,3. Sp. IIIa!!! superbe. Les bandes 2—9 sont extrémement larges et trés noires. (SS I 80.8: 5, Ss IL'80.8: 4.) V Cygni. Var. 203855 + 4T4T Ai. VoGEL. Das Spectrum ist ein schönes Exemplar der Classe ITIb. Roth und Gelb nimmt fast die Hälfte des sichtbaren Spectrums ein; letzteres ist besonders imtensiv, Blau ävsserst schwach, Violett ganz absorbirt. (A. N. 2380.) Rrrj = 9,3. Sp. Ib! Les zones rouge et verte sont brillantes, et la sous-zone jaune est bien vive, mais je mn'apercois aucune des bandes 4 et 5. La zone bleue est excessivement faible, a peine visible. La bande 6 est forte et large; sa longueur donde fut contrölee. (SS-I82:4.:105 Sst IE 8204 205 80N5E OR SR SGI SSKIITS3 OS Sk I(0 2) DM. + 174401 = 569 Birm. = BB. VI p. 101. 6»"8 2040m3545 + 17436. D'ArRrest. War 1874 Sept. 10 von der 8 Gr., auffallend röthlich. Var.? Zeigt ein bei der Schwäche des Sterns ausgezeichnet scharf ausgepräytes Bandenspectrum. Sehr dunkle Intersticien.. (A. N. 2016.) VoGeL. (18860) Röthlich gelb. Sp. IIIa!! (Spectr. Beob.) Rj = 7,5. Sp. IMa!!! Les bandes 2—10 sont extrémement larges et noires; sur- tout celles dans le bleu. Le spectre ressemble parfaitement a celui de DM. + 174370. (SSKIRTSA AL, 805 SSSK BORSTAT DM. + 552462 = A. Oe. 21043, 44. 6m0o 2041-475 + 5675. Rj = 6,8. Sp. Ila! Les 6 bandes ordinaires sont larges et nettes. (Ss I 78. 6.6, Tö. 0:24 SS KISOCSNON 3 Aquarii = B. A. OC. 7201. 4n,8 20542m285s — 5236. VOGEL. Schön ausgeprägtes Bandenspectrum. (A. N. 2000.) Rj = 6,3. Sp. Illa!!! Les bandes 2—58 sont trés larges et sombres. (Ss I 80.8. 5, Ss. IK 808: 4.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:0 2. (5) DM. — 14057 = LL. 40182 = W, 201069. 6=,s 20549=95 — 056',0. D'Arrestr. Präcises Säulenspectrum. Die breiten Banden besonders dunkel im Griin und Blau. Stern 7 mg. (A. N. 2016.) VoGEL. (1681) Röthlich gelb. Sp. IITa!! (Spectr. Beob.) Jr = 6,5. Sp. Illa!! tres beau. Les bandes sont trés obscures et d'une largeur extraordinaire. Le spectre en est discontinu dans le vert et dans le bleu. (Ss I 80. 8.5, SSI S0485A) DM. + 224203 = W; 20:1396. 8m,0 20-44m25s + 22374. D'ArRReEST. Sein Spectrum ist das merkwirdigste unter emigen Tausenden die ich bislang untersucht habe. (A. N. 1969.) VoGEL. Trotz der Lichtsehwäche zeigt der Stern en Spectrum, in welchem sich 10 dunkle Banden gut erkennen lassen. (A. N. 2000.) Rj = 7,3. Sp. Hla!! Les bandes 2—10 sont visibles. Le spectre en est discon- tinu dans le vert et dans le bleu. Au reste il n'y a rien d'exceptionnel dans ce spectre. (SSKIENS TA ONKTS 9 EESS INS 0NST4) DM. + 572243 = Radel., 4971 = Gr. 3298. 6m7 20v44"355 + 582,9. Rj = 6,8. Sp. Illa faiblement dessiné. (Ss I 78.10. 16, Ss II 80. 8. 6.) DV. + 49:3386 = LL. 40347 = A. Oe. 21176. 6",s 20546m295 + 49:45',3. D'Arrest. 7,3 mg. olhme Färbung. Trotz der Sclhuwäche des Sterns ist das Colonnen- spectrum ebenso vorziiglich wie das von Groombr. 2876 (= DM. + 482914) und ähnlichen. (A. N. 2044.) Jr = 6,5. Sp. IMa! Les 6 bandes ordinaires se voient nettement, mais elles ne sont pas tres fortes. (Ss I 80. 8.5, Ss II 80. 8.4.) DM. + 154297 = W, 20-1294. 7m3 20552m32s + 15520. VoGeL. (1880) Gelblich roth. Sp. IllIa!! (Spectr. Beob.) Jr = 6,5. Sp. Ila!! Les bandes 2—8 sont larges et foncées jusque dans le bleu. Les bandes 7 et 8 sont les plus fortes. (Ss O 84.8. 24, Ss II 83. 10. 26.) DM. + 184675 = LL. 40682. 5n,9 20555m53: + 18566. D'Arrest. Colonnadenspectrum; nicht leicht zu iibersehen trotz der geringeren Hellij- ket des Sterns.. III Typus etwa wie d, Lyre. (A. N. 2009.) VoGEL. (1880) Gelb. Sp. IIIa!! (Spectr. Beob.) Jr = 6,7. Sp. Ila! Les bandes 2—38 sont assez foncées mais peu larges: (Ss I js NON S0E851SSn lat 96: 8058:14-) 76 N.-C. DUNER, SUR LES ÉTOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. R Vulpecule = 244a Schj. = 574 Birm. Var. 20559m563 + 23255. VoGEL. Das Spectrum gehört zum III Typus. (V. J. Schr. Astr. Ges. Jahrg. 16, p. 243.) Jr =6,5. Le spectre est excessivement faible mais indubitablement Illa. (Ss I 78. 9. 26.) DM. + 592342 = 247 Schj. =579 Birm. = Radel., 2072. 7,5 21102145 + 59417. Rrj —= 8,8. Sp. Illa. Les bandes sont påles, mais visibles jusque dans le bleu; dans le rouge elles sont plus faibles. (Ss I 78.8. 26, S5s II 80.8. 6.) 248b Schj. = 582 Birm. 925 21182039: + 41:58. Rrj = 8,6. Sp. IIb. La nature du spectre est såre. Il y a 3 zones desquelles la zone verte est la plus brillante. $La longueur d'onde de la bande 6 fut contrölée. (SSEIBZSABE23, SHS O SNES SKIs 0 SSA ESSTINenS3 0225 DM. + 214555 = LL. 41799, S$0 = W, 21536. 5"; 21"24m255 + 21"44',6. D'ArrestT. 7 Gr., nicht heller, etwas farbig. Hiibsches Exemplar des III Typus; die starken Absorptionsbänder in normaler Lage leicht sichtbar. (A. N. 2016.) Jr = 6,5. Sp. Hla!! Les bandes 2—9 sont assez larges et sombres. (Ss I 80. 8. 5, SIONS GOT) DM. + 592383 = B. A. OC. 7476. 6,4 21"242405 + 59189. Jr = 6,5. Sp. IMa! Les bandes 2—S, et peut-étre 9 aussi, sont visibles. Elles ne sont pas trés foncées, mais assez larges. (Ss I 78.5.26, 78.6. 14, Ss II 80.38. 6.) 2 Pegasi — DM. + 234325 = B. A. OC. 7474. 425 21525m255 + 23120. D'ArRreEsT. 6 Gr. hellorange. Die dunklen Zweischenräume höchst auffällig im Roth und Orange, doch schwach in Griin und Blau. (A. N. 2016.) Jr = 6,0. Sp. Ha! Les bandes se voient nettement, mais elles sont si étroites que le spectre se rapproche de la classe Ila. (Ss I 80.8.5, Ss II 80. 8. 4.) DM. + 443877 = LL. 42153 = A. Oe. 22524. 6m7 2153522145 + 445346. D'ARREST. 6.3 my. subflava mit höchst prachtvollem Colonnenspectrum, dessen Banden besonders breit in dem mehr brechbaren Theile. Gehört zu den schönsten der Gattung ITI. (A. N. 2044.) Rj = 7,0. Sp. Illa!!! d'une beanuté extraordinaire. Les bandes 1—9, et aussi 6 sont distinctement visibles, trés larces et trés noires. (Ss I 80.8. 5, Ss II 79. 11. 16. 80-835:) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:O 2. fd 75 Cygni = B. A. C. 7544. 5m2a 21036m15: + 42:49',2. Jr = 6,3. Sp. Ha. Les bandes 2, 3, 7 sont assez bien marquées; 4, 5 et 8 sont extrémement påles, et a peine visibles. (Ss I 78.-10. 5, 78.10. 26, Ss II 80. 8.4, 80. 8. 5.) S Cephei = 250 Schj. = 588 Birm. Var. 21-36m29: + T810'4. Rrrj = 9,4. Sp. IMIb! äå 2 zones; une fois, jai vu une trace extraordinairement faible de la zone bleue. La bande 6 est assez large et obscure. (Ss I 78.9. 21, (SHI ASSTSSN DM. + 54850 = 7 Pegasi = B. A. OC. 7547. 5m5 -21537215 + 5134. VoGEL. (1880) Röthlich gelb. Sp. IIIa!! (Spectr. Beob.) Jr = 6,0. Sp. Ila! Les bandes 2 et 3 sont trés larges et foncées; 7 et 8 sont assez étroites mais bien visibles, 4 et 5 sont difficiles å voir. (Ss O 84.8. 24, 84.11. 11, SSU FINA) DM. + 344500 = 249a Schj. = 589 Birm. 6»2 21537n485 + 353,2. D'ARrRrest. ÅAuffallend rother Stern 6.7 mg. Seltsames Spectrum des IV Typus. Im Roth einige schmale, nicht so leicht aufzufassende Banden, aber im Griin und Blau weite dunkle Interwalle; darauf bricht das Spectrum plötzlich ab, und die mehr brech- baren Strahlen fehlen gänzlich. (A. N. 2009.) VoGeEL (1883). Das Spectrum war sehr ähnlich dem von Schj. 152. Nur geringe Unterschiede in der relativen Intensität der Banden konnten wahrgenommen werden. (Publicationen 14.) (La planche de M. VoGEL indique que les bandes secondaires, 2, 3, 8 sont plus fortes que dans le spectre de 152 Schj.) Rrj = 8,0. Sp. IIb!!! å 4 zones. En outre, les bandes 2, 3, 4 et 5 des sous-zones jaune et rouge sont trés distinctement visibles. Dans la zone verte, on voit que 7 et 8 sont indubitablement des bandes et non des raies. Elles sont plus larges que dans les autres spectres de cette classe. La longueur d'onde des bandes 8, 9 et 10 fur imnesuree. (NHs I fö-3d: 20, SS IL 80::8:5, Ss lII-83: 10:13, 83:11. 5.) DM. + 37407 = 251 Schj. = 592 Birm. 7n,8g 2139-85 + 3733',6. SECCHI. E rossa viva di 9; 2 proprio una goccia di sangue. Lo spettro ha due rigoni soli ma deboli; quwindi deve essere del 4? tipo, in cui il bleu 2 troppo debole per vedersi. (Mem. ITI.) Rrrj = 9,5. Sp. IIIb! Il y a deux zones brillantes et des traces faibles de la zone bleue. La sous-zone jaune est considérablement vive, mais je n'entrevois avec säreté ni la bande 4 ni 5. La longueur d'onde des bandes 6 et 9 fut contrölée. (Ss I 78.5.30, 78.8.22 (åa Vobservatoire de Copenhague), Ss II 80.8.5, Ss III 83.10. 28, 83: LL15-) 15 N.-C. DUNER, SUR LPS ETOILES A SPRCTRES DE LA TROISIEME CLASSE. u Cephei = DM. + 582316 = 253 Schj. = 594 Birm. Var. 2140m27: + 58193. SeccHI. Spettro con traccie di righe grosse ma indecise. (Mem. IT.) SBRecHI. > tipo a colommato ben distinto, solo la zona gialla t debolmente separata. (Sugli spettri.) D'ARREST. Sein Spectrum gehört zu den besten des reinen TPypus IIT; die Tren- mungen sind scharf, dunkel und sehr breit. (A. N. 2032.) Rrj = 3,3. Sp. Illa!! Les bandes 2—9 sont tres foncées, mais elles ne sont guére larges. (Ss I 78.4.20, 78.9. 22, Ss IL 80. 8. 6.) 254 Schj. = 596 Birm. &6m6 21"41m215s — 2"40',5. SECCHI. Magnifica stella rossa di 5" in 6" del tipo III a colonnato superbo, e a righe magmifiche e molto vive. (Mem. IT.) Si conferma cio che fu detto del suo 3” tipo, (Sugli spettri.) Rj = 7,3. Sp. Illa!!! Le spectre est tres beau; les bandes 2—9 sont tres larges et obscures, mais surtout celles dans le bleu. (Ss I 78.8. 23, 80.8. 31, Ss II 80. 8. 5.) 12 Cephei = DM. + 602294 = B. A. C. 7605. 6=,0 21-44m285 + 60137. Jr = 6,3. Sp. Illa. Il y a les six bandes ordinaires nettement visibles, mais en général le spectre est faiblement développé. (Ss I 78.5.6, 78.5.26, 78.6.6, Ss II 3058-05) DM. + 493673 = 257 Schj. = 598 Birm. 9=1 21551=315 + 5071',4. Rrj = 8,6. Sp. HIb! Les zones rouge et verte sont séparées par une bande si large que c'est a peine que jail vu une pareille dans aucun autre spectre. La zone bleue est presque imperceptible. La longueur d'onde des bandes 6 et 9 fut contrölée. (Ss I (SST 25 STOOR INRSSIES OFSNONS SEINE SSE DM. + 78768 = B. A. C. 7663 = Gr. 3648. 6=m5 21h53m17: + 794,6. Jr = 6,3. Sp. Illa tres faiblement marqué. (Ss I 78.5. 16, Ss II 80.8. 6.) DM. + 622007 = 599 Birm. — B. A. C. 7658. 527 215532505 + 6389. Rj = 7,4. Sp. Illa! Les bandes 2—38 sont visibles; elles sont foncées et bien marquées, mais assez étroites. (Ss I 78.5.6, 78.5. 26, 78.6.6, 78.10. 16, Ss II 80. 8. 6.) DM. + 79721 = B. A. C. 7678 = Gr. 3667. 6ma4 2155m53: + 7T9749',9. Jr = 6,2. Sp. Ha! Le spectre est assez beau, et il y a 7 bandes visibles; elles sont larges et assez obscures. (Ss I 78.5. 10, 78.6. 14, Ss II 80. 8. 6.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:o 2. 8) DM. + 274243 = 258 Nchj. = 600 Birm. 727 21559m275 + 275119. D'Arrest. Auffällig roth, hellbraun 8. Spectrum schöne Banden IIT. (V. J. Schr. ZAstr. Ges. Jalrg. d, p. 280.) Rj = 7,3. Sp. IHla!! Le spectre est trés beau, et les bandes 2—9 sont opaques et trés larges, surtout celles dans le bleu. (Ss I 78.8. 23, 80.8. 31, 82.10. 13, Ss II 80. 8. 5, 82. 10. 13.) DM. + 144730 = W, 21-1341. 66 2200m135 + 14198. D'Arresr. 7.5 mg. ohne Färbung, bisweilen gelblich. Normales Colonnadenspeetrum mit ungewöhnlich scharf ausgeprägten Säulen getrennt durch dunkle Banden. Sehr präcis. (A. N. 2016.) VoGEL. (1881) Röthlich gelb. Sp. IITa. (Spectr. Beob.) Jjr = 5,5. Sp. Illa. Les bandes 2, 3, 7, 8 sont visibles; elles ne sont pas fortes, et le spectre est en général peu développé. (Ss I 80.8. 31, Ss II 80. 8.5.) 18 Cephei = DM. + 622028 = 601 Birm. 3»,9 220525 + 62"37',9. Jr = 6,5. Sp. Dla!! Les bandes 1—9 sont trés larges et foncées. Les bandes 4 et 5 sont plus larges qu'a Vordinaire. Le spectre est fortement dessiné. (Ss I 78. 5.6, [SMD 6 FISTO-6F SSI 800865) DM. + 562821 = 615 Birm. = Gr. 3847 = Radel., 5781. 6,0 22034041: + 56716',6. Jr = 6,7. Sp. Illa!!! Les bandes 2—9, 6 y comprise, sont tellement larges et noires, que le spectre rappelle celui de « Herculis. Il est un des plus superbes du ciel boreal., (Ss I 78.6.6, 78. 6. 14, Ss II 80.8. 6.) 1; Aquarii = B. A. 0: 7954. 4m2 22544m]83 — IT). Jr = 6,7. Sp. Illa! Les bandes 2, 3, 7 sont foncées mais peu larges, 4, 5, 8 sont faibles et étroites. «Le spectre est presque l'intermédiaire entre Illa et Ila. (Ss I 7849. 13, 80.8. 31, Ss II 80:85.) A Aquarii = 621 Birm. = B. A. OC. 7970. 3m,6 22047m245 — 86,7. VOGEL. Spectrum von CI. IIIa. (A. N. 2000.) Jr = 6,5. Sp. Ma! Il y a 6 bandes; celles dans le rouge sont fortes et larges, les autres sont étroites et påles. (Ss I 80.8. 3, Ss II 79.12. 11.) pg Pegasi = 264a Schj. = 627 Birm. Var. 22h58m55: + 232,4. SECCHI. Oggetto dei piu belli dopo « Örione e Antares. E a zone come « Ercole, ma sono piu facilmente risolubili quando Varia 2 buona e solo quando 2 cattiva fa Veffetto stereoscopico del colonnato. (Catalogo.) Coll oculare cilindrico > tutta decomposta superba- mente in linee fine. (Mem. IT-) 530 N:=C. DUNEÉR, SUR LES BTOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. Jr = 6,7. Sp. Illa!!! Toutes les bandes 1—9 sont visibles. Elles sont larges et foncées, mais pas, a beaucoup pres, si noires comme celles dans les spectres de a« Her- culis ou de Mira. Le spectre est en outre trés riche en raies. (Ss I 80.8. 31, Ss II 79. 12.1, 80.8. 12, Ss IV 80.8. 12.) 55 Pegasi = 266 Schj. = 629 Birm. 5",2 231m585 + 852,2. SBECCHI. Spettro con righe decise, con una forte nel verde, ma non a colonne, pero 2 ben rigata. Il colore > giallo carico; sembra tendere al colonnato e pare tale nei buoni momenti. (Mem. IT.) VOGEL. Giebt ein Bandenspectrum mit feinen zarten Banden (A. N. 2000.) VoGeEL. (1880) Gelblich roth. Sp. IlIa! (Spectr. Beob.) Jjr = 5,5. Sp. Ha! Il y a les six bandes ordinaires visibles, mais seulement les bandes 2, 3 et 7 sont passablement larges. (Ss I 80.8. 31, Ss II 79. 12. 11.) 57 Pegasi = 266a Nchj. = 630 Birm. ö5m,3 2354m295 + 8Eu. VoGEL. ÅLässt em vorziglich schönes Bandenspectrum erkennen. (A. N. 2000.) VoGEL. (1880) Röthlich gelb. Sp. IIIa!! (Spectr. Beob.) Jr = 6,3. Sp. Illa!!! Les bandes 2—9 sont assez larges et foncées. (Ss I 80.8. 31, SSE DM. + 44975 = Wash. 10209. 7n73 2356m95 + 427,7. VoGEL. (1850) Röthlich gelb. Sp. IIIa!! Besonders im Blau sehr breite Streifen. (.Spectr. Beob.) Jr = 6,7. Sp. HlIa!! Les bandes 2—9 sont trés larges et foncées, surtout celles dans le vert-bleu et dans le bleu. (Ss O 84. 11.11, Ss II 83. 10. 26.) 9 Aquarii = 632 Birm. = B. A. 0. S$085. 4m7 23h9m9s — 6351. VoGEL. Spectrum von Cl. IIlIa. (A. N. 2000.) Jr = 6,0. Sp. Ha! Les bandes 2—38, bien que moins larges que celles dans le spectre de X Aquarii, sont tres bien marquées. (Ss I 80. 8. 31, Ss II 79.12. 11, 83.10. 22.) Zz Aquarii = 634 Birm. = B. A. C. 8102. 5m3 23-11=-40s — 816,3. VoGEL. Spectrum von Cl. IlIIa. (A. N. 2000.) Jr = 6,3. Sp. Hla!! Les bandes 2—9 sont fort larges et opaques. (Ss I 80. 8. 31, Ss Il 79.12.6116) 8 Andromede = DM. + 483991 = 267 Schj. =635 Birm. 4=,9 231326 + 4828. SECCHI, Rossa. Spettro superbo tutto risolubile in colonne e queste in righe. (Mem. II.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:O 2. 81 Jr = 6,3. Sp. HlIa!! Les bandes ordinaires sont visibles. 2 et 3 sont larges et fortement marquées; les autres sont un peu plus faibles. (Ss I 78.8. 23, 80.8. 31, SS gg. 12. LI) DM. 405065 = Radel., 6061 = Gr. 4052. 6=35 23-19=215 + 4138. Jr = 6,0. Sp. Illa. Les bandes sont assez larges, et visibles jusque dans le bleu, iMalsktrort” PaLles. (SSK de: 9. 2105 SsIIr80a8530) 4 Cassiopeix = DM. + 612444 = B. A. C. $I62. ö5ms 23120m23: + 6144. Jjr = 5,5. Sp. Illa. Les bandes 2—8 sont trés distinctement visibles; 4 et 5 sont etroites et faibles. (Ss I 78.5.6, 78. 6.6, Ss II 80. 8. 9.) DM. + 234759 = 272 Schj. = 642 Birm. 6="8 23527"29: + 2317',6. SECCHI. Spettro a zone debolissime appena sensibili. (Sugli spettri.) Jr = 6,4. Sp. Illa? Une fois,il m'a réussi de voir les bandes 2, 3, 7, 8, et une autre, jail soupconnée la presence d'une bande dans le rouge et d'une dans le vert. Les deux autres fois, je n'ai rien apercu dans le spectre. (Ss I 80.8. 31, 82.10. 13, Ss II UGMINIGESSTS 71 Pegasi = DM. + 21"4952 = 272a Schj. = 643 Birm. 6=,0o 23528m285: + 21:56',9. D'Arrest. Röthlicher Stern nat prächtigem Bandenspectrum gleich « Herculis mit vielen dunkeln Streifen bis in die extrablaue Region. FPines der schönsten Specimina des IIT Typus. (A. N. 2009.) Jr = 5,8. Sp. Illa!!! Les bandes 2—9 au moins sont visibles. Elles sont tres fortes et larges. Le spectre est superbe. (Ss I 80.8. 31, Ss II 79.12. 11.) 77 Pegasi = DM. + 9'5268=B. A. C. 8250. ö5mg, 23h38m173: + 9:46',5. D'ARreEst. Nette, sehr deutliche Absorptionsbänder, am deutlichsten sichtbar im Roth und Orange. Stern gelblich. (A. N. 2016.) VoGeL. (1880) Gelb. Sp. IITa! (Spectr. Beob.) Rj = 6,8. Sp. Illa. Les 6 bandes ordinaires sont visibles. Celles dans le rouge sont trés larges. Les autres sont tres étroites et peu foncées. (Ss I 80.8. 31, Ss II 80. 8. 30.) R Aquarii = 272b Schj. = 646 Birm. Var. 23538=395 — 1550',3. PECcHÖLE. Sp. III type å& colonnes. (Exp. danoise etc.) Jr = 6,5. Sp. IMa! Les bandes sont visibles dans toutes les couleurs du spectre; elles sont larges et foncées. (Ss I 78.9. 21, 78. 9. 26.) K. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 2, 11 82 N.-C. DUNÉR, SUR LES BETOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. 19 Piscium = DM. + 24709 = 273 Schj. = 648 Birm. 6»,2 23041=17: + 256,0. SRecHI. Bellisstmo spettro; oc intermediato da varie zone. É curioso assadi; pare intermedio tra il tipo 3:o et 4:0o. (Mem. IT.) SEcoHI. Bella a righe curiose ma certamente di 4:o tipo. EB diverso di quello trovato nella I" Memoria. Le due righe del giallo sono assai vive. (Sugli spettri.) VoGEL. (1881) Roth. Sp. IIIb!!! (Spectr. Beob.) M. VoGEL donne au reste dans les Berichte der Gesellschaft der Wissenschaften zu Leipzig (12 Dec. 1873) et aussi dans les Publicationen etc. 14 des descriptions détail- lées et des dessins de ce spectre, qur dans tous les détails essentiels sont en plein accord avec ce que jai vu. Pour moi, jai trouvé: Rrj = 8,3. Sp. Hb!!! superbe, äå quatre zones. Les bandes 9 et 10 sont trés fortes et larges, mais 6 est relativement faible. En outre, toutes les bandes 1, 2, 3, 4, 5, 7 et 8 sont visibles. Avec le Ss II on voit trés distincetement que 5 est une bande et non pas une raie, ce qui est confirmé par ce que jai vu au 5Ss III. (Ss II TITLES SSTIVE SI NARE ES oumventr avunS skule) q& Pegasi = DM. + 185231 = B. A. OC. 8299. ö5mo 23547=245s + 1834',0. VoGEL. (1881) Gelblich roth. Sp. IITa!!! (Sp. Beob.) Jr = 6,0. Sp. IIla!! Les bandes 2—8 sont visibles. 2 et 3 sont trés foncées et assez larges; les autres sont fort bien marquées, mais assez étroites. (Ss O 84.11. 11, Ss II783.10: 26.) DM. — 04585 = B, A. C. 8311. 6m2 2349-39: — 026',8. D'Arrest. 6.7 Gr. nahezu farblos. Vorziiglich scharf getrennte dunkle Banden. Hines der seltensten Specimina des III Typus. (A. N. 2016.) VoGeL. (1881) Gelb. Sp. IITa!!! (Sp. Beob.) Jr = 6,0. Sp. Ila!! Les bandes 2—9 sont visibles, larges et foncées, mais le spectre n'est pas exceptionellement remarquable. (Ss I 80.8. 31, Ss II 80. 8. 30.) DM. + 592810 = 280 Schj. = 658 Birm. 7=,g 23:56m95 + 59 47',9. Rrrj = 8,8. Sp. Illa? Dans le rouge-jaune je vois indubitablement une bande, large et assez foncée, mais qui ne semble étre que peu dégradée. Cette bande est la plus forte dans le spectre. En outre il y a, dans le vert, une autre bande, encore plus large mais plus faible. Avec moins de säreté japergois une bande dans le rouge, et une dans le jaune-vert et, trés vaguement, une bande dans le bleu. Les caractéres géneraux du spectre semblent indiquer qu'il est plutöt de la classe IIla, que de la classe IIIb. Cependant il n'est peut-étre pas impossible qu'il soit un spectre in- complet IIIb de la méme espéce que celui de F'étoile 541 Birm., avec les bandes 4 et I bien visibles et 2 et 6 faiblement entrevues; ou méme qu'il pourrait bien étre un spectre irrégulier de la IP? classe:” (Ss OM85::3: 18; 8553. 155 Ss I-T9:8 52765 SS SATSA KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 2. 83 30 Piscium = B. A. OC. 8349. 4mn4 23556m505 — 634',2. Jr = 6,6. Sp. Ila!! trés beau. Les bandes 2—9 sont visibles; elles sont trés larges, foncées et fortement dessinées. (Ss I 78.9.13, 78.9. 21, Ss II 80. 1.3, 80.8. 30.) Observations postérieures. R Andromede. Jai communiqué ci-dessus (pages 24 et 25) les résultats de mes observations en 1882 du spectre de cette étoile. Ces observations ayant démontré que ce spectre, bien qu'appartenant å la troisieme classe, présente de remarquables différences des spectres normales, soit Illa, soit IIIb, jai tout naturellement eu le désir de F'étudier plus en détail. En 1883, ceci me fut tout a fait impossible par plusieurs raisons; entre autres åa cause des fortes erreurs qui existent dans F'éphéméride de cette étoile. C'est pour- quoi jail commencé, en 1884, de suivre les variations d'éclat de Vétoile, et ayant trouvé que le maximum, au lieu d'arriver le 13 novembre 1884, ne se présenterait probable- ment que dans les premiers jours de février 1885, jai fait usage de quelques belles soirées vers la fin de janvier 1885 non seulement pour examinver attentivement l'ap- parence de ce spectre, mais aussi pour mesurer les longueurs d'onde de celles d'entre ses bandes qui sont suffisamment prononcées pour étre visibles dans le spectroscope composé. F'étoile était d'un rouge-jaune foncé = 8,5, et le spectre était fort beau, dans les spectroscopes simples. Cependant, les différences entre ce spectre et les spectres nor- maux IIIa et IIIb ont été toujours trés prononcées. En général, le spectre ressemble aux spectres Illa par le groupement des bandes dont jai pu apercevoir dans les Ss O et Ss II 1, 2, 3, 4, 5, 7, 8 et 9. Mais dans Yaspect de ces bandes et dans leur opacité il y eut de fortes anomalies contre les spectres lIIa. D'abord, la bande 3 aå la lon- gueur d'onde 590 n'est pas de beaucoup prés si estompee vers le cöté rouge comme a P'ordinaire. Il semblait plutöt y avoir un maximum d'intensité pres du bord le moins réfrangible, de sorte qu'une fois jai presque ceru que la bande était double. Puis, les bandes 4 et 5 dans le jaune-vert sont plus fortes que les bandes 2 et 3, et encore beaucoup plus fortes que les bandes dans le vert et dans le bleu. FEiles sont trés larges, de sorte qu'elles se confondent presque V'une avec Yautre, et ressemblent åa une ombre large au milieu du spectre. LDL'intervalle entre elles et la bande 2 å la longueur d'onde 618 est la partie la plus brillante du spectre, et a presque la méme apparence générale que la sous-zone jaune dans les spectres IIIb. N'oublions pas cependant, que cet intervalle a deux fois la largeur de la sous-zone jaune, et que la bande 590 est aussi beaucoup plus large que la bande 5 des spectres IIIb. Les bandes 7—9 sont faibles. 84 N.-C. DUNÉR, SUR LES ÉTOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. Dans le spectroscope composé, Ss III, les bandes 1, 8, I étaient invisibles, et les autres tres affaiblies; mais en revanche il y eut un autre détail visible, et qui était méme beaucoup plus prononcé que tous les autres. C'est quil y avait une bande pas tres large, un peu déegradée vers les deux cötés, mais forte et facilement visible, prés du bout violet du spectre. La longueur d'onde en est la méme que celle de la bande 10 dans les spectres Illa, mais, tandis que je n'ai pu mesurer cette bande dans les autres étoiles de la classe Illa, pas méme dans les plus brillantes d'entre elles, ceci ma réussi sans aucune difficulte dans le spectre de cette étoile, au Ss III, et méme une fois au Ss IV, dans lequel je n'ai vu aucune trace des autres bandes. Mes mesures des longueurs d'onde donnent en moyen les résultats suivants: Objet. Longuweur d onde. Series d'observation. Bi2 61944 2 BIN: 590 + BA 560 5) BYS 5341 4 BEN DIE: ill BERO 466 7 L'erreur moyenne de la longueur d'onde de la derniere bande ne s'éleve qu'a + 04r.;; celles des autres bandes est bien plus grande, s'élevant a + 1,3, et pour certaines d'entre elles jusqu'a +2 unités. La longueur d'onde de la bande 7 ne dépend que d'un seul pointage incertain. Mes mesures indiquent que les bandes dans le spectre de R Andromede se trou- vent dans la méme position que celles dans les spectres Illa. Il me semble encore plus indubitable quil y a, dans ce spectre, des deétails qui le rendent unique, par rapport å ce quon connait a présent. L'étoile R Andromede mérite donc détre eétudiée avec soin sous le point de vue spectroscopique, et il est a espérer que quel- qu'une des lunettes les plus puissantes qu'on a maintenant sera bientöt employée dans cette recherche. Cependant, il ne sera guére possible d'examiner cette étoile å I'époque maximum avant lan 1889, ou le maximum arrivera vers la fin de juillet, ou encore mieux en 18909, aux premiers jours de septembre. DM. + 56724. (V. p. 28.) Rrj = 8,3. Sp. Ib? Illa. Ayant examiné ce spectre dans trois nuits de mars 1885, jai eu un soupcon qu'il pourrait bien étre Illa. Au Ss O il ressemble plus au spectre IIIb, mais au Ss III il semble étre Illa. Les bandes sont larges et indubi- tablement.tvisibles, (58 10:48 0:19: 1258 IDG NISKA DM. + 57647. (V. p. 28.) Rrj = 7,s. Sp. IlIlb a trois zones, presque sir, mais faiblement développé. Les bandes 6 et 9 sont assez larges; la zone bleue n'est pas faible. (Ss O 85.3.12, 85:09: 13, 85.13. 15.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 2. 85 DM. + 57702. (V. p. 29.) Sp. IIIb!!! a quatre zones, desquelles la zone bleue est plus brillante qu'a Fordi- naire, mais la zone ultrableue tres faible. La bande 6 west sensiblement plus faible que 9, et en géneral les bandes principales sont en raison de F'écelat de VF'étoile aussi fortement dessinées que celles du spectre de 152 Schj. La bande 4 est considérablement plus forte que 5. Une fois jai eru entrevoir aussi les bandes 2 et 3. (85.3. 12, 85.3. 13, 85. 3. 15.) 27a Schj. (V. p. 30.) Rrrj = 9,0. Sp. IIb!! La zone rouge-jaune est tres brillante, la zone verte plus faible; la zone bleue est extrémement påle. Les bandes 4 et 5 sont indubitablement visibles, 4 plus forte que 5. D'aprés ces observations il faut corriger ce que j al dit p. 30. Au lieu de »bande 2», il faut sans doute lire »bande 4». (Ss O 85.3. 12, 85. 3. 15.) 41 Schj. (P. 31.) Jai examiné ce spectre le 12 mars 1885 au Ss O, et jai vu avec toute sureté possible les bandes 4 et 5. Il faudrait peut-étre désigner le spectre comme étant TIIb!!! 86 N.-C, DUNÉR, SUR LES ETOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSEB. IV. Observations des étoiles, qui par des astronomes différents ont eté comptées å la III Classe, mais qui nN'y appartiennent pas. J Andromedae = B. A. CO. 166. 32,3 0H33m585 + 30189. SECCHI. Color giallo: zone molto deboli, ma sicure: una nel verde; due nel bleu: le zone deboli risultano da righe fine aggruppate. (Catalogo.) J =4,0. Sp. Ila! indubitablement. D et b sont fortes et noires; plusieurs autres raies se voient trés distinetement. A la place de la bande 2 des spectres IIlIa, il n'y a quune raie étroite et assez faible. (Ss I 79.9.5, Ss II 79.12. 4.) ö Andromedae = B. A. OC. 215. 3m,9 Ob42m3s + 23143',5. SEcocH. Gäialla: traccia di zone debolissime. (Catalogo.) J =4,5. Sp. Ila! du plus pur type. (Ss I 78.9.5, Ss II 80. 8. 30.) 7 Andromede = B. A. OC. 264. 4m,5 QOb51m52: + 2252',8. SECCHI. Debole: poco si distingue: pare a zone. (Catalogo.) Jb = 3,0. Sp. Ifa! type pur. (Ss I 78.9. 5, Ss II 80.8. 30.) 8 Andromede = B. A. C. 334. 2m7o I1I4m7s + 355,5. SrCcHI. Gialla oro: tipo a righe fine disposte a zone. Magnifico oggetto: & di 3” grado dopo Aldebaran. I vari grupp di righe fine formano quasi zone, una delle quali nel primo verde: al posto della F vi & spazio oscuro, ma poco prima vi 2 una riga molto lucida. É notata come tipo piuttosto di « Ercole che del sole ai 19 agosto e 4 settembre: ma a 26 dicembre a ripete tipo a righe fine. (Catalogo.) Jjr = 5,0. Sp. Ha!!! comme Aldebaran. Dans le rouge il y a presque une bande, mais au reste il ny a que de fortes et nombreuses raies. Je soupconne que F'étoile de SeccHri AD. = 1"6"38", Décl. = + 3459',5 (Equ. 1870,0 Prodromo), n'est autre chose que £ Andromede, car dans cette position il ny a d'étoile jaune-rouge. Toute- fois il faut alors que la position de SECCHI soit trés-erronée. (Ss I 78. 9.5, Ss II 79 12. 4.) "nr KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:0O 2. 87 Anonyme. 2n3m285 — 1043',4. SrccHL. Gialla. Spettro 3” tipo forti zone. (Prodromo.) Il n'y a aucune étoile colorée dans cette position ni dans le voisinage. (80.1.3, 80. 12. 31.) 21 Eridani = B. A. OC. 856 = 22 Eridani U. ÅA. 42,5 240m25s — 19:03. SEccHi. Gialla, zone ben distinte. (Catalogo.) Bj = 1,5. Spectre continu. M. Gourp na non plus trouvé cette etoile fortement colorée. (Ss I 80.12. 31, Ss II 80.1. 3.) 33 Schj. = 73 Birm. 72 415v453 — 629,0. SrcocHI. Rossa gialla. Spettro 3” tipo. (Prodromo.) Il n'y a ici aucune étoile de la III classe. (Ss I 80. 12.30, Ss II 80.1. 3.) 46 Schj. = 89 Birm. = DM. + 77755. öm7 4h49m238 + T27',0. Seccm. É pallida, ma certo ha righe di 3” tipo. (Mem. IT.) VoGeL. (1881) Gelb. Sp. Ila. (Spectr. Beob.) Jr =6,0. Sp. Ma? Le spectre est ou continu ou du méme type que celui d'Aldebaran. (Ss I 82 2.6, Ss II 80. 12. 30.) CZ Aurige = 48a Schj. = 93 Birm. 32,6 4553m295 + 4056',1. SECCHI. Gialla a tipo languido e zone molto sfumate: non mostra righe e domina una tinta verdastra. (Catalogo.) J=4,5. Sp. HMa!! De nombreuses raies tres fines sont visibles avec toute facilité possible. (Ss I 78.9. 21, Ss II 80.12. 31.) DM. + 391257 = 54 Schj. = 103 Birm. 7=,6 5h13w12: + 39143. SEcCCHI. Rossa; spettro 4 tipo var. (Prodromo.) Rj= (55. "Np. IHaconullement. tb. (55 178-10: 5, SstIS0512731:) 31 Orionis = DM. — 1:913 = 58 Schj. = 110 Birm. 5=,5 523-23: — 1”11'6. SECcHI. Rossa gialla. Variabile spettro 4 tipo. (Prodromo.) VoGEL. (1860) Gelb. Sp. Ila. (Spectr. Beob.) Jr = 6,3. Sp. Ila! tout å fait indubitable. (Ss I 78. 9. 4, 78.10. 5, Ss II 80. 12. 31.) DM. + 10828 = 60 Schj. = 114 Birm. 6»"5 531-31: + 10584. SECCHI. Spettro ineguale con un indebolimento nel verde che & assat largo (richiama il FP tipo incompleto) e che non & semplice riga, ma 2 assai debole tutto. (Mem. IT.) 88 N.-C. DUNÉR, SUR LES ETOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. VoGEL. (1881) Röthlich gelb. Sp. IIIa. (Spectr. Beob.) Rj/ =" 638: Spectre comntinu, om peutsetren Ia WE(SsKORSST LTS SKIIgSsksT6 78..10..5, Ss II. 80. 12. 31.) 12 Geminorum = DM. + 231301 = B. A. C. 2029. 725 6132-18: + 231859. SECCHI. Rosso cupo; spettro 4” tipo normale magnifico. (Prodromo.) Le spectre de 12 Geminorum n'est point IIIb. SmecHri a été trompé par une erreur typographique dans les AA. N. 2044 p. 55 ou VF'étoile DM. + 171973 = 115 Schj. est désignée par B. A. C. 2029. TI faut lire au lieu de cela B. A. C. 3029. DM. + 351679 = W, 751092, 93. 7=,5 738234; + 35126. SECCHI. Rosso clhiaro. Spettro a zone ma debole. (Prodromo.) Pas d'étoile rouge å cet endroit (80.3. 11, 82.2. 21); et il ny a dailleurs aucune raison de chercher ici un tel objet. C'est F'étoile DM. + 51759 (V. p. 40) de laquelle il s'agit en réalité. Mais il y a dans les 4. N. 2032 p. 250 une erreur typographique, Pétoile W. 71093 étant désignée par DM. + 251750, au lieu de DM. + 51759 (4. N. 2044 p. 57). Par conséquent SEccHti a cherché F'étoile dans le volume W, au lieu de W,, et, sans s'apercevoir que la déclinaison devint 35” au lieu de 25” et le numéro du DM. 1679 au lien de 1759, il I'a introduite dans son »Prodromo». 40 Lyncis = DM. + 351979 = 220 Birm. 3=,1 914259: + 3448')9. Dans les 4. N. 2200, jai dit que cette étoile a un spectre de la classe Illa, avec des bandes fort étroites, mais foncées. Plus tard, V'ayant examiné avec le spectroscope le plus fort, jai reconnu que le spectre est Ila!! avec des raies grosses et trés foncees. La, couleur,.est Jr. 10,3. (SSI 8.4. 23, KB:S Lilya SSKIKSSF2 EI SPSS RSYNN) 222 Birm. 82 9Yh18m — 21:50. SECCHI. Gialla bella del tipo di « Orione, ben netta ma piccola. Trovata cercando 124 Schj. (Memoria IL.) PecHöÖLe. Un peu rougeåtre. Sp. faible. (Exp. danoise etc.) Je nai trouvé aucune étoile de la III”” classe ni dans la position HONG par SECCHI, ni dans le voisinage de 124 Schj. « Hydre = 120a Schj. = 223 Birm. 2m71 922m40s— 8135. SECCHI. Gialla: tipo a righe forti ben decise, e specialmente nel verde: nel rosso paiono troncare lo spettro. Va messo tra quelli a zone. (Catalogo.) SecCHI. Tipo solare a righe fine come in Procione e nel Sole. (Sugli spettri.) Sp. Ifa!! Superbe, et du type le plus pur; se rapproche plutöt du type solaire que de celui d'Aldebaran. Les raies sont noires, étroites et non agroupées. (Ss I 78.4. 21, Ss II 80. 3.13.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 2. 39 7 Leonis = B. A. CO. 3453. 3m,4 1051m53: + 171550. SreccH. Gialla a zone deboli. (Prodromo.) MÖGEL. (1884) "VWeiss: 'Sps lan El sehr: zanrt. -((Specir. Beob.) Bj = 0,8. Le spectre tient le milieu entre Ia et Ila. Les raies sont bien visibles, mais déeliées. F est large et distincte. (Ss I 82.3. 17, Ss II 80.3. 11.) LL. 24034 = W, 12:793 = Schj. 4648, 49. 6ma 12"49m7s — 116',3. D'ARREST. Stern 6.7 mg. (nicht 3.6 Lalande) Spectrum III Typus brillant ausgeprägt. (4. N. 2044.) Bj = 1,3. Sp. cont. La position de VF'étoile a été contrölée a Faide de v Virginis. La Uranometria Argentina rend aussi I'étoile incolore. Il y a deux étoiles colorées qui la suivent au sud; la seconde d'entre elles a peut-étre Sp. Ila, mais nullement bien dé- iveloppe. (SSI 8IT5I; SskIlr8005: 13; 82:53: 7) 82.3: 29.) e Virginis = B. A. C. 4367. 3m,o 12"57m125 + 11:29',2. SECCHI. Gialla e tipo a zone sfumate senza distinzione. Luce fiacca. (Catalogo.) (L'étoile ne se trouve pas dans le »Prodromo».) VoGEL. (1882) Weisslich gelb. Sp. IIa. (Spectr. Beob.) Bj = 1,5. Sp. Ila! Les raies sont assez deliées et tres nettes. La nature du spectre est tout a fait indubitable. (Ss I 81.5. 1, Ss II 80.2. 11.) DM. + 601461 = A. 0e. 13681. omg 13"24m485 + 6027',7. D'ÅRREST. 6” mit nettem Colonnadenspectrum. Die Banden sehr deutlich obschon ziemlich fein (IIT). (A. N. 2009.) | Bj = 1,5. Sp. Ila avec des raies trés etroites. La position a été soigneusement contröleée. (Ss II 80. 9.6, 82.3. 20, 82.5. 3.) o Bootis = 171 Schj. = 330 Birm. 4=,0 14527m32: + 31134. D'ArRrReEsT. Hellbrawn; Zonenspectrum. (V. J. S. der A. G. IX p. 273.) JJE = 550. "Spela ttttout "a tar evident. , (DS. LeNG,4. 20, (0:4:22,; 55 IL Sd. 4) 180:5-12 , 173 NSchj. = 334 Birm. = B. A. OC. 4825. 6m2 14:30"34s + 3T'4,0. SeEccm. Rossa pallida di 6" '/;, e tipo a zone, ma molto deboli; onde pare avere righe lucide, ma & illusione. (Mem. IT.) J=4,5:. Sp. Ia. Les raies D et b sont visibles; b est tres grosse. (Ss I 82.4.8, SS B0F5L3) K. Vet. Akad. Handl. B, 21. N:o 2. 12 90 N.-C. DUNER, SUR LES ÉTOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. & Serpentis. 2m,2 15539m205 + 644,4: SBcomI. Gialla, tipo a zone: molto fine ben decise, specialmente il magnesio. Sono fine e limpide bencho deboli di luce. Le zone cariche sono ai soliti posti. (Catalogo.) SEccHM. Stella gialla. RBighe fine senza zone ben decise. (Mem. IT.) VoGEL. (1880) Gelb. Sp. Ila!!! (Spectr. Beob.) J=4,3. Sp. Ia!! du plus pur type. Les raies sont nombreuses et nettement visibles, mais étroites. (Ss O 84. 4.27, Ss I 78. 6.8, Ss II 80. 5.12, 82.5. 9.) DM. + 362772 = LL. 30500. 72,7 1639-305 + 36”41',9. D'ÅRREST. Stern "3 mu schönem säulenartigen Spectrum. Ist emer der Beglett- sterne des grossen Herculesnebels. (A. N. 2009.) Jr = 6,6. Sp. Ila?? Il y a peut-étre, dans le spectre, deux ou trois raies trés påles, et difficiles å voir, mais aucune trace de bandes. Jai examiné non seulement cette étoile, mais aussi toutes les autres étoiles qui se trouvent dans le voisinage du grand amas dd Hercule. "(SSTO 8454 MT SS ESA NRON SNS SNS SSKLIES 053: SAR DM. + 23438 = 207 Schj. = 422 Birm. 72,3 17h53n25 + 243,8. SECCHI. Gialla oro con vestigio di zone ben chiare. (Mem. IT.) VoGeL. (1861) Gelb. Sp. Ila. (Spectr. Beob.) Rj = 7,2. > Spectre umforme. (SSI 8215. 18; SsIb80:8L2 82:56:12) DM. + 243395 = 211a Schj. = 437 Birm. 7"5 18:17m235 + 2506. SECCHI. — Bellissima stella rossa, con spettro a colonnato ben deciso, grand. 7. (Mem. II.) B = 0,0. Spectre uniforme. (Ss I 80. 8.5, Ss II 80.8. 4.) A Lyre B. A. 0. = 6497. 528 18H56214: + 317583. SECCHI. Gialla. Spettro 35” tipo come a« Ercole. (Prodromo.) Jjr = 4,8. Sp. Ifa! indubitablement du méme type que celui dAldebaran. (Ss II 80.8: 3, SO-SFU) DM. + 233572 = 225 Schj. = 487 Birm. 7", 1954m285 + 241,2. SECcCHI. Rossa, spettro a zone varie. (Prodromo.) SECCHI. Spettro uniforme. (Sugli spettri.) Rj = 7,3. Spectre uniforme. (Ss I 78.6. 7, Ss II 80. 8. 4.) u Aquile. 4ms 19:29m125 + 710,2. SrccHI. Varie zone ben distinte ma non risolubile per la debolezza della luce. (Catalogo.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O 2. SJU VoGEL. (1881) Gelb. Sp. IIa. (Spectr. Beob.) JE ASps naöimdubitablef (SSEILT8k5 30 80:55, SSHIS0ORSTL) z Aquile. 5n4- 19:30m10: — 7150. SECCHI. Spettro 3” tipo ben distinto come v Aquilce. (Prodromo.) UD = 206 Sjö LIF Or broke (SS ILL HISS SÖ v Aquile. 4mo 19:31n335 — 1305. SeccHl. Tipo a zone ben distinte, traccia della F e una bella zona nel verde. (Pro- dromo.) VoGEL. (1880) Weiss. Sp. la. (Spectr. Beob.) Bj 10: Spola indubitabler (SS. 48-60. (, 55 I 8038-15) 7 Aquile = 512 Birm. 3=,0 19541=305 + 107222. SECCHI. Gialla. Spettro 3? tipo a zone ben distinte. (Prodromo.) VoGEL. (1880) Gelb. Sp. lIlIa!! (Spectr. Beob.) Jr = 6,8. Sp. HMa!! Il y a bon nombre de raies visibles. Elles sont fortes mais point nébuleuscs. (Ss I 78.5. 30, 78. 6.5, 78.6. 7, Ss 1I 80.8. 1.) w! Cygni = B. A. C. 7062. Gm,o 20123m585 + 49:3'2. SeEcCCHI. Gialla carica: tipo a zone ben decise. (Cataloqgo.) Bj = 1,3. Spectre uniforme. (Ss I 78. 6.5, Ss II 80. 8. 4.) & Cygni = 576 Birm. 4=,0 21"1m]7s + 43:26',7. SEccHIL. Tipo a zone ben distinte. (Catalogo.) Rj = 7,0. Sp. IIa!! comme Aldebaran. Db est assez grosse. (Ss I 78.6. 7, 80.8. 5. SSE CL 165 249 Schj. = 584 Birm. 9=—11=(?) 21527m5s + 5183. SECCHI. Stella di 9" rossa, con rigoni nello spettro. 4? tipo certamente, ma & assat debole. Deve essere variabile (17 luglio 1865). (Mem. II.) Jai souvent examiné le petit amas ou doit étre située cette étoile, mais sans Fapercevoir jamais. DM. + 44837 = 261 Schj. = 609 Birm. 72,sg 22012m275s + 438,7. SECCHI. Rossa; spettro a zone deboli. (Prodromo.) Jr = 6,3. Spectre uniforme. (Ss I 78.8. 23, Ss II 80. 8. 5.) 92 N.-C. DUNER, SUR LES ETOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. & Pegasi. 4=,8 2240m26: + 11”40'n. Srcomi. Traccia di zone piu forti nel verde. (Prodromo.) VoGeL. (I881) Weisslich gelb. Sp. IIa. (Spectr. Beob.) Jb = 2,5. Sp. Ila! du type le plus pur. (Ss I 78.8. 23, Ss II 80. 8. 5.) 2 Pegasi. 3m9 22540m315 + 22545. SrccHI. Gialla: traccia di zone deboli. (Prodromo.) J=238 Sp. Hat Type pur. (Ss I 78.8.23, Ss 803855) Lv Cephei. 3»",s 2246m8 + 6540'6. SECCHI. Zone ben decise, ma 2 troppo debole. (Catalogo.) Jb = 3,5. Sp. Ifa!! Type d'Aldebaran. I ny a point des bandes mais beaucoup de raies fines. (Ss I 82. 5. 20, Ss II 80.8. 6, 82.5. 20.) 263 Schj. = 625 Birm. 6»"1 22054m41s — 2533',9. SECCHI. Stella rosata e non rossa. Spettro continuo. (Sugli spettri.) SEccHi. Rossa. Spettro mutabile, certamente 4 tipo. (Prodromo.) PeECcHÖLE. Sp. cont. (Exp. danoise etc.) Jr =6,0. La nature du spectre est telle, qu'il n'est ä peine de la III" classe mais point du tout IIIb. (Ss I 80.8. 31, Ss II 79.11.16, 80. 8. 5.) DM. + 741047 = 276 Schj. = 651 Birm. 6m3 23047m295 + 75,5, SEcCHI. Colore giallo. Spettro a zone fiacchissime. (Mem. 11.) Jjr = 5,0. Spectre uniforme. (Ss I 78.9.4, Ss II 80.8. 9.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:O0 2. 93 V. Mesures des longueurs d'onde. Pour déterminer les longueurs d'onde des differentes bandes ou raies dans les spectres de la troisiéme classe, je me suis servi du »spectroscope universel» qui se trouve a Fobservatoire de Lund. Cet instrument a été construit par M. MErz a Munich en partie d'aprés mes indications, et avec égard aux circonstances spéciales sous les- quelles il devait servir. q D'abord, je dois remarquer que le micrométre de mnotre lunette parallactique ne se laisse öter qu'avec difficulté, et il fallut donc avoir un spectroscope peu pesant, et qui put se visser dans le microméetre, tout comme un oculaire ordinaire. M. Merz a en effet donné åa Finstrument un poids minime. Lorsqu'on n'en emploie qu'un des systémes de prismes åa vision directe (Ss III ou Ss IV), le poids total s'é€leéve å 1157 grammes seulement; avec deux systemes (Ss V), le poids est de 1304 grammes, et avec tous les trois systémes (Ss VI) Vinstrument peése 1441 grammes. La longueur to- tale des Ss III et Ss IV est 44 centiméetres, du Ss V 51,5 centimetres et du Ss VI 60 centimétres. Pour VFusage des Ss III et Ss IV, il suffit de fixer, å Vaide de vis, les plaques qui portent les oculaires de Véquatorial, mais pour les dispersions plus fortes on fait en outre reposer le spectroscope contre quatre appuis, qui s'étendent entre lui et la cassette du micrométre. Le spectroscope n'a aucun cercle de position, celui du micrométre filaire le remplacant. Le spectroscope devant servir åa la mesure des spectres d'un éclat tres different, on peut faire varier åa volonté la distance entre la lentille cylindrique concave et la fente, et ainsi donner au spectre d'une étoile fixe la largeur la plus convenable en raison de son éclat et de la dispersion employée. Notre climat humide rendant peu propre V'emploi de Facier pour les tranches de la fente, M. MErzZ les a confectionnées en aluminium. La fente s'ouvre a Faide d'une vis a téte divisée, et par un mecanisme, qui n'altére pas la ligne de collimation. Un tour entier de la vis correspond å une largeur de la fente de 0,so millimétres, et on peut encore évaluer les st d'un tour, et par conséquent mesurer cette largeur avec une tres grande exactitude. Les objectifs du collimateur et de la lunette d'observation ont la méme distance focale, a savoir 11 centimétres. Celle-ci a deux oculaires, donnant des grossisse- ments de 4 et 8 fois resp. M. MErz a ménagé dans chacun de ces oculaires une marque, consistant en une aiguille trés fine, qu'on peut avec une grande exactitude 94 N-.C. DUNÉR. SUR LES BTOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. ajuster sur une raie ou sur une bande, dont on veut mesurer la longueur d'onde. M. le professeur VOGEL ayant eu la complaisance de me donner quelques-uns de ces petits prismes argentés dont il fait mention dans la »Zeitschrift fir Instrumentenkunde» Bd. I p. 21, M. JÖRGENSEN å Copenhague m'a fait un porte-oculaire, dans lequel il en a monté un, qu'on peut illuminer åa VFaide d'une petite lampe qu'on place a coté du spectroscope. Ön a ainsi, dans le champ de F'instrument, au lieu de Vaiguille, une fine raie lumineuse qui sert admirablement pour les mesures des larges bandes dans les spectres des étoiles pas trés brillantes. Le systeme dispersif de V'instrument consiste en quatre prismes åa vision directe, desquels les deux plus faibles s'emboitent dans une méme monture, se remplacant l'un Fautre; par conséquent ils ne s'emploient jamais en méme temps. Le plus faible en est fabriqué par MM. ScumipTt & HanscH a Berlin, et consiste en un prisme en flint léger d'un angle de 100? et de deux prismes en crown avec des angles de 67”. L'autre, fait par M. MeErz, se compose d'un prisme en flint lourd avec un angle de 90” et de deux prismes en crown avec des angles de 76”. Lun de ces systemes est toujours attaché a l'instrument. Quant aux deux systémes plus forts, tous deux fabriqués par M. MeErz, chacun a sa propre monture qu'on peut a volonté dévisser de linstrument. Lun de ces systémes a cinq prismes, dont deux en flint avec des angles réfringents de 78”; et V'autre, aussi cinq prismes mais dont les angles réfringents sont de 90”. Malgré le peu de poids de l'instrument et ses petites dimensions il est assez puissant. Au Ss III les raies b,, by et b, du spectre solaire se montrent comme deux raies bien séparées, et la D est presque dédoublée; le Ss IV dédouble parfaitement la raie 491,9 et, naturellement, avec la plus grande facilité la D; le Ss V dédouble la raie 526,5 et presque aussi la £; avec le S5s VI la raie 532,75 est presque dédoublée. Il va sans dire que notre instrument est trop faible pour tous les objets d'épreuve indiqués par M. VoGzEL '). Les dispersions angulaires sont (entre ÅA et G) pour Ss III 2,3, pour Ss IV 5”, pour Ss V 12? et pour SSV 208 Notre instrument est un spectroscope a vision directe, mais toutefois la monture des prismes n'est pas invariablement fixée au collimateur. A PFaide d'une vis qui en- grene dans le bord cannelé d'un secteur, on peut amener les prismes å la position qui ränd les raies le plus nettes dans la partie du spectre åa F'observation de laquelle on s'occupe. Les tours entiers de cette vis se lisent sur le secteur. A TPTaide d'une pareille vis, munie d'un tambour divisé, on peut mesurer le changement dans la direction de la lunette d'observation, lorsqu'on en fait passer la marque dune raie spectrale a une autre. Dans tout ce systéme micrométrique, il ny a pas de ressort, ce qu'on trouve ailleurs dans tous les micrométres. Aussi les temps perdus de la vis sont énormes; les lectures sur une méme raie, prises dans F'un et dans Fautre sens different de non moins de 0,18 tour. Il faut done tou- jours tourner la vis dans le méme sens et au reste opérer avec une certaine prudence, mais avec ces precautions les mesures réussissent a merveille. 1) Publicationen des Astrophysikalischen Observatoriums zu Potsdam. Vol. I, p. 139. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21MINOL2 J5 Pour pouvoir exprimer les lectures sur le tambour de la vis miecrométrique en longueurs d'onde il a fallu dabord faire une soigneuse recherche sur les erreurs de la vis. Dans ce but, jai attaché la lunette d'observation, la vis et le secteur y compris, a un instrument universel de REPSOLD, et jail mesuré directement les differents déplacements angulaires que subit la lunette d'observation, lorsqu'on tourne successivement, entre 4,0 et 9,0, la vis mierométrique de 60”, ce qui change les lec- tures sur le tambour de 0167. Pour les tours entiers, jai trouvé en moyenne de 6 mesures: 470 5505. 550- 07505 0,00 0 850, 0 JA Observation -. 4183” 4188” 4198” 4209” (CHOI Ar See SA 5 SSE STAS SSR RNE (5) 4183 4191 4199 4207 IPLET ÅKE 00 St AON bee ASPA SN As DA 0” — 3” — 1" +2" Formule R = 4191" + 8" (r — 6",3.) Jai employé cette formule pour transformer les valeurs angulaires des déplace- ments dont je viens de parler en parties décimales d'un tour entier de la vis micro- métrique. Jai obtenu en moyenne de 5 a 6 mesures: Tour. 07,000 OO” 167 05333 O”,500 O”,667 07,833 4,0 — 5,0 0,0000 0,1727 0,3519 0,5198 0,6787 0,8297 53,0 — 6,0 0,0000 0,17438 0,33550 0,5231 0,6789 0,8310 6,0 — 7,0 0,0000 0,1745 0,3546 0,5240 0,6805 0,8303 7,0 — 8,0 0,0000 0,1729 0,3517 0,5223 0.6780 0,8295 8,0 — 9,0 0,0000 0,1728 0,3539 0,5241 0,6820 > 0,8322 NIGYONNED sas ss ede oo dose ee 0,0000 0,1 732 0,3534 0,5227 0,6796 0,8305 GOLCECHONST-oe-bocodocorcastr 0,0000 + 07,0062 + 0,0204 + ()',0227 + 0,0126 — 00025 De ces nombres, jai déduit la formule: C = +0",0099 + 0,0134 Sin (v — 68,84) + 07,0016 Sin (2v + 77,7). Cette formule donne les suivantes valeurs caleulées des corrections a appliquer aux lectures sur le tambour: 07,000 0”, 167 07,333 07,300 0”,667 0,833 CGalcol soocc--s — 0",0011 + 0,0073 + 00192 + 0",0239 + 0,0115 + 0.0016 Obs. — Caleul -........- + 07,001 — 0",001 + 05001 — 0",001 + 05001 — 07,001 Le tambour donne directement les centieémes d'un tour. Il est donc clair qu'un millieme est la plus petite quantité mesurable. Par conséquent la formule est en plein accord avec les observations. Les erreurs périodiques sont du reste tres fortes, mais sensiblement les mémes dans les tours différents. A VFaide de la formule donnée ci- dessus, j'ai dressé la suivante table: M. Corr, ” T 0,00 — 0,001 0,01 — 0,001 0,02 0,00 0 0,03 0,000 0,04 0,000 0,05 + 0,001 0,06: » + 050.014 0,07. — + 0,002 0,08 + 0,002 0,09 + 0,003 0,10 + 0,003 0,11 + 0,004 0,12 + 0,004 0,13 + 0,005 0,14 + 0,006 0,15 + 0,006 0,16 + 0,007 0,17 — + 0,008 0,18 + 0,008 0,19 + 0,009 N.-C. DUNER, SUR LES ETOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. M. = 0,20 0,21 0,22 0,23 0,24 0,25 0,26 0,27 0,28 0,29 0,30 0,31 0,32 0,33 0,34 0,35 0,36 0,37 0,38 0,39 Corr. - 0,010 0,010 0,011 0,012 0,012 0,013 0,014 FE 3 + 0,015 0,015 0,016 0,017 0,018 0,018 0,019 0,020 0,020 0,021 0,022 0,022 0,023 EU Rp SE SRA RUSE, SR ed Ae db GA ER Ob at M. UF 0,40 0,41 0,42 0,43 0,44 0.45 0,46 0,47 0,48 0,49 0,50 0,51 0,52 0,53 0,54 0,55 0,56 0,57 0,58 0,59 es SA må Få RE ÄR TES RSA TR EA ER VS + Corr. 7 0,023 0,023 0,024 0,024 0,024 0,024 0,024 0,024 0,024 0,024 0,024 0,024 0,023 0,023 0,022 0,022 0,021 0,020 0,020 0,019 For Ft bt tt bb + Bot + + + + + + Corr. ir 0,018 0,017 0,016 0,015 0,014 0,013 0,012 0,011 0,010 0,009 0,008 0,007 0,006 0,005 0,004 0,004 0,003 0,002 0,001 0,001 M. Å 0,30 0,81 0,32 0,83 0,84 0,85 0,86 0,87 0,38 0,89 0,90 0,91 0,92 0,93 0,94 0,95 0,96 0.97 0,98 0,99 Corr. 7 05000 — 0,001 — 0,001 — 0,002 — 0,002 — 0,;002 — 0,002 — 0.003 — 0,003 — 0,003 — 0,003 — 0,003 — 0,003 — 0,003 — 0.003 — 0,002 -— 0,002 — 0,002 — 0.002 — 0,001 Ces recherches faites, jai mesuré au Ss III toutes les raies du spectre solaire commo- dement visibles entre la C = 656"4,;2 et la H = 396448 et au Ss IV les raies principales entre la B = 686447 et la g = 422445; dans quelques parties p. ex. entre la B et la C, jail mesuré toutes les raies visibles. Mais, n'étant pas parvenu a identifier les raies mesurées entre les B et C avec les raies dans le »Spectre Normal» de ÅNGSTRÖM, ja mesuré, dans cette partie du spectre, toutes les raies que jai pu apercevoir au Ss VI. Puis, jai déduit une formule entre les lectures sur le tambour et les longueurs d'onde, et a Faide delle, jai recu les suivantes longueurs d'onde: Intensité. fö 686,70 686,11 685,45 684,81 684,13 682,81 681,93 680,37 678,44 677,18 676,66 mn I Ph fd Com FÖRS PO mm [or] 3 vo H (CE FA PD BD OD BR Oo = we o ee ANGSTRÖM. un 686,71! 685,60! 682,76! 681,85! Intensité. 245 uu 671,51 670,21 669,43 667,76 667.26 666,64 666,27 664,35 663,96 663,35 662,60 661,57 660,86 660,51 660,21 659,69 659,27 o -- ÄNGSTRÖM. ul 671,72! 670,23! 670,03? 667,69! 660,36! 659,71! 659,29! KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:0 2. DH Intensité. A: ÅNGSTRÖM. Intensité. 2. ÅNGSTRÖM. HU ul UU UU 659,22 1,5 657,68 657,36 1,0 698,60 658,55! 1,5 636,91 657,11 1,0 658,13 658,02! 1,5 656,71 656,76! 1,0 657,87 C 656,23 656,21! On voit que dans le »Spectre Normal» de ÅNGSTRÖM il y a trois raies que je n'ai pu voir; elles sont toutes situées dans le voisinage immédiat d'autres raies. Mais en re- vanche, jai 18 raies que ÅNGSTRÖM n'a pas mesurées. Parmi ces raies il y a une, å savoir 684” 13, qui n'est eégalée en intensité que par quatre autres raies dans cette partie du spectre. Il mérite donc peut-étre une certaine attention qu'elle a été négligée par ÅNGSTRÖM. Mais ce qu'il y a d'encore plus remarquable, c'est que la raie 667'",69 se trouve dessinée excessivement faible dans le »Spectre Normal», tandis que, lors de mes observations (mai et juin 1882), elle était décidément la plus forte de toutes les raies entre B et C. Crest, au lieu delle, la raie voisine 671,72 qui figure seule sur la liste des »Raies Fraunhofériennes les plus fortes»”'). On sait que cette raie-lå est une de celles qu'on trouve trés souvent dans le spectre des 'protubérances ”) — elle est la BC des spectroscopistes italiens. On pourrait donc se demander si elle est réelle- ment plus forte aux époques de grande activité du” soleil qu'aux époques de calme, et sous ce point de vue, il est peut-étre bon de remarquer que dans le catalogue des raies spectrales de M. KircHHorr, fait dans le voisinage d'une époque de grande ac- tiviteé, elle est indiquée comme une des raies les plus fortes dans cette partie du spectre. Au reste je dois remarquer, que jai distingué par un signe d'exclamation les raies qui sont indubitablement identiques dans mes mesures et dans celles de ANGSTRÖM. Apres cette digression, je retourne å mes recherches sur la conversion des divi- sions du micrométre en longueurs d'onde. Jai d'abord corrigé toutes les mesures des erreurs périodiques de la vis; puis je les ai réduites au point zéro que jai choisi ar- bitrairement, de maniere que, pour le Ss III, la lecture corrigée du micrométre devient 6”,000 lorsque YFaiguille est placée au milieu des raies du sodium PD, et D, et pour le Ss IV $5,000. Cette réduction a en général été trés faible pour Ss IV, mais considé- rable pour Ss III. C'est que pour rendre les observations aussi exemptes que possible des erreurs périodiques, ce qui me paruät nécessaire a cause de la faible dispersion du prisme, jail combiné, au nombre égal, des séries de mesures ou le microméetre marquait 5",625, 5”,875, 6",125 et 6”,375 lorsque VFaiguille coincidait avec les D. Enfin, jai marqué les données des mesures sur du papier quadrillé, de sorte que jail pris les lectures du tambour pour ordonnées et les longueurs d'onde correspondantes pour abscisses; et puis jail tracé une courbe aussi preés que possible des points ainsi obtenus. Par des mesures de cette courbe, jai obtenu la suivante table pour le 1) Recherches sur le spectre solaire. Par A.-J. ÄNGTSRÖM p. 31. >) The Sun. Par C.-A. YounG p. 194. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 21. N:o 2. 13 98 06 N.-C. DUNÉR, SUR LES BTOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. A. 651,2 654,0 650,8 647,6 644,4 641,1 637,8 634,6 631,5 628,3 625,4 622,7 619,9 617,2 614,6 612,0 609,4 606.S 604,2 601,6 599,1 596,7 594,2 5917 589,2 586,8 584,5 563,6 361,5 SHI 557,6 DI0:6 0038 H51,9 550,2 42 AR 548,2 546,5 544,8 543,1 541,4 539,8 538,1 536,4 534,8 530,2 d3lL,7 530,1 528.5 527,0 525,5 524,1 D22,6 521,2 SLIM 518,3 516,9 515,5 514,1 S12;7 511,3 510,0 508,6 507,3 506,0 504,7 503,4 502,2 501,0 499,8 498,6 497,3 496,1 494,9 493,7 492,5 491,4 490,2 489,0 487,9 Spectroscope III. 99 7,00 Jo 486,8 485,7 484,6 483,5 482,4 481,3 480,3 479,2 478,2 477,1 476,1 475,2 474,2 473,2 472,2 471,2 470,2 469,2 468,3 467,4 466,5 465,6 464,7 463,8 462,9 462,0 461,1 460,2 459,4 458,5 457,71 456,8 456,0 455,1 454,2 453,3 452,5 451,6 450,8 450,0 449,2 448,5 447,7 446,9 75 UU 446,1 445,4 444 .6 443,8 443,0 442,3 441,5 440,38 440,1 439,5 438,8 438,1 437,4 436,6 435,8 435,1 434,4 433,8 433,1 432,4 431,8 431,0 430,3 429,7 429,0 428,3 427,7 427,1 426,5 425,8 425,2 424,6 424,0 423,4 422,7 422,1 421,5 420,9 420,3 419,7 419,2 418,6 418,0 417,4 66 AG 416,9 416,3 415,7 415,2 414,6 414,1 413,53 413,0 412,4 411,9 411,4 410,8 410,2 409,7 409,2 408,7 408,2 407,7 407,2 406,7 406,2 405,7 405,2 404,7 404,2 403,7 403,2 402,7 402,2 401,7 401,2 400;s 400,3 SKELa SINGS 395,9 398,4 397,9 397;5 397,0 396,6 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDL. BAND. 2l. N:o 2. 99 A PFaide de cette table et des moyennes des lectures du micrométre, on obtient les suivantes longueurs d'onde 2 des différentes raies mesurées: Raie. M. ud Notes. SER Ae: M. ån Notes. JUL T odd uu 2 Hju 0 656,2 5,163 636,2 D32,5 6,294 532,6 651,5 778 Gäl,4 529,9 313 529,6 649,5 784 649,5 528,2 321 528,3 635,6 s26 636,0 E 526,9 331 526,8 633,5 835 633,1 526,4 334 - OP SERER 631,7 839 631.s 525,0? 344 H24,9 630,1 845 629,5 523,2 356 523,2 627,8 851 627,9 522,6 360 522,6 625,3? 860 625,2 | 521,5 368 521,5 621,2? 872 622,0 520,5 374 520,6 619,0 884 618,9 b, 518,3 391 518,2 616,4 894 616,2 G b, 517,2 398 517,2 / 613,6 903 613,8 brsön BGK 401 JE Ponble:serreée: 612,1 907 612,8 | 514,0 421 514,0 610,1 917 610,2 512,6? 431 512,6 607,8 927 607,6 510,8 445 510,6 602,2 947 602,4 509,9 450 510,0 595,0 963 595,2 | 508,0 465 507,9 594,5 ? 980 594,2 | 506,4 475 506,6 592,0? 290 591,7 505,0 488 505,0 D' 589,2 6,000 559,2 Double presque sép. | 504,1 496 503,9 D, 551,5 006 5S7,8 Raie de la chromosphire. 503,5 498 503,7 050,6 015 555,6 501,7 515 501,6 578,3 048 578,3 501,2 520 501,0 575,83 062 575,5 | 500,6 524 500,6 570.7 084 570,7 | 498,3 541 498,5 568,4 095 568,4 | 496,7 554 496,8 565,8 108 565,9 495,7 563 495,7 563,9 119 563,5 493,8 578 493,9 562,4 127 562,1 493,3 581 493,6 561,4 130 561,5 492,0 593 492,2 559,9 139 559,7 491,8 597 491,7 HöS,7 148 559,9 491,0 603 491,0 552,8 174 553,0 490,3 607 490,6 5312 182 Säl,6 489,0 621 488,9 547,6 205 547,3 487,1 637 487,1 545,5 215 45,6 F 486,1 646 486,1 544,6 221 544,6 482,3 681 482,3 542,9 230 543,1 480,5 697 450,6 540,4 246 540,4 479,9 703 480,0 539,6 250 539,8 478,6 716 478,6 537,0 268 536,7 476,5 736 476,5 536,4 270 536,4 475,5 746 475,6 534,7 282 534,5 473,6 766 473,6 534,0 286 533,8 472,9 713 472,9 100 Raie. ku 471,1 470,2 467,9 466,7 465,5 464,7 463,8 461,8 461,1 460,7 459,2 458,5 458,1 457,1 456,4 455,4 454,9 453,4 452,9 451,3 450.0 449,4 449,0 448,2 446,9 445,9 445,4 444,2 443,5 443,0 442,2 441,5 440,4 440,2 439,4 438,9 438,4 437,5 435,9 435,1 434.0 433,7 432,5 432,3 431,4 G 430,7 429,9 428,9 N.-C. DUNER, SUR LES ÉTOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. M. jå 6,790 799 824 S37 852 860 S70 890 3896 9204 920 931 | | AG Notes. uj ATL 470,3 467,9 466,8 465,4 464,7 463,8 Sö Bande faible. Sä Bande. 458,4 457,9 456,9 456,4 455,5 454,9 453,4 452,8 451,4 450,1 449,5 449,0 448,1 446,9 446,0 445,6 444,2 443,5 443,0 442,3 441,5 440,4 440,2 i 439,3 438,4 437,5 436,0 435,1 dl 433,9 432,5 432,4 431,3 Com. de la bande. 430,8 429,9 Fin de la bande. 429,0 Raie, 428,6 428,0 427,5 427,1 426,0 425,4 425,0 424,6 424,2 423,5 423,3 g 422,6 421,5 421,0 420,1 419,8 419,5 419,1 418,7 418,2 417,2 416,7 415,6 415,4 414,9 414,3 413,4 413,1 412,7 412,5 412,3 411,8 411,2 410,1 409,6 409,2 408,4 407,8 407,1 406,6 406,3 405,7 405,4 404,5 404,0 403,4 403,1 402,4 AR ala 428,6 427,9 427,7 427,3 426,0 425,4 424,9 424,7 424,2 423,7 423,5 422.5 421,6 421,1 420,1 419,38 419,6 419,1 418,9 418,3 417,2 416,8 415,5 415,4 415,0 414,4 413,4 413,2 412,9 412,3 412,1 411,8 411,2 410,0 409,4 409,2 408,4 407,8 407,0 406,7 406,4 405,9 405,3 404,5 404,0 403,4 403,1 402.4 Notes. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:o 2. 101 Raie. M. AS Notes. Raie. MVM. ZÅS Notes. u 7 uu Hu r un 402,1 7.802 = 402,1 400,5 T.83a 14. 400,6 401,7 809 401,7 H 396,8 915 396,8 Milieu. 401,1 823 401,1 L'écart moyen entre les longueurs d'onde vraies et celles obtenues å Faide de la table, ne g'éleve qu'a + 0”",10 pour le spectre entier. Pour les différentes parties on a: entre C et D + 0,2, entre D et F + 0,12 entre F et G + 0,07 et entre F et H 2 Ova De la méme facon, jai obtenu la suivante table pour le Spectroscope IV. M. I. M. k. | M. 716 | M. M. 2 r UU 7 Ul r All r iu r uu 3,25 687,5 4,61 633,4 4,97 592,4 | 5,33 559,5 ),69 533,0 26 685,6 62 632,1 98 591,3 34 558,7 70 532,4 27 683,8 63 630,8 | 99 590,;2 | 35 557,9 71 53L,s 28 682,1 64 629,6 5,00 589,2 | 36 557,3 72 531,1 29 680,3 65 628,3 01 588,2 37 556,5 73 530,4 30 678,6 66 627,0 02 587,1 38 555,7 74 529,7 31 677,0 | 67 625,7 03 586,2 39 554,9 15 529,0 32 675,3 68 624,5 04 585,2 10 3157 bol 76 528,4 33 673,7 69 623,2 05 584,4 41 553,4 cl b27,7 34 672,2 | 70 621,9 06 583,3 12 br 78 527,1 35 670,8 | 71 620,6 07 382,5 13 551,9 79 526,4 36 669,3 72 619,4 08 581,5 44 551,2 80 525,8 37 667,8 | 73 615,2 09 580,6 45 550,4 81 525,2 38 — 666,3 | 74 — 617,0 10 — 579,7 16 — 549,7 82 — 524,6 39 664,8 | 75 615,8 11 578,8 47 549,0 83 523,9 40 663,3 76 614,6 | 12 571,8 48 548,3 84 523,3 41 661,7 77 613,4 13 576,9 19 547,5 85 D22T 42 660,2 78 612,3 14 575,9 50 346,8 36 522,1 43 658,9 79 611,2 15 575,0 31 546,1 87 521,5 44 657,6 80 610,1 16 574,0 52 545,3 88 520,9 45 656,2 8s1 608,9 | 17 5731 53 544,6 89 520,3 46 654,8 82 607,8 18 572,3 54 543,9 920 519,7 47 653,4 | 83 606,8 19 571,4 55 543,1 9T H19,1 48 — 652,0 | 84 — 605,8 20 570,53 56 5424 | 92 — 518,5 49 — 650,4 85 — 604,7 21 569,6 57 — 55L8 | 93 — 518,0 50 648,9 86 603,7 22 568,7 58 541,1 I 94 5174 51 647,4 87 602,7 23 567,8 | 59 540,3 95 516,9 52 — 646,0 88 — 601,6 24 567,0 | 60 539,5 96 = 516,3 53 644,4 89 600,6 25 566,1 61 338,8 | 97 515,7 54 642,9 920 599,6 26 365,2 62 538,1 | 98 515,1 55 641,5 91 598,3 27 564,4 | 63 537,4 | 99 514,6 56 640,2 y2 397,5 28 563,5 | 64 536,7 6,00 514,0 57 — 638,8 3 596,4 29 — 562,7 65 535,8 | 01 = 513,4 58 687,4 94 — 595,4 30 561,8 | 66 535,1 | 02 — 512,9 59 636,0 95 594,4 31 561,0 | 67 534,4 03 512,4 60 634,6 96 593,4 32 360,2 68 DID, 04 511,8 102 M. Y 6,05 06 N.-C. DUNER, SUR LES ÉTOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. 16 Bills 510,7 510,2 509,5 508,9 508,3 507,7 507,1 506,6 506,1 505,4 504,9 504,4 503,8 503,2 502,7 502,1 501,6 501,1 500,6 500,1 499,5 499,1 498,7 498,2 497,6 497,1 496,6 496,1 495,6 495,1 494,6 494,2 493,6 493,1 492,7 492,3 491,8 491,3 490,8 490,4 490,0 489,5 489,0 488,5 469,6 469,2 468,8 468,4 468,0 467,6 467,2 466,8 466,5 466,1 AG MU 465,8 465,4 465,1 464,7 464,3 463,9 463,6 463,2 462,8 462,4 462,1 461,7 461,3 460,9 460,6 460,2 459,8 459,5 459,2 458,8 458,4 458,1 457,8 457,4 457,1 456,8 456,4 456,1 455,7 455,4 455,1 454,7 454,4 454,0 453,7 453,3 453,0 452,7 452,3 452,0 451,7 451,4 451,1 450,8 450,4 450,1 449,7 449,4 449,1 6 448,7 448,4 448,1 447,8 447,4 447,1 446.8 446,4 446,1 445.s 445,5 445,1 4448 444,5 4442 445,8 443,5 443,2 442,9 442,6 442,3 4420 441,7 441,4 441,1 440,8 440,5 440,2 439,9 439,6 439,4 439,1 438,8 438,5 438,2 438,0 UI 434,2 433.9 435,6 433,3 435,1 432,8 432,5 432,2 432,0 431,7 431,4 431,1 430,8 430,6 430,3 430,0 429,8 429,5 429,2 429,0 428,7 428,4 428,2 427,9 427,6 427,4 427,1 426,8 426,6 426,4 426,1 425,8 425,6 425,4 425,1 424,8 424,6 424,4 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2Il. N:O 2. 103 oocha comparaison entre cette table et les mesures des raies solaires sur lesquelles elle s'appuie donne les résultats suivantes: Raie. M. LU T B 686,7 4,254 684,1 269 676,7 312 674,7 322 671,5 345 667,8 371 666,3 380 664,4 392 663,4 401 659,3 427 658,4 433 C 656,2 450 651,5 480 649,5 496 639,9 563 620,6 590 693,5 12 631,7 624 630,1 637 627,8 653 616,2 745 613,6 769 612,1 782 610,1 800 602,2 3875 600,7 ? 889 598,4 910 HI7,6 916 594,5 ? 949 H92,8 ? 965 D 389,2 5,000 585,6 035 aS1,6 080 D78,3 116 576,2 136 575,3 147 570,8 195 365,8 253 361,4 305 555,6 341 202,8 420 547,6 487 346,2 508 545,5 ld 544,5 529 543,4 547 6 HU 686;7 684,0 676,7 675,0 671,3 667,7 666,3 664,5 663,1 659,3 658,5 656,2 652,0 649,5 639,8 636,0 695,1 631,6 630,0 627,9 616,4 613,3 612,1 610,1 602,2 Te) Notes. 2" de 2. Milieu des 2. Double? Nebulense. Donble. ba, by + 500,6 500,2 499,2 498,5 498,2 497,2 496,5 495,7 494,6 493,8 493,3 492,7 492.3 491,9 489,0 F 486,1 485,5 484,8 484,2 483,9 482,8 0738 15 ye 542,8 541,3 540,4 539,5 535,2 537,1 536,1 535,0 534,6 H33,7 H32,7 526,9 522,5 518,3 517,2 516,8 514,0 510,0 507,8 506,3 503,9 503,6 502,8 501,7 501,3 500,35 500,2 499,2 498,4 498,1 497,2 496,7 495,7 494,6 493,8 493,3 492,8 492,5 491,3 489,0 486,1 485,4 484,8 484,2 484,0 482,8 Notes. Double. Double non såp. Double. Double. Double. Pouble. Double. Double? Nébulense. Double. Double, Néb. | Bande. Nécbuleuse. Double. 104 N.-C. DUNÉR, SUR LES ETOILES A SPECTRES DE LA TRO1SIEME CLASSE. Raie. M. K: Notes. Raie. M. AS Notes. un äg Hit up d uu 482,3 6,627 482,3 464,7 7,058 464,8 Bande. 481,7 642 481,6 465,9 080 463,9 480,7 659 480,8 465,7 086 463,7 479,9 680 479,9 Triple? 463,2 095 463,4 479,2 697 479,2 Double. 463,0 105 463,0 Nébuleuse. 478,6 711 478,6 462,5 115 462,6 478,3 718 478,3 461,8 134 461,9 4TT,6 732 4TT.6 461,2 152 461,2 477 746 477,1 Double. 460,6 170 460,6 Double. 476,5 760 476,5 | hk 460.v 185 460,0 476,1 770 476,1 | Groupe. 459,7 195 459,7 475,5 790 475,2 Double. 459,6 199 459,5 474,4 S08 474,4 459,1 211 459,2 474,0 S$21 474,0 458,3 228 458,5 Double. 473,6 830 473,6 I - 458,1 240 458,1 Double. 472,9 SaT AED TEE 457,1 267 457,2 472,7 856 472,6 456,4 289 456,4 Double. 472,1 866 472,2 450,5 316 455,5 471,8 875 471,8 454,9 333 455,0 471,4 S8S 471,3 453,5 374 453,5 470,8 903 470,7 Double. 448,2 540 448,1 470,2 915 470,2 445,4 623 445,4 469,8 925 469,8 441,5 750 441,4 469,1 944 469,0 440,4 785 440,4 468,1 967 465,2 438,3 862 438,2 467,9 970 465,0 435,2 972 435,2 467,8 975 467,8 434,0 S,015 434,1 467,2 990 467,2 Double. 432,5 069 432,5 466,7 7,005 466,7 G 430,7 134 430,7 465.6 035 465,6 427,1 269 427,1 465,4 040 465,4 9 422,6 453 422,6 L'écart moyen entre les longueurs d'onde vraies et celles obtenues a Faide de la table s'éléve a + 012 pour tout le spectre. Pour les différentes parties on a: entre B et DI 018; entre D et F + 012, et entre F et g kx0r 08 Pour me mettre å P'abri des erreurs causées par influence de la température sur la dispersion des prismes et sur les pas de la vis micrométrique, jai mesuré, a des temperatures tres différentes, les distances entre les raies données par certaines sub- stances terrestres. Notre observatoire étant dépourvu de bobines d'induction, et n'étant pas éclairé par des becs de gaz, jai été forcé d'avoir recours åa certains composés chimi- ques, qui tout en donnant des raies distinetes dans des parties tres difféerentes du spectre peuvent étre volatilisés a Faide des sources calorifiques dont jai pu disposer. Lors de mes recherches sur le Ss IV, au commencement de 1883, je n'employais qu'une lampe ordinaire å alcool. Ayant bientöt trouvé que la volatilisation se faisait le plus avan- tageusement si I'on mounillait la méche de la lampe avec deux ou trois gouttes d'une solution alcoolique du sel, il fallut d'abord trouver des sels des métaux en question qui se dissolvent facilement dans Falcool. Aprés quelques essais, jai choisi les chlorures KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 2: 1035 de lithium et de strontium et F'acétate de thallinm. Ces sels donnent les suivantes raies, entre lesquelles jai aussi placé la raie inévitable du sodium. Substance. Å. Åutorités. HULL Li 670,35 MASCART et THALEN. Na 589,21 ÅNGSTRÖM (Milieu des deux raies). TI 534,91 MASCART et THALEN. Sr 460,72 MASCART et THALÉN. Avant d'entreprendre, vers la fin de 1883, les mémes recherches pour le Ss III, javais imagine un moyen de volatilisation considérablement plus efficace, et qui m'a permis d'employer des raies, dont les longueurs d'onde different de beaucoup plus, une de V'autre, que celles du lithium et du strontium. C'est que j'ai mouillé une bande de magnésium dans une solution de chlorure de potassium, laquelle jai fait ensuite évaporer dans une lampe å alcool. La bande devient ainsi couverte d'une couche trés mince du sel, et quand on VFallume, la flamme donne un spectre riche en raies entre lesquelles j'ai mesuré les suivantes: Désignation. Ås ÅAutorité. utt Ks 768,0 LECOQ DE BOoISBAUDRAN '). Milieu des deux raies. Kr 404,4 LECOQ DE BOoISBAUDRAN. Par la méme méthode, jai obtenu la raie bleue du lithium trés facilement visible. Les mesures montrent que YVinfluence de la température, bien que peu considé- rable sur les mesures faites å F'aide des spectroscopes III et IV, n'est néanmoins å négliger. Jai obtenu pour Ss II. S ; Series K.— Ks Sd ; Y e— Kd d' observation. == DN 2",2135 4 ur [RR 2238 6. De ces observations on obtient: Ss III. K.— Ks = 2,2197 [1 — 0,00022 (t — 8,8). Ss IV. t Sr — Li (obs.) Sr — Li (calcul) Séries d obs. = Ta 2”,802 2”,805 idé RA et 811 808 13 OR S14 812 3 SLE 816 816 8 ESA 821 322 Id 1) Spectres lumineux. P. 49 et 50. K. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 2. 14 106 N.-C. DUNÉR, SUR LES EÉTOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. En traitant ces observations d'aprés la méthode des moindres carrés, jai déduit la formule: Ss IV. Sr — Li = 2",8124 [1 — 0,00019 (£ — 10?,8)]. C'est cette formule qui a donné les valeurs calculées ci-dessus de Sr — Li. Les formules trouvées ne sont pas immédiatement appliquables å la correction des observations, parcequ' on ne connait pas les températures pour lesquelles sont vala- bles les tables de conversion des lectures du micrométre en longueurs d'onde. Car pendant les observations ci-dessus des raies du spectre solaire, la lumiére solaire directe a passé par les prismes, et par conséquent elle les a chauffés å une température plus élevée que celle de Fair ambiant. Afin de déterminer, pour le Ss III, cette température inconnue, jail mesuré la distance entre la raie du sodium et les raies Tl., Sr; et K., et jail trouvé, a la température + 13,7: Til; — Na, =0,278 Srg — Na, = 0,901 K.— Na, = 1,746. D'autre part, la table de conversion des lectures du micrométre en longueurs d'onde donne: MENN Aa = 05070 Srg — Na, = 0,904 K.— Na, = 1,755. Par conséquent on a la suivante formule: Ss ITIL Corr = — 07,00022 (M" — 67,0) (t — 342). Pour le Ss IV, jai pu directement employer la distance entre les raies du Sr et du Li qui servirent äå la détermination du coefficient de température du spectroscope. La table donne pour cette distance la valeur: Sr — Li = 2",8144. Par conséquent la formule cherchée devient: Ss IV. Corr = — 0",00019 (M” — 57,0) (t — 14”). Il y a indubitablement de VFintérét a examiner jusqu'a quel point les mesures des raies des différentes substances terrestres sont en accord avec les valeurs des lec- tures du micrométre qu'on obtient de leurs longueurs d'onde å F'aide de la table. Si, a Paide des formules de correction, on réduit les distances mesurées aux températures normales, on obtient: Ss IT Dif. TlI="0279 Calcul = 6,279 0,000 Sra = 6,905 6,904 + 0,001 INGE (ra 7,755 — 0,001. Ss IV. t=—2",9 i=+1)9 ti=+97 t1=+171 t=+281 - Moyenne Calcul Diff. Li, 4,318 4,350 4,346 4,349 4,348 4,3482 4,3516 + 0,0034 TI; :5,661 5,664 5,662 5,657 5,660 5,6608 53,6627 + 0,0019 Sra 7T,159 T,167 7,162 T,164 7 ,161 7,1626 7,1660 + 0,0034. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:0O 2. 107 Les mesures au $Ss III sont en parfait accord avec le calcul. Quant au Ss IV, il semble indubitable, quil y a une différence de + 0",003 entre le calcul et P'observation. A cause de cela, je donne deux valeurs des longueurs d'onde deéfinitives; V'une, 2, est déduite de mes observations sans égard å cette différence, Vautre, X', est celle qu'on obtient en augmentant de 07,003 les différentes lectures du tambour. Au reste, on voit qu'il y a une forte difference entre le constant de la température dans les deux for- mules, I'un étant de 34”, V'autre de 14? seulement. Mais on voit aussi que ce constant ne peut étre déterminé qu'avec une tres grande incertitude, et si I'on voulait introduire, dans F'une et Fautre formule, le méme constant p. ex. 20”, les erreurs restantes ne sur- passeraient guére la somme des erreurs probables des tables de réduction pour trouver les longueurs d'onde, des erreurs dans mes mesures des raies métalliques et des erreurs des longueurs d'onde adoptées. Au reste l'influence de cette incertitude sur les lon- gueurs d'onde cherchées est minime. Lorsqu'il s'agit des mesures dans les spectres des étoiles fixes, il faut en général placer une lentille cylindrique au devant de la fente. On sait qu'on peut donner å cette lentille deux positions différentes, une ou elle élargit les deux bouts du spectre, et une autre ou elle les rétrécit. Celle-lå me paraissant donner une plus grande netteté a Pimage, je Yai toujours préférée. Lorsque notre spectroscope est attaché äå la lunette, la lentille cylindrique est inaccessible, et par conséquent il est nécessaire de la placer d'avance dans la juste po- sition. Pour ce but, jai placé le spectroscope sur une sorte de banc optique, consis- tant en deux supports fixes pour le spectroscope, de plus un support mobile, portant un objectif achromatique, et un quatrieéme, sur lequel est fixée une plaque en laiton, percée dun trés petit trou rond. Pendant cette opération on a öté le prisme du spectroscope; on peut donc voir, dans la lunette d'observation, å la fois la fente et le trou, qu'on illumine å Faide d'une lampe å pétrole. Aprés avoir mis le support qui porte VFobjectif dans une telle position, que limage du trou se montre parfaitement nette a travers de la fente ouverte, je remets la lentille cylindrique a sa place, et je la fais tourner jusqu'a ce que limage trés allongée du trou devient paralléle aux tranches de la fente; et puis je rapproche convenablement la lentille de la fente. Lorsqu'on fait des mesures des raies étroites dans les spectres stellaires, la fente n'a dautre but que de retenir Fétoile dans une position donnée, et par conséquent prevenir tout changement du point zéro. Il en est autrement des larges bandes, qui sont fortes et tranchées de I'un cöté, mais faibles et indistinctes vers V'autre cöté. TIci une fente large donne origine å des erreurs systématiques contre lesquelles il faut se garder autant que possible. A cause de cela, je ferai le suivant développement, qui a pour but de montrer Yinfluence de la largeur de la fente sur Faspect offert par une bande dégradée, dans le spectre d'une source lumineuse d'un certain diamétre. Supposons d'abord qu'on examine au spectroscope une source lumineuse mono- chromatique en rendant si petite que possible la largeur de la fente. Il est évident qu'on voit alors une raie spectrale trés étroite. Supposons que s est sa largeur, expri- mée "en longueurs d'onde. Si Fon fait la largeur de la fente n fois plus grande, et si a 108 N.-C. DUNER, SUR LES ETOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. est la longueur d'onde de la raie, on obtient une bande, dont Yintensité est partout la méme, et dont les bords ont les suivantes longueurs d'onde. (STENS HEN TO nt STUSE Supposons ensuite qu'on a une source lumineuse dont la lumieére est composée de deux rayons monochromatiques, dont les longueurs d'onde sont a et = et dont les intensités sont 2, et 2. Alors les longueurs d'onde des bords de la premiere raie deviennent les mémes que dans le cas précédent, et celles de la seconde raie deviennent: 1 ns 1 FNS verser ss AT — 208: ns a— Par conséquent, on a au spectre trois bandes contigies, dont voici les limites et les intensités: Limttes. Intensités. FINS oaro skr nn ÅT INSE Ön AI FOSNS—T sven AU — MS ÖMTErdA (RN US Oka SBA UE NSESES lg» Jil y a encore un troisieme rayon avec V'intensité 1, et ayant la longueur d'onde 2 EE 5 a— =, ses limites deviennent 2ns 2ns ätinsof eec: a — Ing — rö et le spectre consiste des suivantes bandes contigies: Limites. Intenswues. FIS orsa msg BE SNS a A 2 . a Fång=Toos.s. vd + åns —5 i, + (2 ST Skede ed deaf ATS ÖVAR DR AR 09 OR NS sila efekt shekel BIOS ÖS Tar 6 LG ns OT 2ns . ÖN SATS TA 25 Supposons enfin que la lumiéere est composée de m rayons, dont les longueurs NS 3 et dont les intensités sont i, ia, iz -+-->- im» ON d'onde different lI'une de VF'autre de obtient alors: Limites. Intensités. ns GER SARS SIG ELER RE US OM fe acrins—7 sens AK INS 2 (vå (vd FINS 2T oossr 0 AF INS 3 i, + ig + 13 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 2. | 109 (kk — 2)ns (kk — l)ns . . H . (AP SRS — ooroolarg (Or — Ör SÖN Sr OAK sar Oe 0 35 gg =D a BG RNE AN Öh AR Og SE CA ARB od SSF k k 2 po nå (k + Dans - Ö > S 5 ASS 25 JC Dr TO CT SUS (al ark Oj arg ar OR a Ur Vt === Lo 3 PE Ore Passons maintenant å la recherche d'une bande dégradée, qui, au bord le moins réfrangible, a Vlintensité z,, laquelle avec des pas égaux et insensibles décroit jusqu'a devenir 0 au bord le plus réfrangible. Dans ce cas les rayons monochromatiques des- quelles la lumiére consiste ont la largeur infiniment petite s, et se suivent sans inter- ruption, a cause de quoi k=n. Supposons en outre qu'il y ait, dans la bande, m telles raies, et que m>n, n étant comme toujours le nombre des raies, qui ensemble ont la méme largeur que la fente. On a alors: Limites. Intensité. ns n Q atfrrensrsr0r A+ (s—1)8 U n Nn a + SE VSK -a+(z—2)8 uu FR in a + RE Se a + (5—3)s UR TREES DR TT TAG VFL IS ET SRS NS SSR (SEO er FO BED DUR Ule Rent tot Fröna OR Mia LJ pa IM Yr ö—-& far a—3s—S8 Fa Aa a a DA Nn c K a—3s—-(m—2)s... a—2s— (m—1)s 0. NN Parce que en conséquence de la supposition faite dés F'abord C >> ns il est évident que le maximum d'intensité se trouve entre les limites a—3ns+s et a—3ns ou, s etant infiniment petite, a a—3ns. Le bord le moins réfrangible de la bande se trouve donc transporté vers le rouge de la demi-largeur de ia fente, tandis que le maximum d'intensité est transporté aussi loin vers le violet. Ces circonstances sont d'une grande importance pour les observations sur les bandes spectrales des cométes, ou on est souvent forcé, å cause de leur faiblesse, de donner aå la fente une largeur considérable; et par lå il s'explique, au moins en partie, 110 N.-C. DUNÉR, SUR LES BTOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. pourquoi les longueurs d'onde qu'on a trouvées sont souvent trop petites. C'est qu'on a fait les pointages sur le maximum d'intensite. Lorsqu'il s'agit de mesures des longueurs d'onde des principales bandes dans les spectres IIIb, on peut éviter la plus grande partie de V'erreur causée par la largeur de la fente, en placant celle-lå précisément au foyer des rayons en question. Car alors la largeur de Fimage lumineuse ne devient plus grande que le diamétre apparent de Fétoile. ; Dans notre lunette une étoile double dont les composantes sont de la 5” gran- deur est parfaitement dédoublée si la distance s'eleve a 0",5. Si la largeur de la fente a ete 0',5 ou plus, ce qui arrive toujours pour des étoiles si faibles, il faut done corri- ger les longueurs d'onde d'une quantité qu'on obtient a Faide de notre formule en mettant la largeur de la fente égale a 0",5, et cela quand méme on aura placé la fente au foyer du rayon en question. La distance focale de notre lunette est de 4310 millimétres, et un tour de la vis moyennant laquelle on ouvre la fente est de 0,so millimétres ou par conséquent 38”. La quantité 0",5 exprimée en tours de cette vis est donc 0”7,013. Par des mesures speé- ciales jail trouvé que 0”,100 de cette vis correspond åa 07033 de la vis micrométrique du spectroscope. Les 0",5 exprimées en unités de cette vis sont donc 07,004. Par consé- quent il faut corriger les mesures de: 070025 Ce développement perd de sa validité pour les spectres Illa; car ici plusieurs des bandes sont terminées par des raies tellement fortes, que les pointages se portent nécessairement sur elles; ces mesures sont donc exemptes des erreurs systeématiques. Pour déterminer les positions des foyers des rayons aå différentes longueurs d'onde, jai employé la méthode inventée par M. le prof. VoGzEL ”'). Jai fait usage du spectro- scope universel méme, sans lentille cylindrique, et jai déterminé les points jusqu'auxquels il a fallu rapprocher la fente de VF'objectif de la grande lunette, pour que image spec- trale d'une étoile de la premiere grandeur ett, aux endroits qui répondent aux longueurs d'onde données, une largeur aussi petite que possible. Jai obtenu les suivantes valeurs: Long. Tonde. Lect. Long. donde. DLect. Long. d onde. Lect. Long. d onde. Lect. uu mm uu mm uu mm up nm 72 SU 640 1,9 560 1,0 480 4.0 710 4,7 630 i 550 1,0 470 H,2 700 3,9 620 1,6 540 Jr 460 ,7 690 3,3 610 1,5 530 1L3 450 3,2 680 2,8 600 1,4 520 1,5 440 10,0 670 2,5 590 1,3 510 1,9 430 12,8 660 2,2 580 152 500 2,4 420 15.s 650 2,0 570 It 490 3,2 410 19,0 Les chiffres dans la colonne Lect. dénotent les lectures sur une échelle, divisée en millimétres, qui se trouve sur le tirage du micrométre de la grande lunette. Les mesures aux deux systemes Ss III et Ss IV ont été faites de la suivante maniére. Aprés que la lentille cylindrique eut obtenu sa juste position, jai vissé le 1) Monatsberichten der Könglichen Akademie der Wissenschaften zu Berlin. 29 April 1880. P. 436. JE : KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2. N:O 2. IH spectroscope å la lumette, et aprés avoir trouvé le spectre de F'étoile, jai rendu la fente si étroite que la lumiére du spectre I'a admis. Pour « Orionis la largeur de la fente a eté a peu prés 3, de millimétre et pour les étoiles de la 6”” grandeur ry; de millimétre. Cette opération faite, jar mené le prisme de comparaison au devant de la fente, et j'ai pris quelques pointages sur la raie du sodium, aprés avoir eu soin de faire d'abord coincider avec elle, le point zéro adopté. Puis, jai écarté le prisme de comparaison, et jail pris des pointages sur quelques bandes ou raies du spectre, aprés quoi jail passé de nouveau a la raie du sodium, et ainsi de suite, jusqu'a ce que toutes les parties en question étaient mesurées. En faisant ces mesures, javais placé la fente aux di- stances de TYobjectif de la grande lunette ou les raies sur lesquelles se portaient les mesures devenaient si nettes que possible, et comme marque dans FPoculaire jail employé Faiguille. Au commencement, jai mesuré de la méme maniére aussi les bandes principales des spectres IIIb. Mais aprés avoir recu la marque luisante, jai trouvé bientöt qu'a Faide delle les mesures de ces bandes pouvaient se faire avec une såreté notablement plus grande, et sans tout danger de commettre des erreurs systématiques, ce qui n'est nullement le cas de VFaiguille, qui disparait å Papproche de la bande. J'ai donc négligé toutes les mesures antérieures de ces bandes, et jait fait toutes les suivantes åa Faide de cette marque, en ötant la lentille cylindrique et en placant la fente exactement dans le foyer de chacune des rayons en question. De ce que que je viens de dire sur la maniére de laquelle j'ai fait ces mesures il g'ensuit que leur exactitude dépend entierement de la parfaite coincidence entre les raies qu'on obtient par le prisme de comparaison et les mémes raies obtenues en faisant entrer directement la lumiére dans la fente. Des recherches faites sous ce point de vue étant par conséquent de la plus grande importance, jai employé plusieurs méthodes diffeérentes entre elles. D'abord, jai comparé au Ss IV la raie D dans les spectres d'Aldebaran et d'Arcturus avec la raie du sodium par le prisme de comparaison, et jail trouvé un accord parfait. Puis, jai rendu visible, en faisant reposer le spectroscope sur le banc dont jai parlé plus haut, en méme temps les raies du sodium, fournies par deux lampes å alcool, desquelles Vune était placée directement au devant de la fente, et l'autre å cöté du spectroscope au devant du prisme de comparaison. Les deux lignes de lumiéere (D, et D;) quon voyait alors, se continuaient å travers le spectre sans la plus légeére interruption. Finalement, en employant le Ss VI, jai ajuste avec un grand soin la pointe de VFaiguille sur I'une des raies du sodium, obtenues åa Faide du prisme de comparaison; puis, Jai écarté ce prisme, et jai fait passer la lumiére directement par la fente. Jai vu immédiatement, que VFaiguille coincidait toujours exactement avec la raie en question. Ces experiences me semblent prouver qu'il n'y a de difference sensible dans la position d'une raie, vue directement et å Faide du prisme de comparaison. Je nal que peu de mots å ajouter sur ma maniere de communiquer les mesures suivantes. Jai cru inutile de publier les résultats des pointages isolés; c'est la moyenne de tous les pointagés sur une raie donnée pris dans une méme nuit que je donne, pourvu qu'ils se sont suivis sans interruption par des pointages sur d'autres raies et I N.-C. DUNÉR, SUR LES ETOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. sans altération du point zéro, ct ces moyennes sont en général le résultat de 2 a 5 pointages isolés. Elles n'ont subi aucune correction, et pour avoir les longueurs d'onde, il faut d'abord les corriger des erreurs periodiques de la vis et de influence de la température, et puis les réduire au point zéro de la table servant å la conversion des mesures micrométriques en longueurs d'onde ce qu'on fait a l'aide des mesures prises sur la raie du sodium. Les mesures des bandes principales des étoiles IIIb doivent en outre étre corrigées selon la formule donnée plus haut pour influence de la largeur de F'image de Vétoile. Les mesures de la raie du sodium sont cotées par un Na et les désignations des bandes sont ceux qu'on trouve sur la planche, (Figg. 1—4). Enfin, il me faut remar- quer, quun C mis apres le numéro d'une bande veut dire que la mesure se rapporte au bord le moins réfrangible, et un F qu'elle se rapporte au bord le plus réfrangible de la bande. Mesures dans le spectre de « Orionis [Ss IV]. 1883 Janv. 21. - Na Be1F Be2C Be2F Be3C D Be3F BeT BeIIC Be5C Be5F -Be7C BeiF D 5,000 4,465 4,645 4,7317 4,952 5,000 5,035 5,072 5,118 D,420 H,499 5,872 H,944 5,000 Be8C Be8F 6,175 6,305 Na Be 9C Be9F 5,000 6,500 6,735 D Be4C Be4F Be6C Be6F D 5,001 D,244 5,316 5,782 5,828 5,000 T=—="1H0: 1883 Févr. 13. D Be3C Be3F BelI Be20C Be2C Be2F D Be5C Be5F Be7C Be7F D Be4C 5,009 4,967 5,045 5,086 HDH26 4,642 4,759 5,012 5,433 5,511 5,892 5,958 5,010 H,279 IB ed inuRER elf CTR er Be1C Be1F D Be8C Be8F Be9C Be9F Na 5H,344 5,780 5,834 4,391 4.493 5,007 6,185 6,320 6,559 6,763 5,011 tg FESLA0R 1883 Murs 2. Be1C Be1F Be2C Be2F Be3C D Be3F D BeI BeIIC. Be40 ooBe4F 'Be5C Be5FE 4,342 4,483 4.669 4,173 4,964 5,023 5,058 5,022 5,094 5,140 5H,282 H,335 H,444 5,526 Be6C Be6F D Be7C Be7F Be8C Bes8F 5,804 5,849 5,023 5,911 5,978 6,214 6,330 RR NG 1883 Mars 17. DD Be2C Be2F BESC BES BENITO D Be5C Be5F Be6C Be6F D Be7C 5,034 4,680 4,788 4,976 D,067 5,106 5,140 5,038 H,453 HD,534 5,803 5,863 5,035 5,920 Be7F Be1C Be1F v BeIIR EBeSC:IUBeSsH SBeAC IK Beg Be9C Be9F D 5,987 4.405 4,513 5,038 H:222 6,198 6,338 5,284 5,356 6,557 6,765 5,037 t=—1",0. 1883 Mars 18. ID) Be20C Be2F BESC INBESA 50) BEMNRR ST CSRBETRLKIRBESC Be4F Be5C oBe5F Be6C 4,973 4,596 4,707 4.889 5,005 4,977 5,055 5,083 5,163 DN 5,289 5,385 D,470 5H,746 BYGAL:0BA7C Be7F D Be1C Be1F Be8C Be8F D Be9C B:9F 5,790 D,845 5,921 4,976 4,337 4443 6,128 6,280 4,979 6,498 6,692 t=—=— 130. 1683 Mars 29. BedC BEAR Be20 Be2F Be3G6 D Be3F BelI BeIIC Be5C 4,429 4,518 4,683 4,808 4.986 5,054 5,087 5,130 5,154 5,480 Bei V D BEERIKNI BEA O) URBAN UEBESO Beg D G,068 5,058 D,245 D,313 5,369 6,244 6,368 D,059 (Ear 1583 Mars 30. BELV: Be VOl BeEVA Rae BeVIC: BIVIHK D BELTINVER AS Raie 5,524 5,551 H,597 5,623 5,653 5,696 4,998 5,223 H,127 5,985 BF D 6,739 4,999 == Sr JR 1883 Avril I. ; VELA MA Be VC Be VF Raie Be VIC Be VIF Raie D Be III 5,530 D,559 H,598 D,627 5,657 5,691 5,740 5,003 D,225 Raie 4588 t= + 4,0. Résultats. Janv. 21 Fevr. 13 Mars 2 Mars 17 Mars 18 Mars 29 Mars 30 Avril ful fll LETA ut ul 662,7 (672,5) 664,9 666,1 663,3 647,8 651,3 649,3 650,1 650,7 OM 634,1 628,8 627,5 627,9 629,6 629,6 615,6 G15,7 615,6 617,0 617,7 NA 601,5 600,1 593,8 595,5 595,6 598,2 596,1 585,6 585,6 386,0 586,1 585,4 581,3 582,0 582,1 581,3 581,2 571,6 HT7,4 578,8 HT8,7 579,0 570,8 569,8 566,9 567,4 563,0 563,9 565,0 564,7 563,9 557,5 559,2 558,7 559,3 259,8 550,5 550,6 551,0 551,5 550,6 544,8 544,7 545,1 545,2 545,0 542,8 543,0 541,0 541,2 537,9 HIS,4 536,1 536,6 534,4 534,5 d32,0 532,5 529,6 529,5 527,5 526,8 527,8 527,2 526,4 524,2 ål 524,1 524,7 524,3 521,4 520,3 20,5 520,8 521,4 520,7 520,2 520,4 516,7 516,6 516,7 5l7 516,8 514,5 514,8 503,3 502,5 504,2 504,8 502,8 495,9 496,1 496,3 496,4 495,9 484,6 486,1 485,7 485,4 476,4 11,5 47, 476,8 . Vet. Akad. Handl. B. 21. N:o 2. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:O 2. 113 Be6C Be6F H,847 D,882 D Raie 4,997 5,887 Raie Raie 4,900 5,891 Moyennes . 5 "n u ut 664,3 = 663,8 650,0 649,5 634,1 633,7 628,4 628,0 616,4 616,0 600,8 600,5 595,6 595,3 585,7 585,4 581,7 581,4 578,2 577,9 570,3 570,0 567,2 566,9 564,8 564,0 558,9 558,7 550,8 550,6 545,0 544,8 M2,9 — 542,7 541,1 540,9 538,2 538,0 536,4 596,2 534,3 5341 532,5 DI23 529,6 529,4 527,1 526,9 H24,2 524,0 520,9 520,7 520,3 520,1 516,8 516,6 514,7 514,5 503,5 503,3 496,1 495,9 485,7 485,6 477,1 477,0 114 N-.C. DUNÉR. SUR LES ÉTOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. Mesures dans le spectre de « Herculis [Ss IV]. 1883 Sept. 11. Na Be2C Be2F Be3C oBe3P Be40 Be4F Be 5C Be5P Na Be70 Be7F Be8C Beer 5,000 4,657 4,745 4.958 D,044 D,235 5H,299 H,445 D,487 5,000 5,852 5,937 6,205 6,321 Na BEI BIR Na 4,997 6,540 6,745 4,998 TLA OR 1883 Sept. 14. Na Be20C KB evon el3 CER erik Na EB 214 CER EA: ei 516 SRB EI I KLRER RC Be7F Na Be8C 4,998 4.630 4,726 4,954 H,034 5,000 5H,255 D,297 5H,425 D,486 D,856 D,947 4.998 6,168 Be8F BegC Beg Na 6,334 6,553 6,760 5,000 t= + 17. 1853 Sept. 23. Na Be20 Be2r Be 30 Be3F Be4C Be4F Be 5C Be5F Be7C Na Be7FP Be8C 4,997 4,638 4,787 4.962 5,027 5,225 5,295 d,443 5,490 D,863 5,003 5,948 6,190 Be8r Na 6,314 5,000 F—EENORDs 1883 Sept. 24. Na Be GI Be: ers OMR SSE Be5sC Be5F Be7C Be7F oBe8C Be8F Na Be9C Be9F 4.996 4,654 4,724 4,959 5,017 Dj4 32 DAT H,847 5H,937 6,153 6,306 4.996 6,552 6,734 Be4C Be4F Na D,247 5H,297 4.994 [a RAR 1883 Sept. 27. Na Be20.. BR CBe30 BES Be4Ol BELRITBeES OEI CBeEUON EBeTKPBIS OK RBESE Na 5,000. — 4,654 4728 4955 5,026 -+5,263-. D,308 H,489 -H,491 5863. 0946; | 03196 + 6;307 . :9,002 = l3R0r 1883 Oct. 15. Na BES CIRNBSS TN BESCI 0 BESTNRBesSG Be5F EB erC EV: vt Na Be8C) UBeÅSI UBIAC BETR 5,000 4.062 4,723 4,973 5,033 H,440 5H,481 5,862 5,933 4.998 6,176 6,316 D,255 5,320 Be9C B29F Na 6,483 6,714 5,000 =S Résultats. Moyennes Sept. 11 Sept. 14 Sept. 23 Sept. 24 Sept. 27 Oet:13 I ä uu UU HU UU UU un ULL Be20 628,5 627,9 625,5 626,1 625,0 626,4 — 626,0 » » 617,8 616,8 617,6 618,1 618,1 617,4 617,0 Be3C 594,0 593,3 593;2 594,1 5921 593,4 593.1 ” » FE 585,6 586,4 556,9 586,6 HSÖ.T 586,0 595,7 Be4C 564,4 564,4 565,6 563,8 564,4 564,8 564,5 RADE SAS EE LL 560,4 560,5 560,8 561,0 560,2 559,7 560,3 560,1 BED (EKG NES 549,0 550,3 549,1 549,6 549,5 549,3 549,35 549,3 PIN OAS RA 545,9 545,9 545,7 546,5 545,5 546,3 546,0 5H45,S BET crt PEER 522,6 524,9 521,9 H22,7 522,0 521.9 522,7 522,5 1) EMTE= = So NANTES HL 517,1 571 517,5 517,2 HL7T;S 517,4 Hl 2 SR Goas de ANT EES 501,3 504,0 502,9 504,7 502,3 503,4 503,2 503,0 494,9 496,0 496,2 496,3 495,7 495,8 495,6 484,6 484,4 4ST,7 C5H,5 485,4 476,3 477,1 472,0 4TT,A 471,0 2! 4 RESTE AI Er ' enn AR KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:0O 2. NILE Mesures dans le spectre de 19 Piscium [Ss III]. Iödar Oct 2. Na Bed Bes Na 6,000 5,994 6,054 5,998 ; 1883 Oct. 13. Na Be2 Be3 Be4d Bes Na 6,000 5,874 D,936 5,993 6,054 6,000 1883 Oct. 15. Na — Be2 BES NEED es EBES INOLR HT S RR JEN JE JEN IR Na 6,000 5880 +5,942 +5,989 6,048 6,000 +6,310 +6,000 +5,886 5H,945 +5,993 +6,055 6,001 VE=IRP 18853 Oct. 24. Na Be2 Be3 Be4 Be5 Na Bes Na Be7 Be2 Be3 Be4 Bes 5H,999 5,873 5,932 5,999 6,031 6,003 6,304 6,002 6,190 5,873 D,944 6,007 6,062 Na Beg Na k 6,003 6,308 6,005 Mar UR ke ; 1883 Oct. 26. Na Be2 Be3 Red Bes Na Be7 Be8 Na Be2 Be3 Bed Be5 Na Li 6,000 5,887 5,940 6,005 6,065 6,008 6,177 6,300 6,010 5,890 D,947 6,010 6,070 6,011 Bes Be7 Na 6 311 6,186 6,012 = 005: 1883 Oct. 28. Na Bed Bes Na Be2 Be3 Na Be2 Be3 Bed Be 5 Na 6,000 6,000 6,056 6,002 5,887 D,946 6,001 5,875 5,943 6,001 6,060 6,001 5 1883 Oct. 29. Na Be2 Be3 Bed B5 oo Na Be8 Na 6,001 5,868 5,937 6,001 6,057 6,004 6,293 6,000 =O: 1883 Nov. 7. Na Be2 Be3 Bed Be5 Na Na Be2 Be3 Be4 Be5 Na Na Be2 5,626 H,494 5,553 5,680 5,694 5,625 5,875 5,740 5,809 D,879 5,940 5,870 6,126 6,001 4 Be3 Bead Bes Na Na Be2 Be3 Bed Bes Na 6,072 6,124 6,182 6,126 6,375 6,263 6,320 6,3875 6,133 6,376 Résultats. Be2 Be3 Bed Bes Be7 Be8 Hj All 1888 Och, dd tona A - 590,4 576,4 (OT A Bj BSR 622,0 603,8 590,9 576,6 ed (OA Bose 620,4 604,2 591,9 577,9 520,8 Morf Dirasonetdeetsre ses 618,8 603,2 590,9 576,4 f OCK 24 KR RSS 622,5 607,1 589,7 BT, 5ÅS,6 528,2 PJUL NP borssrdisesbe.sn 623,0 604,5 588,2 575,5 527,6 OCK I 20 sa eoesar stt 619,6 605,8 589,0 514,8 552,3 529,9 SVENS RES REA TS SENS 620,7 605,5 589,4 D75,5 551,0 528,5 (OT ÅT of orrr S 618,8 603,2 589,4 576,4 DYGN DT STEL EETSRST IE 622,0 604,2 389,2 575,5 (ON ASSA 623,8 605,8 589,2 576,1 529,9 NOVI CER TESS 620,4 605,5 588,0 DH75,0 HUV Die so soo se SAG 621,5 604,7 587,8 574,2 » 603,4 589,9 575,9 » 603,9 589,2 DD Moyennes 621,1 604,38 589,5 576,0 350,6 528,5 116 N.-C. DUNÉR, SUR LES BTOILBS A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. Mesures dans le spectre de 132 Schj. [Ss IV]. 1883 Fövr. 19. Na Bed Be 5 Na 4.988 45978 Dylda 4,987 1883 Fövr. 28. Na Bed Bes Na 5,050 5,042 D,174 5,054 1883 Mars 14. Na Be4 Bes Na , 5,026 5,016 5,159 5,030 1883 Avr. 18. Na Bed Bes Na 4,999 5,007 H,130 4,998 1883 Avr. 28. Na Be4 Bes Na 5,061 D,052 5,190 5,059 1884 Avr. 3. Na Be 10C Na Na Be 90 Na 5,003 6,846 5,005 5,004 D,961 5,002 BER ON 1884 Avr. 7. Na Be 10C Be90C Na D,005 6,856 5,995 4,999 DEAR RU 1854 Avr. 8. Na Be 10C Na Be9C Be6C Na 4,99g 6,836 4,997 5,962 D,257 4,997 Er KN 18584 Åvr. 10. Na Be 10C Na Na Be9C Be 60 Na 5,005 6,839 5,003 5,004 5,967 5,274 4.994 fEklORSS Résultats. Bed Be 5 Be6C BIC NITTBEL0C UU UU 1883 Févr. 19 590,2 576,9 Févr. 28 590,1 577,0 Mars 14 590,4 576,1 Avr. 18 588,4 576,2 Avr. 28 590,1 576,2 uu Hu 1884 Avr. 3 516,2 473,0 Ar dså 516,6 472,5 Avr. 8 563,8 515,9 473,2 Avr. 10 563,3 HD 473,3 Moyennes A 589,8 576,5 563,6 516,2 473,0 pe 589,5 576,2 563,3 516,0 472,9 Mesures dans le spectre de 152 Schj. [Ss IV]. 1883 Mars 17. Na Beg Bes Na Na Bes Na 5,00 4 4,979 5,133 5,006 4,912 5,655 4,914 t==350. ET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:O 2. NI K (rf nvå - VIoB BEI8SS Avril 18. SM ä ab aUrUrERDE —Be5 (ENG Na Bes Na = 5.136 5,000 = 5,005 [BGN KAD0SK Ed (Fö dj 1883 Avril 28. Bes Na 5,131 4,999 1883 Jun 7. Be3 Na 5,140 5,000 1883 Juwin 18. Be5 Na DILL 4,999 1884 Avril 1. Na Be9C Na Be 10C Na Be 10C 5,002 5,938 5,000 6,800 5,000 6,810 =" 41. 1884 Avril 2. Be 90 Na Be 10C Na 5,941 4,991 6,806 4,997 t=>+ 3,5. 1884 Avril 3. Be9C Na Be 10C Na 5,948 5,003 6,817 5,008 t=-+ 4,3. 1884 Avril 7. Be6F Na Na Be90 B:9F Be 10C Na 4,997 5H,257 5,511 5,000 4,999 5,956 6,385 6,830 4,997 RE ST ACS 1884 Avril 8. Na Be 6C Be 9C Be10C Na 5,000 5,258 5,952 6,824 4,998 t="T 6059. 1884 Avril 10. Na Be 6C Be6F Be9C BeoF Na Na Be 10C Na 5,000 5,259 5,500 5,961 6,280 5,000 4,985 6,788 4,989 = RH40: Résultats. i . Bed Be5 Be6C Be6F Bes B:9C Be9F Be 10C tell Ake til 2 1883 Mars 17 =— 5921 = BIG, 525,5 » Avril 18 591,3 575,8 527,8 Dp » Avril 28 591,1 576,1 » JUNE: 591,4 575,3 » Juin 18 590,3 578,1 : H Lä uu HU 1884 Avril 1 565,3 516,3 474,3 » Avril 2 563,2 516,8 4741 » Avril 3 563,6 a 516,9 ke 474,1 » Avril 7 564,0 544,3 516,3 494,8 473,5 ” » Avril 8 563,9 516,6 473.6 » Avril 10 563,9 545,1 516,1 497,5 474,4 - Myoenne 2 591,3 576,4 563,6 545 528,1 516,5 496 474,0 ed » pl 591,0 576,1 563,4 545 528,0 516,4 496 473,9 118 N.-C. DUNÉR, SUR LES ÉTOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSP. Mesures dans 1e spectre de 132 Schj. [Ss II]. 1554 Avril I. Na Be 60 Na Be90C Na Be 10C Na 6,127 6,235 6,129 6,510 6,132 6,920 6,132 =S bry 1884 Avril 3. Na Be 6C Be9C Na Na Be 10C Na D,614 D,130 6,026 5,606 D,602 6,378 5,603 == SH 1884 Avril 7. Na Be6C Be 9C Na Be 10C Na 5,861 D,986 6,244 H,861 6,637 5,858 == Ar ON 1584 Avril 5. Na Be6C Bed Be5 Na Be9C Be 10C Na 6,372 6,490 6,378 6,437 6,373 6,779 7T,154 6,375 == 3F Ub 1884 Avril 10. Na Be4 Be 5 Be 6C Na Be9C Be 10C Na 5H,622 D,622 5,680 H,740 5,619 6,037 6,398 5,615 VE Sr ÖJ 1884 Avril 18. Na Be 6C Na Be 90 Be 10C Na 5,870 D,985 5,866 6,247 6,615 D,867 VAR Bie 1884 Avril 19. Na Be6C Be9C Na Na Be 100C Na 6,121 6,220 -6,495 6,114 6,115 6,917 6,109 ETH Résultats. Be4 Bes Be 6C Be9C Be 10C uu iu Hu 1884 Avril 1 554,6 516,5 ATL. Me 565,4 516,3 471,6 FR Sal 561,9 516,6 470,1 iu uu SBR äBssto Bid.4 563,0 518,6 AT3,2 » 10 588,8 577,0 565,3 515,6 470,7 NS 563,0 516,9 472,8 a) 565,0 516,5 469,7 Moyennes 588,4 HD 564,0 516,7 471,4 Mesures dans le spectre de 152 Schj. [Ss III. 1584 Mars 31. Na Be 9C Na Be 60 Na Be 10C Na Be10C 5,624 6,035 5,622 5,760 5,617 6,387 5,618 6,379 t= + 4,5 1884 Avril 1. Na Be 6C Na Be 90 Na Be 10C Na 5,870 5,990 5,868 6,256 D,868 6,620 5,861 EA KR 1884 Avril 2. Na Be 6C Be: 9C Na Be 10C Na 6,123 6,227 6,499 6,119 6,894 6,118 VESSR OG KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 2. JG) 1884 Avril 3. Na Be10C — Fin du sp. Na Be9C Be 6C Na 6.369 7,154 7,556 6,369 6,786 6,485 6,365 T=1 45: 1884 Avril 4. Na Be6C Be9C Na Be10C — Fin du sp. Na 5,612 5,744 6,030 5,606 6,377 6,800 5,608 G—ENDR0S 1884 Avril 7. Na Be10C Na Be 9C Be6C Na Bes Na 6,118 6,905 6,120 6,500 6,227 6,114 6,167 6,115 — RR 1884 Avril 8. Na Be10C — Fin du sp. Na Na Be9C Be 6C Be5 Na 5,S69 6,643 7,103 5,871 5,878 6,261 6.007 5,950 D,879 = + 65,8. 1884 Avril 10. Na Be10C — Fin du sp. Na 6,367 7T,154 T,547 6,354 t=>+35),0. 1884 Avril 19. Na Be 6C Be 9C Na 6,380 6,503 6,819 6,384 PER RA Résultats. Des Be 6C Be9C Be10C — Fin du spectre iu iir LISTA 1884 Mars 31 561,3 516,8 472,3 » Avril 1 562,83 515,5 472,1 » HÄR 563,9 516,5 472,6 Ar » EE) 563,0 516,5 472,6 437,7 ” » 4 lär 562,5 515,6 472,0 438,4 » NU 56,4 563,4 515,8 471. » EJ ate) 572,9 560,7 516,2 470,5 434,0 ” » 10 472,2 438,0 n » 19 562,3 514,2 Moyennes 574,7 562,4 515,9 472,0 437,0 Déja longtemps avant que jaie entrepris mes mesures des longueurs d'onde dans les spectres de la troisieme classe, M. VOGEL avait communiqué, dans les »Beobachtun- gen .... zu Bothkamp» et dans son mémoire »Ueber ein Spectroskop zur Beobachtung lichtsehwacher Sterne», les résultats des mesures de ces spectres. Tout derniérement il a publié quelques séries de mesures des bandes dans des spectres de classe IIIb prises åa Faide de la colossale lunette de Yobservatoire de Vienne. Les moyens optiques ala disposition de M. VoGEL ayant été supérieurs, quant aux étoiles IIIb méme trés supé- rieurs aux miennes, on pourrait juger superflu d'entreprendre mes mesures, et trop hardi de les mettre en regard de celles de M. VoceEL. Mais d'un cöté un contröle indépendant est indubitablement désirable, et de YTautre, il faut se souvenir que M. VOGEL a observé avec une lunette dont il disposait fort peu de temps seulement. Par conséquent, il n'avait pas encore pu s'accoutumer å linstrument, et celui-ci. étant tout 120 N.-C. DUNÉR, SUR LES RTOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. nouvellement installé å Fobservatoire, n'était pas encore tout a fait corrigé. ÅA cause de cela, la plupart des observations de M. VoGzEL sont indiquées par lui-méme comme eétant faites sous des circonstances défavorables; tantöt Y'horloge n'a pas fonctiohné bien, tantöt la position de F'observateur a été trés incommode, tantöt les images ont. été peu tranquilles. Quant åa moi, jai observe avec un instrument, auquel j'avais déja une longue habitude, et dont I'horloge fonctionne d'une maniére satisfaisante, jai été en état de choisir les occasions d'observations les plus favorables, et enfin, les séries d'observations que jail prises, dans les spectres IIIb, sont en général quatre fois plus nombreuses que celles de M. VoGrL, et celles de la bande n” 10 encore plus nombreuses. Je crois done que malgré les dimensions plus modestes de la lunette de Lund les moyennes de toutes mes mesures ne sont pas sensiblement plus incertaines que celles de M. VoGEL. Au reste, mes mesures des bandes 2, 3 et 7 sont les seules mesures de ces bandes qui jusqu” iei ont été faites aux spectroscopes composés. Dans les spectres III a, F'aspect des bandes sécondaires dépend en grande partie de la dispersion employée et de la largeur de la fente. C'est å cause de cela que dans la table suivante je ne mets en regard que les mesures des bandes principales du spectre, faites par M. VOGEL et par moi méme. Table des longueurs d'onde des bandes principales dans les spectres III a. iV orgrenmlk IDRUNEeETA Objet mesuré. R 3 | S Leonis 2 - Hercu- | Moyennes a 2 Moyennes Orionis. | Herculis. | Perse Å Pegasi. | Scorpii. NG TER "I Orionis. | Herculis. | ” 4 Min S lists): | Hu uu HU Hju IBS (BL När 668 uu 668 663,8 663,8 ME 657 657 657 PE TS AES 647 650,5 648,8 649,5 649,5 uu UU ATA BeSN OSAR 630,2 630,5 6350 628,6 uu 629,8 628,0 626,0 627,3 IPUSS0 ERE 616,4 617 613,6 619,1 615,6 616,2 616,0 617,0 616,3 IBS) (Ps rrke 594,8 597 uu un | 595 600,3 596,8 595,3 593,1 594,6 JENS 585,8 386 587,2 58 587,5 357,0 586,7 595,4 D95,7 585,5 3 SANNE 564,2 567,5 563 564,9 564,0 564,5 564,2 I MIAS GALEe HH0: 560, 0 560,3 559,8 DH58,7 560,1 HIN Be GEERS 551,5 (557,0) 551,5 550,6 549,3 550,2 Sffr Na EE SS D44,4 545 546,1 546 545,0 544,8 545,2 544,8 545,8 545,1 PB ev CSES EAA 527,2 H29,1 528,1 526,9 526.9 FSE AN H24,6 523,9 H24,3 524,0 524,0 '; 522,4 H215 Ro 521,1 H22,2 520,7 D22,5 521,3 516,7 517,1 316,9 516,9 516,7 517,1 516,7 516,8 DHR LIT 516,8 | 502,4 501,3 503,4 505 503,0 503,7 503,0 503,5 495,8 496,0 496,1 496,1 495,9 495,5 495,9 495,9 495,6 495,8 482 484 483,0 485,6 485,4 485,5 476,3 476,8 476,4 477 477 476,4 476,6 477,0 477,0 477,0 472 474 473 460 462 460 460,7 | 1) Cette bande a deux maxima d'intensité, un å chaque bout. 2?) Mesures å Vienne. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:O 2. 2 En prenant les moyennes de mes mesures, jai donné a celles de a« Orionis un poids double des mesures de a Herculis. On voit que l'accord entre mes mesures et celles de M. VoGEL est trés bon tant qu'il sagit des bord les plus réfrangibles des bandes, les seules du reste qui soient assez bien définis pour admettre des mesures exactes. On ne connait pas de substances terrestres qui donnent des bandes pareilles ayant les mémes longueurs d'onde, et on n'a aucun lieu de g'en étonner. Comme j'ai dit tout d'abord, ces bandes n'appartiennent pas å des corps simples, mais a des composés chi- miques; et jusqu'a présent notre connaissance des spectres d'émission des corps com- posés est fort incompléte, ce qui tient å ce que tandis qu'on a, dans Farc voltaique et dans VF'étincelle d'induction, des moyens excellents pour volatiliser les métaux les plus réfractaires, ces moyens ne sont pas propres pour la volatilisation des composés ä cause de la forte dissociation qu'ils produisent. Au reste le fait est frappant que plusieurs bandes se terminent par de fortes raies métalliques. Ainsi la bande 2 se termine par la double raie de calcium, 616", la bande 3 aussi par une raie de calcium, 585,6, qui, tres visible dans le spectre solaire, est faible dans ceux des étoiles fixes. La bande 4 se termine par deux fortes raies, dues au calcium et au fer, la bande 5 par les trés fortes raies de fer, 545" ,0 et 544" 4, la bande 7 par le groupe b, då au magnésium, au nickel et au fer, la bande 8 par une forte raie de fer, 495,s, et la bande 9 aussi par une forte raie, laquelle on ne peut cependant identifier å aucune raie connue. De si nombreuses coincidences peuvent å peine étre tout å fait accidentelles, mais d'autre part la connexion entre les raies et les bandes est difficile aå comprendre; au moins, on sait que les bandes données par les sels des terres alcalines se trouvent dans bien autres parties du spectre que les raies principales de leurs métaux. Au reste la position symétrique des bandes dans les spectres de ces étoiles semble presque indiquer qu'elles doivent leur origine å un méme corps. Les mesures dans les spectres des étoiles IIIb ont donné la table å la page suivante. Les résultats qu'a obtenus M. VoGEL sont empruntés de son ouvrage: Ewnige Beob- achtungen mit dem grossen Refractor der Wiener Sternwarte (Publicationen des Astro- physikalisehen Observatoriums zu Potsdam. N:o 14. P. 31). Quant å mes propres observations, jai donné un poids double aux mesures faites avec le Ss IV. Au reste les poids sont acceptés proportionnels au nombre des séries d'observations, desquelles dépendent les moyennes particuliéres. D'aprés M. HASsSELBERG les bandes de IF'hydrogéne carboné ont les. suivantes lon- gueurs d'onde:”') Bande. ÅS Bande. 2. ut LL LC 618,7 46 473,7 ou F 594 471,4 NA Bj 563,4 F 467 F 543 5 Max. 436,7 3:C 516,4 6,/C 431,9 Marx. séc 512,8 EK 423 FP 507 1) Öber die Spectra der Cometen. Pp. 21, 22. KE. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 2. 16 122 N.-C. DUNER, SUR LES BETOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. Table des longueurs d'onde des bandes dans les spectres III Db. Dunér. Vogel (Ss III) | (Ss IIT) | (Ss TIT) | (Ss IV) | (S8 TV) | Longueurs Longueurs Objet mesuré. 19 Pi- donde Objet mesuré, d'onde scium. |132 Schj.|152 Schj.|132 Schj. 152 Schj.| moyennes. moyennes. u Com: fu spectres--st. si ss pie 660:: Banderrraön onjia pek das. 656 : uu uu BesOv HASE SURE 621 621 Bandets boclees pare EN 622 : UB I; hr RRENIEA er CEN 604,8 604,8 Ban def breig esse rare SA NA 606,5 j | up Hua up ; JE) IN KSS NS pecosa- ssk 589,5 588,4 589,5 591,0 589,8 Raie dans une bande ..........--.- 589,3 så 'FinWdeblar bandet ssssss ses se ss Asa 584,8 FEFOÖSATODAR 576,0 | 575,7 | 574,7 | 576,2 | 576,1 D76:07 | RB16 ora se OAREE" SSIUDE SYSRSENE 575,1 IB 16 (0 ADS FAR RARE 564,0 562,4 563,3 563,4 563,3 Raie, com. d'une bande ..........- 563,1 Bed al nn se ockeres 551 551 :: IRalestr- Ny gpt rt dt lake erg y) DDR ER eI6 KRA a KORR 545: 545 : Ra1ejf ssp a Ee a BEN AS MA: 13 218 EE SEEN NA 528,5 528,0 528,3 Groupe dej raiess.s-ss ora 528 : JE (BEMER 516,7 515,9 516,0 516,4 516,3 Raie, com. d'une bande -..........- 515,9 RA10 soon occo sanne es SE ao SL SEAN 513,2 Bet ka RE Rh IEA ES 496 : 496 : Bex0y OSAR 471,4 472,0 472,9 473,9 472,75 Ii Com.! d'une banden 472,9 By 0 Mogert sa KR Sera 463 :: 463:: Fin. du; spectre.s.....--.t 437 437 Bandet porooooo bu or STAR FEEL SA 437 King dU-BP EC bee = ses ocense sont sS 430 | Les longueurs d'onde des bandes 6, 9 et 10 dans les spectres IIIb sont donc å considérer comme identiques åa celles des bandes 2, 3 et 4 dans le spectre de Thydro- gene carboné. Mais aussi la longueur d'onde 437 de la bande au violet, ou pour mon reéfracteur était la fin du spectre, et la longueur d'onde 430 de la fin du spectre vi- sible selon M. VoGEL sont d'accord avec les deux bandes violettes de Thydrogéne car- boné. On peut donc régarder comme extremement probable que: Les bandes principales dans les spectres TITb sont dues å Vabsorption exercée par un composé du carbone qui se trouve dans les atmospheres de ces etoiles. SECCHI fut le premier å énoncer cette thése, et il a pris beaucoup de peine pour la prouver par des mesures. Les plus conceluantes de ses mesures sont les suivantes, faites le 15 Mai 1869 7). Distances entre la raie du sodium et les bandes: A) dans le spectre de 152 Sch. B) dans le spectre du gaz de la benzine. 4.76 47,83 17,29 17,22. Ces observations a elles seules prouveraient indubitablement la coincidence entre deux des bandes carboniques et celles des étoiles IIIb sil n'y avait concurremment des raisonnements de SeccHi qui rendent suspecte F'exactitude de ses recherches. Ainsi il 1) Atti dell academia Pontificia dei nuovi lincei. Anno XXV, p. 206. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 2. 123 déclare: ”e siccome essa f appartiene ad un carburo, cosr pure questo gas & in a Ercole”. SN ”Notisi che quella b, detta sempre del magnesio, pudv essere essa pure del carbonio, attesa la loro vicinanza” ”). La figure schématique du spectre de « Herculis donnée par SECCHI prouve que la bande désignée par f est bien notre bande 4 et que b est la bande 7 des spectres Ill a. SEccHt admet donc ici l'identité des bandes 4 et 7 des spectres III a avec les bandes 6 et 9 des spectres III b, sans se soucier le moins du monde de ce que dans l'un des spectre la bande finit lå ou elle commence dans Vautre, et que dans les spectres III a les bandes sont dégradées vers le rouge, tandis qu'elles sont dégradées vers le violet dans les spectres III b. Un savant qui a donné des preuves décisives de la coincidence en question, con- tre lesquelles il n'y rien å objecter, c'est M. VoGEL et mes mesures confirment la ju- stesse de ses conclusions. La raie qui forme la partie la plus foncée de la bande 4 coincide, d'aprés les mesures, avec la raie D du sodium, et la bande 8 n'est probablement autre chose: que ensemble des fortes raies autour de £, M. VoGEL ayant remarqué qu'elle présente l'aspect d'un groupe de raies déliées. Quant aux autres bandes, il n'est encore possible de dire quelles substances elles indiquent. DMC per 2L25 124 N.-C. DUNER, SUR LES ÉTOILBS A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. CONCLUSION. En publiant, peu de jours avant sa mort, la derniére partie de ses découvertes de beaux spectres de la troisieme classe, D'ARREST prononca I'opinion que desormais il ny aurait rien d'essentiel å ajouter åa la connaissance qu'on avait alors des spectres stellaires de cette classe au ciel boréal. Quand D'ARREST mourut on connaissait 123 objets bien développés de la classe III a, et, si fon compte tous les objets connus, 150; les étoiles connues IIIb étaient 23. Actuellement les étoiles bien développées IIIa sont 214, et, si I'on compte toutes, 475; les étoiles IIIb sont 55 au moins. On voit que le nombre des objets connus de la III”? classe a été triplé par les recherches plus récentes, mais en outre la relation entre les nombres des étoiles dans les deux sous-classes a eté sensiblement altérée, vu qu'å présent on a 8,5 étoiles IIIa sur une é&toile IIIb, au lieu de 6,5. Cependant, on commettrait une grave erreur si I'on en tirait la conclusion qu'en réalité les spectres IIIb ne fussent plus que 9 fois rares que les Illa. C'est qu'on peut, a cause de la largeur énorme des bandes, recon- naitre, sans la moindre difficulté, la nature d'un spectre IIIb dans des étoiles trés fai- bles, ce qui ne réussit pour les spectres IIla, ä moins qu'il ne s'agisse des objets rares de cette classe dont les bandes sont beaucoup plus marquées et larges qu'a l'ordinaire. Je trouve déja une confirmation de cette opinion dans la circonstance que les recher- ches de M. VoGzEL, tout en donnant plus de 200 nouveaux spectres IIIa ont åa peine mené å la connaissance d'un seul spectre nouveau IIIb. Il est donc trés probable que nous connaissons tous ces objets jusqu'a la grandeur 7,5 incl., ce qui devient encore plus sår par la suivante table, qui donne le nombre des étoiles IIIa et IIIb qui appar- tiennent aux différentes classes de grandeur. Ol. IIIa. Ol. IIIb. Grandeur. Obs. Calcul. Obs. Calcul. 1,0—1,9 2 1 0 0 2,0—292,9 5 3 0 0 Pag 9 11 0 0 4,0—4,9 31 28 0 1 5,0—5,9 88 90 2 2 6,0—6,9 134 380 11 8 T,0—7,9 151 = 18 24 3,0—8,9 37 — 14 = 9,0—9,9 18 = 10 = KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O 2. 1235 Dans les” colonnes Calcul, on a les nombres qu'on obtient en multipliant par !/, les nombres des étoiles dans les classes de grandeur différentes, donnés dans les Wunder des Himmels par LiTTRow 5" ed. p. 577, déduits du Durchmusterung de ÅRGELANDER et en divisant ensuite le résultat par 15 et par 750 resp. On voit que, pour les étoiles IIIa, VFaccord est presque parfait jusqu'a la grandeur 5,9 incl. et pour IlIb jusqu'a 6,9, et encore passable jusqu'åa 7,9 incl., tandis que des lors les nombres observés se trouvent de plus en plus en arriére des nombres obtenus par le caleul. On peut donc ceroire que notre connaissance des spectres Illa est åa peu prés complete jusqu'a la grandeur 5,9 incl., et des spectres III b jusqu'å 7,5 incl. En réalité, les recherches de M. VoGEL n'ont ajouté aucune étoile nouvelle IIla d'une grandeur au-dessus de 5,0, et seulement tres peu d'étoiles entre 5,0 et 6,0 et comme je viens de le dire aucune eétoile IIIb au-dessus de la grandeur 7,5, bien qu'il ait examine toutes les étoiles jusqu'a cette limite de grandeur entre —2” et + 20” de déclinaison. Quant aå la différence entre Y'observation et le calcul qui a lieu pour les étoiles Illa plus faibles que 6,0, il faut se souvenir qu'on n'a encore aucune recherche systématique spectroscopique des étoiles entre — 2? et — 23”, ni entre + 20” et le pöle nord. Par conseéquent, le nombre des etoiles IIla entre 6,0 et 7,5 sera probablement dans un avenir prochain trés considé- rablement augmenté et s'approchera du nombre théorique. ÅA cause de tout cela jose dire que les étoiles IIlIb sont au moins 50 fois plus rares que celles de VFautre sousclasse. La liste de ces objets rares étant selon toute probabilité déja fort compléte pour la partie du ciel visible en Europe, ce qui en outre est prouvé par le fait que, plus les recherches d'un astronome sont preés du temps actuel, plus les étoiles dont les spectres sont de cette classe, trouvés par lui, sont faibles (SEccHi en moyenne 6”,7, D'ARREST 7”,0, VOGEL 7”;1, DUNÉR 87,3 et PICKERING 97,1), les conclusions qu'on peut tirer sur la répartition au ciel de ces etoiles, semblent devoir mériter quelque confiance. Une telle recherche présente au reste beaucoup de l'intérét. Nous avons déja vu que les bandes principales dans ces spectres doivent leur origine a la présence d'un composé carbonique quelconque dans les atmosphéres des étoiles. Il importe donc de savoir sil y a une certaine direction au ciel ou ces étoiles sont plus nombreuses que dans les autres, surtout lorsqu'on con- sidére que la méme substance se trouve dans les cométes, lesquelles, comme on sait, arrivent å nous des espaces interstellaires. Jai donc fait une telle recherche, et je suis bientöt arrivé a l'opinion que les objets en question sont tout simplement groupés comme les étoiles en général, c'est-å-dire qu'ils sont le plus serrés dans le voisinage de la voie lactée. En partant de la position du pöle de la voie lactée donnée par Hris '), AA. D. = 12"42" Décl. = + 26”,8, valable pour I'€équinoxe 1900,0, jai calculé les quantités P ou les distances des étoiles de ce pöle, données au chapitre II. Mais pour avoir ma liste un peu plus compléte pour la partie du ciel invisible en Europe, jail caleulé la méme quantité aussi pour les suivantes étoiles dont les spectres ont été examinés par M. PECHÖLE ”): 1) Atlas coelestis novus (catalogus stellarum) PILVIEER. 2) Expedition danoise pour Vobservation du passage de Vénus 1852 p. 40—43. 126 N.-C. DUNÉR, SUR LES ÉETOILES A SPECTRES DE LA TROISIEMBE CLASSE. Etoile. Grandeur. A. D. 190010. Deéecl. 19000. På 65 Schj. 8 Bor — 46730" 602,6 103 Schj. 8 T 54 — 49 43 80 ,6 125 Schj. 7,5 9 31 —41 7 78,6 126 Schj. 8,5 gisn 2 — 59 45 87 ,0 128 Schj. 7 10 8 — 34 30 TE 55 130 Schj. 6,5 10 31 a JJING 72,6 A "Taide des P trouvés, jai obtenu le suivant tableau, qui indique les nombres de ces etoiles qui se trouvent entre les différents limites de distance des pöles, boréal ou austral, de la voie lactée: Limites de distance polaire. Nombre des etoiles. Grandeur moyenne. 0 — 35 3 6” 6 35 — 60 8 6 ,6 60 — 70 8 AVR 70 — 80 13 (RA 80 — 90 29 8433 On voit immédiatement qu'il y a une accumulation démesurée entre 80? et 90? de distance polaire et que les calottes polaires jusqu'a 19” de distance des pöles sont totalement vides, et cette relation deviendrait indubitablement encore plus saillante, si notre connaissance de ces étoiles était plus compléte pour la partie invisible en Europe; car tandis que les deux calottes polaires sont pour la plupart visibles, une grande partie de la voie lactée reste toujours au-dessous de notre horizon. Outre le nombre des étoiles dans les différentes zones, jai aussi calculé leur grandeur moyenne, et on verra que, pour elles aussi bien que pour les autres étoiles, il y a cette régle que dans la voie lactée les petites étoiles sont relativement plus nombreuses que dans le voisinge de ses pöles. Mais on pourrait peut-étre supposer qu'il y a une certaine partie de la voie lactée ou les étoiles IIIb sont plus fréquentes qu'ailleurs. Pour en décider, il faudrait d”abord calculer pour chaque étoile la quantité qui a la méme relation å la voie lactée qu'ont les ascensions droites å Féquateur et puis faire un tableau, sur la répartition des éetoiles, ayant cette quantité comme argument. Une telle recherche ne saurait pourtant conduire å de bons résultats, tant que notre connaissance des étoiles IIIb est presque nulle entre 25” de déclinaison australe et le påle sud. Je ferai donc re- marquer seulement, qu'il y a un grand nombre de ces étoiles autour de A. D. 305”, Décl. + 40”, mais un nombre presque égal autour de A. D. 85”, Décl. + 25”. Or Fun et l'autre de ces points sont précisement ceux ou, dans I'hemisphére boréal, les étoiles sont en général le plus serrées. Il semble donc qu'elles soient groupées åa peu prés d'aprés les mémes lois que toutes les autres étoiles, et qu'il n'y a de région IIIb pro- prement dite. Une recherche pareille sur les étoiles Illa ne saurait encore donner des résultats exacts, vu que notre connaissance de ces étoiles d'au dessous de la grandeur 67,0 est KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:o 2. 127 encore trop imparfaite. Pourtant les recherches qu'a entreprises M. PEcHörr, a Faide de V'Uranometria Argentina sur la répartition des étoiles colorées ') rendent probable qu'aussi ces étoiles sont le plus serrées dans le voisinage de la voie lactée. Déja dans Yintroduction de ce mémoire, jai dit que selon toute probabilité les spectres des étoiles fixes doivent étre sujets a des variations åa cause de la diminution dans la température des étoiles qui doit töt ou tard avoir lieu, et jar fait observer que c'est précisement sur la supposition d'un tel refroidissement que sont basées les classes de M. VoGEL. Mais on sait que surtout dans nos jours il y a des savants éminents qui ont fortement contesté la justesse de cette opinion, et qui ont imaginé d'ingénieuses hypo- théses pour prouver la possibilite que le soleil, et par conséquent les étoiles, puisse regagner la chaleur qui en émane. Mais il serait trop de dire, que ces théories aient victorieusement soutenu les critiques auxquelles elles ont été soumises, et encore on peut alléguer des témoignages fatales contre elles moyennant les recherches spectro- scopiques des étoiles. Car bien qu'on puisse diviser les spectres des éetoiles a cause de leurs caractéres en des classes bien séparées, si I'on n'a en vue que les spécimens les plus remarquables, il y a d'autre part de nombreux spectres qui se trouvent sur tous les degrés possibles entre deux classes, de sorte qu'il peut méme étre difficile, sinon im- possible de décider å quelle classe appartient une étoile, et cela quand méme elle serait suffisamment brillante pour qu'on puisse avec facilité reconnaitre les détails de son spectre. En outre, on remarque que plus le spectre se rapproche åa la premiére classe, plus sa partie violette est brillante, tandis qu'elle devient de plus en plus faible ou méme invisible lorsque le spectre ressemble å celui de « Orionis ”). A cause de cela, il semble indubitable que les spectres doivent leurs caractéres au degré d'incandescence plus ou moins haut des étoiles, de sorte que la température des étoiles de la troisieme elasse soit deja relativement basse. Par conséquent, il est indubitable, que des changements doivent avoir lieu dans les spectres stellaires, bien qu'il faille supposer que ces changements, quant aux spectres des deux premiéres classes, sont presque exclusivement séculaires, et s'opérent avec une telle lenteur, que des milliers d'années peuvent se passer avant qu'ils se font sentir. Il en est autrement des étoiles de la troisieme classe. Celles-ci étant selon toute probabilité déja refroidies beaucoup plus que les autres, on peut avec toute raison s'at- tendre que les changements se feront plus rapidement, et peut-étre aussi que de temps en temps des augmentations passagéres dans Yactivité a leurs surfaces auront lieu, augmentations, suivies de changements périodiques dans leurs spectres. 1) Expedition danoise etc. p. 35—38. ?) On sait que M. HuGGINs a photographié sans toute difficulté la partie ultraviolette des spectres de la pre- miere classe, tandis quune exposition 50 fois plus longue ne donnait å peine des traces de lumiere au delå de la H dans les speetres de a« Tauri et de &« Orionis. (Phil. Transact. 1880 p. 669—690.) 128 N.-C. DUNÉR, SUR LES ÉTOILES A SPRCTRES DE LA TROISIEME CLASSE. Pendant ses observations sur ces étoiles SrecHr était en effet parvenu å la con- elusion que leurs couleurs et en méme temps leurs spectres étaient sujettes a de no- tables changements d'une trés courte période. Mes observations conduiraient au méme résultat si Pon pouvait se fier sans toute réserve aux observations des années 1866— 1874. Car sans compter les désaccords peu essentiels que jai constatés entre Vaspect de plusieurs spectres et les déscriptions données par les observateurs antérieurs, j ai trouvé, comme on peut voir au chapitre IV, qu'il y a 40 étoiles qui ont été comprises dans la troisieme classe, mais entre lesquelles il n'y a guére aucune qui å présent y appartient, et il y en a qui ont då étre transportées de T'une sous-classe åa autre. Mais par des raisons, lesquelles jai brigvement indiquées dans Fintroduction, et que je donnerai ici avec un plus grand détail, une telle conclusion serait indubitablement précipitée. D'une part, les observations de SeEccHi datent d'un temps qu'on peut nommer Fenfance de Yanalyse spectrale, et les instruments qu'il a employés n'étaient pas trés convenables pour ces observations; dautre part il: fut le premier å introduire une classification des étoiles selon les caractéres de leurs spectres. A cause de cela, on comprend facilement que SECCHI n'ait pu saisir que peu a peu les proprietés des types diffeérents (ce ne fut p. ex. que tard qu'il introduisit le quatrieme type si caractéristique), et encore, il en a une fois change Yordre, de sorte que le second et le troisieme type ont changé de numéros. A cause de ce changement, des erreurs peuvent trés bien s'étre glissées dans ses publications. On pourrait méme expliquer une partie de ces écarts sans avoir recours a une telle supposition. ”Tous les spectres que jai exclus de la troisieme classe sont d'aprés SEccHri faiblement accusés, å Texception de ceux qui selon moi sont intermédiaires entre Ila et IIIa, et les deux étoiles A. D. = 918” Décl. = — 2150" et A. D. = 18"14”40" Décl. = + 252" que SECcCHt a trouvées indé- pendamment du catalogue des étoiles rouges de M. SCHJELLERUP. Il se pourrait donc que sous un ciel plus serein, on puisse y apercevoir de faibles bandes ”), et quant aux deux derniéres, on pourrait bien se douter, qu'il y a quelque grosse erreur dans leurs positions, å en juger de ce que SEccHi dit sur la maniére dont il a trouvé la premiere d'entre elles ”). Une telle supposition ne serait pas admissible pour VFétoile 249 Schj. Cette étoile se trouve d'aprés J. HERSCHEL dans un amas d'étoiles, et SEccHtr en dit: »Stella di 9" rossa con rigoni nello spettro 4? tipo certamente» ”). Jai souvent examiné Famas dans lequel cette étoile était située, mais sans Fapercevoir. Il y a donc tout lieu de croire qu'elle est variable å longue période. "> Jai encore å parler des étoiles qui ont då étre transportées de T'une des sous-classes å Pautre. Ici une variabilité dans le spectre me semble tout a fait inadmissible, les deux sous-classes étant, comme je tåcherai de le prouver bientöt, coordonnées, et pas du tout des phases ”successives du développement que doit subir toute étoile. Je 1) M. VoGEL a en effet vu de faibles bandes dans le spectre de V'une d'elles, å savoir 60 Schj., tandis que pour 10 étoiles ses observations confirment les miennes; dans le spectre d'une autre étoile M. PEcHÖLE n'a non plus pu apercevoir des bandes. 2) »Trovata cercando 124 Schj»; mais la position de cette étoile differe de 27" et de 40' resp. de celle de F'étoile en question. 3) Memoria seconda p. '52. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 2. 129 suppose donc qu'au commencement de ses observations des spectres de la troisieme classe, quand SECcHi rencontra des étoiles IIIb pas trop fortement marquées, il ne les a pas encore crues differentes des Illa; ce qu'il fit seulement aprés avoir vu plusieurs spectres de cette classe tellement prononcés que ceux de 78 et 152 Schj. Sur le spectre de celle-lå il dit encore en 1867: »In concelusione & tipo di « Ercole ma con zone nere mancantir "). Au reste ni SEcCHI ni méme D'ÅRREST n'a examiné un nombre suffisant de spec- tres III b pour saisir au fond leurs caractéres. Lun et l'autre parait admettre qu'il y a entre les différents spectres qu'y appartiennent des differences fondamentales. SEecHi dit p. ex. sur le spectre de F'étoile 136 Schj.: »E difficile dire se sia proprio del 4? tipo»”), et sur les étoiles de MM. Worr et RAYET aux raies brillantes qui ne sont pas celles de I'hydrogéne ”) et aux bandes obscures dans les spectres, par conséquent indubitable- ment de la classe IIb: »Accenneremo qui soltanto che esse appartengono al 4” tipo, ma somo di quelle a zone molto irregolari» ") et: »Ad ogni modo sono di 4” tipo, e le righe paiono del carbonio diretto» ”). DARREST se prononce comme il suit å propos de V'étoile 74 Schj.: »Unregelmässsiges Spectrum IV Typus»”) et sur Vétoile 155 b Schj.: »Ausser- ordentlich merkwiirdiges Spectrum» etc. "). Mais on peut constater par V'ensemble de mes observations sur tous les spectres de cette classe, qu'il n'y a aucun d'entre eux qui presente de vraies anomalies d'avec ce qu'on peut nommer le spectre normal. Sans doute il y a, chez les différentes étoiles, des diversités notables dans V'opacité des bandes et dans F'éclat des zones, mais tout cela n'empéche pas que tous les spectres ne soient formés d'apres le méme type constant, aussi bien que ceux de la classe IIIa. En outre, SECCHI semble croire que Faspect d'un spectre peut changer complétement avec la con- struction du spectroscope employé. Il dit sur le spectre de 132 Schj.; »Tipo 4? ben deciso . .... oculare ciltndrico. Coll oculare piccolo sferico tutto questo era sparito e si cre- dette tipo 3» "). Lorsqu'on a des instruments qui donnent une si vague apparence a un spectre qui est d'une définition tout exceptionnelle, et qui dans les spectroscopes que jai employés, soit avec une faible dispersion, soit avec la plus forte, présente absolument les mémes caractéres essentiels, on peut tres bien commettre de graves erreurs dans ses jugements sur les spectres examinés. Je ne puis donc voir dans les écarts quil y a entre mes observations et celles de SEccmi aucun indice des variations dans les spectres stellaires, bien qu'il soit sans doute prudent d'examiner de temps en temps les étoiles ou ils se sont présentés. Il en est bien autrement des écarts que jai constatés entre mes observations et celles de D'ARrRrEsTt, lequel comme on sait était non seulement muni d'instruments excel- 1) Catalogo pp. 14 et 15. 2) Memoria seconda p. 42. 3) Pendant ses observations å Vienne, M. VoGEL a pu apercevoir, dans les spectres de toutes ces trois étoiles, aussi des raies de Y'hydrogéne, soit la C soit la F, bien que tres faibles en comparaison avec les autres raies brillantes. 1) Sugli spettri prismatici delle stelle fisse p. 194. SME 1C3 ps 216. DANNE 2016: 1) A. N. 2009. 5) Memoria seconda pp. 41, 42. K. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 2. I1Z0 130 N.-C. DUNÉR, SUR LES ETOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. lents, mais qui était aussi un observateur des plus soigneux et des plus habiles. Il est donc indispensable d'examiner de plus pres les cas ou ces écarts se sont présentés. Il y en a trois, desquels les deux concernent les étoiles 24034 LL = Weisse, XII" 793 et DM + 601461 = A. Oe. 13681. D'ArresTt dit que celle-lå a »Spectrum ITI Typus brillant ausgepriägt» ") et celle-ci »nettes Colonnenspectrum. Die Banden sind sehr deutlich obschon 2iemlich fein III”). Jai trouvé Tune et Vautre presque blanche, et leurs spectres IIa ou continus. Il est vrai que j'ai examiné les positions de ces étoiles a F'aide des deux catalogues dans lesquels elles se trouvent, et jai obtenu les mémes positions, mais néanmoins on est tenté de faire la supposition que D'ARREST a pu commettre des erreurs åa YPidentification de ces étoiles, d'autant plus quil ne dit pas les avoir observées å plusieurs reprises. Mais cette supposition devient tout åa fait inadmissible pour Fétoile DM + 362772 = LL 30500, car ici D'ARREST dit expressément ”): »8,3 mg mit schönem säulenartigen Spectrum. Ist einer der Beyleitsterne des grossen Herculesnebels». Jai calculé la position de cette étoile å I'aide du »Durchmusterung» et de LCL., mais jai en outre examiné toutes les étoiles au voisinage du grand amas du Hercules, sans y trouver aucune de la classe Illa. L'étoile DM + 36”2772 est d'un rouge-jaune, mais son spectre est continu, ou au plus IIa trés faiblement développé. Quant å ce spectre, je ne ferai seulement pas un essai d'expliquer la difference entre ce que jai vu et la description donnée par D'ArRrRest. Une variabilité du spectre semble réellement probable, et V'étoile mérite sans doute toute attention. Öutre cette étoile, il y en a d'autres ou jai trouvé les spectres tres faiblement développés, tandis que D'ARrRresTt dit qu'ils sont beaux ou méme superbes. Cela aussi peut étre regardé comme des indications de variabilité, et un fait qui vient donner un nouvel appui a cette supposition c'est que D'ÄRREST a observé, sous des circonstances atmosphériques qui sont en général a regarder comme semblables å celles qu'on trouve a Lund, avec un spectroscope de la méme construction que l'un des nötres, en combinaison avec une lunette qui n'est pas beaucoup plus forte que celle que jai eue a ma disposition. Mais il est a remarquer que tandis que jai assez souvent trouvé les expressions de D'ARREST sur la nature des spectres trop forts, le contraire n'a eu lieu que rarement. On peut donc croire que les différences trouvées ne sont qu'apparentes, et qu'elles sont dues, soit a ce que D'ARREST a observé les spectres en question sous des circonstances exceptionnellement favorables, soit au con- traire que jen aie eu, lors de mes observations, de tres mauvaises. Le dernier est pour- tant peu probable, car quand de telles différences se sont présentées, j ali répété P'observa- tion plusieurs fois, et en outre les observations de M. VoGzEL sur les étoiles entre —2” et + 20? de déclinaison confirment, presque sans exception, mes observations. Au reste, il parait que souvent les observations de D'ARREST ne se soient portées qu'une seule fois a la méme étoile, et il me semble donc qu'on ne déprécie pas les observations de D'ARrEEsT en préférant cette supposition qu'il y a dans elles de petites et rares inexa- titudes, que ce qu'il y a eu, dans les étoiles, des changements tellement forts dans le petit intervalle de 10 années seulement. TyTN ER 044 2) 4. N. 2009. 3) A. N. 2009. 4 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O 2. NN Deja mes observations åa elles seules sont en contradiction å I'hypothése que des changements considérables dans les spectres stellaires s'opérent si vite. Elles embrassent un intervalle de 6 années et un nombre d'objets beaucoup plus grand que soit D'ÅRREST, soit SECCHI n'ont examiné. Mais il ny a aucun spectre, dans lequel mes derniéres observations ont révelé quelque difference sensible d'avec ce que jai vu auparavant. Il est vrai que mes premiéres observations sur le spectre de R Crateris sont en opposition directe avec les derniéres, celles-lå faisant son spectre IIIb, celles-ci au contraire IIIa. Mais cela n'est nullement un indice d'une variation dans le spectre. Lorsque les bandes dans le spectre Illa d'une étoile faible sont excessivement larges dans le vert-bleu, on peut facilement commettre T'erreur de croire qu'il est IIIb. M. VoGer aussi a cru lors de ses premiéres observations que les spectres des étoiles DM + 142525 et DM + 17?3940 étaient IIIb, et il est vrai que ces deux spectres et surtout celui de la derniere étoile ressemble, dans les spectroscopes d'une faible dispersion, d'une facon frappante aux spectres IIIb. C'est pour me mettre åa F'abri de pareilles erreurs que jai déterminé, dans les spectres de la plupart des faibles etoiles de la classe IIIb, les longueurs d'onde approximatives de leurs bandes principales, la longueur d'onde de la bande 6, et aussi celle de la bande 10, étant une marque såre des spectres appartenants a cette section de la troisieéme classe. Au reste cette apparence illusoire disparait ordinairement des qu'on examine Yétoile aux spectroscopes III ou IV. Je suis donc présentement de Favis que, abstraction faite des étoiles nouvelles et peut-étre de » Argus qui semble étre de la méme catégorie quwelles, on n'a pas encore des raisons suffisantes pour croire que de grands et rapides changements s'operent dans les spectres stellaires, quand méme il faut avouer que les observations sur les spectres de certaines étoiles, et au premier lieu celles du spectre de DM + 36”2772 rendent de tels changements assez probables. Une série d'observations comme la nötre doit pourtant pouvoir ajouter, au moins quelque peu, å la connaissance du développement, par lequel les spectres des etoiles passent de la seconde classe å lI'une des deux sections de la troisieme, surtout si I'on combine ces observations avec celles qu'on a faites sur les étoiles des deux premiéres classes en general, et particulierement sur notre soleil; on pourra méme en tirer des conclusions sur le développement successif des étoiles aprés qu elles sont déja parvenues a cette classe. Celui qui, dans un forét, voit les arbres, depuis les plus jeunes jus- qu'aux adultes, et jusqu'aux trones demi-pourris gisants sur le sol, est amené par un seul regard a se faire une idée des différents degrés de croissance et de décadence que doit subir chaque arbre individuel; il en est de méme de Tobservateur des diffé- rentes classes des spectres stellaires. Les spectres de la premiere classe sont caractérisés par l'absence presque totale de raies métalliques avec exception seulement pour celles de Fhydrogéne. Malgré cela, on ne saurait douter un instant qu'il n'y ait des gaz métalliques dans leurs atmosphéres, car méme dans le spectre de. la Vega, on distingue faiblement les raies principales du NEP N.-C. DUNÉR, SUR LES EÉTOILES A SPECTRES DE LA TROISIÉEME CLASSE. [LA sodium, du magnésium, du fer. Mais ces gaz se trouvent probablement d'une tempéra- ture si élevée, que leur pouvoir d'absorption est trés réduit. Mais a mesure que, par le refroidissement successif de YV'étoile, le spectre se rapproche de la seconde classe, les raies métalliques deviennent plus fortes et plus nombreuses, tandis que, chose trés remarquable, les raies de Thydrogéne se rétrécissent. Ainsi le spectre devient de plus en plus semblable åa celui de notre soleil, dans son état actuel, et par un renforcement ultérieur des raies métalliques, il finit par ressembler åa celui de VArcturus. Jusqu'a ce point du développement des eéetoiles, on n'a aucune raison d'avoir égard séparément aux deux sections de la troisieme classe, mais å partir d'ici cela devient indispensable. Si par conséquent on considére d'abord les spectres qui finiront par devenir IIIa, le changement semble s'opérer de la suivante maniére. Probablement a cause du refroi- dissement toujours croissant, les raies métalliques, et surtout celles du fer, du magné- sium, du calcium et du sodium, deviennent encore plus grosses, et outre elles se pré- sentent de nombreuses raies faibles et étroites qui s'accumulent en groupes, ordinaire- ment dans le voisinage immediat des plus fortes raies. A cette période de développement, il est souvent difficile sinon impossible de décider, avec des spectroscopes d'une faible dispersion, si ce qu'on voit sont des raies larges ou des bandes réelles. Cest ce qui arrive presque déja dans le spectre de P'Aldebaran. Mais les raies faibles s'aceumulent de plus en plus, de sorte qu'on ne peut plus les séparer les uns des autres, et occupent des espaces plus larges, et maintenant le caractére Illa s'accuse distincetement. D'abord les bandes dans le rouge et dans Forangé sont les seules distincetement visibles; mais plus tard les bandes dans le vert-bleu et dans le bleu deviennent aussi trés fortes et trés larges. Tandis que le développement des étoiles Illa a été bien connb déja avant mes recherches, les observateurs antérieurs n'ont connu aucune étoile dont le spectre fåt Fintermédiaire entre la classe Ila et la classe IIIb. C'est ainsi que p. ex. M. PECcHÖLE déelare pour inadmissible Fhypotheése que les classes IIIa et IIIb sont coordonnées. Par contre, il parait disposé a supposer que les spectres IIIb représentent une phase, peut-étre la derniere avant son extinetion totale, dans le développement de chaque etoile, et que le passage du type Illa au type IIIb se fasse subitement ou par une catastrophe, pendant laquelle apparaissent des lignes brillantes") Mais M. PECHÖLE semble pourtant hésiter lui-méme d'accepter tout de bon cette hypothése, et il finit par déclarer que le röle physique des étoiles IIIb est encore tout å fait mystérieux. Une considération bien simple fera peut-étre disparaitre au moins en partie ce qu'il semble y avoir de mystérieux dans ces étoiles. Si I'hypothése que nous avons, en plein accord avec M. VoGeEL, mise a la premiere ligne, est juste, il faut nécessaire- ment que les étoiles qui font VWintermédiaire entre la seconde et la troisieme classe solent relativement rares, vu qu'elles se trouvent dans une phase passagére de leur vie. Les recherches spectroscopiques générales de M. VoGEL affirment ce fait, car parmi les nombreuses étoiles qu'il a examinées il n'y a en total que 48 dont les spectres sont 1y Expedition danoise etc. I 22—25 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O 2. 133 dénotées par IlIa!!!, Ila!! ou Ila!. Mais, les raies devant étre trés distinetement visibles dans les spectres des étoiles qui sont sur le point de passer de la seconde classe aå la classe Illa, on est obligé d'avouer que presque toutes les étoiles de cette catégorie au-dedans. de la zone examinée par M. VoGEL, se trouvent parmi ces 48 objets. Au premier abord, on pourrait se sentir disposé de vouloir chercher ces étoiles parmi celles dont les spectres sont désignés par M. VoGer par Ila (IIIa), IIa? Illa et IIIa (ITa) "); mais un examen plus mur montre que, bien qu'on ne puisse nier la possibilité de ce qu'entre ces objets se peuvent trouver de ces spectres, ils doivent étre si rares que cela n'est d'aucune conséquence essentielle pour la question qui nous occupe. Parmi ces étoiles il ny a aucun qui atteigne la grandeur 4",3, et seulement 14 qui surpassent la grandeur 67,4. Tous les autres sont des objets faibles, et les symboles ambigus accusent la difficulté qu'a eéprouvée M. VoGEL de reconnaitre avec suäreté les détails dans les spectres, et non pas qu'il n'ait pu décider sans toute équivoque a la- quelle des deux classes contiguös un spectre appartient, dans lequel il a reconnu avec une grande facilité les details. La justesse de cette supposition est du reste affirmée par la circonstance que certains spectres sont désignés par IIlIa (III b) ou IIIa? IITb. Mais personne, sans doute, ne croira que M. VoGEL ait voulu prétendre que ces spectres étaient en train de passer de Y'une section de la troisieme classe å F'autre. Au reste Fune de ces étoiles est R Serpentis, dont le spectre, quand V'étoile est au maximum, est un des Illa les plus fortement marqués, tant selon les observations antérieures de M. VoGEL que selon les miennes. Mais dans sa revue spectroscopique générale M. VoGeL Ia examinée lorsque la grandeur en n'était que 9”,0, par conséquent il était facile de soupconner, åa cause de la largeur excessive des bandes, que le spectre pourrait bien étre IIIb au lieu de IIIa. Bien que je croie, par conséquent, avoir toute raison d'admettre que la plupart de ces étoiles appartiennent soit au pur type llIa, soit au type IIIa, je ferai néanmoins la supposition qu'un tiers d'elles ait réellement des spectres intermédiaires entre Ila et Illa. Leur nombre, dans le catalogue de M. VoGEL est de 120 et le tiers 40; par consequent on aurait, entre le pöle et — 25” de déclinaison, 160 spectres intermédiaires entre Ila et Illa. En outre, jai trouvé par des observations spéciales que d'entre les spectres désignés par IlIa!!!, IIa!! et Ila! la quatrieme partie appartient reéellement au type intermédiaire. Par conséquent on aurait en total 200 pareils spectres, nombre indubitablement beaucoup trop fort, donc, les spectres IIIb étant en moyenne 50 fois plus rares, tout au plus quatre spectres intermédiaires entre IIa et IIIb, et si I'on ne compte que les étoiles d'une grandeur au dessus de 67,0, a peine un seul. Mais si F'on considére les différences qu'il y a entre les spectres IIIa et IIIb, on trouvera qu'en réalité on pourra aå peine espérer de trouver aucun spectre qui soit Fintermediaire entre Ila et IIIb. Comme nous l'avons vu plus haut, les spectres IIIa se forment, pour ainsi dire, par lI'exagération des caractéres essentiels des spectres Ila. Il faut donc nécessairement, surtout si F'étoile n'est pas trés brillante, qu'il y ait une phase ou l'on ne pourra décider å laquelle des deux classes le spectre appartient. 1) Spectr. Beob. p. 134. 134 N.-C. DUNER, SUR LES ETOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. Aussi dans les spectres IIIb il y a sans doute de raies Fraunhofériennes renforcées, p. ex. la D et la bande etroite 8, qui n'est probablement autre chose que l'ensemble des fortes raies dans le voisinage de , et enfin la bande tres étroite 5 (2 = 576”) qui ressemble presqu'a une grosse raie; mais tous ces détails ne sont que sécondaires et relativement peu saillants. Les caractéres essentiels sont les trois bandes nébuleuses et trés larges qui doivent leur origine a quelque composé carbonique. Par conséquent, ou bien on verra ces bandes, ou bien on ne les verra pas, et au premier cas on con- clåra å un spectre IIIb, au second åa un spectre Ila. Les seules formes intermédiaires entre les spectres du type de VF'Aldebaran et le type normal IIIb sont donc ceux, ou ces bandes sont plus ou moins faibles, ou méme å peine perceptibles. En effet, jai constaté, non seulement qu'il y a des spectres, ou les bandes principales, et surtout la bande 6, sont faibles en raison de Féclat des étoiles, mais jai trouvé un spectre lequel est å peine encore un spectre IIIb proprement dit, mais ou les caractéres de cette classe se font indubitablement valoir. Cette étoile est la DM. + 383957 = 541 Birm. Dans son spectre (Planche, Fig. 6), jai vu une bande assez large et foncée, dont la longueur d'onde approximative est 519””, et le spectre se termine brusquement å 475"”. Ces longueurs d'onde sont au-dedans des limites de leurs erreurs probables les mémes que celles des bords les moins réfrangibles des bandes 9 et 10 dans les spectres IIIb. Une seule fois, jail cru apercevoir une trace de lumiere excessivement faible au dela de 475"””, et dans les meilleures circonstances atmosphériques, jail entrevu des traces faibles des bandes 4 et 6. Malheureusement Pétoile n'est que de la grandeur 87,2; il est donc évident qu'on ne peut voir que peu de details dans son spectre avec une lunette comme la nötre. Néanmoins ce que jail vu me semble de quelque importance pour la question de sa- voir comment se fait le développement d'un spectre Ila pour devenir IIIb. Si I'on compare ce spectre avec ceux des autres étoiles de la méme grandeur ou méme plus faibles, p. ex. 145 Schj., DM. + 34”56, DM. + 363168, on voit immédia- tement qu'en celui-laå le développement des bandes principales n'est encore que trés peu avancé, et si les bandes avaient été seulement un peu plus påles on n'aurait a coup sär rien vu de particulier dans le spectre sous des circonstances atmosphériques moyennes. DL'aspect de ce spectre semble donc prouver ce que jai dit plus haut, å savoir quil ny a détat intermédiaire proprement dit entre les spectres IIa et IIIb, mais que le passage de FI'une classe åa Fautre s'est déja opéré avant qu'on en apercoit les premieres traces. Mais il y a encore une circonstance qui mérite notre attention, et qui pourra peut-étre conduire åa la connaissance d'autres spectres qui se trouvent encore plus pres du point critique; c'est la trés forte absorption des rayons les plus réfrangibles, qui rend le spectre entier trés court, et qui donne a Fétoile elle-méme sa coulcur forte du rouge jaune. On sait qu'il y a plusieurs étoiles fortement colorées et å des spectres courts mais au reste indifférents; elles méritent d'étre examinées de temps en temps avec des lunettes trés puissantes, car c'est parmi elles qu'on trouvera, je crois, les nouveaux spectres IIIb. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 2. 135 I y a d'autres spectres qui, bien qu'ils soient indubitablement de la classe IIIb, n'ont pas, a ce qu'il parait, atteint le comble de leur développement. La moins faible de ces étoiles est celle connue sous 7 Schj. Avant mes recherches spectroscopiques on n'avait rien publié sur ce spectre, si ce n'est cette courte remarque de D'ARREST: »Spectrum unregelmässig, warscheinlich IV Typus”?). Comme on peut voir a ma dé- scription de ce spectre (p. 26) et aussi a la planche (fig. 5), il présente déja les carac- teres IIIb tout åa fait prononcés; seulement la bande 35 est invisible et la bande 6 est si faible que le spectre n'a pas au premier coup d'eil Paspect si caractéristique des spectres bien déeveloppés de cette classe. C'est ce qui a fait que D'ARREST qui a examiné cette etoile tout en commencant ses recherches sur les spectres stellaires n'a pas voulu se prononcer plus positivement sur sa nature. Si, comme je le crois, le spectre de 541 Birm. représente le premier pas du passage d'une étoile a la classe IIIb, celui-lå est sans doute au second. Ainsi qu'on peut le constater a la planche, c'est la bande 6 qui est la moins développée des trois bandes principales. Pas méme dans le spectre de cette etoile, passablement brillante, la bande 5 n'est visible, tandis que la bande 4 y est assez foncée, et s'entrevoit aussi dans le spectre de 541 Birm. Dans le spectre de 19 Piscium (planche fig. 4), qui est d'ailleurs un des plus superbes, la bande 6 est encore considérablement plus faible que les deux autres bandes principales, tandis que dans celui de 152 Schj. (planche fig. 3) elle est tout aussi prononcée que la bande 10 et presqu'autant que la bande 9. Ce dernier spectre se trouverait par conséquent dans une phase avancée de développement, mais malgré cela la bande 4 n'est plus forte que dans le spectre de 7 Schj. et un peu plus faible que dans celui de 19 Piscium. Cette méme relation se répéte dans les autres spectres de cette classe, de sorte que parfois la bande 4 est bien visible dans un spectre d'ailleurs moins développé, mais invisible dans des spectres plus fortement marqués; et dans les spectres des etoiles les plus brillantes de cette classe il y a de méme des trés faibles bandes 7 et 8. Mais la bande 4 est en elle-méme fort påle; c'est la forte raie du sodium qui en fait un objet remarquable, et quant aux bandes 7 et 8, jai déja re- marqué, qu'elles ne sont, probablement, que des groupes de raies Fraunhofériennes. Il est donc trés probable que la plus ou moins facile visibilité de ces bandes n'est aucunement un indice quant a la phase de développement dans laquelle se trouve Fétoile. Il y a, au contraire, tout lieu de croire que le renforcement de ces raies et aussi des autres raies principales du spectre, ä I'exception de celles de Thydrogéne, lesquelles au lieu de cela vont s'affaiblissant pendant le passage d'une étoile å la 3” classe, soit un procés de relativement peu d'importance qui se fait pendant le temps ou Fétoile appartient encore indubitablement a la classe Ila; et quand méme il serait déja ac- compli, il ny a encore rien qui indique si le spectre deviendra une fois Illa ou IIIb, si ce n'est peut-étre, que dans ceux qui tendent vers la classe IIIa la raie (ou plutöt le groupe de raies) åa la longueur d'onde 616,:; est trés forte, ce qui ne semble avoir lieu dans les spectres IIIb. Mais dans les étoiles qui s'acheminent vers cette derniére elasse les rayons violettes sont déja fortement absorbés; elles sont par conséquent d'un rouge jaune foncé. 1) Vierteljahrschrift der Astr. Ges. IX Jahrg. p. 255. 136 N.-C. DUNÉR, SUR LES ÉTOILES A SPECTRES DE LA TROISIEME CLASSE. Si I'on passe ensuite å considérer le développement ultérieur de F'étoile, il est évident qu'a mesure quw'elle se refroidit davantage, elle parvient enfin a une tempé- rature ou le carbone qui doit se trouver en abondance, soit dans son atmosphere, soit sous une forme quelconque dans son photosphére, peut se combiner avec YVélé- ment, I'hydrogéne ou un autre, qui ensemble avec le carbone donne origine au »Spectre de SwAn» A partir de cela, le spectre se montre coupé par une large et faible bande å la longueur d'onde 516"" et par une autre encore plus påle a 473""”, et les parties du spectre au-dela de celle-ci sont trés faibles. Mais peu å peu ces deux bandes gagnent en intensité et en méme temps la bande å 563” se fait valoir, d'abord å peine visible, puis de plus en plus forte. A cette époque se développe la bande étroite a 576" et finalement les trois bandes principales sont presque égales entre elles en intensité, et on reconnait, dans le spectre, tous les détails caractéristiques. Ce serait s'engager dans une discussion inutile si I'on voulait seulement exprimer une supposition sur le moment ou les bandes secondaires dans le rouge et dans F'orangé font leur apparition, aucun fait n'étant connu qui påt étre cité a FPappui. Ce qui est sans doute trés remarquable c'est que dans les spectres IIIb on n'aper- coit trace de la bande carbonique åa la longueur d'onde 618””,7 laquelle est si brillante dans les tubes de PLöÖcKeEr contenant de IF'hydrogéne carboné. Ceci est au reste en parfaite analogie avec ce qu'on voit dans les spectres des cométes qui doivent leur appa- rence au méme composé carbonique que les spectres stellaires IIIb, et il y a des ana- logies aussi pour les autres bandes. Ainsi la bande å 563" est souvent bien faible méme dans de brillantes cométes, et la bande dans le vert est toujours la plus forte, aussi bien dans les cométes que dans les étoiles. La bande dans le bleu est gquelque- fois assez faible dans les spectres cométaires, tandis que dans les étoiles elle est seule- ment un peu plus faible que la bande dans le vert; mais il faut se souvenir qu'elle est située dans une partie déja trés faible dans les spectres des étoiles. Il est donc fort possible qu'un affaiblissement médiocre suffise pour rendre entierement impercep- tible la lumiere restante. Il n'y a donc peut-étre pas å voir dans cela une diversité entre les cométes et ces &toiles. Quant aux bandes violettes, elles sont trés faibles dans les tubes de PLÖCcKER, mais fortes dans le spectre de la flamme de PFalcool. On en a vu une trace dans les spectres des cométes les plus brillantes. Dans les étoiles IIIb trés brillantes et pas trop rouges, on a aussi une zone violette laquelle se termine, comme les mesures montrent, å la longueur d'onde 430", donc å la position de la seconde de ces bandes, et å la position de la premiére il y a, dans les spectres de ces étoiles, une bande. Passons enfin å considérer les changements que les étoiles de la troisieme classe ont åa subir aprés que leurs spectres ont acquis leur développement complet. Le re- froidissement continuant toujours, il faut qu'elles g'affaiblissent de plus en plus, et qu'elles s'éteignent enfin. Il faut donc, soit que les bandes dans leurs spectres s'élar- gissent jusqu'a faire enfin disparaitre les intervalles luisantes, soit que, les bandes gar- dant leur largeur, le spectre entier aille en s'affaiblissant. Certes, on voit qu'il y a des étoiles dont les bandes ont une largeur énorme, mais aucune dont la largeur des bandes surpasse celle des zones brillantes. Je crois donc qu'on ne peut guére accepter KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2. N:O 2. Nörd la premiére hypothéese. Au contraire, il y a des raisons qui donnent un appui trés précieux å la seconde. D'abord, on sait que Vaffaiblissement dans la lumiére des taches solaires est en premier lieu cause par un obscurcissement général du spectre, et que VFélargissement des raies Fraunhofériennes y entre seulement dans une bien faible raison. En outre, jail examiné, a différentes occasions entre le maximum et le mini- mum, les spectres de plusieurs étoiles variables appartenants a la troisieme classe, et jail trouveé qu'il ny avait aucun elargissement des bandes suffisant pour expliquer Vaffaiblissement des étoiles. C'est lå une analogie sans doute remarquable entre les spectres des taches solaires et ceux des étoiles de la troisieme classe, et on n'a en réalité aucune raison de sen étonner. Car aå cause de la température relativement basse åa laquelle se trouvent ces étoiles, il est trés probable que leurs surfaces soient en grande partie couvertes de formations analogues å nos taches solaires, et quant aux bandes d'absorption qui se trouvent dans leurs spectres, elles ne sont nullement une preuve contre cette analogie. Elles prouvent seulement que des composés chimiques peuvent se former et se maintenir dans les atmospheres de ces étoiles, ce qui n'est pas possible dans notre soleil, pas méme dans les masses d'une température relativement peu elevée desquelles consistent les taches. Avant de poser la plume, il me faut remarquer que F'induction par laquelle je suis parvenu åa ces conclusions sur les changements que doit subir le spectre de chaque étoile, n'est pas en état de prouver que son développement commence avec la premiere classe et finit avec la troisieme. On pourrait, sans faire de paralogisme, tout aussi bien conelure å ce que ce développement se fasse en ordre inverse; n'oublions cependant pas qu'il y a d'autre raisons tres importantes qui rendent une telle opinion peu ad- missible. L'astronomie de Vavenir aura å décider entre ces deux alternatives. Le but que je me suis proposé en entreprenant le présent travail a été précisement de faciliter cette décision, en donnant des descriptions aussi exactes que possible de Paspect qu'ont présenté vers l'an 1880 les spectres des différentes étoiles de la troisieme classe. RS AASE K. Vet. Akad. Handl. B. 21. N:o 2 18 Voisvitalse: bir saa Murislab Ga FREE RNE RE SV TER jan ye date år BRA NAT ge BokvolN i Sepp MT Lol pratet än Ip LR bro da DO SIRNNN AR 92 NA NS SE ALA Ar sndig STR du / 37 DR SN a Ur Sd Lö 200 PRRPRnE FS satin sjjs Ol br TR od VI ke Sian kr SR aldirg £ tas ER EN OK 2 IRS TAI NR AR KE Sr Et ERE TROR FEN GE jer SH BYE GOTT TKR (ASS STN SG å ölen ha dagar EJE REA j Sör MAN SR FR KEN a AA SN NE SIA STORA AG [ Ju a (SR Jorå va AS ; åahe äv es i Ä uRE > ön de > Skr + rad EN Kongl. Vet. Akad. Hand. Bd. 21, N22 Spectres de la Classe Ila. NEC: ORONS 2=& Herculis Ds DD. 9 Dn, 9 Be MM Be10 Be 3 Bes Be? Beb Bet Be 3 BeR Bel Spectres de la Classe III b. EZ Schj. Z4:=19 Piscium 5=7 Schj. 6=541 Birm. = — i AK - 0 510 520 530 540 oS5S0 560 5TO 580 590 600 610 620 630 640 650660 pp Longueurs d onde KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 21. No 3 OM NEDERBÖRDENS FÖRÄNDRINGAR I SVERIGE UNDER SOMMARHALFÅRET AF S. 4. HJELTSTRÖM. MED 2 TAFLOR. TILL KONGL. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIEN INLEMNADT DEN 9 JUNI 1884. STOCKHOLM, 1884. KONGL. BOKTEYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. | CV HOHTETAGITE AA HÖLLTA » vv (LM 5 LE i ; FLONTANETA Ret ANFALLA TE =3 STR TRON IN bordens årliga förändringar hafva sällan blifvit undersökta för någon kortare tidrymd än månaden. Orsaken härtill är lätt att inse. De flesta något pålitligare nederbördsobservationer gå endast några årtionden tillbaka. Och då med de serier, som gifvas, månadernas medelvärden visa en oregelbunden gång och en ganska stor opålitlighet, huru mycket mer skola då icke medeltal för en kortare tidrymd af t. ex. 10 eller 5 dagar göra det. Så, för att taga ett exempel, har d:r HANN i sina undersöknin- gar af nederbörden i Österrike-Ungern visat, att det fordras 60 å 70 år för att ned- bringa felet i månadsmediet till 5 procent, och att sommarmånadernas medeltal i en 100-årig serie har ett sannolikhetsfel på 3 mm. Om också ett sådant förhållande skulle gälla för flere andra länder än Österrike-Ungern, om också det slutliga resultatet på grund af materialets otillräcklighet ej skulle blifva så pålitligt, som man kunde önska, så kan det dock icke vara utan både teoretiskt och praktiskt intresse att undersöka, huru nederbörden för en kortare tidrymd än månaden varierar under året. Ledd af ett så- dant intresse har jag vågat försöket att något närmare taga reda på, huru nederbörden för 5 dagar i sänder vexlar under sommarhalfåret uti vårt land Sverige, och har jag dervid 1 första hand haft till mål att undersöka, om de två perioder af större neder- bördsmängd och flere nederbördsdagar under sommaren, hvilka d:r HELLMANN trott sig finna i norra Tyskland, äfven kunde urskiljas i Sverige. Emellertid har jag icke velat stanna härvid, utan är det min afsigt att i ett bihang söka utreda förhållandet med det sekundära maximum, som prof. RUBENSON”) ansett förefinnas under hösten inom Sverige. För den skull har jag utsträckt mina undersökningar öfver hela den egent- liga vegetationsperioden d. v. s. från och med den 1 Maj till och med den 1 November. Innan jag öfvergår till framställningen af nederbördens förändringar inom Sverige, vill jag först visa, till hvilka resultat d:r HELLMANN och d:r HANN kommit, den förre i sina forskningar om sommarregnet i Tyskland”), den senare i sina undersökningar om regnförhållandena i Österrike-Ungern. ”) !) R. RUBENSON, Nederbördsmängden i Sverige. — Kongl. Vet. Ak. Handl. Band. 13, N:o 10. 2) G. HELLMANN, Ueber die Sommerregenzeit Deutschlands. — Annalen der Physik und Chemie von Pog- gendorf, CLIX. Bd., Okt.-Hefte 1876. 3) J. HANN, Untersuchungen iber die Regenverhältnisse von Österreich-Ungarn. — Aus dem LXXXI. Bd. der Sitz.-Ber. der k. Akad. der Wissensch. II. Abth. Jän.-Heft. Jahrg. 1880. 4 S. A. HJELTSTRÖM, OM NEDERBÖRDENS FÖRÄNDRINGAR I SVERIGE. Efter framställandet af tabeller dels öfver regndagarnes antal dels öfver regn- mängden på 13 vidt skilda stationer i norra Tyskland drager d:r HerLMANN följande slutsatser: 1:o0) I Nordtyskland gifves det ett dubbelt maximum såväl i fråga om regnsan- nolikheten som ock i regnmängden under sommarmånaderna. 2:o) Det första maximum infaller i fråga om regnmängden i senare hälften af Juni (15—19 Juni), i fråga om regnsannolikheten i början af Juli (30 Juni—4 Juli); det andra för båda i midten af Augusti (14—18 Augusti). 3:o0) Det första maximum har större regnsannolikhet men mindre regnmängd än det andra. D:r HANN åter har redan hos månadssummorna funnit två maxima under som- maren, det ena i Juni det andra i Augusti, men blott i Mähren, Schlesien och nord- vestligaste delen af Ungern. För öfrigt kunna ej, enligt hans åsigt, femdagssummor innesluta maxima och minima inom trängre gränser än månadssummorna göra det. Efter dessa förutskickade anmärkningar öfvergå vi till att skärskåda förhållandena inom vårt land. Utaf de svenska stationer, hvilkas observationer finnas publicerade i »Meteorolo- giska iakttagelser i Sverige», har jag uteslutit endast Strömstad, der observationerna började först 1870, och Östersund, som rätt ofta visar betydliga luckor i nederbörds- observationerna. Af de öfriga 27 stationernas observationer har jag användt allt, som finnes från och med 1859 till och med 1880. Visserligen hafva ej alla stationer observationer för hela året 1859, men då de festa börjat ungefär samtidigt på som- maren, så har jag ej ansett det förstnämnda förhållandet hindra medeltalens jemför- barhet. Före 1873 uppmättes nederbörden i svenska dec.-linier (1 dec.-linie = 2,97 mm.) men den har af mig öfverallt blifvit reducerad till Franskt mått med millimetern såsom enhet. Femdagsperioderna gå, såsom numera är brukligt, i en fortlöpande serie. Utom medeltal för alla 22 åren har jag beräknat dem för fem år i sänder börjande med 1861. Utaf dessa beräkningar kommer här att publiceras endast det, som står i något närmare samband med lösningen af de två ofvan nämnda spörsmålen. I tabell I har jag framställt de något mera framträdande maxima och minima, som de olika stationerna förete i sina 22-åriga medeltal under tiden från och med 1 Maj till och med 1 November. Då i någon månad ett maximum i mindre grad öfverstiger de öfriga närbelägna femdagssummorna, så är talet inneslutet af klammer. Hvarje pentad är utmärkt endast genom första dato af densamma. Af tabellen synes, att i Maj finnes. ett minimum, oftast det lägsta under hela sommarhalfåret, sedan ett maximum i slutet af Juni eller början af Juli. Derpå följer ett tydligt minimum i förra hälften af Juli. Stundom uppträder ett maximum 1 senare hälften af Juli och ett i Augusti, men alltid ett 'utpregladt sådant i Sep- tember. På detta följer ett lika utpregladt minimum, som i djuplek ofta går lika lågt som minimum i Maj. Derpå stiger slutligen nederbördsmängden till ett nytt icke obe- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDL. BAND. 21. N:0 3. d TABELL I. Femdagssummornas mera framträdande maxima och minima i medeltal vid de olika stationerna från 1 Maj till 1 November under åren 1859—380. Minimum Maximum Minimum Maximum | Maximum | Maximum Minimum Maximum 5 Station Maj Juni 1. Juli Juli Juli || Augusti September | Sept. 1. Okt. || Oktober : mm | dato mm | dato mm dato| mm |datol| mm J|datol| mm | dato mm |datoll mm 6 6.9| 25 al NEN ENA NS VÄRST nRANTSNSG » 4.9 10 10.7 I 201 — I — 15:51 » | 59] » oo» 10.8 | » I 5.9 I så BIR i ER REN rn 1 |4s3 5 | (7.7) | 19 | 11.2 läs 13—Xx | 105] > | 34 6 ES] 17.2 | 15 | (16.5)]| 4 | 20.4 | 8 | 87] 8—» | 12.6) » | 8.6 | || I SE = i0FBR or an val AN SNEETRATRTT räls OG SG (6.3) | 5—vVIIl 3.8] 10 | 16.8 | 30 | (12.e)| 24 | 12.0 | » | 4.8 |28—1X | (9.3)) 28 | — 6 | 12.8 [25—VI] 9.2] » | — I —] 17.2) 4 | 20.6 | 81 74) 8—X | 14.9] 181 9.9 16 | (8.3) [30 » |3a] » | 13:38 |25 | (11.9)| 24 | 13.8 | 18 Hår BKN 22 > 59 6 | 13:0 |20 » | 5.3) oo» | (10.6) 20 | (11.8) | 4 | 12.6 | » | 4.1] 8—X 1102] » | 6.4 Venersborg..........--- || 6.81 26 I (12.2) 130 » 10.0 » 14.3 | 15.1 20.7 | 14.1 15:0 | » I Bal» on 17.3 | » [10.2 | Skara 5.6 | 14.11» oo» 6.9 | 25 öl [Eda 14 IB reS 5.9 | ”» » 11.21 » | 6.6 31 | 12.1)» » | 51] 10 | 13.1 | 201 12.8)| 14 | 12.8 | 13 13.5) » » | 10.81 » 1.67 » 10.1 120» | 7.4 | 25—VI (11.2) | 15 | 13.6 | » | 10.9 | » 152] » » I 10.8] » | 7.7 Askersund .9'] 11 | 13.3 | 5—vVII) 7.2 | 10 — | — | 14.0 | 9 | 17.0] 8 | 42] » » | 1421 » | 88] 4 | I | I I I Ördbross. tee 4.9] 6 | 13.8 [30—VI | 5.6] — » — | — | 13.4 | 4 | 118) » | 6.2) » » I 10.9) » | 5.6 Stockholm.............. | 3.2) I1 | 11.4 |» oo» 4.8) oo» — | — | 10.9 || 29] 9.4 | » | 4.8|28—1X | 11.0] » | 7.2 Karlstad sor its 138] on — | — | (10.5)] 9 | 121» 138] » » | 10:01 18168 | | | | Hernokand i sa. I 2.9] 111 9.01» » 57) » | 14.9 | 30) 03-90) fal 15.9 | 23 | 6.5 |13—» | 15.2] » | 82 | | | 29) » | 9.91» » 50] > — | — | 16.6 | 14 | 17.7 | 13 | 7.8 |28—1IX | 13.5] » | 7.9 1 | 11.9)» » |92) > | 144 | 15) 14.7 | 4 | 149) » |4.5|18—X 1102] » | 40 11 | (7.4),|25 >» 1):5:5) or 9.9 | » | — | — | 14.9 | 31 5-5) 28—1X | (9.3)) 281 — IHaparande...-----s---- 3.4] 6 7.5 1380 » 13.0] 20 I 82 130] — I —I 10.7 | 8 1 8.01 23—» (9.1)] 8 | 6.3 Jockmock .-.---------- UP SEN LL a åra RER: 10 I — I —N 12.8] 4 I (10:7)) » I 37113—X 9.0 | 18 1 5.4 tydligt maximum i Oktober, hvarefter den åter aftager, såsom synes af sista kolumnen, der lägsta nederbörden i slutet af Oktober är upptagen. Utaf dessa maxima är det i September oftast det högsta (åtminstone söder om Jönköping och norr om Gefle) och förekommer vanligen i månadens förra hälft, det i Oktober är det minst flyttbara, ty af alla 27 stationerna hafva 23 detta maximum den 6 S. A. HJELTSTRÖM, OM NEDERBÖRDENS FÖRÄNDRINGAR I SVERIGE. 18. Maximum i slutet af Juni eller i början af Juli är minst utpregladt i de sydliga och nordliga delarne af Sverige, mest deremot 1 det inre landet och mellersta Sveriges kustland. De båda inre minima infalla temligen bestämdt, det ena den 10 Juli, det andra den 8 Oktober. De båda återstående maxima äro ganska obestämda till läget. De skilja sig ej heller genom något egentligt minimum från hvarandra eller från ma- ximum i September. Jemföres förhållandet i Sverige med norra Tysklands, så synes, att första maxi- mum hos oss kommer senare än maximum i nederbördsmängden i norra Tyskland, men sammanfaller med maximum i dagarnes antal. Deremot saknar Sverige ett utpregladt maximum i Augusti. Huruvida Tyskland har något, som svarar mot vårt September- eller Oktober-maximum med ett djupt minimum emellan, kan ej afgöras, då d:r HELL- MANNS undersökningar ej sträcker sig längre än till September månad. Enligt resultatet af de 21-åriga (1861—381) observationerna i Leipzig") infaller det djupaste minimet under året på tiodagsperioden 28 September—7 Oktober, der- emot finnas icke i dessa månader några utpreglade maxima svarande mot dem i Sverige. Såsom man kan vänta är gången i förändringarne temligen oregelbunden, hvil- ket har sin hufvudsakliga orsak i den omständigheten, att observationerna ännu pågått under en för kort tid, men det torde äfven bero på lokala och tillfälliga”) inflytanden. Deremot synes mig observationernas noggranhet, så framt den alltid varit lika stor på samma ort, här vara utan inflytande, alldenstund det endast gäller att fixera läget af några mera framstående företeelser än att bestämma några absoluta talvärden. För att i någon mån eliminera dessa felkällor ur resultaten, har jag samman- slagit observationerna från vissa närbelägna stationer och beräknat medelnederbörden för dem, hvilken då skulle utgöra nederbördsmängden för ett distrikt. Detta förfarings- sätt har redan förut användts af prof. RUBENSON i hans afhandling »Nederbördsmängden i Sverige»”), äfvenså af d:r HANN i hans ofvannämnda undersökningar. Följande sam- manställning visar distriktens läge och de orter, som användts vid beräkningen af den inom hvarje distrikt fallande nederbörden och den för samma distrikt förefintliga regnsannolikheten. Distrikt I & II. Norrland: Jockmock, Haparanda, Piteå, Stensele, Umeå och Hernö- sand; » II. Svealands Östersjökust: Gefle, Upsala, Stockholm och Nyköping; » IV. Inre Svealand: Falun, Vesterås, Karlstad, Örebro och Askersund; » VV. Götalands Östersjökust: Vestervik, Visby, Kalmar och Karlshamn; » VI. Inre Götaland: Linköping, Skara, Jönköping och Vexiö; » VIL Götalands vestkust: Venersborg, Göteborg, Halmstad och Lund. 1) D:r A. DANCKELMANN, Die Ergebnisse der Niederschlags-Beobachtungen in Leipzig etc. von 1861—381. ?) Exempel på några våldsamma regnskurar, som förrycka medeltalen, må här anföras. I Falun föllo 111 mm under pentaden 30 Juni 1872, i Örebro 118 mm den 19 Augusti 1860, i Venersborg 153 mm den 14 Augusti 1868, för hvilken pentad medeltalet för alla åren eljest hade blott blifvit 14.2 mm i stället för det nuvarande 20.7 mm. 3) RUBENSON, 1. c. sid. 22. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDL. BAND. 2l. N:0 3. 7 Uti den af prof. RUBENSON gjorda indelningen i distrikt har jag således icke vid- tagit någon annan förändring, än att jag sammanslagit distrikten I och II. Orsaken härtill är den, att alla kuststationerna i Norrland öfverensstämde med hvarandra der- uti, att nederbörden var ringa under försommaren men betydligare på hösten, hvar- emot motsatsen egde rum på inlandsstationerna. Men då endast Stensele och Jock- mock”') kunde användas, lade jag hellre dem till de andra än bildade ett eget distrikt af blott två stationer. Uti följande tabell II framställes nederbörden för de särskilda distrikten och för hela landet, mängden uttryckt i millimeter och sannolikheten i procent. Emedan medeltalen ännu visa en ganska oregelbunden gång, beräknade jag nya värden utaf de i tabellen befintliga medelst följande formel: b, = Ha + 2b + c), d. v. s. till en femdagsperiods dubbla värde lades den föregående och efterföljande periodens vär- den, hvarpå summan dividerades med 4. Dessa nya värden finnas framstälda på Taflan I och fig. 1, der de streckade linierna ange regnmängden i millimeter och de punkterade linierna (regndagarne) regnsannolikheten uttryckt i procent. Å nästa sida stående tabell jemförd med fig. 1 ger i fråga om nederbördsmängden vid handen, att i medeltal för hela landet finnas tre utpreglade maxima: det första inträffar den 30 Juni, det andra den 13 September och det tredje den 18 Oktober, hvarjemte ett lägre maximum uppträder i förra hälften af Augusti. Emellan de båda yttre ma- xima ligga två djupare minima: det ena den 10 Juli, det andra den 8 Oktober, samt ett svagare den 19 Augusti. Olika ter sig förhållandet, då man tager de särskilda distrikten i skärskådande. Det första maximum visar sig då mindre betydligt på Vest- kusten, Götalands Östersjökust och i Norrland, större i det inre Göta- och Svealand, samt mest utpregladt på Svealands Östersjökust, der detta maximum är det högsta under hela sommarhalfåret. September-maximum är i alla distrikt, med undantag af nyss nämnda distrikt III, det största af alla, och det framträder skarpast på vestkusten. Egendomligt för detta maximum är, att det inträffar redan den 8 September på Vest- kusten och i det inre Svealand, men först den 18 September i Norrland, under det maxima i Juni och Oktober inträffa samtidigt öfver hela landet. Kort och skarpt framträder maximum i Oktober — starkast i Södra Sverige men svagast i Norrland — och ovanligt stort i förhållande till den ringare nederbörd Oktober månad har i jem- förelse med de föregående månaderna. Det svagare maximet i förra hälften af Augusti visar sig tydligast i Norrland samt i det inre af Svea- och Götaland. Regnsannolikheten visar sig i det stora hela ganska troget följa regnmängdens för- ändringar, endast att den förras variationer äro relativt större än den senares. Hos densamma framträder Juni månads maximum öfverallt, utom i Norrland, tydligare än i fråga om mängden. Likadant är förhållandet med maximum i Oktober. Uti följande afseende är regnsannolikheten olik mängden, att den förre har ett i alla distrikt ut- pregladt maximum i början af Augusti åtföljdt af ett djupt minimum, samt tendens till ett nytt under månadens sista pentad. Alldenstund detta maximum ligger helt 1) Om Östersund se ofvan sid. 4. 8 S. A. HJELTSTRÖM, OM NEDERBÖRDENS FÖRÄNDRINGAR I SVERIGE. TABELL II. Regnmängden (mm) och sannolikheten (procent) i medeltal för hvarje pentad (/;—!/,,) inom de särskilda distrikten och för hela Sverige under åren 1859—380. Femdagsperioder 1EMajes, DM ajee (23 KODA AEA TATL EE SUG TNE 015,0 Nr SAS Il 2 Mission 2015 MYS ÖRE NTE SIF PIRAT JuniN so HEJUNI == 9 f0) 0 00 1 (0) PN OR Nr TATL a EA 208 AR SANNE Ma Dr PÅ) PLA SO 4) Julie 2 VIE SD SS LÖR VAR Hö 1 NBA TN mt) Kr ESR LA 20 NA IN un a SSA 2 PNP 10) KA rear ARR 30 » — 3 Angusti...... 4 Aug.— 8 » oooocoonnnn (JT ID RES kod SO ASS EAA 14 or Hr ord FÖ NTD NE (201 seen El Db BR EP SE SN 29 » — 2 September... OISEPbis HL 8 kr 12 LINS SOA [50 St I (ORSA Le 18 » —22 » 23 » —R7 on» 28 » — 2 Oktober...... Ok bn IDRE 33 [Dir FOR Sr KEN 13-15 9 Ll [öppen bd 1870 2R en AE 20 Ad OH SNR. AASE 28 » — 1 November.... +29 D i 8 t i” k t Hela Sverige 105 TV VI VII mm bå mm , mm ” mm VÅ mm ” mm vd mm 3.9 | 18 6.5 34 D.q ep sekr sn Br | ERE) ZE SRE 5.2 4.7 | 20 6.1 SL EDI0T ERS 4.0 2 34 | "5.3 SVIS +2.9 | "13 6.0 34 5.8 32 6.3 32 6.4 30 9.4 39 6.1 DNE2D HA 32 6.3 32 2.5 25 Did 33 6.7 31 5.5 5.8 | 24 6.3 32 8.1 37 5.3 29 83.1 37 9.8 39 7.2 H:2 25 8.2 38 8.1 39 5.7 21 T.4 30 dc 37 6.6 5:5 (I210 1 K455 32 7.0 34 3.9 23 ås 31 8.8 34 6.2 6.9 | 29 6.5 38 6.9 40 5.3 31 T.4 317 8.7 41 7.0 GR | 22 3.5 36 9: 35 6.0 SROM SUM 41 8.6 6.6 | 22 d:0: IESR9 8.7 32 6.9 23 | 11.4 SAL 36 8.8 4.9 | 20 6.5 34 1.5 33 5.6 29 CL 35 TA 30 | 6.8 Väse ER 9.0 38 8.8 41 7.3 2050 1LOR 43 | 11.0 | 43 9.0 9.4 | 28 | 12.6 45 | 12.0 45 8.1 33 | 13.0 | 40 | 13.0 | 421 I1L4 8.5 | 28 9.9 42 | 11.8 44 5.9 36 | 10.0 42 | 11.4 45 9.6 +6G:8 - I -F20IEREDsT ESSIN EOS FIN OR 20 Ideon ESO SET 0 Fa Na 8.8 | 30 9.3 35 | 10.4 37 Zo 26 | 10.2 SUNE 38 | 10.0 TONER 6.1 33 | 10.4 41 8.3 30 | 11.1 37 | 11.0 41 9.0 8.3 | 28 Cha 31 | 11.5 35 7.6 25 8.3 34 | 117 37 9.4 10:6 :| 125 8.7 40 | 10.7 41 9.4 31 9.7 36 | 11.2 41 | 10.1 10.9 | 32 9.5 45 | 11.8 46 9.0 35 | 12.7 44 | 13.6 51 | 11.2 3.9 30 8.4 40 11.8 43 7.9 30 10.3 40 12.7 45 | 10.1 9:9 I "24 | 11.2 |"84;) 11.7 186 8.9 31 TR: 35 | 14.5 41 | 11.4 STAN 8.7 37 9.8 |+36 8.0 33 | "7.8 SU KIKA JG 8.7 7.3 | 28 | 10.8 43 8.8 38 | 10.4 33 9.4 35 |. 12:3 41 9.8 11:31:82 0 VN 48 | 10.0 45 8.8 35 9.2 46 | 14.5 52 | 10.8 11.7 | 32 6.9 40 8.5 38 7.9 32 | 10.7 44 | 14.3 47 || 10.0 11.3 | 30 9.8 40 | 12.3 41 8.3 33 | 11.9 42 | 16.7 45 | 11.7 9.3 | 28 I 10.6 | 43 | 11.6 44 | 13.1 38 | 13.3 47 | 16.3 51 | 12.4 13.4 | 36 9.8 48 9.8 43 5.4 31 Ti 44 | 12.3 46 OM 9:6 |. 28 6.9 36 7.2 31 (5) 30 8.9 36 | 10.8 43 8.4 (NNK DS rod 6.5 34 6.5 27 7.9 34 | 12.4 42 7.8 (81 kL26 6.6 36 TR 36 6.5 28 CI 36 9:8u ir 391 80 ETS 28: TED: 35, |A D:siL ER lar Ds AI Itos NTA TIN 0: Fo okal || Re 5.8 35 7.8 33 6.0 34 8.1 30 | tIl.2 40 7.5 10.6 | 30 | 11.3 47 | 10.1 42 9.8 40 | 10.7 47 | 14.5 50 | 11.2 6.6 | 27 3.5 45 3.0 39 7.4 36 8.1 43 | 12.0 53 8.4 8.0 1 29 8.0 43 6.5 Sö 6.1 30 6.8 36 9.4 43 7.5 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDL. BAND. 2l. N:0 3. 9 nära intill det i September, så blifva de ej skilda från hvarandra genom något egent- ligt minimum. Kunde man nu antaga, att dessa resultat öfverensstämde med det normala för- hållandet, så skulle Sverige öfver hufvud taget hafva under den egentliga sommaren två nederbördsmaxima, det ena den 30 Juni, det andra den 4 Augusti. Af dessa sam- manfaller endast det första till tiden med det motsvarande maximum i regndagar, som d:r HELLMANN anser finnas i norra Tyskland.) För öfrigt skulle Sverige hafva sitt största maximum i midten af September och slutligen ett utpregladt sådant i midten af Oktober. Uti tabell III har jag sammanslagit nederbörden för två pentader för att se om någon väsentligare förändring skulle uppstå uti variationen. Emedan pentadernas antal är udda, så har sista pentadens värden fördubblats och blifvit satta såsom sista deka- dens värden. Felet, som begås, kan ej gerna blifva så stort. TABELL III. Nederbördens i de särskilda distrikten och hela Sverige tiodagssummor i medeltal för åren 1859—380. D i 3 t r i k t | MR TT ng | Hela Sverige Tiodagsperioder Non TI IV Vv | VI VII | mm a mm | mm mm | mm a | mm lag mm TEMaj LOPMajl coon. 28,6 |+19 | 12.6 | 32 | "10.7 |"29 | "7.1 |”23 | Ila |"31 | "12.3 |”30 | "10.3 |+27 TU od NA RARE S.e | 19 | 11.1 | 33 | 12.1 | 32 | 98 | 23 I 12.1 | 32 | 161 | 35) 11.6 | 29 BIEN S04Ah AULA] Hälo JOAN |A. ss 16: | as) 110 dög) Sek IG 38) IIS | 33 ST 9 Jani LÅ | 12.4) 2511 "110 1.35: 1 -13:9.] 37+), 92 |28 | 14.7 | 34 | 17.5: | 381 13.2] 32 Ökani 19; vik 11.s 22 15.3 d2 15.4 33 12.9 25 22.1 3 23.5 39 17.4 31 ORD 204 nn bossa 12.4 20 15.3 26 16.3 dr 12.9 29 19.9 39 18.1 317 15.s 30 SOMGE=- KO Julien 17.9 | 28 | 22.5 | 44 | 23.7 | 44 | 14.0 | 35 | 23.0 | 41 | 244 | 43.) 21.0 | 38 ISl0ui == 197 0 ooo on 15.6 | 28 | "15.0 | 32 | "16.6 | 32 | "111 |"23 | "17.2 |”33 | 24.5 | 38) ”16.7 |"31 0 TRÄNA rr 2153 | 26 I 15.2 | 82 | 21.9 | 38 I 15.9 | 28 I 19.4 I 86 | 22.7. | 391) 18:14 | 33 ISDN FS Augustis... 21.5 | 28 | 18.2 | 43 |: 22.5 | 43 | 18.4 | 83 | 22.4 | 401 24.9 | 46 || 21.8 | 38 ÖVA ng: 181 Ok konto 18:38: | 271-119:6:) 37 | 23.5 h:44 | 16:8 | 341 122:8: 1:88.) 27:21 481 21.5 | 85 dj BN lent "14.4 | 27 19.5 | 40 18.6 | 37 18.4 | 33 17.2 | 36 23:S. il Bo) 185 50 |. 29 » — 7 September ...|| 23.0 | 32 15.0 | 44 15.53 41 16.7 3 19.9 45 25.8 49 20.8 40 || (2 FT EA 20.6 | 29 I 20.4 | 42. | 24.0 | 42 | 21.4 | 36 | 25.2 | 45 | 33.0 | 481 24.1 | 40 [BISKEr== OT NH oasen 23.0 | 32 | 16.7 | 42 I 17.0 | 87 | 12.6 | 31 | 16.6 | 40 | 23.12 | 451) 181 | 37 [885 a — 7 Oktober... 15.01 26 I 12.5 | 85 | 144 | 35 I 18.0 |”27 I a7.6 | 85 | 22.2 | 411 15.8 | 33 LSIOKt. = I Le +13.s | 26 | 11.1 | 35 | "131 |"30 | "11.9 | 29 | "13.2 |”81 | "19.1 |"86 | 187 |"3 IBL, 27 Book 17:2 | [295] 19.8 460)! 18:11 407], 1720] 385) 18:81 145111) 20:51) +5010 19:60 11040 | 28 » — 1 November... 16.0 29 16.0 43 13.0 35 12.2 30 13.6 36 18.8 43 | 15.0 25 1) Leipzig åter har enligt DANCKELMANN (se ofvan sid. 6, not. 1) i fråga om regnsannolikheten ett maxi- mum i dekaden 30 Juni—9 Juli och ett annat den 30 Juli—8 August, hvilka båda således till tiden sammanfalla med motsvarande i vårt land. c 9 K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Bd. 21. N:o 3 Se 10 S. A. HJELTSTRÖM, OM NEDERBÖRDENS FÖRÄNDRING I SVERIGE. Denna sammanställning ger samma resultat som tabell II. Maxima förflytta sig icke och der de äro obetydliga eller otydligt framträdande i förra tabellen, der fram- träda de på samma sätt i denna sista. Om således det vunna resultatet i nederbördens variationer icke visar samma jemna gång som t. ex. nederbördens månadsmedia eller temperaturens femdagsmedia, så kan orsaken härtill vara tvåfaldig. Antingen äro åren för få, så att äfven efter samman- slagningen till distrikt och till dekader, lokala och tillfälliga orsaker icke kunnat bort- elimineras, hvartill kommer den omständigheten, att anomala år göra sitt inflytande gällande öfver större trakter och ej endast på vissa stationer; eller också måste man tänka sig det förhållandet, att nederbörden, då frågan gäller dess femdagssummor, varierar på ett mindre regelbundet och annat sätt än t. ex. temperaturen. För att i någon mån kunna afgöra, huruvida de föregående resultaten, som vi erhållit, äro lika med de normala, har jag undersökt, huru variationen gestaltar sig under hvartdera af de årtionden, som ingå i materialet. Är den årliga variationen i hufvudsak den samma under båda perioderna, så bör sannolikheten för, att det före- gående resultatet skall öfverensstämma med det normala, vara större, än om ett mycket anomalt årtionde satt sin pregel på hela perioden. Tabellerna IV och V framställa hvar sitt årtionde, den första åren från och med 1861 till och med 1870 och den senare från och med 1871 till och med 1880. De upptaga både regnmängden (mm) och regnsannolikheten (procent). De på Taflan II figu- rerna 2 och 3 grafiskt framställda värdena af dessa tabeller äro beräknade enligt den förutnämnda formeln b, =+(a + 26 + c). Den punkterade linien anger äfven här regn- sannolikheten och den streckade regnmängden. Redan vid den minsta jemförelse mellan dessa två tabeller och de respektive figurerna ser man, att variationerna under de båda årtiondena äro helt olika, ja de äro nästan rakt motsatta hvarandra. Der det första årtiondet har sina djupa minima i Juli och Oktober, der har det senare tvenne maxima; af det starka maximum den 30 Juni i förra tabellen finnes i den senare knappast ett spår; och i stället för maxi- mum i Augusti under 60-talet finnes ett minimum under 70-talet. Endast det stora September-maximum finnes qvar, men är ej längre det största under sommarhalfåret, ty detta kommer en half månad tidigare och ligger, der ett minimum låg förut. Jemföras medelvärdena för alla åren med de särskilda årtiondenas, så synes det tydligt, att variationerna hos de förra i allt hufvudsakligt öfverensstämma med dem hos det första årtiondet, endast det nordligaste och det sydligaste distriktet hafva i lika mån rönt inflytande af begge. Det är klart på grund af den motsatta karakter, de håda årtiondena visa, att extremerna i det första decenniet skola ligga betydligt längre från hvarandra än motsvarande värden för alla 22 åren. Om de särskilda distrikten jemföras med hvarandra, så visar det sig, att under första artiondet förändringarne äro ovanligt likformiga både i fråga om de olika distrikten sinsemellan och i fråga om hvarje distrikts regnmängd jemförd med samma distrikts regnsannolikhet — mest öfverensstämmande äro det inre Svea- och det inre Götaland. I det senare ärtiondet åter är det endast regnsannolikheten, som varierar likformigt inom de olika distrikten, hvarvid det mest egendomliga för densamma äro cg [=] KONGL. VET. AKADEMIENS HANDL. TABELL IV. BAND. 21. 11 De särskilda distriktens och hela Sveriges regnmängd och sannolikhet i medeltal Femdagsperioder HÖNMajl ==" 0. Major | GT DOE EE LIDL =) fon 15 md = Deer I FIN 95) phones | IRZ0DN-S0T RTR för hvarje pentad (!/;—!/,,) under åren 1861—70. || Hela Sverige | BIL Do tU AA SK JUNE RE DEAR SA I ND rr Sale ry EE I 15 » — 19 QAR ER RE SA I | PAR aa Ver AR ONESRSR KSS 220) NE oss 300-00 — 4 JO los scr er DA JU I (ORD Sooner a | 10 » —14 ». ONE LOL 20 » —24 » ooo. SPF LT Kl oe bt | 18 OONNONEEE | Bör foods --|| 28 » — 2 Oktober ...... | SÖKES rd föl orken | Oi fölg—L2 forsen | HSN nr ORD = 22 VN sel JES (NE TNE a I 28 » — 1 November.... mun 40 ad 40 | ND MV v cv UD D.7 6.4 "4.0 83.4 10.0 6.3 2 de 2.6 10.0 | 32 11.0 | 41 äHadlt20 1.9 Sh 9.0 25 [Ce Jä 36 SIE lbstte TS de 9.0 | 3. 6.6 | 28 XDA +=19 4;2 | >19 8.5 | 35 13.3 | 45 7.8 | 3 60 il2) 8. ÅA. HJELTSTRÖM, OM NEDERBÖRDENS FÖRÄNDRING I SVERIGE. VAR BLIR Vis De särskilda distriktens och hela Sveriges regnmängd och sannolikhet i medeltal för hvarje pentad ('/.—!/,,) under åren 1871—380. | D i s U r i k t | NT 7; ER Hela Sverige | Femdagsperioder fo ii | 11 IV V I VI vi I | | mm | ” mm Zz | mm ög mm | 7 | mm ” mm 2 | mm | 2 TEMajl == EMS) RR Äg | 3 | Ag | 7 |229 | "2.8 |"20 | 4.2 |225 | 6.5 |”26 | +4.6 |"25 (FSE SA [ON SARA RE 4:61 |H220)) AN RONNA BO BRA RT SS BGN FS BS Aa ERS Ill KSR Pts 49:20 (SL | "4.3. 134 | 5:01 321 Mer 35) 150 IST | Bio, 34 KFs | k09 16 För EOS AE Sa FANN SoS a en a AN Ba Lea je ONDA == rs BUR 5.9 | 28 6:31) T380) KE A88 4.3 | 27 | 5 Kom Se 40) EE SA SNOOK 4.8 | 23 2550 ASL (ER SE GR RA 6.8 | 28 | 6.7 | 35 ar a RR Ela Do FUND rsonrn 2 NN An ONS 3:91 | FSS FSK EON San ERS BG Dos 6.5 | SBL AN To AN 20 | als NI da AD [SO DA ES TEE Dede AS ES EG SE ESA Sn ERE ES) SA 15 fo EO LARS RER | +4.3 | 20.) 3.9 J222 | 7.9 |30 | 4.7 |r21 | 90 |r26 | 93 | 27) 66 |A 20 ND = EE TKA 5.51 | (205. Far 1361): -5:st EST T6la ER ST BRA es 250 FENGsRERS SPD | "4.808 | 10:0- 242) "9:91 43) 60 |F230 IE TT) ETT EES 35 301 HV Aulie RN | Fest 28 es 88 SS 538) 6.8 290 Ba Far Ira Sn stan ae BöTul NON fl. LEE al I S280]) Sa SST 0:90 FSS Son Faa ka ESS EES FAST IRStsRS [STOR bo TA OR AN 6.1 | 27 | 66 | 38 | 10.2 | 41 | 56 | 27 | 99 | 45 | 152 | 55 89 | 39 | OG) AD dess oa 9.4 | 30 | IN9 | 42 | 15.3 142] 98 | 33 | 14.6 | 41 | 15:9 | 35 | 12:8 | 37 [20 AN RE | 75:30 |-21 2540, 280) 000 370 102011830 15 18:01 I 37 IL-dt3:s KAL ELO ESPN ER 9.6, |A32], 292 IN36L | ds SSA rr r6:d 29 ANTA EAT TS CC NERO SA IESG 30 » — 3 Augusti ...... I 10.6 | 25 8.8 | 41 141 | 145 6:41 | 582 9.8 | 37 SAST EOS d Aug 181 Ink 9.3 1128 | "9.1 | 50 | 15.8 | 47 | 10.9 | 83 | 11.5 | 39 | IL7 | 45 | 114 | 40 JU EES EAA | "6.9 | 26] "62 1185 | 10:21 | 88) 52 | 29 | 9 | 35 | 154 | 48) 89 | 34 TA bk fer Ta BIS | 19:e 32) 0, |NBSA EN ER 5 "28 "7.e-| 29: 59 |>28 TONER ESR) DA 6.9; 1 NÅ | v8:5r | had |G "Sig: | TB eiear 351 | Dront SL ES:e a SSU FSSASNNINS2 NDS LANGE |. tor (SBL): 10.2) | 541) 20:02, 1/39 i I9:51E34 IG Fek TSSu Rs ANANAS 29 » — 2 September-...|| 10.9 | 34 11.7 153 | 12.3 | öl 12.3 | 41 13.6 | 50 19.5 | 59 | 13.4 | 48 SISepb == EE SO Ila |84:] 6.6 145 | 92 46.) 62 J2S I) Fn |49 NI 18:81) 5005 "9 EA JADE VÄska | 129 | 29] 10.6 | 45 | 13.3 | 40 | 86 132 | 135 | 40 | 16.3 | 421 125138 1301 ESP Se 9.4 | 26 9.1, Ih4L srt 2 INS 13:32 NSL ELON SINE TSL 9 yr BN 17.1 | 44 | 10.6 |'58 | 7.6 | 47 | "6.4 | 86 | "7.1 | 48 | 12.6 | 52 | 102 | 47 23 FS 20 NR DANI 5.2 | 87 | "5.5 |+30 6:20 130 +6.2 | "33 9.0 | 41 | +6.9 |>32 28: I» NS NOktober- un 7.4, | 31 7.0: 542.) A7:0r 15-34, | TASK IA INSE | TE TRNRASNE ST TSK 3 Oktr== (Kära de duk 10.5 181 | 10:24 |-48 |. 10.7 471) 09:7 11-38) 14:31 150 ) 142 152) ITA 45 8 a DATERA IS 11.2 | 39 7.1 146 | A8:s 3s ll 34 08] STL 33 9.3 23 | PE ex 13 fe dd Ni ARE | 58 | 27 | "47 186 | 16.5 | 81 | 43 27 | "4.6 28 | "89-135 | 58 "al [8 tot SEGT AR 6.3 |"22 | 6.8 | 45 7136) 82 39) es 0 | 13 | ANNE TER 038 232 hes REN | fZma RSK 29:e SLÖ) Sm ESSA Ros en | 94 | 49 | 11.8 | 54) 94 | 4 28 » — 1 November....| 5.8 | 27 7.5 | 45 5.2 | 32 6.6 33 D.7 35 8:21 88 6.5 | 35 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDL. BAND. 21. N:0 3. 13 de två utpreglade minima, som finnas: det ena 1 midten af Juni, det andra i midten af Augusti månad. Deremot visar ej regnmängden en med sannolikheten inom sitt distrikt särdeles likartad variation. Hvad vidare regnmängden angår, visa distrikten sins- emellan betydliga olikheter. Norrland har en någorlunda jemn stigning till och med den 22 September, sedan ett fallande; det inre Svealand ett stigande till och med den 8 Augusti, derefter ett fallande med ett par smärre maxima. Det inre Götaland och och Vestkusten visa nu mesta öfverensstämmelsen. De hafva nemligen ett utpregladt maximum i midten af Juli och ett i början af September, ett djupt minimum i senare hälften af Augusti och ett likadant i September månads andra hälft. Slutligen har hela Östersjökusten endast smärre förändringar och af kortare varaktighet. Att afgöra, hvilketdera af dessa två årtionden kan anses mest öfverensstämma med det normala förhållandet, torde vara ganska svårt med det material, som nu förefinnes. Om jag det oaktadt håller före att det första decenniet mera liknar det normala till- ståndet än det andra, så sker detta icke så mycket på den grund, att resultatet af alla åren närmast liknar det första årtiondet, utan fastmer derföre att under detta årtionde både nederbördsmängden och sannolikheten så mycket likna hvarandra inbördes i sina variationer och de dessutom visa samma förändringar inom de olika distrikten, då der- emot det endast är regnsannolikheten, som i det senare årtiondet varierar likformigt. De särskilda distriktens topografi är icke så mycket omvexlande, att den kan hafva något större inflytande på nederbördens någorlunda likformiga fördelning under samma variationsperiod, då det nemligen är fråga om medelvärden för flere år. Alldenstund våra stormar hufvudsakligen komma från Atlanten och passera öfver vårt land från vester till öster, så måste mesta nederbörden falla på vestkusten och sedan aftaga mot öster och mot nordost. Redan af de ofvananförda tabellerna och plancherna visar sig detta vara förhållandet, men ännu tydligare framgår nyss angifna faktum af tabell VI, der medelnederbörden under en pentad af månaderna Maj—Oktober finnes angifven för de särskilda distrikten och för hela landet i medeltal. TABELL VI. Medelnederbörden under en pentad af månaderna Maj-—Oktober i millimeter. D i s t r i ] t | Månader = 4 if a AT sa mt NTIET RT San LÖR Sverige | I o. II 11 IV V | VI VII | | UPMaj = 30 Majs. 47 6.1 6.3 4.7 6.5 a 6.0 SINNE 0 Junis. feg 6.7 8.1 5.8 gistle I glor SN 30 Juni — 29 Juli............ | 8.1 8.4 10.4 0.8 | 9.9 | 11.9 | 9.3 30 Juli—28 Angnsti.......| = 91 | 9.4 10.8 5.9 | EETOr | 12.6 |" 02 | 29 Aug.— 27 September... | 111 | 8.9 9.8 S.5 10.3 141 | 10.5 28 Sept. — 1 November... TT I 6.s 7.4 6.9 Sa | 11.2 | 8.0 Om man åt detta likformiga aftagande af nederbörden mot öster och nordost, hvilket tydligare framträder under det första årtiondet än under det andra, samt åt 14 S. A. HJEL'TSTRÖM, OM NEDERBÖRDENS FÖRÄNDRINGAR I SVERIGE. TABELL VII «a. Regnmängden i Upsala och Distrikt III, 1 Maj-1 November, i millimeter. | U p 8 ä 1 a I RT I[ = —- (=4 |) 25 - — —- — — — — FR | —- [Eg = Femdagsperioder | & ell & 2 22 Sol & SR de ST 22 ZE SFUINENES Er bla än 0 fö ög |A Ra nt | å Lades bat AL no RA a FESTENS SKER SSE 5 | | | | | I iMaje = ORM je SSI | 3.9] 9:01 8.4) 9.81 "3.8 10.1] 10.8) 6.1) 4.4 9.8] 82) 70) 7.9| 721 DET ST (INSE ER KSR Tara re ma breD | Aa 00555 LOT Aa Es ra | 5:71 "4.8 | 7.0] 5:51) ÄR a) |D) MO) NA SR 3 5 ARE | Sbe a Loet LOS 7.4 | 10:21) 15:2 9.3 | 10.0] 14.8 3.1 13.3 | she 04 orter nlern 13.4 | "4.2 | 9.2] 10.6 | 11.9 | +52 | 18.2 | "4.6 | Ila] »6.s| 85) 94) 82) 37| SV FE OAS RESER SA | 9.9] 9.0 | 15.0 | 10:7]| "9.4. ] 9.41 10:8 | 12.8 | 11,0 | 11.6 | 10:4 | 11.0) 11.0] 9.9. | Hr OLA SUStEs- rss | 15.7 | 16.4] 7.0 | 11.7] 12.8 | 14.3] 9 8 | 10.3 | 13.7 | 12.4 | 10.5 | 14.5] 9.8 13.4] Aug.— 8 > 8.1 | 15.2] 12.2 | 10.8] 12.0 | 7.9] 12.7 | 9.11 12.5| 11.1] 8:71] 10:5| 11.11 10.4] EEE EJ DN oc [of ESA a IST a (0 a bla | 14.8 | 7.2 15.6. 5.6 || 11.0) 10.61] S:41 9:61 10.31 10:0 ——HJIBI I Nia ooo ses SI 12.1 | 13.9 | 7) 12.1) 12:21 12.7) 12.9 | 10.8] 11.4 11.8 | 12.5 | 11.9] 11.91] 12.31 SER SAR | 18:7 | 13.7 | "5.0 | 10.2 | 10.2] 87 | 8i9| 7.9) 18:4| 82/| 80) 119] 831 116] IE RR EN 7.4] 11.4] 14.3] 8.6| 6.6) 15.3| 10.0| 12.2 | 7.6 | 14.5 | 10.5) 9.9| 11.9 9.9 | 10.9 | » 2 September. ----:- 9.6 | 10.6) 13.0] 11.1] 8.4] 12.81 14.2 | 12.8) 8-8) 13.4] 13.2) 9:61] 14.1] Il.4 | DIS EP bid ki SEEN EES ORG Fes SE SG | T.7| 3.0] St) 7.0 «7.3 | "41 | 8.4| EO TES ÄTS | | 2 als LÄN a SRA | 11.6] 9.7] 12.4 | "6.9] 12.6] 61 | 11:55) IVA TI) 29:3 | 11.3 | 10.0 | 11.7] 10-41 FA BIR Nlernr sas ERAN 16.1 | "4.0 | 8.2) 14.5 | "8.5 | 7.7) 14.9] 8.6 || 11.5) T.4| 13.4] 10.3 | 11.3) 11:51 i burn IR | 15.8 | 5.8 | 11.8 | 10.2] 6.1| 11.5| 9.3| 10.5|| 12.0 | 10.3] 10.5 | 11.9 | 10.1] 20.5 | 11.0] ENN AT SKIs see | 12:01) 11.4] 8.4 | "6.3 13.0 10:6 | -6:3:| "5:6' | 12:7|—8:6 ] "6:4 | 11.s] 6.4 | 9.4] | » — 2 Oktober 11:2:014:4] —9:2:), -8:61) 12:6'| 13:5il Tel Ta Te AkolL SN 3:30 Tk: Okti—= Vild ose A 11.6 | 15.6 | 10.7) 7.3| 12.5) 16.4, 3.7/| 10.3] 12.7| 12.5] 7.8) 13.6) 8.3 | 11] Ir SUR IGN sär snor REN 11.51 6.6) 7.0) 7.2 7.2) 11.4] "35 | 7.9 | SM 8.0 | i((:2 | 9.6 | 6.3 || 8.3 | borg Ella rr I.4 | 11.1] 83) 7.9) 92] Ai Sr 25:Si LO I 190) 05 9.7 | 7.3 3.6 | 2 om seen] "55 8.6 HIL2] 14.5] 5.91] "8.6 | 18.9] 6.9] ”65| 10.4 [12.5] "6.2 13.6] 9.4| pa All orkrnsenri 13.3 | 11.3 | 11.8] 7.0 15.1 11.3) 7.8) 921 131, Ia] 7.7 | 12.1 | 91] 10.3] » — 1 November - 375 8:0| 10:51 12:91 13 | TLS a IKON IAN 10: OST KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDL. TABELL VII b. Regnsannolikheten i Upsala och Distrikt III, I Maj-1 November, i procent. BAND. 21. INSO) I U Pp 8 a 1 a I 7 | | CR , [en despentoa I 2 SN | eken 3 Sen an Femdagsperioder FE | Stg I Te | vB RES a SR RS SS ASSA Sn ESA Sd la Red RSA inre Plöen | nn | An nn | An | S S = | S | (<= In Oo (Ce OS S HENfejle 5 Majeed ee LL 28 | 32 | 42 | 56 | 22 | 38 | 5 | 44 | 27 | 41 | 49 | 32 | 46 Iso Ia (8 = ör BO 0 JARRE kd 24 | 421 32 | 44 Ir14 | 48 | 421 38 ror | 44 | 41 I 32 | 39135 | 31 äl GJ ACS SIKTE RN 34 | 28) 38 | 48 | 38 |”26 | 44 | 44 | 33 | 33 | 43 | 30 | 43 |'36-) 3 16. » —20 44 | 281 | 34 | 150; | 48 | 28) |r34 | 54 141 |+29| 48 | 38:41 | 44 | 32 DS SPA RR AN "22 .|,26 |152.1| 140, | 18111 :421] 48 |.44,.) 24.1 43 |i47. | 30 .|-46:1:38;) 321 GJ, Hu 10) BAN Le SASAR EDAEN 99.) 24 | 48 | 44 | 24 | 34 | 48 | 50 |721:|) 41 | 49 126 | 49 I.37 | 38 | SIST unge dt BARA 40 | 36 |”20 | 42 | 44 | 36 | 36 | 50 | 39 | 32 | 49 | 37 | 43 | 40 | 32 Dj Jdni == 159 SPE RASER ALLA 24 | 38 | 48 | 52 | 40 | 48 | 44 | 58 | 29 | 44 | 56 | 36 | 51 | 43 | 3 öga Tea lt kö a | 30. | 30 | 44 | 52 | 46 | 52 | 50 | 34 | 37 | 45 | 45 | 42 | 44 | 43 | 3 a LISE SA DNR SR RN 42/11 38 | 40 | 38 | 34 | 40 | 46 |"24 | 36 | 44 |”29 |'37 |”36 | 36 |”29 FO me MA La OTd. Na 44 |"221 | 84.) 40 | 34 |132 736 | 44:11:37: |"29 | 450) 33) 42.) 37) 34 Im Hule ter 54.) 381) 36 | 54 | 46. | 34) 48 | 54 | 48 | 37 | 53 | 43 | 49 |-46 | 38 | BJ SER RNR koner DR ESA 46 |.46 | 54 | 52-152 .| 44 | 60150 | 49 | 48 | 55 | 45 156 | är | 45 BONE ARA "32 [34 | 54 | 36 | 46 | 36 | 58 [42 | 36 | 44 | a7 [36 | 49 | 2 | [ÖRA 44 | 30 | 32 | 36 |"38 | 36 |»32 | 40 | 36 |”35 |”37 | 87 185 |36 |"29 or MOVES SAR OT | 52 | 54] 42 | 356 | 50 146] 54 | 52 | 48 | 51 | 51 | 50 | 49 | 50 | 35 | 0 Slo GRE 52 | 382 | 46 | 50 | 44 | 321 60 | 881 47 | 40 | 47.) 42 | 47144 | 33 JON NE HA TT 148 | 30: | 44 | 34 |) 40 138: 1 36 1 4t£ Ir 431139 1401 41 1.40 1, 40 | 31 30) oh tAngnstivst.nnrer | 162: |:34; | 42 | 54 | 52 |:32 | 48.) 48 | 531] 39] 47.1] 45 | 47. 1:46 | 40 LLA (SIN 9Tg SEAN SO 1 321.60) | 34 1.60: | 46.| 42.158 |.62 | 45 | 52 | 56:11 41 | 601) 50 | 45 PR TGN SAS FA OLA | 38 | 46. | 48.1 54 | 54 | 30 | 58 | 42 | 47 | 41 | 45 1 38 | 51 | 44 | 40 TM LAMA ESR LON EEE BA | 40 | 46 | 44 | 44 | 36 | 52 | 48 | 36 | 36 | 51 | 40 | 43 |+42 | 42 |"34 ELIT SIS ROLE MAT EN | 50] 54 | 42 | 50 | 48 | 36 | 64 | 40 | 52 | 45 | 48 | 45 | 52 | 48 | 37 | AN SEOUL NA ft eta 36 | 42 | 66 | 54 | 32 | 58 | 66 | 46 | 35 | 61 | 52 | 41 | 58 1 49 | 43 20) » — 2 September ............... 34 | 36 | 64 | 52 |"28 | 481-68 | 62 |”31 1 59 160 | 34 | 67 1 501 48 SISEptf -d6 0) Edaen dd 36: || "2611-561 11:52 1.32 | 3441 52:1.56n1 136 |,43::);52; 180 | 57-11-44 1,40 ÖP EVE Ne GA AS AE AI 42 | 44 | 50)| 46 | 46 | 30 | 56 | 54 | 47 | 44 | 49 | 41 | 53 | 47 | 40 TSL EES NE POV OR LUST ERE Rd 42 | 28 | 52 | 32 | 36 | 34 | 60 | 56 | 39 | 43 | 57 | 35 | 58 | 46 | 43 BIE ESO fra LE LEE 48 |-46 | 70 | 52 | 44 | 62 1 58 | 68 | 45 | 64 | 61.) 50 | 63 | 57 | 48 23 PRE DDVSM SA 50 | 44 | 62 | 36 | 52 | 54 | 44 | 44 | 49) 55 | 40 | 48 | 48 | 48 | 36 281 0 W9 Oktober std. AI 48 "| 48.| 50 | 40 | 56 | 50 |”40 | 44 | 47 | 51 |”89 | 46 |”46 | 46 |”34 BlÖKE RT, RAT NER rg | 44 |-52 | 58 | 46 | 30 | 64 | 46 | 52 | 42 | 59 | 49 | 50 | 51) 51) 36 ÖT Pr Ae SL a | 42 | 44 | 42 | 48 | 44 | 50 140 | 52 | 3 [47 | 48 | 42 | 47 [ras | 35 SEND 34 | 40 | -62 | 46.1 36 | 50 | 64 | 40 |”83 | 57 | 45 | 38 | 53 | 45 | 35 ISIN. ESR CE 36 | 38 | 62 | 54 | 38 | 44 | 70: | 46 | 36 | 55 | 52-1”35 | 61 | 48 | 47 FB ROK ER li AE | 48 | 48 | 62 | 32 | 54 | 46 | 68 | 51 | 48 | 57 | 55 | 45 | 62 | 53 | 45 28 » — 1 November 32 | 38 | -44 | 341 40 I 36 I 661 350 I 86 | 53 I 61 I 43 I 57 I 50 I 48 16 S. 4. HJELTSTRÖM, OM NEDERBÖRDENS FÖRÄNDRINGAR I SVERIGE. den stora likformighet i variationer, som eger rum under första årtiondet, får tillmäta något inflytande på den frågan, hvilket årtionde i högre grad öfverensstämmer med det normala, så skulle svaret blifva, att det första årtiondet och således hela perioden 1859—80, som erhåller sin pregel af detta årtionde, mera liknar det normala än år- tiondet 1871—380.") Ett afgörande svar kan först då erhållas, när långa observationsserier från hvarje station finnas. Ett annat sätt att få ett någorlunda korrekt svar vore att använda några få, men mycket långa serier från skilda trakter af landet, hvilka kunde jemföras dels med sina egna värden från åren 1859—80, dels med hvarandra, ty derigenorn kunde man få veta, dels om nederbörden alltid varierar likformigt öfver hela landet, dels i huru hög grad den kortare serien på hvarje ställe stämmer med den längre. Några längre sådana”) finnas visserligen, hvaraf de längsta äro från Lund, Upsala och Stockholm, men jag har ej haft tillfälle att använda mer än den säkraste delen af Up- sala-serien, d. v. s. från och med 1836 till närvarande tid. Af detta material har jag gjort åtskilliga sammanställningar. Först och främst har jag, för att undersöka huru decennierna förhålla sig till hvarandra, slagit tillsam- mans 10 år börjande dels med 1836, deis med 1841. Sedermera har jag delat mate- rialet i tre grupper med 15 år i hvarje för att se, huru mycket de öfverensstärama sinsemellan och med det normala. Vidare då tiden före 1859 var blott 1 år längre än den för alla stationer gemensamma perioden, så hafva de hvar för sig blifvit beräk- nade för ömsesidig jemförelse. Då ett årtionde, 1856—65, visade en alldeles ovanlig tillökning i nederbörden under femdagsperioden 30 Juni—4 Juli, så har detta decen- nium blifvit uteslutet ur en beräkning. Slutligen finnes medeltalen af alla 45 åren äfven som för jemförelses skull desamma från Distrikt III för åren 1859—980. De på Taflan I, fig. 4 grafiskt framställda värdena äro beräknade enligt formeln b, = Ha +2b+-c). Äfven af denna tabell framgår det tydligt, att två till hvarandra gränsande år- tionden kunna visa de mest motsatta variationer. Jemför t. ex. årtiondet 1836—45 med det nästföljande och 1851—60 med 1861—70. Två årtionden, hvilka som helst visa icke vid samma tidpunkt af sommaren samma variationer 1 lika grad. På grund häraf måste den slutsats dragas, att utaf ett årtionde kan man ej bestämma läget af maximum eller minimum och att sättet för indelningen i årtionden har ett betydligt inflytande på variationens utseende. Se t. ex. 1851—560, 1856—65 och 1861—70. Pe- rioder af 15 år gifva just icke bättre resultat än 10 år, ja till och med de båda hälf- terna 1836—58 och 1859—580 visa sig vara hvarandra mycket olika i synnerhet under September och Oktober månader. Hela perioden med undantag af decenniet 1856—065 förflyttar visserligen största femdagsmediet från slutet af Juni till slutet af Juli, men ett ganska betydligt maximum qvarstår dock på förra stället, hvaraf inses, att detta 1) Här torde böra omnämnas, att allmogen, åtminstone i Norrland, känner till och väntar en regnperiod i slutet af Juni eller början af Juli, det s. k. Persmesso-regnet. Petrus infaller den 29 Juni. I Tyskland är den 27 Juni (7:sofvaredagen) en afgörande bemärkelsedag, och i England heter det: If the first of July it be raining Weather ”T will rain more or less for four weeks together. 2) RUBENSON: 1. C. sid. 15. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDL. BAND. 2l. N:O 3. Ig maximum icke härrör från ett årtionde, ehuru detsamma i hög grad stegrats af det uteslutna decenniet. Att maximum den 30 Juni finnes under ej så få år, bekräftas också af 15-års kurvorna, ty äfven den första har detsamma utpregladt, ehuru det absoluta kommer kort derpå. Egendomligt är, att i den på fig. 4 framställda kurvan för åren 1836—58 detta maximum träder så tillbaka, att hon visar en nästan jemn stig- ning ända till början af Augusti. Deremot framträder det tydligt i tabellen. Jemför man decennierna 1861—70 och 1871—80 för Upsala med motsvarande för distrikt III, så ses genast, att alla variationer på förra stället återfinnas på det se- nare, ehuru något förminskade. Naturligtvis är också hela perioden 1859—380 likartad på båda hållen. Detta öfverensstämmande resultat ådagalägger det berättigade uti sammanslagningen af vissa närbelägna stationer till ett distrikt. Om värdena för hela perioden 1836—80 jemföras med dem från distrikt III, så visar det sig, att det för detta distrikt egendomliga läget af största maximum i slutet af Juni i stället för i September finnes äfven i den längre serien.') Deremot har det djupa minimum i slutet af September och början af Oktober utfyllts och endast en liten del qvarstår i midten af sistnämnda månad, hvarvid det följande maximum dragit sig undan mot månadens slut. För öfrigt visa sig båda kurvorna mycket lika, så att man med anledning häraf kan, med undantag för det djupa Oktober-minimet, som efter en längre tid torde förminskas om också icke försvinna, draga den slutsats, att värdena af dessa 22 år äro till sina hufvuddrag ganska öfverensstämmande med de normala. Får man antaga, att denna slutsats gäller också de öfriga distrikten, så kan man påstå, att dessa å ena sidan hafva åtskilliga gemensamma variationer, t. ex. de fyra mera framträdande maxima: i början af Juli, förra hälften af Augusti, i midten af September och i senare hälften af Oktober; men att de å den andra visa en tydlig tendens att i sina regnförhållanden vara bestämda af sin närhet till de omgifvande hafven. Sålunda hafva Vestkusten, Götalands Östersjökust och Norrland det största nederbördsmaximum 1 September och kurvorna för detta distrikt visa ett i hufvudsak jemnt stigande mot detta maximum.”) I de öfriga distrikten deremot stiger kurvan genast raskt och når redan i slutet af Juni en höjd, som sällan öfverträffas, men ofta åter uppnås dels i Augusti dels i September. Egendomligt är, att Svealands Östkust icke visar samma karakter som de öfriga kustdistrikten utan snarare en motsatt, och torde orsaken härtill vara den, att det i öster tillstötande vattnet, Alands haf, är obetydligt, och att de två öf- riga hafven endast med sina yttersta bugter nå intill distriktet. Äfven Östersjön och Bottenhafvet skulle således fast i mindre grad hafva samma inverkan på kusternas 1) Den förmodan ligger nära till hands, att det exceptionella årtiondet 1856—65 i Upsala-serien bestäm- mer läget på maximum i hela distrikt III, men så är dock icke förhållandet, ty af tab. I synes, att både Gefle och Stockholm hafva största maximum den 30 Juni, endast Nyköping har det den 14 Augusti. Medeltalet af alla tre stationerna ger till resultat: 39/5 11.3 mm, 14/4 11.0 mm, 13/7 10.4 mm och 25/,, 10.6 mm. Stockholm och Gefle gifva tillsammans respektive värdena 12.7 mm, 9.7 mm, 10.2 mm och 10.5 mm. ?) För Norrland synes detta bättre hos kurvan för perioden 1871—80 än hos kurvan för alla 22 åren. För öfrigt bekräftas detta förhållande ytterligare af tabell VI, der både distrikt I o. II och distrikt VII hafva sitt maximum i September, under det att de öfriga hafva det i Augusti. € K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Bd. 21. N:r 3. 3 18 S. A. HJELTSTRÖM, OM NEDERBÖRDENS FÖRÄNDRINGAR I SVERIGE. nederbördsförhållanden, som den Atlantiska oceanen har på sin östra kust: Norge, Jut- land, England etc. Sedan resultaten af de i det föregående gjorda sammanställningarne och beräknin- garne blifvit framställda, har det synts mig också vara af intresse att undersöka, hvil- ken orsaken kunde vara till dessa variationer under sommaren. D:r HELLMANN har sökt förklara de två för norra Tyskland funna maxima på föl- jande sätt:”) »Under April och Maj uppvärmes östra och sydöstra Europa starkt. Här- igenom uppstår derstädes ett lågt lufttryck, under det att i NV öfver norra Atlantiska oceanen luften är kall och fuktig. Denna luft inströmmar i början af Juni öfver fast- landet från NV mot SE och framkallar öfver hela Europa under femdagsperioden 10—14 Juni en sänkning i temperaturen af till och med en grad för hela pentaden inom vissa trakter, jemte en ytterligare sänkning af ungefär lika storlek under nästa pentad öfver hela Tyskland, Österrike-Ungern och Schweiz. En betydlig condensering af vattengas måste härvidlag inträffa, hvilket bevisas af den starka nederbörden under pentaden 15—19 Juni samtidigt med den lägsta temperaturen. Under början af temperatursänk- ningen måste kondenseringen blifva större än under de följande dagarne, då det mera lagar sig till regn än regnar ordentligt. Derföre kan det första maximum i regnmäng- den ej sammanfalla med första maximum 1 regnsannolikheten. Det senare inträffar i slutet af Juni och antyder, att något sekundärt temperaturfall inträffar samtidigt. Luften är då vattenfattigare och nederbörden kan ej blifva så riklig; likvisst antecknas hvarje dag, på hvilken ett aldrig så obetydligt regn fallit såsom en regndag. Annorlunda skulle förhållandet gestalta sig, om man kände icke de dagar, utan de timmar, under hvilka regnet varat.” Orsaken till det andra maximum är följande. »Sedan Vest-Nord- vestvindarne, som i Juni och Juli varit förherskande, börjat i Augusti betydligt aftaga 1 antal, så kommer den vattenrika SV luftsrömmen oftare ned till Tysklands mark och ger vid sammanträffandet med nordliga luftströmmar och strömmar med lokal uppsti- gande rörelse anledning till talrika kondenseringar af sin vattengas. Sålunda uppstår det andra maximum, hvilket till regnmängden måste vara det intensivare, då källan till dessa luftströmmar, det tropiska värmebältet, är rikare på fuktighet än nordatlan- tiska oceanen.» Utan att vilja ingå i någon närmare granskning af denna förklaring af uppkom- sten till de båda maxima, hvilken förklaring synes mig hvila på åsigter om luftström- mar, som, efter hvad jag tror, äro temligen allmänt öfvergifna, kan jag ej underlåta att framhålla ett par svaga punkter. Den första är förklaringen, hvarföre maximum Ii regnmängden ej kan sammanfalla med maximum i-regndagarnes antal. Den förutsätter, att kondenseringen skulle försiggå ytterst hastigt och regnet hinna falla på mycket kort tid; men då borde nederbörden under de följande dekaderna, när betydligt mindre fuktighet finnes 1 luften och dessutom temperaturen stiger, blifva betydligt mindre än under dekaden 5—14 Juni, under hvars ena pentad temperatursänkningen inträdt, och 1) HELLMANN: 1. el sidd. 47—50. = KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDL. BAND. 2l. N:o 3. [9 dock eger motsatsen rum.') För öfrigt är det icke nödvändigt att hvarje regn, som varar flere timmar oafbrutet, ger större qvantitet än skurar, som komma då och då. Den andra svaga punkten är antagandet af det sekundära temperaturfallet i slutet af Juni, hvilket ej bekräftas af den tabell, som d:r HELLMANN sjelf anfört öfver tempe- raturförändringen under denna månad. Den enda anledningen till antagandet af tem- peratursänkningen såsom orsak till det första maximets läge är sannolikt den tillfälliga samtidigheten. Här i Sverige finnes icke denna samtidighet utan inträffar temperatur- sänkningen den 10—14 Juni och maximum 1 regnmängd och sannolikhet den 30 Juni —4 Juli. På Upsala Meteorologiska Observatorium finnes en af d:r Hurt gjord beräkning af temperaturens fördelning under årets olika pentader. Jag har genomgått densamma och vill här anföra det vigtigaste af de förändringar i temperaturen, som inträffa vid tiderna för de tre mest utpreglade maxima. Alldenstund d:r Hurt användt den äldre serien af Meteorologiska Iakttagelser i Sverige för sina beräkningar, så öfverensstämmer ej pentadindelningen fullständigt med den jag begagnat för nederbörden — ett förhål- lande, som dock icke bör hafva synnerligt inflytande på jemförelsen mellan förändrin- garne 1 temperatur och i nederbörd, då ett större antal pentader tagas i skärskådande. Hvarje pentad är äfven här betecknad med endast första dato i pentaden. Vid öfvergången från pentaden 11 Juni till pentaden 16 Juni märkes en svag sänkning i sydligaste Sverige och en ringa stigning af temperaturen norr om Medelpad, medan den i det öfriga Sverige förblifver oförändrad. Vid nästa pentad (""/;) märkes stigning öfverallt, 1? C. i södra och mellersta Sverige, 2? i Norrland. Under den föl- jande (""/;) förblir temperaturen sig lik i sydligaste delen af landet, men har sjunkit 1” a 2? i mellersta Sverige upp till Hernösand och utefter Kölen (i Jockmock 4?), för- blir deremot oförändrad utefter Bottniska viken. Under nästa pentad ('/;) bibehåller den sin höjd i södra och mellersta Sverige, men har stigit i norra (Haparanda 1,5”). Under nästa ("/;) har öfverallt en stigning af 1? å 2” egt rum, ett förhållande, som under den "”/,; fortfar i södra och mellersta Sverige (upp till Hernösand), hvaremot fallande har inträdt i norra. — Under September månad eger vid öfvergång från första pentaden till den andra ingen temperaturförändring rum i sydligaste och nordligaste Sverige, men har i mellersta landet ett stigande visat sig. Under nästa pentad ("/,) har temperaturen fallit öfverallt 2”, derpå, den ""/,, sjunker den ytterligare i södra Sve- rige upp till Gefle och Falun, förblir sig lik längre norrut, men stiger i nordligaste Sverige. Under den följande (""/,) råder samma temperatur i södra och mellersta lan- det upp till Hernösand, men iakttager man en sänkning af 1” i norra Sverige från Östersund till Haparanda och under månadens sista pentad en ytterligare sänkning af 1” i hela landet utom Halland. Under Oktober månad faller temperaturen från pentad till pentad; endast vid öfvergång från den "/,, till ”/,, märkes svag stigning i syd- ligaste landet samt oförändrad temperatur i det öfriga, och under sista pentaden har !) Så är nederbörden i medeltal den 5—14 Juni 9.20 p.1., !5—22/, 11.37 p.l., ?/,—/; 10:59 p. 1. och >—H/- 10.13 p. 1. Tages medeltalen af de på sid. 47 gifna värden för pentaderna, så fås följande resultat ?-9/g: 6 NR SG LO BET B65 vn dek ABN OCh Ios; /g 12:85. Parser liner. 20 S. A. HJELTSTRÖM, OM NEDERBÖRDENS FÖRÄNDRINGAR 1 SVERIGE. en svag stigning i Vester- och Norrbotten egt rum. Under November fortfar tempe- raturen att falla. Att finna någon sådan öfverensstämmelse emellan temperaturens gång och neder- bördens förändringar, att den förra kan anses vara orsak till den senare, torde blifva svårt. Snarare skulle under sommaren temperatursänkningen vara en följd af neder- börden, emedan vid lågt barometerstånd och regnig väderlek insolationen betydligt förminskas samt dessutom mycket värme bindes genom den starkare afdunstning, som nppstår strax efter regn. Den meteorologiska företeelse, som ligger närmast till hands att anse såsom or- sak till nederbördens variationer, är förändringarne i lufttrycket. Om i allmänhet lågt barometerstånd medför nederbörd och högt sådant klart och vackert väder, hvarföre skulle icke resultatet af flere års observationer visa, att samma lag gäller, så att medel- nederbörden är stor, då medelbarometerståndet är lågt och tvärtom”? För att undersöka förhållandet valde jag ut tio stationer, som voro belägna på ringa höjd öfver hafvet, och af hvilka två och två tillhörde ett distrikt, och undersökte dem för 8 pentader, eller tiden från och med den 11 Juni till och med den 20 Juli under årtiondet 1861—70. Härigenom kunde jag få utrönt, hvilket samband fans mellan barometerståndet och nederbörden under det utpreglade maximum och mini- mum i Juli månads första hälft. Undersökningen visade, att öfverallt lägsta barometer- ståndet inträffade under samma pentad som största nederbörden, att det derpå följande minimum 1 nederbörd kom samtidigt med ett maximum hos barometern och att ett föregående minimum i nederbörd under pentaden 20 Juni motsvarades af ett maximum hos barometern under denna eller nästföregående pentad, hvilka högst obetydligt skilde sig från hvarandra. Dessutom gaf undersökningen vid handen, att barometern varie- rade alldeles likformigt på alla stationer. Sedan utsträckte jag min undersökning dels till alla sex månaderna, dels till det andra årtiondet. Men då barometern, såsom nyss nämdt är, på alla ställen syntes variera lika och frågan skulle skärskådas från allmän synpunkt, tog jag endast fyra från hvarandra vidt skilda stationer till föremål för undersökning, nemligen Haparanda, Hernösand, Visby och Göteborg. Emedan i de äldre årgångarne af »Meteorologiska Iakttagelser i Sverige» hvarje månad är indelad i 6 delar oberoende af månadens längd, och en sådan indelning fortfar till året 1868, så hafva de tre sista åren, 1868—70, blifvit beräknade på samma sätt, på det hela årtiondet skulle blifva likformigt indeladt. Pentadernas antal är derföre under det förra årtiondet en mindre för barometern än för nederbörden. För det senare åter är indelningen densamma som för nederbörden. Jag har beräknat barometerståndet endast för kl. 8 f. m., emedan medelvärdet för kl. 2 och I e. m. knappast skulle visa någon olikhet. Månadsmedia visa för de tre timmarne sällan en olikhet, som öfverstiger 0.5 mm. Talen äro öfverallt reducerade till hafvets nivå. Re- sultatet af dessa beräkningar finnas i tabellerna VIII och IX, af hvilka den förra inne- håller medelbarometerståndet för åren 1861—70 och den senare detsamma för åren 1871—80. Medeltalet af de nämnda stationernas värden har betraktats såsom medel- värde för hela Sverige. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS) HANDE. BAND. 215 N:O 3. Di TABELL VIII. Barometerståndet kl. 8 f. m. för åren 1861-70 reduceradt till hafvets yta i millimeter. | | item drarstspprerrnirold ex | Haparanda Hernösand Göteborg Visby Hela Sverige | i | 11 AUG =O YR EN jig do to SARS RARE ASA 199.6 | 758.9 759.7 729.1 759.3 (= 0 = Mö Jörg dr beg ERA 55 LEA 57.4 57.0 59.8 | 50.1 58.3 HEST DIT NASS 8 Beata od SER LE 60.0 60.0 59.9 60.3 60.0 MORRON (ÖN Faa eg RA a en 60.7 61.0 63.2 | 63.1 62.0 DL. 0 SR ND en RA TSE | 59.1 59.0 | 59.6 59.3 59.4 UN a MTG Sr cr FEL EEE R EE AR ADR RE 36.5 | 56.1 59.0 58.7 57.6 [SR UTu ni ÖJ JaDi. o0go0ceereneneses snor onsdse aren | 60.7 | 60.3 — | 61.5 62.4 61.2 | ÖRE VT (ROSA ASSESSORN 23.1 | 36.8 | 59.8 39.8 DT:8 BRUUNS [Ey 80 Ode RR LL TER RONNE | 37.1 36.1 57.5 57.9 JU IBLDNEN 1208 ey Ad eld inden 58.9 | SBM 59.2 59.1 58.9 IRIS DM 201090 så das el ao se SLA Anon) 60.4 28.3 SIR | 55.9 | 59.3 PD Ag OSSE fö esrerer Fr SREA AE RAS EE ARE SON | | 57.2 58.3 57.8 | 57.9 | TIK BEA RE NAR | "öda ss I RR SER BRT ONE Sar 0 EAA SR 56.3 | 58.2 Ba EK PRE 1 KNESSET ARA Sr rå 56.7 574 60.3 59.3 | LOU EE O(JRT0N monte dass sao oro desrekar sant | bf | 54.8 56.7 36.8 | | Bil, SR rr SE I NE AON 56.2 56.0 58 | 57.8 | FORA TNE SLE VAN Deg di ERA | 58.2 58.1 59.0 58.4 — | | läÄng.— 5 AN GIS biljard oss sonersdasssons ssp skesda | 57.1 36.0 | 38.0 | 35.0 | (0 Dy SSI 0) ESEEEN Sr STRESS SA SEN | 36.7 +54.7 +55.5 | +30.3 | | ilil "a AAA ARNESEN 59.0 58.1 59.2 58.4 | 58.7 | 8 DN NAS FIRAS ORSA ALAA | äts 56.4 57.3 56.8 | 57.0 TEE ORD od BEE EE KRt 38.4 | DU 8.1 27.9 I 38.0 |; J5 Da 3 BSS Fer BAR SSA ALEKS ESR SKR 56.7 59.1 58.6 | 57.9 IRLISepGE— OMSeplembert.ssosioossadoestspårsgnanrs 36.0 | 30.6 59.0 38.5 | 57.5 0 (DTD (UT SD EEE Lo ERA SSV EFS STEEN 36.0 | )D.0 6.8 58.1 | 36.5 | 111L 54 SIG VER TESS SN UR Se ORKEN 36.5 )D.7 57.0 | 36.7 | 6.5 | 208) FOT I IR TN AR SASHA RR SAP SS SANTE 59.1 38.2 | 9.4 | 59.1 | 58.7 2 15 NN Er ta ML EE Af | i DM 58.5 | 57.2 56.7 2 OR E="30 fler 1 ct SO ONE 59.5 59.6 62.7 | 63.0 61.2 |NEIKOkt— 5! OKtoben.t....ssooososeno doserna 60.1 62.5 | 65.2 | 64.6 | (FA | (5 TTO AS SEN SEN EERO 57.2 58.7 61.6 | 61.2 | 59.1 IST Lör jön k lg REN MI a od pan 36.7 38.7 60.0 59.7 58.8 NÖMERE= 905 bys dste ost kun EI 56.3 55.2 | 55.6 57.8 56.2 DU: My NARNE 59.3 56.1 | 56.3 57.3 | 57.3 KOFI SEE END KSR SA I BR anal "54.0 "IN9.9 "54.0 DD:4 | +54.5 2 S. A. HJELTSTRÖM, OM NEDERBÖRDENS FÖRÄNDRINGAR I SVERIGE. TABELL IX. Barometerståndet kl. 3 f. m. för åren 1871—380 reduceradt till hafvets yta i millimeter. ; fremTd fare rstpiekrakord Kem Haparanda Hernösand Göteborg Visby Hela Sverige | | TM Sr Maj) SKANE EEE TITAN 760.4 760.5 760.7 759.6 760.3 6707 BJ] ()) FANA 2 AIR EE BITA BARNS SARS 55.9 59.5 H5.7 55.4 58.6 TD ANEEST SOA HA Os Are KE NNE SA 61.4 61.8 61.0 60.1 6LL | il: DM 58.9 HT. 59.0 58.0 55.3 | 21 » —25 oo» 58.8 55.3 59.0 55.6 55.7 26 » —30 » D1.6 57.1 55.5 57.9 DT.S SIE DR RA RJ Un LE RA dor EE RE RARE 58.9 55.7 59.9 59.6 59.3 DYJUD I 44 ON Nys SE NR BO RASER EKRAR KO a SPD) +56.0 EDET DUCS 56.7 10 » —14 » DT.9 DIE D7.9 DUE XT | | 15 » —19 » 61.4 61.6 61.5 61.0 6124 20) I)" (DD RTR SER AL LE Lave ALA SEN ARE SEE 58.4 58.5 59.8 58.8 55.9 DDR AED OT IBN EA NER ELENA SN 58.4 58.2 58.4 58.5 BSrvayale 30 RENA JU lie RN ar LSE SA ANOR CORE 57.9 56.3 57.5 57 BT2 FJ =E KÖ LI Re SKANE AT AL SON BRA D7.5 58.1 58.0 57.6 H7T.S MÖR" NARE OS SIST ÄI 1as e 56.9 56.2 57.3 STA 57.0 | OS E=r0 (ar SSE UR RER RR dT.2 56.5 | 57.3 56.9 57.2 12 02 AE Nr NES VRS TNE PINETINSU YRAN 57.s DT.5 H7.S 51.2 57.6 118200 Uk 12 9 HELI 1 et SA SL EE AE IDE EN D7.5 560:3 DT.4 56.9 57.0 30 » — 3 Augusti >50:5 +55.0 KOdEO +56.6 >=56.0 | 4 Aug.— 8 » 56 7 57.0 DT. DT.2 ML | | Or IG 58.7 DS:7 55.9 57.3 HS.4 |A HSN 59.0 59.4 59.7 59.2 594 — | ETERN ES FITSS ASA SO SERA 58.7 59.0 60.6 59.6 59.4 | | EE OB SEA NR RE SSR) 55.9 56.7 58.2 57.8 57.2 | 2 51.6 I 56.0 56.5 - HT.S 7.0 | | 56.3 56.3 58.9 58.9 57.6 | 55.5 | D7.3 D7.4 57.5 | FE | | 56.6 57.5 | 58.0 57.1 | HT.4 | 54.1 VE B4.4 53.9 | D7.9 D8.5 59.7 HI: | 58.s | | +51.6 HO 56.1 OLE 54.0 | 55.3 55:90 | 58.3 58.s | Br | | 56.1 55.s 57.8 58:55 fl a ROTE | | 57.7 55.5 60.0 60.4 SOME | 0 TA Si SSA 5S.7 57.9 > | | 55.8 55.s | 57.1 57.3 56.5 | | 54.6 561 | 59 58.5 57.0 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDL. BAND. 21. N:0O 3. 23 För att öfverensstämmelsen mellan barometerns och nederbördens variationer bättre skulle framträda har jag, alldenstund deras variationer blifva motsatta, om båda framställas genom kurvor, subtraherat barometermediet från ett fixt tal och sedan an- vändt formeln b, =+a+2b+c). Det är dessa sist erhållna värden, som ligga till grund för de kurvor öfver barometerns inversa gång, som finnas ställda tillsammans med medelnederbörden för hela landet under hvartdera årtiondet. Se figg. 2 och 3. Jemföras tabellerna VIII och IX med respektive IV och V, så finner man en tydlig öfverensstämmelse mellan barometerns variationer och nederbördens. Denna öfverensstämmelse gäller hela den undersökta tidsperioden och sträcker sig icke blott till nederbördsmängden utan äfven och i högre grad till sannolikheten, så att då den senare har ett maximum eller minimum, som hos mängden ej i nämnvärd grad fram- träder, så finnes ett motsvarande minimum eller maximum hos barometern. Detta faktum ådagalägger, att det beror på det barometriska tillståndet, om nederbörd skall falla eller ej, medan också andra orsaker hafva ett synbart inflytande på regnmängden, som skall falla vid någon viss tidpunkt af året. Att ingå i närmare detaljer torde icke vara af nöden; vi nöja oss med att på- peka, hurusom det för första årtiondet egendomliga minimum i nederbörden under Oktober månad motsvaras af ett utpregladt maximum hos barometern, samt maximet hos den förra i början af Juli, såsom redan ofvan nämndt är, af ett starkt minimum hos den senare; att dessa extremer hos barometern icke hafva någon motsvarighet inom det senarc årtiondet, liksom icke heller en sådan finnes hos nederbörden; samt att de två starkt framträdande minima i regnsannolikheten under Juni och Augusti månader af det senare decenniet motsvaras af två maxima hos barometern. Härmed torde det antagandet, att variationerna uti lufttrycket äro grundorsaken till nederbördens förändringar, få anses bevisadt för vårt land. Huruvida detta förhål- lande mellan lufttryck och nederbörd är en öfverallt gällande lag, är en fråga, som naturligtvis kräfver en genomgående undersökning af vidt skilda orters meteorologiska förhållanden i detta hänseende, och som ligger utom denna undersöknings omfång. Till denna grundorsak kunna dock komma andra ganska vigtiga faktorer, såsom t. ex. en orts närmare eller fjermare läge till större vatten, hvarigenom vissa vindar blifva mera regnförande än andra, ortens topografi, årstider etc., hvilka faktorer måste i be- tydlig mån förstärka eller försvaga, kanske någon gång rent af upphäfva grundorsakens inflytande på i synnerhet nederbördsmängden men äfven på regnsannolikheten. Såsom slutligt resultat torde följande framgå såsom gällande för vårt land Sverige: Nederbörden har under sommarhalfåret några tidpunkter med utpreglade maxima eller minima, men åren hafva varit för få för ett fixerande af periodernas rätta antal eller läge; Olika årtionden kunna visa så motsatta nederbördsförhållanden, att det måste fordras många års iakttagelser från samma ort, innan ett säkert resultat kan erhållas. Upsala, som dock har noggranna observationer för 45 år, visar uti dessas slutresultat ett tydligt inflytande från enstaka årtionden, hvilket inflytande måhända försvinner, då observationerna omfatta ännu flere år; : 24 S. A. HJELTSTRÖM, OM NEDERBÖRDENS FÖRÄNDRINGAR I SVERIGE. Nederbörden visar ett i hufvudsak lika varierande öfver hela landet både i fråga om regnmängd och regnsannolikhet, dock icke alltid i lika grad, ty om regnmängden icke i alla distrikt varierar lika, så fortfar dock sannolikheten att göra det; Oaktadt detta förhållande visa de särskilda distrikten en tydlig olikhet i sina nederbördsförhållanden på grund af deras olika läge till angränsande haf, hvarföre en lång observationsserie från en enda station icke gör till fylles för hela landet. Sålunda hafva Vestkusten, Götalands Östersjökust och Norrländska kusten sin största nederbörd inom höstperioden, men de öfriga under sommaren; Nederbörden och dess -variationer äro i allmänhet störst på vestkusten, aftaga mot Ost och Nordost, så att de blifva minst på Götalands Östersjökust och i Norrland; Grundorsaken till nederbördens förändringar ligger i de samtidiga förändringarne i lufttrycket. Då barometerns vexlingar visa sig vara likformiga öfver hela landet, så förklaras häraf, hvarföre nederbördens variationer likaledes äro det. Till denna grund- orsak komma andra vigtiga faktorer, hvilka åtminstone i afseende på regnmängden hafva ett betydligt inflytande, i det de antingen förstärka eller försvaga verkan af den första orsaken; Då, såsom förhållandet är under årtiondet 1871—580, regnmängden och sannolik- heten visa sig hafva från hvarandra skilda variationer, så bibehåller regnsannolikheten längst öfverensstämmelsen med barometerns vexlingar. I det föregående utsträcktes undersökningen af nederbördens femdagssummor till September och Oktober månader till en del på den grund, att tillfälle skulle gifvas att taga reda på orsaken till det minimum i September månadssumma, som prof. RUBEN- SON funnit och för hvilket han redogör i sitt arbete: »Nederbördsmängden i Sverige»). Men då vid undersökningen af femdagsmedia September månad icke alls visade något minimum utan tvärtom ett utprägladt maximum, och då de stationer i Tyskland och Österrike-Ungarn, som hafva, i likhet med Sverige, sin största nederbörd under som- maren, icke heller företedde ett likartadt minimum, om årens antal vore någorlunda stort, medan ett sådant kunde framkomma, om åren vore få; så blef det för mig nöd- vändigt att efterse, till hvilket resultat man kunde komma med det material, som för närvarande förefinnes. I tabell X har jag sammanställt medeltalen för några stationer tagna dels från Sachsen”) dels från Österrike-Ungarn”). Månadssummorna äro beräknade i procent af årssummorna. 1!) RUBENSON 1. c. sid. 17 och följ. 2) D:r A. DANCKELMANN 1. c. sid. 13. 3) D:r HANN 1 c. I. Abth. sidd. 9, 18 och följ. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDL. BAND. 2l. N:0 3. 25 TABELL X. Nederbördens månadssummor i medeltal uttryckta i procent af årssummorna. Om er Antal år Maj Juni Juli Augusti Sprem Oktober | November | December | | | (SORTisChh- ===. 244 Ser ee Bra 18 8.3 1la lt Ila lät 11.3 +6.3 3.9 8.1 ZS) Dresden 51 9.7 13.5 13.7 10.6 7.8 6.2 20 6.6 | G 18 Elg 11.3 12.0 12.2 +6.9 T.3 7.6 7.8 VPN IE SSE NAR TR Sen RANE 30 9.2 12.4 12.6 11.0 7.5 AO 7.0 8.2 b 18 9I:4 12.2 12.9 11.6 6,4 TA 7.9 6.9 RS SS nurriairenka | 50 10.2 11.9 13.6 | 109 7.6 Ta 7. a [BOdenbackere..sssg see YA 50 9 12 13 10 7 >6 8 S Brinn ss rt RO tt 16 11 12 10 4 >6 ARS 7 Omberg oas oodeesteesegsprrsd essens 45 11 14 14 11 7 6 6 6 [BreSaD UT gosse ssk oa SS 24 10 | 11 9 | 10 dj idé 10 J VIA ao EU SEO 34 11 11 11 12 5 kd | Zu idj |, Kremsminster s..smmmmmssn sno nn 50 10 12 14 13 S 7 6 6 För prof. RUBENSON, hvilken kunde stödja sig på icke blott sin tabell I med månadssummor för 13 år (1860—72) utan äfven på mångåriga observationer från skilda orter och skilda årtionden (se tabell III och IV uti hans nämnda arbete), måste den åsigten ligga nära till hands, att September månad, jemförd med Augusti och Oktober, företedde ett minimum i sin nederbördssumma. De enda stationer inom Sverige, hvil- kas värden icke stämde med denna åsigt, voro Lund och Stockholm, men då skilnaden mellan Augusti och September var betydligt större än mellan September och Oktober, så antydde detta ett likartadt förhållande äfven hos dessa två orter. Den del af landet, der denna företeelse mest framträdde, var det mellersta Sveriges ostkust. Medels de i föregående tabell II erhållna värden har jag beräknat medelneder- börden för pentaden under hvar och en af de månader, som denna tabell omfattar. Härvidlag kommer visserligen månaden ej att öfverensstämma med kalendermånaden, utan fem månader innehålla sex och den sjette sju pentader, i enlighet med hvad prof. WUBENSON har för åren 1868—72, men alldenstund icke månadssummorna utan medel- talen för pentaden framställas från hvarje månad, böra dessa vara fullt komparabla sinsemellan. Dessa värden finnas redan förut angifna i tabell VI. Af denna tabell framgår tydligt, att intet distrikt har i September något mini- mum; tvärtom har, såsom redan påpekadt är, hela Norrland och Vestkusten just i denna månad sitt maximum, och i de öfriga distrikten är skilnaden mellan Augusti och Sep- tember månaders medelvärden betydligt mindre än skilnaden mellan September och Oktober. Till samma resultat kom jag, då jag undersökte de särskilda årtiondena eller KE. Vet. Akad. Handl. Band 21. N:o 3. 4 26 S. A. HJELTSTRÖM, OM NEDERBÖRDENS FÖRÄNDRINGAR I SVERIGE. 4 gaf Augusti månad sju pentader.”) I förra fallet visade det första årtiondet ett par nya maxima i September, 1 det senare ökades genom förflyttningen pentadmediet för Augusti och Oktober och minskades det något för September, men i intetdera fallet uppstod något minimum 1 sistnämnda månad. Sedan det sålunda visat sig, att numera uti intet distrikt något minimum finnes i September månad, utan talen stiga mot maximum och sedan falla med största regel- bundenhet, öfvergick jag till att undersöka de stationer vid mellersta delen af Öster- sjön, hos hvilka den sekundära variationen otvetydigt skulle framträda, nemligen: Visby, Nyköping, Stockholm, Upsala och Gefle”), dessutom medtogos Linköping, Örebro, Askersund och Vesterås, der variationen skulle vara svagare. Vare sig jag tog de fem första stationerna för sig och de fyra senare för sig eller jag sökte af de respektive månadsvärdena vid alla orterna ett medeltal, så blef resultatet detsamma, d. v. s. icke heller nu framträdde något minimum 1 September månadssumma. Detta blef ock förhållandet till och med om jag fördelade materialet efter årtionden, alldenstund det kunde vara möjligt, att minimet förefans i första år- tiondet, emedan prof. RUBENSONS undersökning just omfattade åren 1860—72. Slutligen då pentadindelningen ej stämde med månadsindelningen och denna om- ständighet möjligen kunde hafva något inflytande på ifrågavarande spörsmål, så under- sökte jag de verkliga månadssummorna från och med Maj till årets slut för åren 1859—583 vid Gefle, Stockholm, Nyköping och Visby, samt för åren 1836—383 för Up- sala. Dessa månadssummor sammanställde jag på tvä sätt. I det ena togos medel- värden för alla åren för hvarje station, i det andra delades materialet i femårsperioder för hvarje ort. Denna senare indelning måste göra det möjligt att erfara, om och i hvil- ken period det ifrågavarande minimum skulle framträda. I tabell XI finnes den del af resultatet framstäldt, som innehåller dels medelnederbörden för 25 år vid hvarje ort dels ock alla stationernas medeltal för hvarje femårsperiod. Tabellen XII b innehåller Upsalas wmedelnederbörd för hvart qvingvenium, börjande med 1836. Men då måna- derna på grund af de olika antal dagar, som i dem ingå, kunna visa en tillfällig varia- tion, så har jag endast framställt medelnederbörden för dygnet i hvarje månad. Af följande tabell synes tydligt, att September månad icke heller nu får något mi- nimum, vare sig man ser på medeltalen för hvarje ort eller på medelvärdena för hvar femårsperiod, hvaremot hos tre stationer ett svagt sådant förefinnes i Oktober. Detta minimum försvinner sannolikt, då åren blifva flere, eller är detsamma af lokal natur såsom i Visby, der fyra af de undersökta femårsperioderna hafva ett sådant minimum. 1) Det syntes mig naturligare att ge åt denna månad sju pentader, hvarigenom två dagar från hvarje af de närgränsande månaderna tillades Augusti, än att taga tre dagar från en föregående och en dag från en efter- följande månad, såsom nu är fallet med Oktober. Hvarföre prof. RUBENSON så gjort, se sid. 4 i hans afhandling. 2) Från öfriga fem orterna, som på sid. 17 i nämnda afhandling finnas anförda, har jag ej haft några tal. Vexiö och Piteå synes förf. sjelf vilja utesluta. KONGL. SV: VET. AKADEMIENS HANDL. BAND. 2l. N:O 3. 21 TABELL XL Medelnederbörden under ett dygn i Maj--December för åren 1859—83 i millimeter. | Orter eller årsperioder Maj Juni Juli Augusti |September | Oktober | November | December Getef BN rela 1.41 1.38 ask 02 1.30 1.22 1.31 1.23 [öpsalar. tr --sr pv RE RA 1.41 i 1.61 2.03: | 2:20 1.90 1.69 1.59 1.19 KÄEGCER Ols or srt 1.10 1.34 HLK 1.60 1.42 1.24 0.77 INVKö To SE SNES || 142 | 1.41 2.04 1.98 1.97 "1.67 1.82 1.41 [SD Vie SR SL aan el 0.86 "| 1.00 1.54 1.SS 166 15 1.78 1.33 I I | | 1861—65 1.23 1.19 12 2093-18 "J.on 1.53 0.65 1866—70 1.41 | 4 ET I SSA LAN 209 +1.58 1.70 1:85 Tk IE EEE TER SLA 1.29 | 1.48 1 || 1.70 1.50 | 1.26 21.23 1.30 TSE SSU fe SR SKR 3 I Sr) 75 188 Olar TESS 1.69 1.62 1.34 1859—60, 1881—83 ooo 1.28 | 1.44 2.61 | 2500 | 2.22 4 bif: 1.73 1.26 | I | | | I VITT yn RS SE SA ARA sa al 185 1.81 2.00 | 1.79 "1.50 155 | 1.19 Jemföras med värdena i denna tabell månadssummorna i tabell I af prof. RUBEN- SONS afhandling”), så hafva Upsala, Stockholm och Nyköping i den sistnämnda tabellen ett tydligt minimum i September med ett sekundärt maximum i Oktober, hvaremot Gefle har sitt minimum i Oktober och maximum i December; endast i Visby är för- hållandet likadant som i tabellen här ofvan. Denna förhöjning af September månads värden i tabellen XI kan ej förklaras af den omständigheten, att flere år ingå i denna tabell än i nämnde tabell I; ty om man undersöker de särskilda stationernas tre första femårsperioder, hvilka år just ingå i denna tabell I, så är det blott Upsala, som i två af dem har ett minimum i September, och Nyköping, som en gång har det i samma månad, de öfriga och äfven dessa två stationer hafva minimet, om det förefinnes, i föl- jande månad och det sekundära maximum i November eller December. Detta minimum i September månad hos tabell I") kan således icke vara verkligt, utan måste hafva uppkommit genom den olika månadsindelningen för vissa år (1868 —1872), hvarigenom dessa års månadssummor för Oktober, som då kom att innehålla 35 dagar, blifvit för stora och inverkat på medeltalet för alla tretton åren. — Denna inverkan är icke lika stor på alla stationer, hvarföre ock blott vissa af dem hafva ett sekundärt maximum i Oktober. — Riktigheten af denna åsigt fann jag bekräftad, då jag undersökte månadssummorna för just dessa fem år (1868—72) vid stationerna: Gefle, Upsala, Stockholm, Nyköping och Visby. Medeltalet för Oktober har nemligen på alla ställen blifvit för högt, hvilket för visso var att vänta, men det har derjemte blifvit så mycket förhöjdt, att medelnederbörden för dygnet blifvit för stor. Dessutom 1); RUBENSON, 1. ci sid. 5. 28 S. A. HJELTSTRÖM, OM NEDERBÖRDENS FÖRÄNDRINGAR I SVERIGE. har September månadssumma blifvit på alla ställen förminskadt. Detta är något ovän- tadt, alldenstund September alltid kom att innehålla 30 dagar. Orsaken till dessa egendomligheter kan ej vara någon annan än den, att de dagar i slutet af September, som under åren 1868—72 enligt pentadindelningen lagts till Oktober, hafva haft en betyd- ligt större regnmängd än de dagar, som från Augusti öfverförts till September. Såsom exempel på, huru pentadindelningen förändrat medelnederbörden för dygnet under dessa år vill jag anföra endast följande värden från Upsala och Stockholm för Augusti, September och Oktober. Upsala har såsom medelnederbörd för dygnet en- ligt pentadindelningen de respektive värdena 2.09 mm, 1.91 mm och 2.14 mm men en- ligt månadsindelningen 1.92 mm, 2.24 mm och 2.06 mm; Stockholm har 1.51 mm, 1.57 mm och 1.85 mm enligt den förra, men 1.45 mm, 1.84 mm och 1.77 mm enligt den senare indelningen. Såsom resultat kan således framhållas, att, så länge man håller sig till talvärden efter 1859, Sverige icke har något sekundärt minimum under hösten med ett derpå följande maximum, då det är fråga om månadssummorna. Och att detta är det nor- mala, är högst sannolikt dels på grund af de mångåriga serierna för Lund, Stockholm (se tabell III i prof. RUBENSONS arbete) och Upsala (se tabell XII a här nedan), dels ock på grund af det likartade förhållandet hos stationer i Tyskland (se förut anförda tabell X). Undersökas särskildt de äldre nederbördsobservationerna för Upsala, hvilka, ehuru med åtskilliga afbrott, fortgå från och med 1739, så gifva deras medeltal ett resultat analogt med dem från Lund och Stockholm. I tabell XII a finnas dessa medeltal sammanstälda, sedan de mera opålitliga månadssummorna blifvit uteslutna och de öf- riga indelade i vissa grupper. TABELL XII a. Medelnederbörden i Upsala under ett dygn för Maj-—-December i millimeter. | Årsgrup per Maj Juni Juli Augusti | September | Oktober | November | December | | | 17 3017 6 OA NNE ir 1.28 1.85 1.53 1.27 1.26 1.26 | 0.90 TVO LS KEENAN 0.63 1.09 1.61 1.75 1.36 1.29 1.18 ON SOL S3 0 IT IT EAA 1.10 1.33 1.53 1.65 1.30 1518 1.14 0.34 -1836—1883 FRRT LR SEND CA SD BER 1 a BERG AG 2.10 2.24 1.94 1.90 1.65 1.14 Miedeltal2 23 "Stryk Spar Asea JUST: 1.43 1.32 1.89 1.53 1.47 | 1.32 | 0.93 För visso har nederbördsmängden icke med tillräcklig noggrannhet observerats under tiden före 1836, hvilket synes deraf, att medeltalen äro betydligt mindre före än efter detta år, men då felet torde vara ungefär detsamma för de månader, under hvilka regn fallit, så bör gången i månadskurvan få anses motsvarande verkliga för- hållandet. Af tabellen ser man, att September månad i ingen af dessa grupper har sitt medelvärde lägre än Oktober, om också skilnaden är ganska liten i två af dem. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDL. BAND. 21. N:0O 3. 29 Är nu det normala förhållandet sådant, som här påståtts, huru skall man då kunna förklara, att enligt tabell III i prof. RUBENSONS afhandling så många skilda orter på olika tider hafva visat ett sekundärt minimum i September? För detta ända- mål vilja vi här framställa tabell XII b, som innehåller medelnederbörden i Upsala för hvar femårsperiod från och med år 1836. TABELL NIT b. Medelnederbörden i Upsala under ett dygn i Maj December för åren 1836—83 i millimeter. Års perioder | Maj | Juni | Juli Augusti |September | Oktober | November | December I | | | 836-40 (3-0 INET | 1.83 Iardiss 1.96 282 I 3:23 2.02 fen I 0:95 BPA PRE EE IKON 2:30 2.26 2084 oll ALS 2.06 1.s5 1.56 1846—50 | 1.31 | 1.69 | 2.07 2.54 | 2 (UC) 2.31 1.386 0.94 1851—55 .... L:des [20 GE Lan 2.824 | "188 lf 235 1.92 0.94 1856—60 || 1.67 1.s2 2.37 1.43 2.10 2.13 1.27 1.10 EET BI RAR | aa ESS 2.08 2.69 | 1.59 1.63 0.92 [8667 01 SERNER | sad fra 2.17 PA | "1.91 1.04 1.64 TESTER EL SAN | 1.34 1.54 | 187 1209 1.39 1.55 1.2 1.13 MU50—80 55 RT |: SR La 1.61 1.74 2.15 1.53 1.45 TAN PBS ee osa eelessks | 1.39 1.19 3.035 2.60 1.34 +1.31 1.52 0.88 IMCd el falsk ASER Bee IE st | 138 1.72 2.10 224 1.94 1.90 | 1.65 1.14 | 4 Jemföres hvarje månads femårstal med medeltalet för alla 48 åren, så finnes icke någon månad, som uppvisar så stora olikheter som September. Detta bekräftas ytter- ligare af följande sammanställning, der aritmetiska mediet af alla differenser för hvar månad är framstäldt. Medeltal af regnmängdens under de olika femårsperioderna differens från absoluta mediet under ett dygn för Upsala. Maj Juni Juli Angusti |September | Oktober November | December Millimeter RKO 0.23 0.26 0.35 0.45 0.30 0.22 0.21 Vidare hafva bland de fem första femårsperioderna fyra ett sekundärt maximum i Oktober, betydligt öfverstigande det föregående minimet, deremot finnes under de senare femårsperioderna endast en gång i denna månad ett sekundärt maximum, hvar- emot årets absoluta rmånadssumma ligger två gånger i September månad. På grund häraf innehåller mediet för första halfva tiden ett utpregladt minimum i September, K. Vet. Akad. Handl. Band 21. N:o 3. 5 0 S. A. HJELTSTRÖM, OM NEDERBÖRDENS FÖRÄNDRINGAR I SVERIGE. under det att mediet för samma månad under senare hälften ligger nära aritmetiska mediet mellan de båda närgränsande månadernas värden. Slutligen ådagalägga medel- talen i tabell XII 6 jemförda med motsvarande värden för Upsala 1 tabell IV”), att Oktober månads medeltal i den senare tabellen varit för stort och September månads för litet, hvarföre också detta medeltal är utaf alla åtta månadernas det enda, som nöjts öfver det förra värdet. På grund af hvad nu uppvisats vara förhållandet med Upsala håller jag före, att sannolikaste orsaken till det sekundära minimet på flere orter under olika tider ligger, dels deri att September månad mer än någon annan är underkastad stora förändringar i sin månadssumma, dels -deri att åren till antalet varit för få för att utjemna det minimum, som på grund af den förra orsaken kunnat uppkomma. 1!) RUBENSON, 1. ce. sid. 18. : S SS SF ä X = I S =E S < S & S a E ät 3 NN ä S 5 ÄT å Fc = Zz | = AN LT S | 2 = fam = j = 3 NN 3 eo RN S Ky —D Nn v V SH Må = S SN i I 3 SS 3 Sd I ND RN d 5 fra SS S SS 51 FAR NN S S : > - = AN SN d RS S = fig! Vet Akad Handi Bd = 5 ä0 = S ho d RN Rv SS ND N IS T NN FÅ N [KS N S S N S S SH v s ER 3 YR 3 38 I IN 2 NS I 5 I | & Lv N XR N AS La SES yo CS SNS H SS ÅN 2 JA dt FY NN € myg!. vet Akad Handl Bd.21.N?3, N KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 21. N:o 4. OM POSTFLORATIONEN OCH DESS BETYDELSE SÅSOM SKYDDSMEDEL FÖR FRUKTANLAGET. AF C. A. M. LINDMAN. MED 4 TAPLOR. TILL KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIEN INLEMNAD DEN 11 JUNI 1884. — RR L. mere ll STOCKHOLM, 1884. KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. TOTT AR ae rt AR AR RR AR TAKT ATKORE HÖTSRe I ALSR. INLEDNING. Genom mångfalden af sina förrättningar utgör blomhyllet en föga mindre vigtig del af blomman, än sjelfva befruktningsdelarne. Dess mest påtagliga uppgift, som redan af gamla författare (RAJUS, TOURNEFORT m. fl.) uttalas och i enlighet med dem anföres af LINNÉ, ') är att hölja och skydda ståndare och pistiller. Detta gäller särskildt om blomfodret, som i knoppen tätt omsluter och skyddar blommans öfriga, ännu out- vecklade bladdelar för att ofta äfven under blomningen periodiskt återtaga samma befattning. Ett nytt vigtigt moment af denna hyllets skyddande rol under blomningen har först under de senare åren särskildt framhållits. Enligt KERNeErs iakttagelser ega de flesta fanerogamer i hyllebladens form och ställning inrättningar för att bevara sitt frömjöl mot förtidig dislokation samt väta. ”) Likaså har KERNER uppvisat”) hurusom sjelfva hyllet genom sin form, sina bihang, sin beklädnad och andra, snart sagdt otaliga förhållanden är inrättadt att afstänga blommans inre, befruktningsdelar och honungs- gömmen, för »objudna gäster». Från dessa synpunkter hafva en stor mängd högst in- vecklade och sinnrika inrättningar i blomman blifvit afslöjade och förklarade. Vidare är det tydligt, att hyllets gröna delar ofta måste taga en verksam del i assimilationen, om också detta står utanför deras betydelse att vara delar af blomman. ”) Likaså måste blomman i sin helhet ej obetydligt medverka vid transspirationen, såväl genom sin plats, som genom den ofta ansenliga ytvidden af hyllebladen. Hvad slutligen angår respirationen genom dessa organ, så har redan SAUSSURE genom exXx- 1!) Philosophia Botanica, 1751, sid. 56. ?) A. KERNER, Die Schutzmittel des Pollens gegen die Nachtheile vorzeitiger Dislocation und Befeuch- tung, 1873. 3) Die Schutzmittel der Blithen gegen unberufene Gäste, uti Festschrift zur Feier des 25-jährigen Bestehens der k. k. zool.-bot. Ges. in Wien, 1876. 1) Det är nemligen ej med säkerhet ådagalagdt, om dessa gröna organ derigenom bidraga till blommans uppbyggande; men såsom WIESNER påpekat, är fodret ofta genom knoppens lutning utsatt för den starkaste möjliga belysning, liksom för att förstärka produktionen af organiska ämnen (J. WIESNER, Die heliotropischen Erscheinungen im Pflanzenreiche, II, 1882, sid. 65). 4 C. A. M. LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. periment visat, att denna högst betydligt öfverstiger örtbladens; den fortgår både dag och natt, och genom denna process (en syrsättning) torde i de flesta blommor alstras en temperatur, som öfverstiger den omgifvande luftens och kommer de öm- tåliga befruktningsdelarne till godo. En dylik inverkan på blommans temperatur har man också med skäl förmodat att de färger, hvarmed hon är smyckad, kunna utöfva, nemligen under direkt inflytande af solstrålarne. Äfven blombladens cte- riska oljor skola genom sin afdunstning göra luften kring blomman mindre mottaglig för afkylning. Annu en vigtig uppgift eger hyllet, särskildt det färgade. I det vida största antalet fall är väl sjelfva dess hufvuduppgift under blomningen att locka till blomman de för befruktningens förmedlande nödvändiga insekterna. Redan KONRAD SPRENGEL observerade 1788, att afvikande färgteckningar på något bestämdt ställe af en blomkrona tjenstgjorde som vägvisare till blommans honungsgömmen. Redan förut, t. ex. af LINNÉ och KOELREUTER, hade insekternas förmedlande af befruktningen iakttagits. SPRENGEL slöt nu,') att såväl »honungstecknen», som ock hyllets färger öfverhufvud, äro be- stämda att göra fröredningsdelarne till föremål för besök af insekterna. Hans lära har bekräftats och med stort skarpsinne utvecklats af CH. DARWIN, F. DeELPiso, Fr. HILDEBRAND, H. MÖLLER m. £., och från denna synpunkt har derför blomman, särskildt blomhyllet, utgjort ett föremål för ganska uttömmande undersökningar under de sista årtiondena. I omedelbart sammanhang härmed har ofta sjelfva hyllet uppgiften att afsöndra den för insekterna bestämda honungen. Såväl denne, som kronbladens doft äro i hög grad egnade att på ett inbjudande sätt utvisa blommans plats, och genom dessa före- träden kan till och med bristen på lysande färger uppvägas. Har blomhyllet någon betydelse för växten äfven efter blomningen? Blomningen slutar då frömjölet aflägsnats och befruktningen försiggått. Befrukt- ningen är nemligen dess ändamål, och då ståndare och pistiller äro de egentliga or- ganen för denna, så äro de också blommans vigtigaste delar, »blommans väsen» (LINNÉ). De organ, som före befruktningen befinna sig i »blomning», äro derför i främsta rum- met ståndare och pistiller. Samtidigt kunna äfven andra organ deltaga i blomningen; då »blommar» hyllet. I och med befruktningen inträder fröredningsapparaten i ett nytt stadium, fruktbildningens tid, och alla de organ, som förut varit i verksamhet såsom blommande, d. v. s. såsom förberedande befruktningen, mista nu denna förrätt- ning — deras blomning är slut. Häraf inses, att det ej kan vara beskaffenheten och utvecklingen hos sjelfva blomhyllet, som blir bestämmande för blomningens inträdande eller afslutning. ”) Detta bevisas också deraf, att t. ex. fodret kan affalla redan vid 1 q å - SoA å ; : ) Se CHR. K. SPRENGELS beundransvärda arbete: Das entdeckte Geheimniss der Natur im Bau und in der Befruchtung der Blumen, 1793. 2” -”- s- Oo pp . o . o -” ”) Längre fram anföras några fall, som synas vittna om motsatsen, t. ex. då hyllets rörelse så att säga tvärt afklipper den korta blomningen, såsom det synes vare sig befruktning skett eller icke (Alisma, m. fl.). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:0 4. 5 knoppens utsprickning (Papaver m. f.), eller att stundom hela hyllet förvissnar innan könsdelarne utvecklats (Eremurus, en liljeväxt”), eller att någon gång befruktning, ja fruktmognad knappt framkallar någon förändring hos hyllet (Hablitzia). Då befruktningen verkstälts, befinner sig blomman på ett stadium, som jag icke tvekar att kalla den vigtigaste tidpunkten af hela det fruktifikativa systemets utveck- ling och lefnadslopp. Blomningen, hvartill växtens föregående vegetativa arbete höjt sig, har sjelf kommit till det afsedda slutresultatet, fruktsättningen. Ett organ af den största vigt och betydelse se vi nu uti fruktanlaget, de befruktade fröämnenas för- varingsrum, ty detta är nu frukten sjelf i dess spädaste ålder, och det gäller för växten ingenting mindre än att vidmakthålla en hel generations nytända lif. Att sorgfälligt nära och utbilda detta måste nu vara hufvuduppgiften för moderväxten, som också genom sina ansträngningar visar, att den genom hela naturen gående omsorgen om af- komman icke är växterna besparad. De vegetativa delarne gå ofta tillbaka, emedan betydliga krafter tagas i anspråk för den unga, tillväxande fruktens tillgodoseende, och till denne föres en riklig näring, äfven med fara att växten i öfrigt dukar under af brist. ”) Det är sjelfklart, att hela blommans föregående lefnadssätt nu måste förändras. Har hon förut utbredt sin prakt i ljuset och varit i väsentlig grad afpassad för insekt- verlden, så skulle detta numera endast verka störande och oroande och en fortsatt blomning vara ett onyttigt prål och ett slöseri med växtens kraft. Den börjande frukt- mognaden är ett arbete, som snarare skulle kunna jemföras med sjelfva blomknoppens anläggning, och måste liksom denna process gynnas af att försiggå på en obemärkt plats; den är ett inre utvecklingsarbete, blommans lifsverksamhet är så att säga inåt- vänd, och hon eger fördel af att undandraga sig uppmärksamheten. Man har stundom benämnt blomningen »ett tillstånd, nödvändigt för befruktningen och jemförligt med t. ex. däggdjurens brunsttid och fiskarnes lektid;» och egentligen är den blott ett till- stånd, färdigt att upphöra, så snart den på detta sätt förberedda befruktningsakten gått i verkställighet; då är det alldeles naturligt, att »hyllet skall förvandlas, doften försvinna, honungsafsöndringen upphöra och likaså blommans vakter». ”) Men det unga fruktanlaget är också ett organ af en fin och ömtålig byggnad, ty det måste vara istånd till en liflig tillväxt. Vi kunna då vänta, att en växtdel, som är så vigtig och så ömtålig, måste åtminstone under sin första, späda ålder taga i an- språk särskilda inrättningar hos växten för att deraf skyddas. Denna fordran är så mycket mer berättigad, som blomman eger sinnrika skyddsmedel för andra ömtåliga organ, dem som lemna frömjöl och honung. !) H. Mönner, Die biologiscehe Bedeutung des eigentlichen Blähens von Eremurus spectabilis, Bot. Zeit. 1882, n:o 17, sid. 278—81. Egendomligt nog kallar MÖLLER här det stadium hos Eremurus, då ännu endast hyllet är utveckladt, för »den egentliga blomningen». ?) Jfr P. DEBEÉRAIN et E. BrbaAL, Untersuchungen iber den Reifungsprocess einiger krautartiger Gewächse, refer. i Bot. Centralblatt, 9 Jahrg., 1881, 1 Abth., 1 Heft., sid. 53; IE. WARMING, Om Skudbygning. Overvintring og Foryngelse, 1884, sid. 11, not 1. 3) Se t. ex. C. A. AGARDH, Lärobok i Botanik, Växtbiologi, 1832, sid. 310, 340; A. P. pE CANDOLLE, Vorlesungen iber Botanik, Pflanzenphysiologie (äbers, von J. RöÖPrEr), 1835, sid. 41. 6 CO. A. M. LINDMAN, OM POSTFELORATIONEN. De skadliga inflytelser, mot hvilka det tillväxande fruktämnet behöfver skydd, äro af flere slag. Genom sin rikedom på safter måste detsamma, om det efter blom- ningen lemnas ensamt på den framstående plats det i grenspetsen intager, starkt på- verkas af temperaturens vexlingar, af väta, af solstrålarnes förtorkande inflytelser och af transspirationen, hvilken i början är dess mera känbar, som fruktämnets yta då är betydligt större i förhållande till den ringa volymen, än längre fram. Vidare måste det blifva ett begärligt rof för den glupska insektverldens käkar och sugrör. Blomställ- ningarna äro den del af växten, som mest besökas af små skalbaggar och tvåvingar samt dessas larver. Grenspetsarne, växtens yngsta, gröna delar, äro den normala uppehållsorten för Aphidernas skaror och myrorna. Vanligen i mindre antal uppträda de största larverna och sniglar, men de äro desto våldsammare sköflare inom blomsterverlden. ") Om vi efterse fruktämnets plats i allmänhet, observera vi tvenne förhållanden, som visa, hurusom naturen tyckes sörja för detta organs skyddande mer än för andra af blommans delar. I talrika fall är nemligen fruktämnet under blomningen nära nog oåtkomligt utifrån. Det har sin plats i blommans midt och derför äfven på djupet af den bägare, hyllet bildar. "Detta är tydligast hos blommor med lång, smal pip, ty der träder blott märket i dagen vid blommans mynning 1 sällskap med ståndarknapparne, under det pipens botten på sin höjd kan nås af en lång, mjuk fjäriltunga. Ytter- ligheten i detta afseende bildar måhända Colchicum autumnale L., hvars fruktämne är djupt under jordytan höljdt af bladslidornas bas, under det stiften äro inemot 15 cm. långa. Men äfven en blomma af mera vid och öppen form har ofta nedersta delen dold och omsluten af bladdelar, som afstänga densamma från ljuset; till och med uti vid- öppna blommor är ofta fruktämnet doldt inom en massa af ståndare eller af dessas till en tub förenade baser eller af åtskilliga bihang till hyllet. Det är sannolikt, att många inrättningar, som man tillskrifvit rolen att skydda honungsgömmet, äfven hafva den icke mindre betydelsefulla uppgiften att dölja och hölja fruktämnet under blomningen. En annan omständighet är lika påfallande, nemligen att blommor, som blott innehålla gynaeceum, oftast äro oansenligare än hanblommorna. Honblomman är så att säga mera tillbakadragen, och detta är föga underligt, ty hennes existens är vig- tigare och får ej sättas på spel som hanblommans, då den ju icke skall afslutas med befruktningsakten. Det vältaligaste svar på dessa frågor finna vi hos den klass af di- klina växter, der könens skiljande gått längst, d. v. s. der han- och honblommornas hela form är betydligt olika. Här äro icke blott honblommorna smärre och förenade i vida mindre antal än hanblommorna, utan deras från dessa afvikande form går ut på att dölja och skydda fruktämnet, under det blott stift och märken utskjuta. Detta är t. ex. fallet med Quercus, Corylus, Juglans, der den oansenliga honsamlingen liknar en af vinterknopparne, mellan hvars fjäll de små märkena framsticka. Likartade äro 1) KERNER, Die Schutzmittel der Bl. gegen unberufene Gäste, sid. 194, följ., meddelar intressanta uppgifter om dylika objudna gästers förhållande under deras ströftåg på växterna. Se äfven, bland andra arbeten, KirRBY und SPENCE, Einleitung in die Enutomologie, Bd I, 1823, sid. 183, följ.; Curtis, Farm insects, 1860; KÖUNSTLER, Die unseren Kulturpflanzen schädlichen Insekten, mit besonderer Räcksicht auf die Erscheinungen, welche bei den Beschädigungen sich zeigen, 1871. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 4. 7 Betulacece. Ännu anmärkningsvärdare blir förhållandet hos de hithörande växter, som ega tydlig kalk, t. ex. Cannabis, Amarantus; ty hos hanblomman är kalken vidöppen, men hos honblomman dels mycket smärre, dels tätt sluten kring fruktämnet. I öf- verensstämmelse med dessa förhållanden finna vi, att då uti en hermafrodit blomma ettdera könet blir förherskande, t. ex. hos vissa Silenacéer, så blir alltid den öfver- vägande honliga blomman den minsta. Likaledes träffas stundom Geranium silvaticewum L. med hälften smärre blommor, och dessa har jag alltid funnit innehålla mycket korta ståndare, men relativt större pistiller än den vanliga formen. Här framställer sig den frågan, om ej i allmänhet fruktämnet sjelft i sin byggnad eger skyddsmedel mot de omnämnda, utifrån hotande farorna. Denna frågas ut- redande hör ej för närvarande till vår uppgift och kommer derför längre fram att blott tillfälligtvis beröras. Det är af flere författare visadt, att många enfröiga, vid mognaden oöppnade frukter förhålla sig liksom frön, i det de ega särdeles kraftiga mekaniska skyddsmedel; så t.ex. Syngenesisternas skalfrukter, karpellerna hos Geranium, nöten hos Polygonum.") Men äfven om sådana apparater skulle träffas redan i fruktens yngsta stadium, är det dock svårligen möjligt att de då ega den erforderliga utvecklingen för sitt ändamål. Dertill kommer, att ett yttre mekaniskt skydd, t. ex. förtjockad epi- dermis, sakovas hos många liknande frukter äfven vid mognaden, t. ex. Tropcolum, tal- rika Umbellater och Rubiacéer.”) I talrika fall deremot eger fruktämnet en sådan be- klädnad, som i allmänhet utgör ett skydd för späda organ, t. ex. för utsprickande blad. Visserligen torde man ej kunna beräkna att härigenom finna fruktämnet skyd- dadt mot samtliga de faror, som nyss uppräknats, Och i hur många fall finner man ej fruktämnen, som blott ega en tunn och naken epidermis kring den klorofyllförande väfnaden! Det är dock uppvisadt af KErner,”) hurusom en beklädnad af vare sig täta hår eller borst eller glandler utgör ett ganska vanligt skyddsmedel för blomman i dess helhet, hvilket, oaktadt sin oansenlighet, har en oemotståndlig förmåga att t. ex. afhålla vissa insekter. Han anför till och med några fall, der ett undersittande fruktämne är på detta sätt utrustadt (Ribes Grossularia L.), ehuru han ej torde anse detta skydd vara afsedt för fruktämnet sjelft, upptagen som han är af att uppvisa skyddsmedel för pollen och honungsgömmen. ") Det är sålunda otvifvelaktigt, att fruktämnet i många fall redan från sin första uppkomst har att glädja sig åt särskildt för detsammas skyddande afsedda anordningar, — dels en väl skyddad plats, dels en egendomlig beklädnad. Ja, en stor del af de mångahanda skyddsmedel mot objudna gästers tillträde till blomman, dem KERNER på ett så öfvertygande sätt uppvisat, kunna vi med allt skäl taga i anspråk för frukt- 1) Se den biologiska framställningen häraf i ENGLER'S Botan. Jahrbiächer, Bd IV, 1883: R. MARLOTH, Ueber mechanische Schutzmittel der Samen gegen schädliche BPinflusse von aussen. SINAN st, SLA, VOL. 3) KERNER, anf. st., sid. 210, 219, 223. 2) Om den fysiologiska betydelsen för öfrigt af växternas hårbeklädnad såsom skyddsmedel mot afdunst- ning, temperaturvexlingar och alltför starkt ljus, se ÅA. Weiss, Die Pflanzenhaare, i KARSTEN'S Bot. Untersuch., 1867, sid. 624, följ., och J. WirssEr, Die natirlichen Einrichtungen zum Schutze des Chlorophylls der lebenden Pflanze, uti Festschrift z. Feier d. 25-jähr. Best. d. k. k. zool.-bot. Ges. in Wien, 1876, sid. 42. 8 C. A. M. LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. ämnets räkning, åtminstone medelbart, för så vidt vi medgifva, att detta är blommans vigtigaste del. Men ännu hafva vi ej begagnat den utväg, som på det tillförlitligaste skulle kunna gifva oss visshet i det här framkastade spörsmålet om fruktämnets behof af skydd och de åtgärder, växten med anledning deraf vidtager. Det återstår nemligen att un- dersöka de förändringar, som blommans delar undergå efter blomningen, då frukt- sättningen sker. Frågan blir då: ske dessa förändringar med hänsyn till den unga frukten, som nu utbildas? Och från denna synpunkt skulle vi kunna erhålla svar på den ofvan framstälda frågan: har blomhyllet någon betydelse äfven efter blomningen? Då jag i det följande åsyftar att redogöra för blomdelarnes, särskildt hyllets postfloration eller förhållande efter blomningen, alltså under den period, då fruktens utbildande är plantans hufvuduppgift, blir syftemålet att i denna postflorations mång- gestaltade företeelser uppvisa en gemensam bestämmelse: skyddet för den sig utveck- lande frukten. Hyllebladens öfverblomning visar många anmärkningsvärda egendomligheter. Efter någon tids undersökningar öfver detta fenomen har jag emellertid blifvit öfver- tygad, att dess mångfaldiga och dock för hvarje växt noga bestämda former hvarken kunna fullständigt uppfattas eller tillfredsställande förklaras utan att ställas i samband med frågan om fruktens skydd. Och endast i samband med denna fråga finna flere andra företeelser i blomman en enkel och naturlig förklaring. Postflorationen får här- igenom ett vida större intresse än om den blott morfologiskt betraktas, och derjemte visar det sig, att den mest anmärkningsvärda postflorationen mången gång förefinnes hos andra delar än sjelfva hyllet. Det saknas ej hos författarne framställningar af postflorationen, ja äfven med antydningar om dess nu framhållna betydelse; men alla dessa uttalanden äro korta och spridda. Redan LINnÉ') beskrifver i korthet de olika graderna af fodrets och kronans varaktighet och anmärker deribland Labiaternas till fruktmognaden qvarsittande blomfoder samt den vissnande, ej affallande kronan hos Campanula m. fl. Andra för- fattare hafva likaledes särskildt påpekat det sambladiga fodrets närvaro under frukt- mognaden, t. ex. hos Physalis och Nicandra, och dess förändrade konsistens hos Morus, Blitum m. fl.; likaså den qvarsittande kronan hos Calluna.”) Af SPRENGEL påpekades färgförändringen hos blommor af Ribes aureum, Weigelia rosea och Androsace Cha- mecjasme m. fl. och ansågs af honom tjena till ett åtskiljande mellan befruktade och obefruktade blommor; dock ansåg han detta mål bättre uppnås, om kronbladen affalla. HILDEBRAND, som sysselsatt sig med befruktning af flere Orchideer för undersökningar öfver deras embryobildning, ”) har i sammanhang dermed skildrat de förändringar, som !) Philosophia Botanica, sid. 63, 65. 2) Se t. ex. CO. A. AGARDH, anf. st., sid. 326, 336; M. J. SCHLEIDEN, Grundziige d.: wissensch. Bot., II, 1850, sid. 397: J. E. ArrEscHouG, Lärobok i Botanik, 1863, sid. 254, 259, m. fl. läroböcker. 3) FE. HILDEBRAND; Die Fruchtbildung der Orchidéen, ein Beweis fir die doppelte Wirkung des Pollens, uti Bot. Zeit. 1863, sid. 329. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:O 4. 9 hyllet hos dessa växter efter blomningen undergår. Till dessa iakttagelser återkommer jag i det följande. Bland anmärkningsvärda iakttagelser må äfven nämnas den af RäÄrHAY. ") Han visar, att holkfjällens rol hos Cynareerna är, att blott i torrt väder öppna holken för spridandet af frukterna; tvifvelsutan inlägger han derunder äfven be- tydelsen att skydda frukterna för väta under deras utveckling. — Dessutom finnas i flo- ristiska arbeten och framför allt i E. WArMminGs Haandbog i den systematiske Botanik (1879) spridda notiser, som röra detta ämne och som i det följande här och hvar skola omnämnas. Den författare, som fullständigast, ehuru äfven han endast i några korta grund- drag och uteslutande från morfologisk synpunkt, redogjort för blomhyllets postflora- tion, är D. Cros: De la postfloraison. ”) Namnen »postfloraison» och »postfloratio» finner jag först hos denne författare. ”) Han frågar: »Fins det för vissa familjer, slägten eller underslägten något generellt i anordningen af blommans delar och särskildt kronbladen efter befruktningens afslutande?» För att besvara denna fråga inskränker han sig dock till att dels uppräkna några exempel, der postfloration antingen »saknas» genom hyllets tidiga fällning (Papaveraces, Cistinex m. fl), eller genom dess oföränderlighet »ej är distinkt» (Saxifragerxr, Lycium, Cestrum, Cajophora); dels urskilja ett antal typer, som med några få ord karakteriseras. Dessa typer äro 9; vid hvardera uppräknas ett eller flere exempel: 1) postflorationen repeterar preflorationen: Malvacex och Oxalidex; 2) postfloratio ocelusa: Echeveria; 3) p. patula: Boussaingaultia, Clematis; 4) p. reflexa: Begonia, Crassula; 5) p. crispa: Pavia, Delphinium, Lythrum, Campanula; 6) p. pulposa: Tradescantia virginica; 7) p. cireinata: Capparider, Heliotropium, Verbena; 8) p. recir- cinata: Mesembryanthemum, Cryptostemma; 9) p. conduplicata: Ornithogalum. — Slut- ligen uttalar Cros den meningen, att postflorationen kan göra systematiken åtskilliga tjenster, och påpekar ståndarnes postfloration såsom förtjent af särskildt studium. Föga mera säger oss den tanke, som HANSTFIN uttalar om postflorationen.”) I sin framställning af de enskilda växtdelarnes sjelfständiga försvarsrörelser omnämner han äfven blommans vakter, som afslutas med »den befruktade blommans sista till- slutande». Detta sistnämnda anser han vara »en effekt af blomdelarnes vissnande, så att de genom sidornas olika collapsus tvingas till den erforderliga slutkrökningen», under det blommans öfriga rörelser af öppnande och slutande väl undantagslöst böra förklaras genom tillväxtföreteelser. Hvarför den befruktade blomman så ofta till sist är sluten, deråt har han ej vidare egnat någon uppmärksamhet. Den ende författare, hos hvilken den tanken torde vara klart uttalad, att skydds- medel måste finnas för frukten under dennes utvecklingstid, är Tu. M. Frizrs. Han 1) EmericH RÄTHAY, Ueber Austrocknungs- und TImbibitionserscheinungen der Cynareen-Involucren, uti Sitzber. k. Akad. d. Wiss. Wien, Bd 83, 1881. ?) Uti Comptes rendues hebdomadaires des scances de F'acad. des sciences, 1865, sid. 1177. CLos säger sig hafva förgäfves rådfrågat vetenskapens annaler för upplysningar i sitt ämne. ) Samma benämningar hafva sedan användts af professor Tu. M. FrRIEs under föreläsningar öfver Växt- fysiologi, Upsala, hösten 1877. 2) J. v. HANSTEIN, Beiträge zur allgem. Morphologie d. Pflanzen, uti Botaniscehe Abhandlungen, heraus- gegeben von Hanstein, Bd IV, Helt 3, sid. 153; 1882. 5 3 3 K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 21. N:o 4. 2 10 C. A. M. LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. säger derom: '") »helt naturligt är, att det bör vara så anordnadt, att fröna under sin utveckling på ett eller annat sätt skyddas från att i förtid förstöras. Redan Linns yttrar härom: 'frukten, så länge han ännu är omogen, döljes i möjligaste måttan”. Säkerligen äro härutinnan intressanta iakttagelser att förvänta, då uppmärksamheten blifvit hitåt mera riktad, än hittills varit förhållandet.» Ett allbekant förhållande hos en del växter, hvilkas blommor sätta frukt, är den förändrade riktningen af blomskaftet. Emedan jag i det följande ej sällan kommer att omnämna denna sak såsom hörande till postflorationen i vidsträcktaste bemärkelse, måste jag här anmärka några af de undersökningar, som författarne gjort öfver samma ämne. Dessa undersökningar äro dock företagna af fysiologer, som hufvudsakligen haft för ögonen grenars och axlars rent fysiska förhållande under inflytande af heliotropism, geotropism, ljus o. s. v. DuTtrocHertT (1837), SacHs (1865, 1879 etc.), FRANK (1868, 1870), DE VRiES (1872 etc.), WIESNER (1882) m. fl. anföra talrika fakta på detta område. Så- lunda påpekar t. ex. WIESNER, ”) att befruktade blommor ofta vända sig bort från ljuset, hvilket t. ex. hos Campanula har sin grund i belastningen, hos andra åter i negativ heliotropism, t. ex. Helianthemum; hos Epilobium roseum har fruktämnet öfvertagit blomskaftets rol och är till slut negativt geotropiskt. — Något senare har VÖCHTING i samma afseenden experimenterat med blomskaftet hos flere växter. ”) Han söker till och med utröna, hvad ändamålet är med dess successivt olika ställningar, och har der- under för några växter, särskildt Papaver och Geranium, ovederläggligt ådagalagt det intressanta förhållandet, att fruktämnet beherskar blommans och blomskaftets rörelse, ja, att en enda oskadad karpell af Geranium har samma betydelse som hela blomman, under det fruktämnenas förstöring upphäfver den normala gången af blomskaftets rörelse. Men VÖcHTING förringar sjelf sin upptäckt, ty han gör ett långt hopp och uppställer antagandet, att blomskaftets beroende af fruktämnet och de deraf föranledda riktningarne tjena att reglera fröämnenas läge och riktning inuti ovariet, och då han funnit, att dessas utveckling till fullt normala frön alls icke står under inflytande af den riktning, upp- eller nedvänd, man tvingar dem att antaga under blomningen och befruktningen; så förblir den frågan oafgjord, om fruktämnet har något att göra med axelns rörelser, ehuru han förut genom sina experiment funnit detta faktiskt vara fallet. ”) Likaså beskrifver samme författare mycket noga stjelkens rörelser hos Tussilago Farfara L. Efter blomningen är detta korgskaft »positivt geotropiskt», men reser sig åter upp vid fruktmognaden — emedan de mognande frukterna lossna från fästet och emedan tyngdkraften, som förut haft just dem till angreppspunkt, nu ej längre verkar (!). Och under detta antagande anser sig V. också kunna förklara, att äfven hos Tussilago axelns förhållande bestämmes af blommorna, så att stängeln reser sig så fort blom- korgen borttages. — Korteligen, de nämnde författarne hafva uppvisat åtskilliga krafter, som förändra blommans och blomskaftets ställning; men de hafva ej besvarat frågan: hvilken är den inre grund, som sätter dessa krafter i rörelse? De hafva ej gifvit oss 1) Tu. M. Fries, Om växternas spridning, uti Ur vår tids forskning, 25, 1880, sid. 8. ”) J. Wirsner, Die heliotropischen Erscheinungen im Pflanzenreiche, II, uti Denkschriften der kaiserl. Ak. d. Wiss., Bd 43, Wien, 1882 (sid. 62, följ.). ?) H. VöcHTING, Die Bewegungen der Blithen und Frächte, Bonn 1882. 32) Anf. st., sid. 112—120. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 4. 11 något stöd för sannolikheten af att frukten under sin utbildning behöfver och efter- sträfvar skydd mot yttre inflytelser. Mera påtaglig är denna sträfvan hos de växter, som visa s. k. geocarpi eller det förhållande, att fruktanlaget föres ned i jorden för att der mogna. Redan länge har detta varit observeradt. TREVIRANUS”) uppräknar bland andra Arachis, Trifolium subterraneum, Linaria Cymbalaria, Cyclamen (hvars långa stängel hoprullas i spiral genom olikformig förlängning) och Geococcus (en Crucifer, hvars oskaftade blommor nästan blomma in- vid marken, men vid fruktmognaden få långa skaft, genom hvilkas krökning skidan intränger ett tum djupt i jorden). Geocarpien gifver oss en vink om rätta betydelsen af de nyssnämnda rörelserna hos blomskaften äfven hos andra växter: vi igenkänna i dem motsvarande företeelser, som dock äro mindre genomförda och mindre ensidiga, ehuru de ej derför behöfva vara mindre effektiva. Jag öfvergår nu till en detaljerad framställning af postflorationens förlopp hos ett antal fanerogamer, för att sedan sammanfatta det funna till allmänna slutsatser. Vid dessa undersökningar skall den öfverblommade och befruktade blommans gestalt och byggnad betraktas med ständig hänsyn till det späda fruktanlaget. Då hyllet är blommans ansenligaste del, måste postflorationen hos detsamma framförallt taga vår uppmärksamhet i anspråk. Emedan öfverblomningen från rent morfologisk synpunkt hittills så föga uppmärksammats, anser jag det icke olämpligt att i det följande an- föra äfven sådana iakttagelser, som icke direkt sammanhänga med postflorationens be- tydelse; de skola tjena till att fullständiga bilden af den befruktade blomman. Och må- hända skola många detaljer, som vi nu anse oväsentliga, förr eller senare befinnas ega någon viss bestämmelse. För tydlighetens skull bör jag angifva, hvilken betydelse jag fäster vid de van- ligaste termer, som i det följande användas. Blomman (flos): sammanfattningen af hylle och befruktningsdelar. Äfven under första fruktbildningstiden, således mången gång efter det att hyllet förlorats eller förvandlats, måste benämningen »blomma» bibehållas, hvarför man kan tala om blomman under och blomman efter blomningen, likaväl som blomman före blomningen eller blom- knoppen (alabastrum). ”) Såsom blomdelar måste vi ofta betrakta äfven de närmaste stam- och bladorganen, biomskaft, högblad o. s. v. Blomningen (florescentia, anthesis): de särskilda blomdelarnes utveckling ifrån knoppstadiets slut till frömjölets aflägsnande och fröämnenas befruktning. I allmänhet måste dock i en blomma, som »blommar», ej endast hylleblad, utan äfven ståndare eller pistiller vara utvecklade. Öfverblomningen eller postflorationen: blommans, i främsta rummet hyllets för- hållande efter slutad blomning. Vi fatta således detta begrepp vidsträcktare än CLos, hvilken dermed hufvudsakligen afsåg kronbladen. Under detta stadium kan blomman bäst kallas efterblomma eller metanthemium. ”). 1) L. C. TREVIRANUS, Amphicarpie und Geocarpie, uti Bot. Zeit., 1863, sid. 145. 2) Då i det följande afses sjelfva blomningsstadiet, anför jag vanligen »blomma» i sammanhang med eller motsättning till »efterblomma»; meningen är väl i alla fall tydlig. 3) Merca, efter, uttryckande en förändring, och åvJéutov, blomma. 12 C. A. M. LINDMAN, OM POSTELORATIONEN. IPruktämnet (ovarium): benämningen torde väl allmänt och rättast hänföras till det jungfruliga stadiet under blomningen. För korthetens skull vore det önskligt att ega en särskild benämning för det befruktade fruktämnet (pericarpium, ovarium foecun- datum, Linng). Jag vill derför i det följande kalla detsamma: Fruktanlag eller metridiwm:") fruktämnet under sin utbildning till frukt. Speciella iakttagelser öfver postflorationen, med särskildt afseende på dess förhållande till fruktanlaget. Serophulariacer. Veronica TOURN. V. Chamcedrys L. I hvarje blomklase äro vanligen 2 blommor på samma gång fullt utslagna, stundom 1 eller 3. Längre ned i klasen sitta tomma blomfoder, hvarur stift med ännu friska märken utskjuta. Blomkronan affaller nemligen utan att hafva undergått någon förändring. Hon är af temligen kort varaktighet, ty kronorna affalla 1 stor myckenhet samma dag som ståndarknapparne tömmas, och betäcka talrikt marken mot aftonen; om de qvarhållas, äro de på morgonen vanligen urblekta ”). Normalt äro de då platt utbredda. Sedan kronans förbindelse med blomman upphört, sker affallandet egentligen så, att hon aflyftes, ty fodret, som trycker från blommans sidor för att sluta sig, skjuter upp hennes korta och vida pip från dess fäste. Fodret, under blomningen hjullikt, tafl. I, fig. 1, a, är nemligen på en efterblomma snart slutet på ett egendomligt sätt: de 2 foderflikarne på blommans ena sida lägga sig platta mot hvar sin af flikarne på andra sidan. Fodret är derigenom plattadt från sidorna, fig. 1, b, en ställning, som är helt olik knoppläget, och erbjuder sålunda ett väl af- passadt skydd åt det ännu ganska oansenliga och rundade, men snart under sin till- växt hoptryckta fruktanlaget. 1) Mntoidios, fruktsam, fröbärande, af wtn9. Ordet »pericarpium» är i denna betydelse olämpligt, då det numera allmänt betyder »frukthylle», en del af den mogna frukten (så redan hos LANGETHAL, Ter- minologie der beschreib. Bot., 1845, sid. 191). Men ännu J. Römer, (Versuch eimes mögl. vollst. Wörterbuch der botan. Terminologie, 1816) öfversätter ordet sålunda: »das mit Samen schwangere Organ, das Germen in der Reife» och förvånar sig öfver att det af några användes i helt olika betydelser. 2) I denna afhandling är jag endast undantagsvis i tillfälle att meddela några iakttagelser rörande tidpunkten för postflorationens inträde eller utsträckningen af dess olika moment hos samma blomma. Dessa för- hållanden torde också vara föga regelbundna, ty de påverkas af talrika faktorer, hvaribland blott må nämnas tiden för insektbesöket och deraf åstadkommen befruktning samt väderlekens samverkan med blommans vakter under dygnets olika tider. — De undersökningar, för hvilka i det följande redogöres, äro endast företagna under gynsam väderlek, i allmänhet efter några dagars solsken samt under dagens varmaste och soligaste timmar. Figurerna äro till största delen tecknade vid sjelfva växlokalen. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:0O 4. 13 På samma sätt förhålla sig V. offictnalis L., Beccabunga L., serpyllifolia L. och arvensis L. V. spicata L. Afviker något från föregående. Kronan har nemligen längre och tydligare pip, och denne är på midten bukigt vidgad, således vidare än vid sin bas, der han sitter fästad under fruktämnet. Foderbladen äro i förhållande till blommans öfriga delar betydligt smärre än hos de förutnämnda arterna. Frukten är en klotrund kapsel. — På grund häraf sluter sig fodret icke synnerligen hårdt och blir ej tydligt hoptryckt från sidorna, beroende på fruktanlagets form. Men då kronan har temligen lång, tunnformad pip, qvarsitter hon ganska ofta, vissnad, under fruktens utbildning. Genom denna skyddsapparat ersättes sålunda fodrets ofullkomlighet. Och härtill kommer blommornas anordning. De sitta i en tät, axlik samling, men utveckla sig skenbart utan någon viss ordning, så att genom hela det s. k. axet knoppar, blommor och efterblommor äro blandade om hvarandra. Detta förhållande är icke ovanligt, såsom tillhörande alla tätblommiga knippen, (se nedan Viscaria, Lythrum m. £fl.): de blom- mande, utbredda kronorna dölja och täcka eller åtminstone undanskymma med sin lysande färg de anspråkslösa efterblommorna. V. agrestis L. Liknar i hufvudsak V. Chamedrys. Dock blir fodret ej blott hoptryckt från sidorna, utan äfven sammandraget fram- och bakifrån, så att de 2 bakre flikarne skjutas fram mellan de 2 främre. Detta beror antagligen på en egen- domlig tillväxt vid fodrets bas. Hvarje foderflik har nemligen under blomningen å basens yttersida en svulst, som vid fodrets slutning, tafl. I, fig. 2, är betydligt förstorad. Fodret växer under hela fruktmognaden till dubbla storleken. tedan vid betraktandet af denna postflorations enkla förlopp kan det ej undgå oss, att sjelfva blomningen på visst sätt blott är ett tillfälligt och öfvergående för- hållande, utan annan bestämmelse än att vara medel för andra och vigtigare akter 1 växtens lif. Den måste derför någon gång delvis betjena sig af så att säga lånta redskap, som, då blomningen blir öfverflödig, återgå till sin förra, hufvud- sakliga uppgift. Samma tanke ligger i C. A. AGARDHS ord: »Blomningen utgör en högre lifsverksamhet, som på en bestämd tid utvecklar sig, till dess befruktningen, som endast kan ske under ett sådant ovanligt tillstånd, åter nedstämmer den till det vanliga tillståndet. Den liknar en sjukdom i den afledda lifsverksamheten». Likaså säger A. P. pE CANDOLLE: »Om också blomningen är 1 allmänhetens ögon den mest påfallande företeelsen i växtens lif, så är den dock i och för sig ingen förrättning, utan förbereder blott en kommande akt, hvilken vi, att döma efter förberedelserna, måste anse ytterst vigtig». En enkel illustration dertill lemnar oss fodret hos Veronica agrestis. Det är först i knoppen något plattadt, i det de 2 bakre, smärre foderflikarne ligga emot hvarandra inom de 2 främre, större: ett skyddsmedel för blomknoppen. Under blomningen äro alla 4 flikarne rätt utstående, och fodret är lika utbredt som den platta kronan. Under postflorationen slutligen stå foderflikarne alldeles som i knoppen: ett skyddsmedel för andra gången, nemligen för fruktanlaget. Såsom nyss nämndes, böra vi antaga, att foderflikarne genom en successivt olika tillväxt erhålla dessa hvarandra aflösande lägen, helst som de beständigt äro stadda i tillväxande. Dock ser det i många likartade fall ut, som om det ursprungliga och sedan i post- 14 C. Ä. M. LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. florationen återkommande bladläget vore för dessa blad det egentliga, väsentliga, som blott under den korta blomningen vore utbytt mot ett annat, framtvingadt så att säga af ett behof för tillfället, i hvilket fall fodrets blad måste af rent mekaniska skäl sluta sig, då detta behof och dermed den spänning, de utsatts för, upphöra. Emellertid, om den senare förändringen framkallas af en särskild tillväxt, blir postflorationens be- tydelse klarare, ty det är då mera påtagligt, att de förändringar, som efterblomman undergår, hafva ett bestämdt syfte och ej endast äro tillfälliga. Antirrhinum majus L. Kronan affaller äfven här alldeles oförvandlad. Fodret sluter sig derpå, de 4 främre flikarne som hos Ver. agrestis och såsom ett tak öfver dessa den bakre (öfre), tala På samma sätt förhålla sig Scrophulariacex 1 allmänhet. T. ex. Scroplularia nodosa IL. (tall. I, fig. 4), Collinsia bicolor Bru., Digitalis purpurea L. (den präktiga blomsamlingen besökes af talrika gäster, såsom H. Mörrer påpekat; inuti blomman träffar man ofta små sniglar, hvaraf ståndarne sönderbitits), Verbascum L. (V.: Thapsus L. har fruktämnet redan i knoppen tätt besatt med stora stjernhår). Rhinanthus L. Kronan lossnar genom en ringformig led ett litet stycke ofvan basen"). Pipen, som f. ö. består af långsträckta celler, har mnemligen här en zon små och rundade sådana, och det är dessa, som slutligen lösgöras från sammanhanget med hvarandra. Pipens nedersta del qvarstannar således kragformigt under fruktanlaget; dess öfriga del glider ut öfver dettas glatta och glänsande yta, enär blommorna stå horizontalt. Den undre läppen är dervid anmärkningsvärd, enär dess mellersta flik sammanvikes och de båda andra lägga sig omkring honom från sidorna — det hela liknande den fjärillika blomman med vingar och köl. Fodret har en väldig, från sidorna plattad, i spetsen förträngd pip; dess 4 korta brämflikar sammanläggas efter kronans fällning 2 och 2 såsom hos Veronica, och fodret är nu slutet. Labiatae. Prunella vulgaris L. Då kronan lossnat och nästan ovissnad affallit, sluter sig fodret ofördröjligt. Detta tillgår så, att de två mycket breda läpparne lägga sig platta mot hvarandra i det den undre böjer sig upp intill den öfre; men emedan fodret är djupt klufvet mellan läpparne, så tillstänges det äfven på sidorna derigenom att öfverläppens yttersta sido- kanter, som skjuta utanför den något smalare underläppen, äro nedvikna. Ofta blir denna tillslutning så fullständig, att de plattade fodren likna tvärhuggna skärmblad. Det händer emellertid ofta, att smånötterna abortiera, och då förblir fodret lika öppet som under blomningen. 1) Detta anmärkes redan af PETERMANN, Deutschlands Flora, 1849, sid. 420. Enligt PEyritscH, Bot. Zeit., 1861, sid. 366, gäller detsamma om FEuphrasia, Odontites, Bartsia, Pedicularis, Melampyrum, ehuru den qvarsittande delen af pipen ofta är omärkligt liten. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 4. 15 Calamintha Acinos ÖLATRV. Fodrets bukiga pip hålles utspänd af de 13 starka sklerenkymsträngar, som bilda lika många långsgående åsar och göra fodrets konsistens mycket hård. Pipens myn- ning är deremot mera förträngd. Dock hålles den under blomningen vidt utspänd kring kronans svalg, tafl. I, fig. 5, a; men emedan sklerenkymsträngarne just här äro dels svagare, dels glesare, kunna fodrets läppar efter kronans affallande något närma sig hvarandra, fig. 5, b. Den trånga mynningens tillstängning är dessutom fullt betryggad af de talrika fina hår, som sitta midtför inskärningen mellan läpparne. Hos följande art få dessa hår en större betydelse. Thymus Serpyllum L. Efterblomman sluter icke sitt foder, emedan dettas form är kort och bred samt underläppen delad i mycket smala flikar, tafl. I, fig. 6. Fodrets mynning är ganska vid. Men den täta hårkrans, som synes i mynningen, liknande en bländhvit bomullstapp straxt öfver fruktämnena, är tillräcklig att helt och hållet tillsluta densamma. Så länge kronan qvarsitter, står dock denna hårkrans öppen, lemnande en genomgång för hennes pip. Stachys lanata JACQ. Fodret är ej 2-läppigt. Liksom hela växten är det höljdt af en tät, långhårig ull, tafl. I, fig. 7, a. Men isynnerhet hafva vi att uppmärksamma en ullkrans i fodrets svalg, som efter kronans fällning fullständigt sluter sig, fig. 7, b, och tillstoppar foder- mynningen liksom hos Thymus. Det nästan regelbundna fodret förblir nemligen äfven här öppet. Salvia patens Cav. Den stora djupblå kronan gör sig isynnerhet bemärkt genom den utomordentliga storleken af nedre läppen; denne är dessutom på tvären delad i två afdelningar. Det är också nedre läppen, som särskildt påverkas af postflorationen, ty dess främsta, nedhängande stycke blir mörkare färgadt, antager en mjukare, något klibbig eller vidfästande konsistens och snor sig derför lätt tillsamman 1 en svartblå, formlös massa. Dess bakre eller basala stycke böjer sina kanter starkt bakåt och synes derför fram- ifrån mycket smalt. Här föreligger således ett fenomen, som i det följande ofta skall återfinnas, nemligen att blomman söker göra sig mindre bemärkt genom att förstöra eller bortvända den praktfullaste och mest i ögonen fallande delen af hyllet. — Snart derpå affaller kronan utan att hennes öfriga delar undergått någon synbar förändring. Nu vidtager fodrets rol att skydda fruktanlagen. Men emedan dess öfre läpp är smal, odelad, spetsig, sluter det sig här icke ofvan- och nedifrån, utan från sidorna, tafl. I, fig. 8. Läpparne förblifva således här aflägsnade från hvarandra, men deras kanter inrullas något för att tillsluta mynningen; dock sker detta förnämligast genom pipens tillplattning, isynnerhet vid inskärningen mellan flikarne. Mentha arvensis L. Den lilla kronan rullar flikarne något bakåt och lossnar. Hon qvarhålles länge af det stora och kraftiga stiftet, förvissnad medan ännu stiftet eger qvar sin friskhet och violetta färg. Fodret förblir oförändradt. 16 C. A. M. LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. Lamium Tours. och Galeopsis L. Kronan affaller oförändrad. Fodret slutes icke. Det har här liksom hos Mentha en regelbundet klocklik pip samt likstora, långa och smala flikar. Flikarne äro för smala för att sluta svalget, och den korta vida pipen har inga veck såsom hos t. ex. Prunella. Fodret förblir derför öppet, utan att erbjuda fruktanlagen ett så full- ständigt skydd som de förutnämnda af denna familj. Verbenace2r. Verbena hybrida HoRrr. Under detta namn omnämner jag här flere trädgårdsformer, som, ehuru vexlande till blommornas färg och storlek, dock alla öfverensstämma genom sina stora blommor med inemot tumslång pip och platt bräm (beskrifningen och figurerna, tafl. I, fig. 9, afse närmast den storblommiga, purpurröda formen). Under blomningen är det långa och smalt rörformiga fodret, som blott har ganska korta brämflikar, vidgadt mot mynningen; det är liksom hos Calamintha för- sedt med grofva, starkt kullriga åsar, de 5 listformigt uppstående hufvudnerverna, och är mellan dem mjukare och tunnare. Kronan har utomordentligt lång, jemnbred pip, som till största delen befinner sig inom fodret. Postflorationen förändrar kronan endast obetydligt; hennes platta bräm blir ofvantill något kullrigt; hennes flikar vissna i kanterna, men vanligen är det blott någon af de två bakre, som derunder med kanten rullar sig bakåt, fig. 9, b. Jag har ej här kunnat finna den »postfloratio circinata», som Cros uppger för Verbenas bräm, utan visar detta snarare en »p. recircinata». Sådan lossnar kronan. Hennes långa pip omslidas, som nämndt, af det trånga fodret, och likväl ser man henne snart utskjutas ur detta och aflägsnas. Kronpipen är under pollenkastningen (Verbena är sannolikt proterogyn) betydligt kortare än vid befruktningsdelarnes förvissnande. Vid detta senare stadium (alltså då kronan lossnar) trycker fodret starkt på kronpipen, ty om det uppfläckes, vidgar sig kronpipen märkbart, under det fodret sjelft drar sig samman genom att vecka sig längs sina 5 lister (fodrets veckade läge blir då ungefär detsamma som hos kronan af Convolvulus). Fodrets tryck synes sålunda hindra att kronan med sin långa pip skall kunna lösgöras och afkastas — och dock sker detta senare normalt. Verkställandet häraf underhjelpes nemligen genom följande mekanism. Kron- pipen är under blomningen alldeles rak, fig. 9, a. Om man deremot straxt efter blomningen drager kronan ur fodret, ser man hennes pip kröka sig något nedom midten, fig. 9, b. Den har sålunda ändrat gestalt och är nu bågformig, men fodret sträfvar att med sitt tryck hålla honom rak. Under denna spänning blir följden, att om fodrets tryck antages börja vid basen och derifrån alltjemnt fortskrida uppåt, så måste detta tryck skjuta framför sig kronpipen, som efter sin krökning ej längre rymmes inom foderröret, utan glider undan åt det håll, der trycket ännu verkar sva- gare. Sedan kronan sålunda förpassats längst ut i fodermynningen och affallit, är blomfodret starkt sammandraget efter sina långsgående veck och slutligen hårdast hop- snöradt vid sin mynning. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:o 4. I En sådan anordning som denna, belägenheten på bottnen af ett långt, rörformigt och slutet foder eller någon annan dermed likartad döljande och höljande apparat är ett af de mest ändamålsenliga och säkra skydd för fruktämnet. Längre fram finna vi detta hos stora afdelningar af växtriket. Boragine?r. Myosotis DILL. Liksom hos de förut beskrifna är kronan äfven här föga eller icke förvandlad då hon fälles. Om hon efter att hafva lossnat någongång fasthålles af fodret, blifva alltid hennes flikar i spetsen inrullade. Fodret hos detta slägte har tydlig pip och derför äro smånötterna, som döljas derinom, släta samt ej benhårda. Foderflikarnes förhållande efter blomningen är, som bekant, inom slägtet användt till artkarakter. Följande former kunna urskiljas inom vår flora: M. ccespitosa C. F. ScHurtz och palustris (L.) Rotm. Dessa två arter hafva långa, utböjda grenar. De utslagna blommorna sitta alltid öfverst på den i spetsen bågböjda grenen. Med öfverblomningen följer först att blomskaftet böjer sig undan från den förut uppräta riktningen. Då blommorna i »svickeln» sitta i två rader, omvexlande något åt höger och något åt venster, på den lutande sympodiala axelns uppåtvända sida; så riktar sig nu hvarje skaft allt mer åt sin sida för att slutligen böja sig tvärs öfver axeln, och efterblommorna hänga nu nedåt, vexelvis åt höger och venster, tafl. I, fig. 10. Derigenom komma de att så mycket som möjligt undgå uppmärksamheten, då axeln ses ofvanifrån, och att dessutom riktas mot marken. Deras foder förblir öppet: en klocka, stjelpt öfver fruktanlagen. M. arvensis (L.) ALL. Blomskaften äro af samma längd som hos de föregående. Skilnaden från dessa är dock, att enär grenarne äro uppräta, så komma blomskaften, då de vexelvis böja sig öfver axeln åt höger och venster, att ej vetta nedåt, utan utåt eller snedt uppåt. Hos denna art äro derför efterblommans foderflikar slutna. HARTMAN säger '): »slutna vid fruktmognaden»; de äro emellertid slutna från början, hvilket är fullt färdigt redan hos blomfoder något nedom svickelns topp; deremot öppna sig, undan för undan, fodren något i spetsen vid inträdande fruktmognad. M. stricta EK. Blommor kortskaftade. Efterblommor derför uppräta och »fruktfoder» slutna. M. collina Horrm. Blommor kortskaftade. Efterblommor uppräta; »foderflikarne vid fruktmognaden åtskilda». Dock äro alltid de blommor, som nyss fält sin krona och som äro af mycket ringa storlek, hårdt tryckta intill grenen och deras foderflikar äro då ännu slutna, »fruktfodrets» form äggrund. Postflorationen inom detta slägte, liksom hos familjen Boraginere 1 allmänhet, liknar således till sina hnufvuddrag de förutnämnda familjernas (kronan affaller äf- !) Handbok i Skandinaviens Flora, 11 uppl., sid. 77. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Ba. 21. N:o 4. VY 18 C. A. M.: LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. ven hos former med lång pip, t. ex. Anchusa BieB.). Hos en del arter bemärka vi här en ny anordning, en antydan till det längre fram mycket vanliga skyddsmedlet, att blomman efter befruktningen ändrar sin plats genom blomskaftets rörelse. Lithospermum ToURN. Blomfodret är deladt i mycket smala flikar. Det synes derför, ehuru klädt af mycket långa hår, oförmöget att tjenstgöra som ett fullständigt slutet hölje kring små- nötterna. Dessa senare äro hos Lithospermum försedda med riklig inlagring af kol- syrad kalk i pericarpiet, hvarjemte epidermis yttervägg (såsom äfven hos andra växter i familjen) är starkt impregnerad med kisel”). Blomfodret tillväxer under frukternas hela utbildningstid. Äfven hos andra Boraginéer träffas djupt deladt foder med smala flikar, såsom hos Eclhinospermum Sw.; här torde smånötterna skyddas genom ytans vårtbetäckning. Hos Omphalodes ToURN. göra dock de långa men temligen breda foderbladen tillfyllest genom att energiskt sluta sig, och redan omedelbart under de utslagna blommorna sitter en sluten efterblomma. Dennas skaft förblir upprätt; snart öppnas fodret åter genom de breda nötternas tillväxt. Under fruktens utveckling växer det ut till mer än dubbelt sin ursprungliga storlek. Cynoglossum TOoURN. lägger äfven tillsamman de breda foderbladen, men blomskaften förhålla sig på alldeles samma sätt som hos Myosotis ceespitosa ”). Heliotropium peruvianum L. Såsom vanligt i familjen lossnar kronan alldeles oförvissnad (anföres af CLos såsom exempel på »postflor. circinata», hvilket dock endast kan gälla den lossnade kro- nan; se under Myosotis!); undantagsvis qvarhålles hon, hvilket föranledes af det mycket stora märket, som är längre än stiftet. Derpå sluter sig det lilla svartfärgade fodret, men särskildt finna vi här, att dess mynning tillproppas af det stora, pluggformiga märket. Solanace?. Petunia violacea LIiNDL. Den långa trattlika kronans stora bräm vissnar och hänger slakt öfver åt ena sidan, enär blommorna vanligen äro riktade snedt utåt. Brämets yttre, blekt färgade sida blir derigenom uppåtvänd. Pipen undergår deremot ingen förändring, utan kronan affaller snart. Icke heller fodret undergår nu någon förändring. Dess långa, mot spetsen bredare, mycket mjuka och utböjda flikar förblifva så ännu vid fruktmognaden, ehuru ofta utväxta till dubbel storlek. Likväl är den korta, men trånga foderpipen i förening med hela fodrets täta mjukhårighet lämpad att omsluta och dölja metridiet, som här har ovanligt små dimensioner. ) FR. v. HöunNerL, Beitrag zur Kentniss der Bedeutung der Kieselsäure fär die Pflanze, uti Untersuch. auf d. Geb. d. Pflanzenbaues herausgeg. von Haberlandt, Bd 2, 1877, sid. 163. ”) KERNER uppräknar Asperifolixe bland "växter, som »efter befruktningen få blommans apertur uppåtriktad», och anför såsom grund härtill, att »till och med blommans fyllande med vatten nu ej skulle medföra någon nackdel» (Die Schutzmittel des Pollens, sid. 37). De här anförda exemplen visa tillräckligt, att denna åskådning är oriktig. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:o 4. 19 Hyoscyamus niger L. Kronbrämet faller vissnande tillhopa som hos Petunia. Oftast fälles dock icke kronan, utan äfven pipen slaknar, hvarpå hela kronan torkar och skrumpnar kring fruktanlaget. Pipens bas är derför ofta utspänd som en torr hinna kring det till- växande metridiets topp. Fodret sluter sig icke, liksom hos Petunia. Men liksom der, är dess bas tätt fogad kring fruktanlaget, som är ganska litet, och denna dess nedersta del är väl skild dels genom sin ansvälda form, dels genom sin beklädnad af lång ull, tafl. I, fig. 11, a, medan växten i öfrigt är vida mera gles- och korthårig. Då frukt- anlaget förstoras och tittar upp ur fodrets botten, blottar det endast sin hjessa, det blifvande locket, som är flere gånger tjockare än fruktväggarne i öfrigt, fig. 11, b, och således betryggar frukten äfven från denna eljest obeskyddade sida. Datura Stramonium L. De blommor, som blommat öfver, utmärka sig genom sitt slutna hylle; de blom- mande stodo nemligen ännu öppna sent en regnig afton. Den mycket långa, smala kronan lägger sig i veck efter sina hufvudnerver och vrider sig lindrigt i spetsen; äfven fodret veckar sig mera än under blomningen, isynnerhet hvad angår den förut uppblåsta basen. Dessa efterblommors hylle affaller lätt vid beröring. Detta sker på det sätt, att både foder och krona, tvenne långa, i hvarandra instuckna cylindrar, tvärt afbrytas med en ringformig led, kronan alldeles vid sin vidfästning, men fodret flere mm. högt uppe å pipen. Fodrets affallande del omslidar och medföljer kronan; resten qvarsitter såsom en låg, utstående krage under fruktanlaget. Detta saknar så- ledes numera allt skydd af hyllet, som under blomningen varit ganska fördelaktigt bildadt för detta ändamål (jfr ofvan Verbena); men det är dock anmärkningsvärdt genom sin beklädnad af talrika, uppåtriktade, långa och smala öfverhudsbildningar, som hastigt tillväxa och på frukten bilda utspärrade taggar. Nicotiana Tabacum L. Närmar sig till sin blomkrona Datura genom litet bräm och lång pip. Till följd af denna sin form och den styfva konsistensen förändras kronan föga eller icke, pipen sammandrages ej och brämet, som förvandlas först, skrumpnar utan att antaga någon bestämd form. När vissnandet inträder, börjar kronan lösgöras från sitt fäste. Detta tillgår så: hon är med pipens hopsnörda bas fästad under, icke omkring det nedtill bredare fruktämnet. Pipen i sin helhet kan derför ej oskadad aftflyftas. Men nu inträder en förvandling i dess nedersta del, som till några mm:s höjd antager en lös, mjölig konsistens. Vid detta styckes öfre gräns försiggår, b, tafl. I, fig. 12, kronpipens loss- nande, således ej med samma jemna ledyta som hos Datura. Den korta uppluckrade basaldelen qvarsitter, men synes småningom upplösas. Kronans lösgjorda del qvar- hålles ganska länge dels genom sin klibbighet, som vidhäftar fodret, dels af det starka stiftet och omsluter derför metridiet, åtminstone tills detta uppnått dubbla storleken. Fodret förändras icke, utan förblir alltid i spetsen något öppet. Solanum Dulcamara L. Kronan är djupt delad. Innan ståndarknapparne uppspringa äro hennes flikar starkt bakåtböjda, tafl. I, fig. 13, a. Nästa stadium visar dem rakt uppstående, nemligen 20 C. A. M. LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. efter knapparnes uppspringande, fig. 13, b. Blomman är redan då afstängd mot den yttre verlden och mera oansenlig än förut. Snart, fig. 13, c, sluta kronflikarne fastare tillsamman; de äro då liksom ståndarne skrumpnade. Kronan aflyftes derpå, synbarligen utträngd, då fruktanlaget utvidgas och närmar sig fodret. Det sistnämnda är oansenligt, men dess korta breda flikar blifva dock uppräta, fig. 13, d, tätt åtslutande. Blomskaftet ändrar ej sin riktning. S. nigrum IL. wm. 4. arter (med blommor af samma form) förhålla sig på samma sätt. Solanum sisymbriifolium LAM. Kronan är alldeles platt utbredd och nästan oflikad. Hon är mjuk och tunn, utom de 5, mot flikarne svarande midtelränderna, som äro ganska fasta och tjocka. Hon bibehåller från knoppläget antydan till veck, efter hvilka hon åter kan samman- läggas. Hennes tillslutande åstadkommes synbarligen genom de nyssnämnda fastare ränderna (så äfven hos de föregående arterna, t. ex. Sol. nigrum); dessa bilda liksom stommen i en 5-strålig paraply och genom en böjning nära sin bas draga de tillsamman den förut »uppslagna» kronan. Detta förhållande är mycket vanligt och synes alltid vara det sätt, hvarpå kronor, som äro mycket tunna och slaka, sluta sig. Här an- tager kronan på detta sätt ett vridet läge, ungefär som i knoppen. Fodret sluter sig efter kronans fällning och är här utbildadt till ett starkt skydd för frukten. Dess sambladiga bas är nemligen dels luden, dels besatt med stickande taggar, som i detta stadium ännu sitta ganska tätt, tafl. I, fig. 14, a. Redan nu börjar efterblomman vända sig nedåt. Snart är skaftet starkt krökt och det taggiga fodret vetter uppåt, fig. 14, b. Anmärkningsvärdt är, att blott den del af fodret, som omsluter frukten, är på nämnda sätt beväpnad. Fodret tillväxer fortfarande, och slutligen blifva taggarne derigenom mera glest fördelade. Denna art räknas till underslägtet Cryptocarpum DUuUN., just för den inhöljda och skyddade frukten; denna egenhet är dock i ännu högre grad ut- vecklad hos följande art. Solanum Fontanesianum Dun. Redan kronans 5 »medelnerver» äro här på yttersidan ludna och så breda, att de fullständigt bilda utsidan af den genom veckning slutna kronan (liksom i knoppen). Men ännu mer är fodrets bas försedd med en oerhördt tät hårighet samt dess- utom med långa, grofva, ehuru mjuka taggar, tafl. I, fig. 15, a. De under både knopp- läge och blomning utstående foderflikarne, som sakna denna beklädnad, sluta sig efter kronans fällning, fig. 15, a. Fruktanlaget är nu alldeles omhöljdt af en tjock, mjuk pels, fig. 15, b. Fodrets svalg är ganska trångt. Och till skilnad från föregående art tillväxa här icke foderflikarne, utan endast foderpipen; denne blir slutligen klotrund och fyld af det stora bäret, men är fortfarande genom svalgets förträngning starkt hopdragen 1 spetsen. Dessutom tilltaga här taggarne i mängd och storlek under fodrets tillväxt. Nicandra physaloides GseRrRTN. Den vida klocklika kronan sluter sig så, att hvart och ett af det utbredda brämets 3 partier icke blott rätar upp sig med hjelp af de långa tjocka nerverna, utan äfven sammanvikes på längden, hvarigenom klockan får fem inåtskjutande veck; KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 4. 2 tillika blir någon af flikarne starkt inrullad eller böjd in öfver svalget, så att kronan, sedd från sidan, synes snedt afstympad, tafl. I, fig. 16, a. Derigenom är hon väl till- sluten och brämets blåvioletta färg ej längre synlig. Hon lossnar, redan innan någon synbar förändring i fruktämnet skett; och då pipen är kort och vid, kan hon lätt genom sin tyngd glida ut ur blomman. Fodret sluter sig till samma kantlagda blad- läge som i knoppen, fig. 16, b, och bildar ett stort, slutet tomrum kring det ovanligt lilla fruktanlaget; äfven då detta förstoras, tillväxer fodret såsom ett rymligt hvalf kring frukten. — Efter kronans fällning böjer sig blomskaftet nedåt från sin horizontala riktning. Såväl genom sin lutning, som genom fodrets utscende liknar nu efterblomman den hängande, oöppnade knoppen. Convolvulacexr. Convolvulus tricolor L. Då den flyktiga, tunna kronan vissnar, återgår hon till det egendomliga, vridna knoppläget genom medverkan af de 5 förtjockade listerna, som motsvara hennes sam- mansättning af 5 blad. Hon blir mycket smal och derjemte i spetsen mera svartblå samt något plastisk och klibbig. Nu böja sig de långa blomskaften i en vid båge nedåt, och dervid affaller kronan. Derpå sluter sig fodret, som har följande byggnad: dess blad äro fria; hvarje blads nedre hälft är smal, jemnbred, ljusare färgad och derigenom klolikt afsatt, och med dessa basala, upprättstående delar är fodret från början tätt tryckt intill fruktämnet; äfven foderbladens öfre, utbredda delar sluta sig nu tillsamman i det hvart och ett blad med kanterna sammanvikes inåt. Fruktämnet blir oåtkomligt och är dessutom ludet af långa silkeshår. Genom de länga skaftens båg- böjning nedåt blir efterblomman aflägsnad från sällskapet med dem, som blomma, samt vanligen förflyttad in bland det täta bladverket och de slingrande grenarnes virrvarr. Genom alla dessa medel är således här fruktanlaget sorgfälligt skyddadt. (Öfverens- stämmelsen med t. ex. Solan. sisymbriifolium är mycket stor). C. arvensis L. har mycket korta, men ganska breda och särdeles styfva foder- blad, som synas motsvara det lika beskaffade basalstycket hos föregående arts foder- blad. Genom sin form kunna de efter knoppens utslående knappast vara bestämda till annat än att utgöra skyddsmedlen för fruktanlaget. Ipomixa coccinea L. Såsom vanligt i familjen, är äfven här knoppläget vridet, tafl. II, fig. 24, a (detta gäller dock här endast det egentliga brämet, ty kronan har ett långt piprör). Efter blomningen återtages ej som hos Convolvulus detta läge. Ty de 5 fastare listerna inrulla sig mot hvarandra och skrynkla ihop brämet, fig. 24, b, hvarpå kronan fälles. Då sluter sig fodret, som har mycket långa blad. Äfven här äro dessas basaldelar väl afsatta, tjocka, styfva och kupiga samt tätt slutna kring fruktämnet. Dertill äro de på yttersidan knottriga och tätt ludna (se fig.), under det växten i öfrigt är glatt! Straxt ofvanför detta basala parti blir nu fodret starkast slutet. Samtidigt nedböjer sig det starka och styfva blomskaftet, och frukterna mogna på rakt nedåtvända skaft, fig. 24, c. 22 C. A. M. LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. Nolanacer. Nolana grandiflora LEmM. Öfverensstämmer med Convolvulus, men är ett ännu mer talande bevis för, att blomskaftets nedböjning är afsedd att dölja och skydda den växande fruktsamlingen. Nolana är nemligen ännu mer nedliggande och tryckt till marken än Convolvulus, och efterblomman, tafl. I, fig. 17, a, blir derför alltid dold invid jorden eller under de tjocka, 1 ett tätt virrvarr hoplagda stjelkarne, från hvilka blott blommande skaft höja sig. — Dessutom måste här anmärkas sättet för kronans fällning. Då hon är ganska stor, får hon ej qvarsitta och hålla fodret öppet (undantagsvis kan hon qvarstanna förvissnad hos Solanum 0. a. bland de föregående, der hon är mindre och tunnare). När fodret sträfvar att sluta sig, trycker det på den kullrigaste delen af kronans uppblåsta svalg, och då kronans bas (en mycket kort pip) är långt skild från beröring med fodret, som dermidtför är vidgadt, och således ej kan af detsamma fastklämmas, så blir följden, att kronan, hvars lossnande påskyndats genom påtryckningen, snart glider undan och aflägsnas, x, fig. 17, b. Hydrophyllacewr. Nemophila NUTT. N. maculata, cramboides, atomaria (med discoidalis). Öfverensstämma i hufvudsak med de närmast föregående. Dock sluter fruktfodrets inre bladkrans ej fullständigt samman och det mer eller mindre obetäckta fruktanlaget är derför tätt gråludet, under det hela växten 1 öfrigt är alldeles glatt. Ytterfodrets blad förblifva utböjda såsom alltid är fallet med dylika. Äfven dessa växter blifva nedliggande allt efter som grenarne tillväxa. Skulle ett längre grenstycke förblifva upprätt, ser man de långa blomskaften förstora sin vinkel mot stammen och blifva nedåtriktade; men om hufvudgrenen är nedliggande, ser man blomskaften, som stå skiftevisa 1 vecken af de blad, hvilka i hvarje bladpar äro be- lägna närmast grenens öfversida (»svicklar»?), ej blott vara starkt utåtriktade, utan äfven genom en sidoböjning vetta mot jorden, ofta böjda rundt kring stammen. Hos dessa växter sker rörelsen endast uti axelns lökformigt uppsvälda bas (jfr nedan Geranium). ') — Således ett nytt exempel på efterblommans benägenhet att dölja sig under fruktbildningen. Polemoniace?r. Phlox L. Fodret kan anses vara klufvet nästan till basen, ehuru flikarne äro till sin midt förenade genom en tunn, ljusröd hinna, som är utspänd, då fodret omsluter den ut- slående blomman. Men redan under blomningen är kronpipen så förlängd och af- 1) Om dessa rörelseorgan, se SacHs, Ueber das Bewegungsorgan und die period. Beweg. der Blätter von a fl Hd I || d 3 Phaseolus und Oxalis, Bot. Zeit., 1857, sid. 793, 809, samt Vorlesungen iäber Pflanzenphysiologie, 1882, sid. 768, 842. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:0O 4. 23 smalnad, at foderflikarne sluta tillhopa och hinnan dem emellan börjar lägga sig i veck, såsom fallet blir efter kronans fällning, tafl. I, fig. 18, c. Phlox paniculata L. Kronbräm platt med breda flikar, tafl. I, fig. 18, a. Vid blomningens slut sammanvikas dessa bakåt med kanterna, hvarvid alltid den kant, som varit täckande i knoppen, nu rullar sig utanpå den andre. Flikarne blifva sålunda mycket smala, fig. 18, b, och derjemte böja de sig allt mera bakåt. Detta är ett medel att göra blomman mindre bemärkt än de talrika andra, som å samma stånd ännu äro i sitt flor och som vid insektbesöken behöfva vara fria från konkurrens med de redan öfverblommade. Kronan vissnar hos denna art innan hon affaller. Vid detta tillfälle är ännu utrymmet stort mellan det lilla fruktämnet och kronpipens bas, så att det ej synes vara genom det förras utvidgning, som kronan aflyftes, hvilket eljest är ganska vanligt bland Gamopetalerna. P. Drummondi Hoorxk. Kronan har mycket bredare flikar än föregående art, tafl. I, fig. 19, a. De kunna derför ej sammanrulla sig så starkt bakåt, som hos den, enär de hindra hvarandra med kanterna, hvadan endast den ena (yttersta) kanten på hvarje flik bortvikes. Kronan visar sig i alla fall derigenom stympad och oansenlig, fig. 19, b. Vanligen affaller hon här alldeles oförvissnad. Cobaa scandens Cav. Rikligt blommande högt öfver marken på spalier under bar himmel visade denna växt ett egendomligt sätt att dölja sin efterblomma. De mer än qvarterslånga blom- skaften, tafl. II, fig. 25, a, stå raka ut från spalieren i snedt upprät ställning; endast sjelfva blomman lutar något. Efterblomman drager sig in mot växtens täta, yppiga löfverk derigenom, att blomskaftets öfre tredjedel krökes S-formigt, fig. 25, b. Det torde vara svårt att hänföra denna krökning till de vanliga rörelserna i följd af geotropism, heliotropism o. s. v., ty i sjelfva spetsen lutar skaftet föga mer än under blomningen och mot basen står det fortfarande upprätt. Krökningen måste rätt och slätt hafva uppkommit af nödvändigheten att blomman drages tillbaka från den fram- stående plats, der blomningen egt rum — ett nutationsfenomen af inre orsaker. Redan innan blomskaftet krökes, affaller den väldiga kronan. Hon kan efter fällningen ligga frisk och oförvandlad ett helt dygn, och den förändring hon först undergår består deruti, att det utböjda brämet rätar upp sig, hvarvid de 2 bakre flikarne röra sig starkast och till och med böja sig in öfver svalget, fig. 25, ce. Derpå följer pipens hopdragning genom talrika långsgående veck. Efterblommans foder är slutet, fig. 25, b. — Anmärkningsvärd är fruktämnets plats äfven under blomningen. KERNER har beskrifvit den skyddsapparat at en från ståndarbaserna utgående lång, tät ull, som nästan fullständigt döljer nedgången till den i ofantlig rikedom afsöndrade honungen. Denna tjocka ullkrans är emellertid stäld så högt upp ofvanför denna honungssjö, att den står alldeles midtför spetsen af fruktämnet. Oaktadt kronans vidd, är fruktämnet sålunda doldt i den lilla mörka, af honung delvis uppfylda kammaren. ") 1) Se KERNER, Die Schutzmittel der Bliithen etc., Taf. III, fig. 85. 24 C. A. M. LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. Primulace2r. Lysimachia vulgaris L. och Anagallis grandiflora ANDR. Kronan är delad nästan till basen och dess korta sambladiga basaldel är ej afsatt i form af ett piprör. Ehuru hon således bildar en flack, öppen skål, är dock frukt- ämnet redan under blomningen oåtkomligt, emedan ståndarnes baser hos Lysimachia äro sammanvuxna till en hålkägla, som är inpassad deröfver, och hos Anagallis tätt ludna.”) Redan mot pollenkastningens slut blifva hos Lysimachma, tafl. I, fig. 20, a, kron- flikarne något bakåtrullade. Derefter sluter sig fodret mycket hårdt och trycker upp kronan, som dock någongång ej hinner undan utan tillsluten stannar inom fodret, hvarvid hennes fikar äro hårdt bakåtrullade. Att en stark antagonism ofta eger rum mellan foder och krona är redan i det föregående antydt, så att kronan vill öppna, men fodret tillsluta blomman. Detta är hos Anagallis mycket tydligt, ty om kronan 1 förtid lös- ryckes, sluter sig fodret mer eller mindre. Det trycker således på kronflikarnes utsida, som, ehuru till största delen tunna och slaka, dock för att kunna utstå påtryckningen äro ett stycke upp från sin bas fasta, styfva och glänsande. Hos Anagallis är den affallande kronan sluten med uppräta, samstående flikar, som måhända ej längre kunnat göra fodret motstånd (enligt H. Mörrer sluter sig kronan ungefär kl. 3 e. m., äfven om icke befruktning försiggått). Det slutna fodret blir stundom något vridet, horL20TMb Androsace Tours. och Primula L. Androsace septentrionalis L. Det platta brämets flikar inrullas med sina spetsar, dock något snedt och två af dem mindre starkt än de öfriga; de blifva derjemte fint fårade, tafl. I, fig. 21, b—d. Kronan är fästad under fruktämnets bas. Då hon vissnar, blir vid dettas svällning kronpipens nedre del, fig. 21, c, mycket utspänd, under det dess öfre, gulfärgade del bibehåller sin form; den nedre delen uttänjes slutligen till ytterlig tunnhet, och den öfre delen, som, hopsnodd af regn och sol, hättelikt skyddar kapselns hjessa ännu då denne nått en ärts storlek, afslites till slut längs efter en ringformig linie, fig. c, x. Fodret har härunder uppnått dubbla vidden, från 2 till 3—4 mm, med dubbelt bredare flikar, men dess längd är oförändrad. — På samma sätt den storblommiga A. coronopifolia Ait. m. di. Primula officinalis Jaca. Vid midsommartiden stå alla blomskaft uppräta. Fodret, tafl. I, fig. 22, a, är styft och örtartadt. Kronan sitter ännu qvar. Hennes brämflikar, fig. 22, b, c, äro sammanlagda så som hos Androsace; pipen står alldeles rak, men hop- fallen och rynkigt veckad (lika hos artens skiljaktiga kronformer, se fig.); basen sitter fast sluten kring den mognande fruktens spets, oftast regelbundet uppfläckt i 5 flikar, b, c. 5 Om Anagallis, se H. MöLLer, Die Befruchtung der Blumen durch TInsekten, fig. 129, — och dock skall nektarium enligt samme förf. här saknas! KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:0o 4. 25 MalvaceRr. Althea IDÉ Blomkronans och ståndarsträngarnes byggnad och gestalt öfverensstämmer i hög grad med Lysimachia vulgaris. Kronbladen, som alla äro förenade medelst sitt samman- hang med ståndartuben, ega en utomordentligt förtjockad basaldel och kunna derför sjelfständigt sluta sig genom en kraftig inåtkrökning af detta parti. De intaga då, såsom Cros anmärker, samma ställning som i knoppen. Genom det korta fodrets tryck mot deras kupiga, hårda och glatta basaldelar affaller hela kronan. Karpellsamlingen, som förut varit alldeles dold under den tjocka skifvan kring ståndartubens bas, blir nu i stället innesluten af det filtludna fodret. Cistacer. Cistus L. (C. erispus L., parviflorus LAM., formosus CURrT.). De enstaka, lysande blommorna fälla mycket snart sina stora, tunna kronblad alldeles oförändrade (»postfloration saknas», Cros), och fodret sluter sig då ofördröjligt så att en buske, som blommat vid middag, redan före aftonen ofta nog endast eger slutna efterblommor. Dock gäller tillslutningen egentligen de 3 inre foderbladen, som med hvarandra intaga vridet bladläge; de 2 yttre, hvilka man stundom betraktat såsom ytterfoderblad, förblifva liksom alla dylika något utböjda, tafl. I, fig. 23. De förra trycka åt så hårdt, att den inklämda ståndar- samlingen pressas till en sammanhängande hinna. Att detta sker för metridiets skyd- dande är klart deraf, att vid fruktmognaden alla foderbladen åter vidt utspärras, blifva torra och bruna samt affalla. Dessutom märkes, att fruktämnet är tätt silfverhårigt. Helianthemum vulgare GeERTN. Den klaselika blomsamlingen lutar till en början, men den utslagna blomman står upprät, tafl. II, fig. 26. Postflorationen alldeles som hos Cistus, men efterblomman, som i hög grad liknar blomknoppen, böjer skaftet rakt nedåt, fig. 26, a, b. Gruinales. Geranium TOURN. G. silvatiecum L. Kronbladen affalla utbredda och friska. Pistillernas märken äro då ännu utåtböjda (enligt HILDEBRAND hafva de dock, hos G. pratense L., samtidigt med kronbladens fällning upphört att vara mottagliga för frömjöl). Foderbladen för- blifva utstående ända tills märkena slutit sig samt glandlerna innanför foderbasen torkat och fått en gulaktig färg. Då blir fodret slutet och cylindriskt; men redan innan detta sker ega karpellerna ett utmärkt skydd bakom den dubbla muren af de 2 kransarne ståndare, hvilkas baser äro mycket breda och bibehålla sig friska äfven 4 K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 21. N:o 4. 26 CO. A. M. LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. då strängarnes spetsar vissnat. Äfven i den hälften mindre blomform, som denna art ofta eger och som har ganska korta ståndare, är bredden af strängarnes bas densamma. Företrädesvis hos G. cristatum STEv. har jag följt blomskaftens rörelse. De parvisa knopparne och blommorna stå uppräta på de likaledes uppräta grenarne. Då den första eller äldsta uti denna 2-blommiga svickel öfverblommat, ställer sig skaftet vinkelrätt mot sin förra riktning, hvarpå fodret slutes; dock är sjelfva spetsen af skaftet åter böjd uppåt. Snart följer äfven den andra blomman efter, dock åt motsatt sida. Men emedan hufvudgrenen allt efter sin tillväxt nedlägger sig, har det gemen- samma blomskaftet (»flockskaftet») likaledes blifvit horizontalt; dessutom eger detta gemensamma skaft sjelft förmågan att ändra riktning, och dess vinkel mot stammen är betydligt förstorad. Genom dessa rörelser, som försiggå i de för öfrigt alldeles styfva axlarnes basaldynor, komma efterblommorna att döljas vid marken och tillika sprida sig på vidt skilda håll. VöcHTING ”') har fullständigt beskrifvit samma förlopp hos G. pyrenaicum L. och tillägger, att blomman, som öppnar sig om morgonen, håller sig högst 2 dagar, att det unga fruktskaftets första nedböjning vanligen tager i anspråk 1 dag, men hela »flockens» definitiva lägeförändring högst 3—4 dagar, samt att vid frukternas lossnande alla krökningar hos axlarne uträtas. Såsom förut nämnts, har V. upptäckt, att inga krökningar ske, om blomma eller fruktämnen aflägsnas. Han säger sig dock trots all använd möda ej hafva kommit till någon kännedom om de orsaker, som verka rörelsen hos »komplexen af blomskaft och frukt»; han anser såsom troligt, att de äro tyngdkraft och »rectipetalitety — axlarne reagerade vid experiment föga eller icke. Men det troligaste är väl, att vi, så länge frukten utbildas, ej kunna påräkna andra reaktioner, än dem som tillfredsställa efterbloramans kraf på en säker och tryggad plats, en plats, hvilken hon, såsom så ofta synes vara fallet, här förväntar att finna långt bort från den, som för blomningen varit gynnande. Erodium cicutarium LE HER. Förhåller sig som Geranium cristatum, ehuru svickeln bocken») är mångblommig. Ändamålet med fruktskaftens förändrade riktning torde här till en del vara att ej de snart utväxande fruktspröten skola stå i vägen för tillträdet till de egentliga blommorna; se tafl. II, fig. 27.”) Pelargonium L' HER. Förhåller sig likaledes som Geranium. Kronan visar enligt Cros »ingen distinkt postfloration». Här råder någon vexling i fruktskaftets rörelse: P. anemonefolium JACQ., som har glesa knippen med långa mellanled och således vidt skilda blommor, förändrar icke skaftets riktning (detta har endast sin bas på vanligt sätt förtjockad). P. saniculeefolium W. har endast 3 blommor tillhopa. Deras skaft nedböjer sig genom krökning i basalstycket, som genom sin tjocklek och dessutom genom en knut vid honungsrörets botten är väl distinkt. Vid fruktmognaden upprätas skaftet åter. NyCA mn: Ste; SLA Lgr At dö 020 2) Se VÖCHTING, anf. st., sid. 161. Äfven om Frodium säger V. (sid. 171): »Om under blomningen ingen befruktning sker, erfar blomskaftet ingen krökning». KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR BAND. 21. N:0 4. 2 P. malvefoliuim JACQ. nedböjer icke efterblommorna, emedan de sitta hopträngda på mycket korta skaft. I sammanhang dermed märka vi, att fruktspröten äro be- tydligt kortare än hos de nyssnämnda. Linum catharticum L. Kronbladen blifva slutligen uppräta (med tydligt vridet läge). De lösgöras ytterst lätt. Mången gång torde de redan under den egentliga blomningen sitta lösa inom fodret och något skjutna upp af detta (dragas de ut, sluter fodret sig hastigt). Vid minsta beröring kunna de då affalla, sammanhällna liksom till en sambladig krona. Äfven hos ÅL. grandiflorum DesF. sammanhänga de vid affallandet, hvilket här tydligt ses bero på en liten låsmekanism med klibbig afsöndring i sjelfva bladkanten mellan klon och skifvan, hvarmed de sammanhållits under blomningen. ") Oxalis stricta L. Alla öppna blommor äro hängande. De, som börjat sluta sig (deras ståndarknappar äro affallna), stå uppräta. Denna ställning bibehålles under fruktmognaden (i motsats dertill skall O. corniculata LT. enligt HARTMAN slutligen få nedböjda blomskaft). Foder och krona sluta sig såsom 1 knoppläget, hvarpå den senare aflyftes. Rosace2. Potentilla HALL. Hos alla arter jag af detta slägte undersökt affalla kronbladen temligen oför- ändrade, hos P. minor GiL. till och med ofta liggande på marken i en regelbunden 5-sidig stjerna, och fodret slutes. Den förvandling kronbladen undergå om de t. ex. någongång qvarhållas af fodret, består deri, att deras öfre hörn invikas och bladet derefter hoprullas åt öfversidan efter sin midtlinie, tafl. II, fig. 28, b, och detsamma torde vara fallet hos de flesta af familjen. Förutom fodrets slutande, som ger efterblomman alldeles samma form som en knopp, fig. 29, har jag hos en art, nemligen P. minor Gu., sett blomskaften å de snedt stående stjelkarne böjda mot jorden, tafl. II, fig. 29, c—e. Hos t. ex. P. Lormentilla NECK. synas de vara för långa och spensliga till en sådan rörelse. Comarum palustre L. Fodrets 5 stora innerblad och de små kronbladen slutas på samma sätt som i knoppen. De förra tillväxa högst betydligt, från 10 till 32 mm., och förändra den rödaktiga färgen till grön; kronbladen sitta då ännu qvar, men oförändrade! Fragaria L. F. collina Emru. Fodret sluter sig, vinkel, således med öfre delen horizontal, tafl. II, fig. 30. och efterblommans skaft böjer sig i en rät 1) »Petala margine sepe coheerentia», BAILLON, Histoire des plantes, V, 1874, sid. 63. 28 C. A. M. LINDMAN, OM POSTPLORATIONEN. PF. vesca L. Fodret sluter sig icke, men blomskaftet böjer sig rakt nedåt, så att smultronets anlag skyddas, om de mera ofullkomligt, under det platt utbredda fodret såsom under ett a tafl. II, fig. 31. Begge arterna träffades i hvarandras sällskap i talrika exemplar (Upsala). Rubus TOURN. R. sazatilis L. Kronblad små, smala, flyktiga. Foderblad under blomningen till- bakaböjda, tafl. II, fig. 32, a. En befruktad blomma sluter fodret, som tillväxer, fig. 32, b. En obefruktad förvissnar; likväl kan någongång dess foder utväxa ganska be- tydligt, men står alltid öppet, fig. 32, c, och 1 efterblommor af sådan fore har jag aldrig lyckats finna tillväxande karpeller. R. cesws L. Kronblad stora, vid affallandet friska. Stundom sluter sig fodret. Men stundom synes detta dröja ganska länge, så att först den mognande karpell- samlingen omges af detsamma. Jag ifrågasätter derför, om icke här de utomordentligt talrika och ganska långa ståndarne äro bestämda till karpellernas skydd. Dessa senare äro nemligen mycket små, tafl. II, fig. 33, a, hela samlingen ej större än hos en af de minsta Potentilla-arterna, och döljas ganska länge fullständigt af den skrumpnande ståndarmassan, fig. 33, b, ett skydd, som qvarstår tills det spränges genom karpellernas förstorande. R. ideus L. De små kronbladen äro flyktiga, vissna något litet i spetsen och affalla. Foderbladen stå dervid orörliga. Ståndarne räcka ej öfver pistillsamlingen. Denna senare är, såsom tad. II, fig. 34 utvisar, temligen isolerad. Emellan honfästet och ståndarnes baser fins nemligen en bred disk, som är alldeles hvit af ett tjockt sockerlager. Vägen dit går innanför ståndarne (annorlunda hos t. ex. Geum, se nedan) och då den temligen flitigt hålles öppen af insekter, torde blomman oaktadt sin hop- dragna form ej ega fruktänmena 1 säkert förvar. Det är derför ganska anmärknings- vände, att kaspellenna i sitt yngre tillstånd äro hvitludna af ett tjockt filtludd. Geum L. G. rwale L. Sedan fruktspröten börjat visa sig utanför kronan, begynner det lutande blomskaftet räta upp sig. För frukternas spridning står det slutligen rakt i vädret; då är det förut trånga fodret något utspärradt och hela blomman mera på- fallande genom de likaledes mer utspärrade, länge persisterande och något blekta kronbladen. | Men hvartill tjenar under blomningen det slutna hyllet och skaftets lutning? Arten är enligt H. MÖLLER") något proterogyn. Dess byggnad är derför sådan, att redan under blomningen förl tanena. äro väl undangömda. I blommans trånga mynning hvilar öfver dem en skog af långhåriga stift och märken. Blomman uppbrytes icke af besökande insekter, ty på grund af dels hyllets slutenhet, dels blommans lutning tages vägen till honungen mellan foder- och kronblad, och mellan kronbladens klor leda öppningar in till densamma. Och derjemte är karpellsamlingen på ett skaft höjd upp öfver honungskällorna. Ehuru H. MÖLLER anser för en ofullkomlighet hos blom- Ny TAM: Star SIA RIO: KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 4. 29 man, att honungen kan åtkommas utan att befruktningen förmedlas, så torde detta å andra sidan tjena till att redan befruktade fruktämnen få utveckla sig i en sluten och fredad blomma. Längre fram skyddas de högst väsentligt af de täta spröten. Geum urbanum L. Blomman är mera öppen, fodret nedviket. Äfven här hindra spröten hyllet att sluta sig. Blombottnen visar antydan till bägarform, tafl. II, fig. 35, a, i det en bred, inåt sluttande disk ligger innanför ståndarnes bas. Till följd deraf kommer karpellsamlingen att snart med sina sidor trycka sig intill denna del af torus, under det de nedersta spröten gå ut just midt för densammas öfre kant. Kronbladen affalla här, och samtidigt dermed äro pistillerna (proterogyni!) så utvecklade, att deras spröt riktas ut åt alla sidor tvärs igenom ståndarsamlingen, fig. 35, b. Karpellsamlingen liknar snart ett klot, besatt med bajonettformade spröt, en anordning, som i flere afseenden måste erbjuda fördelarne af skydd för de sammanpackade frukterna. Alchemilla vulgaris L. Skiljer sig från de förutnämnda af familjen genom brist på krona och genom bägarlik blombotten. Efterblommans foderflikar blifva uppräta, och då dessutom den stora disken kring blombottnens mynning förlorar sin fuktiga glans och friska gulaktiga färg, blir hvarje blomma något sluten och föga 1 ögonen fallande. Sanguisorba ScoP. Skiljer sig från Alchemilla i anseende till blomstringen genom två vigtiga olik- heter: 1) fruktämnet sitter på bottnen af en djup bägare, som i sin spets är starkt hopsnörad och blott har en porformig mynning upptill för stiftet; hos Alchemilla står det i sjelfva mynningen af den öppna blombottnen;') 2) blommorna äro tätt packade i ax, så att deras foderbräm på hvarjehanda sätt täcka hvarandra. Dessa omständig- heter bestämma postflorationen, ty då blomman ej behöfver slutas, förblir hyllet oförändradt utbredt; på så sätt erhålla nemligen de tätt sittande bägarne ett samman- hängande tak af axets samtliga foderblad, som snart utbyta sin röda färg mot en grönaktig. Agrimonia odorata MILL. Hvad först hyllets öfverblomning angår, så affalla kronbladen, till formen nästan oförändrade, men urblekta (hos hvitblommiga arter brunaktiga). Den stora ljusgula disken döljes kort derefter genom foderbladens sammanslutning deröfver. En vigtig olikhet med Alchemilla och Sanguisorba ligger deri, att blommorna sitta glest i långa klasar. Emedan hyllet sålunda ej ger skydd åt den bägarlika blombottnen, från hvilken det dessutom är långt aflägsnadt genom den stora hakborstkransen, och då blommans bas ej heller döljes genom blomställningens anordning, såsom hos Sanguisorba (och i viss mån Alchemilla); så är här blombottnen nedanför hakborsten tätt beklädd med styfva, hvita hår, under det stjelk, hakborst och foderblad äro glatta eller gleshåriga. Det korta blomskaftet bär 2 förblad; straxt ofvan dessa böjer det sig inemot frukt- mognaden i vinkel nedåt för att de uppåt krökta hakborsten nu i sin omvända ställ- ning må bättre kunna fatta tag. På samma sätt ÅA. repens L., Eupatoria L., caffra G. Mry., leucantha KUNZE. !) Se t. ex. LE MaouTt et DECAISNE, Traité général de Bot., 1868, figurerna å sid. 301. 30 C. A. M. LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. Drupace2. Fruktämnet sitter hos denna familj 1 bottnen af ett bägarlikt fäste, hvilket som bekant affaller. Efter befruktningen finner man en ringformig korkbildning vid dess bas. Denna stamdel lossnar således på samma sätt som foderpipen hos Datura, under det foderbladen i dess rand förblifva i ostördt sammanhang dermed. Hos t. ex. Prunus semperflorens Emru. sker dock dess fällning ej förr än fruktanlaget redan hunnit skjuta upp ur dess mynning, tall. II, fig. 36, a; det afkastade torusröret, som är trångt och djupt, qvarhålles vanligen såsom en eqvatorial gördel kring den växande frukten och uppfläckes oregelbundet af denne, fig. 36, b. Hos P. Padus L. m. f. är deremot blombottnen mera kort och vid. I allmänhet synas derför dessa växter afse att befria den mognande frukten från den omslutande stamdelen. ") Detta måste nödvändigt förr eller senare försiggå will följd af fruktens betydliga utvidgning. Att en köttig frukt saknar de för fruktanlagen så vanliga skyddsmedlen är dock ej sällsynt, ett förbållande, hvartill jag återkommer längre fram. Jag vill här blott anmärka, att Amygdalus, som har mera torr frukt, utan olägenhet har denna beklädd af ett tätt och tjockt filtludd. Pomacer. Pyrus L. och Sorbus TOoURN. Proterogyna. Till förmån för metridiet kan derför ingen rörelse af hyllet före- tagas, så mycket mindre, som hyllet är öfversittande. Också sakna kronbladen all rörelse och erbjuda ej ens frömjölet skydd, ty hvarken mot natten eller under starkaste regn ändra de sin ställning. Innan de affalla (de förvandlas då icke), göra de blott blomman allt mera öppen genom att vidt utspärras. Fodret förändras icke (någon gång ses det hos Pyrus Malus L. hårdt slutet öfver disken). Det skydd, fruktämnet här eger, tillhör redan blomningen. Först hafva vi att märka dess beklädnad med ett tjockt filtludd, som hos Sorbus äfven tillkommer blom- skaften och qvastens alla grenar. Vidare har Sorbus diskens midt upptagen af stiftens tjockludna bas, som, ursprungligen bidragande till honungens skydd, ganska länge qvar- sitter såsom en verklig ullpropp, hvilket i ännu högre grad gäller om Cydonia. Hos Pyrus täckes disken efter blomningen blott af den utomordentligt tjocka, nu torkande honungsafsöndrande väfnaden och barrikaderas dessutom någon tid af de här mycket tättstående ståndarbaserna (hos Sorbus stå dessa glesare). Slutligen gäller om Sorbus, att de tätt hopträngda blommorna inbördes skydda hvarandra. Betraktar man en blommande qvast, äro alla efterblommor så godt som dolda af grannblommornas kron- blad; och alla fruktämnena, insvepta i sina hvita pelsar, hafva ännu någon tid efter qvastens afblomstring uppspänd öfver sig en verklig »en-tous-cas» af alla de utspärrade hyllebladen. Bland blomskaften träffas stundom larver och andra objudna gäster, som dock torde få åtnöja sig med fördelarne af skydd mot regn. Oo 1) I de talrika fall, då frukten angripes och förvrides af Exoascus Pruni, affaller icke torusröret. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:0O 4. Si Cratwgus L. har fruktämnet glatt och tyckes mest lägga an på att skydda disken ofvan detsamma, dels genom täta uppräta silkeshår kring stiftets bas, dels (åtminstone hos en del arter) genom de förut utspärrade ståndarnes hopslutning deröfver. Cotoneaster vulgaris LINDL. Här fins en skållik blombotten, ty karpellerna äro fria i spetsen. Derför måste de korta, breda foderbladen ombesörja tillslutandet af skenfrukten, hvilken eljest skulle i sin spets vara öppen. Efter kronbladens fällning sluta de sig derför och instänga de ännu friska ståndarsträngarne, tafl. II, fig. 37, samt blifva slutligen något köttiga (föga differentierade från blommans stamdel). Ranunculacer. Eranthis hiemalis SALISB. Det stora, gula, mångbladiga fodret sluter sig vid vissnandet kring karpellsam- lingen, som derför skyddas inom en fullständigt sluten, oval eller elliptisk hylsa af något hinnaktiga, torra blad. Då den gula färgen och saftigheten naturligtvis bibehålles längst vid dessas bas, kunna de ganska länge sammanhållas kring fruktanlagen. ') Anemone L. A. nemorosa L. Den vidöppna kalken blommar horizontalt utbredd. Samtidigt med märkenas skrumpnande och mörknande samt ståndarnes bortfallande inträdatvå förändringar 1 blomman: att kalkbladen sluta sig något och att skaftets spets lutar, tafl. II, fig. 38, hvilket isynnerhet är påtagligt vid solsken och middagstid, då eljest blomningen står på sin höjdpunkt. I sådana efterblommor äro karpellerna starkt svälda. Blomman inbjuder ej längre till besök, utan har förändrat sitt hylle till en sol- och regnskärm, och de hvita bladen sitta länge ganska fast; då de affallit, kunna de ännu ungefär en dag ligga oförvissnade. A. Hepatica L. Äfven denna arts blommor stå uppräta och vidöppna. Här synas dock pistillerna vara något senare utvecklade och blomman en längre tid invänta befruktning, i det en del märken äro hvita och svällande sedan både ståndare och kalkblad affallit. Kalkbladen äro nemligen mycket finare och flyktigare än hos föregående art. De lossna tidigt och sitta ofta lösa inom svepet. Men de hafva ej heller samma rol som hos föregående art — ty denna rol öfvertages här af svepebladen. Blomman lutar sig något, hvarpå hela blomskaftet ganska snart böjer sig 1 en vid båge, tafl. II, fig. så att svepebladens spetsar komma att stödja mot marken. I denna ställning träffas under hela sommaren alla fruktsamlingarnas skaft. Dock uppbära dessa skaft mycket ofta fruktfästen, der inga karpeller kommit till utveckling. på 9 Pulsatilla vulgaris MILL. Blomman är lutande och har jemnbredt klocklik form (kalkbladens form vex- lande från aflång till utdraget lancettlik), ett utmärkt pollenskydd. Såväl derigenom, 1) På denna växt, som genom sitt färgade hylles varaktighet och afpassning för fruktanlagets skyddande synes öfverträffa alla andra af familjen, har professor V. B. Witrrock godhetsfullt fäst min upp- märksamhet. 32 OC. A. M. LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. som genom de kring karpellsamlingen tätt anslutande ståndarne (som utvecklas i ord- ning inifrån utåt) äro karpellerna alldeles dolda, och det ställe, som besökes för sin honungsafsöndring är de korta, skaftade, ståndarlika glandler, som sitta ytterst i ståndar- samlingen. Sannolikt är blomman (liksom t. ex. Geum rivale) något proterogyn, ehuru P. pratensis MirL. uppgifves för att vara homogam (SPRENGEL, ÅXELL). De röda märkena blifva liksom kalkbladen blekare under ståndarsamlingens utveckling. De bleknade bladen böja kanterna inåt, ett stadium, då de synas smalare och gifva ett sämre skydd än förut; likväl sluta de sig snart nära tillsamman, ehuru detta ej synes ske förr än ståndarne, som bäst borde hafva behöft ett fortsatt pollenskydd, hafva vissnat. Nu blir alltså blomman smalt äggformig eller spolformig och blekgrå, hvarigenom hon föga eller icke afsticker mot de på våren gråaktiga backar, som äro artens växeplatser. Kalkbladen affalla fullständigt först då de divergerande fruktspröten börjat tränga dem isär. Vid denna tid håller blomskaftet på att räta ut sig för att slutligen i och för fruktspridningen stå alldeles upprätt. Aquilegia L. Innanför ståndarne sitter en krans af långa, smala, hvita fjäll, de s. k. stami- nodierna, hvilka vanligen äro dubbelt så många som karpellerna. Foder- och kron- blad fällas på en gång, oförvandlade, och snart äfven ståndarne. Då sitta staminodierna qvar en tid bortåt, till utseendet ej olika det kring fruktanlagen slutna fodret hos Eranthis. Karpellerna äro tätt och fint ludna; pl. II, fig. 40. Clematis L. De arter, hvilkas blommor hänga nedåt, uträta skaften uppåt efter befrukt- ningen. Enligt Cros: »postfloratio patula, hyllet öppnar sig ännu mera». C. montana BucHANn. Innan kalkbladen fällas, förändras skifvans utseende. Hon har 3 starka nerver, mellan hvilka smånerver nästan saknas, under det sådana, nätlikt förgrenade, uppfylla skifvans breda kanter. Dessa nervrika sidodelar äro bredast mot spetsen och hela kalkbladet är derför omvändt triangulärt. Det är dessa öronlika sidostycken, som inrulla sig åt baksidan (hvilken är vänd uppåt), innan bladet affaller, pt to: AT C. pulchella Pers. Vänder sin blomma uppåt mycket förr än föregående. Kalk- bladen äro här smalare och ej mot spetsen utbredda. Efter blomningen inrullas deras kanter åt öfre, ej åt undre eller bakre sidan. Begge typerna afse att minska blommans ytutbredning (hon besökes rikligt af pollensamlare, enligt H. Mörrrer). Fruktanlagens direkta skydd torde vara att söka i deras silkesludenhet. Enligt MaArrortE') innehåller fruktskalet ett lager långsträckta sklerenkymceller då karpellen mognat. Ranunculus L. R. acris L., repens L., polyanthemos L. Hylet flyktigt. Sedan alla ståndarne tömts och böjt sig utåt, affalla de likaledes alltmer utspärrade foder- och kronbladen Ty Anf. St. sid. 245. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:0 4. 33 äfven vid svag beröring. Fruktsamlingen sitter alldeles oskyddad. Den mogna små- fruktens skal innehåller flere lager långsträckta, starkt förtjockade, porösa celler. ”) Närmast dessa arter står Caliha palustris L. Batrachium S. F. GRAY. B. sceleratum Tu. Fr. De små hyllebladen blifva allt mer utåt- och nedåtriktade för att jemte ståndarne affalla. Redan deras litenhet i förhållande till karpellsamlingen visar deras oduglighet att skydda denne, som någongång redan i knoppen höjer sig ur hyllet. B. peltatum Presz. Då hyllebladen affallit, hafva ståndare och pistiller icke på långt när slutat sin verksamhet, och då slutligen äfven ståndarne affalla (oförvandlade), äro ännu märkena friska. Då äfven dessa skrumpna, börjar det långa blomskaftet, som varit böjdt i vinkel för att hålla blomman öfver vattnet, att räta ut sig och kommer derigenom till följd af stammens riktning, se tafl. II, fig. 42, att helt och hållet ligga utsträckt under vattenytan. Om RBanunculacem i allmänhet, se den allmänna delen i slutet af denna afhandling. Troproler. Tropxolum majus L. Efter blomningen sker i hyllets form blott den förändringen, att det öppnar sig mera, isynnerhet hvad fodret (»blomfästet») angår, och blomman blir mycket flack. Men det långa raka skaftet böjer sin spets i en kraftig båge, och efterblomman käns alltid igen derpå att hon är vänd nedåt, oafsedt de ur blomman utböjda ståndarne och de förtorkade märkena. Växten har ett ytterst tätt löfverk kring en myckenhet om hvarandra slingrade grenar. Inuti detsamma träffas talrika, alldeles dolda efter- blommor. Frukterna träffas likaså endast på bågböjda eller slingrande skaft. — Blom- mans hylle qvarsitter till dess fruktanlaget är betydligt förstoradt. Dess affallande sker på följande egendomliga sätt. Den skålformiga blombottnen (foderbasen?) delar sig I två partier, å ena sidan de 3 bakre foderbladen med 2 kronblad samt sporren och 4 ståndare, å andra sidan de 2 främre foderbladen (endast dessa 2 äro skilda ända till blomskaftets spets) i sammanhang med 3 kronblad och 4 ståndare. Dessa 2 hälfter affalla nu hvar för sig. De äro redan förut antydda genom tvenne grön- aktiga, föga märkbara fåror. Papaveracer. Det är allmänt bekant, att foderbladen vanligen affalla vid knoppens öppnande, antingen sammanhängande (Fschscholtzia) eller skilda (Papaver). Ehuru kronbladen äro !) Anf. st. — Den hvita färg, som ofta till slut märkes hos kronbladen af Ranunculus, beror enligt R. HoLLSTEIN, Bot. Zeit., 1878. sid. 25, på de talrika stärkelsekornen, som qvarstanna i dessa blad vid deras fällning. 5 K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 21. N:o 4. ; 24 C. A. M. LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. mycket stora, tunna och lifligt färgade, äro de dock temligen persistenta. Blomman varar minst 2-3 dagar (om fruktämnet förstöres till och med dubbelt så länge), såsom i allmänhet hos växter med talrika ståndare, och då kronbladen fällas, äro de alldeles friska, hvilket ännu kan räcka öfver dygnet (Crzos uppgifver för Papaveracex »post- floratio crispa», hvilket dock är oriktigt). Fruktanlaget är fullkomligt obetäckt; dock är det anmärkningsvärdt, att fruktämnet efter befruktningen tillväxer obetydligt; att det redan vid denna tidpunkt är mycket utveckladt visar dess byggnad: hos P. nudicaule L. har epidermis betydligt tjocka både inre och yttre väggar och beklädes af grofva, svarta, tagellika hår, sammansatta af hårda och förtjockade celler. Crucifer2e. Denna familj har det gemensamma kännetecknet, att både foder- och kronblad fällas under fruktens utveckling. Foderbladen antaga dessförinnan 1 allmänhet en gul- eller rödaktig färg och inrulla sig ofta snäckformigt, under det kronbladen te sig något vissnade. Cros nämner »flere Cruciferer» såsom exempel på växter, hvilka förlora hyllet kort efter blommans utslående eller »sakna postfloration». Så flyktiga äro dock icke hyllebladen, om också någon vexling råder i deras varaktighet. Dessutom vexlar något den ställning, de före fällningen intaga, liksom ock deras betydelse för fruktanlaget. I allmänhet äro kronbladen med sina klor tätt samstående, under det skifvorna äro utåtböjda. Hos fere arter blifva äfven skifvorna uppräta, så snart fruktanlaget börjar förlängas, och i denna ställning, svepta kring den unga skidan, qvarsitta kron- bladen, hos flere Siliquose ofta tills denna nått 4—5 gånger fruktämnets längd. T. ex.: Draba verna L., tafl. III, fig. 48, Capsella Bursa pastoris MeEpv., tafl. III, fig. 49, Thlaspi arvense L., Farsetia incana RB. Br., Arabis thaliana L. och hirsuta Scor., fig. 50, Turritis glabra L., Sisymbrium Sophia EL. och officinale Scor., Nasturtium palustre DC. och anceps DC. (den senare med hela kronbladet under blomningen horizontalt) m. f. Hos flere af dessa, såsom Sis. officinale, Arabis hirsuta, äro foderbladen uppräta och tilltryckta; hos de öfriga, synnerligast hos Sis. Sophia, Nasturt. anceps, blomma de utspärrade, men sluta sig sedan liksom kronbladen. — Hos andra förändra hyllebladen ej sitt läge, t.ex. Bunmas orrentalis L., der endast kronbladens breda klor äro tätt slutna kring fruktanlaget, som först sent räcker upp öfver dem. Hos Crambe filiformis JACQ. äro kronbladens skifvor slutligen tillbakaslagna. Crambe har ganska flyktigt hylle. — Andra slutligen, t. ex. Sinapis arvensis L., tafl. III, fig. 51, utspärra kronbladens klor vid blomningens slut. Hos Sinapis är derför ett förhållande mycket tydligt, som är antydt hos de festa, ehuru jag ej funnit någon viss regel derför. Kronans form ändrar sig nemligen hos efterblomman, så att hennes diagram blir något zygomorft, liksom hos +. ex. Iberis m. fl. redan under blomningen. Hos Sinapis böja sig dervid kron- bladen mot blommans sidor, och de tvenne, som mellan sig hafva en af de kortare ståndarne, lägga sig genom en liten omvridning platta innanför hvarandra. På samma sätt Sis. Sophia, Erystmum odoratum, Nasturt. anceps m. fl. Deremot omvridas kron- bladen åt motsatt håll hos t. ex. Sis. officinale, Farsetia, Alyssum. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:o 4. 35 Som bekant, är skidan hos talrika arter tryckt intill stjelken. Detta är redan fallet straxt efter blomningen, en anordning, som torde bidraga till fruktanlagets skydd, ty detsamma blir, enär internodierna samtidigt förlängas, doldt under eller inuti den qvastlika samlingen af de blommor, som ännu blomma. Detta är särdeles påtagligt hos t. ex. Sisymbr. officmnale, men, äfven utan någon betydlig rörelse uti blomskaften, hos t. ex. Bunias, som har ett ovanligt stort antal blommor i klasens topp på en gång i blom. En fara, mot hvilken Crucifererna dock synas stå värnlösa, är de särdeles talrika besöken af skadliga insekter. Blomställningarna äro ej sällan alldeles sönder- frätta af små skalbaggar eller betäckta af bladlöss. En del torde till skydd mot denna och andra faror sätta sin gråludenhet, t. ex. Matthiola incana RB. Br., der örtståndets beklädnad återkommer hos skidan; andra hafva styfva hår, t. ex. Sinapis, der jag väl sett det glatta sprötet, men icke sjelfva skidan besökt af bladlöss. Acerace2. Esculus Hippocastanum L. Blomhyllet förändrar sig här under hela blomningen. I honstadiet, som går först, är blomman mest oansenlig, ty dels äro kronbladen tätt närmade till hvarandra af det trånga, klocklika fodret, dels äro de tecknade med blekgula fläckar. Då efter befrukt- ningen stiftet högst betydligt utväxer och ståndarne uppspringa, vidgas blomman deri- genom, att det förut sambladiga fodret vränges ut, hvarvid dess pip uppfläckes nästan till basen i 5, nu tillbakaslagna flikar, och på samma gång som kronbladen härvid blifva något aflägsnade från hvarandra, antaga deras förut gula fläckar en mörkröd färg, ') hvilken de ännu ega vid fällningen. Det hastigt förstorade fruktanlaget har härvid blifvit blottadt. Dess yta är dock, liksom ståndarbaserna och kronbladen, tätt och fint silkeshårig. | Acer platanoides L. Hanblommorna sluta sig: de tömda ståndarne krökas bågformigt inåt mot hvar- andra, och hyllebladen böja sig alla inåt, hvarvid dock foderbladen äro med kanterna tillbakavikna (knoppläget). Dessa hanblommor affalla vanligast genom att lossna vid basen af sina skaft, ty qvastens grenverk äro mycket sköra, eller afbrytes stundom blomskaftet tätt under blomman. Träd med blott hanblommor fälla någongång blom- ställningen hel, och sårytan är då mycket saftrik och oregelbunden, hvilket utvisar att ledbildning ej förekommer. (I de så afslitna qvastarne finnas vanligen många ännu outslagna blommor.) Hon- och de hermafrodita blommornas hylle sluter sig från 2 sidor tätt intill den plattade pistillen, så snart dennes vingar utväxa. Dock synes denna blommans tillplattning börja redan innan fruktanlagets förstoring blifvit bestämmande derför. Äfven här äro foderbladens kanter tillbakavikna, tafl. II, fig. 43. 1!) HILDEBRAND, uti PRINGSHEIM'S Jahrbicher, III, sid. 75, 36 C. A. M. LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. Acer Pseudo-Platanus L. Hyllebladen äro här mycket små och smala; äfven om de sluta sig, nå de knappt öfver den förtjockade honungsafsöndrande disken. De ohöljda fruktanlagen äro derför klädda af ett glest filtludd, hos föregående art glatta. Polygoner. Rumex L. De 3 yttre kalkbladen förblifva små och äro efter blomningen starkt bakåt- riktade. De 3 inre tillväxa med metridiet och omsluta till sist nöten, liggande intill hvar sin af dess 3 sidor. Här qvarstår således hela hyllet under postflorationen, och vi få deraf en skyddsapparat, på det utmärktaste afpassad såväl efter formen, som den tilltagande storleken hos det föremål, som skall skyddas. De inre kalkbladen blifva nemligen ända till 4-dubbelt förstorade och forsätta att växa ännu sedan nötens till- växt afstannat. Oxyria digyna HILL. Till hyllet en 2-talig Rumex. Frukten 2-sidigt plattad. Äfven här tillväxa de inre 2 kalkbladen, tryckta intill nötens plattsidor. Vid mognaden äro de jemnt så stora som dennes midt-del, hvilken innesluter fröet, under det den breda vingkanten oskyddad skjuter utanför, tafl. II, fig. 44. Polygonum Convolvulus L. , Eger blott 5 kalkblad, men fruktämnet är äfven här regelbundet 3-kantigt. För att hyllet dock skall räcka till att allsidigt omsluta nöten, är ett af de blad, som stå midt för ett af dennes hörn, det, som i spiralen är snedstäldt eller n:o 3, tafl. II, fig. 45, a, betydligt förstoradt i sin ena kant och betäcker äfven den af nötens sidor, midt för hvilken intet kalkblad sitter. På samma gång är den skilnad upphäfd, som en- ligt analogien med Rumex kunde finnas mellan de öfriga kalkbladen allt efter deras olika plats (se fig.), så att de nu alla deltaga i metridiets skyddande, ett fullkom- nande af Rumex-formen, fig. 45, b. SS Liliacexr. Hemerocallis fulva L. De utomordentligt långa kalkfliikarne räta upp sig och sluta så tätt ihop, att brämets vidd blir föga större än den korta pipens. De 3 inre, som äro bredast och tunnast, öfvergå derpå 1 en köttig, något klibbig massa, hvarvid de inbördes samman- smälta för att sedan äfven efter torkningen sammanhänga; de 3 yttre förblifva styfva och i spetsen något bakåtrullade. Den sålunda mycket smala och långa kalken blir under vissnandet krökt nedåt af sin tyngd; pipen förblir utspänd kring fruktanlaget. Funkia SPR. Har i motsats till föregående kalken sambladig ofvan midten, hvarför flikarne äro mera beroende af hvarandra, Sedan både ståndare och stift böjt sig tillbaka in i KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 4. OM blomman, sluta sig alla 6 kalkflikarne, sammanvikna långs efter sin midt. Sådan qvar- sitter kalken skrumpnande till dess pipen skjutes upp med frukten och spränges eller uttänjes till försvinnande tunnhet. Allium Harr. Kalken är fribladig. Den sluter sig hos alla arter; hos en del, t. ex. Å. stra- minewn ReG., som ega urnelik, upptill hopknipen kalk, behöfs en slutning blott af fikarnes yttersta spetsar, som varit utböjda. En del arter, t. ex. A. nutans L., hafva 3-kantigt fruktämne, och då äro de 3 yttre kalkbladen, som skola omfatta dettas hörn, ej platta utan båtlika eller kölade. Efter blomningen antager kalken en hinnartad konsistens. Arterna af sect. Macrospatha hafva oftast lutande blomskaft, t. ex. ÅA. carinatum L., flavum L., oleraceum L., och dessa blifva vid blommans slutande styft uppräta samt kunna högst betydligt förlängas, t. ex. Å. flavum. Alsinacer. Alla de hithörande växter jag undersökt öfverensstämma deri, att efterblomman antager största möjliga likhet med knoppen, i det fodret sluter sig utan att kron- bladen fällas. T. ex. Spergula vernalis Winzp. Metridiet tillväxer hastigt, och då foder- bladen trycka så hårdt, att de svårligen utan att sönderrifvas kunna öppnas, inklämmas de små kronbladen för att qvarsitta ännu då kapseln uppspringer. De äro då hvita, släta, men mera glänsande och hinnartade än förut och lossna icke. Den vida, upp- sprungna kapseln omges derför af ett hylle, som till formen repeterar sin blomning. — Likaså Stellaria, Cerastium, Halianthus, Arenaria, Sagina, Spergularia wm. 1., äfven de arter, som ega stora kronblad. Särskildt måste dock några arter omnämnas, som visa egna, intressanta anordningar. Några arter visa nemligen redan under blomningen förmågan att göra sin blomma genom hyllets förändring mera obemärkt. Stellaria graminea L. De 5, djupt 2-klufna kronbladen äro under pollenkast- ningen så stälda, att kronan bildar en regelbunden 10-uddig stjerna, tafl. II, fig. 46, a. Men genom en egendomlig formförändring blir under blommans honstadium, fig. 46, b, afståndet mellan de 2 flikarne i hvarje kronblad mycket förstoradt, på samma gång som hvardera fliken närmar sig närliggande flik af nästa kronblad eller till och med lägger sig öfver densamma. Kronbladen äro nemligen nu ej fullt så utspärrade som förut. En sådan blomma liknar en 5-uddig stjerna, och om blomman nu afbrytes, förvissnar hyllet mycket fortare än om hon brytes i hanstadiet. Kronbladen blifva skrynkliga eller något inrullade i spetsarne och instängas derefter af fodret. Det måste särskildt anmärkas, att denna egendomliga postfloration är helt olika utseendet hos t. ex. en yngre blomma, som mot aftonen är halft sluten, ty denna är mera regel- bundet 10-strålig. Sagina nodosa FENzZL. Kronbladen mycket stora i förhållande till fodret, men hela. De stå rätt ut; men innan de efter blomningen sluta sig samtidigt med fodret, ändra de sitt läge sålunda, att 4 af dem lägga sig 2 och 2 med skifvan innanför hvar- andra, hvarigenom kronan liknar en 3-uddig stjerna, tafl. II, fig. 47. 38 C. A. M. LINDMAN, OM POSTEFLORATIONEN. Några andra arter visa deremot i samband med postflorationen den egenheten att blomskaftet riktas mot jorden. Af dessa nämner jag endast två. Stellaria media Öyrirr. Genom böjning vid basen blir hvarje efterblommas skaft nedåtriktadt"') och förblir i detta läge tills kapseln uppspringer. Om stammen växer i nedliggande ställning, blir det ännu tydligare, att fruktanlaget genom skaftets rörelse sträfvar i riktning mot jorden; ty sedan skaftet slagits tillbaka, förblir det ej rakt, parallelt med marken, utan gör på hvarjehanda sätt böjningar för att vända frukt- fodrets spetsar nedåt. På samma sätt S. nemorum L. och Cerastium vulgatum L. Spergularia campestris AscHers. (och marina LEFFL.). Blommande skaft bilda till sin riktning en direkt fortsättning af grenspetsen. Då blomman slutit sig, är skaftet nedfäldt i rät vinkel mot hufvudaxeln, och då denne vanligen är nedliggande, äro alla de sålunda böjda skaften riktade mot dess undre sida, således samtligen mot jorden. Dessutom äro alla skaften raka och få sin förändrade riktning genom en skarp krök- ning vid sjelfva basen, ej, såsom ofta hos Stellaria media, genom senare inträffande bägböjningar. SilenaceR. Viscaria vulgaris ROrEL. De talrika sidostälda knippena likna öfverraskande den nedan beskrifna Lythrum Salicaria 1 sitt postflorala förhållande. Efterblommorna närma sig stjelken och stå derför slutligen lodräta, tätt intill hvarandra, tafl. III, fig. 52, a, b, hvarigenom blom- samlingen blir ganska oansenlig. Man bör ihågkomma hvilket utmärkt skydd denna växts klibbighet erbjuder blommorna mot skadedjur; KERNER räknade i en enda blom- samling 64 fastnade insekter! — Det föga klufna fodret förblir åtminstone till formen oförändradt. Kronbladen inrulla sin skifva ända till kronsnärpet, och qvarsitta. Det- samma gäller om hyllet hos fere andra af familjen, t. ex. Silene L., hvars krona blir klibbigt hopfallen (några arters trånga foderrör spränges slutligen af frukten). Hos Melandrium Rozrnr. flyta kronbladen sönder i hög grad, isynnerhet i honblomman, och likaså stiften. Lychnis Flos cuculi L. visar svagare, men dock tydligt samma rörelse hos blomskaften som Viscaria; dess 4-flikiga kronblad inrulla normalt hvarje flik för sig, tafl. III, fig. 53. L. chalcedonica L. är alldeles lik Viscaria. Här äro sålunda på grund af fodrets form alla vidare förändringar af detsamma öfverflödiga i och för fruktskyddet, isynnerhet som mynningen tillproppas af de qvar- sittande kronbladen. Äfven i det föregående äro några likartade fall anförda, t. ex. Primula, och i det följande återkommer detta ofta. Dianthus L. D. deltoides L. Sedan de långa märkena börjat skrumpna, förändra sig kron- bladen sålunda, att hvart och ett rullar in begge sina kanter och slutligen bildar en lång, smal cylinder. Om detta stundom är otydligt deraf, att de med kanterna hindrat 1) Om de närmare intressanta förhållandena härvid, se A. N. LUNDSTRÖM, Die Anpassungen der Pflanzen an Regen und Thau; 1884; sidå 5;tP1 Bitig: dl; ab: rr KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:o 4. 39 hvarandra, så hoprulla de sig så snart man lösgör dem från hindret. Tillsamman utgöra de en lång smal propp till det smalt flasklika fodret. På samma sätt D. giganteus p'Urv. och Gypsoplila pilulifera Hort. Flere andra arter af slägtet låta blott kronbladens skifvor falla tillbaka, isynnerhet några med mycket flikiga kronblad; så t. ex. D. furcatus BarB. och barbatus IL. Likaså Gypsoplula paniculata L. och altisstma L. Saponaria L. S. depressa Biv., officinalis L., m. fl. Efter märkenas öfverblomning inträder hyllets, som liknar de sistnämnda Dianthus-arternas. Ty kronbladens skifvor böja sig tillbaka och nedåt, långs efter foderpipen, och rulla dessutom mer eller mindre sina kanter bakåt; 1 detta läge skrumpna de. Fodret tillväxer på vidden så att dess cylindriska form blir uppblåst; det är derför alltjemt rymligare än hvad fruktämnet och frukten behöfva liksom hos honblomman af Melandrium. ") Hypericacer. Hypericum L. H. perforatum L. Hvarken foder eller krona sluter sig efter blomningen. Kron- bladen sammanrullas strutformigt uppåt, men förändra föga eller icke sin ställning och äro slutligen virade till smala, bruna snodder, som stå ut från fruktens bas. De sitta ytterst hårdt fast och qvarstå länge (hvilket vanligen anmärkes i beskrifningarne öfver familjen). Fruktämnet antager ofta vid kronbladens hoprullning en rödgul färg; det mognar alldeles ohöljdt, tafl. III, fig. 54. H. pyramidatum Att. Blommor mycket stora med 37 mm. långa kronblad, som i knoppen äro regelbundnare vridna. Dessa hoprulla sig nu liksom i knoppen, men förblifva utspärrade och likna f. ö. föregåendes. Fruktanlaget blir äfven här ohöljdt och är ofta alldeles fullsatt med Aphider. H. hirsutum L. Efter blomningen resa sig kronbladen upp och sluta tillsamman som en lång, smal kägla; de bibehålla sig platta, men skrynkla sig längsefter, och hela kronan blir i sin spets något snodd. Derigenom omhöljer hon fullständigt den spetsiga kapseln och sitter så fast, att hon af dennes tillväxande ej aflyftes, men åter öppnas, och sitter qvar långt efter kapselns uppspringande. Samtidigt med kronan sluter sig äfven fodret. TiliaceRX. Tilia TOoURN. Hylleblad riktade rakt utåt; detsamma gäller snart äfven ståndarne då stiftet växer ut (enligt H. Mörner hindras derigenom sjelfbefruktning). Foderbladen för- 1) KERNER, Die Schutzmittel der Bliithen etc., sid. 242, 3, har påpekat det fördelaktiga skydd som är egnadt blommans honung genom det styfva, torra fodret hos Dianthus och det vida, frånstående fodret hos Silene inflata o. a. 40 C. A. M. LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. blifva längst oförvandlade af blommans delar och ändra ej heller ställning. Kron- bladen blifva deremot brungula och sedan de böjt sig något mot hvarandra, äro de färdiga att affalla. Under allt detta sitter pistillen alldeles fri midt i den flacka, vidöppna blomman. Fruktämnets skydd är att söka i dess tjocka filtludenhet. Dock förtjenar härvid ståndarnes postfloration att uppmärksammas. Dessa blifva samtidigt med kronbladen bruna och skrumpna; då kronbladen sluta sig tillsamman, ser man de talrika, förut rakt utspärrade strängarne samlas som ett mer eller mindre tätt nystan kring pistillen, ett förhållande, som erinrar om t. ex. Rubus. Fodret sitter då ännu och långt senare qvar, men som det är blommans honungsafsöndrande organ, torde det ej kunna fylla någon annan uppgift. Violace2. Viola TOoURN. V. canina L. Efterblommans kronblad intaga följande läge: de 4 bakre inrulla sig från spetsen, innerst de 2 sidostälda, utanför dem de 2 bakersta. Det femte, främsta deremot inrullar sina båda kanter; med basen uppfyller det springan mellan de 2 sidobladen; tafl. III, fig. 55. Derigenom är hela blomman från sidorna tillplattad, och kronan bildar ett öfverallt slutet hölje kring blommans inre. Fodret förblir oför- ändradt. V. tricolor L., « och £, förhåller sig på samma sätt; dock synes kronan efter blomningen ännu mer plattad, emedan dess bakre blad inrullas mera snedt bakåt; tad. IITEE fon56: Kronbladen hos dessa arter vissna allt mer, men ega ofta qvar den beskrifna ställningen ända till dess kapseln genom sin förtjockning åtskiljer dem. V. palustris L. Kronan är mera flack och bredare åt sidorna. Då hennes blad vissna, äro de ej inrullade, utan oregelbundet veckade och sammanlagda till skrynkliga förhängen kring befruktningsdelarne. Betraktad ofvanifrån, har hon förut visat äfven de 2 bakre, tillbakaslagna bladens insida, men nu visar hon, sedd framifrån, endast dessas baksida. Kronbladen affalla här lätt. Balsamine2r. Impatiens tricornis LINDL. Först affaller ståndarröret, 1 det strängarne från basen snäckformigt upprullas utåt och derigenom lösslitas från sitt fäste. Sedan blomman en tid befunnit sig i honstadiet, affaller hela hyllet från sitt fäste kring den smala pistillens bas genom att dela sig i 2 hälfter: ena hälften det främre, största, ganska breda kronbladet; andra hälften de öfriga kronbladen jemte foderbladen, alla sammanhängande och först efter fällningen lösgörande sig från hvarandra på marken. De fällas alla oförvandlade. — Skidan sitter således ohöljd; hon är dock fint luden eller fjällig. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:o 4. 41 Polygalegr. Polygala dalmatica Horr. Jag anmärker här blott det vigtigaste momentet af postflorationen, nemligen att de 2 stora, under blomningen tillbakaslagna och på sin uppåtvända insida präktigt röda sidofoderbladen lägga sig tillhopa kring blommans sidor, alldeles som i knoppen, tafl. IIT, fig. 57, b. Lika mycket som de förut gjort blomman synlig, lika mycket blir hon nu oskönjbar, ty dessa blads yttersida är blekare färgad och öfvergår allt mer till grönt. Foderbladen qvarsitta, de 2 största till formen afpassade efter den platta kapseln, men kronbladen bortfalla. Lythrace2. Lythrom Salicaria L. Kronbladen affalla nästan alldeles friska (»postfloratio crispa», CLos, d. v. s. viss- nande skrynkla de sig, hvilket dock först sker vid fällningen; borde derför af Cros hafva förts till gruppen »utan postfloration»). Samtidigt dermed eller något förut till- slutes blommans svalg derigenom att de 6 korta och breda, utåtriktade innerfoder- flikarne, som omvexlande med kronbladens smala klor upptaga det bägarlika blomfästets öfversta rand, nu sluta tillsamman, hvarvid de liksom i knoppläget jemnt passa ihop öfver dess öppning, tafl. III, fig. 58, b; de 6 smala ytterfoderbladen förblifva upp- räta, likaledes som i knoppläget. Någon gång kan ett vissnande kronblad fastklämmas och qvarsitta. — Härunder kröka sig blomskaften, som förut stått rakt ut; ehuru korta och tjocka, böja de sig, liksom hos Viscaria (se ofvan), uppåt och inåt stjelken, fig. 58, b. Efterblommornas skaft äro således något krokiga, hvarigenom knippena dels blifva hopdragna, dels stå uppräta och tryckta till stjelken, en anordning, som döljer metanthemierna bakom andra blommor, hvilka 1 sin ordning utvecklas 1 den rika spiran. Cuphea Zimapani HorTt. har det bakre foderbladet störst, och detta nedfälles såsom en klaff öfver underbägarens öppning. Denne är dessutom kransad af ett rödt ludd. Ett dylikt tillkommer också tvenne af ståndarsträngarne, en i hvar sin sida af mynningen. Naxifrage?e. Saxifraga L. Arterna af detta slägte synas i allmänhet föga eller icke kunna skydda sina fruktanlag med hyllets tillhjelp. Fodret är ju mycket litet, stundom äfven kronan (S. nivalis L., m. fl.), och fruktämnet antingen till stor del undersittande, eller ock mera utveckladt öfver blomman, men i detta fall är blomman mera flack (S. aizoides L., m. fl.). KERNSER ') har påpekat det klibbigt glandulösa fodret (och undersittande frukt- ämnet!) hos talrika Saxifrager såsom ett skydd för blomman mot skadliga insektbesök. 1) Amf. st., sid. 211, 216, samt Taf. T, fig. 11 (Sax. controversa STBG.). K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 21. N:o 4. 6 49 C. A. M; LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. S. gramulata T., som har djup, trång och ganska ansenlig krona, visar liksom många andra växtformer en öfvergång till postflorationen redan under blomningen. Då ståndarne äro uppsprungna men märkena ej ännu åtskilts, äro kronbladen till sin öfre hälft utspärrade och kronan har en elegant klocklik form, tafl. III, fig. 59, a, med bjert gula ståndarknappar i sitt svalg. Då ståndarne skrumpnat men märkena blomma, hafva i de festa fall kronbladen rätat upp sig, ehuru de ej ännu äro så slutna som efter blomningen, fig. 59, b. Vid sin fällning äro derför dessa blad alldeles raka och något rännformigt hopvikna. Foderbladen tilltaga" betydligt i bredd, men ändra ej sin längd och jemnbreda form, fig. 59, b. På samma sätt S. tridactylites L. o Chrysosplenium alternifolium L. De små gröna kalkarne sluta sig delvis, 1 det de 2 sidostälda bladen lägga sig öfver hvarandra i den sadellika fördjupningen mellan de 2 stiften, tafl. IIT, fig. 60, a, b. Emedan fruktanlaget hastigt tillväxer i sina båda eggar, hindras deraf de 2 öfriga kalkbladen att böja sig inåt. Kalken förstoras mer än dubbelt till fruktmognaden, ja sannolikt ännu vid frökastningen, då kapseln länge stått vidöppen som en stor skål, omgifven af kalken. Crassulacer. Sedum Telephium L. Efter blomningen sluta sig de förut, tafl. III, fig. 61, a, utspärrade kronbladen. De nå då nätt och jemnt öfver pistillerna, fig. 61, b, som stå midt för hvar sitt kron- blad. Blommans tillslutning blir emellertid fullkomligare derigenom, att äfven kar- pellerna, som blomma med utspärrade spröt, tafl. III, fig. 62, a, nu närma sig hvarandra genom inåtkrökning, fig. 62, b, en rörelse, som hufvudsakligen sker i deras bas. Chenopodiacez. Hablitzia tamnoides M.B. Denna slingerväxt visar i sammanhang med sin postfloration ett egendomligt förhållande, som visar en tydlig sträfvan att göra den befruktade blomman undan- skymd och otillgänglig. Blommorna sitta i glesa, men rika samlingar, tafl. III, fig. 63, a, med temligen långa skaft. De äro små, gröna, och de jemnbreda, utstående kalkbladen ändra ej sin ställning under eller efter blomningen, ehuru deras storlek något tilltager med frukt- mognaden. Dessa blommor utvecklas i upprepadt 2-sidiga knippen, som sitta utefter långa, hängande grenar, dels på öfre, dels på undre sidan. Så snart några blommor i ett knippe börja sätta frukt, ser man en bågböjning af deras skaft, så att kalköppningen vändes mot ett gemensamt centrum, ungefär den näst äldre blomman. Denna böjning förorsakas deraf, att knippets grenar under sin utveckling tillväxa betydligt starkare på ena sidan, hvilken ej blott får flere cellager, utan också ojemförligt större celler. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 4. 43 Knippets första blomma är den mest kortskaftade. Men äfven hvarje sådan blomma är underkastad en stark böjning 1 sitt korta skaft, och detta har till följd, att de knippen, som stå på grenens öfversida, snart dragas nedanför samma gren och fortsätta sin utveckling riktade nedåt, fig. 63, b; den äldsta blomman, hvars nedböjning vållat detta, blir ofta vid denna omstjelpning med insidan af sin kalk hårdt pressad mot hufvud- axeln, under det de 2 blomskaften af näst första ordningen ringformigt böjt sig om- kring denne. Då de öfriga blommorna följas åt 2 och 2, så komma de vid böjningen att parvis möta hvarandra, hvarvid de ofta lägga sig platta mot hvarandra, liksom en ask med sitt lock. Bågböjningen fortskrider med knippets öfverblomstring. Då blommorna till utseendet sitta oskaftade på dichasiets grenar, sitta de slutligen på den inåtvända, konkava sidan af dessa, sedan desamma hoprullats till ett fast, oredigt nystan under eller omkring hufvudgrenarne. Inuti dessa nystan afkasta fröblåsorna sina lock. Papilionacer. Vicia TOURN. V. sepium L. Närmast nedanför de blommor, som just sprida sitt frömjöl, sitta blommor af urblekt gulgrå färg och med följande bladläge: vingarne, som förut i spetsen stått ut från kölen, hafva nu tryckt sig intill denne; seglet har slagit sig framåt omkring de förras spetsar och smyger sig med kanterna tätt intill de höga sidobucklorna på köl och vingar, tafl. III, fig. 64. Isynnerhet utmärker sig för stor fasthet midtlinien af seglets nu uppåtvända ryggsida, ett parti, som starkt kröker sig kring blommans spets efter att förut hafva varit krökt i motsatt riktning då seglet stod upprätt. V. villosa Roré och Cracca L. förhålla sig på samma sätt: seglet sänker sig och dess 2 sidohälfter lägga sig platta mot blommans sidor för att derefter i spetsen hop- vikas ungefär som ett omslagspapper vikes samman omkring ett paket, eller som den smalare ändan af en strut hopvrides, tafl. III, fig. 65: ett ogenomträngligt fodral kring den växande baljan, som med sin spets måste antingen genombryta eller aflyfta det- samma. Hos dessa arter blifva efterblommans kronblad mörkt violblå. V. Faba L. förhåller sig äfven på samma sätt, och här är det särdeles på- fallande, huru vingarnes stora svarta fläckar hos efterblomman döljas vid seglets ned- fällning, liksom äfven dettas svartådriga insida. Längre fram utbreder sig den svart- bruna färgen hos dessa ådror, så att den 1 det hvita seglet inhöljda efterblomman slutligen eger en smutsig färg. Lathyrus pratensis L. Förhåller sig alldeles som Vicia, ehuru kronbladen äro något kortare. Seglet vikes med sin öfverskjutande spets kring kölspetsen, liksom vikningen af ett trekantigt bref, tafl. III, fig. 66. I klasen träffas stundom blommor, som vissna utan förändring af kronbladens ställning, men dessa sätta ej frukt. De unga baljorna blifva ofta straxt efter sitt framstickande ur seglets hölje besökta af bladlöss. 44 C. A. M.: LINDMAN, OM POSTEFELORATIONEN. Trifolium TOURN. T. repens EL. Blommorna stå mer eller mindre uppräta och äro skärformigt krökta bakåt, tall. III, fig. 67, a. I ett mera utveckladt blomhufvud träffas längre ute nästa stadium: det stora seglet hoplägges kring de öfriga blomdelarne, så att blomman blir plattad från sidorna, fig. 67, b, och antager vanligen en starkare rosenröd färg (utom i skugga). Tredje stadiet är, att färgen blir brunaktig och blomskaftet sänker sig. Derigenom blifva alla efterblommor i tur och ordning nedhängande (anmärkes af HARTMAN, Skand. Flora), och hufvudets utseende är betydligt förändradt, tafl. III, fig. 68. Seglet har nu i spetsen hopvikits; kronan är alldeles torr, mörkbrun och starkt nervig, fig. 67, c. — På samma sätt 7. hybridum L. och montanum L. T. agrarium L. Utmärkt genom sitt segel, tafl. III, fig. 69, a, b, som torde vara relativt bredast bland våra baljväxter. Liksom hos T. repens blir blomman nedböjd och färgen öfvergår i brunt. Men seglet sänker sig öfver blommans inre utan att sammanvikas från sidorna, fig. 69, c; det tjenstgör som ett bredt, rundadt skärmtak, och det öfverblommade hufvudet är derför beklädt med de breda, något kupiga, ned- hängande samt tätt tegellagda seglen och påminner derigenom om en liten kotte eller ett honax af Humulus — en samling särdeles väl skyddade fruktanlag. T. medium Hups. Blomman har lång sambladig pip samt utspärrade vingar och bakåtviket segel, tafl. III, fig. 70, a. I nästa stadium är seglet lagdt omkring vingar och kölspets, fig. 70, b, och en starkare röd färg antyder börjad förvissning; den långa pipen kröker sig bakåt, sannolikt tvingad af ståndartuben, som är sammanvuxen med pipen till större delen af dess längd och nu får öfverhanden. Derigenom tryckas efterblommorna in mot hufvudet, hvaraf särskildt de nedre kunna draga fördel (blom- skaftets riktning ändras ej). Kronans krökning bakåt tilltager och färgen blir brun, fig. 70, ce. Fodrets smala, styfva, förut uppräta flikar riktas nu utåt, tafl. III, fig. 71. De utspänna derigenom mellan de tättstående blommorna ett oregelbundet gallerverk och ega utan tvifvel samma afvärjande betydelse, som andra lika formade utskott, borst, taggar eller fjäll. T. pratense L. Skiljer sig från T. medium deruti, att fodrets flikar förblifva uppräta och samstående. Måhända är det till ersättning som de beklädas af ganska långa, rakt utstående hår, tafl. III, fig. 72, under det dessa hos föregående art äro korta och icke utspärrade samt derför föga märkkara. Hos begge arterna skyddas emellertid de små fruktanlagen sålunda inom en ganska obeqväm förhuggning och synas svåråtkomliga för alla yttre inflytelser. Detta når sin höjdpunkt hos T. arvense L., der de inbäddas bland dunlika foderblad. Genista tinctoria L. Blomman är egendomlig derigenom, att den låsmekanism, hvarigenom vid insekt- besök pollenspridningen betryggas, här blir vid besöket sönderbruten: köl och vingar sänka sig rakt ned, nästan bildande en rät linie med det uppräta seglet (hvars horizontala del eller klo är ganska kort); ståndartuben med det deraf omslutna stiftet rusar der- emot upp mot seglet, så snart den lösgjorts från kölen '). Seglet hoplägger sig snart 1) Se mera härom H. MÖLLER, anf. st., sid. 237—8. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 4. 45 kring befruktningsdelarne, hvartill det genom sin form skulle varit mindre väl skickadt om dessa ej ändrat sin plats, och det kan qvarsitta, torrt och hinnaktigt, till baljans mognad (fodret är kort och djupt klufvet). De öfriga kronbladen deremot affalla. Medicago falcata L. Öfverblomningen liknar mest Genista. Såsom blommande fasthållas stift och ståndartub i vågrätt läge genom kölen; men lösgjord derifrån böjer sig, tafl. III, fig. 73, den korta tjocka pistillen, x, med stor kraft upp under seglet, krökande sig uppåt, liksom sedermera baljan. Köl och vingar hänga nu lösa och slaka; seglet ensamt om- sluter fruktanlaget; detta är silkesludet liksom hos flere andra af familjen, der kron- bladen ofullständigt egna sig åt dess omslutande. Melilotus TouRrN. Visar den afvikelsen, att hyllet efter blomningen ej företager några rörelser, utan samtliga kronbladen, och seglet först, vissna för att snart affalla. Baljan är derigenom utan annat hölje än ståndartuben; hon är glatt, och genom ett kort skaft räcker hon låugt utanför det korta vida fodret, som ej förändras. Dock sänker sig blomskaftet något, förande efterblomman intill hufvudaxeln, och klasen blir sammandragen. Lotus corniculata TOoURN. Äfven här uteblifva förändringar i kronbladens ställning. De antaga en rödare färg och äro redan då löst fästade. Vanligen fälles seglet först och kölen sist, den senare qvarhållen af det krökta stiftet och derigenom någon gång omslidande den mognande baljan (anmärkningsvärdt är, att kölen hos slägtet är sprötspetsad). Cytisus austriacus L. Efter blomningen ändras ej hyllebladens läge. Seglet förblir upprätt och antager en mera gulröd färg. Derför kan kronan qvarsitta länge, om ock förvissnad. Men å andra sidan tillstänger hon ej blomman efter befruktningen. Såsom fruktanlagets skydd hafva vi derför att dels betrakta fodret, som här är långt och grundt klufvet (i motsats till den så vanliga korta pipen med långa, smala flikar) samt ludet; dels fruktanlagets långa silkeshår, som blott saknas å dess främre (undre) egg ryggen»), hvilken direkt skyddas af ståndartuben. Anthyllis Vulneraria L. Kronan är föga påfallande genom de korta skifvorna, men fodret mycket stort, tafl: III, fig. 74, af ljus färg, Kronbladen vissna utan att ändra sin ställning (vanligen rodnande) och blifva ganska torra; vanligen sitta de qvar som en propp i det flasklika fodrets trånga mynning. Fodret åter förstoras och uppblåses något. Derinom tillväxer och mognar den lilla linsformade baljan, som är skaftad och derigenom befinner sig ungefär midt i det rymliga fodrets hålighet: ett skydd för frukten äfven vid dess mognad. och fruktämnet i proportion till detsamma ganska litet. 46 C. A. M. LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. Phaseolus multiflorus W. Efterblomman blir i hög grad förminskad genom seglets tillplattning från si- dorna och vingarnes hoprullning. Nedgången till fruktämnet, som är silkesludet, stänges blott af den kring stiftet upprullade, snäcklika kölen. Bicornes. Erica TOoURN. Den qvarsittande kronan är ett generiskt kännemärke för Erica. Arterna likna hvarandra mycket genom obetydligt foder och klocklik krona, som har trång myn- ning. Deremot märkes någon vexling hos den öfverblommade kronan. Hos flere arter, som hafva liten krona med kort, tunnformad pip, förvissnar och urblekes hon utan att ändra form och ställning; ofta qvarsitter hon torr ända till nästa blomstringsperiod. T. ex. KE. stricta ANDR., lurtiflora Curt., urceolaris BErG. (så förhåller sig dock äfven I. tubiflora L., med stora blommor, lång, smal pip och utbredt bräm). Stundom, t. ex. E. stricta, äro blommorna lutande, men blifva upp- räta, då kronan börjar vissna. Andra, med mycket kort och vid, djupare klufven krona, hopsluta dennas flikar. T. ex. PB. vagans L., scoparia L. Hos andra, särskildt flere med mycket lång, spolformig pip och korta, svagt ut- böjda brämflikar, sluta sig dettas små flikar till ett tak öfver svalget. ”T. ex. I. Bowieana Lopp. Några arter slutligen med längre, utstående brämflikar, tillsluta sin krona der- igenom, att dessa ställa sig uppräta och invika kanterna. Hos alla uppspringer kapseln inom den qvarsittande kronan. Erica omnämnes stundom i läroböcker etc. som exempel på »flos marcescens». Azalea indica Hort. Kronan affaller oförvissnad och är ännu en dag derefter nästan frisk. Ståndarne [ao] medfölja, men lösgöra sig snart. Fodret sluter sig, hvarje blad dock med tillbaka- vikna kanter. Plantaginecwr. Plantago lanceolata L. Då blomningen är slut och blott några vissna märken qvarsitta, ser man axet helt och hållet kringklädt af de hinnaktiga kronflikarne, som äro platt utbredda och på hvarjehanda sätt täcka de närmaste blommorna, enär axet här är mycket tätt; tafl. IV, fig. 76, a. De tätt hopträngda metridierna äro sålunda dolda af snart sagdt ett sammanhängande fjällpansar (jfr ofvan Sanguisorba). Men då de börja svälla, fig. 76, b, tränga de hvarandra utåt och deras spetsar aflägsnas från hvarandra. Det blir då rum för kronflikarne, se fig. 76, att böja sig starkare bakåt in mot axfästet, och de lägga si (es >» kring den mognande kapselns sidor. Här, liksom & [a] til KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:0 4. 47 hos Primula (se ofvan), blir kronans nedre del utspänd kring fruktens öfre hälft och deraf oregelbundet uppfläckt; det hopdragna pipstycket derofvanför är 1 mm. långt. Det bör anmärkas, att foderbladen (se fig.) äro jemförelsevis kortare än hos föl- jande art. P. major L. Skiljer sig från föregående under sin blomning dels genom betydligt glesare ax, dels genom mycket litet bräm, som dock äfven här blommar med bakåt- sträfvande fikar. Efter blomningen kan det emellertid här ej blifva fråga om att dessa små flikar skulle skydda fruktämnena, isynnerhet som under fruktmognadens fort- skridande axfästet mellan blommorna förlänges och axet blir glesare; de blifva också, tafl. IV, fig. 77, b, genom kanternas inrullning ännu oansenligare. Om vi derför efterse, hvilka skyddsmedel denna art i stället eger, så finna vi dessa dels i foder- bladen, dels i skärmbladen. I ett frodigt ax af den större, mer än fotshöga formen har blomman foderblad, som under och straxt efter blomningen nå ända upp till kronbrämet, fig. 77, a; de äro tjocka, nästan örtartade med bred hvit kant, kupiga och tätt åtslutande. Hos föregående art äro de tunna och sluta ej till så tätt. Vidare är hos P. major vid detta stadium äfven skärmbladet tjockt och kupigt, ej som hos föregående tunnt och hinnaktigt, och har en fickformigt vidgad bas. Dertill kommer, att hos de flesta exemplar tillväxer skärmbladet med fruktanlaget, som derigenom sitter i den ficka, bladet bildar, tafl. TV, fig. 77, b, och deraf äfven hålles tryckt intill axfästet (hos andra exemplar, en form med korta foderblad, förbli skärmbladen kortare än fodret). P. media L. Eger i förening de två föregåendes fördelar. Axet är ganska tätt, dock ej så mycket, att ej blommorna äfven vid fruktmognaden kunna stå uppräta in- till fästet. Kronbrämet är lika stort som hos P. lanceolata och efter blomningen så långt som möjligt tillbakaslaget kring fruktanlagets topp. Deremot äro foderblad och skärmblad af samma form, storlek och beskaffenhet i öfrigt som hos P. major. Plumbaginer. Statice L. Kronan är fribladig utom vid sjelfva basen af de mycket långa klorna. Hon omges deremot af ett smalt bägarlikt, föga kortare foder, som är alldeles sambladigt, knappast bugtadt i brädden. Efter blomningen upplöses kronan till ett slem och sjunker som en saftig, formlös klump ned i fodrets svalg. Fodret deremot, hvars (vanligen violetta eller blå) bräm är fast och hinnaktigt, blir genom de 5 styfva hufvud- nervernas inböjning hoplagdt i 5 större och talrika smärre längsveck. Inom detsamma hoptorkar sedan den slemartade kronan. Ännu bättre värnas fruktämnet deraf att blombasen hårdt omslutes af blomskärmarne, hvilka likna trånga rör, som genom trängseln i svicklarne äro tresidigt prismatiskt tillplattade; dessa fodral hafva den vägg, som vetter fritt utåt, tjockast samt klädd af långa, hvita hår. DD 48 C. ÅA. M. LINDMAN, OM POSTFELORATIONEN. Alismace?r. Alisma Plantago L. Kronbladen eller de 3 inre kalkbladen äro dubbelt så långa som foderbladen och stå rakt ut. Blomman varar ej en dag. Redan några timmar efter middag en lugn och varm högsommardag äro alla kronblad i spetsen inrullade och pulpösa. Inrull- ningen fortgår från spetsen, men kring en krokig axel, tafl. IV, fig. 78, a, parallel med den rundade bladkanten, och fortfar tills skifvan ligger hårdt hoprullad i vinkeln mellan sin klo och pistillerna, fig. 78, b. Redan kl. 5—6 e. m. kunna alla blommorna vara färdiga härmed. Hela kronbladet utom klon är då också förvandladt, pulpöst, mjukt, plastiskt; dagen efter sitta de torra och hinnaktiga kring fruktanlagen. Denna slut- ning gör efterblomman obemärkt, och de känsliga kronbladen afbryta utan vidare om- ständigheter blomningen och inrulla sig öfver ståndarne, äfven om dessas pollen ej afhemtats. Afven de utstående foderbladen, fig. 78, a, blifva något uppräta, b, ehuru de snart åter trängas ut af de på bredden starkt växande frukterna. Hos Sagittaria E. äro foderbladen så breda, att de kunna innesluta fruktanlagen. Commelynace2. Commelyna coelestis WIiLLD. Blommornas anordning är i hög grad lämpad att bereda efterblomman skydd. Blomsamlingen omslutes af ett hölster, som består af två platt mot hvarandra lagda hälfter liksom en portfölj. Blomställningen är en svickel, inrullad åt samma håll, som hölstret lutar mot, tafl. IV, fig. 79, a, « En enda blomma i sender är utslagen och varar ej en dag. Vid samma tid, som nämnts för Alisma, sluter hon sig; de 3 mycket stora, djupblå kronbladen blifva blåsvarta, starkt inrullade och mycket slemmiga och afsöndra en riklig vätska, hvari de bada. På samma gång böjer sig skaftet tillbaka åt motsatt riktning mot knopplägets. Derigenom blir hvarje efterblomma i sin ordning förflyttad öfver på andra sidan af hufvudaxeln under det ständigt nya utvecklas från motsatta sidan. Genom denna anordning står hvarje utslagen blomma just under blomningen högst i samlingen och höjer sig på rakt skaft upp ur hölstret, utbredande sig öfver och nästan döljande detta, fig. 79, a. Knopparne deremot och efterblommorna äro å ömse sidor derom instuckna inom hölstret. Men det skydd, hölstret ger, ökas genom dess egendomliga förflyttning under blomställningens successiva utveckling. Då ännu alla blommor äro knoppar, är det med spetsen riktadt nedåt. Men allt eftersom efterblommor förfogat sig till det gemensamma blomskaftets motsatta sida, reser sig hölstret, så att en större del deraf kommer att befinna sig på denna sida, fig. 79, b, £, der ständigt nykomna fruktanlag öka samlingen, under det knopparnes antal aftager. Slutligen, då hela blomsamlingen öfverblommat, vetter hölstrets spets snedt uppåt, fig. 79, b, och dess botten ligger omedelbart intill det gemensamma fruktskaftet, som nu bär alla biaxlarne på sin öfre sida. Då kronbladen förvandlats, föras de alla öfver åt den sida af blomman, som efter skaftets nedböjning vetter uppåt, och inhöljas här af de 2 bredaste, något frånstående KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 4. 49 foderbladen, fig. 79, 6, £. Fruktanlaget har derför endast att förfoga öfver det tredje, nedåtvända, och 1 förhållande till skaftet uppräta foderbladet, men omslutes snart af detta, som äfven vid fruktmognaden qvarsitter hinnaktigt. C. virginica L. förhåller sig på samma sätt. — Vid ingången till eller basen af hölstret hos C. coelestis står ett syl- eller stiftlikt organ, i toppen vanligen förvissnadt och af olika stark utveckling i olika hölster, fig. 79, y. Det kan tydligen tjena som en »slagbom» för att stänga vägen till fruktanlagen (se fig.). Det är måhända svickelns första blomskaft; dock har jag aldrig hos C. coelestis funnit det bära någon blomma, hvilket vanligen är fallet hos C. virginica, tafl. IV, fig. 80.”) Denna blomma affaller dock normalt, hvilket tyckes ega sin förklaring deri, att hon efter sin blomning blir utan det skydd, som de öfriga ega inom hölstret. Om hon någon gång utvecklar frukt, böjer sig skaftet med spetsen åt samma håll som de andras, fig. 80, y. Tradesecantia virginica L. I motsats till Commelyna finnas här 2 svepeblad midt emot hvarandra i gren- topparne, och 2 svicklar utvecklas derför i riktning från hvarandra, tafl. IV, fig. 81. Men dessa svepeblad bilda här inga hölster, och deraf föranledas ytterligare två olik- heter med Commelyna: 1) de 3 yttre kalkbladen (foderbladen) äro örtartade, gröna och fasta, alla likformiga, och sluta tillsamman kring fruktämnet sedan de inre (kron- bladen) förvandlats såsom hos Commelyna (Tradescantia anföres af CLos såsom exem plet på »postfloratio pulposa»); derigenom ersättes Commelynas skyddande hölster; 2) blom- skaften äro betydligt längre, ty för att böja sig tillbaka liksom hos föregående slägte ega de här intet utrymme i svickelns plan, der det motsatta bladveckets svickel hindrar; utan skaftet måste böja sig ur bladvecket, omvexlande åt höger och venster och söka en obemärkt plats, se fig. 81, a, b, under svepebladen. ”) Härvid röja de samma benägenhet, som hos Commelyna, att taga vägen åt motsatt sida mot knopparnes plats; ty de nedböjda skaften kröka sig vanligen öfver åt andra svickeln, i kors med dennes blomskaft, såsom fig. 81, b, visar (2 efterblommor i hvarje svickel). Här åter- kommer det förr anmärkta förhållandet, att blomskaftens invecklade böjningar blott kunna förklaras ur inre grund, en spontan nutation för att såvidt möjligt är dölja fruktanlaget. Nyetaginer. Mirabilis Ilongiflora L. Efter blomningen inrullar sig det förut platta brämet. Detta sker här på ett egen- domligt sätt. Brämet har 5 ränder af fastare konsistens och grönaktig färg, likartade dem, som förut såsom kronflikarnes midtelpartier beskrifvits hos t. ex. Solanum; men 1) BrcoLer, Blithendiagramme, I, sid. 140, kallar Commelynas svickel axillär (i axillen af en spatha). Det ifrågavarande blomskaftet blefve då grenens fortsättning; den blomma, som det bär, är också afsatt genom en led, och äfven svickelns axlar äro genom sin spädhet och ljusa färg väl afsatta från detta skaft, som till sin beskaffenhet alldeles liknar stjelken. EicHLER avmärker de två slägtenas olikhet i blomskaftens riktning efter blomningen, anf. st., sid. 140, fig GTAS UB: K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 21. N:o 4. 3 ae. 7 50 C. A. M. LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. de sträcka sig här, tafl. IV, fig. 82, a, från pipröret upp till inskärningarne mellan kalkflikarne (alltså äfven här omvexlande med de 5 ståndarne). Dessa ränder kunna derför jemföras med 5 hårdt tilltryckta foderflikar, och de göra efter blomningen samma tjenst som sådana, ty det är genom deras kraftiga inrullning som brämet slutes med oregelbunden veckning, under det endast de långa flikspetsarne, rosettlikt hopvridna, räcka ut ur deras hårda famntag, fig. 82, b. På detta sätt blir efterblomman lika obe- märkt som knoppen, ehuru hennes bladläge är olikt knoppläget (detta är vridet med brämflikarnes midtlinie inviken, fig. 82, a, hvarför 1 knoppen de 5 fastare ränderna ligga ytterst, men raka, ej inrullade). — Den ofantligt långa pipen (125 mm.) slaknar så småningom och böjer sig nedåt, men affaller slutligen efter att med en led hafva afbrutits straxt ofvanför det rundadt utvidgade, örtartade basalstycket, hvilket såsom en flasklik torus omger fruktämnet. Detta qvarsittande stycke är sålunda ett tjock- väggigt, i spetsen slutet förvaringsrum, som sjelf har stor likhet med ett fruktämne och under fruktens utveckling förstoras, mångfaldigande sin ursprungliga rymd. Det fins få växter, hvilkas fruktämne är så utomordentligt väl skyddadt som dennas. Först äro blommorna samlade i hufvudlika gyttringar inom stora blad; vidare har hvarje blomma ett svepe, som fullkomligt liknar ett sambladigt, regelbundet 5- klufvet foder, fig. 82, c, och slutligen tillkommer den urhålkade, i spetsen slutna blombottnen. ') Elxagner. Elxagnus L. Då ståndare och märke skrumpna, äro de förut horizontala kalkflikarne nästan uppräta, tafl. IV, fig. 83, a. Snart sluta de tätt tillsamman med kanterna, fig. 83, b, hvarvid ofta början göres med en af dem, som då vikes in, hvarvid allaredan brämets gula färg döljes. Kalkens nedersta del, en bägarlik torus, som noga passar till frukt- ämnet, fig. 83, a, blir derefter betydligt differentierad: den tillväxer med fruktanlaget, dess konsistens blir som bekant lik pericarpiet hos en stenfrukt, och dessutom beklädes ytan af täta silfvergrå fjäll. I dess spets qvarsitter kalken nästan till fruktmognaden, IR Ribesiacer. Ribes L. Företer en fullkomlig motsvarighet till Elxagnus, oafsedt att små kronblad finnas inom det färgade fodret och att dettas fem blad i efterblomman täcka hvar- andra. Hos £&. aureum Pursn. uppmärksammade redan KONRAD SPRENGEL den till mörkrödt förändrade färgen hos kronbladen, hvilken skulle tjena till att för insekterna skilja befruktade blommor från obefruktade. Äfven H. MÖLLER finner, att förändringen inträder först efter blomningens och honungsafsöndringens slut, och är angående dess 1) Hos Mirabilis longiflora finna vi sålunda samtidigt flere exempel på att ett organ på grund af sin funk- tion efterhärmar ett annats form. Kalkens bräm liknar ett kronbräm med 5 dermed hopvuxna foder- flikar. Blombottnen är till utseende och tillväxtsätt i hög grad lik ett fröhus. Svepebladen slutligen likna fullkomligt ett sambladigt foder (t. ex. af Nolana) omkring detta »fröhus». KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:o 4. 51 betydelse af ungefär samma åsigt som SPRENGEL. ') Vi skulle alltså här finna en egen- domlig uppgift för postflorationen: de mera påfallande, men intet gifvande efterblom- morna skola locka till sig onyttiga gäster och dermed gagna de ännu honungs- och pollenrika blommorna. KERNER har, såsom förut nämnts, påpekat det glandulösa fruktämnet hos RB. Grossularia L. Det är anmärkningsvärdt, att håriga eller borstbeklädda frukter här träffas just inom underslägtena Robsonia och Grossularia, der blommorna sitta enstaka eller några få tillsamman, ett förhållande, hvartill jag längre fram återkommer. Oenotheracexr. Epilobium angustifolium L. Kronbladen stå rätt ut. Efter blomningen sluta de sig så, att kronan blir plattad från sidorna, ty de 2 bakre för sig och de 2 främre för sig vända sina öfversidor mot hvarandra, tafl. IV, fig. 84. Alla fyra stå derför omvridna i medianplanet och då de börja slakna eller luta öfver åt sidan, följas de åt 2 och 2. Äfven foderbladen blifva slutligen uppräta. Derpå affalla foder och krona tillsamman genom en led i fruktämnets spets. På samma sätt förhålla sig Clarckia pulchella Pursm. och elegans Porr., hvilkas hylle är ännu mera uteslutande afpassadt för blomningen. Likaså Öecenothera L., hvars kronblad hafva kortare och bredare klor, i hvilka en tjock väfnad förmedlar kronans kraftiga tillslutande på samma gång som kronbladen något omvridas. — Det under- sittande fruktanlaget är sålunda hos dessa växter under sin utveckling alldeles ohöljdt. Hvad dess beklädnad angår, så eger det hos t. ex. Clarckia korta, tjocka, fjällikt till- tryckta hår. Lopezia coronata ÅNDR. Kronbladens månggestaltighet och inrättningarna för befruktningen vittna om en hög grad af utveckling. Äfven öfverblomningen är anmärkningsvärd. Fodrets långa smala blad sluta sig, och likaså kronbladen, hvars blad dock få olika ställningar: de 2 bakre, smalaste inrulla sig snäckformigt; de 2 största, sidostälda böja sig starkt inåt genom krökning af ett elastiskt stycke mellan skifvan och klon och bilda genom sin längd efterblommans tak; det främsta, förut skedformiga, nu från sidorna hopvikna bladet vrides om för att lägga sin ena platta sida intill stiftet. Derpå affaller hyllet i ett sammanhang. Blomskaftet har alltjemnt sänkt sig ur bladvecket och blomman befinner sig nu under sitt stora skärmblad. Genom fruktens tyngd blir skaftet slut- ligen bågböjdt. Cucurbitacer. Cucurbita ficifolia BOoUCHÉ. Kronan är klocklik, klufven till midten, och sluter sig hårdt derigenom, att flikarne vika mot hvarandra sina tunnare och lifligare färgade kanter, hvarefter deras 1) Se mera härom H. MöLnLer, Geschichte der Erklärungsversuche in Bezug auf dice biolog. Bedeut. der Blu menfarben uti Kosmos, VI, 1882, n:o 8, sid. 117, följ., samt Bot. Zeit., 1882, n:o 17, sid. 278—281. 52 C. A. M. LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. grofva medelnerver krökas inåt; på detta sätt hopsnöras brämet, medan pipen förblir utspänd. Sådan affaller hela kronan 1 sammanhang med det obetydliga fodret, hos honblomman genom en led mot fruktämnets, hos hanblomman genom en led mot blomskaftets spets. Cyclanthera pedata SCHRAD. Hanblommorna affalla genom en led, som redan under blomningen skönjes ungefär 1 mm. under blomskaftets spets, således längre ned på axeln än hos före- gående, tafl. IV, fig. 85. Honblommornas hylle sluter sig, men synes i allmänhet qvar- sitta till inemot fruktmognaden, tafl. IV, fig. 86. Adoxer. Adoxa Moschatellina L. Sedan blomsamlingens alla blommor befruktats och fått slutna kronor, böjer sig det långa gemensamma blomskaftet och döljer blommorna, hängande i upp och ned- vänd ställning, invid marken under bladen, tafl. III, fig. 75. Kronan qvarsitter ej synnerligen länge derefter. Caprifoliacear. Lonicera L. Hos L. Caprifoltum L. rullar kronan alla sina flikar tillbaka innan hon affaller, hvarjemte hennes hvita färg förvandlas till gul. Hos L. tatarica L. affaller kronan oför- ändrad. Fruktanlagen sitta alldeles nakna. LL. alpigena L. har blommorna mycket spridda, 2 och 2 på ett långt skaft i hvarje bladveck. Då deras mörkröda kronor affallit, sitta fruktanlagen särdeles oansenliga här och der inuti det mycket rika och storbladiga löfverket. De intaga derigenom en plats, som motsvarar den, hvilken efter- blommorna hos Adoxa, Tropeolum m. fl. förskaffa sig genom blomskaftets rörelse. Campanulacewr. Campanula rotundifolia L. Då kronan vissnar, undergår hon, såsom CLros säger, en tillskrynkling (»postflor. crispa»). Derigenom blir hon betydligt hopdragen och liknar slutligen ett smalt rör kring stiftet, utan färg, men af hård och seg konsistens samt ganska hårdt qvarsittande. Hos C. rapunculoides L. får hon vid hopfallandet för någon tid en lös, klibbig konsistens. Fruktämnet saknar allt yttre skydd; dess epidermis är mycket tunnväggig. Lobelia L. förhåller sig på samma sätt, sedan de långa brämflikarnes kanter inrullats. Orchidee. HILDEBRAND ') har i sammanhang med sina iakttagelser öfver befruktningens verk- ningar hos dessa växter äfven uppmärksammat öfverblomningen. En obefruktad blomma 1) Die Fruchtbildung der Orchideen, ein Beweis fär die doppelte Wirkung des Pollen3, Bot. Zeit., 1863, sid. 329. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:0O 4. JO af Dendrobiwm nobile LiINDL. varade i 20—30 dagar. Skedde befruktning, inrullade sig labellum senast inom 2 dagar, omslutande hela columna, och äfven de öfriga kalkbladen böjde sig tillsamman och qvarsutto torra ofvanpå frukten. I allmänhet kunde inom familjen 3 fall urskiljas: hos de festa qvarsitta blombladen förtorkade ännu på den mogna frukten; hos några få lossna de efter några dagar; hos Listera ovata slutligen är till och med den uppspringande frukten krönt af de ännu saftiga kalkbladen. Tafl. IV, fig. 87, a, b, visar hyllets förändring hos Listera ovata BR. Br. Läppen, blommans mest i ögonen fallande del, sammanlägges eller omvrides på hvarjehanda sätt och kalken i öfrigt slutes. Likaså hos Örchis maculata L., der läppens sidohälfter riktas starkt bakåt mot hvarandra; blomman blir derjemte ännu obeqvämare för insekt- besök genom att, förut omvriden, nu åter vrida sig rätt med läppen inåt axeln, hvilket ofta är fallet med blommor högt uppe i axet, under det blommor längre ned ännu ej mistat sitt pollen och stå i full blomning. ITrider. Gladiolus TOoURN. Blommor i ax. Fruktämnet är undersittande, men oåtkomligt inom de 2 långa, båtformiga blad, som omsluta blommans bas. Ehuru mycket långa och i spetsen mjuka och tunna, sluta sig dock kalkbladen tilisumman efter blomningen, sammanvikna efter sin midtlinie; kalken vissnar, fastklämd ofvanpå frukten. Hypoxis villosa L. Äfven här ett undersittande fruktämne, men på ett långt skaft. Det är dock liksom de 3 yttre kalkbladens utsida täckt af ett tjockt, mörkgrått ludd, under det de inre kalkbladen samt stjelk och örtblad äro glatta. Afven här sluta sig kalkbladen med invikna kanter; den förut höggula, stjernlika blomman, tafl. IV, fig. 88, a, är nu ytterst oansenlig och dessutom i sin helhet utvändigt luden, fig. 88, b. Aristolochiacer. Asarum europeuwm L. Fig. 89, tafl. IV, visar blomman under och efter blomningen. Kalkbladen blifvä uppräta och deras uddar böja sig inåt, fig. 89, b. Inemot fruktmognaden öfvergår det undersittande fruktämnets yttre köttiga lager till en lös, mjölig massa; dervid lösgöras kalkbladen vid sin bas och affalla, ännu fasta och läderartade samt till färgen oför- ändrade. Aristolochia Clematitis L. I sammanhang med anordningarna för befruktningen är blommans lefnadslopp flerestädes beskrifvet. Se t. ex. Sacxs, Lehrbuch der Botanik, 4 Aufl., 18574, sid. 884, 5, fig. 488, 9. d4 C. ÅA. M:; LINDMAN, OM POSTELORATIONEN. Rubiacexr. Crucianella latifolia L. Erbjuder ett ännu bättre exempel än Gladiolus på ett genom blommornas plats doldt och skyddadt undersittande fruktämne. Blommorna äro små och sitta 2 och 2 skiftevis motsatta i långa, smala ax, tafl. IV, fig. 90. Stödjebladen äro 2 och 2 hinn- aktigt förenade med kanternas nedre del, hvarigenom de bilda slutna, djupa fickor med ett fack å hvardera sidan af axfästet, och ur hvarje fack utskjuter en blomma sin långa kronpip. Vidare fins på hvarje sida af blomman innanför stödjebladet ett smalt bladorgan '), nående till fickans mynning. Efterblommans hylle repeterar knoppläget, i det de midtpå brutna kronflikarne, fig. 90, c, d, sammanläggas inåt som med en led och derefter sluta sig. Genom fruktens tillväxt utskjutes kronan ur den trånga för- djupningen inom skärmbladen. Asperula arvensis L. (ciliata MoENCH). De blå blommorna sitta i hufvudlika gyttringar, omgifna af långa, smala, tättsittande blad, som kantas af långa borsthår. Kronan når upp öfver dessa blad genom sin långa pip. Det lilla, platt utbredda brämets flikar blifva efter blomningen liksom i knoppen kantlagda. Kronan affaller derefter på det sätt, att enär hon är fästad kring en liten skifva i fruktämnets spets, tafl. IV, fig. 91, a, så aflyftes hon från denna, så snart fruktämnets hälfter börja vid sin tillväxt höja sig öfver densamma; denna skifva blir nemligen in- klämd i fruktens apicala insänkning, fig. 91, b. Fruktämnena äro alltjemnt beslöjade och nästan dolda af svepebladens långhårighet, ty dessa tilltaga i längd och äro äfven till sin ,hårighet märkbart mera utvecklade än före blommornas utslående. Fruktämnet är här glatt. Några närstående former med ohöljdt fruktämne hafva dettas yta klädd af täta borst, såsom Åsperula odorata L. och Sherardia arvensis L. Galium L. G. Aparine L. De utbredda kronflikarne blifva efter blomningen uppräta och kronan afkastas oförvissnad. G. verum L. Den å sin insida kullriga, nästan piplösa kronan afkastas ovissnad; då hon ofta qvarhålles af de 2 utspärrade stiften, vissnar hon såsom ett hvälfdt tak öfver de glatta och släta fruktanlagen. Det är otvifvelaktigt, att den olikartade beklädnad, som flere arters fruktärmne inom detta slägte besitter, i viss mån är afsedd till skyddsmedel. Composite. Denna grupp af växtriket är en af de få, hvars för afkomman bestämda skyddsmedel både blifvit uppmärksammade och nog högt uppskattade. »Ju mer vigt naturen lagt på fostrets utbildning, ju högre står hvarje naturalster; bland växterna är fröet fostret», säger Erias Fries, och en af grunderna för sin åsigt, att Composite stå högst i växt- 1) »Sekundära braktéer», ett slags ytterfoder, DUBEN och ARrREscHoUG, Handbok i växtrikets naturliga fa- miljer, 1870, sid. 60. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:o 4. 55 riket, finner han just deri, att här »hvarje blomma lemnar blott ett enda frö, men detta utmärkt väl förvaradt». ') Visserligen tyckes han härvid närmast fästa sig vid skalfruktens beskaffenhet att såsom ett undersittande fruktämne omgifva fröet »ej blott med fruktskal, utan äfven med kronfästet och det sammanväxta blomfodret.» Dock kan det ej hafva undgått honom, att genom den egendomliga, af holk omgifna blomställningen det undersittande fruktämnet är särdeles väl förvaradt för snart sagdt alla tänkbara yttre inflytelser, ett förhållande 1 stort, som förut mött oss hos spridda växter inom andra familjer, t. ex. Asperula arvensis, Crucianella, Gladiolus. — Som bekant förhåller sig en blomkorg i många afseenden liksom den enskilda blomman hos andra växter (så t. ex. i sitt periodiska öppnande och slutande), och särskildt äro holkfjällen till sin funktion fullt jemförliga med foderblad. Vi iakttaga derför här äfven vid öfverblom- ningen vissa för hela korgen gemensamma egendomligheter. Deremot äro de enskilda blommornas kronor oftast små, och derför deras post- floration föga anmärkningsvärd med undantag af de större kantblommornas. Rörformiga diskblommor, t. ex. hos Tussilago, sluta sig; de äro till utseendet mycket länge oför- vissnade, men äfven såsom skrumpnade qvarsitta de samfäldt till fruktmognaden; äfven hos Carduus (se nedan samt tafl. IV, fig. 92) blifva de något slutna. — Några exempel skola vara tillräckliga till en jemförelse mellan olika typer af familjen med afseende på blomkorgen, betraktad såsom en efterblomma. Cichoriaceme. Holkfjällens motsvarighet mot foderblad är inom denna grupp mest i ögonen fallande. En korg af Taraxzacum, Leontodon m. fl., der fruktens pappus håller på att utveckla sig, har uppräta holkfjäll och är derigenom cylindrisk, under det en blom- mande korg, utbredd i solljuset, har fjällen vid midten utåtböjda. I korgens hop- slutande deltaga dock äfven blomkronorna, hvilkas rörelse särskildt hos Varan. officinale och Leont. hastilis studerats af PrerrFerR I slutna korgar är nemligen kronans pip krökt inåt, i öppna tvärtom, men äfven brämet deltager något i krökningen; blommornas rörelseamplitud aftager med tilltagande ålder. ”) I den slutna holkens trånga mynning sitter sålunda en tät massa vissnande kronor, som i förening med det växande frukt- fjunet bilda en tjock bädd öfver fruktanlagen. Att holkfjällen stå i frukternas tjenst, visar sig sedermera äfven på ett annat sätt, ty för att utsläppa dessa sedan de vid mognaden blifvit flygfärdiga, rikta sig holkfjällen åter utåt, men stanna ej i denna sin rörelse förr än de äro rakt nedåtböjda och tryckta intill korgskaftet. Hos Sonchus asper ALL. och oleraceus L. blir holken under fruktmognaden omvändt snurrformig genom holkfjällens fasta hopslutning med spetsarne; mellan dessa utskjutes liksom hos öfriga närbeslägtade den vissnade samlingen kronor af de växande fruktfjunen. Hos Cicho- rium äro de stora kantblommorna särdeles känsliga och ställa sig lätt uppräta, och när de ej mer åter skola utbreda sig, stå de, vridna om hvarandra, qvar inom holken, hvars inre, långa fjäll nu bilda ett trångt rör, och skjutas icke ut, då fruktfjun saknas. 1) E. Fries, Föredrag i Physiogr. Sällsk. i Lund, 1834; sc Botaniska Utflygter, 2, sid. 161. 2) W. PrerFrERrR, Untersuchungen iäber Oeffnen und Schliessen der Bläthen, 1873, sid. 171, följ 56 C. A. M. LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. Cynare2. Holken är här i spetsen hopsnörad. Den är i sanning väl utrustad, hos tistlarne späckad med spjutlika taggar, hos Centaurea fjälligt pansarklädd, hos andra förstärkt och skyddad på andra sätt. Dessa holkars betydelse såsom värn mot »objudna gäster» har KERNER ”) utförligt skildrat, och det är klart, att de äfven i andra afseenden äro de fördelaktigaste skyddsapparaterna inom familjen. Under korgens blomning är sjelfva blomsamlingen utbredd, t. ex. hos Carduus crispus L. Detta beror derpå, att korgens mera periferiska blommor äro vid sin midt starkt krökta utåt, tafl. TV, fig. 92, a. En öfverblommad korg af Carduus är smal och jemnbred, en följd deraf, att dessa rör- formiga blommor ega samma rörelseförmåga som den PFErFER”) uppger för Cichoria- ceernas tunglika blommor och Radiaternas strålblommor. Här är alltså korgens samman- dragning anförtrodd åt sjelfva de kantstälda blommorna, som rakna, fig. 92, b. Hos Centaurea deremot, t. ex. C. Scabiosa L., förblifva blommorna böjda utåt åt alla håll, under det de stora könlösa kantblommorna, sedan korgen i sin helhet öfverblommat, böja sig rakt nedåt, och efterblommorna förlora snart sin lysande färg. Ehuru holken hos Cynarec i allmänhet är låg, äro dock dess fjäll, såsom RÄTHAY har visat”), i hygroskopiska egenskaper lika de långa glänsande fjällen hos Carlina”), äfven om de ej kunna hafva dessas betydelse för frömjölets skyddande. Nämnde för- fattare anser derför, såsom jag redan uti inledningen omtalat, att Cynareernas holk- fjäll äro afsedda att blott uti torrt väder öppna sig och således utan fara för fuktighet utsläppa frukterna. De äro således också afsedda att före sitt öppnande skydda dem för samma fara. Corymbifer2e. Här träffa vi naturligtvis de största vexlingarna. En del hafva alldeles -platt holk, t. ex. Anthemis MicuHeri, Chrysanthemum L., Calendula Neck. Dess fjäll ändrs: derför icke ställning, helst som de vanligen äro ganska korta. Hos Calendula rikta sig strålblommorna, efter korgens slutblomstring, uppåt och hoprulla kanterna åt öfre sidan; hos Sphenogyne RB. Br. och Dimorphotheca pluvialis MorncH likaså, men hos den senare förblifva de platta. Hos Anthemis och Chrysanthemum deremot böja sig strålblommorna tillbaka, men förändra ej formen. — Andra hafva djupare holk, af äggrund form, men holkfjäll. af samma form som de nämnda och således till ställningen oförändrade: Aclullea VA. slår efter blomningen tillbaka sina strålblommor och deras kanter sam- manvikas åt öfre sidan. Galatella Cass. inrullar dem bakåt. Hos detta slägte äro diskblommorna mycket få och ganska långa; de bilda derför icke, såsom eljest är fallet inom gruppen, ett tätt hopfogadt pålverk öfver fruktämnena, en brist, som er- sättes af ett långt och rikligt pappus, hvilket är tillstädes redan före och under blom- ningen och tjenar korgen till fyllnad och stöd samt bättre skydd för fruktämnena. Detsamma gäller äfven för småblommiga arter af ÄÅster L., ehuru korgen är bredare; Amf. öst: sid: 2195 följ. 2) Amf. ste ?) EmericH RÄTHAY, Ueber Austrocknungs- und Imbibitionserscheinungen der Cynareen-Involucren, 1881 (Sitzber. k. Akad. d. Wiss. Wien, Bd 83). 23 Om Carlinas holkfjäll, se LUNDSTRÖM, anf. st., sid. 34. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:o 4. Öl äfven dessa arter utmärkas af strålblommor, som efter korgens blomning snäcklikt rullas bakåt ända intill holkfjällen. — Åter andra hafva sne holk. Hos Tagetes L. äro alla dess fjäll sammanvuxna till en enkel skål; djupt nere i dennes bas sitta frukt- ämnena, och kronornas piprör äro mycket långa; slutligen resa sig strålblommorna upp och inrulla sina kanter (analogien med Dianthus är fullständig). Hos Coreopsis L. äro holkfjällen blott vid basen uppräta, men för öfrigt utstående; i öfverblommade korgar sluta de sig så, att blott öfre hälften blir utböjd, och då slutligen de stora strålblommorna, som äro för tunna och mjuka att visa någon bestämd formförändring, hos detta slägte affallit, äro holkfjällen helt och hållet uppräta och nå lika högt som de vissnade diskblommorna. Senecio L. har den smalaste holken, t. ex. S. vulgaris L., men äfven denne utvisar till sist någon hopdragning i spetsen; här finna vi åter holk- fjällen vid fruktmognaden vidt utspärrade. Det är särskildt hos S. vulgaris som jag stundom sett holkens bas genombiten och alla fruktanlag förtärda samt den qvar- sittande samlingen blomkronor sålunda underminerad, ett bevis för nödvändigheten att den unga frukten såsom en begärlig del af blomman skyddas för »objudna gäster». Ageratum IL. har bredt cylindrisk holk. Men då intet pappus utvecklas utan endast ett stjernformigt foder, så qvarsitta blomkronorna till fruktmognaden; då denne in- träder, äro samtliga skalfrukterna i en massa lösgjorda, ehuru holken ännu är oför- ändrad, men de tömda och vissnade holkarne ega utspärrade fjäll, en förändring, som alltså åtföljer frukternas fulla färdigbildning. Tussilago Farfara L. må särskildt omnämnas för den egendomligheten, att korg- skaftet efter den korta blomningen och korgens slutning böjer sig nedåt, betydligt tillväxer i längd och ofta bildar en vid båge med korgen stödjande mot jorden (hos högväxta, sena exemplar lutar blott stjelkens topp). Hos alla sålunda lutande korgar är basen betydligt förtjockad, under det de korgar, som någongång träffas uppräta, innehålla endast abortierade fruktämnen. Det är ofvan nämndt, att V ÖCHTING genom experiment funnit, att blomkorgens närvaro är vilkoret för stjelkens lutning, äfvensom huru han sökt förklara detta underliga förhållande. Men ändamålet med lutningen kan ej vara annat, än att göra blomsamlingen under frukternas utbildningstid obe- märkt samt på den öppna växeplatsen skydda dessa för väder och vind, för torka och nattfrost, ofta också för skakning, som deremot blir välkommen då frukterna skola spridas, ty då rätar stjelken åter upp sig. Måhända är också det lutande läget en hvila för växten, då ingen särskild kraft tages i anspråk för tyngdkraftens öfvervinnande. Äfven hos Tarazacum officinale WEB. visar korgskaftet rörelse. Stänglarne stå alldeles uppräta blott under den tid korgens utslående fortskrider och då ännu några af de centrala blommorna äro outslagna. Men då börjar korgens sänkning, i det stängeln vid sin bas böjer sig nedåt, ehuru sjelfva spetsen fortfarande förblir uppåtriktad. Stängeln är alltså utdraget zo-formig och dess midtstycke mer eller mindre vågrätt; korgen förblir uppåtvänd, men står mycket lägre än förut. Slutligen, då pappus börjar visa sig ofvanför de slutna holkfjällen, är stängeln, nästan så styf som en stålfjäder, tryckt intill jorden. Dess förut ljusgröna färg är nu röd. Detta allt gäller dock ej den mycket högväxta och spensliga skuggformen bland högt gräs. 5 K. Sv. Vet. A kad. Handl. Bd. 21. N:o 4. 58 OC. ÅA. M. LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. Tussilago erbjuder samma exempel på holkens beroende af fruktens utveckling som Taraxacum, Senecio, m. £., i det den slutna holken vid fruktmognaden åter ut- bredes; och då här detta förlopp med lätthet kan följas, få vi den frågan besvarad, om det är sjelfva holkfjällens rörelse, som föranleder korgens öppnande. I en korg, som slutit sig, är fästet konkavt, och under detta fins i stjelkspetsen ett stort hålrum. Då holkfjällen åter slagits tillbaka, är fästet kullrigt, liksom om en framstjelpning egt rum, hvaraf samtidigt skulle kunna förorsakas omstjelpningen utåt och nedåt af fjällen i dess rand. Att fästet ej blifvit kullrigt genom sin egen förtjockning, är klart deraf, att det ännu liksom förut utgör ett tunnt golf ofvanför stjelkspetsens hålighet; af samma orsak framgår, att det ej kan genom sin egen rörelsekraft framstjelpas. Ett vertikalsnitt genom en öppnad korg visar, att detta sker genom en stark krökning utåt af den ihåliga stjelkens väggar straxt nedanför holkfjällens fäste, tafl. IV, fig. 93, b. Här fins nemligen, fig. 93, a, ett tjockare parti, och detta består till sin yttre del af ett mäktigt, flerskiktadt palissadparenkym, hvilket är sammansatt af tätt hop- fogade celler och mycket hygroskopiskt. Vid uttorkning sammandrages det häftigt, och deraf förorsakas den nämnda utåtkrökningen, ty hela den underliggande väfnaden är blott ett tunnt lager svampparenkym. — Den motsvarande anordningen hos Taraxa- cwm består deruti, att hvarje fjäll i den flerradiga holken nedlöper med sin bas i ett palissadparenkym af samma utseende och egenskap, som nyss beskrifvits, och denna väfnad bekläder således äfven här hela holkens utsida, tafl. IV, fig. 94. Om en ännu oöppnad, halfmogen korg införes 1 ett varmt rum, öppnar han sig inom några minuter; om åter ett längdsnitt, taget ur den hoptorkande, krökta väfnaden, vattendränkes, ut- rätas det åter temligen hastigt, och de förut hopfallna cellerna utspännas. Den köttiga stängelspetsen 1 öfrigt bildas af löst svampparenkym. Emedan stängelns hålighet här ej utbreder sig under hela blomfästet, som derför sammanhänger med holkens ytter- vägg, eger utåtkrökningen här till utseendet rum i sjelfva fästet. — Under hela den postflorala tiden befinner sig alltså holken hos dessa växter 1 en kraftig lifsverksamhet, som afser att bibehålla honom såsom ett skydd för fruktanlagen; men detta upphör i samma stund, som dessa blifvit färdigbildade frukter, hvilka skola spridas. Såsom ett anmärkningsvärdt exempel på korgens postfloration må omnämnas en eternell, Acroclinium A. Gray. Holkfjällen äro mycket långa med en led på midten, ofvanför hvilken deras färg är svagt rosenröd, hvarför de likna strålblommor; då de genom anfuktning ögonblickligen böja sig vid midtleden mycket starkt inåt, hafva de den bekanta uppgiften att liksom vissa Radiaters strålblommor och Carlinas holkfjäll skydda (disk-)blommornas frömjöl för regn. ') Under den långa tid, den stora korgen behöfver för sin blomning, förstoras blomfästet, och dessutom höjas de mera peri- feriska blommorna upp under fruktanlagens tillväxt. För att holkfjällen icke desto mindre skola räcka till såsom skydd, förstoras nu deras nedre, örtartade delar, som bilda sjelfva skålen af holken, hvaremot den färgade delen synes minskas, sannolikt genom skrumpnande. Fig. 95, a, b och a' b', tafl. IV, visa jemförelsen mellan holkens form och fjällens utseende i blommande och öfverblommade korgar. !) KERNER, Die Schutzmittel des Pollens, sid. 28. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 4. 59 Dipsacer. Trichera arvensis SCHRAD. Vid blomningen äro foder och krona fast förenade, under det fodrets smala föreningsband med fruktämnet lätt afslites. Postflorationen skiljer deremot kronans bas från fodret; den förra vissnar oregelbundet, dock alltid både kant- och diskblommor med inrullande af brämets flikar, och alla korgens kronor kunna mycket lätt afstrykas. Foder och ytterfoder tillväxa sedan på sitt karakteristiska sätt, och öfver fruktanlagen står en tjock och taggig skyddsapparat. Kronan är således i den platta korgen mycket flyktigare än hos Composite. Graminer. Af denna familj anför jag blott några få exempel, som visa fulländade skydds- apparater för fruktanlaget. Briza maxima L. Axet är hängande, så att den konvexa utsidan af skärmfjäll och yttre blomfjäll är vänd uppåt, tafl. IV, fig. 96, a. Hvarje yttre blomfjäll bildar derigenom ett hvälfdt tak öfver fruktämnet och öfverträffar högst betydligt i storlek både detta och det obe- tydliga inre (undre) blomfjället, fig. 96, b. Dessutom äro efter slutad blomning, lik- som före densamma, dessa stora, bukigt uppblåsta och hinnartade blomfjäll så tätt fogade tillsamman, att mellan deras kanter knappast en smal springa leder in till blomman. Samma anordning igenkänna vi hos snart sagdt alla våra gräs, ehuru stundom modifierad; dock är inre blomfjället nästan utan undantag mindre och gestaltadt efter det yttres skåällika insida, ett hermetiskt slutet gömme för fröet, hvartill ofta skärmfjällen bidraga, sålunda en skyddsapparat för detta ensamma frö, lika fullkomlig här lägst bland fanerogamerna, som hos den nyss behandlade stora familj, hvilken satts högst bland de- samma. Att blomfjäll och skärmfjäll ega sin hårda, hinnartade konsistens för att skydda mjukare delar, bekräftas deraf, att Zea Mays L., som har de honliga småaxen samlade i kolfvar, omgifna af utomordentligt fasta och ytterst hårdt omslidande blad, i sam- manhang dermed besitter köttigt mjuka och tunna både skärm- och blomfjäll. Ännu vid sin mognad är gräsfrukten 1i besittning af dessa skyddande bladdelar. Såsom HILDEBRAND visat, affaller den endast sällan naken (Eragrostis), utan lossnar 1 gemen- skap med andra delar af axet, såsom blomfjällen (Briza, Bromus, Festuca), eller hela små- axet, hvilket är mycket vanligt (Melica ciliata och, qvarlemnande skärmfjällen, Avena sterilis), eller ett stycke af axfästet (Hordeum jubatum och bulbosum), eller samman- hänga slutligen vid affallandet flere småax (Lamarckia aurea, Lappago racemosa).”) Tripsacum dactyloides L. Hos detta nordamerikanska gräs når icke blott hela familjens fördelaktiga frukt- skydd höjden af fulländning 2, utan vi finna här fruktämnet förvaradt på det bästa sätt, 1) HILDEBRAND, Ueber die Verbreitungsmittel der Gramineen-Frichte, Bot. Zeit., 1872, sid. 853, följ. 60 C. A. M. LINDMAN, OM POSTELORATIONEN. som öfverhufvud inom växtriket torde vara möjligt. Det långa, jemnbreda axfästet är ledadt. Hvarje ledstycke är å ena sidan djupt urgröpt till en kammare för det enblommiga småaxet; honaxen nå icke öfver ledstycket i längd, och ehuru hvarje rum mynnar utåt med en lång springa, så är dock, åtminstone efter slutad blomning, springan fullständigt igenfogad och blott de långa märkena sträcka sig ut derur vid ledstyckets öfre kant. Den del af axfästet, som bildar yttre väggen af småaxets kam- mare, är nemligen inpassad liksom en på gångjern rörlig lucka, som kan sluta till hermetiskt. Dertill kommer, att axfästets alla delar nästan ega träets hårdhet. Se tat LVR ra Do: Allmänna slutsatser. Postflorationens hufvuduppgift. Sammanfatta vi de nu gjorda undersökningarna, så framgår såsom det hufvud- sakliga resultatet följande sakförhållande: vid tiden för postflorationen är blomman i de allra flesta fall så inrättad, att skyddsmedel förefinnas för frukten, som nu befinner sig 1 sin spädaste ålder. Eller med andra ord: oafsedt det skydd, fruktämnet under blomningen så ofta eger genom sin plats, beklädnad o. s. v., anordnas hos de flesta växter efter befruktningen ett särskildt skydd för fruktanlaget till dess detta nått den utveckling, att det utan fara kan utsättas för yttre inflytelser. Postflorationens hufvuduppgift är således att tjena fruktanlaget till skydd. Denna slutsats hvilar förnämligast på följande omständigheter. 1. Efter befruktningen kan blommans, isynnerhet hyllets utseende förändras så, att blomman under den tid, som följer näst efter blomningen, är betydligt oansen- ligare än förut och derför genom sin obemärkthet i större säkerhet under det vigtiga fruktsättningsarbetet. 2. Genom befruktningen kan en sådan förändring eller utveckling af hylle- bladen och närstälda bladorgan föranledas, att de genom sin ställning och form blifva skyddande organ för fruktanlaget. 3. Genom befruktningen kan blommans eller blomsamlingens skaft få en olik- formig tillväxt, så att fruktanlaget genom dess förändrade riktning föres till en be- tryggad plats. I sammanhang med dessa rörelser hos blomskaft och hylleblad utföras många andra egendomliga rörelser, snart sagdt konstgrepp, uti efterblomman, hvilka vore lika onödiga som oförklarliga, om de ej hade ett bestämdt syftemål. 4. Om en art saknar de skyddsmedel, som de närstående arterna ega, före- finnas i de allra flesta fall genom någon specifik anordning hos den förstnämnde fullt motsvarande fördelar. 5. Om fruktämnet förstörts eller blomman ej befruktats, uteblifva de nämnda förändringarna. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 4. 61 Postflorationens orsaker och beskaffenhet. Det är klart, att postflorationen står i ett visst beroende af befruktningen. De närmare orsakerna till blomdelarnes mångfaldiga förändringar, t. ex. till den befruktade blommans tillslutande, till hyllebladens inrullning eller affallande o. s. v., kan jag ej här söka förklara, då jag saknar jemförande anatomiska undersökningar. Några af dessa förändringar äro måhända rent mekaniska, ett uttryck för blomningens upp- hörande och dess organs aftagande lifskraft. Detta gör sig isynnerhet märkbart i blommor, som endast innehålla ståndare och som slutligen förtorka och affalla. Det är dessutom i många fall påtagligt, att hyllebladen ega qvar från sin prefloration en viss disposition att förändras i någon bestämd riktning, till följd hvaraf vi så ofta se efterblommans hylle återtaga sitt knoppläge, på samma sätt som detta bladläge åter- kommer, då en blomma t. ex. sluter sig vid nattens inbrott. Hos en del växter kan derför postflorationen till slut påbörjas eller antydas äfven om befruktning ej skett, t. ex. Dendrobium nobile enligt HILDEBRAND; den synes då kunna förklaras utan an- tagande af inverkan från befruktningsakten. I de flesta fall deremot äro de förändringar, som blomman undergår i och med befruktningen, otvifvelaktigt aktiva företeelser och uttryck för inträdandet af en ny lifsakt. ") Det förändrade, egendomliga bladläget kan derför träffas äfven hos talrika växter, hvilkas hylle under hela blomningen natt och dag stått orörligt (Viola m. fl.). Och att förändringarna uteblifva om fruktämnets utveckling uteblir, derpå finnas flere exempel i det föregående. I sådana fall samman- hänger öfverblomningen otvetydigt med befruktningen; men månne de endast äro samtidiga? Med fullt skäl kan man snarare anse den förras företeelser vara verkningar af den senare. Bland de genom befruktningens drifkraft direkt föranledda akterna har man ju att äfven räkna frögömmets utveckling. ”) Hos ÖOrclidew ger sig befrukt- ningsprocessens utomordentliga kraft till och med tillkänna i anläggning af embryot. Och dess inflytande på blommans stamdel, ja långt utanför blommans område, är i många fall allmänt bekant, hvarpå bland annat de s. k. skenfrukterna lemna exempel. Det är då naturligt, att vi från samma håll kunna härleda impulsen till postflorations- företeelserna i allmänhet, vare sig att dervid endast mekaniska krafter lössläppas, eller att ny kraft är gifven till ny lifsverksamhet. Och detta så mycket mer, som vi veta hvilken stor betydelse dessa företeelser ega för fruktanlaget. Under alla omständigheter är det tydligt — och detta framgår redan af den uppgift, öfverblomningen eger —, att de ifrågavarande förändringarna ej kunna vara ett regellöst förstörande af blommans delar. Det är de ofta urblekta och skrump- nande, af atmosferilierna tilltygade kronorna, som gifva åt öfverblommade växter ett utseende af förvissning, förstöring och liflöshet. Men, såsom vi förut hafva sett, oregel- 1) Det synes t. ex. med hyllebladens affallande vid blomningens slut förhålla sig på samma sätt som med träds och buskars löffällning enligt H. v. MoHtis undersökningar, Bot. Zeit., 1860, sid. 1, 9, d. v. s. endast genom upplösning af cellsammanhanget i vidfästuingspunkten. Enligt v. Mour innebär emellertid detta »en egendomlig organisk process, en nybildning af det cellager, 1 hvilket cellsammanhanget upp- upplöses.» Jfr ofvan om blomkronans fällning hos Bhinanthus! 2?) Enligt UILDEBRAND, Bot. Zeit., 1863, sid. 344, är det af G.ERtTNER, m. fl. beifrade förhållande, som benämnts »Fruchtungsvermögen», eller att frögömmets utveckling ensamt skulle utgå från moderväxten, tvifvelaktigt eller åtminstone ej allmängiltigt. 62 C. A. M. LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. bundet vissnade blommor träffa vi ganska sällan i naturen, äfven om detta är fallet med dem, som vi för vårt nöje bryta och som för öfrigt ofta äro obefruktade. Och äfven om vi finna växter, der blomdelarne äro på sådant sätt förvandlade, så är detta ett senare stadium, som i de flesta fall visar sig vara föregånget af regelmässiga, för arten bestämda rörelser. Ej ens »förvissningen», såsom den kallas, är derför ett rent uttryck för lifvets hemfallande under yttre våldsamma inflytelser, utan till stor del bestämd af lifvet sjelft, som ej åt förgängelsen offrar sina organ förr, än de fått till det sista spela sin rol. För öfrigt är det anmärkningsvärdt, hvilken persistens hyllets ömtåligaste delar, kronbladen, kunna ega. Då de affalla, äro de hos de flesta växter alldeles friska och förblifva ej sällan oförvandlade hela dygnet för att ofta ännu längre ega qvar sin turgor. ”') Och de, som qvarsitta, förlora väl sin friskhet, men bibehålla sig länge, åtminstone till en del, saftiga och färgade och visa regelmässiga rörelser. Det är under sådana omständigheter ej underligt, att deras postfloration, långt ifrån att utgöra en tillfällig förvandling, kan för hvarje växtart visa bestämda former. Deremot hafva vi funnit, att postflorationen icke, såsom man kunde hafva väntat, rättar sig efter växternas naturliga slägtskap och att den således är oanvändbar till kännetecken vid en systematisering. Såsom förut är nämndt, anser Cros, att den kan göra systematiken åtskilliga tjenster, och många naturliga familjer äro också i detta afseende allt igenom temligen likartade, t. ex. Antirrhinece, Rinanthec, Alsinacew; men ännu oftare hafva vi sett fall, då de olika slägtena, ja arterna inom samma slägte, sinsemellan afvika och nästan blifva hvarandras kontraster. Jag erinrar här om de två slägtena Convolvulus och Ipomcea, de två vanliga arterna af Fragaria, likaså de två anförda arterna af Clematis, vidare Trifolium pratense och medium gent emot repens och hybridum å en sida samt ayrarium å en annan o. s. v. Dessa betydliga olikheter kunna ej annat än styrka den förut uttalade meningen, att postflorationen icke innebär helt enkelt blomdelarnes regress efter afslutad blomningsverksamhet, då vi naturligtvis öfverallt skulle påträffa samma, föga varierade företeelse, nemligen de öfverflödiga or- ganen i olika stadier af bortdöende; utan att den hör till växtens lifsyttringar och syftar till ett bestämdt mål, till hvars nående äfven ganska närstående växtformer uppsökt olika utvägar. Postflorationens hufvudformer. Om vi söka ordna de i det föregående uppräknade exemplen af ungefär 250, dels omnämnda, dels mera utförligt beskrifna växtarter, tillhörande 55 olika naturliga fa- miljer, för att deraf få en öfversigt öfver hufvudslagen af de postflorala förändringarna, så visar det sig förenadt med stora svärigheter att erhålla en tillfredsställande gruppe- ring. Snart sagdt hvarje växt visar uti ifrågavarande afseende någon viss egendom- lighet, och vidsträcktare undersökningar skulle ej så mycket underlätta finnandet af allmänna synpunkter, som icke snarare hopa nya anmärkningsvärda detaljer, så egen- domliga och sinsemellan afvikande, att det knappast skulle synas möjligt att inrymma 1) Detta eger otvifvelaktigt sin grund i deras rikedom på garfämne; röda, blå och hvita kronblad inne- hålla dylikt i en viss modifikation såsom underlag för anthocyanet, WIGAND, Bot. Zeit., 1862. sid. 121, följ. och WIEsNER, ibidem, sid. 389, följ. ; KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 4. 63 dem inom samma uppställning, äfven såsom dennas från hvarandra mest aflägsnade leder. En öfversigt, der det likartade får sin plats tillsamman, måste under sådana omständigheter bortse från många detaljer, och jag har derför bland de speciella iakt- tagelserna 1 det föregående lemnat detaljerade beskrifningar öfver mera specifika egen- domligheter, som förtjena att omnämnas, isynnerhet för jemförelse mellan mycket när- stående former. Den uppställning, som jag här lemnar, är derför hvarken uttömmande, då den bloti kan inrymma de allmännast återkommande hufvuddragen, eller exakt, enär öfvergångar kunna finnas mellan dess olika moment; det behöfver ej tilläggas, att den efter mera vidtomfattande undersökningar kan betydligt fullständigas. I. Det ofärgade hyllets öfverblomning är enformig och enkel. De få variationerna bero på den förutvarande formen af fodret (eller den ofärgade blomkalken). 1. Det fribladiga, undersittande fodret a. sluter sig hos det vida största antalet växter. Dess blad äro derunder ofta stadda i fortfarande tillväxt. b. förblir öppet i ett fåtal fall, hvarvid dock dess mynning oftast något minskas: Petunia, Tilia, Mere Hyperica, Viola, Geum urbanum, Fragaria vesca, 2 af foderbladen hos Commelyna, kalken hos Hablitzia, de yttre kalk- bladen hos Rumex och Oxyria, svepet hos Anemone Hepatica, samt i all- mänhet s. k. ytterfoderblad, o. s. v. 2. Det fribladiga, öfversittande fodret är, såsom straxt nedan skall påvisas, i allmänhet mycket oansenligt; äro dess blad längre, kunna de slutas, t. ex. Mvyrtillus, Vaccinium; hos t. ex. Campanula, Linnea ändra de knappt ställning. Det omkringsittande fodret slutes stundom, t. ex. Alchemalla, vissa Rosa- former, Cotoneaster, Lythrum. Oe NOM Det sambladiga (undersittande) fodret med kort pip a. tillslutes genom utt vecka sig, Prunella. b. tillslutes genom de korta flikarnes hopläggning, Rlunantlus, vissa arter af Myosotis. ec. förblir öppet antingen på grund af sin oförmåga att vecka sig eller emedan flikarne äro vare sig för korta eller för smala och glest stälda, t. ex. Hyos- cyamus, Primula, Androsace, Thymus, Lamium, Galeopsis (m. fl. Labiater), Vicia, Lathyrus, Trifolium (m. 9. Papilionaceer). 4. Det sambladiga fodret med lång, djup pip kan med lätthet tillstängas ge- nom någon hopdragning vid mynningen, t. ex. Verbena, Calamintha, Phlox. I många fall hindras det derifrån genom den qvarsittande kronan, t. ex. Si- lenacece, Anthyllis. 5. Fodret öppnas ännu mer och uppfläckes, Esculus. 6. Konsistensen kan blifva köttig och saftig, t. ex. kalken hos Morus, Blitum, fodret hos Cotoneaster. 7. Fodret afkastas, det fribladiga t. ex. Papaveracec, Ranunculus, Cruciferce, det sambladiga t. ex. Datura. 2: C. A. M. LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. II. Det färgade hyllets öfverblomning. Hyllet lösgöres och affaller A. B. utan att undergå någon förändring. Hit höra a. med sambladigt hylle: Scroplwlariacew, flere Labiater, Boraginew, Oleacec, Galium verum, vissa Lonicera-arter, Cobwa, Azalea indica, Myrtillus, Vaccinium, Oxycoccus, m. 4. b. med fribladigt hylle: Cistacec, Geramum, Rubus, Potentilla, Fragaria, Drupacec, ere Ranunculaceer, Impatiens, Lythrum, flere Cruciferer, Pa- paveracew, vissa Ampelidewe m. Hf. under förändring af färgen, men ej af form eller ställning; a. färgen förstöres: Tilia, Agrimonia m. 4. b. färgen förhöjes: Lotus, Ribes aureum (kronbladen), Here Boragincer, Esculus Hippocastanum, m. 4. under förändring af formen; a. flikarne (bladen) blifva uppräta och närma sig till hvarandra (”post- floratio occlusa», Cros, oftast i förening med en antydan till »p. con- duplicata»): Solanum Dulcamara och nigrum, Nicandra physaloides, Aspe- rula, Crucianella (i förening med »p. circinata»), Galium Aparine, Ana- gallis, Malvacece, Linum, Ozalis, Adozxa, Cruciferee (en del), Saxifraga granulata m. H., ÖOenotheracec, Aristolochia, Composite (de rörformiga blommorna, som fasthållas i korgen); hit hör den sambladiga kronans veckning till det vridna läget: Convolvulus, Solanum Fontanesianum m. f., samt blomkorgarnes slutning genom kantblommornas rörelse, t. ex. Calendula, Cichorium. b. bladen blifva mera utåtriktade (»p. patula», Cros): Ranunculus, Pomacew, Tropcolum. c. flikarne (bladen) inrullas från spetsen (»p. circinata», Cros): Ipomema, Mtirabilis, Dipsacec. d. kanterna inrullas: Clematis pulchella. e. flikarne bakåtrullas från spetsen (»p. recircinata», Cros): Mentha, Verbena (delvis), Lysimachia, Lonicera Caprifolium.- f. kanterna bakåtrullas: Phlox, Clematis montana. Hyllet affaller icke, åtminstone ej vid blomningens slut; A. det förtorkar och qvarsitter utan att ändra ställning: vissa arter af Erica, Plantago, ÅAmnthyllis, Statice, Sanquisorba (det färgade fodret), samt i någon mån Geum rivale. . flikarne (bladen) närma sig hvarandra och blifva mer eller mindre torra, hinnaktiga: vissa arter af Erica, Comarum, (Alsinacecw), Hypericum hir- sutum, Sedum, Acer platanoides, Gladiolus, Hypoxis, de flesta Orchideer, Allium, Funkia, Anemone nemorosa, Pulsatilla, Eranthis (fodret), Polygala (fodret), Fibes (foder och krona), Fleagqnus (kalken); hit hör äfven den längsefter hopveckade kronan (»p. crispa», Cros) hos Campanula. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o Å. 65 På samma sätt, men med pulpös, sedan hinnartad konsistens (»p. pulposa», CLos): Hemerocallis m. £. c. bladens spetsar skrynklas eller krusas före sammanslutningen (»p. crispa», CLos): flere Ålsinaceer, samt snart derefter Lychnis, Viscaria wm. 4. d. flikarne (bladen) inrullas från spetsen, vanligen mindre torra: Lychnis, Vi- scaria, Primula, Androsace, Viola canina och tricolor. På samma sätt, men med pulpös konsistens: Alisma, Commelynacew, Statice (kronan), i någon mån Silene och Melandrium. e. kanterna inrullas: Dianthus, Hypericum. Båda de sist nämnda rörelserna hos Cucurbita, seglet af Vicia och Lathyrus m.fl. f. bladen böjas tillbaka med bakåtrullade kanter: Saponaria; hit höra strål- blommorna hos flere Radiater, t. ex. Åster, Galatella. 3. Hyllet qvarsitter delvis, under det återstoden affaller. Så qvarsitter seglet hos Genista, de färgade foderbladen hos Polygala, pipens bas hos Blunanthec och Nicotiana. Vid denna öfversigt böra vi uppmärksamma några allmänna förhållanden hos öfverblomningen, hvilka redan ofvan antydts i sammanhang med dennes hufvuduppgift. 1. Med få undantag skyndar den befruktade blomman att sluta sig, eller söker hon åtminstone förminska den yta, hyllet utbreder, eller dölja någon förut särdeles påfallande färgteckning. Denna regel gäller för blommor af de mest olika slag, såväl för de mest oansenliga som de största och praktfullaste, såväl för det öfver- som det undersittande, såväl för det affallande som det qvarsittande hyllet. 2. Liksom blomhyllets tvenne hufvuddelar, det färgade och det ofärgade, äro så olikartade redan under blomningen, likaså visa de oftast efter densamma ett ganska skiljaktigt förhållande. Blomfodret, som vanligen är örtartadt, står äfven deruti nära det vegetativa systemet, att det efter befruktningen i regeln ej förvandlas, utan tvärtom oftast vidare utbildas ända till fruktmognaden; det hör till undantagen, att dess blad äro finare byggda och snart affalla. Blomkronan deremot, hvars blad äro mera meta- morfoserade, tillhör också mera exklusivt blomman och undergår derför förr eller senare en genomgripande förvandling. Det är genom det färgade hyllets närvaro i blomman, som denna äfven i sin öfverblomning visar en så utomordentlig formrikedom. En blomkalk förhåller sig antingen som foder eller som krona, allt efter som den är färgad eller ofärgad. 3. Då flertalet växtformer ega öfversittande fruktämne, blir detta efter befrukt- ningen inneslutet af fodret. Denna regel är så allmän, att en af hufvuduppgifterna för fodret måste vara att tjena fruktanlaget till skydd. TI talrika fall afpassa sig foder- bladen till form och storlek just för detta ändamål. De växtformer deremot, som ega undersittande fruktämne, sakna foderblad eller ega små sådana, och fodret är här aldrig försedt med djup pip. Här kan nemligen fodret icke spela någon rol för fruktanlagets skyddande. Så t. ex. ej blott hos Aggregate och de till sin blomställning närstående Umbelliflore, utan äfven hos Bubiacecw, Caprifoliacew, Adoxer, Campanulacec, Cucur- bitacew m.fl. Äro foderbladen i detta fall stora, så äro de nästan alltid tillika färgade Q K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 21. N:o 4. 3) 66 CO. A. M. LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. för att tjenstgöra under blomningen och förhålla sig såsom kronblad, t. ex. Ribesiacem, Cactecw, Iridew, Orcehidew, hvartill närma sig Ilmagnus, Sangvisorba m. fl. 4. Det färgade hyllet antingen affaller, hvilket kan ske så tidigt, att det ännu är oförändradt; härmed afses dels att göra blomman 1 största möjliga måtto obemärkt, dels att lemna rum för fodrets fullständiga tillslutande. Eller ock kan det qvarsitta, i hvilket fall det naturligtvis förändras till färg och konsistens, vanligen äfven till form och ställning. Dess blad kunna derför efter blomningen, åtminstone till en tid, utföra samma förrättning, som fodret, nemligen att omhölja det öfversittande frukt- anlaget eller åtminstone skydda dess topp på hvarjehanda sätt; eller, särskildt med undersittande fruktämne, är dess rol utspelad sedan det ombesörjt blommans tillslutande. III. Postflorationen hos öfriga blomdelar. 1. Blommans stamdel. Då fruktanlaget börjar svälla, inträffar detsamma med de delar af blombottnen, der det sitter fästadt. Blomskaftets spets blir derför i all- mänhet mera utbredd; likaså förstoras det gemensamma blomfästet hos Composite och andra. En särdeles hastig utveckling visar fruktfästet hos Batrachium sceleratum, Myo- surus, Fragaria m. 1. Men äfven sjelfva blomskaftet visar sig 1 allmänhet, till och med hos flere växter med små och oansenliga frukter, betydligt tjockare och starkare vid befruktningens inträffande, då hyllet utvisar postflorationens inträde, liksom om växten först nu, då visshet om fruktsättningens förverkligande erhållits, ansåge det löna mödan att offra material och arbete på detsamma. En särskild uppmärksamhet förtjenar stamdelen då den är skålformigt ur- hålkad. , Den är då fullt analog med en foderpip i sitt förhållande till fruktanlaget och kan bibehålla sin konsistens, t. ex. Lythrum, Alchemilla, men undergår vanligen vid fruktmognaden mera genomgripande förändringar än fodret; den blir köttig hos Cotoneaster och Rosa, fastare hos Mirabilis, stenfruktartad hos FElwagnus o. s. v.. Den kan också affalla, Prunus, 1 likhet med Daturas foderpip. Hos några växter med lysande hylle affalla kron- och foderblad, sammanhängande förmedelst en större eller mindre del af blombottnen, t. ex. Tropcolum, Oenotheracece, Cucurbitacece. Hanblommor, t. ex. Åcer, de första blommorna af Esculus, affalla van- ligen genom en led vid blomskaftets bas. Hos ett stort antal växter får den befruktade blommans eller blomsamlingens skaft en sådan tillväxt, att dess riktning förändras. I de allra flesta fall böjes skaftet då 1 en sådan riktning, att blomman får en obemärkt eller till och med skyddad plats, derför oftast i riktning mot jorden, såsom vi isynnerhet se hos växter med nedliggande växesätt, t. ex. Nolana, Nemophila, Convolvulacece, Stellaria media, Spergularia, Gerania, Potentilla minor, Helianthemum wm. f.; dock förekommer detta äfven hos andra, t. ex. Adozxa, vissa Solana, Nicandra, Fragaria vesca, Tussilago m. 1. Detta når sin höjd- punkt i den s.k. geocarpien, då fruktanlaget borrar sig ned i jorden för att der mogna. Eller söker sig efterblomman vid andra tillfällen in bland löfverket, t. ex. Cobwa, Lo- pesia, Tropwolum, Commelyna; eller drager hon sig längre in uti blomsamlingen, såsom Viscaria, Lychnis, Lythrum, Trifolium medium, Hablitzia, vissa Cruciferer m. £., eller under vattnet, vissa Batrachia. — Detta förhållande träffas således hos växter inom 4 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:0O 4. 67 de mest skilda familjer. Hos några blir deremot skaftet genast rätadt upp mot ljuset, hvilket torde afse att i tid gifva frukten den plats, hon behöfver vid sin fulla mognad. I allmänhet se vi sålunda, att frukten ej för sin utbildning behöfver ljus, ej heller söker, utan snarare undviker direkt inverkan af solen; i de fall då fruktanlaget genom sin plats utsättes derför, är det nästan aldrig fullt blottadt (om undantag härifrån, se nedan). Det torde derför vara först sjelfva fruktmognaden i dess sista stadium, som kan gynnas af en direkt insolation, hvarom vittnar t. ex. det plötsliga upprätandet af förut krökta och nedböjda skaft, om också afsigten med denna slutrörelse äfven är fröspridningens reglerande, t. ex. Geraniacece, Tussilago, Tinnantia.”) 2. Skärmblad, svepeblad o. s. v. Liksom blomskaften, kunna äfven de i blommans närhet befintliga bladen påverkas af befruktningen, isynnerhet om de genom sin ställning kunna tjena fruktanlaget till skyddsmedel. Det bästa exempel härpå lemna flere Syngenesisters holkfjäll, som ända från blomningen undergå successiva för- ändringar, allt efter fruktanlagens behof; de sluta sig allt som korgens fruktsättning fram- skrider och kunna derunder till och med tillväxa; de öppna sig åter först när fruk- terna skola spridas, men bibehålla sig genom sin byggnad slutna till dess fruktsprid- ningen kan ske under gynsamma omständigheter. Hos Cupuliferw tillväxa skärmbladen med frukterna. Hos Asperula arvensis tilltaga svepebladen i storlek och långhårighet. Detsamma gäller Plantago major i någon mån och de öfversta brakteerna hos Linnwa borealis. ”) Hos Commelyna är svepets ställning underkastad en successiv förändring för fruktanlagens skyddande. ”Talrika andra exempel finnas på dylika postflorala företeelser utom blomman, ehuru de dock stå i närmare sammanhang med sjelfva fruktmognaden. Sålunda blifva skärmbladen hos Ananassa köttiga och sammansmälta med frukterna. På samma sätt förändras kottefjällen hos Juniperus, medan de hos de flesta öfriga Coniferer efter befruktningen tätt sluta tillhopa och antaga en vedartad konsistens. Sammanställning af fruktanlagets skyddsmedel. Om vi söka sammanföra alla de olika skyddsmedel, fruktämnet eller fruktanlaget kan ega, finna vi dem hufvudsakligen vara följande: I. Under blomningen (och delvis tjenstgörande äfven efter denna): 1. Fruktämnets beklädnad: ludenhet, t. ex. talrika Salices, Hypozxis villosa, Nemoplala, Esculus, Acer Pseudo-Platanus; stjernhår, t. ex. Verbascum, filtludd, t. ex. Tilia, Bubus idceus, Pyrus, Sorbus, Saliz glauca och Lapponum; glandelhår, t. ex. Ribes Grossularia, vissa Sazifrager; borst, t. ex. flere 1) Det är genom MWIESNER och DE VRriEsS kändt, se Bot. Zeit., 1879, sid. 847, att det hos vissa organ bildas växtsyror rikligare i mörker än i ljus, hvilket medför en starkare tillväxt i mörker, enär dessa syror äro att anse såsom turgescenskraftens bärare. Jag vågar dock icke sätta detta förhållande i direkt samband med de nämnda egenheterna vid fruktens utbildning, då jag ej känner, att växande frukt- anlag blifvit gjorda till föremål för experiment i detta afseende, med nndantag af DE VRIES' iakttagelse (Bot. Zeit., 1884, sid. 353), att de omogna bären af Vitis vinifera under natten undergå en för- minskning i sin syrmängd. 2) V. B. WitrrRock, Om Linnea borealis L., uti Bot. Notiser, 1878, sid. 20, 1879, sid. 17. Se äfven LUNDSTRÖM, anf. st., sid. 36. De ifrågavarande brakteerna hafva flere olika uppgifter. d. C. A. M. LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. Rubiaceer; eller andra, gröfre utskott, som dock få sin största betydelse efter befruktningen, t. ex. taggarne hos Datura, vissa Boragineer. Fruktämnets plats; 1 bottnen af ett djupt och trångt hylle eller af en till bägarform urhålkad stamdel, hvarvid talrika, olikartade apparater finnas för att till- stänga nedgången till fruktämnet. Bland talrika exempel må blott några af de bästa anföras: Colchicum, Here Liliaceer, Rosa, Sanguisorba, ÅAgri- monia, Mirabilis, Elwagnus. Ofta är dessutom höljet utvändigt försedt med en egendomlig beklädnad, såsom foderbasens klibbiga ludenhet hos Hyoscyamus eller taggighet hos vissa Solana, samt blombottnens grå- ludenhet hos Ågrimomia, stjernhår hos floeagnus, glandler hos vissa Rosa- arter; eller förefinnes en fastare byggnad, såsom foderbasen hos Convol- vulacee, blombottnen hos Mirabilis. innanför eller under ståndarnes vidgade baser, t. ex. många växter med flacka, vidöppna blommor: Lysimachia, Anagallis, Althea, Geranium; likaså Papilionacec. inom de kring blomman tätt slutande, ofta hårda och fasta skärm- bladen 0. s. V., t. ex. Crucianella, ÅAsperula arvensis, Statice, Plantago, Composite, Dipsacee, flere Amentaceer, Gladiolus, Dyckia, Commelyna, Zea. inom stamdelar, som urhålkats till plats för blomman, såsom axfästet hos Tripsacum, blomfästet hos Ficus. II. Genom postflorationen tillkommande skyddsmedel, stundom fere i förening. sl Se (6 Det under- och omkringsittande hyllet eller någon del deraf hopsluter sig kring fruktanlaget och tillväxer ofta för att afpassa sin form eller storlek efter detsamma. De skyddande bladdelarne kunna vara: fodret och derinom kronan, endast fodret, endast kronbladen, dock vanligen blott för kortare tid. Samma rol kan öfvertagas af i blommans närhet befintliga förblad, brak- teer, holkfjäll, hölster, kottefjäll o. s. v. Ståndarne samla sig kring fruktanlaget: Tilia, Sparrmannia. Stift och märken utväxa till spröt, som göra sjelfva frögömmena mer eller mindre oåtkomliga: Geum, Pulsatilla, Clematis. Blomskaftet förändrar sin riktning för att förskaffa fruktanlaget en obe- märkt eller skyddad plats. j Motsvarande rörelser kunna stundom företagas af frukterna sjelfva inom blomman: Sedum Telephium, samt på visst sätt Medicago och Genista. I någon mån skyddas efterblomman på ett motsvarande sätt genom sitt förändrade utseende då hyllet affallit eller antagit annan gestalt och färg. Beskaffenheten af de nu uppräknade anordningarna torde utan tvifvel under vanliga omständigheter fullt motsvara sitt ändamål, som är att skydda mot yttre in- flytelser. Jag har omnämnt denna fråga på flere ställen i det föregående och vill här blott anmärka följande: KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O 4. 69 Genom att omgifvas af foderblad, skärmblad o. s. v., som redan äro färdigbildade organ, afstänges fruktanlaget från inflytelserna af temperaturens vexlingar; särskildt äro dervid afdunstningens förhindrande och turgorns bevarande af stor betydelse. Äfven det färgade hyllet kan göra samma tjenster; då det en längre tid qvarsitter, erhålla dess blad förr eller senare en hinnartad, torr och fast konsistens. ”") Genom dessa skyddsorgan förvaras fruktanlaget vidare för smärre djurs angrepp, då dessa i stället för den unga fruktens saftiga yta träffa organ som antingen göra motstånd mot deras stickande och bitande mundelar eller ock äro mindre inbjudande än yngre växtdelar. Exempel på ett väl tillslutet blomfoder, genomdraget af talrika tätt- stälda sklerenkymsträngar, lemnar Calamintha; exempel på ett nästan oskyddadt och derför ofta mycket sönderfrätt fruktämne lemnar Pyrola. Genom samma medel slutligen hindras insekter från att lägga sina ägg i efter- blomman, under det den öppna blomman så ofta är en bostad för en nykläckt larv. Likaså utestängas en del parasitsvampar; mycket ofta angripa sådana de ohöljda me- tridierna af t. ex. Berberis och Prunus. Genom blomskaftets böjningar uppnås motsvarande fördelar. Fruktanlaget döljes för sina fiender och befinner sig på en plats, der väderlekens vexlingar äro mindre skarpa, t. ex. invid jorden eller bland ett tätt löfverk. Afvikelser från den funna regeln. Det återstår att nämna några ord om en del växter, hos hvilka, i likhet med de ofullständiga inrättningarna för frömjölets och honungens skyddande, ett ofullkomligt eller också intet fruktskydd anordnas efter blomningen. Vi hafva redan förut funnit flere fall, der hyllet ganska snart förloras och lemnar fruktanlaget ohöljdt, ehuru ett motsatt förhållande eger rum hos närstående växtformer. Exempel på denna ofull- komlighet, delvis omnämnda 1 det föregående, äro: Papaveracece, Impatiens, Delpluinium, Aconitum, Ranunculus. Caltha, Trollius, Batrachiwvm sceleratum, Thalictrum, Actea, Spi- rea, Berberis, Here Cruciferce, Umbelliferce, Cornew, Araliacew, Oleacew, vissa arter af Galium, Lonicera, Campanulacew, Cucurbitacew, Vacciniec, fere arter af Ribes. Söka vi förklara dessa afvikande fall, så är det påfallande, att de låta samman- fatta sig uti 3 grupper. De i första rummet uppräknade ega blommor med särdeles stort, lysande hylle, och enär detta affaller i sin helhet, lemnas fruktanlagen ohöljda. Det är klart, att dylika blomhyllen genom sin färgprakt så hängifvit sig åt den upp- gift, de ega under blomningen, att de måst afsäga sig förmågan att kunna tjenstgöra äfven efter densamma. Vi hafva sett andra exempel härpå än de nyss uppräknade, t. ex. Tropceolum, Here RKosaceer och Banunculaceer, men dessa ersätta bristen genom andra skyddsmedel. Det är särskildt anmärkningsvärdt, att flere af de ofvan anförda exemplen med bristfälligt eller alls intet fruktskydd tillhöra en grupp af beslägtade familjer (sammanfattad under namnet Aphanocyclice). Särskildt inom Banunculacee veta vi att en stor formrikedom råder, och likaså råder en stor vexling i funktionernas 1) Likartade skyddsmedel för vegetativa organ uppvisar F. R. KJELLMAN, Ur polarväxternas lif, 1884, uti A. E. NORDENSKIÖLDS »Studier och forskningar» etc., sid. 476. 70 C. A. M. LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. fördelning på de olika organen. ') Man kan säga, att inom denna familj finnas stora fullkomligheter vid sidan af stora ofullkomligheter. Och en ofullkomlighet är det att t. ex. blomningen är så rikt gynnad, under det intet synes gjordt för fruktanlagets förvarande. Men å andra sidan uppväges denna nackdel af den stora mängd från hvarandra fria frukter, som hvarje blomma utbildar, en skarp motsats till den en- samma, enfröiga och sorgfälligt förvarade frukten hos t. ex. Composite och Graminew. Dessutom måste vi hos en del af de här åsyftade växterna, t. ex. Chelidonium, Papaver, Aconitum, Trollius m. f., observera förhållanden, som måhända hafva gjort särskilda skyddsapparater öfverflödiga. KERNER ”) påpekar, att just dessa och några andra växter (Ranunculaceer, Papaveraceer, Solanaceer) äro säkert skyddade för objudna gäster från snart sagdt hela djurverlden derigenom att de örtartade delarnes safter äro motbjudande eller skadliga. Detta blir således en välkommen förklaringsgrund äfven för flere Solana- ceer, hvilka icke eller blott ofullständigt sluta sitt hylle, framförallt Datura, som af- kastar detsamma. Hvad beträffar öfriga skadliga inflytelser, särskildt köld och väta, så märkes, att vi här se högresta växter, hvilkas nakna fruktanlag äro isolerade på långa grenar (Ranunculus, Papaver), och således ega en torr och luftig plats; och hvad särskildt Ranunculaceerna angår, bör det ihågkommas, att några, som tillhöra en kallare årstid, vårväxterna Eranthis, Pulsatilla, Anemone, använda sitt hylle till fruktanlagens skyddande. För det andra se vi bland de uppräknade exemplen en stor mängd växter, hvilkas blommor äro små, men mer eller mindre talrikt förenade i täta samlingar. De flesta bland dessa, t. ex. Umbelliferce, äro äfven bekanta för det bristfälliga sätt, hvarpå deras frömjöl och honung skyddas. «Dessa ofullkomligheter uppvägas här genom blommornas stora mängd, ett af de många exemplen på, hurusom naturen genom produktion i massa betryggar sina alsters fortbestånd. Dessutom har man påpekat, ”) att genom trängseln i de täta blomställningarna verkligen ett visst skydd erhålles, hvarför t. ex. fodrets uppgift att skydda blommans öfriga delar blir mindre väsentlig, då detta i viss mån utföres af grannblommorna, hvilket kan förklara fodrets ofull- komlighet ej blott hos Composite, utan äfven hos Valerianec, Rubiacew, Umbelliferce, Cornecwe m. fl. Att denna åsigt är riktig, synes mig bekräftas af sådana omständigheter, som de nutationsrörelser, WITTROCK iakttagit hos flockarne af Tordylium trachycarpum (Bors.) och Daucus setulosus Guss. såsom skydd mot ogynsam väderlek; ”) likaså deraf, att Astrantia TOURN., hvars svepe är platt utbredt under flockens blomning, sedermera får detta slutet till en skål, hvarigenom efterblommorna blifva tätare hoppackade. I samklang härmed finna vi, hurusom en växt, som eger rikare blomsamling än sina närmaste slägtingar, 1 sitt hylle får ett sämre skydd än de för sitt fruktanlag. Exempel härpå lemnar Melilotus; flere Erica-arter med små blommor i rik samling förändra ej kronans form genom brämfikarnes hopslutande såsom de storblommiga arterna; 1) Se härom t. ex. H. MöLLer, Die Befruchtung der Blumen durch Insekten, sid. 123. 2) Die Schutzmittel der Bliäthen etc., sid. 201. 3) ErCHLEB, Blithendiagramme, I. sid. 259; WARMING, Den almindelige Botanik, sid. 183; o. s. v. ?) Wirrtrock, Biologische und morphologishe Beobachtungen etc., refer. i Botan. Centralblatt, Bd. XVI, 1883, No. 46. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 4. Al Gypsophila har mindre djupt och trångt foder än öfriga Silenaceer, men flere af dess arter ega ofantligt talrika blommor. Slutligen och för det tredje finna vi bland de uppräknade undantagen flere växter med undersittande fruktämne: Lonicera, Campanulacecw, Cucurbitacew, Vaccimem, Ribesiacew, Rhamnee. Det är ofvan nämndt, hurnusom den ringa utbildningen af deras foder kan förklaras dermed, att fodret genom sin epigyna ställning ej kan komma åt att skydda fruktanlaget. Vilja vi åter söka en förklaring till denna omständighet, att fruktanlaget sålunda här är bestämdt att mogna utan något hölje; så kunna vi möjligen finna en sådan deruti, att hufvudmassan af de växter, som ega undersittande fruktämne, ut- veckla en köttig, saftig frukt. Så förhålla sig Cornus, Coffea, Lonicera, Cucurbita, Bryonia, Vaccimece, Ribes. Men äfven hos andra växter med bär eller stenfrukt se vi en sådan frukt från början lemnad utan allt skydd, t. ex. Vitis, Ilex, Actcea, Berberis, Prunus, flere Solana. Särskildt fästes vår uppmärksamhet på detta förhållande deraf, att Prunus vid fruktens börjande utveckling afkastar sitt torusrör. Det är sjelfklart, att alla dessa frukter, som äro bestämda för djurverlden för att med dess tillhjelp spridas, måste vara lätt tillgängliga, och att de vanliga skyddsmedlen här endast skulle med- föra en olägenhet, hvilken ej kunde uppvägas af de vunna fördelarne. Vi se derför äfven talrika saftiga skenfrukter utbilda sig ohöljda, t. ex. Morus, Ficus, en del Poma- ceer, Rosa, Fragaria vesca (hvaremot den af fodret mer eller mindre inneslutna frukten af F. collina är vida mindre saftig, på samma sätt som Ligustrum har mindre djupt foder än Syringa, eller som Amygdalus, hvars fruktanlag är filtludet, har ojemförligt torrare stenfrukt än Prunus. Här är derför ett undantag från den regeln (se ofvan sid. 67), att fruktanlagen för sin utveckling söka mörker eller åtminstone undvika direkt solljus. Det är ej osannolikt, att detta sammanhänger med utbildandet af de egen- skaper, som göra de köttiga frukterna mest lockande. SCHÖBELER ') har genom talrika exempel bestyrkt, att dessa frukters arom och välsmak står högst i de länder, der ihållande och stark belysning under vegetationsperioden gynnar fruktmognaden. Har postflorationen andra uppgifter än att skydda fruktanlaget? Denna fråga står 1 närmaste. sammanhang med de nu gjorda betraktelserna, och på andra ställen i det föregående hafva antydningar gjorts derom, att postflorationen stundom åsyftar att uppfylla andra bestämmelser, än den, som jag benämnt dess hufvuduppgift. Då jag endast helt kort kan uppehålla mig vid denna fråga, anför jag bland sådana syftemål endast följande: 1. Postflorationen kan åsyfta att från de blommor, som stå i blomning, afleda de insekter, hvilka ej kunna vara af gagn vid desammas befruktning. Det är redan förut nämndt, att man på detta sätt förklarat den förhöjda färgen efter blomningen hos kronbladen af RKibes aureum; på samma sätt skola förhålla sig Weigelia rosea och Androsace Chamwjasme. Äfven Diervillas gula kronor blifva före affallandet orangeröda. 1) Die Pflanzenwelt Norwegens, 1875, sid. 84, följ., samt Vrextlivet i Norge, 1879, sid. 73, följ. Uk; C. A. M. LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. 2. Blommans oansenliga utseende genom hyllets förvandlade färg eller minskade yta måste på samma sätt vara de ännu obefruktade blommorna till nytta, i det de be- sökande insekterna ej längre lockas af ett öfverblommadt hylle, och det frömjöl, de med- föra, sålunda ej går förloradt vid besöket 1 en dylik blomma. 3. Postflorationen kan afse, att plats beredes för utvecklingen af de blommor, som blomma. Detta är förut antydt vid Erodium, hvars blomskaft efter blomningen böja sig rakt utåt, enär det snart utväxande sprötlika fruktfästet skulle hindra tillträdet till de senare blommorna (tad. II, fig. 27). Detsamma torde äfven gälla för öfriga Gera- niaceer. Likaså skulle den stora, ensamt utslagna blomman hos Commelyna ega föga utrymme, om ej å ena sidan knoppar, å den andra fruktanlag egde nedböjda skaft (tafl. IV, fig. 79). Ännu ett exempel må anföras, nemligen Sparrmannia THUNB. (en Tiliacé). KERNER ') redogör för dess förhållande efter pollinationen: då närma sig ståndarne (jfr Tilia!) och de förut starkt tillbakaböjda hyllebladen intill stiftet (och fruktämnet!), och det nedhängande blomskaftet riktar sig styft uppåt »för att lemna plats åt de längre ned utslående blommorna i samma inflorescens»; dessa senare behöfva något svängrum 1 och för det egendomliga sätt, hvarpå det uppfångade regnvattnet här aflägsnas. 4. - Postflorationen kan afse att förbereda fruktens eller frönas spridning. Detta är straxt ofvan omnämndt såsom förklaringen på hyllets negativa förhållande vid ut- bildningen af vissa saftiga frukter. Hit måste äfven räknas sådana postflorala före- teelser, som anläggningen af fruktfjun eller andra bihang hos ÅAggregatw m. f., af borst hos Graminecw o. s. v. Vidare måste här anmärkas, att vissa kapslar, som ej skola öppna sig med valvler, utan med hål, icke kunna ega ett skyddande omhölje, hvar- igenom frönas utsående skulle hämmas; utom Papaver, som redan omtalats, må nämnas Campanula; hit höra på visst sätt Impatiens och Orchidece. Likaså förberedes i god tid fröspridningen deraf att vissa växter straxt efter blomningen räta upp blomskaftet, t. ex. den nyss nämnda Sparrmannia, Geum rivale, Pulsatilla vulgaris, Primula offici- nalis, Ållium flavum m. HL. 5. Blomskaftets och någon gång hela plantans nedböjning mot jorden allt efter- som fruktsättning sker kan måhända anses åsyfta att spara kraft och byggnadsmaterial under fruktmognaden. Så lutar stjelken hos Tusstilago; hos Geranium, Nemoplula m.fl. nedlägger sig under fortväxandet hela grenen med nedböjda fruktskaft, och endast dess blommande spets hålles upprät. 1) Die Schutzmittel des Pollens, sid. 39. KONGL. SV. Acer 66. » platanoides 35, 64. » Pseudo-Platanus 36, 67. Aceracer 35. Achillea 56. Aconitum 69, 70. Acroclinium 58. Actaa 69, 70. VET. Register öfver växtnamnen. Adoxa Moschatellina 52, 64, 66. Adoxexr 52, 65. Aggregatae 65, 72. Agrimonia 29, 64, 68. » caffra 29. » Eupatoria 29. » leucantha 29. » odorata 29. » repens 29. Alchemilla vulgaris 29, 63, 66. Alisma 4, 48, 65. » Plantago 48. Alismacer 48. Allium 37, 64. » carinatum 37. » flavum 37, 72. » oleraceum 37. » stramineum 37. Alsinacex 37, 62, 64, 65. Althea 25, 68. Amarautus 7. Amentacezxr 68. Ampelider 64. Amygdalus 30, 71. Anagallis grandiflora 24, 64, 6S. Ananassa 67. Anchusa 18. Androsace 65. » Chamezejasme 8, 71. » coronopifolia 24. » septentrionalis 24, 63. Anemone 31, 70. » Hepatica 31, 63. » nemorosa 31, 64. Anthemis 56. Anthyllis Vulneraria 45, 63, 64. K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 21. N:o 4 AKADEMIENS HANDLINGAR. Antirrhiner 62. Antirrhinum majus 14. Aphanocyclice 69. Aquilegia 32. Arabis hirsuta 34. » thaliana 34. Arachis 11. Araliacer 69. Arenaria 37. Aristolochia Clematitis 53, 64. Aristolochiacezx 53. Asarum europaexum 53. Asperula 54, 64. » arvensis(ciliata) 54, 66,68. » odorata 54. Aster 56, 65. Astrantia 70. Avena sterilis 59. Azalea indica 46, 64. Balsaminer 40. Bartsia 14. Batrachium 33, 66. » peltatum 33. » sceleratum 33, 66, 69. Begonia 9. Berberis 69, 70. Betulacezr 7. Bicornes 46. Blitum 8, 63. Boraginer 17, 64, 67. Boussaingaultia 9. Briza maxima 59. Bromus 59. Bunias orientalis 34, 35. Cactere 66. Cajophora 9. Calamintha Acinos 15, 63, 69. Calendula 56, 64. Calluna 8. Caltha palustris 33, 69. Campanula 8, 9, 10, 63, 64, 72. »” rapunceuloides 52. BAND. 2l. N:O 4. UD Campanula rotundifolia 52. Campanulacex 52, 65, 69, 70. Cannabis 7. Capparidezxe 9. Caprifoliacex 52, 65. Capsella Bursa pastoris 34. Carduus 55, 56. » crispus 56. Carlina 56. Centaurea 56. » Scabiosa 56. Cerastium 37. » vulgatum 38. Cestrum 9. Chenopodiaceze 42. Chrysanthemum 56. Chrysosplenium alternifolium 42. Cichoriacez 55. Cichorium 55, 64. Cistacezre, Cistinex 9, 25, 64. Clarckia elegans 51. » pulchella 51. Clematis 9, 32, 62, 68. » montana 32, 64. » pulchella 32, 64. Cobzaa scandens 23, 64, 66. Colchicum autumnale 6, 68. Collinsia bicolor 14. Comarum palustre 27, 64. Commelyna 48, 63, 66, 67, 68, 71. » coelestis 48. » virginica 49. Commelynacex 48, 65. Composite 54, 64, 66, 68, 70. Coniferze 67. Convolvulacer 21, 66, 68. Convolvulus 21, 62, 64. » arvensis 21. » tricolor 21. Coreopsis 57. Corneze 69, 70. Corylus 6. Corymbiferze 56. Cotoneaster vulgaris 31, 63, 66. 10 14 C. A. M. LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. Crambe 34. » filiformis 34. Crassula 9. Crassulaceax 42. Crataegus 31. Crucianella latifolia 54, 64, 68. Cruciferoe 34, 63, 64, 66, 69. Cryptostemma 9. Cucurbita ficifolia 51, 65. Cucurbitaceaxe 51, 65, 66, 69. Cuphea Zimapani 41. Cupuliferee 67. Cyclamen 11. Cyclanthera pedata 52. Cydonia 30. Cynarere 9, 56. Cynoglossum 18. Cytisus austriacus 45. Datura Stramonium 19, 63, 67, 70. Daucus setulosus 70. Delphinium 9, 69. Dendrobium nobile 53, 61. Dianthus 38, 65. » barbatus 39. » deltoides 38. » furcatus 39. » giganteus 39. Diervilla 71. Digitalis purpurea 14. Dimorphotheca pluvialis 56. Dipsacew 59, 64, 68. Draba verna 34. Drupacex 30, 64. Dyckia 68. Echeveria 9. Echinospermum 18. Elzeagnee 50. Elaagnus 50, 64, 66, 68. Epilobium angustifolium 51. » roseum 10. Eragrostis 59. Eranthis hiemalis 31, 64, 70. Eremurus 5. Erica 46, 64, 70. » Bowieana 46. » — hirtiflora 46. » — scoparia 46. » — stricta 46. » tubiflora 46. » urceolaris 46. » vagans 46. Erodium cicutarium 26, 71. Eschscholtzia 33. Esculus Hippocastanum 35,64,66,67. Euphrasia 14. Farsetia incana 34. Festuca 59. Ficus 68, 71. Fragaria 27, 62, 64, 66. » collina 27, 71. » vesca 28, 63, 66, 71. Funkia 36, 64. Galatella 56, 65. Galeopsis 16, 63 Galium 54, 69. » Aparine 54, 64. » verum 54, 64. Genista 65, 68. » tinctoria 44. Geococcus 11. Geraniaca 67, 71. Geranium 7, 10, 25, 64, 66, 68, 12. » eristatum 26. » pratense 25. » pyrenaicum 26. » silvaticum 7, 25. Geum 28, 68. q » rivale 28, 64, UL » urbanum 29, 63. Gladiolus 53, 64, 68. Graminez& 59, 70, 72. Gruinales 25. Gypsophila 70. » altissima 39. » paniculata 39. » pilulifera 39. Hablitzia 5, 66. » tamnoides 42, 63. Halianthus 37. Helianthemum 10, 66. » vulgare 25. Heliotropium 9, 18. » peruvianum 18. Hemerocallis fulva 36, 65. Hordeum bulbosum 59. » jubatum 59. Hydrophyllacezr 22. Hyoscyamus niger 19, 63, 68. Hypericacer 39. Hypericum 39, 63, 65. » hirsutum 39, 64. » perforatum 39. » pyramidatum 39. Hypoxis villosa 53, 64, 67. Iberis 34. Tlex 70. Impatiens tricornis 40, 64, 69, 72. Ipomeea 21, 62, 64. » coccinea 21. Iridex 53, 66. Juglans 6. Juniperus 67. Labiatze 8, 14, 63, 64. Lamarckia aurea 59. Lamium 16, 63. Lappago racemosa 59. Lathyrus 65. » pratensis 43, 63. Leontodon hastilis 55. Ligustrum 71. Liliacex 36, 68. Linaria Cymbalaria 11. Linnea 63, 67. Linum 64. » catharticum 27. » — grandiflorum 27. Listera ovata 53. Lithospermum 18. Lobelia 52. Lonicera 52, 64, 69, 70. » alpigena 52. » Caprifolium 52, 64. » tatarica 52. Lopezia coronata 51, 66. Lotus corniculata 45, 64. Lychnis chaleedonica 38. » Flos cuculi 38, 65, 66. Lycium 9. Lysimachia vulgaris 24, 64, 68. Lythraceze 41. Lythrum 9, 41, 63, 64, 66. » Salicaria 41. Malvacezx 9, 25. Matthiola incana 35. Medicago falcata 45, 68. Melampyrum 14. Melandrium 38, 39, 65. Melica ciliata 59. Melilotus 45, 70. Mentha arvensis 15, 64. Mesembryanthemum 9. Mirabilis longiflora 49, 64, 66, 68. Morus 8, 63, 71. Myosotis 17, 63. » arvensis 17. » ceespitosa 17. » collina 17. » palustris 17. » stricta 17. Myosurus 66. Myrtillus 63, 64. Nasturtium anceps 34. » palustre 34. Nemophila 22, 66, 67, 72. » atomaria 22. » cramboides 22. » discoidalis 22. » maculata 22. Nicandra 8, 20, 66. » physaloides 20, 64. KONGL. SV. VET. Nicotiana Tabacum 19, 65. Nolana grandiflora 22, 66. Nolanace&x 22. Nyctaginex 49. Odontites 14. Oenothera 51. Oenotheracezx 51, 66. Oleace&x 64, 69. Omphalodes 18. Orchidez 52, 61, 64, 66, 72. Orchis maculata 53. Ornithogalum 9. Oxalidez&e 9. Oxalis 27, 64. » — corniculata 27. SE Sttictarode Oxycoccus 64. Oxyria digyna 36, 63. Papaver 5, 10, 33, 70, 72. » nudicaule 34. Papaveracex 9, 33, 63, 64, 69, 70. Papilionacex 43, 63, 68. Pavia 9. Pedicularis 14. Pelargonium 26. » anemonefolium 26. » malvefolium 27. » saniculzefolium 26. Petunia violacea 18, 63. Phaseolus multiflorus 46. Bliloxt22063:004: » - Drummondi 23. » paniculata 23. Physalis 8. Plantaginex 46, 64. Plantago 46, 68. » lanceolata 46. » major 47, 67. » media 47. Plumbaginer 47. Polemoniacer 22. Polygala 65. » dalmatica 41, 64. Polygalezr 41. Polygonezr 36. Polygonum 7, 36. » Convolvulus 36. Pomacer 30, 64. Potentilla 27, 64. » minor 27, 66. » Tormentilla 27. Primula officinalis 24, 63, 65, 72. Primulace&e 24. Prunella vulgaris 14, 63. Prunus 66, 68, 70, 71. » Padus 30. » Semperflorens 30. Pulsatilla 68, 70. AKADEMIENS HANDLINGAR. Pulsatilla pratensis 32. » vulgaris 31, 64, 72. Pyrola 69. Pyrus 30, 67. » Malus 30. Quercus 6. Radiate 65. Ranunculace& 31, 64, 69, 70. Ranunculus 32, 63, 64, 69, 70. » acris 32. » polyanthemos 32. » repens 32. Rhamnee 70. Rhinanthez 62, 65. Rhinanthus 14, 63. Ribes 50, 64, 69, 70. » aureum 8, 50, 64, 71. » — Grossularia 7, 51, 67. Ribesiacezxe 50, 66, 70. Robsonia 51. Rosa 63, 66, 68, 71. Rosace&e 27, 69. Rubiacex 7, 54, 65, 67, Rubus 28, 64. » — cesius 28. » ideus 28, 67. » saxatilis 28. Rumex 36, 63. 70. Sagina 37. » nodosa 37. Sagittaria 48. Salix 67. » glauca 67. » Lapponum 67. Salvia patens 15. Sanguisorba 29, 64, 66, 68. Saponaria 65. » depressa 39. » officinalis 39. Saxifraga 41, 67. » alzoides 41. » controversa 41. » granulata 42, 64. » nivalis 41. » tridactylites 42. Saxifragex 41. Serophularia nodosa 14. Scrophulariacex 12, 64. Sedum Telephium 42, 64, 68. Senecio vulgaris 57. Sherardia arvensis 54. Silenacex 7, 38, 63. Silene 65. » inflata 39. Sinapis arvensis 34, 35. Sisymbrium officinale 34, 35. » Sophia 34. BAND. 2l. N:o 4. 75 Solanace& 18, 70. Solanum 66, 68, 71. » Dulcamara 19, 64. » Fontanesianum 20, 64. » nigrum 20, 64. » sisymbriifolium 20. Sonchus asper 55. » oleraceus 55. Sorbus 30, 67. Sparrmannia 68, 71, 72. Spergula vernalis 37. Spergularia 37, 66. » campestris 38. » marina 38. Sphanogyne 56. Spirea 69. Statice 47, 64, 65, 68. Stellaria 37. » graminea 37. » media 38, 66. » nemorum 38. Stachys lanata 15. Syringa 71. Tagetes 57. Taraxacum 55, 57, 58. » officinale 55, 57. Tilia 39, 63, 64, 67, 68. Tiliacex 39. Tinnantia 67. Thalietrum 69. Thlaspi arvense 34. Thymus Serpyllum 15, 63. | Tordylium trachycarpum 70. Tradescantia virginica 9, 49. Trichera arvensis 59. Trifolium 44, 63. » agrarium 44, 62. » arvense 44. » hybridum 44, 62. » medium 44, 62, 66. » montanum 44. » pratense 44, 62. » repens 44, 62. » subterraneum 11. Tripsacum dactyloides 59, 68. Trollius 69, 70. Tropeeoler 33. Tropexolum 7, 33, 66, 69. » majus 33, 64. Turritis glabra 34. Tuszsilago 55, 58, 66, »” Farfara LONG Umbellate 7, 65, 69, 70. Vacciniex 69, 70. Vaccinium 63, 64. Valerianewe 70. Weigelia rosea 8, 71. 76 Verbascum Thapsus 14, 67. Verbena 9, 16, 63, 64. » hybrida 16. Verbenaceae 16. Veronica 12. » agrestis 13. » arvensis 13. » Beccabunga 13. » Chamzaedrys 12. C. A. M: LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. » » Veronica officinalis 13. serpyllifolia 13. spicata 13. Vicia 43, 63 65. Craceca 43. Faba 43. sepium 43. villosa 43. Viola 40, 61, 63. Viola canina 40, 65. » palustris 40. » — tricolor 40, 65. Violacere 40. Viscaria vulgaris 38, 65, 66. Vitis vinifera 67, 70. Zea Mays 59, 68. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:o 4. TT Förklaring öfver figurerna. Figurerna äro tecknade i naturlig storlek, der ej denna är betecknad genom en vidstående linie. Tafl. I (fig. 1—23). Fig. 1. Veronica Chamedrys L. a blomfodret under blomningen sedan kronan borttagits; > detsamma efter blomningen, sedt från sidan, slutet och dervid plattadt från sidorna. Fig. 2. Veronica agrestis L. Blomfodret efter blomningen, sedt från sidau. Dess blad äro slutna; vid deras baser märkas dynlika ansvällningar. Fig. 3. Antirrhinum majus L. a blomkronans bas, omgifven af blomfodret, under blomningen; b blom- fodret efter blomningen, slutet på det hos de flesta Scrophulariaceer vanliga sättet. Fig. 4. Scrophularia nodosa L. Efterblomma, sedd från sidan; fodret är slutet; den afkastade kronan hänger ännu oförändrad qvar på stiftet. Fig. 5. Calamintha Acinos CLaAtryv. a blomfodret under blomningen med vidöppen mynning; vid & framsticker hårkransen i dess svalg; Db fodret efter blomningen, visande läpparnes sammanslutning (sällan eger detta rum i så hög grad som figuren utvisar). Teckningen visar fodrets (13) långsgående fasta åsar. Fig. 6. Thymus Serpyllum L. Blomfodret, som här är lika under och efter blomningen, ehuru i senare fallet dess mynning är tillstängd genom en hopslutning af den mycket täta hårkransen i svalget. Fig. 7. Stachys lanata Jace. a blomfoder under blomningen, sedt framifrån, med öppen hårkraus i sitt svalg; Db detsamma efter blomningen och kronans affallande, hvarvid hårkransen slutit sig. Fig. 8. Salvia patens Cav. Blomfodret, sedt från sidan, slutet från sidorna efter kronans fällning. Fig. 9. Verbena hybrida Hort. a blomkrona under blomningen med platt bräm och rak pip; 6 den- samma efter blomningen, då den, med brämet något vissnadt, ännu fasthålles inom fodret, afbildad i det ögonblick, då pipen, dragen ut ur det trånga fodret, ses kröka sig. Fig. 10. Myosotis ccespitosa CO. F. ScHurrtz. En af de långa grenarne i naturlig ställning. Efter- blommorna, hvilkas foder stå öppna, äro nedböjda å ömse sidor om den sympodiala axeln. Fig. 11. Hyoscyamus niger L. a blomfodret efter kronans fällning; dess bas, som är fast sluten kring fruktanlaget, är klädd af lång, mjuk ull; 6 detsamma jemte fruktanlaget, sedda i längdsnitt, som visar den betydliga tjockleken hos det ohöljda locket, x. Fig. 12. Nicotiana Tabacum L. Längdsnitt genom blommans bas, a kronans pip, & nedersta delen af denne; mellan a och 6 går en linie, som anger det stycke, hvilket i uppluckrad form stannar qvar då kronan i öfrigt lossnar. Fig. 13. Solanum Dulcamara L. a blomma före ståndarknapparnes uppspringande; b densamma med uppräta kronblad efter knapparnes uppspringande; c densamma med hårdare slutna blad; d densamma efter kronans fällning och foderbladens hopslutning. Fig. 14. Solanum sisymbriifolium LAM. a efterblomma med nyss slutet foder; b densamma närmare frukt- mognaden med utväxta foderflikar och bågböjdt skaft. Fodrets bas klädd af stickande taggar samt något luden. Fig. 15. Solanum Fontanesianum Dun. a det slutna blomfodret, hvars ludna och taggiga pip tillväxer under fruktens utveckling; b ett stycke af foderpipen i vertikalsnitt, visande den tjocka beklädnaden. Fig. 16. MNicandra physaloides Gert. a blomkronan vid fällningen; brämet är inviket i 5 veck och dessutom å ena sidan mera inböjdt öfver svalget än å den andra; & efterblommans slutna, rymliga foder. Fig. 17. MNolana grandiflora LEHM. a ett stycke af grenen med ett efter blomningen starkt bågböjdt skaft, uppbärande en efterblomma med slutet foder; D fodret i längdsnitt samt den ännu qvarsittande kronans bas; vid.x, beröringsstället mellan foder och krona, verkar det förras tryck, hvarigenom den hårda, glänsande kronan glider ut ur blomman. 78 C. A. M. LINDMAN, OM POSTFLORATIONEN. Fig. 18. Phloz paniculata L. a kronbräm under blomningen, sedt ofvanifrån; b brämet efter blomningen med flikarnes yta förminskad genom kanternas bakåtrullning; c fodret, som efter blomningen slutes, hvarvid den tunnare hinnan mellan dess flikar lägges i veck. Fig. 19. Phlox Drummondi Hook. a kronbräm under blomningen, sedt ofvanifrån; b brämet efter blomningen med flikarnes yta förminskad genom ena kantens bakåtrullning. Fig. 20. Lysimachia vulgaris L. a blomma vid pollenkastningens slut; kronbladen börja redan rulla sig bakåt; b det slutna fodret efter kronans fällning; dess blad något vridna omkring hvarandra. Fig. 21. Androsace septentrionalis L. a knopp, nära utslåendet; 0 öfverblomning med inrullade kron- flikar, som genom förtorkningen synas finstrimmiga; c kronbrämet i samma stadium, sedt ofvanifrån; 2 af flikarne inrulla sig senare än de andra; d den mognande frukten, hvars spets ännu täckes af den förtorkade, vid basen vidt utspända kronan; vid « afslites slutligen kronpipen. Fig. 22. Primula officinalis Jace. a efterblomma vid midsommartiden; hb densammas fruktanlag med qvarsittande krona, hvars bräm inrullats liksom hos Androsace (fig. 21, b) och hvars pip uppfläckts i 5 flikar; c en annan kronform af samma art, i samma stadium. Fig. 23. Cistus sp. Det vid aftonen efter kronans fällning hårdt slutna fodret, hvars 2 smärre blad dock förblifva något frånstående. Tafl. II (fig. 24—47). Fig. 24. Ipomea coccinea DL. Blomsamling, a knopp; b nyss hopslagen efterblomma; c densamma efter kronans fällning och foderbladens slutning samt skaftets nedböjning. HFodrets bas klädes af långa hår. Fig. 25. Cobea scandens Cav. (figurerna i half naturlig storlek), a blomma straxt före märkenas åt- skiljande; b det S-formigt krökta blomskaftet med slutet foder sedan kronan affallit; c kronan ungefär en dag efter sin fällning; brämets öfre flikar inböjas vida starkare än de öfriga. Fig. 26. Helianthemum vulgare GARN. Blommande stjelk; a, b knoppar; c blomma i full blomning; d, e nedböjda efterblommor med de 3 större foderbladen hårdt slutna; de likna till form och ställning knopparne. Fig. 27. Erodium cicutarium TI HER. Blomsamling; a—e utmärka blommornas ålder; a knoppar; c, d, e efterblommor i olika stadier med utåtböjda, i sin spets dock uppåtböjda skaft. Fig. 28. Potentilla minor Gin. a kronblad under blomningen; b detsamma då det efter lossnandet börjar vissna, sedt från öfre sidan. Fig. 29. Potentilla minor GiL. Blommande grenspetsar i naturlig ställning; a knopp; 6 halfutslagen blomma; c nyss sluten blomma med instängda kronblad och skaftet böjdt mot jorden; d, e efterblommor i olika stadier med bågböjda skaft. id Fig. 30. Fragaria collina EHrH. Ofre delen af ett blommande stånd. Efterblommorna hafva slutna foder och skaften stälda vågrätt. Å Fig. 31. Fragaria vesca L. Ofre delen af ett blommande stånd. Efterblommorna hafva öppna foder, men deras skaft äro riktade nedåt. Fig. 32. Rubus saxcatilis L. a blomma under sin blomning; 6 densamma under frukternas utveckling; c en öfverblommad, men obefruktad blomma, hvars foder icke slutit sig. Fig. 33. Rubus cesius L. a blomman efter kronbladens fällning, visande den särdeles stora och täta ståndarsamlingen; ö densamma med aflägsnade ståndare för att visa den lilla och oansenliga karpellsamlingen. Fig. 34. Rubus ideus L., blomma 1i vertikalsnitt, något skematisk; se texten. Fig. 35. Geum urbanum L. a blomma i vertikalsnitt, något skematisk, under blomningen; b den ut- växande karpellsamlingen, likaledes i vertikalsnitt och något skematisk; se texten. Fig. 36. Prunus semperflorens PHRH. a efterblomma, i hvilken fruktanlaget redan börjar synas öfver torusbägarens mynning, under det sjelfva bägaren genom en ringformig korkbildning lossnar vid &x; 6 det lossnade torusröret, som utspänts och oregelbundet uppfläckts af det tillväxande fruktanlaget. Fig. 37. Cotoneaster vulgaris LINDL. a blomman efter foderbladens hopslutning; 6 mognande frukt. Fig. 38. Anemone nemorosa L. Blomskaftet har efter blomningen böjt sig, så att de ännu någon tid qvarsittande kalkbladen bilda ett tak öfver fruktanlagen. Fig. 39. Anemone Hepatica L. Blomskaften krökas något litet i sin spets, a, och nedläggas derefter bågformigt, b, hvarigenom här det foderlika svepet bildar ett tak öfver fruktanlagen. Fig. 40. Aquilegia sp. Blomma straxt efter förlusten af hylle och ståndare; staminodierna qvarsitta ännu kring fruktanlagen. Fig. 41. Clematis montana BucHAN. Kalkblad straxt före affallandet, sedt från den bakre, uppåt- vända sidan. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 4. 79 Fig. 42. Batrachium " peltatum PrREsi. Spetsen af en blommande gren i naturlig ställning; de blommor, som blomma, hållas genom en krökning af blomskaftet ofvan vattenytan; de öfverblommade blifva genom skaftels uträtande åter dragna under densamma. Fig. 43. Acer platanoides L. Utväxande vingfrukt med ännu qvarsittande hylleblad (foderbladen äro tecknade mörka; deras kanter äro liksom i knoppen något bakåtvikna). Fig. 44. Ozyria digyna Hinn. Vingfrukt nära sin mognad; a den ohöljda vingkanten; 6 ett af de inre kalkbladen, inpassadt öfver sjelfva nöten. Fig. 45. Polygonum Convolvulus L. a blomkalken, sedd ofvanifrån, med det 3-kantiga fruktämnet; b den efter blomningen omkring nöten slutna kalken, sedd ofvanifrån; 1—5 angifva kalkbladens ordning i spiralen. Fig. 46. Stellaria graminea L. Blomkronan, sedd ofvanifrån, a under blomningen, liknande en 10-uddig stjerna; Db under honstadiet och mot blomningens slut, genom de 2-klufna kronbladens formförändring samt begynnande hopslutning liknande en 5-uddig stjerna. Fig. 47. Sagina nodosa FENZL. Blomkronan, sedd ofvanifrån, inemot blomningens slut, då hon genom kronbladens böjning liknar en 3-uddig stjerna. Tafl. III (fig. 48—75). Fig. 48. Draba verna L. Kronblad, a från den öppna blomman, b efter kronans hopslutning kring metridiet. Fig. 49. Capsella Bursa pastoris MED. a blommande, b befruktad och sluten blomma, den förra sedd snedt från sidan, den senare från sidan eller från eggen af skidan. Fig. 50. Arabis hirsuta Scor. a blommande blomma; b densamma sluten vid fruktanlagets förlängning; c densamma längre fram då foderbladen börja afralla. Fig. 51. Sinapis arvensis L. a blomma med slutna klor under första delen af blomningen; b börjande öfverblomning, i det kronbladens klor åtskiljas och skifvorna något omvridas, parallela med medianplanet. Fig. 52. Viscaria vulgaris RorHLr. a ett knippe, hvars första blomma öfverblommat och rätat upp sig mot stjelken, under det de två öfriga ännu blomma, utspärrade; b ett knippe, hvars alla blommor efter slutad blomning med inrullade och vissnande kronbladsskifvor rätat upp sig mot hvarandra och mot stjelken. Fig. 53. Lychnis Flos cuculi L. a ett kronblad från en blommande, b från en öfverblommad blomma; dess 4 flikar inrullas hvar för sig. Fig. 54. IHypericum perforatum L. Efterblomma med betydligt utveckladt fruktanlag samt utspärrade hylleblad, af hvilka kronbladen blifvit smalt hopvridna. Fig. 55. Viola canina L. Efterblomma med inrullade kronblad. Fig. 56. Viola tricolor L. Dito. Fig. 57. Polygala dalmatica Hort. a den blommande, 5 den öfverblommade blomman; den förra med de stora foderbladen vidt utspärrade; den senare med desamma slutna och snart affallande kronblad. Fig. 58. Lythrum Salicaria L. 2 blommor ur den rika spiran; den ena blommande; den andra, b, öfverblommad, tryckt intill stjelken, med slutva (inner-) foderblad, som täcka torusbägarens mynning. Fig. 59. Sazifraga granulata L. a blomma i hanstadiet med utböjda kronblad; ö5 densamma vid hon- stadiets och blomningens slut kort före kronbladens fällning; fruktämnet är, liksom fodret, betydligt förstoradt. Fig. 60. Chrysosplenium alternifolium L. a blomma, sedd ofvanifrån, efter någon utveckling af fruktan- laget; Db densamma, närmare fruktmognaden. Fig. 61. Sedum Telephium L. a den blommande, b den efter befruktningen slutna blomman; från den senare är ett af de samstående kronbladen borttaget för att visa karpellernas förändrade ställning. Fig. 62. Sedum Telephium TI. Tvenne karpeller; a under blomningen; b efter densamma, då samtliga karpellerna genom en böjning i sin bas sluta sig närmare hvarandra. Fig. 63. Hablitzia tamnoides MB. a en del af den långa grenen med tvenne blommande knippen, som stå å grenens öfversida och ännu ega temligen raka blomskaft; b en del af en gren, hvars knippen till största delen blommat öfver, hvarför deras blomskaft krökt sig mot hvarandra; genom krökning äfven af den äldsta blommans korta skaft är knippet böjdt ned under grenen. Kalkbladen ändra ej ställning. Fig. 64. Vicia sepium L. Efterblomma; seglet har slutit sig kring de öfriga bladens spets. Fig. 65. JVicia villosa RotH. Efterblommans spets, som föregående. Fig. 66. Lathyrus pratensis L. Efterblomma som de 2 föregående. Fig. 67. Trifolium repens L. 3 blommor på olika stadier ur samma blomhufvud; a en blommande och upprät, hvitfärgad; b en öfverblommad och något nedböjd, rodnande och genom seglets hopläggning sabel- 80 C. A. M. LINDMAN, OM POSTELORATIONEN. formigt plattad blomma; c densamma i ett senare stadium med bruna, skrumpnande kronblad och nedåtriktadt skaft, samt i spetsen hopviket segel. Å Fig. 68. Trifolium repens L. Ofverblommadt hufvud. Fig. 69. T. agrarium L. a blomman sedd underifrån, visande den betydliga bredden af sitt segel; hb densamma sedd från sidan; c densamma efter blomningen, då seglet nedfälles, men ej hopvikes. Fig. 70. T. medium Hups. 3 blommor på olika stadier ur samma blomhufvud; a under blomning; b efter blomningen med hopviket segel, bakåt krökt »kronpip» samt mörkare röd färg; c ett senare stadium, då kronan skrumpnar och foderflikarne utspärras. Fig. 71. T. medium Huvps. Foder efter blomningen med utspärrade, korthåriga eller nästan glatta flikar; den vissnade kronan borttagen. Fig. 72. T. pratense L. Foder efter blomningen med samstående, långhåriga flikar; den vissnade kronan borttagen. Fig. 73. Medicago falcata L. Blomma, hvars befruktningsdelar, z, lösgjorts från kölen och trycka sig mot seglet för att snart omslutas af detta. Fig. 74. Anthyllis Vulneraria L. Bfterblomma; de föga förändrade kronbladen stanna som en propp i det rymliga, flasklika fodrets mynning. « ; Fig. 75. Adoxa Moschatellina L. Ofre delen af ett stånd, hvars blomsamling efter slutad blomstring böjt sig mot jorden genom stjelkspetsens krökning; blomkronorna till största delen affallna. Tafl. IV (fig. 76—97). Fig. 76. Plantago lanceolata L. a blomma straxt efter blomningens slut; b densamma nära frukt- mognaden, riktad mera utåt genom trängseln i det täta axet. Foderblad och skärmblad äro redan hos a smärre och mera frånstående än hos följande art, men kronbrämet större. Fig. 77. Plantago major L. a blomma straxt efter blomningen, med foder- och skärmbladen alldeles omhöljande kronpip och fruktanlag; & densamma vid fruktmognaden; skärmbladet har betydligt förstorats. Fig. 78. Alisma Plantago L. a blomma tidigt på e. m., sedd ofvanifrån, med inrullade kronblad; b densamma senare på aftonen med fullständigt inrullade kronblad, som nu ega en pulpös konsistens, samt med något hopslutna foderblad. Fig. 79. Commelyna coelestis WILLD. a spetsen af en gren med blomställning, hvars hölster vikits ned med ena halfvan för att visa vid &« de nedböjda knopparne, vid £ de åt motsatt håll nedböjda efterblommorna, hvilkas nu pulpösa kronblad fallit samman inom de uppåtvända foderbladen; vid y ett stiftlikt organ (jfr fig. 80); öfverst en fullt utslagen blomma; hölstrets spets vetter nu nedåt. — b samma blomställning i längre framskridet stadium, då efterblommornas antal, 5, ökats och hölstret derför ändrat ställning, så att dess spets vetter uppåt. Fig. 80. Commelyna virginica LT. MHölstret sedt från sidan; vid y stjelkens spets eller svickelns första blomskaft med mognande frukt. Fig. 81. Tradescantia virginica L. a blommande grenspets, sedd ofvanifrån; i vecken af de 2 motsatta svepebladen utveckla sig i riktning mot hvarandra 2 svicklar, af hvilka den ene är tecknad endast med konturer och dess blommor numrerade, 1—6; den motsatta svickeln (till venster) har 9 blommor, hvaraf 3 öfverblommade på nedböjda skaft. — 6 grenspets, sedd från sidan, med 2 efterblommor i hvarje svickel, I, II till venster, och 1, 2 till höger; deras nedböjda skaft äro ytterligare böjda öfver åt motsatt sida. Fig. 82. Mirabilis longiflora L. a blomkalkens bräm under blomningen, sedt underifrån; b detsamma, tillslutet efter blomningen, sedt ofvanifrån; c det foderlika, kring blombotten och fruktanlag slutna svepet. Fig. 83. Eleagnus argentea. a blomma efter pollenkastningen med uppräta kalkflikar, sedd i vertikal- snitt; > blomma med sluten, qvarsittande kalk och starkt förstorad underbägare nära fruktmognaden. Fig. 84. Epilobium angustifolium L. Blomman straxt efter slutad blomning, sedd framifrån; kronbladen äro alla omvridna i medianplanet och börja slakna. Fig. 85. Cyclanthera pedata ScHrapD. Gren med hanblommor, af hvilka de flesta affallit och endast qvarlemnat sina skaft; äfven den qvarsittande toppblomman visar på sitt skaft en led, der hon sedan afbrytes. Fig. 86. Cyclanthera pedata ScHrap. Honblomma med svällande fruktanlag; hyllet qvarsitter. Fig. 87. Distera ovata R. Br. a blomma under blomningen med utbredd läpp; 6 efter blomningen med tillbakavikna läppflikar och slutna kalkblad. Fig. 88. Hypoxis villosa L. a blomma, stjernlikt utbredd under blomningen; b densamma efter blom- ningen, hopdragen och utvändigt täckt af det grå luddet på de 3 yttre kalkbladen och fruktämnet. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:0O 4. 81 Fig. 89. Asarum europeum L. Blomma, a under blomningen, 5 under fruktmognaden. Fig. 90. Crucianella latifolia L. En liten del af det långa och smala axet, förstorad; blommorna sitta nedstuckna i de djupa fickor, som "bildas genom de motsatta skärmbladens sammanväxning, z, och skyddas på sidorna af de »sekundära brakteerna», y; a, 6 blommande, c öfverblommad, d, e ännu äldre och liksom knopparne slutna blommor. Fig. 91. Asperula arvensis L. a fruktämne med basen af kronpipen, hvilken sitter fästad kring en liten (honungsafsöndrande?) skifva; 6 fruktanlaget under sin tillväxt, sedan den nämnda skifvan inklämts mellan dess hälfter och kronan dervid aflyftats. Fig. 92. Carduus crispus L. a öppen blomma från kanten af en öppen blomkorg; dess pip är utåt- krökt; b densamma efter korgens tillslutande; dess pip är rak och brämets flikar slutna. Fig. 93. Tussilago Farfara L., blomholk i vertikalsnitt; a det köttiga, hygroskopiska parti, genom hvars utåtkrökning den slutna holken öppnas och riktar sina holkfjäll nedåt, såsom redan skett vid 6; z blom- fästet; y stjelkspetsens ihålighet. Fig. 94. Tarazacum officinale WEB. Halföppnad blomholk i vertikalsnitt; a de partier af hygroskopiskt palissadparenkym, genom hvilkas sammandragning och utåtkrökning den slutna holken öppnas och riktar holk- fjällen nedåt; z blomfästet; y stängelns ihålighet. Fig. 95. Acroclinium sp. a blomkorg under blommornas utslående, sedd i vertikalsnitt; a' ett af de mellersta holkfjällen; 5 blomkorg i vertikalsnitt efter slutblomstringen med förstoradt blomfäste och tillväxande fruktanlag; b' ett af dess mellersta holkfjäll, hvars basala hälft betydligt förstorats. Fig. 96. Briza mazima L. a småax, visande de yttre stora, kupiga blomfjällens täta sammanslutning då ej blomningen pågår; 5 en blomma, sedd från yttre blomfjällets insida, visande den betydliga skilnaden i storlek mellan inre och yttre blomfjäll. Fig. 97. Tripsacum dactyloides L. a ett stycke af det ledade, trähårda axfästet, ur hvars urhålkade kammare märkena framsticka; b ett af de urhålkade ledstyckena i längdsnitt, visande småaxet i dess hermetiskt slutna kammare. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 21. N:o 4. 11 I j GLEN Va 3 É BÖR Surf Ede ertenelg Ne Se R Rn UR fan ANLGLR gl NR ; | öbANlurens gled 100 AAA Sc . Väg tr Ae ANRELL ; | Ll j : jÄ dT bi S q 4 i FAN , VR ER NA bh ; he å I a” - : LSTRSEN see SAUNA rg så - Nr n NE | Vv 3 å pt gr, Carl Lindman del. Fig.£8. Draba | perforaium. 5 cani 61, 62. Sedum Telephium. 6 É Carl Lindman del. Lifh W Echlachter, Stockholm. 2 76.Plantago lanceolata. 77. P. major. 78 Alisma Plantago. 79:Commelyna coelestis. 80. C virginica. 81 Tradescaniia VÄ EKEN 32 Mirabilis TEE S : = É or7or a 7 1 7. ic Villos - N eurTonpa - 83. Elgagnus argentea. 84 Fpilobium angustifolium. 85, 86. Cyc ata. 88. Hypoxis villosa. 89 Asarum eutopeum. 90. Cru hera pedata. 87 Listera flypoxis villos Sm il ifolia. 91 d eri 3. Tuss 94 Taraxac icinale. 95 Acro 1 Sp. 90. Briza maxima cianella latifolia. 91 Asverula arvensis. 92 Carduus cr spus. 93 . 94 Taraxacum officinale. 95. Acroclinium sp. 96. Briza maxim J7 Tripsacum dactyloides. KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR: Bandet 21. No 5. CONTRIBUTIONS TO A MONOGRAPH OF THE AÄAMPHIPODA HYPERIIDEA BY CARL BOVALLIUS. BAIRIGRRIE THE FAMILIES TYRONIDAZE, LANCEOLIDAE AND VIBILIDAE. NET TEN IRENE PIA TENS? COMMUNICATED TO THE ROYAL SWEDISH ACADEMY OF SCIENCES JANUARY 14, 1885 STOCKHOLM 1887. KONGL. BOKTRYCKERI ET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. MINGAIGT OR OLAI VVE OPP I Er AK D MA - > 4 : t , = N ji" ” | i lic & pe TÅ U| = ME STAR ARN aa AE MOVE OR ORERhERE 0E GR VO REN TER NE i + é I I FEN du | PRAT på ; fd RA I tva SN) il (Hd ERE Sr PUR NN KE ) - I < Fe Amphipoda Hyperiidea, the object of the present treatise, have been very much neglected by Zoologists, and, as a whole, they have not hitherto been treated mono- graphically. The most important contributions to our knowledge of them have been afforded by H. MirsE EpwaARrps, J. D. Dana, C. SPEncE BatE and C. Craus”). Many new species have also been described by others, too often, however, without any attempt to identify them with the already known forms. The result has been an almost in- extricable confusion of the synonymy, not redeemed by the peremptory manner in which names given by previous authors have been cleared away. TI shall do my best to retain as much as possible of genera and species established by my predecessors. Through the great benevolence of Professor SvEN LovÉn”) and Professor JAPETUS STEENSTRUP "), I have obtained very large materials for the elaboration of this monograph. These materials were afterwards increased by the kindness of Professor Tycno TULLBERG ”) of Upsala, Professor CHr. F. LÖTKEN”) of Copenhagen, Professor ALPHONSR MILNE EDWARDS") of Paris, Professor WILHELM LECHE”") of Stockholm and D:r OC. CröGErR”) of Hamburg. !) H. Milne Edwards. Extrait de Recherches pour servir a I' Histoire naturelle des Crustacés amphipodes. (Annales des Sciences naturelles. Tome 20"e, p, 385—-399). 1830. — H. Milne Edwards. Histoire naturelle des Crustacés. Tome 3", p. 70—102. Paris 1840. 8:o. — J. D. Dana. United States Exploring Expedi- tion. Crustacea. Vol. 2, p. 333—836, 978-—1018 and 1442—1443. Philadelphia 1852. Fol. — C. Spence Bate. Catalogue of the specimens of Amphipodous Crustacea in the collection of the British Museum, p. 284— 346. London 1862. 8:o. — C. Claus. Der Organismus der Phronimiden, and Die Gattungen und Arten der Platysceliden. (Arbeiten aus dem Zoologischen Institute der Universität Wien und der Zoologischen Station in Triest. Tom. 2, p. 3J9—146 and 147—198). 1879. C. Claus. Die Platysceliden. Wien 1887. 4:to. >) The Hyperiidean collection of the Zoological State Museum at Stockholm consists, principally of precious specimens captured by Professor H. Kinberg during the circumnavigation of the R. Swed. Frigate Eugenie 1851— 53, and of northern and arctic species in hundreds of examples. Lately my own collection has been incorporated with the collections of the Museum. 3) The Hyperids of the University Museum at Copenhagen form certainly one of the largest Hyperiidean collections in the world. The Atlantic regions and the seas off Greenland are well represented, from the Pacific and the Indian Ocean there are comparatively few species. 1) From the Zoological Museum of Upsala I got a very interesting collection made by the late Captain George von Schéele, one of the most zealous collectors I have met with. His death last year in a hurricane off the east coast of Africa, was a great loss to zoological science. The specimens are principally from the southern Atlantic, southwestern Pacific, and the seas around Australia. ?) An additional collection from the University Museum at Copenhagen. 6) Probably the most precious collection of all, as it contains some of the types of the new species deseribed by H. Milne Edwards, Guérin-Méneville, and Spence Bate. 7) Some Mediterranean species, collected by Professor Leche himself at Messina. 5) Mostly Pacific specimens from the Museum Godeffroy. K. Vet. Akad. Handl. Band. 21. N:o 5. 1 2 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIIDEBA. During some years of voyages in the European seas, and in the tropical parts of the At- lantic and of the east Pacific, I had myself opportunities of studying and collecting many interesting forms. Thus the materials I have had at my disposal have been tolerably rich, and only five or six of the known generic forms have been unrepresented. In the »Historical account» (part III of this treatise) I shall give a detailed exposition of the previous systemization of the group; here I intend to begin directly with the system such as, according to my opinion, it ought to be drawn up. In the »Morphological remarks»- (part II) I shall deal with the most interesting morphological and anatomical features, and the transformation of some of the organs in the different families. I have distributed the Hyperids into 16 families. The third family is synonymous to the »Hypérines gammaroides» of MiLnE EDWARDS, the seven succeeding and the first two families nearly correspond with his »Hypéerines normales», and the last six with his »Hypérines anormales», but as there are many transitions and gradual alterations between the different families I do not think it convenient to divide the tribe into so sharply distinguished sub-tribes as did MIiLnE Epwarps'). If the increasing number of species should make it desirable to establish any sub-tribes, they certainly ought to be three, distinguished however by the different form of the first pair of antenn&e in the males; and corresponding with the divisions A, B, and C in the diagram of the next page. Ås for the terminology, I follow that adopted in my previous carcinological papers, only remarking here tnat I interpret the fourth joint of the first pair of antenne, com- monly very largely developed, as the first joint of the flagellum. A sufficient corroboration of this view is afforded by a comparison with the same organ in the genus Synopia, Dana, where the appendicular flagellum originates from the anterior margin of the third joint of the antennee”). 1) For further information about this matter see the »Historical account», part III. 2?) See Amphipoda Synopidea by Carl Bovallius. (Acta Societatis Scientiarum Upsaliensis. Seriei III, Vol. XIII. 1886. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2|. N:O 5. ö The first pair of antenne straight, the first joint of the flagellum large, the following few in number, terminal: a Il. The head small, not tumid. aa 1. The first joint of the fagellum of the first pair of antennze styli- HÖ TR TO VACUDa 1 4 E SLK OR EE I SEA RNE EST ST aa 2. The first joint of the flagellum of the first pair of antenn high, tumid. aaa 1. The seventh pair of pereiopoda not transformed ......... aaa 2. The seventh pair of pereiopoda transformed == a 2. The head large, tumid. aa 3. The first joint of the flagellum of the first pair of antenne tumid. ; aaa 3. The seventh pair of pereiopoda transformed = aaa 4. The seventh pair of pereiopoda not transformed.... aa 4. The first joint of the flagellum of the first pair of antenn SbYLTÖRDISAN 0 CA GU na (SS RES SER 0 Sa TEE See AN a 3. The head with the pereion transformed into a balloon-like bladder... The first pair of antenne straight, the first joint of the flagellum large, the following many in number, filiform (5), terminal. b 1. The uropoda normal, with rami. bb 1. The mandibles with palp bbjRarThenmandiblestwitboutipalp) =-t2- CE n9r es mana bh 2. The uropoda transformed, without rami. Last five pairs of pereiopoda prehensile organs The first pair of antenn&e curved, the first joint of the flagellum large, the following few in number, subterminal. Second pair auvgularly folded (5). c 1. The femur of the sixth pair of pereiopoda not operculiform, the rest of the leg articulating terminally. cc 1. The first pair of anteune fixed at the anterior side of the head cc 2. The first pair of antenne fixed at the inferior side of the head. cec 1. The anterior part of the head very shortly produced, or NO TUPLO AUCE Ab===2- kd Ia dess VERA TOAAELIA SERA RSA E ece 2. The anterior part of the head produced into a rostrum, Jonger than half the: rest ofötherheadl smo aan 1. Tyronide. 2. Lanceolidze. 3. Vibilide. 4. Cyllopodidze. 5. Paraphronimidae. 6. Thaumatopsidzae. 7, Mimonectidx. 8. Hyperiidzae. 9. Phronimidz. 10. Anchylomeridze. 1. Euphorcida. 12. Tryphenide. 13. Oxycephalidze. 4 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIIDEA. ec 2. The femur of the sixth pair of pereiopoda more or less operculiform, the rest of the leg articulating subterminally. ec 3. The femur of the fifth pair of pereiopoda normal, not oper- CUM TOTI mossor epos class SANTE TEEN BRN RANN RANN STEIN 14. Pronoide. cc 4. The femur of the fifth pair of pereiopoda operculiform. cecc 3. The seventh pair of pereiopoda complete, six-jointed .- 15. Parascelidze. cec 4. The seventh pair of pereiopoda rudimentary, one- or few- fo ve VR eko (OSER SAR ER IE SR TREA TRE ER An Og SO ms San nen sn 16. Eutyphidze. The first family, TYRONIDAE, C. BOVALLIUS, 1887. Diagn. Caput parvum, non tumidum. Oculi parvi vel obsoleti. Antemme primi paris recte, parti anteriori capitis affixe, flagello styliformi instructe. Antenne secundi paris angulate, parti inferiori capitis affixe. Instrumenta oris masticatoria; mandibulxe palpo carentes. Pedes pereii ambulatorii, pedes septimi paris non transformati. Pedes uri ramis instructi. The head is small, not tumid. The eyes are small or indistinct. The first pair of antennae are straight, fixed at the anterior side of the head, the flagellum is styliform. The second pair are angulated, fixed at the inferior side of the head. The mouth-organs are adapted for mastication; the mandibles without palp. The pereiopoda are walking legs; the seventh pair are not transformed. The uropoda are provided with rami. Syn. 1852. Corophide, Subf. 1. Clydonine. DANA. United States Exploring Expedition. Crustacea. Vol. 2, p. 833. 1862. Corophiide, Subf. 2. Corophiides (e. p.). SPENCE BATE. Catalogue of the specimens of Amphi- podous Crustacea in the collection of the British Museum, p. 273. 1887. Tyronide C. BOVALLIUS. »Systematical list of the Amphipoda Hyperiideav. Bih. t. K. Sv. Vet. Ak. Handl. Bd. 11. N:o 16, p. 3- The first species of this family which was described, was H. MirsE EDWARDS Hy- peria cornigera im the year 1830. In 1840 the name was changed by -himself into Tyro cornigera. The next additions to the family were made by DANA in 1850, viz. Clydoma gracilis and C. longipes. But in 1852 Dana, not recognizing the identity of Tyro and Clydonia, placed his new species among the Amphipoda Gammaridea as the first sub-family, Clydonince, of the family Corophidc. SPEncE BatE in 1862 followed DANSA in placing Clydonia among the Corophids, but as he did not accept the sub-family Clydonince, he connected the genus more closely with the Corophide than DANA himself. At the same time (1. cec. p. 308) he mentions the genus Tyro, ranging it with the family Hyperidee between the genera Cyllopus and Dairinia. TH. H. STREETS ') completed in 1877 the description of Dana's Clydonia longipes, and described the form of the second pair of antenn&e. In the year 1882 G. O. Sars described a new Clydonia from the North 1) »Contributions to the Natural History of the Hawaiian and Fanning Islands and lower California» Bulletin of the United States National Museum, N:o 7. Washington, 1877. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O 5. 5 Sea, OC. borealis; by examining the mouth-organs he recognized the relationship of Clydonia with the Hyperids and ranged it with this tribe. In 1885 the author of the present treatise tried to prove the identity of Zyro and Clydonia, and in 1887 he proposed the family-name Tyromide for these animals. The family Tyronide is less closely allied with the other Hyperids than any of the other families, and in the general habitus of the animals shows a certain resemblance to some of the Gammarids; still they are true Hyperids. From this reason Tyronid2e are placed as the first family next to the Gammarids. In the form of the head and the eyes the Tyronid2e show the closest relation to Lanceolide and Vibilide, the first pair of antenna somewhat resemble those of Mimonectideae and Thaumatopside; the form of the second pair points towards Tryphenidae and the following families. The mouth-organs through the form of the mandibles remind one of the families Paraphrominide and Phronimide. The sexual dimorphismus seems to be restricted to the presence (>) or rudimentary state (2) of the second pair of antenn. j Ås to the anatomical peculiarities I refer to the second part of this treatisc, only calling attention to the very imperfect development of the cyes, quite contrary to the state of these organs in most of the other families. The biological notices concerning these animals are very scarce indeed. -DANA mentions that his specimens were taken at the surface of the open sea. SARS has taken Tyro borealis from a depth of 200 to 300 fathoms; he supposes that it may be para- sitical. I myself captured many specimens in the Caribbean Sea during the expedition of H. Swed. Majesty's Corvette Balder 1881—382, and later in the Pacific, all swimming free on the surface of the sea. I could never find any case of parasitismus. Hitherto only one genus is known. Genus 1. TYRO, H. MILNE EDWARDS, 1840. Diagn. Caput brevius quam altius. Antenne primi paris pedunculo crasso, articulis tribus in unum coalitis formato. Pedes pereii primi et secundi parium simplices, non chelati, pedes quinti paris saltatorii. Epimera distincta. Pedes plei robusti, pedunculis permagnis. Pedes uri elongati, ramis internis cum pedunculis coalitis. The head is shorter than deep. The first pair of antennae with thick peduncles, formed of the three coalesced joints. The first and second pairs of peretopoda are simple, not chelate. The fifth pair are transformed into jumping legs. The epimerals are distinct. The pleopoda are well developed, with very large peduncles. The uropoda are elongated, the inner rami coalesced with the peduncles. Syn. 1840. ”Tyro, H. MILNE EDWARDS. = = Histoire Naturelle des Crustacés. 4 TomTIneTp. 30: » » DANA. 1552. United States Exploring Expedition. Crustacea. Vol. 2, p. 980. CARL BOVALLIUS, 1840. 7Zyro, HH. MILNE EDWARDS. 1850. Clydonia, DANA. SPENCE BATB. C. BOoVALLIUS. DANA. SPENCE BATE. 1862. 18505. 15857. 1852. 1862. AMPHIPODA HYPERIIDEA. Catal. Amph. Crust. Brit. Museum, p- 308. »On some forgotten genera among the Amphipodous Crustacea». Bih. t. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 10. N:o 14, p. 12. »Arctic and Antarctic Hyperids». Vega-lxp. Vet. Iakttag. Bd. 4, p- 951. Proc. of the Amer. Scad. of Science and Arts. Vol. 2, p. 219. United States Exploring Expedition. Crustacea. Vol. 2, p- 834. L. c. p. 284. Although the generic description given by H. MirnE EpwWARDS Was a very good one, Tyro has not been recognized until lately, remaining in the literature only as a name. This has probably been due to the circumstance of its general habitus bemg too different from that of most known Hyperids to allow of its being sought for within the Hyperiidean tribe. It is however remarkable enough that SPENCE Barr could not identify it although he examined closely the typical specimens of Hyperids in the collection of the »Musée du Jardin des Plantes». To-day the typical specimen is lost, according to information kindly given me by Professor ALPHONSR MILNE EvWARDS. Nevertheless I am fully convinced that the new' species described below as well as the Clydoniw of DANA and G. O. SArRs belong to the old genus of H. MiLnSE EDWARDS. A4. The first pair of antenn about as long as the body. a I. a I The third pair of uropoda without distinct outer rami The third pair of uropoda with distinct outer rami. aa 1. The outer rami shorter than half the inner. SR AE I ANNE BE I. Tyro cornigera. aaa 1. "The lateral parts of the pleonal segments excavated ... 2. Tyro gracilis. aaa 2. The lateral parts of the pleonal segments rounded aa 2. The outer rami as long as half the inner. SE EAS SA OR OK ET ERA SET yr Oo gatlantica, aaa 3. The head not rostrate aaa 4. The head rostrate The first pair of antenn& shorter than half the body. hb 1. The anterior margin of the femur of the fifth pair of pereiopoda serrated. bb 1. The metacarpi of the first two pairs of pereiopoda not produced. b 2. ÖJ . Tyro Sarsi. SLAS ORDÅE Er AI Da Ce kf 2 MR or AREA re VARS 5. Tyro longipes. bbb 1. The fifth pair of pereiopoda longer than the sixth ..... 6. Tyro borealis. bbb 2. The fifth pair of pereiopoda shorter than the sixth 7. Tyro Clausi. bb 2. The metacarpi of the first two pairs of pereiopoda produced anteriorly SSR 6 NR EM BR AE LE 55 rr EET ERE Lo FE a SU os 8. Tyro marginata. The anterior margin of the femur of the fifth pair of pereiopoda smooth. bb 3. The spine-like process of the femur of the fifth pair simple .... 9. Tyro Tullbergi. bb 4. The spine-like process of the femur of the fifth pair bifid ....... 10. Tyro pacifica. KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O 5. id 1. TYRO CORNIGERA, H. MILNE EDWARDS, 1830. Diagn. Caput superne carinatum. Antenne primi paris corpore longiores. Pedes pereii primi paris validi, metacarpo filiformi. Dactyli pedum tertii et quarti parium validissimi. Rami externi pedum uri obsoleti. The head is keeled on the upper side. The first pair of antenncw are longer than the body. The first pair of pereiopoda are strong, with filiform metacarpus. The third and fourth pairs with very strong dactyli. The exterior rami of the uropoda are obsolete. Hab. »The Atlantic, captured by Mr Raynaud». (M. E.). Syn. 1830. Hyperia cornigera, H. MILNE EDWARDS. — — »Extrait de Recherches pour servir å V'histoire naturelle des - Crustacés amphi- podes». Ann. Sc. Nat. Tome 20me, p. 387. 'yro » » » 1840. Histoire naturelle des Cru- stacés. Tome 3me; p. 80: » » » SPENCE Bat:E. 1862. Catal. Amph. Crust. Brit. ph... Museum, p. 308. » » » OC. BovaLuius. 1887. »Systematical list of the Am- phipoda Hyperiidea». Bih. t. K. Sv. Vet. Ak. Handl. BAFTTTEN:OTL6S pers: I have not been able to identify Tyro cornigera with any of the specimens I have examined, but I think that it is closely allied to TY. atlantica or T. gracilis. H. Mirne EpwaArpbs has already pointed out the sexual difference, mentioning the long slender four-jointed second pair of antenn&e in the male, and the rudimentary ones in the female. The characteristic of divergent obtuse keels on the upper side of the head is common to all species I know, being only more or less distinct, and depends upon a median depression caused by the strong development of the basal joints of the first pair of antenn. Here follows an extract of the description of MILnE EDWARDS. The upper side of the head is provided with two small, obtuse, divergent crests. The first pair of antenne are longer than the body; the inner margins feebly ciliated. The second pair of antenne are rudimentary in the female; in the male they consist of four joints, the last two the longest. The first pair of pereiopoda are tolerably robust, the tibia and carpus are elongated, the metacarpus is almost filiform. r 8 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIIDEA. The dactyli of the third and fourth pairs are very strong. The fifth pair are the longest; the femur is denticulated along the posterior margin, and armed with a strong, tooth-like spine at the lower amterior corner. The metacarpus and the dactylus are filiform. The seventh pair are very small and slender, scarcely adapted for locomotion. The uropoda are very slender, the exterior rami are obsolete. 2. TYRO GRACILIS, DANA, 1850. Tyro gracilis, DANA. Facsimile from Dana. U. S. Expl. Exp. Crust. IT, pl. 55, fig. 6. Diagn. Oculi parvi, lenticulis novem. Antennae primi paris corporis fere longitudine, subulatze. Pedes pereii quinti paris corpore non breviores, femore longissimo, post minute spinoso, apice spinose producto. Pedes septimi paris pedibus quinti paris plus dimidio breviores. 5) : : 5 ; : ; Segmenta plei latere acuta, angulo postico subtruncato. Segmenta ur? duo ultima libera, non coalita. Pedes uri tenues, pedes primi et tertii parium pedibus secundi paris longiores. Pedes tertii paris ramum externum brevem acutum ferunt. The eyes are small, with nine ocelli. The first pair of antenne are about as long as the body. The fifth pair of pereiopoda are as long as the body; the femur is very long; minutely spinulous along the posterior margin, the apex produced into a spine-like process. The seventh pair are shorter than half the fifth. The lateral parts of the pleonal segments are sharp, the posterior corners subtruncate. The last two ural segments are free, not coalesced: The uropoda are slender, those of the first and third pairs are longer than those of the second pair. The third pair are provided with a short, sharp, exterior ramus. Colour. Reddish in irregular spots, the antenne are in part reddish. Length. 9 mm. Hab. "The Atlantic; Lat. 1” N. Long. 18 W. (DANA). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:0 5. 9 Syn. 1850. Clydonia gracilis, DANA. — Proc. of the Amer. Acad. of Science and JArtsvolskR sp g, » » » 1552. United States Exploring Expedition. Cru- stacea. Vol. 2, p. 834; pl. 55, fig. 6 a—b. » » SPENCE BaTE. 1862. OCatal. Amph. Crust. Brit. Museum, p. 284; pl. 47, fig. 8. Tyro gracilis, » C. Bovarnivs. 1887. »Systematical list of the Amphipoda Hy- periidea». — Bib. t. K. Sv. Ak. Handl. IBA EN: omd6jp., AS As I have never seen any specimen of this species the whole description is taken almost literally from DANA, with some few additions, derived from my examination of his drawing. The head 18 short, about half as long as wide, not keeled on the upper side. The eyes consist of eight lenses round a central one. The first pair of antenna are stout at the base and gradually taper to an acute apex; they have minute spines on the outer side and are short, pubescent on the inner. Along the sides of the segments of the pereion the outline of the epimerals is barely distinguished. The last three pereional segments are as long as the first four. The first and second pairs of pereiopoda are short, hirsute, with small dactyli. The second pair are a little longer than the first. The third and fourth pairs are longer than the preceding, and very nearly naked. The fifth pair are about twice as long as the fourth; the femur is about as long as the next three joints together; the metacarpus is a fourth of the length of the femur; the dactylus is very small. The sizth pair are much shorter than the fifth. The seventh pair are not half as long as the fifth. The first pleonal segment is a little longer than the second. The ural segments decrease rapidly in size. The uropoda are slender, acute; the interior coalesced ramus of the third pair is almost as long as the peduncle. 3. TYRO SARSI, C. BOVALLIUS, 1885. (Bl. Tyohie. 1 dT; NP KSO). Diagn. Corpus carimatum. Caput tertia parte altius quam longius, superne carinatum, carinis diver- gentibus. Antenne primi paris corpore paullo breviores. Pedes pereti primi paris carpis ac dactylis elongatis. Pedes quinti paris pedibus sexti paris multo longiores; femur ante leviter, post distinete serratum, articulis tribus sequentibus multo brevius, spinam rectam, genu duplo longiorem, gerens: tibia carpo multo brevior, carpus metacarpo ter fere longior. 2 K. Vet. Akad. Handl. Band. 21. N:o 5. ne 10 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIIDEA. Pedes septimi paris tertiam partem longitudinis pedum quinti paris superantes. Segmenta ur: duo ultima coalita. Pedes uri lati, minute serrati; rami externi primi et secundi parium minutissimi, rami externi tertil paris distincti, tertiam partem longitudinis pedunculi fere superantes; rami interni trium parium pedunculis paullo breviores. Telson anguste lingula- tum, ramo externo tertii paris paullo brevius. The body is keeled dorsally. The head is a third deeper than long, provided on the upper side with two divergent keels. The first pair of antennw are a little shorter than the body. The first pair of pereiopoda with elongated carpi and dactyhi. The fifth pair are much longer than the sixth; the femur has the anterior margin feebly serrated, the posterior distincetly serrated; it is much shorter than the three following joints together; the apical spine-like process is twice longer than the genu, straight; the tibia is much shorter than the carpus; the carpus is almost three times longer than the metacarpus. The seventh pair are longer than a third of the fifth pair. The last two ural segments are coalesced. The uropoda are broad, minutely serrated; the exterior rami of the first and second pairs are very minute, those of the third pair are well developed, a little longer than a third of the peduncle; the interior rami of all the three pairs are almost as long as the peduncles. The telson is tongue-shaped, narrow, only a little shorter than the exterior ramus of the last pair of uropoda. Colour. White to yellowish. Length. 15—30 mm. Hab. The north, tropical and south Atlantic. (D.M. SM. U.M.) Syn. 1885. ”7yro Sarsi, C. BOVALLIUS. »On some forgotten genera among the Amphipodous Crustacea». ; Bil. kt.oK. Sv. Vete AkiuHandluBd KLO. NINE ol4faop. 155 fig. 3. Tyro Sarsi is the largest of all known Tyronide and seems to be the most common species. It is closely allied to Tyro atlantica but distinguished from it by many characteris- tics, as will be seen below. The body is somewhat depressed or rather meagre, the dorsal keel is broad and runs from the point where the divergent occipital crests meet to the urus. The integument is very hard, and rather rough. The line indicating the articulation of the epimerals con- tinues along the lower parts of the sides of the pleonal segments, forming a low keel. The head is concaved on the upper side between the two divergent crests, which run from the highest point of the head down to the bases of the first pair of antenne. The head is a little shorter in the male than in the female; the anterior side is truncated and a little concavated. The eyes (P1. I, fig. 3) consist of 15 ocelli, a large one in the centre and seven close round it, the other seven being ranged in an outer circle, so that the whole forms a some- what elevated bulb, without distinet facets. The first pair of untenne (Pl. I, fig. 4 and 5) are a little longer in the female than in the male. The peduncle is very thick, the three original joints are coalesced into one. In very young specimens the peduncele is three-jointed, the basal joint much the largest. The peduncles occupy nearly the whole surface of the anterior side of the head. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:0O 5. Til The first joint of the flagellum is very elongated, prismatic, tapering towards the end, and bordered by three denticulated keels, the teeth very long; the inner side is fringed with long olfactory hairs, more densely in the male than in the female. The olfactory hairs are placed in transversal rows along two thirds of the length of the joint, 12 to 6 in each row, the number decreasing from the base towards the end. The number of such trans- versal rows is 60—70. The rest of the flagellwum consists of only one joint scarcely equalling a twelfth of the length of the first joint; it is conical, without hairs or serra- tions; the integument seems to be much thinner and softer than in the first joint. The flagellum is more than eight times longer than the peduncle. In the male the whole an- tenna reaches to the anterior margin of the second pleonal segment, in the female to the anterior margin of the urus; in young animals it is shorter. The second pair of antennce (PI. II, fig. 2—5) in the male are, when stretched out, much longer than the first pair. The peduncele is three-jointed, the first jomt short and stout, scarcely longer than broad, provided with some minute hairs at the lower anterior corner, the second is twice as long as the first, narrower; the third joint is more than twice as long as the second; both are fringed with minute hairs along the inferior margin. The third joint is broader at the outer end, where it articulates with the flagellum. The joints of the peduncle are capable of an almost rectangular articulation agamst one another; the first joint of the flagellum can be folded up along the third peduncular jomt and the rest of the flagellum in the same manner against the first flagellar joint. The whole flagellum is filiform; the first joint, the longest, is a little shorter than the last peduncular joint, broader at both ends; the following joints, 8—10 in number, are elongated, the last one a little longer than the others, rounded at the tip and carrying along its whole length a row of long thick glandular hairs or slender sacks; the preceding joints are fringed with short hairs and some few short ovate sacks, filled with some glandular matter. In young males the flagellar joints are very short (P1. II, fig. 4 and 5). In the female the pedunele consists of two short joints tipped with two or three minute articuli, totally smooth. The labrum (P1. IT, fig. 6) is broad, the lower margin, being incised in the middle, forms two broadly rounded lobes. The. mandibles (P1. I, fig. 7 and 8) are long, the free end very sharp, slightly erenulated, the inner corner projects into a sharp point. The first pair of maxille (P1. I, fig. 9) are well developed; they consist of a strong basal portion and two lobes; the inner lobe is strongly serrated at the apex, finely hirsute at the stem; the outer lobe is smooth with a small denticle at the lower inner corner; at the base of the inner lobe there is a short and thick, hirsute, appendicular lobe. The second pair of mazillw (P1. I, fig. 10) consist of a rounded basal portion and two short, densely hirsute lobes, excavated at the ends, and pointed at the corners. The mawxillipeds (P1. I, fig. 11) consist of a large basal portion and a median robust process, the homologon of the terminal joints of the lobes of the two maxillipeds in the Gammarids. At the anterior corners rise two double lamin2e, the homologa of the palps of the maxillipeds. The inner margins of the lamin&e carry some short hairs. The pereion is a little longer and broader in the female than in the male. The first four segments are somewhat higher than the three following, and considerably 12 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIIDEA. longer (3:22). The third and fourth segments are the longest, the first and seventh the shortest. The first pair of pereiopoda (P1. I, fig. 12) are long and slender. The epimeral is longer than deep, almost quadrangular, the lower corners rounded; the epimerals of the following pairs have all the same form. The femur is four times longer than broad, linear, the margins smooth. The genu and tibia are short, the carpus elongated, almost linear, fringed with long slender hairs along the posterior margin and at the lower anterior corner. The metacarpus 1s elongate-ovate, considerably shorter than the carpus (4:3), beset with long slender hairs all around, the lower anterior corner feebly produced on both sides of the base of the dactylus; the posterior margin is sparingly serrated. The dactylus (PL I, fig. 13) is very long, longer than half the metacarpus (11:18), straight, with a deep circular notch at the base. At the bottom of this notch is a small hole, probably the opening for a metacarpal gland. The posterior margin of the dactylus is bordered with very short fine hairs. Long string-formed glands are to be seen in all the joints. The second pair (P1. I, fig. 14), are longer than the first. The femur, of the same form as in the first pair, carries a few long hairs at the lower posterior corner; the genu and tibia are short, provided with some hairs. The carpus is scarcely longer than the metacarpus, both less richly beset with hairs than in the first pair. The metacarpus without projections. The dactylus feebly curved, as long as half the metacarpus, provided with a small hole at the base. Glands as in the first pair. The third and fourth pairs (P1. I, fig. 5, and PI. II, fig. 6 and 7) are equal in length and of the same form. The genu is uncommonly long, smooth; the three following joints are long, microscopically serrated along the posterior margins, and provided with equidistant, very minute spines. The dactylus is feebly curved, longer than half the metacarpus. Glands as in the first pair. The fifth pair (P1. II, fig. 8), as in all known species of the genus Tyro, are deve- loped into a kind of jumping organ; at the same time they serve as a good weapon, the femur being produced into a very strong spine. The femur is long, linear, slightly serrated along the anterior margin and coarsely along the posterior; it is shorter than the three following joints together. The lower anterior corner projects into a very strong, straight, sharp process, twice longer than the genu. The tibia is much shorter than the carpus, both are smooth, almost linear. The metacarpus is very slender; it equals scarcely a third of the length of the carpus. The dactylus is small, feebly curved. The sizth pair are considerably shorter than the fifth. The femur is a little more dilated, broader below. The tibia is longer than the carpus, the metacarpus as long as the carpus; these three joints are slightly serrated along the anterior margins. The dactylus is curved, with a hole for the metacarpal gland at the base, (PI I, fig. 15). The seventh pair (P1. I, fig. 16 and 17) are shorter than half the fifth pair, and about as long as the femur af the same pair. The tibia is longer than the carpus, the meta- carpus is elongate-ovate, finely serrated along the anterior margin; it is longer than the carpus. The dactylus is long, feebly curved. Branchial sacks are attached to the epimerals of the second to sixth pairs, those of the fifth pair are the largest. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:O 5. i Ovitectrices are present on the third to the sixth pairs; they are large, very thin lamin2e, fringed with some few distant thick hairs. The pleon in the male equals the length of the last four percional segments, but in the female only the length of the last three and half the fourth. The segments are equal in length. The lateral parts are marked by a feeble keel, the continuation of the epimeral line on the pereion. The hinder corners are obtusely rounded. The pleopoda (PI. II, fig. 9) are well developed; the peduncles are robust and thick, longer than the rami. The outer ramus is 8—9-jointed, the inner 10—11-jointed. The cilie are not longer than the rami, and not pedunculated. The urus (PI. II, fig. 10); the second and third segments arc coalesced, and as long as the first, but narrower. The uropoda; the inner rami of all the pairs are scarcely shorter than the corresponding peduncles; the exterior rami of the first and second pairs are very minute, those of the last pair are distinct, finely serrated along the inner margin, shorter than half the interior ramus. The first pair are minutely serrated along the outer margin and slightly but more coarsely along the upper two thirds of the inner margin; the second pair are smooth along the outer, and finely serrated along the inner margin. The third pair are smooth on the whole inner margin and on the outer margin of the peduncle, but finely serrated along the outer margin of the interior ramus. The last pair reach beyond the first pair. The uropoda contain distinct glands. 4. TYR0O ATLANTICA, C. BOVALLIUS, 1885. P1]. II, fig. 11—2138. d Diagn. Corpus leviter carinatum. Caput paullo altius quam longius, superne carinatum, carinis divergentibus. Antenne primi paris corpore paullo breviores. Pedes pereti primi paris carpis haud elongatis. Pedes quinti paris pedibus sexti multo longiores; femur ante non serratum, leve, post distinete serratum, articulis tribus sequentibus brevius, spinam rectam, genu paullo longiorem, gerens: tibia carpo multo brevior; carpus metacarpo duplo longior. Pedes septimi paris tertiam partem longitudinis pedum quinti paris superantes. Segmenta ww duo ultima coalita. Pedes uri lati, minute serrati; rami externi primi et secundi parium parvi, rami externi tertii paris magni, pedunculo paullo breviores. Rami interni trium parium pedunculis multo longiores. Telson anguste lingulatum, dimidium rami ex- terni tertii paris haud 2xquans. The body is feebly keeled. The head is a little deeper than long, provided on the upper side with two divergent keels. The first pair of antenne are a little shorter than the body. The first pair of pereiopoda with the carpi not elongated. The fifth pair are much longer than the sixth; the anterior margin of the femur smooth, not serrated, the posterior distinctly serrated; it is shorter than the three following joints together; the apical spine-like process is a little longer than the genu, straight; the tibia is much shorter than the carpus; the carpus 1s scarcely twice longer than the metacarpus. The seventh pair are longer than a 14 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIIDEA. third of the fifth pair. The last two ural segments are coalesced. The uropoda are broad, minutely serrated; the exterior rami of the first and second pairs are small; those of the third pair are large, almost as long as the pedunele. The interior rami of all the three pairs are much longer than the peduncles. The telson is tongue-shaped, narrow, scarcely half as long as the exterior ramus of the third pair of uropoda. Colour. Yellowish brown. Length. 11—12 mm.; (without antennx 7—8 mum.). Hab. "The south Atlantic, the Indian Ocean (S. M.) Syn. 1885. 7yro atlantica, C. BOVALLIUS. »On some forgotten genera among the Amphipodous Crustacea». Bil: t. Ko Sv. Vet. Ak: Eand). Bad 105 N:or 145 pi 145 The body, the head, and the eyes are very similar to those in Tyro Sarsi. The first pair of antenn, (P1. II, fig. 12 and 13) have the peduneles longer than in the preceding species, almost equalling a sixth of the length of the flagellum. The elongated first joint has the same form and armature as in the preceding species, but the second joint is a little longer, equalling about a tenth of the first joint; it carries a straight bristle at the tip. The first pair of pereiopoda have the carpus only a little longer than the meta- sarpus (17:15) and the lower anterior corner of the metacarpus not produced. The dactylus is feebly curved, as long as half the metacarpus, wanting the characteristical notch at the base, mentioned in the preceding species. The fifth pair (P1. I, fig. 14 and 15) are of the same appearance as in Tyro Sarst, but the anterior margin of the femur is smooth and the spine-like process is shorter and broader, and not much longer than the genu. The metacarpus is quite as long as half the carpus, very slender. The dactylus is short but stout, beset with fine hairs. (PI. II, fig. 15). The sixth pair (P1. I, fig. 16) are much shorter than the fifth; the femur is narrow, linear; the anterior margin of the tibia and carpus smooth, that of the metacarpus slightly serrated. The seventh pair (P1. TI, fig. 17) are shorter than the femur of the fifth pair; the dactylus is short and strong. The pleopoda; the peduncles are as long as the rami; the outer ramus with 6 joints, the inner with 8 joints. The "urus! (P1 II, fig. 18); the 'eoalesced second and third segment is shorter and narrower than the first segment. The uropoda; the inner rami of all the pairs are much longer than the corresponding peduneles. The exterior rami of the first pair are small but distinct; those of the second pair are a little longer, almost equalling a sixth of the length of the peduncle (3:19). The exterior rami of the third pair are large, finely serrated along the inner margin, a little shorter than the peduncle (7:8). The serrations on the uropoda are the same as in the preceding species. | Diagn. Colour. Length. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:O 5. 15 5. TYRO LONGIPES, DANA, 1850. Caput rostratum, superne depressum. Antennce primi paris corporis fere longitudine, subulatze. Pedes pereii quinti paris corpore non breviores, femore longissimo post minute spinoso, apice in spinam producto. Pedes septimi paris dimidio pedum quinti paris longiores. Segmenta plei duo antica angulis posticis acutis, non truncatis. Segmenta uri duo ultima libera non coalita. Pedes uri lati, pedes primi et tertii parimm pedibus secundi longiores. Pedes tertii paris ramum externum longum, dimidium longitudinis rami imterni xquan- tem, ferunt. (7) The head is rostrate, depressed above. The first pair of antenne are about as long as the body. The fifth pair of pereiopoda are as long as the body; the femur is very long, minutely spinulous along the posterior margin, apically produced into a spine. The seventh pair are longer than half the fifth. The lateral parts of the pleonal segments with the posterior corners pointed, not truncated. The last two ural segments are free, not coalesced. The uropoda are broad, those of the first and third pairs reach longer than those of the second pair. The third pair are provided with a large exterior ramus, equalling half the length of the interior ramus. (7) EES KEEPER ES SS SS Tyro longipes, DANA. Facsimile from DAnaA. U. S. Expl. Exp. Crust. IT, pl. 55, fig. 7. The pereion brownish, the rest of the body red. 12—16 mm. Hab. »Pacifie Ocean, Lat. 18” 10' S. Long. 126 W.» (DANA). North Pacific (STREETS). Syn. 1850. Clydonia longipes, DANA. — Proc. of the Amer. Acad. of Science and Agrtsit "Sersh2c tuvor ppa lg: » » » - 1852. United States Exploring Expedition. Cru- stacea.snVokiu2;;p-1835,1 pl. 55; fig. 7 a—Lb. » » » SPENCE Batr. 1S62. Catal. Amph. Crust. Brit. Museum, p. 284; pl: dTMfis:nd: 16 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIDEA. 1850. OClydonia longipes, DANA,. TH. IH. Svmrrews. 1877. »Contributions to the natural history of the Hawaiian and FPanning Islands and Lower California.» Bulletin of the United States National Museum. 1877. N:o 7, p. 124. Tyro » » C. BoVvALLIUS. 1887. »Systematical Jist of the Amphipoda Hy- periidea». Bib. t. K. Sv. Vet. Ak. Handl. BAT TT. N:o rL6, p. 9 STREETS does not attempt to prove the identity of his species with DANA's, but as it does not agree with any other of the known species I cite it here, using only the characteristic of the uropoda to complete DANA's decription. DANA says: There 1s a prominent angle on front of head and a low angle over each of the antenne; but the front angle is not apparent in a vertical view, as the front margin, which is in advance of the angle, is depressed below the upper surface of the head. The eyes are as in Tyro graecilis. The first pair of antenne are nearly as long as the body, a little stouter than in Tyro graeilis. In the second and third pairs of pereiopoda the carpus is longer than either the tibia or metacarpus. The seventh pair are longer than half the fifth. The posterior angles of the first two pleonal segments are acute, not truncated. STREETS Says: The first pair of uropoda are longer than the second; both are lanceolate in shape, and serrated along their edges. The third pair are linear, and of the same length as the first pair. The third pair carry exterior rami, articulating just above the middle of the outer edge and reaching exactly to the half of the interior ramus. 6. TYRO BOREALIS, G. 0. SARS, 1882. Diagn. Corpus depressum, non carimnatum. Caput duplo altius quam longius, supine applanatum, lobis lateralibus. minutis rotundatis. Antenna primi paris dimidiam corporis longitudinem haud assequentes. Pedes pereti primi et secundi parium carpis elongatis. Pedes quinti paris pedibus sexti multo longiores; femur ante et post fortiter serratum, articulis tribus sequentibus multo brevius, spinam curvatam, genu longiorem, gerens: tibia carpo paullo brevior, carpus metacarpo paullo longior. Pedes septimi paris tertiam partem longitudinis pedum quinti paris haud assequentes. Negmenta 277 duo ultima coalita. Pedes uri lati, minute serrati: margines interni pedum primi paris spiniferi. Rami externi trium parium minutissimi, rami interni pedunculis longiores. Pedes primi paris ceteris longiores. Telson minimum, triangulare, acuminatum. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:o 5. It The body is depressed not carinated. The head is twice as deep as long, flattened above, with a small: rounded projection on each side. The first pair of antenue are shorter than half the length of the body. The first two pairs of pereiopoda with elongated carpi. The fifth pair are much longer than the sixth; the femur is strongly serrated along the anterior and posterior margins, much shorter than the three following joints together; the spine-like apical process is curved, much longer than the genu; the tibia is a little shorter than the carpus; the carpus is only a little longer than the metacarpus. The seventh pair are shorter than a third of the fifth pair. The last two ural segments are coalesced. The uropoda are very broad, finely serrated; the interior margins of the first pair are spiniferous. The exterior rami of all the pairs are very minute, the interior rami are longer than the peduncles. The first pair of uropoda are longer than the following. The telson is very small, triangular, pointed. Colour. Hyaline. Length. 5,5 mm. Hab. The Lofoten Islands, west coast of Norway. Tyro borealis, G. O. SARS. Facsimile from G. O. Sars. Overs. of Norges Crnst., pl. 3, fig. 1. Syn. 1882. Clydonia borealis, G. O. SARS. »Oversigt af Norges Crustacéer», etc. Christiania Vidensk. Selsk. Forhandl. TIB2EN:0 185 pd; pro, ngIh; 1a and 1b. Tyro » » C. BovaLuws. 1887. »Aretic and Antarctic Hyperids». Vega- Exp. Vetensk. TIakttagelser. Bd. 4, p. 551. This species seems to be intermediate between Tyro Sarsi and Tyro Clausi but is easily distinguished from the first by the short antenn, by the strongly serrated anterior margin of the fifth pair of pereiopoda, and by the spiniferous interior margin of the first pair of uropoda. From Tyro Clausi it differs by the length of the fifth pair of pereiopoda and of the first pair of uropoda, and by the minute exterior ramus of the last pair of uropoda. The body has a very thin tegument. K. Vet. Akad. Handl. Band. 21. N:o 5. 2 18 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIHDEA. The lateral margins of the head project into a small rounded process on each side at the lower corners of the bases of the first pair of antenner; on these lobes the eyes are situated. The eyes are small, rounded, of a red colour. The first pair of antennw consist of a large, one-jointed peduncle, equalling a fifth of the length of the flagellum. The first joint of the flagellum is long, conical with serrated margins and some few long "hairs, the rest of the flagellum consists of a few short joints. The second pair of antenn are rudimentary in the female; in the male they are similar to those of Tyro Sarsi. The mouth-organs; the mandibles are laminar, the sharp incisive margo with 3—4 minute teeth. The second pair of maxille are not hirsute. The mazillipeds with simple lamina, without hairs, lanceolate. The pereion is a little tumid, more tumid in the female than in the male; the last three segments are shorter than the first four (16:19). The first two pairs of peretropoda are long with the carpi elongated and the dactyli straight. The third and fourth pairs with narrow metacarpi and very small dactyli. The fifth pair are provided with unusually long metacarpi and minute dactyli. The seventh pair are small without hairs, shorter than a fourth of the fifth pair. The pleon is a little longer than the last three pereional segments; the lateral parts are deep, evenly rounded. The peduncles of the pleopoda are as long as the rami. The first pair of uropoda reach beyond the last, the interior margins are very strongly serrated, the teeth long, spine-like. The second pair reach to the end of the last pair. 7. TYRO CLAUSI, C. BOVALLIUS, 1885. Pl. II, fig. 19—28. Diagn. Corpus non carimatum. Caput plus quam duplo altius quam longius, superne carinatum, sarinis divergentibus. Antenne primi paris dimidio corporis paullo breviores. Pedes pereii primi paris carpis elongatis. Pedes quinti paris pedibus sexti paris longitudine xequales vel paullo' breviores; femur, ante et post spinulose serratum, articulis tribus sequentibus haud brevius, spinam gracilem fere rectam, genu longiorem, gerens; tibia carpo multo brevior, carpus metacarpo sexies fere longior. Pedes septimi paris dimidium longitudinis pedum quinti paris xquantes. Segmenta uri duo ultima coalita. Pedes uri lati, minute serrati, margimes interni pedum primi paris spinulose serrati. Rami externi primi et secundi parium minutissimi, tertii paris permagni, longitudinem pedunculi xquantes, ramis internis paullo breviores. Rami interni duorum parium ultimorum pedunculis multo longiores. Pedes primi paris ceteris breviores. Telson triangulare, tertiam partem longitudinis rami externi ultimi paris superans. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2. N:O 5. 118) The body is not keeled. The head is more than twice as deep as long, provided on the upper side with two divergent keels. The first pair of antenne are a little shorter than half the body. The first pair of pereiopoda with elongated carpi. The fifth pair are as long as, or a little shorter than, the sixth; the femur is spinously serrated along the anterior and posterior margins, it is only a little shorter than the three following joints together; the apical spine-like process is slender, nearly straight, longer than the genu; the tibia is much shorter than the carpus, the carpus is almost six times longer than the metacarpus. The seventh pair are as long as half the fifth. The last two ural segments are coalesced. The uropoda are broad, minutely serrated; the inner margins of the first pair are spinously serrated. The exterior rami of the first and second pairs are very minute, those of the third pair are very large, as long as the peduncle, and only a little shorter than the inner rami. The inner rami of the last two pairs are much longer than the peduncles. The first pair do not reach beyond the others. The telson is triangular, a little longer than a third of the exterior rami of the last pair. Colour. Yellowish. Length. 8—10 mm., without rostrum 5—7,5 mm. Hab. The North Atlantic. "Lat. 62” N. Long. 15 W. (S. M). Syn. 1885. Zyro Clausi, C. BOVALLIUS. »On some forgotten genera among the Amphipodous Crustacea». Bih. t. K. Sv. Vet. Ak. Handl. Bd. 10. N:o 14, p. 14. » » » 1887. »Aretic and Antarctic Hyperids». Vega-Exp. Vetensk. Takttagelser. Bd. 4, p. 552; pl. 40, fig. 1—3. Although Tyro Clausi is very similar to Tyro borealis in general habitus and in the armature of the fifth pair of pereiopoda and of the first pair of uropoda, it is easily distinguished from that species as well as from its other congeners by the short fifth pair of pereiopoda. The body is more narrowed than in Tyro Sarst, with a thinner and smoother integument. The head (P1. I, fig. 20) is very high with two divergent keels on the upper side. The lateral margins do not project into processes as in Tyro borealis. The eyes are small, round, and consist of 15 ocelli each. The first pair of antennw (P1. I, fig. 21) are feebly curved downwards. The peduncle is one-jointed, tolerably thick, and equals a tenth of the length of the flagellum. The first joint of the flagellum is conical with three feebly marked keels, beset with long, depressed, sharp-pointed, spine-like teeth. On the inner side of the joint there are trans- verse rows of long hairs. The rest of the flagellum consists of only one joint, which is unusually long and narrow, and equals about a sixth of the length of the first joint. The second pair of antenne consist in the female of a three-jointed, very short rudimentary piece; in the male they are similar to those of Tyro Sarsi. The pereion is evenly arched; the last three segments are as high as the preceding, not longer than the third and fourth together. The fourth segment is the longest, the seventh the shortest. 20 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIIDEA. The epimerals are rounded below, those of the fifth pair are the largest. The first pair of pereiopoda (P1. II, fig. 22); the femur is comparatively broad, the tibia very short, the carpus elongated, linear, fringed with slender' hairs along the posterior margin; the metacarpus is shorter than the carpus, narrow, conical, sparingly beset with slender hairs; the dactylus is nearly straight, half as long as the metacarpus. The second pair (P1. II, fig. 23) are of the same form as the first, but the carpus is not elongated, almost shorter than the metacarpus; the dactylus feebly curved, as long as half the metacarpus. The third and fourth pairs with elongated carpi, which are longer than the tibize, and short dactyli. The fifth pair (P1. II, fig. 24) with the femur comparatively broad, linear, a little constricted at the upper end. The anterior margin is strongly serrated, the spine-like teeth, 9 in number, are directed downwards, pressed against the margin; the teeth forming the serration along the posterior margin are a little smaller, 10—12 in number; the apical spine-like process 1s very strong, feebly curved, a little longer than the genu. The tibia is shorter (17:19) and a little narrower than the carpus. The metacarpus is very slender, five times longer than the dactylus. The sixth pair are as long as, or a little longer than, the fifth (20:19); the femur is pretty broad, very feebly serrated, the tibia is a little shorter than the carpus; the metacarpus as long as the carpus, curved; the dactylus is feebly curved. The seventh pair (P1. II, fig. 25) are half as long as the fifth or sixth pair; the femur is a little broader above, nearly as long as all the following joints together (6:7); the tibra is as long as the carpus, the metacarpus a little longer; the dactylus is slender. The pleon equals the length of the last four pereional segments. "The lateral parts of the segments are broadly rounded below. The pleopoda (P1. II, fig. 26); the peduncles are elongate-ovate, as long as the rami. The inner ramus 18 8-jointed, the outer 11-jointed. The cilie are longer than the rami, and pedunculated (P1. II, fig. 27). The urus (PI II, fig. 28); the second and third segments are coalesced, longer than the first (4:5). The uropoda; the interior rami of the first pair are as long as the peduncle, those of the last two pairs are much longer than the corresponding peduncles. The exterior rami of the first two pairs are minute but longer than those of Tyro Sarsi. "The exterior rami of the last pair are very large, quite as long as the peduncles and only a fourth shorter than the interior rami, the inner margins are feebly serrated. The first pair are minutely serrated along the outer margin of the interior ramus, and strongly serrated along the inner margin, the teeth spine-like. The second pair are smooth along the whole outer margin and minutely serrated along the inner margin of the interior ramus. The third pair are minutely serrated along the outer margin of the interior ramus, the whole inner margin is smooth. The second pair reach beyond the first, and the third beyond the second. All the pairs contain glands. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2. N:O 5. 21 8. TYRO MARGINATA, C. BOVALLIUS, 1885. Pl. III, fig. 18—33. Diagn. Corpus non carinatum, lateribus marginatis. Caput duplo altius quam longius, superne carmatum, carinis divergentibus. Antenna primi paris dimidio corporis breviores. Pedes pereit primi et secundi parium metacarpis ante productis. Pedes quinti paris pedibus sexti paris multo longiores; femur ante fortiter, post leviter serratum, articulis tribus sequentibus multo brevius, spinam rectam validissimam, genu quinquies longiorem, gerens; tibia carpo paullo brevior; carpus metacarpo paullo longior. Pedes septimi paris dimidio longitudinis pedum quinti paris paullo breviores. Dactyli parium trium ultimorum curti, validi, fortiter curvati. Segmenta uri duo ultima coalita. Pedes uri lati, partim fortiter serrati; rami externi primi paris parvi, secundi paris longi, angusti; tertii paris magni, duas partes longitudinis pedunculi superantes. Rami interni primi et secundi parium pedunculis valde longiores, rami secundi paris margine interiore excavato; rami interni tertii paris pedunculos xquantes. Telson minimum, rotundatum. The body is not carinated, the lateral parts with a distinet margo. The head is twice deeper than long, keeled on the upper side, the keels divergent. The first pair of antenna are shorter than half the body. The first and second pairs of pereiopoda with the metacarpi produced anteriorly into sharp processes. The fifth pair are much longer than the sixth; the anterior margin of the femur strongly, the posterior feebly serrated; the femur is much shorter than the three following joints; the apical spine-like process is straight, very strong, five times longer than the genu; the tibia is a little shorter than the carpus; the carpus is a little longer than the metacarpus. The seventh pair are scarcely longer than half the fifth pair. The dactyli of the last three pairs are short and robust, strongly curved. The last two ural segments are coalesced. The uropoda are broad, partly strongly serrated. The exterior rami of the first pair are small, those of the second pair long, narrow; those of the third pair are longer than two thirds of the length of the peduncles. The interior rami of the first and second pairs are much longer than the peduncles, those of the second pair with the inner margin excavated; the interior rami of the third pair are as long as the peduncles. The telson is very small, rounded. Colour. White. Length. 6 mm., without antennx 4 mm. Hab. The Mediterranean; captured at Messina by Professor W. LEcue. (S. M.). Syn. 1885. 7yro marginata, C. BOVALLIUS. »On some forgotten genera among the Amphipodous Crustacea». Bih. t. K. Vet. Ak. Handl. Bd. 10: N:o 14, p. 15. » » » 1857. »Systematical list of the Amphipoda Hyperiidea». Bih. tÖKE Met. Akiorttandl. Bd: l15T N:ork65Ipsros Tyro marginata is a very well defined species, which is at once distinguished from its allies by the sharp metacarpal processes of the first two pairs of pereiopoda, the long and strong femoral process of the fifth pair, the peculiar form of the dactyli of the last three pairs, and the dilated, almost tumid joints of the same pairs of pereiopoda. bD3 bo CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIDEA. The body is more slender than in the other species, the lateral parts of the pereional seoments are a little projecting just above the epimerals, forming a margo, which continues over the pleonal segments. The head is robust, the divergent keels are more obtuse than in Tyro Sarst. The eyes are comparatively large, consisting of about twenty ocelli. The first pair of antennce (P1. III, fig. 19 and 20) reach to the anterior margin of the fifth pereional segment; the pedunele is scarcely thicker than the base of the flagellum; it equals a seventh of the length of the flagellum. The first joint of the flagellum is long, rapidly tapering, provided with three longitudinal, strongly serrated keels, and richly beset with long clavate hairs on the inner side; the second and last joint of the flagellum is conical with one long hair at the tip; it is almost as long as a fifth of the first joint. The second pair of antennce; (P1. III; fig. 21) the basal joint is almost globular, the two following increase in length. The flagellum is multi-articulate. The pereion is long and comparatively narrow, the third segment is the longest, the first the shortest; the last three pereional segments are a little longer than the two preceding together. "The lateral parts of the segments just above the articulation with the epimerals are bent outwards almost at a right angle so as to form a rounded prominent margo. The epimerals are long and narrow, rounded below. The branchial sacks are broader below, constriceted above, attached to the epimerals of the second to seventh pairs of pereiopoda. The first pair of pereiopoda (P1. III, fig. 22); the femur is narrow, linear; the tibia is a little longer than the genu, the posterior margin frimged with some short unequal hairs. The carpus is about as long as the metacarpus, the hinder margin undulated and provided with a few short hairs. The carpus and metacarpus are much broader than in the other species. The lower anterior corner of the metacarpus is produced into a triangular process on the anterior side of the dactylus, longer than half the dactylus; it is provided with a stiff bristle at the tip; the hinder margin of the joint is undulated, finely serrated, and carries 4 to 5 short spines. This joint is more richly filled with glandular matter than the preceding. The dactylus is feebly curved, thick at the base, where it shows a large opening for the metacarpal glands; the hinder margin is provided with a small accessory spine a little below the middle. (PI. III, fig. 23). The second pair (PI. III: fig. 24); the carpus is shorter than the metacarpus, the hinder margin straight, with two pairs of long hairs. The metacarpus has the triangular process shorter than half the dactylus; the anterior margin of the joint is sharply serrated, the posterior margin feebly undulated, beset with some few hairs; there are three sharp teeth at the lower corner. The dactylus is a little more slender than in the preceding pair. The third ånd fourth pairs (P1. III, fig. 25) are slender; the tibia and carpus are equal in length, a little broader below. The metacarpus is shorter than the carpus, the hinder margin beset with short, fine, hooked hairs. The dactylus is curved, slender, the hinder margin beset with short spines. At the base of the dactylus there is a wide open- ing for the metacarpal glands. (P1 III, fig. 26). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:0 5. 23 The fifth pair (P1. III, fig. 27) are considerably longer than the sixth pair; the femur is broader than in the other species, only five times longer than broad; the anterior margin shows 5—6 strong sharp teeth, the posterior is obtusely serrated; the apical process is very strong, quite straight, five times longer than the genu; the tibia is a little shorter than the carpus (21:22); the metacarpus is longer than half the carpus, tolerably stout. The dactylus is short, strongly curved, and robust, thicker at the base, with small opening, and a very short spine at the middle of the hinder margin. (P1. III, fig. 28). The sizth pair (P1. III, fig. 29 and 30); the tibia, carpus and metacarpus are broad, almost tumid; the tibia a little shorter than the carpus, the carpus longer than the metacarpus. The dactylus as in the preceding pair. The seventh pair (P1. III, fig. 31 and 32) are exactly of the same form as the sixth but much smaller (5: 8); they are shorter than half the fifth (5:11). The pleon is a little longer than the last four pereional segments, the hinder corners of the lateral parts of the segments are deeper than the anterior, and broadly rounded. The pleopoda; the peduncles are much longer than the rami; the exterior ramus is T-jointed, the interior 9-jointed. The uwrus (P1. III, fig. 33) is almost shorter than the last pleonal segment; the last two coalesced segments are shorter than the first. The uropoda; the inner rami of the first two pairs are longer than the peduneles, those of the second pair are excavated at the interior margin and fimely serrated, as is also the inner margin of the peduncle. The outer margin of the interior ramus of the first pair is sharply serrated. The interior ramus of the third pair is as long as the peduncle, sharply serrated along the exterior margin. The exterior ramus of the first pair is short and narrow, equalling about an eighth of the length of the interior ramus, that of the second pair is long and narrow, almost as long as half the interior ramus. The exterior ramus of the third pair is pretty broad, finely serrated along the inner margin, equalling two thirds of the length of the interior one. The telson 18 very minute, much shorter than a tenth of the length of the peduncles of the last pair of uropoda. 9. TYRO TULLBERGI, C. BOVALLIUS, 1885. PL TIL fos = 0t Diagn. Corpus carimatum, lateribus pereii marginatis. Caput rostratum, duplo fere altius quam longius, superne carinatum, carinis divergentibus. Antenne primi paris quartam partem longitudinis corporis xquantes. Femora pedum pereti quattuor parium primorum lata, ovata. Pedes quinti paris pedibus sexti paris multo longiores; femur ante leve, post spinulose serratum, articulis tribus sequentibus multo brevius,' spinam curvatam simplicem, genu paullo longiorem gerens; tibia carpo multo longior; carpus metacarpo tertia parte longior. Pedes septimi paris tertiam partem longitudinis pedum quinti paris xequantes, 24 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIUIDEA. dactylis ejusdem paris pedunculatis. Segmenta uri duo ultima coalita. Pedes uri angusti minute serrati; rami externi elongati, angusti, tertii paris dimidium pedunculi zxequantes. Rami interni primi paris pedunculis longiores, secundi paris pedunculis multo breviores, illi tertii paris pedunculos longitudine xquantes. Telson elongatum, triangulare. The body is keeled, the lateral parts of the pereion provided with a distinct margo. The head is rostrate, almost twice as deep as long, with two divergent keels on the upper side. The first pair of antenne equal a fourth of the length of the body. The femora of the first four pairs of pereiopoda are dilated, ovate. The fifth pair are much longer than the sixth; the anterior margin of the femur is smooth, the posterior margin spinously serrated; the femur is much shorter than the three following joints together; the apical spine-like process is curved, simple, a little longer than the genu; the tibia is much longer than the carpus; the carpus is a third longer than the metacarpus. The seventh pair equal a third of the length of the fifth pair; the dactyli of the seventh pair are pedunculated. The last two ural segments are coalesced. The uropoda are narrow, minutely serrated; the exterior rami are long and narrow; those of the third pair are as long as half the peduncles. The interior rami of the first pair are longer than the peduncles; those of the second pair much shorter than the peduncles; those of the third pair are as long as the pedunceles. The telson is elongated, triangular. - Colour. Reddish white. Length. 5 mm., without the antenne 4 mm. Hab. Off Cape Horn; taken by the late Captain GEORGE VON SCcHBELE. (U. M.). Syn. 1885. Tyro Tullbergi, C. BOVALLIUS. »On some forgotten genera among the Amphipodous OCrustacea». Bih. t. K. Sv. Vet. Ak. Handl. Ba. 10. N:or 1L45p 155 » » » 1887. »Arctic and Antarctic Hyperids». Vega-Exp. Vetensk. Iakttagelser. Bd. 4, p. 532, pl. 40, fig. 4—10. It is a small delicate species with uncommonly well developed eyes and slender legs. Only the female is known. The body is shorter and thicker than in the preceding species, with the dorsal side feebly keeled from the head to the first ural segment. The anterior margin of the head projects into a very short, obtuse rostrum. The eyes (P1. III, fig. 2) are comparatively large, quite as large as in Tyro margi- nata, consisting of twelve hexagonal or pentagonal ocelli or rather groups of ocelli. The first pair of antenne (P1. IN, fig. 3) are short and stout; the peduncle is about a fourth of the length of the flagellum. The flagellum is three-jointed, the first joint is six times as long as the last two together; the second joint is almost three times as long as the third, both without hairs. The pereion is very much arched, the fourth joint is the longest; the last three segments are scarcely longer than the two preceding together; the lateral parts of the segments form a margo, which is not, however, so prominent as in the preceding species. The four anterior pairs of epitmerals are a little deeper than in Tyro marginata. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:O 5. 25 The first pair of pereiopoda (P1. III, fig. 4); the femur is elongate-ovate, the tibia longer than the genu; the carpus is elongate-ovate, a little longer than the linear metacarpus, which is narrower; both joints are beset with long hairs. The dactylus is longer than half the metacarpus, feebly curved. The second pair (P1. III, fig 5); the carpus is shorter than the metacarpus, narrow, linear; the dactylus is half as long as the metacarpus. The third and fourth pairs are slender, with the femora a little dilated, the tibiz shorter than the carpi, and the dactyli long, feebly curved. The fifth pair (P1. III, fig. 6); the femur is linear, seven times longer than broad, the anterior margin is quite smooth, the posterior spinously serrated; the apical process is curved, a little longer than the genu. The tibia is very elongated, nearly twice as long as the carpus (15:28), linear; the metacarpus equals two thirds of the length of the carpus, both are linear; the dactylus is long, slender, feebly curved, longer than a third of the metacarpus (2:35). The sicth pair are slender, the joints linear, not tumid, the carpus much longer than the tibia. The dactylus as in the preceding pair. The seventh pair (P1. III, fig. 7) are short and slender, scarcely half as long as the sixth pair, and shorter than the femur of the fifth. The joints are linear, not tumid; the metacarpus is as long as the carpus; the dactylus is almost rectangularly bent, pedunculated; at the base of the peduncular part there is an opening for the meta- carpal glands. : The pleon is a little shorter than the last four pereional segments (11:12). The lower margins of the lateral parts of the segments are straight, with rounded corners. The pleopoda (P1. III, fig. 8) with the pedunceles longer than the rami, the exterior ramus with seven, the interior with nine joints. The urus is only a little shorter than the last two pleonal segments together; the last two coalesced segments are as long as the first. The uropoda (P1. III, fig. 9); the first and third pairs are quite smooth, the second serrated along the inner margin of the peduncle. The exterior rami of the first pair are long, narrow, a third of the length of the interior ones; those of the second pair are shorter, scarcely a fourth of the length of the interior ones; those of the third pair are of the same form, equalling half the length of the corresponding interior rami. The telson is elongate-triangular, longer than a third of the peduncle of the last pair of uropoda. 10. TYRO PACIFICA, C.: BOVALLIUS, 1887. Pl: IT tfig, 10-172 Diagn. Corpus non carinatum. Caput paullo altius quam longius, superne indistincte carinatum, carinis divergentibus. Antenne primi paris dimidio corporis paullo breviores. Femora pedum pereii quattuor parium primorum angusta. Pedes quinti paris pedibus sexti paris K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band. 21. N:o 5. 4 26 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERTIIDRA. longiores; femur ante leve, post spinulose serratum, articulis tribus sequentibus multo brevius, spinam curvatam, bicuspidatam, genu haud longiorem gerens; tibia carpo multo longior; carpus metacarpo longior. Pedes septimi paris dimidio pedum quinti paris paullo breviores; dactyli ejusdem paris pedunculati. Segmenta uri duo ultima coalita. Pedes uri angusti parce serrati; rami externi elongati angusti, in tertio pari dimidium pedunculi paullo superantes. Rami interni primi paris pedunculis longiores, secundi et tertii parium pedunculis paullo breviores. Telson triangulare. The body is not keeled. The head is a little deeper than long, with two indistinet divergent keels on the upper side. The first pair of antenne are a little shorter than half the body. The femora of the first four pairs of pereiopoda are narrow. The fifth pair are longer than the sixth; the anterior margin of the femur is smooth, the posterior spinously serrated; it is much shorter than the three following joints together; the apical spine-like process is bifid, curved, not longer than the genu; the tibia is much longer than the carpus; the carpus is longer than the metacarpus. The seventh pair are a little shorter than half the length of the fifth pair; the dactyli of the seventh pair are pedunculated. The last two ural segments are coalesced. The uropoda are narrow, sparingly serrated, the exterior rami long, narrow; those of the third pair a little longer than half the peduncles. The interior rami of the first pair are longer than the peduncles; those of the second and third pairs are a little shorter than the peduncles. The telson is triangular. Colour. White with red spots on the legs. Length. 5,5 mm., without antennx 4 mm. 1 Hab. The Pacific, at Corinto, Nicaragua. Captured by the author in 1882. (S. M.). Syn. 1887. Tyro pacifica, C. BOVALLIUS. »Systematical list of the Amphipoda Hyperiidea». Bih. t. K. Sv. Vet. Ak. Handl. Bad. 11. N:o 16, p. 4. This species is very closely allied to Tyro Tullbergi, and ought perhaps to be regarded only as a variety of it; however there being many, if not very important, differences, I give it preliminarily, though with some hesitation, as a species of its own. Only the female is known. The body is smooth and even, not keeled or marginated. The head is truncated anteriorly. The flagellum of the first pair of antenn is two-jomted, five times longer than the peduncele. The pereion 18 not marginated; the second pereional segment is as long as the first. The last three segments are almost as long as the three preceding together. The carpi of the first two pairs of pereiopoda (P1. II, fig. 11) are longer than the carpi. The third and fourth pairs (P1. III, fig. 12) with the tibix as long as the carpi. The femur of the fifth pair (P1. III, fig. 13) has the apical process bifid, the anterior spine is much shorter and more slender than the posterior; the carpus i$ dilated and a little tumid; the dactylus scarcely a fourth of the metacarpus. The sicth pair (P1. II, fig. 14) with the carpus and the metacarpus a little tumid. The seventh pair (PI. III, fig. 15) are quite as long as the femur of the fifth pair; the tibia and the carpus are a little tumid; the metacarpus is shorter than the carpus. The dactylus as in the preceding species (P1. II, fig. 16). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O 5. 21 The pleon is scarcely longer than the three preceding pereional segments together. The pleopoda are similar to those of Tyro Tullbergi. The urus 1s shorter than the two preceding pleonal segments together. The uropoda (P1. III, p. 17); the first pair is finely serrated along the outer margin of the interior ramus, the second along the inner, excavated margin of the interior ramus; the third pair are quite smooth. The exterior rami of the first and second pairs are very narrow, equalling a fourth of the length of the corresponding interior rami; those of the third pair are half as long as the interior rami. The telson is triangular, equalling a fourth of the length of the peduncle of the last pair of uropoda. The second family, LANCEOLIDAE, C. BOVALLIUS, 1887. Diagn. Caput parvum, curtum, non tumidum. Oculi parvi vel obsoleti. Antennce primi paris rectre, parti anteriori capitis affixe, flagello compresso instructe, articulus primus fagelli permag- nus, articuli sequentes parvi perpauci terminales. Antenn secundi paris compressae non angulatr, parti anteriori capitis affixe. Instrumenta oris masticatoria, mandibula palpo instructe. Pedes, pereii ambulatorii, pedes septimi paris non transformati. Pedes uri ramis instructi. The head is small, short, not tumid. The eyes are small or indistinct. The first pair of an- tenne are straight, fixed at the anterior side of the head, the flagellum is compressed, the first joint very large, the following small, terminal, few in number. The second pair are compressed, not angulated, fixed at the anterior side of the head. The mouth-organs are adapted for mastication, the mandibles are provided with palp. The pereiopoda are walking legs, the seventh pair not transformed. The uropoda are provided with rami. Syn. 1887. Lanceolide. C. BOVALLIUS. »Systematical list of the Amphipoda Hyperiidea». Bih. t. K. Sv.' Vet. Akkad: Handl. B" WS CN:0o 165 ps oc The animals of this family have shared with the Tyronidw the fate of being neglected from the very first moment they made their entrance into the zoological system. None of the zoologists have recognized the genus Lanceola of SAY in its true form; it was pushed about as a literary curiosity from one place to another in the carcinological system. H. MILnE EDWARDS in 1830") cites it as synonymous with Hyperia. James E. pr Kar in 1844”) identified the species Lanceola pelagica described by Say with Hyperia Latreilli MiLNE EpwaArps. OC. SPENCE BaATE in 1862”) interpreted it as a Vibilia, wherein he was followed by subsequent authors. In 1885”) I described some animals, which in my opinion were 1) »Extrait de Recherches pour servir å I'Histoire naturelle des Crustacés amphipodes». Ann. Sc. Nat. Tome 20me Pp. 387. 2) Zoology of New-York, or the New-York Fauna. Part. 6. Crustacea p. 39. 3) Catal. Amph. Crust. Brit. Museum, p. 304. 3) See below. 28 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIIDEBA. closely allied to Lanceola pelagica SAY, and at the same time I claimed the generic name Lanceola for these animals as the true name due to them. Only one genus is hitherto known. Genus Il. LANCEOLA, TH. SAY, 1818. Diagn. Caput ante excavatum multo brevius quam altius. Pedes pereii primi et secundi parium sim- plices non chelati. Pedes trium parium ultimorum metacarpis excavatis dactylisque re- tractilibus. FEpimera distineta. Pedes uri curti lati robusti, ramis binis liberis, ut in Hy- peria. Telson maximum lingulatum. The head is excavated anteriorly, much deeper than long. The first and second pairs of pereio- poda simple, not cheliform. The last three pairs with the ends of the metacarpi hollowed and the dactyli retractile. The epimerals are distinct. The uropoda are short, broad, ro- bust, each with two free rami, as in Hyperia. The telson is very large, tongue-shaped. Syn. 1818. Lanceola, TH. SAY. -— »An account of the Crustacea of the United States». Journal of the Academy of Natural Sciences of Philadelphia. Vol. I, part. 2, p. 317. » » C. BovaLnius. 1585. On some forgotten genera among the Amphipodous Crustacea». Bib. t. K. Sv. Vet. Akad. Handl. ; Bd. 10. N:o 94, p. 3. » » » 1887. »Arctic and Antarctic Hyperids». Vega-Exp. Vetensk. Takttagelser. Bd. 4, p. 553. A. The sixth pair of pereiopoda are longer than the pereion. a 1. The seventh pair of pereipoda are as long as the fourth pair. ooo. I. L. pelagica. a 2. The seventh pair of pereiopoda are shorter than the fourth pair. aa 1. The fifth pair of pereiopoda are much shorter than the sixth. aaa 1. The telson is longer than the peduncles of the last pair of UTOPOÄR LER FAT Engel sP Ae SE Sen AR SOROS 2. L. Sayana. aaa 2. The telson is shorter than the peduncles of the last pair OT "UTOPI ar Ls ag SCENES a a SRA SRS RR 3. L. serrata. aa 2. The fifth pair of pereiopoda are almost as long as the sixth pair 4. I. Lovéni. B. The sixth pair of pereiopoda are shorter than the pereion. b 1. The fourth pair of pereiopoda are much shorter than the sixth oo b 2. The fourth pair of pereiopoda are as long as, or longer than, the sixth pair . felina. . Clausi. SS a Sole ES KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:O 5. 29 1. LANCEOLA PELAGICA, TH. SAY, 1818. Diagn,. Caput rostratum, ante excavatum. Oculi longitudinales. Segmentum primum pereti brevissi- mum, segmentum secundum ac tertium longissima xqualia. Pedes pereii sexti paris quam pereion longiores. Pedes septimi paris pedibus quarti paris longitudine xquales sed pedi- bus quinti paris multo breviores. Pedes uri primi et secundi parium longitudine &xquales. The head is rostrate, excavated anteriorly. The eyes are longitudinal. The first pereional segment is the shortest, the second and third the longest, equal in length. The sixth pair of pereiopoda are longer than the pereion. The seventh pair are as long as the fourth pair, but much shorter than the fifth pair. The first and second pairs of uropoda are equal in length. : Colour. ? Length. 31 mm. Hab. The Gulfstream; captured by Capt. Hamilton. Syn. 1818. Lanceola pelagica, TH. SAY. — »An account of the Crustacea of the United States». Journ. of the Acad. of Natural Sciences of Philadelphia. Moll part; porolg. Hyperia pelagica, » H. MILNE EDWARDS. 1530. »Extrait de Recherches pour servir å I'Hist. nat. des Crustacés amphi- podes». Annal. Sc. Nat. Tome 20", p- 387. » » » » 1840. Histoire naturelle des Crustacés. Tome IR pI KN: Vibilia pelagica, » SPENCE BATE. 1862. Catal.Amph.Crust. British Museum, p.304. Although I have had several specimens of Lanceola for examination, I have not succeeded in identifying any of them with SaYy's species; that which comes nearest it is Lanceola Sayana, but it differs by the long fourth pereional segment, the short seventh pair of pereiopoda, and the broad and long telson. I give below an extract of SaAyv's de- Scription (1. c.) containing the more specific characteristics. The body is soft, the external covering membranaceous. The head is very short, transverse, the clypeus projecting into an acute angle, the front concave. The eyes are longitudinal, placed opposite the base of the first pair of antennee. The first pair of antenne are short, compressed, the basal joints short, robust, concealed by the clypeus. The flagellum is linear, compressed, obtuse, attaining the middle of the third joint of the second pair. The second pair of antenne are longer than half the pereion, four-jointed, compressed; the basal joints are very short, the third and fourth longer, equal. 20 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIIDEA. The pereion; the first segment is the shortest, the second and third the longest, equal. The pereiopoda; the first pair are the shortest, the third, fourth, and seventh pairs equal, the fifth longer, the sixth longer than the pereion. The urus is depressed, three-jointed. The first two pairs of uwropoda are equal in length, the last pair rather shorter. The telson 18 attenuated. Only two specimens were captured, both females. 2. LANCEOLA SAYANA, C. BOVALLIUS, 1885. The name in honour of "UHOMAS SAY. 26 ING ie NOR NAV de Diagn. Corpus leviter carmatum, integumento laterum prominente. Caput rostrum acutum curvatum gerens. Oculi parvi elongati ovati. Segmentum primum et septimum pereti brevissima, segmentum quartum longissimum, segmenta tria ultima segmento quarto multo longiora. Pedes pereti primi paris metacarpo crasso conico, latitudine longitudinem xquante. Pedes quarti paris pedibus quinti paris multo breviores; pedes septimi paris pedibus quarti bre- viores. Pedes sexti paris quam pereion paullo longiores. Segmenta plei non serrata. Pedes uri breves, lati, robusti. Telson pedunculo ultimi paris pedum uri longius, latum, post serratum. The body is feebly keeled dorsally, the integument of the sides prominent. The head is provided with a curved, sharp rostrum. The eyes are small, elongate-ovate. The first and seventh segments of the pereion are the shortest, the fourth is the longest; the last three segments together are much longer than the fourth. The metacarpus of the first pair of pereziopoda is thick, conical, as broad at the base as long. The fourth pair are much shorter than the fifth. The sixth pair are a little longer than the pereion. The seventh pair are shorter than the fourth. The pleonal segments are not serrated dorsally. The uropoda are short, broad, and stout. The telson is longer than the peduncle of the last pair of uropoda, ser- rated posteriorly, broad. Colour. Red. Length. 30—42 mm. Hab,. The North and South Atlantic. (D. M., S. M.). Syn. 1885. Lanceola Sayana, C. BOVALLIUS. »On some forgotten genera among the Amphipodous Crusta- cea». Bih.t. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 10. N:o 14, p. Lanceola Sayana is one of the largest of all the amphipoda, easily distinguished from its allies by the regular prominences of the integument of the sides of the pereion and by the long broad telson. It seems to be the least rare of all the species. I have seen specimens from the North Atlantic, as well as from the South Atlantic. The body is thick, swollen, a little more slender and elongate in the male than in the female. The integument is thick, calcareous. The dorsal line forms an obtuse keel, which is interrupted between the segments. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:o 5. Si The head is more than twice deeper than long, the anterior side deeply excavated; the rostrum is broad, triangular, curved downwards, almost as long as the rest of the head. The head with the rostrum is a little shorter than the first pereional segment. The eyes (PI. IV; fig. 3) are ovate, a little prominent, placed a little above the base of the first pair of antenne. They consist of about 40 ocelli each. The ovate prominence formed by the eyes is vertical, almost twice as long as broad. Most of the ocelli consist of two elements each, some of them are composed of three, and a few ones of four erystalline elements. The ocelli are irregularly scattered over the whole surface of the ocular prominence but more decidedly cerowded at both the ends. The first pair of amntennee (P1. IV, fig. 4 and 5) are a little thicker in the female than in the male, but of the same form. They are much shorter than the head and the first pereional segment together. The peduncle consists of three joints; the first is much the largest, as thick as long, the second is longer than the third, all are provided on the upper side with a finely serrated crest. From the upper anterior corner of the third joint issues a peculiar bristle or spine provided with slender hairs at the tip. Possibly this appendix is an homologon of the accessory flagellum in the Gammarids and Synopids. The first joint of the flagellum is very large, somewhat compressed, fringed with long hairs along the inner side; it is about a third longer than the peduncle. The following joimts are small, four in number in the male, two or three in the female. They are provided with slender hairs and olfactory glands. (P1. IV, fig. 5.) The second pair of antenne (P1. IV, fig. 6 and 7) are much longer than the first, narrow, compressed, four-jointed; the first three joints represent the peduncle, the fourth the flagellum; this in young males has two or three small terminal joints, evanescing with the growth of the animal. The first joint of the pedunele is short, the second longer, the third Jonger than the two preceding together. "The upper margins of all the joints are fringed with minute hairs. The fagellar joint is a fourth longer than the last peduncular one, formed as the blade of a dagger. It is fringed with minute hairs along the upper margin, and tipped with the rudiment of a small terminal joint carrying two long hairs. In a young male two such terminal joints are distinctly visible, the last the longest. (PI. 1V, fig. 7). The mouth-organs are well developed. The labrum is very broad, emarginate at the hinder margin, convex at the anterior (PI. TV, fig. 8). The mandibles (P1. IV, fig. 9) are comparatively small, the masticatory process is short and broad, with the surface striated by fine lamellx; on the inner side of this process the basal portion is densely covered with short curved strong spines pointing downwards. Between the process and the base of the palp there is a projecting crest fringed with long slender hairs. The palp is fixed a little above the middle of the basal portion; the first joint is the shortest, the second the longest, sparingly fringed with short hairs along the inferior margin, and provided with some bundles of long hairs at the upper outer corner. The third joint is a little shorter than the second, tapering towards the apex and feebly curved; it carries a row of very delicate hairs on the underside of the attenuated apex. The first pair of marxille (P1. IV, fig. 10) consist of a stout basal portion, almost cubical, and wo narrow, linear, feebly curved lamin2e; the outer is the longest; both are SM CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIIDEA. hirsute at long the lower third of their length; the lower margins are densely beset with long, straight, stout spines. The second pair of maxille (P1. IV, fig. 11) consist of a high rectangular basal portion and two lamine at the lower end; the outer is thin, broad, hollowed, and embraces the inner; it is undulated at the free margin, rounded, and nearly divided in two parts by a deep fissure. The inner lamina is thick, ovate, with four or five strong, tooth-like spines at the apex; the inner side 1s hirsute. On the inner side of the basal portion there is an accessory lamina, almost quadrate, densely hirsute on the inner side. The maxillipeds (P1. IV, fig. 12 and 13) show a short basal portion projecting in- wards between the maxillae, with a feebly hirsute, thick process. At the lower end the basal portion carries a small median lamina, fringed with long hairs, and two lateral lobes (homologa of the palps in the Gammarids and Synopids). The lateral lobes are broad, hollowed, rounded at the ends; the inner margins are densely fringed with very long hairs, the outer sparmgly beset with short hairs. The pereion 18 strongly arched above and below, more arched in the female than in the male, provided with a dorsal crest. The first segment is scarcely longer than the seventh, the fourth is the longest, the third only a little shorter (14:15). The sides of the segments are prominent so as to form a kind of elevated facets. The epimerals of the first pair are very small and narrow, those of the fifth pair the largest, all rounded below. The branchal sacks are very small on the second and third pairs, large on the fourth, fifth, and sixth pairs. The first pair of pereiopoda (P1. IV. fig. 14) are very robust; the femur is broadly ovate, twice as long as broad; the inner anterior side dilates into a thin lamina for the protection of the last joints when the leg is folded up; the high ridge on the femur behind this laminar part is fringed with long slender hairs, the posterior margin of the joint is beset with some few short hairs. The genu is small, the lower posterior part of the tibia is broadly produced to half the length of the carpus. The carpus is very large, almost triangular, as long as broad; the anterior margin curved, the posterior straight, the inferior feebly excavated and densely fringed with long hairs. The metacarpus is very thick, conical, not longer than the diameter of the base, beset with short hairs, and a little broader than two thirds of the length of the inferior margin of the carpus. The dactylus almost straight, shorter than half the metacarpus. The second pair (P1. IV, fig. 15) are a third longer than the first pair, and a little more slender. The femur is almost linear. The tibial process is longer than a third of the carpus. The carpus is much narrower than in the preceding pair, twice longer than broad; the inferior margin is excavated, fringed with hairs. The metacarpus is elongate, tapering towards the end, the posterior margin feebly excavated, with a few short equi- distant hairs; the anterior margin 1s feebly curved; with four very short hairs; the metacarpus is shorter than the carpus (5:6). The dactylus is short and stout, scarcely equalling a fifth of the length of the metacarpus. The third and fourth pairs (P1. IV, fig. 16) are equal in length, and of the same form. The femur is short, laminar, the anterior margin straight; a little behind the very KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:o 5. 33 thin margin the joint thickens abruptly and is fringed with long slender hairs. Agaimst this wall the tibia impinges when the leg is folded up. The hinder margin is feebly curved, coarsely serrated, and fringed with hairs. The tibia is longer than the carpus (24:19); both carry a few short hairs along the hinder margins. The metacarpus is narrow, linear, as long as the carpus. The dactylus is small, feebly curved, fixed as usual terminally at the tip of the metacarpus. The fifth pair are longer than the fourth (8:7), but much shorter than the sixth (2:3). The femur is long, linear; the tibia is longer than the carpus; the metacarpus is a little shorter than the carpus; the dactylus has the same articulation and form as that de- seribed below in the sixth pair. The sixth pair (P1. IV, fig. 17) are only a little longer than the pereion (36:35). The femur is tolerably broad, linear, the anterior and posterior margins are straight; the tibia and carpus are almost equal in length, the margins smooth. The metacarpus is elongated, slender; the lower end is rounded, deeply hollowed on the anterior side, forming a spacious pit for the reception of the dactylus when this joint is retracted. The dactylus is fixed subterminally, a little above the rounded lower end; it is strongly curved, of the same form as the claw of a cat, very sharp-pointed; the inner concave margin is beset with long spines. Thé seventh pair (P1. IV, fig. 18 and 19) are scarcely a sixth shorter than the fourth pair, and exactly half as long as the sixth pair. The tibia is longer than the carpus; the carpus equals two thirds of the length of the metacarpus. The lower end of the metacarpus is a little broader, hollowed as in the preceding pair. The dactylus is fixed as in the sixth pair, the concave margin indistinctly serrated. The pleon is much shorter than the last three pereional segments (10:14), the dorsal line shows no serration; the lateral parts of the segments are evenly rounded below. The pleopoda are provided with long, narrow peduncles, a little shorter than the rami; the outer ramus has 16—17, the inner 20—22 joints ; the cilie are shorter than the rami, simple, shortly plumose. The urus, without the telson, is shorter than the last two pleonal segments. The second and third ural segments are coalesced into one, scarcely longer than the first segment. The uropoda (P1. V, fig. 1) are short and broad, the peduncles are thick, almost prismatic; the peduncles of the first and second pairs are finely serrated along the outer margins and provided with a few hairs along the inner. The peduncle of the third pair, scarcely longer than the last ural segment, is smooth on the outer margin and sparingly beset with hairs along the inner. "The rami of the first pair are equal in length, acute, serrated. The exterior rami of the last two pairs are a little shorter than the interior, serrated along the inner margins; the interior rami are acute, serrated along both margins. The telson is long, broad, feebly serrated behind; it is longer than the peduncle of the last pair of uropoda. [DA K. Vet. Akad, Handl, Band 21. N:o 5. 34 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIHDEA. 3. LANCEOLA SERRATA, 0. BOVALLIUS, 1885. PV es NG Diagn. Corpus non carimatum, integumento reticulato. Caput rostrum minimum obtusum gerens. Oculi parvi, rotundati. Segmentum primum et septimum pereit brevissima, segmentum , quartum longissimum, segmenta tria ultima segmento quarto multo longiora. Pedes perei primi paris metacarpo gracili, elongato, longiore quam latiore. Pedes quarti paris pedibus quinti paris breviores. Pedes septimi paris pedibus quarti paris multo breviores. Pedes sexti paris quam pereion longiores. Segmenta plei im dorso serrata. Pedes uri elongati. Telson pedunculo ultimi paris pedum uri brevius, acuminatum. The body is not keeled, the integument is reticulated. The head is provided with a very small, obtuse rostrum. ”'Phe eyes are small, rounded. The first and seventh segments of the pereion are the shortest, the fourth the longest; the last three segments are much longer than the fourth. The first pair of pereiopoda have an elongated narrow metacarpus, much longer than broad. The fourth pair are shorter than the fifth. The sixth pair are longer than the pereion. The seventh pair are much shorter than the fourth pair. The pleonal segments are dorsally serrated. The uropoda are elongated. The telson is pointed, shorter than the peduncle of the last pair of uropoda. Colour. Hvyaline. Length. 38 mm. Hab. The mouth of Davis strait. (D. M-) Syn. 1885. Lanceola serrata, C. BOVALLIUS. »On some forgotten genera among the Amphipodous Crustacea». Bih. t. K. Sv. Vet. Ak. Handl. Bd 10. INFO LAST pad NA » » 1887. »Aretic and Antarctic Hyperids». Vega-Exp. Vetensk. Takttagelser. Bd. 4, p. 554. In general habitus this species comes near Lanceola Sayana, but it is easily distinguished by the serrated dorsal side of the pleon, the longer and more slender legs, and the shorter telson. Only the female is known. The head is three times deeper than long; the obtuse rostrum is scarcely half as long as the rest of the head. The head with the rostrum is shorter than half the first pereional segment. The eyes are placed just at the base of the first pair of antenne; they are almost round and consist of about 20 ocelli each. The first pair of antenne (PI. V, fig. 3) are more slender than in the preceding species, as long as the head and the first pereional segment together. The first joint of the pedunele is much longer than the two following together. The first joint of the flagellum is very elongated, more than three times longer than the peduncle; the following joints are three in number, the first is the longest, longer than the two preceding together (Pl. V, fig. 4). The second pair of antenna (P1. V, fig. 5) reach beyond the posterior margin of the third pereional segment(?); the third peduncular joint is the longest, much longer than the flagellum (5:3). 5 va KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. - BAND 2l. N:O D. The pereion; the first segment is longer than the seventh, the fourth is much the longest. The epimerals and branchal sacks as in Lanceola Sayana. The ovitectrices (P1. V, fig. 11) are much longer than the branchial sacks, broadly dilated below, fringed with long equidistant hairs. The first pair of pereiopoda (P1. V, fig. 6); the carpus is triangular, as long as broad. The metacarpus is more slender than in the preceding species, almost twice as long as broad at the base, equalling in length the lower margin of the carpus; it is fringed with short hairs. The dactylus is slender, feebly curved, as long as half the metacarpus. The second pair (P1. V, fig. 7); the tibial process is shorter than a fourth of the carpus. The carpus and metacarpus are long with straight margins, the dactylus is feebly curved. The third and fowrth pairs are equal; the femur is long, linear; the tibia is longer than the carpus; the carpus shorter than the narrow, elongated metacarpus. The fifth pair are longer than the fourth (7:6), and only a little shorter than the sixth (35:41). The metacarpus is longer than the carpus. The sirth pair (P1 V, fig. 8) are longer than the pereion (41:35); the femur is narrow, linear; the tibia longer than the carpus; these joints are coarsely but indistinctly serrated along both margins, each tooth carrying a very short bristle. The metacarpus is feebly curved, much longer than the carpus (5:3), and armed in the same way. The oblique anterior margins of the terminal excavation are totally straight. "The dactylus is long, less curved than in the preceding species, armed along the concave anterior margin with three or four long spines, between which there are many short ones. The seventh pair (P1. V, fig. 9 and 10) are a third shorter than the fourth pair, and shorter than half the sixth; the anterior margins of all the joints are armed as in the preceding pair. The dactylus is serrated along the concave margin. The pleon is a fourth shorter than the last three pereional segments. The dorsal line is prominent and the hinder median corner of the segment projects into a sharp- pointed tooth, the whole forming a serrated crest. The lateral parts of the segments are evenly rounded below. The pleopoda (PEN) fig. 12) are like those of the preceding species. The urus without the telson is as long as the last pleonal segment; the second and third ural segments are coalesced into one, shorter than the first segment. The first seg- ment shows a pointed dorsal tooth as in the pleonal segments. The uropoda (P1. V, fig. 13) are more elongated and narrow than in Lanceola Sayana; the peduncles are smooth along the outer margins, and bordered with minute bristles along the inner, the interior rami are serrated along both margins. The telson is elongate-lanceolate, pointed, shorter than the peduncle of the last pair of uropoda. 36 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIDEA. 4. LANCEOLA LOVÉNI, C. BOVALLIUS, 1885. 'The name in honour of Professor SVEN LovÉN. Pl. V, fig. 24—26; P1. VI, fig. 1—13. Diagn. Corpus carimatum, integumento reticulato. Caput rostrum gerens. Oculi parvi obliqui ovati. Segmentum septimum pereit brevissimum, segmentum secundum longissimum; segmenta tria ultima segmento quarto fere duplo longiora. Pedes pereii primi paris metacarpo crasso fere spherico. Pedes quarti paris pedibus quinti paris multo breviores. Pedes quinti et sexti parium longitudine fere xquales, quam pereion multo longiores. Pedes septimi paris pedibus quarti paris multo breviores. Segmenta plei non serrata. Pedes uri elongati. Telson pedunculo ultimi paris pedum uri dimidio brevius, lingulatum. The body is keeled, the integument reticulated. The head is provided with an obtuse rostrum. The eyes are small, placed obliquely, ovate. The seventh pereional segment is the shortest, the second the longest; the last three segments are almost twice longer than the fourth. The first pair of peretopoda have a thick almost globular metacarpus. The fourth pair are much shorter than the fifth. The fifth pair are almost as long as the sixth; both pairs much longer than the pereion. The seventh pair are much shorter than the fourth. The pleonal segments are not serrated. The uropoda are elongated. The telson is half as long as the peduncle of the last pair of uropoda. Colour. Hyaline. Length. 22 mm. Hab. The mouth of Davis Strait. (D. M.). Syn. 1885. Lanceola Lovéni, C. BOVALLIUS. »On some forgotten genera among the Amphipodous Crustaceav. Bih. t. K. Sv. Vet. Ak. Handl. Bd. [OTEN:oRTA4SEpE6: » » » 1887. »Arctic and Antarctic Hyperids». Vega-Exp. Vetensk. Takttagelser. Bd. 4, p. 554. This species is at once distinguished from the others by the length of the fifth pair of pereiopoda. It is more slender and delicate than the above described species. The body is less arched than in Lanceola Sayana, somewhat depressed; the integu- ment is very thin, finely reticulated as in Lanceola serrata. The head 18 more than three times deeper than long, the obtuse rostrum 1s almost as long as the rest of the head, the lateral anterior margins of the head are dilated on each side into a broad rounded lobe, on which the eyes are placed. The head with the rostrum is as long as half the first pereional segment. The eyes are small, placed a little below the base of the first pair of antenne. The first pair of antenne (P1. VI, fig. 3 and 4) are almost as long as the head and the first pereional segment together. The first joint of the peduncle is three times longer than the two following together. The first joint of the flagellum is very high, compressed, nearly three times longer than the peduncle; the upper margin is strongly - KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:O 5. 31 curved, the inferior feebly concave, both serrated and beset with short spines; the two following joints are very minute, the last tipped with two minute hairs. The second pair of antenne (P1. VI, fig. 5) were unfortunately broken in the only specimen I have seen, but even in their mutilated state they reached beyond the posterior margin of the second pereional segment. The second joint is about six times longer than the first, the third is more than twice as long as the second; of the first joint of the fla- ellum there is only a short piece left, but judging from the length of the third peduncular joint it seems very probable that the second pair of antenna are very long, longer than in all the other species. All the joints are finely serrated on the upper margins and beset with short hairs, a little longer on the second peduncular joint. The pereion; the first segment is nearly twice as long as the seventh; the second is much the longest, the following decreasing in length. "The last three pereional seg- ments are almost twice as long as the fourth (16:09). The epimerals are smaller than in the preceding species, those of the fifth and sixth pairs are bent outwards rectangularly. The branclial sacks of the second and third pairs are very small, those of the following” three pairs much larger. The first pair of pereiopoda (Pl. VI, fig. 6) are very robust. The carpus is longer than broad, the lower margin straight; the metacarpus is very thick, swollen, the anterior margin semicircular, the posterior a little less convex, finely serrated below and beset with hairs; it is shorter than the lower margin of the carpus. The dactylus is almost straight, finely serrated at the posterior margin, as long as half the metacarpus. The second pair (P1. VI, fig. 7); the tibial process is shorter than a fifth of the carpus. The carpus and metacarpus are equal in length, the margins feebly curved and beset with very short equidistant hairs. The dactylus is shorter than a third of the metacarpus, feebly curved. The third and fourth pairs (P1. VI, fig. 8) are equal; the femur is narrow, a little broader below; the tibia is about as long as the carpus, the metacarpus a little longer. The dactylus long, slender. The fifth and sizth pairs (P1. VI, fig. 9 and 10) are almost equal; they are much longer than the pereion (15:11); the femur is linear, elongated, narrow; the tibia is longer than the carpus, not equalling the metacarpus in length. The dactylus of the fifth pair is smooth, the margins of the metacarpal excavation straight; the dactylus of the sixth pair is provided with short spines on the concave margin; the margins of the metacarpal excavation are rounded. The seventh pair (P1. VI, fig. 11) are shorter than the fourth (11:13) but longer than half the sixth pair (11:19). The dactylus is finely serrated along the concave margin. The pleon is as long as the last three pereional segments together; the dorsal line forms a keel but is not serrated; the lateral parts are not very deep, feebly rounded. The pleopoda (P1. VI, fig. 12); the peduncles are shorter than the rami; the rami are 15-joimted. The urus without the telson is as long as the last two pleonal segments together; the second and third segments are coalesced into one, almost twice as long as the first. 38 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIDEA. The uropoda (P1. VI, tig. 13) are elongated; the peduncles are smooth along the outer margins, and beset with longer or shorter hairs along the inner; those of the last pair are longer than the last ural segment. The rami are very narrow, acute, finely serrated along both margins. The telson is triangular, shorter than half the length of the peduncle of the last pair of uropoda. 5. LANCEOLA FELINA, C. BOVALLIUS, 1885. Pl, Vg ldrr 23 Diagn. Corpus non carimatum, integumento levi. Caput rostrum acutum gerens. ÖOculi modici, ovati. Segmentum septimum pereiti brevissimum, segmentum secundum ac tertium longissima, segmenta tria ultima segmento quarto longiora. Pedes pereii primi paris metacarpo crasso fere conico, longiore quam latiore. Pedes quarti paris pedibus quinti paris longitudine xquales. Pedes sexti paris quam pereion breviores. Pedes septimi paris pedibus quarti paris breviores. Segmenta plei non serrata. Pedes uri breves. Telson pedunculo ultimi paris pedum uri brevius, lingulatum. The body is not keeled, the integument smooth. The eyes are middle-sized, ovate. The seventh pereional segment is the shortest, the second and third are the longest; the last three segments are longer than the fourth. The first pair of pereiopoda with a thick , nearly conical metacarpus, which is longer than broad. The fourth pair are as long as the fifth pair. "The sixth pair are shorter than the pereion. The seventh pair are shorter than the fourth. The pleonal segments are not serrated. The uropoda are short. The telson 18 shorter than the peduncle of the last pair of uropoda, tongue-shaped. Colour. Brownish. Length. 10—13 mm. Hab. The South Atlantic, the tropical parts of the Atlantic: (D. M.) Syn. 1885. Lanceola felina, OC. BOVALLIUS. »On some forgotten genera among the Amphipodous Crusta- cea». -Bih. t. K. Sv. Vet. Ak. Handl. Bd. 10, N:o 14, p. 7. » » curticeps, » 108 (Orr DS Cl An examination of some fresher specimens of Lanceola curticeps has convinced me that I was wrong in making it a species of its own; it is not specifically different; the name Lanceola curticeps must therefore be rejected and the specimens considered as varieties only of Lanceola felina, characterized by a little longer pleon and a shorter telson. The body 18 smooth, somewhat elongated and depressed, not so much arched as in the preceding species. The head is only twice as deep as long, the acute rostrum is longer than the rest of the head. The head with the rostrum is half as long as the first pereional segment. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 5. 539 The eyes are comparatively large, ovate, placed at the base of the first pair of antenn&e. They consist of more than thirty ocelli each. The first pair of antenne (P1. V, fig. 15 and 16) are long, longer than the head and the first pereional segment together. The first joint of the pedunele is almost as long as the two following joints together. "The first joint of the flagellum is high and thick, not twice as long as the peduncle, the margins are smooth; the three following joints are comparatively large, the last one rounded, almost tumid, longer than the two preceding joints. The first three joints carry long hairs and olfactory sacks; the last joint carries only two simple hairs. The second pair of antennce (P1. V, fig. 17) are comparatively short, reaching only beyond the posterior margin of the second pereional segment. The second joint of the peduncle is a little longer than the first, the third joint is more than twice longer than the two preceding together; the first joint of the flagellum is much longer than the last peduncular joint, tapering towards the end; it is fringed with very short hairs along the upper and inferior margins. After it follows only one minute joint, tipped with one very long and two shorter hairs. The pereion; the first segment is longer than the seventh (5:7), the second and third are the longest. "The last three pereional segments are much longer than the fourth (10:7). Al the legs are more robust than in Lanceola Lovéni. The epimerals are longer than in the next preceding species. The branchial sacks as in Lanceola Lovéni. The first pair of pereiopoda (P1. V, fig. 18); the tibial process is long, tipped with long bristles; the carpus is much longer than broad (11:18), the lower margin feebly excavated. The metacarpus is longer than the lower margin of the carpus. The dactylus is feebly curved, half as long as the metacarpus. The second pair; the carpus is ovate, longer and thicker than the metacarpus. The dactylus is feebly curved, longer than a third of the metacarpus. The third and fourth pairs; the femur is elongate-ovate; the metacarpus is shorter than the carpus. The fifth pair (P1. V, fig. 19) are as long as the fourth; the femur narrow, linear; the tibia is long; the metacarpus is a little longer than the carpus. The dactylus is smooth. The sizth pair (P1. V, fig. 20) are shorter than the pereion (11:12); the metacarpus is a fifth longer than the carpus. The dactylus is serrated. The seventh pair (P1. V, fig. 21) are a fourth shorter than the fourth pair and longer than half the sixth. The dactylus is finely serrated along the concave margin. The pleon is as long as the last three pereional segments or longer. The lateral parts of the segments are deep, evenly rounded below. The pleopoda (P1. V, fig. 22) with the rami 12 to 15-jointed. The wurus without the telson is longer than the last pleonal segment; the second and third segments are coalesced into one, much longer than the first. The uropoda (P1. V, fig. 23) are comparatively short; the peduncles of the first two pairs are finely serrated along the outer margin, fringed with equidistant hairs 40 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERUDEA. along the inner; those of the last pair are longer than the last ural segment, smooth along the outer margin, provided with a few hairs at the lower inner corner. The rami are lanceolate-acute, the exterior ones shorter than the interior. The rami are finely serrated along both margins. The telson is tongue-shaped, the margins smooth; it is a little longer than half the length of the peduncle of the last pair of uropoda. 6. LANCEOLA CLAUSI, C. BOVALLIUS, 1885. The name in honour of Professor CARL CLAUS. PUT MIT fiol 1423: Diagn. Corpus latum, obtuse carimatum. Caput curtum, non rostratun. Öculi parvi, elongati. Seg- mentum primum pereit brevissimum, segmentum tertium et quartum ante vallata, segmenta tria ultima segmento quarto paullo longiora. Pedes pereir primi paris metacarpo crasso fere conico, paullo longiore quam latiore. Pedes quarti paris pedibus quinti paris longiores. Pedes sexti paris pedibus quarti paris breviores, quam pereion dimidio breviores. Pedes septimi paris pedibus quinti paris longitudine fere zxquales. Segmenta plei non serrata. Pedes uri lati, breves. Telson pedunculo ultimi paris pedum uri brevius, lingulatum. The body is broad, obtusely keeled. The head is short, without rostrum. The eyes are small, elongate. The first pereional segment is the shortest, the third the longest; the third and fourth segments are swollen so as to form a roll at the anterior margim; the last three segments together are longer than the fourth. The first pair of pereiopoda with a thick nearly coni- cal metacarpus, a little longer than broad. The fourth pair are longer than the fifth. The sixth pair are a little shorter than the fourth pair, and not longer than half the pe- reion. The seventh pair are almost as long as the fifth pair. The pleonal segments are not serrated. The uropoda are broad and short. The telson is shorter than the peduncle of the last pair of uropoda, tongue-shaped. Colour. Light brown. Length. 20 mm. Hab. Baffins Bay, at L. 72” N. (S. M.). Syn. 1885. Lanceola Clausi, C. BOVALLIUS. »On some forgotten genera among the Amphipodous Crustacea». Bih. t. K. Sv. Vet. Ak. Handl. Bd. 10:32 N:our4gap: 8h » » » 18587. »Aretie and Antarctic Hyperids». Vega-Exp. Vetensk. Iakttagelser: Bd: 4; p. 552. PI. 41, fig. 1—5: Lanceola Clausi, in general habitus, is very unlike its congeners and is at once to be distinguished by the short robust legs and the long body with the very broad depressed pereion, which is provided with rounded walls at the anterior margins of most of the seg- ments Probably the male is a little more slender; unfortunately I have seen only the female. The body is depressed, marked with an obtuse keel dorsally; this keel is more distinct on the anterior pereional segments and almost evanescent on the pleonal ones. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:o 5. 41 The head is very short, flattened anteriorly, five times deeper than long, and shorter than half the first pereional segment. Below the middle the anterior margin on each side projects into a broadly rounded lobe, at the upper corner of which the eye is situated. The upper anterior corner of the head is obtusely rounded without any trace of a rostrum. The eyes are elongated vertically, very small, placed at the base of the first pair of antenn; they consist each of about fifteen ocelli. The first pair of antenne (P1. VI, fig. 15) are somewhat like those organs in the female of Hyperia; the first joint of the flagellum is thick, tapering towards the end, fringed with thick olfactory hairs or glands; it is twice as long as the pedunele; the following joints are three in number, the last is the longest and narrowest. The antenne are twice as long as the head and the first pereional segment together. The second pair of antenne (P1. VI, fig. 16) are short and robust; they reach to half the length of the second pereional segment. The second joint is longer than the third, and three times as long as the first; they are fringed with short hairs along the upper margins. The first joimt of the flagellum is a little longer than the whole peduncle (9:8) and shaped as the blade of a dagger; it is fringed with short hairs along the upper margin and provided with comparatively large terminal joimts, the last of which is the longest and tipped with two long hairs. The pereion; the first segment is shorter than the seventh (3:5), and scarcely equals in length a fifth of the third segment, which is the longest. The anterior parts of the third and fourth segments are turgid or raised, forming a kind of round wall along the anterior margins. Such walls, though much smaller, are also to he seen at the anterior margins of the second, fifth, and sixth segments. The last three pereional segments are a little longer than the fourth (19:17). All the legs are thick and robust. The epimerals are long but not very deep, irregularly rounded below. The branclhial sacks are comparatively small. The ovitectrices were not much developed in the specimen examined, naked; they are fixed beneath the branchial sacks. The first pair of pereiopoda (P1. VI, fig. 17); the carpus is broad, triangular, a little longer than broad; the lower margin is straight. The metacarpus is much shorter than the lower margin of the carpus, a little longer than broad at the base (6:5), provided with some few long hairs along the margins. The dactylus is almost straight, longer than half the metacarpus. The second pair; the carpus is very thick, longer and broader than the metacarpus; the metacarpus is of the same form as in the first pair, but longer; the dactylus is small, shorter than a third of the metacarpus. The tlurd and fourth pairs are equal; the longest of all; the femur is elongate-ovate; the tibia rather shorter than the carpus; the metacarpus a little longer than the carpus; all joints smooth without hairs or serrations. The Jifth pair (PI VIfSklS and 19)Tare shorter than the fourth (7:8), the tibia is as long as the carpus, the metacarpus a little longer; the dactylus is quite smooth. 6 K. Sv. Vet. 4kad. Handl. Band. 21. N:o 5. 492 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERHDEA. VIBILID JE. The sixth pair are very short, a little shorter than the fourth pair (15:16), and scarcely equalling in length half the pereion. The joimmts are smooth. The dactylus is provided with some very short spines at the concave margin. The seventh pair (P1. VI, fig. 20 and 21) are only a little shorter than the fifth (13:14); the tibia is shorter than the carpus, the metacarpus longer than the carpus; the dactylus 18 beset with a few very short spines at the concave margin. The pleon is as long as the last three pereional segments. The lateral parts of the segments are deep, rounded below. The pleopoda (P1. VI, fig. 22) with the rami 13-jointed. The urus without the telson is longer than the last pleonal segment. ”The second and third segments are coalesced into one, as long as the first. The uropoda (P1. VI, fig. 23) are broad and short; the peduncles of the first and third pairs are smooth along the outer margins, provided with some few long hairs along the inner; the pedunele of the second pair is finely serrated at the outer margin, beset with hairs along the inner; the peduncle of the third pair is longer than the last ural segment. The rami of the first two pairs are elongate-lanceolate, acute, finely serrated along both margins. The interior ramus of the third pair is much broader than the ex- terior, serrated along both margins; the exterior ramus is elongate-lanceolate, smooth on the outer margin and finely serrated along the inner. The telson is tongue-shaped, the margins smooth; it is about as long as the last ural segment. The third family VIBILID/AE, CLAUS, 1872. Diagn. Caput parvum non tumidum. Oculi modici. Antenne primi paris recte, parti anteriori capitis affixze, flagello compresso instructe; articulus primus fagelli permagnus, articuli sequentes minutissimi, perpauci, terminales. Antenne secundi paris filiformes, parti anteriori capitis affixe. Instrumenta oris masticatoria, mandibule palpo instructer. Pedes pereii septimi paris transformati. Pedes uri ramis imstructi. The head is small, not tumid. The eyes are middle-sized. The first pair of antenne are straight, fixed at the anterior side of the head, provided with a compressed flagellum; the first joint of the flagellum is very large, the following very minute, few in number, terminal. The second pair are filiform, fixed at the anterior side of the head. The mouth-organs are adapted for mastication; the mandibles are provided with a palp. The pereiopoda are walking legs, the seventh pair are transformed. The uropoda are provided with rami. Syn. 1840. Hypérines gammaroides, H. MILNE EDWARDS. — Histoire naturelle des Cru- stacés.:, Tome 3Pe, p.z2. 1852. Subfamily Vibilince, DANA. United States Exploring Ex- pedition. Crustacea. Vol. 2, p- 980. 1872. Vibilide, CLAUS. Grundzige der Zoologie. 2te Aufl., p. 236. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2Å. N:O 5. 43 Syn. 1872. Vibilide, CLAUS. — 1879. »Organismus dev Phronimi- dem». Arb. der Zool. Inst. der - Universität Wien. WO 25 Dr » » C. BovaLLuius. 1887. »Systematical list of the Amphipoda Hyperiidea». Bil: ot. Ko OSV. Met. Ak. Handl. BU STIS ON:o T6Np3 Ok The Vibilie, like the Hyperice, the Plwronince, and the Oxycephali, have always been recognized and maintained in their true characters, from the foundation of the genus in 1830 to these days. This probably depends only on the habitus of the animals being so striking that it could not be mistaken even by naturalists little experienced in carcinological matters. The Vibilie are the only Hyperids which have from the first been pointed out as an independent group in opposition to the other Hyperids. H. Mir.nE EDWARDS in 1840 (see above) ranged the genus Vibilia in the first tribe of the Hyperids, viz. »Tribu des Hyperimes gammaroides,. - DAna, following Mise Ep- WARDS, 1852 placed the genus in his family Hyperide, as the first subfamily Vibi- line, but he added no new species to the genus. It contained then only two species, Vi- bilia Peroni, the typical one of MiLnE EDWARDS, and Vibilia Jeangerardi, described in 1845 by Lucas”) from the Mediterranean. C. SPEscE Barr in 1862”) increased the number of species to four — Vibilia Edwardsi and V- affinis being the new ones — but rejected the subfamily Vibilin&e of DANA and ranged the genus Vibilia among the other members of the family Hyperida between Hyperia and Cyllopus. In the year 1872 Claus (see above) restituted the Vibilix as a division of its own, proposing the new family-name Vibilide, which has been since retained in the zoological hand-books. The family contains many species, but according to my apprehension these may all be easily ranged within the old genus, so that there is no reason to establish any new genera in the family. Genus 1. VIBILIA, H. MILNE EDWARDS, 1830. Diagn. Caput parvum, fere quadratum. ÖOculi ovati vel subovati. Pedes pereii primi paris simplices non chelati, pedes secundi paris plus minusve subceheliformes. Femora pedum septimi paris articulis sequentibus conjunctis non longiora. Telson magnum, lingulatum. The head is small, almost quadrangular. The eyes are ovate or subovate. The first pair of pereiopoda are simple, not cheliform, the second pair are more or less subceheliform. The femora of the seventh pair are not longer than the following joints together. The telson is large, tongue-shaped. Syn. 1830. Vibilia, H. MILNE EDWARDS. — »Extrait de Recherches pour servir aå I'Histoire naturelle des Crustacés am- phipodes». Ann. des Sciences. Tome 20mep-050- 1) Exploration scientifique de V'Algérie. Crustacés, p. 56. 2) Catalogue of the specimens of Amphipodous Crustacea in the collection of the British Museum, p. 300 and 302. 44 Syn. 1830. CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIIDEA. ' VIBILIDJE. Vibilia, H. MILNE EDWARDS. — 1540.. Histoire naturelle des Crustacés. Tome SN I 2 » » » DANA. 1552. United States Exploring Expedition. Crustacea. Vol. 2, p. 980. » » » SPENCE -BaTe. 1862. Catal. Ampb. Crust. Brit. Museum, p. 299. » » » CLAUS 1872. Grundzige derZoologie. 2te Aufl. p. 236. » > » C. BovaLnuivs. 1857. »Arctic and Antarctic Hyperids. Vega- Exp. Vetensk. TIakttagelser. Bd. 4, p. 554. A. The hinder corners of the last ural segment are not produced. a dd; oaa 3. The pereional segments are dorsally humpy The head is rostrate. aa 1. The eyes are middle-sized. aaa 1. The femora of the fifth and sixth pairs of pereiopoda are (Syd bN aka ber Ke NER SANS 2 å ee ee 1 1E 23 BERT ar 1 pa ST Rao a frn er ag 25 aaa 2. The femora of the fifth and sixth pairs of pereiopoda are laminar. aaaa 1. The flagellum of the first pair of antenne is a littleslongerpthan itne headsets een aaaa 2. The flagellum of the first pair of antenne is much Longer Koh ankch embe a d=sssebse0SsAeosSRN SINAN dAIT KING NHeyes are tvery larger se. trygrspasa oe SAN see NN Ng The head is not rostrate. aa 4. The pereional segments are dorsally smooth. aaa 3. The fifth and sixth pairs of pereiopoda are scarcely longer than the third and fourth pairs. aaaa 3. The femora of the first and second pairs are very BEGR NI LIST INSRSETS VISAS SUS VIRSATSIOER SLR aaaa 4. The femora of the first and second pairs of pe- reiopoda are narrow. aaaaa 3. - The peduncles of the uropoda are shorter than the rami muooooocoo—- aaaaa 4. The peduncles of the uropoda are Tonger ithamnather Lam: = stbsss srt Sr aaa 4. The fifth and sixth pairs of pereiopoda are more than a third longer than the third and fourth pairs. aaaa 5. The dactyli of the third and fourth pairs are shorter than the metacarpi. aaaaa 3. The metacarpi of the fifth and sixth pairs are shorter than the two pre- aaaaa 6. The metacarpi of the fifth and sixth pairs are as long as the two pre- CE IN Oj) OLM SE SST SUN area SN aaaa 6. The dactyli of the third and fourth pairs are ASKLON GS "ASL theme tac ar pics.s.s. sSSeasseeNee ES a V. Peroni. 2.V.Jeangerardi. 3. 4, 2. 6. 8. 9. 10. B. The hinder corners of the last ural segments are produced backwards. b 1. The peduncles of the last pair of uropoda are longer than the rami. V. affinis. V. macropis. V. gibbosa. V. robusta. - V. borealis. V. Kroeyeri, V. longipes. Vv. Edwardsi. V, viatrix. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O 59. 49 bb 1. The metacarpus of the second pair of pereiopoda is not produced. bbb 1. The processes of the last ural segment are very short... 12. V. gracilis. bbb 2. The processes of the last ural segment are as long as ther, telsonk = 344t ssuskeker slarucn byg sf tåg hoss Ir tur 13. V. gracilenta. bb 2. The metacarpus of the second pair of pereiopoda is produced an- Ge rTOTLYp ES ENSO FEL TOR YA Sk BURRE SU Bra "RER Sea 40 KAR SRA Are be 4. VY. armata. b 2. The peduncles of the last pair of uropoda are shorter than the rami, | ONE (ÖR TD co ör fä AE EE AE BERTS RAS SNR SR Us re 2XSBRSO0E NR Og 15. YV. pyripes. The typical species V. Peromi was described in 1830 by H. MiLnE EDwaARDS (see below). However I was not able to find it in the collection of Hyperids from the »Musée du Jardin des Plantes», most liberally entrusted to me for examination by Professor AL- PHONSE MILNE EDWARDS, nor have I succeeded to identify it among those many hundreds of Vibilix that I have examined in other collections. In the year 1836 TEMPLETON') described under the name of Thaumalia debilis a crustacean which probably is a young Vibilia, but the description is too imceomplete to allow of its identification. In 1845 Lucas (sec p. 48) gave a good figure and a short description of Vibilia Jeangerardi from the coast of Algeria. AA. Costa in 1883 proposed the name Vibilia speciosa for a Vibilia which according to the apprehension of MARION is the same animal as the last mentioned. The suggestion of this author scems to be well founded, judging from a comparison of the drawings and descriptions. - The next increase in the number of species is due to SPEnNcrE Barr, who described in 1862 (see below) two new species, viz. Vibilia Edwardsi and Vibilia affinis. ”Phe same author, in connection with WestTwoop (sec below), mentions shortly in 1868 a new species, Vibi- lia borealis, distinguished by the broad femora of the fifth to seventh pairs of pereiopoda. ie Vibilia Peroni, H. MIiLNE EDWARDS. Facsimile from MiLsE EDwARbs Hist. nat. Crust. III, pl. 30, fig. 1. Diagn. Caput rostratum segmentis duobus primis pereii brevius. Flagellum antennarum primi paris ante rotundatum, capite paullo longius. Femora parium sex primorum pedum pereu cylin- 1) In the Transactions of the Entomological Society; vol. 1, p. 186. PI. 20, fig. 2. 1836. 46 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIIDEA. VIBILID AE. drica, carpi et metacarpi hirsuti. Tibix pedum tertii ac quarti parium non tumide. Pedes quinti ac sexti parium pedibus tertii ac quarti paullo solum longiores. Pedes sexti paris longissimi. Segmentum secundum et tertium ur libera, non coalita. Anguli postici seg- menti ultimi non producti. Pedunculi pedum uri angusti, cylindrici, ramis multo longiores. Telson rotundatum dimidio pedunculi ultimi paris longius. The head is rostrate, shorter than the first two pereional segments. The flagellum of the first pair of antenn 15 a little longer than the head, and rounded anteriorly. The femora of the first six pairs of peretopoda are cylindrical; the carpi and metacarpi provided with long hairs. The tibix of the third and fourth pairs are not tumid. The fifth and sixth pairs are a little longer than the third and fourth pairs. The sixth pair are the longest of all. The second and third ural segments are free, not coalesced. The hinder corners of the last segments are not produced. The peduncles of the uropoda are narrow, cylin- drical, much longer than the rami. The telson is rounded, longer than half the peduncle of the last pair of uropoda. Colour. Greenish yellow (7). Length. 12 mm. Hab. The seas of Asia. (M. E.) Syn. 1830. Vibilia Peroni, H. MILNE EDWARDS. — »Extrait de Recherches pour ser- vir å I'Histoire nat. des Cru- stacés amphipodes». Ann. Sc. Nat. Tome 20me, p. 386. » » » 1540. Histoire naturelle des OCrustacés. Tome 3”e, p. 73. Pl. 30, fig. 1. » » » SPENCE Bare. 1862. Catal. Amph. Crust. Brit. Mu- seum, p. 303. From the description of MirsE Epwardbs I add the following details. The head carries a comparatively long rostrum, longer than half the head. The head is much deeper than long. The eyes are elongate-ovate, large, placed vertically. The first pair of antenne are quite as long as the head and the first pereional segment. The flagellum is thick, broadly rounded at the apex, as long as the head and half the first pereional segment, provided with long hairs and some spines. The second pair of antenne are filiform, a little longer than the first pair, few- jointed, the last joints very short. The maxillipeds are provided with a rounded median lamina and two large bean- shaped lateral lobes, (at the inner side are to be seen two rudimentary appendices corre- sponding with the palps in the Gammarids? see Hist. nat. des Crustacés p. 72 and PESO TENS) The pereton is smooth, the segments almost equal in length, the seventh a little longer than the others. The epimerals are narrow, equal. The first and second pairs of pereiopoda are subeheliform; the carpal process of the first 1s shorter, that of the second longer than half the metacarpus. The tibixe, carpi, and KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:0O 5. 47 metacarpi are richly provided with long hairs. The third and fourth pairs are only a little shorter than the fifth; the sixth pair are longer than the fifth. All joints, with the exception of the narrow femora, are provided with long hairs. The seventh pair have laminar, broadly ovate femora; they are much shorter than the fourth pair but longer than half the sixth. The pleon is scarcely longer than the last three pereional segments. The hinder corners of the lateral parts of the third segment are produced backwards, broadly rounded. 'The peduncles of the pleopoda are very large, provided with a small tubercular appendix at the base of one of the rami (?) (1. ce. p. 73, pl. 30, fig. 3 a). The second and third wural segments are distinct, the third more than twice as long as the second; the first is longer than the two following together. The hinder corners of the last segment are feebly rounded, not produced. The peduncles of the uropoda are long, narrow, linear, longer than the rami; the rami are indistinctly serrated. The telson is large, rounded, longer than half the peduncle of the last pair of uropoda. 2. VIBILIA JEANGERARDI, LUCAS, 1845. Pl. VIL, fig, 1—11- Diagn. Caput rostratum, segmentis duobus primis pereii brevius. Flagellum antennarum primi paris amte obtuse rotundatum, capite paullo longius. Pedes pereii curti, robusti, non hirsuti; pedes primi paris non subceheliformes, carpus metacarpo brevior. Carpus secundi paris meta- carpi longitudinem xquans. Tibix pedum tertii ac quarti parium non tumide2, carpis longi- tudine 2xequales; dactyli dimidio metacarporum breviores. Pedes tertii ac quarti partum pedibus quinti paris paullo breviores. Femora pedum quinti ac sexti parimm laminata, ovata; dactyli brevissimi. Pedes sexti paris pedibus quinti longitudine xquales. Segmentum secundum et tertium ur: libera non coalita. Anguli postici segmenti ultimi non producti. Pedunculi pedum uri lati, lineares, ramis longiores. Telson rotundatum, dimidio pedunculi ultimi paris pedum uri brevius. The head is rostrate, shorter than the first two pereional segments. The flagellum of the first pair of antenne is obtusely rounded anteriorly, a little longer than the head. The pereiopoda are short, robust, without hairs; the first pair are not subceheliform, the carpus is shorter than the metacarpus. The carpus of the second pair is as long as the metacarpus. The tibix of the third and fourth pairs are not tumid, as long as the carpi; the dactyli are shorter than half the metacarpi. The third and fourth pairs are a little shorter than the fifth. The femora of the fifth and sixth pairs are laminate, ovate; the dactyli are very short. The sixth pair are as long as the fifth. The second and third ural segments are free, not coalesced. The hinder corners of the last segment are not produced. The peduneles of the uropoda are broad, linear, longer than the rami. The telson is rounded, shorter than half the peduncle of the last pair of uropoda. Colour. Yellowish. Length. 9—14 mm. Hab. The Atlantic, The Mediterranean. (D. M.: S. M.: U. M.) 48 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIIDEA. VIBILID/E. Syn. 1845. Vibilia Jeangerardi, TUCAS. — Exploration scientifique de VAlgérie, pen- dant les années 1840-42. Zoologie. Histoire naturelle des animanx arti- culés, p. 96. PI. 5, fig. 4. » » » SPENCE BatR, 1862. Catal. Amph. Crust. Brit. Museum, p. SUPER » » » MARION. 1874. »Recherches sur les animaux inférieurs du golfe de Marseille». Ann. Sc. nat. 2me Sér. Zoologie. Tome 1, 5 sj, a ig ste NN TO DUSER NN ONE 21853 Vibilia speciosa, COSTA. - »Ricerche su' Crostacei Amfipodi del Re- gno di Napoli». Rendiconto della Societå Reale Borbonica. 1853, p. 178. 21872 Vibilia mediterranea, CLAUS. — Grundzige der Zoologie, 2te Auf. p. The identity of Vibilia Jeangerardi and V. mediterranea seems to be a little doubtful, but as I do not find in the descriptions quoted above any differences worth speaking of, I have regarded the latter as synonymous to the former. Vibilia speciosa, COSTA, 18 too badly described and figured?) to allow ofits identity being established with any degree of surety, but I am very much inclined to believe that MARION is quite right in supposing it to be synonymous to V. Jeangerardi. The original description of Lucas is not satisfactory, but the later treatise published by MARION in 1874 is more exhaustive and makes it easy to recognize the species. However, Vibilia Jeangerardi is closely allied to V. Peront, differing from it chiefly by the simple, not subceheliform first pair of pereiopoda, by the want of hairs on the legs, and by the shorter telson, The body is rather thick and broad. The head is a little deeper than long, the rostrum very short, shorter than half the head. The eyes are elongate, a little broader above; the peripherical row of ocelli contains larger ocelli than the central part. The pigment is very black. The first pair of antenne (P1. VI, fig. 3) consist of a thick and broad three-jointed pedunele, the first or basal joint of which is more than twice as long as the two following together, and a few-joimted flagellum. The first joint of the flagellum is very large, tumid, ovate, slightly compressed, provided with long hairs at the inner sides; it is twice as long as the pedunele. On its apex it carries the following joimts of the flagellum, two or three in number and very minute, the last one provided with some minute hairs. In the young animal these terminal joints are larger and well developed, in very old males they are almost obsolete. 1) In the drawing (1. c. pl. V, fig. 9) there are eight pairs of pereiopoda instead of seven, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2|. N:0O 5. 49 The second pair of antenne (P1. VII, fig. 3) are seven- to nine-jointed in the male, and five-jointed in the female; the third and fourth joints are the longest; the following, which constitute the flagellum, are short, equal in length, provided with minute hairs. The mouth-organs will be described below at Vibilia robusta, p. 56. The pereion; the first segment is shorter than the second, the fifth is the longest. The first pair of pereiopoda (P1. VII, fig. 5) are a little shorter than the second. The tibia is feebly produced at the hinder lower margin, the projection is shorter than half the carpus. The carpus is shorter than the metacarpus, finely serrated along the lower margins, and provided with some few strong spines at the lower corners. The metacarpus is strongly serrated along the straight hinder margin and on the lower margins round the base of the dactylus. The dactylus is very stout, feebly bent, serrated along the posterior margin; it is half as long as the metacarpus. The second pair (P1. VI, fig. 6) with the tibial projection almost as long as the carpus, broad at the apex, fringed with long stout spines. The hinder lower corner of the carpus is produced into a stout, hollowed, spoon-shaped process, longer than half the me- tacarpus; the margins are sharply serrated. The metacarpus is broad, as long as the carpus, strongly serrated along the hinder margin and round the base of the dactylus. The dactylus is shorter than half the metacarpus, strongly serrated along the hinder margin. The third and fourth pairs (P1. VII, fig. 7) are equal in length; the tibia is a little longer than the carpus, but not tumid; the m etacarpus is longer than the carpus, strongly serrated along the hinder margin. The dactylus is curved, scarcely as long as a third of the metacarpus, with a few serrations on the hinder concave margin. The fifth and sixth pairs (PI. VTI, fig. 8) are almost equal in length. The femur is pretty broad, ovate. The tibia is a little longer than the carpus, smooth; the carpus is shorter than the metacarpus; both joints are finely serrated along the anterior margins. The metacarpus is much shorter than the two preceding joints together. The dactylus is very short, shorter than a fourth of the metacarpus. The seventh pair (P1. VII, fig 9) are shorter than the fourth (7:9); the femur is broad, laminar; the transformed dactylus is much longer than the metacarpus. The pleon is longer than the last four pereional segments; the hinder lateral corners of the third segment are not produced backwards as in the preceding species. The peduncles of the pleopoda (P1. VII, fig. 10) are shorter than the rami. The rami consist of 12—13 joints; the cilie are much shorter than the rami. The second and third ural segments together are shorter than the first, the second is shorter than the third. The hinder corners of the last segment are rounded, not produced. The wropoda (P1. VII, fig. 11); the peduneles are much longer than the rami, pretty broad, linear, the peduncle of the first pair is finely serrated on the outer margin. The rami of each pair are equal in length, those of the first and second pairs are finely serrated along both margins; the exterior ramus of the third pair is smooth on the outer margin. The telson is broad, semicircularly rounded, as long as the third ural segment, and half as long as the peduncle of the last pair of uropoda. EK. Sv. Vet. Akad. Handl. Band. 21. N:o 5. 7 50 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIIDEA. VIBILID AE. 3. VIBILIA AFFINIS, SPENCE BATE, 1862. Vibilia afjinis, SPENCE Bate. Pacsimile from SP. Bare. Catal. Amph. Crust. Brit. Museum, pl. 49, fig. 5. Diagn. Caput leviter rostratum, segmentis duobus primis pereii multo longius. Flagellum antennarum primi paris elongatum, lanceolatum, capite cum segmentis duobus primis pereii multo lon- gius. Pedes pereti curti, non hirsuti. Tibix pedum tertii ac quarti parium non tumide. Pedes quinti ac sexti parium pedibus tertii et quarti paullo longiores, femora lata, ovata. Pedes uri ultimi paris precedentes non superant. Telson parvum. The head is feebly rostrate, much longer than the first two pereional segments. The flagel- lum of the first pair of antennm is elongate-ovate, much longer than the head and the first two pereional segments together. The pereiopoda are short, not hirsute. The tibize of the third and fourth pairs are not tumid. The fifth and sixth pairs are only a little longer than the third and fourth; the femora are broad, ovate. The last pair of uropoda do not reach bevond the preceding pairs. The telson is small. Colour. '? Length. 7 mm. Hab. »Java» (SPENCE BATE). Syn. 1862. Vibilia affinis, SPENCE BATE. Catal. Amph. Crust. Brit. Museum, p. 302. Pl. 49, fig. 8. I have not seen any specimen of this species, but it seems to be well characterised by its long superior antenn, which are much longer than in anv other known species. The head is as long as deep. The eyes are small. The first pair of antennw have the pedunele half as long as the head, three-jointed; the first joint is as long as the two following together, the flagellum is three times longer than the peduncele, with the apex acute. The second pair of antenne are slender, not longer than the first pair. The first peretonal segment is as long as the second, the fourth is the longest. The first two pairs of peretopoda are short, slender. The lower hinder corner of the carpus of the second pair is produced anteriorly. The second and third ural segments are coalesced (?). The telson is squamiform. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. oN:O 5. 51 4. VIBILTA MACROPIS, C. BOVALLIUS, 1887. BE MN ng. Diagn. Caput rostratum, segmentis duobus primis pereii longius. MOculi grandes, circulares. Flagel- lum antennaruwm primi paris lanceolatum, acutum, capite brevius. Pedes pereii curti, robusti, non hirsuti. Carpus peduwn secundi paris leviter productus. Tibix pedum tertii ac quarti parium late, non tumide, dactyli longi. Pedes quinti et sexti parium pedibus tertii et quarti parium paullo longiores, femora lata, truncate ovata, dactyli modici. Segmentum secundum et tertium ur? coalita. Anguli postici segmenti ultimi non producti. Pedunculi pedum uri primi et secundi parmum ramis breviores, pedunculus pedum tertii paris ramis longior. Telson parvum semicirculare, dimidio pedunculi ultimi paris pedum uri multo brevius. The head is rostrate, longer than the first two pereional segments. The eyes are large, cir- cular. The flagellum of the first pair of anternw is lanceolate, acute, shorter than the head. The pereiopoda are short, robust, not hirsute. The second pair with very short carpal pro- cess. The tibie of the third and fourth pairs are broad but not tumid, the dactyli are long. The fifth and sixth pairs are a little longer than the third and fourth; the femora are broad, truncate-ovate; the dactyli are middle-sized. The second and third ural segments are coalesced. The posterior corners of the last segment are not produced. The peduncles of the first and second pairs of uropoda are shorter than the rami, that of the third pair longer than the corresponding rami. The telson is small. semicireular, much shorter than half the peduncle of the last pair of uropoda. Colour. White with small red spots. Length. 6 mm. Hab. The South Atlantic at Lat. 43” 30' S. and Long. 97 50' V., taken by Captain GEORGE VON SCHÉELE. (S. M.; U. M.) Syn. 1887. VWVibilia macropis, C. BOVALLIUS. »Systematical list of the Amphipoda Hyperiidea». Bih. t. K. Sv. I Vet, AksHandy Bolin N:0A LOs This species is very interesting because through the high development of its eyes it connects the Vibilide with the Cyllopodide; in all other respects it is a true Vibilia, though perhaps also the rami of the first two pairs of uropoda may bear some resem- blance to those organs in the Cyllopodide. The head is almost as long as deep, the rostrwum is very short, shorter than a fifth of the length of the head. The eyes occupy almost the whole of the sides of the head; they consist each of a little more than 300 ocelli. The first pair of antenne (P1. VII, fig. 2) are provided with a very stout peduncle, the basal joint is longer than the two following together. The flagellum tapers evenly towards the apex, the first joint is not twice as long as the peduncele (10:7), with some few, very short spines along the upper margin. The terminal joints, two in number, are comparatively large, provided with a few minute hairs. 52 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIIDEA. VIBILID. The second pair of antenne are five-jointed in the female, the last joint is the shortest. The first pereional segment is only a little shorter than the second, the fourth seg- ment is the longest. The second pair of pereiopoda (P1. VII, fig. 3) have the femur narrow, linear, as long as all the following joints together. The hinder lower corner of the tibia is scarcely produced. The carpal process is scarcely as long as a third of the metacarpus, not ser- rated. The metacarpus 18 as long as the carpus, smooth; the dactylus is stout, longer than two thirds of the metacarpus. The third and fourth pairs (P1. VII, fig. 4 and 5) are very robust; the tibia is very broad but not tumid, a little longer than the carpus; the metacarpus is very thick, not serrated, but provided with some few minute bristles; it is longer than the carpus. The dactylus is long and strong, longer than half the metacarpus. Atits base there is a large hole, through which the secretion of the well-developed metacarpal glands passes out. The fifth and sixth pairs (P1. VII, fig. 6). The metacarpus is a little longer than the carpus, provided with some short, equidistant, minute bristles along the anterior margin. The dactylus is smooth, as long as a third of the metacarpus. The seventh pair are not fully developed, as the specimen examined is very young, the femur is broad, linear, with rounded corners. The pleon is about as long as the last four pereional segments together. The peduncles of the pleopoda are longer than the rami. The outer ramus is 8- jointed, the inner 9-jointed; at the base of the outer ramus there is to be seen a little appendicular tubercle or process without hairs, which may possibly be the same organ that is mentioned by MIiLNE EDWARDS in Vibilia Peromi”) (P1. VII, fig. 7). The second and third wral segments are coalesced, about as long as the first. The peduncle of the first pair of uropoda (P1. VIII, fig. 8) is very broad, shorter than the rami (8:9), the rami are equal, coarsely serrated along both margims, with the serrations of the outer margin again finely serrated. The peduncle of the second pair is narrowed above, a fourth shorter than the rami; the exterior ramus is coarsely serrated along the outer margin and finely serrated along the inner; the interior ramus is finely serrated along the outer margin, the inner smooth. The peduncle of the third pair is a little longer than the rami (8:7), pretty broad, linear, exactly as long as the last ural seg- ment; the exterior ramus is almost smooth on the outer margin, finely serrated along the inner. The interior ramus is a little shorter than the exterior, finely serrated at the apex. The telson is short, almost semi-circular, scarcely longer than a third of the pe- duncle of the last pair of uropoda. 1) Histoire naturelle des Crustacés. Tome 3"e, p. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:0O 5. 33 5. VIBILIA GIBBOSA, C. BOVALLIUS, 1887. Pl. VIII, fig. 9—17. Diagn. Cauput non rostratum, segmenta dua priora pereii longitudine equans. Oculi parvi. Flagellum antennurum primi paris ante obtusum, capite brevius. Pedes pereii graciles, non hirsuti. Carpus pedum primi paris dilatatus, sed non productus; processus carpi pedum secundi paris dimidio metacarpi longior. PTibix pedum tertii ac quarti parium non tumidae, dactyli mo- dici. Pedes quinti et sexti parium pedibus tertii et quarti parium vix longiores, femora lata linearia, dactyli longi. Dactylus pedum septimi paris metacarpo paullo brevior. Pe- reion dorsaliter gibbosum. Segmentum secundum ac tertium 277 coalita. Anguli postici segmenti ultimi non producti. Pedunculi pedum uri limeares, ramis paullo longiores. Telson mediocre, triangulare, dimidio pedunculi ultimi paris pedum uri longius. The head is not rostrate, as long as the first two pereional segments together. The eyes are small. The flagellum of the first pair of antennae is anteriorly obtuse, shorter than the head. The pereiopoda are slender, not hirsute. The carpus of the first pair is dilated but not produced; the carpal process of the second pair is longer than half the metacarpus. The tibie of the third and fourth pairs are not tumid, the dactyli middle-sized. The fifth and sixth pairs are scarcely longer than the third and fourth; the femora are broad, linear; the dactyli are long. The dactylus of the seventh pair is a little shorter than the meta- carpus. The pereion is dorsally tuberculated. The second and third ural segments are coalesced. The hinder corners of the last segment are not produced. The peduncles of the uropoda are a little longer than the rami, linear. The telson is middle-sized, triangular a little longer than half the peduncle of the last pair of uropoda. Colour. Yellowish white. Length. 6—7 mm. Hab. The tropical Atlantic at Lat. 17" 30' S. and Long. 2” 30" W. taken by Captain GEORGE VON SCHÉELE 1885. (S. M.; U. M.) Syn. 1887. Vibilia gibbosa, C. BOVALLIUS. »Svystematical Jist of the Ampbipoda Hyperiidew. Bih. t. K. SviVets Ak. Handl, Bd;,, 115, N:o, 16, Pai: By the tuberculous aspect of the pereion this species is easily to be distinguished from its allies. The head is large, only a little deeper than long. The eyes are comparatively small, elongated, a little broader above. The first pair of antenne (P1. VII, fig. 10) are almost as long as the head and the first pereional segment. The first joint of the peduncle is nearly twice as long as the two following joints together. The first joints of the flagellum is a third longer than the peduncle, the two terminal joints are very minute. The second pair of antenne (P1. VII, fig. 11) are shorter than the first pair, five- jointed, the basal joint is the shortest. The peretonal segments being separated from one another by deep impressions, the pereion appears humpy or tuberculous. 3etween the first and second segments 54 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIIDEA. VIBILID AE. there is no such impression; the first segment is a little shorter than the second; the se- venth segment 1s the longest. The first pair of peretopoda (P1. VIII, fig. 12) have the carpus dilated at the hinder lower corner, and rounded, but not produced into a process. 'The metacarpus is a little longer than the carpus, sharply serrated along the hinder margin. 'The dactylus is longer than half the metacarpus, serrated along the hinder, concave margin. The second pair (P1. VII, fig. 13). The tibial process is longer than half the carpus, fringed with long bristles. The carpus equals the metacarpus in length, the process is straight, sharply serrated, a little longer than half the metacarpus. The metacarpus is sharply serrated along the hinder margin; the dactylus as in the preceding pair. The third and fourth pairs (P1. VII, fig. 14) are only a little shorter than the fifth pair. "The metacarpus is longer than the carpus, smooth; the dactylus is nearly half as long as the metacarpus. The sicth pair (P1. VII, fig. 15) are somewhat longer than the fifth. The femuris laminar, linear, with three small teeth at the lower anterior corner. The metacarpus is finely serrated along the anterior margin. 'The dactylus is longer than a third of the metacarpus, smooth. The seventh pair (P1. VII, fig. 16) are short, scarcely more than half as long as the fourth pair; the femur is small, as long as the three following jomts together. The pleon is a little longer than the last three pereional segments together; the lateral parts of the segments are deep, evenly rounded. The peduncles of the pleopoda are shorter than the rami; the rami are 9- to 10- joimted. The second and third coalesced ural segments are longer than the first; the hinder corners are angular, not produced. The peduncles of the uropoda (P1. VIT, fig. 17) are longer than the rami, those of the first pair are serrated along the outer margin. The exterior rami are a little shorter than the interior, all finely serrated. The telson is obtusely triangular, as long as half the last ural segment, and a little longer than half the peduncle of the last pair of uropoda. 6. VIBILIA ROBUNSTA, OC. BOVALLIUS, 1887. P1. VIL, fig. 12—34. Diagn. Caput non rostratum, segmenta dua priora pereii longitudine xquans. Oculi modici. Flagel- lum antennarum primi paris ante obtusum, caput longitudine xquans. Pedes pereii elongati non hirsuti. Femora pedum primi et secundi parium lata, ovata: carpi metacarpis longiores; processus carpi pedum secundi paris dimidium metacarpi equans. Tibiexe pedum tertii ac quarti parium non tumidax, dactyli breves. - Pedes quinti paris pedibus tertii ac quarti parimm multo longiores: pedes sexti paris pedibus quinti paris longiores: femora lata ovata, dactyli breves, Dactylus pedum septimi paris metacarpo multo brevior. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:0 5. 55 FEpimera magna. Segmentum secundum ac tertium 277 libera, non coalita. Anguli postici segmenti ultimi non producti. Pedunculi peduwm uri primi et tertii parium ramis paullo longiores, pedunculus pedum secundi paris ramos longitudine xquans. Telson maximum triangulare, dimidio pedunculi ultimi paris pedum uri multo longius. The head is not rostrate, as long as the first two pereional segments. The eyes are middle- sized. The flagellum of the first pair of antemur is anteriorly obtuse, as long as the head. The pereiopoda are elongated, not hirsute. The femora of the first and second pairs are broad, ovate; the carpi are longer than the metacarpi: the carpal process of the second pair is as long as half the metacarpus. The tibix of the third and fourth pairs are not tumid; the dactyli are short. The fifth pair are a third longer than the third and fourth pairs. The sixth pair are longer than the fifth, the femora are broad, ovate; the dactyli are short. The dactylus of the seventh pair is much shorter than the metacarpus. The epime- rals are very large. The second and third ural segments are free, not coalesced. The posterior corners of the last segment are not produced. The peduncles of the first and third pairs of uropoda are a little longer than the rami: that of the second pair is as long as the rami. The telson is very large, triangular, longer tham half the peduncle of the last pair of uropoda. Colour. Yellowish. Length. 10—20 mm. Hab. The North Atlantic, the tropical Atlantic. (D. M.: S. M.: U. M.) Syn. 1887. Vibilia robusta, CO. BOVALLIUS. »Systematical list of the Amphipoda Hyperiidea». Bih. t. K. Svd Vet AR Elamdli i öBd5 NO VIGpET Vibilia robusta is one of the most common species and very difficult to distinguish from its next allies, VV. borealis and V. Kroeyeri. However, it is characterized by the un- commonly large ovate femora of the two first pairs of pereiopoda and by the length of the sixth pair. From Vibilia borealis it differs especially by the length of the seventh pair of pereiopoda, and the shortness of the seventh pereional segment, from Vibilia KNroeyeri by the comparatively larger eyes, the long acute rami of the uropoda, and the long second ural segment. The integument of the body is very calcareous, hard and smooth; the hinder margins of the segments are a little prominent. The head is quite as long as deep, the anterior margin obtuse, not rostrate. 'The lower anterior corners project beneath the base of the second pair of antennee. The eyes are comparatively large, occupying more than two thirds of the height of the head; they are broader above, bean-shaped. The first pair of antenn (P1. VII, fig. 13—15) are as long as the head and the first pereional segment. The first joint of the peduncle is twice as long as the two following joints. The flagellum is obtuse at the apex, the first joint is more than twice as long as the peduncle, the two terminal joints are very minute. In a younger animal, a male, (P1. VII, fig. 15) the first joint of the fagellum is a little more rounded anteriorly, and the terminal joints are of a more considerable size. The second pair of antenncwe (P1. VII, fig. 16 and 17) are seven-jointed in the male, and five-jointed in the female. In the male the third joint is the longest, in the female the third and fourth are equal. 56 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIHDEA. VIBILID EB. The labrum (P1. VI, fig. 18) is semicircular, incised at the middle of the hinder convex margin, and beset with very short hairs. The mandibles (P1. VI, fig. 19—22) are well developed; they consist of a thick stout basal portion and a strong molar tubercle with a striated and finely denticulated cir- cular grinding surface (P1. VII, fig. 20); at the tip there is, in the right mandible one sharp three-lobated incisive process, in the left there are two. Between these and the molar tuberele there is an accessory three-pointed smaller process, and some long strong simple spines. At the side of the incisive process there is a bundle of long slender hairs. At the outer side of the basal portion arises the three-joimted palp, fixed on a tubercular prominence; the first joimt is short, the second is more than twice longer, curved; the third is the longest, beset with four rows of very short spines along the upper side, rounded at the apex (P1. VII, fig. 22), and carrying short stiff hairs. The first pair of maxille (P1. VII, fig. 23) consist of a basal portion ending in a strong process, beset with curved spines and short hairs; on the outer side at the base of this process arises a long feebly bent lamina articulating with the basal portion, and bordered with short fine hairs. On the inner side there is to be seen a small accessory lamina, tipped with a few minute hairs. The second pair of maxille (P1. VI, fig. 24) are small, consisting of a short basal portion with two short rounded processes tipped with short stiff hairs. The maxillipeds (P1. VII, fig. 25-27) consist of a comparatively short basal portion, a broad median process, and two lateral lobes, bordered with a row of complicate teeth. The pereion; the first segment is shorter than the second; the third, fourth, fifth, and sixth are equal in length, the seventh is considerably shorter. The epimerals of the fourth, fifth, and sixth pairs are very large, those of the fifth pair the largest. The branclial sacks of the fifth pair are the largest, those of the second the smallest. The first pair of pereiopoda (P1. VII, fig. 28) are a little shorter than the second; the broadly ovate femur is about as long as all the following joints together. The carpus is broader and longer than the metacarpus, the hinder margin fringed with long bristles. The metacarpus is stout, almost straight, the hinder margin bordered with a comb-like row and equal' spines. The dactylus is somewhat longer than half the metacarpus, strong, the hinder concave margin strongly serrated. The second pair (P1. VIL fig. 29); the tibial process is almost as long as the carpus, fringed with stout bristles; the carpal process is quite as long as half the metacarpus, narrowly spoon-shaped, the margins serrated. The dactylus is shorter than the carpus, the hinder margin armed in the same way as the metacarpus in the first pair. The dac- tylus is longer than half the metacarpus, the hinder margin serrated. The third and fourth pairs (P1. VI, fig. 30) are equal in length, robust; the tibia and metacarpi are longer than the carpi; the metacarpi äre finely serrated along the pos- terior margin, three times as long as the dactyli. The fifth pair are a little shorter than the sixth; the femur is ovate, the metacarpus is much longer than the carpus, smooth. UY KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O 5. ä The sixth pair (P1. VI, fig. 31); the femur is broadly ovate. The anterior margin of the carpus is fringed with short, equidistant hairs. The metacarpus is sharply ser- rated. The dactylus is a fourth of the length of the metacarpus. The seventh pair (P1. VI, fig. 32 and 33) the femur is uncommonly large, almost as broad as long, longer than the three following joints together. The dactylus, shorter than the metacarpus, is thicker at the lower end, plated with small, ovate, spiniferous scales. The pleon is very large, much longer than the last four pereional segments. The lateral parts of the segments are very deep, the hinder corner angulated. The pedunceles of the pleopoda are shorter than the rami. The rami are 15- to 16- jointed. The urus is shorter than the last pleonal segment. The first segment is almost as long as the two following together, the second segment is only a little shorter than the third. The hinder corners of the third segment are rectangular, not produced. The uropoda (P1. VII, fig. 34); the first pair reach nearly to the end of the last pair; the peduncle is broad, linear, only a little longer (21:19) than the rami; the rami are equal in length, narrow, acute, finely serrated along both margins. The second pair reach almost as far as the first pair; the peduncle is broad, linear, about as long as the interior ramus; the exterior ramus is shorter than the interior one, smooth on the outer margin, finely serrated on the inner. The third pair have the peduncle a little narrowed above, longer than the last two ural segments together, and longer than the rami; the rami are almost equal in length, elongate-lanceolate, acute. The exterior ramus is smooth on the outer margin and finelv serrated along the inner: the interior ramus is serrated along both margins. The telson is large, triangular, rounded behind, much longer than half the pedunele of the last pair of uropoda and nearly as long as the last two ural segments. 7. VIBILIA BOREALIS, SPENCE BATE aAxp WESTWOOD, 1868. Vibilia borealis, SPENCE BATE and WESTWOoOD. Facsimile from SP. BarTE and WeEstwoop. Brit. Sessile-eyed Crust. IT, p. 524. Diagn. Caput non rostratum, segmentis duobus primis pereii longius. Oculi modici. Flagellum an- tennarum primi paris ante rotundatum, caput cum segmentis duobus primis pereii longitu- dine 2&X2quans. Pedes pereti curti, non hirsuti. Femora pedum parium quatuor priorum angusta cylindrica, femora parium trium ultimorum dilatata. Tibix pedum tertii ac quarti parium non tumide, dactyli brevissimi. Pedes quinti et sexti parium pedibus tertii et 5 K. Sv. Vet. Akad, Handl. Band. 21. N:o 5. 58 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIIIDEA. VIBILIDAE,. quarti parium paullo longiores; dactyli longi. Segmentum secundum et tertium ri libera, non coalita. Anguli postici segmenti ultimi non producti. -Pedunculi pedum uri ramis longiores (7). The head is not rostrate, longer than the first two pereional segments. The eyes are middle-sized The flagellum of the first pair of antenne is anteriorly rounded, as long as the head and the first two pereional segments. The peretopoda are short not hirsute. The femora of the first four pairs are narrow, cylindrical, those of the last three pairs dilated. The tibix of the third and fourth pairs are not tumid; the dactyhi are very short. The fifth and sixth pairs are somewhat shorter than the third and fourth pairs, the dactyli are long. The second and third ural segment are free, not coalesced: the hinder corners of the last segment are not produced. The peduncles of the uropoda are longer than the rami (7). Colour. »Reddish orange, spotted with black». Length. 9 mm. Hab. Banff, the coast of Scotland. (SPENCE BATE and WESsTWOOD) Syn. 1868. Vibilia borealis, SPENCE BATE and WESTWOOD. »A History of the British Sessile-eyed Crustacea». ; Vol. 2, p. 524. Fig. Ås the »specific character» given by SPEncE BaArtrE and WeEstwoop (1. c. p. 524) is applicable to several of the known Vibilizx, the diagnose here is taken from the »Seneric character» of the authors compared with the drawing. Only some few other characteristics have to be added. The first two pairs of peretopoda are subequal in length. The third and fourth pairs are a third longer, the metacarpi fringed with fine rows of short teeth. "The seventh pair are scarcely as long as half the sixth. The uropoda have the outer margins of the rami smooth, the inner margins fringed with short strong spines. 8. VIBILIA KROEYERL C. BOVALLIUS, 1887. 'The name in honour of the late Professor HENRIC KROEYER of Copenhagen. PINE, fig: 8-25: Diagn. Caput non rostratum, segmentis duobus primis pereii longius. Oeculi parvi. Flagellum anten- narum primi paris ante obtusum, capite longius. Pedes pereii elongati, non hirsuti. Femora pedum primi et secundi parium paullo dilatata. Processus carpi pedum secundi paris latus, dimidio metacarpi longior. Tibix pedum tertii ac quarti parium fere tumide, carpis multo longiores, dactyli longi. Pedes quinti ac sexti parium pedibus tertii ac quarti parium paullo longiores: femora lata, linearia, dactyli modiei. Segmentum secundum ac tertium uri libera, non coalita. Anguli postici segmenti ultimi non producti, rotundati. Pedunculi pedum uri lineares, ramis longiores. Telson magnum, rotundatum, dimidio pedunculi ultimi paris pedum uri longius. The head is not rostrate, longer than the first two pereional segments. The eyes are small. The flagellum of the first pair of antenne is anteriorly obtuse, longer than the head. The pe- reiopoda are elongated, not hirsute. The femora of the first and second pairs are a little KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:0O 5. DÖ dilated. The carpal process of the second pair is broad, longer than half the metacarpus. The tibix of the third and fourth pairs are almost tumid, much longer than the carpi; the dac- tyli are long. The fifth and sixth pairs are a little longer than the third and fourth; the femora are broad, linear; the dactyli are rather small. The second and third ural seoments are free, not coalesced; the hinder corners of the last segment are not produced, rounded. The pe- duncles of the uropoda are linear, longer than the rami. The telson is large, rounded, longer than half the peduncle of the last pair of uropoda. Colour. Brown. Length. 13 mm. Hab. Off the west coast of Greenland. (D. M-.) Syn. 1887. Vibilia Kroeyeri, 0. BOYALLIUS. »Systematical list of the Amphipoda Hyperiidea». Bih. tå KA Meta lAk:i Flandly Bda l1l:y,N:o 16; p-8: » » » 1587. »Arctic and Antarctic Hyperids,. Vega-Exp. Vetensk. Iakt- tagelser. Bd. 4, p. 559. 'The body is uncommonly broad. The head is somewhat deeper than long. The cyes are small, not elongate, scarcely occupying more than a third of the depth of the head. The first pair of untennw (P1. VII, fig. 18) are longer than the head and the two first pereional segments. The first joint of the peduncele is only a little longer than the two following joimts together. The third jomt is longer than the second. The first joint of the flagellum is high, broadly obtuse anteriorly, more than twice as long as the whole peduncle. The two terminal joimts are minute. The first pair of perezopoda (P1. VII, fig. 20); the femur 1s comparatively narrow, irregular in shape. The carpus is shorter than the metacarpus. The metacarpus is finely serrated along the lower half of the hinder margin. The dactylus is half as long as the metacarpus, finely serrated. The second pair (P1. VIII, fig. 21) are scarcely longer than the first pair; the tibial process is shorter than the carpus. The carpal process is scarcely as long as half the meta- carpus, narrowly spoon-shaped, the margins serrated. The hinder margin of the metacarpus IS convex, serrated; the metacarpus is a little shorter than the carpus. The tlurd and fourth pairs (P1. VIII, fig. 22); the tibix are broad, almost tumid, longer than the carpi, and as long as the metacarpi. The metacarpi are provided with a few, 5 to 6, minute, equidistant spines along the hinder margin. The dactylus is shorter than half the metacarpus. The fifth and sizth pairs (P1. VII, fig. 23) are equal in length. The femur is narrow, almost linear, with three minute spines at the lower anterior corner. The tibia is shorter than the carpus. The metacarpus is longer than the carpus, both joints finely serrated along the anterior margins. The dactylus equals a third of the length of the metacarpus. The seventh pair are longer than half the sixth. The femur is much longer than broad, the dactylus is a little shorter than the metacarpus. 60 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIIDEA. VIBILID EE. The pleon is as long as the last five pereional segments. The rami of the pleopoda are 13-jointed. The uwrus 18 a little longer than the last pleonal segment; the first segment is much longer than the two following together; the second is shorter than half the third. The hinder corners of the third segment are broadly rounded, not produced. The uwropoda (P1. VII, fig. 24 and 25) have the peduncles much longer than the rami. The first pair with the peduncle tolerably broad, linear, serrated along the outer margin; the rami are equal in length, lanceolate, more densely serrated along the outer margins than along the inner. The peduncle of the second pair is a little narrower, linear, smooth; the rami are lanceolate, the exterior is a little shorter than the interior, sparingly serrated; the interior ramus is strongly serrated along the outer margin and sparingly along the inner. The peduncle of the third pair is broad, as long as the last two ural segments together; the rami are equal in length, the exterior smooth on the outer margin, finely serrated along the inner, the interior ramus is smooth on the inner margin and finely serrated along the outer. The telson 18 broad, rounded, a little shorter than the last ural segment, longer than half the peduncle of the last pair of uropoda. 9. VIBILIA LONGIPES, C. BOVALLIUS, 1887. Pl. VIII, fig. 26—32. Diagn. Caput non rostratum, segmentis duobus primi pereii brevius. Oculi modici. Flagellum an- tennarum primi paris ante rotundatum, caput longitudine xquans. Pedes pereii valde elon- gati, non hirsuti. IFemora pedum primi et secundi parimm lata, ovata, carpi metacarpis longiores. Processus carpi pedum secundi paris dimidio metacarpi longior. Tibix pedum tertii ac quarti parium non tumidae:; dactyli modici. Pedes quinti ac sexti parium pedibus tertii ac quarti parium duplo fere longiores, femora lata, ovata; dactyli modici. Segmentum secundum ac tertium ur libera, non coalita. Anguli postici segmenti ultimi non producti. Pedunculi pedum uri ramis longiores. Telson latum, triangulare, dimidio pedunculi ultimi paris pedum uri longior. The head is not rostrate, shorter than the first two pereional segments. The eyes are middle- sized. The flagellum of the first pair of antenn is anteriorly rounded, as long as the head. The pereiopoda are very elongated, not hirsute. The femora of the first two pairs are broad, ovate; the carpi are longer than the metacarpi. The carpal process of the second pair is longer than half the metacarpus. The tibix of the third and fourth pairs are not tumid: the dactyli are rather small. The fifth and sixth pairs are almost twice as long as the third and fourth; the femora are broad, ovate: the dactyli are middle-sized. The second and third ural segments are free, not coalesced. The hinder corners of the last segment are not produced. The peduncles of the uropoda are longer than the rami. The telson is broad: triangular, longer than half the peduncle of the last pair of uropoda. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:0 5. 61 Colour. Whhitish. Length. 10 mm. Hab. The South Atlantic; the Pacifie. (M. Godeffroy.) Syn. 1887. Vibilia longipes, 0. BOVALLIUS. »Systematical list of the Ampbipoda Hyperiidea». Bih. t. KÖRS S MetsEnk Handl Bad IN: 16) po 3. In many of its characteristics Vibilia longipes resembles V-. robusta, but it is easily distinguished by the long slender pereiopoda of the fifth and sixth pairs. From Vibilia Edwardsi, probably its nearest relative, it is distinguished by the form of the flagellum of the first pair of antenner, and by the short uropoda. The head is deeper than long, rounded below. The eyes are comparatively large; they occupy more than two thirds of the depth of the head. The first pair of antemme are nearly as long as the head and the first pereional segment, the peduncle is shorter than halt the first joimt of the flagellum. The epimerals are not very large, even. The ovitectrices are very large, ovate, those of the fourth pair the largest. The first pair of pereiopoda (P1. VII, fig. 27); the femur is considerably shorter than the following joints together. The hinder margin of the metacarpus is straight, strongly serrated. The dactylus is longer than half the metacarpus, serrated. The second pair (P1 VII, fig. 28). The tibial process is about as long as half the Oo carpus, fringed with bristles. The carpal process is almost as long as the hinder margin of the metacarpus. The dactylus is a little longer than half the metacarpus, serrated. The third and fourth pairs (P1. VII, fig. 29) are equal, slender. The tibia is not longer than the carpus. The metacarpus 1s as long as the carpus. The dactylus is almost straight, shorter than half the metacarpus. The fifth and sixth pairs (PI. VII, fig. 30) are very elongated. The femur is elon- gate-ovate. The tibia is much longer than the carpus. The metacarpus is much longer than the tibia, but shorter than the tibia and carpus together. The dactylus is shorter than a third of the metacarpus. The seventh pair are scarcely shorter than the fourth (21:22). The dactylus is as long as half the metacarpus. The pleon is as long as the last four pereional segments. The first segment of the urus is longer than the two following together, the second segment is half as long as the third. The hinder corners of the third segment are feebly rounded, not produced. The uropoda (P1. VII fig. 31); the peduncle of the first pair is very broad, serrated at the outer margin, the rami are lanceolate, acute, serrated. The peduncle of the second pair is narrower. 62 CARL BOVALLIUS, JO: AMPHIPODA HYPERIIDEA. VIBILID.AE VIBILIA EDWARDSI, SPENCE BATE, 1862. Vibilia Ediwaårdsi, SPENCR Barr. Pacsimile from SP. BATE. Diagn. lum antennarum primi paris ante truncatum, capite paullo longius. Caput non rostratum, segmentis duobus primis pereii paullo longius. Catal. Amph. Crust. Brit. Museum, pl. 49 fig. 6. Oculi modici. Flagel- Pedes pereu gquinti ac sexti . parium valde eclongati, pedibus tertii ac quarti parium plus quam duplo longiores. Tibix pedum tertii ac quarti pariwm non tumide. Femora pedum quinti ac sexti parium lata, ovata; metacarpi articulos duo precedentes longitudine fere xquantes. Dactylus septimi paris metacarpum longitudine xquans. coalita. Segmentum secundum ac tertium ur? libera, non Anguli postici seomenti ultimi non producti. Pedunculi pedum uri ramis longiores. Telson lanceolatum, dimidium pedunculi ultimi paris pedum uri longitudine equans. The head is not rostrate, a little longer than the first two pereional segments. The eyes are , middle-sized. than the head. twice longer than the third and fourth pairs. The flacellum of the first pair of antermne is anteriorly truncated, a little longer (= w =) The pereiopoda of the fifth and sixth pairs are very elongated, more than The tibie of the third and fourth pairs are not tumid. The femora of the fifth and sixth pairs are broad, ovate; the metacarpi are almost as long as the two preceding jomts together. is as long as the metacarpus. The hinder corners of the last ural segment are not produced. The telson is lanceolate, as long as half the peduncle uropoda are longer than the rami. of the last pair of uropoda. Colour. ? Length. 19 mm. Hab. »Near the Powel Islands». (SPENCE BaATE.) Syn. 1862. Vibilia Edwardsi, SPENCE BATE. ? » » » H. STREETS. 1S77. The dactylus of the seventh pair The second and third ural segments are free, not coalesced. The peduncles of the Catal. Amph. Crust. Brit. Museum, p- 300. »Contributions to the Natural history of the Flawaiian and Fanning Islands and lower Ca- Bull. U.S. National Museum. 1877. 128. lifornia». NEO pe From the description of SPEncE BateE I give the following details: The eyes are long-ovate. [3 & The first pair of antennw are stout,the second and third joints of the flagellum are smaller than the first. The flagellum is fattened, the upper margin thick, fringed with KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR! "BAND. 2l. N:O 5. 63 a row of equidistant, short, fine hairs; the apex is obtusely pointed; the anterior margin is oblique, fringed with a thick row of short incipient (microscopic) spines. The second pair of antenne have a fagellum consisting of 7 articuli, one long, four short, one a little longer, and a minute terminal one. "The first pair of uropoda reach a little beyond the second; the rami have the margins serrated. The second pa reach not beyond the extremity of the peduncle of the last pair. The rami are coarsely serrated, the dentieles upon the inner margins minutely serrated. The third pair have the peduncle twice as long as the rami; the ramni minutelv serrated. The telson is lanceolate. 11. VIBILIA VIATRIX, CC. BOVALLIUS, 1887. Als: Ne, Diagn. Caput non rostratum, segmenta dua priora pereii longitudine xquans. Oculi modici. Flagel- lum antennarum primi paris ante obtusum, capite longius. Pedes pereii quinti et sexti parium elongati, pedibus tertii ac quarti parium multo longiores. Femora pedum primi et secundi partum linearia, angusta. PTibix pedum terti ac quarti parium tumide, dactyli longissimi. - Femora pedum dquinti ac sexti parium truncate ovata, metacarpi articulis duobus priecedentibus multo breviores. Dactylus septimi paris metacarpo multo brevior. Segmentum secundum ac tertium uri libera, non coalita. Anguli postici segmenti ultimi non producti. Pedunculi pedwm urti vamis longiores. Telson magnum, obtuse triangulare, dimidio pedunculi ultimi paris pedum uri longius. The head is not rostrate, as long as the first two pereional segments. The eyes are middle- sized. The flagellum of the first pair of antennw are anteriorly obtuse, longer than the head. The fifth and sixth pairs of pereiopoda are elongate, much longer than the third and fourth pairs. The femora of the first and second pairs are narrow, linear. The tibix of the third and fourth pairs are large, tumid: the dactyli very long. The femora of the fifth and sixth pairs are truncate ovate: the metacarpi are much shorter than the two pre- ceding joints together. The dactylus of the seventh pair is much shorter than the metacarpus. The second and third ural seoments are free, not coalesced. The hinder corners of the last segment are not produced. "The peduncles of the uropoda are longer than the rami. The telson is large, obtusely triangular, longer than half the peduncle of the last pair of uropoda. Colour. Yellowish. Length. 10—16 mm. Hab. The North and South Atlantic, the Pacific, the Indian Ocean. (D. M.: S. M.; U. M) Syn. 1887. Vibilia viatrir, C. BOVALLIUS. = »Systematical list of the Amphipoda Hyperiidea». Bih. t. K. Sva Vet: (AlseElan de dö flår orl6p Lo. Vibilia viatrix seems to be the most cosmopolite species in the familv. I know it from the North and South Atlantic, the tropical parts of the Pacific, and the Indian Ocean. It is easilv to be distinguished from its congeners by the largelv developed tibia of the third and fourth pairs of pereiopoda. 604 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIHDEA. VIBILID AE. The head is deeper than long, the anterior margin is straight. The eyes are ovate, oceupying a little more than half the depth of the head. The first pair of antenne (P1. IX, fig. 2) are quite as long as the head and the first two pereional segments together. The fivst joint of the peduncle is as long as the two following joints together. The first joint of the flagellum is more than twice as long as the peduncle. The second pair of antenne (PI. IX, fig. 3) are ten-joimted in the male and five- jointed in the female; in the male the third joint of the peduncle is angularly bent against the preceding joint, a fact which points to the case of the Trypheanide and following families. The pereion; the first segment is shorter than the second, the fifth is the longest, the seventh scarcely shorter. The epimerals are rather small, those of the sixth pair are the deepest. The first pair of peretopoda (PI. IX, fig. 4) with the carpus broad, but not produced, shorter than the metacarpus. The metacarpus has the hinder margin feebly concave, finely serrated; the dactylus longer than half the metacarpus, serrated. The second pair (P1. IX, fig. 5); the tibial process is longer than half the carpus, tipped with long thick bristles. The carpal process is as long as two thirds of the metacarpus, narrowly spoon-shaped, the margins serrated. The hinder margin of the metacarpus is straight, strongly serrated. The dactylus as in the preceding pair. The third and fourih pairs (P1 IX, fig. 6) with the femur narrow, feebly bent. The tibia is very large and thick, tumid, much broader and longer than the following carpus. The metacarpus 1s very stout, finely serrated and spinous along the hinder margin. The dactylus is very long, almost as long as the metacarpus, smooth. The fifth and sixth pairs (P1. IN, fig. 7 and 8) with the femur irregularly ovate, provided with four to five short spines at the lower anterior corner. 'The tibia is a little longer than the carpus. The carpus of the sixth pair is provided with six long, equidi- stant bristles. The metacarpus is scarcely a third longer than the carpus, finely serrated along the anterior margin. 'The dactylus is somewhat shorter than the metacarpus. The seventh pair (P1. IX, fig. 9, 10 and 11); the femur 18 a fourth longer than broad, a little longer than the three following joints. The dactylus is as long as two thirds of the metacarpus. The pleon is a little shorter than the last five pereional seoments; the inferior margins of the segments are a little excavated. 'The rami of the pleopoda (P1. IX, fig. 12) are ten- to twelve-jointed. The urus is as long as the last pleonal segment. The first segment is longer than the two following together, the third is more than twice longer than the second. The hinder corners of the last segment are feebly rounded. The uropoda (P1. IX, fig. 13). The exterior rami are a little shorter than the interior; those of the first two pairs are finelv serrated along both margins. The exterior ramus of the last pair is:smooth on the outer, and finelv serrated on the inner margin; the interior ramus is smooth on the inner margin, and finelv serrated on the outer; the peduncle is longer than the last two ural segments. The telson is longer than the last ural segment. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:O 5. 65 12. VIBILIA GRACILIS, C. BOVALLIUS, 1887. Pl. IX, fig. 14—928. Diagn. Caput rostratum, segmentis duobus primis pereii longius. Oculi parvi. Flagellum antennarum primi paris acutum, caput longitudine xquans. Pedes peretii curti. Femora pedum primi ac secundi parium linearia, angusta. Processus carpi pedum secundi paris metacarpum lon- gitudine fere xquans. Tibix pedum tertii ac quarti parimm non tumide; dactyli longis- simi. Pedes quinti et sexti parium pedibus tertii ac quarti parium paullo solum longiores: femora lata, linearia; dactyli longi. Segmentum secundum et tertium uri coalita. Anguli postici segmenti ultimi leviter producti. Pedunculi pedum uri lineares, ramis longiores. Telson rotundatum, dimidio pedunculi ultimi paris pedum uri longius. The head is rostrate, longer than the first two pereional segments together. The eyes are small. The flagellum of the first pair of antemnw is acute, as long as the head. The pereiopoda are short. The femora of the first and second pairs of pereiopoda are narrow, linear. The carpal process of the second pair is almost as long as the metacarpus. The tibix of the third aud fourth pairs are not tumid: the dactyli are very large. The fifth and sixth pairs are only a little longer than the third and fourth; the femora are broad, linear; the dactyli are long. The second and" third ural segments are coalesced. The hinder corners of the last segment are feebly produced. The peduneles of the uropoda are linear, longer than the rami. The telson is rounded, longer than half the peduncle of the last pair of uropoda. Colour. MHyaline, with deep red, starlike spots. Length. 9 mm. Hab. Tropical parts of the Pacific. — (S. M.) Syn. 1887. Vibilia gracilis, C. BOVALLIUS. »Systematical list of the Amphipoda Hyperiidea». Bib. t. K. Sv. Vet. /Aks Handl. 7 Bdjdi. N:o: 16,1p3 9. Vibilia egracilis and the three following species form a distinct group of Vibilize, differing from all the preceding species by the comparatively long urus, with rounded sides and more or less produced hinder corners. The body is slender, compressed. The integument is thin, hyaline, densely provided with starlike spots of a dark red colour. These spots consist of regular crystals of some caleareous matter (Pl. IX, fig. 16—138). The head is a third deeper than long, as long as the first two pereional segments and half the third. The rostrum is as long as a fourth of the head, tolerably acute, feebly bent downmwards. Just beyond the base of the first pair of antenne the anterior sides project into a sharp toothlike process on each side of the head (PI. IN, fig. 15). The eyes are comparatively small; they consist each of scarcely more than twenty ocelli. The first pair of antennae (P1; IX, fig: 15) have the basal joint of the peduncle more than twice longer than the two succeeding joints together, the third joint is twice as long J K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band. 21 N:o 5 66 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPBRERIIDEA-. VIBTLIDA. as the second. The flagellum is slender, evenly tapering towards the point, considerably longer than the peduncle (12:7); the two terminal joints are distinct. (P1. IX, fig. 19). The second pair of antenna (P1. IX, fig. 15) are five-jointed in the female, the basal joint is the shortest. The first and second segments of the pereion are equal in length, shorter than the others; the fifth segment is the longest, the two succeeding ones scarcely shorter. The carpus of the first puir of pereiopoda (P1. IX, fig. 20) is a little shorter than the metacarpus, the posterior margin straight, smooth; at the lower posterior corner there is a single bristle. 'The posterior margin of the metacarpus is straight, regularly serrated. The dactylus is shorter than half the metacarpus, serrated at the posterior margin. The second pair (P1. IX, fig. 21) have the carpus and metacarpus equal in length; the carpal process is almost as long as the posterior margin of the metacarpus, regularly serrated. The third and fourth pairs (P1. IX, fig. 22) have the tibia a little longer than the carpus, not tumid; the metacarpus is robust, minutely serrated along the posterior margin; the dactylus is only a fourth shorter than the metacarpus. The fifth and sicth pairs (P1. IX, fig. 23—25) are almost equal in length, a little longer than the fourth pair (16:13); the margins of the tibia and carpus are smooth, the anterior margin of the metacarpus is minutely serrated, or rather armed with a dense row of very short regular spines. The dactylus is about as long as half the metacarpus, provided with a short row of sharp spines at the anterior margin. The seventh pair are shorter than the fourth; the femur is much longer than the three succeeding joints together. In a young specimen the dactylus carries a curved spine sub- apically and a row of short hairs. (PI. IX, fig. 26.) The pleon is as long as the last four pereional segments; the lower margins are straight, smooth. The peduneles of the pleopoda are longer than the rami. 'The outer ramus is 9-jointed, the inner 10-jointed. (PI. IX, fig. 27.) ; The second and third ural segments are coalesced, shorter than the first. The hinder corners are a little produced backwards, but not so far as half the length of the telson. The peduncle of the first pair of uropoda (P1. IX, fig. 28) is longer than the rami, linear, not broader than the peduncle of the second pair. The rami of the first two pairs are lanceolate, coarsely serrated along both margins; the exterior ones are a little shorter than the interior. The peduncle of the third pair is considerably longer than the rami, as broad the peduncle of the preceding pair, but shorter than the last coalesced ural segment. The rami are shortly lanceolate; the interior is the longest, minutely serrated along both margins; the exterior is smooth along the outer margin, minutely serrated along the inner. The telson is almost circular, longer than half the peduncele of the last pair of uropoda. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O 5. 67 13. VIBILIA GRACILENTA, C. BOVALLIUS, 1887. PISEKAND od MAR Diagn. Caput non rostratum, segmenta duo priora pereii longitudine xequans. Oculi grandes. Flagel- lum antennarnm primi paris acutum, capite longius. Pedes pereti curti. Femora pedum primi ac secundi parium angusta. Processus carpi pedum secundi paris latus, fortiter ser- ratus, metacarpum longitudine fere xquans. Tibie pedum terti ac quarti parium non tumide, dactyli modici. Pedes quinti ac sexti parium pedibus tertii ac quarti parium paullo longiores. Segmentum secundum ac tertium 227 coalita. Anguli postici segmenti ultimi valde producti, processus telson longitudine xquantes formant. Pedunculi pedum uri primi ac tertii parium ramis paullo longiores, pedunculus pedum secundi paris ramum internum longitudine equans. Telson modicum, rotundatum, dimidio pedunculi ultimi paris pedum uri brevius. The head is not rostrate, as long as the first two pereional segments. The cyes are large. The flagellum of the first pair of antenna 1s acute, longer than the head. The pereiopoda are short. The femora of the first and second pairs are narrow. The carpal process of the second pair is broad, strongly serrated, almost as long as the metacarpus. The tibizx of the third and fourth pairs are not tumid; the dactyli are rather small. The fifth and sixth pairs are a little longer than the third and fourth pairs. The second and third ural seg- ments are coalesced. The hinder corners of the last segment are strongly produced, forming processes equalling the telson in length. The peduncles of the first and third pairs of uropodau are a little longer than the rami; that of the second pair is as long as the interior ramus. The telson is middle-sized, rounded shorter than half the peduncle of the last pair of uropoda. Colour. Yellowish. Length. 6—7 mm. Hab. The Atlantic; captured by D:R HORNBEK. (D. M.) Syn. 1887. Vibilia gracilenta, C. BOVALLIUS. »Systematical list of tbe Amphipoda Hvyperiidea». Bih. t. KSV Vet; Aksullandli eBdö Ti: N:o lösops sd. This species is closely allied to the next preceding, differimg only in some few characteristics, which are however of such a value that it must be ranged as a species of its own. Through the large eyes it approaches Vibilia macropis, through the urus and the telson it connects Vibilia yracilis with Vibilia armata. The body is of the same form as in Vibilia gracilis, but the integument is harder and not hyaline, of a uniform yellowish-white colour without spots. The head is not produced into a rostrum; it is as long as deep, equalling the first two pereional segments in length. The eyes are very large, almost circular, consisting each of about 70 ocelli. The first pair of antenne (P1. X, fig. 2 and 3) are of the same slender form as in Vibilia gracilis, but the first joint of the flagellum is more than twice as long as the peduncle. The two terminal joints are distinct, carrying some stout hairs. 68 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIIDEA. VIBILIDJE. The second pair of antennw (PI. X, fig. 4 and 5) are six-joimted, in the young male, the fifth joint is the shortest. The first segment of the pereion 18 shorter than the second, the fifth is the longest. The first pair of pereiopoda (PI. X, fig. 6 and 7) have the carpus considerably shorter than the metacarpus, the posterior margin rounded, armed with two strong bristles: 'The convex anterior margin of the metacarpus is armed with two bristles, the posterior margin is straight, serrated. The dactylus is longer than half the metacarpus, irregularly serrated along the posterior margin, provided with a distinct aperture at the base as an outlet for the metacarpal glands. The second pair (P1. X, fig. 8—-10); the carpus is shorter than the metacarpus; the carpal process is very broad and stout, longer than the carpus itself and quite as long as the posterior margin of the metacarpus. The inner or anterior margins of the process are irregularly serrated (Pl. X, fig. 10). The metacarpus is thick, bulging, the anterior and posterior margins convex, the anterior smooth, the posterior regularly serrated. The dac- tylus is shorter than half the metacarpus, serrated along the posterior margin. The third and fourth pairs (P1. X, fig. 11) have the tibia and carpus equal in length; the tibia is tolerably broad but not tumid, the metacarpus is longer than the carpus, the posterior margin smooth. The dactylus is scarcely half as long as the metacarpus. The fifth and sixth pairs (P1. X, fig. 12 and 13) are subequal in length, a fourth longer than the fourth pair. The anterior margin of the carpus and metacarpus is armed with a row of very short, equidistant spines. The dactylus is shorter than half the me- tacarpus, armed with some few short spines as in Vibilia gracilis (RISOXS fig. 13). The seventh pair are considerably shorter than the fourth; the femur is longer than the three succeeding joints together. The pleon is longer than the last four pereional segments. The second and third ural segments are coalesced, shorter than the first, and distinetly broader than long. The hinder corners are produced into rounded processes reaching as far backwards as the tip of the telson. The uropoda (P1. X, fig. 14); the peduncle of the first pair is a little longer than the rami, broader below, distinctly serrated along the outer margin. The interior ramus is scarcely longer than the exterior, both are lanceolate, strongly serrated along the outer margins, and coarsely at the inner. The peduncle of the second pair is as long as the rami, linear, the margins smooth; the interior ramus is a little broader and longer than the exterior, broadly lanceolate, strongly serrated along both margins; the exterior is strongly serrated along the interior margin and has some few coarse serrations at the outer. The pedunele of the third pair is longer than the rami (7:5), as broad as the peduncle of the preceding pair, and only a little shorter than the last ural segment. The rami are equal in length, the interior minutely serrated along both margins, the exterior smooth along the outer margin and minutely serrated along the inner. The telson 18 almost triangular, as long as broad, and half as long as the peduncle of the last pair of uropoda. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O 5. 69 14. VIBILIA ARMATA, CC. BOVALLIUS, 1887. Pl. X, fig. 15—229. Diagn. Caput obtuse rostratum, segmenta tria priora pereii Jongitudine xquans. Oculi modici. Fla- gellum antennarum Pprimi paris angustum, acutum, caput longitudine xquans. Pedes pereii elongati. Femora pedum primi et secundi parium angusta, linearia. Processus carpi pedum secundi paris metacarpum longitudine xquans; metacarpus in apice productus duo processus acutos ad basin dactyli formans. Tibia pedum tertii ac quarti parium non tumidae, dactyvli longissimi. Pedes quinti ac sexti parium pedibus tertii ac quarti parium longiores; femora lata, linearia. Pedes sexti paris pedibus quinti paris longiores; metacarpus elongatus dac- tylusque longissimus. Femur pedum septimi paris parvum, dactylus metacarpo multo brevior. Segmentum w47 secundum et tertium coalita. Anguli postici segmenti ultimi producti, processus quam telson breviores formantes. Pedunculi pedum ww lineares, ramos longitudine equantes. Felson elongatum, post rotundatwn, dimidio pedunculi ultimi paris pedum uri longius. The head is obtusely rostrate, as long as the first two pereional segments. The eyes are middle-sized. The flagellum of the first pair of antennw is narrow, acute, as long as the head The peretopoda are elongated. The femora of the first and second pairs are narrow, linear. The carpal process of the second pair is as long as the metacarpus: the metacarpus is produced at the apex, forming two sharp processes at the base of the dactylus. The tibix of the third and fourth pairs are not tumid: the dactyli very long. The fifth and sixth pairs are longer than the third and fourth, the femora are broad, linear. "The sixth pair are longer than the fifth; the metacarpus is elongated; the dactylus very long. The femur of the seventh pair is small: the dactylus is much shorter than the metacarpus. The second and third ural segments are coalesced. The hinder corners of the last segment are produced, forming processes shorter than the telson. The peduncles of the uropoda are linear, as long as the rami. The telson is elongate, rounded behind, longer than half the peduncle of the last pair of uropoda. Colour. Yellowish white. Length. 8—10 mm. Hab. Tropical parts of the Atlantic, and the South Atlantic, taken by Captain G. VON SCHEELE, and by the author: (SM; U: M.) Syn. 1887. Vibilia armata, CO. BOVALLIUS. »Systematical list of the Amphipoda Hyperiidea». — Bih. t. K. Sv. Vet. Arkad. HandlstöBd: tie N:o f6; p- 10: Vibilia armata is casily distinguished from its allies by the produced anterior corner of the metacarpus of the second pair of pereiopoda, and by the small femur of the seventh pair. "The body is broad, robust; the integument is thick and hard. The head is almost as long as deep, equalling the first three pereional segments in length, produced anteriorly into a very short obtuse rostrum. The eyes are rather large, broadly ovate, consisting each of about 40 ocelli. The first par of antenne (PI. X, fig. 16) are of the same form as in the two pre- ceding species; the first joint of the flagellum is more than twice as long as the peduncle: The two terminal joints are very minute, almost obsolete. 70 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIIDEA. VIBILIDE. The second pair of antennw are eight-jomted in the male, five-jointed in the female; the last joint is the shortest. "The first two pereional segments are equal in length, the fifth is the longest. The first pair of pereropoda (P1. X, fig. 17) have the carpus as long as the metacarpus, the posterior margin armed with two bristles. The convex anterior margin of the metacarpus is armed with three bristles, the posterior margin is almost straight, regularly serrated. The dactylus is much longer than half the metacarpus, sparingly serrated at the posterior margin. The second pair (P1. N, tig. 18); the carpus is almost longer than the metacarpus; the carpal process is slender, sharp-pointed, shorter than the carpus itself, and scarcely as long as the posterior margin of the metacarpus. The metacarpus is stout, the lower an- terior corner produced into a tolerably long serrated process, the lower posterior corner produced into a somewhat shorter process, The lower parts of the anterior and posterior margins are sharply serrated. The third and fourth pairs (P1. X, fig. 19) have the tibia considerably longer than the carpus (4:3); the tibia is narrow, not tumid; the posterior margins of the carpus and metacarpus are minutely serrated. The dactylus is almost straight, much longer than half the metacarpus (5:7). The fifth and sixth pairs (P1. X, fig. 20) are about a fourth longer than the fourth pair, the sixth pair are a little longer than the fifth; the femur is laminar, linear with rounded corners; the carpus and metacarpus are fringed along the anterior margins with very short equidistant spines. The dactylus of the fifth pair is shorter than a third of the metacarpus; the dactylus of the sixth pair is longer than half the metacarpus, irregularly serrated at the anterior margin. The seventh pair (P1. X, fig. 21) are equal in length to two thirds of the fourth. The femur has the anterior and posterior margins straight; it is scarcely as long as the three succeeding joints together. The pleon is as long as the last six pereional segments; the lower margins of the first two segments are rounded, with an obtuse angle just behind the middle. The lower margins of the last segment are almost straight. The pleopoda have the rami scarcely as long as the peduncles. The second and third ural segments are coalesced, about a third shorter than the first segment. The hinder corners are produced backwards into processes extending a little farther than half the length of the telson. The uropoda (P1. X, fig. 22); the peduneles of the first and second pairs are linear, a little longer than the rami, serrated along the outer margins. The rami of the first pair are equal in length, lanceolate, strongly serrated along both margins. The interior ramus of the second pair is lanceolate, much longer than the exterior, strongly serrated at both margins. The peduncle of the third pair is only a little longer than the rami, and much shorter than the last ural segment. The interior ramus 1s a little longer the exterior, minutely serrated. The telson is elongate, triangular, with the margins feebly convex; it is only a fourth shorter than the peduncle of the last pair of uropoda. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BANDY 21. NIO, dh lr 15. VIBILIA PYRIPES, C. BOVALLIUS, 1887. 121 20 ig SN Diagn. Caput non rostratum, segmenta duo priora pereii longitudine haud xquans. Oculi parvi. Flagellum antennarum primi paris ante rotundatum, capite longius. Pedes pereii curti, non hirsuti. Femora pedum primi et secundi parium angusta. Processus carpi pedum secundi paris dimidio metacarpi brevior, non serratus. Tibix ac carpi pedum tertii et quarti parium lati, fere tumidi, metacarpi ac dactyli breves. Pedes quinti ac sexti parium pedibus tertii et quarti parium longiores: femora fere angusta, linearia; dactyli breves. Segmentum ri secundum et tertium coalita, sed linea divisionis in marginibus est indicata. Anguli postici segmenti ultimi producti, processus obtusos quam telson breviores formantes. Pedunculi pedum ur primi et secundi parium superne angustiores, ramis longiores, pedunculus pedum tertii paris pyriformis, ramis brevior. Telson magnum, rotundatum, pedunculo ultimi paris pedum uri paullo longius. The head is not rostrate, shorter than the first two pereional segments. The eyes are small. The flagellum of the first pair of antenn are anteriorly rounded, longer than the head. The pereiopoda are short, not hirsute; the femora of the first two pairs are narrow. The carpal process of the second pair is shorter than the metacarpus, not serrated. The tibix and carpi of the third and fourth pairs are broad, almost tumid: the metacarpi and dactyli are short. The fifth and sixth pairs are longer than the third and fourth: the femora are narrow, linear; the dactyli are short. The second and third ural segments are co- alesced, but the line of division is marked by deep notches at the margins. The hinder corners of the last segment are produced, forming obtuse processes shorter than the telson. The peduncles of the uropoda of the first and second pairs are narrower above, longer than the rami: that of the third pair is pyriform, shorter than the rami. The telson is large, rounded, longer than the peduncle of the last pair of uropoda. Colour. Yellowish brown. Length. 2—9 mm. Hab, Tropical parts of the Atlantic. (D. M.; S. M.) Syn. 1887. Vibilia pyripes, CC. BOVALLIUS. »Systematical list of the Amphipoda Hyperiidea». Bih. t. K. SVT NYE. AK Handl, BAFI ON:o LG prerLO: This species is at once distinguished from its congeners by the short, pear-shaped pedunele of the last pair of uropoda. The body is broad; the integument is rather thick. The head is much deeper than long, a little shorter than the first two pereional segments, not produced into a rostrum. The eyes are small, elongate, broader above; they consist each of about 30 ocelli. The first pair of antenne are thick, broadly rounded anteriorly. The basal joint of the peduncle is three times longer than the two succeeding jomts together. The first joint of the flagellum is ovate, twice longer than the peduncle. The second pair of antennae are eight-jointed in the male, the last joint the shortest. The first two pereional segments are almost equal in length, the fourth is the longest = So (0 CARL BOVALLIUS, AMPHIPODA HYPERIIDEA. VIBILID 42. The first pair of peretopoda have the carpus as long as the metacarpus; the posterior margin is straight without bristles. The anterior convex margin of the metacarpus is smooth, the posterior margin 18 straight, finely serrated. The dactylus is shorter than half the metacarpus, finely serrated at the posterior margin. The second pair (P1. X, fig. 24) have the carpus longer than the metacarpus; the carpal process short, indistinctly serrated, shorter than half the posterior margin of the metacarpus. The anterior and posterior margins of the metacarpus are convex, the poste- rior regularly serrated. The dactylus is shorter than a third of the metacarpus, not serrated. The tlärd and fourth pairs (P1. X, fig. 25) are very robust, the tibia and carpus are Very broad, almost tumid, the posterior margins straight, beset with very few minute spines. The metacarpus is shorter than the carpus, finely serrated along the posterior margin. The dactylus is shorter than half the metacarpus. The fifth and sizth pairs (PI. X, fig. 26) are a third longer than the fourth pair, robust. The carpus is longer than the tibia, minutely serrated along the anterior margin. The metacarpus is feebly bent, fringed along the anterior margins with minute spines. The dactylus is scarcely more than a fifth of the length of the metacarpus. The seventh pair equal two thirds of the fourth pair in length; the femur is longer than the three succeeding joints together. "The pleon is as long as the last five pereional segments; the lower margins of the segments are feebly rounded. The pleopoda have the peduneles longer than the rami. The second and third ural segments are only partly coalesced, the distinction between both the segments being marked at the sides by deep incisions or notches. The coalesced seoment is as long as the preceding first ural segment. The hinder corners are produced backwards into obtuse processes, not reaching as far as the hinder margin of the telson. The uropoda (P1. X, fig. 27—30); the peduncle of the first pair is much longer than the rami, broader below, complicately serrated along the outer margin; the rami are lanceolate, equal in length, showing peculiar apertures at the under-side and well-developed glands in the interior"). The exterior ramus is strongly serrated along the outer margin, and coarsely along the inner. The interior ramus is sharply serrated along both margins with some few coarse teeth at the lower end. The peduncle of the second pair is much longer than the rami, a little broader below, indistinctly serrated along the outer margin. The rami are almost equal in length; the exterior sharply serrated along the inner margin and coarsely along the outer; the interior ramus is sharply serrated along both margins, The pedunele of the third pair is pear-shaped, very short, shorter than the rami and half as long as the last, coalesced ural segment. The rami are equal in length, tolerably broad. The exterior ramus is almost smooth along the outer margin and sharply serrated along the inner margin with a very large aperture at the lower end; the interior ramus is sharply serrated along both margins. The telson 18 broadly rounded, almost broader than long and somewhat longer than the peduncle of the last pair of uropoda. 1) This peculiar organ will be spoken of in the anatomical part of the treatise. Er q ' g 1 Ae ; Fe 3 N KU AN AeMR C f ' Yi i i , IPRAMENL ÖVER IOMSKAGRIS OL sjö - SE LSE TNE FOT PLATE I. TYRO SARSI. 2 animal from the side (£/,). » » above (GA eye (?/,). first pair of antenn&e (£/,). last joint of the same (9/,). labrum (9/,). left mandible (109/,). tip of the same (?59/,). right maxilla of the first pair (209/,). » » HESSE CON (RIVT maxillipeds, from the inside (79/,). first pair of pereiopoda (!2/,). dactylus of the same (?2/,). second pair of pereiopoda (!?/,). dactylus of the third pair (89/,). seventh pair of pereiopoda (5/,). dactylus of the same (7/1). 0. Bovallius. Ampbipoda Hyperiidea. PLI. - äl Stockholm. II Tyro. PLATE II. TYRO SARSI, T. ATLANTICA AND T. CLAUSI. 4 Lila 12. 13 14. [DE 16. I SJ I OE IR ot SER PLATE II. TYRO SARSI & The animal from the side ('/,). second pair of antenn&e (H/,). end of the fifth joint of the same (159/,). and 5. The second pair of antenne from younger animals (?>/,). last joimts of the third pair of pereiopoda (!5/,). » » 5. MORA » (CO The fifth pair of pereiopoda (!/,). The first pair of pleopoda (!5/,). The The The The The The The UFUS (CD: TYRO ATLANTICA. & (young). animal from the side (!9/,). last joint of the first pair of antenn (109/,). same in a younger animal (150/,). fifth pair of pereiopoda (?9/,). dactylus of the same (?9/,). sixth pair of pereiopoda (?5/,). dactylus of the seventh pair (9/,). INhefurus (Fa): TYRO CLAUSI. 2 The animal from the side (20/,). The head from above (""/,). The »” »” ” »” The first pair of pereiopoda (2/7). ) last joint of the first pair of antenn&e (109/,). second » » » SA fifth » » )) ( 281, ) seventh» —» » (2). first » » pleopoda (29). Cilie of the same ("/,). IEheruras(E3/0: C. Bovallivs. Arnphipoda Hyperidsa. Pl. Rand Bi 2A.N. 20). AÅM. Westergren del AUCLO. Si UladUol Fr: TyYTO 19-28 Hca 3. Tyro ailani £i8.1-10 Tyro Sarsi d. Terra IIT Tyro. PLATE III. TYRO TULLBERGI, T. PACIFICA AND T. MARGINATA. 502 VN NN INNNNNNN vw wu - OD [SA [SA SIG SGD 9 EAS Af Se SSE SEO PLATE TII. TYRO TULLBERGI. 2 The animal from the side (?/,). The The The » second » fifth » » The dactylus of the seventh pair (2?9/,). »” eye (CENA )s first pair of antenne (?9/,). first pair of pereiopoda (29/,). 50 / UME »” (Bö ). The first pair of pleopoda (79/,). Inherurust(E30: TYRO PACIFICA. 2 The animal from the side (?9/,). The last joints of the first pair of pereiopoda (99/,). » » » DE Hk >» The fifth pair of pereiopoda ("9/,). SIXOhE > CE) » seventh » (04 )- » The dactylus of the same (289/,). The ULUSK(SSM: TYRO MARGINATA. & The The The The The The The The The The The The The The The animal from the side (?5/,). first pair of antenn&e (59/,). last joint of the same (109 / 1): second pair of antenn&e (60/,). first pair of pereiopoda (79/,). dactylus of the same (339/,). second pair of pereiopoda (79/7). third » »” 2” (2 dactylus of the same (209/,). fifth pair of pereiopoda ( 40 / /1 OJ ). dactylus of the same (090/,). sixth pair of pereiopoda (??/,). dactylus of the same ( seventh pair of pereiopoda (?9/,). 225/ väl ). dactylus of the same (209/,). UTUSN(CIN: | f -s 7. - , i 5 | AN W estergren del. Auctor direxit LINW. Schlachter, Stockholm Fig. 1-9 Tyro Tullberg: 9. 10-17 Tyro pacifica 9. 18-33 Tyro margimata <. IV Lanceola. PEATERIV: LANCEOLA SAYANA. SUG SS 5> 02 PLATE IV. LANCEOLA SAYANA. 2 The animal from the side (3/,). » » » — below (CK: "The eye. (80/)- The first pair of antenne (25/,). The last joints of the same ($9/,). The second pair of antenn&e (!9/,). The last joints of the same (?9/,). The labrum (29/,). The right mandible (?"/,). The left maxilla of the first pair (29/,). » » » » » second pair (CUM: The maxillipeds from the inside (2$/,). 5 5 » » » 2 sidet(EHYD': The first pair of pereiopoda (?/,). » Second » CS: a uthard » (CH ). The dactylus of the sixth pair CN) The seventh pair (5/,). The last joints of the same (5/,). t Akad Handl Bi. 24,12 5 CCBovallivs. Arnphipoda Hyperiidea. PI IV I 5. KASTA KULA N AM Westergren. del. : Auctor dirext. Till W. Schlachter, Stockholm. Fig 1-19 Lanceola Sayana &. i MN Å j Vv Lanceola. PEATE Mi LANCEOLA SAYANA, L. SERRATA, L. FELINA AND L. LOVENI. PLATE V. LANCEOLA SAYANA. 2 Fig. 1. The urus (/,)- LANCEOLA SERRATA. 2 2... The animal from the side (/4)- » 3. The first pair of antenne (!/,). 4. The last joints of the same (!90/,). » 5. The end of the second pair of antenna (60/,). » 6. The first pair of pereiopoda (!/,). second » » » (0 » 8. The dactylus of the sixth pair (55/,). » 9. The seventh pair of pereiopoda (5/,)- » 10. The dactylus of the same ("5/,). » 11. The ovitectrix of the sixth pair of pereiopoda ('/,)- 12. The first pair of pleopoda (!2/,). 2 MISE I NNGSNRnRST(EA)S - » (få ) LANCEOLA FELINA. & » 14. The animal from the side (?/,). » 15. The first pair of antenne ("ff ). » 16. The last joints of the same (229/,). » 17. The second pair of antenne ("/,). » 18. The first pair of pereiopoda (5/,). » 19. The dactylus of the fifeéh "pair (229/,)- 5205 » » > ND RESTS G LL et (CEO DE 2 » »” FkmrIseven tio I(C>N): » 22. The first pair of pleopoda (29/,). > 20. Eee unusE(S0: LANCEOLA LOVENI. & » 24. The ganglionic chain Ö/,). » 25. The cephalic ganglion (!5/,). 26. The ural ganglia (26/,). Akad. Handl BA. 21.N25, 1. AM Westergren äsl. Actor ären. In W. Schlachier, Stockholm. Va Lanceola. PEANTEVE LANCEOLA LOVENI AND L. CLAUSI. 14. ING 16. Ib 18. 9 20. 21. 22. 23. PLATE VI. LANCEOLA LOVENI. & The animal from the side (2/,). » The » » ». above (2/4). SE ta 0 (20 first pair of antenne (>9/,). A piece of the under margin of the same (59/,). The The The The The second pair of antenne (!6/,). first pair of pereiopoda (25/,). second » » » (CJ dactylus of the third pair of pereiopoda ("5/,). 2 » > fifth » » ” » » Sixth » » ND EASEVenth first pair of pleopoda (!$/,)- WrusSk(C3D: LANCEOLA CLAUSI 2? animal from the side (5/,). first pair of antenne (29/,). second » —» » COR) first pair of pereiopoda ("9/,). fiffla » (/)). dactylus of the same ("/,). seventh pair of pereiopoda (5/,). dactylus of the same (25/,). first pair of pleopoda (20 DE URUSU(AFN »” (EI ID (CH (2) ad. Handl, Bd.2ÅN25, | PR 0. Bovallius. Amphipoda Eyperiidea. PL VI. AM Westergren del Auctor direxit. | Ii. W. Schlachter, Stockhohn. H8.1-13 Lanceola Lovéni . 14-23. Lanoceola Clausi 9. VII Vibilia. PLATE VII. VIBILIA JEANGERARDI AND V.: ROBUSTA. - -— bo ND bb a vw NN bb Nb [9 0] w ww NN -— S OO 00-33 IMRKKRKN» SN rade wWv WW -— OD Ra PLATE VII. VIBILIA JEANGERARDI. The adult animal (2) from the side (£/,). » young oo» » TR (ES) The antenn&e (3/,). The last joints of the mandibular palp (289/,). The first pair of pereiopoda (2/,). » second » » » CH). The last joints of the third pair of pereiopoda (2?/,). The fifth pair of pereiopoda (?3/,). The dactylus of the seventh pair (29/,). The first pair of pleopoda (29/,). The urus (?2/,). VIBILIA ROBUSTA. The adult animal from the side (5/,). The first pair of antenne, &, (0/,). EO ER AD » young male (79/,). » second » » » adult male (5/,) » DRM » young male (33/,). The: labrum (80/7): The left mandible (59/,). The tip of the same (!89/,). A part of the grinding surface of the same (!599/,). The end of the mandibular palp (159/,). The first pair of maxille (60/,). » second » » » (807). The maxillipeds, adult male, (69/,). A piece of the inner margin of the lamin&e of the same (259/,). The maxillipeds, young male (!30/,). The last joints of the first pair of pereiopoda (5/,). 2 2 » » » second» >» » (23/,). The third pair of pereiopoda (5/,). STD ONE, » (51). » seventh » » » (CER)S Spiniferous scales from the dactylus of the same (1000/,). hesuru SKEN: d Handl. Bel. 21.12 d. i RR EG Bovallius. Amphipoda Typeekiee. P1 VII INNSK MN FN = sa VRREE EE SEN ASTA 2 [— del. -« Awuctor direxit. Täfh.W. Schlachter, Stockholm. Fig.1-11 Viba JeanSerardi. 12-34. Vibilia Tobusta TE EEG VIII Vibilia. PLATE VIII. VIBILIA MACROPIS, V. GIBBOSA, V. KROEYERI AND V. LONGIPES. PLATE VIII. VIBILIA MACROPIS. head and the first segments of the animal ("4/,). first pair of antenn&e (7). second pair of pereiopoda (69/,). fourth » » » (GJ dactylus of the same (299/,). sixth pair of pereiopoda (29/,). first pair of pleopoda (239/,). urus (59/,). VIBILIA GIBBOSA. animal from the side (!6/,). first pair of antenne (59/,). second » —» » (ED first pair of pereiopoda (5?/,). second » >» » (CO): fourth » » » (BI) STON » (831,). seventh» =» ) CN). uruskCYM: VIBILIA KROEYERI. head and the first segments of the animal ('/,). animal from above (6/,) first pair of pereiopoda (?5/,). second » — » » (SD third 54» » (COR) STAG. 0 DN) 5) (28/,). UTUS HC: end of the interior ramus of the third pair of uropoda (?9/,). VIBILIA LONGIPES. animal from the side (5/,). first pair of pereiopoda (59/;). second » —» » (EU) dactylus of the third pair of pereiopoda (!?9/,). last joints of the fourth» =» » CD: dactylus of the sixth DIE » (2200): UTUSK(CN: CT AM Westergren dal. Auctor dirsxdt, | : TifhW. Schlachter, Stockholm. dT Fig.1-8 Vibilia macropis. 917. Vibilia gibbosa. 18-25 Vibilia Froeyeri. 26-32 Vibilia longipes. P 8 Ng 31p IX Vibilia. PLATE IX. VIBILIA VIATRIX AND V. GRACILIS. 16—18. Star-shaped concrements in the integument (??9/,). end of the first pair of antenne (109/,). 1. The 200 å) »” 4. The DD »” 6. » fe » 8. » 9. » 10. The Jtl » 12. The TSSEKRNe 14. The 15: The SE UNNS 20. The 21 » 22 » 2 » 24. The 20-Jhe 26. »” 26 » 28. The PLATE IX. VIBILIA VIATRIX. animal from the side (5/,). first pair of antenn (16/,). second » » » ( SV first. pair of pereiopoda (32/,). second » » 5; CY) third » » » ( XY )b fifth LD ; (81). sixth NE) 5 ("8/). seventh » » » 0(8/,). dactylus of the same, adult animal (£9/,). » )» » »” young » ( first pair of pleopoda (?5/,). urus: ((22/4)- VIBILIA GRACILIS. animal from the side (!9/,). antenne (30 SS first pair of pereiopoda (?9/;). second » >» S (C01)- third. I. D) 5) (9/,). ffth »” » )» (CAR )k dactylus of the same (7”/,). sixth pair of pereiopoda (?9/,). seventh » » » (CENHDE first » » pleopoda (39/,). utuss2>/0): 120/ It: 1 Vet Akad. Handl. Bd 21.12 5. C.-Bovallus. Arophipoda Hyperiidea. PI. IX. SÅ SA 7 få WT Zl NS Äucior dirextt. NE 24 Tith W. Schlackter, Stockholm. g 1-13 Vibilia viatrix. U—28 Vibilia gracilis. Xx Vibilia. PLATE X. VIBILTA GRACILENTA, V. ARMATA AND V. PYRIPES. br SR SI GIF GE SN PLATE X. VIBILIA GRACILENTA. head of the animal (29/,). first pair of antenn&e (59/,). end of the same (159/,). second pair of antenne (29/,). end of the same (259/,). first pair of pereiopoda (5?/,). dactylus of the same ("5/,). second pair of pereiopoda (?9/,). dactylus of the same (!?5/,). carpal process of the same (!?5/,). fourth pair of pereiopoda (29/,). fifth I » JDS dactylus of the same (169/,). urust: (22/4): VIBILIA ARMATA. animal from the side (!?/,). first pair of antenn& (35/,). last joints of the first pair of pereiopoda (75/,). » » DE HESECONA NE » (CD: third pair of pereiopoda (32/,). SIXtlL NR 5 CY). seventh » » 5 (eh). UTUSK(EOD: VIBILIA PYRIPES. head and the first pereional segments (??/,). second pair of pereiopoda (!9/). fourth ND) » (8/,). sixth » » »” (CD 1 Då urus (52/7). interior ramus of the first pair of uropoda (?39/,). exterior = » » » third » » K4 (801). interior » LD) SSL SYjASN ST (80/,). SET Auctor direxit. Tith. W. Schlachier, Stockhohn. Fig. 1-14 Vibilia gracilenta. 15-22 Vibilia armata. 28—30 Vibilia pyripes. 5 (LVU | AN J KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 21. No 6. BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM DE VID SVERIGES VESTRA KUST LEFVANDE SPONGLAE. KONRAD FRISTEDT. MED FYRA TAFLOR. TILL KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIEN INLEMNAD DEN 14 JANUARI 188£35. STOCKHOLM, 1885. KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. HUVAVHGL TAUX ANTATV stomme OM KON AIDLORR = TA vn E TOLITA CANON ARG = OM MR 0 är RA FIT ALM Då am BE fr odenen om nordiska Spongior i allmänhet är temligen bristfällig, om de svenska hittills ingen, och en redogörelse för de former, som blifvit funna närmare Sveriges, särskildt Bohusläns kust, bör derför vara af intresse, isynnerhet med afseende på denna djurgrupps geografiska utbredning. För detta ändamål vistades jag under tvenne somrar, 1883 och 1884, sista året med understöd af Kongl. Vetenskapsakademien, vid den zoologiska stationen Kristineberg 1 Bohuslän och samlade såväl der, som vid de längre norr ut belägna Koster- och Väder-öarne, materialet till de undersökningar, här meddelas. De båda sistnämnde lokalerna var jag endast under sommaren 1883 i tillfälle att besöka, och som vistelsen vid hvar- dera var kort, kunde jag naturligen ej få mera än en ofullständig kännedom om deras, som det tycktes, rika spongiefauna. Annorlunda är förhållandet med Gullmarfjordens arter, af hvilka jag tror mig hafva funnit de flesta; och har jag dessutom genomgått de ganska rikhaltiga, under flera föregående år gjorda samlingarne af Spongior i det Zoologiska Riksmuseum i Stockholm. De arter, jag erhållit, äro 48. Af dessa äro 5 kalkspongior. Att hornspongiorna, som egentligen tillhöra varmare trakter, ej skulle vara talrikt representerade, var att vänta; jag fann ej heller mer än en enda. De öfriga 42 äro kiselspongior. Af förut 1 spongiologiskt hänseende närmare kända områden visar den svenska faunan mest likhet med Englands, och jag har derför vid bestämningen haft stor ledning af BOWERBANKS arbete, i hvilket omkring tre fjerdedelar af de här beskrifna arterna finnas upptagna. Slutligen är det mig en kär pligt att till Professor SVEN :LovÉn framföra min uppriktiga tacksamhet dels derför, att jag genom honom blifvit satt i tillfälle att vistas vid den genom framlidne D:r REGNELLS storartade frikostighet upprättade och i alla af- seenden för det zoologiska studiet högst ändamålsenligt inrättade stationen Kristineberg, dels derför, att han alltid med största beredvillighet lemnat spongiesamlingarne 1 det Zoologiska Riksmuseum till mitt förfogande. Dessutom är jag äfven stor tack skyldig Professor T. TurrBere och D:r Hs. TuHÉEL, hvilkas samling af bohuslänska Spongior från sommaren 1883 äfven godhetsfullt lemnats mig till undersökning. I systematiken har jag i allmänhet följt ÖSCAR SCHMIDT, dock med några afvikel- ser, som längre fram skola omnämnas. Han indelar Spongiorna i sex hufvudafdelnin- gar: Calcispongie, Ceraospongixe, Gumminer, Halisarcine, Corticate och Halichondrie. 4 KONRAD FRISTEDT, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SPONGLIAE. Af dessa äro Gummine&e och Halisarcine icke funna vid vår kust, och af de fyra åter- stående har jag sammanslagit Corticate och Halichondrie till en enda grupp med namnet Silicispongie, till hvilken alla former höra, som hafva i sjelfva svampen bil- dade kiselspicula. Vid den ytterligare sönderdelningen af dessa tre hufvudgrupper har jag varit särdeles tveksam, hvad Silicispongie beträffar; jag har dervid delvis följt ÖSCAR SCHMIDT, delvis VOSMAER, båda med förändringar, som längre fram skola visa sig. I allmänhet har jag tagit spicula till indelningsgrund, såsom den enda någorlunda hållbara. Emedan de flesta spongiologiska arbeten äro skrifna på tyska eller engelska språ- ken, är naturligen också termimologien för spicula tysk eller engelsk. VOSMAER"') gör dock ett undantag derifrån, 1 det han antagit en s. k. spongiologisk stenografi, bestående i förkortningar af latinska spicula-benämningar och tecken. Der ett dylikt beteck- ningssätt är användt, måste man dock, såvida ej till detsamma finnes en förklaring, hänvisa till en dylik, hvarför jag anser denna stenografi mindre lämplig i ett arbete sådant som detta. Jag tänkte derför till en början använda svenska benämningar på spicula, men fann snart, att detta omöjligen lät sig göra; ty att med ett något så när kort svenskt uttryck återgifva, hvad som menas med spicula »stellato-lagenata», »spinoso- bifurco-acria», »hastato-acria» m. m., är rent af omöjligt. Derför har jag, ej blott i den latinska diagnosen öfver hvarje art, utan äfven i den utförligare svenska beskrifningen, användt latinska benämningar; ty, huru oegentligt det än låter att t.ex. säga: »spicula äro acria», har jag ansett det bättre, att konsequent använda latinska benämningar, än att göra en längre beskrifning af nålarne, hvilket eljes i flere fall hade blifvit nöd- vändigt: Jag har der vid lag, såvidt möjligt varit, användt sådana uttryck, som mest öfverensstämma med BowERBANKS engelska terminologi. För jemförelses skull har jag, 1 likhet med VOSMAER, uppställt en tabell, utvisande BOwERBANKS, SCHMIDTS, VOsS- MAERS och mina :'beteckningar för de olika spicula-formerna, och i hvilken dessa äro in- delade i tio grupper med färre eller flere underafdelningar. På Tafl. I lemnas afbild- ningar af de i detta arbete förekommande formerna. Grupp 1. Spicula acria kallas nålar, som äro spetsiga i båda ändar. a) acria: helt och hållet släta, endast svagt böjda eller raka. b) C- vel S-curvato-acria: C- eller S-formigt böjda. c) flexo-acria: långa, släta nålar, böjda på mera än ett ställe. d) inflato-acria: små spicula med en ansvällning på eller i närheten af midten. e) spinoso-inflato-acria: spicula af grupp 1, d, men som dessutom äro fint taggiga. 7) imflato-flexo-acria: spicula af grupp 1, c, som äro ansvällda i närheten af ena spetsen. g) tricurvato-acria: vingformade, på tre ställen symmetriskt böjda. h) mucronato-acria: jemntjocka, endast vid spetsarne hastigt afsmalnande; spetsen begränsad af i det när- maste räta linier. 2) hastato-acria: nålar med lansformigt utvidgade spetsar. k) spinoso-acria: fin-taggiga nålar, som endast skiljas från grupp 1, e genom frånvaron af den der be- fintliga ansvällningen. 1) bifurco-acria: ytterst små, hårnålsformigt böjda spicula, med den ena grenen längre än den andra. m) spinoso-bifurco-acria: småtaggiga, hårnålsformigt böjda spicula, som äro betydligt större än grupp 1, l. 1) Vers. Spong. Stenogr. (Tijdschr. Nederl. Dierk.) 1881, p. 197 och BRosnN's Klassen und Ordnungen, 2:ter Band, Porifera, p. 146: KONGL. SV. VET. Grupp 2. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:0 6. 5 Spicula acuta kallas nålar, som i ena ändan äro afruudade, i den andra tillspetsade. a) acuta: släta, raka eller endast svagt böjda nålar. b) capitulato-acuta: med en eller flere ansvällningar vid eller i närheten af basen. ce) flexo-acuta: nålar af denna grupp, som äro böjda på mera än ett ställe. d) spinoso-acuta: helt och hållet eller endast delvis taggiga nålar. Grupp 3. a) obtusa: släta, raka eller endast svagt böjda. 6) flexo-obtusa: böjda på mera än ett ställe samt släta. ec) inflato-obtusa: med en ansvällning på eller i närheten af midten. d) C-curvato-obtusa: C-formigt böjda. e) biclavato-obtusa: släta, oftast raka nålar med en ansvällning i hvardera ändan. f) spinoso-obtusa: taggiga nålar af grupp 3, a. g) spinoso-flexo-obtusa: svagt S-formigt böjda, små, taggiga nålar. Grupp 4. Spicula radiata äro tre- eller fyra-grenade spicula af kalk. a) tri-radiata: med tre strålar. b) quadri-radiata: med fyra strålar. Grupp 5. Spicula ternata äro stora, med ett långt skaft försedda och vid basen tre-grenade kiselspicula. a) recurvato-ternata: spicula med mot skaftet nedböjda grenar. b) expasso-ternata: med från skaftet uppåt och utåt stående grenar. c) bifurco-expasso-ternata: spicula af grupp 5, b, som hafva grenarne tvådelade. Spicula ancorata. Grupp 6. a) zxequali-ancorata: spicula med lika ändar. b) inaequali-ancorata: med olika ändar. Grupp 7. Grupp 8. Grupp 9. Spicula obtusa kallas nålar, som äro trubbiga i båda ändar. Spicula stellata: stjernformade kiselktoppar med trubbiga eller spetsiga strålar. Spicula globosa: afrundade kiselkroppar, hvilka såsom unga närma sig gruppen 7. Spicula pocillata: ytterst små spicula, liknande tvenne mot hvarandra vända skålar. Grupp 10. Spicula stellato-lagenata: spicula, som vid basen äro flaskformigt ansvällda och hafva spetsen omgifven af stora stjernlikt grupperade taggar. Jemförande tabell öfver olika spiculabeteckningar. I detta arbete använda namn. CT SEDEL RT NE EO 0-S-curvato-acria----------- flexo-acria ---- HiNHAUO = a CIA ANA ESS spinoso-inflato-acria ------- inflato-fexO-aCIa —--------- tricurvato-acria --- MO UCrONAtO-ACIA -—---.------ [DAStATO-A CI Ess sre scootern SPIN OSOsACKIA -----o----oss=== [PiNITCO=ACIA- = ossooooo ooo - spinoso-bifurco-acria ------- DONT SER ES SC capitulato-acuta ------------ EX OSA OUT rs senere a inflato-obtusa.... C-curvato-obtusa biclavato-obtusa --.--.----- VOSMAR. ac? ; ac. ac; ac?. f; ac. ac. f. NO ACHE AC JAC:Sp-3 ACE SP force. TES ACES ONS ACE fa tros vac tr. ac. sp (fr tr? f0, [Q tr02. SCHMIDT. Doppelspitzer; Umspitzer und Spindel. Spangen. Bogen. Stift. Stecknadel. Knotennadel; Dornenna- del. Stab. Spangen. BOWERBANK. acerate ; fusiformi-acerate. simple and contort bihamate. flexuous acerate. inflato-fusiformi-acerate. tricurvato-acerate. mucronato-cylindrical and submucronate cylindrical. hastate; subclavate. forcipiform. acuate; fusif. ac. spinulate; bi- and tri-spinulate. flexuous acuate. acuate, entirely, basally, me- dially, apically orterminally spined. cylindrical. flexuous cylindrical. inflato-cylindrical. bihamate. bielavated cylindrical. 6 KONRAD FRISTEDT, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SPONGIJZ. I detta arbete använda ardn. VOSMAR. SCHMIDT. BOWERBANK. SPINOS0-0NtUSI more resese EDA Knotennadel; Dornenna- cylindrical-spined; — attenua- del. ted — cylindrical — spined: subattenuated = cylindrical spined. spinoso-flexo-obtusa ------- — —- recurvo-ternatad ------------- MiEta pr ?) bipocillated (simple, inequi- i etc.). stellato-lagenataä.----s----- — — clavato-attenuato-cylindrical, apically spined. Litteratur öfver Spongige. BLAINVILLE, Manuel dActinologie et de Zoophytologie. Paris 1834. BOWERBANK, On the anatomy and physiology of the spongiade; part 2, Philosophical Trans. 148; 1858. — , List Brit. marme Invert. Fauna, Report Brit. Assoc. 1861 (enligt BOWERBANK). — , Contributions to a general history of the Spongiadza, Proc. Zool. Soc. 1872. , 4 monograph of the Brit. Spongiadex, I-IV; London, Ray Soc., 1864, 1866, 1874, 1882. CARTER, On two undescribed Sponges and two Esperiade from the West-Indies, also on the nomenclature of the Calcisponge Clathrina Grav, Ann. and Mag. Nat. Hist. Ser. 4, VII, 1871. — , Deap-sea Sponges and their spicules from the atlantie Ocean, dredged up on board H. M. S. »Porcu- pine», chiefly in 1869; with figures and descriptions of some remarkable spicules from the Agulhas Shoal and Colon, Panama, Ann. and Mag. Nat. Hist. Ser. 4, XIV, 1874. — , Descriptions and figures of Deap-sea Sponges and their Spicules, from the atlantic Ocean; dredged up on board H. M. 3. »Porcupine», chiefly in 1869, Ann. Mag. Nat. hist. Ser. 4, XVIII, 1876. ——, Descriptions of two species of Suberites in D'Urbans The Zoology of Barents Sea, Ann. Mag. Nat. Hist. Ser. 5, VI, 1880. ErLris and SOLANDER, Natural History of many curious and uncommon zoophytes, collected from various parts of the Globe, London 1786. EsPER, Die Pflanzenthiere, Närnberg, 1788—1830. FaBRrRICIUS, O., Fauna groenlandica, Hafnizxe et Lipsie, 1780. FLEMING, History of Brit. animals, Edinburgh, 1828. GRANT, Observations and experiments on the structure and functions of the Sponges and notice of a new zoo- phyte, Cliona celata, from the Firth of Forth, Edinburgh Philosoph. Journal, 1826. — Notice of two new species of Brit. Sponges, Spongia sanguinea and S. cinerea, Edinburgh Philosoph. Journal, 1827. GraY J. E., Notes on the arrangement af Sponges, with the description of some new genera, Proc. Zool. Soc. 1867. — , List of the specimens of Brit. animals in Brit. Mus. Part. 2. Sponges, London 1848. GraY, S. F., Natural Arrangement of Brit. Plants, 1821. HancocK, Note on the excavating Sponges, Ann. Mag. Nat. Hist.. Ser. 3, XIX. 1867. H.ecKPbL, Prodromus eines Systems der Kalkschwämme, transl. in Ann. Mag. Nat. Hist. Ser. 4, V, 1870. ——, Die Kalkschwämme, 3 Vol., 1872. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDL. BAND. 2l. N:o 6. u JAMESON, Catalogue of Vermes, found in the Firth of Forth, Verner. Mem. I; 1811. JOHNSTON, History of Brit. Sponges and Lithophytes, Edinburgh 1842. TAMARCK, Histoire des Animaux sans vertebres, IT, Paris, 1816. Lamouvroux, Histoire des polypiers coralligénes flexibles; Caen, 1816. LINNE, Systema naturae, Ed. XII, Holmiz, 1767. MARENZELLER, Die Cocoelonteraten der Oesterr.-Ung. Nordp.-Expedition, Denkschrift. Akad. Wien, 1877. MonTtaGu, Essay on Sponges, Vern. Mem., IT, 1818. MuörrErR O. F., Zoologia danica, Hafnize, 1777—1806. NaARrDo, Prospetto della fauna marina volgare del veneto estuario. Venezia 1847 (enl. SCHMIDT). NORMAN, Last Report on dredging among the Shetland isles, Report Brit. Ass. 1868. Parzas, Elenchus Zoophytorum, 1766. Risso, Hist. natur. des prince. product. de I'Europe mérid. et partic. de celles des envir. de Nice etc., V, 1827. ScHMIDT, O., Die Spongien des Adr. Meeres, Leipzig 1862. -— , Supplem. der Spong. des Adr. Meeres, Leipzig 1864. , Zweites Supplem., Leipzig 1866. — , Die Spongien der Kiäste von Algier, Leipzig 1868. — , Grundziäge einer Spongien-Fauna des Atl. Gebietes, Leipzig, 1870, —-—, Zool. Ergebnisse der Nordseefahrt vom 21 Juli bis 9 September 1872, Jahresb. der Komm. zur Unters. der deutschen Meere in Kiel, Berlin, 1874. SoLrLas W. J., The Sponge-fauna of Norway, Ann. and Mag. of Nat. Hist., Ser. 5, V, 1880. SOWwERBY J., Brit. Miscellany, I, London, 1804—1806. VERRILL, Report on the condition of the Sea Fisheries on the South Coast of New England in 1871 and 1872, Washington, 1873. Vosmear, G. OC. J., Notes from the Leyden Museum; Note 18:th: Sponges of the Leyden museum; Leyden, 1880. — , Versuch eimer Spougiologischen Stenographie, Tijdschr. Nederl. Dierk. Ver., 1881. — , Report on the Sponges dredged up in the arctic Sea by the »Willem Barents» in the years 1878 aud 1879, Niederländ. Archiv fir Zoologie, Supplem. I, 1882. — , Porifera, Bronus Klassen und Ordnungen des Thier-Reichs, Leipzig und Heidelberg, 1882—1884. SPONGIJE. SE dit f[SPicularcalCare ass Se Calcispongie. Spiculis proeditaeyg, SN 0 | PPICHAST PIECES SPiCula ssilicea = Asse SA TENN Silicispongie. SPICWISHPLO PIISKOLD ges ss SSR RN RENA SEen Ceraospongice. I. Calcispongie BLAINv. Hit höra mindre hafssvampar, hvilkas skelett är bildadt af spicula, som bestå af kalk. Flertalet af dessa nålar äro tri- eller quadri-radiata. I allmänhet har hvarje art, i motsats till kiselspongiorna, en bestämd form, och storleken varierar ej heller så mycket som hos kisel- och hornsvamparna. Färgen är vanligen mer eller mindre ljus, stun- dom silfverglänsande. Till sin förekomst äro Calcispongie egentligen litorala, men saknas ingalunda i de större djupen, och sitta fästade vid alger, stenar, snäckor, musslor och dylikt. Vid vår kust har jag funnit endast fem former, af hvilka en hör till slägtet Ascetta HacKerL, en till Ascandra HecKEL och tre till Sycandra HEcKEL. Öfversigt af slägtena. | Öna UNIV gen eriskämmradiata: == >>> SSSsesee Ascetta. Calcispongis canalibus destitutae e sinu centrali egredientibusySpicula trium generum: acria, tri- et quadri- | TAdlAtN, AoA SRA NEN SUNSET SC an dia Calcisponoie: canalibus Priedite e€-smu central egred1entrbus:s>-oCSS555 sees es Teese es Se Ars Sycandra. Ascetta HrcKer. Ascetta coriacea Monst. (HecKEL). 1818, Spongia coriacea, MontaAGUu, Vern. Mem. II, 116. Grantia » » JOHNSTON, Brit. Sp. 183, pl. 21, fig. 9, 1842. Leucosolenia » » Bow." Mon., Ts spags od IIS pErS ifs: EEMES66 Sycorrhiza = » » HACKE "AND. Madon EISterSers dy. Vy TOG LÖO: Ascetta » » Td:Kalksehw: [TITS 24:0plr Set pl 9; fo sr2 Ar SACO 1870, Leucosolenia himantia, HeacKeL, Ann. Mag. Eist., Ser. 4, V; 181. 1871, Clathrina sulphurea, CARTER, Ann. Mag. Hist., Ser. 4, VII, 278. Calcispongia forma maxime varia (IMACKEL); specimina in Gullmaren inventa, conchas Ostrexe edulis te- nuiter et reticulatim incerustantia. Oscula non visa. Superficies glabra. Spicula unici generis: tri-radiata. Color: specimina recentia fere lactea, exsiccata lacteo-flavescentia. Habitat rara in Gullmaren, Bahusiae, profund. 25 metr. > r—L KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 6. 9 De få exemplar, jag erhöll af denna från de öfriga bohuslänska kalkspongiorna mycket afvikande form, sutto fästade på det öfra skalet af lefvande ostron. Exem- plaren nådde ej någon betydande storlek; det största bildade en 14 mm lång och 10 mm bred inkrustering; höjden öfversteg i allmänhet ej 1 mm. Till formen skall denna spongia enligt HacKEL variera mycket. De bohuslänska exemplaren äro dock hvar- andra fullkomligt lika, och öfverensstämma mest med den bild, HrcKEL lemnat op. cit. III, t. 3, f. 30. Den bildar nemligen fläckvis nätlika öfverdrag, som bestå af svagt tillplattade, anastomoserande rör, å hvilka jag dock ej funnit några oscula; rören äro af högst olika diameter, stundom utvidgade till större ogenombrutna fält. Spicula äro blott af ett slag och variera till formen mindre än hos andra kalkspongior, som jag funnit. De äro tri-radiata med lika stora vinklar mellan strålarne, som äro af samma längd och i det närmaste jemntjocka, endast ytterst sakta afsmalnande mot den nästan trubbigt afrundade spetsen. Till storleken variera dessa spicula deremot rätt betydligt, och 1 allmänhet äro de mindre mera skarpt tillspetsade. Hos ett nor- malt spiculum är hvarje stråles längd omkring 0,14 mm. Ascandra H:ecKEL. Ascandra botryoides Erris & SoL. 1786, Spongia botryoides, Erris & Sor., Nat. Hist. Zooph. 190, pl. 58, fig. 1—4. Scypha » » S. F. Gray, Brit. Plants., 357, 1821. Calcispongia » » BLaIsv., Man. d'Actinolog., 531, 1834. Grantia » » JOHNSTON, ; Brit. Sp., 178, pl. 21, fig. 1—5, 1842. Leucosolenia » » Bow., I, pl, 26; fig: 347—348, 1864; II, 28, 1866; III, pl. 3; fig. 1—4, 1874. 1818, Spongia complicata, <:MONzT., Vern. Mem. II, 97, pl..9, fig. 2—3. 1870, Leucosolenia variabilis, H.EcKEL, Ann. Mag. Hist., Ser. 4, V, 182. Ascandra » Td:5, Kalkschw.. II; 1063 IIT) pl. 16) fig. 4a— 41 ochpl.,y 181872. Calceispongia tubulosa; tubuli simplices vel swepe ramosi, coacervati; superficies leviter hirsuta. Spicula quatuor generum: tri-radiata, quadri-radiata, acria et inflato-flexo-acria. Color: specimina recentia vel in spiritu conservata lactea, interdum plus minusve canescentia. Habitat frequens ad oras Bahusize, profunditate varia. Denna spongia bildar knippen af hopgyttrade, dels enkla dels greniga rör, som ut- efter hela sin längd äro af samma diameter, vexlande mellan 0,5—2 mm. Redan vid ytterst svag förstoring finner man, att denna, liksom i allmänhet arter af slägtet Ascan- dra är till det yttre hårig. Utan förstoring förefaller den deremot alldeles slät. Enligt Hacker skall äfven denna art variera nästan utan gräns från ensamma individ till sådana knippen, som han afbildat i Die Kalkschwämme, III, t. 18, f. 9, med hvilken figur de former, som jag funnit vid Bohusläns kust, mest öfverensstämma. Spicula, som hos föregående art voro särdeles likformiga, variera här kanske mera än hos någon kalksvamp, såväl till form som storlek. Följande uppgifter å spicula-läng- der äro derför endast ungefärliga, utgörande medeltalet af ett större antal mätningar. K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Bd. 21. N:o 6. 2 10 KONRAD FRISTEDT, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SPONGIZ. Längden af de radiata nålarnes strålar är omkring 0,1 mm; dock är apicalstrålen hos de quadri-radiata vanligen betydligt kortare, endast omkring 0,6 mm lång. De små spicula acria äro 0,08 mm långa, oftast mer eller mindre böjda, stundom dock alldeles raka. De största spicula hos denna kalksvamp äro de rätt egendomliga inflato-flexo- acria; de äro alltid böjda, nästan utan undantag, på minst tre ställen, samt 0,02—0,03 mm från den ena spetsen försedda med en ringformig ansvällning. Deras längd är om- kring 0,35 mm. Sycandra Hacker. Superficies hirsuta vel nodosa; spicula acria duplo vel triplo crassiora quam sp. radiata .........------ S. coronata. Superficies glabra, striata; spicula acria decies crassiora quam sp. radiata soooooooosooooooooooooosooo ooo S. glabra. Syeandra coronata Erris & Sor. (HAacKEL). 1780, Spongia = ciliata, O. FABRICIUS, Fauna groenlandica, 448; pars. Calceispongia » » BLAInv., Man. d'Actinologie, 531, 1834. Sycon » » Osc. ScHMiDT, Spong. Adr. Meer, 14, tafl. 1, fig. 1—1 d, 1862. Grantia » » Bow., I, pl. 26, fig. 345—346 a, 1864; II, pag. 19, 1866; III, pl. 2, fig. 1—15, 1874: 1786, Spongia coronata, ELLIS & SOLANDER, Nat. Hist. Zoophyt. 190, pl. 58, fig. 8—-9. Scypha » » (Sjöns, (GH RAN dere dry Ik BA ISVIL Sycum » » H-acKEL, Ann. Mag. Hist., Ser. 4, V, 178, 1870. Sycandra » » Id., Kalkschw. II, 304; III, tafl. 51, fig. 2a—2t, tafl. 60, fig. 1—6, 1872. 1870, Syconella tubulosa, [d:; Amn:öMags tist Ser: 45 NET LO: Calceispongia tubulosa; tubuli semper simplices, fusiformes, iwmfra attenuati, rarius squabili crassitudine. Oscula in apice tubulorum, semper fere corona ciliata circumdata. Superficies maxime hirsuta vel nodosa. Oa- nales, e sinu centrali egredientes, rotundi. Spicula trium generum: acria, tri-radiata, quadri-radiata. Color: specimina recentia et in spiritu conservata albo-canescentia vel pallide flava, exsiccata ommnino fere lacteo-albescentia. Habitat frequens ad oras Bahusize in iisdem locis ac Ascandra botryoides. Spongian sitter fästad vid alger, stenar, molluskskal o. d. och är till formen oval eller cylindrisk, i enstaka fall nästan klotrund. Den sitter alltid ensam och bil- dar aldrig kolonier, såsom föregående art. Såväl till storlek som form och ytans be- skaffenhet varierar den ganska mycket. Det största af mig funna exemplaret var 30 mm långt och diametern midtpå ungefär 7 mm. Ytan kan antingen vara hårig eller små- knottrig; i senare fallet äro de spicula, som eljes förorsaka hårigheten, samlade i bundtar. Osculum är i de festa fall omgifvet af en ciliekrans eller tub af ytterst fina och långa spi- cula acria. Spicula i detta peristom kunna antingen vara fria i spetsen, hvilket är det vanligaste, eller ock förenade med hvarandra ända ut i yttersta spetsarne, då peristo- met får ett mera tubartadt utseende. Spicula variera mångfaldigt i storlek och form. Spicula acria äro egentligen af två slag, dels sådana, som bilda peristomet, dels de, som förekomma i spongians öfriga delar. De förra äro de smalaste, men betydligt längre än de senare, och blifva ända till omkring 3 mm långa, då deremot de kortare spi- cula acria hålla sig omkring 0,8 mm. Hos de tri- och 'quadri-radiata spicula äro van- ligen respektive 2—53 strålar mer eller mindre böjda och en alltid rak. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:o 6. Lal Undantag härifrån göra mindre tri-radiata, hos hvilka alla strålarne kunna vara raka. Strålarnes storlek är underkastad särdeles stora vexlingar; medellängden torde ligga mellan 0,1—0,2 mm. Af denna särdeles föränderliga art äro sannolikt en stor del former, som förfat- tarne uppställt som skilda arter, endast varieteter. I BoWERBANKS ofvan citerade arbete finnes i III, pl 2, fig. 4—13 afbildningar, som fullkomligt öfverensstämma med de exemplar, jag vid Bohuslän erhållit. Var. spinispiculum CARTER. 1876, Grantia ciliata, ELEM. Var. spinispiculum, CARTER, Ann. Mag. Hist., Ser. 4, XVIII, 468, pl. 12, fig. 6—38. Calcispongia tubulosa; tubuli simplices, infra attenuati. Oscula semper fere corona ciliata circumdata. Superficies maxime hirsuta vel nodosa. Canales, e sinu centrali egredientes, rotundi. Spicula quatuor generum: acria, tri-radiata, quadri-radiata, spinoso-acuta (spina valida, obtusze). Color idem ac Sycandre coronatze. Habitat iisdem locis ac Sycandra coronata. Denna varietet liknar till det yttre fullkomligt hufvudarten; den växer på samma lokaler och på samma sätt, och man kan äfven här särskilja tvenne former liksom hos S. coronata, nemligen en ljusgul, oval, med munöppningen omgifven af en silf- verglänsande krans af i spetsen fria nålar, samt en mera aflång, nästan cylindrisk, mörkare sort, som har osculum omgifvet af en i brädden hel tub. Ytan är äfven olika hos dessa båda former; vanligen är den ovala hårig, den cylindriska oftast små- knottrig. Storleken är densamma som hos hufvudarten. De olika spicula-sorternas läge är alldeles detsamma som hos S. coronata; de här tillkommande spicula spinosa-acuta hafva, så vidt jag kunnat finna, sitt läge i spon- gians nedre del, nära hennes fäste. Spicula acria äro äfven här af tvenne slag; de kortare, af omkring 0,s mm längd, äro de tjockaste och oftast svagt böjda; de längre, som bilda peristomet och den yttre hårigheten eller knottrigheten, äro omkring 3 mm långa samt betydligt smalare och alldeles raka. Om de tri- och quadri-radiata gäller alldeles detsamma som hos hufvudarten- Strålarnes medellängd är också omkring 0,15 mm. De spinoso-acuta nålarne äro i den tjockare ändan försedda med en mösslik ansvällning, som i den mot nålens spets vända kanten är groft tandad. Taggarne äro helt olika med de, som förekomma så vanligt på en del spicula hos kiselspongiorna; de äro betydligt större och trubbiga samt näbb- formigt böjda mot spetsen af spiculum; derigenom afvika de äfven i riktningen af taggarne från taggarnes riktning hos kiselspicula, der taggarne, om de ej äro riktade utåt, alltid äro böjda mot nålens bas. Taggarne hos denna varietets spinoso-acuta spicula visa dessutom en viss tendens att hålla sig till nälens ena sida, den konkava — nålarne äro nemligen alltid sabelformigt böjda — och saknas alltid å nålens sma- lare tredjedel. Längden varierar mellan 0,3—1 mm. Den mösslika ansvällningen kan stundom vara ersatt af en klotrund, eller till och med helt och hållet saknas, då nålen blott är afrundad i den tjockare ändan. Ett slags långa, smala, raka, i ena 12 KONRAD FRISTEDT, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SPONGIJE. spetsen ensidigt urnupna spicula acria, som CARTER funnit och afbildat loc. cit. pl. 12, fig. 7, har jag ej lyckats påträffa. Jag är dock fullt öfvertygad, att de af mig under- sökta exemplaren äro identiska med de af CARTER beskrifna, isynnerhet på grund af likheten i de egendomliga spicula spnioso-acuta. En annan fråga är, om ej författarne ofta beskrifvit denna såsom hufvudarten, i det de öfversett ofvannämnda egendomliga spicula, hvilket lätt kan ega rum i följd af deras läge och ringa antal. Syeandra glabra Ösc. ScHMipT (FLECKEL). Tal. IT fig ka Lf 1864, Ute glabra, Osc. ScHMIDT, Spong. Adr. Meer., Supplem. I, 23, t. 3, f. 1. Sycandra glabra » El Ecke, JCalkschwa lb SANS Ost a TNG ONE ASSR 1866, Grantia ensata, Bow., IT; 25, 1866; III, pl 2, fi 16—20; 1874 Ute » » J: E> GRAY, Proc. Zool. Soc., 555, 1867: 1867, Ute capillosa, Id: ib., 554. Calcispongia tubulosa. Tubuli simplices, rarissime ramosi, elongato-fusiformes. Canales, e sinu centrali egredientes, rotundi. Spicula acria in superficie posita, longitudini tubi subparallela, stratum superficiale striatum reddunt. Osculum augustum, nonnumquam corona ciliata circumdatum. Consistentia firmior quam in aliis nostris calcispongiis. Spicula trium generum: acria, tri-radiata et quadri-radiata. Color: sepissime argenteus, rarius argenteo-flavescens. Habitat: specimina pauca in Gullmaren Bahusia inventa; profund. 25—70 metr. Denna spongia sitter såsom de föregående fästad vid alger, mussel- och snäck- skal m. m.; ett exemplar växte dock på öfra sidan af Polymastia mamillaris och var ej olikt de papiller, som finnas hos denna spongia. Den är spolformig, vanligen med utdragen stjelk. I regel torde den vara enkel, jag erhöll likväl ett tvågrenadt exemplar, hvarje gren försedd med sitt osculum. Ytan är glatt och silfverglän- sande samt, till följd af med tubens längdriktning i det närmaste parallela stora spi- cula, strimmig. Egendomligt tyckes äfven vara, att hon är vriden ungefär ett halft hvarf, något som lätt ses af strimmigheten. Osculum är liksom hopdraget och saknar alltid peristom. Sarkoden är ytterst sparsam och nästan helt och hållet kornlös; deraf spongians silfverglänsande färg. Det största exemplar, jag erhållit, höll 20 mm i längd och i diameter på midten 4 mm. De ytterst liggande spicula acria äro 1—2,5 mm långa och nästan utan undantag svagt bågböjda. De tri-radiata nålarnes strålar äro ungefär 0,18 mm långa; hos en del af dem är dock en af strålarne stundom betydligt förlängd, ända till 0,45 mm. Strålarne hos spicula quadri-radiata äro äfven omkring 0,18 mm långa, med undantag af den något längre apical-strålen, hvilken afviker äfven genom sin form. Den är nemligen smal, der den är fästad, och tilltager sedan i tjock- lek till ett stycke från spetsen, der den ånyo börjar afsmalna. Den är dessutom sabel- formigt böjd och sträcker sig fritt ut från bukväggen in i kaviteten. TR KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:0O'6. illa I. Silicispongi2e CHERNIAVSKY. Till denna ordning höra de spongior, hvilkas spicula äro bildade af kisel. De hafva i allmänhet icke någon bestämd form. De förekomma såväl på grundt vatten som i de större djupen. Af de af mig vid Bohusläns kust funna spongiorna komma 42 på denna ordning, fördelade på följande familjer”): Fam. 1. SUBERITIDINZ Osc. Scamipt. Konsistens vanligen köttig och temligen fast. Undantag: Vioa NArRDo, Hymeraphia BoWERBANK, Vosmaeria n. g. och Suberites sul- phurea Bow. (Gray). En del nålar äro capitulato-acuta. Suberites spermatozoon Osc. SCHMIDT och S. virgultosa JoHNSTON sakna dock oftast ansvällning på sina spicula acuta. Fam. 2. RENIERINAE Osc. ScHmiot. Konsistens lös. Spicula vanligen ordnade i mer eller mindre regelbundna nät, och för öfrigt blott enkla, raka eller svagt böjda, fullkomligt släta acuta eller acria. Fibrer föga eller alls icke utvecklade. Fam. 3. DESMACIDINAZE Osc. Scumiot. Till konsistens och anordningen af spi- cula öfverensstämma dessa i allmänhet med föregående familj. Spicula äro dock här af flere slag. Förutom enkla, taggiga eller släta nålar finnas här äfven smärre kiselspi- cula, såsom ancorata, C- eller S-curvato-acria, tricurvato-acria m. fl. Undantag här- ifrån gör dock slägtet Stylopus n. g., som saknar ofvannämnda små spicula, men till skilnad från familjen Renierin& har spicula spinoso-acuta. Fam. 4. GEODINIDAZE Osc. ScHmioT. Större, fastare svampar med radiärt ord- nade spicula-knippen samt ett särskildt hudlager, innehållande spicula globosa. Fam. 5. CHALINOPSINIDAE Osc. ScHmipor. Bladformade eller trädlikt förgrenade spongior af fast konsistens. Oftast finnes ett inre fastare axelskelett, undantag: Ra- spailia NArRpDo. Fibrer föga utvecklade. Fam. 6. CHALINEAZ Osc. ScHmiot. Mer eller mindre trädlikt förgrenade former med (i motsats till Chalinopsinid2a) ihåliga grenar. Fibrer väl utvecklade, innehållande blott svagt bågböjda eller raka spicula acria (hos de af mig funna arterna). Fam. 1: SUBERITIDINE Osc. SCHMIDT. Då till denna familj räknas spongior, som äro försedda med capitulato-acuta spicula, nafva former af det mest skilda utseende och byggnad blifvit förda tillsamman. Visserligen innefattar den väl begränsade grupper, såsom de fleste arterna af slägtet Suberites NARDO, men äfven sådana former, som med de öfriga ej hafva ringaste lik- het, om man undantager de capitulato-acuta nålarne, exempelvis Hymeraphia och Vosmeria n. g. Men då formen af spicula i de flesta fall är den enda hållbara indelningsgrunden, har jag måst bibehålla denna familj med ofvannämnda karaktärer. 1) Vid indelningen af kiselspongiorna i familjer har jag följt OscAR ScHMIDT, i »Grundzige einer Spongien- Fauna des Atlantischen Gebietes», 78. Af hans derstädes upptagna elfva familjer utgå: Hexactinellidze, Lithistide, Halisarcine och Ancorinide, såsom ej representerade vid Sveriges kust. Familjen 4, Cerao- spongiz, utgår äfven och är här uppställd såsom en tredje ordning gent emot Calci- och Silicispongize. 14 KONRAD FRISTEDT, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SPONGLE. SJDNSER [NORD soc YES IEEE PIE EEE SERA SRF NASS 0 Vioa. Spongie = papillis or- | i; nate circa 10 mm SHONEN CORE NS ooscccssstrnerss re Polymastia. cate. Spicula in fara n sciculos e basi egxer | CM > dientes' disposita. brevissimis, concolori-Spongia fulva, supra tu- | bus. TN ÄVEN Tecophora. Spongiz papillis ornatae Spongia colore obscuro. Radiella. Spongia non perforantes. ) | ) pitulato-acuta autsimul Spongiza carnose vel te- ) inflato-acria et (vel) nuiter incerustantes. | IDA t0=00 0USAA-LELL ES ENEESEN NN SE Sege Suberites. Spicula semper duorum |Spiculis preeditze stellato- generum, sed mnon-] lagenatis..soooooo- Hymeraphia. numquam inflato-acrial Spiculis destitute stel- vel inflato-obtusa. lato-lagenaftis. ---------- Vosmeeria. FR aut tantum ca- Spicula in fasciculos' non disposita. — Vioa NarpDo. NS PICWISKS PIN OSS estituWbde = SSE EAR RE DeReE SAR Se Rn NS UR V. celata. DS PICULIS" SPINOSTSAYp Te CLI0DE 0 Ses see SNES ETEN SERA REN V. vastifica. Vioa celata GRANT (ÖsSC. SCHMIDT). Tafl. II, fig. 2a—2i. 1826, Cliona celata, GRANT, Ed. phil. journ. I, 78; IL, pl. 2, £. 7. Halichondria? » » JOHNSTON, Brit. Sp. 125, f. 13, 1842. Hymeniacidon » » Bow., II, 212, 1866, III, pl. 38, fig. 5—6, 1874. Vioa rr) » Osc. SCHMIDT, Atl. Sp., 76, 1870. Vioa perforans, lapides et conchas, presertim Ostrex edulis incolens. Oscula in papillis minutis extra concham posita. Spicula unici generis: capitulato-acuta, valde variantia. Color: specimina recentia viridi-flavescentia. Habitat frequens ad oras Bahusie, profunditate varia. Denna 'spongia bildar i de föremål, å hvilka den är fästad, än fina förgrenade gångar än större håligheter, till större delen uppfyllda af den i friskt tillstånd lösa väf- naden. Vid första påseendet finner man lätt, om t. ex. ett ostronskal är angripet af denna svamp eller icke. I förra fallet ses å skalet en mängd smärre hål, af hvilka en del äro tilltäppta af mycket små, koniska papiller. I spetsen af hvarje sådan papill befinner sig ett osculum. Spicula äro egentligen blott af ett slag, nemligen 0,3 mm långa capitulato-acuta; dock förekomma missbildningar af dessa typiska spicula ganska allmänt. En del kunna sakna hufvud, hos en del är hufvudet ovalt, hos andra klotrundt, se Taf. II, fig. 2 a —2 i, der jag afbildat dels sådana, dels typiska spicula. Öfver anatomien och utvecklingen af en närstående art har N.: NASSONOw ') lemnat en noggrann beskrifning. 2 1) Zeitschrift fär wissenschaftl. Zoologie, XXXIX, 1883, 293, t. 18, 19. vant KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:O 6. 15 Vioa vastifiea HANCOCK. Tafl. II, fig. 3a—3g: 1867, Cliona vastifica, HANcOcK, Ann. Mag. Hist., Ser. 3, XIX. 237, pl. 7, f. 2. Vioa velut ac precedens perforans, conchas et lapides incolens. Oscula in papillis minutis, extra concham positis. Spicula trium generum: capitulato-acuta, spinoso-acria, interdum in medio inflata, spinoso-flexo-obtusa minima. Color idem ac Vioze celatze. Habitat rarior quam V. celata in Gullmaren, Bahusize. Som denna spongia både till färg och förekomst fullkomligt öfverensstämmer med föregående, vill jag endast nämna några ord om dess spicula, som äro betydligt af- vikande. De capitulato-acuta nålarne äro omkring 0,28 mm långa, försedda med ett i de flesta fall alldeles klotrundt hufvud samt raka. Spicula spinoso-acria äro 0,11 mm långa, svagt böjda midtpå; taggarne äro mycket korta, tätt sittande och endast skönj- bara vid ganska stark förstoring; stundom saknas de helt och hållet. Såsom förut om- nämnts, äro de ofta försedda med 1—2 ansvällningar midtpå. De spinoso-flexo-obtusa nålarne äro endast 0,012 mm. långa, men försedda med relativt mycket större taggar än de föregående; de äro böjda i zig-zag. I den figur, HANCOCK lemnat öfver denna art, äro dock taggarne hos dessa små spicula större, än jag funnit dem. Arten visar för öfrigt stor likhet med Cliona Carpenteri HANCOCK”), isynnerhet hvad spicula inflato- acria beträffar. Hos sistnämnde art omnämnes dock ej någon spinositet å dessa spi- cula, och dessutom äro de små spinoso-obtusa ej zig-zagformade såsom hos V. vastifica. På grund af dessa afvikelser från Cliona Carpenteri har jag identifierat de af mig funna exemplaren med ofvanstående art, med hvilken de dock ej helt och hållet öfver- ensstämma. Hos V. vastifica, sådan den beskrifves af HAncocK, skola nemligen ej fin- nas några ansvällningar på midten af spicula spinoso-acria; men då dessa ansvällningar ej äro typiska, anser jag dem icke medföra något hinder vid identifieringen. Om olikheten hos de spinoso-obtusa nålarne har jag förut talat. Polymastia Bow. Poiymastia mamillaris O. F. MÖLLER (Bow.). 1806, Spongia mamillaris, O. F. MöLLEr, Zool. Dan., IV, 44, pl. 158, fig. 3—4. Euplectella » » Bow., List Mar. Inv., (1, 1861. Polymastia » » Id. IT, 71, 1866; III; pl. 12) £ 1—11,, 1874 Pencillaria » » J. E. GraAY, Proc. Zool. Soc., 527, 1867. Polymastia coriacea, crasse incrustans, papillosa; superficies aspera; oscula in apice papillarum longarum, paulum -complanatarum posita. Spicula in fasciculos disposita; Spicula unici generis: capitulato-acuta, binse magni- tudinis, minoribus in cortice positis. Color: spongia albo- vel obscuro-cineracea, papille tamen flavescentes. Habitat sat frequens in Gullmaren, Bahusie, profund. 100—140 metr. 1) Ann. Mag. Hist., Ser. 3, XIX, 241, pl. 8, f. 4. 16 KONRAD FRISTEDT, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SPONGIA. De exemplar, jag erhöll af denna spongia, voro i allmänhet nästan runda, de större af omkring 50 mm diameter. Höjden var hos de fleste densamma, omkring 10 mm, utan någon betydligare afsmalning mot kanterna. Till sitt växtsätt är den alltid inkrusterande och visar en viss benägenhet att hoprulla sig, då den blifvit lös- gjord. Ytan är särdeles hårig, nästan sträf, till följd af från densamma utstående spicula och försedd med långa, svagt tillplattade och tätt sittande papiller (»cloacal fistulze» BowER- BANK), hvilka till färgen äro betydligt ljusare än spongians öfriga delar och i längd variera från 1 till 12 mm, dock så, att de hos samma exemplar äro ungefär af samma längd. De äro försedda med en längsgående fåra i midten och något litet nedtryckta mot sjelfva spongian samt vända åt ett och samma håll. Spicula äro ordnade på ett egendomligt sätt. De äro nemligen, liksom hos de båda följande slägtena, samlade i knippen, som utgå från basen, nästan vinkelrätt mot spongians yta. Sjelfva spongian, såväl som dess papiller, är beklädd af ett mörkare hölje, bildadt af ett tätt lager af de små spicula capitulato-acuta. Alla spicula, både de större och de mindre, äro tjoc- kast på midten, hvarifrån de sedan afsmalna mot båda ändar, af hvilka den ena är försedd med ett väl begränsadt hufvud, som dock är af mindre diameter än nålen midtpå. Längden af de mindre i dermis belägna spicula är 0,2 mm; de större deremot blifva ända till 0,9 mm långa. Antagligen är denna spongia identisk med Halichon- dria mamillaris JOHNSTON'"), ehuru han i beskrifningen öfver densamma säger, att dess spicula äro tillspetsade i båda ändar. Detta kan dock vara ett lätt förklaradt misstag, emedan nålarnes hufvud är ytterst litet och vid svagare förstoring lätt kunna förbises. Äro emellertid dessa båda arter identiska, skulle enligt J. E. Gray”) Spongia Penicillus MoNTtAGU, Sp. mammifera PARKINSON, Sp. Imperati D. CHtAJE och Tethya? penicilliformis GRAY vara synonymer till ofvanstående art. Brist på typexemplar att jemföra med har här, liksom vid flera andra tillfällen, tvungit mig att lemna frågan oafgjord. Radiella Osc. SCHMIDT. Radiella spinularia Bow. (Osc. SCHMIDT). 1866, Tethea spinularia, Bow. II, 94; III, pl. 15, f. 23—30, 1874. Radiella » » Osc. ScHMiIDT, Atl. Sp., 76, 1870. 1867, Spinularia tetheoides, Gray, Proc. Zool. Soc., 524. Radiella coriacea, crasse incrustans, globosa vel sepius depressa, papillis minutis sparsim ornata. Superficies leviter aspera. Oscula in apice papillarum posita. Spicula ut in Polymastia disposita, duorum generum: capi- tulato-acuta et rarius acria. Color: specimina recentia obscure cana, interdum pallide cano-virescentia. Habitat frequens in Gullmaren et ad insulas Koster et Väderö Bahusize, profunditate varia. Denna spongia, som otvifvelaktigt är nära beslägtad med Polymastia mamillaris, har, liksom denna, spicula ordnade i knippen, som sträcka sig från spongians bas 1) Brit. Spong. 1843; 142, tyler fe. 2) List of brit. Spong. 1848, 14. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O 6. I mot dess yta; den har äfven, såsom föregående, papiller, men dessa äro här betydligt mindre och färre till antalet. Deras längd öfverskrider sällan 2 mm; stundom saknas de helt och hållet, och aldrig har jag funnit flere än tio hos något exemplar. TI deras spetsar äro oscula belägna. Vanligen äro papillerna och partierna kring dem något ljusare än yttre randen. Detta förorsakas, dels, såsom BOoWwERBANK påpekat, genom vat- tenströmningen från oscula, dels, tror jag, lika mycket derigenom att hårigheten är störst i svampens omkrets. Den mörkare färgen i kanten beror nemligen på der samladt slam och sandpartiklar, hvilka af vattenströmmen från oscula skulle hindras att fastna på de i närheten af oscula liggande delarne. Den större hårigheten 1 bräd- den är ju äfven ett skäl, hvarför slam o. d. der lättare kan samlas. Till skilnad från Polymastia mamillaris, är höjden vanligen större än bredden hos Radiella; undantag härifrån göra dock större exemplar, som ofta äro mer eller mindre tillplattade. Jag erhöll ett 25 mm långt och 15 mm bredt, men endast 6 mm högt, hvilket ganska mycket påminde om en Polymastia med outvecklade papiller. Spicula äro af två slag. Det ena, de capitulato-acuta, är betydligt öfvervägande till antalet; de variera ofantligt i längd från 0,3—1,2 mm; de större äro vanligen svagt böjda. Hos denna spongia, såväl som hos andra med denna sorts nålar, finnes, förutom den normala ansvällningen vid basen, ofta en eller två något längre fram på skaftet. Den andra sortens spicula äro betydligt färre till antalet; de äro ytterst fina spicula acria af ungefär 0,3 mm längd. BOoWERBANEK har afbildat dem op. cit. III, pl. 15, f. 28, från hvilken figur samma spicula hos mina exemplar dock afvika något litet deri, att de äro betydligt smalare, samt lika ofta raka som böjda. Tecophora ÖOsc. SCHMIDT. Tecophora semisuberites Ösc. SCHMIDT. 1870, Tecophora semisuberites Osc. ScHMIDT, Atl. Spong. 50; pl. 6, f. 2. » » » MARENZELLER, Denkschr., Akad. Wien; XXV, 368, 1878. Tecophora plus minusve pyriformis, crasse incrustans vel libera, cortice firma circumdata. Superficies leviter hirsuta, paullulum striata. Pars superior tumescens, papillis minutis et paucis ornata. Spicula unici generis: capitulato-acuta. Color: specimina recentia et in spiritu conservata albo-flavescentia; partes laterales et papille exsiccatorum fere alba, pars superior tumida obscurior. Habitat sat frequens in Gullmaren Bahusix; profund. 100—140 metr. Denna spongia torde i de festa fall sitta fästad vid klippor eller andra fasta föremål; nästan alla exemplar voro nemligen liksom afskurna vid basen, hvilket talar för ett sådant växtsätt. Hos några få var förhållandet helt annorlunda; de voro oskadade vid basen, som var beklädd med ett fint ludd af spicula. Dylika exemplar får man väl antaga hafva vuxit fritt i sand eller lera. K. Vet. Akad. Handl. Bd. 21. N:o 6. 3 18 KONRAD FRISTEDT, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SPONGLE. Det yttre, ljusare höljet bildas af långa spicula capitulato-acuta, som ligga ytterst tätt och äro med spetsarne vända svagt utåt och uppåt; derigenom får spongian en sträfhet, som lätt kännes, om man med fingret stryker uppifrån och nedåt. Detta hud- lager förtunnas mot spongians öfre del och ersättes öfverst af ett likaledes af tätt lig- gande nålar bildadt fast tak, som dock är till större delen uppfyldt af kortare spicula, emellan hvilka längre ligga inströdda. Det är egentligen dessa sistnämnde nålar, som förorsaka den äfven för ett obeväpnadt öga väl skönjbara hårigheten. Spongians bas — hos fritt växande exemplar — utgöres af ett ganska fast och mäktigt lager af utan ordning liggande spicula och ytterst sparsam, nästan alldeles kornlös sarkod. Från denna bas utgå snedt uppåt och utåt pelare af spicula-knippen, hvilka dels samman- flyta med det yttre sidohöljet dels med taket; emellan dessa pelare ligga de mörkare sarkodrika lagren. Papillerna, till antalet från 1 till 20, äro sällan SEE 2 mm långa; i deras spets äro oscula belägna, hvilka här äro betydligt större än hos de båda förut beskrifna med papiller försedda svamparne. Spicula äro alltid tjockast midtpå, samt försedda med ett tydligt hufvud. Längden varierar mellan 0,1—1,; mm. Det största exemplar, jag erhöll af denna spongia, var omkring 25 mm högt. Suberites NARrRDo. Spongia minima, radice Sracibis Tua: = TS Es OR ER EE, åa RER PT IS S. spermatozoon. Spiculis preedite imflato- il g i; 1 SNR Ör onz - ö obtusis vel (et) in-4 ”PONS iesa S0a SRS vel | Spiculis PIE Lite NINHA TOA CITO SSE NERE S. montalbidus. END minus globose ve 8 ; flato-acribu i Ad 1 eken destitutsennfatos 5 picula capitulato-acuta, : pyriformes, pedunculo SAR STÅR KVCSSLT S. Så longo insidentes. acribus. ak Spicula acuta (raro ca- I ) | . | pitulato-acuta) valde | Mexage = ED SNERSEN S. virgultosus. Cutis bene separata, sat crassa. Spongia mag- H18- Gp ap1 15; OLM Aas ee RESET SANNA RSS EES RASEN S. massa. Spiculis destitutze inflato- obtusis et inflato-acri- bus. 5 Spongia carnosa, non in- lcutis tenuis; papilla CIUSTAN SPE TSE FT FANS TESEN TIER NIER ASIEN TTYRE | minime vel null. ISpongia tenuiter incru- | SVANST = su o2 ses soo oo TERS SONARA FORN NER VE S. Griffithsi. [95] - sulphureus. Suberites spermatozoon Ösc. SCHMIDT. 1372, Cometella spermatozoon, Osc. ScHMiDT, Zool. Erg. Nordseef., pl. 1, fig. 2. Suberites carnosus, minutus, producte pyriformis, subtus in gracilem et ramosam radicem attenuatus. Super- ficies glabra; oscula inconspicua. Spicula trium generum: acuta, interdum capitulato-acuta, quod tamen regula non est ut alias in fam. Suberitidarum, inflato-obtusa et inflato-acria. Color: specimina recentia et in spiritu conservata pallide rubra; exsiccata sordide alba. Habitat sparsim in Gullmaren Bahusize; profund. cire. 70 metr. KONGL. SV. VET. ARADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:O 6. 19 Denna suberites-art är fritt växande och sitter med den fina roten fästad i sand eller lera. Den är den minsta af detta slägtes alla köttiga arter. Längden af de exemplar, jag sett, öfversteg ej 40 mm, hvaraf roten upptog ”/;; flertalet voro i all- mänhet omkring 20 mm långa. Hos exemplar, som voro fullständigt bibehållna, var roten fint förgrenad. Spicula acuta variera rätt mycket 1 längd och form; vanligen äro de omkring 0,5 mm långa; stundom äro de försedda med hufvud och hafva så- lunda öfvergått till de för familjen karaktäristiska capitulato-acuta spicula. Oftast äro de svagt böjda. De andra båda slagen af spicula äro talrikast i spongians yttre delar. De äro dels inflato-acria dels inflato-obtusa och variera ofantligt i längd; medel- längden torde vara 0,05 mm; inflato-acria äro dock vanligen något längre än inflato- obtusa och blifva ända till 0,06 mm långa. OSCAR SCHMIDT har beskrifvit denna spongia under namnet Cometella spermato- zoon, men dels till sin konsistens dels på grund af närvaron af spicula inflato-acria och inflato-obtusa står den så nära S. ficus och andra Suberites-arter, att den med större skäl än t. ex. S. massa NARDo bör upptagas under slägtet Suberites. Suberites montalbidus CARTER. Tafl. II, fig. 4a—4 e. 1880, Suberites montalbidus, CARTER, Aun. Mag. Hist., Ser. 5, VI, 256. Suberites globosus, carnosus, scsepissime ad conchas Pectinis affixus, supra osculo magno praeditus, albo tu- more circumdato. Oscula reliqua parva. Superficies nodosa. Spicula trium generum: capitulato-acuta, inflato-acria et, rarius, inflato-obtusa. Color: specimina recentia et in spiritu conservata albo- vel sordido-cana; exsiccata sordide albescentia. Habitat sat frequens in Gullmaren Bahusie profund. 75 metr. Nästan alla de exemplar, jag erhöll af denna svamp, hade en mer eller mindre afrundad, ofta klotrund form med en låg konisk upphöjning kring det stora osculum. Endast med ett par undantag sutto de fästade på öfre skalet af Pecten, vanligen i när- heten af låsbandet. Det upphöjda fältet kring osculum är till färgen betydligt ljusare än den öfriga spongian samt af en mycket lösare, nästan slemmig konsistens. Ytan är småknottrig med undantag af det öfre ljusare området, som är nästan alldeles glatt och jemnt. Det största exemplar, jag erhöll, hade en diameter af omkring 40 mm. Spicula capitulato-acuta, som oftast äro något litet böjda, äro omkring 0,5; mm långa. Hufvudet, som är litet, men i de festa fall väl afsatt, kan dock saknas, såsom ofta är förhållandet hos detta slags nålar. Spicula inflato-acria variera liksom hos föregående art betydligt i längd; flertalet torde vara omkring 0,05 mm. Jemte dessa förekomma, ehuru sällsyntare, något kortare inflato-obtusa spicula. Jag har varit ganska tveksam, huruvida jag borde uppställa denna form såsom en varietet under S. montalbidus eller icke. CARTERS korta beskrifning öfver denna art lyder: »Form monticular. Colour grey-white. Surface corrugated. Vents, one large on the summit, naked, the rest small, on the sides. Texture soft, matted. Spicules af two kinds, viz.: 1, skeleton, large, subpin-like, head variable in shape; 2, 20 KONRAD FRISTEDT, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SPONGII. flesh-spicule, minute, shaft cylindrical, straight or curved, pointed at each end and inflated in the centre. Size of specimen 11—12ths inch in diameter at the base, 8-—-12ths inch high». Hvad formen beträffar, om någon afvikelse deri skulle finnas mellan mina och de af CARTER beskrifna exemplaren, är ju ej att fästa något afseende vid, då den i all- mänhet hos spongior är af ringa betydelse vid identifieringen. Vigtigare är afvikelsen i spicula. ÖARTER nämner blott ett slag af »flesh-spicule», nemligen inflato-acria (»poin- ted at each end and inflated in the centre»), då jag deremot hos mina exemplar funnit, ehuru visserligen mera sällsynt, äfven inflato-obtusa. Öfver storleken af spicula kan jag ej anställa nägon jemförelse, då CARTER derom ej lemnat några uppgifter. CARTER har dessutom å ett annat ställe omnämnt denna spongia. Han har nemligen i Ann. and mag. of nat. hist. Ser. 5, IX, 1882, infört en uppsats om »Some sponges from the West-Indies and Acapulco in the Liverpool free Museum, described, with general and classificatory remarks». I denna uppsats förekommer en uppräkning af en mängd arter och bland dessa på s. 353, S. montalbidus med en kort notis, i hvilken han med fråge- tecken uppställer den såsom identisk med S. Lätkenii Osc. ScHmiprT. Denna sistnämnde Suberites-art har dock ett slags högst egendomliga trubbtaggiga spicula, som äro af- bildade i Grundzäge einer Spongien-Fauna des Atl. Gebietes, 1870, pl. 5, fig. 7, hvilka nålar dock ej finnas hos mina exemplar, och ej heller äro omnämnda af CARTER — någon figur af S. montalbidus är af honom ej lemnad — hvarför jag anser, att denna identifiering beror på något misstag. Mera skulle jag vara böjd för att såsom synonym under ofvanstående art uppställa en af VOSMAR') beskrifven »Suberites spec.», som tyckes ganska väl öfverensstämma med S. montalbidus, särskildt med af mig under- sökta exemplar. Den har nemligen förutom spicula capitulato-acuta, både inflato-acria och inflato-obtusa; de sistnämnda båda slagen skola dock vara försedda med mycket små taggar, något som jag med de förstoringar, som stått mig till buds, ej kunnat upptäcka. Suberites ficus EsPER (ÖsSC. SCHMIDT). 1788, Alcyonium = ficus, ESPER, Die Pflanzenthiere; t. 20, f. 1—4. Halichondria » » JOHNSTON, Br. Sp. 144, t. 15, f. 4—5, 1842. Halina » » Bow., List Mar. inv., 70, 1861. Hymeniacidon » » Id. Mon. II, 206, 1866; III, pl. 36, fig. 10—17, 1874. Ficulina » » JEEHS GRAY > P10C- 40012 OC, "235 LOG Suberites » » Osc. ScHMiDTt, Atl. Sp., 76, 1870. 1816, Aleyonium ficiforme, LAMARCK, Ån. sans Vert., II, 394. Spongia » » LAMOUROUX, Polyp. corallig, 47, 1816. Suberites carnosus, conchas involvens, quas sepe Paguri incolunt. Superficies glabra. Oscula pauca vel inconspicua. Spicula duorum generum: capitulato-acuta et inflato-obtusa. Color: specimina recentia pallide rubra, interdum canescentia, exsiccata albo-canescentia. Habitat frequens ad oras Bahusie profunditate varia. 1) Niederl. Archiv f. Zool., Supplbd. 1, Leyden 1881—2; Report on the Sponges, dredged up in the arctic Sea by the »Willem Barents» in the years 1878—9, 32, pl. 1, f. 22—23 och pl. 4, f. 140—144. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:O 6. Di De exemplar, jag erhållit af denna art, äro liksom förkrympta; åtminstone tyckes arten vid vår kust ej nå den storlek och utveckling, som den enligt BOwERBANK kan få. Längden af mina exemplar öfverstego i allmänhet ej 30 och bredden ej 20 mm. Ej heller erhöll jag någon form, som växte fritt ut från det föremål, vid hvilket den var fästad, utan alla bildade tjockare eller tunnare höljen kring skal af snäckor. Arten är till sin konsistens köttig och mjuk samt genombruten af ett fint kanalsystem, som mynnar utåt genom ett, sällan två oscula. De väggar, som bekläda kanalerna, äro sär- deles glatta samt mycket fastare än spongians öfriga delar. Spicula capitulato-acuta äro omkring 0,4 mm långa samt försedda med ett tydligt hufvud, som mera undan- tagsvis saknas. Hvad tjockleken beträffar, kan man med hänsyn dertill särskilja tvenne slag af capitulato-acuta, hvaraf de smalare äro betydligt färre till antalet och försedda med mindre tydligt hufvud. Alla dessa nålar äro svagt böjda. De små inflato-obtusa äro omkring 0,05 mm långa; äfven de äro svagt bågböjda, och ansvällningens läge, i regel på midten, varierar som vanligt hos dessa nålar. Suberites virgultosus JoHNSTON. 1842, Halichondria virgultosa, JOHNSTON, Brit. Sp., 137, t. 15, f. 1—3. Hymeniacidon » » Bow., Mon. II, 193, 1866; III, pl. 35, fig. 1—5, 1874. Reniera » » J. E. Grar, Proc. Zool. Soc., 518, 1867. Suberites carnosus, consistentia maxime firmus, complanate pyriformis, caule longo conchis affixus. Oscula inconspicua; superficies glabra. Spicula duorum generum: inflato-obtusa et acuta, rarius capitulato-acuta. Color: specimina in spiritu albo- vel cano-flavescentia. Habitat: spec. quinque ad oras Bahusiza inventa; prof. incogn. Af de 5 exemplar, jag sett, voro 3 fullkomligt öfverensstämmande med den figur, BOWwERBANK lemnat öfver denna art. De båda andra afvika dock något och sitta fästade vid spetsen af Dentalium entalis. Från fästpunkten, der de voro tunnt inkrusterande, utgår en 25—30 mm lång, 4—5 mun bred, tillplattad stjelk, som så småningom till- tager 1 tjocklek mot den öfre päronformade delen; denna del är hos båda exemplaren af ungefär samma storlek, 35—40 mm lång, största bredden 20 mm och tjockleken omkring 8 mm. Till sin konsistens är denna art kanske den mest fasta af alla här beskrifna Suberites-arter. Spicula acuta äro omkring 0,: mm långa; de äro alltid böjda, stundom på mera än ett ställe (Aexo-acuta). I regel sakna de hufvud, men undantagsvis finnes ett sådant gunska väl utveckladt. De små spicula inflato-obtusa äro 0,02:—0,03 1mrm långa. Suberites massa NARDO. 1847, Suberites massa, NARDO, Prosp. faun. mar. ven. estuario. » » » OsC:: ISCEMIDT, ; Adr:, Sp: Od, ba folk 2, LO02. Spongia crasse incrustans, cute bene distincta cireumdata. Partes interiores molles, fasciculis spiculorum refertee. Superficies glabra, tuberosa vel papillosa. Spicula unici generis: capitulato-acuta, binae magnitudinis. Color: specimina recentia aurantiaca. Habitat sat frequens in Gullmaren Bahusie; profund. 35—60 metr. 20 KONRAD FRISTEDT, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SPONGIZ. Denna suberites-art sitter fästad vid klippor eller i allmänhet fastare föremål och torde aldrig förekomma fritt växande; åtminstone voro alla de ganska talrika exemplar, jag sett, liksom afskurna vid basen. Till formen är den oftast oval, något nedtryckt, samt ofvantill försedd med flere tillplattade papiller, hvilkas längd sällan öfverstiger 10 mm. Några oscula har jag ej kunnat finna hvarken 1 papillernas spets eller annor- städes. Den hud, som omgifver spongian, är af en betydligt fastare konsistens än de inre delarne. Den bildar vanligen två, mera sällan tre lager, som äro väl åtskilda, och emellan hvilka håligheter befinna sig, som fortsättas i papillerna. Den inre väf- naden, som är ganska lös och till färgen mörkare än huden, är fullsatt af utan ord- ning liggande spiculaknippen. Det största exemplar, jag erhållit, var 20 mm långt, bredden och höjden hvardera 10 mm, sålunda ofantligt små 1 förhållande till de exemplar, NARDO talar om. Spicula äro tjockast midtpå, vanligen svagt böjda och för- sedda med ett litet, men tydligt hufvud. Längden af de 1 dermis belägna är 0,16 mm; de inre skelettspicula blifva omkring 0,7 mm långa. Suberites Griffithsii Bow. 1842, Halichondria? celata var. &«, JOHNSTON, Brit. Sp., 125, ? Raphyrus » » J.E: GRAY, Proc. Zool. Soc., 916, 1867? 1862, Papillina suberea, Osc. ScHMmmT, Adr. Sp., 69. 1866, Raphyrus Griffithsii, Bow., Mon. II, 354; III, pl. 64. Suberites carnosus, globosus; papillis plurimis, minutis ornatus. Consistentia eadem fere ac. 5. montalbidi. Spicula unici generis: capitulato-acuta, plerumque flexa et capite elongato. Color: specimen exsiccatum intus flavescens, superficie fusca. Habitat: specimen unicum, minimum in Gullmaren Bahusizxe inventum; profund. 36 metr. Denna svamp skall enligt ÖSCAR SCHMIDT vara försedd med papiller, som vid torkning sjunka in, så att en mängd små fördjupningar uppstå. Dessa fördjupningar gifva spongian ett knottrigt utseende, hvilket äfven synes å det lilla exemplar, jag er- hållit. För öfrigt är denna art som de föregående temligen fast med ytterst fina kanaler och påminner till sitt yttre något om Suberites montalbidus. Spicula, af en- dast ett slag, capitulato-acuta blifva omkring 0,3 mm långa. De ligga utan ordning, äro oftast mycket böjda samt hafva ett aflångt hufvud. Det enda exemplar, som blif- vit funnet vid Bohuslän, är ovalt, den längre diametern 5 mm, då deremot ett af BOwERBANK afbildadt når den betydliga storleken af 140 mm i längd och 120 mm i bredd. Antagligen är denna art identisk med JoHnstons Halichondria? celata var. a och i så fall äfven med Raphyrus celatus; men att det skulle vara samma art som Vioa celata, såsom CARTER”) påstår, är jag dock ej böjd att tro. Först och främst tala spicula deremot, som hos båda arterna visserligen äro af samma. längd, men till formen ganska olika. Hos ofvanstående art äro de nemligen mycket böjda, samt försedda med ett ovalt hufvud, då de deremot hos Vioa celata endast äro svagt, ofta intet böjda och hafva ett nästan klotrundt hufvud. För öfrigt vore det ju högst !)-Amnn. and Mag. of nat. hist., Ser. 4; VIL 1871, 219: KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDL. BAND. 2l. N:O 6: 23 egendomligt, om en art, som lefver inuti musselskal, äfven skulle förekomma i fritt tillstånd och då antaga sådana dimensioner, som det af BOwERBANK beskrifna exem- plaret; och vore arterna identiska, hade man väl någon gång bort anträffa någon annan art af Vioa fritt växande, något som jag dock ej funnit omnämndt af någon förfat- tare. Så länge detta åtminstone ej är förhållandet, får man väl, i motsats mot CARTER, anse dem för skilda, om ock närstående arter. Suberites sulphureus Bow. (J. E. GRAY). 1866, Hymeniacidon sulphureus, Bow., Mon. II, 208; III, pl. 37, 1—3, 1874. Suberites » » J. BE. GRAY, Proc: Zool. Soc., 523, 1867. Suberites tenuiter incrustans conchas, proesertim Terebratulinarum. Superficies, quum cutis membranacea deest, leviter hirsuta, aliter fere glabra. Spicula unici generis: capitulato-acuta. Color: specimina recentia et in spiritu conservata sulphurea; exsiccata albescentia. Habitat frequentissimus ad oras Bahusize profunditate varia. Denna spongia är utan tvifvel den allmännaste vid Bohusläns kust; den inkru- sterar nästan uteslutande Terebratulina, mera sällan balanider o. d.; och förekommer så talrikt, att jag at ofvannämnde, ytterst allmänt förekommande brachiopod sällan fann någon, som var fri från spongian. När dermalväfnaden finnes kvar, är ytan nästan glatt; men är den borta, gifva de fritt framträdande nålarne svampen ett hårigt ut- seende. I allmänhet är denna mycket tunn och har en från föregående arter betydligt afvikande konsistens; stundom kan den likväl tilltaga något 1 tjocklek och får då i viss grad den köttartade beskaffenhet, som är karaktäristisk för de förut beskrifna Su- berites-arterna; dock har jag bland flere hundra af mig sedda exemplar, ej funnit något, som öfversteg 4 mm i tjocklek. Spicula vexla i längd mellan 0,3:—0,:5 mm; dermal- väfnadens äro något längre än det inre skelettets. Alla nålar äro ytterst svagt, nästan omärkbart böjda och hafva ett mycket tydligt, alldeles klotrundt hufvud. Hymeraphia Bow. Hymeraphia stellifera Bow. 1864, Hymeraphia stellifera, Bow., Mon. I, pl. 1, fig. 34, pl. 34, fig. 370; II, 146, 1866, III, pl. 27, f. 4—6, 1874. Mesapos » »1 ss Jar GRAY, "Proc: Zool. Soc:; H43: 1867. Hymeraphia tenuiter incrustans; superficies hirsuta; oscula parva, inconspicua. Spicula duorum generum: capitulato-acuta, steilato-lagenata. Color speciminis nostri sordide rubescens. Habitat: specimen unicum ad insulas Väderö inventum; profund. 125 metr. Det enda exemplar, som föreligger af denna spongia, bildar en ytterst tunn skorpa å ena sidan af en Caryophyllia. Om dess form är, liksom hos de flesta inkru- sterande svampar, intet att säga. Spicula äro för öfrigt nog karaktäristiska för att 24 KONRAD FRISTEDT, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SPONGIA. fullkomligt igenkänna arten. De capitulato-acuta mnålarne vexla i längd från 0,5—1 mm; de längre äro vanligen något smalare än de kortare. Alla äro rätt mycket böjda; de längsta ofta på mera än ett ställe. Dessa spicula sitta med sin ansvällda del vänd mot svampens bas och sträcka sig med den spetsiga ändan ett godt stycke fritt ut; deraf spongians hårighet. Vid basen af dessa nålar och i allmänhet i de inre väf- naderna ligga de egendomliga spicula stellato-lagenata. Äfven dessa variera rätt be- tydligt i längd; en del äro endast 0,04 mm långa, hvarifrån olika storlekar finnas ända till omkring 0,085 mm; den flasklika ansvällningen vid basen har oftast ett snedt läge i förhållande till skaftet d. v. s. är större å ena sidan om detsamma än å den andra. Förutom dessa båda spiculaformer finnes ett tredje slag af spicula, som jag ej upptagit i den latinska diagnosen, alldenstund de antagligen ej äro annat än ej fullt utbildade spicula capitulato-acuta. De äro belägna 1 spongians imre väfnader samt ordnade 1 mer eller mindre radierande grupper. Längden af dessa sistnämnde nålar är omkring 0,25 mm; de äro böjda, nästan omätbart smala samt tillspetsade i den ena ändan, då den andra är afrundad utan någon ansvällning (acuta). Vosmeria n. g. Spongia incrustans, paulum sarcodsa continens. Spicula duorum generum: capitulato-acuta et acria. Vosmeeria crustacea n. Sp. Tafl. II; fig. 5 a—5d. Vosmeeria lapides et conchas tenuiter incrustans. Superficies glabra, papillis plurimis, longis, paulum complanatis ornata. Oscula in apice papillarum posita. Spicula duorum generum: capitulato-acuta in papillis et acria in reliquo sceleto. Color: specimina recentia, exsiccata et in spiritu conservata alba vel argenteo-albescentia. Habitat: specimina pauca in Gullmaren Bahusize inventa; profund. 54—125 metr. Arten är, liksom de båda föregående, tunnt inkrusterande, men afviker såväl från dem som från de öfriga till fam. Suberitidin&e hörande formerna genom sin fattigdom på sarkod. Spicula ligga ytterst tätt intill hvarandra, och den sarkod, som finnes dem emellan, är nästan helt och hållet kornlös. Deraf får spongian sin hvitglänsande färg. Det största exemplar, jag erhållit, var 25 mm långt och 10 mm bredt, samt bildade en tunn hinna på öfre sidan af en sten. Emellan svampen och det föremål, på hvilket den växer, finnes ett tomrum, i hvilket nedre delen af de ihåliga papillerna fritt ut- skjuta ett litet stycke. Dessa papiller äro liksom samlade på mer eller mindre pa- rallela åsar och äro ganska talrika, i längd varierande från 2—7 mm. De i papillerna liggande spicula capitulato-acuta äro raka omkring 0,55 mm långa. Hufvudet är i regel framflyttadt ett mindre stycke på skaftet. Spicula acria, som hafva ett horizontelt, med spongians yta parallelt läge, äro omkring 0,8 mm långa, men ungefär dubbelt så tjocka som föregående slag. De äro svagt bågböjda. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O 6. 25 Fam. 2. RENIERINAE OÖsc. SCHMIDT. Spena: TnORöknaa, 0;3 Tan NON NON ONN ss rrorBbbs ELEVEN PUCcBcEr Tra ESSEN LSESES SILVA S: HERPES SLA Amorphina. Spicula in retia tri- vel (et) quadri-angularia disposita, 0,15 mm longitudinem non excedentia -....-.--- Reniera. Amorphina Osc. ScuMioz. SPICULA HO MN 135 ACK ss ETOD NN SK NG A. panicea. SPC UlBFOTNNIDRA CUCASELSS SEAN ERE SSA ES BAS A. fallax. Amorphina panicea PALLAS (Ösc. SCHMIDT). 1766, Spongia panicea, SESse Sea eTeNNA SN Ra RNA rs SSE fragilist Hastatus ambiguus Bow. Tafl. III, fig. 1 a—1h. 1866, Microciona ambigua, Bow., Mon. IT, 136: III, pl. 25. » » » MARENZELLER, Denkschr. Akad. Wien, 370, t. 1, 3 och t. 2, f. 3, 1878. Amphilectus » » VosMAR, Notes Leyd. mus., 116, 1880. Hastatus tenuiter incrustans. Superficies aspera. Spicula quatuor generum: spinoso-obtusa; spinoso-acuta, bina magnitudinis, majora tantum ad basim spinosa; hastato-, rarius mucronato-acria; et sequali-ancorata. Color: specimina exsiccata, recentia et in spiritu conservata fulva vel paullum albescentia. Habitat sparsim in Gullmaren et ad insulas Väderö Bahusize; profund. 55—150 -metr. Denna art, som till förekomst och växtsätt ganska mycket påminner om Su- berites sulphureus, är dock på långt när ej så allmän och tyckes hålla sig i större djup. De spicula, som befinna sig närmast det föremål, på hvilket spongian växer, äro spi- noso-obtusa af 0,1 mm längd; de ligga der utan någon egentlig ordning, men hafva sällan ett mot ytan af svampen vinkelrätt läge. Oftast äro de något ansvällda i den ena tjockare ändan och nästan utan undantag svagt bågböjda. De spinoso-acuta nålarna äro samlade i knippen af två till sex. De mindre äro helt och hållet spinösa, omkring 0,14 mm långa, med taggarne stora, kloformigt böjda mot nålens bas och nå sällan öfver dermalmembranen. Detta är deremot alltid förhållandet med de större, blott vid basen taggiga eller knöliga nålarne, som derigenom gifva svampen dess håriga utseende. Dessa större nålar hafva en längd af 0,:—0,; mm. Dermalspicula af- vika, såvidt jag funnit af mina exemplar, från BOwERBANKS figur och beskrifning. De äro af två slag, dels hastato (mucronato)-acria, dels equali-ancorata. BOWERBANK säger om de förstnämnde: »spicula acerate, long and slender», men har”) afbildat dem såsom åtminstone i ena ändan försedda med den udd, som är utmärkande för spicula hastato- DIELSE Ci VID pls 425,4 Ng: 4: 22 KONRAD FRISTEDT, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SPONGIZ. acria. Hos mina exemplar äro dessa spicula, i likhet med hvad MARENZELLER funnit, verkliga hastato-acria eller stundom mucronato-acria. MARENZELLER säger nemligen om dessa spicula: »gleich breit, nur an beiden Enden ganz wenig erweitert und dann plötzliceh zugespitzt», dermed tydligen menande hastato-acria. De ligga än spridda än samlade i knippen och äro omkring 0,3 mm långa. Äfven hvad de andra dermalspi- cula, de 2quali-ancorata, beträffar, är BOWERBANKS uppgift i strid mot verkliga för- hållandet; han säger nemligen: »angulated, bidentate, equi-anchorate; and rarely pal- mated equi-anchorate, oaktadt dessa spicula 1 sjelfva verket blott äro af ett enda slag, nemligen tre-tandade 2xquali-ancorata af 0,03 mm längd. Hvarför BOWERBANK kunnat tala om tvenne slags ankarspicula beror derpå, att dessa kiselkroppar få ett olika ut- seende efter sitt olika läge. Ligger ankarspiculum så, att den konvexa sidan är vänd från åskådaren, synas alla tre taggarne, och spiculum får då det utseende, som BoWER- BANK afbildat”); ligger det deremot på sidan, blifva blott två taggar i hvardera ändan synliga, och detta har gifvit BOWERBANK anledning att, såväl här som på flere andra ställen, tala om »bidentate-equi-anchorate» spicula, der det dock blott finnas tre-tandade. Slutligen återstår endast att nämna några ord om denna svamps växtsätt. Van- ligast torde den förekomma inkrusterande fasta föremål, och då äro spicula ordnade så, som här är beskrifvet. Men MARENZELLER omtalar, att han funnit fritt växande exemplar. Spongian var då, såsom var att vänta, hårig å båda sidor, och genomsnitt visade, att den ena halfvan var till byggnad fullkomligt lik den andra; det fanns nem- ligen innerst ett lager af spicula spinoso-obtusa, från hvilka åt hvardera sidan utgingo spicula, spinoso-acuta, som delvis genomträngde dermalmembranen ”). Att detta upprepande, å båda sidor, af spongians skelettdelar förekommer ej blott hos fritt växande former, har jag varit i tillfälle att iakttaga. Jag fann nemligen ett exemplar, som växte å ena skalet af en Terebratulina, medan andra skalet var täckt af Suberites sulphureus. Ett snitt genom H. ambiguus visade, att under denna svamp närmast brachiopod-skalet fanns äfven ett tunnt lager af Suberites sulphureus, och att det der ofvan på växande exemplaret af H. ambiguus var till sin bygnad fullkomligt likt det, MARENZELLER afbildat. Hastatus mamillaris n. sp. Tafl: III, fig: 3a—3-h. Hastatus conchas satis tenuiter incrustans; superficies glabra, papillis parvis complanatis ornata, in exemplis jumioribus nullis. Oscula minuta, in apice papillarum posita. Spicula trium generum: spinoso-acuta, mucronato-, rarius hastato-aeria et sxequali-ancorata. Color: specimina recentia sanguinea, rarissime virescentia papillis pallidioribus; exsciccata canescentia. Habitat sat frequens in Gullmaren Bahusix profunditate circa 55 metr. Denna spongia bildar en omkring 1 mm tjock inkrustering å balanider, Anomia o. a. f. Ytan är hos friska exemplar nästan slemmig. Med undantag af outvecklade HD EEGLI Np ISRR SGT SJULLNC ss Ple 125 To KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 6. Sö yngre former är den alltid försedd med flere, tätt sittande papiller, som äro svagt till- plattade och å öfre sidan försedda med en grund, längsgående fåra. Dessa papiller äro ihåliga och mynna utåt genom ett mindre osculum ; de äro bildade af två, väl skilda lager, hvaraf det yttersta är tunnt och fattigt på sarkod och får derigenom en ljusare färg än den inre, mörkare kärnan. Spicula spinoso-acuta äro af tvenne, om också ej så särdeles väl skilda, storlekar. De mindre äro svagt böjda, i längd vexlande mellan 0,12—0,2 mm; de större äro mera böjda, isynnerhet vid den smalare ändan och sakna oftast den ansvällning vid basen, som är vanlig hos de kortare; taggarne sitta äfven mindre tätt och kunna t. o. m. saknas på nålens spetsigare tredjedel, då de kortare spicula spinoso-acuta deremot alltid äro helt och hållet spinösa. Längden är 0,37 mm. Spicula mucronato-acria, som bilda skelettet i dermalmembranen och i papillernas yttre skal, äro omkring 0,36 mm långa, än böjda, än raka. Såsom en varietet af dessa förekomma mera sparsamt spicula hastato-acria eller till och med spicula acuta. Spicula 2equali-ancorata äro tretandade, nafva ett mycket böjdt skaft och äro omkring 0,024 mm långa. Slutligen förekomma ett slags C-formade spicula af samma längd som ankar- spicula, men betydligt smalare. De äro liksom förtjockade vid ändarne, och stundom har jag vid stark förstoring tyckt mig finna en antydan till påbörjad bildning af klor såsom hos ett ankarspiculum. Antagligen äro dessa spicula, som vid hastigt påseende hafva stor likhet med spicula C-curvato-obtusa, ej annat än outvecklade spicula ancorata, och på denna grund har jag ej upptagit dem i den ofvanstående uppräkningen af artens kiselkroppar. Jag har varit särdeles tveksam, huruvida jag skulle uppställa denna spongia såsom en egen art eller identifiera den med Microciona jecusculum Bow. ').. Men som beskrifningen öfver denna ej fullt öfverensstämmer med figurerna, och dessutom en del olikheter finnas emellan dessa båda arter, har jag ansett mig heldre böra upp- ställa den såsom ny art än möjligen göra en felaktig identifiering. Om vi först fästa oss vid det vigtigaste, nemligen spicula, finna vi af BOWERBANKS figur öfver M. jecuscu- lum, att de visa ganska stor öfverensstämmelse med skelettdelarne hos H. mamillaris Visserligen äro spicula ancorata afbildade endast såsom »bidentate, equi-anchorate» och mucronato-acria såsom »acuate», men denna olikhet är, hvad de förra beträffar, af ringa eller ingen betydelse; i texten säger BOWERBANK nemligen om dessa spicula: »angulated bidentate, equi-anchorate, rarely tridentate, large and stout, exceedingly numerous», det vill säga, att tre-tandade ankarspicula äfven äro tillstädes, samma miss- tag, som är omämndt vid föregående art. Hvad de andra dermalspicula beträffar, tyc- kes BOWERBANK sjelf ej hafva varit på det klara med dem. TI pl. 83, f. 3 äro de afbildade så- som nästan trubbiga i båda ändar — den ena möjligen något tillspetsad — då han deremot i beskrifningen”) än kallar dem »acuate» än »acerate.». Vidare säger han om M. jecusculum: »The surface is irregularly corrugated, and the corrugation appears to be produced principally by the slightly elevated state of the oscula», och talar således NIMon: Brit. Spong, II, 198; II pl; 83, f. 1—6: HP a es) 1:98: II; 74: K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Bd. 21. N:o 6. an 34 KONRAD FRISTEDT, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SPONGIAZ. icke om några egentliga papiller, hvilka likväl äro särdeles tydliga hos utvecklade for- mer af H. mamillaris. Dessa äro de olikheter mellan ofvannämnde arter, på grund af hvilka jag har upptagit min såsom n. sp., ehuru man af en jemförelse mellan den- samma och typexemplar af M. jecusculum möjligen skulle finna, att de äro identiska. Hastatus Robertsoni Bow. Tafl. IIT, fig. 4a—4D. 1882, Halichondria Robertsoni, Bow., Mon. IV, 100, pl. 5, f. 8—14. Hastatus crasse imerustans; superficies sulcata. Oscula minuta, per superficiem dispersa. Cutis membranacea pellucida, spiculis ornata; sceletum reticulatum. Spicula quatuor generum: hastato- (interdum mucronato-) acria, extremitatibus sapissime leviter spinosis; spimoso-acuta; sequali-ancorata, bin magnitudinis; C- et S-cur- vato-acria. Color: specimina recentia et in spiritu conservata albo-flavescentia; exsiccata interdum sordide fulva, seepius tamen flavescentia. Habitat frequens in Gullmaren, ad insulas Koster et Väderö Bahusiae profunditate varia. Af de talrika exemplar, jag undersökt af denna art, var det största 50 mm långt samt höjden och bredden hvardera omkring 30 mm. Vanligen äro oscula små och spridda; stundom äro de samlade på de inre väggarne af en mer eller mindre upphöjd tub, genom hvars öppning de mynna utåt. Spicula spinoso-acuta äro ordnade i mycket tydliga nät med tresidiga maskor och två till fyra spicula i hvarje sida. De äro 0,2 mm långa, helt och hållet taggiga, än raka, än svagt böjda. De i dermalmembranen liggande spicula hastato-acria äro äfven- ledes omkring 0,2 mm långa. De äro oftast fint naggade i spetsarne och afvika deruti från samma nålar hos af BOoWwERBANK undersökta former; hvarken af hans text eller figur öfver detta spiculum framgår, att en sådan spinositet skulle finnas, men den är möjligen af honom förbisedd, ty en del nålar saknar densamma, och den tarfvar i allmänhet ganska stark förstoring. Spicula ancorata, som alltid äro tretandade, äro af två väl skilda storlekar, de större 0,04 mm, de mindre 0,08 mm långa. Af spicula C- och S-curvato-acria äro OC-curvato-acria de vanligaste, och raka afståndet mellan spetsarne hos ett dylikt spiculum är 0,03 mm. Dessutom finnas äfven ett slags ytterst fina spicula, som väl ej äro annat än unga hastato-acria. Hastatus granulatus Bow. Tafl. III, fig. 5. 1866, Halichondria granulata, Bow., Mon. IT, 262; III, pl. 45, fig. 7—13, 1874. Dendoryx » » oJ. E. GRAY, Proc. Zool. Soc. 536, 1867. Tastatus crasse incrustans vel liber, eglobosus, sat porosus. onsistentia firma; sarcoda gor: sa: Super- Hastatus crasse incrustans vel liber, glol snSabyp C tentia firma; sarcoda granulosa icies corrugata. Oscula minuta, dispersa. Spicula trium generum: mucronato-, rarius hastato-acria; spinoso-acuta ficies corrugat Oscula minuta, disper SL [ et axequali-ancorata bina magnitudinis. Color: specimina in spiritu conservata, recentia et exsiccata sordide canescentia vel badia. Habitat rarus in Gullmaren et ad insulas Koster Bahusize; profund. 55—160 metr. De få exemplar, jag erhållit af denna art, äro mer eller mindre klotrunda, i storlek vexlande från 5 till omkring 20 mm i diameter. Till det yttre påminner denna KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDL. BAND. 21. N:o 6. DÖ) art ganska mycket om Esperia nigricans Bow. (Vosmzr), från hvilken den dock skiljer sig genom sin större fasthet och genom spicula. Dermalväfnadens spicula äro här mucronato- acria af 0,25 mm längd; mera sällsynt förekomma hastato-acria. Spicula spinoso-acuta bilda större delen af det inre skelettet. De äro 0,3 mm långa, vanligen svagt böjda. För- öfrigt variera de rätt mycket till formen; än äro de nästan trubbiga i båda ändar, då den ena dock alltid är smalare än den andra, än äro de, och detta är det vanliga för- hållandet, skarpt tillspetsade i ena ändan; taggarne sitta stundom tätt, stundom mycket glest och kunna i enstaka fall helt och hållet saknas. Af ankarspicula äro de mindre betydligt talrikare än de större; storleken är re- spektive 0,024 och 0,064 mm. Så vidt jag funnit, äro de alla tre-tandade, då BowEr- BANK deremot talar både om »tri- and bi-dentate». I figurförklaringen säger han nem- ligen om de stora spicula ancorata, att de äro tvåtandade, då de deremot äro afbil- dade med tre taggar; de små äro afbildade såsom tretandade och omnämnas i förkla- ringen äfven såsom sådana. I texten deremot talas endast om »bidentate equianchorate» spicula. Dessa motsägelser äro antagligen förorsakade af samma missuppfattning af detta slags spicula, som förut blifvit anmärkt. Utan tvifvel äro alla ankarspicula äfven hos BOWERBANKS typexemplar af denna art tretandade. Hastatus fragilis n. sp. Tafl. IIT, fig. 6a— 6h. tel Hastatus crasse incrustans; superficies hic glabra, illic rugosa; oscula parva, dispersa vel magna, coacer- vata. Consistentia fragilis. Spicula quatuor generum: acuta; mucronato-, rarius hastato-acria; wequali-ancorata; OC- et S-curvato-acria. Color: specimina recentia, exsieccata et in spiritu conservata sordide fulva. Habitat haud rarus ad insulas Koster profunditate 180 metr. Troligen förekommer denna svamp aldrig fritt växande, utan fastsittande vid klip- por, molluskskal o. d. Det största af mig erhållna exemplar var 50 mm långt, 35 mm bredt och omkring 30 mm tjockt, men liksom afbrutet, och troligen blott en del af ett ämnu större. En del oscula äro samlade i en grund, af skarpa kanter begränsad fördjupning, andra deremot spridda öfver hela svampen. Spicula acuta, ordnade i ett oregelbundet nät, äro svagt böjda i närheten af basen samt hålla i längd 0,> mm. Dermalväfnadens spicula äro i regel mucronato-acria, mera sällan hastato-acria af 0,21 mm längd. De tretandade ankarspicula äro temligen starkt böjda midtpå och 0,0: mm långa. Spicula C- eller S-curvato-acria äro endast 0,02 mm långa. Dessa båda sistnämnde spiculaformer förekomma såväl i dermalmembranen som i de inre väfnaderna. Esperia Narbdo. Af förut nämnda skäl har jag tagit slägtet Esperia i vidsträcktare bemärkelse än VOosMeR, och till detsamma räknat arter af hans slägten Myxilla Osc. ScHMIDT (VOSMIER) Esperia NARDO (VOSMAk) och Amphilectus VOSMER. 36 KONRAD FRISTEDT, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SPONGIZ. Diagnosen öfver slägtet Esperia skulle derför enligt min uppfattning af detsamma 1 korthet få följande lydelse: »Desmacidineer, som sakna spicula hastato- och mucronato-acria, men äro för- sedda med spicula ancorata.» Genom att i så hög grad utvidga gränsen för detta slägte har jag visserligen gjort mig saker till samma oegentlighet som BowErBANK, hvad beträffar t. ex. hans slägte Hymeniacidon, till hvilket flertalet spongior af ordningen Silicea skulle kunna räknas, och hvarigenom en examinering blir betydligt försvårad, om ej rent af omöj- liggjord; men då de i detta arbete beskrifna arterna af Esperia äro endast åtta till antalet och slägtkaraktärerna grundade blott på spicula, anser jag mig åtminstone tills- vidare böra bibehålla ofvannämnde begränsning. Spiculis prveditae bifurco- | ACrybus IEEE SNS SSE ESR NES ASEAS EE E. forcipis Spiculis pocillatis desti- Spiculis tricurvato-acri- tutze. Spiculis — bifurco-acribus) bus praeditae....ooo...- EB. armata. STEVE lit ) Cs Spiculis tricurvato-acri- Spiculis spinosis proedita.3 Di stidlestit uten OSA HrUPeacka I SN: . Spicula obtusa non spi- SPI6 WSP O CIA tiSENPA2e 5) fyEa OSAR ETTA ren Ae rara E. Hyndmani. ditze. Spicula obtusa in extre- | mitatibus spinosa...----- I TESEN EE ES E. nigricans. [öpicnns C- vel (et) S- curvato-acribus — pree- Spiculis spinosis öl (II 600) SLE RTR Sera BSI SAN NS SV SSE ENS RE PRISRAS rk SERIE E. lingua. I ÅR SER | Spicula acuta bincee mag- , culis preditae ad ba- Dee ; SES KTAGA 7 de 5 På «oc | Spiculis O- et S-curvato- 15114 018 0000 FJYS ora SSA BA SS SE SA NES SARA E. foliata. sim tenue spinosis). ; o Tösk ; acribus destitutae. Spicula acuta wunius or- CINIS fö Tore LED Er Shoes SUR DR oe Sn OER PARA AA PTE ge E. Normani. Esperia forcipis Bow. 1866, Halichondria forcipis, Bow., Mon. II, 2445; III, pl. 43, fig. 7—--13; IV, 105, 1882. » » » CARTER, Ann. Mag. Hist., Ser. 4, XIV, 246, pl. 14, fig. 29—32, pl. 15, fig. 41 a-b, 1874: Myxilla » » VosMaer, Notes Leyd. Mus., 127, 1880. äsperia libera; superficies corrugata; oscula parva, dispersa, rarius coacervata; consistentia mollis. Spicula quinque generum: acuta; cequali-ancorata bing magnitudinis; bifurco-acria; spinoso-bifurco-acria et biclavato- obtusa. Color: specimina nostra recentia et in spiritu conservata canescentia; unum exsiccatum sordide albescens. Habitat: specimina duo in Gullmaren inventa profunditate 55—140 metr. Till sin konsistens påminner ett af de båda exemplar, jag haft tillfälle att se, i torkadt tillstånd ganska mycket om Desmacella pumicea n. sp. till färgen är det dock mörkare; det andra i sprit förvarade exemplaret är betydligt lösare. Ett exemplar från Norges vestkust afviker ganska mycket från de svenska, hvad den yttre KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O 6. SM formen och konsistensen beträffar. Det är nemligen betydligt mörkare, nästan kastanje- brunt och mycket fastare, ett bevis, huru litet man i allmänhet har att rätta sig efter form och färg, som för öfrigt tyckes variera ganska mycket såväl hos exemplar från samma som från skilda lokaler. Af spicula har BoWERBANK och isynnerhet CARTER lemnat goda teckningar. De nålar, som bilda hufvudsakligaste delen af skelettet, äro acuta af 0,; mm längd; de äro svagt böjda vid basen och nästan jemntjocka, endast bastigt afsmalnande vid den spetsiga ändan. Spicula biclavato-obtusa äro hos denna art försedda med mycket tydlig ansvällning i hvardera ändan, hvilken ansvällning än är aflång, än mera klotrund. Längden är 0,24 mm. Spicula equali-ancorata äro mycket talrika och af två väl skilda storlekar; de större äro 0,06 mm, de mindre 0,026 mm långa. Alla äro de tretandade, ej, såsom BowERBANK säger, en del tvåtandade. Spicula spi- noso-bifurco-acria äro högst egendomliga, och förekomma endast hos denna bland de här beskrifna svamparne. De äro 0,4 mm långa och böjda i form af en hårnål, dock så att den ena grenen alltid är kortare än den andra. Utefter hela sin längd äro de försedda med korta, tätt sittande taggar. Spicula bifurco-acria äro ytterst små, endast 0,04 mm långa och tarfva en särdeles hög förstoring för att blifva väl sedda. CARTER har afbildat dem pl. 14, fig. 32 b och kallar dem: »the minute bihamated embryonic formes of the large forcipiform spicules», hvaraf tydligt framgår, att han anser dem för ungformer till de stora spinoso-bifurco-acria nålarne. Möjligen är förhållandet så- dant, men jag är dock mera böjd att anse dem för fullt utvecklade nålar af ett sär- skildt slag; ty dels är proportionen mellan de båda grenarne ej densamma som hos de större bifurco-acria, dels är den längre grenen hos dessa små liksom svagt C-böjd; och hvarför skulle man dessutom ej finna öfvergångsformer mellan dessa förmenta olika utvecklingsstadier? BowERrRBANK har felaktigt afbildat och beskrifvit dem såsom C-curvato-acria, hvilka spicula hvarken CARTER eller jag kunnat finna hos denna art. Esperia armata Bow. 1866, Microciona armata, Bow., Mon. II, 129 III, pl; 23, f. 17—24, 1874. Amphilectus — » » VosMeER, Notes Leyd. Mus., 118, 1880. 1868, Scopalina toxotes, » Osc.: ScHMIDT, Spong. Käst. Alg., 26, 39, pl. 5, fig. 9. Esperia satis tenuiter incrustans; superficies insaequalis, rugosa. Oscula parva, dispersa. Spicula quingque generum: spinoso-acuta, ad basim tantum spinosa; spinoso-acuta, multo breviora, omnino spinosa; acuta, ad basim tantum sparsim et tenuiter spinosa; tricurvato-acria; saequali-ancorata. Color: specimina exsiccata fulva. Habitat rara in Gullmaren Bahusize profund. 75 metr. Enligt Oscar ScHmipr skola spicula variera särdeles mycket hos denna art; och, ehuru de af mig undersökta exemplaren mycket öfverensstämma med BOowErBANKS beskrifning och figurer, finnes dock en mindre skiljaktighet, som längre fram skall påpekas. De största spicula äro de vid basen knöliga eller kort-taggiga spinoso-acuta; de äro alltid svagt böjda och hålla i längd omkring 0,s mm. Stundom kan spinositeten helt och hållet saknas. De andra spicula spinoso-acuta äro blott 0,'s mm långa samt öfverallt taggiga. Vid (alko 28 KONRAD FRISTEDT, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SPONGIA. basen sitta taggarne tätast och äro trubbiga, på skaftet sitta de glesare och äro skarpa och kloformigt böjda. De nålar, som bilda det egentliga skelettet i dermalmembranen, afvika från samma nålar hos BOowERBANKS exemplar. De äro, såvidt jag funnit, mycket smala, oftast böjda, vid basen ytterst fint naggade spicula acuta af 0,24—0,:4 mm längd. De fina taggarne äro ytterst små och saknas stundom, hvarföre BOwERBANK kanske för- bisett desamma; han har nemligen afbildat dem såsom alldeles släta, och talar ej heller i texten om någon spinositet. Längden af spicula tricurvato-acria är omkring 0,27 mm. Spicula equali-ancorata, som förekomma ytterst talrikt i dermalmembranen, äro endast 0,016 mm långa. ? Esperia Peachii Bow. Tafl. III, fig. 7a—7 g. 1882, IHymedesmia Peachii, Bow., Mon. IV, 64, pl. 13, f. 5-—12. fsperia tenuiter incrustans; superficies sequalis; oscula inconspicua. Spicula quatuor generum: spinoso- acuta, ad basim tantum spinosa; spinoso-acuta breviora, undique spinosa; biclavato-obtusa; sequali-ancorata. Color: specimina recentia, exsiccata et in spiritu conservata cana vel cana et sparsim virescentia. Habitat rara ad insulas Koster profund. 160—180 metr. Af denna svamp erhöll jag endast två exemplar, af hvilka det ena beklädde en Crania, det andra en Balanid. Ytan är fullkomligt jemn, nästan glatt. De största nå- larne hos denna art äro de spinoso-acuta, taggiga endast vid och i närheten af basen. De äro omkring 0,45 mm långa, svagt böjda samt ofta försedda med en hufvudlik an- svällning vid basen; de hafva stundom taggar äfven på skaftet, om ock korta och mycket glest sittande. De kortare, blott omkring 0,12 mm långa spicula spinoso-acuta äro tag- giga öfverallt, oftast raka samt försedda med ett tydligt hufvud. Så långt öfverens- stämma nålarne hos mina exemplar med de figurer, BoWERBANK lemnat öfver artens spicula. Hvad de båda andra sorterna beträffar, finnas sådane afvikelser, att jag en- dast med frågetecken vågat uppställa mina former såsom identiska med hans. Han afbildar, 1. c., pl. 13, fig. 8, ett smalt, svagt böjdt spiculum acutum; några dylika spi- cula har jag ej kunnat finna, utan i deras ställe biclavato-obtusa af 0,32 mm längd. Detta är den hufvudsakligaste olikheten, ty den skenbara, som tyckes finnas vid ankar- spicula, är af ingen betydelse. Om dessa spicula säger BOWwERBANK, s. 64: »Retentive spicula large and very stout, bidentate, equi-anchorate, moderately numerous; and ra- rely others of the same form exceedingly minute». Han har äfven f. 11—12, afbildat tvenne ankarspicula, det ena två-, det andra tre-tandadt. Om det första heter det i figurförklaringen;: »ones of the small, bidentate, equianchorate, retentive spicula»; och om det andra »A large, tridentate, retentive spiculum etc.» Han talar sålunda om två väl skilda storlekar af ankarspicula; men att denna skilnad ej är betydlig, finner man lätt, om man med iakttagande af den förstoring, som finnes angifven i förklaringen, mäter de båda afbildade spicula ancorata; det visar sig nemligen då, att KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O 6. 39 de s. k. mindre spicula ancorata äro 0,03 mm, de s. k. större 0,032 mm långa, sålunda en skilnad ej större, än att den mycket väl kan förekomma hos ankarspicula af ett enda slag. Angående tal om två- och tre-tandade ankarspicula, der endast tre-tandade finnas, är anledningen dertill redan förut omnämnd. Dessa spicula äro 1 sjelfva verket equali- ancorata af 0,03 mm längd samt försedda med tre tänder. Föreningsskaftet mellan de båda ändarne är, såsom BOWERBANK afbildat det, starkt böjdt och särdeles tjockt. Esperia Hyndmani Bow. (VOoSMzR). 1866, Falichondria Hyndmani, Bow., Mon. IT, 264, III. pl. 46, f. 7---15, 1874. Alebion » J. BE. GRAY, Proc. Zool. Soc., 534, 1867. Psperia » VosMAar, Notes Leyd. Mus., 144, 1880. Esperia tenuiter incrustans. - Spicula quatuor generum: spinoso-acuta vari magnitudinis; obtusa, srepe biclavato-obtusa; pocillata; inzxequali-ancorata. Color: specimen nostrum badium. Habitat: spec. unicum minimum in Gullmaren Bahusiz inventum; profund. 54 metr. Som det exemplar, jag erhöll, var ytterst litet, endast bildande en tunn skorpa på ena sidan af en Caryophyllia, får jag, hvad denna svamps yttre form och utseende beträffar, hänvisa till BowERBANKS beskrifning. Spicula äro dock så karaktäristiska, att en beskrifning af dem är alldeles tillräcklig för att särskilja denna art från andra, De inre skelettspicula äro spinoso-acuta af två temligen väl skilda storlekar; de min- dre omkring 0,1 mm långa samt helt och hållet taggiga, de större oftast släta i den smalare ändan, svagt böjda och omkring 0,2 mm långa; båda hafva de trubbiga taggar och största spinositeten vid basen. De i dermalmembranen liggande spicula obtusa äro, såsom oftast är förhållandet med dylika nålar, samlade 1 knippen; längden af dem är 0,2 mm; stundom förekomma spicula biclavato-obtusa af samma längd. Längden af spicula inzequali-ancorata. är 0,02 mm; den mindre ändan är utdragen i en fin spets. Dessa spicula har BoOwzErBANK afbildat såsom två särskilda slag: »bidentate, inequi-an- chorate and dentato-palmate, inequi-anchorate», då deremot Vosmar, utan tvifvel rik- tigt, upptager dem under samma namn : »rut. rut». Slutligen förekomma ganska talrikt de för denna och följande art egendomliga spicula pocillata; de äro ytterst små och hålla i längd endast 0,005 mm. De förekomma såväl här som hos följande art under alla de variationer, som finnas afbildade i Tafl. I, fig. 51—53 i detta arbete. Esperia nigricans Bow. (VOosmeERr). 1866, Halicondria nigricans, Bow., Mon. II, 266; III, pl. 45, f. 25—-31, 1874. Jophon » » JE HE GTAY, "Proc: 4001.150C:, Jok, LOL Esperia » » VosMer, Notes Leyd. Mus., 144, 1880. 1866, Halichondria scandens » Mon. II, 259; III, pl. 45, fig. 14—20, 1874. Jophon » » J. EB. Grar, Proc. Zool. Soc, d34, 1867. Esperia » » VosMA&R, Notes Leyd. mus., 143, 1880. 40 KONRAD FRISTEDT, BIDRAG TILL KÄNNEDONEN OM SPONGIA. Esperia libera vel crasse incrustans. Superficies corrugata. Consistentia fragilis. Oscula parva, dispersa ; sarcoda maxime gramulosa. Spicula quatuor generum: spinoso-acuta; bhbiclavato-obtusa, apice graciliter spinosa; pocillata; indequali-ancorata. Color: specimina recentia, exsiccata vel in spiritu conservata fusca. Habitat frequentissima ad insulas Väderö et Koster profunditate 135 metr. Denna svamp är högst oregelbunden, mer eller mindre formande sig efter det föremål, vid hvilket den växer; fritt växande exemplar blifva oftast afrundade och påminna då rätt mycket om Hastatus granulatus. De inre skelettspicula äro ordnade i ganska tydliga nät; de äro spinoso-acuta af 0,25 mm längd, än raka, än svagt böjda. NYSYRAMRSANEEe EOS | > [RR RISE en & (SN jar K Vetensk. Akad Handlingar BAL21N tockholm La [D chlachter, [0 Litn W. Tafl. II. K Fristedt, Spongi>. 120. ar bd 2 g L j| NÄ - a i Vetensk Akad H NY Aa grå an ER vira AR Stockholm. Chter, ar av. th.W. SchL Ii K. Fristedt, Spongae. Tarl IV. IN .NOZ u dt, K K.Friste KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR Bandet 21. N:o > ( OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANEN HOS ANNELIDER AF FAMILJERNA AMPHARETIDAE, TEREBELLIDAE OCH AMPHICTENIDAE AF AXEL WIREN. MED SEX TAFLOR. TILL KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIEN INLEMNAD DEN 14 JANUARI 1885. STOCKHOLM, 1885. KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. I ( (Rue kl, ARBAIOLAN, FÅ, BRHJSEKA, BÖR Ä | SE ö i | ES | i - K $ Hå Sd | M IR LG > MAGIASTOTHUA. HO BAG LIK Ad D: jag sommaren 1883, med understöd af Kungliga Vetenskaps-Akademien, vistades vid Kristinebergs Zoologiska Station för studier af de marina Annelidernas anatomi och histologi, kom jag snart, vid undersökningar af Amphictene auricoma, Terebella debilis med flere arter, att draga i tvifvelsmål den vanliga uppgiften, att blodkärlsystemet hos dessa djur skulle vara fullständigt slutet. Tvärt om visade det sig, att såväl hos dessa som hos närstående former en stor blodlakun förefanns mellan tarmkanalens väfnader. Det blef derför, då jag äfven följande sommar, likaledes med understöd af Kungliga Vetenskaps-Akademien, vistades vid Kristineberg, min förnämsta uppgift att söka ut- reda detta förhållande, samt i sammanhang dermed studera såväl cirkulationsorganen i deras helhet, som äfven tarmkanalens anatomiska och histologiska byggnad hos annelid- familjerna Ampharetid2e, Terebellide och Amphictenide. Det är resultatet af dessa undersökningar, hvilka sedermera, med material in- samladt vid Kristineberg, fortsatts på zootomiska laboratoriet i Upsala, jag härmed framlägger, under uttalande af min varma och uppriktiga tacksamhet såväl mot Inten- denten vid Naturhistoriska Riksmuseet, Professor S. LovÉn, genom hvars välvilja det varit mig tillåtet att komma i åtnjutande af de oumbärliga fördelar ett vistande vid den zoologiska stationen erbjuder, som ock mot mina lärare Professor, T. TULLBERG och Doktor HJ. THÉzEL, för de många värderika råd och upplysningar, jag särskildt un- der utarbetande af denna afhandling af dem fått emottaga. De arter som utgjort föremål för mina undersökningar äro följande: Amphicteis gracilis (MALMGREN) THÉEÉEL. Amphicteis Gunneri (SARS) MALMGREN. Melinna cristata (SARS) MALMGREN. Amphitrite cirrata MÖLLER. Amphitrite afjinis MALMGREN. Terebella debilis MALMGREN. Terebella (Polhymnia) Danielsseni MALMGREN. Pista cristata (MÖLLER) MALMGREN. Thelepus circinnata (FABRICIUS) MALMGREN. Artacama proboscidea MALMGREN. Terebellides Stroemi SARS. Pectinaria belgica (PALLAS) JOHNSTON. Amphictene auricoma (MÖLLER) MALMGREN. Lagis Koreni MALMGREN. Petta pusilla MALMGREN. 4 AXEL WIRÉN, OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANEN HOS ANNELIDER. Med uppmärksamheten riktad hufvudsakligen på närimgskanalen och cirkulations- organens förhållande till denna, har jag med mindre utförlighet behandlat de smärre blodkärlens fördelning i öfriga delar af kroppen, till och med lemnat blodomloppet i tentaklerna, gälarna, segmental- och generationsorganen oberördt, så mycket hellre som jag ej har något af vigt att tillägga till hvad man härom redan känner. Beträffande taflorna må anmärkas, att de kolorerade figurerna ej afse att lemna någon fullt exakt framställning af blodets eller de afbildade kroppsdelarnas färg, utan endast att visa utbredningen af den i tarmkanalen befintliga blodlakunen samt demon- strera dess förhållande till kärlen och till de bildningar, som, ehuru blott delar af la- kunen, hittills ansetts vara i eller på tarmkanalens vägg befintliga kärl. De mikroskopiska detaljerna äro alla helt och hållet eller till så stor del som möjligt varit, afbildade med tillhjelp af ÖBERHÄUSERS camera clara. Afbildningarna af snitten äro således alla gjorda efter ett enda, ej sammansatta efter flere snitt, med undantag af fig. 2, Tafl. 4. Här har jag nemligen med tillhjelp af camera afbildat ett snitt genom tarmväggen af Terebellides Stroemi, samt sedan insatt den stora körteln till venster, af hvilken jag från ett annat snitt var i tillfälle att taga en bättre camera- bild än från det, som för öfrigt tjenat mig som modell, och som på samma ställe hade en liknande körtel. I figurförklaringen har jag ej ansett det olämpligt att inrycka en och annan till ämnet ej egentligen hörande uppgift om organ, som jag för fullständighetens skull måst afbilda på de figurer, jag lemnar öfver främre delarna af hela djur, genomskurna på längden. Slutligen må anmärkas, att, då ordningsnummer på ett segment angifves, det- samma, såvida intet annat särskildt nämnes, alltid räknats från det första borstbärande. Detta beteckningssätt synes mig lämpligast eller åtminstone lättast begripligt, allden- stund i Aere fall åsigterna äro delade om antalet borstlösa segment i främre kropps- ändan. - KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:0 Z. d CIRKULATIONS-ORGANEN. Historik, Den röda färgen på annelidernas blod hade redan tidigt tilldragit sig naturfor- skarnes synnerliga uppmärksamhet. Också egnade i slutet af adertonde och början af detta århundrade flere framstående författare mycken möda åt utforskandet af blodomloppet och cirkulations-organen hos Lumbricider och Hirudineer. Deremot finnes ej, frånsedt åtskilliga för vår tids fordringar ofullständiga och endast' enskilda arter afseende uppgifter af PALLAS”), CuViER”), Homr”), ÖKEN”), HUNTER”), BLAIN- VILLE”), DELLE ÖHIAJE”"), STANNIUS”), J. MÖLLER”), m. £., någon utförligare fram- ställning af de marina Annelidernas cirkulationsorgan förr än år 1838, då vetenska- pen riktades med tvenne i detta afseende epokgörande arbeten, af MILnNE EDWARDS "") och GRrUBE''). Båda dessa författare komma, helt och hållet oberoende af hvar- andra, till följande hufvudresultat: Hos alla då undersökta Polycheter finnas två system af blodförande kanaler, ett ventralt och ett dorsalt, hvilka stå i förbindelse med hvarandra genom ett väl utveckladt, fullkomligt slutet kapillärnät. Det förra består af ett enkelt eller parigt, under tarmen och strax ofvan nervgangliekedjan be- läget bukkärl, i hvarje segment utsändande pariga grenar, hvilka hos olika familjer förhålla sig på olika sätt. Det senare utgöres af ett ofvan tarmen beläget ryggkärl med sina förgreningar eller vanligen af flere dels i kroppshålighetens tak dels på tar- 1) Miscellanea Zoologica Hage, 1766, 89, 129, 139. 2) Lecons d'anatomie comparée, IV, m. fl. arbeten. S)GEPhilos, Irans. of. Rh. Soc., (817, 1. 3). Isis, 1817, 469. 53) Descr. and illustr. cat. of the physiol. series etc. contained in the Mus. of Roy. Coll. of surgeons, II 16, 17. 6) Dict. des sc. nat., LVII, Art. Vers, 405. 7) Memorie sulla storia e notomia degli animali senza vertebre del regno di Napoli, II, III, m. fl. arbeten. SYLSIS, SSL, So 9) Uber das Gefässystem der Arenicola carbonaria. Burdachs Physiologie, IV, 147. 19) Ann. d. Sc. nat., 2 Sér., Zool. X, 193, pl. 10—13: 1) Zur Anatomie und Physiologie der Kiemenwiwmer, Königsb. 1838. 6 AXEL WIRÉN, OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANEN HOS ANNELIDER. mens öfra och undra sidor belägna längsgående hufvudstammar. I bukkärlet rinner blodet framifrån bakåt, och är hos olika former venöst eller arterielt men alltid af motsatt natur mot det, som innehålles i de dorsala kanalerna, och som ständigt föres bakifrån framåt”). Förutom ofvannämnda hufvudstammar finnas stundom ytterligare två laterala, tillhörande kroppsväggen och belägna ett på hvardera sidan ungefär i jemnhöjd med fotknölarne. Cirkulationsorganens förnämsta variationer bestå deri, att de dorsala kanalerna kunna vara af vexlande antal, att de mediana längsstammarne kunna vara enkla eller pariga, i uppträdandet af särskildt differentierade, vidare och kontraktila kärlpartier, fungerande som gälhjertan hos former med mera utvecklade respirationsorgan, samt slutligen i mångfaldigt vexlande anordningar af det periferiska kärlsystemet. De under 1840-talet af STANNIUS”), H. RATHKE ”), Ö. SCHMIDT”) och QUATREFAGES ”) lemnade bidragen till kännedomen om Annelidernas cirkulationsorgan bekräfta i allt väsendtligt MiLSE EDWARDS åsigter om dessa organs hufvudkarakterer, på samina gång de lära oss känna en mängd olikartade detaljer. Det är också i hufvudsaklig öfverens- stämmelse med M. EDWARDS, som WILLIAMS ") år 1851 uttalar följande såsom en sam- manfattning af, hvad man dittills kände om ifrågavarande organ: »1st. In all Annelids the blood flows in the great dorsal trunk from the tail towards the head. 2nd. In all Annelids the blood flows in the great ventral trunk from the head towards the tail. - o9rd. In the whole integumentary system of vessels the blood moves from the great ventral towards the great dorsal trunk; this movement constitutes the annular or transverse circulation. The main current of the blood in the ventral trunk pursues a longitudinal course until exhausted by successive lateral deviations. 4th. In the majority of Annelids the intestinal system of vessels consists of four longitudinal trunks: one dorsal, which may be called dorso-intestinal; one ventral, which may be distinguished as the sub-intestinal; and two lateral. These several trunks are joimed together by circularly disposed branches, bearing a dense, glandular, capillary system. In the inferior intestinal system the general movement of the blood is from before backwards, in the circular branches from the ventral towards the dorsal trunk. Sth. In Arenicola, Nais, Lumbricus, Hirudo, the dorso-intestinal trunk sends off the afferent branchial vessels, and there latter return into the great dorsal7) trunk. In these species the former vessel therefore dis- charges the functions of a pulmonary artery or branchial heart. 6th. In the Terebellxe and Serpule, which are cephalobranchiate, the anterior extremity of the great dorsal trunk enlarges fusiformly and propels the blood directly into the branchial heart; and the great ventral trunk, into which the efferent branchial vessels empty themselves, becomes the systemic aorta. !) Häremot strider visserligen GruBEs uppfattning af blodomloppet hos Sabella unispira (= Spirographis Spallanzani)' 1. c. p. 30: »So ungern ich jetzt schon mit einer Ansicht hervortrete, wo die Thatsachen noch so sehr der Untersuchungen an lebenden Thieren bedirfen, sehe ich mich doch der Vollständigkeit wegen dazu genöthigt. Mir scheint, dass die Circulation der Sabellen in mancher Art ähnlich wie in Hirudineen vorgeht: Das Blut fluctuirt aus den Zickzackstämmen nach den Kiemen, und kehrt von dort, der Ernährung fähig gemacht, zuriöck, um das mittlere Riäckengefäss anzufällen. Aus ihm gelangt es durch Anastomosen wieder in die seitlichen Zickzackstämme.» MHärpå torde dock ej få läggas mycken vigt, då författaren om denna punkt talar med så stor tveksamhet. >) Bemerkungen zur Anat. u. Phys. der Arenicola piscatorum; Arch. f. Anat. 1840, 352. ?) Beiträge z. vergl. Anat. u. Physiol.; Neueste Schriften d. Naturforsch. Ges. in Danzig, III, 4, 1842, och Beitr.-zur Fauna Norwegens, 195 o. följ., Nov. Act. Acad. Nat. Cur., XII, I, 1843. 2?) Neue Beitr. z. Naturgesch. d. Wirmer. Jena 1848. 5); Amn. d. Sc. nat., 3 Ser, 4001: XX 40, och Ann. de bc. nats Oo Der: 00 EKNER O SESISAON 6) Rep. on the Brit. Annelida; Br. Ass. Adv. Sc. 1851, 176. 7) Förmodligen tryckfel i originalet, bör naturligtvis vara »ventral». -— KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLE: BAND. 2l. N:O Z. d 7th. Im all cases, without exception, the three inferior intestinal trunks carry arterial blood, and, in nearly all species, the dorso-intestimal venous. Sth. In Arenicola, Nais, and the Borlasie and Lineade, there exists a distinct heart. 9th. In all other species the main vessels, more or less modified in different species, constitute the pro- pulsive centres. To these general statements, which in the Annelida express the main laws of the circulating system, no real exception occurs.» Oaktadt den bestämdhet, med hvilken WILLIAMS framhåller sina åsigter såsom fullt riktiga, ej lemnar något öfrigt att önska, hade man dock redan året förut lärt känna ett undantag af betydande vigt från det af honom uppstälda schemat. I sin monografi öfver familjen Polyophthalmea yttrar nemligen QUATREFAGES, med afseende på blodomloppet i tarmkanalen, följande”): »Dans cette portion du trajet du sang il m'a été impossible de distinguer des parois propres au canal, qui renferme ce liquide. Je suis tres porté å croire que ces parois manquent réellment, et qu'ici le sang se meut dans une véritable lacune. Au reste, c'est lå un fait que j'ai déja vu chez bien d'autres Annélides.» I en något senare utgifven afhandling om cirkulationsorganen hos Anneliderna ”) har samme författare vidare fullföljt sina iakttagelser öfver detta ämne och kommer dervid till följande resultat: Hos några former reduceras kapillärnätet eller försvinner t. o. m. helt och hållet — Polydora — utan att blodomloppet derför blir lakunärt. Hos den lilla, nära Sabelliderna stående gruppen Amphicoride finnas deremot blod- kärl blott i gälarnas närhet, för öfrigt är blodomloppet helt och hållet lakunärt såväl i tarmen som i öfriga delar af kroppen, likvisst hindras blodet genom peritoneum från att komma ut i kroppskaviteten. Fullständigast är dock cirkulationsorganens reduktion hos slägtet Apneumea, — Terebellider utan gälar. Här finnas hvarken blodkärl eller blodförande lakuner. Den i kroppshåligheten befintliga vätskan ersätter i alla afseen- den blodet. QUATREFAGES upptäckt af anangi hos Apneumea efterföljdes af en hel serie lik- artade iakttagelser. År 1857 finna vi, enligt LEUCKART”), WILLIAMS hafva ändrat åsig- ter ända derhän, att han helt och hållet frånkänner Aphroditaceerna blodkärl. Kort derefter upptäcker FR. MÖLLER”) ett nytt genus, Glycinde, från Brasiliens kust, hos hvilket han ej kunde finna något spår af blodkärl. Samma iakttagelse gör KEFERSTEIN ”) på Glycera capitata o. s. v. — Att här steg för steg följa den diskussion, som med anledning af dessa och senare iakttagelser uppstod angående tillvaron af Annelider utan särskilda cirkulationsorgan, ligger utom vårt ämne, då denna diskussion mest rörde sig om fritt lefvande annelider. Vi anmärka blott, att den väl numera, tack vare ÖLAPAREDE'S"), SELENKAS") och andras undersökningar, måste anses slutad så, att 1), Ann. Sc. Nat., 3 Sér., Zool. XIII, 18. 2), Ann... Sc. Nat., 3 Ser., Zool. SIV, 281. 3) LEUCKART; Bericht. ft. d. wiss. Leist. i. d. Naturgesch. d. nied. Thiere w. d. Jahres 1857, Berlin 1859, 8. — WILLIAMS originaluppsats, som hvarken återfinnes i Rep. of Br. Ass. eller i V'Institut, ha vi ej kunnat erhålla. 4) Arch. f. Naturg., 1858, 214. STEL SNWa ZEN LÖD: 6) Recherches sur la struct. d. Ann. sédentaires. Geneve 1873. 7) Das Gefässystem der Aphrodita aculeata L. Niederl. Arch. f. Zoologie, [5 33: 8 AXEL WIREN, OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANEN HOS ANNELIDER. blott Capitella, Glycera och med den mycket nära beslägtade former samt Polycirrus [= Apneumea QUATREFAGES]) ännu anses helt och hållet sakna blodkärl. Af större betydelse för oss är upptäckten af Annelider med ett delvis lakunärt blodomlopp. (QUATREFAGBS iakttagelser på detta område, hvilka ånyo publicerades i hans Histoire naturelle des Annélés, hade 1865 delvis bekräftats, delvis vederlagts af MECZNIKOFF '), som hos Fabricia [= Amphicora]| fann utvecklade blodkärl öfverallt, utom i mellersta delen af tarmen, hvilken var omgifven af en blodlakun. Med stor utförlighet behandlar CLAPAREDE”) detta ämne, hvaröfver han gjort tal- rika och noggranna undersökningar på en mängd till Annulata sedentaria hörande for- mer. Resultaten af hans undersökningar äro följande: QUATREFAGES iakttagelser äro riktiga så till vida, som Fabricia verkligen har tarmen omgifven af en blodförande la- kun, men denna egendomlighet finnes ej blott hos detta lilla slägte, utan hos en hel serie Tubicolider, nemligen familjerna Serpulide — inclusive Sabellide och Eriogra- phide —, Ammocharide, Ariciee och Chetopteride. Hos alla dessa finnes mellan tarmens väfnader en blodsinus, som sträcker sig från bakre kroppsändan till gränsen mellan cesophagus och den öfriga delen af tarmen. Denna sinus mottar blod från sido- kärl, utgående från bukkärlet, är kontraktil och öfvergår framåt 1 ett på vanligt sätt bildadt ryggkärl, hvilket den fysiologiskt till en del motsvarar. Hos Serpulide ligger sinus mellan de båda muskellagren, hvilka sammanhållas af en mängd med kärna för- sedda, förgrenade och anastomoserande trådar. Hos Protula ligger den mellan ring- muskellagret och epithelium, hos Owenia mellan tvenne lager af ringmuskler, hos Che- topteride& i ringmuskellagret, hos Aricia, der tarmens muskulatur är föga utvecklad, begränsas den på ena sidan af peritoneum, på den andra af tarmens epithellager. Hos Protula omgifves sinus af en egen pigmenterad membran, möjligen finnes en sådan äfven hos Aricia, hos Owenia och Cheetopterida synes den saknas, men hos Spirogra- phis och Myxicola finnes åtminstone rudiment af ett sinus omgifvande endothel. Sedermera har emellertid Cosmovici”), stödd på undersökningar af Sabella areni- lega och Myxicola modesta, på det bestämdaste förnekat riktigheten af CLAPAREDES framställning af blodomloppet hos Fam. Serpulid&. Enligt Cosmovici finnes nämligen hos de båda ofvannämda formerna ett verkligt ryggkärl, hvilket till tarmens sidor afger talrika grenar, som i sin ordning bilda ett rikt men fullkomligt slutet kapillärnät. Likaledes har W. Mau") funnit, att hos Scoloplos armiger, tillhörande fam. Aricie2e, blodomloppet är fullkomligt slutet och kärlen alltid försedda med egna väggar. På tarmens yta finnes ett nät af fina kärl. Hvad slutligen beträffar QUATREFAGES uppgift om förekomsten af en lakun i tarmens väggar hos Polyophthalmus, har CLAPARÉDE ”) uttalat tvifvel om riktigheten DEE Wah ANN SIG ?) Mém. de la Soc. de Phys. et d'Hist. nat. de Geneve XX: Recherches sur la structure des Annélides sedentaires. 3) LacAzZE-DUTHIERS; Arch. de Zool. exp. et gén. VTI: Glandes génitales et org. segm. des Ann. poly- chétes, 328. 2) Z. w. 4. XXXVI, 417, Uber Scoloplos armiger. >”) Mém. d. 1. Soc. d. Phys. e. d'Hist. nat. de Geneve, XVII, 478: Glanures zootomiques parmi les Anné- lides de Port-Vendre. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O Z. 9 häraf, och DE FiniPPi') har hos ett närstående slägte, Armandia, funnit blodkärlen i tarmen slutna och försedda med egna väggar utan spår af lakunära bildningar. Äro således meningarna delade angående blodomloppet i tarmen hos ett mindre antal former, tillhörande dei rör boende Anneliderna, så är man dock hittils fullt ense om, att fertalet af såväl Annulata errantia som sedentaria ha slutet kärlsystem och ett väl utveckladt kapillärnät, närmast jämförligt med det hos vertebraterna”). Såsom auktorer för denna mening kunna vi bland andra anföra M. EDWARDS”), DE QUATRE- FAGES ") och EHLERS”). Med undantag för några få omtvistade fall, såsom då CLAPAREDE"), ehuru med någon tvekan, uppger att blodströmmen hos Pectinaria neapolitana skulle gå i en mot- satt riktning mot den hos alla andra Annelider, råder ej heller beträffande de större blodkärlens funktioner deras faktiska antal, anordning och sättet för förbindelsen dem emellan hos de särskilda formerna någon egentlig meningsskiljaktighet mellan nyare författare på detta område. De talrika forskare”), som på senare tid lemnat m. ell. m. betydande bidrag till kännedomen om Annelidernas cirkulationsorgan, hvilka numera hos de flesta slägten äro åtminstone till sima hufvuddrag undersökta, ha, utom för de fall då blodkärl ej kunnat påträffas, eller då ryggkärlet ansetts vara ersatt af en lakun, m. ell. m. afgjordt anslutit sig till M. EpwaArRpDs' uppfattning. Endast derom äro menin- garne något delade, hvilken af de många vexlande formerna för cirkulationsorganens centrala delar man bör anse som den typiska och mest ursprungliga. I sina »Lecons sur la physiologie et I'anatomie comparée» framställer M. EDWARDS den åsigten, att dessa centrala delar ursprungligen skulle utgjorts af ett par bukkärl, ett par ryggkärl och ett par undre tarmkärl. De hos Chetopoderna vanliga enkla rygg- och bukkärlen skulle då ha uppkommit genom sammansmältning af pariga kärl. QvuA- TREFAGES antar också, att de längsgående kärlstammarne ursprungligen varit pariga, men 1) Arch. per la zoologia, I'anatomia e la fisiologia, Dic. 1861: Armandia, 217. 2) Sedan denna afhandling inlemnats, har ett meddelande af Horst — Zool. Anz. VIII. N:o 185, 12 — om cirkulationsorganen hos fam. Chloraemida kommit oss tillhanda. Af detsamma synes framgå, att dessa organ i hög grad öfverensstämma med dem hos Terebellide, sådana de i det följande skildras. Redan förut har STUDER — Arch. fär Naturg. XLIV, 117 — mera gissningsvis antydt möjligheten af ett delvis lakunärt blodomlopp hos Brada mamillata. 3) Recherches pour servir å I'hist. de la circ. du sang chez les Annélides, Ann. d. Sc. nat., 2 Sér. Zool. X, 193. — Legcons sur la phys. et V'anat. comp. III, 251, Paris 1858. 3) Sur la circulation des Annélides. Ann. d. Sc. nat., 3 Sér., Zool. XIV, 281: Hist. nat. des Aunélés, Paris 1865, I, 52 0. följ. 3) Die Borstenwiwmer, 28, Leipzig 1864—1868. 6) Les Annélides Chétopodes du Golfe de Naples: Mém. d. 1. Soc. d. Phys. et d'Hist. nat. de Genéve, XX, 118. 7) Jemför förutom redan citerade arbeten: DANIELSSEN: Anatomisk-physiologisk Undersögelse af Scalibregma inflatum, Norske Vid.-Selsk. Skr. IV, 165. ScHMARDA: Neue wirbellose Thiere I, II, Leipzig 1861. CLAPAREDE: Beobacht. i. Anat. und Ent.- gesch. wirbell. Thiere, Leipzig 1863. KOowALEWsKkyY: Entwicklungsgesch. der Rippenqvallen, Meém. Acad. Petersb. X, N:o 4 p. VI. G. A. HANSEN: Anatomie von Leanira tetragona, Archiv f. Mat. og Naturv. IV, 354. TURNBULL: Anatomy and Habits of Nereis virens, Trans. of the Connecticut Academy III, II, 247. Mc. IntosH: Beiträge zur: Anat. v. Magelona, Z. w. Z. XXXI, 436. ULtAniIn, Z. w. Z. XXVIIIL, 389. JacoBIi, Anat.-histologische Untersuchung der Polydoren der Kieler Bucht, Dissertatio, Kiel 1883. STEEN, Anatomisch-histologische Untersuchung von Terebellides Strocmi, Dissertatio, Jena 1883. K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Bå. 21. N:r 7. 2 10 AXEL WIRÉN, OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANEN HOS ANNELIDER. anför ej några undre tarmkärl såsom hörande med till typen för cirkulationsorganen hos Chetopoderna. EHLERS anser denna typ utgöras ej af pariga kärlstammar, utan af ett enkelt ryggkärl och ett bukkärl, i hvarje segment förenade genom en kärlslynga. Cirkulations-organens byggnad i allmänhet. Alla de Annelider, af hvilkas cirkulationsorgan vi nu gå att lemna en framställning, äro utrustade med gälar, belägna på några af de främre segmenten. Från hvarje gäle utträder ett blodkärl, hvilket i de flesta fall antingen rent af löper mellan muskellagren i kroppsväggen eller åtminstone är nära förenadt med denna. De särskilda gälvenerna sammanstöta på buksidan och gifva genom sin förening upphof åt det ständigt opariga bukkärlet, hvilket ligger tätt ofvanpå nervganglie-kedjan och sträcker sig till bakre än- dan af kroppen, der det upplöses i smärre grenar, hvilka stå i förbindelse med ett anus omgifvande plexus. Framåt afsänder bukkärlet likaledes grenar, hvilka stå i förbin- delse med ett munhålan omgifvande plexus. Utefter hela sin längd afsänder bukkärlet små grenar nedåt till nervganglie-kedjan, i de främre segmenten afgå pariga kärl till segmentalorganen samt mera oregelbundna till generationsorganen. I alla de segment, som följa efter de sista med segmental- organ försedda, skickar bukkärlet till kroppsväggarna temligen regelbundna pariga kärl — segmentalkärl — hvilka ligga ofvanpå buksidans längsgående muskler, afsända finare grenar åt alla håll samt i eller 1 närheten af fotknölarne i hvarje segment bilda ett par mer eller mindre rika plexus, hvarifrån kärl utgå till ryggsidans hud och muskler. Van- ligen, om ej alltid, stå dessa längs kroppens sidor belägna plexus i förbindelse med hvarandra genom zigzagböjda anastomoser. Dessa anastomoser bilda de s. k. sidokärlen [M. Epwarbs] eller sido-ryggkärlen [RATHKE], hvilka sannolikt i kroppsändarne stå i förbindelse med de nyssnämda omkring näringskanalens ändpunkter befintliga större kärlnäten. Bukkärlet med dess förgreningar och sidokärlen bilda circulations-organens peri- feriska del. Den öfverensstämmer, som vi se, hos de af oss undersökta formerna med de af M. EpDwaARrpbs m. fl. författare lemnade beskrifningarna på samma organ hos åt- skilliga sydligare arter af familjen Terebellide. Endast i en punkt nödgas vi vara af annan åsigt än våra föregångare. M. EDwaARrps') beskrifver och afbildar hos Tere- bella nebulosa ett oparigt i kroppsväggen beläget längsgående ryggkärl. Vi hafva ej, trots de noggrannaste undersökningar, hos en enda art kunnat återfinna ett dylikt kärl. M. EDwARDS omtalar, att detsamma genom talrika anastomoser skulle stå i för- bindelse med öfre tarmkärlet, hvilka anastomoser vi aldrig kunnat finna, ehuru de, om de verkligen existera, borde vara ganska lätta att se. Det torde derför vara möjligt, att, hvad M. EDwaARrRDS uppfattat som ett blodkärl, ej är någonting annat än den linie på ryggsidan af kroppsväggen, utefter hvilken musculus parieto-intestinalis superior är fästad. Dylika muskel-insertioner hafva, såsom ÖCLAPAREDE ”) visat, ofta blifvit beskrifna och afbildade som blodkärl. Anastomoserna skulle enligt denna tolkning vara trådar 1) Circeulation des Annélides, 200, Pl. 10. 2) Struct. des ann. séd., 79. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:0 Z. 1 af musculus parieto-intestinalis, hvilka hos många Terebellider, åtminstone i främre kroppsändan, äro spridda och glesa och lätt nog, isynnerhet på döda exemplar, kunna tagas för blodkärl. Denna tolkning är emellertid endast en gissning, alldenstund vi ej haft tillfälle att undersöka samma art som M. EDwARDS, men en gissning som får något berättigande derigenom, att det periferiska kärlsystemet hos Terebellide och närstående former, så vidt man känner, för öfrigt knappast är underkastadt några mera betydande variationer. Ett i kroppsväggen beläget ryggkärl beskrifves äfven af RATHEE hos Amphictene auricoma under namn af mellersta ryggkärlet i motsats till sidokärlen. Att emellertid hos denna art intet sådant kärl förekommer, hafva vi genom undersökning af ett stort antal exemplar i lefvande tillstånd haft tillfälle att öfvertyga oss”). Att härvidlag något missförstånd från RATHKES sida föreligger, framgår äfven deraf, att han låter det pul- serande kärl, som återför blodet till gälarne utgå från »mellersta ryggkärlet», ehuru det i verkligheten är fästadt vid tarmen och utgår från en derstädes befintlig lakun. Tarmkärlsystemet ersättes hos alla vid vår vestkust förekommande arter af Fam. Terebellidx, Ampharetide och Amphictenide af en mellan tarmens väfnader befintlig, egna väggar saknande lakun. Meningarna hafva, som vi förut sett, varit delade om förekomsten af en sådan lakun eller åtminstone af en tarmen omgifvande blodsinus hos åtskilliga andra Anne- lider. Deremot har man alltid varit ense om, att tarmkärlsystemet hos Terebellide och närbeslägtade familjer, åtminstone hos utbildade individ”), skulle vara särdeles väl utveckladt och bestå af ett öfre och ett undre tarmkärl — båda stundom pariga —, förbundna genom ett på tarmväggen liggande rikt förgrenadt nät af mindre kärl. Vid bakre ändan af mat- strupen skulle tvenne transversela kärl förefinnas, hvilka tillsammans skulle bilda en tarmen omgifvande »annulus vascularis» förbindande öfre och undre tarmkärlen. Från denna ring skulle hjertat utgå. Dessa kärl hafva blifvit noga beskrifna och afbildade af M. EDWARDS, hvilkens uppfattning af alla följande författare bekräftats. Till och med ÖLAPAREDE, hvilken genom egna undersökningar blifvit uppmärksam på förekomsten af blod- lakuner hos Anneliderna, säger 1 sina Recherches sur la structure des Annélides séden- taires: »Aprés les brillantes recherches de M. EDwARDS, il n'est pas possible de parler longuement de la circulation des Térébelles.» Likaså har RATHKE beskrifvit och afbil- dat tvenne med tarmen förenade längsgående kärl hos Amphictene auricoma samt i mellersta delen af tarmen hos detta djur ett rikt nät af kapillärer. Äfven han har i hufvudsak fått sina uppgifter bekräftade af CLAPAREDE. Då man betänker, att äldre författares uppfattning af Annelidernas cirkulations- organ i allmänhet grundades på undersökningar under svag förstoring, ja till och med !) Hur RaATHKE kommit att få denna uppfattning är naturligtvis ej lätt att afgöra. Emellertid synes det sannolikt, att han, vid ett betraktande af genomskinliga individ utan dissektion, helt enkelt tagit det hos denna art temligen långsträckta hjertat för ett vid kroppsväggen fästadt kärl. På annat sätt är det omöjligt att förklara hans uppgift, att gälartererna skulle utgå från det mellersta ryggkärlet. Se RATHKE Beitr. zur verglyfAnat. ut Phys.. 40; Lab LO; fig; ?) SALENSKY anger, att hos larver af Terebella Meckelii första antydan till cirkulationsorgan skulle bestå i en, mellersta delen af näringskanalen omgifvande, blodförande kavitet, hvilken dock snart skulle ersättas af verkliga blodkärl. — Arch. de Biologie, IV, Etude sur le dével. des Annélides 253. 12 AXEL WIREN, OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANEN HOS ANNELIDER. på ett betraktande af genomskinliga individ utan dissektion, är det ingalunda svårt att förklara orsakerna till den missuppfattning af tarmkärlsystemet som insmugit sig i literaturen. Om man öppnar ett lefvande exemplar af en Pectinaria eller en Tere- bellid, synes vid ett hastigt påseende intet vara tydligare än kärlringen och de på tar- mens öfre och undre sidor befintliga längsgående kärlstammarne, Tafl. VI. fig. 2, 3, 4, 5. Betraktar man t.ex. tarmen af Terebellides Stremi genom en loupe märker man också på dess yta temligen tydliga röda strimmor, hvilka i tarmens främre del äro mera oregelbundna, men i den bakre bilda vackra parallela anastomoser mellan »öfre och undre tarmkärlen», Tafl. VI, fig. 3. Det är dylika strimmor, som helt naturligt blifvit an- sedda för och afbildade som kärl. Hos några arter har man visserligen ej kunnat se dem, men, då man tydligen märkt att tarmen varit rik på blod, har man ex analogia slutit sig till, att denna blodmassa skulle vara innesluten i kapillärer. Emellertid finner man vid noggrant betraktande, att tarmen, hvars färg i allmänhet bestämmes af det vanligen intensivt gula epithelet, likväl i kanterna alltid visar sig grön eller röd, allt efter blodets färg. Och vid en mikroskopisk undersökning af lefvande individ finner man utan svårighet, att tarmen utefter nästan hela sin längd innehåller en lakun, i hvilken blodet fritt kan strömma åt alla håll. Denna blodlakun kan ännu bättre demon- streras på exemplar härdade i alkohol, öfverosmiumsyra eller chromsyra. I synnerhet från de senare kan man med lätthet borttaga tarmepithelet; det återstår då, förutom de yttre delarne af tarmväggen ett under dessa utbredt lager af stelnad blod med blodkrop- par. Tafl. II, fig. 7 visar ett stycke af ett sådant preparat. &K äro kärl, som föra blod från bukkärlet till tarmlakunen, och som äro fulla af stelnad blodmassa, hvilken från kärlens mynningar utbreder sig under den muskulösa hinna, som utåt begränsar tarmens vägg. — Hvad som t. ex. hos Terebellides Stremi ser ut att vara kapillärer i tarmväggen, är endast djupare ställen af lakunen, belägna innanför de veck och åsar som bildas af epithelet. De s. k. öfre och undre tarmkärlen samt kärlringen äro antingen detsamma eller ock på annat sätt bildade utvidgningar af lakunen, eller någon gång ett slags ofullständigt slutna kärl, hvilka vi vilja kalla tarmväggkärl och till hvilka vi i det följande få tillfälle att återkomma, då vi i sammanhang med tarmens väfnader äfven utförligare beskrifva den mellan dessa befintliga lakunen. Blodlakunen i tarmkanalens vägg står i förbindelse med de i kroppsändarna be- fintliga, sid. 10 omtalade plexus. Dessutom förmedlas förbindelsen mellan det periferiska kärlsystemet och lakunen af särskilda härför bestämda kärl, hvilka på gruhd af sina egendomliga hittills okända eller missuppfattade former förtjena en särskild uppmärk- samhet. Hos Amphicteis, Tafl. I, fig. 1, och Pectinaria, Tafl. V, fig. 2, förekomma opariga enkla kärl, som bilda korta anastomoser mellan bukkärlet och lakunen. Sådana kärl äro emellertid hos Ampharetid&e ganska sällsynta och saknas hos Terebellide. Hos Amphictenide deremot förmedla de nästan ensamt förbindelsen mellan lakunen och det periferiska kärlsystemet, hvaremot öfriga till tarmen gående kärl hos denna familj, som vi i det följande skola se, äro nästan rudimentära. Hos alla af oss undersökta arter af familjerna Ampharetid& och Terebellide finnas deremot i hvarje segment, utom i några af de främre, ett par kärl, hvilka, utgående antingen från bukkärlet direkt eller från segmentalkärlen, eller till och med från de i KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:0 Z. ia fotknölarna befintliga plexus, inmynna i tarmens lakun. Vi vilja för korthetens skull benämna dem tarmkärl. De hänga alltid fritt 1 kroppskaviteten, och äro ofta betydligt längre än kortaste afståndet mellan de punkter, från hvilka de utgå, och de vid hvilka de inmynna. I främre kroppsändan af Terebellides Stremi, Tafl. VI, fig. 3 t,—t,,, och Amphicteis Gunneri, Tafl. I, fig. 1t, —t;, äro tarmkärlen enkla och inmynna på olika ställen i laku- nen, men vanligen i eller 1 närheten af den undre utvidgade del deraf, som kallats för undre tarmkärl. Detta förhållande är dock ganska ovanligt. Oftast äro tarmkärlen förgrenade. Denna förgrening är enklast i mellersta delen af kroppen hos Amphicteis Gunneri. Tarmkärlen afsända här en rad enkla grenar, af hvilka de undre äro de längsta, och hvilka inmynna i lakunen utefter en halfcirkelformig linie i en mot tar- mens längdaxel vertikal yta, Tap. I, fig. 1t,—t,, och fig. 4. I bakre delen af kroppen hos samma djur är förgreningen något mera komplicerad och dessutom sammanhänga här de båda till samma segment hörande tarmkärlen, bildande en öfver tarmkanalen hvälfd båge, Tafl. I fig 3. Samma egendomliga förhållande eger rum i bakre delen af kroppen hos Terebellides, men här äro tarmkärlens grenar färre och förenade sins emellan genom ett större antal anastomoser, Tafl. VI, fig. 3 t,,. Hos det stora flertalet Terebellider är dock tarmkärlens form vida mer komplicerad. Mer eller mindre långt ifrån sitt ursprung klyfver sig ett sådant kärl vanligen i tvenne ungefär lika starka grenar, hvilka förbindas genom talrika anastomoser och sjelfva rikt förgrena sig, så att det hela bildar ett mer eller mindre trekantigt nät af betydlig storlek och ofta hun- dratals oregelbundna eller rhombiska maskor, på sidorna begränsadt af tvenne något starkare kärl, Vafl. II fig. 5 och fig. 6. De yttersta förgreningarna, som naturligtvis äro mycket fina, inmynna 1 tarmlakunen utefter en linie af samma läge som motsva- rande hos Amphicteis; Tafl. II, fig. 3, Terebella, Tafl. 6, fig. 4, Amphitrite, och fig. 2, Artacama. Sällan äro dessa nät plana, vanligen äro de bukiga, håfformiga eller hop- vikta med konvexiteten framåt. Cosmovrcr'), den ende författare, som hittills observerat dessa egendomliga bild- ningar, har af desamma en helt annan uppfattning än den af oss framstälda. Hos Te- rebella gigantea finnes enligt denne författare i bakre och större delen af kroppen fem längsgående hufvudkärlstammar, bukkärlet, öfre och undre tarmkärlet samt tvenne sido- kärl, fritt utspända i kroppskaviteten. Hvart och ett af dessa senare, som genom pa- riga kärl stå 1 förbindelse med bukkärlet, afsänder i hvarje segment ett kärl till tarm- kanalen, hvilket, tätt slutande sig till dennas vägg, sträcker sig uppåt mot ryggkärlet, der böjer sig om, löper nedåt och inmynnar i undre tarmkärlet. Mellan de båda ar- marna af den sålunda bildade slyngan är en håfformig membran fästad, hvilken inne- håller ett rikt nät af blodkärl. Vi hafva redan visat att vi ej kunna dela COosMovVIcIS åsigt angående förekomsten af särskilda kärl i tarmkanalens väggar hos Terebella. Och ehuru vi ej haft tillfälle att undersöka Terebella gigantea eller conchylega, våga vi dock hysa tvifvel om riktigheten af hans beskrifning på de undernätartade bildningar, han hos dessa arter funnit. Terebella gigantea liknar såväl med afseende på cirkula- 1) Glande génitales et organes segmentaires des Annélides polychétes: Arch. de Zool. exp. et gén. VIII, 233; CE:TIAS 2 på to7NPR KX, fig. 125. 14 AXEL WIRÉN, OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANEN HOS ANNELIDER. tionsorganens byggnad för öfrigt, som äfven 1 åtskilligt annat, mycket vår Amphitrite affinis, som äfven har fritt 1 kroppskaviteten liggande zigzagformiga sidokärl, Tafl. VI, fig. 4z. Men denna senare art är just en af dem, hos hvilka det lyckats oss att allra tydligast demonstrera kärlnätens inmynnande i tarmväggens lakun. Tafl. II fig. 7 vi- sar ett stycke af tarmkanalens muskellager -— epithelet är borttaget — hvarunder ut- breder sig en tunn hinna af stelnadt blod med amoeboida blodkroppar, b.k. OÖOaktadt åtskilliga sprickor vid prepareringen bildats i blodmassan, ser man dock tydligt sam- manhanget mellan det på muskelhinnan utbredda blodet och det stelnade blodet i kär- len vid K., hvilka utgöra fragment af ett »nät». Figuren är ritad med camera clara efter ett i chromsyrelösning härdadt preparat. Det synes vara mycket sannolikt, att de till tarmkanalen gående blodkärlen hos Terebella gigantea förhålla sig på samma sätt som hos Amphitrite och öfriga Terebellider. Cosmovici, som ej kände till någon lakun i tarmväggen, har naturligtvis ej kunnat söka efter några till densamma ledande mynningar. Han har tagit den linie, utefter hvilken kärlnätets yttersta grenar mynna in i lakunen, för ett kärl och ansett, att detta förde in uti ett undre tarmkärl, hvars tillvaro han i likhet med alla föregående författare tog för gifvet. Ett sådant misstar är så mycket lättare förklarligt, som undersökningen af circulationsorganen ej för Cos- MOvICI var hufvudsak. Man vet, att kontraktioner af de större blodkärlen hos Anneliderna ega rum med temligen långa uppehåll men äro mycket kraftiga, så att på en gång en stor massa blod sättes i rörelse. Det är derför utan tvifvel af stor vigt, att den blodmassa, som inströmmar i tarmens lakun, mera jemnt fördelas, och dess hastighet mera modereras, än hvad förhållandet skulle hafva blifvit, om tarmkärlen vore enkla och hade vida mynningar. I detta fall kunde lätt en större inrusande blodmassa utöfva ett skadligt tryck på någon af tarmens väfnader, hvilka ofta äro ytterst svaga. Det är klart, att de ofvan beskrifna kärlnäten äro i hög grad egnade att åstadkomma ett likformigt till- flöde af blod till tarmens lakun, och det är möjligt, att detta är deras egentliga ända- mål. Men det synes oss ganska sannolikt, att de äfven kunna hafva en annan bety- delse. Då kroppskaviteten 1 hvarje segment är genomdragen af sådana nät, 1 hvilka kärlens väggar äro ytterligt tunna, torde möjligen ett osmotiskt utbyte af ämnen ega rum mellan blodet och den periviscerala vätskan. Vi känna dock intet faktum, som härom kan gifva någon närmare upplysning. Deremot torde det icke vara djerft att påstå, att kärlnäten kunna ega någon betydelse för äggens och spermatozoidernas nä- ring. Som bekant är ligga hos alla Annelider könsprodukterna länge fria i kropps- kaviteten, innan de utsläppas. De genomgå här en viss utveckling och behöfva följ- aktligen näring. Sådan kunna de visserligen få från den i kroppshåligheten befintliga lymphan, men då man nästan alltid finner könsprodukter i stor mängd hopade om- kring kärlnäten och då dessa vanligen, Taf. II, fig. 3 (fragment af ett nät), hafva form af stora håfvar fylda med spermatozoider och ägg, hvilka senare ofta äro så tätt pac- kade att de förlorat sin runda form, synes det vara mycket sannolikt, att de äfven genom blodkärlen erhålla någon näring. Innan vi afsluta den allmänna framställningen af cirkulationsorganens byggnad, hafva vi att behandla det s. k. hjertat, gälartererna och kärlen på cesophagus. Vi KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o Z. 15 hafva sett, att en blodlakun mellan tarmkanalens väfnader förekommer, och att den- samma i båda kroppsändarna står i förbindelse med derstädes befintliga plexus af fina kärl. Denna förbindelse är dock i främre och bakre kroppsändan något olika. Bakåt sträcker sig nemligen lakunen nästan ända till anus, der den omedelbart öfvergår i plexus. Framåt deremot slutar den vanligen på gränsen mellan oesophagus och den egentliga tarmen. På väggarne af oesophagus finnas således verkliga kärl, hvilka mynna in i lakunen och förmedla förbindelsen mellan denna och det kring munhålan belägna plexus, hvarifrån de utgå. Vid sin främre gräns, således just på öfvergången mellan tarmen eller magen och oesophagus, är lakunen betydligt vidare än på något annat ställe. Här bildas derför en m. m. ringformig ansvällning, hvilken, då den är fyld med blod, har utseende af ett kärl och derför blifvit beskrifven under namn af annulus vascu- losus. Denna ring förekommer emellertid ej konstant. Hos hela familjen Amphictenid2e är den otydlig och hos Terebellides Stroemi och Pista cristata kan den ej alls urskiljas. Från främre delen af tarmväggens lakun — från »annulus» der en sådan finnes — utgår hjertat. Detta är en betydligt vid, pulserande kärlstam, som ligger fri ofvanpå eller något vid sidan af oesophagus och som i främre ändan hos olika arter på olika sätt uppdelar sig i kärl, som föra blodet till gälarne. Angående formen på detta or- San hänvisa vi till fHgurerna, Lal. I fig: 3 dö Tafl.s I figs2, Boj III figir2 HH, Taojfl. V fig. 13 H. Tafl. III fig. 9. M. EDwaArps”) och med honom flere andra förfat- tare uppge, att hos Terebelliderna ett mindre blodkärl skulle afgå från hjertats spets till oesophagus och främre kroppsändan. Detta vore ganska egendomligt, då ett dylikt kärl aldrig skulle kunna innehålla annat än venöst blod. På de af oss undersökta for- merna finnes ett sådant kärl aldrig, men väl förekommer t. ex. hos Terebellides Stremi under hjertat ett större mediant, oesophagus tillhörande kärl, som under hjertats bas mynnar in i tarmlakunen, Tafl. VI fig. 3 a. Måhända har man tagit detta kärl för en fortsättning af hjertat. Äfven RATHKE?) uppger att »ryggkärlet» fortsättes framåt efter afgifvande af grenar till gälarne. Detta hos Amphictene auricoma. Med rygg- kärlet menas här naturligtvis detsamma som sedan kallats hjerta. Denna RATHKES uppgift hvilar emellertid på ett misstag, äfven här utgå från hjertat inga andra kärl än gälartererna. å Att här närmare inlåta sig på en undersökning af blodkärlens förhållande i gä- larne, är öfverflödigt, då denna del af cirkulationsorganen, tack vare COLAPAREDES un- dersökningar, är väl känd. Cirkulations-erganen hos de särskilda formerna. Fam. AMPHARETIDAE. Tafl. I fig. 1 visar en öfversigtsbild af anatomien hos Amphicteis Gunneri. Man ser bukkärlet b med sina förgreningar till kroppsväggarne. Zigzagformade sidokärl finnas, I. I., de skymmas på figuren till större delen af borstknippenas i kroppshålig- heten inskjutande baser samt de vid dessa fästade musklerna. Två opariga anastomo- !) Circul. dans les Annéiides, 201. S)VBertr. sz) Anat. us Physa rd bedlab Vv, fig, då 16 AXEL WIRÉN, OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANEN HOS ANNELIDER. ser t. o. mellan bukkärlet och tarmlakunen finnas, som vi redan nämt.! De öfriga tarm- kärlen förhålla sig olika i olika delar af kroppen. De fem första paren, tillhörande 3:dje till och med 7:de borstbärande segmenten, äro enkla och mynna i sinus på tar- mens undre sida. De utgå liksom de följande från de zigzagformade sidokärlen. Vi hafva redan förut sid. 13 beskrifvit desamma och hänvisa derför nu blott till Taj. I, fig. 4, 3. De, som befinna sig framför tarmens slynga, hafva endast enkla grenar och sammanhänga ej med hvarandra, fig. 4. De följande, fig. 3, deremot bilda bågar öfver tar- men och de från dem utgående grenarne anastomosera något med hvarandra. De sär- skilda grenarne i detta nät äro ej förenade med hvarandra genom en hinna, som hos flere i det följande beskrifna former. Tarmväggens lakun bildar på undre sidan två djupare rännor fig. 1, hvilka se ut som undre tarmväggkärl. De fortsättas i en »ring» omkring bakre ändan af oesophagus. Härifrån utgår hjertat, fig. I H. Gälartererna äro, då de utgå från hjertat, 3 par. De inre främre dela sig ett temligen långt stycke från hjertats spets i två kärl hvardera. Vi omnämna detta derför, att gälarterernas antal synes oss vara ganska anmärkningsvärdt, emedan som bekant de fyra paren gälar tillhöra blott 3 kroppssegment, och emedan gälarne hos de närbeslägtade ”Terebelliderna aldrig äro flere än 3 par, i hvilket antal de också förekomma hos några till Ampharetide hörande former t. ex. slägtena Sa- bellides och Samytha. Skulle möjligen det fjerde paret gälar hos Amphicteis och när- stående former vara en sekundär bildning, uppkommen genom delning eller fördubb- ling af ett förhanden varande organ? Exempel på sådant förekomma sannolikt bland flere, Annelider, t. ex. bland Polynoiderna, der första segmentet har tvenne cirrer på hvardera sidan, under det att alla de öfriga blott hafva ett par sådana. Melinna cristata. Cirkulations-organen hos denna art äro mera likformigt bygda i främre och bakre delarna af kroppen, än hvad förhållandet var hos Amphicteis. Buk- kärlet afsänder 1 hvarje segment pariga grenar till kroppsväggarna. Dessa grenar, hvilka vi kallat segmentalkärl, afsända 1 segmenten 3—6 i sin ordning kärl till de derstädes befintliga segmentalorganen. I 5:te borstbärande segmentet afgå dessutom från seg- mentalkärlen till undersidan af oesophagus ett par kärl, som ej bilda några nät. I 6:te segmentet går ett kärl till nedre delen af »annulus vasculosus», i 7:de ett till öfre delen af samma organ. I alla de följande segmenten gå kärl till tarmens sidor. De bilda alla, äfven de i 6:te och 7:de segmenten befintliga, temligen likformiga trekantiga nät med jemförelsevis få och långsträckta maskor. Tafl. I fig. 14 visar ett sådant Tarm- kärlen utgå oregelbundet antingen direkt från bukkärlet eller från segmentalkärlen, mer eller mindre långt från dessas förening med bukkärlet. Sidokärl hafva vi väl ej iakt- tagit, men våga derför alls icke förneka, att anastomoser mellan de särskilda plexus i fotknölarna förekomma, ”Tarmens lakun liknar den hos Amphicteis, d. v. s. antydan till ett par undre tarmväggkärl förefinnes. Hjertats form synes på fig. 13. Gälartererna för- hålla sig här på helt annat sätt än hos Amphicteis. Utom Melinna cristata och Amphicteis Gunneri, hvilka i talrik mängd förekomma i Gullmarsfjorden, hafva vi äfven haft tillfälle att undersöka några få exemplar af en mera sällsynt art: Amphicteis gracilis, hvilken någon gång anträffas på lerbotten i de djupaste delarna af fjorden. I följd af materialets knapphet kunna vi ej lemna någon KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O Z. IZ fullständig beskrifning på cirkulationsorganen hos denna lilla art, men vi hafva dock kunnat till fullo förvissa oss om, att de äro byggda efter samma typ, som hos när- stående former. Tarmkanalens väggar innesluter en blodförande lakun, och de till denna gående kärlen bilda jemförelsevis enkla nät. Att döma af de tre arter vi studerat, finnes det intet egendomligt med afseende på blodkärlens form och fördelning, som utmärker familjen Ampharetid&e i sin helhet framför Terebelliderna. Vi kunna endast anmärka, att tarmkärlen här äro mindre komplicerade, än hvad förhållandet i allmänhet är hos de senare. Sådana rika under- nät som t. ex. hos Terebella debilis, Tafl. II, fig. 3, förekomma ej hos Amphareti- derna, om också dessas enkla eller blott obetydligt förgrenade tarmkärl återfinnas hos en eller annan Terebellid, t. ex. Terebellides Stroemi, Tafl. VI, fig. 3 t,,—t,,. Äf- ven sjelfva lakunen i tarmkanalens väggar har så till vida hos Ampharetide en enklare form än hos de båda närstående familjerna, som här aldrig någon antydan till öfre tarmväggkärl förekommer, såsom t. ex. hos Terebellides, se nyss citerade figur. Fam. TEREBELLIDAE. Af denna formrika familj, hvars cirkulationsorgan blifvit med så mycken omsorg studerade af MILNE EDWARDS och andra författare, hafva vi haft tillfälle att undersöka åtta arter, alla tillhörande de äkta med gälar försedda Terebelliderna af underfamiljerna Ampbitritea, Artacamacea och Canephoridea”). Vi börja med de former, som med afseende på blodkärlens anordning visa största likformigheten i de särskilda kropps- ringarna och på samma gång den största enkelhet. Terebella debilis. Bukkärlet, hvilket som vanligt uppkommer genom en förening af de 3 paren gälvener, står i främre kroppsändan i förbindelse med det circumorala plexus samt afsänder kärl till generations- och segmentalorganen. Från och med det 3:dje borstbärande segmentet finnas i hvarje kroppsring tydliga segmentalkärl, hvilka förhålla sig fullkomligt typiskt. Från och med samma segmentet utgå i hvarje kropps- ring direkt från bukkärlet eller från sjelfva basen af segmentalkärlen ett par tarmkärl, hvilka alla bilda undernät med form af liksidiga trianglar, hvilkas baser utgöras af den linie utefter hvilken nätets yttersta kärl inmynna i tarmlakunen. Hos stora exemplar äro dessa nät ända till 4 qv.-mm. stora. De äro urglaslikt buktade med konvexiteten framåt och bestå af utomordentligt talrika maskor, alla förenade genom en tunn hinna liksom hos alla följande Terebellider. Taff. II, fig. 3 visar en del af ett sådant nät. Man ser tarmkärlet t uppdela sig i tvänne grenar a, b, hvilka utgöra det triangelformiga nätets si- dor, och från hvilka en talrik mängd finare och gröfre blodkärl utgå, bildande det egentliga nätet. De båda stora hufvudgrenarne aftaga så småningom 1 vidd, så att de vid inmynningen i lakunen ej äro vidare än de finaste kapillärerna i nätet. Det synes vara otvifvelaktigt, att ett nät af sådan utbildning och storlek som hos denna art nöd- vändigt måste hafva någon annan betydelse än blott och bart den, att förminska den 1) MALMGREN: Nordiska Hafsannulater, 372, 394, 396. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 21. N:o 7. 3 18 AXEL WIREN, OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANEN HOS ANNELIDER. kraft, hvarmed blodet inrusar i tarmens lakun. Vi hafva redan nämt hvari denna betydelse enligt vår åsigt sannolikast består. Tarmväggens lakun har hos denna art kärlliknande djupare rännor både på öfre och undre sidan af tarmen samt kärlring, från hvars öfre del hjertat utgår. Men lakunen sträcker sig här ett stycke framför denna ring och omger således äfven basen af eso- phagus, och det är här som det första paret tarmkärl inmynnar. Af den sällsynta Terebella (Polhymnia) Damielssemi ha vi erhållit ett fåtal exemplar i Gullmarsfjorden, den synes så till inre som yttre karakterer i så hög grad likna Terebella debilis, att det torde vara mycket tvifvel underkastadt, om den kan an- ses vara en egen art. : ÅArtacama proboscidea. Tafl. VI, fig 2 visar en del af cirkulationsorganen hos detta egendomliga djur. Tarmkärlen äro här alla likformiga och bilda stora trekantiga nät med lika fina maskor som hos föregående. Bakåt aftaga dock näten betydligt i storlek. De äro något mer bukiga än hos Terebella och innehålla alltid generationsprodukter. Tarmlakunen sträcker sig ej längre framåt än till ringen, som här är ovanligt tydlig, Jig. 2Å. Antydan till öfre tarmväggkärl finnes icke, hvilket, såsom vi i det följande få se, är en följd af tarmens anatomiska byggnad, deremot finnas tvenne, styckevis till en enda sammansmälta, fåror på tarmens undersida, hvilka innehålla mera blod än den öfriga delen af tarmväggen, Tafl. VI, fig. 2u. Genom tarmens vridning kommer hjertat att ligga på högra sidan af esophagus, fig. 2 H. Terebellides Stroemi, som, med afseende på yttre kroppsdelarnas och särskildt gälarnas form, så betydligt afviker från öfriga Terebellider, visar sig äfven med afseende på kärlens bildning vara egendomligt differentierad. Detta gäller dock ej om det peri- feriska kärlsystemet, hvarom vi ej ha något att anföra utom hvad som redan är nämdt om Terebelliderna i allmänhet. Vi anmärka endast, att segmental- och tarmkärl stundom hvar för sig utgå från bukkärlet, stundom förenas ett längre eller kortare stycke, ett förhållande, som hos denna art synes variera utan någon regel. Innan vi öfvergå till ett närmare skärskådande af tarmkärlsystemet, som här är af synner- ligt intresse, måste vi erinra om, att näringskanalen hos detta djur är afdelad i följande tydliga partier: cesophagus, Tafl. VI fig. 3 O, körtelmagen G, chitinmagen K och tarmen, som ungefär 1 13:de—15:de borstbärande segmenten bildar en slynga och som kan delas i två afdelningar, en vidare, framför slyngan belägen, och en smalare bakom densamma befintlig portion. Oesophagus är här som alltid försedd med verkliga, större och mindre kärl, af hvilka hos denna art endast några inmynna i lakunen, de flesta deremot samlas i ett gröfre kärl, som skiljer sig från tarmväggen, löper tätt under hjertat och inmynnar i dettas basaldel. Tarmlakunen sträcker sig från gränsen mellan cesophagus och den intensivt gula körtelmagen ända till det circumanala plexus. Vi hafva redan omtalat de egendom- liga »falska kärl» på sidorna af den egentliga tarmens främre afdelning, hvaraf Tafl. VT, fig. 3, lemnar en afbilning. Likaså finnas på näringskanalens öfre sida en ö, och på dess undre tvenne bakåt tydligare, med lakunen sammanhängande djupare rännor eller kärlliknande bildningar. Den förra afsnöres på chitinmagen allt mer och mer KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:O Z. 19 från den öfriga delen af lakunen, till dess den helt nära gränsen mellan körtel- och chitipmage helt och hållet skiljer sig från tarmväggen och verkligen bildar ett eget kort och vidt kärl ö, som inmynnar i hjertats bas H. Någon bildning motsvarande den så allmänt förekommande s. k. annulus vasculosus förekommer ej hos denna art. Hjertat tar sin upprinnelse direkt från lakunen i bakre delen af körtelmagen x. Det afsänder endast ett par grenar till gälarna. Dessa gälarterer dela sig dock hvardera i tvenne. Hos flertalet Terebellider bildas gälarna som bekant af tjocka greniga trådar. I hvarje tråd finnes då en ven och en arter, vanligen bildande en enkel slynga utan synnerligen talrika anastomoser. Hos Terebellides återigen äro gälarna bladformiga. Hvarje blad innehåller här ett mycket fint och rikt nät af kapillärer, hvilka i närheten af de större stammarne ha regelbunden cylindrisk form men sedermera bli mera oregelbundna, med otydliga väggar. Tarmkärlen förtjena ett utförligare omnämnande. I fjerde borstbärande segmentet gå ett par kärl till främre delen af körtelmagen och inmynna i lakunen nära tillsam- mans i dennas undre midtlinie. I följande segment gå tarmkärlen till midten af körtel- magen och mynna in i lakunen långt upp på sidan af densamma. TI segm. 6 gå tarm- kärlen till sidorna af chitinmagen. I segm. 7—14 gå de till främre delen af den egent- liga tarmen och mynna i det skenbara undre tarmväggkärlet. Alla dessa tarmkärl äro enkla, utan spår till något slags nätbildning. I de följande segmenten deremot anastomoserar tarmkärlet på ena sidan med motsvarande kärl på den andra samt bildar tillsammans med detta ett föga utveckladt nät, påminnande om de i bakre delen af kroppen hos Amphicteis Gunneri befintliga, ehuru försedt med färre grenar, men bildande talrikare ana- stomoser än dessa. De yttersta kärlgrenarna inmynna i lakunen utefter en halfcirkel- formig linie på öfre delen af tarmkanalen. De sålunda bildade näten äro plana och lutade framåt. I 1l5:de segmentet är nätet mindre utveckladt, i de tre derpå följande ännu temligen stora, men längre bakåt allt mindre, till dess de slutligen reduceras till några få anastomoser mellan de båda sidornas tarmkärl, hvilka, efter att hafva bildat en slynga framåt, sammanväxa med tarmväggen och inmynna i det falska undre tarmväggkärlet. I kärlen hos Terebellides förekomma nästan konstant talrika Gregariner, i synner- het i tarmkärlen och de af dem bildade näten, ett förhållande, som i hög grad för- svårar studiet af dessa senare. I ett enda exemplar fanns äfven en annan parasit, nem- ligen en Annelid, som fritt rörde sig i hjertat och tarmens lakun. Öfver detta egen- domliga fenomen hoppas vi snart kunna publicera en utförligare beskrifning. Terebellides Stremi är den Annelid, der de zigzagformiga sidokärlen allra bäst låta sig demonstrera. Som man ser afviker denna framställning i väsendtliga punkter från den beskrif- ning på cirkulationsorganen hos Terebellides, som nyligen publicerats af J. STEEN”). Enligt denne skulle 6 längsgående hufvudstammar förefinnas, ryggkärlet, bukkärlet och två par sidokärl. Vi hafva visat, att ryggkärlet ej egentligen är något kärl. Sido- kärlen, af hvilka STEEN lemnat ytterst schematiska afbildningar, äro ej att anse 1) Anat. hist. Untersuch. v. Terebellides Streemi. Diss. Jena, Kiel, 1883, p. 38. 20 AXEL WIRÉN, OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANEN HOS ANNELIDER. som hufvudstammar, likvärdiga med bukkärlet. De bestå endast af en rad af hvar- andra oberoende anastomoser mellan de i fotknölarna befintliga plexus, hvilkas till- varo STEEN mycket riktigt iakttagit. Sidokärlen äro i följd häraf något zigzagfor- made och ej, såsom STEEN afbildat det öfre, alldeles raka, ej heller upphängda i festoner, såsom han tecknat det undre. För öfrigt ha vi aldrig funnit mer än en rad större dylika anastomoser på hvardera sidan; möjligt är väl emellertid att flere kunna förekomma, ehuru dessa då måste vara ytterst fina, i intet fall äro emellertid sidokärlen att räkna till cirkulationsapparatens centrala delar. På sid. 39 och 40 beskrifver STEEN ett par kärl, som från ryggkärlet efter åtskilliga irrfärder skulle anlända till spottkörtlarna. Sådana kärl finnas emellertid lika litet som ryggkärl eller spottkörtlar. ”STEENS s. k. spottkörtlar äro tydligen segmentalorganen, hvilka förses med blod genom grenar af segmentalkärlen och således indirekt genom det stora bukkärlet. Minst af allt har dock STEEN lyckats få en riktig uppfattning af tarmkärlsystemet. Tarmlakunen och de af tarmkärlen bildade näten har han ej iakttagit, och de till tarmen gående kärlens för- lopp skildras på ett sätt, som synes oss fullständigt obegripligt. STEEN låter nemligen för det första tarmkärlen utgå från fotknölarna i stället för bukkärlet eller basen af segmentalkärlet, för det andra låter han de främre segmentens tarmkärl gå till undre delen af ändtarmen, och de bakre segmentens till ryggkärlet. Det är visserligen all- deles riktigt, att de främre tarmkärlen gå till undre, de bakre till öfre sidan af tar- men, men icke löpa de främre segmentens kärl ända till ändtarmen, de inmynna natur- ligtvis i främre delen af tarmlakunen, såsom vi redan visat. ':Ampluitrite affinis. Denna Annelid, som hittils anträffats endast i arktiska far- vatten, erhölls sommaren 1884 i talrik mängd från de inre djupare delarne af Gull- marsfjorden. Vi ha ingenting att tillägga om det periferiska blodkärlsystemet hos denna art. Större egendomligheter visar tarmkärlsystemet, hvaraf Tafl. VI, fig. 4 lemnar en afbildning. På gränsen mellan 7:de och 8:de segmenten afgå från bukkärlet b, de första paren tarmkärl t,. I främre delen af kroppen äro dessa något färre till antalet än segmenten, så att t. o. m. 13:de borstbärande segmentet blott 5 par tarmkärl förefinnas. I bakre delen af kroppen deremot äro de regelbundet ett par i hvarje segment. Alla dessa tarmkärl stå i förbindelse med hvarandra genom fritt i kroppshåligheten utspända anastomoser. Från den främsta af dessa anastomoser utgå tvenne, och från midten af hvardera af de öfriga ett kort kärl, hvilket snart upplöses i ett triangelformigt nät af ungefär samma byggnad som hos Terebella m. fl., men med mera långsträckta maskor. Tafl. II, fig. 7 k visar fragment af ett sådant nät. Till formen äro dessa nät smalare, Tafpl. II, fig. 6, och mera plana än hos föregående arter. De äro alla likformiga och mynna alla in i lakunen bakom »ringen», hvilken här är tydlig. Antydan till öfre och undre tarmväggkärl förefinnas. Öesophagus har ett större antal längsgående kärl. Amplutrite cirrata. Denna art, af hvilken vi blott haft tillfälle att undersöka ett enda stort exemplar, öfverensstämmer med afseende på cirkulationsorganens byggnad med den föregående med undantag deraf, att tarmkärlens nät här äro betydligt större och håfformiga. Anastomoserna mellan tarmkärlen äro äfven till största delen upp- lösta i undernätartade bildningar af betydlig storlek. Tarmlakunen sträcker sig från KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O Zz ZI gränsen mellan cesophagus och körtelmagen till anus. Kärlring och hjerta äro normalt utbildade. Thelepus circinnata liknar med afseende på cirkulationsorganens byggnad nästan helt och hållet Amphitrite cirrata. Tarmkärlen med deras anastomoser äro endast ännu mer upplösta i undernät, hvilka ha temligen vexlande former och stundom äro delade i flere fikar. Lakunen sträcker sig här från den mycket tydliga annulus till anus. Taojfl. II, fig. 2 visar ett stycke af tarmen med den uppsvälda ringen r på gränsen mellan strupen och den egentliga tarmen ö, u antydningar till öfre och undre tarm- väggkärl, H hjertat med gälartererna, hvilka, äfven de, visa sig ha gifvit vika för den tendens att bilda anastomoser, som karakteriserar cirkulationsorganen hos dessa djur. Slutligen återstår oss att beskrifva cirkulationsorganen hos en Terebellid, som, äfven i andra afseenden enstaka stående, just i dessa organs byggnad visar en anmärk- ningsvärd afvikelse från sina slägtingar, nemligen Pista cristata. Det är egentligen tarmkärlsystemet, som här är egendomligt utbildadt. Om de öfriga kärlen är ej mycket att säga. Tafl. III, fig. 1 visar främre delen af ett på längden genomskuret exemplar. Bukkärlet b står framtill i förbindelse med ett synnerligen stort circumoralt plexus p, som här består af ovanligt grofva kärl. Det afsänder segmentalkärl äfvensom kärl till generationsorganen på samma sätt som hos alla de föregående. Tarmkärlen börja i det 6:te borstbärande segmentet. För att kunna beskrifva tarmkärlsystemet är det nödvändigt att erinra om, att tarmkanalen här liksom hos Terebellides består af 4 af- delningar: esophagus, körtelmagen, chitinmagen och den egentliga tarmen. Oesophagus mottager inga tarmkärl, den saknar lakun och är försedd med tem- ligen stora talrika och till det mesta längsgående kärlstammar. Tap. III, fig. 2,0 visar ett stycke af strupens vägg med dess blodkärl, ritade med tillhjelp af camera clara. Körtelmagen mottar 14 och chitinmagen 5 par tarmkärl. Dessa bilda ej sådana tre- kantiga nät som hos de föregående utan förgrena sig blott obetydligt — de bakre dock rikare — innan de i närheten af insertionslinien af musculus parieto-intestinalis, nå tarmväggen. Här bilda de nu ett oregelbundet rikt och fint kapillärnät, hvilket är sammanväxt med tarmväggen och i främre och större delen af körtelmagen helt och hållet omger denna. På undre sidan af denna del af tarmen finnes ett par stora och slutna undre tarmväggkärl, i hvilka kapillärerna mynna. Här saknas således helt och hållet den för öfrigt så konstant förekommande lakunen. Mot bakre delen af körtel- magen upphöra emellertid tarmväggkärlen att vara fullt slutna och öfvergå i stället i en lakun, som, i sin början ganska obetydlig, bakåt sträcker sig allt högre och högre upp mot ryggsidan af tarmen, der den öfvergår i kapillärnätet, Tafl. III, fig. 2 G, och fig. 3. Lakunen tilltager och kapillärerna aftaga allt mer bakåt, till dess de senare helt och hållet försvinna, och den förra, vid öfvergången mellan chitinmagen och den egentliga tarmen, fullständigt omger denna liksom hos alla öfriga af oss undersökta Terebellider. De tarmkärl, som inmynna i kapillärnätet i bakre delen af chitinmagen, äro redan tem- ligen rikt förgrenade, och de, som stå i förbindelse med lakunen i den bakersta afdel- ningen af tarmen, bilda stora trekantiga, håfformade nät, som i rikedom på fina kärl- förgreningar ej stå efter någon af de i det föregående omtalade arterna. 22 AXEL WIRÉN, OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANEN HOS ANNELIDER. Ehuru de undre tarmväggkärlen, som enligt M. EpwaARrps skulle böja sig uppåt och genom sin förening på öfre sidan af tarmen bilda annulus vascularis, hos Pista äro bättre utvecklade än hos någon annan af oss känd Terebellid, saknas likväl hos denna art hvarje spår af annulus. Hjertat, hvilket som vanligt sitter fästadt vid bakre ändan af cesophagus, uppkommer här genom förening af åtskilliga kärl från strupen och kapillär- nätet på tarmens vägg, Tafl. II, fig. 2 H. Fam. AMPHICTENIDAE. Om cirkulationsorganen hos familjerna Ampharetid&e och Terebellide i alla af- seenden visat sig vara byggda efter samma typ, ehuru denna typ hos den senare är mera utpräglad och tillika mera underkastad variationer i enskildheter hos de särskilda slägtena och arterna, så är likheten mellan dessa båda familjer å ena sidan samt Am- phieteniderna å den andra vida mindre, ehuru äfven hos de senare samma grunddrag skönjas, som förläna cirkulationsorganen deras egendomliga prägel hos de Annelider vi nyss skildrat. Det är egentligen endast en författare nemligen H. RATHKE"'), vi ha att tacka för hvad som hittils är bekant om cirkulationsorganen hos Amphicteniderna. Ty- värr lider emellertid RATHKES framställning af detta ämne — hvilken för öfrigt blott afser en enda art — af åtskilliga väsendtliga oriktigheter, hvarför ett förnyande af hans undersökningar är högligen af nöden. Att åstadkomma klarhet beträffande blod- omloppet och kärlsystemet hos Amphicteniderna var också en af de uppgifter, vi ifri- gast sträfvat att fullfölja, men det visade sig, att det tillika var en af de svåraste. Materialets jemförelsevis stora sällsynthet och trenne af de fyra vid vår kust före- kommande arternas litenhet samt organens ytterligt späda och sköra beskaffenhet hafva gjort det för oss omöjligt att utforska vissa af kärlsystemets delar lika fullständigt som hos de föregående familjerna. Pectinaria belgica, af hvilken vi haft tre exemplar till undersökning, har visat följande: Från gälarna, af hvilka som bekant två par förekomma, fästade vid sidan af främre kroppsändan, utgår det syrsatta blodet i två par kärl, hvilka genom sin för- ening bilda bukkärlet på samma sätt som hos Terebelliderna. Den enda skilnaden är, att, då gälvenerna hos dessa smögo sig tätt intill kroppsväggen, äro de här fritt ut- spända i kroppskaviteten och ligga öfver segmentalorganen, hvilket också RATHKEE har iakttagit. Bukkärlet står i främre kroppsändan i förbindelse med kärl tillhörande läp- parne, tentaklerna och öfriga organ i främre ändan af kroppen. Sannolikt finnes här ett circumoralt plexus motsvarande det hos Terebelliderna. Bukkärlet är ungefär i 5:te segmentet, såsom vi skola se, på sätt och vis afbrutet men sträcker sig åter från 6:te seg- mentet till sista borstbärande segmentet, hvarest det upplöses i flere grenar, af hvilka två större fortsätta till bakre ändan af kroppen, löpande på hvar sin sida om nervganglie- kedjan, Tafl. V, fig. I. Två andra ännu större gå vinkelrätt mot hufvudstammen och in- mynna i sidokärlen, sedan de afsändt mindre grenar framåt och bakåt. Bukkärlet afsänder under hela sitt lopp talrika större och mindre grenar åt båda sidor. Dessa grenar, som 1), Beitr..z. Anat: u: Phys: pomO. 0. tolj. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O Z. 23 förse en del af kroppsväggen, segmental- och generationsorganen med blod, äro tem- ligen oregelbundna, ej alltid pariga och vida talrikare än segmenten men torde dock få anses homologa med segmentalkärlen hos Terebelliderna. RATHKE anger, att buk- kärlet hos Amphictene auricoma är enkelt ända till bakre ändan af kroppen, samt att det regelbundet utsänder ett par grenar i hvarje segment. Huru härmed förhåller sig kunna vi ej med bestämdhet afgöra. Det är möjligt, att detta förhållande varierar hos olika arter. RATHEE har hos Amphictene trott sig finna ej mindre än tre längsgående rygg- kärl. Detta är, som vi redan nämt, utan tvifvel ett misstag. Äfven hos Pectinaria belgica ha vi förgäfves sökt efter ett mediant ryggkärl. De båda sidokärlen — sido- ryggkärl RATHKE — ha vi deremot återfunnit. De motvara utan tvifvel sidokärlen hos Terebelliderna, ehuru de äro starkare än dessa och synas spela en mera sjelfständig rol. Från dem utgå grenar till parapodierna och till hud och muskler. De egendom- liga, med blindsäckar försedda kärl, som RATHKE funnit hos Amphictene och som ut- göra anastomoser mellan bukkärl och sidokärl förekomma äfven, såsom COosMovICI ”) påvisat, hos Pectinaria belgica. Vi instämma fullkomligt med den senare i hans framställning af sammanhanget mellan dessa och segmentalorganen, vi tillägga blott, att de befinna sig 1 3:dje och 4:de borstbärande segmenten, hvilket på Cosmowvicis figur ej rätt klart synes. Det periferiska kärlsystemet torde hos de öfriga vid vår vestkust förekommande Ambphicteniderna i föga eller intet skilja sig från det hos Pectinaria. Vi ha åtminstone ej kunnat finna några afvikelser, ehuru erkännas måste, att dessa arters litenhet gjort, att det varit oss omöjligt att med full säkerhet konstatera alla detaljer. Tarmkärlsystemet deremot är hos de fyra arterna rätt betydligt olika. Vi börja med Pectinaria belgica. Man känner sedan länge, att tarmkanalen hos Amphictene, som är nära tre gånger så lång som kroppen, bildar en stor dubbel slynga. Dels i följd häraf, dels på grund af tarmväggens histologiska byggnad kan man lämpligen ur- skilja tre afdelningar, hvilka äfven i afseende på sitt förhållande till cirkulationsor- ganen visa sig olika. Den första, som med rätta kan kallas cesophagus, sträcker sig från munöppningen halfvägs till första krökningen, den andra eller magen sträcker sig derifrån framåt till andra krökningen, den tredje är ändtarmen. På alldeles samma sätt är tarmen byggd hos Pectinaria, Petta och Lagis. Matstrupens väggar innehålla hos Pectinaria belgica, lika litet som hos någon annan känd Annelid, någon blodlakun. Deremot finnas på densamma tvenne större rikt för- grenade kärlstammar, en öfre och en undre, hvilka endast temligen löst äro fästade vid strupens väggar och hvilka stå i förbindelse dels med kärlen i hufvudregionen dels med hjertats basalsinus. Detta, som till byggnad, form och funktioner fullkomligt mot- svarar Terebellidernas och Amphictenidernas hjerta, utsänder två par långa gälarterer. Tafl. VI, fig. 8, H hjertat, gg gälartererna, fig. I undre sidan af hjertat, gg gälartererna. Hjertat är fästadt vid gränsen mellan cesophagus och magen, på högra sidan af tarmen, och är af betydlig storlek. Tarmen omgifves vid dess bas af en stor blodsinus, i hvilken 1) Glandes gén. et org. segm. des Ann. Pol., p. 340 Pl. 27, fig. 14. 24 AXEL WIREÉN, OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANEN HOS ANNELIDER. matstrupens kärl äfvensom undre tarmväggkärlet inmynna, Tafl. VI, fig. 8 s,u undre tarm- väggkärl, kk cesophagialkärl. Denna sinus torde motsvara den hos Terebelliderna vanliga ringformiga uppsvällningen på motsvarande ställe af tarmen, ehuru den är längre och föga eller alls icke uppsväld. Från bakre delen af denna sinus sträcker sig undre tarm- väggkärlet ända till anus. Utefter större delen af magen är detta kärl sjelfständigt och styckevis blott löst förenadt med tarmen, men på ändtarmen är det blott en vidare del af den blodlakun, som omger detta parti af näringskanalen. Till föjd af tarmens ferfaldiga böjningar och vridningar ligger detta kärl ej alltid på dess undre sida, men det synes oss dock vara fullkomligt otvifvelaktigt, att det motsvarar den mer eller mindre tydliga början till undre tarmväggkärl, som vi redan funnit hos Terebellider och Ampharetider, detta på grund deraf, att det inmynnar i hjertats basalsinus midt emot dettas utgångspunkt. I främre delen af magväggen torde utan tvifvel en blodlakun af samma beskaffen- het som hos Terebelliderna förekomma, ehuru skiljd från hjertats basalsinus genom ett kortare parti af tarmen, der blodkärl möjligen förefinnas. Detta var åtminstone den åsigt hvartill vi kommit genom ett noggrant undersökande af 3 lefvande exemplar. Denna del af tarmen visade sig vara synnerligen rik på blod, hvilket hastigt kunde i större mängd samlas mot hvilken punkt af tarmväggen som heldst. Fig. 8, Tafl. VT, är ritad efter ett lefvande individ, s är hjertats basalsinus och ll främre delen af la- kunen. Huru härmed förhåller sig våga vi dock ej med full säkerhet afgöra, allden- stund vi på delar af detta tarmparti, som konserverats 1 alkohol, ej varit 1 stånd att upptäcka det lager af stelnad blod mellan tarmens väfnader, som hos de öfriga af oss undersökta arterna på det tydligaste ådagalagt tillvaron af en lakun. Men å andra sidan ha vi lika litet på konserverade exemplar kunnat iakttaga några blodkärl i främre delen af magen. Helt annat är förhållandet i mellersta delen af magen i närheten af tarmens främsta böjning. Här finnes nemligen i tarmväggen, enligt hvad iakttagelser både på lefvande och konserverade exemplar visat, icke någon lakun, utan ett utomordentligt tätt nät af kapillärer, hvaraf Tafl. V, fig. 3 lemnar en med camera clara ritad afbildning efter ett i alkohol konserveradt exemplar. Detta kapillärnät står ej direkt, utan genom korta kärl i förbindelse med undre tarmväggkärlet, och är, såsom vi skola se då vi behandla tarmens histologi, en för Pectinaria alldeles egendomlig bildning, som näppeligen finner sin motsvarighet 1 det på tarmväggen befintliga kapillärnät, som vi beskrifvit hos Pista cristata. Det ligger nemligen ej såsom detta ytligt, utan djupare inne i tarmväggen. I bakre delen af magens vägg försvinner detta egendomliga kapillärnät och er- sättes af en lakun, bildad på samma sätt som hos Terebellide och Amphictenide. Det återstår oss nu att undersöka förbindelserna mellan det periferiska och tarm- kärlsystemet. Vi ha redan sett, att dessa två system sammanhänga med hvarandra genom kärlen på cesophagus. Och ehuru vi häröfver ej ega några direkta iakttagelser, är det dock klart, att ett sammanhang mellan tarmens lakun och kroppsväggens kärl äfven i närheten af anus måste existera. Det är emellertid ungefär i 5:te borstbärande segmentet — att med bestämdhet uppgifva i hvilket segment ett inre organ hos dessa Annelider befinner sig är ofta ej möjligt, emedan segmenteringen här är nästan för- svunnen och endast märkes i den regelbundna anordningen hos parapodierna — som KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDL. BAND. 21. N:O Z. 25 utbytet af blod mellan tarmens och kroppsväggens kärl i största skala torde försiggå. Här upplöses nemligen bukkärlet i ett antal större och mindre grenar, af hvilka en stor och en något mindre gå till tarmväggkärlet, de öfriga förena sig åter, så att bukkärlet i 6:te och 4:de segmenten är enkelt som vanligt, Taf. V, fig. 2. Dessutom gå här och der andra finare kärl från bukkärlet till tarmväggkärlet, magens kapillär- nät och ändtarmens lakun. Dessa kärl, hvilka torde motsvara tarmkärlen hos Tere- bellide, ha, sannolikt i följd af tarmens oerhörda förstoring och deraf följande egen- domliga läge, delvis försvunnit, delvis ändrat plats, endast härigenom förklaras deras fåtal och oregelbundna ställning. De bilda ej några undernät jemförliga med dem hos Terebellide men förgrena sig dock alltid mer eller mindre rikt innan de nå tar- men, så att vi måhända äfven i dessa kärls form ha en antydan om den gemensamma plan för cirkulationsorganens byggnad, som utan tvifvel förefinnes hos Amphictenid2e och Terebellid2e. Ampluctene auricoma. Denna art, den allmännaste, men tillika den minsta och spädaste af de bohuslänska Amphicteniderna, afviker från Pectinaria belgica i en vigtig punkt. Tarmkanalens vägg innehåller nemligen här en enda stor blodlakun, som sträcker sig från hjertats bas, d. v. s. från gränsen mellan cesophagus och magen, ända till anus och som står i omedelbar förbindelse med undre tarmväggkärlet, hvilket dock här är mera afsnördt från tarmväggen och således bättre förtjenar namn af kärl än hos Terebelliderna. I tarmkanalens - magafdelning är lakunen vidast, hvarför också denna vanligen är intensivt röd af blod, ett förhållande som gifvit RATHKE anledning att an- taga, att företrädesvis här ett väl utveckladt kapillärnät skulle finnas. Jemför man för öfrigt resultatet af våra undersökningar med RATHKES, finner man att det af denne författare beskrifna större tarmkärlet fullkomligt motsvarar hvad vi kallat undre tarmväggkärl. Hans mindre tarmkärl är deremot, enligt hvad hans figur visar, utan tvifvel hjertat, hvilket RaATHKE emellertid så tillvida missuppfattat, som han ansett att det stode i sammanhang med ett kroppsväggen tillhörande ryggkärl, hvilket skulle föra blodet till gälarne, i stället för att det är hjertat sjelft som har denna uppgift, hvar- emot RATHEES ryggkärl i sjelfva verket icke existerar. Förbindelsen mellan tarmens och kroppsväggens kärl åstadkommes på samma sätt som hos Pectinaria belgica. Anastomoserna mellan bukkärlet och undre tarmvägg- kärlet ha äfven af RATHEE jakttagits, ehuru de af honom afbildats enklare än de i sjelfva verket äro”). Bukkärlet är nemligen här, liksom anastomoserna, uppdeladt i ett större antal finare grenar, såsom hos Petta pusilla och Pectinaria. Petta pusilla”) liknar med afseende på cirkulationsorganens byggnad nästan helt och hållet föregående art. Äfven den har hela tarmen, med undantag af cesophagus, DE Bertr, 2: tAnat: vu. PLyss. LaflN> 08,0: 2) Denna lilla Annelid, hvilken på sandblandad lerbotten ej är synnerligen sällsynt i Gullmarsfjorden, var af sin upptäckare MALMGREN känd endast i ett enda exemplar, konserveradt i sprit. Det är derför ej att undra på, att hans beskrifning och afbildningar äro något bristfälliga (Nordiska hafsannulater, 361, t. XVIII, figg. 43 A—G). Då vi haft tillfälle att undersöka ett temligen stort antal exemplar i lefvande tillstånd, torde det vara på sin plats att här lemna en fullständigare diagnos äfven som bättre figurer öfver densamma, på det den af främmande forskare må kunna identifieras: EK. Sv. Vet.-Akad. Handl Bd. 21. N:o 7. 4 26 AXEL WIRÉN, OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANEN HOS ANNELIDER. försedd med en blodlakun. Af anastomoserna mellan bukkärlet och undre tarmvägg- kärlet, hvilket senare är mindre sjelfständigt än hos Amphictene, ha vi, Taf. V, fig. 14, lemnat en camera-bild. I följande två afseenden skiljer sig emellertid Petta från Amphictene. Hjertat är vida kortare och utsänder blott ett par gälarterer, hvilka först långt från sitt ursprung klyfva sig i en gren för hvarje gäle. En kort, ofullständigt från lakunen skiljd kärlstam finnes på motsatta sidan af tarmen i förhållande till undre tarmväggkärlet. Den mot- svarar utan tvifvel det anlag till öfre tarmväggkärl, som vi anträffat hos åtskilliga Terebellider. Lagis Koreni, som är mycket sällsynt, synes mest öfverensstämma med Pectinaria med afseende på cirkulationsorganens byggnad. Blodomloppets riktning är hos alla af oss undersökta former densamma, och densamma som för flertalet Annelider, d. v. s. i bukkärlet föres blodet bakåt samt in i segmental- och tarmkärlen, der blodomloppet är transverselt. I tarmlakunen och i hjertat föres blodet framåt. Detta gäller äfven om Amphicteniderna. Vi kunna således ej dela ÖLAPAREDES åsigt härom, hvilken för öfrigt ej är rätt klar, alldenstund denne författare med afseende på blodkärlens förlopp säger sig helt och hållet dela RATHKES åsigter, med hvilken vi, som af det föregående synes, ej kunna i alla afseenden in- stämma. t Våra undersökningar öfver blodkärlens histologiska byggnad äfvensom sjelfva blodets beskaffenhet ha icke ledt till något resultat, som kan vara egnadt att modi- fiera hittils gällande åsigter, hvarför detta kapitel här helt och hållet kan förbigås. Vi vilja endast anmärka, att ameboida blodkroppar alltid förekomma, och att de i Corpus cylindricum, antice paulo latius, longitudine 15—20 mm., latitudine in anteriore parte cor- poris 3,5—4 mm. Incisure intersegmentales in dorso nullze, in ventre antice distincte, postice evanescen- tes. Lobus cephalicus, T. V, fig. 4 le, late ovatus, os supra tegens, margine integro obtuso vel subacuminato vel scepius denticulis 1—3 instructo, porrectus, longitudine palearum. Tentaculis, T. V, fig. 4 t, 20—30, canaliculatis, sub lobo cephalico affixis. Oculi in speciminibus maturis nulli. Segmentum primum vel buccale os subtus circumdans, TI. V, fig. 4s,, biannulatum, cirro permi- nuto c, instructum. Segmentum secundum — segm. primum sec. MALMGREN margine antico in labium magnum, medio hians, utringue quadridentatum producto, denticulis subtriangularibus, fig. 4s,; utrinque cirro laterali, c., munitum. Segmentum tertium — secundum MALMGR. — subtus lobulis duobus minutis subro- tundatis, fig. 4 s,. Scuta ventralia tria in segmentis 4—06. Area pone palmulas subplana, margine integro, in cirros duos producto, fig. 4c. Branchie utringue dux segmentis 3 et 4 insidentes, fig. 7, falciformes, ramulis umiserialibus c. 14, primo, fig. 7 a, permagno, subgloboso, ceteris parvis compressis, fig. 7 b, ovatis. Palez utrinque circa 10, paulum compressa, subrecte, obtusate, fig. I. Fasciculi setarum capillarium utringue 17 a segmento quinto incipientes. Pinnulae uncinigere utringue plerumque 14, a segmento 8 vel quarto setigero incipientes. Sets capillares in ommibus fasciculis: alize, fig. $, subrecte, paulum curvate, limbatae, minutissime crenulate; ali, fig. Z0, breviores, geniculatae, limbate, crenulate. Uncini uniseriales dentibus majoribus 1—2, denticulis perminutis 5—-10, fig. 72. Spinule scaphe utrinque circa 7, apice paulo curvate fig. 11. Corpus postice oblique detruncatum. Scapham inter et corpus incisura nulla, scapha igitur perminuta, dentibus utrinque 5—6 — parapodiis rudimentariis? — IT. V, fig. I et 6. Anus, 4, terminalis. Cirrus analis, ce, — lingula analis MALMGREN — minutus, filiformis. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:0 Z. Di synnerhet hos Terebelliderna äro ytterst talrika. Blodvätskan är till färgen röd hos alla utom Ampbhicteis gracilis och Gunneri, der den är grön. Samma färg erhåller också blodet hos Terebelliderna, om ett blodfyldt kärl i friskt tillstånd lägges en kort stund i absolut alkohol och derefter i neglikolja. Hos alla de af oss undersökta arterna har inuti hjertat funnits en brun orörlig massa af temligen lös konsistens, och ytterst finkornig. Den uppfyller hos Amphare- tide och Terebellide största delen af hjertat och sträcker sig stundom, såsom hos Amphitrite affinis, in uti tarmlakunen. Den förekommer äfven konstant, ehuru ej i fullt så stor mängd, hos Amphicteniderna. E TARMKANALEN. Historik. För de åsigter, som hittils uttalats om byggnaden af Chetopodernas cirkulations- organ ha vi redogjort temligen utförligt. Angående digestionsorganen kunna vi fatta oss kortare, då literaturen ej är särdeles rik på uppgifter om dessa organs histologiska byggnad, och det här ej kan varda fråga om att ingå på någon redogörelse för de tal- rika modifikationer af näringskanalens och dess särskilda delars form, som förekomma i synnerhet hos Annulata errantia. Som bekant, utgöres tarmen hos Anneliderna 1 sin enklaste form af ett nästan cylindriskt rör, börjande med en terminal eller ventral, vanligen springformig mun- öppning och slutande med en terminal eller något dorsal, vanligen rund analöppning. I allmänhet urskiljes dock ett främre mera tjockväggigt och med mindre lumen för- sedt parti, &esophagus, från den öfriga delen af tarmen, hvilken oftast på gränsen mellan de särskilda segmenten är mer eller mindre djupt och regelbundet insnörd, samt, i synnerhet 1 sin främre del, mer eller mindre gul-, brun- eller grönaktigt färgad. Tarmen fästes vid kroppens väggar förmedelst muskulösa diaphragmer, s. k. dissepiment, mellan segmenten samt genom muskeltrådar i midtlinien såväl på rygg- som buksidan. Denna sin enkla form har tarmkanalen i det väsendtligaste bibehållit hos större delen af Annulata sedentaria. Undantag göra några former, der tarmen är betydligt längre än kroppen och i följd deraf mindre fästad samt bildande slyngor, såsom hos Chloremide och Amphictenide, eller en spiral, såsom hos Spirographis. Makroskopiska spottkörtlar anses som bekant finnas hos åtskilliga Errantia och ha äfven uppgifvits förekomma hos några Sedentaria t. ex. Terebella”) och ännu så sent som 1883 af STEEN”) beskrifvits hos Terebellides Stremi. Dessa senare bildningar ha dock af Cosmovicri”) visats tillhöra segmentalorganen. 1) QUATREFAGES, Hist. Nat. des Annelés I, 48. 2) Amnat.-hist. Unters. v. Tereb. Str. Diss. Kiel (Jena), 32. 3) Glandes gén. et org. segm. des Ann. pol., Arch. de zool. exp. et gén. VIII, 233. 28 AXEL WIREN, OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANEN HOS ANNELIDER. Om annelidtarmens histologiska byggnad lemnar den äldre literaturen högst få och ofullständiga uppgifter. År 1849 meddelar LBuCKART”), att han funnit tarmkanalen hos Siphonostomum vaginiferum bestå af en strukturlös hinna utåt och ett mägtigt epithellager inåt. Året derpå har QUATREFAGES”) funnit tarmväggen hos Polyoph- thalmus bestå af tre lager: ytterst en muskulös hinna, så ett föga genomskinligt kor- nigt lager och slutligen en slemhinna. WILLIAMS”) anser tarmkanalen hos Anneliderna i allmänhet bestå af en med muskeltrådar försedd hinna samt ett epithel med mikro- skopiska körtlar. Detta var nästan allt, hvad literaturen hade att säga om ifråga- varande ämne före 1864, då EHLErs började utgifvandet af sitt stora arbete »Die Bor- stenwärmer». Enligt denne författare finnes i den tunnväggiga delen af tarmen hos Anneliderna innerst en ytterst fin cuticula med cilier, hvilka sannolikt ha någon be- tydelse för tarmrespiration, hvilken af EHLERs antages förekomma allmänt hos dessa djur. Ytterst består tarmväggen af ett lager muskeltrådar, dels längsgående dels ringfor- miga, mellan dessa och cuticulan finnes ett lager af kornig protoplasma, hvilket för- länar tarmkanalen dess färg och som åtminstone ursprungligen måste ha varit bildadt af celler, ehuru dessa faktiskt vanligen ej kunna särskiljas från hvarandra. I den spe- ciela beskrifningen på ett stort antal arter omtalar likväl EHLERS, att »det korniga lagret» är ett verkligt epithel eller åtminstone innehåller encelliga körtlar. Så t. ex. omtalas, att magens inre yta hos Chrysopetalum”) skulle ega en beläggning af encelliga körtlar. Äfven hos Phyllodoce”) finnas körtelceller i magen, och hos Syllide2e") finnes en särskild körtelmage med ett encelligt körtelepithel. Hos Goniada”) finnas flercelliga körtlar. Eulalia”) har magens inre yta beklädd med ett lager kärnhaltiga celler. Hos Arabella ”) är tarmens cuticula nätformigt tecknad, en antydan om att det under densamma liggande korniga massan består af celler, hvilkas gränser lemnat aftryck på cuticulan. Hos Eunice""), Nereis "') och Nephthys””), består det korniga lagret af pelarformiga, vinkelrätt mot cuticulan stående stafvar o. s. v. Det mest utmärkande för EHLERS uppfattning af tarmkanalens byggnad hos Anneliderna är således det, att han från- känner denna ett tydligt utbildadt epithellager, en åsigt, som delats af flere förfat- tare. Till dessa höra först och främst GRABER””), hvilken funnit cesophagus hos åt- skilliga Annulata errantia bestå af en cuticula eller »intima», en tunica intermedia eller 1) Zur Kenntniss d. Fauna v. Island, Arch. f. Nat. 1849, 164. 2) Fam. d. Polyophthalmiens, Ann. d. Sc. Nat., 3 Sér., Zool. XIII, 16. 3), Report on Br. Ann.,. Rep. Br. Ass. Adv. Sc., 1851. 2) Die Borstenwiärmer, 86. SYV BHLERSKIENC:perLAGG 6 » pr KT par2005 2045 2015 Meri. Sb 7) » DUPLO: 8) » ÖR DNAEIp: POR 9” » » » p. 404. 107 » Dp Aa 117 » » » Pp. 474. 12 » » =» p- 606. >) Die Gewebe und Dräsen des Anneliden-Oesophagus: Sitzungsber. d. Akad. der Wiss. Math. Nat. Classe, Wien, 1873, Apr: p.- 201, .Taf>1I—2. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. dl. N:O Z. 29 fibrosa, en bindväfshinna och slutligen en muskelhinna. Mellan fibrosa och intima fin- nes stundom en beläggning af kornig protoplasma samt alltid mikroskopiska flercelliga körtlar men intet epithel. En annan åsigt om tarmkanalens byggnad uttalar QUATREFAGES”). Enligt denne författare beklädes tarmväggen alltid ytterst af ett endothel, peritoneum, redan iakttaget af DELLE ÖCHIAJE och RATHKEE, och består vidare af ett muskellager, ett fibröst lager och slutligen en slemhinna, »la muqueuse». Mellan denna och det fibrösa lagret finnes på den egentliga tarmen ett lager af lefverceller. QUATREFAGES' förtjenst är egent- ligen att hafva, om än ej upptäckt, så dock bestämdt framhållit betydelsen af det s.k. peritoneum samt påvisat dess allmänna förekomst hos Anneliderna. Hans uppfattning af epithelet eller det lager, som närmast skulle motsvara detta, är deremot otydligt framstäld i hans bekanta Histoire naturelle des Annelés, dock synes han tilldela detta en sjelfständigare ställning än EHLERS gjort. De undersökningar vi hittils omtalat hafva företrädesvis haft till objekt fritt lef- vande Annelider. Det var CLAPAREDE förbehållet, att först gifva en utförlig framställ- ning af Tubicolidernas struktur. Tarmkanalen hos dessa Annelider består, enligt CLaA- PAREDE '), af tre särskilda lager, epithelium, muskellagret och peritoneum, hvartill stun- dom kommer ett subepithelial-lager. Epithelet, hvilket ofta innehåller pigment, afsön- drar en cuticula, som bär cilier. Det är i allmänhet ett cylinderepithel, bestående af ett lager långa celler, hvilkas kärnor vanligen intaga ungefär samma nivå. Stundom ha också cellerna andra former, och i vissa fall förekommer vid basen af de egentliga epi- thelcellerna ett lager af cellkärnor tillhörande ett slags celler, hvilka af ÖLAPAREDE an- tagas antingen ersätta förstörda epithelceller, eller inskjutas mellan sådana, då tarmen tillväxer. Hos Cheetepteride har mellersta delen af tarmen ett föga utveckladt epithel, utan cellgränser liksom hos de af EtHrErs beskrifna: »I'épithelium est formé par un systeme de cloisons et de fibres semées de nucléus et séparées par une matiere homo- gene». Öfver hufvud taget råder en utomordentligt stor öfverensstämmelse mellan tarm- epithelets och hypodermets byggnad. I flera fall torde hela epithellagret fungera som afsöndringsorgan. Oftast före- komma dock i detsamma encelliga körtlar af olika slag, mest utvecklade hos Bran- chiomma. Muskellagren äro mest utvecklade på cesophagus, mindre på den egentliga tarmen. Längsmusklerna ligga vanligen ytterst och de något finare ringmuskeltrå- darne innanför dessa. Stundom är dock lagerföljden omvänd. Ett subepithelial-lager finnes egentligen på sådana ställen, der epithellagrets veck äro starkare utvecklade. Det är af bindväfs natur, och utgöres af en homogen grundmassa med strödda kärnor. De arbeten vi nu refererat innehålla nästan allt, hvad man hittils känner om tarmkanalens histologi hos Anneliderna. De bidrag, som lemnats till denna frågas ut- redande efter år 1873, då CLAPAREDES sista arbete utkom, äro ej af någon synnerlig betydelse, innehålla intet principielt nytt, och afse uteslutande enskilda arter”). 1) Hist. nat. des Annelés, I, p- 36 o. följ. 2) Structure des Annélides sédentaires. 3) Jemför följande arbeten: S. ÅA. HAnseSs: Anatomie von Leanira tetragona. Arch. f. Mat. og Naturv. 4; p. 354. 30 AXEL WIRÉN, OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANEN HOS ANNELIDER. CLAPAREDES uppfattning skiljer sig från EmLERsS' hufvudsakligen deri, att han funnit epithelet vida bättre utveckladt än EuHLers, och från QUATREFAGES bland annat deri, att den senares »tunica fibrosa» ej af CLAPAREDE omnämnes. Tarmkanalens form och vidfästning. Den enklaste formen för mnäringskanalen hos Anneliderna, ett cylindriskt, lik- formigt rör med insnöringar i segmentgränserna, är icke bibehållen hos en enda af de arter, med hvilka vi nu sysselsätta oss. Det är ej nog med, att en esophagus ständigt förefinnes, skiljd från den öfriga delen af tarmkanalen genom sitt mindre lumen, sitt starkare muskellager och åtskilliga andra histologiska egendomligheter. Hos alla har dessutom tarmkanalen undergått förändringar i andra afseenden, i det att den dels bildat blindsäckar, dels tillvuxit i längd, så att slyngor uppstått, dels ha sär- skilda delar af densamma erhållit skarpt utpräglade histologiska egendomligheter. Vi skola närmare skärskåda hvart och ett af dessa fall. Oesophagus sträcker sig från munöppningen till basen af hjertat. Den är svagast differentierad hos Fam. Amphictenid2e, Tafl. IV, fig. J O, der man knappast med en blott makroskopisk under- sökning kan skilja den från närmast följande delar af tarmkanalen. Hos alla de öfriga är matstrupen tydligt afsatt, och skilnaden mellan den och magen eller tarmen faller genast i ögonen: Tafl. I, fiy. 1, 20, Amphicteis Gunneri; fig. 12 0 Melinna cristata; Tafl. II, fig. 10, Thelepus; fig. 3 O, Terebella; Tafl. III, fig. 10, Pista; fig. 4 0, Amphi- trite cirrata; fig. 3 O, Terebellides; Tafl. VI, fig.1, 20, Artacama; fig. 40, Ampbhitrite affinis; fig. 3 O, Terebellides. Med afseende på längden varierar esophagus något. Hos Pectinaria upptar den nära en tredjedel af kroppens längd. Hos de lång- sträckta Terebelliderna är den kortast, minst hos Artacama proboscidea, Tafl. VI, fig. 1, 2. Vanligen är cesophagus i det stora hela cylindrisk, hos Artacama och Amphictenide vidgas den småningom bakåt och hos en del Terebellider har den på undre sidan i främre ändan tvenne utbuktningar nedåt. Tydligast äro dessa hos Thelepus circinnata och Terebellides Stremi"). Äfven hos Pista cristata och Amphi- trite finnas antydningar till dylika bildningar, Tafl. II, fig. 1, Thelepus; Tafl. III, fig. 1, Pista; fig. 4, Amphitrite cirrata; fig. 3 B Terebellides. TURNBULL: Anatomy and Habits of Nereis virens. Trans. of Connecticut Academy. TIL, part 2, p. 247. M: INTOSH:' Beltr. z. Anat. v. Magelona. 'Z; w.-Z:, XXX p:486! STEEN: Anat.-hist. Unters. v. Terebellides Stroemi. Jena 1883. Diss. (Kiel). JacoBi, R.: Anat.-hist. Unters. der Polydoren der Kieler Bucht. Diss. Kiel 1883. 1) Dessa utbuktningar äro också observerade af STEEN, men af honom oriktigt räknade till 3 och förlagda i första kroppsringen. Hvilket segment de tillhöra, är emellertid ej godt att afgöra, emedan dessa i främre kroppsändan äro hoptryckta, och alldeles sammansmälta. Anordningen af de muskler, som sträcka sig mellan kroppsväggen och oesophagus synes dock visa, att utbuktningarna tillhöra hvar sitt segment, och intet af dessa torde vara det första, ty framför den främsta finnes, åtminstone hos Terebellides, ett temligen långt, fullkomligt cylindriskt parti af oesophagus. STARTAR RAN NARE KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O 7. 31 Hos Melinna cristata, Pista cristata, Amphitrite cirrata och affinis är tarmkanalen af samma längd som kroppen, och följaktligen fullkomligt rak: Tap. I, fig. 12, Tan. II, fig. 1, Tafl. III, fig. 4, Tafl. VI, fig. 4. Den är också hos dessa former temligen jemntjock, med undantag naturligtvis för cesophagus, eller afsmalnar åtminstone bakåt i samma proportion som kroppen. Ett undantag gör dock Amphitrite affinis, som har främre delen af tarmen temligen starkt uppsväld. Hos Melinna hela vägen, och hos de öfriga i bakre delen, är tarmen regelbundet insnörd vid gränserna mellan segmenten. Främre delen af tarmen hos Pista och Ampbhitrite cirrata är mycket oregelbundet veckig, hos Amphitrite affinis fullkomligt slät. Alla öfriga af oss undersökta arter ha tarmkanalen längre än kroppen, och till följe deraf bildande åtminstone en slynga. Närmast de föregående stå Terebella debilis och ”Thelepus circinnata. Tarmhkanalen bildar hos den senare vid slutet af chitinmagen och hos den förra ungefär vid 12:te borstbärande segmentet en högst obetydlig bukt eller liten slynga. Hos båda dessa arter är den för öfrigt rak och cylindrisk, ehuru vid gränserna mellan segmenten något insnörd, Tafl. II, fig. 1, 3. Något större är den slynga, som hos Amphicteis Gunneri och Terebellides Stremi bildas af tarmen, hvars främre del är betydligt vidare än den bakom slyngan belägna. Hos Amphicteis Gunneri ligger slyngan i ett par af de sista med egentliga borst försedda segmenten, hos Terebellides i 13:de—15:de borstbärande segmenten, men mottar blodkärl från 15 —17:de segmenten, Tafl I, fig. 1, Tafl. VI, fig. 3. Amphicteis gracilis liknar i det allra närmaste A. Gunneri, den har främre delen af tarmen betydligt uppsväld, och én slynga belägen ungefär i det första med blott hakborst försedda segmentet. Bland Terebelli- derna har Artacama proboscidea den längsta tarmkanalen i förhållande till kropps- längden. Tafl. VI, fig. Z visar en genomskärning af detta egendomliga djur med den så kallade proboscis utsträckt, fig. I P, och Tafl. VI, fig. 2 visar tarmkanalens form hos samma djur, likaledes tänkt med utskjuten »proboscis,. På båda figurerna åter- finna vi den lilla slynga s, som hos åtskilliga andra Terebellider finnes på gränsen mellan den bakre smalare och den främre något bredare delen af tarmen. Hos Artacama ligger den, då »proboscis» är utsträckt, i närheten af 12:te borstbärande segmentet, 1 annat fall längre bakåt. Den emottager emellertid 12:te—14:de paren tarm- kärl. Den del af tarmen, som bildar slyngan, äfvensom den bakom densamma varande, är smal och cylindrisk, den främre delen betydligt vidare, såsom de citerade figurerna visa. Den så kallade proboscis hos denna art är en stor, af de främre segmentens bukdelar och sidor bildad säck, som efter behag kan stjelpas ut och in, men som vanligen, åtminstone till största delen, är utdragen. I dess byggnad deltaga alla de element, som sammansätta kroppsväggen. Då denna säck är utstjelpt, drages tarmkanalen framåt så mycket som möjligt och bildar först i säcken en stor bukt, derefter bakom densamma en stor slynga, som sträcker sig genom 7—38 segment. En blick på våra figurer visar bättre än en lång beskrifning, hvilken form tarmkanalen eger då den s.k. proboscis är utstjelpt. Hvilken form tarm- kanalen har i motsatt fall, ha vi ej kunnat med säkerhet utröna, då proboscis vid minsta beröring genast utskjutes, och då huden ej hos denna art är genomskinlig. Ett litet, ungefär tumslångt exemplar, som det lyckats oss konservera i chromsyra med in- 32 AXEL WIREÉEN, OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANEN HOS ANNELIDER. dragen proboscis, hade främre delen af tarmkanalen hoppackad i en mängd veck men ej bildande slyngor. Vi ha sett, att slyngor på tarmkanalen hos Terebellider äro vida vanligare före- teelser, än man hittils vetat. Endast hos Terebellides är en sådan förut observerad, nemligen af STEEN"), hvilken dock förlagt densamma några segment för långt bakåt. Det är egentligen hos arter med kortare kropp och mera begränsadt antal segment, som sådana slyngar förekomma. Hos former med ett mycket stort och obestämdt an- tal af temligen likformiga segment är tarmen antingen rak, som hos Amphitrite och Pista, eller nästan rak, som hos Terebella och Thelepus. Det är intressant att kon- statera, att en slynga vanligen förekommer ungefär på gränsen mellan den kroppsdel, som är försedd med egentliga borst, och den, som blott eger hakborst, och detta ej allenast hos flere Terebellider utan äfven hos de båda arterna af sl. Amphicteis. Denna lik- het i läge synes antyda, att tarmslyngan hos de olika formerna ej uppstått fullkomligt sjelfständigt, utan utvecklats från ett för Terebellider och Amphicteis gemensamt anlag, ty något nödvändigt sammanhang mellan tarmens form och fördelningen af borsten på kroppen torde svårligen kunna uppvisas. Tarmkanalens form hos Amphictene auricoma är bekant, tack vore RATHKEBS ”) un- dersökningar. Vi kunna endast tillägga, att den hos alla de fyra af oss undersökta, till denna familj hörande arterna är 1 det allra närmaste densamma. Se t. ex. tarm- kanalen hos Petta pusilla, Tafil. IV, fig. 39. Tarmkanalens ombildning genom utveckling af blindsäckar på densamma före- kommer endast hos tvenne arter, båda tillhörande fam. Ampharetid2e, nemligen Melinna cristata och Amphicteis Gunneri. Hos den förra finnes en liten uppåt riktad blind- säck på cesophagus, Tafl. I, fig. 12 K. Den ligger på venstra sidan om hjertat H och har tjocka väggar och ett mycket litet lumen. Vi återkomma till densamma på tal om tarmens histologiska byggnad. Hos Amphicteis Gunneri förekommer en ytterst egen- dowmlig och, så vidt vi känna, alldeles enstaka stående bildning nemligen en stor in- stjelpt bindsäck. På undre sidan af tarmen, strax bakom den s. k. kärlringen, befinner sig mynningen för denna blindsäck, Tafl. I, fig. 2 M. Hit gå ett par tarmkärl, fig. Il, hvilka förgrena sig i blindtarmens hålighet och förse densamma med blod. Sjelfva blindtarmen är betydligt stor och sträcker sig nästan ända till tarmslyngan, fig. 2 B, den är smal, nästan jemnbred, i genomskärning trekantig med något konkava sidor och trekantigt lumen. Den är till färgen intensivt gul och har ungefär samma histologiska byggnad som den angränsande delen af tarmväggen. Hos Amphicteis gracilis ha vi ej kunnat finna någon antydan till en sådan bildning, huru mycket tarmkanalerna hos dessa båda arter än föröfrigt likna hvarandra. Den noggrannare beskrifningen på den egen- domliga blindtarmen reservera vi för den histologiska delen af afhandlingen. Vi ha sett, att tarmkanalen med afseende på sin form hos familjerna Amphare- tide, Amphictenide och Terebellide undergått betydliga förändringar från den hos An- neliderna vanligaste och enklaste formen. De förändringar den undergått med afseende 1) Anat. hist. Unters. v. Terebellides Stroemi p. 30. 2) Beitr. z. vergl. Anat. u. Physiol. 1842 p. 64. Tab. V, fig. 4. 4, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDL. BAND. 2l|. N:O Z. 39 på sin struktur äro dock ännu mera genomgripande. Detta gäller åtminstone om Tere- belliderna. Vi få i det följande tillfälle att närmare sysselsätta oss härmed, men då de olika afdelningar, hvari man på grund af dess histologiska byggnad kan indela näringskanalen hos dessa djur, lätt nog äfven makroskopiskt låta urskilja sig, torde det vara lämpligt att redan nu egna dem någon uppmärksamhet. Vi ha redan konstaterat den skilnad, som förefinnes mellan cesophagus och den öfriga delen af näringskanalen. Denna senare sönderfaller, som vi redan i det föregående antydt, i tre väsentligt olika afdelningar, körtelmagen, chitinmagen, och den egentliga tarmen. Dessa af- delningars läge hos de särskilda arterna visas af följande tabell. Oesophagus intar Körtelmagen intar Chitimmagen intar IlenebellamdebUrsWpSess ReNu borstb. segm. 1—4 borstb. segm. 5—12 borstb. segm. 13—19 FAM Pp I tr Ule Mann IS SSE Ser » 1—58 » —-9-14 » 15—17 PIE] puSKCIT CIN ata ones os ENN » —1—8 » — 9—16 » -17—22 Artacama proboscidea!) ooooooooo---- — — 7 segment IRIS tANCIIS tapas ser ee ss EE Da HER) » 10—20 borstb. segm. 21—24 Ampbhitrite cirrata » 1-—8 ar 913 Ör ES) ilerepellideskStroemyt==SSSessrens sosse » 1—3 | » —4—35 » 6 På lefvande exemplar är det lätt att på färgen skilja de särskilda tarmafdelnin- garna. Öesophagus är gråhvit eller rödaktig af ungefär samma färg som kroppsväggen, körtelmagen intensivt gul eller gulbrun, chitinmagen gråhvit, glänsande af ungefär samma färg som senor hos högre djur, den egentliga tarmen är vanligen gråhvit eller något röd af blod utom hos Terebellides, der dess främre uppsvälda parti är intensivt gult. — Våra kolorerade plancher afse ej att gifva någon föreställning om tarmkanalens verkliga färger, endast att demonstrera fördelningen af blodet i densamma. — Med af- seende på konsistensen utmärkes chitinmagen genom sina synnerligen fasta väggar un- gefär af broskets hårdhet. Körtelmagen är mjukast, hos Terebellides af ytterst ringa fasthet. Med afseende på formen finnes hos Terebella debilis nästan ingen skilnad mellan de särskilda magafdelningarna. Taff. II, fig. 3 lemnar en afbildning af främre delen af näringskanalen hos detta djur. Här liksom på de i det följande citerade figurerna är G körtelmagen, K chitinmagen och I den egentliga tarmen. De äro hos Terebella alla ungefär lika vida, men körtelmagen har mindre släta väggar än chitinmagen, och den egentliga tarmen är försedd med regelbundna insnörningar vid segmentens gränser. Hos Ampbhitrite affinis, Tafl. VI, fig. 4, är körtelmagen vidare än de öfriga afdelnin- garna men till formen föga skiljd från dessa. Hos Thelepus, Tafl. IT, fig. 1, är körtel- magen försedd med några, isynnerhet på ryggsidan utvecklade tvärveck. Chitinmagen, som är något smalare än den förra, åtminstone i bakre delen, skiljes från angränsande !) Det ligger i sakens natur, att det ej är möjligt att med säkerhet bestämma, hvilka segment de särskilda tarmafdelningarna hos Artacama tillhöra. Körtelmagen fyller större delen af »proboscis» och chitinmagen bildar större delen af den stora tarmslyngan. r K. Vet. Akad. Handl. Band 21. N:o 7. 3 34 AXEL WIRÉN, OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANEN HOS ANNELIDER. delar af näringskanalen genom djupa insnörningar och har äfven i midten tvenne så- dana, hvarigenom den delas 1 tre afdelningar. Den egentliga tarmen är till en början fullkomligt cylindrisk men i bakre delen af kroppen insnörd vid segmentgränserna. Hos Artacama är, Tafl. VI, fig. 1, 2, mellersta delen af körtelmagen, d. v. s. den som ligger främst i det proboscisliknande utskottet, oregelbundet och djupt veckad, så att lumen på vissa ställen är ganska trångt. Bakåt blir körtelmagen betydligt vidare och öfvergår så småningom i chitinmagen. Främre delen af den egentliga tarmen är lik- som hos Terebellides betydligt vidare än den bakre, bakom sista slyngan belägna delen. Bakersta delen af tarmen har ringformiga insnörningar mellan segmenten, såsom hos alla de följande. Hos Pista ecristata är körtelmagen, med undantag för dess främsta del, oregelbundet och mycket djupt veckad och skrynklad samt dessutom framtill på inre sidan försedd med tydliga på tvären gående åsar på epithelet. Chitinmagen delas genom ett djupt ringformigt veck i två afdelningar och är likaledes genom djupa veck skiljd från körtelmagen och den egentliga tarmen. Denna senare är försedd med ringformiga veck, hvilka ej alltid sammanfalla med segmentens gränser, Tafl. III, fig. 1. Hos Am- phitrite cirrata, Tafl. III, fig. 4, är körtelmagen utefter hela sin längd utomordentligt starkt veckad. Den öfvergår plötsligt i den genom fyra inskärningar i fem partier af- delade chitinmagen, hvilken hos denna art, åtminstone i främre delen, har jemförelsevis svaga väggar. Af alla de arter, hos hvilka vi funnit tarmkanalen differentierad i en särskild körtelmage, en chitinmage och en egentlig tarmafdelning, är Terebellides Stremi, 'afl. IIT, fig. 3, den som har dessa organ mest utvecklade och såväl till utseende som byggnad mest skiljda från hvarandra. Dessa organ äro också här förut observerade af STEEN, ehuru af honom i hög grad missuppfattade, hvarom närmare längre fram. Oesophagus slutar, som vi nämt, hos Terebellides på gränsen mellan tredje och fjerde borstbärande segmenten, der den öfvergår i körtelmagen, hvars lumen hastigt blir något vidare än strupens, Tafl. III, fig. 3. En liten remsa midt på ryggsidan af körtelma- gens vägg aa undergår nu ingen annan förändring än att den först blir betydligt tjockare, sedan åter tunnare, hvarefter den temligen hastigt öfvergår i chitinmagens K vägg. Denna del öfverensstämmer till sin histologiska byggnad mera med cmesophagus än med körtel- magen och kan på sätt och vis betraktas som en fortsättning af den förra, ett förhållande, som 1 viss mån förklarar det annars svårtydda factum, att hjertats bas utgår från bakre delen af körtelmagen, ej som vanligt från gränsen mellan den och cesophagus. Det undre och vida större partiet af körtelmagens vägg böjer sig ungefär vid midten af densamma om och sträcker sig framåt, det vill säga den bildar ett stort bakåtriktadt, i tarmens lumen inskjutande veck. Derefter böjer sig tarmväggen åter bakåt och öfver- går 1 chitinmagens vägg. På detta sätt bildas en stor framåtriktad blindsäck bb af be- tydligt större vidd än tarmen sjelf. Eller med andra ord, cesophagus och körtelmagen tillsammans ha formen af en ihålig cylinder, hvilken i ena ändan är fästad vid ett ihåligt klot. Just vid gränsen mellan klotet och cylindern befinner sig ett kalottformigt veck, som hänger fritt ut i klotets hålighet. I främre ändan samt i öfre kanterna af den af körtelmagens vägg bildade blindsäcken sitta sex par symmetriskt stälda lameller fästade ll. Dessa lameller ha hvar och en ungefär formen af en halfspherisk kalott. Det KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2. N:O Z. 30 öfversta paret sträcker sig föga framom det af tarmväggen bildade vecket. Det näst öfversta skjuter fram något längre o. s. v., det understa sträcker sig ända till gränsen af chitinmagen. De ligga tätt packade på hvarandra och uppfylla i följd häraf ej allenast hela den af körtelmagens vägg bildade blindsäcken utan också allra största delen af denna mages lumen. En genomskärning af främre delen af körtelmagen afbildas schematiskt på Tafl. III, fig. 8: a är den oförändrade dorsala delen af körtelmagens vägg, v det genomskurna, af samma magväggs undre del bildade vecket, & blindsäckens vägg, Il lamellerna. Ett tvärsnitt af körtelmagen strax bakom vecket visas af fig. 7. Här synes naturligtvis ej det i föregående figur genomskurna vecket, bokstafsbeteckningen är den- samma som på föregående figur. Det är att märka, att körtelmagens lameller bildas ej blott af epithelet utan af alla de väfnader, som sammansätta tarmväggen med un- dantag af peritoneum. Man skulle derför möjligen kunna betrakta lamellerna som hop- pressade veck, och hela körtelmagen hos Terebellides kan möjligen tänkas ha uppkom- mit från en veckig körtelmage, sådan som den förefinnes hos t. ex. Ampbhitrite cirrata eller Pista, ehuru vecken blifvit mera ordnade och organet i sin helhet mera samman- tryckt i längdriktningen. Att, i likhet med STEEN”), hvilken föröfrigt ej rätt räknat lamellernas antal, uppfatta dessa tillsammans såsom en i tarmkanalen mynnande lefver torde vara mindre egentligt. Chitinmagen är hos Terebellides mycket liten, och mottar blott ett par tarmkärl Tafl. VI, fig. 3, hvarför den måste anses tillhöra blott ett segment. Den är genom mycket djupa insnörningar skiljd både från körtelmagen och den egentliga tarmen, och är betydligt smalare än denna, men har tjockare väggar än hos någon annan art. Den egent- liga tarmen är, som vi redan nämt, delad i två afdelningar, ett vidare ofvan slyngan beläget parti, samt ett bakre smalare, cylindriskt och slutligen perlsnoddlikt, Taj. VIL a EG Vi ha redan förut sid. 23 omtalat de särskilda afdelningar, i hvilka tarmkanalen sönderfaller hos Amphicteniderna. Dessa afdelningar skiljas dock nästan endast på sitt läge och sin histologiska byggnad, hvarför vi här ej ha något att tillägga om de- samma. Hos Melinna cristata är tarmkanalen från bakre delen af cesophagus till anus temligen likformig. Hos Ampbhicteis gracilis och Gunneri deremot är den framför slyn- gan belägna delen betydligt vidare än den bakre och torde derför med rätta kunna benämnas mage i motsats till den bakre egentliga tarmen. Det är i magen som den egendomliga blindsäcken hos Amphicteis Gunneri befinner sig, Tafl. I, fig. 1 och 2. Denna, såväl som magen sjelf, är intensivt gul, ehuru den gula färgen delvis döljes af blodets gröna färg. Tarmkanalen är, förutom vid sina båda ändar, fästad vid kroppskavitetens väggar genom muskulösa diaphragmer på gränserna mellan de särskilda segmenten samt genom muskler, fästade vid kroppsväggens öfre eller undre midtlinie med den ena samt 1) Anat.-hist. Unters. v. Tereb. Str. p. 29, Tafl. 2, fig. 8. 36 AXEL WIRÉN, OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANEN HOS ANNELIDER. tarmens öfre eller undre midtlinie med den andra ändan. Dessa senare, som vi vilja kalla musculi parieto-intestinales, dorsalis och ventralis, äro alltid, åtminstone hos de af oss undersökta formerna, verkliga muskler och icke »ligament», som ÖLAPAREDE”) kallar motsvarande bildningar hos Serpulid&e. Härtill komma vanligen mera oregel- bundet stälda muskler, hvilka ha till uppgift att utvidga främre delen af esophagus och fästa denna. Hos Amphicteniderna är emellertid hela denna muskelapparat nästan försvunnen; endast spridda trådar återstå, hvilka tillåta tarmen en hög grad af föränderlighet med afseende på läget. Hos de båda representanter af familjen Ampharetide, som vi haft tillfälle att med större noggrannhet undersöka, äro de mellan tarmen och kroppsvägen gående musklerna mycket olika utvecklade. Detta gäller isynnerhet om diaphragmerna, hvilka hos Amphicteis Gunneri förekomma på gränsen mellan andra och tredje borstbärande segmenten samt mellan de 10—12 sista kroppsringarne. Hos Melinna cristata finnas de deremot mellan alla de bakre segmenten från och med gränsen mellan strupe och tarm samt dessutom mellan tredje och fjerde borstbärande segmenten. Hos ingendera ba vi funnit någon musculus parieto-intestinalis ventralis. Musculus parieto-intesti- nalis dorsalis förekommer deremot, men är hos Melinna reducerad till en cylindrisk, trådformig muskel, fästad vid bakre delen af esophagus, samt hos Amphicteis till 5—6 mindre dylika trådar. Hos Terebelliderna äro musculi parieto-intestinales såväl som diaphragmerna lika- ledes ganska olika utvecklade hos de olika slägtena. I allmänhet gäller det som regel, att denna muskelapparat är likformigt och starkt utvecklad hos långsträckta former med många segment och likformigt utbildad näringskanal, mera reducerad deremot hos kortare arter, der tarmen bildar större slyngor och är mera rörlig. Sålunda saknas, så vidt vi kunnat finna, de båda musculi parieto-intestinales hos Artacama och Terebellides, hvaremot de finnas hos alla de öfriga. Den förra sträcker sig hos Thelepus utefter nästan hela tarmens längd och hos Pista börjar den till och med på cesophagus. Hos Terebella debilis börjar den vid 5:te och hos Amphitrite affinis vid 10:de borstbärande segmentet. Musculus parieto-intestinalis ventralis är utvecklad blott i bakre delen af kroppen. Hos Terebella och Ambphitrite affinis sträcker den sig längst fram. Hos den förra börjar den nemligen vid 9:de och hos den senare vid 14:de borstbärande seg- mentet. De muskulösa diaphragmerna, hvilka alltid förefinnas, äro likaledes, med undan- tag af ett, utvecklade blott i bakre ändan af kroppen. Hos Terebella börja de mellan 15:de och 16:de samt hos Amphitrite affinis mellan 22:dra och 23:dje borstbärande segmenten, hos de öfriga längre bakåt. Hos Artacama och Terebellides, der de äro minst utvecklade, finnas de blott i de bakersta segmenten. Men förutom dessa finnes vanligen äfven ett diaphragma i främre delen af kroppen, fästande cesophagus vid kroppsväggen, hvarför det till skillnad från de öfriga, intestinaldiaphragmerna, lämpligen torde kunna kallas esophagealdiaphragma. Thelepus circinnata är den enda, hos hvilken 1) Struct. des Ann. séd., p. 79. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:0O Z. Od vi ej funnit detsamma, utan att vi dock våga bestämdt påstå, att det hos denna art saknas. Hos Artacama, Tajfl. VI, fig. 1 O D, är det ofullständigt och fäster cesophagus vid kroppshålans tak. Hos alla öfriga är det fullständigt men vanligen framåt bukigt. Hos Terebellides, der det är fästadt vid gränsen mellan tredje och fjerde borstbärande seg- menten, är det framåt säcklikt utvidgadt, så att det nästan sluter sig till kroppsväggen och bakåt omger cesophagus som en cylinder, hvarför vi ej kunnat afbilda det på Tajfl III, fig. 3. Hos Ampbhitrite affinis och cirrata, Tafl. III, fig. 4 O D, samt hos Terebella, Tafl. II, fiy. 3, finnes det på gränsen mellan första och andra borstbärande segmenten, likaså hos Pista cristata, Tafl. III, fig. 1 OD. Detta diaphragma är äfven af CosMmovici observeradt hos Terebella gigantea”). Detta konstant återkommande diaphragma genomborras alltid af hjertats spets, så att gälartererna alltid befinna sig framför och nästan hela hjertat bakom detsamma såväl hos Terebelliderna som hos Amphicteis och Melinna. Denna omständighet äfven- som det förhållandet, att detta diaphragma är det enda i främre kroppsändan befint- liga, gör det ytterst sannolikt, att denna bildning ej hos de särskilda arterna uppstått sjelfständigt, utan att den härleder sig från ett gemensamt arf. Då man icke gerna kan antaga, att ett dylikt, segmenten åtskiljande diaphragma, kan flytta plats, måste således cesophagealdiaphragmat, under antagande af att det härleder sig från ett för alla arter der den förekommer gemensamt arf, egentligen hos alla intaga samma läge d. v. s. befinna sig mellan segment af samma ordningsnummer. Att det, såsom vi redan änfört, faktiskt icke ligger mellan samma par borstbärande segment, gör det visser- ligen svårt att påvisa, hvar det egentligen befinner sig, ty som bekant är det ofta ej lätt att särskilja segmenten, om de ej utmärkas genom tillvaron af yttre bihang såsom borst o. d., men är ej nog för att kullkasta vårt antagande, ty segment kunna utan tvifvel reduceras och sammansmälta i främre kroppsändan och parapodier försvinna, ett an- tagande som bekräftas af segmentens aftagande i längd mot främre kroppsändan, af svårigheten att här skilja dem åt samt framför allt af förekomsten af rudimentära och inkonstanta parapodier framför de normalt utvecklade. Vi ha sökt bestämma, mellan hvilka segment i ordningen cesophagealdiaphragmat ursprungligen befunnit sig, och der- vid kommit till det resultat, att det åtskiljer de ursprungliga 6:te och 7:de segmenten. Ehuru denna fråga ej direkt berör vårt ämne, skola vi dock genom bifogade tabell visa, hvilka ordningsnummer under detta antagande de särskilda segmenten hos de olika arterna skulle erhålla. Denna fråga synes oss nemligen vara af för stor vigt för att kunna helt och hållet förbigås. 38 AXEL WIRÉN, OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANEN HOS ANNELIDER. Hakborsten Segment 1. | Segment 2. | Segment 3. | Segment 4. | Segment 5. | Segment 6. | börja på Segment. Amphicteis Gunneri.....- Med hufvud- Utan td bihang.| Med nack- [De egentliga 2 pargälar (?) 8. lob och ten- borst och 1! borsten takler. par gälar. börja; 1 par | gälar. Melinna cristata --------- D:o D:o D:o De egent- |1 par gälar;!2 pargälar(?) Ho liga borsten börja; 1 par gälar. Ampbitrite cirrata-:.------ D:o D:o a ID 1 par gälar. D:o 1 par gälar; H- borsten börja. Ampbhitrite affinis --......- D:o D:o D:o D:o D:o D:0o 7 Terebella debilisv:-::- D:o D:o i D:o D:o D:o D:o io IP1Sta CISTa base ses D:o D:o ED: D:o D:o D:o Yo Terebellides- Stroemi -.... D:o D:o | D:o 1 par gälar; D:o Blott borst.| 8—9. | de egentliga | borsten | börja. — | Af en blick på tabellen ser man, att — under antagande af att esophagealdiaphrag- mat är beläget mellan 6:te och 7:de segmenten — ej blott gälarne ständigt komma att tillhöra samma segment, utan ock att hakborsten börja ungefär på samma kropps- ring, under det man vid en genomläsning af MALMGRENS och andra författares syste- matiska arbeten får det intrycket, att dessa organ skulle vara fullkomligt regellöst stälda, något som i och för sig är föga troligt. En svårighet vid vårt antagande vilja vi ej förbigå. Hos Ampharetiderna är det lätt att urskilja andra och tredje segmenten, ehuru dessa ej bära några yttre bihang Det är således här faktiskt bevisligt, att eso- phagealdiaphragmat skiljer 6:te och 7:de segmenten. Hos Terebelliderna deremot kan man endast hos Pista cristata återfinna dessa båda segment, hos de öfriga saknas de, så vidt vi kunnat finna, och det ser sålunda här ut, som om cesophagealdissepimentet skulle vara beläget mellan 4:de och 5:te segmenten. All homologi med Ampharetiderna skulle således försvinna för den främre kroppsändans organ, om vi här ej hade framför oss en sammansmältning af de främre segmenten, hvarigenom det andra och tredje ej längre blifvit urskiljbara. En sådan sammansmältning är, som vi redan yttrat, ur flere syn- punkter ganska sannolik. Tarmkanalens histologiska byggnad. Tarmkanalens väggar äro hos Ampharetider, Amphictenider och Terebellider bil- dade af fyra olika väfnader, hvilka dock icke alla öfverallt äro tillstädes, nemligen epithel, bindväf, muskler och endothel. Vi skola särskildt behandla hvar och en af dessa och börja då med KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR BAND. 2l. N:0 Z. 39 Epithelet. Det är genom ÖLAPAREDE'S utmärkta undersökningar väl kändt, att tarmepithelet hos de' sedentära Anneliderna i allmänhet är sammansatt af långa prismatiska celler van- ligen bildande blott ett enkelt lager. Äldre författares äsigt, att det skulle bestå af ett lager kornig protoplasma med kärnor men utan gränser mellan cellerna är härige- nom vederlagt. Men det är sannt, att epithelcellerna innehålla en oerhörd mängd af korn, oljedroppar och andra föremål, som ofta betydligt försvåra studiet af denna väfnad och stundom nära nog omöjliggöra ett tydligt urskiljande af cellgränserna, åt- minstone på längd- och tvärsnitt. Hvad CLAPAREDE uttalat om de sedentära Anneliderna i allmänhet, gäller äfven för alla de former, som nu sysselsätta oss. Hos alla finna vi tarmens epithel från mun- öppningen och till anus uteslutande eller till största delen bestå af långa, prismatiska celler stälda vinkelrätt mot tarmväggens yta. Dessa cylinderceller äro i tvärgenom- skärning 3—6 kantiga och hafva vanligen mycket tydliga och tjocka starkt ljusbry- tande och genomskinliga väggar, hvilka lätt låta sig demonstreras på ytsnitt, Tafl. I, fig. 10, Tafl. IV, fig. 4. Sjelfva cellerna deremot äro, som nästan alla våra figurer visa, fyllda af granulationer af flere slag. Om man derför betraktar ett tvärsnitt af tarmväggen, som innehåller mer än ett lager celler, är det ofta ytterst svårt att upp- täcka det strukturlösa, kornfria gränslagret, hvilket, tack vare dess ytterliga genomskin- lighet, låter underliggande korniga cellinnehåll lätt synas. I de flesta fall är epithel- lagret enkelt. Cellerna äro 1 detta fall vanligen jemnbreda och tvärt afhuggna i båda ändarna. Större delen af tarmkanalen hos Amphictenider, Tafl. IV, fig. 10 A, och Melinna, blindsäcken och större delen af magen hos Amphicteis, Tafl. I fig. 9 och fig. 7 A, Tafl. IV, fig. 8, körtelmagen hos Amphitrite, Tafl. II, fig. 10, och Thelepus, chitinmagen och större delen af den egentliga tarmen hos Terebelliderna, erbjuda exempel härpå. I alla dessa fall ligga kärnorna ungefär lika högt öfverallt och närmare basen af cellerna, så att af- ståndet mellan denna och kärnan är ungefär hälften så långt som afståndet mellan kärnan och den mot tarmens lumen gränsande delen af cellerna. På lamellerna i kör- telmagen hos Terebellides, hvarest epithelet också är enkelt, ligga kärnorna ännu när- mare cellbaserna, Tafl. III, fig. 6. I alla dessa fall äro epithelcellerna jämförelsevis korta: längden förhåller sig till bredden som 4 till 1--10 till 1. Kortast äro de hos Petta pusilla. Epithelet är emellertid, som man vet, ej alltid på ytan jemt. Ofta är det något vågigt i synnerhet i främre delen af tarmkanalen hos Amphicteis, i körtelmagen hos ierebellaim:; Most, Lal I; fig: 7 B; Taft LV, fig: 7 oss vi I detta fall äro cellerna olika långa och något smalare mot basen samt på fere sätt böjda, så att man på ett tvärsnitt genom ett dylikt vågigt epithel ser i dess öfre del långa cylinderepithel- celler med kärnor men närmare basen en bild, som liknar en samling små kantiga celler utan kärnor. Men just den omständigheten, att de sakna kärnor, visar att de äro de snedt afskurna basaldelarna af cylindercellerna, se t. ex. Tafl. I, fig. 7b. I det vågiga epithelet intaga kärnorna en mera oregelbunden plats och ligga vanligen närmare midten, eller till och med någon gång i cellernas öfre halfvor. 40 AXEL WIRÉN, OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANEN HOS ANNELIDER. Oftare än ett dylikt vågigt epithel förekommer ett sådant med större veck eller åsar. Detta är förhållandet med cesophagus hos Terebelliderna, Tap. II, fig. 8 och fig. I, främre delen af den egentliga tarmen hos Terebellides, körtelmagen hos Pista, Amphitrite cirrata och Artacama, Tafl. IV, fig. 2, en del af magen hos Petta pusilla, Amphictene auricoma och Pectinaria belgica, Tafl. IV, fig. 10 B. Dessutom finnes hos alla Terebellider och Ampharetider längs undre sidan af den egentliga tarmen och hos de senare äfven i magen en längsgående, ofta dubbel, af epithelet bildad ås, Tafl. VI, fig. I T, som motsvarar Lumbricidernas s. k. typhlosol, och vid hvilkens bas en eller två djupare, kärlliknande rännor af tarmlakunen förekomma. I alla dessa fall är epithellagret ej längre enkelt utan består ofta af ett ganska mägtigt lager af celler. Närmast tarmens lumen återfinner man alltid samma långsträckta cylindriska celler, som bilda det enkla epithelet och hvilka här vanligen med sina främre delar äro båglikt böjda, med de bakre oregelbundet krökta som hos det vågiga epithelet. Mellan dessa celler, 1 synnerhet mellan deras basaldelar, finnas hos Terebellides, Tafl. IV, fig. 2, m. 1. smärre celler med samma slags kärnor som cylindercellerna oregelbundet inskjutna. I cesophagus hos Ampbhitrite, Tafl. IT, fig. I, äro dessa kortare celler vida talrikare och i den längsgående åsen på undre sidan af tarmen bilda de vanligen ett mägtigt lager, Tafl. VI fig. 5 T. I dessa mindre celler ligga kärnorna un- gefär i midten. I cylindercellerna är deremot kärnornas läge mindre bestämdt, van- ligen hålla de sig dock närmare basen. Ehuru CLAPAREDE i allmänhet funnit tarmepi- thelet hos de sedentära Anneliderna bygdt ungefärligen så som vi nu skildrat det, upp- gifver han dock, att cellkärnorna hos er bolliderne skulle ligga i cellernas öfre delar”). enda iakttagelse ha vi aldrig funnit bekräftad, deremot ha vi stundom t. ex. i körtel- magen hos Terebella debilis, Tafl. IV, fig. 7 G, på anförda ställe funnit en mängd större korn, som färgas starkt af åtskilliga ämnen men isynnerhet af fuchsin. Det synes oss derför antagligt, att det är dylika korn, som af CLAPAREDE tagits för cellkärnor, heldst som denne författare ofta nog synes hafva hyst en något för stor tillit till detta färg- ämnes förträfflighet, hvilket dock stundom visar sig ganska bedrägligt, i det att det ofta färgar hvarjehanda andra föremål vida starkare än cellkärnorna, ja stundom färgas sjelfva kärnan alls icke utan endast nucleolus. I alla de fall, der vi funnit epithelet utgöras af mer än ett lager af celler, äro dock alla dessa celler hvarandra fullkomligt lika med afseende på innehåll, cell kärnans form och sjelfva cellernas struktur, endast storleken är olika. Det är derför ingenting, som hindrar oss att med ÖLAPAREDE antaga, att dessa undre och mindre celler skulle skjutas in emellan cylinder-epithelcellerna vid tarmens tillväxt eller ock ersätta förstörda cylinderceller. Det är emellertid möjligt att de äfven kunna ha till uppgift att stödja de egentliga epithelcellerna, detta torde åtminstone vara förhållandet der de förekomma i större mängd. Sannolikt är väl emellertid, att de under cylinderepithelcellerna belägna, mindre kan- tiga cellerna i esophagus hos Amphicteis Gunneri, Tafl. I. fig. 6, äro att betrakta som 1). Structure des: Ann. seéd., .p:; 97, Pl IX, fig. 13: KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:O Z. 41 ett slags bindväf-celler, samt att deras funktion är att utgöra ett stöd för det egent- liga epithelet. Dessa båda slag af celler ha nemligen helt olika kärnor. I det veckiga epithelet äro ofta cylindercellerna af en mycket betydande längd i förhållande till bredden. Så till exempel i esophagus hos Terebella debilis der en så- dan cell är mer än 10 gr. längre än bred. Cellkärnorna äro i cesophagus hos Ampharetiderna långsträckta, ogenomskinliga och otydligt begränsade, Tafl. I, fig. 6, mycket påminnande om de kärnor ÖOLAPAREDE afbildat i cylinderepithelet hos Spirographis Spallanzani och Myxicola infundibulum. I alla öfriga fall är kärnan starkare ljusbrytande och mera genomskinlig än det öfriga cellinnehållet, skarpt begränsad och af en ellipsoidisk form, Tafl. I fig. 7 och Tatl. IV, fig. 6, Amphicteis Gunneri; Tafl. IV, fig. 7, Terebella debilis; Tafl. IT, fig. I, Ampbhitrite affinis; eller af en mera klotrund form, Tafl. II, fig. 10, körtelmagen af sistnämda art; Tafl. III, fig. 6, körtelmagens lameller hos Terebellides; Tafl. IV, fig. 2, främre delen af den egentliga tarmen af densamma o. s. v., och alltid försedd med en tydlig nucleolus. Med tillhjelp af mycket stark förstoring ha vi hos Terebellides Stremi funnit kärnkroppen genomskinlig med en liten nucleolus af andra ordningen, Tafl. IV, fig. 2. Epithelet begränsas öfverallt mot tarmens lumen af en cuticula. I den egent- liga tarmen och ännu mer 1 körtelmagen hos Terebelliderna, i hela tarmkanalen hos Amphicteniderna, i magen och ändtarmen hos Ampharetiderna är denna ytterligt tunn, nästan omätbar. På cesophagus är den vanligen betydligt tjockare och i chitinmagen hos Terebelliderna synnerligen mägtig, hos Terebellides omkr. en femtedels mm. På detta organ är cuticulan bildad af chitin, och detta organ är också den enda del af tarm- kanalen, som saknar cilier, med undantag af det blindsäcklika utskottet på cesophagus hos Melinna cristata. Cilierna äro proportionsvis längst hos Amphicteniderna, kortast hos Amphicteis. De äro i allmänhet fullkomligt fria och genomborra cuticulan, hvilket synes på esophagus, der denna är af en viss tjocklek. Tydligast ha vi funnit detta hos Amphicteis Gunneri, Tafl. I, fig. 6, hvarest isynnerhet undre delen af cuti- culan på tunna tvärsnitt visar en tydlig tvärstrimmighet, som antyder tillvaron af porer för flimmerhåren. Här ha vi också funnit samma egendomliga anordning, som af CLAPAREDE ') först iakttagits och sedan af GAULE”) närmare beskrifvits hos Aricia fetida. Cilierna äro nemligen samlade i knippen, hvilkas särskilda trådar, hos exemplar, härdade i chromsyra, öfverosmiumsyra eller alkohol, äro hopklibbade, så att hvarje epi- thelcell synes bära en eller två korta och breda cilier, fästade vid cellen genom en mängd fina rötter, Tajl. I, fig. 6. Liksom cuticulan på cesophagus är genomborrad af flimmerhårens basaldelar och i följd deraf på tvärsnitt strimmig, är också den chitiniserade cuticulan på Terebelli- dernas chitinmage vid basen tydligt tvärstrimmig, emedan utskott från de underlig- gande epithelcellerna här intränga i chitinet. Det har lyckats oss att från tunna tvär- snitt genom epithelet med cuticulan isolera enskilda celler, hvarvid deras utskott dra- 1). Struct. des Ann. séd. 28, P1. XIV, fig. 4. 2) Das Flimmerepithel der Aricia foetida. Arch. f. Anat. u. Phys., Physiol. Abth., Jahrg. 1881, h. 1-—2, p- 153. K. Sv. Vet.-AÅkad. Handl. Bd. 21. N:r 7. 6 42 AXEL WIREÉN, OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANEN HOS ANNELIDER. gits ut ur chitinet. En så behandlad cell ser ut som om den vore försedd med flim- merhår. Der cuticulan är tjock, sträcka sig dessa utskott, som äro lösliga i kalilut och följaktligen bildade af protoplasma ej synnerligen långt in i chitinet. Betraktar man derför en genom kokning i kalilut isolerad cuticula från chitinmagen, ser man på de tunnare kanterna talrika ljusa punkter, utmärkande de ställen der protopiasma- utskotten nästan genomborrat chitinet. På den tjockare delen af cuticulan synas der- emot icke sådana punkter, Tafl. III, fig. 9. Dessa förhållanden torde kunna förklaras så, att, då epithelcellernas öfre delar börja chitiniseras”), bildas i dem trådar, som tills vidare undgå detta öde och blifva de i chitinet inskjutande protoplasmautskotten, men då chitinbildningen fortgått till en viss punkt, börja äfven trådarne att i sina öfre ändar förvandlas till chitin. Resultatet af en sålunda fortsatt process måste blifva uppkomsten af en upptill mera homogen, nedtill af protoplasmautskott genomborrad chitin- hinna. Alla de Annelider, med hvilka vi för närvarande sysselsätta oss, sakna större, flercelliga, tarmkanalen tillhörande körtlar, vare sig lefver eller spottkörtlar, så vida man nemligen ej får anse cesophagealblindsäcken hos Melinna som en sådan. Deremot finnas alltid i tarmkanalen hos dessa djur encelliga körtlar, hvilka kunna vara af olika slag, vanligen fördelade på olika partier af tarmkanalen. I esophagus hos Terebelliderna förekomma vanligen i stor mängd ett slags körtelceller utan kärnor, hvilkas innehåll är formadt till aflångt ellipsoidiska kroppar utan granulationer och färgas mycket intensivt af hematoxylin och anilimfärger. Hos Amphitrite affinis, Tafl. II, fig. 9SS, kommer ungefär en sådan cell på två epithel- celler. Man ser ofta på epithel med sådana körtlar droppar af en klar seg vätska hängande utanför cellerna eller fastnade i fliimmerhåren. Dessa droppar äro körtel- cellernas uttömda innehåll. De senare äro således bägarceller och dö bort sedan de afsöndrat och utspilt sitt sekret, hvilket icke är ett digererande ämne utan ett slem, som har stor förmåga att uppsupa hematoxylin men lemnas ofärgadt af öfverosmiumsyra. Bildningar mycket likartade med dessa och utan tvifvel med samma funktion finnas i stor myckenhet i magen hos Amphicteniderna, Tafl. IV, fig. 10. I körtelmagen hos Terebelliderna förekomma mera sällan särskildt utbildade körtlar. Tap. II, fig. 10 K, visar ett slags sådana, som sparsamt finnas hos Ampbhitrite. De äro nästan klotrunda med en fin, rak utförimgsgång, innehålla en klar vätska och i midten eller närmare basen en finkornig kropp med ett mer eller mindre skrumpet utseende, måhända en oförvandlad rest af det ursprungliga cellinnehållet. Dessa körtel- artade bildningars funktion är oss ännu obekant. I körtelmagen hos Terebellides Stremi förekomma stundom bägarceller, Tafl. III, fig. 6.B. De likna vanliga epithelceller men utstöta en del af sitt innehåll och äro möjligen abnorma efter döden uppkomna bildningar. I samma organ hos samma djur förekommer äfven regelbundet ehuru ganska sparsamt en annan egendomlig bildning 1) Se T. TuLLBERG, Studien iber den Bau und das Wachsthum des Hummerpanzers und der Mollusken- schalen: Kongl. Sv. Vet.-Akad. Handl. B. 19, N:o 3, Stockholm 1882. oråd KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:o Z. 43 hvaraf nyss citerade figur äfven lemmar en noggrann, med tillhjelp af camera clara ritad afbildning, S. Det är en stor cell med vid utföringsgång och innehållande en oregelbundet formad klump af en finkornig massa försedd med en kolossalt stor kärna, som är genomskinlig, hvaremot nucleolus, som också är ovanligt stor, är mörkare och mera opak. Hela denna bildning färgas endast svagt af öfverosmiumsyra. Denna senare omständighet synes antyda någon slägtskap med slemkörtlar. Och att vi här verkligen ha att göra med en epithelet tillhörande bildning och ej med en Gregarin eller annan parasit, hvilket man vid första påseende otvifvelaktigt är mest böjd att tro, visas af en jemförelse med dylika bildningar i den egentliga tarmens främre del hos samma djur. Tafl. IV, fig. 2S visar en likaledes med camera ritad afbildning af en i denna del af tarmen förekommande flasklik körtel, som tillika med utföringsgången helt och hållet är fylld med en finkornig massa och innehåller en kolossal cellkärna med opak och stor nucleolus. Formen på detta organ synes otvifvelaktigt antyda en körtel, och äfven denna torde, trots den stora cellkärnan, närmast vara att anse som något slags slemkörtel, på grund deraf att den alls ej eller endast svagt färgas af osmium, så mycket starkare deremot af haematoxylin. Ehuru körtelmagen hos Terebelliderna innehåller vida mindre eller åtminstone ej flere körtlar än någon annan del af tarmkanalen med undantag af ändtarmen, så förtjenar den dock utan allt tvifvel väl det namn vi gifvit den, ty här torde epithelet i sin helhet mer än på andra delar af tarmkanalen böra anses som ett körtelepithel. Man antar allmänt, att det hos Anneliderna vanliga gul-, grön- eller brunfärgade epithelet skall vara det egent- liga sätet för afsöndringen af de ämnen, som äro verksamma vid födoämnenas upp- lösning. Ingen del af näringskanalen är så intensivt färgad som körtelmagen, och hos Amphitrite och Thelepus är det denna, som uteslutande eger en sådan färgning. Cel- lerna äro här antingen helt och hållet färgade som hos Terebellides eller ock fyllda med droppar af ett gult eller grönaktigt ämne. Dessutom visar hela organets form isynnerhet hos de mera specialiserade arterna, att naturen här på så kort sträcka af tarmkanalen som möjligt sökt åstadkomma så stark utveckling af epithelet som möjligt. Detta kan icke vara för att erbjuda en förstorad yta, genom hvilken absorption af näringsämnen kan försiggå, ty körtelmagen är tarmens främsta del, hvarför födo- ämnena, då de inkomma i densamma, ej kunna vara vederbörligen upplösta. Det åter- står således ej någon annan tänkbar orsak till epithelets starka utveckling på detta ställe än den, att detsamma här är sätet för en starkare afsöndring af pepsin- eller gallaartade ämnen. I chitinmagen hos Terebelliderna förekomma aldrig några körtelartade bildningar. I främre delen af den egentliga tarmen deremot äfvensom i tarmkanalens främre delar hos Ampharetiderna finnas spridda slemkörtlar, hvilka mycket påminna om dem, som förekomma i cesophagus, ehuru de äro betydligt större. De sakna kärnor, innehålla en stor aflång droppe af ett klart slem och påminna mycket om de af CLaA- PAREDE ') från bakre delen af tarmen hos Cheetopterus variopedatus beskrifna och af- bildade körtlarna. I främre delen af den egentliga tarmen hos Terebelliderna, åtmin- 1) Struct. de Ann. séd., 98—99, P1. XII, fig. 10. 44 AXEL WIREN, OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANEN HOS ANNELIDER. stone hos Artacama och Terebellides, afsöndras utan tvifvel af epithelet digererande safter likaväl som i körtelmagen ehuru i mindre skala än der. Hos Amphictenid2e2 och Amphicteis sker denna afsöndring, att döma af epithelets färgning, uteslutande i de delar af näringskanalen, vi hos dessa djur benämt mage. Hos Melinna, som har tar- men mest likformig, torde väl också den främre delen företrädesvis tjena som digestions- organ, ehuru någon skarp gräns mellan olika tarmafdelningar här, som vi redan nämt, ej förefinnes. Den bakre delen af tarmkanalen innehåller i allmänhet inga körtlar, ehuruväl här en och annan slemkörtel af samma beskaffenhet som de i tarmens främre parti kan anträffas, ej heller torde den någonsin vara säte för någon nämnvärd afsöndring af digererande safter. Epithelet begränsas mot tarmens öfriga väfnader af en tunn, strukturlös mem- bran, som lätt skiljer sig från utomkring liggande muskel- eller bindväfslager och som till och med, till exempel i chitinmagen hos Terebella debilis, kan isoleras från epi- thelet. Denna membran, som på alla våra figurer betecknats med B£ M, har, som vi skola se, en stor betydelse såsom utgörande gräns för den i tarmens väfnader befint- liga blodlakunen. Då nemligen blodet obehindradt kan omspola musklerna och in- tränga mellan, maskorna af den bindväfnad, som stundom förekommer, kan det dock icke intränga mellan epithelcellerna. Membranen är dock icke för sin tillvaro beroende af blodlakunen, den förekom- mer nemligen ej blott nästan öfverallt på den egentliga tarmen samt Terebellidernas särskilda magafdelningar, utan äfven i större delen af esophagus. Innanför densamma befinna sig ej blott de egentliga cylinderepithelcellerna utan också de i det föregående omtalade, vid och mellan dessas baser belägna cellerna i det veckiga epithelet äfven- som de bindväfsartade cellerna i esophagus hos Amphicteis Gunneri. I körtelmagen hos Terebelliderna äfvensom i tunnväggiga delar af tarmkanalen hos Petta m. £. har det stundom varit ganska svårt att påvisa membranen, men då blod aldrig intränger mellan epithelcellerna, och då på tvärsnitt genom en sådan tarmdel ständigt en mycket skarp gräns synes mellan det stelnade blodet och epithellagret, synes det oss otvifvelaktigt, att den äfven här förekommer. Det enda ställe, der vi ha anledning förmoda att den saknas, är på öfvergången mellan körtel- och chitinmage hos Terebellides Stremi, hvarest den derstädes befintliga bindväfnadens trådar intränga mellan epithelcellernas basaldelar; se Tafl. IV, fig. 3. Angående den morphologiska betydelsen och uppkomsten af denna membran ega vi ej någon visshet, men det synes, som om den skulle sammanhänga med utskott från epithelcellernas baser. Säkert är att dessa vid isolering ofta upplösas i korta trådar, Lajfl:o LV, fig xD Vi kunna icke lemna tarmens epithelväfnad utan att med några ord omnämna esophagealblindsäcken hos Melinna cristata. Denna, af hvilken Taf. I, fig. 13 visar ett tvärsnitt, är bildad af flere lager kantiga celler, hvilka mot det temligen vida lumen nästan alla blifva bägarceller, åtminstone på härdade exemplar. Detta organ torde möjligen fungera såsom något slags spottkörtel, det begränsas utåt af en tunn membran men saknar muskler. , KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:O Z. 45 Bindväfnaden i chitinmagen hos Terebellide&e. Det är, i synnerhet genom CLAPAREDES omfattande undersökningar, bekant, att ett lager af subepithelial bindväf ofta förekommer i tarmkanalen hos de sedentära An- neliderna, och der, särskildt i esophagus, är af stor betydelse. I det föregående har också omtalats och beskrifvits en del under det egentliga epithelet belägna celler från åtskilliga delar af tarmkanalen hos fertalet af oss undersökta former och särskildt från esophagus hos Amphicteis Gunneri, hvilka celler möjligen eller sannolikt böra betrak- tas som varande af bindväfsnatur, ehuru de dock tillika med det egentliga epithelet måste anses utgöra en morphologisk enhet, på grund deraf att de tillsammans med detta afgränsas från de öfriga i tarmkanalen förekommande väfnaderna genom en i de festa fall tydligen urskiljbar membran. I främsta delen af esophagus eller munhålan saknas emellertid denna membran, och här finnes under epithelet ett lager af trådig väfnad, hvilken med skäl kan be- nämnas subepithelial bindväf. Den har emellertid här ringa utbredning och utgör en- dast en fortsättning af bindväfslagret i hypodermis. Att närmare inlåta oss på en be- skrifning af denna väfnad skulle ej blott öfverstiga våra krafter utan också föra oss för långt ifrån vårt ämne, då densamma ej kan förstås utan en fullständig utredning af hypodermis väfnader. Med undantag för främre delen af cesophagus, ha vi ingenstädes hos familjerna Amphictenidx och Ampharetide funnit ett tydligt utbildadt lager af bindväf under tarmepithelet, och hos Terebelliderna förekommer ett sådant lager endast i den begrän- sade del af tarmkanalen, som vi kallat chitinmagen för att med detta namn accentuera en af det ifrågavarande organets mest utmärkande egenskaper, nämligen tillvaron af en chitiniserad cuticula, som icke står 1 sammanhang med något på huden befintligt chitin. Det är emellertid ej denna egenskap ensam, som gör chitinmagen till ett i bistologiskt afseende, så vidt vi känna, fullkomligt enstaka stående organ. Dess egen- domliga karakter betingas i minst lika hög grad af den bindväfnad, som här förekom- mer mellan epithelet och muskellagret eller peritoneum. På gränsen mellan körtelmagen och chitinmagen samt mellan den senare och den egentliga tarmen förekommer en alveolär bindväfnad, som i mellersta och största delen af chitinmagen öfvergår till en mängd tätt packade, tunna och breda ringformiga lameller, hvilka, stälda vinkelrätt mot tarmkanalens längduzel, omgifva det af tarmepithelet bil- dade röret. Betraktar man ett längdsnitt genom främsta delen af chitinmagen hos Amphitrite affinis, Tafl. II, fig. 11, finner man således strax under epithelets gränsmembran BM, ett lager alveolär bindväf AB. Väggarna i denna väfnad äro tunna och försedda med strödda kärnor af aflång form och betydligt mindre storlek än de, som finnas i epithelcellerna. Alveolerna äro rundade eller aflånga, sällan med skarpvinkliga hörn, de innehålla en mycket genomskinlig massa af en något finkornig struktur, åtminstone på preparat härdade i chromsyra. Cellkärnor ha vi aldrig observerat i denna massa. Vanligen finner man äfven på snitt oregelbundna samlingar af stelnadt blod, £ /!, mellan AXEL WIRE M OCIRKULATIONS- 0 aE S-( NEN HOS ANNELIDER. 46 EN, OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANE S ANN den alveolära bindväfnadens väggar, ty hela denna väfnad befinner sig i den i det föregående omtalade blodlakunen i tarmen. Närmast epithelets gränsmembran, med hvilken den alveolära bindväfnaden sannolikt, åtminstone på vissa punkter, är förenad, förtjockas denna senares väggar och sammansluta sig till en början till fastare ringformiga lister £,. Ju längre mot chitinmagens midt man kommer, desto högre blifva dessa lister och antaga slutligen form af allt högre och högre lameller, hvilka mot epithelets gränsmembran, med hvilken de ej synas vara för- enade, äro tvärt afslutade men med sin andra kant så småningom öfvergå i den. al- veolära bindväfnaden, hvilken således hos Amphitrite affinis utefter hela chitinmagens längd omger lamellagret med undantag för tvenne smala strimmor utefter den dorsala och den ventrala midtlinien, hvarest den försvunnit eller helt och hållet öfvergått till lameller. I främsta och bakersta sjettedelarna af chitinmagen äro lamellerna mindre och tilltaga 1 storlek mot midten, i de mellersta två tredjedelarna äro de deremot jemn- stora och nå ungefär ”/; af epithelets höjd. Tafl. II fig. 12 visar ett stycke af ett längdsnitt genom mellersta delen af chitinmagen. Lamellerna hafva få, strödda kärnor af samma form och storlek som den alveo- lära bindväfnadens. För öfrigt äro de, betraktade äfven vid mycket starka förstorin- gar, strukturlösa. Dock må anmärkas, att, om man söker med ett par nålar sönder- rifva en isolerad lamell, denna mycket lätt upprispas utefter cirkellinier, som äro kon- centriska med lamellens omkrets, hvaremot de endast med största svårighet sönder- slitas i andra riktningar. Lamellerna sluta tätt intill hvarandra. Mellan dem finnes väl stundom blod men aldrig någon sådan massa som i bindväfnadens alveoler. Tillsammans bilda lamellerna ett cylindriskt, mot båda ändarne förtunnadt rör at minst samma hårdhet som brosket hos däggdjuren men lätt att bryta i tu, emedan lamel- lerna utan svårighet skiljas från hvarandra. Dessa äro elastiska och svälla starkt i ättiksyra och äfven i alkalier. Bindväfnaden i chitinmagen är hos alla öfriga af oss undersökta Terebellider, utom hos Terebellides Stremi der den är något afvikande, utbildad på ungefär samma sätt som hos Amphitrite affinis. Dock har det i allmänhet icke lyckats oss att påvisa kärnor i lamellerna, och hos fertalet former men särskildt hos Artacama proboscidea äro lamellerna 1 mellersta delen af chitinmagen högre än hos Amphitrite, hvaremot det oförändrade lagret af alveolär bindväfnad är relativt mindre mäktigt. Hos Pista cristata aftaga lamellerna i chitinmagens bakre del vida hastigare i storlek än i den främre, så att öfvergången mellan körtel- och chitinmagen sker mera omärkligt än mellan den senare och tarmen. Terebellides Stremi afviker med afseende på chitinmagens byggnad i åtskilliga afseenden från de öfriga undersökta arterna. Tafl. IV, fig. 3 visar ett längdsnitt ge- nom den dorsala delen af tarmkanalen på öfvergången mellan chitin- och körtel- magen. Dessa båda organ skiljas genom en temligen djup insnörning I, mot- svarad af en eller två ringformiga af epithelet, som här är ciliebärande, bildade åsar. Bakom dessa åsar upphöra cilierna snart, cuticulan förtjockas och chitiniseras och ett lager af alveolär bindväf A B uppträder mellan epithelet och muskellagret MM. Denna bindväf synes här vara af fastare byggnad än hos Amphitrite och närstående former, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:O 7. 47 och vi hafva i densamma förgäfves sökt efter cellkärnor. Alveolerna äro merendels något utdragna i tarmens längdriktning och innehålla en alldeles klar substans, som icke färgas af öfverosmiumsyra. Epithelet saknar här, så vidt vi kunnat finna, gräns- membran och från bindväfnaden inskjuta trådar, eller möjligen skiljeväggar, som på snitt se ut som trådar, mellan epithelcellernas baser. Lamellerna L bildas hos Terebellides på samma sätt som hos Amphitrite, med undantag deraf, att den första antydan till desamma här ej befinner sig vid gränsen till epithelet utan vid gränsen till muskellagret, ett förhållande, som möjligen står i sammanhang med att epithelets gränsmembran här saknas. Lamellerna tilltaga bakåt mycket hastigt i storlek och uppfylla snart hela mellanrummet mellan epithel- och muskel- lagret, så att någon rest af oförändrad alveolär bindväfnad hos denna art ej förefinnes annat än i chitinmagens båda ändar. Der lamellerna äro fullständigt utvecklade upp- träder åter en gränsmembran, som skiljer dem från epithelet. Lamellerna öfverensstämma till sin byggnad med dem vi beskrifvit hos Amphitrite, med undantag deraf att de sakna kärnor. Tafl. III, fig. 10 visar en afbildning af en isolerad lamell af Terebellides”). Bindväfslamellerna, såväl hos Terebellides som öfriga dermed försedda former, låta sig med största lätthet isolera och på spritlagda exemplar skiljas de vanligen med tiden från hvarandra. På preparat härdade i chromsyra, öfverosmiumsyra eller alkohol finner man mycket ofta rätt ansenliga kvantiteter stelnadt blod såväl mellan lamellerna och epithelets gränsmembran som äfven stundom mellan de särskilda lamellerna, ehuru dessa annars äro hårdt packade intill hvarandra. Häraf framgår, att de särskilda la- mellerna, långt ifrån att vara med hvarandra till någon del sammanväxta, äro mycket löst förenade både sins emellan och med tarmens öfriga väfnader åtminstone hos Tere- bellides. Emellertid är det väl klart, att de icke kunna vara alldeles lösa. Samman- hanget mellan de särskilda väfnaderna i chitinmagen är oss dock icke rätt klart. På tunna längdsnitt ser man stundom fina trådar mellan lamellerna i synnerhet om man med en nål skiljer dessa åt något. Det synes oss derför sannolikt, att några obetyd- liga rester af mera oförändrad bindväf förefinnas mellan lamellerna, och att dessa rester äro nog för att sammanhålla dem hos Terebellides. Hos de öfriga förenas de natur- ligtvis dessutom genom det utomkring dem befintliga lagret af alveolär bindväf. Att den egendomliga väfnad, vi nu lärt känna, har till ändamål att gifva fasthet åt chitinmagens väggar och särskildt att gifva den förmåga att motstå ett starkt tryck mifrån framgår fullkomligt tydligt af dess konsistens, dess byggnad och dess ställning. Om betydelsen häraf få vi i det följande tillfälle att tala. Muskellagret. Såsom bekant, finnas i tarmkanalen hos Anneliderna i allmänhet tvenne särskilda muskellager, det inre vanligen bestående af transversela trådar, det yttre af längsgående sådana. 1) Chitinmagen hos Terebellides är lika väl som körtelmagen hos samma djur observerad af STEEN, Anat. Hist. Unters. v. Tereb. Stroemi, Jena (Kiel) 1883, men af honom på ett verkligen förvånande sätt missuppfat- tade, då han t. ex. låter körtelmagens, »lefverns» enl. STEEN, lameller två och två innesluta håligheter, som innehålla lefversekretet och inmynna i tarmen och då han låter bindväfnaden i chitinmagen utgöras af längs- (!) och tvärmuskler o. s. Vv. 48 AXEL WIREN, OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANEN HOS ANNELIDER. Båda dessa muskellager äro alltid väl utvecklade i esophagus hos alla former, med hvilka vi nu äro sysselsatta, och intaga der till hvarandra det normala nyss an- gifna läget, se Tafl. I, fig. 6 och Tafl. II, fig. 8 och I. Mt betecknar ringmuskellagret och MI de längsgående musklerna. Oesophagus vinner härigenom en hög grad af rörlighet, hvarför den också ofta ligger på mångahanda sätt böjd och buktad utan att dock någonsin bilda regelbundna eller konstanta slyngor. Hos Ampharetid& saknas längsgående muskler på hela tarmkanalen utom på cesophagus. Deremot finnas öfverallt ringmuskeltrådar, hvilka dock ej bilda något full- ständigt sammanhängande lager utan i allmänhet äro skiljda från hvarandra, ehuru de dock ligga nära hvarandra. De äro, på hvilket sätt är oss obekant, längs tarmens ventrala midtlinie fästade vid epithelets gränsmembran, för öfrigt icke förenade med denna. Hos Petta pusilla förekomma både ring- och längsmuskler, temligen likformigt fördelade ehuru glesa, öfver hela tarmkanalen. Hos Amphictene auricoma äro längs- muskeltrådarne hufvudsakligen samlade på tarmens undre sida nära midtlinien. Sanno- likt förenas äfven hos dessa båda arter tarmens ringmuskeltrådar på undre sidan med epithelets gränsmembran. Hos Pectinaria belgica är tarmens muskulatur mest utveckad på den s. k. magen. Emellertid har bristen på tillräckligt material af denna sällsynta art gjort, att vi ej kunnat vinna klarhet med afseende på magväggens byggnad. Säkert är emellertid, att det kärlnät som här förekommer icke såsom kapillärerna hos Pista cristata har sin plats ytligt, utan att det ligger närmast epithelet, således innanför muskellagret. Hos Terebelliderna förekomma vanligen endast tvenne knippen af längsgående muskeltrådar. De ligga 1 tarmkanalens ventrala och dorsala medianlinie, äro temligen starka och ha i genomskärning en trekantig form, Tafl. VI, fig. 3, 6. Mot främre delen af tarmkanalen blifva dock dessa muskelknippen plattare i synnerhet i de seg- ment, som icke ega några musculi parieto-intestinales. Mellan längsmuskeltrådarne be- finna sig fina bindväfstrådar. Det är sannolikt genom denna bindväf, som längs- musklerna sammanhänga å ena sidan med den bindväf, som befinner sig omkring trå- darne af musculi parieto-intestinales, der sådana finnas, och å andra sidan med epithe- lets gränsmembran. Ett sådant sammanhang existerar nemligen — hos Artacama dock blott på undre sidan — och det så, att blodet i tarmlakunen här finner sin väg stängd. Betraktar man nemligen ett tvärsnitt af en tarm, der stelnadt blod som en ring omgifver epithelets gränsmembran, skall man alltid finna denna ring afbruten under tarmens längs- gående muskelknippen Tafl. VI, fig.3—7. Endast i chitinmagen hos Ampbhitrite, Pista, Terebella, Thelepus och Artacama är förhållandet annorlunda. Här skiljes nemligen musklerna från epithelets gränsmembran genom bindväfslamellerna, och blodet kan således obehindradt mellan dessa sippra fram under musklerna. Viha redan omtalat, att alveolär bindväf hos nyss nämda former saknas utanför lamellerna utefter en smal remsa i öfre och undre midtlinien. Det är just här längsmusklerna befinna sig. Dessa hvila alltså direkt på lamellerna, hvilka dock utan tvifvel sammanhänga med bindväfnaden omkring muskel- trådarne. Hos Terebellides Stremi, som äfven med afseende på muskulaturen i tarmen af- viker från öfriga Terebellider, saknas det öfre längsmuskelknippet. Och på chitin- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:O Z. 49 magen finnas öfverallt spridda längsmuskeltrådar men inga starkare knippen af så- dana. Längsmusklerna fästas här icke vid epithelets gränsmembran, hvarför man på tvärsnitt genom detta organ stundom ser hela muskellagret och peritoneum skiljda från de öfriga väfnaderna genom en ring af blod. På körtelmagen hos Terebellides finnes endast en svag antydan till undre längsmuskelknippe. : Ett tunnt lager af ringmuskeltrådar finnes hos Terebellides öfverallt på tarm- kanalen och hos de öfriga Terebelliderna öfverallt utom på chitinmagen. Dessa ring- muskeltrådar äro under längsmusklerna fästade vid epithelets gränsmembran, så att de hos Terebellides och Artacama ha formen af en hel och hos de öfriga af en half cirkellinie. Det förhållandet, att ringmuskler i allmänhet fullkomligt saknas på chitinmagen förtjenar en synnerlig uppmärksamhet. Häraf framgår nemligen på det tydligaste, att chitinmagen icke kan vara något slags tugg- eller krossorgan, ehuru å andra sidan hela dess byggnad visar, att den förmår uthärda ett starkt tryck inifrån, hvarför det ligger nära till hands att antaga, att denna del af tarmkanalen har till uppgift att utföra ett mekaniskt arbete, så mycket mer som den starka cuticulan och bristen på särskilda körtlar utesluta möjligheten af, att densamma kan vara verksam i resorp- tionens eller digestionens tjenst. Vi hafva sett, att chitinmagen vanligen genom djupa insnörningar skiljes från angränsande delar af tarmkanalen och att den ofta af en eller flere dylika insnörningar afdelas i flere kamrar samt får sitt lumen på vissa punkter betydligt förringadt. Vanligen är till och med chitinmagen i sin helhet något smalare än angränsande delar af tarmkanalen. I hög grad är detta åtminstone förhållandet hos Terebellides, Tafl. VI, fig. 3; Tafl. III, fig. 3. Hos Artacama, der chitinmagen är föga smalare än öfriga delar af tarmkanalen, och der inga synnerligen djupa insnörningar förekomma, bildar just chitinmagen mycket tvära slyngor, hvartill intet analogon finnes hos närstående arter. Allt detta tyder på, att födoämnena på sin väg genom närings- kanalen fördröjas i chitinmagen. Också finner man ingenstädes slam och lera, hvilket Terebelliderna sluka, så uppfylla någon annan del af tarmkanalen som just chitin- magen. Blandade med digererande safter, afsöndrade af körtelmagens epithel, hopas födo- ämnena i chitinmagen, på hvars väggar de utöfva ett tryck, som förklarar tillvaron der af en särskild mekanisk väfnad, byggd för att kunna motstå ett sådant tryck. Det dröjsmål, som 1 chitinmagen vållas födoämnena, tillåter körtelmagens sekret att en längre tid verka på dessa, så att de helt eller delvis upplösta inkomma i den egentliga tar- men, hvilkens vigtigaste funktion torde vara att resorbera näringsämnen. Hos Terebellides Stremi förekomma visserligen ringmuskler äfven på chitinmagens väggar, men de äro allt för svaga för att kunna sammanpressa dessa. Också ha vi aldrig på lefvande individ kunnat iakttaga något slags rörelse på chitinmagens väggar. Detta organ tjenar således ej heller hos Terebellides att direkt sönderkrossa födoäm- nena, ehuru det väl kan vara möjligt, att tunna snäck- och mussleskal sönderbrytas på sin väg genom detsamma blott i följd af passagens trånghet. Ringmusklerna i chi- tinmagen hos Terebellides torde ej ha någon annan uppgift än att genom sina kon- traktioner framdrifva det i denna del af tarmkanalen befintliga blodet. = EK. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 21. N:o 7. ( 50 AXEL WIRÉN, OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANEN HOS ANNELIDER. Muskeltrådarne i tarmkanalen, såväl de ringformiga som de längsgående äro plat- tade eller bandformiga med spetsade ändar. De visa aldrig spår af tvärstrimmighet och sakna, så vidt vi kunnat finna, kärnor. Bindväfnaden mellan muskellagren i cesophagus hos Terebellides Stroemi. Hos Terebellides Stremi förekommer en bildning, hvartill allt motstycke saknas hos öfriga undersökta Annelider. Bakre delen af esophagus samt den främre och me- diana delen af körtelmagens öfre vägg, hvilken, som vi redan nämt sid. 34, med af- seende på sin histologiska byggnad mest öfverensstämmer med cesophagus, förekommer mellan det svagt utvecklade längsmuskellagret och det starkare ringmuskellagret ett mägtigt lager af ett slags slemväfnad — »Gallertgewebe» —, som i flere afseenden liknar den väfnad, som bildar hufvudmassan af maneternas klockor. Denna väfnad är också iakttagen af STEEN”) men af honom, enligt vår uppfattning, ej fullt riktigt be- skrifven och afbildad. Tafl. IV, fig. 1 visar ett stycke af ett tvärsnitt af cesophagus. Mellan längsmuskellagret Ml! och tvärmuskellagret Mt ligger en väfnad af ända till 0,; mm. mägtighet bestående af ett strukturlöst starkt ljusbrytande, klart, geléartadt ämne innehållande mycket små amöba-liknande celler samt genomdraget ej af trådar utan af ytterst tunna band eller skiljeväggar, som i väfnadens öfre del omsluta mera isodiagonala rum, 1 den nedre och större delen deremot ordna sig mera vinkelrätt mot ytan. Dessa skiljeväggar se naturligtvis på tvärsnitt ut som trådar, hvarför de ock af STEEN blifvit tagna. I dem finnas icke några cellkärnor. Denna väfnad har intet att göra med den alveolära bindväfnaden på gränsen till chitinmagen. Tafl. IV, fig. 3 visar att denna sista väfnad AB och slemväfnaden G B icke sammanhänga med hvarandra. Angående den senares funktion ha vi oss intet bekant. Peritoneum. Som bekant beklädes kroppskaviteten hos Anneliderna af ett mycket tunnt endo- thel, det så kallade peritoneum. Detta utgör således äfven yttersta delen af tarm- kanalens vägg. Hos Ampbhictenider, Ampharetider och Terebellider utgöres peritoneum af en ytterligt tunn, vanligen strukturlös hinna med strödda kärnor, Tafl. IV, fig. 6. Hos Amphicteis Gunneri, Tafl. I, fig. 8, utgå från kärnorna fina trådar, hvilka bilda ett nät med oregelbundna och olika stora maskor. Peritoneum är i allmänhet intimt fästadt vid ringmuskeltrådarne, så att det till- sammans med dessa bildar en tunn muskulös hinna, Tafjl. IV, fig. 6. På de ställen, der muskeltrådarne sammanhänga med epithelets gränsmembran, är således också i allmän- het peritoneum förenadt med denna. Hos Amphicteniderna är dock föreningen mellan peritoneum och muskeltrådarne mindre fullständig. Betraktar man ett parti af tarm- 1) Anat. hist. Unters. v. Tereb. Str., p. 29, T. II, fig. 14 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 7. 51 kanalen hos en hithörande form, der ringmusklerna äro starkt sammandragna, finner man nemligen peritoneum vara skrynkligt och veckadt. Hos Terebellider och Ampharetider är peritoneum elastiskt, hvilket framgår af följande förhållande. Om bakre delen af tarmkanalen hos dessa djur saknar innehåll, falla dess väggar tillsamman och hela tarmen blir på längden veckad samt får vida mindre omkrets än då den är utspänd, Taf. I, fig. 11. Icke desto mindre är peritoneum här alldeles slätt, utan spår till sådana skrynklor, som vi iakttagit hos Amphicteniderna. Blodlakunen i tarmkanalen. Då vi nu lärt känna tarmkanalens särskilda väfnader, återstår ännu att nämna några ord om den mellan dessa väfnader befintliga blodlakunen, och de falska eller ofullständiga blodkärl, som stå i förbindelse med eller utgöra delar af densamma. CLAPAREDE ') har i flere fall funnit en särskild membran bekläda det stora blod- "förande rummet i tarmkanalen hos Serpulide m. f., och detta rum genomdrages af en mängd bindväfstrådar, som tydligen tjena till att fästa de yttre delarne af tarmväggen vid de inre. Ungefär på samma sätt skildras af VEJDowsky”) den i tarmkanalen hos Enchytreiderna förekommande blodsinus. Hos de Annelider, som vi haft -tillfälle att undersöka, är förhållandet annorlunda. Här finnes nemligen mellan tarmens väfnader en verklig lakun, som saknar egna väggar. Måhända gör man här den invändningen, att det är oförsigtigtigt att bestämdt förneka tillvaron af egna väggar i ett sådant rum som det här ifrågavarande, ty dessa kunna möjligen lätt undgå uppmärksamheten, ja till och med vara ytterligt svåra att upptäcka, Härtill svara vi då, att äfven om till- varon af en sådan membran vore tänkbar i öfriga delar af tarmkanalen, kan man svår- ligen antaga, att den förekommer i chitinmagen hos Terebelliderna. Här kan nemligen blodet, som vi redan nämt, obehindradt passera mellan lamellerna, mellan dessa och epi- thelets gränsmembran, in i den alveolära bindväfnadens håligheter, samt hos Terebelli- des Stremi mellan de särskilda längsgående muskeltrådarne och mellan dessa och ring- muskeltrådarne. Då vi således ovilkorligen måste antaga, att det blodförande rum- met i Terebellidernas -chitinmage saknar egna väggar, tro vi det icke vara djerft att antaga detsamma om det blodförande rummet i öfriga delar af tarmkanalen hos dessa djur och hos de närstående Amphicteniderna och Ampharetiderna, åtminstone så länge vi icke känna något faktum, som gör ett sådant antagande osannolikt. De af CLAPAREDE och VEJDOWSKY funna bindväfstrådarne förekomma icke i blod- lakunen hos de af oss undersökta formerna. Denna begränsas å ena sidan af epithelets gränsmembran, å andra sidan af peritoneum. Hos Amphictenide, Ampharetide, Tere- bellides och Artacama, der dessa båda hinnor blott utefter en linie äro fästade vid hvarandra, omger således blodlakunen nästan hela tarmens epithellager och är blott utefter nyss- nämnda linie afbruten. Hos flertalet Terebellider deremot består tarmlakunen af tvenne 1) Struct. des Ann. séd., p. 101. >) Beiträge zur vergl. Morphologie der Anneliden. I. Monographie der Enchytreiden. 33. Prag 1879. d2 AXEL WIRÉN, OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANEN HOS ANNELIDER. särskilda afdelningar, en på hvardera sidan, som blott i främre delen af körtelmagen på gränsen till cesophagus stå i direkt förbindelse med hvarandra. Vi ha sett, att de kärl, som tillföra lakunen blod, vanligen äro upplösta i fina kapillärer. Dessa kapillärers väggar ha fullkomligt samma byggnad som peritoneum och öfvergå omärkligt vid mynningsstället 1 detta. De kapillärer, som förekomma 1 främre delen af tarmkanalen es Pista cristata, ha äfven sådana väggar. Det torde vara antagligt, att hela detta kapillärnät upp- kommit på så sätt, att peritoneum, och med detta ringmusklerna, på vissa ställen på ett eller annat sätt fästats vid epithelets basalmembran. Detta kapillärnät skulle så- ledes vara endast en nätformig fortsättning af lakunen, i hvilken det också öfvergår, Ilja SOC fa. De Tarmens epithellager och således äfven dettas gränsmembran bildar stundom veck inåt och härigenom uppkomma i lakunen djupare rännor, som, derför att de innehålla mera blod, ha en mera intensiv färg än kringliggande delar af tarmkanalen. Det är dylika rännor, som ofta blifvit tagna för kapillärer. Ja, både öfre och undre »tarmväggkärlen» Tafl. VI, fig. 3 hos Terebellides Stremi äro intet annat än dylika rännor. Detsamma är förhållandet med undre »tarmväggkärlet» hos Ampharetiderna. Hos fertalet Terebellider förekomma Emellertid ej allenast dylika skenbara med lakunen sammanhängande kärl utan äfven andra bildningar, som med större skäl kunna göra anspråk på detta namn. Tafl. VI, fig. 6 visar ett tvärsnitt af en sådan bildning hos Terebella debilis. Vi finna här tarmlakunen Bl afbruten vid A under det längs- gående muskelknippet MI. På ena sidan om detta afbrott, vid b, uppsväller lakunen hastigt och får en betydligt större diameter än den vanliga. På andra sidan, vid a, deremot, förminskas så småningom lakunens djup till dess den helt och hållet upphör, men ofvanför tarmväggen finna vi något, som ser ut som tvärsnittet af ett stort blod- fyldt kärl. Fig. 7 framställer samma organ sedt från sidan. Vi finna här ett stort, ofullständigt från lakunen skiljdt blodkärl C, som på vissa ställen är nästan cylindriskt, på andra ställen återigen breder ut sig och öfvergår i lakunen. Denna egendomliga bildning har uppkommit på följande sätt: Peritoneum, som i allmänhet är fastade vid non skeltrådarne är här endast på vissa ställen, fig. 6 och 7 aa, förenadt med dessa ända ut till de punkter, der de äro fästade vid epithelets gränsmembran. På dessa ställen är också peritoneum fästadt JZN vid denna membran, men härifrån öfvergår det icke direkt på ÄNSCA ER längsmuskelknippet MI utan skiljer sig först från tarmväggen, vidgas och bildar väggarne till blodkärlet C. På ett sådant så ASG ställe har peritoneum i genomskärning den form, som vidstående B figur A visar. Högra sidan af fig. 6 visar genomskärning af tarm- väggen vid ett dylikt ställe. På vissa andra punkter, deremot fig. 6 och 7 bb, skiljer sig peritoneum från muskeltrådarne ett stycke innan dessa fästa sig vid epithelets gränsmembran. Härigenom komma således muskel-trådarne att ligga utspända i lakunen och omspolas af blod. Peritoneum, som äfven här vidgas, får i tvärsnitt det utseende som fig. B visar. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:0 Z. 53 På detta sätt bildade ofullständiga kärl förekomma hos alla af oss undersökta Terebellider utom Terebellides Stremi längs undre sidan af tarmen, ett på hvardera sidan om det längsgående muskelknippet. Hos Terebella debilis förekommer äfven ett par på öfre sidans af tarmkanalen. Hos denna art och hos Amphitrite affinis äro dessa kärl mest afsnörda från lakunen och här uppträda äfven på dess väggar spridda tvär- muskeltrådar. Hos Artacama, Tafl. VI, fig. 2u, äro de minst utvecklade och utgöra nästan endast vidare partier af lakunen. Hos Amphicteniderna finnes ett oparigt så- dant längs undre sidan af tarmkanalen. På gränsen till esophagus skiljer sig också peritoneum från muskellagret hos de former, som ha en så kallad annulus vascularis, och på detta sätt bildas denna, som, då den är full med blod, bildar en ringformig svulst omkring tarmen. Härifrån utgår som bekant hjertat. I tarmens stora lakun föres blodet bakifrån framåt och in i hjertat genom bak- infrån framåt fortskridande kontraktioner af tarmkanalens ringmuskellager. De histologiska karakterer, som tillkomma tarmkanalens särskilda afdelningar hos de af oss undersökta Anneliderna kunna på följande sätt i korthet sammanfattas. Oesophagus saknar alltid blodlakun, har väl utvecklade längs- och tvarmusk ler, dess epithel är ofärgadt och rikt på slemkörtlar. Magen är icke differentierad hos Melinna; utmärkes hos Amphicteis af ett färgadt, med slemkörtlar rikligen försedt epithel; hos Amphictenid&e genom sin rikedom på körtlar och hos Pectinaria genom sitt egendomliga förhållande till cirkulationsorganen; hos ”Terebellid& är den delad i två afdelningar: körtelmagen med färgadt epithel och fullständiga muskellager, men utan något egentligt bindväfslager, och chitinmagen, som vanligen saknar ringmuskler, har ett kraftigt utveckladt lager af alveolör bindväfnad, öfvergående i lameller, saknar körtlar och har chitiniserad cuticula utan cilier. Den egentliga tarmen har ett vanligen ofärgadt epithel nästan utan körtlar, och liknar för öfrigt till sin byggnad körtelmagen. 54 AXEL WIRÉN, OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANEN HOS ANNELIDER. FÖRKLARING ÖFVER FIGURERNA. TAFLAN I. Fig. 1—11. Amphicteis Gunneri. Fig. 1. Ett helt exemplar uppskuret längs efter ryggen. lc hufvudloben med ögon, hvilka hos denna art ingalunda saknas, såsom MALMGREN och andra författare uppgifva; Z, 2, 3 första, andra och tredje segmenten, hvilka här i motsats mot förhållandet hos Terebelliderna äro tydligt skiljda, 7 gälar; P palmule; B de i kropps- håligheten inskjutande baserna af parapodierna. Den egentliga tarmen I och magen M äro färglagda för att visa tarmlakunens utbredning. Längs undre sidan af magen är det skenbara undre tarmväggkärlet antydt genom en strimma af mera intensivt grön färg. Oeso- phagus deremot, som genomborrar oesophageal-diaphragmat D, är försedd med blodkärl. På kroppshålighetens botten ligger bukkärlet b, hvilket afsänder segmentalkärlen ss. Af dessa senare bildas sidokärlen !1l, som till största delen skymmas af tarmen på ena och parapodiebaserna på andra sidan. Från sidokärlen utgå tarmkärlen t,—tyy, angående deras olika form se texten. to anastomoser mellan bukkärlet och lakunen. H hjertat; A anus: C analceirrer; S segmentalorgan, af hvilka ett par befinner sig framför och 3 par bakom cesophageal-diaphragmat. — Förstoring 2/,. Fig. 2. Magen sedd underifrån och med en del af väggen bortklippt. O cesophagus; K »annuläus vas- culosus», M mynningen för tarmens blindsäck; B blindsäcken; I tarmslyngan. — Förstoring 2/,. Fig. 3. Spetsen af hjertat med gälartererna. — Förstoring 19/,. Fig. 4. Tarmkärl från mellersta delen af magen. — Förstoring ?9/,. Fig. 3. Spetsarne af ett par tarmkärl från tarmslyngan, bildande med hvarandra sammanhängande nät. — Förstoring 29/,. Fig. 6. Längdsnitt genom bakre delen af oesophagus. EZ p cylinderepithelcellerna; C cutikulan, hvilken i sin nedre del är tydligt strimmig, emedan den genomborras af cilierna; F knippen af cilier; B bindväfsceller; BM basalmembranen; Mt ett lager af tvärgående muskler med blodkärl; Il! längsgående muskler; bb i olika riktningar genomskurna blodkärl. — Förstoring 200/,. Fig. 7. Längdsnitt genom främre delen af magen. Epp cylinderepithelet, som vid 4 är jemnhögt vid B vågigt; C cuticulan; 6 de böjda epithelcellernas afskurna basaldelar; B IM basalmembranen; L tarmlakunen fylld med stelnadt blod; M muskler och peritoneum. — Förstoring. /,. Fig. 8. Stycke af peritoneum från magen. — Förstoring 2304. Fig. I. Tvärsnitt genom magens blindsäck. «Ytterst epithelet, så den blodfyllda lakunen. Epithelet är här öfverallt jemnbredt, med kärnorna i ett plan. Inuti lumen äro några trådar utspända, der synes också två genomskurna blodkärl 6 samt tvänne ägg oo, hvilkas förekomst här tydligen bevisar att blindsäcken står i öppen kommunikation med kroppskaviteten. — Förstoring 80/, Fig. 10. Ytsnitt genom blindtarmens epithel i kärnregionen, utvisande de tjocka cellväggarna. — För- Strings ry Fig. 11. Tvärsnitt genom bakre delen af ändtarmen. Zp epithelet; £ lakunen; M muskel- och perito- nealhinnan. — Förstoring 18/,. Fig. 12—15. Melinna cristata. Fig. 12. Främre delen af tarmkanalen med hjertat. O oesophagus; 7 tarmen: & cesophageal-blindsäcken; D osophageal-diaphragmat; H hjertat: g gälartererna. — Förstoring ?/,. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O Z. 55 Pig. 13. Spetsen af hjertat. — Förstoring 19/,. Fig. 14. Nät bildadt af ett tarmkärl från främre delen af kroppen. — Förstoring 29/,. Fig. 15. Tvärsnitt genom oesophageal-blindsäcken. De yttre cellerna ha tydliga kärnor, men de inre, hvilka nästan alla äro bägarceller, sakna kärnor och innehålla i stället en klar, starkt ljusbrytande droppe. jemte dess fortsättningar bakåt 6, och dess förbindelse a med sido- kärlet s. — Förstoring !9/,. Fig. 2. Parti af bukkärlet b och tarmen jemte de från det. förra till tarmen gående kärlen i femte seg- mentet. — Förstoring ?/,. Fig. 3. Parti af kapillärnätet i magens vägg. — Förstoring 100/.. Fig. 4—14. Petta pusilla. Pig. 4. Främre kroppsändan sedd underifrån; Ice hufvudloben; t tentakler; CO C, OC, cirrer; Sy Sy S3, första, andra och tredje segmenten; g gälar. — Förstoring 5/. Fig. 3. Bakre kroppsändan sedd ofvanifrån. C analeivr; A anus. — Förstoring 5/,. Pig. 6. Bakre kroppsändan sedd från venstra sidan; C analcirr. — Förstoring 5/,. Pig. 7. Gäle sedd från sidan; a den närmast kroppen liggande förtjockade gällamellen; b de öfriga lamel- lernx sedda från kanten. —- Förstoring ?9/,. Fig. 8. Rakt borst från en öfre fotknöl. — Förstoring 309/,. Pig. 9. Spetsen af ett nackborst. — Förstoring 109/,. Fig. 10. Knäböjdt borst från en öfre fotknöl. — Förstoring 309/,. Fig. 11. Ett af borsten från scapha. — Förstoring !09/,. Fig. 12. Två hakborst. — Förstoring 809/,. Fig. 13. Parti af tarmkanalens främre del. IM hjertat; O ocsophagus; Ö öfre, U undre tarmväggkärl. — Förstoring ”9/,. Fig. 14. Parti af bukkärlet > med, med dess grenar till tarmen tt i femte segmentet. — Förstoring ”/,. TAFLAN VI. Fig. 1—2. Artacama proboscidea. Fig. 1. Större delen af ett på längden genomskuret exemplar. M munöppningen; O oesophagus; G körtelmagen; K chitinmagen; 7 S den bakre tarmslyngan; ID intersegmental-diaphragmer; O D ocsophageal-dia- phragma; ö bukkärl med tarmkärl; Br gälar; Ob cerebralganglion; ge generationsorgan; P den så kallade pro- boscis; tm tvärmuskelband i kroppsväggen. — Förstoring $/,. Fig. 2. Främre delen af tarmkanalen. OO cesophagus; G körtel- och K chitinmagen; tt tarmkärl bil- dande trekantiga nät; uu det skenbara undre tarmväggkärlet, hvilket står i sammanhang med blodlakunen i tarm- väggen; H hjertat; 4 den främre ringformiga utvidgningen af lakunen. — Förstoring ?/,. Fig. 3: Terebellides Stremi. Främre delen af tarmkanalen. O cesophagus; G körtelmagen; K chitinmagen; I den egentliga tarmen; armslyngan. åa oesophagus finnas längsgående kärl, af hvilka ett a skiljer sig från tarmen och mynnar in TS tarmslyngan. P g gsg N j g ] i hjertats AZ bas &«. Lakunen börjar i den del af körtelmagens vägg som icke är förtjockad. På den egentliga d ägg synas röda rimmor, som beteckna djupare ställen i lakunen, ett sådant är också det s. k. öfr tarmens vägg syna da strimmo om beteckna d tällen 1 lak » ett sådant också det s. k. öfre tarmväggkärlet ö; t,—t,, enkla tarmkärl; t,,—t,, tarmkärl som bilda nät. — HFörstoring ?/;. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 21. N:o 7. 8 58 AXEL WIREN, OM CIRKULATIONS- OCH DIGESTIONS-ORGANEN HOS ANNELIDER. Fig. 4. Amphitrite affinis. Främre delen af tarmkanalen. > bukkärlet; 2 de zigzagformiga anastomoserna mellan tarmkärlen; Mp musculus parieto-intestinalis superior; AM 7 musculus parieto-intestinalis inferior. Bokstäfverna betyda för öfrigt det- samma som vid föregående figur. — Förstoring ?/,. Fig. 5. Terebellides Stroemi. Tvärsnitt genom undre delen af den egentliga tarmens vägg. TT tvänne af epithelet bildade åsar, un- der hvilka cepithelets basalmembran gör veck inåt, hvarigenom djupare rännor bildas i lakunen Bl; MI knippe af längsmuskeltrådar. — Förstoring 39/. Fig. 6—7. ”Terebella debilis. Fig. 6. Tvärsnitt genom undre delen af körtelmagens vägg. Angående bokstäfvernas betydelse se sid. 52. — Förstoring 30/,. Pig. 7. VPtt stycke af undre delen af den egentliga tarmens vägg halfschematiskt afbildad. Mp musculus parieto-intestinalis inferior. Angående de öfriga bokstäfvernas betydelse se sid. 52. Fig. 8-9. Pectinaria belgica. Pig. 8. Främre delen af tarmkanalen med hjertat HM; g gälarterer; k kärl på oesophagus; s hjertats basal- sinus; u« undre tarmväggkärl; 1 blodlakun. — Naturlig storlek. Fig. 9. Spetsen af hjertat med gälartererna gg. — Förstoring !/,. l Ae 0 fa] hos Ån 5 IE Wirén, Cirk.o Digest Stocknolm ith W. Schlachter A Wirén d 12-15 Melinna cristata sunneri. Fig. en 1-11. Amohicteis 13. ER Ae Z o Kongl Vet Akad Handl. Bd. 21. No Wirén, Cirk o Digest hos Annelider Tafl. II. J SA = SN SE [0] 06; HO 109:098-00 ckholm hter, Sto Tith.W. Schlac A Wirén del. cinnata. Fig. 3-5 T Fig. 612 Amphitrite affinis. Fig.1-2 Thelepus cir Bd. 21. N27. Wirén, Cirk.o Digest.hos Annelider Tafl II. CRS A- I I STERN VS FRASER GAA Br BÄ IE NNE FI ANNIE TRÄ SINE 5 6 BMBl BM A Wirén del Fig. 510 Terebellides Stroemi. af TV 7 hos Annelider T igest. Cirk oD 4 rön, Wi FRE 0:010/0 bod. kriolm. ith W. Schlachter, Stoc IL A Wirén del is A 6 ig, 7 Terebella dedi 10E i Fig. 9 Fig. 1-6 Terebellides Stroemi. etta pusilla. Oo Gunneri. Fig 8 Amphicteis A Wirén del. Tith W Schlachter, Stockholm. Fig. T3 Pectmaria belgica. Fig 4-14 Petta pusilla SG: AladiHan dl BA 94N ET NOTER Eee) Kong. Ver Akad. Handl. Be 21 NeZ. Wirén, Cirk.o Digest. hos Annelider Taf! VI a 5 Terebellides Stroemi. Fig.4 Amphitrile affinis ebella debilis. Fig. 3-9 Pectinaria belgica Fig. 1-2 Artacama proboscide 3 KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR Bandet 2. N:o 8 KRITISK FÖRTECKNING ÖFVER DE I RIKSMUSEUM BEFINTLIGA SALMONIDER. ET AS SIM ET MED 6 TAFLOR. — > TILL KONGL. VET. AKAD,. INLEMNAD DEN 14 JANUARI 1885: STOCKHOLM, 1856. KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. DVI ADTEHÖR He FREI sIIAIYOMIL2 KOLETVIIAR MOGNA AT LAT VV IMOE EST D: har länge varit ett önskningsmål att med bestämdhet få utrönt, huruvida fullgiltiga kännetecken skilja de arter eller afarter af laxar och sikar, som upptagits i den skandi- naviska faunan. Osäkerheten i denna fråga har sin helt naturliga grund. En vetenskaplig bearbetning af lax-familjen kan nemligen icke undgå att taga hänsyn till de mångfaldiga och ofta vexlande åsigter om densamma, hvilka utbildat sig hos fiskare och dem, som i ekonomiskt syfte sysselsätta mig med dessa former. Så borde väl ock vara fallet, att då laxfamiljen nästan öfverallt i den norra hemisferen varit af synnerligen stort ekonomiskt intresse för menniskan, borde den ock vara tillräkligt känd, och dess naturalhistoria borde ha varit fullfärdig för länge sedan. Just i detta ekonomiska intresse ligger emellertid orsaken till ett sträfvande, som gjort sig gällande i alla länder, att såsom uttryck för högre eller lägre penningevärde nämna former af mer eller mindre säker beständighet. Att detta förfarande haft sin inverkan äfven på de skarpsinnigaste ichthyologers behandling af ämnet, visar sig allt ifrån PALLAS in i våra dagar, tills en reaktion inträdt, som i viss mån redan började genom NILssons arbeten och här 1 Skandinavien fullföljts af LiLLJEBORG, SUNDEVALL och WIDEGREN, medan den i Tyskland funnit sitt uttryck i SIeBoOLDS klassiske verk och hos STEINDACHNER samt i England fått en framstående målsman i FRANCIS DAY. För att vinna en sjelfständig åsigt i denna vetenskapliga strid har jag under flera år sökt i Riksmuseum få samladt ett så rikhaltigt undersökningsmaterial som möjligt af laxar och sikar från alla Sveriges delar, och härtill hafva kommit de storartade samlingar, som hemförts genom de senare ärens svenska expeditioner till Spetsbergen, Grönland, Norra Ryssland, Sibirien och, genom Vega, från norra delen af Stilla Hafvet. Äfven WIDEGRENS efterlemnade typer hafva kommit i Riksmusei vård; dock voro de, tyvärr, till största delen i ett sådant tillstånd, att deras identifiering med hans beskrifningar i många fall icke låter sig verkställa. Emellertid har jag på detta sätt för undersökning haft omkring 1,100 individer af laxfamiljen till mitt förfogande; och jag har så användt detta material, att 1,015 individer blifvit uppmätta enligt den i bifogade träsnitten (se tabellerna) upptagna plan. Af hvarje exemplar hafva således, såvida det varit fullständigt, trettio mått blifvit tagna, förutom räknandet af strålarnas antal i fenorna och gälräfstaggarnes antal på främsta gälbågens framsida samt af gälhinnestrålarne och fjällens antal, det senare antingen i sidolinien eller i en längsrad strax ofvan sidolinien på en sträcka af en tiondedel utaf kroppslängden, hvilket antal räknats på två ställen, nemligen såväl strax framom 4 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. höjdlinien från ryggfenans början (Sqa i tabellerna) som rätt ofvan analfenans bas (,Sqc)”). De nämnda måtten hafva sedermera användts till uttryck för kroppsformen genom att reduceras till procenttal af kroppslängden eller af hufvudets längd eller af andra mått från samma exemplar. På detta sätt äro de tabeller hopkomna, ur hvilka jag trott mig lättare än på annat sätt kunna finna och framställa ej blott de karakterer, som ligga i yttre kroppsformen, utan äfven hvad stundom vigtigare är, det sätt hvarpå dessa karakterer framträda under olika åldrar (utvecklingsskeden) och lefnadsförhållanden. Det är visserligen sant, att åtskilliga karakterer, såsom de hvilka hemtats från färgen och den inre byggnaden, ej härvid blifvit iakttagna; men dels är det längesedan kändt, åtminstone i allmänna drag, huru färgen vexlar, dels äro de s. k. imre karaktererna, såsom de från pylorusbihangens och kotornas antal, hvilkas föränderlighet dessutom redan är anmärkt, t. ex. af Dar, ej vigtigare än de yttre, då en zoologisk karakters värde endast beror på dess beständighet och deraf följande användbarhet, vare sig den är hemtad från inre eller yttre organ. I detta hänseende lemnar SUNDEVALL en mycket beaktansvärd anmärkning uti Inledningen till Methodi Avium disponendarum expositio, pag. XVI-XVII; och då hufvuduppgiften är att söka det beständiga inom en grupp af särdeles föränderliga former, kan under- sökningen icke förlora, snarare vinna, derpå att de ytligaste, 1 allmänhet mest föränderliga formförhållandena varit mest beaktade. För att pröfva, hvad i denna föränderlighet kan vara det beständiga och tjena såsom uttryck för gemensamhet 1 utveckling, har jag på ofvannämnda sätt användt den s. k. statistiska metoden, med dess sifferuppgitter, det säker- ligen beqvämaste sättet för jemförelser. De åsigter till hvilka jag sålunda kommit om formernas förhållande till hvarandra inom laxfamiljen, äro redan förut framställda, dels i katalogen öfver Svenska afdelningen af fiskeriutställningen i Berlin 1880, dels i Öfversigten af Kongl. Vetenskaps Akademiens Förhandlingar 1882, N:o 8, pag. 31 o. följ., dels i katalogen öfver Svenska afdelningen af fiskeriutställningen i London 1883; och den dervid antagna begränsning af slägtena inom familjen och ordning emellan dessa, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med framställningen i GÖNTHERS klassiska Catalogue of Fishes, har jag här med föga förändring bibehållit. Det naturliga förhållandet mellan de särskilda utveck- lingsriktningar, hvilka i systemet utmärkas såsom särskilda slägten, är här långt ifrån fullständigt kändt. Laxfamiljens utveckling har säkerligen varit afbruten på många ställen, innan den nuvarande faunan bildades; men ytterst ringa är den omedelbara kunskap vetenskapen derom eger. Medelbart skola vi deremot finna spår deraf qvarstående i de enskilda formernas utveckling. Hvad dylika spår betyda och huru de kunna användas, har jag utförligt visat i mina afhandlingar om Bryozoernas system (Kritisk Förteckning ete. i Öfversigt af Vet. Akad:ns Förhandlingar 1864—1871 och Floridan Bryozoa i Vet. Akad:ns Handlingar 1871 och 1872); och jag följer nu här samma framställningssätt, då 1 Då antalet tvärrader af fjäll på laxarnas kropp öfverstiger 100, har jag valt detta sätt att ungefärligen och jemförelsevis angifva fjällens storlek, emedan derigenom felräkning lättare undvikes än genom att räkna de ofta otydliga fjällen längs hela kroppssidan. Vill man af de avgifna talen söka ett uttryck för sistnämnda antal, kommer man detta temligen nära genom att beräkna bla VP + äla P 100 då d/a 2 och ä/, 2 utmärka de i tabellerna upptagna procenttalen för hufvudets längd och mellersta stjertfen- strålarnes längd. 10 Sqa I1 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:o 8. 5 jag inom hvarje slägte ordnar formerna eftersom deras mest betecknande karakterer häntyda på motsvarighet till andra formers yngre eller äldre utvecklingsskeden. Härvid framskymta visserligen, såsom vi skola se, åtskilliga vinkar äfven om slägtenas naturliga ställning i en för hela familjen gemensam utveckling; men den säkraste ledtråden borde lemnas af paleontologien, och dess uppgifter om laxfamiljen äro, såvidt jag känner, ytterst få. I sina Recherches sur les poissons fossiles") upptager AGAssiz af slägtet Usmerus några arter, som blifvit funna i kritperiodens Öfre grönsand. Dessa jemte några arter af slägtet Osmeroides, AG., likaså tillhörande kritan, skulle således väl kunna häntyda derpå att Norsarne åtminstone bilda ett bland de äldsta slägtena inom familjen, dock kunna de nu lefvande norsarne jemte de närmast dem stående slägtena svårligen betraktas såsom ursprungs- former, då de ega det minsta antalet strålar i bukfenorna, medan eljes under teleostiernas utveckling en reduktion af detta antal synes hafva försiggått. Om de öfriga formernas härledning från detta eller något närstående slägte känner jag dessutom ingen iakttagelse från paleontologien. Försöka vi likväl att på grund af de zoologiska karaktererna sluta oss till en sådan härledning, hafva vi naturligen att närmast kring norsarne gruppera de amerikanska slägtena Thaleichthys och Hypomesus, den Ny-Zeländska Retropinna och Atlantens Lodda. Lazxarne deremot tyckas bilda en särskild utvecklingsserie åt det ena hållet från norsarne, Njelma och Sikarne åt ett annat håll, ehuru dessa båda serier tydligen ha en föreningslänk i Harrarne. Såsom en särskild serie tyckas familjens djup- vattensfiskar böra uppfattas: Guldlazarne (Argentina) med Microstoma, kanske äfven Hyphalonedrus, hvilka med sitt djupvattenshif synas hafva bibehållit ett utseende från typens äldre utvecklingsskeden. Med dessa anmärkningar om slägtskapsförhållandena läm- par sig väl att i familjens centrum bibehålla slägtet Osmerus och. dess närmaste likar. Laxar (Salmo). Det är visserligen icke min afsigt att här skrifva vetenskapens historia. Både uti NILSSONS, i KROYERS och i WIDEGRENS arbeten har särskildt den skandinaviska litteraturen om laxfamiljen redan blifvit behandlad. VALENCIENNES, SIEBOLD och GÖNTHER, den sist- nämnde fullständigast i sina synonymlistor, hafva hvar på sitt sätt sökt utreda betydelsen af de vexlande åsigterna om laxarnes arter och afarter. Likväl vill jag framdraga några historiska punkter, ur hvilka, särskildt hvad de skandinaviska formerna beträffar, den riktiga tolkningen af de artnamn, som här böra användas, torde framgå. ÅRTEDI, den nyare ichthyologiens fader, på hvars åsigter och framställning LINNE, hans samtida och vän, till god del byggde sitt system, var, såsom bekant, född i Angerman- land och hade såsom norrländing helt visst noga reda på de i denna Sveriges lax-rikaste 1 Tome V, II:me partie, pag. 101 etc., tab. 60—60:d et 62. 6 SMITT: RIKSMUSEBETS SALMONIDER. del vid hans tid rådande åsigter om skillnaden mellan lax-formerna och om deras benäm- ningar. Då han nu för de svenska laxformerna anför deras gällande svenska namn hafva vi utan tvifvel i dessa senare den bästa ledning för en riktig uppfattning af hans veten- skapliga ståndpunkt i denna fråga. Så finna vi uti hans Genera Piscium följande laxar upptagna: 1. Salmo rostro ultra inferiorem maxillam sepe prominente, på svenska: Lax och Blanklax. 2. Salmo maculis cinereis, caud& extremo xquali, på svenska: Grdlaz. 3. Salmo latus; maculis rubris nigrisque, cauda 2equali, på svenska: Lazöring, Bör- ting etc. 4. Salmo cauda bifurca; maculis solum nigris, sulco longitudinali in ventre = Salmo lacustris, auctt. från Genfer- och Garda-sjöarne. 5. Salmo maxilla inferiore paullo longiore, maculis rubris, på svenska: Forell, Sten- bit, Röfisk, Bäckrö etc. 6. Salmo oblongus; duabus dentium lineis in palato, maculis tantummodo nigris = Huchen från Donau. 7. Salmo pede minor, quinque dentium ordinibus in palato, en efter WILLUGHBY bibehållen sammanblandning af Salmo carpio, auctt. från Garda-sjön med en rö- ding, Gilt charr från England. 8. Salmo vix pedalis; pinnis ventris rubris, maxilla inferiore paullo longiore = vår lappska Röding. 9. Salmo lineis lateralibus sursum recurvis, cauda bifurca = Salmo umbla, auctt. från Genfer-sjön. 10. Salmo pedalis; maxilla superiore longiore = Salmo salvelinus, auctt. från Gen- fer-sjön.. Uti Synonymia Nominum Piscium anföras laxarne i följande ordning: 10 Ill 12. = 1 i Genera Piscwum b == » NE Tuttoskanett. res td » == 3 » Salmo dorso fulvo: maculis luteis, cauda bifurcata = Salmo salmarinus, auctt. från Trient. = 9 i Genera Piscium 6 » =S 4 » = 8 » , får här de svenska namnen Rötele och Röding. ==) » Salmo minor vulgari (1) similis. Uti Descriptiones Specierum Piscium, quos vivos presertim dissecuit et examinavit etc., af hvilken titel, liksom af LINNÉS företal, synes framgå, att ÅRTEDI der upptagit alla de arter, hvilka han genom egen undersökning lärt känna, finna vi blott fem lax-arter: KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:o 8. YT 1 = 1i Genera Piscium 2 = 12 i Synonymia Nominum Piscium, förklaras här vara en ung lax, dock ofta större än 12 tums (d. v. s. omkr. 250 millimeters) längd, med namnet Laxunye vid Elfkarleby, skiljd från Blanklaxen endast genom jemförelvis större och trub- bigare hufvud, tätare svarta fläckar och föga klufven stjertfena. 3 = 3 i Genera Piscium 4 = 5 » 5 = 8 » Då LINNÉ på denna grundval från ARTEDI byggde sin framställning af de svenska laxarne, upptog han i sin Fauna Suecica (1746) följande: Sp. 306. = 1 i Art. Gen. Piscium. >» BOT =S » » —, hvarvid han anmärker: Habitat cum precedente, a quo vix specie differre crediderim. » 308. = 3 i Art. Gen. Pisc. enligt synonymien men med en ny diagnos: Salmo ma- culis nigris brunneo cinctis; pinna pectorali punctis sex, och med svenska namnet Lazöring ändradt till Örlax. » 309. = 5 1 Art. Gen. Pisc. men med ordet paullo uteslutet ur diagnosen och med tillägg af svenska namnet Lazxöring. » 310: =8 i Art. Gen. Pisc. Nu lär oss GISLER i Vetenskaps-Akademiens Handlingar 1751, uti en serie afhand- lingar (slutet intaget i de två första häftena af 1752 års årgång) hvilka ännu i dag äro väl läsvärda, att Gralax kallades blanklaxen i Norrland, »när han i strömmarne utarbetat sig och blifvit helt mager och grå, med en lång krok fram i nedre käken, isynnerhet på hannarna, sedan köttet bårttvinat». GISLER antog för Norrland visserligen endast tre arter, nemligen | 1. "Spec. Lax 2 » - Laxöringar 3. » — Stenbit etc. men såsom varieteter af laxörimngar upptog han: från LINNÉEsS Fauna Spec. 307, hvilken han kallar Lazxöring, Lax-ockel och Fjerd- eller Eriksmäss-laz och Spec. 308, som han kallar Börting, Stikmatk, Tajmen eller Lödjor, samt från ARTEDI ofvannämnda n:r 3 i Gen. Pisc., hvilken han kallar Tvärspol, och 12 i Syn. Nom. Pisc., hvilken han kallar Lazx-unge, Smaåa-lax eller Påadrifvare. Hans tredje art, Stenbit etc., är visserligen enligt synonymien densamma som N:r 5 i Art. Gen. Pisc.; men allt hvad han om densamma säger, är att den »har sin ständiga hemvist 1 små älfvar, tjärnar och sjöar, och finnas rätt få längre ned åt landet i stora forssarna. Har sin råmläggning i små älfvar vid medlet af Sep- tember. I klart vatten med sten- och sandbotten är han ljus til färgen, men på gyttja och dy-botten helt svartaktig»; och osannolikt förefaller mig icke, att GISLER här afsett den för honom af mindre intresse och derför måhända mindre bekanta rödingen, då såväl dennes svenska namn som det lappska namnet Raud (enl. LINNE) väl kunnat förvexlas med Röfisk. Vore detta förhållandet, skulle vi redan hos GIsLER finna den numera tem- ligen allmänt rådande åsigten, att inom vårt faun-område endast finnas tre arter af slägtet Salmo, nemligen Lax, Öring och Röding. d SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Denna åsigt framställdes sedermera först af LirLJEBORG i Öfversigten af Vetenskaps- Akademiens Förhandlingar 1849, der han erinrar, att »de karakterer, som skilja 5. salmulus och 5. fario, hafva mycken analogi med dem, som utmärka S. salar och S. eriox. Att den ene är ungen af Blanklaxen och den andre den af Oklan eller S. eriox, lärer väl derföre icke kunna betviflas, så mycket mindre, när de förekomma i samma vatten, och samman- bindande mellanformer förefinnas.» En utförligare framställning af denna åsigt var WipE- GRENS hufvuduppgift uti hans Bidrag till kännedomen om Sveriges Salmonider i Öfvers. af Vet.-Akad. Förh. 1863. Emellertid hade en annan, ännu mera artreducerande åsigt blifvit så att säga vill- korligt framställd af Nirsson i Öfvers. af Vet.-Akad. Förh. 1848: »Under sådana förhål- landen, och då alla karakterer befinnas i så hög grad variabla, kunde man verkligen vara frestad att ifrågasätta, om här finnes mer än två species af laxfiskar: Trutta och Salve- linus, eller just de två, hvilka jag i Prodromus framställt som representanter för skilda grupper.» Dock bibehåller han Blanklaxen, Grälaxen, Laxöringen och två Rödingformer såsom de »mest skilda» eller »i hvarandra minst öfvergående» arter. I sin Skandinaviska Fauna anmärker han emellertid (pag. 395), att Grålaxen »sannolikast blott är en gammal utvuxen form af Salmo Trutta eller Octla»; och på detta sätt kan äfven ur NILSSONS skrifter den åsigt framletas, »att vi uti första afdelningen af våra Salmones blott hafva tvenne säkert skilda species». Medan NILSSON i sitt sistnämnda arbete sönderdelade öringarne (med inberäkning af grålaxen) i sex (villkorligt sju) arter, upptog deremot SUNDEVALL den ofvan- nämnda åsigten, att de egentliga laxarne imom Skandinavien tillhöra en enda art. Detta framgår ur den af honom åsatta beteckningen för figurerna på plancherna 58 och 59 i Skandinaviens Fiskar. Den på pl. 58 tecknade lax-Z är nemligen en tydlig blanklax, antagligen från Norrköping; fig. a å pl. 50 är en laxöring (börting) från Ljusne elf, och fig. bh å samma -plansch är en Wenerns-trutta: alla betecknade med artnamnet salar. Allt hvad olika åsigter om artbegreppet kunnat uträtta, har sålunda blifvit användt på utredningen af våra skandinaviska lax-former; men frågan torde här, som annanstädes, mindre böra gälla uppställandet af ett visst antal arter än förklaringen af det naturliga slägtskapsförhållandet mellan de former, hvilka framställas såsom särskilda typer. Innan dessa kunna framställas, bör man naturligen kunna visa, att de dervid använda karakterer icke sammanfalla med dem, som utmärka hela slägtets gemensamma föränderlighet under olika utvecklings-, köns- och andra förhållanden. Om vi för detta ändamål först vilja undersöka de egentliga laxarne (med uteslutande af rödingarne) i vår fauna, kunna vi ur de bifogade tabellerna ") härleda åtskilliga för ändamålet vigtiga satser om våra laxars för- änderlighet. I tabellerna äro dessa laxar ordnade så att N:r 1—20 äro de exemplar, hvilkas kroppslängd (a) icke uppnått 70 millimeter; inom nästa grupp, N:r 21—69, upp- tagas de exemplar, hvilkas kroppslängd ligger mellan 70 och ungefär 130 mm.; tredje gruppen, N:o 70—173, innefattar exemplar med kroppslängden mellan ungefär 130 mm. och 230 mm.; fjerde gruppen, N:r 174—286, har kroppslängden ungefär mellan 230 och 450 mm.; femte gruppen, N:r 287—327, innehåller Riksmuseets största uppmätta laxar, ända till en kroppslängd af 830 mm. Dessa fem grupper företräda utvecklingsskeden, som i allmänhet äro väl bemärkta både i form och färg, ehuru ofta inträffar, — hvad 1 Tabula metrica 1 et cet. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 9 redan länge varit kändt och särskildt genom WIDEGRENS undersökningar blifvit framhållet —, att utvecklingen icke sker likformigt, utan att mången lax under vissa förhållanden kan qvarstadna i det ena eller andra utvecklingsskedet längre än flertalet. Dock gäller i allmänhet ofvan nämnda gruppering äfven i folkspråket, så att första gruppen innesluter lazynglet, andra gruppen stirrarne, tredje gruppen forellerna (stenbit), fjerde gruppen öringarne (börting), femte gruppen de fullbildade lazarne. Genom att uttaga medeltalen och uppsöka minimi- och maximi-talen i de särskilda kolumnerna för hvarje grupp finna vi nu följande satser gälla om laxarnes åldersförändringar. 1. Hufvudets längd (b) i procent af kroppslängden: — /, 4 i tabellerna: Min. Med. Max. 22.1 25.0 20.8 21. 23.5 26.0 IÄFOTeIIVSN SEN AMISINLACTASR TEE 20.1 22.5 20.5 Oräng Esa rest AR Värner. 4 AD 18.4 21.9 25:83 Tia xse SS EAT UN INRE 18.9 20.9 25.0 Således: Hufvudets längd är i förhållande till kroppslängden temligen jemnt afta- gandemkundenitilltagande af, alder. Fans SE RIS RDS SDR) Emellertid uppträder i laz-skedet en stegring af minimitalen, beroende af nosens förlängning under förhållanden, hvilka vi senare skola lära känna. 2. Mellanhufvudets längd (b;) i procent af kroppslängden: — /, 4. Min. | Med. Max. I I | Ning elV Aso SPARE SOA SIS 16.5 | 17.3 | 18.6 Stirp dar VAN TIER [FSS KENO 17.6 ROLE =S ES BAK E STELLA SEN | 14.0 106) 17.6 ÖJA 245 LSD USE SERENA 12.4 14.3 17.6 I 1 bT:b RR SN NAS AN DLSSTLANSE RVIN HR | 118 | 1 15.8 Således: Mellanhufvudets längd aftager i förhållande till kroppslängden temligen jemnt med tilltagande ålder =. oc. SYNS RS Gl SIS RES TR KRM TTO at aat S CA) 3. Ögonens längd- (c) och höjd- (d) diametrar i procent af kroppslängden: Medeltal Sar | FÖRD VN 2 EL 0 EA SSE SNRA 6.7 | 6.0 9 UTTER RI PREV Ng MA | D:6 | 4.9 | |ER Ore LISA VN pa Ma se TEE SI 4.6 | 4.0 [YO ring:s:= Aska sne sa sr RA ae | 3.4 | 3.1 |STiax ONE RIE ReN RNE 2.2 2.1 K. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 8. 2 10 SMITT, RIKSMUSEETS SALMONIDER. Således: I förhållande till kroppslängden aftaga ögonens längd- och höjddiametrar med tilltagande ålder; och efter forelläldern äro de båda måtten betydligt mera lika hvar- andra änföruta est en svalt bttkeinesstn. mi mi] RICA RhRAERERO) 4. Pannans bredd öfver midten af ögonen (interorbitalbredden) i procent af kropps- 2 I PE längden: — 9/a 4: Min. Med Max. Nag Elg DA 6.6 7.5 3.8 9 IDR Lr RR bord Eee JO. US 5.9 Ul 8.7 FOT el [RESET RARE SV 6.2 TA 8.2 (OMS IVER ARI NA a DONE SAT 5.9 Wo 8.8 TAL EPRITSCINSES TNSER EREe 6.4 7.3 8.2 Således: Interorbitalbredden af pannan är 1 förhållande till kroppslängden aftagande efter yngel-äldern, hvarefter den bibehåller sig'i medeltalen lika till och med till öring- åldern för att slutligen ökas i lax-åldern Af maximitalen visar sig emellertid, att ökningen åtminstone för en del laxar kan uppträda redan 1 öring-åldern. , . . 5. Nosens längd (e,) i procent af kroppslängden: — /a 4: OO — — Min. Med. Max. Nin gel Ne SE AES AR SNR 5:3 6.6 Täd (VINT EES er NR 5.2 6.4 T.4 sForelle bn: AN AN Se ke D.5 6.5 7.9 ÖTLD RE EKENS RE 5.5 6.s uta ÅR Er Nr ES 5.7 7.3 9.2 (4) Således: Nosens längd i förhållande till kroppslängden aftager under stirr-aldern men tilltager sedermera temligen jemnt ; : E ARA aan (Ö) 6. Ofverkäksbenens längd (h) 1 procent af kroppslängden: — t/, 4: Min. Med. Max. Y Dn elbas bag Cu sodo satt SS BW RAeR 7.3 9.2 10.6 SVÄLT re Er AR ar br rn 7.2 8.7 10.3 Körell TE RE SA SR RSS SS AE 7.0 5.9 11.4 | ÖTIN Ove rs SEO UA Aa. ER 6.6 8.9 11.53 DES RAN FR KR SAS FER KA Nr I 6.6 7.8 10.2 Således: Ufverkäksbenens längd i förhållande till kroppslängden aftager i medeltal temligen jemnt med tilltagande ålder (6) GBinS-LUGSN oo oc SK tilltagande alder, dock mest i de yngre och minst 1 de äldre åldersklasserna -. m | . / a 0. if KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:0 8. Underkäkens längd (k) i procent af kroppslängden: — k/, 4: Min. Med Max. Nn gelt AS FS od er 0 11.2 13.3 15.1 Stipe SöS SNeE NE SEN RR 11.5 13.0 14.s ROTEIN SIE SA NES Are 10.5 13.2 15.7 (OST NAKEN LS SR 10.6 13.5 ls | [0 RE AE KRA RA 11.0 13.1 16.9 ll Således: Underkäkens längd i förhållande till kroppslängden förändrar sig föga med åldern, dock märkes ett aftagande under stirr-åldern och ett tilltagande under forell- och 8. Undergällockens längd (l) i procent af kroppslängden: Medeltal. VITS EPSSNRYAA TITAN VVE Vv (Ara 5 [OT b KO AA AE BAR AA REA ALM Er ke 0 6.5 HOrellCES- 0 Neste ber pr DM Örin SSA IPLATIIN ABS EA 5.3 | [272 Gp ARTS 5.1 Of. Ul 2: (7) . . . Således: Undergällockens längd i förhållande till kroppslängden aftager ständigt med gå OS (6) Afståndet från nosspetsen till ryggfenans början (m) i procent af kroppslängden: Min, Med. 38.6 42.7 40.0 42.1 30.0 42.1 DIA 42.0 39.5 42.2 Max. Således: Ryggfenans början flyttar sig med åldern något framåt under de första ären, stirr- och forell-åldrarne, men återtager slutligen den plats densamma haft hos stirrarne (9) 10: Längden af ryggfenans bas (n) i procent af kroppslängden: — ”/a 46: OO vs CO | / SS Min. | Med. Yin sel. ty LOI USE PRE IVA T1.s4 | 13.3 | SGI rr os ENGEL NE 10:65 12.3 | FOT Ske RR TORN EE pfa Aa 9.4 | Tog | Örn SOA BC IOROTES BevjeRa 9.3 | 11.7 [EJ VD cr AR AR SEED RET BUN I VINDAR ER AR p TIS Sn 9.3 | 106 Max. 14.9 OR 14.3 14.0 | 12 SMITT, RIKSMUSEETS SALMONIDER. Således: Ryggfenans bas i förhållande till kroppslängden är i allmänhet aftagande med tilltagande ålder, ehuru ett obetydligt tilltagande för densamma märkes under forell- åldern .s sx er er ler Er VR SR Me far Re SE EN EE ((1L0) 11. Längden af ryggfenans längsta stråle (o = ryggfenans höjd) i procent af kropps- längden: — fa 4: Min. Med. | Max. Vin Se ILPHERIIAG TRY RISING VY 14.1 15.8 | 18.3 Stirrubdil dos dans fal 12.5 14.8 | 16.3 IFOrelll os soo ss Ae a ENE 11.6 14.1 | 16.3 (ÖTAD GEA gens st ons sr NASSER 8.7 121 | 15.6 Tf a Sn ABN sä färg er D AL 91 10.5 So Således: BRyggfenans höjd 1 förhållande till EG aftager ständigt med till- tagande älder, dock mest efter forell-åldern . . . ; St Pts ten satan (LIL) 12. Bröstfenornas längd (p) i procent af kroppslängden: — ?/, 4: Min. Med. Max. Yngel OT SEND FST SST 16.6 20.1 24.6 S tinpere a 4. Urea AMRA De 16.3 18.s 23.0 FOrel ps VN RAA 13.5 Ilon 20.1 Öringen bsr RS Ile 14.s 18.0 [rare ra RN SARS SURA 11.5 13.1 15.1 Således: Bröstfenornas längd i förhållande till kroppslängden aftager ständigt med tilltagande ålder, dock imest. efter” torellsaldern tatt EESK (010) Samma regel visar sig gällande i förhållandet mellan bröstfenornas längd och preab- dominallängden (q): — »/, 4: Medeltal. YNITSSEPAN MAD SINNE SN 16.3 ELEN pr fer orsa EL EE NE 66.6 HöRSESET TEESE NES 60.7 Örin TSAR SATS BANNER RA VINER 47.4 | REDS NRA SN SRS AA a RA SÄD SALA Re 43.9 Regeln gäller här på det sätt, att blott två bland forellerna och 24 bland öringarne på tabellerna hafva bröstfenornas längd mindre än halfva afståndet mellan bröstfenornas och bukfenornas fästen (prexeabdominallängden) samt blott 4 exemplar i lax-åldern och 13 uti öring-åldern hafva denna längd större än hälften af det nämnda afståndet. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:o 8. 13 13. Preabdominallängden (q) i procent af kroppslängden: — 1/, 4 Min. Med. ör fö Oj one a Max. Ning elF 50. LENE BA ARN I ALR | 24.4 26.7 Fr RR 29.8 SS TITLE se EN N/A SE AT FE RE NA 25.7 28.4 31.0 IR Ore | 2e0 0 RAN RE TAR 25.6 28.8 32.6 ÖTIN gar SR AREAN 25.8 29.1 33.7 LIFE ARR SE SA SSR ända sön Ad öre 27.3 29.4 31.9 Således: Preabdominallängden i förhållande till kroppslängden tilltager med åldern GGR AR SAO NE STERN RIE Pons oa ae de Berge Är SEE DIA SR rea SUL) 14. Afståndet från nosspetsen till bukfenornas fästen (r) i procent af kroppslängden: =S illa VÄ Min. Med- Max. EN pel s se SSA KLEEN AN 46.3 49.0 | 53.2 Sfirrö 0 AL SN OMPRIAR RE 44.8 49.3 | 53.8 I NOTA Ian ägna ra Rn rs 46.1 49.3 | 52.9 (OST RORrAS 45.6 48.9 52.5 1 7:0:004 24 HONAN (TA I den Ore 46.3 49.2 52.9 Således: Bukfenornas läge 1 förhållande till kroppslängden är temligen konstant, dock något längre bakåtstäldt under stirr- och forell-åldrarne . soc os oso so so +. >» > (14) Derefter flytta sig visserligen dessa fenor något framåt under öring-åldern men återgå slutligen till sin första ställning, hvilket emellertid beror af nosens förlängning. 15. Bukfenornas längd (s) i procent af kroppslängden: sla KB: Min. Med. | Max. | 11.s 13.s | 17.3 10.7 13.5 | 16.0 102 13.0 | 15.0 85 | 1156: | 14.7 gar 0 ES Således: Bukfenornas längd i förhållande till kroppslängden aftager ständigt med tilltagande ålder och med ett temligen starkt språng efter forell-åldern «= co oc oo - (15) Samma regel visar sig gällande i afseende på förhållandet mellan bukfenornas längd och postabdominallängden (t) eller bukfenornas afstånd från analfenans början: ns Lf 6 14 SMITT, RIKSMUSEETS SALMONIDER. Medeltal. NI Ck EN ker RER 81.5 [OJ be snor CA 69.4 Hörelles pen senses SEEN 66.6 (ER [ER Md 51.5 I [70 Tp: MEN ARE Rat Irene ner 48.2 16. Afståndet från bukfenornas fäste till analfenans början eller postabdominallängden (t) i procent af kroppslängden: — !"/a« 4: Min. Med. Max. Nin gel E35L Fo0e Te SSA SANS 14.7 16.9 18.5 [S) 01 ra AR SSK TS SEAN 17.1 [IR 22.0 SOT ell Esa sara SS EN SSDTESEN 17.3 1957 23.0 Öring ENE EINE 17.8 20.4 29.2 1 [fe SEA Aa ESS TIER a AG 18.2 21.2 23.2 Således: Postabdominallängden i förhållande till kroppslängden tilltager temligen starkt under stirr-åldern men blott småningom under den fortsatta tillväxten . 17. Längden af analfenans bas (v) i procent af kroppslängden: — ”/a 4: Min. Med. Max. | VD Feed sn ord SR SA 3.4 Ska 10.7 | STILREN ONE MESTA NE KRO To 83.3 9.8 iForelles.. bertekrel Ukannert 4 5 8.4 9.4 (ÖTIN GRs bort bese orka Ck SEEN 6.7 8.4 9.9 TR So ER a een AVER Sa g NS 6.6 3.3 10.6 (16) Således: Analfenans bas i förhållande till kroppslängden aftager efter yngel-åldern men är sedermera temligen konstant (17) 18. Längden af analfenans längsta stråle (z = analfenans höjd) i procent af kropps- längden: —— Sal: Min. Med. Max. 10.s 1 15.8 10:12 12:7 14.4 9.9 12.9 lagat 7.2 11.9 14.5 8.2 10.6 12.5 Således: Analfenans höjd i förhållande till kroppslängden aftager temligen jemnt ned tilltagande: > LE osar AS Eee ARD 6.6 | 8.6 10.2 | TID Ke sr I SSB NASA SE 6.5 | 3.0 | 10.6 Således: Stjertens minsta höjd i förhållande till kroppslängden aftager under stirr- äldern, tilltager under forell-åldern men aftager åter och starkare sedermera; likväl visa maximitalen, att åtminstone under vissa förhållanden inträder hos de äldsta åldersklasserna en återgång till likhet med det tidigaste utvecklingsskedet . . ss == . = » - (21) 16 SMITT, RIKSMUSEETS SALMONIDER. 22. Mellersta stjertfenstrålarnes längd (ä) i procent af kroppslängden: — £/, 4: Min. Med. Max. Ying CITE SSI FAS EAA AES AR 7.6 10.5 12.9 Sing SRS RESER ITRSKSE D.4 3.3 11.4 For elle er MOT IESt ANN 5.8 7.8 10.5 ÖTIN Bj Mira De BÖRS ARE 4.8 7.6 EL TAX rodufosre no kanne ssp R Rasa ndeeE 3.0 EO 3.6 Således: Mellersta stjertfensträlarnes längd i förhållande till kroppslängden aftager med stilltagande elden sous AVG albinos Innes ts läten lr RUT SLA tSt ie (22) 23. Längsta stjertfenstrålarnes längd (ö) i procent af kroppslängden: — ?/, 4: Min. Med. Max. YiN SLE Sr AES NOR SOA KT 14.5 15.9 18.0 SPIRE Sr AR SALSA ARA 12.s 15.9 18.5 Förellju =S As AS SEE 12.6 15.4 17.s ÖTIN SF ses RS AES LE ITE 12.4 i 14.2 IG / Tjaa EK RT OA ANI 11.5 13.6 17.0 Således: Stjertfenans längd (och bredd) i förhållande till aftager tem- ligen jemnt med tilltagander dlidem meant EFS SEA EE NOS) Från nu afhandlade förhållanden och de ur dem härledda satserna (1), (2), (3), (6), (8), (10), (11), (12), (15), (17), (18), (22) och (23) framgår, att laxarnes tillväxtförändringar, då de ifrågavarande kroppsdelarne aftaga i sitt förhållande till kroppslängden, leda derhän att kroppsformen förlänges eller med andra ord att de mest långsträckta (smärtaste) lax- arne äro att betrakta såsom företrädare för högsta graden af slägtets utveckling. Genom (5), (13), (16), (19) och (20) visar sig, att denna förlängning träffar såväl nosen som ab- dominal-regionen och stjertfenroten. Den vexling mellan af- och tilltagande, som före- kommer i (4), (5) och (7), häntyder, enligt hvad utvecklingsteorien eljest gifver vid handen, derpå att våra laxar härstamma från former, som haft bredare panna, längre nos och längre underkäke, sådana vi i det följande skola finna dessa delar på Stilla-Hafs-laxarne, hvilka således skulle vara nutidens företrädare för en äldre typ. Härtill stöter emellertid, åtminstone hos våra laxar, ett annat förhållande, nemligen återgången till denna äldre typ i samband med ett i de flesta delar märkbart språng inträdande efter forell-åldern, hvilket naturligen sammanhänger med laxarnes då oftast inträffade förändrade lefnad — från färskvattens- och småvattens- till hafs-lif — och starkare framträdande af könsförhållan- dena men måhända också häntyder derpå att det funnits en tid, då typen mera ute- slutande än nu lefvat ett färskvattenslif. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. id 24. Ögonens längddiameter (ec) i procent af hufvudets längd: — ”/» 4: Min. Med. Max. SYD Selar SNES SKE Ben SS 24.1 27.0 32.5 (SN NHR AE Lr Sv ma Dn gr [ER ER 18.2 23.7 27.0 I NR Il NSL NL DR [NAR 17.4 20.4 25.7 ÖTIN gy SE EE SSE NERIKES 11.0 15.5 18.6 IDE SUNE SES SLE SENS SEE EO | T.2 10.6 12:8 Således: Ögonens längddiameter i förhållande till hufvudets längd aftager ständigt med tilltagande ålder och 1 ett jemförelsevis starkt språng efter forelläldern . . . . (24) Jemföra vi ögonens längddiameter med pannans bredd och nosens längd, finna vi lätt ur förut anförda medeltal, att till och med forellåldern är ögats längddiameter större men efter nämnda ålder mindre än hälften af såväl pannans bredd som nosens längd, och efter öring-dåldern är densamma icke större än tredjedelen af pannans bredd . (24, a) 25. Ogonens höjddiameter (d) i procent af hufvudets längd: — 2/» 4: Min. Med. Max. VIN gel oss. oto Est IE KA 20.3 24.2 35.5 SLE 2 SNES SER ER SR NE NER DE 16.1 20,7 24.5 iRorellis "er Socte fis Eur Er 15.0 18.0 24.5 (ÖTAN grn STEEN STENEN 11.0 14.0 17.0 1955 AE TANNER TAS. Ta 10.0 12.8 Således gäller om ögonens höjddiameter i förhållande till hufvudets längd samma sats som om deras längddiameter (24). Jemföra vi ögonens höjddiameter med pannans bredd, få vi samma resultat som i (24, a), och vid en jemförelse mellan denna diameter och undergällockens längd visar sig den regel att till och med forell-åldern är ögonens höjd-diameter större men derefter mindre än ”/, och efter öring-åldern mindre än ?/, af undergällockens längd -. (24, b) 26. Pannans bredd öfver ögonens midt (g) i procent af hufvudets längd; — 9/» 4: | | | Min. Med. Max. | | lcVn pe ls ee ESSENS | 26.2 29:9 36.0 Stirr, pe SR SONENS TIS 25.0 30.2 30.7 FOrell See Ner SEEN | 27.0 31.3 | 30.5 ÖTINGAr- or sia n ine NELLA | 28.8 BRXG- ot 38.1 1 0Db SA PAS ASAP AT SET Se SR RNE 31.0 34.5 | 31.9 Således: Pannans bredd mellan ögonen i förhållande till hufvudets längd tilltager temligen jemnt med åldern, dock mest efter forell-åldern = ososos so mo so + + > (25) K. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 3. 3 18 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. 27. Nosens längd (e,) i procent af hufvudets längd: — /, 4: Min. Med. Max. Ying else TEA TE BRA 21.5 26.2 30.0 SVITK IEEE Ke KRATRAR SR 23.1 27.6 32.3 OLE) sen DEER KLARA SERNER 25.6 28.8 33.8 ÖTIN GEES SES NAETOREN SA VAR SPA 27.1 31.2 30.6 30.3 34.5 43.1 Således gäller om nosen i förhållande till hufvudets längd samma sats som om pannan (25, a). 28. Öfverk äksbenens längd (1), i procent af hufvudets längd: — '/» 4: Min. Med. Max. SYD El AS SR as 30.0 36.6 41.9 Stirribyrs fr DE öcket Dr ea ye ey RE 20.8 37.5 44.0 TLOrS11 RS NS ARE SARA RSA 32.4 39.5 47.2 ÖTINg bese SÄNTS Fy RNE 32.9 0 TT 45.8 1 7 SANSAT STL ORSA RNA CRES 30.8 37.8 43.9 Således: Öfverkäksbenens längd i förhållande till hufvudets längd tilltager med åldern till och med öring-åldern, hvarefter den aftager uti lax-åldern . soc oso oc > > (26) fd 29. Underkäkens längd (k) i procent af hufvudets längd; — '/» 46: Min. Med. Max. TY Fel a oc on LE SKE SSL STL SR 47.3 52.9 58.3 Stbirr Eos ae SOS STANS TEE SER 48.9 55.4 61.5 FO TE Il dana soc AN SEN OR 48.6 58.3 66.7 ÖTIN ge ee OLLE REA ES 54.9 61.4 69.4 TIaX( poor. nes ae SLEEP PANNA 57.6 61.s 70.2 Således: Underkäkens längd i förhållande till hufvudets längd tilltager temligen jemnt med, aldern, dock, iMesty iejter+ honeUsalder nes k.i ae. amor NAN ALAT ENS SAR SE (OM) 30. Undergällockens längd (l) i procent af hufvudets längd: — !/; 4: Min. Med. Max. I NNE cost oo SESEL R EO 24.1 28.3 31.s Sirpa ön I SST rad OSSE 23.1 27.4 30.5 Rorellbt ESS SANT 20.2 25.6 30.0 ÖTINGIE. I Ssd, ER oe FRE 19.6 24.3 27.6 1 0E:5 SRA AE SNR BERTS TIS EN STA 21.1 24,0 28.0 Således: Undergällockens längd i förhållande till hufvudets Sr aftager i medeltal Ned ubUUlt ag ANG A ELÄERIS rs ASN SRS TSE AAS SEREE SRS MER ARGA Br ul (2X0)) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 19 Oo 31. Ryggfenans bas (n) i procent al hufvudets längd: — ”/, 4: Min. Med. Max. pS1VA3 [ESS SERENA RR ARE Be 45.0 53.0 61.5 SVITEN ETS FYSIKER 43.2 52.7 62.1 iHorellfe =S ON TR 41.0 54.9 69.6 Öring FER ES: SATA St RR AASE 40.2 53.3 64.2 [III R SE MSE INGEN OA DL Ta AA 42.3 FaR) 62.s Således: Ryggfenans bas i förhållande till hufvudets längd aftager i minimitalen och tilltager i mazimitalen till och med öring-åldern, hvarefter dessa båda förhållanden om- bytas. I medeltalen märkes ett obetydligt aftagande under stirr-åldern, men ett tilltagande under forell-äldern, då medeltalet är högst, afbrutet genom ett aftagande under öring- och Ua GMAP OP DÖ SE SS VN RRORSOLA ST SIsAGS SLIDAN SSR ESR BBS Bl or a pe KRO) 32. Analfenans bas (v) i procent af hufvudets längd: — "/» 4: Min. | Med. Max. Nn sele. skiss te ASSR SSR 32.5 36.9 43.0 SURTE SSE STREET 28.6 30.5 44.0 [ER Ore LESS STA ERNA SRA 28.2 | 31.3 | td Öring KI: 9207 VISTE IG BN 29.9 I 38.3 47.3 17 SR RAR AE AAA 31.3 38.8 47.2 Således: Ånalfenans bas i förhållande till hufvudets längd aftager under stirr-åldern mYerUEtVilta gen Seden Ner a Sr dLRR EN ER AR se MMRE kör aa TG (30) 33. Stjertens minsta höjd (4) i procent af hufvudets längd: — 4/» 4: = | | | |G Med. Max. På VA YES RAS SARS - sa | 32.5 36.4 | 43.6 NR BR RN | 80.0 B7a 44.0 IFOrell Aa CE TE een I 30.9 40,9 48.1 Öring sto 0: SVEN AA SI 44-320 39.4 46.2 I F1:-g- RER SNR T RREN Br CER EN | 29.9 37.3 43.1 Således: Stjertens minsta höjd i förhållande till hufvudets längd tilltager under stirr- och forell-åldrarne (i hvilken sistnämnda ålder den är högst både 1 minimi-, medel- Ocksmasxim:—tal) men aftagervdenefient. Jaga Stiles ss RNSTASA NA Bale eka ksn (SM) 20 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. 34. Mellanhufvudets längd (bs) i procent af hela hufvudets längd: — !2/; 4: Min. Med. Max. VENT SSELSR AR USE SAR EN SET UE 63.6 69 4 75.0 SPULPSARST ao = EE 2 SYKE SEE TREES 61.5 67.4 T4.0 I AÖTNA NELL SSSAR TAKEN Sf ro Ce 63.9 68.1 73.0 ÖTIN Rosor kors SNES SAR EE 61.2 67.6 71.6 10710 KE SRASER KR SARA TIA KN UNGE 56.9 64.2 65.6 Således: Mellanhufvudets längd i förhållande till hufvudets längd aftager med aldern -. Save : ; (32) 35. Ögonens längddiameter (c) i procent af mellanhufvudets längd: — ”/,, 4: Min. Med. Max. YD Bel ers oees skede BSR a 33.3 38.9 48.2 | Str SS AES SES 28.4 30.0 40.5 More llbäcs sor 0 SEAN SER: ESSEN 245 29.8 30.1 (ÖTIT SVE RNE BETR Fe LE SN A 10780) 22.9 28.2 THORS SER SENARES RNE NA 11.5 16.5 19.5 Således: Ögonens längddiameter i förhållande till mellanhufvudets längd aftager ständigt med tilltagande ålder och starkast efter forell-åldern . osososo oso so - + (33) 36. Ögonens höjddiameter (d) i procent af mellanhufvudets längd: — ”/,, 4: Min. Med. Max. MÖT SE LV a a ar oo na SES Se 30.1 34.9 49.3 Stirrbi): AFOSDAN PASNATITINA. 25.0 30.6 | 37.2 FOrell sosse ss SSE SA 21.0 26.6 36.2 Öring Sr a Le a SR MA Te ses aa 16.9 20.8 25.3 TiaKg ASS STAR EA SRS SR INC) | 15.5 17.6 Således gäller om ögonens höjddiameter i förhållande till mellanhufvudets längd samma regel som om deras längddiameter. (33) 37. Pannans bredd mellan ögonen (g) i procent af mellanhufvudets längd: — 9/,, 4: Min. Med. Max. Yen ge lös soo san RA OR SE 28.8 43.2 50.0 SVIERSrADNE EDT SEI SER SANNE 309 44.7 53.6 Flor elle ENAT DS Are Nn 40.0 45.s 52.4 ÖTIN GSE IEA AE SA AE 41.3 48.3 55.8 Trax sr SARA ge I SÄGER 47.4 H3:S | 61.2 Således: Interorbitalbredden i förhållande till mellanhufvudets längd tilltager ständigt med äldern, och detta tilltagande är starkdst efter forell-åldern =. oso ococ so - - (34) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 2 38. Nosens längd (e,) i procent af mellanhufvudets längd: — 4/», 4: Min. Med. Max. 29.9 XC 42.9 32.4 40.9 47.6 37.0 42.3 47.6 40.0 46.2 55.2 45.1 54.0 15.6 Således: Nosens längd i förhållande till mellanhufvudets längd tilltager ständigt med åldern och starkast i de sista åldersskedena, efter forellåldern =. soc co - - - (85) 39. Öfverkäksbenens bredd (i) i procent af mellanhufvudets längd: — i/», 4: | Min. | Med. Max. 13.3 17.4 20.0 11.s 16.3 20.0 13.s 15.3 20.5 g tl:s 14.6 17.4 1 BR er RS SS En 10.92 13.2 15.s Således: Öfverkäksbenens bredd i förhållande till mellanhufvudets längd: aftager i medeltal ständigt med tilltagande ålder och starkast efter forell-åldern. Emellertid visa minimitalen ett tilltagande under forell-åldern, hvaremot maximitalen visa jemnformighet till och med forell-åldern men derefter ett temligen jemnt aftagande . . . . . (36) 40. Öfverkäksbenens längd (h) i procent af mellanhufvudets längd: — '/p, 4: | | | Min. | — Med. Max. | | | Yngel 1: 3035 IANA TISE 42.3 52.8 60.0 | IRS TÄLTA 25, Ks Ira orsa SN SEN a 45.7 D5.6 647 | | I Nog AV ET TTTASSENE RSA T YI 49.0 58.1 | 65.6 ÖTIn gy se oe FARS Se SINAN | 51.7 | 59.9 69.0 » Vax MOE AE ELR SEA HELE Hl8T 0445: 649 oji| Således: Öfverkäksbenens längd i förhållande till mellanhufvudets längd tilltager ständigt och temligen jemnt med åldern, dock mest efter stirr-åldern «+ so so « - (37) 41. Underkäkens längd (k) i procent af mellanhufvudets längd: — "/p, 46: | Min. | Med. Max. I YI TEL. 2-3 KANSAS 64.9 76.3 39.7 SALT SES ar 2 JR SAR KATTENS FER 70.2 | 82.1 90.9 FOLSIIA 2225 SE NNE STETTIN 75.0 85.8 93.9 lÖring! 222351. 02t13 SSA 15 2Y9A AG | 82,3 90.9 101.s Trax st NES OEI RAND SAS 89.4 96.4 111.0 2 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Således: Underkäkens längd i förhållande till mellanhufvudets längd tilltager ständigt med Aldern: > e. ccng FRE TERESE SEEN NU EET SRS ERNA Sr ANSATS RA EA 310) 42. Undergällockens längd (l) i procent af mellanhufvudets längd: — !/,, 4: Min. Med. Max. ALVES SRS LE äre 34.2 40).8 47.6 S (IRK SE EE SEN Sa DE SEN LERNIA 29.3 40.6 47.8 INUGY HA Ulf br re var LEE fn 28.8 31.6 45.8 ÖTLO [rs oEod se FRE 28.6 36.0 42.3 I UREA = AE SIR SISON al.g dl.4 43.3 Således: Undergällockens längd 1 förhållande till mellanhufvudets längd aftager tem- ligen jemnt med tilltagande ålder till och med öring-åldern men tilltager i lax-äldern (39) 43. Ryggfenans bas (n) i procent af mellanhufvudets längd: — ”/», 4: Min. Med. Max. I : Vil Selv osa svg br denna ko ee dnr 64.3 TT.0 90.4 SS BÅRre on sg SA as ARR 64.7 78.3 95.6 För.elESAEESS SSE bee ERS 61.5 | 30.6 | 96.3 Örings "SE MISSAR ORT ERAT IA: SM d0:3 78.9 95.5 TJAT As EE a SN LE SE Sa I 67.9 32.6 I 102 0 Således: Längden af ryggfenans bas i förhållande till mellanhufvudets längd tilltager med åldern, utom under öring-åldern, då den aftager, dock för att åter tilltaga under (615 En AKA FENA ST br IE ERS fe RA SES RR ög a BROR pra LÄS AE sang (20) 44. Analfenans bas (v) i procent af mellanhufvudets längd: — >”/», 4: Min. Med. Max. ANDE UNTER RR AN ERE ER 48.2 53.1 60.4 SS biPRSrE Sn AA SKARAN 41.0 52.7 64.7 Rörelse 42.3 54.7 1 652 ÖTIN GIS Leder Assa 43.6 56.7 67.9 1 07:6 geg ERS SE MR NEN fr I 49.0 60.5 70.6 Således: Längden af analfenans bas i förhållande till mellanhufvudets längd aftager under stirr-äldern men tilltager sedermera ständigt och temligen jemnt med äldern -.- (41) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 23 45. Stjertens minsta höjd (d) i procent af mellanhufvudets längd: — $/;, 4: Min. Med. | Max 44.1 52.6 64.0 40.5 54.9 64.7 51.9 | 60.1 70.4 | | 46.0 58.3 68.6 | 50.0 58.1 64.9 Således: Stjertens minsta höjd i förhållande till mellanhufvudets längd tilltager med äldemnstilkock medi fonell-aldern; hvarefter kdemkaftager.sn ss (22) Äfven i de nu sålunda athandlade förhållandena till hufvudets och mellanhufvudets längd visar sig en tydlig utvecklingsriktning, gemensam för de skandinaviska laxarne, utgående från former med i dessa förhållanden smalare panna och stjert, kortare nos, käkar och ryggfena samt längre undergällock och analfena. Likaså uppträder i de festa af dessa förhållanden ett tydligt språng efter forell-åldern. Visserligen skulle man kunna misstänka, att detta språng har sin grund deri, att den följande åldersklassen, öring-åldern, innefattar en betydligt större tillväxt-skillnad, nemligen från 230 till 450 mm:s kropps- längd; men då språnget visar sig ej blott uti medeltalen utan äfven i minimi- och maximi- talen, kan det ej på sådant sätt förklaras. 46. Öfverkäksbenens bredd () i procent af deras längd: — '/, 96: DS Min. | Med. Max. Ingels ot oan KASSA ASEA 25.0 | 32.9 41.6 | JAN GSE EE RS R en a Le | 20.0 | 30.5 öd: | SKROT OLLS Se 2 At ERNER ENA 21.4 | 27.4 DJS ÖTiNgEr SSSORAE TITT SVEG Ile RA 30.0 | Fb dog BR ra LLA RESAS SL AE | 188 DI 22.4 27.3 Således: Öfverkäksbenens bredd i förhållande till deras längd aftager ständigt med GUL ag an OCR ALA ETE en Sr SENS AG gr a FER SNES ER AE TA AA a EE DER a ENAT ESA SR (AS) 47. Pannans bredd öfver ögonens midt (g) i procent af öfverkäksbenens längd: Le) & Oo gån VÄ Min. Med. Maz. I Yi g el sork eeL SNES SNETT | 60.5 81.3 | 97.2 SELENE SLET AE ER TN 0 66.7 80.9 90.9 FOr elle ARS 64.3 79.2 100.0 (TANDEN Sr VS LAST NES VREDE SL DALEN 63.4 80.9 103 3 |) BR ERE Er RAA SA SALE BARE Valbar T1.5 91.6 118.2 24 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Således: Pannans bredd mellan ögonen i förhållande till öfverkäksbenens längd af- tager till och med forell-åldern men tilltager sedermera = oc so so so so so oc - oc (44) 48. Nosens längd (e,) i procent af öfverkäksbenens längd: — «/r 4: Min. Med. Max. YI gel NE sven bass SN ALEKS 51.3 T2.4 1.6 Stirris SSA ONES ES NNE Nere 58.8 74.1 100.0 PORSLIN PE VISS TAN TASeSre Dope Se 58.8 73.1 Sälg Öring .........- Mose el ok Rd 63.6 71.3 106.7 Toa ELI En BORA RER NE SNI 791 lr Ma 122.7 Således: Nosens längd i förhållande till öfverkäksbenens längd tilltager med åldern och mest i de båda åldersklasserna efter forell-åldern so osos so so mo so - > > (45) Af (44) och (45) visar sig således, att pannans bredd och nosens längd med åldern tilltaga mera än öfverkäksbenens längd. 49. Öfverkäksbenens bredd (i) i procent af underkäkens längd: — '/r 4: Min. Med. Max. IE 3 er ÄRAN SR SSE ERA ANT 18.6 22.6 26.4 SLIPrg RER ort Ae Bug STARS 14.3 20.5 26.9 Forelksssv:stestorsssrnssperssrrssnter 15.0 18.6 23.7 (05501) SAS SE br SO 12.0 16.0 20.0 iÖX ooo csb sr rndsde rs re rg ENE EL 11.5 13.7 17.4 Således: Öfverkäksbenens bredd i förhållande till underkäkens rr aftager ständigt med tilltagande ålder, dock mest efter forell-åldern . . oso oso os oc a SNES (A6)) 50. Öfverkäksbenens längd (h) i procent af underkäkens längd: — '/r 4: Min. Med. | Max. BYT GL EAS UNS SEEN re 62.0 69.0 78.0 StILREOSGE EE STOAEEE TA BESS RN 60.0 67.4 de Förellssssvrsenrs bss Yroerrssersonsa dei 60.9 (Or | 73.9 (0) TN Förr Fr Br SEA BA DTA 65.9 | 75.8 Tax SE RERETEONTE RT NT AASE IN I 53.0 ( 66.1 Således: Öfverkäksbenens längd i förhållande till underkäkens längd aftager ständigt med tilltagande ålder, dock mest efter forell-åldern NES HL SO (200) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 25 51. Ryggfenans afstånd från nosspetsen (m) i procent af bukfenornas afstånd från samma punkt: — ”/, 4: Min. Med. Max. 80.6 ST.4 92:2 Ck 85.7 93.1 Förelles nose SAS 1 76.9 86.2 90.6 Ö Tin äte od AR ae BES EE TC: 86.0 93.0 ia E ES AE ERSSON NAR 79.6 35.9 91.3 Således: Ryggfenans början, i jemförelse med bukfenornas fäste, flyttar sig med ål- dern framåt under stirr- och bakåt under forell-åldern men återtager äfven i detta för- hållande — jfr (9) — hos öringar och laxar den plats densamma haft hos stirrarne (48) 52. Bukfenornas längd (s) i procent af brösttenornas längd: — /» 4: 1 Min. Med. Mas. YXDgOlTIasosossooo scr Pl ccssns rerna 63.6 68.4 I 75.0 SKER 2 Fa NN RANE 61.9 72.3 85.0 |EOrelOFI EE SN 65.6 76.4 86.2 | ÖTINgRE. ost 5 Ae LEAR 69.8 78.6 86.0 | [fp GA BEAR SR EDA DE dt er eR 71.6 79.3 86.7 Således: Bukfenornas längd i förhållande till bröstfenornas längd tilltager ständigt 117 6 OMR GL CU OT Uig a AE AE a 16 ed ag Re R AR NS NR SLA Ser SALG ER Arn Rs fa SE SDR a Ar AR (LO) 53. Stjertens minsta höjd (4) i procent af postabdominallängden: — t/; 4: J JAN I 8 / | Min. Mel. Max. I | |d ÖV ren pr SR RE sara 44.4 54.3 63.5 I I | Cjljy SEre ER AA USES RANE d1.2 44.2 53.3 [Borel set LA TT Lan 38.2 47.1 57.6 |MÖTIDn gg 0 RE IPEREIRA An RAG 53.1 | DE ENSE KEN ES TERESE AS | 29.9 | 31.3 | 47.1 Således: Stjertens minsta höjd i förhållande till afståndet från bukfenornas fäste till analfenans början är visserligen i allmänhet uti aftagande med tilltagande ålder, men til- tager under forell-äldern, — jfr (21), (31) och (42) — hvarigenom äfven i detta hänseende, ett större språng uti aftagandet inträder efter nämnda älder . oc so- - = - + (50) K. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 8: 1 20 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. / 54. Stjertens minsta höjd i procent af frambukens längd: — €/, 4: Min. Med. Max. LL YNGEl ige sdaderhesraoss one sensäTssonees 28.3 34.2 40.1 Sbirtfe Se RS ARE RES 25.7 30.6 36.7 | IP Orells SSE EE Sr LAST 20.8 32.3 40.0 ÖTD go boss AE NANA 21.3 29:7 38.7 s TAKARA Le | 20.7 27.6 38:91 0 | Således: Stjertens minsta höjd i förhållande till afståndet mellan bröstfenornas och bukfenornas fästen aftager i allmänhet med tilltagande ålder men stiger något under forell- äldennyrsvaneftera dennaten, aftageni Ak: Waco to ts ARNE ad ENE SN RAG) r 55. Mellersta stjertfenstrålarnes längd (ä) i procent af de längsta stjertfenstrålarnes Jänsd rar flög Min. Med. Max. (252 TE VIERA noe EG RA 46.6 66.1 83.5 LEKSAND RK Red AE JO 52.5 TI.0 | Ro rellö82, FIK OO AA 35.3 50.9 65.2 ÖTID 2 rI Lo SOLAS SIREN oi OR 1 32.1 | 53.1 70.9 |[ Ua oh 24002 Do NRA DS 36:21 ENE 520 66.2 Således: Stjertfenans klyfning tilltager med åldern till och med forell-äldern men minskas under öring-åldern för att åter tilltaga i lax-åldern «so ocoso- oso oc - > (52) 56. Strålarnes antal i fenorna vexlar enligt följande tabell: Stjertfenans stödstrålar. Ryggfenan. Analfenan. Bröstfenorna. Bukfenorna. = | Upptill. Nedtill. | Min. | Med. | Max. | Min. | Med. | Max. | Min. | Med. | Max. | Min. | Med. | Max. | Min. | Max. | Min. | Max. | - Vänge 1371-13) 1259 OR rn eat f3tlen | FEMTON 4 SRS St AGA sk Dy RR abba ra are BN AN BA | Forell Eh RR a SE [EA ab ra I i rr eta AL BE AT | Örn pg ER RE SRA LAS 14-180 | 15) I0T) 22 TA ae ran en er or oR ES ES RSS SR AN 12,14) 25 JE [225] 03 Heda 14 late sa SEN OR RS TE SST De sedan länge kända individuella vexlingarne hafva naturligen härvid ett stort in- flytande. Dock märkes äfven här, uti analfenan och bröstfenorna, ett tilltagande med äldern efter forell-åldern, ehuru medeltalet för strålarnes antal i bröstfenorna redan i forell-åldern stigit till samma tal som för öring- och lax-åldrarne. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 2 57. Gälräfstaggarnes antal på första gälbågen ha befunnits vexla under yngeltiden mellan 14 och 17 ME Stirr-aldern) 0 TIL MN » — forell- » IL 20 » — Öring- » » DN 0 My ER » » NR DERA I medeltal ställer sig denna vexling så, att stirrarne och forellerna ha 16, öringarne 17 och laxarne 18 gälräfstaggar på första gälbågens framsida. Afven här visar sig så- ledes ett tilltagande med åldern. 58. Gälhinnestrålarnes antal är så oregelbundet vexlande, att åtminstone inga tyd- liga åldersförändringar deri kunnat upptäckas. Såväl det minsta antalet af dessa strålar: 8 på högra och 9I på venstra kroppssidan, som det största: 14 på högra och 12 på venstra sidan eller ock 13 på båda kroppssidorna hafva anträffats på exemplar både af forell- och örimmg-åldern. Ett mycket vanligt, ehuru ingalunda allmänt förhållande är, att venstra kroppssidans gälhinna har flera strålar än den högra sidans, liksom ock gälräfstaggarne på venstra kroppssidans första gälbåge mycket ofta äro flera än de på högra sidans. 59. Genom beräkning enligt den ofvan angifna formeln b Sql = 10. Sqa ll — AR EKA 100 finner man, att i medeltal är antalet tvärrader af fjäll längs kroppens sidor UI) StICT= Al ACK AASE TIL Sr NE 119 BAN LOTEL=A fö NA et SE KO EE 133 AA RAON om HÖRS VydgfE css KR 137 » Jlax- BALI SEE HETN RETA 140. Här visar sig således ett oafbrutet tilltagande ned åldern. Alla dessa åldersskillnader och de ur dem härledda satser om det hos våra laxar vanligen i dessa hänseenden gällande förhållandet få en ännu större betydelse i jemnbredd med de olikheter, hvilka kunna framvisas såsom . utmärkande könsskillnader. För att finna dessa senare måste man naturligen välja fullt typiska exemplar till att jemföra. Köns- skillnaderna framträda nemligen ofta särdeles ojemnt, dels under olika åldrar och lefnads- förhållanden, dels på grund af könsorganernas olika utveckling under skilda årstider. Den redan kända steriliteten hos laxarne framträder likaså äfven i de yttre kroppsformerna, såsom WIDEGREN visat i afseende på stjertfenans form. Försigtigheten bjuder derföre att vid jemförelse mellan könen åtminstone i främsta rummet endast fästa sig vid sådana skillnader, som förekomma hos de olika könen uti exemplar, hvilka äro af samma ålder och fångats samtidigt och på samma ställe. Ur museets samlingar har jag för detta ända- mål utvalt 34 exemplar, 17 & och 17 2. N:r (i tabellerna) 84 och 85: & och 2 med stirr-ålderns drägt tagna af WIDEGREN i Röjdelfven uti Wermland i Oktober 1863. Om den sistnämnda har WIDEGREN på etiketten anmärkt: »? med större ägo»; men ovarierna äro af honom borttagna. 28 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. N:r 149 och 151: -— Den förra är kläckt och har varit uppfödd i fiskodlingsanstalt vid Indalselfven, den senare är tagen i en bäck vid Hernösand, något norr om Indalselfven; olikheten i lefnadsförhållanden gifver sig ock, såsom vi skola se, tillkänna uti flera förhållanden. N:r 156 och 157: ännu ej könsmogna & och 2 i forell-åldern men med bibehållna stirr-fläckar, båda tagna i Ume-elf uti Augusti 1879. Äfven här skola vi se, att åtskilliga af de eljest vanliga könsskilnaderna ännu ej framträdt. N:r 173 och 171: ännu ej könsmogna &< och 2 i forell-åldern, tagna vid Norrköping i Maj 1834, likaledes med bibehållna stirr-fläckar men med tydligare utpräglade köns- skillnader. N:r 144 och 148: — Den förra är en lekfärdig 3 tagen i Husby-å (Södertörn) i slutet af Oktober 1854; den senare är en ännu ej könsmogen 2 från Kjolands fjällsjö i Jemtland, tagen i Augusti 1861. Oaktadt olikheten i lefnadsförhållanden, lokal och köns- organens mognadsgrad äro dock de yttre könsskillnaderna särdeles tydligt utpräglade. N:r 159 och 158: & och 2? med ännu bibehållna stirr-fläckar, den förra ännu €j fullt könsmogen, den senare troligen snart lekfärdig, tagna tillsamman med de två ofvan anförda N:r 156 och 157 i Ume-elf uti Augusti 1879. N:r 215 och 214: & och ? uti lek, i öring-åldern, enligt uppgift tagna den 9 Okto- ber 1882 uti sjön Norra Dellen (1 Helsingland). N:r 195 och 196: 3 och ? från Norrköping, der antagligen båda varit i lek uti Oktober 1863. N:r 176 och 175: & och ? i lek, från Arkangel. N:r 239 och 238: & och £, åtminstone ännu ej könsmogna, tagna i Dalelfven, vid Elfkarleby, i Oktober; s. k. Oklor eller Börtingar. N:r 248 och 249: S och £ från Arkangel, båda könsmogna, ehuru ännu ej lekfärdiga. N:r 252 och 253: — & och ?. Den förre är från Arkangel och har varit köns- mogen, ehuru ännu ej lekfärdig; den senare tagen under lek i Oktober eller November i elfven vid Jägervandet (Norska Finmarken). N:r 302 och 303: I och ? i lek, uti laxåldern, tagna i Laga-ån vid Kassefors. N:r 289 och 288: > och &£ från sjön Näckten i Jemtland, tagna i slutet af September 1876. Båda könsmogna, £ lekfärdig, & ej ännu fullt färdig till lek. N:r 291 och 290: & och ? från Ockesjön (en del af Storsjön, i Jemtland) tagna den 26 Augusti 1884, båda snart lekfärdiga. N:r 318 och 319: > och ? från Fyllinge-å, köpta färska i Halmstad den 17 Augusti 1881, båda könsmogna men ännu ej färdiga för lek. N:r 321 och 320: > och £, tagna tillsamman med föregående, båda könsmogna men ännu ej färdiga till lek, ehuru > är i detta hänseende något längre hunnen än N:r 318. 1. Hufvudets längd i procent af kroppslängden: — ?/. 4: 151] 156) 157| 173) 171] 144| 1481 1591 158] 215) 214; | 196] 176| 175) 239] 2381] 248| 249] 252| 2531 302| 303] 289 I I I elslelslelslelglelslolelelgleleleleleleleletels I I 20.1|22.1]20.9|23.5| 21.7 23.2] 22.3] 25,3] 22.5| 24.5 23.7|25.2]p2.3|21.4| 21.4|24.9] 22.0 b3.7|21.sf2. 320 Q 84 | 85 | 149 N:r sl olg JPKA 288 290] 318) 319] 321 olslo sjels I 20.9] 25.0] 21.e|24.] 2. 20.4| 18. 20.6|19.2 23.7/24.2]24.3| 24.1] 22.6 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:O 8. 20 Här visar sig således, att alla de anförda hannarne — utom de två minsta, som ännu ej fått könsskillnaden uttryckt i det yttre, och de båda oklorna — hafva hufvudets längd i förhållande till kroppslängden större än den hos honorna . os so so - . (53) - 2. Mellanhufvudets längd i procent af Er = Ba 03 171] 144] 1481 159| 1581 215) 214 195/ 1961 176] 1751 239] 238 2 249 a 253] 302/ 303] 288) ol 2901 3181 3191 321] 320 olslelslelslelslelel sele olslelslelelelg 84 | 85 | 149) 151] 156| 157] 173 ÖS s|e 3 E 142 17.4| 16.3| 17.5 Hl 14.7|14,2 15.3] 15.9|17.6|16.0|15.7 4 17.3) 15 3|16.3] 14.3] 15 sl 13.d] 15,5] 14.2]15.g] 15.0| 12.5 Således gäller med samma undantag som vid föregående sats, att hannarne hafva längre AO ÖR ORO er NAD OBE ov BD. BG oa (MO) 3. Interorbitalbredden i procent af kroppslängden: — 9/a 4: | | j 3 85 | 149) 1511 156| 157) 173] 1711 144] 1481 159) 158) 215) 2141 195) 1961 176| 175 259| 2381 248) 2491 2521 2531 302) 303] 289) 2881 2911 2901 318) 319) 321 320] [slelelelslelelelslelgjelslelstelslelelelale glelslelslelelelelelele 74|72/|69|72/|69 | [72 |7.38|731|6.8|6.9 7.0|6.9 | 6.6 | 71 |7.0|72 6.5 | 8.8 77 [74 |711]73|70|68]|6s]7.s 7279 dan 727. På tre ställen, nemligen hos de båda nyss anförda paren och dertill hos de ännu ej könsmogna forellerna från Ume-elf, finna vi här undantag från den eljest gällande Oo Oo [ [] regeln, att hannarne hafva bredare panna än honorna . ss os os os so ro «os - (55) 4. Nosens längd i procent af kroppslängden: — /, 4: SN Pl 2 ja | I | I | | 834 | 85 Si 151] 156| 157 173 171 3 148] 159) 158 215) 214] 195) 196] 176) 175] 239) 238] 248| 249] 252| 253 302) 303] 289) 2881 2911 2901 318) 319] 3211 3201 glelslels)e sl else slolsle glelslelslelelelslelg glols else Q | I I I [a I I I 6.9 | 6.s|6. ala | 6.8 |6.s | 5.8 | 7.1 | 6.5 | 7.0 | 6.0 8.9 | 6.7 32 6.8 | 7.2 | 6.7 | 6.5 | 6.8|7.9 | 7.5 | 7.9 | 6.7 | 7.9 | 6.7 |9.2] | 7.1 | 9:2 | g2|74 | vr 6.7 | Endast de ännu ej könsmogna forellerna från Ume-elf och Oklorna från Elfkarleby göra här undantag från regeln, att hannarne hafva längre nos än honorna . . . (56) 5. Ofverkäksbenens längd i procent af kroppslängden: — t/, 4: FEENERNAE | | CE 84 | 85 | 149] 151] 156) 157] 173) 171] 144) 145) 158 5| 214] 195) 196] 176) 175) 239) 238] 248 249] 252) 2331 302) 303] 289 288] 291) 290) 318 319) 21) 320) I | I sel SlelSs ee olslolslolslelslelglelslelslelstlelslelsjelstelste I I I I | 9.9 | 9.8 |11.4] 9.8 | 9.4 | 87 | 7.0 | 7. R 11.5] 9.6 [10.4] 9.8 |10.3] 9.2 | 8.2 | 8.4 | 11.2] 9.5 | 9.8 | 8.3 | 9.9 [7.0 | 9.5 | 87 |10.2] 9.2 71 | 6.6 | 7.2 | 61 Således: Här göra endast Oklorna från Elfkarleby ett undantag derifrån att hannarne fafu ms längre sö fvenktäksben= anton OTTO UNT SARI SEM E TA SETS RARE ra NAS ER Es Eee LR SI (ST) 6. Underkäkens längd i procent af kroppslängden: — t/a 46: | | | | | fr | [KT | | | | | SA 84 | 85 | 149) 151] 156| 157) 173) 171] 144| 148] 159| 1581 215| 214| 195| 1961 176| 175| 239) 2381 048) 249) 252 253] 302) 303) 289] 288) 291/ 290] 318) 319] 321) 320 | | | | | | | | | I | SÅ (HL SLE Se SINSNSITSES SSI) SS ole sSlelsloelslelgslelg]e 12.6] 11.0 13.3] 14.4 15.5] 14.2] 13.8] 12.5| 11.8) 11.0] 14.6] 13.0| 14.2] 13.2 17.3] 14.o] 15.8] 14. 16.6 14.3] 12.8] 12.6|17.3] 14.2|15.s] 12.8 15.8] 13.6| 16.3] 13.8] 16.9] 14. 122/12 30 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. I förhållandet mellan underkäkens längd och kroppslängden visar sig således här blott hos de yngsta exemplaren ett undantag derifrån att hannarne hafva längre under- Kölvelsan iOnROBRe Lön vm hy PER NE HS SSE ÖS TN EES AROR RA I FER 14 IN) 7. Afståndet från nosspetsen till framändan af ryggfenans bas i procent af kropps- längden: — "(a 4 | 84 | 85 I 149) 151] 156) 157) 173) 171 SIONS SIDE 144| 148] 159] 158| 215 2141 195) 196] 176| 1751 239! 2381 248) 2491 2521 2531 3021 3031 289) 2881 291 SN 318) 319) 321 gslolslelgleoelsloelslelstols ls als eos els old ls | la 2 44.3143.2] 43.2] 42.6] 42.7 42.3] 42.6] 41.3] 40.4 43.6] 42.3] 44.9] 43.9] 41.9 | 43.4] 44.7] 44.2] 43.9] 41.2] 42.0] 43.2] 42.9] 44.7] 43.9] 43.9] 40.6] 40. 7142.6|40.9 21401] 42.7| 41.4 Häraf framgår, att i allmänhet har ryggfenan sitt läge längre fram på kroppen hos honorna än hos hannarne af forell- och öring-åldrarne: — Oklorna från Elfkarleby bilda det enda starkt markerade undantaget —; men i lax-åldern är förhållandet omvändt (Ir) [dy OLYAD ärar hos rg lys as SNR EM Sena ocg Nasa) a NR rst ye Karta er SEG) 8. Längden af ryggfenans bas i procent af kroppslängden: — ”/u 4: | | I 84 | 85 I 149) 1511 156) 157) 173| 171] 144) 148] 159) 158| Slelsilelslelslels!l else I | | 303] 289) 288] 291! 290] 3181 3191 321) 320/ MSE) SNSTSENSPE cc 176| 175] 239| 238] 248| 249) 252] 2581 302 Sells else es 215| 214] 195] 196 SFUTSNESNIES 10.511.) 10.8] 13 2) 11.1] 12.1] 11.2] 10 e td 9.8 |10.7 | 10.5] 10.5]12.8] 10.0] 10.5 | | 12:2/ 12.1] 12.2] 13.0 11.9] 11.4 12.7] 12.2 112 12.4 10.1[11.2 Ryggfenans bas visar RA således i allmänhet längre hos hannarne än hos honorna, d. v. s. honorna visa sig äfven här företräda det mest framskridna utvecklings-skedet; men afvikelser förekomma både i forell- och öring-åldern, liksom hos de mest typiska hafslaxarne, del båda paren från "tHlallanded 5 FUREEE TTT SIT (6.0) 9. Längden af ryggfenans längsta stråle i procent af kroppslängden: — ?/a 4: scan 321/ 320 84 | 85 | 149] 151] 156) 157) 173) 171] 144) 148] 159| 158] 215) 214) 195| 196] 176) 175] 239) 288] 248] 249) 252) 253] 302) 303] 289) 288 4 290] 318 | FASIKSNS SA Se ne a |KONAS FRI SNR sl! 9 — I [14.5] 14.4] 14.9|15.4|13.8] 12.5|12.7| 12.2 13a|11.6 13.21 13.7]12. Aag 10.4] 10.7|10.9 11.4|10.1]10. + 1 9.8 [10.2] 9.5 | Byggfenans höjd — som slim och KR HäR med få alger är större än dess bas, medan den i lax-åldern är mindre än basen — visar sig således i allmänhet större: [hos.rkannarne än” Ros bon ormar SI. SL SS RU RN UN AE IE pe ST I Rae NNE SI (GH) 10. Bröstfenornas längd i procent af kroppslängden: — ?/, 4: | | | | | | 1 | | | | 34 | 85 | 149] 151) 156) 157) 173) 171) 144] 148] 159) 158) 215 3 195 196) | 175) 239] 238] 248) 249) 252) 253] 302) 303 289] 288 291] 290/ 318) 319 321 320/ I I | | É Q SA FN I SPN SISITSNS SÅ SSE (Sj KS las Ua lake 3 | 213) 2 ale = | I I | I I I | [18.3] 3/18.2[ 16.9]17.9 18.2 15.8] 18.6] 16.3] 16.0] 14.6 16.8|17.3 15.1] 15.4]15.8 15.7115.3] 14.3] 14.5] 13.9] 15. ol -7|15.1 13.8|15.1] 12.8 s|14.7/12.7 14.0] 13. = 12.8 12.4] 12.3] Bröstfenorna äro således i allmänhet längre på hannarne än på honorna . +. (62) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:o 8. 31 11. Afståndet mellan bröstfenornas och bukfenornas fästen i procent af kropps- längden: 2/. 4: 84 | 85 | 149| 1511 156| 157| 173| 1711 144| 148] 159) 158) 215) 2141 195| 196 (SH KC KONECK Kon Ko Kr KS SS SS | 252 253] 302] 303] 289) 288] 291 al 318| 319] 321-320 (SSE SST 176 3 175| 239) 238) 248! 249 FIKSK FSS | 27.8] 28.6] 28.7] 27.8 28.5|26.5 28. 29.6 28.9] 26. 29.4|28.5 28.6 28.3 26.8] 28.1 31.8] 30.9 29.6|29.1|29.5| 32.7 31.4|29.3 28.9] 2.5 28.3|307 30.1] 30. 28.2|27.7 29.7|29.8 Förhållandet mellan preabdominallängden och kroppslängden hos de båda könen visar sig således allt för mycket vexlande, för att någon regel skulle kunna anföras ur de här uppställda exemplen. 12. Afståndet från nosspetsen till bukfenornas fäste i procent af kroppslängden: — ”/a 4: | | | | 1711) 144| 148] 159] 158) 215| 2141 195] 196) 176| 175) 239) 238j 248) 249 252] 2531 302| 303] 289 288 291| 290) 318) 319] 321 320, | I I SATA glslelslelg) ol elglelalelstelselotelslelslelglel2g)e I I I I 84 | 85 | 149) 151 Ål 157) 173 AI SIEGIIESNESHES ER 3 48 21 51.7| 49.2] 49.3] 48.5] 52.2) 51.0] 48.7] 49.2 51.8| 51.1 51.0|48.3 49.8| 48.2 51.4| 49.8] 51.8] 50.3|48.8| 46.3 49.1|47.2 47.3149.5| 48.3] 49.4] 47.5] 48.8 49.6|47.7150.7| 48.8] 50. Således: Bukfenorna äro hos hannarne — endast Oklorna från Elfkarleby göra här SCbRun dantad rer ASA NL ÄN RE OMEGA JIO SK LOLITA SR (63) 13. Bukfenornas längd i procent af kroppslängden: — "/a 4: EI LS ae ST sd a SS ST RR | 1711 144) 148) 159) 158) 215| 2141 195) 196) 176 318| 319) 321) 320 EE I EN [SRA 84 | 85 | 149| 151] 156| 157) 173 | 175] 239) 238) 248) 249) 252) 253] 302] 303) 289) 288] 2911-290 | slelslelslelslelgelsla (SJ! HC KS IA KJ BC KOJA ACA HS HS KS HC ISA ECT HEJA ACA HSA) sl ole I I UI I I I I | 227 | i I | | | FE 9 113.7/ 12.9] 12.8) 13.5|12.6| 11.4] 12.7] 12.2] 12.7| 12.6] 12.7] 12.2] 12.4] 11.7] 12.4] 11.8] 12.2] 11.5] 12.3 | 10.7] 11.7] 10.8] 11.2] 11.0] 12.2 all oa 10.4| 10.1] 10.5] 9.5 | Endast med två undantag — de små forellerna från Indals-elfven och Hernösands- trakten samt de stora grålaxarne från ÖOckesjön — visar sig således här, att hannarne Roja Möre MNC CA WNLOPRO Fer ar LR Ba agg oroa Ra (3) 14. Afståndet från bukfenornas fäste till framändan af analfenans bas i procent af -”- / Y kroppslängden: — !/a 46: ET N | . l [ | | | | | | | | CE [SO Fl SÅ | GES SS | alb NES 84 | 85 | 149) 151) 156| 157) 173| 171) 144| 148] 159) 1581 215| 214] 195) 196] 176| 175) 239| 238) 248| 249) 252) 253 302] 303) 289] 288] 291) 290] 318] 319 321 320) | I äl 5 AR flv ISA > MA Fi La LIGE Aga EA JA | 3 | OMS: LONLSNI PS VISKNING 3 | PU SNEPIUES KPI (OAS SHS ko on Ko | QS IKIPIKSNEG : 3 ; T EN ERE | EA [19.8 fel 17.6] 19.8] 18.9] 20.1] 19.6] 20.3] 21.1] 22.7|20.5] 19.3] 18.9 tl] 19.8] 18.5] 21.7]20-2] 20-4] 19.0] 21. |18.4| 21.0] 211 Ana 19.2 21.7]20.9] 21.9] 20.2] 22.3] Här visar sig således endast ett nämnvärdt undantag, de båda forellerna N:r 159 och N:r 158 från Ume-elf — mot regeln, att hannarne hafva kortare postabdominallängd ATERN LO TVO CR ör vara, ff le, VN TRA Ers Gen BM erövra al gerdent RAGE ROD 32 SMITT: RIKSMUSBETS SALMONIDER. 15. Längden af analfenans bas i procent af kroppslängden: — ”/a 46: 84 | 85 | 149) 1511 156) 157) 173) 171) 144) 148) 159) 158] 2151 2141 1951 196] 176) 175) 239) 238 ä od 252) 253 3031 289) 2881 2911 2901 318) 319) 321) 320 | gl elsl else elsleaslelslelskelselsleolslelskelselsels else gg |8:4 | 81 84 | 9.3 7.5 | 8.2 Söle 6 slöa 8/9 9.2 18.7 | 9.5 J7.6 | 6.7 9.4|7.2|8 al .2 7.1|8.8 8.6 |8.6 9.6 AaöeA 7.3|7.6 Visserligen förekomma här således flera undantag — de festa emellertid under föga utpräglade könsförhållanden —; dock synes af dessa exempel den regel kunna anföras, Att) ANA UAV er kORE LME ARANGn OG ÄTVRIV ORO TIYD EN SES FT ES EE TE ARR (G. 0) 16. Längden af analfenans längsta stråle i procent af kroppslängden: — £/a 4: El | a 84 | 85 | 149) 1511 1561 157) 173 3 144 dl 159| 158) 215) 2141 195] 1961 176 | 239] 2381 248| 2491 2521 2531 302) 303] 289) 2881 2911 2901 3181 3191 321) 320 e glolslolslolg olg)o olslelelepolelglelslels else | SER | I 9.5 9.e| 9.4 i 10.3] le 11.3|12.0| 10.7] 11.2 i 14.1 14.6|11.1]13.2 14. 5 ol12. 11.5 13.2]13.5 13.7|12.9|13.5 Med samma anmärkning som vid föregående punkt visar sig således här, att han- namne allmänket Nafva högre tan alfena är Loo AN SER SEE SES (6100) 17. Afståndet mellan fettfenan och stjertfenans främste öfre stödstråle i procent af kroppslängden: — Y/a 46: | | | 215) 2141 195] 196 176] 175 a ER ER RE ES EO EE Al 2381 248 fa 85 | 149) 151] 156 157| 173) 171] 144| 148) 159) 158 | | 29 252-253 SA 303) SI 2881 2911 2901 318) 319) 321) 320 |S olslolslelslolslels elglolglolsle (SM EC KS ES ESA EC KSM g lo]solslols I Nn - - 10.7 11.7|11.9| 12.0] 11. 3122 12.2 14.1 ?) 11.7 10.1] 10.9 10.2/10.8]10.8 9.4 | 9.8 9.9 |10.5 10.4|11.0 10.5|10.1 11.2/10.9]10.7|10.0 11.2/10.7 Här visar sig således, att under forell- och örting-åldrarne hafva hannarne den fen- fria stjertdelen i ryggkanten kortare än honorna, uti lax-äldern -deremot längre. Endast grålaxarne från Lagan hafva här bibehållit karakteren för det yngre utvecklingsskedet (68) 18. Afståndet från bakändan af analfenans bas till stjertfenans främste nedre stöd- stråle i procent af kroppslängden: — 7/a 4: RE BERERERERER 84 | 85 | 149) 151] 156) 157) 173| 171] 144] 148] 159) 158) 215) 214] 195) 196] 176| 175] 239| 238) 248| 249] 252) 253] 302) 303] 289) 288] 291) 290] 318) 319) 321] 320) I I I I (ENE (SE a olslolgtelslelgs els elstelselstelseletels este 3 le 2 | | | | | I11.5|/12.9] 11.5]. | 1.9|13.0 4.5] 12.2] 15.2] 18.8] 12.7] 11.2] 11.3) 12.2] 10.7] 12.2] 12.2] 11.7) 12.3] 11.4] 12.7] 9.9 | 12.2] 11.0] 11.5] 9.7 | 9.2 |i1.3] 10.9 ER 11.9] 13.3] Här gäller således — endast med två undantag — i likhet med föregående punkt, att under forell- och öring-åldrarne hafva hannarne den fenfria stjertdelen i bukbrädden kortare än honorna; uti lax-åldern deremot hafva de stora insjöarnes grålaxar denna del längre, medan såväl grålaxarne från Lagan som de mest typiska hafslaxarne från Halland härutinnan bibehålla karakteren för de yngre utvecklingsskedena . . . . . - +. (69) I KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2. N:o 8. 33 19. Stjertens minsta höjd i procent af kroppslängden: — '/a 46: 1 I I 84 | 85 | 149) 151] 156) 157) 173) 171] 144! 148 196 176 175] 239) 238) 2481 249] 252| 2531 302) 303] 289) 288) 291) 2901 3181 3191 321/ FS 159 gslolslolg olglols os else Ferpt rerna 9.2 94|8r 81/81 9.4| 8.6 Elh sällssl/salE AL 8.7 898881 8.9 |8.2 6.5 2141 195 (Öl or 158] 215 Q 66.8] De flesta hannarne synas således hafva högre stjert än honorna, dock är förhållandet, här liksom i afseende på frambukens längd (se ofvan), synnerligen vexlande, och särskildt böra vi här anmärka, att de mest typiska hafs-laxarne afvika från det eljest vanliga förhållandet. 20. Mellersta stjertfenstrålarnes längd i procent af kroppslängden: — £/, 4: I ] | I I | | | | (CV | 185 149) 151 156) 157 173) 171 vad 148 roa 158 2151 214] 1951 196] 176| 1751 239) 238 SH 249] 252| 2531 302) 303) 289) 2881 2911 2901 318) 319) 3211 320; | FISKE SKP SIKlSUSlS RS | [olsjelsefslelg SNLS SN SIUSKESS I SISITSNSIES I I - Ta EAA FAR SE ST SA RES TS RAA ARSA ANA RA AAA 7.6] 8.8:18.6 | 7.5 | 8.2]6.9 | 5.8] 8.9 | 6.6 |8.2 | 7.6 8.1 | 7.7 | 87 | 8.9 8.6 | 7.0 1 7. 1l6.8]88 7.8] 8.7 81 7.8 | 6.5] 8.4 | 8.6 [8.6 8.11 6.3 | 6.1]6.8 | 6.1 I Således: med ett enda undantag i hvarje af de här anförda åldrarne tyckes den regeln gälla, att hannarnes mellersta stjertfensträlar äro i allmänhet längre än honornas (70) 21. Längsta stjertfensträlarnes längd i procent af kroppslängden: — ”/a 4: EET | EEE 84 | 149| 151 156 157) 173 171) 144! 148] 159) 158] 215 2141 195) 196] 176) 175] 239) 238) 248) 2491 252! 253) 302) 303 289 288) 291| 290] 318) 319) 321! 320 Fil olgslolsolsolsalg oslaskelgkelselske slels)e slolslelslolsle IE 1 | | | | | j 14,5] 15.9 13.5) 16.7 15.1] 14.1] 14.2/15.1]15.0] 13.1] 15.0] 14 als. | 13.3]13.8 14 a|14. 13.7] 14.8] 14.6] 12.6| 13.0] 13.8] 12.4]13.5| 11.5 13.8) 13.0 14.1 13] 13.8] 13.3 13.3] 13.1 På de fullt utbildade laxzarne tyckes det således vara en regel, att de längsta stjert- fensträlarne äro längre hos hannarne än hos honorna; men i forell- och öring-åldrarne vexlartörhällandena närutimnan Petycdligt. ko fa dej feke let ret RE 0) 22. Mellanhufvudets längd i procent af hufvudets längd: 84 | 85 149] 151] 156| 157) 173) 171) 144| 1481 159) 158) 215) 2141 195 El 176] 175] 239 | | 238] 248 oa 252) 253] 302) 303) 289) 288 291 290] 318) 3191 321) 320 | I I S > - pX A = r a > A SM FN a 2 - Xx, IA > - RR a TN TU [7 2 oll ; (0) 210 IR (0) Y 0 + ) é ) Y 0) YO ; 8 OJ | Y (0] AN ILO ELO [ILO] Y J | FJ HOJ | Y Sj | Y o) Y IO Ye | | (Sh TE i ERA AR = | i 7 [aa ja RA | 64.5] 65.6] 72.2]66.7] 69.4) 73.0] 66.7] 68.1]66.0] 67.4] 68.6] 68.2] 68.7] 66.7]69.81 69.0] 69.6] 68.6] 66.7] 66.7] 69.4] 69.7] 68.8] 66.7] 67.5] 66.1] 61.8] 65.9] 63.3] 66.3] 61.4] 63.0] 58.6] 61.2 Någon bestämd könsskillnad kan här således knappast framställas: under forell-åldern hafva de festa hannarne mellanhufvudets längd i förhållande till hufvudlängden mindre än honorna, i öring-åldern omkastas detta förhållande för att dock i lax-åldern återkomma. Det visar sig således, att nosens större eller mindre förlängning, som i regeln lemnar det starkaste uttrycket för könsskillnaden i dessa delar, äfven tillkommer främre delen af mellanhufvudet. K. Vet; Akad. Handl. Bd 21. N:o 8. (Di J4 [ID] BL SMI'TT: RIKSMUSEETS SA LMONIDER. : Ogonens längd- och höjd-diametrar 1 procent af hufvudets och mellanhufvudets längd (£/,, "/v, /v och 4/;) samt ögonens höjddiameter i procent af kroppslängden: — 2/, 4: RER REAR AAA RR | I IE I I I I 151 Q 1711 144 QI 3 156) 157] 173 148] 159 13 158 Q 214] 195 ol8 215] 196) 176, 175 C (So 0 239 238 3 39 248) 249] 252) 2531 302 291 (0) 289| 288 3 | 9 303 Q 319] 321 213 290] 318] 320 sl ola 213] 23.412 5/39. 21.9 99.3 30.8130. 20.3 28.128. 5] 5.3] 4.9] 4.6 Här mindre 5) 22 32.0 2120.8 8130.0 visar 2.21 21.61 20.0 29.6130.0 18.9117.8 25.91 26.7 3.8] 3.9 19.4119.0 28.61 28.8 19.41 16.0 | 28.6] 24.2 4.0] 3.8 4.7 sig 27.6128.6 25.925.7] 3.8] 4.1] 4.0] 3.5) 3.3) 3.7 således, ögon 1 förhållande till kroppslängden än hannarne; regel tydligen icke, utan tyckes förhållandet der i detta hänseende 18.6119.6 17.41 17.6 20.51 16.0 118.2113.71 26.71 20.0 17.6] 17.8 11 26.41 25.5 14.8115.1 22.2121.5 16.9] 17.7 24.4125. 15.01 16.5 21.7123.6 3.5] 4,2 Ile | 25. 2 15.7 22.912 3.5 | 4.7| 13.61 15.3) 17.1]1 15.111 19.3120.3/ 21.7] 1 2.8] 3.5| 3.3 14.1 20. 3) 2.8 ZE 21.1119.2]18.2 4,5|12.8]12.3 11.3] 7.2] 16.9111.5] 10.3] 7.1 15.7] 11.2] 2.1] 2.2] 1.8 11.6] 3.2 8.4111.0 17.6] 13.2 12.0] 9.8 12.7117.9 19.0116.6 8.4110.1/11.1] 9.0] 10.8 12.7 16.4|17.6 15.8|17.6 19172] 2 1.8] 2 11.7 19.0 1.8'12.2]11.0 AS 16.2 2.8) 2.6] 2.5 att honorna af forell- och öring-åldrarne i allmänhet hafva men 1 lax-åldern gäller denna snarare vara omvändt. Till följe af hufvudets och mellanhufvudets mindre storlek hos honorna är visserligen i allmänhet procenttalet för ögondiametrarnes förhållande till dessa båda större hos honorna än hos hannarne, så som här tydligast visar sig 1 höjd-diameterns förhållande till mellan- men i lax-åldern (utom hos grå-laxarne från Lagan) är köns- skillnaden 1 denna Aa skarpt nog utpräglad för att ögonens mindre storlek hos ho- norna skulle försvinna i uttrycket för deras förhållande till hufvudets och mellanhufvudets hufvudets längd (2/5, längd såväl som till kroppslängden. forell- och ör hannarne 24. 4) ing-äldrarne hufvudets längd (9/>, 4): 149] al 156] 157 3 Q 3 | | £ Häraf framgår emellertid tydligen, att honorna under måste anses hafva mindre men under lax-åldern större ögon än lg | | 173] 1711 144] 148) 159 bal & 3 I I 215| 2141 195| 196 3 176) 175 (oj I Q (0) 2 2 2 239 | (6) I 238] 248] 249 31 e Q 252) 253 Srem (02) Pannans interorbitalbredd i procent af hufvudets längd (2/» Z) och af mellan- 302) 3 | 289) 288 (Sj) 303 Q Cd [0] 46.5|46.2] 42.3] 42.3 0 pt SN) A db 70 130.0130.3 SUGER 30.6) 35.11 31.1 44.0/48.1]46.7] al.4 20 46.1] 45.5] | 29.5 32.51 31.4/29.: 48.3145.7] 43.3] 51.1] 30.1134.3130.1130.0 SE 51.4| 43.1] 43.4 IE | 32.01 31.8 .7|44.1| 47.2] 48 30.6 i .9133.3 | | | 34.2 CS SRA [ed d2 8.4 50.0] 50.6] 51.4] 52.5] 48.215 29 « dJo.3 Här tyckes ingen könsskillnad kunna uppdragas med hänsyn till interorbitalbreddens förhållande till de båda nämnda hufvudlängderna. 25 längd (2/5, Nosens längd i procent af hufvudets längd (4/, 4) och af mellanhufvudets VAR N:r 8&t | 85 I 149 GA 156) 157 73] val nad 144/ 148) 159 158 2 Stl öl 196] 176 fu 239. 238 0 2 2 SITS SISTER slolslels)slslelsa gsiels else ANSE I gle SS d 22 29.0 NS 27.8 33.81 30.0! 27.81 30.01 30.21 30.4] 27.31 35.6) 29.6 32.91 28.8128.7130.01 30.7 3al.8 31.8|34.2]33.3]30.0| 35.1] 32.1] 37.0] 33.3] 37 2136.113 :7|84.2141.3 35.1] "1/83 20|45.0|42.9 38.5[38.5] 40.0] 46.3] 45.0] 40.8] 45.5] 44.8 FR Se AR ae 3.8] 46.0] 47.7|45.8|49.1]48.4/ 45.0] 51.9, 48.6 59.8|50.6]58.8 ER OA ma Häraf framgår, dels att nosens förlängning visserligen i högre grad men icke ute- slutande tillkommer hannarne, alldenstund de här anförda procenttalen i allmänhet äro KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 35 stigande med åldern äfven för honorna, dels att oklorna från Elfkarleby och öringarne från Arkangel synas öfverensstämma med de yngsta och ännu ej könsmogna forellerna, deri att könsskillnaden hos dessa exemplar går i motsatt riktning mot det eljest vanlige förhållandet. 26. Öfverkäksbenens längd i procent af hufvudets längd ('/» 4) och af mellanhuf- vudets längd (!/», 46): FS | I [ 248| 249] 252) 2531 302) 303 20 288] 291-290) 318) 3191 321) 3201 ER 175] 239| 238 | N:r | 84 | 85 | 149) 151 156 157| 173) 171] 144| 148) 159) 158 215| 214 190 1961 176] I glolslols olsols olsold) 9 SI SE =E slelslelse se SK SE I I || || I | | | | | "(7 20 |41.9|40.6]47.2 5 Hd br Fr RR RR ÄR ER RR 3 i 4l44.7 44] ar. 38.5] 43.0] 38.4] 882] a0.s] ars] 04 34.9|35.1135.3|35.1 "83920 |65.0]61.9]65.4)57.7|60.0] 59.3] 53.3] 49.0] 60.6) 58.6|61.4| 60.0] 66.7|63.9|60.8|5 60.0! 60.d|58. 0/59.1] 64.4] 62.3]60.2] 58.3] 64.9] 58.1] 61.8) 61.4| 64.9] 60.9] 56.7|55.9|60.2] 57.2] De här förekommande undantagen mot den eljest gällande regeln (5 h>$9h) äro tydligen uttryck af en mindre starkt utvecklad könsmognad. Nå Bäle hele längd i procent af hufvudets längd ("/; 4) och af mellanhufvudets I Bala enler bal als | ÄR N:r | 84 | 85 I 149| 1511 156) 157 173) 171] 144! 1481 159) 158] 215 | 214 tal 196 | 175] 239] 2381 248 | 249) 2521 2531 302 | 3038] 289 | 2881 291 | 290 518 319 321 | 3201 : VISA Ia [AA | : - wil > > | 3 - : a > - IA - slolslelse EE a (0) METE TENS TAJSPA EPS (3 EE RR RR | | lör. k/[5 96 58.11 59.4 63.9] 59.0]61.1/ 62.2] 53.31 52.81 62.01 60.41 60.81 59.11 68. 71 63.0 s4al60: 65.8 | 64.3160.0 59:1 69.464.3]66:7 60.0] 70.2160.7 65.5 64.3 68.1/64.5|59.c] 59.3 61.6| 57.6 | I kl, 96 90. 01905 51 88.5 88.4 88.0] 85.2180. ol 77.61 93.91 89.71 88.6] 86. 7]100.0 94.41 92.11 86.91 94.5 193.8 90.0] 88.61100.0] 92.51 96. 9190.0 103. sla 91105. 9|97.6 107.6197.3197.0 ICT 11105. 1/94] Här visar sig således, att underkäkens längd hos hannarne med ytterst få undantag är större, än att olikheten med honorna skulle kunna utjemnas i uttrycket för jemförelsen med de olika hufvudlängderna. 28. Undergällockens längd i procent af hufvudets längd (!/» 4), af mellanhufvudets längd (!/>, 4) samt af kroppslängden (!/a 4): | ” ; i | N:r 8 | 85 | 149) 151 156| 157 173) 171 144] 148 159] 158) 215| 214) 195) 196] 176| 175) 239, 238] 248) 249) 252) 253) 30 3 ER 319] 321) | sol | sj olslelslelslolslolslelglelgtolgtelslolslols!?a sj else] I sa I U - ; | 5 | | Yo 9 6 25 5.8, 25.01 25.0) 28.21 27.8 29.7] 24.4) 25.0| 24.0 25.6| 23.5) 27.3| 20.6) 23. 26.7/24.5 20.625.0 21.5, 22.213 2. | 231124. of ol | !/ ba 20 |40.0| 38.1] 34.6) 42.3] 40.0) 40.7] 36.7) 36.7] 36.4) 37.9] 34. 3140.0]30.0 34. 29.6|35.g| 31.3] 33.3] 35 5403] 36.7] 41.0|37.5 | !/a 26 | 6.1] 6.0 6.1| 6.8! 6.3) 6.ol 5.4| 5.3l 5.6) 5.el 5.4) Gl 52) 52 5.7) 5.el 5.7) 56ch 5.7) 5.2 5] 5.51 5.0] 4.71 5.4| 5a| 4.4| 4.9] 4.4 Liksom ofvan, i fråga om ögonens storlek (72), visar sig här, att oaktadt hannarne i allmänhet hafva längre undergällock än honorna, blifver dock uttrycket för denna köns- skillnad i de allra festa fall omkastadt vid jemförelsen med de båda hufvudlängderna, då undergällocket i de festa fall uti förhållande till hufvudets längd och till mellanhufvudets [äng dAAANEStÖnTE (ILO SibILOTL ONT ANS (TUE LOS IONIAN GE Ne ss a a a (3 36 SMITT: RIKSMUSBETS SALMONIDER. 29. Längden af ryggfenans bas i procent af hufvudets längd ("/» 4) och af mellan- hufvudets längd ("/., 26): | N:r | 84 | 85 | 149| 1511 156 5 173] | | | | 171] 144l I 159) 158] 215l 214 sd 196) dj 176) 175] 239| 238) 248| 249] 2521 2531 302) 303] 289) 288) 291) 2901 318) 3191 321) 320. Islelslelsl eg slolg) os)? JESPEREREE 2l3jelslels) else Sj AN —- SA | ; it 9 15 51.6 50.07 50.01 53.81 52.8/56.8 Ah 50.0] 51.11 52.9 oleo.o]50 ser 49.3] 52.51 41. slar. 1160.0) 47.01 42.4, 46.11 47.3] 48.91 50.91 51.81 52. ( 61 48.31 49.41 54.1 160.2147.3 Som | [0 90 [80.0] 76.2 i 2/80.8]76.0] 77. 15 85.7]75.8] 75.9 Ta] 73.3 SE 2.5|76 .0160.0) 68.8] 90.0] 70.5] 61.0] 66.0] 68.8] 73.3] 75.3] 78.4 85.3)78.3 76.3] 74.5 88.0] 96.6|80.7, 91.1] Då hufvudets längd är mindre hos honorna än hos hannarne, blifver det här en tem- ligen allmänt gällande regel, — från hvilken blott de minsta forellerna, oklorna från Elf- karleby och grålaxarne från Näckten här göra undantag —, att ryggfenans bas 1 förhållande till hufvudets längd är längre hos honorna än hos hannarne. I förhållande till mellan- bufvudetstlänsdtsäleridocktejdennanxe 2ebFtöEt SS Ne EES (EO) 30. Afståndet från bukfenornas fäste till analfenans början (t) i procent af hufvudets längd: — !/p 4: | ad 3021 303 | 289) 28 EH | I 318 | 319 a 320 | 84 | 85 | 149) 1511 156) 157) 173) 171 144 148 | 159| 158] 215! 214) 195) 196) 176) 175) 239) 238; 248! 249) 252| 253 | 288 2911 290 ERSATT ARERR ol I | I 192.4| 80.8 93.0|103.3] 79.2] 95.8] 77.1] 95.2] 02.5] 83.5] 73.4] 97.3] 94.4| 95.3] 76.3] 95.9] 77.e|98.1 97.1] 89.8]|104.6] 88.4| 86.5] 74.7 gard anv SAR Den ofvan anförda regeln (65) visar sig således äfven här gällande och med samma undantag. 31. Längden af analfenans bas i procent af hufvudets längd (”/» 4) och af mellan- hufvudets längd ("/», 4): | BEN EA ERA i Ed | N:r (| 85 | 149) 151] 156) R 173] i 144 148) 159 a 25 | 20 an 195) 196) 176) 175 239) 238) 248) 249] 252) 258) 302) 8081 289) 2s8Å 291] 290) 318) 319 Å 320; HY DRDSRRRRaEE Slo] gigs olslelslelslelslelsla Kiel EN | | a RIDa [ola [2 é /b 70 135.5139.9) 33.3] 38.5133.3 40.51 40.0) 41.7 38.0] 39.5 30.3 38.6 32.1140.7 35.61 40.0 30.8] 30.0144.0, 34.11 32.9 | 32.91 32.3) 41.11 37.7) 41.11 38.21 42.1 AA 81 44.4130.3 sh [8290 |55.0 rörd 2157.7|48.0] dan 61. EE 57.6, 58.6] 51.4] 56.7] 46.7] 61.1] 51. 0157.9]43.6| 43.8] 66.0|51.1] 47. sl47.2 2146.9/ 61.7 i sle2e 31.8! 63. 9149.6] 59.9] 58.2] 70.6 bol Endast i öring-åldern, — samt till och med der hufvudsakligen endast hos oklorna från Elfkarleby —, finna vi här undantag från den ofvan anförda FN (66). 32. Stjertens minsta höjd i procent af hufvudets längd: — '/» 4 | | | I 318| 319j 321) 320 259] 288) 2911 290 | | | | | | | | | I | | 84 | 85 | 149) 151) 156) 157) 173) 171) 144| 148) 159) 158) 215) 214) 195) 196) 176) 175j 239) 238) 248 249, 252) 253 3 | ol 3] 2 : glolslels olsolsjelsjelslelselslg 3 (SI KN) Ner IS HOK Ko h | d Hel 4 2 2 | 9140.0] lans 40.9]39.7 Vilse 32.0) 37.1] 44.0| 41.7] 35.3 36.9|36.e|40.0 40.4/42.9]35.1| 40.5] 35.7] 36.1] 32.1 AT 35.1] 38.7] 37. slacalesnldil 43.2137.7/ 3 Till följe af den mindre hufvudlängden hos honorna blifver det således här en regel, att hannarne i allmänhet hafva den fenfria stjertdelen 1 förhållande till hufvudets längd lägre". än: hOnoTNd == Nos. IN al ISS TLA DI AE GRE REVSOR SS RAN EJE RS NL SEN (0) Banp. 21. N:o 8. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. 33. Stjertens minsta höjd i procent af mellanhufvudets längd: — '/b,, 46: | 171 dd 148] 159 | 84 | 85 | 149) 1511 156) 157) 173 158] 215] 214 195) 1961 176| 1751 239| 2381 248; 249] 252] 2531 302) 303 bla Islelslelejelslelsle sSlols)o 39 SÄ slolg gle slelslels Sells) oe se 318| 319] 321| 320 5l54 5 s|522 55.9|54.4| 57.3] | 60.0|57.2|50.0] 57.1|60.0] 59.3|55. Den hannar och honor, regel för könsskillnad här anförda exemplaren könsskillnad, visar ar 50.7|46. Ed 62.5 en 59 7|64.9| 51.4] 61.4] 56. som ligger uttryckt i den olika längden af mellanhufvudet hos sig således icke vara tillräcklig för att lemna en allmänt gällande i jemförelse med stjertens minsta höjd, då ej mindre än sex af de i detta hänseende afvika från de öfriga. 34. Pannans bredd i procent af öfverkäksbenens längd: — 9/r 4: I | | | | | => | I I 8 85 | 149) 151] 156) 157) 173 171] 144| 148] 159) 158] 215 | 196 ul 175/ 200 22 248) 249 252) 253 3021 303] 2891 2881 291| 2901 318 | 3191 321 320 | | | - 3 IERS SENS slelslelelslafelee ls lots I I IT aff . Fi i II 71.5|74.e|64.7|73.3|73.3] 81.2|7.s| 94.2 75.0] 82.4] 74.d| 72.2]76.7|80.4|71.0| 72.7] 69.7|75.9| 2.8] 0 sles.] 75.s|80.3|$5.7 78.0] $8.4| 84.9] 78.4| 80.0] 80.|100.0]|105.2| 95.7|102.5 Med tre undantag, bland hvilka det ena utgöres af oklorna från Elfkarleby, synes således här den regel gälla, att pannans bredd i förhållande till öfverkäksbenens längd är nändre på hannarne än på honorna A (76) Jifr: för töfrigt (55) och (57). 35. Nosens längd i procent af öfverkäksbenens längd: — /n 4: 84/85 | 149) 151] 156| 157] 173) 171] 144) 145) 159) 158] 2151 214] 195/ 196] 276) 175] 239) 238 248) 249] 252| 253] 302) 303] 289! 288) 291| 290] 318 | 319) 321 | 320 SEA KT SS IC KS KR SR IRI GIRIRIE FAR SSSK SEE | | | | | | ER | 1 | | 3 | | 69.2] 69.2|58.s 66.1|66.7| 78.1] 81.4 83.3] 75.0] 76. al. 1/66.7]77.7|69. da. 4169.7 z|es.s 72 al 9.3 180.8 71.1/78. g|20.3|77.2 80.0 83.1|98.s 82.490. 89.c|105.2 97.4|117.0|100.0] Här visar sig således: att nosens större förlängning hos hannarne esomoftast och synnerligen i de mest utvecklade skedena är en starkare könskarakter än det likaledes hos detta kön jemförelsevis längre öfverkäksbenet. TI de tidigare utvecklingsskedena är deremot öfverkäksbenens längd en mera öfvervägande könskarakter. 30. Ofverkäksbenens bredd i procent af mellanhufvudets längd ('/», 4), af öfverkäks- , af underkäkens längd (/r 4), af ögonens höjd-diameter ('/1 76), af under- 2) och af kroppslängden ('/. 4): benens längd ('/r 4) gällockens längd C/i | | | | | | | | | | | Nr 84 | 85 | 149) 1511 156) 157] 173| ul 144] 148) 159| 1581 215| 2141 195| 196) 176) 1751 239) 238] 248) 249 252] 2531 302/ 303] 289] 2881 291 | 2901 318) 3191 3211 320 Islolslols)a SÄ [SN 319 SÄ (OM EE NEC OR KS KN ERA OS so 3 IQ SI sol er lasa | SR RN sne | '/b 72 |18.5|16.6|15.4| 15.4] 17.2| 15.9 18.21 15.5] 17.1] 16.71 14.9] 15.8] 16.6] 14.51 16.3] 15.2] 12.01 13.61 12.7] 14.3114.0] 15.0) 14. 3 14.2113 3/ 12.01 13.0| 13.6] 12.9|13.2112.2113.6 i/n 96 128.5|26.9] 23.5] 26.7] 28.7 | 26.9] 28.1] 33.3] 30.0] 26.3] 27.9| 27.8] 22.3 24.8] 27.4] 24.2]2 20.7 23.11 19.7] 21.2] 23.4| 25.7] 22.0] 24.4] 21.4/ 19.6] 20.0) 22.4|22.9 23.7] 20.2] 23.8] Ir 20.6] 18.41 17.4| 17.41 19.5/18.7 21.1119.4117.3119 4/19.2|14.9|16.8 18.1/16.7 17.3 16.2] 13.3! 15.4 12.7) 14.3] 14.51 16.6 13.8|15.4112. sj 31 12.11 14.0113.4] 14.1 11.5/14.5] | d P leL.7 49.81 54.8153.5| 57. aler. 4156.2' 56.3 75.2159.8 66.5|62.5 74.51 71.21 77. al66. 81 69.11 66.41 60.0] 70.5 62.61 65.9 81.4/ 82.01 88.3] 91.6 98.5] 76.41116.1/107.1178.7| 75.0] 77.2 77.3| if, 96 |46.2]43.6| 44.5] 36.4] 43.0] 39.1] 40.9] 43.9] 50.0] 40.0] 49.8] 41.7] 49.7] 45.5] 40. she 4918]är.e|20.o|7.4] 2] 80:s] avin |asio ann |aos 39.3] 36.0] 36.2 42.8] 32.0|36.0]29.7| 36.3] Ja 9 2.8] 2.6] 2.7] 2.5] 2.7) 2.3] 2.2] 2.8] 2.8 si 22) 2.5) 2.el 2.4) 2.9! 2.4| 2.| 2:3lLa], 19 2.2] 2.2) 2.3 2 2.2] 1.9] 2] 1 2.0] 2.0] 1.6] 1.el 1.5] 1.6| 38 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Häraf framgår tydligen, att öfverkäksbenens bredd i allmänhet är större hos hannarne än hos honorna, undantagandes hos de icke könsmogna . = = so. «> so « > (77) Att äfven de mest utvecklade laxarne skenbarligen utgöra ett undantag härifrån, till och med vid jemförelsen med kroppslängden, har sin grund i den starka utvecklingen af andra könsskillnader, särskildt nosens förlängning. 37. Ofverkäksbenens längd i procent af underkäkens längd: — '/1 46: I | | | | | | | | | | | | | | | | 84 | 85 | 149] 1511 156] 1571 173) 171] 144) 148) 159) 1581 2151 2141 195) 196 176| 175] 239) 2381 248) 249 252] 2531 302 3031 289) 2881 291) 2901 318 3191 321 320 | | I - IS) 2 Qlslelsl2ls! os! el els! els | 2 (NL Ko 3 QI sl els! oso) 2 72.2] 68.4| 73.9] 65.2] 68.2] 69.6|66.7| 63.2] 64.5] 65.4] 69.4] 69.2] 66.7] 67.6] 66.0, 68.8] 63.5 .4|66.7 52.5 63.2] 58.3) 63 58.4|59.4|57.3, 60.9 Ursprungligen hafva således hannarne jemförelsevis längre öfverkäksben än honorna, i detta bens förhållande till underkäken; — undantagen utgöras här endast af icke köns- mogna exemplar —; efter forelläldern omkastas emellertid förhållandet genom underkäkens ännu starkare förlängning hos hannarne =. = - . - - rr CS) 38. Bukfenornas läge i förhållande till ryggfenan uttryckt genom afståndet från nosspetsen till framändan af ryggfenans bas i procent af afståndet från nosspetsen till bukfenornas fästen: — ”/, 4: | FT | fas ERA I 84 | 85 | 149) 151) 156) 157) 273) 271 ut aan ne] 0 59) 158 2141 195) 196] 176, 175) 239) 238] 248) 249] 252] 2581 302) 303] 289) 288) 291) 290) 318) 319) s21| 3 320 I ERRGEGRE sole] 2 KS CN SE SNC SE SO SI I I CI IG slolslolslaol Är [ | 89. 3|90.e|85.2] 87.5 s|84.3]88.s|3s 0) 86.4| 87. ols7 .0|88.4 79.8 2. o|ss.4's7. also] 86.1|36.0 87. s|s.3l 88.018 84.8] 89.6| 83.4! 39.7 EK 87.2 o|83.1]83.0]s7.d 0] 87.4 Med tre al bland hvilka det ena utgöres af icke könsmogna exemplar, synes således här den regeln gälla, att hos honorna sitta bukfenorna längre fram under rygg- EN ANSROAS Ar. SrTReke: FORDRAN vrida kistor br CRS as EI (EO) 39. Bukfenornas längd i procent af bröstfenornas längd: — (SM I SN KS Ken |? [ON HOK li ON [Kon io lies late ke | 2183 | QUESTIEQU EST TP SPE EPNISNESNUSESINSIESNSNAS | | I I År : | : | | 45. gl46.2 50.0] 46.9] 50.0] 43.2] 41.2] 40.0] 44.4] 37.8] 42.2] 47.4| 55.1 RM 5|4L.s een 6| 38.2] 46.7] 43.7] 46.2] 38.4] 47.2] 40.9] 43.4] 41.4] 42.7] 43.0] 46.3] 37.7] 29.9] 30.4] 32.6] 30.2 NGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:o 8. 39 Det ofvan, i (65), anförda undantaget i forell-åldern gör sig naturligen äfven här gällande, liksom de båda minsta bland de anförda exemplaren äfven här visa sig vara lika litet utvecklade till könsskillnad som i flera andra hänseenden, och i lax-åldern finna vi två undantag från den eljest gällande regeln, att stjertens minsta höjd är i förhållande till postabdominallängden större hos hannarne än hos honorna . os os so - - > (80) 41. Stjertens minsta höjd i procent af afståndet mellan bröstfenornas och bukfenornas fästen: — '/y4 4: land Köl | | SN | 215) 214 195/ 196] 176| 175/ (G 85 | 149] 151] 156) 157| 173) 171] 144] 148) 159) 158 239) 238] 248) 2 53] 302, 303] 289) 288] 291) 290 318) 319) 321 320 slelsle slelsla EES RREeE slelslels else ER gl olsle | I I | I | ' . i ST 32.6|32.7 el 2.8|30.9 29.51 25.5] 26.8] 31.7] 30.6] 29.8] 27.4|27.7| 29.3| 33.3| 31.0] 29. ;| 26.3] 23.0] 23.8] 22.2] 22.8 Någon allmänt AR RÖN för könsskillnad kan således icke anföras i fråga om förhållandet mellan stjertens minsta höjd och praeabdominallängden. 42. Längden af stjertfenans mellersta strålar i procent af de längsta stjertfenstrålarnes löne, — Varg ee EA fe ar öl stin riken sten Ear bet St AA SSF i EEE ER RS EA RE bo En SE 192 ÖGA NE | | | | | | | | | | 8 85 | 149) 151 156] 157] 173 171 144] 148] 159) 158] 215| 214 195 196] 176) 175] 239| 23 8) 2491 252) 2531 302) 303] 289) 2881 2911 2901 318) 3191 321) 320 3 | 9 os elglolslelslolslelsk IC Ko) CE sl els 9 | I — - — - - —— - = STI AC NT PR SS Ae fare a | |63:4| 47.8 65.0] 51.5|50.0] 57.7 48.6 38.4|59.3] 50.4 54.5| 53.6] 61.8] 57.8] 63.0] 62.7] 58.9] 51.2|48.0] (46.7 7169.8 [60. 01.63.0165. al 97.7/56.5]60.9, 66.2 ol61.0] 0 59.1 45.0] 46.1] 51. 146. 6 Temligen allmänt synes således gälla, att hannarne hafva mindre utringad stjertfena TVO OUR ML Bet NASAEAR SRA SATAN NER Aer Pe fdejg ar tes RENSA (SN) 43. Bröstfenornas längd i procent af afståndet mellan dessa fenors och bukfenornas fästen: av Ca 4: '| | | | I I (Ba 85 | 149) 151] 156) 157) 173) 171] 144| 148) 159) 158 I 215 214] 195] 196] 176 si 239! 238 248] 249] 252 2531 302) 3031 289) 2881-291] 290) 318| 319] 321| 320| FL SN sek jS | MES SN a ES ET FE Ers LAS TER rr | aa SN [ra] öre ET fy LR LS EA ES Ka [ES SKER | SLSNKSINSNS Falsk es kenls el ls ISSN PiESNESNESNESNTPASNSNSNESISAES 64.0] 68.7]59.:5] 60.5] 63.0] 59.4] 63.3] 57.2] 55.9] 52.5] 58.7] 60.3] 54.3] 54.4] 59.0, 55.9] 48.2] 46,3] 49.0] 47.8] 51.3] 38.8] 48.1 | 47.1] 52.2] 46.5] 51.9] 41.4] 46.5] 45.1] 46.5] 46.2] 41.7 | 4.2 Med undantag af de båda minsta och två på gränsen mellan forell- och öring- åldrarne stående par bland de här anförda exemplaren gäller således för dessa, att bröstfenornas längd i förhållande till preeabdominallängden är större hos hannarne än hos fUONVOTITA Ne tbisinr SM en lersten os ss vert lake Ad ourcvter tsk SSL) 44. Bukfenornas längd i procent af afståndet från dessa fenors fästen till analfenans början: — fr 6: Fi | | | I | | | a | | | | | | 84 | 85 | 149] 151) 156| 157) 173| 171) 144) 148) 159| 158] 215| 214) 195| 196] 176) 175 939) 238) 248) 249 202 253] 302) 303] 289| 288) 291 290] 318) 319) 321| 320) | | | | I | 5 | 3 SÄ 3 IG Se she sSlojslolsl olslolglolslotslolslalgle] ? ANA | | SNR NESNIIS OS | | || | | 60.9) 52. ale] 6151.2160.9) 52 als. 8|47.2159.1149.8 69.2] 65.5] 72.7|68.2] 66.7] 56.7 Få ol Hlrordl | 64.8 60.1]60.2| 55.5] 62 ol 63.21 65.61] 56.2] 62.6] 159.6] 65.4] 53.0] 55.2] 53.4] 49.8] 46.1 52.0|42.6| 40 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Här visar sig således blott ett enda undantag mot den eljest gällande regeln, att bukfenornas längd i förhållande till postabdominallängden är större hos hannarne än hos honörnashla-resl $ to rtobiarsake. srtbas ist tedes Herrtttibipa ie gån NAR(CS Granska vi gälräfstaggarnes eller fenstrålarnes antal eller antalet fjällrader hos de här anförda exempel af hannar och honor, hvilka tal finnas upptagna i tabellerna, skola vi finna, att någon beständig könsskillnad i nämnda hänseende icke är att anmärka; men der någon skillnad förekommer, visar sig, att hannarne i allmänhet hafva ett större antal gälräfstaggar, större antal strålar (till tio) i bukfenorna och större antal fjällrader (d. vy. s. fjäll af mindre storlek). Sammanställa vi nu de här anförda resultat om åldersförändringar och yttre köns- skillnader, finna vi följande satser i allmänhet gällande: | | TUVA EES ING 52 Hufvudets längd i förhållande till kroppslängden = D DE DI Mellanhufvudets längd » » » Mr 5) DE) Ögonens längd »” » » IEEE DI » höjd » » » ISS 0) » = » | Pannans bredd » » » HED) ES | Nosens längd » » » 10) ST | Öfverkäksbenens längd » » » >» SEN MED Underkäkens » » D » DIE 0) = | Undergällockens » » » » NSD DIS) Afståndet från nosspetsen till ryggfenans början i förhållande till kroppslängden... ”/, (RR = IE==0) Ryggfenans bas » » » 2 Bla D FED Ryggfenans höjd » » » hr OM a | (ED) DY) | Bröstfenornas längd » » » = De = NES | Praeabdominallängden » » » ET AD = | Afståndet från nosspetsen till bukfenornas fäste » » » sla DNE SÄ Sr) | Bukfenornas längd » » » SR | SN YEN) | | Prostabdominallängden » » » a DR) DUET | | Analfenans bas » » » NTA a IAN RT Dj 2 » h öjd »” » » Lo / E NS 0) NERD) Fenfria stjertdelens ryggkant » » » SN DNE) SNI» ” » bukbrädd » » » SSL TEE » = » NI) Stjertens minsta höjd » » » cp fa NNE) DI 010) Mellersta stjertfenstrålarnes längd » » » FENG (TN END) = » NED | Längsta stjertfenstrålarnes längd » » » ESRASNG NN) DAY Ögonens längd-diameter i förhållande till hufvudets I [have BS ASEA SAR SARA ae Sjö NI = NE) » höjd-diameter » » » » DNE) NE Pannans bredd » » » » EL DE == Nosens längd » » » » DR NE) Öfverkäksbenens längd » » » » » = » NA " Till förklaring af ofvanstående tabell vill jag blott anföra några exempel: juv. — sen. betyder: aftagande med åldern, juv. = sen. betyder: först (i åldern) aftagande, sedermera tilltagande och i de sista utvecklingsskedena änyo aftagande, juv. = sen. betyder: utan märkbara åldersförändringar. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. vx:o 8. 41 | | |G | KJIN SÖN GS 2 | | 5 | Underkäkens = längd i förhållande till hufvudets längd INR ED) » Undergällockens » » » » » VER DES: | Ryggfenans bas » » » » NEED NE) | Analfenans » » » » » (ODES D DD) | Stjertens minsta höjd » » » » |D = DE) | Mellanhufvudets längd » » » » | DE DM Do =) Ögonens längd-diam. i förhållande till mellanhufvudets längder ER RES Sjös = = » | » höjd-diam. » » » » fv == DEE) » Pannans bredd » » » » EDA DD DIE) ' Nosens längd » » » » | NEED PE) | Öfverkäksbenens bredd » » » » | NE) NN | »” längd » » » » | DIET) Do » ' Underkäkens » » » » » | =>» == 0 Undergällockens —» » » ” 5) blyng Be SP 2 TR BURE oe ASA fos NE) DE) ' Ryggfenans bas » » » » Hör D = » Do D Analfenans » » » » » Ya | PY) DE 0) |» Stjertens minsta höjd » » » NäR EEE SR es LEE Cfön |D =D =) KO fyerkäksbenens-hbredd +-förhållande-till- (deras: längdörsstr oss ooo oss on Aly 0 NR DNE) | iBannansvoreda i förhållande: till öfverkäksbenens. längGa ooo oooooooosoo or oss sosse 91 ES NES | Nosens längd » » » FR S0e BRED SUR ESA EINE DVS bl GY EES DES Öfverkäksbenens bredd i förhållande till underkäkens längd... .noonsms mossa oooaan ana if =D IS =V » längd » » »” FP YE EE öra SST. Ti 00) Ryggfenans afstånd från nosspetsen i förhållande till bukfenornas afstånd från | (ENSAM MSE SE a GE ES oa AR are GA SR a AD Ng SA LAN REN 3 SAABS LG mu =E NES | Bukfenornas längdua förhållande=trll bröstfenornasslangdierstseser Serene er sn » =» | = | Stjertens minsta höjd i förhållande till postabdominallängden.....ssmosoomoooooo oo åf, NED | NES | » » » oo» » 20tpreeab domin allan sdenES=ESSEeseseeses Ens Sa — ) | Mellersta stjertfenstrålarnes längd i förhållande till längsta stjertfenstrålarnes längd €/; NES SEE | Ögonens höjd-diameter i förhållande till pannans bredd..........- Me rea LOTTEN SN a se IS = » | ” » » » » Fundergällockens: Jan gas =—=5 "Esser nassar SV IE = » | Bröstfenornas längd i förhållande till praeabdominallängden soooooooosoosoossssooooo-o- Pla ET | NE) | Bukfenornas i » »IDOS tab (OM al Än SENS AAA Yo RE Af dessa förhållanden är det nu lätt att finna, att alla de beständiga könsskillnader, som här blifvit anmärkta, ställa sig jemnsides med de beständiga åldersförändringarne, på det sätt att honorna företräda det mest framskridna utvecklingsskedet. Detta gäller naturligtvis oaktadt den omkastning, som vid jemförelserna med hufvudet och mellan- hufvudet förorsakas af de dem tillkommande könsskillnaderna. Eljest se vi olikhetstecknen i de båda kolumnerna gå i samma riktning, så snart endast ett tecken förekommer i hvarje rad, d. v. s. så snart utvecklingsriktningen och könsskillnaden äro beständiga eller åtminstone visat sig vara i en riktning så öfvervägande, att undantagen kunnat anses föga afsevärda. På grund af hvad jag ofvan yttrat om utvecklingsförändringarnes betydelse för form- skillnaden låter oss det nu anförda förhållandet mellan åldersförändringarne och köns- K. Vet. Akad. Handl. Bd 21.. N:o 8. 6 42 SMITT: RIKSMUSBEETS SALMONIDER. skillnaderna redan här ana, att vi uti samma riktning hafva att söka betydelsen af de form-(art-)skillnader, som kunna förekomma hos våra laxar, eller, med andra ord, att dessa skillnader lika väl som könsskillnaderna bero af och ställa sig jemnsides med den naturliga utvecklingens gång. För att pröfva, huru härmed förhåller sig, vill jag gå en omväg och vid granskningen af de möjligen förekommande formkaraktererna utgå från an- tagandet af de hittills allmännast erkända båda arterna, trutta och salar och anställa en jemförelse af deras karakterer. En sådan jemförelse fordrar emellertid — hvad redan WIiDE- GREN särskildt framhållit — fullt jemförbara exemplar, och då vi sett, att såväl tillväxt- förändringarne 'som könsskillnaderna kunna vara rätt betydliga, måste vi för jemförelsen välja exemplar af samma kön och åtminstone af något så när lika ålder och könsmognad. Skarpast utpräglade böra vi naturligtvis vänta att finna artkaraktererna hos de äldsta individerna; och jag börjar derföre med de exemplar utaf lax-åldern, som upptagas i tabellerna. | Nummer i tabellerna | 300 | 318 | 289 | 321 | 302 | 315 | 288 | 320 | 2900E3270 629303 | | Ö 3 (0) 3 3 (ör Q Q Q 2 2 Ö | trutto) salar | truttal salar | trutta| salar |truttal salar |truttal| salar |trutta salar | I | | Kroppsläugden, i millimeter | 551 | 535 | 660 | 643 | 502 | 660 | 584 | 576 | 732 | 810 | 696 | 729 | | - | Hufvudets längd i 4 af kroppslängden....... "ja 26 | 22.1 | 20.4 | 25.0 | 20.6 | 22.7 | 20.6] 21.6 | 19.2 | 22.8 | 20.2 | 21.6 | 19.21 Mellanhufvudets » En NT TNE RES d2/a 4 | 14.7 | 12.5 | 15.5 | 12.1 | 15:3 | 12.6 | 14.2] 11.8 | 15.0 | 12.4) 13.6 | 12.51 Pannans bredd SK DO RASA Ila 4 | TEA RT SS ST BGN SÖ TAN TS | UN TS Nosens längd » on PAN ae Es GVA SAN STR ERK SN SN a BS Tel Role Öfverkäksbenens längd » >» BN SAN NGAN SK I TSE Se FR ESR ARN tsk (Br) SRA | GK OR | Underkäkens 25 RED Re) HI RAS Ela 96 | 13.7 | 12.1 | 16.3 | 12.6 | 15.8 | 12.51 13.8 | 11.0 | 14.7 | 11.8 | 13.9] 11.61 Ryggfenans afstånd från nosspetsen i 4 af kroppsl. m/a 2 | 42.6 | 40.6 | 42.9 | 42.6 | 42.0 | 41.2 | 44.7 | 40.9 | 43.y | 40.7 | 41.3 | 42.1 Ryggfenans bas i 24 af- kroppslängden............... n/a 30 | 12.7 | 10.6 | 13.2]. 9.8] 11.6] 10.5] 11.1] 10.7] 11.2 | 12:7| 11.5) 11.2 Ryggfenans längsta stråle i 2 af kroppslängden... 92/a 7 | 11.3 | 10.4 | 10.8] 10.2] 11.4) 9.11 10.1] 9.51 11.21 10.21 10.8 | 9.3 Bröstfenornas längd i 4 af kroppslängden........- Pla 61 13.8 | 13.1 | 14.7 | 12.4 | 15.1 | 11.8] 12.7 | 12.3 | 13.8 | 12.0 3 SN Praeabdominallängden » — » SE SA a/a 36 | 28.7 28.2 | 28.3 | 29.7 | 27.5 | 29.4 | 30.7 | 29.8 | 30.6 | 31.8 | 27.3 | 29.6 | Bukfenornas afstånd från nosspetsen, i 2 af | | kro ppslangdenisseersessee kens NER Nee ”/a 96 | 49.7 | 48.8 | 51.4 | 49.1 | 49.8 | 49.5] 49.8 | 47.2 | 50.3 | 50.8 | 47.3 | 47.5 Bukfenornas längd i 4 af kroppslängden......... s/a sell LIA LO: TLL | 10:57) L22 EON ELON 955 EG ORO | Postabdominallängden » » Sj TURER UAV ta 96) 19:8 | 21.9] 19.8) 20:21 213 | 20.6 | 20.7 | 22.3 | 21.7 | 22.2 | 20.5 | 21.4 | Analfenans bas FD Prsg le EKRAR va il rD Fra Is ERNOTNETSRNN BoRS 1.8 | | Analfenans höjd RN 3) KE VR IE T/a 21 11.3 | 10.4 | 12:1 | dekis BRORS | 12.3 5 | | Fenfria stjertdelens rygg-längd i 4 af kroppslängden z/a 4 | 9.3 10.7/| 10.5) 11.2 | 10.4 | 12.3 | 10.1 | 10.7 | 10.9 | 11.4 | 11.5 | 10.4 | » » buk-längd » » » Z/a 90 | 10:91 13:21] 9iT) Il9 ILo | 130023 OIN 22 13.9 | | Stjertens minsta höjd ” oo» » E/a 961) rIr46:SNB:SN 66 ING EST 0 G:SNEKS:SA nn | 8.s| 6.91] Stjertfenans mellersta strålar » » » avigt! INNTEBN EG 13ALRR BT) 26 TS kd DES RR SSA NOEN NESS ED | 7.61 5.9 å » längsta » » on » öfa 4 | 13.4 | 13:8 | 13.8 | 13:3 | 13:5 I 145] 13:01 18:11 | 113:0] 13:4 | 14.2 | 13.7 Ogonens-längddiameter i 24 af hufvudets längd... c/6 2/| 11.5 | 11.0! 82/1 9.81 12.3) 9.9] 11.11 11.7| 8.41 10.4] 9.71 10.0] » — höjddiameter » » — » » oo. d/ö 36) 11.5 | 10.1] 8.51| 9.0] 11.0] 9.61 10.3] 10.8) Bel 5) 9.31 10:0 Pannans bredd DN ” » cc 9/6 |. 344 | 4.9 | 32.4) J4:2:1. 34.2 | 35.3 | 31.7 | 36.6 | 32.5 | 37.2 | 34.5 | 37.9 | Nosens längd » oo» » » oo €1/6 H | 33.6 | 36.7 | 37.0 | 41:38) 35.1 | 36.8 | 33.3 | 35.1 | 36.1 | 35.4 | 35.3 | 30.7 Ofverkäksbenens längd =» » »” » oc fb 96) 39.4 | 34.9 | 38.2 | 35.3 | 43.9 | 35.3 | 40.5 | 35.1 | 40.4 | 33.5 | 38.7 | 35.7 Underkäkens » » on » » oc k/b 961 62.3 | 59.6 | 65.5 | 61.6 | 70.2 | 61.0] 64.3 | 57.6 | 64.5 | 58.5 | 64.7 | 60.7 Undergällockens = » » oo» » » oo gp | 24.6) 24.8 | 21.2 | 24.01 23.7 | 22.11 23.01 22.91 21.11 23.8 | 25.3 | 22.1 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:0 8. 43 Nummer i tabellerna Kroppslängden, i millimeter Ryggfenans bas i 26 af hufvudets längd...... nb .90 Analfenans » » oo» » DY LET v/6 Stjertens minsta höjd » » » JyN Sa älv 96 Mellanhufvudets längd » —» » PVE b2/d Ögonens längddiameter i 24 af mellanhufvudets Mängd RSA ARD ERIGT bla! MRS AD [ba Ögonens höjddiameter i 2 af mellanhufvudets Jämn g diss Feyer AG rg age Ia Inka Ada Hö Pannans bredd 12 af mellanhufvudets längd 9/5, 26 Nosens längd » » » e1/02 4 Öfverkäksbenens bredd» » » » Up KH ” längd » » » » N/'ba Vå Underkäkens DID) AD » » klo 4 Undergällockens » » » » mo Uba | Ryggfenans bas ” on » » > R/bo 6 Analfenuns —» DA 2 » » V/ba 2 Stjertens minsta höjd » » ” GA Öfverkäksbenens bredd i 26 saf deras längd......-- in I Pannans bredd i Zz af öfverkäksbenens längd..... In I Nosens längd — » » » NAR AS en 2 Ofverkäksbenens bredd i 4 af underkäkens längd i/k 24 » längd » oo» ” » Ng Å | Ryggfenans afstånd från nosspetsen i 4 af buk- fenornas afstånd från samma punkt........... mir KA Bukfenornas längd i 2 af bröstfenornas längd.... 3s/p 4 I Lå Stjertens minsta höjd i 7 af postabdominallängden 4ä/; 9 ” » » oo» » praabdominallängden äg 2 Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 24 af längsta | stjertfensurålarnes, längdelstioooctoosoos äl; 9 Antal gälräfstaggar på högra sidans första gälbåge Spbd » » » venstra » » » Spbs DENS Ur LA TGUADY SS TCT Amen sen orena so SEE ESA D » HIMD DEAD GER Noosa söseaonnd-scssocsa sök SSE RES A ” JA DO MJDTOS [TEN OLIN MRS sas aa ok re KASSE NS RAA 8 » Dig Ev DU KTE DN OLD NS Eoso endas SLE LISTAR Vv » fjällrader på !/,, af kroppslängden på fram- buken strax ofvan sidolinien... oo.ss.o----------- Sqa Antal fjällrader på !/,, af kroppslängden på stjerten SULAXMO LV ANTISIÄ OlLDIC Doo d soon soon nn SSA INSER Sqe 300 | 318 | 289 | 321 | 302 | 315 | 288 | 320 | 2901 327 | 293 | 313 (0) el (6) 3 (6) Q Q Q Q Q Q trutta| salar |truttal salar | trutta) salar |trutta) salar | truttal salar | truttal salar 551 | 535 | 660 | 643 | 502 | 6601 584 | 576 | 732 | 810: 1 696 | 729 57.4 | 52.3). 52.7) 47.3) 50.9) 50.7) 51.6 | 55.8) 49.2 | 62:8) 53.3] 58.c 41.0 |. 35.8). 33.2] 35.3) 37.7). 33:e] 42.1 | 39.6) 39.21) 40:21) 42:0l 40: 42.6 | 32.1] 35.1] 31.9] 40.4) 32.0] 40:51 35.1) 36.1 | 34.8) 40:7) 35.7 66.4 | 61.4] 61.8) 58.6) 67.5) 61.01 65.9 | 61.21 66.3] 61.6] 63.3) 65.0 17.3) 17.9) 132] 16.6] 18.21 16.31 16.9 | 19.0) 12.7 | 16.8] 15.3) 15.4 Iz3 163 das keel A5nlko is) 273 TATE IDA 51.9 | 56.7) 52.5] 58.3] 50.6] 57.8] 48.2 | 58.8) 49.11) 60.4) 54.7) 58.2 50.6 | 59.7) 59.8] 70.5) 51.uw 60.21 50.6 | 57.2] 54.5 | 57.4| 55.8) 54.9 13.6 | 12.9] 13.5] 12.2) 14.3] 12.01 12.0| 13.6) 13.6] 10.9] 14:7| 10.9 59.3 | 56.7) 61.8] 60.21] 64.9] 57.8] 61.4| 57.2) 60.9) 54.5) 611] 54.9 93.3] 97.0) 105.9) 105.1| 103.9| 100.0] 97.6) 94.11 97.31 95.0) 102.1] 93.4 37.0 | 40.3) 34.3] 41.0) 35.11 36.11 34.9 | 37.5) 31.8) 38.6) 40.0) "34.1 86.4 | 85.1) 85.3] 80.7) 75.3) 83.1] 78.85) Y1.1| 74.5 | 102.0] 84.2 90.1] 61.7 | 58.2| 61.8) 60.2) 55.8) 63.3) 63.9! G4.7| 59.9] 65.3) 66.3) 62.6 64.2 | 52.2) 56.8) 54.4] 59.7] 52.4] 61.4 | 57.3) 54.5 | 56.4] 64.3) 54.9 22.9 | 22.9] 21.4] 20.21 22.01 20.11 19.6 | 23.8) 22.4 | 20.0] 24.1] 20.0 87.5 | 100.0] 84.9) 96.8) 78.0] 100.0] 78 4 |102.5| 80.6 | 110.9] 89.71 106.0 85.4 | 105.2) 96.8] 117.0) 80.0] 104.1] 82.4 100.0| 59.6 | 105.535] 91.41 100.0 14.5 | 13.4 12.5] 11.5| 13.8] 12.ol 12.3 | 14.5] 14.0 | 11.5) 14.4) 11.8 63.2 | 58.4 58.3) 57.3) 42.5) 57.sl 63.0 | 60.9) 62.6 | 57.3) 59.8) 58.8 35.7 | 83.1] 83.4] 87.0) 84.8] 83.11 89.7 | B7.al 87.2 80.1| 88.3] 88.6 80.3 | 80.0) 79.4| 85.0) 80.8) 82.1] Bla) 77.5) 84.2 | 76.3, 82.4| BLo 47.7 | 29.9] 44.8] 32.6) 43.4| 32.8] 42.1 | 30.2) 37.7 | 32.2) 42.7) 32. 2:71 23:0) "Slo 22:21 Bas 22:5128:5] 22:83) 20:31] 22:31 DI 23 | 58.2 | 45.6) 60.9) 51.1] 57.7| 39.0] 66.2] 46.6) 59.1 | 42.5) 53.5) 48.1 TN KSL SITS 20 al LON Re 20 | 17 2015 ID HE 0 20 17 HOME 205 20 16 19 15 14 15 14 14 14 | 13 14 | 14 16 14 14 11 dte a be 12 aläl lå Hj) fm ke 1130 aR 12 13 13 14 14 | 14 13 14 14 | 14 Ia als 15 13 14 9 HOEL ESR IH OM ROR TORN 20 TOESR2 lid 21 19: 120 10597 1]) 200) 18 | 22 18 I SNUS TIMING ESR IEIORETS TNE TSE par efter par, så mycket som möjligt I denna tabell har jag sökt sammanställa, jemförbara exemplar: 44 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. N:r 300 är en grålax-hanne från Motala, af nästan lika kroppslängd och uti lika ringa grad af könsmognad som blanklax-hannen, N:r 318 från Halmstad. Den föga fram- skridna könsmognaden uttrycker sig också deri att nosen i förhållande till kroppslängden är lika lång hos båda och att underkäken hos Motala-laxen ej blifvit tillräckligt lång för att bibehålla sin grålax-karakter i jemförelse med mellanhufvudets längd. N:r 289 är en grålax-hanne med hög och kort kroppsform (ferox-typ) från sjön Näckten i Jemtland, af nästan lika kroppslängd som N:r 321, en blanklax-hanne från Halmstad, men uti längre framskriden grad af könsmognad i jemförelse med denne. Samma skillnad i graden af könsmognad är äfven att anmärka vid jemförelse emellan N:r 302, en lekande grålax-hanne från Lagan, som individuellt utmärker sig genom ovanligt kort ryggfena, och N:r 315, en ännu ej lekfärdig och omkring 150 mm. längre blanklax-hanne från Torne-elf. Postabdominallängden på N:r 302 är visserligen i förhållande till kropps- längden ovanligt lång för att tillhöra en grålax; men vid jemförelse med stjertens minsta höjd framträder dock grålax-typen. De öfriga tre paren i ofvanstående tabell äro honor. N:r 288, en grålax-hona från Näckten, är visserligen af nästan lika kroppslängd som N:r 320, en blanklax-hona från Halmstad, men af betydligt längre framskriden könsmognad, färdig för lek. I jemförelse med kroppslängden har N:r 288 en ovanligt smal panna; men denna likhet med blanklaxarne försvinner 1 uttrycken för pannans jemförelse såväl med hufvudets som med mellanhufvudets och öfverkäksbenens längd. Individuellt för N:r 320 — (och i mindre grad gäller detta äfven om ofvan nämnda N:r 318) — är att an- märka en för de utvecklade blanklaxarne ovanligt stor bredd på öfverkäksbenen. N:r 290, en grålax-hona från norra delen af Storsjön i Jemtland, har varit snart lekfärdig, när den fångats, och obetydligt kortare än den blanklax-hona, N:r 327, med hvilken hon jemföres och hvilken för så lång tid sedan lekt, att hon hunnit betydligt restituera sig. I afseende på pannans bredd, hvilken hos N:r 327 är ovanligt stor —, en följd med åldern —, gäller en motsvarande anmärkning till den jag ofvan framställt om N:r 288. Såsom en individuell regelbundenhet torde man böra betrakta bukfenornas jemförelsevis långt tillbakaskjutna läge hos N:r 327. Den sista jemförelsen, mellan en grålax-hona, N:r 293, och en blanklax-hona, N:r 313, båda samtidigt tagna 1i Ljungan, den förstnämnda ännu ej lek-färdig, den senare redan utlekt, visar ej blott den oregelbundenheten, att grålax-honan har ett jemförelsevis långt framskjutet läge både för ryggfenan och för sina bukfenor, utan äfven att hon har den fenfria stjertdelens ryggkant jemförelsevis lång, hvaremot N:r 313 har denna del kortare än hvad eljest vanligt är för blanklaxar. Emellertid gäller äfven för dessa båda exemplar, att förhållandet mellan längden af nämnda del och analfenans längsta stråle är det ut- märkande för utvecklade grålaxar och blanklaxar, ehuru de nämnda oregelbundenheterna här gifva anledning till påminnelse om de förhållanden, som stå i samband med outvecklad könsmognad, ett kapitel, till hvilket vi senare skola återkomma. Med dessa anmärkningar, och ehuru vi sålunda i ofvanstående tabell hafva ett temligen bredt område för föränderligheten, såvidt denna beror vare sig på tillväxtskillnad, — från 502 till 810 mm:s kroppslängd —, eller på olika grad af könsmognad, erhålla vi dock följande uttryck för den skillnad, som i lax-äåldern kan utmärka grålaxar från blanklaxar. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. Hufvudets längd i 2 af kroppslängden Mellanhufvudets längd i 2 af kroppslängden Pannans bredd Do D » Nosens längd » oo» » Öfverkäksbenens längd » » » Underkäkens » DID » Ryggfenans afstånd från nosspetsen i 2 Ryggfenans bas » » höjd » Bröstfenornas längd » Praabdominallängden » Bukfenornas afstånd från nosspetsen » » längd » Postabdominallängden » Analfenans bas » » höjd » Fenfria stjertdelens rygglängd » » » buklängd » Stjertens minsta höjd » Stjertfenans mellersta strålar » » längsta » » Ögonens längd-diameter i 2 » höjd- » DI » Pannans bredd NED » Nosens längd ND » Öfverkäksbenens längd ED » Underkäkens » » » » Undergällockens =» NED » Ryggfenans bas DE) » »” »” »” » » Analfenanus » » » » Sjertens minsta höjd TED » Mellanhufvudets längd — » » » Ogonens längd-diameter i 2 » höjd- » DE Pannans bredd » » Nosens längd » » Öfverkäksbenens bredd » » » längd EF Underkäkens » LD Undergällockens — » » » Ryggfenans bas » » »” » 2” »” Analfenans » LED Stjertens minsta höjd LD) Ofverkäksbenens bredd i 4 af deras längd Pannans DES) Nosens längd » » » 1) Två undantag. 2) Ett » BAND. 2l. »” »” » »” ” » » » »” »” » » » » »” »” »” » öfverkäksbenens längd N:o 8. 45 Trutta > Salar 0 OO [4 0) ACK OMEOME AME AG VESA MES MES MESA GEA ONE OMEVECSNESAS VEOMIANEM MEGA EEE AG ONME AVE AE MES VAA GETA (Er AVE EN fs ED RA Er VA VÄ VD VEN Vä I 46 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Öfverkäksbenens bredd i 24 af underkäkens längAssooosooesossoserssoonn non nn une LITA er AN Trutta > Salar!) » längd » oo» » Jb ac bin be Er a oe pk sera Akker SAR JIE SAL HAR VSK RARTN OA SE — = — Ryggfenans afstånd från nosspetsen i 42 af bukfenornas afstånd från samma punkt po = 2) Bukfönornast Längd abs akbLoStien oj ask Tan od SN nan AN nan — = —?2) Stjertens minsta höjd 1 sratepostab domimallangdens--"EESEeersreneee nee es ee SANNE sen —— = — » » RE HERE ap ae ab CLOMIN a LÄN Eneas SSE SEAN ENA ESS rAg NE Sy = = Mellersta stjertfenstrålarnas längd i 2 af längsta stjertfenstrålarnes längd sooooooosoosooo---------- > — 236 8 fega beh Era Vasa. JA IOa (SNEGN Cost sossgsdosssssr oss NESSER — << — bj I Fjällrader på Kröppel-ssirilössnstredtesndertesjeesgn be ir en AA Ser As ASIENS ENSE SIA San — > — Dessa 57 jemförelsepunkter lemna således icke mindre än 30 karakterer, 1 hvilka alla de anförda grålaxarne skilja sig från de med dem jemförda blanklaxarne. Men granska vi dessa karakterer genom att efterse, huru minimi- och maximitalen för desamma förhålla sig i tabellen, få vi ett annat resultat, närmast beroende af det inflytande ålders- förändringarne, könsskillnaden och olika grad af könsmognad utöfvat jemte de individuella oregelbundenheter jag ofvan påpekat. Då visar sig nemligen, att endast följande karak- terer kunna uttryckas med bestämda, för alla de anförda grålaxarne och blanklaxarne gällande tal: Elufvudets langde ir graf ikroppslängden:ssbEes5rssrees senses Nesse oe Trutta > 21.5, Salar <= 19.3 Mellanhufvudets längd i 2 af kroppslängden -.--- NE lö i SS IG Öfverkäksbenens =» DD » — [= 108500 REG » » Des ILUTVIUCLE tär län SUS SEAN EE ER nt ESS SN — > 381, — — 35.8 Underkäkens » PAN na OPpslänSdene-=--SSESsr es ea SNS oe SNES ER — > 13.6 — — 12.7 ed » Db DE NUV EUS) LÄN DÅ sa oe oe Se Se SANNE SE SE SEE EGEN SE (02 NS (HA Analfenans bas » » kroppslängden... - RSA SS Stjertens minsta höjd —» » » ER ES ES IE [EL Se » » » EE OStab UOMmInN MlaNTÅSN-—S5 > SSE ERNER SSE == = I63 NM » » » ERP Ia domn Mängden ASSR SANNA Sera = 20:25 Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 24-af kroppslängdenssoooooooosodsooossoooosssso sno EE ög AS (00 » » » » » längsta stjertfenstrålarnes längd-- sc FE 10040 ANDAS iPannansnbredaitsotatrotverkaksbenensW äng döfss SSSeseT ease RN EE = 80 EE NI GK Nosens längd -» oo» » ög ads se rr er sr sega SIS NS RST NSL NV ED EN Ge — = 96:90, — = 99:23 Gälräfstaggarnes santallup ar första gälbagens<>=-"E44 555 Tees ers ensNeR Naess ENE =S Fjällradernas antal på !/,, af kroppslängden, framtill, i buktrakten.--...-.--o-.------- — = 20, EE I » » » » » baktill, på stjerten — EE 17, = = ND Analfenans längsta sträle är dessutom på alla grålaxarne större men på blanklaxarne mindre än afståndet mellan fettfenan och stjertfenans främsta öfre stödstråle. Äfven med detta resultat skulle vi emellertid hafva tillräckligt många och vigtiga karakterer till fastställande af artskillnad mellan grålaxar och blanklaxar, om blott dessa karakterer dels vore gällande i alla andra åldrar, dels ej förlorade en del af sin betydelse genom de mellanformer äfven tillhörande lax-åldern, hvilka äro upptagna i tabellerna och till hvilkas betraktelse jag senare skall öfvergå. Dessförinnan går jag nu att pröfva 1) Ett undantag. SLANG » 3) Dock ett undantag. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 47 karakterernas giltighet i de yngre åldrarne, närmast i öring-åldern. Härvid är dock att märka, att tabellerna upptaga endast en blanklax-hanne af öring-åldern, N:r 279, en hanne från ”Torne-elf, och denne dessutom knappast bestämbar i afseende på graden af köns- mognad, emedan alla bukhålans inelfvor saknas. Den hanne, med hvilken jag jemför honom, är en grålax från Ume-elf, tagen 1 början af Augusti och med början till upp- svällning af testes. För öfrigt upptaga tabellerna af blanklaxar i denna ålder blott ännu ej könsmogna honor, af den form, som bär namnet oklor eller börtingar och hvilken jag uteslutit ur föregående jemförelse för att senare återkomma till densamma. Då intet annat jemförelse-material finnes bland öringarne, använder jag emellertid två sådana: den ena, N:r 281, är tagen i Maj uti Dal-elfven vid Elfkarleby, den andra, N:r 286, är från Wenern utan uppgift om fångsttid. Med den förra jemföres här en ännu ej könsmogen grålaxhona, N:r 263, likaledes kallad okla, tagen i Oktober vid Elfkarleby; till jemförelse med den andra står en ännu icke könsmogen grålaxhona, N:r 256, från Motala, tagen i Oktober. | | Nummer i tabellerna | 274 | 219: 1) 203101), 201 |-2567 11-286 söder I Ar H | | 3 3 ? 2 2 ? trutta (t) | trutta | salar | trutta | salar | trutta | salar | i jemförelse | med salar (s) Kroppslängden, i millimeter | 365 | 420 | 367 | 388 | 361 | 424 I | I | | Hufvudets längd i 2 af kroppslängden.....---- bja 9 | 23.0 | 20.2 | 21.8 | 19.3 | 22.4 | 18:4 ES | Mellanhufvudets längd MED INS ba/a 6 | 15:6 | 124 | 14.3 | 12:8 | 150 | 12.5) » => | Pannans bredd »on MPV Ekots gla 6 | 7.9 | 6.3 7.0 Grau || 6Te NGA » =>» [ENOsenstlängd Skid AE DE GY Ga) ERNA GON GON RN Öfverkäksbenens längd » oo» ANSE Klan SOS Gr RA Fda ck | 6.6 BES DNE Underkäkens » SD) NET kla 96 | 14.6 | 11.3 | 12.5 | 10.3 | 136: 106 EE) Ryggfenans afstånd från nosspetsen =» » EEE SEN mja 6 | 41.6 | 42.1 | 42.0 | 39.7 | 41.3 | 39.2 NET | Ryggfenans bas » oo» » föra a 2 GE | aa ISA EDER RA lisa fn | | » höjd » oo» FILE AU SES ola 96 | 13.2 AF07 | | 10.3 | 12.2 | 10.6 » =>» | Bröstfenornas längd » oo» DIY CM rss Pja | 15.3 | 12:4 | 13.9 | 18.1 | 15:5 | 13.0 » =>» | Prseabdominallängden » on 1 20-DE I RESA IS gla 4 | 29.3 | BLA | 28.0 | 28:9 | 29.4 | 30.2 » <>» Bukfenornas afstånd från nosspetsen » » Hrek MIR TIEES fa 96) DLOT I HON 48:81 | AA | 49.9 | 46.7 » =>» » längd » on » sla | 12.6 | 8.81 10.4 9.2 | 12.5 | 9.9 » =» Postabdominallängden » on » ta 6 | 19.2 | 21.0 | 19.6 | 20.1 | 21.6 | MLA » <>» Analfenans bas » oo» NE rea v/a 2 9.0 UR 9.0 TEN SN | 8 » = on | » höjd » oo» HYMN fy Eee Tla 8 | 13.4 TEESA [Sala RI SR a Pell NS » = >» Fenfria stjertdelens ryggkant » oo» » 10.7 | 13.8 | 12.0 | 12.4 | 12.5 | 14.2 » <=» | » » bukbrädd » oo» »” 0 Era: sA2!00 el3ion prosa Aa DIES | | Stjertens minsta höjd » on » | 9.0 6.7 9.0 7.0 | 3.9 6.6 » =>» | Mellersta stjertfenstrålarnes längd » a» EA [REL Se Å älg VG | Teg 4.8 Ta 5.2 | 7.2 5.2 SD Längsta » » » oo» AVI ERAN öfa 4 | 15.3 | 14.8] 18.9 | 16.2 | 14.7 | 14.90] » = | Ögonens längddiameter i 4 af hufvudets längd..............-------- Cb Roan |A LES LLA LA | 14.7 | 14.8 | 13.5 DN) | » höjddiameter — » » »” RN ARE TERG AT dy 4 | 13.1 | alles aR | 12:04]! L3:6r|. L2:8 MED Pannans bredd » oo» » DE BASS SE LETA 9/06 | 34.5 | 33.5 | 33.3 | 33.3 | 29.6 | 34.6 =) | Nosens längd » oo» » DE ere RAS EA SDR ev/b 2 | 33.3 | 33.5 | 30.8 | 31.2 | 29.6 | 30.8 EE | Öfverkäksbenens längd » » » PIE ASEA ES ERS hp 9 | 41.7 | 32.9 | 39.7 | 34.7 | 40.7 | 35.9 ”» >=» Underkäkens » DEN » Pjön dk k/p 4 | 63.7 | 55.9 | 59.0 | 56.0 | 60.5 ä » =» Undergällockens — » » oo» » FS ESTS ETS EES 1/p 96 1 -22:6-1 25:91 25.6 1 -24:0 I 23.5 I 25.6 NE 48 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Nummer i tabellerna | 274 | 279 | 263 | 281 | 256 | 286 Således: trutta (t) | trutta | salar | trutta | salar | trutta | salar | i jemförelse med salar (s) Kroppslängden, i millimeter | 365 | 420 | 367 | 388 | 361 | 424 | Ryggfenans bas i 2 af hufvudets längd 2/5 96 | 56.0 | 50.6] 52.6 | 58.7 | 54.3 | 60.3 DS £h0) Analfenvans » DD v/p 6 | 39.3 | 36.5] 42.3 | 40.0 | 35.8 | 42.3 » ==» Stjertens minsta höjd » » - i/p | 39.3 | 32.91 42.3 | 36.0 | 39.5 | 35.9 » =» Mellanhufvudets längd » » ba/v 90 | 67.9 | 61.21 67.3 | 66.0 | 66.7 | 68:0 DD) | Ögonens längddiameter i 4 fo3 6 | 21.1 | 18:71) 21.0 | 22.2 | 22.2 | 20.0 » ==» » höjddiameter » » » SST dp, 4 | 19.8. | 18.3] 19.0 | 18.2 | 20.4 | 18.8 » = >» | Pannans bredd DD ” ” 9/v2 26 | 50.9 | 54.8] 49.5 | 50.0 | 44.4 | 51.0 » =» | Nosens längd » on » » --1/6z 6 | 49.1 | 54:8] 45.7 | 47.2 | 444 | 458 | = | Öfverkäksbenens bredd » » » » i/v, 6 | 14.6 | 11.51 13.9 | 10511) Bro INA » = 0 » längd » » » Sn RNE SR R/dz 96 | 61.4 | 54.21 59.0 | 52.5 | 61.1 | 52.8) » >>» Underkäkens » » on » » 24 | 93.9 | 91.3] 87.6 | 84.8 | 90.7 | 85.0 » =>» Undergällockens — » » oo» » » 2 | 33.38 | 42.3] 38.1 | 36.4 | 35.2 | 37.7 DEE) Ryggfenans bas ED » » 24. | 82.5 | 82.7] 781 | 889 | 815 | 88.6 » <>» | Analfenans » 270 » » Zi 0490) SIG) 62:97 | 60:67) 53:7|KG22N KR ESRN | Stjertens minsta höjd » » » » 2 | 57.9 | 53.8] 62.5 | 54.5 | 59.3 | 52.8 NES | | Öfverkäksbenens bredd i 4 af deras längd.....o.ooooooosoooon sno nn iln «4 | 23.7 | 21.21 23.5 | 23.1 | 21.2 | 21.4 DEE) | | Pannans bredd i gat öfverkäksbenens längd! isssesessersnee sne 9g/n | 82.9 | 101.i1] 83.9 | Ha I Uk | SD DE=SD | | Nosens längd » » » FS SAG sr 11 /A26IB0:05 LORETTA ESS ERS | 85.7 » = « | Öfverkäksbenens bredd i 4 af underkäkens äng dress sb oe il; 9 | 15.5 | TIKAR | 14.3 | 13.3 » =>» | | » längd » » » Ng En Sr SE SSE ro) 65.4 | 59.3] 67.4 | 61.9 | 67.3 | 62.2 SEE | Ryggfenans afstånd från nosspetsen i 4 af bukfenornas afstånd | | | | från! samma, PUnKbysems soo SE SE SONENS EN an ESA SE Tana Oe im/» 9 | 81.5 | 86.2] 86.1 | 83.8 | 82.8 | 83.9 NS Bukfenornas längd i 24 af bröstfenornas längd...... -- $/p 4 | B21 | Le 74.5 | 78:42 || 80:24) 48:2 NN Stjertens minsta höjd i 2 af postabdominallängden....sssss.------- ål: «| 471 32.11] 45.9 | 33.3 | 41.0 | 30.4 DD | | » » » oo» » preabdominallängden........- ses ålg 241 30.8 | 21.3] 31.4 | 24.2 | 30.2 | 21.8 DS | Mellersta stjertfenstrålarnes längd i Z af längsta stjertfenstrålar- I co d - [DA = S [SV ND mu | IE SMÅ TT a en re Rd a om ek on AA mms 2 a a Seka se älg «| 50.0 49.0 | 34.9 SES D Antal gälrväfstaggar på högra sidans första gälbåge --Spbd eld EL lg 20-11 €L8RAF20 » <>» ” » » venstra » » PINE Sn ERNER Spbs | 18 19 16 | 18 17 20 » <>» HS TU LUEELGIN GS LON AT 2 oda oa smsa ss sork SEE EA ERS SS NNE D | 14 14 14 15 3 ES DE) » 15 SR FORE ker VN Ve ESS AR dra SA SATT Ge SERA AON AR SN ST ARA An] 12 12 2 TIN SL =) 90 oj; bröstfenor grs.s ers. so oons LI Sa Ass ES JRR Tea EA IE ae I 0 » » » bukfenorna Vv S) &) 10 | & 9 ? NE | » — fjällrader på '/,, af kroppslängden, på frambuken, straxt ofvan | | | ; Sidolinieni="-05 servas er Fr SAN EET RASA DAMEN SKE Sqa | 24 174] 23 EI fee a » =» Antal fjällrader på '!/;, af kroppslängden, på stjerten, strax ofvan | sidolinien A« te FY Earen teve 253 byg eo är prat re ee SIA TEEN SR Sqc | 18 15 al | 13 16: 13 » >=» Genom att här, liksom i det föregående, granska minimi- och maximitalen finna vi följande taluttryck gälla såsom karakterer för alla de tre paren här jemförda grålaxar och blanklaxar i öring-åldern: 1) Dock äfven här; trutta &A > salar &. me KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAD. 2l. N:o 8. 49 Fufvudetsflängdin öglan kroppslängden ses saeten tl gror ersten en saga onanera Trutta = 21.2, Salar = 20.3 Mellanhufvudets: längd i 4 af kroppslängden ssssoososssssosssseosssesssoesnonoss annonsen DIES 0 DNS HG Öfverkäksbenens =» ED SET NERE NET [ÄRE oh os KSK EE LESS ESRI EE ST Bs SA » = BM MM = (HS » DIEN RUE KVjU Ce; 6S LÄ USE SSE BARE ARE RESER DES kö DL SOM » » Dove lan hufyuderSNaN SEA ANN Nera AS DE ORO DAS » » » » underkäkens längd Dei ÖR NS BL Underkäkens » DEN UAKTOp PSLAn Sd eneste: Svt SIraet rea Ol Sd I Er SINN Ba SERA ES lg » » sto NUufyudets- langd rirset oe Ks ar fare IR DIE ARA DSS OMS Ryggfenans höjd EE RORHKT OP PSLÄN SU/EJN 9-2 FA SEEK SAS RESA ng DE IllsG De NOR Bröstfenornas längd — » » DIS VI SRLER METE EE VER BE ERE EN Sr VEN SANNA SARA DS NBD INA Bukfenornas » DT ERE LE rn RR od nn Baa SR SG » = INO Do <= 100 Analfenans bas DD Rs Ljate te SA rr a Är de BK NA DA Rn » = Toda LD IE YR » höjd ED DET (TREE o SERIER: SEE TSEN bg SER FIRAR ARA » = NI llg ND sera resa DIES Old, DE OG » » Dar NE Postabdomin allan sden-es-SCE Seen enger SNES DIE COOL DI Bat » » PE a DEN Pp TAN dOM INU ANSAMLAS DEE SOA LD RP Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 24 af kroppslängden sssoooooooosssoossoososoo-ss > NEON NN » » » » » längsta stjertfenstrålarnes längd --------- NE A80 30 Ögonens höjddiameter i 4 af mellanhufvudets längd somsommmsooossoooosonsooooo nonan nn Da Wo MV CS NT) Öfverkäksbenens bredd » » » Ferne KDE bygd AD BE Na deg SE DAR a » => Ha Do NG Ryggfenans bas » on Då (05 35 Eg ng TLA AR AST SEE "TE SOT » = 82.6, hb => 82.6 IBannansWoredds soma otverkaksbenenslangd 22555 9865 MeTserr seven FeR sa ers nan » = Bb Do STL Nosens längd » » » ACPI TE SES Vr Jet That ay OSSE SR » ==" MH EE Ke FAM talwsälrafstagsanrnpa, forstår galbägen;-s5e "SA Seesr ee seneste Sas sk UeA EA ” =" Heh DD 2100 » fjällvader: på Y/,, af kroppslängden, framtill, i buktrakten....sosoosoo---------- VE =23, 18 » » » » » PakmI Np ArS tj ersten sekt SSE re Ne ry » ==L60) DD SER Analfenans höjd är dessutom äfven här på grålaxarne (dock med ett undantag) större men på blanklaxarne mindre än afståndet mellan fettfenan och stjertfenans främste öfre stödstråle. Det är för öfrigt klart, att då vi här erhållit flera genomgående karak- terer för öring-åldern än för lax-åldern, kan detta väl bero deraf att vi haft blott hälften så stort jemförelsematerial för den förstnämnda åldern som för den sistnämnda. De jemförda öringarne hafva också varit mera jemnstora och hvarandra mera lika i afseende på könsmognad. Försigtigheten bjuder derföre att ur det sist anförda resultatet endast godkänna de karakterer, som visat sig gemensamt gällande för både lax- och öring-åldrarne. Men äfven på dessas giltighet inverka åldersförändringarne och graden af könsmognad, så att t. ex. då underkäkens längd 1 4 af kroppslängden på grålax-öringar kan vara 12.5, eller då samma längd i 4 af hufvudets längd på grålax-öringarne kan vara 59, skulle sådana grålaxar i lax-åldern, om de bibehölle dessa karakterer, vara att i detta hänseende betraktas såsom blanklasar. På samma sätt kan analfenans bas i Z af kroppslängden på blanklaxar i lax-åldern vara 8.1 och mellersta stjertfenstrålarnes längd i 4 af de längsta strålarnes längd i samma fena vara 51, hvilka karakterer i öring-åldern tillhöra grålaxarne. Slutligen kan nosens längd i 4 af öfverkäksbenens längd på grålaxar i lax-åldern vara 96.s, enligt hvilken karakter de uti öring-åldern skulle vara blanklaxar. K. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 8. ih 50 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Ännu mera inskränkes antalet af brukbara karakterer, om vi fullfölja jemförelsen till de lägre åldersskedena. Här minskas naturligtvis möjligheten att välja fullt könsmogna exemplar, då jemförelsen fordrar en temligen lika kroppslängd hos dessa. Ur den ålder vi kallat forell-åldern jemföres nu en grålax-hanne från Motala, N:r 136 i tabellerna, med en likaledes ännu ej könsmogen blanklax-hanne, N:r 173, från Norrköping. En könsmogen grålax-hanne från Norrköping, N:r 117, har jag ställt till jemförelse med en ännu icke könsmogen blanklax-hanne från samma ställe, N:r 172, hvilken dessutom är af mindre kroppslängd, hvarigenom hufvudets längd och ögonens storlek, i enlighet med kända till- växtförändringar, fått jemförelsevis stora procenttal. Att emellertid denna oregelbundenhet till god del är att betrakta såsom individuell, visar sig vid jemförelse med nästa par, hvars kroppslängd är ännu mindre. Detta par utgöres af en könsmogen grålax-hanne, N:r 100 från Norrköping, jemförd med en likaledes könsmogen blanklax-hanne, N:r 166, från samma lokal. De tre öfriga paren, som ur forell-åldern valts till jemförelse här, äro alla ännu icke könsmogna honor. N:r 102 och 101 i tabellerna äro grålax-honor, N:r 171 och 167 blanklax-honor, alla från Norrköping. Slutligen har jag med en grålax-hona från Röjd-elfven i Vermland, N:r 881 tabellerna, jemfört en blanklax-hona, N:r 161, tagen i Venern. Bukfenornas afstånd från nosspetsen i 4 af | Nummer i tabellerna | 136 | 173 | 117 | 172 | 100 | 166 | 102 | 171 | 101 | 167 | 88 | 161 I Kroppslängd, i milimeter | 210 | 204 | 202 | 173 | 160 | 159 | 174 | 172 | 165 160 | 147 145 | Hufvudets längd i 2 af kroppslängden......- bla 361 22.4) 22.1 | 22.3 | 23.1 | 23.1 | 22.7 | 22.4 | 20.9 | 23.0 | 22.5) 22.4 | 21.3] t = Mellanhufvudets » »on HSN STATE b2/a 26) 15.7 | 14.7 | 14.9 1 15.6) 16.6 | 15.4] 15.2 | 14.2 16.4 | 14.4] 15:6 | Ia | mm = Pannans bredd SL RDLe ANNE SSE gla 4| 7.6) 6.9) 6.9] 75| 6:91) 6.9] 7,51) 6.6) 6.6) 6.9) 6.8) 6.9) » Nosens längd » oo» PURE TE Lr €i/a 261, 6:21], 6-6). 5:81 69.) 16:20) 6:3)1-6:3) 15:81 6:06 GIS BE Öfverkäksbenens längd» » CM mee 126 RE RT ERS frn [0 (OD TEN EG ED Sa ei BN TG Do | Underkäkens SVS NAD 178 IE ELO DAS kla 90) 13.8] 11.8 | 12.9) 12:0 | 14.0 | 12.3] 12.6 | 11.0 | 13.6 | 11.6 | 14.2) Il.7|] » => Ryggfenans afstånd från nosspetsen i 24 af kroppsl. m/a 96 | 42.9 | 41.2 | 41.6 | 41.0 | 43.1 | 41.51 40.8 | 40.1 | 42.4 | 40.6 | 42.21 40.0] » = Ryggfenans bas i 2 af kroppslängden...........-- Ra 96) 12.4 | 12.7) 13.0 | 13.9 | 12.5 | 13.8) 13.2 | 12:2 | 12:7 | 12.511 10.9 13.1 | DL = Ryggfevanus längsta stråle i 4 af kroppslängden... 9/a 24| 12.9 | 12,7 | 14.21 13.9 | 16.3 | 13.8 | 14.9 | 12.2] 15.8 | 13.1] 13.6 | 14.5 | » = Bröstfenornas längd i & af kroppslängden ....... Pja 21 16.2] 18.6 | 17.8 | 19.7 | 18.8 | 20.11 -16.7 | 16.31 18.8 | 18.1 | 17.0 | 18.6) » = Przeabdominallängden » » STO rn g/a 96) 27.6 | 29.4 | 29.7 | 29.9 | 29.4 | 28.9] 26.4 | 28.5 | 30.3 | 27.5 | 28.6 | 29.1) » =S kroppslängden s-2FAres ss ses CSES a eARMANINAN ria 26) 49.5 | 49.5 | 49.5 | 49.1 | 50.0 | 49.1] 47.7 | 48.3 | 50.0 | 49.1 | 49.7 | 491 | » =E Bukfenornas längd i 2 af kroppslängden .....- sla 241 12.4) 12.7 | 13:41) 13:3 | 15:0 | 13.21 13.8 | 12.2 | 14.5) 13:1 | 12.2] 12.8] » = | Postabdominallängden » » NS LES tja 96 | 18.11] 19.6] 19.8 | 18.5 20.0 | 18.9 | 21.41 20.3 | 20.0 | 18.8 | 19.7 | 20.7 = Analfenans bas » » HE Gt LE NES SRS fe i Res SKU SEEN tek er Ask Re tsk a ÄR ISSN NN do Analfenans höjd » oo» RT Z/a | 12.9 | 11.5 | 14.9] 11.6. 15.0 | 11.9] 14.9 | 9.9 | 14.5 | 11.3 | 12.9 | 1.7 | » > | Fenfria stjertdelens rygg-kant i 2 af kroppslängden 7/a 2 | 12.4 | 11.3 | 10.9 | 12.1 | 10,6 | 11.9] 13.2 | 12.2 13.6 | 12:55 | ls EL 20 FE » » > buk-kant » » » 2/a 36 | 12.9 | 12.7 | 11.4 | 12.1 | 12.5 | 13.8 | 10.8 | 14.5 | 12,7 | 13.1 | 122 | 12.8] » —< Stjertens minsta höjd » » Gar DSS: TAIS S dB: ADESN ET INA ENS EA SIN SS ji Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 2 af kroppsl. ä/a | 811 6.9| 8.9] 7.5! 811 6.9] 9.21 58) 8 5 | 6.9 sa Ög Ht Längsta » » » » » ö/a | 15.21 14:21 13.9 | 15.0 | 16.9 | 15.11 15.5 | 15.1 17.0 | 14.4 16.3 | 15.9 | Når Ögonens längddiameter i & af hufvudets längd..! 31 19:11 20.0 | 17.811 22.51 21.6 | 22.41 18.7 I 19.4 | 22.41 20:01 21.2 [23.5 | mi !) Dock ett undantag. Således: (0) [0] 3 3 3 [0] Q 2 2 Q 2 Q | trutta (t) trutta| salar |trutta| salar | trutta| salar |truttal salar | trutta| salar | truttal salar | jemförd med salar (s) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. vv:o 8. 51 Nummer i tabellerna | 136 | 173 | 117 | 172 | 100 | 166 | 102 | 171 | 101 | 167 | 88 | 161 Således: (0) 3 3 (6 3 3 Q Q 2 Q Q Cd trutta (t) trutta| salar | trutta| salar | truttal salar | trutta) salar | trutta| salar itruttal salar jemförd med salar (s) Kroppslängd, i milimeter | 210 | 204 | 202 | 173 | 160 | 159 | 174 | 172 | 165 | 160 | 147 | 145 Ögonens höjddiameter i 4 af hufvudets längd... d/ö 2| 18.5 | 17.8 | 15.6 | 20.0 | 18.9 | 19.4] 15.4 | 19.4 | 21.1 | 16.7 | 18.2| 22.6] t = s Pannans bredd DD » » oc 9/d 4) 34.0 | 31.1 | 31.1 | 32.5] 29.7 | 30.61 33.3 | 31.4 | 28:91) 30.6 | 30:3 | I2.2 | » = » Noseus längd » » » cc e/d |) 27.71 30.0) 25.8) 30.0 | 27.0 | 27.8 | 28:21) 27.8 | 26.3 | 27.8 | 30.3 | 25.8) » = » | Öfverkäksbenens längd » » » » oo h/d 2| 40.61 35.6 | 42.2 | 35.0 | 43.21 33.3 | 38.5 | 33.3 | 42.1 | 33.3 | 42:4 | 35.5) » = » Underkäkens — » » on » » oc &/b 201) 61.71 53.3 | 57.8 | 52.2) 60.8 | 52.5 | 56.4 | 52.8 | 59.2 | 51.4 | 63.6 | 54.8] » = » Undergällockens » ED) » » on tdi 6 20:2 1 24:41 26:71 25.0] 27-01] F27.8i] 256) | 125-05] 245, ] 25-01] 22: I 2C.4l MS Ryggfenans bas DD » » oc /H 61 35.3 | 57.8 | 58.4] 60.0 | 54.1 | 61.11 59.0 | 58.3 | 55.3 | 55.6 | 48.5) 61.3] » —< »!) Analfenans —» » on » » oo od 261) 36.2 | 40.0 | 37.8 | 40.0 | 37.8 | 38.91 41.0 | 41.7 | 34.2 | 34.7 | 39.4] 37.1) » = »1) Stjertens minsta höjd » » » » oc lb | 41.5 | 37.7 | 42.21 35.0 | 40.5 | 38.9 | 43.6 | 38.9 | 42.1 | 36.1 | 36.4 | 38.7 | » =») Mellanhnfvudets längd » » » » oc b2/8 26 | 70.2 | 66.7 | 66.7 | 67.5 | 71.6 | 68.11 67.9 | 68.1 | 71.1 | 63.9 | 69.7 | 687 | » = » Ögonens längddiam:r i 4 af mellanhufvudets längd ») Stjertens minsta höjd » » ”» » — /p> 961 59.1 | 55.0 | 63.3 | 51.9 | 56.6 | 57.1] 64.2] 57.1 | 59.3 | 56.5] 52.2 |.56.3 |] » = » Öfverkäksbenens bredd i 24 af deras längd....... i/ 961) 27.21 28.1] 26.3: 286 | 26.9 | 33.3 | 26.6) 33.3 | 25.6 | 33.3 | 28.6 | 31.8) » = » Pannans bredd i 4 af öfverkäksbenens längd -.. 9/n 2 | 83.7 | 87.5 | 73.7 | 92.9 | 68.8 | 91.7 | 86.7 | 94.2 | 68.8 | 91.7 | 71.4 | 90.9 | » = » Nosens längd » » » » oc i/n 36 | 680 | 84.4 | 61.1] 5.7 | 62.5 | 83.3 | 73.3 | 83.8 | 62.5 | 83.3 | Tla | T2.7| » = » Öfverkäksbenens bredd i 4 af nnderkäkens längd i/r 2 | 17.9 | 18. 3 | 19.2 | 19.0 | 19.1 | 21.1 | 18.2 | 21.1 | 18.2 | 21.6 | 19.0 | 20.6) » = ») | » längd » » » » hk 36) 65.2 | 66.7 | 73.2 | 66.6 | 71.1 | 63.2 | 68.2 | 63.2 | 71.1 | 64.9 | 66.7 | 64.7) » => -»1) | Ryggfenans afstånd från nosspetsen i 4 af buk- å fen ornastafstanduderifråntes.....to.--o--so-o--.-- mr 31 86.6 | 83.2 | 84.0 | 83.5 | 86.2 | 84.51 85.5 | 83.0 | 84.8 | 82.7 | 84.9 | 80.7 | » = oo» Bukfenornas längd i 4 af bröstfenornas längd... s/p 2/| 76.5 | 68.4 | 75.0 | 67.6 | 80.0 | 65.6 | 82.8 | 75.0 | 77.4 | 72.5 | 72.0 | 68.5) » =» "| Stjertens minsta höjd i Zz af Ro tabdöminallädgden älr 26) 51.3 | 41.2 | 47.5 | 43.8 | 46.9 | 46.7 | 45.9 | 40.0 | 48.5 | 43.3 | 41.4 | 40.0 | » = » » » » oo» » preeabdominallängden ä/4 4 | 33.7 | 27.5 | 31.6 | 28.0 | 32.0 | 30.4 | 37.1 | 28.4 | 32.0) 29.4 | 28.6 | 27.9] » =>» Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 4 af längsta | gtjertfenstrålarnes längd s...ooosooooo--oo--n-n-- nn äl; 261 53.3 | 48.6 | 64.0 | 50.0 | 47.9 | 45.7 | 59.4 | 38.4 | 50.0 | 47.9 | 53.3 | 434 | » = » Antal gälräfstaggar på högra sidans första gälbåge Spbd | 14 | 17 | 14 |16 113 1|20 J]11 1|20 | 11 119 |12 | 20 ME 00 » » » venstra » » » Spöos LER NETSTT | ELLT LSENLA FO pe vr NR20 TRO PES STA ATÄNRTY CE [ENA Nesse ec es ee SS SSE ROSE 43 ELSA BARR ES RA ES LAS 0 SE ASSR rd I LS LD SR) PERS SVanaltenand 2 JAAA a. OM ARS a OSA EE ETTER 01 | edt ne Aa Ove ETS | bn » NERE UD 1;0 5 GET O TT) än eo nn SANS Je 15 14 1140 14 INT4T 1115: 45 ARTS NES » EE» » Te DO NIDUKTEN ON Bjt- 232 so ooo rotade ra SLE Vils9L 0 9 CE) 9 C) 9 2) 3) &) 8 9 VED » fjällrader på '/;, af kroppslängden, straxt | ofvan sidolinien, på frambuoken......o...o.------ Sqa [ETS TSEr Co0m Sk LG EL eOV SE 23 OAS » Eon» Antal fjällrader på '/,, af kroppslängden, på stjerten, | straxt ofvan sidolinien .............................- SqelE LONE TS I TAR HA Si Lena FIRATS SAG NG SITEN = !) Dock ett undantag. SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. T [NS Af alla de 20 förhållanden i denna jemförelsetabell, uti hvilka genomgående olik- heter (utan undantag) visat sig mellan grålax-foreller och blanklax-foreller, skulle endast 11, efter granskning af minimi- och maximitalen, kunna användas såsom artkarakterer, ' hvilka i sådant fall finge sitt uttryck i följande procenttal: Öfverkäksbenens längd i 24 af kroppslängden --ooooooooooooo-o--------- hos grålaxar > 8.5, hos blanklaxar = 8.2 » » Dr DINNER NF on » » => Akoblig » == 0 » » » » mellanhufvudets längd ooosoooooo-------- » » = 56.5, » » = 53.4 Underkäkens » HOK 0 Pp Sä SUS s= 2 ENN RA INN » » = MR » = 12.4 » » DE FD JIRNAANGGIE ING osooo03oo--sosornnÅRDA » » == ADA » = 54.9 » » DE Em ellanbhutvudetsiklangdsstsreses ense » » = 82.9, » » = 80.5 Pamnnans' bredd i 2 af öfverkäksbenens längd sstiossolooossooon. » » = (JO » SNS "Amnalfenans” nöjd »i LI Nkroppslängden== "855 SKsAr See Fyra Sensus » » == Nl DD » = 12.0 Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 4 af kroppslängden .......------- » » == Bl » = HL Antal gälräfstaggar på första gälbågen os sss5isoeissot Sri farsen ne » » ="1[5, » » => 15 Om vi emellertid jemföra detta resultat med resultaten af de jemförelsetabeller vi ofvan framställt ur öring- och lax-åldrarne, återstå endast följande förhållanden, ur hvilka artkarakterer mellan grålaxar och blanklaxar skulle kunna väntas framgå: | Trutta | Salar | Öfverkäksbenens längd i 2 af kroppslängdeD.......ossoooosoosoooonannnnoonnn nanna (RE 8.3 = 0 » DAL EN I fv de tsk ang dieses SES RNA Bree => 38.1 —= 35.7 Pannans bredd i 2 af öfverkäksbenens längd osooomoossosoossseoooosossonnonon non — 86.8 > 87.4 Härvid kan visserligen anmärkas, att om ej N:r 161 (ett exemplar af Venerns egen- domliga blanklax) blifvit i sista jemförelsetabellen införd, hade antalet genomgående skill- nader mellan grålaxar och blanklaxar i nämnda tabell ökats, derigenom att i sådant fall: Ryggfenans bas 1 örat kroppslänodenWvisattslge=se. ol sse. ssp ASSR ARNE hos trutta & = hos salar I » » » » » » 2 IR SE SE AE LS JA AL FREE MET Sas Sang Da » »” Q >= » » Q Bröstfenornas längd -» » » ög, FA De Kg: Fe VIA LED SINNIS TE » DER INS TrD DR FIG » » » » » » 2) JM Fa SR AREA SAS Ge oe 4 OM BV: TS 2 gr RN sr » » Q => » » KJ Öfverkäksbenens bredd i 2 af mellanhufvudets längd visat S1076: TALES ERS av Vb ske » DIETER == SIN AAGE » » » » » » » SAR ENT NORR » » P = » » Q 'Amalfenanssbas 1196. sat hufvyudets) längd visat S1g--5s soc See eo Sr EST Et ir NS hos trutta = hos salar » »Lure ak mellan huvudets) länsdivis ati sit. se skem ue es NS INSE SEA » NNE ON END Stjertens- minstarhöjd i 4 taf kropplängdenwisatisig -stooocsefll ston sr os See ae » DNE "ER DNR) » » » » 6» thufvudetst längder, eta spett sp eos SINNENA SEN » DNE) » Emellertid hade antalet af användbara karakterer för de typiska exemplaren icke blifvit ökadt härigenom. Som bekant, kunna vi knappast vänta att finna könsmogna honor af den storlek, för hvilken jag använder benämningen stirr-ålder, ehuru redan kändt är, att stirr-märkena, de stora tvärfläckarne på kroppssidorna, ännu länge kunna finnas i den ålder jag kallat forell-ålder. Deremot är det ingen ovanlighet, att hannarne redan i stirr-åldern blifva lek- färdiga. I den nu följande jemförelsetabellen mellan stirrar af grålax och blanklax börjar KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 53 jag också jemförelsen med två par könsmogna hannar, af hvilka de båda grålaxarne, N:r 84 och 25, äro från Röjdelfven i Vermland, hvaremot den ene blanklaxen, den större, N:r 61, är från Nissa-ån, fångad straxt ofvan fallet vid Slottsmöllan, på den tid då ännu hafs- laxar sluppo fram öfver detta fall, den andra, N:r 66, är från Norrköping. Af det tredje paret hannar, som upptagas i följande tabell, äro båda ännu icke könsmogna, den ene, N:r 21, en grålax från Qvistrums-ån i Bohuslän, tagen ofvanför fallet vid Munkedal, den andre, N:r 63, en blanklax från Mörrums-ån. Alla de tre i följande tabell jemförda paren af honor hafva icke varit könsmogna. Det första paret utgöres af en grålax, N:r 34, från Nissa-ån, tagen tillsamman med nyss ofvan anförda N:r 61, och af en blanklax, N:r 53, från Dalelfven, tagen vid Elfkarleby. Oaktadt de äro af ungefär samma storlek (128—129 mm:s kroppslängd), är dock den förstnämnda tagen i April, den sistnämnda i Oktober. Det andra paret utgöres af en grålax, N:r 45, från en bäck vid Hernösand, och en blanklax, N:r 64 från Mörrums-ån. Slutligen står en grålax, N:r 36, från Norrköping till jemförelse med en blanklax, N:r 54, från Qvistrums-ån i Bohuslän, tagen nedom fallet vid Munkedal. Nummer i tabellerna 84 I 61 | 25 I 66 | 21 1 63 | 34 | 53 |) 45 | 641 36 | 54 ÖS SNSSISNTNE NE | trutta| salar | truttal salar I truttal salar) truttal salar | truttal salar truttal salar SINE Kroppslängden, i illness | 3300 EL057 033045 FLOOR ET295 I T28009 107 95 Hufvudets längd i 24 af kroppslängden...... bla 26) 23.7 | 22.3 | 23.8 | 23.3 | 25.0 | 26.0] 24.0 | 22.7 | 23.9 | 25.5 | 23.2 | 25.3 ltrutta = salar Mellanhufvudets » 3 LD » FASEN GA a balle ka | a a a a lr LG) a RSA a a GR a Sa RE a br SD Pannans bredd » om De Real Ga SRB VS OS TNT TO TEN SON VN TB ANON NEND Nosens längd » on SA EN Pre 1/0. Hi O:9NIR 102 ELO NNIRAO BI NALO STÄNG: OY Ad | Ga db 3 BE GT DE Öfverkäksbenens längd » » DER Lag IGN Sr SRS ETS ATEN ER ISSN | VN DSN SNS R EN 0: 2) Underkäkens » » » TR INRE: k/a 4 | 13.8 | 11.9 | 14.3 | 12.6 | 14.4 | 13.5) 13.4 | 11.7 | 13.4 | 13.5] 12.6 | 12.4] » = » 2 Ryggfenans afstånd från nosspetsen i 4 af kroppsl. mja 2 | 44.3 | 40.8) 42.9 | 42.7 | 43.3 | 43.0 | 41.9 | 40.6 | 43.1 | 44.9 | 41.1 | 42.7] » = » bas » on » n/a & | 12.2 | 13.1 | 11.4 | 12.6'| 12.5 | 13.0] 11.6 | 14.1 | 12:4 | 11.5] 18.7) 13.3] » = » » längsta stråle DE » ola | 14.5 | 15.4 | 14.3 | 15.5 | 16.3 | 16.5 | 15.5 | 14.8 | 16.1 | 16.4 | 16.8 | 151] » = » Bröstfenornas längd » oo» » Pra 4 | 18.3 | 20.0.) 19.0 | 22.3] 19.2 | 23.0 I 17.8 | 19.5 | 17.4 | 20.6 | 19.5 | 20.0] » = » Preabdominallängden » om om — 9/a | 28.6 | 26.9 | 26 2 | 28.2 | 26.9 | 29.0 | 28.7 | 281 | 26.6 | 29.0 | 29.5 | 29.3] » =» Bukfenornas afstånd från nosspetsen » —» » la | 49.6 | 48.1 | 47.6 | 50.5 | 48.1 |, 51.01 49.6 | 48.4 | 47.7 | 50:91 51.61 53.8] » = » » längd »on ” s/a 4 | 13.7 | 13.1 | 13.38 | 14.6 | 14.4 | 16.0] 14.0 | 14.1 | 12.8 | 15.9] 13.7 | 13.8] » = » Postabdominallängden om ta 19.8 | 19.8 | 20.0 | 19.4 | 19.7 | 18.0] 19.4 | 19.5 | 19.3 | 19.6 | 18.9 | 200 sö—0 Analfenans bas » oo» » V/GaEa6a SA STEN IG: ONE RESA RO St IND:S RS SE EO RE GEO DE) » längsta stråle » oo» » z/a 4 | 13.7 | 12.3 | 13.8 | 12.6 | 14.4 | 12.01 13.2 | 12.5 | 12.4 | 12.6 | 14.2 | 10.1 Dre 0 5) Fenfria stjertdelens ryggkant » on » ya 6 | 10.7 | 18.1 | 12:4 | 12.6 |-12 5] 12:0 ] 10.9) 12.5) 11.94 13.2] 11.6 | 12] » = » » » bukbrädd » on » z/a 6 | 11.5:| 15.4 | 12.4 | 12.6 | 13.5] 12:51] 12.4 | 13.3) 12.8 | 13:11) 11.6 | 13.3] » = »1!) Stjertens minsta höjd » oo» » Cats SER FOTEN SN TEST SKOR teer eld USS CAS sk CE stella Mellersta stjertfenstrålarnes längd » » ” äla | 9.21 6.5 | ER TN SR SH IV aSkel ED Se 5 5 VID = I Längsta » END » öra 96 | 14.5 | 18.5 | 16.2 | 16.5 | 15.4 | 18.3] 16.31] 18.0 | 13.8 | 18.2 | 16.8] 16.0] » = »1) Ögonens längddiameter i 2 af hufvudets längd salar) Underkäkens » » oo» » » cc kb 26 | 58.1 | 53.4 | 60:0 | 54.2 | 57.7 | 51.9] 61.3 | 51.7 | 56.0 | 53.1 | 54.5 | 48.9] » = » Undergällockens -» —» » » » on Up | 25.8 | 27.6 | 28.0 | 27.1 | 26.9 | 28.1] 27.4 | 27.6 | 29:2,| 25.6 | 27.31 26.31 » = 2» Ryggfenans bas i » o. mf | 51.8 | 58.6 | 48.0 | 54.2 | 50.0 | 50.0 | 48.4 | 62.1 | 54.0 | 45.1 | 59.1 | 52.6) » = >» Analfenans » » on » » on Vd | 30.5 | 34.5 | 33.6 | 33.3 | 36.5 | 31.91 35.5 | 37.9 | 36.0 | 31.1 | 40.9 | 31.6] » = >» Stjertens minsta höjd » » » » oo Å/0 | 38.7 | 32.7 | 36.0 | 33.3 | 38.5 | 31.9 | 38.7 | 34.5 | 40.0) 33.0 | 40.9) 31.6] » = >» | Mellanhufvudets längd » » » » oo b2jd 26 | 64.5 | 70.7 | 66.0 | 67.9 | 69.2 | 66.51] 67.7 | 67.9 | 66.0 | 65.9 | 68.21 65.8] » = >» Ögonens längddiameter i 4 af mellanhufvudets Tö0 gr rs sk SER CET RIE CORE ES e/da 26 | 30.5 | 36.6 | 36.4 | 38.7 | 33.3 | 40.5 | 33.3 | 35.5 | 303 | 38.9 | 35.3 | 40.0] » = » Ögonens höjddiameter i 2 af mellanhufvudets Tang dir see As 0 SENSE EDER as OS d;jda 26 | 30.0 | 34.1 | 30.3 | 30.7 | 29.4 | 36.41 31.0 | 20.5 | 30.3 | 37.2 | 30.0 | 32.0] » = » Pannans bredd i 24 af mellanhufvudets längd 9/6, 26 | 46.5 | 43.9 | 48.5 | 38.7 | 50.0 | 40.5 | 47.6 | 38.1 | 48.5 | 44.4 | 46.7 | 40.0] » =>» Nosens längd » » » » €1/dy 96 | 45.0 | 39.0 | 44.2 | 42.9 | 38.9 | 34.7 | 47.6 | 40.6 | 42.4 | 40.6 | 40.0 | 40.0] » =>-» Öfverkäksbenensbredd » » ” » — i/d> 96 | 18.5 | 16.1 | 18.1 | 15.9 | 16.6 | 17.3 | 16.2 | 16.7 | 18.2 | 17.7 | 16.6] 20.0] » = > » längd » » » » hd 96 | 65.0 | 48.8 | 60.6 | 49.1 | 55.6 | 46.8] 61.9 | 50.8 | 57.6 | 52.8 | 55.3 | 0.4] » = » Underkäkens DL FD DD » » k/öa 36 | 90.0 | 75.6 | 90.9 | 79.8 | 83.3 | 78.0] 90.5 | 76.1 | 84.8 | 80.6 | 80.0] 744] » =>» Undergällockens » » » » » Ida 96 | 40.0 | 39.0 | 42.4 | 39.9 | 38.9 | 42.2 | 40.5 | 40.6 | 44.2 | 38.9 | 40.0 | 40.0] » = >» Ryggfenans bas ”» » » » — n/b, 26) 80.0 | 82.9 | 72.7 | 79.8 | 72.2 | 75.1] 71.4 | 91.4 | 81.8 | 68.3 | 86.7 | 80.0] » = >» Analfenans » -, oo» » » » — V/b 26 | 55.0 | 48.8 | 50.9 | 49.1 | 52.8 | 48.0 | 52.4 | 55.8 | 54.5 | 47.21 60.0 | 48.0] » =» Stjertens minsta höjd » » » » — A/$3 26 | 60.0 | 46.3 | 54.5 | 49.1 | 55.6 | 48.0] 57.1 | 50:8 | 60.6 | 50.0 | 60.0 | 48.0] » = >» Öfverkäksbenens bredd i 2 af deras längd -...... i/n 24 | 28.5 | 33.0 | 30.0 | 32.5 | 30.0 | 37.0] 30.8 | 33.0 | 31.6 | 33.6 | 30.1 | 39.7] » = >» Pannans bredd i 4 af öfverkiäksbenens längd.... 9/a 4| 71.5 | 90.0 | 80.0 | 78.8 | 90.0 | 86.5 1 76.9 | 75.0 | 84.2 | 84.2 | 84.3 | TJ.4| » ZE » Nosens längd » » » » ooo &/n 26 | 69.2 | 80:0 | 73.0 | 87.5 | 70.0 | 74.11 76.9 | 80.0 | 73.7 | 76.8 | 72.3] TJA] »- = » Öfverkäksbenens bredd i 4 af underkäkens längd i/r 2 | 20.6 | 21.3 | 20.0 | 20.0 | 20.0 | 22.2 | 21.1 | 22.0 | 21.4 | 22.1 | 20.8 | 26.9] » =>2> » längd » » » » hk9g) 72.21 64.5 | 66.7 | 61.5 | 66.7 | 60.01 68.4 | 66.7 | 67.9 | 65.5 | 69.2 | 67.7) » = >» Ryggfenans afstånd från nosspetsen i 4 af buk- fenornas afstånd från samma punkt........... m/r 24 | 89.3 | 84.8 | 90.1 | 84.6 | 90.0 | 84.31 86.3 | 83.9 | 90.4 | 88.2 | 79.7 | 01] » = >» Bukfenornas längd i 2 af bröstfenornas längd... s/p 26| 75.0 | 65.4 | 70.0 | 65.2 | 75.0 | 69.6] 783 | 72.0 | 73.7 | 77.3 | 70.3 | 66.7] » = >» Stjertens minsta höjd i 2 af postabdominallängden é/; 4 | 45.8 | 37.2 | 42.9 | 40.2 | 48.8 | 46.11 48.0 | 40.0 | 47.6 | 42.6 | 50.0 | 40.0] » =» ” » » oo» o» preabdominallängden d/g | 32.1 | 27.1 | 32.8 | 27.6 | 35.7 | 28.6 | 32.4 | 27.0 | 34.5 | 29.0 | 32.2 | 27.31 » = » Mellersta stjertfenstirålarnes längd i 4 af längsta | | stjertfenstrålarnes längd............ SEGE ä/g; 26 | 63.4 | 35.1 | 70.4 | 47.3 | 53.2 | 43.7 | 54.7 | 38.9 | 64.5 | 35.7 | 56.5 | 41.90] » = 2» | Antal gälräfstaggar på högra sidans första gälbåge Spbd | 13 | 2 T2E0 2 SEA KT rSr RT SN NES 0 » » » venstra » » » Spbs | 13 119 113 | 20 113 ? 1455 R0IELS ? TING = 5 1a 128 ÖT L Ar Ny SU nan Ers UKN STR DIETEN TESSAN STLITNETS AT 2 SN Sa » = jäs yra san af era nens pre! RN a IR En 2 he KORA ES a t6 a a I Ta EG a I KoV EN hr a ES SKO a 0 i a = a » HE FRHRÖ SEEN OrN ASS CE SSE Ser orena [ES NR le 1 rr hl 1 BR fe 1 era i le be felen Iis ala eka of aka a = » 1: AD Uffe 10 KI at SE SST AM se SIE EE Väla Hol 9 2) 2 ) 9 EJ 9 L) 8 D = ä » fjällrader på !/,, af kroppslängden, på fram- buken, straxt ofvan sidolnienc. csk:s- rs feeds Sqa | 17 18 16 19 16 19 21 17 19 NOEN 19 Antal fjällrader på !/;, af kroppslängden, på stjerten, | straxt ofvan. Sidöllniens..5;ss srt es ses ser MEINE Sge LB -NELGN tb: RIE LORNS ISAST RIG NIST !) Dock "ett undantag. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:o 8. 55 Af de 21 förhållanden i denna jemförelsetabell, hvilka visat en genomgående skillnad mellan grålaxar och blanklaxar, skulle, efter granskning af de för desamma i tabellen upptagna minimi- och maximitalen, beständiga artkarakterer kunna väntas endast af följande: Öfverkäksbenens bredd i 2 af deras Jämn sees eI Meg kårens BRATE ENS Trutta = 31,7, Salar > 32.4 » LäS US Ro ru fv Ce Sö an or ESSER R TSE ENA BIE NIUE ; » » am e [AT hufvud e bs an oe SNS » = SLA =E5259 Underkäkens HARD URvudetstlan sd SSS5eS5se ee eeeee TR Sea tera SER ES PE 55 Pannans bredd MP em Ellan hutvudetsnlanodbSsose Nee SeSTNI IE =T404) RAA: Sö) erbers äm TN s tab öj db NE ko pp SLän & (en ser RR Ira rr Da 1 Öl DNE » » » FD FS HU LVUG 6 CSE LAN & dee SAS a AE NS ARNE DER DT » » » » » mellanhufvudets längd » =S0blL0S0 DD = 50.9 » » » EDEN LOMInal Lao LSE NANNA Sa KS 200951 Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 2 af kroppslängden. -ooooooooo-o--so-------------- » =rbblgsr a Satt » » » » » längsta stjertfenstrålarnes längd..........- DL EM DISA Analfenans längsta stråle är dessutom på alla grålaxarne i jemförelsetabellen större men på blanklaxarne mindre än eller lika lång med afståndet mellan fettfenan och stjert- fenans främste öfre stödstråle. Slutligen är antalet gälräfstaggar hos alla grålaxarne mindre än 15, hos blanklaxarne lika med eller större än detta tal. Om vi sammanställa resultatet af denna jemförelse mellan grålaxar och blanklaxar i stirr-åldern med det resultat vi förut erhållit om genomgående karakterer för nämnda former i de längre framskridna utvecklingsskedena, återstår nu endast en karakter, som hittills alltigenom visat sig användbar, nemligen: Öfverkäksbenens längd i 4 af hufvudets längd hos Trutta > 37.6, hos Salar = 35.7. En anmärkningsvärd egendomlighet mötte oss emellertid i denna sista tabell. På alla de laxar der, som hafva en mindre kroppslängd än 120 mm., är antingen hufvudets eller mellanhufvudets (eller båda dessas) längd hos grålaxarne mindre än hos blanklaxarne. Detsamma gäller, med ett undantag, om bukfenornas längd i förhållande till kroppslängden. Likaså är förhållandet mellan bröstfenornas längd och kroppslängden i hela tabellen och förhållandet mellan postabdominallängden och kroppslängden på alla de i tabellen upptagna hannarne motsatt mot hvad genomgående eller åtminstone öfvervägande vanligt varit i alla de förut anförda jemförelser mellan grålaxar och blanklaxar. En omkastning i alla dessa hänseenden skulle således försiggå efter stirråldern, liksom en motsvarande omkastning skulle försiggå efter forellåldern uti öfverkäksbenens form, uttryckt derigenom att dessa bens bredd i 4 af deras längd ('/) under stirr- och forellåldrarne är mindre på grålaxar än på blanklaxar, medan de sistnämnda uti de äldre utvecklingsskedena i allmänhet hafva smalare öfverkäksben än grålaxarne. Att denna omkastning är en regel för typiska exem- plar, tyckes äfven framgå ur förhållandet i yngeläldern, ur hvilken jag väljer följande par till jemförelse. N:r 13 är en grålax och N:r 14 en blanklax, tagna vid samma tillfälle i Mörrums-ån i Blekinge. N:r 6 och N:r 5 äro två grålaxar från Jösseelfven i Vermland, hvilka jemföras med hvar sin af två blanklaxar, N:r 16 och N:r 15, från Kristianstads län. 56 SMITT: [Ör nn Rn re pe sees ss RR a a ARR Nummer i tabellerna Kroppslängden, i millimeter Hufvudets längd i 2 af krop Mellanhufvudets längd » oo» Paunans bredd » » Nosens längd » » Öfverkäksbenens längd » » Underkäkens » » oo» Ryggfenans afstånd från nosspetsen » » » bas » oo» » längsta stråle » on Bröstfenornas längd » oo» Praeahdominallängden DD Bukfenornas afstånd från nosspetsen » » » längd » oo» Postabdominallängden » a» Analfenans bas ”» » » längsta stråle - » » Fenfria stjertdelens ryggkant » oo» » » bukbrädd » » Stjertens minsta höjd » » Mellersta stjertfenstrålarnes längd » » Längsta » » » » Ögonens längddiameter i 4 af hufvudets längd Då höjddiameter. » » » » Pannans bredd DD » » Nosens längd » oh» DD » Öfverkäksbenens längd: » » » » Underkäkens » » oo» » » Undergällockens — » » oo» » » Ryggfenaus bas » » » » Analfenans » » oo» » » Stjertens minsta höjd —» » » » Mellanhufvudets längd »-» » » Ogonenus längddiameter i 2 af mellanhufvudets längd » höjddiameter =» oo» » Pannans bredd » oo» » Nosens längd ARE) » Öfverkäksbenuens bredd » » » » längd » Då » Underkäkens » >» oo» » Undergällockens » NEED » Ryggfenans bas » oo» » Analfenans » DER) » | Stjertens minsta höjd » oo» » Öfverkäksbenens bredd i 2 af deras längd pslängden.....------- Va 36 ra Orsen d2/a ” NEN El, ESO SSE EA gla 7 DE APA eK SALO eva 4 LETS by RAGEPD la HB DEER AR CRS kla 96 UA i sESeSosorrcö mja vå Ska AR Arg SALT a a n/a Y FIRE EA LHR o/a HOS (RE RAR Pla Eg forsen SANE Ila »” - "la $ » s/a 2 DOE EA To ALA AA Ua I ig gtLe SR v/a KA SAN fa ÅA ar å/p 2 FA BS SRS PSELE 13 Ge ba/b 96 JAR ben /ba 36 (ET SR STA EN fa d [ba bå (RER FIFRENS SE 2 6 9/bda vå oto rr SÅ e1/da 2 UP ER TA RI AR da 20 | OY TREEETE a ONA h/b3 vå ER ERNES klo, 6 NVIRE SL TANT, Upa 2 UTFÖRA SENECA N/ba VÅ 27 ET VÄRRE v/ba 6 13 trutta 56 RIKSMUSEETS SALMONIDER. 6 16 15 trutta | salar salar 44 47 42.5 22:17, 1-20.8 24.2 17.0 | 16.8 18.1 3.2 6.7 Zon 6.1 7.0 Zon J.1 TA 3.7 1l8k0A Ala 11.3 38.6 | 44.7 43.1 13.6 | 12.8 12.9 15.9 | 14.9 16.4 Ik AG 21.2 2 28.2 47.7 | 53.2 51.s 13.6 | 13.8 14.1 DON LS 16.5 Själ 5 9.4 13.6 | 13.4 12.5 Gal 7.2 LE TOR S2S 11.3 Ski 9 8.0 11.4 7.9 J.4 14.8 | 14.9 15:3 2 OR ROAT 2171 23.0 | 243 24.2 36.0 | 28.6 29.1 27.01 29.5 29: 40.0 | 32.1 34.9 53.0 | 47.3 48.5 30.0 | 241 29.1 60.0 | 53.6 DI.4 40.0 | 35.7 39.0 40.0 | 38.4 33.0 75.0. |." 70.5 74.1 33.3 | 34.2 36.4 30.7 | 34.2 32.5 48.0 | 40.5 39.0 36.0 | 41.8 39.0 13:3 | 17.7 16:0 53.3 | 46.8 | 481 70:7:] 67. ä 64:9 40:0. |. "34.2; | 85:70 |: :39:0 80.0 | 76.0 |. 78.6 | Tl.4 | 53.3 | 50.6 | 57.1 | 52.0 53.3 | 54.4 | 571 | 441 20:00. 1416 32:5u33: Således: trutta = salar AMA AVGAV VA CVEVVASA=SV AVGAV AV SAVSVACVASVAR VESV ESA VEVA VOVASSVÖVIIAGA VA VEAVSVAS AAA AVGAV OA VOVEA VV KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 57 Nummer i tabellerna | 13 14 6 16 5 15 trutta | salar | trutta | salar | trutta | salar Således: Kroppslängden, i millimeter | 56 63.7 | 44 47 41 42.5 Pannans bredd i 4 af öfverkäksbenens längd s...soosooosooooonoonon nn 9/n 26) 84.3 | 79.2 | 90.0 | 88.8 | 87.5 | 811 Itrutta > salar Nosens längd » » ” Pars och SNI rg DE AI DEL ei/r 41 66.5 | 81.1 | 67.5 | 91.6 | 62.5 | 81.1 » =» Öfverkäksbenens bredd i 24 af underkäkens läng OR oense sd 21596: T2153K]E 25:01 | IB: I 264 UL 207 2450 » =>» » längd » » » NäEn Nk e To LES Sod h/r 921 65.8 66.3 75.5 68.0 66.7 74.0 » = » Ryggfenans afstånd från nosspetsen i 24 af bukfenornas afstånd ÄT ÄNNGS 2 ID ANg DUN KGERSRS 0 oe SERNER EAA SER ES ARS RAR m/7r 261] 85.3 | 87.1 | 80:9 | B4.0) 9I2:2 | 83.2 P0 Bnokfenornas längd i 4 af bröstfenornas längd s.ssomssooossooooo- on - s/p | 72.7 | 70.1 | 75.0 | 65.0 | 64.9 | 66.7 DR) Stjertens minsta höjd i Z af postabdominallängden s..ssmmssss------- är gl 50.5 | 49.6 | 57.1 | 50.6 | 57.1 | 48.6 » =» » ”» » oo» » preabdominallängden ....ooo.-.--------- ä/qrKilr33:5 | SITEN 33:83 30: 140 RBS » = >» Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 4 af längsta strålarnes längd 1085 a TO TO LEN Aga ES ESSEN EEE ES Te NS EAS EEE älöRRNNO ITA TOO: IGEON KDJ:0NIE SJ:S OLA » =» FAN ta 148 bra lars uary gBien ATS. oe. soo st ee oo gor done rasa ske gran RE DÅ 12 14 | 12 12 13 13 ==) » DEE) HN ATLALÉEN NS ao ene SE oss SAN SA SRA 41 11 ll id 10 10 10 =) » DIE RE bLOStfen OrN äss se FA an ed SON DE ba ES Me SG Pi 12 la) 13 14 14 12 DSS) » HUND) ED U Kf ONT äre so Er RNE SE ARSA ENE VA (OVER [ROR EO 9 8 DD) Om de 28 uti endast en riktning gående olikheterna mellan grålaxar och blanklaxar i denna tabell granskas efter minimi- och maximitalen, befinnas följande 17 vara genom- gående för alla de upptagna exemplaren af båda formerna: Bannanskbred ipn Hal kro ppslängUe0---------sssco=sso rs SE ES SADE HOSE Ly:uttdi== rr AST NOSESAlar =E » » RDR HU LVUAETST LäT SAS se SANNE RE Ar APTT ASG SER er » DIE EO EAD) » I 29.2 » » MD Rmellanhufvyudets: längden =: LENess8= Ss9met Nea » » 1445, » » —=40.6 INosensplängd kon »mn kroppslängden <-stern = -1r88” Teres ages Lene enn ng » ES ARA NUR WÖST » » »ifvVIfmellanhufvudets. längd. -Ss4-> SEeete = Syse saa se » JT GAS RA » >238.9 » » » » Öfverkäksbenens » » DESK MI B10 Öfverkäksbenens längd i 2 af kroppslängden » EE GD » = 8,8 » » REST fv UL LE TSL än er CSES NEN RNE » DE 3.053E0 » —=<39.0 » » Hmm ellanhufvudetspläng dress essoese a a eeNNsAN » NERE HOLE » —=<50.6 Underkäkens » »i 5 I Kroppsläng dens sees Te tpuepistasat si oa enes » DU =AL2:95110 DEE Avd » » » » hufvudets längd » NE H2:0N HO Öfverkäksbenens bredd » » (deras längA-... ocooooosscosooocbosoor solade ou » NIT 102.6, D » >>33.2 » » ynbytEun (erkaken sy an geesereeees Sus AS SSR » SVEA MI=23:0 Bröstfenornas längd PURE KFO PPSLAT 3 (LEN se ses se sosse essens EET » PS SVAGA RD NI 2 TN Praabdominallängden » » 252 ONAJERSKTT OA LIE Na SN Ae os BENA GT NG SIREN » SE PSL LD NIE PL Bukfenornas afstånd från nosspetsen i 4 af kroppslängden s.ssooooooooooo------ » NM 0 —=48.3; I» » >48.6 Stjertensi.minsta höjd 11 76-af preabdominallängdenssrss stsrssssar sonens » DERE ER D » —=<31.8 Vid jemförelse med de resultat, vi ofvan erhållit i fråga om genomgående olikheter mellan typiska grålaxar och blanklaxar i alla åldersskeden, återstår således ännu såsom en för dessa användbar artkarakter, att Öfverkäksbenens längd i 4 af hufvudets längd är hos Trutta > 36, hos Salar <36. K. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 8. 8 58 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Efter detta resultat går jag nu att i medeltal söka finna en förklaring af betydelsen utaf olikheterna mellan de på ofvan angifna grunder antagna och i förklaringen till våra mått-tabeller så benämnda Salmo trutta och Salmo salar, ty först med ledning af en sådan förklaring kunna vi sedermera gå att söka en tolkning af betydelsen utaf de undantag, som i verkligheten förekomma äfven mot denna enda, nu så pröfvade artkarakter. Maått- tabellerna upptaga af skandinaviska laxar under benämningen Salmo trutta följande: N:r 1—13 af yngel-åldern, N:r 21—50 af stirr-åldern, N:r 70—160 af forell-åldern, N:r 174 —278 (med undantag af N:r 232 och 236) utaf öring-åldern samt N:r 287—311 med undantag af n:r 305—307 och 310) af lax-åldern. - De öfriga skandinaviska laxarne i ta- bellerna till och med N:r 327 upptagas under benämningen Salmo salar. För dessa båda grupper äro nu medeltalen beräknade samt minimi- och maximitalen anmärkta sålunda: 1. Hufvudets längd i Z af kroppslängden: — "/a 4: To ruu tba: Sa lar. Min. Med. Max. Min. Med. Max. Yngel ee MS ass 22.1 25.2 26.8 23.8 24.6 20.5 Sbirr org SEEN SE ETS AN 21.5 20.5 25.0 21.1 23.5 26.0 iF Ores Ks BL LE 20.1 22.6 20.5 20.9 22.2 23.9 (TIN gyros BLA AL SR NET 19.2 22.0 25.3 18.4 20.1 22.1 NIAK a SD KE RITA SETS OR LSE 19.3 22.0 25.0 | 18.9 20.2 24.6 Alla medeltalen, utom de för stirråldern, äro här större för Trutta än för Salar, i öfverensstämmelse med hvad vi redan förut funnit; d. v s. Trutta förhåller sig till Salar lika som de yngre åldersskedena förhålla sig till de äldre och lika som hannarne 1 all- mänhet förhålla sig till honorna (— jfr. (1) och (53) —). Då emellertid alla maximitalen för Salar äro större än minimitalen för Trutta i motsvarande ålder, kan ingen genom- gående artkarakter här vara att vänta. 2. Mellanhufvudets längd i 4 af kroppslängden: — /a 4: Ton uctat a San Warn. | Min. Mel. Max. Min. Med. | Max. Yi Ke lgen MBE oa LUNG Sr LONE 16.3 17.5 18.6 16.5 17.0 18.1 SLITNA EE SYS Sr ASA Es 14.7 15.7 17.6 13.9 5 IdE3 Borel] ge SSA 5 ANAR AN 14.0 15.4 17.6 14.0 14.9 16.1 (PI Bg SSD ARA RE 12.4 14.9 17.6 12.4 13.1 14.3 17: AN STAN FRANS RENA DE rn 12.9 14.3 15.8 | 11.s 12.6 I 15.0 Samma förhållande visar sig således här som i afseende på hufvudets längd (— jfr. för öfrigt (2) och (54) —). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 59 3. Ögonens längd- och höjd-diametrar i 4 af kroppslängden: — e/, 4 och 2/, 4: Mitendfevlutsar Trutta. Salar. cla 4. dla 4. cla PB. da 4. 6.9 6.2 6.4 5.6 D.4 4.7 5.8 5.0 4.5 4.0 4.9 4.3 d.4 Aj 2.6 2.4 2.3 2:2 2 2.0 I yngelåldern intaga visserligen Trutta och Salar samma förhållande till hvarandra här som nyss anmärkts; men i stirr- och forell-åldrarne är förhållandet omvändt, så att blanklaxarne 1 medeltal hafva större ögon än grålaxarne. Efter forell-åldern sker emellertid åter en omkastning, som återinför öringar och laxar af Trutta och Salar i det typiska förhållandet till hvarandra. Detsamma visar sig, om vi jemföra +t. ex. ögonens höjd- diameter med pannans bredd (g) eller med undergällockens längd (l), blott att i förstnämnda hänseende yngel-åldern visar samma förhållande som stirr- och forell-åldrarne: I | | Medeltal. | Tkrauntibd: Salar. | EE Ra d/7 96. d/g 4. d/7 4. | Yngelbs ses RASET | ESS 91.2 80.0 STO OD! Dre | 63.9 73.2 76.4 79.0 IR OrellfE TS SST ASTA NNeE | 56.8 70.0 63.8 74.9 | ÖN sotare 45.5 60.9 25.8 48.6 [Da SES Se ANNE SEINE 29.6 41.7 27 41.2 Den omkastning vi här se, har tydligen sin närmaste grund deri, att ögonens rela- tiva storlek är ett bland de förhållanden, som mest förändra sig med åldern och kropps- storleken. Då medeltalet för kroppslängden af de grålaxar och blanklaxar, som i ta- bellerna upptagas, är ungefär lika under yngel- och stirr-åldrarne men större för grå- laxarne än för blanklaxarne i forell-åldern, hvaremot det 1 öring- och lax-åldrarne är mindre för de förstnämnda, böra också ögonens proportionstal bära spår deraf; dock synes skill- naden här vara för stor för att endast på detta sätt kunna förklaras och är väl antagligen äfven sammanhängande med blanklaxarnes mera utpräglade hafs-lif efter forell-åldern samt för öfrigt att sätta i samband med de omkastningar vi ofvan funnit i fråga om öfver- käksbenens form och andra förhållanden. 60 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. 4. Pannans bredd öfver midten af ögonen i 4 af kroppslängden: — 9/a 46: DBörunt VT: Salar Min. Med. Max. Min. Med. Max. Yin gel an AA R FRNPabLINAN 7.5 8.2 8.8 4.9 6.1 Ul 8 bi bra AR BE era EN AE SER 6.3 T.4 8.7 5.9 6.7 7.5 Förell soon or FA ne ESA 6.2 Ta 8.2 6.5 6.9 d.5 ÖTINg EE SISTA SSV Bor rt SST 5.9 Za 3.8 6.4 6.7 7.0 1 ff RR RR EA fel RR NSI 6.4 7.3 8.2 6.9 Uda 8.2 Då vi ofvan funnit pannans bredd aftagande med åldern till och med öring-åldern men derefter tilltagande (4) och att hannarne i allmänhet hafva bredare panna än honorna (55), är det fullt förenligt med det föregående, att Salar här har alla medeltalen mindre än de för Trutta; men 1 lax-åldern komma de båda formerna ytterst nära hvarandra. För Salar synes dessutom både 1 minimi- och medeltal ett stigande med åldern till och med forell-åldern; med andra ord: så länge Salar lefver i färskvatten, går dess utvecklings- riktning uti ifrågavarande förhållande till likhet med Trutta. 5. Nosens längd i 4 af kroppslängden: — 4/4 4: SVA T INU ACTA SEGNIRaEn: Min. Med. Max. Min. Med. Max. | 5.3 6.6 TA 5.9 5 tan 5.2 6.4 7.4 5.5 6.4 7.5 5.6 5 7.9 5.5 63 6.9 | D.5 6.8 11.2 HN 5 UC 6.4 7.4 0: | 6.2 250) 10.5 Med hänvisning till föregående — (5) och (56) — se vi här, att formförhållandet mellan grålaxar och blanklaxar 1 afseende på nosens längd ställer sig jemnsides med skill- naden mellan hannar och honor men omvändt mot tillväxtförändringarnes riktning från och med forell-åldern. Trutta får dessutom allt ifrån stirr-åldern sin utvecklingsriktning i detta hänseende bestämd; — för Salar inträffar detta deremot först med forell-åldern. Då dessutom nosens förlängning är ett af de mest kännetecknande yttre dragen för stigande grad af könsmognad, är det för formskillnaden betecknande, att Trutta har sitt största maximi-tal uti öring-åldern, medan Salar framvisar detta först i lax-åldern. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:o 8. 61 6. Öfverkäksbenens längd i 4 af kroppslängden: — 't/, 46: Tiriuw tot ad. Sia Var: Min, Med. Max. Min. Med. Max. 8.9 9.8 10.6 7.3 8.1 8.7 8.5 DE 10.3 7.2 8.0 9.3 8.2 9.1 11.4 7.0 7.6 8.1 Hör 9.0. 11.5 6.6 7.0 7.5 TA 3.6 10.2 6.6 7.0 3.7 Resultatet öfverensstämmer här med den allmänna regeln för formskillnadens be- tydelse, — jfr. ofvan (6) och (57) —, och vi se här, att uti yngel- och forell-åldrarne lemnar öfverkäksbenens längd i förhållande till kroppslängden en utan undantag gällande karakter för formskillnaden mellan grålaxar och blanklaxar, hvilken dock ej uti öfriga ålders- skeden kan användas. 7. Underkäkens längd i 4 af kroppslängden: — k/a 4: TEPIWIS TA: SEA Lida: Min. Med. | Max. Min. Med. Max. Yin g el ESSENS ess 13.0 13.9 151 11:32 12.1 12.3 S bIR SR SA SEE Sr USA SEE SIN 12.2 13.4 14.s 11.5 12.3 13.5 POLE oe enad oo nsassscses 12.3 13.4 15:7 10.5 läg 12.3 ÖTINGRE oe skon ost SR ae send sssor 11.4 13.6 17.3 10.6 | 10 12.7 raxspee PETAR SR LERA Le 12.1 13.3 [ 16.9 11.0 12.0 1557 Åfven här se vi en genomgående skillnad mellan grålaxar och blanklaxar, — nem- ligen 'X/. 4 = 12.9 —, hvilken dock endast gäller för yngel-åldern. För öfrigt bestyrkes äfven här den allmänna regeln om formskillnadens förhållande till åldersförändringar och könsskillnad —: jfr. ofvan (7) och (58). 8. Undergällockens längd i 4 af kroppslängden: — !/a 4: | | Medeltal. | Trutta. Salar. | Yin gelen EE a SERIES | död I förl 00 ra Tr sg RR REA | 6.4 | 6.6 Förellge SEN SA Sn I D.7 | 5.8 | LOTT NA D.3 | 4.9 | ÖT er ONDE ST a JAR ed SE 5.3 | 4.8 | 62 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Vid jemförelse med ofvan framställda sats (8) visar sig här, att den allmänna regeln om formskillnadens förhållande till åldersförändringarne i afseende på undergällockens längd först med öring-åldern börjar göra sig gällande. 9. Ryggfenans afstånd från nosspetsen i Z af kroppslängden: — ”/, 46: Tur une toa: Sia ll ar. Min. Med. Max. Min. Med. Max. Vin ge [ye SA 2 SD Ne RRD 2 DN 38.6 42.5 44.4 42.0 43.2 44.9 S tirr SEE NAN SE 40.3 42.3 44.2 40.0 41.9 | 44.9 ROT IPSec SEAAN SERIES SPE ASS 39.6 42.2 45.3 39.0 41.1 43.2 ÖringlkOMEN BYT SOGETI 39.3 42.1 45.0 39.2 41.0 43.7 TIAXE- ov ade SKEN SYRE SVAN RED SALE 39.5 42.5 44.7 40.6 41.8 | 44.4 Utom under yngel-åldern finna de ofvan uttalade satserna (9) och (59) sin använd- ning till förklaring af formskillnaden mellan grålaxar och blanklaxar, blott att det i sist- nämnda sats anmärkta undantaget för lax-åldern här ej gör sig gällande. 10. Ryggfenans bas i 4 af kroppslängden: — ”/a 46: TrÄRTURENEN a SKaRLEAdET: Min. Med. Max. Min. | Mel. Maz. SENAT MA ARR a SR se a 11.3 13.1 14.s 12.2 | 13.7 14:9 STARTER AL Ba SE KR ae 10.6 12.1 13.8 11.4 12.7 14.1 Före] ben ET SOME re 9.4 12.3 14.3 11.5 12.3 13.9 ÖTAD Re osa kurs LS LIRA RIS RS 9.3 11.7 14.0 9.4 10.9 12.0 I SD NEN REN ja ERE HOT RET 9.3 I 11.5 13.2 | 9I.4 10.8 11.8 Ofvan uttalade sats (10) gäller således här såsom förklaringsgrund till formskillnaden, då blanklaxarne till och med forell-åldern här hafva större medeltal än grålaxarne men mindre tal derefter. Den om könsskillnaden i afseende på ryggfenans bas uttalade satsen (60) får derföre sin användning här först efter forell-åldern. 11. Ryggfenans höjd i 4 af kroppslängden: — ?/a 4: | | | TP rutt a. Sia bar. | Min. Med. Max. Min. Med. Max. | NES SA RASAR En er ka Ar | Angels a EINE LSE ARS 14.3 15.9 | 17.3 14. 157 18.8 PIERRE 13.0 fdr | G:s 12.5 14.6 16.5 | Borel eg EE 11.6 TA 6: 12.2 13.1 14.5 | ÖTINS Kobra hb SS SAVANN FT Rs 15.6 8.71 10.3 2 JUDE SRA AAA Sd nd DNR AR Sr 9.9 11.0 | 12.4 9.1 9.6 12.0 | Me KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 63 Ryggfenans höjd, som hos grålaxarne i medeltal till och med öring-åldern är större än samma fenas bas, hvilket förhållande hos blanklaxarne redan ändras efter forell- åldern, visar äfven här en formskillnad mellan grålaxar och blanklaxar, som står jemnsides med ålders-förändringar och könsskillnad enligt (11) och (61). 12. Bröstfenornas längd i 4 af kroppslängden: — P?/, 4: | FIP 0 10 Salar. Min. Med. Max. Min. Med. Max, AN på € 1 Gore SA oro entnenga 16.6 19.2 215 20.2 21.9 24.6 16.3 17.9 20.0 17.4 20.1 23.0 13.5 16.9 19.1 16.3 18.4 20.1 (OVE van RNA AR 12.6 14.9 18.0 Ililgg 13.1 14.5 MaE CP eld 11.9 13.5 5 11.5 12.3 14.3 Så länge blanklaxarne lefva i färskvatten, d. v. s. till och med forell-åldern i dessa tabeller, äro deras bröstfenor längre än grålaxarnes, hvilkas åldersförändringar allt från yngel-åldern ställa sig jemnsides med skillnaderna mellan hannar och honor: — jfr. (12) och (62) ofvan; men efter forell-åldern, d. v. s. när blanklaxarne börjat att öfvervägande föra ett hafslif eller ock vistas i de större insjöarne, inträder äfven i afseende på bröst- fenornas längd den ofvan påpekade parallellismen mellan formskillnaderna samt ålders- förändringarne och könsskillnaderna. 13. Preabdominallängden 1 4 af kroppslängden: — 9/a 4: Ir uet ta SLanana Min. | Med. | Max. Min. Med. | Max. | VING] RESAN 24.4 26.2 29.4 26.3 | 27.1 | 29.2 StiErIERSKE a EE FREE GAR SOK LE 6-5 sr 98: 31. | I 190540 [rg ARNE NRA PL ARA 25.6 | 28.7 | 32.6 27.5 29.4 al.4 > I (ÖrBnG år NRA 25.8 29.0 33.7 27.5 308ETS SA Pax SR OT FO AO ot 27.3 29:37 = | 31.3 27.3 29.5 | 31.9 Sedan här grålaxar och blanklaxar blifvit åtskiljda, visar sig tydligen, — hvad i det föregående ej kunnat med bestämdhet framvisas —, att preabdominallängden hos båda dessa former (med ett obetydligt undantag för blanklaxarnes sista åldersskede) tilltager med åldern: och i enlighet härmed är medeltalet i detta hänseende för grålaxarne alltid mindre än för blanklaxarne. . 64 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. 14. Bukfenornas afstånd från nosspetsen i 4 af kroppslängden: — ”/a 4: Tärnan tta: SKOR VEDEN: Min. Med. Max. Min. Med. Max. Vin g elj ess ect NN 46.3 48.6 52.1 47.5 49.7 53.2 [21005 de SAS SATSER ae SE 44.8 48.9 52.0 48.1 50.0 59.3 | ER RAR ro ee mn EES 46.1 49.3 52.9 48.3 49.5 Sl.4 ÖTIN Spree NA LENA KA TIS AEAE 45.6 48.9 52.5 46.7 48.9 50.7 TEK REA SR OELEK EIN 46.3 49.4 51.8 46.3 48.8 52.9 I öfverensstämmelse med åldersförändringarne enligt (14) äro här medeltalen för grålaxarne till och med forell-åldern mindre än för blanklaxarne. De sistnämnda visa emellertid en fortfarande sänkning 1 sina medeltal, äfven efter forell-åldern, medan grå- laxarne, såväl genom hufvudets större storlek som genom stjertfenrotens kortare längd, få medeltalet för lax-åldern höjdt. 15. Bukfenornas längd i 4 af kroppslängden: — /a 4: | TT UU NONOR US Salar. Min. Med. Max. Min. Med. Max. (ES 133 14.3 13.8 14.6 17.3 1087 ÖN 14.s 11.7 14.1 16.0 10.2 13.0 15.0 11.6 13.1 14.7 9.8 11.7 14.7 8.5 El ig | 9.3 I 10.8 12.2 JA: 9.5 I 11.6 Här se vi, att så länge blanklaxarne lefva ett färskvattenslif, d. v. s. till och med forell-åldern, hafva de jemförelsevis längre bukfenor än grålaxarne; men sedan de börjat sitt egentliga hafslif; följa både minimi- och maximital och medeltal för dem den paral- lellism med åldersförändringar och könsskillnader som vi ofvan påpekat. Jfr. (15) och (64) ofvan. 16. Postabdominallängden i 4 af kroppslängden: for bo I Ti rsucdtoblag Sala” | - fer Se I I Min. Med. Max. Min. Med. | Max. | MD SOL ons aan ora BES 0 KEN NNE 14.7 16.5 18.5 16.5 ING 18.2 BÖITPS = cec FNS SRRAAS ES STEN TS ED Ir [98 22.0 18.0 19.5 | 20.8 |. ForelV See I SRS TERS Ur 17 3 19.7 23.0 18.5 OS | rg 205 Öring er UT ARE SARAS 17.8 20.3 23.3 20.1 RLETSÄN 21: TiRR (er SIRENEN NESSER | 19.2 21.2 | 23.2 18.2 21 | 22.4 | KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O 8. 65 I enlighet med (16) och (65) borde vi visserligen här kunnat vänta att finna alla medeltalen för blanklaxarne större än för grålaxarne; men formskillnaden är obetydlig, och utom i yngel-åldern är densamma, så länge blanklaxarne lefva färskvattenslif, stridande mot den eljest gällande regeln. I öring-åldern är deremot blanklaxarnes medeltal för post- abdominallängden i enlighet med den anförda regeln störst af alla; och 1 lax-åldern är skillnaden ringa. 17. Analfenans bas i 4 af kroppslängden: — "/a 4: SIG PAT RDA SKOEUEGET: Min | Mel. Max. Min. Med. Max. | | ViN GL ES ARA ERA Ba dr Ba de OG 5 9.0 10.1 SHIRT SPSS STR SIE rr Wet ZTt | 5 9.8 5 8.1 9.0 IM STSS SES SEE PO 5 | S.4 9.4 Tlsy 3.5 9.4 ÖTLT STR NEN oa Le reed 6.7 8.4 9.9 6.7 7.5 8.0 I I IR Ores STA AT TATE EEE SR SENT N | 6.6 | 8.6 | 10.6 7.2 7.8 3.4 Mot den regel, som i enlighet med (17) och (66) här är gällande, strider endast blanklaxarnes medeltal för forell-åldern, dock med en ytterst obetydlig afvikelse. 18. Analfenans höjd i 4 af kroppslängden: — ?/a 46: | TEN Wat bIA: | Salar. Min... |; — Med | Mar: Min. | Med | Max. | Ene | FE [410 ESS | 15.8 SA TR PING. te Ba I SA 10 TS Ers | 10.0 | 13.1 15.1 9.9 | 11.2 11.9 | E | | | c 9.9 I2 | 14.5 83 | 8.7 | 10.1 | 10.3 Tr | 12.5 a I El0r- d| 11.7 Hvad vi i enlighet med (18) och (67) kunnat vänta, besannar sig här utan undantag; och det starka språnget 1 medeltalens aftagande för blanklaxarne efter forell-åldern antyder, att ombytet af lefnadssätt äfven här har ett starkt inflytande på formen. 19. Längden af fenfria stjertdelens ryggkant i 4 af kroppslängden: — Y/a 46: | | Tja ut ba: SET | | | Min. Med. | Max. Min. Med. Max. FORN | SA | BARR | BORRAT ETT AR | fö bal EE ERE SNASER ill 9.5 11.4 E 3.8 | 11.0 [ES tin OSSE brer i 2 SI EE 95 IRS 12.7 10.5 12.7 14.0 Röret EEE NA aa 9.5 12,2 14.1 11.3 12:80 de ÖTID ONE fot lar ade a ERE 8.2 11.1 13.7 11.2 13:07) 148 Up] IAS ARR SER SR LEE ALTARE ARN | 9.0 10.6 11. 9.0 | 11.0 I 12.9 K. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 8. CJ 66 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. De ofvan framställda satserna (19) och (68) hafva den vanliga betydelsen äfven här då medeltalen äro störst för blanklaxarne och dessa tals minskning under lax-åldern lika- ledes är ojemnförligt större för blanklaxarne än för grålaxarne. 20. Fenfria stjertdelens bukbrädd i 4 af kroppslängden: — 7/a 4: Där KUR bELKA: ISKG RUE Min. Med. Max. Min. Med. | — Max. | [YO Be 17 fs st ES OA RE a 9.2 10.8 13.4 11.2 12.7 14.1 S PITTESRAS ee AA AAA 40 LES EEE 10.3 I 15.1 12.1 13.5 15.4 Forellsrocsstorssusoreserorodersi ters IR | 2 15.2 12.1 13.3 14.3 (ÖTIN OC SSE KOR SN, SUS 5 12.2 14.9 13.0 13.6 14.4 TNK AS 28 en Be IN NL ALS 9.2 11.3 14.2 10.9 ale 14.1 Den ofvan, i (20), anmärkta minskning med åldern finner här endast i maximitalen ett uttryck uti formskillnaden, då dessa tal efter stirr-åldern äro mindre för blanklaxarne än för grålaxarne; deremot har den uti (69) anmärkta könsskillnaden äfven här den van- liga betydelsen till förklaring af formskillnaden. 21. Sjertens minsta höjd i 4 af kroppslängden: — /, 4: IA TärkuRtt ds Ua NLA I - 2 Min. Med. Max. Min. Med. Max. NOVA KASSAR SEAN ANNAS BR Vane 8.6 9.5 10.9 3.0 3.4 | OM | STIrg AR LSD KI Tr RS Er KS. Ska 8.1 9J.1 9.8 T.:3 8.0 | 9.0 | Flores: RI AFTER 7.6 9.4 10.6 7.8 8.2 8.8 [FÖ Tingisret CSt TT SSU ee 7.3 8.7 10.2 6.6 Zl 7.9 I 18[:S SSE EA SE TN LA ANNA sana On | 5 8.1 10.6 | 6.5 6.9 1.8 | För både grålaxar och blanklaxar inträder således den i (21) anmärkta stegringen af medeltalen i forell-åldern, och den för öfrigt i nämnda sats anmärkta minskningen med åldern har här sin fulla motsvarighet, deruti att alla medeltalen för grålaxarne äro större än för blanklaxarne i motsvarande ålder. 22. Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 4 af kroppslängden: — £/, 4: | | | | | Tru iträ: Ska nlkanns | | | | I | | Min. | Mel. Max. Min. Med. | Max | | fe ar ESR [AS EEE JA SES a nd = SY Se [NpRE SA SS ONE i 10.1 | TATA 12.9 (6 8.s | 10.0 i SE NG MER Lr 11.4 5.4 (Sk HR | | 6.6 | 8.0 | 10.35 5.8 6.7 | 7.9 I 0 i I | | 5.9 | Cu dä 4.8 5.5 | 7.0 I NCR SAS SI SES Eg (2 RI EE | 6.5 | dd | 8.6 5.0 | 5.8 7.9 2 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 67 De ofvan, i (22) och (70) uttalade satserna finna här sin fulla motsvarighet. Dess- utom se vi, att en genomgående skillnad mellan grålaxar och blanklaxar här uppträder i yngelåldern, ehuru maximitalet för blanklaxarne af denna ålder ytterst nära närmar sig grålaxarnes minimital. 23. Längsta stjertfenstrålarnes längd i 4 af kroppslängden: — '/, 4: | Tr utt Ed. Fd UA Min. Med. Max. Min. Med. Max. | | SYin Se VR a RER os | 14.5 15.7 17.9 14.9 16.2 18.0 SVILEEPR LR ST FRID få LE 12.8 | < 15.6 17.8 TAIS ENE GT 18.5 TIORGIE sasse Boss DER 12.6 15.5 | 17 165 15.0 17.3 s- I ÖIS: LPO ORRE | 12.4 14.2 16.9 12.6 15.0 17.4 ARTS Fonder Nan e Bee 11.5 13.6 15 12.9 13.6 17.0 I de yngsta utvecklingsskedena förekommer enligt (23) en stegring af medeltalen, och här äro också blanklaxarnes medeltal för dessa åldrar-störst. I forell-åldern ändrar sig detta förhållande; och den olika slitning, för hvilken isynnerhet sjertfenans yttersta strålar är utsatt, må väl förklara den skenbara oregelbundenheten 1 öring-ålderns här- varande medeltal. 24. Ögonens längddiameter i 4 af hufvudets längd: — ”/» 4: I Lan UWE At Ar FJEG AN EES | I | | I | Min | - Med. | Max. Min. | Med. | Max I I I BÅT CC |G RS ER RE SR 2 AN Se ns 24.5 | 27.5 | 32.5 24.1 26.0 | 29.2 | I I StinraE VARSE ERSUARE SE. KRA T ee åS | 18.2 I 20.0 | 27.0 20.7 | 24.7 | 26.9 I BorsIROR tele 110800 (ESSER cr fa 9 farao eosn [KÖL ger Sen elelr örn (ER RR ldsofetfulr Slogs arbete | IDÉER oboe ASEA | 2 0:60 12.8 85 | 05 12.0 Så länge blanklaxarne lefva den yngre ålderns färskvattens- och småvattenslif, äro här deras medeltal (med undantag för yngel-åldern) större än grålaxarnes; men efter forell-åldern är förhållandet omvändt, såsom ock är att vänta enligt (24) ofvan. 25. Ögonens höjd-diameter i 4 af hufvudets längd: — 2/» 4: | | RSK TER Sa-la ri | I | Min. | Med. | — Max. Min. | Med | Max. Åssos AR RE AR IIS I | I | I | | | | SVIT pe] EA LR SA VIRA TUTE SEE 20.9 | 24.9 35.5 201330 | 22.9 25.0 | | SNS SDR STEN SEA SAS Re 16: El 00 ue 19.2 | 21.7 24.5 | [Rör ne AT en (Er NASN OR OLD 16.7 | ORON fak dl [RÖ cin gr EES SR |A EN KORTAS | 17.0 ib 12.9 | ar RESO SAP BONE UANRA PS ARNE TE 10.0 | 12.s Big. SK 9.9 TR 68 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Tydligen gäller här samma regel som i föregående punkt. 26. Pannans bredd i 4 af hufvudets längd: — 9/, 46: Tir ut ta. Sia la T. Min. Med. Max. Min. Med. Max. 28.4 32.5 36.0 19.2 25: 2012 26.7 91.3 SDN 25,0 28:4 31.3 27.8 31.3 30.5 27.0 30.9 32.5 28.3 325 38.1 30.6 39.5 34.7 31.0 33.8 37.6 | al.2 30.17 37.9 Med samma anmärkning som vid de två närmast föregående punkterna kommer här den i (25) ofvan uttalade sats till giltig användning för förklaring af formskillnaden. 27." Nosens längd i 4 af hufvudets längd: — "/» 4: Ti rFUu bubka Salar. Min Med. Max. Min. Med. Max | 21.5 26.0 30.0 233IINA HO: 29.5 25.0 27.8 32.3 23 TR 27.3 32.0 25.6 28.9 33.8 23.8 | 28.4 30.0 27.1 bylil 30.6 30.6 32.2 35.2 30.3 33:8 37.2 | bör 39.8 43.1 Afven här äro medeltalen för blanklaxarne under dessas firskvattens- och småvattens- lif stridande mot hvad enligt åldersförändringarnes riktning vore att vänta; men när det egentliga blanklax-lifvet börjar, visa medeltalen, att formskillnaden står jemnsides med äldersförändringarnes riktning. 28. Ofverkäksbenens längd i 4 af hufvudets längd: — '/, 4: | LET WIN ALR As Salar I | = . Min. Med. Max. Min. | Med Max NT SBN 2 ERE LOL STAS eaE SIS 35.5 38.6 41.9 30.0 | 32.9 35.0 15 [LER LEE SSE SIE ES AN 36.1 39.6 44.0 30.8 | 34.1 37.0 I [6 UNGE SAS SE ENE SEE 36.7 40.3 47.2 32.4 | 34.1 30.6 | (0) 30 y) RE AES EN SS AN 36.4 40.7 45.8 32.9 | 34.7 37.5 | | Tine ror Sr för SSE 37.5 | 39.8 43.9 30.8 | 35.8 39.2 Såväl för yngel- som för forell-åldern finna vi här genomgående skillnader grålaxar och blanklaxar. mellan Formskillnaden i sin helhet står för öfrigt i tydlig öfverens- stämmelse med den ofvan påpekade könsskillnaden uti här ifrågavarande hänseende. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 21. N:O 8. 29. Underkäkens längd i 4 af hufvudets längd: — '/» 4: Tr wit a. SKAR VER: Min. Med. Max. Min. Med. Max. 53.0 54.9 58.3 47.3 49.2 50.4 53.6 H7.4 61.5 48.9 52.3 55.6 53.6 59.2 66.7 48.6 52.3 54.3 54.9 61.6 69.4 55.9 57.3 59.7 59.4 69.0 70.2 DH7.6 59.8 66.8 Afven här visa minimi- och maximitalen för yngel- och forell-åldrarne genomgående skillnader mellan grålaxar och blanklaxar, hvilkas formskillnad i sin helhet dessutom står i tydlig öfverensstämmelse med den ofvan påpekade könsskillnaden hos båda formerna. 30. Undergällockens längd i 4 af hufvudets längd: — !/» 4: Släp AI Salar. Min. Med. Max. Min. Med Max. AQ VA) one LIRARE SAA 26.4 28.1 al.s 24.1 28.7 31.3 SPITT SSR fn a sota SIS sd rodde 2351 27.3 30.0 25.0 27.6 30.5 HOT el] AES RAT NA reas 20.2 20.5 30.0 24.4 26.3 29.7 (ÖT AD pe SS ERA Aro mA or Soon 19.6 24.3 27.6 23 24.7 25.9 PAX ESDIGL ER KULLE 0 SKIL 21.1 24.0 28.0 21.5 24.0 27.0 Den ofvan, 1 (73), framställda könsskillnaden gör sig här gällande såsom formskillnad ända till och med öring-åldern. grålaxar och blanklaxar. I lax-åldern visar sig icke någon formskillnad mellan 31. Längden af ryggfenans bas i 4 af hufvudets längd: — ”/» 4: SET PTE S0) barr: Min. Med. | Max. Min Med. Max | 45.0 51.6 61.5 50.0 55.7 59.4 43.2 | 51.3 | 62.0 45.1 54.1 2.1 alo | o5te 1 68.6 51.4 58.0 62.1 40.2 | 53.2 I 64.2 46.2 54.3 60.3 | 453 | 526 | 60.8 42.3 53.6 62.8 Liksom honorna — enligt (74) ofvan — hafva större medeltal än hannarne för här ifrågavarande förhållande, så hafva blanklaxarne här de största medeltalen för hvarje ålder. 70 32. Längden SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. af analfenans bas i 4 af hufvudets längd: — "/» 4: Tru t ta. Salar. Min. Med. Max. Min. Med. Max. 32.5 326 9 43.0 39.3 36.9 41.7 30.0 26.2 44.0 28.6 34.4 42.6 28.2 37.1 44.7 32.4 38.4 42.9 29.9 38.4 47.3 33.0 31.4 42.3 ala 38.9 47.2 31.3 38.7 44.4 Under det i (30) ofvan anmärkta tilltagandet efter stirr-åldern hafva blanklaxarne största medeltalet för forell-åldern; men derefter gör sig den i (17) ofvan påpekade rikt- ningen af åldersförändringar gällande äfven här såsom förklarimgsgrund för formskillnaden, då blanklaxarnes medeltal äro mindre än grålaxarnes. 33. Stjertens minsta höjd i 4 af hufvudets längd: — /» 4: (=) TRUE A: Sa lar. Min Med. Max. Min. Med. Max. 32.5 37.6 43.6 32.5 34.2 38.4 32.4 39.0 44.0 30.0 34.1 38.5 30.4 41.4 48.1 39.0 31.3 38.9 32.0 39.6 46.2 32.9 30.4 Od 30.0 39.2 43.1 | 29.9 34.1 38.3 Med hänvisning till (31), som här visar sig gällande både för grålaxar och blank- laxar, är det tydligt, att de sistnämnda här hafva sina medeltal mindre än de förras i öfverensstämmelse med den utvecklingsriktning, som ligger uttalad i regeln om stjert- höjdens relativa aftagande med åldern. Jfr. (AMN Ofvan. 34. Mellanhufvudets längd i Z af hufvudets längd: — ?:/» 4: TrnWAek Salar. Min. Med. Max. Min. Med. Max. 69.6 69.5 (D:0 65.6 69.3 (47 63.6 67.3 70.8 61.5 67.6 74.0 64.3 68.2 73.0 63.9 Neat 68.8 63.0 67.7 HANG 61.2 65.0 68.0 60.2 65.3 68.0 56.9 62.2 08.6 Blott under stirr-åldern äro här blanklaxarnes medeltal högre än grålaxarnes; eljest står formskillnaden i öfverensstämmelse med den ofvan, i (32), anmärkta utvecklingsriktningen. ee KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. öl 35. Ögonens längd-diameter i 4 af mellanhufvudets längd: — ”/, 4: SER DIN SVT P5 Min. Med. Max. Min. Med. Max. 33.3 39.7 48.2 34.2 31.5 42.2 28.4 34.0 38.5 31.6 36.5 40.5 24.5 29.4 36.4 28.6 33.0 29.1 18.5 23.1 28.2 17.2 19,8 22.2 11:5 16.2 19.5 | 13.6 17.0 19.0 En jemförelse med de könsskillnader i de olika åldrarne, som ofvan (72) anmärkts om här ifrågavarande förhållande, ställer de höga medeltalen här för blanklaxarnes stirr- och forell-åldrar i öfverensstämmelse med utvecklingsriktningen för könsskillnad. Efter forell-åldern visa blanklaxarne i öring-åldern här, såsom ofta, ett starkare framträdande af åldersförändringarnes betydelse; men i deras lax-ålder erinrar deras medeltal åter om den i (72) anmärkta könsskillnaden. 36. Ogonens höjd-diameter i 4 af mellanhufvudets längd: — 2», 4: PER NUSLELE SÅ lar Min. Med. Max. Min. Med. | Max | YA oe FASESST AEA orga 30.7 35.9 49.3 30.1 33.1 | 38.1 SVIT TESSSS TIER VN EASENS EN oc 2 25.0 29.6 30.7 28.6 | 32.3 | 37.2 Förelledög Säl sölölris 21.0 26.2 33.3 262) 24 | 362 Öring ... sb 16.9 20:91615 |NL25 17.2 18.4 I 200 [axa nb Erfaren 11.2 15520 | 17.3 13:6. ul 15:95 Hal 17.6 I denna punkt gäller tydligen samma förhållande som i den föregående. 37. Pannans bredd i 4 af mellanhufvudets längd: — 9/», 4: Truttoa SKOKIE OST: | Min. Mel. Max. Min. | — Med. Max. | EE 422 Jin 46:88 sr 50:0 288 | 36.4 41.2 38.9 46.4 53.6 30.9 42.1 50.0 I 40.3 | 45.8 52.4 40.0 46.1 50.0 418 de 48 55.8 47.3 51.5 54.8 47.4 | Bl. | 58.2 | 50.6 57.5 (SR Yngel-åldern lemnar här en genomgående karakter, då grålaxarnes minimital är större än blanklaxarnes maximital; men icke förty gör sig efter stirr-åldern den i motsatt riktning gående utvecklingsförändringen med åldern gällande i enlighet med (34). 72 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. 38. Nosens längd i Z af mellanhufvudets längd: — 4/», 4: TN us tet, Ad: S a lar. Min. Med. Max. Min. Med. Max. 29.9 37.5 42.9 35.0 38.2 41.3 39.3 41.2 47.6 32.4 40.4 45.7 37.0 42.3 47.6 37.5 42.4 45.3 40.0 46.0 D3:4 45.3 49.6 55.2 TOR ELER 45.1 51.s 59.8 | 47.5 HT.q 75.6 Isynnerhet efter forell-åldern framträder här en tydlig öfverensstämmelse mellan formskillnaden och den i (35) påpekade riktningen för åldersförändringarne. 39. Öfverkäksbenens bredd i 4 af mellanhufvudets längd: i/», 4: INREDD GO SKOLAS Min. Med. Max. Min. Med. Max. 13.3 17.2 20.0 15.6 17.3 19.0 11.s 16.8 [OS 14.2 16.8 20.0 13.s 15:8 20.5 15.0 16.2 17.4 11.4 14.7 17.4 11.3 11.9 12.5 12.0 13.s 15.8 10.9 12.2 14.4 Den åldersförändring, — jfr. (36) ofvan —, som hos både grålaxar och blanklaxar > 3) , 2 uttrycker sig 1 medeltalens sjunkande med åldern och som särdeles jemnt försiggår för grålaxarne, gör sig först efter forell-ålderns slut gällande såsom formskillnad, då blank- laxarnes medeltal sjunka djupare än grålaxarnes. Då gäller ock könsskillnaden, — jfr. (77) ofvan —, såsom förebild för formskillnaden. 40. Ofverkäksbenens längd i 4 af mellanhufvudets längd: — '/;, 4: TRUT CEN O: SKOR: Min. Med. Max. Min Med. Max 50.0 55: 60.0 42.3 47.9 51.s 53.8 98. 64.7 45.7 30.5 56.2 4.4 59.1 65.6 49.0 50.9 59.3 53.8 60.3 69.0 Sl.7 53.4 36.2 56.1 60.2 64.9 HS 56.8 62.2 Med de för både grålaxar och blanklaxar ständigt med åldern stigande medeltalen gäller den ofvan påpekade könsskillnaden (Sf h>?h) äfven här såsom förebild för form- skillnaden. I forell-åldern eger denna skillnad en genomgående karakter, då blanklaxarnes maximital är mindre än grålaxarnes minimital. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l|. N:o 8. 73 41. Underkäkens längd i Z af mellanhufvudets längd: klo, 6: TirkunttUrd: RUE UEDEN Min. Med. | Max. Min. | Med. Max. x T I Såja AE SR ARE SAN 70.7 fo ID 85 64.9 | 71.2 76.2 SUP sb SINE a (TAR 0 Eb | 90.9 08 I Te 87.5 NOTE ISAR SANNE ANNAN SIE | 81.5 | 86.9 93.9 75.0 781 80.9 (ÖVSTN ET mA SENARE 82.3 ÖT 01: 84.s 88:35 ol 93 89.4 96.6 I 107.6 | 91.9 | 96.1 111.0o Samma förhållande råder här som i föregående punkt: — könsskillnaden är förebild för formskillnaden, och i forell-åldern har sistnämnda skillnad en genomgående karakter. 42. Undergällockens längd i 4 af mellanhufvudets längd: — !/p;, 4: T ratta SKAR OLAANS | Min. Med. Max. Min. | Med. Max. | 35.7 40147. IE 43te SR SA EG 33.3 40.4 | 44.4 35.8 | 40.8 | 47.8 28.8 37.4 | 45.0 36.4 39.2 | 45.8 28.6 | 30.9 | 41.0 35.4 25.0 | 42.3 I 31.s 36.7 43.1 34.1 |. Sn 43.5 Blanklaxarnes alltigenom högre medeltal här stå i öfverensstämmelse med den ofvan, i (73), påpekade könsskillnaden. 43. Längden af ryggfenans bas i 4 af mellanhufvudets längd: — ”/,, 4: IR age SJ | Min. | — Mel. Max. Min. | Med ol Mar. | | VG SNR MAR fr I ba MER IFE 643 al 75:0 87.9 70.6 | 80.6: 10 a be ren 0ANN | (STERN RR rg AR (IE EG 91.2 68.3 | 80.2 95.6 — | | a EN | 615 79.8 96.3 76.6 | 86.5 91.3 (ÖNS dor 59.3 78.6 95.5 72.400 INNREB3:S 88.9 | Tata. Birro PI aren le RlieZ Abel -8015 93.5 | 71.3 86.3 | —102.0 Ofverensstämmelsen mellan formskillnaden och åldersförändringarne är här påtaglig, då alla medeltalen för blanklaxarne äro större än grålaxarnes. KE. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 8. 10 74 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. 44. Längden af analfenans bas i 4 af mellanhufvudets längd: — ”/,, 4: | IlIPAIAD 1 lö Salar. I | Min. | Med. Max Min. Med. Max. | | Re Yngel La SE RAR AASE | 48.2 53.1 60.4 50.0 53.2 60.2 — | SHIA a EN LR SE SLE SE 42.8 | 53.8 64.7 41.0 50:90 62. I | EOLEINSTe oo sen RR da SE SLS 42.3 | 54.4 63.0 48.0 57.1 | 65.2 | SÖTing Es: =. SAX FL Saga SE BAER | 4316 56.7 66.7 ST 57.5 62.2 | SIERRA ESR SE 49.0 | 59.6 69.4 FA 62.2 70.6 Alltifrån forell-åldern gäller här samma regel som 1 föregående punkt. | ålp, 6: 45. Stjertens minsta höjd i Z af mellanhufvudets längd: | Tiruw tt a Salar. Min. Med. Max. Min. Med. | Max. Nin Se] SS50- 2 ND 2 3 SSE nero Br DD 47.1 54.2 64.0 44.1 49.5 54.4 Sir reesvmtre ri onantrened ann signs 46.2 DU 64.7 40.5 | 50.6 58.1 110 EI RSA AASE RS TA SARS & fen 50.0 60.7 70.4 51.9 | 55.6 | 58.3 Örjrgas SNARARE 1 46.0 58.5 68.6 Bl SA oh SR 52.6 60.1 64.9 | 50.0 54.7 | 61.1 | Här gäller tydligen samma regel, som nyss ofvan påpekades om formskillnaden i afseende på minsta stjerthöjdens förhållande till hufvudets längd med hänvisning till (31) och (21). 46. Ofverkäksbenens bredd i 4 af deras längd: — 'i/r 4: TIrluttiatl a: FURU LU Min. Med. Max. Min. Med. | Max. | XI SOVER TIA DE 25.0 30.6 34.2 33.3 37.2 41.6 20.0 28.8 35.7 27.0 33.3 SI 21.4 26.8 31.3 28.1 31.s 33.3 17.9 24.5 I 30.0 21.2 22.3 23.3 18.s 22.9 27.3 18.9 21.4 | 23.8 Öfverkäksbenens jemförelsevis ringa längd hos blanklaxarne i deras första tillväxt- skeden gifver under dessa åldrar åt denna forms medeltal för benens bredd i förhållande till längden ett högre värde än grålaxarnes motsvarande medeltal; men efter forell-ålderns slut gälla de i (43) och (77) uttalade regler om åldersförändringar och könsskillnad såsom förebilder för formskillnaden. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. (& 47. Pannans bredd i 4 af öfverkäksbenens längd: — 9/r 4: II IPA GRO OF SK 00 Min. Med. Max. Min. Med. Max. 70.2 84.5 92.5 60.5 76.7 97.2 66.7 79.3 90.9 70.0 33.4 90.0 64.3 T1.6 SAL 80.0 90.7 100.0 63.4 50.0 92.5 89.6 96.5 103.3 TT.5 86.0 95.8 Bg AO 118.2 Formskillnaden går här tydligt jemnsides med åldersförändringarne enligt (44). Här märkes dessutom, att när grålaxarnes lefnadssätt börjar likna blanklaxarnes lif i hafvet eller de större insjöarne, stiger deras medeltal, som förut sjunkit med åldern. 48. Nosens längd i 4 af öfverkäksbenens längd: — 4/, 4: INET fd SKON CEC: EEE ft GS Min. | — Med. Max. I | - I EN ST SSA ITA ME 5143 IER6Br0r LINE 5 69.s | 80:16 IL EGT 58.s | TQ:sE AE gt 70.1 80.2 | 100.0 58.s His 0 8010 72.1 83 I IMa 63.6 76.4 86.7 852 | 93.0 | 1067 79.1 862 IE 96:8 80: öl 0ReR R2 Aldersförändringarne enligt (45) äro förebilder för den här framträdande form- skillnaden. 49. Öfverkäksbenens bredd i 4 af underkäkens längd: — '/r 4: I | T avst Ha SKALA: Mina NT OM Min. Med. | Max INT ee IRS Ta EEE | 18.6 | 21.4 23.7 23.3 24.s 26.4 SÖTT SERNER SEN SSM NELL | 14.3 19.8 23.8 18.0 21.7 | 26.9 Före IG AE SA | 150 18.3 23.1 18.s 20.8 | 222 ÖT pA SSR fr SGAO | 12.0 16.2 20.0 126 135 14.3 I I | nxE ON ESERE ED fö EE ena 11.s | 14.3 17.4 | 11.5 | 12:7 14.5 Här gör sig den stora skillnaden mellan underkäkens längd hos grålaxar och blank- laxar gällande till höjning af de sistnämndas medeltal ända till forell-ålderns slut; men derefter gälla både åldersförändringarne — enligt (46) ofvan — och könsskillnaden — enligt (77) ofvan — till förklaring af formskillnaden. 176 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. 50. Öfverkäksbenens längd i 4 af underkäkens längd: — "/r 46: INRE (a S a lar. Min. Med. Max. Min. Med. Max. 69.2 70.0 | 78.0 62.0 67.1 74.0 64.5 69.0 | 73.3 60.0 64.9 70.8 60.9 68.1 73.9 63.1 65.1 66.7 60.9 66.2 75.8 HE. 60.5 62.7 58.3 62.4 66.1 53.0 59.1 63.9 | Ofverensstämmelsen mellan formskillnaden och åldersförändringarnes riktning enligt (47) är här påtaglig. 51. Ryggfenans afstånd från nosspetsen i 4 af bukfenornas afstånd från samma yunkt: — ”/, 4: I i I i] | | TING Oe Sa LAMEN:: | | Min. Med. Max. Min. | Med. Max. | | | Nin gel ESS Se San IE Se | 80.6 87.6 92.2 83.2 | 36.9 91.6 | I Stippeg so fo ene | 79.1 86.9 93:1 80.0 | 83.8 88.2 TANT) beer RA LA ASL AA 76.9 86.1 90.6 79.9 | 83.0 85.7 MOI ge ER AR ed RARE 79.1 86.1 93.0 Fo SMA 86.2 |(eI5 aa oe SN RIE AIN ONA 79.6 86.0 91.s BRL oc | 85.8 91.0 Äfven här står formskillnaden jemnsides med åldersförändringarne, sådana dessa visa sig genom medeltalens jemna aftagande med åldern hos grålaxarne, i enlighet hvar- med alla blanklaxarnes medeltal äro mindre än dessas; men efter det att blanklaxarne börjat sitt Hf i hafvet eller de stora insjöarne, stiger deras medeltal här i enlighet med den i (79) påpekade könsskillnaden. 52. Bukfenornas längd 1 4 af bröstfenornas längd: — /» 4: T I | Tyr kant tra: SUENINGRT | Min. Med. Max. Min. Med | Max AE | Ning elstsa PES oers et MSK TE ORaE 64.9 69.1 79.0 65.6 67.0 70.1 Stirr 61.9 73.1 85.0 61.9 70.0 80.0 | Forell 66.7 en 86.2 69.6 71.4 ds | Öring 69.8 78.8 86.0 d:S 75.9 78.4 [Ag BY SST NORR EE (578 79.6 sön IE Tr 78.1 85.2 I här föreliggande hänseende går formskillnaden i motsatt riktning mot den vi hittills sett: för både grålaxar och blanklaxar stiga medeltalen med åldern; men blank- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. (de laxarne, som eljest företräda det mest utvecklade ålders-skedet, hafva här alltigenom mindre medeltal än de motsvarande för grålaxarne. Formskillnaden skulle således i förhållandet mellan bukfenornas och bröstfenornas längd hafva utvecklat sig till sjelfständighet i sitt sätt att framträda; men detta oaktadt söka vi äfven här förgäfves en användbar artkarakter. Måhända kan emellertid förhållandet förklaras med ledning af könsskillnaden, ehuru våra jemförelser i det föregående i detta hänseende icke lemna något bestämdt resultat. Så mycket kunna vi dock uti denna riktning anföra, att af de 23 st. honor och 16 st. hannar utaf lax-åldern, som i tabellerna upptagas, hafva hannarne medeltalet för :/, 4 = 80.7, medan honorna hafva detta medeltal = 78.4, hvaruti således ligger en antydan till den vanliga parallellismen mellan könsskillnaden och den nu påpekade formskillnaden. 53. Stjertens minsta höjd i 4 af längden mellan bukfenornas fäste och analfenans öga = fö AR durrustitiad. Salar. Min | Med. 0) I Max? | | | 44.4 47.6 | 50.6 | 37.2 41.0 | 46.7 | 382 | 425 | 46.7 30:40 IE 33 IIB 29.9 I 32.0 41.0 Tillväxtförändringen med åldern och formskillnaden mellan grålaxar och blanklaxar ställa sig här jemnsides med hvarandra. 54. Stjertens minsta höjd i 4 af afståndet mellan bröstfenornas och bukfenornas 0 fästensförmn! /g. 4: | | JUTEURENC TAS Sal ar. Min Med. Max 28.3 30.4 al | 20:17 27.8 by) | 26.4 28.1 | 30.4 21.3 | 23.6 | 28.7 20.7 | 23.2 — | 27.2 Äfven här går formskillnaden parallelt med åldersförändringarne, och det visar sig, att den i (51) framställda regeln om dessa sistnämnda gäller både för grålaxar och blanklaxar. 78 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. 7” . - LÄ « . - a 5 55. Mellersta sjertfenstrålarnes längd 1 Z af längsta stjertfenstrålarnes längd: — £/; 4: HIPED 0 0 Te S a lar. Min. Med. Max. Min. Med. | Max. | - HIT 12.3 39.5 46.6 54.5 61.4 41.4 58.5 T.0 33.3 43.1 55.4 41.0 51.s 65.2 30.3 44.9 50.0 40.s 54.0 70.9 Bal 37.1 | 49.0 Tax ORTNAMN SL FSE 49.7 56.5 66.2 36.2 | 44.2 | 51.2 Stjertfenans klyfning är således alltid i medeltal grundare på grålaxar än på blank- laxar, i enlighet med riktningen af tillväxtförändringarne i de första åldersskedena; och denna formskillnad bibehåller sig i enlighet med könsskillnaden -— jfr. (81) ofvan — äfven sedan tillväxtförändringen skiftat riktning: — jfr. (52). 56. Bröstfenornas längd i 4 af preabdominallängden (?/,; 4) och bukfenornas längd i 4 af postabdominallängden (5/: 4): Om vi ur de ofvan gifna medeltalen för ?/, 4, 2/a 4, "Ja 6 och "/a 4 hos grålaxar och blanklaxar söka dessa förhållanden, finna vi | | | Med. (P/q 9). Med. (5/1 4). | en ; | | Trutta. | Salar. Trutta. Salar. pe | NDS Glan AL og SR ASS ER 79.3 | 79.0 80.6 82.5 15 GENER SA NEP REST RR 63.7 | 69.5 66.6 72.3 | öre] AG RASA ARE a | BSS NN 69 66.0 SA OTID STA Saker BRL SA Sian. Hillel 435 DEG RAD [PRXAp = SSE SE TN ERESE SRA 4 LS SEN SA | 46.1 | 41.7 50.9 45.5 | I båda förhållandena gå således åldersförändringarne både för grålaxar och blank- laxar i samma riktning som skillnaden mellan hannar och honor enligt (82) och (83); och formskillnaderna rätta sig derefter, så snart blanklaxarne börjat sitt egentliga hafslif. 57. I fenstrålarnes antal finnes knappast någon skillnad mellan grålaxar och blank- Så laxar, såsom af följande kan synas: a) Strålarnes antal i ryggfenan: — D: - | - Tärrustibl:a: SJUA te Min. | Med. Max. Min. | Med | Max. | | | YN GE s dos BIE RR I 12 | 13 14 12 13 14 SLE: oo enn SE NARE 2 15 12 14 SI | Rore [Ir SAr ES NERE RAR 11 | 13 15 12 14 15 | fÖRhåg Is NGE NAS Tithin MARS 15 12: Hd ENDS 14 TAX reale KAU SN 12 14 15 13 14 15 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAD. 2l. N:o 8. 79 b) Strålarnes antal i analfenan: — ÅA: INRE Vt SKL lid Min. Med. Max. Min. Med. Max. Dj 11 12 10 10 11 9 11 12 10 10 12 S) 11 2 10 JU 11 Öring a RE me En sa de oss dn ES 10 11 13 10 12 | 14 11 12 13 lät | 12 13 c) Strålarnes antal i bröstfenorna: — P: T ra tt a. Sia IL arr. Min. | Med. Max. Min. Med. Max. NAN & [Keene SS SARA er AR ATERIIRR MA 12 14 15 11 13 14 Sinn ESA IN USER Ne SIT AE VAS 11 13 15 12 14 15 Borel pss I RESA 11 14 15 3 14 15 ÖS er a ra ARE 12 | 14 16 13 14 14 TT SRV CASES ISEN It ge 13 14 15 13 14 16 d) Strålarnes antal i bukfenorna: — V: INO DR Fjell. (Te Min. Med. | Max. Min. | Med. | Max. Mn gel se ILSA eE Rad 8 G) | GS) 8 | EJ | Ls) Sbj ANDER MAN os EE id ÖRA 9 8 9 9 INT rie ESR 8 ö) 10 C &) 10 I | I CÖTIN GS oses rose -tbrscbsssesaan ere ssn ber 8 9 10 9 9 9 TESEN PR Bee LL SE RE 9 | 9 10 3 | 9 10 e) De egentliga strålarne i stjertfenan äro, liksom hos öfriga slägten af familjen, till antalet 19; deremot förekommer en temligen betydlig ehuru oregelbunden vexling i stödstrålarnes antal, till god del beroende deraf att ett större eller mindre antal af dessa döljes under hud- och fjällbetäckning. Tabellerna visa följande vexling: TERAUNG TCA SEO OA. Ryggkant. | Bukbrädd. Ryggkant. Bukbrädd. I | Min. Max. | Min. | Max. Min. Max. Min. Max. | | Bl I 5 | 8 4 6 5 GLEN I I | 4 7 4 7 4 8 4 idé 100 ga I AL SES 0 BE Her ARE ERE 4 26 4 8 4 6 (ring vete ALINE 5 EA 8 | 4 7 5 7 5 7 | aCeee ST 15) idé D di 5 fl DD de 80 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. 58. Antalet gälräfstaggar på första gälbågen visar följande vexling: — Spb: | Få | TD ör FUWRCA SKAKLId ER: | Högra sidan. Venstra sidan. Högra sidan. Venstra sidan. | | Min. Max. Min. Max. Min. Max. Min. | Max. | SAN Sa. oe RE = 14 16 = 17 15 16, | STATERS INET | 11 17 11 16 15 21 15 2056 AR SL EE NASAS I 17 11 18 15 20 16 206 (ring AASE FA CR SÄ RE I LS CS 18 14 20 15 SOM FANER YEN a SLE fdr | I TS AA 18 17 22 18 2 antal på nedre delen af bågen: — Spb,: IKAPP ITA Bj UR Gb Högra sidan. Venstra sidan. Högra sidan. Venstra sidan. | Min. Max. Min. | Max. Min. Max. Min. Mux. I | Min ey Sr AA NGE SN = = = 11 11 11 Sirpa tea, 6! SLAS USTA RR 1 de 8 11 8 | 12 il "| 11 12 | I Pore ller SNRA 8 11 Se ab 10 13 Tar es ÖTLI gene Eee RES RENI SES DAD 8 12 8 12 10 TO ast Ola 2 8 NO a 10 13: SN I båda fallen således —, vare sig man räknar detta antal på hela bågen eller endast på nedre delen af densamma —, visar sig i allmänhet ett högre tal för blanklaxarne, liksom vi redan funnit, att detta antal i allmänhet ökas med åldern. Någon genomgående skillnad mellan grålaxar och blanklaxar förefinnes här visserligen icke; detta dock beroende deraf att i ofvanstående räkningar äfven en del mellanformer upptagits, till hvilkas för- klaring vi snart skola öfvergå. 59. Fjällradernas antal på frambuken (Squame abdominales: Squ:a 1. Sqa.) och på stjerten (Squame caudales: Squ:c 1. Sqc.), på båda ställena räknade på '/,, af kroppslängden och strax ofvan sidolinien, de förstnämnda strax framom höjdlinien från ryggfenans början, de sistnämnda bakom höjdlinien från analfenans början, visa följande vexling: TF oruntneRa: SKOR LRAKN: | Squ: a. | Squ: c. Squ: a. | Squ: c. | Min. | Max Min. | Max. Min. | Max Min. | Max. | | | ng ease ere ar SS ASA för | 18 | = 15 15 | 17 0 äl I I I La BIE ooo so obe sa sh ÄGT ss ob Sr SO LISE ONA LD Kd IEEE 19 ia oll RA CST Fönelle de a NR BA | Fd5 bg RA 19 16 | 22 13 rek es I Ögon doreosd osar bo co otn ast 16 SARS 20 16. |. 23 13 18 | Ts AGA SE Ae AI Lä od Se 21 15 d2 — HH [CO HH I KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O 8. 831 För både grålaxar och blanklaxar gäller således, att fjällen på framparten i alla åldrar äro mindre än på stjerten, då deras antal på ”/,, af kroppslängden är större framtill än baktill. Ofvan hafva vi funnit, att deras antal på hela kroppssidorna ökas med åldern; och så är också förhållandet med båda formerna i deras yngre åldersskeden och med grå- laxarne i hela deras lif; men för blanklaxarne inträder efter forell-åldern en omkastning, som visar sig bäst efter följande beräkning af Sql (enligt ofvan — pag. 27 — gifna formel): M ed e It al Trutta. Salar. SUISSE AS Näst GE 114 125 Före lle ease SENS Varese 132 135 ÖTID ges ESA EINES ESS VER 140 134 ia ten SR DIES TERS 148 1185) Under stirr- och forell-åldrarne hafva således grålaxarne, hvilka deruti såsom vanligt företräda de yngre åldersskedena, tvärs öfver kroppen ett mindre antal fjällrader än blank- laxarne; men efter forell-åldern omkastas förhållandet, då blanklaxarnes tvärrader af fjäll i ungefärligt medeltal minskas, ehuru så obetydligt att detsamma snarare kan anses såsom beständigt allt ifrån nämnda ålder. Förändringen leder dock derhän, att blanklaxarne, såsom vanligt, äfven i detta hänseende komma att företräda samma plats i förhållande till grålaxarne som honorna i förhållande till hannarne, enligt vår ofvan lemnade anmärkning, att de sistnämnda i allmänhet hafva ett större antal af dessa rader. I ofvanstående 59 punkter hafva vi således granskat formförhållandet mellan grå- laxar och blanklaxar. I de allra flesta hänseenden hafva vi funnit, att en tydlig, stundom rätt betydlig, formskillnad i medeltalen förefinnes mellan dem; men denna skillnad får en egendomlig belysning såväl genom mellanformerna, hvilka blott i fråga om några få och endast för enstaka åldersskeden gällande förhållanden lemna luckor mellan den ena formens minimi- och den andras maximi-tal, som ock genom den städse påtagliga parallellismen mellan skillnaderna, sådana de uppträda: 1) hos de yngre åldrarne i jemförelse med de äldre, 2) hos hannarne i jemförelse med honorna och 3) hos grålaxarne i jemförelse med blanklaxarne. Detta resultat leder otvetydigt derhän, att någon sorts utvecklings- förhållande måste anses förefinnas mellan de båda former, af hvilken den ena numera temligen allmänt bär artnamnet Salmo trutta, den andra Salmo salar. Frågan gäller nu att söka grunden till den befintliga skillnaden. TI de flesta ofvanstående punkter hafva vi sett, att det jemförelsevis stora språng i medeltalens höjning eller sänkning, som visar sig efter forell-åldern, står i samband med ett starkare framträdande af formskillnaden. Båda formerna ändra också hufvudsakligast då sin uppehållsort, i det de öfvergå från att vara mera stationära i färskvatten och småvatten till att blifva anadroma fiskar; och liksom denna ändring i allmänhet är störst för blanklaxarne, så är också det nämnda språnget i de allra flesta hänseenden störst för dem. Endast i afseende på pannans bredd, nosens, underkäkens och frambukens längd samt afståndena från nosspetsen till ryggfenan och K. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 8. 11 d2 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. till bukfenornas fästen, uti alla dessas förhållande till kroppslängden, samt i afseende på öfverkäksbenens och undergällockens längd och minsta stjerthöjden, i dessas förhållande till hufvudets längd, är skillnaden mellan språngets storlek hos grålaxar och hos blank- laxar mindre märkbar. I afseende på tiden för språngets framträdande är dessutom visserligen att märka, att i sitt förhållande till kroppslängden visa fenfria stjertdelens samt längsta stjertfenstrålarnes längd och i sitt förhållande till hufvudets längd visar anal- fenans bas detta språng hos grålaxarne efter forell-åldern men hos blanklaxarne först efter öring-åldern, medan undergällockens längd, ryggfenans bas, analfenans bas och minsta stjerthöjden i deras förhållande till mellanhufvudets längd visa detsamma hos båda formerna först efter öring-åldern. Trots dessa oregelbundenheter, hvilka för öfrigt äfven stå i sam- band med den ofvan anmärkta skillnaden i kroppsstorlek, som enligt medeltalen förefinnes mellan de i våra tabeller upptagna grålaxar och blanklaxar i hvarderas öring- och lax- ålder, då de förra äro i medeltal mindre än de senare 1 motsvarande ålder, torde det dock redan här icke vara en allt för djerf slutledning, att formskillnaderna mellan trutta och salar hafva en väsentlig grund i förändring af lefnadssätt. Men då alla dessa skillnader endast äro svagare eller starkare uttryck för dem som medfölja antingen tillväxten eller könsskillnaden, och då den sistnämndas framträdande i yttre karakterer är beroende af den förra, hvilken i sin tur är ett uttryck för den fortsatta utvecklingen, kunna vi utan tvekan påstå, att formskillnadernas beskaffenhet har en väsentlig grund i utvecklingens riktning från ett för båda formerna gemensamt eller likartadt ursprung. Detta skall ännu mera bestyrkas, då vi nu gå att söka en förklaring öfver betydelsen af de mellanformer, som kullkastat giltigheten af alla de artkarakterer, om hvilkas tillvaro de ofvan uppgifna medeltalen eljest bort gifva en grundad förmodan. Det är nemligen klart, att om dessa mellanformer låta förklara sig på samma sätt, om deras förändringar från de mera regel- bundna formerna äro de samma som de, hvilka hos dessa sistnämnda medfölja tillväxten eller könsskillnaden, blott att de gå 1 motsatt riktning under förhållanden, som äro mot- satta de eljest regelbundna, om det visar sig, att en lax utaf den ena formen under den andras lefnadsförhållanden eller med en från denna mottagen anstöt till ändring 1 sin utveckling ikläder sig ett och annat af dennas eljest utmärkande formförhållanden, skall den här angifna betydelsen af förändring 1 lefnadssätt och fortplantningsförhållanden äfven hos de mera regelbundna formerna på sådant sätt bestyrkas. De ifrågavarande mellanformerna hafva redan länge varit urskiljda och med särskilda namn äfven i folkspråket betecknade. Vid Elfkarleby kallas en sådan form okla, längre norrut bär samma form namnen börting och tajmen. Med oklan förenade NILsson Wenerns blanklax. Vid Wettern kallas en motsvarande form Silfverlax. På två vägar vill jag här gå att söka dessa formers betydelse. Esomoftast finner man, som bekant, af dessa former s. k. sterila individer. MHuru- vida denna sterilitet är för individerna beständig eller öfvergående, har hittills varit en öppen fråga, då den strängt taget endast kan afgöras genom omedelbar iakttagelse på ett och samma individ under dettas normala lefnadsförhållanden, hvilket naturligtvis gränsar till det omöjliga, såvida ej en lycklig slump skulle tillstöta. Kändt är emellertid, att sterili- teten medför äfven yttre kännetecken. WIDEGREN egnade betydliga studier häråt och framvisade i sina Nya Bidrag till kännedomen om Sveriges Salmonider (Öfvers. Vet. Akad:ns KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 83 Förh. 1864), att de »sterila» individerna af S. salar visserligen äro mindre märkbart, dock tydligt afvikande från de »fertila» individerna af nämnda »art», och att de »sterila» indi- viderna af S. trutta allt efter graden af sterilitet äro mera eller mindre starkt afvikande från de »fertilas» form genom mera klufven stjertfena och mindre utvecklad ytterhud med till följe deraf blankare kroppsfärg. Hans åsigt om denna sterilitet var dock, och detta på goda grunder, att densamma var öfvergående. Enligt honom hade den vidare sin grund i lefnadssättet. En »öfvergående sterilitet» har jag emellertid icke velat beteckna med detta namn, helst vi måste skilja mellan sådana laxar, som aldrig varit »fertila», och sådana, som förut varit detta men för tillfället icke äro fortplantningsskickliga, hvarföre jag i tabellerna och deras förklaring kallat sådana »sterila» individer, som tydligen ännu icke lekt eller varit färdiga för leken, »icke könsmogna» (ip. = impuber). Redan i nämnda, af WIDEGREN er- hållna resultat, synes särdeles anmärkningsvärdt, att den uppgifna skillnaden mellan »fertila» och »sterila» grålaxar i grunden är densamma som mellan grålaxar och blanklaxar. Innan vi gå vidare i vår undersökning, är det väl derföre skäl att tillse, huruvida icke hybridi- sering kan utöfva någon inverkan af samma slag som den, hvilken följer af ett fortsatt lif under sådana förhållanden, som hindra eller försena utvecklingen af könsmognad. För detta ändamål vilja vi här med de ofvan anförda medeltalen för öring-åldern hos S. salar och sS. trutta jemföra fyra exemplar af samma ålder från tabellerna: N:r 272, en vid Östanbäcks fiskodlingsanstalt (Eds socken, i närheten af Sollefteå, vid Ångermanelfven) född och upp- fostrad, icke könsmogen hanne, kläckt 1871, dödad den 14:de Oktober 1875. Enligt fiskeri- assistenten BYSTRÖMS efterlemnade anteckningar skall den vara bastard af blanklaxhanne med grålaxhona. Enligt fiskeriintendenten LUNDBERGS anteckning, då den upptogs ur stora dammen vid fiskodlingsanstalten, hade den lefvat der tillsamman med rödingar men aldrig gått tillhopa med dessa utan hållit sig för sig sjelf. Dess färg var »blackt gröngul- aktig, utan röda fläckar men med grönaktiga ringar kring de mörkt brungredelina fläckarne». N:r 268 är en hanne i ungefär samma grad af könsmognad, fångad i September 1861 och måste således antagas hafva varit oförmögen att blifva lekfärdig under nämnda år. Den har tillhört samma flodområde som föregående nummer, tagen något längre upp i landet, vid Ström, i Ströms vattudal. N:r 255 är en likaledes ännu ej köusmosen hanne men tagen i Maj vid Norrköping. N:r 210 är en hanne, tagen under-leken de 20 Sep- tember vid Motala. Medeltal | | | | Medeltal för salar i IN:r2 JN: r 268.|N:r 255.| N:r 210. för trutta i | öring-åldern | | | Jöring-åldern, | Kroppslängden, i millimeter | 403 340 | 365 | 853 | 882 | 3818 | | Gälräfstaggar på högra sidans första gälbåge.....oooosoooooeo--o------> Spbd 18 18 | THEN 14 15 | » » venstra » » SR rr FRE SA Spbs 18 | LSE La EA 14 15 Strölärpuany go fen all. s=- 2655 jos EAS SIS SSE IS ASSESSORN ESKS DÅ 13 Ean 18 14 13 13 | INR ATL LEEN ATS 2 TAN AS SEE Aa I VER ER SR Se ER RNE A| 12 11 11 2 6 11 Hufvudets längd IF. A-aCkroppslang den =ss-scocseesor ere å enn a bla 96 20.1 | 20:20 22 | 21 20.2 22.0 Mellanhufvudets längd » » » 13.1 [DS ELD:S | 16.4 15.1 14.9 Pannans bredd RD) » 6 EDI MARION RET 6.9 Ta d4 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Nosens längd Öfverkäksbenens längd Underkäkens » Ryggfenans afstånd från nosspetsen » bas » höjd Bröstfenornas längd Prseabdominallängden Bukfenornas afstånd från nosspetsen ” längd Postabdominallängden Analfenans bas » höjd Fenfria stjertdelens ryggkant » » bukbrädd Stjertens minsta höjd Mellersta stjertfenstrålarnes Längsta » Ögonens längddiameter i 4 » — höjddiameter = » Pannans bredd » Nosens längd » Öfverkäksbenens längd =» Underkäkens Dia Undergällockens = » » längd ” NN Kroppslängden, i millimeter af kroppslängden.......----- erfa » DNF LER octtocttesså hla VÅ » DA NOISE k/ ah ” MPa fs mja Zz » DUE na I » »” 0/ a Zz » » Er / a VÅ » » | a ve » Då TE KN RREIELES Tla 2 » » sla 4 » » Ua 96 »” » vla Zz » VÄ ISSEreRsöso-0 la VÄ » DIN RA Yla Kö » DY EOS AR NB STA EN Zla D PTE (Lägger ä/ an EO: : oR 2 IR SR SRS PAER I FaR SR Nx NN Ryggfenans bas » oo» » » än Analfenans » 2) KANEL) » » VA Stjertens minsta höjd NE »” SAL SE ARE RE RO NORA UPN å/p 4 Mellanhufvudets längd » » » HERIS SR TINEI SEAN b2/d 96 Ögonens längddiameter i Z af mellanhufvudets längd............... c/ba 36 » höjddiameter = » oo» » Pjcsa. JOAP denne Ava Hö Pannans bredd DMED » DIES RT I/v> 26 Nosens längd Dt » PÅ Eero e1/d> 2 Öfverkäksbenens bredd » » » DY RR COR SRS an Up »” längd » »” » » 2 Underkäkens » DUN » » Z Undergällockens » ED) » » V Ryggfenans bas rer » » bÅ Analfenans » Dp » » LÅ Stjertens minsta höjd =» » » Nf ser sd eeca å/$> Öfverkäksbenens bredd i 4 af deras Längd nt oo fe ge sens NES ilp I Pannans bredd i g af öfverkäksbenens längd uoscomoccsoosossosonioonnn 9g/p 9 Nosens längd » » ” Bygg! LR Ro asR ERAN er/n go Öfverkäksbenens bredd i 26isat UNAderkäkensjlängdococsssstosdora so baa ik 94 » längd » » » Bf ges Ean se LJAEAA hl 9 NN Medeltal Medeltal för salar i |N:r272.| N:r 268.| N:r 255.|N:r 210.| för trutta i öring-åldern, öring-åldern. 403 | 340 | 365 | 353 | 332 313 6.5 7.0 TA T.a T2 6.8 7.0 9.9 9.6 10.2 ob 9.0 11.5 14.3 | 14.5 15.0 14.3 13.6 41.0 42.1 | 42.2 42.2 44.3 42.1 10.9 12.4 | 11.0 13.0 12.0 ill 10.3 11.8 | 13.4 13.3 13.6 12.2 13.1 14.1 | 15.3 15.9 16.6 14.9 30.1 PN DU 26.6 28.9 29.0 48.9 50.9 | 49.6 49.6 47.9 48.9 9.7 Hl LR 12.5 13.0 11.7 21.3 18.8 | 20.8 20.4 17.8 20.3 7.5 3.2 9.0 Skal d.1 8.4 83.7 fn 13:6 1 13:9 12.1 13.0 11.5 | 10.4 9.6 Ul 11.1 13.6 12.4 | 11.5 9.9 11.7 12.2 TA 3.8 8.5 Skil i 83.7 D.5 T.4 3.2 3.5 5 od 15.0 13.5 | 14.2 12.9 16.8 14.2 12.9 15.2 | 14.1 15.3 15.6 15.7 12.0 12.7 | 12.9 13.5 14.3 14.1 39.5 32.9 | 31.3 BI 29.9 32.5 32.2 30.4 | 31.3 30.6 31.2 31.1 34.7 43.0 | 42.2 42.4 41.6 40.7 57.3 62.0 | 63.9 62.4 63.6 61.6 24.7 20-30 KAD 23.5 21.4 24.3 54.3 53.2 | 48.2 54.1 51.9 53.2 d1.4 35.4 | 39.8 37.6 33.1 38.4 35.4 38.0 | 37.3 37.6 ST.1 39.6 65.0 65.8 | 67.5 68.2 64.9 67.7 19.8 23.1 | 20.9 22.4 24.0 23.1 18.4 LIF rr 20.0 22.0 20.9 51.5 50.0 | 46.4 46.5 46.0 48.1 49.6 46.2 | 46.4 44.8 48.0 46.0 11.9 AUD 12.0 14.0 14.7 H3.4 65.4 | 62.5 62.0 64.0 60.3 38.3 94.2 | 94.6 91.3 98.0 San 35.0 38.5 | 38.0 34.5 38.0 30.9 83.3 80.8 | TIL.4 79.3 80.0 78.6 57.5 53.s | 58.9 55.1 54.0 56.7 54.3 Dia DA 55.1 58.0 58.5 22.3 23.5 | 24.9 19.4 21.9 24.5 96.5 76.5 | 74.3 50 a 80.0 93.0 70.6 |. 74.3, |. I22 | 7504: -:76:0 13.5 16.3 | 16.4 FER 14.3 16.2 60.5 69:41, 66.0; 1.-67.91 1.65:3)fleu 66:e KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:o 8. 85 Medeltal Medeltal för salar i IN:r272.|N:r 268.|N:r 255.| N:r 210:| för trutta i öring-åldern. öring-åldern. Kroppslängden, i millimeter 403 340 360 303 332 313 Ryggfenans afstånd från nosspetsen i 4 af bukfenornas afstånd från Esa mm ap UNIK bis AsE SKE SAS EAST NE RN 3 --- My Gö 84.4 82.7 85.1 85.1 92.5 56.1 Bnokfenornas längd i 4 af bröstfenornas längd ssssommoooos saom oo sp 75.9 79.2 78.6 78.6 78.2 78.8 Stjertens minsta höjd i 4 af postabdominallängden ............. AST INA 33.4 46.9 40.8 44.4 49.2 43.1 » » » oo» » praeabdominallängden ....socooo.--- on Älg 23.6 29.6 31.0 34.2 30.1 30.0 Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 4 af längsta stjertfenstrålarnes Lö Z LS 37.1 54.8 | 57.7 | 65.9 | 44.6 54.0 Ur denna jemförelse framgår otvetydigt, att alla de anförda exemplaren äro att be- trakta såsom grålaxar, men att hybriden från Östanbäck i åtskilliga hänseenden närmar sig eller till och med öfverensstämmer med blanklaxarne. Så är dess antal gälräfstaggar det för blanklaxarne mest typiska. Liksom hos dessa är också på hybriden analfenans höjd mindre än fenfria stjertdelens ryggkant. I ryggfenans och analfenans höjd, bröst- fenornas och bukfenornas längd samt prxabdominallängden och i längden af fenfria stjert- delens bukbrädd, uti dessas förhållande till kroppslängden, samt i ögonens höjddiameter, pannans bredd och undergällockens längd uti dessas förhållande både till hufvudets och till mellanhufvudets längd, samt slutligen i stjertens minsta höjd, uti dess förhållande till preabdominallängden, finna vi likaledes, att hybriden ställer sig närmast blanklaxarne. Med afseende på den af WIDEGREN anmärkta karakteren för »steriliteten», hvilken skulle vara uttryckt i stjertfenans mera urringade form hos de »sterila», visar emellertid redan denna jemförelse (uti £/; 4), att den könsmogne och lekande hannen har stjertfenan be- tydligt urringad, medan de icke könsmogna exemplaren hafva densamma långt mindre urringad eller till och med afrundad. ”Tabellerna visa åtskilliga sådana undantag, se t. ex. N:r 71, 102, 105, 111, 116, 132, 157, 259, hvilka, oaktadt de icke varit könsmogna, hafva stjertfenan ytterst svagt urringad eller tvär. Det är nu kändt, alltsedan Rascns försök och DayY's redogörelse för försöken vid Howietoun, att hybridisering mellan SS. trutta och S. salar ingalunda nödvändigtvis medför sterilitet; och något skäl att förklara hybriden från Östanbäck hafva varit steril föreligger ej heller. De öfverensstämmelser med salar, som hos denna förekomma, äro emellertid så till vida af stor betydelse, som somliga af dem träffa förhållanden, hvilka eljest lemna de mest beständiga skillnader mellan trutta och salar. Sådana äro gälräfstaggarnes antal och analfenans höjd, den senare i jemförelse med fenfria stjertdelens längd, hvilka hos hybriden fullt öfverensstämma med blanklaxarnes karakterer. Af de öfriga icke könsmogna, med hvilka hybriden här blifvit jemförd, har N:r 268 på högra sidan samma antal gälräfs- taggar och visar, i jemförelse med den närmast till höger stående, större likhet med blank- laxarne uti ögonens höjddiameter, undergällockens längd och stjertens minsta höjd, uti dessas förhållande till både hufvudets och mellanhufvudets längd, samt uti förhållandena mellan ryggfenans bas och kroppslängden, mellan analfenans bas och mellanhufvudets längd samt mellan stjertens minsta höjd och postabdominallängden. N:r 255 visar sin likhet med blanklaxarne hufvudsakligast i öfverkäksbenens form, uttryckt i förhållandet mellan dessa bens bredd och såväl deras egen längd som mellanhufvudets längd och underkäkens längd. 86 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Vi se således, att hybridiseringen, hvad naturligen var att vänta, kan åstadkomma blanklax-karakterer på grålaxar och dertill vigtigare sådana än dem vi funnit på öfriga icke könsmogna exemplar. Särskildt erbjuder tillökningen af gälräfstaggarnes antal en slående analogi med det kända förhållandet hos hybriderna af Cyprinid-familjen, der hybridiseringen 1 främsta rummet inverkar på svalgtänderna. Detta är orsaken, hvarföre jag i förklaringen till tabellerna antagit hybridiseringen såsom en möjlig förklaringsgrund för åtskilliga afvikelser från det regelbundna förhållandet, hvilka der förekomma. Emeller- tid gifves äfven en annan förklaringsgrund, som redan i den nyss framställda jemförelsen tyckes göra sig gällande. Den könsmogna hannen, N:r 210, hvilken vi här ställt vid sidan af de nyss nämnda, har nemligen åtskilliga lika betydelsefulla likheter med blank- laxarne: sådan är dess interorbitalbredd i förhållande till kroppslängden (92/.), sådan anal- fenans bas i förhållande till kroppslängd (”/.) och hufvudets längd (”/,), sådana äro de längsta stjertsfenstrålarne i förhållande till kroppslängden (7/.), mellanhufvudets längd i förhållande till hufvudets längd (?:/,), nosens och undergällockens längd i förhållande till mellanhufvudets längd (2/,;, och !/»,), sådan är öfverkäksbenens form uttryckt i jemförelsen mellan deras bredd och deras egen samt underkäkens längd ('/» och '/x) och sådan slutligen, såsom nämndt, stjertfenans starka urringning (£/;). Exemplaret tillhör också den laxform i Wettern, som bär namnet Silfverlax och af WIDEGREN blifvit utförligt beskrifven i hans Bidrag till kännedomen om Sveriges Salmonider (disp.) pag. 38 och följ. »Endast fortsatta under- sökningar», säger WIDEGREN der (pag. 41), »kunna afgöra, huruvida rommen hos den här strax ofvan omnämnda honan med tilltagande ålder blifver mogen eller ej, samt huruvida uppgiften om dess lek är grundad, i hvilket fall denna här nu omnämnda fiskform skulle vara en egen, åtminstone från S. trutta väl skiljd art. I sina Nya Bidrag etc. var han deremot af den åsigten, att den ifrågavarande »steriliteten» var öfvergående, men han kunde dock endast »förmoda» (Öfvers. Vet. Akad:ns Förh. 1864, pag. 291), att dessa fiskar »med åldern blifva fortplantningsskickliga». Huru emellertid härmed förhåller sig, se vi lättast och tydligt vid en jemförelse mellan de båda exemplar, som i tabellerna upptagas under N:r 261 och 262. Den förstnämnda är antagligen original-exemplaret till WIDEGENS fig. 1, tafl. VI i Öfvers. Vet. Akad:ns Förh. 1862, en ännu ej könsmogen hona, enligt den af WIDEGREN efterlemnade påskriften tagen vid Jönköping i Augusti 1860 (enligt uppgiften i WIDEGRENS Bidrag etc. pag. 41 (sep) deremot skulle den vara tagen »i slutet af Juli»); den sistnämnda är en nästan lika stor, könsmogen och lekfärdig hona, likaledes tagen i Wettern men i November månad. Alders- och köns-skillnaderna medföra visserligen åtskilliga olikheter med förut anförda N:r 210; men äfven i jemförelse med denna visar sig en tydlig öfvergång från likheten med blanklaxar till mera regelbunden grålaxform samtidigt med könsmognadens inträdande hos N:r 262, såsom t. ex. framgår af följande sammanställning: KONGL. SV. VET. AKADEMIENS - HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. ST Medeltal Medeltal för salar i N:r 210 N:r 261 N:r 262 | för trutta i öring-åldern. öring-åldern. 65.0 | 64.9 65.5 69.4 67.7 49.6 | 48.0 47.4 45.6 46.0 38.0 38.0 38.6 33.3 30.9 22.3 also | 22.1 23.0 24.5 i i/ 13.5 14.3 13.9 15.2 NG RESER RR FR RA 37.1 43.6 45.4 | 56.0 54.0 Jemförelsen mellan den icke könsmogna 2 N:r 261 med den lekfärdiga 2 N:r 262 framgår utan svårighet omedelbart ur tabellerna. Vi finna der, att procenttalet för hufvu- dets längd i kroppslängden hos N:r 261 är såsom hos en salar, hos N:r 262 betydligt närmare medeltalet i öring-åldern för trutta. Mellanhufvudets längd likaså, men den uppnår hos den sistnämnda medeltalet för trutta. Pannans bredd i 4 af kroppslängden är hos båda salar-lik, men mindre så hos den könsmogna. Nosens längd i samma för- hållande tager hos N:r 261 medeltalet för salar, hos N:r 262 för trutta. Öfverkäksbenens längd ("/.) är betydligt salar-lik hos den förstnämnda men mindre så hos den senare, hos hvilken också underkäkens längd ("/.) kommer betydligt närmare intill medeltalet för trutta. Och så kan jemförelsen fortsättas i de allra festa förhållanden: — jag vill blott här påpeka de vigtigaste: — ryggfenans höjd (”/.), bröstfenornas längd (P/.), bukfenornas längd (F/.), analfenans höjd (2/.) — som för öfrigt hos N:r 261 är lika med längden af fenfria stjertdelens ryggkant, medan densamma hos den könsmogna N:o 262, såsom typiskt för trutta, är betydligt större än nämnda längd — stjertens minsta höjd (£/,) och mellersta stjertfenstrålarnes längd i förhållande till kroppslängden (£/.), Bland de öfriga jemförelse- punkterna vill jag blott — utom ofvan nyss påpekade öfvergångar anmärka ryggfenans bas såväl i förhållande till hufvudets som till mellanhufvudets längd ("/; ech ”/;,), öfver- käksbenens längd 1 förhållande till underkäkens längd ('/;), ryggfenans läge i förhållande till bukfenornas (”/,) samt stjertens minsta höjd i förhållande till post- och praeabdominal- längderna ('"/; och £/;). I alla dessa hänseenden medför könsmognaden en öfvergång — kanske rättare återgång — till likhet eller öfverensstämmelse med den regelbundna formen för grålax; men samtidigt ändrar ock, såsom bekant, den lekfärdiga silfverlaxen sitt lefnadssätt. Dessa s. k. silfverlaxar förekomma emellertid icke blott i Vettern utan äfven i Motala ström vid Norrköping. WIDEGREN har 1 sina Nya Bidrag etc. i figur 1 på tad. XIV afbildat en sådan redan i Augusti nästan lekfärdig hanne under benämningen s. salar, och antagligen är detta samma exemplar upptaget i våra tabeller under N:r 236. Vid sidan af denna hanne hafva vi i tabellerna, under N:r 237, ställt en ännu i December icke könsmogen, ehuru betydligt större hona, tagen vid Motala och af WIDEGREN bestämd till att vara steril € af S. salar. Båda äro också i flera hänseenden af salar-typ: hufvudets och mellanhufvudets längd, pannans bredd samt nosens, öfverkäksbenens och underkäkens längd i deras förhållande till kroppslängden lemna otvetydiga blanklax-karakterer. Den sistnämnda har dessutom bröstfenornas längd, analfenans bas, stjertens minsta höjd och mellersta stjertfenstrålarne fullt typiska, sådana som blanklaxarnes äro; men i alla dessa 38 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. hänseenden är N:r 236 en grålax medan deremot underkäkens längd i förhållande till både hufvudets och mellanhufvudets längd hos denne är nästan abnormt liten, till och med för en blanklax. Båda hafva emellertid analfenans höjd större än längden af fenfria stjertdelens ryggkant (ehuru N:r 237 har densamma nära lika med nämnda längd), och oranska vi pannanms bredd och nosens längd i förhållande till öfverkäksbenens längd, finna vi äfven dessa lemna otvetydiga grålax-karakterer. Härtill kommer, att den lekfärdiga hannen har ett så stort antal gälräfstaggar, att åtminstone för denne synes hybridisering väl kunna vara den antagligaste förklarimgsgrunden till karakterernas sammanblandning. Huruvida sådana former som de sist anförda båda silfverlaxarne böra benämnas salar eller trutta, kan i grunden endast blifva en fråga om ord; men att de rättast böra betraktas såsom varieteter af grålax, visar sig vid jemförelsen mellan den anförda hannen, N:r 236, och en nästan lika stor men ännu ej könsmogen hona, N:r 179, af WIDEGREN tagen i Oktober månad uti Nyckelvattnet i Wermland och en af dem, om hvilka han (Nya Bidrag ete., Öfvers. Vet. Akad:ns Förh. 1864, pag 287) säger: »Af fjällöringen har jag träffat honor, 275 mm. långa”), hvilka i de smärre tjärnen spisat den der före- kommande Rödingens rom, men i hvilkas ovarier jag fann endast ett ringa antal jem- förelsevis små äggbildningar. Stjertens form och hudbetäckningen voro typiskt sådana som hos sterila individer». Den som ur tabellerna vill sammanställa proportionstalen för N:r 210, 236, 237, 261, 262 (hvilka alla äro silfverlaxar) och 179, skall hos denna sist- nämnda icke finna fera från de öfrigas afvikande tal, än att ryggfenans bas är nästan abnormt kort, hvilket visar sig i dess förhållande till både kroppslängden (”/.), hufvudets ("/») och mellanhufvudets längd ("/;,), samt att fenfria stjertdelens bukbrädd är synnerligen lång (se ?/.) två salar-lika eller, rättare röding-lika förhållanden, hvarjemte undergällockens längd i förhållande till mellanhufvudets längd (!/») bibehållit en stirr-karakter och är lika lång som hos blanklaxarnes foreller i medeltal. Det visar sig således, att denne »fjäll- öring» med lika rätt som de nyss anförda silfverlasarne skulle kunna benämnas salar. Här, liksom vid många andra exemplar, må det visserligen vara svårt att afgöra, huruvida hybridisering eller förändradt lefnadssätt medfört de ifrågavarande formförändringarne: — må det vara nog, att vi ur det föregående äro berättigade till att anse såsom bevisadt, att desamma uppträda i följd med endera af eller båda dessa förhållanden. En sådan försigtighet är desto mera påkallad, som vi vid tolkningen af hithörande förhållanden och särskildt vid förklaringen af den temporära »steriliteten» städse måste erinra oss MIESCHER RUESCH'S iakttagelse”), att den s. k. vinterlaxen tillbringar ett helt år i Rhens färskvatten, innan den får sina generations-organer färdiga till lek. Att något motsvarande är förhållandet äfven hos oss, ligger naturligtvis inom antaglighetens gränser, ehuru inga omedelbara iakttagelser derom föreligga. Vetterns-exemplaren visa i sådant fall tydligast, huru denna temporära sterilitet uttrycker sig i den yttre formen; men samma förklaringsgrund ligger nära till hands i fråga om Östersjöns oklor, börtingar o. d. Redan Gistrer (1 c.) visade, att laxen under sina ströftåg i Östersjön från Bottenhafvet 1) Jag vill här blott anmärka, att det af WIDEGREN uppgifna måttet säkerligen är taget till stjertfenans spets, hvaremot det af mig i tabellerna uppgifna måttet på kroppslängden är taget till spetsen af mellersta stjertfenstrålarne, 2) Statistiscehe und biologische Beiträge zur Kentniss vom Leben des Rheinlachses im Siässwasser; Int. Fischerei-Ausstellung in Berlin 1880; Schweiz, pag. 170. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:o 8. 89 besöker de sydligare trakterna, då den i de Norrländska elfvarne stundom fångades med metkrokar i käkarne tagna från backor i södra Östersjön; men detta hindrar ej, att icke laxen måhända kan lefva sitt färskvattensår i det bracka Bottenhafs-vattnet, derest den ej (såsom okla o. s. v.) tillbringar detta år i floderna. Då nu de båda oklorna från Elfkarleby, N:r 238 och 239 i våra tabeller, hvilka vi förut betraktat, med hänsyn till könsskillnaderna visat åtskilliga afvikelser från det eljest vanliga förhållandet, hafva vi redan deri ett särskildt skäl att tillse, huru de såsom icke könsmogna förhålla sig till könsmogna. För detta ändamål tillägger jag till dem uti följande jemförelse en tillsamman med N:r 238 tagen, något större icke könsmogen hona, N:r 263 i tabellerna. Dessa tre Elfkarleby-oklor jemför jag nu i följande punkter med tre könsmogna öringar från Södertörn, N:r 211, en hanne tagen i en bäck vid Sanda, samt N:r 212 och 213, en hanne och en hona tagna tillsamman i Husby-å: De könsmogna 211 | 212 | 239 | 213 | 238 | 263 | (p)jemförda Nummer i tabellerna och kön med de icke Sp. | Sp | 3 ipl| Q p. | dip. | Q ip. | könsmogna | (ip), dervid I | EEE 33 jemföras Kroppslängd, i millimeter | 263 | 280 | 351 | 302 | 309 | 367 SS oc Hufvudets längd i 24 | 22.8.) 22.9 | 21.4 | 21.5 | 21.4 | 21.3 | pc. >ip. Mellanhufvudets längd » | 14.8 | 15.7 | 14.2 | 14.7 | 14.2 | 14.3 PA==Lips Öfverkäksbenens =» » oo» NER ha 1 10.0 9.6 8.2 i 8,3 BA | ps > ip. Underkäkens » » oo» 2» MY ASTRIRSUO Xfargo Flarn eldig artros Ila:on Leter ELR:sA I pr Ps Ryggfenans höjd 6 SONEN ofa | 13.7 | 12.9 | 12.0 | 11.9 | 11.7 | 11.4 | po > ip. Bröstfenornas längd PI öå pyl lea P/a &1| 16.0 | 157 | 14.5 | 14.9 1 BAN R Br | PIE iP: Analfenans höjd » on ETT Te SRSL SENS z/a | 12.5 | 12.9 | 3 Ib ISSN fe Se a ba | TS KDE IPpA Mellersta sjertfenstrålarnes längd » » ST Er SADE SR ERAN äla 2 iq 8.9 Us 8.6 | 6.8 d.ä pe dps Längsta » SN fä fr reses öfa &| 13.3 | 13.9 | 14.8 | 12.9 | 14.6 | 13.9 | p ip. Öfverkäksbenens längd i 4 af hufvudets längd ........................ Aly | 44.2 | 42.2 | 38.7 | 43.1 | 39.4 | 39.7 > ip. Underkäkens » » » » NR EA EEK ATIONESPRRA PINS k/(v | 65.0 | 62.5 | 60.0 I 60.8 | 59.1 | 59.0 = Ögonens längddiameter i 2 af mellanhufvudets längd.................. elba $ | 23.1 | 22.7 | 22.0 | 23.6 | 20.5 | 21.0 Pi IPS » höjddiameter » » » nå fear Få gtr 33 d/p, 961 20.5 | 22.7 1 20:0 | 20.2 1 19.3 | 19:0 | p. > ip. Öfverkäksbenens bredd » » » NG SSR Berga ne i/$, | 15.4 | 16:0 |, 12:0:] 16:4 | 13:6 |, 13:93.) ps => ip. » » oo» » öfverkäksbenens » .............. il | 22.6 | 25.9 | 20.7 | 26,1 | 23.1 | 23.5 | p. > ip. Pannans DEREN » YE ESS A SN 9/KaKNLO:5a ll SE IRS: Idea 80:85 03: Pa ip Nosens längd NEED » ASSESSORN 21/h 6 IAELO:5E edan rr d:3 64:30:85 AN Dt: Ofverkäksbenens bredd i & af nuderkäkens längdssooooooomm ooo --- il | 15.4 | 17.5 | HR hr kH GA a a KAN a EN ; längd(önglb 2 I RR NE nr | 67.9 | 67.5 | 644 | 70.9 | 66.7 | 674 | po > ip. Antal gälräfstaggar på högra sidans första gälbåge ... Spba — | 13 | 15 13 TG 17 | Pai =(ip; läge » » venstra » » » Spbs| — LET ETS 14 | 16 TON INGDA =p | » fjäll i en rad längs !/,, af kroppslängden, räknade på stjerten = Sqc| 19 18 16 T3TIILG 17 Par ip. I alla dessa punkter går skillnaden mellan de könsmogna öringarne och de icke könsmogna oklorna i samma riktning som skillnaden mellan grålaxar och blanklaxar, och 1 vissa hänseenden, såsom mwuti förhållandena mellan öfverkäksbenens bredd å ena samt mellanhufvudets och underkäkens längd å andra sidan ('/;, och '/r), gå de icke könsmogna KE. Vet. Akad. Handl. Ba 21. N:o 8. 12 90 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. oklorna öfver till blanklaxarnes medeltal uti öring-åldern. Naturligast lär väl vara att antaga hybridisering såsom orsak till ett sådant förhållande, äfven om vi ej ega något direkt bevis derför. Att emellertid äfven andra orsaker inverkat på formskillnaden mellan dessa exemplar, se vi af följande förhållanden: 211 | 212 | 239 213 | 238 | 263 | Nummer i tabellerna och kön i ; 2 | OMP: KOMP KSRIN: Q p. | 9 ip.) 9 ip. FR | Pannans bredd i 24 af kroppslängden......ooo--------- gla 1 T.5 7.5 6.8 |3p. > SF ip.| 6.6 6.7 7.0 |9p. = Lip. Nosens längd » » » 7.5 Ut 6.5 |3p. > 3 ip 5.9 6.7 6.5 |9p. = Q ip. Ryggfenans bas » » » 12:2. | 12:5 | 128 IS'p. =S ip! 13:21 10:0 | I12 Pp. => Q ip. Pannans bredd » » hufvudets längd o...oo.-------- 9/0 21 33.3 | 32.8) 32.0 Sp. > S ip! 30.8 | 31.8 | 33.3 | 9p. = Q ip. Nosens längd —» » » DI I Breeds ei/b | 33.3 | 31.8 | 30.7 Ip. > 3 ip! 27.7 | 31.8 | 30.8 | 9 p. = Q ip. Ryggfenans bas » » » DT Slrsocormestssn ”/v | 53.3 | 54.7 | 60.0 [3 p. =S ip.) 61.5 | 47.0 | 52.6 |9p. > 9 ip. » » » » mellanhufvudets längd ...... n/b> 6) 821 | 79.5 | 90.0 Ip. <= Sipd 89.9 | 70.5 | 781 |9p. > 9 ip. ” afstånd från nosspetsen i 4 af kropps- IE TN rn or a RR mja | 41.4 | 41.4 | 41.9 I3p. <= 3 ip) 41.7 | 43.4 | 42.0 I 9 pe. = Q ip Stjertens minsta höjd i 4 af mellanhufvudets längd é/b, 26| 61.5 | 61.4 | 66.0 |3p. =S ip 60.7 | 62.5 | 64.8 |9p. = 9 ip Af de sju första här anförda punkterna visar sig således, att om hydridisering för- orsakat dessa skillnader mellan oklorna och öringarne, har den dervid inverkat olika på hannar och honor, i det ömsom hannarne ömsom honorna företräda blanklax-formen uti jemförelsen I de båda sista punkterna deremot är visserligen skillnaden mellan oklor och öringar genomgående för både hannar och honor; men den går 1 motsatt riktning mot de förut anförda skillnaderna, 1 det de icke könsmogna oklorna här intaga grålax- formens plats uti jemförelsen. Den sist anförda punkten ('/,,) sammanhänger emellertid med den högre kroppsform (börting-form), som ofta utmärker oklorna såväl i Östersjön och vid Bohuslän som i Wenern. Att denna form dock icke kan anses vara beständig, visar sig t. ex. af samlingarne från Motala, der en könsmogen hanne, N:r 2011 tabellerna, har ”/, 4 = 42.0 och "/;, 4 = 56.7, medan en annan, likaledes könsmogen hanne, N:r 206, har ”/, 4 = 40.5 och t/;, 4 = 63.0. Samma resultat kan framgå ur en jemförelse mellan N:r 75, 76 och 79 i tabellerna, två honor och en hanne från Bohuslän. Vi finna således äfven här en blandning af karakterer, oanvändbar för betecknande af någon artskillnad eller ens för fastställande af lokal-former, ehuru den höga kroppsformen 1 sina ytterlig- heter är synnerligen betecknande, då den uppträder mera beständig än eljest. Ännu kunna vi emellertid icke uppgifva någon bestämd orsak till utvecklingen af denna höga kroppsform, annat än att den är allmännast betecknande, ehuru ej beständig, för de s. k. insjö- och hafs-forellerna till skillnad mot bäck-forellerna. Såsom ett exempel på ofvan anförda förhållandens — vare sig hybridiserings eller olika lefnadsvilkors eller fortplantningsförhållandens — inverkan på grålaxarne uti dessas egentliga lax-ålder stå uti tabellerna två nummer, 292 och 293, bredvid hvarandra till jemförelse. Båda äro honor, tagna samtidigt, uti Augusti månad, i Ljungan, och äro af grålaxarnes kroppsfärg med hänsyn till de svarta fläckarnes talrikhet och utbredning, men den förstnämnda är temligen »blank.» Dennas äggstockar utvisa också, att hon visserligen KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 91 icke varit steril utan säkerligen redan förut någon gång lekt, alldenstund ovariehinnan på utsidan är öppen och lamellerna der äro blottade, men att hon antagligen senare än den andra honan skulle hafva blifvit lekfärdig, emedan äggen i ovarierna äro betydligt mindre än hos denna. Jemförelsen utvisar nu, att i förhållande till kroppslängden äro hufvudets och mellanhufvudets längd, pannans bredd, nosens, öfverkäksbenens och underkäkens längd, ryggfenans afstånd från nosspetsen samt bröstfenornas och bukfenornas längd af nästan typisk öfverensstämmelse med karaktererna för blanklaxar; likaså pannans bredd i för- hållande till hufvudets längd, underkäkens längd i förhållande till mellanhufvudets längd, ryggfenans afstånd från nosspetsen i förhållande till bukfenornas afstånd från samma punkt och stjertens minsta höjd i förhållande till postabdominallängden. Atskilliga andra form- förhållanden hos N:r 292 falla visserligen inom de vanliga gränserna för föränderligheten hos grålaxarne men stå betydligt närmare blanklaxarnes karakterer än de motsvarande hos N:r 293. Emellertid skulle stjertfenans form (£/;) här icke tjenat till någon ledning, ty den är hos den förstnämnda mindre urringad än hos den sistnämnda. N:r 292 var uti svenska katalogen till fiskeriutställningen 1 Berlin 1880 upptagen såsom antagligen varande en hybrid mellan trutta och salar, och att äfven N:r 293 icke saknar salar-blod, tyckes framgå ur förhållandet mellan ryggfenans bas och såväl hufvudets som mellanhufvudets längd samt analfenans bas och den sistnämnda längden. Proportionstalen äro nemligen der, liksom hos N:r 292, ovanligt höga — såsom oftast inträffar hos de s. k. oklorna eller börtingarne och till och med öfverstiga medeltalet för dessa förhållanden hos blank- laxarne i motsvarande ålder. Detta visar sig t. ex. äfven hos den under N:r 311 i ta- bellerna upptagna »oklan» från Elfkarleby, hvilken dessutom visar sin salar-likhet uti hufvudets, mellanhufvudets, öfverkäksbenens och bukfenornas längd i förhållande till kropps- längden, uti pannans bredd i dess förhållande såväl till hufvudets som till mellanhufvudets och till öfverkäksbenens längd och uti förhållandet mellan bukfenornas och bröstfenor- nas längd. En vidlyftigare jemförelse mellan Östersjöbäckenets s. k. oklor eller börtingar och de egentliga grålaxarne torde här vara öfverflödig, då man med lätthet uti tabellerna skall hos dem finna samma sorts närmande till blanklaxarne som nu blifvit påvisadt, och blott för en ytterligare belysning af könsmognadens inverkan på den yttre kroppsformen vill jag påpeka de skillnader, som förekomma mellan museets grålaxar från Hvita-hafs-området. Dessa tillhöra antagligen tre olika ålders- (säkerligen olika utvecklings-) skeden, af hvilka dock det ena skedet, forell-åldern, endast är företrädt af ett exemplar i samlingen, N:r 70 i tabellerna, af 171 mm:s kroppslängd och ännu ej könsmoget. Det andra skedet, mot- svarande en yngre afdelning af den ålder vi kallat öring-åldern, företrädes i tabellerna dels af tre redan könsmogna exemplar, N:r 174—176, af 260—314 mm:s kroppslängd, dels af sex ännu icke könsmogna exemplar, N:r 225—230, af 245 till 315 mm:s kropps- längd. Det tredje skedet, motsvarande en senare afdelning af öring-åldern, företrädes i tabellerna af sju exemplar, N:r 177 och 178 samt N:r 248—252 af 324 till 392 mm:s kroppslängd, hvilka alla, när de fångades, varit eller antagligen snart skolat blifva köns- mogna. Jemföra vi här de könsmogna öringarne med de icke könsmogna, finna vi följande för dem alla genomgående och temligen betydliga skillnader: 92 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Icke könsmogna. Könsmogna. Min. Max. Min. Max. Hufvudets längd 20.0 20.9 21.6 20.2 Mellanhufvudets längd 13.6 13.9 14.5 17.5 Öfverkäksbenens » T.A 5 3.6 1lil2 Underkäkens » Il 12.6 13.5 17.3 Ryggfenans afstånd från nosspetsen 39.9 42.1 42.6 45.3 Bukfenornas » » » DEN DNE AE UR ce la es Tla 4 46.0 48.0 50.6 52.5 Analfenans höjd ”» oo» DIAORERI BENEN SEAN la KA 9.9 10.6 10.7 12.0 Fenfria stjertdelens ryggkant » oo» PES Fi NELL BEN NARE Yla 11.0 13:55. 3.2 10.3 Underkäkens längd i 4 af hufvudets längd ...oooooooosoooooo-- oo klv 4 56.9 60.6 62.3 69.4 Ryggfenans bas » oo» ” DY) FLN ng BIR RIS SSA ny IA 51.9 DC 42.4 47.3 » » Mo mellanhufvudets langd sis so. Soo s N[b3 6 75.7 84.1 59.3 68.8 Dessutom är analfenans höjd på alla de icke könsmogna exemplaren mindre men på de könsmogna större än längden af den fenfria stjertdelens ryggkant. N:r 70, ett såsom nämndt forell-åldern tillhörande och ännu icke könsmoget exemplar, är dock i alla hänseenden (med undantag af underkäkens längd i förhållande till hufvudets längd) öfverens- stämmande med de könsmogna. Alla dessa skillnader, som åtfölja den olika graden af könsmognad, skulle visserligen såsom karakterer hänföra de icke könsmogna exemplaren till blanklaxarnes form (S. salar); men häremot skulle alla öfriga karakterer strida, och de förstnämnda äro ej heller annat än starkare uttryck för den salar-likhet, som vi redan anmärkt hos silfverlaxarne och Östersjö-områdets börtingar. Liksom ofta är förhållandet hos de sistnämnda, — se t. ex. N:r 283 och 284 i tabellerna —, finna vi äfven här, hos de icke könsmogna grålaxarne från Arkangel, att proportionstalet för ryggfenans bas i förhållande såväl till hufvudets som till mellanhufvudets längd stundom till och med öfverstiger medeltalet för blank- laxarnes proportionstal vid motsvarande ålder. Detta förhållande förklaras lättast och naturligast genom att antaga något af de ofvan framställda förvandlingssätten hos grå- laxarne såsom dess orsak. Ryggfenans bas aftager nemligen i förhållande till kropps- längden — se (10) ofvan — efter forell-åldern men icke så mycket hos grålaxarne som hos blanklaxarne se ofvan pag. 62. Om nu genom hybridisering eller af annan orsak som vi ofvan lärt känna, hufvudets och mellanhufvudets längd, såsom här, blifvit mindre, måste naturligen proportionstalen för ryggfenans bas i dess förhållande till dessa längder blifva större. Hittills hafva vi endast betraktat den inverkan hybridisering eller olika grad af köns- mognad eller olika lefnadssätt kunna utöfva på grålaxarnes form; men att äfven blank- laxarne kunna blifva underkastade samma inverkan, ligger i öppen dag; och våra tabeller visa hvarjehanda spår deraf. Såsom exempel härpå från öring-åldern kan jag påpeka den ännu aldrig könsmogna honan, N:r 282, från Mörkö, med gälräfstaggarnes antal på högra sidan af grålax-typ, på den venstra deremot snarare af blanklax-typ, och hvars frambuk, dels i öfverensstämmelse med det vanligaste förhållandet hos grålaxarne, dels (och må- hända snarare) i följd af den ringa graden utaf könsutvecklingen, — är synnerligen kort, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 93 hvarjemte bukfenornas längd och stjertens minsta höjd visa höga proportionstal, sådana eljest tillhöra typiska grålaxar. Äfven öfverkäksbenens längd i förhållande till hufvudets längd är sådan som eljest endast tillkommer grålaxarne, medan kroppens färg och alla öfriga karakterer hänvisa detta exemplar till blanklaxarne. Från den egentliga laxåldern sammanställer jag här ur tabellerna öfver museets lax- samling i en jemförelsetabell de mest afvikande karaktererna hos fem exemplar från Östersjö-området. Det först anförda, N:r 310, är en hanne, som varit lekfärdig när den fångades. I förening med könsmognaden har nosen blifvit betydligt förlängd (jfr. fig. c och d på pl. 59 i Skandinaviens Fiskar); och denna förlängning har träffat ej blott huf- vudets utan äfven mellanhufvudets och käkbenens, synnerligen underkäkens längd. Till samma orsak äro ock att räkna de höga proportionstalen för ryggfenans och bukfenornas läge 1 förhållande till kroppslängden samt de låga proportionstalen för ryggfenans bas i förhållande till hufvudets och till mellanhufvudets längd och för pannans bredd i förhållande till öfverkäksbenens längd. Alla dessa trutta-lika karakterer bero således tydligen af de kända förändringarne i förening med könsmognaden; och jag återfinner dem nästan full- komligt likadana på en omkring 1 meter lång hanne tagen under leken vid Norrköping den 1:sta December. Denne hanne har också, liksom nu ifrågavarande N:r 310 i våra tabeller, pannans bredd öfver ögonens midt större än stjertens minsta höjd jemte öfriga karakterer, som i detta skede utmärka de typiska blanklaxarne; men på N:r 310 finna vi bröstfenornas och bukfenornas längd sådana som på en typisk trutta, och analfenans höjd är, liksom på en sådan, större än fenfria stjertdelens ryggkant. Hela den fenfria stjert- delen på N:r 310 är också ovanligt kort och stjertens minsta höjd ovanligt stor, hvilket senare isynnerhet visar sig i denna höjds förhållande till postabdominallängden, hvartill kommer, att äfven antalet af kroppens fjällrader (omkring 145) snarast öfverensstämmer med det typiska medeltalet för grålaxarne i detta skede. Alla dessa sistnämnda förhållan- den hos N:r 310 häntyda otvifvelaktigt snarast på en blandning med trutta-blod. Samma förklaring synes gälla om de afvikelser från blanklax-formen, hvilka i närstående jemförelse- tabell äro upptagna för N:r 312, som likaledes är från Elfkarleby men åtskilligt längre aflägsen från könsmognad. ; De tre öfriga i jemförelsetabellen upptagna exemplaren, N:r 314, 325 och 326, äro troligen alla från den norra delen af Bottenhafvets område, der de gå under namnet tajmen hos fiskare och fiskhandlare. De hafva alla en jemförelsevis högre kroppsform, hvarmed följt, att stjertens minsta höjd, såsom hos grålaxarne 1 detta skede, är större än pannans interorbitalbredd. För öfrigt äro mellanhufvudets och öfverkäksbenens längder jemte deraf beroende proportionstal de mest framträdande öfverensstämmelser med grålaxarne; men det sist nämnda exemplaret har dessutom både bröstfenornas, bukfenornas och fenfria stjert- delens längder samt analfenans höjd sådana som nyss blifvit anmärkta hos N:r 310. Att hybridisering äfven här spelat någon roll, synes mig mera än antagligt; men att dessutom lefnadssättet, uppehållet i det nästan färska Bottenhafvet, utöfvat inflytande på formen, ligger väl äfven inom antaglighetens gränser. 94 SMITT: RIKSMUSBETS SALMONIDER. Medeltal d d 3 : > | Medeltal förra SANS SE SS omer lax-åldern. | 310. | 312. | 314. | 325. | 326. |lax-åldern. Hufvudets längd i 2 af kroppslängden...... Va 96 22.0 24.6 | — = = = 20.2 Mellanhuafvudets längd DD er Aes bla 2 14.3 aln dere alk atoll HS 12.6 Pannans bredd DD DD Py Läsa ass Ila 7.3 T.6 = = = = 7.2 Noseus längd » on RITA EE erfa BH T.A 10.5 = = = = 72 Öfverkäksbenens längd » on DIET ANSER SM hla 4 8.6 8.6 — — 8.0 8.7 7.0 Underkäkens » » oo» (NRA SNE DES kla 96 13.s 15.5 | — — -— — 12.0 | Ryggfenans afstånd från nosspetsen =» » DEF Ta mja 4 42.5 44.4 | — — 43.1 | 42.4 41.3 Bröstfenornas längd » oo» DIA TARA Pla 4 13.5 13.8 — — — 13.9 12.3 Bukfenornas afstånd från nosspetsen » » Pig JsbWgseesr la 49.4 52.9 | — 50.y | — 50.9 48.8 » längd » oo» ATERN Sa sla 4 10.8 10.6 — — — 11.2 9.6 Analfenans bas » on DRA TATE vla 4 8.6 — — — 8.2 3.7 7.8 » längsta stråle » on 23 Ear SR T/a I 11.5 10.9 | — — — 12.2 9.0 Fenfria stjertdelens ryggkant » oo» DERE SNES Yla 4 10.6 9.0.) 10.2 | — — 8.6 11.0 » » bukbrädd » ” IA 11.3 11.6 | 10.9 — — 9.4 | 155 Stjertens minsta höjd VA 8.7 7.5 = 7.6 8.0 8.5 6.9 Nosens längd Vå 33.8 — — 3l.7 | — — 30.8 Öfverkäksbenens längd 24 39.3 = 36.6 | 39.2 | 39.0 | 42.9 30.3 Underkäkens » CA 63.0 63.2 | 63.4 — — 64.7 59.8 Ryggfenans bas 26 52.6 42:80 DR RS 30.5 53.6 Stjertens minsta höjd » » » 196 på NE ERE REA EIA älg 96 | 39.2 = = 38.3 | 39.0 | 40.9 34.1 Pannans bredd i 4 af mellanhufvudets längd............-- 9/dz 4 51.7 — — 52.5 | 50.7 | 50.0 D7.5 Nosens längd » on » DE pi SEO EL INDIA er/da 26 51.8 = = 47.5 | 49.3 | 50.0 BA Öfverkäksbenens längd » » » DY TERS NE h/b> 26 60.2 62.2 = — 59.4 | 62.5 56.8 Underkäkens DD » Des Aga 1 LAR köa 6 96.6 BBS Sy = — | 97.2 96.1 Ryggfenans bas » on » DE GISE FR R/ ba 80.5 74.4 | 80.4 | 71.3 | — 73.6 86.3 Analfenans » DIE » rer Re V/ba 4 59.6 — 59.8 | 56.3 | 60.9 — 62.2 Stjertens minsta höjd » » 2 VÄ 60.1 — — HT5T KOJA EDM 54.7 | Pannans bredd i 4 af öfverkäksbenens VA 86.0 88.2 = 89.4 | 85.4 | 80.0 101.4 | Nosens längd —» » » 2 86.1 — | — | 80.9: | 82.9 | 80.0 101.6 Öfverkäksbenens bredd i 2 af underkäkens längd.................. ilk 4 14.3 — 9 — 141 | — 12.7 » längd » » » GESSLE JNA h|r 26 62.4 = cm 63.9 | 64.1 | 64.3 59.1 Stjertens minsta höjd i 2 af postabdominallängden..............- ål: 96 40.4 37.0 = — =S) — 32.0 | Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 24 af längsta stjertfenstrå- | | JAN CSKA geo en ss SAS LEE FSC SENSORER AST SAN BR SAN älg 4 5655 EE a RE rr | 58.6 44.2 Antal gälräfstaggar på högra sidans första gälbåge..............- Spbd 16 — = fd 17 14 19 | ER » » venstra » » HA FI ANIEL II Spbs 16 I 18 18.1 18 20 | | oo» fjällrader på '!/,, af kroppslängden, räknade på fram- | | | dvs b ken a stt AE SEE TE BR 2 NEAR Sqa | 2 21 resa ie Autal fjällvader på !/;, af kroppslängden, räknade öfver anal- | Fe NAM: sas SUEL SE IAS UR SeR ES RES RES NE a AREA SE Sqc aligf 16 — 1 -— — 115) Då de i tabellerna upptagna exemplaren af musei samling icke öfverskrida 830 mm. 1 kroppslängd, vill jag här meddela några mått från fyra exempel af ännu större blank- laxar från Östersjö-området: so "va RA EON: BRP KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 95 3 från Q från 3 från Q från Ljusne elf. | Ljusne elf. | Haparanda. | Haparanda. Juli 1882. | Juli 1882. | Juli 1882. | Juli 1882. Kroppslängden, i millimeter 1,010 OR 1,088 964 Hnufvudets längd 14ra KEkKLOppslang dense-- 56.3 56.2 49.0 33.8 » » » oo» » frambukens HAr Ne SANSAD ålg 22.7 21.3 22.1 20.7 Frambukens; längd i 4 af kroppslängden. .ooooccomoooo-seooosooo-ooomn Ila 4 30.9 31.0 29.9 31.6 Anmärkningsvärda äro här de höga proportionstalen för mellanhufvudets längd i förhållande till hufvudets längd, ett kännetecken som utmärker laxarnes värderikaste till- stånd, innan ännu den stegrade mognaden af könsorganerna gjort sig gällande äfven i den yttre kroppsformen genom nosens förlängning. För öfrigt se vi äfven här, att den hanne, som fångats längst upp i Bottenhafs-området, har liksom oklorna en trutta-likhet uti sitt jemförelsevis långa mellanhufvud. Slutligen vill jag blott anmärka, att ofvanstående pro- cent-tal äfven för de största laxarne bestyrker de regler om betydelsen af åldersför- ändringarne och de yttre könsskillnaderna, som ofvan blifvit framställda. Det återstår oss nu ett bland de måhända svåraste kapitlen i våra laxars natur- historia, nemligen förklaringen af Venerns lax-former. I denna sjö och dess vattenområde finna vi nemligen ej blott typiska blanklaxar och grålaxar utan ock snart sagdt alla möjliga mellanformer mellan dessa båda typer. När NILSSON identifierade Dejefors-laxen med Östersjö-områdets okla, var han utan tvifvel uti full rätt, ty sådana exemplar förekomma verkligen uti Klar-elfven, t. ex. N:r 306 i våra tabeller, som visa samma blandning af trutta- och salar-karakterer, hvilken vi sett utmärka oklorna. Jemföra vi N:r 306 t. ex. med N:r 310, finna vi dem i det allra mesta öfverensstämmande, särskildt i de punkter, 1 hvilka blanklaxtypen gifvit vika för grålax-karakterer, blott att den förstnämnda laxen är ännu mera trutta-lik i afseende på ryggfenans höjd och bas (”/a och ?/a), bukfenornas och stjertfenans längd (/a, f/a och ?/.) samt uti den synnerligen korta buktrakten, be- träffande såväl preabdominallängd (/,) som postabdominallängd ('/.); men icke blott gäl- räfstaggarnes utan äfven fjällradernas antal hos N:r 306 äro typiska för salar, stjertfenans form är (liksom hos N:r 310) salar-lik, ehuru exemplaret redan börjat antaga lek-drägt; likaså är kroppsformen trind och interorbitalbredden större än stjertens minsta höjd. Blanklaxkarakteren hos detta exemplar ligger också i förhållandet mellan öfverkäksbenens längd och såväl interorbitalbredden (2/1) som nosens längd (4/»). När denna form träffas ute i Venern eller ännu icke antagit lekdrägt, såsom t. ex. N:r 307 i våra tabeller, har den ännu fera salar-karakterer, då egentligen blott hufvudets och käkarnes längd jemte den vanligen höga (jemförelsevis tilltryckta) kroppsformen bilda öfverensstämmelser med 26 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. grålaxarne. Antalet fjäll i en sned rad från slutet af fettfenans bas snedt framåt och nedåt till sidolinien är ingalunda alltid större än 127"). Med blanklaxarne ännu mera öfverensstämmande äro N:r 285 och N:r 286 1 våra tabeller. Det sistnämnda exemplaret är nästan uti alla afseenden en blanklax, blott i förhållandet mellan nosens längd och hufvudets samt mellanhufvudets längd (4/» och 4/,,) och mellan analfenans bas samt huf- vudets längd ("/;) och slutligen mellan bukfenornas och bröstfenornas längd ('/,) finna vi antydningar till öfverensstämmelse med grålaxar. N:r 285 deremot har dessutom i sitt längre hufvud och sina högre eller längre fenor en tydligare anstrykning af nämnda öfverensstämmelse. Hvad mest utmärker dessa båda exemplar jemte N:r 305, och hvad jag för öfrigt knappast funnit så utprägladt hos några andra af våra egentliga laxar, är den ovanligt långa”) fenfria stjertdelen (/. och 2/.). De på plogbensskaftet ännu qvar- sittande tänderna och stjertfenans djupt urringade form äro redan anmärkta af både NILSSON och GÖNTHER af hvilka den förre kallar denna form SS. lacustris, den senare S. hardinii till erinran om HARDINS beskrifning af densamma. Att den 1 Wenern har samma bety- delse som silfverlaxen i Wetterns-området, synes emellertid äfven hafva föresväfvat GÖNTHER, då han med densamma velat identifiera WIiDEGRENS figur af en Wetterns silfverlax. En nästan typisk grålax är N:r 182 i våra tabeller, ehuru med silfverblank kroppsfärg och endast glesa, särdeles under sidolinien fåtaliga svarta fläckar och en och annan salar-likhet, såsom uti postabdominallängden ('/.) och underkäkslängdens förhållande till hufvudets och mellanhufvudets längd ('/» och "/;). De minsta exemplar af Wenerns-laxar våra tabeller upptaga, N:r 161 och N:r 162, äro små foreller med bibehållen stirrdrägt, antagligen nyss utkomna 1 Wenern, då de fångades. De bära alla karakterer af blanklaxar, blott att analfenans bas hos dem båda och ryggfenans bas hos den sistnämnda antyda öfverens- stämmelse med det vanligaste förhållandet hos grålaxar. För att ytterligare visa, huru grålax- och blanklax-karakterer hos Wenerns laxar kunna vara blandade, på ett sådant sätt att man antingen skulle nödgas antaga en otalig mängd varieteter eller arter för att förklara denna blandning eller ock måste nöja sig med den naturliga förklaringsgrund vi ofvan anlitat, hemtad från den inverkan på formen, som bevisligen utöfvas af hybridisering, olika lefnadssätt eller olika grad af könsmognadens utveckling, vill jag här anföra några 1 tabellerna icke upptagna exemplar, hvilka jag mer eller mindre fullständigt uppmätt hos fiskhandlare eller efter det de blifvit uppstoppade: ÅA är en hanne af grålax, som varit nästan lekfärdig, då den i November fångades vid Gullspång. Exemplaret finnes uppstoppadt i Riksmuseum. B är en grålax-hona, tagen i November, likaledes vid Gullspång. Den i jemförelse med förhållandet hos öfriga grålaxar af denna storlek i Venern hos detta exemplar långa 1) N:r 305 har på ena kroppssidan 12, på andra sidan 13 fjäll i en sådan rad. ?) På Bodensjöns »Schwebforelle» är äfven fenfria stjertdelen särdeles lång, att döma efter AGAssiz's figur af S. lacustris på pl. 15 och 15 a i Poiss. I'eau douce, men den uppnår dock der, enligt beräkning efter figuren, endast 13.2 2 af kroppslängden. Då medeltalet för 7?/, 2 hos våra laxar visat sig vara 11.5, hos rödingar deremot 12.0, hvaraf framgår, att de senare i allmänhet hafva fenfria stjertdelen längst, må vi här erinra om den af fiskarena i Salzburg med bestämdhet uttalade och fasthållna åsigt, att »silfverlaxen» eller »majforellen» endast är en bastard, i hvilket hän- seende FITZINGER (Sitzungsber. Akad. Wiss. Wien LXXII [1875] Erste Abth. pag 235 etc.) framställt den för- modan, att »lax-forellen befruktat röding-ägg». vis KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. . BAND. 2l. N:o 8. 97 frambuken och de likaledes jemförelsevis i förhållande till mellanhufvudets längd korta öfverkäksbenen äro häntydningar till öfverensstämmelse med blanklaxar. C är en icke könsmogen, blank grålax-(silfverlax-)hanne, tagen i slutet af November vid Hammarön, uti norra delen af Venern. De för en grålax jemförelsevis korta käkarne öfverensstämma i detta hänseende nästan fullkomligt med dem hos N:r 305 i tabellerna. Exemplaret är uppstoppadt vid Riksmuseum. D är en könsmogen grålax-hanne, tagen tillsamman med B. É är en icke könsmogen blanklax-hona, tagen den 9 November vid Gullspång. De i förhållande till hufvudets längd jemförelsevis långa öfverkäksbenen öfverensstämma 1 detta hänseende med dem hos N:r 305 i tabellerna. F är en nyss utlekt blanklax-hona, tagen i November vid Gullspång. På detta exemplar visa sig grålax-karakterer dels i hufvudets stora längd och fenfria stjertdelens höjd, dels deri att analfenans höjd är större än fenfria stjertdelens ryggkant. Exemplaret är uppstoppadt vid Riksmuseum. G är en blanklax-hona af hardinii-form, tagen vid Gullspång i slutet af November. H är en blanklax-hona, tagen vid Hammarön, med blank drägt ännu i November månad. I är en likadan hona, tagen tillsamman med föregående. Öfverkäksbenens längd i förhållande till mellanhufvudets längd är hos båda dessa exemplar närmast öfverensstäm- mande med grålaxarnes karakter. K är en blanklax-hanne af hardinti-form, tagen vid Hammarön i midten af No- vember månad. Äfven här är analfenans höjd större än fenfria stjertdelens ryggkant. | | ; fr BiNTke D | E | F GR I K | | L So Cl = I LE BETE Te 10 | Kroppslängden, i millimeter | 546 | 895 | 907 | 950 | 760 | 769 | 775 | 790 | 790 | 884 | | ” | Hufvodets längd i &$ af kroppslängden.....- bars 23:83" | 22:83] 23:1 |F 20.9 1-20:8 | 22.6) 223) 21.5 |F20:5 | 22: | Mellanhufvudets = » » oo» NU SA b2/a gl 14.8 | 15.1 | 13.s | 16.5 | 13.3 i 3:61; 146 | BE le [835 [äs LS) Pannans bredd AD 2 (SEE glas) 80 | 811 86 | SL HAIR TE G NI NEO T.q | TA) Nosens längd » on PYEE Häger alex 90) = 85 NE MW EMB0 jag — — 8.6 | | Öfverkäksbenens längd » » DET a ss hia 961) 10.0 | 9.0 | I.7 | 10.8 | 8.0 90 8 3.0 7.8 (St | Underkäkens SURTE Hy 0) BAR fa). 15.9] i 30], Lz ah ILS Jr a Est | | Ryggfenans afstånd från nosspetsen i & af kroppsl. mja 4 | 42.1 - | 43:00 | BR | 42.8 a, | — 40.6 | [RA bas GE SA ES ES ES ES EG | » höjd » » » ofa | 10:6- = | 10.5 | — — | 12.2 Sek [ee 1 la IST Bröstfenornas längd ” on » NOA BEE 12: == Kuga: oh EE — — | 12.5 | Preabdominallängden » oo» » gla | 27.4 | 29.8 | 27.6 | 28.5 | 30:2 | 30.5 IF290 324 | 33.5 | 29.6 | Bukfenornas afstånd från nosspetsen » » » la 9) 49.8 — i] 49:00) | — 150:7 1 — | — 1) — | 50.8 | » > längd > at lo fk. sa &|, IL.oM | HELEN. 1O10A]. Lil: ört | Hliva or at fr | LO:S] Postabdominallängden » on » fare ELIS 120:00 NELO:SAIEEL9:0R = EL: 09 EYE | Analfenans bas ”» oo» » v/a Ål BIL BIOS N ES:G le | 5.8 | bl | — | — | 7.9 : » höjd NA Ern (C3 61) 0 hå LE ll fr fe Lå Bf bd a le få före fl rr] La [na 11 OA Fenfria stjertdelens ryggkant DEE » EG EEE TG re | — | 11] SE | 25 » » bukbrädd »” on » z/a 261) 10.8 | — 1052; | = — | 11.2 | eE | RÅN SA El 10.0 Stjertens minsta höjd Brr dr dark) Bitt Bio s1000HHO:år lr Bill 4 Sierls FTOL) Tor) EL EK. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 8. fö 98 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. A B C D E F G Hänt | K Kroppslängden, i millimeter | 546 | 895 | 907 | 950 | 760 | 769 | 775 | 790 | 790 | 844 Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 2 af kroppsl. ä/a 4 8.0 — 8.0 — — T.9|] — Lyle KEA Längsta » DD » öfa 6) 12.6 — 13.7 — — 15.5 | — — — 14.9 Ögonens längddiameter i 4 af hufvudets längd... 6 29:2 29.2 Ryggfenans höjd 1 56iaf kroppslängden =>5:5 SSW Usenet eNeNNEE Seven En sea ola 926 12.4 12.4 Praabdominallängden » » DIE TA Pra SS a MSD: 2 SS 3 LERIUSA LA OSAR SING la 30.0 30.6 Bukfenornuas afstånd från nosspetsen i 4 af kroppslängdens....oooosossoooooooono non non la & 49.4 49.4 | Fenfria stjertdelens buk-brädd » oo» NGT är erg 0S Ro br SE rann 2/0 I 14.1 14.1 Stjertens minsta höjd » on . FF KEEPER I AE SON åla 8.2 3.2 » » » » HM IPRUSVIdetsPlängd- Lesser et ENSE ålb I 37.8 37.8 » » » » » mellanhufvudets längd...............---- å/da 4 58.3 58.3 Bukfenornas längd i 24 af bröstfenornas längd-......- 2 SÄS rs 3 aja ERNER s/p 90 70.4 70.7 Jemföra vi slutligen de båda könsmogna okle-honorna från södra delen af Öster- sjö-området, N:r 283 och N:r 284 i våra tabeller, med typiska grålaxar och blanklaxar af motsvarande ålder, skola vi finna, att framparten af kroppen och särskildt hufvudet (med undantag af plogbensskaftets tandbeväpning) utmärker dem såsom blanklaxar, men bakparten af deras kropp tillhör grålax-typen. Med afsigt har jag lemnat dessa exempel till sist, ty vid benämningen af dylika exemplar möta vi en svårighet, som ingalunda afhjelpes genom ett nytt namn, icke heller genom antagandet af grålaxar (S. trutta) och blanklaxar (S. salar) såsom fullständigt skiljda och städse konstanta arter. Dessa stå tydligen 1 ett allt för intimt förhållande till hvar- andra, för att artbegreppet här skulle kunna göra sig gällande i all sin stränghet. Snarare komma vi naturens sanning 1 denna fråga på spåren, om vi nöja oss med att urskilja de olika utvecklingsskeden, hvilka under olika förhållanden kunna ernå en större eller mindre fasthet i sitt uppträdande. Detta är också, ehuru kanske omedvetet, redan gjordt af de författare, som indelat slägtet Salmo och uppställt dess arter efter hufvudets storlek och tandbeväpningens beskaffenhet på plogbenet. Då vi veta, att det är en allmän regel, att hufvudets relativa storlek förminskas och plogbenets tänder bortfalla med åldern hos laxarne, kan en indelning efter den nämnda grunden naturligen icke lemna annat resultat än ett uttryck deraf, att under vissa förhållanden bibehålles denna tandbeväpning i mindre eller större utsträckning längs plogbensskaftet, liksom hufvudet kan förblifva jemförelsevis stort. Med andra ord: under vissa förhållanden qvarstadnar en lax-form uti ett eller annat ti- digare utvecklingsskede samt tillväxer och fortplantar sig med bibehållande af detta skedes karakterer. Det är en sådan framställning af våra laxar, NILSSON lemnat i sin Skandi- naviska fauna. Hans afdelning a (sidan 370) innehåller blanklax (S. salar) och grålax | KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:o 8. 101 (IS. eriox) med de karakterer, som tillhöra den utvecklade lax-åldern, den förra med mindre, den senare med större hufvud; hans afdelning b (sidan 397) innehåller oklan (S. ocla) och börtingen eller tajmen (S. trutta), den förra med jemförelsevis stort, den senare med litet hufvud, de mellanformer, som bibehållit det mesta af öring-ålderns karakterer; hans af- delning ce (sidan 412) har till karakterer sin motsvarighet i forell-åldern, sådan äfven denna kan gå igen uti fullvuxet tillstånd hos de i färskvatten instängda grålaxarne, och i denna afdelning träffa vi likaledes en form med stort hufvud, insjö-forellen (S. ferozx) och en form med jemförelsevis mindre hufvud, bäck-forellen (S. fario). Denna skildring af Skandinaviens egentliga laxar är således fullt naturtrogen, om endast »arterna» få gälla, hvad de verkligen äro, såsom uttryck för det sätt, hvarpå lax-typen under olika för- hållanden förvandlat sig och bibehållit sig i våra vatten. De syd-europeiska laxar, hvilka Riksmuseum genom fiskeriassistenten C. BYSTRÖM och från K. K. Museet i Wien erhållit, tyckas utvisa, att typens förvandlingssätt äfven der varit 1 det väsentliga detsamma. BYystRÖM uppehöll sig »någon del af Augusti månad» 1862 »dels i Lindau, dels i Constanz, dels i Langenargen, allt vid Bodensjön, sysselsatt att för det zoologiska Riksmuseets räkning anskaffa några fiskar från denna sjö»; och de exemplar, om hvilka vi med säkerhet veta, att de tillhöra denna insamling, äro 1 våra tabeller upptagna under N:r 332—334. Dessutom finnas fyra exemplar, signerade: Sclueitz, Byström, hvilka måhända tillhöra samma insamling”), oaktadt detta är osäkert, emedan BysTRÖM under samma resa äfven besökte fiskodlingsanstalter vid Ziricher-sjön, Genever- sjön och Neufchateler-sjön, dock utan att i sin reseberättelse”) omnämna, huruvida han vid dessa gjort någon insamling af fisk. De från Wiener-museet insända laxarne äro uppgifna att vara typ-exemplar från HECKELS och KNERS samlingar och härstamma från trakterna söder om Alperna. I våra tabeller äro de upptagna under N:r 335—337. Hvad - först beträffar dem, som utan någon osäkerhet i afseende på lokalen komma Lol 29 oss närmast, »die Sclucebforellen» från Boden-sjön, N:r 332—334 1 tabellerna, synes lätt, att desamma hufvudsakligast skilja sig från de öfriga sydeuropeiska exemplaren, derigenom att bakre abdominaldelen är jemförelsevis lång: — !/. 4 = 21.0—21.9 (hvarmed samman- hänger, att stjertens minsta höjd i förhållande till denna dels längd är jemförelsevis liten: — t/, 4 = 38—39), att de mellersta stjertfenstrålarne äro jemförelsevis korta: — ä/, 4 = 6.3—6.7, och att öfverkäksbenet är jemförelsevis smalt: — :/;, 4 = 12.6—13.5. Men samma förhållande (salar- och röding-likheter”) hos icke könsmogna trutta-exemplar) hafva vi redan funnit hos de nordiska laxarne; och häri ligger ingen grund för att antaga verklig formskillnad. Med Motala-foreller hafva dessa Bodensjö-foreller blifvit jemförda af Wipzr- GREN (Bidrag till kännedomen om Sveriges Salmonider, Disp. pag. 41), som om en sådan jemförelse yttrar: »Icke ens i färgen har jag mellan dessa kunnat upptäcka några skill- nader.» Då detta resultat, för hvilket WIDEGREN visserligen icke lemnat något särskildt bevis, blifvit på det skarpaste klandradt och motsagdt, må det vara skäl att ur våra ta- beller framdraga en mera detaljerad jemförelse. I WIDEGRENS efterlemnade samlingar finnas nemligen två ännu icke könsmogna honor af grålax-foreller från Motala, i våra 1) Jfr. GÖNTHER Cat. Fish. Brit. Mus., Part VI, pag. 67, not. 2) Se Kongl. Landtbr.-Akademiens Tidskrift 1864. 3) Jfr. ofvan, pag. 96, not. 2. 102 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. tabeller upptagna under N:r 137 och N:r 197, om hvilka WIDEGREN på etiketten antecknat: »Unge af S. lacustris.» Antagligen hafva dessa ingått i det jemförelse-material, hvarom han på anförda ställe talar. Ställa vi nu dessa båda exemplar vid sidan af N:r 332, hvilken är af ungefär samma kroppslängd som den sistnämnda, och utesluta vi de punkter, i hvilka N:r 332 och N:r 197 äro fullkomligt eller nästan lika med hvarandra, men tillägga de förhållanden, i hvilka N:r 137 eller N:r 200 — en likaledes icke könsmogen hona från Motala, af något större kroppslängd än N:r 332 — stå såsom förmedlande länkar dem emellan, och i noter angifva de förhållanden hos andra exemplar i vår sam- ling, som bevisa likheten, der ej denna af den öfriga jemförelsen tillräckligt tydligt fram- går, få vi följande jemförelsetabell, hvars resultat bör vara oomtvisteligt: | Nummer i tabellerna 197 332 137 200 Kroppslängden, i millimeter 233 236 212 252 | Hufvudets längd i Z af kroppslängden.........--- bla 6 22.5 21.6 — 21.0 | Mellanhufvudets längd » oo» PAR gg NES ba/a 36 15.5 14.2 — 14.7 | Pannans bredd » » DNS & og AESEDAR Ila 4 T.2 6.3 | — 6.9!) | Underkäkens längd » » 5) VYER UCS BST kla 96 | JE 12.6 | = 12.7 ' Ryggfenans afstånd från nosspetsen » » DN MEL LLER ET Mja I 42.5 41.1?) | — — | » bas » oo» PAU UET FEEL A LS SAR n/a 96 | 13.3 11.0 | 12.71) | 35 | | » höjd DD Par ERE o/a 36 13.3 11.9!) — | = | Bröstfenornas längd » » DES Ag GRAN. Pla 16.7 14.4 151 | 14.3 | Frambukens » DE NYA Spak KE Ila 4 29.0 27.7 | 26.9 — | | Bukfenornas afstånd från nosspetsen » » DUE OSSE SATSAR T/a 49.4 47.0 48.63) | — | | » längd DIEN HOSET FRA SPÖN sla 36 12.4 11.4 Isak Ilan | Analfenans höjd » » HETTAN SPUR Tja $ 12.3 11.6 11.s 11.3 | Penfria stjertdelens bukbrädd » » 13.8 12.7 NP I — | Stjertens minsta höjd DEE 9J.4 8.11), 1) | Ää | 4) | | Mellersta stjertfenstrålarnes längd » » 1.3 6.3!) | — | — | Pannans bredd i 2 af hufvudets längd 32.4 204 31.35) = Underkäkens längd » » » » 60.9 58.8?) — Undergällockens — » » on » » 24.7 26.5 — 26.4 | Ryggfenans bas » on » » 59.0 51:0 36.3 52 Stjertens minsta höjd =» » » » 41.9 31.3 39.6?) | = Mellanhufvudets längd » » » » 68.6 65.75) — | — Pannans bredd i 2 af mellanhnfvudets längd............--- / 47.2 | 44.8 | 45.5!), 5) | — Nosens längd PY » 41.7 | 43.3 | 45.5 | 43.2 Öfverkäksbenens bredd » » » 16.6 13.4 | 15503) — ; längd Od h 55.6 FS HR Undergällockens = » » oo» » 36.1 40.37) - — Ryggfenans bas RE » 36.1 | TI.6 81.s TYG Analfenans » » oo» » 2.8 | 56.7 | 54.55) — Stjertens minsta höjd » » » 61.1 56.7 IKDT62) — Öfverkäksbenens bredd i 2 af deras längd 30.0 | Bbl 26.37) = Pannans bredd i Z af öfverkäksbenens längd os. sooooocoooooosoono on 9/h a | 85.0 | Ti.0 78.9 79.5?) Öfverkäksbenens bredd i 4 af underkäkens längd s...oonnnmmnoooooon nn ix i 18.s | 15.0 TSE) — » längd » » » RNE Lr h/r 62.5 [5650 65.5?) — KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 103 Nommer i tabellerna 197 332 137 200 Kroppslängden, i millimeter 233 236 212 252 Ryggfenans afstånd från mnosspetsen i 4 af bukfenornas afstånd frånigsamm arp unkte === --53-5ESS5S95SSNNOR Tessa ee NS A SON eaE mr 6 86.0 87.49) = = Bnukfenornas längd i 4 af bröstfenornas längd sssoommosoosossosse---- s/p 3 74.4 79.4 78.1 77.81) Stjertens minsta höjd i 4 af postabdominallängden ...........-------- ål 44.9 38.0!) — — » » » oo» oo» praeabdominallängden s.osomnonoo------ älg 9 30.5 29.05), 8) — = Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 4 af längsta stjertfenstrålarnes läng dig>-sercli sägen rå re rs B rp ica Id og das bee rg El sor dre sSDArg älö, 4 51.4 43.7”) — — Efter denna jemförelse kunna vi icke finna någon skillnad, — vare sig till arts- eller ens till varietets-karakterer —, mellan Bodensjöns »Schwebforellen» och »Silfverlaxarne» i Skandinaviens vatten. I jemförelse med de exemplar, hvilka äro signerade såsom här- stammande från Schweitz, N:r 328—331 i våra tabeller, visa dessa Bodensjö-foreller, för- utom ofvan anmärkta skillnader, kortare öfverkäksben i förhållande såväl till kroppslängden som till mellanhufvudets längd (!/. och "/,) samt kortare bröstfenor och lägre analfena och stjert (”/a, ”/a och £/.), hvilka skillnader endast hänvisa till sådana öfverensstämmelser med blanklaxar, som följa med tillväxten och det icke könsmogna tillståndet. Hos typexemplaren för HecKELS och KNERS Salar Ausonii, N:r 335 i våra tabeller, och Salar dentexz, N:r 336 i tabellerna, är gälräfstaggarnes antal temligen stort, så som hos blanklaxarne, men öfriga formförhållanden af karakteristisk betydelse hänföra dem otvetydigt till grålax-typen. Jemföres N:r 335 med N:r 331, skall man visserligen finna åtskilliga rätt påtagliga olikheter dem emellan; — och flera bland dessa, ss. t. ex. Ja, "/a, =/4, hos N:r 335 äro liksom gälräfstaggarne tydliga öfverensstämmelser med blanklaxarne —; 1 =S N:r 225—230, icke könsmogna honor från Hvita 2/a n/a oja åla 94 Hafvet, med kroppslängd af 245—315 mm. hafva 6.1—7.3 Hettne & & 6 199; icke könsmogen hona från Motala, me ma 94 en kroppslängd af 250 mm., har 2 NN k(y 96 59.6 66.7. icke könsmogen hona från Norrköping, med en kroppslängd af 269 mm., har rla 9 = 46.8. icke könsmogen hona från Nyckelvattnet i Vermland, med en kroppslängd af 257 mm., har åfa $ 3:2. könsmogen hanne från Djurkälla-bäcken, vid Vettern, med en kroppslängd af 257 mm., har a/v 2 0:3 åly $ = 36.2 63.8 36.7 21.2 68.0 14.7 hr 96 SLI; en 181, en re 5) N:r 201, en b2!Z 96 å/5, 96 in Iin 4 il « 196, 220, 198, 237, en en en en älg HET 27.0 4 könsmogen hona från Norrköping, med en kroppslängd af 338 mm., har 9/p, 4 = 43.4; i/4 6 — 29.5. icke könsmogen hona från Geauta-sjön (Ume elfs område), med en kroppslängd af 278 mm., har !/p, 4 = 41.0. icke könsmogen hona från Motala, med en kroppslängd af 245 mm., har v/ö, 4 = 56.8; m/r $ = 87.1. icke könsmogen hona från Vettern, med en kroppslängd af 333 mm., har ä/; & — 41.2. 104 SMITT: RIKSMUSBETS SALMONIDER. men olikheterna kunna ej gälla annat än såsom af individuell beskaffenhet, hvilket lätt visar sig, om jemförelsen utsträckes till t. ex. N:r 138, N:r 176 och N:r 179 i tabellerna, då bl. a. den betydliga skillnaden i ryggfenans läge och i stjertens minsta höjd finner sin förklaring. Redan STEINDACHNER har i sina Ichthyologische Beiträge, XII, pag. 17”) identifierat HecKrrs och KNERs Salar dentex med vanliga bäckforellen (S. fario). Det typ-exemplar, Riksmuseum erhållit från Wiener-museet, N:r 336 1 våra tabeller, kan tydligen icke till arten skiljas från näst föregående nummer men har bibehållit en del ungdomskarak- terer såsom det breda öfverkäksbenet ('/,,), den smala pannan (2/» och 9/»,) samt korta nosen (2/» och /,,), hvilkas motsvarigheter vi visserligen stundom kunna återfinna hos nordiska exemplar af samma storlek (ålder), — såsom för g och e, t. ex. hos N:r 213, N:r 251 och N:r 269 i tabellerna —; men vanligast träffa äfven hos nordiska exemplar i stirr- och forell-åldern. Den teckning med fina svarta fläckar, som skulle utmärka Salar dentex, tillkommer äfven CUvIERS och NILSSONS Salmo punctatus, vär nordiska fjällforell. Detta typ-exemplar tillsamman med det följande —, N:r 337 1i våra tabeller, de gamles Carpione, LINsÉ's Salmo carpio från Garda-sjön, Fario carpio hos HECKEL och KNER —, är ett talande exempel på ohållbarheten af den karakter, hemtad från tändernas ställning på plogbensskaftet, hvilken hos de sistnämnda författarne skiljer de af dem an- tagna slägtena Salar och Fario. Salmo carpio deremot synes intet annat vara än en »silfverlax»-varietet, hvilket också uttrycker sig 1 dess jemförelsevis låga stjert och något, ehuru svagt, urringade stjertfena. Ur dessa undersökningar af de europeiska laxarnes formförhållanden synes mig nu framgå såsom obestridligt resultat, att de båda former, grålaxar och blanklaxar, hvilka numera allmänt antagas såsom typer för skiljda formgrupper, visserligen på många ställen och under många förhållanden stå såsom skarpt markerade och lätt urskiljbara arter, Salmo trutta och S. salar, men dessa arter äro intet annat än mer eller mindre tydligt utpräglade företrädare för olika skeden af samma utvecklingsgång. De blanda sig med hvarandra skenbarligen utan svårighet och förändras under olika lefnadsvillkor, derhän att lokalformer uppstått, af föga utpräglad stabilitet och deraf beroende vetenskaplig betydelse, men ofta af särskild ekonomisk betydelse och med deraf föranledda populära benämningar. Detta förhållande mellan två »arter» har naturligen medfört betydliga svårigheter för deras karakterisering. Till och med den karakter, som hittills ansetts vara den säkraste, nemligen den af GÖNTHER”) påpekade skillnaden uti antal fjäll i en tvärrad, börjande bakom fettfenan och gående snedt nedåt och framåt till sidolinien (11 eller 12 fjäll hos SS. salar, 14 eller flera hos S. trutta), låter ej alltid använda sig. Denna karakter är visserligen ej såsom sådan upptagen i våra tabeller; men den har der sin motsvarighet dels i uttrycken för fjällens storlek (Sqa och Sqc) dels i proportionstalen för stjertens minsta höjd: lägre stjert och större fjäll tillhöra de förhållanden, hvilka vi ofvan sett utmärka blanklaxarne i deras typiska form. Då emellertid denna karakter, såsom vi förut anmärkt, ställer sig jemnsides med könsskillnaden, har den också samma betydelse som öfriga liknande karak- terer. Atskilliga bland de af GÖNTHER beskrifna arterna, hvilka vi ej kunna betrakta såsom 1) Sitzb. der k. k. Akad. der Wissensch. 1. Abth., Bd. LXXXVI (1882). >?) Cat. Fish. Brit. Mus., jfr. Dar: The Fishes of Great Britain and Ireland. 2 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:o 8. 105 annat än mer eller mindre skarpt utpräglade lokal-former, hafva också, enligt hans Cata- logue, nämnda antal fjäll vexlande mellan 13 och 14 eller t. o. m. 13 och 16, en har »omkring 13», andra »12 eller 13». Stundom finner man antalet på den ena kroppssidan olika mot på den andra sidan. Den säkraste uppskattningen af denna såväl som öfriga karakterers betydelse synes mig framgå ur en sammanställning af de medeltal vi ofvan funnit, blott man dervid iakt- tager, att i fråga om de proportionstal, som med åldern minskas, bör minskningen na- turligen vara något mindre för grålaxarne i öring- och lax-åldrarne i våra tabeller, då medeltalen för dessas kroppsstorlek i dessa åldrar äro mindre än de motsvarande för blanklaxarne, — och af samma grund bör förökningen vara mindre, i de fall då propor- tionstalen ökas med åldern. Vi sammanställa derföre här såväl de särskilda medeltalen för trutta och salar, som för de särskilda åldrarne och för alla de exemplar (316 st.), hvilkas proportionstal ingått i beräkningen af dessa medeltal. 2 Medeltal för egentliga laxar. Medeltal för egentl. laxar. 3 Al SH 2 Yngel. Stirr. Forell. Öring. Lax. sl al ENS = 25 = ST SA | SA = | | = | SR 1 = SN sl) & Vid medeltal af kroppslängd i millimeter | 47 | 50 | 108 | 109 | 182 | 161 313 | 403 | 587 | 609 | 48 |108 | 179 | 318 | 595 | 279 | 3833 Hufvudets längd ix af kroppslängden ?/a 2 | 25.2| 24.6| 23.5| 23.5] 22.6| 22.21 22.01 20.11 22.0] 20.21 25.0] 23.5) 22.5) 21.9] 20.9] 22.5] 21.5 Mellanhofvudets längd EN » d2/a 26 | 17.5] 17.0] 15.71 15.7] 15.4] 14.9] 14.9] 13.1] 14.3] 12.6] 17.3) 15.7| 15.3] 14.8] 13.7] 15.2] 14.4] Pannans bredd ” oo» » I/a.96')S:21, OIL AO KET NOS ELIOT EES Be es a en da orsa 6:9 Nosens längd » a» ” era 2 | 6.6] 6.5] 6.4) 6.4) 6.5) 6.3] 6.8| 6.5| 7.4| 7.2] 6.6) 6.4| 6.5) 6.8) 7.3) 6.7] 6.6 Öfverkäksbenens längd ” oo» » hia 96) 9.8] 81) 9.2] 80 Ed 7.6] 9.0] 7.0l 8.6) 7.0] 9.2] 8.7) 8.9) 8.9) 8.0) 8.8) 8.5 Underkäkens »” DAD ” kla 96 | 13.9] 12.1] 13.4] 12.3] 13.4] 11.7] 13.6] 11.5 13.s| 12.0 13.31 13.0] 13.2) 13.5] 13.1] 13.3] 13.4 Ögonens längddiameter ” oo» » c/a 96) 6.9] 6.4| 5.4| 5.8) 4.5) 4.9] 3.4 2.6] 2.3] 2.11 6.7) 5.6) 4.6] 3.a| 2.21 4.2) 3.3) » — höjddiameter ” oo» » Ya | 6.2] 5.6] 4.7| 5.0] 4.0] 4.3 da 24 22 20 6-0] 4.9] 4.0] 3.1] 2.1] 3.7] 3.0 Undergällockeus längd » » » Ua Z | 7/6 AR Ft LON | (ORG väl 5.8) 5.3] 4.9) 5.3] 4.8] 7.1] 6.5) 5.7| 5.8] 511 5.7) 4.9 Ryggfenans afstånd från nosspetsen » » » mja 96 | 42.5) 43.2] 42.3] 41.9] 42.2) 41.1] 42.1] 41.0] 42.5] 41.8] 42.7| 42.1] 42.1] 42.0] 42.2] 42.1 43.7) » bas ”n oo» »” n/a 2 | 13.1] 13.7] 12.1] 12.7 12.3 12.8] 11.71 10.9) 11.51 10.8] 13.3] 12.3] 12:4] 11.7) 11.2] 12.1] 10.3 » höjd ” oo» » ?/a 36 | 15.9] 15.7] 14.9] 14.6] 14.2 13.1 12.2 10.3] 11.0| 9.6] 15.8] 14.8) 14.1] 12.1] 10.51 13.2] 11.9) Bröstfenornas längd » on » Pla 26 | 19.21 21.9] 17.9] 20.1] 16.9] 18.4] 14.9] 13.1] 13.5] 12.3] 20.11 18.8] 17.1] 14.8] 13.1] 16.3] 14.9] Preabdominallängden » on » a 2 26.2] 27.71 28.1] 28.9] 28.71 29.4] 29.0] 30.1] 29.31 29.51 26.7] 28.4| 28.8] 29.1] 29.4] 28.81 28.9] Bukfenornas afstånd från nosspetsen » » » ”/a 96 | 48.61 49.71 48.91 50.0 49.3] 49.5 48.9148.9] 49.4 48.8] 49.0 49.31 49.31 48.9] 49.21 49.11 49.2 » längd ” on » s/a 7 | 13.3] 14.6] 13.2] 14.1 13.0 13.1| 11.7] 9.7| 10.8] 9.6) 13.8] 13.5| 13.0] 11.6] 10.4| 12.4] 11.6 Postabdominallängden ” on » t/a 36 | 16.5) 17.7| 19.8] 19.5] 19.7| 19.5] 20.3 21.3/ 21.2 21.11 16.9] 19.7/ 19.7] 20.4] 21.21 19.91 20.9 Analfenans bas » oo» » v/a 24) 9.3] 9.0] 8.5) 81) Bal 8.5l Bal 7.5) 86) 7.8) 9.2] 83) Bal Bal Bal dal Va » höjd ”» oo» » z/a 3 | 13.6) 12.9 13.2] 11.8/ 13.1] 11.2] 12.1] 8.7/ 11.5) 9.0]13.4| 12.7] 12.9] 11.9] 10.6] 12.3] 10.5 Fenfria stjertdelens ryggkant » on » v/a 3) 9.5) 8.8) 11.5 12.7/12.2 12.3 11.1 13.0] 10.6] 11.ol 9.31 12.0] 12.2] 11.2] 10.7] 11.5] 12.0 » » bukbrädd » oo» »” 2/a 4 | 10.8] 12.7] 12.7] 13.5| 12.7] 13.3 12.2/13.6 11.31 13.1] 11.5] 13.0] 12.8) 12.3] 12.0] 12.51 13.0 Stjertens minsta höjd » oo» » åla 6) 9.5) Bal I.1] Bo) 9.4) 82 8.1| Ta] 8.7] 6.9] 9.11 -8.7| 9.3] 8.6] 8.0] 8.8) 7.2 Mellersta stjertfenstrålarnes längd » » » äla 4 | 11.4] 8.8] 9.0 Ta] 8.0] 6.7] 7.1] 5.5) 7.7] 5.8] 10.5] 8.3) 7.8) 7.6] 7.0] 7.9] 6.9 Längsta » » » on » ö/a 36 | 15.71 16.2] 15.6] 16.5] 15.5] 15.0 14.2] 15.0) 13.6] 13.6 15.9] 15.9] 15.4] 14.2] 13.6] 14.0] 15.1 Ögonens längddiameter i 4 af hufvudets längd...........- c/d 2 | 27 5| 26.0] 23.0] 24.7] 20.1| 22.2] 15.7] 12.9) 10.6] 10.61 27.0] 23.7] 20.4| 15.5] 10.61 18.6] 15.8 SEN jddiametera fo irl a pA LIRA a/p 3 | 24.9] 22.91 20.0l 21.7| 17.8] 19.7] 14.11 12.01 10.0! 9.9 24.2] 20.71 18.0] 14.0] 10.01 16.6] 14.4! EK. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 8. 14 106 Vid medeltal af kroppslängd i millimeter | Pannaus bredd i 2 af hufvodets längd..o.------ Y/v 2 Nosens längd ERE » DUEYESSTS OSS er/b | Öfverkäksbenens längd » » » Då FÄRSK hv 96 Underkäkens » » oo» » byst jer SR oe IR klo 36 Undergällockens — » » oo» » MRBS Up 46 Ryggfenans bas DID » SL Tg EN AAA n/p 4 | Analfenans » po» » Pooreeeeeneine vf 4 | Stjertens minsta höjd —» » » MIR E SANS NS ålp I | Mellanhufvudets längd » » » HAE SLSE dalv 4 Ögonens längddiameter i 4 af mellanhufvudets längd... e/ba 96 » — höjddiameter » » fd » oc Ugh | Pannans bredd -- I|d3 I Noseus längd ” oo» » » io E1/dz 70 | Öfverkäksbenens längd =» » » » li Rby 6 | Underkäkens » » ) ho K/bad6 Undergällockeus — » Don oc Uba Ah | Ryggfenans bas PYRRROS ED » DNE ER (62 RA | Analfenans =» » oo» » » cn Y/ba 6 Stjertens minsta höjd — » » ” DSS CAG | Öfverkäksbenens bredd » » » PINGST UV RiAr » » » » Ööfverkäksbenens =» ... in 9 "Pannans bredd » on » He ec INN Nosens längd » on » HIERTA Öfverkäksbenens bredd » » underkäkens ” ir 96 » längd —» » » Di ESUNK Rae | Ryggfenans afstånd från nosspetsen i Z af bukfenornas afständ frant:samma,punktasssss;bosslesperss Barset m/7 | Bukfenornas längd i 2 af bröstfenornas längd...........-- s/p 6 | Stjertens minsta höjd i 2 af postabdominallängden.....- ål; 96 » ” » >» » preabdominallängden .....- älg Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 2 af längsta stjert- fenstrålarnesylang disse aolss seas esse mass ADae ren älg 4 Ant. gälräfst. på högra sidans första gälbåges nedre del .... Spbd, ”» ” ” » ” hela framkant Spbd nedre hälft.. Spöbs, » » » » venstra » » » n » » ST » ” hela framkant Spbs » fjällienlångrad, '/,, af kroppsl. straxtofv.sidol., på framb. Sqa ”» ” ” ” » ” » on Du » » stjerten Sqc Hb. SUralar i Trygg fen ars vs. sooot RE AS PAUS SAR ENSE D » ÄR RE: EN Gb TN a Sera Ret DE NE ESA A » HE 19 DOS UfSMOLNA dosen cos c kSse so SED HTS SRERANERS LES RP. ” DUK fE MOTA oo ocos eco nos VET a Sa RA SENSE Vi SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Medeltal för egentliga laxar. Stirr. Forell. Öring. LDIDS DIN 109 28.4 27.3 24.1 52.3 27.6 5 34.4 34.1 67.6 36.5 32.3 42.1 40.4 50.5 71.5 182 31.3 28.9 40.3 59.2 25.5 54.4 Ölen 41.4 68.2 29.4 26.2 45.8 42.3 HI 86.9 37.4 958 H4.4 60.7 05: 20.8 TG 71.6 18.3 68.1 36.7 (flat 47.7 32.7 Medeltal för egentl. laxar. LINS [20 108 | 179 30.2 27.6 21.5 55.4 27.4 D2.1 39.5 TA 67.4 35.0 30.6 44.7 40.9 05.6 32.1 40.6 78.3 52.7 54.9 16.8 30.5 30.9 741 20.5 67.4 31.3 28.5 29.5 58.3 20.6 54.9 37.3 40.9 68.1 29.8 26.6 45.8 42.3 38.1 35.8 27.6 80.6 D4.1 60.1 15.3 H Å Aa "Fung I5/9TG 103 jUI BRN 318 | 595 | 279 383 22.6) 34.51 31.s| 32.6 31.2/ 34.51 29.9] 30.0 40.4| 37.81 39.1] 39.8 61.4/ 61.81 59.0] 62.7 24.3 24.0] 25.4| 23.1 53.3 53.0] 53.7| 48.2 38.3] 38.8] 37.5| 29.3 39.4| 37.31 39.1] 39.5 67.6| 64.21 67.5) 67.1 22.91 16.51 27.4 20.8|15.51 24.6 48.31 53.8) 47.2 46.21 54.0] 44.4 59.91 59.01 58.1 90.9/ 96.4] 87.5 36.0) 37.4] 37.7 78.91 82.61 79.6 56.71 60.5] 55.6 58.3] 58.1] 58.0 14.6| 13.2] 15.4 24.4| 22.4] 26.7 80.9] 91.6] 82.0 77.3) 91.7] 76.6 16.0| 13.7] 17.8 65.9| 61.21 66.4 86.0 78.6 42.6 29.7 53.1|5 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 107 Vid sidan af medeltalen för de 316 exemplar af lax, som ingått i beräkningen af de proportionstal, på hvilka vi byggt ofvanstående slutledningar, har jag här 1 sista ko- lumnen ställt motsvarande medeltal för 108 exemplar af rödingar ur museets samlingar. Det visar sig lätt, att i de allra flesta hänseenden äro äfven rödingarne att betrakta såsom en fortsättning af den utvecklingsgång vi spårat hos de egentliga laxarne. HECKEL och KNER hänförde också Salmo salar till samma formgrupp som rödingarne; och det är väl bekant, att de sistnämndas hybridisering med egentliga laxar möter ringa svårighet och lemnar aflingsför afkomma”). Såsom vi ofvan erinrat, har FITZINGER, liksom före honom KNERr, icke utan skäl velat förklara den form, som egentligast bär namnet Salmo lacustris, såsom frukten af hybridisering mellan röding och egentlig lax. Dock är förhållandet ej så enkelt, som vid första påseendet kan tyckas, ehuru den nämnda fortsättningen af de egentliga laxarnes utvecklingsriktning in på rödingarnas område väl stämmer öfverens, dermed att medeltalet för de förras kroppslängd i våra tabeller (279 mm.) är mindre än medeltalet för rödingarnes kroppslängd (333 mm.), hvarigenom skillnaderna i de öfriga anförda medeltalen för våra samtliga laxar och rödingar äfven komma att framstå såsom uttryck för fortsatta åldersskillnader. Redan i den jemförelse, som är framställd i nyss lemnade tabell och vid hvilken endast våra egentliga rödingar äro afsedda, synes en påfallande stor skillnad i antalet gälräfstaggar och fjällrader. Ehuru denna skillnad går i följd med laxarnes utvecklings- gång, är den dock för stor för att kunna förklaras såsom en omedelbar fortsättning af det föregående; och ehuru samma utvecklingsgång gör sig gällande i de allra flesta för- hållanden, gifvas dock några punkter, i hvilka utvecklingsriktningen är en annan. Så t. ex.: då vi hos de egentliga laxarne funnit underkäkens längd i förhållande till kropps- längden å ena sidan aftaga med åldern, å andra sidan i öfverensstämmelse härmed vara större hos grålaxarne än hos blanklaxarne, se vi här denna längd ("/.) i medeltal vara mindre hos de egentliga laxarne än hos rödingarne. Stjertfenans längd i förhållande till kroppslängden (//.) är likaledes hos de egentliga laxarne aftagande med åldern (hvilket förhållande dock endast i forellåldern uppträder i medeltal såsom formskillnad mellan grålax och blanklax) men hos rödingarne i medeltal större än hos de egentliga laxarne. Ryggfenans afstånd från nosspetsen i förhållande till kroppslängden ("”/.) är hos de sist- nämnda aftagande med åldern till och med öring-åldern, och blott uti yngel-åldern är det mindre, eljest större hos grålax än hos blanklax; men rödingarne hafva detta afstånd i medeltal större än de egentliga laxarne. Undergällockens längd 1 förhållande till mellan- hufvudets längd (!/;) är alltid i medeltal mindre hos grålax än hos blanklax (hvilket för- hållande först mellan öring- och lax-åldern gör sig gällande såsom åldersskillnad); dock är denna längd i nämnda förhållande och i enlighet med den allmännast för de egentliga laxarne gällande åldersskillnaden i medeltal större hos dessa sistnämnda än hos rödingarne. Detsamma visar sig med hänseende till längden af ryggfenans bas 1 förhållande till mellan- hufvudets längd ("/;), blott att äfven åldersskillnaden der uppträder i form af proportions- talens stegring, endast afbruten mellan forell- och öring-åldrarne. Likaså med hänseende till nosens längd i förhållande till öfverkäksbenens längd (4/:), der nyssnämnda afbrott 1) Jfr FR. Dar, Nature, Sept. 18, 1884, pag. 488. 108 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. uppträder mellan stirr- och forell-åldrarne. Slutligen finna vi samma afvikelse från de cgentliga laxarnes utvecklingsgång uti skillnaden mellan dessa och rödingarne med hänsyn till ryggfenans och bukfenornas ömsesidiga läge ("/,). Här är nemligen medelprocenttalet för de förstnämnda mindre än för de sistnämnda, medan åldersskillnaderna för de förra i hela formgruppens medeltal endast mellan stirr- och forell-åldrarne går i denna riktning och - formskillnaden mellan grålax och blanklax uti alla åldrarnes medeltal går i motsatt riktning. Dock är härvid att märka, att åldersskillnaderna i de särskilda medeltalen hos blanklaxarne allt ifrån forell-åldern går i samma riktning som skillnaden mellan egentliga laxar och rödingar. I oafbruten formserie kunna följaktligen våra rödingar icke förenas med de egent- liga laxarne, och bestämda karakterer tyckas åtskilja dem, såsom nämndt, uti gälräfs- taggarnes antal och fjällens storlek. Huchen (Salmo hucho) i Donau är emellertid en röding-art med gälräfstaggarnes antal lågt så som hos en grålax; och den af GÖNTHER beskrifna Salmo Grayi från Irland (hvilken dock måhända är en bastard mellan röding och lax) är, enligt honom, en röding med de egentliga laxarnes antal fjällrader. Samma är förhållandet med en annan karakter, som eljest är allmänt gällande för de egentliga rödingarne, nämligen tandbeväpningen på hyoidbenets copula-delar. Denna skulle, så att säga, vara en ersättning för de förlorade tänderna på plogbensskaftet; men huchen och den nordamerikanska S. fontinalis sakna densamma, och äfven hos våra rödingar kunna dessa hyoidtänder saknas, såsom hos N:o 458 i museets samling, der blott en sådan tand kunnat upptäckas, eller hos N:r 371, 374 och 386, hos hvilka inga hyoidtänder finnas. 'Tandbeyäpningen lemnar således icke heller här någon hållbar karakter liksom formen för tandbeväpningen på plogbenet hos rödingarne endast kan betraktas såsom en motsvarighet till det i detta hänseende längst framskridna utvecklingsskedet hos de egentliga laxarne. Att uti särskilda slägten (Salmo och Salvelinus) afskilja laxar och rödingar, är derföre ett vanskligt företag, som också på senare tider inom vetenskapen förlorat förtroende. Till ett liknande resultat har man äfven i allmänhet kommit beträffande frågan om art- skillnad mellan de europeiska rödingarne (/huchen undantagen) och särskildt mellan våra Skandinaviska former. Vi skola i det följande se, att förhållandet här ställer sig i det närmaste lika för rödingar som för laxar, så att den ena formen är att betrakta såsom en fortsättning från den andra 1 en naturlig formserie, och en lämplig utgångspunkt för undersökningen erbjuder den redan af ARTEDI antagna artskillnaden och af NILSSON såsom formskillnad ytterligare framhållna skillnaden mellan Vetternsrödingen (Salmo salvelinus) och Lapplandsrödingen (Salmo alpinus); men redan för att förstå förhållandet mellan dem, och ännu mera när det gäller att förklara den mängd öfriga röding-arter som blifvit uppställd, måste vi uti jemförelsen indraga de mera arktiska rödingar, som särskildt ut- märka sig genom samma vexling i lefnadssätt som laxarne, vandrande från hafs- till färsk- vattenslif. Till benämning af sistnämnda rödingar har jag valt FaABricH Salmo stagnalis i Fauna Grenlandiea, då hans S. carpio visserligen synes vara samma art men har sitt namn af en helt annan fiskart och hans S. rivalis endast synes utmärka de i färskvattnen imnestängda mindre exemplaren och ungarne. För dessa tre hufvudformer har jag i mina föregående uppsatser om Riksmuseets samling af laxartade fiskar framhållit de mest utmärkande kännetecknen. Bukfenornas KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 109 läge, med deras fästpunkt bakom midten af kroppslängden, och det jemförelsevis stora hufvudet, med en längd i medeltal större än 23 4 af kroppslängden, jemte den korta postabdominaldelen, hvars längd i medeltal är mindre än 38 4 af bukfenornas afstånd från nosspetsen, utmärka den typiska salvelin-formen, hvars hembygd äfven synes vara mera östlig och sydlig än de öfrigas. Den låga stjerten, hvars minsta höjd i medeltal är mindre än 30 4 af postabdominallängden, och det jemförelsevis korta hufvudet, hvars längd i medeltal är mindre än en femtedel af kroppslängden, äro de mest utmärkande karak- tererna för den typiska S. stagnalis, hvars egentliga hembygd ligger längst vester och norr inom Atlanter-bäckenets område. Vår Lapplandsröding deremot kännetecknas i främsta rummet genom sin jemförelsevis höga stjert, hvars minsta höjd i medeltal är större än 27 Z af frambukens längd. För att ytterligare belysa förhållandet mellan dessa tre former lemnar jag här en sammanställning af medeltalen för alla de i samlingen uppmätta typiska exemplaren af dem, hvarvid dock är att märka, att samlingen af Salmo stagnalis icke innesluter något exemplar af det yngsta åldersskedet, hvarföre ock åldersförändringarne i denna forms medeltal göra sig mera gällande än i de öfrigas. ; | Salmo Salmo Salmo alpinus. | stagnalis. | salvelinus. | I T Medeltal af de uppmätta exemplarens kroppslängd: millimeter 263 432 392 Hnufvudets längd 20.8 19.6 23.2 Mellanhufvudets längd 14.0 12.9 15.6 Ögonens längddiameter 3.6 2.2 J.4 » höjddiameter 3.2 2.0 3.1 Nosens längd 6.0 6.2 7.0 Pannans bredd öfver ögonens midt 6.7 6.8 7.3 Öfverkäksbenens längd 7.9 7.6 9.8 Underkäkens » 12.7 12.3 14.9 Undergällockens — » 5 | 5.0 4.4 3.0 Ryggfenans afstånd från nosspetsen | 43.0 43.3 44.9 ” bas 10.4 10.1 10.3 » höjd 12.3 10.4 12.0 Bröstfenornas längd 15.3 12:5 15:2 Praabdominallängden 27.9 30.1 30.0 Bukfenornas afstånd från nosspetsen 47.4 48.5 52.0 » längd IST 10.2 11.3 Postabdominallängden | 21.s 21.8 19.4 Analfenans bas 83.7 18 3.2 ” höjd 10.7 9.6 10.6 Fenfria stjertdelens ryggkant » on VA 12.2 11.9 11.3 » » bukbrädd » on | 13.2 13.4 12.4 Stjertens minsta höjd » oh | 7.6 6.5 6.8 | Mellersta stjertfenstrålarnes längd » » FÅ 450 6.4 6.9 | Längsta ” » DIN Å 15:0 13.2 16.1 | Ogonens längddiameter i 2 af hufvudets längd vå 17.6 11.s TAS 110 SMITT: RIKSMUSBETS SALMONIDER. | I Salmo Salno Salmo alpinus. | stagnalis. | salvelinus. Medeltal al de uppmätta exemplarens kroppslängd: millimeter 263 432 302 Ögdnenst höjd diameter bss at ihufynUe ts) Lane dF-eee es esse Ers SNARAST NAN NEN Av 2 15.7 10.8 13.3 Pannans bredd » oo» » Zz 32.3 35.2 32.1 Nosens längd » » » 4 29.1 alL.7 20.6 Öfverkäksbenens längd. » » » » vå 29.2 39.3 42,3 Underkäkens » om » » Kl 61.1 69.3 64.7 Undergällockens — » DD » » ” 24.2 22.6 21.7 Ryggfenans bas » oo» » » KÖ 49.9 51.9 44.5 Analfenans bas on » » VÄ 41.8 40.1 30.4 Stjertens minsta höjd » » » » bÅ 36.7 2 29.2 Mellanhufvudets längd » » » » vå 67.3 66.2 66.8 Ögonens längddiameter » » mellanhufvudets längd...ossmssssssoooossoosossoosnnnnnnn nn on non /ba 26 26.1 17.9 22.1 »” höjddiameter — » » » DENS SNES SEC VAR [! FAN SMER KSP CM SAN RE CILINA 23.3 16.3 19.9 Pannans bredd STD » » 47.9 59.3 47.6 Nosens längd » oo» » » 43.2 47.9 45.6 Öfverkäksbenens bredd » » » REPA Er BR BAS AN ERE a AR AES i/pa 6 12.8 bd 12.1 » längd =» » » [ÖR kr Mr SNRA Sc SN. sort hb da 56 7 59.3 69.2 Underkäkens » » oo» » » 90.3 95.6 96.6 Undergällockens =» » oo» » » 36.1 34.2 J2.4 Ryggfenans bas » oo» » » 74.2 78.6 66.4 Analfenans — » » oo» » » 62.2 60.7 D2.5 Stjertens minsta höjd —» » »” » 54.6 50.1 43.6 Öfverkäksbenens: "bredd ' » I» öfverkäksbenels. — 0. ocococsusosouosesosssssooss oss ss ooo a nn ilp 9 SN 19.8 19.0 Pannans » DIN » » SESKI RE 84.9 90.2 76.0 Nosens längd DEN » NUR Aer SE BANOR SRS SERIE TNE EB ev/n 76.4 50.8 T2.4 Öfverkäksbenens bredd » » underkäkens HATAR IE FINS EVA ilp 2 14.2 12.3 12.5 » längd » » » NERE Boc ERA IE OG SM RAA SSE WL IA 62.5 62.1 65.5 | Afständet mellan nossbetsen och ryggfenan i 4 af bukfenornas afstånd från nosspetsen m/» 4 90.7 89.3 86.3 Bukfenornas längd i 4 af bröstfenornas längd 6 TI.6 S1.s Tia Stjertens minsta höjd i 24 af postabdominallängden 2 30.3 29.5 34.6 » » 2 SID EE Pros ab dO MIN ALLAN SAel ecco cccestscebberossc broce sosse da SER SSE SS älg 9 27.4 21.4 22.7 Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 4 af längsta stjertfenstrålarnes längd s.sooooooo------ älg 94 46.9 48.5 42.8 | Stjertens minsta höjd i Z af fenfria stjertdelens bukbräddsmsmommmossesseesnnn nn seen nn nn 6 58.1 48.2 55.0 | Analfenans bas » on » » » SID Ren SEAN JENA 66.3 58.8 66.2 Mellanhufyudetsjlängdi» 2»S pragabdominallängdeli-------o-..sso-osscoccdbocsooo see VA 50.5 43.0 52.2 Postabdominallängden » » bukfenornos afstånd från nosspetsen nr 6 46.1 45.1 d7.4 edan af denna sammanställning framgår, att här, liksom det visat sig i fråga om de egentliga laxarne, föreligger en tydlig och sammanhängande formserie. Så märka vi från S. alpinus genom S. stagnalis till S. salvelinus en oafbruten stegring i medeltalen för nosens längd, pannans bredd och ryggfenans samt bukfenornas afstånd från nosspetsen, alla i förhållande till kroppslängden (4/a, 9/2, ”/a och ”/a) och för öfverkäksbenens samt underkäkens längder i deras förhållanden såväl till hufvudets som till mellanhufvudets längd ('/», "/bö, "/b, och "/:,), hvaremot en likaledes oafbruten minskning visar sig i medel- talen för längden af fenfria stjertdelens ryggkant i förhållande till kroppslängen (?/a) och KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:O 8. IL för undergällockens längd, längden af analfenans bas och stjertens minsta höjd i deras förhållanden såväl till hufvudets som till mellanhufvudets längd (!/,, ”/i, /b, Yt, ”/v, och "/b) samt i medeltalen för öfverkäksbenens bredd i förhållande till deras längd ('/») och för ryggfenans afstånd från nosspetsen samt postabdominallängden i dess förhållande till buk- fenornas afstånd från nosspetsen (”/, och !/,). Och detta allt, oaktadt kroppslängdens medeltal är störst hos S. stagnalis. Det bör dock icke möta någon svårighet att ur siffrorna i hvarje rad af denna sammanställning framdraga de punkter, i hvilka de nämnda tre formerna skarpast skilja sig från hvarandra; och de vigtigaste af dessa punkter äro nyss ofvan anmärkta. Om vi efter denna begränsning af formerna ordna de 127 st. egentliga rödingar i Riksmuseets samling, hvilka blifvit uppmätta och upptagna i våra tabeller, skola vi emel- lertid finna, att inom Grönlands faun-område lefver, utom S. stagnalis, en röding-form, som tydligen är en mellanform mellan denna och S. alpinus. Den har stjerten sådan som S. stagnalis men hufvudet mera snarlikt S. alpinus. Att den blifvit beskrifven och be- nämnd af GÖNTHER eller de amerikanska författarne, är visserligen mera än troligt; men att identifiera dessas beskrifningar af arktiska rödingformer är mig alltför vanskligt, hvarföre jag heldre, om ock provisoriskt, utmärker den med ett i nämnda hänseende be- tecknande namn, Salmo alpino-stagnalis. Likaså ega vi från Murmanska kusten, genom Löjtnant SANDEBERG, två rödingar, som äro väl värda att urskiljas såsom en särskild mellanform: — de hafva bl. a. bukfenornas läge sådant som hos S. salvelinus; men de flesta öfriga karakterer hänföra dem till S. stagnalis, ehuru öfverensstämmelser med 5. alpinus ej heller saknas. Jag har benämnt dem Salmo salvelino-stagnalis. Slutligen inne- sluter samlingen ett exemplar utaf egendomlig form från sjön Yngen 1 Vermland, N:r 473. Det är tydligen ett öfveråldrigt exemplar af S. alpinus och har, såsom sådant, en mängd öfverensstämmelser med SS. salvelinus; men i flera hänseenden till och öfver- skjuter det dessa och står, så att säga, på återgång till öfverensstämmelse med då egent- liga laxarne. Då det dessutom, liksom dessa sistnämnda, har ett jämförelsevis litet antal gälräfstaggar, upptog jag detsamma uti ofvan citerade katalog af år 1883 såsom antagligen hybrid af röding och lax; och möjligheten af en sådan härkomst är visserligen icke ute- sluten. Sedermera har jag genom Doktor GARMANS benägna medverkan varit i tillfälle att hos S. fontinalis från staten Maine i Nordamerika iakttaga samma förhållande på ett exemplar af 523 mm:s kroppslängd, och då den egentliga karakteren för denna form, nemligen saknaden af hyoidtänder, likaledes skulle kunna antagas vara en följd af hy- bridisering — hvilket dock icke inträffat på exemplaret från Yngen — ligger det an- tagandet väl till hands, att Yngen-exemplaret trots sina hyoidtänder skulle kunna be- nämnas IS. fontinalis, särskildt då vi äfven hos denna finna de för våra rödingar så karak- teristiska hvita framränderna på nedre kroppssidans fenor. Vid sådant förhållande skulle emellertid antagandet af hybridisering med de egentliga laxarne få en särdeles omfattande betydelse såsom förklaring af de nordamerikanska rödingarne; och innan denna fråga blifvit afgjord genom mera fullständiga undersökningar än dem jag kunnat anställa på ett jemförelsevis ringa material af S. fontinalis och S. namaycush, torde identifieringen af Yngen-exemplaret med S. fontinalis ännu böra anses tvifvelaktig. Jag har derföre, om också äfven här provisoriskt, benämnt detta exemplar S. hybridus, blott för att ega en ILL SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. särskild benämning för detsamma, då dess egendomliga form i många hänseenden skulle utöfva ett allt för stort inflytande på medeltalen, derest det vid medeltalsberäkningarne sammanförts med öfriga exemplaren af S. alpinus. Liksom i fråga om våra egentliga laxar, vilja vi nu äfven här genom en under- sökning af åldersförändrimgar och könsskilnader söka finna en förklaring af våra ofvan- nämnda rödingformers och deras mellanformers förhållande till hvarandra. För detta ändamål har jag indelat de i våra tabeller upptagna Atlanter- och Ishafsrödingar uti sex åldrar, af hvilka den första (I) innehåller de exemplar, som i kroppslängd mäta mindre än 228 mm. Af alla dessa exemplar (af alla former och mellanformer) är medeltalet för kroppslängden 188 mm. Den andra åldern (II) innesluter de dernäst längre rödingarne till en kroppslängd af ungefär 355 mm. Medeltalet för alla dessas kroppslängd är 303 mm. Den tredje åldersgruppen (III) har sitt maximum af kroppslängden ungefär vid 458 mm. och sitt medeltal vid 387 mm. Den fjerde gruppen (IV) har dessa tal resp. vid ungefär 538 mm. och 494 mm. Den femte gruppen (V) innesluter blott tre exemplar, alla af omkring 650 mm:s kroppslängd. Den sjette åldersgruppen (VI) innesluter blott ett exemplar; men dettas kroppslängd är 757 mm. För att dessutom kunna samtidigt urskilja åldersförändringar och könsskillnader har jag afskiljt hannarne från honorna af samma form och i det följande ställt exemplaren af samma kön bredvid hvarandra, så att hvarje vertikal kolumn endast innesluter medeltal för exemplar af samma kön, nemligen: Kolumnen A alla hannar af Salmo alpinus, » B » » » Salmo alpino-stagnalis, » (GD » » Salmo salvelino-stagnalis, » D » » » Salmo stagnalis, » EB oo» » » Salmo salvelinus, » F hanne » Salmo hybridus, » 4, alla honor » S. alpinus, » By » » » SS. alpino-stagnalis, 5 D, » » » S. stagnalis, » Bun » » IS. salvelinus. Granska vi nu medeltalen för de sålunda uppkomna grupperna, finna vi följande resultat. 1. Hufvudets längd i 4 af kroppslängden: — '/, 46: (6) Q | Med. (a) A B | C. D E | 126 ATS B, D, E, I I I 21.3 21.0 | = EST | ej 2 EIN [rg [SIE ONG RON MR 23.s | 188 mm 21-8a;, 2201. | 21-614, 198 23:40 er ent fler 200 Tan undrar 23 6303 | 22.4 -— - 19.7 23.8 NG 20.1 | I | 23.1 fa To | = 20.9 = 20:85 ere sir = 20.4 | 19.0 | 22.8 | 494 > [(ECEE | SN AES ENT 651 » | = 2 IE ST pe ue Ufa 5 SE NNETS KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 8 I de båda ytterligheterna af denna tabell gå medeltalen temligen jemnt i oafbruten serie men 1 motsatt riktning: hufvudets längd i förhållande till kroppslängden ökas i medeltal med ålderns tilltagande hos S. alpinus > och minskas hos S. salvelinus 2. Uti de tre åldrar, som äro gemensamma för I och £ af S. stagnalis, är denna olika tillväxt- riktning för de båda könen likaledes tydlig, och oaktadt en och annan oregelbundenhet i de öfriga kolumnerna förekommer, synes dock en allmän regel vara, att hufvudets längd i förhållande till kroppslängden med ålderns tilltagande ökas hos hannarne men minskas hos honorna. Derföre hafva också i allmänhet hannarne längre hufvud än honorna, liksom S. salvelinus i allmänhet har detta längst och S. stagnalis har det kortast. Gå vi emel- lertid tillbaka till special-talen i tabellerna och uppsöka minimi- och maximitalen för detta förhållande, visar sig snart, att skillnaden ingalunda är genomgående utan undantag: hos S. alpinus, såväl 2 som &, förekomma enstaka exemplar med ?/, 4 > 23; och, å andra sidan, mellan S. alpinus och S. stagnalis stå äfven i detta hänseende de båda mellan- formerna S. alpino-stagnalis och S. salvelino-stagnalis. Formskillnaden i detta hänseende synes således ursprungligen hafva varit en könsskillnad; och under utvecklingens gång skulle då -karakteren stadigare hafva fästat sig hos salvelin-typen, ?-karakteren hos S. stagnalis. 2. Mellanhufvudets längd i 4 af kroppslängden: — ?2/, 4: ! | É Meds (a): | Br Em ERE 4 Bro Do ET | | | | | Fre 14.3 | i EA — | 140 | 146 | — | 16.3 | 188 mm. 14.” 14.6 14.6 12.4 15.3 - 13 NE rS:sE SDS 15.9 03 a | 15.7 = = 13.0 | 16.0 = 13.6 = 12.6 | 15.2 | 387 » a 13.9 = 13.7 | 15.5 2 2 13:e | 13:e | 15.3: | 494 » ilgcjon] Jon == ne öga Me a bla = 23 = = 15.6 —E TER a Oregelbundenheterna äro här visserligen större; men tydligen gäller här i allmänhet samma regel som 1 föregående punkt. 3. Pannans bredd öfver ögonens midt i Z af kroppslängden: — 9/a 4: 3 O I E k . | Med. (a) | lira få B GC D E. I Ar er DE dt | | | | | | USES a 6.s 6.3 — | — (3 = 6.3 6.2 — (GR 188 mm. | PTASSAOANA 05 7.0 6.6 (KINRRINENO:S 6.8 — 6.4 6.3 66 6.9 1 30800» | RE 7.5 = = 6.6 7.4 - Gia er 6.8: f.. d.6... | 38742 [IN TOR = 7.7 = Ta 7.7 = = da 6.s 7.6 | 494 » | SV SEKEL DER on = — = = = 8.2 — — TSE TG 1651 vn ne 7. SN SNR 15 K. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 8. 114 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. I alla kolumnerna finna vi här en stegring med åldern, endast i andra åldersskedet afbruten hos S. salvelinus > och ?. 4. Nosens längd i 4 af kroppslängden: — 4/a 4: (6) 2 Med. (a). A B | c D E K. Zl B; D, E, T2:) Text IUSARA 6.1 6.3 — — 6.3 — 5.7 5.8 — för 188 mm. TI 0 Ayre 6.4 6.5 6.7 5.0 6.7 — De | 5.9 6.0 6.4 303 » | SEE 7.3 — — 6.3 a — 6:20 | — 6.0 ot SOM | ot a EMS EN = 7.3 = 6.8 TT. = = 6.3 5.1 7.0 494 oo» [Sy SENS BAS ENE = = = = = J.4 = = 6.6 2565 | VAS RAS IE = = == — 8.4 = 2 = = = T57 on Oregelbundenheter i medeltalens allmänna stegring med åldern förekomma här blott hos S. stagnalis ? och S. salvelinus Y. Den i afseende på 9/a och 4/. ofvan anmärkta formserien (alpinus—stagnalis—salve- linus) visar sig här ingalunda städse gällande men är särdeles regelbunden i honornas andra åldersskede: — 92/, 4: 6.4—6,0—6.9; 2/4 4: 5.1—06.0—6.4. 5. Öfverkäksbenens längd i 4 af kroppslängden: — t/. 4: | | 3 2 | | . . Med. (a). AS ET D E FP. A, B, D, FO a I | IE [nee KE rag 7.9 ÖL — | = | 9.8 - T.3 3.0 — 9.7 | 188 mm. | IH FRONT OR RV LAR | 88 B.3tsr lor dal (FO 0. 7.5 155 7.2 9:6,. IN E308L 0» [de ARR SSA ERE (ESS = is NE 9 = 81 — 1.3 9.6 | 387 » | RES Se Aa — 8.9 | — 3:6 | F10:3 - - 8.6 7.8 OG) RAR NARE SER SLR | 11.7 — = 8.5 — | 651 » Vice NIA ASSR EN = = 10.8 = = 2 = = 757 on Blott hos S. salvelinus I och S. alpino-stagnalis ? är här stegringen med åldern på ett ställe afbruten, hvarjemte medeltalet för S. salvelinus 2 är nästan genom alla ål- drarne konstant; men formserien går här, med undantag af första åldersskedet, hvilket har samma riktning som i föregående punkter, alltigenom i följande riktning: S. stagnalis — S. alpino-stagnalis — S. alpinus — S. salvelino-stagnalis — S. salvelinus — S. hybridus, med andra ord: utvecklingen från S. alpinus såsom utgångsform går åt ena hållet, med riktningen bestämd af Y$-karakteren, till S. stagnalis, åt andra hållet, med -karakteren öfvervägande, till S. salvelinus. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. ill5 6. Underkäkens längd i 4 af kroppslängden: — "/a 4: 3 Q Med. (a). A B. C D. E. F. A, Br Di. Er TERRENE VR a aa 12:7 | 12.5 — | — | 142 antal Len | 12:4 — | 1538 | 188 mm. TIS AR 180 | Bo | ER 0 BAS 2 AN RA NS MINER 15.8 = SEAN =|= 127 = AE TN EES ET Na — 13.9 = fören ERSSON — 12.3 12.4 14.s 494 Vi RNE — — — IL RT 19 — | — 13.7 = RN Mhersarternsrenrsenenorn — — — 5 — — — — — | 757 » Regelbundenheten är visserligen icke här så stor; men den allmänna regeln är tyd- ligen den samma som i föregående punkt. 7. Ryggfenans afstånd från nosspetsen i 4 af kroppslängden: ”/a 46: (0) 2 - a Med. (a). Ar EB! c D. E. | F. A, | B,. Du 2 | | | | | [ESSER CE SSR 42.9 43.4 — = BB — 42.5 42.8 — 44.3 | 188 mm. | TA SLLUKSER "6 SPAN 48.6 | 44.0 | 43.0 | 429 | 447 — | 425 | 43.5 | 43.0 | 44.9 | 303 » TIDIESE ERE TIN ENT 45.8 | — = 43.9 45.0 — 43.7 — 14216 44.4 387 | Ty REA stans | — | 4290 | — | 439 | 458 | — | — | 442 | 424 | 449 | 494» | NERE (CE = TR RS = 48 = = 42.7 = NESS NV EN aa sl re aa |] = = = = | ER — — = — — |,757 on Hos sS. alpinus <> och ? och hos S. stagnalis > är medeltalens stegring med åldern temligen regelbunden, och i allmänhet äro medeltalen för > större än de för 2. 8. Ryggfenans bas i 4 af kroppslängden: — "/a 4: | 3 Q | Med. (a). | A B. C D. E. F. Ar | Bi De E,. TESEN AG 10.3 10.7 = = 10.3 — 9.9 [05 = 9.9 188 mm. [TTR An 10:5. Un Lak 9.8 10.6 = 10.2 10.1 11.2 10:5- 14303» TITS SRS ONE dk NE | = SA ng SN NDS Dee | ITV GRE VS SYNES 10.6 10.9 = ac) 9.7 9.7 10.2 | 494 » | VESA ESRI = = = = = 11.5 = — | 10.0 = 651 » Villa SVAN veka = = = 2 11.0 De ENT |] PER = | 757 on En stegring i medeltalen med åldern visar sig här temligen regelbunden hos 5. alpinus 3 och ? och SS. alpino-stagnalis I samt oregelbunden hos S. staynalis I och SS. 116 SMITT: RIKSMUSEBETS SALMONIDER. salvelinus I"), hvaremot en regelbunden minskning under tilltagande ålder förekommer i medeltalen hos S. alpino-stagnalis ? och en oregelbunden sådan hos S. stagnalis 2”) och S. salvelinus ?. Medeltalen för > äro också hos alla, utom hos de yngre S. stagnalis och de äldsta S. alpinus större än de för 2. 9. Ryggfenans höjd i 4 af kroppslängden: — ?/a 4: | 3 9 | Med. (a). il B C. D E F. Aj B, D, E, . 21 ] (ES RNE BOSE ILE eL2 12.1 — — 14.3 — 12.7 12.3 — 12.2 188 mm. RUSE TE ER SA ER 12.s 12.3 13.7 — 12.2 — 11.6 14 Sv 11.6 303 » SERA 50 | — — 10.4 124 -— bl — 10.4 11.3 as7T » SEEN Re = 11.1 — i 12.2 — — 11.3 9.7 11.7 | 494 » |A ler | (AE > el ER [VM oo ME STEL | SG EE KSSS Hp PER AN Ra Foeiie 13.3 29 IE 2 kn ENN Re Oregelbundenheterna äro här visserligen stora, dock synes en stegring med åldern i medeltalen hos S. alpinus > och en minskning hos alla honorna samt, till dels, hos SS. salvelinus 5. TI allmänhet äro medeltalen för 3 större än för motsvarande ?. Såsom äfven i fråga om utvecklingen af öfriga fenor skall visa sig, står S. stagnalis i denna utveckling lägst men närmar sig med åldern de öfriga formerna, af hvilka S. alpinus i allmänhet har de mest utvecklade fenor. 10. Bröstfenornas längd i 4 af kroppslängden: ?/, 4: : - Å | Med. (a). | A B C I D E | FP. 4, | B, D, E, | | | | SM | | | 15 MEESE 152 | 146 | — — | 187 | — | 152 | 160 | — [a | I88mm | TI SEE EST RS SAT Re NE TR 0 BRENN 198 = 229 | 62 NN EE TVGc es SSR TEA SNR a SRA SR OS | Ag Ar Mecnseer verser | | 18.3 i 16.1 — | 651 » VTVIAE RER -— — — — 16.6 — -— — Ua En stegring med åldern synes här vara öfvervägande, ehuru den är oregelbunden hos S. salvelinus och i dess ställe en minskning förekommer hos S. alpinus 2. 1) Anm. Betydelsen af denna oregelbundenhet försvinner dock till god del, derigenom att D II och E I hvartdera endast utmärka förhållandet hos ett exemplar. 2) Anm. Afven här är att märka, att D, II, IV och V hvartdera utmärka förhållandet hos ett enda exemplar. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O 3. II 11. Preabdominallängden i 4 af kroppslängden: — 2/a 4: 3 Q Med. (a). ÅA. B. C. D. E. FE. 1). By: Di E,. PRESS ET rd 27.4 27.2 — — 28.5 -— 20.3 27.5 — 29.4 188 mm. JUBS rp Ser SO AE ERE 27.8 26.9 30.5 29.8 2052 — 28.3 27.8 30.0 29.3 303 oo» INU BESS ESR EES 27.1 — — 30.3 30.0 — 28.6 — 30.1 30.2 387 » VESA NT ec — 27.5 — 29.8 31.6 — — 28.7 31.s 30.7 494 » VASSA rå kossa boat — — — — — 26.1 — — 29.3 — 651 » Vilks RANE = = = = 28.1 = = = = = TR a Den med åldern följande stegringen af medeltalen är här påtaglig men tyckes i de längst framskridna utvecklingsskedena utbytas mot en minskning. 12. Bukfenornas afstånd från nosspetsen 1 4 af kroppslängden: — ”/a 46: I (6) 2 Mel. (a). Å, B, Di E, 46.4 48.2 = 51.4 188 mm. 47.2 46.8 46.1 51.5 303 » 47.7 = 47.9 51.9 381 oo» | — | 474 | 49.4. | 52.2 |. 494 > NESSER Lena Ta fre 49.5 = = 47.0 - 651 » VIE LE DNA | = = SS 50.4 757 on Här gäller samma anmärkning som i föregående punkt. 13. Bukfenornas längd i 4 af kroppslängden: Ja FB: 3 Q Med. (a). GA B | ( D E F. Ån Ne Di E, | | | TEESE RER 12/79 GES SU TA - T:s ds — 11.3 | 188 mm. RIIS da 194 I2A EA 9.8 | 11.6 JOE 0 RS EN 3038 | UT te ASA 1 es fe 0: | 12.6 = er 9.7 | 11.6 | 387 » [SEVEN ER — | 1.5 | — 11.0 | 12.6 | — —|- 12.0 | 10.20 | IL8 | 494» SVEN KE [RE SN fn SR NR a 13.0 EN NS [ENA PER Ae | | | | 18.9 | 757 Aldersförändringarne och könsskillnaden ställa sig här nästan fullkomligt lika med hvad vi nyss ofvan sett om medeltalen för bröstfenornas längd. 118 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. 14. Postabdominallängden 1 4 af kroppslängden: — "Ja 46: 3 Q Med. (a). A B C D E F. A, B, D, E, = I ) STRESR UREIE 20.9 21.6 -— 2 18.7 -— 21530 RAA — 18.4 188 mm. IN (RESER SR RAS 21.3 20.5 20.3 22.9 19.5 — 22.3 21.9 22.1 19.6 303 » 11) UORSSSE SA EA Sa 20.6 — -— 21.0 18.9 — 22.2 — 22.4 19.7 387 » IDE SERA — 21.9 — 20.7 18.9 — — 21.5 21.7 19.7 494 oo» VETE RSS SRA — | o—- — — 16.6 — — 21.2 — 651 » RUS SPA SVR | — | — — — 19.2 — — — — — Za DD Tydligast visar sig här hos S. stagnalis I och ? den minskning af medeltalen, som följer med tilltagande ålder och genom hvilken minskning, i förening med könsskillnaden: — Med. (2?) > Med. (S) —, salvelin-formen äfven här får sin naturliga förklaring såsom slutlänk 1 formkedjan. 15. Analfenans bas i 4 af kroppslängden: — ”/a 4: [0] Q a Med. (a). | A B C D E F. A, B, D, E, IIERBER. LEDAS RUN ee 8.6 9.1 — — 9.4 — 8.6 8.4 — 8.3 188 mm. 1 BJ EA SR) TR VN 9.0 Rd US 3.0 8.1 — 3.5 3.0 5 7.8 303 oo» TIN RET 9.0 — — 7.6 8.2 — 8.7 — Hist 3.0 387 » | IV EE LL ee = 8.6 = 7.9 8.4 = = 8.2 7.6 8.0 494 » | VICE SE ERS TEN — — — — — 8.6 — — 7.8 — 651 » NA BOR SA rie ORT 7.8 =— = = — — T57 oo» Afven här gäller visserligen, hos S. stagnalis och S. salvelinus, en minskning af medeltalen i följd med ålderns tilltagande; dock är den oregelbunden, och könsskillnaden går på åtskilliga ställen i motsatt riktning. 16. Längden af analfenans längsta stråle i 4 af kroppslängden: — ?/a 4: I | | (0) Q | | I Med. (a). | | A | B. | C | D. E. F. JA Bi Dy Er. oA | RSS ERA a | 10.6 | 10.4 — — 12.3 — 10.9 9.6 — 10.6 | 188 mm. | 1 RA EA sa a kossa js oktan va als eat 10.7 — 10.4 Ik 8.8 10.2 303 » | TT: SSA ESSEN 13.0 | D | Så | 9.6 | 10.7 = 10.7 =S OS ROTT)ENTE [EVE ae AR SOLACE — 10.4 | — | 10.3 10.5 — — 11.2 Gl 10.5 494 oo» Ret AN I | | | o— 13.0 = — 11.s SSG | | VT RES i = = ESS Z = 757 » Medeltalens jemna stegring med åldern hos S. stagnalis är här en erinran om hvad nyss ofvan yttrats med hänsyn till ryggfenans höjd. —-— KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:0 8. 119 17. Längden af fenfria stjertdelens ryggkant i 4 af kroppslängden: — 2/a 4: bildar slutledet. 4. [0] (85 D. E. — — 11.3 12.5 12.4 12.6 — ul 1172 — 11:e 11.5 — — 11.2 10.9 D,. 12.7 12.1 10 11.2 Medeltalens jemna minskning med tilltagande ålder hos S. alpinus är den naturliga förklaringsgrunden till ofvan åberopade formserie, i hvilken SS. salvelinus Med. (a). E,. 14.2 188 mm. 11.9 303 » 11.6 387 » | 11.7 494 oo» — 651 » — UD och S. stagnalis 18. Längden af fenfria stjertdelens bukbrädd i 4 af kroppslängden: — ?/a 4: Den jemförelsevis höga stjerten såsom karakter för S. alpinus visar föga underkastad åldersförändringar. tydligast i sjunkande med tilltagande ålder. 3 2 Med. («.) A. I AG D. B. F. FAS (ENE RS SD Jana | : ESCESS regn 13.4 13.1 — -— 11.s — 13.5 13.s — 13.6 188 mm. TS RR fork 13:0, |. 18:70 Ni a3:srA LäS = 1344 LL 135 I3l6 i 2 308 1113 BRG Ae RR RA 12.5 = — 13.2 12:30 12.5 — 13: 12.0 | 387 » Tyr SER 1 Sa a 13.5 1255 [Nas I ALGa VE = 14.2 | 14.1 12.6 | 494 » 12 AV anis ER Er Lr 28 dl = MENAS: Ar HEST ARS. VI Ne LORD = 22 sc = 12.8 = = = = | Med obetydliga afvikelser gäller här samma regel som i föregående punkt. 19. Stjertens minsta höjd i 4 af kroppslängden: — "/a 4: 3 Q AR ""TEMed (a): OMR ed pal TAR 4 | Bi D,. FA: | | = | TREAN de mr de ONGE = = GO 7.12 | 6.9 = Ta | 188 mm TIG ONE I raol Hiss r6 6.9 | 6.5 Bor BS 6.9 003035» TI JSSNSE RE aa 7.6 > = 6.4 GSE 7.8 = 6.4 3 I SK > IV SSEENSEOR ENN — | 6.8 — 6.3 | 6.9 | — — 6.5 ÖT 6.6 | 494 » VER NA en 2 EHON SE | 8.3 3 — 6.5 0) GS SÄL fr FER EI = = EE 6.9 = = = = = | 757 » sig här vara Medeltalen för S. stagnalis > och S salvelinus 2 äro 120 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. 20. Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 4 af kroppslängden: — £/, 4: 3 2 Med. (a). A B C. D E F. A, B, D, | E, 15-A AE SUG 1 SR 7.3 6.7 — — 8.4 — 5 6.8 — TA 188 mm. 10 BERN RNE 0 7.0 D.s 7.3 5.8 6.4 — 6.5 5.9 5.8 5.9 303 » 11) BI Re NAN SER 0 Ch JAR 8.1 — — 6.1 HD -- 6.9 — 6.3 6.6 387 » TV RURAL — dE2 — 6.9 7.2 — — 7.5 6.3 T.3 494 » EEE 2r RR KRRRNSEA — — 9.8 — — 8.3 — 651 VII ETER — — — — 7.8 — — — — — UDD En allmän stegring af medeltalen i följd med åldern är här rådande från och med det andra åldersskedet; men före detta hafva medeltalen minskats hos alla formerna, utom hos S. alpino-stagnalis >. Högsta talen förekomma hos S. salvelinus > i det yngsta och hos &S. stagnalis 2 i det äldsta skedet samt hos den öfveråldrige S. hybridus; dock före- träda alla dessa tal endast enstaka förhållanden. 21. Längsta stjertfenstrålarnes längd 1 4 af kroppslängden: — fa 4: - [ej o | Med. (a). | a. B. C. D. E. F. Za Bi: D,. ID TERASS On 15.3 15.0 = = 17.7 = 15.7 15.3 = 17.0 188 min. [Esbo tare . 14.6 16.9 15.3 12.7 16.6 = 14.7 14.8 13.3 16.8 303 » JTI VVE 16.2 = = 13.3 16.0 = 14.4 — 13.3 16.4 387 » INRESA = 12.7 = 13.3 14.9 = — 13.8 12.8 15.5 494 » VEREESESS SLE SYRE STAS = = NRO: — = 13.1 = 651 » SVD Rat rea RN = = = =" | 13: = = ST = Medeltalen visa här i följd med tilltagande ålder för alla honorna en temligen jemn minskning, hvilken äfven tillkommer hannarne af S. salvelinus. 22. Ögonens längddiameter i 4 af hufvudets längd: — ”/» 4: 3 Q | Med. (a). | 4 BERG D E F. 45. i), Bi D, E, | | ER CURE org 20.2 | 18.0 = = 0 NN 08 =) ers AVE Brr 16.5 | 18.5 | 16.1 | 16:0 |. 16:3 = Til: 16:38, «|| 16:00 0 |E I2t5 ke GN 303 || KITTS 13.4 — — 11.9 13.7 — 14.1 = 11.s 14.7 387 o » | |G ESSEN — 9.4 — 10.4 | 11.9 — = 11:05 LES (Are EAA IRENE SANNE = = = Fn 8.2 = 105 — | 651 » VIT ESSEN ENE Sa — — — SS NE SK — — T57 om KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 121 Vid sidan af den här i allmänhet jemna minskningen af medeltalen i följd med tilltagande ålder visar sig en könsskillnad, i ty att honorna i allmänhet hafva större medeltal än hannarne, och en formskillnad, enligt hvilken S. stagnalis har de minsta ögonen 1 alla åldersskeden, utom i ett, uti hvilket S. alpino-stagnalis, såväl > som ?, understiger denna form. 23. Ögonens höjddiameter i 4 af hufvudets längd: — 2/» 4: (ej Q Med. (a). A B C D E F. A, B, D, E, 18.1 15.2 — — 13.4 = 18.2 18.2 = 18.9 188 mm. 14.6 16.5 14.3 13.3 14.7 = 15.0 14.0 12.5 14.9 303 » 12.5 = = 10.5 12.2 = 12.0 = 10.9 12.9 387 oo» — 8.9 = 9.5 | 11.0 — — | 102 IisKi | ELEn 404 — — 8.2 -= — 9.3 — 651 » — = = — 7.6 - — - = — | 757 » Här gäller samma anmärkning som 1 föregående punkt. 24. Pannans bredd öfver ögonens midt i 4 af hufvudets längd: — 9/» 4: 3 2 Med. (a). | B C D E | F. A, B, D, E, I FRE a AASE 32.2 31.0 — — 30.6 | = 30.4 28.4 = 30.0 188 mm. 11 CES- SY RAR SES era 32.5 30.1 33.2 34.0 RIS I2.4 30.0 34.4 31.0 303 » [IE NEN 33.8 = = nseBkor RT ET | öan | RN SNS sc AAA | — 36.9 — 34.7 335 LE — 39.4 36.3 33.5 | 494 » Vi EBBES oi sb a = = =S = BT = 651 » VIS Lr äts | - = = = | Bags = - = I allmänhet visar sig här i följd med åldern en stegring af medeltalen; men i de flesta fall hafva honorna medeltalen störst, och i formskillnaden står S. stagnalis jemte de äldsta exemplaren af S. alpino-stagnalis högst. 25. Nosens längd 1 4 af hufvudets längd: — /,; 4: 3 Q Med. (a). A B C D E F. 4, B, D, E, = | | | | 1 REN SORR 2818 1]. «305; Ul 1 R26S TIA 1 26: — | 800 | 188 mm. 1 er ENTIRE 29.9 | 29.6 | la | 26.4 | 29.7 | — | 286 | 280 | 313 | 288 | 308 » TIA FÖRR Se KR SJ — Ni; 324 3l4 | oo SYS 31.4 31.2 387 » TV ARR AL Nar = Glen ST ER Bele i E8ta | 30.4 1). .30:9. || 4946 VS FOA EI ola AE EE 2 = = 39.2 AR 3358 EG a VISS VRENA Re is fa = = TES = = SN (ES ESS K. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 8. 16 122 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Medeltalens temligen jemmna och allmänna stegring med åldern samt den vanliga könsskillnaden, att hannarne hafva längre nos än honorna, åtföljas icke här af annan form- skillnad, än att det största medeltalet (oafsedt den öfveråldrige S. hybridus) tillhör S. salvelinus I. 26. Öfverkäksbenens längd i 4 af hufvudets längd: — '/» 4: 3 Ö Med. (a). A. B. C. D. E. F. Zko | Bj. Di je I SKARS Ne FASER 31.3 39.0 = — 40.8 = 30.2 36.6 — 41.1 188 mm. 18 RENARE EE 40.7 37.9 42.5 30.8 43.6 = 37.6 36.0 37.5 41.2 303 » HUD (TEA PS AA er Vaa 44.5 = = 39.7 41.9 — 40.4 — 38.6 41.9 257 » TV/ FRAME Lo AS. — 42.8 = 41.7 SL = — 42.2 41.2 42.5 494 » NÖRD Ao ee CL = 48.7 = = |A — 651 NV RR SR re Sa — = = = 46.1 = — = — — T57 oo» Endast i könsskillnaden hos de yngsta här upptagna åldersskeden för S. stagnalis och S. salvelinus och i åldersförändringarne hos de yngsta S. alpino-stagnalis finnes en afvikelse från den eljest tydliga regeln, att både åldersförändringar och könsskillnad gå i samma riktning som formserien, i hvilken S. salvelinus står högst. Lägsta platsen intages dock i alla åldersskedena af S. stagnalis såsom äfven ofvan anmärkts i fråga om för- hållandet mellan öfverkäksbenens längd och kroppslängden. i 27. Underkäkens längd i 4 af hufvudets längd: "/; 4: [0] Q =S Med. (a). A. B. (oh D. E. F. VARS B,. Di I: IT SORSELE 60.0 59.8 — — 60.4 — HUES 56.7 — 65.0 188 mm. I 1 0 5 La STR RE EN 64.6 59.3 65.7 56.6 64.4 — 60.1 56.0 62.5 61.3 303 » TT SET UU SAS 70.6 — = 63.1 65.9 — 63.0 — 62.6 64.0 387 » I DRAS SEE EEE — 69.3 -— 66.7 68.8 — — 61.3 65.7 65.1 494 » | UV fas RENEE = = = — = 79.1 = = SN [SVE SS VS NS Vx = NE STA a = = = = =) Tydligen föreligger här i det allra närmaste samma förhållande som i föregående punkt. 28. Undergällockens längd i 4 af hufvudets längd: — !/» 4: 3 2 Med. (a). 4 B C. D E F. A, B, D, E, TI EG SI AMRA 25 24.8 — — 26.5 — 25.8 25.6 - 22.7 188 mm IT JOUR SINI RON 22 23.3 20.5 24.5 21.6 — 24.5 28.0 20.3 21.3 303 oo» 10 i DNE SEA AN 20.7 2 TN 23:80) emo SI -92:6 1) Ht FSA RESSTAE TNG — 19.s -— Palle 21.2 — — 22.0 23.5 21.9 494 on | TV LR ae = EE IDE = 17.1 6 = 20.2 = 651 » ATA NEAR SR NRA Pe or 18.0 = — — — — OLA KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 123 Särdeles påfallande är här, då medeltalen minskas i följd med ålderns tilltagande och hannarne i alla åldersskeden hos S. alpinus och S. alpino-stagnalis samt i de sista här jemförbara åldersskeden hos S. stagnalis och S. salvelinus hafva mindre medeltal än honorna, att den sistnämnda formen i formserien företräder det längst framskridna ut- vecklingsskedet; och då medeltalen för S. stagnalis > uti alla och för S. stagnalis 2 uti de festa och sista åldersskeden äro störst, företräder denna form uti formserien den plats, som motsvaras af honornas plats uti könsskillnaden. 29. Längden af ryggfenans bas i 4 af hufvudets längd: — "/» 46: Oo y88 (>) | (6) Q Med. (a). Zl B. C. D. E. F. Z0M B,. Då AG I TERRIER Ope da 48.2 51.2 = = 42.9 = 47.2 47.6 =S 41.6 | 188 mm. 10 Et AGES SI SE 48.7 50.5 44.6 50.9 45.2 — 51.5 48.0 57.8 44.8 303 » TITS se 50.0 — — 48.1 43.2 = 55.4 — 53.4 44.1 331 » TVI AR. = 54.3 = 51.2 47.0 = = 47.1 51.0 44.9 | 494 » EVER Nr on aa das — — — — -— 47.5 — — 50.4 — 651 » VÄL OS = =. 2 RS 46.6 = a 2 — SK NG Resultatet af denna jemförelse är med hänsyn till åldersförändringarne i det när- maste detsamma som vi ofvan sett i fråga om förhållandet mellan ryggfenans bas och kroppslängden, blott att den regelbundna sänkningen af medeltalen här förekommer hos S. stagnalis 2. Den formskillnad, som här framträder, deri att S. salvelinus nästan genom- gående har de minsta och S. stagnalis de största medeltalen, är naturligen en följd af det motsatta förhållandet i afseende på hufvudets längd. 30. Längden af-analfenans bas i 4 af hufvudets längd: — ”/» 4: | | 3 5 | ' T T Med. (a). [bä SN RA SD RAG | D 2 ER. 4. | B D, E, | 40.2 43: rn ES | = 38.8 = 41.2 41.0 -— 34.7 188 mm. 42101] 340 1) 335 MATS 346 NR 431001 |NE3B:0nd | 45 43:81 SS 303, | = 40a me frusit | 88:07 |” 4.6 =S AN RA Or sar ESS TN | 41: I 38.0 | 36.2 = = 40.4 40.2 35.0 | 494 » ju föra SE SR = PLANT 2 12 35.4 = 2 39.5 ETS VÄ (ERAN ER Sort AS — — | — | -— 33.1 — — — — — T5T om Här framträder medeltalens jemna minskning i följe med ålderns tilltagande hos både & och ? af S. stagnalis. 124 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. 31. Stjertens minsta höjd i 4 af hufvudets längd: — 4, 4: 3 2 Med. (a). A B C D. | E | P. Abo | B,. | D, E, TERRTSTETIVTINS TE 35.6 32.7 — — 28.6 | — 36.6 | 31.2 — 30.0 188 mm. 11) REN 36.5 | 287 | 321 | 340 | 24 | — 37] 130.001 35015] FRI 303 TID STRESSA 34.0 — = 32.9 28.5 -- 28.7 — 30.6 28.2 257 » IVER TEL LAT RIE SRA — 32.5 — 30.4 29.8 — = 31.s | 35.3 28.3 494 » | RV fee SRA I MORE — = — — — 34.2 — — 32.6 — 651 » NILE ESSER — = — — 29.2 — — — — = 1 757 oo» I alla åldersskeden har S. alpinus här de högsta medeltalen, och i de allra flesta har S. salvelinus dessa tal lägst. Jemnast märkes dock medeltalens minskning under åldern hos S. stagnalis, hos hvilken också hannarne i alla åldersskeden hafva mindre medeltal än honorna. 32. Mellanhufvudets längd 1 4 af hufvudets längd: — /» 46: | 3 Q | Med. (a). | A. jag GC. D. E. F. Zba Bie DE Fe 1 PARET SEG 67.0 65.5 — — 65.3 — 66.9 66.2 — 68.6 188 mm. | TITS SURRAR AR 68.1 66.5 67.5 64.2 67.5 — 67.1 69.2 67.2 67.9 303 » JU UAE RES FRE 70.0 — — 65.9 67.1 -— 67.7 — 66.2 65.9 387 » NAV S EE ERE Re Er Se -— 67.0 — 65.7 67.0 — -— 66.9 72.2 66.9 494 oo» IVARS SAL RrG SSR TAS MSN Sr — — — — 721 — — 69.0 — 651 » | VA LT LOR Ta s = = = = 66.3 = = TEE En i följe med åldern jemn eller åtminstone öfvervägande stegring af medeltalen framträder här hos alla öfriga former utom SS. salvelinus. I allmänhet — och särskildt efter frånräkning af de tal hos S. stagnalis som företräda enstaka exemplar — hafva hannarne större medeltal än honorna, hvilket förhållande äfven uttrycker sig deri, att formseriens medeltal för :/; 4 (se jemförelsetabellen ofvan, sid. 110) är minst hos S. stagnalis. 33. Ögonens längddiameter i 4 af mellanhufvudets längd: — ) = Med (?) —, är här skarpt utpreglad hos S. alpinus i alla och hos S. stagnalis i de båda yngre åldersskedena; — och 1 enlighet härmed har den sistnämnda formen (till dels jemte S. alpino-stagnalis) i nästan alla åldersskeden de största medeltalen, liksom S. salvelinus (jemte S. salvelino-stagnalis) har de minsta medeltal i hvarje åldersskede, den öfveråldrige S. hybridus undantagen. Medeltalens minskning i följe med ålderns tilltagande framträder jemnast hos S. stagnalis, utom i honornas sista åldersskede. Man jemföre dessutom ofvan lemnade sammanställningar af analfenans bas i förhållande till kroppslängden och hufvudets längd. 43. Stjertens minsta höjd i Z af mellanhufvudets längd: — Y», 4: 3 9 | Med. (a). A B c D E F. Å, B, De | | [PES SSENI 3.4 50.1 = — 43.8 = 54.8 47.0" — 43.7 188 » | Ilosgsvördentessrsstrers 53.6 43.3 47.6 52.9 43.5 — 55.8 47.4 | —53:5 44.1 303 OSSE 48.6 = — 49.1 | 42.6 — 57.2 =) BO 229 NM TVN nb — 48.5 — 46.3 44.6 — — 47.8 49.3 42.5 494 on MV SS EOS BT ABA 47.3 — — 47.2 — (Fl NA TER ARR LR 441 — — — — — 757 on Resultatet är här i det allra närmaste lika med ofvan framställda anmärkning om förhållandet mellan stjertens minsta höjd och hufvudets längd, blott att medeltalet för S. alpinus I icke här är det högsta i tredje åldersskedet. 44. Öfverkäksbenens bredd i 4 af deras längd: — '/n 4: DÅ (&) 2 | = Med. (a). | 4 B C. D E F. A, B, D, E, | ; | TE PERSONNR 24.0 23.2 — — 22.5 = 25.0 26.3 — 21.1 188 mm TIN: SNES 19:81 ANSSI SIS Sr KS = 23 22 EN 221SE RSK SOS TIPSA SN 286) = = 18.7 9: - 21.3 -— 20.0 [SIE SOT I INRE Arga = 19.8 | — 18.2 | 18.6 — — 16.3 21.4 19.4 | 494 » Val. sal formne = = = SS RAG = = ÖR SKILT VISTE BAL ERS PAREN — — = = 15.2 E =E) RET [Sä På det tydligaste framgår här, att medeltalens minskning i följe med älderns till- tagande äfven följes af formskillnaden, deri att S. salvelinus i allmänhet har dessa tal lägst. I enlighet med könsskillnadens vanliga betydelse hos dessa rödingar finna vi också de högsta medeltalen i första åldersskedet hos S. alpino-stagnalis och i andra samt fjerde skedet hos S. stagnalis. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 129 45. Pannans bredd i 4 af öfverkäksbenens längd: — 9/1 4: 3 Q Med. (a): A. B. C. D EB. F. ÄN | Bi. De EN JIE ES NE 86.6 VE — — 75.0 — 86.5 TU.5 — 73.0 188 mm. TIS ck DA Ze I St LT RS ÅR Ga | Ee I Gila | da | RHS > JULGRAN 76.3 = dor 85.4 | 75.1 ps 86.9 EE CAS I. a | HM INGE Sp SS TT SA — 86.1 = S4.6 4.4 — — 82.6 88.1 78.8 494 on VR 3 Re on 1 SEI 0 = =å 87.5 = GA | NAS SRS a Tees -- — — -- 70.7 -- — — — — UDDA | o Aldersförändringar, könsskillnad och formskillnad ställa sig äfven här tydligen så, att S. salvelinus står såsom det längst framskridna utvecklingsskedet i S-karakterernas och S. stagnalis i ?-karakterernas riktning. 46. Nosens längd i 4 af öfverkäksbenens längd: — A/, 4: Sj 9 Med. (a). A B C D E F. ÅA, B, D, E, | TR | 1 Sa SRS TI.A T1.5 = = 65.0. — 78,1 T2.5 — 73.0 185 mm. | Ti Be Ae 316 282 LAS rs GSE SR ETS ERS 00 Sa IPRES SS 73.9 = = 81.5 do T1.4 = 81.3 74.5 387 » TVET sReEse — | 826 — 9:80) TAS = BN RS | RR ERA NA FSE SERA = = = — — | 805 = = 76.8 — 651 » VIE S09 2 RR 2 2 STR 22 80 ES 22 2 EN SU I enlighet med könsskillnadens ofvan framställda betydelse har S. stagnalis här (jemte S. alpino-stagnalis) i de flesta åldersskeden de högsta medeltalen och S.. salvelinus de lägsta, liksom ock åldersförändringarne i allmänhet här hafva en sjunkande riktning. JA 47. Öfverkäksbenens bredd i 4 af underkäkens längd: — '/r 4: 3 Q ER 2 ; SEE Med. (a). | EE (= JE Je ET Alko Bi: Die NG | | | 15.0 15:2 — — 135 — 15:3 17.0 — 13.4 188 mm. | 12.5 SOL 15.0 12.2 — 14.6 14.3 13.3 12.4 SOME | 11.2 = ST | oe ESAs ES Re rag | ES | — 12:2 — 11.3 12: — — Ia 13.4 12.7 494 on = — — — — 3.4 — — fp: — 651 » -— — — — 9.4 — — - — — DT » Här gäller samma anmärkning som ofvan framställts i fråga om förhållandet mellan öfverkäksbenens bredd och mellanhufvudets längd. E. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 8. I 130 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. 48. Öfverkäksbenens längd i 4 af underkäkens längd: — /; 4: | (0) Q | d Med. (a) A B (0) D 126 F. 4, Bi Dy | PE, I ISS SAER DEREN one 62.4 65.2 — — 69.0 — 60.9 64.6 — 65.0 188 mm. | LATTE SE 3 Arcana AR 63.0 63.9 64.6 63.3 67.5 — 62.6 64.3 60.0 66.6 303 » III IE 69.1 -— — 63.0 69.7 — 64.2 — 61.7 65.5 387 » UED RE ae — 61.3 — 62.6 65.0 — — 68.7 62.7 65.3 494 on» | RR Sork ES - — — = — 61.6 — -— 62.2 — 651 » BV SA = — = = 61.7 = = == 2 SN IE Den äldersförändring, ledande till ökade medeltal, som tydligast framträder hos S. alpinus I och £, uttrycker sig 1 formskillnaden, deri att de högsta medeltalen i nästan alla åldersskeden förekomma hos S. salvelinus; könsskillnaden deremot: — Med (5) > Med (?) —, har ett motsvarande uttryck, deri att de lägsta medeltalen i de flesta åldersskedena tillhöra S. stagnalis. 49. Ryggfenans afstånd från mnosspetsen i 4 af bukfenornas afstånd från samma Punktg + fe 6: (0) Q 2 Med. (a). A. B. C. D. E. F. Zl BE ID Er | NODE SAGE Sa Skå 90.3 92.5 — — 81.6 — Gp 83.9 -— 86.4 118 mm. |FOLT pa. Bk AU 0:59 89.9 88.1 87Aa — 59.8 92.9 93.3 87.3 303 » EE AN SR SE AE Eb — -- 89.3 85.6 — 91.7 — 88.9 85.6 387 » | RVA SES SER SE — 90.3 — 90.0 84.4 — — Gb 35.8 86.1 494 » Ira Ralutnnde. 87.4 i RO: IEEE 9 löv sele SA 2 ES så Ce 86.7 = = fantolan EA al Åldersförändringarne leda här visserligen till ökade medeltal hos S. alpinus I, S. stagnalis 2 och S. alpino-stagnalis ? men gå i de öfriga kolumnerna öfvervägande i mot- satt riktning. De minsta medeltalen förekomma hos S. salvelinus. Könsskillnaderna synas allt för mycket vexlande för att medgifva uppställandet af någon regel. 50. Bukfenornas längd i 4 af bröstfenornas längd: Ipudos | 3 2 | Med. (a). 4 B C D E F. ANS Bis De 10 | | | T Slet lör SJR HG SA = e 78.9 = HOtor k6:e pa 79.5 | 118 mm. 1lp)o Etc k Hr RANE Trder I El de RSS I fe & 76:051]64 180:0. | vi9j5E | talen SrS0S TTT, eta SÅ NR 76.3 = = 82.1 TI.5 = 80.5 — SL 76:81 a], BKN TNE SR RSA = 86.8 2 827 | 78.3 = = 16:9, EB ELD a RASAR VI ETTER = kul 1 i NS 74.8 29 JE 80.5 AL TE SSE ar) VICE SD Tie > == NE 83.3 er BA Ni ES 0 JEN ARS | mV KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:o 8. 131 En formskillnad synes här visserligen förekomma, deri att S. stugnalis och S. alpino- stagnalis i allmänhet hafva de största medeltalen; dock är denna skillnad ingalunda genomgående. 51. Stjertens minsta höjd i Z af postabdominallängden: — '/: 4: 3 9 | Med. (a). | A. B. (65 ID) 106 F. A,. Bi: Di. E,. | LESS PES PSA 36.3 31.s — = 36.8 — 36.3 32.0 — 38.8 185 mm. | 1 UTSES SSE SSE ERD 37.0 30.7 34.1 28.6 36.0 — 39.0 28.8 31.2 34.9 303 oo» UTSES 51.1 — — 29.9 30.6 — 04 — 28.4 32.7 357 » | TyAE Se Rae KUR EINES 061-886 = = | 081-808 ER AA | SVEA ges = = 50.0 — — 30.4 — 651 | Vil oc följe CBI i 8 = 35.6 = 2 = AR SE TS | Den genomgående formskillnad, som här framträder, deri att S. stagnalis och sS. alpino-stagnalis hafva alla sina medeltal mindre än de öfrigas (= 32.1), står i enlighet med den i allmänhet skarpa könsskillnaden: — Med. (5) > Med. (£). 52. Stjertens minsta höjd i Z af prexeabdominallängden: — '/4 4: (o) Q Med. (a). | A B C. D E FE. 4, B, D, E, | 27.6 | 251 = = ol 25:0 ET ene 049 — AG NET 28.2 205 22.7 21.8 23.6 — 26.3 22.6 23.0 23.9 303: » 28.2 — — 21.2 22.5 — 27.4 — 21.2 21.6 Blok MT = 24.6 = 21.2 21.8 == = 22.6 21.0 21.1 | 494 » | [Väg S EN or SS AE = = = 31.s = = 22.1 2 651 » REVIR ARA ER — 24.5 — -— 757 Här framträder den genomgående formskillnaden, att S. alpinus har alla sina medeltal större än de öfrigas (= 26.2). Aldersförändringarne, som leda till sjunkande medeltal, synas dock tydligast hos S. salvelinus och S. stagnalis. 53. Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 4 af längsta stjertfenstrålarnes längd: — t/5 IG: | 3 Q Med. (a) | A B C D VINGE 4, B, D, E, | 47.8 | 45.6 A 244 Aa 2 HARG DAN Tag Fresk | 48.2 | 40.6 | 47.6 | 457 | 38.2 —t a (144,5) 1 40:00) Aer sia. 3080 | 49.9 2 SET AGE | AA FST RET = ATA | AOL BT | — 56.4 — 52.4 49.0 — = 54.1 49.3 46.9 494 on — — — — - 60.4 - 651 » — — — — 56.2 — — | — — -— BT oo 133 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Medeltalens stegring med åldern är mest regelbunden hos S. alpinus & och S. stag- nalis I och 2; könsskillmaden: — Med. (5) > Med. (£) — är nästan genomgående; någon formskillnad är dock icke att anmärka. 54. Stjertens minsta höjd i Z af fenfria stjertdelens bukbrädd: — é/> 4: (0) Q : z 23 Med. (a). A B C D E Fr. A, B, D, E, | fas I RE Ar RR 56.8 52.5 — — 28.5 — 57.6 49.9 — 02.0 188 mm. | NET DRESS 6l.o | 46.2 | 48.0. | 43.6 | 5 = U| 55) 46:e || 50 58: B03A (me RASERAS SMA 61.4 = — 48 55.3 =— 62.7 = 46.5 54.3 SON | NESS — 50.0 — 49.6 3 — — 45.8 47.5 31.9 494 » TSASVRe SE SKA IATA AIN — 61.4 — — 51.6 — 651 » [IVB SE 00008 op0 grad — — — — 39.9 — — — — — TT oo» En oafbruten stegring af medeltalen märkes med åldern hos S. alpinus I och S. stagnalis S, en minskning deremot i följe med ålderns tilltagande hos S. alpino-stagnalis 2. Såsom formskillnad kan anmärkas, att S. stagnalis och S. alptno-stagnalis hafva de lägsta medeltalen, liksom de festa medeltalen för ? äro mindre än de för &. 55. Analfenans bas i 4 af fenfria stjertdelens bukbrädd: — ”/; 4: | 3 0) | Med. (a). | [24 B 6 D E F. A, B, D, E, läs ' 1 BAR STINSEN fr gä 64.4 69.9 — — 79.2 — 64.6 61 — 62.1 188 mm TIS SNKF VER NG nt 70.4 56.7 | 511 5.0 62.5 = 64.5 59.4 62.2 65.6 | 303 » IT STRNNTAERA 2.4 — - 51.5 67.1 = 69.1 — 56.3 66.8 387 » NN) br olsere Re — 63.8 — 64.2 72:8 — — 57.9 53.9 69.6 494 0» VR IR ERE & Z 3 = TN Re a GR | NISSE DOES SNEARS SSE 60.8 — — - — — TREE I enlighet med den oafbrutna stegring af medeltalen, som märkes hos S. alpinus I och S. stagnalis F, och med den i allmänhet rådande könsskillnaden: — Med. (5) > Med. (2), träffås äfven här de högsta medeltalen hos S. salvelinus och (oberäknadt den enstaka stå- ende S. salvelino-stagnalis") de minsta medeltalen hos S. stagnalis och S. alpino-stagnalis. 1) Detta tal är ett undantagsförhållande, som förekommer bland exemplaren af S. salvelinus hos N:r 450 och bland exemplaren af S. alpino-stagnalis hos N:r 406 i tabellerna. as Jr KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. IRS 56. Mellanhufvudets längd i 4 af preabdominallängden: 2/4, 4: 3 Q = Med. (a). 4. B. C. D. Ei F. ÅA; By. Di. Ei. TESEN ESR OyET 52.2 50.7 — — 571 — 51.6 52.9 — 58.9 188 mm. TISK ESA MIASER 52.9 54.5 48.3 41.3 54.3 — 47.4 47.0 43.4 34.7 303 » TINAS SSE Sy ser a 57.9 — -— 42.8 52.9 -— 48.1 — 42.2 50.4 IST » IVA Dr Koss ber — 50.0 — 45.6 49.3 — — 47. 42.7 49.8 494 on NIPESEERSSREEA EEC vå = = = = = 67.1 JE 46.6 -— 651 » VRENA — — — = 57.8 — SN RE -— -— UDD Resultatet är här tydligen det samma som i föregående punkt. 57. Postabdominallängden i 4 af afståndet från nosspetsen till bukfenornas fäste: — tl, I: i z ; | Med. (a). A B CA OIEKD E F. 4, B, D, E, De | ISAR ne Ge aa 44.0 | 45.9 = — | 37.6 — 46.2 | 44.4 = 36.9: | 188 mm. TIG AERIAL ANN 441 42.5 40.6 47.0 | 37.6 ES 48.4 46.8 49.3 38.5 | 303 » 1) 0 RE 2002 25004 TAR VIT GA 42.7 — — 42.9 35.7 = 46.4 =— 46.7 38.0 SOME TV: PART IM -— 46.1 — 41.2 30.0 = = 45.4 43.8 2 494 on SN EN EA AN = = 33 lärs ola F6SL VIRAL EROE OR: 2 Nr 2 CH STR ja | | IBYLL a Den temligen allmänt rådande (hos S. stagnalis > oafbrutna) minskningen af medel- talen i följe med ålderns tilltagande och den likaledes allmänna (hos S. alpinus och S. sta- gnalis genomgående) könsskillnaden: Med. (3) = Med. (£), förklarar äfven här såväl de låga medeltalen hos S. salvelinus (genomgående = 39) som de höga talen hos S. stagnalis. De uti dessa 57 punkter angifna medeltal kunna visserligen endast utmärka de all- mänt gällande förhållandena, och då flera af dem ej ens äro verkliga medeltal, utan före- träda måtten af ett enda exemplar: — sådana äro talen till D II, E I, och VI, F, 5, II och IV, D, II, IV och V —, måste betydelsen af dessa tal bedömas derefter; likväl kan det resultat ej förnekas, att vi här stå inför samma utvecklingsförhållande som det vi funnit emellan de egentliga laxarne och hvilket vi här uttryckt sålunda, att från S. alpinus såsom utgångspunkt har utvecklingsriktningen i många hänseenden gått gemensamt för de öfriga formerna och genom SS. stagnalis till S. salvelinus, och der den delat sig, har könsskillnaden legat till grund för denna delning, på det sätt att åt ena hållet hafva ?-karaktererna varit den ledande tråden och fört till stagnalis-formen, åt andra hållet hafva S-karaktererna varit förherrskande och ledt utvecklingen till S. salvelinus. Ett skenbart undantag härifrån bildar ögonens storlek, i hvilket hänseende &S. salvelinus föga afviker från förhållandet hos S. alpinus, hvaremot S. stagnalis i allmänhet har mindre ögon, 134 / SMITT: RIKSMUSEBTS SALMONIDER. oaktadt honorna i regeln hafva större ögon än hamnarne. Antagligt är visserligen, att ögonens mindre storlek hos den sistnämnda formen kan stå i samband med det mera ut- präglade hafslif, som tillkommer denna form, liksom blanklaxarne i de sista åldersskedena allmänhet hafva mindre ögon än grålaxarne; men äfven en annan förklaring, som öfver- ensstämmer med könsskillnadens betydelse, ligger här nära till hands. Hos S. stagnalis sjelf är nemligen könsskillnaden omvänd mot den nyssnämnda och ställer sig: Med. (5) = Med. (9), så att äfven här kan $?-karakteren sägas hafva varit den bestämmande för ut- vecklingsriktningen. Såsom vi ofvan anmärkt, har denna utveckling i många hänseenden afvikit från de egentliga laxarnes och gått 1 motsatt riktning. Så t. ex. då de båda käkarnes längd i förhållande till kroppslängden hos rödingarne ökas med MiG sågo vi dem hos laxarne under motsvarande förhållanden minskas. Sjelfständigheten i utveckling har dock icke medfört någon större sjelfständighet hos formerna: artkaraktererna äro ingalunda mera genomgående hos rödingarne än hos de egentliga laxarne. Bland de vigtigaste karakterer, om hvilka jag ofvan erinrat, är bukfenornas läge såsom utmärkande för 5. salvelinus endast så till vida konstant, som blott två exemplar af denna form i museets samlingar, N:r 437 och 452 i tabellerna, hafva dessa fenors afstånd från nosspetsen kortare än 50 4 af kroppslängden, dock ytterst nära detta mått, nemligen resp. 49.9 4 och 49.7 Z. Deremot hafva tre exemplar af S. stagnalis, N:r 418, 421 och 422 i tabellerna detta mått större än 50 4 af kroppslängden, det förstnämnda exemplaret t. o. m. 52 4; och hos S. alpinus finna vi uti tabellerna två exemplar, N:r 363 och 380, med 50 4 och ett exemplar, N:r 360, med 51.3 4 för ”/a. På samma sätt förhåller det sig med postabdominallängden ut- tryckt i procent af yssnärnnda afstånd (f/- 4). Endast ett exemplar af S. alpinus, N:r 359 i tabellerna, har detta procenttal lägre än 40; men fem exemplar af S. stagnalis, nemligen N:r 417, 418 och 429 hvardera med 39 4 samt N:r 421 med 39.7 4 och N:r 423 med 39.9 4, göra undantag af samma slag, hvaremot tre exemplar af S. salvelinus, N:r 437 med 40.1 4Z, N:r 462 med 40.6 4 och N:r 472 med 41.6 4, visa en afvikelse i motsatt riktning, då eljest denna form har ifrågavarande procenttal lägre, vanligen mindre än 39. Af den mellanform, hvilken jag benämnt S. salvelino-stagnalis, har N:r 414 i tabellerna ifrågavarande tal = 42.1, medan N:r 415 har det = 39.1. Mot den karakter, hvilken jag ofvan anfört såsom allmännast gällande för S. stagnalis: — "|: Z = 30, afvika dock fem exemplar af denna form i tabellerna, N:r 417, 421, 424, 425 och 431, hvar- emot fyra exemplar af S. alpinus, N:r 376, 382, 384 och 394, samt tre exemplar af S. salvelinus, N:r 461, 466 och 472 i tabellerna, följa den eljest för S. stagnalis gällande regeln. Sammanställas alla de formskillnader, hvilka ur ofvan anförda jemförelsepunkter (1—57) skulle kunna härledas såsom särskildt utmärkande för S. stagnalis, och granskar man dem genom att i tabellerna uppsöka maximi- och minimital, skall man finna, att följande nummer i tabellerna afvika från de regler, som eljest skulle gälla för denna form. N:r 417 afviker med hänseende till ”/., t/:, +; ) 418 » » » » b är Oka. as G äs ibysLlR na ) 40 » bd As A as Z a & aAa 9 ha å ta é ) ADD ) ) Tla » 493 » ) ) bd [CE Pp ast v/d 2 aSATSKö 2 hy ca AB VÄRRE OERER RR R RRR N u KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:o 8. 135 N:r 424 afviker med hänseende till 2/,, i/;, t/4; NARADS » » » » älg, ls i 2 » » ) » Play a; » 49 8 » » » » | ; 222) ” 2 2 2 lär Fa Has rs NRA 0 » » » » Rp; » 431 » » » » Fler Ye ål; » 432 » » » » p a; Blas Således återstå i tabellerna endast fyra exemplar af S. stagnalis: SS N:o 416, 419 och 420 samt ? N:r 426, hvilka skulle kunna anses såsom fullt typiska. Lägger man härtill, att det största, men 1 alla hänseenden fullt typiska exemplar vi känna af S. salvelinus, N:r 449 i tabellerna, härstammar från Spetsbergen, hvarifrån alla de öfriga, af de svenska expeditionerna hemförda rödingarna låta hänföra sig till S. stagnalis, blifver verklig artskillnad ännu svårare att här fasthålla. Äfven färgförhållandena tala för våra rödingars sammanförande inom gränserna för en och samma art. Redan FABER'”') ställde den i hafvet m. 1. m. silfverfärgade S. stagnalis såsom varietet under arten S. alpinus”), härmed på det tydligaste sätt hänvisande till den allmänna kroppsfärgens föränderlighet efter lefnadsförhållandena”). Men vid sidan af denna föränderlighet visa rödingarna i sin färgteckning, såsom bekant, en skarpt utpräglad egendomlighet i den bjert afstickande, hvita framranden på buksidans alla fenor, nedre stjertfenfliken oftast deri inbegripen. Detta så karakteristiska märke förlorar sig visserligen oftast på silfverrödingarne i hafvet och de större insjöarne; men der det förekommer på rödingar af den mest olika kropps- form eller från vidt skilda lokaler, talar det otvetydigt om artgemenskap. Så har vår tafla I tillkommit för att visa, huru den öfveråldrige S. hybridus, fig. 1, en 11 &:s röding från sjön Yngen 1 Vermland, med sin egendomliga, höga kroppsform och alla de öfriga afvikelser från den vanliga alpinus-formen, hvilka äro uttryckta i ofvanstående samman- ställningar med medeltalen, liksom dess motsats, fig. 2, den långsträckte S. salvelino- stagnalis från Kola-halfön, icke blott i kroppsfärgernas allmänna fördelning utan äfven i de särskilda, ofvannämnda märkena öfverensstämma med den vanliga formen af S. alpinus, figg. 3 och 4, från Rövattnet i Vermland. Den blåsvarta färg, som esomoftast öfver- drager hufvudet och framparten af kroppen, äfven på buksidan hos rödingarne och stun- dom visar sig äfven på grålaxarne, är redan af JURINE”) anmärkt hos S. umbla i Genever- sjön och af VALENCIENNES”) efter AGASSIZ") anförd såsom en egendomlighet för de gamla hannarne. Den återfinnes hos hannen, fig. 2, från den arktiska Kola-halfön, ehuru den ej sträcker sig längre än till hufvudet med strupen, och har på den gamle hannen från Yngen, fig. 1, lemnat sina spår på underkäke och frambröst framom bröstfenan. 1) Naturgeschichte der Fische Islands, pag. 168. »Die Abänderung im Meere, oder kurz nachdem sie aus diesem in die Fläisschen gegangen ist». 2) »Ich habe viele Individuen von beiden miteinander verglichen, und gar keinen Unterschied, die Farbe auscgenommen, unter ihnen gefunden.» 1. c. pag. 170. 3) Jfr HETTINGS anteckning vid N:r 399 i våra tabeller. 1) Mem. Soc. Phys. et Eist..:Nat., Geneve, 1825, T.: III, part 1, pag. 181. 3) Hist. Nat. des Poissons, Tome XXI, pag. 234. 6) Hist. Nat. d. Poiss. d'eau douce, Tab. X. 136 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Den betydelse, som naturligen är fästad vid ett så karakteristiskt märke som den ofvanmnämnda hvita randen på buksidans fenor, gör sig också gällande ända derhän, att den lemnar oss en den säkraste fingervisning för tolkningen af den äkta rödingform, som under namn af Malma allt sedan STELLERS tid varit känd såsom tillhörande nordligaste delen af Stilla-Hafs-området. Parras”) gaf denna rödingform benämningen Salmo callaris men anförde såsom dess synonym Brocr's Salbling (S. salvelinus) antagligen stödd på samma åsigt som BrocH'): »Der erste weisse und starke Strahl, in der rothen Bauch- und Afterflosse, ist ein Merkmal, an welchem man diese Forellenart von den ibrigen unter- scheiden kann. Emellertid tillägger PALLAS”): »Quum toto, ab Europa usque in ultimam Siberiam intervallo, nullibi in alpinis aquis Salvelini observatum sit vestigium, de identitate ejus cum Callari nostro incertus heereo» cett. Bland de med Vega-Expeditionen hemförda samlingarne finner jag nu ett exemplar af denna form, taget i Port Clarence den 24:de Juli 1879. Detta exemplar är visserligen betydligt skadadt, då hela bukbetäckningen bortruttnat och intet spår finnes qvar af bukfenor eller dessas fäste; dessutom har det under transporten varit böjdt och har i denna form fått hårdna i sprit, hvarföre dess uppmätning är osäker i många punkter. Dess kroppslängd är ungefär 540 mm. I buk- hålan qvarligger ett ovarium, som antagligen upptagit en tredjedel eller något mera af bukhålans djup, och i detta finnas ägg af ungefär 2'/, mm. diameter. Kroppsfärgen är numera fullkomligt densamma som på de i så riklig mängd till Riksmuseum hemförda exemplaren af S. stagnalis från Grönland och New-Foundland: silfverblank, men på ryggen mörkt stålgrå, utan urskiljbara fläckar. Gälräfstaggarnes antal är: 13 på nedre delen af första gälbågens framsida och 23 på hela bågens längd. Kroppsformen synes hafva varit särdeles trind, oaktadt densamma numera, till följd af de lidna skadorna, ej fullt noggrannt kan bestämmas. Någon väsendtlig afvikelse från kroppsformen hos N:r 427 i tabellerna, afbildad i fig. 47 på taflan III, kan denna form ej hafva visat i sitt färska tillstånd, blott att hufvudet och fenorna äro bland de minsta, som förekomma hos S. stagnalis, hvilken emellertid, såsom ofvan anförts, i dessa hänseenden är den i allmänhet mest utmärkta rödingformen. En annan jemförelse, som otvunget erbjuder sig, är den med N:r 399 i våra tabeller, fig. 49 på taflan II, en vid den nordliga delen af Norge till hafvet ut- vandrad S. alpinus; och om vi för större fullständighets skuld vid en jemförelse mellan dessa tillägga N:r 397 i tabellerna, en romstinn hona af S. alpinus från norska Finmarken med särdeles låg stjert, få vi här ur de mått, som med tillförlitlighet låta anföra sig från Port-Clarence-exemplaret en särdeles upplysande bild af förhållandet mellan yttersta vesterns och österns äkta rödingar. Oo ot LC 1) Zoographia Rosso-Asiatica, Tab. III, pag. 3: 2?) Fische Deutschlands, part III, pag. 149. SN Gp DOO, Ob KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:o 8. 137 S. malma. | N:r 427. | N:r 399. | N:r 397. Kroppslängden: millimeter 540 455 3173 4517 Hufvudets längd FÅ 18.3 18.5 19.8 18.3 Mellanhufvudets längd vå 12.6 12.1 13.7 12.6 Pannans bredd öfver ögonens midt Zz 7.0 7.0 Ut 6.9 Nosens längd vå 5.1 5.9 6.6 5.2 Öfverkäksbenens längd » » VA REN Sr SLS ERE YR ke DE hia 9 Vol 7.0 3.2 7.6 Underkäkens » » oo» SSE RR ENE ROS t ra vs fan kla $$ 11.3 11.2 12.4 11.7 Ryggfenans afstånd från nosspetsen » » jr SARA EEC EADE SAS AO mja 40.2 42.4 45.3 43.1 » bas » oo» » vå 9.6 10.8 12: 10.9 » höjd » oo» » 2 10.0 11.4 11.3 10.5 Bröstfenornas längd DD » 26 11.5 13.0 13.1 1331 Analfenans bas , » oo» » äg 8.6 T.9 3.0 9.0 » höjd DON » äg 10.7 9.5 10.2 9.6 Stjertens minsta höjd » » NA ERS ASSR Vr BS RARE åla 6.5 6.8 7.5 6.8 Mellersta stjertfenstrålarnes längd » » DYR TORSTEN SOPRAN äla 7.0 7.0 6.7 6.6 Längsta » » DD Br RT en SERIENS öla 12.2 13.6 14.2 12.7 Ögonens längddiameter i 4 af hufvudets längd ser TE FOR SA NA ecfd 4 10.6 10.7 13.5 12.s » höjddiameter » » » Nn 425 Fadia MERA RAR RE dy 4 10.1 10.1 10.3 11.0 Pannans bredd » » » LISE EE REAR 5 (TE Se SSI TE NE, 9g/v 3 23.4 38.1 36.5 31.2 Nosens längd NED) » DIN pra SEA RLRRE RY LeN est SNES SAVE ÄRE ev 31.3 32.1 33.8 27.9 Öfverkäksbenens längd » » » DEVA 2 RESER LURA IE ale MAAS ok hiv 9 39.0 38.1 41.9 40.7 Underkäkens » Dir » » 96 62.1 60.7 63.5 62.8 Ryggfenans bas » » ” » gl 52.5 58.3 60.8 58.1 Analfenans bas » oo» » » vå 47.0 42.9 40.5 47.7 Stjertens minsta höjd — » » »” Na (TIER ef LST SR a RAN ålp 946 33.3 36.9 37.8 36.0 Mellanhufvudets längd » » » DÅ SEM a or b onde fe AE bo/p 36 68.7 65.5 68.9 66.9 Ögonens längddiameter » » mellanhufvudets längd....onnnoms—---oo-oo------- c/dz 46 | 15.4 16.4 19.6 19.1 » höjddiameter =» » » Dora nere ERA SKER MARE ER dp, 4 14.7 15.5 157 16.5 | Pannans bredd DN » SAR 90 AASE 9/63 Z| 00:85 58.2 52.9 Bard Nosens längd DA » HY ENS EVE EINES LES e1/dy 4 | 45.6 49.1 49.0 41.7 Öfverkäksbenens bredd » » » » Ål | di: 12.7 [158 12.1 » längd =» » » » 60.3 58.2 60.8 60.9 | Underkäkens » » » » » 90.4 SP 92.2 93.9 Ryggfenans bas » on »” » 76.5 89.1 88.2 87.0 Analfenans = » » oo» » » 68.4 65.5 58.8 71.3 Stjertens minsta höjd » » ” ye Le SENT DEE SR Sar RE å dy 9 31.5 36.4 54.9 53.9 Öfverkäksbenens bredd » » öfverkäksbenens — » u.o.uosooooooooooooooooooonnn ilp 9 16.3 21.9 19.4 20.0 Pannans » » » » Sf AES RAR REA SE BALLS 9/n I 98.5 100.0 87.1 JIA Nosens längd » on » SINA NOEL ADEL AE e/n I 80.3 84.4 80.6 68.6 Öfverkäksbenens bredd » » underkäkens Bod oAtR. ack SLE SÖRENS cr ik 4) 10.2 13.7 12.8 13.0 » längd » » » MN PETS ge net EES EUS h/kr 96 62.8 62.7 66.0 64.8 Med ledning af hvad vi förut anfört, finna vi lätt af dessa tal, att någon verklig artskillnad mellan S. malma och de öfriga rödingformerna icke kan ifrågasättas.” Uti två hänseenden äro visserligen talen betydligt afvikande från hvarandra, nemligen i fråga om ryggfenans läge (”/.) och öfverkäksbenens bredd ('/:, '/» och '/r). Det förrra är hos KE. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 8. 18 138 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. S. malma ett undantagsförhållande, sådant vi dock finna äfven hos N:r 387 och 389 i tabellerna, två exemplar af S. alpinus från Östanbäcks fiskodlingsdammar; och det har sin största motsats hos N:r 399, hvars långt bakåt belägna ryggfena dock har sin motsvarighet i detta hänseende hos fyra exemplar af S. alpinus, tre af S. stagnalis och åtskilliga af S. salvelinus i våra tabeller. Beträffande öfverkäksbenens bredd, i alla de anförda för- hållandena, må det vara nog att derom hänvisa till en jemförelse mellan det anförda exemplaret af S. malma och N:r 413 i våra tabeller, en S. alpino-stagnalis från Grön- land, och N:r 420, en S. stagnalis från Spetsbergen. Den af GÖNTHER") anmärkta karak- teren för S. callaris, PaALr., hemtad från den vinkelräta formen af förlockets bakbrädd, förefinnes visserligen äfven på här anförda exemplar af S. malma, WABPLB., men långt ifrån sådant, som är framstäldt på figuren i Brit. Mus. Cat.”), snarare af den form som är framställd i vår figur af N:r 427 (fig. 47, tafl. III), blott att den vågräta bakbrädden är urnupen, ungefär som på vår figur af N:r 412 i tabellerna (fig. 45 tafl. III). Denna karakter beror dock på ett af de mest föränderliga formförhållanden, såsom redan är på- " pekadt af Day”), hvars framställning i denna fråga kan få en tydlig bekräftelse genom de många figurer på våra taflor, som framställa äfven förlockets form, hvilken särskildt blifvit så noggrannt som möjligt återgifven. Då vi således uti Salmo malma, hvars hemvist enligt JORDAN och GILBERT”) sträcker sig från norra delen af Californien till Alaska och Kamtschatka, utan tvekan kunna igen- känna en S. alpinus under den form, som på Atlantersidan af Amerika burit namnet S. stagnalis, är härmed också vårt omdöme fäldt om alla de nominella arter af äkta rö- dingar från den arktiska delen af Amerika, hvilka efter FaABrRiICH tid blifvit uppställda. Den mest utmärkta bland dessa är utan tvifvel ryssarnes Mykyss”) eller Pesträk, af PALLAS") benämnd S. purpuratus och sedermera beskrifven af RICHARDSON”) under namn af Salmo Clarkit och af de yngre amerikanska författarne under namn af S. spilurus”), S. pleuriticus”), S. purpuratus"”), Fario stellatus""), Salmo brevicauda"”), Fario aurora"”), Salar Lewisi””), 1) Cat. Fish. Brit. Mus., vol. VI, pag. 144. SPL ECHpag LASS 3) Fish. G:t Brit. and Ireland, part V, pag. 58. 2) Synopsis of the Fishes of North-America, pag. 319. >) Ett namn, enligt PALLAs, hemtadt från Kamtschadalernas Mykk. 6) Zoogr. Ross. As., part. III, pag. 374. ) Fauna Boreali-americana, III, pag. 225. ) CoPE: Haydens Geol. Surv. Mont. 1871, 470, 1872 (= S. virginalis enligt GARMAN i 19:th ann. rep. Comm. Inl. Fish. Mass. 1885. Jfr. dessutom JORDAN: Proc. U. S. Nat. Mus. 8, 6, sid. 82). 9) Coprzr, 1. ce. 471 (= SS, virginalis enl. GARMAN 1. c.; = S. spilurus enligt JORDAN and GILBERT l. c.). 10) JORDAN and GILBERT 1. c. pag. 314. 11) GIRARD, Proc. Acad. Nat. Sci. Philad. 1856, p. 219. (= S. purpuratus enligt JORDAN and GILBERT, 1. c.; = S: Clarkii enl. GARMAN 1. c.) 12) SuvucKLey, Ann. Lyc. Nat. Hist. New-York VII (1861) pag. 308 (= S. purpuratus och Clarkii enl. JORD., GILB. och GARMAN ll. cc.; dock säger SUCcKLEY, i Rep. Comm. Fish. and Fisheries 1872—73, pag. 140: »Scales large» etc. hvilket väl kan föranleda till det antagande, att han afsett S. irideus, med hvilken han också närmast jemför sin S. brevicauda). 13) GIRARD, Proc. Acad. Nat. Sci. Philad. VIII (1856) pag. 218 (= S. purpuratus och S. Clarki enl. JORD., GILB. och GARN. ll. cc.). 13) GIrRARD, 1. c. pag. 210 (= S. purpuratus enl. Jorp., GiB. 1. ce.; = S. Clarkii var. enligt GAR- MAN 1. c.). di 8 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 139 S. virginalis"), Salmo carinatus”), S. utah”), S. stomias”) och S. henshawi”). Jemte en formförändring af S. trutta, som hos de amerikanska författarne bär namnen SS. iri- deus”) och S. Gairdneri"), lefver denna art på vestra sidan om Rocky Mountains och norr ut till Alaska och Kamtschatka. Dess egentliga karakter, att döma efter de exemplar af S. Lewisii (från Colorado) och S. virginalis (från Weber River, Utah) hvilka jag genom doktor GARMANS välvilja haft tillfälle att undersöka, synes mindre vara uttryckt uti det röda band längs kroppssidorna, hvilket för sådant ändamål anförts redan af STELLER och PALLAS, utan snarare uti gälräfstaggarnes ringa antal, 17—19 på första gälbågens framsida, och i en starkt utpräglad fläckighet och punktering af svart, under bibehållande eller föga förändring af den kroppsform, som utmärker S. alpinus. Härtill kommer emellertid, att det exemplar af S. Lewisii, GARM., hvilket jag undersökt, har plogbenständerna enligt den af GinL och JORDAN”) uppställda Cristivomer-typen, medan den S. virginalis, hvilken GARMAN sändt mig, har två par bredvid hvarandra ställda tänder framtill på plogbenet och der bakom tre i zig-zag ställda tänder på plogbensskaftet, skiljda från de föregående genom ett mellanrum, således snarast i öfverensstämmelse med forell-typens plogbens- beväpning”). Dessa öfverensstämmelser med de egentliga laxarnes antal gälräfstaggar och tandbeväpning på plogbenet hafva redan varit uppmärksammade af JORDAN och GILBERT, då de hänfört sina S. spilurus (utan hyoidtänder) och S. purpuratus (med lätt bortfallande hyoidtänder) till slägtet Salmo, sådant de karakteriserat detta slägte. En sådan uppfatt- ning af slägtet har emellertid den påföljd, att karaktererna för Salmo och Salvelinus blanda sig med hvarandra; och den frågan ligger nära till hands, om ej denna blandning äfven förekommer i naturen eller, kanske snarare, om ej 1 Rocky-Mountains-området och vester om detsamma förekomma laxformer, som ännu i dag bibehålla karaktererna för det ut- vecklingsskede inom lax-familjen, i hvilket laxar och rödingar ännu ej skarpt afsöndrat sig från hvarandra. Undersöka vi nemligen närmare det exemplar af S. virginalis, som jag här har framför mig, visar sig, att dess kroppsform innesluter ej blott sådana karak- terer, som eljest utmärka mellanformer mellan SS. salvelinus och S. alpinus, utan äfven sådana, som eljest tillkomma endast de egentliga laxarne. Vid en kroppslängd af 292 mm. har detta exemplar, — som dock är en hona och åtminstone börjat närma sig köns- mognad, då äggen i dess ovarium hafva en diameter af ungefär 1'/; mm. —, hufvudets 1) GIRARD. 1. c. pag. 220 (= S. purpuratus enligt JorD., GIB., 1. c.; = S. Clarkii, var. enligt GARMAN 1. c.). 2) CopPz, 1. c. pag. 471. (= S. purpuratus enligt JORDAN and GILBERT, l. c). 3) SucKLEY, Rep. Comm. Fish. and Fisheries 1872—73, pag. 136. Endast provisoriskt såsom art och snarare såsom varietet af S. virginalis uppställd af SvcKLEY; af JORD. and GILB. l, c. upptagen såsom synonym till S. purpuratus. 2) CorPr, Hayden's Geol. Surv. Wyom. 1870, pag. 433 (= S. purpuratus, var. enligt Jorp. and GILB., Ielpag: o16): 3) GILL and JORDAN, Manual of the Vertebrates of the Northern United States etc. Chicago 1878, ed. 2, pag. 358 (= S. purpuratus, var. JORD. and GILBERT l. c. pag. 316). Antagligen hör äfven hit Salmo Gibbsii, SUCKLEY, Ann. Lyc. Nat. Hist. New-York 1858 och Pacific Railr. Rep. XII, pag. 332, pl. LXIX, figs. 1—4. 6) Description of a new Trout. By W. P. GIBBONS, Proc. Cal. Acad. Sci., vol. I (1855) pag. 36—37. Salmo iridea. 7) RICHARDSON, Fauna Bor. Am. III, pag. 221. 3) Man. Vertebr. ed. 2, pag. 356. 9) »Vomerine teeth as usual, set in an irregular zigzag series»: JORD. and GILB. 1. c. pag. 314 (om SS. purpuratus). »Two series of vomerine teeth»: GARMAN 1. c. pag. 12 (om SS. virginalis). 140 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. längd 23.6 2, mellanhufvudets liksom underkäkens längd 15.4 4 af kroppslängden, och ryggfenans afstånd från mnosspetsen är 45.5 4, bukfenornas afstånd från samma punkt 50.3 4 af samma längd, pannans bredd 70 4 af öfverkäksbenens längd: — allt 1 närmaste öfverensstämmelse med S. salvelinus; men stjertens minsta höjd är 8.9 4 af kroppslängden, hvilket procenttal ingen af de egentliga rödingarne uppnår, ehuru undantagsvis t. ex. N:r 401 i våra tabeller, en S. alpinus från sjön Jufvelen i Jemtland, och N:r 375 från Östan- bäcks fiskodlingsantalt, med sitt procenttal (f/. 4 = 8.7) komma detsamma temligen nära, hvaremot grålaxarne (S. trutta) visa detsamma nästan typiskt. Jemföra vi stjertens minsta höjd med postabdominallängden, komma vi dervid till samma resultat. Vid en kropps- längd af i medeltal 313 mm. hafva grålaxarne enligt våra tabeller stjertens minsta höjd i medeltal 43.1 Z af postabdominallängden och vid en kroppslängd af i medeltal 182 mm. är nämnda procenttal hos grålaxarne 47.7. På ofvannämnda exemplar af S. virginalis (med. a = 292 mm.) är ifrågavarande procenttal 44.s, medan detsamma är 47.0 på det exemplar af S. Lewisii, hvilket doktor GARMAN sändt mig och hvilket har en kroppslängd af 178 mm. Endast hos den ofvan ofta omtalade S, hybridus från Yngen, N:r 473 i våra tabeller och hos N:r 359, en S. alpinus från Östanbäcks fiskodlingsanstalt, finnas procenttal af liknande storlek för förhållandet £/; hos rödingarne. Samma resultat erhålla vi af en jemförelse mellan stjertens minsta höjd och praeabdominallängden ('/; i tabellerna). Pro- centtalet till uttryck för detta förhållande är nemligen hos föreliggande exemplar af S. virginalis 32.1. Hos såväl rödingar som laxar är detta procenttal i sjunkande under till- tagande ålder, och med hänsyn dertill måste det förhållande bedömas, som förekommer hos N:r 371 i våra tabeller (£/, 4 = 32.9), en blott 123 mm. lång S. alpinus från Östan- bäcks fiskodlingsanstalt, hvarest den dessutom åtminstone icke lefvat under normala för- hållanden ”). Eljest har bland rödingarne endast N:r 473, den öfveråldrige S. hybridus, ett procenttal för stjertens minsta höjd i förhållande till prexabdominallängden (i/, 4 = 31.8), som kan sägas komma det nyssnämnda hos S. virginalis”) synnerligen nära, medan deremot grålaxarne hafva 32.7 och 30.0 såsom medeltal för ifrågavarande procenttal, det förra redan vid 182 mm:s, det senare vid 313 mm:s medel-kroppslängd. Slutligen lemnar stjertfenans form samma resultat. Redan längden af mellersta stjertfenstrålarne hos före- liggande exemplar af S. virginalis, 8.5 4 af kroppslängden, är en trutta-karakter vid ifråga- varande ålder, såvidt denna uttryckes af kroppslängden; och om vi jemföra de mellersta stjertfenstrålarne med den längsta strålen i denna fena, — hvarvid naturligen, liksom nyss ofvan, afseende måste fästas vid åldersförändringarne, hvilka här vid sidan af stigande könsmognad leda till ökade procenttal för 4/; såsom uttryck för en allt mindre inskuren stjertfena —, finna vi hos S. virginalis de mellersta stjertfenstrålarne vara 62.5 4 af den längsta strålens längd i samma fena. Ett så högt procenttal finna vi, bland rödingarne, blott hos två af de största exemplaren af S. stagnalis, en hanne af 485 mm:s kroppslängd från New-Foundland, N:r 421 i våra tabeller, och en hona från Spetsbergen, N:r 432, 1) En möjlighet är väl ock, att aflidne fiskeriassistenten BYSTRÖM, som förestått denna anstalt och efter- lemnat de rödingar derifrån, som nu förvaras i Riksmuseum, vid sina försök användt hybridisering på rödingarne liksom på laxarne. Detta antagande skulle kunna förklara de afvikelser från de typiska rödingarne, som före- komma hos dessa Östanbäcks-exemplar. ?) Det föreliggande exemplaret af S. Lewisii kan i detta hänseende ej mätas, emedan hela bukbetäck- ningen är rutten och slapp. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 141 med en kroppslängd af 652 mm. Den öfveråldrige S. hybridus och en hona från Östan- bäcks fiskodlingsanstalt, N:r 389 i tabellerna, komma S. virginalis närmast. i detta hän- seende, ehuru de dock ej uppnå dess procenttal, hvilket deremot är långt mindre sällsynt hos S. trutta i dess äldre och nästan typiskt i dess yngre åldersskeden. Dessa anmärkningar grunda sig visserligen endast på undersökning af två exemplar; men de träffa sådana förhållanden, som i allmänhet visat sig mest karakteristiska, och att döma efter de i U. S. Pacific Railroad Report publicerade figurer träffa de äfven arten i sin allmänhet. De visa emellertid hos denna art en blandning af de allmännast gällande röding- och laxkaraktererna. Egendomligt nog träffa vi en motsvarande blandning af karakterer hos Riksmusei två exemplar af S. irideus, af hvilka det ena, en ännu ej köns- mogen hona af 167 mm:s kroppslängd, från Clackamas River i Oregon, insändts från Smithsonian Institution med musei-nummer 22484, det andra, en hanne från Californien med temligen uppsvällda testes, af 133 mm:s kroppslängd, är insändt genom doktor GAR- MAN från Museum of Comparative Zoology. Följande tabell visar formförhållandena hos dessa båda exemplar | California- Oregon- exemplaret. | exemplaret. Kroppslängden, i millimeter 133 167 Hnufvudets längd i 4 25.0 20.9 Mellanhufvudets längd » 17.3 14.4 Pannans bredd » 6.8 d-2 Öfverkäksbenens längd » 11.3 8.4 Underkäkens » »” 15.5 12.6 Undergällockens — » » 6.4 D.4 | Ryggfenans afstånd från nosspetsen » 42.9 44.3 » bas » 12.s 12.6 | » höjd » 12.0 — | Bröstfenornas längd » 14.8 14.5 | Praabdovomivallängden » 29.0 25.7 | Bukfenornas afstånd från nosspetsen » 51.9 47.3 (?) | ” längd » 11.6 11.4 | Postabdominallängden » 18.0 17.4 | Analfenans bas » 9.6 3.9 | » höjd » 11.3 10.8 | Fenfria stjertdelens ryggkant » 12.4 10.6 | Stjertens minsta höjd » 9.3 8.9 | Mellersta stjertfenstrålarnes längd » 6.8 (2 | Längsta » » » 14.0 — HÖ gonens: längddiameter in4; af, hufvudetsilängd: Alias od nal enfadasballto eld 46 | 21.6 22.8 | » höjddiameter » » » 21.0 20.8 | Pannans bredd » oo» » 27.0 34.3 | Öfverkäksbenens längd » » » 45.0 40.0 Underkäkens » » oo» » 61.3 60.0 | Undergällockens — » » oo» » 20.5 25.7 Ryggfenans bas » oo» » 51.0 60.0 142 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. California- Oregon- exemplaret. | exemplaret. Kroppslängden, i millimeter 133 167 Analfenans bas i 4 af hufvudets längd 39.1 42.8 Stjertens minsta höjd » 40.0 42.3 Mellanhufvudets längd » 69.0 68.6 Ögonens längddiameter i 4 31.3 33.3 » höjddiameter — » 20.4 30.4 Pannans bredd » 30.1 50.0 Öfverkäksbenens bredd » 13.9 12.5 » längd » 65.2 38.3 Underkäkens » ” 89.6 87.5 Undergällockens — » » 37.0 21.5 Ryggfenans bas » 74.0 81.5 Analfenans » » 55.2 62.5 Stjertens minsta höjd =» 59.5 62.5 Öfverkäksbenens bredd i 24 af deras längd == Rn K 21.3 21.4 Pannans DL WIND Nas Ö SV er KKS DEN EN 86 LÄN & (Es ae GS ATEN SARA INS INNE 9/n 9 60.0 35.7 Öfverkäksbeneus — » » » underkäkens RR mee: SRK AE SR RANE fre äg avg är Sa ne ilp 4 15.3 12.5 » längd » » » 2) Boat LER dra tra a ng ordna EA 2 Sk IA EE AN EES hl 9 12.8 66.6 Ryggfenans afstånd från nosspetsen i 2 af bukfenornas afstånd från samma punkt..............--- m/, 96 52.6 93.7 (2) Bukfenornas längd i 4 af bröstfenornas längd 78.1 78.5 Stjertens” minsta höjd i 4 af postabdominallängden 51.3 DA » » I BEEN pr2e ab do min allän den. secs ess. ses ARS AE SNR SUR älg 3 31.9 34.9 Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 24 af längsta strålarne i samma fend..smmnnnsssssssooooooosona nn ä/35 946 48.4 = Antal gälräfstaggar på nedre delen af första gälbågens framsida.......nnnn sosmmssossooosnsnnooona nonan Spb, 11 12 » » 5 hela » Då ige ESS RAA ARA LR NEN GAR! LR SLR ESEISpb 1076 185) » fjäll i en rad på !/,, af kroppslängden, på frambuken, straxt ofvan om sidolinien.........- Sqa 19 20 Då 238073) 5100 190) RANE) RE RE ” » stjerlen, » » ” ye RIKE FORELIEN Sqe 18 1124 En jemförelse med den ofvan (sid. 105) lemnade sammanställningen af medeltalen för S. trutta, S. salar och rödingarne, hvarvid bör tagas i betraktande, att California- exemplaret af S. irideus måste jemföras med laxarnes stirr-ålder och Oregon-exemplaret med forell-åldern, visar här, att båda exemplaren tillhöra trutta-typen. Det sistnämnda exemplaret har emellertid antagit silfverlaxarnes kroppsfärg”), blott att det är temligen jemnt och tätt fläckigt ofvan sidolinien (ingen fläck synes på kroppssidorna dernedom) och på hufvudets öfversida, allt ifrån nosspetsen. Det har också ett större antal gälräfs- taggar, kortare hufvud och käkar, större ögon och lägre analfena: — allt häntydningar till den salar-likhet, som vi funnit hos våra silfverlaxar, oklor och börtingar. California- exemplaret, som bibehållit stirrfläckarne och har småfläckarne utbredda äfven på hälften af kroppssidorna nedom sidolinien, har en ännu tydligare salar-karakter, deri att anal- fenans höjd är betydligt mindre än fenfria stjertdelens ryggkant. Hvad emellertid gör dessa båda exemplar mest anmärkningsvärda, är öfverkäksbenets form. Vid deras ålder 1) Salmo Masoni, SUCKLEY, Pacific Railroad Reports, XII. pag. 345. RENEE ENE KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 143 är nemligen detta ben hos alla egentliga laxar betydligt bredare”); och för att finna en motsvarighet till de i detta hänseende här anförda procenttalen måste vi vända oss till de äldsta laxarne eller till rödingarne eller till de egentliga Stilla-Hafs-laxarne. Samma är förhållandet med de båda exemplarens synnerligen korta bröstfenor liksom med de långa öfverkäksbenen hos California-exemplaret. Det är då uppenbart nog, att äfven här förekommer en blandning af karakterer, hvars naturligaste förklaring, om den ej ligger i hybriditet, torde vara att söka i en erinran om den tid, då laxar och rödingar i sin ge- mensamma utveckling ännu ej fullt differentierat sig från hvarandra. Mera än ett skäl, som vi skola se, talar för ett sådant förfarande. Af de öster om Rocky Mountains i Förenta Staterna lefvande rödingar har Riks- museum genom Doktor GARMAN emottagit 7 exemplar af olika åldrar, som lemna en vis- serligen ej uttömmande men i mycket upplysande bild af de formförhållanden, som hos dessa rödingar förekomma. I följande tabell sammanställer jag de vigtigaste mått å desamma. N:r I är en ännu ej könsmogen hona af Salmo fontinalis, auctt., GARMAN, med nästan urblekta stirrfläckar, från New-Hampshire. » IH är en könsmogen hona, med tydliga stirrfläckar, från Nichols, New-York. Äggen i ovarierna äro ungefär 2 mm. i diameter. » II är ett typ-exemplar af den varietet, hvilken GARMAN benämnt S. ÅAgassizi, från Dublin Pound, New-Hampshire. Stirrfläckarne äro bibehållna; inga generations- organ urskiljbara. | » IV är en icke könsmogen hona utan närmare angifven lokal. Venstra kroppssidans äggstock är blott ungefär 6 mm. bred, föga längre än lefvern, och äggen äro små. » Vär en icke könsmogen hanne från Lake Umbagog, Maine. Testes äro blott un- gefär 5 mm. breda. » VI är en öfveråldrig (förvuxen) och antagligen steril hanne med hög kroppsform — (största kroppshöjden = 136 mm.) — från Lake Richardson, Maine. Testes äro hopskrumpna. » VI är en icke könsmogen hona af S. Namaycush, auctt., GARMAN, från Hannover Pound, Maine. Venstra äggstocken är blott ungefär 4 mm. bred, knappast af samma längd som lefvern, och äggen äro ytterst små. Vid sidan af dessa ställer jag för jemförelsens skull » VIII, det ofvan anförda exemplaret af Salmo virginalis (= S. purpuratus) auctt., GAR- MAN, från Weber River, Utah. ST RR AI Kroppslängd:omillimeter|- 126 | 140 | 170 | 296 | 356 | 523 | 356 | 292 Hufvudets längd i 4 af kroppslängden d/a | 20.6 | 23.3 | 22.3 20.6 23.6 26.9 24.7 23.6 | | Mellanhufvudets längd » oo» » bo/a 3 14.7 | 16.5 | 15.6 14.5 16.6 18.3 16.3 IDA Pannans bredd ”» ooh » gla 46 65611] 0:65 ENE 1 6.7 8.6 ed T.2 1) Jfr proportionerna i/b,, i/h och i/r. Endast hos N:r 43 i våra tabeller, hvilken lefvat i en fiskodlings- anstalt vid Indalselfven, och hos N:r 71 och 72 (S. punctatus från Norge) förekomma lika låga procenttal vid lika ung ålder. 144 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. INET Kroppslängd: millimeter Öfverkäksbenens längd i 2 af kroppslängden h/a 9 Underkäkens » » oo» » kla 46 Undergällockens —» » oo» » Ua Ryggfenans afstånd från nosspetsen =» » ” ma » bas NAD » n/a Bröstfenornas längd » on » Pla Ka Praabdominallängden Du » Ia Bukfenornas afstånd från nosspetsen » » » la 36 » längd nom » sla hb Postabdominallängden » oo» » a Analfenans bas » oo» » v/a 36 » höjd DID » la NP Stjertens minsta höjd » on » åla 2 Mellersta stjertfeustrålarnes längd » on »” älg 4 Längsta » » I » öla Ögonens längddiameter i 4 af hufvudets längd..............- eld 6 » — höjddiameter » » » rasade esse ens älv Pannans bredd » on » 4 (EEE SATA 9/v 4 Öfverkäksbenens längd » » » PAUL RABAT h/by 96 Underkäkens » DEN » EE ESR klv 96 Undergällockens » DN » NEPTSESRA RE EA Up 6 Ryggfenans bas » a» » NIT ESEDSL ES EEEES n/y 4 Analfenans » » on » UREA ARE v/v Stjertens minsta höjd » » » DPI SoS ANA älg Mellanhufvudets längd: » » » Des ESs bsr ensE Sås dold Ögonens längddiameter i 24 af mellanhufvudets längd...... e/ba 96 » höjddiameter » » » AE IUYv> I Pannans bredd » on » NER 9I/dz K Öfverkäksbenens bredd » » » Prvereees ida 90 » längd » » ” MS h/da 96 Underkäkens » DD » PY ILIEeE klöa 4 Undergällockens =» DUE » SVEA Up, 6 Ryggfenans bas DEE » HELLE Ni ba Analfenans » ANN » PES GA ERS v/da 36 Stjertens minsta höjd » » ” NE SSSAOE å/b, HA » » » » » preabdominallängden ...... ålg » » ” » » postabdominallängden .....- ål; I Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 4 af längsta stjertfen- Bträlarnesölängdussa ti toaentoi Aps ot Anse älö 4 Ofverkäksbenens bredd i Z af samma bens längd.........--- in 4 » » » Öörunderkäkens: psvssoo..dilsle il Gälräfstaggarnes antal på nedre delen af första gälbågen Spb, » » » hela första gälbågen ............- Spb Ant. fjällvader på !/,, af kroppsl., straxt ofv.sidol., på frambuk. = Sga » » » » » » » » stjerten A Sqc !) Af dessa äro dock endast 12 egentliga gälräfstaggar, de INT 140 | 170 12.5 | 10.0 Rd SR 4.9 Di 41.3 | 41.8 10.7 | 10.2 27.6 | 28.5(?) 48.7 | 48.8 RO i KSK 9.3 3.2 15.4 — 8.6 8.2 3.2 8.5 — | 15.6 24.6 | 21.0 21:50 LIE 28.3 | 31.6 54.1 | 47 (örlsn OR 20.9 | 23.2 46.1 | 45.8 40.0 | 36.8 36.9 | 36.8 iL0:8alRL od 34.8 | 50.2 30.4 | 27.5 40.0 | 45.3 1453). TLD:3 TASB 64.1 IH RON 29.6 | "33.2 65.2 65.6 56.5 | 52.8 52:21] 1 52:8 31.2 | 28.8(?) 45.3 | 43.7 — | 54.5 18.6 17.6 15:00] 29115 — Y — ab äro taggvårtor. 20.0 9.2 3.9 3.5 13.7(?) 14.5 13.5 30.4 43.5 65.2 23.9 47.8 bl SAX 65.2 22.2 20.7 46.6 13.3 66.6 100.0 36.6 73.3 60.0 DUET d2.1 44.8 62.5(?) 20.0 13.3 18(d.) 19 (s.) 28 30(?) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 145 Den mest framträdande och, såsom det synes, enda konstanta skillnaden mellan Salmo purpuratus och de uti östra delarne af Förenta Staterna lefvande rödingarne visar sig icke i denna tabell, då den är att söka i en färgkarakter och består deri att de sist- nämnda sakna den förstnämndas om de egentliga laxarnes färgteckning erinrande svarta fläckar och prickar. Eljest framgår otvetydigt ur denna tabell, att om N:r VIII insättes på den plats densamma enligt kroppslängden borde intaga, mellan III och IV, blifver skillnaden mellan dess och de närståendes procenttal i de allra flesta förhållanden allt för ringa för att medgifva egentlig artskillnad. Endast i fråga om ryggfenans och buk- fenornas läge (”/. och ”/a) märkas hos detta exemplar af S. purpuratus förhållanden, hvilka S. fontinalis först vid en senare ålder tyckes uppnå, hvarjemte det förstnämndas längre nos och undergällock (två särdeles med ålder och kön föränderliga förhållanden) gifva dess mellanhufvud ett lägre procenttal i förhållande till hufvudets längd (:/»). Öfverkäks- benets större bredd ('/,) hos detta exemplar är visserligen, vid sidan af ofvannämnda färg- karakter, en ny påminnelse om de egentliga laxarne: — den öfverskrider dock icke det högsta förhållandet hos rödingarne. Äfven den för Salmo namaycush i främsta rummet gällande karakteren, tand- beväpningen å plogbenet bakom plogbenshufvudet, saknas naturligtvis 1 ofvanstående tabell. Det här anförda exemplaret af nämnda form afviker emellertid häruti på ett betänkligt sätt från den af JoRDAN och GILL lemnade beskrifning på plogbenet”), sådant detta skulle utmärka slägtet Cristivomer, för hvilket S. namaycush uppgifvits såsom typ... Den af dessa författare anförda »kölen bakom plogbenshufvudet» synes nemligen här icke vara annat än den förbenade delen af plogbensskaftets midt, hvilken hos rödingarne van- ligen icke förbenas, hvaremot en tunn benskifva utvecklas på sidorna af detta skaft, särdeles i dess bakre del”). Den uppgifna karakteren för Cristivomer synes således i systematiskt hänseende endast vara af samma betydelse som den sedan länge kända föränderligheten i utveckling af plogbenets tandbeväpning hos laxarne. Äfven hos våra europeiska rödingar kunna för öfrigt tänder på detta ben förekomma bakom plogbens- hufvudet: så t. ex. hos N:r 367 i våra tabeller; och på ett exemplar af S. stagnalis från Spetsbergen äro tänderna på plogbenshufvudet särdeles starka, och de två bakre, den ena bakom den andra, hafva rötterna förlängda, hvarigenom de komma att med spetsarne skjuta temligen långt bakåt, dock utan att hvila på någon egentlig förlängning (»köl») af plogbenshufvudet. På detta sätt uppstår emellertid en byggnad, som svårligen skulle kunna systematiskt skiljas från den uppgifna Cristivomer-typen; och intet skäl synes således före- ligga att tillmäta större systematisk vigt åt denna typs karakter, än hvad man längesedan dömt om den skillnad i detta hänseende, som förekommer med åldern hos de egentliga laxarne. Emellertid står naturligen S. namaycush genom denna sin plogbensbeväpning såsom en sorts öfvergångsform till laxarne, på samma sätt som S. fontinalis gör det ge- nom frånvaron af särskild tungbensbeväpning. 1) »Vomer with a raised crest behind the chevron, free from the shaft; the crest armed with teeth.» 2) Af RICHARDSONS (Fauna Bor. Amer., part. III, pag. 182) beskrifning af plogbensbeväpningen hos en namaycush af 710 mm:s kroppslängd (från nosspetsen till spetsen af mellersta stjertfenstrålarne) synes för öfrigt antagligt, att hos äldre rödingar af denna form kan förbeningen af plogbensskaftet äfven i midtlinien sträcka sig så långt bakåt, att skillnaden mot förhållandet hos laxarne försvinner. KE. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 8. 1143) 146 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Den färgkarakter som skulle utgöras af en för S. namaycush utmärkande tätare och mera grå fäckighet än hos S. fontinalis, synes likaledes tillhöra de mest föränderliga för- hållanden, och den starkare förbeningen af skallen hos S. namaycush”) torde väl böra tillskrifvas lokala omständigheter. Redan af RICHARDSON”) anfördes såsom en formkarakter för S. namaycush, att dess undergällock är jemförelsevis bredt; och denna karakter återfinnes hos GÖNTHER ”). I ofvan- stående tabell (sidd. 143 och 144) märkes äfven en jemförelsevis stark utveckling af detta ben uti procenttalen för dess längd (!/a, !'/» och !/;,); men såväl S. purpuratus (VIII) som S. Agassizii (IIT) komma namaycush häruti temligen nära, och 1 våra tabeller öfver Riks- museets rödingar se vi t. ex. procenttalet för !/» hos S. alpinus vexla, synnerligen efter åldern, mellan 19 och 27. Härmed är visserligen icke undergällockets bredd förklarad; men att döma af GARMANS figurer”) sammanställda med den obeständighet i form, som i detta hänseende visar sig hos de europeiska rödingarne, synes knappast större vigt vara att fästa vid denna bredd. Den mest talande karakter för S. namaycush synes deremot ligga uti ryggfenans och bukfenornas långt bakåtskjutna läge. Med afseende härpå finna vi emellertid uti dessa exemplar från östra delen af Norra Amerika ett upprepande af förhållandet mellan rödin- garne i Skandinavien. -S. fontinalis (I—VTI i ofvanstående tabell å sidd. 143 och 144) visar oss med åldern stigande procenttal både för ryggfenans och för bukfenornas afstånd från nosspetsen i förhållande till kroppslängden ("”/. och ”/1). För de unga och medelstora exemplaren af denna form finnas fulla motsvarigheter i procenttalen för vår S. alpinus, medan "det gamla, skenbarligen öfveråldriga exemplaret af S. fontinalis (VT) liksom S. na- maycush (VID har sin motsvarighet uti S. salvelinus. Huruvida denna skillnad mellan de amerikanska formerna sträcker sig äfven till ungdomskaraktererna, kan naturligen ej med föreliggande material afgöras. Äfven i de sist afhandlade rödingformerna från Amerika hafva vi således funnit typiska öfverensstämmelser med de europeiska; och de skilja sig från dessa endast genom sådana egendomligheter, som i systematiskt hänseende förena dem med de egentliga laxarne. Den möjlighet ligger väl nu till hands, att detta kan tillskrifvas hybridisering eller lokala lefnadsvillkor eller någon annan ännu verkande orsak; men åtskilligt talar derför, att äfven öster om Rocky Mountains det ursprungsförhållande gör sig gällande, hvartill vi ofvan funnit antydningar hos S. irideus och S. purpuratus. Att åtminstone röding-typen har sitt sannolika ursprung i Norra Amerika, häntydes äfven af den ofant- liga mängd, i hvilken dessa fiskar förekomma i den arktiska delen af denna verldsdel”). Derifrån har ock en temligen stor mängd röding-arter beskrifvits, som skulle utvisa en motsvarande formrikedom, derest blott verkligen beaktansvärda karakterer för dessa arter 1) RICHARDSON, Fauna Boreali-Americanu, part. III, pag. 181. 2)ULSCI pas B 2, Ip LIG INet SD: 3) Brit. Mus. Cat., Fishers, part. VI, pag. 123: 29 Amer. Salmon and Trout, 19:th ann. Rep. Comm. Inl. Fish. Mass. (sep.) Boston 1885. Hvarken GARMAN (1. c.) eller SUcKLEY (Monogr. Salmo, Bep. Comm. Fish and Fisheries 1872—1873) eller JORDAN och GILBERT (Syn. Fish. N. Amer., U. S. Nat. Mus. Bull. 16) anföra undergällockets bredd såsom karakteristisk för S. namaycush eller dess varietet S. siscowet. ?) Jfr t. ex. HEARNE'S berättelse enligt RICHARDSON, Fauna Bor. Amer. III, pag. 167, eller Ross” be- rättelse, pag. 164 ibid. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 147 blifvit anförda. Att RICHARDSONS Salmo Rossit") från Boothia Felix icke är något annat än den från Grönland kända S. stagnalis, antydes redan deraf att eskimåerna gifva dem båda samma namn, Ekalluk och Ekallukdk; men härtill kommer, att procenttalen för de vigtigaste förhållanden hos det af RICHARDSON beskrifna exemplaret temligen noga öfverens- stämma med de motsvarande hos N:r 432 i våra tabeller, som är en S. stagnalis 2 från Spetsbergen. Med iakttagande af att RICHARDSONS exemplar varit torkadt, hvarigenom i synnerhet hufvudets längd betydligt förkortats både i hans mätningar och på hans figurer, och med rättelser gjorda derefter finna vi S. Kossii. N:r 432. Hufvudets Jängd Pisa ktOPpslangdens-.csescssosesee ErraS ann ee bla 20.1 19.8 Mellanhufvudets = » » oh EE br Ideen ord ra SED ka LÅ LES bla 46 13.4 13.7 Öfverkäksbenets — » » » ha 96 8.6 S.5 Underkäkens ” » on » kla 96 13.5 13.7 RICHARDSONS Salmo Hearnii”) från Coppermine River är så föga känd, att något omdöme om dess artberättigande svårligen torde kunna fällas. JORDAN har antagit den måhända vara synonym med SS. fontinalis. S. alipes?) från Prince Regents Inlet skulle enligt RICHARDSON utmärka sig genom synnerligen långa fenor; men enligt hans mätningar såväl som figur äro bröstfenorna ej längre än 18 4 och bukfenorna 15 4 af kroppslängden, hvilka tal ganska väl öfverens- stämma med det vanliga förhållandet hos S. alpinus, medan t. ex. N:r 367 i våra tabeller (fig. 50, tafl. IID, en & från Torne-träsk, visar en långt större formförändring i detta hänseende. RICHARDSONS S. mitidus, tagen i samma insjö som S&S. alipes och liksom denne af RICHARDSON känd endast genom ett torkadt exemplar, torde ej heller hafva mera fog för sitt artberättigande och synes, att döma efter såväl beskrifning och figur som mätningar väl kunna förklaras såsom en hona af samma art. JORDAN och GILBERT förklara ock om densamma, att den måhända är en form af S. stagnalis”). Om RICHARDSONS sS. Hoodii”), som skulle vara den allmännaste röding-arten i den nordligaste delen af amerikanska kontinenten, norr om Canada, lemna JORDAN och GILBERT ") den upplysning, att »de exemplar i British Museum, hvilka af GÖNTHER beskrifvits såsom S. Hoodii, tillhöra S. namaycush, och att RICHARDSONS typexemplar, som ännu finnas qvar, tillböra S. fontinalis». Att GÖNTHERS IS. arcturus"), en saltvattensform, och S. Naresit”), 1 färskvattens- och lekdrägt, från högsta undersökta norden (82'/;” nordl. lat.), skulle till arten vara skiljda 1) Fauna Bor. Amer., III, pag 163. SLE pas. LÖ. Sjöle: pag: 169. 3) Syn. Fish. N. Amer., 1. ce. pag. 321. 5) Faun. Bor. Amer. III, pag. 173. CJ IE (654 oc KLOR 7) Proc. Zool. Soc. 1874, pag. 294. 3) ibid. pag. 476. 148 SMITT: RIKSMUSBETS SALMONIDER. från hvarandra eller från S. stagnalis, vågar jag ej antaga. Den förstnämnda är af GÖNTHER närmast jemförd med hans S. killinensis ") från Skottland, hvilken dock svårligen kan vara annat, än hvad jag kallat alipes-form af vår vanliga röding; och de skillnader han anför, — smärtare kropp, något mindre fjäll, kortare fenor och färre pylorus-bihang —, rymmas alla inom gränserna för den föränderlighet, som tillkommer hvarje rödingform. Salmo Naresii deremot, om hvilken JORDAN och GILBERT”) förklara, att den »synes omöjlig att skilja från S. oquassa»”), har af T. Bran blifvit noggrannt undersökt”); och om man re- ducerar de af denne lemnade procenttal för dess formförhållanden till öfverensstämmelse med det mätningssätt jag användt, skall man finna, att de häntyda på full öfverensstäm- melse med SS. stagnalis i den form, som jag här benämnt alpino-stagnalis. För öfrigt visar den af GÖUNTHER lemnade figuren af S. Naresti, att den för alla våra äkta rödingar så utmärkande, om också ej alltid konstanta, färgkarakteren å framkanten af buksidans fenor icke ens i högsta norden gått förlorad, äfven om teckningen”) återgifver den i gul färg. Härmed har jag redogjort för den uppfattning af de nordamerikanska rödingformerna, som synes mig den naturligaste, att döma efter den för mig tillgängliga litteraturen och det undersökningsmaterial, som stått mig till buds. Det intryck qvarstår dock, att i Nordamerika ännu fera lokalformer af rödingar utbildat sig än i Europa och att den blandning af röding- och lax-karakterer, som der starkt framträder, häntyder derpå, att hela slägtets vagga stått i nordamerikanska vatten. En annan utgrening af den gemensamma lax-stammen företrädes af den redan utaf GESNER ") beskrifna Huchen från Donau och Wolga-området, hvilken svårligen lär till arten kunna skiljas från den genom PaALLaAs”) välbekanta Salmo fluviatilis från Sibiriens i Is- hafvet mynnande floder. De egendomliga topografiska förhållanden, hvilka enligt PALLAS låta vårflödena åstadkomma en förening af källorna till Kama (Wolga-området), Muilwa (Petschora-området) och Witschegda (Dwina-området), må visserligen, i enlighet med nämnda författares antagande göra det möjligt för denna art att äfven i nutiden öfvergå från Ishafvet till Kaspiska hafvet; men dess förekomst i Donau fordrar helt visst en annan och i en aflägsen forntid liggande förklaringsgrund, då ett »sarmatiskt» haf”) förenade de ifrågavarande trakterna. 1) Proc: Zool. 80c:1-1865;: pag:. 69954 -CatwBrits Mus: Fish; vi npagar ls 0R=" ES MMAalpitussu dr. EDA Fish. G:t Brit. and. Ireland, VI, pag. 113. 2) Syn. Fish. N. Amer., Bull. U. S. Nat. Mus., N:r 16, pag. 968. 3) Salmo oquassa, GIRARD (cfr. JORDAN and GILBERT, 1. c. pag. 318) synes mig, att döma efter beskrif- ningen, endast vara utmärkt genom ett SAR ringa antal gälräfstaggar. 32) Howgate Expedition, Bull. U. S. Nat. Mus. N:r 15, pag. 135. SE Proc: Z001S0C: LS, pls. 6) Alia species Trutta fluviatilis, quam Germani Huch vel Häch appellant: GEsnErR: Hist. Anim., Francof. 1604, lib. IV, pag. 1015. Trutta fluviatilis altera (sec. ALDROV.) Germanis Huech: MarsiGLi, Danub. Pann. IV, p. 81, tab. 28, fig. 1. Salmo oblongus, duabus dentium lineis in palato, maculis tantummodo nigris: ARTEDLI Spec. pag. 25. Salmo hucho: LIN., Syst. Nat. X, pag. 309; PALL. Zoogr. Ross. As, III, p. 344; AGass. Poiss. d'eau douce, tab. XII, XIII et XIII a; HEcKEL u. KNER, Säswasserf. Oesterr., pag. 277. 7) Zoographia Rooss-Asiatica, p. III, pag. 359. 5) Smitt: Föredrag vid Vetenskaps-Akademiens Högtidsdag 31/, 1878 och i Ur vår tids forskning, N:r 29, pag. 61 och följ. ENGLER: Versuch einer Entwicklungsgeschichte der Planzenmwelt jemte Karte zur Erläuterung der Entwick- lungsgeschichte der Florengebiete seit der Tertiärperiode, Leipzig, 1879. Suvpss: Das Antlitz der Erde, Prag och Leipzig 1885, I, pag. 414 och 446. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 149 Vårt undersökningsmaterial af denna art inskränker sig visserligen till tre exemplar, det ena, N:r 474 i våra tabeller, en S. hucho från Donau, de två öfriga från de arktiska trakterna, N:r 475 från Novaja Zembla, N:r 476 från Jenisej. Lagda sida vid sida äro de, trots sin olika storlek, så lika, att den ytliga betraktelsen icke lärer upptäcka någon artskillnad, blott att Huchen har 12 och S. fluviatilis 11 gälhinnestrålar '); och granska vi deras formförhållanden i detalj, sådana dessa visa sig i de procenttal, som äro fram- ställda i våra tabeller, komma vi till samma resultat. En skillnad ligger i nosens (e,) och undergällockets (!) större eller mindre längd, af hvilka dock den senare erbjuder endast en obetydlig olikhet”). Följden häraf blifver emellertid, att mellanhufvudet hos S. hucho i förhållande till hela hufvudet (!/;) är temligen märkbart kortare än hos S. fluviatilis. För att pröfva denna skillnads betydelse skulle visserligen erfordras rikhaltigare material af exemplar i flera olika åldrar; men med de vexlingar häri, hvilka förekomma särskildt tydliga hos rödingarne”), kan en sådan skillnad, äfven om den visar sig konstant, svår- ligen uppfattas att vara af högre systematisk vigt än ett uttryck af den inverkan så olika lefnadsvilkor som de i Donau-bäckenet och de i Ishafs-tillfödena under långa tider an- tagligen kunnat utöfva. Samma betydelse torde ock vara att fästa vid den skillnad”) som framträder i afseende på längden af ryggfenans bas (n) och stjertens minsta höjd (då). Skillnaden 1 den förstnämndas förhållande till kroppslängden (”/.) går visserligen jemnsides med den vanliga åldersförändringen hos laxarne; men 1 strid deremot äro äfven procent- 1) Att jag ej vågar lägga någon vigt vid denna olikhet, beror på HECKEL och KNERS uppgift (Siss- wasserf. Oesterr., pag. 278), att huchen har 10 gälhinnestrålar på högra och 11 på venstra kroppssidan. ; | ; | S. hucho. S. fMuviatilis. | N:r 474. | Nr 475. | Nir 476. | | | | (.2 6.4 6.6 | 30.0 28.2 28.2 | 43.6 39.0 38.8 | d.4 5.0 D.3 22.5 21.8 22.5 32.7 32.0 SIR 03 [bas RR LEAN 2 BYN ATEN TES SS UR RON | Ger 72.3 72.5 3) Jfr. ofvan sid. 124. 4) : — S. hucho. | S. fMluviatilis. N:r 474, | Nir 475. | Ner 476. 11.s 10.8 10.3 48.8 47.3 43.7 70.9 65.4 60.2 6.7 6.9 7.0 27.5 30.0 29.6 | 40.0 | 41.5 40.8 | 34.9 34.0 34.1 20.3 | 21.0 21.9 150 SMITT: RIKSMUSBEETS SALMONIDER. talen för denna längds förhållande till hufvudets ("/;) och mellanhufvudets ("/;) längd större hos det föreliggande exemplaret af S. Imucho än hos de två af S. fluviatilis. För- hållandet går visserligen i temligen jemn serie af sjunkande tal under tillväxten; men för att häraf sluta till särskild utvecklingslag för S. fluvratilis, dertill är materialet för ringa. Af huru ringa betydelse skillnaden för öfrigt är, visar sig bäst i det uppgifna förhållandet mellan ryggfenans bas och hufvudets längd ("/,»). Lika litet skäl föreligger att högt upp- skatta betydelsen af skillnaden 1 afseende på stjertens minsta höjd. Denna är visserligen lägst hos S. Imcho i förhållande såväl till kroppslängden (£/;) som till hufvudets längd (/5), mellanhufvudets längd (£/,,) samt postabdominallängden (£/;) och praeabdominallängden (i/); men de anförda procenttalen visa endast en synnerligen obetydlig divergens. Under sådana förhållanden synes mig fullt berättigadt att betrakta S. hucho såsom en af lokala förhållanden beroende varietet af samma art som S. fluviatilis, hvars namn den redan burit hos de antelinneanska författarne. | Såsom en mellanform mellan rödingar och laxar, intager S. fluviatilis i den eur- asiatiska (paläarktiska) regionen den plats i systematiskt hänseende, hvilken i den nord- amerikanska regionen uti främsta rummet företrädes af S. purpuratus. Den mot stjerten jemförelsevis starkt tilltagande storleken af fjällen, hvilken företrädesvis utmärker laxarne, — ehuru den ingalunda saknas hos rödingarne —, det jemförelsevis ringa antalet af fullt utbildade gälräfstaggar, saknaden af hyoidtänder samt den svarta fläckigheten och punk- teringen äro de i detta hänseende mest utmärkande kännetecken för S. fluviatilis. Hvad deremot lättast faller i ögonen såsom karakteristiskt för denna art är dess platta panna, mot hvars yta hufvudets sidor mer eller mindre lodrätt afsätta sig"), samt det breda öfver- käksbenet”), hvars bredd är större än en tredjedel af pannans bredd, hvilket förhållande eljest bland rödingarne endast förekommer hos de yngsta exemplaren af S. alpinus. För öfrigt uppfattar -man lättast förhållandet mellan rödingarne och S. fluviatilis genom att jemföra denna med dess närmaste like S. purpuratus, för hvilket ändamål jag här ur våra tabeller utvalt de mest framträdande olikheter: Salmo | Salmo purpuratus. fluviatilis. Mellanhufyudets längd i graf hufyodets: längd.- >se ere re ere soner balp 9 65.2 68.8—72.5 Pannans bredd Hi HEM ell an hu fyudetskläneduussss oss. sasse SSE SIANANNeN 9/da 4 46.6 38.2—42.7 Öfverkäksbenens bredd » » »” Pg passes nr ses S SA FER ENAS ib 36 13.3 15.0—16.3 » ” D10LDINÖ SVT KAKSD EN CISV 0) ee see SA AS MANN ORSA EIA in I 20.0 27.2—29.0 » » oo» » underkäkens PI ERSSAN TB MISTEE KEN SSA ilkp & 13.3 17.2—19.6 » Jängd oro timellan hu lyudetsisdspg => SSsesesst enes ST AN h/da 36 66.6 54.1—56.4 | Underkäkens TE FD) » UNG EES ERE SR EEE EA klo, 96 100.0 83.0—87.4 | Preabdominallängden.« ». to»; kroppslängden -=55554eEsssre sens seas sr Se Ya 2.1 32.0—33.0 | Analfenans bas » oo» DYSA I jNg 2 NE For MORIN SK OSAR LE SSR via 4 9.2 | 7.5—98.5 » ” HEDE NUVU CE SVLAÄND Ssd se SSRK SANSAT v/Z 9 39 32.5—35.9 » » » » mellanhofvudets längd... v/da 6 60.0 45.3—49.5 | | Stjertens minsta höjd 52T4074Eroppslan Sd ene se. , '/r, '/r och '/;), underkäkens längd ("/;), analfenans bas (”/a, ”/b och ”/;) samt ryggfenans läge i jemförelse med bukfenornas (”/,), föra S. fluviatilis närmare laxarne, hvaremot de som träffa pannans bredd (9/;,), preabdominallängden (2/.), stjertens minsta höjd (f/a, t/b, 2/6, 2/4 och $/:;) samt stjertfenans form (£/. och £/;), ställa denna art när- mare rödingarne. Vid sidan af lax-typens utveckling uti Atlanter-hemisferens vatten har en mot- svarande utveckling försiggått uti Stillahafs-hemisferen och fått sitt uttryck i formen hos det af GÖNTHER”) efter SUCKLEY ”) med en naturlig gräns fastställda slägtet Öncorhynchus. Vid denna begränsning må visserligen 1 främsta rummet den systematiska beqvämlighetens lag hafva gjort sig gällande, då den enda i någon väsentlig mån betydande och använd- bara karakteren — den stora längden af analfenans bas och det större antalet af denna fenas strålar hos Öncorhynchus — i närstående slägten svårligen kan tillmätas sådan vigt; likväl ligger häri otvifvelaktigt ett naturligt uttryck för en särskild utvecklings- riktning, inom hvilken vi hos Stillahafs-formerna återfinna samma urskiljning i lax-former och röding-former, som gjort sig gällande på Atlanter-sidan. Vår kännedom om denna slägtets utvecklingsriktning börjar med STELLER”), hvars redogörelse för de fem hithörande former (tschabitscha, nerka, keta, kyhsues (kisutsch) och gorbuscha) hvilka han under sin vistelse på Behring-ön och i Kamtschatka lärt känna, dock endast vidrör deras uppstigande ur hafvet i floderna vid olika tider, de dervid inträdande förändringarne 1 deras färg och tandbeväpning samt i nosens och ryggens form, deras lif i floder och insjöar, deras olika grad af fetma och välsmaklighet samt deras vigt och användning: allt i så allmänna drag, att vi endast genom de mera vetenskapliga beskrifningarna hos PALLAS”), som haft STELLERS typ-exemplar och manuskript till sitt förfogande, kunna med någon säkerhet bestämma, hvilka arter STELLER afsett. Innan PALLAS arbete hann utkomma, hade emel- 1) Brit. Mus, Cat., Fish., vol. VI, pag. 155. 2) Ann. Lyc. Nat. Hist. New-York, 1862, pag. 312. 3) Beschreibung von dem Lande Kamtschatka, Frankfurt und Leipzig 1774; pag. 154—158 och 164. 4) Zoogr. Ross. Asiatica, part III. 152 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. lertid de af STELLER anförda barbariska namnen fått vetenskaplig bördsrätt genom dennes afskrifvare KRASCHENINIKOW'), PENNANT”) och WALBAUM ”), så att vi numera i den till- förlitligaste bearbetningen af slägtet Oncorhynehus”) återfinna PALLAS arbete först i syno- nym-förteckningarna. Efter PALrras veta vi, att 7. schawytseha”) (som eljest är bättre känd under den amerikanska benämningen Qvinnat) Nerka") och Kisutsch") samt troligen äfven Keta") genom fjällens storlek motsvara de egentliga laxarne i Atlanter-området, hvaremot Gorbuscha”) af motsvarande anledning vore att hänföra till rödingarne. Härmed förenar sig en skillnad i afseende på gälhinnestrålarnes antal, hvilken redan hos PALLaAs ställer å ena sidan tschawytscha"”), med största, oeh å andra sidan gorbuscha”""), med minsta antalet af dessa strålar, i skarp motsats mot nerka””) och kisutsch"”) men låter keta") äfven i detta afseende blifva en mellanform. Den sistnämnda skulle, enligt PArras, bland alla laxar hafva den kortaste och tväraste nos, som dessutom emot pannan vore puckelartadt upp- svälld. Enligt STELLER skall keta också vara den allmännaste laxen, från Tschuktscher- halfön till Assow, och i färskvatten få de största tänderna””). Emellan nerka och kisutsch angifver ej PALLAS, såvidt jag finner, någon mera anmärkningsvärd skillnad, än den att den förstnämnda är i öfvervägande grad underkastad den bekanta förändringen genom nosens och tändernas tillväxt vid färskvattenslifvets början. Då emellertid denna förän- dring, om ock i olika grad framträdande, är gemensam för alla hithörande former, hvar- igenom nosens form kommer att lemna endast ytterst vanskliga kännetecken, måste ock en betydlig osäkerhet vara rådande vid bestämningen af de tre PALLAS-STELLERSKA ar- terna nerka, kisutsch och keta, hvilken osäkerhet ännu ingalunda kan sägas vara undan- röjd. Särskildt visar sig detta vid försök till utredning af de senare tillkomna syno- nymerna. Att RICHARDSONS första beskrifning och figur af S. Scowleri"") tillhör gorbuscha, lider väl intet tvifvel; men hans senare anmärkning om densamma") uppgifver antalet af gäl- hinnestrålar vara 16, hvilket endast kan åsyfta en tschawitscha, och denna har han förut anfört under namnet S. Qvinnat""). Hans S. paucidens"”) föres af JORDAN och GILBERT (Il. c.) till 1) Beschreibung des Landes Kamtschatka, Lemgo 1766. ”) Introduction to the Arctic Zoology, ed. 2, London 1792, pag. 207 etc. 3) P. Artedi sueci Genera Piscium — TIchthyologizax pars III — Greifswald 1792, pag. 69 etc. 2) JORDAN and GILLBERT: Syn. Fish. N. Amer., Bull. N. S. Nat. Mus. N:r 16, 1883, pag. 304 etc. 5), .S: orientalis, PALL. 1. ci: squamee corporis majusculae. 65) S. lycaodon, PALL.: squamis paulo majoribus quam Eriocis. ') S. sanguinolentus, PALL.: squamis majusculis. 5) S. lagocephalus, PALL.: corpus squamis mediocris magnitudinis tectum. ) S. proteus, PALL.: corpus microlepidotum. ) »FElabella branchialia 17 lamellis flabellata». PALL. ) »Flabella branchialia lamellis 11 ad 12». PAL. ) »FElabella branchialia 14 lamellata». PALL. 13) »Flabella branchiostega 14 lamellarum». PALL. »Flabella branchialia lamellis 13, 14 ad 15 instructa in variis». PALL. 15) »Die fast wie das Gebiss eines Hundes aussehen»: STELLER, 1. c. pag. 157. 16) Faun. Bor. Amer. p. 158. 1. c. pag. 223. 18), |, ce. pag. 219. YC AO: pagin 222 ÖDSLA. MS KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 153 nerka, medan hans S&S. tsuppitch"), som likaledes härstammar från Columbia-floden, af nämnda författare förts till kisutsch. Båda hafva visserligen, enligt RICHARDSON, det för såväl nerka som kisutsch enligt uppgift vanliga antalet gälhinnestrålar (13); men för S. paucidens uppgifves ett så stort antal strålar i analfenan, att denna enligt JORDAN och GILBERT bort hänföras till tschawytscha, medan S. tsuppitsch af motsatt skäl blifvit hos GÖNTHER ”) upptagen i slägtet Salmo (s. str.). Dock synes man svårligen ur RICHARDSONS beskrifning ens kunna framdraga bevis för deras artskillnad, då den egentligen anmärk- ningsvärda formskillnad, som anföres, — den raka rygglinien och snedställda munspringan hos S. paucidens —, endast är en könsskillnad, utmärkande en romstinn hona. RICHARD- SONS IS. consuetus”) och S. dermatinus”), båda från Yukon-floden, äro såväl af GÖNTHER ”) som af JORDAN och GILBERT") sammanförda med nerka. Emellertid uppgifver RICHARDSON för den förstnämnda ett antal af 12—13, för den sistnämnda af 14—15 gälhinnestrålar, just såsom Parras uppgifver förhållandet vara karakteristiskt för keta. Allt häntyder på en betydlig osäkerhet i bestämningen af nerka, keta och kisutsch, hvilka tydligen äro att be- trakta såsom mellanformer mellan de båda ytterligheterna i utvecklingsriktningen: å ena sidan tschawytscha, å andra sidan gorbuscha. Med den betydliga föränderlighet, som till- kommer hvar och en af dessa former under deras olika lefnadsförhållanden, följer ock helt säkert en motsvarande vexling i lokalformer. Likväl har SuCcKLEY'S försök”) att i sy- stemet införa och benämna åtskilliga sådana öfvergifvits af hans amerikanska efterföljare, och hos JORDAN och GILBERT”) såväl som hos BEAN”) finna vi en återgång till de fem af STELLER antagna arterna inom den grupp, som numera benämnes Oncorhynchus. På denna grund har jag haft att urskilja de lax-arter, som af Vega-Expeditionen hemförts från Behring-ön och Port Clarence. Till ledning har jag dessutom haft ett ungt exemplar af S. tschawytscha från Sacramento-floden, insändt 1881 genom U. S. Nat. Mu- seum, och ett större exemplar af samma art från San Fransisco, genom Doktor GARMAN erhållet från Cambridge Museum. Af hafs-former, — utan någon synnerlig förändring af käkar och tänder, som skulle kunna häntyda på högsta graden af könsmognad och börjande färskvattenslif —, inne- sluter Vega-samlingen två exemplar. Det ena är N:r 339 i våra tabeller, fig. 24 på taflan Il, taget vid stranden af Behring-ön i midten af Augusti, det andra är N:r 346 i våra tabeller, fig. 30 på taflan III, köpt af infödingarne vid Port Clarence 1 slutet af Juli månad. Det förstnämnda är tyvärr skadadt, i det att bukväggen i kanten af hela post- abdominaldelen är upplöst af förruttnelse, som äfven angripit framändan af analfenans bas; dock kan kroppsformen i det hela temligen noggrannt bestämmas, sådan den visar 1) 1. c. pag. 224. Obs. 4. 13. Härvid hafva dock säkerligen icke de odelade strålarne blifvit räknade, hvilket visar sig deraf att enligt de af RICHARDSON uppgifna mått är analfenans bas längre än ryggfenans. 2)0BTit” Mus: vOat., -Fishö, vol VIjpag: 118: 3) Voy. Herald., Zool., Fish., pag. 167. 3) ibid:,, pag. 169: 5) Brit. Music Cat.: 1. cs pag! 105) 6) Syn. Fish. N. Amer., 1. c., pag. 309. 1) Monograph of the yenus Salmo, 1861, Rep. U. S. Comm. Fish and Fisheries, 1872 and 1873, App. B. III. 3) Syn. Fish. N. Amer. 1. c. 9) Cat. Coll. Fish. U. S. Nat. Mus. exhibited at the Gr. Int. Fish. Exh. London 1883, pag. 38. EK. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 8. 20 154 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. sig i anförda figur. Fjällens storlek och gälräfstaggarnes antal hänföra detta exemplar utan tvifvel till den form, hvilken af JORDAN och GILBERT blifvit bestämd såsom kisutsch. Det andra exemplaret, hvilket härstammar från Port Clarence, tillhör såväl genom sitt stora antal fjäll, som genom sina fåtaliga gälhinnestrålar, formen gorbuscha, rödinggruppen inom slägtet ÖOncorhynchus. Dess färg är silfverblank, på ryggen mörkt stålblå, utan märken efter fläckar, hvilka dock väl genom spritens inverkan kunnat försvinna. Då vi emellertid i det följande för beqvämlighetens skull väl kunna behöfva en benämning för denna i åtskilliga hänseenden från gorbuscha afvikande hafsform, har jag urskiljt den, om ock provisoriskt, under namnet tschawytschiformis, ehuru den måhända redan af SUCKLEY blifvit upptagen”) under namnet S. Campbelli, hvilken emellertid af JORDAN och GILBERT förklarats”) såsom synonym med den ofvan anförda Malma, eller 'S. Kennerlyi”), hvilken af sistnämnda författare förts såsom synonym till nerka”). Af de färskvattensformer utaf slägtet Oncorhynchus, hvilka blifvit hemförda genom Vega-expeditionen, äro alla exemplaren tagna samtidigt med hvarandra i en bäck på Behring-ön i midten af Augusti. Tre af dessa exemplar, N:r 340—342 i våra tabeller, figurerna 25—27 på taflan II, tillhöra laxgråppen inom slägtet, de öfriga tre, N:r 343—345 1 tabellerna, figurerna 28 och 29 på taflan III, tillhöra slägtets rödinggrupp. Gälhinne- strålarnes ringa antal (11—12) och fjällens ringa storlek (214—226 tvärrader) hänföra de sistnämnda till gorbuscha, medan de andra exemplaren, med sina medelstora fjäll (lax- fjäll) och sitt stora antal gälräfstaggar (29—35) måste föras till nerka, sådan denna form är begränsad af JORDAN och GinBErT. Från Behring-ön har således Vega-expeditionen hemfört kisutsch; nerka och gorbuscha, hvilka samma former sedermera, enligt BEAN”), på denna ö blifvit funna af STEJNEGER. En af de Stellerska formerna, keta, saknas i våra samlingar, ehuru den alltifrån STELLER varit anförd såsom den allmännaste och mest ut- bredda formen inom slägtet. Stort är ej heller vårt undersökningsmaterial, dock består det af så vexlande former, att det medgifver en i flera hänseenden upplysande jemförelse såväl med Atlanter-områdets laxar och rödingar som mellan Oncorhynch-formerna in- bördes. Det naturliga förhållandet till de egentliga Atlanter-formerna finna vi lättast ge- nom en sammanställning af några likstora yngel valda ur våra tabeller. För detta ändamål anför jag här de mest framträdande olikheterna i form hos en tschawytscha-unge, N:r 338 i tabellerna, från Sacramento-river, en trutta-unge, N:r 43 i tabellerna, utkläckt och uppfostrad i en fiskodlingsanstalt vid Indals-elfven, en salar-unge, N:r 59 i tabellerna, fångad i Nissa-ån vid Halmstad, och en alpinus-unge, N:r 348 i tabellerna, härstammande från Östanbäcks fiskodlingsanstalt. 1) Monogr. Salmo, 1. c., pag. 118. Obs. 4. 16, L. lat. 156. 2) Syn. Fish. N. Amer. 1. c. pag. 320. 3) Monogr, Salmo, 1. ce. pag. 145. Obs. L. lat. 155. Dock talar Br. (12—15) för JORDANS och GILBERTS bestämning. 2) Syn. Fish. N. Amer. 1. c., pag. 309. 3) Cat. Coll. Fish. U. S. Nat. Mus., G:t Int. Fisheries-Exhibition London 1883, pag. 38. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 155 Nummer i tabellerna | 338 43 59 348 Kroppslängd: millimeter | 95.5 101 101 EK An tallgalrafstaggar på första, gälbagens, framsidan... .coooccomosoooosoors ee Spb.| 22 16 19 20 (?) PINS Ural ATS Van alfen an esk: oetR >. oe KONST JAK EDA ANSE resa rike E Aasa EN I SSR SE SA SENSE AND 11 11 11 Öfverkäksbenens längd i RaftTroppslän gdeneesseeessenes ease NNE ha 6) 11.5 9.8 83.4 7.0 Underkäkens » » oo» SYST FE LN EL ELSA SRA BERT SES ERE TRI SENSE försa ag 13.3 12:8 12.0 Ryggfenans afstånd från nosspetsen » » 2) ISP AT ER KYRA R ALE KT TSOR RAA ARA SERNER mja Bl 45.8 43.6 42.5 42.4 Bröstfenornas längd » on » 21 13.6 16.3 20.8 16.2 Postabdominvallängden » » » Vå 14.9 19.s 19.3 19.2 Analfenans bas » » » 21 13.6 Ten 7.9 31 » höjd » » » vå 9I.4 12.4 alls 11.1 Fenfria stjertdelens bukbrädd » oo» ji ve ep eb är SAVE SE DOSER SRSOR TE Za KH 9.0 12.9 13.s 14.1 Längsta stjertfensträlarnes längd » » PA ARS TNE SIENNA öfla | 19:3 14.9 17.8 15.2 Öfverkäksbenens längd nn Möh UTVO de ts Pläng dbosesse oe sor seeEAe TREE NSAA RAN h/b | 46.4 41.7 34.0 35.0 Underkäkens » » oo» » » 9 63.3 58.3 52.0 60.0 | Undergällockens — » NED » » CA 23.2 201 28.0 27.5 Analfenans bas » » » » S | 54.9 30.0 32.0 40.0 Öfverkäksbenens längd »I En mellan hufvudetstlängdrossss ss. oso ssSOTeSSrAer hd | 66.7 58.s 45.9 51.8 Underkäkens ” » oo» » er ERE fdr ARR klo 26 | 90.9 82.4 70.2 88.8 Undergällockens — » » oo» » Me an ra SSER SLAS Up, | 33.3 Bl SN 4) 40.7 Analfenans bas » oo» » HYRA ST INRRUR SEAN 0 v/ba 36 78.8 42.3 43.2 59.2 Pannans bredd "ENE Öfverkaksbenengfrews me. seas RR 9/n 2 63.6 73.0 38.2 85.17 Nosens längd » » » DE, FINER 7 BYS DRESS SRS ev/p « 59.1 70.0 70.6 als Ryggfenans afstånd från nosspetsen » » bukfenornas afstånd från samma punkt...... mår $1| 91.2 84.6 84.2 Ila Bukfenornas längd DE IHröstfenornast lan gUWssssss.sssos ss spe to Are $s/p 2 | 80.8 72.7 61.9 81.3 Stjertens minsta höjd » » postabdominallängden | 52.8 45.0 33.4 39.5 VA ta läg aLNI DD e5 trälar; oo. toes LISAS IATA NER OSTE EE BVRTTE VALS TER SNITTET .| 15—16 | 10—10 ? 11—11 I de festa af de här anförda förhållanden, i hvilka vi ofvan sett ett aftagande eller tilltagande uti procenttalen såsom åldersmärke framträda hos Atlanter-laxarne — jfr ofvan (6), (7), (9), (16), (17), (20), (23), (80), (41), (44), (45) och (50) —, eller ock, der art- skillnad på ofvan anförda grunder och sätt visat sig gällande såsom uttryck för olika skeden inom Atlanter-laxarnes utvecklingsriktning — jfr ofvan 1 tabellerna å sidd. 105 och 106 procenttalen för följande förhållanden: "/;, "/:,, "/s, X/s, ”/r och :/» —, i dessa punkter står Oncorhyncehus här (N:r 338) såsom företrädare för det lägsta utvecklingsskedet, vare sig detta visar sig i det högsta eller lägsta procenttalet. I andra förhållanden: — !/s, !/>, ?/a och 7/, bland de här anförda —, visar sig, att Öncorhynchus på sin egen utvecklingsväg gått i samma riktning som Atlanter-laxarne och gått längre i utvecklingen än dessa. En sammanställning af de i våra tabeller mest framträdande olikheter mellan kisutsch och tschawytscha lemnar följande resultat: 156 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Kisutsch. Tshawytscha. Nummer i tabellerna 350 308 338, ÅA. Kroppslängd: millimeter 600 I5.5 580 Antal! gällhinnesbrålar i es.octu.. oebkesssssbose sker cs so eos es SE SSE SATA SSES ASKAN EES SSE Br.| 13—14 | 15—16 15—16 Ryggfenans afstånd från nosspetsen i 24 af kroppslängden s.ssoooososssssssooooonnnonnnnn nonan ann mia I Als ERK AD:S 45.5 ” bas » on Dr WSP FÖR ose rer ERlt SAR ERE NAS ARS S Sy El nja 6 ds 11.5 11.0 ” » DE DUGG: IEA orosssrsocnogoosssrbgoceruesag- Isho> n/v 40.6 46.4 47.4 » »” » » mellanhufvudets längd -.- [va HT. 66.7 75.5 Pracabdominallängden IE DIN KTO DD SLÄT & Äl CJAS nee ANSER Ila 30.2 26.4 28.3 Postabdominallängden » on NN IRS 2 rs BER NER SSE BIG la 36 is 14.9 16.7 Analfenans bas » on [DY RSA bör Na Re nr År ae vla 4 11.3 13.6 13.2 » » DD NTRAAGIO. TENYSN oepygedoooo goo sens LskE v/y 96 49.1 54.9 57.8 » » » » mellanhufvudets längd... sco) UD 2 T2.9 78.8 85.5 Stjertens minsta höjd »ERPNEKTO PPSLän gd EDC == se ASL EES AEA ENARE åla 4 8.2 7.8 7.9 Mellersta stjertfenstrålarnes längd -» » TES RN (ER Sebra EE EEE ES SLS KE älg I 8.3 6.7 6.4 » » » » » längsta stjertfenstrålarnes längd .............-- älö 96 56.1 34.6 41.1 Pannans bredd ED ih ti fvUdetsblAn g dess sees sees AASE 9/v 4 39.1 29.5 36.3 ” » » » mellanhufvudets längd -.. - Id, 4 55.7 42.4 54.4 » » RE» WO fVerkaksben ens psp se sees 9g/n 36 96.4 | 69.6 92.4 Öfverkäksbenens bredd i» VIT ell an hu fvu dets Mun se SANS ib, 26 14.4 RN 11.3 » » » DIE LV ETKA ESD en ET8 ANNA AE AAA iln 4 25.0 19.1 19.2 », »” » » underkäkens NYE FET SEE BN [ne SARA ROR ilk 6 15.2 14.0 11.2 | Bland dessa skillnader kunna emellertid de som träffa pre- och postabdominal- längden (2/a« och "/.) samt pannans bredd (9/,, 9/v, och 9/1) efter all sannolikhet betraktas såsom åldersskillnader, då de tydligen med tilltagande ålder betydligt förminskas. Bland de öfriga skillnaderna äro visserligen de flesta i hög grad påminnande om dem, hvilka vi ofvan anfört såsom hos Atlanter-laxarne utmärkande könsskillnad eller olika grad af könsmognad, — hvarom vi här på grund af exemplarens beskaffenhet ej kunna fälla något omdöme —; likväl skulle gälhinnestrålarnes antal och öfverkäksbenens form ('/,,, '/r och '/+) tillfyllest begrunda artskillnad, om de visat sig vara konstanta. I afseende på sistnämnda förhållande är dock att märka, att medan Parras beskrifver öfverkäksbenen hos tscha- wytscha") såsom tjocka (breda), utan att i detta hänseende yttra sig om förhållandet hos kisutsch, äro dessa ben, enligt JORDAN och GILBERT, smala hos den ena såväl som hos den andra arten, ehuru af ordalydelsen hos dessa författare framgår, att de funnit för- hållandet mellan arterna i detta hänseende vara motsatt det här anförda”). Skulle en sådan obeständighet i formen vara rådande, återstår att med tillgång till större under- sökningsmaterial afgöra, huruvida gälhinnestrålarnes antal (med den redan af PALLAS I detta hänseende anförda vexlingen hos keta”) kan vara tillräcklig grund för artskillnad. 1) Laminze mystacex crasse, 1. c. pag. 369. 2) »Maxillary rather slender» (om tschawytscha) och »Maxillary slender and narrow» (om kisutsch) 1. c. pag. 306 och 308. 3) Om S. Kennerlyi (= nerka enligt JORDAN och GILBERT) skrifver SUCKLEY: »In different individuals the branchiostegals vary form 12 to 15 on a side. One female had 12 on one side and 15 on the other». Mon. Salmo, 1. c.. pag. 146. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 157 Samma fråga kan med skäl äfven framställas om förhållandet mellan tschawytscha och kisutsch å den ena sidan samt nerka å den andra. Den sistnämnda formen, såvidt den är skiljd från de båda förstnämnda, känner jag endast sådan den är under sitt färskvattenslif: — våra tabeller upptaga en hanne, N:r 340 (fig. 23 på taflan II) och två honor, N:r 341 och 342 (figurerna 26 och 27 på taflan II). Flertalet af de stora könsskillnader, som här märkas, bero, som bekant, på nosens och underkäkens starka förlängning hos hannarne; och i följande tabell öfver dessa skillnader har jag derföre vid sidan af de nämnda endast upptagit sådana, som icke omedelbart bero af dem: — de sålunda återstående äro emellertid tillräckligt betecknande: [0] 2 Nummer i tabellerna 340 341 342 Hufvudets längd 15065 a MKT OP pslän g den ses= = sAss cc SOA SSRT TIN ANSTANSESESENEeN bla 4 28.2 24.3 23.3 Mellanhufvudets längd » » PN FEM deren oasen SE Fr NERE De LED I ISA b2/a 3 19.8 16.1 16.4 Pannans bredd » on STONE PERSER CV ESSER ET SEröe BIRS EE Ila 9.5 8.3 | 7.8 Nosens längd » oo» Md ( -F r RAL SNES OR SI AE NE efa 4 13.6 dis 8.9 Underkäkens längd » oo» AR Roe AE BASAR TRA LEE OEER EA a kla 9 22.9 17.0 16.2 Ryggfenans bas » oo» NP AT 020: SS NERE Ia CREST eN Ra I 11.6 9.6 9.8 Praabdominallängden » » per ER SERIERNA Kaea TE SreneOR TT r ja 2 PAS 32.5 Postabdominallängden » » DEEP ST SECER Steen LR Sar NANA STERN SER Ra tla «4 14.3 TOS 19.1 Öfverkäksbenens längd » » underkäkens längd........onsoososoooooeooooeeoonneoon noen anno on h/r 9 47.1 20:6, KA ar G0R Ryggfevans afständ från nosspetsen i 4 af bukfenornas afstånd från samma punkt.... m/» 9 96.4 90.6 | 86.5 Stjertensiminsta höjd i 4 afypreeabdominallän gAdenm..o-c——o—-serssossssseoseeorssstekeoeooonen ålg 9 32.8 24.2 24.0 » » MaE» mp os tebdomimallangdencse> 55555 Speresen seas aa äl 3 53.1 33.9 41.0 Dessa skillnader äro visserligen långt mera betydliga, än hvad vi funnit hos någon af Atlanter-laxarnes former, och skulle utan tvifvel gifva tillräcklig anledning att miss- tänka orsaken vara artskillnad, derest vi ej återfunne dem hos följande art. De förorsaka emellertid, att jemförelsen med de nyssnämnda tschawytscha och kisutsch lemnar endast ett obetydligt antal olikheter med dessa. Antalet gälräfstaggar på första gälbågen (29—35) är visserligen störst hos nerka; men tschawytscha, som har 27 sådana taggar, kommer detta tal temligen nära. För öfrigt framstår skillnaden i bröstfenornas längd: — ?/, 4 hos nerka > 14.1, hos tschawytscha och kisutsceh <= 13.9 —, en jemförelsevis obetydlig skillnad och måhända föga tillförlitlig karakter, då fenornas längd hos laxarne esomoftast förlänga sig under färskvattenslifvet. Att nosens längd är större hos nerka: — "/v, 4 > 54.3; deremot hos tschawytscha och kisutseh = 53.4: — kan väl bero af exemplarens längre framskridna könsmognad; och att öfverkäksbenen hos nerka äro smalare: — i/» 4 = 18 (hos tschawitscha och kisutsch > 19) och i/; 4 <= 10.7 (hos de båda nämnda > 11.1) —: fordrar för sin bekräftelse ett rikare undersökningsmaterial, då vi sett den osäkerhet, som i detta hänseende är rådande i fråga om tschawytscha. Artskillnaden mellan nerka och de båda öfriga här nämnda formerna inom Stillahafs-laxarnes egentliga lax-grupp, känne- tecknad genom jemförelsevis stora fjäll, är således åtminstone starka tvifvel underkastad. Utaf de föreliggande exemplaren af gorbuscha äro två hannar: N:r 343 (fig. 28 på taflan III) och N:r 344 i tabellerna, samt en hona: N:r 345 (fig. 29, taflan III), hvilken 158 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. sistnämnda har stjertfenan, såsom synes af figuren, afbruten, hvarföre måttet på kropps- längden och de af denna härledda procenttal äro osäkra. Äfven med tillbörlig hänsyn härtill finna vi emellertid i följande tabell samma sorts könsskillnader, om ock 1 några punkter ej fullt så skarpt markerade, som hos föregående art. 3 2 Nummer i tabellerna 343 344 345 Hufvudets längd 1596 a fkrOppslängdent. sosooossssssssossooserssssessErscsrEssscsssorsss es bla 3 29.0 | 21.2 23.5 Mellanhufvudets längd » » VS Ao SA EF EE bla 36 16.5 16.6 16.0 Pannans bredd » on NT Re sn SN Rn ER oa 2 a md ERAN EON SNSEE KASSA EDLA gla 2 3.5 7.9 Tu Nosens längd DD MJART o Fog st EE BEAE SOA SS SEC ERA ETERN e/a 4 13.0 11.4 T.6 Underkäkens längd DD DAF EGR 7 SL SES PETE SSE I NES RENSAT kla 96 19.3 18.9 15.6 Ryggfenaus bas » oo» RNE SA SR ära SURA ER ERA SR a BENTO ER er na I 13.1 12.1 10.4 Praeabdominallängden =» » 35 BUSS E HAS Ske a STR e ARNE RN Ner Na ANDAS RAN S BANG SORAN Ila 28.4 27.9 30.2 Postabdominallängden — » » 1 KVIRR ENDA PS5000 02 235 ASKA SE ERAVISTNI NISSAN tla 9 14.7 14.5 18.6 Öfverkäksbenens längd » » underkäkens längd smsoonoooosoooscssosooooooooooooonnnn nano nn hr 4 | 56.1 56.1 59.7 Ryggfenans afstånd från nosspetsen i 4 af bukfenornas afstånd från samma punkt.... M/r | 87.8 | Ifa 50.6 Stjertens minstarhöjd 18/6 safupracabdominallangdensssesssSseerereenseeseessNNeEN Nenne ålg 6) 25.3 | 25.5 22.3 » » DEER AED AND 08 bab d Omin all ang denie=ssss coca ål: 96) 48.8 49.3 36.3 Gälräfstaggarnes antal på första gälbågens framsida hos denna art uppnår visser- ligen icke maximitalet hos nerka, dock faller dess maximital inom gränserna för för- änderligheten hos denna. Fjällens ringa storlek: — uti sidolinien omkring 180 och i ett antal af omkring 220—230 tvärrader RAR sidolinien —: jemte Sällhinnestrålatnes antal, som ej ens på venstra kroppssidan, der antalet alltid är störst, synes öfverstiga 12, äro dock tillräckliga artkarakterer. Om vi med denna gorbuscha jemföra den form, hvilken jag provisoriskt benämnt tschawytschiformis, N:r 346 1 tabellerna, fig. 30 på taflan III, finna vi uti de olikheter, som då framträda, en slående öfverensstämmelse med dem, som skilja tschawytscha och kisutsch från nerka. Så har äfven tschawytschiformis kortare bröstfenor och bredare öfver- käksben än gorbuscha, hvilket visar sig af följande sammanställning: FER fe Kisutsch. : : | SS | Bröstfenornas längd i 4 af kroppslängdens...oooooooooooo-o-oo-o--- Pla 4) 13.6—13.s <| 14.2—14.9 13.s = | 14.5—14.7 | Öfverkäksbenens bredd » » mellanhufvudets längd................ i/p, 96) 11.3—14.4 >! —9.7—11.2 12.2 > | 10.1—11.4 | » » oo» » öfverkäksbenens =» osommsnoonnn in 41) 19.1—25.0 > | 16.7 - 17.9 22.5 = | 16.4—17.5 | » » » » nnderkäkens rn ec SLE i/r 2) 11.2—15.2 > | 3.5—10.6 12.7 => | 9.2—10.4 Äfven bukfenornas längd (jfr s/. i tabellerna) äro hos tschawytschiformis kortare än hos gorbuscha, hvilket står i öfverensstämmelse med det kända förhållande, hvarom jag nyss ofvan erinrat, att laxarternas hafsformer oftast hafva kortare fenor än färskvattens- formerna. Det förenas här med ett annat förhållande, som häntyder på någon sorts mot- varighet till den salar-form, hvilken jag benämnt brevipes, i det att bukfenornas längd MA KONGL. SV: VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 159 i förhållande till bröstfenornas längd är märkbart mindre hos tschawytschiformis än hos gorbuscha. Härtill komma emellertid andra skillnader mellan de båda anförda Stillahafs-rödin- garne. Så är stjertens minsta höjd större hos tschawytschiformis, hvilket påminner om förhållandet mellan trutta och salar eller ock emellan alpinus och stagnalis: — jfr /a, /> och '/;, i tabellerna; hvarjemte fenfria stjertdelen är längre: — jfr 2/a. och ?/a, och mel- lersta stjertfenstrålarne kortare: — jfr 2/., hvilket erinrar om silfverlaxarnes form. Största afvikelsen tyckes visserligen ligga uti prexabdominallängden : — jfr 2/.; ty oaktadt tscha- wytschiformis-exemplaret är en hanne, har det dock preabdominaldelen längst, i strid mot den regel för könsskillnaden, hvilken vi nyss påpekat. Detta låter dock likaledes beteckna sig såsom en motsvarighet till förhållandet mellan ofvan anförda exemplar af tschawytscha och kisutsch såsom hafsformer och af nerka såsom färskvattensform, emedan äfven de full- vuxna exemplaren af de båda förstnämnda (N:r 338, 4 och 339) hafva längre preab- dominaldel än hannarne af nerka (N:r 340 och 341). En förkortning (sammandragning) af preabdominaldelen skulle då inträda samtidigt med utvecklingen af puckeln under färskvattenslifvet. Slutligen äro äfven käkarne hos tschawytschiformis kortare än hos gor- buscha: — jfr "/a, "/a 0. 8. v.; liksom hos de nämnda fullvuxna tschawytscha och kisutsch i förhållande till nerka, eljest en könskarakter, här antagligen endast ett uttryck för den mindre framskridna graden af könsmognad. De här uppräknade skillnaderna synas mig göra det lika berättigadt att inom Stilla- hafs-laxarnes röding-grupp afskilja tschawytscliformis från gorbuscha som att inom deras lax-grupp afskilja tschawytscha och kisutsch från nerka, ehuru jag måste erinra, att det mig föreliggande undersökningsmaterialet svårligen kan vara tillräckligt för frågans slut- liga afgörande. Parallelismen är dock alltför tydlig för att icke kunna anses hvila på naturlig grund; men är det så, föreligga här, 1 fråga om förhållandet mellan gorbuscha och tschawytschiformis, samma skäl som nyss anförts för att betvifla artskillnad mellan nerka å ena samt kisutsch och tschawytscha å andra sidan. De amerikanska författarne, som säkerligen haft tillgång till långt större och tillräckligt stort undersökningsmaterial, hafva ej heller, med undantag af ofvan nämnda antagande om SuCcKLEY'S S. Campbelli, inom Stillahafs-laxarnes röding-grupp urskiljt flera än en enda art, nemligen gorbuscha. Den vetenskapliga konseqvensen fordrar samma behandling af dessa laxars storfjälliga grupp, lax-gruppen. Här synes dock ett annat intresse, det ekonomiska, hafva gjort sig gällande, på det sätt att den betydliga olikhet i närimgsvärde och smak, som utmärker laxarne, i främsta rummet Öncorhynehus, under olika lefnadsförhållanden och särskildt i olika åldrar och kön samt olika grad af könsmognad, föranledt de alltifrån STELLERS tid bekanta populära benämningarne, hvilka sedermera tillerkänts vetenskaplig betydelse. »Kära föremål ha många namn», och dessa laxar voro för Kamtschadalerna liksom för nord- vesterns Indianer i Amerika en af de vigtigaste närimgskällorna samt bland de förnämsta föremålen för deras njutningslystnad. Derföre egde dessa folk också namn kanske för den minsta förändring i laxarnes form eller färg, hvarvid man också har att märka det kända förhållandet, att olika åldersklasser af dessa fiskar i allmänhet vid olika tider af året upp- stiga i floderna, och följaktligen att äfven Oncorhynchus-formerna vid olika årstider blifva åtkomliga för infödingarnes fångstredskap. I sin skildring af Kamtschatka-laxarne lägger 160 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. också STBELLER största vigten vid tiden för deras uppstigande i floderna: Tschawytscha, den största, kommer först, de mindre komma 1 följande ordning: nerka, keta och kisutsch. Vid utredningen af dessa formers förhållande framställer sig otvunget den frågan, huruvida icke äfven hybridisering här utöfvat något inflytande. Egendomligt skulle vara, om ej så inträffat. Ännu mera än laxar och rödingar i Europa, der hybridisering vid fiskodling blifvit försökt och lyckats, och der den nu måste erkännas äfven i naturen spela en vigtig rol i laxarnes lif, ännu mera tränga sig Oncorlynch-formerna samman vid sin fortplantningstid i samma färskvatten. När vi redan genom STELLER veta, att nerka upp- går i floderna under tiden från början till midten af Juni, och att gorbuscha under samma månad genom sina täta skaror »uppdämmer» floderna; och då Vega-expeditionen funnit könsmogna och till dels utlekta exemplar af dessa båda arter samtidigt och i samma bäck på Bering-ön, är det väl skäl att betänka och till fullständigare undersökningar öfverlemna den frågan, huruvida ej hybridisering kan hafva lagt grunden till den stora föränderlighet, hvilken tillkommer ÖOncorhynch-arterna i ännu högre grad än de egentliga Salmo-arterna, hvad såväl kroppens form som gälräfstaggarnes och gälhinnestr ålarnes antal beträffar, och som betydligt försvårat utredningen af deras synonymi. = I följande öfversigt af de resultat, till hvilka våra undersökningar om laxarnes slägt- skapsförhållanden ledt oss, har jag försökt ordna arterna och formerna så att de, hvilka synas ligga närmare den antagliga ursprungsformen, åtminstone inom sin afdelning intaga första platsen. De härvid anförda karakterer böra dock bedömas med hänsyn till de i det föregående framställda anmärkningarne om dem, och åt procenttalen måste erkännas endast det relativa värde, som ofvan blifvit dem tillerkändt. Salmo: I. Pinna analis numerum radiorum prebet majorem, basin longiorem quam pråebet pinna dorsalis (A > D; v > n). Subgenus Oncorhynchus. 4. Series squamarum in decima parte corporis, supra lineam lateralem, ante lineam verticalem ex initio pinne dorsalis numeratarum maximum numerum 20 squa- marum continet, supra basin pinne analis eodem modo numeratarum maximum continet numerum 19 squamarum (Sqa = 17—20; Sqc = 18—19) Membrana branchiostega sinistra numero minimo 13 radiorum extenditur (Br. =13 S. orientalis. a. Spin& branchiales lateri anteriori 'arcus primi paris affixe numeri masimi sunt 27 (Spb = 28). Longitudo pinne pectoralis maximam partem röv longitudinis totius corporis 2equat (PLN: 9). Longitudo rostri maximam partem fvöov longitudinis capitis intermedii 2equat (EifEr DN. 4). Latitudo ossis maxillaris minimam partem fi, longitudinis ossis ejusdem 1. rs, longitudinis mandibulse superatul'friZa= 10; Mrrggr=LIM)SRIEEEL. SUVR es SATS tschavcytschat aa. Radii branchiostegi numeri sunt 15—16 (Br. 15—16). Basis pinne analis minimam partem dö longitudinis totius corporis 1. öv longitudinis capitis intermedii superat (”/. Z > 13; ?/;, 4 > 78). Basis pinne dorsalis minimam partem sov longitudinis totius corporis 1. ff longitudinis capitis intermedii B. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 161 superat (”/. 2 = 11; "/;, 4 > 66). Latitudo ossis maxillaris maximam partem 1000 longitudinis capitis intermedii 1. tv longitudinis ossis ipsius xquat (i/n, 4 = 13; i/» 2 = 20). Longitudo radiorum intermediorum pinne cau- dalis maximam partem rör longitudinis radiorum longissimorum hujus pinne equat (i/; 4 — 42): S. tschawytscha. bb. Radii branchiostegi numeri sunt 13—14 (Br. ER Basis pinne analis maximam partem i longitudinis totius corporis 1 rö, longitudinis capitis intermedii xequat (”/. 4 = 12; ”/;, 4 = 73). Basis pinne domalis maximam partem +, longitudinis totius corporis 1. 7 longitudinis capitis intermedii equat ("/. 4 = 10; ”/;, 4 = 58). Latitudo ossis maxillaris minimam partem I Es ar a intermedii 1. ör longitudinis ossis ipsius superat (ib, 4 > 14; i/, 4 > 24). Longitudo radiorum intermediorum pinne cau- dalis minimam fate för longitudinis radiorum longissimorum hujus pinne superat (£/; 4 > 56): S. kisutsch. hb. Spine branchiales lateri anteriori arcus primi paris affixe numeri sunt minimi 29 (Spb > 28). Longitudo pinne pectoralis minimam partem tf» longitudinis totius corporis superat (r/,. 4 > 14.2). Longitudo rostri minimam partem förr longitudinis capitis intermedii superat (4/;, 4 — 54.3). Latitudo ossis maxillaris maximam partem Tf, longitudinis ossis ejusdem 1 riv, longitudinis mandi- bule 2equat ('/, 4 = 18; il, 4 = 10.7) TEL USAIN SEAN KAT SA HOST ÄR RS nen kd Series squamarum in decima parte corporis, supra lineam lateralem, ante lineam verticalem ex initio pinn& dorsalis numeratarum minimum numerum 32 squa- marum continet, supra basin pinne analis eodem modo numeratarum minimum continet numerum 27 squamarum (Squa = 32—34; Sqe = 27—33). Membrana branchiostega sinistra numero maximo 12 radiorum extenditur (Br. = 13). S. proteus. aa. Longitudo pinnarum pectoralium maximam partem röv longitudinis totius cor- poris 2equat (P/. 4 = 13.9). Longitudo pinnarum ventralium maximam par- tem ti, longitudinis totius corporis 1. sv, longitudinis pinnarum pectoralium ER (C/a 6 = 10.5; 3/p 4 = 75.5). Latitudo ossis maxillaris minimam partem ; longitudinis capitis intermedii 1. för longitudinis ossis PR 1. 1ö0v longi- OAS mandibul&e superat ('/;, 6 > 12.1; i/r $ > 22; il, 6 > 12.6). Altitudo cauda minima mininam äg 1900 longitudinis corporis totius 1. för longitu- dinis capitis superat (/, 4 > 7.5; i/» 4 > 33). Longitudo radiorum inter- mediorum pinne caudalis maximam partem riv longitudinis totius corporis equat (i/. 4 = 5.5). Longitudo ossis maxillaris maximam partem rööv longitu- dinis totius corporis zxequat ("/. 4 = 8.6). Longitudo mandibulzx maximam par- tem i; longitudinis totius corporis xequat (F/, 4 —= 15.1). S. tschawytschiformis. bb. Longitudo pinnarum pectoralium minimam partem tiv longitudinis totius cor- poris superat (”/, 4 > 14.4). Longitudo pinnarum ventralium minimam par- tem +, longitudinis totius corporis 1. if longitudinis pinnarum pectoralium superat (f/. 4 > 11.1; "/» 4 > 77.2). Latitudo ossis maxillaris maximam par- tem ir longitudinis capitis intermedii 1. tv longitudinis ossis ipsius 1. vv 2 EK. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 8. 21 162 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. longitudinis mandibulr exquat ('/;, 4 —= 11.5; '/r 4 = 17.6; i/r 4 = 10.5). Alti- tudo cauda minima maximam partem rör longitudinis totius corporis 1. fö longitudinis totius capitis xquat (fl, 4 —=7.3; "I 4 = 29). Longitudo radiorum intermediorum pinne caudalis minimam partem råtm longitudinis totius cor- poris superat (f/, 4 > 5.7). Longitudo ossis maxillaris minimam partem röv longitudinis totius corporis superat ("/, 4 > 9.2). Longitudo mandibula mini- mam partem ty, longitudinis totius corporis superat ("/. 4 = 15.5). S. gorbuscha. II. Pinna analis numerum radiorum (= 14) prebet minorem, basin breviorem quam prebet pinna dorsalis (4 = D; v = n). Subgenus Salmo. Å. 5 Series squamarum in decima parte corporis, supra lineam lateralem, ante lineam verticalem ex initio pinne dorsalis numeratarum maximum numerum 24 squa- marum continet, supra pinnam analem eodem modo numeratarum maximum con- tinet numerum 19 squamarum (Sqa = 15—24; Sqc = 13—19). Corpus nigro- maculatum. S. salar. a. Spine& branchiales lateri anteriori arcus primi paris affixe numeri sunt maximi 17 (Spb =18). Longitudo ossis maxillaris minimam partem röt longitudinis to- tius corporis 1. 7, longitudinis totius capitis superat ("/. 4 > 8.6; "/» 4 > 37). Altitudo pinne analis distantiam inter pinnam adiposam et pinnam caudalem mensura superat (x > y). Altitudo minima caude minimam partem fö longi- tudinis preabdominis superat (4/4 > 27). Color corporis maculas nigras etiam sub, linea, laterall crebras prebhet =, vi -Mutgnl. stl SANN NNRESNUOS aa. Forma typica: S. trutta. bb. Forme intermediax que numerum spinarum branchialium typicum, ceteram vero affinitatem quandam cum forma sequente prebent: S. ocla, S. la- custris, S. irideus (p. p.) b. Spine branchiales lateri anteriori arcus primi paris affixe numeri sunt minimi 18 (Spb = 18). Longitudo ossis maxillaris maximam partem dov longitudinis totius corporis 1. it, longitudinis totius capitis aquat ("/a 4 = 8.2; "/» 4 = 37). Distan- tia inter pinnam adiposam et pinnam caudalem longitudine superat altitudinem pinne analis (x <= y). Altitudo minima caudae maximam partem fi longitu- dinis preabdominis mensura haud 2quat (f/, 4 = 27). Macule nigre sub linea laterali null& 1. pauce solum sparse adsunt . : .« - - +» S salar. aa. Forme intermedix que numerum spinarum branchialium typicum, cete- ram vero affinitatem quandam cum forma precedente prebent: 5. Har- dinii (Salar venernensis), S. irideus (p. p-) bb. Forma typica: S. salar. Series squamarum in decima parte corporis, supra lineam lateralem, ante lineam verticalem ex initio pinne dorsalis numeratarum minimum continet numerum 25 squamarum (Sqa = 25—37). 1. Series squamarum in decima parte corporis, supra lineam lateralem, pone line- am verticalem ex initio pinne analis numeratarum maximum continet numerum KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 163 20 squamarum (Sgc = 18—20). Latitudo ossis maxillaris tertiam partem lati- tudinis frontis inter oculos planate minimam superat (/, 4 > 33). Corpus nigropunctatum. S. fluvratilis. aa. Longitudo capitis intermedii minimam partem röv longitudinis totius ca- pitis superat ('/, 4 > 72.2). S. fluviatilis. bb. Longitudo capitis intermedii maximam partem sv longitudinis totius ca- pitis xquat (:/; 4 = 69): S. hucho. Series squamarum in decima parte corporis, supra lineam lateralem, pone lineam verticalem ex initio pinne analis numeratarum minimum continet numerum 21 squamarum (Sqc = [21] 23—32). Latitudo ossis maxillaris tertiam partem latitudinis frontis inter oculos convexx maximam haud equat (i/, 4 = 33). a. Corpus nigropunctatum. S. purpuratus. b. Corpus rubromaculatum (maculis rubris 1. pallidioribus, rotundis 1. vermi- formibus variegatum) maculis et punctis dorso-lateralibus nigris caret. S. umbla. aa. Forma intermedia, cujus corpus vomeris ossificatione duratum denti- bus quibusdam munitur: S. namaycush. bb. Forma intermedia, cujus copulx ossis hyoidei dentibus carent: S. fon- tinalis. ec. Corpus vomeris medium ossificatione vix duratum dentibus caret. Copulsze ossis Hyoider dentate . mv. NA oc: . SS. salvelinus. «, Basis pinne ventralis locum tenet ante medium corpus (”/. 4 —= 50). aaa. Altitudo minima caudae minimam partem fr longitudinis preabdominis superat (é/, 4 > 26.2): S. alpinus. bbb. Altitudo minima caudae maximam partem fr longitudinis postabdominis xquat (f/, 4 = 32.1): S. stagnalis. ac. Longitudo capitis minimam partem + longitudinis totius corporis superat (!/. Z > 20): S. alpino-stag- nalis (S. Naresii?). pp. Longitudo capitis maximam partem I longitudinis totius corporis xquat (!/. 4 = 20): S. stagnalis. fp. Basis pinne ventralis locum tenet pone medium corpus (”/a 4 > 50): S. salvelinus. ee, Longitudo capitis maximam partem för longitudinis totius corporis haud s2equat (?/, 4 = 22): S. salvelino-stagnalis (S. erythreus[?] — observanda enim membrana branchiostega alba per PALLASIUM notata). pp. Longitudo capitis minimam partem fö longitudinis totius corporis superat (!/. 4 > 22): S. salvelinus. 164 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Norsar (Osmerus). Då vi sett, att de former af laxar och rödingar, som komma närmast den antagliga ursprungsformen för laxarnes slägte, — sådan denna 1 enlighet med de tydligaste ålders- förändringarne må tänkas hafva varit —, numera förekomma 1 Norra Amerika och Stilla- hafs-området och således äro äfven geografiskt åtskilda från Atlanter-områdets former, kunna vi väl med förväntan om ett likartadt resultat gå att undersöka de former, som hittills blifvit urskiljda inom norsarnes slägte. Af detta äro i Riksmusei samlingar 34 exemplar uppmätta på det sätt, som närmare förklaras genom det vid mått-tabellerna fogade träsnitt öfver en sik (Figura Coregoni), hvari de punkter äro utmärkta, från hvilka måtten blifvit tagna. Den väsentligaste skillnaden mot mätningssättet för laxarne ligger deri, att uti det följande äro alla mått »från nosen» tagna från framsidan af öfverkäks- benets ledgångsknöl. Dessa norsar kunna tydligen urskiljas till tre särskilda former, hvardera från ett särskildt geografiskt område: ÖOsmerus dentex från Stillahafs-trakterna, O. spirinchus från Hvita hafvet och O. eperlanus från Skandinavien. Då jag offentliggjorde min första fram- ställning af de laxartade fiskarnes slägtskapsförhållande”), hvilken var en afskrift af de anteckningar, enligt hvilka jag 1880 urskiljt de lax-fiskar, som utställdes vid fiskeri- utställningen i Berlin nämnda år och för hvilka benämningarne upptogos 1 svenska kata- logen, som trycktes för detta ändamål, kände jag ej den sistnämnde; och Hvitahafs-formen benämnde jag, efter lokalen, dvinensis såsom varietet af eperlanus. Obestridligt är nog ock, att PALLAS såsom auctor för Salmo (Osmerus) spirinchus”) med detta namn ej afsett annat än yngre eperlani, liksom han ej heller från denna art afskiljt O. dentex, hvilken var honom väl bekant från Ochotska och Kamtschatkiska hafven; men då Dwina-formen redan en gång förut hos oss blifvit anförd”) under den från PArzras hemtade benämningen, torde riktigast vara att äfven här upptaga den under detta namn. För STEINDACHNERS Ösmerus dentex”) är likaledes lokalen vår egentliga hemul, ty de karakterer, som för denna form anförts till åtskillnad från O. eperlanus (mordax), äro gemensamma för densamma och för O. spirinchus. Vid fiskeriutställningen i London”) framställde jag också dessa former såsom förenade med hvarandra. 1) Ofversigt af Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1882, n:o 8, pag. 31. ?) Zoographia Rosso-asiatica, part. III, pag. 387. ?) LILLJEBORG: Bidrag till norra Rysslands och Norges fauna, samlade under en vetenskaplig resa i dessa länder 1848, Vet. Akademiens Handlingar 1850, pag. 304. Jfr äfven T.. H. Bran: Cat. Coll. Fish. egh. by the U. S. Nat. Mus., G:t Int. Fish. Exh. London 1883 — U. S. N. AME r. CEN SSD Age 29) Öber einige Pleuronectiden etc. aus der Decastris Bay etc. Sitzungsber. Mat. Naturw. Cl. der Kais. Akad. der Wiss. LXI (1870) 1 Abth. pag. 429. Jfr äfven 20 SEB RANG SIG: JORDAN and GILBERT: Syn. Fish. N. Am., Bull. U. S. Nat. Mus., N:o 16, pag. 294, der karaktererna äro an- förda enligt BEAnNs manuskript. ?) Great International Fisheries Exhibition London 1883, Sweden, Special Catalogue, pag. 177. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:O 8. 165 Förhållandet till laxarne är visserligen redan uttryckt i de sedan länge kända och anförda slägtkaraktererna, som skilja Osmerus från Salmo; men detta förhållande är äfven, såsom jag ofvan framhållit, antagligen ett utvecklingsförhållande, på det sätt att Ösmerus står närmare den gemensamma ursprungsformen. Vi finna detta tydligast uttryckt, om vi jemföra de medeltal för båda slägtena, till hvilka våra i tabellerna anförda procent- beräkningar leda. I det föregående — jfr ofvan (9) och (48) — hafva vi sett, att ryggfenans läge, uttryckt i afståndet (m) från nosspetsen till framändan af ryggfenans bas, synnerligen i laxarnes yngre och yngsta åldersskeden flyttar sig framåt: — det nämnda afståndet blifver mindre i förhållande såväl till kroppslängden som till bukfenornas afstånd från nosspetsen (”/a och ”/,). I enlighet härmed har också Osmerus såsom företrädare för ett af familjens tidigare utvecklingsskeden medeltalet för såväl ”/, som 7”/, större än de egentliga laxarne. På samma sätt förhåller sig med längden af analfenans bas (v) — jfr ofvan (17) och (41) —, hvaremot fenfria stjertdelens buk-kant (2) — jfr ofvan (20) — och stjertens minsta höjd (4) — jfr ofvan (31) och (42) — i de egentliga laxarnes yngre åldersskeden visat ett tilltagande med åldern, hvars motsvarighet här uttrycker sig, deri att Osmerus har mindre medeltal än de egentliga laxarne i de anförda förhållandena. Såsom en allmän regel för laxarnes hela lif gäller, att öfverkäksbenen förkortas i sitt förhållande till kropps- längden — jfr ofvan (6) —; likaså gäller regeln om undergällockets längd i förhållande till hufvudets och mellanhufvudets längder — jfr ofvan (28) och (39), med ett litet undantag i sistnämnda förhållandet —, hvaremot pannans bredd i förhållande till hufvudets och mellanhufvudets längder tilltager med åldern — jfr ofvan (25) och (34) —; och i enlighet härmed äro medeltalen för de anförda förhållandena hos Osmerus större eller mindre än hos Salmo. TI siffror uttryckt har detta utvecklingsförhållande följande utseende: | Medeltal. Osmerus.| Salmo. | Rygg fenanskafstånd ifran nosen 11.96)afokroppslängden/kbsse sek.ss sees ses se EE ISSN era SN OAS mja 6 | 47.8 42.1 | ” »” » »” Oovibukfenorhas (afständ frång samma, punktj-=-—-5-------schs ed TEE m/r 3 | 0 SR KA alten an sb as-1506 480 KTO Pp PSlan ge =-==.5s ss sas ES Se Te Aa ASTA Ar SR Sr AI SRA v/asn RE 8 ” DE ön ) mellan hufvadeta. läng doo esto. ens ss doo os se As SADE ENA SA ONE fa NA ae v/dz 36 | 79.2 55.6 iEenfriar:stjertdelensibukbrädd 154: afi kroppslängden ss=srs135" eb 495505 Ess g es aa Sa BA arean la 3.4 12.5 | Stjertens minsta höjd » » hufvodets längd...-....----- pA SETT AA ESSER RR TSK ana åfp 2 | 23.2 39.1 » » » » » mellanhufvudets längd ...o.....--- EEE LINS RS on KEN SIE RE ne å/b, 4 34.8 58 Öfverkäksbenens längd » » kroppslängden ... ha 1 —9:3 | Undergällockens = » » » hefvodets längd Up | 28.5 20.4 | » » yin om ella n hufvud ebsi längd ibess soo. ss ee oss sasse ds on AR SR SR SSA NAT Udd, 26 | 41.9 TE likBannaust bredd ri/gat hutvudets längd öl5ise SeekAssser sar Sot Sasäe Basen AE et A RS EE EEN Nr SA TA 9/v 2 29.1 3l.s | » » » 1»; Imellanhufv.odets Jängdis. 23 0Ut: ct. sko. sul ere si SOT CSO BU 0 Ia BUN glo, 6 | ITA 47.2 Uti andra punkter åter visar sig, att norsar och laxar hafva gått hvardera sin egen väg uti utvecklingen, och att norsarne — uti vissa punkter i likhet med rödingarne — i åtskilliga förhållanden intaga den längst framskridna platsen i utvecklingen. Fortsätta 166 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. vi nemligen att uppsöka de mest olika medeltalen för norsar och laxar, och jemföra vi deras betydelse med de för laxarne ofvan angifna åldersförändringar, finna vi följande för- hållanden mest anmärkningsvärda: Laxarnes Medeltal för | Osmerus.| Salmo. | åldersför- | Umbla. ändringar '!). Mellanhufvudets längd i 2 af kroppslängden jfr ( 2) ofvan -ssoooooo-- bala I 14.3 15:2 ND 14.4 Ryggfenans bas DD » jfr (10) vå (ef le NA dk = Eb | — Bröstfenornas längd » » » jfr (12) 24 14.5 IT Ta SB de ICE) Postabdominallängden DD » jfr (16) vå 22.8 | 19.9 ja =8 20.9 Analfenans höjd » on » jfr (18) VÄ Udd | 12.3 JES = Stjertens minsta höjd ND » jfr (21) VÄ Bat | 3.8 = fö = Mellersta stjertfenstrålarnes längd » » » ev (CR OM coeocroso äla 9 G:A 7.9 I == | 6.9 Öfverkäksbenens längd » » mellanhufvudets längd jfr (37) ofvan ... hb, 9 62.8 58.1 = 59.4 » bredd ” oo» » » jfr (36) ofvan... i/b, 4 11.3 15.4 JEsN NLA » » » » öfverkäksbenens » jfr (43) ofvan .. i/n 4 18.0 26.7 =E 9 | AM | Söka vi förhållandet mellan de tre inom Ösmerus-slägtet hittills urskiljda formerna, skola vi finna, att Atlanter-områdets nors, eperlanus, visserligen uti några punkter tyd- ligen visar sig hafva gått sin egen utvecklingsväg, och att den i sådana förhållanden blifvit stående närmare den antagliga ursprungsformen; men i de flesta hänseenden skola vi se, att utvecklingen varit gemensam för alla tre formerna, och att den, som fått namnet dentex, företräder ursprungsformens plats i nutiden. Härvid framträder ock en slående öfverensstämmelse med förhållandet mellan de tre ofvannämnda rödingformerna S. alpinus, S. stagnalis och S. salvelinus. Vi skola nemligen äfven här finna en bestämd naturlig kedja: O. dentex — ÖO. spirinchus — O. eperlanus, såsom uttryck för utvecklingens gång; och de afvikelser från denna, som förekomma, skola äfven här låta förklara sig såsom uttryck för könsskillnadens inverkan på utvecklingen, deri att den mest arktiska formen, — här spirinchus, bland rödingarne stagnalis —, af- skiljt sig genom hon-karakterernas öfvervägande inflytande, medan eperlanus fått sin prägel af Han! kårakterebiar. Såsom genomgående karakterer, utan undantag, ställa sig enligt våra tabeller en- dast följande: A: Antal gälräfstaggar på nedre delen af första gälbågen: 19—20; (Spb, = 21) » » på hela framsidan af denna gälbåge: 29; (Spb = 30) Analfenans höjd (längsta stråle) högst 7.6 Z af kroppslängden; ("/a« 4 = 7.7) Ösmerus dentex B£: Antal gälräfstaggar på nedre delen af första gälbågen: 23—25; (Spb, > 22) » » på hela framsidan af denna gälbåge: 33—37; (Spb > 32) a: Analfenans höjd (längsta stråle) högst 7.6 4 af kroppslängden; (2/, 4 = 7.7) Osmerus NR b: Analfenans höjd (längsta stråle) minst 8.4 4 af kroppslängden; (7/. 4 > 8.3) me OM AA OS Ösmerus SÄ 1) j. = juvenes; 8. = seniores. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:o 8. 167 Någon vexling i gälräfstaggarnes antal, efter ålder eller kön, framvisa ej tabellerna; och i saknad af iakttagelser derom kunna vi ej bedöma den deraf hemtade karakterens naturliga betydelse, så vida ej ett analogi-slut får hemtas från förhållandet hos laxarne, hos hvilka vi sett, att detta antal ökas med åldern. Dentex, med det mindre antalet gälräfstaggar skulle då företräda ungdoms-skedet af formseriens utveckling. Den andra af de båda anförda karaktererna är det enda konstanta uttrycket för det allmännast gällande förhållandet, att eperlanus har de bredaste och högsta (längsta) fenor. I detta hänseende står emellertid eperlanus närmast den antagliga ursprungsformen, såsom visar sig vid studiet af åldersförändringarne. Innan vi börja detta studium, vill jag dock erinra om de jemförelsevis stora språng i procenttalens af- eller tilltagande, som enligt våra tabeller visa sig vid vissa kropps- längder, af hvilka en blifvit utaf BrocH”) urskiljd såsom gräns för en varietet, då han benämnde de större och äldre exemplaren Spirinchus. Detta språng inträder vid en kropps- längd af omkring 200 millimeter, då vi se isynnerhet ögonens storlek starkt förminskad i förhållande till både hufvudets och mellanhufvudets längd. Ett annat språng, likaledes skarpast uttryckt i ögonens relativa storlek, inträder dock dessförinnan, — åtminstone hos eperlanus, den enda form vi uti detta hänseende känna —, vid omkring 150 mm:s kropps- längd, då lifvet i hafvet eller de större insjöarne tyckes börja trycka sin prägel på nors- formen. En tredje, i många hänseenden märkbar förändring i norsarnes utveckling synes inträda vid en kroppslängd af omkring 260—270 mm., då man oftast förmärker en åter- gång till likhet med ungdomsskedet, måhända snarast häntydande på ett öfverskridande åf formernas naturligaste tillväxtgräns. För att vid de blifvande jemförelserna få exemplar af någorlunda lika ålder samman- ställda. har jag derföre indelat vårt undersökningsmaterial i fyra åldrar, bestämda efter ofvanstående olika kroppslängder och benämnda med användning af den gamla urskilj- ningen mellan nors och slom. Den första åldern, nors-åldern, upptager N:r 4—7 i vära tabeller, den andra, stornors-aldern, N:r 1—3 och 8—10, den tredje, slom-åldern, N:r 11—14 och 18—532, den fjerde, storslom-åldern, N:r 15—17 och 33—34. För hvar och en af dessa åldrar anföras här under hvarje art medeltalen af de i tabellerna upptagna procenttalen, och för slom-åldern, hvaraf i tabellerna ett någorlunda jemnstort antal af hannar och honor äro upptagna, anföras medeltalen för de olika könen, medan af stornors- och storslom-åldern endast honor funnits tillgänglige. De för hvarje art i dess helhet och för slägtet Osmerus anförda medeltalen äro beräknade utan hänsyn till olika kön eller ålder ”). 1) Fische Deutschlands, pag. 182. Som bekant, hade redan AÅRTEDI anmärkt den af svenska allmänheten antagna skillnaden mellan den mindre norsen och den större slomen, hvilken skillnad han dock kallar »frivola et nauci» (Descr. Spec., pag. 47). 2) Procenttalen inom parenthes uti de följande tabellerna äro enstaka tal, utmärkande att endast ett exemplar af arten uti den ifrågavarande åldern eller ifrågavarande kön förekommer i museets samlingar. Dessa tal ega naturligtvis ej samma betydelse som medeltalen. SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. 1. Hufvudets längd (b) i procent af kroppslängden: — '/. 4: Medeltal för OÖsmerus: 22.3. - Dentez. Spirinchus. Eperlanus. Medeltal för 21.5 23.0 22.3 i ålder af IN) Re An rr Pn ns a Lr a = — 21.2 IS fOLNÖLB Esso sostt LELE TRES SEESIAS st SERA USTA 21.9 (22.6) 22.7 [3] (1: UNO VERSA ESS ETSSNSNE ENARE ONA ER Raa 21.3 22.8 22.6 ER | 213 | 228 | 22.6 PO) ENA SEE FOA GE KSP K RA SIA Be 21.3/ 22.9 22.6[ SUOMI] OT em 2 or aren SALA EL BADEN LR SEE SIR SAN — 23.6 22.6 Saäledes: Nors-åldern af eperlanus jemförd med densammas stornors-ålder och hela raden af åldersförändringar hos spirinchus visa ett tilltagande af procenttalen med åldern; och detta öfverensstämmer dermed att dentex, som i de allra flesta fall står den antagliga ursprungsformen närmast, har det minsta procenttalet. Könsskillnaden visar sig vara obe- tydlig eller ingen; men den ringa olikheten hos spirinchus visar £ >>, och enligt den ofvan anförda regeln öfverensstämmer härmed att de högsta medeltalen tillkomma spirinehus. (I) 2. Mellanhufvudets längd (b;) i procent af kroppslängden: — 2/, 4: Saledes: Det ursprungliga tilltagandet af procenttalen, som här jemnt afspeglar sig uti formserien, fortsätter sig hos eperlanus, som står på utvecklingens höjdpunkt, hela lifvet igenom, medan åldersförändringarne hos dentex och spirinchus äro obetydliga. 3. Medeltal för Osmerus: 14.8. Dentez. Spirinchus. Eperlanus. Medeltal för 14.2 14.9 15.4 i ålder af IN OLE Roe AE SEA KBK BR NGE ERS AN RNE 0 — -— 14.9 STÖLD OS == Le ERA PERDIESA ESN ESA AE ee 14.4 (15.3) 15.3 SI SENS rYE BL EDER AS ML ie ker bs BL BEAR RANE 14.2 14. 15. EE | 143 Van äh 15.2 IE QS EE SES NR FE ARS bene SEND 14.4| 14.s| 15.3 SS (OTSLO NE a os be ALTAN Se SNS RE IA — 14.6 16.6 Mellanhufvudets längd i procent af hufvudets längd: — ?:/» 4: Medeltal för Osmerus: 66.6. Dentez. Spirinchus. Eperlanus. Medeltal för I 66.0 64.8 69.0 T - SS i ålder af | | NOTS 2202 Ae EE TS MSIE RER DO AA EDA — -— 70.4 | SGT Poms NRA 65.8 | (67.4) 67.2 | Slom 3. 65.4] nr I 65.5 É 66iSj AE 7 65.6 å 65.0 Kr (XE 65.8 64.6| 67.5/ — 62.0 73.8 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 169 Här är det temligen invecklade förhållandet i första rummet att betrakta såsom ett uttryck för den ålders- och formskillnad, som vi längre ned få lära känna om under- gällockens längd, hvilken varit störst hos den antagliga ursprungsformen och förorsakat att mellanhufvudet hos denna varit kortast i förhållande till hela hufvudet. Således: Formseriens utveckling är här afspeglad i åldersförändringarne hos eperlanus efter nors-åldern genom ett stigande af procenttalen, som ställt eperlanus högst i utveck- lingskedjan. Dentex, hvars medeltal står närmast hela slägtets medeltal, visar knappast någon åldersförändring, om endast honorna af de båda för denna art anförda åldrarne jemföras med hvarandra; spirinchus deremot, med sin mera utpräglade könsskillnad, i hvilken 7? <= I, visar i enlighet med ofvan anförda regel ett sjunkande af medeltalen med StiSan depaldeg sr oc oc Log Reel än dels re SRA ES rater ika ib testet SS (MINA 4. Ofverkäksbenens längd (h) i procent af kroppslängden: — '/a 4: Medeltal för Osmerus: 9.3. rinchus till eperlanus . . . . Dentezx. Spirinchus. Eperlanus. Medeltal för NE å 8.6 9.6 dis i ålder af NOT8 50 om ot ge Aros kro OR LAN LAKE SE ESS UNANSE — — 9.3 Stornors 8.8 (10.0) 9.8 Slom 3 dal 9.5 9.5 i 8.5 9.5 9.9 »I.O f sf 9.4 10.1 Storslom I Jin 10.6 Således: Formseriens utveckling, sådan den äfven antydes af åldersförändringarne hos både spirinchus och eperlanus, går här i stigande procenttal från denter oenom spi- ] AS 2 2 I Underkäkens längd (k) i procent af kroppslängden: — 4: Medeltal för Osmerus: 13.7. | Dentez. | Spirinclhus. Eperlanus. | Medeltal för LL | s | 12.8 | 14.3 14.8 | i ålder af | JEN OT SEEDASTIRRA 24 ARR SRET II — — 12.9 | Stornors 12.9 (14.2) 13.s | Slom 3 12.7 14.2 13.9 5 A dl TR | 14.2 | 14.1 [ra 0 12.6) 14.2] 14.1| | STOTBLÖM mr sc 3 ooo er ok oas EES SSE ESSEN SRA TR | — 14.4 16.1 Således: Afven här är full öfverensstämmelse mellan den framställda formserien och riktningen af åldersförändringarne, sådana dessa visa sig hos både spirinchus och eperlanus. 22 K. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 8. i 170 6. ( SMITT: Rygefenans afstånd från nosen (m) i procent af kroppslängden: ”/, 4: RIKSMUSEETS SALMOÖNIDER. Medeltal för Osmerus: 47.8. Således: Hos dentex såväl som i ungdomen Dentez. Spirinclus. IEperlanus. Medeltal för 47.2 47.5 48.3 i ålder af INKA HE oe co Er ER EO SAN lad KDS SL BE Hr FRE — — 47.9 Stornors 47.2 (47.9) 49.3 Sl 3 47.7 47.3 49.3 Sä AT.2 | da | 49.2 DO 46.6 47.4f 49.2 | Storslom — 47.9 501 | Således samma regel som i föregående punkt. Ryggfenans bas (n) i procent af kroppslängden: — ”/a 46: Medeltal för Ösmerus: 8.0. ) Dentezx. Spirinclhus. Eperlanus. Medeltal för En 1.5 8.5 31 i ålder af 4 INO PSP Senor SALA LR RN OSA ren EC SSE — — 8.1 STORNORS 2-3 oe SIGNA a RA AA ASSR ER SJR 0 7.6 (7.9) 7.5 JE STOxmf SEA SEI a HERR Le R NTan. CSE 7.2 8.6 7.9 | 7.3 83.4 | 8.1 LTR LOT EES CR ARE AEA DI 0 Mi sg at SE T.A 8.3 | 8.4[ | 8 FOLSLO MjE== KSS IEI EET ASS DESSA — 8.7 8.5 hos eperlanus förekommer en minskning af procenttalen med stigande ålder, häntydande derpå att utvecklingen ursprungligen ut- gått från en form, som haft ryggfenans bas längre. Efter nors-åldern visa emellertid både spirinchus och eperlanus en med åldern följande stigning af procenttalen, i hvilken stor- slom-ålderns honor hos spirinchus och såväl denna ålders som slom-ålderns honor hos eper- lanus hafva större procenttal än hannarne; och i enlighet med ofvan anförda regel om könsskillnadens betydelse har spirinchus det största medeltalet. 8. Jfr. (D. Ryggfenans höjd (0) i procent af kroppslängden: — ?/a 4: Medeltal för Osmerus: 13.1. Dentez. Spirinclhus. Eperlanus. Medeltal för 12.2 12.7 14.3 i ålder af INO RSIED res 0 URI SG Vas SOLAR. E ÅR SCR AG NS — 14.5 SCOT OTSE2 25: sa EE 1 EA SKE RADER FARA SEE LS SMA ERA 12.6 (13.2) 14.4 STO TG: NE se oa SL SSR SE LAR rg OS Ne SNIA 12: 12.9 14.5 ; |; rar 12.9 14.2 BYE QESS SSA PRISAS A SEEN SINNENA GER AEA Ne Til VERS 13.0 14.1 8 bOTSIOT op föras se ess Le SEAGAE ORARI AR er SAN AL TEA — 11.3 13.9 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 171 Således: Hos alla tre formerna förekommer en tydlig förminskning af procenttalen med stigande ålder, häntydande derpå att äfven formutvecklingen utgått från en ursprungs- form med högre ryggfena. I formserien förefinnes emellertid ett betydande språng mellan dentex och spirinchus å ena samt eperlanus å andra sidan: — form-urskiljningen har för- siggått, sedan den geografiska åtskillnaden inträdt, och reduktionen af ryggfenans höjd har hos Atlantersidans nors gått långsammare än hos Stilla-hafs-sidans —. . .- .- » «- (V). 9. Ryggfenans höjd i 4 af hufvudets längd: Hö. GR Medeltal för Dentez. Spirinchus. Eperlanus. i ålder af NOLSIe Se Rod Sa SSE ENS AES AS SN ADA — — 68.5 Stornors DUE (58.4) 62.7 Slom 3 (57.9) 06:55): LÅ 64.31 Å å z 56.7 4 62.9 » 1Q 55.0 55.0 56.9 62.1/ Storslom — 50.0 61.6 Jemförelsen lemnar här samma resultat som i föregående punkt. Den af JoRDAN och GiLBERT (Svn. Fish. N. Amer., Bull. U. S. Nat. Mus, N:o 16, pag. 294) anförda karakter för OÖsmerus dentex: »ryggfenans höjd lika med hälften af hufvudets längd», får här en fullständigare belysning. 10. Bröstfenornas längd (p) i procent af kroppslängden: — ?/. 4: Medeltal för Osmerus: 14.5. Dentezx. Spirinchus. Eperlanus. Medeltal för 14.1 | 14:s 14.7 — — 15.8 13.9 (14.7) 14.6 14. 14.9 14.2 NER NT (Es 13.6f 15: f 14.4/ — 14.2 14.1 Således: Äfven här gäller i hufvudsak ofvanstående regel (V). Den skenbara oregel- bundenheten hos dentex, hvars procenttal stiga med åldern, försvinner, om endast honorna jemföras. Hos både spirinchus och eperlanus gäller könsskillnaden: 9 = 57 . . « (VD. 172 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. 11. Praabdominallängden (q) i procent af kroppslängden: 2/, 4: Medeltal för ÖOsmerus: 27.2. Dentez. Spirinchus. Eperlanus. Medeltal för 21.1 21.3 21.2 i ålder af = 26.8 (26.8) 28.2 27.8] 26.01 20.5 26. 27.3| 27.7f ; 27.6 26.3 Säledes: Formskillnaden är här ytterst ringa. Ursprungligen synes preabdominal- längden hafva tilltagit, så som antydes af jemförelsen mellan nors- och stornors-åldern hos eperlanus, hvilket förhållande synes vara fortsatt hos dentex och spirinchus, om endast ho- norna jemföras; men hos eperlanus inträder efter stornors-åldern en återgång till ursprung- liga förhållandet. Utvecklingen synes sålunda hafva varit olika för eperlanus emot de båda TÖMTS AETERIA Ge bsr ers ENS AEA SNR Er TE ÅN (VII). 12. Bukfenornas afstånd från nosen (r) i procent af kroppslängden: — ”/a 4: Medeltal för Osmerus: 49.5. Dentez. Spirinchus. Eperlanus. Medeltal för 49.4 49.7 49.3 i ålder af INO ER EE KRK ae AN EAA ARD bps Ureg — — 47.4 SLOTT OTSE > sea ons p SIS se og AR FSI TENN 48.6 (50.0) 50.7 [STO MN EO sr on sosse lea far KRA Nasr se 0 IEEE TOR 48.0 49.21 | 49.3 49.8 49.5 49.9 EG SAERDNA SYLVAN SLE ärr ro LÖS REA 49.8 STOTSLOMAESEFES Sok Soo I SKO Nr SRS — HOST 49.5 Således: Äfven här är formskillnaden ringa, särskildt knappt märkbar mellan eper- lanus och dentexz. Könsskillnaden är deremot skarpt markerad hos alla formerna (£ > 5), och i öfverensstämmelse med ofvan anförda regel har denna skillnad gifvit det högsta medeltalet åt spirinchus. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 13. Bukfenornas längd (s) i procent af kroppslängden: — 5/a 4: Medeltal för Osmerus: 12.7. Dentez. Spirinchus. Eperlanus. Medeltal för 12.3 12.4 13.3 i ålder af IN [CT AES Eran LSS — — 14.4 SVOTNOT SMALA oc oo doo BM AMPERE son bon NS 12.4 (12.1) 13 SÖ edöjsrR FR LAGA ESO SSPEESESN Så > Så 12 12.7 12 RR ÖS SAR ne pg SRS SA Far 11.s 12.4 12.6 NS (OSLO ME ee a RR EA DE SOA OL SEI SN — 11.7 12.7 Således: Här gäller ofvanstående regel (V). 14. Postabdominal-längden (t) i procent af kroppslängden: — "/a 4: Medeltal för Osmerus: 22.8. Dentezx. Spirinchus. Eperlanus. Medeltal för 22.2 22.2 23.0 i ålder af IN OTS ooo oa AA SÖR TA TTR SOPROE. SA NEAES Lee = -— 27.7 STOLN OTIS] =. sr AE) OEI TERES VADER 0e 21.4 (21.1) 22.2 Slom 3.--- 22.4 22.2 23.3 I 22.5 I 22.4 | 23:1 RÖR NT AE NK RR IE 22.7| 22.7| 22.9f S FOTS] 0 TYS TR SSI Re TEES -— 21.7 22.3 Således: En jemförelse mellan nors- och stornors-åldern hänvisar på en ursprunglig minskning af procenttalen, hvilken återkommer efter slom-åldern men dessförinnan hos alla tre arterna ersättes af en stigning. I enlighet med denna gemensamma åldersför- ändring står också eperlanus högst i formkedjans medeltal. Medeltal för Osmerus: 70.7. Dentez. Spirinchus. Eperlanus. Medeltal för 70.2 70.7 TOR i ålder af NS tÖRNOTE rn =e-osccnds or ete BARS IEEE 69.9 IESTO Mm: OLE EUSat = a Se seal oas or KASSE SL Sea Ses [Se] o ad CS o B -— LS a -— S [ 15. Analfenans afstånd från nosen (u) i procent af kroppslängden: — /, 46: 174 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Således: En allmänt gällande stigning af procenttalen häntyder på utveckling från en ursprungsform med kortare frampart af kroppen och ställer eperlanus högst samt dentex lägst i formkedjan. Hos eperlanus märkes emellertid 1 åldersförändringarne efter stornors-åldern en återgång till likhet med den antagliga ursprungsformen. 16. Analfenans bas (v) i procent af kroppslängden: — ”/a 4: Medeltal för Osmerus: 11.7. Dentez. Spirinclhus. Eperlanus. Medeltal för 10.9 11.9 12.4 i ålder af = = 12.7 10.9 (11.6) 11.3 11.3 12.0 12.5 I 10.3 | 11.9 | 12.1 10.4 f 11.s[| 11.9/ — 12:1 13.2 Således: Här gäller tydligen samma förhållande, som nyss anförts 1 fråga om rygg- fenans bas — jemförelsepunkten 7 —; men i enlighet med den könsskillnadens betydelse, hvilken vi ofvan anfört, visar sig här, att då medeltalen för honorna äro mindre än för hannarne, går formkedjans stigning regelrätt från dentex genom spirinchus till eperlanus. 17. Analfenans höjd (z) i procent af kroppslängden (”/a 2), af hufvudets längd (F/» 4), af mellanhufvudets längd (z/», 4) och af analfenans bas (=/» 4): 1) z/, 4. Medeltal för Ösmerus: 7.7. Dentez. Spirtnehus. Eperlanus. Medeltal för 6.9 7.0 9.2 i ålder af NOTB[FI0-2 LI LIGIR VE oe SSI EES Er oo add a boet AS EL — -— 9.6 8 GOT OTEL S ee or ds SSL SAOL ECE NGC RISE LIRAT NEG Tar (EID) 8.6 STOMmbiG2E 3e SENSE SSE SKL. sa Se SIENA ve 6 6.9 3.9 I 6.8 I 7.0 I 9.2 Hj! QR OL SL SE 5 Gr TEN AE RE EA RA SNR J 7.2| 9.3| | Storslom &:2:7sbyrcstsifarteseasol ot rnnd ; — | 6.9 9.3 2) z/; Z. Medeltal för Osmerus: 34.6. Dentez. Spirinchus. Eperlunus. Medeltal för 32.1 30.6 41.2 i ålder af IN OFSLOL2 25 0 gena o LIRE NT BER DS SR RED ere a EG SATSER — | = 44.0 SFOFDOTS 2-0 SS Job VENT SE SS SANS SR SS SE 32.3 (31.1) 38.5 STOmyy OEM NE Eg BOT SLA SE RNA SA Vd 31.6 30.2 MG! : SEN SE LESOSAA lade 710 ERNST BREKIREE RSS SFS EU 32.3f 31.4| 41.2[ SKOLTSIOM 225 sedd ae BE co SR SE No BL EULER — 29.6 | 41.0 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. 3) ”/n, 6. Medeltal för Osmerus: 51.9. N:o 8. I Dentez. Spirinchus. Eperlanus. Medeltal för 48.6 47.0 60.1 i ålder af =— = 64.7 49.2 (46.5) 56.4 48.1 Il 46.1] 39.2] 48.5 48.5 60.5 49.0| 49.0 | 61.2) | = 47.1 55.4 4) z/, 4. Medeltal för Osmerus: 65.6. Dentez. Spirinchus. Eperlanus. Medeltal för 69.1 59.0 74.8 i ålder af = — 75.9 S FORN OT S/2 soo sn sc sn RES SSE SAS ER FERRAN 65.5 (61.2) T3.4 STOmWO esse sont ELAN TNE (NE SR SEEN [1 60.31 57.61 71.4] 61.9 59.6 76.3 FS So). (I, SSR VINRESA SNI Vd fore On 63.5) å 61.7 | 78.8) | ENS torslomst Avd: =S 2 sena ss SASR SRETEEETA — D7.3 70.0 Således: I alla dessa fyra jemförelser besannas den sats, som är uttalad i ofvan- stående regel V; men den konstanta artkarakteren för eperlanus förklarar sig här, då det visar sig, att denna art efter stornors-åldern inslagit på en utvecklingsväg, som går 1 mot- satt riktning mot de båda öfrigas: medeltalen för eperlanus stiga med åldern, medan den ursprungliga reduktionen af analfenans relativa höjd fortsätter sig hos dentex och -spirin- chus —; blott i storslom-åldern hos eperlanus finna vi uti de båda relationerna 7/,, och z/, den återgång mot ursprungsförhållandet, hvilken, såsom ofvan anmärkts, i flera punkter uti denna ålder framträder, antagligen häntydande på förväxning. 18. Fenfria stjertdelens längd i procent af kroppslängden, uttryckt genom 1) denna dels ryggkant (y), 2) dess bukkant (2) och 3) dess sidolinie (y,) i nämnda procent: 1) 7/, 4. Medeltal för Osmerus: 10.5. Dentez. Spirinchus. Eperlanus. Medeltal för 9.5 10.8 11.1 i ålder af Nors — — 10:5 Stornors 10.5 (11.1) 11.6 Slom 3.7] SV 10.91 10. 10.91 RA 5 9.3) 10:45 11.) Storslom — 10.8 10.3 176 SMITT: RIKSMUSEE'S SALMONIDER. 2) z/a 4. Medeltal för Osmerus: 8.4. Dentez. Spirinclus. Eperlanus. Medeltal för | PL) 8.9 | 9.0 i ålder af INGET Sn RER LEE rör - -— 3.6 STORM OTIS] Less ss soo Ho Fr SIR 2 SET SG EAA Ts (9.5) 10.1 STOTY ANG! sked IPS EE a sa AR SN ESR a SEN ee 6.91 I.31 8.21 j 7.0 5.9 8.9 Fyr (OA SA SÅ TI MER Sa nt ST NAR Re rens 7.0) 8.c) 9.2 SLOTSLOTN == RNE TNA SNES AE LEA SIE — 3.3 8.2 3) "n/a 4. Medeltal för Osmerus: 11.5. Dentez. Spirinchus. Eperlanus. Medeltal för 11.7 11.7 11:2 i ålder af NOT SR SEE SONERA SEN ät at rd DAR — — 10.6 Stornors (11.5) 11.6 Slom 3 12.11 Ho SS 11 2.010 11.sf dd | Storslom 11.0 (10.6) Således: I dessa tre jemförelser märkes ett tilltagande af medeltalen från nors- till stornors-åldern, häntydande på en ursprunglig tillökning af medeltalen äfven 1 formseriens utveckling, enligt hvilken också denter uti de två först anförda förhållandena står lägst och eperlanus högst i utvecklingsskalan; men den sedermera inträdande minskningen med till- tagande ålder gör sig uti det sist anförda förhållandet gällande äfven 1 formserien, då eperlanus erhåller det minsta medeltalet. 19. Stjertens minsta höjd (4) i procent 1) af kroppslängden (é/, 2), 2) af hufvudets längd ('/» 4) och 3) af mellanhufvudets längd (t/», 2): 1) i/, 4. Medeltal för Osmerus: 5.1. Dentezx. | Spirinchus. Eperlanus. Medeltal för 5.0 5.0 (004 i ålder af 2 IN YO) SARA | fö se va re Sd DE Er RE (RENA — -— 5.8 S LOLMOPS-22 == 0 oc FÖL DERAS EA RAS Gb | (5.3) 5.1 Slom. Oe Of 3 = REN LA EE ASA SIE SS NS Dr EA ER, a) OT 5 31 5.0] - 2.0 0.2 0.0 | 27 QR RÅN i a TN ra SIONS Sf re SE 4.9f 4.9| 51) StOTSLOM: sr soc tas döc oro BEA SNS ESR SA [TNE - AST 5.2 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:o 8. IT 2) £/; 4. Medeltal för Osmerus: 23.2. Dentez. Spirinchus. Eperlanus. Medeltal för 23.3 21.9 23.8 i ålder af — — 27.6 23.2 (23.3) 22.3 23.92 2 2 23.21 23.0 22:91 99.2 21.s] 29.2 23.2| 21.5 22.7 — 20.1 23.2 3) 2/;, 4. Medeltal för Osmerus: 34.3. Dentez. Spirinchus. Eperlanus. Medeltal för S 34.9 39.8 34.6 i ålder af NOTISER 2 I SNIA lat RSS -— — SL IS TOTT OTBE = scr oe 2 0 SIR GRIND IE ESS SA ESR 35.2 (34.5) 30.2 SIST YLSNR KILA SR SR rER fr LS NR sr 30.6 30.0 32.6 | | Bår sa fe LSS FA OVER BS BIR ANAR AS 10 vn RA SNR EL 33.s/ 33.3) 33.6) SS HOTS1O Me as om oder a a oo RIE ESA SE — d2.4 31.5 Säledes: Den formskillnad, som här förekommer, är ytterst ringa, knappt märkbar i det först anförda förhållandet. Aldersförändringen från nors- till stornors-åldern är dock betydlig, häntydande på ett ursprung från en form med högre stjert . . «- « (VIL) Könsskillnaden, enligt hvilken honorna i de allra flesta fall hafva smalare stjert än hannarne, visar i de två sist anförda förhållandena sin ofvan anmärkta betydelse för form- skillnaden, deri att spirinchus har de lägsta medeltalen. 20. Mellersta stjertfenstrålarnes längd (ä) i procent 1) af kroppslängden (é/. 4), 2) af mellanhufvudets längd (/», 4) och 3) af längsta stjertfenstrålarnes längd (£/; 4): 1) é/, 4. - Medeltal för Osmerus: 6.4. Dentez. | Spirinchus. Eperlanus. I Medeltal för | | | 6.8 | 6.4, 6.1 | I i ålder af — — 6.1 6.8 (6.3) By (ät 6.5] 6.3 - R il 6.8 i; | 6.4 I 6.0 6.6| 6.3) 5.9| — 6.4 6.1 K. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 8. 23 178 SMITT: DIY RIKSMUSEETS SALMONIDER. Medeltal för Osmerus: 43.1. Dentez. Spirinclhus. Eperlanus. Medeltal för RES 47.8 43.0 39.5 i ålder af IN OTSEREc bod be DANSA el oas ASEA RE SAe Se Ae SS Se ER = — 41.3 Stornors 47.6 (41.4) 28.9 SI 50.0 43.3 41.5 2 | 48. Vag. EV 39.3 ; 46.s| 42.sf 38.2 | Storslom — 44.2 27.0 3) i/; 4. Medeltal för Osmerus: 41.1. Dentez. Spirinclhus. Eperlanus. Medeltal för 45.2 43.s 38.5 i ålder af INO) Tr Re Än EEE StE NA SA — — 38.0 Stornors (46.3) I (40.6) 31. | Si (CIN — 42.7 41.3 NS "| 435 | 39. NETA EES GU kor SANS Ra LONE ASEA (44.1) 43.9| 38.7) |ES fOTSlO mg 2 ros u dl St Se SAGE a RANA BEN — 45.7 dd ' Säledes: Uti alla tre förhållandena visar sig ett aftagande af medeltalen från nors- till stornors-åldern häntydande på ett ursprung från en form med mindre djupt klufven stjertfena, och härmed öfverensstämmer ock formkedjan, i hvilken dentex har uti medeltal den minsta och eperlanus den största klyfningen af denna fena . 21. Stjertfenans längd (ö) i procent af kroppslängden: — ö/. 4: Medeltal för Osmerus: 14.9. Dentez. Spirinchus. Eperlanus. Medeltal för - | 14.3 i | 14.7 15.7 | i ålder af |--NOrs NSP ao TORRENT ge Ra = | — 16.1 60 TN TS IRIS 4 Re mt EE os AES REF SEA (15.1) | (15.3) 15.9 STO mu O SE SA ENA FR Ar er ERAN SAR TRE — [aE5:e 15:2 z 3 | 14.s - | 15:2 Ng KIEL TS LSE SRS FÄS EDR Aes NA 2 NNE RN ARR (13.6) 14.4| 15.1/ STOTSLO TN (re er SSE El SET RE Oh TO SE — 14.2 16.3 Saledes: Med undantag af det så ofta förekommande bakslaget i storslom-åldern af eperlanus återfinna vi här giltigheten af ofvanstående regel (V), hvilken således visat sig gälla om alla fenornas längd. 22. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:0 8. 179 Ögonens längddiameter (c) i procent af 1) hufvudets, 2) mellanhufvudets och 3) nosens längd: — ”/» 46, /:, 6 och fe, 4: 1) , 4. Medeltal för Ösmerus: 91.9. Dentezx. Spirinchus. | Eperlanus. | Medeltal för | | 89.7 96.1 | 90.0 ATA HE] i ålder af | | INST ERS SRS LIE SR EE | — | -— 36.447 | Stornors (sofa BONES NEN RNA NNE | 89.3 | (93:12); | I0.1 STOMI ARE got ones so SSE SN SARV KL BKS | 89.8 | 95.2 91.s [ER lade | sötsug AS SSR 92 PRAO SE SL TES LEAR SG AG DE REAR 89.s | 96.3) 92.7| | STOTSLO MAL see Se gena oe REL SF I DI SIE LEE a — | 98.8 96.7 | Saäledes: I båda dessa jemförelser går utvecklingsriktningen både uti åldersför- ändringarne och uti formserien genom stigande procenttal; och denter står närmast den antagliga ursprungsformen. Den i de flesta fall framträdande könsskillnaden (?£ 4 >>3 4) gifver sig dock i den sist anförda jemförelsen, såsom vanligt, tillkänna derigenom att spirinehus fått de högsta medeltalen. 184 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. 28. Öfverkäksbenens bredd (£) i procent 1) af mellanhufvudets, 2) af öfverkäks- benens och 3) af underkäkens längder: '/b, 4, '/r 4 och '/r 4: 1) :/;, 4. Medeltal för Osmerus: 11.3. Dentez. Spirinclus. Eperlanus. Medeltal för 10.1 12.1 lil i ålder af — — 12.6 10.0 (10.3) 11.3 STÖTTNING mo ooo os So NER LL SDL sad LER 11.0] 11.3] 11.2] ; 10.2 LR cl 2 LG) FANN LA Fe FLN AME MANS ANG EN RR USSR 9.4| 13.1/ 12.0f — il 10.9 2) i/r 4. Medeltal för Osmerus: 18.0. Dentez. Spirinclhus. Eperlanus. Medeltal för 16.8 18.8 18.5 i ålder af IN OLgE2e2 24 FEL JL SNS NE SS MEET Ne ESS SERA — — 20.3 StOrn Oras SIS OR SS een SEN NASA 16.4 (15.8) 17.6 St Susan Hora ÅRN Dörr ra AN är UR 18.4 18.6 18.2 ST laga Plosngs | 182 Sings (OR NRRAS Are eS ET SORRANE RR Nas 15.5) 20.3 | 18.2| S FOrS]O Mess SNI SIENA ATEIST RIVAS — 17.9 16.9 3) '/r» Z. Medeltal för Osmerus: 12.3. Dentex. Spirinchus. Eperlanus. | Medeltal för I 1152 12.6 13.0 | i ålder af NOT SYEEEE SEE TE RN a LER a RE IRA RE ASTRA — — EGET |VAS CO TIO TS oa SER ES AR ENE PORT EE SEEN 11.0 (11.1) 12.5 STÖTAR Oo vert oa aa ra a ol er rasen RV IAS 12.2 12.5 12.4 er | I alles - | 1155 I 12.6 DIV EE LAI ER NRA fr FOR AE UTE | 10.4| 13.7 | 12.9/| SbOrsTOmk EF Re Era ORSA KLARAR OT NR a AR | — 11.9 ilisr Således: Öfverkäksbenens bredd förhåller sig både i formserierna och i de uti mot- satt riktning mot dem, utom hos dentex, gående åldersförändringarne på samma sätt som de ofvan anförda fenornas längder jfr (VI). Endast 1 den sist här anförda relationen, '/2, har könsskillnaden förlorat sin eljes vanliga betydelse för formserien, hvilken öfverens- stämmer med åldersförändringarne hos dentez. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 185 29. Undergällockens längd (!) i procent af 1) hufvudets och 2) mellanhufvudets längder: '/» 6 och !/;, 4: 1) !/» 4. Medeltal för Osmerus: 28.5. Dentez. Spirinchus. Eperlanus. Medeltal för 29.8 28.1 27.1 i ålder af al = 30.7 29.8 (27.9) 27.6 29.2 21.1 27.7 I 29.8 I 28.5 3 | 26.6 30.4 | 29.3 | 25.6 f — 27.9 20.6 2) 3, 4. Medeltal för Ösmerus: 41.9. Dentez. Spirinclhus. Eperlanus. Medeltal för 45.4 43.4 40.1 i ålder af INOT SP on oas oa sned od oa Sör JA ANSE SERNER — -— 43.5 SFOTD Org: 2 SENT IE DNA KAST ANGER RASEN 0 AE 45.4 | (41.4) 41.1 SlombyYGF24-AE a oc. sö 06 ARISTA REAR 44.71 41.51 41.6] ; ; 45.4 "> 43.4 > 39.8 DE (Oj FREE R Mn aren er OS fr 46.1) 45.4| 37.9| NS fOKSLOMGE som or op oss ata a a eo SR EA AES — 45.0 34.8 Således: Både uti formserierna och i åldersförändringarne, hvilka tydligast fram- träda hos eperlanus, visar sig ett jemnt aftagande af procenttalen. Dentex, som står när- mast den antagliga ursprungsformen, har dock en anmärkningsvärd oföränderlighet under tillväxten, och hos spirinchus visar storslom-åldern i den sist anförda relationen ett åter- slag till likhet med ursprungsformen. 30. Analfenans bas (v) i procent af mellanhufvudets längd: — ?/», 4: Medeltal för Osmerus: 79.2. I I | | Dentez. Spirinclhus. Eperlanus. | Medeltal för I | Uk 79.9 80.9 i ålder af NOTA fen ser dor rr ao sd a os LSS SSE SES SA OE -— = 86.2 StOINOLSE eos 2oscosoosocose go sbpstsersnersnssssressncs | [D:2 (75:38) Hide STO mi pr mors ARNESEN | SEN eg IEE80BRNR 82:9) fe | L8:6 NE I 19.8 & | 19.6 Ile AE få Q EL KT OR a DEER JENS NE SNES SARS SA SS | 77.4| 79.4 | 78.0] | — SCOLSLO TIS: = om od an ec SAS ASU BESATT SANS | — 52.9 79.6 Således: Den starka minskningen af medeltalen från nors- till stornors-åldern hos eperlanus påminner visserligen om den ursprungliga reduktionen af analfenans bas äfven hos norsarne; dock har utvecklingen sedermera tydligen gått genom stigande procenttal 2) EK. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 8. 24 186 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. hos alla formerna och återspeglar sig i ett tilltagande af medeltalen både i formserien och äldersförändringarne. Anmärkningsvärdt är ock härvid, att liksom språnget 1 ålders- förändringarne är störst mellan de tidigaste (yngsta) skedena, nors- och stornors-åldern, så är ock uti formkedjan afståndet mellan de särskilda länkarne störst mellan dentex, som i allmänhet är företrädare för den tidigaste (äldsta) formen, och de öfriga. 31. Hufvudets lingd (b) och mellanhufvudets längd (b;) i procent af preabdominal- längden: ?/, 4 och ?/, 4: 1) :/; 4. Medeltal för Osmerus: 81.9. Dentez. Spirinchus. IEperlanus. Medeltal för | 19.3 84.5 82.3 i ålder af I IN (0 es ASSR kn Br Ra rk r R NS VR — — 79.6 OUOTD O LSE Fre TSNE LE: WIRE SEEN SRS SATS S1.0 (84.3) 50.8 STO MIO ossRosL eo SSG I TSE NARE REINE SNES 82.9 34.0 87.1 I 79.9 I 84.1 I 83.4 | 76.9) 84.3| 81.cf = 85.5 36.3 2) 2/, 4. Medeltal för Ösmerus: 54.8. Dentez. Spirinchus. I Eperlanus. Medeltal för ; | 52.4 54.5 H7.4 | | i ålder af — — 56.1 52.6 (56.8) 54.3 54.2 00 7 58.2 I D2.4 I B4.v | Sal 57.8 50.7 | f 57.4 | 53.1 63.5 Säledes: Den ofvan, 1 (VID, anmärkta olikheten i utvecklingsriktning hos norsarne på ömse sidor om Amerika gifver sig här tydligare tillkänna i åldersförändringarne. Jfr dess- utom (III) ofvan. 32. Mellanhufvudets längd (6;) i procent af afståndet från nosen till ryggfenans början: — b2/m 4: Medeltal för Osmerus: 31.9. Dentezx. | Spirinchus. Eperlanus. I Medeltal för | 30.1 | 31.4 | 31.5 | | T | i ålder af | I | 2 | IR) 30.6 | (81.9) | 3019) | | 99.7 31.6 30.9 | lg ölen Sr | 30.2/ 31.2| 31.0 | KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:0 8. 187 Således: Formserien är här oafbruten sådan den afspeglar sig i åldersförändrin- garne hos eperlanus efter stornors-åldern. Dock synes ursprungligen en minskning af medeltalen hafva förekommit, sådan denna visar sig här dels i skillnaden mellan nors- och stornors-åldern hos eperlanus, dels i alla åldersförändringarne hos dentex och spirinchus. Jfr (IM) ofvan. 33. Ofverkäksbenens längd (h) i procent af afståndet från nosen till ryggfenans BörjanEtr mn Medeltal för Osmerus: 19.7. Dentez. Spirinchus. Eperlanus. Medeltal för 18.2 20.2 20.0 i ålder af INKON DE) LR Ser RA SS ANA UA NA 1 RR rs pA — — 19.4 SOTO LS) ER rss ha ASKR AR LS nn NAKNA 18.7 (20.9) | 19.8 STO MN Oj ET Mb DER OS SEE RR RON SAR 17.6 20.1) 19.2 FS : I 17.9 ; | 20.1 | 20.1 YR ÖMERAE ASS TÅN SN Smb Ar, SS KAD SDR NA |. 18:3) 20.0/ 20.9| 15 COS TO I Rosor AL SLE SAN SE SNSN SSE NSRRAR | = 20:38 2152 Således: Formskillnaden mellan spirinchus och eperlanus är knappast märkbar. För dentex lemnar den en nästan genomgående men svårligen användbar artkarakter ("/m 2 = 19), mot hvilken blott N:r 7 i tabellerna bildar ett undantag”). Medeltalens jemna stigning med åldern hos spirinchus och eperlanus men sjunkande under motsvarande förhål- landen hos dentex häntyder emellertid på olika utvecklingsriktning. Den könsskillnad (Pp =S Z), som äfven här tyckes hafva fått uttryck i formskillnaden, visar sig såväl hos dentex och eperlanus som hos storslom-åldern af spirinclhus. 34. Postabdominallängden (t) i procent af afståndet från nosen till ryggfenans börjans —— fm 6: Medeltal för Osmerus: 47.0. I Dentez. | Spirinchus. Eperlanus. | Medeltal för LU | | 47.0 | 46.1 | 46.7 | I | i ålder af | | N — -— 46.8 | 45.4 (43.9) 45.2 [EST [6 RS FR ma a Te md as mL ASEA 47.0 | 46.9 47.3 | äl ) 47.9 | N 46.7 | | 46.9 go STOKE RENEE AA SNRA | | | 46.3] 46.7 IIS börslomisosss< .sob ESP SE SNIRSENEAT NNE — | 45.3 44.6 1) Jfr JORDAN and GILBERT 1. c. pag. 294: »length of the maxillary five times in distance from tip of lower jaw to dorsal». Det här ofvan anförda undantaget kan visserligen förklaras såsom en blott individuell af- vikelse; men divergensen mellan de öfriga i tabellerna förekommande maximi- och minimitalen i kolumnen för ifrågavarande förhållande är allt för ringa till användning såsom artkarakter. SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Således: Ursprungligen synes här en reduktion af medeltalen hafva försiggått, sådan den förekommer från mnors-åldern till stornors-åldern hos eperlanus och återfinnes mellan slom-åldern och storslom-åldern såväl hos eperlamus som hos spirinchus; och i enlighet här- med har dentex de högsta medeltalen, såsom stående närmast den antagliga ursprungs- formen. Formskillnaden mellan spirinchus och eperlanus är i slom-åldern knappt märkbar. 35. Ryggfenans afstånd från nosen (m) i procent af bukfenornas afstånd från samma punkt (r): — ”/r 46: Medeltal för Osmerus: 96.5. Dentez. Spirinchus. Eperlanus. Medeltal för 95.1 95.5 98.9 i ålder af INO RS Yes Este ARE NR ARS BÅT SE SIE SENAST SRS SA = = 101.2 STÖRNOTS jr 22025 SS SEE SORAN SOA 97.0 (95.8) 97.9 Slom g-.. 99.5 96.1 100.0 94.9 95.6 98.7 EO Lr SAR NER SR SNES SINN SA Så Så SR ; SLOTSLO mye eeeS SCEN VR BIRTE ANA ENN — 92.6 101.1 Säledes: Äfven här synes ursprungligen en reduktion af medeltalen hafva försig- gått. Denna fortsätter sig hela lifvet igenom hos dentex och spirinchus; men efter stornors- åldern, i hvilken medeltalen endast föga divergera, utbytes minskningen hos eperlanus under stigande ålder med en stegring, i hvilken formserien afspeglar sig. Jfr (II) ofvan. 36. Stjertens minsta höjd (4) i procent af mellersta stjertfenstrålarnes längd (ä) och dess omvända förhållande: — é/; och ä/3a 4: 1) i/; 4: Medeltal fös Osmerus: 79.8. Dentez. Spirinchus. Eperlanus. | Medeltal för I | 73.5 781 Star | | i ålder af INR 0S ARE SA RAA VÄNNER 1 8 £ ra Ugh = = DES | Stornors 74.5 (83.3) 55.6. | IG 3 - -Q Slom 3 Til: SLz2 19.6 ; 2 [| 73.8 5 | 79.9 34.9 SG 76.0) 78.1) 88.2| Storslom — 73.6 85.3 2) £/; 4. Medeltal för Osmerus: 123.5. I I | Dentez. Spirinchus. Eperlanus. | p Medeltal för | 136.4 127.s 114:5 | i ålder af & || Ogg FARAN — — 105.3 Stornors | 135.6 (120.0) 116.9 S1 (3) 205 EE TR de EE BIDRAR NRA 141.6 123.5 z 127.3 ES | | 136. 3495: ae Hg g ACES SR RSA ENE EA FRAS BORD 131.9) 128.3| 114.1| STOLSIOM NA oa os der oc desd oo ad er tös RAN VOR AO BELL DEE — 136.s Tl7.31 | KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:0O 8. 189 Således: Den hos eperlanus, enligt (IX) ofvan, djupast utskurna stjertfenan (de mel- lersta stjertfenstålarnes ringa längd) har här tydligen från och med de yngsta skedena gifvit åt denna art de högsta medeltalen i den först och de lägsta i den sist anförda jem- förelsen. Lika så förhåller sig spirinehus till dentex; och denna formkedja bibehåller sig i alla åldersskeden men går i motsatt riktning mot åldersförändringarne, som bestämmas af stjertens minsta höjd. Jfr (VII) ofvan. Äfven här har således utvecklingsriktningen varit gemensam. Det största afståndet i formkedjan skiljer emellertid eperlanus från de öfriga formerna, här liksom vid (V) ofvan, och är på samma sätt att förklara. I ofvanstående jemförelser och de på grund af dem framställda korollarier hafva vi funnit allt för många öfverensstämmelser mellan formserien och åldersförändringarne för att ej kunna trygga oss vid det resultat, att båda härflyta ur samma grund såsom uttryck för gemensamt ursprung och gemensamt utvecklingssätt. Tydligast torde detta förhållande vara uttryckt i undergällockens med stigande ålder och i formserien aftagande längd (se jemförelsepunkten 29 ofvan) eller i ryggfenans afstånd från nosen (se jemförelsepunkten 6 ofvan), hvilket tilltager med åldern, liksom det stiger i formserien. Den konstanta artkarakter (£/. 4 > 8.3), som åtskiljer eperlanus från de båda öfriga norsarterna, beror på en afvikelse, som icke förekommer i ungdomen hos denna art och derföre antagligen ej heller varit ursprunglig inom slägtet. Mellan dentex och spirinchus återstår ännu att finna någon konstant formskillnad vid sidan af den ofvan anförda artkarakter, som hemtats från gälräfstaggarnes mindre antal hos den förstnämnda; dock visa sig tydliga afvikelser i åldersförändringar och form, som kunna anses utmärka densamma beträffande ryggfenans bas (jemförelsepunkten 7 ofvan), bröstfenornas längd (10 ofvan), analfenans bas (16 ofvan), fenfria stjertdelens ryggkant (18 ofvan), mellersta stjertfenstrålarne (20 ofvan), underkäkens längd (27 ofvan), öfverkäksbenens bredd (28 ofvan) och samma bens längd (33 ofvan). Differentieringen af spirinchus från dentex kan derföre måhända rättast betråktas såsom ännu pågående. Loddor (Mallotus). Mellan norsar och loddor står, såsom bekant, Stillahafs-slägtet Thaleichthys; och något omedelbart samband med föregående kunna vi derföre ej hafva att söka för lod- dorna. I många förhållanden visar sig dock en gemensam utvecklingsriktning för Mallotus och ÖOsmerus; och i dessa intager den förra sin naturliga plats närmare det antagliga ursprungsförhållandet. Af Riksmusei samlingar finnas i våra tabeller upptagna och i en- lighet med föregående uppmätta 23 exemplar, af hvilka två härstamma från Grönland och synas i systematiskt hänseende tillräckligt vigtiga för att få behålla sitt särskilda namn, det af FaABRrRicIUS”') åt arten gifna namnet arcticus, medan de öfriga, för hvilka det äldre 1) Fauna Grenlandica, pag. 177. 190 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. artnamnet willosus”) får sin användning, härstamma från Hvita Hafvet, Norska Finmarken, hafvet vid Bergen och Christianiafjorden. Vid sidan af de karakterer, som ur våra tabeller kunna framdragas, vill jag blott erinra om den allt sedan Cuvriers tid anförda slägtskillnaden mellan Osmerus och Mallotus, uttryckt i den svagare tandbeväpningen och de långt mindre fjällen hos den sistnämnda. I förhållande till kroppslängden äro fjällen hos Mallotus ungefär en tredjedel af deras storlek hos Ösmerus, då den förra har omkring 200—210 och den senare 65—70 tvär- rader af fjäll. En annan i våra tabeller icke upptagen slägtskillnad ligger i fettfenans form, hvilken isynnerhet hos yngre exemplar af Mallotus påminner om någon äldre typ, deri att dess reduktion ej gått längre än att den har en lika lång bas som den med strålar försedda ryggfenan”). Ur våra tabeller framgår dessutom, att Mallotus och Osmerus i medeltal skilja sig från hvarandra hufvudsakligast i följande punkter: LL Medeltal för | | | 2ANTRIFTN | Mallotus. Osmerus. "Am tall:s rd ENSLY ES Len Anser Se E KIA RVS KISS KATE SA ESV IANA HANNE UAE REG VA DIANNE ERP MARTA D 14 11 Ryggfeönans bas: i sojaf ikroppslängdenk ..cc.--ss-roeroa f515: I SEIeS VS INNE ne a bare Fasen gang nrg Nao | 10.0 3.0 | » höjd » » VE re sed NR SUS JEN op breed os Dö SAR LE fa 36 | 10.8 13:. | Am balys bralar kb rös tfeno mas soc ALIN SAS LR RANE ED Aer ESA NI RES SIN An JP | 18 12 | » » >» analfenan 4 22 | 16 | Analfenans bas i Z af kroppslängden vla 16.0 | 11.7 » höjd » » DET Tia for sana sn SER SAT. Nr SAG [DAR ASO NE SSE SOESSER URIN z/a 2 | 7.0 TA Stjertfenansrlangsla.”straleri4ogsattlkroppslängdentsrer. sseekepakteka RNE Rae NASSTS SINAN NRA öla 4 12: 14.9 Pracabdominaldelens (frambukens) längd i'24 af kroppslängdensssolooosoolosossosossseeoeisoosoaoonor nin Ila 3 31.2 2162 | Postabdominaldelens (bakbukens) ” » om DR EE --klYtfa 90 181 22:83 | » » » ». »Iryggfenans afstånd från NOSe0..---o--4-o-oo---- Um 4 34.7 47.0 » ” » » DM öproeabdominaldelensplangd = S=5: sorssesstsroee tg 96 58.4 | 83.0 Ryggfenanskafständ 36 Öfverkäksbenens längd » on » SNRA hb 96 » bredd » on » FA Er UY ba 20 Underkäkens längd » on » HE SLAS Undergällockens — » NIE » » dy Mallotus villosus. 3 a CJ a a SE = ä z SR IR Väger ESA = SE UA fe 2059EIk22-01|k20 7 ks ELO rg ES OESIK207 622 14.5 | 15.1 | 14.6 | 14.9 | 13.9] j.=>s8. |9 => 35 14:5 |14:8 47) 51) 5.0) 4.6) 4:4| J.=80 92=05 An = 8:61 I:9 KB:S SSI PEN 9.3 11.9 | 12.4 11.8 | 12.4 | 11.3 | 3 j.=> 3 s./9 > 3) 10.9(2)) 13. BE ON BRG BÖN HAN FER EL (Få — 52.5 | 54.2 |'51.2 | 53.1 | 51.3] j.=8: |9=3) 48.2 |47.s 10:05/E954 5980 LOs OT SNES EE 8.0 10:89 1LO IRA OSA OEI 13.8 | 11.5 | 15.4 | 13.0 | 15.6] j.—=s. |9—=S| 16.6 |14.5 31.2 | 31.6 | 30.5 | 32.6 | 30:3 | Sj.=> 3 s./Q > 31 31.2 | 27.2 52.2 |53.7 | 51.2 | 53.5 | 50.7 | j.>38: |92=> 351 48.5 49.5 13.7 | 12.3 | 15.2 | 12.8 | 14.9 | 2 j.=9Qs. 2 =S] 16.0 |12.7 18:1 | 18:6 | 18:3 | 18.6 | 17.5 | 3 j:=> 3 sl0 => SS) 17.4 228 69.6 | 71.5 | 68.3 | 71.5 | 67.2 | 3].=> 3 3.9 > 31 65.5 | 70.7 16504 513500) SLE5r KLAS MB:3N as RS SA KA 69 15:8 | 9) 6.4 ET KÖPS ES TA ok SN SEN oa BILL dest MESSI 3 ING 9:6'] 9:3.]l IT |-9:gHT INST SSC | TNT (3 SF SS rest NOS) 8.4 | FLAT NEDSNESTONEO RN S TSNDT 5.1 FN SN FER BOSNIEN FK ET 6.4 | 12.7 | 12.9 | 11.8 | 13.3 | 12.5] j.=s Q= 03) 24.5 |19.0 3 20.6 | 21.1 | 20.8 | 20.9 | 19:90] js: JOS 21.9 17.3 | 17.6 | 17.1 | 17.2 |17.5 | 181] j.=8. |9—=S| 17.6 |27.8 j 28.5 | 29.0 | 28.4 | 28.9 | 27.8] j.>5s. IQ =>31 27.002) — | 22.9 | 23.4 | 24.4 | 21.9 | 22.8] js. |Q2—=S| 21.6 |251 t 41.1 | 40.3 | 43.1 | 41.2 | 41.3 | 92]. =238. 19 =S31 43.8 |41.s 57.5 |56.6 | 56 8 | 58.5 | 57.1 | j.031 34.9 |28:5| 29.6 | 30.8 | 29.4 | 29.8 | 28.5 | j.=s. |9=>3| 32.7 |25.9 25.2 | 25.0 | 24.4 | 25.0 | 25.8 | Sj. < 3 s.|2s. |2>3| 38.602) — 33.1 | 34.3 | 34.7 | 31.2 | 33.1 |" j.—s. |9—=S| 35.2 |37.7 58.9 | 58.9 61.1 [58.7 | 58.6 JB EERO 131 /|12.6 | 11.1 14.3 | 13.2] j.=s. |9=—8| 13.0 |11.3 52.1 | 82.7 |80.5 | 83.5 | BL.1|] j.—=s. |2 => 3) 76.1(2)| 91.9 40.1 | 40.5 1 38.9 | 40.5 I 401 | j.=8. lQ=031 38.8 41.9 ERA KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 193 z Mallotus villosus. SS IMikerd'HeputaarlmettoRt 3 Å Å V V LESS = & 5 S — — — j= me 2 S - SR SS = E = z (RO z s NIE 2 z = z = : Stjertens minsta höjd i Z af mellanhufvudets längd...... åjda 6 | 35.4] 32.5) 37.5) 33.3] 384) j.=s (DE (SER 34.8 Analfenans bas » on » NEFrANgNE v/$,:96 I 110:7] 92:21] 1194] 95:21 132.1] j.=s. |Q=3 |128:2 79.2 Öfverkäksbenens bredd » » deras Järn g ds -A SSSK i/p 6) 22.2) 21.4] 18.2] 24.4] 22.5) j.—=s8. (ME 20.8 18.0 » » oo» » nuderkäkens längd ita | 16.0) 15:21] 13:8) 17.2) 16:3] j.—s. EE 0 17.1(2)| 12.3 » längd » oo» » » Ir, 26) 20); T1:8) Z5:9) ZO'5lluT2:5ll = SOS 82:80) 683 Mellanhufvudets längd iz af ryggfenans afstånd från nosen b2/m 4 | 27.6| 27.8) 28.5) 28.0) 27.013 j.> I s./9s.>35s.| 29.9 31.0 Ryggfenans afstånd från nosen i 4 af bukfenornas af- Stan döfranjksammavpunktie se sees. sasse INSER m/» 961 100.81 100.81 100.0] 99.21 101.8] j.=s8. O=(0 99.3 96.5 Postabdominallängden i 2 af ryggfenans afstånd från 1109 GIVA Se Ek ae er LA ordf der KURAS- fed SER SA RA bl 34.5) 34.4] 35.7) 35:0] 34.9 3j.>53s1) 9 =3 36.2 47.0 Postabdominallängden i 24 af preabdominallängden ( HB: kH0:0)6 600) VENT IST VEEKSNNO2: 83.0 Mellersta stjertfenstrålarne i 2 af stjertens minsta höjd ä/4 2 | 116.s8|121.3| 107.4| 124.6e] 110.8| j.=s O—=SrNIL208EIL23: » » » » mellanhufvndetslängd E/p, | 41.11 39.5] 40.8) 41.4] 42.5] j.=s. |9=S5 | 47.7 43.1] Hufvudets längd i Zz af preeabdominallängden...... d/q 21 66.8] 69.7] 68.0] 65.3) 65.4] j.=>s. |9j.=3j.| 73.8 81.9 Mellanhufvudets =» oo» » » 2. 1d2/q 46 | 46.5) 47.8) 48:1] 45:7| 45.8) j.=>s ENS 54.8 Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 2 af längsta strå- I | Jarneslängd 1: samma-fenä---sscos scr BIEN älg «| 47.4| 47.21 50.21 46.5] 47.5| j.>s. Mo 51.4 = 10 Uti trettiofyra af de här anförda förhållandena finna vi nu hos Mallotus villosus en anmärkningsvärd öfverensstämmelse mellan åldersförändringarne och könsskillnaderna, på det sätt att hon-karaktererna i alla dessa förhållanden företräda det yngre åldersskedet. Der jemförelsen grundats på förhållandet till kroppslängden, inträffar denna öfverensstäm- melse uti alla punkter utom i afseende på fenfria stjertdelens bukrand (2) — beroende af analfenans med åldern ökade förlängning bakåt hos hannarne”) — samt mellersta och längsta stjertfenstrålarne (ä och ö). Om vi emellertid jemföra dessa med hufvudets eller med mellanhufvudets längd, träffa vi öfverensstämmelsen för de båda förstnämnda i dessa förhållanden (se 7/» och £/;, i jemförelsetabellen); och om vi jemföra de längsta stjertfen- strålarnes längd med de mellersta strålarnes längd i denna fena (se "/; i jemförelsetabellen) eller med hufvudets eller mellanhufvudets längd ?/, eller ?/,,”) — visar sig, att liksom ingen åldersförändring gör sig gällande uti medeltalen för de mellersta stjertfenstrålarnes längd i förhållande till kroppslängden, så är ock den könsskillnad, som beträffande de längsta 1) I medeltal för både yngre och äldre är emellertid z/, hos honorna mindre än hos hannarne, så att regeln gäller i medeltal äfven här, ehuru detta kan bero deraf, att sådana medeltal upptaga 6 yngre honor mot endast 2 yngre hannar. ; 2) | | d | Mållotust | Mallotus villosus. | Mallotus | | Medeltal för villosus. | T T | arcticus. | | Q juv. | 3 juv. | OEsens KR OEsen | | | BOR RAR SiS IRAS 61.5 59.3 57.0 62.8 ud 63:0NLN aE65: | [0 pirat knas oa RR 88.2 854 | 80.6 89.5 90.6 93.1 | kal 4 Ul = r La 3 H 2 = [ec] Pm [ = a o on Do Oo 194 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. stjertfenstrålarnes längd framträder i de tre sistnämnda förhållandena, särdeles obetydlig men står uti de två sistnämnda (se noten) till dess i den vanliga öfverensstämmelsen med åldersförändringarne. Der jemförelsen åter i ofvanstående jemförelsetabell grundats på förhållandet till hufvudets och mellanhufvudets längder utan att vara uttryckt uti förhållandet till kropps- längden, finna vi undantag från den nämnda öfverensstämmelsen i fråga om öfverkäks- benens bredd; och detta undantag har visat sig gällande i alla de förhållanden, i hvilka vi pröfvat nämnda bredd: — i jemförelse med kroppslängden, öfverkäksbenens, under- käkens och undergällockens längd, ögats höjddiameter, analfenans bas och stjertens minsta höjd, städse har resultatet blifvit, att procenttalen för öfverkäksbenens bredd äro i medel- tal stigande med åldern, mindre för de yngre loddorna än för de äldre, men större hos honor än hos hannar; och dock kan ingen genomgående könskarakter grundas härpå, då maximi- och minimitalen öfvergå i hvarandra. Med detta enda undantag — ty för alla de öfriga kroppsdelarne hafva vi uti ett eller flera förhållanden funnit den nämnda öfver- ensstämmelsen — gäller den regeln, att der ålders- och könsskillnader, såsom 1 de festa förhållanden inträffar, äro märkbara, företräda honorna det ursprungligaste förhållandet. De genomgående könsskillnader hos Mallotus villosus, hvilka upptagas i våra tabeller, äro följande: 2 3 Min. | Med. | Max. | Min. | Med. | Max. Ryggfenans afstånd från nosen i 4 af kroppslängdens...osooososooosnsoooononn non nn mja 261 52.0 | 53.6 = — | 513) 51.9 Bröstfenornas längd »” oo» pg tafatt Ear SES TNS. AE NER AN SAN SR EST NS — Bukfenornas afstånd från nosen » » Holen bit Pr Enar AoA BR ERNST SA KA OO 7/a 961 :51.8,. | 53.6 — — 50.6 | 51.7 Analfenans » » ED) » ula. 261 -40:7:] T1.5 — — 67.4] 68.6 » bas » on» » - vja $| — | 14.0 | 15.8] 17.0) 182] — » höjd » oo» » Tja BH) — 6.1 TA Uf Us = Stjertens minsta höjd »ö ih fvudets; län gare ttslbtisesrar st ease älg 9) — | 22.7.) 250] 25.0) 26.9 — » » » » » Mellanhufvudets längd .......o-oooso-oo-o---- äga) — 1] 32.9 |; 35.8] 36.1) 382 — Analfenans bas 2 » ERE CSA SEE TT AAA v/8z 6) — | 93.6 | 100.0] 116.6 | 129:5 — De öfriga könsskillnaderna göra sig blott i medeltalen gällande; men bland dem äro några af särskild vigt, derföre att de båda hannar af Grönlands-loddan, hvilka vi kunnat undersöka, N:r 22 och 23 i tabellerna, i dessa hänseenden äro utmärkta genom ?-karakterer, såsom framgår af följande sammanställning: Mallotus villosus. M. arcticus. 3 | Q (0) | | Min. | Med. | Max. | Min. | Med. | Max. | Min. | Med. | Max. | lö laclen SN | Öfverkäksbenens längd i. 86 af kroppslängdenis--...-----ss= Lf 31 re Gu RSK a SKE CER ER SE SEO SN Fenfria stjertdelens bukbrädd » oo» NARE SEA EL SRA Zja | DÅ | EN RE EA Sr SE KORR se I6aEsd) | Mellersta stjertfenstrålarnes längd » » DU RUE RRELVE äla 41 5.6 | 5.9 | 6.1 | 5.3 | 6.0 [16:54] 6:62] "6:9v]| brå KAD KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O 8. 193 Mallotus villosus. M. arcticus. (0) Q OJ Min. | Med. | Max. | Min. | Med. | Max. | Min. | Med. | Max. Längsta stjertfensträlarnes längd i 4 af kroppslängden .......o.o.----- öfa 9 | 11.7] 12.4] 13:6| 12.1] 13.1] 14.3] 13.4] 13:4] 13.4 Ögonens längddiameter i 4 af mellanhufvudets längd ................-- c/da 6 | 25.0) 31.0) 34.1] 27.9] 32.4] 37.0] 34.4] 34.9) 35.5 » höjddiameter » » » NASA SET EAS SEE d/da 26 | 25.0] 28.7) 31.7) 27.9] 30.4) 32.0] 32.1) 32.7) 33.3 » längddiameter » » hufvudets EAA c/p 2 | 17.6] 21.7] 23.1] 20.7) 22.4] 25.0] 24.4] 24.5) 24.6 » höjddiameter » » ” PYESEER SRS d/y 2 | 17.6) 20.0) 21.2] 19.0) 21.0] 22.5] 21.0l 21.9) 22.8 Mellanhufvndets längd » » ryggfenans afstånd från nosen ........ d2/m 26 | 253] 27.8) 29.3] 26.6] 27.9) 28.8] 29.6) 29.9] 30.3 Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 4 af stjertens minsta höjd.....- ä/a 9 |100.0] 110.1] 1250] 107.5| 122.8| 133.3] 110.5| 120.8] 131.2 Hufvudets längd i 4 af preabdominallängden 2 | 63.3] 65.9] 69.4] 61.7] 67.8] 75.8] 70.6) 73.8) T7.0 Mellanhufvudets » oo» » » 2 | 41.8) 46.2] 50.0] 44.9] 46.8] 50.01 50.6] 51.7) 52.8 Fenfria stjertdelens bukbrädd i 4 af hufvudets längd s....ooom.-------- 2/p | —| 37.4] —I —J| 33.38] —I —I| 32.7/] — Pannans bredd 1 (4 Haffikrop pslängden css sco. es 2 LES e ANS gla 8) —| 45l —I —I 4.90] —] —| 51 — Undergällockens längd » » PISA JSERAERN ECE SES SL AENE PRESSEN Zag) —| 56 —|I —J| 6.0] — —J| 611 — Öfverkäksbenens bredd » » undergällockens längd...........---------- i/t | —| 3211] — —| 33.7] — —| 33.9] — Fyra af de här anförda förhållandena —, 2/4, E/a, ö/a och i/1 —, hafva ofvan visat sig strida mot den eljest gällande öfverensstämmelsen mellan åldersförändringarne och könsskillnaden, hvarföre en möjlighet väl föreligger, att ett fullständigare material af Mallotus arcticus kan lemna bevis för den regelbundna öfverensstämmelsen i nämnda hän- seende äfven för dessa förhållanden. Vårt ofullständiga undersökningsmaterial lemnar visserligen föga säkerhet för den formskillnad, som eljest skulle visa sig i följande punkter: Mallotus Mallotus villosus. arcticus. Nosens bredd i & af hufvudets längd......o.o.......----- YES DAR Fe BECKS GVA FLAL fuck SÄL IRA a ep « = 20.4 > 21.2 Ryggfenans afstånd från nosen i 4 af kroppslängden... mja 3 > 50.2 — 49.0 Bukfenornas längd » oo» [NR RER SSE TR ON Aa AS ENRRRNER SS AON Sja 9 = 15.4 = 1H:4 Mellersta stjertfenstrålarnes längd » » IE NA fy = 5 ER SEINE SEE ENE ERE RT SU älg 9 | = 6.5 =00:5 » » DUR elem ell an tin fv nde tsklangdj.-sss. sstssaseese aa ATA RAN älg | —= 45.6 > 46.5 Mellanhufvudets längd i &$ af ryggfecans afstånd från nOSeD..osmooooooosooooss-sosooseosonn nonan nn bom 96 == 1204 = 29.5 ” » » » praabdominallängden .....oo.soo----- 26 —="504 || = 505 Hufvudets » DEN » (i medeltal) 26 66.8 | 0:8 Ögonens längddiameter » » hufvudets längd (i medeltal) sommmmnssoossanosnanosnnensnnann nonan nonan ann vå 22.0 24.5 » höjddiameter » » » » FREE T VER Sea a SR BEF ÄTER SYRA 0 1 RET Ren 2 | 20.6 21.9 I betraktande deraf, att de båda exemplar af Grönlands-loddan, som här föreligga, äro hannar och tillhöra den äldre åldersgruppen, få emellertid dessa skillnader — särskildt de båda sist anförda — en större systematisk betydelse och visa att Mallotus arcticus är att betrakta såsom en från willosus skiljd form, för hvars differentiering hon-karaktererna varit de bestämmande och hvars ställning närmare den antagliga ursprungsformen der- 196 SMITT: RIKSMUSBETS SALMONIDER. igenom förklaras, då vi ofvan hafva funnit, dels att hon-karaktererna i de allra flesta fall företräda ungdomsskedet i utvecklingen, dels att den hon-karakter, som strider mot denna regel, nemligen öfverkäksbenens jemförelsevis större bredd, äfvenledes är att betrakta så- som en mera ursprunglig karakter, emedan den 1 medeltal ingår såsom slägtkarakter till skillnad mellan Mallotus och Ösmerus. Guldlaxar (Argentina). Att norsarne, åtminstone i deras slägtes nutida form, icke företräda den äldsta form- typen inom laxfamiljen — hvilket man eljest skulle kunna anse sig befogad att antaga, då de äldsta palxontologiska lemningarne af familjen hänförts till detta slägte — visar sig bl. a. af det hos dem konstanta och i familjen minsta antalet af bukfenornas strålar. I detta hänseende såväl som i alla fenornas beskaffenhet, med deras styfva men spröda strålar, och i fjällens, i synnerhet ryggkantens och bukkantens, placoidlika beläggning och sammanställning till längsgående, upphöjda kanter på kroppssidorna”) samt i de stora ögonen bära snarare guldlaxarne prägeln af högre ålder såsom familjetyp. Det för dem mest utmärkande synes dock ligga i nosens byggnad, då icke blott hvarje förlängning af nosen genom det broskartade rostral-partiets och mellankäksbenens längre utveckling helt och hållet saknas utan ock sjelfva mellankäksbenen äro så föga utvecklade, att det tand- besatta plogbenshufvudet synes, nästan liksom hos ålarne, bilda främre, fasta munkanten. Det jemförelsevis obetydliga material af guldlaxar, hvaröfver Riksmuseum förfogar, medgifver ingen jemförande undersökning af ålders- och köns-skillnader; endast artskill- naden mellan de två först och säkrast af ESMARCK och NILSSON urskiljda nordiska arterna, Argentina silus och Å. sphyrcena, kan här komma i betraktande. Af de båda exemplar, som äro upptagna i våra tabeller, uppmätta 1 öfverensstämmelse med det sätt, hvarpå måtten blifvit tagna hos norsar och sikar, tillhör det största den förstnämnda, det mindre den sistnämnda arten. Båda exemplaren äro något skadade 1 fenorna, det förstnämnda dess- utom i nosen, dock kan den osäkerhet, som häraf uppkommer, ej vara synnerligen betydlig. De mest framträdande olikheterna, hvilkas betydelse såsom artkarakterer 1 Den för sidolinien och kroppssidornas upphöjda kanter egendomliga fjällformen (ceur de carte, AG.) hos Argentina har äfven tillkommit sidolinien hos Osmeroides enligt AGAssiz. Anmärkningsvärdt är ock, att oaktadt den af AGaAssiz (Poiss. foss. I. ce.) gjorda identifieringen af Osmerus med de arter från kritperioden, hvilka han under detta slägtnamn beskrifvit, väl torde vara något tvifvel underkastad, då dessa kritans norsar (bland andra skillnader att nämna) tyckas hafva ett större antal strålar i bukfenorna än de nutida norsarne och betydligt längre analfenbas, är dock parallelismen påfallande mellan å ena sidan kritans Osmerus i förhållande till Osme- roides och å andra sidan nutidens norsar i förhållande till Guldlaxarne. Att hänföra Osmeroides till Argentina förbjudes emellertid bl. a. af det långt större antalet gälhinnestrålar och de mindre ögonen hos det förstnämnda slägtet; snarare vore väl då skäl att i Osmeroides söka någon sorts prototyp för det egentliga lax-slägtet eller för sikarne. kb Dö KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:0 8. US måste bedömas med hänsyn till vår ringa kännedom om dessa arters föränderlighet, äro följande: » ” » » ” » » ” Hufvudets längd Mellanhufvudets längd Ryggfenans höjd Bukfenornas längd Analfenans bas » ” » höjd ” ” ” ” »” ” Underkäkens längd » ” ” ” ” ” Stjertens minsta höjd Ögonens längddiameter » — höjddiameter Stjertens minsta höjd Nosens bredd » längd Öfverkäksbenens bredd ”» ” Antal strålar i bröstfenorna » bukfenorna !) » fjäll i sidolinien?) » — gälräfstaggar på nedre delen BÅOTÖTS tar: AlDGS jä sees es Sa one ba ooo e ae ba anda dass See Spd, hela framkanten » —» » (Hö gramsid an)Ee- sus SOSSSRe NASN en Spbd. » ” DA » (VEDSIPAFIIÄAD) == so =osoc oro sosse es EEE Spbs Fenfria stjertdelens ryggkant » sidolinie » ” ” bukbrädd » ” mellanhufvudets längd KFO p plan gACD- or. so sp so Soo L EE SE ske se DR oe EE on indeed Å Tla 4 NEAR SS SAT MM SER 2 AA phase OR NA 2 | NE pra DR YIla AH DI Je pctocetanserr tänt Ebitolerre secs stbiarctiredrase osv: Ufa B mellanhnfvyudetsklängd=s Sets Ssesee reason a sEeNN ee Yi/d, $ kröppslängdenyctssst-Ss5 8945 ea aa SSA ANS SSAeR SSR NAT See SNNsR 2la DLING 3 å ; 2 ” » stjertens minsta höjd öfverkäksbenens längd 46 | 37.0 Argentina silus. 21 25.0 18.4 14.6 10.0 8.2 44.4 7.3 (?) 7.5 10.5 (?) 56.9 5.9 (?) Skal 36.4 49.4 S7.0 62.5 30.9 42.0 TNE 29.0 39.5 78.1 17.3 (?) 6.2 20.0 21.7 (?) Argentina sphyrena. Ymp13 0 /9 58 24.3 1/ES It 12.0 (?) 9.4 52.9 8.9 (?) 9.4 (?) 11.2 63.2 7.3 (2) 7.3 32.2 95.6 15.6 41.2 8.8 27.2 39.3 Det visar sig häraf, att oaktadt Argentina silus uppnår en betydligt större kropps- längd än Å. sphyrcena, har den förra dock bibehållit en del karakterer, som eljest pläga utmärka de yngre åldersskedena. I främsta rummet gäller detta om ögonens storlek, hvarvid särskildt afseende är att fästa vid jemförelsen mellan denna och stjertens minsta 1) I bukfenornas framkant sitter en liten dock åtminstone på den ena kroppssidan tydligen utvecklad och särskild främsta stråle tätt intill den andra odelade strålens bas. 2?) Hos A. silus finnes dessutom flera oräknade, orediga småfjäll på stjertfenroten. 198 SMITT: RIKSMUSBETS SALMONIDER. höjd (f/a), emedan den sistnämnda i förhållande till kroppslängden är nästan fullkomligt lika hos de båda uppmätta exemplaren. Af samma slag synes äfven den skillnad vara, hvilken härrör af hufvudets och mellanhufvudets längder (/, och /,) eller af ryggfenans och analfenans höjder (2/a och ?/.) eller af den sistnämnda fenans bas (”/. och ?/;,) eller af bukfenornas längd (/.) eller af fenfria stjertdelens längd (2/1, "/a, 4/v, och 2/1) eller af nosens längd (4/;), hvaremot det mindre antalet strålar i bröstfenorna och buk- fenorna (P och V) hos Argentina sphyrcena liksom de färre gälräfstaggarne (Spb) hos densamma rättast torde betraktas såsom följder af reduktion under formutvecklingen. Om de öfriga skillnaderna kan omdömet endast vara ännu osäkrare i brist af den hållpunkt, hvilken eljest erbjudes af kännedomen om åldersförändringarne. Harrar (Thymallus). Den mellanställning mellan Laxar och Sikar, hvilken Harrarne intaga, yttrar sig visserligen 1 främsta rummet genom den mindre utvecklingen såväl af den egentliga rostral-delen — och jemförelsen med laxarne upprepar härvid, hvad Argentina visar i jemförelse med Osmerus och Mallotus — som ock af tandbeväpningen; men det tydligaste uttrycket för denna mellanställning finna vi uti käkarnes längd, såsom visar sig af föl- jande ungefärliga medeltal: Medeltal för | Lax')!). Harr. Sik. | Öfverkäksbenens längd i 2 af hufvudets Jängd REIN SA hd 96 39 31 217 » » »IN mellan hufvud etstps.-2= ss SAS h[ba 36 59 42 37 Underkäkens » » » hufvudets ya ESA k/(v 94 59 OZ RAR | » » »E mellan hufvud ebs: mp sescss ses ASS ISA kiva 36 90 60 56 | Hit är ock att räkna: | Pannans bredd i 4 af mellånhufvudets längd....oo.oooooooooooooo2oooonoo- glöd a | 47 44 41 Närmast laxarne”) stå harrarne uti följande förhållanden: | | I | Medeltal för | — Sik. Lax. Harr. I I I I | | Antal:s trälar: 1canalfenan.. osann. sp tort SES MANE TN EDER SUR San FAN NR TT 12 | I I | Analfenans bas 1186 faf kroppslängden. =-so fl ssp vac 11 8 Sk | Fenfria stjertdelens ryggkant » » EA i Se SER ASEA ya 261 EJ > al ll! (CS » bukrand » » SN Tjeck ESR KON SENSE 2/46 |ETA9 12 11 1) Oncorhynchus oberäknad. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 21. s:0 8. 199 Närmast sikarne deremot stå harrarne i följande förhållanden: Medeltal för| Lax. Sik. Harr. Postabdominallängden i 24 af kroppslängden ..... fa 26 20 20 26 Undergällockens längd i 24 af hufvudets längd 2 25 29 29 Mellanhufvudets =» —» » » » 2 67 74 73 Ryggfenans höjd HED NONIEN ÖN sresossnnossroserrsbrt ola 13 15 15 Bukfenornas längd » oo» Er SLE ER SAR sla 2 12 14 14 Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 4 af kroppslängden ............--- älg 26 idé 5 5) Äfven i afseende på gälhinnestrålarnes antal (7—L10) och fjällens storlek stå harrarne såsom bekant närmast vid sidan af sikarne. Denna rätt egendomliga mellanställning, som får en ytterligare belysning genom den mig för öfrigt obekanta, såväl af HECKEL') som af STEINDACHNER ”) beskrifna Salmo obtusirostris, och den af PALLAS”) och VALENCIENNES samt GÖNTHER ') beskrifna Salmo (Bra- chymystax) coregonoides, afbrytes endast genom den för harrarne utmärkande, starka ut- vecklingen af ryggfenans strålantal (omkring 20) och längd (omkring 20 4 af kropps- längden), hvarmed också följer ett långt framskjutet läge af ryggfenans början. Thymallus står i detta hänseende ensam i lax-familjen, då dess ryggfenas afstånd från nosen i me- deltal endast är omkring 35 4 af kroppslängden och endast i ett enstaka maximital når upp till 38.1 4: — den motsatta ytterligheten i detta hänseende bildas af Mallotus, som har nämnda medeltal högre än 50 procent af kroppslängden. Med frånräkning af de båda endast af VALENCIENNES”) upptagna nominal-arterna Th. ontariensis och Th. mertensir, hvilka redan af GÖNTHER") bortvisats från artlistan, lik- som af de föga kända Th. Grubei, DYBOWwskY, och Th. brevirostris, KEsSLER”), från södra Sibirien och Central-Asien, återstå knappast flera än två arter af slägtet Thymallus, som kunna göra anspråk på att erkännas. Af dessa båda arter, Th. vulgaris, Nirss., och Th. arcticus, PALL."”), upptaga våra tabeller 26 uppmätta exemplar utaf den förstnämnda, 1) Salar obtusirostris, HecK.: BSitzb. Akad. Wiss. Wien, Bd. VIII, Heft. 3, pag. 99, taf. V; HECKEL und KNER: Sisswasserf. Osterr. Mon. pag. 253 (p. p.). 2) Thymallus microlepis, STEIND.: Sitzb. Akad. Wiss. Wien, Bd. LXX (1 Abth.), 1874, pag. 367, taf. II. Salmo (Trutta) obtusirostris, STEIND.: ibid. Bd. LXXXVI (1 Abth.), 1882, pag. 75, taf. IV. 3) Salmo Lenok, PALL., Russische Reise II, p. 716. Salmo coregonoides, ID.: Zoogr. Rosso-Asiatica, III, p. 362; Cuv., VaAL.: Hist. Nat. d. Poiss., vol. XXI, p. 272. 3) Brachymystax coregonoides, GTHR., Brit. Mus. Cat. Fish., part. VI, p. 163 (fig.). Anm.: Till dessa båda mellanformer, som otvunget leda tanken på möjligheten af hybridisering: S. obtusirostris = Thymallus + trutta?; S. coregonoides = Thymallus + fluviatilis? —; är måhända äfven att lägga Th. AZliani, Cuv., VaL., Hist. Nat. d. Poiss., vol. XXI, p. 447, såvida ej denna är att tyda såsom en äkta Thy:mallus med bibehållna ungdomskarakterer. D. 17. 3) Cuv. et VaL.: Hist. Nat. Poiss., vol. XXI, pag. 452 et 453. 6) Brit. Mus. Cat., Fish., part. VI, pag. 200. 7) Bull. Acad. Sc. Petersbourg, tome 25 (1879) pag. 306. 8) Salmo arcticus, PALL., Itin. III, p. 706, app. n. 47; WALBAUM: Årt. Ichthyol., part. IIT (Genera) pag. 65; GMELIN: Syst. Nat. Lin., Tom. I, part. III, p. 1373, sp. 36; PALL. (TILesIus) Zoogr. Rosso-Asiatica, part. III, pag. 367. (?) Coregonus signifer et thymalloides, RICHARDSON, App. to Narrative of a journal to the shores of the polar sea in the years 1819—22 by JoHNn FRANKLIN, London 1823, pag. 711, tab. XXVI et pag. 714. 200 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. hvaremot Riksmuseum endast eger 2 exemplar, N:r 27 och 28 i våra tabeller, af den sistnämnda arten. Dessa två exemplar äro emellertid af olika kön och af medelstorlek, hvarföre de ock antagligen lemna en någorlunda god bild af sin art. För utredning af de båda arternas förhållande till hvarandra, hvilket vi äfven här skola finna i de flesta punkter låta förklara sig i enlighet med åldersförändringarne och könsskillnaden, sammanställer jag här de medeltal, som ernås, om exemplaren af Th. wvul- garis fördelas efter ålder och kön, så att N:r 1—8 i tabellerna bilda en grupp af honor med kroppslängden mindre än 170 mm. medan N:r 9 är den ende hannen af så liten kroppslängd, hvaremot N:r 10—17 äro honor: och N:r 18—26 hannar med större kropps- längd. Derbredvid ställer jag medeltalen för alla exemplaren af Th. vulgaris och af Th. arcticus, ehuru dessa ej kunna omedelbart jemföras med hvarandra, då de sistnämnda till- höra samma åldersgrupp som de två sista grupperna af Th. vulgaris och derföra endast med dessa kunna jemföras. . = Thymallus vulgaris. = = m & a Miexdkeslutsarlb Effort a a a a = RS STEL SV SN RS = 5 (G = = = = FENA E NET RC & SS ÖRE = fr I 3 E S S ov | | Hufvudets längd CAG 20:01 | (206), Ia 9I3K KÄLSISL EES ee Mellanhufvudets — » » 1475 (Sr LAR NELATN 2 Öfverkäksbenens » » G:A B:9NLEDS 5.8 6.0 6.0 Underkäkens » » 10.6 | (10.6) | 9.8 9.8 | 10.0 9.1 36:0 |1(39-6):)| 35:91 3412 13538 | 347 18:4 | (20.0)] 20.9 | 22.5 | 20.7 | 20.9 12:0, |<(12:5)). 18:38) TS | IN 140 13:6' | (15:0) | 14:6 |. 15:5 | 46) 15:8 27.8 | (27.5)| 28.5 | 28.3 | 28.2 | 31.2 | 46.6 | (46.9) | 46.9 | 46.7 | 46.8 | 46.8 » längd » oo» h. OPEN ER LCIEFERS UAKOR ESR ag sla 41) 12.0 | (14.4) | 13.8 | 15.2 | 13.7 | 15.6 Ryggfenans afstånd från nosen » » bas » ”» höjd » Bröstfenornas längd » Przeabdominallängden » Bukfenornas afstånd från nosen » | Postabdominallängden » on DNA SEA ES BE AA BAREN t/a 91 252 1 (23.1)) 26:2 | 26:9 | 26:0 | 27-0 Analfenans afstånd från nosen =» » DVD sa SER SOA E EE LES ES ERA TRES RSRRSNNS 2/29 | 70:6 | (63:8) |); 71.8 | T2:35l Tills: | 1.9 » bas » » » - la $| 80 (SINNETS | 5 8.7 9.0 » höjd Og » Zla 6) 91 | (11.3)) 10.9.) 10.8 | 10.0 | 121 | Stjertfenrotens ryggkant » oo» PRE SRS Ta a 2 y/a 261 12:00] (119) lar) TI3öp Ile | 126 (?) Salmo (Thymallus) signifer, RicH., Fn. Bor. Am., Fish., pag. 190, pl. 88; Cuv. et VaL., Hist. Nat. Poiss., vol. XXI, pag. 450; GÖNTHER, Brit. Mus. Cat., Fish., VI, pag. 202; MILNER: Notes on the Grayling of N-. America, Rep. Comm. Fish. and Fisher: U. S8., 1872 and 1873, pag. 738: JORD. and GILB., Syn. Fish. N. Amer., 1. c., pag. 302. Thymallus Pallasii, Cuv., VaAL., vol. XXI pag. 448; GrHr., Brit. Mus. Cat., Fish., VI, pag. 201; DaALL: Alaska and its resources, pag. 579; SMITT: Salmonidentypen aus öckweden, md den arktischen Re- gionen, Int. Fischereiausstellung zu Berlin 1880, Specieller Katalog fär Schweden, pag. 20; 1D. Öfvers. Vet.-Akad. Förh. 1882, n:r 8, pag, 40; ID. Gr. Int. Fisheries Exhibition London 1883, Sweden, 00 Catalogue, pag. 193. Den äldsta uppgift om denna art torde dock vara den af STELLER (Beschreibung von dem Lande Kam- tschatka — Frankfurt und Leipzig 1774 — pag. 163) som anför den under namnet Gharius och uppgifver, att den är gemensam för Kamtschatka, Sibirien och Ryssland, att den om vintern går under isen till hafvet, och att, när den uppstiger ur hafvet, har den fått ryggfenan dubbelt längre än de »som födts i floderna». PALLAS (Zoogr. Ross. Asiat., III, p. 365) skrifver detta namn Charius och vill härleda det från Harr. Jfr. dessutom PENNANT: Intr. Arct. Zool. pag. COX. KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:0 8. 201 Mile rd benta REON Stjertfenrotens sidolinie IA EaEkroppslän gdenpssce=sSsSssessssN see YUla 26 » bukbrädd DD » minsta höjd DID Mellersta stjertfenstrålarnes längd » » Längsta » » NIE) Ogonens längddiameter i £ » höjddiameter =» » ” » Nosens bredd » » » » »” längd Da »”» ” Pannans bredd DN » ” Öfverkäksbenens längd » » » » Underkäkens » NINED » » Undergällockens — » » on » » Stjertens minsta höjd » » » » Mellanhufvudets längd » » ” » Ögonens längddiameter i 2 af mellanhufvudets längd....sosoo--s--------- c/v> 26 » höjddiameter » oo» » » Nosens bredd » » » » » längd DATE » » Pannans bredd » on » » I Öfverkäksbenens längd » oo» » » 4 | » bredd DE » FE RS Va ae ip, 26 | Underkäkens längd » oo» » DN Tje FE SEDDA sr SAR klo, 26 | Undergällockens — » » on » Meg öar doser esset Ub, Ryggfenans bas » oo» » FT ER rea kg AEA N/d> 361 Analfenans — » » oo» » y föder BAD DATA v/ba 3 Stjertens minsta höjd » » » Va [SSEE SMED IE TE ä/p, 96 | Mellersta stjertfenstrålarnes längd » » » PSI oss cSssso rs SSE älba 9261 Öfverkäksbenens bredd i 2 af deras läng Aas soo oo onde ass oa assessors in 961 » » » » naderkäkens ilk 90 l » » » » nosens bredd 20 | » längd f»e-»7 nnderkäkensplangd S5sIISPIssse sonens hr 4 | Mellanhufvudets » oo» » ryggfenans afstånd från DO8e0.sommomooo.------.------ bol m | » EE Sprseabdominaällangden bss. sstessooe Sean Se Rane b2/q 96 | Hufvudets LR ONES TEE AU ER åa ses base SNI AL SI b/g 2 Ryggfenans afstånd från nosen i 2 af bukfenornas afstånd från samma punkt... M/r 4 | Postabdominallängden i 2 af ryggfenans afstånd från nOsen..ssmmmossssso--so--- >> Um 20 Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 4 af stjertens minsta höjd. .........o..-------- älg 96 Nösens: bredd i, afsöfveckaksbenens”längd=55o0o osa aa sosse dessa eerisesesons=see eln 9 | » » » » Öögonens längddiameter ele 9 » » SEDER PAN TANSKÖTEd dCEESSEeese Nea TREES NaN ere BORN SRA elg 94 Bännansibredd» - » stjerbens mins btajhojdeseessseeseonrseee een Son ena S San Oe Ilå I Stjertens minsta höjd i 4 af stjertfenrotens bukbrädd.......------- s----------------- ål; 9 INOsenskangd 244, altofverkaksbenenspiangd ösystssen sees es ones ei/n 2 K. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 8. Thymallus vulgaris 2 2 2 e le äl ol: Lolå La = SUSAR 15: 1 (15:6) 1 45N 50 Tak GEO TA 03 6.6 (6.3) T.3 7.3 6.3 (6.9) De 5.4 DN ? 1081) NT 26.6 | (24.2))] 20.6) 19.3 20-11] (22WKLNLSS ER LES 27.41. (25.2) | 26.31] 24.4 25-51) (24 28:2128:9 SOT (33:SN SSB STI E(R8S 303 294 53.1 | (51.5) | 50.9] 50.2 21) (CUENN UGN Pb BRG (SUN Si SU idö:51L. (dI:6)I I TS:9IR 30 36.2 | (32.9) | 28.0) 26.4 31.4] (30.0)| 25.4] 23.5 37.3 | (84.1)| 35.5| 33.4 35.0 | (32.9)| 38:21 39.6 41.8 | (45.2)| 45.7) 44.4 43.2 | (39.1) | 40.9| 39.7 13.4 | (14.4)| 14.8] 14.4 72.3 | (70.0)| 68.7| 69. 40:21 (37.0)| 37.4) 38.5 125.81 (131.7) | 146.6 | 157.8 54.21 (53.5)) 61.11 67.0 44.9) (41.1)| 50.9 | 51.6 43.1 | (45.4) | SIG DES 31.0) (36.8) | 36.2]. 35.6 18.6 | (20.6)| 21.5| 20.6 35.8 | (42.2) | 43.2] 43.0 59.6 | (55.9) | 59.6 | 58.8 40.s | (42.6)| 40.6 | 41.6 52.9 | (55.0) | 50.3 | 50.4 72.21 (74.9)] 68.0] 69.0 76.2 | (76.0) | 76.8 | 73.5 70.1 | (64.9)| 71.8) 78.7 96.1 | (110.0) | 78.5 | 73.4 86.6 | (87.4) | 86.8 | 85.4 103.4 | (103.8) 128.0 | 128.3 89.3 | (75.5) | .77.7| 75.4 93.9 | (110.0) | 90.0 | 85.9 57.1] (52.6) | 65.9) 67.9 81.2 | (84.0)! 93.51 98.8 'SuuDbYma "YI "SNoYAeD YT [rg CR 2 202 SMITT: RIKSMUSBETS SALMONIDER. I de allra flesta af dessa punkter visar sig, att Thymallus arcticus företräder ung- domsskeden eller hon-karakterer eller bådadera; motsatsen förekommer endast i de punkter, som bero af längden af ryggfenans bas — och det dermed sammanhängande afståndet mellan nosen och ryggfenans början — samt utaf bröstfenornas och bukfenornas längd, stjertens minsta höjd och (till en del) utaf analfenans bas. Följande sammanställning är afsedd att förtydliga detta förhållande: Hufvudets TängdEiförnstulpksoppslängdensESSESSeeess smsa ia MER Mp ON = Al Dar » » » » preabdominallängden --.....---- Ma OREEN » = » Mellanhufvudets —» » HEKTO pp Slängde Bo = » —= » »” » » PEN Ufivude tsk an gde-sessssks es bo ÖRE » = » 5 » » » praeabdominallängden -.........- valg EET » = ? » » » » afståndet från nosen till rygg- : WUNTen an sp 03) anse AES Väl OMEETR » — » A .” . . - . .- pl 1 1 Ogonens längddiameter i förh. till hufvudets längd -.sooooooo----- fö o a » = » = » » » » mellanhufvudets längd -..---- el, o äl » = » JR => » höjddiameter » »pRuhutvudetsklan du: sssssee re Sö [5 = 3 » > » => » » » — » mellanhufvudets längd ---.--- Sör c = a » = » =>- INOsens" bredd. förhystillWyhutyudets plan ode-SSSse sosse e/> o Ge 3 » = » == » » » » IM ellanhufvudetskand (rocnsscc sosse Ae e/> Je Il » = » ' ie) UA (OJ = FJ » » » Di KO RVErKAKSDEN EN Ska dj dns Ne er aret. 9 < aret. ST » = » » » » »; FÖgONeNnsklangdd diameter. sosee soo oss ele lo SS: » = » » » » PES Dan DANSROTS ASSA fa Jo = » = » ER LÄN AA Ge » thulvudetsölangd bss IEesa sees e sne ap o TT 3 ! » 2 » SS » » » »kmellanhufvudetslängäs-sssooresssreseeosree Illgs ju ESR » = » Ofverkäksbenens längd i förh. till kroppslängden -......oo--------- Öje SES » >= » » » » HW HU fVudStsk Läns dee Öka o = Å » = » => » » » » mellanhufvudets längd -....-.--- IG j > 81 » == » G ä AE » » » » underkäkens Nya 2 ISEN lr PP >-85 A = É » bredd =» » Fimellanhufvudetsiv. PL mess. svea för OFEG » sr » » » » » öfverkäksbenens! —»- Loclano Yi JaN—SAST » = » » » » » underkäkens fr MET » => 2 » » » » nosens bredd Se 2 =S » — » Underkäkens längd » » kroppslängden ky ME » << » 1) j. = juvenes. s. = semnliores. KR ie I Ad ADDNSRf I er KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:O 8. 203 Underkäkens längd i förh. till hufvudets längd -..sooooooo----- Er = EM IM areas = Ile vulgaris. Se » DE » » mellanhufvudets längd...------ ön = » = » Undergällockens längd = » » hufvudets DIS CEARESNAN UYg jo = & » = » » » » »wmellanhufvude tsk pp» mesar Ufa =S » = » Ryggfenans höjd » » kroppslängden ETTA » < » Preabdominallängden » » » Ö= of » = » Analfenans höjd » » » Or oh » = » Stjertfenrotens ryggkant » » » = GK » = » » sidolinie =» » » / Jo = » = » » bukbrädd —» » 231 NS RR RNE UREA Za PP =>- » = » Mellersta stjertfenstrålarnes längd i förh. till kroppslängden -------- Ia io = Bö » = » » » » » » mellanhufvudets längd €/;, Or (öjt » = » Längsta » » » —» kroppslängden -..-.-.- öfa Mr = of » = » Beträffande de punkter, som bero af längden utaf analfenans bas, är förhållandet ej fullt så tydligt; dock finna vi, att inom den yngre åldersgruppen af Thymallus vulgaris hafva de yngsta exemplaren analfenans bas längst såväl i förhållande till kroppslängden ("/.) som till mellanhufvudets längd (”/»), hvilket antyder en ursprunglig reduktion af den relativa längden utaf denna fenas bas, ehuru medeltalen för de båda i tabellerna antagna åldrarne visa motsatsen. Den obetydliga könsskillnaden i dessa båda förhållanden hos Thymallus arcticus går också i samma riktning från ? till £, ehuru medeltalen för Th. vulgaris äfven deri visa motsatsen. Jemföres åter medeltalet för analfenans bas i procent af kroppslängden (”/.) hos Th. arcticus med motsvarande medeltal för hela den äldre åldersklassen (£ sen. + I sen.) af Th. vulgaris, visar det sig vara mindre och således stå i öf- verensstämmelse med de ur medeltalstabellen framgående åldersförändringar och könsskillnad Sa OMS anföras såsom förklaringsgrund för den skillnad mellan de båda arterna, som förefinnes i afseende på postabdominallängden och analfenans afstånd från nosen. Äfven härvid kunna vi endast anföra förhållandet hos Th. arcticus och hos de unga exemplaren af Th. vulgaris, der dock könsskillnaden i dessa hänseenden är så stor, att hänsyn väl bör kunna tagas äfven till ett enstaka exemplar af S i jemförelse med medeltalen för honorna. Med denna anmärkning gäller: hos den sistnämnda arten. I sammanhang härmed synes ock könsskillnaden kunna Postabdominallängden i förh. till kroppslängden !/, TSNar et PAR NT Anetsred ; : . > Th. arct.>— Th. vulgaris. Analfenans afst. fr. nosen » » » ul, Th. vulg. 9 jun. > Th. vulg. I jun. | Um (CEINR == OA ONE CY rAER Uti 46 jemförelsepunkter mellan Thymallus arcticus och Thymallus vulgaris hafva vi följaktligen funnit den regel gälla, att formskillnaden dem emellan står i öfverensstäm- melse med ålders- och könsskillnaderna, på det sätt att den förstnämnda arten företräder ungdomsskeden och honkarakterer, den sistnämnda åter de mera utvuxna skedena och hankaraktererna; uti följande punkter gäller ett motsatt förhållande: iRyggfenans, bas, 1"förh.vtilll kröppslängdensstisceer i sisne ot rstegar rag lar Sa I-V7p. arcticus > Th. vulgaris.!) i HEAT » » » mellan hutvudetsplano due sscss. ess SNS Dj RNE jd » = » : RAN 1) Dock är enligt föregående regel Th. arcticus 9 ”/, = Th. vulgaris 2 sen. ”/a. 204 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Rygegfenans afstånd från nosen i förh. till kroppslängden -. s---------- TAM sU Ill ip, engang. << Aili vulgaris. SOL S = of » » » » » » bukfenornas afstånd från SOM SAP UNEb-222 = oso ooove sade Boda oe sö o see ASEA LÄGER DEN e ss ske se SAnE Ziar kt O » — » Postabdominallängden i förh. till ryggfenans afstånd från nosen ......- San 3 EA SI » = » = Bröstfenornas längd » DNKI0 pp SL än oj es SERA Pla 3 = 2 » = » =- Bukfenornas » » » DEN TAR 400420 Be NE SE Ha s. >=) » = » Pp UA DE Ad i So = ill Stjertens minsta höjd » » AES ad VASS SMA SN fa » = » A= » » » » D MRDUKVU UC 6S HL AN Or ÅA RA ål, DE dell » = » Ä = 7) » » » » mmellanhufvudetsPlangdEteSsssesssee Elia z JA dj » = » = » » » » » stjertfenrotens bukbrädd ----.-o.------ GYEANE TE JA » = » G= Y Mellersta stjertfenstrålarnes längd i förh. till stjertens minsta höjd -... é/4 = 3 » = » OM Pannanskbredd Fyrförhöjptillfstjentenspminsta höj dEE-=- => == ss ÖRE 9/3 je 2 i » 3 » = Slutligen är det ett egendomligt förhållande, att i afseende på bukfenornas läge (";a), i hvilket vi icke finna någon utpräglad ålders- eller könsskillnad, der finna vi ej heller någon formskillnad. Detta bestyrker ytterligare det antagande, att den sistnämnda skill- naden har sin ursprungliga grund i de båda förstnämnda. Måhända är det dessutom ej blott en tillfällighet, att vi funnit hon-karaktererna hafva utöfvat ett öfvervägande infly- tande vid de arktiska formernas utveckling såväl hos Rödingarne (jfr Salmo stagnalis), hos Norsarne (jfr Osmerus spirinchus) och hos Loddorna (jfr Mallotus arcticus) som nu hos Harrarne'). Likheten uti geografisk åtskillnad följes här af en likhet uti formskill- nadens framträdande vid art-differentiationen. Dessa tre faktorer: — åldersförändringar, könsskillnader och geografisk åtskillnad —: äro väl ock i de flesta fall att räkna såsom de förnämsta vilkoren för arternas uppkomst. Att denna arternas differentiering, i fråga om Harrarne, försiggått på samma sätt inom den amerikanska som inom den eur.-asiatiska kontinenten, är visserligen tydligt, då vi finna de karakterer, som enligt MILNER”) åtskilja den amerikanskt-arktiska Th. signifer, Ricn., från de sydligare amerikanska Th. tricolor, CorPr, och Th. montanus, MILNER, motsvara dem, hvilka åtskilja Th. arcticus från Th. vul- garis; men huruvida utvecklingen inom de båda kontinenterna varit fullt gemensam eller försiggått före den tid, då dessa åtskiljts genom upphäfvande af den landförbindelse öfver Atlantersidan, som en gång förenat dem, är icke härmed afgjordt, hvarföre ock identi- fieringen af den europeiska Th. vulgaris med de sydligare nord-amerikanska harrarne tills vidare måste anses osäker. Såsom bidrag till denna frågas lösning vilja vi här först anföra de genomgående karakterer, hvilka enligt våra tabeller åtskilja Th. arcticus och Th. vulgaris: utvecklingen af den form (S. trutta), hvars utbredningsområde sträcker sig längst åt södern. 2) Notes on the Grayling of North America, Rep. Comm. Fish and Fisher. 1872 and 1873, pag. 738 etc. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 205 Th. vulgaris. Th. arcticus. Min.0 Medel Maxa |kMin. | Med) Max: Gälräfstaggarnes antal på nedre delen af första gälbågen...somnommsmssoooooo > Spby. | 12 — 18 ill — |) dl » SON helar förstad oälbag en ces see ss et sas SN Tr Spb. | 20 = 28 0 = LZ iELn fynd e tall äng din g26na bEkrop pslan ed enes. SAe sees AR NER d/a 946 | 18:5 | 19.6 2SNIELG:SN SLE » » oo» oo» praeabdominallängden -. oc Ölet An) TNE 82.2, | 53.8 | 95.1 | 96.3 iMiellannitvudetsklangd ör sodalekropps!an cd en bss ses ee ON Eee Bola 26 | P3 AA TSL STE RN » » NN Iäpracabdomina lang den p-=se ses vr aRRSNN NN balg 2 | 43.6 | 51.3 60.5 | 39.1 | 40.7 | 42.3 INOBEn slang dök so katehutviu dets! Lang du-esseess ess ss LE SN | 32.9 | 37.5 | 42.90 1 28.1 | 28.8 | 29:4 » »” »: FoG OTVETKaksh en ens db esse EEE KET ELLE 9 | 74.6 91.2 | 109.5 I 60:1 | 61.2 | 62.3 Öfverkäksbenens längd i 4 af hufvudets längd | 27.3 | 30.4 33.5 | 34.1 | 34.8 | 35.6 » » oo» » mellanhufvudets längd | 38.2 | 41.0 | 46.6 | 46.9 | 46.9 | 47.0 55.9 | 59.0 | 63.2 | 64.0 | 66.1 | 68.2 29.6 30.9 41.8 | 45.5 | 46.1 | 46.7 ” » » » » Mmellanhufvudets | 40:0 | 48:9 56:41 GIB O2:20 106255 Pan nansdoreddjWginaksbjertenskmin sta höjdes ske Sr ARA RE gang DO 0075 LOTT AE7050) Fez OST rela! ” TR » » underkäkens Stjertens minsta höjd » » hufvudets Af dessa karakterer äro emellertid några utaf den beskaffenhet, att deras giltighet skulle kunna anses 1 någon mån tvifvelaktig, då vårt undersökningsmateriel af Thymallus arcticus ej medgifver något säkert omdöme om denna arts åldersförändringar. Då nem- ligen såväl hufvudets som mellanhufvudets relativa längd minskas med tilltagande ålder, kunna vi ej vara fullt säkra, att icke Th. arcticus i sina yngre åldersskeden kan visa maximital för dessa längder fallande inom gränserna för föränderligheten hos Th. vulgaris; och då stjertens minsta höjd äfven relativt ökas med åldern, ') är det likaledes en antaglig möjlighet, att denna hos Th. arcticus i ungdomen kan vara tillräckligt liten för att falla inom den nämnda föränderlighetens gränser. Deremot synes såväl gälräfstaggarnes antal som nosens och öfverkäksbenens längd i de anförda förhållandena böra lemna fullt till- förlitliga karakterer, då dessa hos den äldre åldersgruppen af Th. arcticus stå närmast de förhållanden, som utmärka yngre åldersskeden hos Th. vulgaris. De angifna skillnaderna i afseende på öfverkäksbenens längd i jemförelse såväl med hufvudets och mellanhufvudets som med underkäkens längder ('/», "/i, och '/:) äro emellertid så obetydliga, att de väl kunna väntas utjemnade genom individuella variationer. Om vi med denna redogörelse för förhållandet mellan de sibiriska och de europeiska Harrarne jemföra den skildring af de amerikanska Harrarne, hvilken är framställd af MiL- NER samt JORDAN och GILBERT, skola vi visserligen finna olikheter men derjemte rätt be- tydande öfverensstämmelser. De båda sist nämnda författarne sammanföra alla ameri- kanska Harrar till en art: — Thymallus signifer, RicH. Från denna hade dock Core redan 1865 urskiljt Th. tricolor och MIiLSER 1873 Th. montanus, båda från norra delarne af Förenta Staterna och således från sydligare trakter än RICHARDSONS typ; och dessa Å 1) På unga exemplar af Th. vulgaris, ända till en kroppslängd af omkring 100 mm., är kroppsformen trind och lång och låg som hos en nors. 206 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. båda arter upptagas nu af JORDAN och GILBERT såsom varieteter af Th. sigmifer, medan deremot BEAN") förenar dem till en från sigmifer skiljd art. De af MILNER angifna karak- tererna visa också, att den arctiska Th. signifer har hufvudet kortare, ryggfenans början längre framskjuten, stjertfenrotens sidolimie längre och nosen kortare än de öfriga ameri- kanska harrarne i öfverensstämmelse med förhållandet mellan Th. arcticus och Th. vulgaris. Deremot förekomma olikheter mot detta förhållande i afseende på såväl öfverkäksbenens längd som ögonens storlek, hvilka båda enligt Mirners beskrifning skola vara mindre på den arktiska än på de sydligare formerna och sålunda stå i motsats mot det nämnda för- hållandet. Enligt MirLser har också Th. montanus ett så långt framskjutet läge för rygg- fenans början och för bukfenorna samt en så hög stjertfenrot, att vi åtminstone icke hos våra europeiska harrar funnit motstycken dertill”). Ännu kunna vi således icke, oaktadt såväl DALL som MILNER identifierat den sibiriska harren med den amerikanskt-arktiska, med full säkerhet föra de amerikanska arterna så- som synonymer under Th. vulgaris och Th. arcticus, ehuru skillnaderna äro af sådan beskaffenhet, att de väl kunna fordra förnyad undersökning för sitt erkännande. !) G:t Int fish. Exhib. London 1883, U. S. Amer., Catal. FE, pag 37. ?) Då MILNDR enligt uppgift (1. c.) beräknat de af honom angifna procenttalen efter mått af kroppslängden tagna från nosen (antagligen nosspetsen) till mellersta stjertfenstrålarnes bas, kunna hans procenttal ej omedelbart jemföras med de i våra tabeller upptagna; men de tal, som skulle motsvara dessa sistnämnda, kunna med tem- ligen stor noggrannhet erhållas enligt formeln der q utmärker det enligt vårt mätningssätt (kroppslängden från öfverkäksbenens framända till mellersta stjert- fenstrålarnes spets) blifvande procenttalet, der &, utmärker det af MILNER uppgifna procenttalet för ifrågavarande kroppsdel och der w utmärker det af MILNSER uppgifna procenttalet för mellersta stjertfenstrålarnes längd i jemförelse med kroppslängden. | På detta sätt beräknade ändras MILNERS uppgifter till följande: | Th. signifer. | Th. tricolor. | Th. montanus.| | Hufvudets längd 19: 2614 AKT OPPSLANGÄEN ss o oo oo CRS ERAN BIEN bla 936 18.3 | 19.9 | 20.1 | | Ryggfenans afstånd från nosspetsen » » 20 SMA SE ER SALA MAN Sa Mja 96 29.2 33.1 31.3 » bas ” » 27 TI) BST SD KORS NSNAR AVE R ARNERE na 95 — | 21.4 23.3 | Bukfenornas afstånd från nosen » » DRA (TAR RNA Nee LD SAS Ta rla 9 44.3 | 7.6 42.3 | Analfenans ” » » » oo» DUR ASSR TNE a LES Sya Ag Uula 96 70-0 70.9 70.1 | Stjertfenrotens sidolinie DER HI ETTER ALE PIREN SA Ufa 15.1 14.9 14.5 | » minsta höjd Då HI QI] Fl LESS Flesh eter ERA ASL LES åla «& — (a J.4 | | Mellersta stjertfenstrålarnes längd » » DNE RASEN EE EEE KR älg 46 | — 6.8 6.5 | Längsta » » » on 2 [gt pe I AR DENVER RANE SISKRAAT ERA öfa 3 — | 18.7 | 15.2 | Beträffande åter de hos MILNER anförda procenttal, som beräknats efter förhållandet till hufvudets längd, inverkar skillnaden i mätningssättet (från midten af nosspetsen eller från öfverkäksbenens framända) långt mera, hvarföre vi endast kunnat jemföra dessa tal sins emellan. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2|. N:o 8. 207 Hvitlaxar (Stenodus)”). Den plats i lax-familjen, hvilken intages af hvitlaxarne såsom förelöpare till sikarne, är liksom harrarnes en mellanställning”), men snarast, såvidt endast de nu lefvande for- merna skola afses, mellan norsar eller loddor å den ena och siklöjor å den andra sidan- Oafsedt käkarnes, särskildt hos äldre individer, lätt försvinnande tänder och de sammet- likt ställda tänderna på plogben, gomben och tunga, äro hvitlaxarne så mycket öfverens- stämmande med siklöjorna, att förvexlingen dem emellan”) är lätt förklarlig. Utom den nämnda tandbeväpningen finnes emellertid en annan karakter till skillnad mot siklöjorna, hvilken Stenodus har gemensam med Argentina och som således antagligen är att betrakta såsom ett minne från äldre typer. Denna karakter ligger i bukfenornas byggnad, som visar de två främsta (yttersta) strålarne odelade. Huruvida flera än en art af detta slägte äro kända torde knappast ännu med be- stämdhet kunna afgöras. Af den amerikanskt-arktiska Stenodus Mackenzii”) eger BRiks- museum intet exemplar, men af den sibiriska och nord-ryska Stenodus Nelma”) äro 15 exemplar uppmätta och upptagna 1 våra tabeller. Att döma efter dessa, finnes ingen i litteraturen uppgifven karakter, som skulle kunna användas såsom artskillnad mellan de båda nämnda formerna”). Utbredningsområdet för Stenodus Nelma sträcker sig således antagligen från Sibirien till Mackenzie-River, öster om hvilken flod den ännu icke tyckes vara funnen. Den andra form, med hvilken den är att jemföra, den kaspiska Stenodus leucichthys”), är emellertid den först beskrifna, och skall således, såsom hos PALLAS, gifva arten sitt namn, derest artidentiteten kan bevisas. I detta hänseende träffa vi utan tvifvel här samma förhållande som i afseende på Salmo fluviatilis och 'S. hucho (se ofvan); men vårt undersökningsmaterial af S. leucichthys — ett enda exemplar, N:r 1) RICHARDSON i Appendix till Back: Narrative of the Arctic. Land Expedition 1833—1835; London 1836, pag. 521. Stenodus uppställes dock der endast såsom subgenus. ?) »ist seems to stand on the confines of the sub-genus, and to connect the trutte with the coregonir: RicE., En. Bor.-Amer., III, Fish, pag. 184. 3) Coregonus clupeoides, LaLLJ., Bidr. N. Ryssl. och Norges fauna, Vet. Akad. Handl. 1850, pag. 304; Niss., Skand. Fn., Fiskarne, pag. 466. CU. lucius, NiLss., ibid.; GturR. Brit. Mus. Cat. Fish., part. VI pag. 195; Smitt, Ofvers. Vet. Akad. Förh. 1882, N:r 8, pag. 36. 3) Poisson inconnu: MACKENZIE, Journ. of a voyage etc., Philad. 1802, pag. 9. Salmo Mackensii, RicH., App. to Narr. Voy. Pol. Sea 1819—22 by JoHn FRANKLIN, London 1823, p. 707; 1D.: Fn. Bor. Am., III, p. 183; GTuR (Luciotrutta) Brit. Mus. Cat. Fish. part. VI, p. 164; Jorp. and GiLB., (Stenodus) Syn. Fish. N. Amer. 1. c. p. 304; T. BEAN (Stenodus): G:t Int. Fish. Exh. London 1883, USISTENS Am: Tp: J0m.; Host: 5) Salmo Nelma, PaLL., Russische Reise, 2:ter Th., p. 716; Nel'ma oder der sibirische Weisslachs, LEPECHIN, Tagebuch Reis. Russ. Reich. (uebers.) Altenburg 1775, 2:ter Th., p. 192; GMELIN, Syst. Nat. Lin., Tom. I, BNI pe L3r25: WALB: Art. Ichth. part. IT ps 12: Salmo leucichthys, PALL., Zoogr. Ross. As., III, p. 392 (p. p-) 6) Smitt, Ofvers. Vet. Akad. Förh. 1882, n:r 8, pag. 34. 7) Salmo leucichthys, GYLDENSTÄDT, Nov. Comm. Acad. Scient. Petrop. Tom. XVI, 1771 (1772) pag. 533; GMELIN, Syst. Nat. Lin., Tom. 1, P. III, pag. 1383; WaLzB., Art. Ichth. part. III, pag. 79; PaALL., Zoogr. Ross. As., part. III, pag. 392 (p. p.); Cuv. Var., Hist. Nat. Poiss., vol. XXI, pag. 535 (Nelma); GTER: Brit. Mus; Cat: Fish., part. MI pag. 165. 208 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. 16 i våra tabeller — är uppenbarligen otillräckligt för att utesluta all tvekan vid om- dömet. Likväl kunna de hittills uppgifna skillnaderna mellan nelma och leucichthys ej anses berättiga till artskillnad: — antalet strålar i analfenan”) är detsamma hos båda, nosens längd”) är densamma och kroppsformen är på N:r 16 i tabellerna lika mycket på sidorna tillplattad”) som hos nelma enligt våra öfriga exemplar. Aterstår således att efterse, huruvida ålders- och könsskillnader medgifva en förklaring af de olikheter, som procenttalen för N:r 16 visa mot de öfriga. För detta ändamål har jag indelat nelmorna från Hvita Hafvet i tre åldersgrupper: N:r 1 och 2, N:r 3—8 och N:r 9—13, och vid sidan af medeltalen för dessa ställer jag medeltalen för de båda exemplaren från Jenisej, N:r 14 och 15. Endast inom en af dessa grupper kunna könsskillnaderna granskas i fullt jemförbara exemplar, och af dessa äro medeltalen beräknade för honorna, N:r 4—6, och hannarne, N:r 3, 7 och 8. Slutligen jemföra vi procenttalen för vårt exemplar af leucichthys med medeltalen för motsvarande procenttal hos alla exemplaren af Nelma. Stenodus nelma. vu Zz As | & - RNA RR se Miferdileyltianla fr öR INS METNSWO TEXT — ludd aEa fönEJ al lf SSI SAG | SS FÖTT ERS SER SN 2 & 250 = SN en 3 Hufvudets längd i 4 22.9 | 22.6 | 23.0 | 23.0 | 22:9 | 22.8 | 19.1 Mellanbufvudets » » 16.8 | 16.4 | 16.6 | 16.7 | 16.9 | 16.5 | 13.3 Ryggfenans afstånd från nosen » 45.6 | 47.8 | 45.2 | 45.9 | 45.4 | 46.2 | 46.2 » bas » 11.6 | 11.2 | 10.7 | 12.2 | 10.9 | 11.2 | 10.0 SUNE Höjd 5 15.7 | 14.6 | 14.8 | 16.1] 15.3 | 15.2 | 2 Bröstfenornas längd » 13.7 | 14.7 | 13.9 | 13.5 | 13.8 13.s | 11.83 Praabdominallängden » ; 26.8 | 27.5 | 26.1 | 26.5 | 27.2 | 26.8 | 27.4 Bukfenornas afstånd från nosen » » JA NN SÄ 0 AGE ffa Snr rla 36 | 47.3 | 48.8 149. 47.8 |48.3 | 49.2 | 48.6 | 45.2 Rand SED Ät SA Vf vOtPASeR sja 4 | 12.8 | 13.8 | 13.9 | 13.8 | 13.9 | 13.7 | 13.7 | 10.2 Postabdominallängden » on YE a vel bg isf e de SVAN SARAS SN OR ber a ES KARA SEM t/a 96 | 24.6 | 24:7 | 25.0 | 23.1 | 23.7 | 25.6 | 24.3 | 27.0 Analferzans afständ från nosen » » DRAFT VS L ed AE SEEN SEE IR (Sr Uja 24 | 70.4 | 71.7 | 73.1 | 69.7 |”70.8 | 72.7 | 71.8 | 72.0 » > bas » SÖ RE 2 Rs alt eka og v/a 4 | 12.6 | 12.6 | 12.0 | 12.1 | 12.7 | 12.5 | 12.4 | 10.8 » höjd » on 7 TEESE ere DIES EAA ENA z/a 24 | 10.2 | 10.9 | 11.4 | 10.6 | 11.1 | 10.9 | 11.0] 7.8 Stjertfenrotens ryggkant » oo» 2) lg! fi DN EFS NNE ER AE SSA Yfa 36.) 9.0] 9.5 | 8.3 | 9.8] 9.5) 9.5| 9.11| 9.2 » sidolinie » oo» MER en EN a ken 1/a 6 |12.8 | 12.5 | 11.8 | 12.8 | 12.7 | 12.4 | 12.4 | 13.8 » > bukbrädd = » » 3 fal ARS ER AROS la | 84) 86) 7.6) 88) 86) 86) 83) 91 | ” minsta höjd » » Der (OLE ATE Fats ANSE SU LL ä/a 41: 6.81 8.1.1) 8:0 | 7-3) BI) Br 7.8) 6.0 Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 24 af kroppslängden... ..ooomsoooooooooonon non älg & | 6.2] 6.2| 5.8) 5.5| 5.81 6.6| 6.0) 42 Längsta » » SEED) TEN NE SKOR SUR mt BR Menar sn ö/a 3 | 16.8 | 17.5 | 16.8 | 16.6 | 17.7 | 17.4 | 17.1 | 12.2 Ögonens längddiameter i 4 af hufvudets längd ............. ÅR TEA S SSE BAS e/b 26 | 20.1 | 16.1 | 13.0 | 14.6 | 16.0 | 16.3 | 15:4 | 12.0 | » höjddiameter =» » » DE endl SEE ala LG EEE AN ee d/b 2 | 16.6 | 14.2 | 11.9 | 13.2 | 14.3 | 14.3 | 13:6 | 10.7 1) 14 enligt GÖLDENSTÄDT och PALLAS; men ett så lågt tal (de odelade strålarne inberäknade) hafva vi ej funnit på något exemplar. Jfr. våra tabeller. ?) Enligt GMELIN Stibirische Reise, Sammlung neuer und merkwärdiger Reisen etc., Göttingen 1750—55, Bd. 5, p. 513) skulle leucichthys hafva »skarpare och längre nos». ?) Enligt GMELIN, 1. c., skulle leucichthys vara »rundare i kroppen». Han anför emellertid såväl Nelma som leucichthys (Bielaja rubiza) från Jakutsk. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 209 [2 Stenodus nelma Ze 3 2 z SoS T 23 S a S S = 38 IE a” — | lg sa Milesd Cen lutkap ll EfRöRr Å INGVE NVE FSI: -— | ls IS > |D) 3 Q JAS = = ENDA oc (SRS = hl e Hub 5T FR SN = SA DE SNES sol SNS = Nosens bredd » längd 20.3 | 20.0 | 19:7 | 22.1 20.3 | 20.3 | 20.6 | 20.9 20.3 | 20.3 | 20.3 | 22.8 33.4 | 35.2 | 34.1 | 30.0 52.2 | 54.0 | 53.4 | 54.4 29.0 | 29.2 [29.5 | 30.4 35.2 | 35.2 | 34.2 | 31.6 Mellanhufvudets längd » » » NY BEN IR €rR Fr ENN ARR d2/> & | 72.8 | 73.1 | 72.5 | 71.9 | 72.4 | 73.8 | 72.7 | 69.6 Ögonens längddiameter » » 22.0 | 22.1 | 21.2] 17.3 Pannans bredd Öfverkäksbenens längd Underkäkens » Undergällockens = » Stjertens minsta höjd ” höjddiameter =» » 19:57 198 LION 155 Nosens bredd DEN 28.1 |27.1 | 27.1] 31.8 » längd Do 28.0 | 27.5 | 28.3 | 30.0 Pannans bredd » oo» 28.1 | 28.8 | 28.4 | 32.7 46.1 | 47.7 | 46.9 | 43.2 Öfverkäksbenens längd » » ”» bredd » » 13.3 | 13.4 | 13:1 | 14.5 Underkäkens längd » » | 72.0 | 73.2 | 73.4 | 78.2 Undergällockens — » » on 40.1 | 38.2 | 40.6 | 43.6 Analfenans 'bas » » | 76.4 | 73.8 | 74.3 80.9 Stjertens minsta höjd » » 3 | 48.6 | 47.8 | 47.1 | 45.4 Öfverkäksbenens bredd i & af deras längd:--svrät onnygbink Nr de: iln « |27.3|28.6 | 27.4 |28.5 | 29.0 | 28.2 | 28.0 | 33.4 » » ME FL AUD AerKAKen Sid jV; WEecsstret oe rag rr LIBER i/r 9 | 17.2 | 18.4 | 17.2 | 18.1 | 18.5 | 18.3 | 17.8 | 18.6 » längd » » » SNS AE 0 SRA AN rå hr 3 | 64.2 | 64.6 |62.9 | 63.8 | 64.0 | 65.1 | 63.9 | 55.2 Mellanhufvudets — » » » ryggfenans afstånd från nosen ....oooo...........- öa/m 4 | 36.4 | 36.7 | 34.4 | 36.7 | 36.4 | 37.0 | 35.9 | 28.8 Postabdominallängden =» » » » » DNE (SSR SALERRT 2 28 tm 2 | 54.8 54.0 | 52.4 | 511 | 51.7 56.3 H3:2 58.4 | | Ryggfenans afstånd från nosen i & af bukfenornas afstånd från samma punkt m/r & | 94.7 | 93.5 | 97.3 194.7 94.6 |92.4 | 95.1 | 102.1 Mellersta stjertfenstrålarnes längd i Z af stjertens minsta höjd.................- ära 4. |90.9 | 76.3 | T2.1 | 75.71 71.2 1 81.4 ]76.:6 | 70.0 Genom att i tabellerna uppsöka maximi- och minimitalen för dessa förhållanden finner man följande genomgående skillnader mellan den arktiska och den kaspiska nelman: i | Stenodus nelma. | Stenodus | T leucichthys. | Min. Max. | | | ' | Hnfvudets längd ieraföikroppslängdens. (ist Cec ter ee metnnne bla 961 22.2 23.5 10 Mellanhufvudets längd » on METE Les NARE SIE SL bafa 26 | 15.9 17.0 13.3 | Bukfenornas afstånd från nosen » » FSA DE säregdg 45) BISLEN ären FR T/a | 46.2 DIET 45.2 | » längd » on » sla | — 127 Jörel Analfenans bas » oo» » la 36 | 11.3 13.2 10.s | » > höjd Sk » Zla $ 10.1 11.6 EE Stjertens minsta höjd RED IA fo KA AI 2 KÄR KINDA ORSA DRAR åla | 6.7 8.4 6.0 Mellersta stjertfenstrålarnes längd » » Ra Si EDA, VADARE SVAR älg a | DH.4 7.0 4.2 EK. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 8. 2 210 SMITT: RIKSMUSBEETS SALMONIDER. | Stenodus nelma. Stenodus | JET leucichthys. | Min. Max. | Längsta stjertfenstrålarnes längd i 4 af kroppslängden...ssososssseossssnosnnnr nerna nn öla 16.0 18.1 12.2 | Nosens bredd i gaf hufvudets Jängdör Iso LO Rana OSSIAN SEN e/v 936 15.8 21.8 22.1 | Pannans -» » oo» » PPI ET pb RA SANTANA SIS FR TAPET ET RAS Ig/v 4 LIT 21.6 22.8 | Öfverkäksbenens. längd » » » HN a oo ESR a FRE oe Sera HÅ AR ER hv 96 30.9 axa 30.0 | Mellanhufvudets. — » DEE 70.0 UD 69.6 I Nosens bredd » oo» 21.7 30.6 31.3 | Pannans » » oo» 26.1 31.6 32.1 | Öfverkäksbenens längd » » 43.8 30.0 43.2 | » bredd » » » LJNN EA FS EL ESS RA ip, 36 12.0 13.8 14.5 | Analfenans bas » oo» » PYNT LES EE EEE SER ESAA SET TNE ae v/d> 6 70.0 78.8 80.9 () fverkäksbenenssbored dyk kvideras lang doses ser sees ilp 2 | 26.5 30.2 d0.4 | 5 langd IEE60:a 66.7 55.2 | Mellanhufvudets — » DE 32.2 28.3 28.8 Postabdominallängden =» » » ” » SN UR SP AR SARS AASE AN ATA tm 48.1 57.9 D8.4 De festa af dessa skillnader låta emellertid förklara sig såsom skarpt utpräglade åldersskillnader, hvilket också är att vänta, då man har att jemföra ett enstaka, så be- tydligt större exemplar af leucichthys med de mindre exemplaren af nelma —, ehuru en sådan åldersförändring i flera fall är föga märkbar hos de föreliggande exemplaren. Sådant är nemligen antagligen förhållandet med hufvudets och mellanhufvudets längder, af hvilka åtskilliga bland de sedermera anförda skillnaderna bero, och hvilka blott i de sista åldrarne af Hvita-Hafs-nelmorna visa en svag och ojemn sjunkning af sina procenttal under stigande tillväxt. I afseende på analfenans och stjertfenrotens höjder tyckes åter hos hvitlaxen från Kama finnas ett återslag till likhet med ungdomsskedet, sådant vi förut anmärkt hos norsarne. Att äfven könskarakterer i stegrad grad utvecklade förekomma hos denne leuc- ichthys, visar sig såväl 1 bukfenornas läge, som i nosens bredd samt öfverkäksbenens längd och bredd. I förhållandet mellan postabdominallängden och ryggfenans afstånd från nosen ('/m) visar vårt exemplar af leucichthys en skenbar motstridighet mot denna regel, i det att procenttalet för detta förhållande, som visar sig sjunkande med stigande ålder, och mindre hos hannar än hos honor, hos nämnda, gamla leucichthys-hanne är störst. Här skulle således med fog en tvekan om full artidentitet kunna framställas. Emellertid se vi, att både t och m äfven relativt ökas med åldern (jfr. '/«. och ”/,) men den sistnämnda mest under den tillväxt, som företrädes af våra nelma-exemplar; och att denna ojemnhet 1 stegring vid en högre ålder utjemnas eller till och med ombytes till en minskning af procenttalen för m, står säkerligen i samband med hufvudlängdens (b) relativa förminsk- ning. Summan af de anförda, genomgående skillnaderna reducerar sig således till denna sistnämnda, hvilken vi antagit vara en åldersskillnad, oaktadt medgifvas måste, att den är tillräckligt stor för att hafva bort starkare framträda i de undersökta åldersförändringarne. En betydlig likhet förefinnes dessutom här med de skillnader vi nyss anmärkt mellan Thymallus vulgaris och Th. arcticus. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. SI Artidentiteten mellan Stenodus leucichthys (Pja Z = 20) och St. nelma ("Ja = 22) kunna vi derföre ej anse vara fullt bevisad; men öfverensstämmelsen dem emellan är i alla händelser så stor, att gemensamheten i ursprung ej kan anses hafva varit långt af- lägsen; och om dem gäller för öfrigt, hvad vi ofvan om förhållandet mellan Salmo fluvia- tilis och S. lucho anmärkt, att den geografiska åtskillnaden, som varit rådande, alltsedan hafsförbindelsen mellan Ishafvet och Syd-Rysslands vatten-bäcken blifvit afbruten, snart sagdt med nödvändighet måste antagas hafva utöfvat inflytande på formen, äfven om de ofvan anförda topografiska förhållandena vid Wolga-flodens källor göra det möjligt för dessa fiskar att öfvergå från det ena hafsområdet till det andra. De anförda skillnaderna torde derföre äfven här rättast böra betraktas såsom varietets-karakterer, äfven om en undersökning af en rikhaltigare samling exemplar utaf leucichthys skulle visa dem vara konstanta; och med de vexlingar, som förekomma hos Nelma, räknar jag såsom skillnader af samma betydelse det mindre antal strålar 1 bukfenorna och det större antal fjäll i sido- linien, som förekomma hos det föreliggande exemplaret af leucichthys. Sikar (Coregonus). Den första fråga, som möter vid behandlingen af detta temligen mångformiga slägte, gäller möjligheten af dess indelning i naturliga formgrupper. GÖNTHERS förtjenstfulla fram- ställning i British Museum Catalogue har visserligen banat vägen härför; men hans efter- följare hafva nogsamt känt svårigheterna att följa hans spår. I fråga om de europeiska arterna äro dessa svårigheter af ringa betydelse; men då vi här hafva att betrakta äfven de sibiriska arterna, bland hvilka vi finna såväl början som slutet af slägtets olika utveck- lingsriktningar, tvingas vi också att tillse, huruvida dessa riktningar fått sitt uttryck i den af GÖNTHER framställda indelningen. Vi må då först försöka ordna de kända sikarne i fortlöpande formserier efter karakterernas beskaffenhet och sedermera undersöka, huru- vida denna anordning finner sin bekräftelse i utvecklingssättet, så vidt vi kunna spår: detta i åldersförändringarne. Från Stenodus (Luciotrutta, GETR.) är språnget ej stort till de egentliga siklöjorna, hos hvilka, såsom bekant, munnens tandbeväpning mer och mer reduceras. För siklöjorna, som tydligen bilda en egen formserie, har GÖNTHER”) en särskild afdelning (»lower jaw the longer») redan urskiljd af AGAssIz”) under slägtbenämningen Argyrosomus; och inom denna afdelning urskiljde GÖNTHER den grupp (Body elevated»), som sedermera af JORDAN”) be- nämnts Ållosomus. Då jag ännu icke känner åldersförändringarne inom den sistnämnda 1) Brit. Mus. Cat., Fish, part VI, pag. 173 och 192. 2) Lake Superior, pag. 339. 3 Man. Vert. North. U. S., ed. 4, pag. 361; Jorp. and GILB.: Syn. Fish. N. Am., 1..c., pag. 297 och 301. 212 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. oruppen, har jag sökt") bibehålla GÖNTHERS indelning med tillägg af sådana karakterer (gälräfstaggarnes antal), som böra kunna anses gälla, äfven om största kroppshöjdens för- änderlighet hos Allosomus skulle föra dess ungdomsskeden till den andra gruppen.) Emeller- tid är öfverensstämmelsen mellan Omul, som skulle vara att räkna till Argyrosomus, och Pelet, som skulle vara en Allosomus, tydligen så stor, att gränsskilnaden mellan de båda subgenera snart sagdt är försvinnande. Härtill kommer, att en tredje afdelning, ehuru hittills företrädd af endast en känd art, Tugun, med lika naturlig rätt skulle kunna ur- skiljas bland siklöjorna och på ett egendomligt sätt förbinda de båda öfriga. Föga säkrare skall någon bestämd gräns mellan siklöjorna och sikarne kunna fast- ställas. De förra visa nemligen icke blott uti reduktionen af sin tandbeväpning utan ock i samma gradvisa framträdande af en förminskning och tillskärpning af underkäksspetsen samt ett tilltagande af mellankäksbenens bredd, att de mer och mer närma sig till öfverens- stämmelse med de egentliga sikarne, på samma gång de aflägsna sig från Hvitlaxarne. Häraf de svårigheter, som möta hänförandet af en art till den ena eller andra gruppen. MILNER ”) beskref sin Argyrosomus Hoyi såsom en siklöja, men JORDAN och GILBERT föra densamma”) till de egentliga sikarne; och bland de europeiska formerna synes, t. ex. utaf siklöjor, den irländska Pollan stå lika nära på öfvergången, medan å andra sidan ungdoms- skedena af den vanliga blåsiken ofta blifvit misstagna för siklöjor. Bland de egentliga sikarne har GÖNTHER urskiljt tre afdelningar: den första inne- slutande de europeiska näbbsikarne och med den i detta namn uttryckta karakter, hvilken endast i sin ytterlighet är användbar men 1 sina modifikationer förenar dessa former med de mest typiska storsikar; den andra afdelningen, med karaktererna (uppsvälld, trubbig nos och liten munöppning) starkast utvecklade hos den sibiriska Tschir, sedermera af MILNER”) uppställd såsom ett särskildt subgenus under benämningen Prosopium; och slutligen den tredje afdelningen, innehållande de mest typiska sikarne. Äfven denna indelning skall i det följande finna sitt erkännande, deri att vi skola se de egentliga sikarnes typ på två sätt 1 sina ytterligheter modifierad till formserier, af hvilka den ena slutar med näbb- sikarnes förlängda, den andra med Tschirs förkortade öfverkäksben. Icke heller här synes emellertid möjligt att med karakterer begränsa subgenera. I enlighet med denna uppfattning af formserierna börja vi vår framställning af slägtet Coregonus med siklöjornas grupp. Att denna står Stenodus synnerligen nära, har jag redan förut anmärkt: och en ytterligare bekräftelse härpå framgår ur granskningen af de siklöjor, hvilka våra tabeller öfver sikarne upptaga under N:r 1—125. Oafsedt de förut påpekade karaktererna för Stenodus finna vi hos siklöjorna för alla deras arter genom- 1) Ofvers. Vet. Akad. Förh. 1882, N:r 8, pag. 35 och 37; G:t Int. Fish. Exh. London 1883, Spec. Cat. Swed., pag. 185 och 188. ?) Den mig för öfrigt obekanta Syrok (Salmo vimba, PALL., Zoogr. Ross. As., III, p. 409) synes, att döma af dess beskrifning hos Parras, väl kunna vara ett sådant ungdomsskede af Pelet. MHärför talar ej blott antalet af strålar (17) i analfenan utan ock denna fenas längd, som enligt de af PaLrzas uppgifna måtten skulle vara mera än 86 2 af hufvudets längd, hvilket hos de för öfrigt kända arterna af siklöjor endast kan inträffa hos Pelet. 3) Rep. Comm. Fish. U. S. N. Am. 1872—1873 (1874) pag. 86. 2) Syn. Fish N.- Amer. I. .e.. pag. 209. ?) JORDAN: Man. Vert. N. U. S., 2 ed. pag. 331; 4 ed. pag. 275; JORDAN and GILBERT: Syn. Fish. NycAmer3uÉ, csupag. 279: KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 213 gående olikheter mot nämnda slägte endast i afseende på pannans bredd öfver ögonens midt, underkäkens längd och öfverkäksbenens bredd — men icke ens vid dessa saknas undantag. Hufvudets och mellanhufvudets längder skulle äfven hit kunnat räknas, om ej Stenodus vid en kroppslängd, hvilken siklöjorna aldrig uppnå, sprungit långt öfver grän- serna för det eljest vanliga och kommit in på området för siklöjornas föränderlighet. Lik- väl tyckes det gälla ända till vid en kroppslängd af 630 mm. för Stenodus, att dess hufvud är längre än 22 4 och dess mellanhufvud längre än 16 4 af kroppslängden, medan mot- svarande mått hos siklöjorna äro betydligt mindre, med undantag endast för några unga exemplar af albula från Lappland”). Sådant är äfven förhållandet för de öfriga nämnda karaktererna, som eljest äro genomgående, att undantagen bland siklöjorna tillhöra ungdoms- skeden, blott sällan qvarstå de ännu hos äldre individer”). Med denna anmärkning gäller, att pannans interorbitalbredd är hos Stenodus mindre, hos siklöjorna större än 22 4 af hufvudets eller 32 4 af mellanhufvudets längd”), att underkäkens längd hos den först- nämnde är större, hos de sistnämnda mindre än 52 4 af hufvudets eller 72 4 af mellan- hufvudets längd, samt att öfverkäkens bredd hos Stenodus och Tugun (den sistnämnda bland siklöjorna) är mindre än 19 4 af underkäkens längd men hos alla öfriga siklöjor”) större än 20 4 af denna längd. Likaså är gälräfstaggarnes antal högst (24) hos Stenodus i det äldsta utvecklingsskedet och hos alla siklöjor större (= 24). Siklöjorna (Argyrosomus) hafva då också antagligen utvecklat sig från former, som i dessa hänseenden, — de enda skillnader, hvilka visat sig vara i öfvervägande grad konstanta —, varit öfverensstämmande med Stenodus. Inom siklöjornas afdelning urskilja vi först en formgrupp, för hvilken den europeiska Siklöjan, ARTEDIS Coregonus, N:r 1: OC. edentulus, maxilla inferiore longiore, LINNES Core- gonus albula, är den äldst och bäst kända typen. En blick på våra figurer, — Tafl. IV, figg. 60 och 61 jemförda med nelma-figurerna: 57 och 58 —, är tillräcklig för att visa, huru nära öfverensstämmande denna typ är med Stenodus. Den i det yttre lättast an- märkta skillnaden ligger i de mindre ögonen men större postorbitalbenen hos den sistnämnda. I öfverensstämmelse med denna Nelma-likhet hos albula-gruppen står ock den karakter, genom hvilken densamma mest genomgående skiljer sig från de öfriga arterna inom sik- löjornas afdelning (ÅArgyrosomus). Denna karakter ligger deri att interorbitalbredden hos albula-gruppen i medeltal är den minsta inom” nämnda afdelning, då den nemligen med endast få undantag i våra tabeller är mindre än 30 4 af hufvudets längd och nästan utan undantag är mindre än öfverkäksbenens längd”). Äfven sistnämnda längd lemnar emellertid en rätt betecknande karakter, då den hos albula-gruppen i medeltal är den största inom ifrågavarande afdelning: större än '/, af hufvudets eller ”/; af underkäkens längd. Slut- ligen kunna vi såsom något för albula-gruppen utmärkande anföra — hvad den dock har 1) Se N:r 44, 46 och 47 (med a <= 75 mm.) samt 54—56 (med a = 131—136 mm.) i tabellerna. ?) Se t. ex., hvad underkäkens längd beträffar, N:r 60, 61, 84, 85 och 89 i tabellerna. 3) I våra siktabeller endast med undantag af siklöjorna N:r 54 och 56. 32) Endast med undantag af N:r 52 i siktabellerna. ?) I jemförelse med ögats storlek visar sig ock interorbitalbredden mindre hos albula-gruppen än hos de öfriga ifrågavarande arterna (se Öfvers. Vet. Akad. Förh. 1882, N:r 8, pag. 35 och G:t Fish. Exhib. London 1883, Spec. Cat. Sweden, pag. 185) men gent emot tugun förlorar denna karakter sin användbarhet på grund af tuguns jem- förelsevis stora ögon. 214 SMITT: RIKSMUSEBETS SALMONIDER. gemensamt med flera exemplar af Omul i våra tabeller — att ryggfenans höjd är större än bröstfenornas längd. Att icke dessa karakterer äro genomgående, beror, såsom vi skola se, i främsta rummet på åldersförändringarna. Enligt dessa intager emellertid albula- gruppen i de flesta hänseenden platsen närmast de antagliga ursprungsformerna. Bland de former, som blifvit urskiljda inom albula-gruppen”), eger Riksmuseum blott fyra: albula och vimba från Skandinavien, den sibiriska merckii och den irländska pollan, Huruvida öfriga inom gruppen namngifna arter: — vandesius”), clupeiformis”), lucidus”). harengus”) och nigripinnis”) —, verkligen äro från dessa fyra åtskiljda, torde efter följande utredning af föränderligheten inom gruppen visa sig väl fordra en förnyad undersökning. Sedan gammalt, och särskildt sedan Lings Wästgötha Resa, har man, som bekant, i Sverige urskiljt två arter af siklöja: den egentliga siklöjan och sik-wimman”). Skillnaden dem emellan skulle ligga i den sistnämndas högre kroppsform och mindre hufvud. Redan NILSSON”) anmärkte emellertid en »öfvergångsform»; och i sin handskrifna katalog öfver Riksmusei skandinaviska fiskar förenade SUNDEVALL sedan länge de båda formerna inom en art. MALM”) har ytterligare framhållit denna åsigt och lemnat exempel på de anförda karakterernas ohållbarhet. Då dessutom båda formerna förekomma i Dalslands sjöar, sär- skildt i Animmen, från hvilken sjö LINNBs vimba skulle vara typisk, och då således nämnda form ej ens kan anföras såsom en lokalvarietet, synes redan häraf artskillnaden vara föga berättigad. Dock ega dessa skillnader en ingalunda ovigtig systematisk betydelse, dels emedan de förena sig med andra, hvilka för andra arter äro anförda såsom artkarakterer eller kunna användas såsom sådana, dels emedan de såsom åldersförändring lemna en tyd- lig vink om formseriens öfvergång från siklöjeformen till den höga kroppsformen hos Allo- somus. Med detta sytte vilja vi här granska såväl skillnaderna mellan albula och vimba, enligt de bestämningar af exemplaren, som meddelas 1 förklaringen till våra mått-tabeller, som ock de åldersförändringar och könsskillnader, hvilka härvid visa sig. För att på samma gång erhålla en öfversigt af både åldersförändringar och könsskillnader har jag indelat exemplaren af hvart kön i tre grupper: 4, med kroppslängden mindre än 100 mm.; B£, med kroppslängden större än 100 men mindre än 200 mm.; C, med denna längd större än sistnämnda mått. Efter denna indelning erhållas af de i tabellerna upptagna exemplaren följande grupper. 1!) Se GÖNTHERS Catalogue 1. c. och JORDAN and GILBERT: Synopsis 1. c. 2) =vimba? För synonymien se GUNTHER: Cat. Brit. Mus. Fish., part. VI, pag. 194. 3) Se GÖNTHER, 1. c., pag. 198. 2) Se GÖNTHER, 1. c., pag. 199. JorpDaAn and GILBERT: Syn. Fish. N. Amer., 1. e., pag. 301, upptaga C. clupeiformis, OC. lucidus och harengus såsom en art under benämningen OC. artedi, LESUEUR. ?) Se JORDAN and GILBERT, 1. c., pag 301. = vimba? eller motsvarande formförändring, såvida den amerikanska siklöjan är skild från den europeiska. 6) NILssoN: Skand. Fauna, Fiskarne, pag. 463. 1) KyCE pass d6D: 3) Göteborgs- och Bohus Läns Fauna, pag. 547 etc. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:o 8. 215 Ktoppslängd Hufvudets Mellanhufyu- RA -- längd - dets längd milen, Min millim. Al DAN OR IRexemplaremed fism edel tall === sses ss essens NN 154 31.s 23.3 VARE das till exem Plarges od os sL ee Pro Se AA RA DAS ARE a SS An (67) (14.5) (11) IB sl D EX SM PLATA: sco Aon dl dr RER SADE BA EAA SLS OK St LL RE 143.5 29.7 21.8 OD FN ERE ALIAS NA NSL ee RE ON AR UT ER ER EAA SR Kr ER a 201 41.4 30.3 Albula Q, Sal OR I MER EERSr ENS ASS SR I JAG rs RAL Sn al LA os oa RNE = 109 3 SARA 127.8 29.5 21.6 ARN NN UBELER SE RER ET ADR BUD PRENSTSS LIA BRETT RDR STORAGE SA LIE 83.5 18 13.3 J2g 210) » 149.535 30.5 22.5 OMID » 207 41.8 29.8 Vimba 3. 20 ” 185 36 27 AROR IEEgaTe 19.5 14.8 B, 11 » 180 35.5 26.5 (CE » 219 41.5 31.2 Vimbal 9), 5 a 184 ön oc Ke B; 11 » I lZj 34.7 | 26.2 C, 4 » 226 3 | al.s De föreliggande exemplaren af albula äro således i medeltal mindre än de af vimba, och honorna af albula äro mindre än hannarne af samma form, hvilka förhållanden na- turligen måste tagas i betraktande vid de blifvande jemförelserna. 1. Gälräfstaggarnes antal: | Den ringa skillnad, första gälbåge (Spbs, och Albula 3. | Vimba 3. Albula 9. Vimba 9. [0] Q Medeltal för | PEST < 156 C. | Be C. VAS Bå C. B. C. lAlbula.| Vimba.l|Albula.| Vimba. | | | | 217 30 | 29 28 25 28 301) 28 26 28 28 28 28 42 45 43 43 Sl 43 45 | 43 41 42 43 43 42 20 29mTS 2811). 29 28 29 | 28 29 27 29 28 28 I 42 44 46 21138 43 44 | 44 43 42 43 44 Albula.) Vimba. 28 | 28 43 | 43 28 | 29 I 43 44 | | som visar sig, deri att gälräfstaggarnes antal på venstra sidans Spbs) är mindre hos albula än hos vimba, är tydligen ett uttryck af den åldersförändring, som visar sig hos albula, då detta antal visar sig stiga med ål- dern. Emellertid inträffar här den egendomligheten, att detta antal temligen allmänt visar sig sjunka med tilltagande ålder hos vimba. En sådan olikhet i åldersförändringarnes riktning hos två former har hittills visat sig vara antydan till artskillnad, och vi skola återfinna den på flera punkter i den fortgående jemförelsen mellan våra siklöjor. 216 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. 2. Fenstrålarnes antal: rara nn nanna nn Albula 3. Vimba 3. Albula 9. Vimba 9. 3 Q Medeltal för Albula.| Vimba. ÅA. B. C A. B. C. A. B. (06 B. C. lAlbula.| Vimba.| Albula.| Vimnba. RTR RS I ITNE ANSE (CE IL NN Rn Saale ag | isak ab 12 12 12 12 12 12 | VARSE SES (LETA DA NA 1 AS EN EL Le 4 et L: 14 16 dj 2 14 14 15 PTE (Gala IA INA TA Tea ak 15 14 15 15 15 15 Vär SAST er (CEN) Tatt a GG OL at tel able all 11 11 11 11 11 11 Skillnaden i analfenstrålarnes antal hos albula och vimba är uttrycket för den ålders- förändring, hvilken vi se hos hannarne af de båda formerna; medan deremot honorna visa en åldersförändring i motsatt riktning. Den starkare åldersförändring, som hos albula framträder i bröstfenstrålarnes antal, har förlorat sig i de slutliga medeltalen för de båda formerna. 3. Fjällens antal i sidolinien: Albula 3. Vimba 3. Albula Q. Vimba 9. (0) Q Medeltal för Albula.| Vimba. Bi | (06 | A. | B. | (85 A. | B. | (06 Be | C. lAlbula.|Vimba.|Albula.| Vimba. | | | | SRV sa SES | 82 | 85 | 75 | 84 | 35 | 79 | 89 | 383 | 81 | 83 53 | 383 | 80 | 8 | 31 | 32 | Här framträder såväl en åldersförändring i fjällantalets stigande med åldern som en könsskillnad, enligt hvilken hannarne hafva flera fjäll i sidolinien än honorna. Skillnaden mellan albula och vimba är visserligen ej genomgående och följaktligen oanvändbar såsom formkarakter, men den är en förebild till formseriens fortsatta utveckling ända till omul. 4. Hufvudets och mellanhufvudets längder 1 procent af kroppslängden: | | | Albula 3. | Vimba 3. Albula Q. Vimba Q. 3 Medeltal för | Albula.| Vimba. A. | B. | (eh | Zz | B. | c. | 4 | B. | CSE: | el Albula.| Vimba. Albula Wambel | | | 0 fa J961 2 OS | (21.6) | 20.71 20.6 | 20.7 | 19.7] 18.0 | 21.8 | 20.5 | 20.21 19.7 | 18.9) 20.7 | 19.5 | 20.7 | 19.6 I 20.7 | 9.5 | d2/a 36 mossen | (16.4) | 15:1 | 15.1 | 15.6 | 14.8 | 14.2] 16.1 | 15.1 | 14.5 | 14.9 SE 15.1 | 14.6 | 15.2 | 14.7 | 15.2 4.6 | Den i allmänhet jemna minskningen utaf medeltalen under tilltagande ålder uttrycker sig i den bekanta formskillnaden mellan albula och vimba; och äfven om denna skillnad ej är fullt genomgående i de ursprungliga procenttalen, är den dock i de allra flesta fall användbar såsom karakter, då hänsyn tages till åldern. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 217 5. Ryggfenans afstånd från nosen i procent af kroppslängden: Albula 3. Vimba 3. Albula Q. Vimba 9. 3 Q Medeltal för Albula. Vimba. A. | B. | (eh ÅA. | B. | (85 ÅA. | B. | C. B. | C. lAlbula.| Vimba.|Albula.| Vimba. | MER ooo a 43.3 | 43.9 | 43.4 | 43.5 | 43.4 | 43.6 | 44.0 | 44.3 43.5] 43.5 | 43.5 | 44.0 | 43.6 | 45.8 | 43.5 43.6 Medeltalen vexla här ytterst föga, dock märkes tydligen hos albula ? en stegring med åldern. Den obetydliga formskillnaden (albula Z > vimba 4) öfverensstämmer med könsskillnaden (£ 4 > I 4). 6. Ryggfenans bas och höjd i procent af kroppslängden: | Albula 3. Vimba 3. Albula Q. Vimba Q. (0) | Q Medeltal för Albula., Vimba. | A. | B. | (660 | B. | | bi) | ENE | C. Albula. | Vimba. | Albula.| Vimba. | | | | | | | DY IR (9:0)] 9.11 9:61) 9.61 10:0] 10.51 9.31 9.81 891 9.8] Ia] Al 101 | 9.2 | 9.7 9.2 | 10.0 | Ola k96 ALI SE (13.9) | 14.3 | 12.6] 14.3 14.7 | 15.2 | 14.4 14.0 | | 15.2 | 14.9] 13.9 | 14.9 | 13.7 IR BRN Hos vimba > märkes här med åldern en jemn stegring af medeltalen för båda dessa förhållanden; och i afseende på ryggfenans bas gäller detsamma om albula >. Denna stegring har fått sitt uttryck äfven i formskillnaden: albula 4 = vimba 4. I allmänhet gäller här ock en könsskillnad: — S 4 >? 4, om motsvarande åldrar af samma form jemföras. Vimba företräder således äfven han-karaktererna. Honorna deremot, hvilkas karakter albula således skulle företräda, visa uti båda förhållandena hos båda formerna ett sjunkande af medeltalen under tilltagande ålder, och detta sjunkande framträder äfven, i afseende på ryggfenans höjd, hos albula-<. 7. Bröstfenornas längd i procent af kroppslängden: | | Albula 3. | Vimba 3. I | Albula Q. | Vimba 9. [0] | Q. Medeltal för | | (2 V] Albula. Vimba. | | | : | | Avd | EB3 0 ARE | era. [BN SC Br IEC Albula: Winba' AlSula! imba I I | | UU LU | RE | FER a | |Ep/ar ESA | (14.9) | 15.8 | 15.3 [(16.0)) 15.6 15.9] 15.8 | 15.7 | 15.1 | 15.4 | 15.3) 15.7 | 15.7 | 15.6 | 15.4 | 15.7 | 15.6 | Den obetydliga formskillnad, som här förefinnes, har sin förklaring i medeltalens sjunkande hos honorna af båda formerna under tilltagande ålder. Om ?/a 2 jemföres med ofvanstående ?/. 4, finner man, att den ofvan anmärkta karakteren för albula-gruppen (0 = p) skarpast framträder hos albula och betydligt försvagas hos vimba. Di Q K. Vet. Akad. Hand... Bd 21. N:o 8. 28 218 SMITT: RIKSMUSBETS SALMONIDER. 8. Prxrabdominallängden i procent af kroppslängden: Vimba 9. (0) 10 £ | Albula 3. Vimba 3. Albula 9. Albula. Vimba. Medeltal för Vimba. Vimba.lAlbula. 4 [ae Re TE | 0. | Bo] € Jalbula. | | 28.0 | 27.4 | 28.2 | 29.3 | 26.2 | 28:4 | 29.0] 27.6 | 27.6 | 29.2) 28.0) 27.9] 27.4 | 28.4 | 27.9 gla & Formskillnaden är här ett uttryck af såväl åldersförändringen (jun. 4 = sen. 4) som den i de flesta åldrarne rådande könsskillnaden (S 4 > P$ 4). 9. Bukfenornas afstånd från nosen i procent af kroppslängden: Albula I. Vimba 3. | Albula 9. Vimba 9. 3 Q | Medeltal för | Albula. | Vimba. | A. | Bå | (06 ÅA. | B. | (06 A. | B. | (CL | B. | C: Albula Vimba. Lula Vimba. I INA (ER fe SNES LÄSA | (46.3) | 46.1 | 47.9 | 45.0 | 47.3 | 47.3 | 47.0 | 47.3 | 48.7 | 46.9 | 45.51 46.6 | 47.1 | 47.5 | 46.7 | 47.1 | 46.9 | Formskillnaden är här obetydlig; men åldersförändringarne häntyda derpå att ur- sprungligen en ökning af procenttalen förekommit, som bibehållit sig hos albula men hos vimba i de äldre skedena ersatts af ett stillastående (>) eller till och med ett sjunkande (2) under tilltagande ålder. Albula har Med. (2?) > Med. (5). 10. Bukfenornas längd i procent af kroppslängden: Albula: 3. | Vimba 3. | Albula 9. — | Vimba Q. 3 | 9 Medeltal för I Albula.) Vimba.| | sill | C: | 4. |B1B! | Gall | B. | eytEB. | 6. |Albula.| Vimba.|Albula.| Vimba. | RA | | pu | Sfay 9625 sakt | (14.9): 14.6 | 13.3 (14.0)| 14.6 | 14.5 | 14.5 | 14.4 12.7 | 14.7] 144] 14.3 | 14.5 | 14.2 | 14.7 | 14.2 | 14.6 | Den isynnerhet hos albula märkbara könsskillnaden (3 4Z >? 4) förklarar formskill- naden i enlighet med föregående förhållanden. De längre bukfenorna medfölja för öfrigt den högre kroppsformen hos vimba liksom hos pelet (se nedan). Aldersförändringarne gå emel- lertid i motsatt riktning (jun. 4 > sen. 2), och härigenom förtages skillnadens använd- barhet såsom formkarakter. 11. Postabdominallängden i procent af kroppslängden: | Albula. 3. Vimba 3. | Albula Q. Vimba Q. (6) | Q | Medeltal för HOZ AEA & LINKS Albula.) Vimba. ÅA. | B: C. A': | 15) C. Å. B: C. BS C. lAlbula. Vimba. Albula. Vimba. | Ska [Ener lat alstäby blänsbs ssp | (23.9) | 23.6 | 25.0 | 23.3 | 23.7 | 24.8 | 23:1 | 24 | 23.5. | 24.2 | 26:0 |. 24.0 |1 24.0 |..23.8. | 24.5 i] 23.9 | 24.3 Aldersförändringarnes riktning (jun. Z = sen. 4) uttrycker sig således äfven här i formskillnaden, som dock ej är genomgående. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:O 8. 218) 12. Analfenans afstånd från nosen i procent af kroppslängden: Albula 3. Vimba 3. Albula Q. Vimba 9. 3 Q Medeltal för Albula. Vimba. | ÅA. | B. | (06 ÅA. | IBS | C: 4. | BE | C. B. | C. lAlbula.) Vimba.|Albula.|Vimba. Ufs 68.3.|-70.6.| 67.2.|-69.6 | 7 69.1 | 69.8 | 70.7-|69.6.|-69.9.] 68.9) 69.5 | 69.8 | 69.7 | 69.4.) 69.5 Här, liksom ofvan, i fråga om kroppsfjällens antal, visar sig formskillnaden af ringa betydelse, knappt märkbar, ehuru den i enlighet med åldersförändringarne är en förebild för den stegring af procenttalen, som framträder i formseriens vidare utveckling. 13. Analfenans bas (v) och höjd (x) i procent af kroppslängden: Medeltal för Albula.) Vimba. I Albula 3. | Vimba 3. | Albula Q. Vimba Q. (0) Q |A | B | CER | C. Albula. | Vimba. Albula. Vimba. I a RR | I 0 V|drdtssesse santa (10.4) | 11.4 | 10.9 | 10.6 | 11. a 2 SÅ 11.6 2:01 SLO9NIEERUBKI KELAES 11.2 | 11.8 Val Za RE (9.0)) 9.0] 84| 85 g.e| 9.8 SE 8.5 | 2 Z-silOSs 8.8 9.6 8.3 9.5 8.5 9.5 Den öfvervägande könsskillnaden (3 Z>>2?27) har här, 1 enlighet med förhållandet uti föregående punkter, bestämt formskillnaden (vimba 4 > albula 4); men åldersföränd- ringarne gå 1 olika riktning hos de båda formerna, blott att honorna hos båda hafva med tilltagande ålder sjunkande procenttal för längden af analfenans bas. Det skall nedan visa sig, att dessa åldersförändringar hos albula peka mot omul, hos vimba mot pelet. 14. Stjertfenrotens ryggkant (y), sidolinie (7y,) och bukbrädd (2) i procent af kropps- längden: | | Albula 3. | Vimba 3. | Albula Q. Vimba Q. [0] | Q | | Medeltal för Vila AA red Stf [a a LÖN DRA Jalbula. Vimba | ÅA. | BRIC ÅA | 2 EGEN RA re neon ke: | C. lAlbula.| Vimba.|Albula.| Vimba. | | ERS emliane er fo [NES agrara I (CULT 10:8ALO:0N 907-955) 9:sAN TO:zI 9isil 9:10: 9:s]ros DAN ETO:0N OROAR | | — | 150 14.8 | — | 14.9 | 14.8 | 15.3 | 14.6 | 14.7 | 15.0 | 15.0] 14.9 | 14.8 | Ha | 15.0 | 14.8 | 14.9 |Elz ag SSE 2 I (10.4) | 10.6] 9.71] 10.6] 10.0] 9.6 | 10.9] 10.0] 9.61 10.5] 10.0] 10.4 | 9.9 | 10.2 | 10.4 | 10.2 | 10.1 I I Medeltalens öfvervägande minskning med tilltagande ålder förklarar här den obe- tydliga formskillnaden mellan albula och vimba. En egendomlighet uti könsskillnaden framträder, deri att hos albula hafva hannarne men hos vimba honorna de största medeltalen. 15. Minsta kroppshöjden (stjertens minsta höjd) i procent af kroppslängden: Albula 3. Vimba 3. Albula Q. | Vimba 9. (0) Q Medeltal för Albula.! Vimba.| I [45 a:ar os lies Ivalo Bion: Ar | B. B. | OC. Albula. Vimba. | Albula.| Vimba. | | | | | | åla 9 SER eodesna | (6.0) 6.5 6.0 220 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Såväl åldersförändringarne (jun. 4 = sen. 4) som könsskillnaden (£ 4 =S 4) förklara här formskillnaden. 16. Stjertfenans mellersta och längsta strålar i procent af kroppslängden: Albula 3. Vimba 3. Albula Q. Vimba 9. 3 Medeltal för Albula. AG | B. | CIRA | B. | (ALT | B. | (öl 2 | C. lAlbula. Vimba. Albula. | Vimba. Vimba. AG) AA tal Foll Del ÅA ÅS 17.9 | 17.0 | 19.0 | 18:4 17.5 | 19:70 DTE 4,9 5.5 D.2 |G (6.7) | 5.8) 4.9] 6.9| 5.5 18.9 | 17.0 | 19.3 | öfa & (16.4) | 17.8 | 16.8 | 26.6 | 19.1 I afseende på mellersta stjertfenstrålarnes längd gifva sig således åldersförändringarne (jun. 4 > sen. 4) tillkänna uti formskillnaden: men i afseende på längsta stjertfenstrålarne är formskillnaden (vimba 4 > albula 4) ett uttryck af könsskillnaden (3 4 >? 4), i likhet med hvad vi förut funnit, då vimba visat sig representera han-karaktererna. 17. Ögonens längd- och höjddiametrar 1 procent af hufvudets längd: I | / Albula 3. Vimba 3. Albula 9. Vimba 9. 3 Q | Medeltal för Albula.) Vimba. | A | B | C. 2 | B | C. 4. | B. | C. B. | G: flbennn Vimba. Albula. Vimba. | [a | | | | C/O E AANESASAN (32.4) | 25.4] 22.2) 27.4 | 25.2 1 23.4 | 28.7 | 25.7 | 23.0 | 25.2 | 23.5] 25.0 | a BO EP Sr Va 2 | dör passet isens (27.6) 23.0 | 20.5 | 24.4 | 23.0] 21.3 25.5 | 23.4 | 20.1 22.1] 21.5] 22.6 | 22:54 |/K23:4 [22 23 SN Aldersförändringarne (jun. 4 > sen. 4) och allmännaste könsskillnaden (9 4 > 3 4 Oo finna här båda sitt uttryck 1 formskillnaden. 18. Nosens bredd och längd i procent af hufvudets längd: — — - : . Albula 3. Vimba 3. Albula 9. Vimba 9. 3 Q Medeltal för Albula.) Vimba. I AA [EC a | B. | (AE | B. | CI DB | C. Albula. | Vimba. |Albula. Vimba. | | | | | | | FURSTE (20.7) 19.3; 17.4 | 17:91: 19.5, 18:5;|-19:2:]/ 19:77) 18:5,) TI:SHLBa I LVigall LION FLORA: R LI SIN LIT | ' | 81 (ÖRA ses — | 21.2] 22:5] 20:51) 21:7 | 22:68] 22:5] 21:0 21:71] 21:75 [20:95] 2155 )-219r Hr 20as 21 ERA | 21.6 | I båda dessa förhållanden gälla således åldersförändringarne (jun. 4 = sen. 4) till för- klaring af formskillnaderna. Könsskillnaden visar samma regel i öfverensstämmelse med hvad vi förut funnit, då den i afseende på nosens bredd är tydlig hos albula (5 4 =>e) och i afseende på dess längd tydligast framträder hos vimba (5 4 => 4). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 221 19. Interorbitalbredden i procent af hufvudets längd: Albula .3. Vimba 3. Albula Q. Vimba 9. | (0) Q Medeltal för Albula. Vimba. A. | B. | C. 6 | 2 | C. A. | B. | C. B. | C. JAlbula.|Vimba. Albula. Vimba. | - — Jb 6 Farsan - 20.1 | 26.9 | 27.2 | 29.3 | 25.7 | 25.2 | 24.8 | 27.2 | 28.2] 26.4 | 27.9 | 25.2 se DA 27.1 | Den icke obetydliga formskillnaden står här i öfverensstämmelse med hvad vi förut funnit om dess samband såväl med åldersförändringarne: — jun. 4 = sen. 4 hos vimba; som med könsskillnaden: — SS 4 =>? hos båda formerna; men åldersförändringarne hos albula gå i motsatt riktning och öfverensstämma deruti med hvad vi ofvan funnit hos Stenodus, ett ursprungsförhållande, som således bibehållit sig hos albula. 20. Ofverkäksbenens och underkäkens längder i procent af hufvudets längd: | Albula 3. Vimba 3. | Albula 9. Vimba 9. 3 Q Medeltal för | Albula. Vimba. Ar ilB: | (5 = B. | C: a. | B. | (65 E0: | C. lAlbula.| Vimba.| Albula. | I Vimba. | (37.9) | 35.1 | 34.8 ag 34.6 36.4 | Sr 34.5 | 34.4 | 31.s] 35.1 | 34.6 | 35 3 (5LT)IBLI»NBON ok 49.4 | 49.4 | 50.8 | 51.6 | 50.3 | 49.8 | 49.2] 51.1 | 49.4 | 51.3 | 49.6 | 51.s Åldersförändringarne (jun. 4 > sen. 4) och könsskillnaden (£ 4 =>>73 4) stämma äfven här samman med formskillnaden (albula Z > vimba 4), som i medeltal är nästan genom- gående ("/» 4 = 35; "/, 2 = 50). Sista åldersskedet (C) bildar emellertid ett undantag i af- seende på könsskillnaden uti båda förhållandena. 21. Undergällockens längd i procent af hufvudets längd: | | 3 | | | i | | | Albula 3. | Vimba 3. | Albula 9. | Vimba 9. (0) Q | Medeltal för | I | - ra | Albula.|Vimba. | AS IREBS | C. | A | B | (65 | ÅA. | B. | (05 | iBå | C. lAlbula. Vimba. | Albula. Vimba. | Bra | | VfOEIGnA ASA ME (29:7|ESLS] 309 333 30:21 Fara 323230 33: BL: ao) 325 sr 32 | 312 Åldersförändringarnes riktning är här olika för de båda könen, i öfvervägande grad sjunkande för hannarne (ehuru stigande hos vimba i de äldre åldersskedena) men stigande med åldern för honorna af båda formerna. Formskillnaden öfverensstämmer emellertid såväl med könsskillnaden som med de för hannarne öfvervägande åldersförändringarne. 22. Minsta kroppshöjden i procent af hufvudets längd: | är RE ER | | Z | | Albula 3. | Vimba 3. Albula 9. | Vimba 9. (5) | Q Medeltal för | | | | Albula. Vimba. I ] I | 4 | BEN CEN VA RR | c. | A. | B. | CIA ER: | 0! Albula. |Vimba. Albula: Vända. | DS ba | | ige [ARTE ARENA IE(27:6) F3RS Kar F33 SAST KS 30:61] 3151]; SINNENA KS0:6 36:90 STA 222 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Den regel, som ofvan (i punkten 15) uttalats om formskillnaden i afseende på minsta kroppshöjdens förhållande till kroppslängden, framträder ännu skarpare här; men albula ? uti sista åldersskedet bildar här ett undantag 1 afseende på könsskillnadens betydelse. 23. Mellanhufvudets längd 1 procent af hufvudets längd: | | | | Albula 3. | Vimba 3. Albula 9. Vimba 9. (0) | Q Medeltal för I | Albula.|Vimba. Al | B. | NE | C. | Ål | B. | & 3 | G.. |Albula. | Vimba. Albula. Vimba. 75.2 o 75.2 74.1 | 13.5 D/B EA0 la SINA | (75.9) | 73.5 | 73.1] 75.6 | 76.0 73.9 | 73.9] 71.4] 75.5 | 72.8.) 73.5 | 79:7 | 73.5 Den allmännast här rådande könsskillnaden (£ 4 =S 4) förklarar formskillnaden i strid mot de allmännast gällande åldersförändringarne (jun. 4 > sen. 4). 24. Ögonens längd- och höjddiametrar i procent af mellanhufvudets längd: Albula 3. | Vimba 3. Albula Q. Vimba 9. (0) Q Medeltal för | Albula.|Vimba.| | | | A. | Birsen G> |A B. | Ce) Ar | B. | 0-——B; | C. lAlbula.|Vimba. Albula.|Vimba. | | C/ bak JOSE (42.7) | 34.6 | 30.4 | 36.2 | 33.9 | 31.1] 38.8 | 34.7 | 32.2 | 33.4 | 32:41] 34:05 I 331 Lr 39:21] Jv:4 | St: |: | dps vg SENARE (36.4) | 31.3 | 28.0] 32.1 | 30.8 | 28.3 | 34.6 | 31.7 | 28.21] 30.0] 29:71. 30:7 | 30.0 | 31.8 | 30.1 | 31.4 | 30:0 I déssa förhållanden gäller tydligen samma regel som ofvan (i punkten 17) uttalats om ögonens längd- och höjddiametrar i förhållande till hufvudets längd. 25. Nosens bredd i procent af mellanhufvudets längd: Albula 3. | Vimba 3. | Albula Q. | Vimba GQ. | (js | Q. | | Medeltal för | | z Albula. |Vimba. | A. | B. fe | 4 B. | (06 BA | (Ch | B. C, lAlbula. Vimba. Albula. Vimba. | ETC fkl oa 7: | fn SS IE [ba GR a EG | (27.3) | 27.2 | 23.8 | 23.7 | 26.1 | 24.8 | 26.0 | 26.3 | 25.8 | 25.5 | 25.0] 26.4 | 25.7 | 26.2 | 25.4 | 26.3 | 25.4 | Åldersför? ändringarne (jun. Z > sen. 4) i de båda sista åldersskedena (B och C) jemte könsskillnaden (? 4 > = Z) 1 det sista åldersskedet förklara formskillnaden; men ursprung- ligen synes en stegring af procenttalen hafva varit rådande liksom hos Stenodus. 26. Interorbitalbredden 1 procent af mellanhufvudets längd: | | | | | | | Albula 3. | Vimba 3. Albula Q. Vimba Q. [ON | Q. I | Medeltal för | = — ner Ö | : Er Coke ne | OR IE |G | FR GA ER | B. | 0. | B. | O. |Albula.|Vimba. Albula. | | | | | | | | | | | | | | | | sg bar db eds SAIT (36.4) | 36.3 | 34.3 | 35.6 | 36.4 | 39.0 | 34.8 | 33.9] 34.7 | 35.s | 39.3 | 35.9 | 37.4 | 34.3 | 36.5 | 34.9 |-86:9 | Om detta förhållande gäller tydligen samma regel, som ofvan (i punkten 19) uttalats om interorbitalbreddens förhållande till hufvudets längd. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l|. N:o 8. 223 27. Öfverkäksbenens och underkäkens längder i procent af mellanhufvudets längd: Albula 3. Vimba 3. Albula Q. Vimba Q. SÅ Medeltal för Albula. | Vimba. A. | B. | (C6 A | B. | (05 VAR | B. | C: B. | C. lAlbula.|Vimba. Albula. | Vimba. fö a sssor 00 (50.0) | 47.8 | 47.5 | 48.4 | 45.8 | 46.0 | 49.2 | 48.4 | 48.4 | 44.8 | 44.1] 47.9 | 46.0 | 48.6 | 44.6 | 48.3 | 45.5 fp Faner (68.2) | 70.1 | 69.4 | 66.1 | 65.9 | 65.7 | 69.3 | 70.2 | 70.1 | 65.9 | 68.0] 69.9 | 65.9 | 70.0 | 66.35 | 70,0 | 66.1 Det undantag, som ofvan (i punkten 20) anmärkts mot den eljest äfven här gällande regeln, framträder här i afseende på öfverkäksbenens längd uti båda de jemförbara åldrarne af vimba. 28. Ofverkäksbenens bredd i procent af mellanhufvudets, öfverkäksbenens och under- käkens resp. längder: Albula 3. Vimba 3. Albula Q. Vimba 9. [G)A Q. Medeltal för Albula.|Vimba. A. | Bi | C. A | Br | C. 1 | B. | C B. | (05 Albula. Vimba. Albula. Vimba. | (18:2)| 16.7 | 16:0:1-13:61|-15:6:] 15:85 | 15:70 Ta | TT: s14:8-) 14:9]-16:6-)-15:85 )-16:8-) 14:91 -16:1-|—-1551 å (36.4) | 35.0 | 33.7 |; 28.0 | 34.1 | 33.2 | 31.9 35.4 | 36.1 | 32.7 | 33.9] 34.7 | Ba:2NBvElkdD:0k I BT JSN (26:7):|-23:9-|-23:1 |-20:5i] 23:7 |-23:31) 227], 24:35, | 24:71 22:6 | 21:90 I r23:s|23:2 | 24:11) 22:42 |T24:00]L22:8 Hos honorna finna vi här öfverallt, utom i afseende på förhållandet mellan öfver- käksbenens bredd och underkäkens längd ('/;) hos vimba, en stegring af medeltalen hela lifvet igenom; hos hannarne finna vi motsatsen, utom i ungdomen hos vimba. Hos albula hafva honorna öfverallt större medeltal än hannarne; hos vimba råder det motsatta för- hållandet, utom i afseende på öfverkäkens bredd i procent af dess längd (/» 4) uti sista åldersskedet (C). Jemföra vi detta med hvad vi ofvan funnit om Stenodus, visar sig, att ursprungligen har en stegring af procenttalen i dessa förhållanden försiggått och ursprung- ligen hafva hannarne haft smalare öfverkäksben än honorna; men under formutvecklingens fortskridande synes en omkastning hafva inträffat, och de nu för hannarne rådande ålders- förändringarne samt den nu för albula rådande könsskillnaden synes ligga till grund för den nuvarande formskillnaden mellan albula och vimba. 29. Undergällockens längd 1 procent af mellanhufvudets längd: Albula 3. Vimba 3. Albula 9. I Vimba Q. (Of Ö | Medeltal för | Albula.|Vimba. A. | BN EROS | EAS | B. | (ARNE (da | Gb | C. lalbula. Viabe. | Ålbuta. Vimba. | lara 2 [STATE TA | N | (HS TA I (89.1) | 42.5 | 43.9 | 44.0 | 40.5 | 42.2 | 43.0 | 44.3 | ol 40.6 | 45.6] 42.7 | 41.4 | 44.3 | 41.1 | 43.6 | 41.3 Med hänvisning till hvad ofvan (i punkten 21) yttrats om förhållandet mellan under- gällockens och hufvudets längder, finna vi här den anmärkta olikheten uti åldersförändrin- garnes riktning hos hannar och honor endast i de yngsta åldersskedena hos vimba. Den öfvervägande könsskilnaden (£ 4 > 3 4) förklarar emellertid formskillnaden (albula 4 > vimba 4). 224 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. 30. Bukfenornas längd i procent af hufvudets och mellanhufvudets resp. längder: Albula 3. Vimba 3. Albula Q. Vimba 9. 3 Q Medeltal för I Albula.) Vimba. A. | B. | (C4 Zz | B. | C. A. | BE | C. B. | C. lAlbula.| Vimba.|Albula.| Vimba. I (69.0) | 70.5 | 64.7 (70.0)| 74.3 | 76.3 66.6 | 70.21 62.8 | 74.8) 78.2] 69.1 | 74.8 | 68.2 | 75.51 68.6 | 75.1 (99.3) | 96.1 | 92.7 |(93.3)| 99.1 | 102.0] 90.3 | 95.0 | 88:1 | 99.1] 106:5] 95.4 | 99.9 | 92.8 | 100.7] 93.9 | 100.2 Såväl åldersförändringarne som könsskillnaden gå här i olika riktning uti de sista åldersskedena hos albula mot hos vimba; men den temligen betydliga ehuru icke genom- gående formskillnaden öfverensstämmer såväl med ursprungsförhållandet 1 åldersförändrin- garne, sådant detta framträder hos albula 2, som med åldersförändringarne hos vimba och med könsskillnaden hos albula, hvilken likaledes, att döma efter jemförelsen med Stenodus, är ett ursprungsförhållande. 31. Analfenans bas i procent af mellanhufvudets längd: Albula 3. Vimba 3. Albula Q. Vimba Q. 3 | Medeltal för Albula. Vimba. | I A. | B: | C. A. | BS | C. ÅA. | B. | C. B. | C. lAlbula. Vezen Elita. Vimba. | | Sd fos ör AE ARE (63.4) | 75.8 | 72.6 |(73.3))| 80.3 | 87.7 | 71.9 | 73.8 75.3 | 81.3 | 83: iAEIT B2:67 436 | 818 Jia: re | Afven här är formskillnaden rätt betydlig, ehuru icke genomgående, och står i öf- verensstämmelse med de allmännast gällande åldersförändringarne samt med könsskillnaden. 2 32. Minsta kroppshöjden i procent af mellanhufvudets, analfenbasens, stjertfen- rotens bukbrädds och underkäkens resp. längder: | Albula 3. I Vimba 3. Albula Q. | Vimba Q. 3 Q | Medeltal för I ss | Albula. Vimba. | AA. | BENGAN | B. | (HEL | BEGR! | C. lAlbula. Vimba. Albula. Vämbat | | | Er N IIS rn = LI [RA AR STAS | (36.3) | 43.0 | 43.2 44.0 | 49.1 | 51.9 | 37.4 | 42.2 | 45.5 Sd 51.7142:7 | 50:01] 41:71 -49:5:] 42.1 | 49.4 | GC /prdbs dass SS (BI fo KDI:S 65.2 | 62:21 :59:5: | :D2:11 | E57:31| 160:4 RS 62.6] 57.9 | 61.5 | 56.6 | 61.0 I 57.6 | 62.4 GÅ [gsi itsös a 1 (57.1).|-62.1.| 67.6.|-65.2 | 73.0.) 77.7.|.55.3 | 64.0 | 68.9 | 69.3 | 67.9] 63.2 -| 73.9 | 62.8 | 68.9 | 63.0 | 71.s [jr Git SER (53.3) | 61.6 | 62.3 | 66.6 74.1] 79.2 | 53.9 | 60.7 | 64.6 73.8 | 76.2 613075: 59:81) 745ING0Te ST | Med ytterst få undantag lemnar det sist anförda förhållandet en genomgående ka- rakter till formskillnaden mellan albula och vimba ('/» 2 = 66). Betydelsen af ålders- förändringarne och könsskillnaden är emellertid här densamma som i öfriga anförda punkter. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 225 33. Öfverkäksbenens längd i procent af underkäkens längd: | Albula 3. Vimba 3. Albula Q. Vimba Q. 3 Q Medeltal för Albula. Vimba. Ar | B. | (66 ÅA. | B. | (06 ÅA. | B. | (6 BE | C. lAlbula.| Vimba.lAlbula.|Vimba. Jfr g6r LANE 4 on |, (73.3) | 68.5 | 68.5 | 73.1 | 69.5 | 70.0 | 71.1 | 69.3 | 68.6 | 69.2 | 64.7] 68.8 | 70.1 | 69.6 | 68.0 | 69.2 | 69.1 | Formskillnaden, som här knappast är märkbar, går dock i öfverensstimmelse med åldersförändringarne; könsskillnaden deremot är olika hos de båda formerna: formskill- naden följer förhållandet i detta hänseende hos albula. 34. Mellanhufvudets längd i procent af ryggfenans afstånd från nosen: | | Albula 3. | Vimba 3. | Albula Q. Vimba Q. | | Medeltal för | | | | Albula.| Vimba. | I I I | Nn | B. - 4. | Jör Ci | A | B. | CSN: | C. lAlbula. - Vimba.l - Albula.| Vimba. | I | | ee | | ö2 fm g6 en (37.3) | 35.1 36.1 | 33.7 | 32.8 | 36.8 4] 32.4 | 34.2) 30.4 | 35.0 | 33.5 | 34.6 |, 33.1 | 34.38 | 33.5 | Formskillnaden i detta förhållande följer åldersförändringarne i strid mot den eljest rådande betydelsen af könsskillnaden. 35. Ryggfenans afstånd från nosen i procent af bukfenornas afstånd från samma punkt: Albula 3. Vimba 3. Albula Q. Vimba Q. (0) | Q I | "MedeltaY för | — al | : | Albula.) Vimba. Fö 57 [RO [NE fn a ZE | B. | (05 AS | Bra C. lAlbula.| IF Fimba.| Albula.| Vimba. | I I I | Iota fa HD RA lagd. Gara fm | (95.1) | 93:91] 9L5 06: SH ROTEN I:S 93:0: FAL: 9352 9593 | 923 IR 93930) 928 | Formskillnaden är här ytterst obetydlig, knappast anmärkningsvärd. Könsskillnaden är olika hos de de båda formerna men endast hos vimba i större grad märkbar. 36. Postabdominallängden i procent af ryggfenans afstånd från nosen: | | | Albula 3. | Vimba 3. I Albula Q. | Vimba Q9. 3 | Medeltal för | | Albula.| Vimba. [ | | I C. B. C. Albula.) Vimba.| Albula. | Vimba. | 10 | | HO IEDOa i 54.0 56.2 | 54.5 | 55:71 Formskillnaden, om också obetydlig, följer här såväl åldersförändringarnes öfver- vägande riktning som könsskillnaden hos albula. K. Vet. Akad. Handl. Bå 21. N:o 8. 29 226 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. 37. Mellersta stjertfenstrålarnes längd i procent af minsta kroppshöjden: Albula 3. Vimba 3. Albula 9. Vimba 9. (0) Q | Medeltal för e Albula.) Vimba.|l || Zl | B. | (CN RA | B. | &5 || 4 | B. | GA | ö, |A Vimba.lAlbula.| Vimba. 37.8 | 73.1 | 100.0] 75.5.) 69.51 90.8) S7.1) 71.8] 69.6] 62.6] 85.5 | 75.9 | | 85.4 | 68.5 | 85.5 | 72.8 Att den med åldersförändringarne följande formskillnaden här blifvit så starkt fram- trädande och står i strid mot den eljest gällande regeln för könsskillnadens betydelse, för- klaras genom hänvisning till ofvan stående punkter 15 och 16, af hvilka det framgår, att åldersförändringarne för mellersta stjertfenstrålarnes längd går 1 sjunkande och för minsta kroppshöjden i stigande medeltal under tilltagande ålder. 2 38. Stjertfenrotens bukbrädd i procent af bröstfenornas längd: a Vimba Q. (0) Q | Albula. Vimba. Vimba. Albula. Vimba. | | Albula 3. Vimba 3. Albula Q. Medeltal för I Ar ||! | (I | B. | C. | Z6 | 3.8 (C | B. | CW Albula. | | 61.7 |(68.8)| 64.6 | 60.5 | 68.8) 64.5 | 64.1 | 68.3 | 66.81 66.1 | 63.2 | 65.4 | 67.9 | 65.7 | | 2 plog sk | (70.0) | 67.3 65.4 | Till följd af den ojemna könsskillnaden är formskillnaden här ytterst obetydlig ehuru i öfverensstämmelse med åldersförändringarne. 39. Stjertfenrotens ryggkant i procent af dess bukbrädd: | Albula 3. | Vimba 3. | Albula Q. Vimba 9. (0) Q I Medeltal för es | > Albula. KS I A. | IB | C: | A. | B. | (Ch | A. | Bö | (Ch B. | C. laAlbula.| Vimba. Albula. | Vimba-. | | | | I I I 2 BA EE (114.3)| 97.3 | 103.:1| 85.4 | 95.4 | 98.0 98.2 | 98.2 | 103.0] 96.7] 95.21 99.5 | 95.3 | 99.0 | 96.3 | 99.2 | 95: Oaktadt medeltalens stigning med åldern här är tydlig öfverallt, utom hos vimba 2, går dock formskillnaden (albula 4 > vimba 4) uti motsatt riktning och i enlighet med könsskillnaden, sådan denna äfven i könsmedeltalen framträder hos vimba (2 4 >= I 4). Här synes således en antydan till börjande utveckling af artskillnad, hvilken dock inga- lunda är genomgående. Förhållandet skulle så kunna uttryckas, att albula-gruppen i sin formutveckling i detta hänseende aflägsnar sig från de öfriga: siklöjorna (Årgyrosomus- arterna), hvilket äfven visar sig deri, att endast hos albula-gruppen är stjertfenrotens ryggkant i medeltal mindre än dess bukbrädd (y = 2). 40. Analfenans höjd i procent af dess bas: | | Albula 3. Vimba 3. | Albula 9. | Vimba Q. [0] | Q | | | Medeltal för | å LR | CR | Albula. | | I T | | AA. IB: | C. Å. | ib! | CIN MANNEN CAB: C. | B. | C. lAlbula.| Vimba.|Albula.| Vimba. | | | | ler | | FUOlfosesssserssa | (85.7) | 78.7 | 76:6 | 80.8 | 82.2] 79.1 | 74.6 | 77.4] 67:9 | B1l.o| 87.91 78:35 | 80.9 | 75.2] 82.2 | 76.6 | '81.5 | KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. 'BAND 2l. N:o 8. 297 Formskillnaden går här, liksom i föregående punkt, i strid mot de flesta ålders- förändringarne, men är icke heller här genomgående, oaktadt den öfverallt, utom i sista åldersskedet hos wvimba, står i öfverensstämmelse med den eljest gällande betydelsen af könsskillnaden (€ 4 <= I 4). Af denna undersökning framgår tydligen, att förhållandet uti formskillnaden mellan albula och vimba företer en slående likhet med förhållandet mellan Salmo trutta och S. salar. Genomgående skillnader saknas icke, särskildt gälla naturligen de karakterer, hem- tade från hufvudets längd och minsta kroppshöjden, enligt hvilka de här föreliggande exemplaren blifvit bestämda; men äfven dessa hafva visat sig gå i följd med ålders- förändringarne; och då de undersökta vimba-exemplaren uti alla åldrarne i medeltal varit större än de motsvarande albula-exemplaren, är häraf en naturlig följd, att procenttalen för dessa förhållanden i medeltal måste vara större hos de förstnämnda än hos de sist- nämnda, hvilket äfven gäller om de slutliga medeltalen för albula och vimba, som före- träda en medelstorlek i kroppslängd af 147.7 mm. för den förra och 185.2 mm. för den senare. Emellertid är skillnaden så stor, att t. ex. beträffande reduktionen af hufvudets och mellanhufvudets längder med tilltagande ålder vimba 1 sin ungdom motsvarar albula 1 dennas längst framskridna utvecklingsskede, och beträffande minsta kroppshöjden se vi, att denna i sin tillökning med åldern hos albula aldrig når lägsta medeltalet hos vimba, vare sig i procent af kroppslängden eller i procent af underkäkens längd. Då vi dess- utom ofvan i flera hänseenden funnit olika utvecklingsriktning för de båda formerna och funnit formskillnader, som gå i strid mot åldersförändringarnes riktning, är det klart, att olikheterna, äfven om de icke äro genomgående, häntyda på naturlig skillnad mellan for- merna. Så t. ex. minskas interorbitalbredden i procent af hufvudets längd med tilltagande älder hos albula men ökas hos vimba, och mellanhufvudets längd i procent af hufvudets längd aftager med åldern enligt alla medeltalen — utom i ungdomen hos vimba, att döma efter endast två exemplar — men är dock i medeltal större hos vimba än hos albula. Allt detta berättigar oss utan tvifvel att betrakta albula och vimba såsom särskilda former, företrädande olika skeden i en naturlig utvecklingsgång. I de flesta hänseenden skola vi finna denna utvecklingsgång fortsatt uti den sibiriska form, hvilken vi enligt GÖNTHER”) benämna Coregonus Mercki. För jemförelsen med de föregående och för att äfven här kunna spåra åldersförändringarnes riktning har jag in- delat de åtta exemplar af denna form (N:r 7—14), som upptagas i våra tabeller, uti tre åldersgrupper, af hvilka dock endast de två yngsta kunna omedelbart användas för det förstnämnda ändamålet. Dessa grupper utgöras af: N:r 7— 9 = Gruppen B£, med kroppslängden mindre än 200 mm., i medeltal = 181 mm. »T0O—12= » (Bå » » » » 300 » » » = 269.7 » » 130.14 = » 105 LD » större » 300 oo» >» » OO 1) Brit. Mus. Cat., Fish., part VI, pag. 195. JORDAN and GILBERT: Syn. Fish. N. Amer., 1. ec. pag. 300. 228 De beräknade medeltalen för dessa grupper blifva följande: SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. (B+C+D). Mike nd He Sletaaelettorr Antal gälräfstaggar på nedre delen af högra sidans första gälbåge -....- » » » hela framkanten » » » » Då Mi (ER Sr » » » nedre delen » venstra » » DR NE » » » hela framkanten » » » Dj YES MAB br älar Siny gg fen anse sss tees Seese Ses ea SIST NASSA SRS ne ASSA » DI NA DALEN ATS Soo o ccs AREA AE SA NAS DET BSR STEN ARN NI SEAN IE SARA AR » » —» bröstfenorna » » —» bukfenorna » fjäll i sidolinien Haufvudets längd Mellanhufvudets » Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 4 af kroppslängden Längsta » Ögonens längddiameter i 4 af hufvudets längd....... RE » höjddiameter =» oo» | Nosens bredd DAT) ” längd » on » höjd NEN | Interorbitalbredden Nå Öfverkäksbenens längd » oo» Underkäkens ” SEN Undergällockens = » » oo» Bukfenornas » DET Minsta kroppshöjden ”» om Mellanhufvudets längd » » Ogonens längddiameter » » » höjddiameter =» » Nosens bredd » on » höjd » » TInterorbitalbredden DA ID | Ryggfenans afstånd från nosen » » » » bas » » » » höjd » on » Bröstfenornas längd » on » Praabdominallängden > » Bukfenornas afstånd från nosen » » » » längd NEN) ” Postabdominallängden » on » Analfenans afstånd från nosen » » » » bas ”» ND » » höjd DESEN » Stjertfenrotens ryggkant » oo» » » sidolinie DIE » » bukbrädd » » » Minsta kroppshöjden » oo» » ”» » » »” » ” Då ” ” » » ” ” DJ » »” ” ” ” » ” ” ” ” » » SA KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:0 8. 2P9 EE RAD EE EE SNS a EN SE NN 1 TRO AE iMijexdrerle toa dkrof ort Bå C: D. (B+ C+D). NO a RE ER OA EN ag aan 1 ad FR ENE eg Do || ne aa 0 | a | [on an ER Öfverkäksbenens längd i 4 af mellanhufvadets längd fb 94 48.9 43.7 42.0 45.2 » bredd » » » 16.9 16.1 15.4 16.2 Underkäkens längd » oo» » 67.6 65.4 69.9 65.8 Undergällockens — » Dy » 39.9 43.7 45.6 42.8 Bukfenornas » » on » 109.0 114.s ? 111.9 Analfenans bas ” ön ” 95.8 35.9 88.7 90.3 Minsta kroppshöjden ” om n 49.7 36.8 58.0 54.4 Öfverkäksbenens bredd i 4 af deras längd... 34.7 33.6 36.7 34.8 » » »äp» Hund erkakensi «mp er ass eN Toa Sas en ik 25.1 24.6 24.0 24.6 D längd » » » SE SEEN ER ess STOR 66.8 65.5 68.6 IN'OSen sun 0) dikuksoka Hud essabye ddESssss Nee SRS Ile — ali DS 31.9 ” HON) STO TVETKAKSD en engialang dass vsaes 5 Bees ENNE Ne In — 19.6 20.5 20.0 Mellanhufvudets längd i Z af ryggfenans afstånd från nosen 32.9 39.3 30.0 32.4 Ryggfenans afstånd från nosen i 4 af bukfenornas afstånd från samma punkt ”m/» 4 95.0 39.4 4.3 92.7 Postabdominallängden i 4 af ryggfenans afstånd från nosen smomsosso---------- tm 2 64.2 72.9 70.2 68.3 Mellersta stjertfenstrålarnes längd i Z af minsta kroppshöjden .......o.so------- älg 97.2 90.3 ?P 94.4 Minsta: kroppshöjden i 4 af nnderkäkens! längO os ooooooo-s-sooseossoco sees LL är 2 73.5 86.8 90.3 82.7 Stjertfenrotens bukbrädd i 4 af bröstfenornas längd sssoomoosssssosossossensnnn non Zip 2 60.9 61.7 (83.0) 64.9 » TYS SKANE DAT nd ESS) DU KD GASA RN ANS NASN yfz « 102.1 89.8 98.1 96.5 Minsta kroppshöjden »' »; stjertfenrotens bukbräddv..... so skit äl 4 T2A 71.0 64.4 69.8 » » 4 w analfenang Past. titsdgil ooo belas fl sr tlene å/y 2 51.8 66.5 67.5 61.3 Analfenans höjd PD) fep) sf ESBO AS rest dre eg ben sere srdA ng st od AR ock z/v 26 | 70.4 94.8 (57.2) TRA) Beträffande de sålunda undersökta exemplaren af Coregonus Merckii visar sig visser- ligen en icke oväsendtlig skillnad mellan de minsta, hvilka härstamma från Jenisej, och de båda äldre åldersgrupperna, hvilkas exemplar härstamma från nordost-sibiriens utkanter. Denna skillnad består först uti antalet strålar i analfenan och i denna fenas bas: — lik- väl hafva vi redan t. ex. hos vimba 2 funnit fullkomligt enahanda ålders-olikheter.') Dess- utom förekommer, att hufvudets längd på Jenisej-exemplaren, i strid mot den eljest gäl- lande regeln för äldersförändringarne, är relativt mindre än hos den närmast följande ålders- gruppen från Beringssunds-trakten, — i hvilket hänseende Jenisej-exemplaren således skulle företräda en vimba-form —; och särdeles betydliga språng, om också ej stridande mot nämnda regel, visa sig i afseende på preabdominallängden (/. 4), minsta kroppshöjden (/. 4, t/; 4, lp, 4, ir 4, och t/, 4), öfverkäksbenens längd ("/» 4 och '/;, 4) samt stjertfenrotens form (2/2 24), — i hvilka sistnämnda hänseenden Jenisej-exemplaren således skulle företräda en albula-form. Allt detta gör det väl möjligt, att en undersökning af ett rikare material kan framvisa formskillnad mellan de vest- och ost-sibiriska siklöjorna: dock öfverensstämma de alla uti den karakter, som skiljer dem från Atlantersidans siklöjor. Denna karakter ligger i det hos Merckii-formen jemförelsevis mera framskjutna läget för ryggfenan eller det mindre afståndet från nosen till ryggfenans början (”/. 4 = 42) och uttrycker sig äfven på ett genomgående sätt uti förhållandet mellan postabdominallängden och nämnda Dj I Ers AR FOoChis kg get 2350 SMITT: RIKSMUSBETS SALMONIDER-. afstånd (/m 4 = 62). Den går således tydligen i fortsättning med den formskillnad, hvilken vi ofvan funnit i medeltalen för albula och vimba, ehuru skillnaden der var obetydlig. I de flesta öfriga förhållanden kan man utan svårighet finna samma resultat af jem- förelsen, ledande derhän, att C. Merckii måste betraktas såsom en längre framskjuten länk i den utvecklingskedja, som förut går genom albula och vimba. Lättast och säkrast visar sig detta, om man jemför medeltalen för åldersgruppen £ af Mercku med de ofvan anförda medeltalen för hela vimba — (medeltalen för kroppslängden skilja sig då endast med 4 mm.) — och dervid tager i betraktande såväl formskillnaden mellan albula och vimba som de hos dem förekommande åldersförändringar. Utvecklingsriktningen, sådan denna framträder i åldersförändringarne, skall då visa sig vara densamma, och i de flesta punkter börjar den för Merckii-formen uti medeltal, som öfverensstämma med medeltalen för hela vimba. Uti somliga punkter synes dock Merckii-formen hafva blifvit efter uti denna utveckling, så att först dess äldre åldersskeden få medeltal, som hafva sin motsvarighet hos yngre åldersskeden af vimba eller, stundom, till och med af albula. Så se vi, att i afseende på nosens längd och interorbitalbredden, om båda jemföras med hufvudets längd (4/» 4 och 9/v 6), är medeltalet för Cor. Merckii uti åldersgruppen C motsvarande medeltalet för vimba uti åldersgruppen AA, och för interorbitalbredden uttryckt i procent af mellanhufvudets längd har medeltalet hos Merckiu-gruppen C sin motsvarighet hos vimba-gruppen B. Öfverkäks- benens och underkäkens resp. längder, vare sig de jemföras med hufvudets längd eller med mellanhufvudets längd eller sinsemellan (!/> 4, "/b, 46, tv 4, "Ir, 4, /r 24) och ögonens båda diametrar i jemförelse med mellanhufvudets längd ( och för denna bredd i procent af underkäkens längd (i/; 4) hos de nämnda grupperna af albula ?. Slutligen finna vi emellertid uti några punkter dels olika ojemnheter dels genom- gående olikheter uti åldersförändringarne, hvilka häntyda på en olika utvecklingsriktning. Så är nosens bredd i jemförelse både med hufvudets och med mellanhufvudets längd hos såväl albula och vimba som hos Merckii först stigande och sedan sjunkande med tilltagande ålder; men hos Mercku-formen råder detta stigande från åldersgruppen BB till gruppen C, der det hos albula och vimba motsvaras af ett sjunkande utaf medeltalen. Aldersför- ändringarne för förhållandet mellan undergällockens och hufvudets resp. längder (!/» 4) följa hos Mercktii-formen riktningen af honornas åldersförändringar hos albula och vimba, medan dessas formskillnad följer deras hannars åldersförändringar (jfr punkten 21 ofvan); och medeltalen för förhållandena mellan stjertfenrotens ryggkant och kroppslängden (?/. 4) samt mV KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. ' BAND. 2l. N:0 8. 231 mellan analfenans höjd och dess bas (7/, 4) visa hos Merckti-formen ett stigande med åldern, medan de hos albula och vimba 1 öfvervägande grad äro sjunkande under tilltagande ålder. Allt detta visar, att förhållandet mellan de egentliga siklöjorna i Sibirien och i Atlanterområdet är detsamma som vi så ofta funnit inom föregående slägten, ett utveck- lingsförhållande pekande på ursprung från en gemensam stam: — under den geografiska åtskillnaden hafva de båda grenarne här fått sin sjelfständighet uttryckt i en genom- gående karakter. Coregonus Merckii bildar denna utvecklings slutpunkt för de egentliga siklöjorna åt det ena hållet, medan vi, att döma af Riksmusei samlingar, hos den irländska Coreyonus pollan finna en slutpunkt för gruppens utveckling mom egna gränser åt ett annat håll. Utaf den sistnämnda formen hafva vi genom Fishery-Inspector T. Brapy erhållit exemplar, af hvilka sex (fem honor, N:r 102—106 och en hanne, N:r 107) äro upptagna i våra mått- tabeller. Medeltalen för alla dessa äro följande: IKTOPpslängdena Ses bAskee sera a nea ae STAS Tee SS SOON SeeSe TS Eee millimeter 188.5 Fl ufvudets'flän gates :eysct:s Tees LONA Tee Bora RSS Sat os ert ANASS ASEA AT » 35.0 Nellan bufvidets slängdes: =>Seer ep pe Setee es eva Sa sana Sr Tyne nere ANT ar » 26.8 Antal gälräfstaggar på nedre delen af högra sidans första gälbåge.- 24 » » Pa shelandennagbages=— "ses og orsareO na ene Sga STA ao ENN Spbd. 36 » » på nedre delen af venstra sidans första gälbåge.........---- Spbs, 23 » » PARNElMaLeNN URNA SI =SSESSrwe ren IASSTEnaeeN SAT ENE AE Spbs 36 ET 4 NN IRI (2 I Nä rss ARE EL EF AA D. 13 » HD: MID VAD STAN IS KASSA ANT 35 ASSIST INET SPETSEN PINS Se SEN ATS » EF FDrÖStfen Oras 22200 bs rates I RIAA ISA PINRART SVIN Tegs 1256) » pf 3 ID UKFEDO TNA = 2 SITS ER 1 -0AN UDEN Ba UTE BASAR Pa RSS SE AEISTS |Z& ala rt tf NULLE LSS (8 (63.0 ba a ER rr SE AE lig Uekös 0 Hufvudets längd TPrOCeNT TATTO P pSlang GenL- ===> son SSI BrS Ca 3 18.6 Mellanhufvudets — » » » » STA) "AR RARE EG RIPTISRURDEE dalar == "142 Ryggfenans afstånd från nosen » » » 5) RUE REP VIS ESERN EE SORIN mi 4 — 44.8 » bas » » » N) DIG I US ESR: ER EESK Ng LETS DE nn), 4 — 11.4 » höjd » » » »” WörJ—— 14.4 Bröstfenornas längd » » » » P/, 4 — 14.8 Praabdominallängden » » » » 2/, $$ — 31.4 Bukfenornas afstånd från nosen » » » ARA” FRE PEN ITE NA By TER Tia 9 -— 49.7 » längd » » » 3) SNS Aa SE re s/, 0 — 13.4 Postabdominallängden » » » 2) REL LIES VE = or LI tU: 9 — 25.1 Analfenans afstånd från nosen » » » PIERRE SYNEN NE ÖRE Uwfgsgg = 73.1 » bas » » » 2) ERT Sa GS NEN LI Bokia Sa via HH — 8.8 » höjd » » » hår MARE ltt, EES nr NOSAM VIS Stjertfenrotens ryggkant » » » HTV [ TSE LIRE COIUNE € Yasso" AROS » sidolinie » » » Hr SR JAGAR UM Zl, 2 — 14.6 » bukbrädd » » » Did | bilagd IN sås 2/4 2 — 10.1 Minsta kroppshöjden PINE » 2) SÅSA fl beer ESR BLEKA ål, — 7.0 Mellersta stjertfenstrålarnes längd » — » — » PJSR VIP GRETE SEE LE äl, 9 — 5.7 Längsta » » » » » ==") Ögonens längddiameter » » » (UGN » höjddiameter » » » — 21.8 Nosens bredd » » » — 20.5 2 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Nosens längd i procent afi-hufvudets" längd! ses :tronlanl. 1/70 —: 20.7 » höjd » Su 63 Interorbitalbredden » — 27.2 Öfverkäksbenens längd » — 39.8 Underkäkens » » — 50.4 Undergällockens — » » — 31:9 Bukfenornas » » = 72 Minsta kroppshöjden » — 37.9 Mellanhufvudets längd » — 76.6 Ögonens längddiameter i procent — 32.0 » höjddiameter » » — 29.2 Nosens bredd » » — 27.4 » höjd » » = "8.4 Interorbitalbredden » » — 35.4 Öfverkäksbenens längd » » — 45.1 » bredd » » — 1458 Underkäkens längd » » TOA Undergällockens — » » » » » » o, — 42.7 Bukfenornas » » » » » » GEKKO AN Analfenans bas » » » » SA ER I ROTAR DIA Sföslellans 0265 Minsta kroppshöjden — » » » » Dia (ENARE EE po — 5054 Öfverkäksbenens bredd » » DET CSA IENNGO a soma sacsasssEtroess Eos il 9 — 32.9 » » » » un derkakens plan sdf SSE eeee even Sr ir BH — 22.0 » längd » » » » 24 — 67.0 NoOsensnkböjd i procentyat dessWbxeddrsCeaetsmer ess see 2 — 30.7 » Dn » » öfverkäksbenens längd 20 — 18.7 Mellanhufvudets längd i procent af ryggfenans afstånd från nosen ....-.----- bm — 31 Postabdominallängden » » » » » » 2 a tå rn Sör JOS Ryggfenans afstånd från nosen i procent af bukfenornas afstånd från nosen ”/,. 2 — 90.6 Mellersta stjertfenstrålarnes längd i procent af minsta kroppshöjden....------ Äl enn B0-8 Minsta kroppshöjden i procent af underkäkens längd sooooosoooooseoo-o-- > ål, 4 — 75.3 » » » » DEF VLC IVA SEYD 5 FER AS EGEN ÖR 9 — 79.7 » » » » » stjertfenrotens bukbrädd-.- ål, 4 — 69.6 Stjertfenrotens ryggkant » » » » » yn 1963 » bukbrädd » »” HAD TÖStiCN OTMAS) LAN Sd secs SSE a puetlmRNCL Analfenansi höjd i PprocenbtsatndesskbDaS- ar. so-ss- ss ses ESSENS z/, 20, —107.2 Vid en jemförelse af dessa tal med medeltalen för de föregående formerna fin- ner man först, att antalet gälräfstaggar är mindre hos pollan än hos de sistnämnda. Pollan har nämligen detta antal på hela framkanten af första gälbågsparet högst 38 uti hvar kroppssida, medan endast N:r 72 i våra tabeller, en albula > från Wenern, har ett så lågt tal, under det de öfriga egentliga siklöjorna åtminstone på endera kroppssidans gäl- båge har större antal räfstaggar. Vid sidan af denna eljest genomgående karakter står en annan, som äfven vid den blifvande undersökningen af de egentliga sikarne skall visa sig oftast åtfölja densamma, nemligen nosens större höjd. Denna är nemligen hos de egentliga siklöjorna, såsom bekant, vanligen ytterst liten, beroende såväl af mellankäks- benens smala framdel, som ock af denna dels starka lutning framåt, hvarföre jag ock an- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:0O 8. 233 sett öfverflödigt att hos flertalet af de egentliga siklöjorna uppmäta nämnda höjd. Der den emellertid blifvit uppmätt, såsom hos Coregonus Merckii, N:r 10—14 i våra tabeller, eller hos C. vimba, N:r 19—24 i tabellerna, eller hos C. pollan, se vi, att den tydligen tilltager med åldern men först vid en betydligt större kroppslängd hos de båda först- nämnda uppnår de procenttal (f/» 4, f/v, 4, f/e 4 och £/» 4) hvilka den visar här hos den sistnämnda. Medeltalen lemna ock detta resultat: | M-texdFetltrarle frörr Vimba Merckii Pollan IIBVadSrenWkroppslan gd aff millimeter, Cbsscse.e sees. BA Ae TA er KRA INNER 204.2 292.4 188.3 är nosens höjd i 2 af hufvudets längder St fESESeert NA Mer rres SANNA syeN NEN Jilv D.5 6.2 | 6.3 ” » »y AE ED Mm Ellan hufvidetsik hå =s so. .oss pk SSR UAE oa Loa 26 7.2 3.6 3.4 » » » Viba TO fverkäksbenetsu jog - Ess Rear Ae 0 KRA RN 05 f/n 6 | 16.2 20.0 18.7 DD » 218 NE NINYEN OSCE NS] DTC AK ee BASS EESK NTA EE SE EE £Je & 29.3 al.9 | 30.7 I afseende på nosens höjd närmar sig således pollan långt tidigare än de öfriga egentliga siklöjorna intill de förhållanden, som vi skola finna mest karakteristiska för de egentliga sikarne. Äfven i en annan karakter visar sig pollan såsom en ytterlighet i formskillnadens utveckling inom albula-gruppen. Hos alla de föregående, utom hos vimba S, hafva vi nemligen funnit analfenans bas relativt aftagande i längd med tilltagande ålder; och pollan står nu äfven i detta hänseende på den längst framskjutna punkten i utvecklingsgången. Detta framträder visserligen äfven i analfenans strålantal, dock ej såsom genomgående karakter, då pollan har A=13 medan de öfriga albula-formerna hafva A = 13. Deremot se vil, att en genomgående karakter för pollan ligger dels uti förhållandet mellan -anal- fenans bas och kroppslängden (”/« 4 hos pollan = 9.3), dels ock tydligare uti förhållandet mellan minsta kroppshöjden och analfenans bas (t/, hos pollan = 75). Jemföra vi medel- talen för sistnämnda förhållande eller ock förhållandet mellan analfenans bas och mellan- hufvudets längd (”/,,4) hos alla de fyra här afhandlade albula-formerna, finna vi ett egen- domligt sammanträffande, till hvilket vi äfven senare skola återkomma, mellan nämnda karakter och den geografiska skillnaden i formernas förekomst: — ju längre öster ut, desto längre analfenbas, i följande ordning: | | MiendFevlktranleofrosr I Pollan. Albula + Viba Merckii. | FER NNE RESER PAA AR re a SR ara AN AS SAR I RN AA | 79.2 | (57.6—062.4) 61.3 | | å ; 0/53 (AO SAN SISEK FOSIE NAS SNARARE TS RAA sea | 62.5 73.9 - 82.5 | 90.3 Samma ordning finna vi äfven uti följande medeltal: | Mi iecditevlitiarl of or Pollan. Albula + Vimba. Merckii. | | | | Ryggfenans afstånd från nosen i 4 af kroppslängden 44.8 | 43.8—43.5 40.1 Praeabdominallängden »» » » 31.4 | (27.1—28.2) 26.2 Bukfenornas afstånd från nosen » » » F5- NE ERNA MAR Ta (0 bed VETT la 49.7 | 47,.1—46.9 43.3 K. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 8. 30 234 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Mie d erl tal för | Pollan. Albula + Vimba.) — Merckii. | I || | | Bukfenornas längd fö ER IR NOD BGN sasson Sason ser sonen Son sla Ah 13:4 14.2 —14.c | 14.7 | Analfenans afstånd från nosen » » » Uulg 2 | T3A (69.4—69.5) | 69.1 | | Öfverkäksbenens bredd i 4 af deras längd 4 | 32.9 | (34.7 — 39.1) | 34.s | » ED fun der kik en sil är 5 dr AA il 4 22.0 | (24.0—22.8) 24.6 | Stjertfenrotens bukbraädd 15/0: atblöstlenOrnask EE ecsssssesse-sosoeess ess oss seEos SES 2/'p 961 68.5 | 65.7- 65.4 64.9 | Amnalfenansbhöjd FitseNa te desstbagsssene reas NN ren X/y 107.2 | (76.6—81.5) 72.9 Afven följande medeltal ställa pollan på utvecklingskedjans slutpunkt men gå i en annan ordning, utvisande att den gemensamma utvecklingen i dessa hänseenden fortgått oberoende af den geografiska åtskillnaden: | INNE Gr OJ FER 0 Albula + Vimba. Merckii. Pollan. | I | | | | Ry Sfenansubaskuksgkata kroppslängden petssos- seeks see Ste nja $| —9.2—10.0 i | 10.6 | Ua | | IN'OS e i SHIDTE ASL 06 AT NU KVD C e0S BAN oe Enar Rn el, Z | (19,2 —19.0) 19.3 | 20.5 | » » » oo» mellanhufvudets längd........... KEPS R Ar ERE SEA a STR e/vz 36 | —(26.3—25.4) 26.6 | 27.4 | Öfverkäksbenens bredd i 24 af mellanhufvudets TN gd-SASSNNA TRA ENE i/p. 26 | (16.7—15.1) | 16.2 14.s | | » längd » » underkäkens » - h/p2) -69.2--69.1 | 68.6 67.0 | Mellanhufvudets — » » » ryggfenans afstånd från NOSe0..ssmmmsososoooo------- bam 4) I 34:8—-33.5 32.4 | 91.6 | Ryggfenans afstånd frän nosen i 2 af bukfenornas afstånd från samma punkt... 2» al 93.0—92.s | 2-7 | 90.6 Riksmusei material af Coregonus pollan medgifver oss icke någon undersökning af denna forms åldersförändringar, då de föreliggande exemplaren äro af föga olika storlek; och då bland dem endast ett, N:r 107, är af hankön, kunna könsskillnaderna ej med någon full säkerhet framträda. Anmärkningsvärda synas dock följande: | KJöj ntstsäk.i I lenfard em: | (CO) | Q | Nosens höjd i 24 af mellanhufvudets längd 9.3 T.4— 8.9 » » o»-» Öfverkäksbenens » 217 I—17.1— 20.9 Bukfenornas) lan gu siat kroppslängd eltcsdbosc sb. ssu eds oss dan sas AA TAS INA NE SSI Öd 14.1 | 12.1— 13.6 | » » tron ellanhutvudetsjlanedrcsbe Ceeeeeeee eees SNR S/ba 36 100.0 | -88.9— 96.0 | Ryggfenans afstånd från nosen i 2 af bukfenornas afstånd från samma punkt ...snooooooooo---- mir 2 88.1 I0.0— 92.8 | Stjertfenrotens ryggkant i 2 af dess bukbrädds.......soosmsssosaoseea annas ease sasse a aan v|z 36 S7.8 94.7 —100.0 Analfenans bas Hl SIGNA D PSLAN SA ENE coast see de ssk ret eat PETRA SARS SAVE RA FRE RAA RedE v/a 8.3 KB NN | Minsta kroppshöjden » » analfenans bas .ooo.. ål 2 S4.s | T5.0— S2.4 | Han-karaktererna i nosens höjd tyckas således vara de, som närma sig karakteren för de egentliga sikarne, medan hon-karaktererna i det hänseende som mest utmärker Coregonus pollan, nemligen beträffande längden af analfenans bas, här liksom så ofta förut 1 vår undersökning, peka åt öfverensstämmelse med den arktiska formen, hvilken inom albula-gruppen har den längsta analfen-basen. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 205 Oaktadt, såsom nämndt, pollan bildar slutpunkten af den utvecklingsriktning inom albula-gruppen, hvilken har sina förnämsta företrädare uti Atlanterbäckenets område, står densamma dock ytterst nära den form, som skall bilda utgångspunkten för vår under- sökning af den i Sibirien och Nord-Ryssland lefvande Omul-gruppen. Af denna grupp har Riksmuseum två former, hvilkas förhållande till hvarandra erbjuder ett icke mindre intresse än den föregående gruppen. Den första formen, hvilken jag urskiljt') under namn af C. autumnalis Novaic Semlic, företrädes af åtta exemplar, N:r 108—115, den andra, hvilken bl. a. för lokalens skuld väl i främsta rummet bör anses vara den typiske autumnalis hos Pallas”), före- trädes af fyra exemplar, N:r 116—119 i tabellerna, och är i mina föregående uppsatser anförd under benämningen: C. autumnalis Jenisejensis. Då den förstnämnda formen före- trädes af tre väl åtskiljda åldrar, motsvarande dem, hvilka hos föregående siklöjor utmärkts med beteckningarne B, C och D, har jag beräknat medeltalen i följande fyra rubriker: I | | | Medeltal för Omul | Autu- | BTR 5 | mnalis. | | IKrOp PElan Sd en; ku tbHycktpumillim elen Sssses SseesA SS SRRTSeN Eu ee EANNN NN Nee Sanerr a TeREr a | 159 | 256 396 | 390 Antal gälräfstaggar på nedre delen af högra kroppssidans första gälbåge.........o.......- Spbd, | 24 | 25 267 | 28 ” » » hela framkanten af » » » BY YEN CET Se Ne er Spbd | 40 41 39 45 » » » nedre delen » » ” » 2) PN SR ae pr a RO Spbs, 24 23 24 28 » » » hela framkanten » » n » SN RER SER Sr AGE Spbs | 37 37 40 44 » strålar i ryggfenan ... 14 14 13 10 » » —» analfenan 14 14 13 14 » » oo» bröstfenorna 15 LI REL fe red | » » —» bukfenorna TJ illa ben ll la | DEE OS äll Nit sidoliniens sov TTR Nee ene N SNES ARTAS OSS ANNES USER Te TRISS - lat. ? JR 08 Hnufvudets längd i 2 af ; | | | Mellanhufvudets längd » oo» ar 13.8 12.4 11.9 | 12. | Ryggfenans afstånd från nosen » on at! 41.9 49160) -4IKSnNE "AA | ul bibas 2 » Toad dina 120 » höjd » on » 15.4 | 14.3 12.4 12.2 Bröstfenornas längd DD) » 12.5 12.9 13.2 12.3 Praabdominallängden DR » 29.1 | 29:9 31.1 31.4 Bukfenornas afstånd från nosen » oo» » 47.9 | 47.2 48.4 48.9 » längd » on » 12.6 | 12.3 | 12.38) 11.9 Postabdominallängden » oo» ” 23.7 24.8 | 25.9 25.0 Analfenans afstånd från nosen DIN) » TORNET 3: 72.9 D bas » oo» » Bsp Bion Ko 9.7 » höjd ” oo» 20) IE fora Kr SL set VER STIL Tla Kl Ia 9:88 8 Stjertfenrotens ryggkant » oo» ER (RR EAA RE KIT SEE SARS SSR y/a 4 | 9.8 rnlOT | Ski 3.8 » sidolinie » oo» » Er Er EE AE Ar FAKE (red | RR KD | 16.5 | 14.0 13.6 ” bukbrädd » » 35 SAR (AS TA eta Eg Er 2 ES ie SEE EE 2/a | 103 9.8 3 8.7 Minsta kroppshöjden » oo» DAN Na 1 13 AV TESEN SE SENKEERE ve åla &| 6.8 | TSV 7.3 1) Öfvers. Vet. Akad. Förh. 1882, N:r 8, pag. 36 och G:t Int. Fish. Exh. London 1883, Spec. Cat. Swed., pag. 188. >) Sibir. Reise, III, App., pag. 705. 236 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. --—-—-—-—-—-—-—-—— . = jÖÉÉOj i <<£ II OO I i OO / === .———— == Medeltal för Ookn Autu- ol 3 mnalis. Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 4 af kroppslängden ssssooossooosoosososseessesreennnn snaran äla 6 6.1 DEGEN 5.0 Längsta » » » oo» »YFDN EDI ärr SOS pe NAN NOSA öra 96 2 Pr 158 15.5 Ögonens Jän gAdiam eter ssnatplru tvi de tsflängAcere ss AREAN ASSA cl 6) 23.1 19.3 op 16.5 | » höjddiameter » » » Po fordseaasoslåssarE=e ss ess oss ss sn as esk seas av 6) 19.6 lör 15.7 15.0 Nosens bredd » on » »” ( 20.2 20.8 21.c 21.0 » längd » oo» » » 20.8 | 19.5 | 216 | 20:38 » höjd DD » » 6.7 6.9 6.0 6.3 Interorbitalbredden » oo» » » 30.3 31.s 32.9 39.8 Öfverkäksbenens längd » » » » 31.4 3l.1 29.4 29.5 | Underkäkens » DD ” » 49.4 47.7 47.2 46.6 | Undergällockens — » ” oo» » » 31.9 32.5 | 32.8 34.0 Minsta kroppshöjden DD » » 36.5 41.2 | 42.6 41.8 Mellanhufvudets längd » » » » 74.2 T1.2 70.8 71.8 | Ogonens längddiameter » » mellanhufvudets » höjddiameter » » » 26.5 SAS 20.8 Nosens bredd » on » 21.3 29.2; | 30:4 29.6 » höjd » oo» » 9.1 | 9.6 8.4 8.7 | Interorbitalbredden » oo» » 40.8 | 44.6 | 46.2 47.2 Öfverkäksbenens längd » » » 42.4 | 43.6 | 41.5 41.2 » bredd » » » JA aja] Als IAS 14: Underkäkens längd DD » 66.7 | 67.1 | 66:4 64.9 Undergällockens » ”» oo» » 43.1 | 457 |, 46.2 | 47.3 Analfenans bas po» » 64.2 | 71.6. | 782 | 780 Minsta kroppshöjden ” oo» » 49.1 58.0 | 60.0 58.0 Öfverkäksbenens bredd » » öfverkäksbenens 3516. || CAD. | SÅ 33.9 » » » » underkäkens 21.1 21.4 22.2 21:s » längd » » » 69.6 65.1 | 62.6 63.4 Nosenis: Höjd 1,96. pafa dess:1DLe dd, sosbiouuen so ooso so cse seen oo sE SR SS SEE LATE SE VETEN INET le | 33.3 SBL I RT | SLA » äg NE NNNO [Verka ksbenen sg: Män gäss os soc sosl Sb es osa AS SST SORTEN NANNA Ing 21.5 21.6 | 20.4 | 25 Mellanhufvudets längd i 2 af ryggfenans afstånd från nosen... 33.1 | 20:1 | 29.0 27.9 | Postabdominallängden =» » » » » » 56.2 | 58.2 | 63.0 55.8 Ryggfenans afstånd från nosen i 4 af bukfenornas afstånd från samma punkt ............- ml, | 87.2 | 90.4 | 85.2 91.5 Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 4 af minsta kroppshöjden ........oo..ooosssssssoonooonn nonan älg Hl 89.1 | 78.0 | 49:6111, H6952 Den mest utmärkande skillnaden mellan formerna af Omul från Nova Sembla och Jenisej visar sig således vara densamma som den, hvilken vi ofvan funnit rådande mellan C. merckir och öfriga former inom albula-gruppen, nemligen beroende af ryggfenans olika läge, uttryckt i dess afstånd från nosen: ”/., 2 = 43. Härtill kommer äfven stjertfenrotens mindre längd hos Jenisej-formen: — 7/a 2 och ?/, Z hvardera < 9; — och denna forms större antal fjäll i sidolinien. Äfven är gälräfstaggarnes antal i medeltal större men visar sig 1 special-talens variationer jemnt öfvergående från Nova-Sembla-formen. En jemförelse mellan de öfriga medeltalen visar, ej blott att de eljest framträdande skillnaderna äro obrukbara såsom karakterer för Jenisej-formen, då de i specialtalen ej KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 237 äro genomgående, utan äfven att de för nämnda form i allmänhet häntyda på den längst framskridna utvecklingsgraden i enlighet med åldersförändringarne: — så t. ex. i afseende på undergällockens längd i förhållande till mellanhufvudets längd ('/;,) eller i afseende på mellersta stjertfenstrålarnes längd i förhållande till minsta kroppshöjden (£/32); — eller ock att denna form uti sådant hänseende står alldeles vid sidan af den utvuxna Omul från Nova-Sembla: — så t. ex. i afseende på öfverkäksbenens längd i förhållande till hufvudets eller mellanhufvudets resp. längder ("/» eller '/,) eller i afseende på längden af analfenans bas 1 förhållande till mellanhufvudets längd ("/»); — eller ock att Jenisej-formen i denna utveckling, i enlighet med sitt något lägre medeltal för kroppslängden, ej hunnit fullt så långt som nämnda ÖOmul: — så t. ex. i afseende på nosens höjd i förhållande till dess bredd eller till öfverkäksbenens längd (£/e eller £/1) eller i afseende på öfverkäksbenens bredd i förhållande till underkäkens längd ('/;); — eller står ännu längre tillbaka: — så t. ex. i afseende på hufvudets eller mellanhufvudets längd i förhållande till kroppslängden (Cja eller 2/4.) eller i afseende på minsta kroppshöjden i förhållande till mellanhufvudets längd (£/;), uti hvilka förhållanden Jenisej-formen står vid sidan af åldersgruppen C utaf Nova-Sembla-formen. Uti några punkter åter står Jenisej-formen så långt tillbaka i den utveckling, som antydes af åldersförändringarne, att densamma närmast liknar den yngsta Omul-formen (B£): — så uti afseende på ryggfenans bas och bröstfenornas längd i deras förhållande till kroppslängden ("/s och ?/,), af hvilka dock det förstnämnda förklaras, om ryggfenans bas (n) jemföres med hufvudets längd (b), då ingen nämnvärd skillnad visar sig mellan de båda utvuxna formerna, och det sistnämnda vid en sådan jemförelse ställer Jenisej-formen vid sidan af åldersgruppen C bland Nova Semblas Omul. Resultatet af denna jemförelse måste således blifva, att visserligen en formskillnad förefinnes, men att denna skillnad, om också genomgående, vid sidan af den eljest rådande stora öfverensstämmelsen mellan Jenisej-formen och den Omul, som tillhör de vestligare delarne af Ryska Ishafvet, rättast torde böra uppfattas såsom uttryck för en lokal variation af en art, heldst vi skola finna fullt motsvarande förhållanden hos Pelet. Till systematisk benämning af denna varietet af Omul kan väl lämpligen autumnalis utan vidare upp- tagas, då den ryska benämningen Omwmul redan i systemet upptagits”) från LEPECHIN”), som i främsta rummet talar om den från Petschora stammande formen, hvilken han dessutom beskrifver såsom mindre än hvad det vanliga förhållandet i Sibirien tyckes vara”). Äfven af Omul måste vi emellertid åtminstone tills vidare urskilja två varieteter. Af dessa eger dock Riksmuseum den ena blott uti yngre, den andra blott uti äldre exemplar, hvilket naturligen medför någon osäkerhet vid bedömandet af formernas för- hållande till hvarandra. Granska vi emellertid medeltalen i nyss anförda jemförelsetabell, skola vi finna åldersförändringarne från gruppen B till gruppen C uti de allra festa punkter fortsätta sig i den tredje kolumnen, hvilken tillhör den utvuxna Omul från Nova- Sembla. Och granska vi special-talen i våra måttabeller för N:r 108—115, finna vi endast följande genomgående skillnader: 1) Cuv. VaAL.: Hist. Nat. Poiss,, vol. XXI, pag. 528 GöNtHER: Cat. Brit. Mus., Fish., part. VI, pag. 196. 2) Tageb. Reise Russ. Reiches im Jahr 1771, Altenburg 1783, Th. III, pag. 228. 3) »Die gewöhnlichste Grösse dieses Fisches ist sechs russische Zoll; grösser kommt er selten vor.» LEPECHIN, 1. c. 258 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. | | O mul. | BYS D | med kropps- | med kropps- längden = | längden = 146 - 266 2671—424 mm. mm. I An bo LE £J äl ST AO LIDA EN oa eo a Esa LA 2 AN SS EE rn es RA br råa SIAT L. lat. (59—94) | (71—83) 0: SUTA LAT SIIID LOS ULET OT Apr a eg se EE EN FR ASSA SSA, RNA JAAA SI RI REA Je (14—135) | 16 | RY EE fen TnsEN 0) dp ro cen täakekropp släng densssssssseeeNse NN NR 9/a 30 | (14.2—15:8) | (11.3 —13.6) Analfenans » » » » 33 TEESE RENSA MES SNR SEN RN NISKA FREE - Tla 4 (8.3—10.3) (7.5—8.:7) Öfverkäksbenens längd i PLOCeN SATT HU LVU etsPlän ge ANNE TAS See IIS ennen h/p 90 | (30.3—32.2) | (29.0—29.9) | USNOsensi höjd fitiprocentyafkdess längdttts perser spe ears ee A NS NR IRON SIR DR NEN NONE fe 4 | (31.3 —-34.7) | (25.8—29.6) | AT dessa skillnader äro likväl, såsom lätt synes, de flesta — uti hvilka de båda formerna för öfrigt endast föga skilja sig — tydliga åldersförändringar, att döma efter förhållandet mellan de båda åldersgrupperna af den mindre formen. Skillnaden i antalet fjäll uti sidolinien ställer den sistnämnda formen närmast Jenisej-formen; men hvilken vigt rätteligen bör fästas vid denna karakter, framgår af den stora föränderlighet, som i fjällens antal råder hos alla formerna: — maximi- och minimitalen hos hvarje form skilja sig från hvarandra betydligt mera än gränserna för formskillnaden. Den mindre formen har emellertid äfven ett annat intresse. Såsom jag ofvan nämnt, kommer den särdeles nära Coregonus pollan och lemnar derföre det bästa tillfälle till bedömande af förhållandet mellan Omul- och albula-grupperna. En sammanställning af Day's figur öfver pollan”") med vår figur 62 på Tafil. IV lemnar visserligen en god före- ställning härom; men en ännu säkrare bild af detta förhållande lemnas af följande samman- ställning, hvilken upplyser oss om formskillnadernas betydelse med hänsyn till ålders- förändringarne. | M edeltal | | O mul. | Pollan | | N:r B.+C | D | 102 —107. NE | När | 108—113. |114 och 115. | | . SM KTOppslängdenguttrycklätgmillim etersessensssseesen Tooga Tess Aasen STENS aAa a 188.5 205.7 393.5 | Hufvudets längd ip af sko ppslangden:->==SSs5EeSseersTSaseeerseeras en bla 18.6 18.1 16.9 Mellanhufvudets — » DD FR Nr rr BRT Red So SAN nr b2/a 96 14.2 13.1 11.g | Ryggfenans afstånd från nosen » » ARN EES B3Or AD SFSR AREA mja 44.8 | 42.4 41.2 | » bas vo TN GERE EES ON SSE SENT nja | ILA 11.6 11.7 | Bukfenornas längd » oo» 0, SORT: TIER a a AA ET EESK ENAS sla 13.4 12.3 12.3 Analfenans bas DD HI (I Locelsensnn tar DELSEL SSE Ses Sie vla 8.8 3.9 9.4 | » höjd » on FRE SEEN SEEN SR SE SRA T/a 2 Obd 9J.4 8.1 ; Stjertfenrotens bukbrädd » oo» DÖG förp roa UU Se AR SSE AKI RE DS Za 4 10.1 9.9 | 9.3 1) The Fishes of Great Britain and Ireland, pl. CXXIII, fig. 2. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:o 8. Mie de luta: | O mul. Pollan - N:r Bi +:C D 102—107. NOV Ner 108—113. | 114 och 115. / Ögonens längddiameter i SAN VLT LVATL Le 6 SÄL AT Oj CL SE NEN ASEAS Se ec/p 36 23.9 21.2 15.7 | » höjddiameter » » vå 21.s 18.6 15.7 | Interorbitalbredden no» LÅ 2142 31.0 32.9 Öfverkäksbenens längd » » 4 30.8 31.2 29.4 Underkäkens DYNA EDA) vå 50.4 48.6 47.2 Undergällockens =» » » 96 | 31.9 32.2 32.8 Minsta kroppshöjden =» » 26 | 31.9 35.9 | 42.6 | Mellauhufvudets längd » » FÅ 76.6 TRA, | 70.8 Ögonens längddiameter » » 46 | 32.0 29.2 I 22.1 | » höjddiameter » » VÅ 29.2 20.6 22.1 Nosens bredd AD) » HINTSA SL ENE SEEN OS NERE e/v. 4 27.4 28.2 30.4 Interorbitalbredden » on » SSE Skr MS RIS RAR on 9/v> 30.4 41.6 46.2 Öfverkäksbenens längd » » » PISTR CS BRATE Sera BY v Av 0 IR ee Me ord N/ da 96 | 45.1 43.0 | 41.5 Underkäkens DTD » , /d 67.4 66.9 | 66.4 Undergällockens =» oo» u » 42.7 44.4 46.2 Analfenans bas » » » » 62.5 | 65.1 | 79.2 Minsta kroppshöjden —» » » | 50.4 | 59.5 | 60.0 () fyexkaksbenenssbredddbWemederashlane Aces. Se-s sssss Ass Ar AeAA SEAN RNA SÅ ANNANS iln I 32.9 30.3 30.$ | ) längd » '» underkäkens längd ..d..tislo.oc. Allt h/k 9 67.0 64.3 626 Mellanhufvudets » »/ I» ryggfenans afstånd!från nosen isso. MIoott. V2/m 3 31.6 SIR | 29.0 | Postabdominallängden » » » » » Pla Snsabösspsssudsasned rss tm D5.8 DT.2 69.0 | Ryggfenans afstånd från nosen i Z af bukfenornas afstånd från samma punkt..... mr 96 90.6 35.8 S5.2 | Uti alla dessa punkter gå skillnaderna tydligen i jemn följd med ökningsgraden af kroppslängden, och detta så regelbundet, att en jemnare ordning mellan medeltalen knappast vore tänkbar ens i afseende på åldersförändringar hos en och samma art. Det naturliga sambandet mellan pollan och den mindre formen af Omul tyckes mig ej fordra mera tydligt bevis: — utvecklingsserien inom Omul-gruppen är en tydlig fortsättning af pollan-grenen inom albula-gruppen. En genomgående skillnad mellan de båda formserierna ligger emellertid, såsom jag förut') påpekat, uti den större interorbitalbredden hos Omul och får sitt säkraste uttryck genom en jemförelse med ögonens höjddiameter, hvilken hos Omul alltid är mindre än hos albula-formerna, om exemplar af liknande kroppslängd jemföras. Denna karakter skulle således lyda: | Omul-zruppen. | I I I I | | Albula-gruppen. | I I | Ögonens höjddiameter i 4 af interorbitalbredden .........oooooomooooosooooooonnaoanosoooon anno Ag 4) (64.7—66.5) (71.4—117.1) eller » » » » oso font FAR Pr FARAO eb arg Brr RE Apa Ae DA = 67 == Al 1) Öfvers. Vet. Akad. Förh. 1882, N:r 8, pag. 36; Great Int. Fish. Exh. London 1883, Spec. Cat. Swed., pag. 187. 240 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Den tredje och sista formserie af siklöjor, hvilken vi här kunna anföra såsom före- trädd i Riksmusei samlingar, är likaledes att betrakta såsom en fortsättning af samma utveckling men mera afskild från de föregående. I den måhända mest betecknande karakteren förhåller sig denna formserie till de öfriga siklöjorna så som Stilla-Hafs-laxarne förhålla sig till de egentliga Atlantiska laxarne (ÅAllosomus: Argyrosomus = Oncorhyncelvus: Salmo). Såväl analfenans strålantal som längden af dess bas är nemligen större inom den nu följande formserien hvilken omfattar åtminstone två sibiriska arter, pelet och tugun. Kroppsformen visar inom denna formserie de båda ytterligheterna från den lägsta (fig. 59) till den högsta (fig. 64) formen bland sikar; men också träffa vi här den egen- domligheten, att en art, tugun, med bibehållande af den smala (låga) kroppsformen jemte andra ungdomsmärken, aldrig tyckes uppnå en sådan storlek som de öfriga sikarne i sina utvuxna åldersskeden. Såsom i förklaringen till måttabellerna är anmärkt, äro nemligen honorna af tugun fortplantningsskickliga vid en kroppslängd af 107 mm.; och i förhållande till denna kroppslängd äro då äggen betydligt större men också färre än de hos öfriga siklöjor, liksom häntydande på en förkrympning af kroppsformen med bibehållande af äggens storlek från det normala siklöje-tillståndet. Enligt Parras blifver denna art ej större än af 5—6 tums längd”). Då nu Pelet (Tullibee) är typen för den af GÖNTHER (se ofvan) först uppställda men af JORDAN först benämnda gruppen Allosomus, karakteriserad genom den höga kroppsformen, komma vi således att här sammanföra de förut mest åtskiljda arter. Vid sidan af det anförda, för tugun och pelet gemensamma kännetecken, som ligger 1 den jemförelsevis långa analfenbasen, står nemligen ett annat, som häntyder på en gemensam fortsättning af den utvecklingsriktning, som gått från albula-gruppen genom Omul. För denna utvecklingsriktning visade sig den tilltagande interorbitalbredden lemna den säkrast genomgående karakteren; och hos tugun samt pelet har detta tilltagande nått sin höjdpunkt bland siklöjorna. På grund af den stora olikheten i tillväxtförmåga hos dessa två arter, såvidt de hittills äro kända, måste naturligen en stor olikhet vara rådande i alla de förhållanden, som hos siklöjorna 1 allmänhet visat sig vara 1 någon högre grad variabla och beroende af tillväxten med åldern; och följande medeltal må med hänsyn härtill bedömas: Medeltal. Tugun. | Pelet. | IVVid;'en kroppslänga aff. öscptrissr ost bst ad scen: trast os sor op Betr UAE EE sek FERNS FSE al 116 mm. | 338 mm. | Antal gälräfstaggar på nedre delen af högra kroppssidans första gälbåge....sooooooooo-os---o--- Spbd, 145) | 39 | » » » hela framkanten » — » » » » Spbd 28 | 60 » » » nedre delen » venstra » » a RA Spbs, 18 38 » » » hela framkanten » » » » EEE SE STAS SAO Spbs 27 59 5) BSTrälar I TYSSlEna ns rae ser SRS TSAREN AeR TNA SN Rea Nr SSR NE Seger RNe D 12 13 | » » SGI GL LTTE ören a dee ne Ae a Sa SS me a de nm a SSE SE 19 IRENE ASA SEEN A 16 17 » ” » bröstfenorna .... 15 15 » » —» bukfenorna 10 12 3. OFSTJÄll Sissi dölinien/P-olo2on oss os ELO ER SONSON FETg eg STA RE ANN BIN AE TNA ENN LA val S7 1) Zoogr. Ross. As., III, pag. 415: Digitali raro major, sed dantur ad staturam 5 et 6 pollicum. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:0 8. 241 » höjddiameter =» » ” » Nosens bredd DI 1 » ” Då längd » on » » » höjd » oo» » » Interorbitalbredden DER ” » 9 Öfverkäksbenens längd » » » » 96 Underkäkens » DEN » » Ip 9 Undergällockens — » » oo» » INRE REA FORE da NR Sa SSM EL 2 SR TR a AL DR SEA ar Up 326 Minsta kroppshöjden = » » » NÄE Sa SES EE Ta GE SE SO AO RE Le NE äå/p 36 Mellanhufvudets längd » » ” Ing 0 ESA CANS ERE SS NER TIER ORIER EAS RN SER JIE ARTAS balp 2 Ögonens längddiameter i 4 af mellanhufvudets längd...ooooooocoooooooooosossooosonso sans onsn nan non non nn c/ba 2 » höjddiameter » oo» » Dy SAR TREA ESA PED 5 SNART en sg Se dz :20 | Nosens bredd » » » » | » höjd »” »” »”» » 96 | TInterorbitalbredden » oo» » DV i- Se AA IENEETTITA 2 ENSAM TIS LASSE Rae OL I/ba 26 | Öfverkäksbenens längd DUN » DIE LYFT 4a8 3 FER a ARA Ae äR sl fett h/ba 3 | » bredd =» » » | Underkäkens längd » oo» » Undergällockens — » » on » Analfenans bas HN » Minsta kroppshöjden » oo» » Öfverkäksbenens bredd i 4 af deras »” » » » nunderkäkens » längd » » »” ITNösens;hojdjl.s. af. dessöbreddis st ooso ia Sea see ger se SSL SE EL SSE OR fle KH Hnfvudets längd ARR Aa NRKLOPPBl äg den ses see ASSA SEEN SE See e bla 9 Mellanhufvudets längd » oo» BN ÅT UN Ba rs ar Er LR JONER ME KSR AR NAN SL GREN b2/a 4 Ryggfenans afstånd från nosen » on TEE Ägg EES ES ASS Ra AA SS ON ANA mja 3 » bas Dm ” » höjd » om ” Bröstfenornas längd » on » Przeabdominallängden ED »” ga Bukfenornas afstånd från nosen » » NåS8 REL RIS 3 SRA ORAL E EVEN 330 1553 Tla 93 » längd » oo» 1 BITA 22 2R 0 TY As PTE NETA SI NN Sja 4 Postabdominallängden - » oo» NA Re en a Te är ge, ARE a Analfenans afstånd från nosen » oo» 39 RA 20 Sr Arn SR Ba SL SEA I KARIN KS SS BA Ula 2 » bas DTD » Vd » höjd » oh » 96 'Stjertfenrotens ryggkant » on » 3 » sidolinie ”» oo» » 96 » bukbrädd » oo» Minsta kroppshöjden » oo» Mellersta stjertfenstrålarnes längd » » Längsta » » » on Ögonens längddiameter i 4 af hufvudets längd K. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 8. Medeltal. Tugun. (3 - = 0 DM -J > ÖOSSUENDRT SSU FOO | a MD MI nn — ( 0 mm NH Sa NN - 10.3 Pelet. 18.s 13.5 44.1 själ 16.2 14.0 26.0 44.9 15.7 28.0 70.8 14.6 JUST 9.5 13.6 BB SUR [or] SAR [a [> [or An HH = Oo Bm SR FA DR wW ANNE JE oo (SV [CK ov (FT — 242 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. | Medeltal. I Tugun. Pelet. | INOSEn SED 0] AN pi atkotyerkaksben en sp ang dssssSsosss senere NEN SNR ENN sn — 23.3 | Mellanhufvudets längd i 4 af ryggfenans afstånd från NOSe0=sssssossssssseoseessssrnnnnnnnn ananas nanna bo/m 4 30.7 30.6 | Postabdominallängden » » » » » DI Res ska Un 50.9 69.4 Ryggfenans afstånd från nosen i 2 af bukfenornas afstånd från samma punkt....ssooooso----o------ mn I 90.6 98.3 Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 4 af minsta kroppshöjdens...soosooso-soss-ssoossossooononnsn non nn älå 4 103.7 (63.0) INHingtafikroppshöjdenin2 aftanalfenan sWbasj.osssec ss beses ss ss TOS SSNNNNNNARNNRNNN SNS åly 44.5 62.9 Efter jemförelse med de föregående siklöjornas medeltal finner man här, att endast J 2 , i följande punkter äro tugun och pelet, gemensamt och oberoende af åldersförändringarne, i medeltal skiljda från de öfriga: i Antal strålar i analfenan: 16—17, Analfenans bas längre än '"/,,, af kroppslängden eller ””/,,, af mellanhufvudets längd, Analfenans höjd större än '/;, af kroppslängden. Emellertid lemnar icke ens någon af dessa punkter en fullt genomgående karakter, såsom framgår ur specialtalen i mått-tabellerna. För att i sådant ändamål användas, måste den kombineras med en annan karakter, och härför lämpar sig t. ex. det i ofvanstående medeltalstabell sist anförda förhållandet mellan minsta kroppshöjden och analfenans bas. När nemligen hos de öfriga siklöjorna analfenans bas är längre än 12.9 procent af kropps- längden, — det minsta procenttal vi funnit för detta förhållande hos tugun —, då är ock minsta kroppshöjden, oaktadt den är mindre än 8 procent af kroppslängden, större än 47 procent af analfenans bas, — det högsta procenttal vi funnit för detta förhållande hos tugun. Bland de egendomligheter denna medeltalstabell i jemförelse med de föregående sik- löjornas för öfrigt utvisar, vilja vi här anmärka några punkter, i hvilka tugun och pelet företräda hvar sin ytterlighet i formskillnad. Så är, bland alla siklöjor, i medeltal: Gälrälfstaggarnes antal lägst hos tugun, störst hos pelet, Undergällockens längd minst » » ED » Minsta kroppshöjden lägst » » > högst » » Postabdominallängden minst » » > störst » » Af dessa skillnader är emellertid endast den förstnämnda genomgående i special- talen och användbar såsom karakter; de öfriga äro variabler, beroende af tillväxten, men ställa tugun såsom den lägsta, pelet såsom den högsta utvecklingsformen inom siklöjornas afdelning. Bland de för tugun särskildt utmärkande kännetecknen — utom den obetydliga kroppsstorleken och dermed sammanhängande förhållanden — märkes i främsta rummet öfverkäksbenens form. Dessas lancettform, till skillnad från de öfriga siklöjornas mer eller mindre utpräglade Neform, står tydligen i samband med den obetydliga utvecklingen af deras smala supplementar-ben; och i de angifna procenttalen yttrar sig äfven detta uti öfverkäksbenens obetydliga bredd hos tugun, särskildt genomgående uti förhållandet mellan KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 243 denna bredd och mellanhufvudets längd ('/;,). Medeltalet för detta förhållande (0) är hos tugun lägre än hos någon annan, vare sig siklöja eller sik, och variationerna för det- samma gå enligt våra mått-tabeller hos tugun mellan 9.2 och 11.s såsom procenttal, hvilka icke hafva någon så låg motsvarighet hos någon siklöja men väl hos åtskilliga egentliga sikar, — hos 18 exemplar bland de i våra tabeller upptagna. Samma resultat ernås af jemförelsen mellan öfverkäksbenens bredd och underkäkens längd: medeltalet för procent- förhållandet härvid (/; 2) är hos tugun = 16.5, minimitalet enligt våra tabeller = 14.s, maximitalet = 19.0; och så låga motsvarande tal finna vi hos ingen siklöja men väl hos nelma och hos sju exemplar af egentliga sikar upptagna i våra tabeller. Jemföra vi öfver- käksbenens bredd med analfenans bas, finna vi procenttalet härför ('/, 4) i medeltal vara hos tugun = 11.2 och variera mellan 10.0 och 13.4, hos pelet (till följe af analfenans längd) vara”) = 13.7 och variera mellan 12.4 och 15.5 samt hos alla öfriga siklöjor vara större än 195. Äfven öfverkäksbenens längd är hos tugun jemförelsevis mindre?) än hos öfriga sik- löjor med undantag af de högst utvecklade bland omul —, och detta förhållande är desto märkbarare, som det strider mot den eljest gällande regeln, att öfverkäksbenens längd relativt förminskas med tilltagande ålder. Den obetydliga åldersskillnad, som före- trädes af tugun-exemplaren i våra tabeller, medgifver visserligen ingen säker slutledning angående åldersförändringarne hos denna art, dock höja sig med den större kroppslängden, ehuru obetydligt, +t. ex. de procenttal, som utmärka förhållandet mellan öfverkäksbenens och mellanhufvudets resp. längder (!/», 4), och berättiga sålunda till det antagande, att förhållandet härvid sammanhänger med hvad jag ofvan framkastat såsom ett antagande, att tugun är att betrakta såsom en i utvecklingen förkrympt, degenererad form, och att de ungdomsmärken, som vidhäfta densamma, äro återslag, jemförliga med dem vi förut funnit hos förvuxna exemplar af flera arter. Till sådana ungdomsmärken höra i främsta rummet de jemförelsevis stora ögonen hos tugun: — blott de allra minsta, blott hälften så stora siklöjor i våra tabeller, hafva eljest jemförelsevis så stora ögon som denna art. Ögonens längddiameter är i regeln hos tugun större än såväl öfverkäksbenens längd som undergällockens längd eller minsta kropps- höjden, hos de öfriga siklöjorna och egentliga sikarne mindre; men den mest genom- gående karakteren i detta hänseende erhålles genom denna diameters jemförelse med under- käkens längd, då det visar sig, att densamma hos tugun är större än 65 4, hos de öfriga siklöjorna och sikarne mindre än 63 4 af nämnda längd och blott hos dessas yngel når ett procenttal mellan 60 och 63. Ett annat ungdomsmärke är den hos tugun jemförelsevis korta postabdominallängden. Medeltalet för dennas förhållande till kroppslängden (f/. 4) är hos tugun minst bland alla både siklöjor och sikar, dock lemnar detta förhållande ingen genomgående karakter. Det samma gäller om förhållandet mellan postabdominallängden och ryggfenans afstånd från nosen ('/m 2), dock att vi härvid finna ännu lägre medeltal (50 4) hos näbbsiken och dess 1) Pelet är i afseende på öfverkäksbenens form särdeles lik omul, såsom synes af våra figurer N:r 63 och 64, blott att supplementar-benet dock är mindre. 2) Detta är orsaken, hvarföre det egentliga uttrycket för öfverkäksbenens form ('/, 26) i våra tabeller ej kunnat lemna så genomgående karakterer för tugun som de i texten här ofvan anförda. 244 SMITT: RIKSMUSBETS SALMONIDER. oelikar i Venern, hvilka snarast torde betraktas såsom förvuxna sikformer (se nedan). Mera genomgående är visserligen den karakter, som erhålles genom en jemförelse mellan postabdominallängden och analfenams bas, då den senare hos tugun är minst 60 4 af den förra; dock gifvas äfven här undantag såväl hos pelet, för dess långa analfenbas, som hos vimba (N:r 25 och 32 i tabellerna) och hos ett yngel-exemplar (N:r 67 i tabellerna). Den hos tugun jemförelsevis korta nosen (jfr "/» Z, hvars minimital hos denna art enligt tabellerna är 20.s och maximital 24.s) och stjertfenrotens sidolinie (jfr "/, 4, med minimital = 12.s och maximital = 13.9), likaledes ungdomsmärken, äro allt för variabla för att lemna genomgående karakterer. Äfven det hos tugun ringa antalet strålar i buk- fenorna (9—10) återfinnes hos yngel-exemplar och några enstaka andra siklöjor i tabellerna. I jemförelse med de hos tugun stora ögonen är visserligen interorbitalbredden hos denna art ej större, än att den ställer densamma vid sidan af albula-gruppen; men att denna bredd icke förthy genom sin storlek utmärker tugun såsom långt framskriden i siklöje-formens utveckling, visar sig vid dess jemförelse vare sig med hufvudets eller med mellanhufvudets längd. Såsom ofvan är anmärkt, är denna bredd jemförelsevis minst hos albula-gruppen, inom hvilken densamma dock ökas både såsom åldersförändring och i formseriens utveckling, ju närmare denna kommer intill omul. I medeltalen se vi nu, att endast omul, tugun och pelet hafva procenttalen för interorbitalbreddens förhållande till hufvudets längd (92/» 4) högre än 30 och för densammas förhållande till mellanhufvudets längd (92/,, 6) högre än 40. Tugun står i detta hänseende närmast vid sidan af de båda ofvan anförda yngre åldersskedena hos omul. Utmärkande för tugun blifver emellertid härigenom; att dess interorbitalbredd alltid är större än undergällockens längd (q >!) samt i medeltal nästan lika stor som minsta kroppshöjden; och med de flesta exemplaren af omul i våra tabeller samt med alla exemplaren af pelet har tugun det gemensamt, att interorbitalbredden är större än öfverkäksbenens längd. På detta sätt sammanbindas tugun och pelet, medan den sistnämnda eljest står när- mast den utvuxna omul. Skillnaden mellan dessa båda, att döma efter de i våra mått- tabeller upptagna exemplar, uttrycker sig i följande genomgående karakterer: Omul. | Pelet. | | Min. | Max. | Min. | Max. Gälräfstaggarnes antal på nedre delen SA PFörsta sg alba g e0 er re es SSSK TATE RS Spb,. | 20 30 | 30 | 40 | ” » —» hela framkauten » » RN Re nn re da Spb. | 35 48 59 | 61 | Antal :Sbrälats 1 an al eh AV ses oc Ve RE ka, SE RASEN LL SEN Sn ARS AE rr RO BE LS RE Al la SA Analfenans bas i 24 af kroppslängden -..........--- Så v/a 41 8.0 | 11.0 | 14.3 153 » p; Ten töm ellatihufvudetsiiangdt sk bESEEEAN bento RAS a va SN T UN SRIee v/ba 36 | 57.1 | 86.8 | 104.6 | 114.0 | Minsta kroppshöjden iil96fwikroppslaän gdentssstsel. oSsteresst tes Tire va Tepe SN FARAN ålar 6 7.6. | > 84 9.8 | n ” »iA DET IUTvO dets: Jängdisors-ose sect spe ess resnt SUNNE AS pk eren ESS RINGEN å/g | 35.7 | 43.5 | 45.7 | 524 » »” HE Sr smellanhutvudetsplän oder Stetsrsreo ss Ne Re a set Ner å/öa Zg/| 47.4 | 61.3 | 64.0 | 73.3 | | Bukfenornas längd » » kroppslängden S/a «| PST ELST0 | TASKIGA Beträffande synonymien åt pelet måste jag åt framtida undersökningar öfverlemna att afgöra, huruvida ej såväl de af PaALrras') anförda sibiriska Syrok (Salmo—Coregonus 1) Zoogr. Ross. As., III, pag. 409 etc. än, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 245 —Vimba) och Seldetkan (Salmo clupeoides) som den nordamerikanska Tullibee!?) äro att hänföra till samma art. De anförda beskrifningarne synas mig åtminstone lemna frågan öppen. I likhet med förhållandet hos omwul finna vi äfven hos pelet åtskilliga olikheter mellan den vestliga (europeiska) och östliga (sibiriska) formen. Af den förra äro i våra tabeller fyra exemplar (N:r 120—123) upptagna från Arkangel, insända genom Konsul FLEISCHER utan närmare uppgift om lokal eller fångsttid;”) af den senare upptagas i tabellerna de båda numren 124 och 125. Då namnet peled först är anfördt af LEPECHIN”) och seder- mera af GMELIN”) för den europeiska formen, kunna vi lämpligen lemna det af PALLAS”) gifna namnet cyprinoides åt den östliga formen. En jemförelse mellan de anförda numren i mått-tabellerna visar följande genomgående skillnader: | Pelet. Cyprinoides. Min. Max. Min. Max. | | | TA ta le vs trälar Pitryg pfen ants: rss. cl tes SEPA SSE YESRE SES FRSRN SURA ANANAS ENARE oy D. 13 EA | 12 12 »EifjällbivsidolinienerstEELSET DEN igea 11 ORAL ITA RT FIS als fn II reg isla RO 84 97 104 | IMfellänhufvadetslängd ur iafikroppslangdenp.s ss sees ss se ATERN b2a. Kul LI 14.1 12.5 13.2 Analfeaans bas » » mellanhufvudets längd 104.6 | 108.0 ;. I 15 I a BES Nosens höjd » » hufvudets längd -.......- 6.4 6.9 En 7.9 » » » » mellanhufvudets längd 9.0 .5 10.8 Bl » » DD ITÖ SONEN Sh 0] d ALM EbETS- re Ros oc SSE SERNER sla & 33.0 40.7 48.3 20.0 » » 2 - DE NOBENSYNLed MEL SA Se SEN SSE ARA le & 28.6 30.s 30.7 38.5 » ” » » öfverkäksbenens längd BiRIr20:5 21.6 26.3 28.6 Öfverkäksbenens längd » » hufvudets längd............osooooooosooooooooon nano on 4 2 31.4 32.6 26.9 30.2 ” » oo» » mellanhufvudets längd 2 43.0 44.6 37.6 | 42.2 ” ” » » underkäkens » ro | 65.5 70.0 59.3 64.4 » » » » undergällockens » 26 | 88.0 | 100.0 72.9 | 82.7 » » DD Em IN 5 fa RKTOD p5h0]d eME= ss ee ses ANNES ATEA SS RRD hl 9 61.8 | 68.5 56.0 | D7.6 | Undergällockens — » »EEHI HULVO Ce 055 Jan g disse esr= 22 SSESSAAS TEES NE UNI Are Up 2 32.6 | BA 36.5 30.9 » » > kb FmellanhufvudetsWlan gdEtesyoRes syrvis Se Os ee UY, | 441 50.0 51.1 31.6 | SHertlenrotensjibukbradd ni» ökroppSlangUe0 =. ores- sosse e os ses SAKERNA AE z/a 96 | 42 Ts 8.9 Gbit | Analfenans afstånd från nosen i 4 af KTOPPSlang AN food oo ses oc dos no AS SAS SA EE SITE faran IE OT0U vl2:3 GEN (Anm. Den sist nämnda skillnaden, allt för obetydlig för att eljest vara anmärkningsvärd, anföres endast för dess samman- hang med den näst sista.) De anförda skillnaderna, som gå i jemnbredd med de åldersförändringar, hvilka vi funnit rådande hos föregående arter men här ej kunna kontrollera, då vi sakna yngre exemplar af dessa former, häntyda emellertid derpå att den östliga formen af pelet, liksom 1) Salmo (Coregonus) tullibee, RicH. Fn. Bor. Am., III, pag. 201; Cuv., Van. Hist. Nat. Poiss., XXI, pag. 526; GTHR Cat. Brit. Mus., Fish., VI, pag. 199; JORDAN et GILBERT, Syn. Fish. N. Am. 1. c.. pag. 301. ?) Enligt LEPECHIN, Tageb. Reise Russ. Reich., III, Altenburg 1783, pag. 226, införes pelet om vintern frusen till Arkangel, men »om sommaren uppätes den af invånarne sjelfva i den pustoszerskiska kretsen» (vid Petschora), hvilket häntyder på att den ej skulle förekomma i Dwina. SYlSEe: ?) Syst. Nat. Linn., vol. 1, part. III pag. 1379; Pair. Zoogr. Ross. As., III, pag. 412. SYKLSNCE 246 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. den af omul, är att betrakta såsom den längst framskridna i utvecklingskedjan. Äfven här har den östliga formen det största antalet af fjäll i sidolinien; men i olikhet mot förhållandet hos omul är stjertfenroten här snarare längre på den östliga formen, i sam- band med analfenans något, om ock obetydligt, längre framskjutna läge. För öfrigt visa de anförda skillnaderna, uti den olika längden af öfverkäksbenen och i nosens höjd, en slående likhet med skillnaderna mellan den mindre och den större formen af den vestliga omul. Undergällockens tilltagande i längd är, med ofvan anförda undantag för albula, en för alla siklöjor gällande åldersförändring. Huru obetydlig denna formskillnad mellan pelet och cyprinoides såsom skiljda lokal- former än må vara, och ehuru den väl med rikligare undersökningsmaterial må kunna bevisas endast vara ett uttryck för åldersförändringarne, är den dock anmärkningsvärd, då motsvarande skillnader framträda och fordra förklaring äfven hos andra sik-arter. Inom siklöjornas afdelning, med dess naturliga föreningspunkter emellan arterna och med den gemensamma utvecklingsriktning, hvilken hos dem är rådande, förefaller det visser- ligen onaturligt att söka splittring genom att uppställa skiljda slägten eller ens under- slägten; men skillnaden mellan omul och pelet äro i flera punkter af samma beskaffenhet som de, hvilka på andra ställen inom lax-familjen ansetts giltiga såsom slägteskarakterer. Här vilja vi blott sammanställa, hvad vi i detta hänseende ofvan framhållit: Antalet gälräfstaggar är större hos Mallotus än hos Ösmerus, » » » » » Oncorhynchus » » Salmo, » » » » » Pelet » >» Omul. Antalet strålar i analfenan är större hos Mallotus än hos ÖOsmerus. » » » » » » » Oncorhynchus » » Salmo, » » » » » » » Pelet » » Omul. Analfenans bas är längre hos Mallotus än hos Ösmerus, » » oo» » » Oncorhynchus » » Salmo, » » » » » Pelet » » Omul. Stjertfenrotens bukbrädd är kortare hos Mallotus än hos Ösmerus, » » » » » Oncorhynchus » » Salmo, » » » » »cRelet » » Omul. Parallelismen är här tydlig, men i strid mot densamma gäller 1 allmänhet: Praeabdominallängden är större hos Mallotus än hos Osmerus, » » » oo» lax-afdeln. — af Oncorhynchusiän hoslax-afdeln. af Salmo, » » mindre » röding-afdeln. » » » » röding-afdeln. » — » » » » oo» Pelet än hos Omul. Postabdominallängden är mindre hos Mallotus än hos Ösmerus, » » » » Oncorhynchus » » Salmo, » »-I större » UPelet rr ÖN Analfenans höjd är mindre hos Mallotus än hos Osmerus, » jr » » Oncorhynehus » » Salmo, » » » större » Pelet » » Omul. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:o 8. 247 Resultatet af dessa studier öfver formutvecklingen inom siklöjornas afdelning är således det, att denna utveckling, — oafsedt Pelet-gruppens långa analfenbas —, ledt till former med högre kroppsform, högre nos, bredare panna samt kortare öfverkäksben och underkäke. Såväl inom albula-gruppen som, ännu tydligare, inom pelet-gruppen står den yttre formskillnaden i samband med en olikhet uti antalet gälräfstaggar. Från denna ut- gångspunkt hafva vi nu att söka en förklaring af formskillnaden bland de egentliga sikarne, — Coregonus s. str. Dessas förnämsta kännetecken, till skillnad från siklöjorna, ligger nemligen, såsom bekant, såväl uti den högre nosen, beroende dels af hela rostral-partiets större utveckling, dels af den större höjd, till hvilken mellankäksbenens framskifva utvecklar sig, som ock uti ett starkare framträdande af de öfriga nyss nämnda formförändringarne, hvarvid den regel skall visa sig gälla, att dessa vanligen stå i samband med en reduktion af antalet gälräfstaggar, så att då de egentliga sikarne i allmänhet hafva detta antal mindre än hvad det är hos siklöjorna, stå också de bland dem, som hafva detta antal jemförelsevis högt, äfven 1 de öfriga karaktererna siklöjorna närmast. Med ledning häraf ställa vi den sibiriska Tschir (Coregonus nasus) sist, såsom slutpunkten i de egentliga sikarnes utvecklingsserie och såsom en väl afskiljd art; men allt intill närheten af denna har undersökningen att framgå på ett fält af de mest vexlande formförändringar, utan skarpa gränser mellan de särskilda formernas områden. Detta visar sig, såsom ofvan är anmärkt, redan vid utstakandet af gränsen mot siklöjorna, hvilken enligt våra tabeller endast af en genomgående karakter kan bestämmas, nemligen efter nosens höjd i för- hållande till dess bredd: — /e(=jå0 5 — Smaor En bestämning efter en procent lägre eller högre i detta förhållande, — hvilket dessutom stundom är synnerligen svårt att uppmäta, särskildt hos yngel —, visar huru obetydlig skillnaden är mellan siklöjor och sikar: den är ej heller annat än ett uttryck för den utvecklingsgrad, till hvilken åldersförändringarne kunna leda hos siklöjorna, eller från hvilken de börja hos sikarne. Huru denna utveckling ter sig i bild, visar våra figurer 86—389 å Taflan V, föreställande fyra exemplar af en lavaretus-form tagna sam- tidigt uti Enare-träsk i Finska Lappmarken men antagligen tillhörande två, måhända tre, olika årgångar. Nosformens öfvergång under tillväxten från siklöje-typ till näbbsik-form kan väl knappast tänkas tydligare. Pannans bredd kan icke lemna någon genomgående karakter, emedan dess stegring är ungefär lika hos siklöjor som hos sikar, så att vi hos slutformerna i de båda serierna: — hos Omul och Pelet, bland siklöjorna, samt hos Tschr, bland sikarne: — finna inter- orbitalbredden vara = 45 4 af mellanhufvudets längd eller derutöfver, medan densamma hos de öfriga formerna i allmänhet är mindre, dock att ju närmare de nämnda slut- formerna, desto flera öfverensstämmelser med dem förekomma äfven i detta hänseende, ss. t. ex. hos åtskilliga af den sibiriska Polcur: — jfr 92/s, 4 hos N:r 420—429 i mått- tabellen XIII. Samma anmärkning gäller om den i båda formserierna tilltagande kroppshöjden, hvilken säkrast bedömes efter mätning af stjertfenrotens minsta höjd (4 i tabellerna), samt om käkarnes längd, i båda formserierna utmärkt genom aftagande. Närmast att lemna en genomgående karakter är underkäkens längd, ty med undantag för Tugun och tre exemplar af vimba i våra tabeller, bland siklöjorna, samt för några yngel-exemplar och 248 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. enstaka individer bland sikarne gäller, att de förra hafva denna längd större, de senare mindre än 63 4 af mellanhufvudets längd. Jemföres underkäkens längd med minsta kroppshöjden, erhålles ungefär samma regel som gäller om pannams bredd: — slut- formerna i de båda serierna, — Pelet och Tsclhir —, hafva den förra mindre än den se- nare (i våra tabeller k = d), men till dessa sluter sig äfven i detta hänseende den sibiriska polcur, som kommer närmast Tschir. Svårigheterna vid gränsbestämningen mellan siklöjor och sikar lemna emellertid en god fingervisning för utredning af de egentliga sikformerna, då vi med ledning af ofvanstående anmärkningar gå att betrakta dessa i en ordning, som bestämmes af deras större eller mindre öfverensstämmelse med siklöjorna. För att kunna bedöma betydelsen af de skillnader, som förekomma inom det art- område, för hvilket LINNÉs artnamn Salmo (Coregonus) Lavaretus”) har största berättigan- det, vilja vi börja jemförelsen med fem temligen likstora exemplar från två vidt skiljda lokaler, nemligen de tre exemplaren, N:r 200—202 1 våra sikmått-tabeller, från Berga-sjö i Småland, de två öfriga, N:r 415 och 416 i tabellerna, från Jenisej. Alla äro hannar tagna på hösten. De genomgående skillnader, som enligt tabellerna förekomma, äro följande: Exemplaren från Berga-sjö. Jenisej. Min. Max. Min. Max. | Antal gälräfstaggar på endera kroppssidans första gälbåge...sssmsooosseossossososononnnn con nnn Spb 27 30 18 22 RE CA Mal ED NR Md 11 a URNA SS SSR ÅA et EEE ET NT AAA UTE ES SE LR RO SN OSA D 14 14 15 16 |» BROTT (NN rk N 1 VS LA Sir S rs rr AR Fr er Le NS SA 4 15 17 15 15 5 2 ANNE DLÖ Stfe NO TN GT es ss see ESSEN ENN MEAS TA de T Sr SN SRA KE NA PIE 16 14 15 DIV” SfJällYiASId Ol DIGN Sr sueboes saa 5 SSE SES SENSE STAGE SETARASANANTI ES CASA L£ilat. | "98 96 | 82 89 | Analfenans Höjd sis atökroppslängden.--=ss=Stpersees TaSsSran Peppe nes reser la $ 8.5 9: 11.0 11.1 Stjertfenrotens minsta » —» » 2 TIS TINE LASER bi Frg prea SEe sr TYSTNAT åla 6 6.1 6.8 I.5 7.6 » » nro HE tmellanhufvudetsjlängdis-sssteee spa es See ---J Åbo | 1: 38:51) 452 46.2 50.0 » » » oo» » underkäkens BYS NE SE SER Ar Bg NPA SLA SRS ål I 66.7 75.3 85.9 86.2 IFÖ gonensplangddiameterti sar hufvadets längd öd. ....<.crc.r bt SEEN SNRA fb I 26.5 | 28.1 25.0 25.0 | Nosens bredd » oo» » PARSE SOS ENS IE SNES HANSA Sr TERES elv 9 UD:6AN EL 13.3 14.7 | |» höja 2 RESER AROR 2 Aer 910 MESA TRE ARI ANNEN) AS Ar sr SN fa SAN fe » Sttobyksmellanhufvudetsälangd.:t. 018 11 Esser SaerSpess piss eg flv2 I TOO ELTON Sa | TE: | | » » »: PAN OSenstbNeddLaLeer- 13 ped REGINA FEL NSPAT EI re £Fle 50,0 54.5 SJK EDO |.-+ rö » »y» pöfverkäksbenensi län gde.loooo.coccese ss oss ELISE LA LIn $ 30.0 | 31.6 42.6 50.0 Um derkäkens langd ij at hufvudetsblangdej 0: Ska se yes esp ee eran nea Rae NN k/y 936 44.1 | 46.9 38.9 42.6 | | Ofverkäksbenens bredd » » mellanhufvudets längdmssssssossossersenennnnnnn nen sno nn ida $ ESR LO 15.4 610 | » » » » Öfverkäksbenens » 96 30.0 37.5 42.6 44.6 | » »” » » underkäkens » ik 20.0 20.0 27.6 28.6 | Vi igenfinna här utan svårighet den ledande principen: — i förening med ett mindre antal gälräfstaggar har Jenisej-formen högre stjertfenrot och nos samt kortare underkäke och bredare öfverkäksben. De sistnämndas längd är också mindre hos denna form; men TYLISY SEN IVA AGT Das, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 249 det ena exemplaret (N:r 200) från Berga-sjön har undantagsvis öfverkäksbenens längd så liten, att denna karakter ej kunnat blifva genomgående i jemförelse med hufvudets eller mellanhufvudets längd, hvaremot den framträder i jemförelsen med nosens höjd och öfver- käksbenens bredd. Dessa skillnader återkomma emellertid hos våra svenska sikar ganska ofta i samma sjö, och det är ingalunda ovanligt att fiskarebefolkningen på sitt sätt urskiljer två eller flera sorters sik bland sin årliga fångst. Så har Fiskeri-Intendenten R. LUNDBERG till Riksmuseum öfverlemnat en samling af sik från Storsjön i Jemtland, med den anmärkning att befolkningen der skiljer dem i två sorter under benämningarne bldsik och fetsik (botten- sik enligt C. Nyström: JIakttagelser rörande faunan i Jemtlands vattendrag, Stockholm 1863, pag. 17). Taflan V visar afbildningar af två utaf dessa sikar, en bldsik, fig. 82, med a och b, samt en fetsik, fig. 83, med a och b; och våra tabeller upptaga femton exemplar, N;r 174—188, af dessa och andra sikar, från Storsjön, vid hvilkas granskning det visar sig, att två former kunna urskiljas med följande genomgående skillnader dem emellan. N:r 174—1580. N:r 181—188. Blåsik. Fetsik. I | | Min. | Max | Min | Max. - | - Antal gälräfstaggar på endera kroppssidans första gälbåge...ooooomoooooooo-os-o >> Spb| 34 | 45 | 20 24 INosenskhojdsitgtratwhiu tvi dets! längd.ss.. ss! 1050 SSR ee es Sar a £/v 261 5.6 I ggr I TT 12.3 FE WW »tsmellanhufvidets längder se e:5E- Peerepes user avg Sara f[ba 5 | 11.4 0 265 LASER [I 3A » oo» » nosens bredd fle 81 50.0 1 -62:5 66.62) | 87.5 | oo» MEON» ftröfverkaksbenens: längd-..:----s-soWoccstee ses A See gAA ns fIn BV 21.3 BENA 40.0?) | 46.2 | DVS Tangduiss af hufendetsslangds se. cecessseeae ee eos Sa k/d 2 | 44.05) | 47. 30:35) 40.97) | » » nm mellan hufy udetsklangdresecsssssee ss er k/ba 26 | BELG o| 62.9 51:52) 593 |Öfverkäksbenens » -» » underkäkens DAN Es RR Ames SSE SE Sa sckat t/r 21 60.0 | 66.7 65.410) 73.0 Dessa båda former lära urskiljas af fiskare dels efter färg och fetma, så som namnen antyda, dels efter nosens form, på samma sätt som GÖNTHER ”') indelat största delen af de egentliga sikarne efter karaktererna: »Snout obliquely truncated, with the nose pro- truding»"") och »Snout vertically truncated»'”). Hvad dessa karakterer betyda, upplyser 1) £/> 20 = 10.3—10.6 hos de två yngsta fetsikarne, hvilkas kroppslängd är mindre än 83 mm. och hvilka ej hafva någon motsvarighet i kroppslängd bland blåsikarne. 2) f/p, 90 = 13.7—14.2 hos de två yngsta fetsikarne. 3) £/. 2 = 60.0—061.8 hos de två yngsta fetsikarne. 2) £/, 0 = 33.3—36.9 hos de två yngsta fetsikarne. ?) £/; 2 = 43.5 hos ett enstaka exemplar bland blåsikarne. 6) £/; 20 = 43.8—46.9 hos de två yngsta fetsikarne. 7) £/; 26 = 44.4 hos ett enstaka exemplar bland de äldre fetsikarne. SEMA 58.8 hos ett enstaka exemplar bland blåsikarne. 9) £/>, 36 = 58.3—061.9 hos de två yngsta fetsikarne. 10) 2/90 = 62.5—066.7 hos de tre yngsta fetsikarne. 20.) Brit. Mus. Cat. Fish., part. VI, pag: 1738. 12) Jfr. fetsiken, fig. 83. 13) Jfr. blåsiken, fig. 82. K. Vet. Akad. Hand.. Bd 21. N:o 8. J2 250 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. oss emellertid en annan samling af sikar, hvilken Riksmuseum likaledes erhållit genom Fiskeri-Intendenten LuNnDBErG. N:r 218—231 i våra måttabeller utgöra en del af dessa i Ringsjön utaf honom samtidigt tagna sikar, alla könsmogna och de flesta tydligen stadda i Iek, då de fångades i November. Af dessa exemplar äro dessutom fyra afbildade på Taflan V: N:r 218 = fig. 78, N:r 219 = fig. 80, N:r 222 = fig. 79, N:r 223 = fig. 81. Figurerna äro 1 första rummet upplysande såsom prof af den individuella föränder- lighet kroppsformen 1 sina yttre konturer företer. Visserligen skulle man i detta hän- seende kunna urskilja två typer af Ringsjö-siken, den ena med lägre stjertfenrot (figg. 78 och 80; i tabellerna '/,, 2 = 50), den andra med högre (figg. 79 och 81, i tabellerna ln, 4 > 51); men dessa vore då de enda karaktererna för sådana typer, utan samband med någon annan genomgående egendomlighet; och olikheterna i sättet för nosens af- stympning i spetsen förekomme inom området för samma typ (jfr. fig. 78: nosen snedt afskuren med nosknölarne framskjutande; fig. 81: nosen vertikalt afskuren). Allmännast gäller bland Ringsjösikarne, att de som hafva minsta antalet gälräfstaggar, hafva ock den högsta nosen och högsta stjertfenroten; men t. ex. N:r 225 i tabellerna har nosen jem- förelsevis låg och stjertfenroten hög. För öfrigt inträffar här det egendomliga, att med en högre nos och ett mindre antal gälräfstaggar (t. ex. N:r 222 och 223 i tabellerna) följa i regeln längre käkar — jfr. proportionstalen för f/v, £/v,, £/n, "/v, "fv, "/b, t/v, 1 tabellerna — tvert emot hvad vi förut sett vara rådande i detta hänseende. Blåsiks- och fetsiks- karaktererna äro således här omkastade; men denna omkastning har skett inom gränserna för blåsikens område, såvidt detta bestämmes efter antalet gälräfstaggar. Hurua härmed förhåller sig, får en ytterligare belysning genom granskning af de i våra tabeller upptagna sikarne från sjön Refsunden i Jemtland, företrädande två blåsiks- former och en fetsik. De genomgående skillnaderna mellan den sistnämnde och de båda andra formerna äro följande: | N:r 164—167. | Blåsik. | N:r 168. Fetsik. | Min. Max | | | ENAT 0 05:90 0) Ene sf UI er Vr rr RS AS AA SS SL EE SA AES 0 TOR TA OTRS Sa OM ak bra a 279 303 | 338 | Antal gälräfstaggar på endera kroppssidans första gälbåge.......soocoooosoososoooononn- Spb 37 | 38 | 18 |. .0 DANS TATA FLGTyS OL CT ATS SSA SNS SER Er Es SNI YRSA RER D 13 | 14 15 Dj Fjäll Trsidollntemse: SEE om SSE MAR Sens den de LIES Bao oe dr dr SENS VISA LS L. lat. 95 | 102 S1 Ryggfenans: afständ från nosen i 46 .af kroppslängden ----—----....ec CR SSE AesnN mja H 42.9 | 44.7 45.3 » bas FD PN SN RESER LA ER i AR SL na 10.s | als | 13.6 | » höjd » on FS RANE fr Ae Le ola 14.4 a 17.2 | Bröstfenornas längd » on DCS AE aa sor SRA ENE SENDA BEREINEE Pla 24 14.4 | 15.8 | 16.6 Praeabdominallängden DEN FEN I ESRER RASAR RSA SA EN Ia 29:4 31.0 | 28.7 Bukfenornas längd » oo» » sla 6 13.6 | LAS 15:1 Analfenans höjd BÅL » zla 4 93 10.2 11.2 | | Stjertfenrotens minsta höjd » on » åla 9 6.9 7.6 8.3 » » » » -» hufvudets Jän gös ooo ob En AR STR äg 2 27.0 39.8 45.7 » » » »; 9 mellan huLvUdelsE Diu secs todo c SA RSS å/dy 2 50.0 | 53.8 | HY » » » » » underkäkens 2) Ra Sr Er ir 6 NAN AN SE ål & 80.0 | 93.5 | 103.6 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 251 N:r 164-167. Blåsik. N:r 168. — Fetsik. Min. Max, Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 4 af stjertfenrotens minsta höjd.............--- älaå 9 69.8 75.9 61.3 Ögonens längddiameter i 2 af hufvudets längds...oommmoosooosoononosoooooooonn nn annan an e/b 20.4 22.0 19:5 » » » » mellanhufvudets längd - C/bo Ia 27.5 29.7 20.5 NOR en SP 0 Jdrkus so kat huva dets Plan ge oss ae ones se NER MES STERNER NANA £fv 9.3 10.0 12.5 » UD Ron Em ella n hu fy ud 6ts Ian Sd esse. osa c sa ess ske AA AEA SET £F/va 961 12.5 13.3 16.3 » NG RR FPEETLO SEN SjIDTeddeR 24 235 oboe sa ANA ad rs AK LG Ra TN ÅN file öl DD.6 62.4 | T2.7 » HR Or Of verka ksbenensjölangdscce > css en RN sn go 30:71 37.0 44.4 Underkakenspiangdiupsvatenutvudetsilangd-sssss ocs5 tosse een Se AN klv 96 42.6 | 46.3 42.2 » » 3 Dem el Tan HT fv, 0 dd etse lan gossen eNeRA RARE BN IN klp. 96 571 | 62.5 55.1 Öfverkäksbenens längd i 4 af underkäkens längd 56.0 | 62.5 I 64.8 Om dessa skillnader sammanställas med dem, hvilka vi ofvan anmärkt vara rådande mellan Berga-sjöns och den anförda Jenisej-siken, skola vi finna de flesta vara desamma och gående i samma riktning, blott att vi här hafva mera utvuxna exemplar med sina ålderstecken. Refsundens fetsik är dessutom i det hänseende anmärkningsvärd, att den visar en eljest för den sibiriske Polcur utmärkande karakter, deri att underkäkens längd är mindre än minsta kroppshöjden (jfr. '/r 4). Vi finna således här, att gälräfstaggarnes antal hos sikarne i Refsunden tyckas hafva samma betydelse för formdifferentierimgen som i Storsjön; men denna differentiering har i Refsunden gått längre, hvarvid dock är att märka, att fetsik-exemplaret derifrån är äldre än något af de exemplar från Storsjön, med hvilka vi kunnat jemföra detsamma. Granska vi emellertid Refsundens blåsikar, skola vi hos dem finna analoga skillnader med dem vi nyss anmärkt om sikarne i Ringsjön, och äfven der sakna de följe af olikhet i gälräfstaggarnes antal. I följande tabell äro de genomgående skillnaderna sammanställda: N:r 164 och 165. | N:r 166 och 167. | — 2 SO [EEE SEA | Min. | Max. | Min. Max. | — rop pslan sdentuttrycktii millimeter; >> ess sco. sees sets ar SER AES SEAN BASSE ASKEAR SS TE al 279 Itä282 264 203 "AVN Gals bra la gal äry & ELEN äro so ER ae a a at mor oe Tar Er SN AE ASS sla Er o sir Öje SR Re SE SÄGS SR eu doeaS DITA äntA 13 3) » » ID UKTEIL OTID ssd eo Pr oo od ån nr ooo oo oem Seoöoco pss s ade slosenooo-ESSEE SSL ses En sade Kl dd bl 12 Jprl2 Hnufvadets längd i 2 af kroppslängden... Oja 2 | TITEL 18.2 | 15.9 Ryggfenans höjd » » fa 261 > 15:2 | 15:4 JAS ul A:S Bukfenornas afstånd från nosen » » NER or fn g or BLS 26 SE NESS SE dosa ESS Tja 4 | 48.0 48.9 47.5 | 4Ta Postabdominallängden » oo» PN TRUE ara a a SS SENSE a SS s a ola JA SERA tja |. 27.6 27.7 24.7 26.1 Analfenans afstånd från nosen » » HAE in sy 2 2 NER SAR Ar RIS SLI LG SEYORESN uUla | 74.5 | 74.6 TOO al Ögonens längddiameter i 4 af hufvudets Jan g dos sERATR SAST S3RER SER NSESSeT c/oreb livu20:at an 20.4 21.3 | 22.0 | » » PI CuvaNellanhUfVUAe Sa, ces KR EES ES RAIA ATE Cfv ANSE IN FAT. 28.6 | 29.7 Nosens höjd i 2 af hufvudets längd .. | 9.3 | '0:3: vIEER0:0 10.0 » » oo» » mellanhufvadets =» 2 fa ra Kd AR [Rn [PR Aa GT 13.5 | » » oo» » Öfverkäksbenens = » 35.7 | 35.1 36.7 27.0 » TS I ROSENS DTEA4 Soo oss od TEE SAL ROR FE Sy ER Sa RAA SONET a se 4 55.6 | 58.8 | OLE KORTA | 202 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. N:r 164 och 165. | N:r 166 och 167. Min. Max. Min. Max. | | | | Interorbitalbredden i 4 af hufvudets I Er Fi Vaa REA SA a AR 0 RAR EA EE 3 CS SR a) SEA a ad 9g/v 3 263. dh ke 32.0 32.7 | » » fr imellanhufvudets mouse es NA SNS RENSAS Nee glo 6) 40.0 40.0 | 42.9 43.2 | Öfverkäksbenens: längd i 4 af hufvudets Jängd....o.-.---o-osesnosnononnsresseeeno csn enamn nn hv av 25.9 | 259 27.0 | 27.3 » » ibm ell arthufvadetstan Säusse- oss EE SNNANNNSNSNRENSaRNA ANN Zi boven MrB D:0K RSD:0A SON 36.5 » » » » underkäkens DENTA RESAN EE ST ES RE SETT Rene hr 1 56.0 60.9 | 61.4 62.5 Mellanhufvudets » — » » ryggfenans afstånd från NOSeD...so..ss-----------------o--- >>> Upfsållk Stil ar oh SA 32.3 Postabdominallängden » » » » » HN ren USES REAL LI SI KALLA Um 24) 63.6 | 64.5 57.1 58.5 Äfven här gäller således, liksom i fråga om Ringsjö-sikarne, att en lägre nos åt- följes af kortare öfverkäksben, och i strid likaledes mot hvad vi sett vid jemförelsen af de pycnocentra Bergasjö-sikarne med de manocentra Jenisej-sikarne, finna vi här den lägre nosen i förening med mindre ögon. Samma anmärkning gäller om antalet strålar i ryggfenan. Från Jockmock, inom Lule elfs område, hafva vi en annan sorts exempel på den låga nosens samband såväl med ett större antal gälräfstaggar som med längre käkar. De fyra i våra tabeller upptagna exemplaren af sik från denna lokal, N:r 170—173, låta nemligen urskilja sig uti två grupper med följande genomgående skillnader sins emellan: N:r 170 och 171. | N:r 172 och 173. Min. Max. Min. | Max. | Kroppslängden: uttryckt ij millimeber-c-ssosoco os. o se sssr sa seem sen ESSEN SES NAS ERS SA al 206 216 241 350 Antal gälräfstaggar på endera kroppssidans första gälbåge.....oooooooosoocoooosooononooonn non Spb| 28 33 22 | 26 Bröstfenornas längd 1596 Haförkroppslangden 2-5: soon oso ses ss sars SES AR SS SSA ASS SSR Pla Bl) 13.4 14.1 154 | 15.6 | Bukfenornas = » » oo» » 12.1 12.5 13.7 | 13.9 [iStjertfenrotens ryggkant — » » » 7.3 T.A 3.1 | 8:3 | » bukbrädd =» » TE ER nr I a ee LG arte 2/a 94 9.3 ISA 8.3 | » minsta höjd » » Deg ret Sr SS ERE or AR AGS TSE ARS ANN NA 6.3 6.5 6.8 fa | Ögonens höjddiameter i 4 af hufvudets längd | 20.0 20.0 17.6 18.83 | » » » » mellanhufvudets » 5 2 25.8 26.7 23.5 25.0 Nosens bredd i 4 af hufvudets I ER ES SATER ME ORSA ARNE RARE a a /p 6) 162 16.3 14.6 14.7 » » dp mellan hufvudetsssföjl =. sossooceo oso ser score ser er SEVEN VASER elba g| 21.0 21.7 19.4 19.6 » längd » » hufvudets » 20.8. |. 20:9 26.0 26.5 | » höjd » » » » 46 | 9.9 10.0 | 10.3 10.4 | » » » » mellanhufvudets —» 12.9 13.3 13.7 13.9 » » » » öfverkäksbenens —» 34.8 36.4 38.5 38.9 | » » H040. NOSENS/ Ibred dE:>5> ISRN TRIee ere SES aa ae oa da a AN AENANTEES SE ffe 20 GT:s 61.5 70.0 71.4 | Interorbitalbredden i 4 af hufvudets 27.2 27.5 | 281 30.9 | | » » » mellanhufvudets » 35.5 36.7 37.5 41.2 | Öfverkäksbenens längd i 4 af hufvudets | 27.5 | 28.4 | 26.5 | 27.1 | » ” » » mellanhufvudets I. 36.7 | Sa a 35:3 36.1 | | Underkäkens » » » hufvudets 44.4 | 45.0 40.4 42.7 | | » » 000 EM ELLAND ÄTLVU ÅE CS perso se AA RSA AE klba 58.1 | 60.0 53.9 56.9 | Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 4 af Stjertfentotensi minsta. höjA.----s-sssss--so-soomes äl «| 78:6:-]' 100:0 T2.7 76.0 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 253 Nosens höjd öfverstiger således icke här det hos blåsikarne rådande förhållandet; men gälräfstaggarnes antal är hos dem, som hafva den högsta nosen, högsta stjertfenroten och kortaste käkarne, mindre än hvad vi eljest finna hos blåsikarne: de äro, hvad jag kallat manocentra sikar. Här föreligger emellertid äfven en annan förklaringsgrund för de anmärkta skillnaderna: de båda grupperna äro nemligen af olika åldrar. Oaktadt vi senare skola återkomma till detta kapitel, vill jag redan här påpeka, huru åldersförändringarne te sig i de förhållanden, som nu sysselsätta oss, om vi samman- ställa Jockmocks-sikarne med dem från Refsunden, hvilka vi nyss betraktat. En sammanställning af medeltalen för två och två af Jockmocks-sikarne och Ref- sundens blåsikar samt dessa medeltals jemförelse med Refsundens fetsik lemnar följande resultat: NR kel GER EES 2 SSE SN SS a = TERS TD TS SS HISS BSS BIENS B' 00 (FT & ro (Of & & =S e = = [rad Ö m SA s fn z a Fo 5 -— (CE — CJ HH - ad Kroppslängden uttryckt i millimeter al 211 283 295 (338) Bröstfenornas längd ig Fä BE 14.s 15.5 (16.6) Bukfenornas » ” gr. sag TATE (15.1) Stjertfenrotens bukbrädd KD DERE sekr LINS 2 TNA TEN I VE KTAEOS UTE 2ja 4 9.5 3.9 8.2 | (8.0) » minsta höjd DIED) NE Tj EARL ROR 0 AKNE åla 6.4 7.0 6.9 | (8.3) Mellersta stjertfenstrålarnes längd » » stjertfenrotens minsta höjd ...............----- älg | 89:3 75.1 74.3 (64.3) INOsen slöjd Elah u fyUde ts: Jän $Ajooco- oc soon or sosse SA ST SEE SEN E RTE NAAIN ESE Sjö | 9:95 1 10:00 10.3 | (12.5) » SO NER emellan hufvudets"längdresssossoos oso ossst SSE a ran Sn Flb> 26], LIA 13.3 13.s | (16.3) » RNE IMO LVErKkaKSbenenSkt IN, essens ba see le Sc NN fra AR NSD STREET L/h 2 lr. 00:6 36.8 38.7 (44.4) ” DIETEN DIET 086 137] DT CA Ubpsasal eo po a rr SSA ENN GE Se NASA ÖR ANN SO Ile « | 61.5 | 61.8 20: | (72.7) [Underkakenslangd i vetat hufvud ets" läng Aa. o.oo-ss-- oto ses. ss nr ASEA DRA AAAE k/(p « | 44.7 43.8 415671: -(42:2) » 2 St »stmellanhufvädetsjlängdio:sss os. ses. ss SINA ETEN k(ba 36 1--59.0 | H8:s BA (DD) I alla dessa punkter se vi således ett jemnt”) stigande eller sjunkande med till- tagande ålder hos blåsikarne, ledande till större öfverensstämmelse med fetsiken. De äldsta Jockmockssikarne bilda på detta sätt en öfvergångsform, hvilken till och med bär det eljest för fetsikarne utmärkande antalet gälräfstaggar och derföre väl utan fara kan bära deras namn. Motsvarande öfvergångsformer finna vi äfven der fetsik-typen gör sig mera gällande, uti sjöarne Näckten och Hammerdalssjön i Jemtland, så som framgår af följande samman- ställning af de genomgående skillnaderna mellan de båda formerna i dessa sjöar, att döma efter de i våra mått-tabeller upptagna exemplaren: Anm. De skillnader, som ej gå parallelt i båda sjöarne, äro här utmärkta inom []. De skillnader, som endast i den ena sjön äro genomgående för exemplaren af de båda formerna, äro endast för deuna sjö upptagna. 1) Ojemnheterna i afseende på "/, 4 och £/, 24 äro tydligen af föga betydelse. /) /a ydlg 2 J 204 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Kroppslängdenfuttryckti il millimeter/2-:s5 pel Antal gälräfstaggar på endera kroppssidans första gälbåge -.....- DIE EB br ålar irny gg fen Oss pr ASS SE EESEERA ERAN SSE »: Ef älll i sidolinien=5====55"SsS0SSSNSeSN SNS SOT SSE SSA Ryggfenans bas 100901t2 NUKTO PPSLAN & Al CDI =s = see sr esse eLEA » höjd » oo» py ER NESS ee Bröstfenornas längd » oo» Pra UR PAR LES RAS Procabdominallängden » oo» DT Varg ANTAS SR SRA Bukfenornas längd DD Arn SE Rare SET Postabdominallängden po» FYREN RSS SSE | Analfenans afstånd från nosen » » rm reses ssh | » bas » oo» NL ESA SIE » höjd » oo» » RENEE KANE T/ Stjertfenrotens ryggkant » on ET TREA 2 » bukbrädd » oo» NNE EEE RER TS » minsta höjd ED SAY RATTEN NER NR ENE Mellersta stjertfenstrålarnes längd i Z af kroppslängden ............ Ögonens längddiameter i Zz af hufvudets längd.....osomssooosoooonnno » » » » mellanhufvudets längd.............-- » höjddiameter » » hufvudets DYER TOR USER » » » Fame llanhufvudetst öm vs Ser sa Ne Nosens längd » » hufvudets HN ESSENS »” » »; Com ellanhufvuWwdetsis, »M es sees eae » höjd » oo» hufvudets WISE SE NSL » » ED HEM el ANI LVIUÉE 6310 NN se AE » » DEE HI HOLVerkäksbenens: Ma Ee esse deras £[ » » DNE INET OS ETYSKID 1e Ol (LR SA ts SERENA SIN NA Interorbitalbredden EN OhD UTV Ce tl AS dessas eos RAS g/ » » -» mellanhufvudets längd...sooooo..---- 9 Öfverkäksbenens längd » » hufvudets 0 RIE SL FAS LA » » » I» mellanhufvudets —»j.msstooooocor-- » bredd » » » EN SSR » » EN HÖ LVETKaKSD en el Skal NI den oss osar » » » » underkäkens ås TA EES Underkäkens längd » » hufvudets DIET | » » » >» mellanhufyudets = Ön odooosssoo.-.- | Undergällockens — » » » hufvudets NYEK-SKOLSANNEE LEA ” » » 1» smellanKufvudets Hi LSE Analfenans bas » oo» » PE read st ELOARA | Minsta kroppshöjden » » hufvudets EEE SSA | » » » » mellanhufvuadets — » Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 24 af minsta kroppshöjden ... Postabdominallängden i 4 af ryggfenans afstånd från nosen Näckten. N:r 193 och 194. Min. Max. 242 | 290 17 19 15 15 93 926 TANTEN (ER TAES 26.9 26.9 13.1 13.2 26.9 26.9 T2.4 73.1 10.7 10.7 9.0 9.5 5.6 9 9.0 9.1 7.0 7.2 FT DO 22.0 22.2 28.9 29.3 16.0 16.7 21.1 22.0 11.0 11.5 14.4 15.1 39.3 41.3 68.7 68.9 27.8 28.0 36:61] j:.36.3 SR NE d5.7 | 40.0 23 | 26.1 42.0 | 42.6 55.3 | 56.1 28.0 | 29.6 36 | 39.0 34.0 | 36.3 44.7 | 47.8 DC 70.6 N:r 189 och 190. vw HA RR ÅS && & dd in N:r 191. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:o 8. 250 I förening med det olika antalet gälräfstaggar, hvilket dock här varierar endast inom gränserna för det eljest hos fetsikarne vanliga förhållandet, visar oss denna sam- manställning, att den antagna formdifferentieringen uti två hvarandra närbelägna insjöar såväl kan träffa olika formförhållanden, som ock, då den träffar samma förhållande, kan modifiera detta i olika riktning uti den ena sjön mot uti den andra; men äfven här gäller den regeln, att med ett mindre antal gälräfstaggar följa kortare och högre stjertfenrot, högre nos och kortare käkar. Antalet strålar i ryggfenan tyckes på samma gång ökas: — och så visade sig äfven hos sikarne i Refsunden; och fjällens antal i sidolinien tyckes stiga: — men 1 detta hänseende är förhållandet motsatt hos de ofvan anförda sikarne från Refsunden. Emellertid stå de anförda skillnaderna äfven här i samband med åldersskillnad, på det sätt att de föreliggande yngre exemplaren i hvarje sjö hafva ett större antal gälräfs- taggar; och att detta antal här är med åldern föränderligt i riktning utaf aftagande, före- faller ingalunda otroligt — (vi skola längre ned återkomma härtill) — då vi se, att fästena för gälbladen, på bakre-undre kanten af första gälbågen, hos N:r 192, det minsta exemplaret från Näckten, bilda en rak linie framåt, medan denna linie hos de båda större exemplaren från denna sjö böjer sig nedåt, liksom omen förskjutning skulle egt rum genom förlängning af taggarnes ofvan liggande stödbrosk i gälbågen, hvarvid taggarne blifvit glesare och de främre bortfallit. I saknad af iakttagelser öfver utvecklingsgången i detta hänseende afser detta antagande endast att tjena såsom en hänvisning till möjligheten, att de båda här urskiljda formerna kunna stå i omedelbart utvecklingsförhållande till hvar- andra, hvarom proportionstalens temligen jemna öfvergångar till hvarandra och de stun- dom obetydliga skillnaderna gifva en osökt antydan. Vi möta samma fråga vid granskningen af sikarne från sjön Gråträsk mom Byske elfs vattenområde, i Piteå tingslag. Två af de exemplar från denna lokal, hvilka upp- tagas i våra mått-tabeller, N:r 153 och 154, äro mindre än af 150 mms kroppslängd och böra derföre visa ungdomskarakterer i jemförelse med de öfriga, hvilka låta urskilja sig i två grupper efter gälräfstaggarnes antal, nosens höjd och underkäkens längd. De genom- Lo] gående skillnaderna mellan de sålunda bildade tre grupperna äro enligt tabellerna föl- jande: — FER i N:r 153 och 154. | N:r 155—157. | N:r 158 och 159. Min. Max. Min. | Max. | Min. Max. | | Kroppslängdenwudtryckt a millimeter -so------ccoesbostsosesi ole sss LE LONE YA 147 160 252 | 249 270 | Antal gälräfstaggar på endera kroppssidans första gälbåge........- Spb. 25?) 30 | 29 32 20 20 [USEL s tr la Ts JANA ENAN orerar sd kar Ske LL ESR SA RE LR SOA A. 14 14 15 1037, IA a 15 | oa HRNEDNGDTÖS HET OTNA, === so son SAARINEN IR 15 15 16 16 16 16 » 2: SEE0 OD KECN OLE sen ons ot EA SNR SSE SE RASA SYRA Vå 11 fl bl 11 | 12 12 » fjällöiösidolinien. 2 See kilIss rise te SR SEAN a L. lat. 76 80 78 84 BSC IE90 Ryggfenans afstånd från nossen i 4 af kroppslängden..........----- mja 2 42.9 44.2 40.9 44.4 45.8 46.7 | » bas » oo» DE a nl pö er oko2 et n/a 2 10.9 10.9 | 10.6 205 | 11.3 11.3 | Bröstfenornas längd » on DAR RAR OT ARE SN Pla 2 [3:5 15.6 15.9 | 16.6 | = — Bukfenornas afstånd från nosen » » SE PIA rla I 48.3 48.3 44.8 | 46.9 — | — 206 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. | | N:r 153 och 154. | N:r 155—157. | N:r 158 och 159. | Min. Max. Min. Max. Min, Max. | | Postabdominallängden i 2 af kroppslängden.........------ tla 4 | 23.8 24.5 24.9 27.0 — — | Analfenans höjd » on HIT) VE la 4 8.8 9.5 9.5 10.0 | 10.7 11.6 | Stjertfenrotens bukbrädd » » DLR NME PE SOON EL Zla 6 | 3.8 9.5 9J.1 9.5 6 8.1 » minsta höjd » oo» Dy SR ÖRE AE åla HN) 6.8 Zon 6.2 5 7.8 7.8 ' Mellersta stjertfenstrålarnes längd » —» Hig LAT SANERAS SR TSAR Ga få ven D.4 Hos 5.6 6.0 | Ögonens längddiameter i 4 af hufvudets längd......s.nmm0ooonnoooono- efo | 24.2 25.8 20.8 20.7 — = | » ” » » Mmellanhufvudets längd -.........------ c/v> H 33.3 34.8 28.6 346 — INoOsens Hängdrisgraffhufvudets längd El Stor ök rests san ev/b | 22.6 24.2 25.0 25.7 27.3 28.6 | Ah öj dar » INSER a RR RS PE AL Er PASSA £/bd 26 | 3.5 9.0 8.6 04 I ke 12.5 | » » Es lim ellan hu fyudets4län gäss. ooco- sonas. sees sas aa £/ba 4 12.2 12.2 11.5 14.3 | 15.3 OS » » » » Ööfverkäksbenens » VA Sa 32.9 Sl.o 33.3 | 42.0 43.8 | VERS NNP SRS sp knosen a ubred der ABN RAIS ARS INEERa SA öl Bär 09 | Bar BN be Ta | Underkaäkens längd i" 2 aföhufvudetsblängd ös oket set sees kip 9 45.1 45.5 43.8 45.7 | 427 42.9 | | » » oo» oo» mellanhufvudets längd. soooooooo-o------ k/ba 96 | 60.9 62.5 60.0 61.6 | 55.8 D7.4 | | Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 4 af minsta kroppshöjden.... ä/å 4 | T1.4 80.0 95.2 | ? | 71.4 76.9 | | Mellankufvudets längd i 4 af hufvudets längd...sosooooo--o---- on >> balle 6LN RT 74A UP I TERRAN de Fetsikstypen är här tydligen urskiljd 1 enlighet med våra föregående iakttagelser, men frågan qvarstår, huruvida ej den yngsta gruppen oaktadt sitt större antal gälräfs- taggar och andra öfverensstämmelser med den pycnocentra blåsiks-gruppen, snarast bör be- traktas såsom ett ungdomsstadium till den manocentra fetsiks-gruppen. Härför talar den omständigheten, att dessa små sikar uti flera sådana karakterer, som tydligen förändras med åldern, hunnit längre uti denna förändring än N:r 155 och 156, hvilka dock hafva större kroppslängd: — så t. ex. i afseende på minsta kroppshöjden (dä) som är större, och ögonens längddiameter (c), som är mindre. Detta antagande vinner bekräftelse genom en undersökning af de båda former våra tabeller upptaga från egendomen Villingsberg i Nerike, om hvilka vi dock icke känna, huruvida alla exemplaren härstamma från samma sjö. De tre exemplaren, N:r 195—197 i tabellerna, hafva af WIDEGREN varit bestämda såsom hörande till den af honom upp- ställda arten Coregonus megalops, och två af dem, N:r 196 och 197, omnämnas i hans redogörelse för denna art'). Med iakttagande af det inflytande åldersskillnaden utöfvar på procenttalen ser man lätt ur följande sammanställning, att de mindre exemplaren till- höra en mera utvecklad form, i den riktning vi ofvan påpekat, mera aflägsnade från öfverensstämmelserna med siklöjorna, hvilket ock i främsta rummet gifver sig tillkänna genom det mindre antalet gälräfstaggar. De genomgående skillnaderna äro följande: 1) Bidrag till kännedomen om Sveriges Salmonider, Öfvers. Vet. Akad. Förh. 1862, pag. 74 sep. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 257 N:r 196 och 197. N:r 195 Min. Max. Kroppslangdensuttryck bris millimeters ..c-o bee ed ere NAN SN See Se Sr er SS a 205 170 179 Antal gälräfstaggar på endera kroppssidans första gälbåges.soooooooooooossossooonooonoo non Spb 30 24 21 Mellanhufvudets längd äger fler pp slan gdenj.c--s ses SEE SARA ena ra ee bala 90 15.6 16.2 16.6 Ryggfenans bas » on PN ER An SE RESA Et SES SA SR AS SE SEE TN na 12.2 11.2 11.5 » höjd » on DAR ERNER ARE RAR SR ONS RA o/a 17.1 17.6 17.9 » bas BERN TA ESSEY ILO) Leeds ESA EL SALU ES SES ST BARA ET MO RE n|o 6 71.3 62.6 65.3 Bröstfenornas längd IR VIEKTO PpSlan gde nas see Aer ARN RN ISA Pla 2 15.1 15.2 15.3 Bukfenornas afstånd från nosen » » PLA ov FERR ES tft a BLA rea yn rla 96 45.9 46.8 47 ” längd » on » 2 k 15.6 14.7 14.3 » » » » bröstfenornas längd 103.3 96.3 97.3 Postabdominallängden OA N ES KTO PJ BLAD g ÅL CTL ass oe oc oc ses Ane SE ASS SERA I VANA la 3 23.9 25.3 26.3 Analfenans afstånd från nosen » » » la 36 68.8 71.1 71.2 » bas DD ” LÅ 12.2 12.4 12.9 » höjd » oh » LÅ 10.7 10.1 10.6 » » » » dess bas vå 87.7 78.3 35.5 Stjertfenrotens ryggkant AROVIKTOPPSlängdenjs--.2,E5.s torg ok ssör osek n an ARSA Yja 2 8.3 9.0 9.4 » bukbrädd » on ST NA RvR RAR SNS DE DE SAS tr Sr ekefe Za K 8.8 8.2 8.4 Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 4 af kroppslängden s..ooooooooooosoooensnonnonnnn non non nn äla 96 6.3 5.3 D.9 Ögonens längddiameter i 4 af hufvudets längd .........oooooononosonnnnenonnnnnnnnnnnnnnnn nn ann c/v 4 25.6 28.0 28.2 » » SO NEmellanhufvudets; JängAk-s--sse.ssss sees e eo BES SEN NANANeNNE c/ha 34.4 34.5 36.0 » — höjddiameter » » hufvudets Hy Uresbröederas ans rsD kade äred aside stenen dy 23.3 24.7 20.4 » » DA NSNTTIGI - seespesrttrtosrörstsör SPN dv, & 31.3 J1:00 | Sl.s Nosens bredd » oo» » CSS SEE SER EN RAS SERA EE ERA SNR e/bda 96 21.7 19.4 20.7 » höjd » » hufvudets Hy Ussssnsosssseraöcaonssassessdaorns Sass flv 9.3 Eke 10.7 » » yo Ein ej Lan NT LVU Ge CS: 0 rer SRA SNES [va & LLQ 12.2 | 13.3 Då » HI» ENOfVerkaksbhenens; (IN, =. teacet ser e TENNEIGN SAT fln 2 34.8 30:03 | 33.0 »” » NE NA TN OBEN 8: DTE 0 USES odon do koks d a Or UAE SA ONA EET Sle & HU 63.3 | 63.6 Interorbitalbredden » » hufvudets längd... Ib 96 31.6 33.0 | 33.8 Öfverkäksbenensi längd] », oh kröppslängdel-s..-.--s-----c--sssosocrsnesinonoresren sne n ace ja 2 D.6 5.6 0.8 ” » EE LU LVU dl CSS ÄN SALE ms oso sobre cor scr se ss EE EESOSE SARAS h/y 926 26.7 27.5 I 28.2 » » sem ellän hufvud etstlängtosssoosseosscossss sosse ss SEAN hva 26 30.9 34.5 | 30.3 ” » » » underkäkens » 60.5 62.5 | 62.5 » bredd » » mellanhufvudets =» 12.5 13.1 14.1 » » » » underkäkens » 21.1 23.8 25.0 » » » » öfverkäksbenens — » 34.8 38.0 40.0 Underkäkens längd 2» fä mellänhufyndets. (0) oöoloscoocesoese-nssssssessssssnsrsrrrnnnes k/ba 26 59.4 56.5 55.9 Undergällockens längd » » hufvudets DN I gd bona ere So rnr S So SADE oa sid Sas oeG Up 9 30.2 27.5 29.6 » » Pi» mellanhufyudetsl Vi esso-oeooccvsdescsssessssseSosaserssscsdee Up, 36 40.6 30.3 36.2 Minsta kroppshöjden » » hufvudets RAKA SEO Ar SpA AN ON SR ål 32.6 33.0 33.8 » » rr mellanhufyndetsji ML ro-oosiooooseoco=o sten scsssssnssnass acne å/b> 26 | 43.8 41.4 42.4 Mellanhufvudets längd » » ryggfenans afstånd från nosen ssommsoosssossssessossnnnnnnn > V2/M Jo 35.6 37.2 37.6 » » Jens sNO VIE (SÄD SA seoosos ronne casinon ossesessrisnsseorossnassnES b2/p 90 74.4 did 81.7 Ryggfenans afstånd från nosen i 2 af bukfenornas afstånd från nosen s.ommsoooo------- m/r 9 Calvi 91.0 95.0 Postabdominallängden i 4 af ryggfenans afstånd från noseD ssmmosssossesssnesenrnnnnnnnn nan tm 36 D4.4 56.6 61.9 Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 2 af minsta kroppshöjdens...s.oo-s-e-----s------s-- >>> ära 9 92.9 (9:2 83.3 EK. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 8. dö 258 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Åldersskillnaden uttrycker sig här, som vanligt, bland procenttalen tydligast uti ögonens med åldern aftagande relativa storlek, ehuru äfven dervid ett undantag före- kommer (jfr 2/», 4); och till samma förklaringsgrund äro att hänföra såväl mellanhufvudets hos de yngre exemplaren jemförelsevis större längd, som det hos dessa kortare öfverkäks- benet och deraf beroende proportionstal; men med det mindre antalet gälräfstaggar följer dock en högre nos, äfven i förhållande både till mellanhufvudets och till öfverkäksbenens längd. Detta samband synes göra oss berättigade, oaktadt vi sakna omedelbara iakt- tagelser öfver utvecklingsgången, att till fetsiks-formen hänföra de manocentra exemplaren, såsom vi äfven gjort vid bestämningen af de små, eljest blåsiklika men slutligen spets- nosiga, ofvan anförda exemplaren från Enare-träsk. Att emellertid å andra sidan hos fetsiks-formen, såvida denna bestämmes efter en tydligt utpräglad nosform, ett jemförelsevis stort antal gälräfstaggar kan förekomma, visa oss de i våra tabeller under N:r 334—337 upptagna exemplaren af sik från Indals-elfven, af hvilka åtminstone de tre äro tagna samtidigt och under gemensam lek, hvarföre de väl svårligen kunna urskiljas till verklig art- eller ens form-skillnad. Nosformen lemnar här intet spår till genomgående skillnad; men underkäkens längd följer den vanliga regeln för sambandet med gälräfstaggarnes antal, hvilket således äfven här visar sin betydelse för formskillnaden, såsom framgår af följande sammanställning: | | N:r 834 och 335. | N:r 336 och 387. | | 1 i Min. Max. Min. | Max. | | | Kroppslangdenguttnycktulgmilli meter == seSs3sesess ense esse se Tess cl BSTN SA 273 356 | Antal gälräfstaggar på endera kroppssidans första gälbåge ssmmoomoooesesse non Spb. 31 30 28 29 » strålar i analfenan 14 14 1l7( lg EE fa [0 TNG Ka) NIT IG sr RR EE EE RE ASEA RA uar 85 did 99 | | Ryggfenans afständ från nosen i 4 ED: 46.1 42.7 44.7 | » bas » on SNRA FAS DE SERA 20 fa FOG EST OAS 12.3 10.6 10153 | » höjd » oo» SFR a a öar 46] ID:3L I Lö AS) BG | » bas » » dess höjd 20 RIS RSA 67.1 68.7 | Praeabdominallängden/.:r42talykrtoppslängdens------.- 52.8 DD. 48.7 D2.7 Ryggfenans afstånd från nosen i 4 af bukfenornas afstånd från nosen......... mi 96 92.4 95.2 87.6 Ia Med ett så stort antal genomgående skillnader föreligger ingen svårighet att ur- skilja två former, såvida endast karakterer behöfva uppsökas: — och de här anförda karaktererna, +t. ex. fjällens olika antal, ryggfenans form ("/.), analfenans strål-antal eller längden af dennas bas, den sistnämnda särskildt i jemförelse med ryggfenans bas ("/x), hafva esomoftast blifvit ansedda såsom säkra artkarakterer —; men exemplarens samtidiga förekomst och lek på samma ställe i samma flod äro, såsom nämndt, talande bevis för att de tillhöra området för samma forms föränderlighet. De kunna på denna grund äfven tjena till förklaring af förhållandet mellan de båda af befolkningen vid Vettern urskiljda formerna af sik, hvilka Riksmuseum erhållit under olika benämningar. Den ena af dessa, som visar sig vara pycnocenter, lär enligt uppgift benämnas grönsik, den andra, som är manocenter, kallas hvitsik. Om de i våra tabeller upptagna exemplar af Vetterns sikar, N:r 292—311, ordnas efter gälräfstaggarnes antal, finna vi, att denna karakter (Spb = 30) hos de allra flesta sammanfaller med en annan, denna äfven här hemtad från nosens form, på det sätt att de pycnocentra hafva nosens bredd mindre, de manocentra deremot större än 14 procent af hufvudets längd eller 19 4 af mellanhufvudets längd. Endast två exemplar, N:r 296 och 297 i tabellerna, göra undantag härifrån, i det att det förstnämnda i förening med ett större antal gälräfstaggar har en bredare nos och det sistnämnda med ett mindre antal gälräfstaggar har en smalare nos. Dessa undantag öfverensstämma emellertid i detta hänseende med det förhållande, hvilket vi ofvan sett vara rådande hos sikarne från Jockmock och Villingsberg, så att vi äfven här finna formdifferentieringen föregå på ett olika sätt på olika lokaler. Emellertid inträffar, att äfven om Vetterns sikar ej låta med genomgående karak- terer urskilja sig efter de grunder, som synas antydda i ofvanstående sammanställning af karaktererna för Indals-elfvens sikar, följa dock medeltalen hvarandra på båda lokalerna i afsende på följande formförhållanden: Medeltal. | | Vettern. | | | Indalselfven. | Vettern. 35) ME | 2.7 | 22 | Pycnocentra. | Manocentra. ÖR SNOK IE sele NER ; SR | : Sr | oäSU Min. | Max. | Min. | Max. Ryggfenans afstånd från nosen i 4 af kroppslängden.............----- mja 24 | 45.8 | 43.7 | 44.8 | 44.6 | 43.4 | 45.9 | 42.3 | 46.1 » » » » » » bukfenornas afstånd fr. nosen m/,» 24 | 93.8 89:5 | 91.9 | 90.5 | 85.9 | 94.5 | 85.5.) 95.7 Ögonens höjddiameter i 4 af hufvudets längd ssooooonmoosoos----- d/p 34 | 16.2 18.1 | 16:55) 14611) LD:25 |) L7E6 NALLE IRL OA » » » » mellanhufvudets lärgd ............- d/p, 26 | 22.8 | 24.3 | 22:2 | -22:9-] 20:38 | 24:01] 210-] 24:5 260 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. — ö.200 .0ii1Q(Q(!M!]!])jPRE I oc hh h Ä ÅL NN Medeltal. EN Vettern. Indalselfven. Vettern. Sm EE & 2 | Pycnocentra. | Manocentra. 20 22 22 |E9 2 27 | Min. | Max. | Min. | Max. Underkäkens längd i 4 af hufvudets längd osoooooooo- oooooo------ k/p 6 | 42.6 | 41.0 | 41.7 | 41.6 | 40.9 | 42:6 | 391 | 441 » » » » mellanhufvudets längd........ --.------ ljög AN DON FN HN RN rd KN DN Amnalfenans bas » on » » SE fö GA | TG I SON RN AN BAN far | re Öfverkäksbenens bredd i 4 af öfverkäksbenens längd............. il, 9 | 37.0 | 43.6 | 36.5 | 37.4 | 31.8 | 38.9 | 30:0 | 43.6 5 » oo» » underkäkens 3.45 YACHT ilk 4 | 25.4 | 28.7 | 24.3 | 25.9 | 21.2 | 26.1 | 20.7 | 29.3 Antal gälräfstaggar på endera kroppssidans första gälbåge...... Spb.il 33 | 28 32 25 31 35 18 29 I medeltal gäller således äfven för sikarne i Vettern, att de som bära ett mindre antal gälräfstaggar hafva längre framåt belägen ryggfena, större ögon, kortare underkäke, längre analfenbas och bredare öfverkäksben; men maximi- och minimitalen visa, att dessa karakterer der icke äro genomgående. Af dessa Vetterns-sikar äro sju exemplar afbildade på taflorna IV och V i figurerna 69—75 för att visa den jemna öfvergången från den smalnosiga till den brednosade for- men. Endast den förra (fig. 69 = N:r 292 i tabellerna, och fig. 70 = N:r 295) utvecklar sig här till näbbsik (ozyrhynch-form); af de öfriga skulle två (fig. 71 = N:r 296 i tabel- lerna, och fig. 72 = 298) hvar på sitt sätt kunna framställas såsom tydliga öfvergångs- former till .de mer och mer utprägladt brednosiga (fig. 73 = N:r 299 — Coregonus fera enligt WIDEGRENS bestämning af exemplaret; fig. 74 = N:r 310, och fig. 75 = N:r 311, som har sin närmaste motsvarighet i den brednosiga löfsiken uti Wenern; jfr fig. 66). En jemförelse af dessa figurer med hvarandra torde utan vidare visa ohållbarheten af de tre arter (Coreyonus oxyrhynchus, lavaretus och fera), som här skulle vara företrädda. Då vi sålunda sett, att ett större antal gälrväfstaggar äfven kan förekomma inom den högnosade (hypselorhyncha eller hvad vi ofvan kallat fetsik-)gruppen, kunna vi ej heller på denna grund till arten afskilja från hvarandra de fyra exemplar, hvilka våra tabeller under N:r 380—383 upptaga från Idefjorden vid Bohuslän. Alla dessa exemplar hafva nemligen nosens höjd större än 15 procent af mellanhufvudets längd, och 1 vissa punkter, såsom t. ex. i afseende på öfverkäksbenens längd, står det yngsta, pycnocentra exemplaret till och med framom de äldre i riktningen af den formkedja, som går mot likheten med Tsclhir uttryckt i reduktionen af nämnda bens relativa längd. Oaktadt skillnaden i gälräfstaggarnes antal, synes oss lika litet skäl föreligga att från hvarandra afsöndra former bland exemplaren från Mörkö —, N:r 319—322 i tabellerna. Bland de genomgående skillnaderna för dessa märkes visserligen, att ryggfenan har ett mera framskjutet läge hos det pycnocentra exemplaret, N:r 319; men detta förhållande står just i strid, mot hvad vi nyss funnit gälla hos sikarne från Indals-elfven och Vettern. Äfven bland sikarne från Stockholms skärgård och trakten deromkring, N:r 323—331 i tabellerna, förekommer samma förhållande, då ett exemplar, N:r 324, har ett större antal gälräfstaggar (34—35) och på samma gång lägre (f/», 4 = 14.6) och smalare nos ("/;, 4 = 19.s); men öfvergången till förhållandet i dessa hänseenden hos de öfriga exemplaren KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 261 från samma trakt är tydlig. Häraf tyckes framgå, att antalet gälräfstaggar hos sikarne i hafvet och dess bugter samt större tillföden liksom i Vettern icke har samma tydliga sam- band med formdifferentieringen som det synes ega i de mindre insjöarne. Likaså skola vi emellertid finna detta antal hafva ett ganska genomgående samband med nosens form bland de talrika sikar från Pite-elfs vattenområde, hvilka till allra största delen tillkommit Riksmuseum ur WIDEGRENS efterlemnade samlingar. WIDEGREN har från detta område urskiljt') fem arter sik af hvilka dock en (Albasken) såsom för honom »hit- tills okänd», icke kan anses vara företrädd uti de samlingar som stått till hans förfogande; de öfriga fyra skola vi här försöka urskilja. Våra tabeller upptaga tjugu exemplar här- ifrån under N:r 133—152. Ordnas dessa efter gälräfstaggarnes antal, kunna visserligen fyra särskilda former dock säkerligen utan artberättigande urskiljas. Bland dessa nämna vi 1 första rummet den i Lappland sedan länge under namnet Asp kända formen. Om denna skrifver L. L. LäEstADius i Karesuando 1831”): »4sp finnes i alla större sjöar, ända till Kilpisjärfvi i Torneå Lappmark. Leker om hösten i strömmar uti Oktober.... Är alldeles lik siken men skiljer sig på gälen, hvilkens taggar hos Aspen äro långa och fina.» WIDEGREN yttrar om den samma: »4sp (Coregonus sp.?) finnes i några af de mindre Lappmarkssjöarne, såsom Lanker och Wissträsk, men synnerligast i de större Lappmarksvattnen.» Formen har på detta sätt varit länge känd, och då den väl kan för- tjena ett eget namn, har jag dertill föreslagit”): Coregonus aspius. Till denna form höra exemplaren N:r 133—138 i våra tabeller och figuren 68 å taflan IV (= N:r 137 1 ta- bellerna). Den är säkrast att igenkänna genom det stora antalet gälräfstaggar, som är större än 41 (= 42 till 50) och den jemförelsevis låga nosen, hvars höjd är mindre än 61 (= 50 till 60) procent af dess bredd, hvarjemte minsta kroppshöjden är större än 38 (= 38.7 till 41.7) procent af hufvudets längd. Tyvärr känna vi dock denna form, — såvida den verkligen är skiljd från den nästföljande —, endast uti utvuxna exemplar, med en kroppslängd af 310 till 423 mm., och säkerligen skall den sistnämnda karakteren visa sig betydligt föränderlig med åldern. Den andra sikformen från Pite-området, N:r 139—141 i våra tabeller, har likaledes ett jemförelsevis stort antal gälräfstaggar, dock mindre än 39 (= 32 till 38), och nosens höjd, som dock ej stiger till 14 procent af mellanhufvudets längd (f/», 4 = 11.6 till SL är större än 61 (= 61.5 till 71.4) procent af dess bredd, då denna åter är mindre än hos aspen, nemligen mindre än 20 (= 18.g till 19.4) procent af mellanhufvudets längd. För öfrigt skiljer sig denna form från aspen — såväl som från våra öfriga exemplar af sik från Pite-området — genom ryggfenans jemförelsevis långt framskjutna läge ("/. 4”) = 40.7 till 41.9), genom de jemförelsevis långa bröstfenorna (”/., 4 = 16.1 till 17.1), genom den långa analfenbasen (”/. 4 = 11.7 till 12.9) och genom det i förhållande till hufvudets 1) Handl. och Upplysn. rör. Sveriges fiskerier, I, pag. 42 (Aftryck ur Handl. rör. Landtbruket, 24:de delen). Stockholm, 1866. 2 Manuskript förvaradt i Riksmuseum. Jfr. äfven P. LestaDiIus: Fortsättning af Journalen öfver missions- resor i Lappmarken, pag. 59 etc. 3) Öfvers. Vet. Akad. Förh. 1882, n:r 8 Sweden. pag. 189. Um 2 = 64.0—66.0; hos aspen = 55.1—61.2. 202 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. längd större mellanhufvudet (!2/, 4 = 76.5 till 78.3), hvilket i första rummet beror af undergällockens mindre längd (!/», 4 = 36.0 till 37.6; hos aspen = 37.7 till 41.6). Minsta kroppshöjden är ock i allmänhet mindre än hos aspen, hvilket tydligast gifver sig till- känna vid jemförelsen med mellersta stjertfenstrålarnes längd, hvilken hos denna form är mera än 80 (= 82.4 till 84.2) procent af nämnda höjd, medan densamma hos aspen är mindre än 73 (= 62.1 till 72.4) procent deraf. Alla dessa karakterer äro emellertid, såsom vi längre fram skola se, af den beskaffenhet, att de väl kunna vara ungdomskarakterer till föregående form. WIDEGREN har antagligen afsett denna form med benämningen Grå Sillack”) och identifierat den, under frågetecken, med den af honom uppställda arten Coregonus megalops. Också se vi, att densamma har jemförelsevis betydligt större ögon än aspen ke lö G= 202 till 23.9, hos aspen = 17.1 till 19.4; 26) och särdeles långa öfverkäksben ("/» 2 > 31). Båda tillhöra visserligen den högnosade gruppen; men den ena (N:r 289— 291 i tabellerna) har ett större antal gälräfstaggar (27—33) och i samband dermed be- tydligt längre underkäke ('/r Z = 76). Figurerna 66 och 67 å Taflan IV upplysa för öfrigt lättast och hastigast, huru de båda formerna i det yttre förhålla sig till hvarandra. Såvidt af LLovyps') och GÖNTHERS”) beskrifningar kan utrönas, har den förstnämnda formen på senare tider erhållit namnet Coregonus mazillaris, oaktadt den väl utan fara skulle kunnat bibehålla den af BrLocH gifna benämningen Marcena”), den andra är den starkast utvecklade näbbsikformen och må väl derföre kunna bära namnet Cor. oxyrhynchus (GESN., LIN.) Bland de öfriga Venerns-sikarne äro tre former utprägladt pycnocentra, med gälräfs- taggarnes antal högre än 30; och två utaf dessa former äro tillika tapinorhyncha (N:r 250 till och med 254 i våra tabeller), med nosens höjd mindre än 15 procent af mellan- hufvudets längd. Två utaf dessa exemplar hafva dessutom nosens höjd mindre än 58 procent af dess bredd och öfverensstämma häruti med Ringsjöns sik, hvilken af VALEN- CIENNES fått namnet Coregonus Nilssonii; tre exemplar deremot (N:r 252 till 254 i ta- bellerna) hafva nosens höjd större än 63 procent af dess bredd, och för denna form har 1) Anteckningar under ett tjuguårigt vistande i Skandinavien, I, pag. 62. 2) GC Ats Brita Musatlishar VI passSo 3) »Der abgestumpfte und vorn breite Oberkiefer»: BLocH: Naturgeschichte der Fische Deutschlands, TI, pag. 172, passar väl svårligen bättre på någon annan sikform. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:0 8. 205 jag sökt bibehålla det BLocHska namnet Coregonus Wartmanni”). Den tredje bland de pycnocentra formerna (N:r 255 till och med 260 i tabellerna) är utprägladt hypselorhynch, med nosens höjd större än 15 procent af mellanhufvudets längd, utom hos de yngsta. Denna form har jag i det följande provisoriskt benämnt Coregonus lavaretus pycnocentrus. De två återstående sikformerna i Venern äro manocentra (N:r 261—286 i tabellerna) med gälräfstaggarnes antal på första gälbågen mindre än 30. Den ena formen (N:r 281 —286 i tabellerna utmärker sig genom en jemförelsevis lång nos, i allmänhet längre än öfverkäksbenens längd (e, > h) och små ögon, hvilkas höjddiameter är mindre än 22 pro- cent af mellanhufvudets längd och i allmänhet mindre eller föga större än hälften (högst 55 procent) af nosens längd: — jag har derför provisoriskt benämnt denna form Cor. lava- retus microps, medan de öfriga manocentra exemplaren må bära det Linneanska namnet Cor. lavaretus. För att lemna en öfversigt af dessa formers förhållande till hvarandra sammanställer jag här medeltalen af de i tabellerna för dem beräknade procenttal och af de öfriga upp- gifterna om dem: SE | SS TES SEE SE Vid en medelkroppslängd, uttryckt i millimeter....ooocoosoosoooossoronecoorsoen soon ann al 333 | 347 | 276 | 277 | 409 61 |377 Antal gälräfstaggar på nedre delen af högra kroppssidans första gälbåge Spbd, | 22 24 23 17 16 TORNES » » » hela framkanten » » ” » » Spbd | 34 36 36 27 25 20: 129 » » » nedre delen » venstra » » » Spbs, | 22 23 22 18 16 157 NaN) » » » hela framkanten » » » » » Spbs | 34 | 34 32 28 20 267 1130 ENE 9 UTA LATPIILY 2 EC TN Ro AS mo a EE me nm NES SR GEA SSE D14—15|] 14 14 13 3 |13—14] 14 » HI HV OFATAL Len ANNE: s Oe el SLA BULURSSN SS RET AKER ASO aAa doses ÅA 16—17| 15 15 15 14 14—16] 15 | » DTE DYDEOS UTEN ORT A Loe dee SSE fo rader Egede Sonet dess das se ad sdDels I ) ) 16 15 |15—16| 16 | » ” HUD Ukfen Orn a 2 BENEN beror reds a ash ere rdr ssor das Sosn see DSSSasES | 2 z 12 11 I11—12] 11 3 Nf) ällbisidölinientgs. ehe LT I RAL Ra rn ra sten . lat. 3 | 92 | 90 |[87—921 93 | LIFE N205miL 21:60 2a:2] | 14.7 | 14.8 | 15.9 | 16.2 | 43.7 | 45.3 | 46.6 |46.2 Hufvudets längd i Mellanhufvudets längd » Ryggfenans afstånd från nosen » (ET07s IOK » bas » | » höjd » | 15.4 | 14.9 | 16.5 |15.5] Bröstfenornas längd ” 14:8; || "15:6'] 1657 14.9] Preabdominallängden » 2 | 28.8 | 30.4 | 32.1 |30.7) Bukfenornas afstånd från nosen »- » 2 FER ERT TOS EAT RETAANE ”/a 21 50.1 | 49.0 | 48.5 | 48.1 | 50.3 | 50.5 |53.5 » längd » oo» DRF ja fenan ae a 0 SLE RA sfa 41 14.1 | 14.9 | 14.3 | 14.2 | 14.1 | 15.1 |13.8 | Postabdominallängden AS ET OMESE, Jc KISSE ESKS RNE a | 24.2 | 26.5 | 25.9 | 25.2 | 24.9 | 23.1 |23.3 Analfenans afstånd från nosen » oo» IT Pra dosan NINI Ua 1 72.8 | T3.9 | TI.4 | VP Ted rest TES » bas » on TA Rd ESR v/a 261 10.9 | 10.8 | 11.1 | 10.7 | 10.3 | 10.2 |10.] | » höjd » on Må kd IV I LETAT la" 19:90). 10:e |" 10:38 I 10 | 10:38) IT:s) 10: | Stjertfenrotens ryggkant » oo» DL Most ossd pen ARE Yfa kl 9.0: | 94 BT 1 OA 8.6 6.9 | 8.6] | » sidolinie » on REAR SAN du i/a | 18.4 | 18.4 | 13.5 | 13.3 | 12.7 | 11.9 I12.l TyYEBrOCH: Vr c:rTkpag. Lod: K. Vet. Akad. Handl, Bå 21. N:o 8. 2 266 SMITT: RIKSMUSEBYTS SALMONIDER. Stjertfenrotens bukbrädd KG RATEKTO PP SLAN de Nesser SSE ae 2la Ho ” minsta höjd DD NR RE SP SS SARA la HG Mellersta stiertfenstrålarnes längd » » LV IS LOTEASE TIA älg 4 Längsta » » » on PREL 1 RS SER orka DEE DA öla 4 Ögonens längddiameter i 4 af hufvudets längd + H H H H H i H H i H H H H o 35 — - » höjddiameter =» » » » vå Nosens bredd FD » » 26 » — längd » on » » 4 » höjd DEND » » 4 Interorbitalbredden » oo» ” » å Öfverkäksbenens längd » » » » gb Underkäkens » TD » » sb Undergällockens — » » oo» » » 96 Minsta kroppshöjden » oo» » » vå Mellanhufvudets längd » » — » > a Ögonens längddiameter i 24 af mellanhufvudets längd H H H oo Så w -X » höjddiameter » » » » 96 Nosens bredd DY » » 4 » > höjd > » » 46 Interorbitalbredden » » » 6 Öfverkäksbenens längd = » » » MINGEL oo LISTE NESS R(da 20 » bredd — » » » HE Arne RT SA SS [da H Underkäkens längd — » » »” Sys s NIST TI SNES UR klba 26 Undergällockens — » » om HRT BIL STEN SANS ST SNES Up 90 Analfenans bas DD » HE SERA REN SRS SANAESEE v/da Ho Minsta kroppshöjden » on » DNE Tore sasse Ae SS SANAE by 26 Öfverkäksbenens bredd i 4 af deras Jän Sd SIAn OR SLE ST ilp I » » EAST A ET KK e DS Nk Re NA AEA ESRN il 9 » längd 0 » 0) UR SA ERA RR STAKE Re) SN ARR hg 9 INOSen sel 0) d "1796 &A£$ Ad egskiDLe td dNA s.k og. re esse LASER ARN BR NER SORAN fle 4 »” DENNE öfverkaksbenensylangde tsk: se jua des SAN re Fn 4 Mellanhufvudets längd i 4 af ryggfenans afstånd från nosen.................. bo/m | Postabdominallängden » » » » » NR SR SA ENE tn, Ryggfenans afstånd från nosen i 2 af bukfenornas afstånd från samma punkt /r 2 Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 4 af minsta kroppshöjden älä Vid uppskattningen af dessa medeltals betydelse 5 S je = SAS g z SI SES ES SA ESS SJ ES) Sum Ses YSL TS FIS Sege Sol be Pan SS |3 AT 8 rm |A | Aa LG FN FIS GG eg ES as SSR AS SES ASS 23 YRSA ÖN SR KORR HEK TS Sod SÄS | SISKSN 2 sie eg, Re | AONESKA || Se Fin ST TS SE TSE . kd KA 7.8 | 8.3 8.3 Gt en Sal UN de T.A Ta BONES NES DM. 105 5.5 5.9 5.71 6.2 1 6.0 19:4 | 19:2 | 18.8 | 18.7 | 17.0 | 18.6 | 18:9 20.4 | 20.7 | 22.7.1 22.1 | 17:5 | 19.9 | 19.1 1759, [ölen 96 LTR Eaal65T 15.7 | 15.9 |.16:7 | 15.7 | 16.3 | 20.4 | 20:2 27.1 | 26.8 | 26.0 | 26.7 | 31.2 | 30.4 | 26.6 AE LOSE ES STON a BSS 30.7 | 30.8 | 29.6 | 30.6 | 27.8 | 28.8 | 30.9 27.1 | 26.9 | 27.5 | 28.0 | 27.9 | 32.8 | 32.0 42.1 | 40.9 | 43.3 | 42.2 | 41.0 | 40.4 | 42.6 28.6 | 29.4 | 30.0 | 29:1 | 27.9 | 27.6 | 28.3 34.4 | 38.8 | 37.8 | 36.5 | 34.7 | 33.3 | 32.8 74.0 | 75.7 | 74.6 | 75.0 | 73.9 | 73.4 | 73.0 27.6 | 27.1 | 30:4 | 29.2 | 23.7 | 27.0 | 26.1 24.2 | 23.2 | 26.2 | 25.3 | 21.2 | 22:9 | 23.3 21.2 | 20.9 | 22.3 | 21.0 | 22.6 | 27.1 | 27.7 12.7. | 14:31 | 15:17 |, 15:90] LZ) = |VA9:0 41.5 | 40.7 | 39.6 | 40.9 | 37.8 | 39.2 | 42.4 36.6 | 35.6 | 36.9 | 37.2 | 37.8 | 44.7 | 43.7 13:22.) 13:4 | 143 |o14:5 0) 15:77) 17.4 | 159 56.9 | 53.1 | 58.1 | 56.5 | 55.6 | 55.0 | 58.5 38.6 | 38.9 | 40.2 | 38.8 | 38.0 | 37.6 | 39.1 72.1 | 71.4 | 76.0 | 73.2 | 69.5 | 64.1 | 66.9 46.5 | 50.6 | 50.7 | 48.3 | 47.0 | 45.4 | 45.1 35.9 | 37.6 | 38.3 | 39.6 | 41.7. |.39.1 | 36.4 23.1 | 24.7 | 24.4 | 26.3.) 28.4 | 31.7 | 27.2 64.4 | 65.9 | 64.2 | 66.4 | 68.2 | 81.2 | 74.8 54.5 | 68.0 | 70.6 | 75.5 | 78.9 | — | 67.5 34.6 | 40.2 | 42.7 | 42.9 | 47.4 | — | 43.6 33.3 | 34.5 | 33.3 | 33.2 | 32.6 | 33.9 | 34.9 53.1 | 60.8 | 59.2 | 57.5 | 55.0 | 49.6 | 50.3 91.0 | 89.4 | 90.6 | 90.0 | 91.0 | 92:5:| 88:3 73.6 |-72:4 | 73.81 83.9 | 82.61 86.5 | 82.5 har man naturligen att i främsta rummet beakta, att de företräda förhållandena vid olika kroppslängder och således äfven visa ålderskarakterer. Såsom vi uti det följande skola se, gå dock dessa i flera punkter uti motsatt riktning mot hvad eljest för sikarne är gällande regel; och särskildt framträder detta uti åtskilliga af de karakterer, som enligt medeltalen skulle gemensamt utmärka Cor. ozxyrhynehus och maxillaris, hvilka derigenom, oaktadt sin storlek, komma att före- träda ungdomsskeden. Hos dem äro nemligen i medeltal hufvudets och mellanhufvudets KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l|. N:o 8. 267 längder och mellersta stjertfenstrålarnes längd i förhållande till kroppslängden (jfr. ?/a, ?2/a, ä/;) de största och postabdominallängden i samma förhållande (jfr. :/.) och i förhållande till ryggfenans afstånd från nosen (jfr. '/m) den minsta, tvärt emot regeln för åldersför- ändringarne. Likaså nosens bredd och öfverkäksbenens samt underkäkens längd i för- hållande till hufvudets längd (£/;, '/» och +/;) och de båda förstnämnda i förhållande till mellanhufvudets längd (£/;, och "/;,) de största men minsta kroppshöjden i förhållande både till hufvudets och mellanhufvudets längd (£/» och £/;,) samt analfenans bas i förhållande till sistnämnda längd (”/,,) de minsta, i strid mot nämnda regel. De för dessa båda former i medeltal framträdande gemensamma karakterer, hvilka deremot äro att förklara genom en starkare utveckling af åldersförändringarne äro följande: ryggfenans läge (”/a), praab- dominallängdens storlek (2/.), bukfenornas läge (”/.), analfenans höjd (F/.) och förhållandet mellan käkarnes längd ("/;). Så länge vi nu känna dessa former endast i utvuxna eller till och med förvuxna exemplar, synes det mig naturligast att förklara dem såsom ab- normiteter eller ock, hvad måhända troligare är, såsom återslag 1 utvecklingen, sådana vi förut funnit på fera ställen i denna undersökning af lax-familjen. Härvid är ock att märka, att skillnaderna dem emellan endast äro uttryck för det vanliga sambandet mellan antalet gälräfstaggar och öfriga karakterer, så att mazillaris har sin motsvarighet uti de yngre åldersskedena hos lavaretus pycnocentrus och oxyrhynchus sim motsvarighet hos den manocentra lavaretus. Den starka förlängningen af nosen är, såsom redan NILSSON anmärkt"), ingalunda egendomlig för ozyrhynchus utan förekommer i de mest olika utvecklingsgrader hos alla lavaret-former”), oftast såsom ett könsmärke, dock ej uteslutande, för de äldre hannarne, och motsvarar tydligen nosens förlängning hos laxarne, ehuru underkäksspetsen hos dem tager öfverhanden dervid; och lika litet som man hos laxarne kunnat grunda någon art- bestämning på detta förhållande, lika litet är det möjligt hos dessa sikar. Medeltalet för nosens längd (4/;) är också störst hos lavaretus microps, och huru näbbsikformen utvecklar sig hos den typiska lavaretus, visar fig. 85 å Tafl. V). Att jag här urskiljt lavaretus microps såsom en särskild form, beror derpå att lik- nande former på andra ställen förekomma äfven uti yngre åldersskeden; men att karak- tererna såsom sådana endast äro uttryck för en högre utveckling af åldersförändringarne i afseende på ögonens under tilltagande ålder aftagande relativa storlek och nosens under samma förhållande tilltagande längd, visar sig tydligast här, då alla microps-exemplaren äro större än de utaf den typiska lavaretus. Enligt ofvanstående medeltalstabell skulle man emellertid endast uti tre punkter kunna vänta att finna genomgående karakterer 1 samband med ett olika antal gälräfs- taggar, nemligen uti längderna af ryggfenans och analfenans baser i dessas förhållande till kroppslängden ("/a och ”/.) samt i öfverkäksbenens form (i/1). De förra äro hos de manocentra formerna i medeltal kortare ("”/,. 2 = 11 och ”/, Z = 10.s), hos de pycnocentra längre; och öfverkäksbenens form är hos de manocentra 1 medeltal bredare ('/, 2 > 39), hos de pycnocentra smalare ('/, 4 = 39). Men en blick på de särskilda procenttalen i mått-tabellerna visar lätt, att dessa karakterer ingalunda äro genomgående. Och resultatet 1) Skand. Fauna, Fiskarne, pag. 453. 2?) Den förekommer äfven hos de små lavaret-exemplaren från Enare-träsk, se fig. 89 å Taflan V. 268 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. blifver, att en indelning af Venerns sikar uteslutande grundad på gälräfstaggarnes olika antal skulle vara artificiel, då den ej åtföljes af andra karakterer. En naturligare indel- ningsgrund lemnas visserligen af nosens olika höjd; men ofvanstående medeltals-tabell visar, huru jemnt procenttalen stiga för denna höjd i förhållande till både hufvudets och mellan- hufvudets längd (f/» och f/,) uti den ordning, i hvilken vi anfört de särskilda formerna, hvarföre ock gränsernas bestämning kan vara mer eller mindre godtycklig. Dock visar sig, att om man bortser från oxyrhynchus och magillaris, befinnas de öfriga former, hvilka vi kallat hypselorhyncha, jemte sin högre nos hafva i medeltal följande gemensamma karakterer till skillnad från de tapinorhyncha: deras mellanhufvud är mindre (jfr. 2/.), deras ryggfena högre (2/a) deras stjertfena är kortare (?/.). deras interorbitalbredd mindre (2/5) och deras öfverkäksben äro längre ('/») och bredare ('/). Emellertid äro icke heller dessa karakterer genomgående, — längre än till medeltalen. I Venern hafva vi således kunnat igenkänna samma två typer af egentliga sikar, som i de mindre insjöarne 1 Sverige af befolkningen urskiljas under benämningarne blåsik och fetsik, — och i Venern tyckas dessa namn motsvaras af löfsik och gråsik (näbbsik) —, men de blanda sig här tydligen med hvarandra och ernå en kroppsstorlek, hvars mot- stycke vi endast funnit i hafvet, Vettern och de största Lappmarkssjöarne. Att de til namnet äfven sammanblandas af befolkningen, se vi af N:r 254 och 278 i tabellerna, hvilka äro fullkomligt lika stora och till det yttre särdeles lika hvarandra. De hafva också till Riksmuseum inkommit tillsamman och under samma benämning; men jemför man deras antal gälräfstaggar och särskilda procenttal i tabellerna, skall man finna skillnader dem emellan — ehuru ej särdeles starkt utpräglade i alla de hänseenden, som karakterisera den typiska skillnaden mellan blåsik och fetsik; och dessa skillnader följa på ett noggrannt sätt de regler, vi eljest härvid funnit gällande. Af det föregående bör vara klart, att hvarken gälräfstaggarnes antal eller nosens form såsom enstaka karakterer kunna vara tillräckliga att uttrycka verklig artskillnad bland sikarne, såvida genomgående karakterer för sådant ändamål erfordras; men i sin förening äro de särdeles lämpliga uttryck för förhållandet emellan de olika former, som bero dels af lokalen —, då blåsikstypen företrädesvis tillhör färskvattnen och särskildt de mindre insjöarne, medan fetsiktypen når sin högsta utveckling i hafvet och dess större tillflöden samt de större insjöarne —, dels af deras ställning i hela den egentliga sik- typens gemensamma utvecklingskedja. På denna grund har jag 1 den systematiska fram- ställningen urskiljt de båda ofvannämnda formgrupperna: Coregonus Wartmanni”): — blåsiks-, asp-, grönsiks- eller löfsiks-gruppen —; och Coregonus lavaretus”), som bär de svenska namnen: fetsik, bottensik, gråsik, storsik, näbbsik och möjligen ännu en del andra namn. Den förstnämnda gruppen innehåller de tapinorhyncha formerna, med nosens höjd mindre än 15 procent af mellanhufvudets längd (£/», 2 <= 15), hvilka i allmänhet ock äro pycnocentra, med gälräfstaggarnes antal större än 30 (Spb > 30); den sistnämnda gruppen är hypselorhynch (7/;, 4 > 15) och i allmänhet manocenter. ) BLocH: Naturg. der Fische Deutschlands III, pag. 161, tab. 105. ) LIN. Syst. Nat., ed. X, pag. 310; BrLocH, 1. c. I, pag. 163; GÖUNTHER; Brit. Mus. Cat., Fish, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 269 Inom den förstnämnda gruppen hafva vi uti det föregående urskiljt Pite-områdets Asp (Coregonus aspius), med ett större antal gälräfstaggar (Spb = 42 till 50) än hvad vi eljest funnit bland Skandinaviens sikar; och i Venern hafva vi uti förhållandet mellan nosens höjd och bredd (f och e) funnit ett uttryck för skillnaden mellan Ringsjöns blåsik (Core- gonus MNilssonii: £/e 2 = 61) och den mera utvecklade Blåsiken (Coregonus Wartmanni: fle 4 > 61); men ännu en tredje form blåsik, Bolmens-siken, förekommer inom Skandi- naviens område. Med tre exemplar af denna form, hvilken jag provisoriskt benämnt Coregonus bolmeniensis"), hafva vi börjat dessa undersökningar af de egentliga sikarne, då vi ofvan jemförde dem (N:r 200—202 i tabellerna) med likstora exemplar af fetsik från Jenisej. Ett annat exemplar (N:r 195 i tabellerna) har ofvan tjenat oss till upplysning om förhållandet mellan en äldre Cor. bolmeniensis och yngre Cor. lavaretus. De karakterer, som utmärka Cor. bolmeniensis, äro redan antydda i den formskillnad i afseende: på minsta kroppshöjden, som visade sig bland Ringsjö-sikarne, och de äro här endast ännu mera utpreglade, såsom 1 allmänhet motsvarande ungdomskarakterer, hvilka under vissa förhållanden kunna längre bibehålla sig. Nosens form är hos de äldre den hos Cor. Nilsson vanliga, ehuru vanligen lägre (jfr fig. 76, b med fig. 78, b, båda å Taflan V); men hos de yngre, ännu vid omkring 200 mm:s kroppslängd (jfr fig. 77), på- minner den om nosen hos Omul eller hos Pollan. Den låga stjertfenroten synes emellertid vara den mest utmärkande karakteren för Bolmeniensis, hos hvilken den vexlar på föl- jande sätt enligt våra tabeller: Min. Med. Max. IMinstaSkroppsnojden usslalftkroppslängAdenio---.o—c------crsscocosac resas oss sn RAE åla 4 6.1 6.7 7.0 » » 2) FT LIRA BS ENL EN i) aa bn LSS RA SE RR SR ROTE SAR AR TREE Ta a å/p 4 29.0 33,4 35.7 » ” An äm ellanhutvudetsklan gd oets ssh tess Sseeee ee sSr SSE ä/da 4 38.5 44.1 46.9 AT FRVi de ne kröp pslang d;filtiny Ckb lm lim eten = sr... oc oe seas oe ssseo so SSE SRS des a 141 192 218 ochi med ettjantal" gälräfstaggar vexlande melläs.lotnoosoocss-ooboodossoseseseroseeesen ene t ena SANESpD 27 32 35 Sådan förekommer bolmeniensis, enligt Riksmusei samlingar, uti Lappland (vid Qvick- jock), Helsingland (i Letssjön), Nerike (vid Villingsberg). Småland (vid Yxkullsund, i Berga-sjö och i Bolmen) och i Norge, enligt exemplar insända af Konservator COLLETT från Hurdalssjön, ofvanför Christiania, från sjön Spirillen i Valders och från Langfjord- vandet i Syd-Varanger. Så länge jag icke känner någon annan sikform än denna från sjön Bolmen, hvar- ifrån densamma fera gånger kommit mig tillhanda, måste jag antaga, att den förelegat NILSSON vid hans beskrifningar”) af gråsiken (Coregonus lavaretus); och den är således en af våra allmännast kända sikformer. Att den dock icke eger något artberättigande, såvida 1) Ofvers. Vet. Akad. Förh. 1882, N:r 8, pag. 38; Great Int. Fish. Exh. London 1883, Spec. Cat. Sweden, pag. 190. 2) Observationes Ichthyologice, pag. 7; Prodromus ichthyol. Scandinav. pag. 15; Skand. Fn. Fiskarne, pag. 458. Vid beskrifningen af nosen har NILSSon med uttrycken om dess höjd naturligen afsett något helt annat än hvad man numera dermed förstår. 270 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. dermed skall afses bestämd begränsning mellan formerna, hvarhelst och 1 hvilket utveck- lingsskede de än förekomma, framgår af de i detta hänseende särdeles beaktansvärda blå- sikar ur WIDEGRENS samlingar från Helga- och Bergunda-sjöar (vid Vexiö) i Småland, hvilka äro i våra tabeller upptagna under N:r 210—215. Dessa blåsikar lemna i de festa hänseenden en upplysande bild af de åldersför- ändringar, hvilka de egentliga sikarne i formseriens mindre försigkomna utvecklingsskeden genomgår, och särskildt visa de, huru minsta kroppshöjden, den för bolmeniensis mest utmärkande karakteren (se '"/« 4, "/» 4 och "/», 6) under tilltagande ålder stiger till likhet med den typiska Cor. Nilssontii. Och i sjön Åsnen”), en större sjö och närmare vattenområdets utflöde, är Nilssonti-typen utvecklad vid mindre kroppslängd än i de båda nämnda sjö- arne, som tillhöra samma vattenområde men äro mindre och ligga längre upp från ut- flödet i Östersjön. Här synes således, att Cor. bolmeniensis egentligen är att betrakta såsom ett ungdomsstadium till Cor. MNilssonti, hvilket dock på andra ställen (t. ex. i Bolmen) kan bibehålla sig såsom en särskild form. Så uppstå formskillnader, och sådan lär väl ock den allmännaste grunden vara för artskillnadernas uppkomst, hvarvid så- ledes det vigtigaste momentet utgöres af utvecklingen, med eller utan den utilitets- princip, som så skarpt men oftast, om ej alltid, obevislig framhålles i det »naturliga urvalet». »Den bästa och största sik fås från Nordmaling»: säger GISLER”), och af denna sort är ett exemplar, N:r 361, upptaget i våra tabeller. Det öfverensstämmer i de flesta hän- seenden med Angermanelfvens sik men har ett mindre antal gälräfstaggar och i enlighet dermed en kortare underkäke ('/;, 4 > 53.3). Dess hufvud är ock större: — hufvudets längd, liksom hos de typiska lavaret-formerna, större än 18 procent af kroppslängden —; hvarföre jag provisoriskt”) afskiljt detta och liknande exemplar under benämningen microps, hvilken eljest äfven skulle tillkomma de flesta Ångermanelfvens sikar, dem jag deremot benämnt microcephalus. Förhållandet är nemligen att bland Östersjöns och de större elfvarnes, liksom bland Idefjordens sikar och i sjön Refsunden i Jemtland samt i Venern och måhända äfven i Vettern förekommer en högre utveckling af den ålderskarakter, som ligger uttryckt i hufvudets och ögonens relativa förminskning, hvilken gifver dylika sikar ett karakteristiskt utseende; och i förening dermed att dessa sikar hafva ett högre eko- nomiskt värde må de nämnda egendomligheterna väl vara förtjenta af särskilda namn. Från Dalelfven (N:r 332 och 333 i mått-tabellerna), från Torne-elf (N:r 371 och 372 i tabellerna) och från Ladoga (N:r 379) har Riksmuseum erhållit pycnocentra exem- plar af nämnda microps-form; och om man jemför N:r 371 och 372 med öfriga exem- plaren från Torneå N:r 373—377), hvilka äro manocentra, skall man finna, att den van- liga regeln för sambandet mellan gälräfstaggarnes antal och nosens form gäller äfven här. De genomgående skillnaderna äro följande: 1) Jfr N:r 216 och 217 i mått-tabellerna. 2) Vet. Akad. Handl. 1753, Juli-—Sept., pag. 209. 3) Ofvers. Vet. Akad. Förh, 1882, N:r 8, pag. 38. Great Int. Fish. Exh. London 1883, Spec. Cat. Sweden, pag. 191. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. Dv Microps Lavaretus LM = pycnoeentrus typicus. N ST FE N:r 371 och | N:r 373 och | 376 =8 372. 374. ot NET NE 2 Min. | Max. | Min. | Max. | Min. | Maz. Antal gälräfstaggar på endera kroppssidans första gälbåge.. ......----- iSpb. | 32 34 24 2D 27 31 |27—28 Njosens, höjdö aerafy hufvudetsklängd -.-ssss5 oops rssg 5 groers sanna sed filö4 Zon II LSS ene EUR ran Er2:0NE ks » » Hikortsm ellan hu fvudetsjälangdE-krosce. >se rasa se area AA FA NESS NR RN a I | 16.0 » bredd » » hufvudets Ae = SSE SEE BR TE RANE 2/54 on RE 2 LEE IRL ESE GSi SRS ma lä SGT ” » PaEbylkem ellan' huvudets pp ESSER SAS Se ANe e/ba 9 | 23.4 | 23.4 | 20.9 | 21.7 | 21.1 | 22.0 | 22.0 fasa Dar hojd. Fors td essybre dd. ssseoctSesofe SEE SN FASO ESR SA a nea Ner O3:6MIF05:4- | sT0:05 KrudEskIR 06:75 KOSTAR IRyggfenansyibaspisdbatadessrhöjd-ssss sees ene Rae ee Nee ee 2yorsal OYT IRVO:BEIINORSSTIERTO:K TSE Öfverkäksbenens längd i 4 af hufvudets JängA..smmmmmssnoosssnnnnnn annan h/p & | 26.6 | 27.0 | 28.3 | 30.5 | 27.1) 27.1 | 27.9 As SET SSR INTNAE A/da.96 | 36.2 | 36.2 | 37.0 | 41:91 35.8 | 36:5V 38.0 Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 4 af minsta kroppshöjden........- ära & | 62.0 1: 70.8 | 81.0 | 81:o| 67.9 | 68:0 |; 73.1 | » » » » mellanhufvudets längd Dessutom visar sig, att den typiska lavaret-formen har både ryggfenan och anal- fenan högre än de öfriga Torneå-sikarne. I Torne-elf tyckas således dessa former vara temligen skarpt åtskiljda; men om man 1 jemförelsen indrager exemplaren af microps, microps pynocentrus och microcephalus från de öfriga, ofvan nämnda lokalerna, blanda sig de genomgående karaktererna inom gränserna för de särskilda procenttalens minima och maxima. Emellertid återkomma de i medeltalen; och vi skola der se dem såsom tydliga uttryck af formseriens gradvisa utveckling från blåsik-gruppens häntydningar om öfver- ensstämmelser med siklöjorna till fetsik-gruppens närmande mot Tschir-formen. N:r 168 i mått-tabellerna (= fig. 84 å Tafl. V), en microps från Refsunden, har underkäkens längd, såsom vi ofvan anmärkt, mindre än minsta kroppshöjden. Att denna karakter oftare kan förekomma äfven bland sikarne inom Skandinaviens område, tyckes visserligen framgå af GÖNTHERS beskrifningar utaf Cor. lapponicus") och Cor. humilis”); men att döma efter Riksmusei samlingar grundar sig denna hans uppgift måhända snarare på ett olika mätningssätt, beroende deraf att angular-processen ej alltid medtagits uti mätningen. Det nämnda Refsundens-exemplaret visar emellertid härigenom på det tyd- ligaste öfvergången till den i Hvitahafs-området och öster ut derifrån alltmer öfvervägande lavaret-form, åt hvilken jag sökt”) bibehålla den af Parras”) uppställda benämningen Cor. polcur. Den af PaArras i främsta rummet framhållna karakteren, uppsvällningen af nasal- delen framför ögonen: — »Salmo Coregonus rostro obtuso convexo, fronte ante oculos gibba»; — gifver visserligen denna form ett egendomligt utseende: — jfr fig. 953—98 å Taflan VI —; men är dels betydligt vexlande i sitt framträdande, dels antydd äfven hos lylBrit: Mus. Cat: Fish., VI, pag. 181. ZNespag. £90: 3) Ofvers. Vet. Akad. Förh. 1882, N:r 8, pag. 39; Great Int. Fish. Exh. London 1883, Spec. Cat. Sweden, pag. 192. 4) Zoogr. Ross. As., III, pag. 400. = Salmo an Lavareti varietas? Ostiacis Pidschian: PaArL., Russ. Reise, III, pag. 705; Salmo (Cor.) Pidschian, GM. Syst. Nat. Lin., pag. 1377. PAP) SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. andra former: se t. ex. fig. 91 å Taflan V, en ung lavaretus från Arkangel, och WiDE- GRENS fig. af Cor. megalops"), hvarföre den svårligen kan angifvas såsom artsmärke. Deremot sammanfalla hos denna form två karakterer, hvilka hvar på sitt sätt utmärka höjdpunkten af lavaret-seriens formutveckling, nemligen dels underkäkens relativa för- kortning, dels stjertfenrotens och hela kroppsformens förhöjning. Uttrycket härför ligger i den ofvan angifna karakteren, att underkäkens längd är mindre än stjertfenrotens höjd: — i tabellerna uttryckt genom $/» 4 > '/» 4 och "/», — "/,, 4; — och mindre än 40 pro- cent af hufvudets eller 54 procent af mellanhufvudets längd. Emellertid är äfven denna gräns så till vida artificielt bestämd, som mången gång skillnaden på ömse sidor, från både det typiska lavaret- och polcur-hållet, närmar sig likheten”). Då vi dessutom se, att N:r 419 i tabellerna (= fig. 95 å Taflan VI) är tagen i Jenisej tillsamman med N:r 418, som är en typisk lavaretus, och formerna således lefva blandade med hvarandra, liksom ofta blåsik med fetsik 1 våra insjöar, är artskillnadens värde äfven här särdeles tvifvelaktigt. Inom polcur-formens föränderlighetsområde förekommer emellertid äfven en annan reduktion, som likaledes utmärker en högre grad af formseriens utveckling och hvilken jag derföre velat särskildt utmärka genom ett eget namn: brachymystax”). Vi hafva sett den antydd i det föregående, då t. ex. hos Jockmock-sikarne ett mindre antal gälräfstaggar åtföljdes af kortare öfverkäksben. Här förenar sig dessa båda karakterer ännu starkare uttryckta, då hos brachymystax gälräfstaggarnes antal sällan på någondera kroppssidan uppnår talet 20 och öfverkäksbenens längd är mindre än 36 procent af mellanhufvudets längd (!/;, 4 = 36 i tabellerna) och vanligen också mindre än 25 procent af hela hufvudets längd ("/» 4 = 25; se N:r 428 till och med 433 i tabellerna). Ett i detta hänseende sär- deles utprägladt exemplar, N:r 432 i tabellerna, är i bild återgifvet uti figuren 99 å Taflan VI; N:r 433 (= fig. 100 å samma Tafla) visar öfvergången till den egentliga polcur, sådan denne ter sig t. ex. uti figuren 95, som föreställer N:r 419 i tabellerna. Liksom Sibirien hyser denna högsta utveckling af lavaret-gruppens formserie, i den riktning, för hvilken vi uti det föregående redogjort, så hyser det äfven densammas mot- sats, Ryssarnes Muksun. Ursprungligen”) var PALLas af den åsigt, att denna form”) var en varietet af Coregonus lavaretus; och deri hade han utan tvifvel träffat det mest na- turliga förhållandet, ty mellan muksun och lavaretus föreligga i grunden inga andra skill- nader än ett hos den förstnämnda särdeles starkt framträdande af de egendomligheter, som skilja blåsik från fetsik. Gälräfstaggarnes antal är hos muksun störst inom lavaret- gruppen, icke mindre än 53, åtminstone på endera kroppssidan, och underkäken är i medeltal längst; men endast den förstnämnda karakteren är fullt genomgående, ty i under- käkens såväl som i öfverkäksbenens stora längder och nosens stora bredd öfverensstämmer muksun med de förvuxna löfsikarne och näbbsikarne i Venern (mazillaris och ozxyrhyn- chus), till hvilken jemförelse jag äfven vill lägga en hänvisning till dessa tre formers likhet 1) Öfvers. Vet. Akad. Förh. 1862, Tafl. XI, fig. 15. 2) N:r 424 i tabellerna har underkäkens längd lika med stjertfenrotens höjd. 3) Öfvers. Vet. Akad. Förh. 1832, N:r 8, pag. 39; Great Int. Fish. Exh. London 1883, Spec. Cat. Sweden, pag. 192. 2) Russische Reise, III, pag. 705. 3) Salmo Muksun, PALL.; Zoogr. Ross. As., III, pag. 398. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:o 8. 273 med sikynglet från Enare träsk: — N:r 397—401 i våra mått-tabeller”). Likaså är huf- vudet hos muksun särdeles långt, 20 till 22 procent af kroppslängden; och detta ökar antagligheten, att vi äfven här träffat en förvuxen form, med återslag mot ungdoms- skedena, hvilket ock skulle kunna förklara, att de åldersförändringar i afseende på huf- vudets och mellanhufvudets längd, hvilka gifva sig tillkänna hos de i våra tabeller upp- tagna exemplar af muksun, N:r 126 till och med 132, gå i motsatt riktning mot den eljest gällande regeln: — de äldsta hafva här äfven relativt större hufvud än de yngre. Såsom ett sådant återslag kan äfven den hos muksun särdeles långa och vid basen fjäll- betäckta fottfenan förklaras. En sådan, om ej fullt så lång, återfinnes äfven hos Cor. oxyrhynehus i Venern (jfr fig. 67 å Tafl. IV). För öfrigt utmärker sig muksun (se fig. 65 a, å Tafl. IV) genom ett stort supplementarben på öfverkäksbenen och dessas bakåt från midten afsmalnande form; men vexlingarne häruti äro hos sikarne ganska stora och mycket ofta olika på den ena kroppssidan mot på den andra (jfr fig. 66, a och c, å Tafl. IV); och en särdeles öfverensstämmande form med den hos muksun visar det arkangelska lavaret- exemplaret N:r 410 i våra tabeller, återgifvet i figuren 93 å Taflan VI. Något skäl synes således ej föreligga att från lavaret-gruppen utesluta muksun, ehuru den är en af denna grupps mest utmärkta former och måhända gifver oss den bästa föreställning om en forntida, starkare utveckling af blåsikstypen. För att utmärka detta har jag i den schematiska framställningen”) förenat densamma med mazillaris (+ oxy- rhynehus) och låtit dem gemensamt börja raden af lavaret-formernas uppställning på ge- netisk grund, muksun såsom ett måhända normalt fortlefvande minne af typens äldsta ut- seende, maxillaris troligen snarare såsom ett abnormt uppträdande återslag dithän. Svårligen lär man ock kunna undgå den åsigten, att den Sibiriska Tschir, Core- gonus nasus”), är en omedelbar fortsättning af lavaret-formernas utvecklingskedja. Det egendomliga i dess utseende (se fig. 101 å Taflan VD, den trubbigt uppsvällda nosen, har redan antydts hos polcur, och dess mest utmärkande karakter, de korta öfverkäks- benen”), antydes likaså hos polcur brachymystax. Till dessa redan ofvan anmärkta för- hållanden kommer emellertid en annan genomgående karakter, nemligen den hos Y'schir särdeles stora postabdominallängden, större än 29 procent af kroppslängden, i hvilket hän- seende Tschir står ensam bland alla egentliga sikar och blott hos Pelet bland siklöjorna undantagsvis har sin jemlike. Med Pelet öfverensstämmer också Tschir, eller till och med öfverträffar den denne, i stjertfenrotens höjd, hvilken visserligen i förhållande till kropps- längden är mindre än hos Pelet men i förhållande till hufvudets eller till mellanhufvudets längd är betydligt större. Det sistnämnda beror naturligen, deraf att hufvudets och mel- lanhufvudets längder här, 1 slutet af de egentliga sikarnes utvecklingsserie, nått höjd- punkten af sin gradvis tilltagande relativa förminskning. 1) Den för muksun, maxzillaris och oxyrhynchus gemensamt gällande karakteren: — öfverkäksbenens längd större än 30 procent af hufvudets längd, — har sin närmaste motsvarighet hos de nämnda Enare-sikarne, hvilkas medeltal för detta förhållande är 29.3 procent. 2) Ofvers. Vet. Akad. Förh. 1882, N:r 8, pag. 37; Great Int. Fish. Exhib. London 1883, Spec. Cat. Sweden, pag. 188. 3) PALLAS: Russ. Reise, III, pag. 705. Ip. (S. nasutus) Zoogr. Ross. As. III, pag. 401. 2) Jfr Ofvers. Vet. Akad. Förh. 1882, N:r 8. pag. 39; Great Intern. Fish. Exhib. London 1883, Spec. Cat. Sweden, pag. 192. K. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 8. SD) 274 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. Under sådana förhållanden må det vara af mindre vigt, huruvida Tsclhir uppfattas såsom en från Coregonus lavaretus skild art eller med densamme förenas; och för att af- göra en sådan fråga fordras i främsta rummet, att vi skola lära känna Yschirs ungdoms- förhållanden, hvilka ännu äro oss obekanta, liksom vi sakna motsvarande kännedom om Muksun. Af större intresse är deremot att se den gradvisa öfvergången mellan dessa båda extremer, och för sådant ändamål har jag här sammanställt de beräknade medeltalen för alla de i det föregående omnämnda formerna af egentliga sikar. Härvid vill jag dock anmärka, att på grund af den naturliga utvecklingens egen natur är det mången gång svårt, om ej omöjligt, att bestämma, om ett ungt exemplar eller ett med individuella af- vikelser är att hänföra till den ena eller andra formen. Sådana exemplar äro vid beräk- ningen af dessa medeltal dels uteslutna, dels hänförda till den form, med hvilken de bäst låta förena sig, särskildt med hänsyn till lokalen; och de individuella afvikelserna böra naturligen ibland medeltalen förlora sitt inflytande. = OSS <8 SöRT Eee SNR ERS EET RAN rg RESER EN ESS EES RS RS a AS SN EE ES iMedeltaliafökroppslaängden(mmj)E95 5 s-5 5 SSeee ee Tana bee a |420 | 371 | 192 | 358 | 234 | 182 | 235 | 285 | 297 | 244 | 383 | 371 | 349 325 | 321 | 510 Antal gälräfstaggar på nedre halfdelen af högra sidans första gälbåge Spbd, | 34] 18| 211 30) 24! 17] 221 151 221 16| 221 161 19 13 | 11/| 15 5 » » hela framkanten » » om om "» — Spbd | 54| 28) 32| 45) 36| 26) 33) 24| 34) 24 25129) [fon tr ee » » » nedre halfdelen af venstra » » » Sbds, | 88 | 18) 21) 30) 23) 18 211 151 221 16) 221 161 191 13) 121 14 3 »” » hela framkanten » —» ” » ” Spbs | 53. 1291 324535 NLA TANNER TNT bi UStrålarsinsyggfen anus prperysjl esta sera Speak burned er D | 15) 14) 13) 15| 13) 14) 15) 15) 14) 14) 131 13) 14) 14) 15) 14 » Ds INADD FEN RNE Fen SSR SL In oket AA RE SED EDI Avia LdA KLING MONA LST LSE LD DTS ” Hin MLIDROSPEET ORD Anses INSE SARA EE IR el, ere NNE JE SAR BL er So P. | 16.11 .16:]. 16). 17. 15] 515), 16] I 16) TG] -TG | LG] LGN EGNA » »j 151 MID UU IGEE TI OK RS TENE ESA SRV ER RRENO E EIS LEN 2 L EA 12 | 2 [20 fs [2 a 6 a ka H | Vara ab] a 22 | ae at al 2 fjäll INST Lol nr ense ss eat SST SRS en TETRERE SNES SO RER L.lat. | 921 911 931 911 881 96) SLI 871) S7| 891 93 BB) M Sö | 86 | 101 Hufvudets längd 1 ra fö kroppslängd enj.-ssstssr.soddooke es d/a 4 | 21.4] 22.0] 19.9] 19.5] 20.0] 20.4 19.9] 19.3] 19.6] 19.9] 18.8| 19.7] 17.9] 19.4] 17.4| 16.7 Mellanhufvudets längd I ANGIE, Väs [SMITER da/a 4 | 15.8 16.1] 15.0] 14.4] 14.8| 15.2| 15.0 14.3) 14.6] 14.9) 13.8) 14.5) 13.1] 14.1 12.6] 11.5 Ryggfenans afstånd från nosen » » UN avemelegsserr. mja 24 |41.8|46.4] 43.6] 44.4] 43.4] 43.4| 43.2] 44.1] 43.9] 43.7| 43.9] 44.9) 43.21 43.7] 41.9| 42.6 » bas » oo» Paf fig, gslgeetkesct n/a 6 |11.7] 10.9) 11.0] 11.7| 11.1] 10.8] 11.2] 11.3] 11.4] 11:11.11.6] 10.8 10.9] 11.7 12.7 11.6 » höjd » DIF VR VE AN ER KA o/a 36 |15.21 16.0] 15.2] 16.21:15.7] 16.9] 13.3] 15.01 15.3 | 14.8| 14.1 15.2] 13.1] 17.9] 16.9] 14.5 Bröstfenornas längd oo» 34 aa MIO SA AES STAN P/a 24 |15.0| 15.7] 14.21 15.4] 14.7| 15.0 15.3) 14.3| 14.6] 14.3 13.9] 15.2] 13.3] 14:6| 15.1] 17.4 Praabdominallängden » YRSA San Era ER VE 2/a 20 |26.7| 31.51 28.0) 29.3) 27.91 26.0] 28.6] 28.6] 28:91) 28.5) 29.6] 24.9] 31.1 28.6 28.4 27.7 Bukfenornas afstånd från nosen » » Hör ER RSS FS LANE rla 4 |47.3|52.3| 47.3] 48.9] 47.21 46.1] 47.5] 47.7) 48.3] 48.2) 47.31 49.21 48.5 47.91 46.1 44.0 Bukfenornas längd » oo» » 2 | 14.4] 14.3 | 13.9] 14.7] 14.4] 14.6] 14.3] 13.5] 14.1 13.7] 13.3] 141 12.7 14.8 14.6/ 15.1 Postabdominallängden on » 2 |26.2| 23.2] 24.8] 25.s| 25.6| 25.7| 25.6 | 26.0] 25.5| 25.3] 26.3 | 25.5 | 25.s| 26.2] 27.7| 29.6 Analfenans afstånd från nosen » » o 2 72.5 | 73.8 70.5|'73.0| 71.1/72.0| 71.6 72.5] 72.6 | 72.3] T2:7| 73.3] 72:7/”T2.s| 72.4] 73.3 » bas DD P3 Ara EN suga SELENE 0 SERA v/a 4 |10.3|10.6| 11.8| 11.1] 11.8) 11.6] 11.1] 11.0) 11.0) 10.9] 11.1] 10.7] 10.5] 11.2] 11.35] 10.9 » höjd NE DET KRISEN SAVE 2 T/a 2 |10:9111.1] 9.:8/10.2110.4/ 10.51 10.1] 9,7] 9.9] 9:51 .9.:3] 10.0] 8:35] 11.6| 11.2] 12:3 Stjertfenrotens ryggkant » an 2) fl KRT Rs klona SRA AES Yara IA 7.9] 9.21: 9.5) 9.4] 9.7) 9.4] 8.9) 8.7) 9.8) 8.51) 8:s) 9,71 9.1] 8.4] 8.4 sidolinie > on 5 al ienvdel ERK 1r/e 2 |13.4|12.5] 13.8] 13:21 13.2] 14.0 13:3| 13.2 | 13.5| 13.3] 19.3 | 12.9] 13.s| 13.1 12.8| 12.7 » bukbrädd oa 3 (AGA ARN 2/a 4 | 89) 7.91 9.3] 8.6) 9.01 9.4l 9.31 8.8) Bel 9.ol 8.71 Bal 9.cl Sol Bal TA KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:0 8. 275 SMET 3 skör ARS & an S eS SS S&S » FS 2. Ts: = 3 HE 3 = S = 35 SST ob Söe i fRRNSE or KET SE oo SEE SA SRASA AS SIZE TS NS RS FEST I SPE & & TR SN =S >SS (ASO SE SE ES DAS kn St YSAS TES ST S lortli å 3 SER St SK ösa sn ÅS & S SNR s S s 3 S 3 2 7å SÅ SI SI 2 EI SS os [ S S ' = Fa ss s ES = & 5 S 5 & sz | Stjertfenrotens minsta höjd i 2 kroppslängden...sssoosmssssso----- >> Göra TA TA KN TA VA Re UTTRAN TATA FÖ Mellersta stjertfenstrålarnes längd i 4 af kroppslängden..........-- äla 4 5:21, -0:11] 9:31] D:2)KD:8ILD:6]L D:8]L H:21 D:4]L 96] = 49 D:aN4isl SS Längsta » » po RET RE SSI öfa 20 | 17.0] 18.8) 18.6) 18.5) 19:31 19.3] 19.0] 18:3| 17.9| 18:11.17.3] 17.3) 15.6| 19.1] 18.1 Ögonens längddiameter i 4 af hufvudets längd..............- Ib 24 | 16.21 19.4|25.5| 18.4] 23.6] 26.3] 23.1] 21.2) 20:9| 22.2) 18:3| 18.2) 19.01 19.6] 20.5 » höjddiameter » » » » 2 | 14.0] 17.0] 21.8] 16.0] 20.4| 23.0] 19.9] 18.0] 18.3) 19.7) 16.4] 15.7|16:7| 17.8] 18.1 Nosens bredd LD) » » 2 | 18.0] 20.3] 16.5) 16.4] 16.6| 16.5] 15.5| 15.1) 15:6| 16.21 16.7] 15.9] 16.9] 16.0] 14.6 »” längd » »” » 2 | 27.01 28.1) 24.5] 25.7] 24.9] 24.11.25.2] 25.7) 26.4) 26.4| 27.0] 28.11 26.9] 27.1| 25.7 » höjd » on » » 2 | 10.5 13.9] 9.21 9.8] 9.3) 9.4| 9.9|10.4] 11.6) 11.2] 11.3] 12.7] 12.2] 12.8] 12.6 Interorbitalbredden ED 27.81 30.1] 30.1/ 30.6 30.2 31.2 29.6 29.31 29.0] 29.4] 31.4| 29.0] 31.5| 32.1] 31.3 RN Öfverkäksbenens längd » » Underkäkens » AD Undergällockens — » » » 31.7| 32.3] 27.9) 27.8| 27.6] 28.1] 28.1] 27.3] 27.8) 28.11 27.1] 28.6| 27.6| 26.7] 24.2 44.s| 41.7] 44.7) 44.4] 44.71 43.0] 44.2] 42.0] 43.4] 42.4 40.91 40.9] 41.7] 38.7) 36.6 29.3] 28.01. 30.11 29.5 30.0/ 31.8 29.9] 29.9 29.1] 29.5] 29.4| 28.61 29.91 30.3] 30.5 2 | 33.91 33.0] 33.4] 40.0 36.6 35.6 35.8 36.3 36.6) 34.s| 38.6] 36.6] 36.1] 41.1] 44.7 2 | 43.61 42.51 49.71 48.0] 48.6] 49.1] 48.1] 48.9) 48.1] 48.6| 47.7) 46.8) 47.6| 47.51 49.6 so N AR Minsta kroppshöjden DR Midtelhufvudets längd —» » Öfverkäksbenens =» » on 2 | 72.8] 76.0] 56.2/58.4| 57.11 57.3] 57.8] 55.8] 58.0] 57.7| 57.3] 61.4| 58.1 56.4] 49.0 Underkäkens » » on » or AI LI LRSET ISA SE k£/v, 46 |102:8] 97.91 90.0] 93.3 91.9| 87.6) 90.1 85.9| 86.6] 86.6|86.5| 87.1|87.s| 81.6] 73.9 Mellanhufvudets =» TDI Uhöfvudetsvlängdssst titler 50 fr b2/b 26 | 73.6 73.21 75.5 73.8 T4.4 T4.6| 75.6 74.8] 74.6| 74.8) 73.6] 74.51 73.7| 73.2) T2.7 Ögonens längddiameter » » mellanhufvudets längd .........------ c/ö, 6 | 22.11 26.5) 33.6) 24.9) 31.3] 35.2) 30.6| 28.6| 28.0) 30.5| 25.0] 24.5| 25.8] 27.6| 28.1 » höjddiameter » » » PN RY NRS d/3> 2 | 19.11 23.2] 28.8) 21.6) 27.11 30.9] 26.21 24.1| 24.5] 26.5] 22.3] 21.9] 22.6] 24.3] 24.8 Nosens bredd » » » jer KUR L SESR TA SKER e/d> 6 | 24.91 27.5) 21.9] 22.2 22.2 22.0] 20.5] 20.1 21.0) 21.6] 22.8| 21.8| 22.8] 21.7] 20.1 » höjd » on » SSR EE SKEN fför 6 | 14A 19.0) 12.1] 12.6| 12.6| 12.6) 13.1 13.9 15.6115.0| 15.4] 16.9| 16.4] 16.9] 17.4 Interorbitalbredden » oo» » NES Uoseessssassoses 9/03 35 | 37.8] 41.1] 40.2] 41.4] 40.6] 41.8] 39.21 39.21 39.2] 39.4] 42.7 39.3 42.1 43.9] 43.1 Öfverkäksbenens längd » » » MT EREALES AA hd, 6 | 43.2! 44.1] 36.7| 37.6] 37.2) 37.7| 37.2) 36.5] 37.4| 37.3] 36.9 37.8 37.5 36.5| 33.4 » bredd » » » SIAMES i/ö, 2 | 15.2) 16.5| 13.0] 14.0) 13.6| 13.6] 13.6| 13.4| 14.1] 13.9] 14.0| 14.8] 14.5| 14.8] 13.8 Underkäkens längd » oo» » 2 MN köa &$ | 60.9| 57.1|59.1| 60.1 60.0] 57.71 58.5| 56.1| 56.5) 56.6|55.6| 55.2) 56.5| 52.9] 50.4 Undergällockens längd » » »” BSR NERE Ye, 26 | 39.81 38.51 39.91 39.9 40.31 42.7 39.7 39.6/ 39.01 39.51 39.9 38.3] 40.6] 41.4] 41.9 Analfenans bas » oo» » RA DSRA SA v/ö, &$ | 66.8) 65.8) 79.1] 76.9] 79.7| 76.4| 74.0] 76.5] 75.0| 73.1] 80.9] 74.5| 80.2] 78.9] 90.4 Minsta kroppshöjden = » » » LE, este AK å/by 8 | 46.11 45.2] 44.1] 54.2 49.2] 47.8) 47.4 48.21 48.8 | 46.4] 52.4 49.3| 49.0] 56.2] 61.5 Öfverkäksbenens bredd » » af deras längd oonnnmnm00mmooon an onn in & | 35.4|37.5| 35.5] 37.4] 36.7) 36.0136.s| 36.7 37.21 87.4| 38.0] 39.1] 38.3] 40.5] 40.7 » » »förkunderkäkensplangdrs.. iii Sroveee i/r & | 24.8) 29.0] 22.11 23.31 22.8] 23.5) 24.0] 24.1] 24.7] 24.8] 25.2 27.3| 25.1 27.9] 26.4 » längd » » » HJ < BL svs rs ARE ERE ae Ak 2 | 70.3] T7.4| 62.4] 62.6 62.3) 65.3| 63.6 64.6) 66.6) 66.2] 66.4 70.1 66.4 69.7| 66.6 Nosens höjd 5) NEDRE ES SI De Al (ERA ALE SU fu LD SE £le «| 60: 68.7] 55.7) 56.2 56.0) 57.1] 63.8) 69.1] 75.2] 70.0] 67.9 79.1 72.3 76.7| 87.1 » » » » öfverkäksbenens längd..............- In | 33.8 43.6| 33.0] 33.6] 33.7 33.4 35.3 38.1] 42.2] 40.4| 41.8 45.2| 44.0 45.91 52.0 Mellanhufvadets längd » » ryggfenans afstånd från nosen..... bo/m 3 | 37.71 34.5] 34:21 33.1] 34.3 35.0) 34.8) 32.7) 33.3] 34.0] 31.4 32.5| 30.5] 32.4| 30.2 Postabdominallängden — » » » » DAR KE NE t/m 36 | 62.6|50.0/56.6|58.1 59.3] 59.4| 59.4 58.9| 58.21 57.4/ 59.9 57.4 59.9 60.0] 66.0 Ryggfenans afstånd från nosen i 4 af bukfenornas afstånd fr. nosen m/r 24 | 88.7 90.0] 92.71:90.9] 91.8] 94.1] 91.0 92.51 90.9 91.0192.8]| 91.81 89.0) 91.1] 91.1 Mellersta stjertfenstrålarnes längd i & af minsta kroppshöjden... ä/4 4 72.4] 84.11 79.21 67.0! 79.31 77.31 77.3] 74.21 76.5| 81.31 68.s| 75.11 75.0] 68.21 71.8 Ur denna sammanställning framgå åtskilliga beaktansvärda förhållanden. I de punkter, som äro mest utmärkande för riktningen af formseriens utveckling, böra naturligen de yttersta kolumnerna på hvardera sidan vara mest olika hvarandra, 276 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. såvida muksun skall företräda den skarpast utpräglade formen i bldsik-typens och nasus motsvarande form i fetsik-typens riktning. Då muksun och nasus tillika företrädas af de största, mest utvuxna exemplaren (jfr. a), äro vi också berättigade att närmast jemföra dem med hvarandra. Att maxillaris härvid i de flesta fall följer muksun, har sin grund, såsom af det föregående framgår, dels deri att jag här för beqvämlighetens skuld i denna kolumn sammanfört två former af förvuxna exemplar, dels i dessa exemplars återslag mot ungdomskaraktererna, i hvilka de båda nämnda typerna, såsom sprungna ur samma ur- sprung, äro hvarandra lika. Der dylika ungdomskarakterer uppträda såsom återslag äfven hos nvuksun, följa såväl denne som mamwillaris och bolmeniensis hvarandra. Så t. ex. i afseende på minsta kropps- höjden. Denna är hos bolmeniensis, mazillaris och muksun 1 medeltal mindre än 34 pro- cent af hufvudets längd eller 46.2 procent af mellanhufvudets längd, hos polcur, brachy- mystax och nasus är den i medeltal större än 41 procent af hufvudets längd eller 56 procent af mellanhufvudets längd, hos de öfriga formerna ligger dess procenttal för de nämnda förhållandena häremellan. Gemensamma 1 motsättning, de ena mot de andra, äro de två kolumnerna längst till venster och till höger i ofvanstående sammanställning uti följande punkter: hos maxil- laris och muksun är öfverkäksbenens längd större än 72 procent af midtelhufvudets längd eller 43 procent af mellanhufvudets längd, hos brachymystaxz och nasus är den mindre än 50 procent af midtelhufvudets eller 34 procent af mellanhufvudets längd; hos de båda förstnämnda , är underkäkens längd större än 97 procent af midtelhufvudets längd, hos de båda sistnämnda är den mindre än 74 procent af nämnda längd; hos de båda förstnämnda är dessutom längden af analfenans bas mindre än 67 procent, hos de båda sistnämnda större än 90 procent af mellanhufvudets längd; hos de öfriga formerna ligga procenttalen för de nämnda fyra förhållandena emellan de här anförda. Uti förhållandet mellan öfver- käksbenens och underkäkens längder är deremot nasus ensam i denna motsättning mot maxzillaris och muksun, då dessa hafva öfverkäksbenens längd i medeltal större än 70.2 procent af underkäkens längd, medan nasus har den blott 58 procent af denna längd och de öfriga formernas procenttal i detta förhållande ligga deremellan. Förhållandet mellan mellanhufvudets längd och ryggfenans afständ från nosen (!2/m) är 1 det hänseende beaktansvärdt, att visserligen muksun och nasus bilda de båda ytterlig- heterna; men emellan dem ordna sig de öfriga formerna uti två grupper, den ena när- mande sig muksun, den andra öfvergående till nasus i den ordning tabellen utvisar. Uti förhållandet mellan öfverkäksbenens bredd och deras längd ('/:), som är det mest utmärkande för nasus, går stigningen af procenttalen från venster till höger i ta- bellen, så att muksun, maxillaris, bolmeniensis, aspius, nilssonii, wartmanni, lavaretiis, microps och microcephalus hafva öfverkäksbenens bredd mindre än 40 procent af dessa bens längd, polcur och brachymystar hafva den större än 40 men mindre än 50, och nasus har den större än 50 procent af nämnda längd. Uti förhållandet mellan nosens höjd och öfverkäksbenens längd (£/) går samma stigning på det sätt att muksun, bolmeniensis, nilssonir och wartmanni hafva nosens höjd i medeltal mindre än 40 procent, maxillaris, lavaretus, microps, microcephalus och polcur KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 2 hafva den större än 40 men mindre än 50 och brachymystax jemte nasus hafva den större än 50 procent af öfverkäksbenens längd. Uti förhållandet mellan öfverkäksbenens bredd och underkäkens längd ('/r) göra båda faktorerna sig känbara: — stigningen går äfven här mot nasus, beroende af underkäkens relativa förkortning under formseriens utveckling; men mamxillaris är särskildt utmärkt genom sina breda öfverkäksben och inställer sig derföre uti detta förhållande vid sidan af nasus. Så blifver ock följden, att i förhållandet mellan öfverkäksbenens bredd och mellanhufvudets längd ('/>), uti hvilket procenttalen likaledes stiga allt från bolmeniensis till höger 1 tabellen mot nasus, maximitalet dock befinner sig hos maxillaris, hvilken i detta hänseende, liksom muksun, får sin förklaring genom åldersförändringarne. Äfven i förhållandet mellan postabdominallängden och ryggfenans afstånd från nosen går stigningen, — med ojemnheter beroende af åldersskillnaderna —, från venster till höger i tabellen; men nasus har här sin ytterliga motsats i mazillaris, med dennes åter- slag mot ungdomskaraktererna, medan muksun i sina stora exemplar följt åldersför- ändringarne och på grund af dessa kommit högt i formserien. Dessa medeltal visa ock att nosens höjd och längd i allmänhet följa hvarandra: — en högre nos (större f i tabellen) följer vanligen med en längre nos (större e, i tabellen) —; men i ytterligheterna skiljas de åt: — nasus och brachymystaxr få sin nos relativt förkortad, hos muksun deremot gälla åldersförändringarne i enlighet med de öfriga for- mernas lag. Slutligen se vi här, 1 medeltalen, att bolmeniensis och milssonii utmärka sig från alla de öfriga genom förhållandet mellan nosens höjd och bredd (£/;), liksom mazillaris och muksun utmärka sig genom den i jemförelse med öfverkäksbenens längd smala interor- bitalbredden (g = Ah i tabellerna) och derigenom att hufvudets så väl som mellanhufvudets längd, i trots af eljest gällande åldersförändringar, äro hos dessa båda former störst. Så skilja sig ock brachymystar och nasus gemensamt från de öfriga formerna, deri att mellanhufvudets längd är i medeltal mindre än 73 procent af hufvudets längd och att underkäkens längd i medeltal är mindre än 51 procent af mellanhufvudets längd; och i sällskap med polcur stå de nämnda två formerna 1 motsats till de öfriga, deri att interor- bitalbredden är större än 43 procent af mellanhufvudets längd. Huru allt detta står i samband med åldersförändringarne, skola vi snart erfara. Men om nu ock ofvanstående jemförelsetabell af medeltalen lemnar tillräckliga bevis för formseriens utveckling i den riktning jag ofvan sökt framställa, visar den ock, att här, så SS é som så ofta, möta de båda ytterligheterna hvarandra. Så är ryggfenans afstånd från nosen å ena sidan hos muksun, å andra sidan hos brachymystax och nasus i medeltal mindre än 42 procent af kroppslängden, och nosens bredd är hos muksun och mazillaris å ena sidan af tabellen samt hos nasus å den andra större än 17 procent af hufvudets eller 24 procent af mellanhufvudets längd. I dessa punkter beror sammanstötningen af ytterligheterna -i formserien antagligen af ofvannämnda återslag mot ungdomskaraktererna. Det återstår oss nu att i åldersförändringarne och könsskillnaderna söka en förklaring af formutvecklingens riktning hos de egentliga sikarne, liksom vi ofvan funnit en sådan hos föregående slägten och former. För detta ändamål har jag här, 1 likhet med vårt förfarande vid undersökningen af siklöjorna, uti tre åldersgrupper indelat de olika könen 278 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. 8 5 [SJ FS SJ z - d = Å = ASKR lane BAS a a & 9 SS SS > i dd (Ze) ET SN = = SS 3 ( 2 Då > 3 s & JES + |A BilsS : & SS 3 > > 4 Medeltal för. | ge | SS SE ög SS a SS ES SSA SSE SSE EEE 3 = Ste SR Iw NW JR JR JR IF ITN NRK] Ro| FN, ISRN ISKR KSK) ARA SR] SA 8 AR AR AR AE Brachy- bo 3181 18 |19]15I|17/16]11] 82|17.1/12.5 41.3]12.5|17.8|15.2] 28.7 |46:1/15.0|/27.2|71.9| 12.4 |11.8] 8.3112.:818.1]7.915.9/19.9]20.5|18.4/15.4 25.4 12.4 3 EN | | 0.9/24.0136.5 3 mystax Q 1325] 16 [19 15115115112|] 8917.7|12.7|42.4/12.9|16.1]14.9] 28.1 |46.0/14.2/28.1/72.8/10.7/10.7| 8.5|12.81/8.0|7.7/5.3116.9/20.4|17.7 13.8|26.0/12.8|31.8|24.5 36.7 30.0 20 14/14/16|12] 86/19.1/13.9 44.1/11.3 17.4 14.2] 29.1 |48.2|/14.5/25.6!/72.7/10.4|11.6| 9.5113.7|8.2|8.05.4/19.3/20.1/15.8 16.7|27.9|12.3|32.2 27.3|38.5130.3 I21114/16/ 16/12] 86119.2/13.7|44.5]11.7/18.2|14.9] 29.1 |48.4/14.6|26.3|72.9/12.2/12.1] 8.6)12.7/7.3|7.7|4.6|18.2/19.0/16.3116.2 27.1/11.7/32.2 27.0137.8'31.6 Microce- | 31346 29 [29/14 /15/16|11| 90/18.0/13.1/42.8 10.8|/13.4 14.0] 31.3 |48.5|/13.2|26.0|73.4|10.7| 8.9) 9.5/14.0|9.3|6.8|4.8|16.0|19.5|17.0|17.6|26-8 /12.2|31.7/27.6|41.2 3 phalus | Q [351] 29 301415 16/12] 92117.8/13.1/43.4|11.0]12.9/12.9] 31.0 |48.5|12.4|25.8|72.3|10.4| 8.3) 9.7|13.7|9.8|6.4|4.8|15.4/18.8]16.5|16.5|/27.0|12.2131.4|27.6|42.0 30. | | | Microps f 3347 26 125113 15/15112] 8719.7/14.8 44.6/10.9|15.3|15.1| 28.8 |48.9|14.1/23.0|72.7]11.3]10.3| 8.7|12.8|8.4|/7.0/5.4|17.8|18.6)16.4|/16.3|28.3 12.7 29.6 28.8 41.0 28.2 manocentrus] 213931 26 25/14/15116|11] 88119.7/14.6/45.1|/10.9|15.0/15.3) 29.8 |49.4|14.1/25.6|73.6|10.4| 9.9] 8.8|13.0|8.4|7.4|5.4|17.0|17.9|15.9|15.9/28-0/12.9|28.3|28.6141.0 Microps | 3|400132 35114 15/16/11| 90/19.1/13.9 44.1 11.7 /13.4/13.6| 28.7 |47.7|13.1126.2173.0 11.3] 9.0) 8.6|13.3|8.6|7.1/4.8|17.0|18.3|16.4|16.7|26.9|11.0132.0|26.9|40.2/29.7 d pyenocentrus | Q 358] 38 [37 /14/15|16/12| 99118.3/13.5 43.6 11.6 15.1/14.4| 29.5 |46.7/13.6 /26.4|72.3|10.9|/10.1|] 8.4/13.2|8.9|/7.4|5.2|17.6|18.3 16.4|/16.8 27.111. 3 130.5 27.5 42.0 29.0 [i I 9 | Lavaretus [3 |235| 24 24 14/14 16/11] 89/19.8|/14.8/43.5 11.3 |14.7 14.3] 28.3 |47.s 13.6 25.3 72.1/10.8] 9.5| 9.2/13.4/9.1|6.9|5.5|18.1/23.0|19.9]16.1|26.3 IL. 129.5[27.9|42.4 29.5 | manocentrus | Q [255] 25 [25/14 15115 11] 90 20.0/15:0/44.0/10.8 [14.8 14.3) 28.8 |48.7/13.8|25.3/72.5|10.9] 9I.6| 9.4/13.2/8.9/7.015.6|18:1/22.5/19.5|16.4/26.6 11.4/29.2128.2142.3 29.5 Polcur avart tus [3 312133 [34/14 15116 11] 87/19.3 14.4/43.5|11.6|15.0]14.4| 29.0 |48.4/13.9|25.3|72.8]11.2] 9.8] 9.0|13.5|8.7|7.115.3|17.3|20.0|17.8|15.3/26.9 11.3/28.9|27.9 41.5 29.0 1 pyenocentrus] & 288) 35 I35/14/15 16/12] 86|19.6|/14.7/44.3| 11.3 15.4/14.s] 28.8 |48.3|14.1/25.6|/72.5|10.9|10.0] 8.6|13.5|8.5|7.115.4/18.3 21.4|18.6|15,8|26-9|11.8 29.115 5 : | ai Wartmanni | 3 286) 24 241416 17/12) 91119.1 14.3 44.2 11.2 14.5 14.0] 27.9 |47.0|13.2/25.9/71.9|11.2] 9.4] 9.1/13.18.8|6.8|4.9|17.4|20.7|18.2|14.9|26.6/10.3129.6|/26.7|/41.7| 28.1] manocentrus | o 28424 24/14/14/17/12| 84/19.5|14.3 44.0|11.4/15.5|14.6| 29.3 |48.4/13.7126.1/73.1/10.9] 9.9] 8.8|13.1/8.s 7.1/5.4|/18.7|21.6|17.8|15.4 24.6 10.6 29.112 88119.9/15.0 43.2/10.8]14.8 15.6] 28.2 |47.0|14.3/25.3/70.8|11.3|10.1] 9.6|— 19.5/7.0/5.9/18.9|23.4/19.7|15.6| — | 9.8/29.9/28.5145.1130.17 Wartmanni | 9 21933 32/13/15/16 12 3 [31/14/15|16/12] 84/19.8|15.0/43.3|/11.8|15.5|14.9| 29.1 |48.3|14.2[26.0 72.s|10.7/10.2] 9.11 — |8.9/7.2/5.6|19.1/22.7/20.2|15.4| — |10.1 29.3/27.5 43.1/29.1 pycnocentrus] Q 259] 35 Nilsonii | 3 |184/ 27 27/15 17 15112) 93/20.2115.0 43.3/10.9/16.9 15.2] 23.5 |45.7/14.5 25.6 72.1]12.0 10.6] 9.8/13.7/9.6|7.4/5.8|18.5|26.8[23.0|16.6 [24:23] 9.2132.4/28.4|43.9/32:4 id |manocentrus] o 180) 27 27/14/16 15 11/100/20.6/15.4 43.5 10.8 /17.0/14.s] 26.5 |46.6|14.8/25.9 71.3|11.2/10.5] 9.5|14.2/9.2/7.115.5|21.0|25.8|23.1]16.4 24.4] 9.5|29.9|27.8|42. I I | a Nilsonii | 322936 361415 16 11 89/20.0/15.0/43.1/11.3/15.8 15.1] 27.4 |46.9/14.6 25.51|70.9|12.1 10.5] 9.4/13.4/9.1/7.4/5.8|19.2/24.1 20.6 16.6 24.9] 9.4/30.2/28.0144.9 29.7] 2 pycnocentrus] 2 2451 36 136 13 115115111 | 88/20.0|14.7/43.9110.8 15.4 /14.1] 28.4 47.5 14.2/25.9|71.3|11.3|10.4| 9.3113.6/9.0/7.3/6.0|20.3/23.0/19.9/16.2 25.0 9.1 29.9 27.1 442 29.91 [ER 32 131/14/16 15/12 92/20.1/14.5 42.7|11.2/15.0 14.2) 27.2 |46.s /13.9/25.1/70.0|12.0 9.5) 9.4/14.0|9.5|6.6|5.3 18.4 26.0 21.9116.6 24. ol 9.030.0 28.145.6 29.9 | 2 31 33/13 /16/16|11| 94/19.s|14.9 44.6|10.8/15.4|14.4| 29.0 |47.s|14.0|24.4|71.0|/11.6| 10.1] 8.9|13.6|9.0|6.7|5.2/18.8 25.0|21.8|16.4/25.5 9.4 /30.3/27.7|43.8/30.2] [11.9/30.0|27.s |41.s128.o] Bolmeniensis |3 lo oa] | FN 2 dd ov ND Rn [SG S do Sy - 118.5/16.2122.8 I I : 5121.2/16.3/25.7|10.5/29.3/27.9|42.7/30-1] [23.6 /14.6 23.8] 9.2 27.6 /28.9|44.4 /30.s]' 25/14/15 1612] 90119.5/14.6'43.s 11.5|14.8115,31 28.5 |44.4/14.2/25.9|72.8]11.0 10.1 8.7/13.5'8.7/7.1/5.4/18.3 24 14 14 16/11] 89/19.9/14.8 43.0 11.9 14.5 13.1 (27.9) 47.1/13.1 24.7/71.3/10.7] 8.8] 9.7/13.4/9.6|6.7/5.5/17.5'& 23 14/14 15/11] 84/21.1/15.8/43.6|11.2 | 11.7/12.3| 28.2 48.4 11.4/23.5/70.7|10.1|] 7.1| 9.8 13:019.3,6.1/6:3] — TT EN 0 & I od a ee” 2 SA = vu w S NW NM ot 0 MV ot Hå (= — [Da Tr > fe NS [le] S jar CO [or] TA rg -— = + (I NM JD M S [Cc C B Å all fe (25 -3 11.0 15.4 15.1 29.6 49.1 14.3 26.0/73.4 11.0 10.1] 9.0/13.218.5/7.2/5.4/18.4/20.8/18.1/15.9 27.3/12.2 29.7 27.8)|41.3/29.0 | je N B |147| 25 2514 15115 11| 81/20.6|15.5 43.5 /10.5|/14.7/13.1] 27.9 |48.2/13.3 24.4/71.3 10.3 3.7/10.1 13.3 9.6 6.4 5.6 16.1 5.2/21.3 16.0 25.5 10.4 27.9 29,0 43.5|29.6] sl C 253) 35 |33 13|15|17|12] 92118.9|14.3142.6/10.8|14.7 15.5] 28.9 |46.9| 14.4 25:1/70.6 11.710 9.3/13.39.4|7.25.8 18.5|22.2|18.6|15.9 25.0 10.3 30.9 29.0 44.5 29.6 d Wart- I B 167) Sal 31113115 16 1 8321.5/16.0 44.0/10.8 15.0 15.9] 27.0 47.1/14.1124.6 71.0/10.7/10.0110.0/13.319.7/6.815.9 19.3 25.2 21.3 15.3 25.1 9.0/28.3/27.6|45.s|30.8 i manni | fc 314 34 32/14 1517/12 85119.6/14.s 43.6 12.3 15.s15.2| 29.2 48.7 14.3 26.9 73.7 10.7/10.4| 8.9 /13.3 8.6 7.4 5.4 19.2/21.2 18.2 16.0 26.0|10.6 30.0 |27.1/42.0/30-2]'” "lUBl184/32 29/13 15115 | 11] 83/20.1/15.3|42.8 11.115.1 14.4] 29.0 |47.8]14.1 24.9 71.6|10.7] 9.9] 9.3|13.2 9.3/7.0 5.9/18.9 24.7 22.1 14.6|24.8] 9.4/28.4/28.2144.3 [29:01 I I I I Sj C 12531 36 136 14 15 15111) 8919. 14.7/43.2/11. 5/15.8 15.2 27.7 |46.9|14.6/25.8|71.1/12.1 10.7] 9.1113.7/8.9 5 5.9 19.8/23.1119.9 16. 5 24.9 9.4/31.2/27.7144.6 29. | Ske f | 816135 3514 15! 16112] 87/20.8/15.s|42.7| 11.0 15.7/15.1] 26.5 47.1 14.6/24.6 70.3/12.1/10. Ye EA 6 5 SR 5 [17.5 26.9 22.6] 117. 0 124.s] 2:4|27:6[25:9 45.s 29. | I all C 25736 36 113115 1511] 87/19.9 14.6 |44.0|10:7115.4 14.2] 28.6 |47.4/14.3/26.0]71.4 11.310. 5) 9a 13. 97.46. Ål 20.3/22.6/19.4 116. 1125.1] 9.1/30.1/27.5 44.0/29.8 "| | Bl184/— 135 14/15 14111! 91120.7115.7'43.5 11a]1 5.5|13.8] 27.5 |47.9113.8|25.6!71.2111.3] 9.s] 9.9 an 1/9.2|6.8!5.2! — 125.3122.3116.5124.3] 9.4/28.6125.2!45.2130.3]” KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 279 Tabell A o o NS a => -. > e- = OM > 3 | NE TNE 20 = 2 RJ = - -, Så) SS SS > > 3 2 S > — =S - SS = SS SS = =P FS FSS SS FS Säll — SA te SN Å & = = ACD SS kd 2 EST EE ST ÖST SE | Sr ÖR SR GS IRL USES ESR ST SE ASA StSköls a SfE fa TE fe SöliSR Medeltal för NS N nt N SD NES ONT ETEN TSS AES EINE IN TT I ER ESTATE EST EST TT EI ETT IN ERNER SR ISEN SINSTN INT É : Så 5 5 .5|73-0/28.1|25.2|21.1|17.0|42:3 /33.0|13.5/50.1/42.5|/119.9/98.0|62.9/40.31|26.9/66.6|80.9/51.6|/30.2165.7|89.9| 74.6|125.6|63.6| 97.1/53.6| 95.11/87.5/3 Brachy- 72.5|28.2|24.5|19.1 |17.7|43.9/33.8 13.1 /50.7|41.41112.1/82.s|60.1/40.9/25.9/66.7/93.3 52.4 /30.3166.3/92.4| 69.1/118.7|72.7| 90.31/54:1/100.3/80.4] Q mystax .6|73.7|27.2|23.0|22.7|16.7|43.6|36.6|14.9/52.3 41.0|/104.1]|74.0/56.6 40.2|28.5|/70.9|72.3|45.0|31.9/58.1/91.5] 68.2/109.1178.6| 98.1 58.5|111.8/75.9) 3 .9|71.6|26.5|22.7|22:3|16.3|45.0|37.8|15.2|52.7|43.1106.8 89.1 56.3 40.2 28.8 |71.7/70.3 41.5 |30.9|59.1 92.1] 60.1/106.9|63.6|106.6|48:9| 99.3|76.3 ol Sör .9/73.1/26.7|23.4|24.0|16.5|43.0|37.s|14.0/56.3 40.2 100.4/81.8|50.6/37.0|25.0|67.2/68.3|43.7|30.7|60.6|88.3| 74.0] 89.7/63.7| 73.1/66.5| 83.2|73.4 31 Microce= .3/74.1 25.3 |22.2 22.2 16.4 42.4 |37.2|14.8 56.5 |40.7| 94.6|/79.3|48.2 39.8 [26.1 65.9 |74.3 44.1 30.4|59.4/89.4| 75.6| 85-0|61.0| 66.4/76.3| 79:5169.9) QS — phalus | Microps .5|21.5|17.4|38.3 38.7/15.0/55.6/39.0] 97.0|71.6/50.7 39.2/27.1/70.2/79.0|46.1/32.3156.8|91.4| 73.4] 91.2/71.5| S9.2/55.1| 95.9/71.6] 9 manocentrus .11/74.8|24.8|22.1|21.8]17.0 39.6 38.5 15.3/54.9/37.7| 95.3/76.6|47.4|39.5|27.9|70.2|78.5|43.9/33.1156.3/92.0] 77.11 86.:5|62.8| 84.7/56.6| 91.9/71.5 3 21 Microps .3|/22.8|15.0|43.7/36.8|14.2/54.9|40.4| 94.0/81.1/51.0 39.7 /25.8 67.0 65.9 40.9/31.6/59.5/92.4] 67.4| 92.9|63.3| 82.6|63.6| 80.0/68.7/3 22.7 2. | pyenocentrus a) 2.7/16.0/41.3/37.1/13.7/56.7|39.2 100.3/80.5|34.6136.9|24.8|65.4 70.9 43.1 /31.1/60.6|93.4| 67.9] 96.3/68.4| 83.2/61.6| 94.6|74:0] 9 Lavaretns manocentrus -— = lol 3 ES (I fer) co [NS Bo a HH = (3 : .9139.637.9|13.8|56.6|/39.5| 91.6|73.2|46.3|37.3 24.5|65.8|69.9|40.2134.0/58.0/91.0] 81.0] 82.3|63.s| 76.5|65.3| 87.3/68.7 4 21.9/15.31/39.3 37.8 14.11536.7 39.5) 92.6|73.2|46.5|37.6|25.1|66.8|70.4|40.5|34.0|57.5/90.5| 81.7) 83.0|64.1] 79.7/63.9| 88:1/69.1] Q 15.4 39.4 39.0/14.7/56.4/39.5 96.s|77.s|49.2]37.s 25.5/67.5 74.2 41.2/33.1/58.2189.9| 75.6| 87.1/63.5| 82.3/61.2| 93.5[71.21 3] TLavaretus 15.8)38.8 36.9|13.6/56.4|38.g| 96.3|73.g|48.2|36.s 24.3|66.0|75.s|42.7|33.3|58.:0|91.6| 76.5] 87.4/65.7| 84.2/58.4| 86:8/7T2.1] Q fpyenocentrns -— [IG [==] S vd KA NESS SS a do Ö - MH = om = do = bo SR 2 & ND So v T SoS HH vo = .7139.535.6|13.2/55.7|38.4| 92.1 /78.2147.8|37.0|23.6|63.0167.9 38.2 32.4/58:6|94.2] 71.9) 86.0/61.4) 78.7/63.1] 84.2/68.9 | Wertmanni I I I I n a .1139.0/37.3/13.6|56.4|40.6| 96.4|75.0|48.5|36.5|24.6|66.0/70.0/38.0|32.9 [59.2 [91.1] 76.2] 87.5165.8| 82.2160.5] 91.4 70.5/ Q manocentrus .1193.6/75.3/31.3 26.0 6.5/49.4/35.8185.31/75.9 29.8|26.5 126.348. /58.4/90.3|74.4/35.9 30.9 |22. 9.6156.2 84.9 74.815 48.9 |57.4 92.0 74.9 32.2 27.12 148.1/56.7/92.0/73.6 31.32 2 — oc S 3.039.6 37.8/13.7/59.8|39.9| 95.8|75.8|47.0|36.5|/24.0|63.2 62.6 34.3|34.8|58.7 91.9) 84.9| 78:8|62.4| 73.8 61.1] 91.5 38.5/36.8|13.5/56.7 39.4) 94.8/71.5 47.9 37.2/23.9|64.2|65.4 36.7 |34.8|60.3/89.5| 78.6| 85.0/67.6| 82.5/60.7| 95.1] 62.9) 91.7|71.7/3 Nilsonii 62.5) 93.5 72.1] 9 | manocentrus 72.113] Wartmanni 72.0) 9 | Pycnocentrus Ww ND [ed - LS] «OO & FC [2 kJ ND ND NN EJ AR [CA — [rs - (9 fy (2 ad Fc LS ND [+] [ KR dD ND [0 ” .4/43.7|38.2|13.8|59.1|43.7 96.7 /80.1 49.2 34.9 22.5 64.6 55.9|32.4!34.7/59.1/94.7| 78:01 83.1|61.4] 77. .8|40.0/37.3 13.8|56.4 41.8] 96.6|72.8 46.4/37.2|24.5|66.1/58.3|34.3|35.3|59.6|93.5] 76.6| 82.3/63.7] 7 62.6/56.1|33.6|/34.8159.3|92.0] 78.6) 31.s|61.1 61.8/56.3|33.8|33.s|59.3 91.8) S2.6| 82.6|64.s] 8 = o o5 S kd vo 3.151 Nilsonii 2 Q fpycnocentrus do NN ND > += S 37.5)13.7/60.2139.7| 97.8|80.9|49.1 36.522: I RE R NES a SE 113.7|60.0|40.6| 96.9|77.3|/49.5|37.212 -— S ND ND dd S [Sy Nä = S vo vo nr” RN CJ 19l56.4|91.4/75.7/34.2|28.9|21.9 11.9|39.6|37.1/12.8|60.2|39.6| 91.4|/78.9|43.8 34.7 /21.2/61.7 54.8 [32.1 /35:6 58.9 [91.3] 79.8) T2.:7/55.7/ 70:6/67. Polens 9.4 536.0|88.4|75.2 33.2|28.7|21.s|12.4 40.2 36.9 13.4 58.2 40.2 94,1 78.1 43.7/36.4/23.0 63.3 57.2 |34.0|/33.4 54.7 93.3 78.4| 77.3/57.9] 74.8|63.2| 87.2170.9) QJ I 5 .5/57.4|85.8 /75.1|28.1|/24.6 21.6 15.3 /|40.0/36.9|14.0155.7/38.5| 96.8175.6 48.6!37.7/25.1/66.7/74.0|42.9|/33.4/58.9191.7] 76.2] 87.7/64.9] 82.9/57.8] 91.8|72. 16155.7|86.4 74.5 33.0 |28.4|21.714.1|39.5|36.s 13.9 57,4 40.8) 88.3|72.1|45.1/383 (24.6|64:5 65.3 38,3 [34.1157.6 90.3] S2.6| 78. C 3.9 B .8/60.9/92.6 72.1/63.6 38.1 30.9 /20.1165.1 64.0 31.s/36.5 54.2 39.9 107.6 64.4/60.4| 65.4/|76.5] 73.9 54.0] A 2) 9.3 C 1.3 B 5.1/36.9/31.4/19.6 12.3136.s 38.5 111.9 4.5/27.8/24.2|21.3|16.3/39.s|37.3 14.4] 5.1/33.5/28.3|21.3/13.8/37.5|38.c 14.5: 97.6|75.2|48.8|38.6|26.0|67.4|76.6|43.8|33.1/58.8 90.2] 75.5] 89. 86.0|69.3|41.3|37.7/25.2|66.9 64.8 35.7 35.6 /56.0/90.3| 88.3] 71. 5/65.2165.1/35.5|33.7/60.5|90.9| 83.4| 85.2/61.2] 76.2/61.1] 88.7179.4] CA I | I | | SA hn ;Å :5/60.0/92.0|/75.8 29.3 24.5|21.0|13.6|40.8|38.313.8|58.s 39.1/100.9/81.s 50.0 36.2/23- : 3 .8157.8/96.0|74.6 34.2|28.1/20.4 12.137 s137.0113.6|61.4 41.2| 88.1|66.9|42.4/36.9|24.8|60.3 58.9 32.5136.4/56.0 93.5 86.9| 69.3/64.1| 70.1/61.2) 94.3/65.c| Bf | Wart- I SS [2 1 - [era A Al QR ala AV a |S lead = 166 2 2 76 29 6168 26.9156. 519. manni :8/59.5 [82.6 75.5 27.8 24.1 21.2 |14.0/39.7/35.9 13.4/55.6 40.0 96.7 72.1 /49.6|37.3 24.1 RR 39.3/34.0 Er 89.6 ER 2 SR 2 56.8 - 5 s ol CA | 50.1/56.3|88.9 76.5 |32.4/29.7/19.1 12.3|37.0 36.8 |13.6|58.2/38.6| 92.3|69.9|/45.7|37.0 23.5 /63.7/64.1133.2135.9 [95.5 89.5) 84.7| 78.8/66.3] 76:6/66.1] 93.3/70.7 B| 2 2.7/62.2/56.3 33.9/34.0/59.9/92.4] 78.3| 85.1/62.3| 84.3/58.8] 86.8/74.2 ls ; 3.2/63.9/55.3|32.7/37.0 57.7] 79.5| 72.3/57.7| 73.9/63.7| 83.7/70.1] BJ p 15 12.441.0|37.4/13. 59.8/40.6]| 98.3|78.1 50.5/27.0 23.2/63.0/56.3 33.1 33.5 /59.7/92.0] 83.9] 84.5/65.7| 83.7/62.7| 87.7|/72.1] CA 5 22.1!12.6 38.5133.sl12.sl60. 40.7) 89.9173.4|44.2137.9120.0155.1156.8 37.3135.3/57.5!90.9!] 76.21 72.9160.5| 73.5167.4| 87.2166.9! B A å GAN Å 2.4112.7|41.9|37.3|/13.6|60.0/39.9| 99.7/82.451.0136.5 2 5112.4 36.4/38.3/13.9|60.8|39.2| 92.6|76.8|/43.7136.4| 280 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. bland de i tabellerna upptagna exemplaren af de typiska formerna Nilssonu, Wartmanni, samt ÅLavaretus och i närstående tabell A sammanställt de beräknade medeltalen för de särskilda formförhållandena, hvarvid dock är att anmärka, att endast af lavaretus inne- sluter Riksmusei samling exemplar utaf den första åldersklassen, med kroppslängden mindre än 100 mm. Likaså har jag här sammanställt medeltalen för samtliga hannar och för honorna af de flesta formerna, hvarvid dock åldersskillnaden, att döma efter kroppslängden, för de olika könen hos flertalet af dessa former 1 medeltal blifvit betydligt olika, hvarföre ock medeltalen för de särskilda formförhållandena i denna del af tabellen endast med sär- skild hänsyn till åldersskillnaderna kunna bedömas. Så t. ex. är åldersskillnaden mellan de båda könen af Bolmeniensis, Wartmanni pycnocentrus och Microps pycnocentrus så stor, att der könsskillnaden hos dessa tyckes gå i motsatt riktning mot det eljest gällande för- hållandet, kan en sådan stridighet i många fall upphäfvas af den rådande åldersförändringen; och der könsskillnaden tyckes vara den samma, fordrar denna likhet för sitt erkännande, att ej åldersförändringen tydligen skulle hafva omvändt förhållandet, om det ena könet hunnit samma tillväxt som det andra. Med dessa anmärkningar lemnar tabellen A föl- jande resultat vid jemförelse med medeltalstabellen å sidd. 274 och 275. 1. Antalet gälräfstaggar ökas i allmänhet med åldern. Den karakter, som i detta hänseende utmärker Asptus och Muksun, är således en stegring af denna åldersförändring. Formseriens riktning från blåsiks- till fetsikstypen är deremot i detta hänseende stridande mot åldersförändringarnes och måste således antagas hafva en annan förklaringsgrund. Hvilken denna är, känna vi visserligen icke; blott att den varit af genomgripande art och jem- förelsevis ursprunglig, synes framgå, deraf att den häraf hemtade karakteren i de flesta fall är förenad med åtskilliga andra. Ofvan har jag emellertid på anförda grunder vågat framkasta den förmodan, att densamma stått i samband med förändrade lefnadsförhållan- den (måhända ock med förändrad diet) då de i hafvet och de större insjöarne, med dessas renare vatten, lefvande formerna fått sina gälräfstaggars antal reduceradt, och att en sådan reduktion måhända äfven under individernas utveckling kan försiggå; dock saknas omedel- bara iakttagelser till stöd för denna förmodan. De manocentra formerna, med gälräfs- taggarnes antal lägre än 30, kunna derföre visserligen i systemet motsättas de pycnocentra formerna, med ett större antal gälräfstaggar; men öfvergången dem emellan hafva vi sett påtaglig, och blott i ytterligheterna kan karakteren användas. Reduktionen i formserien sker också gradvis; men polcur, brachymystax och nasus stå skarpast afskiljda från de öfriga. 2. Antalet fjäll i sidolinien ökas likaså med åldern; och nasus har i medeltal det största antalet. 3. Hufvudets längd i förhållande till kroppslängden (!/.) minskas med tilltagande ålder och är hos nasus, brachymystax och microcephalus minst. Hannarne hafva i medeltal mindre hufvud än honorna, utom hos Microps pycnocentrus. 4. Mellanhufvudets längd i förhållande till kroppslängden (!/.) minskas med till- tagande ålder. Formserien och könsskillnaden förhålla sig så som i föregående punkt. 5. Ryggfenans afstånd från nosen i procent af kroppslängden (”/, 4) ökas med åldern, men hannarne hafva detta afstånd i medeltal mindre än honorna. Formseriens båda slutpunkter kunna således dels visa återslag mot ungdomsskedena, dels vara skarpare utpräglade han-karakterer. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 2l. N:o 8. 281 6. Mellanhufvudets längd i procent af ryggfenans afstånd från nosen (5:/» 4) min- skas med åldern; och serien Microps-Microcephalus-Polcur-Brachymystax-Nasus står med sina låga medeltal skarpt afskiljd från de öfriga: — Wartmanni manocentrus kommer dock Polcur ganska nära: —; och 1 könsskillnaden visar sig, att hannarne hafva i detta för- hållande hos fetsikarne lägre medeltal än honorna, utom hos Microps pycnocentrus, men högre medeltal hos blåsikarne, utom hos Nilsson manocentrus och Wartmanni mano- centrus. Dessa undantag äro sådana former, som hafva blåsiks- och fetsiks-karakterer blandade med hvarandra. 7. Ryggfenans höjd i procent af kroppslängden (2/,. 4) ökas i allmänhet med åldern och är i medeltal störst hos Polcur, minst hos Wartmannm. Hannarne hafva medeltalen för detta förhållande större än honorna, utom hos Nilssonii manocentrus, Wartmanm mano- centrus, Lavaretus pycnocentrus och Microps pycnocentrus, således hos alla de former, som hafva blåsiks- och fetsiks-karakterer blandade med hvarandra. 8. Bröstfenornas längd i procent af kroppslängden (r/. 4) ökas med åldern, och Nasus har det största medeltalet. Hannarne hafva större medeltal än honorna, utom hos Wartmanni manocentrus, Lavaretus pycnocentrus och Microps pycnocentrus. 9. Bukfenornas afstånd från nosen i procent af kroppslängden (”/. 24) minskas med tilltagande ålder hos hannarne, men ökas med åldern hos honorna (utom hos Nilssont). I formserien har Nasus det lägsta medeltalet. Hannarne hafva ock mindre medeltal än honorna; och denna hon-karakter är i formserien hos maxzillaris öfvervägande. 10. Praabdominallängden i procent af kroppslängden (4/. 4) ökas med åldern, och Microcephalus har (näst maxillaris) det största medeltalet i formserien. Hannarne hafva hos fetsikarne (utom hos Microps pycnocentrus) större medeltal än honorna, hos blåsikarne mindre. Att mazillaris har högsta medeltalet i formserien, sammanhänger med det i före- gående punkt omnämnda förhållandet. 11. Ryggfenans afstånd från nosen i procent af bukfenornas afstånd från samma punkt (”/; 4) ökas med åldern; och Nasus har största medeltalet i formserien. Hannarne hafva också större medeltal än honorna, utom hos Lavaretus pycnocentrus, Microps pycno- centrus, Microcephalus och Brachymystaz. 12. Bukfenornas längd i procent af kroppslängden ("/, 4) ökas med åldern, och i formserien hafva Nasus och Polcur de högsta medeltalen. Hannarne hafva ock större medeltal än honorna, utom hos de manocentra blåsikarne och de pycnocentra fetsikarne. 13. Bukfenornas längd i procent af hufvudets längd (5/» 4) ökas med åldern, och 1 formserien hafva Nasus, Brachymystax och Polcur de högsta medeltalen. Könsskillnaden är densamma och med samma undantag som i föregående punkt. 14. Bukfenornas längd i procent af mellanhufvudets längd (/», 4) följer samma regel som i föregående punkt; men undantag från könsskillnadens regel tyckes i medel- talen blott förekomma hos Microps pycnocentrus. 15. Postabdominallängden i procent af kroppslängden (f/. 4) ökas med åldern, och 1 formserien förekomma de högsta medeltalen hos Brachymystar och Nasus. Hannarne hafva ock större medeltal än honorna, utom hos MNilssonii, Wartmanni manocentrus, Lava- retus pycnocentrus och Microps pycnocentrus samt måhända hos Brachymystaz. op K. Vet. Akad. Hand.. Båd 21. N:o 8. 20 282 SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. 16. Postabdominallängden i procent af ryggfenans afstånd från nosen (/m 4) ökas med åldern; och i formserien hafva likaledes Brachymystax och Nasus de högsta medel- talen. Hannarne hafva hos Lavaretus och Nilssoni större medeltal än honorna, hos Wart- manni deremot mindre, liksom hos Microps pycnocentrus och måhända hos Brachymystag, 17. Amnalfenans afstånd från nosen i procent af kroppslängden ("/. 4) ökas med åldern, och i formserien har Bolmeniensis det minsta och Nasus jemte Microps mano- centrus och Mawuillaris de högsta medeltalen. Hannarne hafva mindre medeltal än ho- norna, utom måhända hos Bolmeniensis och hos Microcephalus. 18. Analfenans bas i procent af kroppslängden ("/a 4) ökas med åldern (utom hos Nilssonti, der ingen åldersförändring visar sig i medeltalen), dock hafva Bolmeniensis och Nilssonir de högsta medeltalen 1 formserien och endast så till vida följer formserien ålders- förändringarne, som det högsta medeltalet bland de öfriga tillkommer Brachymystax. Hannarne hafva hos alla formerna större medeltal än honorna. 19. Analfenans bas i procent af mellanhufvudets längd ("/», 4) visar samma ålders- förändring och könsskillnad, som framträdde i föregående punkt, men här är sambandet mellan dessa och formserien desto tydligare. 20. Analfenans höjd i procent af kroppslängden (”/a 4) ökas med åldern, och Nasus, Polcur samt Brachymystax hafva de högsta medeltalen i formserien. Hannarne hafva större medeltal än honorna, utom hos Wartmanni manceentrus, Lavaretus pycnocentrus och Microps pycnocentrus. 21. Analfenans höjd i procent af dess bas (”/» 2) ökas med åldern, och i form- serien hafva: Nasus, Polcur och Brachymystax de högsta medeltalen. Hannarne hafva i allmänhet mindre medeltal än honorna. 22. Stjertfenrotens ryggkant i procent af kroppslängden (Z/« 4) minskas med till- tagande ålder, och i formserien hafva Nasus och Brachymystax jemte Mazillaris de minsta medeltalen. Hannarne hafva hos blåsikarne större, hos fetsikarne mindre medeltal än ho- norna, utom hos Lavaretus pycnocentrus och Microps pycnocentrus. 23. Stjertfenrotens bukbrädd i procent af kroppslängden (=/a 4) minskas likaledes, med tilltagande ålder, och i formserien hafva Nasus, Polcur och Brachymystax jemte Maxillaris de minsta medeltalen. Hannarne hafva också hos blåsikarne större, hos fet- sikarne mindre medeltal än honorna, utom hos Lavaretus pycnocentrus. 24. Stjertfenrotens bukbrädd i procent af bröstfenornas längd (5/, 4) minskas likaledes och i formserien hafva Nasus, Brachymystax och Polcur de minsta medeltalen. Hannarne hafva i de flesta fall (åtminstone hos blåsikarne) mindre medeltal än honorna, utom hos Nilssonti manocentrus, Wartmanni manocentrus, Lavaretus pycnocentrus och Microps pyc- nocentrus. 25. Minsta kroppshöjden i procent af kroppslängden (f/. Z) ökas med åldern, och 1 formserien hafva Nasus och Polcur de högsta medeltalen. Närmast dem komma Bra- 'chymystax och Aspius. Hannarne hafva ock större medeltal än honorna, utom hos Wart- manni manocentrus, Lavaretus pycnocentrus och Microps pycnocentrus. 26. Minsta kroppshöjden i procent af hufvudets längd (é/» 4) samt af mellanhuf- vudets längd (é£/;, 2) och underkäkens längd (£/; 4) ökas likaledes med åldern, och de högsta medeltalen i formserien tillkomma Nasus, Brachymystax och Polcur. Hannarne KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l. N:o 8. 283 hafva uti båda de förstnämnda förhållandena större medeltal än honorna, utom hos Wart- mannm manocentrus och Microps pycnocentrus, 1 det förstnämnda och sistnämnda för- hållandet utom hos Lavaretus pycnocentrus samt i det sistnämnda derjemte utom hos Wartmanni manocentrus. 27. Minsta kroppshöjden i procent af analfenans bas (é/, 4) samt af stjertfenrotens bukbrädd ('/; 4) ökas med åldern, och i formserien hafva Nasus, Poleur och Brachymystax de högsta medeltalen. Hannarne hafva mindre medeltal än honorna hos Lavaretus och Wartmanni, större hos Nilssonit samt hos Microcephalus och Polcur i det förstnämnda och hos Microcephalus och Brachymystaz i det sistnämnda förhållandet. 28. Mellersta stjertfenstrålarnes längd i procent af kroppslängden (f/. 4) och af minsta kroppshöjden (f/s+ 4) minskas med tilltagande ålder, utom hos Nilsson. I det förstnämnda förhållandet visar formserien det minsta medeltalet hos Microcephalus, i det sistnämnda hos Nasus. 29. Längsta stjertfenstrålarnes längd i procent af kroppslängden (7/« 4) ökas i all- mänhet med åldern. I formserien hafva Nilssonii och Polcur de högsta medeltalen. Han- narne hafva större medeltal än honorna, utom hos Nilssonir manocentrus, Wartmanni ma- nocentrus, Lavaretus pycnocentrus och Microps pycnocentrus. 30. Ögonens längddiameter i procent af hufvudets längd ( 2), af midtelhufvudets längd ("/;, 4) och af mellanhufvudets längd ('/>, 4) minskas med tilltagande ålder; och i formserien hafva Nasus, Brachymystax och Polcur de minsta medeltalen. Hannarne hafva hos bläsikarne större medeltal än honorna, utom hos Wartmanmi manocentrus, men hos fetsikarne mindre medeltal än honorna, utom, i de båda sistnämnda förhållandena, hos Lavaretus pycnocentrus. Såsom jag ofvan nämnt, är det nu visserligen sant, att vi hvarken känna Muksun eller Mawillaris eller Tschir i deras ungdomsskeden; och derförutom kan slutomdömet om deras förhållande till de öfriga formerna ej med säkerhet uttalas. Emellertid hänvisa tydligen de allra flesta utaf de nu pröfvade karaktererna på ett utvecklingsförhållande med genetiskt samband mellan här anförda egentliga sikar. Att jag bibehållit Tschir såsom särskild art, har endast skett för att framhålla det stora språng i utvecklingskedjan, som från de öfriga skiljer denna form, sådan vi ännu känna densamma. Att denna lucka skall fyllas af fullständigare undersökningsmaterial, synes mig dock mera än sannolikt. Till de ofvan anförda skäl, hvilka förhindrat oss att erkänna det olika antalet gäl- räfstaggar såsom tillräcklig grund för artskillnad, fogar sig här ett nytt, hemtadt från de anförda könsskillnaderna, då det blifver mera än sannolikt, att de pycnocentra och mano- centra formerna befrukta hvarandra äfven i naturlig lek. Då vi nemligen sett, att i flera förhållanden gäller en regel för könsskillnaden hos de tapinorhyncha formerna (blåsikarne) och en annan hos de hypsilorhyncha (fetsikarne), och då i allmänhet de förstnämnda äro pycnocentra, de sistnämnda manocentra, synes väl hybridisering vara den antagligaste förklaringsgrunden för de mot dessa regler anförda undantag, hvilka bildas ar derta- pinorhyncha och tillika manocentra eller af de hypsilorhyncha och tillika pycnocentra formerna. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 21. N:O 8. 285 Härmed är vår uppgift löst, så till vida som det synes mig af ofvanstående otve- tydigt framgå, att alla de särskilda sikformerna genom genetiskt samband äro förenade med hvarandra. Hurudant detta samband varit och är i detalj, kan visserligen ännu i många fall vara en öppen fråga; men utvecklingens grunddrag tyckes med temligen god säkerhet kunna framställas ur våra föregående resultat. Ursprungsformen för de egentliga sikarne synes nemligen hafva varit en lågnosad (tapinorhynch) form med omkring trettio gälräfstaggar på första gälbågen och med nosspetsen föga eller icke framskjutande framom underkäksspetsen men med en tendens, — måhända ursprungligen såsom karakter för könsmognad —, att få mnosspetsen förhöjd och förlängd. Från denna ursprungsform, hvilken således antagligen närmast liknat Bolmeniensis, synes utvecklingen hafva fortgått i två riktningar, 1 den ena genom NMNilssonii-typen till Aspius och Muksun, i den andra genom Wartmanni-typen till Lavaretus och Tsechir. Måhända såsom arf från de mer: ursprungliga siklöjorna, eller ock, måhända, af samma ännu okända orsak som hos dem, har samtidigt utvecklat sig en skillnad i gälräfstaggarnes antal, hvilken hos de i ut- vecklingen längst framskridna fetsikarne ledt till en återgång mot det ännu ursprungligare förhållandet hos Stenodus. På dessa grunder och under hänvisning till den föregående utredningen af siklöjornas former vilja vi söka att med karakterer uti följande schema beteckna de oss bekanta sik- löje- och sikformerna. Coregonus: I. Apex mandibulx ante apicem rostri porrigitur vel illi fere zxqualis est. Apex rostri depressus, laminis anterioribus ossium intermaxillarium antrorsum proclivibus sustentus, altitudinem prebet maximam partem fv latitudinis sux haud xquantem (f/. 4—= 39). A. Basis pinne analis longitudine maximam partem fs, longitudinis corporis haud equat (”/. 4 = 14) et altitudo minima partis caudalis, que maximam partem röv longitudinis illius vel $i, longitudinis capitis nunquam 2equat, minimam partem fov hujus basis superat (é/, 4 = 8; i/; 4 = 45; i/, 4 > 4T). 1. Altitudo oculorum (diameter perpendicularis) minimam partem ts latitudinis frontis interocularis superat (//, 4 > 71), hec vero latitudo maximam partem fv longitudinis capitis xquat (2/» 4 —= 30) et vulgo minor est longitudine ossis maxillaris (g = 4), que vulgo partem tertiam longitudinis capitis vel partes duas tertias longitudinis capitis intermedii superat (!/» 4 > 33; "/», 4 > 66). Coreqonus albula. a. Distantia pinne dorsalis a rostro minimam partem fö longitudinis corporis superat ("”/, Z >'42). Longitudo partis postabdominalis maximam partem ov distantie illius xquat (Y/n 4 = 62). &. Numerus spinarum branchialium primi arcus 40 superat (Spb > 40). Altitudo minima partis caudalis maximam partem +, longitudinis basis pinne analis equat ('/, 4 = 71). aa. Longitudo capitis minimam partem ti, longitudinis corporis superat (Pla 6 > 19). Longitudo capitis intermedii minimam partem it, longitudinis ejusdem superat (!/, 4 > 14) . . . . Cor. albula. 286 B. SMITT: RIKSMUSEETS SALMONIDER. bb. Longitudo capitis maximam partem ry, longitudinis corporis xquat (Ca = 19). Longitudo capitis intermedii maximan partem fö longitudinis ejusdem equat (":/, 4 —= 14) . . Cor. vimba. 6. Numerus spinarum branchialium in primo arcu maximus est 38 (Spb =39). Altitudo minima partis caudalis minimam partem + longitudinis basis pinne, analis, supenat. (el = MON Ida EET COpER pollen: b. Distantia pinne dorsalis a rostro maximam partem rö longitudinis corporis haud 2xquat (”/, 24 = 42). Longitudo partis postabdominalis minimam par- tem ys distantix illius superat (/u 4 > 62) . Cor. Merck. Altitudo oculorum maximam partem ry, latitudinis frontis interocularis haud equat (1/, 467), hec vero latitudo minimam partem 7 longitudinis capitis (2/4 > 30) nec non longitudinem ossis maxillaris superat (g = h), que partem tertiam longitudinis capitis totius vel duas partes tertias longitudinis capitis intermedii haud 2quat ("/» 4 = 33; "/., 4 = 66). Coregonus omul. a. Distantia pinne dorsalis a rostro maximam partem fi longitudinis corporis haud 2equat (”/« 4 = 43). Longitudo partis caudalis margine dorsali nec non ventrali minimam partem riv longitudinis corporis superat (!/a 4 [23 Gara C0)) FIRE fNG ER R E E ERR ES KÄR RR NS Ra I SNES NOR, ORK «. Numerus squamarum in linea laterali corporis 88 superat (ÅL. lat. > 88) Cor. omul polylepidotus. "fp. Numerus squamarum in linea laterali corporis 83 non zxquat (CL. lat. <= 83). Cor. omul oligolepidotus. b. Distantia pinne dorsalis a rostro minimam partem 10 longitudinis corporis superat ("la Z > 43). Numerus squamarum in linea laterali corporis 97 SUP Ex TOK ORMEN ee sr ELAN CO SMA UU TIS Basis pinne analis longitudine minimam partem rt, longitudinis corporis superat ("/a 4 > 14) et altitudo minima partis caudalis, si minor sit quam riv longitudinis corporis vel quam +, longitudinis capitis, maximam partem ov hujus basis vix equat: Aut, Harbi=185 fö = LDS hn AT aut i, = 8, Yr B <= 45, si /, $l(= 471 Latitudo ossis maxillaris maximam partem ri, longitudinis capitis intermedii non 2&quat ('/,, 4 = 12). Altitudo minima partis caudalis maximam partem öv longitudinis basis pinne analis vix equat (/, 4 1= 47). Spin branchiales primi arcus numerum 30 maximum equant (Spb = 31). Coregonus tugun. Latitudo ossis maxillaris minimam partem sö, longitudinis capitis intermedii superat ('/b, 4 > 13). Altitudo minima partis caudalis minimam partem rv longitudinis basis pinne analis superat ("/» Z > 58). Numerus spinarum bran- chialium in primo arcu 52 superat (Spb > 52). Coregonus pelet. «, Squame in linea laterali corporis numerum 85 non equant (LC. lat. = 85), Cor. pelet, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2Å. N:O 8. 287 p. Squame in linea laterali corporis numerum 97 superant (ÅL. lat. > 97). Cor. cyprinoides. II. Apex rostri elevatus, planatus vel conicus, apici mandibule equalis vel longior, laminis anterioribus ossium intermaxillarium latis sustentus altitudinem praebet minimam partem + latitudinis suzx superantem (S/. 4 > 40). A. Longitudo ossis maxillaris latitudinem ejus bis superat (h = 21). Coregonus lavaretus. IG Tapinorhynehi, vulgo pycnocentri: altitudo plani apicalis rostri maximam par- tem 1; longitudinis capitis intermedii non xequat (f/;, 4 = 15); spine branchi- ales primi arcus dens: vulgo numerum 30 superant (Spb > 30). a. Longitudo ossis maxillaris minimam partem i, longitudinis capitis superat ('/» 2 > 30). Numerus spinarum branchialium primi arcus 50 superat (ISPOl far SÖ) Le Rake Bier Kr sige dre BIEN. Gr seten COR MURSUN. b. Longitudo ossis maxillaris maximam partem $, longitudinis capitis non equat ("/» Z = 30). Numerus spinarum branchialium in primo arcu 50 mom 'gacjvej: (Sja0== SÖ I Bravo dc ov Bb oo > L t (COR: MUGEN &«. Altitudo plani apicalis rostri maximam partem i latitudinis hujus plani non 2quat (f/e Z = 61). aa. Altitudo minima partis caudalis maximam partem i, longitudinis capitis non :quat (i/, 4 = 36). Cor. bolmeniensis. bb. Altitudo minima partis caudalis minimam partem in, longitudinis capitis superat (i/, Z > 36). «ce. Numerus spinarum branchialium in primo arcu 40 non 2quat (Spb = 40). Cor. Nilssonii. pp. Numerus spinarum branchialium in primo arcu 41 superat (Spb > 41). Cor. aspius. Pp. Altitudo plani apicalis rostri minimam partem fy, latitudinis hujus plani superat (f/e 4 > 61). Cor Wartmanni. Hypsuorhynchi, vulgo manocentri: altitudo plani apicalis rostri minimam par- tem 1» longitudinis capitis intermedii superat (f/,, 4 > 15); spin branchi- ales in primo arcu sparsa vulgo numerum 30 non 2quant (Spb = 30). a. Longitudo ossis maxillaris minimam partem +; longitudinis capitis superat (CIO RG = 130) SKEN BIO 0 8 18 EL ES ASA EAA BAER AAA ESR AR IR (VO RT Va Oe TO &. Longitudo ossis maxillaris maximam partem rf, longitudinis mandibular non 2quat ("/; Zz = 76). Cor. maxillaris. p. Longitudo ossis maxillaris minimam partem + longitudinis mandibulze superat ('/; Z > 80). Cor. oxyrhynchus. b. Longitudo ossis maxillaris maximam partem i; longitudinis capitis non PU AOC orre 0) NARE r SAS r Si ST E SR A ER (Op LC amet uSS e. Longitudo mandibulx altitudine minima partis caudalis major (k > då) aa. Longitudo capitis minimam partem rs; longitudinis corporis superat (Clare =S) 288 SMITT: RIKSMUSBETS SALMONIDER. «ce. Altitudo oculorum (diameter perpendicularis) minimam partem 10 longitudinis capitis intermedii superat (2/,, 4 > 24). Cor. lavaretus. pp. Altitudo oculorum maximam partem fr, longitudinis capitis intermedii non zequat ('/,, 4 = 24). Cor. microps: bb. Longitudo capitis maximam partem sö longitudinis corporis non 2equat (”/. 2 = 18). Cor. microcephalus. p. Longitudo mandibulx altitudinem minimam partis caudalis non equat (k = å). aa. Longitudo ossis maxillaris minimam partem + longitudinis capitis totius vel $i, longitudinis capitis intermedii superat ("/» 4 > 25; hn, 6 > 36). Cor. poleur. bb. Longitudo ossis maxillaris maximam partem + longitudinis capitis totius vel $i, longitudinis capitis intermedii non zequat ("/» 4 = 25; "/p, 0 = 36). Cor. polcur brachymystax. B. Latitudo ossis maxillaris dimidiam partem longitudinis ejus superat (i => "/2). Coregonus nasus. I denna utredning af förhållandena mellan de vigtigaste, om ej alla, anmärknings- värda former af laxfamiljen har jag sökt lemna ett bidrag äfven till den allmänna frågan om arternas upphof. :Betraktelsesättet har 1 det väsendtliga härvid varit det samma, hvilket jag förut användt i fråga om bryozoernas slägtskapsförhållanden, och resultatet är i grunden detsamma: — de olika formernas, arternas, slägtenas lif följer samma utveck- lingsgång som individernas. Redan i början af våra undersökningar funno vi, hos laxarne (pagg. 41 och 81), att åldersförändringarne och könsolikheterna gå parallelt såväl med hvarandra som med form-(art-)skillnaderna; och under arbetets fortgång har denna sats snart sagdt öfverallt funnit sin bekräftelse. Att den äfven för slägtena har sin giltighet, hafva vi trott oss finna, deri att åtskilliga ungdomsförhållanden göra sig gällande äfven i dessas karakteristik. Sådana voro våra anmärkningar om Argentina i förhållande till Mallotus, om Mallotus i förhållande till OÖsmerus, om ÖOsmerus i förhållande till laxarne och, bland de sistnämnda, om Oncorhynchus i förhållande till Salmo s. str. Från OÖsmerus eller något detta närstående slägte syntes det, som om vi skulle kunna ana en utvecklings- riktning, hvilken ledt till Stenodus och derigenom till Coregonus, och inom sistnämnda slägte var denna utvecklingsriktning på det tydligaste sätt uttryckt i förhållandet mellan siklöjor och egentliga sikar. Thymallus skulle således tillhöra en särskild utvecklings- riktning, som gått parallelt och emellan de båda nämnda. Denna framställning af slägtenas allmänna förhållanden till hvarandra grundade sig hufvudsakligen på hänsyn till ålders- förändringarne, hvilka deremot jemte könsolikheterna och den geografiska åtskillnaden, med de densamma åtföljande olika lefnadsförhållandena, legat till grund för vår förklaring KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 2l|. N:o 8. 289 af arternas och de mindre beständiga formernas förhållande till hvarandra. Tydligast finner denna åsigt sin bekräftelse hos Norsar och Rödingar. Hos dessa hafva vi funnit en art: — Ösmerus dentex bland norsarne —, och en form: — Salmo alpinus bland rödin- garne —, som i de flesta hänseenden företrädt ungdomsskeden, i motsättning mot en art: — ÖOsmerus spirinchus bland norsarne —, och en form: — Salmo stagnalis bland rödingarne —, som företrädt hon-karaktererna samt en annan art: — ÖOsmerus eperlanus bland norsarne, och en form: — Salmo salvelinus bland rödingarne —, som företrädt han-karaktererna i deras starkaste utveckling. Äfven i geografiskt hänseende äro dessa arter och former åtskilda; och den egendomligheten visade sig här, att de arktiska 10o- kalerna medfört en starkare utveckling af hon-karaktererna såväl hos de nämnda som hos Mallotus arcticus och Thymallus arcticus. Hos norsar, loddor, harrar, siklöjor, (se Core- gonus albula i jemförelse med Cor. vimba), sikar (se blåsikar i jemförelse med fetsikar) och Stilla-hafs-laxar (se Salmo tschawytscha i jemförelse med S. nerka och S. tschawytschi- formis i jemförelse med S. gorbuscha) hafva vi sett hon-karaktererna stå närmast ung- domsskedena, hvaremot hos våra Atlanter-laxar (se Salmo trutta i jemförelse med sS. salar) förhållandet visat sig vara motsatt, då blanklaxarne företräda hon-karaktererna, på samma gång som de bära den längst framskridna utvecklingens prägel. Orsaken till denna olikhet i könskarakterernas sätt att framträda uti form-(art-)skillnaderna kunna vi visserligen ej på annat sätt angifva än genom att hänvisa dertill, att för alla de slägten, hos hvilka hon-karaktererna på samma gång företräda ungdomsskeden och utmärka de arktiska for- merna, tyckes detta väl antagligast häntyda på ett mera omedelbart arktiskt ursprung; men denna osäkerhet om orsaken förtager ej giltigheten af den sats, att könsskillnaderna utöfva inflytande vid formskillnadernas uppkomst, hvilket deremot bestyrkes af den om- ständighet, särskildt märkbar hos våra laxar, att der könsmognad af en eller annan orsak försenas eller förhindras, yttrar sig sådant äfven i den yttre kroppsformen och just genom de karakterer som eljest utmärka de mest beständiga formskillnader: — sådana visade sig oklorna både i Östersjön och Venern samt silfverlaxarne i Vettern, men måhända tydligast (pag. 91 etc. ofvan) de anförda Hvita-hafs-laxarne. Denna samma inverkan utöfvas, såsom vi hafva sett hos laxarne, naturligen äfven af hybridisering (pag. 83 ofvan), hvilken följ- aktligen är att i detta hänseende likställa med de orsaker till formskillnads framträdande, hvilka kunna ligga deri att den ena arten lefver sitt lif under förhållanden, som äro mera normala för den andra arten. Såsom de tydligaste bevis på de lokala (geografiska) för- hållandenas inverkan på formen till alstrande af artkarakterer hafva vi slutligen anfört det stora språnget 1 åldersförändringar, som i de flesta hänseenden inträffar hos laxarne efter forell-åldern, då, så att säga, ett nytt lif för laxarne börjar. Särskildt vill jag erinra om den stora förändring, som vid denna ålder inträder i afseende på analfenans höjd (pag. 65 ofvan) både hos Salmo trutta och S. salar men ojemförligt större hos den sist- nämnda. Denna förändring har här tydligen åstadkommit en nästan genomgående art- karakter (zx = y). De tre faktorer vi sålunda anfört såsom orsaker till arternas uppkomst: — utveck- ling, könsskillnad och geografisk (lokal) åtskillnad —, kunna visserligen knappast tänkas enstaka verksamma: städse måste naturligen deras inflytande hafva varit gemensamt, allt- sedan könsskillnad uppstått och de lokala förhållandena på jorden blifvit olika och vexlande; EK. Vet. Akad. Handl. Bd 21. N:o 8. 31 290 SMITT: RIKSMUSBETS SALMONIDER. men dessa faktorer äro dock naturligen af väsendtligt olika värde och vigt i afseende på ursprunglighet. Ursprungligast och måhända den enda här verkande faktorn af primär natur är utvecklingen, då intet lif denna förutan kan tänkas, och närmast denna i ur- sprunglighet står väl könsskillnaden, såväl inom djur- som växtriket, medan den geografiska åtskillnaden såsom faktor för arternas uppkomst tydligen är af en mera sekundär natur och skulle i sig eller sitt nära samband kunna anses upptaga eller förklara äfven det naturliga urvalet, hvars inverkan jag ingalunda velat förneka, ehuru omedelbar anledning ej förekommit att dermed sysselsätta oss i våra undersökningar. Tryckfel: Sid. 213, raden 15 ofvanifrån står: öfverkäkens läs: öfverkäksbenens DN DUO 7 » » genomgår » genomgå HVOR bogar 3 2044 106 295 5 känt ag rt Vt FPA AGP ch veg adsl bf rt RANN AAA AAA OA ajeges tö98e1=001 fortfor B0å Ao trskar BOK VAN kB 7 doser Anns Fado fotar geter ata 0 VR se siter pro shöre ar ssa0n 0 ra Asp Leh NOA v06 6 ANA vm obör rAAofa Rrl RA PARKERA RR BA ANS pA Pr AA AE ens VN Wpsireglert sår bak RSA M nom sar ner . Mp ol vete se NA 4 sm ve RR a & senat rr z on gare ter rer 3 gp skrän rent a anor pp 4. rg Sa ROR vie vå ; ; betor RINNA RA mm a sv YA VARAR jod gr SAM Br vå egna SAN MEDLARE AI ar Peer rf Ars AN Alvin ; AE SALTER Ed, an kyr ve avs pati ot HA : S s seret si obs HÅ PRO ned bps erskot prr Br söga Fe Mä rrdnbör öitrdetnn A Kor / ev Iarsern Ab brr BANA vnstrnn Int eh öga sat ove ROT 4 , förste Agt bet riv HONA Kg targ (ORKAN Re HR - . / FRE RÖRS z 91 känga tl p 3 > ÅT Art sent Ia N SGD ANA Sok4rtl bötvekskdet SYS PöRTTSR äorMoB-0 akt Pte siöR I bekr4 Ars ört NRP FAN BR Ove served oc 4 Lör ont RS tmerrpaårrört bä L4 tbofeforsgrborNE BANA NA råabel tON SSA . RR Strö vövgal rk Be IrrN nt AY KLAS Pr - RA RAR RESTS Trä tabrte närt fn FN od 158 ARA ARA FET : : ; sl RET ärren drh sås Fota äybengt syr FASTA NA RRD TEE r ärar sr sn re 4 mr YR gror 40 Ace bå Syr 04 Forsbergs år AA : besia inr r VS NR Nänsläspetntete fr 31 MS Ler re rg kd INGE : å ; - Vt Trek) SANbA tänds bor'e ål tar ; ; . 3 | , > Sr Thed proårrd rv cc Westberg etta TIO of 06 PD RR ren bsper je Arve berber sont brOS ARMAR ägt oa DL öpes ssd rd 06. SV roteln IMa dank ey Iran luder nde fo tr (0100 nt 4 dor 4 esse RA uten vt oket boet Ver svg 4 LAN na få LAR renar tr No teng 6 ör vag Ar (PYK + sek nrg AST 2 (SN Porra bes aeetyy Rts shalrd rt SAS MAA HRT AASS va mt öVlvWe a/VARAVTA rd KRt sp oe poker sa 10 Ar yrkat Bör rporo lå minen BRA er sYt ob deré rgå AVE mi fate rag åa för eitstr ling drbe ertoter 4 KIT aret oem drar Sr Orteb Ni rave ARE DN dett Moran otA Vb SÅN! (dt rfosk på öst CAR 0 Ab er AS AKI AS0E KBR Fr rr RT VS Ssang Ipos mäter REN Ner Täta de ss stas cb ole AAA ANN 19 a etrbeger t00 a ME RSNE YTA FASPRa mh onde) Fre MU osepei sne pre råpre noter äs TA sa gel etjrbnr ut mov sd br Toa VAIN FBhEr apr RA organ te röt lok of SR uknletsbyrr få työnaserr gUrtAIe set BAS Nampågr an FE tl rv Apr na SINNSS ok PesR 34 JaN St aörg oj ol 101 HAE An bisr bi NNYEs set p5d1 tr vår rS4G RB åt pa Bö DUNN 4 erplser kos estöt rade SK DNIEr orda ståt sijed SM SO -lrer tt nig POL je (Byrd or SYN RR Ae0se eb örrereteget ONA FR HR HA teåntot 1ofrå tårtor 0 spö FÅ FÄRRE erg onor KVA (öde RR rule BN bagar goter Tiäsgr Wntela LON RS RA ART tapeluspgrite RA Mt 4 agge Ar kn prdg haren ÅS Afg LANE S JA MAR SAN RON storink skapar nde DT sig ve fördel tYtDhA hak URNA 4 & Ts «ränort st 2 re mtr nr ATA TRA Tar rt MANS SÅrsod gå ref or Br Såe 100 4 iorrt Br RARE AE s4rtasd 4 mbt 0 sk svt Ukyt YR Te = kol or PE We MI TR NESS rä frö larv: loads Toten Ve or Sjrosp l 010 I AD A Und t bonde få NÅT del ER pad yst! cd ri ös60r ån ÅR 105 ut ögon Seger ense MBA Ner BA en bt AS ST ARE LS ov rek MR POST ole vass sine aber dnr Brbok REA TAMRON LR äv KE Anse er bf nbot 0 sd ke ENE Lr8 Få bed - Prost tvbtsstlnk FO NR ng bapret 0 rat bj rt! AA har Hnevbot TE ; k var To apor pörndrrne rs NRA öosbån PMS NM RR MANS PA por skr få : ens skerostt Hon HoN ir topetks Falörkra bt KIRSERed SLS SÅLDA Urs Ja SÄGA? 447 böjs k nr At FYR BE IA Sr v46 rekotrrt Sr 4 ÅR otro A RR ARA ärr 000 000 skar Pr AR RSA ST BS anal) fö ef dart 0 10 040) SAT RS SORAN sär sista NEN Um AN AS FÄSSSRAIEA Sr Boden TS SN rt) Nn ång yes fv RN Y NMS VAS tel Arts MM Myers 6 öre AN Ulsa pie ar Sf NARE 00 VO YNA SVE SE Y ON DEr HR Rp ÄR J SA CR BANA SR AgANR AR mA py väns re rr Br 15 ön AB FNRES PI Pa LA LAN EF NAS Te FN OG ÄRAN ER RR RR nr ST SV är An RT EE ör pins vo Lab Lär Ness ALA DANSAR 4 AS SAR TS OSS d erfa gdl röset ATT FO ARS ST NR SST PRE FAR o ATA RA Th sänj SJs nEr Byn iskrt e AVE DA Mottag rr fr feg EA nå Er SA st 0 NE BEATA ) ANT prervrgr der SA Kor äv sno VÅ ' TOA pre] sarg är FARA SIE MYSA MK EAA ; STAR NR nb: . AM RADE ängrier C a UR SVS dens trt Ab äet key ler LR BOR OSS föll HAR NOT ? EA rdr åa r AGA fusk Yle pek got SDR ARE SE og KS ml krede ÖRON per NA år ÄR FARA NRA He rara ra trjobes INR rf Bo ÅT Ae BÄRNSTEN R ITNE NA RN finde ar ör) Hass ör a sA befit AR äntstdrA FÅ sl ser 08 fe k så VARGEN pd Fega Surge DNR AN arsa DET re FSA sr ANN FRA AN Inv fyndar bara KE UUNE boven KO orga ar Lod äyt kö opel) rr ÄTT ERA OA ETEN Ne kry HY i Bad NA INA USA AR MAA NOT RR AAA mda fak arr bl Neta fötter oe Ra FANAN BOTADE Ör ke ATOL sten POL TA TY Ms) Mali ra ! ml LR FESTA Ia aneptår AA pd €b blood ät a LE sä Förare rören må at VO mekare Brr Faa tt SBA BYN INTNER re säden så Br) PA ped) 4080 sd pr ån ker tent PELARE hsforset As frt dear pr an rat mia 4 Bb pesin fs Rs sant et BEAN ene öLg srt Ne rg (UMEA me S AN Rb SSP ön våp SEAN LED yet d4X AL visbok SR SAR EE [AT FA RÅ EINES tå galge FA arr ae SM Mo ärr bärga At Es nd ANS AD np särta stin sO4e sr fbr prob käft ved oatot ort STAR ra 87 byrå sb lt AVBer sork nde ee i orbrtnr en RE KSR JANSY NARE Servant NAR FS Prat RR rr 2 SARA Tr grän tab fåt FNS öde) godeinektndst bo spå fel pan ARE fire re Isa AT. NG KISA rg ME IS INNAN Taddtr sne re hn led UN AVSER ot pov p 04 vann re ARTNR 4 mn PR KH bettar hå ANNA UREA fel sele SE sopas: tre Mp EE FRA RR fn TA PRAT ork lär eb a VYER TR VA Ads AN jfr LER AAA or svveniarsinr fö SAME TS förtrrnter ot råbövber bg - ärr RNA Se rdr VADER söt kö BRASAN PAA NA af WAS pr Apt Wes wake ört MI Mar bar a ker AR PORREN va? VN LR PAU RIS TATA Na ngn rn sw YA äre Net se Pieptk 0å Kat db- BHS vepptefbrngsp Hörn BAG SATAN Löst ger UA ARN PAR än pkt é II bäearanbäg ge vå SäR4 > dekor gr KRA er rsbr kare NERV tg se a Vabrarda rrByd ADR rr Rit SRS pA FARA MRS sängen datt de tr BENA AA brå Porr Rn NA Pokka LABS NR KG NL rod typ brD NK : Nys at 6 är STA 045) Upp rAT B RAR aa + IV Bod äs NG MR VAN orter AP Ma äns B=$ 04 föga OMAR SN AN p SSA pg NG - RN Aeon dk MSS FD LA SM NANG SEAN RN GN VAR NG s vrtodet boet fr SOA a ENS FRA ÖRA RANA 2 2 rr AN sås rt vin nde MAIA OR RAR Nb vr FRA ANG YET OST VYAAS VETE ep pre By KNM RN Yk re Svett VÄ rn or Fo grotyg po AEA Fo RAN VA SE PUE vt -blnan FA Här Ar MA mdr dar PA NA lod sstelttåsd ft fed sytt BR AA böj prat MOR KYRA PN NER: Ar R RR SES Urosk tr [0 Bror (SN TA fyr Arg ghd se Mt Vr va Vr MA . É - sån a ERE Ngn sa vr R [re Pbabrlln äger 4 100-t50-r ANNO Foken ARN T sed FAT of lor NA TNA Rare TJA ob AEA RIVNTT[ ped pöbnbrt BANTA Kor serer oc KR RR bita rt Una YEN NEN LE Ka rå Ar dsAn VAT St rr LENI sne Tester mA ATV hå 1006 065 rd ko0R, FÖRRA en NE NAS 00 ne rå SN ART Sr BiePtaer6 Bf fu 4 04 RN MDS rdr reR et SA ÅA ns ägnar Vinet SANDIE OA fiol 4 Fb INR ARNES AR SR iv Pa bhås es sm oubgö VAR FIRST ASEA re hår Fort me AA for vå vB SA bra0 a? AA EKA GE v. VE UrNn BT gRD FAN SIR NAR op skojade Läkerol nr RNA Eder pd ve SR Aged BE fa ANA rST SYV SA PN pe Sr bet AAA YR SERENA AA vä UR de rå får Lå ra ra uy Ag YRAN MOA PRerbvRHNA MAREN NORA RT as NA Se Ir Hök AROS NN | fö Vägar rn rg eps re så trees ks At Ala rörgrr er 6 AAA san oe ärr sen PICS byt ioskdpd toy