AA FAN 
NS STAN 
PR 


SVENSK BOTANIK, 


UTGIFVEN 


AF 


J. W. PALMSTRUCH. 


ANDRA BANDET 


ii | ( 
GARI[ 
vatt 
Med Konungens nådigste Privilegium. 
SS IR RAS EESK TEN ABN ASA TEA 


STOCKHOLM, 
Tryckt hos Notarien CARL DELEN, 1903, 


Hu be 


: 


EA SER 


Bee tpömp$ 


> TA faner änNopviking FN FA 


” 


M 


NS 


TO. 
OUERCUS Rogur. 


Ex. På Finska: Tamrnu. 
Löfven äro aflånga, mot yttra ändan bredare, 
på sidorna flikiga eller groft tandade med 


trubbiga flikar. 


Linn. Flora Su. p. 342. Cl. 21. MonorciA, polyandr. Liljebl. Sv. Fl. 
8. 293. Kl. 15. SAmKuULLE. Patr. Sällsk. Hush. Jurn. 1795. Juli, Aug. s. 
TO 1787 Jan. s. 208. JMårr. App. Med. T. 1. p. 6. T.: 6. p. 1 Swartg, 
Alman. för är 1798. "Linderh. Handlex. Art. Ek. Pharm. Qu. Cort. Fol 
Gland. Cupulz&x, Gall&e. 


ken är ibland våra största och dyrbaraste Träd; växer 


långsamt; finnes knappt norr om Gefle; hinner till 300 år; 
skadar gräsväxten; låter ogerna flytta sig. — Ollon plante- 
ras i lös jord eller under buskar af En och Hassel, ett par 
tum djupt, med spetsen uppåt vänd. Blommar strax efter 
löfsprickningstiden i Maj eller Juni. — Han- och honblom- 
stren ha särskilta Hängen på samma träd. De förra äga 
5klufvit blomfoder, 5 - 10 ståndare, men ingen blomkrona; 
Honblomstren hafva helbräddadt skrofligt blomfoder, som 
blir på frukten likt en skål, 2 - 5 stift, och ingen blom- 
krona; frukten är en nöt med läderlikt mjukt skal. Det 
gifves 2 förändringar: den ena har 6 - 7 ollon -på hwart 
hänge och korta fruktstjelkar; den andra kar 2 ollon på 
lång fruktstjelk, djupare flikiga blad och blekare ved. 
Mot svåra diarréer, rödsot och blodflöden nyttjades 
förr dekokt på bladen, men nu sällan, om icke efter till- 
räckliga laxermedel och emot sjukdomens slut, då stärkan- 
de medel fordras. I envis halsfluss, till gurgling, kan de- 
kokten med vin och håning brukas. — Bark på unga qvis- 
tar, till en god handfull, kokad i en kanna öl ell. vatten, 
och druckit I qvart. 2-3 gånger om dagen, har gagnat i 
rödsot och frossor, sedan tarmkanalen varit ren. Med Ka- 
miilblommor ges Barken i pulverform till + drakme hvar 
3:dje timma på feberfria tiden mot frossa, och säges stun- 
dom varit bättre än kina. Fint pulveriserad bark, blan- 
dad med rödt vin, tjenar till omslag att lägga på utfallen 
ändtarm och bråck. Dekokten med litet alun är nyttig 
i tungspenens slapphet och halsfluss utan stark inflamma- 
tion. — Ollox, i stället för kaffe, då skalen skiljas ifrån 
kärnorna, berömmas af många; men deras nytta i körtel- 
sjukdomar lär fordra mera bekräftelse, ehuru de kunna 
anses såsom stärkande, och derföre nyttiga i åtskilliga sjuk- 
domar af svaghet. Hårdt torkade och till pulver stötta, 
kafva de botat frossan; och förtärda med varmt öl, hvear- 
efter den sjuke i säng underhållit stark utdunstning, bar 
Rosen dermed blifvit kurerad, så att svullnaden efter 12 
timmar lagt sig. Söndermalna och med sädesmjöl eller 
kli blandade, duga de till bröd, som dock är något kärft 
och stoppande. Ollon äga en svag nerfdöfvande (narkoiisk) 


1 


Pr 
4 


IG 


QUERCUS ROBUR: 


kraft, som under torkning i fri luft på ett års tid förgär, 
då de böra kokas, torkas och sedan malas, för att kunna 
till bröd användas. — Galläpplen tillkomma , liksom Sömn 
torn (Nr. 29), af en insekt (Cynips), och sitta-mest på löf- 
vens undra sida, men hårdna icke hos oss, och blifva der-” 
före till sin verkan svagare än de Turkiska, som i bandel 
förekomma, och samlas på andra Ekarter. Ytan är bättre 
än det sköra inuti; de blåaktiga och tunga ha mesta vår- 
det, och samlas innan insekten genombårat galläpplet och 
utgått. De-hysa af Ekens delar det starkaste sammandra- 
gande ämnet. CuLLENn anser icke Galläpplen tillika nred 
bäska medel (Gentiana &c.) invertes, såsom farliga. Andre 
berömma 6 uns destill. vatten, till 10: gran Gall och 3 
uns af någon sirap, hvaraf dosis är i början ett skedblad 
hvar 3 - 4 timme, och sedan mera, mot väderspänningar 
af slapphet i magen och tarmarna. Om så fordras, brukas 
mellanåt laxermedel. Dekokt på Galläpple nyttjas i la- 
vement, emot värk öfver länderna af ändtarmens svaghet, 
hvaraf ofta hemorroidalkrämpor uppkomma. Salfva bere- 
des af fint pulver och svinfett eller osaltadt smör, lika de- 
lar i vigt, emot blinda gyllenådern; och år felet högt upp 
i tarmen, insprutas stark infusion. Dekokt kan ock till 
omslag eller insprutning vid förslappade utfallna delar an- 
vändas. Af Galläpple göres svart skrifbläck: t. ex. 6 lod 
Gall och 2 lod brun bresilja kokas i 5 qvart. vatten, tills 
I stop är qvar; detta silas, får kallna, och tilläggas 2 lod 
ren (ej vittrad) jernvitriol och 2 lod rent gummi arab... Gall- 
äpple tinktur «af + uns Gall. och 2 uns. sprit, upptäcker 


med mörk färg jern i mineralvatten, Med samma tinktur 


återställes gammal urblekt skrift, som dermed öfverstrykes , 
hvilket dock sker bättre med blodlut först, och en svag 
syra 'sedan. Galläpple med jernvitriol sätter mörka eller 
svarta färger på ylle, silke, läder, horn och träd. — I Hus- 
hållningen användes barken, som dertill aftages helst om 
våren, tillika med barken af gammal björk, till lädergarf- 
ning. Den grofva är till sållåder bäst, och den af unga 
träd ell. qvistar tjenligare till öfverläder. Spån och löf tje- 
na äfven till garfning. Till svärtning nyttjas barken med 
jernvitriol, men fruktfodren skola dertill vara än bättre. — 
Ollon göda svin. — Med sågspån af Ek svärtas linne, och 
med stiekor af samma träd i vin, som börjat gäsa, förbätt- 
ras. det. — Vedens nytta är allmänt bekant; svenskt Ek- 
virke anses hårdare än utländskt; om det genast klyfves., 
rökes och sedan torkas, spricker det icke. Afbarkas trädet 
ett par år förr än det fälles, blir veden hårdare. Snickar- 
arbete, gnidit jemt med torr rödkrita, och sedan bonadt 
ell. fernissadt, får utseende af mahogene. — Eksvamp, tor- 
kad och bultad att den blir mjuk, stoppas i blödande sår. 

Tab. — fig. a. förstor. Hanblomster — b. ett dyl. Hon- 
blomst. — c. pistill med fruktämne — d. frukten, Ollon kallad: 


Fu 


74. 
A CHILE EA MIifttEFOLIUM. 


Mirzreronie. Rölleka. Jordhumla. Stengräs. Snö-ört. 
Näsgräs. Pestilens-blonumor. På Finska: Satalehti. 


Örtstjelken är upptill fårad. Bladen äro dub- 
belt parbladiga: småbladen smala, tandade 
och spetsiga. 


Linn. Flora Su. p. 299. Cl. 19; SyncENEs. polygam. superfl. Liljebl. 
Sv. Fl. 83. 370. Kl. 15. SvåGrar. Murr. App. Med. T. 1. p. 165. Patr. S. 
Hush. Jurn. 1789. Juni, s. 511. Fischerstr. Ek. D:kt. T. 1. s. 6. Inril. Tid. 
1803. Nr. a3. Pharm. Miilefol. Herba, Flores. 


1. SS är ellmän på åkerrenar, ängar och torra 
ställen; blommar i Juli ell. Aug. månader, med upptill 
jemn blomqvast; har mångårig rot. En artförändring, som 
växer på backar, har rödaktiga blommor och inunder hå- 
riga blad. — I hvar blomma finnas vid pass 5 strålblom- 
ster, af hvilka hvardera är rundad och nästan 3tandad (lig. 
c.)- Fruktfästet är platt och jemt. Fröen äga på ömse si- 
dor liksom vingar (fig. d.); — Namnet Achillea har till- 
kommit deraf, att Achilles berättas hafva nyttjat växten så- 
som sårläkande, för sina blesserade stridsmäån. 


Något sammandragande, bäsk och kryddaktig kännes 
växten lill smaken. Blommorna hysa aromatiskt ämne: bla- 
den äro bäska och stärkande; af de förra kan destilleras 
olja, som i egenskaper liknar kamillolja (Nr. 50.). Extrakt, 

"gjordt med vatten, förlorar det aromatiska, hvilket bibe- 
hålles i det, som göres med sprit. Örtens verkan på nerf- 
systemet synes då den lägges på öl under gäsningen, ell. 
kokas deri, emedan ölets rusgilfvande kraft derigenom ö- 
kas; att den äfven är antispasmodisk, bevisa åtskilliga läk- 
medel, som tillredas af Millefolien. I öfverflödiga biod- 
flöden hos båda könen är den med förmån nyttjad, ofta 
endast såsom té, eller till infusion. Men för mycket bru- 
kad, skulle den hos fruntimmer kunna störa reglernas or- 
dentliga gång, hvarföre de böra försigtigt nyttja den. I 
lungsot af sår i lungorna, har man berömt dekokten, som 
då borde blandas med konserf af Törnrosor (Nr. 29). Man 
har brukat örten på åtskilligt sätt emot väderspänningar, 
kardialgi, kolik, barnsängs-värkar, bypokondri, urinstäm- 


JA 
74: 
ACHILLEA MILLEFOLIU M. 


ma, hvita flussen, stenplågor och reumatism. På landsbyg- 
den nyttjas ofta bladen, bultade mellan stenar, för att 
med eller utan fett lägga på friska sår och öppna skador. 
— Så kallade Millefoliedroppar kunna lättast tillredas af 
blommorna, samlade vid första utsprickningen och lagda i 
godt brännvin, som bör gå jemt öfver dem. Kärilet (buteljen) 
tilltäppes, förvaras i skuggan, och skakas då och då, 3- 
4 veckor, hvarefter det silas. Dosis häraf är 60-70 drop- 
par, som tagas i brännvin, och ges åt starkt folk emot ko- 
lik eller så kallad flen; emot reumatism och gikt gnides 
värkande stället dermed, och flerdubbla linnekompresser, 
fuktade ell. blötta deri, läggas på friska sår, sedan blöd- 
ningen med fnöske förut är hämmad. 


Tab, — fig. a. blomma — Db. diskblomster — c. strål- 
blomster — d. frö; ålla förstorade. 


MOST ARA 
US hy 
MV RA rd 

OR 
MONS ANAL tå 
ÖRRIVEN Av HN 
SST: I AREAN 
NL ANAR 


FÖRE AN tyg 


4 


75. 
HYPERICUM PERFORATUM. 


PrickiG HyrpPErRiK. Johannis ört.  Pirken. På Finska: 
Sianverileinä. Kakosen-ruoiio. 


Örtstjelken är rak, grenig och otydligt 2äggad. 
Bladen äro trubbiga, med genomskinliga pric- 
kar. Blommorna ha 3 pistiller och många stån- 
dare, som nedltill äro i 5 stammar hopväxta. 
Linn. Flora Su. p. 265. Cl. 18. PoryvADELPE. polyandr. Liljebl. Sv, 

F). s. 219. Kl. 9. MÅNGMÄNNINGAR. JHMurr. App. Med. T. 3. p. 518. 


Hellen Diss. de Hyperico. Pras. LINNaro. Pharm. Hyper. Herba, Flo” 
res, Semina. 


År ssaren trifves bäst på ängsbackar, är temligen all- 
män, har mångårig rot, och blommar i Juli ell. Aug. må- 
nader; har 5deladt blomfoder och 5bladig blomma; fröhu- 
set har 3 rum för många små bruna bäska frön. Vid röt- 
terna fäster sig stundom en insekt, kallad Coccus, lik den 
Polska (Cocc. polon.), som fås på roten af Scleranthus pe- 
rennis, och med hvilken ylle, silke, tagel m. m. kunna 
färgas; utan tillsatser ger den karmosin-ltärg. 


Åf många anses denna och den Hyperiksarten, som 
har fyrkantig stjelk, att äga lika egenskaper. De genom- 
skinliga prickarna på bladen af denna art, synas stundom 
svarta, och innehålla ett kådigt hartsämne, som i förening 
med åtskilliga salter tjenar till färgning. Blomknippena 
och en del af stjelken samlas till detta ändamål kort före 
blomningstiden, torkas och förvaras; när yllegodset är be- 
tadt i alunvatten och torkadt, kokas sedermera Hyperi- 
ken i vatten, och godset lägges deri. — Hela växten är 
bäskaktig, något sammandragande och balsamisk; till lak- 
medel är blomvippan förmodl. bäst. En tid trodde man, 
att växten kunde, såsom té brukad, bota invertes sår, t. 
ex. i njurarna och blodspottning m. m.; åtskilliga exempel 
anföras om lungsiktiga, som med vin-infusion på örten sä- 
gas blifvit kurerade, och härtill nyttjade man en handfull af 
blommorna, som kokades i I stop, helst spanskt vin, tills 
hälften återstod; dosis häraf var 4 qvart. morgon och aft. 
Emot utvertes skador nyttjades tinkturer, plåster, salfvor, 
oljor m. m., beredda af Hyperiken. Det sistnämda med- 


75. 
HYPERICUM PERFORATUM. 


let fås, om blommorna i täppt käril och digestionsvärma 
(vanlig kakelugnsvärma) någon tid förvaras i bomolja. Den- 
na Hyperiks-olja, förenad med kamfert-spiritus, är nyttig 
att ingnida i huden emot reumatisk värk, utan feber. Bränn- 
vin, hvari blommorna legat, får röd färg, och anses att 
vara helsosamt. Fordom ägde Hyperiken stort anseende, 
och man omtalade den som ett säkert medei för dem, som 
af onda andar troddes vara besatte (en art galenskap eller” 
mani), hvarföre den fick namnet Fuga Demonum. Nu för 
tiden nyttjas den sällan i sjukdomar, och förmodligen al- 
drig emot onda andar. 


Tab. — fig. a. pistiller och fruktämne — hb, fröhus — 
e. frö. — d. vett mö fOFstonade. 


s 
t 
” 
å 
| in 
NR Cr 
RÖ 
f NL 
vi 
- 
, i ? Å 
' å 
X Få 
- FÅ Nr 
7. 
TA UU, Sä 


Fr a 
/ 
ä 6 | (3 "” 
' 4 K ch ; 
y TR Le 
i ÅN r 
JANEE 
b ; 4 


> 
/ 
SS 
- 
i 
r id Å 
i A 
j i 
Må j / 
4 
, -F 3 
i 


4 
ör 
AA 
få 
1i 
Lå 
å 
; 
f ES 
Fe få be 
PEST INNEARER AGE 
| 
; 
| 


v VY 


NV 


Z03 


76. 
MYRICA GaLzE. 
Pors. På Finska: Pursu Rahka. 
Bladen lansettlika, något sågade. Frukten saftlös. 


Linn. Flora Su. p. 356. Cl. 22. DrioEciaA 4:andr. Liljebl. Sv. F1. s. 
307. Kl. 15. MONADELPH. Murr. App. Med. T. 1. p. 73. Pharm. Myrt 
Brabant. fol. 


5 SA Buskart, kärrens inföding, särdeles i den norra 
delen af Jordklotet, är ibland dem, som likt Alen, Has- 
seln, Tibasten m. fl. med blommor på ännu bladfria gre- 
nar båda den annalkande blidare årstiden. Ehuru, i följe 
af sitt i allmänhet kända blomningssätt med han- och hon- 
blomster, dolda inom fjällen af sina hängen på särskilta 
buskar, hafva vi haft tillfälle att förvissa oss om verklighe- 
ten af äfven så väl sambyggande (monoici) som tvåkönade 
(hermaplirod.)- blommor på en och samma buske, hvilken 
omständighet likaledes iakttagen vid några Pilarter, Haf- 
tornen (Hippophaé), Dybladet (Hydrocharis), Rosenroten 
(Rhodiola), skulle icke utan skäl anvisa dessa växter en 
billigare plats i den 23 Klassen, eller kanske tyda rimlig- 
heten af sammanförandet af de så kallade Diclinz (Kl. 21, 
22, 23) med de föregående klasserna. Vi uppge detta 
som ett skäl, utan att vilja påstå någon nödvändig förän- 
dring af Sexual-systemets klasser, ehuru vi äro dessutom 
öfvertygade, att mångfaldiga rön i de varmare klimaterna 
gifva styrka åt dem vi nu anfört. 


Blommorna sitta utan vidare betäckning omgifne af 
små enkla fjäll, hvilka på hvarandra liggande utgöra på 
hanne- och de tvåkönade buskarna tumslånga hängen (amen- 
ta), och bestå antingen endast af 4 ensamma hanar eller 
dessa tillsammans med sin tvådelta hona. Den egentliga 
honbuskens hängen deremot äro helt små, ett par linier 
långa, och röda, samt hysa emellan hvart fjäll ett frukt- 
ämne med 2 stift, eller rättare djupt 2-delt. Frukten, 
vanligen kallad ett saftlöst bär, anse vi snarare för ett 
slags nöt, något sammantryckt, stor som ett risgryn, om- 
gifven af en skorpa, som upptill formerar tvenne horn. 
Fröet ligger ensamt inom ett hårdare skal. 


De tumslånga, glatta, i kanten fintludna, samt med 
upphöjda gula punkter på undra sidan lysande blad, äga 


76. 
MYRICA GALE. 


så väl som hela busken en stark, kryddlik, något åt kam- 
fert stötande lukt, icke obehaglig, men döfvande. Detta, 
jemte deras sammandragande, kryddaktiga, bäska smak;, 
tyckas förråda medicinska egenskaper. Vattnet, hvari väx- 
ten blifvit kokad, har man utvertes brukat emot utsläg 
och ohyra, bland hvilka vägglöss och mal skola finna den 
i synnerhet vidrig, om den knipptals upphänges, eller Jag: 
ges emellan kläderna. 


Porsen intog fordom Humlens ställe vid ölbrygden, 
och ansågs hos förfäderna af den vigt, att, enligt Vestgö- 
ta Lagen (Förnämings Balk C. 3. $. 9., och Tingsmåla Balk 
C. 10. $. 4.), olofligt samlande deraf på främmande jord 
med ansenligt vite belades. Man har dock skäl, att i det- 
ta fall neka Porsens välgörande egenskap, emedan den 
mycket rusar och orsakar svår hufvudvärk. — Betadt ylle 
erhåller, genom kokning på bladen, en gul färg. (LiNN. 
Skånska Resa, s. 293.) 


Det vaxlika ämne, som i stor mängd fås igenom bä- 
rens kokande i vatten af den Nordamerikanska Myrica 
cerifera, kan också, ehuru i ringare mängd, af Porsens 
frukt vinnas, om den lika behandlas. 


Tab. — fig. a. en qvist af honbusken med dess hän- 
gen, i naturlig storlek — b. honan — c. frukten, äfven 
förstorad — d. en qvist af hanbusken — e. en hanblom- 


ma inom sitt fjäll — f. en 2-könad blomma, begge större 
gjorda. 
S — Ze 


DN 


la 
PARMELIA TARTAREA. 


ORSELJ-LAF. Bytlelet. Böttlet. Borås-färg. Örnmossa. 
Bergmossa. 


En skroflig, hvit, något grönaktig skorpa, med 
brungula eller tegelfärgade skålar med hvit 
svälld kant. 


Linn. F). Su. p. 409. (Lichen Tartar2us) Cl. 24. CRYPTOGAMIA, Ålge. 
Liljebl. Sv. F1. s. 409. Kl. 16. LÖNNGIFTE, Alger. Achar. Lichen. Sv. 
Prodr. p. 37. Method. Lichen. p. 165. Linn. Vestgöt. Resa s. 146. Kalm 
Bohusl. Resa. s. IV estring i Vett. Akad. Handl. 1791. Scherbing i Al- 
manack 1798. 


I följe af den af Hr. Dr. AcHaARrius efter fröredningen 
gjorda uppställning af den vidlyftiga Lichen - familjen, be- 
nämna vi denna af Botanisterna vanligen kallade Lichen 
Tartareus med namnet Parmelia, ett talrikt slägte, ut- 
märkt genom sina frörednings- plättar eller skålar, omgif- 
na med en ifrån deras väsende särskilt kant, tillskapad af 
sjelfva växtens kropp, hvarigenom den skiljes ifrån Leci- 
dea, som vid Nr. 65 nämdt är. 


Denna liknar en hvitaktig, något i grönt stötande o- 
jemn skorpa, tätt fästad vid stenen. Brungula, hvitkan- 
tade plättar af olika storlek, i början urhälkade, sedan 
platta och slutligen kupiga och ojemna, synas här och der 
strödda på skorpan. En afart häraf förekommer icke säl. 
lan i Fjällen och på Gottlands och Ölands hedar sittande 
på jorden eller mossan. Den synes liksom grenig och 
gles, och mera hvit till färgen (Licken frigidus, L.), och 
bör ej anses som åtskild art. Om också en gissning tillå- 
tes oss, skulle vi äfven förmoda att Dr. AcHARrii fsidium 
Gonatodes vore föga från denna skiljaktig. 


Lång tid tillbaka har bruket af denna mossa, såsom 
tjenlig till färgning på samma sätt som Roccellen, varit 
bekant. I synnerhet, om ej helt och hållen inhemsk svensk 
art på” branta, mest emot hafssidan liggande klippor, sär- 
deles de Bohuslänska, har den i sednare tider utgjort en 
icke obetydlig handelsvara; en mängd deraf har blifvit ut- 
skeppad, som i värde vida öfverstiger 100000 R:dr; en- 
dast 1791 värderades utskeppningen ifrån Göteborg till 


ln 


PAÅARMELIA TARTAREA. 


minst en tunna guld. Men detta är den rå produkten, 
sådan som klippan lemnar den. Utländningarne veta att 
förädla den; och återsända i ymnighet årligen ett deraf 
tillredt färgstoft, kändt under namn af Orselj, ett namn, 
som äfven gifves den kring medelhafvet hämtade Roccellen. 


Mossan tillverkas dels fuktig, dels torr, malen och 
siktad. Hufvudfärgen den innehåller är den röda, men 
lår, igenom tillsats af lut, ett mer eller mindre gredelint, 
ända till blåaktigt utseende. Den nyttjas vid silkes- och 
ylle-färgning, i ställe för krapp och fernbock, äfven till 
besparing af den ännu kostbarare konsjonellen. 


Vid färgning med den fuktiga Orseljen bör deraf en 
lika vigt med godset, som skall färgas, dertill användas. 
En färgsoppa tillredes af ÖOrseljen lagd i kittel med sjö- 
eller regn-vatteri, som sakta upphettas. Häri lägges god- 
set, som under en måttlig kokning och omrörning deri 
förblifver, tills den önskade färgen erhålles, hvarefter det 
upptages, sköljes och torkas. 


Ännu varaktigare blir färgen, om det således förut i 
Orselj-soppan grundade godset å nyo deri lägges, sedan 
en upplösning af raspadt engelskt tenn i kungsvatten blif- 
vit tillgjuten i den åter uppkokade soppan. Utan vidare 
kokning omröres endast godset, och sedan upptages och 
sköljes. Det bör vara tillförene alldeles fritt ifrån fetma 
och orenlighet, samt doppas i vatten och väl ntkramas, 
innan det lägges i färgkitteln. 


Tab. föreställer mossan i naturlig storlek. — fig. 1. 
visar Orselj-lafven på en sten sittande — fig. 2. är der på 
jorden eller mossan sittande förändring — a, en stor gjord 
frörednings-skål, : 


YA 


N 


- 


Y) 


78. : 
FESTUCA ÖVINA. 


FÅRSVINGEL. Linne Fårgräs. 


Blomvippan åt en. sida vettande, hopdragen, 
merendels borstbärande. Strået 4:kantigt. Bla- 
den trinda, tagellika. 


Linn. Flora Su. p. 30. Cl. 3+ TRIANDRIA. digyn. Eiljebl. Sv. Flora 
s. 46. Klass. 3. TREMÄNNINGAR. HÅ. Vett. 4& Handl. 1741. S. 184. 


BE sken är ett af de kortare grässlagen , men har ic- 
kedestomindre blifvit vidtfräjdad , kanske äfven ofta mer 
berömd än den i sjelfva verket förtjenar, åtminstone bland 
de arter, som man till odling föreslagit. Den intager de 
torraste, och icke sällan de mesi magra ställen, såsom 
höjder och tak, och träffas i synnerhet ymnigt på Gott- 
lands och Ölands backar. 


Ibland Svingelarterna skiljes den lätt genom ställnin- 
gen och skapnaden af sin under mognandet bruna blom- 
vippa, äfvensom genom fyrkantigheten af strået och de 
tagellika bladen, som” för fingren kännas något sträfva. 
Småaxen äro, som hos slägtet i allmänhet, runda och nås 
got sammantryckta, med spetsiga blommor vanligen borst- 
bärande, likväl någon gång utan dem. 


AF all föda är denna gräsart den angenämaste för få- 
ren, och det är säkert denna som gör dess& kreaturs kött 
välsmakligare på de orter, der den i mängd träffas. GmME- 
LIN berättar också, att Tartarerne, åtföljde af sin boskap, 
särdeles nedslå sina bopålar om sommartiden, der Får- 
svingeln växer ymnigast i deras bygder. 


Såsom vildtväxande kunna vi visserligen icke neka Får- 
gräset sin förtjenst, hvilken v. Linné i synnerhet tilldelat 
det; men i afseende på odling äga många andra företrä- 
det, som märkes så väl af dennas obetydliga höjd och 
mindre bladrikhet. På en bördigare jordmån blir den väl 
något större, men såsom bestämd af naturen att bekläda 
höjderna, i sig sjelfva torra och ofruktbara, lönar den 
visst icke den mödan, som odlingen af de större grässla- 
gen. Det är ock ganska säkert, att den skulle snart, så- 
som ett finare grässlag , på en upphöjd plats af andra och 


78. 
FESTUCA- OVINA. 


grofväxtare arter, uttrångas. För finbladiga gräsplaner tyc- 
kes den förtjena odlas, till hvilken ända den sås midt i 
Augusti, på torrt, öppet och väl tillredt ställe. Som den 
rotar sig väl och formerar en tät grästorf, så kan den 
med föga möda hållas i ordning. 


På fjällarna förekommer allmänt en oföränderlig va- 
riation af denna art med mera sammantryckta småax, som 
synas något ludna, och med helt släta blad (Festuca ovina 
ÅA vivipara). De öfversta 2 = 3 blommorna få vanligen lån- 

"ga spetsade utskott eller liksom grodde (vivipare). Man 
har äfven ansett den för en särskilt art, hvilket den dock 
icke torde förtjena, ehuru den genom odling ,” enligt fleras, - 
rön, bibehåller sig. 


Tab. — fig. a. ett stort gjordt småax — b.. en försto- 
rad blomma — c. en oföränderlig artförändring, hvars frö 
liksom gro i axet — d. ett af dess småax, sedt genom 
förstoringsglas. 


SE 
og, 


same UA 


ED om" an rr RRNNSR SE ND 
-< sd Y 
—— 


79: 
VERBASCUM TunaArsus. 


KunGcsnJus. På Finska: Kölkäruoho. 


Örtstjelken är rak och enkel. Bladen äro på 
stjelken nedåt löpande och ludna på båda sidor. 
Linn. Flora Su. p. 69. Cl. 5. PENTANDER. 1:gyn. Liljebl. Sv. Fl. s. 


89. Kl. 5. FEMMÄNN. Murr. App. Med. T. 1. p. 487. Pharm. Verbasci 
Folia: 


Näe är tvåårig, har upprätt stjelk, stundom nära 2 al. 
nar hög, och gula blommor, som utspricka i Juli månad. 
Blomkronan är platt. Bladen äro skiftevis sittande, aflån- 
ga, nästan helbräddade. Blommorna sitta såsom i ax tätt 
tillhopa, äga inga stjelkar, och finnas stundom hvita. Frö- 
huset har 2 rum och många frön. I synnerhet i södra Sve- 
rige träffas den temligen ofta på sandiga ställen, backar 
och grushögar. Man har anmärkt en ofruktbärande artför- 
ändring med grenig stjelk och endast de öfra bladen ned- 
åt löpande. 


Bladen äro något bäska, sammandragande, svagt nerf- 
döfvande och slemaktiga; de nyttjas derföre med fördel 
till dekokt, helst med litet stärkelse, i långvariga diarréer 
och rödsot, då dosis är vid pass + qvarter om dagen. De 
användas äfven till omslag på svullnader, såsom uppmju- 
kande, till gurgelvatten i halsfluss, och i lavementer, 
i synnerhet emot hemorroidalkrämpor. I Norrige brukas 
växten emot boskapens lunghosta. AF bladens ludd kan 
beredas fnöske. — Blommorna, nyttjade i form af infu- 
sion eller té, berömmas af somliga i gikt, Iungsot och 
invertes sår. Om de stötas och på varmt ställe förvaras, 
smälta de till en flytande massa, som skall gagna i röd. 
sot och gyllenådern, förenad med spänningar i underlif- 
vet. Samma flytlighet, inkokad med socker, skall tjena 
i åtskilliga blodflöden. — Af fröen och örten, torkade 
och pulveriserade, göres med mjölk en deg, som for- 
meras i klimpar, hvilka, kastade i vatten der fisk finnes, 
skola göra dem yra, så att de vända buken uppåt, och 
kunna tagas med händerna. 


Tab. — fig. a. ett öppnadt fröhus mnd sitt lock — 
b. frö i naturl. storlek och ett förstoradt. 


försa oo oxe 


5 ÄN 


7 | ir SKE non är Zz ju FÅ RR rs RAD 
; Bagörguilaka och öd sö ;ominolt ang 18 
- SG She Di EK IA e Cl (EA "Sn flag ps 
132 4 i SÄVE Fig nr mn ab ösa diagt 
ÖT sin i bfå len Ane dan RR (22 Fa 


; I pay elr IS Tr OR fåoåia HJO är 
0 BAR selkk 2 nn RR sagt gala 


3 
AöVTR slant AR BR Sad sal ing) dar 


”böätt nsbnidoad 


Nrbindanvt die anräragngd EE 113 oil 

NG fälnön kar Sar NARE pi spitniråRåle då 
IN RE Got OATTR Söka Nea 2 AE IOG Sa tale É 
sd gajah AD START Er eta nin 5 ad 
rg aa AO FOEN fä solen 0 HA ali 
SA iäoihovål rv ä60 RED Trolo na7leyi fat SR 
SM 4 säd. tie väta IE ARA Fr Så Ja NS ad 
re AR nh "Msn risA sadla 

efte 5 ifeuå I ie så E FART, or pr 

st ifs anm ml TT + Ketarar Ån ab möter - 
tangrol ot. ajg 1025 Easöse she 

bör erste isla finn lägger sb nad jirå 

den sinysken i gr igeki RER Sä Slår 

p , Bröng fä vp Nve fa Ira. tä 
ebsdror Jäpsrt oe WERN UB BO RDI 


dd 1 Hung VR RS Hl ög he Vy 
LE ned Avå KOM hyteR: Fä bi Alin K AD 
- 3 5 jan 
Tr 80 ånga stu. RT : un gå 
i j Kör dj TÅ , 
NE 3 HVO N 
or Sepp. SPNOT tä Ak i fetör 
FOR IR 
i VE LAR La Abrsiotangl 
TR EV 
NGT - 
”Nv N 
I v Få PJ : 


y 
Å 


AN sl 
Nar 
AN 

ALS ORT 


v 


50. 
BRL IA -ÅEL-BA, 


BsjörrKe. På Finska: Koiwu; på Lappska: Såöke. 
Löfven äro äggformiga, sågtandade och spetsiga. 


Linn. Fl. Su. p- 355. Cl. 21. Mon oc. 4:andr. Liljebl. Sv. F1. s. 289. 
FESTA ME ULILE. .- Jurr. App. Med. I. 1. ps 69. Pacer. 'S. Hush: Jurn: 
1782 Okt. s. 85. Ekon. Dikt. 2 Del. s. 16. Pall. Russ. Reise Th. 2 s. 186. 
Pharrm. Betuie Fol. Oleum, Cortex. 


Ior finnes allmän i Sverige, Finland och Lappmarker- 
na; vid roten kan den få 8 alnar i omkrets; växer knappt 
mera, sedan den hunnit till 50 är; bör vara minst 20-530 
år gammal, innan den fälles till brännved. Slöjdbjörk fäl- 
les emellan Okt. och Febr. månader, afbarkas genast och 
torkas långsamt. Virket blir hårdare och starkare, om trär 
det på roten afbarkas 1 ell. 2 år förrän det fälles. Stub- 
bar, som vid fällningen lemnas, ruttna inom 3, högst 6 
år. — Björken blommar i Maj, med särskilta hängen för 
hvart kön på samma träd (flor. monoici). Hanarnas hän- 
en, hvilka hösten förut redan börjat synas, bestå af flera 
småblomster, som utgöras af 3 yttre fjäll (blomfod.), af 
hvilka det medlersta är sköldlikt, och 3 inre tunnare och 
hvitare (blomblad); vid basen af de sistnämda finnes för 
hvart fjäll en ståndare med 2 knappar (anthere unilocul.) 
nedtill, och 2 på öfra ändan (fig. a.). Honhängen äro min- 
dre, och blomstren utgöras af små aflånga fjäll, af hvilka 
hyart och ett bar 2 andra smärre och njurformiga på båda 
sidor; dessa dölja 3 fruktämnen, som hvartdera har 2 stift 
(fig. c.), och af dessa blifva platta vingade fröhus (fig. d.), 
ämnade att innehålla hvar sitt frö. De mogna om hösten, 
men vanl; ojemt, och sås i Sept. månad på torr mager 
jord, helst på afbrända ljunghedar ell. svedjeland; bäst är 
att på sådana Ställen hänga björkqvistar med mogna hon- 
hängen uppå, då fröna så sig sjelfva, efter som de mogna. 
— Efter ålder, jordmån och luftstreck varierar trädet: 
hängbjörken är gammal; masurbjörk växer i stenig mark; 
glasbjörk i kärr; dvärgbjörk på lappska fjällarna. 

När trädet om våren vid källossningen såras eller deri 
borras, utrinner Björklaka, ofta 6-8 kannor om dygnet 
af ett stort träd, som deraf ej synnerligen skadas, om hå- 
len väl igenpluggas och smetas. Ju närmare roten trädet 
tappas, ju mera vattenaktig är lakan; af tjocka grenarna 
fås den bästa. Dess urindrifvande kraft är betydlig, och 
har genom öfverflödigt bruk gjort Diabetes (urinens omått- 
liga algång); men har ofta gagnat i skörbjugg, skabb, mas- 
kar och stenplågor, förtärd till 5-6 uns ett par gånger om 
dagen. Björklaka förvaras länge frisk med ölfvergjuten 
bomolja eller svafvelrök, som instänges i kärilet. AF 80 
kannor laka, inkokad, fås 5 halfstop god sirap, som äfven 
lätt kan förvaras. Af surnad laka blir god ättika. Använd 
vid brygd och brännvins- bränning, skulle derigenom myc- 
ken säd kunna besparas. -Kokad och väl skummad, med 


80. 


BETULA ALBA, 


tillsats af socker och något kryddor, samt lemnad att gåsa, 
er den ett förträffligt vin, som mycket liknar cehampagne- 
vin. = Somlige tillsätta före gäsningen äfven litet vin (se 
Hush. och Kokböcker). -— Löfven sägas gagna mot sköi- 
bjugg, maskar, gikt och stenplågor, nyttjade späda, antin- 
gen såsom té, eller i form af extrakt. Dekokt på fina 
sönderskurna qvistar eller späda löf; skall utvertes bota 
skabb. Emot gikt och reumatism inbäddas den sjuke i löf- 
ven, för att svettas. Dessa späda och friska, samlade före 
midsommar, och kokade i lut med litet-alun, gifva åt yl- 
Ile, som deri doppas, gul färg; godset kan ock först betas 
i alunvatten, och sedan doppas i aflkoket på friska ell. tor- 
kade Ilöf. Om löfven kokas först en timma i vatten, och 
krita med litet alun sedan tillsättes, samt lemnas att koka 
ännu + timma, så fås på bottnen af kärilet en fin färgad 
massa, som torkad kallas schittgult; på samma sätt, men 
utan krita, tillredes schiittgrönts Med björklöfs dekokt kan 
äfven papper färgas. Af outspruckna björkknoppar, de- 
stillerade med björklaka. fås en massa, som liknar Mekka- 
balsam. Björklöf utgöra dessutom godt vinterfoder för får, 
getter m. fl. — Barken är antingen grof och duger till 
garfning, eller fin och hvit, samt kallas Näfver; den inre 
barken (liber) brukades fordom, i stället för papper, att 
skrifva på, och nu i hungerstid till bröd, stampad, malen 
och blandad med sädesmjöl. Dekokt på barken säges haf- 
va gagnat i frossor, i synnerhet förenade med skörbjugg, 
sarnt emot utvertes sår; dosis är ett qvarter. Af gamla 
träd tages barken helst om våren, sönderslås, torkas oeh 
males, för att nyttjas i garfverier. Barken, kokad i stark 
lut och med tillsats af litet tjära, brukas till färgning af 
fiskredskap. Barkdekokt sätter på lin och hampa röd färg, 
och med alun gulaktig. Näfvern under fotbladet i skor, 
neddrager gikt och återställer fotsvett; kimrök till svart 
målning brännes deraf. Ryssolja, ell. rättare Björkolja, 
som liknar sotolja, beredes af Barken, som brännes i slut- 
na käril, så att oljan kan samlas (destillatio per descensum). 
Den bästa är klar och hvit som linolja; den sämre är svart 
af sot och-rök. Den är mycket hettande; men brukas lik- 
väl af starka personer invertes till 2 högst 6 droppar i in- 
fusion på löfven med en ägge-gula, emot rosen, och utvertes 
emot maskar. Ryssläder får af denna olja sin mjukhet och 
starka lukt, och kallas Juft eller Jukt. — Masur finnes i 
roten, stammen och tjocka knölar på grenarna; om trädet, 
medan det växer, afbarkas på något ställe, blir veden in- 
nanföre masuraktig ell. prickig och vresig. — Friska björk- 
rötter, grälsvinens (ursus meles) förnämsta vinterföda, läg- 
ger fattigt folk stundom på dricka, för att derigenoim före- 
komma att det skall surna. — Björksvamp(bolet. fomen- 
tar.) ger bästa fnösket. 
Tab. — fig. a. ett hanblomsterx — b. ett dyl. sedt ofvanifrån 
— CC honbiomst, — d. frö — e. ett af kottens honfjäll, 


mm en — 


SN INA 
NÄE ide Nie 


är 


/ 2 
NA 
a 
j 
Fr 
WE 


| 
2 SA 


Le 


SN 


SN 


31. 
TÄNACETUM VYuLEARE 


RENFANA. Battram. Däsmegräs. Ölgräs. På Finska: 
Pietarruoho. 


Bladen äro parbladiga: småbladen inskurna och 
sågtandade. 


Linn. Flora Su. p- 284. Cl. 19: SYNGENES. polygam. superfl. Liljebl. 
Sv. Fl. s. 354. Kl. 15. SvåGrar. Murr. App. Med. T. 1. p. 130- Pharm- 


Tanaceti Herba, Flores, Semina. 


Vena är mångårig, och icke synnerligen sällsynt på ä- 
kerrenar, vallar och vid diken; stundom växer den alns- 
hög och deröfver. I Juli ell. Aug. månader blommar den, 
och har blomfodret halft klotrundt, med på hvarann lig- 
gande trubbiga fjäll eller små blad. Diskblomstren äro 
mest 5kiufna, och Strålblomstren, eller de i kanten sit- 
tande, som endast äro honblomster, äro något utdragna 
och 3klufna. Fröna äro hinnaktigt kantade, och fruktfäs- 
tet bart. 

Renfanans starka lukt och bäska smak gifva växten re- 
dan i förväg ett rum ibland nerf- och magstärkande, lö- 
sande, sveitdrifvande och maskdödande medel. Erfaren- 
heten har besannat detta, under bruket af infusion, de- 
kokt, extrakt, olja, m. m. af växten. ”Stundom laxerar 
den lindrigt, eller ock drifver svett eller urin; men stun- 
dom ökar den ingen uttömning: den kan gifvas i vatten, 
mjölk eller vin. Såsom starkt té, druckit till ett qvart. 
morgon och afton, ett års tid, har eden botat gikt, och 
såsom dekokt, eller ock pressade växtsaften till ett par 
uns i dosis, har den gagnat i svag kroppsställning (kachexi), 
-frossor och vattensot. Åtskillige af växtens delar ingå i 
maskmedet, och till lavement emot springmaskar kokas 
Renfana i mjölk; destillerad olja strykes på magen, för 
att lindra barns maskplågor: några droppar deraf drypas 
äfven på piller eller pulver emot mask. I pulverform ges 
Renfana mot maskar: till 1-2 qvintin morgon och afton, 
några dar å rad, och sedan laxermedel. Fröna, ehuru 
brukliga » äro dock sämre än vanligt maskfrö /Sem. Santon.). 
Hysteriska fruntimmer må ofta väl af blommorna i pulver, 
till I drakme i dosis, och emot afstannade eller oordentl. 
regler brukas de i Norrland. Såsom fördelande och värk- 
stillande användes växten i kryddpåsar på svullnader och 
på magen. Blommorna, lagda på brännvin eller extraktet, 
i förening med malört, anses såsom magstärkande medel. 
Somlige nyttja hackade späda blad i pannkakor. Med Ren- 
fana kan också färgas grönt. Om kött gnides med väx- 
ten, eller inlägges deri, skall det längre an annars kunna 
motstå röta. 

På Tab. ses ett diskblomster förstoradt. 


buden eammemetR 


- 
,. 
. 


: d 3 h ; AR ; + od rf ref - Lä 

| änädreV MU pu VT 
sy a LIV är ÅA & a f 

falun ÅR NA NN Nag eng 

- | Cu Lig äGives FÖR 4 | 


io malda abaldårda agibelda 3 
a | el ji ; + 
- | A 20 på År y dv CEN 
2 GF 
- 
sd åå id. HOK ” 3 je SUN Nl NN 
rn ve 2å & Skatte 4! 9 EES POLA SEP EE 
a å - v sh ba VER di y : 39 NE 
set ERK RIE AGE ANA SEE SSM. Kol tA TGN 
ö MÖT 2 bre ar AE DITO PAN 
-— - "4 kb br . 
sn INRE ODER NE SSK aldväktia berg 
6 Aer färd a ber adl Fr RS dgr g SAL re smsngebd 4 
-IETYSU HÄLGE a PR FAST ESNE VF Ev 
MJ SERA pre sö Ma svs rd 3) vt alla sic 
Art IANA Fd År vn eh & MY TR AR ro GÅ j 
UV 4 Mm MEESE Li PAR FOT AR "AE 45 
- fd Ifa tå NE MAT TERS Ar UI AG 
” Tätt RA 
d | 6 £4 el a 
+ . v Föra 
Ng Vy FAIT ONA RPRO RT 
3 RASEN sele 
IST få SUASRNRT) 
2 Vg 4 TI iv 2 
, y Yi FERSLAeE 
- LE JR 3 
( MAA i 
S - BEN el 0å ARTER TE 
r dLNNER LOST. OEM RR oj färg bi LAM Er GU JRR 
4 id ufii brad Ik fv KALA: vi 4 ärar MK 
Zz Å -. ör hö 
: : Sranbecey Val S RIAA (DLK ARE at 
örn tig URNA tete LA Ske i ab art 


[ för ätvnt FETET ER Så tl ARLA Nr gr väv sobstvålli ste 
Y : 4 / rk 3 bv 


i H 1 j 
' « TE in dar Nys rv MAT bea ' mel Wårh veta fan 
år 7 


tif i Vv BSC SIVU i 


IR 
3 SOT nr Lab ENLIG: ( 
oh FD ERE SUP CE TG BIEN IT 
i NE H620 5 Arb, HS FOA FN 6 ne 
Rh SULUA CAC ir sreg)a å IH inge dr 
. k | | SM 
, al bo d åå 
| i UTA EES äkenål ALE 
i » E d bt - TYCAATER -] 
4 ' | 
LJ '. ” 4 
cd ' bd < i » 


82. 


RESEDA LuTEOLA. 
Vav. 


Bladen äro lansettlika, helbräddade och platta. 
Blomfodret 4deladt. Blombladen 3:ne, flikiga. 
Fröhuset öppet, med ett rum för många frön. 
Linn. Flora Su. p. 162. Cl. 11. DoODECANDER. 3:gyn. Liljebl. Sv. Fl. 

S. 218. KL g9g. MÅNGMÄNNINGAR. Fett. Åk Handl. 1755. qvart. 4. Patr. 


S. Hush. Jurn. 1787 Febr. s. 219. Scheff. Kem. Föreläsn. 2 Uppl.-s. 481-4. 
= -,- Om Vejde, Krapp - - - Vau af E. S. S. Ups. 1763. 


Kön. och vid Kalmar växer Vau vild, och förtjenar 
visserligen att odlas allmännare än hittills skett inom Sve- 
rige. Dess rot är årig, och trifves väl på torra och teml. 
magra ställen. Stjelken är alnshög; bladen ha merendels 
en liten tand på hvar sida vid basen. Af blombladen är 
det öfversta eller det udda bladet större och 4 eller 6 de- 
ladt; de öfriga 2 äro lika stora och oftast 3-delade. — I- 


bland hemtamda djur äåtes Vau endast af får, dock ej gerna. 


” Såsom färgväxt är Vau af mycket värde. Med den 
kan förnämligast gul färg, som är beständig och klar, sät- 
tas på ylle, silke och bomull. Yllegods afkokas först med 
«kli, och betas sedan i vatten, hvari + alun och + vinsten 
i vigt emot godset är upplöst, och detta kokas ett par 
timmar. Sedan uppkokas rent vatten, hvatri af torkade ör- 
ten, till vigten lika eller något mindre än godset, lägges; 
kärilet eller kitteln lyftes då genast af elden, och lemnas 
täckt med lock att stå öfver natten: morgonen derpå låter 
man denna färgsoppa uppkoka, och sedan den något fått 
sätta sig, afhälles det klara, hvari det förut betade ylle- 
godset inlägges och vändes flitigt. Med tillsatser af kalk 
och lutsalter, kan väl färgen förhöjas, men den blir också 
för syror ömtåligare och mindre beständig. Men igenom 
olika betningar och tillblandningar af t. ex. alun, koksalt, 
salmiak, tennsolution m. m. fås med Vau åtskilliga särskil- 
ta färger, som mer eller mindre afvika från den gula. — 
Silke betas utan kokning i tennsolution, som består af 4 
delar skedvatten, 1 del koksalt och i del godt tenn, hvil- 
ket löses i skedvattnet öfver lindrig eld och mättas med 
vinstens-kristaller; i denna upplösning lemnas godset 24 
timmar, då det upptages, sköljes och kokas vid pass + 


32. 


RESEDA LUTEOLA. 


rimma med Vau, till vigten inemot lika med godset, hvil- 
ket får vacker och stark halmgul färg. Man kan också 
beta silket först i alun, sedan koka det i tvålvatten, och 
ändteligen lägga det i ljumt afkok på Vau, med tillsats af 
litet pottaska och orlean (en degartad massa, som göres 
af frön till Bixa orellana). 


Tab. — fig. 1. en förstorad blomma — a öfra blom- 
bladet — b. blomfodret, och — c. blombladen, som sitta 
på sidorna — d. nedra blombladet. — fig. 2. samma blom- 
ma, som vid fig. 1, -men utan ståndare och blomblad — 
e. håningshus — f. pistillerna eller fruktämnet — fig. 3. 
fröhus i naturl. storlek. 


82. 
SINAPIS NiIGRA. 


SvART SENAPsS-ÖRT. På Finska: Sinappi. 


Öfversta Bladen äro smala, lansettlika, helbräd- 
dade och släta. Fröskidorna äro fyrkantiga 
och liksom tryckta intill stjelken. 


Linn. Flora Su.-p. 237. Cl. 15. TETRADYN. siliquosa. Liljebl. Sv. Fl. 
3. 281. Kl. 12. FyrRvÄLD. långskid. Murr. App. Med. T. 2. p. 323. 


Sr odlas temligen allmänt, och dess bruna eller svarta 
frön hafva gifvit plantan, som har årig rot, namnet svart 
Senap. På åkrar, vid hus och jordvallar, trifves den bäst 
vild. Stjelken är mycket grenig, trind och slät. Bladen 
äro olika; de äga alla bladstjelkar, men somliga äro fliki- 
ga och tandade: rotbladen äro skrofliga, de på örtstjelken 
släta, och de öfversta smala. Blomfodret är färgadt. Med 
sina, vid grenarna fästade, slaka nedhängande blad, igen- 
kännes plantan lätt ifrån andra Senaps-arter. I Juni eller 
Juli månader träffas den i blomma. 


Fröna nyttjas egentligen. De äro rödbruna ell. svarta 
och runda, till smaken skarpa och något bäska, samt in. 
nehålla en eterisk olja och flygtigt fara Stötta och lag- 
da i kokande mjölk , löpnar den deraf, och skärpan igen- 
finnes i Vasslan. Så kallad Engelsk Senap, som vanligen 
säljes torr och fint malen, är starkast, hvilket ofta härrör 
af inblandadt pulver af spansk peppar (Capsic. ann.); 
den skall nyttjas, behöfves ej ättika, utan blott kokhett 
vatten eller varm köttsoppa till uppblandning. Senap un- 
derhjelper matsmältningen, och orsakar hos somliga glät- 
tighet; men för mycket brukad ger den åt vätskorna i 
kroppen benägenhet för röta och skadar magen; i hetsiga 
febrar bör den således undvikas. I skörbjugg har malen 
senap, blandad med vin, gjort nytta, och ett litet sked- 
blad hela frön några gånger om dagen på [Ieberfria tiden, 
har botat lindriga vårfrossor; den sjuke får ej dricka strax 
derpå. I för stor dosis, eller med brännvin, är senap ett 
farligt medel. Mot vattensot brukas på några ställen se- 
nap, jemte dekokt på Genista pilosa, som är urindrifvan- 
de. Med Kina-pulver kan ock senap gifvas invertes. Af 
stötta frön och mjukt bröd, vid pass lika af hvart slag, 
samt ättika, göres Senapsdeg, och om hvitlök eller pep- 


OK 
SINAPIS NIGRA. 


parrot tilläggas, samt surdeg nyttjas, i stället för mjuka 
brödet, gör det starkare och hastigare retning, då det 
lägges på huden. Rodnad, och stundom blåsa, om det 
får ligga för länge, äro verkningarne af senapsdegar, lik- 
som af spansk fluga. De förre verka "hastigare, och äro 
derföre ofta bättre än spanska flugor, men såren blifva 
svåra att läka, hvarföre de ej böra ligga längre än tills 
rodnad synes i huden. Vid uppstigen podager eller gikt, 
vid hudens sjukdomar, då utslaget kastat sig på inre de- 
larna, t. ex. vid koppor, messling, m. m., i halsfluss , håll 
och styng, m. m., och då en allmän kroppssvaghet hin- 
drar sjukdomens brytning (crisis) eller utslagets mognad, 
nyttjas med fördel senapsdegar, hvilka vanligen appliceras 
på vadorna, fotbladet, armar, nackgropen och emellan ax- 
larna. På bölder, som ej vilja mjukna eller bulna, kan äf- 
ven senap påläggas; man har ock nyttjat malen senap ut- 
vertes på ref-ormar och onda bhufvudsår. Med vatten, 
hvari malen senap är kokad, tvättas frostknölar, och att 
bada i dylikt vatten skall lindra giktplågor. | 


Tab. — fig. a. ståndare med pistill — b. blomblad — 
e. fröhus; allt i naturl. storlek. 


+ 


1194 
HOLCUS LANATUS.: 


LUDDTÅTEL: 


Blomvippan med ludna blommor. Blomfoder 
2blommigt; den ena blomman 2könad, utan 
agnborst; den andra ell. hanblomman med till- 
bakaböjdt borst. 


Linn. Flora Su. p. 363. Cl. 25. PorycGAmtiA Moncecia. Liljebl. Sv, 
El. s. 41. Kl. 3. TREMÄNN. Bergius Tel om Sv. Angskötseln. 


El gräsart, befintlig i alla Europeiska länder emellan 
den 44:de och 62:dra lat. graden, förekommer älven i Sve» 
rige, så på torra som fuktiga ställen, ehuru, såsom vild, 
mindre allmän, utom på Öland, Gottland och i Skåne. 

Från en flerårig rot uppskjuta ofta många mer än alns- 
långa strån med teml. breda blad, hvilkas grågröna färg 
och sammetslika lenhet åtskiljer gräset lätt ifrån andra in- 
ländska arter. Redan tidigt före midsommaren visa sig de 
hvita eller brunaktiga blomvipporna, sammandragna före 
och efter blomningen, men utsperrande i pyramidform un- 
der densamma. Blommorna äro vidöppna med gula eller 
röda hanknappar. Från de egentliga Tåtel-arterna (Airee) 
skiljer sig Luddtåteln genom en hanblomma jemte den 
tvåkönade (fig. a.); då de förras begge blommor äro båda 
tvåkönade. | 

De veka saftiga stänglarne och bladen, sötaktiga till 
smaken, utgöra ett mycket angenämt foder så för den 
större boskapen, som äfven för fåren, och kan anses i det- 
ta hänseende som ett af de bästa grässlag, så mycket mer 
som det förekommer på all jordmån, också den sega ler- 
aktiga, och torra sandiga, men äger dock ej den härdig- 
het, som andra arter, dugliga till odling: Det förtjenar 
dock att med andra gräsfrön blandas, d& det lätt och ym- 
nigt växer, och medelst sina talrika frön, som genast ut- 
falla då de mognat, snart ersätter förlusten af de utdödda 
stånden. 

Tab. — fig. a. blomfodret med sina 2:ne blomster 
uppflyttade och förstorade — b. fruktämnet till hanblom. 
e. detsamma till hermafrodit — d. frön. 


Di Ze 


ÅN LG 


VN 


MENN LAT & 
b I 


AM ” 
Vy SAG (Mn 


; i a AN RSN S 


NR | 


| ( vv R YE Ån betr 
I Te JM FM 4 NA LG 
Ova Kl Mi VM KE ÖGA Sr 
Ål Cm al OA ARA 
EN NS Md vå fr NT 
PIE Ia ' x 
AN be FRAN Å 
q R väl MI i 


ER 
= 
ER: 
ME 
RV 
ne 
SE 
i 
NE 
SA 
TR 
He 
SR, 
FRE 
7 


PLA EN ÖR NN 


FRE la Få ARA REA 
NE AR Tr NET (VER MOVED 6 


59. 
ARBUTUS UVA Ursr 


Msörons. Mjölonris. Mjölbär. Einbär. På Finska: Sian- 

puolain. Kangasparki. 

Stjelken är trädaktig och krypande. Bladen 
glatta och helbräddade. Frukten är ett ned- 
tryckt bär, med 5 rum för frön. 

Linn. Flera Su. p. 138. Cl. 10. DrcAnpr. 1:gyn. Liljebl. Sv. Fl. s. 

165. Kl. 7. TIOMÄNN. Murr. App. Med. T. 2. p. 54. K. Vett. Akad. 


Handl: 27535. s. 125. Patr. S. Hush. Jurn. 1777. Febr: s. 86. Fischerstr- 
Ekon, Dikt. 1..Del. s. 152. Pharm. Uv. ursi folia. 


MLiöton är en i hela Europa, Island, Sibirien och Ame- 
rika allmän växt, som trifves bäst på torra skogsbackar 
och blommar i Maj eller Juni. Den liknar Lingon (Vaccin. 
Vitis 1d.); men dess ständigt gröna blad äro tjockare och 
vid basen smalare samt utan punkter på undra sidan. 
Blomfodret är 5flikigt. Blomkronan är ägglik, fästad 
under fruktämnet och har 10 ståndare. Baret är torrt, 
mjöligt och smaklöst, hvarigenom Arbutus egentligen skil- 
jes från Andromeda, som har fröhus (capsula); ifrån. Vac- 
einium , som har äfven bär, skiljes detta slägte genom sitt 
bär, sittande ofvanpå blomfodret. De stånd som vuxit i 
solskenet äro till läkmedel bättre än andra. — Liksom 
de öfriga af plante bicornesy till hvilken flock äfven den- 


na räknas, fortplantas den svårligen med frön. 
|| 


Bladen ha i början en sammandragande, sedan en an- 
genämt bäsk smak. Stjelkarna och i synnerhet barken äro 
mest adstringerande. Ibland stenlösande medel, som for- 
dom mycket omtalades, intog Mjölonväxten ett betydligt 
rum. Dess förvärfvade anseende minskades sedermera ge- 
nom förnyade försök, hvilka icke alltid gålfvo samma ut- 
slag. Emedlertid kan det icke nekas, att bladen lindrat 
plågorna och kanske stundom botat åtskilliga fel i urinvä- 
garna, t. ex. urinstämma, svårighet att låta urin, blodig 
urin, sten- och grusplågor, blåsans lamhet (paralysi) m. m. 
Men att dess bruk icke verkat någon upplösning af sten i 
blåsan, har Gen. Dir. och Komm. AF ÅCREL funnit vid 
undersökning efter patientens död. Bladen torkade gilfvas 
i pulverform till i skrupel, + qvint. eller 1 drakme i dosis , 
ett par gånger om dagen; äfven kunna de brukas såsom 


83. 
ARBUTUS UVA URSI. 


té till infosion och till dekokt. Till infusion tages vid pass 
2 - 3 drakmer till i qvarter kokhett vatten; men igenom 
afkokning fås mesta kraften. Af mogna bären torkade ges 
i pulver + eller 1 skrupel, och om de kokas, helst färska, 
fås en dekokt, som liknar vanlig sirap. Sockerämnets när- 
varo ger tillkänna, att af bären äfven kan tillredas ättika, 
då de med vatten i vederbörlig varme få undergå sur eller 
ättike-gäsning. De ätas rå, icke endast af fåglar, utan af 
Ryssar, Lappar och fattiga, ehuru osmakliga. För 60 år 
sedan vid pass, inkommo Mjölonblad från Amerika, såsom 
en förträfflig tillblandning i röktobak, hvartill de rätt väl 
kunna användas. — Vid garfverier brukas denna lilla busk- 
art med fördel; små skinn, såsom af kalf och dyl. kunna 
garfvas- endast med blad och stjelkar af växten; till större 
hudars beredning blandas de med barken af Ek och Björk. 
Garfämne - finnes hos nästan alla växter af denna naturliga 
örtllock (plante bicorn.).— På ylle som betas i alunvatten, 
sätta blad och stjelkar grå färg, och om jern tillsättes, t. 
ex. jernvitriol, blir färgen svart; är godset förut i kyp blå- 
färgadt, samt sedan kokadt med vitriol och något vinsten, 
så får det vacker kastorsvärta under kokning i dekokt af 
Mjölon, med tillsats af något krapp (Rubia tinctor.) se Ekon. 
Dikt. -- På de nära under jordytan liggande grenarna, i 
synnerhet på fuktiga ställen, finnes ofta en färg-insekt , 
Coccus kallad, som ger äkta röd färg, lik den Amerikan- 
ska Konsjonellen. Der de finnas i någon myckenhet, bö- 
ra de samlas och genast i ugn torkas, för att till färgning 
kunna förvaras. 


Tab. — fig. a. blomman öppnad — b. blomfodret och 
pistillen — c. en ståndare förstorad, med sin 2hornade 
knapp (anthera bicornis) — d. blommans håningshus — 
e. frukten, som är bär. 


SRA 


LIN 


AN V NK 
Arby 
4 


ng 
ÖN 

j 

IP Br 

Ne I K 

Ka dl 

j ' ” 


| ITA 
) [1 
i fb 
ICE 
H / 
MJ Å 
| 
i UR 
| VU Å Nl WG Fr | j 


SM NE 
4 

4 
KINE 

HN 

i 

N 

ST FR 
1 
NÄEESN 
SVA I 
Fl | 
W 

OM 
fy 
MH 

. 1 
RAD 
, 1 


E0. 
ACER PLATANOIDES. 
LÖNN 


Högstammigt träd med glatta 5flikiga löf: flikar- 
ne äro spetsiga och sågtandade. Blommorna 
sitta knippvis. 

Linn. Fl. Su. p. 365. Cl. 25. PoLrYcAwm. moncecia. Liljebl. Sv. Fl. s. 


161. Kl. 7. TIOMÄNN. 1:qvinn. Patr. S. Hush. Juri. 1777 Sept. s. 475; 
1783 Sept. s. 40; 1789 Dec. s. 172, Almanack för år 1797. 


Fe kaster hos Lönn och flera andra slägten ansåg 
von LINNE nog skildt, för att i sitt System kunna utgöra 
en egen klass (den 23:dje), hvars kännemärke var att på 
samma rot eller 'ständ funnos 3 slags blommor, särskilta 
för hanar, andra för honor, och ännu ett slag som voro 
2könade. Men troligen hade denne store Systemförfattare 
uteslutit denna klass, om han då kunnat veta, hvad erfa- 
renheten sedan lärt oss, att en mängd af de växter, som 
rätteligen höra så väl till de första 13 klasserna, som till 
'Tvåbyg garna (Dioec:. se t. ex. Nr. 76.), ochihyilka af fulls 
gilltiga SEEN böra der qvarblifva, hafva ett lika beskaffadt 
blomningssätt. Också ditförde den yngre v. LiNnt inga 
nyare upptäckta mångkönade slägten. — Således bör Lön- 
nen med mera skäl föras till den 8:de klassen i Linnéiska 
systemet, hvarest v. Linné sjelf fordom gaf den en plats, 
ehuru den synes i samma blomflock äga 2-3 slags blom- 
mor. Men de äro dock alla 2könade, fastän de nederst 
sittande äga fullkomligare honor som genast visa frukt och 
små eller ofullkomliga hanar; då deremot de öfversta i floc- 
ken hafva tydligare hanar med ymnigt frömjöl, och honor 
som ofta icke utväxa, utan affalla i förtid. Dess blomfo- 
der är 5klufvet och blombladen äro 5. Fröhusen sitta öf- 
ver blombladen, äro 2-4, oftast 2, försedda hvartdera med 
1 vinge och i frö; dessa mogna i Sept. och kunna genast sås 
eller planteras, hvarvid iakttages att vingarnas yttersta ändar 
böra stå upprätt och synas något öfver jordytan; de som 
sås i Sept. ell. Okt. uppkomma året derpå. Trädets blom- 
ningstid inträffar om våren i April ell. Maj, då äfven löf- 
ven slå ut. Vid byar och i ängar, helst på god mylla el. 
ler sandblandad lera träffas det allmännast, i synnerhet i 


södra delen af Sverige. 


86. 
ACER PLATANOIDES. 


Trädet är prydligt, växer temligen fort och planteras 
i alléer. Dess ved är hvit, lätt och användes till åtskilligt 
snickare- och svarfvare-arbete. Af gamla Lönnar tages ve- 
den till genljuds- bottnar på musikaliska instrumentér, t. 
ex. klaver, fioler m. fl. Stundom finnas knölar på trädet, 
hvilka jemte rötterna äro ådriga och vresiga, och kunna 
derföre användas till faner-arbeten. — Af Lönnslägtets 
särskilta arter kan liksom af Björken (Nr. 80.) erhållas en 
söt laka eller saft. Då Lönnträdet vintertiden eller bittida 
om våren såras, utrinner en vattenaktig saft, som inkokad 
ger först sirap, och sedan, under fortsatt inkokning och 
kristall- anskjutning, socker. Af 3 stop lönnlaka fås vid 
pass I qvartier sirap, och deraf I lod socker, som dock 
svårligen blir hvitt. Ehuru detta visserligen låter göra sig, 
är dock vinsten dervid icke betydlig. Men den rätta Soe- 
kerlönnen (Acer saccharin.), som växer i Amerika, och 
äfven hos oss kan planteras, hyser i sin saft mera soc- 
kerämne och är till beredande af Lönnsocker förmånli- 
gare. Lönnens späda blad kunna ätas tillagade som spe- 
nat. Boskap försmår ej lönnlöf, och kaniner äta dem i 
synnerhet gerna. 

Tab. — fig. a. en så kallad hanblomma innan honan 


uppvuxit — b. en 2könad blomma — c. en så kallad 
bkonblomma — d. 2 hopsittande fröhus med sina vingar. 


OZ. 


HS LARUS 2 


87. 
COCHLEARIA OÖrFFICINALIS. 


KOoKLEARI. Skedört. På Finska: Lusikka-ruolo. 


Örtstjelken nedliggande och grenig. Rotbladen 
ha stjelkar och äro nästan runda eller njur- 
formiga. Stjelkbladen äro aflånga, något ojem- 
na i kanten (sinuata), och omfattande stjelken, 
Fröskidorna äro klotrunda, med 10-12 fröns 


Linn. Flora Su. p. 227. Cl. 15. TETRADYN. siliculos. -Liljebl. Sy. Fl. 
$. 270. Kl. 12. FrrRVÄLD. kortskid. : Murr. App. Med. T. 2. ps 341. 


D. hvita blommorna, som framkomma i Maj och Juni 


månader, sitta i form af en qvast (corymbus) i toppen af 
grenarna. Blomfoders-bladen äro konkava. Roten är två- 
ärig och växer allmän vid stränderna af Östersjön och Nord- 
sjön; den sås dessutom i trägårdar till sallat, helst på fuk- 
tig och fet jord. 

Utpressade saften brukas mest vårtiden, är urindrif- 
vande ock förträfflig mot skörbjugg. Då växten färsk läg- 
ges i vatten eller sprit, så meddelar den sin kraft jemte 
saften åt det flytande ämnet; men torkad förgår kraften 
alldeles, hvarföre deraf beredes konserf, som nyttjas till 2 - 
3 lod om dagen. En fin väsendtlig olja utgör växtens kraft. 
Genom denna och friska landtluften botas vanligen hastigt 
skörbjuggsjuka sjöfarande, som ofta träffa den ymnigt på 
hafsstränderna , i synnerhet mot norden. Saften ges antin- 
gen ensam till ett par lod dagligen, eller ock i vassla af 
mjölk, helst sådan som fås efter ystning med cremor tar- 
tari; den kan ock blandas med saften af Syra (Rumex a- 
cetos.), Citron eller Pomerans. Sönderskuren och blan- 
dad med rödkåls-bufvud, kan Koklearien läggas på dricka 
för fattigt folk. SYDENHAM berömmer mot flygande värk , 
gikt och reumatism 2 drakmer i dosis, 2 - 3 gånger om 
dagen en månads tid af en blandning, som består af 2 
uns koklearie konserf, 1 uns Acetosell-syra sammansatt 
Ari pulver (pulv. Ari compos.) och pomerans-sirap, så 
mycket som behöfs till stadga af ett mos; under bruket 
häraf nytwwas tillika skörbjuggsmedel (antiscorbut.) och kryd- 
dor. Mot gikt, andtäppa och bröst-vattensot, sårnader i 
munnen och tandköttet af skörbjuggsart, gagnar den äf- 
ven, och nyttjar man då helst koklearie-sprit, hvarmed 
tandköttet gnides. På samma sätt användes den på skör- 
bjuggsfläckar i huden. — Islands fåren äta växten begär- 
ligt; de bli äfven deraf feta, men köttet blir osmakligt. 

Tab. — fig. a. en förstorad blomma — b. en dylik utan 
blomblad — c. en fröskida med 2 rum och öppnadt lock. 


ERE KS LOSER) 


a = Höpkole : ir 
3 RR AS nå 


- CR ka. SS 4 < SS AN 2 T LÄNS UNG 
Le . & + USA : 
I SI 
”å + Fr CC + 
LÅ M 4 » r - . 
MA) 4 
é + CV ö tt Mö 
- ke Ej ; La : / AX 
Ge i Y 4 dn 4 
> SR : ot RÅR >= Åh 
Hel ; Ne 
7 t är g 
Vv - a 


; "akut AND VER 


yr Ae veg sfälnl ES SIREN TA pe 


SRA dl avi Wang Hus 


VORE MAL 5 FÅ BUT YE 


BÖN trav ot sö biinak 


SEM 
Tra Ne 
INGRE ANN, EI Pag RA Inse Mt 
nh AS 
NG ALT € 
HR 
nr 


tt Ile 
ITNE RS 
” | 
SV 
i 
'" -” 
é Mn 
2 NI 
Af 
4 
L.A 
I ; = 
byoflAg 
i d 
KR 
abe ul 
: WT RE 
a 
i in Å re ” | AAA 
= Allra Bö UR MYRORNA OYELITIDES, HE 
RT LU NTA öv ra Kalm lager JAS 
Kl Ltnbolg vild Pyrså dt så Ve l d 
» 
TYRTLSAT a al SM untguld beone : 
0300 AN Vg jö ag mjtre vbn bRLEsT jen p” 
STRANGER ANNA a öv 
U ; Å 
. / 
| MET | 
; 4 | rn j : ond 
+ j ät | d . RR 


j ud 
N A 
Ä 1 
re h 


I 


TNA 
JEN 


RN 
PN 


dl 


bh é i 
NIELS | 
[0 NM 


4 
KA a Ne 
hy Vv 
AT 
Li Vv 
ND 
(Sa 
vb ALPIN 
» JUN 
LEENA 
SPUR TARA 
RAL 
rv AR Å v I | 
ANG vä 
NM Du i (dd | 
; MAR OREV V 


I j r 
UL 
I 
UR H 
Å 
Lå 
' d ( 
, ' 


) 
LE TN i SN bl 
IR a 
DM | 
' $ 
HATA RTL I 
| 


88. 


A 


| 
Y 


88. 
POA PRrRATENSIS. 


SLÅTTERGRÖE. 
Blomvippan utbredd. Småaxen ägglika, 4blom- 
miga, nästan bara. Strået upprätt, trindt 
glatt, med stympade trubbiga bladfjäll. — Och 


POA TnrIiVIiALIS. 


BETESGRÖE. 


Blomvippan utbredd. Småaxen ägglika, 3blom- 
miga, vid basen fint ludna. Scrået upprätt, 
trindt sträft, med förlängda hvassa bladfjäll. 


Linn. Flora Su. p. 27. 28. Cl. 3. TRIANDR. 2:gyn. Liljebl. Sv. Fi. 
s. 44. Kl. 3. TREMÄNN. Bergius om Sy. Angskötseln. Curtis on Brittisla 
Grasses. 


Dö begge grässlag, som vi, i anseende till deras snar- 
likhet, här tillsammans anföra, hafva af några blifvit an- 
sedda såsom förändringar af en enda art; men äro dock 
väl skilda genom den nämda olikheten af bladfjällen, samt 
ytans förhållande på strået. 

Slåttergröen trifves bäst på torrare ängar, då Betes- 
gröen synes älska fuktigare och mera skyggade ställen. Det 
förra uthärdar således längre torka än det sednare, som, 
ehuru ganska gifvande och passande för äng, är mera öm- 
tåligt och lider snarare af så väl köld som torka. Det för- 
ra får en krypande rot, liksom Qvickhvetet, och utrotas 
icke lätt der det en gång inkommit, hvarföre det med 
försigtighet bör brukas, der platsen icke blifvit till gräs- 
land för alltid bestämd. Likväl minskas äfven med tiden 
detta gräsets bördighet, då de mycket sammantofvade röt- 
terna hunnit utsuga jorden. Det sednare vinner en ansen- 
lig höjd på våta ställen. Begge grönska temligen bittida 
om fåren, men blomma sednare än Angkaflen. De äro 
likväl ganska passande för tidigt bete, så mycket mera 
som de äro begärliga för kreaturen. För gräsplanens be- 
sående är i synnerhet Slåttergröen tjenlig, så väl för sin 
vackra grönska och härdighet, som för sin egenskap, att 
icke, likt flera andra grässlag (t. ex. Lolium perenne), 
skjuta lägg flera än en gång om året. Den enda besvärlig- 
heten vid kulturen" af båda är, att fröna hänga gerna så 
tillsammans som de voro med spindelväf blandade, och så- 
ledes med mindre lätthet vid såningen åtskiljas. 

Tab. — fig. a. föreställer ett stycke af strået med en 
del af bladslidan och det derpå sittande korta trubbiga blad- 
fjället, som är skiljemärket för Poa pratensis — d. detsam 
ma för Poa trivialis. 


Sr 


0 LJ d Pe b AR TN 
i j | CAN ARKA | SÅ (1 
j ar ' 
- 9 SIS | 
X gp å K ök Pr 
= 3 5 M : 
Kå a . q = v ; Å 
dT ' F. FE AIN » Kr | 
- : VINT | , 
FN i : 2 I 
Ert / Ö 
i NN : Hå. | i 
FRE 5 . 1 ” p NN | 


rd häNeR. NART A le ve 
| fn (SA kk 
SÖKES nb blond FREE Pa, 


VR AG SY Sänd elle 
c hal 3 nde SUR INR N ae WAR So Uni 4 LT 


” 
å ( 
, I 
Å 
T 
- i - 
z 
; 
0 
Lä 
J SEN PRA 
4 É i 4 (OTALIGA 
& - MM | tis NU IN i J (vå BRA ' 
bra hå | MILE SR 
SATIN JE SEO Vg NT 
; A ' Lå ; ER bg ANS ja ) Ke 
FD I YTV (RNE PD APS RV «ll 
ev EE SV ONtLA VORE LT KL PLN ag 4 


i vå Ive Lö 


M pd Hbg ANAR TON Li VRSLEE FE part ypysk 


. MA y rörde RE 
/ i Mi tj 
: SL 
Fi 
TEL 
js - 
oo å 
i 
Få 1 
F . Ur i 
- I 4 
y d : ERYTTERN ERA ELVIS) JE VOTTI an 4 MA 
a t É ä 
4 JAG NN 0 UU nGr AL OMR KISA big ön HR VV b 
” & 1 
g å vi | JR U Kn KN 
| V v : ; 
Wu) ” f Plrge Np v D 
3 p 4 Vin ” 
HN 20 Mö urk el BIR 
ä ) . ” ÄTA A 
(d , ' 
: , p 24 || | ” 
Fp j- ' 
' , ; 
' "I ; Hl ; ; 
- hd Vä 


I 
ÖA VM , 
' ; | 
' | 
Fa 
F N ; | 
Å G ” | ö ; 
' [ 1 ( ä | 
VA Å 4 
KJS | j | 
då t ffa (LJ NGN | ov ; j | 
CT j | I | é | 
RAA NON LEN OG 
; Hr | | ä [1 I | | 
'" | | 
- ” 
| 


ll 


ög. 
ALLIUM SCHOENOPRASUM. 
GräsLöK. AÅAlvarlök. På Finska: Puurlaukka. 
Blomstjelken är bar, enkel, trind och jemntjock, 


nästan lika lång med bladen, som äro trinda 
och syllika. 


Linn. Flora Su. p. 105. Cl. 6. HrxAnpDr. 1i:gyn. Liljebl. Sv. Fl. & 
1357. Kl. 6. SEXMÄNNINGAR. 


P; Öland och Gottland och äfven hafsstränderna af Ros- 
lagen eller Uppland växer Gräslök vild. Allmännare år den 
känd såsom en växt för köks-trägården, der den planteras. 
Roten är lökformig, liten och cylindrisk. Blomstjelken är 
vid pass qvarterslång, och liksom bladen ihålig och trind. 
Blommorna sitta i parasollställning, och utgöra liksom ett 
hufvud eller klot. Blomhölstret (spatha) är äggformigt. 
Blombladen äro lansettlika, hvita eller köttfärgade, med 
en mörkröd åder midti. Växten är mångårig, och blom- 
mar i Juni månad. 


Gräslöken äger de andra lök-arternas förnämsta egen- 
skaper, nemligen att vara, invertes nyttjad, svettdrifvande, 
väderdelande och befordra urinens afgång. I dessa afseen- 
den har man funnit dem nyttiga i andtäppa, hosta, svag 
mage, gikt, frossa, skörbjugg m. m. Utvertes reta de i 
huden, ditlocka vätskorna, draga blåsa och befordra var- 
görningen i bölder, hvilka således deraf mogna. Derföre 
strykes löksaft (helst af bvitlök, All. sativ.) på ref- ormar 
och utslag. Gräslökens blad afskäras, hackas och nyttjas 
på mångahanda sätt i matlagning, till fisksåser, kötträtter, 
äggmat, sallat m. m. Den plär äfven blandas i födan åt 
kalkon-kycklingar, gåsungar m; m. Om kor få äta för myc- 
ket lök, får mjölken och smöret deraf osmak. Hästar sä- 
gas blifva af lök, särdeles hvitlök blandad i hafra, raska 
och muntre att springa. Då lökarter planteras nära törn- 
rosbuskar och omkring dem, säges rosornas lukt deraf 
blifva starkare. 


Tab. — fig. a. ett blomblad med en derpå sittande 
kane — Db. fruktämne med pistill. 


> 


I 
6 
AN 


så 


RN 


Fyr 
LÄ 4 
-IMIN 
" $ 
Sr 
5 AME 
å 
Nå 

ä0:( 
t 

fr 


VD MM 


: AG CER 
f i > NR Ra RA Lå "pr WIN 
KC v dj a 
f - $å på å Ka é 
i SKRATTA 0 TNE Ån 
lr JA ING La 
Y NÅ 
RES PN äl ; ME tv 
M EN ; i 
i M ÅR 1 
. så - 
flyr Sa se 4 VR 
[4 1 får Pet HH La LJ KESLA 
, M "Eh & 
4 É ' 204 Ve ;d Mö oo ML & 
Lä od - | KL i 2 Åå 
i (al A S 
NI få le AJ STEN gg 
a 4 ( a 
Ia brits C 4 
Y é | "ö ov 
i i M ” 
4 br hå AS 
i 3 
i 7 QLiIF Av I Nu ARA 
6 ; / | i ' 
5; v In 
it hå VI i wWl 1 BR RE ES 
) | j Y 
t 1 p ; / 
HAL / k 
så I ”JNMUSCAE Ihops FYR UNG 
I 


+= 


| 
+. j + 
Å 


NRA FA avlll Al pla Si 
A ERA kl isla KR sk iaGå (SCR 


VS $ Lär > CM 


a Nå 
Då 


Ny ål LD i +Fa 


Jå Ag mt ip Sm 


KYL RET 0 . 
= vga Ck 
I 


ARLA 

SP TAN Hin JR 
RN 
i 


ECVrda fö 


ES 


99. 
PTERIS SA QUILINA. 


ÅLLMÄN ÖRMBUNKE. ÖOrmris. Bråken. Enstabb. P3 
Finska: Sanan. Sänenjalka. 

Stambladet (frons, växten ofvan jord) är mång- 
dubbelt (grenigt). Grenarna äro parvis utgå- 
ende, penntaggade, med lansettlika blad, af 
hvilka de nedre äro intill bladnerven inskur- 
na, med trubbiga småblad eller flikar; de öfre 
hela, lansettlika och småningom mindre. 


Linn. Flora Su. p. 372. Cl. 24. CrhyPtToGAmM. Filices. Liljebl. Sv. Fl. 
-8. 389. Kl. 16. LÖNNGIFTE. Ormbunkar. K. Vett. Ak: Handl. 1745. s. 86. 
Patr. S. Hush. Jurn. 1782. Mars s. 330. Murr. App. Med. T. 5 sid. 472. 
Lagus Diss. de Er. vulg. & Pteride aquil. Aboz 1754 Pres. KALw. 
Pharm. Filicis fem. Radix. 


RA i sitt slägte inom Sverige, är denna art ganska 
allmän i skogar och på ofruktbara ställen. Dess mångåri- 
ga krypande rot, uppskjuter årligen nya ömtåliga skott; 
om dessa tidigt och ofta afhuggas, utrotas derigenom väx- 
ten, som utmagrar jorden och är på åkrar och ängar ett 
svårt ogräs; med plogen bör roten kunna förstöras eme- 
dan den ligger sällan djupare än + aln under jordytan. 
Fröredningsdelarna synas i Juli månad i form af en linie 
på undra sidan af småbladen, nära vid den tillbakaböjda 
hinnaktiga kanten (indusium). — Nästan alla kreatur undvi- 
ka att äta den, och hästar sägas må illa deraf. Likväl kan 
den i svår foderbrist blandas med halm, mjöl och litet 
salt till sörpe, då den förtåres af Boskapen, och om den 
tidigt afslås, t. ex. i Juli, torkas långsamt i skuggan och 
sedan förvaras till vinterfoder, så äta de den begärligare. 
När stambladet eller stjelken nära jorden vid roten snedt 
afskäres har man inbillat sig se fguren af en fäkt örn, 
hvaraf anledning är tagen till namnet aqguilina. Växtens 
ömtålighet för köld, gör att den visar med gul färg, när 
första nattfrost eller så kallade jernnätter inträffat. 

Det som auktorerne fordom berättat om Filix foem., 
angår denna och ej den Polypodie-art som v. Linné kal- 
lat så. Roten, som i Läkarekonsten användes, är i ytan 
svart, ini hvitaktig, till smaken något bäsk och mera äk- 
lig än den af Zrejon (N:o 51). Den är nåmnkunnig såsom 


90. 


PTERIS AQUILINA;, 


medel mot maskar och sättes af många i bredd med Fre: 

jonroten. I pulverform gifves af torkade Ormbunksroten, 

emot Binnikemask i 2 drakmer, hvaraf med håning göres 

mos, eller 3 drakm. i hvitt vin; denna dosis förnyas 3—4 

gånger om dagen, 2—53 dar å rad och sedan ges ett 

purgermedel; eller tages 1 qvintin af pulvret i infusion 

på örten 2—3 gånger om dagen, samt något starkt affö- 

rande en gång i veckan. Späda barn, som ha maskar, 

få + drakm. delad på morg. och afton, i mjölk och lin- 

drigt laxermedel efteråt. Detta medel gagnar äfven mot 

spolmaskar och springmaskar. Man har tillagt växten åt- 

skilliga andra mindre sannolika egenskaper, t. ex. att bota 

fel i mjelten, stenplågor m. m, Det tros äfven att den kan 

förorsaka missfali. I Norrmandie skall roten användas till 
bröd vid infallande hungersnöd. Kring Bohus nyttjas fär- 
ska rotens utpressade saft att stryka på brännsår, och bla-- 
den bultade läggas med ägghvita på röda och svaga ö- 

gon. Växtens saft med den af mogna fläderbär (Nr. 33), 
Mästerrot (rad. Imperat. Ostruth.), Teriak, tillsammans 

kokade och med bröd gjordt till hård massa, säges gagna - 
invertes emot Boskapssjuka. At får, som haft stark utsot 
(cholera ovium) har man gifvit en blandning af Ormbunks- 
aska, eksvamp, alknoppar och litet sot. Man bar trott 
sig finna, att Svin kunna bli feta-af Ormbunkens rötter. 
— Bränd ger växten stark hetta och brukas till eldning. 
Askan håller mera Tutsalt än vanlig vedaska, och om der- 
af med vatten göras bollar som torkas, så kunna de för- 
$aras och vid förefallande behof nyttjas, nästan som såpa, 
tvål eller lut. 


Tab. — fig. a. ett förstoradt småblad (pinnula) eller 
en flik af det lansettlika bladet — b. fröhus eller kapsel 
förstorad. 


UT 
NV 


LH N 
TAJTA 
VESA 


ANNA mir 


NER a FR Å sd - "me 


3 ON 


FIRIT)A ]N 


IVT 
i 


SÅ 
| f / 
S nå f 
. | a ; LÄ 
4 MC 
SÅ - | 
3 Ås - ALA d ; 
De ÅK 


NW 


Or: 
PINUS SYLVvEeESTRIS; 
TaALr. Fur. På Finska: Mändy. Honga. 
Crenarne sitta 1 krans kring stammen, och 
Barren parvis eller 2 och 2 tillsammans (i 


början omgifne af en hinna synas de enkla. 


Linn. Fl. Su.Cl. 21. Monozc. monadelph. Lilj. Sv. FI. s. 3508, Kl. 11. 
SamKUuLLe. Patr. S. Hush. J. 1782 Okt. 62. 171.5 Apr. Murr. Ap. Med, 
TFT. 1. po 1, Hjorter Alman. för åreu 1745 — 44 » Bk Vett. Akkad. Handl, 
£801. & I. Pini summitat., resina, toriones. 


or förnämsta af våra barrträd, Tallen, utgör stora skos 
gar i Norden; trifves bäst på torr, bergaktig och sandig jord- 
mån, hinner till 400 års ålder, som ses af ringarnas antal då 
trädet tvert afskäres. Gårtall med tjocka grenar och tvungen 
växt, samt Martall, som är lågstammig, hård och växer i 
kärr, äro förändringar. Dess gula mjöliga hanblomster ock 
röda honor, sittande åtskilda vid grenarnas ändar, franikom- 
ma i början af Juni, då man äfven träffar små gröna kottar, 
och andra större fullväxta och gråbruna. Dessa sednare äro 
på tredje sommaren qvarsittande , men affalla gemenligen då 
emot hösten. AF hanblomstrens ymniga frömjöl torde något 
bruk kunna göras; då det nedlaller, af regnvatten sköljes till- 
samman, säges olta att det regnat svafvel. — Frön sås om 
våren, och böra späda plantorna täckas med mossa för ätt be- 
varas mot köld och för mycket solsken. — Trädets frodigare 
växt mot södra sidan, utvisar detta väderstreck. 

Vi uppehålla oss här, så långt rummet tillåter, blott 
med det som om tallens nytta kan vara mindre allmänt 
bekant. Tallstrunt, grenarnas yttersta och nya vårskott, 
ämnen så väl till blommor som barr, innehålla mycket 
terpentinsämne, och äro således i synnerhet svett- och urin- 
drifvande. De brukas ensamma på öl och dricka; eller ko- 
kas i vatten med tillsats af Malört, roten till Maskrosör- 
ten (N:o 4), mogna krossade enbär och syra (Rum. ace- 
tos.), hvartill efter kokning slås utpressad pepparrotssaft; 
af denna dekokt drickes 1 — 2 glas om dagen mot skör- 
bjugg, blekpussighet, börjad vattensot, torrvärk , andtäppa 
m, m. Det kan förbättras till smaken med socker, håning 
eller mjölkvasla. Tallstrunt ensamt såsom Té kan ock dric- 
kas i samma sjukdomar. Utvertes gagnar dekokten till 
tvättning på utslag och mot klåda i huden. Inkokad de- 
kokt till ett extrakt, liknar Pernuviansk balsam. — Yttre grofs 
va Barken (flarn) strös finstött på djupa brännsår och 
utfallen ändtarm. Den hvita inre barken afflås bäst i Maj, 
bultas väl, torkas först långsamt, sedan hårdt i varm 
ngn, sörderhackas och males; på mjölet slås först varmt 
och sedan kallt vatten, för att, liksom på:roste vid brygd, 


få ringa igenom, Detta torkas och förvaras till bröd, som 


gr: 
Pinus SYLVESTRIS. 


enom blandning af sädesmjöl, Lingon, Blåbär m. fl. slags 
bär, äfven syra (Rum.), nässla, tistel m. m. ansenligen 
förbättras; hästar, kor och svin äta äfven ung sönder- 
malen tallbark i sörpe, helst med litet sädesmjöl. Safven 
finnes om våren under inre hvita barken, och förtärd drif- 
ver den maskar och laxerar lindrigt. Trädet säradt intill 
veden, utsvettar ett hartsämne, hvaraf terpentin och harts 
eller kolofonium kunna tillredas: terpentin brukas till sal- 
vor, och kolofonium i plåster. Terpentinspiritus tjehar att 
stryka på brännsår. Af Kådig ved eller rötter, fås genom 
bränning i täckta gropar eller enkom byggda ugnar, tjära, 
som är vidbränd terpentin, jemte något trädsyra, gummi 
och slemämne, hvarföre ock tjäran , men ej terpentin, till en 
del löses i vatten (tjärvatten). Svensk tjära värderas me- 
ra än andra länders. Mot rödsot har man nyttjat piller 
af tjära och vax, och-mot: binnikemasken en sked tjära 
och mjölk, lika mycket af hvardera, en veckas tid minsta 
Piller af tre grans vigt, beredda af konieörtens pulver och 
tjära, äro brukta mot skabb; man börjar med 2 st. om 
dagen och ökar en dagl. tills dosis blir 24 st; varma bad 
tillika, underhjelpa kuren. Ar fårtalg och tjära hopsmäl- 
tes becksalva, som kan läggas på bölder, sår och utslag i 
huden. — Om på 2 libr. ell. qvarter tjära slås 2-3 kan- 
nor kallt vatten och detta omröres &£ timma med träd- 
käpp och lemnas sedan ett par dygn, så är det klara 
som då aflbälles, Tjärvatten, hvilket berömmes mot skör- 
bjugg, elakartade sår, fistlar, reumatism, hosta, andtåp- 
pa, svårt utslag, och som preservatif mot koppor m. m. 
Tjäran bör ej till tjärvatten nyttjas mer än en gång. Ge- 
nom öfverdrifvit beröm i början, synes detta medel hafva 
förlorat något af det anseende som detsamma med skäl 
tillkommer. Socker, muskotolja eller vin, förbättra sma- 
ken. Dosis är vanligen högst 16 uns eller ett par små 
glas på fastande mage om dagen; vid envisa tillfällen 
ges mera, men åt barn mindre; det höjer pulsen, 
drilver svett och urin. =; ) Af. väl ”"kokad "och flitigt 
omrörd tjära beredes Beck, som drar och rodnar hu- 
den, borttager liktornar, stillar plågan i höftvärk , lägges 
emellan skulderbladen mot svagt bröst, tillä ges i plåster 
och användes till så kallad beckmössa vid skort eller onda 
sår i hutvudet, hvilket sednare sätt dock är grymt och 
omenskligt. 

Tab. — fig. a. b. ett förstoradt-fjäll på ett honhänge. 
Inom hvart sådant fjäll sitta 2 honor, i början utan särskilta 
eller synliga pistiller, men med ett enda gemensamt märke, 
som ännu synes på fullmogna koufjäll. Honornas fruktäm- 
nen tillväxa efter befrödningen och förvandlas slutligen till 
de vid fig. d tecknade 2:ne vy ingade frön. — c. ett förstoradt 
hanbhänge, skildt från de öfriga. 


Ae 


VIRN 


ång AN JAN LE UN j Vv 
MD 
SN 

VAR LEN | J 
MAT i 
RA IG i Få 
ANITA TOR I 
Ing vi i 
Å 4 | 
T 
HÅ | 
i RN 
DN 
så I 


FR 
FRV ARN I 
Br t K VE HOME 


SLANG AV 


WOK 
VAL 
i 


NN kd 
NANNA 


” | I | 0 
I (Å f | tal a AD 
WMR AN x | NER 
Ven ry (| ÖN it 
) FN LÄN ' Å här 1e 
kär RN Ut TN 
Å Å v NEN 
ME IN i | Vg Ja 
| | JEN ALE 


G2. 
NYMPHAEA ALsa. 


Hvit Näckört. Näckblad. Näckblomma. Sjöblad. Sjö- 
ollon, Åkauna. På finska: Lumpehet. Pulpukat. 
Bladen äro hjertlika och helbräddade. Blomfo- 
dret är 4:bladigt, mindre än blombladen. Stån- 
darne sitta på fruktfästet. Märket är flikigt. 


Linn. Fl. Su. p. 183. Cl. 13. POLYANDR. I:gyn. ' Liljebl. Sv. FL. s- 


216. Kl. 9. MÅNG MÄNN. Murr. App. Med. T. 3. p. 532. Pharm. Nymph. 
albe. rad. flor. semin a: 


. 


1 
ill detta slägte- räkna vi, utom denna, 2:ne svenska ar- 


ter med gula blommor, (N. lut. & N. minima) af hvilka den 
ena är sällsyntare och mindre än den andra, men bägge ha 
5:bladigt blomfoder, som är större än blombladen. Alla tre 
arterna växa på mångåriga, tjocka, långa och knöliga rötter 
(ell. krypande örtstjelk med fina tråd. rötter) i kärr, insjöar 
och strömmar. Hvit. Näckrosen, som ofta träffas dubbel, ut- 
kommer i Juli, öppnar sig kring kl. 7 f. m., då blomstjelken 
reser sig och lyfter blomman öfver vattenbrynet; vid pass kl. 
4 e. m. tillslutes hon och nedsänkes åter till vattenytan. Hc- 
nan är utan styl, och har stråligt ell. flikigt märke. Frukten 
är ett trubbigt bär, fästadt öfver blomfodret, med många frö. 
På den dubbla förändringen bli de inre blombladen smånin: 
gom mindre, smalare och föroytas till.ståndare. 

Roten, (caul. rep.) är färsk hvit , torkad brun, lätt och 
svampaktig; smakar något bäsk och sammandragande, och 
derföre brukad jemte fröen någon gång mot rödsot, hvit fluss 
och dylikt ; hvaremot vi dock äga bättre och säkrare medel. 
Och om icke roten af denna så väl som af den gula Näck- 
örten, kunde torkas, malas och blandas med mjöl af säd 
eller bark till bröd, i hungerstid, såsom vid Narva är för- 
sökt utan skada, så skulle växten, ehuru ibland de medi- 
cinela, föga rekommendera sig i något afsseende, och 
förmodligen i vår tid allraminst med dess fordom före- 
gifna egenskap att qväfva ett visst begär , som menniskan, 
för sitt slägtes bestånd, borde göra bäst att bibehålla 
— Hvad Auktorerne berätta om gula. Näckörtens nyt- 
ta, torde äfven kunna sägas om denna; då skulle svin 
gerna förtära dess blad och rötter; syrsor (Gryll. domest.) 
och kakerlackor (Blatta orient.) utödas med röken af tor- 
kade växten, eller med roten stött och lagd i mjölk. — 
Under Näckörtens blad och i dess skugga uppehåller sig 
gerna fisk. — : 

Tab. — fig. a Fruktämne eller nyss påbörjat fröhus, 
afskurit upptill. — b. en ståndare. — c. ett af de inner- 
sta blombladen som öfvergå ifrån blad till ståndare. 


er NI 


- RE I 
nd Da 

RANA BAER rn RR 
imo 


sön er 


Nya V 


2 


YTV 


OR Nr RAR SE 
NER BATN N 


& 


"ban AR BARR 


Mv 
; ” 
' | ' å k 
) - I! NN 
Vv j 
I hv | 
| | 
[| 
4 h 
I é ; 
RAN Tie oh | FN 
Ir (1 ) ' NN ; 
| ) | | Nu I Lv 
Å FE OR V y TA ” a j | 


Ke RE 


UR, PENN 
EDI Ad SI 


VA i 
STAG 
AE NUV NGA UNT 
: | og ra RA HV VA fd RE 
VI 4 ch NÅ Vakt . i 
j SPN j OM åd | | 
NRA 4 MANA öv NE | 
LAR INR 2 RE TRI FU | i 
ANN NAN AA | ; 
ONA BO RR NaN AIR N 
ONE IE 
MJ 
| ' j 
RNA 
u | ; 
Nn VM 
TLA 
hak ul 
FR ÄT | 
AE | Vg 
sÅ | Ö 
" 
en d | | 
I ) j 
| Ä 
I - 


g3. 
PLANTAGO Masor, 


Bror Gr oBLAD. Läkeblad. Läkeblicker. Vägbredsblads 
På Finska: Rautalelhti. Kourlehti. 


öladen äro äggformiga, mest glatta och kortare 
än bladstjelken. Blomstjelken är enkel och 
trind. Blommorna sitta såsom i ax, liggande 
liksom fjäll på hvarann. Fröhuset hyser flera frö, 


Linn. Flora Su. p. 45. Cl. 4. TETRANDRIA. I:gyn. Liljeb, Sv. HH, 
8. 64. Kl. 4. Fyrnmänn. Murr. App. Med., Ts 5. pe 190: Pharav Plag= 
£eg. (latifol.) folia, rad. sem. 


| flera till detta slägte hörande arter, som mycket 
likna hvarandra till utseende och medicinska egenskaper, 
har man valt denna för Apoteken. Den växer allmän, mest 
på torra, hårda ställen, har mångårig rot och blommar 
nästan hela sommaren; åtskiltiga mindre betydliga artför- 
ändringar äro af Botanisterne anmärkte; en har 3 i stället 
för 7 eller 9 nerver på bladen, hvilka alla utgående från 
roten, vanligen äro helbräddade, men ibland något vågi- 
ga eller tandade; i trädgårdar finnes stundom blomaxet 
bladigt och ofruktbärande: blommorna mera åtskilda eller 
mindre tätt på hvarann liggande. Plant. media har ludna 
och aflångt spetsade blad, som äro längre än bladstjel- 
ken, samt ensamma frö (sem. solitar.). Plant. lanceolat& 
har lansettlika blad och kantig stjelk; de öfrige äro lättare 
att skilja från denna. Alla ha 4:klufna blomfoder och 
blommor, ganska långa ståndare och fröhus som öppna 
sig tvers ikring (caps. circumscissa) med 2 rum för frön. 
Bladen brukas mest ; deras smak är något sammandra- 
gande och lindrigt bäsk. — Utvertes äro de friska pålagda 
sårläkande och renande, t. ex. efter bruket af spanska 
flugor. — Invertes har man nyttjat dem i blodflöden och 
starka uttömningar, t. ex. Rödsot , Blodkräkning, Diarréer 
m. m. Dock lär man ej hafva mycket att vänta af detta 
medel. Till gurgling i halssjuka och till omslåg vid änd- 
tarmens utfallande, nyttjades fordom dekokten. Dels 
saften af bladen, dels dekokt eller infusion på dem, bru- 
kades; af saften trodde man sig kunna gifva 2 — 4 uns i do- 
sis. Också kunna bladen kokas i soppa eller saften blandas 
med håning och således förtäras, -— Frön kunna tagas till 
Bg drakma i dosis med mjölk, eller i köttsoppa mot slapp» 


93 
PLAN TAGO MAJOR, 


het i magen och tarmkanalen. == Roten färsk eller ior- 
kad, säges hafva botat tandvärk; i förra fallet skall det 
stundom vara nog att lägga den i örat; i det sednare läg- 
ges den vid tanden. På detta sätt brukad, har den, efter 
flera förnyade påläggningar, borttagit plågan och åstad- 
kommit stark spottning, hvarefter den sjuke fått starkare 
syn än förut. Denna uppgift har Hr. Kapiten och Ridda- 
ren RosvaALL benäget meddelat, och torde förtjena att 
vidare med försök bekräftas. 


Tab. — fig. a. Blomfoder , fruktämne och pistill. — 
b. Blomma med ståndare och Pastull =E fullständig 


blomma med alla dess delar; alla figurerna äro förstorade. 


frutmeunsern oe 


AD 


PN ; | 
4 
' ht 
å é om | wWY 7 JKL KIL & | ' 
Vv vå AV J FY AN i 
UK be i , ' / / "ra 4 
iv N . ; | "u p 


ENA. 


9. 
GEUM UnRzANUM. 


NEeciizörT. På Finska: Karvakellukatk 
Bladen äro inskurna och sågtandade; de nedrå 
fyrtaggade, de öfra 3delade. Bladskärmarne 
halftomfattande, rundade och inskurne. B/oms 
morna upprättstående; hela frukten klotfor- 

mig med en krokig borst på hvart frö. 


Linn. Flora Su. p.- 179. Cl 12. IcosAnpriasa polygyn. Lil. St, 
Fl. s. 206. Kl. 8. TJUGEMÄNN. MHurr, App. Med. T. 3. p. 122. Pharm: 
Caryopbhyllate radixt 


Mia 5 blomblad och 1o-klufvet blomfoder finnes Negs 
likörten, som hel och hållen är finhårig, i Jnli månad 
vid gärdesgårdar, hus och dylikt. Roten är mångårig, bäst 
på torr mark och berg, bör tagas vårtiden eller om hösten. 
Växer alns hög; bar långa bladstjelkar i synnerhet på rot- 
bladen. Varierar med brandgula blommor och parbladiga 
blad (G. hybridum ). 

Roten, som fått mycket beröm, är kort, knappt fingers 
tjock, i ytan mörk, ini hvit och röd, luktar i synnerhet 
om våren på torr jord och färsk, kryddaktig nästan som 
Neglika; smakar bäsk och kärf. Hindrar kött från röta, 
likasom Kina; rödfärgar vatten och sprit; förbättrar sma- 
ken och förekommer syra hos dricka. Bör varsamt tors 
kas att ej kryddlukten försvinner, ty deri tros kraften va- 
ra förvarad. Den är stärkande och ofta lika god, stun- 
dom ansedd nästan bättre än kinabarken. I pulverform, de- 
kokt och essens har den med nytta blifvit brukad i frossor, 
skjörbjugg, diarréer, äfven långvariga blodflöden, hvit fluss, 
spasmer, väderkolik, sädflytning, kikhosta och såsom all- 
mänt stärkande mot svaghet efter hetsiga febrar och röd- 
sot; i skjörbjuggssår, tandköttets slapphet, fistlar m. m. 
Af Pulvret ges i sender 3o — 40 gran, 1 qvintin eller nå- 
got mera några gånger om dagen. Dekokt beredes af 2 
uns rot, kokade i 2 qvarter (2 libr.) källvatten till dess 
& ar bortdunstad; och denna dosis ges silad ett par tim- 
mar före frossfeberns ankomst. Af + ell. 1 uns rot, till 
15 qvart. vatten, som kokas till I qvart. (1 libra) är qvar, 
fås dekokt som kan silas, blandas med sirap och gifvas 
såsom nyssnämdt är. Färska roten är mindre kraftig och 
bör deraf tagas mera. Essens fås af roten 4 uns och franskt 
brägvia a qvarter, hvilket digereras 6 dagar i varm sand och 


94. 
GEUM URBANUM. 

silas; häraf tages 1 uns 2 — 3 — 4 gånger på fritiden 
mot frossa. När så behöfs, har man förut gifvit nödiga 
faxermedel och lindrigt lösande; och ehuru denna roten 
botat frossor der kina ej verkat, och ofta gjort hastiga 
och oväntade kurer, så finnas likväl, ty värr! åtskilliga exem- 
pel då den fruktlöst blifvit använd. Men det bör noga 
efterses att roten samlas i rätt tid, på torr jordmån och 
torkas långsamt och ej för hårdt, emedan dess kraft myc- 
ket beror af dessa omständigheter. 

Tab. — fig. a. blomma utan blomblad, med ståndar- 
ne fästade på blomfodrets inre sida. — b. förstorad pistill. — 
c. frö med borst och ännu qvarsittande märke. — d. fullmoget 
frö då märket affaller och en krok återstår, hvarigenom 
fröet kringsprides. 


Po [Kl ' 
ST UN i 
WIN SN 
ber My f SUG 
vd I UN | 
) GR OM oll 
i AM | i; 
hi Val 
TER OR LON h 
Je om ev 
[ j| N | 
OLM ÅR 
i Å NK $ WS lj 
N ( LÄ | ; 
, / sf i 
i 
| Paf i 
I å ' | 
y | Mn VMA 
pin ENE KOTA bv 
UU I ” 
9 Weg 
D i | VA 
NS " h 
| 
i 
NN RCA RAT än 
Wi | y -. 
NOJ ; 
NR, MR 
[| FL 
/ LE CEST Arn 2 
[| 
+ 3 vi FJ 
4 + 
Joyt + Å An 
3 04 Ka 
ae 
NA | q el 
« NR SJR 
, + NR 
re 
| ht n d 
| ( i 
ME i . 
On MON 
SAR ps 
, 
| 
i 
Éé 
iu 
: 
AN - 
ot 
w« PN 
[an SAO Ae 
(| NM MN 
Kl NN vå Py ' 
é 
4 K 
h j 
| 
4 
4 
A | Å 


Y é 
LL ad URIN 
Na = 
f ! KT 
i VE 
å| MWe 


GI. | 
LYCOPODIUM CoMrPLANATUM. 
PLATTLUMMER. Plattgräs. Jämna. På finska: Maankelda. 
Stjelken är krypande ell. refvig med platta gre- 
nar. Bladen sitta i 2:ne rader och äro nästan 
hopväxta. Äxen äro merendels 2 på hvar sin 

särskilta stjelk. 


Linn. Flora Su. p. 378. Cl. 24. CRYPTOG6AM. musci. Liljebl. Sv. Fl 
8. 392. Kl. 16. LÖNNGIFTE. Mossar. K. Vett. Zkad. Handl. 1742. s. 26. 
K. Patr. Sällsk. Hush. Jurnm. 1803. Mars. Apr. s. 67. Pallas Russische 
Reise 4:0o0. Pettersb. 1771. T. 1. s. 61. 


TR art växer liksom Mattelummeren (N:o 59 och Till. 


s. 6.) på torra ställen ibland mossarter på berg i skogarne; 
och är i hela Sverige nog allmän, men sällsynt utrikes. 
anseende till sin fröredning , äger den, så väl som samsläg- 
tingarne , bvarken Ormbunkaranes eller Mossornas egentliga 
kännemärken , utan sitta frökapslerna bara, emellan axfjäl- 
len. Auktorerne hafva derföre varit osäkra om den plats i 
systemet, som detta slägte rättast borde få. Dess rötter äro 
mångåriga, I Juli månad träffas Plattiummern med ax och 
frökapsler; grenarnas ena sida är mindre platt än den andra. 
Såsom färgväxt har denna blifvit märkvärdig och isyn- 
nerhet genom de nyligen af Hr. Kgl. Lifmed. Dr. WESTRING 
anställde och för Kgl. Patr. Sällsk. uppgifne vigtiga försök 
att deraf vinna blå färg. — Uilgarn kokas 2 — 3 timmar i 
rent strömvatten med torr sönderhackad plattlummer , till 
vigten nära dubbelt emot godset; under kokningen påspädes 
nylt vatten, så att det alltid går öfver garnet, hvilket ändtli- 
en upptagés, vrides och torkas, men sköljes icke. Sedan 
blötes det jämt och väl i kallt vatten och kokas vid sakta 
eld + eller 1 timme i regn- ell. rent strömvatten, med 
brun bresilja (1 tiondedeli vigt emot godset vid pass). Strax 
efter kokningen, sköljes garnet i kallt vatten. För mycket 
bresilja gör färgen violet, i stället för blå; inga salter, 
galläple ell. dylikt få tillsättas. — Om ylle eller silke hand- 
teras på beskrifna sätt, men i stället för bresilja kokas eller 
digereras med torra ell. friska sönderhackade qvistar af 
en Poppelart (Popul. dilatata) som rätt väl växer i Sverige; 
så får godset vacker gul färg, som förhöjs med några 
droppar tillslagen tennkomposition (se N:o 62.). Stark hetta 
vid kekningen eller längre tid i digestions värman, gör att 
gula färgen blir mörk. Om i stället för de nämda pop- 
pelqvistarne brukas torra eller friska qvistar af plommon- 
träd och godset på sätt som sagdt är behandlas, fås en äk- 
ta karmelit färg. . Efter betning i plattlummer' och kok- 
ning eller digerering med åtskilliga slags lafarter eller 
barksorter, har Hr. Lifmed. WEsTRINnG fått flera särskilta 
mer och mindre vackra och äkta ell. beständiga färger. 
Tab. — a ett axfjäll med sin frökapsel. 


AE 


v 


MR AR SEN Nivdanst At 


LEN b | 
STAL NRA sb vå vå 
AV bär NR a 
» , 
? Md AN - 
S g 
4 
-. MA 
SM v É 
LT JA (VE u åd 
7 f vå Cd 
sn 
ry FR MAARE 
7 FICLUT: i) FÅ Lv 
K så RAMAR ; 
vt MESTA ”" tv 
4 
TN f t 7 7 £ 
vå SM) 
+ ES RE NIAN £ 
> fal ] i $ 
LAN 
jä , 
4 - a 3 
n i ' trål EEC 
IE 
kl i Vä 4 
s > ' MIR € 
och 5 + 
: 
LEV bl 
å js 
Öv i 
pe 
fill, NE 
r —- Dj ” 
é F i 
p 4 » . Le jv 
f PE ARE 
oe 
” | 
V I LANG Fa 
, (K Få 4 4 
js kö 
OSV VA. SA då 
SÖT A d ' 
d ; 
ivd TIVA TEN SAL tr 
2 Z A 
BA I KE vil 
a” 4 [ 
» aå i LJ 
. L F Å 
I LA dd ÅR LANE s 
. 
| ” MPL 
3. | ö 1 
KAL AN fik CNG | 
vt i ; 1 | 
/ EX 1 
v 
3 A y MT sj Je 
7 i va 
i iz Ft 
LJ gr 
v EN JE L 
, I 
4 . 
[ JE In” 
Då ”s 4 ' 
" 
i a 
, 
q = NE 
| || 
y - i 
£ Py I 
[| ja d | 
| 2 4 
så 
4 
; 
NE 
/ LÄ 
« 4 . 
, 
a ud J 
/ / Ä i 


RE MG , RNE 
a ye 6 I TOK: ASA RS 
SR "a Då I NT (EN 
Lå = q Lan ix 
s 4 4 så fe 
ä v 
z 
FR - ES 
= 


AN KY Gl AA HART 


PSN 


NE eri (RA 
NäR + ite 


NA vik By g AM u 


AL Eb ONE DR 
- | V ir v 


; FE RR AE 


me JG 0 RAJ RE 
- ” - 


vr 


i 


LITAR 


M 


96. 
AGROSTIS ÅA RUNDINACEA, 


PiPHVvEN. 


Blomvippan aflång — det yttre Blomkrone- 
skalet (valv. ext. glum. Coroll.) är vid basen 
ludet, med vridit agn, som är längre än 


blomfodret. 


Linn. Flora Su. p. 21. Cl. 5. TrianDa. 2gyn. Liljebl. Sv. F1..ss.353 
Kl. 3. TREMÄNNINGAR. Linn. Skånsk. res. s. 40g. K. Vett. Åk. Handl. 
3747. &. 65. Bergius om Sv. Angskötseln. 


da är ibland de gräsarter, som välja magra tor- 
ra skogsbackar och med enbuskar bevuxna ställen för sitt 
tillhåll, och växer der torftals från en och samma rot år- 
ligen, med strån till 2 — 3 alnars längd. Tidigt om vå- 
ren grönskar det, och behåller ännu närmare vintern detta 
gladare utseende, då andre dess slägtingar bleknat. Blom- 
morna som visa sig i Juli, hafva i anseende till det vid 
basen ludna yttre blomkrone-skalet, nog slägtekap med 


de enblommiga rörarterne, särdeles Grenröret (Arundo 
Calamogrostis). 


Om detta icke är just det bladrikaste och lenaste 
bland gräsen, så ätes det dock temligen begärligt af Bo- 
skap och hästar, men ratas utmärkt af getter, hvilka sna- 
rare borttråna än stilla dermed sin hunger. 


Såsom resligt, härdigt och tidigt och dessutom icke 
grannlaga med jordmånen, vore väl önskligt att mången 
med tall- och enbuskar öfverväxt backe, äfvensom igen- 
lagda svedjeland, dermed besåddes. Mödan och kostna- 
den vore liten, men platsen blefve säkert till nytta. 


Fröna sås om hösten på upphackade ställen, och slåt- 
tern bör ske tidigt, ty sedan gräset gått i lägg, blir det 
nästan styfvare än halm, och tjenar då till taktäckning 
ech mattor, som Kalmuckerne sägas bruka. 


Tab. — a. Blomma med blomkron-skal och blomfo- 
der, samt ståndare, — b. Fruktämne med håningshus. — 
e& Det yttre blombladet eller blomkron-skalet med borsts 


S—-2Z 


ord : PR då > Vä Ta 
MS b 
LS & - Z | 
+ EE I RR | är 
[1 bh. j + 
2 ; SR | 
kd - a z - 2 ;N 
i | N vv . 
[I IA 
- s [i Sör La 
Åh LURA |S | ut 
Ag Gå on (erg kör p (0 
HIN AROR he RE ”( 
SÅ S | Å - TLA 
| 414 ANN 
wi n FRA p 
on UNT ÖV: mö 
Ma ti ke "4 4 2 
ICA NN NER ( IIER UL 
»r Lr Aa d ”i 
1; FIL 4 
RE SÅ wy 
KIT 
- I 


& r 
ph vt 
i 18 LS i 
Stiles fö 
r 


FLN utv : 
'””$' 
ir NA0 ENIDRTR äv Ve fytvv 
i d fli LA 
J RÅ TG —N. LI | Ale i 
LJ - y 
| nn ' Lå c avtåg 
-. 4 ' Lå 
ILO | (4 
sit i 4 
; i ; N 4 
14 po d070 I - [ 
; 3 ola i 1 å 
t 5 an HAN 9 Vi sa at 
p M f 
Sus Ma cf Let PRR Kl I MR FLIKAS | 
| SN 7 ÅN é 
Å WIsLKN å 1 AN oc PR Arab ir 
nin y 
IA TORTE TIS ön gal ablj 
AR 1 
. + i f ee 
: é 
> RE 
f » PÅ 
- y 
-. äl 
« 4 F Å - 
. - 
; $ R å re 
Md) + . 
, ån 
t 
v é 


' 


VS YE Ra 
hl FE NR 


97: 
MONOTROPA HrrorirtuYys. 


TALLÖRT. LÄLungört. 


Blommorna sitta lutande åt stjelkens ena sida: 
toppblomman har 10, de öfrige 8 ståndare. 
De 4—35 yttre blombladen äro vid basen sma- 
lare, inåt urhålkade och hysa håning. 


Linn. Flora Su. p. 135. Cl. 10. DECANDR. I:gyn. Lilj. Sv. Flora 
$. 153. Kl. 7. TIEMÄNN,. 


ii ONS är parasitisk, det är, hämtar med sin rot nä- 
ring af andra växter, och finnes på rötterna af Tall och 
Bok fastän mindre allmän, och troligen aldeles icke i 
Norrlands provinser. Dess köttaktiga, fjälliga och med 
Fina trådar försedde rot, är mångårig, och blommorna 
framkomma i Juli ell. Augusti månad. Växten äger, lik- 
. som flere af parasitörterna, ett blekgult besynnerligt utseen- 
de och svartnar slutligen, då den torkar. Bladen äro 
strödda på den enkla trinda örtstjelken och likna fjäll. 
Blomskärmarne sittande vid de korta blomstjelkarna, äro 
ensamme och likna bladen. Blombladen ärö hvarandra 
olika, och affallande. Ståndarnas knappar ligga tätt på 
hvarandra, tryckta intill honan, hvars märke är sköldlikt. 


Berättelsen om örtens nytta kan icke blifva vidlyftig. 
Den måste inskränka sig till uppgiften af Böndernas sed 
i några landsorter, att ge den torr åt sin Boskap emot 
hosta. Emedlertid torde dock denna ört, som i sitt yttre 
väsende, har så mycken olikhet mot andra, förtjena att 
försökas vid andra tillfällen, 


Tab. — fig. a. pistill och ståndare — b. hela blom- 
man med sin blomskärm — c. ett inre blomblad — d. ett 
af de yttre — e. ståndare — f. en förstorad pistill — g. 
$:ne st. på sina blomstjelkar sittande fröhus. 


& 


TO FATT ET Aa odd LA JERET TVER 
— ; Ha E ; Ne a i 
tvaTIGR (SM SÄTE NIT rön äj 


ud AG SÅ STA GIG ko 


IAN ARN nej | SDTUNG 
HYR Eno) AN. AE TR 


, « Ti 9 
FE TRA r TE JG ; st 
value nand AL nuldver fe 
; OS | BN. KLAR fa0 
ss a Å yr få NN 
safta 2 $i t TVO tt ERA RA 1424 
: g 3 
d ek la - 
1 
” d LS > i 
t nr 4 | IStf- 
Hå IR KISTA 5 CINAL 
sd v Å ' « 
RT Sed RE RE Ar Vart nom 
Äter MIAS FR Kap LC SEE ARS 


, 4 Ma | 
SN 
1? « | T 
När - Lå Så i ö [d AL t fär 

03 HÖLL ts Ks SEE CL FNL EE AE 

b b 4 
JM Bl (3 fe i (IR 3 

VA ; IR SRA CK 
vi te t å OM RET. M . . 
4 


(SAP 0 RE RA FINS TT RE SERA TSAR 
å b He 
” LR wi fé 
in vv RAI cv a 14 ) " 
FANA NE IVER 
FJ AG NOS fir 
| - i f 2 
113 AKITA | VN N ST J 
; t 
h < ofte 
hå 7 ,. 
+ rv | ([] å 
” sf kjr EV a Un I ET 
TÅ EL re SK ya AAA FARSAN 
s - i 


bj 

ra : LSE Vv 

TIL år Ha 2 LHT UE ve LR ; 
IR ; Lr 


: 
po 


ATL n "bt FAROR 


i 
Å 
- gr e Ha 
4 ravin 10 
”d 
s 
- 
+ 1 
i 
i 
- 
, je LÄ 
Lå ; 
, i 
» 
, 
I a (| 


LAN 


IE 


ECE Venuo fé 


98. 
SAÄLIKOGAPREA, 


SärcGc. Sälgpil. Sall. Såll. På finska: Salava. 
Löfven äro äggrunda, i kanten vågiga, mot 
spetsen småtandade, inunder hvitludna och 
utan bladskärmar. 


Linn. Flora Su. p. 352. CI. 22. D1oeciA 2:andr. Lilj. Sv. Fl. s. 302, 
Kl. 15. SAMKULLE. Åtskilde. Patr. Sällsk. Hush. Jurn. 1789: Dec. 173. 
Rothofs Flush. Mag. 1762. $:0 s. 534. 


Nälgträdet är af samma slägte som Pil och Vide, och icke 
sällsynt i Sverige. . Det växer bäst i torr jord och träffas 
ofta på ängar och äfven stundom i skogarna. Som art- 
förändring af denna, har man ansett en i Norrland före- 
kommande buskart, som har aflånga, i kanten naggade 
blad, hvilka till hälften äro utslagna då busken blommar. 
Den rätta Sälgen deremot blommar i Maj månad förrän 
bladen utspricka. Ifrån 2:ne andra lika allmänna Pilarter 
(S. alba & S. fragilis), så kallad hvit Pil och skör Pil, 
skiljes Sälgen lätt derigenom, att /vita Pilen har lansett- 
lika, mycket spetsiga, sågtandade och på båda sidor fint 
hvitludna löf; skör Pil har glatta, aflånga, spetsiga, inun- 
der något isgrå löf och sköra qvistar. Deras nytta är i 
flera afseenden lika. Blommorna äro från hvarandra åt- 
skilde, på egna trädstammar och sitta i form af hängen 
(amenta). Inom hanhängets fjäll finnas 2 ståndare och en 
liten körtel, som utgör håningshuset. Honhängets blom- 
mor äga 2klufvet märke, 2skaligt fröhus och ludna eller 
fjunförande frö, hvilka hos Sälgen mogna förr än hos dess 
samslägtingar, 

Löfven äro till boskapsfoder ganska förmånliga och 
ätas begärligt. Bien besöka flitigt dess tidiga blommor. 
Trädet hindrar ej gräsväxten, och förtjenar i flera afseen- 
den att planteras, äfven till aileer och häckar. Barken, 
som i medicinskt afseende torde vara nästan lika märk- 
värdig som den af hvit och skör Pil, brukas till hudars 
garfning; det så kallade klippingsskinnet, som nyttjas till 
handskar, beredes i Skåne med Sälgbark. MNämde Pilar- 
ters bark i pulver till par skrupler hvar 3—4:de timma på 
fritiden, har med förmån brukats mot frossa, i stället för 
Kina. Lapparne nyttja dekokt på Sälgbark mot så kallad 
Flen (Cardialgia sputator.). Veden är hvit, lätt och böje- 
lig. — En starkt luktande svamp Sälgtiekan (Bolet. sva- 
veolens) växer på Sälg, och säges fördrifva mal om den 
lägges bland kläder. 

Tab. — fig. a.- honblomster — b. en liten stjelk med 
ett honhänge — c. hanblomster — d. en gren med han- 
hänge — e. fröhus — f. några frön — g. ett ensamt frö 
— DI en qvist med honbängen som hysa mogna frö. 


mee 0 


4 ln öre OR 


fe pöl vä 


som. Ar sik syn 
SI abitliva,. NOSA 


- EL 


vt ARA ARR AES 


i sån 2 


in Ne Ån 


MR Rd I 2 


Le MR SR AVE an 


VE Fd tj f$a Fv 
FE NE ES LA MR 


SÄLAR dr v 3 


rött Månd FEV NR rer gera dv 


Ört ONANI sv Hå pt JAN We (ab 


AK PRAO DRG. tta faykidnod kg 


CNAKS 
YST ar Sn 


[Ed 
- 


Sh Tartu tå de 
nalys 


Ha Fet Jil Sw 
å; RESETOT har 


RESER (I 


Å 
ÄN 


LEN 
KUR AD 
NG 


[KA 
i 


OCR 
Fn 2 / 


dt KL ik = LL 
PU ER 


99: 
AGRIMONIA EuUPATORIA, 


ÅKERMONJA. Smuåborrar. 


Rotbladen äro nästan lyrtaggade eller parbladi- 
ga, med sågtandade småblad, af hvilka det öf- 
versta är udda och försedt med kort stjelk. 
Frukten är sträfhårig. 


Linn. Flora Su. p. 162. Cl. 11. DonDECANDER. 2:gyn. Lilj. Sv. Fl. 
s. 195. Kl: 8. TJUGEMÄNN. JMurr. App. Med. T. 3. p. 147. Pharm. 
Agrimonie Herba. ; 


RE RER ET RE 


= åkerrenar, i ängar och vid vägar, blommar Åkermön- 
jan i Jul. och Aug.; den växer ymnigast i Skåne, men äf- 
ven i Uppland och andra lika nordliga orter. Roten är 
mångårig och grenig. Stjelken alns hög, kantig, hårig 
'och bladig. Bladen äro håriga och sitta skiftevis; små- 
bladen parvis äro omvändt äggformiga , inskurna eller 
sågtåndade, men hvartannat par 'är odeladt ell. 3:deladt 
och mindre: det öfversta udda... Bladskärmarne månfor- 
miga och inskurna. Blommorna sitta i form af ax i än- 
dan på örtstjelken. Blomstjelkarne äro korta. Blomfod- 
ret 5:tandadt, sträfhårigt af hår med krokiga spetsar och 
qvarsittande. Blombladen äro 5, fästade på blomfodret, 
och affallande. Frukten består af 2 frö i blomfodrets 
botten. — Varierar, till antalet af ståndare. 


Färsk luktar örten aromatisk, och torkad smakar den 
något bäsk och sträf. Infusion gjord derpå med vatten 
svartnar al jernvitriols upplösning. — Med Cicuteplåster 
utvertes och örten som té invertes, säger CHOMEL sig ha 
botat håråheter i lefren. Den torde älven gagna mot in- 
vertes sår, emedan dekokten blandad med Rosenhåning och 
insprutad i fistulösa eller pipsår har gagnat, äfvensom 
våta omslag af samma dekokt: man har-ock användt den 
till gurgelvatten,. BECKER berömmer téet, drucket till 
några koppar 2 gånger om dagen tillika med litet lakris, 
emot gammalt utslag ell. skabb af så väl torr som fuktig 
natur. - Emot reumatism, reformar och hudens sjukdomar 
är det äfven försökt. Roten till infusion skall brukas i 
Canada såsom feberdryck enligt KaLms uppgift. Blom- 
morna -äro till té helsosamma. — Hästar och oxar äta ej 
denna planta. 


Tab. — fig. a. blomfoder med ståndare och pistill — 
b. detsamma sedt på baksidan — c. fröhus — d. detsam- 
ma öppnadt, så att båda fröen synas; allt något förstoradt. 


nd - + ,. Y 
- - ha : £ 
- A ] 
kl + 
s 
"NARE Ta 
3 « - 
- LJ N 
” , å 
CSS S Ke 
L + i > I 
é > ; 
2 dj | 
" be = NN VER et 
på 3 Gu od ;N 


= ATA O RARE he 3 MN 


PBL Hästen våSE 2 OSA dd 


Pam PINE 


ib sköt gälla ol | Ip: Hör 
NÄ Hard vatltvd i RAR 
an ög na Ry 


kd 
Vv 


>, 
der 

- 
24 
sm 


4 x 
YA TTG 4 fe VE. 
- 
> X 
: S 
é 
, 
äl HÅ | ; 3 
i SÅ Ir SR R 
4 al 
ORTER AS FORA ROEAN AT ÖN 
(1 ; - j i åå FT 
; 4 il IR 
FO pä 27 FER FIRE RAT I (Pag 3 Cl ; 
y j 5 Ba 
| AKA TER tå åf: avnivd. Nie 
j a FR 5 ” 2 HN 
Sp år ET find 1 " 
j é ” 
i HÄN LR i 
RR Ae å NE EN FR 
lig 


i v . ,. Tu : 
bl 0 FRA > NSLÖENO MIE UV FLN. ar 
- ; » fr « , Ing 
ka vi å 2 ir n ja! KON SA 


vå . f 
J ria, on Te 
vv i i ANA ' | 4 Å 
i i ERT KIL 
e hd iw än : a 
änka ; j p 
e vit j 
An Ma SYE - t t 
ö ed É 
ra $ j fi få 4 
p Y vi 
i : 4 j - 
MN ; 
1 p ( - j - + 
N 7 f ÅA ,. j - 
rd fn a ! IN 35 I 
TLL i FADI LAGE st oa Ila NAN GEL j 
, - FILIAGER i så | 
(Lv TEST RAGO ARA FE HL Uv jäv 2 AR ] 
1 pr Ny Sh ? ' 
é SIM Vr Vine UK 1 IA 121 vä tal SL 
a / | j 
i Z 3 Oc 4 jä i kpl 4 
få 7 é 4 Så RA ' | 
/ Filcé all (nd VTA Nå 
- A$ 


FN I Ié i Ö | (6 I VER 
"EST 4 tgb i UR T RA ab R 
i ull Må ru DN Ha ån, in 


ML EN at Hig qi LL få "åk 


0 Ju vat å 22 ä Ef il Ms Fendi UB 
REVEL LAT | 


oket rn ah på ba Ala bs 


sis VAN BE RAR AE T 


Joni ] Li i LT H stuvad MJ UNG ib Ey NA BASEN 
id [ Py - RA | 

d - AS 
j - 3 1 NYSTA TRRESE.EN | | SV 
Vv TN 

4 | Må ; 

p LJ 
EE br ALAA i 
, 

, kd Å - 

4 | ” 


PT 


BA 


AM 


Av Lid 
så 


KJ 


YA 


sj jly)!? 


p 
NN AY 


| 


4 


100. 
ACORUS CALAMUS. 


KarmMus. Kalmusrot, På finska: Kalmusi. Kalmus-ruoho. 


Bladen äro svärdlika. Blomstjelken (scapus), upp- 
stigande från roten, har lång och bladlik spets, 
med ett cylindriskt blomfäste (spadix) midtpå. 
Linn. Fl). Su. p. 35. Cl. 6. HexANDR. ri:gyn. Lilj. Sv. EIS iS:UTAO: 


Kl. 6. SeExmänn. Murr. App. Med. T. 5. p. 39. Weckoskr. för Läk. 
Vol. 6. s. 331. Pharm. Acori veri 1. Calami vulg. radix. 


Ss väl genom blomningssättet, något liknande Missneör- 
tens (N:o 39), som öfriga utseendet, är denna mångåriga 
vattenväxt besynnerlig. Den träffas allmän, i synnerhet i 
Skåne och äfven i andra rikets landsorter, utom de nord- 
liga öfver Uppland. I Juli blir blomfästet synligt, täckt 
öfver allt med små , tätt hopsittande , gulgröna blommor, 
af hvilka hvar och en har 6 upprätta blomblad, omskif- 
tande med lika många trådlika ståndare; fruktämnet är 
elliptiskt, med märke utan något stift. Fröhuset har 3 
rum för frön. "Roten är tjock, krypande med trådlika 
små-rötter. De svärdslika bladen kunna hinna till 3 fots 
längd och deröfver. Blomstjelken uppskjuter från roten 
och är nästan 3kantig till öfver hälften af dess längd, 
hvarest blomfästet utskjuter, sedan liknar den ett blad och 
har form af ett tvåäggadt svärd. 


Hela växten, mere i synnerhet roten, röjer med sin aro- 
matiska lukt, sin egenskap att vara kryddaktig och således 
värmande, magstärkande och tjenlig vid alla tillfällen, då 
kryddor fordras emot svag mage t. ex. i hufvudvärk och 
svindel, som härrör af denna orsak. Roten kan derföre 
insyltas såsom Ingefära och på lika sått användas. Torkad 
utdrages: med sprit det kryddaktiga ämnet och med vatten 
det bäska, som roten äfven innehåller. "Om vatten slås 
på roten och destilleras, fås en starkt luktande olja. 
Kalmusrot tuggas vanligt liksom Alansrot (N:o 57) i smitt- 
samma sjukdomar. I pulverform ges deraf 2 skrupler med 
litet socker 6—8 gånger om dagen. På dricka och öl kan 
äfven Kalmusrot läggas, den säges motstå röta, och bota 
skörbjugg samt utslag som härrör af sistnämde sjukdom. 
— Bladen ätas icke af några kreatur. 


Tab. — fig. a. en bel blomma — b. en ståndare — 
ce. ett blomblad — d. fruktämne — e. fröhus med locket 
frånskildt — f. ett frö; allt något förstoradt. 


I - 4 | N SO 4 
FT FS Eka JULLE a Då 
BT UA ä and bi i Få Us 


KR I illa 


AH 


sa NAF AT 4 


Farid JL A fptlat fyr 4 | ) d 

f . Å 4” - LÅ N 

RATE SET TVR OR ro RELSE, OSEA nt FA TRIE 
Sv F Lä Lå Ån å LS 


3 Tr k 
FEV E HRT G | MIT fs AR 
Vv? N PL 
i | TEA vv 
i 2 
El + 
> £ 
i i | € EE 1 uu 


tt LOT ; albert buret Före 
- rg cr é "AM | p" Vr , 
I ETTI SEE dig | gt rligtea DA : 
EA hå IEI Tre eb: 1; 
för fa Eekg. IBOSklo MON ARG ie DM 
104 Era SAN LER 0 AN 
PE 0-2 SLE E I ISA EN FOU SIETR 


OT VAN ban OVR 


pt ty rg 1 Fr KAT 
t I 14 <A | 
MN LOTTA I i vv fr 3 i 
; baja SUK 
200 MACSliat AD: Hal ba VOR VIOvE 
é 3 FF SAT AN 4 jä M tl sköt vid 
i | År NETA a bt ME FE -Skr0 
SN + FT : uj i É 
gå led Aa AD OPEN 
PE TLL vili 
[> fa så 


i I HI Fa 
Eid i Hl YEN Få ; 
WSA SKL KLEStE d KAN 
i ed ) 


LINES FSE bl LA r LE 
i JAS H 
N] Hus I 
i gt MP 
é ER 
ih Ki (SN Y bh 
I | i | 
, RN 
-— 
» W. 


| 
få Å, 
TAN | 


7 a 


LOL 


a 


101; 
POLYTRICHUM COoMMUNE. 


BJörRNMOssSA, Guckulin; Sopmossa, Gökråg, Guckuråg 
Dufvuråg » Kråkekorn, Kråkhvete. 


Stammen enkel utan grenar, i toppen ofta fort- 
skjutande (prolifer). Bladen smala, hvassa, 
finsågade. Frökapseln 4:kantig (som en pa- 
ralelipiped) med tillsats under basen; och be- 
täckt med en gullhårig mössa. 

Linn. Flora Su. p. 381. Cl. XXIV. CryYrptoG. Musci. Lilj. Sv. Fl. 


s. 4035. Kl. 16. LönneiFTtTE, Mossar. Osbeck. K. Vett. Akad. Handl. 1798: 
p. 171. — Patr. S. Hush. J. 1785. p. 114. Pharm. Adianth. aurei herba. 


> HEDWiG, genom upptäckten af de till Löfmossor- 
nas fröredning egentligen hörande delar, skingrat den skym- 
ning som till hans tid omgifvit kunskapen om dem, och 
derigenom gjort epok i Botanikens historia, har man 
blifvit icke allenast förvissad om deras öfverensstämmelse 
med andra förut såsom fullkomligare ansedda växter, utan 
äfven funnit en säkrare metod att urskilja de mångfaldiga 
arter som utgöra denna naturliga familj. 

Ibland de flera hundrade af den samma ha vi trott 
biligt, att i detta verk tidigt anföra en, hvilken om ej i 
synnerhet utmärkt för sin nytta, kan likväl för tydligheten 
af sina delar tjena som ett exempel vid kännedomen af 
sådana växter. i 

Som man vid bestämmandet af Löfmossornas slägten 
valt Frökapselns förnållande, i anseende till dess med eller 
utan tänder besatta mynning (peristoma), såsom genast i 
ögonen fallande, finner man Björnmosse-slägtets känne- 
märke bestå i en med 32—64 tänder i enkel ordning för- 
sedd Kapscel-mynning, samt denna betäckt med en hinna 
fästad vid de nämda tändernas. spetsar (d). Vi förbigå det 
fordom tagna kännemärket af en tillsats under kapseln 
(apophysis) och af den ludna mössan (calyptra), som hos 
flera arter betäcker kapseln, men befinnes bar hos andra 
af samma slägte. — Hannblommorna träffas i toppen på 
särskilta stånd, lika stjernor (b), sammansatta al små ut- 
bredda färgade blad (perichetium) (), inom hvilkas skö- 
te, äfven som hos andra Löfmossor, de för blotta Öga 
svårligen synbara cylinderlike Frömjölsknopparne eller Säc- 
karne (g) sitta flere tillsammans , omgifne af fina ledfulla 
trådar... Honorna sitta äfven i toppen på särskilta stam- 
mar, omgifna af sina blomfoders blad (perichaetium), och 
aga tydliga märken, stift och fruktämnen (h), hvaraf säl- 
lan mer ån ett befröas, som, omgiflvit af sin mössa (calyptra) 


AT: 


POLYTRICHUM COMMUNE. 


småningom upphöjes på sin egen stjelk (seta) (a) och vin+ 
ner omsider sin mognad betäckt af nämde mössa (PM), samt 
derunder af ett eget lock (operculum) (e), som meren- 
dels begge affalla (utom hos Jordmossan, Phascum), då 
de mognade fröna kringspridas. 

Björnmossanr legentligen så kallad, ehuru flere arter 
kunna derunder begripas utom Pol. commune, såsom P. 
alpinum, arcticum longisetum , formosum, juniperinum) 
den allmännaste växt i sidländta skogar, skogsängar och 
kärr, tillskapar icke sällan de vidaste och ibland alnsdjupa 
tufvor, ymnigast i de nordligaste provinserna, der Björnen 
väljer den till inbäddning under sitt hide om vintern, och 
den i aflägsnaste ödemarken vandrande Lappen till sin 
beqvämliga säng. Om den samlad rensas och piskas, kan 
den nyttjas i taglets ställe till madrasser och dynor. Sam- 
manbunden brukas den i Vestergötland till ugnsqvastar, 
och som hackelse till foder åt hästar i Bohuslän, då an- 
nat grönt tryter. De sägas också med begärlighet förtä- 
ra den. 

Denna hushållsnytta är dock ringa mot det ogagn, 
som Björnmossan genom sitt innästlande gör på ställen 
som för sädes- och gräsväxt kunde användas.  Sidländta 
orter kunna dock genom dikning derifrån befrias, då till- 
lika i torr sommar moss-vallen afbrännes, eller mossen 
medelst en egen plog hopharfvas eller med myllan sam- 
manskyfflas i högar hvilka med mellanförd gödsel böra 
hopbrinna. Landet plogköres emedlertid [lera gånger och 
ansas samt sedan med säd eller höfrö besås. 

Hos äldre Auktorer finner man äfven läkande egenr- 
skaper tillagda Björnmossan, såsom att dekokten deraf 
utvertes brukad fästade håret och förekom flintskallighet 
(Apulejus); och invertes botade lungsjuka (Dittemus); dref 
urin och sten; upplöste skrofulösa svullnader, och man 
har velat påstå att den gjort underverk i håll och sting 
(Tournefort), och med rödt vin blandad stillade våldsam- 
ma reningstlöden. Än i dag anses denna mossa i Mähren 
som ett naturens under för sina förmenta dolda egenska- 
per, och brukas af hopen som ett trollmedel, äfven att 
strö under vaggan mot hexor och spöken. 

Tab. — hg. a. föreställer mossan i nat. storlek — b; 
ett hannestånd med fortskjutande stam. — ", öfversta de- 
len ell. stjernan utbredd. — c. en kapsel i nat. storlek —- 
d. förstorad med aftallit lock, att tänderne synas samt 
binnan som förenar dem — e. locket. — f. lufvan — g. 
toppen af ett hannestånd öppnad, att Frömjölssäckarne 
synas — h. toppen af eit honstånd i ett blad förstorad; 

S—2Zz 


Ei FAN 


+) 


LU 


X a 


Ni NM 


MM | 
AN 7 K 


IO2: 


POA FLUITANS. 


MANNAGRÄS. Svinsvingel. Gåsgris. 


Blomvippan är grenig, upprätt och utbredd, 
med trinda, till stjelken tryckta, mångblommiga 
småax utan borst, hvilkas småblomster äro 

, trubbiga och sjuådriga. 

Linn. Fl. Su. p. 33. Cl..5. TrraAnor. ogcyn. (Festuca fluit.) Ejusd. 

Skånska Resa s. 349. Lilj. Sv. Fl. s. 48. Kl. 3. TREMÄNN. (Festuca fl.) 


Blomb. Disp. om nytt. af Mannagräs. Pres. KALM. Åbo 1772, 4:0. Rol 
hofs Hush. Mag. 1 Del. s. 515, 8:0, 1762. 


ns 


(SEN karakter består deri, att de äggrunda något 
spetsade blomkronskalen sakna borst; detta kännemärke 
äger Mannagräset, hvarföre vi gifva det, efter den anled” 
ning som Dr. SmitH lemnat, hellre rum bland Poa-arter- 
ne, än i Festukslägtet, hvars arter hafva borstförande 
blomfoderskal. Gräset växer till 6—7 qvarters längd i 
vattenrika kärr, dammar och sakta rinnande vatten med 
flytande blad liksom flottgräs. Det blommar nästan hela 
sommaren, har mångårig, krypande, vidt utbredd rot och 
snedt uppstigande strå, som 'vid basen slår rötter; de 
öfra bladen äro utbredda, något breda, upprätta, men 
de nedra stankiga och flytande. Blomvippans grenar sitta 
liksom småaxen, skiftevis; de sednare hafva 8—12 små- 
blomster hvardera. — Stundom träffas Mannagräset med 
mindre grenig blomvippa. 


Dess frö, som samlas i Juli ell. Aug. gifva Manna- 
gryn, som komma vanligen ifrån Polen, och äro välsma- 
kande och födande. Med en hatt, sikt eller fint såll, 
hvarmed man slår fram och tillbaka på axen, samlas 
fröen om morgonen då daggen än är qvar, ell. efter regn. 
Fröen falla i sållet med sina skal, torkas sedan, stötas 
tillika med hackelse i trädmortel med trästöt, dröftas 
eller rensas; detta omgöres till grynen äro gula, och vär- 
deras då i godhet näst Sagogryn. Kliet eller skalen, ges 
mot maskar åt hästar, som då icke böra vattnas förr än 
efter par timmar. Gäss, ankor och vattenfåglar veta rätt 
väl att plocka och förtära Mannagräsets frö. Slåtterkar- 
lar tycka ej om detta gräs, emedan det undviker lian 
och afskäres med möda, Det är likväl: ett godt och be- 


705. 


POA FLUITANS. 


römdt foder för alla hemtamda boskapskreatur, och skulle 
detta gräs göra de annars onyttiga diken, lergropar och 
dammar fruktbärande och för landtmannen högst nyttiga, 
om det vederbörligen odlades. Rötterna kunna flyttas och 
omplanteras, eller fortplantas gräset om dess mogna frö 
blandas i lera, hvaraf göras bollar, som kastas i rännilar'; - 
dammar och dylika passande ställen. 


Tab. — fig. a. axfästet till ett af småaxen — b. ett 
inre blomfoderskal med pistiller, ståndare och håningshus 
— c. yttre blomfoderskal; alla förstorade — d. blomvip- 
pans topp eller öfre hälft. 


ÅAkerland SÅ c 


JTH. del 


103. 


POPULUS TRrREMULA. 


Asr. Darrpoppel, På- Finska: Haapa. På Lappska: Supp: 


Löfven äro nästan runda, i brädden tandade 
och på båda sidor glatta. Bladstjelkarne äro 
hoptryckte. 

Linn. Fl. Su. p. 557- CI 22. Droret. octandr. Lilj. Sv. Fl. s. 307. 

Kl. 13. Sam KE uriE Åtskilde. Fischerstr. Ekon. Dikt. 1. s. 927. A. Mennand. 


om Åspens egensk. och nytta &c. Proes, KAL Mm Abo 1759. 4:to RBothoffs 
Hush. Magas. I s. 23. Linderh. Handlex. för Landthush. &c. I. s. 835- 


Åsprrädet är allmänt i hela Sverige, älskar något fuktig 
jord, men växer äfven i torr och sandig. På 15 eller högst 
20 år kan stammen vara tjenlig till timmer. Ifrån dess 
vidt utbredda krypande rötter, uppskjuta en myckenhet 
telningar, hvilkas blad äro stora och nästan äggformiga. 
Dessa kunna omplanteras eller blott fredas för ohägn, då 
man efter några år får en vacker Aspskog. Med törar, 
som något spetsas i ändan, fortplantas Aspen äfven tidigt 
om våren. Tili alléer, men ej häekar, tjenar Aspen. De 
som ämnas till löftägt, böra topphuggas. Bör ej linnas vid 
åkrar, ängar eller trädgårdar, men är så för vedens nytta, 
som löftägten till boskapsfoder, af mycket gagn i hushåll- 
ningen. Förrän bladen utspricka, blommar trädet i April 
och har han- och honhängen på särskilta stammar. Han- 
blomstren hysa 8 ståndare och flikiga fjäll, hvilka sednare 
äfven finnas på bonblomstren, som äga fröhus med 2 rum 
för små frön, vid hvilka är fästadt ett bomullslikt fjun; 
honorna sitta inom egna hylsor af fjällen och befrödas 
derföre med svårighet, hvarföre sällan fröen, som dess- 
utom sent mogna, äga groningsförmåga. De långa, tunna 
och spensliga bladstjelkarne, göra att minsta väderpust 
sätter löfven i rörelse. 

Späda rötterna och äfven knopparna kokas till dekokt, 
som skall tjena mot gikt, våra blodrenande och nyitig vid 
slapphet i tarmkanalen. Till Ir Skålp. raspad Asprot tagas 
2 "kannor vatten och kokas en timme ; deraf drickes 1 qvar- 
ter morgon och afton. "Om våren ger Aspen liksom Björ- 
ken (N:o 30.) söt laka, och dess bark kan nyttjas rå eller 
kokad till boskapsfoder.. En del djur äta den hellre än 
något annat, såsom Bäfrar och Harar; andra förtära den 
gerna t, ex. Elgar, Hjortar, Getter, Fårim. m. Den tor- 


107. 
POPULUS TREMULA. 


de ock kunna användas till läderberedning. Torkad skall 
den brinna väl och kunna nyttjas till bloss. Löfven böra 
samlas vid midsommar eller mot hösten, och då strykas, af 
qvistarna som ej böra afbrytas; de kunna äfven strax efter 
de affallit upphämtas, torkas och "förvaras. Ett stort träd 
gifver vid pass en tunna afstrukna löf, som värderas lika 
med 2 Lisp. hö; och således kunna 100 träd gifva vid pass 
lika mycket foder som utgöres af 30 lass hö. Nästan allt 
slags boskap och i synnerhet Hästar, äta gerna Asplöf och 
må deraf mycket väl; men ullen säges lossna då fåren fo- 
dras för ofta dermed. Feden är hvit, lätt och lös, skadas 
sällan af mask och ruttnar långsamt; derföre tjenar den 
såsom timmer till byggnader vid vatten, i källrar, till tak, 
gärdsel och dylikt; äfven i vatten, men ej i brunnar, eme- 
dan vattnet får osmak; dessutom till allt som bör vara lätt 
eller löst och mjukt att förarbeta. ' Barken bör saftiden 
eller genast då trädet fälles, aftagas. Bildbuggare betjena 
sig af veden, och i Vestergötland göras hjul med + alns breda 
lötar af Asp, hvarmed lass dragas eller köras öfver sanka 
ängar eller kärr. Vid glas-slipning nyttjas Asp till poler- 
trissor, och som trädslaget föga ändras vid olika värmegra- 
der, så tjenar det till urpendlar och flera dylika arbeten. 
Vid förbränning sprakar det, gifver ringa värme, nästan inga 
kol, men askan tjenar till lut- och såpsjudning. Syrsor sägas 
sky spislar der Aspved brännes ; och grön bark tros halva 
samma egenskap. Om tegel brännes med färsk Aspved, 
säges ytan öfverdragas med blå glasur, få vackert utseende 
och bli varaktigare. Gamla Aspstammar ha en svart rand 
på norra sidan. Deras rötter som räcka 3—4 famnär från 
stammen, hindras med diken att intränga i ängar m. m. 


Tab. — fig. a. honblomster med fruktämne och hå- 
ningshus — b. ett fjäll af honhänget — c. en ståndare 
sedd på sidan — d. densamma sedd uppifrån — e. han- 
hängets fjäll — f. hanblomster med ståndare och hånings- 
hus — g. en qvist af hanträdet då det blommar — h. en 
dylik af honträdet — i. en qvist med löf, 


EO 
» E å — 
5 
N / 
'w d + 
(& 
. Vu 
Å > 4 
- 
[| k fö 
+ 
VA Si | 
I - 1 N 
j ”é | 
É i 


IRC 


- 
1 JG 


y (AJ MA | 


104. 


Ag jo | 
La SE I 


0) f 6 V 
JP. Boström del, S d Akerland fe. 


104. 
DAUCUS CAROTA. 


MororTts-öÖöRrTtT. Gula rötter. 


Bladen Sfaldigt penntaggade. Bladstjelkarne 
äro på undra sidan ådriga. Frukten är styf- 
hårig. 

Linn. FI. Su. p- 86. Cl. 5. PENTANDRIA. 2:gyn. Umbellatze. Lilj. Sv, 

Fl. s. 117. Kl. 5. FEMMÄNNINGAR. Parasollblommor. K. Patr. S. Hush. 

Jurn. 1780. Maj. s. 25. Okt. s. 29. — 1782. Apr. S. 577. — 1778: Dec. S- 

23. Grevesmöhlens Prisskrift om Trädesjorden 1802. Murr. App. Med. FT. 

I. p. 209. Rafn. Bibl. f. Fys. Med. o. Ekon. 17 B. 4 häft. s- 404. Pharm- 

Dauci Sylvestr. semina D. sativi radix. 


(on odling i Trädgårdar är Morotsörten blifver: all- 
mänt känd. Den som växer vild, blommar ofta första året 
och träffas på ängar och åkerrenar i Skåne, Östergötland 
och Uppland och har då smal, hvit och nästan svampig 
rot. Den vanliga trägårdsmoroten är brandgul, men den 
finnes äfven röd, fast mer sällsynt. Som roten är 2-årig, så 
blommar vanligen Öörtståndet först året efter fröen äro 
sådda, och sedan utdör roten. I Juli månad är dess 
blomningstid. Örtstjelken är grenig, fårad och oftast nå- 
got hårig. Bladen äro djupt inskurna och håriga; gre- 
narna hysa vid slutet parasoll-lika blomflockar för hvita el- 
ler gulaktiga stråliga blommor, af hvilka de i midten äro 
ofruktbärande honor, och de i kanten 2:könade och bör- 
dige. Efter blomningen kröka sig parasollgrenarna inåt 
och draga sig med frön tätare tillsamman. " Det allmänna 
svepet (involucrum), som svarar mot blomfoder och finnes 
vid parasollgrenarnas utgång, är penntaggadt (pinnatifid.); 
småsvepen (involucella) som sitta vid blommorna , äro 
enkla eller treklufna. 


Roten är helsosam och smaklig, hvarföre den användes 
både som läkmedel och till föda. Mot hosta, stenplågor, 
maskar, torsken och: elaka sår, är den med fördel för- 
sökt. Den kan ätas rå, såsom af barn, som besväras af små 
maskar; eller ock i form af dekokt eller utpressad saft, 
brukas den, blandad med litet Rosenhåning mot torsken 
hos barn; blandningen strykes antingen med pensel på 
tungan eller nedsväljes teéskedbladsvis om torsken är dju- 
pare ned i svalget eller strupen. På sår lägges en ljum 
gröt af morötter; det öfverflödiga vattnet utkramas och 


104. 
DAUCUS CAROTA, 


3 e ee = 4 
såret fylles med gröten, som slutligen täckes med TIinne: 


fe) 
en eller 2 gånger om dagen ömsas detta omslag hvaraf 


rötan och SEG minskas, hårda kanterne mjäkna och 
såret beredes till läkning. Roten färsk och stött har blif- 
vit nyttjad på brännsår. Oaktadt det loford som så många 
Författare gifva Moroten, säger dock SMUCKER att nan 
icke funnit dess bruk synnerligen förmånligt. — Fröen 
som äro väderdelande och urindrilvande, innehålla en vä- 
sendtlig olja och brukas kokade i öl eller dricka. De nyt- 
tjas äfven, jemte parasollställningen hvarpå de sitta, såsom 
té. Al Morotsörtens frö skall äfven en angenäm dryck 
kunna tillagas. — Till matlagning användes roten allmän- 
nast, men äfven boskap kan dermed på några veckor hastigt 
gödas. Och om roten kokas, rifves eller stötes och -saf- 
ten väl utpressas samt inkokas till siraps tjocklek, fås en 
söt massa, som kan liksom sockersirap användas. — I nej- 
den af Magdeburg, gifvas örtstånden eller det så kallade 
Morotgräset åt boskapen. Hela växten är till foder högst 
nyttig och borde allmännare odlas. Fröen blötas först nå- 
got, blandas sedan med jord och wtsås i lös sandig och 
bördig men ej nygödd jord; det åtgår 5—6 skålp. frö till 
rt tunnland. Som växten icke magrar jorden, passar den 
väl i synnerhet till circulerande åkerbruk. Af Morötter, 
som ges Korna, sätter mjölken ovanlig mängd grädda, 
hvaraf fås ypperligt smör. Med färsk utpressad morots- 
saft, som slås i gräddan före tjärningen, skall gul färg och 
god smak fås på vintersmör. ' Hästar, som fodras med 
sönderskurna morötter och mellanåt med hö , men intet haf- 
ra, bli deraf feta, starka och vackra. I England anses 
morotsfodret för hästar , bättre till sin verkan och mindre 
kostsamt än haflra. 

Tab. — fig. a. en förstorad blomma — b. 2:ne sam- 
mansittande frö, förstorade — c. 2 dylika i naturlig stor- 
lek — d. ett ensamt frö, sedt på inre sidan, förstoradt — 
e. ett dylikt i naturlig storlek — f£. ett af da mindre zrot- 
bladen — g. roten. | 


NN 


(KIA 


LR 
OMR 
AUC 


fe 
Å ul 


106. 
BR YONIA ”"ATBA. 


Hvit Brron. Qvesrot. Hundrofva. Gärdsgårdsrofva. 


Bladen äro hiertlika, flikiga, med spetsiga och 
tandade flikar, på båda sidor skrofliga af upp- 
stående prickar (scabra). Blommorna äro 
sambyggare (d. ä. han- och honblommor sitta 
ätskilde på samma örtstånd). 


Linn. Fl). Su. p. 344. Cl. 21. MON oE CIA. Syngenes. Lilj. Sv. FI. s. 66. 
Kl. 4. FYRMÄNNINGAR. I:quinn. Murr. App. Med. T. 1. p. 419: IZallen. 
om Finska Almog. nödbröd. Praes. HELLEN. 4:0 Åbo 1782. S. 34. Pharms 
Bryonie Radix, 


> 


fl ven: rot är mångårig, stundom tjock som 
en arm eller deröfver, grenig, bäsk och skarp, samt 
växer i synnerhet i södra Sverige, men äfven i Upp- 
land. Dess stora rot befordrar örtens hastiga tillväxt, ehu- 
ru den sent om våren börjar framskjuta sina mjuka slan- 
kiga stjelkar, som fordra stöd af gärdesgårdar, buskar 
och dylikt, hvarvid den genom skruflikt vridna klängen 
fäster sig. Örtstjelkeu är 5:kantig och liksom bladen, för- 
sedd med upphöjda punkter och sträfva hår, hvaraf skrof- 
ligheten härrör. Bladen, de öfra mest hjertlika, hafva meren- 
dels 7 flikar och likna Lönnblad (N:o 86). Blommorna, som 
framkomma i Juni och Juli, sitta i form af blomklase (ra- 
cemus) och äro blekt gulgröna. Bären mogna sent om 
hösten, då de äro svartgröna och innesluta många frö i en 
seg hvitgrön vätska. Planteras bäst med rötter; men fröen 
kunna äfven sås. Den af v. Linné i Fl. Sv. nämde Bryonar- 
ten, som har röda bär, hvars blommor äro 2:byggare (d. ä 
han - och honblommor äro åtskilda på olika örtstånd), kal- 
las Br. dioiea och finnes vetterligen ej i Sverige. Slägtet 
räknas till den naturliga örtllocken , som fös sin likhet med 
Gurkväxterna kallas plante Cucurbitacece. 


Såsom bevis på färska rotens skarpa natur, må det 
anföras, att den inflammerar huden då den pålägges, hvar« 
före den ock, skuren i skifvor och lindrigt stött blifvit 
ljum pålagd emot vattenaktiga svullnader i benen, blåna- 
der, höftvärk; och i form af salva, mot håll och styng, 
samt skrofelartade öppna sår, och såsom dekokt till om- 
slag vid ledvridningar och svulster, förenade med styfhet i 


105. 
BRYONIA ALBA. 


leden. Dess egenskap är i synnerhet att häftigt laxera, 
drilfva urin och regler , och stundom väcka kräkning. I syn- 
nerhet om våren innehåller den en mjölkaktig saft, som 
samlas på ett dygn, om roten tvert afskäres vid jorden och 
ett kägelformigt hål i den utgräfves, hvilket med det af- 
skurna stycket täckes. Dosis af denna saft mot vattensot 
och andtäppa är 2 drakmer till 5 uns eller 1 matsked i 
sender, så ofta den sjuka i anledning af dess verkan tror 
sig kunna tåla det. Bönder fylla hålet i roten med dricka 
eller öl om aftonen , och förtära det nästföljande morgo- 
nen. Också kan samma hål fyllas med socker, som inom 
ett dygn smälter och skall då till en matsked i sender 
vara starkt urindrifvande. Äfven har den nyttjats mot ma- 
skar, vid konvulsiva tillfällen och hufvudsvaghet, förmod- 
ligen då orsaken till sjukdomen varit i underlifvet och 
laxermedel kunnat gagna. Ett annat sätt att af Bryonro- 
ten, bereda läkmedel är, att 2—3 lod af färska lindrigt 
krossade roten , läggas på 1istop vin eller starkt öl; 
efter ett dygns förlopp är dosis häraf 1 eller flera glas 
om dagen. — I pulverform, hvaraf fordom gafs 1 skrupel 
eller 1 drakma, kan roten umbäras , emedan kraften ge- 
nom torkning mycket förloras. — Af saften med terpentin 
och vax Beredes Bryonsalfva. — Om roten tvättas, tor- 
kas, sönderskafves eller rifves till mos och i vatten lemnas 
att väl upplösas, så fås deraf stärkelse på botten i kärlet. 
Med mjöl af säd eller potates och gäst tillredes äfven af 
denna stärkelsemassa bröd i bungersnöd, liksom af Misne 
(N:o 39.). — Ibland hemtamda kreatur är geten kan hän- 
da det enda som förtär växten. 

Tab. — fig. a. en öppnad honblomma med fruktämne 
— b. en dylik hanblomma båda förstorade — c. ett bär 
— d. ett dylikt afskurit — e. ett frö; alla dessa -3 figurer 


äro i naturlig”stor lek. 


in 


r 


Wrh 


NVN ra 


Ce Nå 


DARRAR 
lv YO ; 4 


ARN 


1 


AT 


Vy ' | 
NOEN ON 


KL 
Tu 


F Lu 
a 


uh, 
SM 


(AN 


NaN 
Ne MN 


106. 
ARTEMISIA ABSINTHIUM. 


MarörTtT. Maleta. På Finska: Koiruolho. 


Bladen äro mångdelade, mjukhåriga och hvit- 
ludna. Blommorna halfklotrunda och ned- 
hängande. Fruktfästet ludet. i 


Linn. F1. Su. p. 286. Cl. 19. SYNGENES IA. Polyg. superfl. Lil. Sv. 
SE SESKGCKL 15. SVÄAGRAR. MMurr. App. Med. T:; 1. p. 117. Pharms 
Abs. vulg. Herba summit 


um 


en husen på torra magra ställen växer Malörten all- 
män; har mångårig grenig och nästan träaktig rot, och 
blommar i Juli eller Aug. månad. Örtstjelkarne växa upp- - 
rätt, ofta alnshöga, äro greniga och fårade med blomru- 
skor i toppen. De nedre bladen äro dubbelt penntagga- 
de (bipinnatif.); de öfre fingerlikt delade. Diskblomstren 
äro många, men strålblomstren (de som sitta i blommans 
kant) fä. 


Bäskheten är så stark hos Malörten, att mjölken deraf 
får osmak då Ammor eller Kor förtärt den, och Fårkött 
kan af samma orsak blifva bäskt. Lukten minskas genom 
torkning och förgår under kokning. Till läkmedel anses 
bladen bättre än blommorna. - Färska örtsaften, Extrakt 
samt växten torkad och pulveriserad, gifvas efter omstän- 
digheterna och gagna i svag mage, frossor, mjeltsjuka, 
gulsot, skjörbjugg, nyss börjad vattensot, maskar m. m. 
Sedan tarmkanalen i frossfebrar blifvit väl renad, kan + 
matskedblad af färska örtsaften i litet vin, med tillsats af 
en och annan kryddneglika, gilvas några gånger på fritiden. 
Mot förstoppningar i lefvern och guld brukas piller af Ex- 
traktet med tvål. Af pulvret är dosis + drakme med socker. 
Då örten tages med vatten, såsom té, eller i infusion, så 
är det kallt mindre obehagligt till smaken, än såsom varmt; 
tillsättes något vin, plägar det vara verksammare. Malörts- 
droppar beredas af I & blad och blomknoppar till I kan- 
na vin eller bränvin fock digereras några dygn, samt silas; 
dosis är 1 matskedblad, såsom magstärkande , något före 
middags måltiden. TI hetsiga febrar, plöresier, fallenhet 
för slag och konvulsioner, bör ej Malört brukas. Utvertes 
lägges färsk Malört på kalla svulster (oedema). Af somliga 
lägges malört på dricka i stället för humla, och om växten 
lägges i surt dricka ellex öl, så blifyer genom bäska sma» 


106. 
ARTEMISIA ABSINTHIUM. 


ken, syran mindre kännbar. För mycket deraf gör huf- 
vudvärk och angriper ögonen. Malörtsvatten blandas af 
Bokbindare i klister och planérvatten för att afbtålla bok- 
mal. Den säd som blifvit stöpt eller blött i Malörtsvatten, 
skall icke ätas af foglarna, och tillverkningar af hundhår, 
då de legat i Malörtvatten en veckas tid, igenkännas och 
smutsas icke sedermera af hundar. Åt boskap och får gif- 
ves Malört såsom preservatif eller botmedel mot vatten- 
sot. Malört och Enbär till dryck eller sörpe är äfven häl- 
sosamt för dem. Dess egenskap att fördrifva mal i kläder 
är icke alltid pålitlig. Att deraf kan brännas pottaska och 
fås ett lutsalt (Alkali herbar. fix. 1. Sal Absinth.), är något 
som Malörten har gemensamt med många andra växter. 


Tab, — fig. a, ett ensamt blomster med fruktämne. 


101 


Ft 


a Fb 


J.W Palmstruch del Hotnt 


107. 
ARUNDO CoroRrATA. 


(Phalaris arundinacea a F B picta Linn.) 
BAND-rRÖR. Randgris. Rörflen. 


Bladen äro släta och platta. Blomvippan är 
upprätt, grenig, med blommor som sitta hop- 
gyttrade, vetta åt en sida och äro utan borst. 
Blomfoderskalen äro enblommiga och längre 
än blomskalen. 

Linn. Fl. Su. p. 18. Cl. 3. TarIANDRIA. 2:gyn. Phalaris arundin. Ejusd. 

Skånska Resa p. 292. Lilj. Sv. Fl. s. 34. TRE MÄNNINGAR. 2:quinn. Phal. 

arund. & a) picta. P. Sällsk. Fush. Jurn. 1781. Juli s. 25. Hallenb. om F. 


Ångskötselns hind. och hje!p Pres. GADD. Åbo 1757- s. 19. B. BERGIUS, 
Tal: 'om Sv. Ängsköts. Pp. $7. Stockh. 8:vo 1769. 


Rn. mästare , Sveriges, ja hela verldens. oförgät- 
lige v. Linse hänförde Bandröret, först till Arundo (Hort. 
Cliffort.) och sedan till Phalaris slägtet. Icke af ett falskt 
begär, att med nya namn på längesedan kända föremål, 
vilja fästa en viss klass Läsares uppmärksamhet — ett fel 
som likt en skadlig smitta, tyckes mer och mer i natur- 
vettenskapen utbreda sig — utan af den öfvertygelsen, att 
Bandgräset lättare, er sina kännemärken, bör sökas 
ibland Rörarterne, än uti slägtet Phalaris, har jag vågat 
ändra Linnéska namnet för detta gräs, och i stället antaga 
det som Dr. SmitE i FL Britt. derpå gifvit: Rövrslägtet 
(Arundo) igenkännes med 2:ne skal utgörande Blotfddrek 
och med qvarsittande ull eller hår, som nedtill omgifvå 
sShälbbildren hvilka äro utan borst. Phalaris äger till SE 
karakter, att de enblommiga blomfoderskalen äro 2, köl- 
förmiga, lika långa och innesluta blomsterskalen. Vid 
jemförelsen emellan dessa karakterer och följande beskrif- 
ning torde-det lätt synas, att småblomstrens fjun eller ull 
i synnerhet berättigar bandgräset till en plats ibland Rö- 
ren. Blomvippan, endast ride blomningen utbredd, är 

apprättstående och grenig, med kantiga, korta och sträf- 
va smågrenar. Blomstren sitta liksom hopgyttrade i små 
klasar, och äro röda och hvita. Blomfoderskalen äro hop- 
tryckta, köHormiga, på kölen skrofliga, J3ådriga och spet- 
siga. Inom hvart par sådana, är ett ensamt blomster, 
något kortare än blomfoderskalen, lansettulikt, hoptryckt, 


107. 
ARUNDO COLORATA, 


glänsande, utan borst, med 2 vid basen sittande korta ull- 
lika penslar. Blomskalen, af hvilka det ena, som omfat- 
tar det andra, är bredast, äro lika lårga och på yttre si- 
dan håriga. | 


Den artförändring, som har blåaktiga enfärgade blad, 
finnes allmän vid åstränder och kärr samt blommar i Juli; 
den andra med blad, som likna grönt och hvitt randade 
band, odlas allmänt i trädgårdar på torra ställen. Roten 
är mångårig, krypande, samt frambringar upprättväxande, 
bladiga , trinda och släta strå, af 1—2 alnars höjd och der- 
öfver. Bladen äro breda, platta och släta. Gräset lönar 
sig visserligen till odling, i synnerhet som dess natur att 
växa på våta ställen, ger ett ypperligt tillfälle att förvandla 
dessa merendels alltid föga fruktbärande platser, till nyt- 
tiga och bördiga fält, Dess rötter sammanbinda  gräsvallen, 
och gräset är ganska gilvande, ätes gerna af allt slags bo- 
skap då det icke är förväxt, hvilket förekommes om det 
afslås 2:ne gånger om sommaren; svin sägas dock ej äta 
detta gräs. Ait jemte andra passande växter göra magra 
sandiga och fuktiga ängar, insjö- och hafsstränder, nytti- 
ga, föreslår Hr HALLENBERG Bandröret, som visserligen 
dertill är ganska tjenligt. Fröen till utsäde samlas då de 
äro mogna, som vanligen är i Augusti, och sås antingen 
genast om hösten eller om våren tidigt. Genom rottorf- 
vor, hvilka liksom Qvickroten snart utvidga sig, kan äfven 
gräset fortplantas. I trädgårdarne ger Bandröret sällan frö. 

Tab. — fig. a. fruktämne med pistill — b. ett små- 
blomster, under blomningen nedtill ludet; pistill och stån- 
dare äro utskjutne, men blomskalen hopdragna — c. blom- 
ster med blomfoderskalen sådant som det är då blomnin- 
gen börjar och ståndarnas knappar ej hunnit nog utskjutae ” 
— d. blad och stjelk med bladslida af den randade varie- 
"teten — e. gräset med hopdragen blomvippa. Originalet 
för båda figurerna till blomvippa, växte vildt. 


I 
Å 
/ 
| | 
| 
| I 
M 

la ' 

+ 
JV 
i 

2 / 

I 2 


so. 


IT HP od Ci. 


100. 
AGARICUS MuscaARrius. 


FLUGSVAMP. 


Foten (stammen) är tät, nedull klubblik, hvit 
och försedd med ring (volva). Hatten är 
merendels kupig, röd med hvita fläckar och 
på undra sidan hvit med de flesta jemnstora 
och åtskilliga halfva ensamma skifvor. 


Linn.- Fl. Su. P- 449." €l. 24. CRYPTO GAM. Fungi. Ejusd. Skånska 
Resa si 430. Lilj. Sv. Fl. s. 445. Kl. 16. LÖNNGIFTE. Svampar. K. Zett. 
Ak. Handl. T. 5. 1784. s. 240. C. G& IWWallen. om förgift. växt. Pres. 
Gapp. Abo 1773. 4:10 s. 24. Murr. App. Med. T. 5. p- 555. 


TR fuktiga årstiden, hösten, är för de flesta Svampar. 
Då träffas äfven Flugsvampen i skogar och på ängar all- 
män med mer och mindre röd, brun eller smutshvit hatt, 
som oftast är kupig, men äfven stundom platt och någon 
gång skålig. De vårtlika och åtskilda hvita Häckarnas an- 
tal varierar, men sällan saknas de alldeles. Ringen synes ej 
då Svampen nyss brutit genom jordskorpan, men sedan 
hattens bräddar skilt sig från foten, blir den synlig och 
sitter något öfver midten af foten, är vid, hängande och 
slarfvig. På äldre Svampar är den ofta bortfallen.  Skif- 
vorna, skilda från hattens köttiga del, genom en hinna, 
äro lansettlika, med spetsen vänd mot foten; de äro nä- 
stan alla lika stora, men hvar 3:dje , 4:de eller 5:te vid 
pass sitter ensam och är liksom half eller tvert afskuren; 
en eller annan mycket kort kan älven träffas. Emellan 
dessa tros frömjölet eller fröen sjelfva finnas. 

Dess rusgifvande egenskap är i synnerhet blifven be- 
kant genom det bruk, som Nordasiatiska folkstammar ännu 
deraf göra; och Hr Teol. Dr. och Prof. ÖDMANNS tanke, att 
de i gamla Svenska Historien. ryektbara kämpar, Berserkar 
kallade, försatt sig i ett rysvärdt tillstånd af raseri och 
mordlystnad, genom Flugsvampens förtärande, synes nog 
sannolikt. De beskrifvas under detta tillstånd , såsom all- 
deles utom sig, lika villdjur; de öfverföllo lefvande och 
döda ting, skydde intet slags fara och urskilde icke vänner 
från hender. De troddes vara oöfvervinneliga, fruktades 
och hatades; och som de förmodligen i tysthet förtärde 
det rusgifvande' medlet, så viste ingen rätta orsaken till 
deras yra; den blef likväl icke ntan förklaring: man gick 


1089. 
AGCARICUS MUSCARIUS: 


dermed vanliga genvägen, och skref det på onda andarnas 
räkning. AF Flugsvampen förtära Ostiakerne I i sender 
eller dekokt på 3 stycken; andra folkslag tåla att äta 3—4 
st., och skall blodens omlopp deraf ej ökas. Verkan der- 
af är först glädtighet med sång, dans m. m.; sedan känna 
de krafterna ovanligen ökas, kroppen inbilla de sig bli 
större, de yra, rasa, få konvulsiva rörelser, afmattas slut- 
ligen och falla i sömn... I 12—16 timmar plär raseriet 
räcka; de uppvakna återställde till sina sinnen, men liksom 
förkrossade och utan minne af det nyss förbigångna. Kär- 
leksnjutningar i detta tillstånd skola förfärligt öka följder- 
na af svampens ätande. — Flugsvampen var således fordom 
för nordens inbyggare, det som opium är för orientens. Sjelf- : 
va urinen af den, som förtärt Svampen, skall, enligt STEL- 
LERS uppgift, bibehålla egenskapen att ge rus, hvarföre 
Tungusiska Schamaner, då de skola slå sin trolltrumma, 
dricka deraf. — Den delen af-svampfoten som är i jorden, 
skall vara mindre giftig än svampens öfrige delar. I pul- 
verform till <—1 skrupel, gifven i vatten eller ättika, har 
man försökt svampen mot fallandesot och konvulsioner, 
stundom , som det beråltas, med fördel. Men flera och 
varierade: försök fordras visserligen ännu. Utvertes' säges 
pulvret borttaga hårda kanter på sår och befordra -läkning. 
— Får sägas utan skada äta unga friska flugsvampar, men 
mjölken hos kor, som ätit den, skall blifva osmaklig. Blan- 
dad med mjölk, dödar den flugor och sönderskuren eller 
stött, samt i täppt lerkäril förvarad, förvandlas den till en 
vällingslik massa, hvarmed vägglöss skola kunna utödas. 
den strykes i springor och på ställen der ohyran finnes; 
flera gånger måste påstrykningen ske och några veckor 
emellan hvar gång; lukten är vederstygglig. 

Tab. — fig. a. en nyss genom jordskorpan frambruten 
svamp » hvars lökformiga rot omgilves i jordbrynet ofta 
med ett brunt svepe, som af somliga orätt fått namn af 
ring (volva). —b. en halfväxt vid pass, med sin ring, hvil- 
ken kan anses svarande mot blymfoöodret. hos andra växter 
— ce en klufven fullväxt, som visar fotens täthet och 


skifvornas form. — 


i 
I 
| 
, 
a 
7 N 
s | 
FA 
4 
& 
' 
| 
i 
Ö 


IWP del 


109. 
CC RHAMNUS FRANGULA. 


BrAKvEen. Tröske. Toste. Brågon. På Finska: 
Paattama. Patan. 


Trädstammen och grenarne äro utan taggar. 
Löfven äro nästan äggrunda, släta och he 
bräddade. Blommorna äro 2:könade med en 
pistill. Bären hafva 2 frö hvardera, 


Linn. Fl. Su. p. 72. Cl. 5. PENTANDRIA. I:gyn. Lilj. Sv. El s: 08: 
K). 5. FEMMÄNNINGAR. K. Vett. Äkad. Hafidl. 1742. s. 27. 1745. 8.248: 
Fischerstr. Ekon. Dikt. 5. & 49. Murr. App. Med. T. 4 p. 5. Pharm: 
Frang:&e Cortex. 


| AE ell. sprakved, så kallad derföre att den sprakar 
i eld, är en mycket grenig buskart, hvars största stammar 
kunna få 3—4 tums omkrets, och 3—4 alnars högd; den 
växer helst i fuktig jord, och blommar ifrån Maj till Aug. 
Som den saknar vinterknoppar, hvilket hos nordens träd- 
slag är högst sällsynt, så trifves den endast i skugga, och 
Skadas ka af vinterkölden på fria fältet. Pölveng endast 
på de unga skotten, sitta midt emot hvarannan, på äldre 
grenar skiftevis, äro nästan omvändt äggformiga och ådri- 
ga. Blomstjelkarne äro' enblommiga , utgå mest 2 och 2 
ell. 3 och 3 från bladstjelkarnas fästen. Blommorna äro 
hvita med mörkt purpurfärgade ståndareknappar, som sit- 
ta midt emot och nästan döljde af de små fjäll-lika kupiga 
blombladen ; märket är 2:klufvit. Bären äro först gröna, 
sedan röda och sist svarta, med 2 hårda oljaktiga hjert- 
formiga frö ell. kärnor. Fortplantas med telningar ell. bär, 
och passar till häckar på lågländta ställen. 

I stället för Rabarber kan barken i synnerhet färsk 
nyttjas för starka personer; då den är torr, laxerar den 
mindre häftigt. I form af dekokt till 2 drakm. ell. + uns 
i dosis, ell. ock som Infusion, äfvensom i pulver till 1—2 
drakme har man brukat den, mera förr än nu, mest e- 
mot vattensot. Äfven skall den hindra eller motstå röta. 
Mot förstoppning hos oxar och kor säges den vara ett sä- 
kert botmedel. Bären skola lindrigt laxera, och fröen 
drifva urin. — Till färgning användes barken, som är grön- 
gul, och bör samlas om våren vid saftiden, torkas och 
sönderbrytas. I dricka blötes den 2—3 dar, kokas sedan 
i samma vätska och under kokningen lägges ullgarnet deri 


109. 
RHAMNUS' FRAN GULA,. 

att äfven koka något litet; färgen blir gul och vacker, 
men mörknar i solsken. Brandgul färg sättes på ylle, om 
barken först skrapas och renas från den yttre näfverlika 
ytan, sedan kokas i vatten med litet alun och godset 
slutligen doppas deri några gånger. Finnarne färga der- 
med mörkbrunt, sedan barken legat under bar himmel ett 
års tid, på ett tak ell. dylikt passande ställe. Den inre 
trådiga delen af barken, som kallas bast, är nästan så 
stark och seg, som den af Lind (N:o 40), att rep eller tåg kun- 
na deraf göras. — Zeden är hvitgul, med röd kärnved och 
skör. Till krutberedning' värderas kolen deraf högt, och 
hafva i Frankrike, enligt en publik författning, varit för- 
budna till alla andra behof. Vedens låga skall färga te- 
gel, som dermed brännes, blåaktigt i ytan. — Bären 
brukas på några orter i Tyskland, till mos för tjenstifolk, 
och hos oss mest till färgning. Sedan yllegodset först är 
kokadt med björklöf och gult, torkas det och kokas med 
bären, hvaraf det blir grönt. Andra bruka att stöta till- 
samman både löf och bär, koka demi vatten och lägga. 
ullgarnet uti under kokningen; om detta efteråt lutas, blir 
färgen mera mörkbrun. I Frankrike färgas skinn gröna 
med omogna bär, och fågelfängare färga på lika sätt sina 


nät. — Fröen pressade, gifva en olja, som äfven till lam- 
por kunde användas. — Löfven ätas af getter och får; åt- 


skillige Författare påstå att korna förtära dem, och 
mjölka af dem ymnigare, hvilket dock andre neka. Som 
blomningstiden varar länge, och bien hämta håning af 
blommorna , så förtjenar busken äfven i detta afseende namn 
af nyttig. 

— Tab. — fig, a. en öppnad förstorad blomma med 
ståndare och pistill. — b. ett bär i naturlig storl. — c. 
ett dylikt afskurit. 


WP. de 


ek. 


| 


FrO: 


LRTS PSEVUDACORUS. 
SVÄRD LILJA. Bäcklilja. Svärdgräs. Säfjeolomma. 
Fläje. Gula Liljor. 

Örtstjelken har 3 — 6 blommor. : Blombladen 
äro 6, utan hår; de inre mindre än märkena, 
hvilkas 3 flikar likna blomblad. Bladen äro 
svärdlika. - 


örfil (EL. SU. Pen 150 Clan 35 TRIANDRIA. YIOfDELelj.iSv: Elis: 1394 
Kl. 6. SeXMÄNNINGAR. I:qvinn. Murr. App. Med. T. 5. p. 275. Pharm. 
Acori palustr. 1. Irid. pal. 1. Gladioli lutei Radix. 


bli växternas allmänna indelning efter fröredningsde- 
larna, har-man i deras yttre form, egenskaper och verk- 
ningar, sökt grunder för en annan uppställning och de 
klasser ell. Flockar, som då uppkommit, hafva fått namn 
af naturliga. Den naturliga örtilock, hvartill denna, som 
icke egentligen är en Liljeart, kan räknas, utgöres af de 
Svärdbladiga (Ensatze, LINN. les Iris, JussiEu), utmärkte 
genom bladig örtstjelk, merendels svärdlika blad, och an- 
tingen ensamma ell. flera inom sitt blombölster (blomfo- 
der) sittande blommor. Svärdliljans rot är liggande i jor- 
den, nedtryckt, på undra sidan med trådrötter försedd; 
har ringar; är ini köttaktig och ljusröd, luktar intet, men 
smakar skarp, är laxerande och hyser mycket sammandra- 
gande ämne, hvarföre den svärtar jernvitriols upplösning, 
och tjenar till bläck, samt svart färgning. <Örtstjelken 
är något hoptryckt eller nästan trind och slät. Blomman 
som är gul med svarta strek (äfven hvit enligt Rav's 
uppgift), sitter ölver fruktämnet, är delad i 6 flikar, som 
utgöra blombladen, af hvilka de 3 yttre äro större och 
nedböjde, de inre upprätte, nästan jemnbreda , trubbiga, 
vid basen smalare och rännlika (canalicul.). Stiftet delar 
sig upptill i tre nästan jemnbreda, mot slutet sågtandade, 
klufna, blombladslika flikar, hvilka under sin hvälfda sida 
dölja ståndarnes knappar: och hafva tillika der på tveren 
en liten öppning, betäckt med en fjäli-lik hinna, hvarifrån 
går en kanal genom stiftet ner till fruktämnet. Detta Släg- 
tets arter hafva således en pistill ell. hona, hvars stift slu- 
tas med 3 åtskilda blombladslika märken. Växten hinner 
till 13 alns höjd vid pass, är mångårig, växer i kärr och 
bäckar, men planteras för prydnads skull äfven på torra 
ställen i trädgårdar och blommar i Jun. ell. Juli. 


T10. 
IRIS PSEUDACORUS. 


Det berättas att blombladen gifva gul färg. 'Utpressa- 
de rotsaften till 8o droppar, med litet sirap af Getappels 
bar (syr. Rhamn. cathart.) hvarannan timme, har botat 
svår vattensot; nämde dosis ökades småningom till en 
matsked med I af sirapen, och kuren fullbordades med 
stärkande medel ut- och invertes. Om men försigtigt tug- 
gar roten, ell. gnider tandköttet med den, skall ofta tand- 
värk derigenom lindras eller häfvasy och periodisk värk i 
hufvudet ell. tänderna har saften af roten, uppdragen i 
näsan, stundom botat. Den har då genom sin retning, 
orsakat sveda och slemmens ökade afsöndring, som varat 
par ell. flera timmar. Äfvenså har man fnannit samma saft 
nyttig att 2 — 3 gånger om dagen stryka på nyss svällda 
och ännu ej inflammerade körtlar "hos barn. Det är ock 
anmärkt, att roten med sin sammandragande kraft, visat 
sig nyttig i diarréer af slapphet , och i rödsot efter andra 
tjenliga medels bruk. Ju tjockare och äldre roten är, ju 
verksammare är den till läkmedel, men bör som ett häftigt 
laxermedel alltid användas med försigtighet. — Kreaturen 
äta sällan ell. aldrig svärdliljan. — 


Tab. — fig. a. Pistillen, med fruktämne, och dess 3:né 
märken. — b. öfre delen af ett märke med sitt fjäll vid f., 
— c. en ståndare. — d. fröhuset midtpå tvert afskurit för 
att visa fröen.— e. ett frö, som är tunt ell. hoptryckt. 
— f. märkets fjäll X KX visar att stjelkändarne höra till- 
samman, 


NUR A 
MALLIK No 


n 


' 
I 
a , 
h 
4 
4 
DR 
LU (IG 
LR NTA X I | | ji | 
for AA IG é 
VÅR dr CI | 
ÅN ANN Nk VN g ; 
] É Lå 
n I | 
| 
Fra d Å q JA I AN 
[RAT tv sc NH i 
N v fv -n 
| RS 1 [ 


JAN, 


EVR 


JIW.P dd. 


I1I. 


TRIGLOCHIN PaALUuUsTRE. 


| KÄRRSÄLTING. Sälting. 
Fröhusen äro smala, nästan jemnbreda, med 3 
rum för fröen. Bladen smalare och rännli- 
ka (canaliculata). 


Linn. Fl. Su. p. 120. Cl. 6. HeExaANnDR. 3:gyn. Lilj. Sv. FL s. 147: 
Kl. 6. SExXMÄNN. K. Wett. Ak. Handl. 1742 T. 3. s. 146. 


P; mångårig trådig rot, blommar den i Juni eller Juli 
och växer, enligt namnets betydelse, i kärr och på våta stäl- 
len allmän, i synnerhet på vintervägar, som blifvit tagna 
öfver våta ängar. Bladen omfatta vid roten såsom slidor 
axstjelken, som har många blommor , med små korta blom- 
stjelkar. - Den kan bli + aln hög, är mest trind med nä- 
gra få kanter och utan grenar. Fröhuset är jemnbredt, 
smalt, trubbigt och innesluter i 3 rum, smala jemnbreda 
frö, — MicHeELius och RuDpBecKk nämna en artförän- 
dring med lökformig rot och v. Linné tror sig hafva fun- 
nit den i Lappmarken, men är likväl osäker om den är 
egen art. "Den arten, som kallas Trigl. bulbosum och fin- 
nes på Goda Hoppsudden i Afrika, är en särskilt art. 
Slägtets kännemärke är att ha 3bladigt blomfoder och 3 
blomblad, som likna blomfodrets; intet stilt; fröhus, som 
öppnas vid basen och sitter öfver blombladens fäste. 


För Oxar, Kor och Får skall i synnerhet "detta gräs 
vara ibland de bästa; de äta det ganska gerna och blifva 
deraf feta; men äfven Hästar, Getter, Svin m. m. förtära 
det: och om slagt-kreatur betas der Sälting ymnigt växer 
några veckor förr än de slagtas, blir köttet deraf till sma- 
ken behagligare än af andra foderslag. På vattensjuka 
ängar, och mossar, som af så kallad Bergsyra för andra 
växter äro otjenliga, kan Sälting ganska väl odlas, och om 
den året efter den är sådd, fredas eller instänges, så 
fröar den sig sjelf och ökas tillräckligt. 


Tab. — fig. a. blomma — b. ett blomblad med en 
ståndare, båda förstorade — c. ett stycke af axstjelken med 
mogna fröhus, i naturlig storlek — d. ett fröhus förstor. 


— e. ett rum i fröhuset, förstoradt. X < dessa axstjelkens 
ändar ha sutit tillsammans. 


J2 


AV 


LAND 


y 


SME, 


IT2, 


TRIGLOCHIN MaAnitiMmuvw. 


HaAFsÄLTING.  Saältgräs. 
Fröhusen äro äggformiga, med 6 rum för fröen. 
Bladen bredare och liksom köttfulla. 


Linn. F). Su. p. 120. Cl. 6. HExAnDR. 3:gyn. Lilj. Sv. Fl. s, 147. 
Kl. 6. SEXMÄNN. 5:quinn. K. Vett. Ak. Handl. 1742. p. 147. 


a SE har många egenskaper och kännemärkea 
lika med Kärrsältingen, men äfven tillräckliga för att ut- 
göra en egen art. Sådana äro, utom de redan anförda, 
att bladen äro något bredare och liksom köttaktiga; 
blommorna sitta tätare på axet, som är långt, och hela 
växten är större. På hafstränderna, i synnerhet af Nord- 
sjön, är dess egentliga hemvist; men den växer älven an- 
norstädes , såsom vid foten af Lappska Fjällbergen, vid 
Upsala, på ängar och fl. st. Roten är mångårig, och blom- 
morna utspricka ifrån Juni till Augusti. 


Hvad som anfördes om Kärrsältingens nytta i hushåll- 
" ningen, såsom boskapsfoder betraktad, kan äfven sägas 
om denna , och i fall denna är till smaken mera salt, så 
torde kreaturen äfven derföre löckas att begärligare äta 
den. Båda arterna smaka salt och utmärka sig såsom för- 
träffliga foder, både begärliga och helsosamma för Boska- 
pen, och får deras kött deraf en angenäm smak. — Det 
berättas att Sältingens frö skola i Österbotten nyttjas till 
brödämne i hungerstid; men det är icke bekent, om båda 
arterna dertill användas eller om endera har företrädet. 
På fuktiga ställer der nästan inte annat kan växa, borde 
Såälting, och med största förmån denna art, odlas. Den 
föröker sig hastigt, så väl om rötterna planteras, som med 
frö, endast plantorna fredas för kreaturen. 


"Tab. — fig. a. förstor. blomma -— b. en dylik utan 
blomblad; med synliga ståndare, af hvilka de yttre som 
sitta nedanföre, äro något förtorkade, emedan de släppt 
frömjölet — c. axtoppen med mogen frukt, i naturlig stor- 
lek — d. ett förstor. fröhus — e. ett fröhusrum , försto- 
radt. 5 + förenade visa de axstjelkens längd. — i 


gon se 


a FOR 
LER 
| NIVA 
[0 Av 1y 
Å i LH 
LM RT 
ATV KEN 
Å h k 
+ me 
OL kl 
UN KR | 
REN OL $ 
äh j 
V 
' 
i 
 UTEUNAL N 
KN LA oR q 
4 äv MAG VS i 
| WT 


' 


INST, 


INTA, NM 
NO 


i! 


Kl 
y 
KT 
.' 
i / 
hb 
4 
4 st 


Hl (ba 
IYNLINT Å 


"3 


O. Swartz de. å ; C Vers je. 


Er. 
SPHAGNUM CAPILLACEUM. 


Bladen spetsiga; grenarne trådlike, mot ändar- 
ne hårfine. 


SPHAGNUM CYMBITOLIUM. 


Bladen äggrunda, kupiga; grenarne svällde. 


RöDpmMossa. Hvitmossa. På Lappska: Rypster-derphe. 
Manna-derphe (Barnmossa). 

Svartz Dispos. Musc. Suec. p. 18—19: Linn. Fl. Su. p. 378. Cl. XXIV. 
Cryptogamia muso. (Sphagnum palustre b—a). Lilj, Sv. Fl. s, 393. Kl. 16. 
Lönngifte, Mossor (Sph. palustre ÅA. C.) K. Patr. Sällsk. Jurn, 1785. Sept, 
PAT 


Da slägte utmärker sig, i anledning af de vid Röd- 
mossan (N:o 101) förut anförda grunder, genom sin Frö- 
kapsel som äger bar mynning, och en lufva som omger den 
samma nedantill och brister från toppen, då lufvan hos 
andra Moss-slägten är speisad och lossas nedifrån. Hanar- 
ne sitta i bladens vinklar, klubbformige. 


Aldrig fans en mera allmän växt än denna, ju längre 
mot norden ju ymnigare, emedan de vidast utsträckta 
kärr äro dermed betäckta. LIinng sammanparade dessa 
tvenne arter under” ett gemensamt namn, men de böra 
som särskilte anses, älven som ett annat mindre allmänt, 
hvilket också befinnes inhemskt hos oss, neml. Sphagnum 
Squarrosum, åtskildt från de begge öfriga genom sina mera 
utspridda grenar och tilibakaböjda styfvare blad. S. Ca- 
pillaceum förekommer aldra ymnigast, och urskiljes ge- 
nast med sina trådlika grenar, vanligen mera tillbakaböjde 
än hos S. Cymbifolium på hvilken de äro tjockare, och 
liksom uppblåste och trubbigare. — Färgen är olika, än 
ljusgrön , än mer och mindre röd i topparne, och ibland 
alldeles hvit. De af fröredningen synlige delar framkom- 
ma midt under sommaren och likna klotrunda mörkbruna 
kortstjelkade knappar, flere tillsammans sittande vid väx- 
tens topp. 


Desse Mossarter äro de förste som infinna sig i stor 
mängd då träsken börja uttorka, och det är genom dem 
och Torfmossorna som desse efter hand igenväxa, medelst 
egenskapen att liksom hvarftals påökas, då de undra la- 
gerna småningom multna och till gyttja förvandlas. Såle- 


TRI 
SPHÅGNUM CAPILLACEUM & CYMEIFOLIUM. 


des beredes ängsmarken der fordom otillgängliga kärr och 
djupaste dybotten varit. Detta befordras än vidare sedan 
kärren blifvit behörigt utdikade, genom Mossans hopka- 
stande i högar att till mylla upplösas och genom gödsel- 
amnens tillblandning bördig göras. 


I Lappmarken finna dess åboer i den torra Rödmos- 
san ett dem af naturen beredt medel till mjuk och len 
blöja för de späda barnen. 


Loka Gyttja så väl känd för sin nytta vid vissa bad- 
ningar, är till det mesta icke annat än denna Mossa för- 
multnad. Den lägges våt och kall på vattenaktiga svullna- 
der i fötterna, som dock med varsamhet bör brukas. 
Gyttjan bör tagås på något djup, der icke spår af grenar 
och blad finnes. I nödfall kunna de upptorkade och till- 
hårdnade Mosstufvorna såsom bränsle användas. 


Ännu ett begagnande af Mossan är icke mindre vig- 
tigt, neml. såsom hästfoder. Sedan nattfrosterne om hö- 
sten infallit, hopräfsas den i stackar som man låter sam- 
manfrysa; stycketals hemföres sedermera dessa, då varmt 
vatten gjutes på de sönderdelade Mossklimparne, som be- 
strös med några göpnar hackelse eller hafra. — Hästar 
sägas äta den gerna och bli feta deraf. — Dock rådes att 
tillse att icke en mängd af Daggörten (Drosera) finnes 
ibland Mossan, emedan denna anses för de flesta kreatur 
och i synnerhet hästar skadlig. 


Tab. — fig. a. Sph. capitlacewn i naturlig storlek — 
b. en del af stammen något förstorad — c. Sph. cymbifo- 
lium äfven i naturl. storli — d. en gren större gjord — 


e. en hannknapp omgilven med sin safttråd — f. pistillens 
form — g. en kapsel — alla mer och mindre förstorade. 


S—5Z. 


RB ÖR rr VA gr YR NN RAR SUEAPETROT 


NPA. 


3 ARUNDO PHRAGMITES. 


« STRAND-RÖR. Rör. Bladvass. Vass. Kasa. Takrör. 


pä ? KISS TE Skärvass. På Finska: Rucko. Kahilas. 


Blomvippan är stor med många slaka hängan- 
de och hårlika grenar. Småaxen äggformi- 
ga och hvassa. Blomfoderskalen äro mest 5- 
blommiga. 


Linn. Fl. Su. p- 36. Cl. 3. TRIANDRIA 2:gyn. Lilj. Sv. Fl. s. 37.. 
Kl. 3 TREMÄNNINGAR. K. Patr. Sällsk. Hush. Jurn. 1777— Nov. s. 568. 
— 1778 Jan. s. 680. — 1781. Jul. s. 25. — 1785. Jan. s. 218. — 1793 Jam 
s. 20 — 1799. Jan. s. 13. Fischerstr. Ekon. Dikt. I. s. 191. Linders Sv. 
Fargkonst 8:0. 1749 s. 102. MM. Lundén Afhandl. om. Vassen, Pres. HELLE- 
NIUsS. Åbo 1795: 


2 


a 


åsså grässlag betraktadt, är Strandröret det största 
svenska, växer allmänt i kärr, insjöar och åbräddar , har 
krypande mångårig rot, och blommar i Juli och Aug. 
Stråen växa blott en sommar, hinna ofta till 3 alnars längd 
och deröfver, äro trinda, knäfulla, utan grenar, bladiga, 
med lansettlika, platta, spetsiga blad, som i kanten äro 
sträfva , fint sågtandade och finnas stundom brokiga. Blad- 
slidorna äro cylindriska, strekade och utan hår. Blomfo- 
derskalen äro olika stora, lansettlika, spetsiga, kölformi- 
ga; det större af dem 3:ådrigt. Småblomstren som de 
innesluta, äro 4 eller 6, utan borst, med spetsiga blom- 
sterskal, af hvilka det yttre är 2—3 gånger längre än det 
inre som är hårigt i kanten, omgifna vid basen med 
silkeslik ull, äns som blomsterskalen , och uppkommen 
ifrån FOELSstet. EFröct är såsom moget täckt med de till- 
hårdnade blomsterskalen, och flyger ikring med tillhjel p 
af fjunet ellet ullen; om dessa komma i öronen kunna de 
orsaka döfhet. — En besynnerlig artförändring af strand- 
röret förekommer med enblommiga blom! de stun- 
dom alldeles toma, klufna i toppen och längre än vanligt. 
Blomvippan är också mörkare. HorrmaAn, i Deutschl. 
ora, kallar den Är. pseudo-plragmites. — 


Lyckligtvis är detta stora grässlag, hvaraf på flera or- 
ter och mest i Österbotten, finnes så ymnig tillgång, ett 
ibland de nyttigare. Om det tidigt afslås, före blomn ningen 
och innan det blir för groft, såsom i Juli, är fritt för blad- 
lös sm. m., så är det i synnerhet för kor, både färskt ock 
torkadt, ett godt och begärligt foder, hvaral mjölken ö- 


ITA. 


ARUNDO' BRPHEACMITES. 


kas; den bästa växer i mjuk dyblandad jord; den som 
bergas bland klappur och på hård strandbotten, är min- 
dre saftig och god till foder. Hästar och getter äta det 


äfven. Till taktäckning skola rör, då de riktigt uppläggas - 


och efter det sätt, som med halmtak i Skåne är brukligt, 
öfverträffa halmen i varaktighet. "Fill papper tjena äfven 
Rör, liksom halm, och kunna nyttjas dertill ensamme, ell. 
i blandning med lumpor: och ehuru papperet ej blir fint, 
så kan det dock vara passande till tapeter, omslag och 
dylikt. Elter Rörens vederbörliga rötning, stampning m. 
m. fås pappersmassa liksom af lumpor. Såsom mattor till 
arifbänkars betäckning, användas rör i stället för halm i 
trädgårdar, och under tak eller på väggar i rum fästas 
de, för att qvarhålla gips ell. murbruk. Med blomvippan 
(Rörtopp) färgas yllegods grönt. Godset betas först i alun- 
vatten och kokas sedan i vatten med sönderhackade blom- 
vippor, som böra vara i blomma och bruna, ty sedan 
de blifvit gråaktiga, tjena de ej till färgning. Om något 
af »stråstjelkarne följer med, skall färgen bli mörkgrön. 
Vipporna brukas till stoppning och damqvastar, rören till 
spolpipor vid väfverier och brandrör i artilleriet. "Det är 
på åkrar ett ogräs, som med mycken svårighet kan utro- 
tas och är, som sådant, i Halland och Bohus län på san- 
diga åkrar och äfven i ängar, allmänt och visar me- 
rendels källsåg inunder. — Med fröen, som inknådas iler- 
bållar, hvilka nedsänkas eller kastas i stranden, der man 
vill hafva rören växande, fortplantas Strandröret. Detsam- 
ma kan ock med större fördel ske i gyttjiga hafsvikar, 
med rötter. Dessa som äro knäfulla, fingerstjocka, knö- 
liga, flera famnar långa, stundom alns djupt i jorden, 
hindra flygsand, göra lugnvatten vid stränderna, fästa 
myllan och dana derigenom gräsvall, samt orsaka slutligen 
tillandningar. — Om de uppskjutande stråen tidigt om 
sommaren och hösten så djupt man kan afhuggas, skall 
växten på par år kunna utrotas. I åkrar sker detsamma 
genom täta diken och djup plöjning, 

Tab, — fig. a. Ett af småaxen med 2 olikt långa 
blomfoderskal, inneslutande 5 småblomster. — b. frukt- 


ämne. — c. ett ensamt småblomster, med sitt yttre blom-- 


sterskal mycket längre än det inre; pensellika fjunet, kän- 
nemärket för rörslägtet , synes äfven jemte ståndarne. — 
d. ett afskurit stycke af det pipiga strået ell. röret, med 
bladlida och en bit af bladet. 


fe 


LÅ 
w 


CV. fe. 


IHP. dd. 


115. 
CARUM CARVI. 


KummMmiNs. Komjan. Kummel. Brödkummin:. 
På Finska: Kumina. 


. Lå 

Bladen äro parbladiga, släta och inskurna: små- 
bladen mångdelade, utan bladstjelkar och de 
nedersta sitta i kors mot hvarannan (decussat.). 


Linn. Fl. Su. p. 95. Cl. 5. PENTANDRIA. 2:gyn. Umbellate. Lilj- 
Sv. Fl. s. 125. Kl. 5. FEMMÄNNINGAR. Murr. App. Med. T. 1. p. 292: 
K. Vett. Akad. Handl. T. 5- qv. 3- Pharm. GC. Carvi sem. Rothofs 
bush. Magasin, I. s. 263. 


ram 


I Juni, året efter sedan fröen äro sådda, blommar denna 
tvååriga växt och finnes vild på äkerrenar, vid koasen och 
i ängar med fet jordmån, i synnerhet i norra provinsernas. 
Roten är tapplik liksom Morotörtens. Stjelken blir stun- 
dom alnshög, är grenig, kantig och fårad, utan här, med 
talrika parasollställningar i toppen, för hvita blommor med 
inböjda, hjertlika blomblad och aflånga strekade frö. Al- 
männa svepet, vid parasollgrenarnas utgång, är oftast en- 
bladigt, stundom bestående af 2 ell. 3 hårlika småblad 
och ibland intet; småsvepen, vid småparasolls grenarnas fär 
sten, saknas. 


Fröen böra finnas på Apoteken; de äro hetsiga och 
väderdelande, af något bäsk och aromatisk smak, samt 
innehålla så mycket af en väsendtlig olja, att 30 uns frö 
gilva I uns olja, hvilken genom destillation erhålles och 
nyttjas så väl invertes till några droppar jemte andra tjen- 
liga medikamenter, som utvertes att stryka på magen mot 
väderplågor; den skall äfven kunna blandas i sås vill rull- 
tobak. Fröen kunna ock ätas ensamma , litet i sender, och 
brukas mycket af hypokondriska och hysteriska personer. 
Sönderstötta och blandade i mjukt bröd med renskt vin; 
nyttjas de till omslag på magen emot samma krämpor. 
Tartarerne mala dem till mjöl, som de blanda med 
stomjölk eller vatten och förtära på sina resor; de baka 
äfven deraf bröd. På brännvin öka de styrkan; blandas i 
grönkål , surkål, bröd, ost, m. m. I infusion elier med 
kokhett pågjutet vaiten och tillsats af håning, skola fröen 
lösa slem i bröstet. De gilvas äfven mot frossor, och tros 


115. 
CARUM CARVI, 


öka mjölken hos Ammor. Kummin bör såsom hettande;, 
altid undvikas vid feberaktiga tillfällen. Rötterna, som 
stundom syltas i socker eller håning, skola vara färska 
till mat nästan smakligare än palsternackrötter, och spår 
da bladen nyttjas bland grönkåls växter. — I Skåne od- 
las växten, hvaraf fröen blifva större, oljrikare och min- 
dre skarpa. Fröen sås i små inhägnader, på god jord, om 
våren; och följande året, om hösten, bergas de mogna fröen: 
I norra provinserna samlas fröen af vildtväxande kummins 


Tab. — fig. a. förstor. blomma. — hb. rotblad, — & 
och d. frö. 


FR nu LÄ NT ' 
UN WEM 
SALEN 


i NU 
FN | 


hn Å 


Kd hå ) 
AA Vd (DN 
PALSR 


JAN 


ik | 


X 


GV Je 


IIKDP. det 


110, 
VACCINIUM Virtis IDALA. 


LiInGOoN-växTt. Kröson. Tyffling. Linbär. På Finska? 
Puolama. Puolain. På Lappska: Jokzno. 


Stjelken är något träaktig med lutande blomklas 
sar i toppen. Bladen omvändt äggformiga 
med tillbakaböjda kanter, och inunder prickiga. 


Linn. Fl. Su. p. 125 Cl. 8, OCTANDRIA I:gyn. Lilj. Sv. FI. s. 164; 
Kl. 7. TiEMÄNNINGAR. ÅK. Patr. Sällsk. Hush. Jurn. 1779 Aug. 8. 
21, Murr. App. Med. F. 2 p. 69. Hilphers Besa genom St. Kopparba 
Län o. Dal. s. 511. Rothofs Hush, Magasin s. 298. Pharm. Vit. Id. Bat 
ce, Folia. 


Åk botästen är en grenig, ständigt grönskande, 138 bu- 
ske, föga träaktig till sin natur; den växer på berg, bac- 
kar, sandiga ställen, i skogarne bland mossa allmän, och 
blommar i Juni. Bladen äro mest något trubbiga i ändan 
och ganska fint tandade. En aflång blomskärm, urhålkad 
i kanten, och hårig, finnes. vid eller under hvar blonima, som 
är enbladig, klocklik, 4klufven och nedåt lutande. Blom- 
"fodret är mest 4klufvet. Ståndarknapparne sitta på 
fruktfästet och hafva 2 horn, öppna i ändan för frömjö- 
let; växten räknas derföre till naturl. örtflock pl: & bicor- 
nes (se N:o 12, 18, 53, 35.). Bäret är moget, rödt eller 
hvitt, saftigt, sittande under blomfodret, har 4 rum för 
flera frö. Den vid Helsingbyen i Öfver - Torneå socken 
inom en liten krets på Oxberget växande artförändring, 
som har mogna hvita bär, är icke skild från den med rö- 
da bär, som växer äfven i samma trakt. Vid Hvita ber- 
get i samma socken, har v. LINNE anmärkt, att den fun- 
nits. Hvita lingon säljas stundom till 8 skill. kamnan, då 
de röda kosta 3 sk. kannan. 


Bären äro förträffliga såsom läskande och kylande i 
febrar och rötaktiga sjukdomar, och såsom sallat till fet 
mat. De förvaras på flera sätt, dels syltade i socker eller 
håning, med eller utan kryddor, till mos eller klart sylt 
likt gelé; dels inlagda i vatten och satta i källare öfver 
vintern; äfven beredes med tillsats af gäsande ämnen, t. 
ex. socker, godt vin af lingonbär. Sent om hösten sam- 
lade bär äro mognast och saftigast; de sitta ofta qvar öfver 
vintern under snön, och äro då, eller om våren tidigt, bäst. 
Till az kanna väl mogna bär, tages vid pass 1 kauna kallp 


116; 
VA CGCINIUM NTTIS IDARAS 


källvatten ; bären krossas ell. stötas i stenfat samt slås, jems- 
te saften, i rent kärl, t. ex. ankare. Efter 5—6 veckors 
tid, dagligen omrördt, aftappas det varsamt och utan skak- 
ning på buteljer, och kan då nyttjas så väl ensamt med 
socker, som till punsch, och blandadt med vin. Syltade 
utan kryddor, kunna de med påslagit vatten tjena till fe- 
berdryck. — Lingon och blåbär kokas med vatten, lemnas 
att svalna och knådas sedan deri mjöl, hvaraf slutligen ba- 
kas ett helsosamt, välsmakligt surt bröd; detta brukas i 
Finland och Dalarna. Fåglar af Orr- och Trastslägten äta, 
helst om våren, sedan snön afgått Lingon-bären, och svin 
blifva af dem vid godt hull. Genom misstag af denna i 
stället för Mjölonris (N:o 85.) har det blifvit utrönt, att 
Lingonblad hafva samma verkan vid stenplågor, som Mjö- 
Jon. Blad och grenar hysa äfven garfämne, och äro såle- 
des sammandragandae. 


Tab. — fig. a. en uppskuren utbredd blomma m. m; 
= b. en ståndare med sina 2 i ändarne öppna horn; bå- 
da figur. förstor. — c. ett Lingonbär. — d. ett dyl. afsku- 


rit. —-c. en gren från Torneå trakten, med hvita Lingon, 


» 
) 


RÅG Näs 
UR ARN NN 
Vu  UNGN 


NV 
pj 


MET 


fil DD 


IW.P. det. Eje 


117. 
RANUNCULUS FLAMMULA, 


ÄLTRANUNKEL. Åltgräs. Iktegräs. Värkört. 
På Finska: Flei niruoho. 
Örtstjelken är slak och nedliggande. Bladen ägg- 
formigt lansettlika, och försedda med stjelkar. 
Linn. Fl. Su. p- 195. Cl 13. PozryAnDr. polygyn. Lilj. Sv. Fl. 


8. 226, Kl. g. MÅNGMÄNNINGAR. Murr. App. Med. T. 3. p. 86, Rothof 
Hush, Magasin. LI; s. 705: Pharm. Flammule Herb a. 


er 
BEE äger slägtets alla kännemärken, nemligen 
5:bladigt blomfoder, 5—58 blomblad, som vid basen på 
inra sidan hafva håningshus, liksom en liten klo, med ett 
hål för håningen, och frö utan betäckning. Vi hafva re- 
dan anfört af detta slägte en annan art (N:o 17), som saknade 
några af dessa karakterer. Ältranunkelns rot är mångårig, 
sammansatt af fina, ganska långa trådar. Stjelkarna äro 
något nedliggande, bladiga, greniga, trinda och släta, 
Bladen äro skiftevis sittande, släta, lansettlika, stundom 
något trubbiga, helbräddade, eller stundom litet sågtanda- 
de, med rännlika, vid basen utvidgade och längre stjel- 
kar på de nedre än de öfre bladen. Blommorna äro en- 
samma, upprätta, guldgula, glänsande i toppen af stjelkar- 
na, med trinda blomstjelkar. Blomfodret tillbakaböjdt. 
Fröen äro släta. — Blommar från Maj till Aug, och växer 
allmännast vid insjöar och strömdrag. Arypranunk. (Ban. 
reptans), som är mindre, träffas i synnerhet vid sjösträn- 
derna i fjälltrakter och har krypande trådlik örtstjelk, 
som slår rötter, lär icke vara en förändring af denna, utan 
en egen art. 


[1 


Den Frossa som första gången anfaller, och som der- 
före mest besvärar barn och är oordentlig i afseende på 
fritiderna och feberns återkomst, kallas Zltan ell. Åltfros- 
sa. Ranunkelarten, som af sin föregifna kraft, att bota 
denna sjukdom, har fått sitt namn, verkar härvid ganska 
enkelt såsom en senapsdeg eller spansk fluga , hvilken drar 
opp blåsa eller rodnar huden. Genom sitt enkla verk- 
ningssätt har det kommit nästan endast i så kallade kloka 
gummors händer, hvilka derföre förtjena namn af kloka, 
att de förstå insvepa det enkla, som i den goda allmän- 
hetens ögon sällan vinner förtroende, i oräkneliga löjliga 
bisaker af mystiskt utseende. Växten med bladen bultas 


117: | 
RANUNCULUS FLAMMULA. | 


färsk eller torkad, blötes i ättika och bindes på pulsartie 
vid handlofven, kort för feberns ankomst liksom Hvitsipp, 
(N:o 3), men bör ej ligga för länge, om den drar starkt, 
och högst ett dygn , emedan man har exempel att stället blif- 
vit hvitt, känslolöst, värk har inställt sig i armen och 
slutligen kallbrand. I tiggarhopen föröfvas med denna 
ofta bedrägerier, liksom med flera af Ranunkelarterna, 
(scelerat. bulb. acris); de binda bladen på kroppen för 
att få sår, och stundom inblåsa de tillika luft emellan hull 
och skinn, hvaraf huden synes svullen. — Såsom skarp 
till sin natur äter Boskapen den icke; hästar sägas få lef- 
ver-sjukdomar deraf, och för får är den äfven skadlig. 


vd 


1 
NV 


SLANT 


1 
Vi 


Å 


NE 

" U| 

14 ud V 

NUDER 
É 4 


pu 
( 
År 
& 
I 
| 
/ 
I 
/ 
| | 
I 
lj 
FÄRARG i 
LÖN 
LJ 
| 
I > 


VI 
UNGE 


Å KA é - 
ba UT IR FR NA 


N 
' 


+ 


| 


118 |N 


IHEP del 
CK fe 


118. 
A QUILEGIA VULGARIS, 


ÅxLesa. Åkerleja. Tyska klockor. På Finska: Rupulinruohos 

Örtstjelken och Bladen äro släta och utan hår. 
Håningshusen inåt krökta, knappt af blom- 
bladens längd. 


Linn. Fl. Su. p. 186. Cl. 13. PorYAnDRrR. 5:gyn. Lilj, Sv. Fl. s. 221. 
Kl. g. MÅNG MÄNNINGAR. 3—5:qvinn. Fischerstr. Ekon. "Ditt. 182 öl 
Murr. App. Med. T. 3. p. I. Pharm,. Aqvil. &e Sem. Herba, Flores 


Årligen planteras så allmänt i «rädgårdar för prydnad; 
att den knappast anses mera som en inhemsk växt; den 
finnes likväl vild i Skåne och VesterGötland. Blommorna va- 
riera mycket; äro mest blå, men äfven purpurröda, vio- 
letta, ljusröda och hvita; stundom utan håningshus och 
så dubbla att man räknar 6 —3 strutformiga blomblad;,; 
stuckna liksom det ena i det andra. Roten är mångårig 
och knölig (tiuberosa). Växten är upprätt, I ell. 11 aln 
hög, något grenig och bladig. Rotbladen ha längsta bliad- 
stjelkarna, äro dubbelt 3delade (biternata), med nästan 
vigglika, flikiga småblad, som äfven ha bladstjelkar; de 
öfra bladen äro 3delade (ternata) och de öfversta ha he- 
la småblad. Blommorna sitta i form af blomruska i top- 
pen, hänga nedåt , äro utan blomfoder med 5 blomblad, e- 
mellan hvilka sitta 5 strutlika håningshus, som äro kroki- 
ga och trubbiga. Fröhusen likna skidor och äro 5 särskil- 
ta för många frö, hvarföre växten ibland natiurl. örtfloc- 
karna räknas till den, som har många skidlika fröhus 
( Multisiligue LiNN.), och som anses något giltiga. Den 
blommar i Juni. 


Då nästan allting skulle försökas till läkmedel, blef 
ej heller Aklejan förgäten, och hon fick äfven ett rum i- 
bland Apoteksväxterna. Fröen berömdes då mot utslag, kop- 
por, mesling , elaka sår i hufvudet m. m., och gålvos in- 
vertes såsom emulsion (se N:o $) eller högst till I drakma 
i pulverform. Om fröen äga någon kraft att öka försva- 
gade lifskrafter, så torde de väl på detta sätt kunna be- 
fordra utslaget och således kanske någon gång räddat en 
sådan sjak ifrån döden. — Flera vittnesbörd, bland hvilka Vs 
LiNNESs är nog att anföra, bestyrka likväl, att förstor dosis 
af fröen, har dödat ett barn. — Blå färg torde af dennas 


118. 


AQUILEGIA VULGARIS, 


blå blommor liksom af Blåklint (N:o 52) och Riddersporré 
(N. 58) kunna tillredas. Att blommorna färga sirap blå och 
att Violsirap dermed förfalskas, är redan vid N:o 8 nämdt, 
Till upptäckande af syror och lutsalter i upplösningar, 
skall denna blå växtsaften vara bättre än den af Luktvio- 
ler (N:o 8).— Bien hämta håning af blommorna, och bita 
hål på båningshusen, liksom Getingar (Vespee), för att uti- 
från kunna komma in, då huset är för långt och smalt 


dertill. 


Tab. — fig. a. Pistiller med derpå sittande fjäll vid ba- 
sen. — b. en ståndare. — c. ett strutformigt, krökt och 
trubbigt håningshus. — d. ett rotblad. 


| 
FRE 
I . ' 

SA UI 


NAR CK | ge 


H DT KORNEN Ip sv 
NM / WP 


' 6 


N Å KM Ane RR KENT | 
NN FRV VAN ri Åh JAN j 
AC RAR 


NERE KE TAN 


SN DNE SE JE SN SG 
bl. ANA LAN RR ROR ONS NA 


[ a ' ( ; 
4 3 ' NG | NANG SN / 1 
é i F KV TUNG de CN Å A EV I I i 
| s CEN kb MERA NAT MAR Mn SA Pa AMA JUL Ta 
' Far JO Hj JIA NAD er ba DA BD VE ya : 
vw Ua ÅL (TER NUR TM. ; 
b ul UML ASTA VG 5 v 
' 4 
PL I M 
så FÅ - i cd 


VR 


119. 
LYCOPODIUM SEeLrLaGo. 


LystLUMMER. Luslummer. Loppgräs. På Finska: 
Riisiruoho. 


Stjelken är 2delad (dichotomus), upprätt, med 
jemnhöga grenar. Bladen sitta i 8 rader längs- 
efter kring stjelken. Frökapslerna finnas på 
bladen vid deras fästen. 

Livn. Fl. Su. p. 376. Cl. 24. ORYPTO GAM. Musci, Lilj. Sv. El. $. 


307. Kl. 16. LÖNNGIFTE. Mossor. Murr. App. Med. T. 5. p. 492 Transe 


act. of the Linnean Soc. Vol. 2. p- 315. Dillem Hist. musc. p- 4353- 4:0« 
Oxon. 1741. Pharm. Musci erecti Herb a- 


FR Lummerslägtet i allmänhet angår, hänvises Läsa- 
ren till N:na 59 och 95. Den art vi här anföra, växer i 
bergsrefvor och gamla mosslupna barrskogar, är ständigt 
grön och lysande, hvarföre den kallas Lyslummer (Selago, 
a FEÄALYER, splendeo). Dess mångåriga rot är trådig 
och underhåller ett växt af £ alns högd vid pass, mer och 
mindre upprätt växande, med stjelkar, som dela sig i 2 
grenar, och dessa åter i 2, o. s. v. (dichotomia), likväl 
så, alt alla grenarna formera en någorlunda jemnhög topp 
(caulis fastigiatus). Bladen äro lansettlika, spetsiga, nå- 
got urhålkade, öfverallt tätt sittande och ikring stjelkarne 
fördelade i-8 snedlöpande rader, hvilka bäst upptäckas 
då stjelken ses uppifrån nedåt. Emellan bladen sitta njur- 
formiga frökapsler, vertande med sin urrundade sida åt 
stjelken. De äro i synnerhet mogna i Juli ell. Aug. , öpp” 
na sig med 2 skal, såsom en ostronmussla, och bestå af 
ett enkelt rum för många pulverlika fina gulaktiga frös 
Hr. Fox's i Norwich försök att så dem, och deraf upp- 
draga verkliga plantor till Lyslummern, tyckas bevisa att 
de äro växtens riktiga frö, och icke svarande mot frömjö- 
Jet (pollen) på ståndare-knapparne hos andra växter. 
Blomningen synes ske närmare mot toppen, och de töm- 
da trökapslerna blifva bruna, qvarsittande samt finnas 
derföre nedåt hela stjelken; de som sitta mot toppen äro 
gula. I öfversta stjelkspetsen, så väl som stundom längre 
ned emellan bladen, finnas små utskott, sammansatta af 
6 olika flikar, fästade på en liten stjelk : inom dessa, nä- 
stan som blomblad inom ett blowmfoder, utmärka si 


gi 


1106 
LYCOPODIUM SELA GO. 


synnerhet 3 trubbiga mörkgröna blad. — = Efter vissa års 
förlopp, då roter blir för gammal, gulnar växten ock 
dör ut. 


Lyslummern har vidrig, men hvarken bäsk ell. skarp 
smak. Invertes nywttjad orsakar den kräkning och laxerar 
häftigt; är således ett farligt medel och, utom i husmedi- 
sin, knappt nu mera bruklig, Den troddes kunna orsaka 
missfall, och var derföre en tid förbuden att säljas till 
misstänkta personer. Bönderne på åtskilliga orter, nyttja 
den i form af dekokt ell. som té , såsom afförande; man 
i dosis, som icke väl är bekant, bör man vara försigtig. 
Åtskillige inbyggare af fjälltrakter skola bruka dekokten, 
förmodligen till kräkmedel, då de frukta sig hafva fått 
gift invertes. — Emot ohyra hos Boskap , Hästar, Svin m. ms. 
skall dekokten till tvättning vara ett godt och säkert me- 
del, och kokas af somliga tillsamman med hartsfulla (kå- 
diga) furustickor. Men att i samma afsigt nyttja den för 
menniskor, är farligt, emedan hufvudet skall deraf lida. 
På blånader efter fall och stötar, är dekokten till omslag, 
eller att tvätta med,-ett berömdt fördelande medel. 


Tab. fig. a. ett blad med sin frökapsel. — b. detsam- 
ma förstor. — c. och d. visa på olika sidor ett af de 
mest i toppen sittande utskott. — e. ett dylikt som börjat 


ee 


slå rötter; alla i naturl. storlek, 


. 

å 

I 

ud 

| 
LÄG! 
PY 
I 

AP NSA 
LONA 


FN 
OR 
| LA tv 


JMWP. de. 


120. 
FESTUCA GIiGANTEA. 


(Bromus giganteus. Linn.) 


STOR-SVINGEL. Långlåsta. 


Blomvippan är lutande åt en sida med slaka 
grenar. Småaxen sitta skiftevis, äro 4—06- 
blommiga och borstförande. Bladen äro nä- 
stan svärdlika och ådriga. 

Linn. F1). Sv. p. 34 Cl. 3, TrRIANDE. 2:gyn. (Bromus gigant.) Lilj. 


Sv. Fl s. 51 Kl. 3. TREMÄNN. (Brom, gig.). Bergii Tal om Sv. Äng- 
sköts. 8:0 1769 p. 57. 


Dar gräs är icke ibland de allmännaste hos oss, men 
växer dock vildt i Skåne, Vestergötland, Roslagen o. fl. 
st. helst på fuktig jord och i skugga. Slägterna Bromus 
och Festuca hafva såsom karakterer det gemensamt, att 
blomfodren äro 2skaliga och småaxen aflånga, vettande åt 
båda sidor (distich&2); men som Bromus har dessutom in- 
re blomfoderskalet kamformigt och hårigt i kanten, samt 
borsten fästad längre nedom spetsen på blomfoderskalet, 
(hvilket hos denna gräsart icke finnes, utan sitter borsten 
vid spetsen), så har det synts billigt att i ändringen af 
slägtnamnet, liksom SmiTtH, följa ViLLARS och kalla den 
Festuca. Alla arter af Bromus hafva dessutom årig rot, 
men dennas rot är mångårig såsom Festuk-arternas och trå- 
dig. Den blommar i Juli ell. Aug. Strået är trindt, upp- 
rättväxande till par alnars längd. Bladen äro spetsiga, bre- 
da, platta med sträfva kanter. Bladskärmarne korta, o- 
jemna i kanten (erosx), stråomfattande och rödaktiga. 
Blomvippans grenar och blomfästen äro kantiga och sträf- 
va. Blomfoderskalen åro spetsiga, köiformiga och olika 
stora: det inre är bredast och 3ådrigt, i kanten nästan 
slätt; (med synglas ser man kanten sträf, såsom hos de fle- 
sta Festukarter, men icke hårig ell. kamformig, såsom hos 
Bromus). Börsten är 2—3 gånger längre än småblomstret, 
sträf och fästad vid ell. litet nedom spetsen af blomfoder- 
skalet. 


Försöken, som väl icke ännu äro många, att för sig 
sjelf odla Storsvingeln, hafva slagit väl ut. Den växer och 
trifves förträffligen väl på god och något fuktig jord. Ehu- 


1208 
FESTUCA CIGANTEL 


fa gräset icke växer fort, och kan således icke odlas i 
afsigt att tidigt nyttjas, räcker det likväl så mycket: 
längre på hösten. Boskapen äter det gerna, och dess längd 
samt bladrikbet och bladens bredd gifva det företräde 
för många andra grässlag. Tvenne gånger om sommaren 
kan det med fördel. afslås, om det växer på tjenlig jord. 
Första sommarn sedan fröen blifvit sådda, har det vid ett 
försök, knappt varit synligt för nässlor och ogräs, men lik- 
väl året efteråt temligen frodigt. Ängar härmed sådda sko- 
Ja få ovanligt vackert utseende, emedan gräset är högt, 
stundom nära 3 alnar, bladrikt och har en vacker rik 
blomvippa. Dess frö, som utan svårighet släppa skalen, 
kunna lätt samlas och rensas; de mogna äfven tidigt, 


Tab. — fig. a. pistiller, ståndare och håningshus. — 
b. blomfoderskal med borst. — c. blomsterskal. + « en 
del af blomvippans topp, har här blifvit afskuren. 


bordets 


NE 
såg 


V Nn 
| ja Fed 


CV. 
AW-P. dåd 


PEO 
PRUNUS Pavus. 


HäcG. På Finska: Tuomi. 

Löfven äro äggformiga, spetsiga och sågtandar- 
de, med 2 små körtlar inunder vid basen. 
Blommorna sitta i klase (racemus), och äro 
nedhängande. 


Linn. Fl. Su. p. 165. Cl. 12. Ico sANDR. r:gyn. Lilj. Sv. Fl s. 195. 
Kl. 8. TJUGUMÄNNINGAR. I:quin. Murr. App. Med. T. 6. p- 124. RBot- 
hoffs Hush. Magasin s. 199. K. Patr. Sällsk: Hush. Jurn. 1789. Dec. 172. 
— 1791. Leche, om vilda träns och buskars plant. 8:yo. 1791- $. ät 
Pharm. Padi Cort. Bacc 


PrCEESSrEUNDEE 
ju sedan är icke att räkna bland stora trädslag, men har 
likväl icke natur af buske, ehuru det i häckar ofta med 
buskarter planteras. Det blommar i Maj med utslagna 
löf, och växer helst vid byar, på fuktiga ställen och i 
god jord. Dess grenar äro trinda och släta. Löfven äro ådri- 
ga, släta, med fina inböjda sågtänder; de blekna ej, utan 
rodna af höstkylan. Löfskärmarne sitta inom löfstjelkarnas fä- 
sten, äro 2:ne, smala och jemnbreda. Blomklasarne, som äro 
enkla och ensamma , utgå från nya grenarnas fästen och föra 
Jöf vid basen, Blombladen äro fint tandade. Frukten ut- 
göres af svartblå äckliga bär med sten- eller kärnfrukt. 


Dess tidiga löf och rika blommor, göra det prydligt 
till häckar och alléer, som vårtiden äro ganska vackra; 
men som en obehaglig sinnebild af skönhetens förgänglig- 
het, slutas håggens vackra utseende med dess blomnings- 
tid, under frnoktens tillväxt infinna sig bladlöss och andra 
insekter med deras larver af många slag, hvilka smutsa, 
fläcka eller söndergnaga löfven. Åtskilliga. djur, t. ex. hä- 
star, getter, råttor, mullvador, sorkar m. m. sky trä- 
det. Hästen skall ej äta hö ur en stege eller häck, gjord 
af häggpinnar; ett visst slags hushållare skall derföre i si- 
na stall, stundom nyttja sådana öfver spiltor, ämnade 
åt främmande hästar. Hägg. planterad kring en trädgård, 
eller i stället pinnar nedstuckne i jorden till i alns afstånd 
ifrån hvarannan, sägas afbålla mullvador och sorkar; lik- 
väl torde detta ej vara så alldeles afsjordt, emedan mull- 
sorkar stundom uppskjuta muilhögar i grannskapet af 
Häggens rötter. Hägglöf och qvistar läggas i lador under 
säden för att bortjaga små möss, — Barkens bäska smak 


TNT: 
PRUNUS PADUS, 


liknar något den af bittermandel; den yttre såsom mest 
hartsaktig , är bäst. Dekokt på bark, samlad vintertiden, 
är SERGE och. mera sammandragande; på sommar- 
bark är den blekgul och bäsk. Den har ofta botat frossor, 
och ges i pulver liksom kina, ibland i förening med sal- 
miak, eller ock drickes af dekokten på barken , efteråt. 
Till 6 — 8 uns af torkade barken, tages en kanna vatten, 
som inkokas till hälften, silas och förtäres till ett qvarter 
om. dagen, i 4 portioner. Detta medel skall ock kun- 
na brukas mot skörbjugg. Af ovana gör deti början stun= 
dom äckel. Med dekokt sägas äfven vissa lindriga vene- 
riska åkommor i Finland vara botade, men qvicksilfver 
medel torde tillika dertill vara nödiga. Dr. LUNDMARK 
har dock med förmån användt dökokten i bad, till lin- 
dring af plågorna, förr än merkurialmedlen hunnit full- 
Komligen "bota idet- onda. . Bären ätas af barn, stundom 
begärligt med litet salt, men äro syrliga och något äckli- 
ga. I Finland användas de mot rödsot af bönderna; men 
böra brukas med försigtighet. -Lagda på vin torra eller 
färska med sönderstötta kärnor, fås Häggbärs-vin, likt körs- 
bärs-vin och af många mycket omtyckt: och destillerade 
med bränvin fås en dryck, som har lukt och smak af$Per- 
siko bränvin, hvilket dock, kanhända, ej bör nyttjas för 
ofta eller i stor dosis. Få de undergå gäsning gifva de 
af 36 kannor, vid pass 9 qvarter bränvin, och brukas 
dertill mycket i Ryssland. Åtskilliga djur sägas må illa af 
bären. Sådda då de äro väl mogna, som sker i Septem- 
ber eller Oktober, [fortplantas trädet lätt; med dem, 
I upp- och nedvända grästorfvor nedstickas kärnorna i 
mullen I — 2 tum djupt, då de sedan om våren uppkom- 
ma. De kunna ock sås på trädgårdssängar och sedan ut- 
flyttas. Skola kärnorna eller stenfrukten förvaras öfver 
vintern, måste det ske i torr sand, och kallt, ej fuktigt 
rum, annars gro de ej första året. Genom rottelningar, 
som tagas vid gamla stubbar och träd, fortplantas Häggen 
äfven. Veden är hvit och böjlig. 


Tab. — fig. a. ett förstoradt blomblad. — b. försto- 
rad pistill. — c. förstorad ståndare. — d. en förstorad 
blomma med afplockade blomblad. — e. kärnfrukten eler 
nöten hel. — f. f. nötens 2:ne halfva skal. — g. kärnan 
som legat i nöten. — h. fruktklase; dessa i naturlig storlek. 


AA 


J.W. Palmstruch del. 


195; 
GALIUM BÖOREALE. 


Nonroisk Garie. Måra. Hvit J. Marias sänghalms 
Hvit Måra. På Finska: Maitara. 
Örtsjelken är sträf och upprättväxande. Bladen 
sitta 4 tillsamman midt emot hvarannan, äro 
lansettlika, 3ådriga och utan hår, Frukten är 

styfhårig (hispidus). 


Linn. El. Su. p. 44. Cl. 4. TETRANDRIA. Y:gyn. Fila Ove El, 08: OEv 
Kl. 4. FYRMÄNNINGAR. I:qQuinn. ÅK. Vett. dkad. Handl. 1743.$. 244. Pallas 
Reise d. d. Russ. AR. T. I. 5. 62 — 64. 


ID talrika slägte kännes igen med sin enbladiga, 4dela= 
de, platta blomkrona, fästad öfver fruktämnet, som seder- 
mera utgöres af två tätt sammansittande frö. Arten som vi 
här upptaga är allmän, kan blifva mest alns hög, men ibland 
ganska låg på dålig jord och har mångårig, krypande, 
gvenig, smal och mörkröd rot. Bladen sitta liksom i kors 
4 st. tillhopa ikring stjelken; äro olika stora och i kanten 
sträfva. Blomvippans grenar dela sig i 3:ne, hvilka åter 
3grena sig, o. s. v. (trichotomia). Blomstjelkarne bära hvar- 
dera liksom en liten blomqvast (corymbns), med meren- 
dels 2 äggrunda blomskärmar. Dess livita blommor ut- 
spricka i Juli eller Augusti, och växten träffas temligen all- 
män på ängar och torra ställen och räknas för bladens 
skull, som siita i stjernform, till nat. Örtflocken pl:a Stellate. 


Som foderväxt rekommenderar sig icke nordiska Ga- 
lien, emedan hästar äta den icke, och hornboskapen o- 
gerna. Ej heller äger den ännu rum ibland de medicinska. 
Endast såsom färgväxt har den syncts förtjena sin plats i- 
bland Sv. Botanikens i första Afdelningen förekommande 
örter. I åtskilliga landsorter nyttjas roten till röd färg på 
ylle, och på somliga ställen förhöjes färgen derigenom, att 
godset, antingen förut eller efteråt, färgas gult med björk- 
löf (N:o 80). Rötterna såmlas tidigt om våren eller sent 
på hösten, rensas, torkas och stötas eller malas till mjöl. 
Detta blandas med mjöl af malt, eller ock kan i stället för 
maltet, brukas svagdricka vid kokningen. I grytan lägge 
godset och pulveriserade roten med sädesmjölet, hvarfrals 
i mån af godsets myckenhet. Vatten tillslås (eller svag- 
dricka) och kokas en stund; sedan uppiages godset, sköl- 
jes och torkas. — Ryska inbyggare bruka en annan Galie-art 


122. 


GALIUM BOREALE. 


(Gal. mollugo), funnen vid Stäke, på K. Djurgård. i Ups 
land, Roslagen m. m., jemte roten af Färgmadra ( Asper, 
tinct.) till röd färgning, och som förmodligen nord. Galien 
kan på lika sätt nyttjas, anföra vi äfven deras sätt att 
handtera den arten, som hos dem är bruklig. Torkad och 
pulveriserad, antingen i trämortel eller qvarn, göres af röt- 
ternas mjöl med. vatten, en tjock deg, som öfver natten 
sättes i varm ugn. Följande dagen tillslås mera vatten, 
omröres och kokas ganska väl. I vattnet som nyttjas till 
utspädning, koka somliga förut litet ung Ek- eller Björk- 
bark , andra litet aska i stället, hvaraf färgen skall blifva 
klarare. När färgsoppan synes nog röd, doppas yllegod- 
set 2 — 4 ell. 6 gånger, först i soppan ljum, men sista gån- 
gen kokande; emellan hvar gång bör godset torka. Slutli- 
gen sköljes det i strömvatten och torkas. Egentliga färg- 
ämnet finnes i rotens bark eller yta, och derföre ger det 
svartröda pulvret, som vid lindrig stötning först erhålles, 
den vackraste färgen. 


Tab. — fig. a. Fruktämnet med märket. — b. blom- 
ma; båda förstorade. 


i 
EN t 
2 
I é 
AN 
ORSA YR 7 
- Ni 
N u EL : . 
Vi å AN "mn 
' JR VIS BUR 
ör fr fa VA d kö 
FLETM er 
å N Ö 3 
I Å 1 
, ) Jol 
Å ÅF 
Å 
- / i F 
i 2) 
- 4 vn 
/ z | 
h 
Få LI + 
FR 
EIA SL 
- 1 
(4 
ön . 
y | 
år 
NS ; 
; ) f 
LÅ lira ” 
SME N rd - 
5 D 
AR 
NN La 
€ d 
/ 
| 
FÖ 
14 
AA 
24 
4 I 
| MN 
| ANSy Fr i va 
0 (SSE Gr 0 åg 
lg j NFSLINGES) Pi ST Hr N 
i , é 
a” I 
E 
al 
S 
4 ; 
& K 


123. 


a e 


48 


J.MW.: Palmstruch del. Akerland fe- 


123, 
ANAGALLIS ÅRVENSIS. 


ÅXKER-ARF. År fve. 
Örtsjelken är nedliggande med hela äggformiga” 
och under mörkprickiga blad. 
Linn. Fl. Sv. po 65, CI. 5, PENTANDR. I:gyn. Lil. Sv. FL s. 87- 
Kl. 5. FEMMÄNN. I1:Quin. Patr.. Sällsk. Hush. Jurn. 1785. Jan. 227. Fi- 


scherstr. Ek. Dikt. I: s. 101. Murr. App. Med. T. 2. p. 1, Pharms. Ana- 
- gallid. Herba. 


Sense nn RR 


| RAR på trädesåkrar i Skånska slättbygden, och äf- 
ven på Gottland samt i Vestergötland, växer på torr och 
hård jord, denna i Sverige annars sällsynta åriga växty 
hvars blommningstid infaller i Juni eller Juli månader. 
Stjelken är vid roten ganska grenig, 2kantig och utan hår, 
Bladen sitta mest 2mne midt emot hvarann, dock händer 
att de på fet jord växa 4 i kors, äro helbräddade och utan 
bladstjelkar. Blomstjelkarne äro enblommiga, ensamma, 
längre än bladen, ifrån hvilkas fästen de utgå. Blomfo- 
drets flikar äro 5 och lansettlika. Blomkronan är 5de- 
lad och mest skarlakansröd: stundom blå, eller hvit. Stån- 
darne hafva glest strödda ledfulla hår, äro violetta med gula 
knappar. Märket är trubbigt och ojemt. Fröbuset är klot- 
rundt, och då det är moget, liksom rundt ikring tversföre 
afskurit (caps. circumscissa) med många kantiga frön. I 
våt och kall väderlek drager blomman sig tillsamman, 
men öppnar sig annars förmiddagen kl. 8 vid pass, och 
slutar bop sig strax efter middagen. Af blommans likhet 
--med ett hjul, kallas naturliga .Örtflocken, dit hon af vy. 
LINNE föres, pl:&e rotacece. 


På ansedda mäns uppgifter, skulle vi kunna fylla 
rummet med många till utseendet förträffliga rön i medi- 
cinskt afseende, rörande denna växt. Men efter all san- 
nolikhet har den i början ägt myndiga förespråkare, och 
derföre har det kändt såsom vanligt, att örten öfver sin 
förtjenst blifvit utskriken och berömd. — Färsk smakar 
den först lik kålväxter i allmänhet, men sedan något bäsk 
med ringa skärpa, hvaraf kan slutas, att den kanske har 
någon lösande och fördelande kraft. Utan att ingå i nå- 
gon granskning af Auktorernas berättelser om örtens nytta, 
hvilken endast genom riktiga ytterligare försök kan bestäm- 
mas, torde det tillåtas att anföra hvaremot den blifvit an- 


122. 
ANAGALLIS ARVENSIS. 


vänd. Man uppger isynnerhet mjeltsjuka, galenskap,' ögons 
plågor och rasande djurs bett, mot hvilka växten ingafs så- 
som pulver, antingen i infusion eller dekokt på densamma. 
Visst är emnedlertid att om den skall samlas till medicinskt 
behof, bör den tagas, ej under blomningen såsom man 
tillstyrker, utan förut, ty annars är den ännu kraftilösares 
Fåglar af Sparfslägtet äta gerna dess frön. 


Tab. — fig. a. förstorad pistill. — b. dylik ståndare. — 
ce. ett förstoradt hår af dem, som sitta på ståndarnes strän. 
&er, liksom ledfullt. — d. blomfoder. — e. fröhus, öppnadts 


a 


Akerignsd Ja | 


J.W. Palmstruch del. 


EV 


CHAEROPHYLLUM SYLVESTEEk. 


HunDbLoKaA. Hundkax. Hundkäxa. Spåkter. Hund- 
kummin. Fildkummil. På Finska: Koiranputki. 


Örtstjelken är långsefter strimmig och räfflad, 
med något liksom uppsvällda knä. 


Linn. Fl. Su. p. 93. Cl. 5. PENTANDRIA. 2:gyn. (Umbellatze.) Ejusd. 
Skånska Resa, s. 267. Lilj. Sv. Fl). s. 123. KI. 5. FEMMÄNNINGAR. (Pa- 
rasollblommor). K. Vett. Akad, Handl. 1742, Ss. 37. — 1747. S. 78. Roth. 
Hush. Mag. s. 484. — Murr. App. Med. T. i. p. 283. Pharm. Cicutarize 
Herba. 


3 är en allmän växt i trädgårdar, på åkerrenar, 
vid byar och hus, på bördig och god jord. Dess tapp- 
lika rot, som af Auktorerna kallas troligen rättast mång- 
årig, anses äfven att vara 2årig eller ock årig. Ortstjel- 
ken kan bli 1—2 alnar hög, är grenig, bladig, nedtill 
fint luden och liksom svullen nedanför de korta och ut- 
vidgade bladstjelkarnas fästen. Bladen kallas Sfaldigt penn- 
taggade (tripinnata), med spetsigt inskurna småblad. Pa- 
rasollställningarna sitta i toppen med hvita blommor och 
aflångt elliptiska, otydligt strekade, trinda, släta och hår- 
fria frö. Småsvepen (involucella) äro äggformiga, hinnak- 
tiga, 5bladiga, nedböjda och håriga i kanten. Juni och 
Juli månader är dess blomningstid i Sverige. 

För sin likhet, i synnerhet med Konieörten (Con. ma- 
cul.) och obehagliga lukt, har denna älven blifvit miss- 
tänkt, men inga kända försök hafva hiuillis bevisat dess 
skadlighet. Såsom foder bergas / Hundlokan och ätes af 
boskapen både färsk och torkad, kan” hända mindre ger- 
na, men dock utan att må illa deraf. Egentligen såsom 
färgväxt, får den här ett rum. Förrän blommorna hunnit slå 
ut, afplockas de med parasollställningen och torkas, samt bru- 
kas att dermed fästa gul färg på ylle. Godset betas först i 
alunvatten och kokas sedan med Hundloksblommorna, samt 
sköljes slutligen i kall lut; ju starkare lut man nyttjar, 
och ju oftare godset deri sköljes, desto vackrare blir fär- 
gen; men för hvar gång måste tagas ny lut. — I stort 
kan hela växten användas och ger äfven grön färg. — Med 
kalk i afkoket på växten betsas flera trädslag vackert gula. 

Tab: — fig. a. förstorad blomma, — b. frö i naturlig 
storlek. — c. rotblad. 


,. - bre MAT! Li Avv 
3 > C ww a '; Fi Åt STR ML 
Ar - 4 - 
rs VE r . = Hå 1 P 
M EC ; - a A N 
SA | ä 
ME "2e i KY. - 
6. ja på 


| a 


I 
a slanten er 
H 
ie 
Å + 
; lå AR vg NK r 
Å få. RR All SK FE (0 
4) HÄRA dd. v rv a 
' ml MN 1 
SA! seg Åk [ES ÖR FRIES 
fa YPLNEUTI ir i 
3 PIG 
vd 
44 110 
RARE) 
- 
K år pek il FR i ib) OM 
;£ SVALAN Peg T AKI 
é pen é i i Re SANNE 
X fä d er ig Til nd JAKE, I 
berl hå jer kb fr 4 0 VARSE KRAV NAD 
F Sy POR GR Mag NN Mg öva ” fal FÖRR 
ä en jä Tar Uv | VA pi 4 Hu i; ' SAD SAT Ac Ne i 
' É MM | / f kak HE 
Fo FERLvA ETEN 
i tr VAR AE a 
i + i k ku wI 
4” : . Å ENE 
- & få AL 
i K sla JIA 
; ; É (0 r Ad 
- ; ) LL 
Kn i TE 
q y J 
: - é LA 
Y 4 VY 


LES FET 


- 


jat ödets KICa SR uk 
” (IREN ACK Em 


NV 


Å wW | 


i 


3 ork ull 4 on 


| dl (GL 


FA 
I-WP del. 


125. 
BOLETUS IGNIARIUS. 


FnösK-TICKA. På! Finska: Taula-k ääpiäs 
Koirankuono. 


Har ingen Svampfot, liknar en kudde eller 
dyna, är slät, fast med något vågig yta, och 
har inunder fina pipiga perpendikulära hål. 


Linn. Fl. Su. p- 454. Cl. 24. CRyYPTOGAM. Fungi.; Lilj. Sv. Fl. && 
252. Kl. 16. LÖNNGIFTE. Svampar. JMurr, App: Med. T. 5. p. 56 
Pharm. Azar. querp. 1, Ag. chirurgor. 


ME 


P; åtskilliga slags trädstammar, förnämligast och kanske 
endast då de af röta äro angripna, växer Fnösktickan nog 
allmän, men har hvarken fot, såsom en del andra svam- 
par, ej heller rot, Den träffas på åtskilliga trädslag, men 
mest på Bok och Björk och sitter på sjelfva stammen, eller 
på stubbar, som stå qvar efter fällda träd, samt tränger ofta 
teml. djupt in genom barken i vedaktiga fibrösa delen af trä- 
det; den varar flera år och kan växa till storlek af nära 5 alns 
diameter. Färgen är på gamla ofvanpå gr åbrun med 
mörkare eller ljusare bälten, och inunder hvitgrå. De unga 
äro nästan klotformiga och utan tydliga pipor i undra ytary 
Svampen liknar en hästhof, emedan den är rundad i form 
af en halfcirkel och fästad vid trädet med sin raka sida, 
hvilken är tjockast. Hvart år visar sig nya tillväxten, som 
sker nedåt, liksom med ett nytt lager, inunder, hvarvid 
det understa alltid är bredast och utgör på rundade 
kanten den tunnaste delen af svampen. Den omgifves 
på sin öfra sida med en hård barklik skorpa, under 
hvilken ett mjukt svampaktigt väsende ligger, och un- 
derst finnes ett lager af rätt uppstående pipor, hvilka i 
ickans jemna yta öppna sig och ha der ingen bark. Des- 
Sa pipiga häl utgöra kännemårket för Pipsvamparna till 
skillnad från dem, som ha skifvor, ådror, piggar, nätfor- 
mig yta o. s. v. Inom piporha, fredade för regn: genom 
sitt läge, förvaras fröen, likasom emellan lamellerna hos 


skifsvamparna (N:o 28. 108.). 


Om varmt vatten slås på färska svampen svartnar det 
ej af tillblandad jernvitriol, och visar således intet spår 
på sammandragande ämne. För lång tid tillbaka har den- 
Ba svamp nyttjats emot blodflöden och till sådant bes 


F 1965, 


BOLETUS 1GNIARIUS. 


hof frånskiljes det hårda och pipipa, men det svampakti- 
ga, som är öfrigt, torkas, bultas och göres mjukt: en bit 
deraf, något större än det blödande såret, lägges derpå med 
luddiga sidan inåt, och sedan ett något större stycke deröf- 
ver; slutligen göres ölver alltsamman ett stadigt förband, 
med kornpresser och binda. På detta sätt bar den hämmat 
blodflöden till och med ur pulsådror vid åtskilliga kirurgiska 
operationer; dock bör efterses att pulsådern ligger emot ett 
fast och stadigt ben, så att tryckningen på ådern må kun- 
na ske emot detsamma; ty i annat fall är medlet ic e 
säkert, och således då pulsådror, som ligga bland mju- 
ka delar, blifvit skadade, icke synnerligen att påräkna. 
Det verkar medelst sin mjukhet och jemna tryckning, lika- 
som linneskaf, grått papper och dylikt. Den så kallade 
fönstersvampen ( Spong. oflic. ), sväller sedan den blifyit 
lagd på det blödande såret och trycker samt tilltäpper 
såmedelst kärlets öppning. Emot stark näsblod, pläga 
bitar af fnösktickan instoppas med fördel i näsborrarne. 
Lapparne nyttja den, liksom Kinesarne sin Moxa, att i 
små bitar afbränna på huden, der värken, i synner- 
het den af reumatisk orsak, kännes. Man har sett Mun- 
lås eller krampdrag i nedra käken ( Thrismos max.) 
åtkilliga gånger hos samma patient, häfven genom en 
eller Hera fnöskbitars afbrännande på sidan af halsen, 
nära käkens fäste. — Att den med stål och flintsten 
nyttjas att slå eld uti, är allmänt bekant. Dertill väl- 
jes det mjukaste, som kokas i lut, sköljes, torkas och 
bultas väl; detta kokas sedan å nyo i salpeterupplösning, 
torkas och göres mjukt. Vill man slutligen svärta det med 
finmalet krut, som gnides in i torra fnösket, blir det än 
mera eldfängdt; det brinner likväl, i vanlig luft, icke 
med låga, utan endast glödgande. 

Tab. fig. a. en nyss utväxt fnöskticka. — b. en liten 
bit af svampens understa lager, föreställande piporna, 
sedda genom förstoringsglas. 


Ahkerland fe. 


J.W.Palmsbruch del. 


126.. 


126. 
POA ANNUA. 


HvitrGrRÖ, Å rigt ängsgråäs. 

Stråen äro mest upprätta, hoptryckta och vid 
roten greniga. Blomvippan med rästan vin- 
kelrätt utgående grenar, äggformiga småax 
och åtskilda, frisittande, 5ådriga småblomster. 


Linn. Fl. Su. p. 28. Cl. 3. TriAnDR. 2:gyn. Lilj, Sv. FL s. 45: KI. 
3, TREMÄNNINGAR. 2:quinn. Berg. Tal om Sv. Angskötseln. s. 67. 


Tjaa de 4 arter (N:o 30. 88. 102. 107) af Grö- slägtet, 
hvilka redan fått en plats i detta verk, finnes vid N:o 102 
slägtkarakteren till en del upptagen. Det kan här tilläg- 
gas att båda blomfoderskalen äro mångblommiga och små- 
axen vid basen rundade. — Ifrån dess mångtrådiga åriga rot, 
uppskjuta många något nedliggande strå, som vid lederna 
slå nya rötter, ej långt från de gamla: Bladen äro sma- 
la, jemnbreda, platta, här och der på tveren krusiga, 
slankiga, och i kanten sträfva. Blomvippans grenar utgå 
mest 2 och 2 åt sidorna; småaxen äro släta, gröna: och kvi- 
ta. Blomfoderskalen äro olika stora, kölformiga och spet- 
siga. Småblomstren sitta åtskilda, äro något trubbiga, 
hinvaktiga i kanten och icke med hår fästade vid hvarann 
och således frisittande (liberi). Den blommar nästan hela 
året, stundom under snön, växer allmän, i synnerhet vid 
byar, hus och på ängar, samt är i trädgårdar ett förtretligt 
ogräs. — I fjälltrakter skall den ur blomhvippan skjuta 
skott, liksom till nya stånd (vivipara), i likbet med Fårsvin- 
geln (N:o 78). 

Såsom foderslag med årig rot är detta gräs, för de 
med konst tillredda ängar, icke synnerligen att rekommen- 
dera, och då dertill kommer att gräset är lågväxt och fyl- 
ler icke stort i ladan, skulle det snart synas som det ej 
förtjente mycket afseende. Likväl skall det vara för kor 
ovanligt mjölkökande och gilva smöret förträfflig god smak. 
Det bästa smör, som fås i London, kommer ifrån öfra de- 
len af Suffolk, hvarest detta gräs växer i ymnighet, och 
täcker der betesfälten öfverallt, hvarföre det också kallas 
Saftolk grass. Hr. STILLINGFLEET ökar denna anmärk- 
ning med ännu en annan, att som gräset ej är ömtåligt 
och lider ej, utan frodas bättre omdet trampas, så kan tilldess 
ymnigare växt bidraga, att lindrigt låta med en vält nedtrycka 
det i börjau af sommarn eller våren. Dess egenskap att ifrån 
stråen slå nya rötter i jorden, kan vara orsaken att det 
växer frodigare sedan det blifvit nedtryckt. 

Tab. — fig. a. Pistiller, ståndare och hårvingshus för- 
storade. — b. ett af små-axen, med sina blomster, sedt 
genom förstoringsglas. 


VI Jaa PST ET Å 
vä - a 
LJ MN &”T 
| Lå $ 
- Å é j Sy - 
FE Fe 
- d är NH NE Ö 
= ; ; 7 4 Fe Y 
; "5 LAM ST NA f L 
é + - 
- Ru - Få VR JA - 
LUGG OR NET bu irksrvsdt 


ha I 
-$ 


iv 2 Dyg FYR Livet y för EDLA + vg 


får i N a CE 
Nå IE Brr 3 EVO LAN FE UNNA eb båg 
Ä 3 4 N . NINO 
pb | + 5 « Ed v 
, va ww ETUILEET er LR 34 Å i q 
Bl Lärt psi | a d - 
vd Atol mn UK (DS ORT SET SEN 
$ Lå . = 
i ver 7 4 z 
an 0 > FEL ap FEL ET 
' & DJ l 4” 
2? ar röd t 
, i j Had Ad ? 
FÅ 4 MLILGR | FÅR 
i STLGTERA [KART 
1å NL LER. vgl i 
"+ - FI GREN EET | 
- i rag 4! 3) 
> Ej 18 Fe i 4 tl | 
ER p | N 
lif; Så" Jå 
' 
 LIOET Alf 1 "17 118 
rt |) Sia - j 4 14 
tu H 4 3 ; TRTLAT 
ns 
ulyid ar UT CET TAG LER GT DA SIDA 
TS | É 
-" . i C 
LIVE Kam BUT ka 
(g ” 
|| SM vå i je ' i ki 
HAR an byst eÄSALAN lags RAD Tid BIVAIET AE 
e ; v Ibn + kl 
3 i b 
4 / ' - 
tid TO vän 0 Ian VISTE AES SME 
SFR PIL AK, UTEN vi Född vg LG SEMIN SUK q 
MT i I iv j ” I bi fa IA LäKäL gu 8 sp 
NE ' Ch Å ' CMA Fake. 
| 1 H 5 Ad CT . 
, i ( IT 
: | i Fas Ad NA 
1 
sJylk ya Född krtnd, KAY RIE 
TN å a 
ad ny i”: nd Å Å tiv 
je GT | j Ai (FÅ q SALVA 
|| räv HUNT Ga ha on FRA VINER ENT a 
så be ji i HH LA nd 
YTA ww nn bå j 4 INA Th | 
j Li Friad LESED se j 
"foda i TLS PA pv fi . IA TOR eg 3 
vx ' 
, ' uu Aa 
JE TEN FORD H'! RKA AYTLIRA Je Lin ING 
Li j 1 
| ETT ETT RRN ROR TLA ÄN KON 
Fp 4 Öv 


Bh a I vå BSAT LUMA KOMA mM NR 


De 


AG AND SM 


SN NIA SEN 1 
SON | 


rMHEP: dd | EK 


127. 
VERONICA BECCABUNGA. 


BäcKBUNGA. Källportlak. 


Örtstjelken är krypande. Bladen aflångt ägg- 
runda, platta, saftfulla, släta och glänsande, 
Blommorna sitta i spirlik klase (corymboso- 


racemos2e). 


Linn. Fl. Su. p. 5. Cl. 2. DtAnDR. 1:gyn. Lilj, Sv. Fl. s. 9. Kl a, 
TVvÅMÄNNINGAR. I:qQvinn. Murr. App: Med. T. 2. p. 208. Pharim 


Beccab:x Herba. 


—— 


Blge är en vattenväxt med mångårig rot, allmän 


i små ränmnilar, i synnerhet i källvatten, som antingen all- 
deles icke eller svårligen om vintern fryser. Blomningsti- 
den är i Juni eller Juli. Stjelkarne äro trinda, och ligga 
i vattnet. Bladen ha korta bladstjelkar, äro trubbiga, mer 
och mindre tydligt sågtandade, mörkgröna och något kött- 
aktiga eller saftiga. Blomklasarnas (racemi) stjelkar utgå 
parvis, midtemot hvarann från bladfästen. Blomskärmarne 
äro smala, lansettlika och kortare än de små blomstjelkar- 
ne. Blomfodrets flikar äro spetsiga. Fröhusen sitta mest 
2 och 2 tillsamman. — Ibland de konstiga Ortklasserna 
är Tvåmänmngarnas, icke talrik; men slägtet till hvilken 
denna räknas, har många arter, som alla hafva 4klufven, 
platt (rotata) blomkrona, hvars nedersta flik af de 4, är 
smalare än de öfriga; och fröhuset, som har 2 rum, sit- 
ter ölver blommans fäste. — v. LInsE kallade naturliga 
Örtflocken, till hvilken Bäckbungan och de öfriga Veronik- 
arterna räknas, pl:e&e Personate, af den likhet han trodde 
sig linna emellan blommans utseende och en mask eller 
mennisko-ansigte. 


Färska örten smakar vattenaktig, något bäsk, men 
knappt sammandragande, och blandas derföre vårtiden 
bland andra tjenliga växter till sallat. Äfven kan den före- 
nas med verksammare skörbjuggsörter, såsom med Kokle- 
ari (N:o 87) och andra dylika, samt i sådant afseende för- 
täras. För öfrigt är intet synnerligt märkligt att i medi- 
cinskt afseende anföra om denna växt. — Som den träffas 
grön i källor, äfven under snön, kan den vintertiden häm- 
tas och brukas till sallat. — Mest alla hemtamda krea- 
tur äta den, utom fåren, och som det är en vattenväxt, 
skulle den ej heller för dem, som så lätt få flera slags 
vattensot, vara nyttig. 


Tab. — fig. a. Pistill och fruktämne. — b. en blom- 


ma. — c. blomfoder. — d. fröhus och e frön; allt för- 
storadt. 


we 
4 
[) 
- re 
me 
oo 
— 
- 


> - 


sil ÄN CA K | : ' kl Mn PR 4 | 
6 CV M N de 
Sud E så up sas al TV EDE i VF 
EL ND cc NNRdSR MAO Meat da 


| Tina old SR tba tål 
| eva mä bran "leta Vän) ( sl 
slit, 18 osa AUT » Atle ner ERE 


VAS 


7 RURA TT då ANG 
No aa, TY 


SEAT atlve, UL 2 veg äter bömsvgrbed sg YA ät 


IR TR EU EDR Gr EMDR Feer & SOM 7 
så d TO) 0 å | N 

3 TES Ej störd & if ARTE REG Her Läser te 2 TA la a 
Lä ie ” r 

Får tb bat jelbin I äl Fedv år AR 


hi dn 1" GR Tv leg MAD Are SÄ MM Vd ; sa 
ry ll. tå p AR 
| åå låR Ål Vä - Ti SER ' i 
ABF TEORDE (BRUNIUS) Fra Tkr Frege 
0 TSE FOTA sandy Ae Korg Ne så ibolgag 
Bilia enl pr Fdblkön OM Ac bit säd RE a 


ae Alivid Hultin beagg NI sol åra så 
etta vad: Aöaoar 0 SFR. NE DV | 


Pig dö if Ne an rada Hot. TBG ul tär. (8 
sti FAL ” öjt Kate AD. ÄN FEMTE 
Fr ide gå Re 2 RDS i Å 
. Fig Yar É Rane E SN | 


; ISt0 lo na RN 


Yh ' 4 q 
10 nn 


fntå dend: ORT é da 9 
mbt söt LB Ht 
strå fö AN i ÅR Höliar, be 4 
Bia byst ref IGEN vinteds pia Se 
AA snar JänNhia ; ig IA ; Hi 
2 thin I NR aka örn FE FA 
rit ob någ ARN er. 0: SROM 
| mad nsbirmnmv ad vd ÖR KS 
ETT Alms pla "Aa be År i Mn 
I IA RITESLNM ÄB BOD NOR Dr HEM an | 
"An å é sö hn Bila na mor HE 5) År mål LÅ ; 
Nad avg kt 


p! taold fa i 2 da fack Igiäk. - 20 
vift s0n mo nål bo NON 


Hg 
ja vå 'd I > 
fe NN gr 
4 AR Vär Ny 
[ö UJ 1 '- LJ Ii 
i Å v 
' JA la ld d 
4 i 
” 
> 
” 
« t 
Å i 
Lå 
. ” w 
» 
y 
, J b i 
Une ä a I 
u - vo Fa 
» ; 5 Al 
/ 


ye 


e NN 


ÅRA 


CV. 


128. 
BETULA AinNnus. 
Ar. Alle. Alder. Ullra. På Finska: Lappå. 
På Lappska: Leipe. 
Löfven äro nästan runda, något trubbiga emot 
ändan och i kanten naggade. Blomhängens 


stjelkar äro greniga. 


Linn. Flora Sv. p. 336. Cl. ar. Monozcia 4:andr.  Lilj. Sv. ELyS: 
290. Kl. 13. SAmKurLLE med åtskilda han- och honblom. på samma träd 
(Diclinia). K. Vett. Ak. Handl. 1742. 8. 28. 1745 s. 246. 1747, $. 134. Murr. 
App. Med. T. 1. p. 72. Kalm Disp. om Cajaneb. Län s. 33. Linderh. 
prakt. hand-Lexic. &c. s. 13: Pharm. Alni Folia. 


Alaa växer helst på sidländ jordmån, men äfven på 
torrare ställen; är skild ifrån Arren (Bet. incana), som har 
spetsigare, ljusgrå och klibbiga löf. Alens kända artförän- 
dringaräro: en lågstammig med löf som likna både Oxelns 
(N:o 48) och Alens; en annan med nästan penntaggade, spet- 
siga och mycket klibbiga löf, som likna Eklöf (N:o 73). Dess 
blomhängen äro för han- och honblomster, likasom Björ- 
kens (N:o 80), åtskilda. Alen blommari Apr. ell. Maj, fast? 
än dess han- och honhängen synas redan hösten för- 
ut. Hannarnas hängen bestå liksom af många skilda små 
blomklasar (fig. a.), af hvilka hvardera har ett gemensamt 
blomfoderfjäll, som innesluter 3 blomster: dessa bestå af 
3 små fjäll, 4 ståndare, lika många blomblad (fig. b.), dock 
äger medlersta blomstret blott 2 fjäll, 3 ståndare och 3 
biombiad. Hanknapparne äro enkla. Honhängen utgöra, då 
de äro mogna, riktiga kottar, som under blomningen in- 
om hvart stort fjäll, hysa 2 fruktämnen, hvardera med 2 
pistiller och 2 små fjäll (fig. c.). I stället för det tunna släta 
fjället (fig. c.), får mogna kotten, liksom Tallen (N:o 91), 
ett helt och hållit förändradt (hg. e.), och frukten blir en 
liten nöt med kärna (fig, f. och g.), som mognar i Sept. 
ell. Okt. Således är Alen i anseende till blommorna skild 
ifrån Björken, genom enkla hanknappar, nötfrukt och qvar- 
sittande kottar, hvarföre den som behagar, skulle deraf 
kunna göra ett eget slägte. 

Holfråd. Murray berömmer mycket Alöf till om- 
slag, att dermed fördriltva mjölken hos mödrar, som 
ej vilja ge di. De sönderskurna löfven värmas på en 
tallrik och påläggas ljumma; i början kan litet körvel 
tillblandas. Det berättas att de skola gagna mot inflam- 
merade bulnader och frätsår, om de bultas och läggas på 
sjuka stället. Finnarne pläga tugga Albark och litet Videbark, 
samt blanda detta med rågmjöl till omslag mot Rosen; och 
Lapparne sägas tvätta barnen i Albarksdekokt, då de be- 
sväras af klåda i huden. — Barken hyser mycket samman- 
dragande ämne. Kokad med jernvitriol och bresilja svär- 
tar den skinn, och med jernhaltig gyttja ell kärrjord , y!- 


120. 


BETULA ALNUS. 


legods. Somlige blanda i Albarksdekokten något af den jern- 
blandade sand (slipgår), som vid äggjerns slipning samlag i 
slip-hoen, då blandningen kokad svärtar både ylle och linne. 
Utan tillsats af jern fås brun färg, som blir mörkare om 
godset mellanåt upptages och torkas, samt flera gånger blö- 
tes i den omkokade barkdekokten. Fisknät kokas ock i 
dekokt på barken. Med tuggad Albark färgas träd och lä- 
der brunt. Hårda trädslag få ebenholz-svärta om de först 
kokas Hera gånger i barkdekokten och torkas mellanåt, 
sedan tillsättes litet jernvitriol (grön vitriol) och trädet ko- 
kas dermed vid pass 1 timme; slutligen lemnas det att lång- 
samt torka, arbetas, poleras och öfverstrykes med något 
fett , olja eller fernissa; är trädet förut betsadt med sked- 
vatten blir det svartare. Barken nyttjas äfven att svärta hat- 
tar, och Boktryckarsvärta kan äfven deraf tillredas. — Löf- 
ven ges åt får, att förekomma vattensot; de samlas i slu- 
tet af Juli, och brytas då eller helst strykas af grenarna. 
Blandade med agnar och mäsk, tjena de till föda åt svin. 
At kräftor, som hållas lefvande i sumpar, ges äfven Aliöf. 
Strödda på golfvet i rum der loppor finnas, fastna dessa på 
de klibbiga löfven och kunna således fördritvas. Till läder- 
beredning skola så väl löfven som barken kunna använ- 
das. — Keden är mjuk, lätt och vacker, men skör; spric- 
ker ogerna under torkning och är till bränsle näst björken i 
godhet; ger stark värme, god aska, och kol, som tjena till 
krutberedning. Under vatten och fredadt för luftens åtkomst, 
är Alträdet ganska varaktigt. Husen i Venedig och Raven- 
na äro till största delen byggda på Alpålar. Snickare och 
svarfvare nyttja mycket Al. Alpinnar lagde om sommaren 
i dricka, bibehålla det länge friskt och osurt; och om de 
stickas i färskt smör, skall det icke lätt härskna. Unga Alröt- 
ter, i stället för kork, tjena till buteljproppar. Med friska 
Alqvistar som läggas bland kålplantor, fördrilvas jordlop- 
por. — Hjerpar och småfåglar äta Alfrö. Så kallad Alknopp 
eller kottarne, kunna i stället för galläplen brukas till svart 
bläck. — Trädet hindrar ej gräsväxten, bibehåller stränder- 
na vid rinnande vatten, men vid fiskdammar anses min- 


dre tjenligt. Så kallade Alkärr hysa nästan alltid god och ull. odling tjen- 
lig jord. Det växer ej långsamt, och hinner till 40 alnars höjd och 3 qvar- 


ters diameter. Till bäckar och. alléer passar det rätt väl. — Sås bäst 
med qvistar, hvarpå finnas mogna honkottar; dessa läggas om hösten i 


fåror, som uppköras i tjenlig jordmån. Inom ett år uppkomma fröen. 
Om ett tjenligt land delas i 7 lika delar och en del sås hvart år, så kan 
den först sådda delen huggas, när den sista är sådd, och den sista när 
den första å nyo af de qvarlemnade rötterna tillvuxit. Med rotteiningar 
fortplantas Alen hastigare, och äfven med störar, som planteras tidigt om 
våren, innan knopparne utspricka. 


Tab. — fig. a. en hanblomklase med 3 blomster. — b. ett enskilt 
hanblomster med 4 ståndare. — c. honfjäll med 2 honor; något förstora- 
de. — d. en hona, mycket förstorad. — e. ett moget honfjäll i naturlig 
storlek, — f. frukten, söm är en nöt. — g. kärnan , båda förstorade. 


ne 


IWP del 


120. 
TRTFÖLIUVUM HYBRID UM. 


Oärta KLörfveR. ÄÅlsike- Väpling eller -Klöfver. 

Örtstjelken växer nästan rätt upp. Bladen äro 
3delade, småbladen äggrunda, spetsiga och 
fint sågtandade. Blommorna utgöra liksom 
ett klot. Fröhusen hysa hvardera 4 frö. 


Finn. Fl. Su. p.258. Ck 17. DrADELPH. f0:andr. Lilj. Sv. Fl.'s. 389: 
Kl. 14. TvåRUILE med ärtbaljor. K. Patr. Sällsk: Hush. Jurn. 1780: s 
II. 1782. Apr. s. 360. Jörlin om höslag. 8:0 1783. Bergii Tal om Sv. 
Ängsköts. SNI 


| 2 RNA mycket berömda foderslag växer på mångårig, 
temligen tjock och inunder trådig rot, som varar 6 — 7 
år och trifves bäst i svartmylla lr bördig lera; är all- 
mänt i Upland, kring Stockholm, i Röslasens vid Åbo o. 
fl. ställ. ; finnes Folin vid diken och på åkerrenar; har 
i Juli eller Avgusti ljusröda eller hvitaktiga blommor. 
Ortstjelken är vid roten nedliggande , men växer sedan rak 
till i alns höjd och stundom deröfver: den är fårad, gre- 
nig och bladrik. Bladskärmarne, som sitta vid bladstjelkar- 
nas utgång, äro lansettlika och spetsiga. Blomstjelkarne äro 
långa och hafva blommorna fästade vid ändan i parasoll- 
ställning, utgörande ett klotformigt blomhufvud; dessa sit- 
ta temligen rätt opp till dess de äro mogna, då de böja 
sig nedåt, blifva bruna, och äro qvarsittande. Blomfästet 
är ägglormigt och något urhålkadt; hårlika fjällen (palece) 
äro smala och spetsiga. De små ärtbaljorna hysa mest 4 
små frö, som i Oktob. eller Sept. äro mogna och då blå- 
aktiga eller olivegröna; de gula äro ej fullmogna. Den 
allmänna röda klöfvern (Trifol. pratense ) har ensama frö 
i ärtbaljorna, och är således lätt skild från denna, som har 4. 


Oäkta klöfvern ätes begärligt af boskapen, och som 
dess rot varar längre än den till odling allmänt brukliga 
röda klöfvern och är högre till växten samt bladrik, så 
förtjenar den visserligen vid ängsodling mycken uppmärk- 
samhet. Likväl lär det vara rådligast, att, i anseende till 
klöfverarternas hettande egenskap, gifva denna foderväxt 
åt boskapen blandad med halm. I Flandern läggas vid in- 
bergningen klöfver och halm hvarftals på höskullen, hvar- 
af händer att boskapen äter båda slagen nästan lika gerna, 


120; 
TRIFOLIUM. HYBRIDUM. 


ty klöfvern meddelar halmen sin angenäma lukt, och det 
starkt födande eller så kallade feta fodret bekommer Krea- 
turen då ej illa. Man brukar att så fröen om våren med 
korn, hafre eller knylhafre (N:o 48); säden sås och ned- 
harfvas först, och sedermera klöfverfröet. Knylhafran som 
har mångårig rot och temmeligen styfva strå, hvilka kun- 
na stöda de späda och veka klöfverstjelkarne, torde vara 
bäst till blandning. En månads tid efter sådden är det 
gemenligen uppe ur jorden, men blommar ej och kan ej 
skördas första året; derföre bergas då knylhafran eller de 
tillblandade sädesslagen. Man undviker att så oäkta klöf- 
ver på torr, sandig, högländ mark och i skugga eller på 
alltför lågländta ställen. — Frösamlingen sker lättast, om det 
mogna och afskurna klöfvergräset varsamt införes och 
torkas på en loge eller tätt golf, då fröen med de torra 
fröhusen affalla och kunna lindrigt tröskas. Gräset skakas 
och frånskiljes : det qvarblifna slås genom ett groft såll, 
rensas någorlunda och kan nyttjas som sådant att sås, och 
åtgår en kappe till ett kappland. — Den sådda åkern fre- 
das för kreatur, och ger året efter första sådden skörd; 
men på 3:dje året är det i sin fulla styrka, och har i Skå- 
ne hunnit till 3 — 10 qvarters höjd. Det lider, likasom rö- 
da klöfvern, af för stark) torka, men sår och förökar sig 
der det en gång är infördt, lättare än röd klöfver. 


Tab. — fig. a. en öppnad blomma förstorad. — Db. 
blomfodret förstoradt. — c. en blomma i naturligt skick, 
förstorad. — d. fröhus. — e. frö i naturlig storlek. — fi. 


ett förstoradt fröhus eller ärtbalja. 


AM GREN NA a 


130. 
EPILOBIUM ANnGcUusTIFOLIUM. 


MsörxKöRrTt. Råmjölksgräs. Himmelsgräs. På Finska: 
Jesuxen- Kukka. 
Bladen sitta spridda, äro smala, lansettlika och 
ådriga. Blombladen äro olikformiga, och Stån- 
darne lutande. 


Linn. Fl Sv. p. 125. Cl 8. ÖCTANDR 1:gyn. Lilj. Sv. Fl. s. 154, 
Kl. 7. TIOMÄNNINGAR. I:qVinn. Sepp. &. Kops. Fl. Bat. 


I synnerhet i Norrlands skogar och Lappmarken på tor- 
ra högländta och sandiga ställen, växer Mjölkörten allmän; 
den Annes äfven i andra Rikets landsorter. Roten är mång- 
årig och krypande. De trinda örtstjelkarne äro upptill gre- 
niga , och bli ofta 12 aln höga. Bladen äro nästan utan 
stjelkar, spetsiga, i kanten något ojemna och vågiga, in- 
under nästan isgrå. Blomklasarne sitta i toppen eller mot 
slutet af grenarne och dana en blomspira. Blommorna sit- 
ta skiftevis , hafva stjelkar och röda blomfoder, samt vac- 
kra ljusröda, stundom hvita blomblad. Ståndarknapparne 
äro röda, med blått frömjöl. Blomningstiden är i Juli el- 
ler Augusti. 

Mjölkörten anses som ett ogräs och låter svårligen 
ntrota sig; den inflyttas dock för sina vackra blommors skull 
i trädgårdar. Atskilliga fördelar kunna dragas af den- 
na växt. Dess första rotskott om våren, äro hvita, tem- 
meligen tjocka och kunna ätas såsom Sparris; de afskä- 
ras under jordytan liksom sparris-skotten, och tillagas på 
samma sätt; älven torde bröd af dem kunna beredas. Om 
fröhusen äro fullt mogna (ty då spritta de fjäderspänstiga 
skalen vid minsta tryckning sönder), och förvaras tills de 
blifvit torra, så kan fjunet, fästadt vid de små fröen, nyt- 
tjas till stoppning i stället för bomull: och garn till ljusve- 
kar eller dylika behof kan spinnas deraf. Af fröen skall 
ock genom pressning kunna vinnas en olja; och enligt 
Dambourney's uppgift skall växten gifva en rödbrun färg. 
Flere arter af hemtamda Boskapen, såsom får och getter, 
äta gerna mjölkörten, och skall den hos kor i synnerhet 
vara mjölkökande, hvaraf den förmodligen fått sitt namn. 
Man har förr nekat att hästar äta den, men Gunners er- 
farenhet bestrider detta; han föreslår ock växten till 
odling på ängarne, dock med föga skäl. Att björnen äter 
mjölkörten, har v. LINNE anmärkt. 

Tab. fig. a. ett fröhus, hvars spänstiga skal öppnat 
sig, så att fröen och fjunet synas. — ob. ett frö med sitt 
fjun (pappus); båda i naturlig storlek, 


fn 


AN arvnöigggg Mi UTA 


29 i Kon tl 


S la” STIG CT, MOT et UTE RÖRS TE GA 
4 3 i I i] 4 LED 
bu La Al a 4 NV NSD TN AT 
i M Vi 
É, [ - Lv 
5) bs | 
« ' NN » 
ve Su < Å - 


2 SKA fd Ava Ang Me WS ' 2 


Wist sak 


RER 
BENA få 2 

4 SIIRSEA | 

& 20 MIT EG 

ANKA KRT 

TING VSSRE Li så 


dd bs 
av För Lo syr a fy 


Siniåja NL 
I 

My 

ä 


id 0 IV rr NET FSE YC 
0 ae OR LK ey NES Ne 


BAS (RN SY YLE åjlel. SE kr 


ek Ls pe 29 på 


sy 
15 


1ug 0 JE Kr 
ENN MÅ SN Lo 

URL ara RÖ a 
” VA IATIUTE HSK 


d FS i 
Nona (SVE UM AK 
AL let IenbTa 
stal Ar 


I 4 va 
+) Inv åke bag Hu ait NR 
Lar ät gall uu ar FER M ALS i > 
(LEN AR mä. Ng aneN fv. Se Hl åa 
uM ipn nal öl OMAR ww) AGN ) 
(ON MEET Ne de ir N ad vär bn HSN: 
AN LL NY [0 st eka AE IM Ha NN Wie int 
MSTETED 1 ; I 0 oh SILL va Jak VA i 
ledda ab sån ort AN At "+ 
byn , ch VG ik äv | [ (CNG 7 FEL: 
rM IK LO ee JR AY AN: br Bu Käg AR rd 
Lärnanng Hå Hege, MO nqvstånkts Wbsfön 
RAJ IGS Vä kål iand ör NR Hee Lind FRAN 
sktenpin fö YE Mm Abe mb NI4AA OM 
TUE ses INS HR vare Jå 
16 alb "Wyci ABC, [AL MINER SV ON 
ja dr sl nå JR sty cf In GIL ran 
RA Mi Wu j 4 nå 
Inderstsö, I gr Mulvtidt PD ET AM 
Hin bunden OL ND mA TAIADNIA EI 


e Åt Proja Väsen å NR 


s 


mye gel 
[i | LI 
i 
4 ; Bh 


"a I Ta 
Br ANNO - 


fa oh Me 
SÅ > Na 
Al 
» 6 | 


N 


ÅA 


ÅS 
40 


SS AR 
Fö 


T3L. 


ASPLENIUM TRICHOMANES. 


TRIKOMAN. Berglånke. Mjältört.; Bergspring. 
Stambladen äro parbladiga; småbladen nästan 
runda och i kanten naggade. 


Linn. Fl). Su. p. 372. Cl. 24. CrRyYPTOGAM. Filices. ilj: SyJsElT Si 
389. Kl. 16. LÖNNGIFTE. Ormbunk. Murr. App- Med. ET Ra AGE 


Fischerstr. Ekon. Dikt. 1. 246. Pharm. Adianthi rubri Herb a. 


NE hvart slags jordmån och belägenhet fick likasom 
anvisning på sina egna växter, så tilldelades denna åt 
bergsrelvor , remnor och sprickor, der regnvatten framsilas. 
Roten är mångårig, och växten icke sällsynt. Dess slägt- 
kännemärke är att ha fröredningen på småbladens uadra 
sida (disk), fästad i linier, som gå sinsemellan nästan pa- 
ralelt, dock något snedt uppåt och utåt ifrån bladets med- 
lersta nerv. Dessa fröredningslinier äro täckta med en 
hinna, som öppnar sig inåt (se fig. a). Hos ett annat slägte 
(Coenopteri) öppnar den sig utåt. Denna till ormbunksfloc- 
ken hörande växt hinner sällan ölver ett qvarters längd; stjel- 
ken eller stammen, vid hvilken småbladen fästas, är brun 
eller svart, slät och glänsande. 

Sedan man hunnit i Läkarekonsten att göra sig fri 
från den förmodan, att ju besynnerligare, eller ju mera 
afvikande från växters allmänna utseende, en ört vore, 
ju mera oväntad måste dess verkan som botmedel blifva: 
så har denna och många andra blifvit ur apoteken ut- 
mönstrade.j Den har en sötaktig sträf smak, och röjer til- 
lika något slemaktigt. Fordom brukades den i heshet el- 
ler hosta af samladt slem, liksom Adianthum capillus Ve- 
neris, och skulle kan hända i dess ställe kunna nyttjas. 
Ehuru öfverHödig den lär vara, finnes den likväl bibe- 
hållen i åtskilliga Apoteksböcker (Ph. Edinb. a:o 1783. 
Pp. 63. Ph. Lond. Spec. 2. Pp. 15). 


Tab. — fig. a. ett småblad med frörednings-linier; 
förstoradt. — b. en frökapsel, mycket förstorad. 


Jag Ny 8 Ya Fertogk; AN 


s i Ch 
Rey - Dj i - SA n ER Vd 


Fy sj eo RN. «00-056 OMR 
Nere 0 Nu sallå ogibatding. ERT SÖRÅNA 
man tre ål HR 1 


Var 
GÅ 


1 


KTBID Fulobeldi PP Åt åssdl sö 
"i Nag dlänn Vrugtl åaj Pr RT 


förd atobu te Hål MR är file HD Er ARE SIGON AN, 
0 an 4 


nt - Ka 


(SAT NG [ a sn Madre ha fån 


HUR NRA 
LTS Iller bal Bas Ive | 
535 ljör ikoven ÄRA ER tll 

kh MJ ida - ha TÅ IX MÅ sol ur Wen y 


+ LJ "i ä 
27 ONES tg INR SA MN 


I Md UU 
1 FARA: N 


j 
fo Lil Lå UGN SN vv W DM sill all 


FAL TRLUS KG TOT NE N CNN IIgh ud 


14 Vi 
= i KÖ KPA TON b kh PEN 
FM Tv | 
t hv ra Wrede 
| i 
4 | 
ap A L 
i 1 
i 
« - 
- I LÅ ) 
| , n 
; J 
FÅ - 
| 
LE KR 
. L " I 
| 
) 
LEN på 
4 
i Md 'v 
EN 
IN 
JA IM f Ae 
(ÖR NV | 
NETA a LEVT UT RL VT 
/ Vv. vv) 


132. 


ATRIA CARSPITOSA. 


TurtårtrEL. Täkt-tåtel. Tåtel. Jäger. Hargråäs. 


Bladen äro platta, något syllika. Blomvippan 
är utbredd och vidlyftig. Småblomstren vid 
basen håriga, med kort och rak borst. 


Linn. Fl. Su. p. 24. Cl 54 TrRIANDRIA. 2:gyn. Lilj. Sv. Fl. 8. 39, 
Kl. 3. Tne MÄNNINGAR. 2:qvion. ÅK. Vett. Akad. Handl. 1742. S. 20, 
H. Gahn Fundams Agrostograph. 1767. Proes. v. LINNE v. Linnei Amen, 
Ac. Viol: 7, p: 167, Fiscelerstr. Ekon, Dikt. 1f, $$: 28.Bergit 'Tal om Sv, 


Ängsköts. NISg: 


1 Hal hvars mångåriga och trådiga rot, som gre- 
nar sig, slår nya talrika skott, och derigenom danar tuf- 
vor på ängarne, är allmän och växer i synnerhet frodigt 
till par alnars höjd i fet och något fuktig jord. Tåtelsläg- 
1et har 2 blomfoderskal, som innesluta 2:ne tvåskaliga blom- 
ster, och hafva intet ämne till något 3:dje dem emellan, 
hvilket finnes hos Slokgräsen eller slägtet Melica. Af tåtel- 
arterna har en del borst, andra icke; till de förra hör 
Tuftåteln, Stråen växa upprätt och hafva 2—3 knä. Bla- 
den äro smala, strimmiga, upprätta, inunder släta, ofvan- 
till och i kanten sträfva; rotbladen äro ofta mer än qvar- 
terslånga, men stråbladen äro kortare. — Bladskärmen 
spetsig och 2klulven. Bilomvippan, som i Juli eller Aug. är 
utslagen, blir ofta + aln lång; på skuggrika ställen är den 
mest bvit, men annars mörkgrå eller gulaktig och glän- 
sande. Blomstjelkarne sitta kring halfva strået (semiverti- 
cillati), äro ganska greniga, hårfina och sträfva. Blomfo- 
derskalen äro mest lika långa, och af de inom dem sit- 
tande blomsterna är det ena fastsittande och bart, det 
andra försedt med stjelk och nedtill finludet, AF blom- 
sterskalen är det yttre bredare, i spetsen ojemt (erosa), 
eller 3—5 klufvit med borst, som går från basen och 
på yttre sidan, samt är sällan längre än blomsterskalen. 
Ibland finnes på våta ställen 3 — 4 blommor inom bå- 
da blomfoderskalen, och v. Linne fann den i Lappmar- 
ken med frö, som grodde i blomvippan (vivipara). 


Till odling på ängar är detta gräs berömdt och gan- 
ska tjenligt; om det det sås på god och väl gödd jord, är 
det visserligen lönande. Kring Falun är detta grässlag på 
deras så kallade Lindor (igenlagd eller trädes-Åker), det 


P7 
102, 
AIRA CAESPITOSA; 


allmännaste, och ger det ymnigaste och bästa hö. Till 
artificiela ängar, sedan åkern eller landet är yäl gödt , 
passar Tuftåteln ganska väl, och skall ett spannland jord 
kunna ge nära en parm hö af detta grässlag. Boskapen 
af alla slag äta det färskt och torrt rätt gerna, i synner- 
het om det icke för länge lemnas på roten, förr än det 
bergas. Det växer rätt väl på torr, sandig jordmån, en- 
dast den blifvit väl gödd. Dess frö samlas om hösten, då 
de äro mogna, rensas och förvaras på kallt samt torzt stäl- 
le öfver vintern, i fall de ej sås genast om hösten. Man 
bör icke alltför länge uppskjuta att afslå det, emedan strå- 
en annars styfna, och höet blir mindre begärligt och fö- 
dande för kreaturen. 

Tab. — fig. a. ett af småaxen, innehållande 2:ne blom- 
foderskal, inom hvilka sitta 2:ne blomster, försedda med 
hvar sina 2 blomsterskal, en borst, pistiller och ståndare. 
— b. roten med stråen och tillhörande blad. 


PFRISIFATT:: or 8 TELE PTT LIBRI OR SVT 


INCL 


SR fd SEN VTA 


Kd ' 


LITE 
1 
4 "” 
SÅ & å ” 
Na i ' 
Ö if JAN ANV 
e ; 
- CM ” 
NV 
rf Fi 6 
j 
y 
? 
1 
Jå AR Fe 2 
sö É 
Vv , 
/ ki War : 
9 ERS 
. a 2 
a id Å Nn sl 
IK MN vd 
d k , HE 4 
i by i VÄLA Y 
[ty ö Oy ÅA , 
pv A 
2 d i Fe 
É 
Å ( 
C X Mö Y 
: JE a Ar : 
' Ä , 
- S 4 é + 
; [Ed | 
+ - 
vå 5.0 CUPER ) 
LC 
x 
G , 
(ö , | 
ON ' 
Lar EF 
4 i 
I 
VS or 
a s 
q HUME || 
ÅA PIC Ray = 
| /” H 
É nn HR 4 j 3 
IKE HLLLD | Jå x j G 
é pa M 
i sd - 
i 
AX 
j a 
L - I ko 
a = Å 
LI Y f 
L 
Å SA 
a Å 
FR ie 
Fl 
TT <q 
= - d 
e 


133 


(ALA 


IWP del 


733, 
RIBES GROSSULARIA, 


KRUSBÄRSBUSKE,. dStickelbir. 


- 


Grenarne äro taggiga. Blomstjelkarne enblom- 
miga och liksom bladstjelkarne stundom håri- 
ga. Blomskärmarne 1 — 2 stundom vid ba- 
sen hopväxta. Frukten är med eller utan hår. 
Linn. Spec. Plantar. Edit. Wilden: Berol. 1797. 8:vo T. 1. p. 1158. Ch 


5. PENTANDRIA. I:gyn. Lilj. Sv. Fl..s. 100. Kl. 5.F EMM ÄNNINGAR. EQVinim 
Roch. Hushålls Magasin s. 258. 


FR enes artförändringar hafva Örtkännare än be= 
traktat som skilda arter, än som varieteter. Trädgårds>= 
mästare gifva också olika, mer ombytliga och osäkra namn, 
åt särskilta krusbärssorter, som kunna vara släta, ludna; 
små, gulaktiga, gröna, stora, tunnskaliga, röda m. ms 
Ehuru det kan vara likgilltigt om man kallar ett föremål , 
som mycket liknar ett annat, dess förändring eller egen 
art, blott man riktigt åtskiljer dem och icke säger om 
det ena hvad som angår det andra: så blifva vi dock här 
vid Hr. Prof. Dr. Swarz's tanka, och anse såsom särskilt 
art, den Krusbärsbusken, som ger röda bär (Rib. reclinat.'), 
hvars beskrifning derföre "sparas till ett annat tillfälle. 
Och på samma gällande auktoritet, förena vi till förändrin- 
gar af samma art, den med släta, hårfria bär (Rib. uva 
erispa Linn. Fl. Su. p. 75.), som växer vild på Öland, 
Gottland, i Östergötl. m. m. och den med luden frukt, 
(RB. Grossul.), som planteras allmänt i trädgårdar. Busken 
är grenig med enkla, 2- eller 3dubbfa taggar under knop- 
parna. Bladen äro 3fikiga, inskurna och något litet håri- 
ga; håren slutas ofta med en liten knapp. Bladstjelkarne 
äro längre än bladen. Blomskärmarne äro 1 eller 2, små , 
ensamme eller sittande mot lLvarann, äggformiga och i 
kanten håriga, stundom vid basen strutformigt hopväxta. 
Blomfodret är 5klufvit med tillbakaböjda flikar, sittande 
öfver fruktämnet och blombladen äro 5, fästade jemie 
ståndarne på blomfodret: stylen är 2klufven och bären 
hafva många frö. Dessa sistnämda kännetecken utmärka 
Ribesslägtet, som blifvit fördt till en naturlig Örtflock , hvil- 
ken fått namn af pl:e Pomace. Den här beskrifna och rie 
made Krusbärsbusken blommar i April eller Maj, då blas 


TIJ0S 
RIBES GROSSULARIA. 


den börja utspricka, och får mot hösten mogen frukt, 
ett saftfullt, grönt, slätt eller hårigt nedhängande bär, 
som innesluter många frö i en slemaktig saftig massa. 


Genom odling och omplantering vinnas större, saftri- 
kare och mera tunnskaliga krusbär. Bäst är att hvart 5:te 
eller 6:1te år genom afläggningar göra denna omplantering. 
De grenar, som ligga nära till jorden, slå snart egna röt- 
ter, och sedan de äro skilda från gamla stambusken, kun- 
na de planteras; om unga grenar med konst nedtryckas, 
fås älven dylika med rötter försedda qvistar. En gammal 
buske kan ock sönderdelas, det gamla förkastas och de 
yngre grenarne med sina rötter planteras, dock anses det 
örutnämda sättet vara förmånligare. De älska god , 
lös jord, solsken och icke alltför torrt läge; ehuru de vil- 
da träffas mest på backar. — Krusbär nyttjas allmänt i 
hushållen omogna och mogna, torkade, syltade m. m., och 
hafva syrliga frukters egenskap, att emotstå röta, hindra 
skörbjugg, vara kylande, läskande m. m. Om bären läg- 
gas i rena och torra buteljer, som nedsättas i kokande 
vatten och snart upptagas samt väl korkas, hbartsas, och 
förvaras i god källare eller i djup brunn, så bibehålla de 
sig brukhara öfver vintern. — Vin beredes af dem krossade 
med påslagit källvatten 'och lemnade i öppet kärl, hvarefter 
saften sedan pressas genom linne; till en kanna sådan saft 
tages ett & socker, och fylles sedan på buteljer eller an- 
kare, och efter 3—4 veckors förlopp, korkas och hartsas 
kärlet. — Ättika fås af pressade saften slagen i trädkärl, 
med tillsats af litet surdeg och rostade ärter. Kärlet täp- 
pes någorlunds och ställes 8— 10 dygn i solvärma; sedan 
det slutat gäsa, förvaras kärlet i källare och saften nyttjas 
som ättika. 


Tab. — fig. a. öppnad blomma. — b. pistillen med 
sin 2klufna styl, förstorad. — c. ett förstoradt hår af dem 
som finnas på fruktämnet. — d, ett hårfritt bär. — e, ett 
ludet, båda i naturlig storlek. 


- (0 RON 
SS ANNNET 
t Öm 


Wu I 


Rö 
GIPE TO TA "VEROSA, 


SpräncöRrTt. Näckaört. Bungarot. Vattenpalsternack. 
På Finska:- Kejsanputkt. Myrkiputki, Isajuuri. 
Bladen äro mest 3delade; småbladen lansettli- 
ka och sågtandade. Bladskärmarne trubbiga 
och fastväxta vid Bladstjelkarne, som äro 
kantiga, stundom greniga och ofta sittande 

midt emot parasollställningarne. 


Linn. Fl. Su. p. 92. Cl. 5. PENTANDRIA. 2:gyn. (Umbellate) Lil. Sv. 
Fl. s. 124. Kl. 5. FEMMÄNNINGAR. 2:qvinn. (Parasollblommor). K. Vett. 
Akad. Handl. 1774. s. 233. Murr. App. Med. T. 1. p. 271. Halle Deut- 
sche Giftpflanz. 8:vo 1792. s. 79. Plenck Toxicologia. 8:vo Wien, 1785. p- 
128. Rosst de non. plant. que pro venenat. hab:r. Pisis 1762, 8:vo, Rafn 
Bibl. för Phys: Med. och Ekon. 17 Bind 4:de häft. Pharm. Cic. aquatice 
Herba. 


ed har mångårig rot, och växer i vatten, i di- 
ken och vid stränderna af strömmar, kring Stockholm tem- 
meligen allmän, samt blommar i Juli eller Augusti; luktar 
något lik Dill, och smakar nästan som Persilja; har utsc- 
ende af Palsternackor, och blad som Kärr-Selin (Selin. pa- 
lustre). Roten är om våren nåstan klotformig, men om hö- 
sten och vintern mera aflång; har fina rottrådar, liksom 
skägg: om den långsefter klyfves, synas tomma mellanrum, 
liksom med konst gjorda, och i synnerhet vårtiden Sila 
kar den en mjölkaktig gul saft. Flera stjelkar uppskjuta 
"från en och samma rot. Växten hinner till 15 alns höjd 
och har fårad, bladig, ihålig stjelk, med temmeligen upp- 
rättväxande, ihåliga eller pipiga grenar. Blommorna äro 
hvita, små och likformiga, med inåt vikna blomblad. 
Biomfodret är 5klufvit. — Slägtet igenkännes med nästan 
klotrund och fårad frukt, samt likstora blomblad. 


Huru angeläget det är att känna växter, och ej endast 
de nyttiga utan äfven de skadliga, bevisa de nästan oräk- 
neliga misstag, hvilkas vådliga följder hos Auktorerne be- 
rättas. Af de Ryska fångar, som arbetade vid Haga år 
1790, tillsatte en lifvet-af Sprängörts rötter, som han till 
föda samlat och förtärt. - En man nära Köpenhamn åt vid 
pass 3 lod af roten i April månad; och dog deraf inom 3 
timma; hans mage och tarmar befunnos i högsta grad ia- 
flammerade, En hustru smakade af samma rot, som de båda 


CICUTA VIROSA. 


trodde vara Kålrabi; hon mådde illa deraf, men räddas 
des med kräkmedel. Om våren är roten mest giftig, men 
torkad mindre skadlig; bladen äro äfven farliga. Yrsel, 
hufvudvärk , hjertklappning, kramp på många sätt, brånad 
i magen, plågsam äckel med eller utan kräkning, under- 
lifvets svällande, hicka, törst, konvulsioner, kallbrand och 
döden äro följder af rotens förtärande. Kräkmedel är 
det bästa motgift, hvarmed åtskillige olycklige blifvit räd- 
dade. — Om Sprängörten är gammal och har länge växt i stil- 
lastående vatten, skall det deraf förgiftas och döda krea- 
tur, som dricka deraf. Oxar, hästar, vargar och hundar 
kunna ej tåla växten eller roten; men getter, svin och ka- 
niner plågas mindre deraf, eller ock äta den utan Ffara3 
äfvensom sparfvar, hvilka förtära dess frö. — I Siberien, 
Kamtschatka och Norrige brukas roten rå att gnida med, 
eller kokead till gröt, eller blott sönderstött och såsom om- 
slag emot veneriska reformar och reumatisk giktvärk,. = I 
Finnland ges torra roten med salt utan fara åt sjuka bo= 
skapskreatur. I Danmark beredes, enligt v. Linnés före. 
skrift, Cicutplåstret af denna i stället för af Conium. 

Tab. — fig. a. blomma, förstorad. — b, blomfoder, 
fruktämne och pistill, förstorade. — c, en liten parasoll- 
ställning med frö i naturlig storlek. 


JT PORS Fy VER Ill Sa RA AT SE SSA 
NRA HÖNA RNE CAS AG DR RAN UN STIL UN TREY IE LG 
' bi LÄ 


LEN i 
| 
OM 
I AN 1 
2 KK Å 
Cd | d 
å Å 
u i 
id 2 
| 
| 
, 
1 
LD 
fe 
I 
4 | 
å 
6 | 
od i 
i 
d 
I 
| 
[ 
dd 
= 
i 
VN 
ab Ö 
NEAR OR, ee 
Oh 


135 


CJ 


öel 


I WP 


135, 
PULMONARIA OrFfriCINALIS. 


LUNGÖR TT. 


Bladen äro äggformiga, strätludna (hirsuta). Blom- 
fodret är nästan lika långt som blompipen. 


Bjorn Flora Sv. p- 58. Cl. 5. PENTANDRIA. I:gyn. Lilj. Sv. Fl. s. 83. 
Kl. 5. FEMMÄNNINGAR. I: Vida. Murr. App. Med. T. 2. p. 97. Pharuv. 


[RER maculose Herba. 


I lundar växer Lungörten mindre allmän, och blommar 
om våren i Maj månad. Dess rot är mångårig, och rots 
bladen, som halva bladstjelkar, äro äggformiga eller nä- 
stan hjertlika. De bladen, som sitta på örtstjelken, högst 
3 aln lång, äro aggformiga, spetsiga, stundom vågiga i 
kanten, utan bladstjelkar och omfattande örtstjelken. Bla- 
den variera stundom med hvita fläckar. Blommorna, som 
nyss utslagna äro köttfärgade eller röda, bli sedan blå, 
utgöra liksom en blomqvast och sitta mest 2 och 2 till- 
samman vid ändan af stjelken. Blomfodret är sträft och 
ludet liksom bladen af små styfva vid basen knöliga hår. 
Slägtet igenkännes med sin trattlika blomma, hvars myn- 
ning är öppen: blomfodret är något prismatiskt och 5kan- 
tigt. Den räknas till de Sträfbladiga växterna (pl:e As- 
perifolie), som ibland de naturliga utgöra en egen flock; 


Man gissar lätt af växtens namn, att den varit såsom 
gagnelig ansedd i lungans sjukdomar; men som det icke 
är en ovillkorlig nödvändighet, att ett lofvande namn och 
en verklig förtjenst skola åtföljas, så bör man icke i an- 
ledning af blotta namnet utgifva växten såsom nyttig i des- 
sa krämpor. Den smakar endast något slemaktig, och ger 
således icke derigenom anledning att vänta någon medi- 
cinsk kraft; och som denna dess egenskap är mycket svas= 
gare än hos andra i denna naturliga örtflock, så kan den 
ibland medicinska växter utan afsaknad uteslutas. I Eng- 
land nyttjas den bland grönkålsväxter. Torkad och bränd 
ger den mycken aska. 


Tab. fig. — a. en öppnad blomma i nat. storlek. — 
b. en förstorad ståndare. — c. ett öppnadt blomfoder, 
utan NPR med 4 fruktämnen och pistill, i naturlig 
storlek, — 


5 
FT 


I WP del 7 CV 


130. 
VICIA SYLvATICA, 


SKOGSVICKER. 
Bladen äro parbladiga med många aflånga och 
rundade. småblad. Bladskärmarne. månlika 
och tandade. Blomstjelkarne mångblommige. 


Linn. Fl. Su. p. 253. Cl. 17. DIADELPH. Io:arndr. Lil. Sv. FL s. 319: 
Kl. 14. TVÄKULLE, med ärtbaljor. 


FEN kännemärken ärovid N:o 153, 42, 49, och 69> 
förklarade. — Vickerna hafva det gemensamt, att märket är 
på undra sidan tversföre skäggigt eller hårigt (se lig. a,)» 
hvarigenom slägtet igenkännes. Denna” arten har mångä- 
rig grenig rot; den växer mindre allmän i lundar, ock 
blommar i Juli och Augusti månader. Örtstjelkarne äro 
ganska greniga, refviga, bladiga och fårade, med greniga 
klängen , som slingra sig omkring vidstående buskar eller 
andra stöd. Blomstjelkarne utgå från bladens fästen, växer 
upprätte, äro längre än bladen, 4kantiga, fårade och i top- 
pen utgörande blomklasar. Blommorna äro strödda, lu- 
tande åt en sida, med små blomstjelkar försedda, strim- 
miga, hvita, röda eller blå. Fröbaljan är lansettlik, slät, 
och hyser oftast 4 ärter eller frö. Pl:& pupilionacee , el- 
ler Fjärils- blommor, kallade v. EINNé den naturliga ört- 
flocken till hvilken denna räknas. 

Alla Vicker kunna till boskapsfoder med fördel använe 
das, och nästan alla växter af Diadelfist - klassen ätas be- 
gärligt af Boskapen (se N:o 49). Företrädet ibland dem 
tillhör dock de bladrikaste, varaktiga och som fylla bäst i 
ladan, utan att vara grofva, saftlösa och sträfva. Skogsvic- 
kerna hafva flera af de till godt foder nödvändiga egen- 
skaper och förtjenar således sitt rum ibland foderväxter- 
na. - Vid bergningen bör den torkas helst upphängd på 
häsjor, emedan torkningen sker långsamt, i synnerhet om 
den tidigt afslås. Fröen eller ärterna ätas af fåglar t. ex. höns, 
och kunna äfven tjena till bröd, ehuru det måste blifva 
kärft och torrt till smaken. Som växten i synnerhet trif- 
ves i skuggan ibland buskar, i lundar och på dylika siällen, 
så skulle den väl, på sådana trakter, der andra och bäte 
tre foderslag ej växa, kunna med fördel odlas. 

Tab. — fig. a. Blomfodret, fruktämnet med dess lud- 
na eller skäggiga märke, och ståndarne. — b. mogen frukt 
balja. — c frö eller ärt; alltsamman i naturlig storlek. 


beneadhörstdenertkenanme 


Ma 


SR Nan Mn 
Läs i 


NER 
GE: 


EVA 


IWP del 


ENE 


LÖrg 
PELTIDEA CANINA. 


(Lichen caninus. Linn.) 


HUNDLAF. 


Är skinnlik, grågrön, utbredd och platt, med 
trubbiga flikar; - inunder ådrig och trådig. 
Frörednings-sköldarne sitta i ändan och kan- 
ten af flikarna, äro aflånga och på öfre si- 
dan bruna. 


Linn. FI). Su. p. 418. Cl. 24. CrypPtTocAnM. Alga (Lich. can) Acharit 
Prodrom, Lichenogr. Svec. p. 160. 8:vo 1798. Ejusd. Method. Lichen. Sect. 
2. Pp. 283. 8:vo 1803. Lilj. Sv. F). s. 431. Kl. 16. LÖNNGIFTE. Ålger. 
(Lich. canin.) EK. Vett. Akad. Handl, 1795 s. 48. Murr. App. Med. T. 5. Pe 
524. Pharm. Musci canini Herba. 1. Lieh. ciner. terrestris. 


LARS så kallad för sin föregifna kraft att bota 
den sjukdom, som kommer af rasande hundars bett, växer 
allmän, helst i barrskogar på fuktiga ställen bland moss-ar- 
ter och stundom vid: trädrötter. Under hundlafvens till- 
växt formeras flikarne mer och mer, och synas de unga 
lafvarne endast här och der i kanten inskurne.  Stundom 
växa flera tillsamman, men också träffas den ensam , utbre- 
dande sig från ett smalare rotfäste och nedliggande med 
bredare eller smalare och olika långa flikar; somliga af 
dessa äro ganska breda och dela sig i 3—4 smärre: de 
som bära fröredningen, lik en platt allång sköld, äro sma- 
lare, vid sköldens fäste, hvilken på ena sidan är mörkröd 
och på den undra hvitgrå, såsom det öfriga; både på un- 
ga och gamla finnas sådana sköldar. De yngre åro på un- 
dra sidan fint ludna, men i alla åldrar försedda med nät- 
formiga mörka ådror, ifrån hvilka fina lösa trådar gå ned 
att liksom rötter fästa sig i jorden. Stundom finnes öfra si- 
dan dels fårad, dels öfverdragen med en fin luden binna, 
som, om den stycketals affaller , lemnar fläckar efter sig. 
'Torr är Hundlafven grå; våt och växande grönaktig på 
öfra sidan. Hr Prof, AcHARiIUS har delat de talrika Laf- 
arterna i flera slägter, och uppger som kännetecken för 
Peltideå , aw skölden är tunn, hinnaktig, aflång, sittande 
liksom fastlimmad och utan stjelk, merendels vid lafvens 
kant. 

Lafven smakar oangenämt, något slemaktig och lindrigt 
skarp; ägde fordom i England stort anseende mot rasane 


137. 
PELTIDEA -CANINAS. 


de djurs bett och deraf uppkommen vattenskräck. D:f 
MeEap kungjorde detta medel såsom osvikligt, och lät 
blanda till ett halft uns af pulveriserade lafven, 2 drak- 
mer svart peppar; blandningen delade han i fyra lika 
delar eller pulver, och ingaf ett sådant hvar morgon 
i varm mjölk.  Tillika föreskref han åderlåtning förut 
och kalla bad hela månaden efteråt dagligen. Pulvret fick 
genast ett lärdt namn, som i sin mån ej litet bidrog att 
skaffa det förtroende, och Pulvis antilyssus måste den 
tiden för hvar Läkare vara bekant. Det troddes verka 
genom en urindrifvande kraft. Då MeEaAD jemte pulvrets 
bruk, tillika höll såret efter rasande djurets bett öppet 
med rödt precipitat (merc. precip. rub.) och basiliksalva, 
så kunde deraf kanhända vara något att vänta; men har 
iakttog icke alltid denna försigtighet. Emedlertid hafva 
många andra funnit det overksamt, och man kan säga att 
det Antilyssiska pulvret nu mera är urmodigt och i sjelfva 
England ur Apoteksböckerna utslutit. — -K. Lif-Med. 
WesTRING har under sina patriotiska försök, att till färg- 
ning använda våra inhemska lafarter, funnit att denna in- 
nehåller sammandragande ämne, samt mycket af ett brunt 
färgämne, som dock långsamt genom maceration utveck- 
las. Om ylle med Hundlafven i vatten digereras 3 veckors 
tid, blir det brunt; Kalk och Salmiak kunna tillsättas; men 
om koksalt och salpeter brukas i stället, blir bruna färgen 
mörk svartbrun. Blandad med Tuschlafven (N:o 65.) fås 
med tillsats af kalk och salmiak, vacker violet färg, som 
med koksalt och salpeter kan fästas såsom äkta. När silke 
på samma sätt behandlas, vinnes derpå ljusare eller mör- 
kare violet färg. — 

Tab. — fig. a. en flik, som visar ådriga och trädiga 
gidan, hvilken vetter mot jorden, då lafven växer. 


138. 
ARUNDO' ARENARIA. 


SANDRÖR. Margräs. 


Bladens kanter äro inåt hoprullade, och sluta 
sig med en hvass styf spets. Blomvippan är 
hoptryckt och axformig med enblommiga blom- 
foderskal, som äro längre än blomskalen. 


Iran. Ely Sv.g pi 357-Cl.,3. TRIANDER. 2:gyn. Lilj.; Sv.. Fl. sl 38. 
Kl. 3. TREMÄNNINGAR. 2:qvinn. K. ett. dkad. Handl. 1759. s. 133. 
Fischerstr. Ekon. Dikt. I. s. 195. 


Sd. växer vid hafstränderna i sanden vildt på Gott- 
lands Fårön och på Öland, samt är sådd i Skåne vid En- 
gelholm. Blommar i Juni eller Juli, med hvit blom- 
vippa, som liknar ett stort rågax. Roten är mångårig, 
vidt krypande och ledfull. Strået är stundom 1—2 alnar 
högt, trindt, slätt, bladigt och har knä. Bladen äro styf- 
va, hvassa och stickande, ofvantill fårade, inunder släta, 
ljusblå (glauca). Bladslidorna äro släta, strimmiga (nervose). 
Bladskärmarne äro spetsigt 2:delade. Blomfoderskalen äro 
nästan lika långa, och innesluta ett ensamt blomster, föga 
kortare än blomfoderskalen. Ullen (N:o 107.) är 3—4 
gånger kortare än blomstret, som det omgilver. — Grä- 
set liknar i anseende till blomningssättet Phalaris, och 
kommer nära Bandröret (N:o 107.), men vippans korta 
och små blomgrenar sitta tätt invid axfästet, liksom blom- 
stren voro omedelbarligen fästade på detsamrna. 


Der hafvet uppkastar till stränderna fin hvit sand i 
någon mängd, blir den snart af vindarne krinogförd, och 
botar att i sina ständigt tillväxande sanddrifvor begrafva 
både åkerfält och bus; dessutom hindras alla växter att 
rota sig i flygsanden , som nästan aldrig är stilla: ingen 
svartmylla får tilldana sig för att täcka den ofruktbärande 
sanden, och. dessa stora fält blifva onyttiga ödemarker, som 
årligen utvidga sig mer och mer på närliggande bördiga 
trakters bekostnad. Till förekommande af sådana ganska 
betydande olägenheter, ger sandröret en ypperlig utväg, 
bekräftad genom inhemsk och utländsk mångårig erfaren- 
het. Många af de ödsliga flygsandfälten i Skåne, som för 
vid pass 60 år sedan började besås med detta gräs och Strand- 
råg (N:o 60.), hafva redan antagit utseende af bördiga fält , 


1389. 
ARUNDO ARENARIA, 


hvarest nu växa barrträd, löfskog och gräs; efter längre tid3 
förlopp, när svartmyllan hunnit nog tilltaga, kunna dessa fält 
förvandlas till åkrar och ängar. Sker planteringen med ax, så- 
som i Skåne, så måste med kostsamma gärdesgårdar, vid hvil- 
ka sand-drifvor lägga sig, åsar formeras, på hvilka axen läg- 
gas i gropar, som täckas med våt Tång (Fucus). Mindre 
kostsamt är det att, såsom i Holland brukas, nedlägga 
rötterna i sanden, och med en liten halmkärfve, som nä- 
ra intill nedstickes i sanden, skaffa lugn, så att roten icke 
blottas, utan får fästa sig och uppskjuta strån, hvilka då 
få dubbel kraft att växa, när en sandtufva samlat sig kring 
dem. Hvem inser icke, huru angeläget det vore att genom 
tjenliga planteringar förbättra Skånska flygsandsfälten? — 
Efter 3 års tid plär Sandrågen kunna afslås. I Aug. mog- 
na merendels fröen. Ehuru detta gräs är ett af de säm- 
sta foderslag, kan det dock ibland bättre sorter tjena till 


utblandning, och kunna både oxar och hästar vänjas att 
äta det. 


Tab. — fig. a. Ett utslagit blomster med blomfoders 
skalen. — b. ett blomster som börjar utspricka, utan bloms- 
foderskal; båda något förstorade. c. en liten blomvippa i 
naturlig storlek, af den stora axformiga, hvaraf ses att 
dessa med en liten stjelk verkligen fästas vid axlästet, och 


sitta ej, såsom på riktiga ax omedelbarligen fast vid det- 
samma. 


sk 


er 


LAGER 


AR 


RAR ÄT 


EK je 


139: 
CORYLUS AVELLANA, 

Hasser. Nöcbuske. På Finska: Palkinäpuu. Sarapuv; 
Löfven äro nästan runda, något spetsiga och i 

brädden sågtandade. Bladskärmarne ägg- 

runda och trubbiga. 

Linn. Fl). Su. p. 342. CL 21. MONOECIA, monadelph. Lilj. Sv. Fl). s. 
293. Kl. 135. SAMK ULZE med åtskilda han- öch hon-blomster på samma 
träd. K. Patr. Sällsk. Hush. Jurn. 1789. Dec. s. 172. Murr. App. Med, 


T. 1. p. 66. Rahse Disp. om Sv. Hassel. Pres. KALm Abo 1759. 4:tee 
' Pharm. Coryli Nuces, Lignum. 


| RA hör till de större buskarterna; kan bli 8 — 190 


alnar hög, vid pass 8 tum tjock, och hinner till 50 års 
ålder. Norr om Angermanland och Österbotten lär den 
knappast träffas vild; men växer annars allmän i Sverige 
och Finlend, helst i mosslupen, fet och stenbunden mark; 
kärr och mycket våt jordmån är nästan den enda der den 
ej trifves. "Tidigt om våren och förr än bladen utspricka, 
synas båda slagen af blommor utvecklade. Hanhängen sit- 
ta på de öfre grenarne, och släppa det fruktgifvande 
hanmjölet på honblomstren, som sitta nedanföre och lik- 
na små röda silkes tofsar, som utskjuto i spetsen af 
somliga knoppar. Hanblomstren, som i hängen sitta till- 
samman, hafva 8 ståndare, S3klufna fjäll och äro utan 
blomkrona. Honblomstren utgöra inga hängen, äro dock 
Hera tillsamman (hvarföre ock nötterna komma att sitta i 
klase, och stundom växa ihop, emedan det blir en nöt 
af hvart befrödadt honblomster), och hafva hvardera ett 2- 
deladt blomfoder och 2:ne stift, som utgöra lilla tofsen. 
Frukten är en 2skalig nöt. — Artförändringar i synnerhet 
i anseende till frukten fås genom, odling. Stundom äro 
nötterna runda, stundom aflånga, tunna; stundom öppnas 
de ganska lätt i spetsen. Lambertska nötbusken blir nä- 
stan dubbelt högre än vår vanliga; skall hafva kommit 
först ifrån Levanten; planteras i Skåne; bär kägelformiga 
stora och ofvantill platta nötter ; anses af somliga för egen 
art (Corylus arborescens. Miinch.). 

Kärnörna gifva enligt Spilm och flera nära hälften mot 
sin egen vigt, af en olja, som i godbet liknar mandelolja. 
Den är utan lukt, och således skicklig att emottaga dem 
af andra luktande ämnen, hvarföre den missbrukas till för- 
falskningar. Till målningar, och i synnerhet af porträt- 
målare, nyttjas den allmänt. Tiil öfverflöd ätna äro kär- 
norna skadliga, svärsmälta och orsaka oftast hufvudvärk ; 
barn halva stundom blifvit mycket sjuka deraf. Den bruna 
fnasiga hinnan, som omger kärnan, förorsakar genom sir 
retning i svalget, hosta och skadar derigenom bröstet. 
Gamla härskna nötkärnor äro än mer ohelsamma. Kokade 
och afskalade kärnor ätas sockrade eller utan tillsats, så- 


pr 
139. 
CORYLUS AVELLANA, 


som desert. En kylande mjölkfärgad dryck beredes af 
kärnorna, och skola de älven kunna nyttjas som chokolad. 
Man har ock försökt dem i stället för Kaffe. Omogna 
ännu mjuka nötter, förvällas i vatten, affnasas eller ren- 
sas från fruktfodren, och inläggas hela i saltlaka eller vin- 
ättika med lagerblad, liksom gurkor, för att till sallat, 
likna oliver. Nötskalen, som ge god aska, nyttjas i Hol- 
land vid färgerierna, och Dr. Handel i Mayntz har fun- 
nit fruktfodren (fnaset) tjenliga i stället för Sumach, vid 
garfning. — Nötter förvaras bäst öfver vintern i djupa 
sandgropar, med torr mossa under och öfver, täckta med 
näfver, sand och grästorfvor. Sådana som ikornar, råttor 
eller fåglar samlat, äro vanligen de bästa, mest mogna 
och kärnfulla, så väl att äta, som att så eller plantera. 
— eden är hvit, lätt, böjlig och seg, samt temmeligen 
fast och tät; användes till många behof i hushållningen. 
Roten är stundom masuraktig. Spånor i vin, som börjar 
skämmas, sägas återställa det. Hasselpinnar inlagde i en 
bösspipa, som väl med lera tilltäppes och glödgas, tjena 
målare till goda ritkol. Af veden brännes olja i slutna 
kärl, liksom enträdsolja, björkolja m. m., då oljan ifrån 
det öfre kärlet, på hvilket elden verkar, nedrinner i ett 
annat som sättes derunder. Att med så kallad Slagruta, söka 
skatter i jorden, var en ibland forntidens flera osäkra vägar 
till rikedom. Den skulle vara växt i form af en gaffel, bäras 
på ett eget sätt i händerna och med en lutning eller dragning 
nedåt, visa skattens läge i jorden. I Österbotten skola 
bönderne bruka slagrutor af Rönn, Hägg och Björk, äf- 
ven så väl som af Hassel; men de tro att en sådan gren 
ej bibehåller sin förmenta kraft mera än en dag, helst 
om den varit varm. — Löfven tjena till godt foder, och 
busken lider icke betydligt af löfbrott. Aftallna löf, som 
i högar få ruttna, gilva god gödsel. — Hassel fortplantas 
med nötter, som om våren tidigt sås i trädgårdssängar , då 
plantorna kunna sedan utflyttas; sås de på svedjeland, får 
man snart en vacker hasselskog om den fredas. Med at- 
läggningar och rottelningar försäkrar man sig dock bäst 
om en känd artförändring med god frukt. Rotsköott flyt- 
tas antingen tidigt om våren eller om hösten sedan löfven 
affallit. Utomlands mera än hos oss planteras hassel på 
jordvallar med diken på ömse sidor, till häckar och stäng- 
sel. Löfven förbättra väl jorden då de ruttna; men för 
tät växande hasselbuskar hindra dock gräsväxten. Skola 
de utrotas, böra de afhuggas minst en aln öfver jorden, 
ty lägre stubbar slå ut nya skottt. 

'Tab. — fig. a. Ett af hanhängens fjäll, 3klufvet med 


8 ståndare. -— b. honorna, som sitta tillsammans och utgö- 
ra en tofs. — c. ett fruktämne med sina 2 pistiller: — 


d. gren med han- och honblomster. — e dylik med lök 
och frukt, De 3 första figurerna äro förstorade. 


PO TARRAAT 


EH LÄN 


a 


JNA SA ER LR OLA 


ig d Kd 
| vi OL ANT 
& | 

Rea IA SYE I 

N 
' 
; ve "i | 
/ 
' 
- 


20 


del 


IWP 


: 140: 
LONICERÅA PERICLYMENUM. 


Roses-BeNnveD. Iry. Matledsträd. Svensk Caprifoliunts 

Buskens stjelkar äro slaka, träaktiga, med löf 
som hafva små bladstjelkar och äro affallande. 
Blommorna äro gapande (ringentes), sitta i 
qvistarnas ändar och formera der liksom ett 
rundaktigt blomhufvud. 


Linn. Fl. Su, p. 68. Cl. 5. PEntTANDRIA, I:gyn. Lilj. Sv. FL s. 97. 
Kl. 5. FEMMÄNNINGAR. I:qvinn. Murr. App: Med. T. i. p. 3584. Pharma 
Caprifolii Herba, Flores, Siipites. 


re är i Sverige icke rikt på arter; vi äga ders 
af blott 3 — 4, bland hvilka den egentliga Benveden (Lo- 
nic. Xylosteum), har med sin nästan benhårda ved gifvit 
anledning tifl namnet. Slägtet kännes med en olikformig 
blomkrona och ett mångfröigt bär under blomfodret. Erz 
utländsk art, kallad Caprifolium, planterås äfven i träd- 
gårdar, och har, liksom denna, midt emot hvarannan sit- 
tande löf, men i synnerhet de öfversta äro liksom hopväx- 
ta, så att stjelken synes genomborra dem; — Rosenben. 
veden växer hos oss vild på små backar i Bohus län, vid 
Trollhätte slussverk m. m.; har mjuka, trinda och nästarr 
jemnsmala stjelkar, som ligga på jorden eller hämta stöd 
af närstående buskar och träd. Grenarne sitta midt emct 
hvarannan liksom löfven, hvilka äro elliptiska, belbrädda- 
'de oftast fint ludna och inunder ljust blåaktiga, stundom 
något inskurna eller flikiga. Blommorna äro utslagna i Ju- 
li och utgå nästan strålvis från qvistens öfre ända. Bären 
äro röda, bäskt sötaktiga och hafva det qvarsittande 5- 
klufna blomfodret på sig, liksom en liten krona. Plantes 
ras i trädgårdar helst med rotskott eller affläggningar. 
Ehuru räknad bland Apoteksväxterna, skall Läsaren 
dock icke länge uppehållas med beskrifning på dess nyt- 
ta i medicin. Men om det skulle frågas: hvarföre har den 
då fått ett rum ibland dem? så böra vi tillägga, att stjel- 
kar och blommor troddes fordom vara blodrenande och gag- 
neliga såsom té i trårgbröstighet och lindriga utslagsjukdo- 
mar, och dekokten brukades till gurgling i halsfluss. — Horn- 
boskapen äta busken, men hästar och svin icke. — Rotens 
salt förändrar färgen på blått papper till högröd (FL. der Wet- 
terau). För sina vackra och välluktande blommors skull plan- 


140. 
LONICERA PERICLYMEN UM. 


teras den i trädgårdar, och de som äga den växande i löfsa- 
lar eller berceauer, få dem i synnerhet under blomningstiden 
sköna och uppfriskande. En sådan löfsal hvari Rosenbenved 
finnes inblandad, om den är väl tät och denna buske i blom- 
ma, har ett förträffligt utseende , meddelar den angenäma- 
ste svalka, och ger i synnerhet om aftnarna en behaglig 
lukt; de rödletta blommorna framhänga emellan löfven 
och pryda den gröna tapeten på berceauens både yttra 
och inre väggar. För att gifva vädervexling och frisk luft 
inuti en så tät löfsal, plär man på väggarne uppskära öpp- 
ningar i form af fönster, ty annars gulna löfven, och bu- 
sken dör ut. 


Tab. — fig. a. En bärklase. — b. en öppnad blom- 
ma med ståndare: — c. blomfoder och pisill. 


RN RAA RA KR pa 
'” My 


i | EN 
, ' d k 


- i i 


d ön 
nå - 
3 VI 
- Ki 
- 
LI 
i 
end h MAR 
4 é 
4 4 NA 
p kär å 
Å , i 
å 4 
t 1 | 
LJ q 
' i LNY 
20 MR ; 
i i ko 4 NM & 
” y Y p | v 
” ' bd Via? 
15 18 AA VAVNEN Å , 
pr Cd LEN ake q 
+ SAM PS 
Å 
; U 
nd | LJ 
|| ; hö 
f + - , -. 
: 4 
é xz i ' 
) 5 
4 i 
é 
é l 
| z 
é k 
j 
' NM i 
uu - 
É ' 
SNS 
NV ' 
d j 
d LIG NVEV E 
(83 3 ( 
| 5 
fö 
Å ' 
FN ag 
[ 
' 
” é 
Å 
h | 
Lå 
, Ä 
: 
ad 1 
AJ 
Vs - & 
Aj 
$ ska = 
C i 
i 
É 
[1] K 
, 
i w 
'- 
'; 
I j Lo 
Vv ' 
=r 4 i / 
LM 5 
+ AA 
+ q å 
rt NS Pi k 
5 
AO» | [ - ; 
HER DT 
' i såld q ' ( 
Ar 
HA Ku 


NER 


IP. EEE 


i 


IAI. 
ANEMONE HEPATICA: 


BrLråsippa. Blåveror. Kiilingeblomma: 
Oo 


Bladen äro hjertformiga och 3flikiga: flikarna 
mest likstora, rundade och helbräddade. Blom- 
fodret (Svepet) består af 3 likstora blad och 

"sitter något skildt ifrån blomman. 
Linn. Fl. Su. p. 187. Cl. 13. PorYANnDr. polygyn. Lilj. Sv. Fl. s. 223, 


Kl. g. MåÅNGMÄNNINGAR mångqvin. Murr. App. Med. T.iä. Pp. 102: 
Pharm,. Hepatice nob. Herha. 


de hafva gifvit Anemonslägtet det kännemärke, 
att dess samtlige arter skulle sakna blomfoder; således 
skulle Blåsippan med sitt 3bladiga blomfoder icke få räk- 
nas ibland dem. För att hjelpa saken kallade man dess 
blomfoder Svepe , hvilket skildes från blomfoder derigenorr 
att-Svepet skulle vara på något afstånd nedanföre blom- 
bladen; men likväl hafva åtskillige nyare Örtkännare skilt 
Blåsippan från Hvitsippans och de öfriga Anemonernas 
slägte, under namn af Hepatica nobilis (se Flora d. Wetter.)« 
Vi finna icke dertill nog skäl, och tro att hvar och en, 
utan att bekymra sig om dess blomfoder, skall lättligen 
upptäcka nog likhet emellan denna och Hvitsippan (N:o 3), 
för att kunna stå tillsamman i ett slägte. Blåsippan har mång- 
årig trådig rot; dess knopp, som öfver hela vintern döljer 
blad och blommor, har merendels 4 yttre och 3 inre ägg- 
formiga hinnaktiga fjäll. Bladstjelkarna äro långa, trinda 
och håriga; bladflikarne utåt kanten, som är inböjd , håriga, 
icke djupt inskurne , trubbiga , släta och inunder nätformigt 
ådriga. Bladen sedan föregående år sitta qvar och äro 
mest bruna. Växer bland buskar af En och Löfträd icke 
synnerligen rar, och blommar i första vårdagarne. 


Denna har icke såsom de andra Anemonerne, någon 
betydlig skärpa, utan blott en lindrigt sammandragande 
natur, hvarföre den tillförene varit ansedd såsom stärkan- 
de och nyttig i lefrens och njurarnas krämpor samt vid 
blodflöden. Latinska namnet tillkännager dess förmenta 
nytta mot lefversjukdomar. Nu för tiden brukas den icke, 
ehuru sjellva Boerlaave berömde den i gammal gonorré af 
slapphet; kan hända likväl att dekokten eller infusion nå- 

"gon gång ännu föreskrifves till gurgelvatten; men på Apo- 


141. : 
ANEMONE HEPATICA, 


teken är den öfverflödig och af andra tjenligare växter 
med skäl utträngd. — Mera nöje tillskyndar oss blomman, 
som färdig bildad inom sin kuopp, utspricker vid första 
solvarmen om våren, då ännu knappt snön hunnit i grann- 
skapet bortsmälta. På god jord i trädgårdar blir blomman 
dubbel och varierar med ljusare eller mörkare i blått ell. 
rödt fallande färger. Ibland skogsblommor är denna en 
af de första och utbjudes derföre ofta till salu i städerna, 
såsom en glad budbärerska för den behagligaste bland 
årstiderna. 


IT 


bd 
Nä 


EPG 
IWP. del å 


142: 


MALVA ROTUNDIFOLLA, 


RuNnDBLADIG MaALva. Kattost. 


Örtstjelken är nedliggande. Bladen hjertformigt 
rundade, sågtandade och otydligen 5- eller 7- 
flikiga. Blomstjelkarne luta nedåt med frukten. 


Linn. Fl. Sv. p. 245. Cl 16. MonaADeIpPH. polyandria. Lilj. Sv. FI 
s. 287. Kl. 13. SAMKULLE. samsittande (neml. han- och hon - blom 
ster). Murr. App. Med. T. 3. p- 364. Engl. Bot. T. 4. N:o 241. (Malva 
puasilla). Pharm. Malve vulg. Herb a, Flores. 


| id hus och vägar träffas denna växt allmän; har årig; 
hvit och grenig rot, samt utåt jorden liggande stjelkar och 
blekröda, hvita eller köttfärgade blommor i Juli eller Au- 
gusti månader. Från samma rot uppskjuta flera stjelkar, 
som merendels äro enkla med stundom »7flikiga blad. När 
frukten mognar, börja blomstjelkarne att kröka sig nedåt. 
Den träffas äfven större, med blomblad som äro något 
lingre än blomfodret, men troligen icke skild art, ehura 
somlige Auktorer under eget namn af M. pusilla upptagit 
den mindre här ritade förändringen, som förmodligen är 
v. LiInses M. rotundifolia. Slägtet, som räknas till na- 
turliga Örtflocken pl:e Malvacee, igenkännes med dub- 
belt blomfoder, nemligen ett yttre nästan 3bladigt och ett 
annat inre eller närmare blombladen. Fröhusen äro Hera 
på hvar blomstjelk, utgörande en ring eller krans och in- 
aehålla hvardera ett frö. 


Denna så väl som Skogsmalvan (M. sylvestris), hafva 
af läkare tillförene ofta blifvit föreskrifna, och äga lika 
medicinska egenskaper. Den sednare skiljer sig dock från 
den här beskrifna, med upprättväxande stjelk , spetsigt 7- 
flikiga blad och ludna stjelkar för blommor ooh blad. 
Rundbladiga Malvans rot är söt, nästan som lakrisrot, men 
håller mindre slemämne än bladen, som derföre nu för 
tiden i synnerhet användas i form af té eller dekokt, till 
gurgling, lavementer och omslag, vid tillfällen då sår el- 
ter skarpa retande ämnen, som skola involveras, besvära. 
Invertes har man gifvit detta medel vid grus- eller sten 
plågor och då tarmkanalen under långvarig. diarré eller 
rödsot förlorat för mycket af sitt naturliga slem. Janin har 
nyttjat stark dekokt ljum att dermed bada ögon, och tror 


143. 
MATYAZT G(ROÖTFTUNDIFO LPA 


han att det bidragit till fördelande eller absorption af ut- 
gutit var under hornhinnan i ögat, då likväl tillika andra 
medel såsom kylande, afförande och mjölkvassla inver- 
tes blifvit brukade. — Hos Egyptierne och Romarne vo- 
ro flere af denna naturliga örtflock i stort anseende såsom 
grönsaker på de förnämares bord, i stället för spenat och 
dylika rätter. Cicero säger sig hos Lentullus vid en af. 
tonmåltid hafva föredragit en af Malva tillredd rätt, fram- 
för Ål och andra läckerheter. Åtskillige Romerske Förfat- 
tare omtala Malvarter såsom nyttjade till mat; och Kine- 
sarne bruka dem dertill ännu. Utan tvifvel bör vår rund- 
bladiga Malva kunna äfven dertill användas. Boskapen äter 
den gerna, och i synnerhet förtäres den begärligt af harar 
och kaniner. Stjelkar och grenar, torkade och rötta i vat- 
ten liksom lin, dela sig i fina trådar, som blifva hvita, 
kunna torkas och spinnas; de torde ock kunna nyttjas 
till tåg. Goda tandborstar beredas af rötterna, om de i 
ändan utspritas eller göras trådiga. 


Tab. — fig. a. fruktämne med pistiller. — b. en öpp- 
nad blomma med de till en cylinder hopväxta strängarnes 
— c. frö; ganska litet förstorade. 


, | ' 
- + 
& LJ 
, 
h g , 
; Xx 
joke bre , VÅ Mt od 
D1 GK i fl ar Öd Lä ' NN Y j 
| LIE VN yx EE JONA | ' "ku KI j 
Va / N r ' i i 
KL , AE ka Å sj 
Ng j Lö Sr ARA 
| | ä E 
Li 
vä 
sd ÅS 
4 
t 
Et - 
f 
' 
i 
- U 
S ( 
Å 
år ' 
kå - 
' 
y 
> XY 
la 
” 
' 
| [6 
4 , 
6 CC 


Nv 
| 
i AT 
FANN 
(6-0 FA 
i 
. i 
+ 4” R 
| MN 
i i 
I u 
$ (9 
F i 
FY 
j 


NE 


/ 
/ 
ju Og 
SÅRA 


CV. fe .' 


IJWP.del- 


113. 
SCOLOPENDRIUM LincvA, 
(Asplenium Scolopendrium. Linn.) 


TUNGLIK SKOLOPENDER. Tunglånke. 
Stambladen äro enkla, helbräddade, något vå- 
giga i kanten, aflångt fanplika, vid basen hjert- 
formiga , med fnasig eller hårig bladstagt 
(stjelk). 
Linn. Fl. Su. p. 372. Cl. 24. CryptocAM. Filices (Asplen. scolop.)z 
Lilj. Sv. Fl. s. 389. Kl. 16. LönnGirTrE. Ormbunk. (Aspl. scol.). Murr. 


App: Med. T. 5. p. 478. Flora der Wetterau ($colopenér. phyllitis Rotiy)- 
Pharm. Scolopendrii 1. Lingus Cervin Herb a. 


For påseendet, då man jemför denna och Trikomanen 
(N:o131.), hvilka voro tillsamman i ett slägte, visar för stor 
olikhet dem emellan, hvarföre Hr. Prof. Dr. Swartz och 
älven Dr. SmiTtHE m. fl. delat dem i 2 slägten. Trikoma- 
nens slägtkarakter finnes redan anförd. Skolopenderarter- 
ne hafva frökapslerna på stambladéts undra sida, i nästam 
paralela eller parvis gående linier, emellan bladets ådror, 
omgifna med en ledfull elastisk ring, samt öppna sig långs- 
efter med sina hinnaktiga eken: kanter, hvilka” Läs i 
början öfver hvarandra. 

Roten är mångårig, och af något sammandragande 
egenskap; växer på skuggrika ställen i skogar, bland ste= 
nar, och är funnen först i Skåne, sedan annorstädes iSve- 
rige, ehuru ej allmän, Växten träffas med fröredning om- 
kring Juli månad. Den varierar stundom med i kanten 
kanse stamblad; stundom äro de i toppen flerdelade el- 
ler oordentligt flikiga. Den infördes fordom på Apoteken 
i sällskap med några af sina samslägtingar för att utgöra 
en af de 5 så kallade Capillair växterna, och af detta 
skäl, har denna till naturliga örtflocken Ormbunkar hö- 
rande Kryptogamist, blifvit här upptagen. Om den ännu 
någonstädes förvaras på Apoteken, ligger den der med 
skäl bortglömd och obrukad, sedan vi äga andra kraftiga- 
re att i dess ställe tillgå. 

Tab. — fig. a. ett stycke af stambladets ena hälft 
och undra sida, som visar fröredningens läge emellan 
bladets ådror, till skillnad från ”Frikomanen, som har 
dem uppå bladådrorna; förstoradt. — b. artförändring 
med oordentiigt inskurna bräddar på stambladet. ä 


——— 


144. 
AVENA Farua. 


LANDHAFRE. VZHildhafre. Flyghafre. 


Blomvippan är något utbredd med få blomster. 
Blomfoderskalen hysa mest 3 blomster, som 
äro ludna vid basen och hafva lång borst. 
Linn. Fl. Sv. p. 35. Cl 3. Tnranor. 2:gyn. Lilj. Sv. Fl s. 43. Kl. 


5. TREMÄNNINGAR. 2:qvinn. K. Patr. Sällsk. Hush. Jurn. 1787» Aug. 
3. 551, 569. — Sept, s. 3. — Okt. s. 53. 


| See är ett ganska besvärligt ogräs, i synnerhet i- 


bland vårsäd. Dess rot varar blott ett år. Strået är en- 
kelt, bladigt slätt och blir 1 till 15 aln högt. Bladen äro 
smala, jemnbreda och sträfva; bladslidorna smalare och 
släta; bladskärmarne trubbiga och ojemua kanten. Vip- 
pan är ganska grerig, upprätt, med greniga, hårhna, sträf- 
va och nedlutande blomstjelkar, som sitta i halfkrans kring 
stjelken. Blomfoderskalen äro liksom lansettlika, släta 
och längre än småblomstren, som äro något åtskilda, trind- 
aktiga med talrika styfva glänsande hår vid basen och midt 
på ryggen försedda med borst, som är dubbelt längre än 
blomfoderskalen, sträf med knä och torkad skruflikt vri- 
den nedanför knäet. Fröen äro silkesglänsande, och 
mogna tidigare än korn och hafre, hvarföre de förr utfal. 
la och så sig innan säden bergas. Hafreslägtet, som hör 
till den lätt igenkännliga naturliga Ortiflocken, Grisen, 
har 2skaligt och mångblommigt blomfoder, samt en vriden 
borst på ryggen af det yttre blomsterskalet. — Förr än 
vippan blir synlig och utbredt sig, kan landhafren ej skil- 
jas från annan hafra. I Juli är dess vanliga blomningstid. 


Med spannmål ifrån Italien tros detta svåra ogräs haf- 
va kommit till Tyskland och derifrån till oss. Dess 
frö ätas gerna, äfvensom gräset medan det är grönt, af 
bornboskap och hästar, samt föres ofta med gödseln på 
åkrarna; stundom händer att-fröen vid åkerns tillredning 
nedmyllas för djupt, då de kunna oskadade ligga flera år i 
jorden; de komma ofta ifrån närliggande åkrar, och upp- 
växa året derefter: fåglar, som åta dem, bidraga äfven 
till deras kringspridande. Af dessa omständigheter förkla- 
ras huru en annars väl tillredd åker, och besådd med ren 
säd, kan få detta ogräs, utan någon bekant orsak. Man 
har försökt många sätt till dess utrotande, hvilket ej bör 
vara så svårt, endast man påminner sig att grässlaget är 
årigt; således om det före eller under blomningen afslås 
och aldrig får släppa mogna frö, så försvinner det året 
derpå, ty roten varar ej längre. En med landhafre smit- 


144. 
AVENA FATUA, . 


tad åker kan läggas till äng på par år, då gräset afslås 
så tidigt att landhafren ej får fröa sig; när ogräset försvun: 
nit, upptages ängen till åker igen. Hr. MolbortA har i 
Ekonomisch., Heft. (1799. Juni s. 502.) granskat Hr P. iKy- - 
landers med 10 Dukater belönta svar på prisfrågan om 
Landhafrens utrotande, och tror ändarsålet bäst vinrås då 
åkern sås t. ex. först med vicker; hösten derpå med vin. 
tersäd; sedan med potates, kål, lin eller morötter; året 
derefter med rofvor; sedan med vintersäd och derpå klöf. 
ver. 0. s. v. Höstsäde, tidigt sådt i väl tillredd jord, så 
att det kan växa frodigt innan virtern kommer, plär för«- 
qväfva detta ogräs. Andra lägga åkern i träde och plöja 
den djupt för att hindra fröens rotande. v. LINNE anmär- 
ker, att om den så kallade stubben, som på åkern efter 
sädesbergningen är qvar, antändes, så utrotas äfven der- 
med ogräset, hvilket dock ej lär vara pålitligt. Det växer 
nästan i allt slags jord, utom i mycket mager sand. I Da- 
larne brukas fröen i brist på bättre till mjöl och bröd. 
En tunna kölntorkad landhafre och g kannor malt, hafva 
gifvit 9 kannor godt bränvin. — Borsten som sitter vid 
skalen eller agnarna, är mycket retlig för omskiften af fuk- 
tig och torr luft; den kröker sig, raknar och böjer sig 
fram och tillbaka, hvartill dess skraflika figur äfven ger 
anledning. Derföre uppfann Magnan sättet att använda 
borsten till ett Hygroskop; och Leopold (theat. stat. p. 292. 
t. 15. fi I. 2.) ger den företräde framför många andras 
Han fästade den hel och hållen, lodrått på ett bräde och 
observerade dess olika ställningar. — Om borsten sitter qvar 
vid fröen då de ensamma eller bland annan säd ligga i 
hög, pläga dess förändrade ställningar, förorsakade at luf- 
tens mer eller mindre torka, göra att kornen liksom kry- 
pa och högen utbreder sig. 


Tab. — fig. a. fruktämne, 3 ståndare, 2 pistiller, samt z 
håningsbus. — b. ett af de inre blombladen. — c. ett af 
de yttre med borst, som har knä och liknar nedanföre en 
skruf. — -d. den 3:dje blomman inom blomfoderskalen 
utan borst, hoptryckt, — e. frö; allt i naturlig storlek. 


TIERAG GC 
hörande till Första 'och Ändra "Tomen af 
Svensk Botanik. 


N. 6. Tror LBÄRSÖRT. Flora der Wetterau v. Gärtner, 
Meyer u. Scherbius. 1302 -- 3. 8:yo. 4 del; Örtibladenr 
samlade före blommningstiden, torkade och sedan kokade 
i vatten, sätta gul färg på linne, som förut är betadt i 
Alunvatten. -Omogna bär ge grön färg åt Miniaturmäålare. 
Men roten sä väl som bären förorsaka, invertes tagne, 
kräkning och kolik: de döda åtskilliga djur, t. ex. höns. 

Nr. 7. KÄLLERHALSBUSKE. Fl. d. Wett. Enligt Beck- 
man skall svagt dricka stundom förfalskas och göras till 
smaken liksom starkare, med källerhalsbusken, - hvars 
bär Målare nyttja till röd färg, och af hvars grenar samt 
blad, gul eller brun färg kan sättas på beredda (betade) 
tyger; rotbarken tjenar till papper. 


Nr. 11. VårBRoODD. Rafns Bibliot. f. Fysik, Medic. 
och Ekon. 17. Bind. 4 Heft. s. 357. Då gräset, som har 
mångårig rot, bergas till frösamling, bör det skiljas från 
andra grässlag, emedan dess agnar häfta vid nästan allt 
hvad de vidröra. Ehuru det ej är nödigt att för utsädets 
skull skillja agnarna från fröen, hvilket sker med svårig- 
het: så låter det sig doek göra, om det tröskade fuktas 
litet och sedan gnuggas emellan händerna. 

Nr. 13. Arm. Fl. d. Wett. Trädet skall kunna växa 
tills det bunnit 30 års ålder och få 30 alnars höjd eller 
deröfver. Löfven, som efter längsta dagen, vända undra 
sidan mera uppåt, skola äfven tjena till föda åt silkes- 
maskar. Barken användes till färgning. 


Nr. 14. ÄNGKAFLE. Rafns Bibl. anf. st. s. 558. Fröen 
mogna i axet uppifrån nedåt, och när de sjelfmant börja 
autfalla i toppen, samlas (afklippas) axen, torkas på luf- 
tigt ställe, fröena utgnuggas och förvaras till utsäde. 


Nr. 16. SMULTRONÖRT. Journ. der Erfind. 22. st. 
Meyer bekräftar att stycken af Binnikemaskern bortgått 
efter förtärda Smultron, och tillägger att detsamma hän- 
der stundom efter ätna Moröter, hvartill han förmodar 
att luftsyran (kolsyregasen), som utvecklas, är orsaken. 


Nr. 21. Bormört. I Sc/hles. Provinzialbl. för 1799 > 
och December berättas att lika delar af Bolmörtsblad och 


11 "TILDA GG 


Backtimjan (Thym. Serpyll.), t. ex. 2 händer fulla af hvar- 
dera, kokade i 2 qvarter vatten. 1 timme, skola gagna e- 
mot förkylda lemmar. Flere aftnar å rad bör den af köld 
skadade delen hållas 1 timme, utan att elteråt aftorkas, i 
alkoket, som bör vara väl varmt. — Hufelands Journ. 
d. prakt. Heilkunde. 9. B.' 2 st. Dr. Harles i Erlangen be- 
römmer mot blodhosining af för mycken retlighet, Bolm- 
örts olja (Ol. coct. fol. hyosc.), som beredes af 2 uns fri. 
ska stötta blad och 8 uns ren Bomolja, hvaraf dosis var 
3 —4 téskedar par gånger om dagen. — FL d. Wett. Kor, 
Getter och Hundar sägas tåla växten, men svin förlamas 
deraf. — Gäss dö af Bolts i enligt L:s-Kam. Ljunghs 
erfarenhet. 


Nr. 23. ÄNOKAMPE. Rafns B. anf. st. Som axen qvars 
hålla sina frö bättre än Ängkallen, så behöfva de ej sär« 
skilt samlas, utan kunna afskäras på en gång då de festa. 
aro mogna. 


Nr. 24. BerBErRIs. K. Vett. Akad. Handl. 1745. så 
251. Med färsk rotbark och äfven med den af grenarne, 
färgas ylle gult , om barken sköljes och kokas i vatten, 
hvari avdset Sedan lägges. — FI. d. Wett.” Förträfflig 
punsch tillagas af säftbn! t. ex: I del saft af mogna pres- 
sade bär, 2 delar socker, 3 delar arrack och 6 delar kok- 
hett vatten. Om bockskinn gnides med en yllelapp , dop- 
pen i berberissaft, får det en skön glans. Samma slags 
saft ger med aluna bögrödt bläck. Bären kunna äfven ans 
vändas till ättika bc vid bränvins destillering. I Holland 
nyttjas bladen såsom sallat och äfven kokade att ätas till 
kötträtter. — Boskapen försmår den ej heller. Busken 
planterad i häckar, tål ej att klippas eller skäras. 


Nr. 25. ÅPTEKS- VALERIAN. Arch. v. Rosenstein res 
kommenderade mot svag syn, snus af tobak och pulvret 
af växten, samt ett ögonvatten, hvari aqua rad. Valer. ins 
gick. Plenck (Morbi ocul.) ansåg äfven Valer. nyttig i 
ögonsjukdomar. -— Hufelands Journ. 2 B. 2. st..s. 52. I barns 
sängsfebrar anses den som ett förträffligt retningsmedel. — 
Finnarne, säger Prof. Hellenius i en Disputation, skola koka 
växten i svagdricka och bruka afkoket såsom laxermedel, 
hvaraf de ofta betjena sig i rötfebrar. 

Nr. 27. RYLÖRrRT. Chyden. Disp.som. G. Carleby,Resps 
Fabrell. Med RBylörten och humla bruka Finnarne på åt- 
skilliga ställen, badda svullna och värkande ieder. 


TILLÄGG FEI 


Nr. 28. CHANTERELL. I Magaz. Enéyc!. An 8. N:o 21. 
p. 96. uppgifver Boucher att han funnit i denna svamp, 
äfven torkad och 6 månader gammal, mycket oljämne, 
Oljan erhölls genom destillation, var vidbränd och lätt an- 
tändelig. 

Nr. 20. NYPONBUSKE. F/. d. Wett. Mitsching torkar 
och bränner frukten, för att ensam eller med tillsats af 
kaffebönor, nyttjas såsom kaffé. Genom gäsning kan af 
Nypon fås vin. Bladen kunna nyttjas till garfning; bar. 
ken till mörkbrun färg på ylle och roten samt veden gil- 
va smutsgul färg. 

Nr. 30. JÄTTEGRÖ. Rafns B. anf. st. s. 361. Detta gräs: 
slag ger mycket frö, men ibland dem äro många galllrö, 
som vid kastningen ej gå fram och äro odugliga till utsä- 
de. När blomvipporna hysa mogna frö, afklippas eller re- 
pas de, torkas och tröskas; det tröskade kastas och har- 
pas. Fröer äro svarta då de äro rena, men för att sås 
behölva de ej rensas från agnar eller skal. Likväl om man 
så vill, så kunna skalen genom kastning mot vinden, ren- 
sas Irån fröen, om det tröskade förut fuktas , omröres och 
gnuggas. 


Nr. 33. FLåpDEeRrR. Blommorna inbakade i så kallad 
pannkakssmet blifva välsmakande och brukas såsom en 
begärlig rätt i åtskilliga hushåll. — Om höns skola dö af fä- 
derbär, så torde det fordras att de förtära många, eme- 
dan man sett dem utan olägenhet, ehuru ogerna , nedsvälja 
några stycken. — Fl. d. Wett. Bärsaften skall sätta blå 
färg på läder och garn. Svaga gäsande viner skola enligt 
Allioni med bären kunna förbättras. Med blad och gre- 
nar fördrifvas råttor, dufvors ohyra ifrån dufslagen , och 
vägglöss ur sängarne. 


Nr. 34. IsLANDsLAFr. Slås kall lut på lafven och det 
år siå Öfver natten samt afsilas om morgonen, så förgår 
bäska smaken; står luten för länge på eller dermed kö- 
kas, så upplöses lafven och förloras förmyeket af dess fö. 
dande ämne då luten afsilas. Afkoket med vatten, afredt 
med äggegula, i stället att koka lafven i mjölk , är smakligt, 
födande och tjenligt för dem, som ej tåla mjölk. Åtskil- 
lige hafva med mycken fördel dagligen par år nyttjat det- 
ta till frukosty — FL d. Wett. Sönderskuren och kokad 
i jernkittel, sätter den mörkgul färg på ylle och med till- 
sats af tennsolution och Salmiak, ljusare och mörkare 
brunt. Hästar, hornboskap och svin äta lafven, som äf- 


IV MT IELAGG: 


ven skall kunna brukas till garfning. — Das neueste aus 
Engl. 2:s Heft. s. 22. 1801. 8:vo. Lord Dundonald bar 
funnit ett sätt att af de flesta lafarter (Lichenes) erhålla 
ett Gummi, som fullkomligen skall likna Senegal- Gummi, 
och kunna brukas vid kattunstryckerier, pappersbruk, si- 
denstyfningar, till skrifbläck, m. m. Dessa växter hysa, utom 
gummi, äfven harts och ett ämne, som liknar djuriska sub- 
stanser, jemte något ringa fiberartadt ämne. Genom flera 
gånger pågjutit kokhett vatten sväller lafven, ytan och 
det derunder liggande hartsämnet afsöndrar sig och afsköl- 
jes; sedan lägges lafven i en kopparkittel med tillräckligt 
vatten, kokas litet och tillägges derpå 3 uns soda till 3 4 
laf, och kokas sedan 4—5 timmar eller till dess afkoket 
synes innehålla nog gummösa delar: då silas det, och 
det som ej går igenom, slås i en påse och pressas. Det 
qvarblifna i påsen kokas 3 gånger, och det sista afkoket 
nyttjas att deri koka en ny portion laf; de öfriga afkoken 
slås tillsamman och afdunstas i tennkärl mycket långsamt 
till dess gummi fås deraf. Om intet soda eller lutsalt till- 
sättes, måste inkokningen längre fortsättas, och gummi 
blir då nästan färglöst. Af det ämnet som efter pressningen 
är qvar, tillredes en art såpa. — Archiv d. prakt. Heilk. 
f. Schles. u. Söd-Preus. v. Zadick u. Friese. 2 B. 3 st. 1801. 
Utvertes har Hr. Chir. Heinze emot sår funnit lafven nyttig. 

Nr. 35. Veine, D. G. Schrebers histor. phys. u. ekon. 
Beschreib. "des ”Waidtes &c Falle 1752: -4stos WS: 
Wett. Af fröen fås olja. 

Nr. 37. STENnsöTtaA. Hl. d. Wett. Roten förtäres af 
svin. Svärtar exkrementerna. Kor och getter äta bladen. 

Nr; 38. QviCKHVETE. Murr. App. Med. TI50p: 558: 
Roten är mångårig och twjenar sönderskuren, stött och ko- 
kad samt med tillsats af gäst, vid bränvins destillering. 
Den kan äfven i stället för malt användas till dricka, eme- 
dan den innehåller mycket sockerämne. Stark dekokt bru- 
kas mest, men bör beredas i väl glaserade kärl och ej 
i koppar. -— På bördig jord skall gräset kunna afslås till 
hö, 2 gånger om sommaren. Recens. i Åbo Litt. FTidn. 
N:o 63. år 1303, anser roten, betraktad såsom nödbröds- 
ämne, i det afseende otjenligare än många andra, att den 
icke växer nog atlmänt. — På Apoteken finnes ofta roten 
af Renrepet (N:o 71Y eller af Panicum dactylon, ett gräs 
från Italien och Frankrike, i stället för den af qvickhvete , 
och Schreber säger att i södra Europa tages Rad. grami- 
nis endast af Puls dactylon. 


é TITLA GG: Vv 


Nr. 39 MissnE. Bergius föreslår roten till medicinskt 
bruk i stället för Rad. Ari, derföre att den tros vara star- 
kare och skall längre tid kunna hel förvaras. — Chydenius 
i sin Disp: om G. Carleby, berättar att bönderne derom- 
kring allmänt bruka att om hösten uppdraga växten ur 
vattnet, lägga den i högar och låta frysa tillsamman. Om 
vintern Komslapa de lösbrutna stycken och gilva dem år 
svinen, hvilka då, så väl som sommartiden, äta dem ger- 
na och bli deraf feta. 


r. 40. LIND. Mém. de I Instit. Nat. &c. Sc. Matrh. 
& Pbyc Paris an. 11. 4:to. Kentenrat delar Tilia europea 
i 2:ne arter och kallar den ena platyphyllos (grandifolia 
Erh. && Görtner.), samt den andra microphyllos (parvifo- 
Ka Erh. & G.). Den förra blir ej så hög som den sed- 
nare, men har större, mjukare eller mer finludna löf, 
blommar tidigare och har hårdare frukt. -- Fl; d. Wett. 
Trädet skall kunna bli par 100 år gammalt och hinna till 
10 — 12 alnar i omkrets vid roten. Om våren ger Lind 
liksom Björk, en söt saft eller laka. Veden betsad svart, 
liknar Ebenholz. Af inre Barken kan göras brunt och 
grått papper. — Fischerströms Ekon, Dict. Bast beredes af 
grenarnas bark, som några veckor före midsommar afska- 
Ias, bindes i knippor, nedsänkes på botten i någon sjö 
eller dam till hösten och uptages då mjuk som hampa, 
torkas och användes till rep, mattor, m. m. 


f 


Nr. 41. KANTIG KONvALL Recens. i Åbo Lit. Tidns 
1803. Nr. 63. Af ett qvarter mjöl, tillredt af växtens rot, 
har man i Tinnland, genom kokning fått flera kannor, 
tjock gröt. Till stärkelse tjenar roten SC Blommorna 
sägas stundom bli dubbla och kande derföre förtjena ett 
rum på blomsterparterren. Bären, förtärda till 14 — 15 
på en gång, skola väcka kräkning. Bladen äro äggfor= 
migt lansettlika. 


Nr. 42. AÅPTEKS-F UMAR. Recens. i Åbo L. Tidun. 4nf. 
Nr. Af utpressade och klarade saften har Wiegleb er- 
hållit salpeterkrystaller. Färsk och torkad, ger växten vac- 
ker gul färg, och med Indigo beständig grön. — Profs 
Hellenius i en Disp-. om Finska Medic. V Jäxter, säger att 
örten lindrigt kokad och lagd varm i påse , som RR kring 
nosen och öfver hufvudet på en af qvarka sjuk häst, skal 
"vara ett godt medel mot denna sjukdom; när hästen bör- 
jar frusta kan påsen borttagas. 


vf "TILLAGG. 


Nr. 43. SPIKKLUBBÖRT. Rec. i Åbo L. Tidn. och näm- 
de Nr, anför ur Hufelands Jurnal, att Tinktur på fröen 
skall vara ett godt värkstillande medel; den beredes af 2 
uns frö, som digereras i 8 uns' Spanskt vin och i uns spi- 
ritus vini; dosis är 6 till och med 20 droppar. Rec. säger 
sig hafva botat Chorea St. Viti med Extraktet, och förmo- 
dar, efter Halnemans dertill gilna anledning, att Kafe tor- 
de som motgift gagna, då någon oförsigtigt förtärt örten. 
— Om fröen säljas och förtäras i stället för svartkummin 
(sem. Nigelle sat.), hvarmed käringar tro sig kunna verka 
på mjölken hos digilfvande personer, är misstaget farligt, 
men lätt upptäckt, då man vet att svartkummin är ett li- 
tet aflångt och Skantigt frö, något hoptryckt och har en 
tversföre skroflig och barklik yta. Ryssarne skola bruka 
att med frö af Spikklubbörten öka ölets rusgilvande kraltt, 
hvilket är skadligt; Svin, som äta fröen, dö deraf, men 
hundar tros kunna förtära dem utan skada. Gärtrer sä- 
ger att bi, som suga dess blommor, dö deraf. 


Nr. 44. TREFÄRGAD Vior. På Finska: Kolmikuk kai- 
nen. Kallas på somliga Apotek: Herba Jacew. Rec. i Å. 
L. Tidn. anmärker att den 2färgade förändringen finne 
på gödd jord, men den färgade på berg och magra stäl- 
len, hvilket väl händer, men ej alltid; också sky de dem. 


Nr. 45. Oxen. På Finska: Härkäuu. Den rätta Oxeln 
finnes knappast i Finnland: men väl Oxelrönnen (Sorb. hy- 
brida). Svin kunna gödas med frakten. Veden är hård. 


Nr. 48. KnyYLHAFrRB. Ekonomische Hefte. 1799. Juli s. 
88. Gräset rekommenderas mycket al Hr. Åchard i Berlin, 
enligt hans 7-åriga erfarenhet. Han kailar det Franskt Ray- 
gräs, och tillägger att det trifves väl på dålig jordmån. — 
I Flora d. Wett. anses det för ypperligt, till artificiela 
ängar och säges växa bäst i 3 lös svartmylla och I sand; 
men efter Höra Svenska Landhushållares erfarenhet, förtje- 
nar grässlaget icke så mycket beröm. Som svin gerna äta 
rötterna, böra ängar der gräs växer, fredas för dem. — Rafns 
Bibl. anf. st. s. 358. Fröen mogna ojemt, först i toppen och 
sedan nedåt och måste derföre samlas allt efter som de 
mogna. De afskurna vipporna böra i stora knippor trö- 
skas, ty annars skadas fröen af slagan; sedan kastas, 
harpas och rensas de, samt sås om hösten eller våren. 
Gräsets rot är mångårig. — Rec. i Abo L. T. anför att 
Engelska Ekonomer kalla gräset Franskt Raygrass, och att 
ibland småblomstren äro en del-2könade, och de öfriga 


TILLÄGG VIL 


llumster: för hyilken skull gräsarten af somliga Bota- 
nister blifvit förd till Holcus-slägtet; också sälta! de 2kö- 
nade blomsterna icke alltid agnborst. AF fröen beredas 
förträffliga gryn. 

Nr. 49. ÄnGsLaATYR. På Finska: Nätkin. Rec. i Åbo 
EL. Tidn. underrättar oss alt fröen eller ärterna kunna ma- 
las och brukas till bröd; kycklingar och småfåglar äta 
dem gerna. 

Nr. 50. KAMILLÖRT. Fl. d. Wett. Skall kunna an- 
vändas till gul färgning. Svin äta växten gerna. i 


Nr. 51. TREJON. På Finska: Kotkansijpi. LA bor An 
Nr. 65:, Med stambladen färgas grönt, och hela växten 
tjenar till lädergarfning. Unga: rotskott skola kunna an- 
vändas till bröd, som dock blir föga smakligt. 


NESS LJUNG: 4: b. Tan. st — JAF röttervock 
stjelkar brännas goda kol, och af: Ljungtopparne tillredes 
genom kokning gul färg. Råttor sägas sky lukten af Ljung. 


Nr. 54. ÄNGSSVINGEL. Rafns Bibl. anf. st. Vid in- 
samlandet af fröen bör iakttagas, att om alla fröen lå 
mogna i blomvippan, så affalla och förloras de bästa, som 
sitta i toppen och mogna först. Derföre skäres gräset när 
fröen i toppen äro inemot fullmogna ; sedan froskas och 
rensas de utan svårighet. 


Nr. 57. ÅLANSROT. Knakstedts Anat. Med. u. Chir. 
Beobacht. 1797. 8:vo. Författaren brukar mot Reformar, 
att koka + + af roten, skalad, torkad och finskuren, i 
en ny stenkruka med rent strömvatten 3 — 4 timmar, el- 
ler till dess roten kännes lös och mör emellan fingerna; 
under kokningen påspädes kokhett vatten, för det som 
bortdunstar. Arfkoket frånsilas och rötterna stötas i mor- 
tel med litet nytt vatten och färskt, osaltadt svinfett 
till en salva, som morgnar och aftnar vid värme ingnides 
på reformen. Afkoket förtäres i stället för vanlig dryck. — 
(ANS an. st... Blå färg skall fås af roten stött tillsam- 
man med blåbär och pottaska. 


Nr. 68. RipvpDERsPorRRE. Å. LL. T. ant. st. Utpressa- 
de blomsaften ger kokad med alun blått bläck och nyttjas 
af Sockerbagare utan tillsats, till grön färg. 


Nr. '59. MATTELUMMER. Hufel. Journ. &c. 8:de B. 
4:e st- I Gallizien bruka bönderne mot rasande TOR bett 
&tt invertes och utyertes använda dekokten på Mattelunmr 


VIII TILLAOG: 


mer tillika med ett träd som tros vara Idgran (Tax. bacc.); 
och har Hillebrandti anledning deraf gjort åtskilliga för- 
sök, som lyckats. 


Nr. 61. SvArRT Soran. Å: L. 7. anf. st. Bladen (tro- 
ligen af en annan art, eburu lik denna), brukas på Ota- 
heiti såsom sårläkanda, och Araberne stryka bladsaften 
på brännsår. Gataker , som uppgifvit bladens nytta i kräft- 
skador, har sedan återkallat sin uppgift. Bären sägas dö- 
da böns, gäss och flera hemtamda djur, samt hafva hos 
barn orsakat konvulsioner. I Dalmatien inbakas de stun- 
dom i bröd, för att befordra sömn. Blommorna öppna 
sig i klart väder vid pass kl. 7. f. m. och sluta ihop sig 
vid samma klockslag om aftonen. 


Nr. 63- KARDBORRAR. Å. LL. T. anf. st. I Tyskland 
ges rötterna fint sönderskurna åt lungsiktiga får. AF blad 


och stjelkar fås aska, hvaraf 3 skall kunna bli pottaska. 


Nr. 64. ViLpD PeRrsIiunsa. anf. st. Bladen kokade i 
vatten färga gult. 


Nr. 66. KAMEXING. RBafns Bibl. &c. anf. st. När 
fröen äro mogna och torra, kunna de repas eller strykas 
af axen; dessa kunna ock afskäras, torkas och fröen sedan 
gnuggas derur. — Ehuru förträffligt foder för får, tror 
Sullingfieet dock att ullen deraf försämras. 


Nr. 67. ALLMÄN KELIDON. Å. LL. T. anf. Nr. Blom- 
morna besökas flitigt af bien, och vaxet får deraf citron- 
gul färg. Med dekokt på roten tvättas rötsår hos hästar, 
då mask, om den finnes i såret, tillika dödas. 


Nr. 683. BRÄNNÄSLA. Busch. Fortschr. in Wissensch. 
&c. 3:vo. 1803. I Moskau har Kalugin funnit ett sätt att 
färga mörkgrönt med näslor, hvarföre han i belöning fått 


500 Rubler m. m. — -Af 4 & nässlor skall fås I H pott- 
aska. — Se mera: Om Nässlors planter. o. bergning; en 


i Stockh. tryckt Afhandling i 4:t0 1776. 


Nr. 69. MELOTENKLÖFVER. ÅK. Vett. Akad. Handl. 
1764. T. 22. s. 521. Af stjelkarne skall kunna beredas garn, 
och blommorna brukas i Tyskland ibland snus, 


Nr. 70. ALLMÄN Euvurorn. I Fl. d. Wett. påminnes 
om sannolikheten deraf, att växten torde kunna tjena 
till färgning, emedan den under torkningen antar blågrön 
färg (jemf. Nr. 33. Veide). Saften blandad med mjölk, 


UTI AGE Ix 


skall gifva den rosenröd färg. På ylle sätter den grön 
och under längre kokning aurora färg. 


Nr. 71. RENREPF. Schrank anser gräset som ett osundt 
och dåligt fodersiag, men IRees 1 AD. La IRMank sti. alls 
märker att det berömmes och lastas ömsom. Hästar äta 
det gerna, och vid Helsingborg har det kunnat bergas 
flera gånger om året. —  Flos, oss ar: Rentepet ett mång- 
årigt grässlag, men i södra Europa varar dess rot blott ett 
år, en omständighet, som man anmärkt vid flera hos oss 
mångåriga växter. Troligen bidrar den starkare värmen 
till en hastigare växt och safternas skyndsammare bort- 
dunstning, hvaraf händer att växten förr dör ut i de var- 
ma än i de kallare luftstrecken. 


Nr. 95. Ex. Fl. d. Wett. Löfven förtärda af större 
boskapen , orsaka blodig urin; men Får äta dem färska 
utan skada. Nämde olägenhet hjelpes dermed att det sju- 
ka kreaturet får mjölk eller tjerninjölk att dricka, samt fint 
gräs, Sallat, Thlaspi B. past. o. dyl. , hvarjemte det bör vara 
stilla. I torra Eklöf förvaras jordfrukter länge. — Öilon 
samlas om hösten väl mogna och kunna efter 8 dars tid 
planteras, eller ock förvaras de öfver vintern i torr sand 
och god källare, eller i sandgropar, som väl iäckas. 


Nr. 75. PrickiG HyYPERiK. K. Vet. Akad. Handl. 
1745. s. 250. ' Till färgning tagas knopparne och en del 
af stjelkarne nyss förr än de blommat, och torkas. Yile- 
godset, som man vill färga gult, betas först i alunvalten 
och torkas efteråt. Sedan lägges jemte godset, Hyperiken 
i samma alunvatten och kokas till dess det blir gult. 

Nr. 78. FÄRSVINGEL. Rafn. anf. st. Gräset växer 
bäst på högländta ställen , och har mångårig rot. Som 
fröen sitta temmeligen fast i vippan, behöfver gräset till 
frösamling ej skäras förr än alla fröen äro mogna. Vip- 
porna torkas, gauggas och fröen rensas såsom vanligt. 


Nr. 79. KunGcsrIvs. Fl. d. Wett. Man brukade förr 
att doppa hela växten torkad, i tjära eller smält beck, för 
att nyttjas såsom fackla, och deraf har växten fått sitt 
namn. lommorna fästa en obeständig blekgul färg på 
ufl och bomull, samt förhöja blå färg. Boskapen äter den 
icke. Roten stött och blandad med mjöl skall göda höns 
och kapuner. 

Nr; BJÖRKSK. Vett. Akad. Handl. Ti 4.5: 165. — 
FOSS: 40: 119: 5S-45: Ve seckendorf uber: d.. hocbste: Ber 


z 'TILLAGE: 


nutz. d. Birke. Leipz. 1800. — Om Björkens egenska- 
par och nytta. Pres. Kalm, Resp. Grandberg. 4:to 1759. — 
Huru Björkbark bör aftagas, torkas och tillredas 4:0 1774. — 
Om detta nyttiga trädslag är mycket skrifvit. På Björk 
hämta bien sitt bruna så kallade förvax, hvarmed de igen- 
smeta springor och öfvertlödiga draghål. Björkolja kan er- 
hållas på samma sätt som bönderne bränna elja af En, 
Hassel, m. m., (hvilket sätt kallas destillatio per descensum). 
Af flera brukliga utvägar att skafta olja af vissa trädslag, 
kan vara tillräckligt att här exempelvis anföra ett: I en 
jerngryta, som har ett hål midt i botten, inpackas barken 
eller veden; grytan täckes med jernlock, tillsmetas med 
lera, så att ingen luft slipper ut; i en grop ijorden ställes 
grytan och under hålet i grytbotten sättes ett kärl; jorden 
packas tätt ikring grytans kanter och på locket göres små- 
ningom eld, så att barken eller veden ini må förvandlas 
till kol; oljan som derunder uisvettas, samlas till botten 
och utrinner genom hålet i det undersatta kärlet. Den re- 
naste och klara björkoljan brännes i Siberien af ren hvit 
björkbark, som tages på gamla träd, hvilka i de stora fuk- 


tiga skogarna ruttna dels på rotén, dels kullfallna. — Af 
Björklaka tillredes vin, t. ex. till 7 — 8 kannor laka ta- 


gas 7 + pudersocker eller håning, som kokas, skummas 
flitigt, och när 2 kannor bortdunstat slås det i trädkärl 
med tapp vid botten. Sedan det något svalnat tillslås 21 
stop franskt vin, och när det ytterligare fått afsvalna, til- 
lägges några sönderskurna citroner, hvilkas kärnor äro ut. 
tagna, samt 1! lod kanel, t lod kardemummor och ett 
skedblad frisk gäst. Kärlet öfvertäckes och tillbindes, samt 
lemnas att gäsa ett dygn. Sedan aftappas det på halfan- 
kare, hvari nyss förut varit franskt vin, tillsprundas väl, 
och förvaras 3 -— 4 veckor i källare och slutligen fylles 
det på buteljer med något tomt rum vid korken, hvilka 
hartsas väl, samt förvaras upp- och nedvända i fuktig sand 
och god källare. — I Leonhardis Forst- u. Jagd-Kal. 1799, 
s. 174. visas att Björk trifves bäst på sådan jordmån som 
är mera torr än fukiig, och som består mest af sand ; men 
växer dock äfven i blandad jord. — Fältbjörkens ved är 
hårdare och tyngre än ved af björkar vuxne i skogar. Af 
flera slags masur, räknas den som fås af rötterna att va- 
ra grofvast ; den af stammen, starkast, och den af gre- 
narne vackrast. 

Nr: 8t. REnNFANA. Kokas i mjölk och ges åt barn, 
som plågas af mask, skedbladsvis, så väl af Allmogen i 


PILLAGG: RI 


Finnland efter Hr. Prof. Hellenii anmärkning, som äfven 
i andra landsorter. 


Nr. 83. Svart SEnwaAPr. Il. d. Wett. Af fröen fås ym- 
nigt af en mild olja. Späda växten nyttjas till -grönkål och 
sallat ; hornboskap äta den gerna och sås till foderi Eng- 
land, hvartill dock brukas mest hvit Senap. 


Nr. 84: LUDDPTÅTET. Rafrs Bibl. &c. anf. st.” Vip- 
porna släppa lätt de mogna fröen, hvilka kunna utgnug- 
gas och rensas um de siktas genom såll. 


N. 85. Mröron Diss. de Arbuto, U. U. Auctore J. 
ÅA. Murray. 17605. 4:to. — K. Vett. Akad. Handl. T. 4. s. 
294. — Fischerst.. Ekon; Dikt. T. 4. p. 192. Bären krossas, 
kokhett vatten slås på och kärlet tilltäppes; sedan silas 
saften ifrån, kokas i stengryta till siraps stadga, då den 
uthälles i stenburk för att förvaras och nyttjas såsom van- 
lig sirap. Af ett qvarter bär fås + qvarter god mjölon-sirap. 

Nr. 86. Löns. Fl. d. Wett. Med grenar och löf kan, 
efter Suckows uppgilt, sättas vacker citrongul färg på alun:- 
betade tyger; sned jernvitriol fås af dem svartbrun. — Om 
tunna skifvor af Lönnträdet kokas vid sakta eld i Ter- 
pentinsprit, hvari Drakblod (ett harts af trädet Drac. dra- 
co) är upplöst, sägas de blilva röda, hårda, antaga poli- 
tur och tjena vid fanérarbeten. 

INFO ES TJAT TERROR Ön Htaefrs Bibllanfkist: Gräset 
mognar tidigt, släpper ej lätt sina frö och kan derföre 
lemnas oskurit till dess fröen äro mogna. De rensas ock- 
så lättare än BETEsGRÖENS frö, som mogna sent och 
böra samlas när de sjelfmant ur toppen börja utfalla. De 
rensas såsom förut nämdt är. — I £7. d. Wect. säges att Be- 
tesgrö är endast före och under blomningstiden ett godt 
och närande foder; efter den tiden röres det ej af boska- 
pen. Deremot skall Slåttergrö vara ett af de bästa foderslag. 


Nr. 90. ALLMÄN ÖRMBEUNKE. I Nachricht. v. gelehr- 
fereriggel. 2. St. 15020 yttrar D: Bernhardi den för- 
modan, att befrödningen hos Ormbunkar i allmänhet, sker 
på öfra sidan af bladen, fastän frukten finnes på den ne- 
dra, och tror han sig hafva funnit hanmjölet i egna hin- 
nor inneslutit på öfre sidan , mori brädden af bladet. — Fl. 
d. Wett. Växten träffas sällan eller aldrig i skuggan med 
frukt , men ofta dermed på ställen der solen skiner. — Boten 
nyttjas vid beredring af Karduan, och askan i stället för 
såpa, samt vid glasbruk. Japonesaren berättas äta växter 


sx TiILLÄCC: 


ännu späd och förr än bladen utvecklas; de förtära äfven 
roten sönderstött, väl afsköljd med vatten och kokad,. 
Getter äta bladen. Växten tjenar till strö i brist på halm, 
till stoppning i madrasser, pottaska och garfning. 


oo Nr. 91: Tarr. Hr. Dallinger i sin Vollständ. Gesch. 
des Borkenkäf., Fichtenkrebs. &c. 1799, råder att hålla 
tallskogarna rena och fria från vindfälle, stubbar och träd 
som ruttna, till förekommande af vissa Insekter (Bostrichi)>» 
som skada tallarna. Likväl torde Hr. Helderbergs tanka, 
att desså Insekter kunna endast anses som en följd af tall- 
trädets förtorkande och ej såsom orsak dertill, vara mera 
sannolik. — K&K. Patr. Sällsk. Hush. Jurn. 1789. s. 93. Af 
färska rättklafna tallträd har en Bonde på Gottiand kiyft 
tunna spånor, hvaraf han snott tåg eller rep. — Hl. d. 
Wett. Hanmjölet, som för all boskap skall vara skadligt, 
och som så ymnigt vid taliens blomning finnes kringströdt 
omkring träden, tros kunna på Apoteken nyttjas i stället 
för Lycopodie mjöl (Nr. 59.). — Enligt Suckow skall ut- 
spädt tjärvatten kunna med fördel nyttjas vid garfverier 
och efter Damnbourneys uppgift, kan barken nyttjas till 
brun färg. — I en disp. under KALms inscende af Cavan- 
der om Sagu Socken,,s. 25. 1750: 4:t0, beskrifves sältet, 
att af tall- och grankåda bereda tvål eller såpa, samt att 
med tillblandning af sådan kåda bespara talg vid ljusstöp- 
ning. Kådan rensas, lägges i en gles påse, kokas i vat- 
ten till dess kådan utsmält och llyter ofvanpå, då den 
afskummas.. I god stark Int kokas sedan denna renade 
kåda, i stället för talg, och om litet salt tillägges tjocknar 
den; färgen blir väl mörk, men om såpan endast nog ut- 
tvättas ur kläderna, skola de dock blifva ganska rena och 
hvita deraf. — Alla arter af detta slägte ge harts eller 
terpentin; men den egentliga terpentin, som i handel-fö- 
rekommer, tages af södra Europas Pin. picea, ell. Pista- 
cia Therebint.; -deremot fås den mesta-tjäran af vår Tall, 
som derföre förtjent namnet Pin. picea. — Så kallad tugg- 
kåda, bruklig i synnerhet i Dalarna, hämtas al: Gran (Pin: 
Abies). — K. Lifmed. Hr. Dr. W Es TRIN.G har funnit trä- 
dets mellanbark, i medicinskt alseende, ofta lika så verk- 
sam , som den så kallade Kungs-kinan. 


Nr. g2. NÄcKÖRTENS friska rötter brukas att gnida 
med i väggspringor och sängställen, uven kokade i vatten, 
till fördrilvande al vägglöss. 


Tilt G.6s XIII. 


Nr. 95. STorR-GrorLrap. Hl.d. Wett. Ätes gerna 
af all boskap, men qvälver och uttränger andra nyttigare 
grässlag, om den växer på ängarna. Fröen ätas af fåglar 
och kunna Kanariefåglar dermed födas. 

Nr. 95. PLATTLUMMER, Ä. Vett. 4kad. Handl. 1745. 
s. 249. Tidigt om våren, sedan snöen nyss afsmält, samlas 
växten, torkas väl, söndergnuggas mellan bänderna, lägges 
hvarftals med yllegodset, som skall färgas, i en koppar- 
kittel och lemnas der några dar, till dess garnet tagit gul 
färg; det kan ock litet kokas: sedan tages det upp, sköl- 
jes och torkas. Somliga alunbeta godset först, hvilket tor- 
de vara bäst. -- Pallas berättar, att i Siberien samlas platt- 
lummern , bindes i form af kransar och säljes på markna- 
derna till färgning. — Med denna , björklöf och alun, 
sätta Finnarne på ylle vacker och beständig gul färg. 


Nr. 99. ÅKERMÖNSA. Fl. d. Wett. Tjenar till garf: 
ning; och outslagna blommorna med blad och stjelkar, 
sätta på ylle, som förut med Vismut är tillredt, en skön 
guldgul och varaktig färg. 


Nr. 101. BjörnMmossa. Murr, App. Med. T. 5. ps 
494 — Fl d. Wett. Denna skall enligt Stellers anteck- 
ning brukas af invånarne i Kamschaika till lampvekar. 


Nr. 102. MAN NAGRAS. Rafuns anf. st. Fröen mogna upp- 
ifrån och nedåt i vippan, samt utfalla lätt. Som gräset 
nästan hela sommaren ger mogna frö, så böra de dagligen 
samlas ; detta sker bäst med en håf af hårduk eller lärft , 
med längre eller kortare skaft. För dess mångfaldiga nyt- 
tas skull kan det icke nog till odling rekommenderas, i 
synnerhet på lågländta ängar eller ställen, som stå under 
vatten. Af ett lod torra gryn, kokade till välling eller 
gröt, skall en person kunna bli mätt, emedan de svälla 
mycket då de kokas. Svin äta fröen begärligt, och enligt 
Fl. der Wett., bli gäss hastigare feta af Mannafrö än af 
alla andra kända frösorter. Fiskar och i synnerhet Forel- 
ler äta dem och bli feta deraf. Får trifvas icke väl af det- 
ta, så väl som af andra på sidländta ställen växande gräs- 
slag. I Tyskland skördas gräset 5 — 4 gånger om året. 


Nr. 103. Asp. Ger hvita vackra bräder, som i Eng- 
land derföre brukas till golf. Bark och blad nyttjas till 
färgning, och enligt Bautsch ger barken godt garfämne. — 
En sort fina flätade fruntimmers hattar förfärdigas af tun- 


na smala Aspspånor, som snickare med en dertill inrättad 
>» 


Siv 'TiLLAGEC. 


hyfve!, bereda. Roten är ofta masuraktig. Ullen, som 
sitter på fröen, tjenar i blandning med harhår, ull eller 
bomull till hattar , stoppning i täcken , vantar, m. m. 


Nr. 104. MorotsöRrT. I Ållgem. Med. Annal. för 
Febr. 1801, läses huru Dr. Handel med fördel nyttjat 
fröen af vilda morötter emot -skrofler; han gaf en matsked 
sönderstötta frö i sender, 3 gånger om dagen, i godt hvitt 
vin, och då urinens afgång derigenom ökades, ansåg han 
det som ett godt tecken. -— Huru bränvin med vinst kan 
erhällas af morötter, kan ses i Briegers 'Taschenb. f. Guts- 
besitz. 1797. s. 2222 — Fl d. Wett. På vilda stånd är 
meådlersta blomman större, svartröd, på enkel stjelk och 
frukten har enkla taggar, då deremot den odlade växtens 
frötaggar äroj försedda med krokar. Roten skuren i bi- 
tar, torkad och bränd, blandas metl kaffé. Rötterna gö- 
da gäss, svin, m, m. och fettet deraf blir gult hos horn- 
boskap. Morötter rifvas och blandas med annan föda åt 
sångfåglar som hållas i rummen t. ex. Lärkor, Näkterga- 
lar m. m. — Örten eller morotsgräset förvälles, lagas som 
spenat och smakar väl, samt är tjenligare än spenat, som 
är ringa födande men ger mycket väder.- 


Nr. 106. MarörTt. Fl. d. Wett. Med tillsatser ger 
den åtskilliga brukbara färger. Ohyra'i kläder och sän- 
gar skall fördrifvas med Malörts infusion, som äfven gag- 
nar i rödsot hos får. Brännes för att med röken döfva 
bi vid skattning. I Tyskland brukar man på några stäl- 
len att plantera malört, och" väljas dertill nya grafvar på 
kyrkogårdar. Hos Romarne var örten i stort anseende. 


Nr, 107. BANDRÖR. Rafns Bibl. anf. st. Trifves bäst 
i fuktiga ängar och kan tidigt skördas. Fröen mogna jemt 
och gräset kan skäras på en gång, tröskas och fröen med 
lätthet rensas. 


Ir. 109. BrRaåxveD. K. Vett. Akad. Handl. 1745. Till 
färgning sönderstötas löf och bär, samt kokas; deri lägges 
ullgarnet, kokas litet och blir ljusgrönt ; om det efteråt 
doppas ij lut, blir färgen mörkgrön, men är ej i solsken 


beständig. — Af barken beredes bast, som äfven kan tje- 
na tili rep, hvilket i Vestergötland är brukligt. — Fl. d. 


Wett. I södra Holland färgas med tillsatser krapprödt; 
med barken och utan tilisats starkt gult. Efter Siefferis 
uppgift ge bären vackra färger på betade tyger, och Dam- 
bourney har fått af rötterna olivelärg, och al omogna eller 


TILLÄGG: (EV 


gröna bär, vacker gul, samt af de mogna med olika till- 
satser violett och grön färg. Trädbitar eller grenar af 
Brakved i mullvadhål, sägas fördrifva dessa skadedjur. 


Nr. tio. SVÄRDLILJA. På Finska: Miekaruoho. Kalm 
anför dess rot såsom nyttig mot rödsot hos boskap, och 
brukas dertill i Finnland. 


Nr. 114. STRANDRÖR. FI. d. Wett. Auktorerne äro 
ej ense om Rörens nytta såsom boskapsfoder, emedan de 
rör som äro fulla med larver och insekter, eller vuxit på 
otjenlig botten, kunna visserligen vara skadliga, då dere- 
mot de andra i synnerhet unga, ätas gerna och med nyt- 
ta af boskapen. Hos kor, som äro ikalf, skall dock detta 
foder genom för mycken mjölkökning göra magerhet och 
för tidig kalfning. Fåren äta ej rör. — Rötterna torka- 
de och malna tjena till bröd. — Starar uppehålla sig ger- 
na hösttiden ibland strandrör, förmodligen mest för irnsek- 
ter som der finnas. Utrikes hyra fågellängare ofta sådana 
Vass-stränder, till starlängst. 

Nr. 117. ÄLTRANUNKEL. Finnarne koka växten i li- 
tet vatten och bruka till omslag på värkande leder, och 
äfven nyttjas växten i stället för spansk fluga, efter C/y- 
denit uppgilt. 

Nr. 118. ÅKLEJA. Fl. d. Wett. Hr. Eckberg har fått 
olja af pressade fröen. 

Nr- 120. STORSVINGEL. Detta grässlag berömmes 
mycket i Fl. d. Wett. , med tillägg aut det genom odling 
skall mycket kunna förbättras. 


Nr. 124. HunDrLoxaA. Fl d. Wett. I England ätes 
den ibland sallat med eller utan olja och säger Kraschern- 
ninikow, av växten är en vanlig föda i Kamschatka. 


NES: CAT. Fiseherstr. Ekon, Dikt. T. I, 5:20: 
Naser. Trädet hinner till 40 — 60 års, ålder och 
ruttnar inom några år i fria luften under bar himmel, 
men icke under vatten. — Gröna eller färska Alträds-knip. 
pen, inkastade i tegelugnen, gilva åt teglet som der brän- 
nes grå färg. Löfven öka mjölken hos kor, och ätas spä- 
da, i synnerhet gerna af får. Siskor söka begärligt allrö. 
— Till svärtning afskalas barken, helst af unga grenar, 
torkas först och blötes sedan något i vatten, hvarefter den 
äter får torka till dess den skall nyttjas. Då kokas den 
med vatten oah antingen jernhaltiig kärrjord eller slipgårr 
tillsättes; Godset ilägges och lemnas till andra dagen, då 


XVI TILLMGG: 


det upptages och färgsoppan kokas på nytt, hvarefter ty- 
get å nyo ilägges och lemnas några timmar då det upp- 
tages , sköljes och torkas. 

Nr. 129. OäKktTA KLÖFVER. Transact. d. Societ. zu 
Lond. 1799. 5. B. s. 378. När kreatur ätit för mycket 
färsk klöfver, händer stundom att de blilva hastigt stinna 
och dö ofta inom 1 timma derefter. Att hjelpa.denna o- 


> 


lägenhet , nyttjar Hr. Fager ett rör med knapp på ändan, 
så långt som strupen, för t. ex. oxar, får, m. m. fordrar, 
hvilket genom matstrupen föres ned i kreaturets mage. 
Han har dervid sett djurets buk Hastigt sjunka undan, i 
mån som luften genom röret funnit utväg. Dock torde 
klystirer vara lika förmånliga. 

Nr. 130. MJörKöRrTtT. Genom sin resliga växt, rosen= 
Färgade blommor och dessas successiva utsprickning, är 
den tjenlig till prydnad i trädgårdar, hvartill den äfven 
är använd. Hr. Dr. BR. -— Fl. d. Wett. Af bladen, stjelkar 
och rötter, bereda Kamtschatkas inbyggare ett slags té, 
som kallas Kuriliskt; de koka och förtära dessutom bla- 
den såsom grönkål, och stjelkarnes merg är hos dem en 
läckerhet. Krascheninikow berättar, att de tillaga af den- 
na Ört och flugsvampen (Nr. 108.) en rusgifvande dryck, 
som i sömnen föreställer dem ljufva drömmar; de spå, 
se andar, sjunga, dansa m. m. 'Tschutskoserne, hos hvil- 
ka svampen, för köldens skull, ej växer, tillbyta sig den 
mot pelsverk, och de fattiga hålla till goda de förmögna- 
res urin, som under deras rus kan samlas. — Det påstås, 
att både hästar och svin icke äta växten. Spingfeld m. ll. 
försäkra att fröfjunet, i synnerhet med tillsatser af tjenli- 
ga ämnen, låter väl handtera sig till förfärdigande af hat- 
tar, papper. garn, ljusvekar m. m. 


Nr. 132. TurtåTtEL. I Fl d: Wett. , nämnes. att :det- 
ta gräs genom sin täta växt, skall förqväfva mossa på ängar. 

Nr. 133. KrRuUsBÄRSBUSKE. Är genöm sitt lätta plan: 
teringssätt, allmänna tillgång, nyttiga frukt, täta växt och 
taggighet, en ibland de tjenligaste till häckar och lefvan- 
de stängsel. — Nouv. Esprit d. Journ. Al kärnorna, som 
vid saftens utpressning vanligen såsom onyttiga bortkastas, 
bereder Hr. Dieudonnée ett slags kaffé. Krusbärskärnorna 
tvättas, sköljas, torkas , brännas eller rostas och malas, 
samt nyttjas ensamma eller med annat kaffe, såsom van- 
ligt. — Fl. d. Wett. Utpressade saften ger med socker 
gfter vederbörlig gäsning etw vin, som liknar Moselvin. 


TILLAGC. XVII 


Grenar och blad sätta på beredd ull vigogna färg, och 
bären violett. — Salten liknar Citronsaft om den pressas 
af fullväxta men ej mogna bär, som stötas i stenmortel 
med trädstöt. Saften silas och pressas genom linne och 
kokas sedan till dess den klarnar (ej för länge, då den 
blir brun), skummas väl och slås kall på buteljer, som 
hartsas väl, och kan saften sedan förvaras i flera år oskadad. 
Saften af för mogna bär, kommer lätt i gäsning, och för 
litet mogna bär ge föga eller ingen saft. — Mera kan läsas 
i Fischerströms Ekon. Dikt. Del. 4. s. 24. 167 samt om 
Stickel- och Krusbärsbuskens ans och nytta, i ea Disp. un- 
der Kalins inseende af Widenius 1757. 4:to. 


Nr. 134. SPRANGÖRT. Fl. d. Wett. "Tros vara ett 
bland de värsta gift i växtriket. — Det gift hvarmed Gre- 
kerne fordom undanröjde misstänkta eller fruktade med- 
borgare, och hvaraf Socrates tros hafva fått sin bane, sä- 
ga väl Anuktorerne vara tagit af Cicuta, men dermed för- 
stås förmodligen ingen annan än Conium macul. Linn. 
— Hästar, oxar, hundar och vargar hafva dött under kon- 
vulsioner, men getter, får och svin sägas tåla växten. Öre 
nar och kaniner hafva väl synts må illa deraf, men ej dött. 


Nr. 135. LunGöRrT. F.d. Wett. Tjenar att sätta brun 
färg på ylle. Svin och får äta icke örten, men väl hästar 
och hornboskap. Höns äta dess frö. 


. 

De redan anförda gräs och foderväxter, gifva anled- 
ning till åtskilliga påminnelser, hvilka man vågar göra en- 
dast i det hopp, att åtminstone några af Sv. Botanikens 
Läsare torde icke finna dem alldeles öfverflödiga. 


Ängarne bergas vanligen så tidigt, att gräsfröen, hvar- 
ken hinna mogna eller på ängen. utfalla, hvarigenom hän- 
der att de åriga växterna icke mera kunna fortplanta sig, 
och de mångåriga, som utgöra största delen, föråldras till 
sina rötter och gifva mindre antal grästrå. Denna för gräs- 
växten hinderliga omständighet, lär svårligen kunna före, 
kommas, dels derföre att gräset bör till hö afslås in- 
nan det fullkomligen mognar, för att ej bli saftlöst och 
sträft ; dels äfven derföre att höbergningen måste vara slu- 
tad, förr än skörden kommer att upptaga alla tillgängliga 
dagsverken. Det torde således vara angeläget att tillse om 
den förlust på frö, som ången härigenom lider, på annat 


XVIIL TILA G GS 


sätt kan ersättas, och huru det kan ske med minsta kost- 
nad. — De mångåriga växternas rötter kunna icke år efter 
år beständigt äga samma växtkraft; de åriga växterna för- 
svinna det påföljande året om de icke fått så sig, och de 
2åriga, som icke före bergningen släppt mogna frö, sökas 
förgäfves på den äng der man 2 år förut sett dem växa. 
Då således en del grässlag försvagas i sin växt, derigenom 
att inga nya rötter af nya frö tillkomma, och andra efter 
hand försvinna, så måste mossan lätt kunna rota och ut- 
breda sig, samt påskynda den redan minskade gräsväxten; 
ängen blir hvad man kallar mosslupen och ger ringa eller 
intet hö. Till förekommande häraf, påminna vi om en 
lätt och kanske alltid med fördel använd utväg, att på 
höskullen samla höfrö och om våren då snöen nyss bort- 
smält och gräsvallen ännu är nog våt eller fuktig, utså 
dem på ängarne. De böra sås någorlunda tätt, ty som 
många frö vid bergningen icke varit så nära sin mognad 
att de i vipporna eller axen kunnat sedermera bli fullmog- 
na, så bör man påräkna att en stor del icke gro; men 
de behöfva "icke nedkrattas, ty de frö som kunna gro, 
tränga sig ändå ned och slå rötter bland mossan, hvilken 
de snart nog förqvälva. Finnas mullhögar på ängen, kunna 
de kringspridas sedan fröen äro sådda. Detta sätt att öka 
gräsväxten, är användbart äfven af de mindre förmög- 
na. — Men hos de rika, rekommenderas i stället vissa, gräs- 
slags odling, och i valet af dessa böra de inhemska, såsom 
vande vid klimatet, föredragas för de utländska; och som 
de helst böra sås och bergas ensamma, af skäl” som ne- 
danföre anföras, så måste fröen till dem ej tagas på hö- 
skullarne, der många slag och arter äro med onyttiga ogräs 
blandade. Man torde derföre göra bäst att skaffa sig re- 
na frö af det grässlag, som för jordmånen och i andra af- 
seenden dömmes mest passande. Sådana kunna erhållas 
på flera sätt, men förmodligen med minsta kostnad; om 
ett önskadt grässlag träffas vildt växande, och fröen der- 
af samlas och år efter år sås, endast för fröen skull; till 
dess man vunnit den myckenhet, som fordras till utsäde 
på ett större fält. I England brukas vid samlandet af gräs- 
frö, ett Ekbräde, kalladt Gradle 15 vam långt och 10 tum 
bredt, med länga tänder såsom på en kam, insågade eller fäs- 
tade på ena kanten, och ett tjenligt skaft eller handtag på 
den andra; inunder och vid den kanten der tänderna sitta, fä- 
stes något linne, som uppdrages till handtaget och utgör 
en påse hyari fröhus, fröhulvud, ax och frö nedfalla ge- 


TiLLAGG: XIx 


nom en stor öppning, som dertill är gjord på brädet emel- 
Jan tänderna och handtaget. Utförligare beskrifves den i 
Ekonom. Hefte. 1797. Junis. 55. De erhållna fröen rensas, 
torkas och förvaras öfver vintern, helst i tunna påsar af 
obetydlig rymd, upphängde i torrt och luftigt, men ej 
för varmt rum, fredade för råttor, samt sås om våren. 
Vill man så dem samma höst de blifvit samlade, kan det 
äfven ske, men likväl måste fröen få torka 8 — 14 dagar 
förut. Jordmånen, der hvart slag bäst trifves, är på sina 
ställen anmärkt, och man hoppas att Sv. Botaniker med- 
delar så väl kännemärken för de nyttigaste inhemska fo- 
derväxterna till deras urskiljande, som grunder till deras 
odling. — I lös och god jord är det tillräckligt att nedmyl- 
la fröen med en lätt harf. — Det torde här böra anmärkas, 
att efter de försök, som Prof. Achard med olika sädesslag 
flera är efter hvarannan anställt, och för Vett. Akad. i 
Berlin förelagt, är det en fördom, att säd som långväga 
ifrån hämtas till utsäde, skulle gro bättre än den hem- 
bergade (Allgem. Litt., Anz:, 1797. Maj: nr. 64. S.: 660:)» 
Kan detta hvad sädesslagen angår, anses såsom en bevist 
sanning, så följer utan tvifvel deraf, att man icke behöf- 
ver förskrifva gräsfrö från aflägse orter, derföre att de 
skulle gro bättre och få FÖRNS växt. — Man kan svårli- 
gen räkna på att mera ån 3 af gräsfröen gro, hvarföre de 
måste sås någorlunda tätt. Att få veta huru mycket frö af 
ett gifvit dan, som fordras för ett bestämdt åkerstycke, 
har man räknat kornen i + lod, och gifvit 10 korn, af 
hvilka 6 skulle gro, på hvar qvadrat fots åkerrymd, och 
derefter bestämt antalet och vigten af de korn, som bor- 
de åtgå till utsäde för en Nea aker eller, äng, Om t.iex: 

Elodie Ångssvingeln (nr. 54.), fannos 173 frökorn, af 
fika 10 skulle åtgå för hvar vada fots land, och gif- 
va åtminstone 6 stånd; så skulle ett stycke land af 25,720 
qvadrat fots yta, fordra 257,200 frökorn, hvilka väga 
vid pass 5 &, 23 lod. Men som frö af olika grässlag äro 
olika stora och tunga, så gäller icke samma förhållantde 
alltid; t. ex. 2 lod ÅÄngkafle-frö (nr. 14.), innehöll 1875 
korn , och RA vigt af frö rill Luddtéåte! (nr. 84.) hade 1200 
(Rafns Bibl. f. Phys. &c. 17. B. 4.h.).. De grässla 18, Soma 
odlas hufvudsakligen för fröens skull, böra helst sås én- 
samma och icke blandade med andra; ty som fröen af 
särskilta arter, mogna på olika tider, så kan det hända, 
att af 2:ne eller flera tillsammansådda foderväxter, ende- 
ra har vid bergningen släppt sina frö, då ännu de öfriga 


xx TiLEBAGGS 


äro omogna. Tiden måste noga iakttagas när fröen börja 
mogna, och då bör gräset genast bergas; ty om grässla- 
get lätt släpper sina frö, kunna de på en enda blåsig el- 
ler stormig dag utskakas, och man bergar gräs med tom- 
ma ax eller vippor. Men grässlag, som odlas endast i af- 
sigt att bergas till foder, kunna blandas efter hvars och 
ens afsigter. — Att med rötter fortplanta mångåriga grässlag, 
lönar väl sällan mödan i stort, men är ej att förkasta, då 
man icke på annat sätt inom ett eller 2 år kan förskaffa 
sig frö af ett önskadt slag; ty då sådana rötter tiifvas väl; 
gifva de ofta frö samma år de blifvit planterade; deremot 
gifva sådda frö, hvarken blomma eller frukt förr än 2:dra 
och ibland 3:dje året. — De åriga foderväxterna fortplantas 
endast gerom frö, och äro naturligtvis fruktbärande sam- 
ma år de blifvit sådda; och de 2åriga, som ej äro många, 
blomma och ge frö sedan de vuxit 2:ne somrar. 


Till förklaring öfver de i texten förekommande me- 
dicinalvigter, anföres att I Liber (4j) eller Skålp. innehål- 
ler 12 uns (3); I uns delas i 8 drakmer (3j); I drakma 
håller 3 skrupler (5j) och I skrupel 20 gran. Ett gran 
är mest lika med guldsmedernas ass ell. äss. Mot I vns sva- 
ra vidare 9 qvintin eller 21 lod viktualievigt, och I drak- 
ma ell. 3 skrupler ungefär mot 1 qvintin; + uns är således 
något mera än I lod. Ett qvarter rent destill. vatten, vä- 
ger vid pass II uns och 6 drakmer; men lika rymd svaf- 
velsyra (vitriololja) väger my rcket deröfver, då deremot sprit 
(spirit. vini) är färre och väger ett qvarter deraf g uns 
och 6 drakmer eller 22 lod viktualie vigt vid Pass 


Svenska Botanikens opartiske granskare torde redan 
hafva anmärkt, vi våga hoppas det, att Verket, under 
den tid af 2 år, på hvilken dess utgilvande blifvit fortsatt, 
icke förlorat, om det tillälventyrs icke vunnit, genom afvi- 
kandet ifrån den först gifna planen, till en mera utvidgad: 
man jemföre de 3 —4 första häften, med de följande, 
för att finna denna förändring. Likväl äro vi långt ifrån 
att neka dess brister, hvilka redan ifrån arbetets början, 
såsom oundvikliga , voro Jörutsedda, och derföre öppnades 
till deras möjliga afhjelpande en utväg, i de Tillägg, som 
vid slutet af Brr Tom, skulle göras. Textens Författare 
vågade också i denna afsigt påkalla sina kunniga Lands- 
mäns säkrare erfarenhet och större kunskaper; men 


TirLÄGöÖ XXI 


endast några få Vänner hafva gilvit sig den möda att 
meddela påminnelser, som blifvit nyttjade i de Tillägg, 
hvilka åtföljt första Tomen. Gemensamt med Allmänheten 
sakna vi Åbo Litteratur Tidning, hvars utgifvande beklag- 
ligen alstannat, i hvilken vi väntat flera lika värdiga och 
hedrande anmärkningar, som dem; hvilka redan blifvit 
begagnade och för hvilka vi aflägga hos den okända Re- 
censenten vederbörlig tacksägelse. Under bopp att fram- 
deles hos den upplystare delen af Allmänheten, möta en 
störe benägenhet, att i denna del bidraga till arbetets 
ökade fullkomlighet, skola vi emedlertid, så mycket pla- 
nen och andra omständigheter medgifva, bevisa vår upp- 
riktiga föresats att göra Sv. Botaniken så nyttig som möj- 
ligt är. Men om den moderna Läkaren någon gång skul. . 
le deri finna en uppgift, grundad på forntidens Läkares 
erfarerihet och 'stridande mot de nyares systemer; eller 
om en mångårig medicinens utöfning, som synes göra 
kännedomen af sednare tiders upptäckter öfverflödig, skul- 
le träffa ibland de föreslagna botmedlen, "sådana som an- 
tingen icke besannas af egen erfarenhet, eller synas af 
densamma motsagda : så hänvisa vi dem med all aktning > till 
HKöllzers Afhandling om medicinen såsom en erfarenhets 
vettenskap, eller hvars sanningar hämta endast af erfarens 
Heren isin- fulla styrka, och vi taga oss friheten derur 
anföra; «Sie (die Medizin) befindet sich noch ganz in den 
Zustande der Ågregation . . '. sie ist ja alsdann immer 
noch Erfahrungs-wissenschaft (ihr wissen grändet sich auf 
Erfahrung) und die Er fahrungs-wissenshaften können, wer- 
den und mässen sich in das Unendliche erweitern und 
fortschreiten» (se Röschlaubs Magaz. I B. 2 — 3 st.). Om 
uppgifter som angå så väl Ekonomi i allmänhet, som 
Landthushållning, någonstädes skulle synas falska eller 
mindre troliga, så bör man påminna sig hvad inllytelse 
luften, jordmånen, klimatet och oräkneliga andra omstän- 
digheter hafva, för att vid anstäldta försök gilva skiljakti- 
ga utslag. Det är derföre icke alltid afgjordt, om en upp- 
gift är falsk, fastän en sednare erfarenhet, under särskil- 
ta medverkande men ofta okända orsaker, synes kullkasta 
den; man måste förut vara alldeles säker att alla omstän- 
digheter; vid de särskilta tillfällen då försöken gjordes, 
varit. fulikomligen lika. — Ehuru Sv. Botanik alldeles icke 
gör anspråk, att för hvar växt upptaga alit hvad om den 
är kändt, hvilket hvarken rummet tillåter eller ändamålet 
fordrar, utan endast det märkvärdigaste af det som kom- 


"NETA CiIGA XRII 


mit till Författarens kunskap; så har man likväl velat 
i örtens förkortade historia anföra ett och annat af vigt, 
som blifvit af trovärdiga skribenter anmärkt och som kom- 
mer, till sin visshet och absoluta ofelbarhet, att bero på 
andras itererade erfarenheter. Och då det förekommer 
t. ex. att örten säges hafva gagnat, eller ford om ägt an- 
seende, eller tros kunna bota någon gifven sjukdom, så 
lär väl ingen deraf kunna förledas att anse en sådan växt 
såsom specifikt botmedel mot samma krämpa, eller för- 
moda att man velat utgifva den derföre. — Detta som till 
Textens försvar, Förf. trott sig böra anföra, vill han slu- 
ta med Popes ord i Essay on Criticism. v. 253. «Who ever 
thinks a fanltless work to see, Thinks what ne'er was, 
nor is, nor e'er shall be.» 


&tockholm d. 27 Maj 1804. CONR. QVEN8EL, 


—R ÅAR 


SYSTEMATISKT REGISTER 


Öfver de i Andra 


Tomen af Svensk Botanik förekomman- 


de växter. Ordningen är efter :4:de Upplagan af 
Linnéiska systemet. 


Cl. 22. DIANDRIA. 


N:o 1. Pag. 
Veronica Beccabunga127- 


Cl. 3: TRIANDRIA. 


Iris pseud-Acorus. 110: 

Phalaris arundinac. B. 
vide Arundo col. 

AÄgrostis arundinacea. 96. 


Aira cespitosa 1304 
Poa trivialis 88. 
— pratensis 88: 


— annua 126. 
— (Festuca) fluitans 102. 
Festuca (Bromus) g!- 
gantea 120. 
— Oovina 78. 
— floitans: v. Poa fuit. 
Bromus gigant. v. Fest. 
gigantea. 
Avena fatua I4A 
Arundo phragmitis. 114. 
— arenaria 136; 
— (Phalaris) colorata 107. 


Cl. 4. TETRANDRIA. 


Galium boreale 122 
Plantago major 95: 


CI. 5. PENTANDRIA. 
Pulmonaria officinalis135 
Anagallis arvensis 123 
Lonicera Periclymen. 140. 


Verbascum Thapsus 79.4 


Rhamnus Frangula 109. 
Ribes Grossularia 133. 
Daucus Carota 104. 
Cicuta virosa 134. 


Chzrophyll. sylvestre124 
Carum GCarvi > 


Ch 6: HEXANDRIA 


Ly 


N:o 1. Pag. N:o 1. Pag. 
Acorus Calamus 100.lÅrtemisia Absinihium 106 


Zz Flammul a117lscolop Andra (Asplen.) 


Triglochin palustre 111.|Achillea Millefohum 74. 


— maritimum 112. 


Cl, a21.M oONOECIA. 
Cl. 88 OCTANDRIA, 
fr ärr Betula alba 
Epilobium angustifol.130.] — Alms 
Vaccinium Vitis idaea 116. 
> Quercus Robur 


80. 
128. 
UrdETa 
139. 
gr. 
105. 


Corylus Aveliana 


; Pinus sylvestris 
Monotropa hypopithysg7 rj one la 
85: 


Cl. "10. DECANDERIA. 


Arbutus Uva Ursi 


CI. 11. DODECANDRIA Cl. 22 DriIoECIA 


Agrimonia Eupatoria 99-iSalix caprea 98. 
Reseda Luteola $2-[Myrica Gale 76, 


Populus tremula 103. 
Cl; 12: IEO SANDRIA: P 


01.1. CI. 23; PO EYGAMIA 
94: 


Prunus Padus 
Geum Urh anum 


Zz Holcus lanatus 84' 
Cl. 13. POLYANDRIA. lAcer Platanoides 86. 
Nymphaa alba 92. 
Aquilegia vulgaris 118. Cl. 24. CRYPTOGAMIA, 
Anemone hepatica' 141. Pterisvaquilina oc 


scolop.), Lingua 
Asplenium Scolopendr..s.. 
Scolon. 
83,1— Trichomanes 151. 
Lycopodium Selago 19. 
— complanatum 95: 
1424$phagnum capillac, 113. a. 
— cymbifohum: = 113. c. 
Cl. 17. DIADELPHIA. [Polytrichum communeror 
Vicia sylvatica 159.ILichentartareusy.Parmel. 
Trifolium hybridum 129.i— caninus: v. Peltidea. 
Parmelia (Lichen) taärta- 


Fä 
Cl. 15. TETRADYNAMIA. 149. 


Cochlearia officinalis 87. 
Sinapis: nigra 
Cl. Er6. MONADELPHIA. 


Malva rotundifolia 


Cl. 18. POLYADELPHIA 
cani- 
na EG AES 


5 Cl. 19: SYNGENESIA. |Ågaricus muscarius. 108. 
Allium Scheenoprasum89.fPanacetum v 


ulgare 81. Boletus igniarius 120. 


5 NEG ; ON 
PEO: Hypericum perforatum75 Peltidea (Lichen) 


2. 


REGISTER 
öfver Åndra Tomen af Svensk Potanik. 


As ÅNEMONE HEPATICA. IÅL: 
j Anthera uniloc. 80. 
SIE 5 Antillyssisks ulvret. 137. 
Abaniblem vulgare. 206-.1. Jun TNYSSNASAPISTE 157 
o Antispasmodisk. 74. 


ACER PLATANOIDES. 86. Apteks Fumar. Till. s. v. 


— saccarinum 86. — WValerian. Lull sem 
Å 
ÅA CHILLEA MILLEFOL. 74. ÅA QUILEGIA VULGARIS. I 184 
AcorUus CALAMUS, 100. Aquilina (Pteris), 90.” 

— palustris. 110. ArRBUuUTUS Uva Urs. 85. 

= VErdSs. 100: Arlve. 123. 

Adianihum aureum. 101. Aromatisk. 74. 76. 99. 100: 

— Capillus veneris. 131. 115 

-— TULLAM: LOT. Arre. 128. 

Adstringerande, 35. 92. IIO:lARTEMISIA ÅBSINTH. 106. 

116. . JÄRUNDO ARENARIA. 133. 
Afförande medel 81. 91. 10:01 ...> Ge ormroNA ta 1097: 

100. 110. 119. Tid. Si XL| O PHRAGMITES. I14. 

/ 3 J = om | . . - AR H 
Agaricus Chirurgor. 125. ; — Pseudo phragmites. 114. 
ÅA GARICUS MuUSCARIUS. 103: | Aska. 00: 129. 135. 139. Till 

— qvern. 125. SS. VIL, (XT. 


ÅGRIMONIAEUPATORIA.9J.:]A sp. 103. Till. s. xi. 
AGROSTISÅRUNDINAGEAYD Asperifol. plant. 135. 
Arra Caespir SN KORR Asperula tinctoria. 122: 
- å Q : NN 
ÅKLESA. 113. Falls ys Nå ÅSPLENIUMTRICHOMANES 
AND: LÖS else VG 130. 
] kk > 1e ) FR 
Ailbarks dekokt. 123. ÅA VENA EF ATUA. 14 - 
Aleali Herbar. fix. 100: 
Alder. 128. 
Alknopp. 128. 
Alle. 128. B. 
Alléer. 86. 98. 103. 121. 128. 
Å;JLLLUM SCHORNOPRASUM. 
39. Bad. 121. 
Allmän Chelidon, Till. s. Vitt. |BANDRÖR. 107. Till. s. xtve 
— Euphorb. Till. s. vw. |Bark, se garfning, lärgning. 


Back-timjan. Till. s. 11. 


ÅLLMÄN ÖRMBUNKE. 'g0.| — till Boskapsloder. 105. 
Tull 183 XT Barnsjukdomar. 81. 90. 104. 
MALM: LU San LIO, 
Alnns (Betula). 128. Barnsängsplågor. 74. Till. s.113 
Alsike Klöfver. 129. Bast. 109. Till. s. Vv. xt. 
— Väipling. 129. Battram. 81. 
Alvarlök. 839. Beecabunga (Veronica). 127. 
Amentum. 93. Beck. gt. 
Ammor. 106. 115. Beckmössa. gt. 
ÅNAGALLIS ÅRVENSIS. 123.| — Salva. gi. 


Audtläppa. 87. 39. gi. 105. |Berberis. Zill. s. xx. 


REGISTER: 2 


Berceauer. 140. BorEtTUs IGNIARIUS. 125. 
Berlånke. 191. — Fomentarius. 80. 
Bergmossa. 77- — Svaveolens. ÖS. 
Bergspring. 131. Bolmört. Till. s. 1. 
Berserkar. 108. Bomull, att färga gult. 82. 95. 
BEertEs-G RÖ. 88. PRYNÄNSSN > 

— mark. 783. 83. 96. 126.|Borås färg. 97. 

BETULA ÅLBA. 90: Boskap, att göda. 104. Till, 

SENCATEINUS. 128. S. VI. 

— Incana. 128. Boskapsfoder, se Foderväxter. 
Bicornes plant. 85. 116. — sjuka. 90. 97. 102. 106. 
Bienigg: (Log. IIS: Lill Si oK283 TOG: Bulle SÅ Veg VING 

VILL. X:s IX: KV XVI. 
Bildhuggare-virke. 103. Botaniskt ur. Till. s. Vi. 


Binnike-mask. 90. g1. Till. s.1.BraxveD. 109. Till. s. xw. 
Bipinnatifidum (fol.) 104. 118. |Brandgul färg. 109. 


Biternatum (fol.) 118. Brandrör. 114. 

Bixa Orellana. $2. Bromus Giganteus. 120. 
BILORE: 00. Lull. Så IX. Brun färg: 79: 100. 129. 197- 
— Laka. 50. Fl SENS SITA (IX KT, KNIS 

— Olja. So. Till. s. x. |Brunnsvatten får osmak. 103. 
— Svamp. 80. Bryggnings-ämnen. 80. Till. 
Björnar. 130. SILVA 
Björn Hide. 101. I Bryon (hvit). 105. 
— Mat. 130. |BRYONIA ÅLBA. 105. 
BJörRN- Mossa. 101. Zill.j — Dioica. 105. 
SKIT Bryon sallva. 105. 
Bladlöss. 121. Bråck. 73. 
Bladvass. 114. | Brågen. 109, 
Blek- pussighet. 91. Bråken. 90. 
Blod, att stilla. 73. 125. | Brännsår. 90. gi. 104. Till. 
Blodflöden: 73. 74. 79. 93.1 sS. VIN. 
94. 125., 141. Brännvin, att krydda. 74. 75. 
— hostning. Till. s. 1. ÖS TLS: KAT 
Blodig urin. 85. —  helsosamt. 75. 
Blodkräkning. 93. Brännvins -- ämnen. 80. 115, 
— renande. 103. T201, Ne be eds kb IVA SELVA 
— sSpottning. 75. 93. Brännässla. Zill. s. vin. 
Blossirod. Lells. IX. Bränsle: 70:..304 Hö: 90-95 
Dlalfärsskg.-95:. Frö. TUlosd 03. 113: L21. 1205 
111. VII Bröd, se Nödbröd. 
Blånader. 1053. — att krydda. 115. 116. 
Blåsans lamhet. 55. — kummin. 115. 
BLASIPPA. -I4L. Bröstsjukdomar. 74. 75. 79. 
Blåveror. 141. 37: Öile LOT LOL] LAOS MU 
Bläck (skrif-) 73. 110. 128. SAT. i 
— blått. Fill, s. Vi. | Bulnader. 128. 
— rödt. Till. s. i. Bungarot. 134. 
Biöja. 113. Buskar. 76. 85. 109. 116. 133. 
Bockskin (glänsande). Zill.s.1.| 139. 140. Till. s. I. 11. IM, 
Bokmal. 106. Byttelet. 77. 


Bokiryckare svärta. 128. BACKBUNGA. I 207e 


3 REGISTER. 
Bäck Lilja. 110. 


Bärvatten. 116: 
=S WIRE KL 10. KT: OO: 
Bölder. 83. ög. 91. 


C. 


Calamus vulgaris. 100. 
Calyptra. 101. 

Capillair växter. 143. 
Caprifolium, 140. 
Capsicum annuum. 83. 
Capsula circumscissa. 93. 
Cardialgia sputatoria. 98. 
Carduans (Lil os. XI 
Carota (Daucus). 104. 


104. 109. TIG. "IA; 120: 
129. 140.  I4T. TAGE 
SSPIVS VIL j 

Destillera Brännvin. $0. 115. 
2: 1 A4Ge ; 
— Olja. 74. 81. 100. 115. 
130: Lill. . Sv Lik: 

Diabetes. 80. 

Diarré. 73.:79. 09. 04: 10: 
142. 

Dichotomia. 119. 

Dichotomus. 119. 

Disk. 131. 

Disticha. 120. 

Drakblod. Till. s. xt. 


uum— um- — ——--?>—?" ?Z22 2 2 2 z "== 


Caryophyllata. 94. Dricka, att brygga. 80. Till. 

CarUmM CARVI. I15. S. IV. 

CHAEROPHYLLUM SYLVE-| — krydda. 76. 87. 94. 100. 
SIRE 24: 104. 106: Lill. SÅ 

Champagne vin. 50. — förvara för surnad. 80. 

Chanterelle. Till. s. 11. 94. 108. 

Caulis fastigiatus. 119. Droppar. 74. 106. 

Chokolad. 139. Dulvors ohyra. Till: s. 11. 

Cholera Ovium. 90. Dufråg. 101. 

Chorea St. Viti. Till.s. vi. Dynor. 101. 

Cicutarium. 124. Däsmegräs. SI. 

Cicuta aquatica. 134. 

CIiICUTA VIROSA. 134. b: =E; 

Cicut-plåster. 134. Ebenholz. Till. s. Vv. 


Circulerande Åkerbruk. 104./Ek« 93. Till. $. 15. 


Citronsaft. Till, s. xvu. Eksvamp. 73. 


Coccus. 75: 85. Enstabb. 90. 

COCHLEARIA ÖFFICIN. 87. EpPILOBIUM ÅNGUSTIFO- 
Coenopteri. 131. MEON 

Conium maculatum. 124. Ensatie (plants). 110. 
Corylus arborescens. 139. Erosum. 120. 132. 


CorYLUs ÅVELLANA. 139. Essens. 94. 
Corymboso - racemosc. 127. |Eupatoria (Agrimonia). 99. 


Corymbus. 87. 122, Extrakt. 74. 80. 81. gi. 106: 
Cradle. Till. s. vil. 
Crisis. 83. F. 
Cucurbitacee pl:2e 105. Facklor. 103. Till! $. IX. 
Cupule. 73. Fallande-sot. 108. ; 
Cynips. 73. Fanér arbeten. 86. Till. s. xt. 
Fastigiatus (Caulis). 119. 
D. Feberdryck. 99. 116. 
Damqvastar. 114. jFestuca fluitans. 102. 
Darr-popel. 103. FEestUcA GIGANTEA. 120. 
Daucus CAROTA. 104. — ÖV INA HE: 
— Sylvestris. 104. = I VIVipara. 70. 


Dekokt. 73. 74. 79. 80. 81. Fistlar. 91. 94. 99. 
35. 91. 93. 94. 99. 101. 103.|Filix focmina. 90. 


REGISTER; 4 


Fioler. 36- Frösamling. 102, 129. 138. 
Fisk, att taga med händerna.| Till. s. VIL. VILL IX. XI. XII 
79: s XVIII. 
— göda. Till. s. xur, Fuga Daxmonum. 75. 
— dammar. 128. Fur. gt. 


Fågelmat. 89. 102. 116. 123. 
T29: 104. IO00 i -LUlA SuNIES 


XIII. XIV. XV. 


— redskap, att färga. 30. 

128. 

— stånd. 92. i 
Fjärils blomster. 136. Fårens ull skadas. 103. Till. 
Flammula (Ranunculus). 117.| SS. ViIL 
Flarn. 91. — sjukdomar. Till. s. Vu 
Fleiniruoho. 117. Fårgräs (Linmné's). 78. 

Flen. 74. 98. FÄRSVINGEL. 75. JIill. s. 1x. 

Flintskallighet. 181. Färgmadra. 122. 

Flugor, att döda. 108. Färgväxter. 79: 75.70: 177180: 

Flugsvamp. 108. 2. 85; 95r IO9: IIO3 TIA: 

Flygande värk. 837. 122: [24: 1930. | 107: <EtUnS: 

Flyghafre. 144. I. II: IIISS Va MIL: VäLLy-IXGg XE 
— sand. 138. XII DEL XVI. XML. 

Hlader: Lill s.-m Fönstersvamp. 1259. 

Fläåje. 110. Fördelande. 81. 119. 123. 

Fnöske. 79. 80. 125. Förkylda lemmar. Till. s. ir. 

ENÖSKTICKA. 125. Förstoppning i lefvern. 106. 

Foderväxter för boskap och 

hästar. 84. 86. 88. 990. 91. 

GÖTFGG. (LOK, 1023: 103: 104. G 

TORA SKEN CT22 FlI.vIl4. å 

120. 124. 126. 129. 130. Galenskap. 123. 

132. 136: (198: 139: I44.|GALIUM BOREA LE 122. 

SCIETTS INST VIII IS RIIS Mollugo. 122. 

XV. Galle. 73. 

— får, getter och svin. |Galläplen. 73. 

77. 90. 82. 34. 56. 87. 83.|Garfning. 73. 80. 85. 93. 193. 

OI02: 103. 107: FI 112] SIIC:.128: 1309 Fill os. mr. 

TIO: 120, 102: Lulle iSokklkoj EV. VIL Xl XI. 


TVI NSL VII SLET XV. | Garn, "Fill s: vin. xvi. 

— Björnar. 130. Garn att färga blått. Till s. 
ER äran: 109 TS 

—  Elgar. 103. Genljuds bottnar i musikal 
— Harar. 103. 142. Instrumenter. 86. 

— Hjortar. 103. Gesvinda rör. f(Brandtrör).1 14. 
— Kaniner. 86. 103. 132.|[Getter. 105. 121. 

— Kräftor; 128. Geum hybridum. 94- 


Fotsvett , att återställa. 80. |Grum URBANUM. 94. 
Frangula (Rhamnus). 109. : |Giftiga växter för Bien. Tull. 
Eranskt, Naygrass.. Lul; s. yn) S.Å VI 

Frisittande. 126. | — för Får. 17: 

PrOssor. 73. 00. öl. 53:199.] ;— 'Boskap. 134: 

04. 99. 106. 1155 Pr — Gäss. Till os: Ir VIE 
Frostknölar. 83. — Hundar. 134. 
Fröredning ( Ormbunkars.).| — Hästar. g0- r17. 134. 

KTERS Se KN — Höns. Till. s.å vuuv 


5 REGISTER; 


Giftiga växter för Menniskor. Gåsgräs. 102. 


109. 118. 134. Lill. sial — ungar. 8g. 

VN. XV. Gärdsel. 103. 159. 

— SvM. FULASSN ve Gärdsgårds rofva. 103. 

— Vargar. 134. Gäss (fera). Till. s. xml. 
Gikt. 74. 79. $0. ör. 832 87.|Gödande (boskap). 104. 111. 

BG: NOG TLS [NE SE NIVÄRGA NIE 


Gippstak. 114. | 
Glandes. 73. | 
Glas-slipning. 103. | 
Glas tillverkning. Till. s. xi. 
Glasur. 138. H. 
Glädtighet , förorsakande. 83. 
Golf (hvita). Zill. s, xw. Haapä. 103. 
Gonorré. 141. Hackelse. 191. 
Gredelin färg. 77. 137. HAFSÄLTING) DU2A 
Groblad. 93. Halsfluss. 73. 79. 83. 93. 
Gryn.. 102. Döll:s. vu. Hampa att färga gult. 80. 
Grå färg. 85. =— rödt: 80; 
Grälsvins föda. 80. |land 98. 
Gräs. 78. 84. 58. 96. 102. 107.|Hargräs. 132. 
114. 120. 126. 132. 158. |Harts. 75: gt: Dossan 
144. Till. s. 1. 1. 11 1v. Vi.1x. ) HASSEL. 139. 
GRÄSLÖK. 89. Hattar. Till. s. xwv. xV1. 
— planer. 78. 83. — att svärta. 85. 128. 
— såning, se gräs. | — Fruntimmers. Till. s. 


Gödselämnen. 101. 113. 139. 
SGökråg. 101. 


Gräsväxten skadas. 73. 101.| Xl. 

130:: Tell SA sx Hemorroider. 73. 79. 
Grö (betes). 88. Hepatica Nobilis. 141. 

— (hvit). 126. Herba Jacece. Till. s. Vi. 

— (slåtter). 88. Heshet. 131. 

Grön färg. 80. 109. 114. 124.| Himmelsgräs. 130. 

FLULNSS GA vo vi. Vi; Hirsutus. 135. 

.— för Sockerbagare. Till.|Hispidus. 122. 

S-Vil, Hjul. 103. 

Grönsaker. 86. 87. 89. 115. 

T27:1155: 1420 LUlS SXLXVI: 
Gröt. list ve VILL. 
Guckur-lin. 101. 

— Råg. 101. 


Horcus LANnaATUS. 84. 
Honga. 91. 
Horn, att färga svart, mörkt. 

73. 

Hosta (Boskaps). 97- 
Gul färg. 76. 80. 82. 95. 100., — (Menniskors). 89. 9r. 

100:.1410: 1241 Tills sva tu] ag4. DOG. LOT: 

mn. Vv. vi. vm. 1x. x1. xm,|Hudens sjukdomar. 83. 99. 
Gula Liljor. 110. Hufvud -svagbet. 105. 

— Rötter. 104. Hufvud - sär. 33. 91. 119. 
Gulsot. 106. — värk. 76. 100. 110. 
Gummi Senegal. Till. s. 1v. |Humla, i stället för. 76. 37. 
Gurgling. 73. 79. 93. 99. 140.1 106. 

än: 142: Hundkax. 124. 

Gyllenåder (blind). 73. 79. — Kummin. 124., 

— (öppen). 79. — Käxas 124. 
Gårtall. gt. |HuUNDLAF. 137. 


REGISTER. (5) 


HUNDLOKA. 124. Till. s, xv./lsidium gonatodes. 77. 


—  rofva. 105. Islands Laf.: Zull. s. ny 
Hvita Hussen. 74. 92. 94. Juft. 80. 
Hvita Lingon. 116: Jukt. 80. 
Hvit BrRYon. 103. Jäger. 132. 
HviTtGRÖ. 126. Jämna. 95: 


Hvit Jungfru M. sänghalm, 122 
— Maära. 122. 
Hvit Näckört. 92. Ke 
Hygroskop. 144. Kachexi. 81. 
HYPERICUM PERFORATUM.IKaffé, i stället för. 73. 139. 


75. Till. s. nr. XV. 
Hyperiks olja. 75. Kahilos. 114. 
Hypokondri. 74. 115. ' Kakerlackor. 92. 
Hysteri. 81. 115. Kakosen-ruoho. 75. 
Håll och Styng. 83. 101. 105. ,Kalkonungar. 39: 
Hårväxt, befordras. 101. KALMUSs. 100. 
Häckar. 98. 109. 12I. 128.| —  ruoho. 100. 

ATL Sed. XVI: Kalmusi. 190. 
HäGG. I21. Kalmusrot. 100. 
Hängen. 73. 98. 128. Kamexing. Till, s. v. Vit 
Härkäpuu. Till. s. Vi. Kamillört. Till. s. Vi 
Hästar. 89. 102. 104. I13. 121. |Kangasparki. 35. 

Till. s. vin. Kaniner. 86. 
Höftvärk. 91. 1053. Kantig konvall. Tzill. s. Vs 


'Höns. 136. Till. s. wi. Vn. Kardborra. Till. s. VIiu 
— att göda. Zäll. s. 1x. |Kardialgi. 74. 98. 
Karmelit färg. 95. 


PRE Karmosin färg. 75. 
Jern, i vatten att upptäcka. 73. | Karskellokat. 94. 
Jesuxen-Kukka. 130. Kasa. 114. 

Jette Grö. Till. s. ms. Kastor-svärta. 95. 
Iktegräs. 117. Kattost. 142. 
Indusium. 90. Keisanputki. 134. 
Inflammerade sår. 128. Kikhosta. 94. 


Infusion. 73. 74. 759. 70. 81. Killingblomm. 141. 
85. 93. 99. 106. 109. 115.| Kimrök. 80. 


123. 141. Kina, i stället för. 73. 94. 98. 
Ingefära, syltad. 100. T21.A Dis. XM. 
Invertes sår. 74. 75. 79. 99. |Klaver. 86. 
Involucella. 104. 124. Klipping. 98. 
Involuerum. 104. Klåda. gI. 128. 
Jehannes Ört. 75. Klöfver (Alsike), 129: 
Jokno. 116. Knylbafre. Till. s. Vis 
Jordfrukter, att förvara. Till. |Koirankuono. 125. 

SLE — putki. 124. 
Jordhumla. 74. Kojruoho. 126. 

— loppor, att fördrifva.|Kojon. 80. 

128. K OKLEARI 97: 
fris palustris. 110. Koklearie Sprit. 37. 


Iris PsEUDACORUS. 110. |Kol. 100. r28. Fill s. Vi. 
Isajuri. 134. Kolik. 74. 


7 REGISTER. 


Kolmi kukkainen. Till. s. vi. LANDHAFRE. 144. 


Kolofonium. 91. Lappä. 1238. 

Komjan. 115. Lavement.. 73. 79. 81. 142. 
Konieört. 124. Laxermedel. 81. 91. 100. 105. 
Konserv. &7. | 1Og. 110: 119: FeUFSTa 
Konsionell. 77. 85. Ledvridning. 105. 
Konvulsioner. 105. 108. Lefversjukdomar. 99. 106. 14E:. 
Koppor. 83. gr. 118. Leipä. 128. 

Kork. 128. Liberum. 126. 

Kotkansupi. Till. s. vn, Lichen caninus. 137. 
Kourlehti. 93. —  frigidus. 77. 

Kramp i nedra käften. 125. — tartareus. 77. 
Kroppssvaghet. 83: — ciner. terrestris. 137. 
KRUSBÄRSBUSKE. 133. Till |Liktornar. gi. 

SIV: Linbär. -85. 116. 
Krutberedning. 109. 128. Find. sELeUs =S: Ne 
Kryddor. 94. 100. 115. LINGONVÄXT. II6. 
Kryddpåsar. 81. — hvita. 116. 

Kryp ranunkel. 117. Lingua cervina. 143. 
Kråk hvete. 101. Linnei Fårgräs. 78. 

— korn. 101. Linne att färga, brunt. 128. 
Kräftor. 128. — gult. 80. Till. s. 1 
Kräkning. 105. 119. Till. s.1.l —  rödt. 80. 

Kröson. 116. — svart, mörkt. 73. 128. 
Kummel. 115. Ljung. Till. s. vu. 

KUMMIN. 115. Ljuasstöpning. 130. Till. s. xvi. 
Kummina. 119. XV. 

Kungs Kina. Till. s. xu. Loka gyttja. 113. 

Kungsljus. «79. Till. s. 1x. LONICERAPERICLYMENUM. 
Kylande. 116. 133. 139. 140. 

Kyskhets medel. 92. — Xylosteum. 1490. 
Käålplantor, 128. Loppgräs. 119. 
Källerhalsbuske. Till. s. 1. |ILoppor, att fördrifva. 128. 
Källportlak. 127. LUDDTÄTEL. S4: LUST 
Källrar. 103. Lumpehert. 92. 
KÄRRBSÄLTING. III. Lunghosta , boskaps. 79. 
Kökeruoho. 79. Lungsot. 74: 75. 79. IOI: 


Köksväxter. 96. 87. 89. 115. Lungört. 97. 135. Till. s: xV1. 
127. 135. 142. Till: Sn KL Lusika ruoho. 87. 
Körtels sjukdomar. 73. 110.|Luslummer. 119. 


OJ. 105; Lut. 103: 
Kött, att bevara för röta. 81. Luteola (Reseda). 32. 
94: Lutsalt. 90. 106- 
, Lycorpopium COMPLANA- 
TUM. 95. 
Rå — TON 119. 
Laka (Asp). 103. (Rae NR I 19. 
— (Björk). 80. Långlåsta. 120. ; | 
=— (Lönn). 86. Läder, att färga blått. Till. 
— (Lind). Till. s. v. 8». 1115 | 
Lamhet | Blåsans). 35. — I brunt 129: 


Lampolja. 109. Zull. s. xu. — grönt. 109. 


REGISTER; 


Läder, svart , mörkt. 73. | 
— beredning. 73. 80. 85. 
93. 103. 128. Till. 8; vin Xl. 

Läkeblad. 93. 

Läkebläcker. 93. 

Läskande. 110. 133. 139. 

Löfsalar. 140. 

Löftägt. $o. 103. 139. 

HONN: 00. Full s. xl. 
==laka. 86. 

— socker. 86. 

Lösande medel. 81. 115. | 

| 


M. 
Maankälda. 95. 


Madrasser. 101. Till, s. xi. 

Magstärkande. Ör OHLON 
100. 1006. 

Mahogene. 73. 

Mal. 76. 998. 106. 

Malvace&e plante. 142. 

MaALVA ROTUNDIFOL. 142. 

sylvestris. 142. 

vulgaris. 142. 

Malaäta — 106. 

INFALL ORT. LOG. Lill. Se XIV. 

Malörts- droppar. 106. 

Malörts vatten. 106. 

Manna-derphe. 113. 

Mannagryn. 102. 

MANNAGRAS. 102. Till. s. x11.! 

Margräs. 1383. 

Martall. 9i. 

Maskar. $0, 81. 90. gt. 104. 
TOÄN TOO: hull ,Si Ks 

Maskfrö. 81. 

NIj61: Full s: xt. 

INIasar. 180: 130. Lills So X. XI. 

Matleds träd. 140. 


-— 


Matnyttiga växter. 86. 87. 89. 
TOAITOG ELI: . 1I0::, 190; 
Mattelummer. Till. s. vu. | 
Nlattör:. 90. rr4. Lul.s. Vv. | 
Mecca balsam. 80. 

Melica. 132. 


Ios S. IV. 
Matsmältning befordrande. 83 
Meloten klöfver. Till. s. Vin. 
Messling. OTTLID: 


Mattara. 122. 
Miekaruoho. Till. s. xv. 


Mjelten. 90: 
Mjeltsjuka. 106. 123. 
Mjeltört. 131. 
MILLEFOLIE. 74 
droppar. 74. 
Millefolium (Achillea). 
Mineralvatten. 73. 
Missfall. 90. 119. 
Missne. Till. s. v. 
Mjölbär. 85. 

Mjölk att fördrifva. 1238. 
— blir osmaklig. 59. 
108. 

— "röd. Lill. S. IX. 
Mjölkökande för ammor. 
för kör. 104. 114. 

1.50 LTUNNSEA SV: 
Mjölkört. 150. Till. s. xvt. 
MJÖLON. 85. Till. s. xL. 
TSTLGO: 

MoONOTROPA HYPOPITHYS. OMS 

Monoici (flor.) 80. 

Möröt: dull SÅ. I 

Mogrorsörr. 104. Till. s. x1v. 

Mos. 109. 

Moselvin. Till. s. xVvm. 

Mossar. 77.95. 101. 114. 119. 
Körs LTS SSI. 

Moxa. 125. 

Mullvador. 121. Till. s. xv. 

Multisiliquee (pl:ce). 118. 

Munlås. 125. 

Muscarius (Agaricus). 108. 

Muscus caninus. 137. 

erectus: 110, 

Musikaliska instrum, 86. 

Myrica GaLE. 76. 

Myrkiputki. 134. 

Myrtus brabantica. 26. 

Mångåriga växter. 74. 205 77- 
ör. 83. 59. 90. 92. 94. 96. 


— 


74 . 


106. 


97: GONE= NrO2A HOON LOME 
[KO T125TLASII I 1120. 
122. 124. 127. 129. 130. 
192. 1194, — 136: 199: 141. 


TASORT TELNR TSUE RIVS IXG 
Mändy. gt. 
Mära (hvit). 122. 
Mörk färg. 73. 109. 128. 137. 
HETUENST ITE 


MÖSS. Lök. 


9 REGISTER. 


N. Orselj. 77. ! 
sLFERAa OREG ÖRSELJ-LAF. 77. 
Narkotisk. 73.76. 79. TT 
Naturlig uppställning. rio. JÖst att krydda. 115: 
Neoclikeört. 93 Oxel Til. s: YR 
d 92. Oå 3 K Fr Till 
Nerfdöfvande; (narkotisk).g3.| ”AETA ILOFVER. 129: Se 
76. 79- XVI. 
— stärkande. 81. 94. 
Nervose (vagina). 1353. P, 
Njurarnas sjukdomar. 753. 141. 
Nogrpbisk GaALIE. 122. Paatama. 109. 
NYMPHAEA ALBA. Q2. Padus (Prunus). 121. 
ES fiminima. 02. Pale. 129. 
Nyponbuske. Selle SOA LIT, Palkinäpuu. 139. 2 
| Panicum Dactylon. Till. s. v. 
N: dekblad. 92. Dp É É då 
— blomma. g2. annkakor, att krydda. 81. 


LTU TS TI 


2 PöÖrt (yi): O2 Les, C HN 
(TORA Papilionace& planta. 135. 


Näcka-ört. 133. 


Näfver. So. jPapper. So. 114. Till. s. 1. Vv. 
Näsblod. 123. SMS S V 
Näspräs. 74. — att färga. 80. 140. 
Nätkin. Tzil. s. vi. Parasit- växt. 97. 


Nödbröd. 73. 80. 90 — 92. RET TARTAREA. 77. 
FOR GE12: NS: NRO TID: ätan. 109. 4 
196: 144. Jul S. VIL XV. PErTiDEA CANINA, 137: 


Nötbuske. 139. |Penntaggad. 104. 
Nötolj AD JO; |Perich& titti.. FÖR 
SN Peristoma. 1073. 
Nötter. 73. 139. 
Persiko Bränvin. 121. 
O Personate plante. 127. 
ä |[Fernyianss balsam. gi. Till. 
Odling. 128. EK 
Oedema. 106: Pestilens blommor: 74. 
Ogräs. 144 Phalaris arundinacea. 107: 
Ohyra. 76. 92. 08. 103:1 TOG. 1 pretar Iroye 
FOS, LIG. L2L.. 120: Hell: Sol Phragmites (Arundo). 114. 
FIL, VIL. KV. Piet ar -ruoho. Sr: 
Olja (destillerad). 74. 75. 81. 83. Sr PANGIG: 
100. 115. 190: San. Pinnatikdum. 104. 
— pressad. 109. 130. 139. PinUSs SYLVESTRIS. QI. 
4 bys VR NS Be PiPHVEN. 965. 
— väsendtlig. 87. 104. 115. (EIpsv repen 128. 
Oliver. 139. Pipsår. 99. 
Bllon: 70. Lul $. IK Pirken. 75. 
Omslag. 75. 79. g3I-.99. 104 |IPLANTAGO MAJOR. g3J- 
2 TANNER OR) / | 1 
205. 15: | FIG: 20. fal —' lan ceolata.: 93: 
TU SN — media. 93. 
Onda sår i hufvudet. gr. |PLATT LUMMER. 95. PRISER 
Orlean. 82. Xl. 
Ormbunkar. 90. 131. 143. Till. | — Gräs. 95. 
I. IV: Plåster. 75. 91. 
Ormbunke (allmän].- go. Pos ENNUA 205 


Orinris. g0- -— FLULTAN $$. 108 


REGISTER. 10 
Poa PRATENSIS,. 88. Reformar. 83. 89. 99. 134. 
POA TR1VIALLS. 30: SFöllk:Si, Nad: 
Podager. 83. Regler. 74. 81. IOI. 1053. 
Polsstriss ÖOTI102, På Renfana. 81: Till. S. x., 
Pollen. 119. ii repe: "Fill (sa 1X. 
PozYTRICHUM GCOMMUNE. Rep. 109. Till. s. Vv. xi. xIV. 

101. ÅESEDA LUTEGCLA. 92. 
Pomace& plante. 133. Reumatism. 74. 75. 80. 87: 
PopPuLUus TREMULA. 103. ÖK: O01 254 HÖG: 

Pors. 76. RHAMNUS FRANGULAs 109. 
Pottaska. 106. Till. s. vin. xu., RIBEs GROSSULARIA. 133. 
Preservativ. 100. — reclinatum. 10p. 
PricKkiG HYPERYIK. 75. Zill.| — Uva crispa. 133, 

SIK. . |Riddersporre. Till. s. vi. 
PRuNgs PADUS. 121. Riisiruoho. 119. 
Pseudacorus (Iris). 110. Ringens (corolla.) 140. 
PTERIS AQUILINA. 90: Ritkol. 139. 

Pulmonaria maculosa. 135. toccell. 77 
PULMONARIA OFFICINALIS. 135. |Rosen. 73. 80. 128; 
Pulpukat. 92. Rosen - BENVED. 140. 
Pulver. 73. 81. 85. 90. 94.  Rotace& plante. 123. 

105. 106. 108. 109. 118.|Rotata corolla. 127. 

TOD: SLÖre Rottor. 121. Till SÅ mu VIG 
Pulvis Antillyssus. 137. Rukko. 114. 

Pirinseh. (1105 cis ss 1. Rumex acetosa. 87. 

Puolain. 116. RUNDBLADIG MALVA. 142. 
Puolama. 116. Rupulinruoho. 118. 

Pursu rahka. 76. Rusgilvande dryck. Till. s. xVI. 
Puurlaukka. 859. — kraft. 74. 76.108. Till.s.v1. 


Pålar under vatten. 103. 128. Rypsterderfe. 113. 
Q Ryssläder. 890. 


Ryssolja. 80. 
Råmjölksgräs. 130. 
Qvarka. Till s. 1v. Rödbrun färg. 130. 
Quercus RoBUR. 73. 
Qvesrot. 103. 


Röd färg. . 77. 80. 85. 122. 
140. Till. SA 
Qvickhvete. Till. s. wv. 
-R. 


RÖDMOSSA. 113. 

Rödsot. 73. 79: 91 — 94. 110. 
Rabarber. 109. 
Racemus. 105. 12: öde 


121. 142. 
— hos får. Till. s. xi. 
hRölleka. 73. 
Rör. TIA. 
Radi: Ari; Pil. :s 
Rand - gräs. 107. 
Ranunculus acris. 117. Röta (emot). S1. 94. 100. 109: 
— bulbosus. 117. 133. 


Rörflen. 107. 
Rörtopp. 114. 
RANUNCULUS FLAMMULA. 117. IBRötteber. Tills. I. 


o—— -— — — — — —>»s— NOV —— 


— reptans. 117. Rötter (ätliga). 115. 
Rasande Djur. 123. 137. Till. 

S. VI. S. 
Raseri. 108. Safve. 91. 


Rautalehti. 93. Sagogryn. 102. 


II REGISTER; 


Sal Absinth. 106. 'ISkabb. 80. 91. 99. 
Salava. 98. Skedört. 837. 
Sallva. 73. 75. 91. 105. Täill.|Skifsvampar. 108. 
Sö I VIL Skinn att färga grönt. 109; 
Salix alba. 98. — svart. 1289. 
—  CAPREA. 98. |Skogs-Kattost. 142. 
— fragilis. 98. SKOGS - VICKER. 136. 
Sall. 98. SKOLE ÖN IIG: 
Sallat. 37. 89. 116. 127. 139.|Skrifbläck. 73. 110. 128. 
TYLESTIT KI KV, Skrift (urblekt att återställa). 
Salpetter. Till. s. v. 73. 
Saltgräs. 112. Skrofler. 101. 105. Till. s. x1v. 


Sammandragande. 73. 75. 76. |Skånska handskar. g8. 
79. 85. 92. 110. 121. 123. |Skärvass. 114. ; 


Sanan. gv. Skörbjugg. 30. 933. 37. 39. gt. 
SANDRÖR. 13893: 94. 100. 106. 12/F: LAGO: 
Sanka ställen att odla. 102. Slagruta. 139. 

107. IL. IL2. TÅ4. Slagtkreaturs kött, välsma- 
Sarapuu. 139. kande. 111. VI2, 
Satalehti. 74. Slapphet. 73. 93. 103. 110. 141. 
Scabra. 105. — Magens. gå. 
Scapus. 100. — "Farmkanalens. 93. 109: 
Schytt gult. 0. Slemlösande. 115: 

— . grönt. 30: Slokgräs. 132. 


Schoenoprasum (Allinm). S9.!|Slåttergrö. 88. Till. s. XL 
SCOLOPENDRIUM ÅINGUA. 143. |Smultronört. Trill. s. 17 


—  Phyllitis. 143. Småborrar. 99. 
Selago (Lycopod). 119. Småsvepen. 124. 
Selinum palustre. 134. Smör att förvara för härsk- 
Sem. Santon. 8I. nad. 128. 
Semiverticillatum. 132. — för osmak. 89: 
Senap, Engelsk. 83. — får gul färg. 104. 126, 
Senapsdeg. 83. 117. |Snickararbete. 73. 30. 120; 
Sexualsystemets förbättring. Snus. Till. s. vm. 
76. 36. Snöört. 74. 
Sianpuolain. 85. Socker. 86. 
Sianverilheinä. 75. Sopmossa. 101. 
Silke att färga blått. 77. Sorbus hybrida. Tull. s. Vr. 
—  gredelint. 77. 137. Sorkar. 121. 
— gult. &2. 95. Sotolia. 50. 
— karmelit. 95: Spadix. 100. 
— karmosin. 75. Spansklluga. 117. Till. s. xv. 
I TOUS — Peppar. 835. 
— svart. 73. Sparris. 150. 
Silkesmaskar. Till. s. 1 'Spaswmer. 94. 
Sinapi. 83. Spatha. 89. - 
SINAPIS NIGRA. $3. SPHAGNUM CAPILLACEUM.  I13. 
Sirap. 80. 85. 36. 104. Till. |SPHAGNUM CYMBIFOLIUM. 113: 
5: XI. —  Palustre. 
Sjöblad.. 92. Spikklubbört. Lill, s. Vi, 
Sjöfågel. 102. Spolmaskar. 90. 


Sjö - Ollon. Jin Spolpipor. 114. 


12 REGISTER. 


Spongia offic. 125. SvÄRDLILJA. 110. Till. 5. XIV. 
Sprakved. 109. Svärtning. JEN OR ALLO, 120: 
Spring Maskar. 81. 90. Tillsrs: XV. ITNE 
SprängörT. 134. Jill. s. xviISylt. 100. 115. 116. 133. 139. 
Spåkter. 124. SVLSOL: 241109: 


Spånad. 142. Såpsjudning. 103. Till. s. 1v. 
Spänningar i underlifvet. 79.) XI , 

Stellate plante. 122. Sår (friska). 74. 

Stengräs. 74. — i hufvudet. 83..91. IS. 


Stenplågor.. 74. 89. 85. go. — i lungorna. 74. 

TOT. 10/4: 116: 142. | — :invertes. 74. 75-79. 99- 
Stensöta. Trill. s. 1v. — I Utvertes: 79-,74-: 30-018. 
Stickelbär:; 133. 104." 105: OO: IIO: Lill: 
Stoppande. 73. S. IV. Er 
Stoppning. 101. 114. 130. Till.| Sårläkande. 93. ML SEOVILES 

SHS Sårnad i tandköttet. 87. 


Stor Gropnruap. 93. Till. s.|Sår (skrofelartade). 105. 
Sås till rulltobak. 115- 


Kd KITTS 
STOR -SVINGEL. 120. Till. s. xv.|Sädflytning. 94- 
STRANDBRÖR. 114. Säfjeblomma. 110. 
Strålblomster. 31. 106. Säke. 80. 

Styng. 83. 105. SÄLG. 99. 
Stängsel. 139. — Pil. 98. 


Stärkande. 73. 74. 81. 94. 141.|] — Ticka. g8. 
Stärkelse. 105. Till. s. vy. Såll. 98. 


Suffolk -- grass. 126. |Sälting. III. 112: 
Sumach 139. Säng. 101. 
Supp. 103. Sänenjalka. 90. 
Surkål. 115. Sömngifvande. 108. Till. s. vits 
Svagt bröst, se lungsot, bröst-|Sörpe. gt. 
sjukdomar. 
Svampar. 73. 30. 98. 108. 125. T. 
FLIRT Gere 
Svarfvararbete. 86. 128. Tagel att färga. Karmosin, 75. 
Svart färg. 73. 85. 110. 125.] — (i ställe för). 101. 
öl SI XNs Täkrör.: sd 14, 
SVART SENAPS-ÖRP. 83. TJill.|Taktäckning. 96. 103. 114. 
SEX TäLL. gt. Lill. s. xi 
—  Solan. Till. vin. Tallstrunt. 91. 
Svensk Caprifolium. 140. TALLÖRT.. 1197: 
Svepe. 141. Tammi. 73. 
Svettdrifvande. 81. 89. 91. ITANACETUM VULGARE. St; 
Svindel. 100. Tandborstar. 142. 
Svin att göda. 73. 90. 116. |Tandköttets sårnad. 37. 
I HÄNSERTANDO Tandvärk. 93. 110. 
— mat. 92. 116. 123.|Tarmkanalen. 93. 103. 142, 
UiPLERS VIE: Taula-kääpä. 125. 
Svin Svingel. 102. Te. 74. 75. 79- 80. 81. 85. 91. 
Svullnad. 79. 81. 105. 106.] 99. 104. 119. 140. 142. Till. 
Kl Sed äs ST ixVvi 
Svärdbladige växter. 110. Tegel, att glasera. 103. 109: 


Svärdgräs. I10. LirllsNSs XV 


REGISTER. 13 


FTennkomposition. 95. 

— solution. 82. 
TFernatum folium. 118. 
Terpentin. gi. Till. s. xt. 
Thapsus (Verbascum). 79: 
'Thrismos max. 129. 


Thymus serpyllum. TTIRES: IR 


'Ticka (fnösk). 125. 
Tiggare. TI: 


Tilia microphyllus. Till. s. v. 


— platipbyllos. Mull SS 
Tillandningar. 114. 
'Timmer. GE 128. 


— otjenligt till brunnar. 103. 
103. 128. 


— under vatten. 
Tinktur: 75: 75« Till. s. Vi 
Tjära. gr. 

Fjärvatten. gr. 

Tobak (rök). 85. 

Torsken. 104. 

Torrvärk. 91. 

Töste. 109. 

'Frefårgad Viol. S. VI. 
'TRiFfOLIUM HYBRIDUM 

— pratense. 120- 
'TRIGLOCHIN PALUSTRE. 111. 

— MARITIMUM. 112. 
Frichotomia. 122. 
FRIKOMAN. 131. 
Fripinnatum folium. 124. 
FTrollbärsört. Till. s. 1. 
Frollmedel..75. 101. 

Try. 140. 


Träd. 73. 80. 86. GIIGSAOd 


rot Tills. Vv: Vi 

— att färga brunt. 1289. 
2 gult. 124. 
sm örkt, svart. 


'Träjon. Tills S. VIL 
Fröske. 109. 

Tuberosa radix. 118. 
'TuyfTATEL. 132. Till. s. XV. 
"Fufvör. 132; 

Tuggkåda. Till21S ST 
TUNGIIK SKOLOPENDER. 149. 
Tunglånke. 145. 
Tungspene nedfallen). 73. 
Tuomi. 121. 

Tvåbyggare. 109. 
Tvååriga 


Tvätt, 9 go; 


SKE Che 
— plantering. Till:" straxt 


Tyfling. 116. 


| Tyska klockor. 118. 


Fåg. 109: 142. TURK SAST 
Tåtel (Ludd). 84. 

— Tuf. 132. 
Täcktåtel. 132. 
Törnros få stark lukt. 89. 


U. 


jUgns qvastar. 101. 

Ullra. 128. 

Underlifvets spänningar. 79: 
Uppmjukande medel. 79. 
Urin blodig: 85. Tills. 1x. 

—  blåsans lamhet. 85. 

—  drifvande: 80.81. 85. 
87. 39. 9i- 101- 104. 105. 
100. I37- 

Urinens omåttliga afgång. 30. 

Urinstämma. 74. 85: 109. 

Urpendlar. 103. i 

Utslag. 76. 83. -89. 91: 99: 
100. [i8. 140. 

Utsot , (fårens). go: 

Utvertes skador. 75. 
Uväa Ursi (Arbutus). 85« 


Vv; 


Vaccinium. 85. 

Vaccinium Vitis IDEA. 116: 
Vass. 114. 

Vattenaktig svullnad. 105. 
Vattenpalsternackor. 134. 
Vattenlingon. 116. 
Vattenskräck. 137. 


Vattensot. 81. 53. 91-87. 105. 


106: 'rog. FlOPI27. 
— hos får. 127, 123. 
VAU: SZ 
Vax. 

Vaxämne. 76. Till s. vit Xx. 
Ved. '73..:I0.-'86: 101 F95r09: 
121. 128: 13061 ITNKEER vis 
— föga värmande. 103. 
— mycket värmande. 80. 

128. 
— PÄR 103. 
Vejde. Lill. 


växter. 79. 37.104. 115. Venerisk sallad 21. 134. 


VERBASCUM THAPSUS. 79: 


SS 


REGI 


" VERONICA BECCABUNGA. 127. 
VicIaA SYLVATICA. 136. 
Vildhafre. 144. 

Vildkummin. 124. 

Vild persilja. Till. s. vu. 
Vin att göra. 80. 116. 121. 
PI GSUNNTL SS AI Ke KVIL 

— skämdt att förbättra. ner 
TAS Tills ING 
Violett färg. 1374 
Violsirap. 118. 
atis Idea (Vaccinium). 116. 
Nitipara. 78: 126. 132. 
iMärbrodd. Tull s. 1. 
'Väderdelande. 89. 104. 115. 
— spånningar. 73. 74. 89. 
94. 

Vägbredsblad. 93. 

Mäpgglöss. 70. 108. Till. s. 
IT1: XI 
Väpling (Alsike). 129. 

Värk, tlygande. 87. 

reumatisk. 125. 

Värk - stillande. Till. s. vi. 

Värkört. 117. 

Värmande kryddor. 100. 


14 


Ye 


Ylle, att färga: Aurora. Till. 
SINE: 
— brandgult. 109. 4 
brunt. 109. 128. 137. 
MEZIIAASA II: XI. VI. 
gredelint.. 77. 137: 
grått. 35. 


-— 


— 


— 


== grönt. 109. 114. 124. 
FSA EN 

ik SES O RO: 0200 
1009. 124. 


IX. XI. XILL. 


( 


STER: 


Ylle, att färga karmelit. 95. 
karmosin. 75. 
rödt. 122. 
svart, mörkt. 73. 85. 
109. 123. 137. Till. s. xI. 


-— 


— 


Oo 


A. 


Åkanna. g2. 
Aker - Arf. 123: 
Åkerleja. 118. 
Akermönja. 99. 
Alandsrot. Till. 
Åriga växter. 82. 
142. 144. 
Årigt Ängsgräs. 


S. VII. 


ÖJ TAd, TAGS 


126. 

AL 
Ältan. 117. 
Altfrossa. 117. 
Ältgräs. 117. 
ALT RANUNKEL. 117. Till. s. xv. 
Andtarm, utfallen. 73. 91. 93. 
Ang. 113. 129. 152. Till. s. xVILe 
sank. III. I12. 
Ängsgräs , årigt. 126. 
Angskafkle. Till. s. 1. 
Ängskampe. Till. s. it. 
ka fyr, MelEN SE var 
svingel. Till. s. vi. 


blattar: go. Lall; 5. mslÄttikar So,85+- 135. Till sia 


0; 
Ogonsjukdomar. 90. 93. 123. 
| TA 20 LTS I. 

Öl, helsosamt. 91. 104. 
É rusgilvande. 74. 
Olgräs. 8I. 


KTRS. I LIN. (ÖFÖMosSsd: TIS 
i å 


SLUT PÅ ÅNDRA BANDET, 


FARS NI Vormönnatpns, TEST TNNA5 Lärnngom  SA SI a 


TRYCKFEL OCH RÄTTELSER, 


till andra ”Tomen af Svensk Botanik. 
Nr. go. sid. 2. rad. 5. står mask i 2 drakm. — läs: mask, 
2 drakm. i 
— gro — I — 5 -— (i början — 1, i början 
— 92 — I — 36 — borde — 1 torde. 
—— — 37 — gula. — 1. gula näckörtens 
— 94 — I — 5 — lyrtaggade. — 1. lyrtaggade. 
— 05 — I — 20 — mångåriga, I — 1. mångåriga. L 
— 102 — I — 17 — blomfoderskal —1. blomkronskal. 
2, SI Fr  blomtederskal— I blomkromskal 
— a —— 124 — blomfoderskal.--1. blomkianskal. 
SET 26 —/ bekent —L, bekant. : 
— - —42 — 23 — -brandrör — 1. brandrör (geschvin- 
zz da rör)i. 
—12 — LS 4 — hvit måra — 1, hvit mård. 
—— — 2 — 18 — ämnef — IL ämnet. 
— 125 — 2 — 8 —' pipipa — L pipiga. 
—— — 2 —- 24 — Thrismos — 1. Trismus. 
Tä pt do 2 i OS LOS | 3 
me — IL — 22 ;— hvilken: —el.. .Mvilketann 
1280 — 1: 3 = Ullra läs Ullra; lappa; 1as lappa. 
Ät 1 EJ RÖN AS År jonad MIAS EDET 
— 159 — I — 22: — ssilkes tofsar — 1 silke stofsar. 
om SCC — utskjuto — LI utskjuta. 
—— — —— 38 — dSpuln — 1. Spielman. 
— 140 — I — 24 — emct — 1. emot. 
—— — 2— 9 — framhänga — LI; framtränga:. 
— 144 — I — I4 — . ojemna kanten — 1, ojemna i 
å kanten. 
Fill: sw MI rad. 34 står: är — LI, får. 
SA rm RE SR Re «RE rk. GRE LÄSES 
LEN ove sn redo Görtner. — 1 Gäarlnen 
— sj Vv T9 tillägg också My de dem; 
AE AS FR 20 atsirykes vocksasmysdetdeme: 
I a 25 står: Härkäuv —— 1 SFlärkapuvs 
— — — — 36 — gräs — dl gräset. 
ot BS AVIIS 11 ART DOTLLAPESS gp 
föl IK. se 18 Står: 75 LG. 
FA — 42. Ner Björk —1; NI 80: Bron: 
= — xiv. — 17 — deraf blir —I blir deraf. 
— — xVll., — 2 — vigogna — 1. vigogne. 
— — xvnil. — 40 — Gradle — 1, Cradle. 


System. Regist. rad. 11. Phal. arund. B— 1 3- 


nStGeGda säkrad 


| 


New York Botanical Garden Libra 


i