SVENSK BOTANIK, UTGIFVEN AF GJ BIELBERG, MED TEXT FÖRFATTAD AF 0. SWARTZ. —lt 4-fjr——— SJUNDE BANDET. BOTA NICA GARDE Med Konungens nådigste Privilegium. STOCKHOLM, Tryckt hos OzrorF GRAHN, 1812: RN FUM a - GRuckman kg J Fr Pbeskudka rt. ” : 434, | ;CAREINA"' VULGARIS, ALLMÄN KaARrRLIN. Back-Tistel, . Örtståndet är yvastlikt delt och mångblom- migt, med ensamme blommor i toppen; de yttre blomfoder-fjällen äro pinntaggade; de inre jämnsmala och hvitaktige. Jinn, Fl. Su. p. 282. Cl. 19. SYNGENESIA Polyg. Aequalis. Filjebl. Sv. Fl. s, 282. Kl. 10. SvÅGRAR. Lika Svågerskap, med alla blomster pipiga. — Retz. FI. Oec. s 149. 1 | SCREEN SARA kännemärke består i ett vidgat och liksom uppblåst gemensamt blomfoder, hvars yttre fjäll äro uddade med sylika spetsar, och de inre formera liksom en färgad torr strålkant. Fröfästet är ofvanpå fjälligt (paleaceum), och fröfjunets hår äro fjäderlike. De färgade strålkant-like inre blomfoderfjällen utgöra emedlertid den förnämsta skillnaden från andre tistlar af denne Örtfamilj. Vår inhemska Karlin, har en tapplik rot, en styf, upprät örtstam, hvitluden, be. täckt med blad och icke sällan är den som en qvast delad. Bladen äre aflånga, fliktandade, än glatta, än inunder ludii- g2 och i kanten besatta med ut- och inåt vettande gulaktiga syllika uddar. Blommerna sitta ensamma i topparna med ganska taggiga yltre blomfoderfjäll; de inre deremot äro dub- belt längre, utan uddar, jämnosmala, papperslike och gulhvita, De små blomkronorne synas hvitröda , åtskilde på fästet ge- nem de mångflikiga fjällen (palez). Fröna betäckas med ett silkeslikt ludd, och bära ett af fjäderlika hår sammansatt fjun, som likväl snart affaller. : Denne Tistelart förekommer i synnerhet på öppna skogs. backar, och är för den orsaken märkvärdig, att den äfven ef- ter blomningen står, ehuru torkad, qvar hela året på den ma- gra jorden, om icke just som en prydnad, åtminstone må den icke anses för ett så ängsligt föremål. (Flor, Ev.) Dess bes värade delar skyddar den merendels för boskapens åverkan, om ieke GCetens tand någon gång trottsar den. Småfog- larne besöka de mognade frötopparne, liksom de också göra det på andra slägtingar af Karlinen, 434. CARLINA VULGARIS ; En annan Karlin, med en enda stor blomma (Carlina acau- lis L.,), som förekommer på hedarne i de mildare trackter af Europa, har fordom haft stort anseende som pestmedel. Gam la häfder ge Kejsar CARL MaGnus förtjensten alv genom densamma, under ett af sina fälttog, räddat sin Ar- mée ifrån smittan. Örtslägtet tros också derföre låna sitt namn utaf honom. Tab. Ett stånd, nästan enkelt, i nat, storlek — a, ett små- blomster särskilt uttagit, —b, sjelfva btomkronan ensam, — e, Fröet med fjunet — d. ett af fjällen på fästet — alla myes ket förstorade, mr SATRENE O DV PANT . a - > An ; »& pA Rn YE FOSS åt BYAR = RR LR RR Rs 0 435. | ADOXA MOSCHATELLINA. DEeEsMANs-ÖRT. Desmansknopp. Bladen vid roten äro 2 gånger, men de på örtstjelken enkelt tredelte. Blom stjelken ensam i toppen med 5 hopsittande blommor. Zinn. Fl. Su. p. 132. Cl. 8. OCTANDRIA Tetragynia. Liljebl. Sv. Fl, s. 87. Kl, TIEMÄNNINGAR Fyrqvinn. Resg. Fl, Occ. p. 17: Kar har vårsolens strålar lifvat de under berghällen eller i hassellunden slumrande växterne , förrän Desmans örten börs jar visa sig främst ibland dem, förut gömd under de multna- de löfven inom sitt vinterläger, den öfver roten sittande och af 2 förenade valvler hopsatte knoppen (gemms), från hvil< ken så väl rotsträngar som blad utskjuta, De förra taga stun- dom rot, och de sednare , ofta 4 till antalet, äro långskaftade, 2 gånger 3-delte med flikiga fjusgröna småblad, Midt på stjelken som är af rotbladens längd och enkel, knapt fingers lång, sitta ännu tvenne mot hvarandra men enkelt 3-delta. Blomskafiet, en fortsättning aförtstjelken , är odelt, fyrhörnigt och bär ytterst i ändan 4 liksom i fyrkant förenade blommor, och den femte öfverst sittande. De äro alla blekgröna med gula hanknappar, men det är blott den medlersta blomman som är 4-delt; de öfrige har 10 ståndare. Slägtet hör till Stenbräcke-familjen (Saxifrag2ee Fiuss.), och caracteren består i ett öfver fruktämnet sittande 4- 5-delt blomfoder med 2 — 3 små fjäll inunder, Blomkronan saknas. Vi följa härutinnan JUSSIE U, som anser v, LINNES Corolla för Calyx, och hvad den sednare så kallat, för blott fjäll, och det så väl för de- ras obestämda antal som vidfästning på germen. Stundom fela de på en och annan blomma, ehuru te, i händelse af närvaro äro persistenta. Fruckten blir ett litet rundt bär, oms gifvet med det anvuxne blomfodret, och hyser inom 4- 5-rum ensamma frön, — Blommornas desmanslika Jukt, ehuru icke mycket stark, säges verka mindre angenämt på personer med retligt nervsystem, och hvilka erfara deraf ett svindelikt qvalm. Medicinska egenskaper äro emedlertid inga hos växten, som för öfrigt är icke obehaglig för boskapen. Tab. Växten i nat. storlek, — a, en centerblomma (4- . delt), med ett af fjällen på germen — b. en af de femdelte blemmorne på sidorne — begge mycket förstorade. + år (ER Jr RR hå £yg M KIs a Nr rd EE vd FOI ä jer SEN ök fn är i É Fr oj CE ret ar ARS Ha FÄR: ÅA Cr ÄN SÅ HN TA 436. DIA NTHUS sUPERBUS. PRACKT- NEGLICKA: £ ed . . Örtstjelken är upprätt, vipplikt delad, med ensamme blommor i topparne. Llomfoder- fjällen äro korta och hvassa. Kronbladen mångdelte med trådsmala flikar. Linn. F1. Su. p. 146. Cl. 10: DECANDRIA 2:gyn. — Skånsk Res. S. 378. Liljebl. Su, FÅ. s. 150. KL. 7. TIEMÄNNINGAR, Tvåqvinn. Reiz. Fl, Oec. S. 220. Smith Spicileg. p. 17. Tab. 19. IN atckeslägtet. tillhörande en stor farmilj af samma namn ( Caryophyllex), är ibland de lättast kände växter, hvars blommors nätta form och vällucktande egenskap göra dem till angenäma föremål för sinnena. Örtkännaren finner genast den vä- senteliga åtskillnaden i det cylindriska enbladiga blomfodret, som är liksom dubbelt af 4 fjäll vid basen. Kronbladen äro 5, med klor af blomfodrets längd, och kapseln blir cylindrisk, med ett rum, fullt af platta frön. Talrikheten af slägtets ar- ter har gjordt underdelningar nödvändige. Pracktneglickan hör till den andra af 'desse, eller bland dem som hafva blom- morne särskilte sittande, men flere på samma örtstam, Hon är en af de Växtalster som valt sitt tillhåll på de från hvarandra aflägsnaste ställen, ty den finnes, så till sägande, vid både än. darne af Riket, på gräsvuxna fälten (likväl kalkartad jord- mån') vid Lappmarkens gränsor , såsom omkring Torneå (och Kemi i Österbotten) och vid Gunnarstorp i Skåne, och Stjernarp i Halland; och den; är icke mindre gemensam för Danmarks, Tysklands och Frankrikes Flora. Växten är tuårig, och förekommer mest i enskilta stånd. Örtstjelken, stundom alnshög, är rak och trind, bladig och de lar sig i form af Vippa, och är alldeles slät, Bladen, förena- de vid basen med hvarandra omkring stjelken, äro smala och nästan jämnbreda, med 3 mindre tydeliga nerver 5 helbräd- dade, men litet sträfva i kanten, De nedvid roten äro ofta mycket bredare, Blommorne äro nästan af Trägårds-Neglic. kans storlek, men de mångdelte, blekt violette kronblad - skif- vorne ge dem ett ännu prydligare utseende. Blomfodret blir också vanligen purpuNärgadt, Något efter midsommaren bör. jar blomningen, hvarunder den angenämaste lukt sprides, sär- 436. DIANTHUS SUPERBUS. deles om aftnarne och nätterne, Hushållsnyttan är således ez gentligen den, att Blomsterälskaren finner i Vexten ett före- mål, som genom det att den förnöjer honom, lönar hans mö- da att odla den, hvilket sker lättast då fröna sås om; våren, som vanligt, i bänk och plantorne sedan utsättas. Ibland blomma de det första året, men allmännast i det andra, då nya frön kunna samlas, för att i deras ordning pryda den platsen man väljer för dem på blomster-rabatten. Tab. Öfre delen af den blommande växten i nat, stor« lek, a, ett kronblad, — b. ståndarne och pistillerne litet, föra storade, — c en halfmogen kapsel med blomfodret. — d, en mogen kapsel som öppnar sig. rev pt bh HH "2 EN TÅ i ' i RS SKA 437 IH Palnetrush vit. 437. | SCUTELLARIA GALERICULATA. VaAnLriIG HJELMÖRT. Getnos. Bladen äro lansettlike och naggade, vid hba- sen hjertformigt utskurne.; Blommorne sit- ta i bladvicken. Linn. F1, Su. p. 209. Cl. 14. DIDYNAMIA Gymnospermia. Liljebl. Sv. F1. s. 247. Kl. II. TvÅvÄLDIGE, med nakna frö. Retz. Fl. Oecon. s. 666. 'Pharm, Vet, Tertianaria herba. fä den 14:de klassens vexter med obetäckta frön, utmär- ker sig Scutellari&-slägtet genom sitt Blomfoder med nästan hel och odelt mynning, hvilken efter blomningen tillslutes och betäckes af ett å sidan sittande fjäll, liksom med ett lock. Den. vanliga Hjelmörten är tämmeligen allmän , peren- nerande ,;' och trifves bäst vid steniga stränder af sjöar och floder, äfven som andra våta ställen, der den skjuter med krypande rot och en upprätt, ofta mer än halfaln hög stjelk, något grenig, skarpt 4;kantig och sträf, samt bladig. Bladen sitta mot hvarandra, petiolerade, ådriga och mycket fint hå- riga, Blommorna utkomma omsider i Jul. och Aug. i bladvic- ken, ensamma, men partals vettande åt sidan samt blåfärga- de, Det fröbärande tillyckta blomfodret har utseende nästan af en kapsel. Förmodeligen var det från den beskhet som kännes hos växten, förenad med en slags lökluckt, som man fordomdags inbillade sig finna ett läkemedel i den samma mot tredjedags- frossan; en orsak till dess gamla Apteks-namn, Både det och egenskaperne äro nu bortglömde. Kanske har örten mer an- språk på värde i ekonomiskt afseende, Mongoliske Tatarerne sägas bereda en art Saffian, hvars färg de hämta från dessa blommor. Efter ett eget beredningssätt af får- och getskin me- delst mjölk, användas de färska blommorna till färgningen med tillbjelp af Alunvatten, hvarefter skinnen bli blå, men förändra sig i luften till en vacker grön färg som bibehåller sig. Processen är vidare detaljerad i Herr Prof, Retzii Flora oecon. ; Boskapen förtär Örten, men den lemnas af Svin och Hästar, 437. SCUTELLARIA GALERICULATA, Tab, Växten i naturlig storlek. a. en blomkrona. — b. pipen öppnad. — c, blomfodret, — d. detsamma med fjellet 'och pistillen. — & fröna tillhopa sittande, — f, ett färskildt, Alla förstorade. Ae nd 4) 4 a 6 SÄ C on AS MF a v ; SS jah I lr 4 DL RB BPT ÄN RA RR RR SN ERRIN) VMA TRANS PR Fn w - , Rudman de 4J3S., t Svarta rit 438. HOLCUS ALPINUS. FjÄLL- TAÄTEL: Blomvippan är hopdragen och eggformig, med aflånga spetsiga blommor. Blomfodret in- nehåller 3 blomster, eller ett tvåkönadt midt emellan tvänne med långa snårp för- sedda han-blomster. Willd. Sp. pl. 4. 2. p. 937. Cl. PoLYGAMIA Ord. Moncecias Svariz i Schrad. Journ. f. d. Botanik, 2. 2. s. 45. Tab. 3. A. Lil- jebl. Sv. F1. s. 39. CAira alpina) Kl. TREMÄNNING, 2:qVinn. I tredje Tomen af detta Verk förekommer det så kallade My- ske-gräset eller Luckt-Tåteln (Holcus Odoratus), en på sidländ- ta ängar här och der befintlig gräsart. Dess slägtmärke är vid N:o 168 detaljeradt, och som äfven den närvarande , på nämde ställe , såsom närmaste frände anföres, har densamma , nu til- lika rekryt på Svenska Ört-listan dubbelt anspråk att här in- laga sitt rum, Den hör egentligen till den kallaste Nordens Flora och träffas i de gräsvuxne dälderne af Lappmarkernas fjällar. Stånden , växande i små torfvor, uppskjuta från lån- ga, trådiga och mörka rötter, flere strån, liksom uppstigande, 1 — 2 qvarter höga, trinna och släta, beklädde med gulbruna baljor, hvilka ända sig med tumslånga »smala gräsblad, Den öfversta är stundom blott spetsad och hopklämd. De från ro- tens baljor kommande, äro deremot af stråens längd och myc- ket smala, Blomvippan, sällan mer än en tum lång, har upp- räta, tätt och skiftevis sittande, bara, 2-delte ell. 2- blommiga grenar. Blommorna äro större än Lukt-Tåtelns, glänsande, än gulgröna, än mörkt purpurfärgade, och hvar och ens blomfo- ders bägge skal hvassa, strimige, gullglänsande samt med ett brunacktigt snedt tvärband, och besprängde med fina svarta prickar (för syngläset). Inom desse sitta g blomster, af hvil- ka de 2 på sidorne äro hanar, och det medlersta tvåkönadt, Det yttre han-blomstrets skal äro olika: det utåt sittande af. långt, hvast, köladt, mörkgult och för det väpnade ögat sträft och i kanten finhårigt, i toppen 2-klufvit, och bär i fissuren ett rakt, syllikt, sträft Snärp; det innåt sittande skalet är hälften mindre och äfven tvåklufvit. Det inre hanblomstret 438. HOLCUS "ACL: PINIS» är nästan likaså beskaffadt, men dess yttre skal är i spetsen mer tandadt, djupare delt och snärpet nästan mot bottnen fä- stat samt midtpå knäböjt och längre än det yttre hanblom- strets, Hos båda finnes tre ståndare. 'Midt emellan bägge desse blomster sitter merendels ett tvåkönadt, stundom blott honblomster, något mindre än de förra. Dess yttre skal är mörk- gult, köladt, i toppen sträfhårigt och dessutom försedt med e? snärplik korrt spets. Det inre är smalare och hvitacktigt, men med skarp köl. Ståndarne äro endast 2. De felas likväl of tast omkring pistillen som äger ett upptill finhårigt frucktäm, ne, 2 långa stift ech ännu längre hvita, plymlika märken. Detta gräs som blommar i Juli på ofvannämde orter, skil- Jer sig således från vår allmänna Luckt-Tåtel både genom sin mindre storlek, sina smalare blad, hopdragnä blomvippa, och i synnerhet Sedel de långa anden hos hanblomstren, Det kommer emedlertid närmare en annan art från Södra Tyskland, kallad Holcus australis, förut ansedd vara den samma som vår odoratus (nu borealis), men grenarne på dess blomvippa äro ej så bara som hos Fjällarten, hvars dessutom långa snärp ms m. lätt skiljer honom från alla andra. Färsk röjer Fjäll-Tåteln någon, ehuru svagare luckt, än Myskgräset, och är den utan tvifvel bland de foderämnen, som Naturen bestämt åt Renhjor- darne, hvilka sommartiden söka i Fjältrackterne deras tillflygt och uppehåll. Tab. Gräset i naturlig storlek, — a. En blomma med dess 3 blomster, — b. blomfodret. — c, det inre han-blomstret. = d, det yttre, — ec, det tvåkönade, , A39Q Rit af EID. Grav af HKuckman. 439. i ERICA FETRAEIX, Kärr-LousG, Klock-Ljung, Kopatter. Blommorna äro sammsittande i (blomhufvud) toppen, nedåt lutande. Blomkronan är egg formig, med inneslutne 2-hörniga Hanknap- par. Bladen sitta 4kransvis omkring stjel- ken, håriga i brädden. Linn. FI vs p. 127. Cl. 8. OCTANDRIA Monog. Liljebl. Sv. F1. s. 163. Kl. 7. TIEMÄNNINGAR, Enqvinn. Reiz. Fl, Oec.. sid, 234. hg daler är ett af de rikaste i Vextriket. Flere ar- ter tillhöra äfven vår verldsdel, ehuru blott någre få blifvit inbyggare i Norden, der den Allmänna Ljungen nästan med envåldsmagt ofta uttränger all annan vegetation, Kärr-Ljun- gen är deremot sällsammare och förekommer i grunda torfvi- ga Måssar , hvilkas botten är sandig, samt. på sidländta he- dar i Småland, Westergöthland, Bohuslän och Skåne, men i synnerhet ymnigt i Halland på trakten kring Halmstad. Den växer i qvarters-höga, starkt rotfästade buskar, ofta med ned: liggande grenar, som likväl uppresa sig, på små afstånd krantsvis besatta med blad, mest 4 tillsammans, korrta, smala, trubbiga, styfva, mörkgröna med ljufa hår i brädden, men som ända sig med en, knappt märkelig, rund körtel, Blommor. na äro hopklasade, såsom hufvuden i toppen af grenarne, korrtstjelkade, merendels åt en sida samt nedåt lutande, tiil färgen högröda, äfven blekare och stundom hvita, Deras form är aflång och egglik med nästan tillsluten mynning, inom kyvilken Hanknapparne äro dolde; Pistillens märke synes lik- väl utom, och förlänges efter blomningen. Genom de vid ba- sen på knapparne befintelige hårlika hornen eller 'sporrarne ger växten den naturliga ordning tillkänna, till hvilken den räknas. Frökapseln består af 4 valvler, midt på hvilka innan- till, mellanväggarne utgå alldeles som hos de rätta Androme- derne; hvarföre denna buskart, äfven som den i Norrige ve- xande Erica cinereo, torde framdeles rigtigare få sin syste. matiska plats ibland dem. é « 13 BEIRUT AC ANNERDT ER ESR Ar SL GS Om den allmänna Ljungens historia är vidlyftig i ekono- mien, så är dennas mindre betydande, Getterne äro de enda af husdjuren som begagna den till någon föda, då de sprida sig på den oupodlade heden. Blommorna, som locka äfven bi. en, kunde väl för deras nätta utfeende, ej mindre än hela buskens, göra den förtjent af en plats bland de cultiverade Blomstren , ehuru 'svårigheten att lyckas med dess odlande ; tyckes visa att naturen ärnat den egenteligen till prydnad åt Vildmarken. Tab, En del af busken blommande, i nat, storlek. — 2, En blomma större gjord. — b. Några ståndare sedan blom- kronan är skild från det qvarsittande -blomfodret. — c. En ' ståndare, — d,. Pistillen, — e. Blomfoders blad, — f£, g. Bla- dens form, — h. Mynningen af blomkronan, sedd uppifrån, i. En utblommad fopp, med de upprätte vettande — torkade blommorna. > br SR HATA SEE dr > SNR GV SIE oe ORG SRS SINSDET SE WNE fe Rd tan a ed - j 3 AR On - "An 440 q (ån N SÖ | = fo å N | ?” i VW V '» NU (CR DET KG RES (Lå € Grdv Så ”HKuckmean c Rit af Jelmstruch. 4490. ALISMA PLANTAGO AQVATICA. STÄKER-SvaALTiInG. På F. Lehmän kjeli. Bladen äro eggolika och spetsiga. Frukten trub- bigt trekantig. DLlomvippan 3-faldigt sam mansatt, Linn. Fl, Sv. p. 120. Cl. 6. HEXANDRIA Polygynia, — Lil- jebl. Sv. FL. s. 149. Cl: 6. SEXMÄNNING. Mångqvinnad. Recg. FI, ”Oec, sid. 36. BRAVA Maa Blom-Vassen (N:o 296) och Prlörten (N:o 164) har Svaltings-slägtet en tydlig törvandskap, ej mindre genom blom: mornas än fruktens förhållande, Den hör således tillika med dem till de så kallade Säflike vexter (Juncoide2). Slägtka. rakteren består i ett blomfoder, hvars 3 inre blad äro kron- bladslike till färg och u'seende, och i flere samsittande kap. sler som hvardera innesluta ett frö, och icke öppna sig, — Stäker-Svaltingens rot är ett knippe af många grofva, hvita trådar. Bladen uppkomma alla derifrån, långstjelkade, aflån- ga, spetsade, helbräddade, flere tum långa, med 7 långsef- ter löpande nerver, samt alldeles bara på ytan. Blomstän- geln är trubbigt trekantig, upprät och slät, och slutar sig med en sammansatt blomvippa, hvars i krans utgående tre- faldige grenar understödjas sveplikt af hvar sitt blad eller skärm. Blommorna äro stjelkade, upprätta; de yttre blomfo- der-bladen hvassa och gröna, de inre breda, trubbiga och blekröda eller hvita. Den ofvanpå nedtryckta fruckten är sam- mansatt af många trehörniga trubbiga fröhus, Vexten är icke sällsam och förekommer på våta ställen, mest vid stränderne af Insjöar äfven rinnande vatten, men också icke sällan vid brädden af dammar och djupa diken, Huruvida den farhåga som somlige hysa för vexten, kan- ske mest i anledning af en förment slägtskap med Ranunkler- ne, är grundad, neml. alt de gräsätande djuren deraf skulle förfördelas, har man mycket skäl att tvifla, Sant är, att ut- om Geten , röra de öfrige den samma icke medan den VeXEer, ehuru i hö torkad, den utan våda inblandas. Men Pil-örten och Blom.vassen stå äfven alltid orörde, Emedlertid är det 440, ALISMA PLANTAGO AQUATICA. nog bekant, att den förras rot har länge varit ett födämne hos Chineserne, och för upptäckten af användandet af den sedna- res eller Blomvassens, har Ryska Regeringen utdelt belöning. Svaltings-örten torde således vara lika så oskyldig, och nam- net Stäkra af misstag den samma tillagt, medan det rättast tillhör Phellandrium Aqvaticum (N:o 155.) Tab. Toppen af Blomvippan , samt ett af Rotbladen i nat. storlek. — a. En blomma. — b, En pistill. — c. Fruck- ten sammansatt af flere kapsler — i nat, storl. — d, En kap” sel särskilt, fd Lå AR va Pros - a [1 av IT RA af Salmstvreck Grav af Rudman 441. CLINOPODIUM vULGARE. ÅLLMÄN BERGMYNTA. På F. Mehilais kanerva. Blommorna "växa i form af ett klot-rundt och sträfhårigt hufvud; Blomskårmarne äro tagelsmala; Blomstjelkarne grenige och Bla- den mindre märkbart sågtandade. Linn. Fl. Sv. p. 207. Cl. 14. DIDYNAMIA Gymnosp. Lilje- bl. Su, Fl. s. 257. Cl. II. TvÅvÄLDIGE. Med bara frön. Ret FR--Oec; Si 174: ; 1. större yttre likheten befinnes hos vextslägter, ju svårare bestämmas deras väsenteliga karakterer, ehuru en mer öfvad blick må genast se den skillnad som Naturen ärnat emellan föremålen. Så är det ibland de kransbärande vexterne (Ver- ticillatze). Utom det att Ståndarne hos Bergmyntans slägte äro böjde (arcuata) och deras knappar tvärsöfver 2-delta , hafva Blomskärmarne det egna, att de äro mångtrådiga, och sitta som ett svepe under Blomkransen, Den Allmänna Bergmyn- tan träffas i torra Ängsbackar, Stenras och Bergsrefvor, mest på -kalkartad grund blommande i Julii och Aug. månader, Vexten är perennerande, med flere örtstammar från roten, böj- de och vridne, trubbhörnige och finhårige, Bladen äro egg- lika, trubbiga, gleshåriga, särdeles ådrorne på undra sidan, De klotrunda Blomkransarne sitta både i toppen och i blad- vecken, sammansatta af många greniga blomstjelkar, hvilande på svepen af tagelsmala håriga delar, Blomfodret är äfven hårigt, försedt med många nerver, och de 2 understa tänder- nå längre utstående. Blomkronan är purpurröd och luden i svalget. Vexten äger, liksom slägtingarne, Distan, Myntor- ne etc, något aromatiskt, och ätes af Boskapen. Den var fordom införd på Aroteken, under namn af Calamintha Mon- tana men origtigt substitut för Melissa Calamintha. Man kar också fördt Bergmyntan bland garfämpen för Läder, men Sy- nes ej förtjena någon uppmärksamhet för sådant ändamål. Dambourney fick af örten en gullgul färg på ylle som betades i Vismut solution; dock öfvergick den genom längre kokning till något Muskuslikt. 441. CLINOPODIUM VULGARE, Tab, Öfre delen af Vexten blommande, i nat, storlek, = 2, Det mångtrådiga svepet under blomkransen — i nat. storl, b, en blommas pip, efter längden öppnad. — c, Pistillen: — större gjorde, NR KE LING KETAT : RER SN VAA MORI AR IE DNA Klä 1 KANE IR SNR TIGINE rä NV) Br dd € RS MEL Vd j 4442. sf Rudmans Grav Hitaf III. 442. PRIMULA FARINOSA. Bråvirva. Majer. Majblomster. Mariablommor. Lärkeblomster. Svalblomster. Mel-blomster. Blomstångeln är bar med mångblommig blom- flock; Blomkronan är platt; Bladen äro bredt lansettlika, släta, och i brädden smånag- gade. Linn. Fl. Sv. p. 61. Kl. 5. PENTANDRIA Monog, Lilj. Sv. F1. sid. 87. Kl. 5 FEMMÄNNING. Enqvinnad, Recg. Fl, Oeconom, sid. 554. Da att frodas lika öfver allt, från Skånska slätten ända till gränsorne af Nordeap, är den tillika en af de täckaste vexter som våren frambringar. Den trifves likväl blott p? den magra, sumpiga Ängsmarken, hvarest den från en peren» nerande rot, uppskjuter ovalt lansettlika, smånaggade blad, af en liflig grönska , men hvitmjöliga på den undra, ådriga si- dan. Blomstängeln är lång och rak, hvitpudrad och bär en flock med många, stjelkade, lika höga, uppräta blommor, hvars platta bräm med upp- och nedvändt hjertformige flikar, har en behaglig röd eller fiolet färg, ehuru inunder blekare. När Svalan börjar visa sig, skyndar Blåvifvan att måla tufvorne på kärrängen, en syn som vore dubbelt förnöjande, om ej den lysande mängden vittnaåde om ställets ofruktbarhet, såsom magert och vattensjukt. Lika litet som blomman är märkvärdig för Iukten, som är mindre angenäm, är Örten det äfyen för någre inre egen- skaper. Boskapen äter den icke, alldraminst fåret, som van” irifves der den vexer; men hästen tyckes finna den smaklig, På en fuktig Blomster-rabatt kan Blåvifvan lätt planteras, och pryder då verkligen sitt ställe. Tab. Hela vexten, blommande; i nat, storlek. — 2, En af ståndrarne, — b, Pistillen. SET fan & KR fe OR SSE NR bd RASAR j TURER Erk LS VANA BARN pr ES q Jr å Fa SR ra de AR SINSELST TJA PES FRA SEG CM LR. j ALPIN i” mn N ” EN "ee "JV jar GR MG Ar ÖS VE Rit.afj Fälmstruch Jrav.af Rackman. « 443. GLAUX MARITIMA. STRANDLING-. Örtstjelken är rak, med aflånga glatta blad. Blommorna sitta i bladvecken, ensamma, Linn. F1, Sv. p. 76. Cl. 5. PENTANDRIA Monog. Liljebl. Sv. EL. s. 104. Kl, 5 FEMMÄN NINGAR. Enqvinn, Retg. Fl, Oeconom, sid. 289. . Da. slägte, som hör till Salicariernes familj (Juss.), igen- kännes lätt genom sitt enbladiga klocklika blomfoder, färgadt som en blomkrona, hvilken det alldeles saknar, samt genom ett enrummigt fröhus, öppnande sig omsider med 5 valvler hvarinom fröna sitta på ett klotrundt fröfäste. Denna art, än- nu ensam i slägtet, är en af de allmännare hafstrandsväxter, i synnerhet der dy finnes, Besynnerligt nog att den ock träfs fas stundom på ställen, aflägsne från hafvet, t. ex. på Upsa- la Kongsäng, Roten är perenn och består af långa köttige trådar, från hvilka rotskått ibland uppkomma, Stjelken blir gvartershög, vexer rak och ofta grenig, men alltid trind och tätt försedd med motsittande, aflånga, helbräddade, glatta blad, som då och då visa en blågrön yta, och äro alltid inunder blekare. Blommorna sitta utan stjelk, ensamma i bladvec- ken, små , men lysande af den lifliga röda färg som blomfo- drets runda och något bakböjda flikar äga, Frukten, omgif- venaf blomfodret, blir omsider något större än ett Coriander- frö, och öppnar sig i toppen i 5 delar, för att utsläppa de svarta, platta, skrofliga (merendels 5) frön, som äro intryckta på det runda fröfästet. I Juni och Juli blommar vexten och fröar sig något senare, Då Örten vexer på betesmarker nära hafsstranden, är den icke obchaglig för Boskapen. Kor och Hästar skola i synner« het älska den. Man har äfven ansedt densamma kunna tjena på bordet såsom grön sallat, > Tab. Hela vexten i naturl. storlek, — a, bloniman öppe nad, mycket förstorad. b. en kapsel i nat. storlek. c. den samma mycket förstorad, tvärt afskuren. d. den samma mos« gen, öppnande sig i 5 valvler, e. ett fröfäste med frön, f. ett frö, sedt framtill. g. ett dylikt, sedt på sidan, FAR ÖR na Ki / Tatt 1 FRAN t ATV UI HELG SN BOT Cad DEN: MOA DT et I IA BEREE fas Bigrrr as VER ”Å ” i ' + Pr så d 4 Å os SER q KSU FT E Fv i 4 , å » - i ph j we Ritl.af Jålmstrick. | Jrav af Ruskman. 414. LUZULA VERNALIS. Ir: TAG. Il-Togh. Bladen äro platta och håriga. Blomvippan grenig och utbredd, med ensamma blom- mor på hvarje stjelk. Linn. Fl. $v. p. 115. (Juncus pilosus a.) Kl. 6 HExANDRIA Monogynia. Liljebl. Sv. F1. pag. 145. (Juncus vernalis. a.) Will- denow Enum. pl. hort. perol. p. 393. (Luzula pilosa.) Rerz, Fl. Scand. prodr, (Juncus vernalis.) D. är Örtkännare väl bekant, huru flere vextslägter af den familjen, till hvilken de så kallade Säöflike (Juncoidez) eller de med dem. närmast öfverenskommande, hänföras, genom sednare tiders forskningar icke allenast blifvit ökade till anta- let, utan åtskillige af de redan bestämde, äfven icke obilligt delade i flere, Det Linnéiska slägtet Juncus är ibland de sidst- nämnde. Som den först antagna karakteren af Fröhuset icke befinnes vara enahanda hos alla de arter som uppräknas, sy- nes det märke man hämtadt af en så vigtig del som fruckten, rättvisa delningen af detta slägte i 2:ne: Juncus och Zuzula. Blomman är hos båda af lika förhållande, men kapseln hos den förra är trerummig, 3-fkalig, med ett frö i hvarje sum, famt fkalen midtpå innantill ”medelft mellanvägg afdelta, och vid hvilka fröna äro fäftade; Hvaremot hos Luzula, frukten är eERYUMMIL > med 3 skal (valvulze) och 3 frön, häftade vid ett centralt fröfäfte. Till detta fednare måfte Juncus pilosus L. räknas. Men under detta namn dölja fig utan tvifvel flere arter, hvilka hvar- ken äro af famma urfprung , eller egenteligen af olika växt.ort Härkomne. Den som nu här anföres, är säkert variationen a i Flora Svecica, och hvilken redan länge burit det specifika namnet vernalis. (Retz. Decand.) Den allmännaste Iltågen, en af de tidigaste vexter som Vårvärmen framlockar i lundarne, och särdeles på solsidan i barrskogarne, har en mångtrådig och skottdrifvande rot. Ört- stjelkarne vexa upprätte, enkla, veke och besatte med gräs. lika, nerffulla blad, med mjuka hvita hår i brädden. Rotbla- 444. EU ZOLA VERNATDIS: den äro störft, och de på stjelken omfatta den såsom baljor, I toppen sprider sig en grenig blomvippa, något utbredd .ock de nedre grenarne nedåt liksom brutne. Blommorna sitta en- samma på hvar blomstjelk, med ett par små skärmar (bra&eze) tätt intill blomfodret, hvars blad äro lansettlike, svarta, med ljus eller hvit kant. Hanknapparne äro utmärkt stora, fyr- kantiga och gula, och kapseln blir omsider eggformig, trub- big och, då den mognar, blekgul. För Hästar som släppas tidigt på betet, är denna, eljest som fodervext betraktad, obetydliga ört, alltid välkommen; äfven för getter passar der; men det är en allmän sägen, att den är oduglig och !der- jemte skadlig för får, Tab. Hela vexten i nat. storlek, — a. Blomman sedd Pakpa > med Dracterne,.= D: fe, HAnknlapp. =—c, PA. pistill. — d, Kapseln mogen, öppnad i toppen, — e. Densamma all- deles öppnad i 3 valvler, samt fröna fästade vid central. fä- stet, — f, ett frö, — Alla mycket förstorade, 7; 445. ANDROMEDA POLIFOLIA. TRÄSK ÅNDROMEDA. Bladen sitta skiftevis, lansettlika med ned- böjd kant och inunder silfverfärgade. Blom. skaften äro sammansittande i toppen med egglika blomkronor. Linn. Flora Sv. p. 136. Cl. 10. DECANDRIA. Monogynia. Liljebl. Sv. Flora s. 167. kl. 7. TIEMÄNNING. Enqvinnad. Recg. Flora ec SS, 45: TRA Waklenb. FL, Lapp. P: 106. - — —r RU | Re uppsteg der en skönare tanke vid belfraktandet af Floras alster, än den som Lixnés lifliga föreställning fram. brag!e, då han såg denna täcka Buske i Lapplands träskiga Ödemarker. Lik Poétens Andromeda i skönhet, genom blom- mans Rosenfärg, blygsamt hölgd med den tunnaste slöjas lik den fängslade i sitt ödsliga läge, af vatten och Amfibier omgifven , fästad mellan den brustna klippans stenar, sänker bon sitt anlete bedröfvad; men snart öppnande sin barm mot der, som en till hennes räddning skyndande Perseus, lif- vande Sommar-Varmen, höjer hon sig, blomstrar, blir bör- dig och fullkomnas. Så uppkom namnet Andromeda. Någon yttre likhet med somlige andra växter, föranledde fordom till benämningar än af Sqvattra, än Lingonriset, än([Ljungen, Men från alla. dessa” äro Andromederne (ty det gifvas ficre af samma slägte) skilj. de egenteligen genom fröhuset. som är 4 — 5-rummigt, och hvars skiljeväggar utgå? från valvlernes medlersta del (val- yulis dissepimento contrariis), Ibland vexternes nafurlige fa. milier höra de till de Ljunglike (Erice& Juss.) eller ibland y, Zimnés 2-hornade (Bicornes). Den arten, som nu är föremålet, vexer icke så sällsam i större skogskärr öfver hela Riket. En lig grenig buske, med alternerande, lansettlika ständigtgrönskande blad, något styf- va, toppuddade, i kanten invikte, ofvanpå glatta och starkgröna och inunder grå-hvita eller silfverfärgade, Blomskaften sitta umbellikt i toppen af grenarne, enblommige, med små blom- skärmar vid deras fäste, och hel och hållne nästan genom- skinligt rödaktige. De eggrunda blomkronorne, synlige i Jun,och ' 445. ÄNDROMEDA POLIFOLIA. juli, luta nedåt, liffärgade 4); ännu lifligare är sjelfva blom- todrets färg. Hanknapparnes tvenne horn (bakböjde, i top- pen på denna) utmärka slägtskapen. Frukten blir en på rak stjelk sittande rynkig, eggformig kapsel med många aflånga, glänsande frön inom 5 rum, med rundade skiljeväggar på of. vannämnde sätt. ; Medicinal nytta har denna vexten ingen känd. Ekono- merne anse den skadlig för får, förmodel, mest i anledning, af det sumpiga läge som hyser den, och hvarest desse krea. turen vantrifvas. Men Geten äter den utan fara, och äfven Svinen (Hornemann). Bladen röja lika sammandragande egen skap som. Lingon- och Mjölon-riset, och terde således vara ett garfnings-medel. Äfven Sidenfärgare i Moscou sägas nyt- tja blad och stjelkar till svart färg, i ställe för Galläpplen (Retzius)o Tab. en del af busken, blommande, i nat, storl, a, bloms fodret med pistillen samt honingskörtlar kring fästet af frukt. ämnet. b. en blomkrona öppnad. c en sådan sittande vid stjelken och blemfodret, d. fruktfästet med 10 uddar som om: gifva kapseln. ee — Siåndarne med knapparnes horn — ” Al la figg, förstorade. äy «Est quzedam gentilitas admirabilis in flore & pedunculo a rubore subpellucido, florido aucta, sed qguasi nube glaucescente modeste involuta, qua admodum. placet hec Andromeda in his desertis."s Wahlenb.fl. Lapp, l c Å fan ! " > Ve NR OTERAR LANE, VR SAVE OTSSOESTE, SON 446. | GALEOPSIS CANNABINA. o 9 HAMPÅRTAD ÅKER- NÄSSLING, Stjelken är sträfbårig och dess leder upptill tiocka (svälde, De öfverste blomklasarne sitta tätt tillhopa. Blomfodret har stickan- de uddar, 3 — 4 gånger kortare än Blom. kronan, hvars hjelm är kupig. Linn. Flora Sv. p. 204: (Galeopsis Tetrahit b., F1. Lapp. 103. Cl, 14 DIDYNAMIA Gymnosp. — Liljebl. Sv. FL s. 249. (Galeop, Tetrahit. A. Cannabina) kl. 11, TVÅVÄLDIGE : Med nakna frön. Flora dan, t. 929. (GC. Cannabina) Engl. bot, I. 697. — Smith brits 630. Curt, lond. I. 33. (Galeopsis versicolor) Wahlenb, Fl, Lapp. Pp. 103. (SN de tvåväldige Vexterne med nakna frön måste huf- vudsakligaste skillnaden. sökas i förhållandet af Blomfodrets mynning och hos någondera af Blomkronans läppar, Hos Å- ker-Nässlingen äfven, Blomfodret är 5 -klufvit med spetsade uddar, och blomkronans nedre läpp kar 2 upphögde tänder of- vanpå, och den öfre är hvälfd och naggad. Vextfamiljen är sjelfkänd. Denna arten har förr, (äfven af v, Linné sjelf) blifvit förenad med den allmänna Åkernässlingen eller Sugorne (G. Tetrahit); men utom den nästan 4 dubbelt större och mer mångfärgade blomman, är äfven artens beständighet genom såning under flere år pröfvad, så att den må säkert såsom e- gen antagas, Den 4-kantige stammen, som är annuel, vexer half aln hög, sträf af styfva, nedåtstående korrta hår, och märkel. utsväld vid lederne eller bladens fästen. Bladen, som något likna hampa, äro dubbelt större och blekare än på den allmänna arten, samt sträfva, utan nässlans egenskap. Blom- morne, som vexa i täta kransar mot toppen, äro gula till fär- gen, med lång pip, och nedre läppen målad i svalget med branngula ränder, och hela medlersta fliken är fiolet el, pur. .purröd. Den öfre eller hjelmen är både vidgad och mycket kupig, På Åkrar är denna ingen ovanlig vext, Kor, får och get. tet äta den i dess spädare tillstånd liksom Sugorne, och 446. GALEOPSIS CANNABINA, är väl möjligt, att olja kan prässas äfven ur dennas frön. Succow säger, att kring Lauterburg gör man allmänt bruk af Tetrahits (de allmänna Sugornes) frön för lampolja; och att 20 skålp, skall gifva hela kannan olja. Ville man odla in» ländska blommor för prydnad, så förtjente denna arten äfven att ihogkommas, Blommorna recommendera den både genom skapnad, storlek och brokighet, Tab, Halfva el, öfre delen af örten, blommande, i na turlig storlek, 447. SEDUM TELEPHIUM. Kårrig BeErcKnorPr. = Käringkål, Kärleksört; Båckebläcke, Huslök. På Finska: Jänezxen kaali, Maxa ruoho, Sjanleuvan lethi, Tondunparta, Willuruoho. Örtstjelken är rak. Bladen aflånga, i bräd- den sågade och Blomknippet bladigt. Zinn. Flora Sv. p. 152. Mat. Med. p. 217. Cl. JO. DECANDRIA Pentagynia. — Liljeblad Sv. F1. p. 188. kl. 7. TIEMÄNNINGAR, 5 Qvinnad. — Retz. FI, cec. s. 670. Murr, Appar. Med. 3 p. 348 Pharm. Telephii vulgo Faba Crassa s. Fabaria Herba, radix, Va N:o 149 och 430 förutgående, förekomma tvenne arter 2f samma slägte som denna, hvars utseende dock knappast förråder slägtskapen med dem om ej genom sin saftighet och blommans karakter,. Den är allmän på högländte ställen, hus taken och mellan stenar, serdeles på lerig el. kalkartad grund, Roten är perennerande , knölig, köttig och inni hvit, Örte stjelken (ofta fler tillhopa) vexer upprätt, I = 2 - qvarter hög » enkel, trind, än grön, än purpurfärgad el. rödprickig, besatt med tjocka, saftiga, stundom blå-gröna släta blad. I top- pen förena sig blommorne i bladiga knippen, än hvita och än rödaktiga, och slå ut i Aug. och Sept, med röda hanknappar. En stor art finnes här och der också, med större blomknip- Pen och hvit-gula kronblad. Fordom stod vexten på Apteks-listan , men har'nu derifrån försvunnit , och säkert med skäl, ty färska saften är utanlukt och nästan smak , blott slemmig. Den har fordom blifvit bru” kad intagen för stranguri, Utvertes äro utan tvifvel de kros- sade bladen af mer nytta såsom lisande svedan då bränsår der- med beläggas. Äfven i fulslag och på gyllenåders taggar kun«- na de tjena. — Färska, doppade i ätticka och laggde på lik- tornar samt ofta ombytte , borttaga de dem merendels (Berg, mat, med, 374). Roten af vexten har länge varit ett vidskeppelsens före: mål; bland annat ansedd som ett betydande amulet för blinda gylkenådern, Lika många knölar som taggar (in ano) bord? 447. SEDUM TELEPHIUMN. finnas på roten, hvilken skulle bäras på ryfgen mellan axlar- ne tills den torrkat. WVerkeligare nytta skule kanske för same ma krämpa vinnas, om roten efter Chomels uppgift, stöttes och med färskt smör öfver eld till salfva bereddes och sedan efter behof applicerades. Huslök ätes sällan om icke i nöd- fall af hornboskap, aldrig af hästar; men svin gå den sällan förbi och Bi söka blommorna, Tab, Vexten i nat, storlek utom roten. .a. En blomma förstorad, b, Fruktämnet, c, Frukten tvärs afskuren, SO Tr ERS MA Bra Vv SO, FEV . 448. LOTUS MARITIMUS, HuaAFSSTRAND: LOTUS: Bladen äro saftige, glatta. Blomskaften en- blomige. Skårmarne lansettlika och Frö- baljorne 4:kantige. Linn. Elora Sv. p. 262. Öländ. res, s. 143: Gottl. 167. Cl. 17. DIA=- DELPH. Decandria. — Liljeblads Svenska Flora s. 328. kl. 14. Två- KULLE med Ärtbaljor. Moa den allmänna Lotus eller de så kallade Käringtänderne (No 334) synes denna icke hafva mycken yttre likhet; e€e- medl!ertid äro blommornes väsenteliga kännemärken desamma? ""Blomvirgarne vid öfre kanten hopfästade, och fröbaljan rak samt fylld med trinda ärter.<& Den närvarande arten torde hö- ra Scandinavien ensamt till, och är ibland de inländske säll- sammare Örter ; och träffas t, e, vid Ölands norra udde, på den under vintren af hafsvattnet flödade stranden; äfven på Gottland. Roten är perenn, och örtstjelkarne flere, ofta nedliggande, trinda enkla, likväl nedtill stundom korrt- grenige, besatte med några tilltryckta styfva hår. Små- bladen äro liksom kötltige, utan egna skaft, släta, blott med några hår vid kanten mot spetsen. Stiplerne äro hvasse , längre än bladskaften och af bladens storlek. = Blom- skaften komma ur bladensveck, ensamnve, dubbelt längre än bladen, trinde, med er, sällan 2 blommor. ' Blomskärmarne bestå af 3 lansettlika blad, kortare än blomfodret, och det medlersta längre, Blomfodret är i kanten hårigt. Blomkronan mycket större än på Käringtänderne, gula: deras segel är in, under rödådrigt, vingarne höggula, och kölen korrt och grön i toppen. Fröbaljan blir ända till taraslång , fyrkantig med hinnaktiga hörn, Blommorne visa sig i Juni, Juli och Augas sti månader. En del botanister hålla för att Lotus siliqvosus L. är icke specifikt skilld från denna. Von Linné har dock ansedt den sådan medelst längre örtstjelkar samt håriga blad och blom- foder, att icke nämna localen af den förra som är Sädra Eu- ropas sidländta ängar, då den Svenska endast träffas på näm- de hafstränder, 4ARi LOTUS MARITIMUS. För någon egentlig nytta är den icke bekant, Fåren för- tära den med de öfrige Sältingsvexternc. Den fyrkantiga fröbaljan ger anledning att anföra en släg. ting som odlas i trägårdarne eller de så kallade Sparrisär" terne (Lotus tetragonolobns L.). Dess rot är annuel och bla-- den icke köttige's blomskärmarna ovala, det medlersta små- bladet tandadt och skidorne vida större, samt blommorne rö. da, Den är inhemsk i Sicilien, men cultiveras lätt genom plantering af ärterne om våren på trägårdsjord, som andre Legumer. Spritade och tillredde äro de en välsmakande föda; Blommorne pryda dessutom sin plats på Blomsterrabatten, Tab. Vexten i nat. storlek , blommande, a. Blommans Segel. b. Vingarne (i nat. st.). c. Hansträngarne. dd. Pi- stillen (något förstorade), e, Baljan i nat. storlek, f, Ge. noomskärningen af en balja, Fil 2f Fålnstruck ' ÖN Grav of Rudmon- 449. EPIPACTIS PALUSTRIS, Serapias longifolia I 4wn. P g KARR-ZYMBEL, Bladen äro ovaltJansettlike och omfatta stjel- ken. Blomskårmarne äro kortare än blom- morna, som vetta nedåt, med trubbig och naggad Blomlåpp af kronbladens längd. Spec. plant. ed. Wild. 4. I. p. 84. — Swariz Act. Holm, 1800. s, 232. Linn Syst. nat. 12. p. 503. — Sp pl. p. 1345. V. (Serapias Helleborine) Cl. 20. GYNANDRIA Diandria, (Monogynia Svartz) Liljeblads Sv. Fl. s. 240. kl. 10 TvVÄTYDIGE Enqvinnade. Halley Act. helv. 4. p. 111. — Stirp. helv. 2. 154: t. 39 (Epipactis) =S "Smith F1. brit. 3 p. 943. — Engl. bot. 1, 270 (Serapias palustris.). a NV RNE lika så utmärkt som den är stor i Vext. riket, indelas bäst i 3 klasser efter Hanknappens och frö- mjölets olika förhållande, Den första — hos hvilka knappen är sammanvuxen med pistillens kropp, och frömjölet , tvenne af små blåselika gryn sammansatte och med fot försedde mas- sor, gömde i hvar sitt rum af knappen, — Den andra — hvars knapp är fästad bakpå stiftet och qvarsitter, och pollenmas. sorne fingrynige liksom mjöl, fritt liggande inom rummen. Den 3:dje — hvilkas hanknapp lik ett lock el, upp- och ned- vänd strut, ligger öfver pistillens topp, samt lätt affaller och frömjölsmassorne utgöres af stora, delbara platta eller runda kulor, -— Det är till den andra afdelningen som Zymbel-slägtet hör och igenkännes derjemte, genom sin 5'bladiga och nästan öp? na blomma, som icke äger någon Sporre (ecalcarata). Von LinNt förenade väl under namnet Serapias både denne art och flere andra som likväl äro genom de nämde delarnes egenska- per väsenteligen skilde. Endast desse sednare hafva behållit hans benämning +), och det namn som HALLER antagit (Epi- pactis) är tillagt de öfrige, hvilket ock nu vunnit allmänt bifall. Kärr-Zymbelna har en perenne, krypande rot, från hvilken utlöpa långa, enkla, köttiga trådar, som sprida sig på sum- piga måssfulla ängar bland gräset- Den är likväl ingen: all- män vext, Öristjelken är upprätt, ofta en half aln lång ,ned- $) Serapias Lingva, cordigera och Oxyglottis, 449. EPIPACTIS PALUSTRIS. till bladfull, trind och slät, Bladen omfatta den likt baljor vid basen, upptill bredt el. ovalt lansettlike, efter längden nesffulle , helbräddade och släta, Blommorne, prydlige, men utan lukt, 6 - 10 förenade i en gles spira, velta nedåt, och bli omsider hängande, hvar och en med:sin korta skärm (bractea) vid fruktämnets nedre ända försedd, Kronbladen äs yo vidöppne; de tre yttre grönaktige, — de 3 inre hvita , men alla rödfläckige. Blomlippen är af samma längd, 3-flikig, vid bäsen konkav, (utan sporre) med purpurstrimor vid sidorne, och uppstående trubbiga sid-flikar, och den medlersta större, u:bredd, nästan helrund, naggad el. rynkad, ech nedböjd, samt baktill mot mynningen utmärkt med 2 gula knölar, Han- knappen fästad som ett låck vid pistillens bakre kant, blir alliid gvarsittande. I Juli och Augusti träffar man>denna ar- ten biommande. Nyttan är säkert obetydlig af vexten, Boskapen begagna likväl den samma, med det öfriga gräset på betet. Svenska Flora äger flere prydnader af närmaste släg'skap med denna, Men de äro ännu sällsammare, och finnas hos oss knappt utom Gottlands och Ölands stränder, hvarest fill Botanistens förtjusning, så stor mängd af desse skönheter; kring midsommarstiden, förekomma. Tab. Hela vexten, blommande, så s'or som i na'uren, 2. Blomläppen med fortplantningsdelarne, b. De sednate, sär- skilte, tillsammansittande, c. Sjeifva Hanknappen, sedd på undre sidan, 450. AITRA 'CANESCENS, BorstT-TårtEr. På Tyska: Bocksbart. Bladen äro trinda, tagellika. Strået uppsti- gande, med leder och en hopdragen Blom- vippa, hvars blommors agnborst (ariste) äro klubblika i toppen. Linn. Flora Sv. p. 25. Skånsk res. s. 103: 227. 281. Cl..3, TRIANDRIA digynia, Liljeblads Sv. F1s s. 40, kl. 3. TREMÄNNING. Tvåqvinnade. Recg. El, ec, s. 33. RP: Skånska sandiga fälten (hvilka skiftevis upptagas till å- ker,) och på flere andra ställen i södra Sverige (Småland, Ble. kinge, Bohuslän), särdeles nära hafskusten der sand finnes, träffas delta gräset vexande. Roten är perennerande, stua- dom blott tuårig, och utgöres af knippvi: samlade, mycket långa hårlika rottrådar —, Många strån vexa tillhopa, 3 — 6 tum långa , med ett par leder och uppstigande. Bladen, mäst från roten, äro nästan tagellika, sammanrullade, kor:a, styfva, sträfva ech blågröna. Längre upp på strået likna de långa baljor. Blomvippan är I — 2 tum lång, upprätt, mycket hopdragen och blott under blomningen något utbredd Blom. foderskalen ha en silfvergrå färg , och sträf köl, De äro kor- tare än de bägge inre Blomstren , hvilka äro finhåriga ned'ill, Ett Agnborst uppkommer hus hvarje, nära från de: yitre blomskalets bas, nästan längre än blomfodret , ned till jockt, brunt , med ett knä och en tandad krans midtpå, och ofvan- till hvitt med klubblik spets. Ståndarne äro fioleite. Detta gräs blommar i Juli, och som det af sin blågrå färg och ljussre blomvippa är blekare än gräsen i allmänhet, är det lätt kändt från alla andra. Men som det är hvad man kallar härdt, kan icke stor förmån väntas derifrån, Emedlertid ätes det af kor, ge:ter och får. — På sandfält kan det göra någon nytta såsom bindande, om frön deraf till utsäde blandas med andre som pröfvas tjenlige för en sådan local, Tab. Ett stånd af gräset i naturlig storlek, a. En bom. ma med bägge blomstren inom blomfodret, b, Ett af de inre blomstren, Bägge förstorade. jommankendeedlalee. 2 PUR NE ”" ya a = . RR ESA Fia a NAR SPAR gr SM olika or ka ke AG fler. (GSR 3 : EN el Nr är = FER Fä KG AED H H Spare et fs ab seja ie SP SET ESS RV Åj SSR SS er PA - ESSER SDR us SR LE HG AR KS FAGTE Ne a becl uj FA a NGE a VE SA ig 28 q FRAS Tea å RIKA Äg e Å ÄN öl 1. LL IR: ASSR sie FRE i Hr ir: Kos Äg i rr 43) PINE (RSgER RR RA NAR Ne CE fr PL SFF FEN FNS WSR RR. SS IR Ta EF SV Ås dr I SUS RANE a ALA PES 25 ENE ie Ar TR RS SKE NT SSR ÅL REA SER fö - UA RN ee ; 3 Le [SC LR 20 nåt an INR SR a Ad 1 ELER jä REN SE IST AE LV vå oj TRE OT er ed AN Ta ST CE NEFARISNE 2 + "ål öd OR RR RAR RSS BE ANN NL ESR SINN er 15 i a hj I SS på Y Fan c . ; Aa Ar bög CAR 4 4 FAL - Grav ef Rurkon än 451. GENISTA TINCTORIA. FÄRG-GINST. Prenngräs. Har busk-stam, med upprättstående och stri- miga grenar utan taggar. Bladen äro lan. settlika och glatta, Linn. F1. Sv. p. 248. Cl. 17. DIADELPHIA. Ord, Decandria. — kiljebl. Sv. F1. s. 310 kl. 14 med ärtbaljor. Retg. Fl. oec. s. 282. Pharm, Girnist. herba, Flores Semina, s—— mmm | NA örtfamilj äger med sin vid första åseendet öfverallt Iika blomform mera flerfaldig vextskapnad än den hvartilk Giunstslägtet räknas, eller wvexter med båtlika blommor (Pa- pilionaceze); buskar och örter, med och utan taggar samt mer och mindre varaktig rot, paras under lika slägtbenämning tillsammans, Till Svenska Flora höra flere Gznst-arter, till följe af hvilkas karak'er, deras blommor hafva strängarne hop- växte i en stam och kölen definnes nedtryckt af siånararne och pistillen, samt seglet uppstående och tillbakavöjt från den Sednare. Det härjemte förestälde slag träffas vezande vid åker-renarne emeilan Borstorp och Siättwaila, samt på en backe i Malma socken nära Hunneberg i Westergötland, Den har träak:ig rot äfvensom stam nedantill, hvarifrån mån- ga raka grenar uppstiga, ibland ikulliggaude, men styfva, trinda ehuru fårade, utan taggar, (som hos någre andre arter finnas), samt tätt försedde med skiftevis sittaude blad, utan skaft, lansettlika, mest glatta, likväl stundom här och der hårbräddade. I bladveckea framkomma blommorne under röt- månaden, ensamme sittande, nästån skaftlösa och-af guldgul färg. Blomfodret är kantigt, och fröbaljan, som inuehåller många frön, är snarare platt än trind. Denne Buskvext trifves svnonerligen väl oaktadt jordmånen är mag r, men till föga hugnad der den finnes, såsom med roten mycket kringspridande och utträngande alla andra, utan att genom betydande h:shållsnytta betala sitt intrång, Bos'ap och Hästar säges emedlertid ac beta den. I gamla ti- der tillreddes ett Salt (Sal Geritz) deraf, och hyilket utro- pades åsom-då specifikt för v:ttensot. Egeuskapen att hysa gult färgämne har också verit länge känd så val hos de fär- ska blommorne som hos de torkade, Ylle och linue får med 4531. GENISTA TINCTORIA. tillsattserne af Aiun, Koksalt eller Pottaska samt medelst -: kokning nyanser af gult och brunt, Ryska Allmogen be- gagnar också på vissa ställen färgginsten, förenad så, väl med deras Qvas , som Ekebark, Ginstblommoöor kokade med lat, göra färgen Pomeransgul; och när Yile betas förut i Vismut solution, stöter det gula i Citron. . Blommorne duga dess- utom till botten för grönt, "hvilket i Indigokyp vinner anse. ende. Den färg&llredning som af Målare kallas Schittgelb säges också göras af denna vextens stenglar och blad, då de sjudas med kalkvatten , och man låter soppan koka på nytt med Krita och Alun, Tab. En gren. blommande; i nat. storlek. 22) En qvast med mognande fröbaljor. a. blomfodret. b. kölen. c, en vinge, d. seglet, e. stami- aa och pistillen ; förstorade, 452. NS NS Grav. 4 £- Kriek. AR - N IN fo ON N 452. LOBELIA DORTMANNA. WaATTEN-LOBELIA. Nat-blomster. Bladen upkomma. alla från roten, jiemnbreda och helbräddade, inuti pipiga och 2-rum- miga. Blomstjelken: är nästan bar, med blommor åt en sida hängande. Linn, Sv. FI. p. 304. CL 19: SYNGENESIA Moönogamia. = Lil- jebl. Sv. Fl. s. 07. kl. 5: FEMMÄNNING,. Enqvian. Retz. FI. oec. s: 421, Clus, Cur, poster. pg. 74: Are AV Jelice-slägtet, utmärkt så väl genom sin irreguliert 5-delta: Blomkrona, klufven längsefter upptill i 2:ne läppar, hvaraf den öfre är 2-delt och. den nedie något större och 3-flis kig, som med: fine 5 hanknappar hopvuxne som en pip omkring. pistillen, och- ändteligen: med. en: 2-rummig frös kapsel som Öpnar sig i'toppen, räknas af von Linné och. JFusfieu till familjen med klocklika blommor (Campanaceze). Den förstnämde store mästaren, satte dessutom: detta slägtes sine grundsatser om Sexual-Systemet' följaktigt, i den: 19:de klass sen bredvid Viola, TJasione och Impatiens, Vi ha före detta antagit sednare tiders sätt att betrakta. den klassens: växter, och gifvit arterne af de uppräknade (med orsakerne uppgifne. vid hvarje beskrifning) deras plats bland Pentandristerae, hos. hvilka många naturliga slägtingar förekomma; Lobelierne äro mångtalige i andra verldsdelar. Södra Afri= ca har mängd af dem, och icke rmindre den varma delen af America, hvarest de derjemte besitta. en hög grad af skönhet: Norden fick ock en art på sin lott, och det var denna, väl mindre lysande , men ger sig icke dessmindre genom det o- vanliga i delarne tillkänna; Hon ät en perennerande Vatten- vext, befintlig vid stränderne af flera sjöaroch floder is Riket i synnerhet i Småland och Upland, i lugnvatten , dock alltid på rena och klar sandbotten; Roten består af långa, enkla trådar, Örtstamm finnes egentligen ingen, utan bladen upp- komma alla från roten, smala, helbräddade, trubbiga i än. dan och bakböjde, märkvärdiga såsom inuti pipiga eller dela. de längsefter i 2 åtskilda rum, En blomstjelk , mer och mindre lång efter djupet (ända till halfannan ala), uppstiger 4592, S LOBELIA DORTMANNA. merendels rak, stundom något vriden , men trind och slät , Och visar ofvan vattenbrynet en klase med Spridda och åt ena sidan vettande, hvitblå blommor på korta stjelkar, och en li. ten skärm eller blomfjäll under hvarje. Btumtodiet består af 5 blad, kortare än blommans pip. Hazknapparne och Pistillens märke äro skiggige. Fruktämnet, som är under blomningen hängande, uppräter sig då fröna innom de 2 rummen mogna, Den berömde Örtkännaren Clusius har först omtalat den- pa vext, hvilken han först erhöll från en Aptekare i Grö- ningea benämd Dortmann > och som. kallade den Sjö-Lilja (Gi=diolus lacustris.) - Det är i naturen al större" delen Zobeliey , att i deras de” lar hysa mjölksaft. Det gör också denna temmeligen ymnigt. Några gslägtingar mellan Fropikerne äro derjemte kände såsom illgörande , t. es Lobelia Tupa och lonmgiflora, hvaraf blotta lukten från roten gör kräkning. Det är väl icke utrönt och torde icke eller besannas, att den här tecknade bör'också va- ra misstänkt; ty Clusius säger, att saftem är söt, och att An- korne finna i bladen ett särdeies angenämt födämne, Emed- lertid som den lätt uprifves från sjöbotten, är den förtretlig för Fiskare, som vid notdrägter finna redskapen snart fylde med densamma. 4 Tab. Vexten blommande i nat. storlek. a En blomma, förstorad , skild från blemfodret. b. Blomfudtet med Stän- darne lossade vid basen, för att visa huru de äro samman- vuxne upptill. oc. Öfre ändan af Ståndrarnes Re tillika med de sammanväxte hanknapparne, d. Pistillen Pistillens märke mycket förstoradt, f. Ett rotblad på väll afskurit, 2 rummigt. OAS Rear år EVR Cal ALIS. Fig af Searle 453: PYROLA CHLORANTHA, GRÖNBLOMMIG PYROL. Örtstammen är korrt. Bladen runda, ådriga., ofta urnjupna. Blomstjelken bar, vriden, med flerblommig klase i toppen. Blomfo- er-flikarne äro tilltryckte. - Hanstrångar- ne uppstigande; Stiftet nedbögt och tjoc- kare. upptill. Svartz i K. W. Av Handl, 1810: s, I90: T: 5. Cl. 10. DECAN- DRIA Monogyn. — Rivin. Icon,.plant,t. 150. (Pyrola folio obtuse-> Flore. viridescente). Föra gånger tillförene (N:o 304 och 311) äro Pyrol-atter förestälde, hvilka ehuru väl åtskilde, för ett mindre vant öga länge varit förblandåde, men under det vi tro att inte? tvifvelsmål, i: anseende till dessas skiljaktighet, bör äga rum, hysa vi samma öfvertygelse: vid anförandet af ännu en art, lika inhemsk som de, och kanske lika allmän, som den vanlzr ga Rundblodiga. Denna, allt sedan Rivins tid eller öfver roo:de år sedarr förgätna art, är icker sällsam i måssbeklädde skogtrakter der 'Tallar vexa, och der jordmånen är torr, hård och: sandig ,. både i de norra och södra Provinsetne, Den har en. krypan«. de rot, en. uppstigande örtstam, som. vil jordfästet 3-kantig; och fjällig ger flera sidlöpare. Bladen äro mindre: och run- dare än på n. 3504, naggade: i: kanten, snarare än sågtandade > ofta urnjupte i: toppen; ådrorne mer upphöjde och färgen mörkare. Blomstängeln nog vriden. och nästan bar, har färre blommor, mindre: vidöppna, ej hvita eller liffärgad2 utam gröngula. Blomfodrets flikar äro. på denua alldeles tilltryck= ta, och de främste hansträngarne (ej alla) stiga uppåt, och han=- knapparne äga en märkbar grön spits i ändan , samt de bäg- ge pipige öppai garne iden andra äro mer åtskilde och vida> re, äfvensom ' pis illen uppåt ftjockire och dess märke grönt (ei rödt) Med detta olika” förhållande kan den visst icke förenas med den rundbladiga och ännu mindre med den klock blommiza arten (P media) Urvalet dessutom af sär. skildt vextställe; nästan tidigare. blomningstid och brist af 453. PYROLA CHLORANTHA: den angenäma lukt som är den tundbladiga egen, äto afgö- :Tände bevis för deuna rekrytens bestånd som bestämd art, hvars egenskaper ,. för öfrigt, om den äger några, äro Oss ännu obekanta- Det må emedlertid icke misshaga Svenska Botanikens ägare att emott2gå detta nya blomster inflätadi i Svenska Florans krans. Tab. Hela vexten i nat. storlek blommande, samt en topp med mogna kapsler. a. En blomma sedd bakpå. Db. Stån- -drarnes lage med pistillen. c. En ståndare, d En Hanknapp, e. Pistillen. f. En Kapsel, skuren på tvären, gg Frön i nat. storlek. h, ett sådant förstoradt. i. Ett blad. . N Fit af Falmetriucdh 4 Grav afRudknan 454 NR CONVALLARIA BIFOLIA, HJERTBLADS- KONVÅLL: Ikornbär,, Hjertbär: På F. Oravanmarja. Bladen äro merendels tvenne på stammen , hjertlika. — Blomkronan är 4.delt med 4 Ståndares ; Linn. Fl, S> ps 110: FI. Lapps po 113. Cl: 6. HEXANDRIA Mo- nogynia. — Liljebl. Sv, Fl.,.s. 141, Kl. 6. Sexmänningar Enqvinn, — Retgq. Fl. occ. s. 182: — Roth El. german. (Majanthemum Con- vallaria) Pharmo. olim. Unifolii hezba, radix. Va första anblicken af denna vextens blommor skulle man snart billiga hvad någre Örtkännare ansedt. nödigt göra, nem: ligen att skilja denna arten från Konvallernes slägte. Följer man åter den af v, Linné banade vägen, blir man snart varse det vara blott af proportionerne och antalet som åtskillnaden eror , . och att således, när andre märken Ööfverensstamma , giltige orsaker till söndrande”af ett naturligt. slägte ej ma sö- kas... Hjertblads-Konvallen har en något krypande: rot, från hvilken tidigt om: våren ett enda blad upkommer Corsaken till det gamla namnet), men snart :derefter örtstjelken med ett par skiftevis sittande blad, af hiertlik form, kortstjelkade 3 helbräddade , glatta, med paralellt löpande nerver. I toppen bildar sig, + funit, en liten rak blomklase, sammansatt af små hvita stjelkade blommor, 2 och 2 tillsammans, hvilka i bör- jan odelta. och liksom klotformiga, omsider dela sig i 4 aflån- ga flikar, nästan bakåt rullade. - Vid deras bas äro fästade 4 ståndare, som omgifva pistillen kortare än de, och försedt med ett tvåklufvit märke; Frukten blir ett bär, af ett Itet pepparkorns storlek, oftast liksom af två sammansatt (dicocca) och hyser innom 2 rum ett frö i hvarje, af hvilka sällan mer är ett enda fullkomnas. När bären mogna lysa de röda, " beströdde: (liksom på somlige andra Konvaller)” med svarta prickar som synas än mer då bären äro gröna. I hushållningen är denna vext känd hvarken för nytta eller skada. Husdjuren lemna den merendels i fred på den skuggrika skogsängen, zirad med olaliga af dessa små täcks heter , omkring midsommaren., I Rikets norra provinser kan ingen ört täfla med denna i ymnighet, Bland forntidens Medicinalier var Unifolium så väl ett af gift-antidoter som ansedt att äga sårläkande kraft och egen- skaper. Tab. Vexten i nat. storlek, = En bärklases a, En out- slagen blomma, bb, En öppnad. 'c. Ett bär. d. detsamma på tvären tuskurit: alla figg. förstorade. OK Fr Å ök v PÅ RA ov må ARN K mtd ' ER (ooh | ; ; OM ÅN | / Y N Ne ar ef Hukinan NV Dt 455. : MERCURIALIS PERENNIS, SR . I FLERARIG BINGELÖRT: » Örtsjelken är enkel och utan grenar. Bladen äro sträfva. 4 » Linn. Fl, Sv. p, 360: CI 223, DIOECIA Ord. Enneandr: Liljebli Sv. Fl, s. 218. Kl. 9 Mångmänning; 3-5-qvinnad. Ret. Fl. oec. s. 456. Essens Einleit. zur kentniss: und. benutz. einheim, pfl. deutschl.. n. 6. RE tvåbyggare har Bingelörtslägtet könen på särskilta örtstånd, Dess 'hufvudmärke består i ett 3-delt blomfoder , utan blomkrona hos bägge könen; men i hanblomman finnes 9-12-ståndare med klotformiga tvillingsknappar; och i honor- nes en pistill med 2 stift samt en 2-knölig kapsel med 2 rum: och enkla frön. Fruktens skapnad utvisar lätt den naturliga frändskapen med de 3-knölige (tricocc&e) eller som. JFissiecwu - kallar dems Euphorberne, Den Svenske Bingelarten är en bland: vårörterne i buskbeväxte lunder t. e, på Öland och Gottland, äfven som här och: der i de medlersta och sydliga- Ste provinser, Roten, som: perennerar, är mycket grenig , krypande och hvit, Öristjelkarne alldeles enkla, bli 2-3 Gvarter höga, trinda och i toppen besatta ined skaftade, ova- Ja hvessa blid, naggade i kanten och något sträfva af fina hår på ytan. Emellan bladen silta hinnaktiga. bladfjäll,' som böja sig tillbaka, Tidigt om våren, när hvitsippan blommar , visa sig Bingelens blomklasar på ensamma stjelkar i bladvecken» Blommorne äro. ganska små och grönaktige, Å ömse sidor af konornes fruktämnen sitter ett spitsadt fjäll tilltryckt, hvit” ket Jusszew gissar föreställa et par sterila han-strängar,. Frö” kapslerne äro sträthåriga.. z ; Bingeln har varit ansedd såsom en af de skadlige vexter för lefvande djur. Man har observerat, att utonr af getter :föres den: ej af andre; "Det saknas också icke äldre antecknin- gar (Rajus) att örten: befunnits giftig för menniskor, ehuru ytterligare. bevis ännuw tarfvas för att bekräfta det. Ma hända hyser den något misstänkt, såsom blånande vid torkningen. I synnerhet göra rötterne 'det så snart de uptagna blott. ställas för luften, "Torkar och sönderskär man dem, samt öf- vergjuter med vatten, vinnes deraf en Tinctur, som visar en saturerad skön blå färg, hvilken, enligt Voglers uppgift, skall tåla både syror och luft, Låter man den något. koka , 453. MERCURIALIS PERENNIS. blir den karmosinröd och äkta. Det är i synnerhet de gröfre rötterne, som ge den färgen. De finare åter snarare violet. Skrifpapper, hvitt silke och linne bli också blå, om de dop- pas i den varma tincturen. Ylle och Si/ke, betade med Zink- solution , vinna genom kokning med röätterne, en svag viae lette färg. - Det, vore interressant att flere rön anstäldes för rämde ändamål, som väl torde löna mödan, Tab. Ett stånd med hanblommor, i nat. storlek. + En klase med honblommor af särskilt stånd, a. En hanblomma, b. En ståndare. c. En honblomma. d. En kapsel. En sådan i tu skuren verticalt, £. Ett frö (alla förstorade), I j NN i IBROMUS MOLLIS; JU DD-BOS TA: Blomvippan är upprättstående , luden. Småaxen aflånga, med ljusa kanter och raka borst. Bladen äro mjukhåriga. Linn, Sp. pl, p. 112. Cl. 3: TRIANDRIA Digynia. — Liljebl. Sv. Fl. s. 50 kl. 3, TREMÄNN. Tvåqvinnad.. Rerg. FI 0econ,s, 126. P: lika sätt som Råglesta innästlar sig på Råg-åkrarne, så träffas denna arten ibland Kornet, dock mäst på sandig grund, Det är ett mjukt ljusludigt grässlag. På åkren är roten an- nuel , men på obrukade ställen tuårig. Strået blir ända till alnslångt, rakt, Iedfullt, ludigt, särdeles vid lederne; Bla: den äro temmeligen breda och platta med 7 tydliga nerver, samt å ömse sidor, fast i synnerhet på den öfre, mjuka» hvitludna med strimige baljor. Blomvippan, som stårrätt upp, är något hopdragen ock: småaxens: skaft korta och odelta. Sjelfva axen äro ovala spetsade, något hopklämde, finludne och omfåtta 5-7 småblomster, hvilkas: yttre blomskal äro 2: klufne i toppen, och borsten längre än blomskalen och raka. På backar och magra ängar träffas icke sällan en liten afart af Ludd-lostan, knapt half qvartershög och blott några få, 34-blommige, lutande små ax, som äro nästan släta, "Man skulle snart anse den vara en helt arinan art, men bör ej åtskiljas. Detta grässlag ätes gerna af kreaturen, ocly må derföre anses fördelaktigt; det skulle: äfven kunna odlas på sandiga ställen , men fordrar, såsom blott tuårigt , att till någon del få fröa sig, för aft icke utrotas. Vidare om Braket sf Zuidd- lostan. må Prof, Retzii- Fl. ocgon. på ofvan anförde ställe jemnföras, Tab. Gräset (en del deraf) i. nat; storlek. av Ett småxx, b, Blomfoderskalen, c, De inre, 'd. Pistillenr [ CC å Å » y id EINER SE ARA 4575. PAÅPAVER DuBIUM. RåG- WAELLMO. Fröhusen äro aflånga och släta; Stjelken mång- blommig och besatt med tilltryckta fina hår. Bladen äro parbladiga och småbladen pinn- taggade. Linn. Fl. Sv. p. 382. Cl. 13: POLYANDRIA Monog. = Liljebl. Sv. FL 8. 213. ERE ORRATET Vulmbanale är ett af de utmärktaste för de kännemär- ken genom hvilka det bestämmes ibland sina naturliga fränder, de Vallmo-lika (Papaveracese). Dess blomfoder är 2:bladigt, ehuru vid sjelfva utvecklingen aftallande. Kron- bladen äro 4; Pistillens märke är nedtryckt, stråligt och qvarsitter på fröbuset, som är enrummigt och öppnar sig medelst små bål rundtomkring under märkets kant. Trenne arter höra egentligen till vår Flora, ehuru flere synes myc: ket lätt-beqväma sig till klimatet, och äfven bilda ogräs Måhända äro ock de, som nu anses för inhemska, af främ- mande härkomst, såsom ursprungligen flyttade med sädes- slagen, bland hvilka de gemenligen sällskapa. Denne Råg- vallmo är af alla den allmännaste och förekommer särdeles bland vinterrågen, och i synnerhet i Uplands åkrar, på sandig jord. Den blir ofta alnshög, delad med uppräta gre- nar, besatta med fina hår, dock så tilltryckta att de ej lätt skönjas. Vid roten äro bladen parbladiga och inskurna, ofventill på vexten äfven pinntaggade med något breda fastän hvassa flikar och släta på ytan. Bladstjelkarne äro tumslånga. Blomstänglarne utskjuta i toppen från stam och grenar, ensamme, enblommigey uppräte (före blomningen nedåt krökte eller hängande) med glesa och något styfva hår. Kronbladen ha en mindre lysande röd färg, och äro i kanten ojemt naggade. Ståndarnes frömjöl är gult och märket märkt med 6--8 strålar. Blomningen sker vid mid- sommaren och fröna mogna långt före skörden. Fröhuset är slätt på ytan med några otydliga fåror. Från Åpteks-Vallmon (Papaver Rhoeas) som snart skall efterfölja , är den skild både genom fruktens form och blommans färg, och har dessutom ännu mindre anspråk som medicinalvext. Den ökar ock antalet af ogräsen bland sädes- arterne, ehuru sällan till den mängd att blifva som flere ND åk: PAPAVER DUBIUM, andra besvärande. Kor och getter ser man väl äta den- samma, men utan urval, då smakligare finnes. Dennas anförande ger anledning att tillägga något om 'Frädgårds- Vallmon (P. somniferum), hvilken för dess all. mänhet som vild i trädgårdar, kan nästan nu anses för inföding, ehuru af Österländsk härkomst. Det är ock der man deraf bereder den bekanta Apteksvaran, Opium, som egentligen är den af de ristade fröhusen samlade saften, tjocknad genom solvarmen och sedan afskrapad och i massa förenad. De mogna fröna innehålla intet af denna saftens nerfsöfvande kraft, utan duga deremot till matredning, vilket äfven Romarne redan kände, och på Hera ställen i Södra Europa begagnas än i dag till vällingar och kakorse Fröna innehålla en myckenhet olja, som kan pressas ur dem , och hvilken i Frankrike är känd under namn af huile d'cillet. "Troligen inblendas den ofta i den Bomolja som exporteras, och blir som det finaste slaget deraf ansedd; och verkeligen af alla vexter som i Europa till Oljeslageri användas , är, utom Olive-Trädet, ingen som ger så smaklig och oskyldig olja som Vallmogen. Odlandet af densamma förtjente således att, åtminstone på vissa .ställen, bli ett föremål för landtmannen, då så väl den pressade oljan , som de deraf erhållna kakor, kunna blifva af mycken fördel som födämne både för menniskor och kreatur. Om sjelfva odlingen äro redan goda anvisningar genom Trycket till allmän kunskap lemnade, och hvaribland vi få leda Läsa- rens uppmärksamhet på det som i Prof. Retzii Flora cecon, s. 485. och följ. i detta afseende förekommer. Tab. Vexten blommande, i nat. storlek. — a. ett fröhuss | Hola donna ARR MN Ag ARG SÅ t 5 ; årg 4 | är ring NE OSA RA Tai Öv d LR 2 Nr OR Nå h RE RA LR AR MO dte KK) es FUN Vecko ide Bu SRA SAGE SR 00 ARA J 2 RR KR BYTORERN Ser ER JR Fm BSRHOTEE VER RN BT me ARENA 2. VAN Kg hå FA AR J- 4 YA - Hä i VE i 5 Kärnan VI Åt d f å nga es 1 Grav & Äuckman gå 458. HIERACIUM PiLosELLa. HårnacKEL. Musöron. Bladen äro elliptiska och helbräddade, på un- dra sidan hvitludna. Blomstängeln, hvarifrån krypande telningar utlöpa nedvid roten, är enblommig. Linn. F). Sv. p. 272. Cl. 19. SYNGENESIA. Ord. polyg. 2eqval. =— Liljebl. Sv. Fl. s. 341. Cl. 15. Svåcrar med lika Svågerlag. — Retz. Fl mconom. s. 296, — Act. Ups. 1752. — Pharm. Auricule muris Herba. Ia uppkommer af en perennerande rot, som ofvan jorden utsänder, utom några krypande småbladiga rot-tel- ningar, flera blad af elliptisk form, smalare vid basen utan stjelk ; de äro trubbiga, helbräddade och inunder hvitludna, ofvanpå lifligt gröna, men sträfva af spridda hår. En enda blomstängel uppskjuter, + qvarter lång eller kortare, utan blad, finluden, upprät och enkel med en enda blomma. Blomfodret är betäckt med svarta och hvita hår. Blomkro- nan är citrongul, men de yttre småblomstren äro på undra sidan skönt purpurstrimmiga. Fröna bli omsider mörka , med ett hvitt och för synglaset sträft fjun. I Maj börjar vexten blomma, och fortfar nästan hela sommaren och förgyller de torraste och magraste backar, Dess blomma är en af dem som höra till Floras urverk , emedan den reguliert öpp- nar sig kl. 3 om morgonen och tillsluter sig kl. 2. På bör- digare ställen blir stängeln ibland 2:blommig, och bladen åro nästan lika gröna å ömse sidor. Slägtets karakter är redan gifven vid n. 4t1. ; Vexande på sådana trakter, som för fårens trefnad an- ses de sundaste och bästa, ser man denna vext då och då förtäras af dem: ehuru Gemmershausen tror den vara skad- lig; af hvad grund är oss likväl obekant. Hästar afbeta den gerna, och bien flyga aldrig förbi dess blommor utan att skatta dem af den håningsaft som finnes i småblomstren. Färsk, hyser vexten någon beska, äfven som andre dess slägtingar göra det, och röjer äfven mjölksaft. Såsom for- dom räknad ibland Apteks-vexterna, tillades den hopdra- gande egenskaper, och derföre skulle den tjena för diarréer och utvertes för bråck. Genom beskan trodde man den gagna för reformar och annat utslag. Man tviflar nu icke mera på osäkerheten af medlet för Läkarens behof. Vid rötterna af denna Nackel-art, träffas då och då larver al en -Coccus, som färgar rödt och är väl beskrifven i Act. Ups. 1752. Tab. Ett blommande stånd i nat. storlek. a. ett små- blomster sedt framtill. — b. baktill. — c. ett fröfäste med mogna frö. — d. ett frö ensamt. Au EN MU ARKA a KORR BORRAR AG RER Ae j 4 Dp v - ut EN (1 [0 N- f RM SING AE SÅ -. ” i SRNELe ÖAR RN RT 459. 459. CHENOPODIUM vurBicuwm. Br-MoLrra, Bladen äro treangelformiga och något tandade. Blomklasarne äro bladlösa , sammansatte och sitta tätt intill stjelken; blommorna äro hop- gyttrade. Linn. F1. Sv. p. 215. Cl. 5, PentANDR. Digynia. = Liljebl. Sv. Fl. S, 209. Cl. 5. FEMMÄNN, 2:qvinn. = Retz, Fl. cecon. S. 184. besten D: knappt en vext är allmännare på odlade ställen än Svinmollan (n. 4t1.) vid hvilken slägtets hufvudmärke är uppgifvit , förekommer denna mindre vanligt, men ses lik. väl här och der ymnigt nog vid gator och husväggar t. ex. i Visby, Upsala och i Södra Sverige. Roten är annuel samt örtstjelken 2-3 qvarter hög, trind men kantig och röd- strimmig , samt både enkel och grenig. Bladen ha en aflång form, och äro tillika nästan spjutlika; de smärre äro dock vid basen rundade; alla i brädden, särdeles vid midten, något (ej djupt) tandade; men mot toppen hela. Blomkla- sarne sitta i bladvecken, uppräta och tryckte till stammen; stundom längre än bladen, grenige och utan några, emel lan de sammangyttrade blommorna , blandade smärre blad. De emot toppen förena sig, liksom i en gemensam vippa: Vextens färg är helt grön, äfversom blommornas, hvilka visa sig i Aug. och Sept. Fröna bli nästan så stora som Roffrön. Med Trädgårds-mollan har den visst ingen annan gemenskap, än den emellan begge varande familje frändskap. Af husdjuren äta får och getter denna art; och bladen, i synnerhet de spädare, kunna väl brukas som spinat och ibland grönkål. Enligt Georgii berättelse duga äfven fröna till föda, och skall bröd kunna bakas af det mjöl som af dem males. Tab. — Öfre delen af vexten, i nat. storlek. er Kär rr på Oss - f € rena Oh LEON 1 i Å byfå NS & NG HöoR jer a blå se R 4 Siggi AJ Å Vy ' v mg SAST x Ko - . - te var når i CAN "ATNNTRA så SET KA z TORA KANE. ES vp. af Iurknatr ä LJ [CE | 460. TRIFOLIUM MEDIUM. SKkocs-KLörveRr. Zigzag-Väpling. Örtstjelken är grenig, hit och dit böjd, med smala spetsiga stipler. Axen äro glesblommiga. Linn. Faun. Svecs. 2. p. 558. Cl. 17, DIADELPHIA Decandria. — Liljebl. Sv. Fl. s 330. (Trifol. pratense Var. A. & B.) — Retz. FI). con. s. 727. (T. flexuosum.) 4. Afzelius i Transact. Linn. Soc. 1. p. 237. Jacq. Austs. r. 386. (T. flexuosum.) Fl. dan. t. 1273: em I P:; högländta skogsängar och backar der jordmån är kalk» haltig eller lergrund finnes, synes denna Kiöfver-art i syn» nerhet trifvas. Den har vid första påseende så mycken likhet med den vanliga röda klöfvern, att man hållit den för afart deraf. Åtskillnaden är likväl ganska säker; ty vexten är grenigare och stjelken zigzagvis böjd, med stipler par- vis vid delningarne, långa och smala samt hvassa. Småbla- den äga en elliptisk form, alldeles helbräddade, men stun- dom finhåriga i kanten, och inunder blågråaktiga, samt de transversela nerverna närmare hvarandra. Blommorna som utgöra runda hufvuden, sitta glesare och mer utspärrande än hos Angsklöfvern, och äga. en högröd färg. Blomfodrets begge öfre tänder äro kortare än de öfrige, af hvilka den medlersta eller nedersta är längst. Roten är lång och krypande, och har af Engelska kul- tivatörer blifvit ansedd såsom varaktigare än den af allmän klöfver. Blomningen börjar och senare, och efter mid- sommar. För kreatur är denna väplingsart ett välsmakligt grön- foder. Arthur Young sätter denna främst af alla, och påstår att den ger både bättre mjölk och smör, och att kreaturen icke af detta slag befara trumsjukan, en vanlig åkomma vid omåttligt klöfverbete. Som någre hyst tvifvels- mål i anseende till dessa föregifna fördelar, lönar det väl mödan att nya rön dermed anställas ; emedan denna art har knappt hittills varit ordentligen hos oss odlad. Tab. — Vexten i nat. storlek med sin rot. — a. En blomma särskilt. — b. ett blomfoder — begge förstorade. bacmememmetöadettkeee SD Af Yda v EAT ra SE » a (AR tant a i 7 3 Ar q SYNES 1 RA LS NR NG Tiön M Å pt Sv PA IVA AM Pag S, 49 6 | ÖA BAS & VE NV NEN FILE 461: BROMUS ASsPER,. SKOGS -LOSTA. Blomwippan är grenig, spridd och lutande. Småaxen jemnbreda och aflånga med lansett- lika och trinda blomster. Bladen äro enfor- miga; de nedre (i synnerhet) håriga. Linn. Suppl. pl. p. HL Cl. 3. TriIANDRIA Digyn. — Retz. FI. cecon. p. 127. Linn. Syst. Veg. 13. p. 102. (B. ramosus.) Curt. Fl. Lond. 2. t. 8- (B. hirsutus) Pollich. FI. palat. 1. 116. (B. montanus.) Villars Dauph. 2, 117. (B. nemorosus.) Huds. Fl. Angl. p. 51. (B. nemoralis). [9 mindre allmänt grässlag som förekommer på busk- bevexta, skuggrika och något sidländiga ställen och sandig jordmån, på Gottland (Wahlenberg), Öland (Svartz) och i Skåne. Roten är knappt mer än tuårig, ofta blott annuel med tjocka och horisontelt spridda trådar. Strået blir stun- dom par alnar högt, trindt, rakt, strimmigt, nederst hårigt och bladfullt. Bladen äro utbredda, platta, nerffulla, sträfva och håriga, merendels alla af lika bredd med trinda baljor» af hvilka de nedersta äro mest sträfva. Blomvippan blir £ aln lång, spridd och lutande, gemenligen med förlängda och parvis utgående större och smärre grenar, som äfven kännas sträfva. Små-axen äro jemnbreda, aflånga, spetsade» hängande , mörkgröna och finludna, bestående af 8-9 små- blomster som under blomningen utspärra något. Deras yttre skal äro olika stora, lansettlika med sträf köl, och det större har 3 nerver. Blomkrone-skalen äro ock lansettlika och trinda, med sträf köl men knappt synbara nerver, och den ena försedd i topper med ett rakt borst af skalets halfva längd; det andra skalet är mer finhårigt , med inböjd kant. Gräset blommar i Juli. Hårighet och sträfhet af delarne gör detta grässlag lätt kännbart från sina slägtingar. Kreaturen äta det, i synnerhet i dess spädare tillstånd. Att odla det, är väl icke försökt , men skulle troligen lyckas på sandiga ställen. Tab. Gräset, dess öfre och nedre del, i nat. storlek. — a&. ett blomster, särskilt, flere gånger förstoradt. ÖR AG 4 ås gr : Kö SAN VA : Pkt WG 402. Grangf Kau kman 462. ASPLENIUM VvIRIDE, GRÖN TRIKOMAN. Stambladen parbladiga med romblika och rundade samt inskurna och naggade småblad. Bladfästet är bortfallande. IWWilld. Spec. pl. 5. p. 332. Cl. 24. CryPTOGAMIA Filices. IV ahlenb. FI. Lapp. p. 284. p. 284. — Svartz. Syn. Fil. p. 80. Fl. dan. 8 T. 1289. Rae bieeetdentinatareteed D: BergTrikomanen (n. 131.) blef beskrifven i detta Verk, hade vi ännu ingen kunskap om den artens verklig- het såsom Skandinavisk inföding. Dr. Wahlenberg har funnit den i Norrska Nordlanden samt i Vestra Finnmarken, vid fjällrötterne, i skuggrika fuktiga bergspringor vexande: Det är också anledning att den torde träffas inom den egentliga Svenska gränsen. Gröna Trikomanen är utmärkt från n. 131. genom sin finare och mjukare sammansättning, sin gröna färg och medelst hela bladstammens bortvisnande och bortfallande sedan fröredningen är sluted. Hela ormbunken blir sällan mer än 2-3 tum hög, alltid i tufva uppskjutande. Blad- stammen är annuel och grön, samt småbladen anfästade med en ganska kort stjelk; dels halfrunda, dels romblika och rundade med trubbig spets; mest skiftevis sittande 16- 20 på hver sida. Öfverst i toppen löpa de oftast tillsam- mans. Frörednings-linierne äro peralela och intaga 2 af bladets bredd. Deras betäckning (indusium) är hvit, hvil- ken, då den snart affaller, kapslerne utvidga sig och ut göra liksom oregelbundna fläckar. Huroa mycket denna skiljer sig från Berg-Trikomanen, ses vid jemförelsen. Den sednare har en perennerande, styf och nästan svart bladstam, hvarå, för öfrigt formen af småbladen och frörednings-linierne äro tillräckligt skiljaktiges Något nyttigt användande af den här beskrifne, kunna vi väl ej nu tillägga, men för att komplettera kännedomen af alla inhemska som höra till denna hos oss mindre talrika familjen, torde dennas anförande icke sakna bifall. Tab. — Ormbunken i största storlek tecknad. — a. ett af småbladen på öfre sidan. — b, på baksidan med fröred. ningen. c. en samling af frökapsler, mångfaldigt förstorade. al Se Vd FENG WÄ: VOR ARR BEE Ka Fk: Hr. Sä ' + 4 regi mMoal RE ac på PE: é n iv stör 6 - skygg. ÄN :å bo BirLG Yes är åså obalans Må + be sulla ALL Or HT jak SARS | äsivt 2 20. ie v TR AR F : SIE ROR NR ARN 2 SR ENAS EL AN SÖT 2 5 Re 26 Ae FL ANI fr, (a ar 4 Pkebrd: 14 Ca8 ( EL 0 pt Se Lön st EE r PTE Sign NR Ser CT ESPEN l igar TRE 'Prtanasb RR od spön sta famn beer. KLJLEETE PR ME - öbrinxgv ror. SR Fityjgute a SKE Ta et | 1 on fr EO köks Ak a SS Da feg € RA krk Ern LR så la äng NR od re KG Aces TR ESSIN Hae i å SS ag WAV än NV g T i a pt LÄRA Mar RR 12 4 ” ? ÅR, (pad a Vd 2 -obnelemvd: AR TREET EYED Nå Fanydgan dt PLRK dl selen ND opkltko Ile noföykar Mo behag. t kong vie BASAR, EE (71: KL R ; Fo Hill NARE AT ör Fr Ra NE Binta Hå SKA en; rek Pe NA AR ag aid st, SD NER LE ER Ae slaatlär sve brann agn fvstn s stal råg rota RRD: Irja ine ät seden vale dfn PRE san ob 28 ed , Vad - Sc kr SNEMne er LR ba SN EEE OM Re bär IE Kb ET ER SG NE Ma (RNE. Et en gr Erbatt lr rd bed Teg apa FÖR ksp fn): 7 EL HE KeA be DÅ SÅ an i Me ArN . | ” Så vind vd tal åidv pya FR KYYLAR FÅ 4 : dr 1» ed rg Mc FR AM blb. up rd ra ur a SAN jakor pA dat; Vr. $ HUR floc WIbEbfÄGR I Ru ig DET MaE SR ph: uker EM ge sd öd Hangrt ns Bj Ce RE oserrimst säibla img TAN SR AJ (4 PAR a LAT £ . , J FINE anv ig SÅ a 4 | K & 4 Å -& å ANSER 1 Få K KV da . . VE é 4 SNES = ' ;4 3 vt LJ rv , u Ld : Å $ £ Å r 2 RT & ör 1 i Wi å rt FR VOL LA 10.4 AR ÅS NGGV SST | / a Ne Kr SUIS p ; 403. 2463. BÖSA EGLANTERIA. NEGLANTYR-ROSEN. Äukt-törne. Frukten är aflång, i början fintaggig. Stam och grenar äro väpnade med krökta taggar, De gemensamma bladskaften äro taggiga; smaå- bladen eggformiga, inunder brunprickiga och äfvensom stiplerne i kanten med klibbiga hår fullsatta. Linn. Sp. Pl. I. p. 491. Fl. Sv. 2. p. 171 Cl: 12. IcosSANDRIA Polygynia. = Liljebl. Sv. Fl. s. 200. Kl.8. TJocMÄNN. Mångqvinn, (Rosa rubiginosa). — Linn. Skånska Resa s. 277. (Ängeltorn). — Montin i K. Vett. Akad Handl. 1776. s. 239. (R.Eglanteria). — Osbeck i Göteb. Vett. Sällsk .Handl. 4. 8. 18. — Resz. Fl. Scand. Prodr. 2. p. 121. Fl. cecon. 8. 616. — Sp. Pl. ed. ZVilld. 2 Pp. 1073. (Rosa rubiginosa). — 4Zfzel. de Ros. Suecan. I. 5. (R.Eglanteria)» ÅA. vissa ”vext-slägter äga ett eget utseende, hvarige- nom de ibland tusende andra genast urskiljas , besannar Törnrosens, hvars mångfaldiga slag med deras behagliga former liksom bjuda att nalkas dem, fastän den under bla- den nästan försåtligt dolda taggen merendels fridlyser dem för åverkan. Neglantyr-rosen äger denna egenskap framför flera andra. ”Taggarne likna hullingar, som gulaktige och tättsittande på de långa upprätta men utspärrande grenarne, i synnerhet äro talrikast på undra delen af stammen. Bla- den, som sitta skiftevis , utgöras af 7 ovala småblad, ofvan- på bara fastän något skrynkiga, men inunder öfverallt be- strödda med ett kådigt och brunaktigt doft och i den fin- sågade kanten öfverallt med körtelbärande hår besatte; också äro de 2klufna bladfjällen det, liksom de gemensamma bladskaften (petioli), hvilka dessutom äro långsefter på un- dra sidan taggiga. Blommorna visa sig i toppen af gre- marne efter midsommars-tiden, stundom 2-3 tillsammans, stundom ensamme, vanligen på korta blomskaft, fulla af fina taggar. Blomfodret äger 2-3 af sina flikar i kanten mycket inskurna. Kronbladen ha en hög rosenröd färg, fastän ljusare vid deras fäste. Fruktämnet är fintäggigt, och frukten får en oval form, blir slät och mönjeröd då den mognar, men inuti torr, mjölaktig och utan smak. Detta slags Lukt-törne är en inhemsk Svensk buske 463. RosA EGLANTERIA. och fullkomligt skild från Gula Törnrosen +), som vanligen förekommer i trädgårdarne och aldrig hos oss vild, men har händelsevis blifvit med denna förblandad, utan tvifvel för bladens goda lukt, ehuru den dock är något olika och snarare syrlig. Vår Neglantyr anmärktes först omkring Gö- teborg, på hvilken trakt den också bär egentligen detta namn; men man saknar den icke eller i Skåne, Halland, Nerike och Upland, kring sjelfva hufvudstaden, på torra backar och leraktig grund. Vill man för lefvande häckar söka passande ämnen, bör detta Törne icke förgätas. Intet slag torde bättre svara mot ändamålet, så väl för sin täthet, som för taggarnes mängd och sårande egenskap. I vilda eller så kallade En- gelska planteringar är busken också förträfflig, så väl för rikbeten af bladen som för deras lukt, hvilken liknar nästan den af mogna Astrakaner, och sprides äfven på längre håll, särdeles då busken vidröres, eller sedan regn nyligen fallit. I trädgårdarne träffas stundom bland blomsterbuskarne en afart med dubbla blommor, hvilken fortplantas genom skott och afläggningar. i Tab. En blommande qvist af Neglantyr-Rosen, i nat. storlek. — a. Ett nästan moget Nypon, i nat. st. — c. Ett småblad , något större gjordt, sedt på afviga sidan. — b. ett litet segment af bladet med insågningarne och körtlarne i kanten. +) Rosa lutea. DU Ror (orätt Eglanteria kallad) tydligen skild genom taggarnes och småbladens skapnoad , äfven så fruktens, att förtiga blom- mans utmärkta färg. — På vår RB. Eglanteria förekommer en figur i Fl. dan. t. 878. under namn af RB. svavifolig, men synes oss mindre lyckligt träffad. FIS 22 Ane a NES Nora a Bg SORANDOE SON RRSAFSIEEN CIS i Farag KNFER SKB NV va - 404 404. SPARGANIUM RAMOSUM. GRENIG IGCELKNOPPÖRT. Träggjan. Bladen äro nederst trekantiga med conkava sidor. Den gemensamma blomstängeln är grenig, och Pistillens märke smalt och jemnbredt. Linn. Sp. Pl. ed. PVilld. 4. Pp. 199: — Fl. Sv. p. 831, — Gottl. res.s 338, (S. erectam gg.) Cl. 21. Monozcia Triandria. — Liljebl. Sv. fl. s. 30, Kl. 3. TnEMÄNNINGAR Enqvinnade. — Retz. Fl. econ, s. 695. — Smith Fl. Britt. 3 961. Dans slägte, som bland de naturliga örtfamiljerne räk- nas af v. LINNÉ till de Rörlika (Calamarise) och af Jussieu till hans Typhe, åtskiljes från sina slägtingar, det stora Starrslägtet, Kasedun m. fl., genom ett trebladigt blom- foder utan blomkrona hos båda könen, och att frukten blir en saftlös stenfrukt (Drupa) med en kärna eller frö. Tre arter äro kände och alla i Sverige inhemske samt vatten-vexter. Den närvarandes rötter äro krypande i dyn som utgör botten af fiskdammar och grafvar kring fästnin- gar och gamla slott, t. ex. i Vadstena. Örtstammen får ända till 2 alnars höjd och derutöfver, blir upprätt, trind, bladig och slät, samt grenar sig som en vippa i toppen: Rotbladen äro nederst trekantiga men rundade med con- kava sidor, ofvantill svärdlika och släta, långsefter nerffulla . och af nätlikt ådrig Sammansättning; de längre upp äro omfattande ,' uppräta och platta. Ur de öfre bladvecken utkomma till skiftes, uppräta men något böjda ax eller blomstänglar, besatte med små, täta blomhufvuden, skilda från hvarandra; honornas större och färre inunder, och hanarnes flera och smärre i toppen sittande. Blomfodrets 3 blad äro platta, upptill bredare, i ändan trubbigt 3delte; Strängarne bli dubbelt längre än blomfodret, med gula 2klufna knappar. Fruktämnet, som äfven omgifves med likadant blomfoder, är aflångt och 2rummigt. Stiftet myc- ket kort och märket utdragit, jemnbredt, spetsadt och långsefter fåradt, oftast enkelt, men stundom är det ock dubbelt. Frukten är aflång, kantig, spetsad och hård, och innesluter en kärna af lika form, med ett rum. Någon gång upptäckas ock 2:ne kärnor. Under namn af erectum (3 innefattades fordom så väl edenna arten, som en till vexten mycket enklare, hvilken 464. SPARGANIUM RAMOSUM. eck nu åtskiljes, under titel af simplex. Den är allmän- nare på leraktig grund, har platta bladsidor och i toppen oudelt, eller ett enda blomax. Man känner ingen egentlig hushålls-nytta af denna vext. Hästar och svin äta emedlertid bladen, som sällan förtäras af boskapen. Inrotad i dammar, uppgrundas de snart ge- nom de sega och krypande rötterne, och hvilka icke utan starka krokar kunna lossas från deras fästen. Tab. Vextens öfre del blommande, något förminskad. — XX nedvid roten, i nat. storlek. — a. hanblommorna. — b. ett blomfoder-fjäll. — c. en honblomma. — d. pistillen ensam med 2 märken. — e. frukten. — f. densamma på tveren skuren. — g. fröet. — Alla förstorade. Fr få -Å SM Vä hag Ä - 1 Fv FR AN LIGA Y Fr a Ww KE ON 465. EPIPACTIS PALLEN. (Serapias grandiflora Linn.) STORBLOMMIG ZYMBEL. Bladen äro bredt lansettlika och omfatta stjelken. Blommorna stå rätt upp och deras skärmar äro nästan längre än fruktämnet. Blomlåppen är trubbig och inemot af kronbladens längd. Svartz. Act. Holm. 1800. s. 232. — Linn. Syst. Veg. p. 679.— Öl. Res. 8. 144. (Serapias grandiflora.) Suppl. plant. p. 405. (Serapias Lonchophyllum.), — Sp. Pl. ed. ZVilld. 4. I. p. 85. Cl. 20. GYNANDRIA Diandria. (Mono- gynia Svartz).— Liljebl. Sv. Fl. s. 240 (Serapias ensifolia. A.) Kl. 10. Tvä- TYDIGE Enqvinnade. — Hall. Stirp. Helv. 2. 155. t. 41. (Epipactis). Jörn med Kärr-Zymbeln (N:o 449) visar denna genast sin slägtskap, och att den har dermed mycket gemensamt: Den perennerande roten är äfvenså krypande med köttiga, hvita, odelta trådar. Örtstjelken blir en half aln hög, ned- till betäckt med flera alternerande baljor, och högre opp besatt med 2-3, stjelken omfattande, och bredt lansett-for- miga eller elliptiska blad. Blommorna sitta mycket åtskilda i toppen samt upprätte, 5-6 ända till 8, alldeles hvita och nästan större än på Kärr-Zymbeln. "Under hvar och en fästas en skärm (bractea), af hvilka de understa äro störst och bladlika, samt längre än fruktämnet; de öfre deremot äro både kortare och smalare. Kronbladen äro till hälften vidöppna i början, men sluta sig efter blomningen. Blom- mans läpp står rätt ut, litet kortare än kronbladen, aflång och trubbig, med tvenne korta rundade sidflikar vid ba- sen. Långsefter läppens disk löpa 3-4 upphöjda, gulaktiga linier. Det. till fröhus sedermera utvexande fruktämnet un- der blomman är cylinderlikt, men spetsadt nedåt och har 6 på längden löpande fåror. Denna art, som blommar utan märkbar lukt vid mid- sommarstiden, är ganska sällsam i andra Svenska provinser utom på Gottland och Öland. Der synes den kalk-artade jordmånen vara mest enlig med dess natur ; men stället bör likväl vara skyddadt af buskar och träd. Zymbel-slägtet, kommer i anseende till sina blott trå- diga rötter, och icke lökaktiga eller knöliga som hos många 465. ErPrIPACTIS PALLENS,. andra Örkider, visst icke i fråga i ekonomiskt afseende; men hela familjen är så intressant för botanisten, och de inhemska arternas antal inskränkt, att vi ej dragit i betän- kande att låta dem hvar efter annan inflyta. Tab. Vexten i nat. storlek med rotdelen och blommor. = a. blommans födelsedelar med läppen. — b. de förre särskilt, något förstorade. Mild f66. SEDUM RHODIOLA. (Bhodiola rosea LIiNN.) ROosENROTS-ÖRT. Bladen äro platta, ovala, spetsade men trubbiga, mot ändan ojemt tandade. Blommorna sitta i knippe upp i toppen, åtskilde till könen på särskilta stånd. Linn. Fl. Sv. p. 359. — Fl. Lapp. p. 378. Cl. 22. D1iozct1A Octandria, — Liljebl. Sv. Fl. s. 190. Kl. 7. TIEMÄNNING. Sqvinnad. (Rhodiola ro- sea). — Engl. bot. t. 508 — Retz. FI. cecon. s. 599.— Decandoll. på. grass. n, 143 (Sedum Rhodiola). Pharm. Rhodie Radix, D:; vi påminna oss att Rhodiola var en af de vext-slägten, som v. LINNE tidigt bestämde, sedan han sjelf betraktat det i Sveriges fjällbygder, och funnit det i anseende till antalet af blommans delar olika med det af Sedum, må det före- falla mindre underligt att han, efter den af honom utsta- kade systematiska plan, bibehöll Rosenrotens slägte såsom eget, ehuru han sedermera icke skilde lika så beskatfade vexter från de dem efter naturen anhöriga slägter, t. ex. bland Rubi, Carices, Lychnides, Valerian&, Pimpinellee etc: Men äfven dessa och många andra exempel rättvisa den ändring, som vi med några samtida örtkunnige nu vågat att uppföra Rhodiola bland Sedi arter, så mycket rimligare, som den här föreställde vexten äger intet hufvudsäkligt, hvarigenom den borde åtskiljas. Rosenrots-örten, som är en sann fjällvext, trälfas icke endast ofvan norra polar-regionen, utan också under de tem- pererade himmels-streken på höjder öfver hafsytan, der eviga snödrifvor bära vittne om luftkretsens stränghet. Den fin- nes således på sådana ställen i Frankrike, England och 'Tyskland, liksom i norden. Roten, som perennerar, är fingerstjock, trind, ojemn och köttig och uppsänder flera enkla örtstjelkar af qvarters längd, betäckta med blad som ligga nästan fjällvis på hvarandra, aflånga eller ovala och utan skaft. Mot ändan äro de något afsmalnande, men trubbige samt ojemt tandade, eller sågade, på ytan släta, ofta blågröna, och på lika sätt som den kållika Bergknop- pen (S. Telephium N:o 447) köttige eller saftige. Öfverst i toppen, emellan bladen, framkommer ett knippe af en myckenhet gula blommor på korta stjelkar. Könen finnas 466. SEDUM R HODIOLA, på särskilta stånd , och begges blommor äga allmännast 4- delt blomfoder, 4 kronblad och 4 små håningshusfjäll sit- tande omkring fruktämnet. Likväl äro både blomfoder och kronblad något mindre på honstånden och rödprickiga. Emedlertid hafva begge könen rudimenter till det felande könets delar, och således hanarne tecken till pistiller och honorna äro omegifna af ofruktbara hanar. Ett förändradt läge har man dock funnit kunna på samma stånd frambrin- ga akönade blommor, och hvilka i denna egenskap hafva då ingenting skiljaktigt från Bergknopp-slägtet. Antalet af ståndarne blir stundom 10 och pistillernes äfven då 5, samt blommans öfriga delar likaså förmerade. Vexten blommar i fjälltrakterne, först efter midsom- maren; men flyttad till ett varmare läge, mycket tidigare. Roten hyser et behagligt luktande ämne, som alldeles lik- nar Rosen-olja. Hos den odlade är likväl lukten svag, men är en förträfflig parfum i Lappens hembygd. Genom de- stillation med vatten skall äfven en olja, lik den af Törn- rosen, kunna erhållas. Gröna örten ätes, som det berättas, af Renar, och roten af Grönländaren, som är nog besyn- nerligt, för dess adstringerande egenskap, och det till den grad, att den föråldrad, skulle kunna blifva ett godt garf- medel, hvarvid skinnet också erhåller en vacker gul färg. Med alun kokad, ger roten en grön färg på ylle. På Ferrö- öarne använda öboerne roten som skörbjuggs-medel, och i några af våra egna fjälltrakter äger afkoket deraf beröm såsom bröst-medicin. Till utvertes bruk begagnas roten, dels ensam, rifven eller stött och lagd på hufvudet för svår värk, eller också kokad i vatten och klutar blötte i spadet och omslagne. Ändtligen tillredes så väl på Grönland som Island och Ferrö-öarne, en salfva af roten, som rifves och uppblandas med osaltadt smör, samt lägges på elaka sår. Som utvertes medel för hufvudvärk , bråck, Leucorré, och invertes för hysteri och rödsot, kände redan medici- nens åltfäder , Dioscorides och Galenus , Rosenrotens egen- skaper. Den har också derföre alltid funnits på aptekslistornas Kanske förtjenar den äfven namn af eximia , fastän numera exoleta. Tab. föreställer 7 ett hanstånd och Q ett honstånd i nat. storlek. — a. En hanblomma. — b. en sådan sedd bakifrån, med 10 ståndare. — c. En honblomma. -— d. en pistill, särskilt förstorad. — e. Fröhusen i nat. storlek. [re fe Renan a rn Me Pe Sr ARN 407. BROMUS sTERILIS. BeErRG-LosTA, Blomvippan är rak, utbredd med hängande små-ax, i början jemnbreda, sedan aflånga, plattade, med 5-9 utspärrade blommor. Bor- sten äro 2sidiga. Linn. Spec. Pl. ed. Iilld. I. 435. Cl. 3. TntANDRIA, Digynia — Liljebl. Sv. Fl). s. 50. Kl, 3 TREMÄNNINGAR 2qvinnad. — Retz. Fl. occon, s. 150 — Weigel. Obs. Bot. 1772. (B. grandiflorus). Å. ett tvårigt gräs-slag, som trifves på torra och berg- aktiga ställen , men är ännu mindre allmänt och blott sedt på några få ställen i södra Sverige. Det har närmaste lik- heten med den mycket gängse Tak-lostan, men är stor- vextare, bladen bredare, blommorna mera lutande samt vid och efter blomningen mycket utspärrade, och bor- stet , som utkommer från spetsen af det ena, dubbelt längre blomskalet, betydligt längre. Fästet , hvarå blommorna sitta (rachis), är ock utmärkt zigzagböjdt. I Juli blommar den. Som fodergräs betraktadt duger detta slag väl icke, så framt icke tidigt betadt innan agnar och borst hunnit ut- vexa, då deremot dess slägting, Bromus inermis, (Tysk Qveck-Trespe) som är alldeles borstfri, kan anses för en förmånlig gräs-art bland dem som till odling kunna användas. Tab. Gräset i nat. storlek. — a. b. en blomma (begge kronskalen) i nat. storlek. — c. det yttre skalet med bor- stet, förstoradt. — d. håningshus-bladen med födelsedelar- ne. — e. fröet. — f. rachis, då blommorna affallit, d bed ATA MÅ 408. STICTA PULMONACEA, ÅCU. LunG-LAF. Bålen är delad i bugtiga, inskurna, tvertrubbiga flikar, ofvanpå nätlikt gropiga och grönaktiga, inunder bläddrige och finludne. Frörednings- plättarne sitta nära kanterna, med platt mörk- brun disk och stundom rynkad brädd. ldehar. Lichenogr. univers. p. 449. — Linn. FI. Sv. p. 414. (Lichen pulmonarius). Cl 24. CRYPTOGAMIA. Ålgie. — Liljebl. Sv. El. s. 427' Kl, 16. LÖnnGiIFTtE Alger. — Retz. Fl. occon. s. 412. — Westring i Ko V. A. Handl, 1794. 1. Qv. — Sv. Lafv, färghist, s. 273. — Pharm Pulmo- narige arborex Herba, fören som utgöra ett så stort antal af vext-rikets in- vånare, tyckas väl sinsemellan äga föga samband då man kastar en hastig blick från klippans knappt frånskiljeliga skorpor, till de famas långa hårlika torfvorna som nedhän- ga från trädens grenar. Örtkännaren finner emedlertid u- tan svårighet gränserna, men tillika, för att i mer systema- tisk ordning uppställa föremålen, nödvändigheten af att i särskilta slägter indela dem. Det har ofta i sednare tider varit försökt, men vi tro, först med framgång af vår be- römda landsman, hvars sednaste arbete på visst sätt fullkom- nat Lichenologien. Lunglafven räknades en tid bland de så kallade Parme- Jierne och den afdelning som bär namn af Lobaria. Prof. A4charius fann sedermera skäl, vid närmare jemförelse med arter af det slägtet han kallat Scicta, att flytta Lunglafven äfven dit +). Denna Laf är en temligen allmän art i stora skogar, särdeles der ekar finnas, äfvensom flera andra löfträd. I Skåne och Småland är den således icke sällsam, men fin- nes också i norra provinserna, såsom i Dalarne. Den är stor, af mycket bladig och grenig form, samt grenarne flikiga, ofta liggande på hvarandra och äro, ännu färske ”) Detta slägtets karakter består deri att: Bålen är bladig, läderaktig, storflikig, på undra sidan lInuden och der merendels försedd med in- tryckta punkter eller små mjöliga fläckar. Frögömmet (Apothecium) är rundt, nedtryckt till bålen och fästadt blott med sin medelpunkt» Disken förmeras af en plattad fröhinna, omgifven med kart a fbålens egen substans. 468. STICTA PULMONACEA. och våta, på öfre sidan grönaktiga, men torkade gråbrung; För öfrigt är deras yta alltid gropig, med liksom nätlikt sittande mjöliga prickar (soredia) omkring groparne och flikarnes kanter. Inunder är ytan till utseendet bläddrig af den öfres gropigheter och derjemte betäckt med ett gråbrunt fjun +). Nära kanterne sitta frörednings-plättarne, runda, platta, nedtryckta och rödbruna. Men dessa äro mindre allmänna och träffas blott på lafven i mycket ål- driga skogar. ] Vi förbigå det öfriga af vextens organisation, som den ef Lafvarnes ekonomiska historia så högt förtjente Författa- ren redan ganska omständligen uppgifvit. (Sv. Lafvarnes Färghist. s. 273-276.) Flera sekler tillbaka Har men velat tillskrifva denna Laf en egen fördelaktig verksamhet för lung-krämpor och svårighet för andedrägten. Äfven sednare tiders practici, såsom : Seopoli, Amoreux m. fl. ha begagnat både pulver och infusion af Lafven för svår hosta, och den förstnämde säger sig dermed botat sig sjelf för blodspottning. Andre ha rekommenderat den för Gulsot, Leucorré, Rödsot, och som utvertes sårläkande. Som boskaps-medicin har den ock varit brukad för fä- och får-hosta; men salt har vid sådana tillfällen blifvit tillblandadt. Skulle äfven detta loford vara mindre förtjent, så be. rättigar dock Lafvens färghalt densamma till uppmärksam- het. Kgl. Förste Lifmed. Hr. Westrings analys af detta äm- ne har upplyst det så långt som möjligt. Han upptäckte att Lafven icke håller mjöl- ämne, lim, gummi eller egghvite, men väl något eget salt. Den färgande substansen är deremot så mycket ymnigare, ehuru man får knappt 1 qvintin extr. aquosum efter 15 lod, men ock dubbelt så mycket med spir. vini rectif. och vatten. De färger som vunnits efter särskilta försök äro följande: Isabelle, Orange, Tabac d'Es. pagne, Gråbrun, Ljus Olivgrön, Karmelit, mörk sjögrön, Mysk, Svart, Kastaniebrun etc., om hvilkas erhållande vi få hänvisa till det ofvannämde förträffliga arbetet. Tab. Lalfven (en del deraf) i nat. storlek. 9) Ehuruväl de i slägtkarakteren anmärkta små intryckte punkterne (cy- phelle) saknas hos Lung-lafven, synes dock likheten för öfrigt af alla &ndra delar med dem hos Sticte arter billiga föreningen med.-dems VM Ar Vv Å SÅ AM To MM 409. RUBUS CcCHAMAEMORUS. HsortTRON. Hjorter, Snotter, Molter, lalbär. På Lappska: Latoch. På Finska: Murama. Tvåbyggare ; Stammen -enblommig ; Bladen enkla och flikiga. Linn. Fl. Sv. p. 174. Cl. 12: ICOSANDRIA Polygynia. — El. Lapp. p. 208. t. 5. £. 1. — Lilj. Sv. Fl. s. 203. Kl. 8. TJOGMÄNNING. Mång- gvinnad. — Retz. Fl. cecon. s. 618. — Pharm, Cham&emori Fructut condit, Da Vexten som bär Hjortron är perennerande och af buskartad natur, tillhörig Norden, en af de ymnigaste i Skandinaviens och Sibiriens kärrtrakter och myror, sär- deles i grannskapet af Fjällarne belägne, och man träffar den också på de högsta bergen i Skottland och norra de- len af England. Fastän Heallonslägtet hör, som bekant är, till de två- könade växterne, äro könen hos denna art åtskilda. Utom i blomman finnes likväl egentligen ingen skillnad i de öfriga delarne. Både Han- och Honstånden äga en, i den mosslupna grunden, oändligen lång, djupt krypande och ofta delad rotstam af groft segelgarns tjocklek, från hvilken utlöpa några enkla styfva rottrådar. Ofvan jord uppstiga + qvar- ters långa (stundom mera) enkla (ibland nederst delte) raka, enblommiga örtstammar, hvar och en uppkommen vid basen ur en af 3 röda fjäll bestående knopp (gemma), besatte med 2-3 stjelkade blad, hjertlikt utskurne och dela- de i 5 trubbiga flikar, skrynkliga, i början liksom hop- vikte (plicata), sågtandade och släta. Ett eller par trub- biga bladfjäll omfatta nedtill bladstjelkarne (särdeles den nedersta) der de utkomma. En hvit blomma sitter ensam i toppen på en blomstjelk något längre än bladen. Blomfoder och Kronblad äro lika hos hanar och ho- nor; likväl äro de sednares något större. Blomfodrets Hi- kar äro utanpå, likasom blomstjelkarne , besatte med fina körtelbärande hår. Ståndarne äro at obestämdt antal, på fästet sittande, i hvars medelpunkt några hårlika öfrukt- bara ämnen till pistiller synas. Pistillerne, äfven talrike i bonblomman, omgifvas oftast af en krans små ståndare, dels utan knappar eller ock desse utan frömjöl. Frukten 469: RUBUS CHAMAEMORUS, är ett klotrundt bär, sammansatt af en mängd smärreg; hvardera med sitt frö eller kärna, och lossnar, då det i Juli mognar, från blomfodret som förut omgifvit det, blir rödgult och hyser en myckenhet simmig, sötsur saft. Hjortron äro mycket läskande, men sakna all kryddsmak, de förtäras både rå och till sallat syltade, likväl mest utan tillsats och på det sättet: att väl mogna bär kokas till siraps tjocklek, hvari läggas friska och icke helt fullmogna, utan vidare kokning. I Norrige kokas de med mjölk till Soppa, eHer till Creme med vispad grädde. äfven tillre- des. Gelé af saften med socker på vanligt vis, och Mar- melad med tillsatt husblås, upplöst i vin. En Vinlik dryck kan ock erhållas af saften som afrunnit och under- gått jäsning. Lappländaren räknar Hjortron bland sina få delicer; nyligen plockade gömmer hen dem derföre i djupa snödrifvor lika goda året om , och spisar dem med Renmjölk. För lungsiktige och af blodspottning besvärade, äro Hjortron icke utan nytta; ännu förmånligare äro de för skörbjuggs-patienter; men att hålla dem på Apoteken för- varade, som fordom brukades, torde likväl vara öfverHödigt. Rysliga äro de gränslösa kärren i Lappmarken; men Hjortronvexten förskönar dem två gånger om året; om våren med sina hvita blommor, om hösten med sin ly- sande frukt. Att irrmeningar slutligen kunna få liksom fasta med tiden, vittna för öfrigt Hjortronens botaniska legender. 50 år sedan uppgaf vår berömde Landsman Dr. SOLANDER det underliga fenomenet, att begge könens rötter hos denna art voro under jorden förenade. Hans Lärare an- tog det på god tro, och flere efterföljande Bafva copierat Mästaren. Det är svårt att uttyda detta misstag, hvilket vi, äfven som O&Eder tillförene, nyligen bemödat oss att upptäcka, och befunnit könen fullkomligt, både ofvan och under jord, åtskilda, och få fördenskull Utgifvarne af Svensk Botanik nu utplåna den gamla villfarelsen om röt- ternas förening. ; Tab. — Fig. 1 ett hanstånd. — a ett honstånd, begge i nat. storlek. — a. en hanblomma. — b. en honblommas — c. en annan, nästan hermafrodit. — d. pistillen, - (alla förstorade). — e. bäret i nat. storlek. — f, ett frö. eller kärna, förstorad. mA LEN FAS c eo je Ht - allprg vå REN tned Ce -.- - = NR st an REN a ARM pA IT RE ann IRS FN É ” a 470. ASTER TnrirouniumM. STRAND-ÅSTER. Bladen äro nästan jembredt lansettlika, saftiga med trelaldiga nerver; Örtstammen är slät och qvastformig. Blomfodren äro ojemna. Linn. Fl. Sv. p. 292. Cl. 19. SYNGENE s1A Polyg. sunerflua. — Lilj. Sv. Fl. s, 366. Kl, 15. SvåcraAn, olika Svågerlag ?? = Rete. Fl econ 6. 85. ; OA IEEE FR FÅsjerskökrkr, som är ett ef de vidlyftigaste för mängden af arter, men hvaraf blott denne är inhemsk i Sverige, utmärker sig från alla andra i Svåger-klassen och dei olika svågerlag förenade örtslägter, genom ett bart blom- fäste, enkelt frökroneludd, flera än 10 i kanten sittande småblomster och ett fjälligt blomfoder, hvarå de understa fjällen oftast sitta vidöppna. Strand-Astern vexer vid steniga hafs-stränder och i synnerhet ymnigt i Roslagen på sumpig och lågländig jord- mån. Rotenr är perennerande och fintrådig. Stammen är -mycket föränderlig till storleken, än qvarters hög, än alns lång och deröfver. Den är trind, ihålig, strimmig, vexer ganska upprätt och delar sig upptill som en qvast. Bladen sitta skiftevis, smelt lansettlika, de nedre skaftade, i bräd- den hela, på ytan släta, blågröna, med otydliga 3 nerver och nästan köttiga. Blommorna sitta på ensama stjelkar i toppen, lysande med blå swålkant och gul disk. Blom- foderfjällen äro platta, hinnaktiga och finhåriga i kanten (för synglaset). Strålkant-blommornas tungor äro ej hop- rullade, utan platta, elliptiska och i yttersta ändan tan- dade. Fröna synas hopklämda, i kanten styfhåriga, med rödlett frökroneludd. Vexten blommar först mot hösten, Kreaturena äta den icke ogerna, liksom flere på hafs-stranden, hvilka för de- ras sälta äro dem behaglige. Nyttan är väl ringa, men de vackra blommorna skulle väl göra det mödan väårdt att försöka plantera Strand Astern på ställen som för Blom- sterkultur äro anslagna. Tab — Vexten i nat. storlek, blommande. -— a. en ännu oöppnad blomma, — b. en diskblomma (förstorad). — c. en af strålkantens. — d. densamma större gjord. Jå RR 471. 471. SALSOLA Kanu TAGGIG SARLTÖRT. Örtstammen är nedliggande. Bladen äro syl- lika, stickande och sträfva. Blomfodrets blad sitta i bladvecken, kantade. Linn. Fl. Sv. p. 81. Cl. 5. PEnTtTANDRIA Digyn. — Lilj. Sv. Fl s 208. Kl. 5. FEMMÄNNINGAR. 2-qvinn, =— Retz. Fl. con. s. 645. rer, så utmärkt för sitt egna och merendels succulenta utseende, sin salthaltighet och bestämda vext- ort antingen vid hafs-stånder, eller på ställen der sälta öfverflödar, räknas till Mollfamilien (Holoracese) eller till Jussieus Atriplicine. Slägtmärket består i ect s-delt blom- foder, som omsider likt en kapsel i botten omfattar ett ensamt frö, som är i snäckform vridit (cochleatum). Bland ett stort antal af arter som dels träffas i södra Europa, dels betäcka omätliga trakter i Sibirien, Persien och Egypten, dela vi ägandet af blott en enda ell. den Zaggiga, som förekommer på stränderna kring Skåne, Öland och längre upp i Östersjön, vid Södermanlands sandiga bafs- vikar. Roten är annuel, men som ger flera spridda grenar, hvilka äro nedliggande, styfva, finluddiga och fulle af blad, som likna räfflade sylar, utspärrande, hvassuddiga och sträfva. Blommorna sitta ensamma i bladvecken, omgifne inunder med 3 taggiga, platta blomskärmar. Blom- fodrets egna blad äro kantade, lysa röda, i början ut- bredde, men sedan hopstående. I Juli är vexten i blomma. Vextens smak vittnar genast om dess salta egenskep. Den är likväl vida mindre gifvande än andra dess slägtin- gar, t. ex. Salsola Tragus, rosacea, Soda, sativa &c. hvilka både i Spanien och Frankrike, nära Medelhafvet, begagnas till Soda-beredning;' hvarföre ock vissa slag för detta ändamål blifva der odlade >). Tillredningen sker sålunda, att sedan örten är full- vuxen, afskäres den och torkas på stället, hvarpå den kal- ” Soda (Carbonas Sodze Chern.) är äfven natif i Ungern, Egypten, Sy- rien och Indien på jordytan och vid vissa sjöstränder som uttorka, Det mesta likväl som förbrukas är af vext-upphof, 49: SALSOLA KaALI. cineras i stora hål som göras i jorden och tilltäppas, att ej mer luft inkommer än som nödigt till eldens urzder- hållande. Vextämnet bringas nu till aska och denna me- delst kalcination hopgyttrad, får utseende af en så hård stenmassa, att den med hammare måste sönderslås, för ait uttagas från de ställen eller hål, der den blifvit bränd. Denna får namn af Soude en pierre eller Salicote, äfven Alun Catin. Man kallar den ock Barill, hvilket egentli- gen härrör af en i Murcia och Granada odlad vext, hvars frö benämnes der Barille. God Barill är i hårda, torra, spongiösa, klingande massor af blågrå färg, utan obehag- lig lukt då den upplöses, och bör lemna på tungan en skarp alkalinisk smak, Den användes i allmänhet mindre som Läkmedel, än för ekonomiska bebof till tvål, blek- lut, glastillredning m. m. Den obetydliga tillgången på vår Saltört och dess mindre saltrikbet, hindrar användandet på lika sätt som det sker med ofvannämde arter; eller åtminstone skulle det icke löna sig. Kreaturen lemna vexten orörd, troli- gen för att undvika dess stickande blad och grenar, ehuru saftig den tidtals må vara. Teb. — en del af örten blommande, i nat. storlek. ENE Dn ;, KE nea frisk Lay Ar ng | k Red id ; Op RA Rv Vr fr - « . 4 < JB 0 » ju NR h LAR BAR rn ES d PR ) BR inl i 3 VT AN Se We MATA ANA | hu Kd på RN MÄS UNGE å kesäljnd gård ale AR Fä - ST 1) Na a qv bef VR NM i YR pig V Känd A 3 all 472. EPIPACTIS COoRnrDdATA. (Ophrys cordata Linn.) HJERTBLADIG ZYMBEL. Roten är trådig. Örtstjelken 2-bladig och Bla- den hiertlika. Blomläppen är utdragen och o-klufven och har en utstående tand å ömse sidor vid basen. Linn. Fl. Sv. p. 515. Cl. 20. GYwANnNDRIA. Diandria. — Lilj. Sv. Fl. 3. 238. Kl. 10. Tvåtydige. Enqvinn. — Svarsz i K. Vett. Acad. Handl, 3783 Pp. 125. (Epipactis cordata). ÅA: förut vid Orkis-familiens vexter anförda skäl, får också denne mindre allmänne Zymbel-arten här ett rum "). Den väljer mycket mossbevexta- skogar till sitt boställe, och förekommer i synnerhet uppåt norden. I Österdalarne ha vi funnit den rätt ymnig. Roten är ett knippe af några enkla hvita rot-trådar, som sitta löst i den fuktiga Björn- mossan. Örtstammen är helt enkel, 4—6 tum lång, tråd- smal, vek, saftig och blekgrön, midt på hvilken tvenne omfattande blad sitta mot hvarandra, alldeles hjertformiga och trubbiga samt ådriga och lifligt gröna. Blommorna äro förenade i ett litet ax af ungefär en tums längd. De äro ganska små, vidöppna och grönaktiga. Läppen elier Eronbladet är rödbrunt, flere gånger längre än blommans flikar och 2-klufvit med hvassa spetsar. Vid basen af läp- pen sitter å ömse sidor en horisontel tand eller smal Hik. Fröhuset blir omsider klotrundt af ett litet pepparkorns storlek. / I Juli blommar denna lilla täcka arten, likväl utan att röja sig mer genom lukt än genom blommornas litenhet, ännu mindre märkbara såsom gömda bland mossorna un- der skugga af de täta barrträden, der solens strålar sällan eller aldrig kunna nedtränga. Tab. — hela vexten i nat. storlek. — a. blommans inre delar, förstorade. — b. fortplantningsdelarne , förstorade. 4) Skäl tll denna artens flyttning från Ophrys-slägtet, äro anförde på nämde ställe i K. V. A. Handl. 473 N 3 SN Ad SN 477. BROMUS ERrRECTUS, RAK LosTa:. Blomvippan är upprätt, med nästan enkla gre- nar. Små-axen äro trinda och lansettlika. Bladen äro håriga. Huds. Fl. Angl. p. 49 — Smith. Fl. Britt. I p. 131 — Linn. So8 Transact. 4. p. 290. = Flor. dan. t. 1386. Bromus agrestis Allion. Bromus perennis Villars. FE, perennerande art med mycket trådig och tofvig rot med ludna rot-trådar. Strået är mer än alnshögt, rakt, enkelt, trindt och slätt, nedtill bladigt. Rotbladen äro mycket smala och märkligen hårig», men baljorna på strået släta Blomvippan består af raka grenar, merendels enkla. Smä-axen som förekomma i Juli, äro nästan jemn- breda, något hopklämda, blågröna och ibland rödletta, än släta, än finludna. De bestå af 5—9 blomster som ligga på hvarandra, trinda men sammantryckta, kantiga med sträf köl. Borsten äro knappt så långa som blomskalen , fästade litet nedom spetsen och raka. De inre blomskalen äro i toppen finhåriga. Hanknapparne lysa gula, och frökornet blir smalt och i ändan ludet, Denne gräsart är sällsam hos oss, och träffas på san- dig gräsmark, i synnerhet der kalk är i botten, såsom på Öland. Såsom perennerande och temligen bladig kan den äga sitt värde till ökande af annat boskapsfoder. Tab? — gräset i naturlig storlek. — a. ett blomster, förstoradt. — b, ett blomskal med sitt borst. UAE RR 474: EQVISETUM ARVENSE. ÅKERFRÄKEN. Räöfrumpa, Puggråcka, Gökbet, Åker- skäfte. På Finska: Ketunhändå, Aijänparta. De ofruktbara stammarne äro. greniga, med sträfva grenar; de fruktbärande äro odelte, endast omgifne med tandade baljor. Linn. Fl. Sv. p. 367. Cl. 24. CryYPtoGAMIA. Filices. — Lilj. Sv. FL. 8. 583. KJ. 16. LÖNNGIFTE, Ormbunkar, — Retz. Fl. e&con. s. 2351, — Mé- moires de P'Ac. Imp. des Sc. de S:t Petersbourg. I. 316. — Marr. Appar. Med. 5. p. 483. — Pharm. Eqviseti Minoris Herba. Genom beskrifningen af ett par andra arter af Fräken- slägtet (n:o 330—404) är karakteren deraf nogsamt be- kant. Åkerfräken är ett för väl kändt ogräs i vattensjuka ängar och lerfulla åkrar, der den kryper både djupt och vidt omkring med flera alnars långa, greniga, ledfulla, kantiga, mörkbruna och finludna rötter, hvilka vid lederna och särdeles vid delningarne få ett slags rotknölar (Tubera) af små mnötters storlek, och som lätt affalla. Från de nämde långa rötterna uppskjuta, tidigt om våren, mest qvar- ters långa och enkla, strimiga blomskaft, omgifne af åt- skilda, hinnaktiga baljor, med vidöppen, tandad, svart- aktig mynning; i toppen bära de en axlik fröredning, på lika sätt som de förut beskrifne. Något senare på året, och sedan de förre vissnat, uppkomma från samma rötter, andra stammar som blifva större, samt, utom mindre bal- jor, besatta öfverallt kransvis med 4-kantiga sträfva, enkla, ledfulla grenar. Desse sistnämde stammar bära ingen frö- redning, och vara merendels hela sommaren. Vexten är i sig sjelf ett odugligt foder, ehuru Getter äta den, äfven annan, till ett sådant ställe nyligen ankom- men Horn-boskap, men den säges få deraf trånsjuka, och Hästar en utmagrande diarré — och ändtefigen fåren missfall. Man har väl föreslagit Akerfräken såsom garfämne, men den blir dertill föga tjenlig. Hvar helst den ymnigt visar sig, är den visserligen förhatlig, så mycket mer som hvarje liten rotbit eller led fortplantar densamma, och kan ej utan svårighet utrotas, hvilket endast genom länge fortsatt dikning kan verkställas till bottensyrans afledande. Svin- gödsel påstås emedlertid kunna bidraga till utödandet, 474. EQVISETUM ARVENSE. och skall derföre äga högt värde i Holland, hvarest ogrä- set är mycket allmänt, Åkerfräken anses af medicinska Författare för mindre sammandragande än andra arter, t. ex. E. hyemale. De- kokten säges äga kraft att drifva urin, utvertes applicerad på regio pubis jemte dekokten drucken. För Njursten föregilves Åkerfräken kokad med öl samt håning och smör tillblandade såsom godt husmedel (Hoffman). Nu mera är vexten kommen ur bruk på Apoteken. Det märkvärdigaste hos örten äro utan tvifvel de of van omtalte Rotcknölarge. Betäckte med ett läderaktigt, mörkt och af små knottror sträft skal, hysa de en inre substans som är köttig, succulent, hvit och söt; och som torkad blir liksom flerrummig. Herr Smelowsky i Petersburg är den förste som gjort analytiska försök med dessa rotknölar. Pulveriserade har ban funnit dem äga egenskaper lika som hvetmjöl, och genom särskilta operationer erhållit Stärkelse alldeles lik den af hvete, len, friabel, knarrande under fingrarne, smutsande , samt utan lukt och smak. Den är olöslig i kallt vatten och i sprit, men gelatineras medelst vispning i hett vatten, och torkad i laften, blir som genomskinligt horn, hvilket kan å nyo upplösas då hett vatten åter på- gjutes. Då ändtligen det vattnet hvari Stärkelsen blifvit tvättad, afdensiades till siraps consistens, erbölls en ma- teria som äger alla sockerämnets egenskaper. — Stärkelsen eller Pudret blänker icke som det af potates tillredda. Ått det således finnes ett födämne i dessa rotknölar är ganska bevisligt. Man ser också Svin uppböka dem begärligt. — Äfven bönderne omkring Moskow sysselsätta sig om sommaren på lediga stunder att gräfva, der de för- moda denna vext- prodakten finnas, hvilken i mängd sam- lad, skalas och förtäres tillredd som ett slags läckerhet. Tab. — föreställer hela vexten, så väl roten med knölarne, som den fruktbärande och sterila stammen. — a. en af de på axen befintliga frörednings-sköldarne. — b. den samma sedd inunder. — c. en af rotknölarne på tveren afskuren. Grav åf Ruckman 4759. RÖSA SENTICOSA ÅcCH. STICKROSEN. Frukten är nästan klotrund och slät äfvensom blomskaften. Stam och de gemensamma blad- skaften äro försedde med raka taggar; små- bladen äro bara, sågtandade. Tänderne haf- va en mörk körtel i toppen. Acharius i K. V. Akad. Handl. 1813. I st. s gr. Tab. 3. (CL 12. ICOSANDRIA Polygynia). — RAS kan förliknas med en egen Vext-familj, som inom sig hyser flere smärre, eller liksom flockar, utmärk- te icke mindre genom ett eget utseende hos arterne, än genom delarnes beklädning och fruktens skapnad samt hår- dare och lösare förhållande. Således, då flere komma den Allmänna Nyponbusken närmast, så erbjuda andra arter föreningstecken sins emellan, dels med de så kallade Smör- Nyponen, dels med Kanelrosorne, Provins-Ros-arterne 0: s. Vv. Den vi nu föreställa, hör till de egentliga Nypon- slagen; en buske, som visserligen icke sällsynt i flere orter af Riket på de torraste och bergaktigaste trakter, är likväl för första gången till sin Artskillnad bestämd af Prof, oc Ridd. Acharius, som på ofvananförde ställe beskrifvit och aftecknat den. Till växten är den vanligen af mindre omfattving än Nyponbusken. Flere stammar vexa tätt tillhopa omtrent alnhöga af utmärkt stelhet, betäckte med en gråbrun bark, väpnad med tätt sittande-koniska borisontelt utstående tag- gar, hvarå spetsen är föga märkligt böjd, och alldeles icke hullingslik, (som på Canina och i synnerhet Eglanteria (N:o 463.) Grenarne äro icke långa, men utstående och slan- kige. Här och der sitta spridda syllika taggar och stun- dom vid bladvecken parvis. Bladen äro 2- 3-parbladige med ett udda, samt deras Bladskaft ungefär 2 tum långa, inunder besatta med små räta taggar. Småbladen äro säl lan-mer än I tum länga utan stjelk, bredtaflånga med kort spets, i kanten sågtandade och tänderne spetsade med små mörka körtlar. Å ömse sidor är ytan slät, den nedre af blekare fårg och ådrig. Bladfjällen som sitta der bladskaf- 475. IR OSA SENTICOSA ÅCH. tet fästes och omge densamma, äro sammanvexte med upp- till åtskilda hvassa fikar. Blommorna sitta ensamma i top- pen af de yngsta grenarne med korta och helt släta skaft, samt lansettlika och i kanten körteltandade blomskärmar, som ända sig med en pinntagged flik, äfvensom en och annan af blomfodrets flikar. Kronbladen äro trubbiga och umjupna, hvita eller helt blekröda. Stiftens märken göm- mas af de gula hanknapparne. Frukten blir nästan klot- rund, likväl något konisk, och bredare nedåt, af lifligt röd färg, slät yta, och hälften mindre än ett ekållon. Af tag- garnes och fruktens skapnad, ser man lätt denna artens åtskillnad från Nyponbusken, så att äfven som afart be- traktad, vore den märkvärdig; men vi finna åtminstone för det närvarande icke skäl att derföre hålla den, utan verk- ligen som en rekryt för vår Flora. Som Nyponen äro små och dessutom hårda, synes ingen hushålls-nytta vara att påräkna. Tab. En blommande qvist i naturlig storlek — b. fruk- ten i naturlig storlek och form. — a. ett frö, det ena efter naturen ; det andra mycket förstoradt. — c. hälften af ett små- blad med sågtänder och körtlar; förstoradt — då. ett stycke af stammen eller en gröfre gren med taggarne, efter naturen. RNA AA NR AK N Nr S SN ÅN 476. SAXIFRAGA TRIDACTYLITES,. BACK-STENBRÄACKA, Bladen äro viggelika, 3klufna eller 3tandade, klibbiga. Örtstjelken upptill -grenig. Frukten är klotrund. Linn. El: Sv. p. 143. Cl. 10. DECANDRIA Digynia. — Liljebl. Sv. Fl. 169: Cl, 7. TrIEMÄNN. 2qvinnad. — IV ahlenb, FI, Lapp. Pp» 118: UN ssäracke lar hvaraf långt för detta det allmännaste slaget under N:o 143, i detta verk intagit sin plats, bestäm- mes genom sitt sdelta och oförändrade blomfoder, sina 5 kr on- blad och med 2 hornlika utskott försedda fröhus, med ett rum och många frö. Det är ett af de rikarei Floras område, till- hörigt flere verldsdelar från Kamtschatkas steniga fält och de Altaiska och Caucasiska topparne, till Afrikas Atlas och Cordillernas skyhöga åsar, och ej mindre Grönlands och Is- lands slättmarker, än gränserne af alla Europas snöbetäckta regioner. Således är också vår Lappska Flora lika märk- värdig för alster af samma slägte. Äfven den arten som här aftecknas, tillhör henne, men träffas ock på sydliga- re orter, icke sällsam på murar, tak och obrukade torra ställen. Roten är annuel och fintrådig. Örtståndet som ofta blir knappt tumslångt och enkelt, vexer stundom högre och delar sig upptill som en vippa. Stjelken är rödaktig och betäckt med fina, klibbiga hår, och bladen, dels flera vid roten förenade, dels några spridde vid grenarne, äro vigg- lika, 3delte eller blott 3tandåde, (på de smärre stånden ibland odelta) samt liksom hela vexten saftiga. Blommor- na, som ses redan i Maj, äro små och hvita med ovala kronblad. Fruktämnet sitter under blomman, omgifvit af blomfodret och klotrundt; och pistillens märken bli icke längre än detta. Under befröningen märkes att ståndarne luta sig par- tals, till skiftes öfver pistillerne; äfven äro blomskaften nedböjde innan blomman öppnar sig. I fjällen vexer äfven en annan art, betydligt större, och som länge ansågs af v. Linné endast som en afart. Den är nu mera skild under namn af petrxa, (se Wahlenb. Fl. Lapp.) hvilken dock icke bör förblandas med den Pyre- 476. SAXIFRAGA TRIDACTYLITES. neiska (sedermera S. ascendens FPilld.) till hvilken Ponas Synonym (L. Fl, Sv.) egentligen hör. Tab, Ett helt stånd i naturlig storlek; — X ett litet d:o som det ofta förekommer. — a. en blomma, hvarå kron- bladen äro bortfallne. — b, fruktämnet med stiften. — c. ett kronblad, förstoradt. — d. frukten omgifven med blomfodret. — e. den samma transverselt afskuret. — f. ett frö. SM SID Sö 24 Vr Hl N - ON SL $i dö | Vy Hi AVN SHR OP ARA VR EN RYRKD ar I flest LÄNTNR KN å 2 mör a TAR RA ARK vn i SSNL 4j5r å i | HR id SÄREOR SÅR 2 b j Sv y FY EROS LÖT &$ '- ; nn SA LNA 3 - | : Md ENN ; j | | SS vi 4 ; Ae i Or bo AN Tr VR RVT ) | Md Sy Meng 7” - ; | ENN | I Lär R i) 4 TSAR LAN b : NN id AK LO | | AR RN T Å | JR FANER | | 4 i X sök AN ty - SÄG ; Lå I gla: NNE | vå 4 i oo IpeskA KH AN IS | HLR RP FS : Si "FN fr SOM ÄRAORE ACNE tf EE i ; ul i i SDR ” (ÄR on ; ING SAD ENREAT grn Sf Ch / st AS Å Sgt NINA vn . | 4 I i | ; | FN a $ | rår äh a å på Ve N RR Br TJ Grav. af Rudmean Hit. af ce 477: DIANTHUS DELTOIDES. ÄNG-NEGLIKOR: Örtstjelken är uppstigande och upptill grenig. Blommorna ensamma. Blomfoderfjällen ovalt lansettlika, spetsiga, 2:ne sittande emot hvar- andra. Kronbladen äro naggade, vid basen mörkare och bara. Linn. Fl. Sv. p. 149. CL 10. DEcANDRIA Digynia. Liljebl. Sv, Fl . 176. Kl. 7. TREMÄNN 2 qvinn. Retz, Fl. Oeconom. vy. 219: Pia en fHerårig och något träaktig rot uppstiga tuflikt många delta örtstjelkar besatta med lansettlika, nästan jem- breda, trubbiga, och i kanten af fina broskaktiga uddar sträfva blad, hvilka, liksom stjelkarne äro stundom finhäri- ga. I de öfre grenårnes toppar förekommer, å hvarje, en en- sam blomma, som, ehuru liten, röjer sig med sin lysande, mer och mindre höga rosenröda färg. Blomfodret är efter slägtets art dubbelt, och det undre består af 2:ne ovalt- lansettlika hvass-spetsade fjäll, som tilltryckte, äro 1 tum kortare än den inre strimiga femtandade pipen. Kronbla. den äro i ändarne naggade, vid basen släta utan -hår, men der af en mörkare purpur, hvaraf myaningen cirkelvis ut- märkes. Stundom äro också kronbladen prickiga. De torraste ängar méd lerig jordmån, och icke sällan grannskapet af myrstackar prydas af denna lilla skönhet från Juli månads början intill sena hösten. Den täcka anblic- ken godtgör för andra egenskaper som den saknar; emed. lertid är örten smaklig för alla husdjuren, och sjelfva bien hämta fördel af de ymniga blommorna, hvilka särdeles vid middagstiden öppna sig. Det gifves ock en afart med blågröna blad, 4 bladfjäll och utom purpurmynningen (som alltid finnes) hvita kron- blad, och är den så kallade Dianthus glaucus Sp. pl. P:- 582. Denna är troligen icke vild vexande hos oss, men har deremot stundom fått sin plats på blomsterlisten. Tab. Vexten i naturlig storlek, blommande — a. ett blad, sedt på undre sidan — b. sedt på den öfre, försto- rade — c. Blomfodret, det yttre och inre, äfven förstoradt. ERA RAR I favo PER än ad äksgaoe . a SFR . RR ÖS Ke SR ue sva. i per ägda FY | Sex SAP vä: ' : ÅR. s RA FA rr R : joka : ; Ä Serve ARVET Jr AN RA : n VV RS AME FeaE Fa - 1 3 ; , = BRN seb ppt sia sar i SÖ ASU, BN Fr SNR NANG vat Feber Jältönt: Gel. Sn ER 2 äv uorterd & NA Wastiuinnsg SAT 5 EE RR ER 5 a tdis BrBonG Od wa RET es Al UNGE år på NS anar bea CER + > HIe40 BRA SANNA å så go y gvdak ih föra "IG er RE "mör MUF eiöbsenrvd Adisa bry é c » at rå Je ft: AJ 3 5 " EE > ” j< < 4 Ra EE ) I 479. 3 ÅN GF (N - a ( VM Ca ä trav aj Ruckman FONEE HKRilaf Soariz 479: JUNCUS ErrfUsUS. VeEKE-TåG: Blomvippan sitter på sidan af det bladlösa strä- et, månggrenig och spridd; fröhuset är tver- . trubbigt. Linne Fl. Sv. p. 111. Cl, 6, HEXANDRIA Menog Liljebl. Sy» FL, & AT Betz. fl. OeC. S. I39g. JUNCUS CcCUNGLUMERATUS. KnaAPpP-TAG Blomvippan sitter på sidan i skapnad af ett blom- hufvud. Linn. Fl. Sv. p. 111. Liljebl. Sv. FI. s. 143 JUNEUSELATCUS. STRAND- TAG. Blomvippan sitter på sidan, spridd men upprätt; "”fröhusen äro hvassa 1 toppen. Smith El. Brit. 1. p. 375, Flor. Dan. 7.s. 1159. IV ahlenb. Fl. Läpp. ps 79. Ehrh. Beytr. Liljebl. Sv. El. s. 143. Leers Fl. herb. 87. (J.: inflexus.) JUNCUS FILIFORMIS. TrRåÄD- TAG. Blomvippan sitter på sidan, liten och enkel; strået trådlikt, lutande; fröhusen helrunda. Linn, Fl. Sv. p. 112. Liljebl. Sy. FL, s. 143, JUNCUS Aroevicvus. WiiLpD. FJänn-Tåc. Blomvippan sitter på sidan, mot toppen af strå- et, enkel med mycket körnsrelkad blommor; frsklisen äro trubbiga med liten spets. Linn, Fl. Sv. p. 111. (J. effusus 2 IV illd. Sp. ph 2. 206. IV ahlenb: Tl, Lapp» p. 80. Va beskrifningen af Iltågenr (Luzula vernalis N:o 444.) anmärktes liksom i förhand den slägtskillnad som örtkän- LZ S. l Grav. af Rucknan å Fit af Ialmst ruch. 479. LUNARIA ANNUA. Mån-ÖrTt, Månviolers. Bladen äro hjertlika, trubbigt tandade. Frö- skidan är oval och trubbig. Linn. Sp. pl. ed. Iilld. 3. Pp. 477. Cl 15, TETRADYNAMIA Silicu- Josa. Liljebl. Sv. Fl. s, 268. Kl. 12, FYRVÄLDIGE kortskidade, Retz. Fl Oeconom. & 426: Mhknörtslägtet är ett af de utmärktaste i sin Klass och familj genom formen ef sin på skaft sittande Fröskida, som är aflång och sammantryckt, och dess platta skal likstora och parallela med skiljeväggen. Blomfodrets blad äro derjem- te kupiga (säcklika). Svenska Flora äger 2:ne arter af detta slägte, hvilka likväl mest i anseende till varaktigheten åt- skiljas; dock erbjuda begge några skiljemärken. Den när- varande är icke den som iv, Linnés Flora s. 228. förekom- mer, hvilken är den flerårige L. rediviva; borde icke hel- ler kallas Zzzua2, emedan den är säkert tu-årig, och träf- fas vild i nejden af Kinnekulle. Dess rot är rätt nedsti- gande. Örtståndet blir nästan alnshögt och grenigt med merendels motsittande blad af hjertlik skapnad, och trub bigt tandad kant. (På L. rediviva äro kantens tänder hvas- sare). Stundom fröar sig vexten i första året, sedan blom- morna (i formen nästan som Leucojors) föregått. De äro af en vacker röd färg och en angenäm lukt, i synnerhet mot aftnarne. Fröskidorna blifva nästan runda i omkretsen (utan den spets upp- och nedtill som finnes hos L. redivi- va). Likväl synes märke efter stiftet vid öfre ändan. Mel lanväggen som åtskiljer skalen och de hoptryckta frö som af dem innehållas, är papperstunn och genomskinlig. För annan hushållsnytta än till Trägårdsprydnad är icke Månörten bekant. På rabatten förtjenar den alltid ett rom så för de vackra blommorna, som för deras behagliga lukt. Det är likväl nödigt att så fröna, så fort de mogna, ty de förlora "snart deras groningskraft. De sent uppkomna plantorna berga sig rätt väl mot vinterkölden. Teb. — Öfre delen af det blommande och fruktbäran- de Örtståndet. — a. blomfodret — hb, ett kronblad. — c. d. ständarne och pistillen särskilta. ER ev | 24 = TR TN need hå SR en bh KEN 30 Ad f rg s Nr fv In YI På 479: JUNCUS EFFUSUS. nare antagit emellan arterna i-det fordom förenade slägtet- Juncus. Denna beror hufvudsakligen .af fröhusets förhål- lande, antingen Srummigt eller blott enrummigt; och den ofvannämde Luzula var således ett exempel af det sedna- re. Under den gamla benämningen af Juncus, bibehålla vi deremot alla de arter, hvilkas kapsler inom 3 särskilta 7um hysa ett större eller färre antal af frön. Till de fem, mycket likdanade arter, som här: föreställas, Hör detta kännemärke. De äro alla infödingar, ehuru icke li- ka allmänna. Det: tillhör. deras: gemensåmma natur att vara vattenvexter, eller åtminstone älska sumpiga stäl len, moras, dammar m. m. De 2 förste saknas sällan i gamla diken; den 3:dje är en åbo vid Östersjöns strän- der; den 4:de intager skogskärren; och den 5:te trifves vid högsta Lappmarkens Fjällfloder eller bredvid de vat- tendrag som upprinna från sjelfva snödrifvorna i fjällen. De hafva alla en mer och mindre träaktig, krypande rot, hvarifrån uppräta, bladlösa strån tätt jemte hvarandra upp- stiga, endast ned vid roten omgifne af alternerande bruna baljor. Strået är tunnt, merendels rakt, och räcker långt ofvan den vid dess sida utkommande blomvippa, särdeles på I. filiformis, och kortast på arecticus. Hos filiformis är det trådsmalt och vekt samt lutande. Inuti fylles det med ett svampigt mergämne, lösare hos J. effusus och con- glomeratus, men tätare hos glaucus och areticus. Blom- vippans form', äfvensom fruktens, äro olika, såsom den i speurnka karakteren utmärkes. Hos conglomeratus och ar- cticus äro blommorna bopgyttrade och de mörka kapsler- ne hos den sednare göra den genast ökänd. Under blom- morna, elier vid delningarne af blomvippan sitter merendels ett blomfjäll, dels anhängigt vid frukten, dels affallande. 4 I brist af bättre foder, ätas de spädare tågarterne af Boskapen. De böra emedlertid ocksåicke anses onyttige ihus- hållet såsom dugliga ämnen till mattor, stolsäten, ridsadlar m. m. som af det afskurna och segtorkade Tåget kunna behändigt fätas. Man har också föreslagit dylika flätade tröjor och gördlar för simmare, och icke utan fördel. Andt- ligen är den svampiga mergen som fyller strået (isynnerhet på Veketåget) då den ntdrages, icke otjenligt medel att bruka såsom vekar i lampor. : Tab. — Fig. I. Juncus Effusus i nat. storlek — a: en öppnad blomma — b. kapseln — fig. 2. J. conglomeratus -- & en gren af den klotformiga blomvippan — c. en blom- ma — d. ståndarne med pist. särskilte — e. kapseln — f. en öppnad kapsel med sina 3 rum — fig. 3. I. Fn 7 g. kapseln — fig. 4. J. filiformis — b. kapseln. — fig. 5. JT. arctieus — i. blomman med sina bractege — k. kapseln: Emellan fig. 1. — 2. är nedre delen af båda föreställd: — och under 3. — 4. — 5. äfvenså deras. — De med bok-. stäfver märkte äro alla förstorade. a—— TIA 4-3 a >4 1 "JA JILL PAL få V Veg $ Une AÅ 3 LT SAN L i ” ' "Å LAND YA ” & ' ' | SVE JET UN 17 på rn &d , pe i Lr Få Å € t. LJ Z MES Ån | s ' Iy N ere ; CM A q Må I F oå vid j Li Ar «> v [ , : AVN | FARAN få ; Er j : Phe å > 5 ” ww ÄN nd , : AN d t YR vr "$$ te, TA + hå Firad d gr RAN MESA APESY AV äl 'j ÅK 4 Vv - g - J IGT d > A s ELAN i NIKE 1 ww HÄVD 0 äs - [å PY öre = Op Jr EE: I UP- del. 400. BOLETUS Pinicora 8S. TALLTICKA; Utan fot; dynlik, slät; med finskrynklig röd yta; men den fastvexta kanten pucklig och mörk; Porerne äro hvitgula. Swartz i BK. V. A. Handl, 1810. 8. 88. (Cl. 24. CRYPTO GAMIA Fungi Liljebl. Sv. F). s. 453. (Boletus sangvineus) kl. 16. LÖNNGIFTE Svampar” Persoon Syn. p. 434. Obs. s. p. s. Schef. fung. t. 132. (Boletus igniarius)” P å samma sätt som Fnöske och Tunder-tickorna (N:o 125. 167.) förekomma på Löfträds-stammarne, träffas denna arten endast på gamla tallar, särdeles i åldriga skogar, och före- tes nu såsom specifikt från dem åtskild. I storleken visar den sig olika från några tum till 3 qvarter tversöfver, och är säkerligen af flera års varaktighet. Börjar ofta att ut- vexa klotrund och antar småningom den dynlika formen, stundom af flera tums tjocklek. Den kanten hvarmed den "sitter anvuxen, utsväller oftast och blir knölig och mörk, då den plattare, men likväl mycket convexa, horisontela delen är ofvanpå nästan blodfärgad, som på helt unga svam- par; med åldren blifver den dock rödbrun. Mot den främre trubbiga kanten är den merendels hvitaktig; dock är denna ibland ensamt röd; och samma röda färg kan på färska svampen till en del afgnidas. För öfrigt är ytan mest slät eller blott finskrynklig. Porerne på undre flata sidan äro fina, helrunda och likstora; först af en blekgul färg, bli sedan hvitgrå, och mörkna omsider. Inuti är svampens sub- stans hvit, bård och korklik, Med Fnösksvampen bör Tall. tickan ingalunda förvexlas. De på den förra befintliga bäl ten och blågrå porer bevisa det. Också är Talltickan icke duglig till samma ändamål, hvilket Skogsboer väl känna. Tab. — Tickan i naturlig storlek som den ibland fö- rekommer, — a. ett stycke sedt på undre sidan. — b. pir porna och porerne förstorade. — c. Svampens form i sin början. t =—r——— Oe RvR Grav. af BRauckm an 491. RHÖDODENDRON LAPPONICUM. Azalea lapponica LINN. LaAPPSKA SNÖROSEN. Grenarne äro nedliggande, hit och dit böjde. Bladen äro elliptiska, trubbiga, försedda öf-. ver och under med små intryckta resinösa punk- ter, täckte med runda fjäll. Blommorna sit- ta i enkla flockar i toppen af grenarne. WWahlenb. Fl. Lapp. p. 104. Cl. X. DECANDRIA MONOGYNIA = Linn. Fl. Su. p. 64. FI. Lapp. p. 90. (Azalea lapponica). — Liljebl. Sv. Fl. s. 92. Kl. 5: FEMMÄNNINGAR Enqvinnade. Era buske, åbo af de torraste backar i de högre fjäl- len af Luleå och Torneå Lappmarker, fördes af von Linné,» som först beskref den, till ett slägte, hvarmed den visser- ligen äger nära frändskap, men bör likväl efter vettenskap- liga grunder icke anses såsom naturlig art deraf, utan af det, hvars Slägtnamn vi tillegna densamma. Detta besan- nas icke endast af likhet i delarne, utan genom antalet af ståndarne som är föränderligt från 5 till 10, och äfven af frukten, i förhållande alldeles lika med den på Rtododendr. maximum. Slägtet hörer till den naturliga vext-familjen Rhododendra hos Jussieu. 'Bland von Linnés Ordines Na- turales fördes den till Bicornes, af hvilka den nämde fa- miljen är snarare en del. Denna Lappska arten är emedlertid den enda i Skan- dinaviens fjällar af detta vackra slägte, hvilket naturen me- stadels egnat åt de högre regionerne, särdeles i vär verids- del. Vexande som buske af några tums höjd (i Siberien något högre) sprider den flera böjda, nedtryckta och hår- da grenar kring sin vresiga stam, prydda med sina, mest i topparne, i rosform sittande blad, som äro annuelle och således årligen affallande, oaktadt de synas af en fastare sammansättning. De spädare bladen äro gulgröna, å ömse sidor tätt märkte med små ingröpningar och en resinös gul prick midt uti, betäckt hvardera med ett rundt genomskin- ligt fjäll, som slutligen bortfaller och lemnar gropen bar och rödbrun. På undre sidan, der antalet är vida större, synas de ännu bättre, och punkterne blifva omsider svart- aktige. I Juli månad visa sig de purpurblå blommorna, förenade i små umbeller öfverst i topparne. Blomstjelkar- ne och blomfodret betäckas med klnhåriga fjäll, liksom bladknopparne innan de utveckla sig. Af den trattlika blomkronans runda fikar äro 2:ne knappt märkligt mindre, ech ståndarne med pistillen mot dem något nedböjde. De afiånga fröhusen, som qvarsitta ännu det följande året, öppna sig i 5 delar uppifrån, med dubbla mellanväggar, ML RHODODENDRON LAPPONICUM. och hvarje rums fröfäste sitter som vingar vid kapselns eentralstöd. Fröna äro små, talrika och med en egen hin- na försedde. Annu är val ingen nytta bekant af vexten; men bla- dens något balsamiska lukt då de färska söndergnuggas, och deras bittra och adstringenta smak, ger anledning att här anmärka bruket af den Siberiska Snörosen (Bhodod. chrysanthum Pallas Fl. Ross. t. 30.) som vexer på de högsta och kallaste fjällspetsar i Siberien och Taurien, äfvensom vid bergsidorna och floderne i Kamtschatka. Bladens bittra och narkotiska grundämne har gjort dem länge kända så- som ett mycket prisadt giktmedel först i Siberien och sedan 30 år i Europa "). Man begagnar dem i pulver, pillerform el- ler infusion, neml. 2 drakmer till £ uns på 2 uns kokande vatten. Ett med spiritus tillredt extrakt skall vara ännu bättre. Dosis måste småningom höjas. Flere lika lyckliga försök hafva sedan biifvit gjorde med bladen af R/hodo- dendrum ferrugineum, som är ett annat species från Schweizi- ska, Pyreneiska och Österrikiska alperne >”). Möjligtvis torde äfven den Lappska äga likaså välgörande kraft, och förtjenar i sådant afseende att undersökas, så mycket mer som tillgången icke är knapp på vexten i dess hembygd. (VWablenb. FL) Slutligen må tilläggas, att ännu en annan art, från äldsta tider varit märkvärdig i Vexternas Historia. Dess blommor besökte af bien i trakten af Pontus der den vexer, meddela den håning de deraf samla, egenskap, att efter förtärandet orsaka yrsel och galenskap. Dioskorides, Art- stoteles, Xenophion och Plinius omtala alla sådana verknin- gar; och TFTournefort, som 17 sekler senare genomvand- rade lilla Asien, fann samma öfvertygelse ännu hos ortens invånare bibehållen; och han har visat, att den vext som Plinius med namn anförer, är utan tvifvel Rkododendrum ponticum; likväl beskyllas densammas blommor icke ensamt för berörde 'åverkan, utan äfven de af Azalea porntica. (Zournef. Voy. au Levant. 3. p. 69 - 76). Tab En liten buske eller en del af vexten i nat. stor- lek. — &. en blomma med 5 ståndare. — b. densamma sedd bakifrån. — c. en blomma med 10 ståndare. — d. blom- fodret. — e. en ståndare med Anappen sedd baktill. — ” knappen sedd på främre sidan. — f. stiftet med märket. — g. ett omoget fröhus. — h. en mogen kapsel, sprucken i 5 delar. — i. en Kapsel transverselt afskuren, med frö- fästena. — k. frön i nat. storlek. — 1. ett sådant försto- radt. — m. på tveren afskurit. — n. sedt långsefter. = 1. Ett blad förstoradt, som det synes med sina in- tryckta punkter, under synglaset. — 2. en af körtlarne. — 3. fjället som betäcker dem. ?) Kölpin Bemerkungen iber die Sibiriseche Schneerose 9?) Zahn Dissert. de 2hod. chrysantho Jen. 1783. FILOSOF Lå 2 Nä hå + - - : 2 EL , E d q AR . v - . é md - , je ( d - i ' ta då SKINS Pe ftir , nit. pe sä RAR « RR pv > a , » NY Ä 9 x 5 VARS 2 a I v ALA + ö d 4 vi 3 LT RR - rd de Får ce 0 + , a vå - ; ner = Ja) SS JV KR i TN ; 4 För NA - pA | ve 2 . « så FR git SÖ LA 5 a ad - RAS pr NNE JR - py E RE tet da SL ENA | 5 rr de EMI E 5 - ; ä . - 4 4 [RJ pa I ”> AV ve År vm» w a É 4 öra i Pe . i ; 4 , fö ' år 2 S NRA . . r r Sa Lå lj " ” 25 N Jat + — Cs Å - " - - No He FA 482. 2 NA 9 frav. of Rudkman bmstruck . 4902. TOFJELDIA BOREALIS. Anthericum calyculatum Lins. Fl. Lapp. LaAPPsK KÄRRLILJA. De små blomfodren sitta skilde från blomkro- nan, och fästade på ena sidan af stängeln; utan blomskärmar. IWVahlenb. Fl. Lapp. p. 89. HEXxANDRIA MONOGYNIA. — Smith Fl. Britt. 1. p. 99. — Linn. Fl. Sv. p. 107. — Fl. Lapp. p. p. 139. (Anthe- ricum calyculatum) — Liljebl. Sv. Fl. s. 140. — Willd. sp. pl. 2. p. 274? (Helonias borealis) — Gznel, FI. Badens. 2. p. 118. (Hebelia Allemannica) — IV ahlenb. i. K. V. A. Handl. 1805 p. 124. — Juss. fam. pl. p. 47. (Nar- thecium) — Rorth.'Fl. germ. — Scop. Fl. Carn. p. 449. (Scheuchzera Asphode- 20ides). TOFJELDIA CcCALYCULATA. Anthericum calyculatum. Linns. Gottl. res. GOTTLÄNDSK KÄRRLILJA: Blomfodren sitta tätt vid kronbladen som äro hvassa. Blommorna äro med blomskärmar åtskilde. PWWahlenb. i K. V. A. Handl. 1805. p. 125. (Narthecium calycu- Jatum) — Linn. Got. o. Öländska Resa s. (Anther. calyculatum) — Gmel, Fl. Bad. 2. p. 117. (Hebelia collina)— v. Sternberg i Regensb. Bot, Zeitung. 1802. (Heritiera anthericoides). | me — DT äro tvenne vexter, som länge varit icke endast för en och samma ansedde, utan äfven till ett, i afseende på familj och karakter, främmande slägte hänförde +). Hud- sor var den förste som vågade söndra en af dem derifrån, och det är det af honom antagna och sedermera gillade namnet, som vi här bibehålla. Den första arten granska- des 1edan af vor Linné under dess Lappska Resa, ehuru han ej trodde den då böra som särskilt slägte anföras, men syntes sedan icke ogilla det. Den andra träffades några år sednare på Gottland, ansågs likväl vara samma med den han i Lappmarkerne antecknadt. Att de likväl böra åt- skiljas, bevisar följande. Båda komma deri öfverens, att de älska sidländta vextställen, ehuru den ena synes höra till nordens fjällar; den andra befintlig på Gottland, väljer ”) Kon Linné höll dem för en art af Anthericum; men de äro äf- ven till vextfamiljen åtskilde. Jussieu räknar dem till sina Junci, och Anthericum till Asphodeli, 492. TÖFJELDIA BOREALIS, också fjälltrakterna i den tempererade delen af Euröpa: begge äga en mängd enkla, trådiga och gulaktiga rötters Bladen gå alla från roten, åt 2 sidor som på svärdsliljor- na, svärdlika, och nedtill, vid inre kanten klufna , omfatta de som en balja hvar på annan följande. En enda enkel stängel stiger rak upp, med flere nära tillbopa sittande blommor , med ett slags litet blomfoder under dem, som hafva 6 kronblad, 6 släta ståndare och 3klufven pistill; efter hvilken en klotrund och upptill tredelt kapsel följer Likväl skiljer man arterne lätt i storleken, hvarigenom cZ- lyculatum wutmärkes framför borealis, som är 4-6 gånger mindre. Den förres blomax är ock mycket rikare, samt blommorna nästan mera åtskilda. Kronbladen äro äfven hvassare och gulare, och ej så grönaktigt hvita. Men e. gentliga åtskillnaden består i den lilla blomfoder-lika till- satsen under blomman, som hos den Lappska är fästad endast på sidan af stängeln, och på afstånd från kronbla- den; hos den större åter, sitter blomfodret tätt under dem, och äger dessutom smala blomskärmar (bractezse) som åt- skilja blommorna. Häraf synes den specifika åtskillnaden otvifvelaktig, och denna upplysning, som D. Wallenberg först gifvit, är jem- te teckningen på begge, troligen icke utan nytta för dem som beflita sig om vexternas kännedom ; oaktadt ingen egent- lig förtjenst kan för det närvarande tilläggas dessa såsom i ett eller annat afseende nyttiga. Tab. — 1. föreställer Tofjeldia borealis inat. storlek; — a. blomman med sin calyculas. — b. pistillen. — + axet särskilt med frökapsler. — 2. Zofjeldia calyculata. — c blomman med calycudus och bractea. — d. frukten till beg- se, ella förstorade, — X en del af ett blad, förstoradt. EDER AE TRANERR NY << ur BRL Myrna varven Kon ot ? Pap LAMAR on Ae Ka RAA re DA > våsd, CE 5 20 AA ARA RSA RR 453. Åt. aj Ialmstruch. Grav. af Ruckman. 493. ANDROSACE SEPTENTRIONALIS. HiLsKO-ÖRT. Bladen sitta alla vid roten, bredt lansettlika, otydligt tandade och släta. Blomfodren äro / 5 | kantiga och kortare än blomkronan. Linn. Flora Su. p. 170. Cl. 5. PENTANDRIA Monogynia. — Liljebl: Sv. Flora, s. 87. Kl. 5. FEMMÄNNINGAR Enqvinnade, — Retz. FI. cec. 5. 45. ee Ilana Lysimachierne, en af de vextfamiljer hos Jussieu hvartill detta slägte hörer, bestämmes detsamma så väl ge- nom det svepe som finnes under blomflocken, som genom blomkronans. eggformiga pip och körtlarne vid dess hop- dragna mynning, och dessutom genom en klotrund enrum- mig frökapsel. Större delen af arterne äro infödingar an på Schweiziska, Pyreneiska, än på de Österrikiska, Ita- lienska och Ryska bergåsarne; äfven denna enda Svenska arten väljer lika belägenhet, och räknas också till Lapp- lands Flora; men förekommer äfven stundom på sandiga öppna fält och backar i Upland och i Skåne. Örten är annuvel. Bladen göra en utbredd ros ofvan den enkla rätt nedstigande roten. De äro nästan ellipti- ska och trubbiga, i kanten knappt tandade, ofvanpå släta och inunder glest finhåriga. Blomstängeln, (en eller flere) 2—6 tum lång och rak, bär i toppen en umbellaf 6 —12 långstjelkade blommor med ett litet enbladigt och tlerdelt svepe nedtill omgifven. I Maj och Juni synas de hvita blommorna, och mot hösten mognar kapseln, som är en- rummig och full med aflånga frön, och delar sig i 5 skal. En afart förekommer stundom på mycket torra ställen; den har ingen blomstängel, utan blomflocken sitter när- mast roten ofvan bladen. Hvarken lukt eller smak förråda något märkvärdigt hos denna vext. Getter, får och hästar äta väl densam- ma, dock icke med det urval som skulle föranleda till för- sök att odla henne. Tab. Vexten i naturl, storlek (den finnes ock dubbelt större). — a. b. blomman förstorad. — c. blomkronan öpp- nad för att visa pipens form, körtlarne, ståndarne och pi- stillen. — d. pistillen särskilt. — e. frukten sittande inom blomfodret. — £f. kapseln transverselt afskuren samt fröna. — g ett frö ännu mer förstoradt. — hb. i. bladens form och utseende ofvan och inunder. RR in r w 2 - .& : xc ren I NR ru SA på - TA f i yt Na, ju Fin i fö NE ER Z - c nea . SN Re $ i mm Sr - pel. ” Rn v $ | S EN Rö d Kit of: FJälbrnstruch 454. 494. POLYGALA AMARA, BittTER FÅGELÖRT. Örtstjelkarne äro uppräte; bladen trubbiga, de vid roten rundaktiga och vigglika. Blommor- na sitta i klase, och hafva bräm (en pensel- lik tillsats). Blomfodrets vingar äro längre än Blomkronan, och med 3 nerver försedde. Linn. Sp. pl. p. 987. Cl. 17. DiADELPBIA OCTANDRIA — Liljebl, Sv. FL. s. 315. Kl. 14. TvåKULLE, med fröhus. — Retz. Fl. cec. s. 528. — Murr. App. Med. 2. p. 445. — Collin obs; 2. p. 203, — Pharm. Po- lygale amare Herba, Radix , | slägte har äfvensom Fumarierne, till hvilka det gränsar i Sexual-systemet, något så eget, att det lika lätt skiljes från andra af sin klass. Blomfodret, som består af 5 blad, har 2:ne af dem utstående, lika vingar, och desse merendels färgade. Blomkronan bildas af ett ölre och ett undre kronblad; det förra svarar mot seglet hos ärtblom- morna, och är litet, pipigt och 2klufvit; det sednare som liknar Aölenr (carina) är concavt, bukigt framtill och äf- ven 2klufvit, med en penselformig tillsats (appendix) inun- der frammantill, eller ett i flere smala flikar deladt bräm (som likväl finnes blott hos somliga arter). 8 i 2 knippen "hopvexte ståndare äro-i kölen inneslutne tillika med pi- stillen, utmärkt genom sitt 2-delta märke. Frukten blir en hopklämd, hjertformig kapsel med 2 rum och öppnar sig mogen, i kanten å ömse sidor. Af v. Linné fördes släg- tet till den naturliga ordning han kallade Lomentaceer, men af Jussieu till hans Pediculares, bredvid Veronica, hvilket äfven synes oss naturligare. Polygala amara har icke varit i Svenska Flora upp- tagen, ehuru den säkert förtjenar det så väl som dess gam- la slägting, helst hon icke är sällsam på sidländta ängar, såsom i Roslagen &c. Hennes rot är perennerande och ger vanligen Hera fingerslånga örtstjelkar, som vexa upp- rät” och odelte, besatta med bredt lansettiika men trub- biga, helbräddade och glatta blad af mörkgrön färg. De vid roten äro mycket större, upp- och nedvändt egglika, och utvisa icke mindre genom denna form, än genom den mera högblå färgen hos blommorna, genast ertens skillnad från den allmänna. Vid midsommarstiden lyser hon, ut- märkt bland Lundarnes småtäcka prydnader. 484. POLYGALA AMARA. Men örten äger ännu en egenskap som bestämmer spe- eifka åtskillnaden. Det är en särdeles beska som delar- ne hysa och roten i synnerhet, förenad med något balsa- miskt, syrligt och slemaktigt, ehuru lukt alldeles saknas. Också har hon, ehuru först i sednare tider, fått en plats bland apteks-vexterna, och vunnit ett berömligt namn så- som gagnande i lungsot af sårnad i lungorna; i vattensot och i gikt; i hvilka krämpor man föreskrifver pulver af roten från en half till en hel drakma 2 gånger om dagen, eller ock 3 uns af roten kokad med lika många qvarter vatten, tills hälften återstår och detta druckit under dygnet. Medlet verkar dessutom på magen såsom afförande. Ny- ligen har man ock påstått att bladen skola vara ännu verk- sammare. Den: såsom practicus berömde Collin har upp- gifvit flera lyckliga händelser, hvilka utan tvifvel förtjena uppmärksamhet, och det af oss så mycket mer, som na- turen erbjudit detta medel såsom inländskt och lättfånget. Det anseende hvilket också roten af Sezega, en Nordame- rikansk art af detta slägte, länge innehaft, dels såsom an- tidot mot ormbett, dels såsom lösande och lättande me- del i håll och sting samt bröstinflammationer och dels så- som vattendrifvande, är väl bekant i Läkarevettenskapens häfder. Vidare upplysningar förekomma hos Murraäy (App- Med.), v. Linné (Amoen. Acad. 2. 130) Geoffroy» Lewis» Tennent m. kl. Tab. Örten i nat. storlek, fastän ett mindre stånd. — a. en liten del af klasen med en blomma. — b. en utsla- gen blomma. — c. densamma sedd framifrån. — f. ett af de större blomfoder-bladen. — g. pistillen. — bh. kapseln omgifven med blomfodret. — i. densamma bar. — k. på tveren afskuren. — d. ett frö. Alla delarne förstorade. BBYFGE ER 2 2 3 492. RB AMALINA FRAXINEA ÅCuT, Lichen fraxineus LiNN. AsKLAEF. ÄLimlaf. Lafbålen är platt, bandlik , jemnbred och flikig, hvitgrå, med nätformiga skrynkor och gropar på ytan; änd-flikarna ofta afsmalnande. Laf- husen sitta i kanten, och äro platta och blekt 2 liffärgade. Achar. Tichenogi. univ. p. 602. — Syuups. p. 296. & — Linn. FI. Su, p. 415. (Lichen fraxineus) Cl. 24, — CRYPTOGAMIA, ALG AE. — Lilj. Sv. Fb 3. 426. Kl. 16. LÖnnGiFTE, Alger. — IWestrings Färg-Lafv. Hist. 1. 4 'T, 12. f. ÅA. D. — Ach. meth, p. 258. (Parmelia frax.) — Hoffm. Fl. Germ. p. 158. (Lobaria) pl. Lichen. T. 18. fF1a. (Platisma) — Retz. Fl. ec. 5. 588. - Berzelius i Afhandl. Fysik, Kemi &c. 3. del. RAMALINA FASTIGIATA ÅCH. KLUBELAF. Lafbålen är trind och hopklämd samt grenig, med gropig och blågrå yta. Grenarne äro lika höga, uppåt tjockare. - Lafhusen sitta i toppen på dem, sköldlika och hvitaktiga. Ach. Lichenogr. p. 603. Synops. p. 295. 9. — K. V. A. Handl. 1797. S, 201. T. g f 1. ALF. — IV estr. Färglafv. Hist. 1. 4. T. 12. fi. E. F. — Ach Meth, p. 260. (Parmelia). — Hoffm,. Fl. Germ. p. 140. (Lobaria populina) Lichen populinus. Ehrhart. Ex afdelning bland Lichenerne, som kallas Samhyste (Homothalami) eller hvilkas Lafbus (apothecia) helt och hållit bestå af Lafbålens yttre och inre väsende, indelas ef- ter Lefhusens förhållande, antingen dessa äro sköldlika och vid sidorna sittande, eller i spetsen fästade, naflade och ringkantade. Ramalina-slägtet hör till de förre och igen- kännes af sitt runda, sköldlika Lafhus med fot inunder, platt och kantadt, danadt helt och hållit af Lafbålen , som är Hikig och grenig, inuti nästan tåt, och utanpå broskaktig. De här anförda begge arterne, Asklafven och Klubb- lafven, äro löfträdens invånare, vexande på stam och gre- nar, och genom ofvannämde kännemärken på delar och färg specifikt väl åtskilda. Den förre är merendels (i äldre tillstånd) hängande, ofta flera tum lång och mycket bla- dig: den sednare kort, upprät och klubblik. De finnas he- la året igenom likadana. Hos båda arterne träffar man dessutom särskilta artförändringar, och således har Ask- lafven en mycket lång, smalbladig och hängande afart (var 485. RAMALINA FRAXINEA OCH FASTIGIATA ACH. S. tenieformis); och Klubblafven en med delte smala styf- va grenar, hvarå Lafhusen hafva en liten spetsig tillsats vid sidan (Lichen calicaris hos Auktorerne.) ; I följe af de analytiska försök med Lafvarne i afseen- de på deras färghalt, genom hvilka K. förste Lifmed. D. 'Westring tillvunnit sig en hittills alldeles odelad förtjenst, finnes icke något, åtminstone dugligt färgstoft hos dessa arter; men de utmärka sig genom andra egenskaper, som göra dem märkvärdiga för ekonomen, och må hända äf- venså för Läkaren. De hysa ett gummi-likt ämne, som väl rättast är ett vextslem (mucilago). hvars allmänna karakter är att vara olösligt i kallt vatten, men att genom koknin upplösas till en simmig vätska, som efter intorkning ofull- komligt eller alldeles icke upplöses af kallt vatten , hvilket är stärkelsen eget. Dylikt finnes emedlertid hos flera Laf- arter, såsom Islands-lafven, Tof- och Skägglafven, men stärkelsen af dem stelnar efter afsvalningen och ur en mindre concentrerad upplösning fälles af galläple-infusion. Hos Asklaf och Klubblaf visar sig icke detta, och ändtligen då stärkelsen ur den förra icke förändras af garfämnet, fälles den likväl af bly-ättika, en egenskap som alldeles saknas hos Klubblafven; och detta bevisar också dennas specifi- ka åtskillnad från Åsklafven. : | För Techniska ändamål kunna de i fråga vårande blif- va af betydlig nytta. I Skottland uppgaf Lord Dundonald såsom sin upptäckt att använda dem och flere vid kattuns- fabriker och pappersbruk, och IZestring har på lika tid visat det (se Färglafv. Hist. 1. 4 h.). Sättet att tillreda och begagna dessa ämnen verkställes så, att en mängd samlad Laf först uppblötes i kokhett pågjutet vatten, hvarigenom det under den uppsvällda Lafvens yta liggande extractiva färgämnet afsöndras och afsköljes, då Lafven sedan kokas i kopparkettil med vatten, hvarvid Soda (2 lod på 1 t Laf) tillägges, och kokningen fortfar tills soppan blifvit så sim- mig som fordras. Derpå silas soppan och det tjockare pres- sas genom påse. Afkoken blandas så tillsammans och af- dunstas i tennkärl till erhållande af den stärkelse-massa som åstundas. Denna blir då ett till appreteringar pas- sände, fullgodt surrogat för Gummi arabicum, och hvilket således må besparas både såsom utländsk handelsvara och Hera gånger kostsammare. ; Stärkelse-ämnets ymniga närvaro visar för öfrigt att desse Lafvar kunna också som födämnen användas, och utan tvifvel må de äfven såsom gagnande i tärande sjuk- domar en gång förtjena rum i Materia Medica. Men vida- re, i afseende på halt och egenskaper, hänvisa vi till Fire iFVestrings och Berzelii arbeten. É ; Tab. — A. föreställer Åsklafven. — a. fullkomlig och Etvext, — b. en äldre och upprät vexande. — c. en helt ungs — B. Klubblafven. — d. utvext. — e. yngre. — £. en del at et Lafhos, på sidan tuskurit, FTILVRFTTI TURER LT a hn v ge a 2 BRN fine la nr rå Grav ff Kuckman. Hit af Sa lmstrud 406. PEZIZA ONOTICA. ÖRONLIK SKÅLSVAMP. Blekgul och rosenfärgad; på sidan snedt utdra- gen, aflång, uppåt vid och bukig; nedåt af- smalnande, ofvan roten finluden; inuti vid basen skrynklig. Persoon Synops. fung, p. 637. — Svartz i K. V. A. Handl. 1812. & 16. — Soswerb. fung. t. 79. (Peziza leporina). Cl. 24. CRYPTOGAMIA Fun- gi. — Lilj, Sv. Fl. s. 457.? (Peziza cochleata.) PEZIZA UMBRINA. STOR BRUN SKÅLSVAMP. N Skålen stor, slät, bukig, snäckformigt inrullad och sammanvikt; mörk- eller gråbrun. Persoon Syn. p. 638. — Linn. Sp. pl p. 1651? (Peziza cochleata). — Somwerb. Fung. t. 5. PEZIZA ALUTACEA. SÄMSKFÄRGAD SKÅLSVAMP. Skålen vidöppen, utan fot men smalare vid ba- sen, snäckformigt inrullad på ena sidan, gul- brun, utanpå blekare. eller hvitaktig. : Persoon Syn. p. 368, — Bulliard Champign. t. 154. Söner" egentligen så kallade, äro sitt eget slag vexter, mångformiga, utan stam och blad, eller rättast blott nak- na fruktfästen, som hysa inom sitt väsende (oftast med 8 frö fyllde) frögömmen inbäddade och med frukthinna (hy- menium) betäckte. Så beskaffade föremål finnas ock till den mängd, att denna afdelning af den sista klassen öf- verträffar snart sagdt alla de öfriga, en sanning hvarom botanisten af daglig erfarenhet kan öfvertygas. Fortsatta forskningar uppdaga förr osedde arter, och man skuile lätt kunna inbillas, att ny skapelse stundom timade. Deras ämnen ligga ofta länge dolda innan de utveckla sig, men detta sker inom få ögonblick ; likväl försvinna de icke säl- lan åter hastigt, utan att lemna spår eller synbar afföda efter sig; emedlertid afvakta deras, rmerendels för blotta ögat osynliga, fröämnen tillfället, att också framträda, lik- som fäderne, på Floras skådeplats. 486. PEZIZA ÖNDTICA, UMBRINA OGBALUTACBA Pezizerne eller Skålsvamparne föreställa hel och håll- ne concava fruktfästen, hvilkas väsende äger olika fasthet, än geleaktigt, än af vaxets eller lädrets consistens, sam- mansatt af ofvannämde fruoktgömmen, tätt och parallelt för- enade samt fyllda med fröknopparne (spornle) till ett be- stämdt antal (merendels 8). Vid full mognad brister eller försvinner den hinna som betäckt svampens yta, hvilken nu mera framställer, med synglasets biträde, en af de finaste Öppningar porös utsida, hvarigenom fröna spänstigt utdun- sta som en rök vid minsta vidrörande, eller blott för ande- drägten. Häruti hafva de flesta egentliga svamparne något - gemensamt; men hvad formen angår tillhör den endast Pe- zizorne. I storleken äro de liksom andra vextfamiljer skilj- aktiga: jättar och pyslingar. Peziza Cacabus, i Ostindien, är mer än alnen vid tversöfver, och åter 100 af samma slägte hinna knapt till bredden af en linie! Nära 200 ar- ter äro redan antecknade, och af dessa tillhöra kanske hälf- ten vår Flora; och det är bland denna legio som vi uttagit de trenne hvilka här föreställas. Ingendera af dessa är allmän, och den förste och tredje är det än mindre. De förekomma tillfälligtvis på skugg- rika och med löfträd bevuxna ställen, der marken är bar och fuktig samt jorden blandad med lera. Bland gräs trif- vas de icke, utan belst der andra multnade vegetabilier finnas. Ofta vexa de gruppvis, hvarigenom formen blir oordentlig, och detta händer i synnerhet den andra och tredje arten, hvilka komma hvarandra i flera afseenden nära; men den större är mera läderlik, den mindre tun- nare och sprödare, att icke nämna färgen, som genast ut- märker dem. Deremot är den öronlika så egen både i form och yta, att den vid första åsynen igenkännes. Alla dessa äro af kort varaktighet. Efter dygnet börja de of- ta antingen att upplösas, eller förtäras de af invertes larver, hvilka synas samtidige med svamparnes väsende. Vi känna ännu ingen nytta, hvarken för Apteket eller hushållet hos dessa, Det gifves väl en svampart, (som orig- tigt blifvit förd till Peziza och sedan till Tremella (Peziza ellar Tremeila Auricula, ehuru den är väl snarare ett eget slägte), det är den så kallade Judas-Öron, hvilken man af ålder begagnat till utvertes bruk, i ögonsjukor m. m. hvar- om vidare torde en annan gång få anföras. Tab. — 1. den öronlika Skålsvampen. — 2. den storå ' bruna, — 3. den sämskfärgade. Alla i nat. storlek, OR: TING SED AA RN REN AR IS 2 RR 4 JG & EE PR ; A Tin PYIRgiE Får ? VE Niska FÅR TN i AE EN 3 - SÄ vy z dr , ed Ed Å LG 4 + t bh 497. ARBUTUS ALPINA. FJäLrL-Mjöron-BusKe. Fjällbär. Ripebär. — Hestebär. Biöndbär. Korpebär, Liupebärlyng. RBavnebär. På Lappsk. Karanes muörje. Trädstammen är nedliggande. Bladen äro skryn- kiga, i brädden sågade; affallande.: Linn. Fl). Sv. p. 138 FI. Lapp. p: 161. Cl 10.DEGANDRIA Monogyn, — Liljebl. Sv. Fl: s. 166. Kl. 7. TIEMÄNNINGAR i1:qvinn. — Retz. Fl e&con,. s. 62. — PF ahlenb. Fl. Lapp. p. 109. Ras i N:o 85 förekommer en allmännare art af samma slägte beskrifven. Denna åter är fjällarnes åbo och träffas å torra sandiga ställen genom hela Lappmarken så väl på sjelfva fjällen, som i den närgränsande och till en del skogbevexta trakten. Man finner den likaså hela fjällryg- gen utföre ända ned till Dalarne. Det är en låg och kry- pande buske med vidt omkringspridda grenar, nedantill bara (och stundom barklösa) eller betäckta med fordna blad- fjäll samt ofvantill med tätt hopsittande blad, hvilka på de yngre grenarne äro skiftvis åtskilde (alterna). Deras form är upp- och nedvänd oval, med kort spets, och nedtill afsmalnande i korta bladskaft. I brädden äro de fint såg- tandade och oftast besatte med fina hår, samt för öfrigt nätlikt ådriga och liksom skrynkiga, ofvanpå mörkgröna och blekare inunder. Hvarje sommar framkomma nya blad, då fjolårets dels affalla, dels qvarsitta torkade, utblekte och bruna. Blom- morna blifva synliga i toppen af grenarne, midt i Juni må- nad, på korta enblommiga stjelkar, som äro omgifne vid basen med concava finhåriga blomfjäll. Blomkronan är hvit- aktig med' blek rodnad och finhårigt bräm. De 2klufna han --knapparne utvisa vextens frändskap med Bicornes. Bären, som finnas häftade vid det lilla röda blomfödret, äro klotrunda, stora som svarta vinbär, samt naflade, svartblå och hysa merendels 5 aflånga sammantryckta, hårdskaliga, purpurröda frön, med inre hvassare kanten fästade vid cen- tral-stödet. Frukten finnes oftast ännu qvarsittande det följande året. Fjällmjölon-busken är väl icke känd för någon utmärkt egenskap eller hushållsnytta; men bären, som skola i sma- ken något likna svarta vinbär, begagnas af Lapparne,, ehuru de synas för dem mindre angenäma, än för fjällriper och andra fjällfåglar, hvilkas näringsämnen de i synnerhet äro, och som namnen äfven synas utmärka. Teb. Busken i naturlig storlek , blommande. — a. en gren med mogna bär. — b, en blomma. — c. en öppnad dito för att visa de inre delarne. — d. en ståndare. — e: pistillen, — f. ett frö särskilt; alla förstorade. å mes FLOTTA é Sk tt BES A RAG LSE F. & 3 pr inn, 17 RI md ia ät : NN ÖRLRA VR 4 rÅ 2 ig , : RA 5 IRANS PRONNE SRB LA rn Nb FURL SFIRE TA för SV : sök DEG 'T TED fl CA z PRAKT MAT SE HÖJA oe i be NTA ” > Ä 7” k TR Le je uu RET AL. fa Ving Få ÖR JE re ” PRC NR A | AI, (RÄTT Rv fa VSRSVSR ba dj 3 ELLA Ed Å 3 Så Fd (AOREET i bk Vän Bö : ; r LIGE VRALSE C In Na KAN å j är Y - LA / AN (FYR TA i v - c- Peatg z r . z 2 ; NOA St 2 Tata ör SE RK RAR NIRO PR VEN mk Stå par a Ha SA SR i 499. AGROSTEMMA GirtnHaAcGo. KrärtTt. Klint. Slätt, Svartklint, Rödklint. — Klitte, Klit. Hela örten är hårig. Blomfodrets flikar längre än kronbladen, hvilka äro hela och utan tag- gar vid klon. Linn. Fl. Sv. p. 155. Cl. 10: DrcAnNDRIA Pentagynia. — Liljebl. Sv. Fl. s: 181. Kl. 7. TiEMÄNN. Femqvinn. — Retz. F1. econ. s. 28 — Phys. cecon. Bibl. för Dannem, 2. B. Ian ine tillhörande Neglik familjen (caryophylleze), utmärker sig bland sina fränder genom ett tjockt, enbla- digt blomfoder; 5, med klo försedda, trubbiga och odelta kronblad, samt ett fröhus med ett rum. Skillnaden vore "således icke betydlig från Lychnis-slägtets. carakter, om icke det yttre anseendet gåfve anledning att anse begge särskilta. Denna Klätt är ett bland ogräsen i åkrar, be- sådde med vintersäd, och på Skånska slätten ett af de all- männaste. Troligen är den liksom Blåklinten (Centaurea Cyanus) och flera dylika, med sädes-slagen fordom inkom” men, och således med dem naturaliserad. Roten är årlig och icke mycket kringspridande. Hela örtståndet ofta alns" "högt är betäckt med räta, något tilltryckta, grå hår, samt grenigt: stjelken är trind och bladig, och bladen smalt lansettlika. I toppen visa sig blommorna i Juni och Juli, oftast ensama, skönt lysande och purpurröda, Blomfo- dret har 10 uppstående kanter, och fikarne äro stundom dubbelt längre än blomkronan och bortfalla omsider. Kron- bladen, hvars skifvor äro upp och nedvändt hjertlika, äga intet bihang vid öppningen. Fröhuset blir ovalt och öpp- nar sig i toppen med 5 styfva spetsar. Klätt fortplantas allmänt genom det utsäde hvari han finnes inblandad; och der den i mängd inritat sig, bort- skämma dess med tröskad och till föda mald säd blandade svarta frön den så , att det deraf bakade brödet blir svart och får af en större mängd (öfver 1) äfven en främmande smak. I Skåne, der det händer nog allmänt, säger man sig dock icke hafva derutaf försport elaka följder; tvert- om anses der Klättblandad säd för så mycket drygare. Detta oaktadt hafva rön, anställde af Hrr Florman, Wi - borg och Rafn, intygat Klättfröets (åtminstone ojäst) skad- liga åverkan på höns, kalkoner, änder, korpar, hundar 4883: ÅGROSTEMMA GITHAGO; m. H., för hvilkå alla det vid försöken visat sig såsom ett slags gift. Svin sägas ock rata Klättblandadt mjöl. Emed- lertid påstås, att sådan säd ger ymnigare brännvin än an- nan, men om icke detta blir skadligare derigenom, är o- afgjordt. Som, i alla fall, säden får ett minskadt värde ge- nom denna främmande tillsats, är angeläget att söka ut- rota den, som icke heller är svårt, emedan vexten är an- nuel och fröet icke af sig sjelf så vidt kringsprides. Genom flitigt sommarbruk af åkern och rensadt utsäde, vinner man lätt ändamålet. Medelst tillagda frön, under tvättning af ullgarn, skall en betydligare hvithet derigenom vinnas. (Rafn.) Tab. Vexten med rot i nat. storlek, blommande. — a ett kronblad med ett par vidhängande ståndare. — b. fröhuset, moget öppnande sig. — c. ett frö. oo ERS SVAN onkN VARE fr no m0 MK "Ar dl 499. NARTHECIUM ossiIFRAGUN. (Anthericum ossifragum Linn.) HvitrRiK. Jlagräs. Benbräcksgräs. — Sturgräs. Valsaxz, Sticklegräs. Kröklegräs. Myrebrod. Rommegräs. | Mingelgräs. Iglegräs. Bladen äro svärdslika. Blommorna sitta i klase i toppen. Ståndarnes strängar äro ludna. Smith. Fl. Britt. 1. p. 368. — Linn. Fl. Sv. p. 107. Cl. 6, HEXANDRIA Monogynia. — Willd. sp. pl. (Anthericum ossifragum). — Liljebl. Sv. Fl. s. 139. Kl. 6. SExMÄNNING. Iqvinn.— IV ahlenb. FI. Lapp. p: 78: — Retz. Fl. oc s. 55. — Bartholin i Act, Dan, 2. p- 126. 252 Idag örtslägte, tillförene förenadt med Ånthericum;, har utan tvifvel med mycket skäl af Mehring , Gorter , Hudson och Smith blifvit såsom eget åtskildt, hvars väsendtliga kän- "nemärke består i en blomkrona med 6 vidöppna kronbläd som äro qvarsittande efter blomningen; ståndarnes strän- gar äro ludna. Kapseln sitter ofvan kronbladens fäste, prismatisk, z3:rummig och fröna i mängd fästade i dess botten medelst en lång syllik, dem omgifvande fröhinna af kapselns längd. Med denna karakter, som blifvit ge- nom Dr Wahlenbergs (Fl. Lapp. 1. c.) analys af frörednin- gen säkrare bestämd, synes huru slägtet icke må förblan- das hvarken med Anthericum eller med Tofieldia, af hvilka båda, egne arter, äro redan i detta verk beskrifne. Också hvad den naturliga ordningen beträffar, bör Hvitriken fö- ras med den sistnämde till Jussieus Junci eller Säflike vex- ter , hvaremot Ånthericum hör till de så kallade Asphodeli. Hvitrik är icke bland allmännare Svenska vexter, utan träffas endast på vissa ställen, såsom i Småland, Vestergöt- land och Halland, och är äfven funnen nära fjällarne mel- dan Jemtland och Norrige af Hr. Hartman, liksom förut af Dr Wahlenberg i den södra delen af Norrska Nordland, och dessutom vid Rörstad i Norrige. Den väljer gerna lågländta och vattensjuka trakter och tufviga ängar, der den sprider sig med långa trådiga och perenna rötter. Ört- stammen är enkel, uppstigande, trind och fullsatt med svärd- lika och hvarandra vid basen gent emot med kanten om- fattande (eqvitantia) blad, längsefter nervfulla och släta samt litligt gröna. På stjelken äro de åtskilda, helt korta och kölade, Blommorna; som visa sig i Juli och Aug., utgöra 489: NARTHECIUM OSSIFRAGUM. en upprätt klase i toppen ofta med 10—12 blommor på skiftevis sittande, enblommiga och kantiga stjelkar. Kron- bladen äro afllånga, men helt smala , gulaktiga, utanpå 'ble- kare och omsider gröna samt qvarsitta efter blomningen. Ståndarne sitta fästade midtemot blomkrone - bladen, tråd- - smala och besatta med ett lysande gult ludd. Hanknap- parne äro ock gula och till slut vridne. Det 3:kantiga fruktämnet spetsar sig till ett kort stift, som ändas med ett litet 3:kantigt märke, Frökapseln blir äfven gul då den mognar och öppnar sig i toppen i 3 spetsar som utmärka valvlerne, delte genom sin skiljevägg emellan de talrika fröna. ; Det har varit, en sägen från forntiden på sina ställen både här och i Norrige, att denna lilla prydliga vext skulle, njuten af kreatur såsom betesämne, så förfördela dem, att benen i deras kroppar blifva sköra och lättbräckte. Man har likväl i sistnämde land, hvarest denna egenskap blifvit först af Bartholin angifven såsom verklig, i sednare tider fått den alldeles vederlagd, emedan Gurnnerus säger att landtboer försäkrat honom, att boskapen äter Hvitriken begärligt, särdeles om våren och utan någon fara. Emed- lertid hyser Småländska bonden icke god tanka om sådant foder för får. Troligen härrör dess dåliga credit från den kärraktiga trakt der örten förekommer, och der vexterne i allmänhet äro föga gagnande för sådana kreatur, hvilka säkerligen trifvas bäst på högländt betesmark. Tab. Vexten , blommande, i nat, storlek. — a. en blom- ma förstorad, framtill sedd. — b. bakpå. — c. en ståndare. — d. pistillen. — e. kapseln. — f. densamma på tveren afskuren. — fröna i nat. st. — h. ett, särskilt, förstoradt med sin fröhinna. — i. fröhinnan öppnande sig på sidan, då fröet utfaller. — k. egentliga fröet, förstoradt. tm Ca AG. 490. LR ERIOPHORUM ANGUSTIFOLIUM. SMALBLADIG ÄnNGsULL. Meaull, Myrdun. vithufvud. Strået är nästan 3:hörnigt. Bladen ränlade och toppen trekantig. Avw-stjelkarne släta. Snith. Fl. Brit. 1. p. 59. — Schrad. Fl. Germ, 1. p. 153. — PZilld. sp. pl. I. p. 513. (E. polystachyon (3) — Linn. Fl. Sv. p. 17. Fl. Lapp. Pe 22. (E. polystachyon y.) Cl. 3: TrrANDRIA Monogyn. — Liljebl, Sv. Fl. s. 19. Kl. 3. TrREMÄNN. Enqvinn, — IV ahlenb. Fl. Lapp. ps 18. (Es poly- stachyon.) — Retz. Fl. cec. 259. : ERIOPHORUM GRrRACILE. Roth. / TREKANTIG ÄNGSULL. Strået är 3:hörnigt. Bladen trekantiga och Ax- stjelkarne sträfva. Roth Catal. 2. app. Ej. Neue Beytr. 1. p. 03. — IZahlenb. Fl. Lapp. Pp. 19. — Schrad. Fl. germ. 1, p. 152, — Hoppe. Taschenb. 1800. 1801. 1802. (Erioph. triqvetrumi) | Sör namn af E. polystachyon förekommer ofvanföre N:o 180, den allmänt såkallade Ångsullen eller Myrkullan: Vid densamma anfördes, att en annan dermed snarlik art äfven vore inhemsk, och det är så väl denna, som en 3:dje nåra befryndad, fastän länge förbigången, som nu blifva här föreställda och beskrifna. Smalbladig Ängsull. é Roten krypande, liksom Jedfull och betäckt med bru- Trekantig Ängsull. Lika så, men kryper än mer, och stiger snedt opp na, aflånga fjäll. Strået trubbigt 3:hörnigt, ofvantill trindt, slätt, finstrim- migt, rakt, och förlänges ef- ter blomningen, 2-3 blad sitta på strået aflägse från hvarandra; de vid roten äro kortare än strået, jemnsmala, ränlade och sluta sig med en lång, trekantig spets. Svepebladen platta , och slu- ta sig med bladig spets. Axen å—5 egglika, lu- tande. horisontelt. Ända upp tydligt trehör- nigt, men är vekare och smälare och blir längre, Talrikare ; längre, tråd- smala, trekantiga, fastän på inre sidan och vid deras fä- ste också ränlade och kan- terna skarpa. Concava, spetsade och myc- ket kortare. Sr 3-4, under blomningen allde- les upprätte, aflånga, mindres 490. ERIOPHORUM ANGUSTIFOLIUM. Smalbladig Ängsull, -ÅAxstjelkarne af olika längd och släta. Axfjällen ovala med spets och kölade, mörka och skrynk- lige. Blommorne 2:könade, fastän de stundom finnas både 2byg- gare och mångkönade. Fröullen "eller fjunet blir mycket längre än axet, långt hängande. Trekantig 2) ngsull. Korta, hopklämda och sträf- va, omgifna nedtill med tve- ra baljor. ; Aflånga, trubbiga, släta, nervfulla och svartgröna. Är väl längre än det blom- mande axet, men dubbelt kor- tare än på den smalbladiga. Fröet, som är rättast ett slags nöt, har allång, 3kan- tig form. Mindre till storleken, Begge dessa arter vexa på kärr ängar eller såkallade myror, ehuru den sistnämde synes höra egentligen till fjäll trakterne. Deremot är den förra bland de allmännaste, till lika liten fågnad för landtmannen, som den under N:o 180 - beskrifne, hvilken skiljer sig från den smalbladiga genom en mångtrådig och icke krypande rot, ett groft trekantigt strå, och platta, gulgröna blad, ehuru försedde med tre- kantig spets, samt sträfva axstjelkar. Denna arten, (som till åtskillnad benärones EZ. lat:foltum) är dessutom icke så allmän som den smalbladiga och hör till Södrare Rikets vexter t. ex. i Bohuslän etc. Hvad som för öfrigt angår dessa gräsens skadlighet eller möjliga nytta, hänvises till beskrifningen af den förr- bemälte under N:o 180, emedan utom den botaniska de- taljen föga mer är att anföra, än att som roten hos desse är mycket krypande, de således äro ännu obehagligare gäster på betesfältet och svårare att utrota än den bred- - bladiga. Tab. Fig. I. föreställer £. angustifolium i blomma. — x en blomvippa i frö uti nat. storlek. — a. ståndarne och pistillen. — b. ett 'blomfjäll. Fig. 2. E. gracile i nat. storlek. — + axen i frö. — a. en blomma med sitt fjäll. — b.-en del af ett blad — Öörstoradt. NSD AR For Abt sy SAS og FKat.af Oharlotta Agardt. Grav af Kuokman. a 497: DIATOMA SwaARrRTzii. SwarTtz's DiATOMA. Trådarne äro höggröna, i kanten vattenklara, blifvå efter copulation parbladigt delta; leder- na äro tvåtiandade. Diat. Swartzii. Agardhbs Dispos. Alg. Svec. p. 34. Algar. Dec. 1. p. 34: DIATOMAÅ TENUIS. Fin DIATOMA. Trådarne äro nedliggande, jemnbreda, gulbru- na; lederna efter copulation sammanhängan- de i hörnen. Diat. tenuis. Agardbs Algar, Dec. 1. p. 15. DIATOMA FASCICULATA. HorKNniPraAD DIATOMA. Trådarne äro mycket korta, upprätta, smalt lansettlika, hopknippade; lederna efter co- pulation sammanhängande i hörnen. Diat. fasciculata. Agardhs Dispos.Alg. Svec: p. 35. Alg. Dec, 1. p. 14» (Cl. Cryptogamia ÅAlge. "). Duns Algerne. är det af Decandollé först uppställda släg- tet Diatoma märkvärdigt för dess plats på gränsen af alla tre naturens riken, samt för arternes sätt att copulera sig och att upplösa sig i sina leder. ; Dessa arter hafva alla platta trådar, och skilja sig dy- medelst ifrån de öfriga Conferv-artade slägten. De bestå af korta leder, hvilka, i full ålder, merendels efter före- gången copulation, åtskilja sig och sammanhänga med hvar- andra. blott via hörnen, nästan alltid i zigzag. — Genom deras enkla, stela och kristal-lika form och deras af räta linier merendels begränsade leder tyckas de tillhöra det oorganiska riket, hvars former karakteriseras af den räta linien. Genom deras copulstion komma de nära de enkla- ste djuren, och bland dessa likna de mest arterne af släg- tet Vibrio. Att de likväl böra föras till vext-riket, bevises dels af deras brist på allt slags sjelfvillig rörelse, och ijem- förelse med de oorg. kropparne af deras förmåga att co- pulera sig, samt de fullkomligare arternes habituela karak- ter hvilken kommer nära intill de öfriga confervoidéer. ?) Dessa 5 beskrifningar äro meddelte af en förträfflig forskare, af hvil- ken Skandinaviska Algologien bar att vänta de rikaste upplysningar. 491. 3 DIiIAsATOMA SWARTZII. För ett par Deceannier tillbaka kände man ej af detta slägte en enda art. Man har nu deremot flera species upp- tagne i Rocss Catalecta, uti Dillwyns präktiga verk öfver Stor Brittaniens .Conferver, samt i: English Botany, så att om man till dessa lägger några nya i Sverige funna arter, kan slägtet anses för ew af de mest artrika ibland Confer- voidéerne. Deras copulation sker hos så enkla vegetabiliska former äfven på det enklaste sätt ; ej såsom hos de mera utbildade och på ett högre trappsteg varande Conjugate Vauch. ge- nom nya organers utskjutande, utan endast derigenom att tvenne närgränsande trådar lägga sig omedelbart tätt tis- sammans och agglutinera sig dervid starkt till hvarandra. Denna copulation har ej förut blifvit anmärkt, fastän man på Auktorernes figurer ser understundom att de i detta copulerade tillstånd observerat dem. Huruvida likväl den tillhör alla i Engi. Bot. och Dillwyns verk upptagne arter, kan ej ännu algöras. Efter trådarnes copulation följer deras upplösning i sina leder. Dessa skilja sig nemiigen i sina fogningar och qvar- hållas "blott med ett börn vid hvarandra. Nägon olikhet i upplösningén finnes likväl hos. olika arter, bvilken hos de hår upptagnae bäst synes af Egurerne: Allmåännast upplösa sig likväl Diatomerna så, som på bredvidstående tabell Diat: tenuis och fasciculata. Således öfverensstämma med dem i detta afseende. Conf. flocculosa Roth, Conf. obliquata, C. teni&formis och Conf. striata Engl. Bot. Diatoma Swartzit har 'deremot något egentligt i sin upplösning. Sedan två trådar sammanfogat sig, uppspricka fogningarne på hvarannan led, så att tråden derigenom får ett par- -bladigt. utseende, och den gröna massan, som förut likt ett band genomstrukit tråden, samlar sig i vinklarne af lederne. j ; Af de här upptagne arter lefva de två i färskt vatten, neml. D. Swertzit, som blifvit funnen både i Halland, Vest- manland och Vermland, och D. tenuis som finnes i en bäck vid Fogelsang nära Lund. Deremot finnes D. fasciculata i hafvet på Ceramier, hvilka den som små kristallika nå- lar betäcker. Np HE Tab. Fig. 1. Ett knippe af Diatoma Swartzit i nat. stor. lek. — 2. En tråd före copulationen. — 3. Två trådar co- pulerade samt upplöste, båda mycket förstorade. 4. Diatoma tennis i nat. utseende och storlek. — 5. densamma mycket Törstorad, med både enkla, copulerade och upplöste trådar. 6. Diatoma fasciculata, sittande på ett Ceramium — dubbelt större än som den nat. finnes. — 7. knippen af samma, sittande på en liten del af samma Ceramium — mycket förstorade, och synes i dess trenne tillstånd såsom åtskilde, copulerade och upplöste. - i oedsdretudäkedetendneenaen =S SP RAN De RR os rt "ap. SR SASREN Oe Birma 5 VÄ yn Ye, Ny AT SR Sa Sä Ta rp EA AJ — RRD Kd AV NR KR ERS NCR I sa AR Se | Sänt nn 3 Ene, SYST SR RAL gg & Ser KEN VO > BR Sr a FFI fre RA Sa LEN SNR pr > 8 RN REL - + "Öy br RR RENAR AV 1 . fv or ry RA C Plgås Phan ere > rn a RE FRAN CM ER ad ha” rt ÄN z -—- t Parry RA a > stå Le LÄ WAT AA OR + Ri af Iäalmstruck Grav. af Äuckman 492. HYDNUM infUnNDIBULUM. S. TRATT-TAGGSVAMP. Hatten trattlik och slät, af torrt, köttigt väsen- de, i brädden vikt och rynkad. Taggarne äro smala, nållika och hvitaktiga. Foten är knölig och ojemn. ; Swartz i K. V. Akad,.Handl. 1810. s. 244. Cl 24. Cryptogamia Fungir or eller Piggsvamparne utgöra ett vid första åseen- det lika bestämdt slägte i sin naturliga ordning, som Skif- svampar och Tickor. Ehuru sjelfva hatten kan äga olika skåpnad, samt finnas både med och utan fot, falla likväl dess, såsom till fröredningen hörande delar eller piggarne, genast i ögonen; och det är inom dessas ihålighet som frö -atomerne äro samlade. "Mängden af kända arter har gjort det nödvändigt, att till ilättande af deras kännedom, indela dem: 1. i de med fot försedde och hatten cirkel- rund och hel, eller ock utskuren. 2. Med: halfrund batt och horisontel fot. 3. Med half hatt på sidan sittande u- tant fot. 4. Hela svampen (utan tydlig hatt) utbredd som en skorpa, på hvilken vidöppen piggarne sitta; och 5. in- .gen ordentlig hatt, utan hela svampen klubblik, enkel eiler ock grenig. Af alla dessa afdelningar äger Svenska Flora exempel, som äro på ofvan anförde ställe uppgifne, till be- vis af äfven våra ökade kunskaper sedan mästarens Flora såg dagsljuset, och i hvilken icke flera än 4 arter äro an- märkta, då 4—5 gånger så många verkligen finnas inhem- ske. Bland dessa föreställes härjemte nu en i Upland, i Tallskogen ofvanföre Rotebro vid vägen till Upsala, upp- täckt art, till hvilken uppfinnaren icke träffat minsta spår hos äldre eller nyare Mykologer. Den hör till första af- delningen och vexer bland djupa mossan under tallarne, blandad med flera generationer barr, och midtibland hvil- ka den uppkommer i Augusti månad, efter timad neder- börd. Foten är tät, af en tums tverlinie, 2-3 tum lång, nästan upp- och nedvändt kägel-lik, något krökt samt mycket knölig vid rotfästet. Utanpå är den slät och hvit- aktig. Hatten är i början trattlik, och får utseende af en omvänd con, i brädden upprätt, men ganska kikig och rynkad. Substansen är köttig men seg, och storleken ända 492. HYDNUM INFUNDILULUM. till ett qvarters bredd tversöfver. Färgen är blek eller ljus: brun, men mörknar sedan. Ytan är för öfrigt slät och u- tan ringar. Piggarne sitta mycket tätt, > tum långa, smala, styfva fastän sköra, af hvit färg, men som snart öfvergår till brunaktig eller gulbrun. Svampen, som har hvarken lukt eller smak, är icke känd för någon nytta; också lär den såsom saftlös icke kunna så användas som t. ex. en annan inhemsk art af sam- ma slägte (H. repandum), hvilken af lösare textur skall utrikas begagnas som födämne i likhet med andra ätliga af denna familj. Tab. föreställer en af den beskrifne arten, fastän 4—5 gånger mindre än den naturligt förekommer. Den bred- vid ställda, visar svampen längsefter ituskuren. i ND Ko k Fy 4 VR 1 [a rd Å FÄRNA 493. Svartkz rit Ruckmas Grav 499. SALIX POLARIS, PorAr-Pir. Fjeldmos Löfbladen äro runda, stundom upp» och ned- vändt eggformiga, än tvertrubbiga, än korrt- spetsade ; oftast helbräddade samt glatta. Fruktämnet är luddigt. Stammen trådlik och krypande. IV ahlenberg Fl. Lapp. p. a6r. t. 13. f. 1. Cl 22. DrozciA Dian: dria. — Liljebl. Sv. Flora s. 304. Kl. 13. SAMKULLE, åtskilde. (Salix herbacea A.) — Martens Spitzberg. $. 8 1. G. f. 6, Vi beskrifningen af Dvergpilen (N:o 367.) har denna arten redan blifvit anförd, ehuru då blott såsom afart an- sedd, efter den anledning som hämtades utur ofvannämde Sv. Flora. Likväl i följe af de vigtiga. upplysningar Nor- dens Vext-Historia vunnit genom Dr. Wahlenbergs out- tröttliga forskningar i de ofvan Norra Pol-Cirkeln belägna regioner, hafva vi med visshet erfarit, att detta Pilslag billigt utgör en egen art, som väl i flera hänseenden mycket liknar sin lilla slägting, men bör anses tillräckligen åtskild genom det ludd som betäcker fröhusen. Hvad -vextstället beträffar, må det anmärkas,; att denna Pil icke ensamt tillhör de Lappmarker der Liljeblad och Wahlen- berg funnit den på hvitmossan vexande, vid fuktiga sidor af fjällen, utan förekommer äfven sydligare, på de fjällar, som. utgöra gränsen mellan Jemtland och Norrige, der Hr. C. Hartman upptäckt densamma jemte flera så långt ned oväntade fjällvexter. Stammen är nästan trådsmal, 2—3 tum lång, nedlig- gande med några spridda grenar som här och der rotfästa sig. På de unga eller års-skotten, som äro rödaktiga, ses icke sällan små hartsaktiga prickar. Bladen äro till skap- naden nog föränderliga, antingen helrunda, eller mer af- långa, både utan och med kort spets. För öfrigt äro de mestadels helbräddade eller mindre märkligt tandade. Ytan är alldeles glatt; den undre är dock något ådrig; Bladskaften lysa i början röda. I toppen af grenarne sitta blommorna i uppräta hängen förenade, med könen på ätskilda stånd, Hanblommor hafva vi icke ännu haft till- 493. : SALIX POLAR:IS. fälle att se, men många Honor, som sitta 10—12 tillsam: mans, mest skaftlösa. Fruktämnet med sitt vidsittande fjäll, är fint luddigt , förlängdt i ett kort stift, som visar sig i 2 oftast 2-klufna krökta märken. Frökapseln betäckes också med ett ljust ludd och öppnar sig i tvenne tillbaka rullade skal, hvsroar fröna med deras hvita fjun fram- tränga. Som sagdt är, bör denna icke förblandas med Dverg- pilen, som har cirkelrundare blad, merendels urnjupna samt inunder utmärkt ådrigare. Fruktämnena och de deraf blifvande capslerne äro. helt glatta och bara. För öfrigt kan Polarpilen, såsom äfven en af Spitzbergens magra Floras barn, med skäl räknas bland hyperboréerne. Tab. — a. föreställer en större buske med mogen frukt i nat. storlek. -— b. en mindre med redan bördiga hons blommor eller germina i nat. storl. — ce. en enda hon- blomma särskilt, på sidan sedd. — d. densamma framtill. — e. en kapsel i nat. storl. öppnad med tillbaka rullade: valvler. — f. den samma förstorad. — g. ett frö med sitt fjun, förstoradt. | + Ne — eten de > 2 - Rn ANDRE rr ED Å -« a a a rå q fc ATrER - PENTA » . - å Ve FR a Aro Ra of Svartz. 494: ORNITHOGALUM mIinimun >”), FinBLADIG VÄRLÖK. Fuglelög. Liden Fuglemelk. Stjelken är kantig. Blomstjelkarne som sitta i flock, äro grenige. Kronbladen spetsiga. Linn. Fl. Sv. p. 107. Cl. 6. HExANnNDRIA Monog. — Liljebl, Sv, El. 2 140, Kl. 6. SexMÄNN. Enqvinn. — Fl. Dan. t. 1331. ORNITHOGALUM sPATHACEUM. HAYNES VÄRLÖK. Stjelken är nästan trind. Blomstjelkarne 2—73 i flock sittande, odelte. Kronbladen äro jemnsmala och trubbiga. PVilld. sp. pl 2 p. 112. Cl. 6. HExANDR. Monog. — Hayne i Usteri N. Ann, 15. st. p. 11. t. I. — Roth i Röm, Archiv. 3. p. 42. (QO. Haynii). Fl, Dan. t. 612. (O. minimum). 1); arter af detta slägte som finnas i Norden äro värens förstling och visa den tidigaste grönskan så snart kälen uppbrutit omkring odlade tomter och'gräsrika lundar. De äro af det slags perennerande vexter, som genom en tal- rik mängd nya Lökar, härkomne från moderlöken, fort- planta sig till den mängd att de med svårighet utrotas, och det så mycket mindre, som de gömma sig djupt under ytan. Den finbladiga Vårlöken visar först, sällan mer än ett nästan trådsmalt blad, hvarefter blomskaftet eller stjel- ken uppkommer, äfven trådsmal men kantig och slät , och ändar sig med 2 åtskilda, smala och alldeles släta blad. Midt emellan dem sitta flere (3—6) blomstjelkar i flock till- hopa, och som merendels dela sig i enkla grenar, bärande hvar sin blomma med slögtets karakter (se N:o 388). Kron- bladen äro gula och ganska spetsiga. Genast efter blom- ningen borttorka så väl bladen som blomståndet ofvan jord utan att fröa sig, men fortplantningen sker på före- nämde sätt genom lökarne vid roten. 2) O. minimum L. är en af de vexter som gjort Botanisterne möda att ; rätt urskilja. Den i Tyskland och Frankrike allmänt så kallade, är nog åtskild, och heter nu villosum. Den rätta minimum var emedlertid också funnen i Tyskland och heskrefs der först af Hoppe under pamn ef Os Sternbergids 494. ÖRNITHOGALUM MINIMUM. Weafferdags -Löken (OQO. Iuteum L.) en samtiding och nästan ännu allmännare art, har mycken gemenskap med den finbladiga, men skiljer sig genom storleken af sitt örtstånd , sina bredare blad och större blommor, hvars kronblad äro derjemte bredare och mindre hvassa, fast icke så trubbiga som fHaynes Vårlök, en rekryt för Svenska Flora, och hvilken både som sådan, och som den finbladiga närmast i likhet, väl icke obilligt får här anföras. Professor Hayne har först beskrifvit den såsom utländskt Vextalster, men den har ock blifvit funnen vid Koslätt i Södra Sverige, icke mycket sällsammare än den finbladiga. Rotbladet är lika så smalt som på den förra, men något styfvare och längre, äfven som sjelfva blomskaftets Detta är försedt upptill med ett lansettformigt, hölsterlikt blad, litet ofvanför hvilket, merendels 3 enkla, odeltay, släta, enblommiga blomstjelkar sitta i flock, omgifne ne- derst med ett svepe af 3 små och fina blad. Blommorna äro också gula, men kronbladen i ändarne trubbiga, me- delst hvilket, och med. de enkla blomstjelkarne, arten vid första åsynen kan igenkännas. Emedlertid - har den for- dom varit för den andra misstagen (FL. Dan. t. 612.) hvil- ket dock långt före detta blifvit anmärkt. Någon egentlig hushållsnytta är icke bekant att åf dessa kunna hämtas, Bland skadliga vexter kunna de lik- väl så mycket mindre räknas, som flere. arters Lökar af samma slägte hysa ett brukbart födämne, hvarom redan vid den Flockblommiga Vårlöken blifvit ordadt. Tab. — Fig. 1. den finbladiga vårlöken efter naturens — a en fruktkapsel i nat. storlek. — b. en sådan försto- rad. — ce. en sådan tvert afskuren trerummig, — Fig. 2: Haynes Värlök i nat. storiek, INN NN 4 - Mn nga we HORA UR c + 3 tta - . PR a ES - 499. CRAMBE MARITIMA. STRANDKÅL. Sctrandkaal. Klöftnaal. Bladen äro flikiga, vågiga och blågröna, och äfven som Örtstjelken glatta. Linn. El. Sv. p. 239. Cl. 15. TeTRADYNAMIA Siliqvosa. — Liljebl, « Sv. Fl). s. 2835, Kl. 12. FYRVÄLDIGE Långskidade. — Retz. Fl cecon s. 193. — Linn, VestGöth. Res. s. 189. — Landtbr. Tidningen 1815. N:o 6 Pan mån tillförene räknade de Fyrväldiga Vextslägter som äga fröskidor hvilka icke öppna sina skal, utan affalla med fröna, till de så kallade Långskidade, har man lik- väl nu ansett rigtigare att förena dem med de Koriskida- de (Siliculosa), och således har äfven Strandkålen bland dem fått sin plats. Denna har en Jläderartad klotrund skida , innehållande ett enda mognande frö, som tillika med den oöppnade (utan valvler) skidan affaller. I blom- man finnas dessutom de 4 långa ståndarne upptill 2-klufne och blott den ena delen knappbärande. Härigenom skiljes slägtet från alla andra af familjen. Den arten som hos oss är inländsk, och träffas, fastän mindre allmänt, på san- diga hafsstränder i Bohuslänska Skärgården, och på en klippa vid Torrekow, är perennerande, och får en lång, i sanden nedgående tapplik, stundom af flera delar be- stående rot. Örtståndet liknar mycket somliga kålslag:. Stjelken vexer upprätt, alnshög, samt grenig. Bladen äro rundade eller aflånga, utskurna, flikiga och tandade, vä- giga, blågröna och saftiga. I Juni visa sig i toppen tätt mångblommiga vippor med hvita blommor, gula ståndare och sköldlikt märke på pistillen. Fruktämnet består i bör jan af 2 leder, men den understa, som är tät, försvinner; den öfre deremot utvexer stor, klotrund, något köttig och alldeles slät, och denna affaller från den undra leden och sår sig tillika med det frö den innesluter. Vanligen finnas ämnen till 2 frön i den öfra leden, men blott ett tillvexer och mognar. Färsk liknar vexten kål och kan ätas af kreaturen , ehuru mjölken af kor som förtärt den, får stark Löksmak. Såsom matämne för menniskor har den emedlertid varit länge bekant. I Sussex och i Dor- setshire i England brukas de spädare bladen om våren såsom grönkål, men i synnerhet begagnas de nya skotten, der de vårtiden uppskjuta genom sanden och såsom kvita a Chur MARITIMA. då afskäras; ty så snart de grönska, få de en bäsk smak; Man har ock påstått att vexten i sitt vilda lynne njuten, särdeles mindre väl kokad, åstadkommer någon yrsel. I nyare tider har man ock infört denna vext i trädgårdar- ne, såsom i England, der man icke sällan finner Strand- kål bland andra tidiga grönsaker på torgen. Den metod som förtjenar att iakttagas vid odlingen är följande: Jord- månen bör vara sandblandad och djup, samt väl gödslad och ansad. En klibbig och leraktig duger icke. På, den tillärnade sängen planteras radtals en aln åtskilde 3 å 4 frön, förut varsamt bräekta (för hårdheten), på hvart ställe tillbamtibrads och nedstickas ett par tum djupt. Af de upp- komna plantorna uppryckas så när som en eller par af de lifligaste på bvarje alns afstånd. Infaller torka, vattnas plagiotas någon gång, och hållas väl rena från ogräs. Vid Michaéli-tiden betäckes sängen med brunnen gödsel, till vextens stärkande, och för att öka jordmängden. Om våren uppkastas mullen liksom på Sparris-sängar, ju högre ju bättre: Äfven kunna blomkrukor sättas öfver stånden , då broddarne eller rotskotten uppskjuta helt hvita och af- skäras till bruk i köket. Genom förnyad betäckning drifva rötterne nya skott, men sednare på året böra stjelkarne få vexa efter behag; likväl afskäras de innan vintren, och gödsel föres åter på sängarne. För att begagna en an- läggning i flera år, bör man icke förrän i andra året hämta skotten. Dessa förvällas och kokas” som Sparris i vatten och ätas med smält smör. Äfven kunna de stulvas "som blomkål. Tab. — Vexten blommande , i naturlig storlek. — &< en fruktklase. — a. ståndarne med pistillen. — b. en ståndare förstorad. — c. pistillen: med blomfodret i nat. storlek. — d. pistillen särskilt, förstorad. — e. ett kronblad. — f, fruktskidan longitudinelt ituskuren, begge lederne, visande i den öfra leden fröet hängande vid sin nafvelsträng. —- g. embryo bar. — h. fröbladen utvecklade. AA RDR "Jam - RS art Fes AE Ja ÖRE Lä YE, LT sta bör ” were Få KSR EE a TER FA 496. CHRYSANTHEMUM srEGcETUM. ÅxER-KRAGE-BLOMMA. ÄElter-ört. Hålabåäåcker. Gula örter. Skummelöfs- ört. Bladen omfatta stjelken, blågröna, ofvantill in- skurna, nästan partaggade, vid basen tandade. Linn. Fl! Sv. p. 296. Cl: 19. SYNGENESIA Pol. Superfl. — Liljebl, Sy. Fl. s, 368. Kl. 15. SvåGrARrR, olika Svågerlag, — Retz. Fl. oc. s. 166 EA SRA OA RARE Vär denna vexten lika oskyldig som den pryder med sina lysande blommor, så vore ej att ångra den plats hvil- ken densamma intagit i vår Flora; men olyckligtvis förtje- nar den namn af ogräs och det af första rangen, inkommit förmodligen med utländsk-säd för mer än ett halft sekel, som det menas, först till Halland från Jutska landet och dit från någon af de Tyska orterne. -Öfver hela Södra Sverige har den ock nu blifvit en obehaglig gäst, särdeles på vårsädes-åkrar , så väl på sandblandad som lerig grund: En slägting af denna art är för detta (n. 326) beskrif- ven. Från samma skiljer sig Åkerkrage- vexten vid första åseendet. Roten är derjemte itne ej perennerande, tapp- lik och liten. Hela örtståndet är slätt och glatt. Stjelken vinner ofta alns höjd, blir grenig, kantig och besatt med omfattande aflånga blad, än tandade, än inskurna och nå- gon gång helbräddade och till färgen blågröna. Blommor- na framkomma efter midsommaren i toppen af stjelken, guldgula och lysande, samt följa solen. Blomfoder-fjällen äga bred hinnaktig kant, och strålkanten är kortare än på Prestkrage- blomman. Honornas märke i strålblommorna befinnes stundom 3delt, och fröna, då de mogna, blifva få- rade, trubbiga och utan krona. På mindre bördig jordmån inrotar detta ogräs sig i synnerhet, och fordrar landimannaens uppmärksamhet att så vida möjligt är tidigt upprycka den, till förekommande af dess kringspridande genom fröna. I tork-år är den värst och både utmagrar åkern och uttränger säden, och som fröet behåller länge sin groningskraft, kan det TR flera år efter, sedan vexten visat sig, åter gro, då det konmer jordytan närmare. Det år således nödvändigt att i början bindra tillvextea, och i händelse af öfverlägsen mängd att 496. CHRYSANTH EMUM SEGETUM. kunna uppryckas, måste åkern ofta köras samt rent utsä- de begagnas. Man har äfven föreslagit, dels att göda om hösten, dels att bruka vintersäde och att sladda några da- gar efter såningen. Äro besådda ställen alltför mycket med ogräset ölvervexte, torde vara rådligast att alldeles afslå dem , medan det är i blomma, då det, såsom annu- elt, för någon tid åtminstone, temligen utödes. Som foderämne är vexten af föga betydenhet; kor äta den icke; men får, getter och hästar göra det, ehuru u- tan urval- Tab, Vexten i nat. storlek, blommande. — a. blom- foder-fjällen. — b. en hermaphrodit, eller diskblomma. — c. en strålblomma. — d. ett frö, litet större än i nat. stor- lek. — e. detsamma longitudinelt ituskurit. INR Pen 4 Uv 2 Er er ON Ta AMT rr TA 4 - RA ke 1 | SR 2 497- JUNCUS sTtTYGIUS. | Dyr-TåG. Bladen äro tagel-lika och något plattade. Blorm- morna sitta 2 tillsammans inom blomskalen, skaftade i toppen af strået. Linn. Sp. pl. ed. Wild. 2. p. 215. — Cl. 6. HExANDRIA Monog. — Liljebl. Sv. Fl. s. 145. Kl. 6. SEXMÄNN. Enqv. — Smith, ic. ined. 3. ps 55. tb 55: JUNCUS BIGLUMIS. EITÄAELSR AG: Bladen äro syllika, pipiga. Två blommor sitta i toppen af strået inom de förlängda blom- skalen , men något på sidan. Linn. El. Sv. p. 114. — Liljebl. Sv. Fl, s. 145.— Amcen. acad. 2. p. 266. JUNCUS TRIGLUMIS. TriBsLommiG Tåc. Lappsk Tåg. .”» 2 este Pr Oo 2” - Bladen äro pipiga, ofvanpå något plattade. Tre Blommor sitta inom -Blomskalen i toppen. Linn. Fl. Sv. p. 114. — Liljebl. Sv. Fl. s. 145. FE Juncus och Luzula såsom Örtslägten åtskiljas, kan ses af föregående nn. 444 och 479. Med det förstnämdes egentliga slägtmärke öfverensståmmande äro de tre små ar- ter, som här föreställas, i synnerhet för deras sällsamhet; | Den första, eller Dy-Tågen , träffas i stora, sanka kärr, och har blifvit, liksom den följande, ansedd ensamt för Skan- dinaviens alster; men är ock sedermera funnen utrikes, fastän icke hos någon författare nämd. Roten 'är peren- nerande, ledfull, trådig och något KErypande. Strået är enkelt, 3-4 tum långt, rödaktigt, trindt och slätt, med ett par biad, det ena eller nedre trindt, syl-likt och något hopkramadt, är ibland af stråets längd och omfattar det nedtill som en balja, det öfre är kortare. Högre upp sit- ter ett tredje, kort, hölsterlikt med purpurfärgad balja, hvarutur 2 blomskaft, det yttra kortare, utkomma, hvar- dera bärande ett tvåskaligt blomfoder som byser 2 blom- 497. JUNCUS STYGIUS. mor. (Ibland saknas blomskaften, då dessa parblommor sitta tätt tillsammans inom sina blomskal; och stundom fe- Jas äfven den ena.) Blommorna äro 6:delta: med 3 yttre flikar, något smalare och rödaktige; 3 inre bredare och hvita. Hanknapparne äro gula, och pistillen ändas med 3 krökta, ludna märken. Frökapseln blir längre än blom- mans flikar, 3:xantig, eggrund och spetsad, mörkbrun och öppnar sig i toppen i 3 valvler. Fröna är 3:kantiga och hvita. Fjäll Tågen vexer blott på kärraktiga ställen i fjällen, likväl icke endast irom Lappmarken, utan äfven på fjäll- ryggen sydligare, såsom den Jemtländska, enligt Herr C. Hartmans upptäckt. Roten är trådig och enkel. Strået i början knappt par tum långt, men förlänges efter blom- ningen, är trindt med en longitudinel rand, vid roten om- gilvit med några korta biad eller baljor, och ett af dem omfattar strået ända till midten. Det är upptill pipigt och syl-likt,; slätt och liksom brändt i toppen. Strået slutar sig med 2 blomskal, det sna längre , conkavt, spetsigt, röd- brunt med grön köl; det inre motsvarande ganska litet, . omfattande 2 blommor, litet på sidan sittande, den ena kort skaftad; pistillens märken äro purpurfärgade. Kap- seln blir trubbig och bredare upptill och urnjupen, 3:kan- tig, grön med svarta hörn. Den Treblommiga Tågen är äfven en fjällarnes åbo, men träffas dessutom lägre ned, nemligeni grannskapet af dem, och är äfven gemensam för Siberien och södra Eu- ropas alper. Roten liknar den förres, men kryper något. Strået 2-3 tum långt och bart, nederst omgifvet med smela, pipiga (ej plana), ofvanpå platta blad. I-toppen sitta ett par ovala och spetsiga, oftast brunglänsande blomskal med några smärre derinom, och omfatta tre tättsittande ljusrö- da blommor. Fröbusen äro ovala, 3:kantiga med spets och glänsande mörkbruna. Ait dessa båda äro fullkomligt åtskilde slag, och icke af.arter, torde säkert ingen, elvruru litet älskare af öfvertiö- diga species, med skäl kunna bevisa. Tab. -- Fig. 1. föreställer Dy- Tågen i nat. storl. — a. en blomma tillsluten. — b. öppnad. — c. kapseln, (försto- rade). — Fig. 2. Fjäll Tågen, ett stånd i nat. st. — d. en öppen blomma. — e. kapseln. — Fig. 3. Ireblommig Fjäll- Tåg i nat. st. — f. kapseln, förstorad. fs a Suckman Grav 499. CENOMYCE PYxIDATA ÅcH. - (Lichen pyxidatus Linn.) oTrRATT-LAF. Lafbålens blad äro flikiga, naggade och upp- stående. Bålstänglarne (podetia) äro bägare- lika, i början släta, men sedermera skroflliga, knottriga och grågröna; Bägarne likformiga, stundom i kanten utskjutande nya; Lafhusen (apothecia) kring bägarens kant, mörkbruna. Achar. Synops. Lich. p. 252. Lichenogrs univ. p- 534. — Linn. Fl. Sv. p. 221. Cl. 24. ORTPTOGAMIA Ålge. — Liljebl. Sv. Fl s. 454. Kl. 16. LÖNNGIFTE Alger. — Retz. Fl. ec: s. 400. — Westring Lafhist. 6. 254» Tab. — IV ahlenb. Fl; Lapp. p- 454. (Beeomyces neglectus.) Årtförändringar: a.) simplex: Korta bägarlika Bålstänglar med fintandad kant, besatt med små mörka lafhus, ; Ach. Syn, I. cec. a.) Dill. hist. musc, t. 14. EA. PV-estrings Lafhist. 5. 236. Tab. fig. A. B. GC. b.) staphylea: Enkla, bägarlika, hvitgröna bålstänglar. Laf- husen utvexte , sittande på kort fot, vid kanten af bägaren. Aceh. Sym. 1. c. bj. Dill. hist. musc. t, 14. £ 6: c. 2.) syntheta: Cylindriska bålstänglar, med enkel eller på nytt utskjutande bägarekant, med stora ljusbruna, fota- de lafbus. Ach. Syn.l. ce. e.) Dill. h.m. t. 14. f. 6 I-M. IZestring Lafh. Tab.F. Es d.) lophyra: ”Trumpetlika bålstänglar; Bägarne vidöppna med krusbladig kant och melian fjällen blandade Lafbhus. sick. Syns 1, 'e: d.) Dill. Bh. m.sr. 14. fig, AA. CENOMYCE PocIiILLUM Å CH. BiGaARrR- Lar. Lafbålens blad äro bredflikiga, tjocka, naggade, tilltryckta , gulgröna, glänsande släta. Bålstäng- larne äro alla trumpetlikt vidgade, knottrice, vårtfulle, blågrå eller hvita. Sjelfva Bägarne äro likformiga med hel, sällan utskjutande, kant, och små svartbruna lafhus. Achar. Synops. Lich. p. 253. — Lichen Univ. Pp: 535. (Cenomyce Ri data g) — Metih. Lich. p. 336. Tab. 8. f. 6. (Bxomyces (EN Re 2 er de Lichener hvilkss fröredningsfäste har lika sub- stans med sjelfva Lafvens stam (Cenothalami) och fröred- 408. CENOMYCE PYXIDATA. ningen knappformig (Cephaloidei), intaga ZTrattlafvarne, i allmänhet så kallade, deras rum. De åter, hvilka egent- ligen bära detta namn, äga såsom allmänt kännemärke: det pan såsom lättare för barn att nyttja än kina. Detta anföres likväl berättelsevis. Lafven hyser ett hartsaktigt extraktift ämne, hvilket torde väl kunna' vara i något fall verksamt. För analysen af Lafven, ha vi att tacka Kgl. Förste Lifm; Westring, som äfven upptäckt färgämne hos honom. Ge- nom anställda fårgförsök har samma berömde forskare derur erhållit Vigogne, Karmelit, Chamois och andra gula och bruna nyanser. Om den egentliga detaljen af färgproces- serne, se det ofvanåberopade verket. Bägar-Lafven är en myeket sällsammare och ehuru förut med den förre förblandad, säkert särskilt art, men sällan funnen utom på Ölands Alvar, der den vexer ymnigt och alltid oförändrad. Bladen äro af segare natur än van-, ligt hos slägtingarne, och bägarne äro helt korta, enkla samt nästan cylindriske, utanpå blågröna och beströdde med platta, grå vårtor, som få naggad kant, Lafhusen äro små, platta, mest ensamme sittande, föga upphöjde, i början röda, men bli slutligen alldeies svarta, Tab. Fig. 1. Tratilafven. — A; artförändringen sim- plex. — B. en större af densamma, — &C. artförändr. sta- vhylea. — D. en större ef syntheta, — E. syntheta frukt- bärande och i äldre tillstånd. — F. artförändr. lophyra. — G. ett lafhus. — aa.) skifvan med fortplantnings-kornen deri inneslutne, — bb.) nedböjda omkretsen utan kant. — c. undre sidan; (de sednare figg. förstorade). — Fig. 2. Bä- gare-lafven. — ÅA. i nat. storlek. — B. en del afskild, tilli- ka med en X scyphus, förstorad. — C. en del af scyphus upptill vid kanten afskuren och mycket förstorad — aaa. Cephalodia. — bb. Verruce, Rör bly LE OM Ni der SRA NEN IAN EN q $i i 4 + + Å TN TR KARE BUENA 499- NO Grav. af Rukmarn 499. | HELIANTHEMUM oOELANDICUM Cistus oelandicus LiNN. ÖLANDS SOLHVIFVA. Stammen är träaktig, kulliggande, och utan stipler. Bladen äro mot hvarandra sittande, aflånga platta, merehdels bara, eller i kanten äfven som bladskaften håriga. Kronbladen äro af lika längd med blomfodret. Persoon Synops. 2. p, 77. n. 22. Linn, Fl. Sv. p. 284. Cl. 15. PorY- ANDR. Monogynia. — Liljebl. Sv. F1.'s. 215. Kl. 9 MÅNGMÄNNINGAR Enqvinnade. — IV ahlenb. de Veget. & clim. Helv. p. 108. så P; den märkvärdiga Kalkstenstrakt af Öland, som kallas Alvaren, förekommer denna art af Solhvifvan, så väl som flere, på andra orter af Riket okände vexter. Den är visst icke någon artförändring af den som förut är beskrif- ven (N:o 391), utan verkligen egen. Roten är hård och trädaktig, stiger djupt och rätt ned, och delar sig i flera smalare. Stammen är busklik, ända ned fördelt i många trådsmala grenar, merendels alla kulliggande, styfva, trin- da, rödbruna, de äldre närmare roten bara samt ojemna af förra årens bortfallna bladstjelkar. Bladen sitta midt- emot hvarandra, små, allånga med platt ej nedböjd kant. På ytan synas de bara, men vid noga granskning upptäc- kas oftast spridda korta tilltryckta- hår, som -sitta nästan tofsvis; i synnerhet äro de yngsta bladen utmärkt håriga äfven som: bladskaften , hvilka till hälften omfatta stjelkens Bladfjäll saknas alldeles. Blommorna visa sig i Juli, färre eller flere klastals, på korta, raka blomskaft som utgöra toppändan af grenarne. Blomkronans blad äro knappt längre än blomfodret, stå åtskilde och äro i ändan rundade och någon gång urnjupne, enfärgade gula, utan fläck, och mest öppna omkring middagstiden. Blomfodret är icke tillba- kaböjdt som på den allmänna Solhvifvan. Dessutom äro den krökta pistillen, och för synglaset: borstiga och ibland 3 och 4-klufna märket, goda skiljemärken. Denna måste icke förblandas med en annan art som Jacqvin och Decandolle tillagt samma namn, men kallas nu H, alpestre och finnes i Österrike och Schweiz. Den har 499. HELIANTHEMUM OELANDICUM. mer tydligt håriga blad och kronbladen hälften större än blomfodret. De tofsvis sittande håren på bladen, finnas, som förut sagdt är, äfven på vår inländska, men mest i kan- ten och på medelnerven. De yngre bladen äro dock myc- ket håriga. Öafgjordt synes oss äfven vara, att den så kallade Cistus lunulatus bör med den Öländska förenas. Den vi haft tillfälle att se, vexer upprättare, och de längre håren äro blandade med pili stellati, hvilka, då de affalla, visa hela bladets yta finknottrig; de spåddåre bladen åter äro dermed betäckta och liksom fjälliga, och liknar den i sådant fall C. Sqvamatus Linn. men som likväl bör till en annan afdelning. Tab. Hela vexten i nat. storlek. X ett par blad sittan- de vid stjelken, förstorade. a. blomfodret bakpå sedt, b. blomman framtill. alla förstorade. c. en ståndare. d. Pistillen. e. kapseln i nat. storlek. f. en sådan öppnad med sina 3 valvler. be k KÖR ot RER ; LET ; R vå VIE SN i KÖRER 0 Nys åk i 4 TIO "NAN LÅ LE Hr CR d Eg SIP SU FRIA LA SCA KI 3 AM k j AE RR SER a ON 10 RR SN År u El i SR LT SIDAN å ; Fö Ng Nr Re VN | AT Ch LIVA NOR Hr ka FN je FR | Vil | E DN h I VILLE "| AA 4 HA NU | | Å KK j Så ; Fö 3 Å Av ER SNR SE ” . AR NL Rn SE V NE a ER Rut Åh SN Mn ör P. ] ' Å SATA i Fr "9 8 Få «TE JAR er) nl, j k TD KN Win ST ES = ko Ip VA En PE BR 500. ORCHIS NIGRA. Satyrium nigrum Linn. BrUun-ORKI s. Brunkulla. Rötterne äro fingerlikt delte. Bladen smala och jemnbreda. Blommorna sitta i ett nästan klot- formigt ax. Blomläppen är upp och ned vänd och hel. Swartz i K. V. Akad. Handl. 1800 s. 207. Schrad. Journ. f. d. Bot, 1805. p. 17. Linn. Fl. Sv. p. 514. — Cl: 20 CGYNANDRIA Diandr. (rättare Monandria). — Liljebl. Sv. Fl. s. 237. KL 10, Tvätydiga Enqvinnade. — Hall. Hist. stirp. Helv. n. 271+ D. var utan tvifvel-en mera konstig än sann karakter hvarmed von Linné bestämde sitt Satyrium, nemligen ger nom en uppblåst, kort och nästan punglik sporre under blemman, då för öfrigt hos de fleste, hvarken i blom- mans delar eller i vextens yttre utseende någon betydlig ätskillnad utmärkte sig från andra, som den tiden under Orkis -slägtet egentligen anfördes. Äfven den nu biloga- de, saknar Satyriernes föregifna kännemärke, och rätwvi- sar, i vår tanke, förändringen af slägtnamnet som Haller först antog, sedan han insett tvetydigheten af den förra ”karakteren. Huru äfven de andra arterna, genom sednare äsigt af denna vextfamilj försvonnit och 9, Linnés Satyrium blifvit upplöst, må vid anförandet af andra dess, för detta, ar- ter hädanefter förklaras. Följande är emedlertid det niärk- värdiga om den närvarande, som bör anses såsom en bland de sällsammare, helst den knappast finnes i Riket utom Jemtlands, Medelpads och Ångermanlands gränser, på de torrare och särdeles i fjällens grannskap belägna Ängsfäl- ten. Den träffas likväl också utomlands på några af Sö- dra Europas fjällar. Rötterne vesa 2—93 tillsammans , fin- gerlikt- (ofta 3-) delte. Örtstjelken är 4—6 och ibland flere tum hög, rak, trind och besatt med smala, jemnbre- da, alldeles släta blad. Blommorna formera ett tätt mesta- dels klotrundt (utrikes mer eggformigt, koniskt) hufvud, bandade med lansettlika spetsiga blomfjäll, och visa sig strax efter midsommaren, ganska mörkt purpurfärgade (fastän de ock skola utrikes finnas rosenröda). Blomman 500. ÖRCHIS NIGRA. är vidöppen, men upp och ned vänd (resupinata). De yttre fickarne något bredare än de inre, men alla smala och hvassa, och blommans läpp, uppåt vettande, är odelt, (ej 3 flikig) eggformig, lik en plogbill, med något utdragen hvass spets, helbräddad och af lika färg som blommans fikar. Nederst, under läppen utskjuter bhåningshuset, som : enliten, kort, rak, trubbig men icke utsvälld sporre. Slägt- delarne äro som Hos de verkliga Orkiderna, nemligen: Hänknappens begge rum framtill under märket i ex punkt förenade. Fruktämnet som vanligt sittande under blom- man , blir en aflång, slät kapsel. Utom blommornas färg, som hos oss gilfvit arten det kända namnet, röjer den sig genom deras sköna lukt som närmar sig till Neglikens. De hysa äfven färgämne och begagnas derföre i orten att dermed sätta violet färg på brännvin (Hagström), och till pappers målning. Det föregifves derjemte att mjölken hos kor som gå i bet under blomningen, skall också genom födan bli blå och att smör och ost derigenom erhåller smak af vaniljer; och ändtligen att mjölk kokad med ro- ten kan tjena såsom retande medel (aphrodisiacum (Haller); hvilket likväl må fordra bekräftelse. Tab. Hela vexten, blommande i nat. st. > Öfversta delen af ett blad med fint sågad kant; mycket förstoradt. — a. en blomma. — b. köndelarne med blomläåppen och fruktämnet (förstorade). — c. Hanknappen sedd framtill sedan blomläppen blifvit frånskuren. Ve RR Pa f i ÖR - JR 4 >$ 4 Öv få v 5or. SINAPIS TENUIFOLIA. Sisymbrium tenuifolium LINN. SMALBLADIG SENAP. b Fröskidorna äro uppräta, trinda och släta. B/la- den äro enkelt och dubbelt pinntaggade, nä- stan helbräddade och släta; de öfre odelte, Linn. Sp. pl. Ed. Willd. 3. p. 493. (Sisymbrium tenuifolium) CI. 15s Tetradynamia Siliqvosa. — Huds. flor, angl« Curt, fl. Lond, (Brassica mu- ralis.) Dodom pemt, p. 707. (Sinapi sylvestre). ARR D:; en förut i vår Flora okänd vext nu införes på dess lista, sedan den blifvit årligen funnen i myckenhet på Barlastplatserne så väl vid Gefle som vid Kalmar (således troligen af utländsk härkomst), är nödigt att anmärka, dev en sednare skedd granskning af frörednings-delarne torde rättvisa det ombyte af plats bland de fyrväldiga örtsläg- terne som vexten nu erhåller. Senap-slägtet bör äga ett alldeles vidöppet blomfoder, uppräta klor på kronbladen, 4 håningskörtler och fröskidor med kortare wvalvler än skiljeväggen, hvilka märken äfven hos denna inträffa; då deremot körtlarne saknas hos Sisymbria och dess fröski- dors skiljevägg skjuter icke fram om valvlerne >). Roten som är perennerande, vexer stundom tapplik, stundom smal, replik, alns lång, djupt gående, hvit, seg och trä- aktig. Örtstjelken är mycket grenig, mer än Hale aln hög, bladig, trind, slät, blågrön, och ibland med några glesa hår beströdd. Bladen äro pinntaggade, någon gång dub- belt, men de öfra mest odelta, jemnbreda, helbräddade eller sällan groft tandade; på ytan släta. Blommorna synas under hela sommaren i klase i toppen af grenarne, citron- gula och stora. Blomfoder-bladen äro ovala, concava, vidöppna och blekgula. (Hår i ändarne äro ej här sedda). f) Det undgår visserligen icke Botanisten att också här finna mycken lik- het med karakteren af slägtet Brassica, från hvilket Sinapis hulvud- sakligen skiljes genom de uppräta klorna på kronbladen; ty fröski- dor finnas äfven så släta hos några af Sinapis som hos kålarterne och skiljeväggen i spetsen lika litet hopkramad ; men kålfröna utmärka sig dock såsom särdeles klotrunda. Sådana äro de icke hos denna smal- bladiga Senapsarten, hvars bladform liknar mycket den på Site- vis Allions. AR N Grav. af Aucknaa 502. POA sSsEROTINA. Enn GULSPETSAD GRÖE. [4 Blomvippan jemn och utbredd. Småaxen egg- formiga, spetsade och 3-5 blommiga. Stråets bäljor och bladen inunder sträfva. Roten är krypande. Ehrhart Gram. Koel. Gram. p. 175. Schrad. Fl. Germ. 1. 200. == Liljebl. Sv. F1. s. 45. (Poa prarcnsis C. palustris). Kl. 3. TREMÄNN. Två gvinn, — IZib. Werthem. p. 153. (Poa polymorpha) Hail. fil: in Schleich. Cat, (Poa elegans). Koel. Gram. p. 155. Roch. Fl, Germ, 2, I. p. 117. (Poa palustris). £eers. Herb. 'n. 68. (P: pratensis). - FER vexter, äfven inhemska och derjemte allmänna; kunna länge förblifva mindre behörigt anmärkte, vittnar denna art af Gröe-slägtet, hvilken synes föga sällsammare än andra dess slägtingar inom Riket. Den förekommer så väl på odlade ställen, i trädgårdar, mer och mindre sid- ländta ängar, vid sjöstränder, m, m. Dess rot är perenne- rande och stundom temligen vidt krypande, i synnerhet på fuktiga ställen. Flera strån vexa tillsammans raka, något hopkramade, ibland alnshöga, nederst snedt uppstigande och gifva från de lägre lederna många nya skott eller gre- nar, i följe hvaraf gräsets blomningstid varar längre än andra arters, Bladen äro jemnbreda, platta, i kanten och på ryggnerven sträfva. Baljorna äro merendels också sträfva, samt balgfjället (ligula) kort och tverskurit. Blomvippan står helt upprätt, jemn och utbredd med nästan horison- tela grenar; men drar sig tillsammans efter befrödningen:; Allmänna fästet (Rachis) är nedtill trindt och slätt, upptill kantigt och sträft, äfvensom de slakt spridda grenarna. Småaxen äro eggformigt lansettlika, hoptryckta, stundom 5:blommiga, men visa ofta blott 3 blomster, i synnerhet senare på året, och dessa äro gröna med något rödbrunt, men alltid i toppen gulglänsande. De synes ock liksom här och der ludna af de fina hår, som nedtill betäcka blom- skalen emellan blomstren. I anseende till jordmånens olikhet förändras gräsets utseende. Det får ibland helt och bållet en blågrön färg, undantagandes småaxens spetsar, som äro alltit gulaktiga; blir än högre, än lägre, slätare och sträfvare på strået, och småaxen flera eller färre blommiga. 802. POA SEROTINA. Ehuru mycken likhet det äger med Ångseröen (P. pra- tensis) och Betesgröen (P. trivialis), skiljes det likväl lätt från båda, genom sin betydliga, greniga blomvippa, hvassa småax, gulspetsade blomster; deras yttre skal 3:nerviga , och det större inre 5:nervigt 5). Som gräset tyckes också rota sig starkt och grenar sig mera nedvid roten än på Ängs- gröen, hvarigenom det blir mycket bladrikt, särdeles på våta ställen, må det med skäl anses som en välkommen åbo på ängsfältet och betesplatsen, och förtjenar väl att genom odling förmeras till allmännare begagnande. Tab. Blomvippan med grässtrået bakom, i nat. stor- lek. — a. ett litet blomax särskilt. — b. ett dylikt med utspärrande blomster. — c. blomfoder-skalen med fästet för kronskalen. — d. begge kronskalen öppnade, med ståndare och pistiller, förstorade. 4) Utrikes har denne af Botanisterne blifvit merendels för P. palustris L, ansedd, men detta species försvinner nästan till namnet, sedan, enligt Dr Ssniths intyg, det i Linneiska Herb. varande, är densamma som Leersia Oryzoides, som äfven hör till Sv. Flora. RT RC q -q Vv | ML SRV, K j MARKED FN SN ENSE t CC) Y iv =S | j FEK SE NEN , SAN Cr vå ” Cr > 6 NR 3 k i FAR Re 0 AN ; NM OR (1 RR He NMRSBP LAS AI I Aa & fan : d j 3 | NN Hyr 3 d 1 j vr. 00 d ; HEN 8 fr NET AA IER å : 2 : RE AR - 4 "' El öl + , Kr ' ' "” ' Å - i I F Ma | MN ÄR va Hu hö, I SN vå ” KE TAR KN in y AN Ä 4 18. vi red rn (CEO 0 BRN PEN ARON en. vald fasa VAA ? EN HS RON Å 4 je ÖR BA NER ÄN RA so är LR D W - , É rd. NN f Ny Sr INGA KSV EN Så Ven AR j å - b 503. GYROPHORA cCYLINDRICA, ÅcH (Lichen cylindricus. Linn.) HårBRÄDPDAD NAFVEL-LAE, Sköldbladig, naflad, bar, gråaktig, i kanten fii- kig och med hår besatt; inunder slät, blek, med glesa, greniga kfbriller. Lafhusen äro upphöjda, ofvanpå platta och ringvis fållade. Achar. Lichenogr. Univ. p, 225. — Synops. Lich. p. 65. — Cl. 24. CrrYPTosAMIA Lichenes. — Linn. Fl. Sv. p. 415. Amen. Acad. 2 p, 264. — Liljebl. Sv. Fl.s. 435. Kl. 16. LÖnNNGIFTE Ålger. (Lichen probo- scideus) — Dill. h. m. 149. t. 29. f. 116. — 'Hedw. pl. Crypt. a. T. 1. f. As — Jacg. misc. 2. t. 9. f 2. a-f — Engl. bot t. 522. (L. proboscideus) — Lightf. Fl. Seot. p. 360. (L, crinitus.) — Fl. Dan. t. 471. f. 1. 2, (L. corneus) Dj Lichenslägte som bär namn af Nafvel-laf, är ett af de utmärktaste i den naturliga familjen. Sjelfva Lafbladets form ger genast något eget tillkänna, såsom mer och min- c:e kretsrundt och flikigt, fästadt inunder endast vid me- delpunkten; men ännu egnare är skapnaden af Lafhusen, hvilkas skifvor äro liksom af concentriska ringar danade. Nafvel-lafvarne äro i synnerhet åboer på Qvartshaltiga klippor i Nordeny och flere af åem i de högre Bergstrak- terne, ända upp i molnregionen, Ett dylikt boställe be- stämde äfven naturen för den Hårbråäddade, helst manr sällan träffar honom utom på fjällen, eller måhända i de- ras grannskap. Att hen icke ändå är ensamt Skandinavi- ens, kunna de anförde citaterne bevisa. 5 På större, enstaka stenar, här och der spridde i fjäll- rymderna, vexer denna laf, ofta icke större än en styfvers- slant; men vinner stundom mer än dubbel storlekx. Ännu ung behåller den sin kretslika form, blir likväl under till- vexten ojemnare, flikig och äfven fållad. Fuktad äger han en mörk grå färg, som stöter i blågrå när lafven torkar. För öfrigt är ytan jemn, inunder åter är den väl slät och blekare, men rundtomkring central-fästet besatt med fina greniga fibriller. Hela kanten, och äfven tikarne (om sådana finnas) äro rundtom försedda med täta, greniga, krökta, svarta hår, stundom tofsvis vidfästade, och denna beklädning ger lafven ett lika ovanligt, som nätt utseende. Frörednings plättarne äro talrikt strödde på lafbladets öfre 503. GYROPHORA CYLINDRICA. yta, från storleken af Portlake-fröet till Senaps- kornets, svarta och af den skapnad, som i specifika karakteren be- stämmes. . Utom mindre regelbundenhet i formen, storflikighet och större antal och längd af håren kring lafvens kant, förekommer någon gång, fast sällan, en afart med skarpa och tandlika inskärningar 1 brädden, då håren till större delen saknas. Fig. e. härjemte uttyder bäst förhållandet. Så val i fjällen, som på lägre ned i landet belägna berg, träffas på sina trakter en annan Nafvel-lafart, när- mast slägt med denna, vi mena Gyrophora proboscidea, som vi likväl anse fullkomligt åtskild, som art, ehuru en berömd Lichenolog i Berlinska Magasinet (fär die neuesten Entdeck,. in der gesamt. Naturkunde 4. t. s. 59.) sökt be- visa motsatsen. Att en del Lafvar äro till deras natur myc- ket mångformige, nekas väl icke; men då den sistnämde, efter vår erfarenhet, förekommer till oräknelig mängd på mer än ett ställe, aflägse från fjällen, utan minsta spår af den andra, och alltid med de kännetecken som i Synopsis Lichenum äro sorgfälligt angifra, så torde det nog gälla som bevis till dess specifika skiljaktuighet. För öfrigt upp- täckes icke den hårbräddade utom i fjälltrakter, der också både den omförmälte slägtingen, som nyss sades, och flere andra äga hemvist. Det är icke otroligt. att den beskrifne arten vore lika användbar, som G. proboscidea skall vara på Island under namn af Geitnaskof, om hvars hushålls-nytta skall vid an- nat tillfälle ordas. Tab. a. den hårbräddade Nafvel-lafven, enkel, sedd på främre sidan. — b. bakpå, i nat. storlek. — c. ett större och sammansatt specimen. — d. en flik, förstorad. — e. af- arten. — f, ett litet segment med Lafhusen, förstorade. ja od i MÅ SA TN örag SR SÅ | c OR 7 v Vr jä ; j ur | d [3 j å 4 ; | ; | i å ö Kär pv | V åh NN: ph LÅ j få [0 Na | ae SR til på N tt Gc J y | + N i V å i ; Mir ' ; ' KR mr ; I 1 I j Å » R 3 ”V " i 4 5 | ; bl 4 j bh I - | € En j h Nå p 4 | H PR RE RR RSA bd Sr sa RR kr -e- i q 4 Da i MA ” 4 RSS NI oÅ : TON SR ) SA NAN 4 MN & å : t VENT (RAR BID RET LA AG | ] fah (ca | AE (SE SR k 6 | | Tr Se KN 4 2 Gfrar of Buckmar Pär sf Talastriuck 504: CLAVARIA PISTILLARIS; VANLIG KLUBB-SVAMP, Enskilt vexande, klubblik, slät, rundad i spet- sen, hvitgul eller gulbrun. Persoon syn. p. 597. — Linn. Fl. Sv. p. 256. Cl 22. CnYPTOSGA MIA Fungi, — Liljebl. Sv. Fl. s, 456. Kl, 16. LÖNNGIFTE Svampar. Bull: Cbamp. t. 244. CLAVARIA HERCULEANA. Stor ell. HERKULES KLUBB-SVAMP. Enskilt vexande, klubblik, stor, rynkig, brunak- tig, 1 spetsen tver och stundom urgröpt. Persoon syn. p. 579. (C. pistillaris b.) Comm. p. 63. — Holmskeld Goryph. icon, — Lightf. Fl. Scot. 2. p. 1056. CLAVARIÅA LUTEOLA. BLrLEezxGuL KLUBB-SvAMP. Vexer i flock, klubblik men mer aflång, 'slät, blekgul. Persoon syn. p. 598, — Comm. p. 67. — IVulf. in Jacq. Misc, 2. p» 683. t. 12, (Cl. cespitosa.). CLAVARIA HELVEOLA. BRUNSPETSAD KLUBB-SvaAMP. Vexer i flock. Klubborna äro cylindriska, upp- räta, mot ändan något spetsade, gula, öfverst kanelbruna. Persoon syn. p. 598. — Comm, p. 69, — IWilld. prodr. n. 1180, (Cl. simplicissima.) SS: sammansatte formerne finnas Hos de så kallade fullkom- ligare vexterne, så förenklade åro de merendels hos svam- parne. De här föreställde äro exempel derpå. Klubbsvam- parne höra till den andra klassen af Svampar i allmänhet betraktade, såsom varande köttige och hysande deras frö- stoft t öppna gömimen (Hymenia aperta). Dessa gömmen äro dessutom hbianaktiga och skilja sig icke från Svampens vä” CC LAVARTA. PISTILLAR ES. I gende, samt utdunsta fröstolftet som ett rökdam. Samma fenomén inträftar också här i den afdelningen af Svampar- ne, som egentligen benämnas Klubbformige (Claveformes), utmärkte genom deras enkla, på längden utdragna form, och hvarå både den öfre och undre delen (hatt och fot) i ett sammanlöpa. Clavarierne äro likväl så vida skiljaktige sinsemellan, att hos en del äro klubborna alldeles enfor- miga och odelta; hos en del deremot greniga, och utgöra, såsom begge talrika, hvar sin egen flock. De här afteck- nade visa genast hvilken de tillhöra. Den första arten är en af de allmännare om hösten på glest gräsvuxna ställen, i synnerhet der jordmån är kalk- aktig. Den blir 1-2 tum lång. I början är klubban mer eylindrisk och hvitgul; men blir småningom tjockare och gulbrun. I spetsen är den rundad. Eljest är den utanpå helt slät. Inuti är substansen skör som talg och hvit, och stundom delar sig svampen på längden i trådar. Denna vexer vanligen ensam, och icke flere från samma rotfäste, liksom den följande, eller Stor Klubbsvamp, som blifvit ansedd såsom afart af den nyssnämde, men förtjenar väl att hållas för egen art, icke mindre för sin betydliga storlek, som uppnår 3 4 tum i längd och klubban nära i tum i diameter. I ändan är denna tver och trubbig och ofta intryckt. På ytan får den longi- tudinela rynkor ell. fåror, och en efter hand från ljus- till mörkbrun öfvergående färg. Den träffas i täta barr-skogar på jorden inpå sena hösten. Dess väsende är något läder- likt och betäckes utanpå af ett blåaktigt fröstoft. Namnet härleder sig liknelsevis från det i Mytologien bekanta Her- kules vapen. ; j Den tredje, som väljer samma vextort, förekommer alltid i flock, tumslång eller något deröfver, ej olik den första, men mer aflång och utsvälld samt af blekgul färg. Den fjerde, äfven så hoptals vexande, 13 tum lång och par linier tjock, äger en cylinderlik: skapnad och något spetsad i ändan, alldeles rak och slät, gulfärgad, men blir i toppen omsider brun eller mörknar, hvarigenom den lätt igenkännes. Så väl denne, som den föregående äro båda inuti helt täta, hvaremot de förre, särdeles klubborna, blif- va pipiga eller ihåliga. Efher familjens natur utdunsta Kn från klubbans yta derss,; för det obeväpnade ögot omark- liga, fina fröstoft som en rök. Man känner icke någon nytta af dessa Svamp-arter» hvilka infinna sig på Floras skådeplats, inemot den tiden» då hon bereder sitt vinterläger. Tab. Fig. 1. Clavaria pistillaris. — Fig. 2. CI. Hercu- jeana. — Fig. 3. CL. luteola. — Fig. 4. CI. helveola. adksettrstera RE SYSTEMATISKT REGISTER öfver de i Sjunde Bandet af detta Verk förekommande” Vexter. Cl. 35 TRIANDRIA Cl. 10, DECANDRIA N:o 1. Pag. N:o 1. Pag. Eriophorum angusti- |Pyrola chlorantha, 450. folium. 490.!'Andromeda polifolia 445. — gracile. 490. Arbutus alpina. 487. Aira canescens. 450.| Rhododendron lappo- Holcus alpinus. 458.| nicum. 481. Poa serotina. 502. Dianthus superbus. 4536. Bromus mollis. 456. - deltoides. 477: -— asper. 461.|Saxifraga = tridacty- -— sterilis. 467.] lites. 476. -— erectus. 475-|Agrostemma Githago.488. Sedum Telephium. 447. Cl. 5. PENTA NDRIA — -Rhodiola. 466. Primula farinosa. 442. Androsace septentrio- nalis. 484: 4 Lobelia Dortmanna. 452.| Rosa senticosa. Glaux maritima. RAS Roar eglanteria. Cl. 12. ICO SAND RIAA. 475 Salsola kali. 471. Cl. 15. POLYANDRIA. Cl. 6. HE 3 É SST Papaver dubium: 457. Ornithogalum mini- Helianihemum celan- mum. 494.| dicum. 499 — spathaceum. 494. : Nartheci ifra- arthecium = ossifra a ONE BUR ARTA gum. Convallaria bifolia. Juncus effusus. 7/9: Galeopsis cannabina. 446 3" Scutellaria galericu- -— laucus. 479. se - = Hliformis. Had lata: 2 — — arcticus. 479: — — stygius. 407. Cl). 13. TETRADYNAMIA. — biglumis, 497-| — — triglumis, 497.|Lunaria annua. 478 Luzula vernalis. 444.|Crambe maritima.: 495 Tofieldia borealis. 482. Sinapis tenuifolia. 501. calyculata. 482. Alisma Plantago. 440. Cl. 17. DIA DELPHEIA Cl: 8. OC TANDRIA;, 3 kt k 3 Genista tinctoria. 451 Erica Tetralix. 459.|Lotus maritimus. 448. Adoxa mö febrärotlikn, 4354 Prifalnun medium. 460 : 463. Chenopodium urbic. 459.| Rubus cham2xmorus3. 469. 454: Clinopodium vulgare 441. Cl. 19. SYNGENESIA N:o 1, Pag. Hieracium pilosella. 458. Carlina vulgaris. 474. Aster Tripoliäst: 470. Chrysanthemum sege- tum. 4968: Cl. 20. CYNANDRIA, Orchis nigra. 500. Epipactis cordata. = 472. — palustris. 449. - pallens. 4635. Cl. är. MON oEC1As Sparganium ramosum 464 Carpinus Betulus. — 433. Cl: 22, DIoEC1As Salix polaris. 494 Mercurialis perennis. 455. Cl. 24. CURYPTOGÅAMIA, Eqvisetum arvense, 474. isplenium viride. 462. Gyrophora cylindrica.503. Stucta pulmonaria. 468. Ramalina fraxinea. 485. -— fastigiata. 485. Cenomyce pyxidata. "498. pocillum. 498- Diatoma Swartzii. — 491. — tenuis. 491. — Fasciculata. 491. Boletus pinicola. 480: Hydnum infundibu- lum. z 492. Clavaria pistillaris. 504. Herculeana, 504. — - luteola. 504. -— - helveola. 504. Peziza opotica. 485. — umbrina. 486: -— alutacea:. 486. i a RK ER (SA AR NN dfver Sjunde Bandet af Svensk Botanik. : AA Blå mjölk 300. | BLÅ vIrvA 442. Ånoz MOSCHATELLINA 420. Bockbart 450. ÅFVENBOK 439. BoLETUS PINICOLA 480. AGROSTEMMA G1ITHAGO 453. — = igniarius 480. Aijenparta 474. — sangvineus 430. AIRA CANESCENS 450. | BorsT-TÄTEL 450, ÅLISMA PLANTAGO AQVATICA 449. |Boskapsfoder 4753. ALLMÄN BERGMYNTA 445, | Brassica murslis 591. ALLMÄN KARLIN 454. Bromus agrestis 473. Alun Catin 471. BROMUS ASPER 4641. ANDROMEDA POLIFOLIA 445. ERECTUS 473. ANDROSACE SEPTENTRIONALIS 493 boj hirsutus 461. — iner- Anthericum FRIES KR 492.| mis 467. — grandiflorus — Ossifragum 459 | 467. — montanus, nemo- Antiscorbutisk kraft 208. ralis , nemorosus 401. — ] Aphrodisiacum 500. perennis 473. | Apteks Vallmo 457. | Ba&OMUS MOLLIS 456. ÅRBUTUS ALPINA 457. AT STIEGILIS AO = ASKLAF 495. BRUN ORKIS 5300. ÅSPLENIUM VIRIDE 462. jBråck 458. 466. ASTER TRIPOLIUM 470. | Brännsår 447- Auricule muris Herba 458. 'Bränsle 433. Azalea lapponica 492. iBrödämne 459. — — pontlica 481. Bröstinflammation 454. Bröstmedicin 466. SE 459. B. |B: ickebläcke 447. I! BAG ARLAF 495. DPacK-stEnzräcka 476. Bär — ätliga 487. Back-Tistel 434. | Bexomyces neglectus 499. | | | — pocillum 493. (ör Barille 471. a Benbräcksgräs 489- jsalamarie 464: Benen blifva sköra 489. an iamintha inontana 441: BERrRGLosTA 467. [Campanacex 452. BerRG TRIKOMAN 462. I Carbenas Sode 47t. Betesfoder 502. ” CARLINA VULGARIS 434. SRA BETULUS 433, Catyophyllece 436. SE OMYCE, POCILLUM 499. Bicornes 445. 487. Bi söka blommor 447. Bitter fågelört 454. Bjöndbär 45$7. | — PYXIDATA 495. Biodspottning 469. 469. — lophyra. — simplex. — Blomster att odla 436. 439 | staphylea. — syntheta. 499. 442. 449: 478. Cephaloidei 498- Blomvass 440. Chamemori fructus 469. Blå färg 455. — Till saffian Charme 433. 437. CHENOPOINUM UBBICUM 459. REGISTER; 3 CHRYSANTHEMUM SEGCETUM. 496. F. Cistus alpestris. — lunulatus. — oelandicus. —-- sqvamatus Faba crassee — Fabariao 0 herba 447. Claveformes 504. FINBLADIG VÅRLÖK 494. CLAVARIA HELVEOLA 504: Fin DIATOMA 49L. — - HERCULEANA 504: Fjeldmo 493. — -— LUTEOLA 504. Fjällbär 467. — — PISTILLARIS 504. FJÄLL-MJÖLON-BUSKE 487. — Cespitosa. — simpli-|Fsärnrn-Fåc 479. cissima 504. FJäLn-TÄrEL 438. -CLINOPODIUM VULGARE 441. ' FLERÅRIG BInGELÖRT 455. Coccus som färgar rödt 459, Foder för Renen 4925. 466. Coenothalami 498. |Fodervex ct 456. | Conferva flocculosa. .— obli-|Fuglelög 494. qvata. — striata. — tenie- Fulslag 447. formis 491. i Fyrväldige örtslägter 501. CONVALLARIA BIFOLIA 454. | Färg att måla på pepper 300: CRAMBB MARITIMA 495. FÄRGGINST 451. ; Färghalt — mycken 409- Föda för Ankor 452. — för D. Bi 439. 458. — för Boskap Desmans. knopp 433: Desmanslik lukt 435. DESMANS- ÖRT 495. DIANTHUS DELTOIDES 477. Får 449. 459. 4983. — för Getter 439. 444. 445. 459: ; 483. — för Hästar 442. 443. | 440. 451. 445. 495: — för 444: 458 458. — för Hem: — glaucus 477: djuren 470. 477. — för Svin -— SUPERBUS 436. 445: 474. 4972 — för Men- Diarréer 458. niskor 474. — för rrLA. DIaTOMA FASCICULATA 49I,. - dare 466. — för småfåglar — : SWARTzZU 491. 434. — — TEÉNUIS: 491L. Födämne 455. Dvergpil 493. Förment farlig vext 480. Få G. 4 Få - (ärnsnskn CANNAPINA 446. E laka sår — salfva för 46G. — - cannabina” — tetra- EPIPACTIS CORDATA 472. hit — versicolor 446. EB PALLENS 465. Galläple substitut för 445. ss PALUSTRIS 449. . Garfmedel 445. 466. 441. Eqviseti minoris herba 454. Geitnaskof 503. EQVISETUM ARVENSE 474. Gelé af bärsaft 469. =— hyemale 474. GENISTA TINCTORIA 45I: Erica cinerea 4539. Getnos 4537. Erica TETRALIX 439. Gift antidot 454. Ericemw Juss. 445. Giftig vext 455. ERIOPHORUM ANGUSTIFOLIUM 490 Gikt 484. — medel derför 481. -— GRACILE 499. IGLAUX MARITINA 443. — polystachyon 490. | GOTTLÄNDSK KÄRBLILJA 482. Etterört 496. | GRENIG IGELKNOPPÖRT 464. 4 GRÖSELOMMIG PYROL 453. Grönfoder för kreatur 460. Grön färg 451. Grönkål 459. 495. GRÖN TrRIKOMAN 462. Gula Törnrosen 463. Gula örter 496. Gul färg på ylle 433. Gul färg 451. 466. Gullgul färg på ylle 441: Gulsot 468. GuLspetsar GRöE 502. REcis TER; Hysteri 466: Hålabäcker 496. Hårbräddad Nafvellaf 503. HÅRNACKEL 458. I. Tolegräs 429. Ikornbär 454: Iltogh 444. Iltåg 444. ;Impatiens 452. Gummi arabicum surrogat 435 Inhägnad 433. Gummi-ämne 485. Gyllenåder, blinda 447. taggar 447. GYROPHORA CYLINDRICA 503. proboscidea 503. Gökbet 474. 1 Hlirssträno-Lotus 443. Hag-gräs 499. HaAMPARTAD ÅKFRNÄSLING 446. Havrnes VÄRLÖK 494. Hebelia ellemannica — collina 492. HELIANTHEMUM OELANDICUM 499. oelandicum Dec. 499. Heritiera Anthericoides 452. Hestebär 487. HIieRACIUM PILOSELLA 453. Hinsko ört 453. HJEBTBLADIG CONVALL 454. ZYMBEL 472. Hjertbär 454. Hjorter 469. — Hjortron 469. Hjulnaf 433. HoLGus ALPINUS 4380. australis 433. Holoracee 471. HoPKNIPPAD DIATCMA 491. Hosta 4639. Hufvudvärk 466. Huile d'cillet 457. Huslök 447. ; Hvitbok 433. Hvitbufvud 499. HvitrRIK 49. HYDNUM INFUNDIBULUM 492. repandum 492. Jalbär 469. Jasione 452. Judas öron 483. Juncoide&e 4490. JuUNCUS ARCTICUS 479. BIGLUMIS 497. CONGLOMERATUS 479. EFFUSUS 479. FILIFORNIS 479. GLAUCUS 479: STYGIUS 497. TRIGLUMIS 497- Juncus inflexus Leers 479. — pilosus vernalis 444. Junexen kaali 447. K. Kanel rosor 475. Karanes-muörja 4387- Karmosin-röd färg 455. Ketun-hande 474. Kikhosta, medel för 499. Klint 4938. Klitt, Klitte 483. Klocklika blommor 452. Klock-Ljung 439. Klubbformige 594. KLUBBLAF 495. Klubbor, virke till 433. KLUBBSVAMP, BLEKGUL 504. BRUNSPETSAD 504. — STOR ELLER HERCULES 504. VANLIG 504. Klubbsvampar 504. KräTt 488. Klättblandad säd — mjöl 488. Klättfrös skadlighet 438. Klöftnaal 495. EERERR REGISTER; & Kwarp-TåG 479. Kopatter 439. Korpebär 487. Kortskidade vexter 495. Kröklegräs 489. KALLIK BERGKNAPP 447. Käringkål 447. Kärleksört 447. Kärr-Ljung 4539. Långskidade vexter 495: Lärkeblomster 442. Löfbete 433. M. Masull 4990. Majanthemum Convallaria 454 Maj blomster — Moajer 442. , KÄRR ZYMBEL 449. Marisa "blommor 442. Kärr zymbel 465. Marmelad 469. Köksvext 495. Mattor 479. FE » för menniskor 495: BE Maxa-moho 447. ; Mehilais-kanerva 441. KLampolja 446. Lampvekar 479. Mel blomster 442. Melissa calamintha 44r1s LAPPSK KÄRRLILJA 4982: MERCURIALIS PERENNIS 4454 LAPPSKA SNÖROSEN 481. Mingelgräs 499- Lappsk Tåg 497. Mjöik, får löksmak 495; Latock 469. — blir blå 500. Leersia Oryzoidec 502; Mjölksaft 452. Lefvande häck 463. Moll-familjen 471s ELehmen kjeli 440. Molter 469. Leucorré 466. 468. Murama 469. Lichen calicaris 485. — cylin-| Musöron 458. dricus, crinitus, corneus, pro- |Myrdun 490. boscideus 503. — fraxineus!Myrebrod 489: 495. — pulmonarius 468. |Myrkulla 4990. Liden fuglemelk 493. Mäånört 478. Liktornar, medel för 447. Linpebäår. — Lyng 457. N. Ljunglike vexter 445. Lobaria fraxinea, populina 485: NV ARTÄECIUM OSSIFRAGUM 4893 LoBELIA DoRTMANNA 452, | — calyculatum 482 — longiflora, Tupa 452.| Natblomster 452. Lomentacew Linn. 454. Neglantyr-rosen 463. LoTUS MARITIMUS 445. Neglik familjen 488. — siliqvosus 445. Negiik-lukt 500. — tetragonolobus 448. I|Nerfsystem, retligt 435: Luddlosta 446. Njursten 474. Lukt Tåtel 438. Lukt Törne 463. > O. LUNARIA ANNUA 478. — rediviva 478. Odling af Strandkäl 495: Langkrämpor 463. ICeris 457- 499. 496. — atö LUNGLAF 4659. förekomma 496. År Lungsot 469. — af sår 484. |Olja, att pressa 446. — liK LUzuULA VERNALIS 444. Rosenolja 466. — — pilosa 444. Ophrys cordata 472; Lysande blommor 496. Oravan marja 454. Lysimachia Juss. 493. ORGCHIS NIGRA 5003 6 REGISTER. ÖRNITROGALUM MINIMUM 494. Reformar 458. — minimum, Sternbergii, |Rhodia radix 466. villosum 494. — = SPATHACEUM 494. P. Papaveracese 457. PaPAVER DUBIUM 457: — ” rhiceas ; — somnife: rum 457. Papilionacese 451. Parmelia fastigiata — fraxi- nea 485. Pediculares Juss. 484. Pestmedel 434. PezIzA ALUTACEA 4806. Rhodiola rosea 466. Rhododendra Juss. 481: Rhododendrum chrysanthum — maximum — ferrugineum — ponticum 431. RHODODENDRUM LAPPONICUM 4SI Ridsadlar 479. Ripebär 487. Rommegräs 489. RosA EGLANTERIA 463. — eglanteria — lutea — rubiginosa 463. — -SENTICOSA 475. ROSENROTSÖRT 466. Rotknölar 474. — auricula — cacabusiRubus chamseemorus 469. — cochleata — leporina 436 | Råg-Vallmo 457. — oNoTICA 486. — - UMBRINA 306. Räfrumpa 474. Rödklint 488. Phellandrium aqvaticum 440.|Rödsot 466. 468. Piggsvampar 492. Pilört 4490. : POA SEBROTINA 502. — elegans — palustris — polymorpha — pratensis — trivialis 502. Porar-PiL 493. POLYGALA AMARA 4594. Polygal&e amare radix 484. Pomeransgul fårg 4353. PRAKT-NEGLIKA 430. Prenngräs 451. Prestkrage-blomma 496. PRIMULA FARINGSA 442. Puggråcka 474. Pulmonaria arborea 468. PYROLA CHLORANTHA 453. — media 453. ' (0: Qvarnkuggar 433. Qvecktrespe 467. Re Dax Losta 473. RAMALINA FASTIGIATA 405. — = FRAXINEA 495, lavnbär 487. Rörlike Vexter 464. S. Sal Genista 451: Salicariernes familj 443. SALIX POLARIS 493. Sallad på bord 443. SALSOLA KALI 471. — = rosacea — sativa — soda — Tragus 471. Sammandragande egenskap 466. Sand-bindande 450. Satyrium nigrum 500. Saxifrage Juss. 435. Saxifraga adscendens — pe- trea 476. + 2 SAXIFRAGA TRIDACTYLITES' 476- Scheuchzeria asphodeloides 492. Schättgelb 451. Scutellaria galericulata 437. SEpbuM RHopioraA 466. — - TELEPHIUM 447. .|Senega 484. Serapias grandiflora — cordi- era — lingua — longifolia — helleborine — palustris — oxyglottis 449. REGISTER: 7 Sian lenvan-ethi 447. RT, Sibiriska snörosen 481. $ Simmtröjor 479. Ticcio sartört 47E. Sinapis allioni 501. TALLTICKA 4890. — TENUIFOLIA 501. Techniskt bruk af lafvar 485. Sisymbrium tenuifolium 501. ! Tertianaria herba 437. Skadlig vext för boskap 455. TOFIELDIA BOREALIS 482. SKOGSKLÖFVER 461. — CALYCULATA: 492: SKOGSLOSTA 461. Tondunparta: 447. Skiufvar 453. TRATTLAF 498. Skummelöfs-ört 496. TrATT-TAGGSVAMP 492. Skörbjuggsmedel 466. 469. iTredjedagsfrossa 437. Slätt 488 TREKANTIG ÄNGSULL 490. SMALBLADIG SENAP 5O0I. Tricocce 455. — ÅNGSULL 490. Trifolium flexuosum 460. Smörnypon 475. — MEDIUM 460. Snotter 469. — pratense A. B. Lil Sodaberedning 471. | Jjebl. 460. Soude en pierre ou Salicote|Tråntåg 479. 471. Trädgårdsvallmo 457. Sparganium erectum b. 464. !Träggjan 464. — RAMOSUM 464. TRÄSK-ANDROMEDA 445. — simplex 464. Tundertickor 430. Sparrisärter 445. Typhe Juss. 464. Stenbräckefamiljen 435. Tåc, Dr- 497. Sticklegräs 489. — FJÄuLL- 497. STICKROSEN 475. — TRIELOMNIG- 497: STICTA PULMONACEA 469. Stolsäten 479. STORBLOMMIG ZYMBEL 465. UU; STOR, BRUN SKÅLSVAMP 486. fe Skare Ad Unifolii herba 454. Strandkaal 495. Urindrifvande medel 474. STRANDKÅL 495. : STRANDLING 4/43. Vv. STRAND-TåG 479. : Stranguri 447. WVallmolika vexter 457. Sturgräs 459. Valsan 489. STÄKERSVALTING 440. Vaniljesmak på smör 500. Stäkra 440. VANLIG HJELMÖRT 437. Stärkelse ämne 474. 485. Vattendrifvande 484. Svalblomster 442. VATTEN LOBELIA 452. Svamp, äilig 492. Vattensot 484. Svart färg 445. VerxE TåG 479. Svart-klint 438. Verticillate pl. 441: SWARTZ'S DIATOMA 490. lvibrio-slägte 491. Svinmolla 459. Villuruoho 447. Syltbär 469. Violet färg på brännvin 500. Särläkande 454. — på ylle och silke 455. Säflike vexter 440. 489. Virke 433. : SÄMSKFÄRGAD SKÅLSVAMP 486. |Välluktande ämne 466. e 3 REGISTER. VA | Ä. Lägzag-väpling 460: Angeltorn 463. ANGNEGLIKOR 477: Å. 60 ÅKERFRÄKEN 474. Osonsjuka 486. . ÅKER-KRAGFBLOMMA 496. OLANDS SOLHVIFVA 499s Akernässling 446. ÖRONLIK SKÅLSVAMP 4815. Akerskäfte 474. Ört, skadlig för får 444. SLUT PÅ SJUNDE DBANDET, ar | =, Fe AA SEG -— fia SS New York Botanical Garden Libra WTA 280 2609