Öm dan RR ARI rö 4/0 rr ba NS br RES ON MS Ne i + I dana OD Va erg a vm RR "w + IM Md 44 fader SA 4 köpen 4 + 14 ÄRA å ST ET EK IS FIT RENT SA MA Vv 4 RA SR RCS OR Eg He KPA MA RA BAG bg Va ' AMD u d J FR RT AE TAR TREE PLV ET FO TNE Ar Er IEEE TEATER TE AA USE g 4 7 T 4 4 LE ]rre UK Vd JE EEE FÖRRE FEBER TE Sa ET CJ JACK + / br 4 | LIC H vd era ok 08 ÄR Ny 4 ON LME CK ÖR « KID. M UT AG Vr ö bid Vd 4 LV) CRGEEE BETE FEET 4 ond t LJ KE 4 LUK Märk AV Må 4 (ICT KE TALANG JAG Et TEr, EJRT AC ENN OC RO IE BI SE JR RAG PA NM V. i OKT BO TRES VE NNE 0 a TE NTE rf fare dl GR RR RE i Hr ne Nar lg krig 4 dre j We URNA 4$ 45 sg avlagt br FORA P EVE 4 MM at Sä DIC HE KARE NET BEN ENE i stt OM VN UUAA R + RS rt bå Kika (Ce 4 kedja NAS oa ak RIV UN MM UTN HM JA He [ 24 8 edt 1 UR EE Na 4 d WW LJ id iw (VAS Ä bä . u KRCKOATEE NE i b w | ör > (öv - j 4 A OR DA AN a q 4 AJA CNE SE je 4 NY eg Vr vr UR ÅA Å Ne 46 Ag NG MS KEN I AJ 3 06r Ha obe > 4 8 MÖR SLR | A died 4 4 |) a SID k a ry KAS "Len vd ÅA FÖRLKGRA SER f | Å RR d $ 6 : MÅ HN RÅ KRM CK doft d ENG : ns MAS KN är 4 RR RKS CE VEG VE ARE NBT FN a vom dee RR SRA AP KNYR I MENN 4 ) dig ) LIGAN 14 vi Od nå ”» LR PE RE RE SEE DE EN 4 aa WAR bk MN ' JJETE ROSIE EG I 0 da hd 4 tofen 4 ) ' 4 I RKA vu Sr RN UKKO RE Re 0 RC BA RA RR SAT AR CR mr CN RO FEN | AIGA i 44 kg RR 2 Hr da a 4 EE EE RR AA RE S FIRE VSIN IEI NGE är fe 43 Ad CN TARM NTA UA 464 DTM ON IRPSTAENOS KOREL BEG FONEM MSN MN Syd db kertslk bran do gt 4 (0 ASKAN a Ha NT 4 41 ” Sh REN SUK dne KANN LJAC JE LD IEEE SOA FE I Ja ve MV det te 1) AE AH FMC INRE ANN CN Po MR RR AKR 4 SJR SDR UR u å FRAN V-0 FÖRARE 0 år RR b iv Na bg 4 : 4 Al Cd Any bög EAA 2 RON EÖRJV FU TA EL CA wa D Lv $ Vg OTRS Vg A Y KERO EE Se FKA i J ERROR ER) KIL IR RA NUFURK | ör rk ä 4 ur å k | > Å / - | KSR AS AN PV 4 sår UT dra É yt gr råa GOA PÖYOR h : Fara den RN KU MEL d SE FE CE rr ER BÖRA te EYES PU KGr I q UMUT TE SA ME LPOICH act HR dh AR RE ER RR ÅT Id 14 Nb q SUNE AV 7 id RÖN ICKE ” FOU IEEE TNE SER IE EE NE Fd Co Ad Vera 4 JE SE AJ (KERO LA 4 FR KING ; USA NM j 2Å 4 RNA DET filed TA UE RÖRSAH 0 AR KRK tig ka 1 NN RN I kr RM a 4 Ra) oe ärad fr Jå UTI KAL SE 0) Br rag | Og JASSE BL SE BL 22 AR CH CIA Ene oh CR ORD (I Fa Fara ir kl AR 4 RAL FICK KREIS KE EON äl det. Tra CREVEREFORTA CREDIT BUR FE JE AU ed HR (CE sd NR TIER C K ONE RE COME VA OK sd 4 er SÖN NK 4 Vedell PÅ LR 1 fo Me DR ag L RN AN ENARE LE UMUT. SUR OLE HN "ht a 4 lid R iv - 4 i ( VIE Lr L Lf CR + ba Vet), di RR HUICKD d + d 4 Ka JADE FAR RR IR SNORRES RE OR BR ; a 4 0 UL MAR IAN RR AN Se id 7 Went kH NR t NUTEK RE IE UR Rd LR KR Tr SON RK HR RA UTE KO FRE RE CV RAGE EVR ARE JA SRA ENA HUN 1 44400 dd få 0 AIR Ser RE DER te Be KR BMG IT, 15 å sv RA stR GÖWAÅ LIPEE HURRA ER KR EL DR NN LES 4 FASER OT (KA gå å då ; / å RA der SRA AK RA LA: . KA År NER IAN LEA | CW EN $ FO d PR ; j MN SMAD ANOR Njae Vr NR YR CA LEGAL 0 ST RE Da RER Ub RSK RATTA SONCRC Å , tan TÅ Sali 4 vr RR RR i 4 RR UJ CER SC ER BL Su Lå GA NA d t RACK " CH & 1 3 TR SA CR € «of RR + + j 1 4 Cd VEN v bk 4 w (AN + N RÖCP NE) tg or ; | År bä su RU RE ANA: : NS å 3 PR leg s OM é RIK NR RC OR , vå fn ika Oo Ke ORSA NM TSV URAN ar LA ; | AG SÅ ILE Mel kel SAL KR ON 145 br blogFöe DI Ae ; ; . Or AM 44 NE , MV öde MATS RASAR ER U a HA a OR ARA RAGGE 5 ON Reg FORA REN .” en 14 Sr je' fr p + 4 i MLS DR HERE TAC sei KJERNG ; d 2 fram NOM Ib gjor KRA Ne SOVA RSA SAG INST NNE 4 I FIG br Ne B:4 LÅN sc dö CM Dp ( bra Äg RR GB RN GL He RN RA RAR . v' >Å VV Nag d va da Tkr 4 RV SORNEAEE SU ESR EEE SE 4 LI EES SV SÄL RE å V SR RN RR NN ' AR 4 IKONOESR f SERIE LAN 4 D LE N ä LAR GA dp 4 [ Uv ARR AM MORE OA, RUSES v $ r | ie RNA SÅNA da AN 4:44 a FR RE NRO FOR ar be KROOK RI SEO LÄG i ä ASL ya 4 « [ ' » nr - Wu WO ag Van ' BSS SR ER TE ES ONA ER g URKTIC ETS I NA PENG Hr na Y ML VE ROR NE SOT NOM FÖREK IORTE SE IC RER EE SE + VW hva a 0 tvn dd AA 4 LICCROREK TE win de GR RAN frå Fä RAR LE LORCA ER SURA TIK ETT KICKEN 4 KOLET 4 KA AT BE EE EE 0 STATE Md GR RA 20, i u wi satt ( Å PATA IE BR RTV VRT NORA OT NT ET ' ok CR AR Ha RR TER RE er ERROR 4 EN NTE hed sr I CH JA HJ ON BO Å 43 NR RR RR RÖV RE NRA [EC 4 Her Föra fs måg 146 080 He LTR MN SN fa US RK KRM . 4 sida 4 ERS + arte OM RR UD RR IA 4 LJ FEL SET v sor Vr HOPE 2 ] sr FRK BT TRETORN EE 0 Hl RI Blas rn dd ) ON URL JE IRI EE JKT TED EE TEE NA ar EL ROTE BOREN TN TA i [ MO UKKUREEE EJE RE TEE EVR TR TROS JE a RO PRE ST a Fd th d SKE FEK TE NE AE HER RNE KÖR FYCI ROR RU JG JE AR CE NE BE SE TRE ön 4 i €Å Mun dr KN (ICE SE KRUT RESO RE 2 RUE FRONTER ET NERE TE + RN (IE Ir TD UR NM UI LECKR SG LUM | v fre CRT 14 ” KORET ANN AN ] 0. ä É KCR ) a b aa MOR GR Ren a, er 4 arg a dk 44 i 4 U . ( NN (å dä I 04 4 ir Rd NAN 6 ANNAN NN UM KR RN & NYE AR vn Ky 28 . ON LG LANE SN sil bd rd rg hf 21 lag ARR RARE RR EA OR ME REA UFCRER SEAT VE ERE EVE REG AR Wed + [ Kv » it W ör fn få «4 Fr LA ON TEN RR RR SNRA FOR TE I vg Ko NRA RN IRA då 1 AR é 4 AA ÖN AR Af se RR rd 4 RR SR AT RR NR RE LAR 6 FITITIC EEE FOR REST TOR 0 db RA 19 de LR ONA datt fö NR RR ON KRO 4 2 Li TR EE Fra TA MTI BA DET TE AT BRATE BOAT I AN AE VRT AE RE RR KRCEE ECE MUR DORO TEE KL 19 4 da LUKE SET Ån sa dr Å tå FAN ÖR ET SI 4 1 1 NA OR RR RO 8 OA Ta dn U- ( Å ls kd Äl N- AE AE FN 14 ALE 7 JK | FA 3 = Ze SA 2l. (En é L - X FT I 2) (a NN i 7 | pe SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT UTGIFVEN AF SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN REDIGERAD AF T. VESTERGREN V E SwlthS sontan Insé;F LJ SY dona] Mue2” BAND 10 1916 STOCKHOLM NYA TRYCKERI-AKTIEBOLAGET 1916. — —RER | EE ) RE LK O Häftet 1, sid. 1—112 den 10 mars 191: 3 113-988 6115 an >) 8-4, 3. 1289-608 24 Ainov HO > 4, år 1 - CN a a ”- 9» | | a - ; z 4 0 FE Ne I , dl 3 1 Du 4 KLF Y Kr d få IN 4 Mi j - i AN INNEHÅLLSFÖRTECKNING (Inhaltsverzeichnis) AFZELIUS, Karl. Zur Embryosackentwicklung der Orchideen 183 ALMQUIST, Erik. Geranium bohemicum L. "deprehensum n. SuDSp 411 ARNELL, H. Wilh. Referat. Se JENSEN, C. EV JERA bo SA AR EL RT re LO AULIN, Fr. R. Anteckningar till Sveriges ddyckhulora fs een ALA ATGINIe Ii tvi LOT AC SS CI WECIE IS: osa sd ses node brass ra Meese nr dd seglas es SN Re Bees de FÅ 97 föBRREv. Eloörentin. Biografi. ' Af BIRGER, Selim: .sslostossss sor sssiedeno ara 280 BIRGER, Selim. Kläder af fnöske. [Kleider aus Zunder.].................. 100 mm WERGIekat.. Se HOLMBOE, JENS: öisdieöglas5clee dee eieedenisear sor vila ker non 106 == == BENA ÖRS AG SN NR KR 280 BRENNER, Widar. Uber die Variationsbewegungen der Oxalis-Blätter. 374 DAHLGREN, K. V. Ossian. Eine acaulis-Varietät von Primula offici- nalis Jena und ihre Erblichkeitsverhältnisse. . FNND30 DAHLSTEDT, Fredrik. Bidrag till kännedomen om seen i Gestrikland. [Beiträge zur Kenntnis der Vegetation von Gestrikland.] 578 Du RiEtZ, G. Einar. Lichenologiska fragment. II. Några märkligare öländska laffynd. [Lichenologische Fragmente. II. Einige be- merkenswerte Lichenenfunde auf Öland] .=........... AIR OR Ag FALCK, Kurt. Ny värdväxt för Cuscuta europ>ea JE None Nähr- pflanze der Cuscuta europ2&a L.] Se 272 FLODERUS, Matts. Ett litet bidrag till öga cd om | IUarsesennimsanres öde. [Ein kleiner Beitrag zur Frage von dem Schicksal der Samm- lungen Linnés.].. FETARE 47 HEINTZE, Aug. Om förd di Föspridefns saom reser fock amdra er. [Uber endozoische Samenverbreitung durch Drosseln Rad etek STI SVÖ gel: esi Sedd das Sd derb eb eton vul Döda ör nns visa nn) TD HOLMBOE, Jens. Kristtornen i Narse [Tlex Aquifolium in Norwegen .| Referat. Af BIRGER, .Selim. 2 ESR 106 HOLMGREN, I. Apogamie in der Galan Eyrexmornimn. INR TI SE IA AG 263 JENSEN, C. Danmarks Mosser. I. Ref. af ARNELL, H. Wo osoooossossnsc 103 JOHANSSON, K. Kan Lamium purpureum L. räknas till vårblom- morna? [Kann Lamium purpureum L. zu den Frählingsbläten ge- Zäll SYSTUOME) Modeogsbods bokad Jas SADES 5 SSE ASA NSA AE RE REAR RANA AA 269 — — En hvitblommig Lamium amplexicaule L. [Ein weissblähendes Anten Anp lex Te ae I os oda slag ssk g sd d ba sara blad nee mn bb sinn fre HAS nar a 271 KYLIN, Harald. Uber den Generationswechsel bei Laminaria digitata. 9551 LAGERHEILM, G. Färgvariationer af Anemone nemorosa L. Med tafl. 1. [Farbenvariationen der Anemone nemorosa L. Mit Taf. 1] ....... 67 — — Anemone nemorosa L. med rudimentärt svepe. [Anemone nemorosa L. mit rudimentären Huöllblättern.] ......... ESR 2 -— — Preparering af Campanula och Picea för Herbariet) FlUbet das Präparieren von Campanula und Picea färs Herbar. Resumé p. 275.] 273 IV LUNDEGÅRDH, Henrik. Die Orientierungsbewegungen der Blätter von Buche und ANROP o:s/uos2essa0onsgse bis BOREN seg SÅTT MAGNUSSON, A. H. Om de bruna Parmelia-arternas och Hypogym- niernas förekomst och fertilitet, särskildt på västkusten. [Uber das Vorkommen und die Fertilität der braunen Parmelien und der Hypogymnien, besonders an der schwedischen Westkäste.] ............ MALME, GUst. 0. Lichenes suecici exsiccati. Fasc. 19—22................ — — Lichenologiska notiser. 7—10. [Lichenologische Notizen. 7—10.] MATSSON, L. P. Reinhold. Kritiska studier öfver skandinaviska Rosa- exsiccat. [Kritische Studien uber skandinavische Rosa-Exsiccaten. I.) MELIN, Elias. Uber das Archegonium von Sphagnum squarrosum 1 205) TEE ENS RA KE RE EEE RE AR ARA SR SR RA ER RR a a NoRrD, Folke. Några växtlokaler för Blekinge och Östergötland. [Ei- nige Pflanzenfunde aus Blekinge und Östergötland.]........................ — — Androgyn Betula verrucosa Ehrh. [Eine androgyne Betula verrucosa Elhrh.]| osm ooosesrteö seas sesb el de ne sees Sr Ae AE PASCHER, A. Die Sässwasserflora Deutschlands, Österreichs und der Schweiz. Ref. af TEILING CÖESTöRSe0 EN Ce rNRe Eg FeReS aeeA aree 2 RER RA PLEIJEL, Carl. En ny värdväxt för Cuscuta europ&a L. [Eine neue Nährpflanze der Cuscuta europa Ljusa EC ROMELL, Lars. Hvarifrån kommer det bruna pulvret å öfre sidan af Polyporus applanatus och andra Ganoderma-arter? [From where originates the brown powder on the surface of Polyporus appla- natus, Pol. lucidus ete.? Summary po 34604065 ROMELL, Lars-Gunnar. Nyare undersökningar öfver safstigningspro- blemet. [Neuere Untersuchungen öäber das Problem des Safstei- gens.] "Referat. —...ccsiocdeo das soborskos bese. sea skr RARE EN AA — — Håganivån och de sydostliga växterna i Stockholms skärgård. [Das Håga-Niveau und die säödöstlichen Pflanzen der Stockholmer- SChären, | sosse drkres seb fre sen bSb eder ns ARA Te HAR SARI ATEA TAAN EE ARR FE ROSENDAHL, H. V. Angående Scolopendriums förekomst på Stora Karlsö. [Uber das Vorkommen von. Scolopendrium auf der Insel Stora: KarlSOd > oso se oas a res så a ass est Ad AEA RE IA GAN ERA Aa MANNER — — Bidrag till Sveriges ormbunksflora III. [Beiträge zur Farnflora Schwedens. TIL] =M its ds ssd ass ouA AA ENS RAR ERE SAMUELSSON, Gunnar. Ricciocarpus natans (L.) Cordai Södermanland. — — Om den ekologiska växtgeografiens enheter. [Uber die Ein- heiten der ökologischen Pflanzengeographie.] o.smssssoemessessrrsrrrrrere rea SERNANDER, Rutger. Porträtt och tillägnan af häftet 3 på 50-årsdagen. [Porträt und Widmung des 3. Heftes zu seiner 50-Jahrsfeier.] ...... SKOTTSBERG, Carl. Zur Morphologie und Systematik der Gattung Arjona (GON. ul leser br sera Ar ala file nde a a AA SE 1 AIR RAR RR RED 0 BR RNA SAN SKÅRMAN, J. A. 0. Floran i Undenäs och Tived. Ett bidrag till nordöstra Västergötlands växtgeografi. [Die Flora von Undenäs und Tived. Ein Beitrag zur Pflanzengeographie des nordöstlichen NVAstergötlamnds;] (aska söks Asea sur aura a hek ARR IEA BR RIAA 5 RY TA AA SMITH, H. En morfologisk undersökning öfver Saxifraga decipiens Ehrh. X granulata L. (S. Haussknechtii Engl. & Irmsch.) och dess 438 365 289 340 109 389 276 312 101 349 289 5320 113 föräldrar. [Eine morphologische Untersuchung uber Saxifraga de- cipiens Ehrh. X granulata L. (S. Haussknechtii Engl. & Irmsch.) und deren Eltern.]......... SR SrpaaR TSNEE Er K — Tillägg till Sbekholmstraktens Sker FINGeberas zu der Ar- Reit »Die Pflanzen der Stockholmer-Gegend».] ............. STERNER, Ewald. Floristiska anteckningar från selen ikae Horne träsk och ett par platser i Norges Nordland. [Floristische Auf- zeichnungen aus der Gegend um Torne Träsk und aus einigen - Orten im Nordland Norwegens.].. ål . STÅLFELT, M. G. Uber die Tse der nfdiratonsmetlbode von Molisch und einige Versuche mit derselben. ; E SYLVEN, Nils. Pyramidaspen. Populus tremula L. var. sved nov. ene UNilet Pyramiden: ESPE. |. 400-nsssosar hissas olio nar denn dnr aeinad Der len sn hän na SÖRLIN, A. Floristiska anteckningar från Östergötland och Upland [Floristische Aufzeichnungen aus Östergötland und Upland.] ......... — —. Monotropa hypopithys i löfskog. [Monotropa hypopithys im a TTERTGN orogss do ASEA L ee SEDAN Se SEE AT ISS SER RS ERA TAS FAN KAN ERNA TEeEILING, Einar. PASCHER, A., Die Suässwasserflora Deutschlands, Österreichs und der Schweiz. Referat. JAR ; — — Schwedische NR II. Betrallantos eine neue Gao Fer Protococcoideen.. | EAA KN KSR SL OR R — — En kaledonisk fytoplanktonformation. [Eine kaledonische Phytoplanktonformation.]........ E TENGWALL, T. Å. Uber die Bedemnas des Klkes för die Vems einiger schwedischen HochgebirgspflanZeD. osooossmmssosessssrererrssseresne ena — —, Carex Hepburnii Boot, en för Skandinavien ny art. [Carex Hepburnii Boot, eine fär Skandinavien neue ATrt.| musssmsmmmnnnnnsnsna TURESSON, Göte. The presence and significance of moulds in the alimentary canal of man and higher animals. ssmosssssssssesrssssssere a TÄCKHOLM, Gunnar. Zur Antipodenentwicklung der Kompositen- sattungen Cosmidium und COSMOS: murerkersrsssdeerdisestases ens esndre ser ese sn den WOLLERT, Arvid. Några för Salatrakten nya kärlväxter. [Einige fär diet Sala Gegend neue GefässpflanZen.] ....ssms.sssbsesisdirassonierer inger sön an ÅHLANDER, Fr. E. Förteckning öfver svensk botanisk litteratur under åren 1911 och 1912. [Verzeichnis der schwedischen botanischen Literatur in den Jahren 1911 und 1912]... 2 ÖRTEGREN, R. Cordyceps Clavicipitis n. sp., | Denestk oh på | Claviceps purpurea. [Cordyceps Clavicipitis n. sp., Parasit auf Claviceps [FORE TN ORSA ITE RR Re a na fr Al mA roat sad data se es eh LR SwenskatrBotaniska Förening ..sss.scsmsskssta kon id ras irrsreserarnss dant rad ken en 200 BoraniskanSsallskapet 1 Stockholm os l.d:.sstss sosse doses senere ind ärr sne ssk dns ser kan KICECNIS Kia Sak ROEMUCN be sc oe dande AS da sladden Er er A dr Use eg bed dias de rr 278, Vetenskapssocieteten i Upsala Sad | SociEtas pro Fauna et Flora FÖnNICA oss. ie. 5ersseddosise iso is era dinsrr sök eÅ ARA Det 16. skandinaviska naturforskarmötet .sssemmmssssssrsrssrsssrsr ses ser nn ING ES STA Re AS RE rn ar ne Ae TA da allel ond AA AI AAA R Ro an 112, . 362 93 609 611 612 - 616 616 283 614 ARTFÖRTECKNING I denna förteckning upptagas i allmänhet endast de växter, som blifvit : i något afseende utförligare omnämnda. För vetenskapen nya former äro tryckta med gröfre stil. Acer platanoides 459. Achillea atrata 29, moschata 29. Alchemilla alpina 34, 35, 92. Alectoria vexillifera 79. Allosurus crispus 29. Alnus incana 119, 171. Anemone nemorosa v. coerulea 68, v. cyanopis 67, f. flavescens 69, v. micrantha 70, v. purpurea 68. Anthyllis affinis 572, Vulneraria 34. Arjona brasiliensis 526, 528, glaberrima 9525, 528, patagonica 522, 527, pusilla 524, 528, tandilensis 527, tuberosa 520, 528. Artemisia campestris 89. Aspergillus flavus 22 fumigatus 22, nidulans 22, niger 22, terreus 22, umbrinus 22. Asperula odorata 129, 152. Aspidium Lonchitis 93. Asplenium Adiantum nigrum, forma 312, germanicum, form2& 312, germanicum X perseptentrionale 313, germanicum X pertrichomanes 314, Ruta muraria, forma 314, septentrionale, forme& 317, v. platylobum : 318, v. stenolobum 318, Trichomanes, forme, 318, viride, form2& 319. Astragalus glycyphyllus 137, 163. Athyrium alpestre, forma 323, filix fe- mina, form& 319, var. dentatum subvar. cystopteroides 319, var. fissidens subvar. oblongum 320. Atropis suecica 572. Bacidia Friesiana 78. Betula nana 124, 171, verrucosa f. androgyna 272. Blastenia tetraspora 80. Blechnum Spicant 29, form&e 323. Botrychium Lunaria v. subincisum 324. Brachypodium silvaticum 135, 177. Bromus asper 135, 178. Buellia rinodinoides 80, spuria 88. Calamagrostis arundinacea X epigejos 574, arundinacea X lanceolata 074, epigejos X lanceolata 574. Caloplaca elegans v. granulosa 85, granu- losa 475, Heppiana 85, Schistidii 475. Campanula Mayi 273, Trachelium 89. Carex globularis 143, 176, Hepburnii 543, nardina 543, rotundata 29, 31, saxatilis 31. Cephalanthera rubra 138, 139, 172, 575. Cetraria Delisei f. sorediifera 80. Chamorchis alpina 199. Cladium Mariscus 135, 142, 174. Cla- donia alpicola 78, Delessertii 85, flabelliformis 81, glauca 472, subceariosa 84, pityrea 82, strepsilis 83. Claviceps purpurea 53. Clinopodium vulgare 96. Coeloglossum viride 202. Collema multipartitum 473. Cordyceps Clavicipitis 53. Cornus sanguinea 126, 135, 138, 157. Cosmidium Burrid- geanum 424. Cosmus bipinnatus 427. Cotoneaster niger 1385, 138, 165. Cuscuta europ2&ea 76, 272. Cypripedium Calceolus. 135, 138, 173, 271. Cy- stopteris fragilis, form& 324, v. dentata f. erosa 324, subsp. regia 326, fragilis X montana 326. :VII Dentaria bulbifera 132, 166. Diapensia lapponica 32. Dothiora spher- oides 534. Draba verna 269. Dryas octopetala 32, 92. Dryopteris dila- tata, forma 327, var. pseudospinulosa 327, dilatata X spinulosa 328, filix mas, forms 328, filix mas X spinulosa 575, Phegopteris, forms2e 329, spinulosa, forms 329, var. elevata subv. pseudofemina 331, Thelypteris Vv. incisa 331. Epilobium parviflorum 89. Epipactis latifolia 34. Equisetum arvense Xx fluviatile 5375. Erica Tetralix 157. Eupatorium glandulosum 263. Fagus silvatica 120, 438. Festuca gigantea 135, 138, 177. Fragaria viridis 89. Geranium bohemicum ”depr&ehensum 411. Geum rivale v. pallidum 76. Goodyera repens 203. Gymnadenia alibida 202. Hedera Helix 125, 135, 158. Hex Aquifolium 106. Juncus trifidus 29. Laminaria digitata 551. Lamium amplexicaule fl. albo 271, hybridum 269, purpureum 269. Lecanora circinata 78, frustulosa v. argopholis 474, halogenia 79, prosechoidiza 79, verrucosa 87. Lecidea testacea 471. Lobaria lzeetevirens 78. Loiseleuria procumbens 33. Lonicera coerulea 372, Xylosteum 128, 151. - Matteuccia Struthiopteris, forme 331, var. dentata 331, var. imbricata 532, f. Luersenii 332, f. multifida 333. Melilotus ruthenicus 272. Mono- tropa Hypopithys 73. NECinNe vHitissima- 534. Oidium lactis 2, 22. Omphalaria pulvinata 472. Oncidium praetextum 204. Opegrapha atra 80. Ophioglossum vulgatum v. pygmeum 333. Orchis Morio 194, sambucina 197. Orobus vernus 136, 162. Osmunda regalis f. interrupta 333. Oxalis Acetosella 374. Paphiopedilum insigne 185. Parmelia Acetabulum 366, aspera 366, exasperatula 368, farinacea 372, fuliginosa 369, var. letevirens 369, fur- furacea 373, intestiniformis 80, Mougeotii 79, olivacea 366, physodes 371, prolixa 367, v. isidiotyla 367, v. panniformis 367, pubescens 366, sorediata 368, stygia 366, subargentifera 371. subaurifera 370, tubulosa 371, vittata 372. Peltigera scabrosa 79, spuria 79. Penicillium avellaneum 22, divari- catum 22, frequentans 22, luteum 22, notatum 22. Phyllitis Scolopend- rium 276, 333, form&e 334. Physcia tremulicola 477. Picea Abies 274, f. virgata 116, 180. Pinguicula alpina 32, vulgaris 32. Plantago major fi. bracteata 272. Poa angustifolia X Chaixii 576, bulbosa 89, Chaixii X prat- h NT - & Å ensis 577. Polygonatum vulgare 96. Polypodium vulgare, forms 33 commune f. crispum 336, v. rotundatum subv. pumilum 336, subs serratum f. cambricum 336. Polyporus applanatus 343, fomentarius 100. lucidus 340. Polystichum lobatum, form2& 337, Lonchitis, forma 337, seti- ferum 337. Primula officinalis v. acaulis 536. Populus tremula f. py- ramidalis 117, 171, syn. var. erecta 529. Potamogeton polygonifolius 143, 179... Primula farinosa 135, 156. Pteridium aquilinum, TformEe fees castaneum 337. Pulmonaria officinalis 129, 155. Rhododendron lapponicum 33. Rhizopus nigricans 22. Rhynchospora fusca 142, 175. Ricciocarpus natans 101. Rinodina Bischoffii v. immersa 80. Rosa ”"caninella v. delatula 418, v. luridella 417, v. uncella 417, "canivestis 420, "chlorizans 419, "concurtata 422, "concurtatula 419, "diatricha 418, v. systenophylla 419, ”"dinota v. bathystoma 121, tevoluta v. angustipes 422, "”Friesiana v. systoma 417, ”frigida 416, "grossidens v. steiroschista 420, "homogramma 415, ”incrassata v. &X&quatipes 421, ”pineliensis v. dispersidens 417, ”purascens 416, ”sa- tura v. atrella 418, ”syntoma 421, "tortellifrons 420. Rumex sanguin- eus 287. Sanicula europsa 132, 157. Saxifraga decipiens 562, granulata 562, de- cipiens X granulata 562. Sedum album 89. Sibbaldia procumbens 35. Sorbus Aucuparia X suecica 118, 165, fennica 96. Sphagnum acutifolium 303, squarrosum 289, Wulfianum 304. Staurastrum iotanum v. tortum 65. Symphytum officinale f. ochroleucum 121, 155. | Tetrallantos Lagerheimii 62. Thelidium papulare 80. Thelopsis melathelia 80. Thlaspi alpestre 76. Trachelomonas Hystrix 65. Trag- opogon porrifolius 76. Tussilago Farfara 94. Valsa nivea 534. Vicia silvatica 137, 162. Viola hirta 135, 159, mira- bilis 133, 159. Woodsia alpina v. latifolia 338, alpina X ilvensis 338, il- vensis v. brevifolia 338. Svensk Botanisk Tidskrift Utgifven af Svenska Botaniska F öreningen EG — Redigerad af son ÄN T. VESTERGREN BAND 10 1916 HÄFTE 1 SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS styrelse och redaktionskommitté under år 1916. | Styrelse: | R. SERNANDER, ordförande; O. ROSENBERG, vice ordförskåd. T. LAGERBERG, sekreterare; T. VESTERGREN, redaktör; F. R. SUR skattmästare; J. BERGGREN, E. HEMMENDORFF, 0. JUEL, = G. LAGERHEIM, G. MALME, HJ. NILSSON. ( ; Redaktionskommitté: i 'S. BIRGER, T. LAGERBERG, G. LAGERHEIM, G. SAMUELSSON, R. SERNANDER, T. VESTERGREN. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT utkommer i fyra häften årligen, Prenumerationsafgiften (för personer ej tillhörande Svenska Bör? - taniska Föreningen) är 15 kronor. Medlemsafgiften för år 1916, 10 kronor, torde inbetalas till skatt- mästaren, d:r F. R. AULIN, Stockholms Pogikpig Drottninggatan 118, Stockholm Va. Nyinvalda medlemmar kunna erhålla föregående årgångar af Hd” skriften till ett pris af 5 kr. pr band för SFRADBATNA 1—5, Tkr 3 för de odanue SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 1916. Bb 10, H. 1. IEIESPRESENCE AND SIGNIFICANCE OK NOÖLLDS IN THE ALIMENTARY CANAL OETNEAN TAND HIGHER” ANIMATS BY GÖTE TURESSON "During a course of study of coprophilous fungi, dungs of värious animals were examined and many interesting forms were isolated and grown in pure cultures. Also human faeces were tried, and a remarkable series of different moulds were brought to light from this material. As it seemed desirable to investigate more fully this latter group of fungi, the subsequent work was largely confined to the examination of different samples of human faeces. This was thought to be the more important because no systematic study of fungi present in human excrements seems to have been made. At the outset of the study only a listing of the species found in the faeces was contemplated, but the forms isolated proved to be of so much interest, that a more exhaustive treatment seemed warranted. The passage of moulds through the alimentary canal led to an investi- gation of the factors which determine or influence the transmission of the spores, e. g. body temperature and the digestive fluids. The frequent occurrence of fungous spores in the digestive tract, often in considerable numbers, suggested experimental work, the purpose of which was to determine whether an accumulation of fungous spores led to any digestive disturbances. The toxic properties of various moulds have been discussed repeatedly in recent years, but the statements are peculiarly conflicting. The importance of the problem was realized and efforts were made to reach a definite conclusion as to the toxic effects of moulds. The finding of pathogenic forms in the digestive tract known to cause mycoses of various organs was further thought to be of some significance, and therefore received due attention. Svensk Botanisk Tidskrift 1916. 1 Nn 1. Review of the Literature. The intestinal flora of man has for many years attracted considerable attention from various points of view. A number of investigators have devoted their time to a taxonomic study of bacteria present in the alimentary canal and in the excretion. The physiological significance of the bacterial flora has been elucidated by others and the literature dealing with the symbiotic or antibiotic relationships of the different groups of intestinal bacteria to the human body is voluminous. It is evident that in the course of so much work, numerous cases of the presence of moulds in the digestive tract and in the faeces have been met with, especially where platings have been made of the content of stomach, intestine, and faeces. It is equally true that such fungi have been discussed only in rare and exceptional cases. The appearance of moulds on platings from the alimentary tract has invariably been passed over without comment. » or »banale Schim- melpilze», even and this is the rule — where no identification of the fungi has been made. KösTER (34), in his recent résumé of the normal intestinal flora of the adult, groups the different organisms in the following classes: 1. B. coli-group; 2. Acidophilous bacteria; 3. B. proteus-group; 4. B. subtilis-group; 5. Anaerobic bacteria; 6. Thermophilous bacteria; 7. Micrococci; 8. Species of Vibrio, Spirillum and Spirochaete; 9. Yeasts and Moulds: Only the last group interests us here. No reference to literature is given, and no further remarks are made with regard to yeasts and moulds beyond the statement that species of Saccharomyces begin to appear in the faeces as soon as mixed food is taken, the meconium being free from yeasts as well as bacteria. NOTHNAGEL (44), as early as 1881, gives a detailed account of his results obtained from a study of more than 800 samples of human faeces. He found Saccharomyces very common in faeces. Oidium lactis was found in pathogenic cases. According to NOTHNAGEL yeasts in human faeces had already been observed by FRERICH, who sometimes found them present in large numbers. SCYDLOWSKI, in 1879, had also discussed the prevalence of veasts in faeces, and BREFELD regarded the intestinal tract the very habitat and breeding place of yeasts. 3 In 1890, MACFAYDEN, NENCKI, and SIEBER (40) published a valuable piece of information. From the content of the small intestine of a patient, collected by means of a fistula numerous platings were made. Yeasts appeared in two of the samples, moulds in two others. No determination of the latter was made, but in one case it is stated that the fungus in question resembled Oidium lactis. The authors make the following statement (pp. 325—326): »Es ist bemerkenswerth, dass nicht allein Spalt- sondern auch Schimmel- und Sprosspilze noch lebensfähig aus dem Darminhalt isoliert wurden, nachdem sie also der Einwirkung des Magen- und: des Dänndarmsaftes unterworfen waren.»>» HAMMERL (22), in 1897, made a study of the bacteria in human faeces taken from vegetarians and meat-eaters. Moulds were isolated on at least two different occasions from the faeces of both of them. No determinations, however, were made. It is stated that moulds were fairly common, but that they never occurred in large numbers. The author further asserts that these saprophytlic moulds dis- appeared when sterile food was taken. Among recent investigators, Moro (43) finds species of Oidium to be very common in human faeces, in fact so common, that it can be demonstrated by cultivation to be present in every sample. There are undoubtedly additional references in the voluminous medical literature 10 fungi found in the alimentary canal of man. It is certain, however, that none of the more important works with a bearing on this problem has been overlooked. Reports on the presence of moulds in diseased organs of the digestive apparatus will be referred to later. In the following account I have brought together some of the scatltered and meager accounts of fungi found in the alimentary canal of animals, leaving out the numerous reports on coprophilous fungi, which, biologically, have little or nothing to do with the organisms to be discussed below. There are, no doubt, additional ones hidden — as most of the following are — in bacteriological treatises. Some apparent pathological cases are left out but will be discussed later. HAMMERL, in his paper cited above, found »widely distributed saprophytes» in faeces of guinea pigs and rabbits, but fails to give the species of these fungi. KOHLBRUGGE (32) also reports »moulds> in the faeces of rabbit and adds (page 72): »Bei Tieren fand ich sie dort nur ausnahmsweise. Sie gehen wohl schon im Mage zu + Grunde.> In no case has a determination of the fungi been made. Cao (5), who made a special study of the genus Oidium, isolated many >»species»' and demonstrated the abundance of pathogenic and non-pathogenic Oidium forms in nature. He found species of this genus in faeces from the following animals: sheep, calf, rat, rabbit, chicken, and slug. ANKERSMIT (2), studying the bacterial flora of cattle excrement reports colonies of moulds growing on material plated from the reticulum of a cow, but whithout- any - determinations. WEIGMANN and WoLrFF (69) found Penicillium brevicaule repeatedly in the faeces of cow and attributes to this fungus the peculiarity of giving the mustard taste to milk and butter when cows are being fed on cabbage. WöÖTHRICH and FREUDEN- REICH (71) found Oidium ”lactis in faeces of" a cow fed on sour potatoes. HoPFE (29) reports the presence of »>moulds and yeasts»> in the digestive apparatus of Cricetus frumentarius. In one case the fungus was determined to be a Mucor. 2. Preparation of Media and Methods of Isolations. Before taking up for consideration the results of the isolations it seems advisable to give a few remarks on the technic employed in taking samples, in obtaining pure cultures, etc. Needless to say, all Petri dishes were carefully sterilized for three hours at about 1509 C. All other glassware, including test tubes, bottles and flasks, was sterilized in the hot air sterilizer for about three hours at 150? C. The media used in this investigation was (except when otherwise stated) the one commonly in use in this laboratory for the growing of all ordinary fungi, and referred to as potalo agar. In making this media 18—20 grams of agar-agar were melted either in an autoclave or over a gentle fire. While this was being done an average-sized potato was pared, sliced, and boiled in about half a litre of water for half an hour. The liquid was strained through a double thickness of cheese cloth and added to the melted agar. To this mixture was also added a table- spoonful of cane sugar and enough water to make a litre. When these ingredients were thoroughly mixed the medium was put into test tubes and sterilized in the autoclave for 30 minutes at 20 pounds pressure. In collecting the samples great care was exercised to exclude every possible chance of contamination by fungous spores in the PEPSI ESA 5) soil and air. Human faeces were collected ex ano in sterilized widemouth 150 c. c. bottles. The samples af animal faeces tested had in most cases to be collected on the floor of the cage, but precautions were taken to avoid contamination as much as possible. Only fresh dung, a few minutes old at the most, was used. The outer particles were removed and with a scalpel repeatedly flamed over an alcohol lamp the central parts of the excrements were dug out and put in sterilized bottles. In order to obtain satisfactory emulsions approximately 5 grams of the faeces were shaken for 10 minutes in 50 c. c. of distilled water. A few cubic centimetres of this emulsion were poured into test tubes containing the media, shaken, and then plated. If the samples were known to contain an abundance of spores the procedure was somewhat different. A few cubic centimetres of the spore-containing emulsion were trans- ferred from the first test tubes into a second containing the media, and again after vigorous shaking a few drops were transferred from the second to a third. The contents of these tubes were then transferred to Petri dishes. By this method the spores were distributed singly, and a pure culture from a single spore was readily obtained. The Petri dishes obtained from the same sample of faeces were divided into two lots; one was incubated at 37? C. for 12—24 hours, the other was kept at room temperature for 24—48 hours. The plates were then examined under a dissecting microscope, and transfers were made to test tubes containing the ordinary media. 3. Results of the Isolations. Samples of faeces were obtained from 13 different persons, two of them being vegetarians. Whenever possible, several samples from the same person were examined. The date of examination is given in every case. Mixed diet A. March 2, 1914: Aspergillus fumigatus, A. nidulans, Mucor.' March 6: Aspergillus fumigatus, A. niger. Mixed diet C. Jan. 6, 1915: None; Jan. 13: Yeasts; Feb. 15: None; March 3: None. Vegetarian E. March 2, 1914: Aspergillus terreus, A. niger, A. umbrinus. ' The culture was lost by an accident before any further determination had been made. 6 March 6: Aspergillus fumigatus, A. nidulans, A. umbrinus, Peni- - eillium divaricatum. April 6:' Aspergillus terreus, A. fumigatus, A. umbrinus, Penicillium divaricatum, yeasts. October 9: Aspergillus flavus, A. nidulans, Penicillium divaricatum, yeasts. Jan. 10, 1915: Aspergiltus terreus, A. fumigatus, A. niger. Jan. 26: Aspergillus flavus, A. fumigatus, A. nidulans, Penicillium divaricatum. Feb. 15: Aspergillus fumigatus, A. umbrinus, Penicillium divari- catum. | March 10: Aspergillus terreus, A. umbrinus, Penicillium divaricatum, yveasts. March 13: Aspergillus terreus, A. fumigatus, A. nidulans, ÅA. niger. Mixed diet G. March 3, 1914: Aspergillus niger, Penicillium divaricatum, Oidium lactis. Mixed diet H. Feb. 3, 1915; None. Mixed diet K. Feb. 3, 1915: Yeasts; March 10: None. Mixed diet L. March 2, 1914: Aspergillus fumigatus, yeasts. March 6: Oidium lactis, yeasts. Mixed diet M. Jan. 9, 1915: None; Jan: 11: None; Jan. 13: Nonesenmmiir Yeasts; March 13: None. Mixed diet N. March 3, 1914: None; March 10: Yeasts. Mixed diet P. Jan. 6, 1915: None. Vegetarian R. April 6, 1914: Aspergillus flavus, ÅA. fumigatus, A. niger. April 21: A. flavus. Mixed diet S. Jan. 5, 1915: None; Jan 9: Yeastss Jann HeEvedstst Mixed diet T. Jan. 5, 1915: Aspergillus terreus, A. fumigatus, A. flavus. Jan. 9: Aspergillus terreus, yeasts. Jan. 11: Aspergillus terreus, Oidium lactis. Jan. 12: Aspergillus flavus, A. fumigatus, A. niger. Jan. 13: Aspergillus fumigatus, A. nidulans, A. niger, Penicillium divaricatum. March 3: Aspergillus fumigatus, Oidium lactis, yeasts. As it seemed important to know if any of the moulds isolated from human faeces also were present in animal excrement, a few trials of such material were made. Faeces of bear, (Ursus ameri- canus), . buffalo (Bison americanus), elk (Alces gigas), monkey and rabbit were obtained from the zoological garden at Woodland Park, Seattle. Faeces of two cold-blooded animals, a species of frog (Hyla regilla) and a lizard (Gerrhonotus principis) were also examined. The results of the examinations are given below. Bear. April 8, 1914: Penicillium avellaneum, n. sp. MONKEY. April 8, 1914: Aspergillus niger, Saccharomyces. BUFFALO. April 9, 1914: Penicillium luteum. ELK. April 9, 1914: Aspergillus flavus, Saccharomyces. RABBIT. April 2, 1915: Rhizopus nigricans. LizARD. April 10, 1914: Penicillium notatum. FrRoG. April 11, 1914: Penicillium frequentans. In addition many typical coprophilous fungi were found, as Thamnidium, Pilobolus, Coprinus, etc. Table shoving the Frequency of the different Forms in Different Individuals and Animals. 2 lv] z es] 3 3 =. SIN SR SES fa AS SE ACE | ; RA TAG OR SNR | Aspergillus fumigatus Fres. | Sk | | : | | | » flavus Link ÄRE Sruleg ; | > niger van Thieg. GE ; AA | » nidulans Eidam AR a Rs fe le LA > terreus MS. Thom EI » umbrinus Patterson RT ROK el RN AREA APR 4 AR a Pemicilliwm divaricatum Thom Vas ; SÖND | | | > avellaneumThom and Turesson: FUGT TSRL IR RSA on MOT ar LIRAT | > luteum Zukal 4 NR » notatum Westling ; TE | i | | de > frequentans Westling i SN ni fana l Rlvizopus nigricans Ehrenberg | | : : | : ST je Oidium lactis Robin 3 SR Saccharomyces spp. SE : FS SR UN 4. Distribution in Nature of the Fungi found in Human and Animal Faeces. As no determinations were made of the different yeasts met with it is not possible at present to state, whether the forms isolated belong to a group of Saccharomyces more restricted in its distribu- tion, or whether they relate themselves to those species so abundant in soil and on vegetable matter (HANSEN 23, 24). The preponde- rance, however, of species of Aspergillus and Penicillium is remar- kable. Many of these forms are widely distributed in nature as saprophytes. Aspergillus fumigatus, isolated from five different in- dividuals, has been repeatedly found in soil (JENSEN 31) and is also common on fermenting vegetable matter (SoPP 59, MiEHE 41, WEH- MER 67). AÅspergillus flavus has a similar distribution being com- mon on vegetable matter (SoPP 59, WEHMER 67). It has also been found on animal excrements (WEHMER 67). Aspergillus nidulans seems to be relatively rare as saprophyte and, as far as the writer knows, has not been reported as such since EipaAm (12) found the fungus in a bumble bee's nest. Aspergillus umbrinus, originally isolated from brazil nuts, has not been reported since Patterson's description of the fungus appeared (PATTERSON 48). Aspergillus lerreus is the manuscript name of a fungus already known to THOM from several sources. The spores of several of the aspergilli found in faeces are fur- thermore constantly found in the air. JELLIFFE (30) isolated 4. niger and GALLI-VALERIO (16) found both 4. niger and A. flavus to be present in the atmosphere at high altitudes. Other investigators of the atmospheric flora e. g. HAGEM (19), RostTRUP (53), and SAITO (54) list additional forms. They are especially common in our living-rooms, and it is very doubtful whether any inhabited room can be found to be free from these organisms. Of species of Penicillium found in the alimentary tract P. luteum from elk is a well-known and common saprophyte on vegetable matter (WEHMER 68), and has also been found abundant in the air (WESTLING 70). Of particular interest is the form isolated from bear, P. avellaneum, now published for the first time and described in detail elsewhere. (THOM and TURESSON 64). P. divaricatum does not seem to have been reported since THOomM described the species in his monograph (THom 63). It wås fairly common in the alimen- 2) lary tract and isolated from three different persons. P. notatum! and P. frequentans were both isolated from cold-blooded animals, the former from lizard, the latter from frog. Rhizopus nigricans, one of the most widely distributed moulds, found in the air (JELLIFFE 30) as well as in soil (ADAMETZ 1, Ha- GEM 19, 20, JENSEN 31) was isolated only once from the alimentary canal of rabbit. Oidium lactis, fairly common in the alimentary canal of man, has recently been found to be very common as sapro- phyte on vegetable matter and farm products as milk, butter, cheese, etc. (SCHNELL 55). The earlier reports of Cao (5), NOTHNAGEL (44), and Moro (43) on the presence of this fungus in human and ani- mal faeces have been mentioned before. 5. The Action of Temperature and Gastric Juice on Spores of Penicillium and Aspergillus. There is one characteristic common to all the forms isolated from the alimentary canal of man and warm-blooded animals. The optimum temperalure for the growth of the different fungi lies in the neighborhood of 379 C. It varies within a couple of degrees in some of them, being 38—42" C. in Aspergillus nidulans, and 37" —40? C. in ÅA. fumigatus. "The range of the optimum temperalure is greater in AÅspergillus niger and in Rhizopus nigricans but both grow vigorously up to at least 38? C. This also holds true with the other forms e. g. Aspergillus terreus, A. umbrinus, A. flavus, Oidium lactis, Penicillium divaricatam, and P. luteum, which are all retarded in growth at room temperature. The optimum tlempera- ture of Penicillium avellaneum les at 360—38? C. The two forms isolated from cold-blooded animals, namely Penicillium notatum and i frequentans grow well at room temperature, but do not show a sign of development at 37? C. Before going further it seems desirable 10 call attention to one of the most striking points brought out by the examinations of the fungous content of human faeces. None of the extremely common moulds found on almost any vegetable matter could be detected. Aspergillus glaucus, Penicillium expansum, P. commune and other forms of P. glaucum were not obtained from any of the samples. 'Dr THom informs me that the species I have listed here as P. notatum belongs to a series of forms closely related to this and P. chrysogenum Thom, but is not fully identical with any of these. 10 Nevertheless, these forms are so wide-spread, that a great number of the spores of these moulds undoubtedly reach the digestive apparatus daily. As the discrimination, which allows some species to pass the alimentary canal alive while others are killed, must take place within the body, we have to consider for a moment the diseriminating factors which influence the fungous spore while on its passage through the body of warm-blooded animals. Three such factors present themselves: temperature, the action of gastric and intestinal juices, the combined action of temperature and gastro- intestinal juices. The relation to temperature of the fungi isolated from the alimen- tary tract of man and warm-blooded animals has alredy been dis- cussed. They all grow vigorously at 37” C., that is, at blood-tem- perature. Any - inhibitory effects of the body-temperature on these forms are, therefore, out of question, and only the relation to blood- temperature of forms with a lower optimum temperature than 37” C., becomes of interest to us in this connection. Most of the species of Aspergillus and Penicillium, indeed, all of those forms which one would expect to find in the faeces, have an optimum temperature considerably lower than 37" C. Aspergillus glaucus is greatly retarded in its growth at 37” C. (WEHMER 67). Penicillium commune, P. roqueforti and P. camemberti do not show any growth at all at this temperature (THOM 63). Only relatively few, however, are actually killed at 37? C.. Among these are P. italicum and P. digitatum (THOM 63, WESTLING 70). As a rule the vitality of the spores of the green species of Penicillium is not destroyed by being exposed to a temperature of 37" C. for a shorter time. Spores of Penicillium frequentans, isolated from frog and incubated for 48 hours at 37? C., invariably germinated when brought into room temperature.' CAMURRI (4) found that the ger- mination power of >»P. glaucum> was set back when kept at 37” C., but completely destroyed by prolonged exposure of the spores to this temperature. TIRrRABOSCHI (65) found that spores of »P: glau- cum>, incubated at 379 C. first lost their vitality after 15 days: Only very few - germinated after having been incubated a month, and these were delayed a couple of days in their germination. The evidence on this point is conclusive and shows that the temperature alone cannot be the decisive factor that brings about the destruction of fungous spores during their short detention in the alimentary canal. Even if growth is suspended or the germi- ILL nation power set back, growth would take place when the spores were brought into favorable conditions for development. The action of the gastric and other juices in the digestive appa- ratus may be considered next. The antiseptic properties of gastric juice due to the presence of free hydrochloric acid have long been recognized. The earlier investigators of: the intestinal flora e. g. BIENSTOCH attributed to the gastric juice an extraordinary power of killing foreign microorganisms (KöstER 34). Recent researches, especially those of KOHLBRUGGE (32), have shown, however, that any generalization on this point is not possible. Different micro- organisms show different degrees of resistance, and although the stomach has no specialized bacterial flora, »wilde Keime» are con- stantly found in the ingesta and reach the intestine in spite of the gastric juice. This may partly be explained by the inability of the gastric juice to penetrate the ingesta (KOHLBRUGGE 32). As a result of this only the outermost layers of the food are acted upon, while the inner parts show neutral or alkaline reaction (MACFAYDEN, NENCKI, and SIEBER 40). While it is easy to conceive of micro- organisms escaping the acidsecreting mucosa of animals, particularly in herbivorous animals, in this way, it becomes doubtful whether in man a similar escape is possible. The fate of a given organism that has reached the stomach of man, is probably determined exclusively by its ability to resist the unfavorable conditions which it is being exposed to there. To test the action on fungous spores of a concentration of hyd- rochloric acid identical with that present in the stomach, artificial gastric juice of the following formula was prepared (HALLIBURTON 21): Water 99.44 = CaCl, 0.006 Casz (PO) | S Pepsin 0.32 NaCIlI 0.14 Mg3 (PO 1, (0.01 HCI 0.20 — KCI 0:05 FePO; J The liquid was distributed in test tubes, inoculated with different moulds and kept at room temperature. Germination and growth occurred in Penicillium notatum and P. frequentans as well as in the thermophilous species isolated from warm-blooded animals. These results seem to be in accordance with those of FERMI (15) who grew successfully »P. :glaucum»- and many thermophilous spe- cies of Aspergillus in acid pepsin of the following composition: pepsin 1,5 g; hydrochloric acid 1 g.; glycerine 1 g.; aqua dist. 500 c. c. With regard to the effect of other digestive juices experiments have shown that the bile and pancreatic juice do not possess any 12 antiseptlic properties. Bacteria flourish in juice obtained from ma- ceration of the pancreas (KOHLBRUGGE 32), and our common moulds grow well in trypsin (FERMI 15). HIirROKAWA (27) found that B. coli and a number of other bacteria grew well in the bile from man, and MACFAYDEN, NENCKI, and SIEBER (40) got similar results from their cultural experiments of microorganisms with 27 bile. Up to the time of KOHLBRUGGE, Succus entericus — alkaline and rich in food substances — was held to be an exceptionally fine media for bacteria. Indeed, HoRowitz showed that it had a decided favorable influence on the growth of bacteria (KöstErR 34). The scarcity of the bacterial flora in the small intestine of man has been noticed, however, and KOHLBRUGGE (33) attemps to explain this peculiarity by assuming an »auto-sterilization> of the intestinal wall. Microorganisms in contact with the mucosa of the small intestine were killed and a reduction in the secretion of succus entericus — as in pathogenic cases — led to an increase in the number of bacteria in the intestine. A complete auto-sterilization of the intestine does not take place in the case of dog, rabbit, and a few other animals, and KOHLBRUGGE Wwarns against generaliza- lion of his results obtained from man. Any toxic effect of succus entericus has not been noticed. Fungous spores fed to rabbits (discussed more in detail below) were recovered in cultures as easily from the small intestine as from the large, upon the death of the animal. Further evidence is given by MACFAY- DEN, NENCKI, and SIEBER (40) who — as mentioned above — iso- lated fungi from the small intestine of man. While it holds true that the intestinal juices have no toxic effect on fungous spores, it is equally true, that a concentration of hyd- rochloric acid identical with or slightly higher than that of the gastric juice, does not destroy the vitality of spores of Aspergillus and Penicillium at ordinary temperatures. A very different effect was found from incubation of certain species at high temperatures. Spores of Penicillium notatum and P. frequentans sown in artificial gastric juice and incubated at 37? C. were found to have lost their vitality after 48 hours. Control cultures kept at approximately 25? C., the optimum for these species, invariably showed growth. None of the thermophilous species isolated from man and warm- blooded animals and incubated at 37? C: in the artificial juice, were found to be killed. Penicillium avellaneum had even ger- minated and developed a rich growth of hyphae. The temperature 13 unquestionably modifies the toxic action of the gastric juice. An increase in temperature, above the optimum for the fungus, increases the toxicity of the juice to this species. Thus, while the juice had no inhibitory effect on the development of spores of Penicillium notatum and P. frequentans at the optimum temperature for these fungi, a rise in temperature to 37? C. destroyed the vitality of these spores but did not kill the spores of the thermophilous species. A similar modifying effect of temperature on the toxic properties of chemicals has been noted before. HEIDER (26) found that the toxic action of certain chemicals on the spores of Bacillus anthracis incereases with a rise in temperature. BrooKrs (3) worked with Botrytis vulgaris, Monilia fructigena, Aspergillus niger, Mucor mucedo, and »>Penicillium glaucum>», and found that the deleterious action of copper sulphate, sulphuric acid, and nitric acid very rapidly inereased with the rise of temperature. The injurious effects were in all instances least at the optimum for the fungus. Seen in the light of the above mentioned facts, it appears very probable that the combined action of body temperature (in the case of warm-blooded animals) and gastric juice, kills the spores of fungi with low optimum temperature when these are passing through the alimentary canal. The circumstance that the toxic action of the juice is least at the optimum temperature of the fungus, enables the thermophilous species to pass through alive. The curious fact that none of the extremely common green species of Penicillium, the majority of which have a comparatively low optimum temperature, could be isolated from human faeces, becomes intelligible as well. On the other hand, the presence of these particular species in faeces of -cold-blooded animals is to be expected, since the toxic action of the gastric juice cannot be raised to any considerable degree in these animals with low body temperature. "The finding of Penicil- lium notalum in lizard and P. frequentans in frog tends to substant- iate this view. ö As was stated above, WEIGMANN and WOLFF (69) found Penicillium brevicaule in the faeces of cow. It is interesting to note that this species grows vigorously at 37? C. (PLAuT 50, THOM 63). FERGUSON (14) failed to recover Agaricus campestris in the faeces of rabbits when spores of this fungus had passed through the digestive tract of the animal. If the failure is to be ascribed to the above mentioned facts about the killing of moulds of low optima is not certain, but 14 the similarity is suggestive. -HONCAMP and ZIMMERMAN (28) fed spores of a smut fungus, Tilletia, to horse, cow, rabbit, chicken, and pigeons, and found that the spores had lost their vitality when defecated. If the loss of vitality is due to the combined action of temperature and gastric juice in the body, or to mere submergence of the spores in the digestive fluids, as the authors think, is a question not readily answered at present. 6. Pathogenic Properties of Moulds isolated from Human and Animal Faeces. Having discussed the moulds found in the alimentary canal merely as obligate saprophytes, it now becomes necessary to consider the pathogenic properties of these moulds. As is well known, many species of moulds e. g. forms of Mucor and Aspergillus, furnish in- structive examples of the phenomenon of facultative parasitism. If spores of these forms gain a foothold in the nasal cavity, in the ear, or in the lungs of man and warm-blooded animals, they may cause serious disturbances or even death. The disease, known 10 physicians as mycosis, may also be induced by injection of spores of these pathogenic moulds into the blood vessels of animals. The spores are conveyed by the blood to all parts of the body and germinate readily in the kidneys and in the liver causing charac- terislic derangements of the tissues, which —- if the quantity of the spores injected is: large enough — may lead to the death of the animal within a few hours. The destructive properties of these moulds are: commonly claimed 10 be due to mechanical: irritation of the organs attacked, although in recent times attention has also been paid to the toxin-producing properties of these fungi. | With these facts in mind, the presence in the alimentary canal of such forms as Aspergillus fumigatus, A. flavus, A. nidulans, and A. niger, all of which are known to cause mycoses of various organs, becomes a rather serious question, and the importance of it is not lessened in the least, when the literature on this and related topics is scrutinized. The presence of fungi in the digestive apparatus is in itself no peculiarily. Other body cavities communicating with the outer world have been found to lodge various fungi. The mouth cavity supports a characteristic bacterial flora (KÖSTER 35) and species of Mucor, Penicillium, Oidium, and Saccharomyces have been found in 15 the saliva (RASMUSSEN 51). Fungi have also been isolated from the nasal cavity. KöstErR (36) mentions that RENON obtained Åspergillus fumigatus from nasal secretion. PAULSEN (49) found several cases of the presence of species of Mucor and Aspergillus in the nose. SCHUBERT (57) reports a case of stoppage of the nasal passages by the vigorous growth of Aspergillus fumigatus, and HASSLAUER (25) found three cases of the presence of »Schimmelpilze» in diseased nose. Nasal catarrh has further been claimed by STOLL (61) to result from inhalation of spores of Penicillium crustaceum. The ear is also subject to invasions of fungi, but they are in most cases unable to penetrate the epidermis, and the healthy ear is not endangered. Penicillium glaucum»> and its supposed pathogenity, so emphatically propounded by this author [GrRAwiTtz (8), on the basis of impurity of the cultures used, due to contamination by some such form as Penicillium virescens. It is doubtful whether such a view is warranted befere any injection experiments have been made with spores of these thermophilous penicillia. The injections made and recorded in the above, show that not only Penicillium divaricatum with an optimum of 37? C. is without mycotic effects, but also 'Aspergillus terreus and A. umbrinus both having their optima at about 37? C. However, this shall not be taken to mean that moulds are without any toxic effect as long as they do not vegetate within the body. On the contrary, it will be shown in the following that the toxicity of moulds to man and other animals does not necessarily depend on intrabodily growth. 8. Feeding Experiments on Rabbits with Moulds from , Human and Animal Faeces. Microscopic examinations of human faeces undertaken with the hope of finding mycelium gave invariably negative results. Even samples with a high percentage of fungous spores were found to be absolutely free from mycelium. It seems therefore reasonably certain, that germination and growth of pathogenic moulds does not take place in the digestive tract of healthy persons. The statement of CENI (see OTTO 46) that spores of Aspergillus fumigatus and AA. flavus are able to penetrale the intestinal wall, thereby galning access to organs more suitable for the growth of these fungi, evidently refers to already diseased individuals. Through the works of OPitz (45) and ScHoTT (56) it is fairly well established that bacteria are unable to migrate through the intestinal wall, and there is no positive evidence for the belief that moulds are able to accomplish such penetration. Svensk Botanisk Tidskrift 1916. 2 18 GEE and Massey (17) give an interesting account of Aspergillus fumigatus infecting Malacosoma thereby finding its way through the intestine into the body cavity. It would, however, be unwise to draw a parallel between the intestinal wall of a lepidopterous larva and that of higher animals. The theory of the destructive properties of pathogenic moulds has, however, undergone a marked change in recent years. It was formerly supposed that mechanical irritation, stoppage of the blood vessels by spores, etc. were the only causes of mycotic disturbances. Since CENniI (6—11) and Besrta (6) succeeded in isolating virulent toxins from a number of moulds, it has become more and more apparent that the extensive alterations noticed in the tissues attacked by pathogenic moulds are due to a great extent to such toxins. The authors just mentioned injected extractions from spores and mycelium of Aspergillus fumigatus, A. flavus, A. niger, A. ochraceus, and of several strains of Penicillium glaucum intraperitoneally, subcutaneously, and intravenously in animals and found that death very often resulted, preceded by spasmatic paresis and ataxia, sometimes accompanied by tetanic and epileptic convulsions. Feeding with Aspergillus fumigatus also led to the death of the animals. On account of striking symptomatic similarities of the disease caused by injecting or feeding animals with toxic moulds : and pellagra, these workers assume an etiological connection between the eating of mouldy foodstuffs and this affliction, which is so prevalent in Italy and other countries where the food of the working classes mainly consists of maize and other grain. Of subsequent workers in this field Otto (46) corroborates most of the conclusions of CENI and BeEsTaA, calling special attention to one of the most striking points brought out by the work of CENI, namely, that while during spring, summer, and early fall toxins of the most virulent kind are produced, little or no toxin appears in the winter months even if the moulds are kept in incubator. He also finds the Italian strains of Aspergillus fumigatus more toxic than the German. On one mportant point the results obtained by OTtTto differ from those by CENnI. No toxic effect was noticed when spores of the Italian Aspergillus fumigatus were fed to rabbits. ZiPPEL (72), as far back as 1894, fed large quantities of » Penicillium glaucum »> to a number of animals and came to the conclusion that moulds taken in with the food were absolutely harmless. On the other hand, numerous cases of forage poisoning in cattle, known to 19 veterinarians under the name of epizootic cerebro-spinal meningitis, are supposed to be caused by moulds in the fodder (PAMMEL 47). In the following an account is given of the feeding experiments which were performed in order to reach a definite conclusion as to the toxic properties of moulds. The results of the isolations set forth in an earlier part of this paper, show that the presence of fungous spores in the digestive apparatus was of no rare occurrence and, furthermore, that an accumulation in the alimentary canal of fungous spores in the intestine likely took place in some instances, judging by the quantity of fungi isolated. The serious consequences which may result from an undue accumulation in the alimentary canal of fungous spores with toxic properties are apparent and it became the object of this experimental study to prove or disprove the toxicity, in particular of those moulds which had been isolated from the digestive tract of man. The moulds to be tested were grown in slanted 100 x20 mm. agar-agar tubes. They were kept in incubator at 37? C. for two weeks, at the end of which time the tubes were partly filled with mycelium and spore masses. This material was then smeared on fresh spinach leaves and given the rabbits to eat. RaBBIT Vv, weight, 400 grams, fed on Penicillium divaricatum. April 9, two full tubes given. April 12, four additional. April 14, Exitus. RABBIT VI, weight, 372 grams, fed on Aspergillus umbrinus. April 9, two full tubes given. April 12, four additional. April 14, Exitus. Postmortem examination of RaABBITS V and vi showed in both cases the stomach and caecum filled with partly digested food, while the small intestine was practically empty. Lungs and kidneys were of normal appearance and no fungous growth was to be discovered in these organs or on the mucous membrane of the stomach and intestine. Platings from the stomach and from the large and small intestine demonstrated the abundance of spores all along the alimentary canal. RABBIT VII, Weight, 423 grams, fed on Penicillium avellaneum. April 12, four tubes. April 20, five tubes. April 21, Exitus. Postmortem examination revealed the same characteristics of the digestive apparatus as in RABBITS V and vi, and the fungus was 20 recovered from all parts of the alimentary canal and from the faeces. RABBIT Vur, weight, 310 grams, fed on Aspergillus terreus. April 9, four tubes. April 17, five tubes. April 20, four tubes. April 24, eight tubes. April 26, Exitus. When examined the stomach was found to be less filled with food than had been the casein RABBITS V, VI, and vu. Tbe caecum, however, was much distended, and the small intestine empty. The fungus was recovered from all along the intestine. RABBIT IX, weight, 270 grams, fed on Åspergillus fumigatus. Only the spores of the fungus Were used. April 21, spores from four tubes given. April 23, Exitus. Postmortem examination showed the usual characteristics of a filled stomach, much distended caecum, and practically empty small intestine. The lungs and kidneys were perfectly healthy, and no fungous growth in the intestine could be detected. ”THerftaneas was recovered in platings from the stomach, small and large intestine, and from the faeces. RABBIT X, weight, 280 grams, fed on Aspergillus niger. April 21, four tubes: April 24, eight tubes. April 26, Exitus. RABBIT XI, weight, 342 grams, fed on Aspergillus nidulans. April 28, eight tubes. April 50; eight tubes. May 2, EXxtast RABBIT XII, weight, 378 grams, fed on Åspergillus flavus. April 24, four tubes. April 26; eight tubes: April 255 EXxitos) RABBIT XI, weight, 398 grams, fed on Oidium lactis. April 21, four tubes. April 23, four tubes. April: 24, ten tubes” Apritee: eight tubes. No harmful effects were noticed. When after two weeks the animal was killed and examined, the digestive apparatus had a perfectly normal appearance. The rather unexpected results of the feeding of intestinal moulds to rabbits demonstrate beyond doubt the virulent toxic action of the mycelium and spores of the following species: Aspergillus fumigatus, A. flavus, A. nidulans, A. niger, ÅA. umbrinus, A. terreus, Penicillium avellaneum, and P. divaricatum. On the other hand, Oidium lactis seems to be without any toxic effects. A very different degree of toxicity is further noticeable among the toxic species. 21 Spores from four tubes of Aspergillus fumigatus killed the animal within 48 hours. This: example compared with that of Aspergillus terreus fed to RABBIT VIII gives some indication of the difference in virulence of different moulds. Some characteristic disturbances of the digestive apparatus were found to be common to all of the animals fed. In most of them the stomach was hard and filled to its limit with undigested food. Faecal matter had accumulated and abnormally distended the caecum while the small intestine was nearly empty in every instance. The bladder was in every case found to be abnormally full and dilated. The symptoms of poisoning from the toxic moulds were invariably muscular convulsions resembling tetanus. The animal becomes so weak that it can no longer support itself. The mouth is kept wide open, the head is thrown backwards and friction sounds are distinctly heard at each heart beat. Paresis, especially of the hind quarters, is apparent. Finally the pulse becomes weak and slow and the temperature sub-normal. In all its manifestations the disease seems to be identical with epizootic cerebro-spinal meningitis of the veterinarians. The results from :the feeding experiments corroborate the obser- vations of CENI with regard to the toxic properties of various species of Aspergillus and Penicillium. The negative results obtained by OTTO and other workers remain partly inexplicable. As to the virulence of the toxin of North American species of these moulds compared with those from Italy, nothing can be said at present, but a comparative study of the two would be desirable. The German strains, which OrTTto found to be less virulent than the Italian ones, are apparently inferior in vVirulence to those of North America herein reported. But careful comparative study is needed before this very interesting question can be settled. When viewing the possibility of poisoning in man due to the presence .of moulds in the digestive apparatus the numerical factor has to be taken into consideration. It is clear, that moulds present in small numbers would leave no serious effect. It is the acecumula- tion of moulds in the intestine which is to be feared. Such accumulation undoubtedly takes place even in healthy persons where no multiplication of the fungi within the body is possible. Spore containing food is probably the most common cause of this accumulation. The period of detention of the moulds in the [0] 2 digestive apparatus is a further significance. If this period by some reason or other is abnormally prolonged, even moulds in small numbers might leave some injurious effect. [DR Summary. The occurrence of fungi in the alimentary canal of man has been proved to be more frequent than was formerly supposed. In analyzing samples of human faeces the following moulds were isolated: Aspergillus fumigatus, ÅA. flavus, A. niger, ÅA. nidulans, A. umbrinus, A. terreus, Penicillium divaricatum, Oidium lactis. In addition numerous yeasts were found. Samples. of faeces from higher animals yielded the following forms: Aspergillus flavus, ÅA. niger, Rhizopus nigricans, Penicillium luteum, and P. avellaneum, the latter being reported for the first time. Penicillium notatum and P. frequentans were isolated from cold- blooded animals. The temperature modifies the toxic action of the gastric juice in this way: an increase in temperature above the optimum for the fungus increases the toxicity of the juice to the species. Moulds with low optima are therefore killed when passing tbrough the alimentary canal, while thermophilous species pass through alive. Accordingly only moulds with comparatively higher optima are found in faeces of warm-blooded animals while faeces of cold-blooded animals yield moulds with low optima as well. Intravenous injections in rabbits of Aspergillus terreus, ÅA. umbrinus, and Penicillium divaricatum showed no pathogenic properties of these moulds. Feeding of spores and mycelium of Aspergillus fumigatus, A. flavus, A. niger, ÅA. nidulans, A. umbrinus, A. terreus, Penicillium avellaneum and P. divaricatum to rabbits proved to be fatal. The symptoms. of poisoning from the toxic moulds were muscular convulsions resembling tetanus, weakness and paralysis, followed by death. An accumulation of moulds in the alimentary canal of man may lead to serious disturbancees and should, therefore, receive due attention. 23 I wish to acknowledge my indebtedness to Prof. J. W. HOTSON for the inspiring help and kindly advice which he has so freely given during the progress of this study. Thanks are also due Dr. C. THom of Washington, D. C. for aid in the determination of certain species of moulds. N 0; 10: State University of Washington, U. S. A. June, 1915. LITERATURE CITED. ADAMETZ, L. Untersuchungen äber die niederen Pilze der Ackerkrume. Inaug. Diss. 1—-78. 1886. ANKERSMIT, P. Untersuchungen uber die Bakterien im Verdauungs- kanal des Rindes. Centralbl. f. Bakt. Abt. I. Orig. 39: 359—369; 5374—584; 687—695; 40: 100—118. 1905, 1906. BrooKs, C. Temperature and toxic action. Bot. Gaz. 42: 359—375. 1906. : CAMURRI, V. L. Einige Beobachtungen uber die Pathogenese und die Bekämpfung der Pellagra. Centralbl. f.: Bakt. Abt. I. Orig. 53: 438—465. 1909—10. Cao, G. Oidien und Oidiomykose. Zeitschr. f. Hygiene und In- fektionskrankheiten. d 34: 282—340. 1900. CeNI, C., und BeEstaA, C. Ueber die Toxine von Aspergillus fumigatus und Aspergillus flavescens und deren Beziehungen zur Pellagra. Centralbl. f. allgem. Pathologie u. pathol. Anatomie. 1902, p. 950. Reviewed in Centralbl. f. Bakt. Abt. I. Ref. 33: 408. 1903. —»—, Di un aspergillo bruno gigante e delle sue proprieta tossiche in rapporto colla pellagra. Rivista sperimentale di freniatria 33. fasc. 1: Reviewed in Centralbl. f. Bakt. Abt. I. Ref. 41: 405—406. 1908. ——, Di alcuni caratteri biologici dei penicilli in rapporto colle stagioni e col ciclo annuale della Pellagra. Resoconto del 3. Congresso della societa Italiana di Patologia. Lo sperimentale. 1905. fasc. 5. Reviewed in Centralbl. f. Bakt. Abt. I. Ref. 41: 406. 1908. —»—, Ulteriori ricerche sul ciclo biologico dei penicilli verdi in rapporto colle stagioni dell'anno e colla Pellagra. Atti della societa Italiana di Patologia. Quarta riunione tenuta in Pavia dal 1 al 4 ottobre 1906. Supplemento all'annuata 20. Boll. 'Soc. Med. Chir. Pavia. Reviewed in Centralbl. f. Bakt. Abt. I. Ref. 41: 406—407. 1908. —»-—, Sulle modificazioni dei caratteri fisiologici dei Penicilli verdi in rapporto colla laro proprieta tossica. Ebenda. Reviewed in Centralbl. f. Bakt. Abt. I. Ref. 41: 407. 1908. äl 13. 14. 28. 24 CENI, C. Di alcune nuove muffe velenose in rapporto coll'etiologia della Pellagra. Ebenda. Reviewed in Centralbl. f. Bakt. Abt. I. Ref. 41: 407—408. 1908. EiDAM, E. Zur Kenntnis der Entwicklung der Ascomyceten. «III. Sterigmatocystis nidulans nov. spec. Cohn, Beiträge z. Biologie d. Pflanzen. 3: 377—433. 1883. ; EINHORN, M. Das Vorkommen von Schimmel im Magen und dessen wahrscheinliche Bedeutung. Deutsche medicinische Wochenschrift. 27: 630—634. 1901. | FERGUSON, M. C. A preliminary study of the germination of the spores of.Agaricus campestris and other basidiomycetous fungi. U.S. Deptm. of Agriculture. Bur. Plant Industry. Bull. 16: 1—40. Washington 1902. | FERMI, C. Wirkung der proteolytischen Enzyme auf die Microorga- nismen und der Microorganismen auf die Enzyme. Centralbl. f. Bakt. Abt. I. Orig. 52: 252—264. 1909. GALLI-VALERIO, B. Recherches sur les germes de Vair å la montagne. Centralbl. f. Bakt. Abt. I. Orig. 54: 498—3521. 1910. GEE, W. P., and MassEeY, A. B. Aspergillus infecting Malacosoma at high temperatures. Mycologia. 4: 279—281. 1912. GRAWITZ, P. Ueber Schimmelvegetationen im tierischen Organismus. Experimentelle Untersuchung. Virchow's Archiv... 81: 355—9376. 1880. -HAGEM, 0. Untersuchungen tuber Norwegische Mucorineen. I. Vid. — Selsk. Skr. I, Math. — Naturv. Klasse. 7: 1—50. 1907. -->—, Untersuchungen uber Norwegische Mucorineen. II. Vid. — Selsk. Skr. I, Math. — Naturv. Klasse. 4: 1—-152. 1910. HALLIBURTON, W. D. Handbook of Physiology. Blakiston's Son and Co. Philadelphia. 1913. HAMMERL, H. Die Bakterien der menschlichen Faeces nach Auf- nahme von vegetabilischer und gemischter Nahrung. Zeitschr. f. Biologie 35: 355—376. 1897. HANSEN, E. CHR. Ueber die Brutstätten der Alkoholgärungspilze oberhalb der Erde. Centralbl. f. Bakt. Abt. II. 14: 545—550. 1903. —>»—, Neue Untersuchungen uber den Kreislauf der Hefearten in der Natur. Centralbl. f. Bakt. Abt. II. 10: 1—8. 1903. HASSLAUER, W. Die Bakterienflora der gesunden und kranken Nasenschleimhaut. Centralbl. f. Bakt. Abt. I. Orig. 33: 47—51. 1903. HEIDER, A. Ueber die Wirksamkeit von Desinfektionsmitteln bei höherer Temperatur. Centralbl. f. Bakt. 9: 221—222. 1891. HIROKAWA, W. Ueber den Keimgehalt der menschlichen Galle und ihre Wirkung auf Bakterien. Centralbl. f. Bakt. Abt. I. Orig. 53: 12—36. 1909—10: HONCAMP, F., und ZIMMERMANN, H. Untersuchunrgen öber das Verhalten von Brandsporen im Tierkörper und im Stalldänger. Centralbl. f. Bakt. Abt. II. 28: 390—607. 1910. HOPFE, A. Ueber die Bakterienflora im Verdauungssehlauch von Cri- cetus frumentarius, unter besonderer Beröcksichtigung der anaeroben Fäulniserreger. Centralbl. f. Bakt. Abt. I. Orig. 58: 289—302. 1911. 41. 42. 43. 44. 46. 47. 25 JELLIFFE, S. E. Some cryptogams found in the air. Bull. Torrey Bot. Club. 24: 480—481. 1897. JENSEN, C. N. Fungous flora of the soil. Cornell University. Deptm. of plant path. Bull. 315. 1912. KOHLBRUGGE, J. H. F. Der Darm und seine Bakterien. Centralbl. f. Bakt. Abt. I. 30: 10—26; 70—80. 1901. ——, Die Autosterilisation des Duänndarmes und die Bedeutung des Coecum. Centralbl. f. Bakt. Abt. I. 29: 571—574. 1901. KösTtTER, E. Die Bedeutung der normalen Darmbakterien fär den gesunden Menschen. In Kolle und Wassermann: Handbuch der pathogenen Microorganismen. Zweite Aufl. 16: 468—482. Jena 1913. —»—, Die Flora der normalen Mundhöhle. Ebenda. 16: 4353—449. 1913. ——, Die Bakterien in der gesunden Nase. Ebenda. 16: 450—457. 1913. LICHTHEIM, L. Ueber pathogene Schimmelpilze. I. Die Aspergillus- mykosen. Berliner kliniscehe Wochenschrift 19: 129—147. 1882. ——, Ueber pathogene Mucorineen und die durch sie erzeugten Mykosen des Kaninchens. Zeitschr. f. klin. Med. 7: 140—177. 1883—384. LINDT, W. Mitteilungen öber einige neue pathogene Schimmelpilze. Archiv f. exp. Path. u. Pharmak. 21: 269—298. 1886. MACFAYDEN, A., NENCKI, M., und SIEBER, N. Untersuchungen uber die chemischen Vorgänge im menschlichen Duänndarm. Archiv f. exp. Path. u. Pharmak. 28: 311—350. 1890—91. MIEHE, H. Betrachtungen uber die Standorten der Microorganismen in der Natur, speciell öber die Krankheitserreger. Centralbl. f. Bakt. Abt. II. 16: 430—437. 1906. MOHLER, J. R., and BuUCKLEY, J. S. Pulmonary mycosis of birds with a report of a case in flamingo. Report, U. S. Deptm. of Agricul- ture. 20: 122—138. Washington 1903. Moro, E. Ueber den Bacillus acidophilus n. sp. Ein Beitrag zur Kenntnis der normalen Darmbakterien des Säuglings.. Jahrb. f. Kinderheilkunde. 52. 3 Folge. 2: 38—55. 1900. NOTHNAGEL, H. Die normal in den menschlichen Darmentleer- ungen vorkommenden niedersten (pflanzlichen) Organismen. Zeitchr. f. klin. Med. 3: 275—286. 1881. OpPitTZ, E. Beiträge zur Frage der Durchgängigkeit von Darm und Nieren fär Bakterien. Zeitschr. f. Hyg. u. Inf. 29: 505—552. 1898. OTttTo0, M. Ueber die Giftwirkung einiger Stämme von Aspergillus fumigatus und Penicillium glaucum nebst einigen Bemerkungen tuber Pellagra. Zeitschr. f. klin. Med. 59: 322—339. 1906. PAMMEL, L. H. A manual of poisonous plants. Part II. The Torch Press. Cedar Rapids, Iowa 1911. | PATTERSON, F. W. New species of fungi. Bull. Torrey Bot. Club. 282—286. 1900. PAULSEN. Mikroorganismen in der gesunden Nasenhöhle und beim akutem Schnupfen. Centralbl. f. Bakt.. 8: 344—348. 1890. PLaAuT, H. C. Die Hyphenpilze oder : Eumyceten. In Kolle und Wassermann: Handb. d. path. Mikroorg. Zweite Aufl: 5: 1—154. Jena 1913. 68. RASMUSSEN, A. F. Om Dyrkning af Microorganismer fra Spyt af sunde Mennesker. Copenhagen 1883. RENON, J. Etude sur YPaspergillose chez les animaux et 'chez homme. Paris 1897. RostrRUP, O. Nogle Undersögelser öfver Luftens Indhold af Svampe- kim. Dansk Bot. Tidskrift. 29: 32—41. 1908. SAITO, K. Untersuchungen uber die atmosphärischen Pilzkeime. Journal of the College of Science, Tokyo. 13. 1904. Reviewed in Centralbl. f. Bakt. Abt. II. 15: 266. SCHNELL, E. Die auf Produkten der Landwirtschaft und der landwirt- schaftlichen Gewerbe vorkommenden Oospora (Oidium) lactis-Varie- täten. Centralbl. f. Bakt. Abt. II. 35: 1—76. 1912: SCcHOTT, A. Berechtigen experimentelle oder klinische Erfahrungen zu der Annahme, dass pathogene oder nicht pathogene Bakterien die Wand des gesunden Magendarmkanals durchwandern können? Cen- tralbl Tf Bakt AD I5002030250--2555 200--2976L9018 SCHUBERT, P. Fadenpilze in der Nase. Berliner klinische Wochen- schrift. 26: 856—857. 1889. SIEBENMANN, F. Die Fadenpilze Aspergillus flavus, niger und fumigatus; Erotium repens (und Aspergillus glaucus) und ihre Beziehungen zur Otomycosis aspergillina. Wiesbaden 1883. SOPP, JOHAN-OLSEN. Norske aspergillus-arter udviklingshistorisk studerede. Vid-Selsk. Forhandl. 2: 1—-25. 1886. —»—, Monographie der Pilzgruppe Penicillium mit besonderer Be- räcksichtigung der in Norwegen gefundenen Arten. Vid.-Selsk. Skr. I, Math.-Naturv. Klasse. 11: 1—208. 1912. STOLL, O. Beiträge zur morphologischen und biologischen Charak- teristik von Penicilliumarten. Inaug.-Diss. Wärzburg 1903. SUPFE, K. Studien äber die Bakteriologie der akuten Mittelohrenent- zäundung. Centralbl. f. Bakt. Abt. II. 42: 304—308. 1906. THOM, C. Cultural Studies of species of Penicillium. U. S. Deptm. of Agriculture. Bur. An. Ind. Bull. 118. Washington 1910. THOM, C. and TURESSON, G. W. Penicillium avellaneum, a new Ascusproducing species. Mycologia. 1915. TIRABOSCHI, C. Attenuazione del potere germinativo delle spore di Penicillium glaucum mantenuto a 37” C. Rivista pellagrologica. 7. 1908. Reviewed in Centralbl. f. Bakt. Abt. II. 22: 463. 1908-—-09. TRUBIN, A. Uber die Schimmelmycosen des Auges. Mycologisches Centralbl. 1: 404—406. 1912. WEHMER, C. Die Pilzgattung Aspergillus in morphologischer, phy- siologischer und systematischer Beziehung unter besonderer Be- röcksichtigung der mitteleuropaeischen Species. Mcmoires de la Soc. de phys. et d'”hist. natur. de Geneve. T. 33, 4: 1—157. 1901. ——, Zur Morphologie und Entwicklungsgeschichte des Penicillium luteum Zuk., eines öberaus häufigen gränen Schimmelpilzes. Ber. d. Deutsch.Bot. Gesellsch. 11: 499—3516. 1893. St Ce Pod WEIGMANN, und WOLFF, A. Ueber einige zum »Ruäbengeschmack> der Butter beitragende Mycelpilze. Centralbl. f. Bakt. Abt. II. 22: 657—671. 1908—09. WESTLING, BR. Uber die gräönen Species der, Gattung Penicillium. Versuch einer Monographie. Arkiv för Botanik 11: 1—156. 1911. WUTHRICH, E., und FREUDENREICH, E. V. Ueber den Einfluss der Futterung auf den Bakteriengehalt des Kuhkotes. Centralbl. f. Bakt. ANDER ST5--5003E 005 ZIPPEL. Vergiftungsversuche mit Penicillium glaucum. Zeitschr. f. Veterinärkunde. 6: 57. 1894. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1916. Bb 10, u. 1. ÖBER DIE BEDEUTUNG DES KALKES FUR DIE VERBREITUNG EINIGER SCHWEDISEHEN HOCHGEBIRGSPENANZEN VON TÄÅSTENGWALE Es ist ein aus den schwedischen Hochgebirgen bekanntes Fak- tum, dass in den kalkreichen Gegenden die Flora viel äppiger und artenreicher ist, als in den Gebieten, wo Silikatgesteine herrschen, und eine weit verbreitete Annahme ist die, dass in den kalkreichen Gebirgen nicht nur die sog. Kalkpflanzen, sondern auch sämt- liche Arten vorkommen, die auf Kieselboden wachsen, natärlich vorausgesetzt, dass einwanderungsgeschichtliche Umstände das Vorkommen einer Art in den betreffenden Gebieten nicht unmöglich machen. Obgleich ich gar nicht bestreiten will, dass es sich im grossen Ganzen so verhält, will ich hier versuchen darzulegen, dass diese Annahme nicht allgemeine Gäöältigkeit beanspruchen kann. Aus den Alpen und Karpathen sind viele Artenpaare nahe ver- wandter Hochgebirgspflanzen angefährt worden, von welchen die eine kalkstet, die andere kieselstet ist (ZAHLBRUCKNER 1832, UNGER 1836, KERNER 1863, NÄGELI 1865, CHRIST 1879, u. A.). För Skandina- vien ist ein ähnliches Verhalten noch nicht nachgewiesen worden, sondern man hat sich damit begnägt, die Arten zu konstatieren, die nur auf kalkhaltigen Gesteinsarten auftreten (WAHLENBERG 1812, BLytT 1841, Fries 1913, DanL 1911Tu. 1914 u. A): Die DEsene ihrer Verbreitung innerhalb dieser Gegenden ist noch nicht näher untersucht, aber es scheint, als ob man a priori angenommen hätte, dass das blosse Vorkommen des Kalks fär die Erklärung der Erscheinung genöge. Irgend welche streng kieselstete Art ist bei uns in der Litteratur noch nicht nachgewiesen worden, und 29 Fries (1913, Pag. 229) leugnet för die Torne-Lappmark die Existenz einer derartigen Pflanze. Ich 'glaube jedoch, dass in den schwedi- schen Hochgebirgen wenigstens eine kiselstete Art, und zwar Carex rotundata Wg., vorkommt. Die Begriffe kalkstet und kieselstet, resp. kalkhold und kiesel- hold, sind natärlich nur als relativ aufzufassen. Es ist wahrschein- lich, dass es keine einzige Pflanze gibt, die äberall kalkstet, und auch keine, die immer kieselstet ist (vgl. NÄäGELI 1. c. Pag. 394). Ein gutes Beispiel hierför ist Juncus trifidus L., welche Pflanze in den Alpen kieselstet, bei uns aber bodenvag ist. SENDTNER (1854) und CHRIST (1879) sind jedoch der Ansicht, dass es viele Pflanzen gibt, fär welche der Kalk als tötendes Gift wirkt. För solche Arten wie die von CHRIST erwähnten Allo- surus crispus (L.) Bernh. und Blechnum Spicant (L.) Sm. kann ich jedoch aus eigener Erfahrung dies verneinen, weil ich sie mehrmals auf sehr kalkreichem Boden habe wachsen sehen. Wie es sich mit den ubrigen verhält, kann ich nicht beurteilen, aber ich glaube, dass die hieröäber gemachten Beobachtungen und Unter- suchungen nicht hinreichend sind, um die Giftigkeit des Kalkes fär irgend welche Gefässpflanze einwandfrei zu beweisen. Auf die Frage nach der physiologischen Bedeutung des Kalkes oder des Kiesels för die Pflanzen werde ich unten nicht ein- gehen. Ob es die chemischen oder die physikalischen Einflässe der Gesteine sind, welche die grössere Rolle för die Pflanzen spielen, will ich auch nicht entscheiden: Das wahrscheinlichste ist wohl öäbrigens, dass die beiden Faktoren zusammenwirken, um dem Sub- strat seinen fär die Biologie der Pflanzen entscheidenden Charakter zu verleihen. Dies ist aber von keiner Bedeutung fär die folgende Auseinandersetzung, die nur die pflanzengeographische Bedeutung des Vorhandenseins oder des Fehlens des Kalkes behandelt. Schon 1865 weist NÄäGELr (1. c.) auf das Vorkommen einer Reihe von Artenpaaren nahe verwandter Pflanzen hin, von denen die eine nur auf kalkreichem, die andere nur auf kalkarmem Boden vor- kommt; ferner macht er darauf aufmerksam — und dies ist wohl der Kernpunkt seiner Darstellung — dass, obgleich das Vorhanden- sein oder das Fehlen des Kalkes im Substrat von grösster Bedeutung ist, dies fär das Dasein oder 'Nicht-Dasein einer Pflanze an der betreffenden Lokalität jedoch nicht entscheidend zu sein bråucht. Dies beweist nach ihm u. a. die Verteilung von Achillea moschata Jacq. und Achillea atrata L. in den Alpen. Jene wächst im allge- 30 meinen auf Urgestein, diese auf Kalk, aber in Gegenden, wo 4. atrata fehlt findet man AA. moschata auch auf Kalk, während in Urgesteinsgebieten, wo A. moschata nicht vorkommt, A. atrata auftreten kann. Nur in solchen Gebieten, wo beide Arten vorkom- men, ist A. atrata kalkstet und A. moschata kieselstet. Wuärden die beiden Arten nur jede fär sich vorkommen, so wären sie demnach bodenvag; wöärden sie dagegen immer zusammen vorkommen, so wären sie bodenstet, die eine kalkstet, die andere kieselstet. Leider hat man es in Skandinavien völlig versäumt zu untersuchen, ob in den kalkreichen Gebieten Hochgebirgspflanzen fehlen, die in den kalkarmen häufig sind, oder ob ihre Frequenz abnimmt, je nachdem der Kalk im Substrat zunimmt und die kalksteten Pflanzen somit immer häufiger werden. Im Sommer 1913 hatte ich -während meiner Untersuchungen in der Lule-Lappmark Gele- genheit, auf den ausserordentlich kalkreichen Gebirgen in der Nähe vom Vastenjaure Beobachtungen hieröber anzustellen. Der Untergrund besteht hier im allgemeinen aus stark kalkhaltigem Glimmerschiefer, und manchmal kommt auch reiner Kalkstein (bisweilen mit Dolomit gemischt) in grosser Ausdehnung vor. Es ist ja natärlich, dass die kalksteten Pflanzen hier häufig sind. Es war aber auch auffallend, wie die auf Urgestein häufigen Arten verhältnismässig selten waren oder völlig fehlten, obgleich geeignete Lokalitäten ebenso zahlreich wie auf dem Urgestein vor- handen waren. Es ist also wahrscheinlich, dass andere Arten hier ihre Rolle täbernommen haben, vielleicht gerade die in den Urge- birgsgebieten fehlenden kalksteten Pflanzen. Was unten täber das Verhalten der Pflanzen gegenäber dem Kalk gesagt wird, gilt natärlich nur för die behandelten Gebiete. Es ist mir nicht unbekannt, dass in anderen Gebirgen abweichende Verhältnisse vorliegen. Die Ursachen dazu werde ich später er- wähnen. Schon von WAHLENBERG (1814), CHRIST (1879), BONNIER (1879) und anderen ist öbrigens darauf hingewiesen worden, dass eine Pflanze in einem Gebiete bodenstet, in einem anderen boden- vag sein kann. Da ich nicht beabsichtige, alle kalkstete Pflanzen, die ich gefun- den habe, aufzuzählen, erwähne ich nur diejenigen, von denen ich för begrenzte Bezirke gefunden zu haben glaube, dass sie andere in Urgesteinsgebieten vorkommende Arten ersetzen, die man den ersteren gegentöber als kieselstet bezeichnen kann. Fär solche vikariierende Arten, wie die hier erwähnten, ist es J1 ganz natärlich, dass ihre ökologischen Bedingungen so gleichartig wie mösglich sein mössen, denn sonst wäre es ja unmöglich, dass sie einander ausschliessen könnten (vgl. NÄGELI 1. c. pag. 377-378). Wenn sie sich ausserdem habituell ähnlich sind und sgleich- zeitig in nahen verwandtschaftlichen Beziehungen zueinander ste- hen, wird es noch wahrscheinlicher, dass sie unter gewissen Be- dingungen einander ersetzen können. - Natärlich ist eine nahe Ver- wandtschaft hierför nicht unbedingt notwendig, was auch NÄGELI (Il. ec. pag. 379) andeutet. Bei eingehenderer Kenntnis der ver- schiedenen Pflanzenassociationen unserer Hochgebirge könnte man ohne Zweifel mehrere solche Beispiele vikariierender Arten nach- weisen. Aus den schwedischen Hochgebirgen glaube ich vier Paare vikariie- render Arten nachweisen zu können (siehe unten). — Diese kleine Zahl hängt wohl zunächst mit der Armut der schwedischen Hochgebirgs- flora, z. B. mit der der Alpen verglichen, zusammen. Es ist von grösster Bedeutung, dass bei uns im allgemeinen nur innerhalb ge- wisser begrenzter Gebiete Arten vorkommen, die sich einander gegenäber als kalkstet und kieselstet erweisen. Das am deutlichsten ausgeprägte Pflanzenpaar, von dem die eine Art kalkstet, die andere kieselstet ist, bilden Carex sazxatilis IL. und Carex rotundata Wg. Beide sind in unseren Hochgebirgen häufig und wachsen auf so gut wie gleichartigen Standorten, C. saxatilis jedoch in Wiesenmooren, CC. rotundata gewöhnlich in Hochmooren. (Uber die verschiedene Vegetation der Wiesen- und der Hochmoore vgl. z. B. SENDTNER 1854.) Ausserdem sind sie untereinander nahe verwandt und habituell so ähnlich, dass sie oft verwechselt werden. Ich habe jedoch Exemplare von C. saxatilis niemals aus Urgesteinsgebieten gesehen, und von C. rotundata keine aus wirklich kalkreichen Gegenden. Die Fund- angaben, die dieser Verteilung zu widersprechen scheinen, sind, so weit ich Gelegenheit gehabt habe, sie zu kontrollieren, auf fehlerhafte Bestimmung zuröckzuföhren, und ich wage esdaher, dementsprechende Litteraturangaben als sehr zweifelhaft zu betrachten. In allen Hochgebirgen der Lule-Lappmark, die ich besucht habe, kommt von diesen Arten fast nur C. saxalilis vor. Auch ist der Reichtum kalkhaltiger Gesteinsarten in diesen Gegenden bemerkens- wert. An der Grenze des Hochgebirgsgebietes hören die kalkreichen Gesteine auf, und hier erscheint C. rotundata, während von C. saxatilis nichts zu sehen ist. In ziemlich kurzen Abständen von- 32 einander kann man hier in einem Moore (C. saxatilis dominierend finden, während in einem anderen (C. rotundata ebenso vorherr- schend ist. Bisweilen findet man an der Grenze zwischen ihren Verbreitungsgebieten Formen, die zwischen den beiden Arten inter- mediär sind, und die man wahrscheinlich als Hybriden auffas- sen muss. Dieselbe Verteilung dieser Pflanzen habe ich in den Grenzgebie- ten zwischen Jämtland und Härjedalen (nahe an Norwegen) gefunden. Der Gesteinsgrund im sädwestlichen Jämtland und nördlichen Här- jedalen besteht hauptsächlich aus kalkhaltigen Schiefern, aber in einem Gebiete nahe der norwegischen Grenze treten kalkarme Ur- gesteinsarten auf. C. saxatilis kommt in diesen Hochgebirgen häufig vor, ausser in dem erwähnten Urgesteinsgebiet, wo C. rotundata sie ganz und gar ersetzt. C. saxatilis ist also in jenen betreffen- den Gebieten kalkstet, C. rotundata kieselstet. Ein anderes ähnliches Artenpaar sind Pinguicula alpina L. und Pinguicula vulgaris L. (vgl. HEInTZE 1913). Diese ist, von der Be- schaffeuheit des Gesteinsbodens unabhängig, uber unsere sämtlichen Hochgebirgsgegenden verbreitet, während jene Art (wenigstens in der Lule-Lappmark) nur in kalkreichen Gebieten vorkommt. Auf einem Berge, dem Arasvare, nördlich vom Vastenjaure(Lule-Lappmark) und in der Nähe der norwegischen Grenze, welches sich durch seinen grossen Reichtum an kalkhaltigen Gesteinsarten (Kalk- stein) auszeichnet, herrscht P. alpina vor, während P. vulgaris beinahe fehlt. — P. alpina ist eine typische Wiesenmoorpflanze, P. vulgaris ist dagegen auf Hochmooren etc. häufig. — In anderen Teilen der Lule-Lappmark, wo der Boden weniger kalk- reich ist oder der Kalk sogar fehlt, kommen beide Arten gemischt, obgleich niemals in demselben Moore, vor. Stellenweise fehlt je- doch P. alpina. Auf etwas kalkhaltigen Gesteinen scheint also P. vulgaris mit P. alpina einigermassen konkurrieren zu können, während sie in kalkarmen Gebieten im Kampf ums Dasein noch grössere Kraft erhält, weshalb P. alpina sich nicht geltend zu machen vermag. Ähnliche Verhältnisse wie 'die erwähnten habe ich in der Torne- Lappmark auf den kalkreichen Schiefern am Torne-Träsk und in angrenzenden kalkarmen Gebieten beobachtet. In diesem Zusammenhang will ich auch einige Worte äber das Vorkommen von Dryas octopetala L. und Diapensia lapponica L. auf dem an kalkhaltigen Gesteinen reichen Arasvare und in 33 einigen anderen Gegenden am Vastenjaure sagen. Diapensia gehört zu den Pflanzen, die auf den dem Winde und der Sonne am mei- sten aus gesetzten Standorten der Hochgebirge vorkommen (>»flech- tenreiche Diapensia-Association»). In kalkreichen Gegenden spielt indessen die flechtenreiche Dryas-Association gerade an solchen Stellen eine grosse Rolle. Auf dem Arasvare und in einigen anderen besonders kalkreichen Gebieten in der Nähe des Vastenjaure scheint Dryas ganz und gar den Platz der Diapensia eingenommen zu haben, indem diese trotz dem Vorhandensein geeigneter Standorte fast völ- lig fehlt. Auf sicher mehrere Quadratmeilen grossen Gebieten konnte ich nur einige wenige Individuen von Diapensia entdecken. Sie scheint also unter so extrem kalkreichen Bedingungen wie die, worum es sich hier handelt, in ihrer Beziehung zu Dryas kieselstet zu sein. | Innerhalb der begrenzten kalkreichen Gebieten, wo Rhododendron lapponicum (L.) Wg. vorkommt, scheint diese Art zum Teil die Rolle öbernommen zu haben, die sonst Loiseleuria (Azalea) procumbens (1L.) Desv. auf den Moränenhäögeln spielt. Die habituelle Ähnlichkeit ist ja ziemlich gross, und die Bedingungen för ihr Auftreten auf windof- fenen Standorten sind etwa dieselben. In den Aufzeichnungen, die ich äber das Vorkommen von Rhododendron an solchen Standorten gemacht habe, fehlt Loiseleuria, während es in bezug auf die öbrige Zusammensetzung der Vegetation nicht erstaunen wärde, wenn sie darin vorhanden wäre. Also noch eine Pflanze, die unter gewissen Umständen kieselstet ist. | - Möglicherweise könnten noch einige ähnliche Arten angefäöhrt werden, aber weil ich sie gegenwärtig för ziemlich unsicher halte, will ich mich auf die schon erwähnten beschränken. Es ist aber zu bemerken, dass es sich keineswegs so verhält, dass unter :gewissen Umständen die vikariierenden Arten nicht zu- sammen wachsen könnten. Vielmehr ist es vielleicht :ganz gewöhn- lich, dass sie gleichzeitig miteinander vorkommen. Die Ursache dieser Erscheinung ist meiner Meinung nach in der Tatsache zu suchen, dass die Schiefer unsrer Hochgebirge im allgemeinen an Kalk nicht reich genug sind, um die kalksteten Pflanzen die anderen, auch auf Urgestein wachsenden, zu vertreiben, aber auch nicht so kalkarm, dass das Gegenteil der Fall sein wärde. Ähnliche Ausspräche. finden sich äbrigens schon bei NÄäGELI (1. cCc. pag. 383). Wenn der Kalkgehalt der Schiefer grösser und die Hochgebirgspflanzen öber die ganze Gebirgskette gleichmässiger Svensk Botanisk Tidskrift 1915. 3 34 verbreitet wären, wärde sich ihr oben beschriebenes Verhalten zum Kalk wahrscheinlich als mehr generell erweisen. Uber die Gruppe von Pflanzen, die sich nur auf »Sädbergen»!) oder ähnlichen Standorten in den Hochgebirgen finden und mit der Benennung kalkstet beehrt worden sind, will ich auch einige Worte äussern. Was demjenigen, der irgend welche Kenntnis von den »Sädbergen» unserer Hochgebirge hat, zunächst in die Augen fällt, ist, dass die Gesteine derselben immer (oder so gut wie immer) mehr oder weniger Kalk enthalten. Es ist nach dem oben Gesagten wahrscheinlich, dass ein grosser Teil dieser sog. kalk- steten Pflanzen ihr Dasein keineswegs notwendig dem Kalk ver- danken, sondern ohne diesen leben können. Es fehlt mir an Gelegen- heit, die Vegetation dieser kalkhaltigen Sädberge mit derjenigen der Sädberge des Urgesteins zu vergleichen. Doch will ich nicht leugnen, dass wenigstens gewisse dieser Sädbergpflanzen kalkstet sind. Besonders gilt dies von solchen Arten wie Anthyllis Vulne- raria L. und Epipactis latifolia (L.) All. Dass jedoch der Kalk fär das Vorkommen der Sädbergpflanzen eine gewisse Rolle spielt, will ich durchaus nicht bestreiten. Es ist sogar wahrscheinlich, dass viele von ihnen in ihrer Beziehung zu anderen Pflanzen der Hoch- gebirge kalkstet sind. Ähnlich därfte es mit dem Vorkommen einer Reihe von Hoch- gebirgspflanzen ausserhalb der Hochgebirge sein. Es ist eine bekannte Tatsache, dass die meisten Standorte, an denen Hochgebirgspflan- zen im Tieflande (in Schweden) auftreten, sich durch Reichtum an Kalk auszeichnen; so z. B. Gotland, Östergötland und Wästergöt- land. Aber auch das Auftreten von Gebirgspflanzen im norrlän- dischen Tieflande hängt oft mit lokalen Kalkvorkomnissen zusam- men (vgl. SAmzELius 1890; auch BERGSTRÖM 1912). Die Erklärung ihres Auftretens an solchen Stellen ist dieselbe wie fär die Sudberg- pflanzen der Hochgebirge. Auf den kalkreichen Standorten im Tieflande sind die Hochgebirgspflanzen kalkstet in ihrer Beziehung zu den Pflanzen, die sonst auf ähnlichen Standorten in diesen Gegen- den vorkommen. Eine Pflanze, deren Verhalten zum Kalk (in Schweden) Anlass zu vielen Betrachtungen gegeben hat, ist Alchemilla alpina L. (vgl. FrRIeEs 1913, Pag. 231). Sie kommt' in den Hochgebirgen! Notd- schwedens nur auf Kalk vor, in den söädlicheren Gebirgen auf sowohl kalkreichen als auch auf kalkarmen » communis . Ke JÖSSE 10 Populus tremula .osssosme. 30 10 ROSA CARINA krv shake 50 10 Epilobium Svogaskte 70 | 30 Dass die Spaltöffnungen im allgemeinen in der Nacht ganz oder fast ganz geschlossen sind und sich erst beim Hervortreten des Sonnenlichtes öffnen, um sich am Nachmittag wieder zu schliessen, därfte folglich sicher sein. Aber wie soll man sich diese Erscheinung erklären? Nach der AmicI-MouLr'schen Theorie hängt das Öffnen und Schliessen der Spaltöffnungen von dem Turgordruck der Schliesszellen ab. Da dieser Druck abends und nachts zunimmt und die Blätter also des Morgens ihren grössten Turgordruck haben, mäöässten die Spalt- öffnungen zu dieser Zeit auch am weitesten offen stehen, was aber nicht der Fall ist. Eine etwas bessere Erklärung gibt die von BENECKE und SCHWENDENER aufgestellte Theorie, dass die Spaltöffnungen von der eigenen Turgorkraft geöffnet, aber durch den Druck der Nachbar- zellen geschlossen werden. Gehen wir von der Stellung der Spalt- öffnungen am Morgen aus, so finden wir sie also geschlossen durch den Druck der Nachbarzellen, deren Turgor in der Nacht sich ver- grössert hat. Beim Fintritt des Sonnenlichts öffnen sich die Spalt- öffnungen, was also bedeuten wöärde, dass der Turgordruck der Nachbarzellen schon vermindert wäre. Die Erweiterung schreitet im allgemeinen bis um 11 Uhr fort. Zwischen 11 und 2 Uhr sind die Schliesszellen am weitesten offen. Diese Angabe ist allgemein bestätigt. Um 2 Uhr beginnen die Spaltöffnungen das Schliessen. Zu dieser Zeit wärden also die Nachbarzellen ihren Turgor zu ver- + grössern angefangen haben, was sehr zweifelhaft ist. Der Turgor- druck der Nachbarzellen wöärde dann morgens und vormittags abnehmen, aber etwa um 2.Uhr zunehmen. Da aber die Temperatur vom Sonnenaufgang bis um 11 Uhr im allgemeinen beträchtlich niedriger als um 2 Uhr ist, ist es schwerverständlich, wie die Nach- barzellen' um diese -späte Stunde, wo die Spaltöffnungen auch noch offen sind, das verdunstete Wasser ersetzen könnten, während ihnen morgens bei niedriger Temperatur diese Tätigkeit abgeht, obgleich dann doch die Transpiration wegen der niedrigen Temperatur und der geschlossenen Spaltöffnungen minimal ist. Es gibt aber noch eine ”Theorie, in der man eine Erklarane suchen kann, und zwar die, dass die Bewegungen der Schliesszellen von der Assimilation dieser Zellen abhingen. Durch die Einwirkung des Sonnenlichtes beginnt morgens die Assimilation, wodurch in den Schliesszellen osmotisch tätige Substanz, zuerst Zucker, gebildet wird, was ihnen eine grössere Fähigkeit, Wasser aufzunehmen, gibt, so dass sie sich auswärts biegen können. Nachmittags, abends und nachts wöärden sich wegen des Abganges der Assimilate und der Abnahme des Turgordrucks die Spaltöffnungen schliessen. Die Theorie kann auch erklären, weshalb die Spaltöffnungen der Blätter, der Bäume und Sträucher bisweilen offener an der Sonnen- als an der Schattenseilte sind. Wäre jedoch diese -Theorie genögend, so möässte man in offenen Schliesszellen stets höheren osmotischen Druck, als in den Neben- und Nachbarzellen erwarten. SCHELLENBERGER fand, dass die Schliess- zellen: in offenem -Zustand in der Regel einen höheren osmotischen Druck, als die Nebenzellen haben. Er fand aber auch . Fälle, wo das Gegenteil eintrat. Ausserdem ist, wie ich schon erwähnt habe, aus RosinGs Untersuchungen hervorgegangen, dass, obgleich in den Schliesszellen Stärke und Zucker abwechseln, der Zucker doch nicht in offenen Schliesszellen konstant ist. Dies wäre zu erwarten, da der osmotische Druck einer Zuckerlösung viel grösser, als der einer entsprechenden Stärkelösung ist. Die zuletzt besprochene der erwähnten Theorien scheint mir die Bewegungen der -Spaltöffnungen am besten erklären -zu können, obgleich sie nicht ganz hinreieht. Jedenfalls finde ich in diesen Theorien keine Erklärung der Tatsache, dass sich die Spaltöffnungen gewisser Pflanzen bei Wasserwerlust öffnen. Eine einfache und einheitliche Ursache der Bewegungen der Schliesszellen scheint folglich schwer zu finden zu sein. Die 45 schwankenden Bewegungen deuten darauf hin, dass es mehrere Ursachen gibt, die die Bewegungen der Schliesszellen teils fördern teils ihnen entgegenwirken. Nach den verschiedenen Stärken der einzelnen Faktoren wird sich die Bewegung wohl ändern. Die etwa mitwirkenden Faktoren dieser Ursachenkette habe ich in der fol- genden Tabelle darzustellen versucht. Die Faktoren, die das Öffnen der Schliesszellen zu befördern scheinen, sind unterstrichen. Reichlicher Wasservorral. Die Bildung der Assimilate. Turgordruckes | Zunahme Die Umwandlung der Assimilale in osmotisch Einwirkung mehr wirkenden Substanzen. des ; Konzentration anorganischer Sal-e. | Wassermangel. Die Umwandlung der Assimilate in Stärke. Zusammenziehende. Erweiternde. Widerstand der Seiten der Schliesszellen. » Enden » : » Einwirkung | Bewegungen der Neben- und ) | Abnahme | Das Wegleiten der Assimilate. renen | Widerstand E Man kann sich nun denken, dass die Ursache des Öffnens der Spaltöffnungen bei Wasserverlust in den von mir angefährten Fällen und in Beispielen von LEITGEB in den Bewegungen der Nachbar- und Nebenzellen zu suchen sei und zwar besönders in den Zusam- menziehungen dieser' Zellen. Ein Wasserverlust zieht die Vermin- derung des Volumens der Zellen nach sich. Da die Zellen anein- ander haften, wird diese Volumenverminderung besonders an solchen Stellen hervortreten, wo die Zellen getrennt sind, folglich auch in den Spaltöffnungen. Demzufolge werden die Schliesszellen ausein- andergerissen. Misst man in den erwähnten Fällen nun dieser Zuzammenziehung der Zellen eine dominierende Rolle bei, dann wird die Erscheinung verständlich. Ich will hier meinen tiefgefählten Dank Herrn Prof. Dr. O. ROSEN- BERG aussprechen, der mich auf dieses Gebiet gefährt und meine Arbeit geleitet hat. Stockholms Högskola, im November 1915. 46 VERZEICHNIS DER ZITIERTEN LITERATUR. BENECKE, W., Die Nebenzellen der Spaltöffnungen. — Bot. Zeit. 50, 1892 DARWIN, F., Observations on Stomata. — Philos. Transact. of the Roy Soc. of London 1898. -->— On a new Method of Estimating the Aperture of Stomata. — Pro- ceedings of the Roy. Soc. of London 1911. —— The Effect of Light on the Transpiration of Leaves. — Proceedings of the Roy. Soc. of London 1914. LEITGEB, Beiträge zur Physiologi eder Spaltöffnungsapparate. — Mitteilungen des Bot. Inst. zu Graz. Bd I. ; MOLISCH, H., Das Offen- und Geschlossensein der Spaltöffnungen veran- schaulicht durch eine neue Methode (Infiltrationsmethode). — Zeitschr. Bot. 1912. NEGER, F. W., Spaltöffnungsschluss und känstliche Turgorsteigerung. — Deutsch. Bot. Ges. 30. 1912. RosINnG, M. S., Der Zucker- und Stärkegehalt in den Schliesszellen offener und geschlossener Spaltöffnungen. — Deutsch. Bot. Ges. 26 a. 1908. SCHELLENBERGER, H. C., Beiträge zur Kenntniss und Funktion der Spalt- öffnungen. — Bot. Zeit. 54. 1896. SCHWENDENER, S., Uber Bau und Mechanik der Spaltöffnungen. — Monatsber. d. K. Akad. d. Wiss. Berlin 1881. STAHL, ERNST, Einige Versuche uäber Transpiration und Assimilation. — Bot. Zeit. 1894. STEIN, E., Uber Schwankungen Stomatärer Öffnungsweite. — Inaug. Diss. Jena 1913. Bespr. im Bot. Centralbl. 1914. 3. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT: 1916. BD 10, AG I TT ET BIDRAG TILL FRÅGAN OM LINNE- SAMLINGARNAS ÖDE AF MATTS FLODERUS Vid genombläddrandet af ett antal i K. bibliotekets ägo varande »gömbare bref», växlade åren 1783—1811 mellan K. K. GJÖRWELL D. Ä., »de lärda mödors patriark>, och MATTHIAS FLODERUS, vid början af korrespondensen en ung Uppsalastudent, påträffade jag ett bref af d. 26 april 1785 från den sistnämnde, hvaruti lämnas en redogörelse för ofvannämnda fråga. Då saken i detta aktstycke belyses äfven från en hittills föga beaktad sida, nämligen från sterb- husintressenternas och »curatorernas», har jag trott, att publicerandet af brefvet möjligen kunde vara af något intresse, ehuru det inne- håller föga nytt utöfver den utförliga framställningen af denna han- del i TH. M. FRrRIES' förträffliga Linnébiografi (D. II, s. 413—429). Det som förlänar innehållet i brefvet ett visst värde är, att bref- skrifvaren, som vid tiden för brefvets författande visserligen blott var en 19-årig yngling och tjänstgjorde som ett slags korrespondent, som meddelade GJÖRWELL notiser från Uppsala för hans Stockholms- tidskrifter och tidningar, med all säkerhet erhållit sina uppgifter från sin då ännu i lifvet varande fader, professor JOHAN FLODERUS (T 1789), LINNÉs samtida Uppsalakollega och vän samt »curator» i sterbhuset. Denne senare hade redan år 1776 bevittnat LINNÉS testamente, däruti han bl. a. förordnar, att hans »herbarium, som är det största werlden sett, sälljes till den mästbjudande, för Döttrarnes räkning, tillika med därtillhörande Bibliotheque>», ehuru han hälst såg, »att Upsala Academie det inlöste, ty den tid lärer näppeligen da- gas, att den eljest winner en sådan Sambling». Vid LInnÉs död (1778) förordnades J. FLoODERUS jämte professor Em. EKMAN till de ogifta döttrarnas förmyndare, och dessa sökte till en början — trots testa- 48 mentets bestämmelser — att afstyra herbariets försäljning, enär de ansågo, att en sådan handel »skulle vanrykta huset>. Som bekant stannade också samlingarna i landet under CARL V. LINNÉ D. Y:S lifstid, enär öfverenskommelse mellan arfvingarna träffades, att denne faderns efterträdare i professuren skulle »fritt och efter behag få äga och disponera berörde Herbarium med dertil hörande Biblio- theque, Manuscripter och öfrige samlingar» (1. c. s. 416), men efter dennes 5 år efter faderns inträffade död kunde de dyrbara samlin- garnas försäljning till >»den mästbjudande»> tyvärr ej förhindras, och såsom välbekant är drabbades de också följande året (1784) af sitt öde att hamna i England. Men vi öfverlämna nu ordet åt bref- skrifvaren, som alltså skref sitt meddelande härom året efter för- säljningen, då den ännu borde ha varit i friskt minne. »Upsala di:26 Aprilsiran Högädle Herr Assessor! Efter löfte bör jag meddela en eller annan omständighet rörande Linnéernes, Fadrens och Sonens samlingar och deras sluteliga öde. Saken är mindre känd; kanske ock rådeligast för Svenska folket, at förtiga förloppet af densamma, ty det hedrar sannerligen icke Sverige, at med kallsinnighet se dem färdas ur det Land, som bör i evärde- liga tider anse för en ära at hafva alstrat Europens förundran, den store och odödelige. CARL. VON LINNÉ, Fadren. Borde då icke de Naturens skatter, som denna widtfrägdade man, genom mångårig och outtröttelig arbetsamhet samlat, som han granskat, i ordning bragt och förvarat, äfven orubbade stadna inom Sveriges gränsor, til en åminnelse af denna Naturens ypperste Forskare? Men :man må icke döma våra Landsmän ohörda. Följande korta förlopp visar tydligt, hvilka varit driffjädrar til detta, om jag så vågar säga, förhastade steg. . | j Sal. Archiaterns samlingar voro stora, och bestodo i ett det com- plettaste Bibliothek i Natural-Historien, Herbarium, Natural-Cabinet och en mångårig Correspondens med Europens förnämste Lärde, hvilka likasom täflade. med hvarandra at nalkas denna mannen. Des son, sal. Professoren hade äfven ökt dessa med et litet särskildt Herbarium, af honom. sjelf samladt, någre större och nyare värk i Natural-Historien, som han förvärfvat . utomlands, m. m. . Sedan han med döden : afgått i Upsala d. 1 Nov. 1783, började man na- turligtvis at tänka på ett värdigt samlingarnas employerande och, 49 til den ändan, för allmänhetens tjenst upsätta en fullständig för- teckning på Böckren och en numerär på de andre samlingarne, ty annorlunda kunde den omöjeligen göras. Just i det samma anmä- ler sig, genom Bref till Hr. Professor ACREL, en Med. Doctor! i London, vid namn SMITH, såsom köpare. Des åstundan föredrogs genast Sterbhuset af bemälte Professor, med föreställning huru för- delaktig denna handel skulle blifva. Sterbhus-Interessenterna tillika med Curatorerna, Professorerne FLoOBpERUS och EKMAN, gingo då om denna sak i samråd och pröfvade visligen nödigt, at innan et sådant steg vidtogs, borde Hans Excellence Academie Cancelleren föreställas, om icke Kongl. Academien til åminnelse af en så hed- rande Ledamot som Arch. LInnÉ samt nytta och prydnad för när- varande och tilkommande tider, borde inlösa dessa dyrbara sam- lingar. H:s Excellence svarade, , at han kände deras värde mera, än han ville råda Academien at uppoffra en så stor summa til deras inköpande, hvilket icke annat kunde än medtaga för mycket af Academiens tilgångar, som äro nog nödige til så många andra utgifters bestridande, at detta vore en lärd luxe m. m. Men Prof. ACREL skyndade på, med tilsägelse at om icke ofvannämnde köpare snart finge svar, sloge han hela handeln ur hugen, och sterbhuset kunde befara at få behålla detta stora penningevärde. Men ännu borde man göra et försök til deras bibehållande inom fädernes- landet, och det på högsta ort. Hans Kongl. Maj:t var olyckligt vis på sina utländska resor stadd under denna tiden, och måste de således engagera sig hos Statsecreteraren SCHRÖDERHEIM med sin förfrågan om icke han ville expediera Bref til Kongl. Maj:t och sondera om icke han åstundade köpa in samlingarna til förenande med sina. Häruppå kom icke svar, utan skref fru Archiatrinnan sjelf Hr SCHRÖDERHEIM lil i samma ämne, hvarpå svar ankom at H:s M:t icke funne sig uti en sådan handel. Förmodeligen har konungen aldrig blifvit tilspord. Baron ALSTRÖMER hade väl velat bli ägare af dessa sköna skatter, men efter Prof. ACRELS utsago, icke våga den summa, som af Ängelsmannen var buden. Hr Prof. Linnés? Herbarium tilkom dock honom i afräkning på någon skuld, som varit dem emellan. Således var intet försök öfrigt til deras bibe- hållande inom fäderneslandet, utan blef emellan Prof. ACREL och sterbhuset utländska handeln afsluten och alla samlingarna löste ! Bör vara studerande. Not af utg. 2 JO) Mi NOV Ev Vie. Svensk Botamisk Tidskrift 1916, 4 20 med 72,000 Dal. k:mt samt kort därefter bortförde. Men påfölj- derne voro icke så behaglige. Hans Majestät hemkommer, får höra Linnéiska samlingarnas öde och befaller at en courier skulle gå till Dalarön och arrétera det skeppet, som förde dyrbarare varor, än at de borde komma på främmande bottn, men då den ankom, var det för sent: skeppet var afgånget. Ännu en förargelig omständig- het. Cancellie Rådet ALSTRÖMER säger sig hafva budit lika mycket som Ängländaren och des Commissionaire Candidaten DAHL påstår, at han yttrat det för D. SmiITHS ombetrodde, men det ärkännes icke. Ännu påyrka Curatorerne i sterbhuset Catalogens tryckande at Archiater LinnÉs fädernesland åtminstone må få se hvad Han ägt, då det är beröfvat ägande rätten. Herr Professor ACREL, i hvars hand Catalogen är, låfvar ock at låta renskrifva och trycka den- samme. Det berättas, jag vet ej med hvad trovärdighet, at Assessor HEDIN häröfver skall hafva författat en satire, hvilkens utgifvande af trycket blifvit förbuden af Riksrådet CrEuTtZ och äfven Boktryckarna i Stockholm tilsagda at icke emottaga något som rörer Linnéiska samlingarnas sluteliga öde. Med oaflåtlig högaktning har äran framhärda Högädle Herr Assessorens ödmjukaste tjenare Matth. Floderus.» Jämför man nu detta aktstyckes uppgifter med redogörelserna för samma sak i Fries Linnébiografi (1. ec.) och professor C. A. M. LINDMANS artikel »Linnéska samlingarna» i sista upplagan af Nord. familjebok, finner man, att de i allt väsentligt öfverensstämma med hvarandra. Af brefvet framgår emellertid, att sterbhusintressenterna jämte curatorerna redan vid första anbudet från SMmITH vände sig till universitetskanslern grefve G. PH. CREUTZ med framställning om samlingarnas förvärfvande för akademiens räkning, men att denne af ekonomiska skäl för universitetet ansåg ett sådant köp för en >»lärd luxe m. m.> Äfven är det tydligt, att man redan på ett tidigt stadium sökt sondera stämningen och utsikterna för deras bibehållande inom landet »på högsta ort», i det bl. a. »fru Archiat- rinnan sjelf» vändt sig till Eris SCHRÖDERHEIM utan att erhålla något gynnsammare svar än det något mystiska, att konungen »icke funne sig uti en sådan handel». I likhet med FRIES antager ock brefskrifvaren, att GusTtaAF III under sin utrikes resa aldrig blifvit d1 underrättad om denna handel, hvilket ju äfven synes sannolikast. Detta tyckes också framgå af uppgiften om den kurir, som konun- gen efter sin hemkomst skulle ha sändt till Dalarö för att hejda skeppet. Möjligt är emellertid, att historien om denna kurir blott är en förväxling med den äfven af Fries (1. c. s. 422— 423) rela- terade skrifvelsen från studenten Daur till K. Maj:t med begäran att låta reklamera nämnda samling »icke allenast i Stockholm, utan ock ifrån det Skepp, uppå hvilket den kunde vara inlastad> och K. Maj:ts åtgärd med anledning häraf att infordra ett — f. ö. ännu bevaradt — intyg från sjötullskammaren, hvaruti upplyses, att fartyget med samlingarna på utgående redan passerat Dalarö och att det sålunda var för sent att nu göra något åt saken. Af ett visst intresse är äfven brefskrifvarens uppgift på ett ställe i brefvet, att kanslirådet ALSTRÖMERS anbud enligt ACRELS utsago understeg det engelska, medan det på ett senare ställe däri förtäljes, att »ÅLSTRÖMER säger sig hafva budit lika mycket" som Ängländaren och des Commissionaire Candidaten DaAuL påstår at han yttrat det för D. SmtTHs ombetrodde» (ACREL?), >»men det ärkännes icke» (af denne). Denna motsägelse förklaras delvis af det kända för- hållandet, att DAHL vid en senare tidpunkt för egen räkning sökte förvärfva de värdefulla samlingarna för medel, som han erhållit genom Göteborgsköpmannen J. MaAuvuLE, hvarför DAHL ock var an- gelägen, att icke »ALSTRÖMARNA fått (= skulle få) veta det eller någon annan innan köp är giort> (FRIES 1. c. s. 422). Men — såsom ock FRIES på samma ställe påpekar — löses dock icke härigenom motsägelserna MVeträffande de svenska och engelska an- budens likhet eller olikhet, då Daurs och ACRELS påståenden i fråga om denna sak stå emot hvarandra. Beträffande vidare den »fullständiga förteckning på Böckren och en numerär på de andre samlingarne>, som omnämnes i brefvet, har en handskrifven »numerär» af ACREL blifvit öfversänd till SMITH (jfr Fries 1 cec. s. 418). Däremot tyckes denna katalog ej då ha blifvit befordrad till trycket trots curatorernas yrkande härpå och ACRELS löfte »at låta renskrifva och trycka densamme».? Enligt benäget meddelande af Linnéforskarna bibliotekarien J. M. HULTH och professor T. TULLBERG är någon dylik »>fullständig förteckning» ej känd och finnes ej heller i manuskript i Linnean Societys ägo i London, en verklig förlust för Linnéforskningen. va Kursiveradt af förf. ? Jfr emellertid Fries 1. cec. p. 428 och not 2. 52 Såsom ett slutomdöme om hela denna bedröfliga handel, sådan den framgår af framställningen i brefvet, torde kunna vågas det påståendet, att den — sedd från sterbhusintressenternas sida — framstår i ett något bättre ljus än förut, denna sak, >»som redan då ansågs och väl i alla tider kommer att anses såsom en fläck på Sveriges ära» (TH. M. FRIES). SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1916. Bb 10, Hu. 1. FÖRDLDYCEPS CLAVICIPITIS NSP. PÅRASIT PÅGLCELAMICERS PURPUREA AF R. ÖRTEGREN Under några år har jag vid Stockholms Högskolas Botaniska In- stitut varit sysselsatt med en del näringsfysiologiska studier af Claviceps purpurea. På sin tid började jag nämligen på inrådan af professor G. LAGERHEIM en undersökping af hvilka eventuella förändringar, som mängd af fett och glykogen underginge hos nämnda svamps sklerotium vid dess groning. Under detta arbete, som ännu ej framskridit så långt, att det utgör orsaken till denna uppsats, kom jag att göra bekantskap med en förut icke beskrifven art af släktet Cordyceps. Af särskildt intresse är denna art, emedan den parasiterar på en annan svamp. Ty af de öfver ett par hundra förut kända arterna lefva endast två på växter; de öfriga äro parasiter resp. saprofyter på djur. I ändamål att få Claviceps purpurea att gro anlades odlingar, i hufvudsak efter föreskrift af DURIEU DE MAISONNEUVE [1]. Försöks- materialet utgjordes af sklerotier af årsskörd insamlade i Gunnar- skogs socken i Värmland. Efter en tid, som var betydligt längre än man enligt DURIEU DE MAISONNEUVE hade väntat sig, började ur de till synes fullt nor- mala sklerotierna en vegetation att spira, som till min öfverrask- ning visade sig vara fruktkroppar af en Cordyceps. Denna vegetation tilltog i mäktighet och blef så rik, att den endast på enstaka ställen tillät Claviceps-stromata att bryta fram. Att denna Cordyceps, som sålunda uppträdde i mina odlingar parasiterande på Claviceps' sklerotier, varit en följeslagare till dessa från ursprungsorten, kan knappast dragas i tvifvelsmål; ty dels 54 blefvo sand och jord samt öfriga tillbehör från början steriliserade vid hög temperatur, dels uppträdde den ungefär samtidigt i flera från hvarandra skilda kulturer. Af intresse var att iakttaga, att utvecklingsbetingelserna för parasiten och dess värd fullkomligt tyckas sammanfalla, så att Cordyceps ej kan saprofytiskt fortlefva om sklerotiet dör i ett förtidigt utvecklingsskede. Vidare ser man Claviceps purpureas egna stromata företrädesvis uppträda på sådana sklerotier, som äro jämförelsevis lindrigt angripna af parasiten, d. v. s. där den användbara näringen icke blifvit af parasiten helt utnyttjad. Fig. 1. Kultur af sklerotier af Claviceps purpurea med talrika stromata af Cor- dyceps Clavieipitis n. sp. Längst till vänster ett stroma af Claviceps jämte flera yngre Cordyceps-stromata från ett och samma sklerotium. — 1. — Förf. foto. Ehuru direkt jämförande försök af mig ej blifvit anställda, har den iakttagelsen likväl ej kunnat förbigås, att sättet för bevatt- ningen spelar en stor roll för sklerotiets vidare utveckling. Ty så- dana kulturer, som blifvit skölta i öfverensstämmelse med de före- skrifter, KoLxwitz [3] ger, hafva dock ej velat lyckas, om en jämn, mer eller mindre riklig fuktighet hållits, utan endast när med långa tidsmellanrum en ej alltför frikostig bevattning skett, så att tydliga torra perioder fått omväxla med kortare fuktiga. Liknande iakt- tagelser öfver Claviceps purpurea gjordes af KLEBAHN [4], och redan 1856 påpekade DuRIEU DE MAISONNEUVE |[1/| i sin utförliga beskrif- ning öfver odlingen af denna svamp tillräckligheten af sällsynta be- vattningar. Eftersom frambringandet af en vegetation af Cordyceps äfven visat sig vara beroende af en liknande förbehandling af sklerotiet, kommer man lätt på den tanken, att just en sådan be- SK handling är villkoret för omvandling af den i sklerotiet befintliga upplagsnäringen till sådana ämnen, som direkt äro användbara vid groningen. Tre månader efter odlingens anläggande skönjes första spåren till parasitens uppträdande och ännu en månad åtgår för frukt- kropparna att komma till full mognad, hvilket inträffar samtidigt med att Claviceps purpureas egna stromata börja skjuta fram ur sklerotierna. Såt. ex. antecknades för en odling: anlagd 15 nov. 1913 — para- siten synlig 18 febr. 1914 — första peritheciemogna exem- plar 6 april — Claviceps- stromat den 10 april... Om sålunda för Claviceps ut- veckling åtgått mer än van- ligt lång tid — KOLKWITZ angifver 3 månader som nor- malt, DURIEU DE MAISON- NEUVE fick redan efter 2 må- nader full groning — så lig- ger däri ej något märkvär- digt, då, utom eventuella an- dra omständigheter, det sä- kerligen måste verka fördrö- jande, att parasiten förtärde näringen och därigenom för- senade och delvis förkväfde den eljest vid denna tidpunkt uppträdande vegetationen af Claviceps-stromata. Det första synliga tecknet till att Cordyceps börjar utveckla sig är, att Claviceps-sklerotierna fläckvis öfverdragas af ett hvitt myce- lium, från hvilket efter någon tid likaledes hvita, nästan sidenglän- sande stromata vertikalt uppväxa. Detta det vanligaste förhållan- det aflöses här och där af att från vissa sklerotier stromata skjuta upp utan någon synlig myceliebildning på sklerotieytan. Om vid detta stadium ett sklerotium skäres i stycken, bildas redan efter några timmar, vare sig det förut visat tecken till att vara infekteradt Fig. 2. Stroma af Cordyceps Clavicipitis n. sp. 20) q ee FT EKRORENTOLO: 06 eller ej, ett rikt mycelium med efterföljande stromabildning ifrån snittytan. Ett utmärkande drag för detta skede är vidare, att sklerotierna nu icke blott väl fördraga en ökad temperatur och jämn, riklig fuktighet, utan till och med fordra dessa faktorer för att bringa stromata — såväl af Cordyceps som af Claviceps — till full utveckling. Att detta är i motsats till lifsbetingelserna under tidigare utvecklingsstadier, framgår af hvad som ofvan blifvit sagdt. Redan på ett tidigt stadium och långt innan en yttre differentie- ring kan iakttagas, kan man på ett längdsnitt af Cordyceps-stromat eller genom att sönderpressa ett sådant under täckglaset varseblifva att en inre differentiering inträdt i ett undre fastare skaft och ett skarpt begränsadt öfre parti af mycket lucker beskaffenhet. Denna öfre del, i hvilken sedermera perithecierna anläggas och utvecklas, till- växer fortast och utgör vid fruktkropparnas mognad ungefär ”/s af hela stromats längd, hvilken varierar från 15,3: till 23 mm. Den vanligaste storleken är 21—22 mm. Det fullt mogna stromats tjocklek är från 11 mm. till ej fullt 2 mm. Stromat är till for- men syllikt, ogrenadt, och undantagandes skaftet försedt med perithecier ända upp till den utdragna spetsen. Påfallande äro de karaktäristiska färgväxlingar, stromat undergår under sin utveck- ling. Ty medan det till det yttre genomlöper en färgskala från hvitt till saffransfärgadt, går färgförändringen 1 dess inre nästan i rakt motsatt riktning. Ungt är det sålunda inuti skarpt orange- färgadt, men bleknar mer och mer allt efter det mognar för att slutligen erhålla en gråaktig eller möjligen mycket ljust gul färg. Perithecierna stå vinkelrätt mot stromats yta och äro till en början fullkomligt nersänkta, men höja sig allt efter som de mogna mer och mer öfver strömat, tills de skenbart äro fria till nästan ”/8 — skenbart, därför att i själfva verket en mycket lucker mantel af stromat sluter upp efter peritheciets sidor till dess hals, ett för- hållande fullt analogt med det af A. MÖLLER [2] hos Cordyceps Volkiana Möll. beskrifna (fig. 3). Perithecieväggarna, i vilka urskiljas 2 lager, äro 1 motsats till stromat af tämligen kompakt beskaffenhet, bestående af mycket fina, tätt till hvarandra slutna hyfer. ” Perithecierna äro till färgen grå, mörkare än den väfnad, i hvilken de ligga insänkta, men för- sedda med en ring af gult kring halsen, som ofta förtonande löper upp mot den af en del små papiller omgifna mynningen. Peri- thecierna äro päronformade, 325—375 u långa, 150—185 wu breda. Asci äro mycket sköra, 150 u långa, 2,,—3 u breda, af fullt cy- d1 lindrisk form, försedda med en hyalin, ollonformad mössa. De i dessa inneslutna sporerna äro 8, något kortare än asci och septe- rade. Antalet septa är stort. Parafyser förekomma, men mycket sparsamt. Deras bredd uppgår ej till 3; af ascusbredden. De af- slutas uppåt i en jämnt förlöpande spets. Slutligen sammanfattar jag ofvan omtalade karaktärer, som ut- märka den nya arten, för hvilken jag skulle vilja föreslå namnet Cordyceps Clavicipitis, i följande diagnos. Cordyceps Clavicipitis n. Sp. In sclerotiis Clavicipitis pur- purece parasitica; stromatibus nunc simul cum stromatibus Clavicipitis, nunc iis suppressis singularibus, numero sepius plurimis, e sclerotiis nutricibus prorumpentibus, non ramosis, subulatis, cum stipite 15,;—23, typice 21—22 mm. longis, 1,2— 2 mm. latis, parte sporifera stipite duplo longiore, maturis colore externo croceo, interno griseo vel pallide subflavo, juvenilibus colore externo al- bido, interno aurantiaco Ssig- natis; peritheciis maturis qua- si subsuperficialibus, re vera [KAN Ar i BR iame tenuivalde pro- Ing: 3. i Forn METODER Dn. Då Peri- i ientibus. 395-375 fönSS ee innetallande asci. Längdsnitt. — , ee SSE fört foto: 150—1835 wu latis, pariete quam textura stromatica firmiore, e colore atrogriseo; ostiolis longe pro- tractis, flavocinctis, sursum papillulis minutis praeditis; ascis fragi- lissimis, cylindraceis, tenuissimis, 150 u longis, 2,;—3 wu latis, sur- sum galericula glandiformi ornatis, hyalinis; sporis 8:nis, asco parum brevioribus, valde tenuissimis, multiseptatis; paraphysibus raris certe inventis. E sclerotiis Clavicipitis purpuree ovariorum Secalis cerealis in paroecia Gunnarskog provincie suecan&e Wermland collectis fungus ille fratricida in horto botanico universitatis Stockholmiz in cultura prodiit. d 58 CITERAD LITTERATUR. DURIEU DE MAISONNEUVE, Sur le mode de végétation et la culture de PF'ergot du seigle. Bull. de la Soc. Bot. de France 3 (1856) p. 116. MÖLLER, A., Phycomyceten und Ascomyceton in Botanische Mittheil- ungen in den Tropen, H. 9 p. 235. KOLEWITZ, R., Pflanzenphysiologie (1914) p. 114. KLEBAHN, H., Ein Versuch mit Claviceps purpurea (Fr.) Tul. in Kul- turversuche mit Rostpilzen XV, p. 8. — Sonderabdr. Zeitschr. f. Pflanzenkrankh. XNXIV p. 1—32. (1914). SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1916. Bb 10, Hu. 1. SCENYERDISCHE IPENXNKTONALGEN II TETRALLANTOS, EINE NEUE GATTUNG DER PROTOCOCCOIDEEN VON EINAR TEILING Im Sommer 1915 war ich in der Lage, die Algenflora eines Teiches in der Nähe der alten Bischofsstadt Skara, Provinz Wästergötland, zu untersuchen. Der Teich gehört seinem Ursprung nach zu den sog. Söllen, die aus dem Gebiete des Baltischen Landräckens beschrieben sind. Er ist also von fast kreisrunder Gestalt und wahrscheinlich beim Zuräck- wandern des Skandinavischen Inlandeises durch das Schmelzen eines »toten» FEisrestes in dem aus glazifluvialem Material aufgebauten Boden entstanden. Grösse etwa 600 kvm., Tiefe höchstens 1 m. Die Ufervegetation besteht aus: Carices, Ranunculus Flammula, Juncus effusus, Equisetum palustre, Alisma Plantago-aquatica, Meny- anthes trifoliata. Die Oberfläche ist durch Potamogeton natans, Callitriche sp., Lemna minor, Spirodela polyrrhiza nebst submerser Utricularia eingeengt. Das Wasser des Teiches wird zuweilen zum Reinigen von Wäsche benutzt, und das seifenhaltige Abwasser kann dabei ungehindert wieder in den Teich hinabfliessen. Wahrscheinlich wird das Wasser dadurch bis zu einem gewissen Grade bonitiert, was vielleicht zur Erklärung der reichen Entwickelung der Algenflora dienen kann. Das Phytoplankton entpuppte sich als ein wahres, fast ausschliess- lich aus Protococcoideen, Desmidiazeen und Flagellaten bestehendes Heloplankton. Ich habe nicht nur Proben aus der freien »lim- netischen> Region, sondern auch die mit dem Planktonnetze zwischen "Utricularia und den Schwimmblattpflanzen erbeutete Algenvegetation 60 untersucht. In der folgende Liste ist die Frequenz der Arten in den beiden Kollekten getrennt dargestellt. Die nach subjektivem Schätzen aufgestellten Frequenzgrade bedeuten: rr einzeln, r selten, + zerstreut, c häufig, cc sehr häufig. Die mit einem Sternchen (7) bezeichneten sind fär Schweden neu. Chlorophyceae. + Gonium "anguälatinm: 1e00020 00 er EAA r T Pandorina Morum (Mull) BOY: odd ds seder rosa eds nr Eudorina elegans, EIhreND, Can up signs slet onsps AA Tr + Gloeocystis infusionum (Schrank) W. & G. S. West............... a Sechizochlamys gelatinosa 'A. Braln ismkesss sosse Botryococcus Braunit. KUtgs osm os ses ären borgrded dun söker nar RET Pediastrum Boryanum var. granulatum (Kätz.) A. Br. oo... SEN £ » » var. perforatum RaCib. mess > ltr plese. INDEY CHI a ävamore ena ks bådas ere EEE AN É r > Tetras ((ERrenb) Rallsmbafn dd Od SA K + Tetracoccus 'botryoides: Ww WEstUmbigle nap. dd RE C Oocystis solitaria Wittrock == sssmmmn. RS a Tetraédron minimum (ÅA. Braun) flera sslsöR FRK at + SR siamense (W. & G. S. West) WWalkel föder 4 NERD RISE Scenedesmus bijugatus (Turp.) Kätz var. alternans (Reinsch) Hansg. RE + » » var. distifarmnis: Chodear Er SE > obliquus' var. dimorphus (Turp.) RBabsr i ofotteoditt » gqguadricouda (Durp:) Brebioberi.e. SÖTARE SE =S > opoliensis: P:uRiehterä oa. LANE Crucigenia Tetrapedia (Kirchner) W. & G. S West. ja MAREN Fre » fenestrata: Schmidle”45 1.40. cc. BINe st SR > reclangularis.(Naes)rGay sor oe 1 CC ROGERS triangularis Chodat . I r &Kirchneriella gracillima Bohlins. FR Fri » lunaris (Kirchner) ans FEL ARE AE a Selenastrum Bibraianum Reinsch ... UDE > gracile BReinsch........... SRA FRA Dictyosphaerium Ehrenbergianum Naeg. LESLIE Tr » pulchellum WOOdHLI0M HOS + » letrachotomum Prntz =. 0 00 TT RA Dimorphococcus lunatus A. Braun...... KR Tetrallantos Lagerheimii n. gen. et sp. ou = Ankistrodesmus closterioides (Bohlin) Printz......... .. V » falecatus var. radiatus (Chod.) Lemm. Woelgsirunm ntcropormwm NAC 0-0 His sera Iselid AI AN » sphaericum Naeg. .... Glaucocystis Nostochinearum ItzigS.....sssnmmmssmssrerrssserrssr sinnena Chaetosphaeridium Pringsheimii f. conferta Klebahn (tycho- SORT SÖ TY a AS SS NR ae a HÄ SSNF STR FSD ES TERO a aa vn Conjugatae. Ardirodesmus: .convergens ERreMb.:mossmesslostssiss set drkdessd er » Incus var. indentatus W. & G. S. West » tex agonmast BOldPPS retro degrea vad Closterium lineatum Ehrenb............... » Borvalna Nacdstid Söas 0 Aura en Cosmartum contractum KirCchhel msomosocssmmrsssrassssssesossss ss son » portianum Archer... > striatum Boldt.. Euastrum denticulatum eme) CN Micrasterias Crux melitensis f. simplex orget Rs Netrium Digitus (Ehrenb.) Itzigs. et Rothe............oommmm0mmn. Penium minutum (Ralfs) Cleve ............. Sphaerozosma Regnesit (Reinsch) M. Schovidt) Staurastrum cuspidatum Breb........ > polytrichum Rab.. Pre > forficulatum Lundell forma . ia = » connatum var. reclangulare oy Cr digar + » totanum Wolle et var. forfum Dn. Väl... omooocc0c. SE Te EOS FNOES AR da a RAL > HUTCKORGCuON CIA ds » orbiculare. (Ehrenb.) Ralfs- doom son. > dispar Breb. Myxophyceae. Microcystis stagnalis Lemm.. AN SENS Gomphosphaeria Naegeliana (äns) Beming i Anaboena SP.............. Flagellatae. SDmobryonmareltenmnalemnmnm EAS » Ser tr lantarbENFenbergkd LaeRA . CC SPURS rr rr 62 Fuglena "acus' Ehrenb: C-SH00 2 -00080-27 SAO TNT SICGA Li Phacus longicauda var. font emm. NTE SE ARS RA LR BARR ng LD > -Pleuronectes. (OO: FE: MI Duj. oboe fare >" istueCica Lem ss dr saras vs RI EE AEA "Trachelomonas Hysteia Ne SPA ls hd MUVIOAR UN AO EST RNA > euchlora (Ehrenb). Lemm: gta 3. (OPEN » hispida (Petty) Stelb.m omen sms se se + > intermedia "DABS ms ss dor mds SE EA > oblonga Temite oe ee ora nor SN Peridiniae. > Peridintum .anglieum G.S: WESti oss AON rf > umbonatum var. inaequale enn AREA = ret Diatomaceae ganz fehlend. Besprechungen einiger Formen. Das grösste Interesse knäpfte sich an Tetrallantos Lagerheimii n. gen. et sp., eine Alge, die ich in keine mir bekannte Gattung habe einreihen können. Ich teile hier die Beschreibung mit: Tetrallantos, genus novum Protococcalium. Cellulae fusiformes, semicirculariter curvatae, quattuor in colonia associatae, sic ut dua cellulae media in uno plano vel tabula leniter curvata angulis junctae sint. Duae reliquae cellulae a loco con- jungtionis exeunt, fere in eandem partem directae. Coloniae libere natantes. Chlorophorum unicum parietale, pyrenoidea singulari. T. Lagerheimu species nova. Cellulae apicibus rotundatis. Long. cell. (chorda arcus) 15—17u, lat. et crass. cell. 5—6u, long. coenob. c. 45u, lat. coenob. c. 20u. Die Zellen sind wurstförmig, gegen die Enden etwas verjängt. Membran gleichförmig, ohne Skulptur oder Verdickungen. Das Chromatophbor ist parietal, zuweilen die Enden der Zelle nicht aus- fällend, mit einem Pyrenoide ausgerästet. Die Zellen habe also eine gewisse Ähnlichkeit mit denen einer Kirchneriella. Charakteristisch för die neue Gattung ist die Anordnung der Zellen. Diese sitzen in Coenobien von normal vier Gliedern zusammen (Figg. 1, 2, 7). Die Fortpflanzung geschieht durch Bildung von Autosporen (Figg. 4, 5), f 63 in derselben Weise, wie es CHODAT fär Kirchnertiella lunaris (Kirchn.) Moebius beschreibt (02, p. 122). Die Tochterzellen treten durch einen Riss der konvexen Zellwand heraus, und so entsteht durch Umgruppierung der Zellen die definitive Gestalt der Coenobien. Dabei kreuzen sich die beiden mittleren Zellen eines Vierzellen- coenobiums (Fig. 5), um später, mit den Enden verwachsend, einen Tetrallantos Lagerheimi n. gen. etn. sp. 1. Vierzelliges Coenobium, von oben (1100 Xx >, 2. von der Seite (800 Xx). 3. Achtzelliges Syncoenobium (680 X). 4. Autosporenbildung (1120X). 3. Autosporen am Anfang der Umlagerung (840Xx). 6. Vier Tochter- coenobien, noch an den Muttermembranen haftend (680 X). 7. Leeres Coenobium (760 Xx). mehr oder weniger flachen Kreis zu bilden. Die endständigen Zel- len wachsen mit ihrer einen Spitze an den Verwachsungsstellen der mittleren fest, während die anderen frei bleiben, aber immer nach derselben Seite gerichtet (Fig. 2). Dass es hier um eine wirk- liche Verwachsung handelt, ergibt sich daraus, dass man an den leeren Muttermembranen immer noch sehr gut das Y-förmige Bild der stärker lichtbrechenden Verwachsungsflächen der drei zusam- menstossenden Zellenden beobachten kann. Die Anzahl der Auto- sporena beträgt normal vier, aber ich habe auch, obschon selten, 64 deren acht gesehen, die sich zu einer Art von Doppelcoenobien zusammensetzen (Fig. 3). Ob es hier eine wirkliche Verwachsung der beiden Vierzellencoenobien oder eine lockere Zusammenfägung ist, so dass das achtzellige Coenobium in zwei vierzellige zerfällt, habe ich nicht konstatieren können. För diese Vermutung spricht das äusserst spärliche Vorkommen grosser Doppelcoenobien. 8. Trachelomonas Hystrix n. sp. (800 X). 9. Staurastrum connatum var. rectanguluwm Roy et Biss. (800X). 10. Tetraédron siamense (W. & G. S. West) Wilie (6530 X)>. 11. Dasselbe(?) (710X). 12. Scenedesmus bijugatus var. discoides Chodat (750 Xx )> 13. Pediastrum Tetras (Ehrenb.) Ralfs (800X). 14. Arthrodesmus hexagonum Boldt (1025 Xx). 15. Staurastrum iotanum Wolle var. tortvm n. var. (1025 Xx) Tetrallantos wird wohl in systematischer Hinsicht unter die Sorastrae der Familie Coelastraceae Wille (09, p. 67) zu stellen sein, und zwar in die Nähe von Dimorphococcus A. Braun. Am nächsten scheint die Alge mit den von J. WOLOSZYNSKA (14, p. 197—198, P1. V) be- schriebenen Gattungen Schmidleia und Schroederiella werwandt zu sein. Staurastrum connatum (Lund.) Roy et Biss. var. rectangulum Roy et Biss. (86, p. 237, Tab. 268, f. 12). Die von mir gesehenen Exemplare haben etwas kärzere Stacheln, aber sonst stimmen sie in Form und Dimensionen gut mit den japanischen öberein. Long. s. acul. 19— 21jw, latsveell:/17-—-1T9p,slat! istbm:55—6p» long acal Aon 65 Staurastrum iotanum Wolle (84, p. 137, Tab. LI, f. 5—7) fasse ich in dem erweiterten Umfang, den W. & G. S. WEsT der schlecht beschriebenen und noch schlechter abgebildeten Art von WOLLE gegeben haben (WeEsT, 99, p. 314, Tab. 18, f. 14—15). Es treten hier hauptsächlich die zweiästige, bisweilen die drei- und: selten die vierästige Form auf. Die erste ist immer um etwa 40? gedreht (Fig. 15). Ich halte diese Form fär eine Varietät: Staurastrum iotanum Wolle var. tortum mn. var. Semicellulae bibrachiatae, circa 40? tortae. å Die als Arthrodesmus hexagonus Boldt bezeichnete Form stimmt gut mit LUÖTKEMULLERS Figuren (00, p. 13, Tab. 1, f. 36—38) äberein (Fig. 14). Pediastrum Tetras (Ehrenb.) Ralfs kam vereinzelnt in einer Form vor, die zwischen dieser Art und P. biradiatum Meyen in der Mitte steht. Ich beobachtete vier- und achtzellige Coenobien. Als Unter- scheidungsmerkmal ist wohl in diesen Falle die schmale IR DRG oms der zentralen Zellen zu benutzen (Fig. 13). Tetraédron siamense (W. & G. S. West) Wille (Fig. 10, 11) stimmt gut mit W. & G. S. WEests Abbildungen (01, Tab. IV, f. 52) äberein. Meine Exemplare sind zwar ein wenig kleiner; die von mir auf- genommenen Maximalmasse betragen: long. 59 u, lat. 26 u, long. proc. 24u. Die kleinere Stachel ist gegen die Spitze oft sehraubig gewunden. Obwohl der längere Fortsatz hier fast senkrecht gegen die Läng- sachse der Zelle gerichtet ist, zweifle ich nicht daran, dass wenigstens die in Fig. 10 abgebildete Alge in den Formenkreis des Tetraöédron siamense einzureihen ist. Dagegen setze ich nur vorläufig die in Fig. 11 dargestellte zu dieser Art, da ich nur wenige Exemplare gesehen habe und deshalb äber ihre wahre Stellung nicht entscheiden kann. Zu Trachelomonas spp. gehören einige Formen, die ich in LEM- MERMANNS Zusammenstellung (13, p. 142) der unter dem Namen Trachelomonas beschriebenen Formen nicht wiederfinden kann. Ich habe die vorher grosse und jedenfalls heterogene Schar der Trache- lomonaden nur mit einer Art bereichern wollen, die mir eine nahe Stellung an Tr. bulla Stein und Tr. caudata (Ehrenb.) Stein ein- zunehmen scheint: Trachelomonas Hystrix n. sp. Fig. 8. Cellulae oviformes, stoma in collum extensum. Margo colli quattuor aculeis instructus, corpus cellulae aculeatum; aculei longissimi a parte aborali, long. cell. 35—43 u, lat. 20—24 u, long coll. 4—5 u, long. acul. max. 9 u. Stockholms Högskola, Botanisches Institut, Januar 1916. Svensk Botanisk Tidskrift 1916. RA 66 LITTERATURVERZEICHNIS CHODAT, R. (02). Algues vertes de la Suisse. Bern 1902. LEMMERMANN, E. (13). Euglenineae, in A. PASCHER, Die Sässwasserflora Deutschlands, Österreichs und der Schweiz, Heft 2. Jena 1913. LUTKEMULLER, J. (00). Desmidiaceen aus der Umgebung des Millstättersecs in Kärnten. Verh. d. k. k. zool.-bot. Ges. in Wien 1900. RoY, J. & BissET, J. P. (86). Notes on Japanese Desmids. N:o 1. Journal of Botany 1886. WEST, W. & G. S. (99). On some Desmids of United States. Journ. Linn. Soc., Bot. Vol. 34. 1899. —» — (01). Fresh-water Chlorophyceae, in J. SCHMIDT, Flora of Coh Chang, Botanisk Tidsskrift, vol. 24, 1901. WILLE, N. (09). Conjugatae und Chlorophyceae, in ENGLER-PRANTL, Die natärlichen Pflanzenfamilien, Nachträge zum I Teil, 2 Abt. 1911. WOLLE, FR. (84). Desmids of the United States. Bethlehem 1884. WOLOSZYNSKA, J. (14). Studien äber das Phytoplankton des Viktoriasees, in B. SCHRÖDER, Zellpflanzen Ostafrikas. Hedwigia, Band LV. 1911. SVENSK DOTANISK TIDSKRIFT. 1916: BD: 10, H. 1. FÄRGVARIATIONER AF ANEMONE NEMO- ROSACL. AF G. LAGERHEIM Med Tafl. 1. Våren 1897, då jag särskildt sysslade med studiet af Stockholms- traktens former af hvitsippan, meddelade mig prof. W. NETZEL, alt han vid sitt landställe på Värmdön funnit en hvitsippa med väl- luktande, blåfläckiga blommor. Vi gjorde sedan en exkursion till växtplatsen, en solig lokal beväxt med glesa buskar, där denna vårt lands vackraste hvitsippform blommade rikligt på ett inskränkt område. Några exemplar med rötter medtogos och planterades i Bergielunds botaniska trädgård, där de trifdes bra flera år, tills de genom förbiseende vid en omgräfning blefvo tillintetgjorda. Den blå färgen på dessa omplanterade exemplar bleknade något, antag- ligen beroende på, att den nya lokalen var betydligt skuggigare än originallokalen. Anemone nemörosa IL. var. cyanopis Lagerh. nov. var. Tab. 1, fig. ka. Floribus tepalis ad basim macula coerulea prceditis. Hab. Suecie ad Malma in insula Värmdö prope Stockholmiam, ubi detexit beat. prof. W. NETZEL 1896 (typus in herbario univer: sitatis Stockholmiensis). Blommorna äro välluktande. Med undantag af den blå basal- fläcken äro kalkbladen på insidan rent hvita. Den blå fläcken framträder äfven på kalkbladens baksida (fig. 1 b), men är här mer violettblå, beroende på närvaro af rödt anthocyan, som finnes äfven ofvanför basalfläcken och här ger kalkbladen en rödaktig skiftning. Jämte typiska exemplar med djupblå fläck på kalkbladen (fig. 1) 68 förekommo äfven individ med ljusare blå fläckar (fig. 2). Möjligen äro dessa bastarder af den förra och den rent hvitblommiga for- men. Det blåa anthocyanet är ej inskränkt till kalkbladen, utan framträder äfven starkt på svepebladens nerver, som äro violetta, och ännu mer på deras blåvioletta skaft. Ofta är hela undersidan af svepebladen och jordbladen violett anlupen. En mer eller mindre stark rödaktig färgning af hvitsippans blom- mor, särdeles på utsidan och under postflorationen, är ju mycket vanlig. Former med på insidan röda blommor ha erhållit olika namn: rosea Peterm. (blommor rosenröda), purpurea DC. (blommor purpurröda), rubra Pritz.; någon skarp skillnad mellan dessa for- mer inbördes och från den hvitblommiga formen synes ej finnas. En röd form med smalflikade kalkblad är schizantha C. A. WESTER- LUND (p. 143), funnen vid Kalmar. Enligt JACOBASCH (p. 38) är purpurea en form, som uppkommer på grund af låg temperatur i marken eller luften, och HOFFMANN (p. 279) hade förut iakttagit, att ett exemplar med: purpurröda blommor, som inplanterats i kruka och öfvervintrats i kallhus, följande år frambragte 8 blommor, som samtliga voro rent hvita. I Gardeners Chronicle XIX, 1883, p. 532 meddelar C. C. WOLLEY Dop, att var. purpurea vid kultur. endast lämnar hvita blommor. Äfven PFuvnL (p. 20—26) har af sina ob- servationer dragit den slutsatsen, att den röda hvitsippan endast är en »Standortsform». Att på dessa grunder degradera de röda hvit- sipporna till simpla ståndortsmodifikationer vore kanske förhastadt, ty möjligt är ju, att en konstant rödblommig varietet finnes (en sådan är kanske f. bosniaca BeEcK (p. 67), jfr SCcHOLz, p. 155). Bättre skild från hufvudformen anses var. coeruiea DC. vara, med hvilken var. cyanopis torde kunna närmast jämföras. Utför- liga meddelanden om denna äro publicerade af ASCHERSON och PrRAHL (p. 232) och AsScHERSON (p. XVID. Denna vackra form är sällsynt, endast funnen på spridda ställen i Frankrike, England, Holland, Belgien och Tyskland (med öfvervägande västlig utbred- ning). Den oss närmast belägna lokalen är Flensburg. Denna form har tydligen en utprägladt västlig utbredning och finnes kanske äfven i Norge. Kalkbladens färg är än djupt azurblå som hos blå- sippan, än violettblå, ungefär som hos Pulsatilla patens, än ljusblå som hos Viola Riviniana: På baksidan äro kalkbladen oftast blå- aktigt hvita, men äfven ofta, såsom hos hufvudformen, rödaktigt anlupna. Stängel, blad och isynnerhet svepebladen äro äfven hos formen med djupblåa blommor mer eller mindre rödaktigt SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT Bd 10, 1916. PARES Vv: uta 1—3. TH. EKBLOM, 4—6. H. BUNDSEN pinx. 1, 2. Anemone nemorosa L. var. cyanopis Lagerh. 3. 4. nemorosa L. 9. 4—6. A. nemorosa L. var. micrantha Lagerh. 69 anlupna. I nordvästra Frankrike synes den utan gräns öfvergå i den hvitblommiga . formen (PICQUENARD, p. 220). En motsvarande, likaledes mycket sällsynt blåblommig (och mycket. storväxt) form, var. oregana (Gray) Robins. af A. nemorosa subspec. americana (1L.) mbr., finnes i västra Nord-Amerika. Knappast skild: från var. coe- rulea synes den engelska 4. Robinsoniana vara (ASCHERSON und PRAHL, p. 235, REGEL, p. 225). HILDEBRAND (Pp. 303), som beskrif- vit en bastard mellan denna och typisk A. nemorosa, säger, att den afviker från den sistnämnda, utom genom blommornas blå färg, genom bladens mörkare gröna färg, smalare bladflikar, starkare hårighet, mörkare gula ståndarknappar, 1 spetsen urnupna kalkblad och senare blomningstid. Af A. nemorosa finnas äfven former med urnupna kalkblad, t. ex. en särdeles vacker rödblommig form, som H. DAHLSTEDT tagit :1914 i Jämtl., Ånn, Herrån i björkskog (Riks- mus. herb.). I motsats till. purpurea säges coerulea hålla färgen vid kultur. 'Från « coerulea afviker cyanopis endast däri, att den blå färgen är: lokaliserad till kalkbladens bas. :Gulblommiga hvitsippor (ej att förväxla med A. nemorosa Xx A. ranunculoides) synas vara sällsynta. C. G. WESTERLUND (p. 27) har - uppställt en :f. flavescens, funnen vid Köpmanberget i Hälsingland, med »kalkblad på båda sidor nästan helt svafvelgula; färgen starkast i kanten och småningom aftagande inåt samt i midten öfvergående i nästan hvitt>. En storblommig form med gräddfärgade blommor har jag funnit på Runmarö i Stockholms skärgård. Här och där träffar man hvitsippor med på utsidan mer eller mindre grönaktiga blommor; särskildt synes detta vara ej ovanligt hos småblommiga: exemplar, såsom hos honplantor (se äfven WARNS- TORF, p. 16). Honplantor, med. smärre blommor än de tvåkönade plåntornas, omnämnas redan 1832 af HARTMAN (p. 150) och be- skrefvos sedan af PRITZEL (p. 654) som f. monoica och af Hua (p. 255) som ' var. anandra. MHonplantan af en dioik växt kan naturligtvis ej betraktas som en särskild varietet. Om utbredningen af hvitsippans gynodiecism är föga bekant. C. G. WESTERLUND (p. 28) fann honplantor, vanligen sparsamt, flerstädes i Hälsingland, i Stockholms Flögskolas herbarium ligga exemplar från Stockh., Drottningholm (leg. B. LAGERWALL), Värmdö (Fogelbro och Malma leg. W. NETZEL), Karlberg (leg. G. LAGERHEIM) och Upl., Rosers- berg (leg. W. NETzEL); i Riksmuseets herbarium finnas exemplar från Blek., Berntorp (leg. B. A. SÖDERSTRÖM), Sdm., Tveta s:n (leg. O. HaGsTtRÖM) och Jämtl., Storlien (leg. M. SONnNDÉN). I allmänhet 70 äro honblommorna mindre och mera oansenliga än de tvåkönade blommorna, ej så öppna och på utsidan ej sällan grönaktiga (se tafl. 1, fig. 3). Sent blommande honexemplar med stora öppna blommor äro enligt meddelande af Lic. T. VESTERGREN af honom funna vid Gröndal på Djurgården. Honblommornas kalkblad äro försedda med klyföppningar på undersidan. Enligt SCHAFFNIT afviker A. nemorosa från de öfriga undersökta Anemone-arterna däri, att dess kalkblad ha klyföppnin- gar endast på öfversidan; detta gäller emellertid endast om de två- könade blommornas kalkblad. Gränsen mellan de båda slagen af blommor är för öfrigt ofta ej skarp, ty honblommorna ha ej sällan några mer eller mindre utvecklade ståndare. En ännu mera utpräglad grön färg ha blommorna af en märk- värdig hvitsippa, som jag funnit i Karlbergsparken vid Stockholm i ganska många exemplar på ett inskränkt område. Sedan jag fann denna form våren 1897, har jag ej undersökt den lefvande och kan därför ej bestämdt uttala mig om dess systematiska värde; den upp- ställes därför endast tills vidare som varietet. Möjligen bör den rättast betraktas som en monstrositet. Anemone nemorosa LIL. var. (2) micrantha Lagerh. Tab. 1, fig. 4—6. Floribus hermaphoditis parvis, tepalis nonnihil incurvis, in parte interiore subviridibus, subtus plus minusve viridirubris, scepissime pu- berulis; floribus femineis minimis, tepalis gynceceo subappressis, rubris. Hab. Suecie& ad Karlberg prope Stockholmiam, ubi 1897 legi (typus in herb. universitatis Stockholmiensis). An tantummodo de- formitas? De tvåkönade blommorna äro omkring 12 mm. i diameter, hon- blommorna endast hälften så stora. Anmärkningsvärdt är, att kalk- bladens undersida oftast är mer eller mindre hårig, en karaktär som annars tillkommer ÅA. ranunculoides, men som äfven stundom finnes hos ÅA. nemorosa f. purpurea (JACOBASCH, p. 37). En annan form med delvis gröna blommor är f. viridans BECK (I, p. 409); kalkbladen hos denna äro hvit- och grönstrimmiga. Som ofvan nämnts äro blommorna af var. cyanopis välluktande. Vid Malma på Värmdön fann jag äfven exemplar af den vanliga, hvitblommiga formen med välluktande blommor, annorstädes har jag endast funnit former utan utpräglad lukt och äfven i litteraturen har jag förgäfves sökt efter uppgifter om en dylik f. odorata. vik FIGURFÖRKLARING. Tafla 1. Fig. 1—3 äro målade af fru TH. EKBLOM, fig. 4—6 af fröken H. BUNDSEN. Alla figurer i naturlig storlek. Fig. 1, 2. Anemone nemorosa L. var. cyanopis Lagerh. 1 a och 1 b samma blomma sedd från olika sidor. » 2 form med ljusare blå fläckar. > 3. Anemone nemorosa L. 9. 3 a och 3 b samma blomma sedd från olika sidor. >» 4—6. Anemone nemorosa L. var. micrantha Lagerh. 4 blomma sedd framifrån. » 535 blomma sedd från undersidan. >» 6 honblomma. CITERAD LITTERATUR. P. ASCHERSON, Nachträgliches uber Anemone nemorosa L. var. coerulea DC (Verhandl. d. Bot. Ver. d. Prov. Brandenburg, Jahrg. 33, 1892). P. ASCHERSON und P. PRAHL, Anemone nemorosa var. coerulea DC. (Ver- handl. d. Bot. Ver. d. Prov. Brandenburg, Jahrg. 32, 1891). G. BECK (ID), Flora von Nieder-Oesterreich, 1890—1893. —— (ID, Flora von Säuädbosnien und der angrenzenden Hercegovina. II. Theil. (Ann. d. K. K. Naturh. Hofmus. Bd. II, 1887). C. J. HARTMAN, Handbok i Skandinaviens Flora. 2 uppl. 1832. F. HILDEBRAND, Uber einen Bastard zwischen Anemone Robinsoniana und Anemone nemorosa (Ber. d. Deutsch. Bot. Ges., Bd. XXIX, 1911" H. HOFFMANN, Culturversuche uber Variation (Botan. Zeit., Jahrg. 41, 1883). H. HUA, Anemone nemorosa L. var. anandra (Bull. d. 1. Soc. Bot. d. France, t. 36, 1889). E. JACOBASCH, Botanische Mitteilungen (Verhandl. d. Bot. Ver. d. Prov. Brandenburg, Jahrg. 28, 1887). PFUHL, Botanisches Allerlei (Z. bot. Abth. Nat. Ver. Posen, IV, I, 1897). CH. PICQUENARD, Note sur PFP'Anemone Robinsoniana auct. angl. (Bull. d. 1. Soc. Bot. d. France, t. 45. 1898). G. ÅA. PRrRITZEL, Revisio Generis Anemones (Linnea, bd. XV, 1841). E. REGEL, Anemone nemorosa L. 8 Robinsoniana H. Edinbrg (Garten- flora XXVII, 1878). K. SCHAFFNIT, Uber die Nektarien der Ranunculaceen unter Beröcksichti- gung der Struktur der kronartig gefärbten Blätenteile. Erlangen 1904. i: 2 J. B. SCcHoLZ, Der Formenkreis von Anemone ranunculoides und nemo- rosa L. (Deutsche Bot. Monatschr., Jahrg. NVII, 1899). C. WARNSTORF, Blätenbiologisehe Beobachtungen aus der Ruppiner Flora im Jahre 1895 (Verhandl. d. Bot. Ver. d. Prov. Brandenburg, Jahrg. 38, 1896). C. A. WESTERLUND, Spridda anteckningar till 'Skandinaviens' Flora (Bot. Not. 1863). C. G. WESTERLUND, Bidrag till Hälsinglands” flora (Bot. Not. 1906). Anemone nemorosa L. med rudimentärt svepe. Missbildningar beroende på regressiv metamorfos af blommans delar äro hos hvitsippan mycket vanliga och mångfaldiga gånger beskrifna (se ex. SVEDELIUS' öÖfversikt af de i Sverige funna formerna i denna tid- CEN Så Por skrift, bd. 3, p. 47). Icke ovanlig är en progres- siv metamorfos af svepet, men en regressiv sådan synes vara sällsynt. I Verhandl. d. Bot. Ver. d. Prov. Brandenburg, Jahrg. 35, 1893, p. XVI beskrif- ver : ÅA. WEISSE ' ett sådant fall: »Die drei Hull- blätter waren schuppenblattartig umgestaltet, in- dem die dreitelige Spreite bis auf eine geringe Andeutung ' völlig reduciert war und der Blattstiel eine wesentliche Verbreiterung erfahren hatte.» Samma monstrositet, afbildad i naturlig storlek i vidstående figur, har jag funnit 1897 vid Salt- sjöbaden nära Stockholm. ' Svepebladens skifvor äro reducerade till små, nästan borstlika, röd- bruna ' flikar, af skaften kvarstår endast den ne- dersta, nästan fjällika, i detta fall gröna delen. Under svepet var stängeln rödaktigt anlupen. Blomman var (liksom hos WEISSES exemplar) normalt utbildad. Enligt ULBRICH (Verh. d. Bot. Ver. d. Prov. Brandenburg, Jahrg. 48, 1906, p. 9) är svepet hos A. baicalensis Turez. och 4A. coro- naria L. ej sällan reduceradt, hos det närstående släktet Capethia Britt.: saknas svepe alldeles. G. Lagerheim. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1916. Bb. 10, H. 1. SMÄRRE MEDDELANDEN. Föreningens medlemmar uppmanas att till denna afdelning insända meddelanden om märkligare växtfynd o.d. Floristiska anteckningar från Östergötland och Upland. Nedanstående förteckning upptager en del växter, som jag antecknat från sydöstra Östergötland och norra Roslagen. . Alla fynd äro gjorda af mig själf. Nomenklaturen är efter Neumans flora. Chrysanthemum parthenium (L.) Bernh. Upl. Östhammar. 1909. Förvildad. 3 segetum (L.). Upl. Östhammar och Norrskedicka. Achillea ' ptarmica L. Ögt. Ringarums s:n, mycket allmän. Senecio viscosus L. Ögt. Ufberget i Ringarums s:n. Inula salicinha L. Upl. Östhammar på en äng. Echinops spherocephalus L. Ögt. Byngsbo, Fängebo. 1909. Centaurea scabiosa L. Upl. Gammelbyn vid Östhammar. Serratula tinctoria L. Ögt. Ringarum vid Syntorp och Bråta. Crepis proeemorsa (L.) Tausch. Upl. Östhammar å Söderön. Ögt. Ringarum, allmän. ; Campanula cervicaria L. Upl. Östhammar på en äng. Ögt. Ringarum vid Frörum 1 ekbackar. : Campanula glomerata L. Upl. Östhammar på en äng bl. föreg. » rapunculoides L. Ögt. Ringarum, Svinsbo. 1915. >» > trachelium L. "Upl. Östhammar vid Sandicka. Lonicera xylosteum L. Ögt. Ringarum, täml. allmän. Utricularia vulgaris EL. Upl. Östhammar. Pinguicula vulgaris L. Ögt. Ringarum i Leckersbo mosse. Veronica spicata L. Upl. Harg. » anagallis L. Upl. : Östhammar i diken. Odontites rubra. Gilib. Ögt. Ringarum vid Grimsum, Melampyrum cristatum L. Upl. "Östhammar på ängar. Ögt. > Ringarum. Lunda, Åby, Ursäter m. fl. st. Solanum' duleamara L. Ögt. Ringarum, Ursäter ymnig längs ån, Åby vid Fredriksberg. Mentha aquatica (L.) Fr. Upl. Östhammar. » » X arvensis L. Upl. Östhammar. Lycopus europeus L. Upl. Östhammar vid Boda. Ögt Ringarum vid Ursäter. 74 Clinopodium vulgare L. Upl. Östhammar på Rofön. Ögt. Ringarum, allmän. Cynoglossum officinale L. Ögt. Yxningen. Cuscuta europea L. Upl. Östhammar, Börstils prästgård på nässlor. Cynanchum vincetoxicum BR. Br. Ögt. Ringarum allmän, såväl vid kusten som i klippor och bergbranter inne i landet. Erythrea vulgaris f. minor Hn. Upl. Östhammar vid stranden söder om staden. Samolus Valerandi L. Upl. Östhammar, sparsamt på ett skär mellan Karön och staden. Pyrola chlorantha Sw. Ögt. Syntorp, Frörums skog. >» umbellata L. Ögt. Ringarum vid Gustorp. Monotropa hypopithys L. Ögt. Ringarum vid Frörum, Ufberget, Syntorp, Edalund (under ekar), Fängebo, flerstädes ganska ymnig. Cornus suecica L. Ögt. Syntorp. | Sanicula europea L. Upl. Kanikebol. Ögt. Frörums skog. Aethusa cynapium v. elata (Friedl.). Ögt. Ringarum, Karlslund. 1915. Pastinaca sativa L. Ögt. Ringarum, Ursäter. Laserpitium latifolium L. Ögt. Ringarum vid Grimsum och L:a Gusum. Conium maculatum L. Ögt. Ringarum vid Karlslund. Hedera helix L. Ögt. Ringarum vid Svinsbo, Fängebo och Björkbråten, Leckersbo vid vägen mot Holkdalen ovanligt ymnig bärande rikligt med blomställningar. Epilobium parviflorum Schreb. Upl. Östhammar. Hippophaö rhamnoides L. Upl. Östhammar, ymnig å strandängar. Daphne mezereum L. Ögt. Ringarum å Lillskogsberget och vid L:a Gusum. Hypericum montanum L. Ögt. Ringarum vid Karlslund och Ufberget mot söder. Geranium sanguineum L. Upl. Östhammar vid vägen till Husbacka, ymnig. Ögt. Ringarum vid kusten. Vicia cassubica L. Upl. Östhammar. Ögt. Ringarum vid Svinsbo och Leckersbo. Astragalus glycyphyllus L. Ögt. Ringarum täml. allmän. Trifolium fragiferum L. Upl. Östhammar vid Husbacka. » montanum L. Upl. Söderön. | Pyrus malus L. Ögt. Ringarum täml. allmän särdeles vid kusten. >» communis L. Ögt. Ringarum täml. allmän. Crateegus monogyna Jacqu. Ösgt. Ringarum vid Strand och Korsnäs. Ribes alpinum L. Ögt. Ringarum täml. allmän. Chrysosplenium alternifolium L. Ögt. Syntorp. Sedum spurium M. Bieb. Upl. Öregrund på strandklippor. 1909. Ögt. Ringarum vid Setterbo och Gustorp. 1915. Sempervivum tectorum L. Ögt. Ringarum vid gårdar täml. allmän. Berteroa incana. DC. Ögt. Ringarum vid Åby. 1915. Ranunculus lingua L. Upl. Harg. ; Aquilegia vulgaris L. Ögt. Ringarum vid Svinsbo, Åtorp och Ufberget, Fängebo. 1915. Silene noctiftora LL. Upl. Börstil. Stellaria nemorum L. Ögt. Ufberget. » crassifolia "Ehrh. Upl. - Börstil vid Kanikebolsjön. Epipactis latifolia (L.) All. Upl. Östhammar i löfskog söder om staden. » rubiginosa (Crantz) Gaud. Ögt. Ringarum vid Gustorp, Frö- rums skog och i skogen mellan Edalund och Emtöholm, flera ställen men alltid i enstaka eller få exemplar. Coralliorrhiza innata B. Br. Ögt. Ringarum vid Frörum. Allium vineale LL. Upl. Börstil vid Kanikebol. >» — sehoenoprasum L. Upl. Grisslehamn på strandklippor. Carex pseudocyperus L. Upl. Börstil i Kanikebolsjön. » silvatica Huds. Ögt. Ringarum i en löfbacke vid Strolången. » norvegica Willd. Upl. Östhammar vid badhusparken. tereneria, E. Upl Östhammar. IHordeum jubatum L. Upl. Östhammar vid hamnen. 1909. Lolium temulentum f. speciosum Stev. Upl. Östhammar. 1909. En ovan- ligt kraftigt utbildad form med rikt förgrenadt strå och skärmfjäll nära dubbelt längre än småaxen, Brachypodium pinnatum (L.) P. B. Upl. Östhammar vid vägen till Boda. Poa compressa L. Upl. Grisslehamn på strandklippor. Glyceria distans (L.) Wg. Upl. Östhammar. Alopecurus ventricosus Pers. (syn. "nigricans Horn.) 1805. Upl. Östhammar. Phleum Boehmer. Wib. Upl. Börstils kyrkogård. Hydrocharis morsus rane& L. Upl. Östhammar i en bäck. Ophioglossum vulgatum L. Upl. Söderön. | A.. Sörlin. Monotropa hypopithys i löfskog. Under en botanisk exkursion i Ringarums socken, Östergötland, förliden vår anträffade jag i en löfbacke vid sjön Strolången några öfvervintrade stänglar af Monotropa hypopithys. Den växte i närheten af ett par små aspar och, så vidt jag minns rätt, förekom inga barrträd på åtmin- stone 20 m. afstånd från stället. De närmaste träden voro ekar och björkar. Senare på sommaren besökte jag åter fyndorten men kunde då ej återfinna växten i det höga, yfviga gräset. Äfven i den s. k. Edalundsskogen i samma .s:n har jag sedan funnit Monotropa under löfträd (ekar), ehuru här äfven några barrträd funnos i närheten. Som jag förut ej sett denna växt (som för öfrigt här är rätt vanlig) annat än i barrskog, antecknade jag fyndet i tanke att det kanske kunde vara af något intresse. Dess svenska namn »tallört> och tyska »Fichtenspargel» ange ju äfven växten som typisk för barrskog. AA TSÖrlLEn. 76 En ny värdväxt för Cuscuta europea L. Ej långt från vägen, som från Holms brygga vid Angermanälfvens norra strand leder till Ytterlännäs kyrka, påträffade jag den !/s8 1911 Cuscuta europea ymnigt förekommande å ett större snår, hufvudsakligen bestående af Rubus ideus och Urtica dioica, med inblandning af Vicia Cracca, Carum Carvi m. m., och att döma af de täta, nedhängande blomsamlingarna ingalunda föraktande sig själf som värd. Midt uti beståndet förekommo några yngre, 4 å 35 m. höga individ af Prunus Padus L., hvilka äfven blifvit föremål för Cuscutans efterhängsen- het. Denna värdväxt är ej anförd af V. WITTROCK i Svensk Bot. Tid- skrift 1909 p. 1—17 och S. BLOMQVIST ibid. 1913 p. 363—366. Först och främst voro naturligtvis mjukare delar, bladskaft och blad angripna, men äfven yngre grenar hade icke föraktats; haustorierna syntes där dock i de flesta fall dåligt utvecklade (jmfr BLOMQVIST 1. c.) Cuscuta europeas förekomst på Prunus spinosa är däremot känd redan 190625 Jmifr Amkiv för: Botanik: BAS; N:o; p166 Carl Pleijel: Några för Salatrakten nya kärlväxter. I K. V. OSSIAN DAHLGRENS >»Salatraktens kärlväxtflora>, Sv. Bot. Tid- skrift 1910, finnas följande växter, hvilka jag personligen insamlat, ej upptagna. Geum rivale 1. 8 pallidum C: A.: Mey. I närheten af Nystrands fattig- gård, sällsynt. Observerad af mig sista gången 1900. Sedan dess har jag ej haft tillfälle att besöka platsen. Thlaspi alpestre L. ÅA en gräsplan invid lasarettet, ganska ymnigt. Obser- verades första gången 1914. Denna växt, som jag ei någonstädes sett omnämnd för att växa i Västmanland, har under de sista åren af mig observerats dels synner- ligen rikligt invid Kungl. Västmanlands regementes skjutbana, Västerås, och dels några enstaka exemplar vid Springsta gård i Kärrbo s:n. Polystichum Thelypteris iL.) Roth. Vid det s. k. Kattkärret 500 m. norr om Nyberg, ganska rikligt. Observerades senast 1914. Hvad beträffar Tragopogon porrifolius L. anmärker DAHLGREN: »Enligt en gammal anteckning funnen mellan ångbryggeriet och staden af K. GUSTAFSSON.» Denna uppgift kan jag bekräfta, emedan jag själf något af åren 1895—1897, jag minnes ej hvilket, såg ett synnerligen stort och frodigt exemplar af denna växt invid landsvägen mellan ångbryggeriet och staden. Vi, d. v. s. en del skolynglingar, däribland en GUSTAFSSON, togo en del grenar af detta exemplar, dock utan att förstöra detsamma. De följande åren funnos ej några spår af Tragopogon porrifolius L. på denna plats. Arvid Wollert. —T —- Malme, Lichenes suecici exsiccati. Af detta exsickatverk hafva under år 1915 UNDER kikare NIN— XXIII, innehållande 100 nummer: 451) Cladonia - erispata (Ach.)' Flot.: var. cetrariiformis (Del) Wainio, 452) Cl. squamosa (Scop.) Hoffm , 453) Cl. glauca Floerke, 454) Cl. degenerans (Floerke) Spreng. f. phyllophora (Ehrh.) Flot., 455) CL verticillata Hoffm. var. evoluta : Th. Fr:; 456). Cl. verticillata Hoffm. var. cervicornis (Ach.) Floerke, 457) Cl. foliacea. 'Huds.) Scher. var: alcicornis (Lightf.) Scheer., 458) Alectoria ochroleuca (Ehrh.) Nyl., 459) Lobaria serobiculata (Scop.) DC., 460) L. leltevirens (Lightf.) A. Zahlbr., 461) Urceolaria seruposa (L.) Ach. var. bryophila (Ehrh.) Ach., 462) Gyalecta truncigena (Ach.) Nyl., 463) Bacidia Friesiana (Hepp) Koerb., 464) Lecidea uliginosa (Schrad.) Ach., 465) Opegrapha atra Pers., 466) Cyphelium inquinans (Sm-.) Trevis., 467) Porina carpinea (Pers) A: Zahlbr., 468) Leptogium quadratum (Lahm) Nyl., 469) Rinodina demissa (Floerke) Arn., 470) Lecanorå circinata (Pers.) Ach. var. subceircinata (Nyl) Hue, 471) L. muralis (Schreb.) Scheer., 472): L. sordida (Pers:) Th. Fr. 473) L. prosechoidiza Nyl., 474) L. halogenia (Th. Fr.) Nyl., 475) Rhizocarpon expallescens Th. Fr., 476) Gyrophora discolor Th. Fr., 477) Cladonia pityrea (Floerke) Fr. var. Zwackhii Wainio f. hololepis (Floerke) Wainio, 478) CI. gracilis (L.) Willd. var. elongata (Jaeq.) Floerke, 479) Alectoria sarmentosa Nehoowar- cinemmnata; (ET) Nyl, 480) -Cetraria- aculeate =(Sechreb:)- Er; 481) Peltigera scabrosa Th. Fr., 482) P. scutata (Dicks:) Koerb., 483) P. canina (L.) Hoffm., 484) P. Bolgdac ite (Neck.) Hoffm., 485) Leptogium microphyllum (Ach.) Elan 486) Stereocaulon Comdénsat dn Hoffm., 487) Hematomma coccineum (Dicks.) Koerb., 488) Lecidea quernea (Dicks.) Ach., 489) L. vernalis WöjsAek. 4900, -£- flexuosa (ET) Nyl. förma, 491)-L; alpestris: Sommert., 492) Opegrapha herpetica Ach. f. subocellata Ach., 493) Spherophorus globosus (Huds.) Wainio, 494) Sph-. fragilis (E.) Pers., 495) Ochrolechia tartarea (L. Mass., 496) Lecanora Hagenit Ach. forma, 497) L. leprosescens Sandstede, 498) Lecidea aglea Sommerf., 499) L: insularis Nyl., 500) Verrucaria hydrela Ach., 501) Usnea barbata XL.) Ach., 502): Ramalina polymorpha ”Ach., 503) Cetraria Delisei (Bory) Th. Fr. forma sorediifera n. f£., 504) Cetraria cucullata (Bell.) Ach.,- 505) Parmelia furfuracea (EL) Ach. "olivetorina (ZopP), 506) Peltigera aphthosa (L.) Hoffm., 507) Peltigera spuria (Ach.) DC., 508) Stereo- caulon coralloides Fr., 509) Stereocaulon paschale (L.) Ach., 510) Stereocaulon denudatum Floerke, 511) Cladonia furcata (Huds.) Schrad. var. racemosa . (Hoffm.) Floerke, 512) Cladonia cenotea (Ach.) Scher., 513) Cladonia botrytes (Hag.) Hoffm., 514) Cladonia. gracilis- (L.) Willd. var. chordalis (Floerke) Scher., 515) Cladonia alpicola (Flot.) Wainio, 516) Lecidea' rivulosa Ach. forma corticicola Fr., 517) Thelotrema lepadinum Ach., 518) Leptogium saturninum (Dicks.) Nyl., 519) Collema cristatum (L.) Hoffm.. 520) Parmelia Mougeotii Scheer., 521) Rinodina confragosa (Ach.) Koerb:, 522) Rinodina Bischoffii (Hepp) Koerb., 523) Rinodina Bischoffii (Hepp) Koerb. var. immersa Koerb., 524) Buellia rinodinoides Anzi, 525) Caloplaca citrina (Hoffm.) Th. Fr., 526): Gyrophora: erosa (Web.) Ach., 527) Cladonia furcata (Huds.) Schrad: var. scabriuscula Del.) Coem. f. surrecta Wainio, 528) Cladonia rangiformis 78. Hoffm. f. muricata (Del.) Arn., 529) Cladonia turgida (Ehrh.) Hoffm., 530) Cla- donia cornuta (L.) Scher., 531) Cladonia verticillata (Hoffm.) var. cervicornis Ach.) Floerke, 532) Cladonia fimbriata (L.) Fr. f. cornuto-radiata Coem., 533) Cladonia deformis (L.) Hoffm., 534) Parmelia intestiniformis (Vill.) Ach. f. encausta (Sm.) Wainio, 535) Xanthoria parietina (L.) Th. Fr. var. polycarpa Ehrh.) Th. Fr., 536 Caloplaca bracteata (Hoffm.), 537) Blastenia tetraspora (Nyl.) Th. Fr., 538) Rinodina sophodes (Ach.) Th. Fr., 539) Opegrapha atra Pers., 540) Dermatocarpon rufescens (Ach.) Th. Fr., 541) Thelopsis melathelia Nyl., 542) Arthopyrenia fallax (Nyl) Arn., 543) Collema furvum Ach., 544) Lecanora dispersa (Pers.) Floerke, 545) Lecanora deusta (Stenh.) Nyl., 346) Lecidea fuliginosa Tayl., 547) Lecidea sulphurea (Hoffm.) Ach., 548) Lecidea macrocarpa (DC.) Th. Fr., 549) Biatorella pruinosa (J. E. Sm.) Mudd, 300) Thelidium papulare (Fr.) Arn. Bidrag till dessa faskiklar hafva lämnats af amanuensen ERIK ASPLUND, kandidat G. EINAR DU RIETZ, doktor J. HULTING, fröken MARIA LINDGREN, docenten GUNNAR SAMUELSSON, filosofie kandidat HARRY SMITH och redaktör ERIK P. VRANG. Af släktet Cladonia, som förut utdelats mycket sparsamt, föreligga i dessa faskiklar 21 former. Till stor del äro de insamlade på Öland af kand. DU RIETZ; så är fallet med CI. glauca, Cl. verticillata var. evoluta, Cl. pityrea, Cl. gracilis var. elongata (= Cl. gracilis var. macroceras Floerke), Ci. furcata var. scabriuscula och Cl. rangiformis f. muricata. Särskildt anmärkningsvärda bland dessa äro CI. pityrea och Cl. glauca. -— I fråga om nomenklaturen har för detta släkte följts WAINIOS Monographia Cladoniarum universalis. Särskildt i ett fall, nämligen beträffande CI. alpicola, har det dock skett med reservation; enligt nu gällande regler torde denna art böra heta antingen CI. coralloidea Th. Fr. (1860; haud Cenomyce coralloidea Ach.) eller Cl. macrophylla (Scheer.) Th. Fr. Som art- namn är alpicola icke äldre än från 1894. Beträffande Gyrophora discolor hänvisas till mitt meddelande i Svensk Bot. Tidskr. 9 (1915), p. 248. Alectoria ochroleuca har denna gång utdelats i fertila exemplar från norra Dalarne (Idre, Yggern), samlade af docenten GUNNAR SAMUELSSON. Lobaria loetevirens [= Sticta herbacea (Huds.) är insamlad på ön Jung- frun i Kalmarsund af kand. DU RIETZ. Om dess utbredning i vårt land föreligga rätt få uppgifter i litteraturen. De nordligaste mig bekanta fyndorterna äro ' belägna i Dalsland (Köpmannebro och Vågsäter), Väster- götland och Östergötland (Omberg). På sistnämnda ställe anträffades den först, vid foten af Marbergen, af P. G. E. THEORIN; jag har senare åter- funnit den i Oxbåset, men där endast med spermogonier. Bacidia Friesiana, som förut utdelats från Skåne, föreligger nu från den af TH. M. FRIES omnämnda fyndorten, Borgholm på Öland, där den in- samlats af kand. DU RIETZ. Lecanora circinata är insamlad af redaktör VRANG på Klefva klintar vid Mösseberg. Hos alla svenska exemplar, jag haft tillfälle att under- söka, antar krustan blodröd färg vid behandling med kalilut; de tillhöra således var. subceireinata. Huruvida några morfologiska olikheter förefinnas mellan denna och den laf, som. W. NYLANDER betraktar som den äkta 79 L. cirecinata, har jag icke haft tillfälle att undersöka. TH. M. FRIES nämner ingenting om kalireaktionen. Lecanora prosechoidiza är utdelad från Borgholm (Öland) och insamlad af kand. DU RIETZ. Arten, som af svenska lichenologer torde hafva för- växlats med L. Hagenii, har helt säkert en vidsträckt utbredning vid våra kuster. På västkusten har jag samlat den ända uppe vid Kristine- bergs zoologiska station i Bohuslän och på östra sidan i Stockholms skär- gård samt på Gotland. Enligt E. HÄYRÉN är den vanlig vid Tvärminne i Nylands skärgård. Åtminstone i regeln växer den på klippor och block, som vid storm fuktas af vågsvallet, i öfversta delen af »svallbältet». Lecanora halogenia är likaledes meddelad af kand. Du RIETZ och in- samlad af honom på ön Jungfrun i Kalmarsund. Dess utbredning inom vårt land är ännu ej känd. Beträffande Lecanora leprosescens hänvisas till DU RIETZ meddelande i Svensk Bot. Tidskr. 9 (1915), p. 115. De utdelade exemplaren härstam- ma från ön Jungfrun. N:o 479 har under namn af Alectoria böxillifera Norrl. ställts till mitt förfogande af kand. HARRY SMITH, som hemfört den från Helagsfjället. Enligt mitt förmenande är det ÅA. sarmentosa var. cincinnata, hvilken i sih tur möjligen ingenting annat är än en ståndortsmodifikation af 4. sarmentosa. Själf har jag funnit den på toppen af block på Snasahögen och Vällista. Peltigera scabrosa är insamlad af kand. Du RIETZ på ön Jungfrun, hvilket torde vara en af de sydligaste fyndorterna i vårt land. I Västergötland och Dalsland är den anträffad sparsamt af J. HULTING och i Bohuslän af P. J. HELLBOM. I Norrland synes den att döma efter HELLBOMS Norr- lands lafvar vara rätt vanlig. Möjligen hänför sig dock en del af de i litteraturen föreliggande uppgifterna i stället till den under n:r 482 ut- delade P. scutata, som är insamlad dels på Skaftö (Bohuslän), dels vid Falköping (Västergötland). I mitt herbarium föreligga dessutom exemplar af sistnämnda art från Östergötland (Omberg), Södermanland (Björkvik) och Stockholmstrakten. Samtliga dessa äro sterila — för sin spridning är arten hufvudsakligen hänvisad till soredierna — men i Dunker (Söder- manland) har O. G. BLOMBERG enligt Bot. Notis. 1895, p. 106, funnit den äfven med apothecier. Till sin utbredning bristfälligt känd är likaledes P. spuria (n:r 507); de utdelade exemplaren äro insamlade af mig dels vid Kristinebergs zoologiska station (Bohuslän), dels i St. Malm (Södermanland). På förstnämnda ställe växte den i en under flera år ej upplöjd åker, på det senare på en gam- mal kolbotten. Att det icke är fråga om en ungdomsform af P. canina, såsom flera författare förmodat, synes mig vara ställdt utom allt tvifvel; däremot torde det möjligen kunna vara en ståndortsmodifikation af samma art. Beträffande Parmelia furfuracea "olivetorina hänvisas till mitt med- delande i Svensk Bot. Tidskr. 1915, p. 251; de utdelade exemplaren äro insamlade på tall vid Kummelnäs på Värmdön. P. Mougeotii har utdelats från St. Malm (Södermanland). Arten, som i TH. M. FrRIEsS' Lichenographia betecknas som sällsynt, förekommer 50 mångenstädes i södra Sverige åtminstone upp till Dalsland, Närke: och Uppland, men då den vanligen är svagt utvecklad och starkt sorediös, blir den lätt förbisedd. . P. intestiniformis härstammar : från den sedan 60 år kända fyndorten på ön Jungfrun i Kalmarsund och är:.insamlad af kand. DU RIETZ. Cetraria Delisei f. soreditfera skiljer sig från artens hufvudform genom närvaron af stora, mer:eller mindre upphöjda soral särskildt på de nedre delarne af bålen. Huruvida här föreligger en ståndortsmodifikation eller en form af. systematisk rang, måste ytterligare undersökas i naturen. Exemplaren äro insamlade af kand. HARRY SMITH på fjällhed på Helags- fjället ungefär 950 m. öfver hafvet. Rinodina Bischoffii var... immersa är insamlad på smärre block af silurisk kalksten vid Vättern nära Borghamn, strax norr om Omberg. Habituellt ter sig denna varietet ganska afvikande från hufvudformen, men i fråga om apotheciets inre byggnad förefinnas inga olikheter. Med kännedom om den stora variabiliteten hos många Rinodina-arter kan jag icke ännu, med de ringa tillfällen jag haft att studera den i fria naturen, förmå mig att betrakta den som en särskild art. Buellia rinodinoides är insamlad på klippor vid Vättern, hufvudsakligen i stänkbältet, i, Ödeshögs socken söder om . Omberg (jfr Bot. Notis. 1892, p. 132). Arten, står otvifvelaktigt rätt nära B. coniopta (Nyl.) Wedd. (jfr Bot. Notis. 1895, p. 211), från hvilken den afviker bland annat genom mindre sporer. Såsom artnamnet antyder, erinrar den om en Rinodina;- och gränserna mellan . de båda släktena äro 1 verkligheten svagt markerade. Fråga torde vara, om det ej vore det naturligaste att förena Buellia och Rinodina, på samma sätt som flera författare gjort med Blastenia och Caloplaca. . E. WaAIino [Arkiv för botanik. Bd: 8, n:r: 4 (1909), p. 76] har sökt lösa svårigheterna genom att uppställa ett intermediärt släkte, Melanaspicilia, men därmed synes egentligen ingenting vara vunnet, enär samma vanskligheter kvarstå, när det gäller att bestämma gränserna mellan detta och Rinodina å ena, Buellia å andra sidan. Blastenia tetraspora är utdelad från Vällista i Undersåker (Jämtland), där den växer på mossor, företrädesvis Racomitrium, och andra vegetabilier och spelar ungefär samma roll i vegetationen som BL. leucorea på Skurdals- höjden och kring Skurdalsporten. Habituellt kunna de båda arterna knappt skiljas. Opegrapha atra (n. 539) är insamlad på lind vid Vättern nära Öninge i Ödeshögs socken söder om Omberg. Den förekommer äfven flerstädes på berget, t. ex. vid Alvastra och i Mullskräerna. Hvarken P.G. E. THEORIN (Ombergs lafvegetation) eller S. ALMQUIST (Om de skand. arterna af lafsl. Opegrapha etc.) anger någon fyndort för arten på Omberg eller annor- städes i Östergötland. Thelopsis melathelia är likaledes utdelad från Vätterns stränder söder om Omberg. Beträffande dess uppträdande här hänvisas till THEORINS Ombergs lafvegetation och mitt meddelande i Bot. Notis. 1892 (p. 131). Thelidium papulare [= Th. Sprucei (Leight.)) är insamlad på Omberg, vid Stocklycke och Borghamn, på skiffer i. svallbältet vid Vättern. Stockholm den 2 januari 1916. Gust. O. Malme. 81 Lichenologiska notiser. 7. Några förbisedda eller föga beaktade svenska Cladonia-arter. Släktet Cladonia är ett af de mest mångformiga bland lafvarna och har alltid beredt lichenologerna de största svårigheter. Otaliga äro de former, som beskrifvits eller utdelats i exsickatverk, en del rena stånd- ortsmodifikationer eller olika åldersstadier, andra onekligen af systema- tiskt värde; artbegränsningen har varit högst olika hos olika författare och äfven arternas gruppering för vissa fall vacklande. TH. M. FRIES står i sin behandling af de svenska Cladonierna i Liche- nographia scandinavica (1871) i det stora hela på samma ståndpunkt, som ELIAS FRIES intog redan i Lichenographia europ2a reformata (1831), och erkände endast ett fåtal arter. Äfven W. NYLANDER fattar i sina tidigare arbeten, t. ex. Lichenes Scandinavizxe (1861), arterna skäligen kollektivt. Under åren 1887—1898 utgaf E. ,'WAINIO ett arbete öfver släktet Cla- donia — Monographia Cladoniarum universalis — som torde kunna be- tecknas såsom enastående inom den lichenologiska litteraturen och inne- håller en kritisk utredning af släktet med utförliga beskrifningar såväl öfver arternas yttre morfologi som öfver deras anatomi. Inom vårt land har dock detta arbete icke vunnit mycket beaktande; våra licheno- loger och växtgeografer hafva i allmänhet stannat kvar på den Fries'ska ståndpunkten. Släktet har först på de senare åren blifvit föremål för någon särskild uppmärksamhet i vårt land. G. LÅNG har undansökt hithörande former i Lappland, men hans arbete blef tyvärr genom hans för tidiga död afbrutet. G. E. Du RIiETZ har studerat dem på Öland och meddelat material till mina Lichenes suecici exsiccati men för öfrigt icke offentliggjort sina resultat. Och F. ERICHSEN har i sin afhandling Die Flechten von Kullen (1913) lämnat ett värdefullt bidrag till kännedomen om de i Skåne förekommande arterna. Vår kunskap om de svenska Cladonierna är nog emellertid ännu synnerligen bristfällig, ehuru släktet hos oss spelar en viktig roll i vegetationen. I efterföljande rader vill jag påpeka några anmärkningsvärda arter, som anträffats i vårt land under de senare åren, i förhoppning att såmedelst kunna bidraga till att väcka intresse för växtsläktet i fråga. CI. fabelliformis (Floerke) Wainio. Monogr. Cladon. univers. I (1887), p. 113). I en samling lafvar, som 1913 sändes mig från redaktör ERIK P. VRANG i Falköping, befinner sig en Cladonia från Sandhem i Västergötland, hvilken i fråga om kalireaktionen öfverensstämmer med CLI. digitata men habituellt betydligt afviker från densamma. Fyllokladierna äro finflikiga med djupt naggade flikar, podetierna blekt gulgröna eller grågröna, gry- nigt (ej mjöligt) sorediösa och mot basen ofta beklädda med små, nästan korallikt förgrenade fyllokladier. - Podetiernas höjd växlar mellan 12 och 20 (inberäknadt grenarna 28) mm.; vid basen äro de vanligen 1—1,5 mm. Svensk Botanisk Tidskrift 1916. 6 32 tjocka, upptill vidga de sig småningom till en föga utpräglad bägare, som från sin kant utskickar ett antal korta, högst 5 mm. långa grenar, hvilka på. kraftigare exemplar i spetsen äro svagt bägarlika och i sin tur prolifierande i kanten; på ett exemplar finnas t. o. m. grenar af tredje ordningen. De flesta grenar uppbära ett litet eller en samling små apothecier (på Västgöta-växten finns icke något enda större, fullt ut- bildadt sådant). Utan allt tvifvel föreligger här CI. fabelliformis var. polydactyla (Floer- ke) Wainio, en i Tyskland, Frankrike och England mångenstädes växande laf. Någon säker och bestämd uppgift om dess förekomst i Sverige har icke förelegat förr än år 1913, då F. ERICHSEN omnämner den från Kullaberg. G. "”TORSSELL upptager den visserligen redan år 1843 såsom »rr.> i sin Enumeratio lichenum Scandinavize (CI. coccifera C. polydactyla) men angifver icke någon. bestämd fyndort. W. NYLANDER säger i Lichenes Scandinavie (1861), där den benämnes CI. macilenta var. coronata, alt han ej sett den från Skandinavien, och af Tu. M. FRIES uttryck i Lichenographia scandinavica (1871) framgår icke, om han haft svenska exemplar till sitt förfogande. En uppgift af LINDSAY om dess förekomst i Norge betecknas af WaAInNIo som osäker, och från Finland är arten icke bekant. I fråga om förekomstsätt erinrar CI fabelliformis om Cl. digitata. Västgöta-exemplaren äro insamlade på en starkt förmultnad, mossbe- vuxen stubbe, och F. ERICHSEN säger, att den på Kullen växer »auf moosbedechten Steinen und Baumstämpfen>. CI. pityrea (Floerke) Fr. THE. M. FRrRIES, Lichenogr. scand. (1871), 'p. 90. — E. WaAInNIo, Monogr-. Cladon. univers. II (1894), p. 349. Denna art är i TH. M. FRIES' Lichenographia icke uppgifven för mer än en enda fyndort i Sverige, nämligen Femsjö (Småland), där den in- samlats af E. FRrIiEs. F. ERICHSEN har år 1911 funnit den på Kullen och upptagit den i sin ofvan omnämnda afhandling. G. E. DU RIETZ har år 1914 insamlat den på Öland, i sandig tallplantering vid Resmo, och lämnat mig material för utdelning i Lichenes suecici exsiccali(n. 477). I Uppsala Botaniska museum ligga exemplar från Västermo (Söderman- land), 0. G. BLOMBERG år 1883. Själf anträffade jag den sistförflutna sommar vid Öninge i Ödeshög (Östergötland), där den växte på det tunna jordlagret på delvis med ljung bevuxna, solöppna klippor vid Vättern. Den synes sålunda hafva en rätt vidsträckt utbredning inom vårt iand. I Finland är den, för så vidt jag kunnat utröna, ej anträffad, ej heller i Norge. Däremot är den känd från ett par fyndorter i Danmark och uppträder mångenstädes i Tyskland. För öfrigt är den så godt som en kosmopolit. De svenska exemplaren äro samtliga lågväxta och tillhöra sålunda var. Zwackhii Wainio; de af mig insamlade äro endast 10—17 mm. höga, med ganska väl utvecklade, ofta i kanten prolifierande bägare och närmast att hänföra till forma cladomorpha Floerke. Vid hastigt påseende er- 33 inrar arten om Cl pyxidata, från hvilken den dock skiljer sig genom snart bortdöende basala fyllokladier, spensligare växt — podetierna äro vid basen föga öfver 0,5 mm. tjocka — och mindre skarpt afsatt bägare. Då jag icke sett den på mer än ett enda ställe i fria naturen, vågar jag icke bestämdt uttala mig om dess begränsning mot nämnda: art, med hvilken den enligt några skall vara förbunden genom mellanformer. Det förefaller mig dock föga troligt, att så verkligen skulle vara förhållandet. CI. strepsilis (Ach.) Wainio. Monogr. Cladon. univers. II (1894), p. 403. Denna art beskrifves 1 korthet af Tu. M. FrRIES (Lichenogr. scand., p. 95), men han hänför den som en obetydlig form, f. cryptochlora, till Cl. -aleicornis, sannolikt emedan han haft endast ett mycket knapphän- digt material till sitt förfogande. - Han är emellertid den första, som påpekat dess egendomliga klorkalkreaktion, i hvilket hänseende arten är enastående inom hela släktet. Efter föregående behandling med kalilut antaga nämligen fyllokladierna vid tillsats af klorkalklösning en ärggrön färg. Det är emellertid WAINIOo, som närmare utredt arten, och den långa synonymlista, han anför, visar, huru den flera gånger beskrifvits som ny art och : dessutom som varietet förts än hit än dit. Mest be- tecknande för dess utseende är, att den som varietet hänförts till CI. cervicornis samt att det ena af de namn, den erhållit af ACHARIUS — denne har beskrifvit den under två olika namn — nämligen coralloidea, af TH. M. FRIES en gång bragtes till användning för CI. alpicola (= CI. macrophylla). I fråga om fyllokladierna erinrar den icke så litet om förstnämnda laf; de äro likasom hos denna kraftigt utvecklade, uppåt- riktade eller uppräta, tjocka och mycket spröda samt bilda, särskildt när icke några podetier komma till utveckling, täta tufvor, men de af- vika genom ringare bredd och rikligare flikighet. I fråga om podetierna föreligger däremot en omisskännlig likhet med CL alpicola; de sakna bägare, hafva i mer eller mindre spridda, små rutor eller vårtor upp- deladt barklager och bära ofta små, tjocka, snedt utstående fjäll, men de äro betydligt lägre och spensligare än hos denna art, endast 10—15 mm. (enl. WAINIO stundom ända till 21 mm.) höga, och rikligare för- grenade, hvartill kommer, att apothecierna äro talrika och små, vanligen knappt I mm. i diameter. Arten beskrefs 1803 efter exemplar samlade i Östergötland af J. P. WESTRING. I WAINIOS Monographia finns ingen annan uppgift om dess förekomst i Sverige, men enligt J. HULTING (Bot. Notis. 1915, p. 61) skall den förekomma »satis frequens i Suecia septentrionali» och vara an- träffad sparsamt 1 Dalsland. År 1907 fann jag den på Värmdön men skänkte den då icke någon närmare uppmärksamhet; först sistförflutna sommar fick jag blicken öppen för densamma. Den förekommer flerstädes i trakten kring Hassel- udden samt vid Kilsviken, företrädesvis på tämligen solöppna, svagt sluttande: berghällar, som långa tider hållas fuktiga af framsilande vatten och där till följd häraf Cladina-formerna ej trifvas, och uppträder ej 34 sällan i sällskap med den härstädes ganska vanliga CI. alpicola. Oftast är den steril, men jag lyckades dock anträffa den fertil i tillräcklig mängd för utdelning i mitt exsickatverk, där den skall inflyta i den fram på vintern utkommande fasc. XXIII. I St. Malms skogbygd, där jag under sommaren uppehöll mig några dagar och särskildt ägnade uppmärksamhet åt Cladonierna, kunde jag icke finna den. Öfverhufvud synes också CI. strepsilis vara ganska syllsynt inom hela sitt utbrednings- område. Endast i Tyskland, särskildt i det nordvästra låglandet, samt, som ofvan nämndt, enligt HULTING i norra Sverige är den anträffad något ymnigare. I Finland är den insamlad på ett par ställen, i Dan- mark endast på ett; från Norge är den ännu ej bekant. Sedan ofvanstående redan var inlämnadt till tryckning, fick jag från filosofie magister HUGO MAGNUSSON till granskning en samling lafvar, däribland äfven några Cladonice, hufvudsakligen från Göteborgstrakten och Bohuslän. Däri förefinnas exemplar af CI. strepsilis från ej mindre än fem fyndorter, nämligen från Sillerud i Värmland (svagt utvecklade, ste- rila), Dragsmark i Bohuslän (sparsamt fertila, med kraftigt utvecklade fyllokladier) och tre platser i Göteborgstrakten. Särdeles intressanta äro exemplar från Annedalsbergen, i det att podetierna här äro mycket starkt reducerade, så att apothecierna synas sitta på fyllokladierna; härigenom får växten en frappant likhet med CI. ccespiticia. Till denna art för ju också TH. M. FRIES Cenomyce strepsilis Ach. CI. subcariosa Nyl. E. WaAINIO, Monogr. Cladon. univers. II (1894), p. 38. I den nyssnämnda lafsamlingen från magister HUGO MAGNUSSON he- finner sig en sparsamt fertil Cladonia från Stenungssund i Bohuslän, hvilken i fråga om fyllokladierna erinrar om CI. verticillata var. cervi- cornis. Dock äro dessa mera grågröna på öfversidan och deras flikar tätare naggade. Vid behandling med kalilut antaga de-en vackert blod- röd färg, som försvinner vid tillsats af klorkalk. De sparsamma pode- tierna påminna om CI. strepsilis men äro tjockare och här och där ge- nombrutna. Barklagret är särskildt upptill uppdeladt i tättsittande eller med hvarandra mer eller mindre sammanflytande rutor: Otvifvelaktigt föreligger här Cl subcariosa Nyl., och de bohuslänska exemplaren öfvensstämma rätt väl med dem, som utdelats i CLAUDEL & HARMAND, Lichenes gallici precipui (n. 253). För så vidt jag kunnat finna, är arten ej förut anträffad i Skandinavien, men enligt WAINIO har den i öfrigt en mycket vidsträckt utbredning och var redan 1894 inom Europa insamlad i södra England, Belgien, mellersta och södra Tyskland, Schweiz och Ungarn. I norra Tyskland synes den enligt G. LETTAU (Beiträge zur Lichenogr. von Thuäringen, p. 169) ej vara an- träffad. I Frankrike har den enligt J. HARMAND (Lichens de France. III, p. 281) påvisats för flera departement men är sällsynt. — Den bohus- länska fyndorten synes i alla händelser vara den nordligaste hittills kända. Sa CI. Delessertii (Nyl.) Wainio. Monogr. Cladon. univers. I (1887), p. 397. Redan 1906 fann jag vid Hamndalen på Värmdön en Cladonia. som habituellt påminner rätt mycket om CI. uncialis men är brunaktig till färgen, särskildt upptill, och mot basen företer hvita fläckar på mörk botten ungefär som Cl. degenerans. Utan allt tvifvel är det CI. Deles- sertit, en art som är anträffad flerstädes i Lappmarkerna, såväl de ryska och finska som de svenska, och icke synes vara sällsynt i de norska fjällen. Någon uppgift om dess förekomst i södra och mellersta Sverige har mig veterligt hittills ej förelegat. Däremot är den funnen på ett par ställen i norra Tyskland, hvarjämte den förekommer i Tyrolen och skotska höglandet. På Värmdön torde den vara sällsynt, då jag förliden sommar ej lyckades återfinna den. 8. Caloplaca Heppiana (Mäll. Arg.) i Bohuslän och C. elegans (Link) var. granulosa (Scher) i Stockholms skärgård. TA. M. FRIES upptager i Lichenographia scandinavica icke mer än fyra arter af Caloplaca undersl. Gasparrinia. Endast tre af dem voro 13871 anträffade i Sverige; den fjärde, C. cirrochroa (Ach.) Th. Fr., var då känd endast från ryska Lappmarkerna men har sedermera insamlats af G. E. Du RIETZ och mig i Jämtland och därifrån utdelats i mina Liche- nes suecici exsiccati (n. 417). I likhet med hvad som så ofta är fallet i Lichenogr. scand., :särskildt i det år 1871 utkomna första häftet, äro många arter af släktet Caloplaca kollektiva. C. murorum (Hoffm.) Th. Fr. t. ex. innesluter otvifvelaktigt flera artskilda typer — flera äro beskrifna i utländska lichenologiska arbeten — och förtjänar, hvad vårt land beträffar, att närmare uppmärk- sammas och utredas. Mina iakttagelser i naturen äro ännu allt för litet omfattande, och det material, som står till mitt förfogande, är för ringa, för att jag för närvarande skulle våga inlåta mig på ett försök i den vägen. Äfven C. callopisma (Ach.) Th. Fr. torde vara kollektiv. Dess utbred- ning inom vårt land är emellertid föga känd; jag misstänker starkt, att vissa uppgifter om förekomsten af C. elegans (Link) i södra Sverige, t. ex. på Kullaberg (KAJANUS), Tjörn och Hallands Väderö (HELLBOM), i stället äro att hänföra till denna eller den mycket närstående C. Heppiana Mull. Arg). Båda dessa arter visa sig vid en mikroskopisk undersök- ning afvika från andra Gasparrinie genom sina tjocka, på midten ofta ansvällda sporer; sinsemellan skola de hufvudsakligen skilja sig däri- genom, att C. callopisma har något bredare, mot spetsen plana eller till- plattade bålflikar, under det att dessa hos C. Heppiana äro konvexa äfven i spetsen. Huruvida denna skillnad är konstant, måste afgöras på ett omfattande material och genom undersökningar i naturen på platser, där de båda lafvarne växa tillsammans och i afsevärd mängd. Att mer eller mindre ofullständiga herbarieexemplar kunna visa sig svårbestämda, bevisar föga. Franska och österrikiska exemplar i mitt herbarium kunna 36 dock utan svårighet hållas isär. Är nu de båda nämnda lafvarnes sär- skiljande som arter icke fullt klargjordt, så är också deras benämning skäligen osäker. Redan ACHARIUS anför som synonym till en af honom uppställd varietet af C. callopisma, var. sympagea, Lichen aurantius Pers., den han dock endast kände genom beskrifningen. Huruvida någon senare undersökt Persoon'ska exemplar, känner jag icke. Emellertid hafva flera författare, t. ex. F. ARNOLD, upptagit »aurantius> som artnamn för C. Heppiana, under det att å andra sidan MULLER ARGOVIENSIS och efter honom A. HUE och J. HARMAND bragt samma namn till användning för C. callopisma. Skulle de båda arterna på grund af närmare undersök- ningar förenas, måste såväl det af ACHARIUS som det af MÖLLER ARGO- VIENSIS gifna namnet vika för det Persoon'ska, som ju är äldre, men tillsvidare använder jag det Mäller'ska, som icke ger anledning till någon konfusion. Vid besök vid Kristinebergs zoologiska station i Bohuslän somrarne 1912 och 1914 anträffade jag på ett par ställen i: »Placodium-bältet> och tillsammans med: C. obliterata en Caloplaca, som vid närmare undersök- ning visat sig vara C. Heppiana. Tyvärr uppträdde den dock i så ringa mängd, att den ej kunde insamlas för mitt exsickatverk. Fyndet är så- tillvida anmärkningsvärdt, som arten förut ej är uppgifven för Sverige; men som ofvan framhållits, har jag, och det på grund af uppgifterna om förekomstsättet, anledning att misstänka, att den redan för rätt länge sedan insamlats på ett par ställen. Substratet är i Bohuslän gneiss eller granit, icke kalkhaltig bergart, som att döma efter uppgifterna i littera- turen är artens normala eller åtminstone vanligaste. Under C. elegans (Link) beskref redan L. E. SCHZRER i Enumeratio Lichenum europ&orum (1850) en varietet, var. granulosa (Parmelia elegans a orbicularis 6 granulosa), som har mot centrum grynig bål. Tu. M. FRIES förmodar, att den äfven finns i Sverige (»apud nos vix deesir), ehuru han icke erhållit några svenska exemplar. E. WAINIO har anträffat den i södra delen af ryska lappmarkerna och i sina Adjumenta (I, p. 143 beskrifvit den som var. sorediata; sedermera har han funnit, att denna varietet är identisk med den Scheerer'ska och i Lichenes in Sibiria me- ridionali collecti (1896) benämnt den ”Placodium granulosum i(Scher-.) Wain. Den har nu också blifvit insamlad af mig i Sverige, nämligen på Runmarö och Utö i Stockholms skärgård, tyvärr dock endast i sterila exemplar. Huruvida den bör betraktas endast som en varietet eller som en egen art, resp. underart, är en fråga som jag tillsvidare måste lämna öppen, då något fertilt material icke står till mitt förfogande. En helt annan art är Amphiloma granulosum Mull. Arg. — han använder för Gasparrinia släktnamnet Amphiloma — hvilken habituellt erinrar om en liten C. Heppiana, men har en mot centrum grynig eller nästan sorediös bål, i det närmaste som den ofvan omnämnda varieteten af C. elegans. Då WaAInNIo betraktar sistnämnda laf som en underart, har han i nyss anförda arbete benämnt den Möller'ska Placodium subgranulosum. Från Öland har. G. E. Du RIETZ meddelat mig sterila exemplar, som, såsom han också riktigt anmärker, med skäligen stor säkerhet äro att föra hit. 37 Och vid Tvärminne i den nyländska skärgården skall den enligt E. HÄY- REN vara »satis frequens>. Helt säkert skall mången hålla före, att hufvudsumman af mitt lilla meddelande är, att vi känna synnerligen litet om de svenska Gasparrinic. Och så är onekligen också förhållandet. Det kräfs ännu mycket arbete, innan vi kunna nå till en något så när nöjaktig kännedom om dem. 9. Lecanora verrucosa (Ach.) Laur. i Stockholms skärgård. Lafvegetationen i Stockholms skärgård, särskildt i den yttre, är högst ofullständigt känd. I TH. M. FRIES Lichenographia scandinavica föreligga ytterst få uppgifter om märkligare fynd där. Under senare tid har vis- serligen en och annan där arbetande botanist ägnat uppmärksamhet äfven åt lafvarne, men det vill synas, som om icke någon gått till sitt värf med tillräckligt omfattande kännedom om denna särdeles svåra växtgrupp för att kunna bedrifva sitt arbete med större framgång. Och dock er- bjuda särskildt de öar, hvilkas berggrund till någon del utgöres af ur- kalk, ett ur flera synpunkter synnerligen intressant och gifvande arbets- fält för lichenologen, något hvarom ett par exkursioner dit ut till fullo öfvertygat mig. En exkursion till Utö den 22 sistlidna augusti var en af de mest inbringande jag någonsin gjort, oaktadt endast några få tim- mar stodo till mitt förfogande. Ett af de märkligaste fynden torde vara det af Lecanora verrucosa. Ett stycke till höger från vägen upp ifrån ångbåtsbryggan ligger en hög väderkvarn, och en stig dit upp leder öfver några mer eller mindre mossbevuxna kalkklippor. Här uppträder den ifrågavarande lafven i sällskap med Blastenia leucorea, Bacidia musco- rum, Dermatocarpon rufescens, Lecidea atrofusca, Urceolaria seruposa var. bryophila, Caloplaca cerina var. chloroleuca m. fl. Dess utbredning i öfrigt inom vårt land är ganska egendomlig. Enligt TH. M. FRIES förekommer den >passim parcius in campis calcareis Oelan- die Gotlandixeque»; själf har: jag insamlat den vid Visby. Föröfrigt kände FRIES den i dess typiska på mossa växande form endast från Lule Lappmark. S. ALMQUIST hade emellertid redan 1868 anträffat den på Suljätten i Jämtland, och E. ALMQUIST fann den 1873 så långt ned som på Stadsberget i Ragunda. I de västjämtländska fjällen synes den icke vara sällsynt, så snart berggrunden är kalkhaltig; jag har insamlat den på höjderna vid Skurdalsporten (samt på Stenfjället inom norska gränsen), på Täljstensberget vid Handöl och på Vällista, på sistnämnda fyndort i så riklig mängd, att den kunnat utdelas i mina Lichenes suecici exsic- cati (n. 437). I Härjedalen har P. J. HELLBOM funnit den på flera stäl- len. Fyndorten på Utö sammanbinder således i någon mån: det Jämt- land—härjedalska utbredningsområdet med det Gotland—öländska. Anmärkningsvärdt är, att Lecanora verrucosa icke anträffats i andra kalkområden i södra och mellersta Sverige, t. ex. icke vid Sala, icke i Närke, Öster- eller Västergötland. Den förhåller sig i detta afseende helt olika mot t. ex. den likaledes på Utö förekommande Lecidea Berengeriana. Icke heller är den funnen på urkalken vid Mölnbo (Södermanland), där samtliga dess ofvan nämnda följeslagare på Utö uppträda, enkannerligen 38 ymnigt Blastenia leucorea, som tyckes vara vida spridd på urkalken i Stockholmsområdet och redan 1907 anträffades på Runmarö, hvarifrån den utdelats i mitt exsickatverk (n. 95) Ett annat af Utöfynden må här omnämnas i förbigående. Redan S. O. LINDBERG hade anträffat Cladonia alcicornis. Den är på Utö liksom på Runmarö vanlig och uppträder äfven fertil, något som H. HESSELMAN först påpekat för mig. Tu. M. FRIES säger om den »rarissime fructifera»>, och det vill synas, som om han icke haft fertila svenska exemplar till sitt förfogande mer än från Öland. Så sällan alstrar den visserligen icke apo- thecier — själf har jag sett sådana på Gotland och i västra Skåne, och i mitt herbarium ligga fertila exemplar samlade i Östergötland af P. A. ISSÉN — men så rikligt fruktificerande som på Utö har jag icke sett den annorstädes. 10. Buellia spuria (Schz2r.) Arn. på Vätterns stränder i Ostergötland. I Nerikes lafflora (1871), p. 103, uppger P. J. HELLBOM, att Buellia spuria skall vara funnen på två ställen i Närke, nämligen i Hammar och Götlunda. Tu. M. FRIES förklarar emellertid i Lichenographia scan- dinavica (1874), p. 605, att bestämningen är oriktig, men till följd af det sparsamma och svagt utvecklade material, som stod till hans förfogande, kunde han icke afgöra, hvart den Hellbomska lafven hör. Någon annan uppgift rörande nämnda arts förekomst i Sverige lämnar icke FRIES, däremot beskrifver han en form af densamma, f. fraterna Th. Fr., som insamlats i Norge, på Dovre. Enligt P. J. HELLBOM, Bornholms lafflora (1890), skall den vara anträffad i Danmark, nämligen på Bornholm. Tv- värr äro dock H:s bestämningar från hans sista år rätt ofta otillförlitliga, och att kontrollera dem är för närvarande icke möjligt, då hans herba- rium icke är tillgängligt. Dovreformen insamlade jag åren 1913 och 1914 på höjderna mellan Stor- lien och Skurdalsporten, ett fynd som icke är så särdeles öfverraskande. Lafvegetationen i västra Jämtland har mycket gemensamt med Dovres. Mera oväntadt var det däremot, när arten förliden sommar upptäcktes i Östergötland. Då jag i sällskap med redaktör ERIK P. VRANG för mitt exsickatverk insamlade Buellia rinodinoides på strandklipporna vid Vät- tern nära Öninge i Ödeshög, anträffades äfven B. spuria. Tyvärr tog jag den för en mikrokarp form af den förra och ägnade den icke någon särskild uppmärksamhet, hvarför ingenting kan meddelas om dess frekvens. I Sverige närmast liggande länder synes den vara sällsynt. I Finland är den mig veterligt ej funnen. I Tyskland är den enligt G. LETTAU, Beiträge zur Lichenographie von Thuäringen, anträffad endast i Rhenpro- vinsen och på de Brittiska öarna enligt A. L. Smith, British Lichens. II, endast på några ställen i England (icke i Skotland). Äfvenledes spar- samt uppträder den i Schweiz och Tyrolen. Gust. O. Malme. 389 Håganivån och de sydostliga växterna i Stockholms skärgård. I SELANDERS ' uppsats »Ytterligare några ord om subboreala växter i Stockholms skärgård» i förra häftet af Sv. Bot. Tidskrift förekomma ett par små felaktigheter, som jag härmed ber att få rätta. Då SELANDER säger, att det enda faktum jag kunnat anföra mot hans hufvudpåstående är, att jag funnit Campanula Trachelium under Håga- nivån, glömmer han Epilobium parviflorum, som äfven figurerar 1 hans »subboreala» lista, men om hvilken samma gäller. Jag har f. ö. aldrig lagt ned någon möda på att gendrifva SELANDERS »hufvudpåstående»>, endast i förbigående omnämnt, att jag inom det begränsade område af skärgården, som jag närmare känner till, af 9 sydostliga arter funnit $ äfven under Håganivån. Nog finns där eljes att anmärka, ehuru SELAN- DER varit nog försiktig att själf kasta fram de viktigaste invändningarna: den ringa arealen af öarna under Håganivån, jämförd med den öfriga skärgår- dens, och sällsyntheten af en hel del af de växter, han använder som bevis- material. Vår bristfälliga kunskap om hvad som verkligen växer under Håganivån är en svag punkt, som SELANDER däremot ej alls tillfyllest uppskattat. Han häfdar tvärtom den optimistiska uppfattningen, att man med ledning af »Stockholmstraktens växter» kan »med relativt stor viss- het förutsätta en arts verkliga frånvaro inom de trakter, där den cj finnes angifven>», en uppfattning, om hvilken han bland mera initierade botanister torde vara tämligen ensam. Hvad särskildt området under Håganivån angår, har man ofta ingen ledning af Stockholmstraktens växter, därför att socknarna äro tagna i klump, detta särskildt gällande de allmännaste och således event. mest beviskraftiga växterna. I fråga om de öfriga synes det mig rätt belysande, att genomforskandet af en enda liten ö, St. Ängsskär i Blidö, decimerat SELANDERS subboreala lista med tre nummer, den ofvannämnda Epilobium parviflorum samt Fragaria viridis och Inula salicina. Jag begagnar tillfället publicera tre anteckningar från i somras, Arte- misia campestris och Poa bulbosa från den låga ön Hårsten i Djurö, an- tagligen under Håganivån (jag har ej kunnat få någon höjdsiffra), vidare Sedum album från Svartlöga, där växten dock förekommer endast på Ännskär på V. änden, hvarest äfven Svartlögas enda granar äro till fin- nandes. Den är således troligen i likhet med dessa sent inkommen, något som kan tydas både för och emot SELANDERS teori. Synantropt har den sannolikt ej kommit. Ännskär torde vara den minst trampade delen af Svartlöga. En andra passus af SELANDERS uppsats, till hvilken jag ville foga några ord, är den, där han kritiserar mina funderingar öfver hafsbandets klimatfaktorer och deras verkningar. Han påstår där, att jag sagt, att vinden i främsta rummet skulle åstadkomma, att klimatförändringar skulle göra sig föga gällande. Detta måste bero på ett missförstånd af en oför- siktigt sammandragen mening i slutet af min uppsats. Af fortsättningen framgår tydligare hvad jag menar, liksom af min framställning i dess helhet den roll jag tilldelar vinden. Vidare, när SELANDER påstår mig 90 ha framhållit, att konkurrensen i hafsbandet är hårdare än eljes, måste jag kalla detta ett dåligt referat. Jag har sökt häfda motsatsen: För att kort rekapitulera min tankegång, i den mån den har afseende på SELANDERS teori: 1) De stora vattenytorna i hafsbandet göra:spridningen vansklig för en hel del växter; somliga måste anses helt utestängda, så- vida ej lyckosamma tillfälligheter inträffa; öfriga äro således befriade från konkurrensen med dessa. 2) Vinden och edafiska förhållanden sam- verka att göra den yttersta skärgårdszonen trädlös; den brist på beskugg- ning, som härigenom uppkommer, utesluter ytterligare en del arter från konkurrensen. 3) De ännu återstående växterna konkurrera under för- hållanden, som afvika från de normala genom konstant hög luftfuktighet och saknad af. skugga. Det är af allt detta att vänta, att hafsbandets växter skola ställa mindre preciserade kraf än inlandets. I verkligheten utmärkas både vegetationen och floran af stor brokighet, så att hydro- fila och xerofila, nordliga och sydliga arter växa om hvarandra. Det är väl då omvändt sannolikt, att förändringar i hydrometeorer böra åstad- komma relativt små förskjutningar ute i hafsbandet, mindre än 1 inlandets nogare afbalanserade jämviktsförhållanden arter och samhällen emellan, i alla händelser ej större, som SELANDER nu vill ha det till. Snarare får man väl för att få en förklaring till SELANDERS iakttagelse, om: den visar sig riktig, tänka sig saken så att å den yttre skärgår- dens neutrala mark gror och lefver kvar hvad som händelsevis kom- mer dit genom bombardemanget af frön från fastlandet, ehuru på grund af markförhållandena blott å glest liggande lokaler, hvarifrån, om frö- bombardemanget från fastlandet minskas eller upphör, endast ett klent bombardemang kan fortfarande riktas mot event. efteråt uppdykande öar, så. att man godt kan förstå en eventuell saknad af träffar, då träffpro- centen på. grund af de väldiga vattenytorna måste vara mycket låg. Denna förklaring synes mig åtminstone sannolikare än hans egen med dess hjälphypotes om växternas spridning genom plötsliga blixtoffensiver, en idé med starkt tycke af den gamla geologiens katastrofteori. Att i alla händelser vattenytornas storlek är någonting, som man ej får slömma bort vid ett resonnemang, som rör hafsbandet, synes mig själfklart, ehuru det förefaller SELANDER »knappt ha med saken att göra»... Därför synes mig ej heller, för att nu komma med en sista an- märkning, hans jämförelse mellan Stabboö och Mörtöklubb rätt lyckad. Mer öfvertygande hade en jämförelse varit mellan två något så när lik- belägna öar med olika höjd. Stabboö ligger i själfva hafsbandet med hela hafvet vräkande på från sydost, är omfluten af kilometerbreda fjär- dar, som sent isläggas, och ligger en half mil från närmaste relativa fastland (Utö). Mörtöklubb är en inomskärsholme, skyddad af en dubbel barriär af tättliggande öar, närmast Gillinge och Villinge arkipelager, därutanför Biskopsö och Långviksskär. Den sammanhänger genom Mörtö med Nämndö, ett relativt fastland, endast med ett par hundra meter breda, länge islagda sund emellan. Undra sedan på att dess flora är rikare, mer fastlandsaktig än Stabboöns! Lars-Gunnar Romell. cl Floristiska anteckningar från trakten kring Torne träsk och ett par platser i Norges Nordland. Publicerandet af följande växtlokaler från Torne-träsk-området sker närmast med tanke på NILS SYLVÉNS uppsats i Sv. Bot. Tidskrift Bd. 8, H. 1 (1914), till hvilken föreliggande förteckning, i hvad den berör Torne träsk, endast är att anse som ett supplement. I SYLVÉNS uppsats finner man förteckning på den litteratur, som kommit till stånd öfver Torne- träskfloran efter riksgränsbanans byggnad; och han påpekar, att vår kännedom om denna i hög grad ökats genom järnvägens öppnande. Sålunda utgöra nu områdena kring Torne träsk och Kiruna kanske de bäst undersökta, floristiskt sedt, i Lappland. Emellertid är nu fara för handen, att genom de omotiverade nationalparksdekreten floristens -— jämväl växtbiologens och växtfysiologens — arbete för framtiden kom- mer att hindras vid Torne träsk. Framför allt är att befara, att de för kännedomen om vårt lands flora så viktiga artlistorna komma . att blifva sparsamma, för så vidt det gäller trakten kring Torne träsk; detta är hufvudskälet till, att jag publicerar föreliggande fragmentariska anteck- ningar, hvilka i regel kommit till stånd rent tillfälligtvis, i det jag haft uppmärksamheten riktad på andra botaniska förhållanden; i någon mån torde de dock komplettera de förut befintliga uppgifterna. Mina iakt- tagelser datera sig från åren: 1909, 1910 och 1912, särskildt från mina besök vid. Torne träsk under det sistnämnda. + Under ganska egendomliga förhållanden har frågan om den roll, de kulturtransporterade arterna spela i områdets växtformationer, fått ett allmänt intresse. Belysande i denna punkt är det nuvarande tillståndet å den gamla materialvägen mellan Abiskojokk och Björkliden. — SONDÉN (Ant. om floran inom Tornejaureområdet, Sv. Bot. Tidskr. 1907) upptager för denna, 6 år efter banbyggnaden, ett betydligt antal »>ruderat»>-arter — en hel del af dessa naturligtvis blott uppträdande i enstaka exemplar — men efter ytterligare 6 år har vegetationen här nästan återtagit sin ur- sprungliga karaktär, och knappt ett halft dussin anthropokora arter finnas kvar i nämnvärd individrikedom; jag har af antydd anledning nedan medtagit dessa, trots de förut äro kända för lokalen. — I detta sam- manhang är att nämna, att jag här, liksom förut, om arter af ifråga- varande natur användt beteckningen anthropokor, i stället för den äldre, på grund af mångtydigheten fullkomligt intetsägande »ruderat> (jmfr. H. G. SIMMONS utredning: Om hemerofila växter, Bot. Not. 1910). + + I anslutning till de knapphändiga anteckningarna från Torne Lapp- mark framlägger jag här några artlistor från Norges Nordlands amt. De härstamma dels från Andön, den nordyttersta af Lofotenöarna, 69? 92 : | 207 on. br, föga besökt af botanister, dels från sydsluttningen upp mot toppen af det ganska svårbestigbara fjället vid Fagernes, ung. 68? 40' n. br., söder om Narvik. — De förra utgöra några iakttagelser, gjorda 1912 tillsamman med TEORE C. E. FRIES, och afse att illustrera det om- diskuterade säregna förhållandet, att fjällväxterna i så hög grad ned- stiga till hafvets nivå i det norska kustlandet — i motsats till vårt vid Bottniska viken. Den hittills framkomna mest plausibla — och ännu cj vederlagda — tolkningen af detta fenomen har gjorts af JOHN FRÖDIN Om fjällväxter nedanför skogsgränsen i Skandinavien, Ark. f. Bot., Bd. 10, N:o 16, 1911, refererad i Sv. Bot. Tidskr., Bd. 5, H. 4, 1911) och dess hufvudpunkter äro, att saltet i kusttrakten på — de i regel xerofila och dit lättransporterade — fjällväxterna verkar transpirationsnedsättande, hvartill kommer, att fjällväxternas optimumtemperatur här ej öfverskrides. Att säkerligen en del andra faktorer spela en ej obetydlig roll härvid- lag är odisputabelt. Hvad särskildt Andön beträffar äro de lokaler, där fjällväxterna bäst trifvas, ofta täckta af snäckskal — myllagret synner- ligen tunnt och eventuellt förekommande koksalt lätt urlakad — en analys af hemförda jordprof komma med visshet att gifva till resultat en afsevärd kalkmängd, och med kännedomen af det stora antalet fjäll- växter, som antingen äro kalkbundna eller kalkälskande, kan man cj undgå att häri se en af förklaringsgrunderna till den frappant stora fjällväxtförekomsten långt ute i hafsbandet. Särskildt den rikliga före- komsten af Dryas-associationer tyder härpå, men å andra sidan är ej att förglömma, det kalkens direkta betydelse härvidlag ingalunda är klar- lagd; så uppträda vissa arter än som kalkälskande än som indifferenta, i detta afseende t. ex. Alchemilla alpina. Om än problemet sålunda ej kan anses utredt, råder intet tvifvel om, att fjällväxterna i re gel gynnas af å växtorten befintlig kalk, bl. a. peka förhållandena å Andön därhän. RR Hvad slutligen anteckningarna från Fagernes Beträffar, gjordes dessa 1912 vid en min uppmätning af trädgränsen där. I hög grad iögon- fallande var det stora antalet »sydliga» arter eller ej egentliga fjällväxter, som stego — tack vare klimat- och terrängförhållanden — upp i eller öfver trädgränsen (550 m.). Fenomenet var här af lokal natur, betingadt af det ofvan sagda, men torde därför ej sakna sitt intresse, innebärande på sätt och vis en motsättning till hvad som framhölls såsom beteck- nande för Andöns vegetation. Torne träsk-området. Achillea Millefolium: Materialvägen Abisko—Björkliden 1909, 10, 12: SYLVÉN 04, SONDÉN 07. Alchemilla acultidens: Ortovare, 800 m. ö. h. Alnus incana Vv. borealis f. glabra: Björkliden, Kåppasjokk, manshög och rikt fruktificerande (1912). 93 Anthyllis vulneraria: Ortovare, 800 m. (;Ortojokk» H. LJUNGDAHL ant. = Ortovare; SYLVÉN »Ortovaares sluttning nedanför kalkplatån 1914») uppe på kalkplatån. Arabis alpina: Å nyjorden öfver Nuoljatunneln träffas framför allt denna art, samt hafva åter invandrat: Astragalus alpinus, Cerastium al- pinum, Chamenerium angustifolium, Equisetum pratense, Gentiana tenella, Melandrium lapponicum, Poa alpina, pratensis, Polygonum viviparum, Salix hastata, Saxifraga aizoides, Solidago virgaurea, Wahlbergella ape- tala o. a. Aspidium Lonchitis: Allmän vid Björkliden i den örtrika björkskogen med Geranium silvatiecum) ned mot träsket (SONDÉN 07, Björkliden); på Ortovare talrik på sydsluttningen med Dryas octopetala, Melica nutans, Hierochloa odorata, Asplenium viride, Campanula rotundifolia etc. (SYLVÉN 14: »Ortovare—Snuoratjåkko, flerest. i björkregionen>). Calamagroslis phragmitoides och C. lapponica: Ortovare, ymnigt — 500 m. Campanula patula: Tvenne indiviä vid Abiskojokk 1912 (anthropokor. SYLVÉN: Björkliden (14). Campanula rotundifolia: Materialvägen Abiskojokk—Björkliden 09, 12 "anthropokor); SONDÉN 07, SYLVÉN 14. Carex alpina: Ortovare 800 m. (SONDÉN 07: Ortovare etc. Carex lagopina: Ortovare 800 m. Carex pedata: Ortovare 800 m. ej sällsynt å kalkplatån. (Oppisåive: SONDÉN 07.) Carex rupestris: Ortovare 800 m., ymnigt. (SYLVÉN 14: Ortovare— Snuoratjåkko.) Chrysanthemum Leucanthemum: Materialvägen Abiskojokk—Björkliden, 09, 10, 12, enstaka individ (SYLVÉN dito 04). Equisetum scirpoides: Ortovare 800 m. Erigeron politus "Berlini: Ortovare, ej sällsynt; vid Jebrenjokk, Pesis- vare. Erigeron politus var. flor. alb.: Nedanför Björkliden mot Torne träsk, ett större bestånd och ett flertal enstaka individ (1912). Erigeron uniflorus: Jebrenjokk, kanjon, Pesisvare etc. Eriophorum Scheuchzeri: Ortovare 800 m.; Kåppasåive 900 m. Euphrasia salisburgensis: Flerestädes mellan Abiskojokk och Björk- liden, nedanför Björkliden vid Torne träsk. Festuca rubra: Materialvägen mellan Abiskojokk och Björkliden 09, 10, 12 (SONDÉN 07). Gentiana nivalis: Tsasinnjaskatjåkko; Ladnatjårro. Habenaria albida: Jebrenjokk, kanjon; Låktajokk. Listera cordata: Björkliden mot träsket, synnerligen stor individrikedom (SONDEN: Björkliden 07). Luzula arcuata v. confusa: Nuoljas ostsluttning. Luzula Wahlenbergii: Ortovare 800 m. (Ortovare, SYLVÉN 14); Ladna- tjärro etc. Matricaria discoidea: Björkliden, ett halft dussin exemplar 1912 vid järnvägen; förut nordligast kända svenska lokal Kiruna (1910). 94 Matricaria inodora: Materialvägen vid Björkliden 1912 (Abisko och Björkliden 04, SYLVÉN). Pinguicula alpina: Jebrenjokk, kanjon. Ortojokk. Plantago media: Materialvägen Abiskojokk—Björkliden 09, 12. (SONDÉN 07: Abisko, järnvägen; 'SYLVEN 04: vid Abisko och Björkliden.) Poa annua: Materialvägen Abiskojokk—Björkliden 09, 10, 12. (SONDÉN 07, SYLVÉN 05, dito). Populus tremula: Vid Jebrenjokk 5—6 m. höga träd. (FRIES & MÅR- TENSON, Florist. ant. etc. Sv. Bot. Tidskr. 1910: »Jebrenjokk trädform. Ortojokk trädf. Vuoskonjoki 5 m. h. träd>.) Pyrola minor och P. rotundifolia: Ortovare upp till 800 m.; Pesis- vare; Kåppasåive etc. Ranunculus glacialis: Ladnatjårro;. Kåppasåive, ymnig. Ranunculus nivalis: Tsasinnjaskatjåkko; Ladnatjårro; Kåppasåive; Låkta- tjäkko etc. Ranunculus pygmeus: Ladnatjärro; Kåppasåive etc. Rhinanthus groenlandicus: Nuolja; vid Björkliden; Ortovare. Rumex acetosella: Materialvägen Abiskojokk—Björkliden 09, 10, 12; SYLVÉN dito 04, 14 och SONDÉN 07. Sagina nivalis: Tsasinnjaskatjåkko, ej sällsynt. Stellaria media: Materialvägen Abiskojokk—Björkliden 09, 10, 12; SYL- VEN dito 04, SoONDÉN Abisko 07. Trifolium repens: Flerestädes vid Björkliden i massor (SYLVEN, Björk- liden: »tycks vara en art, som med tiden starkt acklimatiseras>», 14). Triticum violaceum: Talrikt å Ortovares nedre sluttningar. Trollius europeus: Ortovare upp till 800 m.; (SYLVEN 14, Ortovare). Tussilago Farfara: Björkliden, anthropokor, men ej påträffad spontan här, däremot vid Ortovare, Ortojokk, Jebrenjokk och vid foten af Pesis- vare. Björkliden 1912 i stark spridning in i den ursprungliga vegetatio- nen. I Kiruna påträffad (anthropokor) först 1910, 1912 äfven där i stark spridning. Från järnvägen såväl i Kiruna som Björkliden. (Ortojokk, FRIES et MÅRTENSON 10; Björkliden, Ortojokk, SoNDÉN 07; Björkliden »ruderat», Jebrenjokk, SYLVÉN 14). Veronica fruticans: Ortovare 800 m. etc.; Pesisvare. (Ortojokk, FRIES et MÅRTENSON 10). | Andenes (Andön). Ståndort I (delvis flygsand): Arcetostaphylos alpina Cochlearia arctica Armeria sibirica Dryas octopetala Calluna vulgaris Erigeron uniflorus Carex incurva Gentiana amarella- Gentiana involuerata » serrata Habenaria conopea Lotus corniculatus Poa alpina Polygonum viviparum Potentilla gelida Sagina nodosa 95 Salix reticulata Saxifraga opposiltifolia Sedum acre Selaginella ciliata Silene acaulis Thalictrum alpinum Tofieldia palustris Trifolium repens Härtill komma, å växtorter, belägna strax intill: Alchemilla alpina Ammodenia peploides Anthyllis vulneraria Arenaria serpyllifolia Betula nana : Campanula rotundifolia Carex capillaris > flava 2 Oederi Diapensia lapponica Draba incana Elymus arenarius Festuca ovina f. vivipara Litorella juncea Orchis maculata Parnassia palustris Pedicularis lapponica Pimpinella saxifraga Pinguicula vulgaris Plantago maritima Potentilla erecta » suberenata Salix glauca >» — hastata Saussurea alpina. Saxifraga aizoides Silene maritima Stellaria crassifolia Vicia sepium Viola biftora. Röiken (Andön). Bergparti söder om Andenes, ytterligare följande arter (vid foten och upp mot toppen): ÅAgrostis stolonifera D vulgaris Avena pubescens Carex livida » muricata Cirstum heterophyllum Crepis paludosa Drosera longifolia Epipactis palustris Gentiana campestris 2 » NWeles OSA CD Melandrium alpinum Mulgedium alpinum Polemonium campanulatum' (?) Polypodium vulgare Populus tremula Ranunculus auricomus Rhodiola rosea Saxifraga coespitosa Stellaria nemorum Valeriana officinalis Veronica fruticans. 96 Fagernes-fj ället. 1. Upp till 500 m:s höjd: 2. Dessutom följande, hvilka gå öfver 500 m. upp i trädgrän- Barbarea stricta Jo AO fn Calamintha clinopodium : Circea alpina Alnus incana Crepis paludosa Calluna vulgaris Fragaria vesca Gentiana amarella Onoclea Struthiopteris Phegopteris polypodioides Polygonatum vulgare Saxifraga nivalis Polypodium vulgare Stellaria rupestris Rhodiola rosea Urtica dioica. Sorbus fennica Stachys silvatica Stellaria nemorum Valeriana officinalis. I förteckningen från Fagernes-fjället äro, som synes, en hel del all- männa fjällväxter ej medtagna. — Någon »videregion» kan man näppe- ligen här tala om, utan björkregionen (med Alnus incana var. borealis) öfvergår så godt som direkt i fjällheden, in i hvilken bl. a. Calluna vulgaris fortsätter. Upp i trädgränsen påträffar man Phegopteris poly- podioides i stora, nästan rena bestånd och likaså, fast längre ner i björkregionen Barbarea stricta, Calamintha clinopodium, Onoclea Struthiop- teris (ofta manshög), Rhodiola rosea och Stachys silvatica. Enligt BLYTT slutar Calamintha clinopodium i Norge vid 649 5' n. br. (Fagernes ung. 68940' n. br.) och stiger söderut till granens gräns, och Onoclea Struthiopteris brukar gå ungefär lika högt upp på fjällen. Polygonatum vulgare känner BLYTT ej från nordligare lokaler än Trond- hjem, Sterdalen och Sneaasen, och Sorbus fennica är »nordenfjelds spar- sommere til Tombe i Ranen» (669 15" n. br.) de öfriga Sorbus-arterna (naturligtvis med undantag af S. Aucuparia) ej så långt norrut. Sorbus fennica uppträder å Fagernes-fjället som fullt utbildadt träd (på Tombg var den steril). Stachys silvatica är funnen på 6999—10' n. br. men där blott ungefär 200 m. Öö. h. (NORMAN). BLYTT uppgifver om Alnus incana, att den stundom går nästan till björkgränsen (så är äfven förhållandet på vissa ställen i Torne Lapp- mark tt. ex. i Kåppasjokks dalgång), Calluna vulgaris kan till och med så öfver denna. Lund juli 1914. Ewald Sterner. Ki Anteckningar till Sveriges adventivflora. Under de båda somrarna 1914 och 1915, som förflutit efter mitt med- delande om Svenska adventivväxter i Svensk Botanisk Tidskrift Band 8 sid. 357, har jag fortfarande, då så låtit sig göra, haft min uppmärksam- het fästad på sådana platser, där jag kunnat hoppas att finna några adventivväxter, vare sig för lokalen i fråga förut kända eller nya. Det har ju alltid sitt stora intresse att se, huruvida de redan kända hålla sig kvar eller icke samt om några nya uppträdt. Jag har därför varit på de platser i Stockholm eller i dess närhet, där jag förut funnit nå- got anmärkningsvärdt. Dessutom har jag besökt den plats i närheten af Nyköping, där affallet från bomullsspinneriet vid Perioden kastas ut; i Riksmuseets samlingar har jag nämligen sett en hel del synnerligen intres- santa växter, som insamlats på denna afskrädesplats. De abnorma väderleksförhållandena under båda de nämnda somrarna hafva emellertid varit synnerligen olämpliga för utvecklingen af åtmin- stone åtskilliga växter af detta slag. I följd af torkan och brist på ne- derbörd under sommaren 1914 låg bomullsaffallet vid Perioden alldeles gråhvitt och hade ej undergått den förändring, som erfordras, för att det skall kunna gifva näring åt de däri befintliga fröna, då de börjat gro. På grund häraf hade blott några få växter kommit till utveckling, då jag i början af september besökte platsen. Och då jag i slutet af sep- tember 1915 var där, i hopp att den visserligen kalla men rägniga som- maren skulle hafva alstrat en bättre vegetation, hade tvänne nätters starka kyla (resp. — 49 och — 6) alldeles förstört den växtlighet, som annars kunde hafva anträffats. Den uppmaning, som förra vintern utsändes, att använda, såvidt möj- ligt, all lämplig mark till potatisodling, har i tänkbarast största grad blifvit åtlydd. Såväl vid Löfsta som vid Danvikskrokar hade potatis och andra köksväxter planterats på all den mark, som kunde anses använd- bar därtill — och äfven på otjänlig mark, där afkastningen helt säkert blef af mindre värde. De områden, på hvilka man föregående sommar påträffade en rik och omväxlande adventivflora, voro nu lagda under odling och mer eller mindre omsorgsfullt ränsade, hvarigenom tillgången på adventivväxter blifvit i högsta grad reducerad. Den starka värmen och ihållande torkan under sommaren 1914 fram- bragte, såsom framgår af det följande, en synnerligen egendomlig vegeta- tion, som helt säkert ej hade fortlefvat utan till ett följande år försvun- nit, äfven om marken vid Danvikskrokar och Löfsta ej användts i och för odling af trädgårdsväxter. Såsom något i högsta grad märkeligt må framhållas, att i september 1914 många hundratal groddplantor af dadel- palm funnos vid Löfsta, där de trifdes utmärkt i det näringsrika, varma underlaget; detta förhållande kan ju anses betecknande för sommaren, då man vet, hvad som kräfves för att bringa dadelpalmens frön att gro; och här hade de exceptionella meteorologiska förhållandena bragt dem att gro i det fria! Helt säkert frodas nu hos flera än en stock- holmsbotanist unga dadelpalmsplantor, som leda sitt ursprung från Löfsta. Svensk Botanisk Tidskrift 1915. T 98 En annan likartad omständighet från samma sommar torde äfven böra omnämnas: i otalig mängd växte vid Löfsta tomatplantor, ej blott blom- mande och med outvecklad frukt, utan stora, röda tomater inbjödo till skörd, som ock inbärgades af en och annan bland infödingarna. Som komplettering till mitt meddelande i Tidskriften för 1914 lämnas här en redogörelse för hvad jag, beträffande adventivväxter, lyckats finna under de båda sistförflutna somrarna. Amarantus albus L. (N. Amer.) Uppl. Järfälla: Löfsta, ?"/9 14: A. atropurpureus Roxb. (Ostind.). Uppl. Järfälla: Löfsta, ?'/9 14. A. Blilum IL. Uppl Järfälla; Löfsta, "Yomit A. retroflexus L. Nyköping: Perioden! !/9 14. Ambrosia artemisiefolia L. Nyköping: Perioden, !/9 14. Anethum graveolens L. Uppl. Järfälla: Löfsta, ”"/o 14 och 5/9 15. Artemisia paniculata Lam. (Frankr.). Sandhamn, 9/9 14. Asparagus officinalis L. Uppl. Järfälla: Löfsta, 7/9 14. Aster salicifolius Ait. Vägkant vid Albano, ?/10 15 (på samma plats sedan årtionden tillbaka). ; Atriplex patulum LL. Vv. sarcophyllum Neum. Danvikskrokar, aug. 05; Uppl Järfälla: sLöfsta, I "YeriSi och AA/set4 Axyris amarantoides L. Sdml. Nacka: Villa Plania, ”/9 14 och 9/19 15. Beta vulgaris L. Uppl. Järfälla: Löfsta, "/9 14. Briza maxima L. (Medelhbafstr.). Uppl. Järfälla: Löfsta, ”?/6 14. Bromus inermis Leyss. Uppl. Järfälla: Löfsta, ”?/e 14. B: -sterilis4 L:>.UpplstHarfällassLöfstar "se då Calendula officinalis L. Uppl. Järfälla: Löfsta, !9/9 15. Capsicum annuum L. (trop. trakt.). Uppl. Järfälla: Löfsta, ”/o 14. Centaurea spinulosa Roch. Sandhamn, !9/9 14. Cephalaria alpina Schr. (Dipsacex, Europa). Gtl. Visby, stranden vid vägen till Snäckgärdet, 19/7 15. | Cherophyllum bulbosum L. (Europa, Mindr. As.). Experimentalfältet i busksnår, ?/9 15. Chenopodium ficifolium Sm. (Europa). Danvikskrokar, sept. —okt. 96. Ch. leptophyllum Nutt. Sdml. Nacka: Villa Plania, ?/9 14. Ch. Vulvaria. L.. : Uppl. Järfälla: Löfsta, ”/9 14. Chorispora tenella DC. Sdml. Nacka: ofvanför Saltsjökvarnen, ”?/e6 15. Citrullus Colocynthis Schr. (Afr., Cucurbitacez). Uppl. Järfälla: Löfsta, förda. Citrus Aurantium L. (trop. As., Rutacez). Uppl. Järfälla: Löfsta "'/9 14 (i mängd på afskrädesjorden). Conringia orientalis (L.) Andrz. Sdml. Nacka: Villa Plania, ”"/e 15. Coriandrum 'sativum L. Uppl. Järfälla: Löfsta, ”?/e 14. Cucurbita Pepo L. (Amer., Cucurbitace2). Uppl. Järfälla: Löfsta, "/9 14. Cytisus Laburnum IL. Gtl. busksnår vid vägen till Snäckgärdet, nära Visby, /1 15. 1! Därstädes anträffades vid samma tillfälle äfven en annan Amarantus-art, som tro- ligen är A. chlorostachys Willd. (Eur.), men som ej kunnat med säkerhet bestämmas, då den var steril. 99 Euphorbia Esula L. Gtl. vägkant öster om Visby, ?/1 15. Galium silvestre Poll. Sdml. Nacka: Järnvägsbanken nära Alphyddan, File 14 och ”"/e 15. Geranium pyrenaicum L. Uppl. Järfälla: Löfsta i bergskrefvor, !?/9 13. Heliotropium europeum L. (Ö. Eur., N. Afr., Orient., Borraginace2e). Danvikskrokar i tobaksland, ”/9 14. Lactuca sativa L. Uppl. Järfälla: Löfsta, ??/9 14. Levisticum paludapifolium (Lam.) Aschers. Gtl. gärdesbacke öster om Öja kyrka, '”/7 15. | Malva Alcea L. Sdml. Nyköping, nära Perioden, vid vägkant, !/9 14; Gtl. vägkant öster om Visby, 2/7 15. M. mauritania L. Gtl. Visby, öster om staden, "/7 15. M. moschata L. Gtl. Väskinde, skogsbacke nära Skälsö, 14/7; 15. Matthiola bicornis DC. (Grekl., Mindr. As., Crucifer2e). Uppl. Solna: Tomte- boda, afskrädesplats, ””/6 och !”/g 15. Medicago sativa L. Gtl. Skogsbacke öster om Klinte kyrka, ?/7 15. Neslea paniculata (L.) Desv. Sthlm, Freskati framför Botaniska museets nybyggnad, !9/9 15. Panicum capillare L. Uppl. Järfälla: Löfsta, ??/9 14. P. sanguinalet' L. Nyköping: Perioden, !/9 14 (förekom under två olika former.) Papaver dubium L. X Rhoeas L. Gtl. Västerhejde: Nygårds, på en trädesåker vid stationen, ?/7 15. P. Rhoeas L. Gtl. Västerhejde: Nygårds i små exemplar äfvensom norrut (bland hvete) i kolossala exemplar, Sf Phoenix dactylifera L. (N. Afr., V. As., Palme). Uppl. Järfälla: Löfsta, 7/9 och ?'/9 14 (groddplantor i största mängd». Picris hieracioides L. Sdml. Nacka: Villa Plania, 7/9 14. Gtl. Väskinde, stranden nedanför Skälsö, !2/7 15. Pimpinella Anisum L. Uppl. Järfälla: Löfsta, ??/6 14. Polygonum Bellardi Al. Sdml. Nacka: Villa Plania, /9 14. Portulacea oleracea LE. (varma trakt., Portulacacez). Uppl. Järfälla: Löf- sta, Yo rd4. Potentilla bifurca L. Sandhamn, nära kyrkogården, !3/9 14, P. thuringiaca Bernh. Sdml. Nacka: Alphyddan, Järnvägen, 2/6 15; Dlr. Svärdsjö, timotejvall vid Borgärde, 7/1 14; vägkant nära gästgifvare- gården, /7 14; Holmsveden, vägkant, /1 14. Poterium polygamum W. & K. Gtl. stranden norr om Visby, 19/7 153. Serarieromdis: (5) PB: Uppl Järfälla: Köfsta; ”/9 1. Sisymbrium volgense Bieb. (Ryssl). Sdml. Nacka: Villa Plania, ?3/6 14. Smilacina stellata Desf. (N. Amer. Liliace2x). Uppl. Lofö: Kersö /6 07 och 3/6 14 (ursprungligen planterad, har den sedan spridt sig). Tragopogon crocifolius L. Gtl. Visby, ofvanför Snäckgärdet samt stran- den upp emot Skälsö, 14/7 15. Vaccaria parviflora Moench. Uppl. Järfälla: Löfsta, ??/e 14. "En Panicum-art, trol. P. divaricatum L. (Ö. Amer.) förekom äfven vid Perioden, men torde ej med säkerhet kunna bestämmas, emedan den var föga utvecklad. 100 Verbascum orientale Bieb. Sandhamn, '?/9 14. Veronica persica Poir. Sthlm. Freskati framför Botaniska museet, TOLD: Vitis vinifera L. (As., Vitacez&e). Danvikskrokar, tobaksland, ?/9 14. Fr ROSA Gmnt Kläder af fnöske. 1915 publicerade fru ANDREE-EYSN i Zeitschr. d. Ver. f. Volkskunde i Berlin en uppsats om fnöskeindustrien i Tyskland. Hon omtalar att bland annat i Baden och Bayern kvarlefver en fnöskeindustri med till- verkning af mössor m. m. Bland praktsaker af fnöske omnämnes en talar tillverkad för ärkebiskopen af Freiburg, där stycken af flera kym:s storlek blifvit använda. Föranledd af denna uppsats gjorde intenden- ten RUDOLF CEDERSTRÖM den intressanta upptäck- ten, att älven sis famust kammaren finnas klädes- plagg: af ofnoske msk: Livrustkammaren. Märk- ligare nytt 1915, s. 45—47> har han närmare omta- lat de båda plaggen af fnöske, hvilkas utseende framgår af de bilder, som friherre CEDERSTRÖM väl- villigt ställt till tidskrif- tens förfogande. Båda plaggen ansågos tidigare vara af något sämskgarfvadt skinn. Om Mössa af fnöske. de båda föremålens his- toria vet man blott, att västen kommit från hofstallet. Båda torde dock tillhöra 1700-talet, sna- rare dess förra än senare del. A. J. RETZIUS säger i sin 1806 utgifna »Försök til en flora oeconomica svecie» del 2, s. 121 om fnöskesvampen, Polyporus fomentarius: »I de gamla Polska skogarne finnas de otroligen stora och mjuka, så at de deraf utskära stora sålor at lägga i skor, myssor, och västframstycken. Huru de bereda dessa är mig icke bekant; men varaktige för bruket lära de icke vara.» 3 101 NR RE Den i Lifrustkammaren bevarade västen visar stycken af intill 21 kvdm:s storlek och några af dem äga en längd af 80 cm. De ursprungliga fnöskeskifvorna kunna uttänjas ända till 10 gånger sin Väst af fnöske. ursprungliga storlek genom asklutning, kokning, torkning och bultning. Den ornering som synes på de här afbildade föremålen vinnes genom våtpressning i träformar. I flera svenska muséer finnas mindre föremål af fnöske. Selim Birger. Ricciocarpus natans (L.) Corda i Södermanland. I den sammanställning af hittills kända fyndorter inom Sverige för ; Ricciocarpus natans, som ARNELL och JENSEN (Sjön Tåkerns fauna och | flora, utgifven af K. Svenska Vetenskapsakademien. I. Mossvegetationen vid Tåkern. Stockholm 1915) nyligen lämnat, anges denna lefvermossa för ett tiotal platser inom fem skilda landskap (Småland, Östergötland, 102 Gull- Däremot upptas ingen lokal i Söder- sjön Denna lucka är emellertid undertecknad i tillfälle att utfylla. Jag har nämligen iakttagit växten på tre ställen i detta landskap. Första 1899 i Mälaren intill vägen mellan Mariefred och Gripsholms slott, där den förekom tillsammans med bl. a. Lemna polyr- därpå (1901) anträffade jag den i den lilla ringen (i dess östra ända intill utloppet) nära Strängnäs. den i de täta vassbestånden. för simfåglar [jfr SERNANDERS SS S « --— fa fN =D = = Oo = T Je DD s8söse =) 3 [and aN = Sr 3 av 20) on 2 3 :3 oc3 (cb) 25 2 AM ES = Se LEA OEEN 83 TS Re Ne (0) = Här uppträdde Sjön är under vårarna ett omtyckt tillhåll AX- Sy. Bot. Tidskr. 1910) s: 770, fattva Ski ( å ten är en recent invandrare, som sprides med hjälp af vattenf På glar]. o a c i Sr erg , Södermanland). Strängnäs ( ELSSON. MU an nära A S / L.) Corda i Eldsunds Foto. /9 1911 G vå S pus natans Ricciocar /9 AÅ om EA :O rp 5 20] 83 = nn = - -— & SE ST v (= eS) OR ? ES SE vD (SON = ÖA ' 3 - (SN 2 Sj > (| = al Mel > 3 -) 3 DS A Sä [avi Ör 12) LS EE = 2 DS ==) (60 Hav detta st utlopp, k att fotogra- rsöÖ fö Den bild, som erhölls, meddelas här. g den äfven i allra största mängd p d Sundby på Tosterön, nära färjstället midt Vattenståndet var högre än vanligt, hvilket torde för- klara dess massuppträdande på en punkt, som är bevuxen med grofva alar och under gjorde ett g äfven o å ja Xx. hösten 1911, d fallet t. e fera den på dess naturliga växplats. var å åg ja o . gen vi tre eller fyra år sedan s en tredje plats, nämli emot Strängnäs. För Jag har senare sökt normala höstar är alldeles torr. o den härstädes, utan att kunna återfinna den, men professor R. SERNANDER samma ställe. git den på digare iakttag ti år har redan flera 103 I detta sammanhang kan jag omtala, att Ricciocarpus natans i Bota- niska Museet i Uppsala föreligger från några hittills ej publicerade fynd- orter, nämligen: Närke: Ringkarleby, Myrö i ett dike nära Hjälmaren (1901 THE SVEDBERG); Västmanland: Kungsåra, Sagån massvis vid ut- loppet (1914 G. R. CEDERGREN); Uppland: Bromma, Ulfsundaviken (1911 G. E. Du RiETzZ); Vassunda, Kölingebäcken invid allén till Löfstaholm (1915 G. R. CEDERGREN); Sko, Bagarbo (1914 G. BJÖRKMAN). Gunnar Samuelsson. KRETERAT. C. JENSEN. Danmarks Mosser eller Beskrivelse af de i Danmark med Faereerne fundne Bryofyter. I. Hepaticales, Anthocerotales og Sphagnales. Med talrige figurer. (Udgivet paa bekostning af Carl- bergsfondet. Gyldendalske Boghandel Nordisk Förlag. Koebenhavn & Kristiania, 1915, 317 sidor. Pris 5,50 kronor.) I företalet till detta viktiga arbete lämnar förf. bland annat en kort skiss af mosskännedomens historia i Danmark och i Europa för öfrigt, hvarvid han betonar den stora betydelse, som mikroskopet spelat äfven vid mossornas systematiska utredning. Följer så inledningsvis en allmän öfversikt öfver mossornas morfologi, terminologi och systematik, råd om sättet för deras insamling, preparering och undersökning samt en rikhaltig litteraturförteckning. Beskrifningen af hvar och en af de i denna del behandlade mossgrupperna börjar med en redogörelse för de för dessa srupper särskildt utmärkande karaktärerna och termerna. Lefvermossorna upptaga det största utrymmet i den nu utkomna delen af mossfloran eller, om Anthocerotales medräknas, 236 sidor. I den syste- matiska anordningen kan förf. sägas i hufvudsak följa ENGLER & PRANTL'S Pflanzenfamilien, d. v. s. det af hepatikologiens nuvarande märkesmän, såsom V. SCHIFFNER, K. MULLER och S. M. MACVICAR antagna systemet. I nomen- klaturen ansluter han sig i hufvudsak till S. O. LINDBERG, hvilket bland annat innebär ett godtagande af S. F. GRAY's så omtvistade släktnamn. Särskildt tilltalar det ref, att förf. bibehållit släktnamnet Jungermania, hvilket flera moderna bryologer varit nog pietetslösa att helt förkasta, ett öde, som de ock vilja låta det relativt urgamla släktnamnet Hypnum undergå. För öfrigt hänvisas till arbetet själft angående detaljerna i det sätt, hvarpå förf. sökt reda sig i nomenklaturens och synonymikens tröstlösa labyrint. Hufvudvikten lägger förf. på den utförliga, noggranna och fullt originala beskrifningen af de i florområdet funna lefvermossorna, hvarjämte kortare 104 beskrifningar lämnas af talrika arter, som enligt författarens åsikt böra kunna där i en framtid påträffas eller som äro de för florområdet kända arterna närstående. I denna deskriptiva del står förf. på hepatiko- logiens nuvarande ståndpunkt och kommer äfven med många nya uppslag, som helt visst komma att vinna beaktande; i detta afseende får jag en- kannerligen framhålla hans behandling af det kritiska släktet Cephaloziella. För de olika arternas variationsamplitud redogör förf. utförligt, hvarvid talrika varieteter beskrifvas, däribland ganska många, som af förf. härmed för första gången uppställas, nämligen Riccardia sinuata var. submersa; Haplozia cordifolia var. gracilis; Jungermania Muelleri var. latifolia; Diplophylleia albicans var. secunda, var. recurvans och var. elegans; Mar- tinellia irrigua var. viridis, var. ambigua, var. picea och var. subconvexa"; Martinellia gracilis var.condensata, Odontoschisma denudatum var. umbrosum, Cephaloziella divaricata var. polyantha, var. ericetorum och var. paludosa: Kantia tricechomanis var. intermedia. Genom de af förf. ritade instruktiva textfigurerna af alla de danska arterna underlättas dessas igenkännande i hög grad. Lefvermossornas geografiska utbredning inom florområdet behandlas mera knapphändigt, då förf. ej, förutom hvad Färöarne beträffar, kritiskt genomgått det rikliga material, som finnes i det botaniska museet i Köpen- hamn. För många arter anges blott, att de äro mer eller mindre allmänna i hela florområdet eller i någon del däraf. Vid sällsyntare arter angifvas fyndorterna och dessa uppgifter äro ganska lärorika. De visa, att det yndige Danmark (Jylland med närliggande öar) med dess höga kultur och väl mycket just genom denna har föga rum öfrigt för en rikare moss- växtlighet; så äro t. ex. många på den Skandinaviska halfön mer eller mindre allmänna mossor i den nämnda delen af Danmark stora sällsynt- heter, så t. ex. Martinellia undulata, M. purpurascens, Jungermania longidens, Saccogyna graveolens o. s. v., som där påträffats blott på en- staka lokaler. De antyda ock, huru utomordentligt stort det bidrag är, som förf. själf lämnat till utredningen af mossornas utbredning i Danmark, hvilket framgår t. ex. af de många arter och varieteter, som han ensam eller först påvisat för detta land; men dessa uppgifter visa därjämte, att det under tidernas lopp funnits ganska många bryologiskt intresserade danska botanister, främst bland dem TH. JENSEN. Helt säkert skulle en kritisk genomgång af det danska mossmaterial, som ej än blifvit granskadt, lämna en i växtgeografiskt hänseende värdefull efterskörd; en sådan kritisk genomgång är emellertid, såsom ref. vet af egen erfarenhet, mycket tids- röfvande, och det har därför nog varit klokt af förf. att ej ge sig in på detta dryga arbete, hvilket kanske med flera år fördröjt hans publikation. Specialuppgifterna visa ock huru olika florområdets tre delar, Bornholm, hvars berggrund till största delen består af urberg, med dess mera östliga flora, Jylland med närliggande öar, där urberggrunden ej träder i dagen, och Färöarna med deras atlantiska flora, i bryologiskt hänseende äro; det ! I ett tillägg hänför JENSEN dessa varieteter af M. irrigua till den nybeskrifna arten M. paludicola (K. Mörrer 1915); till M. irrigua skulle så enligt K. MöLLERS nya begränsning af denna art höra endast den form, som JENSEN kallat M. curta var. viridissima K. Mörrer 1903. 103 är att hoppas, att förf., när han afslutat sin flora, i hvilken löfmossorna ännu återstå, kommer att lämna en åskådlig öfversikt öfver dessa stora olikheter mellan florområdets skilda delar. Efter lika plan som vid Hepaticales och Anthocerotales beskrifvas ock Sphagnales, den mossgrupp, om hvars utredning förf., såsom kändt är, inlagt de största förtjänsterna. Det må slutligen betonas, hvad jag redan antydt, att JENSENS publika- tion är innehållsrikare än titeln anger, i det att i den finnas beskrifningar ej blott af Danmarks mossor utan äfven af talrika andra skandinaviska arter, vid Sphagnales af alla de skandinaviska arterna. Härigenom och genom sitt gedigna innehåll, ett resultat af en mansålders intensiva forskare- arbete såväl i naturen som på studiekammaren, bör denna bok för all framtid vara tillförsäkrad en plats i hvarje för mossor intresserad skan- dinavisk botanists bibliotek. H. Wilh. Arnell. Die Sässwasserflora Deutschlands, Österreichs und der Schweiz, herausgegeben von A. PASCHER. ) Af detta verk, som utgifves af FISCHERS i Jena i naturlitterärt afseende synnerligen välrenommerade förlag, ha hittills utkommit åtta volymer, behandlande flagellaterna (2 band), protococcoideerna, peridineerna, de trådformiga klorofyceerna (Ulothrichales, Microsporales, Oedogoniales), zygnemaceerna, diatomaceerna samt mossorna. Verket afser att erbjuda hydrobiologen en sammanställning af de i otaliga facktidskrifter kring- spridda släktes- och artsbeskrifningarna och i samband härmed enkla och säkra bestämningsklafver. För att tillmötesgå specialforskare inom den botaniska hydrobiologien säljes verket i lösa delar, planerade till ett antal af 16 till rimligt pris i praktiskt format och band. Varje grupp bearbetas af specialister, bland hvilka märkas utgifvaren, som står för mestparten af flagellaterna och de flagellatoida grönalgerna, HEERING, som bearbetat de trådformiga klorofyceerna, heterokonterna, röd- och brunalger, LEMMERMANN en del flagellater och Tetrasporales, BRUNNTHALER Öfriga protococcoideer, LUTKE- MULLER och efter hans död BOorRGE desmidiaceerna, BOorRGE dessutom zygnemaceerna, WILLE blågrönalgerna, KOLKWITZ bakterierna, v. SCHÖN- FELDT diatomaceerna m. fl. Dessutom ämnar utg. sammanföra fytoplank- ton i en särskild del. De nu utkomna delarna utmärka sig för sin klara uppställning och rediga bestämningsklafver, koncisa diagnoser (på tyska) och i allmänhet goda afbildningar af praktiskt taget hvarje art. Däremot finnes ej bio- logiska data eller hänvisning till käll-litteraturen i hvarje särskildt fall; den viktigaste litteraturen, terminologi och det viktigaste af biologien finnas anförda framför hvarje grupp. Denna inskränkning har troligen gjorts med hänsyn till det i annat fall betydligt ökade omfånget och kostnaden. Då verket såsom sådant är utan motsvarighet och, så när som på några föråldrade lokalfloror för vissa grupper, hvarje som helst sammanställning saknats, måste verket anses fylla ett verkligt behof; efter detta torde den botaniska hydrobiologien hafva att emotse ett kraftigt uppsving. 106 Trots verkets många och stora förtjänster måste det hela dock anses såsom ett provisorium, afsedt att underlätta arbetet under väntan på en verklig sötvattensflora med synonymer och litteraturhänvisningar, speciellt till de i detta fall så ytterligt viktiga afbildningarna. Då i flera grupper, speciellt dem som bearbetats af nordiska forskare, hänsyn tagits till Sveriges relativt väl kända algflora samt i betraktande af sötvattensorganismernas kosmopolitism torde verket i det stora hela vara gällande äfven vid studiet af vårt lands flora. Einar Teiling. HOLMBOE, JENS, Kristtornen i Norge. En plantegeografisk undersekelse. — Bergens Museums Aarbok 1913, N:o 7, 92 sid. med 1 karta och 16 textfigurer. —— Kristtornen i Norge, dens livskrav, livskaar og geografiske ut- bredelse. — Naturen 1914, s. 1—20. I ofvanstående afhandling i Bergens museums årsbok — af hvilken upp- satsen i Naturen är ett populärt hållet sammandrag — har författaren på ett synnerligen grundligt och uttömmande sätt behandlat järneken, hvilken art utom af andra orsaker äfven för svensk publik har ett synner- ligt intresse, då den tillhör det fåtal hos oss säkert vilda arter, som i historisk tid blifvit utrotade. Genom kringsändande af frågeformulär har författaren från flera hundra meddelare lyckats komplettera egna och i litteraturen af andra offentlig- gjorda iakttagelser. Det föreliggande materialet är också synnerligen ståtligt, hvilket framgår vid en blick på den uppsatsen åtföljande kartan, hvilken här reproduceras i betydligt förminskad skala. Jag förbigår uppgifterna om växtens omnämnande i den äldre norska litteraturen samt det kapitel, som behandlar artens namn i de norska dialekterna. Kartan, på hvilken bortåt 550 olika förekomster äro inlagda, visar, att artens utbredningsområde sträcker sig från Sagesund nära Tvedestrand i sydöst till något norr om 63”, där järneken når sin nordgräns i Europa vid Omsund på Nordlandsön nära Kristiansund. Af kartan framgår äfven, att arten helt eller delvis saknas inom stora delar af det mellanliggande kustområdet. Att den saknas på Jäderen torde icke bero på klimatiska orsaker, utan på, att den lika litet som andra trädarter där i nutiden finner lämpliga växplatser. I en del trakter är järneken däremot mycket allmän och förekommer i sådan mängd, att den kan räknas till de mest iögonenfallande trädarterna. | Järneken, som i Alperna förekommer ännu 1,200 m. ö. h., är i Norge en utpräglad låglandsväxt, och större delen af förekomsterna ligger under 30 m. ö. h. Undantagsvis träffas den upp till 200 m. ö. h. Expositionens stora betydelse för arten är framträdande, och äfven på kartan kan man se huru lokalerna med förkärlek ligga samlade på syd- eller sydostsidan af de talrika stora och små öar och halföar, i hvilka landet är uppdeladt. Likvisst är järneken ej särskildt ljusfordrande utan trifves väl t. o. m. i ganska stark skugga. Den tyckes sålunda söka sol- Å er å o / d DR Xx Q ; MA PIN r Se ah a | —H—-- 7 AA XI DL = LL — 0 IE — 2 — 7 a injen anger gränsen Den helsvarta 1 i Norge. ÖS S kens utbrednin järne Karta öfver för artens utbredning oc iisotermen för 0? GC. injen januar h den prickade 1 108 sidorna hufvudsakligen för värmens skull samt för den mindre starka vinterkölden och kanske allramest för att kälen där blir mindre djup och upptinar tidigare på våren. Utom i löfskog växer järneken flerstädes i tallskog med vanlig under- vegetation, men det vill synas som om detta endast ägde rum inom den klimatiskt bäst gynnade delen af dess utbredningsområde. Norges största, säkert vilda järnek växer på ön Anuglen i Tysnes och var 1909 något öfver 8 m. hög med en stam, som en half meter öfver marken mätte 1.6s m. i omkrets och en fjärdedels meter öfver marken 2.066 m. Det högsta kända trädet når 15 m. s Järneken är flerstädes i Norge utsatt för en stark utrotning, dels bero- ende på att dess hårda ved är ett eftersökt slöjdvirke, dels på att grenar och blad allmänt användas som dekoration särskildt vid begrafningar och högtider, men äfven på att den flerstädes anses som en för betet skadlig växt och därför utrotas ofta med eld. Författaren har äfven samlat alla kända upplysningar om artens före- komst i Sverige. 1824 publicerade J. E. WIKSTRÖM uppgiften att C. LINDEROT funnit ett enda litet afhugget träd af järneken i Bohuslän växande vid ett berg å byn Wäggas utmark. Fyndorten Wägga ligger icke som först uppgafs i Tossene socken utan i Askums socken nära Kungshamn. Antag- ligen blef den här utrotad redan omkring 1823—1823. Järnekens förekomst i Norge kan sägas sammanfalla med det område, som äger milda vintrar, och kartan visar huru nära öfverensstämmelsen mellan gränslinjen för dess utbredning och januariisotermen för 09C) är, en Ööfverensstämmelse som är påfallande äfven inom andra delar af Europa. Fossilfynd, som kunna ge hållpunkter för när järneken invandrat till Norge äro icke gjorda. Troligt är att arten under forna gynnsammare klimatförhållanden ägde en större utbredning än i nutiden. Den, som icke själf sysslat med insamlande af detaljuppgifter för lik- nande arbeten, som det här i korthet refererade, torde ha svårt att inse hvilket tidsödande och tålamodspröfvande arbete som fordras, men för förståelsen af den Skandinaviska halföns växtgeografi äga dylika monografier öfver enskilda väl valda arter en utomordentligt stor betydelse. Selim Birger. Nyare undersökningar öfver safstigningsproblemet. DIXON 1914 (Sc. Proc. Dubl. Soc. 14, 229) »On the tensile strength of sap>; HoLLE 1913 (Flora 108, 93) »Untersuchungen äber Welken, Vertrocknen und Wiederstraffwerden> ; JosT 1916 (Zeitschrift f. Bot. 8,1) >Versuche uber die Wasserleitung in der Pflanze»>; RENNER 1912 (Ber. Deutsch. Bot. Ges. 30, 3576 & 642) »Versuche zur Mechanik der Wasserversorgung>»; —»— 1915 (Jahrb. wiss. Bot. 56 [Pfeffer-Festschrift), 617) »Theoretisches und Experimentelles zur Kohäsionstheorie der Wasserbewegung>.; URSPRUNG 1913 (Ber. Deutsch. Bot. Ges. 31, 401) »Uber die Bedeutung der Kohäsion för das Saftsteigen»>; —»— 1915 (Ber. Deutsch. Bot. Ges. 33, 153) »Uber die Kohäsion des Wassers im Farnannulus»>. ) | De senaste undersökningarna öfver safstigningens gamla problem ha lika litet som de otaliga tidigare alltsedan HALES dagar lyckats bringa slutlig klarhet. Emellertid ha flere af dem lämnat synnerligen viktiga och vägande argument i den aktuella stridsfrågan för eller mot kohesions- teorien (se FALCES referat af RENNER och HANNIG i Sv. Bot. Tidskrift 1913). RENNER kunde 1912 påvisa förekomsten af negativa tryck i transpire- rande skott af intakta växter. Kvistar af växande plantor fingo suga vatten genom bladytorna, inneslutna i potometer, så att sugningen kunde registreras. Vid kvistarnas därpå följande kapande visade potometern en kraftig återstöt. Denna återstöt visade sig äfven hos låga växter och rötter (rotsystemet af Phaseolus i vattenkultur), hos de senare särskildt då de befunno sig i osmotiskt verksam lösning. Vid samma koncentra- tion af lösningen var återstöten starkare, ju större sugningen var före dekapiteringen. Ändringar af den rötterna omgifvande lösningens osmo- tiska tryck medförde hos intakta plantor samma reaktion som ändring af ledningsmotståndet genom klämning etc. hos transpirerande kvistar: omedelbar minskning resp. ökning af transpirationsströmmen, därpå lång- sam återgång. RENNER sluter att i växtens ledningsbanor ända ned i rötterna finnas negativa spänningar, alstrade af bladens transpirationssug- ning, och att det är denna sugning, som är verksam vid rötternas vatten- upptagande. Den enda kraft, som kan tänkas förmedla dessa negativa spänningar, är vattnets kohesion, då sugningen ofta öfverstiger en atmosfär. En stor svårighet har emellertid stått kohesionsteorien i vägen: ehuru vattnets kohesion teoretiskt beräknats till flere tusen atmosfärer, har man experi- mentellt aldrig funnit närmelsevis detta belopp, framför allt när det gällt lufthaltigt vatten. En vätska, som håller gas löst, är nämligen vid tryck under 0 atm. öfvermättad med afseende på denna, hur liten gashalten är, och af de obetydligaste anledningar bildas gasblåsor, som förstöra kohesionen. Nu påverkas blåsbildningen af en mängd faktorer, af hvilka 110 flere äro radikalt olika vid ett fysikaliskt experiment och i växten. Blåsbildningen motverkas t. ex. af kapillära dimensioner och är i hög grad beroende af kärlväggens natur. Några af de senaste undersöknin- garna äro här af intresse. DIXON har undersökt kohesionen af lufthaltig saf (Fagus, Ilex) i glaskapillarer och funnit värden som i allmänhet ligga omkring 50 atm., undantagsvis stiga till 200. Hans metod har visserligen kritiserats af URSPRUNG, dock, som det vill synas, utan fog (n. b. beträffande dessa sista experiment). Af ännu större intresse äro undersökningar som RENNER och URSPRUNG oberoende af hvarandra utfört å ormbunkssporangiernas kohesionsmeka- "nism, hvarvid de glädjande nog för en gång kommit till samma resultat. Det elastiska tillbakaspringandet af annulus till utgångsläget sker som bekant under öfvervinnande af fyllvattnets kohesion, betecknar alltså just den kritiska punkten. Genom att af en lösning, för hvilken annulusväg- garna äro semipermeabla, finna den koncentration, som nätt och jämnt förorsakar återspringandet, kan man bestämma det negativa trycket af kohesionsvattnet i detta ögonblick, enär det senare måste vara lika med lösningens osmotiska tryck minus atmosfärtrycket. Dels på detta sätt, dels genom att på likartadt sätt jämföra ångtrycket af återspringande sporangier med ångtrycket af lösningar med kändt osmotiskt tryck, kommo de båda författarna till värden af i allmänhet omkring 300 atmosfärer, maximalt ända till 350 atmosfärer. Högst betydande spänningar alltså och, väl att märka, uppnådda med lufthaltigt vatten. RENNERS lärjunge HoLLE har med samma metod undersökt kohesions- spänningen af vatten, inneslutet mellan cellmembraner af fanerogamer. Han fann att olika slags celler förhålla sig mycket olika. I hår af Verbascum thapsiforme kunde han påvisa kohesionsspänningar af 150, undantagsvis ända till 250 atmosfärer. I märgceller däremot och i vat- tenmagasinerande celler (velamen radicum af orkideer, »Speichertracheiden> hos Nepenthes) fann han låga värden (max. 10—20 atm.). HOLLE finner det sannolikt, att de sistnämnda beteckna en nyttig tillpassning. Ifråga- varande celler skola ju just lätt kunna tömmas på vatten. Omvändt finner han det troligt, att i de specifikt vattenledande elementen kohesionen har minst samma belopp som i Verbascum-håren, ehuru han ej kunnat göra några direkta mätningar. Han har emellertid gjort iakttagelser på vissnande blad af Alliaria, som visa att vattnet i bladens tracheider uthärda en negativ spänning af flere atmosfärer, äfven om de stöta intill andra, luftfyllda tracheider. HOLLE vindicerar vidare att äfven i själfva ledningsbanorna en differentiering finnes mellan ledande element med stark kohesiv förmåga (tracheiderna?) och magasinerande element (kärlen?) där en allt för stark kohesion rent af undvikes. Med påvisandet af kohesionsspänningar om hundratals atmosfärer i lufthaltigt, mellan växtmembraner. inneslutet vatten bortfaller en af de: största svårigheterna för kohesionsteorien. RENNER har också ansett tiden mogen för ett tämligen detaljeradt utkast till safstigningens teori, där han bland annat på ett lika klart som välbehöfligt sätt utreder samman- hanget mellan osmotiskt och hydrostatiskt tryck och olikheten mellan i | If1 osmotiskt tryck och sugkraft. Måtte dessa kapitel liksom kapitlet om osmotiskt tryck och transpiration läsas åtminstone af alla ekologer! Högst anmärkningsvärd är en passus hos RENNER, där han talar om kärlväggarnas permeabilitet för löst luft (p. 649). Denna deras egenskap har man eljes (se ex. URSPRUNG 1913, p. 402) ansett utgöra en fara för kohesionens bestånd, men RENNER menar tvärtom, att den bidrager till dess säkrande, därigenom att öfverflödig luft kan diffundera ut efter hand som lösligheten minskas (på grund af vätskans minskade tryck )/!). Det sista ordet hittills i safstigningsfrågan är sagdt af Jost. Han ut- går från SACHS kända försök, som visade att å afskurna växter rotdelens blödning ej närmelsevis täcker toppens sugning. JOosTtT sökte genom Ssug- ning å snittytorna jämka ihop kvantiteterna. Därvid visade sig att sug- ning å toppens snittyta hade samma effekt som ökning af filtrationsmot- ståndet i RENNERS försök: först minskning, så återgång till det normala. (Detsamma vice versa vid ökadt tryck.) Däremot åstadkom sugning å rotdelens snittyta en varaktig ökning af safmängden, utan att dock kunna bringa den upp till en mängd, tillräcklig att täcka toppens vattenbehof. Genom att efter RENNERS metod jämföra effekten af pumpsugningen med effekten af toppens sugning i den intakta växten kom Josr till värden af 3—9 atm. sugning för ettåriga plantor af Cobaea och Sanchezia, af 450 atm. för en buske af Chamaecyparis. Emellertid visar JOsT att en dylik beräkning i detta fall är falsk, då rotens vattenafgifvande cj ökas i proportionalitet med sugningen, utan hastigare. Redan detta tyder på att vattenupptagandet genom roten ej ens vid sugning är en enkel filtra- tion. Tydligare framgick detta vid behandling af rotsystemet med vät- gas och särskildt frappant genom dess nedsänkning under vatten. Därvid ökades först vattenafgifvandet, som var att vänta, men minskades sedan ned till nära 0, ehuru betingelserna för en rent fysikalisk filtration måste vara gynnsammare än förut. I alla händelser representerar roten ett filtrationsmotstånd, mot hvilket motstånden i stammen försvinna, och höga, ehuru okända, negativa tryck måste enbart för öfvervinnandet af rotens filtrationsmotstånd finnas äfven i låga växter, såvida ej helt andra förhållanden råda i den intakta växten än i den afskurna. Till sist går JOosST in på HOLLES nya ofvan refererade hypotes och framhåller särskildt som en svårighet förekomsten af växter, ex. Ficus, där enbart kärl ombesörja ledningen. För att utröna om dock en fysio- logisk differentiering i ledande och magasinerande element förefinnes, omgaf JosT en afskuren Ficus-stam med en tryckdosa, i hvilken intryck- tes luft med 150 cm. kvicksilfver, samtidigt som han betraktade snittytan under förstoring. Endast två kärl af 69 genomsläppte inga luftblåsor. Således voro praktiskt taget inga af kärlen täta ens för 2 atm. öfver- tryck, medan enligt kohesionsteorien åtminstone några måste täta för en tryckskillnad af många atmosfärer. Lars-Gunnar Romell. FR Ber ROTOR RAR SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1916. Bb 10, H. 1. NOTISER Det 16. skandinaviska Naturforskaremötet kommer att hållas i Kristiania den 10—14 nästkommande . juli. Detsamma kommer att fördelas på följande sektioner: 1) Astronomi & fysik, 2) Kemi & fysikalisk kemi, 3) Fysisk geografi, 4) Geologi, mineralogi & paleontologi, 5) Botanik, 6) Zoologi, 7) Anatomi & Fysiologi, 8) Antropo- logi & Etnografi. I sammanhang med mötet kommer att anordnas några exkursioner: för geologerna och geograferna i Kristiania-trakten, för botanisterna till Asker, för zoologerna och anatomerna till biologiska stationen i Dröbak. Efter mötets afslutning komma dessutom att anordnas resor till Trond- hjem och Bergen. De som önska deltaga i mötet böra därom göra anmälan hos sitt lands generalsekreterare, i Sverige prof. LECHE, före den 15 maj. Afsgiften för deltagare är 15 kronor. Föredrag och demonstrationer anmälas hos den norska generalsekrete- raren före den 15 maj. Den norska kommittén, som utgöres af professorerna KRISTINE BONNEVIE, W. C. BRÖGGER, H. GOLDSCHMIDT, N. WILLE, direktör JENS HOLMBOE, professor C. KOLDERUP och rektor A. GETzZ, har valt prof. BRrRöGGER till ordförande och N. WILLE till generalsekreterare med K. BONNEVIE som suppleant. Den svenska kommittén består af professorerna S. ARRHENIUS (ordfö- rande), W. LECHE (generalsekreterare), C. CHARLIER, G. De GEER, B. HASSELBERG och R. SERNANDER. Den danska kommittén består af professorna E. WARMING (ordförande), M. KNUDSEN (generalsekreterare), H. JUNGERSEN, C. SALMONSEN och S. P. SÖRENSEN. Den svenska kommittén har af K. Maj:t anvisats en summa af 2.000 kronor för att dels bestrida oundvikliga expenser dels kunna ut- lämna ett någorlunda tillräckligt antal resestipendier åt mindre bemedlade deltagare. + 60 år fyllde den 8 febr. dir HUGO DAHLSTEDT. Hans många vänner bland Stockholmsbotanisterna bragte honom 1 anledning däraf sin hyll- ning vid en festlig kollation på hotell Continental. En hedersgåfva, be- stående af en plånbok med inneliggande 1160 kronor, öfverlämnades på födelsedagen åt jubilaren. Ett LILJEWALCHS stipendium å 2000 kr. har af Stockholms Högskola tilldelats fil. mag. L. G. ROMELL för växtfysiologiska studier hos prof. JOST i Strassburg. ” Till tidskriftens medarbetare. Redaktionens adress är Svensk Botanisk Tidskrift, Stockholms Hög- skola, Drottninggatan 118, Stockholm Va. Manuskripten böra vara tydligt (helst maskin-)skrifna samt noga : genomsedda — äfven beträffande skiljetecken — för undvikande af korrekturändringar mot manuskriptet. | - Omkostnader för korrekturändringar mot manuskriptet h bestridas af författaren. Med afseende på stilblandningar gälla följande regler: 1) Auktorsnamn sättas med vanlig stil. : 2) Personnamn i texten sättas med KAPITÄLER (dubbelt understruket i manuskriptet). | 3) Växtnamn i texten sättas med kursiv stil (enkelt ndemsirite i — manuskriptet). Citeringar böra ske genom hänvisningar till en afhandlingen bi- fogad litteraturförteckning. Noter under ans böra så vidt möjligt undvikas. Det är önskvärdt, att större afhandlingar af allmänt velenskap ligt innehåll äro författade på engelska, franska eller tyska, eller åtminstone äro försedda med en sammanfattning på något af dessa språk. : Manuskript, som ej är skrifvet på svenska, bör åtföljas af upp- gift om, hvem som verkställt eller Rronakar SLYersa URINEN till det främmande språket. | Korrektur och andra handlingar, som röra tidskriften, insändas direkt till redaktionen. Direkt förbindelse mellan fargadlaren och keriet får ej äga rum: Hvarje författare erhåller 100 särtryck med omslag afgiftsfritt af sin i tidskriften intagna afhandling; större antal efter öfverenskom- melse. Af smärre meddelanden intagna i tidskriftens hargrsatdelnang lämnas separat endast ST särskild öfverenskommelse. | INNBEHÅLLSFÖRTECKNING - TURESSON, Göte. The presence and ; /significance - moulds in the SS -alimentary canal of man and higher animals: . VAD dASRAN TENGWALL, T. Å. Uber die Bedeutung des Kalkes- Re di” Ner” i CC STÅLFELT, M. G. Uber die Wirkungsweise der Infiltrationsmethode von Molisch und einige Versuche mit derselben. . breitung einiger schwedischen Hochgebirgspflanzen. w.sse-mssss se ""ELODERUS, Matts. Ett litet bidrag till frågan 'om Linnésaimlintarsge EX öde. [Ein kleiner Beitrag zur SR von dem Schicksal der Su [AR SM Sammlungen Linnés.) ....... 9 iF ÖRTEGREN, RB: Cordyceps SKETT n. a ks på "Clariceps. RA purpurea. 2 REQ CART np. sp., Parasit auf Claviceps = purpurea.l.......... PEEPRETS TRE ERA KAR a TEILING, Einar: FRU WRdNGhe. Planktonalgen. IE Tetrallantos, Söp neue Gattung der Protococcoideen.. 23 a Ja: LAGERHEIM, G. Färgvariationer af Ånenivne nemorosa TR Med Tafl. 1. IFarbenvariationen der Anemone nemorosa L. Mit Taf. 1.]....0.0 67 LAGERHEIM, G. Anemone nemorosa L. med rudimentärt svepe. (Ane- | mone nemorosa L. mit rudimentären Huällblättern.] oasssscssmrssn vc är 2 SMÄRRE MEDDELANDEN SÖRLIN, A. Floristiska anteckningar från Östergötland och Upland. [Floristische Aufzeichnungen aus Östergötland und Upland.] «.. 73 SÖRLIN, A. Monotropa hypopithys i löfskog. [Monotropa hypo- Pilbyg im Laubwalde.j sööres dera. veces "drår rk SANS 79 PLEIJEL, Carl." En ny värdväxt för Cuscuta europ&ea L. Eine” neue Nährpflanze der Cuscuta europsea IL.| so oossocsreskersssesersrr den 76 WOLLERT, Arvid. Några för Salatrakten nya kärlväxter. SR fär die Sala-Gegend neue Gefässpflanzen.] .. ÖN NEE MALME, Gust. 0. Lichenes suecici exsiccati. Fasc. 19-22 ANSE 71 MALME, Gust. 0. SRS notiser. 7—10. SÖ Notting 40) sena SSK ROMELL, Lars Gunnar. ”Håganivån och de sydliga växterna” i | Stock- holms - skärgård. [Das Håga-Niveau und die södlichen Pflanzen der Stockholmer-Schären.] ........ 89 STERNER, Ewald. Floristiska anteckningar från trakten kring "Torne träsk och ett par platser i Norges Nordland. [Floristisehe Auf- zeichnungen aus der Gegend um Torne Träsk und aus einigen Orten im Nordland Norwegens.]...... .. IRS Lane AULIN, Fr. R. Anteckningar till Sveriges adventivflora. fAafzeich: - nungen zur Adventivflora Schwedens'.].. E SRA — BIRGER, Selim. - Kläder af fnöske. [Kleider a aus ; Zunder.]... RR SAMUELSSON, G. Ricciocarpus natans (L.) Corda i Södermanlutil 101 REFERAT | JENSEN, GC... Danmarks Mossér. Ii nön norges 108. PASCHER, 4. Die Sässwasserflora Deutschlands, Österreichs und der 2 S SElSNeke ok ESS SLR. GAR . 105 HOLMBOE, Jens. Kristtornen i i Norge... TEA . 106 ROMELL, Lars Gunnar: Nyare undersökningar öfver safstigningen. SSR [Neuere Untersuchungen tuber das Saftsteigen.] o.sonscmmmosossrerrra 109 NOTISER : 112 LJ SE ES SE RE EE EE ES Sa a Utgifvet den 10 Mars 1916 STOCKHOLM, NYA TRYCKERI-AKTIEBOLAGET 1916. Nå Pag Utgifven af / PA Redigerad aft NN T. VESTERGREN SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS oc styrelse och redaktionskommitté uöder år 1916. Styrelse: R. SERNANDER, ordförande; O. ROSENBERG, vice ordförmde, T. LAGERBERG, sekreterare; T. VESTERGREN, redaktör; F. R. AULIN, "skattmästare; J. BERGGREN, E. HEMMENDORFF, 0. JUEL, "" G. LAGERHEIM, G. MALME, HJ. NILSSON. = Redaktionskommitté: fé S. BIRGER, T. LAGERBERG, G. LAGERHEIM, G. SAMUELSSON, "RR. SERNANDER, T. VESTERGREN. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT utkommer i fyra häften årligen. Prenumerationsafgiften (för personer ej tillhörande SVEN SR Bo- taniska Föreningen) är 15 kronor. ; Medlemsafzgiften för år 1916, 10 kronor, torde inbetalas till skatt- mästaren, d:r F. R. AULIN, Stockholms Högskola, Drottninggatan 118, Stockholm Va. Nyinvalda medlemmar kunna erhålla föregående årgångar af tid- skriften, till ett pris af 5 kr. pr Nu för årgångarna 1—5, CSkT. för de följande. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1916. Bb. 10, H. 2. | Sv GJ 7 - £ 3 i; Å ASONIAN Då NÄS OCH TIVED EKORA ETT BIDRAG TILL NORDÖSTRA VÄSTERGÖTLANDS VÄXTGEOGRAFI AF I IANÖT SKÄRMAN? Västergötland är utan tvifvel ett af de landskap, som allra tidi- gast ådragit sig de svenska botanisternas uppmärksamhet, och därpå är ju icke så mycket att undra. Med den egenartade byggnad, som tillkommer de bekanta s. k. Västgötabergen, hvilka för stora delar af provinsen spela en så dominerande roll ifråga om land- skapets allmänna utseende och karaktär, är det gifvet, att växtlig- heten inom detta område ej blott bör utmärka sig för rik omväx- ling, utan också kunna erbjuda en mångfald växtalster af alldeles särskildt och stort intresse. Man behöfver ju endast tänka på ett sådant berg som Kinnekulle för att förstå, att dess rika vegetation måste hafva kraftigt bidragit till den ryktbarhet, som detta berg redan tidigt af flera orsaker fått... Alltsedan LinnÉs Västgöta-resa 1746 har väl också ej blott detta utan äfven Västergötlands silur- berg i allmänhet stått i högt anseende bland vårt lands botanister, och otaliga hafva förvisso de resor varit, som i botaniskt syfte från när och fjärran företagits dit, liksom till Billingen, Mösseberg, Halle- och Hunneberg 0. s. v. En gifven följd af dessa nästan år- ligen upprepade, visserligen mer och mindre resultatrika exkursio- ner har blifvit, att landskapets flora inom åtminstone vissa trakter är rätt väl känd. Den litteratur, som i följd af de gjorda forsk- ningsresorna och studierna med åren uppstålt och som sålunda behandlar denna flora, hänför sig helt naturligt företrädesvis till silurområdena, hvilka utan gensägelse uppvisa den rikaste och mest omväxlande vegetationen. För att nu nämna blott några få namn må erinras om, att J. E. ZETTERSTEDT 1851 i Bot. Notiser lämnade Svensk Botanisk Tidskrift 1916. 8 114 en redogörelse för Kinnekulles fanerogamer och ormbunkar och sedermera 1876 i K. Vet.-Akad:s Förhandlingar publicerade en annan, afhandlande »Växtligheten på Västergötlands siluriska berg med särskild hänsyn till mossvegetationen»; 1854 utgaf ÅA. J. SAHLÉN >Wenersborgs Flora», för hvilken Halle- och Hunnebergs växter utgöra det värdefullaste underlaget, och öfver Billingens och Sköfde- traktens fanerogamer och ormbunkar upprättade E. J. S. LInNARS- SON 1883 en utförlig förteckning, som grundar sig på mångåriga studier och noggranna iakttagelser. Äfven öfver andra delar af provinsen hafva efter hand afolika personer speciallistor samt redo- görelser af flera slag upprättats. En fullständig, sammanfattande förteckning öfver Västergötlands intill år 1902 kända fanerogamer och kärlkryptogamer publicerades samma år af den intresserade och framstående kännaren af pfovinsens flora, kyrkoherden i Björ- säter, kontraktsprosten AUG. RUDBERG, hvilken äfven i företalet till detta arbete sammanfört och i kronologisk följd sammanställt de flesta botaniska afhandlingar och uppsatser, som haft något att göra med det egentliga Västergötlands flora. Trots allt som gjorts återstå dock säkerligen både många och ansenliga delar af provinsen, i hvilka floran tills dato är föga eller alls icke känd. En sådan »hvit fläck» på Västergötlands botaniska karta har jag trott mig finna i det område, som här nedan skall behandlas. Det är de båda socknarne Undenäs och Tived, belägna i landskapets nordöstra del. Dessa bilda tillsammans ett område, hvilket, i stort sedt, begränsas af sjöarne Unden och Viken i väster och af Vettern i öster och som från Nerikesgränsen i norr når till Karlsborg och Vaberget i söder. I verkligheten sträcker sig dock området något utom dessa gränser; sålunda ligga såväl nära hälften af den halfö, hvilken omslutes af Viken, som nordligaste (ER af Vaberget inom Undenäs. Af de till ett 80-tal uppgående afhandlingar och uppsatser, hvilka RUDBERG i sin nyssnämnda »Förteckning» uppräknar såsom spe- ciellt behandlande Västergötlands flora, är det endast en, som berör detta område, nämligen den lilla kortfattade antydan om den märk- liga fanerogamvegetationen närmast kring Bölets?) brunstensgrufvor i Undenäs s:n, som af mig efter mina dittills gjorda, skäligen ofull- ständiga anteckningar nedskrefs 1889 och som finnes intagen i Bot. 3 Detta gårdsnamn har ibland — särskildt under föregående århundrades första hälft — äfven stafvats »Böhlet». 2 Lag 115 Notiser för 1891. För hela det öfriga Undenäs liksom för Tived är hittills nästan intet publiceradt (om man bortser från några enstaka lokaluppgifter i RUDBERGS arbeten). Det är nu flera år sedan min uppmärksamhet kom att närmare fästas härpå, och då jag har all- deles särskild anledning att intressera mig för denna bygd, i hvilken jag tillbragt största delen af min barndom, har jag ansett det vara så att säga min skyldighet att söka bringa till stånd en uppteck- ning af områdets åtminstone högre växter. Under de 4 senaste somrarne har jag därför upprepade gånger besökt Undenäs och Tived, därstädes företagit exkursioner till en mängd platser under olika delar af sommaren och härunder upptecknat så mycket jag kunnat komma öfver. Den förteckning, jag alltså efter hand upp- rättat och som härmed offentliggöres, är nog likväl långt ifrån full- ständig. Området är nämligen ej blott tämligen betydande, utan äfven på grund af den delvis mycket oländiga terrängen svårt för en enda person att i detalj genomforska. Särskildt vill jag fram- hålla, att de mest otillgängliga delarne — nordöstra Undenäs och östra Tived — sålunda äro mycket ofullständigt undersökta. Unde- näs, som är den större af de båda socknarne, har enligt Sveriges Officiella Statistik en areal af något mer än 350 kvadratkilometer, hvaraf dock 63 utgöras af vattenytor; Tiveds ytinnehåll är mindre, nämligen omkring 150 kvadratkilometer, af hvilka ungefär 30 kv.- km. komma på vattendragen. Det allra mesta af Tived och en god del af Undenäs tillhöra den stora obygd, som är känd under namnet Tiveden. Här växla i regeln skogar och skogklädda åsar med småsjöar och en massa sumpmarker af varierande utseende; särskildt gäller detta om om- rådets nordliga del. Naturen synes ofta storslagen, hälst när man från någon lämplig utsiktspunkt kan blicka ut öfver ett större om- råde; det hela ger intryck af ett stycke Norrland. De förhärskande bergarterna äro dels en ofta tämligen grofkornig granit, dels en grå granitisk gnejs, medan de lösa jordlagren till största delen utgöras af sandiga, steniga eller blockuppfyllda moräner. Endast här och där å lågt belägna marker träffas något lera, såsom t. ex. i den breda dalsänkan, som från Viken i nordlig riktning går upp förbi Undenäs kyrka, vid Bocksjö och å några få andra ställen. Jord- månen är således öfvervägande mager, i bästa fall en mer eller mindre sandblandad mylla. Också är den odlade jorden inom de båda socknarne ringa i förhållande till den icke uppodlade. Rimligt- vis kan icke floran under dessa förutsättningar utmärka sig genom 116 någon högre grad af omväxling, om den också, som vi skola få se, på enstaka punkter har åtskilligt af intresse att erbjuda. k Skogarne utgöras till öfvervägande del af tall och gran, oftast i blandning med hvarandra. Esgentlig gammal urskog torde ej finnas någonstädes numera; afverkningen i förening med skogseldar har gjort slut på densamma troligen före midten af föregående århundrade. Några särskildt anmärkningsvärda former af barrträd äro veterligen ej iakttagna; af ormgran (Picea excelsa f. virgata) finnes dock ett individ sydväst om Igelbäcken invid den till Bocksjö ledande vägen. : Ett granträd af mindre vanlig habitus och, efter hvad som upp- gifves, af mycket hög ålder finnes vid Thorsjöhulti Undenäs. Den ej särdeles höga, men ganska omfångsrika stammen hos denna gran bär en pyramidlik, nedtill väldigt omfångsrik krona; hufvud- stammens grenar, af hvilka de nedre äro ansenligt grofva, äro alla utan undantag bågformigt böjda och starkt uppåt riktade, hvar- igenom trädet erhållit ett högst egendomligt utseende. Af områdets många storvuxna enar är väl den vid Lilla Björstorp i samma socken den märkligaste (växer fristående i en åker strax öster om gården). Trädet är ej högt — har en afrundad krona — men stam- men mäter vid brösthöjd ej mindre än 110 cm. i omkrets; säkert är denna en, som, efter hvad gammalt folk meddelat, ej nämnvärdt skiftat utseende under en mansålder, en af de äldsta inom pro- vinsen. Någon idegran finnes icke inom området. Detta träd torde för öfrigt ej längre förekomma i vildt tillstånd inom det egent- liga Västergötland. RUDBERG uppger visserligen Taxus baccata från en grannsocken till Undenäs, nämligen Ransberg, där den skulle växa vid Lilla Marhult, men ganska säkert föreligger här ett misstag. Förliden sommar (1915) besökte jag denna trakt i syfte bl. a. att konstatera ifrågavarande uppgifts riktighet. Vid skog- vaktarbostället nära Lilla Marhult påträffades i kanten af den där- städes befintliga barrskogen omkring ett 20-tal individ af Abies pectinata, hvilka för åtskilliga år sedan där inplanterats af en jäg- mästare i orten; tydligen beror uppgiften i RUDBERGS »Förteckning> på förväxling mellan denna art och idegran. Hvarken den nuva- varande skogvaktaren eller hans far, som tidigare innehaft tjänsten under 18 år och därunder grundligt genomströfvat trakten i alla rikt- ningar, hade från detta område någon som hälst erfarenhet af idegran. 117 Löfskogarne spela en ringa roll i jämförelse med de vidsträckta barrskogarne. Bland löfträden förhärskar afgjordt björken, men äfven "aspen är ytterst allmän och likaså klibbalen. Masur- björken (Betula verrucosa) torde vara något vanligare än glas- björken (B. odorata). En form af masurbjörk med små, vackert rombiska blad är iakttagen vid Undevi m. fl. ställen i Tived. Af den högst märkliga, äfven som odlad sällsynta pyramidaspen (Populus tremula f.) äro några exemplar inplanterade i trädgårdarne vid Lilla Björstorp och Granvik; på afstånd sedda äro dessa aspar förvillande lika pyramidpopplar, med hvilka de habituellt fullkom- ligt öfverensstämma. De ädla löfträden förekomma mera sällan och då vanligen blott inom mindre områden. Af dessa uppträder eken så godt som ute- slutande i Undenäs, hvarest den är af mig antecknad från 24 olika ställen; i Tived har jag sett den blott å en enda lokal, nämligen vid Undevi, där några få individ anträffats. Att ek fordom funnits i Tived mera rikligt framgår dock af åtskilliga subfossila fynd af ekstammar, som vid flera tillfällen gjorts, senast vid Skyttatorp (1913) m. fl. platser. Inom Undenäs är subfossil ek funnen t. ex. vid Perstorp. Äfven där eken uppträder som rikligast förekommer den aldrig så ymnigt, att den blir skogbildande, utan blott i mindre grupper eller enstaka exemplar af vanligen mycket medelmåttiga dimensioner. — Af öfriga ädla löfträd förekommer almen mera sparsamt än ask, lind och lönn, hvilka senare äro antecknade från många håll, äfven i Tived. I sistnämnda socken träffas dessa träd om ej uteslutande dock hufvudsakligen utmed Unden, där sär- skildt ask och lind — öfverhufvud de vanligaste bland de ädla löfträden — på sina ställen uppträda ganska rikligt. Ett särdeles vackert utbildadt, verkligt praktexemplar af lind i väldiga dimen- sioner växer nära landsvägen 1 kilometer söder om Tiveds kyrka. Undenäs synas de numera vara rikligare företrädda i de östra och södra delarne än i de västra och norra, men om så också ursprungligen varit fallet torde vara något osäkert. Åtminstone har väl linden fordom funnits allmännare i de västra delarne än nu för tiden att döma af de många gårdsnamnen därstädes, i hvilka ordet lind ingår, såsom Lindhult, Lindberga, Lindbergslid 0. s. v.; numera äro lindarne kring dessa gårdar mycket lätt räknade. — Almen är af mig antecknad från 14 lokaler i Undenäs och 8 i Tived. I likhet med eken företer den vanligen endast medelstorlek och sådana trädjättar, som från andra trakter af landskapet t. ex. 118 vid Fårdala (jfr H. WittE, Om Falbygdens vegetation) äro an- märkta, förekomma ej här. De största observerade almarne växa å Va- bergets norra sluttning ofvanför gården Lilla Vaberget; en af dessa hade d. 9/8 1915 vid brösthöjd en omkrets af 245 cm. — Lönnen, som är känd från 16 platser i Undenäs och 11 i Tived, visar mindre frekvens än ask och lind. / 01 VE 3 EX Hvrstorgg Ev Rö IDESUND X Karlsborg Karta 1. Fyndlokaler för Alnus incana (e) och Betula nana (+). Oxeln är ganska allmän inom området, likaså de mindre an- märkningsvärda träden rönn, hägg och sälg. Vid Sättra i Undenäs fann jag 1912 några oansenliga buskar af en Sorbus, som vid när- mare undersökning befanns vara den sällsynta hybriden mellan rönn och oxel, förut känd endast från Vämö i Blekinge samt från Ålleberg i Västergötland; exemplaren voro sterila, men bladen öfverensstämde väl med den rönnoxel, som lektor JOHAN ERIKSON beskrifvit i Bot. Notiser f. 1900 och i Fauna och Flora f. 1913. — En Sorbus-form af ganska märkligt utseende iakttog jag förliden 119 sommar i Undenäs; den anträffades i 2 exemplar: det ena — ett mindre träd — i en strandäng nära Bottensjön ej långt från Vaberget, det andra — en större buske — vid Vispås mellan Pers- torp och Vettern (ungefär 5 km. från den förra lokalen). Bladen afvika i flera hänseenden högst betydligt från den vanliga oxelns, särskildt genom sin afsmalnande bas och den långt utdragna blad- EN SESÅON bu Stenbode yå / a VY. UU d N Segersta V p LL ES SE fårossrastör BA Lå al! AE SkaUtorp Socke - RE NI ( Hvrsto UUaso FEL TA = els' z Je H AL Going Uret Vv SS [Mede Gatecbå Jet Nå / Sd NN c LJ - , ve ad NE Ör fs 5 då S Toblicken- ' [] I , d i a Spis | VRÄDESUND HÅ GsendA g Karta 2. Fyndlokaler för Salix depressa (0) och S. hastata (+). skifvan. Att här ingå på någon närmare beskrifning af denna form, hvilken vår främste Sorbus-kännare, lektor J. T. HEDLUND uppfattar som en ny art, torde ej vara lämpligt, eftersom hvarken frukter eller blommor af densamma ännu kunnat erhållas. Ett träd, som är betydligt mera ovanligt än något af de nu nämnda, är gråalen (Alnus incana); den finnes i båda socknarna, mindre dock .inom Tived än i Undenäs. Uppgifterna om detta träds förekomsti norra Västergötland ha hittills varit mycket knapphändiga. I en afhandling om våra alars utbredning och invandringsvägar (Bot. Noliser f. 1893 120 uppger GUNNAR ANDERSSON — efter meddelanden lämnade af E. J. S. LINNARSSON — gråalen på tal om detta område endast från Forsvik i Undenäs (äfven Bottensjön vid Rödesund). . RUDBERG nämner 1902 dessutom Tived, men utan att uppgifva någon viss lokal. Enligt mina iakttagelser finnes gråalen inom Undenäs ej sällsynt utmed Vettern, hvarest jag iakttagit den i mer och mindre kraftiga bestånd vid Igelbäcken, Glättenäs, Sörhamn, Bocksjö, Gran- vik, Bölet, Perstorp och Rissnäset (se kartan 1); särskildt vid Glätte- näs och Sörhamn uppträder den tämligen rikligt i små täta, dunge- artade bestånd å ängsmarker bakom den egentliga strandlinjen, vid Perstorp och Rissnäset åter växer den mera som enstaka buskar uteslutande å själfva stranden i vattnets omedelbara närhet. I de inre delarne af samma socken. däremot synes gråalen nästan full- ständigt saknas. Några få individ, som växa å Vikens strand vid Lilla Björstorp, äro högst sannolikt planterade. Emellertid kan intet tvifvel råda därom, att tvenne omkring 20—235 år gamla gråalar, som förliden sommar visades mig i en hage väster om landsvägen nära gården Fäbrona, äro fullt vilda. I Tived har jag sett gråal blott en gång, nämligen vid Bosjötorp, hvarest den 1913 förekom i ett 20-tal buskar och smärre träd å en liten kulle nära Bosjön. Riktigt väl synes gråalen trifvas endast utmed Vettern, hvarest den dock på grund af den starkt kuperade terrängens beskaffenhet blott långsamt förmår öka sitt utbredningsområde. Vid Bosjötorp funnos visserligen talrika ungplantor, men de äldre individen företedde med sina många döda grenar tydliga tecken till vantrefnad, hvilket möjligen hade sin orsak i lokalens beskaffenhet; äfven de båda alarne vid Fäbrona hade erhållit en mindre förmånlig, synbarligen alltför torr växtplats, och trots att fruktställningar utbildats under de föregående åren kunde här inga ungplantor uppletas. — Grå- alens ringa utbredning och sparsamma förekomst i nordöstra Väster- götland liksom i södra Nerike, jämförd med dess relativt stora fre- kvens längre söderut ända till gränsen mot Småland, ådagalägger tydligt, att Tiveden en gång måste ha utgjort ett kraftigt hinder för gråalen vid dess framryckning 1 sydlig riktning. Vidare är i detta sammanhang att omnämna en märklig före- komst af bok (Fagus silvatica) i Undenäs. Ungefär 4 kilometer nordväst om Undenäs kyrka å en skogklädd, tämligen hög ås ligger en gård, som heter Hovet, hvarifrån man har en präktig utsikt öfver den omgifvande, äkta nordiskt natursköna trakten. Här residerade en gång en naturlig dotter till konung ERIK XIV, 121 CONSTANTIA ERIKSDOTTER, som blef gift med en hög militär vid namn FRANKELIN, hvilken fått sin sista hvilostad å Undenäs kyrkogård (ARON ÖMAN, 22). År 1595 erhöll hon af sin farbror, hertig KARL af Södermanland, till hvilkens hertigdöme äfven den nordöstra delen af Västergötland hörde, flera hemman i Undenäs, bland andra detta, som sannolikt senare kallades Hovet, och där hon åtminstone tidvis haft sin bostad. Huruvida det nu varit denna CONSTANTIA ERIKSDOTTER själf eller någon af hennes ättlingar, som intresserat sig för hortikultur eller kanske riktigare odling af medicinalväxter, är väl numera ej lätt att utröna. Visst är emellertid, att i det omedelbara grannskapet af den ursprungliga, för länge sedan spolierade gården träffas ännu några växter, som omöjligen kunna vara inhemska på platsen, utan tydligtvis från början ha odlats och sedan förvildats. Dessa växter, hvilka sålunda vittna om en numera försvunnen trädgård, äro kalmusrot (Acorus Calamus) hvarpå där fortfarande i en liten damm är god tillgång, vidare spansk körfvel eller sötkörfvel (Myrrhis odorata) samt en hvit- blommig benvälla (Symphytum officinale f. ochroleucum). Men utom dessa växter hyser Hovet i de närbelägna ängarne en stor myckenhet bokar — flere hundra -— delvis af väldiga dimensioner och uppenbarligen af hög ålder. Enligt hvad traditionen i trakten lärer, går dessa bokars historia också tillbaka till den tid, då CONSTANTIA ERIKSDOTTER härstädes förde spiran. Härmed må nu vara huru som helst, högst sannolikt är det dock, att boken ej är ursprunglig här utan blifvit införd; sedermera har den trifts så bra, att den sedan långt tillbaka årligen sätter frukt och förökas genom groddplantor. Lämna vi tillsvidare träden för att i stället mönstra områdets viktigare och mera anmärkningsvärda buskar, så möter oss först och främst hasseln, som inom bägge socknarne är helt vanlig. Andra allmänt uppträdande hängeväxter äro några arter Salix, nämligen jolsterpilen (S. pentandra), tvenne gråviden (S. cinerea och S. aurita), svartvidet (S. nigricans), krypvidet (S. repens) samt porsen (Myrica Gale). I sällskap med den sistnämnda före- kommer ytterst allmänt i de talrikt förefintliga kärren och mossarne skvattram (Ledum palustre). Likaså är brakved (Rhamnus Fran- gula) ganska vanlig — under det att vägtorn (Rh. cathartica) full- ständigt saknas. Af Rosacéerna äro tvenne Rubus-arter ganska all- 122 männa, nämligen förutom hallonbusken jämväl RR. suberectus (dessa äro områdets enda buskartade Rubus-former!). Släktet Rosa är representeradt af ett flertal arter, för hvilka dock ingen närmare redogörelse: här kan lämnas; följande, af hvilka åtminstone några torde lokalt (t. ex. vid Sättra, å Vabergets norra sluttning) uppträda i rätt stor mängd, äro emellertid anträffade: R. canina, R. glauca, , FA Skalltorp socke Karta 3. Fyndlokaler för Cratcegus calycina (e) och Ribes alpinum (+). R. coriifolia, R. mollis och R. cinnamomea. Mindre allmänna men, efter hvad det vill synas, ganska jämnt spridda öfver området äro olvon (Viburnum Opulus) och try (Lonicera Xylosteum). I Rup- BERGS »Förteckning» äro visserligen båda upptagna från blott en enda lokal (Bölet), men en närmare granskning visar, att de före- komma mångenstädes; sålunda upptaga mina anteckningar olvon från 36 lokaler i Undenäs och 11 i Tived samt try från 35 och 12 resp. (se kartan 5). På många af dessa är try alldeles afgjordt att tolka som löfängsrelikt. Sällsynt förekomma däremot tvenne arter 123 hagtorn, nämligen Crategus Oxyacantha, som här är en verklig raritet — funnen uti endast 2 exemplar, det ena i en löfäng nära Unden och det andra i en dito på Vabergets nordöstra sluttning — samt Cr. .calycina"), hvilken är anträffad på 8 lokaler i Undenäs (5 vid eller i grannskapet af Bölet och de öfriga nära sjön Viken, nämligen vid Stora Björstorp, nedanför Hökaberget samt vid Damsbacken). Skaltzorp s ocke Ti Skirbreäten SM Karta 4. Fyndlokaler för Erica Tetralix (0) och Daphne Mezereum (+). En mycket sällsynt företeelse är den i Västergötland öfverhufvud ovan- liga Coloneaster integerrimus "niger, af hvilken några få buskar äro sedda vid Bölet samt vid Hyttehamn nära Granvik. [RUDBERGS uppgift, att den vanliga oxbärsbusken (C. integerrimus) skulle förekomma i Unde- näs, afser helt säkert underarten]. Sällsynta äro likaledes de båda buskarne måbär (Ribes alpinum) och tibast (Daphne Mezereum), ' Den af mig 1891 (SKÅRMAN, 15) omnämnda Cratcegus monogyna från Bölet har visat sig tillhöra C. calycina Peterm., hvilken som bekant hos oss först urskiljts af professor C. A. M. LInDMAN 1904 (LiInDMAN, 10). | 124 hvilka dock vid Bölet bägge två förekomma rätt rikligt; i ringa mängd äro de funna på ytterligare några få lokaler i Undenäs (se kartorna 3 och 4). Af berberis eller surton (Berberis vulgaris) har jag ej lyckats finna mer än 2 individ, båda i Undenäs, det ena vid Högsås, det andra väster om Lillsjön. Bägge exemplaren, som voro kraftiga, vackra buskar, uppträdde under förhållanden, som utesluta hvarje tanke på, att de ursprungligen skulle varit odlade på platsen; helt säkert föreligger i dessa fall spridning genom fåglar (sidensvansar? Jfr HENNING, 8, sid. 7 och 8). Till områdets allra sällsyntaste buskar äro att hänföra tvenne Salix-arter, nämligen Salix depressa och S. hastata. Från nordöstra Västergötland fin- nas inga lokaler för någondera af dem uppgifna i RUDBERGS »För- teckning». S&S. depressa har jag sett i enstaka individ å blott 3 ställen i Undenäs samt 1 i Tived (se kartan 2). Ännu ovanligare i dessa bygder är S. hastata, som i likhet med föregående art visser- ligen är funnen mångenstädes inom landskapets silurområden, men hittills ej torde varit känd norr om Sköfde. Tvenne buskar af den- samma upptäckte jag 1913 å en gammal mosse vid Ösjö i Tived och följande år påträffades ännu en å likartad mark vid Fräckstad i Undenäs. På båda lokalerna är S. hastata tydligen en utpräglad nordlig relikt. Endast en af de tre buskarne var af yngre datum; de båda öfriga, särskildt den vid Fräckstad, voro af stora dimen- sioner och hade med all säkerhet befunnit sig mycket länge på respektive platser. Vid det tillfälle jag 1913 påträffade Salix hastata lyckades jag i ungefär samma trakt hitta en annan af landskapets reliktväxter, nämligen dvärgbjörken (Betula nana). Det vore emellertid orätt att ge mig själf äran af den sistnämnda upptäckten. Jag hyste visserligen, när jag först började mina exkursioner å södra Tiveden, en liflig öfvertygelse om, att dvärgbjörken måste finnas kvar där- städes, men i början hade jag ingen framgång 1 mitt letande. Emellertid fick jag händelsevis anvisning på en med ortens träd och buskar ganska förtrogen skogsarbetare, som på mina förfråg- ningar om dvärgbjörk försäkrade, att dylik växte i ett par mossar ej synnerligen långt från sjön Trehörningen. Vid företagen under- sökning af en af dessa bekräftades hans utsago, ity att där fanns Betula nana i mängd. Följande år, då jag ånyo besökte trakten, ledsagade mig samme man till den andra mossen, som också myc- ket riktigt innehöll dvärgbjörk. Dessa båda mossars öfriga karak- tärsväxter voro: ljung, skvattram, odon- och tranbärsris, 125 hjortronört, Eriophorum vaginatum, Scirpus cespitosus (f. austriacus), arter af Sphagnum och Cladonia samt martall. Från pålitligt håll har jag vidare fålt uppgift om ytterligare tvenne, nordost om Tre- hörningen belägna lokaler för dvärgbjörk (de båda förstnämnda ligga söder om samma sjö, se kartan 1). — I Undenäs saknas visst icke sumpmarker likartade med Betula-mossarne i Tived, men allt spanande å dem efter Betula nana har hittills varit fruktlöst. Ett par buskar af icke mindre intresse än de båda nyssnämnda reliktväxterna Salix hastata och Betula nana, om hvilkas förekomst inom området jag först de allra sista åren erhållit kännedom, äro murgrönan (Hedera Helix) och benkornellen (Cornus sanguinea) Under mina tidigare företagna besök vid Bölet hade jag aldrig sett minsta spår af någon murgröna, hvarför jag blef mycket öfverraskad, när den botaniskt intresserade folkskolläraren A. KJELLGREN Åå Granvik 1914 meddelade mig, att Hedera finnes i en af Bölets ängar (vid Klangatorp helt nära Vettern). Murgrönan växer här å ett tämligen obetydligt område, möjligen 60 å 70 kvadratmeter stort. Platsen är en mindre bergkulle bevuxen med ett flertal yngre löf- träd, hufvudsakligen asp med enstaka björk, ask, al och oxel; af buskar finnas förutom hassel Lonicera Xylosteum, Ribes alpinum, Viburnum Opulus samt Daphne Mezereum, och i örtfloran ingå bl. a. Calamintha Clinopodium, Primula officinalis, Anemone Hepatica, Actcea spicata, Geranium = silvaticum, Viola Riviniana, Vicia silvatica V. sepium och Melica nutans. Murgrönan förekommer dels krypande utmed marken, dels klättrande uppför trädstammarne. Vid ett d. "1/6 1915 företaget besök å platsen befanns den hafva klättrat upp i tre aspar, två alar och en oxel, hvarjämte en ung ranka synbar- ligen stod i begrepp att äntra uppför ytterligare en aspstam. Ienaf asparna hade en ranka nått en höjd af kanske 5 meter; i de öfriga träden var den uppnådda höjden mindre. Endast sterila skott före- funnos. — Sedan hvilken tidpunkt murgrönan funnits på denna lokal, torde icke vara lätt att afgöra. De nu förefintliga exem- plarens stammar tyda visserligen ej på någon hög ålder, men de många i marken, mellan och under stenar, rötter, nedfallna och oförmultnade löf etc. krypande murgrönsrankorna, som sträcka sig åt alla håll och hvilka vid närmare undersökning visat sig äga större utbredning än det första intrycket gaf vid handen, göra det sannolikt, att murgrönans uppträdande å denna plats just icke är af så färskt datum. Ängen har enligt hvad en äldre, i trakten bosatt person meddelat fordom varit en slåtteräng, hvilken sedermera 126 upplåtits till betning och som nu håller på att öfvergå till hagmark. Ingenting synes under sådana förhållanden motsäga den möjlig- heten, att murgrönan å den säkerligen förut trädlösa kullen kan ha förefunnits sedan lång tid tillbaka. I hvarje fall erbjuder dess förekomst här mycket stort intresse. Närmast kända lokal för Hedera Helix är Omberg på andra sidan Vettern (3 mils afstånd). I Västergötland är vild murgröna en stor sällsynthet och särskildt är att märka, att den, såvidt bekant, fullständigt saknas i landska- pets östra del, för hvilken alltså Bölet blir den åtminstone hittills enda kända lokalen. För hela provinsen uppgifver RUDBERG blott 7 växtställen, af hvilka de båda nordligaste ligga i Björsäter och Lugnås, sydväst om Mariestad och närmare 6 mil fågelvägen från Bölet. En del gamla uppgifter om Hedera å Billingen (hvarifrån den sedermera försvunnit), Halleberg etc. i förening med den nu- varande utbredningen synas tala ganska bestämdt för, att mur- grönans förekomst inom landskapet ursprungligen varit bunden uteslutande vid silurbergen. Ännu en inom ifrågavarande område högst ovanlig buske är att anteckna från Bölet, nämligen Cornus sanguinea. Denna upptäcktes först förliden sommar, då jag under den sista af mina exkursioner därstädes helt oförmodadt påträffade trenne buskar — två medel- stora och en mindre — i grannskapet af Ängagärdet. De växte i omedelbar närhet af hvarandra och skyddades dels af en gärdes- gård, dels af andra buskar, som skymde dem, så att de ej voro lätta att se. Liksom murgrönan förekommer benkornellen i Väster- götland hufvudsakligen inom silurtrakterna; i norra delen af land- skapet är den hittills känd endast från Hassle, som bildar en af punkterna på dess nordgräns i vårt land. | KR Hvad örtvegetationen angår har den i allmänhet en mera mager än rik prägel, en naturlig följd af den förut antydda, merendels karga jordmånen. Särskildt i skogarne och hagmarkerna möter en oftast skäligen fattig och enformig flora. Dock finnas här och hvar ängsområden, där växtligheten på ett för ögat behagligt sätt bryter af mot den gängse enformigheten. Dessa lokaliteter sammanfalla vanligen med förekomsten af ädla löfträd, så att där dessa uppträda i någon större mängd plägar ängens flora äfven hvad örtvegetationen angår vara bättre utvecklad. Främst bland dessa ängsområden äro då att nämna dem kring Bölets numera ej längre bearbetade gruf- 127 vor, hvilka områden trots med åren inträffade betydande förändringar fortfarande torde utgöra en af de märkligaste växtlokalerna i norra Västergötland. Liknande, ehuru vida mindre rikhaltiga, ängspartier finnas i Undenäs på flera håll, såsom å Vabergets nordöstra slutt- ning, vid Damsbacken, Hult, Skeppshult, Djeknetorp m. f1. ställen, samt i Tived vid Kungsbacken och Sågkvarn. Egentliga »sydberg»> i den bemärkelse GUNNAR ANDERSSON och SELIM BIRGER 8gifvit detta begrepp (GUNNAR ÅNDERSSON & SELIM BIRGER, 2) äro inom området icke vanliga. Ett typiskt exempel på ett dylikt, ehuru ej af större dimensioner, utgör dock det mellan Hovet och Viken belägna Höka- berget. Här träffas en jämförelsevis rik och intressant växtlighet; af träd och buskar må sålunda framhållas: ek, bok, lind, alm, oxel, hassel, olvon, try, hagtorn (Cratcegus calycina) och listan på örter upptager bland andra: Crepis paludosa, Lactuca muralis, Asperula odorata, Calamintha Clinopodium, Stachys silvatica, Scrophu- laria nodosa, Sanicula europcea, Geranium Robertianum, Epilobium collinum, Vicia silvatica, Anemone Hepatica, Acta spicata, Carex digitata, Melica nutans, Asplenium trichomanes, Polystichum dilatatum och Woodsia ilvensis. Granskar man de i fråga om storleken ofta helt obetydliga ängs- områdena närmare, får man oftast ett bestämdt intryck af, att de fordom måste haft ett rikare innehåll och att den flora, som de nu hysa, blott är en återstod af en ursprungligen yppigare. Troligen behöfver man alls icke gå många århundraden tillbaka i tiden för att där återfinna dessa löfängar med sin en gång rikare flora; åt- minstone gäller detta säkert om en stor del af dem. På ett ganska afsevärdt antal lokaler har jag kunnat förvissa mig om dylika forna löfängar samt om arten af den invasion, dessa efter hand fålt vid- kännas. Där de förutvarande bestånden af ädla löfträd icke fallit för yxan, hvilket nog ofta blifvit deras öde, hafva de uppblandats med hvarjehanda inkräktare, både barr- och löfträd, och med dessa har följt en hel mängd ris och örter, som samverkat med de förre att spränga och tillintetgöra den förutvarande, ädlare vegetationens samhällen. Detta har väl i regeln städse blifvit fallet, när en slåtter- äng, efter att under en lång följd af år på grund af regelbundet företagen rödjning och tillsyn ha bibehållit sin ursprungliga natur, upplåtits till betande kreatur och icke längre användts till slåtter, något som i dessa trakter uppenbarligen på många ställen inträffat. Medan denna strid mellan förutvarande, svagare och anryckande, starkare element på en del håll ännu pågår som bäst, synes den å 128 andra vara nästan slutförd. Förloppet kan väl härvidlag något växla, men den slutliga utgången är gifven. De förändringar, som ängen sålunda efter hand undergår, kunna redan på relativt kort tid vara i sanning förvånande stora. Ett exempel må anföras till belysande häraf. Å gården Holmgillret i Undenäs fanns för 35 år sedan en äng, Karta 5. Fyndlokaler för Lonicera Xylosteum (0). kallad Nordängen, som af den dåvarande ägaren under en mycket lång tid användts som slåtteräng. Träden därstädes voro idel löf- träd, mest björk, asp, ask samt något lönn och hägg, och i ängs- mattan under deras kronor samt i de förefintliga hasselsnåren fro- dades en för den närmast omgifvande trakten ganska rik växtlighet af bl. a. Arnica montana, Leontodon hispidus, Crepis premorsa & Cr. paludosa, Valeriana excelsa, Pedicularis silvatica, Lathrea Squamaria, Myosotis ccespitosa, Pyrola rotundifolia, Anemone Hepatica, Viola Ri- viniana, Orobus vernus, Convallaria majalis, Platanthera bifolia, Ha- benaria conopea och Listera ovata. Särskildt var tillgången på Pyrola, Convallaria samt de nyssnämnda orkidéerna så god, att vid blomningstiden årligen stora buketter af dessa omtyckta växter utan minsta svårighet kunde erhållas. Sedan gården 1881 bytt om ägare, har Nordängen upphört att vara slåtteräng och någon rödjning i den- samma har troligen sedermera aldrig ägt rum. Också har ängen FD? R Vfverasmol SSESNSN Wiensead > TN ; fn La V £ SN SN Segersta Sö Å Sr Y Ned N (I 9 Rarpsmäs : 2 (5 Eoro ÖA OSTN NE IV PT NES AN NET FTIR IEEE OR Va ((-Föckersjoda NN NU I Sebbegserknä = joå | FN V Å - I sömn dåd näen // ) | få SEngsbad. ka! St.& Ueboled ( de ie SEN vy ND: ' 4 a VE PO Ut; i , fs N > gvpshult Lr (oo X Hän NS 3påndater & SÅ — STEN ÄDESUND Å Karta 6. Fyndlokaler för Asperula odorata (e) och Pulmonaria officinalis (+). nu fullkomligt ändrat utseende. Under de mellanliggande åren intill 1915 ha tall, gran, en och ljung i så stor omfattning invandrat, att en främling numera svårligen kan göra sig en föreställning om, huru ängen fordom tagit sig ut. Jämte barrträden förekomma nu ganska ymnigt åtskilliga växter, som förr voro osynliga eller åt- minstone förefunnos helt sparsamt, såsom lingon- och blåbärs- ris, odon, mattlummer (Lycopodium clavatum), arter af Hypnum — särskildt H. itriquetrum. Men ängens forna prydnader äro till allra största delen försvunna. Några enstaka, tvinande exemplar af Svensk Botanisk Tidskrift 1915. 9 130 Anemone och Orobus gömma sig kanske ännu kvar under de starkt beskuggade hasselbuskarne, liljekonvaljerna äro sorgligt fåtaliga och knappast någon enda nattviol och brudsporre kunna nu- mera upptäckas å den mark, där de för blott några årtionden sedan i täta grupper fyllde luften i den ljumma sommarkvällen med sin starka vällukt. Länge dröjer det själfklart icke, förrän den forna, vackra löfängen förvandlats till en barrblandskog. Synnerligen tydligt har jag vidare iakttagit denna ängarnes urartning i Tived vid Undevi, där de mellan landsvägen och sjön Unden be- lägna ängsmarkerna nu hafva ett helt annat, fattigare utseende än de veterligen hade för endast en mansålder sedan. Numera bestå dessa ängar till öfvervägande del af björk, asp, gran och en med en underväxt af alldagligaste slag. Om strandsluttningarnes förut- varande karaktär af löfängar vittna dock talrika ännu kvarlefvande askar och lindar samt enstaka lönnar och almar; äfven några ekar — de enda i Tived — finnas härstädes. Vid foten af de i ängarne befintliga, nedåt sjön brant stupande bergkullarne finner man gamla snår af hasselbuskar, och inuti eller i det omedelbara grannskapet af dessa träffas mycket sparsamt en del växter, hvilka nu här föra en tynande tillvaro, men som fordom säkert voro ganska rikt företrädda. Sådana växter äro Orobus vernus, Vicia silvatica, Viola mirabilis, Stachys silvatica, Calamintha Clinopodium, Sanicula europea, Actea spicata, Dentaria bulbifera, Carex digitata, Milium effasum m. fl. Deras ringa mängd samt förekomst nästan uteslu- tande vid bergsrötterna och i hasselsnåren, där de liksom sökt skydd, vittnar nogsamt om den hårda kamp de under tidernas lopp haft att utkämpa mot yfviga gran- och enbuskar, asparnes ytterst talrika rotskott-telningar, massorna af inkomna lingon- och blåbärsris, örnbräken och många andra öfvermäktiga fiender. Äfven för en och annan buskartad växt, t. ex. Lonicera Xylosteum, har synbarligen i och med de inträffade förändringarne tillvaron i hög grad för- svårats. Intet tvifvel kan råda därom, att vegetationen här sedan blott midten af förra århundradet på ett bjärt i ögonen fallande sätt skiftat utseende. Af intresse är, att nästan allestädes å Undens östra strand finner man å sluttningarne utmed sjön fragment af forna löfängar, som hysa de nu uppräknade träden äfvensom en motsvarande örtflora. Bäst bevarad är denna reliktflora vid Kungsbacken i Tived, där ängsområdena ned mot Unden innehålla en stor mängd ask och lind samt äfven, ehuru mera sparsamt, alm och lönn och där åt- 131 skilliga ovanliga örter hällit sig kvar. Man finner sålunda här jämte de nyss nämnda från Undevi: Campanula latifolia, Asperula odorata, Adoxa Moschatellina, Pulmonaria officinalis, Polygonatum multiflorum m. fl. Af dessa äro Adoxa och Pulmonaria så till vida : anmärkningsvärda, att de före 1912 ej voro kända från nordöstra delen af Västergötland; sedermera är emellertid den förra funnen vid Bölet och den senare vid Hult och Gammal- rud i Undenäs (se kartan 6). Ännu längre norrut i Tived vid Sågkvarn finnes likaledes ett par vackra, utmed Unden belägna mindre ängar, af hvilka en förutom diverse reliktväxter hyser den inom föreliggande område eljes endast vid Bölet funna Cirsium acaule, hvilken här synes hafva sin nordgräns inom landskapet. Äfven söderut vid Kopparhult samt vid dei Undenäs belägna gårdarne Svan- hult och Skeppshult träffas tydliga löfängsrelikter (t. ex. Stachys silvatica, Dentaria bulbifera, Polygonatum multiflorum m. fl.); från sist- nämnda lokal är att anteckna bl. a. den inom detta område så ytterst sällsynta (Crategus Oxyacantha (se ofvan). Det torde med allt skäl kunna sättas i fråga, huruvida ej den förkastning, som markerar Un- den söstra strand (tydligast framträdande i dennas södra hälft) och som fortsätter söderut öster om sjön Björklången ända bort till Bölet med oföränderlig stupning mot väster, fordom utgjort underlaget för en sammanhängande löfskogsformation, hvilken intagit hela denna nära trenne mil långa sträcka. På spridda ställen mellan Unden och Bölet, särskildt vid Hult men äfven vid Önsbolet, Löfåsen, Börjestorp, Höghult och Sälsendi, träffas nämligen å denna fort- löpande höjdsluttning smärre ängspartier med ädla löfträd och en underväxt, som om också numera ytterst fragmentarisk dock i huf- vudsak är densamma som i de forna löfängarne utmed Unden. Inom detta område har jag sålunda kunnat anteckna följande växter: samtliga förut nämnda ädla löfträd - äfven ek och alm, som dock här äro mycket sällsynta — vidare hassel, try och olvon samt af örter Stachys silvatica, Calamintha Clinopodium, Pul- monaria officinalis, Sanicula europea, Viola mirabilis, Orobus vernus, Vicia silvatica, Acteea spicata och Carex digitata. [Af öfriga växter, som träffas här, märkas: Rhamnus Frangula, Prunus Padus, Pr. avium, Cratoeegus calycina, Sorbus suecica, Pyrus Malus, Lactuca mu- ralis, Crepis paludosa, Campanula persicifolia, C. Cervicaria, Scro- phularia nodosa, Veronica Beccabunga, Pyrola media, Geranium Ro- berlianum, Linum catharticum, Viola Riviniana, Geum urbanum, Vicia sepium, Turritis glabra, Anemone Hepatica, Gymnadenia conopea, 132 Listera ovala, Paris quadrifolia, Melica nutans m. fl.; en och annan af dessa är dock funnen blott i enstaka exemplar|. Bland andra anmärkningsvärda reliktlokaler i Undenäs må näm- nas Hundsbölet och det närbelägna Högsås, där inom visserligen endast smärre områden, hysande ask, lind, lönn, ek och hassel, den vackra ursprungliga ängsfloran så godt som fullständigt öfverflyglats DESUND | Rarrsbork Karta 7. Fyndlokaler för Sanmicula europcea (e) och Dentaria bulbifera (+). och förkväfts af i senare tid massvis anryckande gran och asp m. fl., hvilka oantastade fått inkräkta. Liksom vid Undevi, Skepps- hult och flere andra ställen har aspen vid Hundsbölet i följd af intensiv rotskottbildning inom vissa partier af ängen blifvit en absolut öfvermäktig fiende till örtfloran. Ännu finner man väl här- städes t. ex. Stachys silvatica, Calamintha Clinopodium, Actewa spicata, Viola "mirabilis, Orobus vernus, Vicia silvatica, Sanicula europea och t. o. m. en sådan raritet som Imperaloria Östruthium samt af buskar Viburnum Opulus, Lonicera Xylosteum, Ribes alpinum, Cratcegus calycina 133 och Daphne Mezereum, men de flesta af dessa synas vara dömda till undergång i trängseln med nykomlingarne. För något mer än 30 år sedan fanns här äfven den i Undenäs så sällsynta Orobus Niger, men trots noggrant letande har den under de sista åren ej kunnat återfinnas; troligen är den här utdöd. — Vid Thorsjöhult (något mer än en half mil norr om Hundsbölet) finnes en gammal ZNN ras pA SN ; HL mtl) Karta 3. Fyndlokaler för Viola mirabilis (e). rätt vidsträckt äng, som är rik på lind och hvilken synbarligen också sett bättre dagar; bland reliktväxter finner man här förutom andra Astragalus glycyphyllus, som i Undenäs är känd från blott några få lokaler (se kartan 10). | Den rikaste och hvad floran angår utan jämförelse intressantaste växtlokalen inom föreliggande undersökningsområde utgöra, såsom förut framhållits, ängsområdena kring Bölet. Dessa äro belägna i grannskapet af Vettern ungefär 1'/1 mil norrut från Karlsborg. Större delen af ängarne utbreda sig väster och nordväst om de gamla gruf- 134 vorna, endast en mindre del ligger öster därom sträckande sig ned. till Vetterns strand. Medräknas till Bölet det i petrografiskt hän- seende likartade området kring Klampabron, få dessa ängar en sammanlagd längd af något mindre än !/4 mil, medan bredden icke på något ställe torde öfverskrida 1 kilometer. Inom detta jämfö- relsevis oansenliga område träffas allt hvad Undenäs har att er- bjuda af löfträd och anmärkningsvärdare buskar — undantagandes Crategus Oxyacantha och Salix hastata — och dessutom ett bety- dande antal örter, som tills dato ej blifvit funna i nordöstra Väster- götland annorstädes än här. Och ändå rikare har i en förgången tid dessa ängars flora med all säkerhet varit; många tecken tyda på, att åtskilliga af de s. k. »rara» växterna här endast äro de sista spillrorna af en numera tyvärr, om ej alldeles försvunnen. så åtminstone starkt decimerad växtlighet. Att jordmånen vid Bölet måste vara en annan än den i Undenäs vanligen förhärskande ligger i öppen dag. Den i trakten gängse bergarten, en grå granitisk gnejs, är här ersatt af tunnskiffriga berg- arter, nämligen efter hvad statsgeologen dr H. JOHANSSON, hvilken under sommaren 1914 studerat traktens petrografi, benäget med- delat mig, dels en lös, delvis talkig kloritskiffer, som uppkommit genom omvandling af en till samma gnejsformation hörande amfi- bolitisk grönsten, dels nästan lerskifferartade bergarter, som anses på likartadt sätt uppstått af den omgifvande gnejsen.: Dessa skiffrar ha inom ängsområdena gifvit upphof till en del terrassformiga af- satser med brant stupande skifferväggar. Och dessa afsatser jämte de mellan dem liggande partierna är det, som hysa Bölets säregna flora. Hvad det egentligen är för ämnen i skiffrarne och den från dem härstammande förvittringsjorden, som framkallat växtligheten, har hittills ej varit fullt klart. Att döma af florans karaktär (se nedan) borde det vara kalk, men några kalkstenslager äro ej an- träffade hvarken vid Bölet eller i trakten närmast däromkring. Emellertid har dr JOHANSSON vid företagen närmare undersökning af ett antal bergartsprof från ängsområdena funnit, att bergarterna innehålla ett sannolikt dolomitiskt karbonatmineral. Visserligen är denna karbonathalt ej stor — den torde nämligen sällan öfverstiga 5 2 af hela bergartsmassan — men den kan dock tänkas märkbart influera på grundvattnets sammansättning äfvensom markbildnings- processen och därigenom kraftigt bidraga till många af de här före- kommande växternas trefnad. 2 Ser man något närmare på Bölets flora, är det ett drag hos den- . 135 samma, som ganska starkt faller i ögonen, nämligen en viss öfver- ensstämmelse med silurområdenas flora. Nästan alla de växter, som äro speciella för Bölet, d. v. s. ej äro funna annorstädes i Unde- näs och Tived — de utgöra närmare ett 20-tal — förekomma inom Västergötlands silurformation och icke så få af dessa äro till och med särskildt karaktäristiska för densamma. Af detta slaget finnas (eller hafva åtminstone funnits) vid Bölet bl. a. följande: Campanula Trachelium Cypripedium Calceolus Primula farinosa Carex capillaris Cornus sanguinea Brachypodium silvaticum Laserpitium latifolium Festuca gigantea Hedera Helix — Bromus asper Viola hirta Polystichum Thelypteris Trifolium montanum Ophioglossum vulgatum. Hit kunna äfven räknas Cladium Mariscus, som växer 1 den lilla Angsjön i Bölets omedelbara närhet, Cotoneaster integerrimus "niger och Agrimonia Eupatoria, hvilka äro anträffade förutom vid Bölet endast vid det närbelägna Granvik, samt Carex silvatica, som är funnen ytterst sparsamt vid Bölet samt å Vaberget. De af dessa, som uteslutande eller så godt som uteslutande till- höra silurformationen, äro: Primula farinosa, Cornus sanguinea, Laserpitium latifolium, Viola hirta, Cotoneaster integerrimus "niger, Hedera Helix, Cypripedium Calceolus, de båda Carex-arterna, Brachypodium silvaticum, Bromus asper och Festuca gigantea. De fleste bland de nyss uppräknade nå här med Bölet sin nord- gräns inom landskapet. Detta är fallet med Primula farinosa, Laserpitium latifolium, Hedera Helix, Viola hirta, Trifolium montanum, Cotoneaster integerrimus ”"niger, Cypripedium Calceolus, Cladium Ma- riscus, Carex silvatica, Brachypodium silvaticum, Bromus asper, Fes- fuca gigantea och Ophioglossum vulgatum. Ett ytterligare intresse få gifvetvis åtskilliga af' dessa arter därigenom, att de jämte en och annan af Bölets öfriga växter äro att hänföra till provinsens mera ovanliga (för t. ex. Brachypodium silvaticum uppger RUDBERG Så- lunda förutom Kinnekulle och Hunneberg endast Svenljunga). Bland öfriga silurtrakterna vanligen eller åtminstone ofta åtföl- jande växter träffas vid Bölet följande, hvilka dock äro funna på flere eller färre andra lokaler i Undenäs och Tived: 136 Cirsium acaule Calamintha Acinos Leontodon hispidus Plantago media Crepis proeemorsa Torilis rubella Campanula latifolia Sanicula europa Asperula odorata Viola mirabilis Stachys silvatica Orobus vernus | ÖBätkerstoda Karta 9. Fyndlokaler för Orobus vernus (0). Orobus niger Salix depressa Vicia silvatica Epipactis latifolia Astragalus glycyphyllus Polygonatum multiflorum Ribes alpinum Carex glauca Dentaria bulbifera >» — digitata Melandrium rubrum 5 FEmola. Slutligen har Bölets flora att uppvisa ett icke obetydligt antal arter, hvilka utan att kunna räknas till den nyssnämnda kategorien silurväxter dock äro anmärkningsvärda såsom varande jämförelse- -” 137 vis sällsynta eller åtminstone mindre allmänna i denna del af pro- vinsen. Sådana äro: Campanula Cervicaria Veronica Beccabunga Adoxa Moschatellina Primula officinalis Thymus Serpyllum Daphne Mezereum Vv TÄSTROUA , TS Stenbodd. I N NN Segersta v 3 S 2 GQ CA NA FAG ER DJ SS på DA Emzeborp Sy Hl (ET Na mma - NR 3 HS I 2 fa UASsOofsA SE ED TAN . OUENE 1 SeHöghutr NR Dy ES a : GP2seoSV Ms SÅ i PA f O SE HO 22) FS Karta 10. Fyndlokaler för Vicia silvatica 'e) och Astragalus glycyphyllus +) Hypericum montanum Carex vaginata Vicia cassubica » montana Trifolium agrarium » elongata Rosa cinnamomea Triticum caninum Crategus calycina Milium effusum Cardamine amara Asplenium germanicum Malachium aquaticum Polystichum cristatum Neoltia Nidus avis Onoclea Struthiopteris Carex Hornschuchiana Equisetum hiemale. 138 Af dessa här uppräknade, till cirka 70 uppgående växter från Bölet äro numera tyvärr flere med största sannolikhet utgångne. Sedan jag första gången besökte trakten — hvilket inträffade om jag minnes rält 1878 — ha ängarne icke obetydligt ändrat utseende och visst är, att ej så få af de nyss nämnda sällsyntare växterna (t. ex. Cypripedium) då förefunnos i större mängd än nu är fallet. Orsa- kerna till förändringarne äro flere. Den förutvarande floran har med åren på många punkter fått vika dels på grund af nyodlingar, dels i följd af invandrande element från den omgifvande skogen, hvarjämte naturligtvis äfven kreatursbetningen gjort sitt till och åstadkommit mycken skada. Särskildt ha barrväxterna gran, tall och en på vissa håll talrikt infunnit sig och jämsides med denm hafva andra för floran farliga inkräktare — ljung, lingon- och blåbärsris, mossor — inkommit. Af växter, som säkerligen för- svunnit, märkes Malachium aquaticum, som ännu 1889 fanns här om ock i ringa mängd invid en liten göl i en af ängarne; hvarken af denna art eller der samtidigt observerade Festuca gigantea har jag de sista åren lyckats påträffa något enda exemplar. Den mark, där fordom Primula farinosa växte helt sparsamt, blef för några år sedan uppodlad; alla försök under de senaste somrarne attigrann- skapet finna åtminstone något enda kvarlefvande individ hafva varit fruktlösa. Af Asperula odorata, Cornus sanguinea, Cotoneaster integer- rimus "niger, Orobus niger, Dentaria, Epipactis latifolia, Cypripedium, Carex silvatica, Brachypodium silvaticum, Ophioglossum m. 11. af de förut omnämnda mest anmärkningsvärda återstår f. n. högst obe- tydligt. För att rädda den kvarvarande intressanta växtligheten härstädes från fullständig undergång gjordes år 1914 till. K. Domän- styrelsen, under hvilken Bölet såsom tillhörande kronoparken Gran- vik sorterar, en framställning i syfte att få åtminstone vissa af ängs- områdena fridlysta. Till stor och verklig tillfredsställelse för vän- nerna af Bölets flora har också K. Domänstyrelsen d. 4 april 1915 resolverat, att en del åtgärder skola vidtagas, som ej blott synas trygga ängarnes sällsyntare och värdefullare växter, så att de för framtiden verkligen komma i åtnjutande af behöfligt och effektivt skydd, utan äfven äro ägnade att återställa och vidmakthålla vissa partiers ursprungliga natur af löfäng. I samband härmed hafva äfven bestämmelser utfärdats afseende skydd för murgrönan och den nedan nämnda Cephalanthera rubra. + 139 Beträffande floran i öfriga delar af området är mindre att säga. Såsom förut framhållits är växtligheten i barrskogarne merendels mycket enformig, till öfvervägande del bestående som den är af de vanligaste ljungväxterna, diverse gräs, ormbunkar, mossor och laf- var. Bland de få, mera ovanliga växtarter, som här någon gång. anträffas, må framhållas Monotropa Hypopithys, Goodyera repens, Coralliorrhiza innata samt den sällsynta Pyrola umbellata (däremot äro andra Pyrola-arter, såsom P. chlorantha, P. secunda och P. uni- flora, ej ovanliga). Å några få tallhedar är Pulsatilla vernalis fun- nen; äfven Juncus squarrosus är sedd å likartad mark några gån- ger. Där fuktigheten i barrskogen är tillräckligt stor, träffas ej sällan Listera cordala samt stundom Carex loliacea och C. globu- laris, af hvilka den senare helst utväljer till ståndort tufvorna i skogsmossarnas utkanter; båda dessa sistnämnda äro att räkna till sällsyntheterna (betr. C. globularis, se kartan 12). Likaså äro björkhagarna föga gifvande i botaniskt hänseende. Arnica montana och Scorzonera humilis höra här till de mera kon- stanta företeelserna och Pedicularis silvalica är ej heller ovanlig, där markfuktigheten är gynnsam för dess uppträdande. Här och hvar i hagmarkernas grannskap stöter man ibland på små ängspartier med några få — enstaka individ af ädla löfträd (mest ask) in- strödda bland björkarne och asparne. Dessa hysa som karaktärs- växter ytterligare några compositéer, nämligen Crepis premorsa & C. paludosa, Hypocheris maculata samt ofta äfven Leontodon hispi- dus; till dessa sälla sig vanligen Campanula persicifolia, Viola Rivi- niana, Geranium silvaticum, Vicia sepium, Anemone Hepatica, Con- vallaria majalis, Paris quadrifolia, Melica nutans samt stundom i händelse af tillräcklig fuktighet Ranunculus aurieomus, Trollius euro- pweus, Gymnadenia conopea, Listera ovata, Carex vaginata, C. puli- - caris m. fl. ÅA berghällar uppträda ibland Silene rupestris — mest 1 de östra delarne af området — Geranium Robertianum och Sedum maximum & S. annuum; i klippspringor träffas ej sällan Asplenium frichomanes samt någon gång den mera sällsynta A. septentrionale. I en björkhage nära Granvik träffas dock en af områdets, för att ej säga provinsens, allra märkligaste och sällsyntaste växter, en raritet af första klass, nämligen den vackra orkidéen Cephalanthera rubra. Denna art saknas i RUDBERGS »Förteckning»>, men i ett tillägg »Nyfunna växter i Västergötland, infördt i Bot. Notiser för 1906, omnämner RUDBERG, att folkskolläraren A. KJELLGREN 1902 funnit ett och 1904 tvänne individ af Cephalanthera rubra vid Gran- 140 vik i Undenäs. Då jag i medio af juni 1914 besökte Granvik, fick jag af hr KJELLGREN anvisning på växtstället för denna högst ovanliga och i Västergötland veterligen aldrig förut anträffade orkidé. Den växer i en hagmark vid Hyttehamn mellan Granvik och Bölet helt nära Vettern. Vid mitt besök hade växten ännu ej gått i blom- ning, hvarför jag återvände till platsen en vecka senare, då på en yta af 10 å 15 kvadratmeter sex individ anträffades, alla blom- mande. Fem af dem lämnades orörda, men det sjätte medtogs och har sedermera öfverlämnats till Riksmuséets samlingar. Förekom- sten af Cephalanthera rubra härstädes är ju nog så märklig. Som bekant förekommer växten i östra Sverige, nämligen på Gottland, i östra Småland, Östergötland, Södermanland och Upland. 1 västra Sverige finnes en enda, isolerad lokal, känd sedan 1854, nämligen Lilla Bräcke i Ånimskog å Dalsland, hvarest den dock enligt HART- MANS flora, 12:te uppl. för flera årtionden sedan lär ha utgått. Från mellersta Sverige föreligger icke något enda kändt växtställe för C. rubra mer än detta från Granvik. Tacksammare att undersöka än skogarne och hagmarkerna äro otvifvelaktigt vattendragen. Bland de större af dessa erbjuda Vet- tern, Viken och Bottensjön det största intresset, hvaremot Undens steniga stränder merendels uppvisa en högst fattig och enformig flora. Särskild uppmärksamhet förtjäna många småsjöar och sump- marker. Här träffar man främst en stor mängd halfgräs, visser- ligen dock ej i regeln tillhörande mera ovanliga typer. Bland för- härskande Carex-arter må framhållas: C. lasiocarpa, C. limosa. C. irrigua, C. panicea, C. Oederi, C. Goodenoughii, C. stricta, C. canes- cens, C. pauciflora; mindre allmänna äro t. ex. C. elongata, C. chor- dorrhiza och (C. teretiuscula. Carex disticha och (C. acuta äro mycket sällsynta och CC. ccespitosa synes fullständigt saknas. Uteslutande på Vetterns sandstränder växer C. arenaria och likaledes endast i grannskapet af samma sjö träffar man C. glauca. Af de båda Rhynchospora-arterna är Rh. alba vanligare än Rh. fasca, hvilken senare dock är antecknad från 16 olika lokaler (se kartan 11). Alla landskapets 5 Eriophorum-arter finnas inom området; bland dessa är afgjordt E. vaginatum den vanligaste såsom varande en af mossarnes karaktärsväxter; spridda öfver området uppträda här och där E. latifolium och E. alpinum, medan E. gracile, som af mig iakttagits blott på ett mindre antal platser, uppenbarligen är den sällsyntaste arten. Släktet Scirpus är representeradt af 9 arter, af hvilka S. lacustris och S. palustris gifvetvis äro de vanligaste; äfven 141 S. silvaticus är tämligen allmän, hvaremot såväl S. pauciflorus som S. acicularis uppträda efter hvad det vill synas rätt sparsamt. Säll- synt förekomma S. setaceus, S. uniglumis, S. multicaulis och S. cc- spitosus. Den sistnämnde — hvilken här liksom annorstädes i norra Västergötland tillhör formen austriacus — synes förhålla sig inom området som en reliktväxt. Å Tivedens mossar åtföljer den Betula nana; 1 Undenäs är den känd från blott tvänne lokaler, nämligen Stora Mörtsjön, där den förekommer tillsammans med den inom området så sällsynta Erica Tetralix, samt i Tobäcksmossen (jämte S. pauciflorus, Eriophorum alpinum, Rhynchospora alba, Orchis in- carnata, Potamogeton polygonifolius, Carex Hornschuchiana m. f1.). Af alldeles speciellt och stort intresse är förekomsten af Cladium Mariscus vid Angsjön. Denna märkliga växt upptages i RUDBERGS » Förteckning» från ett 10-tal fyndorter, de flesta tillhörande silur- områdena och samtliga belägna sydligare än Angsjön, som sålunda blir den nordligaste lokalen för Cladium inom denna provins. Förutom dessa halfgräs hysa vattendragen och sumpmarkerna själffallet en hel del andra fuktighetsälskande växter af större och mindre intresse. Å stränder, sanka ängsmarker etc. finner man tämligen allmänt Veronica scutellata (äfven f. villosa), Myosotis ca- spitosa — någon gång äfven den vida sällsyntare M. palustris — Peucedanum palustre, Cardamine pratensis, Stellaria uliginosa (S. pa- lustris blott här och där) Juncus-arter (t. ex. J. alpinus), Triglochin palustre m. fl. Andromeda polifolia är i mossarne en rätt vanlig företeelse, likaså arterna af Drosera; däremot finnes den betydligt mera sällsynta Scheuchzeria palustris endast här och där i de mest vattendränkta mossarne. Någon enstaka gång kan man träffa på Malazxis paludosa och Lycopodium inundatum och vid ett enda till- fälle är Orchis incarnata funnen (i Tobäcksmossen, se ofvan). Jun- cus stygius, som likaledes blifvit anmärkt blott en enda gång (vid Flugbyn i södra delen af Undenäs), torde dock sannolikt kunna anträffas flerestädes, eftersom lämpliga lokaler för densamma erbjuda sig på många håll. Af genuina vattenväxter äro åtskilliga att an- teckna; några af dessa äro likväl anträffade i blott helt ringa mängd. Hit höra: Utricularia intermedia, U. minor & U. vulgaris, Litorella lacustris, Hottonia palustris, Cicuta virosa, Elatine Hydropi- per, Callitriche stagnalis, C. vernalis, C. polymorpha & C. bicuspidata, Subularia aquatica, Ranunculus Lingua, Nymphea candida, N. alba v. rosea, Iris Pseudacorus, Potamogeton polygonifolius, P. crispus & P. pusillus, Typha latifolia, Sparganium affine, S. simplex & S. ra- 142 mosum, Isoétes lacustre, I. echinosporum m. fl. Utricularia intermedia är tämligen vanlig, medan de båda andra arterna — särskildt U. vulgaris — förefalla vara mera sällsynta. Litorella är funnen endast vid Bocksjön; Hottonia, Cicuta och Iris äro sedda nästan uteslutande å Vikens och Bottensjöns stränder, Elatine Hydropiper har jag sett i ringa mängd i sjön Viken vid Näs och Forsvik och Ranunculus AR WotenboadST Sege a Zz h Markebäck, = IN Askers o = NI Karta 11. Fyndlokaler för Rhynchospora fusca «e) och Cladium Mariscus (+) Lingua endast i Bottensjön vid Svanvik och Forsvik. Nympheea can- dida och N. alba v. rosea tillhöra uteslutande Tived, hvarest den förra är funnen i Unden (af L. J. WAHLSTEDT enligt CASPARY), den senare i Kroksjön (SKÅRMAN, 17). Den i Västergötland mycket sällsynta Polamogeton filiformis är uppgifven från Granvik i Undenäs; i samma trakt är äfven Hydrocharis Morsus rane funnen, hvilken fordom växte ganska rikligt i ån vid Lilla Björstorp, hvarifrån den dock numera synes ha försvunnit. Typha latifolia är känd från endast ett enda ställe, nämligen Högsås i Undenäs; lokalen därstädes är 143 "ett ständigt vattenförande dike, som vid ett besök d. !/7 191535 "innehöll ett 10-tal plantor. Enligt hvad gårdens innevånare med- "delade har växten på obekant sätt — » möjligen genom fåglar» — in- "kommit dit så nyligen som för 8 å 10 år sedan. Från Högsäås hafva sedermera några exemplar flyttats till och planterats å lik- artad lokal vid Tobäcken. Ehuruväl en epizoisk spridning genom LA Skaltorp SOocke ”NSkörbråten. Bod rö Karta 12. Fyndlokaler för Carex globularis (e) och Potamogeton polygonifolius (+). fåglar ej är alldeles otänkbar (jfr KERNER, Bd II, sid. 811), känner jag dock icke, att något sådant fall i vårt land konstaterats; hvar- ken hos HESSELMAN (7) eller SERNANDER (14) förekomma uppgifter om spridning af Typha medelst djur. Mera sannolikt förefaller i detta fall, att växtens frukt hitförts genom vinden; huru som helst synes spridningen ha skett från en långt (åtskilliga mil) aflägsen lokal. 144 Sammanlagda antalet af inom Undenäs och Tived enligt hittills före- liggande uppgifter funna arter och underarter af fanerogamer och orm- bunkar uppgår till 649, hvartill kommer ett 20-tal såsom varieteter betecknade former. Af dessa har det ej lyckats mig anträffa föl- jande af RUDBERG från området uppgifna: Senecio viscosus (uppgifven från Undenäs, Sannum), Valeriana officinalis (uppg. från Undenäs, Svanhult; sannolikt beror uppgiften på förväxling med V. excelsa), Leonurus Cardiaca (uppg. från Undenäs, Forsvik), Cuscuta Epilinum (uppg. från Undenäs, Prästbolet), Myriophyllum spicatum (uppg. från Tived), Nymphea candida (uppg. från Tived, Unden), Cerastium gio- meratum (uppg. från Undenäs och Tived), Tillea aquatica (uppg. från Undenäs, Flämsjön), Narthecium ossifragum (uppg. från Tived), Blechnum Spicant (uppg. från Tived, Kopparhult och Åboholm.) Ett ganska stort antal arter, hvilka enligt RUDBERG antingen äro tämligen vanliga inom enstaka delar af Västergötland eller åtmin- stone förekomma någorlunda jämnt spridda öfver vissa, delvis rätt betydande områden af provinsen, äro icke hittills kända från detta område, hvarest de synas alldeles saknas. Bland sådana märkas- Chrysanthemum segetum Corydalis intermedia Verbascum nigrum Chelidonium majus Anchusa officinalis Pulsatilla vulgaris Cynoglossum officinale Thalictrum flavum Convolvulus arvensis Ranunculus Ficaria (?) Gentiana Pneumonanthe » bulbosus Cornus suecica » polyanthemos Swm latifolium (?) Myosurus minimus (?) Oenanthe aquatica Silene nutans Malva neglecta Melandrium album >» rotundifolia Chenopodium bonus Henricus Impatiens noli tangere Gagea lutea (?) Polygala amarella Allium oleraceum Mercurialis perennis Carex Pseudocyperus Ononis arvensis » — vulpina Fragaria viridis > a AUCESPULOSA HE Potentilla verna Poa palustris (?) Spirca Filipendula Phleum Böhmeri Prunus spinosa Lemna trisulca Alliaria officinalis Sagittaria sagiltifolia Arabis hirsuta Butomus um bellatus. 145 Flere af de här uppräknade hålla sig dock faktiskt ej långt borta, enär de äro anträffade i de söderut belägna grannsocknarne. Så- lunda växa Ranunculus Ficaria och R. bulbosus i det nära grann- skapet af Ransbergs kyrka, och å några hyperitkullar därbredvid träffas förutom andra anmärkningsvärda växter — såsom (Campa- nula latifolia, Adoxa Moschatellina, Calamintha Acinos, Thymus Ser- pyllum, Agrimonia Eupatoria, Herniaria glabra, Asplenium germa- nicum — äfven Arabis hirsuta. Å den söder om gården Räfbacken uti samma socken i sjön Örlen utskjutande udden, hvilken hyser en förvånande stor myckenhet af ek, har dr H. JOHANSSON funnit Mercurialis perennis, hvilken enligt RUDBERG i likhet med Convolvulus arvensis och Alliaria officinalis äfven lär växa i Mölltorp. Anchusa officinalis finnes 1 Bredvik ?!). En icke obetydlig del af fanerogamerna — mer än 672 — utgöras af kulturelement, som: helt visst ursprungligen alla odlats och sedan efter hand förvildats. Detta gäller om efterföljande, hvilka uteslu- tande antecknats från grannskapet af gårdar (ofta gamla öfvergifna och raserade sådana), nyodlingar 0. s. vV.; Artemisia Absinthium Inula Helenium Bellis perennis Calendula officinalis Campanula rapunculoides Bryonia alba Sambucus racemosa Lonicera Symphoricarpus Digitalis purpurea Symphytum officinale Myosotis silvatica Polemonium coeruleum Convolvulus sepium Levisticum officinale Pastinaca sativa Myrrhis odorata Viola odorata Euonymus europceus Euphorbia Cyparissias Vicia sativa Trifolium hybridum Prunus insititia » domeslica Fragaria moschata Spircea salicifolia Ribes nigrum Sedum spurium Sempervivum tectorum ') En intressant växtlokal i denna socken erbjuder Klefvaberget, hvilket jag ej funnit omnämndt af RUDBERG; å dess södra och östra sluttningar äro funna: Ja- sione montana, Lonicera Xylosteum, Stachys silvatica, Pulmonaria officinalis, Sani cula ewropcea, Viola mirabilis, Geranium sanguineum, Orobus vernus, O. niger, Vi- cia silvatica, V. cassubica, Astragalus glycyphyllus, Cardamine hMirsuta, CO. amara v. luirta, Trollius ewropceus, Actea spicata, Melandrium rubrum, Coralliorrhiza innäta, Neottia Nidus avis, Polygonatum officinale, Carex loliacea, Asplenium trichomanes, Polystichum dilatatum m. fl. Svensk Botanisk Tidskrift 1916. 10 146 Hesperis matlronalis Salix viminalis Nasturtium Armoracia Lilium bulbiferum Papaver somniferum Ornithogalum umbellatum Saponaria officinalis Trisetum flavescens Dianthus barbatus Acorus Calamus Fagus silvatica Larix decidua. Salix fragilis Fördelningen af fanerogamerna på områdets 15 artrikaste familjer framgår af följande tabell: fann! Composite ARI EFFIOSTORUNS UN 61 arter 3 VOUPeraeeR Cm OAS FR OR AR TRRINN Da 0 5 "GTA UCele 025500 EE AR ALESSE » Rosacece (i vidsträckt bemärkelse) 38 > s. Caryophyllaceeer FRE EIA SOA Bön PapuUiORGCere SA ARS NR IE >» = SCcroplulanrideer? SE NOCSSURSerE SR ONE » Labiate 5 24 > Sr PGP UC CK CE oa on rdr st Se AA FASAD ME EERD 2 VI [LS 0Y 40 (LAR AE SR rr AAA SA AL Sat 3" UJUD ELIT) EF CP sr äkasepar kärsge ee RASA SSA SAF DTGOTPIUES Mu! srt Er SR gös bok Sea AASE BEA RIAA KVARN ÄIGDE 100 UR I oe TI Löken SARS LÄTE REA LE 5 SOPOR CCC oa sås ras aska a SA RS AGE NS NE SJ UCOC EC a or Sosse SNS Ne Såsom synes utgöra halfgräsen — med ej mindre än 38 arter Carex — ett mycket starkt framträdande element i floran. Äfven ormbunkarne äro synnerligen väl representerade; de ingå näm- ligen med ej färre än 32 arter. Granskar man de inom det föreliggande området funna arterna med hänsyn till deras allmänna geografiska utbredning inom lan- det och därvid följer den af GUNNAR ANDERSSON och SELIM BIRGER (2) företagna gruppindelningen i fjällväxter, nordiska arter och syd- skandinaviska arter (af hvilka de sistnämnda motsvara F. R. KJELL- MANS ek-, bok-, stepp- och Ilex-växter), visar det sig, att de syd- skandinaviska utgöra ungefärligen en femtedel af floran eller i rundt tal 135 arter. Intressant är, att medan de öfriga arterna visa en tämligen jämn och likformig fördelning öfver området, befinnes 147 af de sydskandinaviska ej mindre än ett 30-tal (alltså mer än 207) förekomma så godt som uteslutande i grannskapet af Vettern d. v. s. i områdets östligaste (egentligen sydöstra) del. Dessa arter, hvilka alltså, såvidt hittills är kändt, alldeles saknas i områdets centrala och västra delar äro följande: Campanula Trachelium, Iasione montana, Cornus sanguinea, Laser- pitium latifolium, Torilis rubella, Hedera Helix, Epilobium obscurum, Viola hirta, Hypericum montanum, Geranium sanguineum, G. lucidum, Radiola linoides, Vicia cassubica, Trifolium montanum, Agrimonia Eupatoria, Cotoneaster integerrimus "niger, Ranunculus Lingua, Mala- chiuum aquaticum, Herniaria glabra, Cephalanthera rubra, Neottia Ni- dus avis, Cladium Mariscus, Carex silvatica, C. remota, C. arenaria, Brachypodium silvaticum, Bromus asper, Festuca gigantea, Asplenium germanicum, Polystichum Thelypteris och Ophioglossum vulgatum. Af de mindre värmefordrande arterna äro visserligen några ule- slutande att söka i grannskapet af Vettern, t. ex. Thymus Serpyllun:, Litorella lacustris, Primula farinosa, Stellaria nemorum, Epipactis lati- folia, Carex glauca, Elymus arenarius m. fl., men dessa utgöra till- hopa ej ens 34 af hela gruppen. Från denna samma sträcka utmed Vettern, som alltså en gång efter hvad det vill synas utgjort en lämplig invandringsväg för sär- skildt sydskandinaviska element, har sedan troligen en del arter, hvilkas ytterligare framträngande mot norr försvårats af Tivedens här nedskjutande sydligaste del, följt den ofvan omnämnda förkast- ningssluttningen omedelbart öster om sjöarne Björklången och Unden. Här uppträda nämligen på spridda ställen flere växter, ej blott syd- skandinaviska (t. ex. Primula officinalis, Dentaria bulbifera, Cratce- gus Ozxyacantha, Polygonatum multiflorum) utan äfven nordiska ar- ter (Cirstum acaule, Adoxa Moschatellina, Veronica Beccabunga, Me- landrium rubrum, Milium effusum), som eljes inom området ej an- träffats annat än i de östra delarne (jfr kartorna 7 och 8). Några af områdets arter, hvilka alla i vårt land äga en utpräglad västlig utbredning, befinna sig här på eller i det nära grannskapet af sin östgräns. Dessa äro: Erica Tetralix, Narthecium ossifragum, Juncus squarrosus, Scirpus setaceus och S. multicaulis. Äfven Radiola linoides synes kunna räknas till denna grupp. 148 FÖRTECKNING ÖFVER UNDENÄS' OCH TIVEDS FANEROGAMER OCH ORMBUNKAR ENLIGT HITTILES GJORDA ANTECKNINGAR: Beträffande nomenklaturen har för fanerogamerna följts NEUMAN- AHLFVENGRENS flora och för ormbunkarne HARTMANS Skandinaviens flora, 12:te uppl. I det följande betyda U: och T. Undenäs och Tived. Composite. Bidens cernuus. Tämligen sälls. DU... Edet, Sättra, Hovet, Perstorp, Svanvik, Forsvik; T. Åboholm. B. tripartitus. "Förekommer i U. mångenstädes; torde säkerligen äfven finnas i T., ehuru anteckning därom saknas. Chrysanthemum segetum. Endast iakttagen vid Närlunda i U., där den vid en gård 1913 odlades som prydnadsväxt i trädgården. C. Leucanthemum. Allm. Matricaria inodora. Allm. M. Chamomilla. Mycket sälls. Sedd i U. vid Sannum och Sättra, på båda ställena endast i några få ex. M. discoidea. Takttagen endast i U. vid Erlagården (troligen inkommen dit från Halna eller Björkäng, där arten ej är ovanlig) samt vid Forsvik. Å båda lokalerna uppträder den ännu så länge endast i ringa mängd, hvilket väl tyder på, att den först under de sista åren infunnit sig (i SELIM BIRGERS »Om förekomsten i Sverige af Elodea canadensis L. C. Rich. och Matricaria discoidea DC.> finnas inga lokaler omnämnda från vare sig Halna eller Undenäs, men väl från andra delar af nordöstra Västergötland.) Anthemis tinctoria. Tämligen allm. A. arvensis. Allm. Achillea Millefolium. Allm. AA. Piarmica. . Har och dar oo saval fi som CU: Tanacetum vulgare. Sälls. i U.; från 7T. saknas anteckningar om artens förekomst. Artemisia Absinthium. Torde icke förekomma vild inom området; på de få lokaler i såväl U. som T., hvarifrån jag antecknat den, är den med säkerhet förvildad. A. vulgaris. Här och där, täml. allm. Arnica montana. Förekommer 1 ängar och hagmarker ganska allmänt uti båda socknarne. Senecio vulgaris. Allm. S. silvaticus. I U. mångenstädes; i T. särskildt i grannskapet af Unden och å dess stränder. 149 S. viscosus. Enl. RUDBERG är denna art sedd i U. vid Sannum; hvar- ken där eller annorstädes inom området har jag emellertid kunnat an- träffa densamma. Gnaphalium silvaticum. Allm. G. uliginosum. D:o. Antennaria dioica. Allm. Filago montana. Synes vara mindre allm.; sedd i U. vid Fräckstad, Sannum, Perstorp, Svanvik, Bölet, Bocksjö och Igelbäcken. Ej antecknad från. dT. Inula Helenium. Endast sedd i U. vid Sågen nordost om Bocksjö, hvarest den sedan många år förekommer förvildad i en trädgårdstäppa. Bellis perennis. U. Bölet (förvild.) Erigeron acer. Allm. E. acer f. dissolutus. U. Bölet. Solidago virgaurea. Allm. Tussilago Farfara. ”Täml. allm. Calendula officinalis. U. Erlagården, Hovet (förvild.) Centaurea Cyanus. Allm. C. Scabiosa. Här och där i såväl U. som T. C. Jacea. Tämligen allm. Carlina vulgaris. Förekommer spridd i U., såsom t ex. vid Stora Björstorp, Närlunda, 'Vaberget, Bölet, Angsjön, Nytorp, Klampabron, Granvik, Sörhamn, Holmgillret (Sågen), Prästbolet. Ej antecknad från T., där den dock torde finnas. Carduus crispus. Är i U. mycket sälls.; antecknad endast från Näs, Rosenvik och Sannum. Ej iakttagen i T. Cirsium lanceolatum. Allm: C. palustre. D:o; vid Stora Björstorp iakttogos 1912 nägra ex. med hvita blommor. C. heterophyllum. Är i U. mycket sälls. och hittills iakttagen endast i ringa mängd vid Lofalla och å den närbelägna Ängön i Unden samt vid Bocksjö. I T. har jag antecknat den från ett flertal lokaler, såsom vid Kopparhult, Kungsbacken, Sannerud, Åboholm och Holmsjötorp. C. acaule. Mycket sälls. Förekommer å ängsmark i U. vid Bölet och i T. vid Sågkvarn nära Unden. C. arvense. Allm. Lappa minor. Sedd i U. här och där; däremot ej antecknad från T., där den väl dock ej torde saknas. L. minor V. majuscula. U. Forsvik. — I RUDBERGS: »Förteckning> uppgifves L. nemorosa från Gammalrud i Undenäs; med all sannolikhet föreligger här förväxling med L. minor. Sonchus arvensis. Allm. S. oleraceus. D:o. | S. asper. Mindre allm. än föreg. Lactuca muralis. Förekommer spridd genom hela området. Är af mig antecknad från 18 olika platser i U. och 6 inom TT. Lapsana communis. Här och där, ej allm. 150 Tragopogon pratensis. Takttagen endast i några få ex. uti U. vid Forsvik och Åbron. Scorzonera humilis. Allm. inom hela området. S. humilis f. ramosa. Ej sälls.; funnen mångenstädes i såväl U. som T. Crepis tectorum. Tämligen allm. C. proeemorsa. Förekommer ej sällsynt i fuktig ängsmark i nästan alla delar af U.; äfven i T. är arten funnen mångenstädes. C. paludosa. Denna art träffas likaledes mångenstädes inom området, särskildt i U. hvarest jag upptecknat densamma från 20 olika lokaler; vida mindre allm. synes den däremot vara i TI. Taraxacum officinale (kollektivart). — Allm. T. corniculatum. U.: Bölet. Leontodon hispidus. Angifves från området i fråga af RUDBERG endast från Bölet, men är i själfva verket en rätt vanlig växt, hvilket framgår däraf, att jag ensamt i U. antecknat den från 29 lokaler i olika delar af socknen. Äfven i T. är den sedd på många ställen. Hypocheris maculata. Förekommer tämligen allmänt både i U. och T. För släktet Hieracium kan någon närmare redogörelse icke lämnas. Följande arter — af hvilka de flesta torde förekomma allmänt — äro emellertid anträffade: H. Pilosella. H. vulgatum. H. Auricula. H. diaphanoides. H. cymosum. H. -subampliatum. H. glomeratulum. Elorigidunm: H. silvaticum. H. umbellatum. Lobeliaceae. Lobelia Dortmanna. Finnes mångenstädes, såsom i sjöarne Unden, Viken, Bottensjön, Björklången, Stora Valsjön, Trehörningen m. fl. Campanulaceae. Campanula Cervicaria. ”Täml. sälls. I U. förekommer den rikligast i trakten af Bölet, för öfrigt spridd, t. ex. vid Bocksjö, Gärdstorp, Glätte- näs, Igelbäcken (Sågen), Djeknetorp, Höghult, Svanvik, Erlagården, Tors- berg och Lofalla; i T. vid Kopparhult. C. rapunculoides. Takttagen i U. vid Näs, Rosendala, Granvik; i TI. vid Kroksjötorp. Troligen allestädes i senare tid förvildad. C. Trachelium. Mycket sälls. Synes inom området finnas endast i U. vid Bölet och Klampabron, där tillgången dock ännu så länge är täm- ligen god. C. latifolia. "Mycket sälls. U. Bölet, Damsbacken; T. Kungsbacken. C. rotundifolia. Allm. C. persicifolia. Tämligen vanlig inom hela området. C. patula. Förekommer i U. ganska sparsamt, t. ex. vid Sundsbo, Holmgillret, ”Torsberg, och synes alldeles saknas i södra och västra de- larna af socknen. I 7. är den långt allmännare och uppträder ofta i 151 stora massor; redan 1866 fann L. J. WAHLSTEDT (18) den härstädes på flera ställen i mängd. Iasione montana. Mycket sälls. Sedd endast vid Tobäcken i U. Cucurbitaceae. Bryonia alba. U. Lindberga, Forsvik (förvild.) Dipsacaceae. Trichera arvensis. Allm. Succisa pratensis. Allm. Valerianaceae. Valeriana excelsa. Här och där, sparsamt uppträdande. V. officinalis. Enl. RUDBERG funnen i U. vid Svanhult, där jag för gäfves eftersökt den. Sambucaceae. Sambucus racemosa. U. Perstorp (förvild.) Viburnum Opulus. Förekommer spridd på en mängd ställen i båda socknarne; är antecknad från 36 lokaler i U. och 11 i T. — En träd- artad, minst 4 m. hög buske iakttogs 1913 å en strandäng vid Sanne- Tudi p: Adoxaceae. Adoxa Moschatellina. Synes vara mycket sälls. och hittills känd från blott 2 lokaler: i U. vid Bölet och i T. vid Kungsbacken; på båda stäl- lena i helt ringa mängd. Caprifoliaceae. Lonicera Xylosteum. Denna art — hos RUDBERG uppgifven endast från Bölet i U. — har ungefär samma spridning och frekvens inom om- rådet som Viburnum Opulus. Dess utbredning i båda socknarne framgår af kärtan 5. De största uppmätta exemplaren — från Bölet och Undevi —: nå en höjd af 2,5 meter och en stamomkrets af 18 centimeter. L. Symphoricarpus uppträder här och där förvildad vid gårdar, t. ex. vid Forsvik och Svanvik i U. Linnea borealis. Allm. L. borealis f. pallida. Enl. A. KJELLGREN funnen i U. vid Granvik. Rubiaceae. Galium Aparine. Här och där; 1 U. antecknad från Näs, Bölet, Gran- vik m. fl. ställen; i T. från Sannerud. 152 Aparine 8 Vaillantii. Flerestädes; förefaller att vara något allmän- än hufvudarten. uliginosum. Allm. palustre. D:o. boreale D:o. verum. Mindre allm. Mollugo. Har sannolikt under senare årtionden inkommit till om rådet. Träffas numera på många ställen: i U. t. ex. vid Sättra, Präst bolet, Öfverby, Thorsjöhult, Holmgillret, Rosendala, Forsvik, Nytorp, Igel- bäcken, i T. vid Sågkvarn. Asperula odorata. Mycket sälls. I U. iakttagen vid Bölet, på nord- östra sluttningen af Vaberget samt å Hökaberget (nära Sättra); i T. vid Kungsbacken (å tvenne lokaliteter). Tillgången på samtliga ställena syn- nerligen begränsad (rikligast å Vaberget!). NINNA HTA Plantaginaceae. Plantago major. Allm. P. media förekommer i U. spridd och merendels i obetydlig mängd; är funnen på följande ställen: Brännhult, Fräckstad, Näs, Forsvik, Pers- torp, Bölet, Klampabron, Sälsendi, Granvik (Hyttehamn); i T. synes denna art fullständigt saknas. P. lanceolata. Allm. Litorella lacustris. Af mig iakttagen endast i U. vid Bocksjö, där den dock somrarne 1913 och 1914 växte ganska rikligt å stränderna af sjön med samma namn. Lentibulariaceae. Utricularia vulgaris. Synes vara tämligen sälls. Förekom sommaren 1914 vid Svanvik i U. uti stor mängd (blommade rikligt!) i ett med Bottensjön förenadt större dike; dessutom antecknad från Edet, Gädde- kärra och Björklången (Viboll), men uppträdande å dessa ställen högst sparsamt. I T. har jag sett arten vid Åboholm och Kopparhult. U. intermedia. Troligen ganska allm. Förekommer åtminstone i U. på många ställen; i 7. är den antecknad blott från Åboholm och Koppar- hult, men säkerligen finnes den äfven annorstädes. U. minor. Förefaller vara betydligt mindre allm. än föreg; sedd i U. vid Fräckstad, Tingsjön, Björklången (Viboll) samt Granvik, i T. vid Kopparhult. Pinguicula vulgaris. Allm. Orobanchaceae. Lathrea Squamaria. Mycket sälls. Endast funnen i U. vid Präst- bolet, Sättra och Holmgillret; på sistnämnda stället synes den numera vara utgången. i 153 Verbascum Thapsus. Här och där, alltid mycket sparsamt uppträ- dande. U. Rosendala, Sannum, Näs, Thorsjöhult, Holmgillret, Bölet Granvik, Nytorp, Igelbäcken; T. Sannerud, Åboholm. Scrophularia nodosa. Förekommer spridd genom nästan hela området, vanligen i måttlig — ringa mängd å hvarje lokal. Digitalis purpurea. U. Forsvik (förvild.) Linaria vulgaris. Mindre allm. I U. iakttagen vid Sättra, Torsberg. Stora Björstorp, Svanvik, Tobäcken, Sälsendi, Igelbäcken, i T. vid Hägge- boda. Veronica longifolia. Enligt en uppgift, som jag ej varit i tillfälle kon- trollera, skall denna art finnas i U. vid Granvik. V. serpyllifolia. Allm. V. arvensis. D:o0. V. verna. Här och där, mindre allm. än föreg. V. scutellata. Tämligen allm. i såväl U. som T. V. scutellata f. villosa. Har samma utbredning som hufvudarten och synes vara lika vanlig som denna. V. Beccabunga. Mycket sälls. I U. har jag sett denna art endast vid Bölet och Hult, där den på bägge ställena uppträder i ringa mängd; i T. synes den alldeles saknas. V. Chameoedrys. Allm. V. Chameedrys f. fl. alb. U. Forsvik. V. officinalis. Allm. V. Tournefortit. Mycket sälls. Sedd blott i U. vid Torsberg och San- num (Gäddekärra); på båda platserna helt spars. V. agrestis. Här och där; synes ej vara allm. Odontites ruber. Sedd här och där; troligen är den ganska vanlig. Euphrasia-sl. En mera ingående eller noggrann redogörelse för detta släkte kan här ej lämnas. Följande arter äro emellertid anmärkta: EB. stricta. T., ÅAboholm, Sågkvarn, Kärret. E. brevipila. Allm. E. tenuis. U. Skeppshult, Brännhult; 7. Sannerud, Sågkvarn. E. curta. Allm. E. gracilis. Tämligen allm. Rhinanthus major. Allm. R. minor. D:o. Pedicularis palustris. Allm. P. silvatica. Ej sälls. och inom vissa mindre områden t. o. m. täm- ligen allm. Af mig antecknad från 18 olika platser i U.; i T. funnen vid Sannerud, Häggeboda, Åboholm, Kärret, Ösjönäs m. fl. st. Tillgången är på de olika lokalerna i allmänhet ganska god. Melampyrum pratense. Allm. M. silvaticum. D:o. Solanaceae. Solanum Dulcamara. Här och där, tämligen sälls. Antecknad från U. Sättra, Öfverby, Fräckstad, Sannum, Rosenvik, Forsvik, Tobäcken, Bölet och Granvik; i T. från Sågkvarn, Bosjötorp och Skyttatorp. 154 S. nigrum. Inom området af mig sedd endast i U. vid Sannum (Gäddekärra); är dessutom uppgifven från Granvik. Hyoscyamus niger. Mycket sälls. I senare tid sedd endas vid Bölet; har förr funnits äfven vid Fräckstad och Rosendala, hvarifrån den dock numera tyckes ha försvunnit. I T., där den enligt RUDBERG skall finnas, har jag ej kunnat spåra densamma. Labiatae. Mentha arvensis. Allm. M. arvensis f. scordiastrum. U. Rosenvik. M. palustris. U. Sättra, Stora Björstorp, Näs; T., Sannerud. Lycopus europeus. Förekommer spridd här och där, såsom i U. vid Sättra, Näs, Rosendala, Sannum, Fräckstad, Thorsjöhult, Sandviken (nära Unden), Stora Mörtsjön, Svanvik, Forsvik, Bocksjö; 1 T. vid San- . nerud och Åboholm. Thymus Serpyllum. Synes fullkomligt saknas inom största delen af området; af mig sedd endast i U. vid Bölet (Klangatorp) och Granvik samt mellan Sörhamn och Glättenäs; enligt A. KJELLGREN finnes arten flerestädes i Granviks skärgård. T. Chamoedrys f. verticillatus. "Takttagen blott å en enda lokal, näm- ligen i U. vid Stora Björstorp, där den uppträder rikligt å en ängsmark och hvarest den sannolikt förefunnits sedan långt tillbaka. Calamintha Acinos. Sälls.; funnen i U. vid Bölet, Klampabron, Fräckstad, i T. vid Sannerud. Clinopodium vulgare. Synes inom området äga stor utbredning, men uppträder 1 regeln endast sparsamt å de olika lokalerna (ofta som relikt.) I U. upptecknad från Brännhult, Sättra, Hökaberget, Fräckstad, Thor- sjöhult, Lofalla, Igelstad, Löfåsen, Hult, Skeppshult, Svanhult, Hunds- bölet, Högsås, Bölet, Nytorp, Sälsendi, Djeknetorp, Gärdstorp, Granvik, Vaberget; i T. från Kopparhult, Undevi, Kungsbacken. Prunella vulgaris. Allm. Glechoma hederacea. Förefaller vara tämligen sälls. Sedd i U. vid Stora Björstorp, Näs, Hult, Skeppshult; i YT. vid Skyttatorp. Stachys silvatica. I RUDBERGS »Förteckning»> finnes för denna art en- dast 2 lokaler uppgifna från området ifråga. Den har emellertid i själfva verket en ganska stor utbredning, hvilket framgår däraf, att jag kunnat anteckna densamma från ej mindre än 36 ställen i U. och T.; i likhet med Clinopodium vulgare är den mångenstädes en tydlig relikt. S. palustris. Allm. Leonurus Cardiaca. Uppgifves af RUDBERG från U. Forsvik; huruvida den fortfarande finnes där har jag mig ej bekant. Ur har jag aldrig sett växten inom området. Lamium album. Takttagen endast i U. vid Forsvik, dif den antagligen inkommit i ganska sen tid; växte 1914 tämligen rikligt i och utanför en trädgård helt nära landsvägen norr om kanalen; förliden sommar iakt- togs ett bestånd äfven på kanalens södra sida. Är för öfrigt icke obser- verad i denna del af provinsen. L. purpureum. Allm. L. disseclum. U. Prästbolet, Fräckstad; sannolikt flerestädes. L. intermedium. U. Prästbolet, Öfverby, Näs; T. Undevi, Sannerud. L. amplexicaule. Antecknad endast från Öfverby och Hovet i U.; tro- ligen förekommer den dock om också ej allm. genom hela området. Galeopsis Ladanum. U., Öfverby, Näs, Rosenvik; T. Sannerud. G. Tetrahit. Allm. G. bifida. Synes vara nästan lika vanlig som föreg. art. : G. speciosa. Här och där. I U. antecknad från t. ex. Sättra, Hovet, Fräckstad, Näs, Rosendala, Torpelund, Vaberget, Bölet; i 7. från Kärret. Ajuga pyramidalis. Tämligen allm. Borraginaceae. Symphytum officinale f. ochroleucum. U. Hovet, Åbron, Prästbolet Vång. — Förmodligen har denna form ursprungligen blifvit planterad vid Hovet (se ofvan), hvarifrån den sedermera spridts till olika delar af Undenäs. Hufvudarten med violetta blommor ingenstädes iakttagen. Anchusa arvensis. 'Mångenstädes, men ej särdeles allm. Myosolis palustris. Här och där, icke allm. Antecknad från U. Sättra, Stora Björstorp, Lindhult, Rosenvik, Svanvik, Forsvik, Bölet, Bocksjö, Glättenäs, Igelbäcken, T. Sågkvarn, Holmsjötorp. | M. ccespitosa är inom området vida vanligare än föreg. Särskildt i U. har jag antecknat den från ett mycket stort antal lokaler. En hvit- blommig form af denna art iakttogs 1914 vid Bocksjö i U. M. silvatica. U. Perstorp (förvild.) M. arvensis. Allm. M. collina. Mindre vanlig än föreg.; förekommer dock sannolikt mångenstädes. Iakttagen i U. vid Näs, Sättra, Valsjö, Bölet, Nytorp, Säl- sendi, Gärdstorp, Sörhamn; på flera af dessa ställen funnen 1 rätt stor mängd. M. stricta. Förekommer mångenstädes och vanligen ganska rikligt, t. ex. i U. med Sättra, Rosendala, Öfverby, Holmgillret, Thorsjöhult, Vaberget, Perstorp, Bölet, Bocksjö; i T. vid Sannerud. Lithospermum arvense. Här och där, icke synnerligen allm.; vid Pers- torp 1915 lokalt ymnig. | Pulmonaria officinalis. Mycket sälls. Såvidt f. n. är kändt förekom- mer den endast på 3 ställen, nämligen i U. vid Hult (tämligen rikligt och Gammalrud samt i 7. vid Kungsbacken. Echium vulgare. Tillfälligt uppträdande vid Granvik i U. 1905, där några få exemplar iakttogos af A. KJELLGREN. Asperugo procumbens. U. Svanvik (Hanken), nära stranden af Vettern (Juni 1914), samt Granvik; sannolikt tillfälligt inkommen. Polemoniaceae. Polemonium coeruleum. U. Bölet; förvildad i en delvis uppodlad äng, hvarest den synes trifvas förträffligt; blommar årligen ganska rikligt. 156 Convolvulaceae. Convolvulus sepium: Uppträder förvildad flerestädes i U., såsom vid Sättra, Stora Björstorp, Näs, Svanvik, Granvik. [C. arvensis veterligen ej funnen inom området !] Cuscuta Epilinum uppgifves af RUDBERG från U., Prästbolet; själf har jag ej iakttagit någon Cuscuta-art inom vare sig U. eller T. Gentianaceae. Gentiana campestris. Tämligen allm. inom området och antecknad från ett stort antal ställen. Vid Sannum i U. iakttagen med hvita blommor. Menyanthaceae. Menyanthes trifoliata. Allm. Oleaceae. Fraxinus excelsior. Mångenstädes; torde af de ädla löfträden vara det allmännaste, liksom det öfverhufvud har den jämnaste och likformigaste utbredningen. Primulaceae. Trientalis europea. Allm. Lysimachia vulgaris. Tämligen allm. Naumburgia thyrsiflora. Allm. Primula officinalis. Synes fullständigt saknas i T.; i U: känd endast från de östra delarna, näml. från Vaberget, Bölet, Klampabron, Tobäcken, Granvik samt från Skeppshult; tillgången här dock — särskilt omkring Bölet — jämförelsevis god. P. farinosa. Denna art, som jag tidigare insamlat vid Bölet U., torde nu ej längre finnas där; se ofvan! Hottonia palustris. Sedd endast i U., där den uppträder mycket spar- samt på Vikens och Bottensjöns stränder, t. ex. vid Rosenvik, Bleckstigen, Forsvik, Svanvik. Vacciniaceae. Myrtillus nigra. Allm. M. uliginosa. D:o Vaccinium vitis idea. Allm. Oxycoccus palustris. Allm. Ericaceae. Arctostaphylos uva ursi. Allm. Andromeda polifolia. Mångenstädes, men i mycket växlande mängd alltefter mossarnes ålder och beskaffenhet. 157 Erica Tetralix. Är af RUDBERG uppgifven från såväl T. som U., men utan närmare angifvande af fyndlokaler. Mina efterforskningar voro länge fruktlösa ända tills sommaren 1914, då jag anträffade växten uti U. i det omedelbara grannskapet af den större af de båda Mörtsjöarne (belägen mellan Hovet och Tingsjön). Här förekom den ganska rikligt tillsammans med en annan, likaledes för trakten högst ovanlig växt, nämligen Scirpus cespitosus. Förliden sommar har jag sett några få, oansenliga bestånd i trakten af Perstorp, nämligen dels i Stormossen (öster om Svanvik), dels vid Flugbyn; på senare stället har växten först iakttagits 1914 af dr. H. JOHANSSON. Enligt en uppgift, som torde vara pålitlig, skall Erica Tetralix äfven vara funnen i trakten i Forsvik. Trots ifrigt sökande i T. har jag där ingenstädes lyckats finna den. Calluna vulgaris. Allm. Ledum palustre. Allm. i Pyrolaceae. Pyrola chlorantha. Är i områdets många och stora barrskogsområden en tämligen vanlig växt. P. rotundifolia. Allm. P. media. Sälls. TIakttagen i U. vid Sättra, Holmgillret, Löfåsen, Igel- stad, Lofalla, Bölet; i T. vid Sågkvarn. P. minor. Allm. P. secunda. D:o. P. uniflora. Mångenstädes, t. ex. i U. vid Sättra, Erlagården, Fräck- stad, Holmgillret, Forsvik, Tobäcken, Bölet, Granvik, Bocksjö; i T. vid Sågkvarn, Häggeboda. P. umbellata. Sälls. Antecknad endast från U., där jag iakttagit arten vid Sättra, mellan Granbacken och Mobäcken, vid Holmgillret, Granvik samt söder om Angsjön. Monotropa Hypopithys. Här och där. I U. vid Hökaberget, Erlagården, Lilla Mörtsjön, Mobäcken, Högelid, Holmgillret, Hanefjäll, Tobäcken, Ang- sjön, Bölet, Granvik; i T. vid Kopparhult. Cornaceae. Cornus sanguinea. Ytterst sälls. Känd endast från U. Bölet, hvarest några få buskar äro iakttagna (se ofvan!) Umbelliferae. Sanicula europea. Sälls. Är i U. funnen vid Hökaberget, Hunds- bölet, Hult, Skeppshult, Vaberget, Bölet, Klampabron samt i T. vid Undevi (se kartan 7!) Cicuta virosa. Sälls. TIakttagen i U. endast på Vikens och Bottensjöns stränder, nämligen vid Rosenvik, Forsvik och Svanvik (vid Granvik in- planterad); i T. har jag sett den vid Sågkvarn samt vid Åboholm. På samtliga ställen synes den förekomma helt sparsamt. 158 Aegopodium Podagraria. Mångenstädes såväl i T. som i U., ofta i riklig mängd, men nästan alltid blott i grannskapet af odlade ställen; vid Dams- backen i Undenäs funnen midt i en äng under hasselbuskar. Carum Carvi. - Allm. Pimpinella Saxifraga. Allm. P. Saxifraga f. dissecta. U. Rosendala, Thorsjöhult. Aethusa Cynapium. Förekommer här och där vid gårdar, men efter hvad jag kunnat finna är den tämligen sälls. Levisticum officinale. Sedd på några få ställen i U.; tydligen förvildad. Selinum Carvifolia. Sälls. Förekommer i U. vid Erlagården, Näs, Präst- bolet, Fräckstad, Svanvik. I T. har jag ej sett denna art. Angelica silvestris. Allm. Peucedanum palustre. Allm. Imperatoria Ostruthium. Ytterst sälls. Sedd endast i U. vid Hundsbölet, hvarest jag i början af juli 1915 fann några få sterila exemplar, växande å ängsmark i ett hufvudsakligen af Ribes alpinum bestående snår. Pastinaca sativa. U. Erlagården, Rosendala, Granvik, Hammarnäset; sannolikt öfverallt endast förvildad. ; Heracleum Spondylium ”sibiricum. Mycket sälls. Af mig iakttagen endast i U. vid Hovet, där den uppträder ganska sparsamt, samt nära Igelsjö- torp, hvarest ett par individ påträffades 1915. Laserpitium latifolium. Mycket sälls. Inom området endast funnen vid Bölet i U., där växten dock finnes i rätt stor myckenhet; härifrån har den efter hand spridt sig mot norr, så att den numera anträffas äfven vid Hyttehamn nära Granvik. Daucus Carota. Synes vara ganska sälls. och är iakttagen endast på ett fåtal ställen, t. ex. i U. vid Hovet och Holmgillret samt i 7. vid Häggeboda. Torilis rubella. Sälls. Sedd endast vid Bölet och Granvik i U. Anthriscus silvestris. Allm. Myrrhis odorata. För denna fordom som medicinalväxt odlade art äro endast tvenne lokaler kända, båda i U., nämligen Hovet (se ofvan"), hvarest den numera förekommer i helt ringa mängd, samt Bocksjö; å senare stället växer den sedan långt tillbaka i så godt som vildt tillstånd på många punkter i den gamla vanskötta trädgården. Då begge dessa hem- man en gång innehafts och bebotts af den ofvannämnda CONSTANTIA ERIKSDOTTER (se sid. 121), ligger det antagandet nära till hands, att Myrrhis samtidigt och af en och samma person planterats vid båda gårdarne. Araliaceae. Hedera Helix. En af områdets allra sällsyntaste växter. Förekommer endast i U. vid Bölet i ängen söder om Klangatorp mellan landsvägen och Vettern (se ofvan!) Växtstället är numera enl. beslut af K. Domänsty- relsen inhägnadt och skyddadt. Halorrhagidaceae. Myriophyllum spicatum. Uppgifves af RUDBERG från Tived, där jag dock ej lyckats finna den. 159 M. alterniflorum. Tämligen allm., särskildt inom U. Hippuris vulgaris. Mycket sälls. Hittills ej känd från flere än 3 lo- kaler, nämligen i U. vid Fräckstad och Källedalen samt i T. vid Bosjötorp; på samtliga platserna i ringa mängd. Onagraceae. rr angustifolium. Allm. montanum. collinum. Mångenstädes, t. ex. U. Hökaberget, Fräckstad, Thorsjö- , Öfverby, Hovet, Bölet, Klampabron, Igelbäcken. roseum. Mycket sälls. U. Prästbolet, Åbron. obscurum. Iakttagen endast vid Perstorp i U., hvarest den vid flera tillfällen anträffats i rätt stor mängd. Eupalustre. "Nim: E. obscurum X palustre. U. Perstorp. Ciree&a alpina. Denna art, som länge varit känd från Bölet, har seder- mera anträffats på ytterligare följande ställen i U.: Granvik, Mobäcken, mellan Öfverby och Hundsbölet samt vid Stora Mörtsjön. hu Sokol D Lythraceae. Lythrum Salicaria. Allm. PeplistiRortule. "Här och där, såsom i UU. vid Sannum, Näs, Valtret, Fräckstad, Ottersjön, Bocksjö; i T. vid Sågkvarrn, Kärret, Kopparhult. Thymelx&aceae, Daphne Mezereum. Sälls. Finnes någorlunda rikligt vid Bölet och Klampabron samt — mycket sparsamt — vid Djeknetorp, Hundsbölet, Högsås och Lofalla. RUDBERGS »Förteckning> upptager den äfven från Sättra, där jag dock -ej kunnat finna den; möjligen är den numera där- städes utgången. Vid Lofalla, hvarest nu endast ett par buskar återstå, lär den förr uppträdt rikligare, men i följd af kreatursbetning med åren starkt aftagit. Violaceae. Viola odorata. U. Prästbolet (förvild.) ; V. hirta. Ytterst sälls. och så vidt bekant endast funnen i U. vid Klampabron. Denna art, som med hänsyn till sin förekomst i provinsen synes vara bunden vid silurtrakterna, är veterligen förut ej anmärkt från nordöstra Västergötland. V. mirabilis. Uppgifves af RUDBERG från blott en lokal inom detta område, nämligen Bölet; har emellertid vid närmare undersökning be- funnits äga en oväntadt stor utbredning och detta ej blott inom Un- denäs utan äfven i Tived (se kartan 8. Från U. har jag sålunda an- tecknat arten från följande ställen: Thorsjöhult, Lofalla, Ängön, Skepps- 160 hult, Svanhult, Hult, Börjestorp, Höghult, Bocksjö, Gärdstorp, Glättenäs, Igelbäcken, Djeknetorp, Nytorp, Tobäcken, Perstorp (Vispås), Granvik, Hundsbölet, Högsås, Damsbacken, Vaberget; i T. har jag funnit densamma vid Kopparhult, Undevi, Kungsbacken, Sannerud, Kärret, Sågkvarn, Krok- sjötorp. På flera af dessa lokaler är emellertid tillgången ganska ringa. V. mirabilis X Riviniana. U. Bölet, T. Kungsbacken. V. Riviniana. Tämligen allm. V. canina. Allm. V. tricolor. D:o. V. tricolor f. roseola. U. Bölet och Granvik. V. arvensis. Allm. Elatinaceae. Elatine Hydropiper. Mycket sälls. De enda af mig kända lokalerna tillhöra sjön Viken, där jag iakttagit arten å mycket grundt vatten vid Näs (nära lastbryggan) somrarna 1912 och 1913 samt vid Forsvik 19153. Hypericaceae. Hypericum montanum. Mycket sälls. Endast funnen i U. vid Bölet och Klampabron samt i skifferbranterna vid Angsjöns nordöstra ände. De sista somrarnas undersökningar utvisa, att tillgången inom vissa mindre partier ännu är rätt god. H. quadrangulum. Allm. H. perforatum. Mångenstädes; i regeln dock förekommande endast i mindre mängd. I IT. är den sälls. och därifrån af mig antecknad blott från Undevi, Kungsbacken och Sannerud. Tiliaceae. Tilia ulmifolia. Förekommer spridd genom hela området, något som framgår däraf, att den blifvit antecknad från ej färre än 36 lokaler, af hvilka 24 tillhöra Undenäs och 12 Tived. Om detta träds förekomst och utbredning i öfrigt, se ofvan! ; Rhamnaceae. Rhamnus Frangula. Tämligen allm., särdeles å Undens stränder. Euonymus europeus. U. Forsvik (förvild.) Aceraceae. Acer platanoides. Lönnen förekommer i likhet med linden spridd öfver hela området, men är, såsom förut framhållits, mindre allmän än denna. I U. har jag antecknat vild lönn från ett 16-tal olika platser, i T. från 11; dessa senare äro Kopparhult, Undevi, Kungsbacken, Sannerud, Kärret He boda Sågkvarn, Bosjötorp, Ösjö, Ösjönäs, Kroksjötorp. LJ 161 Empetraceae. Empetrum nigrum. Allm. Geraniaceae. Geranium sanguineum. Ytterst sälls. Såvidt hittills är kändt förekom- mer arten endast vid Granvik, där den finnes dels vid Hyttehamn, dels enl. uppgift å en ö 1 Granviks skärgård. RUDBERG uppgifver den från Undenäs utan att nämna någon lokal. G. silvaticum. Finnes i U. mångenstädes, särskildt i de östra delarne, men är i T. mera sälls. (t. ex. vid Undevi, Sågkvarn). G. bohemicum. Är af framlidne lektor F. W. HULTMAN uppgifven från Bölet, där den insamlats på 1850-talet, och har vid ett tillfälle för långt tillbaka sedan af mig iakttagits i traktén af Höghult (U.:); i senare tider utan framgång eftersökt. G. pusillum. Tämligen sälls. I U. anträffad vid Hovet, Karlslund, Bölet, Klampabron, Granvik; ej antecknad från T. G. columbinum. Ytterst sälls. och endast känd från Öfverby i U., hvarest den 1914 upptäcktes af dr H. JOHANSSON å en berghäll öster om landsvägen (mellan Öfverby och kyrkan); tillgången å exemplar därstädes blott helt ringa. G. lucidum. Ytterst sälls. I likhet med föreg. bekant från endast en lokal, Rissnäset i U., där jag 1913 iakttog arten å några få spridda fläckar. G. Robertianum. Mångenstädes såväl i T. som i U. Oxalidaceae. Oxalis Acetosella. Allm. Radiola linoides. Mycket sälls. Sedd endast vid Kvarnsjön (nära Gran- NE Linaceae. Linum catharticum. Tämligen vanlig genom större delen af området. Polygalaceae. Polygala vulgaris. Allm. Euphorbiaceae. Euphorbia Cyparissias. "Förekommer flerestädes förvildad, t. ex. i U. vid Prästbolet, Bölet, Igelbäcken. E. Peplus. Mycket sälls. och iakttagen endast i U. vid Thorsjöhult E. Helioscopia. Här och där, ej allm. Callitrichaceae. Callitricehe stagnalis. Sälls. Med säkerhet känd endast från Lilla Va- berget i U. Svensk Botanisk Tidskrift 1916. IL 162 C. vernalis. Synes vara tämligen allm. genom hela området. C. polymorpha. Förekommer mångenstädes, t. ex. U. Sannum, Svan- vik; 7. Åboholm. C. bicuspidata. Sälls. U. Stora Björstorp, Fräckstad, Mobäcken, Gran- Vik OK Aantet Då jag tyvärr icke varit i tillfälle ägna tillräcklig uppmärksamhet åt detta släkte, kan jag ej närmare angifva arternas utbredning inom om- rådet. Papilionaceae. ' Lathyruas silvester. Mycket sälls. För denna art känner jag endast tvenne lokaler, båda belägna i U., nämligen en backsluttning norrut från Sundsbo, där växten existerat sedan åtminstone fyra årtionden tillbaka, samt en äng vid Tobäcken, där den förliden sommar iakttogs i helt ringa mängd. DL. .pratensis.... Täml. allm. Orobus tuberosus. Allm. O.- niger. Mycket -sälls. . Enda växtstället i U. torde numera vara Bölet, hvarest i en af ängarne ett 20-tal individ de sista åren iakttagits. Vid Hundsbölet, där den fordom (på 1870-talet) sparsamt förekom till- sammans med ännu kvarlefvande O. vernus, Vicia silvatica, Viola mirabilis, Actoeea spicata om. fl., har den, såsom ofvan nämnts, i senaste tid trots grundligt efterforskande ej kunnat återfinnas. O. vernus. Denna art, som af RUDBERG omnämnes endast från Bölet, har i likhet med Viola mirabilis m. fl. vid närmare undersökning be- funnits äga en ganska stor utbredning (se kartan 9); frekvensen på de olika lokalerna är dock med få undantag i regeln mycket ringa. I U. har jag sett den på följande ställen: Brännhult, Damsbacken, Hunds- bölet, Högsås, Thorsjöhult, Lofalla, Holmgillret. Skeppshult, Svanhult, Hult, Löfåsen, Perstorp (Vispås), Vaberget, Bölet, Granvik, Djeknetorp, Gärdstorp, Bocksjö, Glättenäs, Igelbäcken; i YT. vid Undevi, Kopparhult, Sannerud, Sågkvarn, Åboholm, Kroksjötorp. | Vicia hirsuta. Synes vara rätt sälls.; 1 hvarje fall antecknad DHlott från några få platser. V. tetrasperma. . Ännu mer ovanlig än föreg. och af mig iakttagen endast i U. vid Hökaberget och Gärdstorp. V. silvalica. Visar i fråga om utbredning öfverensstämmelse med Orobus vernus. Är i U. anträffad vid Brännhult, Hökaberget, Åna, Dams- backen, Vaberget, Hundsbölet, Thorsjöhult, Lofalla, Ängön, Skeppshuli, Hult, Löfåsen, Igelsjötorp, Djeknetorp, Granvik, Nytorp, Bölet, Glättenäs, Igelbäcken samt ännu ett par ställen; i T. vid Undevi, Sågkvarn, Åbo- holm (se kartan 10) V. cassubica. Mycket sälls. I RUDBERGS »Förteckning> upptages denna art från U. utan närmare angifvande af växtställe. Länge ansåg jag denna uppgift bero på något misstag. Sommaren 1914 lyckades jag dock finna arten i fråga och därtill på tvenne skilda ställen, nämligen först ' vid Djeknetorp och några dagar senare vid Bölet; på förra stället var ' tillgången mycket god, mindre däremot å det senare. 163 MEET de ce eA Nn V. villosa. Här och där, tämligen sparsamt förekommande i U.-.; sälls. i T., t. ex. vid Sannerud, Ösjönäs. V. sepium. Utbredd öfver hela området och antecknad från en stor mängd lokaler. V. sativa. Mångenstädes förvildad. V. angustifolia. U. Sannum, Hundsbölet, Bölet; T. Sannerud. Onobrychis viciifolia. ”Funnen i U. vid Granvik eni. A. KJELLGREN. Astragalus glycyphyllus. Sälls. Förekommer någorlunda rikligt vid Bölet och Klampabron; eljes ytterst sparsamt vid Sättra och Thorsjöhult i U. Lotus corniculatus. Allm. Medicago lupulina. Mycket sälls. Själf har jag iakttagit denna art endast vid Forsvik i U. samt Sannerud i 7T.; på båda ställena är till- gången mycket ringa. Enligt A. KIELLGREN är den funnen äfven vid Granvik. Säkerligen inkommen till området i sen tid. Trifolium spadiceum. Endast iakttagen i Z. vid Kopparhult, där den 1913 förekom i måttlig mängd i en klöfvervall. T. agrarium. , Här och där, täml. sälls. Sedd i U. vid Stora Björs- torp, Sättra, Näs, Thorsjöhult, Bölet, Igelbäcken; i T. vid Kungsbacken, Sannerud, Häggeboda, Kroksjötorp. T. repens. Allm. T. hybridum. D:o. T. montanum. Mycket sälls. Förekommer inom området endast vid Bölet, som, såvidt bekant, är den nordligaste fyndlokalen för denna art inom provinsen. å : usesoense. car” och där, vanligen blott i ringa mangd. UU Sättra, Öfverby, Karlslund, Näs, Hammarnäset, Tobäcken, Bölet, Granvik; T. Sannerud. Fö pratense. Allm. T. medium. D:o. Anthyllis Vulneraria. Här och där, oftast i vallar; tämligen sälls. U. Sättra, Thorsjöhult, Perstorp, Svanvik (å ängsmark), Bötlet, Granvik; TT. vid Sannerud, Ösjönäs. Drupaceae. Prunus insititia. Förekommer i likhet med efterfölj. art någon gång förvildad eller i gamla öfvergifna trädgårdar. P. domestica. U. Perstorp, Bölet, Holmgillret, Hundsbölet; T. Sågkvarn. P. avium. Mångenstädes. U. Hovet, Hökaberget, Öfverby, Rissnäset, Perstorp, Tobäcken, Bölet, Nytorp, Igelbäcken, Hult, Högelid, Lindberga; T. Undevi, Kungsbacken, Sannerud, Bosjötorp. P. Padus. Spridd inom stora delar af området, men alltid blott spar- samt uppträdande på de olika lokalerna. Rosaceae. Rosa canina. Förekommer mångenstädes i såväl U. som FT. R. mollis. Afven denna art synes vara tämligen vanlig inom området. 164 I RUDBERGS »Förteckning> finnas följande Rosa-former upptagna från Sättra i Undenäs: glauca v. fugax. . glauca v. pseudofugax. - . coriifolia v. pubescens. mollis v. typica. . mollis v. arenaria. mollis v. nana. mollis v. patula. cinnamomea. Synes vara mycket sälls. U. Bölet, stranden af Vet- tern nedanför Klangatorp. FR 'Agrimonia Eupatoria. Mycket sälls. Endast känd från U., där arten iakttagits vid Bölet och Klampabron samt vid Hyttehamn nära Granvik. Alchemilla vulgaris (kollektivart). Allm. Följande underarter torde inom området vara de vanligaste: A. vulgaris "pubescens. Tämligen allm. A. vulgaris "pastoralis. D:o. ; A. vulgaris ”acutangula. Flerestädes, t. ex. i U. vid Forsvik, Sannum; i T. Kungsbacken, Sannerud. Å. vulgaris ”suberenata. Takttagen på åtskilliga ställen, t. ex. i U. Öfverby, Källebacken, Högelid, Sättra; i 7. Kungsbacken, Åboholm, Bo- SjÖnäs. A. vulgaris "alpestris. Tämligen allm. Rubus idoeus. Allm. R. suberectus. Tämligen allm., åtminstöne i U.; i T. har jag sett den vid Kopparhult, Sannerud, Kroksjötorp, Ösjönäs. R. saxatilis. Allm. R. Chamomorus. D:o. Fragaria vesca. Allm. F. moschata. U. Forsvik och Granvik (uppenbarligen på båda stäl- lena blott förvildad) Comarum palustre. Allm. Potentilla norvegica. Förekommer tämligen sälls. här och där. I U.-. funnen vid Sättra, Näs, Sannum, Forsvik, Perstorp (lokalt riklig), Granvik, Bocksjö; i T. vid Ösjö, Skyttatorp. P. argentea. Allm. P. argentea f. nivea. U. Bölet och Klampabron (å berghällar). P. erecta. Allm. : Geum urbanum. Mångenstädes i U.; mera sälls. i T., hvarest jag funnit den endast vid Sågkvarn, Åboholm och Bosjötorp. G. rivale.. - Allm. G. rivale X urbanum. TT. Åboholm. Spirea salicifolia. Förekommer förvildad på åtskilliga ställen, t. ex. i U. Nnid Erlagården Karlslund); -Svanvik, Foörsvik,: Bölet; dee Undevi. S. Ulmaria. Allm. S. Ulmaria f. denudata. Mångenstädes. 1635 Pomaceae. Pyrus Malus. Är icke ovanlig i U., där den iakttagits på många ställen; i T. har jag antecknat arten från Kopparhult, Kungsbacken, Sannerud, Häggeboda, Sågkvarn. Sorbus suecica. Tämligen allm. i U. där den träffas på en stor mängd ställen; mera sparsamt förekommer arten i T., t. ex. vid Sannerud, Såg- kvarn, Ösjönäs. En gammal, vacker och ovanligt regelbundet utvecklad oxel ej långt från Skagen mättes d. ??/6 1912; stammen höll vid brösthöjd 288 centimeter i omkrets. Som ofvan (sid. 119) anmärkts är i Undenäs nedanför Vaberget samt vid Vispås funnen en Sorbusform med blad af afvikande, säreget ut- seende. S. Aucuparia. Allm. ; S. Anucuparia X suecica. Af denna ytterst” sällsynta hybrid påträffade jag i aug. 1912 trenne mindre buskar växande jämte stamarterna å en ängsmark ej långt från Sättra (mellan Sättra och Närlunda.) Samtliga buskarne voro sterila, men något tvifvel om hybridens äkthet torde icke kunna förefinnas på grund af bladens intermediära beskaffenhet; lektor JOH. ERIKSON, till hvilken jag öfversändt några kvistar, har också vits- ordat dess öfverensstämmelse med det af honom i Blekinge påträffade exemplaret. i Crateegus ÖOxyacantha. Ytterst sälls. Inom hela området har jag ej kunnat finna mer än tvenne buskar. Fyndplatsen var i ena fallet en äng vid Skeppshult i U., i det andra Vabergets nordöstra sluttning. Sannolikt äro exemplaren i fråga att uppfatta som löfängsrelikter. C. ecalycina. Sälls. För mig känd endast från U., där den finnes vid Stora Björstorp, Hökaberget, Damsbacken, Hundsbölet, Bölet, Klampa- bron, Börjestorp och Granvik. ; Cotoneaster integerrimus ”niger. Mycket sälls. Såvidt bekant före- kommer denna art endast vid Bölet och Granvik (nära Hyttehamn) i U., på båda ställena i ringa mängd, nämligen blott några få buskar. Är härförutom äfven uppgifven för Granviks skärgård. Ribesiaceae. Ribes Grossularia. -Takttagen på rätt många ställen, ej blott i U. utan AUNen I ; R. nigrum. Sälls. U. Abron, Holmgillret (säkerligen på båda ställena endast ”Törvildad). R. rubrum Här och där. I U. vid Åbron, Sannum, Holmsgillret, Åna, Perstorp, Granvik; från 7T. icke antecknad. R. alpinum. Sälls. Endast funnen i U., där den förekommer vid Bölet (ganska rikligt), Granvik och Hundsbölet. I eller kanske rättare utanför trädgården vid Bocksjö finnas några buskar, hvilka sannolikt äro ursprungliga på stället. Vid torpet Hästhagen under Sannum sågs för några år sedan en gammal buske, om hvilken måhända det samma gäller. 166 Saxifragaceae. Saxifraga granulata. Allm. | Chrysosplenium alternifolium. Synes vara rätt sälls. Trots sökande har jag ej lyckats träffa den på mer än några få ställen i U., nämligen vid Holmgillret, Perstorp, Forsvik och Bölet. Från T. är ingen lokal antecknad ,; troligen finnes den dock här och hvar. Parnassia palustris. Tämligen vanlig. Crassulaceae. Sedum maximum. Här och där, t. ex. i U. vid Näs, Rosendala, Igel- sjötorp, Hundsbölet, Bölet, Nytorp, Granvik, Gärdstorp, Bocksjö, Sörhamn, Igelbäcken; i 7. vid Kungsbacken, Skyttatorp, Ösjönäs. S. spurium. Förekommer någon gång förvildad, t. ex. vid Vång i U- och Sannerud i T. S. annuum. Mångenstädes. U. Hovet, Karlslund, Sannum, Rosendala, Hundsbölet, Fräckstad, Börjestorp, Bölet, Bocksjö, Glättenäs m. fl. st. ; T- Undevi, Kungsbacken, Sågkvarn, Ösjönäs. SHaere. Ehuru fejkalmnm dock uppträdande på många ställen. Sempervivum tectorum. U. Sandviken (nära Unden). I RUDBERGS » Förteckning» uppgifves den från »Karlsfors> i samma socken; troligen menas härmed Karlslund, hvarest den åtm. fordom funnits. Tillea aqualica. Är af RUDBERG uppgifven från Flämsjön i U.; hvarken där eller annorstädes inom detta område har det emellertid lyckats mig anträffa växten. Droseraceae. Drosera rolundifolia. Allm. D. longifolia. "Tämligen allm.; f. bifida är funnen i Undenäs enl. RUDBERG (Bot. Notiser f. 1906). : D. intermedia. Finnes mångenstädes. U. Svanhult, Sundsbo, Mobäcken, Karlslund, Sannum (Gäddekärra), på stränderna ai Tingsjön, Björklången m. fl. sjöar; i 7. vid Kopparhult, Åboholm. Cruciferae. Brassica campestris. Tämligen allm. Sinapis arvensis. Allm. Sisymbrium officinale. Mycket sälls. Sedd endast vid Forsvik i U- S. Sophia. Äfven denna art uppträder högst sparsamt inomområdet. Hittills är den nämligen känd endast från Svanvik och Tobäcken i U- och Sannerud i T., på samtliga ställen funnen som åkerogräs. Hesperis matronalis. Uppträder inom DU. förvildad flerestädes, t. ex. vid Forsvik, Granvik, Bocksjö. Erysimum cheiranthoides. Tämligen allm. Dentaria bulbifera. Sälls. I U. är den funnen någorlunda rikligt & Vabergets nordöstra sluttning, eljes i ringa mängd vid Skeppshult, Svan- 167 hult, Tobäcken, Bölet och Glättenäs; i T. vid Undevi och Kungsbacken (se kartan 7). Cardamine pratensis. Allm. C. pratensis f. fl. pl. (SKÅRMAN, Anteckningar om kärlväxtfloran i mexcitaste Värmland, Sv. Bot oöTidskri f. 1912, nh: IL sid. 75); synes vara rätt allm.; iakttagen i U. vid Holmgillret, Sundsbo, Karlslund, Svan- VviksluGFranvik m. 1. ställen; i I: vid Sannerud. C. amara. Förefaller att vara ganska sälls. och är af mig sedd en- dast i U. å Vaberget, vid Holmgillret, Forsvik, Perstorp, Bölet (Klanga- torp) samt Granvik; ej antecknad från T. Arabis arenosa. Sälls. Förekommer sparsamt i U. vid Igelbäcken, i T. vid Sannerud och Aboholm. 4. thaliana. Tämligen allm. Törritks, glabra. "Förekommer .mångenstädes i; U., t.ex. vid Sättra, Stora Björstorp, Öfverby, Rosenvik, Nås, Sannum, Rosendala, Lindberga, Hult, Hundsbölet, Bölet, Sälsendi, Granvik, Igelbäcken m. fl. ställen; i T: har jag sett den endast vid Sågkvarn. Tillgången är på de olika platserna oftast anmärkningsvärdt ringa. Barbarea vulgaris. Mångenstädes. B. vulgaris f. apetala. U. Öfverby. Bi smneta.: Mycket. sälls: Kand endast från Perstorp i. U., där jag funnit den i ringa mängd. Nasturtium Armoracia. Förvildad förekommer den flerestädes, t. ex. etgfiNid Sättra, Nas, Abron; I Ti vid Sannerud:. N. palustre. Sälls. U. Forsvik, Sannum, Näs, Åbron, Hovet; troligen flerestädes ehuru inga anteckningar ytterligare föreligga. Raphanus Raphanistrum. Numera ytterst allm. sedan några årtionden tillbaka i nästan alla delar af området. Capsella Bursa pastoris. Allm. Thlaspi arvense. Allm. Subularia aqualica. Sälls. I U. sedd vid Näs, Rosenvik, Sandviken, Källedalen, Bocksjö; från T. ännu ej bekant, men torde dock säkerligen finnas äfven där. Alyssum calycinum. Takttagen endast i U. vid Perstorp, dit den tro- ligen inkommit under sista åren; i en sandig åker sågos härstädes ijuni 1915 några 20-tal individ. Uppgiften hos RUDBERG, att den skulle före- komma vid Prästbolet i samma s:n, är helt säkert felaktig och beroende på ett misstag. Växten är i denna del af provinsen sälls.; WITTE, som i sin afhandling om Alyssum calycinum (Sv. Bot. Tidskr. f. 1909, h. 4, sid. 345) anför RUDBERGS växtställen, uppgifver för norra Västergötland ytterligare blott 2 lokaler (Berga och Hassle). Berteroa incana. U. Prästbolet, Fräckstad. (Den Alyssum calycinum, som i RUDBERGS »Förteckning» upptages från »Undenäs, Prästbolet>, har uppenbarligen blifvit förväxlad med Berteroa incana). Draba verna. Allm. Fumariaceae. Fumaria officinalis. Tämligen allm. 168 , Papaveraceae. Papaver Argemone. T. Sannerud (juni 1912; troligen tillfällig) Pssomniferum. ”"U.fe Sättra Nas. forvildad): Berberidaceae. Berberis vulgaris. Endast i U., där tvenne enstaka buskar anträffats vid Högsås och Lillsjön. Ranunculaceae. Anemone Hepatica. Tämligen allm. i de flesta delar af området. A. nemorosa. Allm. Pulsatilla vernalis. Sälls. För mig känd endast från U., där den fin- nes vid Forsvik, Perstorp och Höghult. Ranunculus Lingua. Mycket sälls. Endast känd från Bottensjön;fun- nen sparsamt växande vid Svanvik och Forsvik. R. Flammula. Allm. R. Flammula "reptans. Mångenstädes. I U. t. ex. på Vikens, Velens, Björklångens, Undens, Bocksjöns stränder och äfven annorstädes. R. sceleratus. Denna art har iakttagits endast vid Svanvik, Sannum, Hovet samt vid Thorsjön i U., på samtliga lokaler ytterst sparsamt. R. auricomus. Förekommer här och där, spridd öfver större delen af området. Racers Alin. NI TEpeIS ker EO: Batrachium peltatum. Synes vara tämligen sparsamt förekommande. Sedd i U. vid Rosendala (Viken), Svanvik (Bottensjön), Igelbäcken (Vettern). Caltha palustris. Allm. Trollius europeus. Mångenstädes. U. Brännhult, Sannum, Damsbacken, Gammalrud, Högelid, Holmgillret, Svanhult, Löfåsen, Perstorp, Bolet, Igelbäcken; T. Kopparhult, Undevi, Kungsbacken, Sannerud, Häggeboda, Kroksjötorp, Ösjö, Ösjönäs. Aquilegia vulgaris. Här och där. U. Holmgillret, Ängön, Öfverby, Bölet; T. Undervi, Sannerud. På flera af dessa ställen ger den intryck af att vara ursprunglig, t. ex. å Ängön och vid Undevi, hvarest den är iakttagen å naturlig ängsmark. Actea spicata. Sedd på många ställen. RUDBERG uppger den endast från Bölet; dess faktiskt stora utbredning torde framgå däraf, att mina växtlistor upptaga den från 31 lokaler i U. och 10: TT OHlSSt oumnen emellertid på hvarje särskildt ställe endast sparsamt uppträdande och öfverhufvud en af områdets mest typiska reliktväxter. Nymphaeaceae. Nymphea alba. Allm. N. alba Vv. rosea. Ytterst sälls. T. Kroksjön (i sydöstra Tived.) N. candida. Mycket sällss T. Unden (enligt CAsPARY i Bot. Notiser ELSKON: Nuphar luteum. Allm. 169 Caryophyllaceae. Silene venosa. Förefaller vara tämligen sälls. Antecknad från U. HRo- sendala, Fräckstad, Svanvik, Bölet, Granvik, Djeknetorp; ej anmärkt fran I. S. rupestris. Mångenstädes. U. Öfverby, Sannum, Rosendala, Hunds- bölet, Igelsjötorp, Perstorp, Bölet, Nytorp, Gärdstorp, Granvik, Bocksjö, Igelbäcken; T. Ösjönäs. Melandrium rubrum. Sälls. U. Vaberget, Granvik, Svanvik, Bölet; T. Undenebotten. Visearia viscosa. Tämligen allm. Lychnis flos cuculi. Allm. Agrostemma Githago. Spridd — tämligen allm. Saponaria officinalis. Förekommer förvildad på flere stälien både i UStGCck TT: ; Dianthus deltoides. Här och där, ej allm. I U. är den antecknad från Stora Björstorp, Vång, Näs, Rosendala, Perstorp, Bölet, Granvik; finnes väl också i 7T., ehuru anteckning därom saknas. D. barbatus. U. Grånvik (förvild.) Malachium aquatiecum. Denna art, som fordom (se ofvan) fanns i ringa mängd uti en af Bölets ängar, har under de senaste somrarne ej — trots energiskt sökande — kunnat återfinnas; sannolikt är den numera utgången. Stellaria nemorum. Ytterst sälls. och känd uteslutande från Vaberget, å hvars nordöstra sluttning den anträffades 1915 å spridda fläckar någor- lunda rikligt. media. Allm. uliginosa. Tämligen allm. palustris. Här och där. palustris f. glauca. U. Bocksjö. palastas TX Dilleniana. — CC Näs. graminea. Allm. a Aa a BA a S. longifolia. På mina växtlistor antecknad endast från Öfverby, Dams- backen, Forsvik, Granvik, Bocksjö och Vaberget i U. samt från Hägge- boda i 7T.; helt säkert förekommer den dock öfver hela området och troligen ganska allmänt. Cerastium arvense. I U. antecknad från Sättra, Rosendala, Perstorp, Holmgillret, Önsbolet, Bocksjö och Glättenäs; i T. har jag ej observerat arten, hvilken dock säkerligen ej saknas där. C: vulgare. Allm. C. glomeratum. Är af RUDBERG upptagen från såväl U. som T., dock utan angifna fyndställen; själf vet jag mig ej någonstädes ha iakttagit denna art, men har anledning tro, att den finnes vid Perstorp. C. semidecandrum. U. Sättra, Öfverby, Perstorp, Hammarnäset m. fl. ställen; troligen rätt allm. ehuru förbisedd. Arenaria trinervia. Tämligen allm. A. serpyllifolia. Allm. Sagina procumbens. Allm. 170 Sagina nodosa. Sälls. TIakttagen endast i U. vid Hammarnäset, hvarest jag i Aug. 1915 fann den sparsamt växande helt nära Vetterns strand. Spergula arvensis. Allm. S. vernalis. Sälls. U. Igelbäcken samt mellan :Bocksjö- och Glättenäs: T. Ösjönäs. SI UU ORG ANDE Herniaria glabra. Mycket sälls. Så vidtjag känner, förekommer denna art endast vid Granvik i U. (nära platsen för den forna masugnen); här har tillgången åtminstone de senaste somrarne varit rätt god. Scleranthus perennis. Flerestädes; i det hela dock rätt sälls. U. Öfverby, Vång, Bölet, Djeknetorp; T. Kungsbacken. S. annuus. Allm. S. annuus X perennis. .U. .Öfverby, Bölet. Portulacaceae. Monltia rivularis. Tämligen sälls. U. Stora Björstorp, Högelid, Källe- dalen, Svanvik, Vaberget; T. Sågkvarn. Chenopodiaceae. Chenopodium album. Allm. Atriplex hastatum. ”Täml. sälls. 4. palulum. Mindre allm. Polygonaceae. Fagopyrum esculentum. U. Öfverby (spars. såsom åkerogräs). Polygonum viviparum. Allm. P. amphibium « aquaticum. Här och där. UU. Sannum, Rosendala, Hanefjäll, Granvik, Bocksjö; T. Bosjötorp. P. amphibium 8 terrestre. Förefaller vara något mera utbredd än föreg. form. P. lapatlhifolium. Allm. PPersteartasss=D:0: P. Hydropiper. D:o. Pravieulare: 2D:0: Helxine Convolvulus. Allm. Rumex domesticus — Allm. R. domesticus xX crispus. U. Forsvik. R. erispus. - Allm. R. obtusifolius. U. Sättra, Öfverby, Holmgillret, Forsvik (troligen flere- städes). R. Acetosa. Allm. R. Acetosella. D:o. Urticaceae. Urtica urens. Allm. Ulidroiea. — DO: Cannabaceae. Humulus DLupulus. Här och där, tämligen sälls., t. ex. U. Rosendala, Bölet, Hundsbölet. Ulmaceae. Ulmus montana. Mångenstädes. Mina växtlistor upptaga vild alm frårn följande platser: U. Hökaberget, Öfverby, Lofalla, Skeppshult, Svanhult, Eka, -Bölet, Klampabron, Granvik, Bocksjö, Igelbäcken, Vaberget, Dams- backen, Gammalrud; 7T. Undevi, Kungsbacken, Kärret, Sågkvarn, Undene- botten, Bosjötorp, Kroksjötorp, Ösjönäs. Tillgången på alm å de resp. lokalerna är i regeln vida mindre än å ask och lind, stundom blott några få individ. Betulaceae. y Betula verrucosa. Allm. B. odorata. D:o0. B. nana. Mycket sälls. Saknas så vidt kändt är alldeles i U., men uppträder i T. på åtminstone 4 lokaler (se ofvan). Några hybrida former kunde, trots ifrigt sökande, ej upptäckas. Alnus glutinosa. Allm. 4. incana. Förekommer hufvudsakligen i östra Undenäs utmed Vettern, där den uppträder på rätt många ställen; är sålunda funnen vid Riss- näset, Perstorp (stranden af Vettern), Bölet, Granvik, Bocksjö, Sörhamn, Glättenäs och Igelbäcken samt inuti Undenäs vid Forsvik (Bottensjön) och Fäbrona. I T. har arten iakttagits endast vid Bosjötorp (se ofvan). A. glutinosa X incana. U. Rissnäset. Corylaceae. Corylus Avellana. Förekommer allm. i båda socknarne. Fagaceae. Fagus silvatica. U. Hovet. Om bok-förekomsten härstädes, se ofvan (sid. 120). Quercus Robur. I U. mångenstädes: Hökaberget, Sättra, Gammalrud, Damsbacken, Vaberget, Rosenvik, Högelid, Skeppshult, Svanhult, Hult, Önsbolet, Löfåsen, Eka, Fräckstad, Källebacken, Forsvik, Bölet, Djeknetorp, Hanefjäll, Hundsbölet, Glättenäs, Igelbäcken samt ännu ett par ställen; i T. sedd endast vid Undevi. : Myricaceae. Myrica Gale. Allm. Salicaceae. Populus tremula. Allm. P. tremula f. pyramidalis. -Odlad vid Lilla Björsterp samt Granvik i U. 172 Salix pentandra. Förekommer spridd öfver hela området. fragilis. Sälls. U. Sättra, Svanvik (odlad). viminalis. U. Sättra (odlad). caprea. Allm. . Cinerea. Tämligen allm. « dunuUed: CAM; . depressa. Mycket sälls. Af denna art har jag sett blott några få buskar på inalles 4 lokaler, nämligen i U. vid Bölet, Thorsjöhult och Svanhult samt i T. vid Kärret (se kartan 2). S. nigricans. Allm. S. hastata. : Ytterst sälls. I U. fann jag 1914 vid Fräåckstad i kanten af en lågt belägen uppodlad mark, hvilken uppgafs vara rik på källådror, en gammal, genom betning etc. numera illa medfaren buske. I T. på- träffade jag året förut vid Ösjö i en mosse tvenne buskar, en större bärande ?Y-hängen och en mindre steril. Den större bildade ett helt bestånd af ungefär meterhöga stammar, hvilka dock säkerligen alla ut- ”vecklats från en enda ursprunglig buske, som måste ha länge funnits på platsen. Hybrider ha eftersökts på båda lokalerna, men utan framgång. SET ep else An S. caprea X cinerea. U. Sättra, Svanvik. S-capree»<"avwrita.F 0) Hovet S. caprea X repens. Flerestädes. U. Thorsjöhult, Lindhult, Löfåsen, Svanhult, Hundsbölet, Svanvik, Igelbäcken; T. Häggeboda. SHeneree Ki awnta. I, Uk Sannmumn. S. ceinerea X repens. T. Kungsbacken. S. cinerea X nigricans. T. Ösjö. S. aurita X depressa. U. Svanvik (vid Bottensjön). Denna förekomst är af stort intresse, ej minst därför att S. depressa synes fullkomligt saknas i den omgifvande trakten. S. .aurita :X "repens. "Finnes: i ”U. på många ställens fr AR arsetan: tecknat den från Undevi, Kärret, Häggeboda, Bosjötorp, Kroksjötorp. Ösjönäs. nn Orchidaceae. Orchis maculata. Allm. O. incarnata. Ytterst sälls. Funnen endast i U. uti Tobäcksmossen, där jag förliden sommar iakttog några 10-tal individ. Gymnadenia conopea. Mångenstädes. U. Brännhult, Holmgillret, Lofalla, Ängön, Svanhult, Hult, Löfåsen, Hundsbölet, Tobäcken, Bölet, Sälsendi, Granvik, Djeknetorp, Bocksjö, Gärdstorp, Igelbäcken; 7. Kopparhult, Kungs- backen, Kroksjötorp, Stensjötorp. Platanthera bifolia. Tämligen allm. P. montana. Sälls. Takttagen endast i U. vid Rosenvik och Igelbäcken. Goodyera repens. Mångenstädes. I U. t. ex. vid Sättra, Prästbolet, Mobäcken, Holmgillret, Forsvik, Granvik, Hanefjäll. Cephalanthera rubra. Ytterst sälls. U. Granvik vid Hyttehamn (se ofvan). Växtplatsen numera inhägnad och skyddad enligt beslut af K. Domänstyrelsen. 173 Epipactis latifolia. Mycket sälls. U. Bölet, Granvik — på båda ställena synes tillgången vara ytterst ringa — samt å Vetterns strand mellan Sör- hamn och Glättenäs, hvarest jag i juli 1915 iakttog ett 30-tal individ. Listera ovata. Mångenstädes såväl i T. som i U. DL. cordata. Här och där, säkerligen ej sälls. U. Mobäcken, Holmgillret, Skeppshult, Forsvik, Perstorp, Granvik, Bocksjö; T. Sannerud, Häggeboda, Åboholm. Neottia Nidus avis. Från trovärdigt håll har jag fått uppgift om, att denna växt vid åtminstone ett tillfälle anträffats vid Bölet; själf har jag aldrig sett den därstädes. Däremot fann jag förliden sommar 2 individ å Vabergets nordostsida. Coralliorrhiza innata. Sedd här och däri U., såsom vid Sättra, Grimse-- rud, Fräckstad, Mobäcken, Holmgillret, Hult, Hundsbölet, Forsvik, Pers- torp, Bölet, Granvik, Gärdstorp, Bocksjö m. fl. st. Vanligen växande i en- staka ex. uppträdde den sommaren 1915 lokalt ganska rikligt; sålunda kunde d. å. vid en skogsbäck norr om Forsvik väl 100-tals ex. upp- bringas. Malaxis paludosa. Sälls.” I U. har jag funnit den vid Sannum (Gädde- kärra), Stora Mörtsjön samt vid Viboll (Björklångens norra ände); i T-. vid Bosjötorp. RUDBERG uppgifver den äfven från Forsvik i U. Cypripedium Calceolus. Ytterst sälls. U. Bölet. Tillgången, som här- städes fordom lär hafva varit rätt god, har i senare tider betydligt af- tagit, så att växtens tillvaro är för närvarande starkt hotad. Iridaceae. Iris Pseudacorus. Sälls. Endast känd från Vikens och Bottensjöns- stränder; i U. vid Näs, Rosenvik, Rosendala, Forsvik (vid Granvik sanno- likt inplanterad). ; Liliaceae. Lilium bulbiferum. Förekommer på några ställen förvildad, såsom vid Öfverby och Holmgillret i U. Vid sistnämnda gård inkom den för cirka 40 år sedan på okändt sätt i en åker, hvarest den sedan alltjämt bibehållit sig och förökats. Gagea minima. Släktet Gagea synes fullständigt saknas inom området. Endast å en lokal, nämligen i Undenäs” prästgårds trädgård uppträder G. minima — ganska rikligt för öfrigt — men sannolikt är den här ur- sprungligen planterad och sedan förvildad. Ornithogalum umbellatum. U. Prästbolet (förvildad). Convallaria majalis. Allm. Polygonatum officinale. Tämligen sälls. U. Holmgillret, Hundsbölet (möjligen numera utgången), Vaberget, Granvik, Djeknetorp, Bölet, Bocksjö, Igelbäcken; T. Ösjönäs. fönumeliflortm.: Mycket. salls: . £. Svanhult, -Bölet:: ZT;. Kopparhult Kungsbacken. Majanthemum bifolium. Allm. 174 Paris quadrifolia. Ej ovanlig. Antecknad från ett 40-tal olika lokaler inom området. : | Narthecium ossifragum. Upptages i RUDBERGS »Förteckning» från Tived utan närmare uppgift å växtställe. Trots mycket sökande har jag ej ivyckats finna minsta spår af denna växt, hvilken dock som bekant före- kommer på nordsidan af Tiveden i Nerike. Juncaceae. Juncus effusus. Tämligen allm., åtminstone i U. J. LTeersii. "Allmän. J: YUO ROS: DO. J. lamprocarpus. D:o. J. alpinus. Mångenstädes. I U. t. ex. vid Sättra, Öfverby, Näs, Björk- lången, Stora Valsjön, Sandviken, Svanvik m. fl. st. J. supinus. Allm. J. supinus f. fluitans.. U. Björklången, Svanvik, Edet m.fl: st J. squarrosus. Uppgifves af RUDBERG från både Undenäs och Tived utan anförande af några lokaler. Synes — om den verkligen förekom- mer i båda socknarne — vara ganska sällsynt. Funnen i U. vid den lilla sjön Ternet ej långt från Hammarnäset nära Vettern (härstädes täml. rikligt), mellan Flugbyn och Flämsjön samt vid sistnämnda sjö äfvensom strax väster om Igelsjön. J. compressus. Tämligen allm. J. bujonwus. Nm. J. stygius. Mycket sälls. Endast känd från ett dykärr vid Flugbyn i U., hvarest den först anträffats af dr H. JOHANSSON 1914. Luzula piulosa. Allm. L. campestris. D:o. L. multiflora. "Tämligen allm. Åraceae. Acorus Calamus. - Sälls. U. Hovet, Erlagården, Rosenvik, Fräckstad. Skagen. — Sannolikt har växten inkommit först till Hovet och sedermera därifrån spridts till öfriga ställen. Calla palustris. Tämligen allm. Lemnaceae, Lemna minor. Mångenstädes, isynnerhet i U. Cyperaceae. Cladium Mariscus. Denna märkliga väst — en af områdets allra säll- syntasle -—- fann jag förliden sommar i norra delen af den lilla Angsjön, belägen ej fullt 2 km. nordväst om Bölet. Tillgången var visserligen ganska god, men icke desto mindre synes önskligt, att lokalen skyddas. IA, Rhynchospora alba. Liksom efterföljande synes denna art fordom varit allmännare inom området och mera rikligt företrädd, än hvad nu är fallet. Den finnes dock fortfarande på många ställen, ehuru tillgången här och där numera är helt ringa. I U. har jag antecknat den från Damsbacken, Gäddekärra, Flämsjön, Igelsjön, Lillsjön, Karsjön, Edet, Tingsjön, Thorsjö- hult, Mobäcken, Mörtsjöarne, Stora och Lilla Valsjön, Ternet, Tobäcksmos- sen, Kvarnsjön, Ottersjön samt ännu ett par ställen; i T. från Kopparhult, Kroksjön, Kroksjötorp, Aboholm, Bosjötorp (rikligt), Sågkvarn. R. fusca. Är något mindre vanlig än föreg. Finnes i U. vid Dams- backen, Gäddekärra, Lillsjön, Karsjön, Tingsjön, Thorsjön, Stora Mörtsjön, Edet, Rosenvik, Lilla Valsjön, Holmgillret, Kvarnsjön, Ottersjön, Granvik (af RUDBERG dessutom uppgifven från Flämsjön, hvarest jag dock ej lyckats finna den); i T. vid Kopparhult, Ösjönäs (se kartan 11). På ett och annat af dessa ställen, t. ex. vid Holmgillred (Sågen), uppträder arten i mycket ringa mängd och är tydligen stadd i utdöende i följd af med åren in- träffade förändringar i lokalernas fuktighetsgrad. Sampesksivatcas. > Har och där. I U. mångenstädes;.1: T. t.ex: vid Sannerud, Åboholm. SS. uacnstris. — Tämligen allm: S. setaceus. Mycket sälls. Iakttagen endast i U., där jag funnit arten vid Hammarnäset nära Vettern, vid Lilla Vaberget å Bottensjöns strand samt vid Björklängens norra ände. Å sistnämnda lokal sågs i Aug. 1913 i riklig mängd en lågvuxen form med uteslutande 1-axiga strån. S. acicularis. Sälls. U., Näs (stranden af Viken), Källedalen och Lofalla vid Unden), Bocksjö samt Glättenäs (Vettern). .S. pauciflorus. Tämligen sälls. U. Tingsjön, Velen, Ternet, Bocksjön, Glättenäs, Bölet, Tobäcksmossen. Spalnstrs. Allm. | S. uniglumis. Sälls. U. Björklångens norra ände, Bocksjö, T. Ösjönäs. Ssktcenis. Endast känd från Ösjönas I I, dar den under en i juni 1914 företagen exkursion anträffades i ganska ringa mängd. S. Cccespitosus (f.” austriacus). Sälls. I U. har jag funnit arten endast vid Mörtsjön samt i Tobäcksmossen; uti T. är den antecknad från Bo- sjötorp och Ösjönäs, hvarest den förekommer rikligt. Troligen finnes den i I. på åtskilliga andra håll. Eriophorum polystachyum. Allm. E. latifolium. Här och där. UU. Brännhult, Karlslund, Hult, Vaberget, Hammarnäset, Tobäcksmossen, Bölet, Djeknetorp, Bocksjö, Gärdstorp, Igelbäcken; T. Häggeboda. E. gracile. Mina anteckningar upptaga denna art endast fråh U., näm- ligen från Lilla Mörtsjön, Holmgillret (Sågen), Sannum, Forsvik och Granvik. Helt säkert finnes den dock spridd öfver äfven andra delar af området. E. vaginatum. Allm. sepia." Maänsenstades. I OC tf. ex vid Flamsjön, Lillsjön: Kärsjon, Mobäcken, Tingsjön, Mörtsjön, Thorsjöhult, Bjursjön, Igelsjön, Perstorp, Humsjön, Tobäcksmossen, Granvik, Igelbäcken; T. Aboholm. Carex lasiocarpa. Denna art, som af RUDBERG uppgifves från T., men €j från U., synes vara ganska allmän genom: hela området. Särskildt TO i U. har jag antecknat den från ett mycket stort antal lokaler; i T. har jag sett den vid Sågkvarn, Aboholm, Bosjötorp, Ösjönäs. C. vesicaria. Allm. C. rostrata. D:o. C. silvatica. Ytterst sälls. Funnen endast vid Bölet och å Vabergets nordöstra sluttning; å båda lokalerna förekommer den i högst ringa mängd (endast några få individ.) C. capillaris. Äfven denna art är mycket sälls. och såvidt kändt är växande endast vid Bölet. C. Hornschuchiana. Sälls. Antecknad blott från Bölet, Tobäcksmossen samt Igelsjötorp i U. och Sannerud i T. . =» C. flava. Tämligen allm., särskildt i U., mindre kanske i IT. C. lepidocarpa. Sälls. U. Bölet. C. Oederi. Allm. & . limosa. Tämligen allm. C. irrigua. Har samma utbredning som föreg. och synes vara lika vanlig som denna. C. vaginata. Mindre allm. I U. antecknad från Brännhult, Angsjön, Bölet, Perstorp, Granvik, Gärdstorp, Djeknetorp, Igelsjötorp, Hundsbölet; i T. från Häggeboda. . panicea. Allm. . glauca. Sälls. U. Hammarnäset, Bölet, Granvik. . pallescens. Allm. i . pilulifera. D:o. . montana. Sälls., dock funnen flerestädes i U., såsom vid Erlagår- den, Prästbolet, Fräckstad, Bölet. . ericetorum. Här och där. Synes icke vara vidare allm. . verna. Liksom föreg. sparsamt uppträdande; inom vissa delar af området har den alls icke kunnat anträffas. C. globularis. Sälls. och i de västra delarne af området förgäfves efter- sökt. I U. vid Forsvik, Perstorp, Flämsjön, Humsjön samt mellan Pers- torp och Angsjön; i T. känd endast från trakten väster om Åboholm (finnes troligen dock äfven annorstädes). C. digilata. Mångenstädes. I U. antecknad från Hökaberget, Skepps- hult, Thorsjöhult, Ängön, Löfåsen, Hult, Börjestorp, Öfverby, Igelsjötorp, Vaberget, Bölet, Klampabron, Granvik, Djeknetorp; i T. från Undevi, Kungsbacken, Sannerud, Häggeboda, Sågkvarn. C. Goodenoughiti. Allm. C. acuta. Sälls. U. Svanvik. [C. cespitosa synes egendomligt nog fullständigt saknas; åtminstone har det ej lyckats mig, trots sökande, finna något enda ex.| C. striceta. Här och där, t. ex.: U.. Bottensjön (vid Svanvik, Forsvik, Vaberget), Flämsjön, Lillsjön, Bölet, Bocksjö, Vetterns stränder; 7. Sågkvarn. Åboholm. C. remota. Ytterst sälls. Anträffades sommaren 1915 i U. vid Klampa- bron växande i trenne tufvor å en åkerren. På grund af lokalens be- skaffenhet — fordom troligen beskuggad, men numera solöppen och ej FEET QOPFP 177 synnerligen: fuktig — voro exemplaren lågvuxna; och jämf.. svagt utveck- lade. Finnes äfven mycket sparsamt å Vabergets nordöstra sluttning. C. echinata. Allm. C. elongata. I U. flerestädes, såsom vid Sättra, Rosenvik, :Svanvik, Granvik, Bölet. C. canescens. Allm. C. canescens v. subvitilis. U. Skeppshult, Holmgillret. C. canescens X dioica. Enl. RUDBERG funnen i U. vid Holmgillret. C. loliacea. Sälls. U. Forsvik, Angsjön, Bölet, Granvik, mellan Gran- vik och Gärdstorp samt — enl. RUDBERG — vid Holmgillret. C. leporina. Allm. C. arenaria. Sälls. Inom området iakttagen endast i U. å, Vetterns stränder vid Svanvik (Hanken), Rissnäset och Perstorp. C. disticha. Mycket sälls. Sedd endast i U., nämligen vid Näs och Rosenvik. ; C. chordorrhiza. Sälls. U. Rosenvik, Thorsjön, Bjursjön, Perstorp, Svanvik, Forsvik, Gärdstorp. C. muricata. Här och där, ej allm. C. teretiascula. Sälls. U. Flämsjön, Perstorp. C. pauciflora. Inom stora delar af området tämligen allm. C. pulicaris. Ej sälls. Antecknad från ett stort antal lokaler i såväl Tusom UV. ; (Cl GlUDSE NIT Graminaceae. Nardus stricta. Allm. Triticum caninum. Mycket sälls. Endast känd från Bölet. I repens.. Allm. , Elymus arenarius. Mycket sälls. Funnen endast i U., där den före- kommer sparsamt på Vetterns stränder vid Svanvik (Hanken) och Granvik. Lolium temulentum. Endast vid ett tillfälle har jag sett denna art, nämligen i Aug. 1913 vid Skyttatorp i T., där den förekom i helt ringa mängd. L. perenne. Endast iakttagen i gräsvallar vid Sättra och Granvik i U. Brachypodium silvaticum. Ytterst sälls. Funnen endast vid Bölet, där jag iakttagit den mycket sparsamt växande tillsammans med Bromus asper, Carex silvatica, Asperula odorata. Dentaria bulbifera m. fl. Dactylis glomerata. Allm. Festuca gigantea. Af denna art, som jag sommaren 1889 insamlade vid Bölet, har jag de sista åren, trots sökande, ej funnit ett enda exemplar. Troligen är växten numera utgången. [F. arundinacea. Min i Bot... Notiser 1891 lämnade uppgift, att Fesluca arundinacea skulle växa vid Bölet, berodde på en felbestämning och rättas härmed. F. elatior. Allm. PE Rabra CD: IH. ovina. :D:o. Svensk Botawisk Tidskrift 1916. 12 178 Bromus asper. Ytterst sälls. Endast vid Bölet, hvarest den är iakt- tagen å ett par ställen i ängarne, växande i helt ringa mängd. B. secalinus. Tämligen allm. B. mollis. D:o. Briza media. Allm. Poa trivialis. Allm. P. pratensis. D:o. P-nemoralis. FiID:0o: [P. palustris. Ej anmärkt inom området; torde väl dock ej alldeles saknas] P. compressa. Allm. PranmuasreD:o. Glyceria fluitans. Allm. Molinia coerulea. Här och där, ej ovanlig. Sieglingia decumbens. Allm. Avenastrum pratense. "Tämligen allm. A. pubescens. Flerestädes, t. ex. U. Stora Björstorp, Skeppshult, Ängön: T. Kungsbacken. Arrhenatherum elatius. Flerestädes; troligen dock inkommen på de flesta lokalerna i relativt sen tid. U. Sättra, Öfverby, Fräckstad, Forsvik, Bleckstigen, Svanvik, Bölet, Granvik; 7. Sannerud. Trisetum flavescens. U. Granvik i en gräsvall (inkommen med ut- sädesfrö). Deschampsia ccespitosa. Allm. NNlexuosa kRD:0: Holcus lanatus. Synes märkligt nog vara mycket sälls; sedd endast på några få platser, såsom vid Hammarnäset och Granvik i U. och Kungs- backen se : H. mollis. "Ytterst sälls. U. Perstorp (växte rikligen å en åkerren Aug. 1915). Melica nutans. Tämligen allm.; antecknad från ett mycket stort antal lokaler i 'säval Posom MU. Phragmites communis. Allm. Calamagrostis arundinacea. Allm. C. neglecta. Sälls. U. Näs, Rosenvik. C. lanceolata. Flerestädes. U. Näs, Rosenvik, Thorsjön, Forsvik; T- Stensjötorp. C. epigejos. Allm. Apera spica venti. Tämligen sälls. U. Sannum, Granvik; T. Sannerud. Agrostis stolonifera. Tämligen allm. ÅA. vulgaris. Allm. Å. canina. Synes vara jämförelsevis sälls. Åtm. antecknad från endast helt få lokaler. Milium effasum. Sälls. U. Vaberget, Bölet, Skeppshult, T. Undev Kungsbacken. i Alopecurus pratensis. Ailm. AlNligenicmnlatmstmeD:o: Phleum pratense. Allm. P. pratense v. nodosum. U. Holmgillret (troligen flerestädes). 179 Baldingera arundinacea. Flerestädes. U. Hovet, Rosenvik, Rosendala, Forsvik, T. Sågkvarn. Anthoxanthum odoratum. Allm. Hydrocharitaceae. Hydrocharis Morsus rane. Ytterst sälls. Endast känd från U., där den enligt A. KJELLGREN finnes i trakten af Granvik. På 1880-talet fann jag den i ån vid Lilla Björstorp, hvarifrån den dock sedermera synes ha alldeles försvunnit (under de senaste åren flere gånger förgäfves eftersökt). Elodea canadensis. Sälls. Takttagen i U. vid Sättra, Svanvik och Igel- bäcken. När och på hvad sätt den kommit till dessa ställen är icke kändt. Ingen af dessa lokaler är upptagen af SELIM BIRGER (3); ej heller är, så vidt jag vet, Elodea funnen i någon af de närmaste grann- socknarne. ; Alismataceae. Alisma Plantago. Allm. Juncaginaceae. Scheuchzeria palustris. Mångenstädes. I U. vid Velen, Damsbacken, Sannum (Gäddekärra), Flämsjön, Karsjön, Lilla och Stora Mörtsjön, Lilla Valsjön, Ternet, lgelbäcken; i T. vid Åboholm, Ösjönäs, Kroksjön. Triglochin. palustre. Allm. Potamogetonaceae. ' Potamogeton filiformis. Ytterst sälls. Af A. KJELLGREN funnen i en liten göl vid Granvik i U., hvarest jag dock i Aug. 1915 utan framgång eftersökt densamma. P. natans. Allm. P. gramineus. Sälls. U. Rosenvik. P. alpinus. I U. flerestädes, såsom vid Velen, Åbron, Fräckstad, Bleck- stigen, Thorsjöhult, Granvik. P. polygonifolius. Sälls. U. Flämsjön, Tobäcksmossen, Igelbäcken; T. Åboholm (se kartan 12). P. perfoliatus. Tämligen allm. P. crispus. Sälls. U. Björklången. P. pusillus. Sälls. U. Svanvik, Granvik. Sparganiaceae. Sparganium minimum. Allm. S. natans. Torde finnas på flere ställen inom området, ehuru ännu icke med full säkerhet påvisad. S. affine. U. Ternet; troligen flerestädes. 180 S. simplex. Mångenstädes. S. ramosum. Förekommer i U. på åtskilliga ställen, såsom vid San- num, Näs, Forsvik, Svanvik, Igelbäcken, Bocksjö; ej antecknad från T-. Typha latifolia. Ytterst sälls. Känd endast från Högsås i U. (se ofvan). Coniferae. Pinus silvestris. Allm. Larix decidua. Odlad och förvildad. Picea excelsa. Allm. P. excelsa f. virgata. Ytterst sälls. Inom hela området har jag ej iakttagit mer än ett enda ex. Detta, som utgöres af ett omkring 10 m. högt indi- vid, växer helt nära landsvägen 3 å 4 km. sydväst från Igelbäcken. Juniperus communis. Allm. Polypodiaceae. Pleris aquilina. Allm. Blechnum Spicant. Är af RUDBERG uppgifven från U. Kopparhult och T. Åbobolm. Af mig upprepade gånger eftersökt därstädes, men utan framgång. Asplenium trichomanes. Förekommer mångenstädes inom U., ehuru å hvarje lokalitet vanligen helt sparsamt. Äfven funnen i T7., där den dock synes vara mera sällsynt. i ÅA. germanicum. Ytterst sälls. I F. W. HULTMANS 1851 nedskrifna »Undenäs Församlings Fanerogamer och Ormbunkar» uppgafs denna orm- ' bunke (egentligen A. septentrionale X trichomanes) från Bölet; länge sökte jag den därstädes förgäfves, tills jag slutligen i juli 1913 lyckades finna å en klippsluttning 5 stycken små tufvor, af hvilka några synbarligen voro af hög ålder. | A. septentrionale. Sälls. U. Vång, Öfverby, Fräckstad, Thorsjöhult, Igelsjötorp, Angsjön, Bölet, Granvik; TJ. Åboholm. Athyrium Filix femina. Allm. Phegopteris Dryopteris. Allm. P. polypodioides. D:0. Polypodium vulgare. Allm. Polysticham Thelypteris. Ytterst sälls. Sedd endast vid Bölet, där den i en af ängarne förekommer i ringa mängd, samt vid Angsjön (norra delen). P. cristatum. Sälls. I RUDBERGS »Förteckning»> uppgifves den från Flämsjön, där jag förgäfves eftersökt den. Däremot har jag funnit den på tre andra ställen i U., nämligen vid Bölet (tillsammans med P. thelyp- teris), Granvik samt mellan Öfverby och Hundsbölet. På samtliga dessa lokaler uppträder den i blott några få ex. P. Filix mas. Allm. P. Filix mas 1. polydactyle " "UlTBolet P. spinulosum. Allm. P. dilatatum. Mångenstädes, t. ex. U. Hökaberget, Torsberg, Öfverby, Högelid, Bölet, Kvarnsjön, Granvik; T. Undevi, Kroksjötorp, Ösjönäs, Bo- sjötorp. . 181 Onoclea Struthiopteris. Ytterst sälls. Af mig sedd endast vid Bölet; uppgifves af RUDBERG från T., men utan angifvande af lokal. Cystopteris fragilis. Allm. Woodsia ilvensis. Flerestädes. I U. t. ex. vid Hökaberget, Fräckstad, Öfverby, Bölet, Granvik; i T. vid Bosjötorp. Ophioglossum vulgatum. Ytterst sälls. Endast känd från Bölet, där den synes vara inskränkt till ett obetydligt område i en af ängarne. Botrychium Lunaria. Flerestädes. I U. iakttagen vid Holmgillret, Hundsbölet, Perstorp, Svanvik, Hammarnäset, Tobäcken, Granvik. Equisetaceae. Equisetum silvaticum. Allm. E. pratense. Tämligen allm. ; Eltarvense. Allm. ES pakustre; D:0. Exlfluviatile.. —D:o. E. hiemale. Sälls. "Sedd i U. vid Perstorp, Bölet, Granvik, Yttergärde samt Källedalen. Lycopodiaceae. Lycopodium Selago. Täml. allm. L. inundatum. Sälls. U. vid Velen, Tingsjön, Holmgillret (Sågen), Igel- bäcken; T. Ösjönäs. L. elavatum. Allm. L. annotinum. D:o. L. complanatum. Sälls. i U., hvarest jag funnit arten endast vid Ham- marnäset samt i trakten af Granvik; af dr H. JOHANSSON iakttagen söder om Björklången samt vid Djeknetorp. I 7T. synes den vara något min- dre sälls.:; i någorlunda riklig mängd sedd vid Kroksjötorp, Sannerud och Aboholm. Isoétes lacustre. Är tämligen allm. i en del sjöar. Inom DU. iakttagen i Viken (Sättra, Rosenvik), Bottensjön (Lilla Vaberget> Björklången (norra delen), Stora Valsjön, Unden; i Z. nordöstra delen af Unden samt i Tre- hörningen. I. echinosporum. Synes vara mindre allmän än föreg. I U. funnen vid Edet, Bocksjö och Glättenäs (i Vettern); i T. vid Bosjön. IN ND EIOPERATOUR ANDERSSON, Gunnar: Studier öfver svenska växtarters utbredning och invandringsvägar. I. Alnus glutinosa (L.)> Gzrtn. och Alnus incana (L.) Willd. Bot. Notiser 1893. ANDERSSON, Gunnar och BIRGER, Selim: Den norrländska florans geografiska fördelning och invandringshistoria med särskild hänsyn till dess sydskandinaviska arter. 1912. BIRGER, Selim: Om förekomsten i Sverige af Elodea canadensis L. C. Rich. och Matricaria discoidea DC. Arkiv f. botanik, utg. af K. Sv. Vet. Akad. i Stockholm, Bd' 9, n:o 7. CASPARY, Rob.: Hvilken utbredning hafva Nympheeacéerna i Skandi- navien? Bot. Notiser 1879. : ERIKSON, Joh.: Om Sorbus scandica (L.) Fr. X Aucuiparia "i Bo Notiser 1900. HARTMAN, C. J.: Skandinaviens flora, uppl. 12. HESSELMAN, H.: Några iakttagelser öfver växternas spridning. Bot. Notiser 1897. / HENNING, Ernst: Om Berberisbuskens och svartrostens förekomst i Norrland. Meddel. n:o 107 fr. Centralanstalten f. försöksväsendet på jordbruksområdet, Bot. afdeln. n:o 9. KERNER Vv. MARILAUN, A : Pflanzenleben, Zweite Aufl. 1896—1898. LINDMAN, C. A. M.: Craltegus 'calycina Peterm. i 'SYerises Hora Bot. Notiser 1904. NEUMAN, L. M. & AHLFVENGREN, F-.: Sveriges flora. Lund 1901. RUDBERG, A.: Förteckning öfver Västergötlands fanerogamer och kärlkryptogamer. Mariestad 1902. ——: Nya bidrag till Västergötlands flora. Bot. Notiser 1906. SERNANDER, R.: Skandinaviska vegetationens spridningsbiolegi. Up- sala 1901. SKÅRMAN, J. A. 0.: Om fanerogamvegetationen vid Bölets brunstens- grufvor i Västergötland. Bot. Notiser 1891. —»—: Anteckningar om kärlväxtfloran i nordligaste Värmland. Sv. Bot IMNGSkT > 1912: ——: Om förekomsten af Nymphea alba L. Vv. rosea C. Hn i Väster- götland. Sv. Bot. Tidskr. 1914. WAHLSTEDT, L. J.: Berättelse öfver en botanisk resa till norra de- larne af Vestergötland. Öfversikt af K. Vet. Akad:s Handl. 1867. WiTtTTE, H.: Alyssum calycinum &L., en i Sverige genom utländskt vallväxtfrö spridd art. Sv. Bot. Tidskr. 1909. ——: Om Falbygdens vegetation »Falköping förr och mnw, kort- fattad redogörelse utgifven på föranstaltande af Falköpings stads- fullmäktige 1910). ZETTERSTEDT, J. E.: Om växtligheten på Vestergötlands siluriska berg med särskild hänsyn till mossvegetationen. Öfversigt af K. Vet. Akad:s Förhandl. 1876. ÖMAN, Aron: Ur Undenäs” historia (Ett föredrag). Mariestad 1912. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1916. Bb 10, H. 2. KURTEMBRYOSACKENIWIGCKLUNG DER ORCENDERN VON KARL AFZELIUS Obgleich die Orchideen eine der grössten Familien des Pflanzen- reichs bilden und öäberdies eine phylogenetisch hochstehende und morphologisch äusserst specialisierte Gruppe darstellen, sind bis jetzt eine im Verhältnis zur Grösse der Familie nur sehr geringe Anzahl der Formen embryologisch untersucht worden. Sie sind jedoch seit langer Zeit der Gegenstand des Interesses der Pflanzen- embryologen und haben den Stoff zu manchen wichtigen Unter- suchungen geliefert. So z. B. hat schon HOFMEISTER (1849) die Entwicklung des Nucellus und des Embryosackes von einigen Arten der Gattungen Orchis, Gymnadenia und Herminium beschrieben. Er behauptete, dass der ganze Nucellus der Orchideen epidermalen Ursprungs sei, was indessen von späteren Forschern widerlegt worden ist, und zwar zuerst von STRASBURGER (1872), der die subepidermale iFHerkuntt” der zentralen Zellreihe des Knospenkerns zeigte.: Aus HOFMEISTERS Angaben öäber die Entstehungsweise und Entwick- lung des Embryosackes, die ja aus einer Zeit stammen, als die Kern- und die Zellteilungs-Mechanik noch unbekannt waren, kann man jedenfalls folgern, dass die Embryosäcke der von ihm unter- suchten Formen nach dem normalen, achtkernigen Typus gebaut sind. STRASBURGER hat in einer seiner fräheren Arbeiten (1878) in Orchis pallens die Teilung der Mutterzelle in drei Zellen und das Auswachsen der chalazalen Zelle zu einem achtkernigen Embryosack festgestellt. Noch in demselben Jahre hat VESsQUuE (1878) in der Hauptsache eine ähnliche Entwicklung bei Orchis galeata gefunden, aber er hat seinen Befunden eine ganz andere Erklärung gegeben. In einer späteren Abhandlung (1884) ist es STRASBURGER gelungen, unter mehreren Pflanzen auch bei einigen Orchideen das Eindringen 184 der generativen Kerne aus dem Pollenschlauch in den Embryosack zu konstatieren. Der eine männliche Kern verschmilzt mit dem Eikern, der andere soll oben zwischen den Synergiden bleiben und wird rasch aufgelöst. Zu derselben Zeit beschrieb Warp (1880) die Entwicklung des, Embryosackes und des Embryos von Gymnadenia conopsea und konstatierte hier das Vorkommen des normalen acht- kernigen Typus. Spätere Verfasser haben bei der Mehrzahl der untersuchten Arten ebenfalls einen aus einer Megaspore entwickelten achtkernigen Embryosack gefunden. Die neuesten Untersuchungen haben jedoch mehrere sehr interessante Abweichungen von dem vorherrschenden Normaltypus an den Tag gebracht. Es genägt, hier die Abhandlungen von PacE äber Cypripedium (1907) und Gyrostachys (1914), von BROWN und SHARP öäber Epipactis (1911) und von BROwNn (1912) äber verschiedene andere Orchideen zu er- wähnen. Sie zeigen alle, dass es innerhalb der Familie der Orchi- deen : einerseits Formen mit konstant sehr reduzierten Embryosack- typen, wie z. B. Cypripedium, andererseits Arten, Epipactis und an- dere gibt, die eine ausserordentlich grosse Variation sowohl betreffs der Anzahl der - Megasporen, die den Embryosack bilden, als auch hinsichtlich der definitiven Zahl der Kerne des Sackes darbieten. Seit einiger Zeit bin ich mit Untersuchungen äber die Embryo- sackentwicklung von Vertretern mehrerer weit geschiedener Orchi- deengattungen beschäftigt. Es hat sich hierbei herausgestellt, dass die von den oben erwähnten Forschern entdeckten Variationen und Abweichungen vom Normaltypus auch bei verschiedenen anderen Gattungen vertreten sind, und die unten mitgeteilten Untersuchungen däörften vielleicht in dieser Beziehung von einem gewissen Interesse sein. Es ist ja nämlich nur mit einem reichen Material von Tat- sachen als Grundlage mösglich, die Entwicklungswege und systema- tiscehe Bedeutung der verschiedenen Typen festzustellen und die ihre Entstehung bedingenden Faktoren zu ermitteln. Die untersuchten nordischen Species stammen aus dem nördlichen und mittleren Schweden, die äbrigen Formen aus dem Warmhaus der Universität zu Stockholm. Ich bin Herrn Professor Doktor G. LAGERHEIM zum grössten Dank verpflichtet fär seine Liebens- wöärdigkeit, die im Gewächshaus der Universität blähenden Arten zu meiner Verfögung zu stellen. Herrn Professor Doktor O. Ro- SENBERG spreche ich meinen herzlichsten Dank aus fär viele wert- volle Ratschläge und fär das rege Interesse, das er stets meiner Arbeit gewidmet hat. Ich verdanke ihm auch das von ihm fixierte 185 und mir götigst Ööberlassene Material von Orchis Morio. Herrn Stud. Phil. G. LuNnbpQvistT verdanke ich die Fixierungen von Chamorchis alpina und Gymnadenia albida. Die äbrigen Formen habe ich selbst konserviert. Als Fixierungsflässigkeiten habe ich die Flemmingschen und Zenkerschen Lösungen gebraucht, seltener auch die Carnoysche Mischung. Die besten und :gleichmässigsten Resultate hat Zenkers Lösung geliefert, besonders fär die 'älteren Entwicklungsstufen. Fär die ganz jungen Stadien hat Flemming sich ebenso verwendbar wie Zenker gezeigt. N I Paphiopedilum insigne (Wall) Pfitz. Zwei Exemplare dieser Species bläten Neujahr 1915 im Gewächs- haus der Universität zu Stockholm mit zusammen vier Blumen, die am 8. Januar polliniert wurden. Am 8. März, also nach zwei Mo- naten, wurde einer der nun ziemlich grossen und dicken Frucht- knoten fixiert; es zeigte sich aber, dass die Eichen noch ganz jung waren. Bei den entwickeltsten konnte man nur eben die Arche- sporzelle wahrnehmen. Die nächste Frucht, die am 25. März kon- serviert wurde, enthielt alle Entwicklungsstadien, von Embryosack- mutterzellen mit Kernen in fröher Prophase bis zu gerade befruch- teten Embryosäcken. Die letzte Frucht wurde erst am 18. April fixiert, war aber leider noch zu jung, um die Embryoentwicklung und die späteren Stadien der Endospermbildung zu zeigen. Schon HILDEBRAND (1863) hat eine ausfährliche Untersuchung gemacht öber den Entwicklungszustand der Samenanlagen der Orchideen bei der Pollination der Bläte und öäber die Zeit, die von der Bestäubung bis zur Fertigstellung des Embryos erforderlich ist. Unter vielen anderen Formen hat er auch Paphiopedilum insigne seine Aufmerk- samkeit gewidmet und dabei gefunden, dass ein Zeitraum von nicht weniger als sechs Monate verläuft, bevor die bei der Pollination noch nicht einmal fertiggebildeten Placenten voll entwickelte Samen tragen. Die ganz jungen Samenanlagen, die noch von keinem Integument umschlossen sind, sondern nur eine kleine Integumentanlage als ringförmige Anschwellung an der Basis baben, enthalten eine axiale Reihe von zwei bis drei von einer Epidermisschicht gedeckten Zellen (Fig. 1). Die zentralen Zellen unterscheiden sich durch ihr 186 dichtes Piasma und ihre grossen, chromatinreichen Kerne von den darunterliegenden Zellen. Sehr fräh nimmt die apikale Zelle der zentralen Reihe Uberhand (Fig. 1), vergrössert ihr Volumen und ihren Kern und wird zur Archesporzelle, während die hinteren Zellen in ihrer Entwicklung zuräckbleiben. Die Archesporzelle trennt keine Parietalzelle ab, sondern wird direkt zur Embryosack- mutterzelle. Ihr Kern bereitet sich allmählich zur Mitose und durchläuft die för die Reduktionsteilung charakteristischen vorberei- tenden Stadien. Fig. 2 zeigt den Kern in der Synapsis. Die he- terotypische Spindel liegt oben in der Zelle und lässt den unteren Teil derselben frei (Fig. 3). Gewöhnlich vollzieht sich die Teilung parallel zur Längsachse des Nucellus, zuweilen etwas schräg. Wäh- rend der Telophase entwickelt sich eine Wandplatte, und die ur- spröngliche Embryosackmutterzelle wird hierdurch in zwei Tochter- zellen geteilt, eine innere, grössere, mit grossem Kern, und eine äussere, bedeutend kleinere, deren Kern schon von Anfang an etwas kleiner ist und dichteres Chromatin hat als der untere (Fig. 4). Die äussere Tochterzelle fängt sofort an zu degenerieren und ist oft schon ganz verschwunden, wenn der Kern der inneren Zelle sich teilt. Sobald dieses geschehen ist, kann man gewöhnlich keine Spuren mehr von der oberen Zelle entdecken. Nur selten sind wie in Fig. 5 noch unbedeutende Reste der betreffenden Zelle an der Spitze der unteren zu sehen. Auf die Kernteilung in der chalazalen Tochterzelle folgt keine Wandbildung, sondern die beiden Kerne legen sich einer in jedes Ende der urspränglichen Zelle und werden durch eine ' grosse zentrale Vakuole im Plasma voneinander getrennt. Diese Kerne, die als Megasporenkerne gedeutet werden mössen, sind die zwei ersten Kerne des definitiven Embryosackes. Bei mehreren Arten der nahestehenden Gattung Cypripedium entsteht nach Pace (1907) der Embryosack ebenfalls aus zwei Megasporen. Im Gegen- satz zum Verhältnis bei Paphiopedilum sind die beiden Tochter- zellen bei den Cypridedium-Species nach der heterotypischen Teilung anfangs gleich gross, aber auch hier degeneriert die äussere Zelle sehr schnell. Die spätere Embryosackentwicklung verläuft in beiden Gattungen verschieden. Bei Cypripedium folgt nur noch eine Teilung, : und der Sack enthält folglich nicht mehr als vier Kerne. Bei Paphiopedilum dagegen wvollziehen sich nach der homöotypischen Teilung noch zwei weitere Mitosen. | Schon wenn der Embryosack sich im Zweikernstadium befindet, fängt die Nucellusepidermis an zu degenerieren und verschwindet 187 in ihren oberen Teilen vollständig. Nur die untersten Partien der Nucelluswand entgehen der Vernichtung und bleiben als Hälle um die Embryosackbasis. Der grössere Teil des Sackes grenzt somit Papluiopedilum insigne. 1. Junger Nucellus. 2. Embryosackmutterzelle in Synapsis. 3. Telophase der heterotypischen Teilung. 4. Die beiden Tochterzellen nach vol- lendeter Teilung. 595. Die äussere Tochterzelle hat degeneriert, die innere wächst zum Embryosack aus. (1, 3—5 IE, Zz ££.) direkt an das Integument (Fig. 14). Paphiopedilum insigne weicht von allen bisher untersuchten Orchideen dadurch ab, dass sich nur ein einziges Integument bildet. Dieses besteht unten aus zwei Zel- lenschichten, oben an der Mikropyle in der Regel aus deren drei. Es ist dem inneren Integument der anderen Orchideen an Zuwachs weise und Aussehen sehr ähnlich (Fig. 14), und es leuchtet ein, dass bei P. insigne das innere Integument allein ausgebildet ist, während das äussere vollständig zuröckgebildet ist und öäberhaupt 188 nicht mehr angelegt wird. Nach der Figur 46 PI. XXVI in der schon oben zitierten Abhandlung von PacE (1907) zu urteilen, ist das äussere Integument von Cypripedium parviflorum sehr schwach entwickelt. Es erreicht noch beim FEindringen des Pollenschlauches in die Mikropyle kaum die halbe Länge des inneren und besteht aus nur einer Zellenschicht. TrEeEuB (1879) hat bei Cypripedium barbatum und C. venustum ein Schwinden des einen Integuments beobachtet. Er schreibt: »A lP'époque de la fécondation, les ovules des deux Cypripedium ont Pair de n'avoir qu'un seul tégument. Au lieu de considérer ses ovules comme monochlamydés dés I'origine»> il me parait plus probable que c'est seulement å la suite de change- ments survenus plus tard, que le tégument interne ne peut plus etre distingué; et cela dautant plus que dans le C. spectabile le tégument interne se conserve jusque dans la graine». Er glaubt also, dass das innere Integument reduziert sei. Wie das Verhalten von Paphiopedilum insigne und Cypripedium parviflorum zeigt, ist dies jedoch aller Wahrscheinlichkeit nach unrichtig. TrEuB hat öbrigens nur ältere Stadien untersucht und die Entwicklung der Integumente nicht verfolgt. Es bleibt also bei diesen Arten noch unentschieden, ob zwei Integumente angelegt werden oder nur das innere. Jedenfalls scheint es, als ob in der Gruppe der Cypripedilinae eine Reduktion des äusseren Integuments sehr gewöhnlich sei. Es sind bisjetzt unter den Monokotyledonen nur wenige Arten bekannt, die ein einziges Integument besitzen. HOFMEISTER (1858) berichtet äber Amaryllis longiflora, dass sie nur ein dännes Integu- ment besitzt. Andere Amaryllis-Arten haben nach ihm ebenfalls nur ein Integument, aber ein dickes. COouLTER und CHAMBERLAIN (1903) geben ein Integument fär die Gattung Crinum an, sagen aber nichts äber dessen Beschaffenheit, und SERGUÉEFF (1907) konstatiert bei Aponogeton distachyus das Vorkommen eines einzigen dicken Integuments, »qui est peut-étre le résultat de conerescence de deux téguments»>. Die beiden ersten Kerne des Embryosackes teilen sich simultan, und zwei der vier resultierenden Kerne bleiben am oberen Ende des Sackes liegen, zwei an dessen Basis. Die jetzt folgende letzte Teilung geschieht freilich in allen vier Kernen oft simultan. Fig. 9 zeigt einen Embryosack bald nach vollendeter letzter Teilung. Der Eiapparat hat eben angefangen sich auszubilden, aber die beiden Pol- kerne bleiben noch in ihrer Urspränglichen Lage. Sehr oft kann man eine mehr oder weniger grosse Verspätung der letzten Teilung in der 189 bd I Vd - YR” Å = 410 Paphiopedilwm insigne. 6. Vierkerniger Embryosack. 7—38. Letzte Teilung an der Basis ein wenig verspätet. 9. Junger achtkerniger Sack. 10. Die beiden ba- salen Spindeln der letzten Teilung sind zu einer grossen Doppeltspindel versehmolzen 11. Fertiger sechskerniger Embryosack. (ZE) 190 Basalregion wahrnehmen. So z. B. zeigt Fig. 7 einen Fall, wo sich die mikropylaren Kerne in der Metaphase befinden, während die chalazalen noch in der Prophase verweilen. Fig. 8 veranschaulicht ebenfalls ein Beispiel davon, dass die mikropylaren Kerne weiter gediehen sind als die chalazalen. Paphiopedilum insigne. 12. Fertiger Embryosack. '13. Embryosack nach dem Eindringen des Pollenschlauches. Die beiden Spermakerne haben sich dem Eikern und dem Centralkern angelegt. 14. Dasselbe Stadium weniger stark vergrössert, das einzige Integument zeigend. (12 u. 13 = 14 222) Nach vollendeter Teilung organisieren sich am mikropylaren Ende des Sackes die Eizelle und die beiden Synergiden. Die Ei- zelle hat ihren Kern in dem dichten Plasma an der Basis, in den Synergiden liegt der Kern ungefähr in der Mitte, und unter ihm befindet sich gewöhnlich eine Vakuole. In der chalazalen Region bilden sich keine Zellen aus, sondern die drei Antipodenkerne lie- gen ganz frei und in verschiedener Lage im Plasma, das an der Embryosackbasis ungemein spärlich vorkommt. Alle drei Kerne fallen schnell der Degeneration anheim, so dass sie bei der Befruch- 191 tung nur noch als dunkelgefärbte Klumpen zu sehen sind (Fig. 13) und bald darauf vollständig verschwinden. Der untere Polkern Paphiopedilum insigne.- 153. Embryosack nach der Befruchtung. Die eine Synergide noch erhalten. Der Endospermkern hat sich geteilt. 16 u. 17. Embryosäcke mit zwei Endospermkernen. (15 ge, 16 u. 17 22). wandert zum oberen, und beide verschmelzen schon vor der Be- fruchtung zum grossen Zentralkern. Wenn auch diese achtkernigen Embryosäcke för Paphiopedilum typisch sind, habe ich doch einige wenn auch wenige Ausnahme- fälle gefunden, wo die Säcke nur sechs Kerne anstatt deren acht enthielten. Wie diese Säcke entstehen, kann man aus Fig. 10 und ähnlichen schliessen. Die vier mikropylaren Kerne, die den Ei- apparat und den oberen Polkern bilden sollen, sind eben in nor- maler Weise fertiggestellt worden, aber in der basalen Partie befin- 192 det sich nur eine einzige sehr grosse Spindel mit den zwei Kernen in beginnender Telophase. Die Kerne sind bedeutend grösser als die mikropylaren in demselben Entwicklungsstadium. Die Chro- mosomen sind auch beträchtlich zahlreicher als in den anderen Sackkernen. Es ist mir nicht gelungen, die exakte reduzierte Chro- mosomenzahl festzustellen, dazu war die Fixierung nicht geeignet, aber die Zahl ist wahrscheinlich zwölf. In den Basalkernen der Fig. 10 und ähnlicher kann man ungefähr zwanzig Chromosomen zählen, und es ist sehr wahrscheinlich, dass die Zahl genau die doppelte der äöbrigen Kerne ist. Die einzige mutmassliche Erklärung der Entstehung dieser Spindeln ist dieselbe, die BROWN und SHARP (1911) fär eine ganz gleichartige Erscheinung bei Epipactis pubescens gegeben haben, und zwar die, dass die beiden basalen Spindeln zu einer grossen verschmelzen. Es heisst in dieser Arbeit: »Exceptionally the two spindles in the chalazal end of the sac, instead of lying at right angles, come to lie more or less parallel to each other and usually to the longitudinal axis of the sac. As division proceed they may become coalesced, forming one large spindel instead of two ordinary ones». Dies scheint mir auch bei Paphiopedilum zuzutreffen und erhellt sehr gut beim Vergleich meiner Fig. 8 und ' 10 mit BRoOwNn und SHaARPS Fig. 11—214. In Fig. 8 liegen die ”beiden basalen Spindel-Enden dicht aneinander, während die Spin- deln im öäbrigen divergieren. Wären in diesem Falle die Spindeln parallel gewesen, so wäre ja eine Verschmelzung wie in Fig. 10 sehr natärlich. In den basalen Doppeltspindeln wird immer eine Zell- platte angelegt (Fig. 10) und schneidet eine basale Antipodenzelle mit grossem Kern ab (Fig. 11). Uber ihr liegt frei im Plasma ein eben- falls grosser Kern, der den unteren Polkern darstellt. Diese Wand- bildung in der basalen Doppeltspindel des sechskernigen Embrvyo- sackes ist von gewissem Interesse, da unter normalen Verhältnissen, wenn sich in der Sackbasis zwei Spindeln befinden und also vier Kerne entstehen, keine Wände ausgebildet werden, sondern die drei Antipodenkerne, wie schon gesagt, frei in der Chalazalregion des Sackes liegen. In den achtkernigen Embroysäcken von Epipactis sind drei deutliche, durch Membranen abgegrenzte Antipodenzellen ausgebildet. Die sechskernigen Embryosäcke sind einander bei bei- den Arten ganz ähnlich. Beim-: Eindringen des Pollenschlauches in den Embryosack wird die eine Synergide zerstört (Fig. 13). Die andere bleibt noch lange am Leben und ist neben der Eizelle zu sehen (Fig. 15—17). Die 193 männlichen Kerne sind, wenigstens wenn sie in den Sack gekommen sind, ziemlich gross und den äbrigen Sackkernen sehr ähnlich. Der eine verschmilzt mehr oder weniger bald mit dem FEikern, der an- dere vereinigt sich sehr schnell mit dem Zentralkern zum primären Endospermkern, der sich bald darauf teilt. Diese Teilung vollzieht sich immer vor der des befruchteten Eies, zuweilen schon vor der Verschmelzung des Eikerns mit dem männlichen Kern. Wie aus Fig. 135 hervorgeht, kann man in der Equatorialebene eine Ver- dickung der Spindelfasern sehen, aber eine Zellplatte wird nicht ge- bildet. Pace (1907) hat bei Cypripedium eine deutliche Wandanlage in der Spindel gefunden, aber die Wand »is probably ephemeral, as none was seen either in twe- or fournuclaete endosperm>. Von den beiden Endospermkernen legt sich der eine in die Nähe des Eies, der andere wandert zur Basis des Embryosackes (Fig. 16). Sie nehmen bald die verschiedensten Formen an, sie werden lang- gestreckt, wurst-, spindel- oder biskuitförmig oder ganz unregelmässig mit einem oder mehreren Ausläufern. Besonders gilt dies von dem oberen Kern. Fig. 17 zeigt einen Endospermkern der in der Mitte zu einem dännen Faden ausgezogen ist. In dieser Weise ist es ja gern möglich, dass eine Kernfragmentation, eine Art Amitose, vor- sichgehen könnte. Eine solche habe ich jedoch nicht gesehen. Wei- tere Mitosen habe ich im Endosperm nicht gefunden. Möglicher- weise sprechen die Formveränderungen der Kerne, die wahr- scheinlich als Degenerationserscheinungen anzusehen sind, gegen das Vorkommen nachträglicher Teilungen. PacE hat bei Cypri- pedium eine zweite Teilung im Endosperm angetroffen, wodurch in allem vier Kerne gebildet werden. Von der Befruchtung bis zum Stadium des zweikernigen Endo- sperms hat sich der Embryosack von Paphiopedilum um sein dop- peltes Volumen vergrössert. Im oberen Teil des angewachsenen Sackes liegt die eine noch gut erhaltene Synergide und die Fizelle, deren Kern gewöhnlich zwei Nukleolen enthält. ”Trotzdem dass etwa drei und ein halb Monate zwischen der Pollination und der letzten Fixierung verflossen waren, hatte sich die Eizelle noch nicht geteilt, was vielleicht zum Teil von den artifiziellen Lebensverhält- nissen der Pflanze im Gewächshaus kommt. HILDEBRAND hat je- doch, wie schon oben bemerkt, gezeigt, dass die Ausbildung des Embryos sehr langsam vorsichgeht. Svensk Botanisk Tidskrift 1916. 13 194 Orchis Morio L. Die fräheren Entwicklungsphasen dieser Species verlaufen voll- kommen normal und regelmässig. Die hypodermale Archespor- Orchis Morio. 18. Zweikerniger Embryosack mit zwei degenerierten Tetradenzellen an der BSpitze. 19. Vierkerniger Sack. Alle Kerne in Prophase. 20. Vierkerniger Sack. Die mikropylaren Kerne in Prophase, die chalazalen noch in Ruhe. 21. Acht- kerniger Sack. 22. Sechskerniger Sack. 23. Fänfkerniger Sack. (253). zelle scheidet keine Parietalzelle ab, sondern wird direkt zur Em- bryosackmutterzelle. Sie teilt sich nach vollzogener heterotypischer Teilung ihres Kerns in zwei Tochterzellen, von denen sich die cha- lazale noch einmal teilt. Die mikropylare Tochterzelle habe ich sich nie teilen gesehen, ich will aber hinzufägen, dass diese aller- fräöhesten Stadien in meinem Material verhältnismässig spärlich ver- 195 treten waren. Am äusseren Ende der zum Embryösack heran- wachsenden chalazalen Megaspore befanden sich jedenfalls immer die Reste zwei degenerierender Zellen, nie mehr (Fig. 18). Der primäre Kern des jungen Embryosackes teilt sich in zwei, von denen der eine im oberen, der andere im unteren Ende des Sackes liegt. Sie werden wie gewöhnlich durch eine grosse zen- trale Vakuole von einander geschieden (Fig. 18). In öberaus den meisten Fällen teilen sich dann beide Kerne simultan, und der Sack wird also vierkernig. Gewöhnlich fangen nun alle vier Kerne gleich- zeitig ihre dritte und letzte Mitose an (Fig. 19), und nach deren Beendigung wird ein typischer achtkerniger Embryosack ausgebil- det. Die Synergiden haben je eine grosse basale Vakuole und dar- äber den Kern (Fig. 21—23). Die Eizelle trägt in der Basis eine sehr dichte Plasmaschicht, die den FEikern enthält. Der grösste Teil der Eizelle wird im öäbrigen von einem grossen Saftraum aus- gefällt (Fig. 22). Die Antipoden sind ziemlich klein und durch dänne Membranen deutlich voneinander abgegrenzt (Fig. 21). Ganz wie bei Paphiopedilum kann man auch hier bei Orchis Morio zu- Wweilen eine Verspätung der dritten Teilung in der Basalregion kon- statieren. In Fig. 26 ist der Eiapparat schon fertiggestellt, während in der Basalregion die vier Kerne noch dicht beisammen in einer gemeinsamen Plasmamasse liegen und bisjetzt keine Antipodenzellen sich abgetrennt haben. Die Embryosackbasis ist mitunter ganz plasmaarm. Die Vereinigung der beiden Polkerne habe ich nicht gesehen. Nach der Befruchtung, aber noch vor der Teilung der befruchteten FEizelle liegt unter dieser ein grosser Kern, zuweilen mit drei Nukleolen, der unzweifelhaft das Verschmelzungsprodukt der beiden Polkerne und des einen männlichen Kerns darstellt. Sehr oft enthält der fertige Embryosack nur sechs Kerne. Im mikropylaren Teile liegen eine FEizelle, zwei Synergiden und ein oberer Polkern, die sämtlich auf normale Weise gebildet sind. In der antipodalen Region aber befinden sich nur zwei Kerne, die ein wenig grösser sind als die öbrigen Embryosackkerne. Es liegt hier am nächsten, sich zu denken, dass, wenn der Sack vierkernig ge- Wworden ist, die dritte und letzte Teilung in der Basalregion aus- bleibt, wie dies z. B. SHARP (1912) bei Phajus grandifolius und Corallorhiza maculata beschrieben hat. Fig. 20, wo die mikropyla- ren Kerne sich in der Prophase, die chalazalen in der Ruhe befin- den, könnte vielleicht in dieser Richtung gedeutet werden. Es ist nicht ausgeschlossen, dass sich in dieser Weise ein sechskerniger "196 Sack bei Orchis Morio bilden könnte. Es ist aber wahrscheinlicher, dass Fig. 20 nur eine in der chalazalen Region später als in der mikropylaren eintretende Teilung veranschaulicht. Hierfär spricht unter anderem die schon oben erwähnte Fig. 26. Die richtige Er- klärung scheint mir durch Fig. 24 und 25 gegeben zu sein. Das in Fig. 24 wiedergegebene Stadium ist im Material nicht selten. In der mikropylaren Re- gion befinden «sich zWwei Spindeln, in der chalazalen Partie nur eine. Folglich werden im oberen Teil des Sackes vier, im unte- ren zwei : Kerne : ge- bildet.. In dem Anti- podenabschnitt ist so- mit eine Teilung äber- sprungen worden, wie aus Fig. 25 ohne wei- teres ersichtlich ist. Orchis Morio. 24. Letzte Teilung im Embryosack. Während die zweite Oben zwei, unten nur eine Spindel. 25. Die Teilung Teilung nach oben des bhbasalen Kerns ist ausgeblieben. 26. Die mikro- hin stattbatubteklälas på nylare Region des Sackes fertiggestellt, die antipodale Å 5 - 3 SR 7 i untere Kern in der Ru- noch nicht fertig. — ; he, und dessen zweite und letzte Teilung folgt erst gleichzeitig mit der dritten Mitose der oberen Embryosackhälfte Ganz ähnliche Bilder wie Fig. 24 und 25 hat Pace (1914) för Gyrostachys gracilis und G. cernua gegeben. Sie hat bei dieser Gattung dieselbe Verzögerung der zweiten chalazalen Teilung konstatiert. Ebenso hat SHARP (1912) in der- selben Weise gebildete sechskernige Säcke bei Broughtonia sanguinea gefunden. Im sechskernigen Embryosacke von O. Morio wird einer der basalen Kerne zum unteren Polkern, der andere stellt den ein- zigen Antipodenkern dar, umgibt sich mit einer Plasmamasse und scheint sich oft, wenn auch nicht immer, mit einer dännen Mem- bran abzugrenzen. Auch Embroysäcke dieses Typus habe ich nach der Befruchtung gesehen. Sie enthalten einen grossen Endosperm- kern, der sich nie teilt, und eine sich lange gut erhaltende Antipode. In einigen wenigen Fällen habe ich beobachtet, wie die beiden letzten Teilungen im basalen Teil des Sackes ausfallen, während in 197 der mikropylaren Partie alle Teilungen in regelmässiger Weise vor sich gehen und ausser dem oberen Polkern ein normaler Eiapparat ausgebildet wird. Dies resultiert in einen fäönf[- kernigen Embryosack, der oben gans typisch ist, aber an der Basis nur einen einzigen gros- sen Kern enthält (Fig. 23). Ältere, befruchtete Säcke dieser Art habe ich nicht gesehen. Ein Verschmelzen des' Pol- kerns mit dem Basal- kern scheint immerhin ausgeschlossen zu sein. Der Basalkeéern zeigt fräh Zeichen <:beginnender Desintegration. Orchis sambucina L. Die Embryosackent- wicklung dieser Pflanze folgt, wie zu erwarten war, dem Normaltypus und stimmt mit dem achtkernigen OO. Morio ziemlich genau öberein. Da sich zuweilen einige kleine Unterschiede von dieser Species vorfin- den, sei hier die Ent- Wwicklung in grösster Kuärze geschildert. Wenn Orcelis sambucina. 27. Embryosackmutterzelle mit Kern in Synapsis. 28. Die beiden Tochterzellen nach vollendeter heterotypischer Teilung. 29. Teilung des primären Embryosackkerns. Uber dem Sack zwei de- generierte Zellen. 30. Vierkerniger Sack. 31. Acht- kerniger Sack. FT die innere Integumentanlage auszuwachsen anfängt, durchläuft. der Kern der Embryosackmutterzelle die heterotypische Prophase (Fig. 27), und nach vollendeter Kern- und Zellteilung sind zwei Tochter- zellen fertig (Fig. 28), von denen sich die mikropylare gewöhnlich nicht mehr teilt und sehr fröh zu: degenerieren anfängt. Zuweilen 198 folgt doch eine Teilung, und man sieht nicht selten wenigstens deutliche Vorbereitungen einer Mitose, die wegen der beginnenden Desorganisation der Zelle nicht vollendet wird = - (Fig. 35). Die cha- lazale Tochter- zelle teilt sich in zwei Megasporen, von denen die äussere <:degene- riert, die innere sich zum Embryo- sack weiterent- wickelt (Fig. 29). Durch drei einan- der fölgende si- multane Teilun- gen (Figw29eD und 31) entstehen acht Kerne, die den typischen Embryosack = bil- den. Dieses ist in Orchis sambucina. 32 u. 33. Tetradenteilung ohne” Wand- =... : bildung. 34. Tetrade mit abweichender Lagerung der Zellen. Kärze der beinahe 35 u. 36. Keine Wandbildung in der unteren Tochterzelle nach =allein vorkom- der homöotypischen Teilung. (825)) mende, durchaus regelmässige Ver- lauf der Megasporen- und Embryosackentwicklung von 0. sam- bucina. Indessen habe ich einige wenige Fälle einer abweichen- den Entwicklung gefunden, die an und fär sich, ihrer Selten- heit wegen, von geringer Bedeutung sind; aber doch auf ein gewisses Interesse rechnen können, da sie ein neues Beispiel der grossen Variabilität des Orchideengamophyten liefern. Fig. 32 und 33 zeigen zwei Fälle, wo sich die meiotischen Kernteilungen ohne folgende Wandbildung vollzogen haben, und wo folglich alle vier Megasporenkerne in einer Zelle geblieben sind. Wenn solche Zel- len sich zu Embryosäcken weiterentwickeln, was ja natärlich nicht unmösglich ist, haben wir vor uns Säcke vom Lilium-Typus. Ob NIO sich solche wirklich bilden, ist jedoch äusserst schwer zu entschei- den, da gewöhnlich schon im vierkernigen Stadium des Sackes die degenerierten Tetradenzellen und die Nucellusepidermis verschwun- den sind. Bemerkenswert sind die kinoplasmaltischen Verbindungs- fäden, die sich zwischen sämtlichen Kernen in den Embryosäcken von Fig. 32 und 33 ausgebildet haben und nie in den vierkernigen Säcken, die aus einer Megaspore entwickelt sind, vorkommen. Solche Kinosplasmaverbindungen sind von MOTTIER (1898) fär das Vierkernstadium des Embryosackes von Lilium und von LAGERBERG (1909) för dasselbe Stadium bei Adoxa besechrieben. SAMUELS (1912) hat dasselbe Verhalten bei Gunnera und Parm (1915) bei Pyrethrum, beide Formen mit sechzehnkernigen Embryosäcken, nachgewiesen. In allen diesen Formen sind die vier ersten Kerne Megasporenkerne. In Fig. 33 sind die Kerne vollständig quadripolär geordnet, und der Sack ist den vierkernigen Embryosäcken von Penaeaceae und Pe- peromia nicht unähnlich. Fig. 34 zeigt eine sehr auffällige Tetrade. Gewöhnlich liegen die Zellen in einer Reihe, und es gibt deren in der Regel nur drei, da die obere Tochterzelle sich selten teilt. Hier sind die vier Macrosporen alle gut ausgebildet, liegen in einer Ebene, beinahe kreuzweise angeordnet und sind durch äusserst dänne Wände voneinander geschieden. Die rechts unten liegende der Tetradenzellen ist kräftiger als die öäbrigen, mit grösserem Kern Versehen und hätte wobhl unter sämtlichen die grössten Aussichten gehabt, sich zum Embryosack weiterzuentwickeln. Zuweilen bleibt die Wandbildung nach der homöotypischen Tei- lung aus, wie Fig. 33 und 36 zeigen. In Fig. 35 ist der obere Me- gasporenkern ein wenig kleiner als der untere, und möglich ist, dass er degeneriert und der untere Kern also allein den Embryo- sack bildet. In Fig. 36 scheint es, als ob die unteren Macrosporen- kerne alle beide den Sack bilden sollten. Hier hätten wir dem- nach einen Embryosack vom sogenannten Scilla-Typus, wie er un- ter den Orchideen z. B. bei Cypripedium und Paphiopedilum, Vor- kommt. | Chamorchis alpina (L.) Rich. Das mir zugängliche Material dieser Pflanze stammt aus der Provinz Jämtland in Nordschweden, wo es im Sommer 1914 ge- sammelt wurde. Leider fehlen die allerjängsten Stadien der Mega- sporenentwicklung vollständig. Die frähesten Entwicklungsstufen, 200 die sich vorfanden, zeigen schon den Embryosack mit vier Kernen (Fig. 37), von denen die zwei am mikropylaren Ende des Sackes Chamorclis alpina. 37. Vierkerniger Embryosack mit den mikropylaren Kernen in Prophase. 38. Fertiger sechskerniger Sack. 39. Zwei Säcke in .demselben Nu- cellus. 40. Sack mit zweikernigem Embryo. Antipode und eine Synergide noch erhalten. 41. Teilung des Endospermkerns. 42. Embryosack mit zwei Endosperm- kernen. (255). liegenden immer etwas grösser als die chalazalen zu sein scheinen. Von etwa zuröäckgebliebenen Resten degenerierter Megasporen war an der Spitze des Sackes nichts zu sehen. Die nicht entwicklungs- fähigen Megasporen und die Nucellusepidermis sterben ja bei den Orchideen in der Regel sehr fräh ab und verschwinden bald völ- 201 lig. Es ist also hier, der fehlenden Jugendzustände wegen, leider unmöglich zu entscheiden, ob der Embryosack aus einer, aus zwei oder aus vier Megasporen, das heisst nach dem Normaltypus, dem Scilla- oder Lilium-Typus, gebildet wird. Bei der späteren Entwicklung des Embryosackes teilen sich die beiden mikropylaren Kerne noch einmal, und die vier hierdurch entstehenden Kerne bilden den Eiapparat und den oberen Polkern. Die Synergiden haben den Kern ungefähr in der Mitte und unter mun eme: Vakuole:. Die Eizelle trägt den Kern an der Basis und öber ihm den grossen Saftraum. Die zwei chalazalen Kerne des sackes teilen sich nicht weiter. FEiner von ihnen bleibt an der Basis des Embryosackes, wird nebstyein wenig Plasma durch eine dänne Membran, die äbrigens zuweilen zu fehlen scheint, von dem tiibrigen Sack abgegrenzt und stellt die einzige Antipode dar, der andere verschmilzt bald mit dem oberen Polkern. Ein sechskerniger Embryosack mit noch freien Polkernen ist in Fig. 38 abgebildet. Fig. 39 zeigt zwei Säcke, die in demselben Nucellus dicht zusammen liegen. Sie entstammen unzweifelhaft einem zweizelligen Archespor, dessen Zellen seitlich aneinander gelagert waren, wie dies PacE (1909) bei Calopogon beschrieben hat, und dessen Abkömmlinge sich beide im Lebenskampf entwicklungsfähig erhalten haben. In dem in Fig. 39 links liegenden Sack befinden sich Pol- und Antipodenkerne in der Degeneration. Der rechte Sack hat eine noch lebenskräftige Antipode und dicht bei ihr einen Kern, der wahrscheinlich das Verschmelzungsprodukt der Polkerne darstellt. In beiden Säcken, besonders dem rechten, sind die Synergiden ungemein lang ausge- zogen und fällen, die Eizelle bei weitem täberragend, einen beträcht- lichen Teil des freien Sackraumes aus. Die erste Teilung der befruchteten FEizelle ist transversal zur Längsachse des Embryosackes (Fig. 40 und 42). Die zweite Tei- lung ist ebenfalls transversal und findet in der mikropylaren Zelle statt. Die dann folgende dritte kann eine longitudinale Teilung der chalazalen Zelle sein. Ältere Embryonen habe ich nicht studiert. Die eine Synergide wird beim FEintritt des Pollenschlauches desor- ganisiert, die andere bleibt noch eine Zeit lang am Leben (Fig. 40 und 42). Die Antipode fängt mehr oder weniger bald nach der Befruchtung zu degenerieren an. Nach der Vereinigung mit dem männlichen Kern wird der Endospermkern ungemein gross und kräftig (Fig. 40). Er bleibt in der Regel bis zur Degeneration un- geteilt, aber in einigen wenigen Fällen teilt er sich einmal. Fig. 41 202 zeigt die einzige Endospermspindel, die ich gesehen habe, und in Fig. 42 sind zwei grosse Endospermkerne zu sehen. Mehr als zwei Endospermkerne scheinen nicht gebildet zu werden. Coeloglossum viride (L.) Hn. Die Embryosackentwicklung ist bei Coeloglossum viride ganz Coeloglosswm viride. 43. Tetrade. 44. Zweikerniger Embryosack. 45. Vierkerniger Sack. 46. Achtkerniger Sack. Die Entwicklung der Basal- region ein wenig verspätet. (FE): regelmässig und bietet nichts Beson- deres. Bei der Tetradenteilung wer- den nur drei Zellen gebildet (Fig. 43), da sich die mikropylare Tochterzelle nie teilt. Die äusseren Zellen degene- rieren wie gewöhnlich sehr schnell. Die chalazale Megaspore entwickelt sich zum Embryosack, und deren Kern bildet durch drei simultane Teilungen acht Kerne (Fig. 44—46), die den Ei- apparat, drei durch Membranen abge- grenzte Antipoden und :-:-zwei vor der Befruchtung verschmelzende Polkerne organisieren. Zuweilen ist eine Verspä- tung der letzten Teilung in der basalen Partie zu sehen, so dass die Synergiden und die FEizelle schon fertigentwickelt sind, wenn die antipodalen Kerne ihre Teilung noch nicht beendigt haben (Fig. 46). Die Antipoden und der En- dospermkern sind noch gut erhalten und ohne Zeichen von Degeneration, wenn die befruchtete Eizelle ihre erste Teilung vollendet hat. Eine Teilung des Endospermkerns habe ich nicht gesehen. | Gymnadenia albida (L.) L. C. Rich. Die oben gegebene kurze Beschreibung von Coeloglossum kann ebenso gut fär G. albida gelten, nur mit dem kleinen Zusatz, dass hier in der Regel eine-vollständige Tetradenteilung statthat, so dass 203 also vier Megasporen gebildet werden, wie dies nach BROWwNn (1909) auch bei Habenaria der Fall ist. Von den beiden nach der hetero- typisehen Teilung entstandenen Tochterzellen teilt sich die chala- zale zuerst. Die mikropylare scheint im- mer ein wenig langsamer zu sein (Fig.47), und deren Spindel liegt gewöhnlich cuer oder schräg zur Längsachse des Nucellus. Die resultierenden Megasporen liegen folg- lich auch seitlich aneinander, und die fer- tige Tetrade hat sehr oft das in Fig. 48 dargestellte Aussehen. Die drei äusseren Zellen fangen schon vor der Teilung des Kerns der unteren, zum Embryosack aus- wachsenden Megaspore zu degenerieren an. | é > Å Zuweilen setzt die Zerstörung schon ein, ER CR IR typische ”Teilung. Vollständige bevor die Teilung der äusseren Tochterzelle = retradenteilung. 48. Fertige abgeschlossen ist. In diesem Falle werden Memade CCS: die mikropylaren Megasporen nicht aus- gebildet, sondern die Tetrade besteht wie bei den meisten Orchideen aus nur drei Zellen. 458 Goodyera repens (L.) R. Br. Von den jängsten Entwicklungsstadien des Embryosackes die- ser Pflanze hatte ich sehr wenig Material zur Verfäögung. Ich habe nur einige wenige junge Eichen gefunden, die sich noch im Arche- sporstadium befanden, und diese zeigten alle eine wie immer sub- epidermal liegende Embryosackmutterzelle mit dem Kern in der Synapsis. "Das am nächsten folgende Stadium, das ich gesehen habe, ist schon bedeutend älter. Es zeigt die junge zum Embryo- sack auswachsende chalazale Megaspore mit dem noch ungeteilten Kern in der Mitte und am Mikropylenende des Sackes die Reste zweier degenerierten Zellen (Fig. 49). Die frähere Entwicklung scheint demnach wie bei den meisten Orchideen zu verlaufen: die Embryosackmutterzelle teilt sich in zwei Tochterzellen, von denen die äussere zu Grunde geht; die innere dagegen teilt sich noch ein mal, und von den aus dieser Teilung entstandenen zwei Zellemn wird die äussere verdrängt. Die innere wächst zum Embryosack heran. Durch drei simultane Teilungen entsteht die gewöhnliche Anzahl-von acht Kernen. Drei Kerne der Mikropylenregion bilden 204 den FEiapparat, der einen 'ungemein grossen Teil des Sackes aus- föllt (Fig. 50). Der Kern der Eizelle ist bedeutend grösser als der der Synergiden. Drei der chalazalen Kerne bilden die voneinander deutlich abgegrenzten Anti- = > poden aus. Die beiden äbri- gen Kerne, die Polkerne, verschmelzen bald zu einem grossen Kern, der dicht bei der Eizelle liegt. Die An- tipoden sind oft sehr resi- stent und dann sogar noch lange nach der Befruch- tung gut erhalten (Fig. 51). Sie variieren jedenfalls recht sehr an Grösse und Le- bensdauer und befinden ; sich mitunter schon bei Goodyera repens. 49. Tetrade. 50. Fertiger Embryo- der Befruchtung in begin- sack. 1. Sack mit zweikernigem Embryo. (ES nender Degeneration. Der Pollenschlauch zerstört bei seinem Eindringen die eine Synergide, die andere bleibt noch eine Zeit am Leben (Fig. 51). Der Endospermkern teilt sich nie, son- dern fängt schon nach den ersten Teilungen der Eizelle zu dege- nerieren an. Oncidium praetextum Rcehb. fil. Zwei Exemplare dieser Species, die von Herrn Doktor P. DuUSÉN aus Brasilien mitgebracht waren, bläten in Mai 1914 sehr schön im Warmhaus der Universität zu Stockholm und wurden hier von mir polliniert. Etwa sechs bis sieben Wochen nach der Bestäu- bung konnte ich die meisten Stadien fixieren. Noch ungefähr fönf Wochen nach der Pollination waren die Archesporzellen in den jungen Nucellusanlagen nicht ausgebildet. Eine bis zwei Wochen später fand ich in einem und demselben Fruchtknoten, untereinan- der gemischt, noch ungeteilte Embryosackmutterzellen und fertige Embryosäcke. Die Placentarlappen, die schon an ihren älteren Teilen Embryosäcke ausgebildet haben, fahren fort zu wachsen und produzieren neue Verzweigungen, die zwischen die älteren eindringen und ihrerseits junge Eichen erzeugen. Der Nucellus besteht wie immer bei den Orchideen aus einer "2050 kurzen, axialen Zellreihe, die von einer einschichtigen, epidermalerr Zellenschicht umgeben ist. Die terminale Zelle der zentralen Reihe vergrössert sich und föllt sich mit dichtem Plasma, und ihr Kern wächst zu einer -beträchtlichen Grösse heran. Sie wird somit zur Oncidiwm praetextwn. 32. Embryosackmutterzelle mit Kern in Synapsis. 933. Die beiden Tochterzellen nach der heterotypischen Teilung. Die äussere Zelle fängt amn zu degenerieren. 54. Die Wandbildung nach der Heterokinese ist weggeblieben. 33. Die homöotypische Teilung in der chalazalen Tochterzelle vollendet. 56. Die- chalazale Megaspore wächst heran, die zweitunterste degeneriert. 57. Wie 36. Die zweitunterste Macrospore beinahe verschwunden. 938. Embryosack im Zweikern- stadium. 5359. Erklärung im Text. ET Archesporzelle. Ihr Kern tritt bald in die Synapsis (Fig. 52) ein und durchläuft' dann die öbrigen Stufen der heterotypischen Teilung. Die Archesporzelle wird also direkt zur Embryosackmutterzelle, ohne vorher eine Parietalzelle abzugeben. In der äquatorialen Kernplatte der heterotypischen Spindel, in der Polansicht,: konnte ich mit ziemlich grosser Genauigkeit die Anzahl der Chromosomen auf 28 feststellen. Die Zählung ist bei dieser Species relativ leicht zu machen, da die Chromosomen alle kurz oder beinahe kugelförmig sind. Der Kernteilung folgt in weitaus den meisten Fällen eine Zellteilung nach, und es entstehen zwei Tochterzellen, die anfangs ungefähr gleich gross sind. . Mitunter bleibt indessen die Wandbil- dung aus. Die in der Spindel immer angelegte Zellplatte ver- schwindet, und die beiden Kerne verbleiben in der ursprönglichen 206 Mutterzelle. Zwischen ihnen entsteht im Plasma eine zentrale Va- kuole (Fig. 54). Wir haben hier vor uns einen zweikernigen Em- bryosack vom sog. Lilium-Typus, dessen Kerne denen der sonst gebildeten ”Tochterzellen entsprechen. Auf diese Weise gebildete zweikernige Embryosäcke kommen in meinem Material verhältnis- mässig spärlich vor. Gewöhnlich erreichen sie dieses Stadium erst nach zwei weiteren Kernteilungen. Wie schon gesagt, entstehen nach der heterotypischen Teilung insgemein zwei Tochterzellen (Fig. 53). Von diesen fängt die mik- ropylare sofort an zu degenerieren. Die chalazale dagegen wächst heran, und ihr Kern durchläuft bald seine zweite Teilung. Die Spindel dieser Mitose habe ich nicht gesehen und kann also nicht entscheiden, ob eine Zellplatte ausgebildet wird. Ich halte dies jedoch fär das wahrscheinlichste, aber wie dem auch sei, es ver- schwindet jedenfalls die Wandanlage sehr fräh vollständig. Die beiden Kerne bleiben also in der urspräönglichen Zelle und liegen anfangs in einer gemeinsamen Plasmamasse (Fig. 55). Bald sondert sich aber das Plasma in zwei gleich grosse Hälften, die je einen der Kerne enthalten. Es differenzieren sich also innerhalb eines Zell- lumens zwei deutlich geschiedene Megasporen, ohne dass sich jedoch eine Wand zwischen ihnen ausbildet. Die mikropylare Megaspore fängt sofort an zu degenerieren und ist bald ganz ver- schwunden. Fig. 56 und 57 zeigen dieselbe in verschiedenen : Stu- fen der Zerstörung. Solche Stadien sind sehr zahlreich. Oncidium sehr ähnlich verhält sich nach Pace (1909) Calopogon pulchellus. Nach der heterotypischen Teilung entsteht meistens eine Wand, die die Mutterzelle in zwei Tochterzellen zerteilt. Nach der homöoty- pischen Teilung werden freilich gewöhnlich Wände angelegt, aber sie verschwinden bald. Eine Sonderung des Plasmas der chalazalen ”Tochterzelle in zwei voneinander getrennte Massen kommt nicht vor, aber der mikropylare Kern degeneriert doch, und der -chala- zale bildet allein den Embryosack. Bei Calopogon teilt sich auch der Kern der mikropylaren Tochterzelle, was bei Oncidium nie vorkommt. Die chalazale Megaspore vergrössert sich nebst ihrem Kern und föllt die Zelle mehr oder weniger vollständig aus (Fig. 56 und 57). Sie wächst dann zum Embryosack heran. Erst wenn die äussere Megaspore vollständig resorbiert ist, vollzieht sich die erste Teilung des primären Embryosackkerns, dessen zwei Tochterkerne an ent- gegengesetzte Polen des Sackes röcken. Zwischen ihnen entsteht 207 eine grosse Vakuole, und das Zweikernstadium ist in typischer Weise ausgebildet (Fig. 58). Wenn auch dies der gewöhnliche Ent- wicklungsgang ist, scheint es doch, als ob die auf die homöotypische Teilung folgende Zerteilung des Plasmas der Tochterzelle in zwei getrennte Partien bisweilen unterbliebe und als ob anstatt dessen eine zentrale Vakuole zwischen den Megasporenkernen gebildet wärde. In diesem Falle hat sich der zweikernige Sack durch eine Teilung weniger als gewöhnlich ausgebildet, also durch zwei anstatt deren drei, und zwei Megasporenkerne nehmen an der Entwicklung des Sackes teil. Es ist jedoch in diesem Falle beinahe unmöglich zu entscheiden, ob ein zweikerniger Embryosack aus einer oder aus zwei Megasporen enstanden ist, denn>im vorigen Falle sind ja, wie schon erwähnt, die Reste der degenerierter Megaspore vollständig vertilgt, bevor sich der einzig zuröckbleibende Kern teilt. Die zwei- kernigen Säcke sind einander folglich unter beiden Umständen ganz gleich, und an deren Mikropylende finden sich nur die Reste einer degenerierenden Zelle, die äussere der nach der heterotypischen Teilung gebildeten Tochterzellen. Man kann indessen einen kleinen Unterschied in der Kerngrösse der binuklearen Säcke sehen, nähm- lich so, dass einige unter ihnen etwas grössere Kerne als die meisten andern haben, und dieser Umstand scheint mir davon abzuhängen, dass von der Mutterzelle bis zu diesem Stadium eine Teilung weniger stattgefunden hat. Fig. 59 zeigt einen Fall, wo keine Wand zwischen den Tochter- zellen gebildet worden ist. Das Plasma hat sich trotzdem in zwei voneinander gut abgegrenzte Protoplasten mit je einem Kern ge- sondert. Die äussere Tochterzelle hat zu degenerieren angefangen. Der Kern der chalazalen Zelle hat sich schon geteilt, aber eine Spaltung des Plasmas in zwei den Megasporen entsprechende Teile hat nicht stattgefunden. Freilich ist noch keine Vakuolenbildung im zentralen Plasma zu sehen, aber es scheint doch, als ob beide Kerne den eventuellen Embryosack bauen sollten und dieser also zu dem Scilla-Typus gehörte. Wenn der Embryosack zweikernig geworden ist, sind die beiden Integumente schon ziemlich weit gediehen. Das innere hat die Spitze des Nuzellus erreicht, das äussere die halbe Höhe des inneren. Zwischen den Rändern des inneren Integuments ist noch ein grosser Spalt offen, aber es wächst schnell in die länge weit öber die Nu- zellusspitze hinaus und lässt nur eine sehr enge Mikropyle fär den Durchtritt des Pollenschlauches. Das äussere Integument hat beim 208 Eindringen des Pollenschlauches ungefähr die Höhe des inneren erreicht, hat sich aber noch nicht öäber dasselbe zusammen- geschlossen. | Bevor ich weitergehe, möchte ich auf eine sehr interessante Er- scheinung hinweisen. In vier Fällen habe ich ausser der normalen subepidermalen Archesporzelle eine apikale Zelle der Nuzellusepider- mis gefunden, die ebenfalls als Embryosackmutterzelle ausgebildet war. In drei von diesen Samen- anlagen waren beide Embryosack- mutterzellen ungefähr in demsel- ben Entwicklungsstadium, beide in der Synapsis oder im Spirem. In dem Nuzellus, der in Fig. 60 ab- gebildet ist, hat sich die normale, Oncidium praetextum. 60. Erklärong hypodermale Embryosackmutter- im Text. (523) zelle schon einmal geteilt, und die äussere der Tochterzellen ist be- reits in der Degeneration und nur noch als einc dunkelgefärbte Masse sichtbar. Die terminale Epidermiszelle ist als typische Ar- chesporzelle ausgebildet. Sie hat eine bedeutende Grösse erreicht, und ihr Kern befindet sich anscheinend im Stadium der Synapsis. An zwei Ubereinander gelegene Archesporzellen, wie sie unter den Orchideen nach Pace bei Cypripedium (1907) und Calopogon (1909) vorkommen können, und von denen die äussere vielleicht des engen Raumes wegen die Epidermis gesprengt und durchbrochen hätte, kann man hier nicht denken, denn die benachbarten normalen Zellen der Nuzellusepidermis schliessen sich der epidermalen Arche- sporzelle dicht und unverletzt an. DuMÉE (1899) hat behauptet, dass bei den Orchideen die Arche- sporzelle durch perikline Teilung einer apikalen Epidermiszelle (von ihm als die terminale Zelle der axilen Reihe des im optischen Längsschnitt aus drei Zellenreihen bestehenden Nuzellus erklärt) nach innen abgegeben wird. Waäre dies zutreffend, könnte es ja möglich sein, dass die äussere, als Epidermiszelle bleibende Zelle ebenso wie ihre Schwesterzelle vereinzelte Male als Archesporzelle differenziert wärde. WVERMOESEN (1911) hat jedoch schon endgöältig gezeigt, dass die Auffassung DuUMÉES nicht begrändet ist. Die Arche- 209 sporzelle der Orchideen entwickelt sich immer aus der terminalen Zelle der zentralen Zellreihe des Nuzellus, ist also stets hypodermal. Ich kann VERMOESEN vollkommen beistimmen. Bei allen von mir untersuchten Formen wird die terminale Subepidermalzelle des Nu- zellus zur Archesporzelle. Dasselbe ist töbrigens bei allen bisher untersuchten Orchideen festgestellt worden. Angaben äber epidermale Embryosackmutterzellen von demselben Aussehen wie bei Oncidium habe ich in der Literatur nicht gefun- den. ROSENBEBG hat freilich von Hieracium flagellare (1906) und H. aurantiacum (1907) aposporische Embryosäcke beschrieben, die von der Nuzellusepidermis abstammen und sich neben dem norma- len, hypodermalen Sack vorfinden,» der jedoch selten zur vollen Entwicklung kommt, sondern meistens von dem aposporischen Sack verdrängt wird. Der aus einer vegetativen Zelle entstandene apospo- rische Sack durchläuft keine Reduktionsteilung und hat folglich die somatische Chromosomenzahl. Die Kerne der epidermalen Embryo- sackmutterzellen von ÖOncidium dagegen tragen alle Anzeichen der beginnenden Reduktionsteilung und verhalten sich in dieser Bezie- hung ganz wie typische Gonotokonten. MHieracium und Oncidium wären dann ganz verschieden. Leider kann ich nichts äber die weitere Entwicklung dieser epidermalen Embryosackmutterzellen mitteilen, denn die wenigen Fälle, die ich gefunden habe, hatten es nicht öber die heterotypische Prophase gebracht. Es bleibt also vorläufig unentschieden, ob sie noch weiter entwicklungsfähig sind, ihre Tei- lungen vollfähren und die Konkurrenz mit dem normalen Embryo- sack aushalten können, oder ob sie vielleicht nur zufällige, ganz abnorme Bildungen sind, die bald zu Grunde gehen. Die Unter- suchungen von Hurst (1903) täber Orchideen-Hybriden scheinen zu zeigen, dass bei einigen Orchideen irgend eine Apogamie vor- kommen könnte. Zygopetalum Mackayi gibt nämlich, mit artfrem- dem Pollen bestäubt, rein mätterliche Abkommen. In diesem Falle wird von mehreren Verfassern angenommen, dass eine, anscheinend durch den Bestäubungsreiz ausgelöste apomiktische Entwicklung bestehe. Bisjetzt ist jedoch noch kein Fall von Apogamie in der Familie der Orchidaceae festgestellt worden. Möglich ist, dass in Oncidium keine Reduktion statthat, dass die der heterotypischen Prophase ähnelnden Entwicklungsstadien nur von dem kräftigen Zuwachs der Kerne abhängt und dass die Teilung in der Tat ty- pisch verläuft. In diesem Falle könnte Apogamie vorliegen. Es bleibt noch öbrig, dies durch eine genaue zytologische Studie zu Svensk Botanisk Tidskrift 1915. 14 210 entscheiden. Ich hoffe, in einer späteren Untersuchung mit reich- licherem und vollständigerem Material diese Frage aufklären zu können. Im zweikernigen Embryosack teilen sich die beiden Kerne simul- tan, und der Sack wird somit vierkernig (Fig. 61). Die mikropylaren Oncidium praetextum. 61. Vierkerniger Embryosack. 62. Ebenso. Die mikropylaren Kerne in Prophase. 63. BSechskerniger Sack. 64. Fertiger Sack. Die beiden ba- salen Kerne versechmolzen. 695. Die zwei Basalkerne in ”Versechmelzung begriffen. 66. Befruchteter Embryosack. 67. Abnormer befruchteter Embryosack. (CS Kerne werden stets grösser als die chalazalen und bereiten sich bald zu ihrer letzten ”Teilung (Fig. 62) vor. Nach deren Vollendung bilden die vier mikropylaren Kerne die beiden Synergiden, die Eizelle und den oberen Polkern aus. Die zwei chalazalen Kerne teilen sich nicht mehr, sondern sind noch im jungen Embryosack unverändert zu sehen (Fig. 63). Später verschmelzen sie zu einem grösseren Kern, an den sich der obere Polkern legt, ohne jedoch damit zu fusionieren (Fig. 64). Fig. 65 zeigt die Basis eines Embryosackes mit den zwei verschmelzenden Kernen. Der sechskernige Em- bryosack von Oncidium ist dem von Phajus grandifolius und Coral- lorrhiza maculata (SHARP 1912) sehr ähnlich. Hier unterbleibt eben- falls die letzte Teilung in der Chalazaregion, wodurch die Em- bryosäcke nur sechskernig werden. Die chalazalen Kerne ver- schmelzen bei diesen Formen wie bei Oncidium. MHier bleibt der mi- 210 kropylare Polkern frei, obgleich er sich dem Fusionskern anlegt. Bei jenen schmelzen meistens alle drei Kerne zusammen, und mit ihnen vereinigt sich auch der eine Spermakern. Die Befruchtung ist sehr schwer zu verfolgen wegen der starken Farbenspeicherung in der Mikropylenregion beim FEindringen des Pollenschlauches. Die eine Synergide scheint immer zerstört zu werden, die andere bleibt noch eine Zeit lang am Leben. Der eine Spermakern wandert zum Eikern und schmilzt mit ihm zusammen, der andere legt sich dicht an die beiden freien Kerne an der Em- bryosackbasis, den chalazalen Doppelkern und den oberen Polkern, ohne mit ihnen zu verschmelzen. Fig. 66 zeigt einen Embryosack mit der befruchteten FEizelle, der noch lebenskräftigen Synergide und den drei aneinander liegenden Kernen. In Fig. 67 ist die wahr- scheinlich befruchtete FEizelle von keiner Membran umgeben. Im Sack befinden sich ausserdem nur zwei grosse Kerne, von denen der untere mutmasslich der chalazale Doppelkern ist, der andere das Verschmelzungsprodukt des oberen Polkerns und des einen Sper- makerns darstellt. Embryosäcke dieses Aussehens mit zwei grossen Kernen in der unteren Partie sind äusserst selten. Die meisten verhalten sich so, wie es in Fig. 66 abgebildet ist. Leider kann ich nichts äber das weitere Schicksal der drei freien Sackkerne sagen, denn ich habe keine ältere Embryosäcke als eben befruchtete ge- funden. Dass sie verschmelzen, ist jedenfalls kaum zu glauben, denn sie zeigen vielmehr schon von Anfang an deutliche Zeichen der beginnenden Degeneration. Allgemeiner Teil. Aus den oben mitgeteilten Untersuchungen so wie aus einigen in den letzten Jahren erschienenen Arbeiten öber die Embryologie der Orchideen geht hervor, dass eine grosse individuelle Variabilität der Embryosackentwicklung eine verhältnismässig weit verbreitete Erscheinung in der Familie der Orchidaceae ist. Es ist ja vielfach konstatiert worden, dass die Embryosäcke verschiedener Species derselben Gattung verschiedenen Entwicklungstypen folgen. 50 z. B. hat Mc ÅALLISTER bei Smilacina stellata (1909) und Sm. sessifolia (1914) Embryosäcke vom Lilium-Typus beschrieben, in Sm. racemosa (1909) und Sm. amplexicaulis (1914) dagegen hat er eine Entwicklung nach dem Scilla-Typus gefunden. Nach ERNST (1902) folgt Trillium 212 grandiflorum dem Scilla-Scehema, nach CHAMBERLAIN (1898) werden bei T. recurvalum vier Megasporen ausgebildet, von denen die cha- lazale zum Embryosack wird. Von der Gattung Euphorbia hat die Art procera nach MODILEWSKI (1909) einen sechzehnkernigen Sack vom Peperomia-Typus, alle anderen von ihm untersuchten Arten (1910) sind in ihrer Entwicklung völlig normal. In der Literatur sind einige wenige Fälle erwähnt, die auf das Vorkommen verschie- dener Typen in einer und derselben Species deuten. SCHNIEWIND- THi1ES (1901) fand in Gallonia candicans in der Regel eine voll- ständige Tetrade von vier Megasporen, von denen jede beliebige sich zum Embryosack entwickeln kann, aber bisweilen bildet sich eine Zellwand nur nach der heterotypischen, dagegen nicht nach der homöotypischen, Teilung aus, sondern es entstehen zwei zwei- kernige Zellen; wie bei Scilla. Nach ErRnsTt (1902) teilt sich die Embryosackmutterzelle bei Paris quadrifolia nach der heterotypischen Teilung durch eine Wand in zwei Tochterzellen. Von diesen wächst meistens die untere zum Sack aus, und die homöotypische Teilung vollzieht sich im Sack ohne darauffolgende Wandbildung. Paris folgt also dem Scilla-Scehema. Vereinzelte Male können sich jedoch Wände auch nach der homöotypischen Teilung bilden. ERNST schreibt hieröber: »In wenigen Fällen nur folgt dieser zweiten Kern- teilung entweder in der unteren oder oberen Zelle eine erneute Zellteilung.> Er sagt nicht, ob die durch diese Wandbildung ent- standenen Zellen sich zu Embryosäcken entwickeln können. Nach seiner Fig. 54 PI. II zu urteilen, die eine Reihe von drei Zellen zeigt, von denen die mittlere einkernig, die beiden anderen zweli- kernig sind, scheint dies jedoch der Fall sein zu können. Hier muss nämlich die eine der zweikernigen Zellen aus einer Megaspore entstanden sein. Bei Streptopus roseus (MC ÅLLISTER 1914) scheint auch eine Entwicklung des Embryosackes aus einer oder zwei Megasporen möglich zu sein. Mc ALLISTER sagt: »In Streptopus roseus, whose "embryo sac arises from the inner daughter cell of the first division, a definite cell plate is formed which, at times at least, splits, thus causing complete separation of the 2 homoeotypic nuclei>, und er vermutet, dass diese Spaltung zuweilen permanent sei. Unter den Dikotyledonen hat CHAMBERLAIN (1897) eine ähn- liche Variation bei mehreren Arten der Gattung Salix beschrieben. Die Embryosackmutterzelle teilt sich im allgemeinen in zwei Zellen, von denen die chalazale »the fertile macrospore»> wird. Mitunter macht die Mutterzelle keine Teilung durch, sondern »develops di- 213 rectly into the macrospore». Nach KARSTEN (1902) entsteht der Embryosack bei den von ihm untersuchten Juglandaceen entweder direkt aus der Mutterzelle oder aus einer nach der Tetradenteilung gebildeten Makrospore. Unter den Orchideen wurde diese individuelle Veränderlichkeit zuerst von BROWN und. SHARP (1911) bei Epipactis pubescens festge- stellt. In den meisten Fällen erfolgt eine Tetradenteilung, und die chalazale Zelle wächst zum Embryosack aus. In anderen Fällen werden freilich sowohl bei der heterotypischen als auch bei der homöotypischen Teilung Wände in den Spindeln angelegt, aber schnell wieder aufgelöst, und alle vier Megasporenkerne nehmen an der Bildung des Embryosackes, teil. Die Verfasser haben auf die Möglichkeit einer dritten Entwicklungsweise hingewiesen. Sie fanden zweikernige Säcke mit nur einer degenerierenden Zelle am Mikropylenende.: Ohne die Sache endgältig entscheiden zu können, sind sie der Ansicht, dass hier eine Wandbildung nur nach der heterotypischen Teilung gefolgt sei. Der Embryosack wäre dann aus einer Tochterzelle entwickelt worden, und folglich wärden zwei Megasporenkerne in ihm sein. Bei Epipactis kommen also mit Sicherheit Säcke sowohl vom Normal- als auch vom Lilium-Typus vor, und: der Scilla-Typus ist ja auch höchst wahrscheinlich ver- treten. Hier sind also alle drei denkbaren Megasporenkombinatio- nen in einer Art vertreten. In einer späteren Abhandlung hat SHARP (1912) ähnliche Erscheinungen in einigen anderen Species gefunden. Epidendrum variegatum variiert in derselben Weise wie Epipactis. Alle drei Kombinationen sind denkbar. Der Normal- Typus ist der gewöhnlichste, aber der Lilium-Typus kommt eben- falls sehr allgemein vor. Auch bei Bletia Shepherdii wurde eine Entwicklung teils nach dem Normal-, teils nach dem Lilium-Typus gefunden. PacE (1914) hat bei Gyrostachys gracilis und cernua eine in allen Beziehungen staunenswert grosse Variabilität entdeckt. Die Embryosäcke können sowohl nach dem Normal- als auch nach dem Lilium- und dem Scilla-Typus entwickelt sein. Möglich ist es, dass auch Calopogon eine gewisse Vielgestaltigkeit zeigt. Die Wand- bildung bei der heterotypischen Teilung bleibt nach PacE (1909) vereinzelte Male aus, und eine Entwicklung nach dem Lilium- Schema wäre in diesem Falle am wenigsten denkbar. Desgleichen scheint das Vorkommen von Embryosäcken vom Scilla-Typus, nach Figur 20 PI. VIII zu urteilen, nicht ausgeschlossen zu sein. Oben ist gezeigt worden, wie Oncidium praetextum, das insgemein dem 214 Normal-Typus folgt, bisweilen Säcke vom Lilium- und wahrschein- lich auch vom Scilla-Typus hat. Auch die beinahe stets ganz nor- male OÖOrchis sambucina scheint zuweilen dem Lilium- und dem Scilla-Schema zu folgen. Zu bemerken ist, dass, obgleich der Liltum-Typus, wie aus dem oben gesagten hervorgeht, zufälligerweise in mehreren Species vor- kommt, man bisjetzt keine einzige Art gefunden hat, deren Em- bryosack konstant diesem Entwicklungsschema folgt. Der Scilla- Typus dagegen kommt regelmässig in Cypripedium (PAcE 1907) und in dem nahestehenden Paphiopedilum insigne vor. Der sogenannte -Normal-Typus ist bei den Orchideen der dominierende und in den meisten bisher untersuchten Arten gefunden worden. Trotz aller Ausnahmen, die in der letzten Zeit angetroffen worden sind, muss man annehmen, dass der Orchideen-Embryosack, vielleicht ausser der Gruppe der Cypripedilinae, in der Regel dem Normal-Typus folgt. Es scheint immer die chalazale Megaspore zu sein, die zum Em- bryosack auswächst, während die öbrigen verdrängt werden und schnell verschwinden. Nach CHobpaAT (1913) bildet Ophrys eine Ausnahme von dieser Regel, und zwar entwickelt sich bier die zweitunterste Megaspore zum fertigen Sack. Die unterste Zelle bleibt jedoch während der ganzen Entwicklung des Sackes, wird mehrkernig und organisiert sich als »cellule nourriciere>». Mehrere der Bilder dieses Verfassers sind jedoch undeutlich und wider- sprechen zum Teil seinen Angaben. In Gyrostachys kann zuweilen die nächst unterste Megaspore zum Embryosack werden, und mitunter können mehrere Megasporen die Entwicklung beginnen und mehrkernig werden. PacE bildet einen Fall ab, wo in »a row of tihree> alle drei Zellen ausgekeimt sind und die untere acht-, die mittlere vier- und die obere zweikernig geworden ist. Uber die Ursachen, welche bei diesen durch das Schwanken zwischen mehreren Typen gekennzeichnete Arten die Entwicklung aus einer oder aus mehreren Megasporen bewirken, därfte man sich gegenwärtig nicht mit Bestimmtheit aussprechen können. Wir kennen noch viel zu wenig die Faktoren, die hierbei die bestim- menden sind. Inwiefern äussere Beeinflussungen, wie verschiedene Nahrungsverhältnisse u. dgl., von Bedeutung sein können, eräbrigt noch auf experimentellen Weg zu untersuchen. Es ist immerhin wahrscheinlich, dass äussere Einflässe in mehreren Richtungen von grosser Bedeutung sind. Diese Vermutung sprechen auch BROWN und SHARP in ihrer Arbeit öber Epipactis aus. Auch därfte die 215 gegenseitige mehr oder weniger gönstige Lage der Eichen im Frucht- knoten fär ihre Entwicklung massgebend sein. SHARP und BROoWwn haben darauf hingewiesen, dass die Lage der Spindeln bei den meiotischen Teilungen in Epipactis, Epidendrum u. a. för die Zusammensetzung des Embryosackes von entschei- dender Bedeutung ist. Wenn die heterotypische Spindel mitten in der Embryosackmutterzelle liegt und diese folglich in zwei gleich grosse Tochterzellen zerlegt wird, nehmen beide Zellen an der Bildung des Sackes teil, und dieser baut sich also nach dem Lilium- Typus auf. Liegt dagegen die heterotypische Spindel in der mikro- pylaren Partie der Mutterzelle, so wird diese in zwei ungleich grosse Zellen zerlegt, eine äussere, kleinere, die bald degeneriert, und eine untere, bedeutend grössere, die sich noch einmal teilt. Wenn diese letzte Teilung zwei gleich grossen Zellen den Ursprung gibt, ist die Mögliechkeit einer Entwicklung nach dem Scilla-Typus gegeben, da beide an der Bildung des Sackes teilnehmen zu können scheinen. Wird, was gewöhnlich der Fall ist, die cbere Zelle auch diesmal kleiner als die untere, so wächst letztere allein zum Embryosack aus. In Oncidium habe ich nichts Ähnliches gefunden. Hier teilt sich die Embryosackmutterzelle immer in zwei gleich grosse Tochter- zellen. Wenn die Entwicklung bisweilen dem Liltum-Schema folgt, kommt dies daher, dass die Wand, die sonst die Zellen voneinander trennt, aus irgend einem Grunde nicht ausgebildet worden ist. Bei mehreren Orchideen, deren Embryosäcke aus einer Megaspore gebildet werden, ist es konstatiert worden, dass bei der Tetraden- teilung keine vollständige Wandbildung erfolgt. In Calopogon (PACE 1909) entstehen Wände nach der heterotypischen Teilung. Nach der homöotypischen werden sie zwar in der Regel in der Spindel angelegt, aber sie verschwinden schnell, und in jeder Tochterzelle bleiben zwei Megasporenkerne. Der unterste Megasporenkern bildet allein den Sack, während der zweitunterste ebenso wie die mikro- pylare Tochterzelle degeneriert. Von besonderem Interesse ist es, dass der zweitunterste Kern vor seinem Verschwinden vereinzelte Male eine Teilung durchmacht. Er hat offenbar seine Selbständig- keit behalten, obgleich er in derselben Plasmamasse wie der chala- zale, entwicklungsfähige Kern eingeschlossen ist. Die beiden Kerne wirken also zur Bildung des Sackes nicht zusammen, wie dies bei Cypripedium der Fall ist, vielmehr konkurrieren sie mit- einander. Wie oben gesagt, scheint es jedoch, als ob sie mitunter beide zur Ausformung des Sackes mitwirken könnten. In Oncidium 216 sind die Verhältnisse denen in Calopogon ganz ähnlich. Es bildet sich eine Wand nach der heterotypischen Teilung aus, nicht nach der homöotypischen. Der Unterschied zwischen den beiden Arten ist nur der, dass bei Oncidium das Plasma der chalazalen Zelle sich in zwei Hälften mit je einem Kern zerteilt. Hier sind also die Megasporen deutlich getrennt, wenn auch die Wand zwischen ihnen fehlt. Auch Gyrostachys zeigt bisweilen eine Entwicklung, die der von Calopogon ganz gleichartig ist. Bei Himantoglossum hircinum hat HEussER (1915) gefunden, dass die Wandbildung bei der Tetradenteilung oft ausbleibt. Er schreibt: »Die Membran- - bildung erfolgt simultan, scheint aber ebenso häufig auszubleiben>. Auch wenn die Wände fehlen, sind die Megasporen deutlich ge- schieden, und es ist immer die unterste, die allein zum Embryo- sack wird, während die äbrigen degenerieren. Es ähnelt also diese Pflanze hierin sehr Avena Fatua (CANNON 1900) und Eichhornia (SMITH 1898). Das Benehmen der beiden chalazalen Megasporen von (Calopogon und Oncidium hat eine gewisse Bedeutung fär die Frage, ob die durch die meiotischen Teilungen gebildeten Kerne immer als Mega- sporenkerne zu betrachten sind oder nicht. Es stehen sich hier bekanntlich zwei verschiedenen Auffassungen gegenuber. Die eine, die von ERNST (1908) und CAMPBELL (1909) vertreten ist, behauptet, dass, wenn die Mutterzelle direkt zum Embroysack wird, die Mega- sporenbildung ausgefallen sei und die Reduktion während der ersten Teilungen des primären Embryosackkerns vor sich gehe. Die an- dere Auffassung ist von COULTER (1908), Mc ALLISTER u. a. vertreten, nach welchen die durch die meiotischen Teilungen gebildeten Kerne immer als Megasporenkerne betrachtet werden mäöässten, sei es, dass einer, zwei oder vier von ihnen den Sack zusammensetzten. Eine vermittelnde Stellung scheint BROown (1908, 1909) einzunehmen. Er will den genägenden Beweis fär die Megasporennatur der Kerne nicht in der Reduktionsteilung allein sehen, sondern legt das grösste Gewicht auf das Vorkommen von Wänden oder wenigstens von Zellplatten in den die Megasporenkerne erzeugenden Spindeln, während dagegen Wandanlagen bei der ersten Teilung eines Megasporenkerns fehblen. Aus diesem Grunde meint BROWwNn (1909), dass in Cypri- pedium, wo in den homöotypischen Spindeln keine Zellplatten vor- kommen, »the second division in megaspore formation has been left out, and the place where reduction is completed changed to the first division of the nucleus of the embryo sac mother cell». 217 Wie PacE schon hervorgehoben hat (1909), kann Calopogon als eine Zwischenstufe zwischen Cypripedium, d. h. Scilla-Typus, wo zwei Megasporen den Sack bilden, und Normal-Typus, wo eine einzige Megaspore auskeimt, betrachtet werden. Dasselbe gilt gleicher- massen von Oncidium. Sowohl bei Calopogon als Oncidium be- finden sich zwei Megasporen im Lumen des Embryosackes. Meistens degeneriert ja die mikropylare dieser Macrosporen, aber es ist, wie schon erwähnt, äusserst wahrscheinlich, dass zuweilen beide Kerne an der Bildung des Sackes teilnehmen, und dann wäre er in der- selben Weise wie in Cypripedium und Scilla gebildet. Immerhin scheint doch das Fortleben der beiden Megasporen in einem gemein- samen Zellraum als ein erster Schritt nach dem Scilla-Typus hin. Ohne Folgerungen uber die Phylogenie des Embryosackes zu machen, kann man jedenfalls aber doch behaupten, dass Oncidium und (Calopogon morphologisch Zwischenformen zwischen dem Nor- mal- und dem Scilla-Typus darstellen. Mit BROwn das Vorkommen einer Zellplatte in der homöotypischen Spindel als ein entschei- dendes Merkmal fär die Megasporennatur der Kerne zu betrachten, scheint wenigstens in diesem Falle nicht angebracht. Das natär- lichste und wahrscheinlichste wäre wobhl, sich zu denken, dass die beiden ersten Kerne des dCypripedium-Embryosackes den beiden chalazalen Megasporenkernen von Calopogon und Oncidium ent- sprächen und folglich Megasporenkerne wären. Dass die vier ersten Kerne des Embryosackes vom Lilium-Typus Megasporenkerne sind, daräöber därften die Meinungen nunmehr wohl kaum geteilt sein können. Mc ALLIsSTER hat zuerst in Smila- cina stellata (1909) konstatiert, dass nach den meiotischen Teilungen ephemäre Wände angelegt werden und anfangs die Megasporen trennen. Die Wände verschwinden aber bald, und alle vier Kerne werden Bestandteile des Embryosackes. BROwn und SHARP (1911) haben dasselbe Verhalten bei Epipactis gefunden, und MC ALLISTER hat in einer späteren Arbeit (1914) noch einige ähnliche Fälle be- schrieben. För Embryosäcke vom Scilla-Typus ist es Mc Allister gelungen zu zeigen, wie die nach der heterotypischen Teilung gebildete Wand bleibt, während die nach der homöotypischen Teilung entstandenen Wände verschwinden und zwei Megasporen den Sack bilden. So verhält sich Smilacina racemosa (MC ALLISTER 1913). Nicht nur im Baumaterial des Embryosackes, sondern auch in dessen endgältiger Ausgestaltung haben die letzten Untersuchungen 218 eine grosse Veränderlichkeit zu Tage gebracht. Wenn auch, wie schon hervorgehoben worden ist, der achtkernige Sack bei weitem uber den anderen dominiert, haben alle diese, nicht gerade sel- tenen, abweichenden Formen ein grosses Interesse fär die Erkennt- nis der Entwicklungstendenzen in der Familie. Man kann uber- haupt sagen, dass sich unter den Orchideen ein Streben vorfindet, den Antipodenapparat zu reduzieren. In vielen Arten, wie in Spe- cies der Gattungen Orchis, Gymnadenia, Habenaria, Goodyera, Hi- mantoglossum wu. a., sind die Antipoden ganz normal entwickelt, deutlich voneinander abgegrenzt und von mehr oder weniger langer : Lebensdauer. Einige Formen, wie Paphiopedilum, bilden keine Antipodenzellen aus, sondern haben nur drei freie Kerne, die mei- stens fräöh Zeichen der beginnenden Desorganisation tragen. Bei einigen Arten kommt in der Basalregion des Embryosackes Ver- spätung der letzten Teilung vor, eine Verspätung die als einen ersten Schritt zum Wegfallen einer Teilung gedeutet werden kann. Diese Verspätung hängt unzweifelhaft damit zusammen, dass die Chalazalregion mitunter schon in einem frähen Stadium sehr arm an Plasma ist, wodurch die Bedingungen fär eine Teilung, wahr- scheinlich wegen geringer Nahrung, werschlechtert zu werden schei- nen. Eine solche Plasma-Armut habe ich bei Paphiopedilum, Orchis Morio und OÖOncidium wahrgenommen. . BROWN und SHARP (1911) haben dieselbe Beobachtung bei Epipactis gemacht und schreiben hieröber: »In Epipactis there is sometimes less cytoplasm in the chalazal than in the micropylar end, and this is connected with a delay in the divisions in the chalazal end». Eine Verspätung der letzten Teilung der Sackbasis kommt z. B. bei Paphiopedilum, Orchis Morio, Epipactis pubescens und Coeloglossum viride vor. Die dritte chalazale Teilung ist bei Phajus grandifolius, Corallorhiza maculuta, Broughtonia sanguinea (SHARP 1912), Oncidium praetextum und Chamorchis alpina vollständig ausgefallen, und diese Formen haben folglich sechskernige Embryosäcke. Dasselbe hat PALM (1914) bei Solidago serotina gefunden. Hier liefert jedoch die mikropylare Megaspore den Embryosack. nennt, därfte wohl kaum eine nahrungsleitende Funktion zugunsten des Embryosackes zu- kommen. Vielmehr macht sie ihrer vorteilhaften Lage wegen dem Sack eine scharfe Konkurrenz um die Nahrung. Bisher war Endosperm nur fär eine einzige Orchideen-Gattung, und zwar fär Cypripedium beschrieben worden (PacE 1907). Der primäre Endospermkern wird hier in einer sehr auffälligen Weise gebildet. Die vwvierkernigen Embryosäcke enthalten nur einen Polkern. Beim Eindringen des Pollenschlauches wandert der eine Synergidenkern nach unten, und dieser, der Polkern und der eine Spermakern verschmelzen zur Bildung des primärenm Endospermkerns. Hier fungiert also ein Synergidenkern als Polkern. In dieser Beziehung ähnelt Cypripedium einigermassen den von MURBECK (1902) unter- suchten parthenogenetischen Alchemilla pastoralis und A. speciosa, deren einer Synergidenkern zuweilen seinen Platz verlässt und sich den beiden Polkernen anschliesst. PacE sah nie mehr als zwei Teilungen im Endosperm, wodurch vier freie Kerne gebildet wurden. Weitere Teilungen waren jedoch allem Anschein nach mösglich. Mitunter schien die Teilung des primären Endospermkerns und selbst die Verschmelzung der drei ihn bildenden Kerne auszubleiben. Oben ist gezeigt worden, dass auch in einigen anderen Formen Ansätze zur Endospermbildung vorkommen. In dem Cypripedium nahestehenden Paphiopedilum insigne macht der primäre Endosperm- kern am wenigsten eine Teilung durch. Mehr als zwei Kerne sind nicht gefunden worden, aber es fehlen ältere Entwicklungsstadien im Untersuchungsmaterial. In Paphiopedilum wird der Endosperm- kern auf gewöhnliche Weise gebildet, d. h. durch Verschmelzung der beiden Polkerne, mit denen sich dann der eine männliche 223 Kern vereinigt. Auch in dChamorchis alpina teilt sich der Endo- spermkern dann und wann in zwei Kerne. Dies geschieht jedoch lange nicht immer, sondern der ausserordentlich grosse und kräftige primäre Endospermkern degeneriert in der Regel, ohne sich vorher geteilt zu haben. Wie sich bei den Orchideen die Polkerne in bezug auf die En- dospermbildung oder vielmehr auf das Fehlen der Endospermbildung zueinander verhalten, ist von NAWASCHIN (1900) und STRASBURGER (1900) diskutiert worden. NAWASCHIN fand bei Phajus Blumei, Ph. sp. und Arundina speciosa, dass die beiden Polkerne auch nach der Befruchtung nicht miteinander verschmelzen, »obgleich sich diesem Kernpaare ein dritter Zellkern zugéesellt>, den er als das zweite Spermatozoid ansieht. NAWwASCHIN spricht die Vermutung aus, dass das Ausbleiben der Endospermbildung bei den Orchideen von diesem Unterbleiben der Kernverschmelzung abhänge. Zu bemerken ist, dass SHARP bei Phajus grandifolius die Verschmelzung der beiden chalazalen Kerne des sechskernigen Sackes mit dem oberen Polkern und die des einen der männlichen Kerne mit diesem Fusionskern beobachtet hat. Immerhin können alle diese Kerne zuweilen bis zu ihrer Desorganisation frei bleiben, ohne je zu verschmelzen. Ein Endosperm wird nie gebildet. STRASBURGER (1900) behauptet, dass in allen von ihm in dieser Hinsicht untersuchten Formen, nämlich Himantoglossum hircinum, ÖOrchis latifolia, O. mascula var. Hortii und O. maculata, die beiden Polkerne gewöhnlich verschmel- zen, und mit dem so gebildeten Zentralkern vereinigt sich fräher oder später auch der eine Spermakern. Trotz der Verschmelzung teilt sich aber der Kern nie, sondern degeneriert. So wie die von Strasburger. studierten Formen däöärften sich die meisten andern ver- halten: die beiden Polkerne und der eine Spermakern verschmelzen und degenerieren dann schnell. So verhalten sich die oben be- schriebenen Orchis Morio, O. sambucina, Coelogiossum viride, Gym- nadenia albida, Goodyera repens. Oncidium zeigt in seinem Benehmen eine grosse Ähnlichkeit mit Phajus Blumei. Leider sagt NAWASCHIN nichts äber den Gesamtbau des Embryosackes dieser Art, ob er sechs- oder achtkernig sei. Man könnte sich vielleicht die Mög- lichkeit denken, dass sie wie Ph. grandifolius und Oncidium sechskernig sei, dass der eine, grössere Polkern, den NAWASCHIN abbildet, das Verschmelzungsprodukt der beiden Basalkerne sei und sie sich also wie Oncidium und Ph. grandifolius verhalte. Ob Verschmelzung eintritt oder nicht, ist wahrscheinlich davon abhängig, wie fräh die 224 Degeneration der Kerne einsetzt, und dies kann in ein und der- selben Art sehr schwanken. Ein abweichendes Verhalten des einen Spermakerhs hat HEUSSER (1915) bei Himantoglossum hircinum beschrieben, das immerhin mit den oben zitierten jängeren Angaben STRASBURGERS (1900) nicht äbereinstimmt. Nur ein einziges Mal konnte HEUSSER dessen Verschmelzung mit dem sekundären Embryosackkern beobachten. Sonst bleibt er immer oben im Sack zwischen den desorganisierten Synergiden liegen, wandert also nicht basalwärts zum Zentralkern. Er kommt also zu demselben Resultat wie STRASBURGER in einer seiner älteren Arbeiten (1884), zu einer Zeit, als die zuerst von NAWASCHIN (1898) entdeckte sog. doppelte Befruchtung noch nicht bekannt war. In seiner Arbeit von 1900 hat ja STRASBURGER kon- statiert, dass dieser zweite Spermakern mit dem sekundären Em- bryosackkern verschmilzt. Beide Fälle können ja sehr gut bei Hi- mantoglossum vorkommen. Das Verbleiben des einen Spermakerns im oberen Teil des Sackes ist jedenfalls eine sehr seltene Erscheinung. Auch wenn die Verschmelzung unterbleibt, wie z. B. bei Oncidium, pflegt der Spermakern sich doch dem zentralkern dicht anzulegen. Man muss sich wohl mit HeEuvssER denken, dass die Attraktion zwischen dem sekundären Embryosackkern und dem zweiten Sper- makern durch ihre Degeneration aufgehoben wird, und diese setzt oft so fräöh ein, dass der Spermakern im oberen Teil des Sackes verbleibt. Es zeigt sich also, dass das Fehlen der Endospermbildung der Orchideen in der Regel nicht von dem Ausbleiben der Ver- schmelzung der Polkerne und des Spermakerns abhängt, sondern von der frähzeitigen Desorganisation des primären Endospermkerns. 220 ZITIERTE LITERATUR. BROWN 1908. The nature of the embryo sac of Peperomia. Bot. Gaz. ENT: —>»— 1909. The embryo sac of Habenaria. Bot. Gaz. XLVIII. SEK SHARP ILIKE CIKRe embryo saci of Epipaetis. i Bot: GaZz EI: CANNON 1900. A morphological study of the flower and embryo of the wild oat, dvena fatua LE. Proceed. Calif. Acad. Sci., 3: ser. Bot. Vol. I. CHAMBERLAIN 1897. Contribution to the life history of Salix. Bot. Gaz. XXIII. | —»-- 1898. Winter characteristics of certain sporangia. Bot. Gaz. XXV. CHoDAT 1913. LTL Ophrys Botteroni Chod. est-il une espeéce en voie de formation? Bull. Soc. Bot. Genéve, 2:me série, Vol. V. COULTER 1908. Relation of megaspores to embryo sacs in Angiosperms. BoriGazZ XIV. —— & CHAMBERLAIN 1903. Morphology of Angiosperms. DAHLGREN 1915. Der Embryosack von Plumbagella. Ein neuer Typus unter den Angiospermen. Arkiv f. Bot. Band 14. DUMEÉE 1899. Note sur le sac embryonnaire des Orchidées. Bull. Soc. Bot. France, 3. sér. 6. XLVI. ERNSST 1902. Chromosomenzahlen, Entwicklung des Embryosackes und Befruchtung bei Paris quadrifolia und Trillium grandiflorum. Flora 91. —— 1908. Ergebnisse neuerer Untersuchungen äber den Embryosack der Angiospermen. Verhandl. d. schweiz. naturforsch. Gesellschaft 91. Jahres-Versamml. Glarus 1908. GEERTS 1908. Beiträge zur Kenntnis der cytologischen Entwicklung von Oenothera Lamarckiana. Ber. Deutsch. Bot. Ges. 26. HEUSSER 1915. Die Entwicklung der generativen Organe von Himanto- glossum hircinum Spr. Beih. z. Bot. Centralbl. Band XXNXII. HILDEBRAND. 1863. Die Fruchtbildung der Orchideen, ein Beweis fär die doppelte Wirkung des Pollen. Bot. Zeit. 21. HOFMEISTER 1849. Die Entstehung des Embryo der Phanerogamen. Leipzig. | —»— 1858. Neuere Beobachtungen uber die Embryobildung der Phane- rogamen. Pringsheims Jahrb. f. wissensch. Bot. I. HURST 1903. Recent experiments in the Hybridisation of Orchids. Gard. Chron. Huss 1906. Beiträge zur Morphologie und Physiologie der Antipoden. Bert ianbot (Centralbl XN IT KARSTEN 1902. Ueber die Entwicklung der weiblichen Bläthen bei eini- gen Juglandaceen. Flora 90. LAGERBERG 1909. Studien uber die Entwicklungsgeschichte und systema- tiscehe Stellung von Adoxa moschatellina. K. Sv. Vet. Akad. Handl. MAGNUS 1913. Die atypische Embryonalentwicklung der Podostemaceae. Flora V. Svensk Botanisk Tidskrift 1916 15 226 MC ALLISTER 1909. The development of the embryo sac of Smilacina stellata. Bot. Gaz. XLVIII. —»— 1913. On the cytology and embryology of Smilacina racemosa. Trans. Wisconsin Acad. of Sciences, Arts and Letters Vol. XVII. —»— 1914. The development of the embryo sac in the Convallariace2. Bot. Gaz. LVIII. MODILEWSKI 1909 a. Zur Embryobildung von Euphorbia procera. Ber. Deutsch. Bot. Ges. 26. —»— 1909.b. Zur Embryobildung von einigen Onagraceen. Ber. Deutsch. Bot. Ges: 27. —»— 1910." Weitere" Beiträge zur Embryobildung der Euphorbiaceen. Ber. Deutsch. Bot. Ges. 28. MOTTIER 1898. Ueber das Verhalten der Kerne bei der Entwickelung des: Embryosacks und die Vorgänge bei der Befruchtung. Jahrb. f.- wissensch. Bot. 31. MURBECK 1902. Ueber Anomalien im Baue des Nucellus und des Em- bryosackes bei parthenogenetischen Arten der Gattung Alchemilla. Lunds Univ. Årsskrift 38. NAWASCHIN 1898. Resultate einer Revision der Befruchtänassvorsakkd bei Lilium Marlagon und Fritillaria tenella. Bull. Acad. Imp. Sci. St. Pétersbourg 9. —»—- 1900. Ueber die Befruchtungsvorgänge bei einigen Dicotyledoneen. Ber. Deutsch. Bot. Ges. 18. | PaAcE 1907. Fertilization in Cypripedium. Bot. Gaz. XLIV. —»— 1909. The Gametophytes of Calopogon. Bot. Gaz. XLVIII. —»— 1914. Two species of Gyrostachys. Baylor University Bulletin. Vol. XVII. PALM 1914 Zur Embryologie der Gattungen Aster und Solidago. Acta Horti Bergiani. Band 39. —»— 1915. Studien äber Konstruktionstypen und Entwicklungswege des Embryosackes der Angiospermen. Stockholm. ROSENBERG 1906. Ueber die Embryobildung in deryGattung Hieracium. Ber. Deutsch. Bot. Ges. 24. —»— 1907. Experimental and Cytological Studies in the Hieracia by C. H. OSTENFELD and O. ROSENBERG. II. Cytological Studies on the Apogamy in Hieracium. Bot. Tidskrift 28. SAMUELS 1912. Études sur le développement du sac embryonnaire et sur la fécondation du Gunnera macrophylla. Archiv f. Zellf. 8. SCHNIEWIND-THIES 1901. Die Reduktion der Chromosomenzahl und die ihr folgenden Kernteilungen in den Embryosackmutterzellen der Angiospermen. Jena. SERGUÉEFF 1907. Contribution å la ES et la -biologie des Apo- nogetonacées. Genéve. SHARP 1912. The Orchid embryo sac. Bot. Gaz. LIV. SMITH 1898. A contribution to the life history of the Pontederiace2. Bot. Gaz. XXV. S STRASBURGER 1872. Die Coniferen und die Gnetaceen. Jena. — — 1878. Ueber Befruchtung und Zelltheilung. Jena. Al STRASBURGER 1884. Neue Untersuchungen äber den Befruchtungsvorgang bei den Phanerogamen etc. Jena. —»-— 1900. FEinige Bemerkungen zur Frage nach der »doppelten Befruch- tung» bei den Angiospermen. Bot. Zeit. 98. TrREUB 1879. Notes sur l'embryogénie de quelques Orchidées. Verhan- delingen der Koninkl. Akad. van Wetenschappen. Afdeel. Natur- kunde 19 Deel. Amsterdam. TÄCKHOLM 1914. Zur Kenntnis der Embryosackentwicklung von Lopezia cCoronatarAndr. Svå Bot Tidskr. Bas: VERMOESEN 1911. Contribution å F'étude de V'ovule, du sac embryonnaire et de la fécondation dans les Angiospermes. La Cellule t. XXVII far fåse. VESQUE 1878. Développement du sac embryonnaire des Phanérogames Angiospermes. Ann. Sci. Nat. Bot. 6. Sér. 6. WARD 1880. On the Embryo-sac and Development of Gymnadenia con- opsea. GQuart. Journ. of Miceroscop. Seience. New Series. Vol. XX. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1916. Bb 10, Hu. 2. FÖRTECKNING ÖFVER SVENSK BOTANISK [LITTERATUR UNDER AREN LOTTO CENTOT 2 SAMMANSTÄLLD AF Fr. E. ÅHLANDER Anmärkningar och kompletterande uppgifter till denna bibliografi mottagas med tacksamhet under adress: Vetenskapsakademien. -- Ett T efter titeln anger, att jag ej sett uppsatsen i fråga. ADLERZ, E., Om växtinsamlingens betydelse för ungdomen vid de all- männa läroverken. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 466— 477; Bot. Studier, tillägn. Fries, Sthlm 1912, s. 466—477. ALMGREN, K., Några ord om förekomsten af Geranium bohemicum m. m. — Ibid., Bd 5, 1911, s. 219—220: ALMQUIST, Sligfrid], Om Calamagrostis Langsdorffii (Link) och dess för- hållande till C. purpurea Trin. — Ibid., s. 372—374. ; —»—, Skandinaviska former af Rosa Afzeliana Fr. sectio glauciformis At. Med ett bihang. — Ark; Bot, Sthlm, Bd 105 Nroispiommmmmlosss 64 textfig. ——, Lärobok i botanik för allmänna läroverkens gymnasial-klasser. Fjärde uppl., omarb. af L. Bolin. — Sthlm 1912. +8:0. 223 s., 177 textfig. —»—, Skandinaviska former af Rosa Afzeliana Fr. sect. virens och virentiformis. — Ark. Bot., Sthlm. Bd 11, Nr 11, 1912, 148 s., 72 textfig. é ALVTHIN, Nils, Bidrag till kännedom om Skånes lafflora. 2: Söderåsens lafflora. — Ibid., Bd 12, Nr 1, 1912, 22 s. AMILON, J. A., Svampangrepp på gran af Chrysomyxa ledi. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 10, 1912, Allm. delen, s. 441—443, 1 textfig. AMINOFF, F., Svenska skogsträd 4. Tallen. (Skogsvårdsföreningens Folk- skrifter Nr 29). — Sthlm 1912. =8:o. 32 s., 21 textfig. ANDERSSON, G., Konstbefruktning af Petunia och Lobelia cardinalis. — Trädgården, Sthlm, Årg. 7, 1912, s. 17—18, 1 textfig. ANDERSSON, Gunnar & BIRGER, Selim, Den norrländska florans geografiska fördelning och invandringshistoria med särskild hänsyn till dess syd- 229 skandinaviska arter. (Norrländskt Handbibliotek 35.) — Uppsala & Stinlm 1912. 8:05: NI F 416 s:, 49 fig. och 37 kartor 1 texten. —— G. & LE Ror, O., Verzeichnis der in den Jahren 1907 und 1908 auf der Bären-Insel und in Spitzbergen eingesammelten Phanerogamen und Gefäss-Kryptogamen. — I: König, Avifauna Spitzbergensis, Bonn TEN IS AMS ANDERSSON, M. P., Kolsyran som näringsmedel för växter. — Trädgården, Sthlm, Årg. 6, 1911, s. 269—270.. —»—, se: von FEILITZEN, HJj., ANDERSSON, M. P. & WULFF, Th. Arkiv för Botanik. Utg. af K. Svenska Vetenskapsakademien. Bd 10, NE GONE 2505 dö NT 10 UppsSTce Stalm T9EE 12008:0: ARNELL, H. Wilh., Om en planmässig växtgeografisk undersökning af Sverige. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 5, 1911, [tr. 1912], s. 418—427. — Tre dagar i Bjuråker. En bryologisk exkursion. — Bot. Not., Ibamd IL I NE ——, [Gäflebergs läns] Vegetation. -—- I: Sverige, Geogr.-topogr.-statistisk beskrifn., D. 6, Sthlm, 1912, s. 146—147. ——, Hippophaé rhamnoides och Thymus Serpyllum. En växtgeografisk skiss. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 229—238. —»—, Nya iakttagelser öfver dominerande blomningsföreteelser. — Ibid., s. 433—446; Bot. Studier, tillägn. Fries, Sthlm 1912, s. 433—446. —>— se: KINDBERG, Nils Conrad. —»—, , Se: SWEDERUS, M. B. ARNELL, Sigfrid, Gymnadenia conopsea (L.) R. Br. X Orchis maculata L. — Bot. Not., Lund, 1911, s. 135. —»—, Några iakttagelser öfver våra Alchemilla-arters frekvens. — Ibid., oPSsRN30. ARRHENIUS, Axel, Floristiskt småplock. Spridda småbidrag till känne- domen om Lundsbergstraktens växtvärld. —- Lundsbergs skola år 1912, Göteborg 1912, s. 193—206. AULIN, Fr[edrik] R[utger], Botaniska anteckningar från Öland. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 373—386; Bot. Studier, tillägn. Fries, Sthlm, 1912, S. 373—386. BAHR, L., Nogle Gaeringsforsög med Baciller henhorgnde till >»Ödem- bicillsruppen:. — Skand. Veterin.-Tidskr., Uppsala & Sthlm, Årg. 11, TIS PTA ——, Om Mutation hos Bakterier. — Ibid., s. 223—234. ——, Om Tarmens Bakterieflora. — Ibid., Årg. 2, 1912, s. 85—96. BARTHEL, Chr., Jordbakteriologiens nuvarande ståndpunkt. — Förh. Landtbrukslärarkursen i Sthlm, 2, 1908, [tr. 1909] s. 120—133; disk. Still. —>»—, Betsnitselns inverkan på mjölkens mikroflora och hygieniska beskaffenhet. — Sthlm, Landtbr.-Akad. Handl., Årg. 51, 1912, s. 494—495. BEISSNER, L., Coniferen im nördlichen Schweden. — Mitt. Deutsch. Dendr. Ges., Bonn, Nr 20, 1911, s. 394—393. BeErRG, Bengt, Svenska Turistföreningens ödemarksförstöring. (Spridande af kulturväxter inom naturskyddsområden.) — Fauna och Flora, Upps. & Sthlm, Årg. 7, 1912, s. 111—120, 5 textfig. 230 BERG, Åke, Gråbarrsjukan i Norrbotten. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 9, 1911, Allm. delen, s. 277—278. BERGENDAHL, David, Nekrolog: RIBBING, L., David Bergendahl > !/5 1855. + "2/9 1908. — Sthlm, Vet.- Akad. Årsb. 1912, s. 407—426, 1 portr.; bibliografi s. 424—4926. BERGGREN, Einar, J., Skogens viktigaste parasitsvampar. (Skogvårdsför- eningens Folkskrifter Nr 30.) — Sthlm 1912. 8:o. 32 s., 44 textfig. BERGGREN, Th., se: von EULER, Hans & BERGGREN, Th. BERLIN, Johan August, Nekrolog: V[ESTERGREN]|, Tlychol, Johan August Berlin. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910 [tr. 1911], s. (171). - BINNING, Axel, Dichotyp gran. — Ibid., Bd 5, 1911, [tr. 1912], s. 436, 1 textfig. BIRGER, Selim, Kebnekaisetraktens flora. Ett bidrag till kännedomen om floran i Öfversta delen af Kalixälfvens dal. — Ibid., Bd 6, 1912, SLIT —»—, Naturskyddsrörelsen i Sverige. — Sthlm, Sv. Turistför. Årsskr., 1912, s. 129—145, 16 textfig. —>»--, Utbredningen af Scirpus parvulus Roem. & Schult. i Skandina- vien. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm. Bd 6, 1912, s. 608—618, 11 textfig.; Bot. Studier, tillägn. Fries, Sthlm 1912, s. 608—618, 1 textfig. —»—, Se: ANDERSSON, Gunnar & BIRGER, Selim. BISSMARK, Alb., se: von FEILITZEN, Hj., BISSMARK, Alb., & WULFF, Th. BJÖRKMAN, J. Emil, Namnkunniga träd i södra Västergötland. Trogareds ek, Harekullas ek, och Sägryds bok. -- Sveriges Natur, Sthlm, 1912, s. 160—162. BLomM, Carl, Invandrare. — Bot. Not., Lund, 1912, s. 45—47. BLOMQVIST, Sven G:son, Till högbuskformationens ekologi. Diss. Uppsala 1911. — Sv. Bot: Tidskr., Stnim, Bd 5, 1911; si 11-31 Pomtexttetrtiysk res., S. 74—78. BoLIN, Pehr, Växtnäringens inflytande på utvecklingen af gul- och hvit- brokiga blad. — Landtmannen, Linkpg, Arg. 22, 1911, s. 5—7. —>»—, Våra vanligaste åkerogräs och deras bekämpande. På uppdrag af Kungl. Landtbruksstyrelsen utarbetad. — Sthlm 1912. 8:o. 168 s., 1 tafla, 61 textfig. BorRGE, O., Algologische Notizen 6—7. — Bot. Not., Lund, 1911, s. 197— 207, 1 tafl., 1 textfig. —>»—, Die Sässwasseralgenflora Spitzbergens. — Kristiania, Vid.-Selsk. Skr., 1, Mat.-naturw. Klasse, 1911, Nr 11, 39 s., 1 tafla. BRITTEN, James, Sigismund Bacstrom, M. D. (fl. 1770—1799). — Journ. of Bot., London, Vol. 49, 1911, s. 92—97. —»—, Linnaeus's »Flora Anglica». — Ibid., Vol. 50, 1912, s. 312—314. BRODDESSON, Edw., Om de skandinaviska formerna af Scirpus caespi- tosus. — Bot. Not., Lund, 1912, s- 81—94, 2 textfig. BURSELL, Åke, Förökning af svenska fröstammen utrikes — svensk eller utländsk fröodling? — Trädgården, Sthlm, Årg. 7, 1912, s. 168—170, 206—207, 229—230, 297—298, 323—324, 370—371, 5 textfig., disk. s. 171—172, 372-—374, 414—415, 431—433. ——, Om kolsyran som näringsmedel för växter. — Trädgården, Sthlm, Nr 7 AS SN HR 231 BÄCKGREN, Karl, Gamla anteckningar om djur och växter i Lerbäcks socken i Nerike. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 6, 1911, s. 116—124. BÄCKSTRÖM, Helmer, se: von EULER, Hans & BÄCKSTRÖM, Helmer. CARLSON, Tor, Uber die Zersetzung von Asparagin durch Bakterien in Gegenwart von freiem Sauerstoff. 1. Der Verlauf des Oxidations- prozesses. — Sthlm, Medd. Vet.-Akad. Nobelinst., Bd 2, Nr 10, 1911, SNS Ftextig. CHRISTENSEN, Carl, Ueber einige Farne in 0. Swartz Herbarium. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 9, Nr 11, 1910, 46 s. 3 tafl., 13 textfig. [Cirkulär från ätverstyrelsen ör rikets Sinan läroverk angående skol- ungdomens växtinsamling.] — [Sthlm 1911]. 1 blad. CLEVE-EULER, Astrid, Cyclotella bodanica i Ancylussjön. Skattmansöprofilen ännu en gång. — Sthlm, Geol. For Förh., Bd 33, 1911, s. 462, 2 textfig. —»—, Das Bacillariaceen-Plankton in Gewässern bei Stockholm. 2. Zur Morphologie und Biologie einer pleomorphen Melosira. — Arch. Hy- drobiol., Stuttgart. Bd 7, 1911—1912, s. 119—139, 230—260, 23 textfig. —>— Till frågan om jordmånens betydelse för fjällväxterna. — Sv. Bot. öldskröf Stim BåC5) 9 fr LOS 4025-4110) 1 textis. —>»—, Diatomacé-plankton. — I: Vattnet i sjöar och vattendrag inom Stockholm och i dess omgifningar (Bih. 2 till Sthlms Stads Hälso- vårdsn. Årsber. 1911). Sthlm 1912, Bd 2, s. 59—133. -»— Skogsträdens höjdgränser i trakten af Stora Sjöfallet. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 496—3509. COTTE, J. G. & GODEFROY, M., se: von Linné, Carl. COWLEs, Henry Clhandler], MassaARrRT, Jean and LINDMAN Clarl] A[xel] M[agnus]. The International Phytogeographical Excursion in the British Isles. 4. Impressions of the foreign members of the party. — New Phytologist, Cambridge, Vol. 11, 1912, s. 25—28. DAHL, Carl G.,. LEWENHAUPT, C. A.,. WULFF, Thorild & SONESSON, Nils, Pricksjuka hos äpplen. — Sv. Pomol. För. Årsskr., Linkpg, Årg. 12, 1911, s. 140—146. DAHL, Ove, Opdagelsen af Asplenum marinum paa Sondmore. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 93—94. DAHLGREN, K. V. Ossian, Asplenium marinum L. på Sandö i Norge. — Ibid., Bd 53, 1911, [tr. 19121, s. 433—434. ——, Salatraktens kärlväxtflora. — Ibid., Bd 4, 1910, [tr. 1911], s. 407)— (136), 1 textfig. —>»—, Studier öfver afvikande talförhållanden och andra anomalier i blommorna hos några Campanula-arter. — Ark. Bot., Sthlm, Bd NOEN HO9Tsr24rs tt tala, 17 textfig: DAHLSTEDT, Hugo, Nya östsvenska Taraxaca. — Ibid., Nr 6, 1911, 36 s. —>»—, Västsvenska Taraxaca. — Ibid., Nr 11, 1911, 74 s. —»—, Nordsvenska Taraxaca. — Ibid., Bd 12, Nr 2, 1912, 122 s. ——, Se: Exsiccatverk vid slutet af förteckningen. DARBISHIRE, Oltto] V[ernon], The Lichens of the Swedish antarctic expe- dition. (Wissenschaftl. Ergebnisse der Schwed. Sädpolar-Exped. 1901 JT BEOCE fsk Sthlon 1912), 173 ss; 3 tall I textig. 232 DEzsö, Dicenty, Uber die relativen Mengen der Nährsalze im Boden und ihre Bedeutung fär die Pflanzen. — Verh. Intern. Agrogeologen- konf., 2, Sthlm 1910, [tr. 1911], s. 178—196. DINGLER, Herman, Sigfrid Almquists Rosenarbeiten. — Bot. Jahrb., Leip- zig, Bd 47, 1912, s. 709—712. DRAKENBERG, Edith, Vårblommor inne och ute. — Bonniers Månadsh., Årg. 6, 1912, s. 341—345, 7 textfig. Du RietZ, H. & G. E., Phragmidium Andersoni Shear funnen på Öland. — Sv. Bot. Tidskr., Sthm, Bd 5, 1911, [tr. :1912], s. 437. + DUSÉN, P., Ein neues eigentämliches Eryngium. — Ark. Bo , Sthlm, Bd 105 NT 5,1911r50S5 Ietama EKMAN, Elisabeth, Nomenclature of some North-European Drabae. — Ibid., Ba 2, NToz 912 m7ESn fatta: EKMAN, Elrik] L., Neue brasilianische Gräser. — Ibid., Bd 10, Nr 17, 1911, 43 s., 6 tafl., 2 textfig. —»-—-, Beiträge zur Gramineenflora von Misiones. — Ibid., Bd 11, Nr 4, 1912, 61 s., 4 tafl. —>»—, Galium Mollugo L. och dess underarter i Sverige. — Bot. Not., Lund, 1912, s. 289—296. ——, Ueber die Gramineengattungen Trichoneura und Crossotropis. — Ark. Bot, Sthlm CBA ib Nr 992 morsa EKMAN, Sven, Erythraea vulgaris funnen vid Vänern. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 5, 1911, s. 220. ELFVING, Flredr.|, De viktigaste kulturväxterna. [3. uppl]. — Sthlm [tr. i Helsingfors] 1911. 8:o. 250 s., 96 textfig. —»—, Botaniska anteckningar från 1700-talet. — Helsingfors, Medd. Soc. Fauna et Flora Fenn., 38, 1912, s. 140—141. ELOFSON, A., Foderväxtodlingen i Schweiz. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 21, 1911, s. 27—53, 84—92, 5 tafl., 6 textfig. —»—, Fröodling af vallväxter och några därmed sammanhängande frågor. Iakttagelser och studier i olika länder. — Ibid., s. 127—164, 257— 301, 4 tafl., 10 textfig. ——, Fyrishafre och klockhafre II. -— Landtmannen, Linkpg, Årg. 22, 1911, s. 102—104, 1 textfig. å s. 125. —»—, Resultat af vid Sveriges Utsädesförenings Ultunafilial utförda jäm- förande försök med rödklöfverstammar. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 22, 1912, s. 39—43. ——, Se: Ultuna, Sveriges Utsädesförenings Filial. ENANDER, S. J., Schedulae ad S. J. Enandri Salices Scandinaviz exsic- catae. Fasciculus 1, N:ris 1—50. Fasc. 2 N:ris 51—100. — Uppsala 1911. 8:o. VII +37, V+24 s. ERIKSSON, Bertil, En submorän fossilförande aflagring vid Bollnäs i Häl- singland. — Sthlm, Geol. För. Förh., Bd 34, 1912, s. 500—3541, 7 textfig.; tysk res., s. 930—531. ERIKSSON, Jakob, Der amerikanische Stachelbeermehltau in Schweden. Ein warnendes Beispiel. — Deutsche Ostbauzeitung, Stuttgart, Jahrg. 038, 1911, s. 407 — 408. —»—, Der Malvenrost (Puccinia Malvacearum Mont.,, seine Verbreitung, 233 Natur und Entwickelungsgeschichte. — Sthlm, Vet.-Akad. Handl., Bd 47, Nr 2, 1911, 125 s., 6 tafl., 18 textfig. ERIKSSON, Jakob, Die rote Farbe der Fruchtschale — und die Schorf- krankheit der Obstsorten. — Zeitschr. Pflanzenkrankh. Stuttgart, Bd UP ONS 29 STrtextns o—-—, La Rouille des Mauves (Puccinia Malvacearum Mont.), sa nature et ses phases de développement. — Paris, Compte Rendu Acad. Sci., 5 152, 1911; s. 1776—1778. Öfversättn.: ——, Die Hauptergebnisse einer neuen Untersuchung äber den Malvenrost, Puccinia Malvacearum Mont. (Vorläufige Mitteilung). — Centralbl. Bakt., Jena., Abt. 2, Bd 31, 1911, s. 93—93. ——, Filtsjuka å potatis (Hypochnus Solani Prill. & Del.), en hittills föga beaktad potatissjukdom. — Sthlm, Landtbr.-Akad. Handl., Årg. 51, 1912, s. 550—558, 5 textfig. — Äfven som: Sthlm, Medd. Nr 67 Centralanst.” försöksv. jordbr.-omr., Bot. Afd., Nr 5. —»—, Fungoid diseases of agricultural plants. Transl. from the Swedish by Anna Molander. — London 1912. 8:o. XII 4208 s., 117 textfig. T. ——, Om Blom- och Grentorka (Monilia-torka) å våra fruktträd, dess förekomst, natur och bekämpande. — Sthlm, Landtbr.-Akad. Handl., Årg. 51, 1912, s. 464—478, 9 texfig. — Äfven som: Sthlm, Medd. Nr 65 Centralanst. försöksv. jorbr.-omr., Bot. Afd., Nr 4. —»—, Om grenbrand å alm. Att beakta vid plantering af alm! — Sthlm, Landtbr.-Akad. Handl., Årg. 51, 1912, s. 225—233, 1 tafla, 3 textfig. — Äfven som: Sthlm, Medd. Nr 52 Centralanst. försöksv. jordbr.- omr., Bot. afd., Nr 2. —»—, Que faire pour éviter les maladies propagées par les graines et les arbres malades? — Congr. Int. de Pathol., Paris 1912. —>»—, Rostige Getreidekörner und die Uberwinterung der Pilzspezies. — Centralbl. Bakt., Jena, Abt. 2, Bd 32, 1912, s. 453—4359. —»—, Svampsjukdomar å svenska betodlingar. — Sthlm, Landtbr.-Akad. Handl., Årg. 51, 1912, s. 410-—-437, 9 textfig. —>»—, Uber Exosporium Ulmi n. sp. als Erreger von Zweigbrand an jungen Ulmenpflanzen. — Mycol. Centralbl., Jena, Bd 1, 1912, s. 35 —42, 1 tafla, 3 textfig. ——, Se: Stockholm, Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruks- området. ERIKSON, Johan, Om Vicia pisiformis förekomst i Västergötland. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 7, 1912, s. 296—297. ERIESSON, J. V., Bälinge mossars utvecklingshistoria och vegetation. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 103—194, 4 tafl., 42 textfig.; tysk res. s. 188—192. ERNBERG, Victor F., Nya fynd af abnorm kottutveckling hos tallen. —- Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 9, 1911, Allm. delen, s. 278—279. EuvLErR, Hlans|) v[on|, Om enzymernas verksamhet och bildning. — Po- pulär Naturvet. Revy, Sthlm, Årg. 1, 1911, s. 175—181, 233—237, 2 textfig. ——, Zur Nomenklatur der Enzyme. — Zeitschr. physiol. Chemie, Strass- burg, Bd 74, 1911, s. 13—14. 234 EULER Hans] v[on], Uber die Wirkungsweise der Phosphatese. 3. Mit- teilung. — Biochem. Zeitsehr) Berlin, Bd 415 19120SsT2155--25: —— Zur Kenntnis der Cellulose:. — Zeitschr: angew. Chem., Leipzig, 25, NON2, SS 202 EULER, H[ans] & BERGGREN, Th., Uber die primäre Umwandlung der Hexosen bei der alkoholischen Gärung. — Zeitschr. Gärungsphysiol., Berlin, Bd 17 1912,-5S205--218: EULER, Hans & BÄCKSTRÖM, Helmer, Zur Kenntnis der Hefegärung. 2. Mitteilung. — Zeitsehr. physiol.” Chem., Strassburg) BaArmemisbus 304401, 4 textfig. EULER, Hans & FODOR, ÅA, Zur. Kenntnis des Hefensummistteeeffi oms Bd 72, 1911, s::339—346. Följdskrift: SALKOWsKI, E[RNST]), Bemerk. zu der Arbeit von H. Euler und A. Fodor: »Zur Kenntnis des Hefegummis». — Ibid., Bd 73, 1911, s. 314—316. EULER, Hans & JOHANSSON, David, Umwandlung des Zuckers und Bildung der Kohlensäure bei der alkoholischen Gärung. — Ibid., Bb 76, 1912, SSD ISSN —— & —-—, Untersuchungen uber die: chemische Zusammensemunemnd Bildung der Enzyme. 4. Mitteilung. Uber die Anpassung einer Hefe an Galaktose. — Ibid., Bd 78.: 1912, 35. 246-—265, 14 textfig. —— & ——, Versuche uber die enzymatisehe Phosphatbindung. — Tbid., Bd 80, 19127 sj 205-211. —— & —»—, Uber die Bildung von Invertasen in Hefen. — Ibid., Bd 76, UED SS Sd 1 TSG —— & —>—, Uber den Einfluss des Toluols auf die Zymasen und auf diesP hosphatese:s— IDid3BO0507 1912SrIY5—- 1515 EULER, Hans & KULLBERG, Sixten, Versuche zur Reindarstellung der In- VÖHeSe = Hög HN I Tr Följdskrift : HERrRzoG, Rleginald] O., Zu der Mitteilung: »Versuche zur Reindar- stellung der Invertase>» von Hans Euler und Sixten Kullberg. — Ibid” B do NO ESSS —— & —>—, Ueber das Verhalten freier und an Protoplasma gebundener Hefenenzyme. — TIbid., Bd 73, 1911; s: 85—100) 7 textas. ——&—+—, Uber die Wirkungsweise der Phosphatese. 1. Mitteilung. — Ilon, BA ah IL os RE —— &—>»—, Nachtrag zu unserer Mitteilung: Uber die Wirkungsweise der Phosphatesess— IbidSEB umMOELI2ASIeE Följdskrift: LEBEDEW, ' A., "Bemerkungen zu der Arbeit von Hansi Eulerfund Sixten Kullberg: Ueber die" Wirkungsweise der Phosphatese. — IPid 5 BOSS 00 EULER, H[ans]' & LUNDBERG, J[ohan], Glucoside. — I: Abderhalden, Biochem. Handlexikon, Berlin 1911, s. 578—722. EULER, Hans, & LUNDEQVISr, Gunnar, Zur Kenntnis der Hefegärung. — Zeitschr.: physiol: Chemie, Strassburg, Bd 72, 191175: 97 - 11250 0es0e EULER, Hans, & MEYER, Hermann, Untersuchungen äber die chemische 230 Zusammensetzung und Bildung der Enzyme. 5. Mitteilung. Zur Kenntnis der Invertasebildung. — Ibid., Bd 79, 1912, s. 274—300, 6 textfig. — 6. Mitteilung Zur Kenntnis der Säurebildung bei einigen Mikroorganismen. — Ibid., Bd 80, 1912, s. 241—252. EULER, Hans & OHLSÉN, Hjalmar, Uber den Einfluss der Temperatur auf die Wirkung der Phosphatese. — Biochem. Zeitschr., Berlin, Bd SRLONASKS 20: —— & ——, Uber die Wirkungsweise der Phosphatese. 2. Mitteilung. — Zeitschr. physiol. Chem., Strassburg, Bd 76, 1912, s. 468—477. EULER, Hans & PALM, Björn, Untersuchungen uber die chemische Zu- sammensetzung und Bildung der Enzyme. 7. Mitteilung. Uber die Entwicklung einiger Hefen in verschiedenen Nährlösungen. -— Ibid., Bar Si, 19127 s -59-—70, 6 textfig. ) EULER, Hans & AF UGGLAsS, Beth, Untersuchungen uber die chemische Zusammensetzung und Bildung der Enzyme. 2. Mitteilung — Ibid., Bd 70, 1910-11, s. 279—290. —— & —>—, Ueber die Ausnutzung der Gärungs- und Atmungsenergie in Pflanzen. — Zeitschr. Allg. Physiol., Jena, 12, 1911, s. 364—378. T FALCK, Kurt, Bidrag till kännedomen om Härjedalens parasitsvampflora. — Ark BorST Sthlm FE BA 2) Nr 5 1912 ST 4 mtextie. —»—, Några ord om variationen i antalet kalkblad hos Caltha palustris. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 632—634, 3 textfig.; Bot. Studier, tillägn. Fries, Sthlm 1912, s. 632—634, 3 textfig. FANT, Carl Georg. Nekrolog: VIESTERGREN], Tlycho]l], Carl Georg Fant. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, [tr. 1911], s. (171). VON FEILITZEN, Hjalmar, Azotogen, Nitragin oder Naturimpferde? Impf- versuche zu verschiedenen Leguminosen auf neukultiviertem Hoch- moorboden. — Centralbl. Bakt., Jena, Abt. 2. Bd 29, 1911, s. 198—205, 4 tafl., 2 textfig. ——, Huru skall man inom trädgårdskulturen på det mest rationella sätt tillfredsställa de odlade växternas näringsbehof. — Trädgården, Sthlm, Ars. 6, 1911, s. 255-259. | —»—, Några undersökningar öfver förekomsten af Azotobacter i torfjord. Sv: Mosskult. Tidskr., Jönköping, Årg. 25, 1911, s. 53—57. ——, Tillfredsställandet af trädgårdsväxternas näringsbehof. — Landt- mannen, Linkpg, Årg: 22, 1911, s. 438—440, 448—450, 4 textfig. —>»—, Beiträge zur Kenntnis der niederen pflanzlichen Organismen, be- sonders der Bakterien, von Hoch- und Niederungsmooren in flo- ristischer, morphologischer und physiologischer Beziehung von Dr. Georg Albert RITTER. Kurze Berichtigung. — Centralbl. Bakt., Jena, Abt. 2, Bd 36, 1912, s. 53—54. —>»—, In welchem Grade kann das Kali in feingepulvertem Feldspath, der in den Moorboden eingebracht wird, löslich und den Kultur- pflanzen zugänglich gemacht werden? — Ernährg. d. Pflanze, Berlin, Ör LII2N Si 2200-2022 if —»—, Noch einmal Azotogen, Nitragin und Naturimpferde. Erwiderung. — Centralbl. Bakt., Jena, Abt. 2, Bd 32, 1912, s. 449—451. 236 v[ON] F[EILITZEN], H., ANDERSSON, M. P., & WjluLFF]), T[horild], Ytterligare om kolsyregödsling i växthus. — Trädgården, Sthlm, Årg. 6, 1911, s. J21—322. | —>»—, BISSMARK, Alb., & WluLrFF], T[horild], Till fråga om höjandet af kolsyrehalten i luften i växthus. Id SESSION —»—, LUGNER, Ivar & NYstRÖM, Elis, Öber die Einwirkung der Erntezeit auf den Ertrag und die chemische Zusammensetzung von Wiesenfuchs- schwanz (Alopecurus pratensis). — Journ. Landw., Berlin, Jahrg. 60, 1912, s. 243—280, 6 textfig. FLODERUS, Björn, Bidrag till kännedomen om Novaja Semljas Salices. — Sv. Bot. ”Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912,:s. 387-426), 6tamllööoySköncstist 425—426; Bot. Studier, tillagn. Eries, Sthlm 1912, 0s: 055 P6N6EalS tysk. res. s. 425—426. FocKE, Wlålilhelm] Ofllbers], Linné und Darwin. — Naturw. Wochenschr., Jena, BA 207 1911) Sm289-—292: FODOR, A., se: von EULER, Hans & FODOR, Å. FORSSTRAND, Carl, En herrgårdsträdgård under frihetstiden. — Trädgår- den, Sthlm, Arg. 6, toll ös) 2201-2000 200-233 —»— Se von LINNÉ, Carl. FORSSELL-SKÅRMAN, Lärobok i botanik för gymnasiet. — Femte uppl. utg. av J. A. O. Skårman. — Sthlm 1911. 8:60. ”2450S5 töftanemteb textfig. FRIES, Ellias] Thleodor|, Några växtlokaler i Bohus län och Göteborgs- trakten. — Bot. Not., Lund, 1911, s. 39—49. FRIES, Rob[ert] Ellias], Botaniskt resebref från Syd-Afrika. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 5, 1911, s. 366—371, 3 textfig. —»—, Die Arten der Gattung Petunia. — Sthlm, Vet. Akad. Handl., Bd 46, INR AD, HOI 72 Sa 7 Tau Z SnG ——, Ein unbeachtet gebliebenes Monokotyledonenmerkmal bei einigen Polycarpieae. — Berlin, Ber. D. bot. Ges... Bd 20049 HNSEP92ET0E 6 textfig. ——, Eine neue Wissadula-Art aus Paraguay (Originaldiagnose). — Repert. spec. nov. regni veget., Berlin, Fase. 9,7 1911, stort —»—, En fascierad pelar-kakté. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, [ör OUR SS RN ASTA —+—, Ett bidrag till kännedomen om Selaginellarotbärarna. — Ibid., IL DH, INN SL AN dd SUG LYS Fes I ZI —»—, Några ord om myxomycetfloran i Torne Lappmark. — Ibid., Bd 4, 0 förr: ali ST 2 hh SMG —»—, Uber die cytologischen Verhältnisse bei der Sporenbildung von Nidularia. — Zeitschr. f. Bot., Jena, Jahrg 3, 1911, s. 145—165, 2 tafl. ——, Zur Kenntnis der Cytologie von Hygrophorus conicus. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 5, 1911, s. 241—251, 1 tafla. —»—, Den svenska myxomycet-floran. — Ibid., Bd 6, 1912, s. 721—802, 43 texfig.; Bot. Studier, tillägn. Fries, Sthlm 1912, s. 721—802, 43 textfig. FRIES, Thleodor] M[agnus], Naturalhistorien i Uppsala under senare hälf- ten af 1600-talet. 1—2. — Nord. Tidskr., Sthlm, 1911, s. 445—463, d71—589. 23 Fries, Th[leodor] M[agnus], Om bildningsafvikelser hos Secale cereale. — Svan Bot ukdskriv Stim Bear5Sti9 ss bi SIntextäg.: —»—, Naturalhistorien i Uppsala under de fyra första decennierna af 1700- talet. 1—2. — Nord. Tidskr., Sthlm, 1912, s. 344—365, 417—436. —»—, Vad betydelse ha blommornas doft och färgprakt? — Trädgården, Sthlm, Årg. 7, 1912, s. 273—274. —»—, Botaniska Studier, tillägnade Theodor Magnus Fries den 28 okto- ber 1912 af Svenska Botaniska Föreningen. — Sthlm 1912. 8:o. S. 303—946. Festskriften utgör 3. häftet af Svensk Botanisk Tidskrift för år 1912 med tillägg af ett par uppsatser. ——, Biografi: [LUNDSTRÖM, Erik], Thore Fries 80 år. — Trädgården, Sthlm, Årg. ”7, 1912, s. 393—394, 1 portr. i texten. FRIES, Thoralf, Sedum villosum återfunnen i Torne lappmark. — Sv. Bort ödskr, Sthlm, Bd 6, 1912,5s.-97. FRIES, Thore C. E., Några drag ur vegetationens utvecklingshistoria i Lapplands nordligaste fjälltrakter. — Sthlm, Sv. Turistför. Årsskr. 1911, s. 296—305, 8 textfig. —»—, [Det alpina florelementets invandring till nordligaste Sverige.| —, Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 341-342. —»—, Öfversikt öfver Sveriges Geaster-arter. — Ibid., s. 574—588, 2 textfig.; Bot. Studier, tillägn. Fries, Sthlm 1912, s. 574—588, 2 tafl. FRISENDAHL, Arvid, Cytologische und entwicklungsgeschichtliche Studien an Myricaria germanica Desv. — Sthlm, Vet.-Akad. Handl., Bd 48, NE 7, IOES (ST a ven An USA FRÖDIN, John, Om fjällväxter nedanför skogsgränsen i Skandinavien. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 10, Nr 16, 1911, 63 s., I tafla, 2 texfig. —>—, Polemonium coeruleum ”campanulatum Th. Fries i Lule Lappmark. — Bot. Not., Lund, 1912, s. 241—247. —»—, Tvänne västskandinaviska klimatfaktorer och deras växtgeografiska betydelse. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 11, Nr 12, 1912, 74 s., 2 tafl., 9 textfig. Förteckning öfver Skandinaviens växter, utgifven af Lunds Botaniska För- ening. — 3. Alger. (Tryckt som manuskript. — Lund 1912. 8:o. 77 ss. GEETE, Erik, Några bidrag belysande granens formvariationer. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 9, 1911, Allm. delen, s. IRA DD SMA GERTZ, Otto, Några iakttagelser öfver anthocyanbildning i blad vid soc- kerkultur. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 11, Nr 6, 1912, 45 s. ——, Om anthocyan hos alpina växter. Ett bidrag till Schneebergsflo- rans Ökologi. — Bot. Not., Lund, 1911, s. 101—132, 149—164, 209—229. —»—, Fysiologiska undersökningar öfver släktet Cuscuta. 2. — Ibid., 1912, s. 1—32, 49—380, 97—110; bibliografi s. 105—110. ——, Om Ppersisterande stipler hos Fagus silvatica L. En studie öfver habituell bladasymmetri. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 11, Nr710, 1912, J2 s., 4 textfig. —>»-—, Växtfysiologiska försök för gymnasiet. — En sammanställning. 1. Bilaga Malmö H. Allm. Läroverks Årsredogörelse 1911—1912.) — Malmö PIT2NTS:0N 507 -S. 238 GERBER, G., se: Cotte, Jules, Gerber, G., & Godefroy, M. GODEFROY, M., se: Cotte, Jules, Gerber, G., & Godefroy, M. : GRAN, H. H., Mendelismen, dens teoretiske og praktiske betydning. — Nord. Tidskr., Sthlm 1912, s. 173—186. GREENE, G. L., se: von Linné, Carl. ; GREVILLIUS, ÅA. Y., Uber verbildete Sprosssysteme bei Asparagus Sprengeri Regel. — Zeitschr. Pflanzenkrankh., Stuttgart, Bd 21, 1911, s. 17—27, ZRtexstnet —»—, Notiz uber Zwangsdrehung bei Stellaria media Cyr. — Bonn, Sitz.- Ber. naturhist.: Ver:, 1911) tr: 1012) Es. 40-12, Iytestnen ——, Se: Exsicceceatverk vid slutet af förteckningen. GRIP, Elias, Träd och blommor i folksagan. — Läsn. Sv. Folket, Sthlm, Bar tous GRÖNBERG, Gösta, Gotska Sandöns nationalpark. — Sveriges Natur, Sthlm IGN Se SÖ 20 HELIG HaAFsTRÖM, Hj., Cnidium venosum vid Nynäs. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, BAG ON NEStSTA HAGLUND, Emil, Ett par Scirpus-arter, som böra eftersökas. — Ibid., Bd 5, NY fi UA os ANI— NA —»—, Om betydelsen af biologiska och torfgeologiska undersökningar vid tvister rörande vattenuppdämningsrätt. — Sv. Mosskult. Tidskr., Jön- köping, Årg. 25, 1911, s. 2239, 6 textfig. —»—, Redogörelse för en botanisk-torfgeologisk undersökning af fiskdam- mar å torfjord vid- fiskeriförsöksstationen i Aneboda. — Skrifter, SOdFa SVS HISkenför., Lund) NTCSer9EsoE-D2 —»—, Vägledande ogräs vid bedömande af en mossodlings rätta skötsel. — Sv. Mosskult. Tidskr., Jönköping, Årg. 25, 1911, s. 238—245. —->»—, Uber die botanisch-torfgeologischen Untersuchungen des Schwe- dischen Moorkulturvereins. — Verh. Intern. Agrogeologenkonf., 2, Sthlm 1910, [tr: 1911], s. 168—177. ——, Om Sphagnaceernas förhållande till vissa mineralsaltet. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, ss. 645—656; Bot Studier töllasn: Fries, Sthlm 1912, s. 645—656. —»—, Redogörelse för en botanisk-torfgeologisk undersökning af Eriks- dalsmossen. — Skrifter, Södra Sv. Fiskeriför., Lund, Nr 10, 1912, s. 41—952. —»—, se: Jonsson, Fritz. ——, se: von Post, Hampus Adolf. HAGLUND, Erik, Lokal för Vicia pisiformis m. m. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 7, 1912, s. 256—257. HAGSTRÖM, J. O., Three species of Ruppia. — Bot. Not., Lund 1911; s. 137—144, 1 textfig. HALLBERG, Sigurd, Hallands Väderö. — Sveriges Natur, Sthlm 1911, s. 1—13, 1 tafla, 7 textfig. HALLE, Thore G., Cloughtonia, a problematic fossil plant from the York- shire Oolite. — Ark. Bot, Sthlm, Bd 10, Nr 14, 1911, 6 s., 2 tafl. —>»—, On the Fructifications of Jurassic Fern-leaves of the Cladophlebis denticulata-type. — Ibid., Nr 15, 1911, 10 s., 2 tafl., 1 textfig. 239 HALLE, Thore G., Nyare åsikter om stenkolens bildning. — Populär Naturvet. Revy, Sthlm, Årg. 2, 1912, s. 145—152, 4 textfig. ——, On the geological structure and history of the Falkland Islands. — Uppsala, Bull. Geol. Inst., Vol. 11, 1912, s. 115—129, 5 tafl., 27 text- fig. — Äfven som Akad. Afh., Uppsala 1911. 8:o. 117's., 5 tafl., 27 textfig. ——, On the occurrence of Dictyozamites in South Africa.—Palaeobot. Zeitschr., Berlin, Bd 1, 1912, s. 40—42. HAMMARLUND, Carl, En för botaniska museer och andra botaniska sam- lingar lämplig metod att konservera gröna växter så, att de bibe- hålla sin naturliga färg. — Bot. Not., Lund 1912, s. 131—141; tysk res. s. 140—141. HANNERZ, Alf & Erik, Ytterligare om Vicia pisiformis. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 7, 1912, s. 141. HARTMAN, ClIARL| VIILHELM|, Kalebassträdet i tropiska Amerika. — Sthlm, Vet.-Akad. Årsbok, 1911, s. 263—272, 4 tafl.- | HASSELGREN, H., De för husdjurens vidkommande vanligaste växtförgift- ningarna. — Sv. Veterin.-Tidskr., Sthlm, Årg. 17, 1912, s. 250—9253. HEDBOM, Karl, Den gamla svartpoppeln i Linné's botaniska trädgård fallen. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 5, 1911, s. 378—379, 1 textfig. —»—, Om myxomycetfloran på ett par lokaler invid Uppsala. — Ibid., Bd 4, 1910, [tr. 19111, s. (159)—(61). —»—-, Parnassia palustris L. med röda blommor... — Ibid., Bd 5, 1911, s. 379—380. ——, Strödda anteckningar om några märkligare element i Uppsalafloran förr och nu. — Ibid., Bd 6, 1912, s. 459—465; Bot. Studier, tillägn. Fries, Sthlm 1912, s. 459—4653. HEDIN, S[ven] Glustaf|, Uber Reaktionen zwischen Enzymen und ande- ren Substanzen. — Zeitschr. physiol. Chem., Strassburg, Bd 82, 1912 3. WD HEDLUND, T., De fysiologiska grunderna för olika frosthärdighet hos träd och buskar. — Sv. Pomol. För. Arsskr., Linköping, Arg. 13, 1912, s. J39—46. —» =, De fysiologiska grunderna för riklig blomning och fruktsättning hos våra fruktträd. — Ibid., s. 32—38. —»—, Om frosthärdigheten hos våra kalljordsväxter. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 561—3573; Bot. Studier, tillägn. Fries, Sthlm 1912, s. 561—3573. | HEINTZE, Aug., Om vinterståndare bland Ölands altvarväxter. — Bot. Not., Lund 1911, s. 165—183. ——, Om epizoisk fröspridning. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, GS. ör 1912, 0s- 200--028. HEMMENDORFF, Ernst, Bilder aus der Restinga-Vegetation bei Rio de Ja- neiro. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 889—902, 35 tafl.; Bot. Studier, tillägn. Fries, Sthlm 1912, s. 889—902, 3 tafl. HENNIG, Anders, se: Wallengren, Hans & Hennig, Anders. | HENNING, Ernst, Nyare erfarenheter angående vissa sjukdomar å landt- bruksväxter. — Förh. Landtbrukslärarkursen i Sthlm, 2, 1908, |tr. 1909], s. 133—160. 240 HENNING, Ernst, Herrar Botanister! [Upprop ang. Rudbeckia hirta's upp- trädande i vårt land]. — Bot. Not., Lund, 1911, s. 244. —»—, Studier öfver kornets blomning och några i samband därmed stå- ende företeelser. 2. Ett försök med bortklippning af axborsten hos korn vid blomningstiden och dess följder. — Redogör. Ultuna Landtbr.-inst., 1910, Uppsala 1911, s. 50—57. —»—, Om botanikundervisningen vid Landtbrukshögskolor och motsva- rande anstalter. — Ibid., 1911, Uppsala 1912, s. 47—77. —»—, Växtpatologiska iakttagelser på Utsädesföreningens försöksfält vid Ultuna sommaren 1910. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 21, NIO IS I —»—, Växtpatologiska iakttagelser å Utsädesföreningens försöksfält vid Ultuna sommaren 1911. — TIbid., Årg. 22, 1912, s: 44= 560000 HENNINGSSON, Bernt, Bakteriologiska undersökningar. — I: Vattnet i sjöar och vattendrag inom Stockholm och i dess omgifningar (Bih. 2 till Sthlms Stads Hälsovårdsn. Årsber. 1911), Sthlm 1912, Afd. 1, s. 79—105, 1 textfig., tabeller s. 3"—73". HENRIKSSON, J., Polystichum lobatum (Huds.) Presl. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, s. (90). —»—, Bidrag till kännedomen om Sveriges medicinalväxter. Enen (Juni- perus communis L.) — Elfsborgs Läns Norra Hush.-Sällsk. Tidskr., Vänersborg, Årg. 18, 1911, s. 117—118. —»—, Chrysanthemum Leucanthemum L. f. tubiflorum n. f. — Bot. Not., Kund H9YLNES IS | —»—, Färgginsten (Genista tinctoria L.) — Landtmannabl., Sthlm, 1911, Nr 35, Si 254: —»—, Iakttagelser inom växt- och djurriket vid Rostock i Älfsborgs län år 1910. — Elfsborgs Läns Norra Hush.-sällsk. Tidskr., Vänersborg, Ås. 18, 1911, se 116—1L7. | —»—, Svenska medicinalväxter. Timjan (Thymus vulgaris L.) — Landt- mannabl., Sthlm, 1911, Nr 24, s. 187. —»—, Svenska medicinalväxter. Ålandsroten (Inula Helenium L.) — Ibid., INDIE & & A0-—2L —»—, Sveriges medicinalväxter. Kardbenedikten (Cnicus benedictus Gaertn.) — Ibid., Nr 33, s. 267. ——, Växterna i de gamlas föreställningar, seder och bruk. — Sthlm SO NO NAN SI ——, Bidrag till kännedomen om Sveriges medicinalväxter. Getporsen (Ledum palustre L.) — Elfsborgs Läns Norra Hush.-Sällsk. Tidskr., Vänersborg, Årg. USE TENS Ne —»—, Svenska medicinalväxter. Bolmörten (Hyoscyamus niger L) — Landtmannabl., Sthlm, 1912, Nr 12, s. 118. —»—, Iakttagelser inom växt- och djurriket vid Rostock i Älfsborgs län år 1911. — Elfsborgs Läns Norra Hush.-Sällsk. Tidskr., Väners- borg. Årg. 19, 1912, s. 141—142. HERIBERT-NILSSON, N., Bladrullsjuka hos fröplantor af potatis och dess orsak. — ”Tidskr. f. Landtmän, Lund, Årg. 33, 1912, s. 651—0654, 671—674 241 HERIBERT-NILSSON, N., Die Variabilität der Oenothera Lamarckiana und das Problem der Mutation. — Zeitschr. Indukt. Abstammungslehre, Berlin; Bdr8; 19127 s: 5859-2231, 3 tal, 36 textfig.; litteratur s. 221-251. —» —, Metoder och synpunkter vid potatisförädlingen. — Weibulls Illustr. Äesb., Årg. 7, 1912, s. 30—39, 4 textfig. —— , Ärftlighetsförsök med blomfärgen hos Anagallis arvensis. — Bot. NoEkund t92ST220=2355 tysk res.s: 235. Se äfven: Nilsson, N. Heribert. HERMANN, F., Flora von Deutschland und Fennoskandinavien sowie von fskandundt Spitzebergen. — Lemmzig 191207 80. B24s: HrrRg0G, Rh 0: se: Euler, H. & Kullberg S. HESSELMAN, Bengt, Våckelberget i Dalarna. — Sveriges Natur, Sthlm, KOSTA Loötextis; HESSELMAN, Henrik, Jordmånen i Sveriges skogar. (Skogsvårdsföreningens Folkskrifter Nr 27—28) — Sthlm 1911. 8:0. 64 's., 31 textfig. —»—->, Skabbholmen, en af Sveriges vackraste löfängar. — Sveriges Natur, Stim RES T25—20, fitalla, 3 texts. ——, Uber sektorial geteilte Sprosse bei Fagus silvatica L. asplenifolia Lodd. und ihre Entwickelung. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 5, 1911, Si f74-—196, 16 textlig. ——, Om ymphybrider. — Populär Naturvet. Revy, Sthlm, Årg. 2, 1912, S02-05.- 6 textlig. —»—, Skabbholmen skyddad. — Sveriges Natur, Sthlm, 1912, s. 132. —>—, Skogens förhållande till klimat och jordmån i vårt land. -— Landt- mannabiSthIm; 19125 NEC 4S: 30-31, 2 textfig. ——, STOCKHOLM, Statens Skogsförsöksanstalt. HEYL, Rutger C:son, Uber Malzdiastase und die Einwirkung von Kalium- phosphaten auf dieselbe. — Journ. prakt. Chem., Leipzig, (N. F.), BaArS6 INS NAS3 450 L textig: HOLLGREN, C. A., Sällsynta fågel- och växtarter, som synas ha försvunnit från några af deras förekomstställen i landet. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 6, 1911, s. 146—147. HOLMGREN, I., Några iakttagelser öfver förekomsten af pärlhår hos tro- PISkalivaxter. —— Sv. Bot: Hedskrt; Sthlm; Bd 5, 19117 s: 197-216; fl fextnos; tysk tess rs 205-210. HorsrT, Nils Olof, Alnarp-floden. En svensk »Cromer-flod.» — Sthlm, SvitGeSl Unders. "Ärsb. 471910; Nr 9, (tr: 1911) [= Ser. Ci Nr 237: 04 S. Af botaniskt intresse äro särskildt s. 33—38, 43—47, 57, 62, 64. HooKERrR, Joseph Dalton. Nekrolog: SKOTTSBERG, Carl, Joseph Dalton Hooker. ” 18?9/617, +19!0/1211. — Sva bortidske te Stim 5/6: LYST I PORT Itexten. HowzE, Rleginald] Heber J., The lichens of the Linnean herbarium with remarks on Acharian material. — New-York, Bull. Torrey Bot. Club, Vol., 39, 1912, s. 199—203, 1 textfig. HULTH, J. M., se: von Linné, Karl. Huss, Harald, Planktonundersökningar i Stockholm omgifvande vatten- drag. — I: Vattnet i sjöar och Vattendrag inom Stockholm och i Svensk Botanisk Tidskrift 1916. ij 16 242 dess omgifningar. (Bih. 2 till Sthims Stads Hälsovårdsn. Årsber. 1911), Sthlm 1912, Afd. 2, s. 5—58, 1 tafla. HULTING, J[ohan], En bokskog i Västergötland och dess lafflora. — Sv. "Bot. ”Tidskr., Sthlm, Bd 6), 1912, s: 427—452.. " Bot. Studier runlasn: Fries, Sthlm, 1912, s. 427—432. HÅRD AF SEGERSTAD, Frj|edrik], Ett par nya växtlokaler. — Bot. Not., Lund, 1911, s. 134. --> ++ Södra Sandsjö sockens fanerogamer. Ett bidrag till kännedomen om de pontiska och nordatlantiska växternas gränslinjer i sydöstra Sverige, — Ark. Bot., Sthlm, Bd 11) Nr 8; 19127 44 sb 2Ekantor HÄGERSTRÖM, Karl Peter. Nekrolog: V[ESTERGREN|, Tlychol, Karl Peter Hägerström. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, [tr. 1911], s. (170)—(171). [HÖGDAHL, Thor], Idgran vid Hällans skifferbrott i Dalsland. — Sveriges Natur, Sthlm, 1911, s. 141—142, 1 textfig. JACKSON, B. D., se: von Linné, Carl. JESSEN, Knud, Om mangrovevegetationen. — Nord. Tidskr., Sthlm, 1912, s. 42—55, 7 textfig. | JOHANSSON, David, se: von Euler, Hans & Johansson, David. JOHANSSON, Erland, Från Dahlem. En specialodling. — Trädgården Sthlm, Års. 7, 1912, se 357— 308: ——, Några marsblommor i Botaniska trädgården Dahlem vid Berlin. — Ibid., s. 132—133. JOHANSSON, Klarl|, Om Ava-eken. — Sveriges Natur, Sthlm, 1911, s. 18—22, 1 textfig. ——, Om Glyceria maritima (Huds.) Wahlb. var. arenaria Fr. och Glyceria vilfoidea (Ands.) Th. Fr. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, [tr. 1911], s. 263—277, 7 textfig.; tysk res. s. 275—276. ——, Om utbredningen af Melampyrum pratense L. f. aureum Norm. i södra Norrland. — Ibid., Bd 5, 1911, s. 376—378. | —»—, Små bidrag till Hälsinglands och Jämtlands flora. — Bot. Not., Ice AO So 20. ——, Svensk oxel som epifyt på knäckepil. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 9, 1911, Allm. delen, s. 93—94, 2 textfig. —— Bidrag till de gotländska Pulsatillornas naturhistoria. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 1—40, 11 textfig. JOHANSON, N. A., Nekrolog: [VESTERGREN, Tycho], N. A. Johanson, !4/4 1830, + "/8 1911. — Ibid., S. 334—335, 1 portr. i texten. JONSSON, Fritz, Till frågan om hasselns forna utbredning i Ångermanland. — Sthlm, Geol., För. Förh., Bd 33, 1911, s. 145—178, 4 textfig., tysk res., s.: 177--178. Följdskrift: HAGLUND, Emil, Några anmärkningar med anledning af uppsatsen » Till frågan om hasselns forna utbredning i Ångermanland.» — Ibid., s. 385—395. : | JUEL, H. O.. Om blommans byggnad hos Browallia. — I: Biologiske Ar- 243 bejder tilegnede Eug. Warming, Köbenhavn 1911, s. 110—118, 1 tafla, 2 textfig.; fransk res., s. 117—118. —»—, Beiträge zur Kenntnis der Gattungen Taphrina und Exobasidium. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 353—372, 1 tafla, 5 textfig.; Bot. Studier, tillägn. Fries, Sthlm 1912, s. 353—372, 1 tafla, 5 textfig. —>»=--, Studien uber die Entwickelungsgeschichte von Hippuris vulgaris. — Upsala, Soc. Scient. Acta, Ser. 4, Vol. 2, Nr 11, 1911, 26 s., 3 tafl., 5 textfig. J[UHLIN|-D[ANNFELT), H., Nitrits upptagande af växterna. — Sthlm, Landtbr. Akad. Handl., Årg. 50, 1911, s. 85—287. —»—, Växtförädlingens utveckling i senare tid. — Ibid., s. 515—9523. JUNGNER, J. Richard, Phyllobiologiska studier. Regnbladet en definilivt erkänd klimatisk bladtyp. — Halmstad 1911. +8:o. 11 s. —>»—, Phyllobiologiska studier. Av vinden förorsakade omgestaltande rö- relser hos bladen. — Ibid. 1911. 8:0. 14 s. 5 textfig. JÖNSON, Bengt. Nekrologer: WlurFF], T[horild], Professor Bengt Jönsson tf. — Trädgården, Sthlm, Årg. 6, 1911, s. 112, 1 portr. i texten. [Anon.], Bengt Jönsson t. — Landtmannen, Linkpg, Årg. 22, 1911, s. 101—102, 1 portr. i texten. NILSSON, N. Hjalmar, Bengt Jönsson Tt. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 21, 1911, s. 69—71, 1 portr. SIMMONS, Herman Gleorg|, Bengt Jönsson 1849—1911. Några minnes-' ord. — Bot. Bot., Lund, 1911. s. 53—069, 1 portr.; bibliografi, s. 67—69. LIDFORSS, Bengt, Bengt Jönsson. Nachruf. — Berlin, Ber. D. Bot. Ees., Bd 29, 1912, s. (18) —(25), bibliografi s. (23) —(25). | [VESTERGREN, Tychol, Bengt Jönsson. > 2/10 1849, tf ?/3 1911. -— Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 326—5331, 1 portr. i texten; bibliografi s. 329—331. KaAJANUS, Birger, [förut NILSSON], Några ord om pedigreemetodens ut- veckling. — Weibulls Illustr. Årsb., Landskrona, Årg. 4,1909, s. 17—21. —— Klumprotsjuka. — Ibid., Årg. 5, 1910, s. 115—116, 1 textfig. —»—, Vallväxtutsädet. Några iakttagelser och synpunkter. — Ibid., s. 22—28, 2 textfig. —>»—, Biologiska skisser. — Sthlm 1911. 80. 124 s. Innehåll: Darwin och De Vries. — Egenskapers ärftlighet. — Frusna och förfrusna växter. — Lifslängden. — Ljus och grönska. — Löffällningen. — Mendelska lagen. — Röda blad och hvita. — Samlif mellan växter. — Sken- död i växtvärlden. — Växternas förnimmelser. — Växtförädling. — Växt- kultur i djurvärlden. — Växtvärldens brottslingar. — Arftlighet och kön. —>»—, Naturvetenskapliga småstycken. — Sthlm 1912. +8:o. 935 sid. Innehåller bl. a. Växternas extravaganser. — Växternas färger. — Växt- namn. — Arftlighetens underlag. — Schleiden. Ett forskarsnille. —»—, Morphologische Flechtenstudien. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 10, Nr 4, 1911, 47 s., 2 tafl. —2>—, Rotbrand och hjärtröta hos betor. — Weibulls Illustr. Årsb., Lands- krona, Årg. 6, 1911, s. 101—103, 5 textfig. —»—, Vallväxtförädling. — Ibid., s. 6—26, 11 textfig. ——, Uber die Keimenergie des Rothkleesamens. — Landw. Jahrb., Berlin, Bd 41, 1911, s. 527—3533. 244 KAJANUS, Birger, Uber die Keimung entspelzter Frächte von Timothee. — Föäöhlings Landw. Zeitung, Stuttgart, Jahrg. 60, 1911, s. 431—434. —--, Uber dei Pollination bei den rapifera-Varietäten der Brassica napus L. und der Brassica rapa L. — Bot. Not., Lund, 1911, s. 29—38. —»—, Uber die systematische Stellung der Flechtengattung Stereocaulon. — Ibid., s. 83—90. ÅA ——, Zur Genetik des Weizens. — Ibid., s. 293—296. ——, Die Samenrassen von Lupinus angustifolius L. und Lupinus luteus L. — Zeitschr. Indukt. Abstammungslehre, Berlin, Bd 7, 1912, s. 230—239, 1 tafla. —»—, Genetische Studien an Beta. — Ibid., Bd 6, 1912, s. 137—179 ,9 tafl., 2 textfig. ——, Genetisehe Studien ån Brassica. — Ibid., s. 217—237, 4 tafl. ——, Mendelism och rotfruktsförädling. — Weibulls Illustr. Årsb., Landskrona, Årg. 7, 1912, s. 6—24, 6 textfig. ——, Mendelistische Studien an Räben. — Fäöhlings Landw. Zeitung, Stuttgart, Jahrg. 61, 1912, s. 142—149. —»—, Några ord om verksamheten vid Weibullsholms växtförädlings- anstalt. — Landtmannabl., Sthlm, 1912, Nr 16, s. 165—166, 2 textfig. —»—, Polyphyllie und Fasziation bei Trifolium pratense L. — Zeitschr. Indukt. Abstammungslehre, Berlin, Bd 7, 1912, s. 63—71. —»—, Uber die Blattzeichnung des Rotklees. — Bot. Not., Lund, 1912, s. J39—43, 1 textfig. | —»—, Uber die Farben der Bläten und Samen von Trifolium pratense. — Föhlings Landw. Zeitung, Stuttgart, Jahrg 61, 1912, s. 763—776. ——, Uber eine partiale Mutation bei Dahlia variabilis Desf. — Zeitschr. Indukt. Abstammungslehre, Berlin, Bd 7, 1912, s. 289. ——, Uber einen spontan entstandenen Weizenbastard. — Zeitschr. Pflanzenzächtigung, Berlin, Bd 1, 1912/13, s. 13—24. ——, Uber Verbänderung bei Beta vulgaris (L.) — Bot. Not., Lund, 1912, s. 145—147. 0 SS HORN NE KINDBERG, Nils Conrad. Nekrologer: ARNELL, Hlampus|] Wilh[lelm], Nils Conrad Kindberg. En minnes- teckning. — Bot. Not., Lund, 1912, s. 119—127, 1 portr. i texten; bibliografi s. 124—127. V|ESTERGREN], Tlycho], Nils Conrad Kindberg. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, [tr. 1911], s. (171)—(172). KLASON, Peter, Beiträge zur Kenntnis der chemischen Zusammensetzung des Fichtenholzes. — Schr. Ver. Zellstoffehem., Berlin, H. 2, 1911, s. 41. T KRÄNZLIN, Fr., Beiträge zur Orchideenflora Sädamerikas. — Sthlm, Vet.- Akad. Handl., Bd 46, Nr 10, 1911, 105 s., 13 tafl. | ; KULLBERG, Sixten, se: von EULER, Hans, & KULLBERG, Sixten. [Kungörelse angående fridlysning af flyttblock, en pil (Salix aurita X S. caprea L.), en videbuske (Salix caprea L. X S. cinerea L.), två aspar (Populus tremula L. var. villosa A. F. Lang), en hänggran, utfärdad den 4 mars 1911). — K. Befhdes i Skarab. län Allm. Kung., 1911, Ser. B, Landskansliet, Nr 46. | 245 [= — angående fridlysning af idegran å Stora Idmoren, utfärdad den 8 mars 1911). — K. M:ts Befhdes i Gotl. län Kung., 1911; Ser. A, (Landskansliet), Nr 66. [= — angående fridlysning af vickerarten Vicia pisiformis, utfärdad den 9 mars 1912]. — K. Befhdes i Östergötl. län Kung., 1912, Ser. A, Landskansliet, Nr 23. [= — angående fridlysning af Uppsala universitets naturpark å Vård- sätra säteri i Bondkyrko socken, utfärdad den 3 (14) oktober 1912|. — K. Befhdes i Uppsala län, Allm. Kung., Nr 86, Landskansliet, 1912. SEeF. ÅA. KURrRCE, C., Arkeologiska och växtgeografiska studier öfver skånska torf- mossar. — Ymer, Sthlm, Årg. 30, 1910, s. 385—406, 4 textfig. KuYPER, Jlan]|, Castilla en zign cultuur door Dr Peter Olsson-Seffer, bewerkt door J. Kuyper met een oversicht van Castilla in Suriname. — Paramaribo, Bull. Landtb. West. Indie, 27, 1912, s. 1—66, 7 tafl. KYLIN, Harald, Einige Versuche uber die Atmung der Meeresalgen. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 11, Nr 2, 1911, 14 s. ——, Uber die gränen und gelben Farbstoffe der Florideen. — Zeitschr. physiol. Chemie, Strassburg, Bd. 74, 1911, s. 105—122. Följdskrift: MARCHLEWSKI, L[eon], Bemerkung zu der Arbeit von H. KYLIN: »Uber die gränen und gelben Farbstoffe der Florideen». — Ibid:, Bd 75, IA ST 272, ——, Uber die Farbe der Florideen und Cyanophyceen. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 531—3544, 1 tafla; Bot. Studier, tillägn. Fries, Sthlm 1912, s. 531—3544, 1 tafla. —»—, Uber die Farbstoffe der Fucoideen. — Zeitschr. physiol. Chem., Strassburg, Bd 82, 1912, s. 221—230. ——, Uber die Inhaltskörper der Fucoideen. — Ark. Bot., Sthlm, Bd NEN ök 19127 126 ST tafla. | ——, Uber die roten und blauen Farbstoffe der Algen. — Zeitschr. physiol. Chem., Strassburg, Bd 76, 1912, s. 396—425, 1 tafla, 2 textfig. KÖHLER, Eugene. Nekrolog: [VESTERGREN, Tycho], Eugene Köhler. " !/9 1851. f 3/7 1911. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 336, 1 portr. i texten. KÖHLER, John, Chemische Untersuchung des Fichtenharzes (von Picea excelsa Lk). 3. — Journ. prakt. Chem., Leipzig, (N F), Bd 385, 1912, S. 934—9364, 3 textfig. LAGERBERG, Torsten, Abnorm kottutveckling hos tallen. — Sthlm, Skogs- vårdsför. Tidskr., Arg. 9, 1911, Allm. Delen, s. 135—139, 3 textfig. —»—, Ett par sällsyntheter från Abisko nationalpark. — Sveriges Natur, Sthlm, 1911, s. 78—81, 2 textfig. —»—, Nya fynd af gråbarrsjukan. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 9, 1911, Allm. Delen, s. 461. —>»—, Pestalozzia hartigi Tubeuf. En ny fiende i våra plantskolor. — Årg. 9, 1911, Fackafdeln., s. 1835—195+, 10 textfig.; Sthlm, Medd. Statens Skogsförsöksanst., H. 8, 1911, (tr. 1912), s. 95—107. ——, En intressant bildningsafvikelse hos gran. — Sv. Bot. Tidskr., 2 246 Sthlm, Bd 6, 1912, s. 884—888, 1 textfig.; Bot. Studier, tillägn. Fries, Sthlm 1912, s. 884—888, 1 textfig. —» —, Skogens skadesvampar. — Landtmannabl., Sthlm, 1912, Nr 8, s. 75--76, 2 fig., 1 portr. i texten. | LAGERHEIM, Glustaf|, Usnea longissima Ach. i Medelpad. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, [tr. 1911], s. (165). =>, Nya Heller Did bekanta prydnadsväxter. — Trädgården, Sthlm, Årg. 7, 1912, s. 240—243, 1 textfig. —>»-—-, Rhipsalis rosea Lagerh. n. sp. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 717—720, 1 tafla; Bot. Studier, tillägn. Fries, Sthlm 1912, s. 717 —720, 1 tafla. —»—, Solförmörkelsens inverkan på ljuskänsliga växter. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 7, 1912, s. 106—110, 2 textfig. —»—, Se: WIDMARK, Erik Johan. LANGE, Th[orvald], Bidrag till "kännedomen om Gottlands Taraxacum- flora. — Bot.” Not.) Eundj torpksagsss2905 — —, Kärlväxtfloran : Styrsö SJeken i Göteborgs och Bohus län. — Sv: Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 282—311. LEBEDEW, A., se: von Euler, H. & Kullberg, S. LENSTRÖM, C. A. E., Lokal för ormgran (Picea excelsa f. virgata) i Väst- manland. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 97—98, 1 textfig. LEWENHAUPT, C. A., Se: Dahl, Carl G., Lewenhaupt, C. A., Wulff, Thorild & Sonesson, Nils. LEVERTIN, Oscar, se: von LINNÉ, Carl. LIDFORSS, Bengt, Naturvetenskapliga kåserier. 2. Malmö 1912. 211 s. Innehåller bl. a. Växtchimärer. — Växten och människoögat. — Växternas vattenförbrukning. — Växternas vinterskydd. — Blåsyra och formalin. — Ett blad ur växternas ekonomi. — Fackelblommans gåta. — Gregor Mendels uppläckt. — Lifvets källor. — Näringsbrist och fortplantning. — Varför äro växterna gröna? ——, Uber die Chemotaxis eines Thiospirillum. — Berlin, Ber. D. bot. GE Bd 30, 1912, s. 262—274. —»—, se: Lund, Universitetets botaniska institution och trädgård. LILJEDAHL, Axel, Den nordligaste förekomsten af Helichrysum arenarium (L.) Moench. i Skandinavien. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, [tr. 1911], s. (157)—(158). LINDE, J. P., En haftornsbuske på Väddö. — Sveriges Natur, Sthlm, 1912, s. 164. —»—, Märkliga naturområden och sällsynta växter på Kolmården. — Ibid., s. 147—151, 1 textfig. LINDMAN, Clarl] Al[xel] M[agnus|, Ueber Symphytum orientale L. und Sym- phytum uplandicum Nym. — Bot. Not., Lund, 1911, s. 71—77, 5 textfig. ——, Vi och våra blommor. En bok om prydnadsväxterna inne och ute. H. 1—4. — Sthlm 1911. 8:o. s. 1—128, 32 tafl. — H. 5—9. Ibid. 1912. 8:0o. s. 129—288, 40 tafl. ——, Wie ist die Kollektivart Polygonum aviculare zu spalten? — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 673--696, 4 tafl.; Bot. Studier, tillägn. Fries, Sthlm 1912, s. 673—696, 4 tafl. —»—, Se: Stockholm, Kungl. Svenska Vetenskaps-Akademien. 247 LINNÉ, Carl von, Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné med understöd af svenska staten utgifna af Uppsala universitet. Afd. 1. D. 5: Bref till och från svenska enskilda personer: Bäck (1756—76), C och D, utgifna och med upplysande noter försedda af Th. M. Fries. — Sthlm 1911. :8:o. 366 s. —»—, D. 6. Bref till och från svenska enskilda personer: E— Hallman .. — Ibid 1912. 8:o. II + 445 s. Biografier m. m.: CoTTE J[ules] Gerber G. & GODEFROY, M., Une lettre inédite de Linné au frere Gabriel, apothécaire des Capucins d'Aix. — Paris, Bull. Soc. Bot.; T. 57, 1910, Session extraordinaire, s. XX—XXII. DrucE, Gleorge] Cllaridge], Linnaeus »Flora anglica». — Scot. Bot. Rev., Edinburgh, Vol. 1, 1912, s. 154—161. Tr FORSSTRAND, Carl, Några anteckningar om Linnés Stockholmstid. — Svirbot ömdskr., Sthlm, Bdö6, 19125. 657— 0672, 3 textfig.; Bot. Studier, tillägn: Fries, Sthlm 1912, s. 657—0672, 3 textfig. GREENE, E. L., Carolus Linn&eus. — Philadelphia 1912. 8:o. 91 s., DOE: | HuLTH, J[ohan] Mlarkus], Linnés första utkast till Species planta- rum. Några anteckningar. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 627—631, 1 textfig.; Bot. Studier, tillägn. Fries, Sthlm 1912, s. 627—0631, 1 textfig. JACKSON, Blenjamin| Daydon, Index to the Linnean Herbarium, with indication of the types of species marked by Carl von Linné. — London, Proc. Linn. Soc., Sess. 124, 1912, Suppl., s. 1—192. LEVERTIN, Oscar, Carl von Linné. (Svenskar [1]. — Andra uppl. — Stmlms191157:8:0:--107-s.; 8 tafl. > W[lULFF], T., Ett pomologiskt Linnéminne. — Sv. Pomol. För. Arsskr., Linköping. Årg. 12, 1911, s. 7—8, 1 textfig. —>»—, Se: Focke, W. 0. LINNMAN, Johannes, Till ogräsens biologi. — Landtmannen, Linköping, ÅS. 23, 1942, s 302-303: LULEÅ. Sveriges Utsädesförenings filial. ULANDER, Axel, Redogörelse för verksamheten vid Sveriges Utsädes- förenings Filial i Luleå år 1910. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, ÅrSd 21: 1911) S345--353. SN äg ibid. Arg. 225 191215. 343—351 LUND. Lunds Botaniska Förening. Katalog öfver de växter Lunds Bo- taniska Förening har att utbyta Höstterminen 1911. — Lund 1911. TOTTI SS. a FlöStletminmen 19124 CIpid:7 T912S 4:07 330S ——, —>—, Meddelande från Lunds Botaniska Förening [angående växt- hytej= Ibid: fött 4:02 [ös] Re AE lin NO dör ANS — Kilnnersilefels Botaniska Institution och Botaniska Trädgård. LIDFORSS, Bengt, Botaniska Institutionen. Afdelningen för fysiologisk botanik. [Käsaret 1911—1912] — Lunds Univ. Arsber., 1910—1911, S. d30—096. 248 —»—, MURBECK, Sv., Botaniska Institutionen. Afdelningen för systematisk botanik. — Biblioteket [läsåret 1910—1911].—Ibid., 1910—1911, s. 46—51. ——, — — [1911—1912]. — Ibid., 1911—1912, s. 52—55, 56—57. —»—, Universitetets Botaniska Trädgård. Index seminum e plantis spon- taneis in Suecia A. 1911 collectorum quae Hortus Botanicus Lun- : densis pro mutua commutatione offert. — Lund 1911. 4:0o. 6 s. =, 0, — — AUT90I2 Ibid: TOR2374:0- 0 60S: LUNDBERG, Edvard, En pelargran. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 10, 1912 TAllmidelen) s:miorpntexffis (ars RO): LUNDBERG, J. Fr., Några ord om potatissorternas degenerering. — Sv. Ut- sädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 21, 1911, s. 93—96. —»—, Potatisförädlingen på Svalöf. — Ibid., Årg. 21, 1911; 5: 205-00 LUNDBERG, Johan, se: EULER, Hans & LUNDBERG, Johan. LUNDEGÅRDH, Henrik, Uber die Permeabilität der Wurzelspitzen von Vicia Faba unter verschiedenen äusseren Bedingungen. — Sthlm, Vet.-Akad. Handl., Bd 47, Nr 3, 1911, 254 s., 96 textfig. —»—, Chromosomen, Nukleolen und die Veränderungen im Protoplasma bei der Karyokinese. Nebst anschliessenden Betrachtungen uber die Mechanik der Teilungsvorgänge. — Beitr. Biol. Pflanzen, Breslau, Bd 11, 1912, s. 373—542, 4 tafl., 7 textfig. —»—, Das Caryotin im Ruhekern und sein Verhalten bei der Bildung und Auflösung der Chromosomen. — Arch. Zellforsch., Leipzig, Bd 9; 1912—13) s: 205-230, 3 tall, 9 texfig. —»—, Die Kernteilung bei höheren Organismen nach Untersuchungen an lebendem Material. — Jahrb. wiss. Bot., Leipzig, Bd 51, 1912, s. 236—282, 1 tafla, 8 textfig. ——, Die Morphologie des Kerns und der Teilungsvorgänge bei höheren Organismen. — Ark. : Bot., Sthlm, Bd 12, Nr 8, 1912, Minsta; 2 textfig. —»—, Fixierung, Färbung und Nomenklatur der Kernstrukturen. Ein Beitrag zur Theorie der zytologischen Methodik. — Arch. mikr. Anat., Bonn, Bd 80, Abt. 1, 1912, s. 223—273. —>—, Om protoplasmastrukturer. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 41-—63, 15 textfig. LUNDELIUS, Hilding, se: MATSSON, L. P. R. LUNDEQUIST, Gunnar, se: von EULER, Hans & LUNDEQUIST, Gunnar. LUNDGREN, J., Ormgran från Högbo, Gästrikland. — Sveriges Natur, Sthlm, 1911, s. 160—161, 1 texfig. LUNDSTRÖM, Erik, se: FRIES, Th. M. —»—, se: de VERDIER, Nils & LUNDSTRÖM, Erik. —»—, se: Stockholm, Stockholms Högskola. LYTTKENS, Aug., Svenska växtnamn. H.6—7. — Sthlm 1911. 8:o. S. 865—1168. ——, H. 8. — Ibid. 1912. 8:o. s. 1169—1328. LÅNG, Glöstal, Några sällsynta eller för Sverige nya Cladonia-arter. — BO NO Kund öl9l2 SBR | LÄFFLER, L. Fr.,, Det evigt grönskande trädet vid Uppsala hednatämpel. — Svenska Landsmålen, Sthlm, 1911, (Festskrift till H. F. Feilberg), s. 617—696. 249 LÖNNBERG, Einar, Några ord om Hamra nationalpark. — Sveriges Natur, SET SO SW 2textno. —>»—, Sonfjällets nationalpark. — Sveriges Natur, Sthlm, 1912, s. 5—14, 3 textfig. LÖNNKVIST, F. & E., se: Exsiccatverk vid slutet af förteckningen. MALMBERG, Ejnar, Om svamparna. — Läsn. Sv. Folket, Sthlm, N. F., Bd 232 SS. 1860-202. MALME, Gust[af] O[skar] A[nderson], Asclepiadaceae Uruguayenses a clarissimo BIrBertorcollectae. — Geneve, bull. Soc. Bot, Ser. 2, Vol: 3, 911, s. 268—274. —»—, Lopadium fuscoluteum (Dicks.) Th. Fr. i Jämtland. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, [tr. 1911], s. A461)—(162). —»—, Malme, Lichenes suecici exsiccati. — Fasc. 7, 8 (nr 151-—200). — Sv. Pot Tidskr., Sthlm, Bd 4. 1910, [tr. 1911), s. (162)—(165); Fasc. 9, 10 (0250 Ibid BOT 6 ST 00 102: —»—, Calillaria grossa (Pers) Koerb. in Jämtland. — Ibid., Bd 6, 1912, s. 312—314. —--, Nephroma lusitanicum Schaer. anträffad i Stockholms skärgård. — bid. s. 98—99. —2—, yridaceac (I: Fulle, Neue Beiträge zur Flora Surinams 3.) — Recueil des Trav. Bot. Néerl., Nimégue, Vol. 9, 1912, s. 129—133. —»— Xyridaceae africanae. — Bot. Jahrb., Leipzig, Bd 48, 1912, s. 287—308. —>»—, Xyridaceae Friesianae. Beiträge zur Xyridazeen-Flora Afrikas. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 545—560; Bot. Studier, tillägn. Fries, Sthlm 1912, s. 545—560. —>»—, Se: Exsiccatverk vid slutet af förteckningen. MALMSTRÖM, C. & P. E., Aholmen. — Sveriges Natur, Sthlm, 1912, s. 90—104, 4 texfig. MaArTsson, Llars] Pleter] Reinhold, Till frågan om rosornas befruktning. -- Sva bot. Idskr., Sthlm, Bd 6, 19127 s:589-—6075 tysk res., s. 605—-606; Bot. Studier, tillägn. Fries, Sthlm 1912, s. 589—607. —>»>—,, & LUNDELIUS, Hilding, Studien in Närkes Rhodologie. — Ark. Bot. Sthlm, Bd 12, Nr 3, 1912, 10 s. MEYER, Hermann, se: von EULER, Hans & MEYER, Hermann. MopDIiN, Elrik|, Naturminnen i Sollefteå-trakten. — Sveriges Natur, Sthlm, 1911, s. 144—146, 1 textfig. —»—, Växtnamn samt folkliga bruk och föreställningar rörande växter i Härjedalen. — Svenska Landsmålen, Sthlm, 1911, (Festskrift till H. Rökenlhero) sö SI MUNERATI, Ottavio, La Stazione sperimentale per il miglioramento della sementi di Svalöf (Svezia). — Piacensa 1911. 8:o. 10 s. T MUNTHE, Henr., Preliminary list of plant remains found in the Hernögyttja. — Sthlm, Geol För. Förh., Bd 32, D.: 3, 1910; s. 1519—1521: MURBECK, Svlante], Phellodendron amurense Rupr. X japonicum Maxim. (nova hybrida) Murbeck. — Mitt. D. Dendr. Ges., Bonn, Nr 21, 1912, S-30L-303, I textlig: —»—, se: Lund, Universitetets botaniska institution och trädgård. 250 MÖLLER, Hjalmar, Löfmossornas utbredning i Sverige. 1. Splachnaceae. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 10, Nr 12, 1911, 79 s: — 2. Cryphaeacese ben Neckeraceae. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 12, Nr-4, 1912, 86755), 7 texine: —»—, Ett gammalt skånskt mossherbarium återfunnet. — Bot. Not., Lund, 19127 SS Ng NaATHORST, Allfred] G[labriel], Bemerkungen äber Weltrichia Fr. Braun. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 11, Nr-”7, 1911, 10 s; 1 tala Tesen —>»— Contributions to the carboniferous flora of North-Eastern Greenland. — Kobenhavn, Medd. Gronl Bd 43, 1911, (Danmark-Ekspeditionen til Grenlands Nordostkyst 1906--1908), Nr 12, s. 337—346, 2 tafl. —>»—, De fossila florornas betydelse för frågan om de arktiska trakternas forntida klimat. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 6, 1911, s. 177—189. —»—, Paläobotanische Mitteilungen. 9. Neue Beiträge zur Kenntnis der Williamsonia-Bläten. — Sthlm, Vet.-Akad. Handl., Bd 46, Nr 4, 1911, JJLS, ÖTtall COmtextis —>—, Paläobotanische Mitteilungen 10. — Ibid., Nr 8, 1911, 11 s., 1 tafla, 1 textfig. —>—, Paläobotanische Mitteilungen 11. — Ibid., Bd 48, Nr 2, 1912, 14 s., 2 tafl., 4 textfig. b —»—, Dépöts fossiliferes (plantes) quaternaires de Skåne. — Compte Rendu de la 11:e sess. du Congr. Géol. Intern. 1910, 2, Sthlm 1912, s. 1353— 1356, 1 textfig. —>»—, Dépöts rhétiens et liasiques fossiliferes (plantes principalement) de Skåne. — Ibid., s. 1377—1390, 1 tafla, 6 textfig. —>—, Die Mikrosporophylle von Williamsonia. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 12 NEO EL OT2S0RSSKtana texte —— , Einige paläobotanische Untersuchungsmethoden. 1. — Palaeobot. Zeitschr., Berlin, Bd 1, 1912, s. 26—36, 5 textfig. —»— P. M. Richter's poläobotanische Sammlungen. — Ibid., s. 530—51. —>»>—, Märkliga bevaringstillstånd af fossila växter. — Sthlm., Vet. Akad. Årsb., 1912, s. 305—325, 2 tafl., 7 textfig. ——, Sur la valeur des flores fossiles des régions arctiques comme preuve des climats géologiques. — Compte Rendus de la 11:e sess. du Congr. Géol. Intern., 1910, 2, Sthlm 1912, s. 743—756. —>»— se: Stockholm, Kungl. Svenska Vetenskapsakademien. NAUMAN, Einar, Om en af Trachelomonas volvocina Ehrenb. förorsakad vegetationsfärgning. — Bot. Not., Lund, 1911, s. 245—261; tysk res., s. 209—261. —»—, Bidrag till kännedomen om vegetationsfärgningar i sötvatten. 1—2. Ibid., 1912, s. 209—222, tysk res., s. 213—214, 220—221. —»—, Nannoplanktoniska cycloteller i sydsvenska insjöar såsom en viktig faktor i planktons näringsbiologi. — Ibid., s. 257—281; tysk res. 274—280. NEUMAN, Lleopold] Mlartin], Polypodium vulgare L. var. phegopteroides nov. var. — Ibid., 1911, s. 79—82, 2 textfig. —»—, De skånska fyndorterna för Aspidium-arterna. Bot. Not., Lund, 1912, s. 183—186, 1 textfig. 251 NIEUWLAND, Julius] Al[loysius|, Some Linnaean trivial names. — Amer. Midl. Nat., Notre Dame, Ind., Vol. 2, 1911, s. 97—122. NILSSON, Birger, se: KAJANUS, Birger. NILSSON, Heribert, Pollenslangarnas tillväxthastighet hos Oenothera La- marckiana och gigas. — Bot. Not., Lund, 1911, s. 19-—28. Se vidare Heribert-Nilsson, N. i NILSSON, N. Hjalmar, Återblick på Sveriges Utsädesförenings 29-åriga verk- samhet. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 21, 1911, S. 175—187. —>—, Se: Svalöf, Sveriges Ulstdeskonen ne —»—, Se: JÖNSSON, Bengt. i benr; H., Extra-Sqarehead II vid odling i stort i Skåne år 1910. — Sv. Utsädesför. Tidskr. Malmö, Årg. 21, 1911, s. 173—174. ——, Hvad kan göras mot gråfläcksjukan på hafre? — Ibid., s. 54—56, 1 tafla. —»—, Kreuzungsuntersuchungen an Hafer und Weizen. 2. — Lund, Univ. rsskr. NE, 7 Afd: 2, Nr 61911, 82 s. ——, Svalöfs Fyrishafre. Ny svarthafresort för mellersta Sveriges styf- vare lerjordar. — Sv: Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 21, 1911, s. 24—26. —, Svalöfs Solhvete. Ny sort för södra Sverige. — Ibid., s. 123—126, 1 tafla. ' —»—, Spontanes Wegfallen eines Farbenfaktors beim Hafer. — Bränn, Verh. Naturf. Ver., Bd 49, 1910, [tr. 1911], s. 139—156, 4 textfig. —, Uber Entstehung scharf abweichender Merkmale aus Kreuzung gleichartiger Formen beim Weizen. — Berlin, Ber. D. bot. Ges., Bd 29, 1911, s. 65—69. ——, Uber Fälle spontanen Wegfallens eines Hemmungsfaktors beim Hafer. — Zeitschr. indukt. Abstammungslehre, Berlin, Bd 5, 1911, s. 1—37, 1 tafla. = , Berättelse öfver förädlingsarbetena med Hosthycle vid Svalöf 1910 —1912. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 22, 1912, s. 307—334, 3 tafdl. ——, Zur Kenntnis der Erblichkeitsverhältnisse der Eigenschaft Winter- festigkeit beim MWeizen. — Zeitschr. Pflanzenzächt., Berlin, Bd 1, 1912, s. 3—12. —»—, Ärftlighetsforskningens viktigare nyare resultat och deras betydelse för växtförädlingen. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 21, 1911, s. 307—320, 1 tafla, 1 textfig.; Årg. 22, 1912, s. 257—272, 1 tafla, 1 textfig.; Sthlm, Sv. Bryggareför. Månadsbl., Årg. 27, 1912, s. 180—192, J342—3958, 3 textfig. —»—, Ärftlighetskongressen 1 Paris år 1911. — Sv. Utsädesför. Tidskr. Malmö, Årg. 22, 1912, s. 60—61. NORD, Folke: Växtplats för Vicia pisiformis L. — Fauna och Flora, Epp a & Sthlm, Årg. 6, 1911, s. 287—288. NORDENSTRÖM, H., Sällsynta säl som böra fredas. — Ibid., s. 239. NORDSTEDT, [Carl Fredrik] O[tto], Algological notes. 5—7. — Bot. Not., Lund, 1911, s. 263—266. 252 NORDSTEDT, [Carl Fredrik] Oltto,] Algological notes. 8—9. — Bot. Not., Kund, Sl9125ISk 257-239; —»—, Variationer hos blomman af Silene maritima vid Marstrand. — Ibid., s. 283—280, 1 textfig. —>»—, Se: Notiser, Botaniska. NorpstTRÖM, Klarl| B., Iakttagelser öfver strand- och vattenvegetationen i vissa trakter af Medelpad. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 10, NE 4 HOH SS: ——, Ett par nya fyndorter för fossila hasselnötter i nordöstra Medelpad. — Sthlm, Geol. För. Förh., Bd 33, 1911, s, 125—126. —>»—, Berichtigung. — Deutsche Bot. Monatsschr., Gera, Bd 23, 1912, s. 47—48. —, En ny lokal för Alnus incana (L.) Willd. v. laciniata Callier. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 10, 1912, Allm. Delen, s. 444—445, 1 textfig. —»—, Några ord om vattenvegetationen i Sternöviken nära Karlshamn. — Bot. Not., Lund, 1912, s. 157—1359. —»—, Zur Wasservegetation des nordöstlichen Teiles der Provinz Up- land. — Ibid., s. 149—156. Notiser, Botaniska, för år 1911 . . . utgifne af C. O. F. Nordstedt. Lund (Distributör C. W. KE. Gleerup) 8:0o0. 6 häften. — Pris 6 kr. —»— för år 1912 . . . — Ibid. 1912. 8:o0. 6 häften. NyYstTRÖM, Elis, se: von FEILITZEN, Hj., LUGNER, Ivar & NystRÖM, Elis. OHLSEN, Hjalmar, se: von EULER, Hans & OHLSEÉN, Hjalmar. OLOFSSON, Ernst, Ett nytt fynd af ormtall. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 9, 1911, Allm. Delen, s. 279—280, 1 textfig. OLSSON-SEFFER, Pehr, The sand strand flora of marine coasts. — Rock Island, Ill., Augustana Libr. Publ., Nr 7, 1910, s. 43—183, 16 textfig. O., T.. Något om snyltande djur och växter. — Läsn. Sv. Folket, Sthlm, ING Jeg BG 253 INR SITS MAS PALM, Björn, Zur Kenntnis schwedischer Phycomyceten. — Sv. Bot. Tidskr., Hu Wir Jexol Dy INST SNR ID KOKT —>»--, Några ärftlighetsförhållanden hos växter med hvit- eller gulbrokiga blad. (Efter C. H. Ostenfeld i »Naturen» 1909). — Trädgården, Sthlm, Årg LS —»—, Se: von EULER, Hans & PALM, Björn. PALMER, J. E., Bohuslänska växter som behöfva skydd. — Sveriges Natur, Sthlm, 1911, s. 135—138. PERSSON, N. P. Herman, Om tvåkönade blommor hos Salix caprea. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 5, 1911, s. 374—376, 4 textfig. —»—, Några mosslokaler för Göteborgstrakten. — Bot. Not., Lund, 1911, S. 230—239. —»—, Ytterligare bidrag till kännedomen om mossvegetationen i Göte- borgstrakten. — Ibid. 1912; s. 223—227. von Post, [Ernst Jakob] L[ennart|, Några nya lokaler för fossil Trapa i Sverige. — Sthlm, Geol. För. Förh., Bd 34, 1912, s. 380—384. von Post, Hampus Adolf, Nekrologer: HAGLUND, Emil, Hampus Adolf von Post. +. — Sv. Mosskult. Tidskr., Jönköping, Årg. 25, 1911, s. 602—603. 253 J[UHLIN| D[ANNFELIT, H., Hampus Adolf von Post't. — Landtmannen, Linkpg., Arg. 22, 1911: s.:323—324, 1 portr. i texten. SÖDERBAUM, H. G., Hampus von Post t. — Sthlm, Landtbr.-Akad Handl., Årg. 50, 1911, s. 625—627, 1 portr. i texten. [VESTERGREN, Tycho]|, Hampus von Post. " 15/12 1822, + !6/g 1911. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 318—325, 1 portr. i texten; bibliografi s. 322—9325. PUNNETT, R. C., Mendelismen. Bemynd. översättning av Robert Larsson. Med förord av H. Nilsson-Ehle. — Sthlm 1911. +38:o. 61 s. PÅHLMAN, Georg, Förteckning öfver ön Hvens fanerogamer och kärl- kryptogamer. — Bot. Not., Lund, 1912, s. 161—182. RaABoT, Charles, Le recul du pin sylvestre däns les montagnes de la Suede. — Géographie, Paris, T. 23, 1911, s. 270—276, 3 textfig. REIMER, Charles, Några bilder från botaniska trädgården Dahlem vid Ber- lin. — Trädgården, Sthlm, Årg. 7, 1912, s. 49—51, 5 textfig. RINDELL, Arthur, Zur Ermittelung der assimilierbaren Pflanzennährstoffe des Ackerbodens. — -Verh. Intern. Agrogeologenkonf., 2, Sthlm 1910, 1911, s. 99—113; disk. s. 109—113. RISING, Adolf, Några ord om våra medicinalväxters kemiska beståndsdelar. — Farm. Revy, Sthlm, Årg. 10, 1911, s. 202—205, 284—288. ROMELL, Lars, Some fungi growing both on coniferous and deciduous trees. — Mycologica, New York, N. Y., Vol. 1, 1909, s. 265—267. —»—, Hymenomycetes of Lappland. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 11, Nr 3, 1911, 35 s., 2 tafl. : —>»—, Remarks on some species of the genus Polyporus. —- Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 635— 644, 4 textfig.; Bot. Studier, tillägn. Fries, Sthlm, 1912, s. 635—644, 4 textfig. ROMELL, Lars Gunnar & TRILING, Einar, Om Hajnum Kallgate burg. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 619—5626, 5 tafl., 1 textfig., Bot. Studier, tillägn. Fries, Sthlm 1912, s. 619— 626. 5 tafl., 1 textfig. RosEN, D., Några iakttagelser öfver Anemone Hepatica L..— Bot. Not., Lund, 1911, s. 231—234, 1 textfig. ROSENBERG, O., Uber die Apogamie bei Chondrilla juncea. — Bot. Studier, tillägn. Fries, Sthlm 1912, s. 915—919, 2 textfig. —»— , Ärftlighetsforskningen och rasförädlingen. — Populär Naturvet. Revy, Sthlm, Arg. 2, 1912, s. 21—27, 3 textfig. ROSENDAHL, Henrik] Vliktor], Ärtbröd från vikingatiden (800—1050 e. Kr.) — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 5, 1911, [tr. 1912), s. 432—433. RUDBERG, Aug, Nekrolog: SYLVÉN, Nils, Aug. Rudberg, ” !/1 1842, + !8/; 1912. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 333—334, 1 portr. i texten. RYDBERG, Per Axel, Notes on Rosaceae. 535. Potentilla (forts.). — New York, Bull. Torrey Bot. Club, Vol. 38, 1911, s. 79—89. —>»—, Notes on Rosaceae. — 6. — Ibid., s. 351—367, 375 — 386. Föregående: Tbid., 37, 1910. —2»—, Studies on the Rockey mountain flora. 25. — Ibid. s. 11—23. —»—, Epipactis vs. Peramium. — Torreya, New York, Vol. 12, 1912, s, 89—90. 254 RYDBERG, Per, Axel, List of plants collected on the Peary arctic expé- dition of 1905—06 and 1908—09 with a general description of the flora of nothern Greenland and Ellesmere land. 1—2. — :+Torreya, Lancaster, Pa, Vol. 11, 1911, s. 249—259, Vol. 12, 1912, s. 1—11. —>»>—, Phytogeography and its relation to taxonomy and other branches of science. — Torreya, New York, Vol. 12, 1912, s. 73— 85. —»—, Studies on the Rocky mountain flora. — 26, 27. — NewYork, Bull. TORREY Bot. Club, Bd 39, 1912, s. 99—111, 301—328. SALKOWSKI, E., se: von EULER, H. & FODOR, A. SAMUELSSON, Gunnar, Equisetum trachyodon A. Br., ny för Sverige. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 5, 1911, [tr: 1912], s. 428-431 fenine: —»—, Tillägg om Equisetum trachyodon. — Ibid., Bd 6, 1912, s. 95. ——, |Kopparbergs läns] Växtvärld. — I: Sverige, Geogr.-Topogr.-Statistisk Beskrifn., D. 6, Sthlm 1912, s. 10—11. SAMUELSSON, Waldemar, Två granar med märklig förgrening. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 10, 1912, Allm. Del., s. 249—250, 3 textfig. SCHLEIDEN, Matthias Jacob, Biografi: ; KaAJANUS, Birger, Schleiden. Ett forskarsnille. — I: Kajanus, Natur- vetensk. Småstycken, Sthlm 1912, s. 64—69. SCHOTTE, Gunnar, Krokfjällskottar hos granen. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 9, 1911, Allm. Delen, s. 140—144, 7 textfig. SCHUSTER, Julius, Weltrichia und die Bennettitales. Anhang: Zwei neue Williamsonien. — Sthlm, Vet.-Akad. Handl., Bd 46, Nr 11, 1911, 57 s., 7 tafl., 26 textfig. VON SCHÖNBERG, Carl, Svenska skogsträd 3. Boken och eken. (Skogs- vårdföreningens Folkskrifter Nr 26). — Sthlm 1911. 8:o0. 32 s., 13 textfig. SEGERHOLM, Aug., Två sammanvuxna tallar. — Sveriges Natur, Sthlm, 1911, s. 154—155, 1 textfig. SELANDER, Sten, Om s. k. subatlantiska glacialrelikter. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, [tr. 1911], s. 284 —290. SERNANDER, Rutger, Myrorna och växternas spridningsbiologi. — Populär Naturvet. Revy, Årg. 9, 1911, s. 253—259, 3 textfig. —»—, Om tidsbestämningar i de scano-daniska torfmossarna. — Sthlm, Geol. För. Förh., Bd 33, 1911, s. 111—124; disk. s. 99—101. —»—, Scirpus radicans Schkuhr funnen i Närke. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4., 1910, [tr. 1911], s. 278—283. --2>—, Ausstellung zur Beleuchtung der Entwickelungsgeschichte der schwe- dischen Torfmoore. — Comte Rendu de la 112 sess. du Congr. géol. intern., 1910, 1, Sthlm 1912, s. 203—211. —» —, Studier öfver lafvarnes. biologi. 1. Nitrofila lafvar. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, -Bd 6, 1912; s. 808—883, 2 tafl;, 10 textfig.; BOLCINSm dier, tillägn. Fries, Sthlm 1912, s. 803—883, 2 tafl., 10 textfig. —>»—, Uppsala Universitets naturpark. — Sveriges Natur, Sthlm, 1912, 3 AEA Do SUG —>—, Örsmossén. — Comte Rendu de la 11? sess. du Congr. géol. intern. 1910, 2, Sthlm 1912, s: 1292—1297. SIMMONS, Herman GlEorG|, Die Flora und Vegetation von Kiruna im 255 schwedischen Lappland. Fine pflanzengeographische Untersuchung mit besonderer Ruäcksicht auf den Einfluss der Kultur. — Bot. Jahrb. Leipzig, Bd 48, 1912, s. 1—586, 6 tafl., 1 textfig. —»— Se: JÖNSSON, Bengt. SJÖGREN, H. W., Om prässning af gran. — Bot. Not., Lund, 1911, s. 9—10. SJÖVALL, Th., Lathyrus sphaericus på Kullen. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, s. (91). SKOTTSBERG, Carl, Några olika typer af Convallaria majalis L. — Ibid. Bd 5, 1911, s. 411—417, 6 textfig. ——, Om Litorella australis Griseb. och dess betydelse för tolkningen af blomställningen hos släktet Litorella. — Ibid., s. 133—143, 9 textfig.; tysk res., s. 141—142. —»—, Die Gattung Bolax Commerson. — Bot. Jahrb., Leipzig, Bd 48, 1912, Beibl. 107; s-.:1—6; —»—, Einige Bemerkungen uber die Vegetationsverhältnisse des Graham Landes. — Wissenschaftl. Ergebnisse der Schwed. Säödpolar-Exped. 1901—1903, Bd. 4, Lief. 13, Sthlm 1912, 16 s., 3 tafl., 2 textfig. —»—, Huvuddragen av den klimatiska växtgeografien. (Sommarkurserna i Uppsala 1912. Grundlinjer till föreläsningar.) — Uppsala 1912. 8:o. 20 s. ——, Tetrachondra patagonica n. sp. und die systematische Stellung der Gattung. — Bot. Jahrb., Leipzig, Bd 48, 1912, Beibl, 107, s. 17—26. ——, The vegetation in South Georgia. — Wissenschaftl. Ergebnisse der Schwed. Supolar-Exped. 1901—1903, Bd 4, Lief. 12, Sthlm 1912, 36 s., 1 karta, 6 tafl., 4 textfig. ——, Uber Viviparie bei Pernettya. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 491—495, 5 textfig.; Bot. Studier, tillägn. Fries, Sthlm 1912, s. 491—495, 5 textfig. —>»—, se: HOOKER, Joseph Dolton. SKÅRMAN, J. A. O., Kurs i botanik för realskolans sjätte klass. (Supple- ment till Forsell-Skårmans Inledning till Botaniken). Andra uppl. — Sthlm 1911. 8:o. 46 s., 38 textfig. —»—, Ogräsens frodighet under sommaren 1910. — Sv. Bot. Tidskr , Sthlm, Bd 4, 1910, [tr. 1911]. s. (155)—(156). —»—, Om några förekomster af ädla löfträd i nordligaste Värmland. — Ibid., Bd 5, 1911, [tr. 1912], s. 393—401. —»—, Anteckningar om kärlväxtfloran i nordligaste Värmland. — Ibid., IIBid5 Bdr6j f9f2S 64-91: ——, Om gallbildningar hos Salix Caprea L. förorsakade af Dorytomas taeniatus Fabr. — Ibid., s. 478—490, 3 textfig.; Bot. Studier, tillägn. Fries, Sthlm 1912, s. 478—490, 3 textfig. -->—, se: Forsell-Skårman. SMITH, Harry, Postglaciala regionförskjutningar i norra Härjedalens och södra Jämtlands fjälltrakter. Geol. Fören. förhandl. 1911, Bd 33 s. 303—530, 16 textfig. SONDEÉN, M., Myrtillus nigra f. leucocarpa. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, s. (91). STEPHANI, Firans], Botanische Ergebnisse der schwedischen Expedition nach Patagonien und dem Feuerlande 1907—1909. 2. Die Leber- 256 moose. — Sthlm, Vet.-Akad. Handl., Bd 46, Nr 9, 1911, 92 s., 35 textfig. STERNER, Ewald, Jukkasjärviområdets flora. (Torne Lappmark). — Ark. Bot., Sthlm, Bd 10, Nr 9, 1911, 50 s.; engelsk res., s. 46—49. —»—, Några undersökningar öfver tillväxten hos de skogsbildande träden å trenne platser i Torne Lappmark. — Boi. Not., Lund, 1911, s. 91—96. STOCKHOLM. Botaniska Sällskapet i Stockholm. [Redogörelse för för- handlingar d. 25 nov. 1910—15 nov. 1911). — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, [tr. 1911], s: (175), Bd 5, 1911, s. 234—235, 449450: —»— Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Af- delningen för Landtbruksbotanik. ERIKSSON, Jakob, Afdelningen för Landtbruksbotanik [under år 1910]. — Sthlm, Landtbr.-Akad. Handl., Årg. 50, 1911, s. 263—267. ——, Afdelningen för Landtbruksbotanik. Arbeten år 1911. — Ibid., Årg. 51, 1912, s. 188—191. —» —, Kungl. Svenska Vetenskapsakademien och under hennes förvalt- ning stående institutioner. ——, — — se: Arkiv för Botanik. [Redogörelse för akademiens förhandlingar af botaniskt intresse d. 23 nov. 1910=5 juni 1912). — Sv. "Bot: Tidskr;) Stim BOREoD: [tr.. 1911), s: (175)—0(177), ”Bd: 5, 1911, :s: 235-236, 450 SIR dNG 1912, s. 342—344. —>»—. Bergianska Stiftelsen. | [WITTROCK, Veit Brecher], Bergianska Stiftelsen [1910]. — Sthlm, Vet.- Akad. Årsb., 1911, s. 117—118. [=»—], — — [1911]. — Ibid., 1912, s. 109—110. Delectus sporarum seminum fructuum quae Hortus Botanicus Ber- gianus pro mutua commutatione offert. 1910. — Sthlm 1911. 8:o. 32 s. Il Höres IKON OR DS —>» —. Naturhistoriska Riksmuséet. [LINDMAN, Carl Axel Magnus], Botaniska afdelningen [1910]. — Sthlm, Vet.-Akad. Årsb. 1911, s. 165—171. FR Nn SE = Hör MOE SS ID [NATHORST, Alfred Gabriel], Afdelningen för arkegoniater och fossila växter [1910]. — Ibid., 1911, s. 159—164. [-->—], — — [1911]. — Ibid., 1912, s. 151—155. —>»—.. Statens Skogsförsöksanstalt. HESSELMAN, Henrik, Berättelse öfver den botaniska afdelningens verk- samhet åren 1906—1908 jämte förslag till program. — Sthlm, Skogs- vårdsför. Tidskr., Årg. 7, 1909, Allm: Uppl., s. 247—272, 1 tafla, 9 textfig.; Sthlm, Medd. Statens Skogsförsöksanst., H. 6, 1909, s. 27—9392, TRtralANOtextNs: : —»—, Botaniska afdelningen [1909]. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Arg. 8, 1910, Allm. Uppl., s. 67—68; Sthlm, Medd. Statens Skogsförsöks- anst., H. 7, 1910, s. 3—4. HESSELMAN, Henrik, Botaniska afdelningen [1910]. — Sthlm, Skogs- vårdsför. Tidskr., Årg. 9, 1911, Allm. Delen, s. 10—12; Sthlm, Medd. Statens Skogsförsöksanst., H. 8, 1911, s. 4—6. 207 HESSELMAN, Henrik, Berättelse öfver den botaniska afdelningens verk- samhet under treårsperioden 1909—1911 jämte förslag till program. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 10, 1912, Fackafdeln., s. 97" —108"; Sthlm, Medd. Statens Skogsförsöksanst., H. 9, 1912, s. 33—44. —»—, Stockholms Högskola. [Lundström, Erik], Några bilder från Stockholms Högskolas växthus. — Trädgården, Sthlm, Årg. 7, 1912, s. 161—163, 3 textfig. STOCKHOLM. Svenska Botaniska Föreningen. [Redogörelse för förhandlingar den 10 nov. 1910—2 maj 1912]. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, [tr. 1911], s. (173)—(174), Bd 5 1911, s. 227—229, 444—445, Bd 6, 1912, s. 337—338. STRÖMMAN, Plehr] H[ugo], Bidrag till Hälsinglands kärlväxtflora. — Ibid., Bd 5, 1911, s. 359—369. SVALÖF. Sveriges Utsädesförening. NILS3ON, N. Hjalmar, Årsberättelse öfver Sveriges Utsädesförenings verksamhet under år 1910. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 2 SES 8- 199: | —»— , Årsberättelse öfver Sveriges Utsädesförenings verksamhet under ameo St fbid., Arg. 220 1912, s. 215 225! SVEDELIUS, Nils, Erythrocladia irregularis Rosenv., en för Sverige icke förut anmärkt floridé. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 5, 1911, s. 217 —218. -—— Om den florala organisationen hos Aracésläktet Lagenandra. — Ibid., Bd 4, 1910, [tr. 1911], s. 225—252, 16 textfig.; tysk res., s.244—249. ——, , Om fröbyggnaden hos släktena Wormia och Dillenia. Ett bidrag till Dilleniacéernas morfologi. — Ibid., Bd 5, 1911, s. 152—173, 19 textfig.; tysk res. s. 167—171. ——, Rhodophyceae. — I: Engler & Prantl, Die natärl. Pflanzenfamilien, Nachtr. 2. 1 Teil, 2 Abt., Leipzig 1911, s. 191—284, 64 textfig. ——, Uber den Generationswechsel bei Delesseria sanguinea. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 5, 1911, s. 260—324, 2 tafl., 16 textfig.; Zu- sammenfassung s. 316—318. ——, Uber die Spermatienbildung bei Delesseria sanguinea. — Ibid., Bd 6, 1912, s. 239—265, 2 tafl., 11 textfig.; Bot. Studier, tillägn. Fries, Sthlm 1912, s. 920—946, 2 tafl., 11 textfig. SWEDERUS, Mf[agnus], Blernhard], Några drag ur våra kulturväxters äldre historia. — Trädgården, Sthlm, Årg. 6, 1911, s. 189—191, 194—200. —»—. Nekrolog: WIRNELL), HH. Wo MB. Swederäs. « "7/4 18400 of "er 1911. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 331—332, 1 portr. i texten. SYLVÉN, Birger, Ny fyndort för »hvita blåbär» i Västergötland. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, s. (91). —»—, Ytterligare en fyndort för »hvita blåbär» i Västergötland. — Ibid., Bd 6, 1912, s. 96. SYLVÉN, NILS, Bidrag till Västerbottens och Lycksele Lappmarks flora. — Ibid... Bd 4, 1910, [tr. 1911], s. (137—(152), 1 textfig. ——, Blommor som blixstra. — Trädgården, Sthlm, Årg. 6, 1911, s. 163 —164. Svensk Botanisk Tidskrift 1916. i 258 SYLVÉN, NILS, Om de svenska skogsträdens raser. — Populär Naturvet. Revy, -Sthlm, Årg. 1, 1911, s. 201—216, 18 textfig. ——, De svenska Sskogsträdens utbredning. — Landtmannabl., Sthlm, 1912) INTI6) ST 54-00 Lex —»—, Några monströsa former af Anemone pratensis L. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 218—228, 6 textfig.; tysk res., s. 226—228. ——, Om Pleurospermum austriacum (L.) Hoffm. och dess nuvarande förekomst i Sverige. =— Ibid., s. .697— 716, 1 tafla) iitestietgkor Studier, tillägn.: Fries, Sthlm 1912, s. 697—716, 1 tafla) 1 testös' ——, Skogsträdens invandring i Sverige. — Lantmannabl., Sthlm 1912, NF CA450ST32 Kp Orr: textens ——, Två av den skånska florans största rariteter. — Sveriges Natur, Sthlm, 1912, S75- 543 0texthio —>2—, se: RUDBERG, Aug. TEDIN, Hans, Förslag till grönfoderförsök i Södermanlands län år 1911. Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 21, 1911, s. 111—115. —>»—, Redogörelse för arbetena på Svalöf med korn, ärter och vicker år 1910. — Ibid., s. 227—246. —» —, Är skalhalten hos ärter en sortegenskap? — Ibid., s. 72—77; tysk ESR I HUN E —»—, Något om olika hvetesorters olika mottaglighet för angrepp af hvetemygglarver. — Ibid., Års. 22. 1012, 5. DR TE —»—, Växtförädling. 1—2. — Populär Naturvet. Revy, Sthlm, Årg. 2, 82, So LON 0-2: TEILING, Einar, Schwedische Planktonalgen. 1. Phytoplankton aus dem Råstasjön bei Stockholm. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912. I5 AO ol HA TSG —>>»—, se: ROMELL, Lars Gunnar & TEILING, Einar. THEORIN, Plehr] Glustaf] E[manuell], Mikrokemiska notiser om trichomer — Ark. Bot., Sthlm,-.Bd 10, Nr 8, 1911, 44 s; 1 tafla: TROMAS, Hljugh] Hamshaw, Sketches of vegetation at home and abroad. — 7. The Vegetation of the Island of Gothland. — New Phytolo- sist, Cambridge, VOL 107 1911, s7 260-- 270f2tat: TÖRNBLOM, Gustaf, Om Potentilla fruticosa L. på Öland, — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 5; 1911, s. 91—7132, $ textfig:; "engelsk res3Uspiok ole TiIBERG, H. V., Skogsproduktionen, markläget och jordanalysen. — Värml. Bergsmannaför. Annaler, Filipstad 1910, [tr. 1911], s. 189—251. —»—, Drag ur näringslifvet i Filipstads Bergslag särskildt vid Långbans- hyttan. - Göteborg 1912, 620 s., 1 karta, 4 textfig. . 8:0. TIDESTROM, Ivar, Notes on Populus, Plinius. — Amer. Midl. Nat. Notre Dame, Ind., Vol. 2, 1911, s. 20—35, 1 tafla, 4 textfig. —2—, Populus virginiana Fouger. = Rhodora, Boston, Vol 15; 1941: 195—2199, 1 textfig. —— , The Typhae of Maryland and Virginia. — Ibid., s. 241—243. Tidskrift, Svensk Botanisk, utgifven af Svenska Botaniska Föreningen. Redigerad af O. Rosenberg och T. Vestergren. Bd 4, 1910, h. 4, [tr. 19111; Bd -5,, 1911; hh. 1—4,; [B.. 4 Ir. 19121; Bd 6; 199250 Sthlm, 8:o. Prenum-.-afg. 15 kr., medlemsafg. 10 kr. 259 TRAAEN, Carl, Skandinavian roses. — Journ. of Bot., London, Vol. 49, 1911, s. 298—300. TURESSON, Göte, Några adventivväxter från Skåne. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 95—96. TOEPFFER, Ad., Kleiner Beitrag zur Kenntnis arktischer Weidengallen. — Marcellia, Avellino, Vol. 11, 1912, s. 101—103. Materialet samladt af E. J. Enander vid Vardö, på Kola och vid Arkangelsk. ULTUNA. Sveriges Utsädesförenings Filial. ELOFSON, A., Redogörelse för verksamheten vid Sveriges Utsädesför- enings Ultunafilial år 1910. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 21, 1911, s. 324—344, 3 textfig. —— — — år 1911. — Ibid., Årg. 22, 1912, s. 284—9295, 1 textfig. UPPSALA. Botaniska sektionen af Ne fueuetenskaplica Studentsällskapet i Uppsala. [Redogörelse för förhandlingar d. 19 sept. 1910—14 maj 1912). — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 5, 1911, s. 230—234, 446—449. Bd 6, 1912, s. 339—342. —»—, Universitetets botaniska institution och trädgård. JUEL, O., Botaniska institutionen, [läsåret 1910—1911]. — K. Univ. i Uppsala Redogör., 1910—1911, [tr. 1911], s. 105—108. ——, Botaniska institutionen 1911—1912. — Ibid., 1911—41912, [tr. 1912] s. 120—123. SERNANDER, Rutger, Växtbiologiska institutionen [1910—1911]. — Ibid., 1910—1911, [tr. 1911], s. 108—109. —»—, Växtbiologiska institutionen [1911—1912]. — Ibid., 1911—1912, [tr. 1912], s. 123—124. -->—, Universitetets Botaniska Trädgård. Semina selecta e messe anni 1910 ab Horto Upsaliensi oblata. — Uppsala 1911. 80. 18:Ss: — — 1911: — Ibid.” 1912. 8:0. 19 s. WAGNER, [Friedrich], 25 Jahre Saatgutzächtung in Svalöf. — Ernährg. d. Pflanze, Stassfurt, 7, 1911, s. 94—99. T WAGNER, Paul, Trädgårdsväxternas näring med särskild hänsyn till konst- gödselns betydelse för trädgårdsarbetet. — Fritt öfversatt . . . och bearb. af dr Thorild Wulff. — Andra uppl. — Sthlm 1912. 8:0. 116 s. 16 tafl., 8 textfig. VAHL, Martin, Les types biologiques dans quelques formation végétales de la Scandinavie. — Kobenhavn, Vid. Selsk. Overs., 1911, s. 319—393. ——, The vegetation of the Notö [Småland]. — Köbenhavn, Bot. Tidsskr., Bd 32, 1912, s. 275—284. [WAHLGREN, Einar], [Kalmar läns] Växtvärld. — I: Sverige, Geogr.-Topogr-.- Statistisk Beskrifn., D. 2, Sthlm 1911, s. 297—299. —»— , [Örebro läns] Växtvärld. [Undert. E. W.]). — Ibid., D. 5, Sthlm 1911, s. 151—1952, 1 textfig. : WAHLSTEDT, Llars] J[ohan], Färgen hos honblomrnorna och kottarne hos vår vanliga gran. — Bot. Not., Lund 1911, s. 262. —»—, Huru Sonchus palustris L. spridt sig vid Kristianstad och Sölves- borg. — Bot. Not., Lund, 1911, s. 17—138. —- — Utbredningen af Cyperus fuscus L. i Kristianstadstrakten. — Ibid., s. 78. —»—, Villkoren för att Alisma ranunculoides L. skall trivas väl. — Ibid., s. 133. 260 WAHLSTEDT, Lfars] J[ohan], Om förekomsten af Epipogon aphyllum Sw. på Karsholms Bokenäs i Skåne. — Bot. Not., Lund, 1912, s. 110—112. WALLENGREN, Hans & HENNIG, Anders, Lärobok i biologi. — 2. Encelliga organismer. — Sthlm 1911. +8:o. 60 s., 55 textfig. WANGERIN, Wlalther]|, Ueber die Probleme der Entwicklungsgeschichte der Flora des mittleren und nördlichen Europa seit der Tertiärzeit. Aus d. Natur, Leipzig, Jahrg.: 7, 1911, s. 141—148, 182—1387. WEIBULL, Walter, Rotfruktsförädlingen vid Weibullsholms Växtförädlings- anstalt. — Weibulls Illustr. Årsb., Landskrona, Årg. 4, 1909, s.7—216, 4 textfig. WEIBULL, Mats, Uber die Pflanzennährstoffe in saurem Boden und ihre Bestimmung. — Verh. Intern. Agrogeologenkonf., 2, Sthlm 1910, 1911, s. 142—2148. WEIBULLSHOLM. Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Redogörelse för verksamheten vid Weibullsholms Växtförädlingsanstalt 1907—1908. — Weibulls Illustr. Årsb., Årg. 4, 1909, s. 22—924. —»—, — —, under arbetsåret 1909. — Ibid., Årg. 5; 1910; s; 20-52, LI texttio. Öfversikt af verksamheten vid Weibullsholms Växtförädlingsanstalt under arbetsåret 1910. — Ibid., Årg. 6, 1911, s. 104. Öfversikt öfver verksamheten 1911. — Ibid., Årg. 7, 1912, s. 112. de VERDIER, Nils & LUNDSTRÖM, Erik, Hvilka läkeväxter äro fördelaktigast att insamla? (Handbok för medicinalväxtinsamlare. 1.) — Sthlm 1911. 8:o. 30 s., 47 textfig. WEiss, Fr., Lifvet och dess lagar. — En framställning af den allmänna biologien. Bemyndigad översättning genomsedd och granskad af Thorild Wulff. 1912. 8:o 696 s., 184 textfig. WESTERBERG, [Frans] Otto, Panosela cetrarioides (Dub.) Nyl. anträffad i Östergötland. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 5, 1911, [tr. 1912] s. 436—437. —»— Parmelia pertusa (Schrank) Schaer. funnen äfven i Östergötland. — Ibid., s. 218—219. VESTERGREN, Tycho, Förteckning på de i Sverige hittills funna arterna af hyphomycet-släktena Ramularia, Didymaria och Ovularia. — Ibid., B d6, 1912, s. 903—914; Bot. Studier, tillägn. Fries, Sthlm 1912; s: 903-914: ——, Några ord om växtkännedomens betydelse i biologiundervis- ningen. — Pedag. Tidskr., Uppsala, Årg. 48 LOS ——, se: BERLIN, Johan August. —2—, se: FANT, Carl Georg. —»—, se: KÖHLER, Eugéne. ——, se: von Post, Hampus. —>»—,, se: Tidskrift, Svensk Botanik. ——, se: Exsiccatverk vid slutet af förteckningen. NVESTERnUND, Carl Gustaf, Nya bidrag till kännedomen om de svenska formerna af Alchemilla vulgaris L. — Bot. Not., Lund, 1911, s. 11—17. WESTERLUND, Otto, Scirpus radicans äfven i Södermanland. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, [tr. 1911], s. (158)—(159). WESTLING, R., Uber die gränen Spezies der Gattung Penicillium. Vorläufige Mitteilung. — Ibid., Bd 5, 1911, s. 82—590. 261 WESTLING, RB., Uber die gränen Spezies :der Gattung Penicillium. Versuch einer Monographie. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 11, nr 1, 1912, 156 S., 78 textfig. WIDMARK, Erik Johan, Nekrolog: ; L[AGERHEIM], Gl[ustaf], Erik Johan Widmark. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 4, 1910, [tr. 1911], s. (172). WILLE, [Johan] Nfordal Fischer, Om Udviklingen af Ulothrix flaccida Kätz. — Ibid., Bd 6, 1912, s. 447—458, 1 tafla, tysk res., s. 456—457; Bot. Studier, tillägn. Fries, Sthlm 1912, s. 447—4358, 1 tafla, tysk res. s. 456 —457. —»— , Fredning af sjeldne Plantearter paa Dovre (Norge). — Bot. Not., Lund, 1912, s. 143—2144. WINDAHL, T. Nathorst, Ett gammalt mullbärsträd. — Sveriges Natur, Sthlm, 1911, s. 132—134, 1 textfig. WisTRÖM, W., Förekomsten af Ledum palustre i norra Helsingland. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 92—93. WitTtTE, Hernfrid, Hvilka härstamningar af de olika vallgräsarterna äro lämpligast till odling i vårt land? — Sv. Utsädesför. Tidskr, Malmö, RSS 57 607 —>»—, Käringgigeln (Lotus corniculatus) och dess. betydelse som vallväxt. — Ibid., s. 106—3110. —— , Vallväxtförädlingen på Svalöf. — Landtmannen, Linkpg, Årg. 22. OTAES TE AN textlig; ——, Uber die Zächtung der Futtergräser in Svalöf. — Fählings Landw. Zeitung, Stuttgart, Jahrg 60, 1911, s. 473—479, 4 textfig. === Årsredogörelse för förädlingsarbetena med vallväxter under 1910. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 21, 1911, s. 247—256. —»—, Ett i Svalöf utfördt försök med olika härstamningar af hvitklöf- Mel 0 Ibid, Arg. 22, 1912, s. 273— 283, I tafla, 1 textfig.. —»—, Gaffelglimmet (Silene dichotoma Ehrh.) och fliknäfva (Geranium dissectum L.) i svensk senklöfver. — Ibid., s. 57—59. ——, Om formrikedomen hos våra viktigare vallgräs. — Ibid., s. 20—38 65—-+118, 7 tafl., 10 textfig.;tysk res., s. 113—117. —»—, Om timotejen, dess formrikedom och förädling. — Landtmannen, Linköping, Årg. 23, 1912, s. 375—378, 9 textfig. —— , Silene dichotoma Ehrh. En sydost-europeisk arts uppträdande i vårt land hufvudsakligen såsom vallogräs. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, s. 510—530, 1 textfig.; tysk res. s. 327—39528,; Bot. Studier, tillägn. Fries, Sthlm 1912, s. 510—530, 1 textfig.; tysk res. s. 327—3528. === Årsredogörelse för förädlingsarbetena med vallväxter under 1911. Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 22, 1912, s. 335—342. WIiTTROCK, Veit Brecher, Om svenska prydnadsväxter. — Trädgården, Sthlm, Årg. 6, 1911, s. 3—10, 7 textfig. —»—, se: Stockholm, Kungl. Svenska Vetenskapsakademien. VLEUGEL, J., Zweiter Beitrag zur Kenntnis der Pilzflora in der Umgegend von Umeå. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 5, 1911, s. 325—350, 8 textfig. WuLFF, Thorild, Kolsyregödsling. — Trädgården, Sthlm, Årg. 6, 1911, s. 280—287. 262 WuLFF, Thorild, Svampsjukdom på Azaleor. — Ibid., Årg. 7, 1912, s. 232—233, 2 textfig. —»—, se: Dahl, Carl G., LEWENHAUPT, C. A., WULFF, Thorild & SONES- SON, Nils. —>—, Se: JÖNSSON, Bengt. —»—, se: von FEILITZEN, Hj., ANDERSSON, M. P. & WULFF, Th. ——, , se: von FEILITZEN, Hj., BISSMARK, Alb., & WULFF, Th. —>»—, se: von Linné, Carl. WYycCOFF, Edith, Bibliography elaking to the Floras of Arctic Regions, Iceland, Scandinavia Denmark, Norway, Sweden, Russia, Finland, Lapland and Caucasia, embracing Botan. Section of the Lloyd Library. — Cincinnati, Bibliogr. Contr. Lloyd Libr., Nr 7—38, 1912, s. 311—354. | ÅBERG, Gerhard, Naturminnen i trakten af Stugun i Jämtland. — Sveriges Natur, Sthlm, 1912, s. 132—137, 2 textfig, ÅKERMAN, Åke, Hafsvaitnets inflytande på grobarheten hos fröna af några skandinaviska växter. — Bot. Not., Lund, 1912, s. 191—203. ÖHRSTEDT, G., Hvarför blommar Bpipecian! aphyllum jämförelsevis så sällan? — Ibid., s. 287—288. EXSICCATVERK. DAHLSTEDT, Hjugo], Herbarium Hieraciorum Scandinaviae. Centuria 24. (N:i 1—100). — Sthlm 1911. ——, ”Taraxaca Scandinavica exsiccata. Fasciculus 1. (N:i 1—50). — Sthlm 1911. —>>— — — Fasciculus 2. (N:i 1—50). — Ibid. 1912. LÖNNEVIST, F. & E., Rosae scandinavicae exsiccatae. Fasciculus 1. N:i 1—30). — Sundbyberg 1912. | | MALME, Gust. O., Lichenes suecici exsiccati. Fasciculus nonus (N:i 201 225) adjuvantibus D:re J. T. Hedlund, D:re J. Hulting et cand. Phil: G. A. Ringselle. — Sthlm 1911. ——, , — — Fasciculus decimus (N:i 226—250). — Ibid. 1912. —— — — Fasciculus undecimus (N:i 251—275). — Ibid. 1912. —— — — Fasciculus duodecimus (N:i 276—300). — Ibid. 1912. VESTERGREN, Tycho, Micromycetes rariores selecti quos adjuvantibus (ad fasc. 59—60) Fr. Bubåk, P. Hariot, Th. Lindfors, Eug. Mayor, B. Palm, J. Vleugel distribuit. Fasc. 59—560. (N:i 1451—1500). — Sthlm 1911. — —, — — quos adjuvantibus (ad fasc. 61—62) Fr. Bubåk, A. G. Elias- son, Rob. E. Fries, P. Hariot, I. Holmgren, E. W. D. Holway, W. Krieger, G. Lagerheim, J. Lind, Gust. O. Malme, Eug. Mayor, P. Sydow, N. Sylvén, J. Vleugel distribuit. Fasc. 61—562. — Ibid. 1912. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1916. Bb 10, Hu. 2. REOEAMIE IN DER GATTUNG EUPATORIUM VON I. HOLMGREN : Vorläufige Mitteilung. Im Gewächshause des Botanischen Instituts zu Stockholm findet sich seit einigen Jahren eine amerikanische Art der oben genannten Gattung, Eupatorium glandulosum, kultiviert. Der auffallend reich- liche Fruchtansatz der Pflanze machte es wahrscheinlich, dass hier eine asexuelle Fortpflanzung vwvorliege; und auf Anraten des Herrn Professor Dr. G. LAGERHEIM entschloss ich mich daher, die Pflanze experimentell und zytologisch zu untersuchen, um zu ermitteln, ob wir es hier nicht mit einem neuen Beispiel der Apogamie zu tun hätten. Im April 1915 wurden etwa 50 Körbcehen nach der von RAUNKIAER beschriebenen Methode kastriert und dann mit dichter Gaze öber- bunden, um so weit möglich die Bläten von Insektenbesuchen zu isolieren. Die kastrierten Körbechen wurden nach einem Monat unter- sucht, wobei sich herausstellte, dass sich in den meisten Bläten Fröchte und Embryonen entwickelt hatten. Die innersten Bläten des Körbcehens waren in der Regel ohne Fruchtansatz zu Grunde gegangen; dem zufolge war es wahrscheinlich, dass die Bläten die Kastrierung in einem allzu jungen Stadium nicht äberleben können. Die Kastrierversuche wurden auch dieses Jahr angestellt, mit dem Unterschiede jedoch, dass das Isolieren der kastrierten Körbchen mittels Gaze unterlassen wurde, weil die inzwischen vorgenommene zytologische Untersuchung ergeben hatte, dass keine Ausbildung von fertilem Pollen in den Antheren stattfindet. Aus derselben Ursache sind alle Pollinationsversuche ergebnislos gewesen. Die letzten Kastrierungen resultierten, wie die ersten, positiv in einen Frucht- ansatz, der dem der fräheren Versuche ungefähr entsprach. Man kan also als experimentell bewiesen ansehen, dass wir es hier mit einem Falle von asexueller Fortpflanzung zu tun haben. 264 Die Aufgabe der zytologischen Untersuchung war es nun, die Natur dieser Asexualität zu erforschen. Die Untersuchungen der letzteren Jahre haben nämlich gezeigt, dass die asexuelle Samenbildung der Eupatorium glandulosum. Pollenmutterzellen. Fig. 1. Diakinese mit ungepaarten Chromosomen. Fig. 2. Metaphase ohne deutliche Äquatorialplattenbildung. Alle Chromosomen unpaarig, aber längsgespaltet. Fig. 3. Metaphase mit teils gepaarten, teils ungepaarten Chromosomen. Fig. 4. Anaphase. Die Längshälfte der in der, Äquatorialplatte liegenden Chromosomen trennen sich ab. — Leitz hom. Imm. '/16 Ok. 18. Beim Druck um ein Viertel verkleinert. Kompositen sowohl auf apogamischen als auch auf aposporischen Weg stattfinden kann. Bei der Untersuchung wurden sowohl Pollen- als auch Embryosackentwicklung studiert. In der Entwicklung der Pollenmutterzellen treten zahlreiche eigentämliche und anormale Erscheinungen auf, welche ich in einer kommenden Arbeit genauer besprechen werde. Hier soll der Ent- wicklungsvorgang nur ganz kurz erwähnt werden. 265 Die Kerne der Pollenmutterzellen sind im Ruhestadium recht chromatinarm; das Chromatin liegt in der Peripherie des Kerns fein verteilt. In der Regel sind sie mit zwei Nukleolen versehen. Sie durchlaufen bei der Entwicklung eine mehr oder weniger deutlich heterotypische Prophase, in der wir u. a. regelmässig das der Re- duktionsteilung charakteristiscehe Synapsis-Stadium wiederfinden. Vom Diakinesestadium an werden die Unregelmässigkeiten auffäl- liger, und das Aussehen weicht von der Reduktionsteilung mehr ab. Meistens findet man Diakinesen von dem in Fig. 1 abgebildeten Aussehen. Die Chromosomen zeigen hier keine Paarigkeit, nur eine mehr oder weniger auffällige Längsspaltung, die ihnen eine viereckige Gestalt gibt. Dieses , Stadium ist sehr geeignet, wenn es gilt, die Chromosomen zu zählen, deren Zahl sehr gross und deswegen schwierig zu bestimmen ist. Wiederholte Zählungen ergaben Re- sultate, die zwischen 49 und 52 schwankten. Aus einer solchen Diakinese entsteht eine Spindel, deren Chro- mosomen sich entweder auf eine der homöotypischen Teilung cha- rakteristische Weise in die Äquatorialebene einordnen, spalten und zum Aufbauen der beiden Tochterkerne beitragen, oder es bilden, und dieser Fall ist viel häufiger als jener, die Chromosomen in der Metaphase keine normale Äquatorialplatte, sondern liegen in der Kernspindel zerstreut (Fig. 2), um sich dann ganz zufällig auf die beiden Pole zu verteilen, wobei sich einige halbieren, andere ungeteilt bleiben (Fig. 4). ; Dies ist in grossen Zäögen die Entwicklung aus denjenigen Dia- kinesen, in denen keine Paarung der Chromosomen vorkommt. Bisweilen findet man jedoch auch eine andere Art von Diakinesen, in denen einzelne Chromosomen sich wahrscheinlich paaren, und aus solchen Diakinesen stammt jedenfalls eine in meinem Material vorkommende dritte Art von Kernspindeln von einem mehr hetero- typischen Charakter. Hier sieht man in der Metaphase eine deutliche -Paarung einiger Chromosomen, während die öbrigen unpaarig in der Spindel zerstreut liegen (Fig. 3), also Bilder, die zwar denen sehr ähnlich sind, die bei mehreren Pflanzen- und Tierbastarden be- schrieben sind, die sich aber durch ihre Zahlenverhältnisse wesentlich von ihnen unterscheiden. Teilungsfiguren, die zum Teil mit den hier zuerst und zuletzt erwähnten Fällen äbereinstimmen, hat OsaAwa bei Taraxacum albidum beschrieben (Arch. f. Zellf. 10, 1913). Aus den Textfiguren in M. TAHARA'sS japanisch geschriebener Arbeit (Bot. Magazine 29, 1915) 266 scheint der gleichfalls apogame Erigeron annuus dieselben eigen- tämlichen Spindeln mit teils bivalenten, teils univalenten Chromo- somen zu besitzen. In sehr gutem Einklang stehen meine Befunde an Eupatorium glandulosum mit den Kernteilungserscheinungen, die schon Professor Dr. O. ROSENBERG nach möändlicher Mitteilung bei seinen noch nicht publizierten Hieracium-Studien an den apogamen Hieracien gefunden hat. Eupatorium glandulosum. Fig. 5—6. Zwei Telophasen nach der ersten Teilung, Fig. 6 mit einem Zwergkern. Leitz hom. Imm. '/16, Ok. 18. Beim Druck um ein Viertel verkleinert. In der Anaphase bleiben in der Regel ein oder mehrere Chromo- somen im zentralen Teil der Spindel zuröck und bilden dann in der Telophase sog. Zwergkerne (Fig. 6), was zur Folge hat, dass schon nach der ersten Teilung eine recht schwankende Kernzahl auftreten kann. Die dadurch entstandenen Figuren werden durch spätere Teilungen und vielleicht auch durch Kernverschmelzungen noch weiter kompliziert und resultieren allmählich in der Bildung von Plasmaklumpen mit 10—12 Kernen verschiedener Grösse, welche dann nach und nach ganz desorganisieren. Normale Tetraden sind in dem untersuchten Material bisher noch nicht gefunden worden. & Die Embryosackentwicklung bei Eupatorium glandulosum schliesst sich dem von JuEL (K. Svenska Vet. Akad. Handl. 33: 5, 1900) bei Antennaria alpina beschriebenen Vorgang nahe an. Der Kern der Embryosackmutterzelle zeigt im Ruhestadium dasselben Aussehen wie die Kerne der Pollenmutterzellen. In den Teilungsphasen zeigt er jedoch einen bedeutend mehr vegetativen Charakter als diese. Die Synapsis kommt nicht vor; dagegen sieht man oft in späteren 267 Stadien Bilder mit langen schlängelnden Chromosomen, die sehr an somatische Kerne erinnern. Die Chromosomenzahl dieser Kerne, wie auch in den späteren Teilungen im Embryosacke, stimmt zu der Fupatorvwum glandulosum. Fig. 7—10. Verschiedene Entwicklungsstadien des Em- bryosackes. Leitz hom. Imm. !'/16, Ok. 3. Beim Druck um ein Viertel verkleinert. bei den Pollenmutterzellen gefundenen Zahl und auch mit den ungefähren Zahlen, die ich in somatischen Kernen gefunden habe. Metaphasen und Anaphasen in der ersten Teilung der Embryosack- mutterzelle sind noch nicht im einzelnen studiert; alles deutet je- doch darauf dass wir es hier mit keiner Reduktionsteilung zu tun haben, sondern mit einer gewöhnlichen somatischen Teilung ohne 268 irgend welche bei den Pollenmutterzellen beschriebenen Eigentämlich- keiten. Dafär sprechen ja auch die späteren Kernteilungen im Embryosacke, die auf normale Weise stattfinden. Eine Tetradenbildung kommt nicht vor, sondern die Embryosack- mutterzelle bildet den Embryosack direkt, wie bei den meisten apogamen Pflanzen. Dieser ist im grossen ganzen nach dem bei den Kompositen gewöhnlichen Typus konstruiert. Fig 7—10 zeigen die verschiedenen Stadien des Entwicklungsganges. Durch fräh einsetzende Wandbildungen (bei der dritten und vielleicht auch bei der zweiten Teilung) zerlegt sich der Embryosack in mehrere Ab- schnitte (Fig. 10). Die Antipoden treten in einer Reihe auf, ent- weder als drei einkernige oder als eine obere zweikernige und eine untere einkernige. In beiden Fällen findet eine Antipodenvermehrung durch spätere Kernteilungen mit begleitenden Wandbildungen statt. Die beiden Polkerne liegen lange aneinander geschmiegt, ohne zu verschmelzen. Im Gegensatz zu dem, was bei Antennaria alpina der Fall ist, scheint jedoch eine Verschmelzung hier stattfinden zu können. Bei der Endospermbildung werden Wände schon nach den ersten Teilungen angelegt, und das Endosperm wächst dann durch suk- zessive Zellteilungen heran. Folglich haben wir bei dieser Art nicht, wie es vorher bei den Kompositen beschrieben ist, ein durch freie Zellbildung entstandenes Endosperm, eine sehr intressante Tatsache, wenn es gilt, die Frage von der Bedeutung der Endospermbildung fär die Systematik zu diskutieren. Einige Zeit nach Beginn der Endospermbildung fängt die Eizelle an sich zu teilen und wächst zum Embryo heran, der in einer vollkommen typischen Weise ausgebildet wird. Die Chromosomenzahl des Eikerns stimmte mit der Zahl des Embryosackmutterzellkerns öberein. Eine Spur von Pollenschlauch. oder sonst irgend etwas auf Befruchtung hinweisendes war im Embryosack oder in der Mikropyle nicht zu sehen, und es scheint daher unzweifelhaft zu sein, dass Eupatorium glandulosum apogam ist und aus dem unbe- fruchteten diploiden Ei einen Embryo entwickelt. Als Vergleichsmaterial, besonders beim Studium der zytologischen Bilder, habe ich andere Arten desselben Genus studiert, speziell Eupatorium cannabinum, das sich als rein sexuell erwiesen hat. Die Ergebnisse dieser vergleichenden Studie sowie die Diskussion der zytologischen Fragen will ich meiner ausfährlichen Darstellung vorbehalten. pE Stockholm, Botanisches Institut der Hochschule, April 1916. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1916. Bb. 10, Hu. 2. SMÄRRE MEDDELANDEN Föreningens medlemmar uppmanas att till denna afdelning insända meddelanden om märkligare växtfynd o. d. Kan Lamium purpureum L. räknas till vårblommorna? I Botaniska Utflykter (I p. 342) har E. FRIES behandlat vårblommorna. Om man vill följa hans definition på vårväxter, fordrar man af dem, ej blott att blomningen skall äga rum på våren, utan äfven att denna fas i växtens lif skall förlöpa hastigt och sålunda äfven afslutas under sam- ma årstid. De örtartade vårväxterna pläga ofta vissna ned efter blom- ningen, så att föga eller intet af dem synes öfver jordytan. Alla äro öfvervintrande. >»Alla egentliga vårblommor ligga redan om hösten före- bildade i sina knoppar, hvilka vårsolen endast utvecklar.» Följaktligen äro de i allmänhet fleråriga, men äfven några hapaxanther, t. ex. öfver- vintrande individ af -Draba verna, räknas dit. Då nu Lamium purpureum uppträder både i sommarannuella och vinterannuella generationer, böra de sistnämnda likasom Draba verna räknas till vårväxterna, om blott blomningstiden infaller tillräckligt tidigt. Därom har jag från Visbytrakten anteckningar för en längre tid. Medel- talet för 28 år är 17 april.! För full blomning kan första veckan af maj sättas som ett groft medeltal, för afslutad blomning omkr. 15 juni; första mogna frukt omkr. 1 juni. Att rödplistern äfven på fastlandet träffas i full blom ganska tidigt (i midten af april) påvisas af J. ÅA. Z. BRUNDIN (Bidr. till känned. om de sv. fanerog. örternas skottutveckling och öfvervintring. Ups. 1898). Om L. "hybridum Vill. gäller i fråga om blomningstid ungefär detsamma. Ur de sparsamma anteckningarna kan jag meddela, att den vid Visby började sin blomning d. 26 mars 1894 (likasom L. purpureum), och att den blom- made rikligt men samtidigt redan hunnit få mogna frukter d. 27 maj 1906. Då mnu' Draba verna börjar sin blomning i medeltal den 15 april och får sina första mogna frön blott omkring en vecka tidigare än Lamium purpureum, äro dessa arters vinterannuella generationer ungefär lika be- rättigade att kallas vårväxter. ' Här är icke fråga om plantor, som börjat blomma på hösten och öfvervintrat på floralt stadium, utan om sådana som på hösten utbildat rosetter. Att några blomknoppar anlagts på hösten, är däremot möjligt. 270 Det återstår nu att undersöka, huruvida öfvervintring hos rödplistern motsvarar det normala utvecklingsförloppet. Härvid kunna endast kultur- ståndorter ifrågakomma, ty arten hör ej till strändernas eller sandfältens vegetation och kan ej heller i längden fortlefva på ruderatplatser, dikes- - renar 0. d. ställen. Blott trädgårdar och åkrar äro således rödplisterns normala växplatser. I trädgårdarnas öppna land, trädskolor o. s. v. är rödplistern såsom bekant mycket vanlig och uppträder ofta mängdvis eller massvis under en period af maj månad. Det är den vinterannuella generationen. Sedan visar sig växten under den öfriga delen af vegeta- tionsperioden mer spridd och icke i täta bestånd. Om förekomsten på åkrarna meddelar jag en liten statistik ur talrika smärre ståndortsanteckningar. Lamium purpureum är antecknad såsom säkert vinterannuell 14 gånger (d. v. s. i 14 ståndortsanteckningar), såsom sommarannuell blott i två ståndortsanteckningar; dessutom två fall osäkra. En annan sammanställning är följande: i 37 anteckningar från höstsädes- åkrar är rödplistern antecknad 12 gånger, men i 29 vårsädesåkrar blott 2 gånger. Anteckningarna gälla blott smärre uttagna profytor. Eljes tviflar jag icke på att det i hvarje åker finnes åtminstone groddplantor och det under - alla årstider. Statistiken för L. amplexicaule visar, att förhål- landet mellan antalet höstgroende och antalet sommargroende individ äfven hos denna art är stort, nästan som hos rödplistern. För att ytterligare gifva stöd för min åsikt, att den vinterannuella ge- nerationen bäst motsvarar dessa Lamium-arters väsen, vill jag anföra ett par uppgifter ur floror, enligt hvilka de blomma blott på våren. La- mium purpureum blommar i april och maj enligt G. ARCANGELI, Compen- dio della flora italiana. "Tikaså skall L. amplexicaule blomma i maj en- ligt A. W. CHAPMAN, Flora of the southern united states, och i mars— maj enligt CUTANDA, Flora compendiada de Madrid y su provincia. Häraf torde följa att CL. purpureum åtminstone i södra Sverige egent- ligen är en vårväxt, ehuru den äfven alstrar sommarannuella generationer. Att rödplistern skall förhålla sig på ungefär samma sätt äfven i mel- lersta Sverige, är ju sannolikt. Utredning saknas dock. I en fenologisk studie Våren vid Uppsala af H. WILH. ARNELL (Bot. Not. 1914) lämnas talrika medeltal för vårväxternas första blomning vid Uppsala. I de flesta fall öfverensstämma dessa siffror förvånande väl med motsvarande tal för Visbytrakten, hvarpå följande tabell lämnar exempel. Blomningens början Uppsala Visby Skillnad Salix iacutifelia ab isUiurast JAR RSA Ia + 5 dag Draba. Vermasras hål ever. nå ASA ika + 4 > GAagea TUteGA nas. SNRA EES ENDRE KE RE Na Fifa FAR Populus "tremula. smo se ERT VRENA OR Vf FL Viola odörata 40056. Roe AS NA EE Sj 2/4 (skuggigt) 055 fnagädla: pilosa maxtt fe and UR AEA "3/4 sd:o 1 Asemone: memorosart aln. Gektt ARE KORTA da + 3 > Alyssum, Calycmnmum som. SSR EON Je NS + 5 > 2'71 Ä Uppsala Visby Skillnad SONEN GD ESA ITS ag Ne SNES RR Je + 3 dag. ÄNKETIGARLa SeKPULN Ole eka rs ers 72/5 Ae STÖRSTE Klesenlns up pocastanmi.. vis... Adine t/5 Å815 + 1 > (GERARULRT. SUGNA sans dd dann oe 21/5 rö SEN ONNa SCORE ORELA RUNVUTS stossterkosss ved terass dare rerna 21/5 2005 + 1 0 Enligt denna sammanställning skulle man vänta, att Lamium purpu- reum i Uppsalatrakten började sin blomning strax efter den 20 april. Arten ingår egentligen ej i listan öfver vårväxterna vid Uppsala, men enligt uppgift på sid. 254 har blomningen börjat den 5 maj 1914 (mot d. 22 april i Visby), och den »normala» blomningen skulle i allmänhet "börja först efter vårens slut. Det sistnämnda kan naturligtvis endast gälla sommarannuella individ. Om det verkligen visar sig, att den vin- terannuella generationen vid Uppsala blott utgör undantag, så är denna olikhet gentemot Visbytrakten ganska anmärkningsvärd. K. Johansson. En hvitblommig Lamium amplexicaule L. Denna färgvarietet har jag ej sett omtalad i svenska floror. Att den likväl är observerad på annat håll, framgår af uppgifter i t. ex. ASCHER- SONS och GRAZEBNERS Flora des Nordostdeutschen Flachlandes samt DÖLLS Flora des Grossherzogthums Baden. Vid Visby fann jag d. ”/5 1914 ett enda exemplar på en åker. Det hade blott kleistogama blommor. Kronorna voro hvita men ståndar- knopparna brunaktiga som hos hufvudarten. Det var lika grenigt och storväxt som rödblommiga individ på platsen. Anthesen sträckte sig redan till fem par axiller på flera grenar, hvaraf kan slutas, att föga eller ingen utsikt fanns till att chasmogama blommor senare skulle kunna utvecklas. Bladfärgen var (liksom hos L. purpureum f. albiflorum Wittr. i Sv. Bot. Tidskr. 1914 p. 83) märkbart ljusare än hos hufvudformen. K. Johansson. Några växtlokaler från Blekinge och Östergötland. Meddelar här några växtlokaler, som möjligen kunna vara af intresse. Följer härvid, såvidt möjligt, den i Lunds botaniska bytesförenings pointsförteckning använda nomenklaturen. Såvidt ej annat angifves, har jag själf sett växterna å de angifna lokalerna. Neottia nidus avis. Östergötland, mellan Kärna kyrka och Värö mosse 1910. Ett tjogtal exemplar. Jfr Sv. Bot. Tidskr. 1914 pag. 457. Cypripedium calceolus anträffades 1912 af patron V. LJUNGWALDH i Kärna mosse, Östergötland. Jfr Sv. Bot. Tidskr. 1914 pag. 457. 2Y2 Chelidonium ”'majus L. var. laciniatum (Mill.) Koch. Linköpings Träd- gårdsförening 1910—1912. Ett fåtal individ. Nr Sisymbrium altissimum. Linköpings hamn 1908 (sedan där ej återfun- nen). Ganska riklig. — Ronneby redd 1915. Ett par stånd. Diplotaxis tenuifolia. Ronneby redd 1915. Tämligen riklig. Reseda "lutea. Ronneby redd: 1915: Ett fåtal exemplar. > luteola. Ronneby redd 1915. Två individ. Melilotus Petitpierreanus. Ronneby redd 1915. Ymnig. D ruthenieus DC: Ronneby Tedd: 19155 Ymnms. Geranium bohemicum. Linköpings Trädgårdsförening 1910—1914. Flera kraftiga stånd. Veronica persica. Linköpings Trädgårdsförening 1913. Riklig. Plantago major f. bracteata. I två exemplar utmed en vägkant vid den s. k. Humpen mellan Gärdala station och Västerängen i Vårdnäs socken, Östergötland. Skärmblad omkring 2 cm. långa. Jfr A. A. W. LUND. 1 Sy. Bot OPidskri nt 9139p. 80: Folke Nord. Androgyn Betula verrucosa Ehrh. I maj 1914 fann undertecknad nära Kallerstad i trakten af Linköping en androgyn Betula verrucosa Ehrh. På somliga grenar voro de flesta hängena androgyna: honblommor vid basen, hanblommor i spetsen. Båda slagen blommor tycktes vara normalt utvecklade. De androgyna hängena funnos i alla möjliga öfvergångsformer: från nästan rena hon- hängen (endast få hanblommor i spetsen) till nästan uteslutande han- hängen (med blott antydan till honblommor vid basen). En del grenar tycktes alldeles sakna androgyna hängen. Har ej varit i tillfälle att senare iakttaga trädet. Folke Nord. Ny värdväxt för Cuscuta europa L. Vid genomgåendet af ett herbarium tillhörigt C. J. LAMM, Näsby, fann jag ett exemplar af Cuscuta europea parasiterande på en hittills (åtmin- stone i Sverige) som värdplanta ej påträffad växt, Turritis glabra. Exem- plaret var taget vid Näsby (i Täby socken norr om Stockholm), och en- ligt uppgift af herbariets ägare växte det i ett slånsnår, där äfven yngre grenar af Prunus spinosa voro angripna (ex. häraf, tagna på samma lokal af R. ANDERSSON, Näsby, ha sedan visats mig). Fyndet på Turritis är anmärkningsvärdt äfven ur andra synpunk- ter. - Cuscuta tycks nämligen eljest hålla sig till mer” eller mimure håriga växter, och öfver hufvud taget synes den endast i mycket säll- synta fall angripa Cruciferer. Den enda värdväxt till i fråga varande familj, som hittills blifvit funnen i Sverige, är Arabis hirsuta, som af 2173 BLoMQvIsST (Svensk Bot. Tidskr. Bd. 7, 1913, s. 363—366) påträffats angripen af Cuscuta vid Färjestaden på Öland. Äfven den andra värdplantan på ofvannämnda lokal, Prunus spinosa, är sällsynt som värdväxt. Jämför med ofvan citerade uppsats och PLEi- JELS meddelande i Svensk Bot. Tidskr. Bd 10, 1916, s. 76! Såsom värdväxter för Cuscuta europea torde nu i vårt land ha an- - träffats 153 arter fördelade på 45 familjer (enl. WITTROCK: Svensk Bot. Tidskr. Bd 3, 1909 samt BLOMQVIST 1. c. och PLEIJEL 1. cC.) Kurt Falck. Preparering af Campanula och Picea för herbariet. Pressar man Campanula-arter på vanligt sätt, så ändra som bekant blommorna färg helt eller delvis och bli färglösa eller fläckiga. Detsamma är förhållandet med flera andra blå blommor. Man har ansett denna färgförändring bero på färgämnets sönderdelning eller reduktion, men att så icke är förhållandet, ha WILLSTÄTTER och EVEREST nyligen visat!. Enligt dessa författare öfvergår blåklintblommans färgämne, cyaninet. ge- nom isomerisering lätt till en färglös modifikation. Äfven den röda mo difikationen af detta färgämne (en förening af cyaninet med en växtsyra), som finnes i trädgårdarnas röda blåklint och som är orsaken till törn: rosens färg, affärgas lätt. Uppkomsten af det färglösa derivatet kan emellertid förhindras, genom att tillsätta klornatrium eller natriumnitrat till färglösningen. , utgöres af dels ett yngre exemplar med 10 omkring 15 cm. långa, i kan- ten svagt undulerade blad, dels ett äldre (inkl. skaftet) 28 cm. långt samt rikligare än det förra sporbärande blad. Enligt afstämpling å etiketten ha exemplaren tillhört professor J. E. ARESCHOUG. Tyvärr finnes ingen anteckning rörande insamlingstiden. Jag har dock anledning tro, att denna kan förläggas till senare delen af 1870-talet. År 1882 del- gaf mig nämligen en några år senare afliden studiekamrat J. H. SNö- BOHM, att han som skolyngling åtföljt WEsTtöÖÖ till Karlsöarna för att bi- träda med insamling af växten i fråga. Väl erinrar jag mig härvid hans lifliga skildring, huru han vid ett tillfälle på ett mycket äfventyrligt sätt med hjälp af en lina firades ned för en klippvägg och sålunda lyckades nå den ögonfägnande växten på en svårtillgänglig plats. Om denna lo- kal är densamma, som den af BENGT BERG nyligen angifna (Stora Karlsö. En bok om havets fåglar. Stockholm 1915), vågar jag ej afgöra, men af de rätt samstämmande skildringarna att döma, torde det kanske ej vara uteslutet. H. V. Rosendahl. 211 SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN Revisionssammanträde. Föreningen sammanträdde den 20 maj 1916 å Stockholms Högskola under ordförandeskap af R. SERNANDER. Revisionsberättelsen för år 1915 upplästes och ansvarsfrihet beviljades styrelsen. Ordföranden omtalade föreningens vårexkursion till Nyköping den 7 maj. Föreningen beslöt att detta år ej anordna någon sommarexkursion i anledning af naturforskarmötet i Kristiania den 10—14 juli och de i samband därmed planerade exkursionerna till Asker och Bergen. H. KYLIN höll ett af teckningar och konserveradt material belyst före- drag om könlig fortplantning hos Laminaria digitata. R. SERNANDER demonstrerade en växtsamling från Spetsbergen, hem- förd af amanuensen ERIK ASPLUND. O. ROSENBERG demonstrerade medels mikroprojektionsapparat alg- vegetationen i ett akvarium samt mikroskopiska preparat belysande väx- ternas anatomi. Revisionsberättelsen hade följande lydelse: Undertecknade, som vid Svenska Botaniska Föreningens sammanträde den 9 december 1914 utsågos att granska förvaltningen för år 1915, få härmed afgiva följande berättelse: KR RER OR SSE AI ELO TAS ES RA re a Ta AE sa i ND. 2003: 41 FT ETS N ONS ET A NEN AE Sr Re 5 LO EA GASADE 96: 10 WEekTINOESA TO LTIer (fOL, ALLO os sees ue sen rs ris RIS Hygien var ske KS BIN 0 » Ga 2 LÖ Se LE SA SARAS Pr RAS I RON RNE ANG ET ta 0 AD FNS EDETS KAO ER RUS AR SR SRS TS IR SAT TRE SSE olet SR SES fan O00: = PINGIS CENT [NES FCIE oo eds ad AGA oe SNIA sol Rag tr sg en ons san utelenar ID 714: 30 Summa Kr. 6,578: 01 Häremot svara följande i likhet med inkomsterna behörigen verifice- rade utgifter: föntsköten farsiddkt (Musträtiöner) MA sov. lA vest KT. 11197-1,02 > STROKE TNT III AAA ERE OT 201 00 32 FER EALN ESA VO MSN. SIST ne IR ESA ben sd EIA INR SNES 8 1400: KESKRI OR EEOE, Ika SSenine OF MONA död. dövars sido e nes BA vå NNE 75: AT FE TT föra gr 0 (TS ae HR TV REN 10 NR a 6 SaINEE ORO ADR Rag » 1,696:- 60 Summa Kr. 6,578: 01 218 Ställningen vid räkenskapsårets slut är följande: Debet. Kredit. Inventarier och lager Fonden för engångs- af tidskriften ..... Fk: 3: 40 afgifter:..;....s.-.-s.0+.- KENO (Afskrifvet und. år 1915 kr. 66: 94) Afsatt till generalre- Kassabehållning..... ... >» 1,696: 60 gister.. ... RR RA Kapitalbehållning 220085 Summa Kr..-1,700: — Summa Kr. 1,700: — Föreningens medlemsantal, som vid 1914 års slut var 410, utgjorde vid årsskiftet 416. | I anledning af revisionen få vi föreslå, att Föreningen ville bevilja styrelsen och skattmästaren full och tacksam ansvarsfrihet. Stockholm den 15 mars 1916. N. Sylvén. Gunnar Schotte. SAMMANKOMSTER Vetenskapsakademien. Den 290an I kod6: Till införande i Arkiv för botanik. antogos följande afhandlingar: New Ferns från Madagaskar af C. CHRISTENSEN och Plants from Queensland af Mr E. CHEEL. Följande berättelser öfver resor inom landet hade inkommit och god- känts, nämligen från doc. G. HALLE angående fortsatta undersökningar öfver floran i Skånes kolförande aflagringar, från doc. H. KYLIN om alg- biologiska undersökningar vid Kristinebergs zoologiska station i Bohuslän samt från fil. stud. TOR ÅKE TENGWALL öfver botaniska undersökningar i trakten af Virijaure i Lule Lappmark. Den 9 febr. 1916. Från Jämtlands läns naturskyddsförening hade anhållan, innehållande förbud för nedhuggning, ingått om skydd för två lindar och en ek å en torplägenhet under Östberg nr 2 i Frösö s:n. Prof. EINAR LÖNNBERG Öfverlämnade till Akademiens bibliotek såsom gåfva af godsägare C. OTTO G. WIBOM på Lidingö en på dennes bekost- nad gjord fotografisk reproduktion af ett LINNE-kollegium, upptecknat af FREDRIK N0zZELIUsS, sedermera informator åt hertig FREDRIK ADOLF samt titulär lagman. Kollegiet hade för ej så länge sedan sålts till Missouri Botanical Garden, U. S. A., hvars direktör, professor MOooöRE, emellertid benäget medgifvit kopieringen. Den 8 mars 1916. Till utländsk ledamot i botaniska klassen (6) utsågs Dr DUNKINFIELD HENRY ScoTT, Foreign Seeretary of the Royal Society of London, efter framlidne ledamoten grefve HERMANN SOLMS-LAUBACH. Af Akademiens understöd åt yngre naturforskare för resor och under- sökningar inom Svwerige tilldelades doc. S. Bock 200 kr. för botaniska undersökningar af Väderöarna samt följande sökande 100 kr. hvardera: ANTON SÖRLIN för floristiska undersökningar af S:t Anne skärgård i Östergötland, fil. kand. K. B. NORDSTRÖM för botanisk-biologiska och flo- ristiska undersökningar i Vemdalen i Härjedalen, fil. mag. GUNNAR TÄCE- HOLM för studier af Oenothera vid Landskrona, amanuensen GÖSTA CE- DERGREN för algbiologiska undersökningar i Härjedalen, fil. stud. C. G. ALM för växtgeografiska och växtekologiska undersökningar i Bohuslän, fil. mag. R. STERNER för floristiska och växtgeografiska studier på Öland samt fil. stud. EINAR DU RIETZ för lichenologiska studier på strandklippor. Den 12 april 1916. Till införande i Akademiens Handlingar antogs följande afhandling: Physiologische Studien uber die Baumarchitektonik af doc. HENRIK LUNDE- GÅRDH. Akademiens afgående preses professor JAKOB ERIKSSON nedlade pre- sidiet med ett föredrag: Nya studier öfver uppkomsten af potatissjukan (Phytophthora infestans) å potatisåkrarna på sensommaren. Den 26 april 1916. Till införande i Vetenskapsakademiens Handlingar antogos följande af- handlingar: Lower Devonian Plants from Röragen in Norway af dr T. G. HALLE; Zytologisehe und embryologische Studien uber die Reihen Primulales und Plumbaginales af dr K. V. OSSIAN DAHLGREN; Botanische Ergebnisse der schwedischen Expedition nach Patagonien und dem Feuer- lande 1907—1909, 5: Die Vegetationsverhältnisse längs der Cordilleras de los Andes af doc. C. SKOTTSBERG. JEl, JO==Li SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1916. Bb 10, uH. 2. IN MEMORIAM Florentin Behm. SN B/6- 18087 Tra OT. Få länder torde i likhet med Sverige utom yrkesbotanisternas krets kunna uppvisa ett så stort antal personer med de mest skilda sysselsätt- ningar och yrken, för hvilka bo- taniken blifvit en vederkvickelse från hvardagslifvets arbete, en »scientia amabilis», hvilken fört dem ut i naturen. Hos många af dem har detta intresse skärpt iakt- tagelseförmågan och förmått att fördjupa, hvad som först endast var samlareintresse, till rent veten- skapligt arbete och på så sätt un- derstundom =<:alstrat forskare af rang. Många tecken tyda tyvärr på, att dessa amatörer inom den upp- växande generationen äro ett för- svinnande fåtal mot bland föregå- ende generationer. Orsaken härtill torde i främsta rummet vara att elementarundervisningen blifvit om- lagd. Botaniken med dess af en del lärare kanske allt för långt och för opraktiskt drifna fordringar på artkännedom, men hvilken likvisst förmådde hos många lärjungar väcka till lif ett intresse, som varade hela lifvet, har i skolan fått ge vika för »biologien>. På samma sätt har botaniken i universitetsstudierna såsom examens- ämne t. ex. för de blifvande läkarna alldeles slopats, och inom läkare- kåren, som haft att uppvisa så många af våra mest intresserade och framstående botanister, äro inom den uppväxande generationen de bo- taniskt intresserade lätt räknade. Ja, man har i senaste tid sett exem- 281 pel på att personer blifvit akademiska lärare i botanik, utan att deras kännedom om svenska floran ens blifvit pröfvad i licentiatexamen. Det är därför med vemod man tänker på, att den typ af botanister blir allt mera sällsynt, för hvilken den man, som här nedan skall ägnas några minnesord, var en mer än vanligt fullödig representant, hvars högsta in- tresse är växtvärlden och ströftågen ute i naturen och hvars botaniska lifsarbete, äfven om antalet publicerade afhandlingssidor ej är så stort, i hög grad gagnat vetenskapen. FLORENTIN BEHM var född i Brunflo socken i Jämtland den 27 juni 1838. Föräldrarna voro kommissionslandtmätaren H. BEHM och hans maka, född HOLMBERG. Redan tidigt flyttade familjen till farfaderns egendom, det vid Storsjöns belägna lagmansbostället Eltnäs i Ovikens socken. Här i en för dessa nordliga trakter vacker och rik natur ut- vecklade sig det lefvande intresse för växtvärlden, som blef det allt domine- rande i BEHMS lif. Här fanns en för den tiden och breddgraden ovan- ligt stor och vacker trädgård, anlagd af prosten JOHAN BEHM, med alle- handa sällsynta trädslag, buskar och örter. Redan under skoltiden, på 1850-talet, anlade BEHM här en »botanisk afdelning>, som fanns kvar ännu i slutet af 1890-talet, och då upptog bland annat ett flertal Hieracier, Carices m. fl. arter af kritiska släkten. Den 28 jan. 1863 aflade BEHM studentexamen i Uppsala. 1859 hade ELIAS FRIES lämnat den Linnéanska professuren, som nu innehades af JOHAN ERHARD ÅARESCHOUG. I Uppsala fick BEEM ett rikt tillfälle att under bästa ledning, och gärna räknade han sig till ELIAS FRIES lärjungar, och samman med ovanligt högt kvalificerade kamrater fördjupa sig i botaniken. Särskildt starkt var det vänskapsband, som förenade honom med THORE FRIES och V. B. WITTROCK, ett band som endast slets af döden. Under den första studenttiden hade BEHM kunnat erhålla en lärare- befattning i naturhistoria vid Östersunds allmänna läroverk, men han af- stod denna till förmån för en kamrat E. A. SELBERG.! Redan åren 1854, 1858 och 1864 gjorde BEHM resor i Härjedalen; senare blef han i tillfälle att samman med C. O. SCHLYTER” företaga vidsträckta exkursioner i Norge, under hvilka Dovre, Jotunheimen, Saltdalen och Sulitälma besöktes. Liksom många andra, tvungo ekonomiska orsaker BEHM att afbryta universitetsstudierna och välja ett praktiskt lefnadskall. Han valde landt- mätarebanan, och under talrika förrättningar som kommissionslandtmätare i Jämtlands län blef BEHM en synnerligen grundlig kännare af Härjedalens och Jämtlands flora. Ofta ägnade han växtvärlden ett större intresse än som för landtmäteri- arbetets rationella bedrifvande var nyttigt, hvilket belyses af följande episod.? ! Vik. adjunkt vid Östersunds allm. läroverk ” 1832, + 1882. ” Häradshöfding i Norra Hälsinglands domsaga. + 1836, + 1907. > För denna och för ett flertal upplysningar står jag i tacksamhetsskuld till sonen ALARIK BERM, intendent vid Skansen, född 187 282 Under en förrättning kom BEHM, som var alldeles särskildt intresserad af släktet Salix, till. en stor myr och frågade sonen: »Ser du någon buske, som ser besynnerlig ut där på andra sidan?» Sonen pekade efter en stunds noggrant spejande på en storväxt buske ett par hundra meter därifrån. »Ja, just den menar jag också», sade BEHM, »spring öfver och hämta en pinne». Då »pinnen» förevisades utbrast BEHM glädjestrålande-: »Kunde just tro det. En finfin Wichure det här».! I glädjen öfver det fina fyndet hemförlofvades de vid förrättningen behjälpliga 14 handtlang- arna för den dagen, hvilket skedde på BEHMS egen bekostnad. Sådant - hände ej sällan. = | Sommaren 1900 företog BEHM en resa till norska Finnmarken för att bland annat, som han formulerade det, söka utreda »Glycéria vilfoidea- "trasslet> och blef då äfven i tillfälle att besöka Beeren Island och Spetsbergen. ; ; Ända till sista timmen af sin lefnad var BEHM sysselsatt med sina kära växter. Utan föregående sjukdom afsomnade han den 15 november 1915. FLORENTIN BEHM har af trycket utgifvet: En botanisk utflykt till Oviks- fjällen i Jämtland, sommaren 1876. — Bot. notiser 1880, s. 33—44; Anteck- ningar till Jämtlands flora. — Ibid, 1881, s. 92—98; Ur >» Anteckningar från en botanisk resa från Östersund till Meraker i Norge, sommaren 1881». — Ibid. 1883,'s. 102—104; Från botaniska excursioner i Jämtland och Härjedalen. — Ibid. 1887, s. 176—184. I dessa skrifter omtalas många intressanta fynd, hvilka visa författa- rens goda öga; så t. ex. omnämnas Calamagrostis strigosa Wg. såsom nyfunnen i Jämtland och lafven Tholurna dissimilis Norm. som ny för Sverige. Till flera växtgeografiska arbeten har BEHM lämnat värderika bidrag, så till: K. F. DUSEÉN, Bidrag till Härjedalens och Hälsinglands flora 1880. I undertecknads ego finnes en af BEuM för flera år sedan uppgjord, ännu opublicerad flora öfver Vemdalens socken i Härjedalen. Det är att hoppas. att BEHMS stora, för kännedomen om Norrlands flora viktiga herbarium skall hamna i någon offentlig samling. Under hela sin långa lefnad stod BEnHM i liflig beröring och byte med ett stort antal såväl svenska som utländska botanister, och många äro säkerligen de, som i likhet med undertecknad hafva skäl att med tacksamhet minnas den älskvärda tjänstvillighet, med hvilken han alltid var beredd att ställa sin erfarenhet och sina rika samlingar till den botaniska forskningens tjänst. Selim Birger. ! Antagligen syftar detta på det i Bot. not. 1887, s. 187 publicerade fyndet af Salix Wichure Ands. vid Näsvallarna och Holmvallarna i Härjedalen. Det 16. skandinaviska naturforskarmötet 1 Kristiania 10—14 juli 1916. Enligt mötets katalog hade som deltagare anmält sig 144 danskar, 4 finländare, 173 norrmän och 141 svenskar (dessutom 355 af mötesdeltagar- nes fruar). Mötet omfattade följande sektioner: 1) astronomi och fysik, 2) kemi och fysikalisk kemi, 3) fysisk geografi, 4) mineralogi, geologi och paleontologi, 5) botanik, 6 a) allmän zoologi, 6 b) entomologi, 7 a) normal och patologisk anatomi samt bakteriologi, 7 b) normal och patologisk fysiologi, 8) antropologi och etnografi. I sektionen 5: botanik deltogo 25 danskar, 38 norrmän och 39 svenskar, nämligen! från Danmark: lererinde, cand. mag. ELSE BARTHOLIN; mag. scient. CARL CHRISTENSEN; adjunkt, cand. mag. JOHS. FERDINAND; ELLEN HANSEN ; SABINE HELMS f. HANNEMANN; mag. scient. JENNY HEMPEL; laboratoriums- assistent, dr. phil. P. BoYSEN JENSEN; prof., dr. med. & phil. W. JOHANN- SEN; lererinde ANNA JÖRGENSEN; VALBORG JÖRGENSEN; l&erer POUL LARSEN; assistent, cand. pharm. & mag. FR. J. MATHIESEN; cand. polyt. ANNA C. ORLA-JENSEN; prof: dr. S. ORLA-JENSEN; museumsinspektör dr. phil. C. H. OSTENFELD; dr. phil. OVE PAULSEN; prof. F. KOLPIN RAVN; prof. L. KOLDERUP ROSENVINGE; direktör, dr. phil. JOHS. SCHMIDT ; realskoleforstan- der, altingsformand STEFAN STEFANSSON (Island); kommunelzege WILLIAM THOMSEN; dr. phil. M. VAHL; prof. EUG. WARMING; prof. FR. WEIS; mag. scient. OJVIND WINGE; från Norge: cand. pharm. JOHNNY ÅA. BRENDEL; forsöksleder dr. W. CH RISTIE; prof. dr. B. HANSTEEN CRANNER; overlerer JOHS. DYRING; docent H. M. GRAM; prof. dr. H. H. GRAN; fhv. distriktslege J. HAGEN; skog- konsulent HENRIK JELSTRUP; Ooverlerer E. JÖRGENSEN; stud. real. IVAR JORSTAD; stud. real. ASTRID KARLSEN; lerer A. KILLINGSTAD; skogsinspektör THV. KIZER; statskonsulent EMIL KORSMO; Ooverlerer FREDRIK LANGE; prof. BASTIAN R. LARSEN; CAROLINE LEEGAARD; konservator BERNT LYNGE; overlerer H. MISVAER; overgartner E. MoE; docent OLAV MOEN; prof. A. K. MYHRVOLD; SOPHIE MOLLER; amanuensis ROLF NORDHAGEN; OvVer- lerer S. O. F. OMANG; konservator HENRIK PRINTZ; amanuensis THEKLA R. RESVOLL; universitetsstipendiat HANNA RESVOLL-HOLMSEN; lererinde MARIE SCHARFFENBERG; lerer S. K. SELLAND; assistent HJÖRDIS SOPP; direktör dr. OLAV SoPP; dr. CARL JOH. SVENDSEN; cand. real. A. E. TRAAEN; fhv. Sskolebestyrer CARL TRAAEN; prof. dr. RAGNAR VOGT; lererinde JOHANNA WILLE; prof. dr. N. WILLE; ! Uppgifterna, på ett par undantag när, efter nämnda katalog; reservation göres för eventuella fel beträffande namn och titlar, liksom äfven för förändringar, till- komna efter katalogens tryckning. ; 284 från Sverige: fil. stad. "ERIK ALMQUIST; prof. CHR. BARTHER NK 'SELIM BIRGER; fil. dr. ASTRID CLEVE v. EULER; fil. lic. K. V. OSSIAN DAHLGREN; fil. mag. F. DAHLSTEDT; fil. stud. G. EINAR DU RIETZ; ANNA DYBERG; fil. mag. KURT FALCK; prof. ROBERT FRIES; docenten T. G. HALLE; fil. kand. ALF G. HANNERZ; lektor ERNST HEMMENDORFF; prof. HENR. HESSELMAN; driftsingenjör PAUL HILDEBRAND; läkaren C. HOLMDAHL; amanucensen, fil. mag. IVAR HOLMGREN; docenten HARALD KYLIN; ingenjör ERIK L. MAGNUS; prof. Sv. MURBECK; agrikulturkemisten fil. dr. GoTTFR. NANNES; amanuensen EINAR NAUMANN; prof. H. NILSSON-EHLE; fil. kand. EBBA NORDENSON; fil. stud. fru C. NORDENSON; lektor C. V. A. RINGENSON; prof. OTTO ROSENBERG; docenten G. SAMUELSSON; prof. GUNNAR SCHOTTE; prof. RUTGER SERNANDER; fil. dr. H. G. SIMMONS; docenten CARL SKOTTS- "BERG; lektor J. A. O. SKÅRMAN; fil. kand. OLOF SMEDBERG; fil. stud. ERIK S. SÖDERBERG; EBBA SÖDERHELL; fil. mag. EINAR TEILING; före- ståndaren för Hydrografiska byrån, fil. dr. A. WALLÉN; läroverksadjunkten ”T. VESTERGREN. Botaniska sektionens sammanträden höllos i universitetets gamla fest- :sal, universitetets östbyggnad. Måndagen den 10 juli. Första mötesdagen var reserverad för inskrifning af deltagare, besök på museer etc. " På aftonen voro mötesdeltagarne inbjudna till trädgårds- fest å Bygdö af generaldirektör dr. ing. S. EYDE och fru. Tisdagen den 11 juli. Vid mötets högtidliga öppnande i universitetets aula höllos föredrag af S. ARRHENIUS: Om klimatväxlingar; V. HENRIQUES (Danmark): Stofskifteundersökelser ved direkte indförelse av n&eringsstoffer i blodet; OSCAR MONTELIUS: Indianer i Europa före Kristi födelse och jordens klotform. ; Till ordförande i den botaniska sektionen utsågs prof. EUG. WARMING; till v. ordförande prof. L. KOLDERUP ROSENVINGE (Danmark), prof. Sv. MURBECK (Sverige) och prof. H. H. GRAN (Norge); till sekreterare mag. scient. OJVIND WINGE (Danmark), konservator BERNT LYNGE (Norge) och prof. ROBERT FRIES (Sverige). Föredrag hölls af prof. EUG. WARMING: Bemerkninger om livsform og standplats. Ett stort antal af botanisterna voro af prof. N. WILLE och fru inbjudna till frukostmiddag i deras hem i botaniska trädgården. Därvid förevisa- des under ledning af prof. WILLE den nya botaniska institutionen och museet. I den botaniska trädgården fanns att bese en för Norge och Europa ny växt, Ranunculus Cymbalaria Pursh., funnen den 10 juni 1916 på Hvalöerne (Asmalö) af konservator OVE DAHL och amanuensen ROLF NORDHAGEN. 285 På aftonen voro naturforskarmötets deltagare af konung HAAKON in- bjudna till supé på slottet. Onsdagen den 12 juli. Följande föredrag höllos: C. SKOTTSBERG: Några anmärkningar om den patagonisk-eldsländska florans postglaciala historia. E. JÖRGENSEN: De norske Euphrasia-arters systematik og historie (med ljusbilger). M. VAHL: Statistiske undersökelser over bundvegetationen i skandina- viske skoge. I. HAGEN: Om nogen nye norske Pottiacee. Dessa voro Phascum curvicollum; Phascum mitriforme; Barbula acuta; Barbula Kneuckeri; Barbula botelligera ; Trichostomum triumphans. H. KYLIN: Könlig fortplantning hos Laminaria digitata. Botanisk exkursion till Asker. Kl. 3,18 afreste den botaniska sektionens medlemmar med tåg från Kristiania Vestbanestation till Hvalstads station i Askers prestegjeld. Ledare för exkursionen var professor N. WILLE. Målet för utflykten var Skougumsaasen, en klassisk lokal för växter från AXEL BLYTTS boreala period (slutet af den postglaciala värmetiden, SERNANDERS subboreala tid, hvilken antages ha slutat omkring år 500 f. Kr. vid öfvergången mellan sten- och bronsåldern). Vägen gick genom en örtrik granskog (»granli»), där Aconitum septentrionale och Onoclea Struthiopteris voro de mest i ögonen fallande arterna. I skuggiga bran- ter i granskogen växte Aspidium Lonchitis och Asplenium viride. Åsen, som består af silur med öfverlagrad porfyr, var på sin sydsluttning klädd af en yppig löfängsvegetation med lind, lönn, ask och andra sydliga löf- träd, Libanotis montana, Calamintha Acinos, Vicia pisiformis, Galium triflorum (de båda sistnämnda ej sedda under exkursionen), Bromus Benekenii, Lathyrus silvestris, Origanum vulgare (>kongen>» d. v. s. färg- växternas konung, hvarför denna trupp af sydliga, i Norge sällsynta örter af ANDREAS HANSEN blifvit benämnd kongefölget), Geranium lucidum, Viola collina, Viola mirabilis, Asperula odorata m. fl. På öfvergången mellan siluren och porfyren vidtog den af AXEL BLYTT härifrån beskrifna stenuren, mäktiga lager af nedrasade, på grund af insolation under sydlig exposition lössprängda större och mindre block af rombporfyr. I urens nedre del, där blockanhopningen var störst, saknades all vege- tation med undantag af enstaka individ af Geranium Robertianum (ökenur: SERNANDER), öfre delen var beväxt med gles löfskog (löfängsur: SERNAN- DER) och det var i denna, som de nämnda subboreala örterna företrä- desvis hade sitt hemvist. Ofvanför uren vidtog åter en sluten löfäng. På lönnarna iakttogos häxkvastar af Taphrina acerina Eliasson. Geranium lucidum, som ej blifvit sedd på lokalen sedan A. BLYTTS tid, återfanns i löfängsuren. 286 Då exkurrenterna nått denna, redogjorde professor R. SERNANDER i ett kortare föredrag för Skougums-aasens naturförhållanden och de växtgeo- grafiska slutsatser, som kunde dragas däraf, samt höjde ett lefve för AXEL BLYTTS minne. Efter exkursionens slut samlades deltagarna på hotellet i Hvalstad, där förfriskningar intogos, hvarefter ströftåg företogos i omgifningarna i väntan på tåget till Kristiania. I trakten af stationen antecknades Nasturtium silvestre, Lappa officinalis och Alnus glutinosa Xx incana. Invid hotellet beundrades en kolossal flygrönn, som växte i stammen af en ask. Torsdagen den 13 juli. Föredrag höllos af: i L. KOLDERUP ROSENVINGE: Bemerkninger om Cryptonemiales. RICH. EGE (Danmark): Forelöbige undersökelser over luftens samman- :setning i jordbunden og i planternes intercellularer. E. KorsMo: Nogle biologiske forhold vedrörende Rumex Acetosa og en del andre ugrzssarter. EUG. WARMING: Den danske arktiske station. D Begrebet formation. THEKLA BR. RESVOLL: Plantebiologiske undersökelser fra norske höifjeld. I sektionen för ärftlighetsforskning höllos föredrag af bl. a. W. JOHANNSEN: Aristoteles” og Hippokrates' ideer om arvelighet set i lys af nutidens forskning. OÖJVIND WINGE: Chromosomtallenes system. H. NILSSON-EBLE: En försöksserie rörande liniemutationer. I sektionen för fysisk geografi: ASTRID CLEVE Vv. EULER: Några resultat af den kvantitativa plankton- forskningen i Skagerak. H. H. GRAN: Kulturförsök med planktonalger. Kl. 7 höll Kristiania kommun middag för naturforskarmötet på Frog- merseteren. Fredagen den 14 juli. Föredrag höllos af OVE PAULSEN: Örken-fjeldmarken i Pamir. F. KoÖLPIN RAVN: Om de forskjellige bladorganers betydning for kjerneutviklingen hos byg. Kl. 11 'f. m. hölls afslutningsmöte i universitetets aula med föredrag af: GERARD DE GEER: Om striden mellan sol och is på jordklotet. ANATHON AÅALL (Norge): Gives der annen virkelighet enn den mekaniske? | C. H: OSTENFELD: Om Vest-Australiens vegetation (med ljusbilder). Det beslöts att nästa naturforskarmöte skall hållas om 5 år i Göteborg. 287 Exkursion till Finse och Bergen. Kl. 9 på aftonen den 14 juli afreste med extratåg ett 100-tal botanister och geologer på exkursion till Finse och Bergen. Lördagen den 153 juli. Sedan tåget anländt till Finse station kl. 5,15 f. m., företogs exkursion till Hardangerjökeln. Som guide för exkursionen användes: G. SAMUELSSON Studien äber die Vegetation bei Finse im inneren Hardanger. På kvällen fortsattes resan till Bergen. >» Söndagen den 16 juli. Dagen användes till att bese Bergen, framför allt museet och akvariet. Bergens stad gaf middag för exkursionsdeltagarna. Måndagen den 17 juli. Ledare för exkursionen var prof. J. HOLMBOE, från hvilkens hand vi ha att vänta en utförlig skildring af densamma. Redogörelsen inskrän- kes därför här till resans gång och de anmärkningsvärdaste af de an- träffade växterna. Färden ställdes rakt ut i hafsbandet till Lille Turö, det första ställe, där Ilex-vegetationen mötte deltagarna. Där anträffades bl. a.: Sedum anglicum, Erica cinerea, Digitalis purpurea, Blecehnum Spicant, Asplenium Adiantum nigrum, Hymenophyllum peltatum, Polygala serpyllacea, Hyperi- cum pulchrum, Juncus squarrosus. Därpå besöktes Mogsteröarna, med rik flora: Bunium flexuosum, Cen- taurea nigra, Carex binervis, Draba incana, Galium saxatile, Geranium columbinum, Lonicera Periclymenum, Narthecium ossifragum, Primula acaulis, Pedicularis silvatica, Rhodiola rosea, Cerastium tetrandrum, Phylli- tis Scolopendrium. En för Norges vilda flora ny växt, Rumex sanguineus, påträffades här liksom äfven senare på Anuglen. Tisdagen den 18 Juli. Besöktes ön Anuglen med dess utomordentligt rika och egenartade vegetation: Ilex, Taxus, Hedera (däribland Norges största murgröna), Quercus sessilifltora, Sorbus fennica och Aria, Lonicera Periclymenum, Polystichum lobatum och Braunii, Dryopteris Oreopteris, Alchemilla alpina, Circe&ea intermedia, Chrysosplenium oppositifolium, Rubus Selmeri, Sagina subulata. Ett kort uppehåll gjordes på en holme mellan Boknöen och Maröen för att bese Vicia Orobus. Samma dag upplöstes exkursionen i Bergen. + 288 För de svenska deltagarna kommer detta väl anordnade och väl lyckade naturforskarmöte att förbli ett det angenämaste minne. Säkerli- gen minnas alla deltagarna med tacksamhet den uppriktiga välvilja, som mötte dem öfverallt, liksom allt det myckna, som gjorts för deras trefnad och för att underlätta deras vistelse i Norge. Bland de många som med- verkat härtill träder ett namn «särskildt i förgrunden: professor dr. N. Wille, mötets lika skicklige som outtröttlige generalsekreterare, till hvilken alla, som deltogo i mötet, och enkannerligen de svenska botanisterna stanna i den största tacksamhetsskuld. . Tam. Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1916. Till tidskriftens medarbetare. Redaktionens adress är Svensk Botanisk Tidskrift, Stockholms Hög- skola, Drottninggatan 118, Stockholm Va. Manuskripten böra vara tydligt (helst maskin-)skrifna samt noga genomsedda — äfven beträffande skiljetecken — för undvikande af ”korrekturändringar mot manuskriptet. Omkostnader för korrekturändringar mot manuskriptet bestridas af författaren. Med afseende på stilblandningar gälla följande regler: . 1) Auktorsnamn sättas med vanlig stil. 2) Personnamn i texten sättas med KAPITÄLER (dubbelt understruket | i manuskriptet). 3) Växtnamn i texten sättas med kursiv stil (enkelt understruket i manuskriptet). . Citeringar böra ske genom hänvisningar till en afhandlingen bi- -fogad litteraturförteckning. Noter under texten böra så vidt möjligt undvikas. Det. är önskvärd; att större afhandlingar - allmärdt vetenskap- ligt innehåll äro författade på engelska, franska eller tyska, eller åtminstone äro försedda med en sammanfattning på något af dessa språk. : Manuskript, som ej är skrifvet på svenska, bör åtföljas af upp- gift om, hvem som verkställt eller granskat öfversättningen till det främmande språket. - Korrektur och andra handlingar, som röra tidskriften, insändas direkt till redaktionen. Direkt förbindelse mellan författaren och tryc- keriet får ej äga rum. Hvarje författare erhåller 100 särtryck med omslag afgiftsfritt af sin i tidskriften intagna afhandling; större antal efter öfverenskom- melse. Af smärre meddelanden intagna i tidskriftens borgisafdelning lämnas separat endast efter särskild öfverenskommelse. /INNEHÅLLSFÖRTECKNING SKÅRMAN, J. A. 0. Floran i Undenäs och Tived. Ett NE till — nordöstra Västergötlands växtgeografi. (Die Flora von Undenäs und Tived. > Ein Beitrag zur Pflanzengeographie Wästergötlands.) 113 AFZELIUS, Karl. Zur Embryosackentwicklung der Orchideen «....... 183 ÅHLANDER, Fr. E. Förteckning öfver svensk botanisk litteratur under åren 1911 och 1912. — (Verzeichnis der sehwedischen botanischen Literatur in den Jahren 1911 und 1912) -.. SSE PRESES sa Er At HOLMGREN, I. Apogamie in der Gattung SST ST DRAS En Aas vo SMÄRRE MEDDELANDEN JOHANSSON, K. Kan Lamium purpureum L. räknas till vårblom- morna? (Kann Lamium purpureum L. zu den Fräöhlingsbläten gezählt werden?) ,........... . 269 —>— En hvitblommig Läntiami amplexicaule Vv (Ein weissblubendes Lamium amplexicaule L.;) ......... ST ” NORD, Folke. Några växtlokalér - för. Blekinge och Östergötland. (Einige Pflanzenfunde aus Blekinge und Östergötland.) ............ AT —>— Androgyn Betula verrucosa Ehrh. (Eine ägde Betula VerrucCoOSa.) .......... er (Fa FALCK, Kurt. Ny värdväxt kör Cusodia: elropaa Ts (Neue Nähr- pflanze der Cuscuta europea L.) «.... SBA LAGERHEIM, G. - Preparering af Campsnöla. öck Pics för herbariet (Uber das Präparieren von Campanula und Picea färs Herbar. Deutsches Resume p. 275.) .. 1 . 213 ROSENDAHL, H. V. Angående Scolopendritnis förekomst på tera Karlsö. (Uber das Vorkommen von Scolopendrium auf der Insel” Stora Karlsö.) oj. ssmstsssaseosp oss 2 bea Är grn dd san RER SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN ; REVisionssamtnanträde os ssskossascs sc sv både rengör kusk res SYS SSE eRA AEA SAMMANKOMSTER: RE Vetenskapsakademien — 53 sis seck. ss as? vp ease Sera pe SPARAS Nea SRA IN MEMORIAM : FLORENTIN BEEM af Selim Birger REAR EEE Base lan Det 16. skandinaviska naturforskarmötet oänlaa "ens roa os og sr raN Aer cc RESANS OSNERE Utgifvet den 15 Aug. 1916 STOCEHOLM, NYA TRYCKERI-AKTIEBOLAGET 1916. Utgifven af ö : Svenska Botaniska Föreningen Redigerad af T. VESTERGREN SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS styrelse och redaktionskommitté under år 1916. Styrelse: ; R. SERNANDER, ordförande; O. ROSENBERG, vice ordförande; T. LAGERBERG, sekreterare; T. VESTERGREN, redaktör; F. R. AULIN, skattmästare; J. BERGGREN, E. HEMMENDORFF, 0. JUEL, G. LAGERHEIM, G. MALME, HJ. NILSSON. Redaktionskommitté: S. BIRGER, T. LAGERBERG, G. LAGERHEIM, G. SAMUELSSON, R. SERNANDER, T. VESTERGREN. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT utkommer i fyra häften årligen. Prenumerationsafgiften (för personer ej tillhörande Svenska Bo- taniska Föreningen) är 15 kronor. Medlemsafgiften för år 1916, 10 kronor, torde inbetalas till skatt- . mästaren, d:r F. R. AULIN, Stockholms Högskola, Drottninggatan 118, Stockholm Va. Nyinvalda medlemmar kunna erhålla föregående årgångar af tid- skriften till ett pris af 5 kr. pr band för årgångarna 1—5, 7 kr. för de följande. tr. A. B. Lagrelius & Westphal. Stockholm. Lju VÅR ORDFÖRANDE RUTGER SERNANDER PÅ 50-ÅRSDAGEN DEN 2 NOVEMBER 1916 HJÄRTLIG HYLLNING SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN INNEHÅLLSFÖRTECKNING MELIN, Elias, Uber das Archegonium von Sphagnum squarrosum Pers. ROSENDAHL, H. V., Bidrag till Sveriges ormbunksflora. III. (Beiträge zur Harnenilora Schwedens. III.) .. Ae ; ROMELL, Lars, Hvarifrån kommer det frem splksmen & å Hal sen at Polyporus applanatus och andra Ganoderma-arter? (From where originates the brown powder on the surface of Polyporus ap- planatus, Pol lucidus ete.?. Summary. p. 340.) os memo susade oc runa st SAMUELSSON, Gunnar, Om den ekologiska växtgeografiens enheter. (Uber die Einheiten der ökologischen Pflanzengeographie.) -......... MAGNUSSON, A. H., Om de bruna Parmelia-arternas och Hypogym- niernas förekomst och fertilitet, särskildt på västkusten. (Uber das Vorkommen und die Fertilität der braunen Parmelien und der Hypogymnien, besonders an der schwedischen Westkäste.) BRENNER, Widar, Uber die Variationsbewegungen der Oxalis-Blätter. ALMQUIST, Erik, Geranium bohemicum L. ”deprehensum n. subsp. MATSSON, L. P. Reinhold, Kritiska studier öfver skandinaviska Rosa- exsiccat. I. Rose scandinavice ediderunt F. & E. Lönnkvist. Fasc. I, II, Sundbyberg 1912 & 1914 = (Kritische Studien tuber skandi- Wiehe Rosa-Exsiccaten. I.) . TÄCKHOLM, Gunnar, Zur Ls or ensntredens der Kompositengattun- gen Gosmidiuta und Cosmos ......... LUNDEGÅRDH, Henrik, Die Orientierungsbewegungen der Blatter von Bueche tand AHO oosss0ssc 0s= soner DU RIETZ, G. Einar, Lichenologiska Fraorent IL. NG er manklisane alahdska laffynd. (Lichenologische Fragmente. II. Einige bemer- kenswerte Lichenenfunde auf Öland.) HEINTZE, Aug., Om endozoisk fröspridning susen Order SM andra sångfåglar. (Uber endozoische Samenverbreitung durch Drosseln und anderen Singvögeln.) .... -... SETS AT RTR TEILING, Einar, En käletfomisk? fytoplanktonformation. Bine kaledo- nische Phytoplanktonformation.) ........ SÄTER os BUSSEN SKOTTSBERG, Carl, Zur Morphologie end SNStematie der Gaitung Arjona Cav. SR är SA SRS AG AES SS BE Se DA ee EG SES EO DIR SYLVÉN, Nils, Pyramiiespen. Pogvks tremula L. var. erecta nov. var. (Die Pyramidenespe.) Jå DAHLGREN, K. V. Ossian, Eine Scasfis Verfeter vt von Psmnve afemaks Jacq. und ihre Brölkshkens verhältnisse. | TENGWALL, T. Å., Carex Hepburnii Boot, en för Sfkamdliserren I ny > am (Carex Hepburnii Boot, eine för Skandinavien neue Art.) -.......... KYLIN, Harald, Uber den Generationswechsel bie Laminaria digitata. SMITH, H., En morfologisk undersökning öfver Saxifraga decipiens Ehrh. X granulata L. (S. Haussknechtii Engl. & Irmsch.) och dess föräldrar. (Eine morphologische Untersuchung uber Saxifraga de- cipiens Ehrh. X sgranulata L. [S. Haussknechtii Engl. & Irmsch.] und deren Eltern.) . NAR Re Ba NA få lr SMITH, H., Tillägg till Siöckholmsiraktens seder ÖVacköree zu der Arbeit »Die Pflanzen der Stockholmer-Gegend».) .... ...... DAHLSTEDT, Fredrik, Bidrag till kännedomen om Vcoclitonen | i Gestrikland. Bede zur Kenntnis der Vegetation von Gestrik- MEDTAG) RET BA Se ar RAR ro a aga es Ae SS ed 471 - d78 ETT A Hår EE ant & sön BARA Ik SE ERE (5 rn rad ie NG itne ad ILE KSL LÄR för TLA Ha. Sdi- re Tanegg. OA ; i VAROR Re Kamont Ä d MÅL söt en i sår börder far ANG it Jana 1 ÄTA FÖRA SIIA ti varvat de 30 gå RN FR bisirra TT allra FIN 0 sek , > lera Jahve Ne 1) ; vink a NET a fe 4 å MUTOR VIE SATTE cjör TA TA OSTAR, RE SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1916. Bb. 10, H. 3. UBER DAS ARCHEGONIUM VON SPHAGNUM SOUARROSUNE PERS: VON ELIAS MELIN Vor kurzem (36) hatte ich Gelegenheit, von einem Teil meiner cytologisch-entwicklungsgeschichtlichen Untersuchungen uber Sphag- num Bericht zu erstatten. Doch enthielt diese Publikation nichts Näheres äber das Archegonium. Wie ich schon damals mitteilte, stimmen meine Resultate in Bezug auf die Archegonentwicklung bei Sphagnum squarrosum im wesentlichen mit den Beobachtungen, die BRYAN (5) bei Sph. subsecundum machte, äberein. Gleichwohl schil- dere ich im folgenden auch die Archegonentwicklung bei Sphagnum quarrosum ausfährlich, besonders weil verschiedene damit zusam- menhängende Probleme, wie z. B. die Frage äber das Vorhandensein oder Fehlen einer aktiven Scheitelzelle bisher der Gegenstand wider- sprechender Auffassungen sind. Das Material stammt aus Norby unweit Upsala, und die Fixie- rungen wurden sämtlich an Ort und Stelle gemacht. Fär die jängeren Stadien wurde hauptsächlich JvuELs Gemisch: Zinkchlorid-Eisessig- Alkohol (Zinkchlorid, 2 gr; Eisessig, 2 ccm; 50 4 Alkohol, 100 cem) verwendet; ausserdem auch JUELsSs Gemisch: Chrom-Platina-Essig- säure (2 Z Chromsäure, 25 cem; 10 Z Platinachlorid, 2,5 gr; Eisessig, 1 cem; dest. Wasser, 75 cecm). Fär ältere Archegonien war nur ZENKERS Gemisch (Sublimat, 5 gr; Kaliumbichromat, 2,5; gr; Na- triumsulfat, 1 gr; Eisessig, 5 gr; dest. Wasser 100 gr) geeignet. Die ubrigen benutzten Flässigkeiten haben die die Eizellen umge- bende—vermutlich von den aufgelösten Halskanalzellen herrährende —Schleimmasse nicht durchdringen können. Im Befruchtungsstadium, d. h. wenn die Archegonien geöffnet sind, war der Schleim, der in diesem Stadium seine Konsistenz zu ändern scheint, sogar fär ZENKERS Fläössigkeit undurchdringbar. Svensk Botanisk Tidskrift 1916. 19 290 Der erste, der Sphagnum-Archegonien gesehen und abgebildet hat, ist meines Wissens HOFMEISTER (21). Nach der Ansicht dieses Forschers werden sie — wie bei den äbrigen Moosen — durch die Tätigkeit einer zweischneidigen Scheitelzelle gebildet. Jedes der abgeschnärten Seg- mente wird durch eine radiale Wand geteilt, wodurch ein aus >» vier verti- calen Zellenreihen zusammengesetzter Zellenkörper» zustandekommt. Uber die weitere Entwicklung des Archegons sagt HOFMEISTER (21, S. 66): »Hat das junge Archegonium eine Höhe von sechs bis acht Zellen erreicht, so theilen sich sämtliche Zellen einer der vier senk- rechten Zellenreihen, aus denen es mit Ausnahme der Basis und der fortwachsenden Spitze besteht, durch Wände, welche, der Sehne des Bogens der gewölbten freien Aussenwand parallel, die Seitenwände der Zelle unter beiläufig 45? schneiden und so die Mutterzelle in eine vwvierseitige äussere und eine dreiseitige innere Zelle theilen.» Und ferner sagt er: »Eine der Zellen des centralen Stranges schwillt beträchtlich an, namentlich in die Breite, noch während das obere Ende des Archegoniums fortwächst>. Im Gegensatz zu den Leber- moosen hat nach HOFMEISTER das ausgewachsene Laubmoosarche- gonium — also auch das Sphagnum-Archegonium — einen stark entwickelten Basalteil. SCHIMPER (42) bestätigt diese Auffassung von der Entstehung des Sphagnum-Archegoniums. Er hat jedoch weder eine axile Zellenreihe entdecken, noch HOFMEISTERS Angabe äber den Ursprung der Zentral- zelle bezeugen können. Er sagt nämlich (S. 49): »Welches der Ur- sprung dieser Keimrzelle ist, ob sie einer axilen Zellenreihe angehört, deren Existenz ich nie bestätigen konnte, die aber doch eine grosse Wahrscheinlichkeit fär sich hat, oder ob dieselbe aus einer der das Innere des Bauchtheils bildenden Zellen hervorgeht, das konnte ich nicht ermitteln . .» LEITGEB (29) hat die Entwicklung des Sphagnum-Archegons nicht verfolgen können und bemerkt bloss (S. 316): »Gewiss ist fär mich nur das Fine, dass dieses erste genau axil stehende Archegonium sich direct aus der Astscheitelzelle bildet.» RozE (38) hat der Auffassung HOFMEISTERS nicht eben vieles hinzu- zufögen. Er zieht jedoch die Existenz der Kanalzellen in Zweifel, indem er sagt (S. 98): »En effet, dans le canal préexistant d'un jeune archégone, je dois avouer n'avoir pu que constater l'absence de toute cloison transversale: en cherchant avec soin å me mettre å Pabri de toute illusion d'optique, je n'al pu y discerner qu'un . liquide propre chargé de trés-fines granulations.» 291 Nach JANCZEWSKI (26, S. 406) entwickelt sich das Archegonium bei Sphagnum ganz wie bei den Laubmoosen, mit denen zusammen es einen besonderen, von den Lebermoosen abweichenden Typus bildet. »Die Sphagnen, welche in manchen anderen Beziehungen von den echten Bryineen abweichen, stimmen in dieser» — d. h. in Beziehung auf die Entwicklung des Archegoniums — »fast vollständig mit ihnen öÖberein, und die Differenzen, welche dabei noch vorhanden sind, därfen bloss als quantitativ bezeichnet wer- den». Die zweischneidige Scheitelzelle, durch welche das junge Archegonium sich entwiekelt, wird durch drei sukzessive Längswände in eine mittlere, trichterförmige, und drei peripherische Zellen geteilt. Die erstere wird in eine Kappenzelle und eine innere Zelle halbiert, welch letztere in eine »primäre Kanalinitialzelle>» und eine Zentral- zelle zerfällt. Die »primäre Kanalinitialzelle> teilt sich weiter und erzeugt die unteren Kanalzellen des ausgewachsenen Archegoniums. Die Kappenzelle wird im Gegensatz zu dem Vorgang bei den Leber- moosen aktiv und erzeugt hintereinander neue peripherische Seg- mente und innere Zellen, Kanalinitialen. Diese »adventiven Kanal- initialen» bilden durch wiederholte Teilungen die oberen Kanalzellen des fertigen Archegoniums. Nach JANCZEWSKI verdanken also die Kanalzellen ihren Ursprung teils der »primären Kanalinitialzelle»>, teils den später von der Kappenzelle erzeugten »adventiven Kanal- initialen». . — GAYET (14) bestreitet diese Theorie JANCzEWsKisS. Die Kanalzellen werden seiner Ansicht nach ausschliesslich durch Teilungen der zuerst abgeschnärten » Kanalinitialzelle» gebildet. Eine aktive Scheitel- zelle, die nach unten hin Kanalinitialen abschnäre, fehle öberhaupt bei allen Moosen. »La croissance terminale se produit sans donner cellules de canal» (S. 208). RUHLAND (59, S. 216) schliesst sich in Bezug auf die aktive Scheitel- zelle an JANCZEWSKI an: Sphagnum verhalte sich in dieser Hinsicht wie die Laubmoose, unterscheide sich jedoch von denselben durch das Fehlen der »antheridienartigen» Teilungen des jungen Archegoniums. Er sagt (S. 216): >So unterbleibt bei den Sphagnaceae (wie auch bei den Andreaeaceae und Phascaceae) die Anlage der antheridienartigen schiefen zweizeiligen Querwände». CAVERS (9, S. 14) erklärt, das Sphagnum-Archegonium sei gebaut wie bei den Laubmoosen, fögt aber hinzu: »It has not been deter- mined with certainty, whether it grows by means of an apical cell, as in Bryales>. Auf S. 44 vertritt er indes eine andere Auffassung: 202 >. . the results of the comparatively few recent researches in which the development of the archegonium has been carefully followed have shown that in Hepaticae (including Anthocerotales) the arche- gonium does not at any stage grow by means of an apical cell, while in Mosses (including Sphagnum) an apical cell is present, its segments giving rise to the entire neck and its canal cells.» CAMPBELL (7, S. 178) spricht die Vermutung aus, dass eine als Scheitelzelle fungierende Deckelzelle vorhanden sei, indem er sagt (S. 178): >»... probably the neck canals are formed as basal seg- ments of the apical cell. .> Es ist in der Literatur oft darauf hingewiesen worden, dass Sphagnum-Sporogone relativ selten sind. Die Ursache liegt nach CAMPBELLS Ansicht darin, dass Geschlechtsorgane nur selten vor- handen sind. Er sagt nämlich (7, S. 164), bei Sphagnum sei »>the formation of the sexual organs a rare occurrence». NEGER (37) hingegen erblickt in dieser Erscheinung ein durch die kräftige Ent- wicklung der vegetativen Teile verursachtes Korrelationsphänomen. Er sagt hieröber (37, S. 253): »Ein Korrelat des öppigen vegetativen Wachstums der Wasserpflanzen ist die häufig ausbleibende oder wenigstens eingeschränkte geschlechtliche Vermehrung. Vegetatives und reproduktives Wachstum stehen im umgekehrten Verhältnis zueinander. Und so ist bei vielen Wasserpflanzen die vegetative Vermehrung vollkommen an die Stelle der geschlechtlichen getreten. » Und weiter (S. 254): »So erklärt sich auch, warum viele Sphagna, die sich ökologisch von untergetauchten Pflanzen nur wenig unter- scheiden, verhältnismässig selten in fruktifizierendem Zustand ge- troffen werden.» Untersucht man aber in dieser Hinsicht die einzelnen Sphagnum- Arten, so kann man leicht feststellen, dass es in Wirklichkeit die zweihäusigen Arten sind, die selten in fruktifizierendem Zustand auftreten. Und da nun die meisten Sphagnum-Arten zweihäusig sind, könnte jemand, der diese Gruppe nicht genauer kennt, zu der Ansicht gelangen, dass die Sphagnum-Arten äberhaupt selten Sporogonien besässen. Aber bei den einhäusigen Arten, wie Sph. acutifolium und Sph. squarrosum, findet man sehr oft Sporogonien, vorausgesetzt, dass die äusseren Bedingungen im Fräöhling und im Frähsommer nicht ungönstig waren. In letzterem Fall findet man 293 jedoch gewöhnlich Sporogonien, die in ihrer Entwicklung gehemmt worden und deshalb bloss bei näherem Zusehen zu bemerken sind. Wenn nun auch die zweihäusigen Arten selten Sporogonien tragen, so sind Archegonien bei ihnen doch keineswegs ungewöhnlich, wenn man sie nur bei dem richtigen Geschlecht sucht. So habe ich solche oft bei den zweihäusigen Sph. cymbifolium, Sph. papillosum, Sph. ambly- phyllum und Sph. subsecundum" angetroffen. Im Frähling der Jahre 1913 und 1914 fand ich, dass bei Norby in der Nähe von Upsala alle unter- suchten Exemplare der ersten drei Arten Archegonien hatten, obwohl diese hier infolge des Fehlens von s-Exemplaren keine Sporogonien entwickeln. Die Archegonien öffnen sich, degenerieren aber, da sie nicht befruchtet werden. Meiner Ansicht nach hängt das seltene Vorkommen von Sporogonien bei den zweihäusigen Sphagnum- Arten davon ab, dass s- und 2-Exemplare so selten beisammen vor- kommen. Es entwickeln sich sowohl Archegonien als auch Anthe- ridien; da aber ihre Produkte einander selten treffen, bleiben sie gewöhnlich fär die betreffenden Arten ohne Bedeutung. Bei dem einhäusigen Sph. squarrosum — an dieser Art habe ich, Wwie schon erwähnt, meine Archegonstudien zum grössten Teil ge- macht — waren in den Jahren 1911—1913 Archegonien sehr häufig; es war daher leicht, Material zu erhalten. Die Anzahl der Arche- gonien der fertilen Kurzsprosse ist gewöhnlich 3, manchmal jedoch 4, (vgl. 15, S. 378, Fig. 19), oder sogar 5. Von diesen geht eines — immer das älteste — direkt von dem alten Vegetationspunkt aus (vgl. 29), und die öbrigen entwickeln sich später in basipetaler Richtung. Die fertilen Kurzsprosse sitzen dicht an den Vegetations- kegel des Langtriebes gedröckt und können — wenigstens wenn die Archegonien reif sind — leicht von den umgebenden Kurztrieben unterschieden werden. Sie sind gewöhnlich gräöner, ausserdem auch etwas länger und zugespitzt. Von den äöbrigen Arten, deren Arche- gonien ich gesehen, haben Sph. acutifolium und Sph. subnitens (Sect. Acutifolia), Sph. Wulfianum (Sect. Polyclada), Sph. amblyphyllum (Sect. Cuspidata), Sph. subsecundum (Sect. Subsecunda) ungefähr dieselbe Form der archegontragenden Kurzsprosse wie Sphagnum squarrosum. Hingegen sind die letzteren bei Sph. cymbifolium und Sph. papillo- sum (Sect. Cymbifolia) breit plankonvex und abgestumpft. Die Zahl der Archegonien der fertilen Kurzsprosse ist nicht bei allen Sphagnum-Arten dieselbe. Im allgemeinen scheinen die grö- " Auch Bryan (5) hat bei Sph. subsecundum reichlich Archegonien gefunden. 294 beren Arten mehrere Archegonien zu besitzen (gewöhnlich 3), wäh- rend die zierlicheren Arten nur eines haben. Das folgende Verzeichnis gibt die (häufigste) Zahl der Archegonien bei den untersuchten europäischen Arten an. Sect. Cymbifolia: Sph. cymbifolium 3, Sph. papillosum 3. Sect. RBigida: Sph. compactum 1—2 (9, S. 12—13). Sect. Polyclada: Sph. Wulfianum 3. Sect. Squarrosa: Sph. squarrosum”' 3. Sect. Cuspidata: Sph. amblyphyllum 1, Sph. cuspidatum (koll.) 1 (25, P1::93 19), oSphi sändbergu 45027 SI69): > Sect. Acutifolia: Sph. acutifolium 1, Sph. subnitens 1. Sect. Subsecunda: Sph. subsecundum 3 — (1)" (5), Sph. subsecundum (koll.) 2—4 (42). | Die Archegonien werden Ende August angelegt. Anfangs wachsen sie mittels einer zweischneidigen Scheitelzelle, die nach beiden Seitenmn hin Segmente abschnärt, welche sich ihrerseits bald durch radiale Längswände teilen. Hierdurch wird der Archegonfuss erzeugt. Fig. 1 b, c, 9 sind Längsschnitte durch junge Archegonien, wo man die Tätigkeit der zweischneidigen Scheitelzelle deutlich sehen kann. In Fig. 1c sind in dieser Weise wenigstens 7 Segmente gebildet worden. Fig. 1 b und g zeigen von der Seite gesehene Archegonien. Hier sind die Segmente durch vertikale Radialwände geteilt worden. Fig. 3 c ist ein Querschnitt durch den Fuss eines jungen Archegoniums, wo zwei Segmente durchschnitten sind; jedes der beiden ist in zWwei gleicbe Hälften geteilt. In dieser Hinsicht stimmt also Sphag- num mit den Laubmoosen öberein (22) und unterscheidet sich von den Lebermoosen (26). JANCZEWSKI (26, S. 411) beschreibt das junge Sphagnum-Archegonium folgendermassen: »Der Stiel ist zweimal so hoch als breit, er besteht aus 3—4 zylindrischen Zellen, von welchen sich jede kreuzweise und dann in zwei Stockwerke geteilt hat, und aus zwei schief angelegten, auch kreuzweise und in zwel Stockwerke geteilten Zellen. Oben darauf sitzt die hier ver- : hältnismässig kurze Anlage des Archegoniums, welche dieselben Teilungen durchmacht, wie bei den öbrigen Laubmoosen.> Der Annahme, dass in Bezug auf die Entstehung des Archegonfusses eine solche Doppelheit bestehen sollte, widerspricht Fig. 1 c. Hier sind alle Segmente gleich und sämtlich von einer zweischneidigen !' Pin Arehegonium jedoch nur selten. BRYAN sagt nämlich hieräber (5, S. 45): >»... while still more rarely no secondary archegonia are formed at all, the apical cell becoming the initial of a single arechegonium>. 295 Scheitelzelle gebildet. Dass infolgedessen auch RUHLANDS (39) oben zitierte Auffassung, dass die ersten »antheridienartigen» Teilungen im Archegonium fehlen, unrichtig ist, bedarf kaum der Erwähnung. Sphagnum verhält sich in dieser Hinsicht, wie erwähnt, ganz wie die Laubmoose. Sobald von der zweischneidigen Scheitelzelle ungefähr 7 Segmente gebildet worden sind, erfolgen in dieser die Teilungen, die fär alle Moosarchegonien besonders charakteristisch sind: durch drei verti- kale Wände wird sie in” drei peripherische Zellen und eine dreiseitig pyramidale Mittelzelle geteilt. Dieses Stadium zeigen Fig. 1 a und 3 a—c. Die Mittelzelle wird bald halbiert und erzeugt eine äussere Deckelzelle "und. eine innere Zelle (Fig. 1 b, c, d). Bei den Laub- moosen fungiert nun diese Deckelzelle als Scheitelzelle (18, S. 531, 22, 39, 7), indem sie allmählich nach den drei Seiten hin periphe- rische Zellen und nach unten adventive Kanalinitialen abschnärt; nach JANCZEWSKI (26) soll sich Sphagnum ebenso verhalten. Ver- mutlich ist es diese in der Literatur häufig wiederkehrende Auffassung JANCZEWSKIS, auf welche sich CAMPBELL stätzt, wenn er öber das Sphagnumarchegonium folgendes äussert: (7, S. 178): » ... probably the neck canals are formed as basal segments of the apical cell». Der Unterschied zwischen der Auffassung JANCZEWSKIS und derjenigen CAMPBELLS ist jedoch der, dass jener den Ursprung der Kanalzellen teils auf die primäre Kanalinitiale, teils auf die Deckelzelle zuräck- fäöhrt, während dieser vermutet, dass sie ausschliesslich von der Deckelzelle gebildet werden. Hat man es mit einer aktiven Deckelzelle zu tun, so lässt sich dies natärlich am leichtesten durch das Vorkommen von nach einer bestimmten Richtung hin orientierten Kernspindeln in derselben kon- statieren. Dies hat z. B. HOLFERTY (22) getan. Schwieriger ist es hingegen, das Fehlen einer Deckelzelle zu beweisen. Allerdings unterscheidet sich eine besonders aktive Zelle von andern u. a. durch dichteres Plasma und einen verhältnismässig grösseren Kern. Dies sind jedoch Kennzeichen, die allzu subjektiv sind, um in einem Fall wie dem vorliegenden als ausschlaggebend anerkannt werden zu können. Ich bin jedoch aus Gränden, die ich sogleich darzulegen versuchen will, zu der bestimmten Auffassung gelangt, dass eine als Scheitel- zelle fungierende aktive Deckelzelle bei Sphagnum fehlt. Sphagnum verhält sich in dieser Beziehung wie die Lebermoose. Wir woller von Fig. 1 c ausgehen, wo die Deckelzelle eben 296 abgeschnärt worden ist. Die innere Zelle wächst in die Länge, während gleichzeitig die peripherischen Zellen durch Längs- und Querwände geteilt werden, und wird in zwei gleich grosse Zellen halbiert (Fig. 1 f, g). Die untere dieser Tochterzellen bleibt bis auf weiteres ungeteilt, nimmt an Grösse zu, bis sie sich nach und nach Fig. 1. Junge Archegonien von Sphagnmum squarrosum. Erklärung im Texte. Z(d Xl. von den öbrigen unterscheidet, und wird zur Zentralzelle (Fig. 1 h, i; 2 a, b, c&. Die obere Zelle teilt sich weiter und erzeugt die Kanalzellen. In Fig. 1 A (links) ist die erste Teilung derselben offenbar bereits erfolgt. Dass die oberste der drei Halszellen hier nicht von einer als Scheitelzelle fungierenden Deckelzelle gebildet Wworden ist, zeigen Fig. 1 f, g. Hier ist nämlich die Deckelzelle bereits in die zwei Tochterzellen, von denen unten die Rede ist, halbiert 297 worden. Man sieht öbrigens auch deutlich, dass die zwei oberen Kanal- zellen in Fig. 1 h (links) Schwesterzellen sind, sie nehmen nämlich zusammen einen ebenso grossen Raum ein, wie die Zentralzelle, welche die Schwesterzelle ihrer Mutterzelle war. Fig. I e zeigt auch, dass die Deckelzelle schon vor der Bildung der Zentralzelle durch eine Vertikalwand geteilt werden kann, wo- durch sie ausser Stand gesetzt wird, als Scheitel- - zelle zu fungieren. In Fig. 1:i befindet sich die obere Kanalzelle in Mi- tose, was uns zum »4-Zellen- stadium» hinöberföhrt, re- präsentiert durch Fig. 2 a. Durch weitere Teilungen der Kanalzellen — beson- ders der oberen — wird ihre Anzahl vermehrt (Fig. 2 b, cec, d), und das ausgewachsene Archegonium hat bei Sphag- num squarrosum ungefähr 20 davon. Dass die Deckelzelle an der Bildung von Kanalzellen nicht beteiligt ist, geht auch deutlich aus dem Studium der Querschnittserien her- vor. Fig. 3 a—c bezeichnet ein den Fig. 1 a und 1 h (rechts) entsprechendes Sta- dium. Die zweischneidige Scheitelzelle, von z dargestellt ist, so sehen wir, dass sich jede von den Tochterzellen der Deckelzelle von neuem geteilt hat. Statt der ur- spränglichen Deckelzelle haben wir 4 kreuzweise gestellte Zellen (Fig. 3 0). Dies ist also das Schicksal der Deckelzelle: statt als 299 Scheitelzelle zu fungieren, wird siein vier kreuzweise gestellte Zellen geteilt. Eine solche kreuzweise Teilung der Deckelzelle haben bei den Lebermoosen u. a. JANCZEWSKI (26, S. 384, 387, 390), STRAS- BURGER, (43), SCHIFFNER (41) nachgewiesen; ebenso verhält sich die Deckelzelle bei den Laubmoosen, nachdem sie aufgehört hat, als Scheitelzelle zu fungieren (26). Die Tochterzellen der Deckelzelle teilen sich dann weiter durch radiale und perikline Wände (Fig. 2 a). Ich -glaube hiermit gezeigt zu haben, dass eine als Scheitelzelle fungierende Deckelzelle, wie sie die Laubmoose besitzen, bei Sphagnum nicht vorkommt, sondern dass sich die Deckelzelle bei dieser Gattung ziemlich bald in vier kreuzweise gestellte Zellen teilt. Die erste dieser Teilungen, die somit die Deckelzelle »tötet>, kann gleich nach der Abschnärung der Deckelzelle eintreten (Fig. 1 e). Das Sphagnum-Archegonium nimmt also zwischen den Archegonien der Laubmoose und denen der Lebermoose eine interessante Mittelstellung ein. Wie bei jenen wächst es anfangs mittels einer zweischneidigen Scheitelzelle, die den massiven Fuss erzeugt, wie bei diesen fehlt die nach unten hin Kanalzellen oder -initialen und Halszellen erzeugende aktive Deckel-elle. Die Anzahl der Kanalzellen ist wie erwähnt bei Sph. squarrosum ungefähr 20. Doch scheinen sich die einzelnen Sphagnum-Arten in dieser Hinsicht verschieden zu verhalten. So habe ich bei Sph- aculifolium deren 10 gefunden, und nach BRYAN (5) sind bei Sph- subsecundum 8—-9 vorhanden. Indessen habe ich Veranlassung zu vermuten, dass diese niedrige Anzahl bei den äöbrigen Sphagnum- Arten nicht die gewöhnliche ist. Die Zahl der Kanalzellen öbersteigt also bei Sphagnum jedenfalls die bei den Lebermoosen gewöhnliche. Diese besitzen meistens 4, wie die Ricciaceae (7, S. 30, 13), die anakrogynen Jungermanniales! (7, S. 77 und 93), und die Anthocerotales” (7, S. 1383), oder 8 wie die Marchantiaceae (8, 4, 7, S. 54) und die akrogynen Jungermanniales (7, S. 108). Betreffs der Kanalzellenzahl fehlt es för die Laubmoose im allge- meinen an Angaben. JANCZEWSKI (26) sagt nur ganz im allgemeinen, dass sie zahlreiche Kanalzellen haben, und fär Atrichum gibt er die Zahl 30 an. Nach GOoEBEL (18, S. 531, Fig. 476) hat Mnium deren wenigstens 18. Bei Philonotis fontana habe ich selbst etwa 20 gesehen. ! Ausnahmen bilden jedoch Fossombronia (23) mit 8 und Pellia (26, S. 391) mit 16—18 Kanalzellen; bei Pellia hat jedoch HuTcHINSoN (24) höchstens 9 Kanalzellen beobachtet. ” JANCZEWSKI (26) hat jedoch bei Anthoceros laevis 10—12 Kanalzellen gesehen. 300 Schon ehe -die Deckelzelle abgeschnärt ist (Fig. 1 a; 3 a—Lb), werden, wie erwähnt, die drei peripherischen Zellen durch vertikale Wände geteilt. Durch horizontale Teilungen derselben — also durch interkalares Wachstum, wie bei den Lebermoosen — wird dann der Hals gebildet. Dieser besteht also aus sechs Reihen von Zellen (Fig. 3 f, g,l, s, t, å). Doch ist diese Zahl keineswegs regel- mässig: die Halszellen können wieder durch antikline Wände geteilt werden, so dass 7—938 Reihen entstehen — eine Anzahl, die gewöhn- lich nicht öberschritten wird (Fig. 3 m, u). | Die peripherische, die Zentralzelle umgebende Partie des Bauch- teiles wird durch perikline Zellteilungen verstärkt (Fig. 3 v) und besteht schliesslich aus -etwa 4 Zellschichten (Fig. 3 ö). Schon HOFMEISTER (21, S. 66) hat darauf hingewiesen, dass der Bauchteil bei Sphagnum dicker ist als bei den äbrigen Moosen, und JANCZEWSKI (26, S. 411) gibt an, dass er aus 4 Zellschichten bestehe. Diese Zahl reduziert CAMPBELL (7) auf 2—3 (>... at maturity its wall is two or three cells thick»). In Wirklichkeit verhalten sich die ein- zelnen Sphagnum-Arten in dieser Hinsicht verschieden. So haben nach meinen Untersuchungen ausser Sph. squarrosum u. a. auch Sph. subnitens, amblyphyllum, acutifolium und cymbifolium etwa 4 Zellschichten, während z. B. Sph. Waulfianum 2—3 (Fig. 6 b—d) besitzt. Bei den Laubmoosen besteht der Bauch aus zwei Zell- schichten (26, S. 413, 7, S. 202), bei den Lebermoosen gewöhnlich aus einer einzigen, selten, wie bei Conocephalum (19, S. 616, 4) und bei den akrogynen Jungermanniales (7, S. 108) aus zweien. Wie oben erwähnt, werden die von der zweischneidigen Schei- telzelle gebildeten ersten Segmente beinahe sofort durch vertikale Wände in zwei Hälften zerlegt (Fig. 3 c). Dann erfolgen weitere ”Teilungen, die wenigstens anfangs sehr regelmässig verlaufen (Fig. 3 i n, y). Der Vorgang spielt sich ungefähr so, wie bei den jungen Sporophyten, ab (44). Das Resultat ist ein sehr massiver Fuss, ebenso wie bei den Laubmoosen.. Bei den Lebermoosen ist bekannt- lich dieser Fuss, ausser bei gewissen Jungermanniales, ziemlich unbedeutend. : Wann die Teilung der Zentralzelle stattfindet, kann ich gegen wärtig nicht sagen, da ich nie eine Spindel in derselben gesehen habe. In dem Zeitpunkt,'wo die Anzahl der Kanalzellen auf neun gestiegen, ist die Teilung indessen noch nicht erfolgt (Fig. 2 c). Das Resultat sind zwei Zellen, die gewöhnlich ungefähr gleich gross sind (Fig. 4 a). Manchmal kann die obere, die »Bauchkanalzelle>, etwas 301 kleiner als die untere, die Eizelle, sein. Beide runden sich bald ab, und wir erhalten zwei kugelförmige Zellen, die morphologisch so gleichartig sind, dass meiner Ansicht nach kaum ein giltiger Grund besteht, sie mit verschiedenen Namen zu bezeichnen, weshalb ich sie beide Eizellen nenne (Fig. 5 a, c). Der Begriff Bauchkanalzelle ist bekanntlich von JANCZEWSKI einge- föhrt (26, S. 384). Er wollte durch diesen Namen andeuten, dass diese Zelle dieselbe Aufgabe hat wie die Halskanalzellen und dass sie von ibrer Schwesterzelle, der Eizelle, deutlich unterschieden ist. Er sagt hieröber (S. 384): »Die obere> — der von der Zentralzelle gebildeten Tochterzellen — »welche also mit der untersten der vier Halskanal- zellen in unmittelbarer Beröährung steht, hat dieselbe Function wie diese Nachbarin, und kann darum als Bauchkanalzelle bezeichnet werden. » Jede der beiden FEizellen hat einen grossen ziemlich chromatin- armen Kern mit deutlichem Nucleolus; der Kern ist von ungefähr gleichförmigem Plasma umgeben (Fig. 4 a). Bald verschwindet die Zellwand zwischen ihnen (Fig. 5 a), und sie liegen nun frei in der Bauchhöbhle. : "Die beiden Tochterzellen der Zentralzelle können sich indessen Wweiter teilen, entweder durch schiefe Wände (Fig. 4 b) — dies därfte das häufigere sein — oder durch Wände, die rechtwinklig zur Rich- tung des Archegoniums stehen (Fig. 4 c). Jede dieser Zellen rundet sich ab, und wir erhalten im Archegonbauch 4 ungefähr gleichwertige kugelförmige Zellen — eine keineswegs ungewöhnliche Erscheinung (Fig. 5 b; 6 a). Seltener tritt eine weitere Teilung ein (Fig. 5 d und e), so dass 6 oder mehr Zellen entstehen. Man betrachte Fig. 5 b und beantworte die Frage: Welches ist die FEizelle? Es scheint mir unmösglich, eine der Zellen durch diesen Namen vor den andern auszuzeichnen; sie sind alle morphologisch gleichwertige Gameten, und es scheint mir nichts dagegen zu sprechen, sie alle als Eizellen zu bezeichnen. Dass die obere der beiden Tochterzellen der Zentralzelle bei Sphag- num besonders gross ist, ist eigentlich schon von HOFMEISTER (21) beobachtet worden. Er sagt S. 66: »In den meisten Fällen zeigt auch die Zelle des zentralen Stranges unmittelbar öber dieser> — d. h. der Eizelle — »eine beträchtliche Zunahme ihrer Dimensioner (besonriders auffällig bei Sphagnum)». Auch bildet er ein Sphagnum- Archegonium ab (Taf. XIII, Fig. 13), bei dem die Zentralzelle in zwei Zellen geteilt ist, von welchen die untere ungefähr doppelt so 302 gross ist wie die obere. SCHIMPER (42, S. 50) sagt: »Diese>» (die Keimzelle) »sah ich bei Sphagnum immer ei- oder umgekehrt birn- förmig, im letzteren Falle häufig den oberen, engeren Theil von dem unteren weiteren durch eine Querwand gesondert, in jedem der beiden Theile aber einen grossen von zahlreichen blassgrauen und gräönen Zellkörnern umlagerten Zellkern; diese beiden Zell- kerne sind selbst von aussen schon durch die Zellschichten des Archegonienbauches hindurch sichtbar». Die Existenz dieser Zell- kerne wird von RozE bestritten (38, S. 100): »Je mai pas besoin de faire remarquer ici qu'il ne peut &tre question de nucléus pro- prement dits, ces deux nucléus n'étant en réalité que les centres de formation des gonosphéries ou globules germinatifs»! Diese Fig. 4. Neugebildete FEizellen des Archegoniums von Sphagnum squarrosum. In a sind 2, in b und c 4 Eizellen gebildet. 770 X 1. »globules germinatifs>, gebildet durch »une sorte de concentration plasmique autour de chacun des deux nucléoles primitifs» (38, S. 99), sind ohne Zweifel gerade die abgerundeten Tochterzellen der Zentral- zelle, d. h. die Eizellen (Fig. 19), die ich oben beschrieben habe, und vermutlich dieselben, die SCHIMPER (42) durch das lebende Archegonium hat durchschimmern sehen. RozE's »globules germi- natifs> werden von GOEBEL (15, S. 378) bestritten: »Die Zentral- zelle zerfällt auch hier» (d. h. bei den Laubmoosen) »in Embryonal- zelle (Eizelle) und Bauchkanalzelle, welche im Status nascendi sich an Grösse zuweilen (z. B. bei Sph. squarrosum) wenig von einander ' Diese »globules germinatifs> hat RozeE ausser bei Sphagnum cymbifolium auch bei Sph. subsecundum und Sph. acutifolium gesehen. 303 unterscheiden, was fröher zu der Annahme von zwei ”Keimbläschen” Veranlassung gegeben hat». Diese Keimbläschen sind unzweifelhaft RozE's »globules germinatifs». Ganz anderer Auffassung scheint WALDNER (44) zu sein. Er bildet (Taf. II, Fig. 1) ein Sphagnum-Archegon ab, welches befruch- tungsreif ist und eine eiförmige, die ganze Bauchhöhle ausfällende Eizelle enthält. Fig. 5. Eizellen von Sphagnum squarrosum (a, b, d, e) und Sphagnum acutifolium (c). d und e zwei Schnitte desselben Archegoniums, wo 6 Eizellen gebildet worden sind. 770 X 1. Uber die Grösse der Bauchkanalzelle und der Eizelle bei den Moosen im allgemeinen sagt GOEBEL (18, S.”529): » ... bei manchen sind sie fast gleich gross, bei den meisten ist die Eizelle viel grösser»>. Uberhaupt könnte man etwa sagen, dass die Bauchkanalzelle bei den Lebermoosen relativ grösser ist als bei den Laubmoosen (7, S. 202), obwohl sie auch bei den letzteren oft eine beträchtliche Grösse erreichen kann (22, 39, S. 216). RUHLAND sagt öber die Bauch- 304 kanalzelle der Laubmoose (39, S. 216): »Sie ist bikonvex bis fast kugelig und erreicht nicht selten nahezu die Grösse der reifen Photo O. JuzErL u. E. MELIN. Fig. 6. a. Bauchteil des Arechegoniums von Sphagnum squarrosum mit 4 Eiern. Das Archegonium hat sich noch nicht geöffnet; die Halskanalzellen sind jedoch degeneriert. b—d. Archegonien von Sphagnum Wulfianum, noch nicht geöffnet; die Halskanalzellen degeneriert. Db. Archegonium mit zwei Eizellen. c. Die untere der zwei Eizelle degeneriert. d. Befruchtungreifes Archegonium mit nur einer Eizelle; die andere ist degeneriert. Sämtliche Mikrophotogramme sind mit Zeiss Proj.—Ok. 4 und Imm. '/120, Apert. 1,30 aufgenommen. 400 x 1. i 305 Eizelle (ef. Andreaeaceae und gewisse Phascaceae)». Nach LEEUWEN- REIJNVAAN (28, S. 22) sind bei Polytrichum die Eizelle und die Bauchkanalzelle ganz gleich gross. Flier soll jedoch bei der Teilung der Zentralzelle eine Reduktion der Chromosomen eintreten; die abgerundeten : Tochterzellen sollen aber bald miteinander zu einer Zelle verschmelzen, die von zwei Antherozoiden befruchtet wird. Dies wird jedoch von WALKER (45) bestritten: »on the other hand, many stages in the disorganization of the large ventral canal cell were seen, and the rounding off of the lower cell only, to form the ovum». ; Dass sich die Zentralzelle bei Sphagnum in zwei morphologisch gleichwertige Gameten teilt, ist von sehr grossem theoretischem Interesse. Die allgemeine Ansicht därfte nunmehr die sein, dass die Bauchkanalzelle des Archegoniums eine reduzierte FEizelle ist. GOoEBEL sagt hieröber (18, S. 529): »Man kann hypothetisch die Bauchkanalzelle als Rest einer zweiten FEizelle betrachten, aber Bestimmtes wissen wir daröber nicht. Ihr konstantes Vorkommen spricht dafär, dass sie auch eine physiologische Rolle zu erfällen hat.» Dieselbe Auffassung hat RUHLAND (539), und HOLFERTY (22, S. 113) schreibt äber die Bauchkanalzelle und die Eizelle: >In fact, an equality in size and probably in function may reasonably be regarded as a primitive condition; and the existing inequality may be regarded as a specialization, which among pteridophytes and gymnosperms has led te a gradual reduction in the relative size of the ventral canal cell, then to the disappearance of the wall separating its nucleus from that of the egg, and finally to the entire disappearance of any vestige of the cell». Fär die Richtigkeit einer solehen Annahme spricht in ausserordentlich hohem Grad das Ver- halten des Sphagnum-Archegoniums. Hier braucht man nicht mehr hypothetisch anzunehmen, dass die Bauchkanalzelle eine reduzierte Eizelle sei; vielmehr ist hier die Bauchkanalzelle — wenigstens morphologisch — der FEizelle gleichwertig und zeigt, auch nach der Auflösung der Kanalzellen, keine Degenerationszeichen (Fig. 5 a, c). In Fig. 5 a befindet sich der Kern derselben vielmehr, ebenso wie der der Eizelle, in prophasenartigem Zustand.! In dem 2-Gametenstadium, das Fig. 5 a und c zeigen, äuberwintert das Archegonium gewöhnlich: Material, das am 13 Nov. 1913 fixiert ! Es ist jedoch nicht ganz ausgeschlossen, dass dieser Zustand des Kerns durch die Fixierung hervorgebracht sein kann. Ich habe ihn nur einmal beobachtet und lege ihm keine sehr grosse Bedeutung bei. Svensk Botanisk Tidskrift 1916. 20 306 wurde, wies dieselbe Entwicklung auf, wie solches vom 25 Jan. 1914, und Fig. 5 a stammt von am 30 April 1913 fixiertem Mate- rial. Ende April degeneriert eine der beiden Eizellen, unmittelbar vor der Befruchtung. Allerdings degeneriert meist die obere Eizelle, doch ist es keineswegs ungewöhnlich, dass die untere verschwindet (Fig. 6 c), so dass die obere befruchtet wird. Dies spricht auch in hohem Grad fär die physiologische Gleichwertigkeit der beiden Gameten. Leider habe ich die Befruchtung nicht beobachten können. Dies kommt daher, dass der die Eizelle umgebende Schleim bei der Degenera- tion der Bauchkanalzelle seine Konsistenz verändert, so dass keine der versuchten Fixierungsfläössigkeiten hindurchdringen konnte. LYoNn (35) beschreibt einige Fälle von Polyembryonie bei Sphag- num; in einem derselben entwickelten sich aus einem und dem- selben Archegonium zwei Embryonen. Es ist möglich, dass hier beide Gameten des Archegoniums befruchtet wurden. Analoge Ver- hältnisse sind ja z. B. bei Thuja nachgewiesen (27, S. 254; 33, S. 132). Ich selbst habe ein Doppelsporogonium nur einmal beob- achtet, nämlich bei Sph. Russowiti aus Ångermanland (Nordschweden). Hier hatten aber die beiden Sporogonien, die offenbar von einem und demselben Archegon herstammten, einen gemeinsamen Fuss, woraus hervorgeht, dass im oberen Teil des jungen Embryos eine Spaltung stattgefunden hatte. Nach Davis (11) ist sowohl das Archegonium als auch das Anthe- ridium aus dem plurilokulären Sporangium hervorgegangen, das sich z. B. bei gewissen Braunalgen findet, z. B. bei der Gattung Ectocarpus. Dies ist jedoch nicht so zu verstehen, als ob die Bryo- phyten von den Braunalgen herstammten. Der plurilokuläre Spo- rangientypus findet sich gelegentlich bei verschiedenen Gränalgen, u. a. Schizomeris und Draparnaldia, und diese könnte man viel- leicht als mit dem Urtypus der Bryophyten nahe verwandt betrachten. Dieses asexuelle Sporangium wurde zu einem Gametangium mit zunächst gleichen Gameten. Bald trat die Differenzierung der Geschlechter ein. So wurden die äusseren Zellen steril, um eine die Gameten schätzende Hälle zu bilden. Im weiblichen Gametan- gilum wurden die Gameten in der Richtung von oben nach unten reduziert, bis schliesslich nur ein einziger äbrig blieb. LYON (34, S. 288) hat eine etwas abweichende Auffassung. Er geht von den thallösen Gränalgen, z. B. Ulva, aus, »with indelermi- nate masses of reproduktive cells, which pass through the plants from one surface to the opposite.> Infolge der zunehmenden Dicke 307 des Körpers wurden die zentralen Zellen desselben steril und nur die äusseren blieben fertil. >»These concrete masses (34, S. 288) by further sterilization might become discrete patches or organs” if one chose so to designate them. Cover cells would arise from the steri- lization of the superficial cells of these regions. Up to this point there might be isogamy, or even the indefinite condition that ob- tains in Ulothrix, where. zoospores cannot be distinguished from gametes. Differentiation of sex cells could be accounted for by certain cells ceasing to divide earlier in tbeir development than others, resulting in eggs, as contrasted with those that by repeat- ed divisions work out of sperms. In this way the primitive organs in all probability would be bisexual. The emergent sex organs could evolve from these sunken forms by pushing the sterilization idea further and considering eruptions to arise from the thallus. This fertile branch could easily evolve into an archegonium or an anthe- ridium, or an organ of mixed character.» Welche von diesen Auffassungen die wahrscheinlichere ist!, därfte erst entschieden werden können, wenn man wirkliche Ubergänge zwischen den Gametangien der Grönalgen und denjenigen der Moose gefunden hat. Die Grundauffassung ist ja doch in beiden Fällen die gleiche: vom Sporangium — Gametangium zum Archegonium und Antheridium. Nach LYOoNn (34) sind die eingesenkten Archegonien bei Anthoceros und den Farnkräutern urspräönglich, nach Davis (11) sekundär. SCHENK (40, S. 10) hält es nicht fär ausgeschlossen, dass beide Typen gleich ursprönglich seien, da er sagt: »beide Typen mögen gleich urspränglich sein, denn wir treffen sie beide schon unter den Gametangien der Phaeosporen an>. Die Voraussetzung dafär, dass das Archegonium und das Antheri- dium einen gemeinsamen Ursprung haben, ist natäörlich vor allem die, dass sie wirklich homologe Organe sind und die Eizelle den Antherozoiden homolog ist. GOEBEL (16, S. 416) hat schon ange- deutet, dass die männlichen und die weiblichen Geschlechtsorgane bei den Algen homologe Bildungen sind, und diese Auffassung ist später auch auf die Archegoniaten ausgedehnt worden (17, 11, 22, 40) Danach sind Archegonium und Antheridium als homologe Organe zu betrachten, von denen jenes nur mehr spezialisiert worden ist. Beide entstehen aus einer Oberflächenzelle, durch deren regelmässige Teilungen ein multizellulärer Körper gebildet wird, dessen äussere " Gegenwärtig sind diese Probleme als Fragen von mehr oder weniger philoso phischer Natur zu betrachten. 308 Zellen eine schätzende Wand darstellen, während die inneren: zu Gameten werden. Das Archegonium ist schmal und langgestreckt geworden und hat nur eine Reihe von zentralen Zellen, die längs desselben verläuft; nur die unterste wird gewöhnlich ein befruch- tungsfähiger Gamet, die öbrigen gehen fräher oder später zu Grunde. Nach GOoEBEL (17) hat man das Archegonium als ein halbes Antihe- ridium zu betrachten, dessen eine Hälfte steril geworden ist und einen Teil der Wand bildet. Dass die Halskanalzellen den Bauchkanalzellen und Eizellen ho- molog sind, geht vor allem daraus hervor, dass sie bei den Leber- --moosen und bei Sphagnum aus derselben gemeinsamen Mutterzelle herstammen, durch deren erste Teilung die primäre Kanalinitiale und die Zentralzelle entstehen. Die Nahrung konzentriert sich auf die untere dieser Zellen, die folglich an Grösse zunimmt; die un- tere von den Tochterzellen derselben wird gewöhnlich allein zu einem fertilen Gameten. Bei Sphagnum bilden sich indessen ' beide in der gleichen Weise aus: wir erhalten zwei Gameten, oder durch weitere Teilung deren 4, ev. mehr,! die offenbar vollständig ho- molog sind. Ob sich die Kanalzellen in einzelnen Fällen abrunden und die Form von FEizellen annehmen können, kann ich gegenwärtig nicht mit Sicherheit sagen. COKER (10) hat als Abnormität bei Mnium zwei äbereinander- liegende Eizellen mit je einer Bauchkanalzelle gefunden. HOLFERTY (22) bestätigt diese Erscheinung, und HOFENEDER (20) hat ähnliches bei Bryum caespiticium gesehen. CAMPBELL (6) beschreibt bei Geo- thallus ein Archegonium mit zwei Bauchkanalzellen, die seiner An- sicht nach sukzessive von der Zentralzelle abgeschnärt worden sind, und Buiss (3) hat äbhnliche Beobachtungen bei Polytrichum juniperinum gemacht. | Die Abnormität der zwei Bauchkanalzellen scheint mir denjenigen Fällen, wo bei Sphagnum (Fig. 3 b, d—e) mehr als zwei Gameten ge- bildet werden, analog zu sein. Diese Vermehrung der Gametenanzahl ist als atavistische Erscheinung aufzufassen. Bei Sphagnum erhalten diese Tochterzellen der Bauchkanalzelle die Form von FEizellen (Fig. 5 b, 6 a), da ihre Mutterzelle die Form und die Eigenschaften einer Eizelle besitzt. Bei Geothallus (6) und Polytrichum (3), hingegen wo die ' Vermutlich hat schon 9ScHimeerR gesehen, dass sich die Zentralzelle in mehrere Zellen teilen kann. Er sagt (42. S. 534): »Ich fand daselbst Keimzellen, welche an beiden Enden eine Querwand zeigten>. , 309 Bauchkanalzelle stark reduziert ist, sind auch die Tochterzellen der- selben im Verhältnis zur Eizelle sehr klein. Dass die weiblichen Gameten der Bryophyten — d. h. die Ei- und die Bauchkanalzelle — als mit den männlichen Gameten oder An- therozoiden homolog zu betrachten sind, geht vielleicht am deut- lichsten aus den von verschiedenen Forschern beschriebenen Uber- gangsformen zwischen Archegonien und Antheridien hervor. Schon LINDBERG (52) hat derartige Zwischenformen beobachtet, und später sind solche u. a. von BERGEVIN (2), HOLFERTY (22), LYON (34) und ANDREWS (1) beschrieben worden. Die oft vermehrte Anzahl der weib- lichen Gameten bei Sphagnum scheint mir auf dasselbe hinzudeuten. FR Als Zusammenfassung meiner Resultate betreffs des Archegoniums bei Sphagnum squarrosum möchte ich folgendes hervorheben: 1) Das Sphagnum-Archegonium gleicht in seiner äusseren Form den bisher beschriebenen Laubmoosarchegonien. Die erste Entwicklung desselben erfolgt wie bei diesen durch eine zweischneidige Scheitel- zelle. Es besitzt wie diese zahlreiche Kanalzellen. 2) Das Sphagnum-Archegonium hat keine als Scheitelzelle fungie- rende aktive Deckelzelle, worin es mit den Archegonien der Leber- moose Uäbereinstimmt. | 3) Die Zentralzelle des Sphagnum-Archegoniums teilt sich in zwei morphologisch und vermutlich auch physiologisch gleichwertige Ga- meten. Dies bestätigt die Richtigkeit der Annahme, dass die Bauch- kanalzelle der Moose eine reduzierte FEizelle sei. 4) Da die Anzahl der Gameten gewöhnlich 2 ist — in abnormen Fällen grösser —, tritt die Homologie mit dem Antheridium deut- licher hervor als bei irgend einem andern Archegonium. F För freundliche Hilfe mit den Mikrophotogrammen habe ich meinem hochgeehrten Lehrer, Herrn Prof. D:r O. JUvEL, bestens zu danken. Upsala, Botanisches Laboratorium, im Dezember 1915. 18. LO 20. 21. 22 310 LITERATURVERZEICHNIS. ANDREWS, F. M., An abnormal Porella platyphylla. — Bot. Gaz., 45. 1908. BERGEVIN, E., Interversion dans la croissance des organes sexuels du Plagiolhecium sylvaticum. — Rev. Bryol., 29. 1902. BLiss, M., The occurrence of two venters in the archegonium of Polytrichum juniperinum. — Bot. Gaz., 36. 1903. BOoLLETER, E., Fegatella coniea (L.) Corda. Eine morphologisch- physiologiscehe Monographie. — Beih. Bot. Centralbl., 18: 1. 1905. BRYAN, G. S., The archegonium of Sphagnum subsecundum. — Bot. Gaz., 99. 1915. ; CAMPBELL, D. H., The development of Geothallus tuberosus, Campbell. — Ann. of Bot., 10. 1896. : ——, The structure and development of mosses and ferns. — New York 1913. CAVERS, F., On the structure and biology of Fegatella conica. — Ann. of Bot., 18. 1904. —»—, The inter-relationships of the Bryophyta, — New Phyt., 10. 1911. | COoKER, W. C., On the occurrence of two egg cells in the arche- gonium of Mnium. — Bot. Gaz., 35. 1903. Davis, B. M., The origin of the archegonium. — Ann. of Bot., 17. 1903. DURAND, E. J., The development of the sexual organs and sporo- gonium of Marchantia polymorpha. — Bull. Torr. Bot. Club, 35. 1908. GARBER, J. F., The life history of Ricciocarpus natans. — Bot. Gaz., 37. 1904. i GAYET, L. A., Recherches sur le développement de FParchégone chez les Muscinées. — Ann. Sci. Nat., Bot., (8), 3. 1897. GOoEBEL, K., Die Muscineen. — SCHENKS Handbuch der Botanik, 2. Breslau 1882. —»—, Vergleichende Entwicklungsgeschichte der Pflanzenorgane. — SCHENKS Handbuch der Botanik, 3: 1. Breslau 1884. —>»—, Morphologische und biologiscehe Bemerkungen 11. Ueber Homologien in der Entwickelung männlicher und weiblicher Ge- schlechtsorgane. — Flora, 90. 1902. —»—, Organographie der Pflanzen, insbesondere der Archegoniaten und . Samenpflanzen, 2: 1. — Jena 1915. GRAHAM, MARGARET, The development of the sporogonium and adjacent tissues of the gametophore of Conocephalum conicum. — Bull. Torr. Bot. Club, 36. 1909. HOFENEDER, K., Zwei Eizellen in einem Archegon von Bryum caes- piticium L. — Ber. Naturw.-Med. Ver. Innsbruck, 32. 1910. HoOFMEISTER. W., Vergleichende Untersuchungen der Keimung, Ent- faltung und Fruchtbildung höherer Kryptogamen. — Leipzig 1851. HOLFERTY, G. M., The archegonium of Mnium cuspidatum. — Bot. Gaz., 37. 1904. 23. 24. 259. 26. 2h. 28. 29. 30. 31. 32. I. 34. 35. 360. 37. 38. 39. 40. 41. 42. 43. 44. 45. 311 HUMPHREY, H. B., The development of Fossombronia longiseta, Aust. — Ann. of Bot., 20. 1906. HUTCHINSON, ÅA. H., Gametophyte of Pellia epiphylla. — Bot. Gaz., 60. 1915. HY, M., Recherches sur FP'archégone et le développement du fruit des Muscinées. — Ann. Sci. Nat., Bot., (6), 18. 1884. Vv. JANCZEWSKI, E., Vergleichende Untersuchungen uber die Ent- wickelungsgeschichte des Archegoniums. — Bot. Zeit., 30. 1872. LAND, W. J. G., A morphological study of Thuja. — Bot. Gaz., 34. 1902. VAN LEEUWEN-REIJNVAAN, J. und W., Uber eine zweifache Reduktion bei der Bildung der Geschlechtszellen und darauf folgende Befruch- tung mittels zwei Spermatozoiden und äber die Individualität der Chromosomen bei einigen Polytrichum-Arten. — Rec. Trav. Bot. Néerl., 4. 1907. LEITGEB, H., Beiträge zur Entwicklungsgeschichte der Pflanzenorgane. III: Wachsthum des Stämmehens und Entwicklung der Antheridien bei Sphagnum. — Sitzb. Kais. Akad. Wiss. Wien, (1), 59. 1869. —»— , Untersuchungen ueber die Lebermoose. — Jena 1874. Lewis, C. E., The embryology and development of Riccia lutescens and Riccia crystallina. — Bot. Gaz., 41. 1906. LINDBERG, S. O., Öfvergång mellan honorgan och hanorgan hos en bladmossa. — Öfv. Kgl. Svenska Vet.-Akad. Förh., 36. 1879. LoTtsY, J. P., Vorträge äuber botanische Stammesgeschichte, III: 1. — Jena 1911. LYoN, F., The evolution of the sex organs of plants. — Bot. Gaz., 37. 1904. | —>»—, Polyembryony in Sphagnum. — Bot. Gaz., 39. 1905. MELIN, E., Die Sporogenese von Sphagnum squarrosum Pers. nebst einigen Bemerkungen äber das Antheridium von Sphagnum acutifolium Ehrh. — Svensk Bot. Tidskr., 9. 1915. NEGER, FR. W., Biologie der Pflanzen auf experimenteller Grundlage. — Stuttgart 1913. RozE, M. E., De la fécondation chez les cryptogames supérieures, et en particulier chez les Sphaignes. — Bull. Soc. Bot. France, 19. 1872. RUHLAND, W., Musci 2. Fortpflanzungsverhältnisse und Entwicke- lungsgeschichte. — ENGLERS Nat. Pflanzenfam., I: 3, 1. 1909. SCHENK, H., Uber die Phylogenie der Archegoniaten und der Cha- raceen. — ENGLERS Bot. Jahrb., 42. 1909. SCHIFFNER, V., Hepaticae. — ENGLERS Nat. Pflanzenfam., I: 3, 1. 1909. SCHIMPER, W. Ph., Versuch einer Entwickelungsgeschichte der Torf- moose. — Stuttgart 1858. STRASBURGER, E., Die Geschlechtsorgane und die Befruchtung von Marchantia polymorpha L. — Jahrb. f. wiss. Bot., 7. 1869—70. WALDNER, M., Die Entwicklung der Sporogone von Andrecwea und Sphagnum. — Leipzig 1887. WALKER, N., On abnormal cell-fusion in the archegonium; and on spermatogenesis in Polytrichum. — Ann. of Bot., 27. 1913. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1916. Bb. 10, Hu. 3. BIDRAG TILL SVERIGES ORMBUNKSFLORA. III) AF H. V. ROSENDAHL Asplenium Adiantum nigrum L. Denna inom vårt land endast från några lokaler i Skåne kända ormbunke uppträder i följande stundom i hvarandra öfvergående former: Var. obtusum Milde (fig. 1 a). Bladskifva äggrund—triangulärt ägg- rund med omvändt äggrunda, kort och bredt sågade slutsegment. Skåne: Gladsaxhallar; Kullaberg. Var. argutum Heufler (fig. 1, b). Bladskifva äggrundt lansettlik, starkt glänsande med bredt äggrunda, långt och spetsigt sågade slutsegment. Skåne: Kullaberg. Var. Janeifolium Heufler (fig. I c). Bladskifva lansettlik —utdraget triangulär, tillspetsad med uppåtriktade, spetsiga primärsegment och lansettlika —äggrundt lansettlika, spetsigt sågade slutsegment. Skåne: Kullaberg. Asplenium germanicum Weis: Efter bladskifvans olika storlek, form och segmentering åtskiljas två former: | Var. alternifolium Wulf. [alpestris Milde] (fig. 2, a), den lägre, mindre utvecklade. och vanligaste formen med intill 8 cm. långt blad och smal, enkelt pardelad skifva. Förekommer på spridda lokaler från Ångermanland (Skuluberget) till Skåne. Var. Breynii (Retz.) Christ. [montana Milde] (fig. 2, b), den resligare !) Bidrag I Svensk Bot. Tidskr: 1909 p. 382; Bidrag II ibid. 1913 p. 276: & FT >> cd 313 a b CÅ Fig. 1. Asplenium Adiantum nigrum L. 3. a Var. obtusum Milde. Sk. Kulla- berg (S. SELANDER 1907. Db Var. argutum Heufler. Sk. Kullaberg (M. von Dö- BEN). c Var. lancifolium Heufler. Sk. Kullaberg (N. J. ANDERSSON 1872). och mera utvecklade formen med intill 14 cm långt blad samt tri- angulär, vid basen dubbelt pardelad skifva. Upland: Fröjeslunda, Taxnäs. Stockholmstrakten: Danviken; Lilje- holmen. Västmanland: Arboga, på Brattberget. Södermanland: År- dala; Mörkö. Bohuslän: Strömstad; Grundsund. Östergötland: Boll- torp. Småland: Wirserum. Blekinge: Nettraby. Asplenium germanicum x perseptentrionale Christ. (Asplenium Hansii Aschers.) Är till utseendet (fig. 3, a) lik A. germanicum, men afviker genom att bladskaftet endast nederst vid basen (ej till midten) är glän- 314 Fig. 2. Asplemium germanicum Weis. +. a Var. alternifoltum Wulf. Stockh.-tr., Djurö, Runmarö, (EH... MI ROSENDAHL PC OLS) FO RNA Breynii (Retz.) Christ. Upl. Fröjeslunda, Tax- näs (C. LInDMAN 1902). Fig. 3. a Asplenium germanicum X persep- tentrionale Christ. +. Mpd, Alnö (E. COLLINDER 1898). b Asplenium germanicum XX pertricho- manes Christ 2. Norge (OvE Daur 1898). sande brunt, i öfrigt trindt och jämförelsevis tjockt, samt att bladskifvan är af köttigare textur, nästan läderartad med endast 2—3 par, från smalt kilformig bas uppåt i bredd tilltagande och i spetsen 2—6- tandade segment, af hvilka de två nedersta äro långt skaf- tade och mer eller mindre djupt flikiga; toppsegmentet är nedlöpande, antingen fritt eller sammansmältande med 1 eller 2 af de nedanför föl- jande segmenten. Medelpad: Alnö vid Släda (E. COLLINDER 1898). Asplenium germanicum X per- trichomanes Christ. (Asplenium Heufleri Reichardt.) Blad (fig. 3, b) intill 15 cm långa med fint, spiralformigt krökt och till hela längden glänsande brunt skaft, hvilken färg fortsätter långs rachis, åtminstone på ryggsidan, upp till tredje segmentparet samt ovala, icke kilformiga, nästan odelade, naggade segment. — Denna lätt igenkännbara hybrid är mig veterligt ej anträffad i Sverige, men, enär jag vid gransk- ning af filices, tillhörande Kristiania universitets botaniska museum, fun- nit den insamlad i Norge (Bratbergs amt, vid vägen mellan Dalen och Eidbergs kyrka, OvE Daur, 1898), förtjänar den eftersökas i vårt land. Asplenium Ruta muraria L. För öfversikt af de svenska former, som jag känner af denna art, må följande schema 315 tjäna (jfr ASCHERSON und GRABNER, Synopsis der Mitteleuropäischen Flora, Leipzig, 1912), hvarvid dock må beaktas, att de ofta öfvergå i hvarandra. ; I. Slutsegment nästan lika breda som långa. 1 Slutsegment i spetsen afrundade. Var. Brunfelsii Heufler (fig. 4, a). Blad 6—10 cm långa med ovalt triangulär, tre gånger pardelad skifva och nästan rätvinkligt ut- gående, rutformigt ovala, mot spetsen fint naggade—sågade slut- segment. Flerestädes fr. Jämtland (Offerdal; S. ALrMmQuist 1873) och Härje- dalen (Ulfsberget; C. M. NYMAN) till Skåne. Var. calcareum "Becker (Bidrag II, Sv. B. T. 1913, p. 277, fig. 1). Blad intill 5 cm långa med hel eller 2—3-delad skifva och rundadt hjärtlika—njurlika segment. Södermanland: Wagnhärad, St. Lundby (E. A. GILLBERG 1869). Var. macrophyllum Wallr. (fig. 4, b). Skuggform med enkelt—dub- belt pardelad skifva och bredt ovala, intill 1 cm långa och nästan lika breda slutsegment med fåtaliga, korta sori. Gotland: ”Torsborgen på klipporna vid Djäfvulshålet (E. NORD- STRÖM 1892). Var. Matthiol Heufler. Liknar var. Brunfelstii, men har nästan helbräddade slutsegment. Gotland: Visby (K. JOHANSSON 1891). 2. Slutsegment i spetsen tvära. Var. brevifolium Heufler. Slutsegment bredt kilformiga och i främre delen kamlikt sågade. Gotland: Visby (E. NorpstRÖM 1892). II. Slutsegment minst 1'/2 gång så långa som breda. 1. Primärsegment glest ställda. Var. pseudo-germanicum Heufler (fig. 4 c). Blad intill 10 cm långa, dubbelt pardelade med ofta oregelbundet 2—53-flikiga, från utdraget kilformig bas smalt rombiska—kilformiga slutsegment, som framtill äga långa, smala sågtänder. — Liknar A. germanicum, från hvilken den afviker genom endast vid basen (ej upp till midten) bruna blad- skaft, skifvans rikare segmentering och i kanten fransadt indusium. Gestrikland : Gefle, Gråberget (C. och R. HARTMAN 1844; S. ALM- QUIST 1872). 316 aN fe d Fig. 4. Asplenium ruta muraria Lb: +. a Var. Brunfelsit Heufler. Gtl. Visby (H. V. RosEnDAHL 1909). b Var. macrophyllum Wallr. Gtl. Torsborgen (E. NORDSTRÖM 1892). c Var. pseudo-germanicum Heufler. Gstr. Gefle, Gråberget (C. och R. HARrRT- MAN 1844). d Var. leptophyllum Wallr. Gtl. Lilla Karlsö (K. Fe. THEDENIGsS 1861). e Var. elatum Lang. Bl. Karlskrona (B. A. SöDERSTRÖM 1856). 2. Primärsegment tätare ställda. a. Slutsegment bredast på midten. Var. ./eptophyllum Wallr. (fig. .4 d). Blad intill 12 cm långa och tre gånger pardelade med smalt rombiska, mer eller mindre tydligt 317 naggade slutsegment. Är till utseendet mycket variabel och öfver- går ofta i var. Brunfelsii. Spridd från Dalarne (Silfberg, Ulfshyttan, K. P. HÄGERSTRÖM 1879) till Skåne. Var. elatum Lang (fig. 4 e). Blad intill 23 cm långa, ljusgröna med smalt rombiska—kilformiga, i främre hälften groft och ofta olikformigt sågade—flikiga slutsegment. Gotland (HARTMAN junior 1850). Blekinge: Karlskrona (B. A. Sö- DERSTRÖM 1856). Var. concinnum Rosenstock. Blad tre gånger pardelade med ovala (f. ellipticum Christ) eller nästan cirkelrunda (f. orbiculare Christ) slutsegment. De nedersta sekundärsegmenten äro klöfverbladslika. Öland: Resmo (J. E. ÅRESCHOUG 1832). [Finland: Åbo, Korpo, Ohven- saari; Å. ARRHENIUS 1879. b. Slutsegment bredast mot spetsen. Var. tenuifolium Christ (pseudo- fissum Heufler). Bladskifva tunn och fint, 3—4 gånger pardelad med linealt kilformiga, i spetsen ofta af- rundade slutsegment. Gotland: (Torsborgen, J. C. WW STENHAMMAR 1855). Skåne: Lands- krona, Gråen (B. LipFforss 1884). Asplenium septentrio-= nale (L.) Hoffm. Denna art företer ej många varia- (i (F tioner. I Bidrag II, Sv. B. T. 1913, Å i omnämnes (p. 276) och afbildas I 6 Så (p. 277) var. depauperatum Christ. För öfrigt märkas: Fig. 5. Asplenium septentrionale (L.) Var. simplex Ljung (fig. 5 a). Blad- Hoffm. +. a Var. simplex Ljung. Vg. To- skifva odelad, ofta med 1—2 något arps s:n, Germestorp (A. O. Orson 1913). utdragna tänder. b Var. stenolobum nov. var. Vg. Toarps s:n, Målsryd (A. O. Orson 1908). c Var. Västergötland: fr S:n, : Ger- platylobum nov. var. Vg. Toarps sn, mestorp (A. O. OLSON). Bollebygd (A. O. Orson 1913). 318 Var. stenolobum nov. var. (fig. 5 b). Lamina pinnis c. 1 mm latis. Lågväxt, spenslig, med långa, endast omkring 1 mm breda segment. En på torra berghällar vanlig insolationsform. Var. platylobum nov. var. (fig. 5 c). Lamina pinnis c. 3 mm latis. Intill 16 cm hög, kraftigt utvecklad form med korta, omkring 3 mm breda segment och sori ofta uppträdande äfven nedanför dessa. Västergötland: Toarps s:n, Bollebygd (A. O. OLSON). Fig. 6. Asplenium trichomanes L. +. a Var. rotundatum Milde. Sm. Mönsterås (E. HAGLUND 1886). b Form. ramosum Wollast. Vg. Toarps. .s:n, Ekås (A. O. OLSON 1913). c Var. microphyllum Milde. Bl. Karlshamn (K. B. Norpström 1907). Fig. 7. Asplenium viride Huds. var. in- cist-cerenatum Milde. 1. Torne Lpm, Njutum (H. V. RosEnpaArr 1910). Var. umbrosum Milde. Asplenium Trichomanes L. Var. auriculatum Milde (Bidrag II, Sv. BT. 1915 perser Blekinge: Sölvesborg, Valge (K. B. NORDSTRÖM 1907). Var. microphyllum Milde (fig. 6 c). Dvärgform med omkring 15 par små äggrunda, naggade segment, som ha endast tre sekundärnerver i hvardera segmenthalfvan. Östergötland: Stjärnorps s:n, Ski- ren (P. H. JOHANSSON). Västergöt- land: Toarps s:n, Målsryd (A. ,O. OLSON). Blekinge: Karlshamn, Espinhamn (K. B. NORDSTRÖM 1907). Var. = fneist-erenatum = Aschers. Bladsegment djupt sågade. Väster- götland: Toarps s:n, Ekås (A. O. OLSON 1913). Var. rotundatum Milde (fig. 6 a). Segment nästan cirkelrunda. Förekommer ej sällan växande i sällskap med hufvudarten. Skuggform med långa, nedliggande blad och stora segment med fåtaliga, korta sori. Bohuslän: Göteborg, Änggårdsbergen (E. HJERTBERG 1913). Forma erosum Rossi. Bladsegment oregelbundet loberade— tandade. Västergötland: Toarps s:n, Ekås (A. O. OLSON 1913). 319 Forma furcatum Milde. Blad i spetsen gaffeldeladt. Västergötland: Toarps s:n, Ekås (A. O. OLsSoNn 1913). Forma /nterruptum Clapham. Små, delvis rudimentära segment omväxla med normalt utvecklade. Västergötland: Toarps s:n, Ekås (A. O. OLSON 1913). Forma ramosum Wollast. (fig. 6, b). Bladskifva tre—flerdelad. Västergötland: Toarps s:n, Ekås (A. O. OLSON 1913). Asplenium viride Huds. Var. alpinum Christ. Blad 2—3 cm långa med 6—10 par tegel- lagda, kupiga, fasta, nästan läderartade segment. Lule Lappmark: Kvikkjokk (N. J. ANDERSSON 1843). Härjedalen: Byn Vallarne och Ljungdals by (M. G. SJÖSTRAND). Var. inefsi-erenatum Milde (fig. 7). Bladsegment djupt sågade. Torne Lappmark: Njutum. Forma furcatum Rossi. Bladspetsen klufven. Småland: Taberg (J. O. SVANSTRÖM 1881). Forma gemrinatum Krieger. Bladskifva delad till basen. Småland: Taberg (J. O. SVANSTRÖM 1881). Athyrium filix femina (L.) Roth. För denna arts tre hufvudformer, åtskilda genom olikhet i blad- skifvans uppdelning och slutsegmentens sågtänder, liksom för några till dem hörande underformer är tidigare redogjordt (Bidrag II, Sv. BÖr015) Pp: 278-282, fig. 0-7). Några under senaste åren an- märkta växtlokaler samt ytterligare iakttagna former angifvas här nedan. Var. dentatum DÖöll. Nya fyndorter för denna tvifvelsutan rätt spridda, men förbisedda form äro: Södermanland: Ålspånga. Dalsland: Örs s:n, Åsen. Väster- götland: Torpa s:n, Flagemader. Bohuslän: Krokstrand. Subvar. cystopteroides nov. subvar. (fig. 8 a). Frondes usque 30 cm longe et 6 cm late, lamina late lanceolata, bipinnata, pinnis lanceolatis, acutis, pinnulis ovatis, apice rolundatis, basi confluentibus, longe den- talis; habilu Cystopteri fragili simillima. 320 : Blad intill 30 cm långa med bladskaft nästan af skifvans längd och bredt lansettlik, intill 6 cm bred, två gånger pardelad skifva med lansettlika, spetsiga primärsegment och äggrunda, i spetsen af- rundade, af en långsgående söm förenade samt groft sågade sekundär- segment. Växten är till det yttre förvillande lik Cystopteris fragilis (L.) Bernh., under hvilket namn jag ock funnit den bestämd inom det inhemska växtbytet. Västergötland: Toarps s:n, Målsryd (A. O. OLSON 1913). Subvar. densum Rosenstock (fig. 8 b). Primärsegment mer eller mindre långt åtskilda, lansettlika, spetsigt utdragna; sekundärsegment tätt ställda, jämnbreda, i spetsen afrundade, fint sågade: : Västergötland: Toarps s:n, Målsryds lider (A. O. OLSON 1914). Forma geminatum Kaulf. Bladskifva delad nästan till basen. Västergötland: Toarps s:n, Målsryd (A. O. OLSON 1889). Forma multifidum Moore (fig. 8 Zu Bladspetsen och primärseg- mentens spetsar flerklufna. Västergötland: Toarps s:n, Målsryd (A. O. OLSSON 1915). Var. fissidens DÖöll. Subvar. oblongum nov. subvar. (fig 8 d). Frondes stipite ad 20 cm longo, lamina usque 40 cm longa ,et 20 cm lata, ovato-lanceolata, bi — tripinnata, pinnis late lanceolatis, acutis, inferioribus raris, superioribus densioribus, pinnulis densis, late lanceolatis, segmentis apice dentatis. Habitu Dr. dilatat. var. oblonge Milde. Ab Athyrio fil. fem. var. multidentato subv. pseudo-dilatato Christ pinnulis densioribus segmentisque tantum apice dentatis differt. Blad med intill 20 cm längt skaft samt 40 cm och däröfver lång och intill 20 cm bred, äggrundt lansettlik, 2—3 gånger pardelad skifva med nedtill glest, högre upp tätare ställda, lansettlika, spet- siga primärsegment och tätt ställda, bredt lansettlika, omkring 15 mm långa och 5 mm breda sekundärsegment samt klolikt krökta, i spetsen 2—3-tandade slutflikar. Erinrar till det yttre om Dryopteris dilatata Gray var. oblonga Milde och är en parallellform till Athyrium filix femina (L.) Roth var. multidentatum Döll subv. pseudo-dilatatum Christ (Bidrag II, Sv. B. T. 1913, p. 281), från hvilken den afviker genom tätt ställda sekundärsegment och helbräddade eller endast i spetsen fåtandade slutsegment. Torne Lappmark: Pållnoviken. Jämtland: MuNlfjället. GC e ER 2 Fig. 8. Athyrium filix femina (L) Roth. +. a Var. dentatum Döll. subv. cystop- teroides subv. nov. Primärsegment. Vg. Toarps s:n, Målsryd (A. O. OLson 1913). b Var. dentatum Döll. subv. densum Rosenst. Primärsegment. Vg. Toarps sn, Mål- seryds lider (A. O. Orson 1914). c Var. dentatum Döll form. multifidum Moore. Vg. Toarps s:n, Målsryd (A. O. Orson 1915). d Var. fissidens Döll. subvar. oblongum subv. nov. Torne Lpm. Pållno (H. V. RosEnspanL 1910). e Var. fissidens Döll. subv. pseudo-mgripes Christ. Stockh.-tr. Uggleviken (H. V. RosEnDAHL 1912). /f. Var. fisst- dens Döll. subv. pseudo-nipponicum Ohrist. Ög. Slaka s:n, Halshöga (P. H. JOHANS- SoN 1914). g Var. fissidens Döll. subv. pseudo-nmipponicum Christ form. multifidum form. nov. Ög. Slaka s:n, Halshöga (P. H. JoHANSSON 1914). Ah Var. fissidens Dö. form. irregulare Moore. Vg. Toarps s:n, Germundared (A. O. OLson 1909). i Var. fissidens Döl. form. laciniatum Moore. Vg. Toarps s:n, Målsryd (A. O. Orson 1915). Svensk Botanisk Tidskrift 1916. 21 22 Subvar.; pseudo-nigripes Christ (fig. 8 e). Blad intill 40 cm långa med kort skaft och ovalt lansettlik skifva med intill 7 cm långa och 3 cm breda primärsegment med 10—12 par ovala, intill 12 mm långa och 6 mm breda sekundärsegment, som på hvardera sidan äga 4, ofta i spetsen tvåklufna tänder. Sori äro fåtaliga och korta. Liknar Dryopteris spinulosa (Mäll.) O. Ktze, men är lågväxtare än denna. Upland: Stockholm, Uggleviken 1912. Subvar. pseudo-nipponicum Christ (fig. 8 f). För denna tidigare (Bidrag II, Sv... B. T.: 1913, p; 280) anförda form må hat meddelas två nya lokaler: Östergötland: Slaka s:n, Halshöga (P. H. JOHANSSON 1914) och Västergötland: Tvärreds s:n, Hulud (A. O. OLSON 1914). Å senare lokalen uppträder äfven en monströs form (fig. 8 g) med bladspetsen och primärsegmentens spetsar flerklufna, f. multifidum forma nova pinnis apice furcatis. Forma complicatum Hn. Insolationsform med båglikt krökta, i spetsen nedböjda primärsegment och nedvikta, parvis hopslagna sekundärsegment. Västergötland: Toarps s:n, Bråthult och Lilla Bygd (A. O. OLSON 1913). Forma /fnterruptum Wollast. Bladskifva smal, jämnbred med glesa, parvis sittande, 1—3 cm långa och 2 cm breda, i spetsen tvära eller monströst flerklufna primärsegment med 2—538 par sekundärseg- ment och smala, i spetsen tvåklufna slutsegment. Västergötland: Toarps s:n, Målsryd (A. O. OLSON 1913). Forma /frregulare Moore (fig 8 h). Primärsegmenten ha i öfre delen normalt utvecklade, i nedre delen förkortade och oregelbundet for- made sekundärsegment. ; Västergötland: Toarps s:n, Berget (A. O. OLSON 1914). Forma /aciniatum Moore (fig 8 1). Mer eller mindre högväxt med bred, till omkretsen oregelbunden skifva med glesa, i längd väx- lande primärsegment och glesa, smala, till längd och form växlande samt djupt inskurna sekundärsegment. Västergötland: Toarps s:n, Målsryd och Germundared (A. O. ÖLSON 1909); Sexdraga s:n, Slätthult (A. O. OLSOoNn 1915). 323 Var. multidentatum Döll. Subvar. pseudo-drl/atatum Christ (Bidrag II, Sv. B. T. 1913 p. 281). Värmland: Räms s:n, Liljendal, Hästberget. Subvar. sublatipes Luerss. Bladskaft !/s—!/2 af skifvans längd. Bladskifva aflångt äggrund; de två nedersta primärsegmentparen vinkelrätt utgående och föga kortare än de närmast följande. Stockholmstrakten: Uggleviken och Nacka. Blekinge: Karlshamn (H. CHRISTOFFERSSON och J. RASMUSSON 1913). Athyrium alpestre (Hoppe) Rylands. Skiljes från föregående art, som den mycket liknar, genom smärre, af ett mindre antal sporangier bestående, till en början hästsko- formiga eller aflånga, senare nästan cirkelrunda sori med ett rudi- mentärt, i kanten långtrådigt, snart affallande indusium samt genom något mörkare brunfärgade sporer med glesa, hvarandra korsande exosporlister, som bilda ett stormaskigt nätverk. I likhet med Athyrium filix femina äger den efter bladskifvans segmentering och slutsegmentens sågning tre analoga former. Var. dentatum Christ. Bladskifva dubbelt pardelad med rundt kanten enkelsågade sekundärsegment. Jämtland: Åreskutan. Var. fissidens Christ. Bladskifva dubbelt pardelad med parflikiga sekundärsegment och i spetsen vanligen 2-tandade, men i öfrigt hel- bräddade tertiärsegment. Torne Lappmark—Dalarne: Idre, Nipfjället (G. SAMUELSSON 1906). Var. multidentatum Christ. Bladskifva tre gånger pardelad med rundt omkring kanten sågade tertiärsegment. Torne Lappmark—Dalarne: Saltfjället nära norska gränsen. (K. Fr.. THEDENIUS 1836). Blechnum Spicant (L.) Wither. Forma bifidum Wollast. Bladsegment i spetsen tvåklufna. Väster- götland: Dannicke s:n, Stenshult (A. O. OLSON 1915). Forma furcatum Milde. Bladspets tvåklufven. Västergötland: Toarps s:n, mellan Ekås och Myrås (A. O. OLSON 1914). Forma geminatum Giesenh. Bladet från spetsen djupt deladt i två bladlikt utbildade skifvor. Västergötland: Dannicke s:n, Stenshult (A. O. OLSON 1915). 324 Botrychium Lunaria Sw. Var. subinceisum Roeper. Bladsegment grundt inskurna och nag- gade. Jämtland: Frösön, Vagle. Cystopteris fragilis (L.) Bernhardi. Var. dentata Hook (Bidrag II, Sv. B. T. 1913 p. 283) f. erosa f. nov. (fig. 9 a). Segmentis laminarum et magnitudine et configuratione dissi- milibus. Bladsegment olikformigt utvecklade. Jämtland: Tännforsen. Fig. 9. Cystopteris fragilis (L.) Bernhardi. 1, a var. dentata Hook. forma erosa n. f. Jämtland: Tännforsen (H. V. Rosenpanr 1910). Db var. anthriscifolia Koch sub- var. latisecta Kaulf. Jämtland: Tännforsen (H. V. RoseEnpaur 1910). Var. anthriserfolia Koch (Bidrag II, Sv. B. T. 1913 p. 282) subvar. fatiseeta Kaulfuss (fig. 9, b). Blad långa, slaka, oftast nedliggande med omkring 12 cm långt skaft och 25 cm lång, tunn skifva med äggrundt aflånga, spetsiga primärsegment och bredt äggrunda, intill 12 cm långa och 12 mm breda sekundärsegment. Jämtland: Tännforsen. Var. anthriseifolia Koch subvar. de/tordea Milde. Det nedersta seg- mentparet längre än de följande. Stockholmstrakten: Djurö s:n, Runmarö. 320 SR & Fig. 10. a Var. obtusa Moore. Vg. Toarps s:n, Skär (A. O. OLson). b—d sub- spec. regia Bernoulli, var. alpina Bernoulli; b Norge, Tromsö, Varbrunen (J. M. Nor- 4 MAN). c primärsegmentpar, Österrike, Unterkärnten (L. KristoF). d Hrj. Ljungdals- å berget (K. Fr. THEpDENUsS 1836.) x Var. brevrloba Beck. Lågväxt med ovala, svagt tillspetsade pri- 5 märsegment och nästan lika breda som långa, äggrunda, i spetsen : afrundade, kort och bredt flikiga—naggade sekundärsegment. Stockholmstrakten: Djurö s:n, Runmarö. GE NOR (NE AE NA vd LA 326 Var. cynapriifolia "Koch (Bidrag I, Sv. B. T. 1909 p. 382) subvar. deltoidea Milde. Det nedersta segmentparet längre än de följande. Östergötland : Alvastra. : Var. obtusa Moore (fig. 10 al. Högväxt, men spenslig, med ägg- rundt lansettlika, spetsiga primärsegment och ovala—nästan cirkel- runda, kamlikt sågade sekundärsegment. Västergötland: Toarps s:n, på bergen mellan Skär och Ramna (A. OO: OLSON 1914! Cystopteris fragilis (L.) Bernhardi subspec. regia Bernoulli. Var. a/pina Bernoulli. Blad 6—1535 cm långa med skaft af skifvans halfva längd och smalt lansettlik, på skandinaviska exemplar (fig. 10, b, d) 2, sällan nedtill 3 gånger pardelad skifva med från kil- formig bas äggrunda—aflånga slutsegment och vanligen (synnerligast å fertila blad) lineala, i spetsen tvära och urnupna tänder, i hvilken urnupning nervändan mynnar. — Exemplar från Alperna (fig. 9 c) ha bladskifvan rikare och finare uppdelad samt ofta med längre och smalare sågtänder. Härjedalen: Tjungdalsberget (K. Fr. THEDENIUS: 1836); [Norge. Finnmarken: Alten, Kaafjord; Tromsö: Målselven, Varbrunen; Flöj- fjeldet. Nordl. Saltdalen, Berghulnaes och Baadfjeld]. Cystopteris fragilis Xx montana Christ. Rotstock i öfvervägande grad liknande den af C. fragilis. Blad till alla delar gracila med smalt, omkring 10 cm långt skaft och 4—6 cm lång, ovalt deltoid, glest segmenterad skifva med trådsmal rachis. De nedersta primärsegmenten äro längre än de följande, samtliga från bred bas äggrunda, tillspetsade med från killik bas aflånga sekundärsegment och smalt lansettlika, något nedlöpande, i spetsen kort tandade slutsegment. —- C. montana afviker genom lång, smal, krypande rotstock, triangulär skifva, tätare segmentering och kortare sekundärsegment. : C. fragilis har kraftigare bladskaft och rachis samt längre, mot basen afsmalnande skifva. Jämtland: Rätan vid Långsillre på stranden af Ljungan (S. J. ENANDER 1890). 327 Dryopteris dilatata Gray. (Bidrag II, Sv. B. T. 1913 p. 185.) Var. dumetorum Moore. Blad omkring 30 cm långa med ägg- rundt triangulär, 2—3 gånger pardelad, rikt körtelbärande skifva, ovala, i spetsen afrundade sekundärsegment och korta, breda, af- rundade, groft sågade slutsegment. Stockholmstrakten: Djurgården; Uggleviken. Västergötland: Toarps s:n, Djupadal (4. O. ÖLSON). Var. pseudo-spinulosa nov. var. Rhizoma paleis lanceolatis, acumina- tis, discoloribus ornatum. -Frondes stipite 12—15 cm longo, paleis lanceolatis, sepe concoloribus dense vestito, lamina 20—25 cm longa et ad 16 cm lata, ovata, lete viridi, tripinnata, segmentis ovato-lanceo- latis, serratis. — Varietas habitu Dr. spinulose simillima, ab hac lamina latiore, tripinnata, segmentis tertiariis inferioribus incisi-den- tatis vel lobatis et paleis angustis, acuminatis, ex parte discoloribus precipue differt. Rotstock och bladanlag försedda med smalt lansettlika, spetsigt utdragna och af en smal (stundom afbruten) mörkare färgad midt- strimma genomdragna fjäll. Bladskaft 12—15 cm långt, tätt klädt med lansettlika, vanligen enfärgadt blekbruna fjäll. Bladskifva 20 —25 cm lång, intill 16 cm bred, äggrund, blekgrön, tre gånger par- delad med äggrundt lansettlika, parflikiga— groft sågade tertiär- segment. En nordlig form, som är förvillande lik Dr. spinulosa och därför ger anledning till förväxling med denna sydligare art, från hvilken den skiljes genom bredare och rikligare uppdelad, i nedre delen nästan fyra gånger pardelad bladskifva samt genom smalare och spetsigare palex, af hvilka åtminstone de på rotstocken och blad- anlagen visa en partiellt eller genom hela palean fortlöpande, mör- kare färgad midtstrimma. Den är lågväxtare och till färgen ljusare än Dr. dilatata X spinu- losa, som utmärkes genom sin blandade typ af på bladskaften upp- trädande, dels smala, spetsiga, dels breda,1i spetsen afrundade palexX. Torne lappmark: Pollno; Björkliden 1910. Lule lappmark: Gellivare, Dundret (700—800 m.) 1888. [Norge. Tromsö: Nordreisen, Törre- korsa (S. SELANDER 1906).] Var. pumila Moore. Dvärgform med 10—20 cm långa blad och äggrundt triangulär, två gånger pardelad skifva. Jämtland: Åreskutan. Värmland: Räms s:n, Liljendal, Hästberget. J28 Forma er/stata Moore. Bladspets och primärsegment klufna. Västergötland : Toarps s:n, Målsryd (A. O. OLSON). Forma depauperata Krieger. Öfre primärsegment plötsligt förmin- skade till halfva storleken af de närmast nedtill följande. Jämtland: Åreskutan. Forma erosa Luerss. Segment oregelbundet utvecklade. Värmland: Räms s:n, Liljendal, Hästberget. Västergötland: Toarps s:n, Slätthult (A. O. OLSON). : Forma recurvata Luerss. (Bidrag II, Sv. B. T. 1913 p. 290.) Värmland: Räms s:n, Liljendal. Dryopteris dilatata x spinulosa Rosend. (Bidrag fl, uDVv. BOT LOTS p.c2005 Östergötland: Kärna, Värö mosse (P. H. JOHANSSON). Bohuslän: Mellan Ahlbäck och Lyse järnvägsstation (E. HEMMENDORFF); Fjäll- backa, Valön. Dryopteris filix mas (L.) Schott. (Bidrag: II, Sv. B. T.I1913 Pp. 292) Var. erenata Milde subvar. petio/ata J. Schmidt. Primärsegment med omkring 6 mm långa skaft. Östergötland: Stjärnorps s:n, Roxtorp (P. H. JOHANSSON). Väster- götland: Toarps s:n, Målsryd, Tjärnsjö (A. O. OLSON). Frostformer (forme gelate) af denna varietet, vanligen betecknade f. erosa Döll, har jag i sällskap med herr A. O. OLSON insamlat i Västergötland: "Toarps s:n, vid Målsryd och föreligga äfven från Ljushults s:n, Apland (4. O. OLSON). Var. deorso-lobata Milde. Östergötland: Stjärnorp (P. H. JOHANSSON). Västergötland: Toarps s:n, Bråthult (A. O. OLSON). Var. sneisa Moore (var. affinis Aschers.) Stockholmstrakten: Djurgården; Nacka. Östergötland: Stjärnorps s:n,; Roxtorp (P. H.. JOHANSSON); - Vreta kloster, Vedagärd (End! JOHANSSON). Västergötland: Tvärreds s:n, Hulud (A. O. OLSON). 329 Forma drichotoma Kaulf. Bladspets och primärsegment klufna. Stockholmstrakten: Runmarö, Munkö. Västergötland: "Toarps s:n, Ekås (A. O. OLSON). Var. subintegra Döll. Blad med rikt fjällklädt skaft, linealt lan- settlik skifva och helbräddade elleri spetsen fint tandade slutsegment. Västergötland: Tvärreds s:n, Hulud (4. O. OLsoNn). Småland: Visingsö, Abrahamstorp. Dryopteris phegopteris (L.) C. Chr. Var. obtusidentata Warnstorf. Sekundärsegment groft naggsågade. Värmland: Räms s:n, Liljendal, Hästberget. Var. stenoloba Waisb. Sekundärsegment glesa, smala, något till- spetsade och böjda framåt. : Jämtland: Tännforsen. Forma bifida J. Schmidt. Primärsegment i spetsen klufna. Västergötland: Toarps s:n, Slätthult (A. O. OLSON). Forma furcata Milde. Bladspets gaffeldelad. Småland: Åseda (J. A. HEINER). Dryopteris spinulosa (Mull) O. Ktze. (Bidrag IL Sv. Bo I P93Ep 280.) Var. exa/tata Lasch. Bladskifva bredt lansettlik, mörkgrön med något glest ställda sekundärsegment. Den vanligast förekommande formen. Subvar. /atifrons Warnstorf. Bladskaft med fåtaliga pale&e. Blad- skifva bred med det nedersta .segmentparet kortare än de två föl- jande, som äro långt tillspetsade. Jämtland: Frösön, Änge. Forma brfida J. Schmidt. Primärsegment i spetsen klufna. Öland: Färjestaden. Forma /rregularis Laubenburg. Primär- och sekundärsegment af växlande storlek och oregelbundet delade. Öland: Färjestaden. WENT (0 330 Fig. 11. Dryopteris spinulosa (Mull.) O. Ktze. var. elevata A. Br. 2. a subvar. Fe remota P. Junge. Vrm. Arvika (Y. Parma 1913). Db subvar. pseudo-femina nov. subv. Stockholmstrakten, Uggleviken (H. V. Rosenpatr 1910). Var. efevata A. Br. Bladskifva smal, jämnbredt lansettlik, styf, ljusgrön med uppåtriktade, nedtill glest ställda primärsegment och tätt ställda sekundärsegment. Flerestädes iakttagen från Värmland—Skåne. JJ1 Subvar. pseudofemina nov. subvar. (fig. 11 b). Frondes stipite usque 25 cm longo, purpureo, paleis raris, ovatis, concoloribus vestito, lamina usque 533 cm longa, tripinnata, segmentis tenuibus longe dentatis. Bladskaft intill 23 cm långt, purpurrödt, med fåtaliga, enfärgade palex. Bladskifva intill 33 cm lång, jämnbredt lansettlik med uppåt- riktade, lansettlikt triangulära, tre gånger pardelade primärsegment och smala, rundtom skarpt och långt sågade slutsegment. — Liknar Alhyrium filix femina (L.) Roth var. multidentatum Döll subv. pur- pureum Rosend., i sällskap med hvilken den växer på kärraktig mark. Stockholmstrakten: Uggleviken. Subvar. remota P. Ljunge (fig. 11 a). Primärsegment smala och till mer än deras bredd aflägsnade från hvarandra. Värmland: Arvika - (Y. PALM). Västergötland: Toarps s:n, mellan Målsryd och Slätthult (4. O. OLSON). Forma gemrinata Krieger. Bladskifva djupt tvådelad. Västergötland: Toarps s:n, Målsryd (A. O. OLSON). Forma /aceinrata Laubenburg. Sekundärsegment förkrympta, olik- formade. Stockholmstrakten: Djurö s:n, Runmarö. Öland: Färjestaden. Dryopteris Thelypteris (L.) A. Gray. (Bidrag IEI Sv. Boo o9T3Ep. 204) Medelpad: Njurunda s:n, Bovallstjärn (E. COLLINDER). Dalsland: Bäcke s:n, Björtveten (C. A. BERGSTRÖM). Var. inefsa Aschers. Bladsegment inskuret naggade. Skåne: Hälsingborg mellan staden och Ramlösa (K. B. NORDSTRÖM). Matteuccia Struthiopteris (L.) Todaro. Var. dentata nov. var. Lamina pinnis lineari-elongatis, acuminatis, serratis (non lobatis), dentibus acutis. Primärsegment, långa, smala, tillspetsade, icke parklufna, men skarpt, sågbladslikt tandade. Stockholmstrakten: Fittja (TH. O. B. N. KROK). Var. deorsi-lobata Rosend. (Bidrag II, Sv. B. T. 1913 p. 294, fig. 8). Östergötland: Slaka s:n, Halshöga (P. H. JOHANSSON). 332 Var. faleata Borb. (fig. 12 b). Det nedersta, främre sekundärseg- mentet är skärformigt böjdt, Fasad samt två—flera gånger längre än det närmast följande. Medelpad: Ljustorps s:n, Löfbergsbäcken; Hossjö s:n, Backås (K. B. NORDSTRÖM). Upland: Roslagen, Gregersboda (H. et A. Fries). Östergötland: Stjärnorps s:n, Bon- narp; Slaka s:n, Halshöga (P. H. JOHANS- SON). Västergötland: Toarps s:n, Häljared och Berget (A. O. OLSON). Var. Imbricata nov. var. Lamina segmen- lis primariis et secundariis approximatis, ex parte imbricatis. Primär- och sekundärsegment tätt ställda, delvis täckande hvarandra. Västergötland: Toarps s:n, Haljäna (A. O. OLSON). Forma hypophyllodes Baenitz (fig. 12 a). Sporofyll midtställdt, i öfre delen med smala, sorusbärande, i kanten tillbakarul- lade segment, hvilka däremot i nedre delen äro sterila, breda, plana, gröna och af sam- ma utseende som på de sterila bladen (cfr. Fig. 12. Matteuccia Stru- | a thiopteris (L.) Todaro. 12. f. epiphyllodes Aschers. Bidrag II, Sv. B. a Forma hypophyllodes Bae- T. 1913 p. 294). nitz. Torne Ipm. Abisko Torne lappmark: Abisko (E. SPARRE 1913). (E. Sparre" 1919). 6 Var. . Lule loppmark.: (GG. Ju Bastånmstöeee falcata Borb. Se J. LiNDs förtjänstfulla arbete »>Danish Fungi» (1913) sid. 383. J41 tveksam. Han säger nämligen i Myc. Eur. beträffande Pol. appla- natus: »et quod singulare, pulvere Toro lensnmaee nön a poris, uti videtur, orto obtectus». | Den som "först : med - bestämdhet uttalat sig om ursprunget till detta pulver, torde vara STEPHAN SCHULZER VON MÖGGENBURG. År 1877 gjorde han en iakttagelse, som öfvertygade honom om, att pulvret bildas på svampens öfversida och således icke kommer från porerna. Ur tidskriften Flora för år 1878, där han el redo- gör för sin upptäckt, må följande anföras: »Die Oberseite des Pol. applanatus P. und P. lucidus P. findet man oft mit einer dichten Schicht von Sporen bedeckt. Jahrzehnte hindurch suchte ich vergebens nach der Erklärung, wie diese mas- senhafte Ablagerung bei wagrechten Häten auf der Unterseite ent- stehender Sporen, dem Gesetze der Schwere entgegen, auf der oberen Fläche stattfinden könne. Keiner der mir zugänglichen my- cologischen Werke spricht sich uber diese ErscHemung aus. »Endlich ward es auch hier Licht! » Mitte Juli 1877 fand ich an einem Eichenstocke zwei neben einander wachsende Individuen und an einem Weissbuchenstocke ein einsames Exemplar einer neuen Zunderschwammform, die ich Polyp. adspersus nenne. Es fiel mir auf, dass alle drei, offenbar noch jung und in voller Entwicklung begriffen, daher mit einer breiten weissen Randbinde eingefasst, am gefärbten Mittelraume von einer dicken Lage rothbrauner Sporen bestäubt waren, wo doch öber ibhnen keine andern Schwämme sich befanden, deren abge- worfene Sporen auf den unteren Häöäten sich allenfalls ablagern konnten, wie wir dieses bei vielen in dichten Rasen wachsenden Agaricinen z. B. am Ag. melleus F1. dan. und A. fascicularis Huds. normal sehen. »Bei der mikroskopischen Untersuchung fand ich den innern Bau völlig jenem verwandter Pilze entsprechend. Gefärbte, verflochtene Hyphen streichen wagrecht vom Grundstöäcke zum Rande und bil- den das Fleisch, sich im sanften Bogen nach aufwärts, gegen die Oberfläche, und nach abwärts, zur Röhrechenschicht, wendend. Die abwärts abbiegenden bilden die Röhrechen und treten an deren Innenwand 'unregelmässig ' mit den entfärbten Spitzen als Sporen erzeugende Basidien hervor. »Da das Individuum noch jung, daher die so eben in der Bildung begriffenen Löcher weiss waren, fand ich Sporen nur in den tief- sten, etwas ältern Theilen der Röhrehen. S 342 »Jene Fleischhyphen, welche sich der obern Pilzfläche zuwenden, treten mit den sehr zarten, hyalinen Spitzen auf 0,025—0,05 Mm. öber diese hervor, theilen sich in 2—3 Zweige und erzeugen an jeder Zweigspitze je eine Frucht, Sporen, die sich in gar keinem Stäcke von den Sporen in den Röhrchen unterscheiden. Sie sind : nämlich zuletzt purpurbraun, verkehrt—eiförmig, 0,000—0,011 Mm. lang und durchschnittlich 0,006 Mm. dick. Sie besitzen in der Mitte einen durchscheinenden, kugeligen Kern und aussen ein Exo- sporium, welches sich oben und seitlich an das Episporium dicht anschmiegt, unten aber weit davon getrennt ist, daher dort ein hyaliner Raum entsteht. Das Episporium ist nämlich am untern Ende gleichsam abgestutzt, 'somit kärbiskernförmig. Nach dem Verschwinden des Exosporiums rundet sich das untere Ende des Episporiums ab und stellt wieder die verkehrte Eiform der Spore her. »Die öäberaus zarten Fruchtträger sind meistens etwas knorrig- verbogen, verschwinden nach bewirkter Function spurlos, und nur die schnell gereiften, abgefallenen Frächte bleiben als staubig aus- sehende rothbraune Decke auf der umberfarbigen Rinde der Pilz- oberfläche zuröck. »Alle diese (Pol. lucidus, P. applanatus, P. australis, P. adspersus) erzeugen Sporen nicht bloss in den Röhrchen, sondern auch an der oberen Hutfläche.>» I Oesterr. bot. Zeitschrift för 1880, sid. 321, vidhåller ScHUL- ZER denna tolkning och afbildar till och med de hyfspetsar, hvarå enligt hans mening »konidierna» alstras hos Polyp. appla- natus. Trots denna i och för sig rätt öfvertygande framställning och de uttalanden i samma riktning, som gjorts av t. ex. PATOUILLARD (Les Hymenomycétes d'Europe, sid. 62, och Essai taxonomique des Hymenomvycétes, sid. 105), SCHROETER m. fl., nödgas jag bekänna, att jag betviflar riktigheten af denna konidieteori. Icke så som skulle jag vilja förneka all konidiebildning hos Polyporeer och andra Hymenomycéter, men det nämnda bruna pulvret å hattens öfversida hos Ganoderma-arterna torde med hög grad av sannolik- het icke vara konidier utan sporer, som alstrats på vanligt sätt i porerna å svampens undersida, men vid affallandet icke tillåtits bege sig raka vägen ned till marken utan uppfångats av uppsti- gande luftströmmar och förts ett stycke upp i luften för att sedan 343 småningom nedfalla, hvarvid somliga råkat falla på svampen i stället för på marken. Fortsatta undersökningar torde komma att visa, att denna för- klaring är riktig för alla de fall, då ingen skillnad kan upptäckas mellan »konidierna» och basidiosporerna. Att den af SCHULZER gifna förklaringen af uppkomsten af detta fröstoft icke kan vara riktig, synes mig troligt redan af det skäl, att det icke är begränsadt till svampens egen yta, utan finnes i samma myckenhet äfven å de främmande partiklar (sand, jord, barksmulor, blad etc.), som råkat fastna på svampen, och detta icke blott i de fall, då två eller flere exemplar af svampen växa ofvan- för hvarandra, utan äfven då de växa bredvid hvarandra eller då endast ett exemplar finnes på piatsen. En annan omständighet, som måste väcka tvifvel, är det förhål- landet, att detta fröstoft finnes icke blott å ännu unga och friska delar af svampen, utan äfven och oftast å den äldre, hårdnade och till synes döda hudskorpanr och å det hartsartade öfverdrag, som utmärker vissa Ganoderma-arter. Ett försök och en iakttagelse, som jag gjorde förlidet år, synas likaledes ägnade att undergräfva konidieteorien. På öfversidan af några exemplar af Polyporus applanatus, som växte på en afsides belägen, låg och bred stubbe vid Ulriksdal, fästes medels knapp- nålar några pappbitar, cirka ett par centimeter i fyrkant. Sam- tidigt borttogos sådana exemplar af svampen som växte ofvanför de andra, så att sporer ej kunde falla nedåt från ett exemplar på ett annat. Detta skedde den 16 maj. Den 11 juli (således cirka två månader senare) befanns, att dessa pappbitar voro på öfversidan beklädda med ett fröstoftskikt, likaså den af pappbitarna obetäckta delen af svampens öfversida. De fläckar däremot, som varit be- täckta, befunnos sakna fröstoft. Men dessutom befanns att öfver- sidan af bladen på en lönntelning, som öfverskuggade ett exemplar af svampen, likaledes var betäckt med ett fröstoftskikt. Dessa blad be- funno sig 10—20 cm. ofvanför svampen. Att fröstoftet i detta fall måste ha kommit uppifrån genom luften, syniles mig obestridligt, och skiktets jämnhet syntes visa, att det fallit lugnt och långsamt och således icke ditförts af blåst. Man kan måhända tänka sig saken så, att från den af solen under dagen uppvärmda marken uppstiga under kalla lugna nätter svaga luftströmmar, som därvid föra med sig det ur porerna fal- lande fröstoftet, så att detta blir sväfvande någon tid iluften ofvan- 344 för svampen och sålunda kan vid sitt slutliga långsamma nedfal- lande uppfångas af föremål, som befinna sig i dess väg. Om denna förklaring är riktig, borde man kunna vänta, att frö- stoft finnes å öfversidan äfven å andra hattsvampar. Detta är också förhållandet, ehuru det är lättast att iakttaga hos de arter, som ha mörkt fröstoft. Alla ha vi väl lagt märke till, att t. ex. champin- joner (äfven den hvita Snöbollscehampinjonen) med åldern ofta bli ganska sotiga eller liksom nedrökta på hattens öfversida, beroende på att en del af det mörka fröstoftet vid fallandet från lamellerna tagit en omväg upp genom luften, innan det definitivt dalat. Att detta sporskikt dock vanligen ej blir så mäktigt hos köttiga svam- par som det ofta blir hos Ganoderma-arterna, beror naturligtvis på dessa svampars olika varaktighet. Ehuru det hvita fröstoftet lättare undgår uppmärksamheten, Fan det dock emellanåt vara tydligt nog äfven för blotta ögat. Såt. ex. fann jag för några år sedan nära Tyresö ett stort gammalt exemplar af den vanliga Fnösktickan så rikligt betäckt med hvitt fröstoft, att det såg ut som om någon roat sig med att strö fint hvetemjöl på platsen, helst äfven mossa, strån och andra föremål i närheten voro på samma sätt öfvermjölade. Att fenomenet icke iakttages oftare beror väl på att fröstoftet lätt hopklibbas och delvis borttvättas af regn. I de fall, då det ännu finnes kvar såsom ett luckert pulver å gamla döda svampar, torde dessa varit på något sätt skyddade för regn, såsom fallet var med den nyssnämnda fnösktickan. Som redan antydt, torde de luftströmmar, hvarom här är fråga, vara mycket svaga, antagligen så svaga, att de icke alls märkas för våra sinnen. Att de det oaktadt förmå hejda och föra med sig uppåt de nedåt fallande svampsporerna beror naturligtvis på att dessa äro så mikroskopiskt små, att deras tyngd är obetydlig i jämförelse med storleken af deras yta. Som bekant minskas volymen och därmed tyngden i hastigare tempo än ytan. Förhållandet mellan volym- och yt-talen hos en tärning med 10 cm. kant är 10:6, hos en tärning med 1 cm: kant endast 1:6, hos en tärning med 0,1: cm. kant 1/10 :6 och hos en tärning med 0,001 cm. kant, som närmast motsvarar en Ganoderma- spor, endast 1/1000: 6. | Alla, som något sysslat med att uppfånga fallande svampsporer på papper eller annat underlag, veta också af erfarenhet, huru lätt fallriktningen afviker från lodlinien, äfven om ingen rörelse kan" upptäckas i den omgifvande luften. Fölle alla sporer lodrätt, skulle 345 ju den å underlaget 'erhållna spormassan ' visa en skarp bild af svampens undersida, så att man å denna bild kunde exakt afläsa lamellernas antal och längd, porernas antal, form, storlek och in- bördes afstånd etc. Men äfven om uppsamlandet försiggår i ett rum med slutna dörrar och fönster, där alltså praktiskt taget vind- stilla råder, så blir den erhållna bilden ändock oskarp. Endast de delar af svampens undersida, som äro i omedelbar eller nästan omedelbar kontakt med underlaget, afteckna sig skarpt. De delar däremot, som icke ligga någorlunda tätt intill underlaget, bli sud- diga, äfven om afståndet endast är några få millimeter, och ju större afståndet är, desto otydligare blir bilden, så att man slutligen icke alls kan urskilja lamellerna eller porerna eller taggarna från hvar- andra. Att detta måste bero på för oss omärkbara luftrörelser och icke på någon sporernas egenskap att vid fallandet liksom utslungas från svampen, bevisas däraf, att bildens skärpa ökas, om man öfvertäcker svampen med ett fat eller en skål och sålunda inne- stänger : den svampen omgifvande luften i ett trångt rum, där möj- ligheten till uppkomsten af luftrörelser är väsentligt mindre. Då vi alltså af erfarenhet veta, att svampsporerna äro ytterligt känsliga för äfven de svagaste luftströmmar, torde det icke fordras någon Ööfverdrifvet stark fantasi för att fatta att de äfven i sken- bart lugnt väder kunna lyftas några centimeter eller decimeter uppåt och hållas :sväfvande i luften någon tid, innan de åter lång- samt sänka sig. Men medgifva vi detta, så synes det vara alldeles onödigt att tillgripa konidieteorien för att förklara förhandenvaron på hattsvamparnas öfversida af sporer, som in i de minsta detaljer likna dem som alstras på hymeniet å hattens undersida. Men om sporerna äro så lätta och lättrörliga och om det ifråga- varande pulvret å svampens öfversida består af uppifrån fritt ned- fallna sporer, huru kommer det sig då att detta pulver icke bort- blåses af vinden? Ja, detta tilltror jag mig icke att till fullo förklara. Hvad vi veta är att lefvande svampsporer envist häfta vid det föremål, hvarmed de komma i beröring. Om man strör aska eller annat torrt pulver på en torr glasplåt, så kan man lätt bortblåsa pulvret, men uppfångar man det från en svamp fallande fröstoftet å samma plåt, så är man icke i stånd att aflägsna det genom blåsning. Undersöker man med mikroskopet svampsporer, uppslammade i en droppe vatten, kan man ofta se, att de äro omgifna af ett mer eller mindre tydligt gelatinöst hölje. Möjligen är spormembranen 346 äfven utan blötning i vatten tillräckligt fuktig och klibbig för att kunna liksom fastlimma sporerna vid de fasta föremål, hvarmed de komma i beröring. FROM WHERE ORIGINATES THE BROWN POWDER ON THE SURFACE OF POLYPORUS APPLANATUS, POL. LUCIDUS ETGC.? Summary. The opinion or theory set forth by SCHULZER in Flora, 1878: 11, and Oesterr. bot. Zeitschrift, 1880: 321, and endorsed by several other mycologists, viz. that the powder often occurring on the sur- face of Hymenomycetes, for instance the chocolate-brown powder on Polyporus applanatus, Pol. lucidus etc., consists of conidia which Originate on the surface where they lie, is not to be upheld, be- cause it seems to be incompatible with the following facts: 1. Said powder is not restricted to the fungus surface itself, it occurs also on leaves, bark-pieces, sand-grains and other objects accidentally adhering to said surface. Mä 2. It occurs not only on the fresh and living surface but also on laccate and resinous surfaces and even on old and dead ones which can not be considered adapted to generate spores or conidia. 3. Some pieces of card-board pinned on the surface of Polypo- rus applanatus in May proved in July to be covered with a layer of the brown powder, and so was the surface of the fungus also except the spots, which had been protected by the card-board pie- ces. Moreover the upper surface of the leaves of a small plant of Acer overshadowing the fungus also proved to be covered with the brown powder, though these leaves were situated 10—20 cm. above the fungus, and no fungus was growing above. These facts show that the powder must have been suspended in the air before it accumulated. And the uniformity of the layer suggests the opinion that it was deposited in calm weather. This being admitted, we are obliged to believe that the powder origina- tes from the pores and thus consists of basidio-spores. But how can the spores be lifted and suspended in the air, though they are heavier than the air and thus should fall instead of rise? J347 In consequence of the microscopic minuteness of the spores their volume and weight is very small as compared with the size of their surface, and from this reason they are exceedingly sensitive to air movements. Everybody who has laid the cap of a mush- room on a paper for collecting the falling spores knows that even in a room, the doors and windows of which are fully closed, so that there is a practical stillness of the air, the spores do not drop right vertically but sail like a down more or less sidewise so that the deposited spores give only a blurred picture of the gills or pores or spines unless a small dish or the like is placed bottom up over the fungus so as to still more prevent movements of the air surrounding the dropping spores. From this we understand that the wind will catch the falling spores and bring them far away from their native place, and that the thick and uniform spore layer covering the upper side of Pol. applanatus etc. thus can not have been deposited during wind but only in calm or nearly calm weather. It is perhaps not unreasonable to suppose that from the ground heated during a hot day arise during a following cold and calm night upwardly directed air currents, which, though very feeble and perhaps not perceptible to our senses, yet are strong enough to force the falling spores upwards, so that these are caused to hover in the air above their native place a more or less long while ere they are allowed to fall again and land on the upper side of objects lying in their way. With such a supposition the occurrence on the upper side of Polypori and other Hymenomycetes of spores exactly like those generated in the hymenium on the underside of said fungi is conceivable without resorting to the »conidia>»-theory. Such a supposition ex- plains also the occurrence of said spores on adjacent or superposed objects, which is incomprehensible, if we adhere to said theory. Here some one might remark: if the spores are so light and easily moved even by the slightest movement of the air, why do they remain on the object, where they land, and are not blown away by the first next breeze? The answer is: the living spores adhere pertinaciously to the surface with which they come into contact. Ash or other dry powder strewed on a dry glass-plate you can easily blow away, but if you catch on the same glass-plate the spores dropping from a mushroom, you are unable to remove them by blowing. I do 348 not pretend to understand or explain this quality of the SPSEES but it is a fact that everyone can test. If we examine :spores' in a drop of water under a microscope we can often see them covered by a more or less distinct gelati- nous layer. Perhaps this cover, even when not steeped in» water, ås. sufficiently moist and adhesive to glue the spores to the object with which they come into contact. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1916. Bb 10, Hu. 3. FEL DEN EKOLOGISKA VÄXTGEOGRAFIENS ENEIETER AF GUNNAR SAMUELSSON Som bekant har den växtgeografiska nomenklaturen under de senare åren diskuterats mycket lifligt. Den har ju t. o. m. ansetts vara af så stor betydelse, att den varit föremål för öfverläggning och preliminära beslut på den senaste internationella botanistkon- gressen (i Brässel 1910). Af denna uttalades också en önskan, att hvarje författare, som sysslar med ekologisk växtgeografi, måtte i - korthet klargöra sin ställning till hithörande principfrågor. Själf har jag också sökt skaffa mig en så klar ställning som möjligt till dessa och hade också nedskrifvit några synpunkter, som jag ur- sprungligen tänkt låta inflyta som ett inledningskapitel i ett snart. utkommande större arbete öfver vegetationen i Dalarnes fjälltrakter. Af olika. anledningar -har jag emellertid trott det vara lämpligt att framlägga dem i form af en särskild uppsats. Äfven i-det skick, hvari denna här framträder, bär den tydliga spår af sitt ursprung- liga syfte. Framför allt vill jag framhålla, att det ingalunda är min afsikt att behandla frågan på något mera uttömmande sätt. I allmänhet ämnar jag ej heller redogöra för och diskutera olika åskådningar, definitioner 0. s. v. Härvidlag kan jag hänvisa till öfversikter i en del af de i litteraturförteckningen upptagna arbetena. Andra forskares uttalanden anför jag i allmänhet endast, när de äro . ägnade att klargöra och belysa min egen uppfattning. Denna öfverensstämmer - naturligen i många hänseenden med förut från andra håll formulerade uttalanden, men är kanske också delvis af mera originell natur, särskilt i:den mån. som den stöder sig på erfarenheter från mina egna undersökningar. Nödvändigheten för hvarje växtgeografisk författare att åtminstone för sig själf söka klargöra de synekologiska grundbegreppen ligger 350 ju i öppen dag. Och dock har detta mycket ofta försummats, så att man stundom finner äfven hos för öfrigt mycket framstående forskare de mest grumliga föreställningar om dessa frågor. Begrepp sådana som formation, association, bestånd, ståndort o. s. v. för- växlas ofta, alldeles oberoende af det sätt, hvarpå själfva nomen- klaturen användes. Ett klart isärhållande af dessa har dock för hvarje vegetationsbeskrifning den allra största betydelse. Annars blir den framför allt oöfverskådlig och svårbegriplig. Emellertid är det ingalunda min mening, att någon bestämd terminologi eller norm behöfver fastslås, mot hvilken icke får brytas. Tvärtom bör åt hvar och en lämnas rum för mycken själfständighet. T. o. m. kan alltför stor konsekvens mången gång vara direkt skadlig (jfr nedan). Ståndort och bestånd. De två grundbegrepp, som det i fråga om växtsamhällen (»syne- kologiska enheter») allra först gäller att hålla i sär så noggrant som möjligt, kunna betecknas såsom ståndort och bestånd. Stånd- « orten utgör enligt FLAHAULT och SCHRÖTER (1910, s. 24) samman- fattningen af samtliga på en geografiskt bestämd lokal verkande ekologiska faktorer. Mot denna definition tror jag knappast, att någon berättigad invändning kan göras. Beståndet uppfattar jag å andra sidan såsom den på en gifven lokal förekommande vegeta- tionen. Ur topografisk synpunkt må denna sedan vara snart sagdt af hvilken natur som helst, men såsom synekologiskt begrepp bör den vara så enhetlig som möjligt. Teoretiskt borde ett bestånd utgöra en reaktionsprodukt af stånd- orten, åtminstone så länge man håller sig inom samma floraområde och man kan bortse från kulturella inflytelser. Så är nog också i stort sedt fallet, hvilket icke hindrar, att nog så stora olikheter stundom kunna förekomma äfven på fläckar, som man tycker borde erbjuda vegetationen så likartade villkor som möjligt. I många, ja kanske de flesta fall äro olikheterna väl det oaktadt utslag affina, endast genom ytterst noggranna undersökningar påvisbara variatio- ner hos de ekologiska faktorerna. Ju noggrannare man lär känna växternas ekologi, dess klarare visar det sig nämligen, huru utom- ordentligt känsliga indikatorer på ståndortens beskaffenhet snart sagdt de flesta växter äro. I andra fall är säkerligen sambandet mellan vissa olikheter i vegetationen och variationerna i ståndortens natur ytterst obetydligt. Jl Men alltid skapar hvarje olikhet i ett växttäckes sammansättning »e0 ipso» någon olikhet i fråga om de yttre villkor, under hvilka de enskilda växtindividen lefva. Jag kan hänvisa till konkurren- sen mellan dessa senare (eller deras delar), till t. ex. ett högre vege- tationsskikts inverkan på ett lägre eller till växttäckets inflytande (af olika slag) på markens vattenhalt o. s. v. Att beståndet äfven varaktigt kan förändra ståndortens karaktär (t. ex. genom bildning af humusämnen och i samband härmed stå- ende processer), är allmänt bekant. En ömsesidig växelverkan äger alltså rum. En fullt naturlig klassificering af ett områdes växtsamhällen kan naturligen ernås, först sedan dessas ekologi är något så när full- ständigt känd. Då bör denna sistnämnda också så allsidigt som möjligt bilda grundvalen för grupperingen. Då har man att ta hänsyn till såväl ståndortens natur som själfva vegetationens sam- mansättning. För närvarande står man emellertid så långt ifrån ett sådant slutmål, att man måste nöja sig med mer eller mindre arti- ficiella grupperingar, som likväl bli naturliga i samma grad, som man lyckas utvälja goda grundläggande synpunkter. Särskildt på grund af WARMINGS utomordentliga betydelse inom modern växtgeografi vilja de flesta nutida forskare låta ståndortens beskaffenhet lämna den första indelningsgrunden vid växtsamhälle- nas gruppering. Af det nyss sagda torde redan framgå, att jag icke kan dela denna uppfattning. De hittills gjorda försöken i afsedd riktning kan jag ej heller betrakta såsom särdeles lyckade. För- fattare, som undersökt vissa sidor af ståndorternas egenskaper och härvid utfört i och för sig synnerligen värdefulla detaljiakttagelser, frestas alltför lätt att i högsta grad öfverskatta betydelsen af den analyserade faktorn och att nära nog betrakta denna såsom ensam utslagsgifvande. Och dock kan det mycket väl inträffa, att dess verkliga betydelse är mycket underordnad. De iakttagna företeel- serna äro kanske endast ett utslag vid sidan af andra för växttäcket mycket viktigare verkningar af helt andra faktorer, som tills vidare äro alldeles obekanta eller endast i största allmänhet låta sig anas. Därför sväfva enligt min uppfattning indelningar af växtsamhällena, där hufvudvikten lägges vid en eller flera ståndortskaraktärer, tills- vidare i alltför hög grad i luften. Det enda för närvarande lämp- liga tillvägagångssättet blir därför att utgå från det direkt iakttag- bara, nämligen vegetationen själf. Klarare och skarpare än någon före honom har R. HuLTt (1881) 302 framfört i hufvudsak samma synpunkter som de nyss framställda: Hans kritik öfver tidigare författares afvikande uppfattningar och hans påvisande af den oreda, som dessa framkallat och måste för- orsaka, höra till det mest skarpsinniga, som någonsin skrifvits an- gående den ekologiska växtgeografiens grundbegrepp. Emellertid stodo de i själfva verket alltför långt framför sin tid för att af HuLTsS samtid bli tillräckligt beaktade. Man fäste sig mera vid hans utvecklingshistoriska synpunkter och förde dessa vidare. Det råder visserligen intet tvifvel, att dessa haft den mest fruktbärande betydelse för växtgeografiens utveckling i Norden, men å andra sidan ledde: de både hos Hurr själf och andra till en viss ensidig syn på växtsamhällena, som t. o. m. enligt min uppfattning verkat skad- ligt. Sannolikt hade eljest det moderna associationsbegreppet tidi- gare slagit igenom äfven hos oss. I tidsenlig utformning och an- vändning har detsamma nämligen här knappast framförts förr än af TH. C. E. Fries (1913). Men naturligen får det icke därför för- glömmas, att de flesta af Hurts efterföljare både i Sverige och Finland i hufvudsak anslutit sig till dennes åskådning och därför arbetat efter synpunkter, som mer eller mindre nära ansluta sig till de här såsom ledande antagna. Utanför Fennoscandia har emellertid, såsom redan antydts, vår uppfattning, att växttäcket själft bör för närvarande i princip så exklusivt som möjligt bilda grundvalen för synekologiens enheter, tidigare haft mycket få anhängare. Numera vinner den likväl allt- mera terräng, så att mycket talrika författare redan ansluta sig till densamma. Det är i detta hänseende ganska belysande, att särskildt de - schweiziska växtgeograferna, hvilka åtminstone närma sig en ledande ställning inom modern växtgeografi, genomgående hysa en dylik åsikt, samt att de synas i hufvudsak ha kommit därhän utan att äga närmare kännedom om HuLrTts arbeten. Associationer. Vid klassificeringen af växtsamhällena plägar man numera som bekant benämna den typ, som antas som grundläggande enhet, för association. Detta hindrar dock icke, att åtskilliga författare upp- dela äfven den ytterligare... I öfverensstämmelse med ofvanstående betraktelsesätt skulle jag vilja definiera associationen såsom en sam- manfattning af de till sin sammansättning väsentligen öfverensstäm- mande bestånden. I förhållande härtill kommer därför det enskilda 353 beståndet att representera det mer eller mindre ofullständiga sätt, hvarpå en association i ett speciellt fall föreligger förverkligad. Associationsbegreppet hvilar följaktligen på en teoretisk abstraktion lika väl som systematikens artbegrepp och är lika tänjbart som detta. Om analogien mellan dessa skrifver t. ex. FURRER (1914, s. 23): »Der Artbegriff wird durch Zusammenfassung der Merkmals- eigenschaften von einer Menge ähnlich beschaffener Individuen ermittelt. Auf induktivem Wege gelangen wir dadurch von konkre- ten Gebilden zu dem abstrakten Begriff der Art. In der gleichen Weise können wir von der Beobachtung ausgehen, dass in der Natur immer und immer wiederkehrende Vegetationsformen von ähnlicher Gestaltung sich uns darbieten». Jag skulle vilja tillägga, att associationen i detta hänseende mest liknar en art inom ett särdeles kritiskt växtsläkte, där arterna kunna vara ytterligt svåra att afgränsa, oaktadt ingen betviflar deras existens. Vid begränsningen af de olika associationerna förfara vissa för- fattare synnerligen schematiskt. Så t. ex. kan jag ej finna annat än att WARMING, som erkänner fysiognomiskt-floristiska synpunkter såsom ledande i fråga om formationer och associationer, afgränsar de senare efter den dominerande arten i det högsta förekommande vegetationsskiktet (jfr WARMING und GRAEBNER 1915, s. 353). Under- afdelningarna betecknar han som varianter af olika karaktär. Unge- fär på samma sätt förfar Fries (1913) inom hvar och en af de af honom urskilda fysiognomiska serierna. För honom bli därför inom Torne lappmark de lafrika björkskogarna en enda association med icke mindre än 8 olika varianter, medan alla underafdelningar af de lafrika snåren och hedarna uppfattas som skilda associationer. Exempelvis urskiljas af de lafrika snåren tre associationer efter den relativa frekvensen af Betula nana och Salix glauca. Vill man träffa de verkliga enheterna, så måste man vid klassi- ficeringen af de enskilda bestånden ta hänsyn till deras samtliga karaktärer, äfven i fråga om finare detaljer, som kunna vara särde- les viktiga. Gör man detta, så kan det likväl inträffa, att i extrema fall enskilda bestånd, som dock måste räknas till en och samma association, kunna vara sinsemellan starkt afvikande. GRADMANN (1909, s. 103) framhåller med full rätt, att två sådana bestånd t. o. m. kunna skilja sig så starkt, att de icke ha någon art gemensam. En associations olika bestånd böra emellertid vara nära öfverens- stämmande i fysiognomiskt och floristiskt hänseende samt af något så när konstant natur. Smärre bestånd, hvilka kunna vara nog Svensk Botanisk Tidskrift 1916. 23 354 så karakteristiska, men i sitt uppträdande bära drag af något mera tillfälligt, anser jag icke konstituera själfständiga associationer. De- ras förekomst sammanhänger ofta med vissa föryngringssätt hos de tongifvande arterna. Särskildt är det påfallande, huru växter med stark vegetativ förökning ofta uppträda i större mer eller mindre rena bestånd. Jag behöfver för att nämna några exempel endast erinra om de täta mattor af Antennaria dioica, Cirsium heterophyllum, Saussurea alpina m. fl., som man ofta iakttar t. ex. i subalpina ängar. Dylika bestånd vill jag kalla alternatbestånd i anslutning till en beteckning, som föreslagits af HurTt (1881, s. 84), som dock själf i beståndsbegreppet inlade en något annan mening än den nu brukliga. BRAUN (1913, s. 85) sammanfattar dem såsom subassocia- tioner. Hvad andra författare beteckna med denna eller någon annan motsvarande benämning (t. ex. >»Nebentypus», »Facies» 0. s. Vv.) afser nog icke alltid fullt samma sak. Man afser ofta från andra mera obetydligt afvikande växtsamhällen, hvilkas ställning af en eller annan anledning är oklar, t. ex. enär man sett för litet af de- samma, eller emedan man icke kan inse hvilka ekologiska betin- gelser, som framkalla olikheterna 0. s. Vv. Att associationskarakteristiken måste bli sväfvande inses omedel- bart, när vi erinra oss, att vegetationsbeståndet teoretiskt borde ut- göra en reaktionsprodukt af ståndorten. Att åtskilliga inskränkningar härvidlag dock måste göras, när man öfvergår från teori till verk- lighet, har redan ofvan antydts. Här skola ytterligare några sådana beröras. Vissa skillnader i beståndens sammansättning kan man utan tvif- vel spåra tillbaka till utvecklingshistoriska orsaker af olika slag. Härvid kan det vara skäl att erinra om COWLES” (1911) indelning af »successionerna» i fysiografiska och biotiska, af hvilka de förra uppdelas i regionala (väsentligen framkallade af förändringar i kli- matet) och topografiska. När man har att göra med fullt naturliga vegetationstyper, anser jag det emellertid lämpligare att bland dylika förändringar, som man kan sammanfatta såsom sekulära, urskilja två hufvudtyper. Den ena omfattar sådana, som framkallas af flo- rans ej klimatiskt betingade tillökning med nya arter (t. ex. granens invandring i Skandinavien), den andra sådana, som sammanhänga med förändringar i ståndortens beskaffenhet, dessa må nu vara framkallade af rent yttre omständigheter (t. ex. förändringar i kli- matets eller markens natur) eller bero på det inflytande, växttäcket själft utöfvar på sitt underlag (tydligast framträdande i fråga om 305 torfmarkernas vegetation). Men utom dessa nu nämnda äro säker- ligen, då det gäller finare detaljer, äfven sådana smärre förändrin- gar af ståndorten af vikt, hvilka åstadkomma, att vegetationen år från år är utsatt för olika betingelser [t. ex. vattentillgång, temperatur- förhållanden, i fjällen äfyen den ej fullt stabila snöfördelningen eller tidpunkten för snösmältningen (jfr härom FRIES 1913, s. 255) 0. s. Vv... Alla dessa omständigheter framkalla svårigheter vid asso- ciationsbegränsningen utöfver sådana, som måste finnas, då de olika bestånden vid gränserna åtminstone i regel i en mer eller mindre bred zon successivt öfvergå i hvarandra, lika väl som diskordanser sällan möta 1 fråga om ståndortsväxlingarna. Om man icke till- räckligt beaktar omständigheter sådana, som de senast anförda, kan lätt en vanföreställning uppstå, att växttäckets sammansättning är i vida högre grad beroende på tillfälligheter, än hvad som fak- tiskt är fallet. De kunna också medföra, att större fasthet i fråga om vegetationstypernas fördelning och sammansättning kan föreligga i en trakt än i en annan, allt efter stabiliteten i de ekologiska be- tingelserna och allt hvad därtill hör. I anslutning till det nu sagda torde det vara lämpligt att i kort- het beröra uppfattningen hos de författare, som anse, att man till grund för vegetationsbeskrifningarna bör lägga utvecklingshistoriska synpunkter. Jag har redan omnämnt den stora roll sådana spelat hos Hurt och hans festa efterföljare i Norden. Af dessa ha de dock aldrig ansetts böra bilda grundvalen för beståndens och vege- tationstypernas gruppering. Däremot ha de varit ledande vid ma- terialets slutliga bearbetande. I och för sig är naturligen intet att invända mot ett sådant förfaringssätt. Men man får akta sig att konstruera utvecklingsgångar äfven i sådana fall, där dylika absolut icke förekomma. I detta hänseende ha många försyndelser ägt rum, särskildt emedan man förväxlat ekologiska öfvergångstyper med gene- tiska öfvergångsstadier (jfr härom FURRER 1914, s. 33). Mera principiell betydelse vilja i synnerhet några amerikanska och engelska växtgeografer inlägga i de utvecklingshistoriska syn- punkterna. Jag har redan omnämnt COWLES” olika successionstyper. Han framhåller, att samtliga ett enhetligt klimatområdes växtsam- hällen på grund af det samtidiga inflytandet af atmosferiliernas ned- brytande och aflastande verkningar sträfva hän mot en enda vege- tationstyp, områdets »climaxformation». Äfven om riktigheten här- af måste teoretiskt erkännas, är det uppenbart, att man i dylika ytterst långsamt försiggående och mycket sällan direkt iakttagbara 356 förändringar knappast har att söka någon praktisk utgångspunkt för behandlingen af ett områdes nutida vegetation. ; Den »engelska skolan» framhäfver likaså de utvecklingshistoriska synpunkterna mycket starkt, men på ett annat sätt. Hela dennas uppfattning är uppenbarligen framkallad af de särskilda förhållan- dena inom dess arbetsområde. Inom Storbrittanien och Irland gifves det ju knappt en enda fläck, som icke bär de mest tydliga spår af inflytelser från den mänskliga kulturen. Skolans formations- och associationsbegrepp äro på det mest tydliga sätt betingade här- af. Associationerna (»progressiva» och »retrogressiva») utgöra näm- ligen för densamma en serie utvecklingsfaser, som utan afsevärda förändringar af de ekologiska betingelserna äga rum inom en snäft begränsad ståndortsklass. Hela denna serie benämnes formation, där jämviktsläget företrädes af en »chief-association> (jfr härom t. ex. Moss 1910, s. 36). Jag erkänner också villigt det berättigade i sådana synpunkter, när man har att göra med vegetationstyper, som relativt nyligen varit utsatta för våldsamma ingrepp af ett eller annat slag, de må nu komma från naturen själf (t. ex. skogseldar) eller från människans sida (t. ex. skogsafverkningar, uppodlingar 0..s. v.). -Men' i dylika fall kan det starkt ifrågasättas, om de förekommande <:utvecklingsstadierna verkligen böra betraktas såsom «associationer. . T. ex. BRAUN (1915, s. 45) synes i alla händelser icke vilja göra detta, ,då han betecknar associationen såsom »eine in sich abgeschlossene, mit den Aussenfaktoren im Gleichgewicht stehende Pflanzengesellschaft>». Men äfven om man hyser en sådan uppfattning, så kan man mycket väl erkänna en vegetationstyp, hvars hela existens är beroende på vissa kulturella inflytelser, såsom en association. Ett nytt jämviktsläge kan vara utbildadt, t. ex. med hänsyn till årligen återkommande slåtter eller dylikt. "Med det slag af utveckling, som äger rum efter en skogsbrand och andra analoga fall, får man emellertid icke förväxla den, som försiggår t. ex. vid igenväxningen af en sjö eller vid utvecklingen af vegetationen på en myr från våtare till torrare stadier. I senare fallet är det en förändring af ståndorten, som medför en sådan äfven af vegetationen. I förra fallet är det framför allt fråga om en sträf- van att återvinna ett genom våld rubbadt jämviktsläge, medan stånd- ortsförändringarna äro af vida mera underordnad betydelse. Huru jag i princip uppfattar associationsbegreppet, torde af det föregående framgå tillräckligt tydligt. Huru saken i praktiken kan 397 komma att ställa sig skall jag nedan äfven i någon mån belysa. Här vill jag blott ytterligare såsom min åsikt framhäfva, att det vid fastställandet af associationernas begränsning är af den yttersta vikt att grunda denna så vidt möjligt uteslutande på beståndens sammansättning. Man bör akta sig för att låta topografiska för- hållanden verka inkräktande, så svårt detta också många gånger kan visa sig vara. Det är i synnerhet svårigheterna att vid bestånds- analyserna hålla profytorna rena, som inverka störande. De olika associationerna kunna ju stundom vara ytterst intimt sammanväfda. Man betrakte t. ex. en högmosse, där ofta tufvorna representera en och sänkorna mellan dem en annan association. Denna före- teelse ger oss anledning att erinra om att ju större ett enskildt en- hetligt bestånd är, dess bättre utsikter har man att finna den asso- ciation, det företräder, i ren och typisk utbildning utan inblandning af främmande konstituenter (jfr WARMING und GRAEBNER 1915, s. 348). Hvad man i de speciella fallen bör uppfatta såsom en association eller blott som en variant af en sådan, kan naturligen mycket ofta bli föremål för delade meningar. Olika grupper af växtsamhällen förhålla sig emellertid i detta hänseende mycket olika. Min erfa- renhet är, att artfattiga beståndstyper i naturen äro skarpare be- gränsade, hvarför äfven sådana associationer äro lättare att afgränsa. Däremot kunna artrikare samhällen erbjuda snart sagdt oöfverkom- liga svårigheter. Detta sammanhänger naturligen med flera om- ständigheter. Mycket viktig är förekomsten i sådana af talrika, mer eller mindre plastiska arter, hvilkas anspråk på ståndortsförhållan- dena äro föga utpräglade, hvarför de kunna förekomma 1 och, om de äro fysiognomiskt starkt framträdande, äfven ge prägel åt flera i själfva verket väl skilda associationer. Andra mindre i ögoren fallande växter kunna i sådana fall vara af vida större vikt för begränsningen. Dock ha vi hos oss säkerligen mycket få arter, som äro strängt bundna (äfven inom helt små områ- den) till en enda association (GRADMANNS »Leitpflanzen», BRAUN och FURRERS »espéces caractéristiques> eller »Characterpflanzen erster Ordnung»>). Formationer. För att kunna ge en klar bild af ett områdes vegetation är det nödvändigt icke blott att urskilja och karakterisera associationerna, 358 utan äfven att sammanfatta dessa i grupper, företrädande högre enheter. En sådan är formationen i modern mening, sådan den uppfattas af flertalet växtgeografer (jfr t. ex. WARMING und GRAEB- NER 1915; FLAHAULT und SCHRÖTER 1910). I öfverensstämmelse med mitt fysiognomiskt-floristiska åskådningssätt anser jag forma- tionen omfatta de till sina lifsformer väsentligen öfverensstämmande associationerna. Den intar alltså samma ställning till de senare som växtsläktet till arten. Det kan vid formationernas afgränsning ej hjälpas, att man stundom nödgas sammanföra ekologiskt föga besläktade typer inom samma grupp, kanske t. o. m. att man måste införa mot hvarandra stridande moment. Men dylikt kan i fråga om ett synekologiskt system, som vill vara både naturligt och praktiskt, helt undvikas lika litet som när det gäller växtrikets naturliga system. Man jämföre med den moderna uppfattningen om vissa växtgruppers polyfyletiska ursprung. Det kan exempelvis vara ändamålsenligt att uppställa busksnåren som en särskild grupp, fastän vegetationen för öfrigt (under eller mellan buskarna) kan till- höra mycket olikartade typer, hvilket det oftast är lämpligt att hålla i sär. Växtsamhällen i naturen. Sedan jag nu framlagt min teoretiska uppfattning om den eko- logiska växtgeografiens enheter så pass klart som torde vara möj- ligt med hänsyn till det föreliggande ämnets natur, vill jag med några ord beröra äfven några praktiska frågor, som kunna fram- ställa sig vid beskrifningen af ett områdes vegetation. Redan flera gånger har jag framhållit, att vid hvarje beskrifning af ett områdes vegetation de fysiognomiskt-floristiska synpunkterna böra vara grundläggande. När det gäller att erhålla öfversiktlighet, hvilket naturligtvis är af den allra största vikt, blir det ändock många gånger nödvändigt att ta hänsyn äfven till bl. a. regionala och topografiska förhållanden. Det är t. ex. sant, att vissa af fjäll- ängarna ej blott fysiognomiskt (och ekologiskt), utan äfven floristiskt väsentligen öfverensstämma med mellansvenska löfängar, men än- dock tror jag, att åtminstone i flertalet fall förståelsen blir bättre, om man behandlar dem för sig. Särskildt blir naturligen detta fallet, när man på en gång skall behandla större områden. Man måste alltså mången gång låta de teoretiska synpunkterna och de 309 praktiska behofven kompromissa. Olika meningar kunna göra sig gällande på mångahanda sätt, främst i fråga om sammanfattningen af lägre enheter till högre. Vid ett tillfälle kan det vara lämpligt att följa ett tillvägagångssätt, en annan gång ett annat. Mina egna undersökningar inom den ekologiska växtgeografien ha hittills framför allt gällt fjälltrakternas vegetation, särskildt inom Dalarne. Därför skall jag också härifrån hämta några exempel till belysande af några svårigheter, som man i praktiken kan råka ut för. En af hufvudfrågorna vid hvarje behandling af ett områdes vege- tation kan formuleras: vid hvilket vegetationsskikt bör man lägga hufvudvikten? Det högsta eller det lägsta eller något mellanliggande? I regel brukar man nog främst fästa sig vid förekomsten eller från- varon af högre skikt. Man skiljer på skogar, snår samt träd- och buskfria samhällen af olika slag. En dylik gruppering förefaller ju mycket enkel och naturlig samt ansluter sig nära till lekman- nens sätt att se saken. Men ofta stöter man på stora svårigheter. T. ex. mellan en skog och en skoglös hed finnas alla öfvergångar. Exempelvis BROCKMANN-JEROSCH och RUBEL (1912, s. 27) ha därför velat begränsa skogar och snår att ur synekologisk synpunkt om- fatta endast »die aus Bäumen und Sträuchern bestehenden Pflanzen- gesellschaften, die auf unbeweglichem Boden so geschlossen sind, dass sie den Pflanzen der andern niedern Stockwerke wesentlich andere öÖkologische Bedingungen schaffen, als wenn diese selbst dominierend wären». För en liknande uppfattning har VAHuL (1913, s. 2) gjort sig till tolk. Han anser nämligen de »öppna» skogarna stå närmare de skoglösa hedarna än de slutna skogarna. Han be- traktar t. o. m. de bägge förra såsom samma »formation>», om träd- kronorna i den öppna skogen täcka mindre än 257 af markytan. Om de täcka 25—75 Z af markytan, anser han dem utgöra en sär- skild »formation», som dock står ytterligt nära den skoglösa heden, hvilket han pointerar genom det sätt, hvarpå han betecknar den, nämligen genom prefixet »stegano» (t. ex. steganochamaephytium). I princip ansluter jag mig också till denna åskådning. Vegetationen på de öppna fläckarna mellan trädkronorna i en norrländsk tallhed eller i en gles björkskog i fjällens björkregion och inom en lafhed i dess alpina region äro i analoga fall i själfva verket praktiskt taget identiska. En konsekvens af detta betraktelsesätt blir emeller- tid, att knappast några växtsamhällen inom björkregionen och en- dast relativt små fläckar af de högst belägna barrskogarna kunna 360 göra anspråk på att betecknas såsom verkliga skogssamhällen. Äl minstone är det så inom Dalarne. En total bortröjning af skogs- skikten skulle ganska obetydligt inverka på markvegetationens sam- mansättning. T. ex. en Geranium silvaticum-rik björkskog och en Geranium silvaticum-äng uppe i den alpina regionen representera gifvetvis i vida högre grad en synekologisk enhet än t. ex. den förra synnerligen yppiga typen och den ytterst magra af FrRIEs (1913, s. 102) beskrifna Solidago-rika björkskogen, hvilka nyssnämnda forskare sammanfört såsom en association. Om man lägger för stor vikt vid skogsskikten, bli särdeles ona- turliga konsekvenser lätt följden. Jag skall anföra ett exempel. FrRIES (1913, s. 59) skrifver: »Hier und da, besonders in der Nähe der Waldgrenze an windexponierten Standorten, finden sich im Empetrum-reichen Flechtenbirkenwald Flecke, wo Empetrum nigrum mehr oder weniger vollständig durch Azalea procumbens ersetzt ist». Med anledning häraf uppställes en särskild typ, den Azalea-rika lafbjörkskogen. Enligt min mening vore det i stället det naturliga att tala om förekomsten af Azalea-rik fjällhed äfven nedanför björk- skogsgränsen. Flera exempel på liknande förhållanden skulle kunna anföras från skilda arbeten. Det skulle t. o. m. kunna ifrågasättas, om ej en indelning af fjällens växtsamhällen i associationer borde ta hänsyn endast till fält- och bottenskikten. Man skulle då exem- pelvis få tala om Empetrum-rika lafhedar, som inom björkregionen i regel äro bevuxna med enstaka —strödda björkar, men i den alpina regionen sakna all trädvegetation, o. s. v. På detta sätt blefve åt- minstone den ekologiska samhörigheten mellan de olika vegetations- typerna starkt markerad. Ett dylikt förfaringssätt innebure i själfva verket den fullt utdragna konsekvensen af den åskådning, som ligger till grund för ALB. NILSSONS (1902) indelning af de svenska växtsamhällena i skilda serier. Han utgick just från de lägre skik- tens natur, men lade vid definieringen af de olika serierna äfven- ledes stor vikt vid ståndortens natur. Han fick emellertid aldrig tillfälle att noggrannare utforma sitt system. Det har emellertid i hufvudsak accepterats af flera svenska växtgeografer och gjort goda tjänster (jfr SYLVÉN 1904; Fries 1913). Dess grundtankar ha äfven för mig varit ledande under mina forskningar öfver fjällens vegeta- tion. Till svårigheter af nyss skisseradt slag, ansluta sig äfven andra som alldeles omöjliggöra full konsekvens, om man icke skall komma att åtskilja saker, som faktiskt höra samman på ett synnerligen LJ 361 intimt sätt och konstituera sammansatta enheter af alldeles särskildt slag. Jag skall anföra ett exempel härpå, likaledes från våra fjäll- trakter. Den, som ägnat framför allt fjällens lafbjörkskogar en aldrig så lilet mera ingående uppmärksamhet, borde ej ha undgått att finna, buru olika beståndstyper äro alldeles sammanväfda i hvarandra, och huru detta just till stor del sammanhänger med trädens och buskarnas förekomst. Strängt taget representerar nämligen i regel vegetationen under träden och inuti buskarna en annan association än den, som förekommer på de öppna fälten. På dessa senare härska nämligen vanligen lafvar och ris, sådana som ljung, lingon, Empetrum m. fl., medan under träd och buskar i regel en tät matta af blåbär och Hylocomium-arter förekomma. 'T. ex. en typ, som man skulle kunna kalla Betula nana-rik laf-buskhed, utgöres i själfva verket af en mosaik, där två associationer äro företrädda, en mosshed, representerad af själfva buskarna och deras under- vegetation, och en vanlig lafhed, t. ex. Empetrum-rik, mellan bus- karna. Liknande föga beaktade förhållanden möter man äfven inom andra typer, t. ex. norrländska tallhedar. Att sådana vegeta- tionstyper tillsammans utgöra en viss enhet är otvifvelaktigt. Men många gånger stöter det på svårigheter att afgöra, om en mosaik- artad anordning bör betraktas på detta sätt, eller om större själf- ständighet bör tillerkännas de olika fläckarna. Det nyss antydda förhållandet på tallhedarna ger oss anledning till ytterligare en betraktelse. Här råder ej det minsta tvifvel, att olikheten i markvegetationen under trädkronorna (»mosshed>») och . mellan dessa (>lafhed>) är betingad af bestämda skillnader i stånd- ortens natur, hvilka äro framkallade af direkta och indirekta verk- ningar af trädens beskuggning, barraffall o. d. En större profyta i en gles tallhed kommer därför 1 regel att vara heterogen i fråga om fält- och bottenskiktens sammansättning. Detta hindrar emeller- tid icke, att samma profyta kan vara fullkomligt homogen med hänsyn till trädvegetationen och äfven i fråga om de skikt i mar- ken, där denna fyller sitt behof af vatten o. s. v. Ännu tydligare framträda analoga företeelser i andra fall, kanske allra starkast i fråga om vissa samhällen af vattenväxter. WARMING och GRAEB- NER (1915, s. 343) påpeka på tal om »sammansatta formationer», huru man inom sjöarnas rörsamhällen (»vassar») möter >»am Grunde oder gar im freien Wasser ganz andere Lebensformen, die man als untergeordnete Pflanzengemeinschaften bezeichnen kann>. 362 Det ligger ju också i öppen dag, att exempelvis Phragmites-bestån- det och de mellan dess strån kringflytande individen af en Utricu- laria, Ricciocarpus natans o. s. v. omöjligt kunna anses höra ens till samma formation. Och dock skapa vassindividen de för de andra arternas uppträdande nödvändiga betingelserna. Men blott ett lugnvatten förefinnes, så kan under för öfrigt gynnsamma om- ständigheter »Ricciocarpus-associationen» förekomma utan något som helst samband med en vassbänk. Företeelser som de nu senast omnämnda ha ledt WARMING och GRAEBNER (1915, s. 337) att betrakta äfven en skog såsom i viss mån sammansatt af olika formationer. Tar man i betraktande, att skogens olika vegetationsskikt i en viss utsträckning äro hänvisade för sitt näringsupptagande till olika markskikt och alltså också äro underkastade skilda ekologiska betingelser, så måste det erkännas, alt ett dylikt åskådningssätt har ett visst berättigande. Detta kan vara nyttigt att en gång ha gjort klart för sig, men naturligen måste man akta sig att dra ut konsekvenserna in absurdum. Ofvan har jag redan framhållit, att när det gäller en vegetations- beskrifning, öfversiktlighet och klarhet äro för mig af större bety- delse än i alla afseenden fullt genomförd -konsekvens. Det kan därför vara ändamålsenligt, att först mera öfversiktligt behandla vissa mera exklusivt fysiognomiskt bestämda vegetationskomplex (ss. skogar, snår o. s. v.) och därefter mera ingående behandla de olika enheterna efter deras mera allsidiga samhörighet, hvarvid dock alltjämt hufvudvikten lägges vid vegetationens direkt iakttag- bara sammansättning. Hela det åskådningssätt, som ligger till grund för ofvanstående rader, vill man kanske från ett och annat håll beteckna såsom en- sidigt och ytligt. Särskildt torde man vilja fälla dylika omdömen om vegetationsbeskrifningar, gjorda efter här framlagda principer, när inga exakta ekologiska detaljanalyser af de ståndortsförhållan- den, som betinga vegetationens växlingar, blifvit gjorda. Att sådana äro 1 hög grad önskvärda och t. o. m. nödvändiga för en djupare förståelse ligger också 1 öppen dag. För den, som vill åstadkomma en öfversikt öfver ett större områdes vegetation, finnes emellertid i de flesta fall ingen möjlighet att utföra dylika analyser. Men här- till kommer, att jag omöjligt kan erkänna, att biologiska detalj- ENE SSK 3263 arbeten för närvarande äro vwviktigare än utförandet af undersök- ningar af det slag, jag här afser. Jag är snarare af motsatt upp- fattning. De till sin natur mindre djupgående fysiognomiskt-floris- tiska utredningarna måste gå före insättandet af detaljanalyserna, annars inträffar det alltför lätt och har faktiskt inträffat, att fors- karna icke ens själfva veta, hvilken vegetationstyp, deras analys gäller. Alltför lätt väljas profytor, som icke äro fullt representativa eller tillräckligt karakteristiska [jfr härom liknande uttalanden af CAJANDER (1913, s. 16)). Man måste ha klart för sig, att det icke är det enskilda fallet i och för sig, utan den mera generella före- teelse, detta exemplifierar, som man vill lära känna så noggrant som möjligt. ; LITTERATURFÖRTECKNING. BRAUN, J., Die Vegetationsverhältnisse der Schneestufe in den Rätisch- Lepontischen Alpen. — Neue Denkschr. d. Schweiz. Naturf. Ges. 48. 1913. —»—, Les Cévennes méridionales (Massif de F'Aigoual. — Études sur la végétation méditerranéenne. I. Geneve 1915. mö KeEEKROREBR, EE; Sur Petade des associations. — Extrat du Bull: Soc Lansuedoc: Geogr. 360. 1913. BROCKMANN-JEROSCH, H., Die Flora des Puschlay (Bezirk Bernina, Kanton Graubänden) und ihre Pflanzengesellschaften. — Die Pflanzengesell- schaften der Schweizeralpen. I. Leipzig 1907. ÖR RTBER ESC Die tEimtenung der ” Effanzengesellschatten nach ökologisch-physiognomischen Gesichtspunkten. — Leipzig 1912. CAJANDER, ÅA. K., Studien äber die Moore Finnlands. — Fennia. 335. N:o 01913: COWLES, H. C., The Causes of Vegetative Cycles. — Bot. Gazette. 51. TT DRUDE, O., Die Ökologie der Pflanzen. — Die Wissenschaft. 50. Braun- schweig 1913. FLAHAULT, Ch., und SCHRÖTER, C., Phytogeographische Nomenklatur. Berichte und Vorschläge. — III :Congr. intern. de Bot. Bruxelles 1910. Zärich 1910. FRIES, Th. C. E., Botanische Untersuchungen im nördlichsten Schweden. ms Akkad ADR. Uppsala (913: FURRER, E., Vegetationsstudien im Bormiesischen. — Mitteil. bot. Mus. Univ. Zurieh. 68. 1914. GRADMANN, R., Uber Begriffsbildung in der Lehre von den Pflanzen- formationen, — ENGLERK'S Bot. Jahrb. 43. : Beibl. 99. 1909, 364 HULT, R., Försök till analytisk behandling af växtformationerna. — Meddel. Soc. Fauna et Flora Fenniea. 8. 1881. Moss, C. E., The Fundamental Units of Vegetation. — New Phytol. 9. 1910. NILSSON, A., Svenska växtsamhällen. — Tidskr. för Skogshushålln. 1902. SYLVEN, N., Studier öfver vegetationen i Torne Lappmarks björkregion. = Sy. Vet Akadis rärk du Bottor sr N:o. mno0g: VAHL, M., The Growth-Forms of some Plant Formations of Swedish Lapland. — Dansk Bot. Arkiv. I :2. 1913. WARMING, E. und GRAEBNER, P., Eug. Warmings Lehrbuch der ökolo- gischen Pflanzengeographie. H. 3. — Berlin 1915. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1916. Bb 10, H. 3. EINEDE BRUNA PARMECIA-ARTERNAS OCH HYPOGYMNIERNAS FÖREKOMST OCH FER- IILITET,SÄRSKILDT PÅ VÄSTKUSTEN AF A. H. MAGNUSSON Sedan år 1887, då HELLBOM publicerade sina iakttagelser öfver lafvegetationen på öarna vid Sveriges västkust, hafva ytterst få upp- gifter tillkommit rörande lafvarna i detta område. Under de snart förflutna 30 åren har mycket inom lichenologien ändrats, icke minst artbegränsningen. Särskildt inom vissa delar af släktet Parmelia har arternas antal flerfaldigats genom de gamlas uppdelning, och dessa elementararters utbredning är i många fall ytterst ofullständigt känd. Då jag sommaren 1915, som jag tillbragte i Dragsmarks s:n nära Lysekil, en dag fann Parmelia fuliginosa Vv. laetevirens fertil för första gången, väckte det min uppmärksamhet och gaf anledning till en närmare undersökning af först och främst de bruna Parmelia- arternas utbredning och fertilitet. Äfven beträffande Hypogymniae har jag iakttagit ett och annat, som tyckes vara värdt ett offentlig- görande, hvarför jag medtagit äfven dessa. Dessutom skall jag lämna en och annan uppgift från Värmland och Jämtland. De flesta undersökningarna ha gjorts i Dragsmarks s:n, som är en typisk bohuslänsk kustsocken med stora kala bergpartier, mellan hvilka här och där finnes rik lundvegetation i bäckdalar och vid bergens sidor. Den torde vara så pass typisk för stora delar af Bohuslän, att en stor del af detaljuppgifterna med all sannolikhet kunna anses gälla för västkusten i sin helhet, så mycket mer som de viktigaste af dem befunnits gälla äfven Göte- borgstrakten. 366 Parmelia acetabulum (Neck.) Dub. — Dragsmark: Ett ungt sterilt exemplar på pil vid trädgård, 2 fertila på ask tillsammans med fertil P. exasperatula. — Göteborg: Enstaka på ask österut från staden. — Vg. Forshem: Riklig, anträffad äfven på gärdesgård fertil, och i ett par 3 cm. stora exemplar på berg vid landsväg, steril. — Skara ymnig. — Vrml. Grafva s:n: Rikligt på almar, kyrkogården. P. stygia (L.) Ach. är i Dragsmark anträffad endast på få ställen och i få, sterila exemplar. Vid Änggården, Göteborg, ha ett 30-tal individ anträffats, af hvilka ett kraftigt var försedt med apothecier. På Ramberget (Göteborg) några få exemplar, ett fertilt. P. stygia slår sig ned på de högsta för sol och vind mest utsatta sidorna af bergshöjderna. I Värmland är den tämligen allmän på berg och sten, rikligt fertil. P. pubescens (L.) Wainio ses på liknande lokaler som föregående, men allmännare och endast steril. Vanligen finner man ett större antal exemplar spridda på ett mindre område. | De båda sistnämnda äro ej upptagna i HELLBOMS OLMA Red arbete. P. aspera Mass. — Denna särdeles konstanta art tyckes trifvas på alldeles liknande ståndorter som P. subaurifera och i frekvens närma sig denna. På långa utstående grenar af ek är den allmän och kan betäcka dessas öfversida till flera dm. längd. Den infinner sig också på mycket smala kvistar. På andra löfträd, såsom sälg, apel, alm och ask, har jag också iakttagit den, en gång t. o. m. på lärk. Mera sällan träffar man den på själfva stammen (alm, Dragsmark). Några gånger har jag sett den nedvandrad på sten (Dragsmarks och Kållereds socknar). Den är alltid försedd med apothecier. P. olivacea (L.) Ach. — De uppgifter om denna arts utbredning, som förekomma i litteraturen, äro nu efter dess uppdelning i många elementararter tämligen värdelösa, då man ju icke vet, hvilken af dessa som åsyftas. Också lämnar en närmare undersökning det rätt öfverraskande resultatet, att hufvudarten så godt som fullstän- digt saknas inom det närmare undersökta området. I Dragsmark har jag icke, trots ifrigt sökande, lyckats finna ett enda exemplar, utan P. subaurifera intager dess plats. Och det är väl den HELLBOM åsyftar, när han i sin ofvannämnda beskrifning säger >»P. olivacea (L. Ach a.) corticola Schaer. är tämligen allmän på träd (och sten)». Icke heller i Göteborgstrakten har jag kunnat finna den på närmare håll än i Kållereds s:n (Vg.), där jag anträffade några få, visserligen 367 fertila men dåligt utbildade exemplar på björk. Äfven vid Hindås har jag hittat ett exemplar af liknande utseende, och den torde ej heller där förekomma i någon större mängd. Dess egentliga ut- bredningsområde, som i närvarande stund är ytterst ringa kändt, torde vara mera förskjutet, åt norr. P. prolixa (Ach.) Nyl. föredrager solöppna klippor och träffas där- för icke gärna på deras nordsida. Den går ned till stänkbältet vid stranden och bildar P. saxatilis-formationens yttersta utpost, växande tillsammans med Rhizocarpon sp. och Lecanora atra. Exemplaren bli här ej så stora, omkring !/2 dm. i diameter, tätt tryckta till hällen och med bortfallande inre del, så att exemplaret får formen af en bred sluten "eller genom styckens bortfallande öppen ring (Dragsmark; Göteborg). Den träffas sedan på klippor i alla höjdlägen upp till de högsta topparna, där den genom rikedom på näring genom fågelexkrement kan bli mycket yppig. Från alla de klippor, som när- mare granskats, finnes den antecknad. Den växer också gärna ym- nigt just vid afloppsrännorna från dylika toppar eller bildar nära sluten formation på ett cinerea-underlag i närheten af vägar eller fält (Dragsmark). Den torde därigenom kunna sägas böra till de nitrofila lafvarna, hvilket ytterligare bestyrkes af dess ymniga före- komst på ej för fuktiga sippervattensytor. Denna art hör till de mest variabla Parmelia-arterna på västkusten och hyser kanske inom sig en del ännu ej utredda former. Oftast träffas den fertil. Vid undersökning af de insamlade prolixa-arternas klorkalkreak- tion, visade det sig, att ingen af dem kunde hänföras till var. Delisei Duby. P. prolixa (Ach.) Nyl. var. fsidiotyla (Nyl.) träffas här liksom i Stock- holmstrakten på liknande ståndorter som hufvudarten och blandad med denna, utan att man kan finna någon yttre orsak till den starka isidiebildningen. Förekomsten af apothecier tyckes icke lida något betydligare intrång genom isidiebildningen, enär man ofta träffar fertila exemplar med rikliga isidier. P. prolixa (Ach.) Nyl. var. panniformis Nyl. Denna varietet kan anses som parallel till P. omphalodes Vv. panniformis i flera afseen- den, men tyckes vara mera själfständigt utbildad än denna. Jag åtminstone har icke funnit några direkta öfvergångar mellan huf- vudformen af prolixa och dess varietet, så som man ofta gör mel- lan omphalodes och dess panniformis-varietet. — Prolixa-varieteten förekommer rätt sparsamt och på ganska växlande ståndorter, van- 368 ligen på lodräta solöppna klippor (Dragsmark; Göteborg). En gång har jag funnit den på horisontal, öppen klippa (Dragsmark), samt några gånger på berg mot norr (Dragsmark; Värmland; Uppland). Den varierar betydligt. Färgen kan vara ljusare eller mörkare brun, krustan tunn eller tjock (1—5 mm.), i senare fallet ofta alldeles söndersprucken, och exemplaren kunna vara små eller stora (1—10 cm. eller mera). I Dragsmark träffades ett par fertila exemplar på bergvägg med östlig exposition, där fuktighet sökte sig fram. Den omgifvande lafvegetationen var ytterst heterogen och omöjlig att i få ord karak- terisera, men bestod till öfvervägade del af skorplafvar. P. sorediata (Ach.) Th. Fr. har på västkusten ett helt annat ut- seende än t. ex. i Uppland och dess förekomst afviker också från den af lektor MALME för Stockholmstrakten uppgifna. De soredie- alstrande vårtorna äro mycket låga, svarta och visa först vid rifning en grå färg. De täcka dessutom bålens inre del så godt som full- ständigt, eller också förekomma de mycket sparsamt, så att man till en början knappt kan upptäcka några soredier. Den senare formen ser man rätt ofta på lodräta mot söder eller väster expone- rade bergväggar med hård bergart, hvarför det visar sig stor svårighet att göra insamlingar af den. Den förra formen tyckes föredraga större luftfuktighet och växer under svag beskuggning (Askim), eller nere vid hafsstranden (Dragsmark). Den sorediefattiga formen har jag äfven insamlat i Uppland och Värmland på liknande lokaler. Med apothecier har den ej anträffats. P. exasperatula Nyl. — Denna lätt igenkännliga och mycket kon- stanta art träffas på västkusten liksom i Stockholmstrakten på träd af olika slag, särskildt nära byggnader. Så fanns den vid Dragsmarks skola på apel, pil, alm, poppel och lärk. Den träffas stundom på stengärdesgårdar under träd, från hvilka den väl ned- vandrat. Vanligen uppträder den i mycket små och strödda exem- plar, men kan ibland bilda sluten betäckning. Så iakttogs den i Dragsmark på körsbärsträd, täckande stammen så godt som full- ständigt från marken och upp till nära 2 meters höjd, där den småningom aflöstes af subaurifera. Enstaka exemplar mätte upp till 5 cm. i diameter. På askstammar vid en gård på Hisingen täckte den också stora delar af stammarna. På samma gång den fordrar någon beskuggning älskar den ljus, hvarför man icke träffar den på stammarnas nordsida. Att man så sällan hittat denna art fertil, torde till stor del bero 369 på den stora svårigheten att se apothecierna, som i färg alldeles likna bålen. I Slottsskogen vid Göteborg har jag funnit ett fertilt exem- plar på kastanj, i Kållereds s:n några få på stengärdesgård och i Dragsmark en hel mängd på askstam. Det största exemplaret därifrån räknade 20 frukter, af hvilka 14 på en yta af mindre än 2 kvem., ett apothecium uppnådde drygt 4 mm:s diameter. Jag har insamlat arten äfven i Värmland samt 1 Kalls s:n i Jämtland, 400 m. ö. h. på sälg, sten och gärdesgård, dock endast steril. | P. fuliginosa (Fr.) Nyl. trifves bäst på lodräta sidor af berg och stenar, vare sig de äro beskuggade eller ej, dock finner man den mera sällan på nordsidan. Den träffas för öfrigt insprängd bland andra lafvar i ringa individantal på nästan hvarje klippa från bergens toppar och ned till Leconara atra-bältet vid stranden. Den är väl också den enda Parmelia, som man kan träffa på öfverlutorna med deras egendomliga vegetation. Ej så sällan har jag i Drags- mark träffat den på träd, såsom rönn, bok, sälg och ek, äfven fertil. Apothecier finner man rioycket ofta på sten och vanligen i stort antal. Jag har sett dem på så olika lokaler som lodyta af liten sten i dikeskant bland alléträd (bål brungrön), på öfre ytan af sten i exponeradt läge vid hafsstranden, båda i Dragsmark, och på björk, stående vid stranden, Ljungskile, med full exposition mot sydväst. Äfven nära Göteborg och österut i skogstrakten finnes den mångenstädes, ej så sällan fertil. P. fuliginosa (Fr.) Nyl. v. /aetevirens Flot. är utan gensägelse den allmännaste af de bruna Parmelia-arterna på träd, såväl i Drags- mark som kring Göteborg. Det finns väl knappt något trädslag, på- hvilket den icke är anträffad, alltifrån gran till ask och björk. Allmännast förekommer den på ek, ofta täckande stora delar af stammen med sammanflytande exemplar. På träd med slät bark bli individen gärna väl begränsade, mer eller mindre runda. Ett sådant, ett jätteexemplar, mätte 12 x 14 cm. Laetevirens älskar stark beskuggning och fuktighet, hvarför man oftast finner den vid eller nära basen af träden, såvida inte träden själfva stå på fuktigt ställe. Då kan man, såsom i en djup bäckdal i Dragsmark, finna exem- plar efter exemplar upp efter trädens stammar till flere meters höjd. På åtskilliga lokaler har jag träffat den på sten, vanligen under starkt skuggande träd. Därvid förekommer också, att arten icke längre nu åtminstone finnes kvar på närstående träd, hvarför man Svensk Botanisk Tidskrift 1916. 24 370 icke nödvändigtvis behöfver förklara dessa förekomster såsom ned- vandringar från träd. Att den förresten trifdes godt, därom vittnade den rikliga fruktsättningen. Denna art har förut, att döma af de få litteraturuppgifter som finnas, blott i enstaka fall hittats med apothecier. Så mycket märk- ligare är det då, att jag i Dragsmark träffat den fertil a0störa massor och på alla möjliga trädslag. Det var i synnerhet vid basen af träden eller, om trädet stod vid en brant bergvägg, som gaf skugga, på insidan emot berget man hade att söka apothecier, och sen jag väl kommit underfund med detta, fann jag fertila exemplar i stora mängder, särskildt på ek och ask i nyssnämnda bäckdal. Spar- sammare anträffades den på al, rönn, bok, lind, sälg och gran. Apothecierna variera i storlek från 1—5 mm., vanligen äro de om- kring 2 mm. i diameter. Å ofvannämnda jätteexemplar befinna sig närmare 150 stycken, och ofta finner man ett 10-tal apothecier på en liten yta. Kring Göteborg förekommer denna vwvarietet också rätt rikligt, ehuru frekvensen icke kan jämföras med den i Drags- mark, där den riktigt tycks ha träffat sitt optimum. Jag har äfven här funnit enstaka fertila exemplar. I de allra flesta fall är varieteten mycket lätt att skilja från huf- vudarten, som man ibland /kan träffa tillsammans med varieteten. Men jag har funnit åtskilliga fall, där laetevirens antar en så mörk färg och fuliginosa samtidigt blir ljusare än normalt, att gränsen mellan båda utplånas. P. subaurifera Nyl. — Om denna laf gäller i stort sedt detsamma för västkusten som för Stockholmstrakten. Den har af mig insamlats på en mängd olika trädslag i Drags- mark, på ask, ek, alm, sälg, rönn, bok, äppleträd, asp, björk, dess- utom på stam af döende Rosa samt på lärk och tall. Den går rätt ofta ned från närstående löfträd på sten, särskildt vid stengärdes- gårdar. Den täflar med laetevirens att vara den allmänna bruna Parmelian och tyckes trifvas särskildt väl på tämligen starkt be- lysta stammar och grenpartier. På öfversidan af utstående grenar af ek och ask når den kanske sin bästa utbildning. Där kan man träffa exemplar af en storlek på 10 cm. eller mer, hvilka ej så sällan äro fertila. Ehuru apothecierna vanligen äro få, har jag dock på ekstam insamlat ett exemplar (15 kvem.) med 19 st. apothecier, i medeltal 1,5; mm. i diameter. Jag har dock sett frukter med 2—2,5 mm. diameter. Äfven på stammen af ek har jag funnit den fertil. I brynet af ekdungar bildar den ofta en nästan sluten betäckning SvD! på de yngre stammarna. Samma var förhållandet i ett bryn med afvenbok i Röddingedalen, Skåne. P. subargentifera Nyl. har jag egendomligt nog icke lyckats finna. Det är väl knappast troligt, att den skulle alldeles saknas i dessa på öfriga bruna Parmelia-arter så rika trakter. P. physodes (L.) Ach. — I barrskogstrakter är ju denna art kanske den allmännaste af lafvarna, där den i likhet med P. tubulosa, men ymnigare än denna, slår sig ned på stammar och grenar med god ljustillgång. I västkustens, särskildt i bäckdalarna, täta löfskog finner den däremot föga trefnad och uppsöker därför mera fritt stående träd och skogsbryn, där den ibland bildar mer eller mindre fullständig betäckning. På de starkt solbelysta berghällarna träffar man den icke, men väl på deras nordsidor, såväl inblandad i an- dra lafvar som i mer själfständiga bestånd. Äfven ser man den en eller annan gång på mossa å berg eller på sandmark, såsom vid Askim, Göteborg. I Värmland, där den också fanns i stor myckenhet i Silleruds s:n särskildt på en (liksom i Uppland och i skogstrakt öster ut från Göteborg), träffades den rätt ofta med apothecier. I Göteborgstrakten och i Dragsmark äro de betydligt sällsyntare. På ett exemplar från Gråsjövalen, Kalls s:n, Jämtland, 500 m. ö. h., sitta några apothecier, det största 7 mm. i diameter. Beträffande den ofantligt rika före- komsten af apothecier i Gottröra s:n, Uppland, se Sv. Bot. Tidskrift 1910 sid. (47). P. tubulosa (Hagen) Bitter förekommer tämligen allmänt både i Dragsmark, 1 Göteborgstrakten och vid Hindås (Västergötland). Såsom MALME anmärker i Sv. Bot. Tidskrift 1909 (sid. 339) före- kommer den i Stockholmstrakten allmänt på björkar. Det samma har jag iakttagit särskildt vackert i Kållereds socken (Västergötland). Men denna laf finner man snart sagdt öfverallt vid närmare under- sökning. På låga och risiga enar växer den rikligt, såväl i Göte- borgstraktens som i Värmlands och Upplands skogsbackar, i regel som inblandning 1 physodes. Vid Jonsered t. ex. bildade den full- komlig beklädnad på fina grenar af torkande ung tall på berg och hade på grund af den rikliga ljustillgången kunnat slå sig ned äfven på stammen. På torra utstående tall- och grangrenar finner man den vanligen rikligt, på ekgrenar mera sparsamt. Jag har äfven en gång anträffat den på en bokgren. I det trädlösa västkustland- skapet slår den sig ned på mossa, (vid Göteborg och flerstädes i 372 Dragsmark), på släta berget (Långedrag; Dragsmark), eller på sten- gärdesgårdar (d:o). År 1909 fann jag ett fertilt exemplar på tall i Gottröra s:n, Upland (se Sv. Bot. Tidskr. 1910), år 1911 på samma ställe ytterligare 2 exemplar på tall och 1 på en och 1912 ett på en och ett på torr gren af alder (Alnus incana) i Silleruds s:n (Värmland). Det märk- ligaste fyndet gjordes likväl innevarande höst i Kållereds s:n (Väster- götland). På en 500 m. lång stengärdesgård vid byväg fann jag P. tubulosa i massor och i ovanligt vackra exemplar. En däraf föranledd närmare undersökning gaf till resultat, att icke mindre än 25 stycken ferlila exemplar hittades, af hvilka många buro ett flertal frukter. På den af björkar beskuggade och mot väster vet- tande sidan anträffades de flesta. P. physodes utgjorde jämte P. tubulosa och P. sulcata hufvudmassan af lafvegetationen, men träf- fades fertil blott i 5 exemplar på samma sträcka. P. sulcata fanns en- dast steril. I en närbelägen skogsbacke, där P. tubulosa blandad med physodes växte ymnigt på enar, hittades äfven ett fertilt exemplar. Om förekomsten af P. tubulosa på berg i Silleruds s:n (Värmland), se nedan. P. farinacea Bitter torde vara sällsynt på västkusten, delvis bero- ende af bristen på lämpliga lokaler, sådana som MALME skildrar i Sv. Bot. Tidskrift 1907. I min hemsocken, Gottröra i Uppland är den ej sällsynt på tall. I Dragsmarks s:n undersökte jag en lik- nande plats (äldre tallar på berg), men fann efter mycket sökande endast ett enda exemplar, väl utbildadt. Både i Gottröra s:n (Upland) och i Silleruds s:n (Värmland) fann jag den mångenstädes på gär- desgårdar. På Högkullen, Kinnekulle insamlade jag den på björk, vid Göteborg på al, i Sillerud på stammen och fina grenar af en. På klippor har jag icke träffat den i Bohuslän, men väl i Uppland och Värmland. Värmlandsförekomsten är anmärkningsvärd så till vida, att på samma åt nordost vettande fritt liggande klippa befunno sig såväl P. farinacea och physodes som tubulosa och pvittata, ett godt bevis bland andra för dessa arters själfständighet. Fertil tyckes P. farinacea vara ytterst sällsynt. Jag har funnit endast ett exemplar på en, Silleruds s:n, med ett enda 3 mm. bredt, urneformadt, nästan skaftadt apothecium med sorediös underdel. P. vittata Ach. — B. LYNGE säger i sin lafflora om Alectoria bico- lor: ofta tillsammans med P. vittata. Då jag under innevarande sommar fann ÅA. bicolor på mossbetäckt berghäll åt norr i Drags- mark, gjorde jag efterforskningar för att om möjligt finna P. vittata 3173 1 närheten. (P. physodes och tubulosa växte rikligt på nämnda klippa.) Några tiotal meter därifrån fann jag också på liknande ståndort rätt många exemplar af P. vittata, dock endast steril. Den är dess- utom funnen i Orkesta socken, Uppland och vid Kristineberg utan- för Stockholm samt på ofvannämnda lokal i Sillerud, hvars öppna läge icke väl öfverensstämmer med de öfrigas tämligen likartade och mera fuktiga beskaffenhet. P. encausta Ach. — Se notis i Sv. Bot. Tidskrift år 1914 sid. 247. P. furfuracea (L.) Ach. är allmän såväl på grenar och stammar af tall i skog, Dragsmark, som på klippor. Den slår sig då med förkärlek ned på den afrundade toppen af hällar och går gärna ned på nordsidan. Någon gång kan den bilda nästan sluten be- täckning, men vanligen är den inblandad i andra bladlafvar. Den varierar mycket i afseende på isidiebildningen, som kan bli öfver- måttan rik. Enstaka fertila exemplar ha träffats såväl på tall som på klippor i Dragsmark. Mera anmärkningsvärdt än det stora antalet arter, som af släktet Parmelia träffas på västkusten, är den rika fertiliteten hos några, som enligt tillgängliga uppgifter hittills mera sällan träffats med apothecier. Godtager man BITTERS åsikt beträffande förhållandet mellan pyknidförekomsten och apotheciebildningen, som han fram- håller särskildt beträffande P. tubulosa, så skulle det här vara yttre faktorer, som påverka och befrämja apotheciebildningen. Det kan väl också vara ett stöd för denna åsikt, när man på samma lokal anträffar flere olika annars sällan fertila arter med apothecier. Så iakttog jag på 2,5; dm. tjock rönn, stående på norra sidan om 10 m. hög bergvägg, nära Fiskebäckskil, fertila exemplar af P. fuliginosa och dess var. laetevirens, samt af P. sulcata och physodes (det enda i Dragsmarkstrakten funna). Huruvida fertiliteten sträckte sig till Evernia prunastri, som växte i stora massor högre upp, var icke möjligt att afgöra. Då lokalen var mycket skuggig och därigenom fuktig ligger det närmast tillhands att anse denna faktor såsom ut- lösande på apotheciebildningen. Det samma tyckes vara fallet med P. fuliginosa var. laetevirens. Man kan kanske säga beträffande västkus- tens Parmelia-arter, att många här genom den omväxlande naturen finna ett optimum af lefnadsbetingelser, som befordrar en rikligare fruktsättning. Kanske skola vid närmare undersökning andra platser i vårt land befinnas ha dylika optima för den ena eller andra arten. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1916. Bb 10, Hu. 3. — — UBER DIE VARIATIONSBEWEGUNGEN DER OXATISEBEATTCIHEN VON WIDAR BRENNER Mit 20 Textfiguren. Im Sommer 1915 hatte ich Gelegenbeit, im Botanischen Institut der Universität zu Leipzig mich mit den Variationsbewegungen zu beschäftigen, die von den Blättchen einiger Oxalis-Arten ausgefährt werden. Die relativ kurze Zeit, die mir zu Gebote stand, ver- hinderte mich jedoch, besonders tief in das erwähnte Studium ein- zudringen. Da ich aber nicht vorauszusehen vermag, wann ich die Möglichkeit haben werde, meine Untersuchung in gewissen Punk- ten, wie beabsichtigt, zu erweitern, bringe ich schon jetzt die Er- gebnisse meiner bisherigen Experimente zur Veröffentlichung. Mein Plan war, die Bewegungen zu studieren, welche durch Än- derung irgendeiner äusseren Bedingung, wie Beleuchtung, Tempera- tur, mechanischer Zustand u. s. w., bei den Blättchen entstehen. Dabei handelte es sich ausschliesslich um nastische Bewegungen, da die tropistische Reizbarkeit der dorsiventralen Blättchen, ins- besondere ihrer Gelenke, im Gegensatz zu der des gemeinsamen Blattstieles sehr unbedeutend ist. Die verwendeten Reize waren auch meistens diffus.! Mit dem Bewegungsmechanismus, der in erster Linie durch PFEFFER aufgeklärt worden ist, habe ich mich nicht beschäftigt, ebensowenig mit Untersuchungen öber Zweck und Bedeutung der Blattbewegungen, die besonders DARWIN und STAHL interessiert haben. Die Blattbewegungen von Oxalis sind, wenn auch nicht in dem- selben Masse wie die von Mimosa, doch ziemlich oft Gegenstand ! Uber die Terminologie siehe PrerrFer, Pflanzenphysiologie II. S. 356. 3175 der Forschung gewesen. Unsere Kenntnis weist aber noch manche Läcken auf; auch schien es nicht zwecklos ältere Angaben einer Revision zu unterwerfen, nachdem dank der hauptsächlich durch PFEFFER erweiterten experimentellen Möglichkeiten ein tieferer und vollständigerer FEinblick in die Bewegungstätigkeit der Blattorgane zu gewinnen war. Ich zähle deshalb auch die automatisch regi- strierten Kurven und die daraus zu ziehenden Schlässe zu den wich- tigsten Ergebnissen dieser kurzen Studien. Dass es mir möglich war, zu diesen Ergebnissen zu gelangen, verdanke ich der Liebens- wöärdigkeit meines verehrten Lehrers, Geh. Rat Professor Dr. W. PFEFFER, der mir seine Registrierapparate zur Verfögung stellte und mich in seine Methodik einfäöhrte. Hierfäör, sowie för manchen guten Rat, möchte ich ihm auch an dieser Stelle herzlich danken. I. Methodisches. Als Objekte dienten mir die vierblättrige Oxalis tetraphylla Cav. aus Mexico und unsere gewöhnliche Ozxalis acetosella L. O. tetra- phylla wird im Leipziger botanischen Garten im Freien angebaut. Eine grössere Anzahl Pflanzen wurde in Töpfe umgepflanzt und in ein Gewächshaus gestellt, wo sie vor direkter Besonnung geschöäötzt standen. Sie gediehen vorzöglich; Blätter, deren Grösse 8 cm zwischen den Rändern zweier gegenständiger Blättchen Betrug, waren keine Seltenheiten. Bei den Versuchen kamen in der Regel erst nach dem Umpflanzen hervorgesprossene Blätter zur Verwendung. Oxalis acetosella stammte aus einem Nadelwald unweit von Leipzig (bei Lösnig i. Sa.), wurde ebenso in Töpfe umgepflanzt und nur die neuen Blätter wurden zu Versuchen benutzt. Die Orte, wo die Experimente ausgefäöhrt wurden, waren ver- schieden. Automatische Registrierungen fanden, soweit Verdunk- lung oder käönstliche Belichtung nicht in Frage kamen, immer im s. g. Nordhause des Leipziger botanischen Instituts statt. Dieses Gewächshaus, das von PFEFFER bei seinen Untersuchungen vielfach benutzt worden ist, hat seine grössten Vorteile darin, dass sowohl Licht als Temperatur tagsäber verhältnismässig wenig variieren. Photonastische und seismonastische Versuche wurden meist in einem Glashause an der Sädseite des Instituts oder in einem grossen im Sommer leeren Gewächshause im Garten, wo Besonnung während längerer Zeit zu erzielen war, ausgeföhrt. Nicht wenige solche Experimente fanden ausserdem im Freien statt. Nur bei einigen 376 thermonastischen Versuchen, wo die Pflanzen in einer mit Gas- flamme geheizten Thermostatglocke standen, war der Versuchsraum ein gewöhnliches Laboratoriumzimmer, dessen Bedingungen in Hinsicht auf sowohl Beleuchtung als Reinheit der Luft nicht ideal Wwaren. Die Blättchen von Oxalis fäöhren zweierlei Bewegungen aus. Gegen- stand dieser Versuche bildeten ausschliesslich die Hebungen und Senkungen die durch Turgorschwankungen in den Gelenken der einzelnen Blättchen zustande kommen. Dagegen wurden die oft recht unansehnlichen zusammenklappenden Bewegungen vernach- lässigt, die bei intensiven Senkungen die beiden Hälften des Blätt- chens zu nähern bestrebt sind. Bei den automatischen Registrierungen von Blattbewegungen hatte ich, wie schon gesagt, den grossen Vorteil, mit den von PFEFFER konstruierten und verwendeten Apparaten arbeiten zu därfen. Das von mir benutzte Verfahren zum Bandagieren der Blätter und Re- gistrieren der Bewegungen unterscheidet sich auch nur unwesent- lich von dem jenigen PFEFFERS bei seinen Untersuchungen äber die Entstehung der Schlafbewegungen (1907). Ich kann also auf eine detaillierte Beschreibung verzichten, indem ich auf diese Veröffent- lichung hinweise. FEinige Umstände, die aus der Verschiedenheit der Objekte sowie aus den teilweise verschiedenen Arbeitsaufgaben hervorgingen, mögen jedoch hier kurz Erwähnung finden. Die Blätter wurden spätestens am Tage vor dem Versuche montiert. Vor dem Festbinden des Blattstieles am Holzstabe wurde bei O. tetraphylla das dem Ver- suchsblättchen opponierte Blättehen abgeschnitten. Die Nachbarblättehen wurden dagegen bei beiden Arten nur in einer Stellung befestigt, wo sie die Bewegungen des Versuchsblättchens nicht hindern konnten. Ein Gipsverband dicht unter den Gelenken, das den Blattstiel mit dem Holzstäbechen fest verbindet, war besonders bei Versuchen von längerer Dauer notwendig, da sonst das ansehnliche Wachstum des Blattstieles die Lage des Versuchsblättchens verschiebt. Dagegen konnte in Anbetracht der Zartheit des Stieles, die eine Hebung des Holzstabes aus der Erde unmöglich macht, ein Gipsguss um die Basis des Stabes unterbleiben. Der Molinia- Halm wurde dem Mittelnerv entlang mittels zweier Fadenschlingen befestigt. Der Halm war etwa 3 cm öber den Blattrand hinaus verlängert. (Siehe die sche- matische Fig. 1.) Der Faden, der zum Schreibhebel föhrte und der 40—50 cm lang war, war am Molinia-Halme bei ÖO. tetraphylla meist 2,5 cm, bei O. acetosella 1,5 cm vom Gelenk entfernt befestigt. Der Schreibhebel selbst war eine 24 cm lange Glaskapillare, wovon 6 cm auf den kärzeren, 18 cm auf den längeren, zum Schrei- ben dienenden Arm kamen. .Jede Bewegung wurde also 3 Mal vergrössert auf den berussten Schreibeylinder ibertragen. Um den Verbindungsfaden zwischen Blätt- chen und Hebel zu spannen, wurde ein Wachsklumpen von 60 mgr Gewicht (P) NÄ NN RENEE MPa rer 171 am längeren Arme des mittels des Gewichtes (P,) vorher genau balancierten Hebels, 6 em vom Aufhängepunkt befestigt. Der Zug, der dadurch auf das Blättechen ausgeäbt wurde, wurde mittels Anbringen von einem 30 mgr Gewicht (p) an der Verlängerung des Molinia-Halmes 2,5 resp. 1,5 cm vom Befestigungspunkt des Verbindungsfadens annähernd aufgehboben, Die am häufigsten verwendete Registriertrommel machte eine Drehung in 24 Stunden. Mechanische Reizbewegungen wurden auch mittels einer Trommel stu- diert, die ein Mal in der Stunde rotierte. Die Kurven bekamen Lä also ein Aussehen, wie es die ; | Figuren, Zz. B. 3 8. 380 und RR a OR anal ör ue 19 8. 402 wiedergeben. Da es R R sich in vielen Fällen darum handelte, eine Auffassung von den absoluten Grössen der Senkungen zu bekommen, habe ich ; in den Kurven ausser den 'Stundenbogen"' noch horizontale ; Linien för jede 10? der Blattwinkel eingeföhrt. Am berussten ; Papier wurde immer die Lage der Schreibspitze bei annähernd horizontaler Stellung des Blättchens als 90? notiert. Die Lage ' 1802, die meist mit der völligen Schlafstellung zusammenfiel, ' wurde ebenso bezeichnet. Da die Ordinate des Ausschlages i auf dem Papier, welche 90? Bewegung des Blättehens unter | die Horizontale hinab entspricht, wegen der immer kleiner werdenden Hebelausschläge fär tiefere Senkungen nicht in 9 gleich grosse Teile aufgeteilt werden kann, habe ich die Ab- stände der Ausschlagsordinaten (x) för jede 10” Blattbevegung nach folgender, den wirklichen Relationen entsprechender For- Fig. I. mel berechnet: wo R die Länge des längeren, R, des kärzeren Hebelarmes, r der Abstand des Be- festigungspunktes des Verbindungsfadens vom Gelenk und « der Bewegungswinkel des Blättchens ist (Siehe Fig. 1.). Umgekehrt lässt sich natärlich mittels der- selben Formel eine tatsächliche Blattbewegung aus einer Ausschlagsordinate be- rechnen. Fär die meisten Versuche mit O. tetraphylla, wo, wie fräher gesagt, R 18, R, 6 und r 2,5 cm betrugen, erhält man einfach die Abstände der Grad- linien (siehe z. B. Fig. 7), so, dass man den Sinus fär 10”, 20, 30? u. s. w. mit 7,5 multipliciert. Auf kleine Fehler bei den Registrierungen, durch die Länge des Verbindungsfadens, durch die Cylinderfläche des berussten Papiers u. s. w., worauf PrFEFFER hinwies, gehe ich nicht ein, da sie ziemlich belanglos sind. Ausser durch automatische Registrierung wurden die Blatt- bewegungen vielfach durch Beobachtungen auf einer Gradskala studiert. Die Anordnung ist in Fig. 2 gegeben. Nach Entfernung ! Die Horisontalstellung des 18 cm langen Schreibhebels, wodurch die Neigung der Stundenbogen in den Figuren bestimmt wird, wurde immer nach PFEFFER be- merkt und ist in den Figuren durch eine Marke am Rande notiert. 318 des opponierten Blättchens bei O. tetraphylla und Befestigung der Nachbarblättchen in gesenkter Stellung bei O. tetraphylla und O. acetosella wurde der Blattstiel fest an einen Holzstab gebunden, der eine Gradskala aus steifem Papier trug. Die Skala war so ge- ; schnitten, dass ihr Mittelpunkt nicht auf dem Papier sondern ausserhalb desselben gelegen war und etwa mit dem Gelenke des Versuchsblättchens zusammenfiel. Das Blättehen war durch eine feine Glaskapillare, die den Mittel- nerv entlang lief, zweimal durch- bohrt. Sie war äber das Gelenk hinaus verlängert und diente hier als Zeiger auf der Gradskalia. Auf diese Weise konnten selbst sehr kleine Ausschläge (etwa 1—2?) ab- gelesen werden. Dadurch, dass man die Beobachtungen in ein Koordinatensystem einträgt, kön- nen sie bequem mit den Registrier- kurven verglichen werden (Fig. 9). Weitere methodische Einzelkeiten, die die verschiedenen Reizarten betreffen, sind in den bezöglichen Abschnitten zu finden. Im folgen- den werden erst die periodischen und autonomen Bewegungen kurz be- sprochen, dann werden sonstige photonastische Bewegungen, thermo- nastische Bewegungen, hygronastische Bewegungen,seismonastische Be- wegungen, Bewegungen durch elektrischen Reiz und schliesslich Bewe- gungen durch chemischen Reiz in verschiedenen Abschnitten erörtert. II. Periodische und autonome Bewegungen. Ohne die Bewegungen zu kennen, welche die Blätter normal, d. i. unabhängig vom FEingreifen irgendeines zufälligen Reizfaktors ausfähren, ist jedes experimentelle Arbeiten auf dem Gebiete der Reizwirkungen unmöglich. Zu den normalen Bewegungen gehören teils die periodischer Schlafbewegungen, welche durch den Wechsel zwischen Tag und Nacht zustande kommen, teils die autonomen Bewegungen, för welche keine äussere Induktion nachweisbar ist. Es ist das grosse Verdienst PFEFFERS, uns mit jenen vertraut ge- 379 macht zu haben und so die unerlässliche Grundlage för weitere Untersuchungen uber Reizbewegungen geschaffen zu haben. Aus seinen Arbeiten wissen wir, dass die periodische Hebung und Senkung der Blätter morgens und abends teils induktiv durch den Wechsel zwischen Licht und Dunkelheit im laufe desselben Tages, teils durch Nachwirkungen von Beleuchtungs- und Verdunklungsperioden fräöhe- rer Tage bedingt ist. Die periodiscehen Bewegungen bei Oxalis-Arten sind ausser von PFEFFER u. a. auch von HOFFMAN und ULRICH be- sonders beachtet worden, während HANSGIRG eine Vorstellung von der Häufigkeit dieser Erscheinung in unserer Gattung gibt. Viel weniger bekannt sind die autonomen Bewegungen. Sie ver- laufen bald regelmässig, bald unregelmässig, sind bald stark, bald schwach, ganz nach den äusseren Bedingungen, unter welchen die Pflanze steht und die entweder fördernd oder mässigend auf die Bewegungsintensität einwirken. Bisweilen können sie sogar einen Tagesrhythmus verursachen (PFEFFER 1911 u. 1915, STOPPEL). Bei Oxalis-Arten treten sie bisweilen ausserordentlich in den Vorder- grund (MorriscH), bisweilen sind sie wieder sehr bescheiden. Ihre Abhängigkeit von äusseren Faktoren ist besonders von HOossEUuS studiert worden. Weitere Angaben, die Oxalis berähren, finden sich bei PFEFFER (1875), DARWIN, ULRICH etc. Im folgenden wird in aller Kärze von den normalen periodischen und autonomen Be- wegungen bei den von mir untersuchten Oxalis-Arten die Rede sein. Die Zeit des Aufwachens und FEinschlafens varilert nicht nur unter den Arten, sondern auch unter den Individuen derselben Art, ja sogar bei demselben Individuum an auf einander folgenden Ta- gen. Im allgemeinen kann gesagt werden, dass die Blättchen von Oxalis acetosella im August in Leipzig ihre Hebung zwischen 4 und 5 Uhr morgens anfangen und ihre abendliche Senkung um 8 Uhr beendet haben. Oxalis tetraphylla erwacht durchschnittlich vielleicht etwas später, geht aber bedeutend fräher in die Nachtlage äöber, die schon um 6, oft sogar um 5 Uhr nachm. erreicht ist. Das Er- wachen und FEinschlafen dauert sehr verschieden lange, gewöhn- lich 1—3 Stunden. | Das Bild der Tageskurve ist fär die Blättchen von O. acetosella ein verhältnismässig konstantes (Fig. 3 u. 4). Auf die erste Hebung morgens folgen mit einer Intervalle von 1—1!/2 St. meist mehrere successive Senkungen und Hebungen die allmählich ausklingen, um einem annähernd geradlinigen Verlauf der Kurve Platz zu machen. In den meisten Fällen waren nach 12 Uhr mittags solche Be- 380 wegungen nicht mehr zu registrieren. Je nachdem man ein sich leicht oder schwer bewegendes Blatt registriert, variieren sowohl die Amplituden als die Zahl der Hebungen und Senkungen. Man kann sich gut 'vorstellen, dass sie bei sehr beweglichen Objekten OF MOE 12 SAN AA Lee BON 0 a pr a fo TT Fig. a. OO dcetosella. 10 Tageskurve eines stark beweglichen Blättchens. den ganzen Tag mit beträchtlicher Amplitude fortdauern können. Vielleicht war dies bei den Versuchen von PFEFFER (1875, S. 155) und DARWIN der Fall, die von starken autonomen Bewegungen bei O. acetosella sprechen!. Wie diese Bewegungen wirklich aufzufassen Fig. 4. OQO. acetosella. 19 Tx 15. Tageskurve eines schwach beweglichen Blättchens. sind, ist schwer zu sagen. Am meisten machen sie den Eindruck von Oscillationen um die neue Gleichgewichtslage, die Tagstellung, wären also nach dieser Auffassung nicht autonom, sondern mittel- bar durch die Erhellung morgens induziert. Dafär spricht auch, dass, wie wir später sehen werden, ähnliche Oscillationen auftreten, wenn eine schon eingenommene Gleichgewichtslage z. B. durch mechanischen Reiz gestört wird. Ein autonomer Rhythmus ist freilich deshalb auch nicht ausgeschlossen. Im Vergleich mit O. acetosella sind die Tagesbewegungen von O. tetraphylla viel mannigfaltiger und komplizierter. Nicht nur die ' Dagegen stimmen meine Beobachtungen gut mit denen von Hossrus p. 27, der bei O. acetosella im Hellen meist nur kleine autonome Schwankungen gesehen hat. 381 Kurven verschliedener Blätter, sondern auch die desselben Blattes an zwei verschiedenen Tagen können in hohem Grade abweichen. Einige Beispiele mögen das Gesagte illustrieren. Die Kurve Fig. 5 SSRK SN a 0 CS JA Es IE SEN RR Nachtstellung. = rg Se ANA ERA deseraa 3 SE 21552704 STR FIAT I rn Fig. 93. &O. tetraphylla. 15. Normale Tageskurve. ist ziemlich typisch fär viele Blätter bei guten äusseren Bedingungen. Am häufigsten kommen zwei Senkungen am Tage von variierender Amplitude vor. Die Kurve Fig. 6 zeigt die Bewegungen desselben mn FER NRA SS STA Hisl6. OL tetraphkylta. 19 Sehlage mechanisch gereizt. 10576 - - = - . SL Unwetterkurve. Bei R wurde mit einem Blattes bei schlechtem, regneriscehem Wetter vier Tage später. (Hier ist von dem mechanischen Reizeffekt bei R abzusehen.) Sie ver- läuft vollkommen unregelmässig und ist durch zahlreiche kleine autonome Hebungen und Senkungen gekennzeichnet. Die Kurve Fig. 7 hingegen ist von einem besonders stark beweglichen Blättchen bei klarem Wetter registriert. FEinige Tage vorher, bei schlechtem Wetter, gab dasselbe Blatt eine Kurve ohne die schönen, regel- 382 mässigen Schwingungen, sondern mit zahlreichen, kleinen, unregel- mässigen Hebungen und Senkungen. Auf eine nähere Deutung dieser Verhältnisse einzugehen, ist nicht möglich. Hervorgehoben sei nur, dass träbes, regnerisches Wetter Af 8 0 0 TE fr [Rn TRE VRT BasägERsnnnde: IN SRS HN Bira RN LR (Ned Ten SE IEEE RELA NATEEE FRANS 90 OM ANTA IE FRAN AA 3 Fig. 7. O. tetraphylla. 19 ID: Tageskurve eines stark beweglichen Blättchens bei gutem Wetter. immer unregelmässige Kurven hervorrief und die autonome Be- wegungstätigkeit steigerte. Welcher dabei der Hauptfaktor war, ob weniger intensive Beleuchtung, niedrigere Temperatur oder grössere Luftfeuchtigkeit, vermag ich nicht zu sagen. Ferner scheint die grössere oder kleinere Beweglichkeit verschiedener Blätter auf in- dividuellen Eigenheiten zu beruhen und hat offenbar mit dem Alter weniger zu thun. Die eben mitgeteilten Unregelmässigkeiten, die die normalen Be- wegungen der Oxalis-Blättehen aufweisen, fordern zu grösster Vor- sicht bei der Deutung der experimentellen Ergebnisse auf. Nur dadurch, dass man die Tageskurve des Versuchsblattes kennt und die Versuche mehrmals mit verschiedenen Blättern wiederholt, kann in vielen Fragen eine gewisse Sicherkeit gewonnen werden. III. Photonastische Bewegungen. Jedes Blatt ist als för eine gewisse Lichtintensität gestimmt an- zusehen. Bei dieser Beleuchtung stehen die Blättehen annähernd horizontal. Sinkt die Beleuchtung unter diese Intensität, so emp- 383 finden es die Blättchen als Reiz und senken sich. Steigt die Be: leuchtung wieder äber diesen Grad hinaus, kommt ein gleicher Effekt zustande!. Es ist damit zu rechnen, dass verschiedene Blätter innerhalb gewisser Grenzen verschieden gestimmt sein kön- nen. Ebensoc ist eine Verschiebung der Stimmung bei einem und demselben Blatte möglich. Die Blättchen von O. tetraphylla schie- nen meist ihr Optimum bei einer Lichtintensität zu haben, die mit WYNNES Åctinometer den dunkleren Ton in 10—20 Sek. gab. Unter- halb dieser Grenze ist das Blatt als unterbelichtet, oberhalb als iber- belichtet zu betrachten. A. Unterbelichtung. Unsere Objekte, die beiden Oxalis-Arten, gehören photonastisch zu den empfindlichsten, indem keineswegs eine absolute Verdunklung nötig ist, sondern schon sehr kleine Helligkeitssehwankungen aus- reichen um Reaktion auszulösen. Uber die Wirkung von abgeschwäch- ter Beleuchtung und speziell von Dunkelheit auf Blättchen von Oxalis sind wir in erster Linie durch die Arbeiten von COHN (1859), SACHS (1863) und PFEFFER (1875) orientiert. Besonders erwähnenswert ist, dass PFEFFER (1907, S. 429) wenigstens O. acetosella zu der Gruppe von reizbaren Pflanzen rechnet, die mit einer beinahe unmittelbaren Reaktion auf Verdunklung antworten. Zuerst mag die Wirkung absoluter Verdunklung auf die beiden untersuchten Oxalis-Arten besprochen werden. Nach den Erfahrungen PFEFFERS (1907 S. 420) ist es bei Pflanzen, die ihre normalen pe- riodischen Bewegungen ausfähren, keineswegs gleichgältig, zu wel- cher Tageszeit sie von einem Dunkelheitsreiz getroffen werden. Es vergeht immer morgens nach dem Erreichen der Tagesstellung eine Zeit von einigen Stunden, wo die Blattorgane im Licht stehen mössen, um wieder durch Verdunklung merklich reizbar zu werden. Dies trifft auch bei meinen Oxalis-Arten zu. Ich habe bei O. tetra- phylla etwa 3—4 Stunden beobachtet. Bei O. acetosella war die Zeit meistens köärzer. Unter Umständen genögten hier schon 1—2 Stunden am Tageslicht, oder sogar weniger, um grosse Ausschläge bei Verdunklung herbeizufäöhren. ' Es sei hervorgehoben, dass die Ubereinstimmung zwischen den Wirkungen schwächerer und zu starker Beleuchtung nur eine äusserliche ist. Nach PFEFFER (1875) ist eine Senkung infolge von Verdunklung mit einer Zunahme der Biegungs- festigkeit im Gelenke verbunden, während starkes Licht im Gegenteil eine Ver- minderung des Turgors verursacht. 384 Verdunkelt man ein Blatt von OÖO. tetraphylla kurz nach der Ein- nahme der Tagesstellung, bleiben die Blätter in dieser Lage und senken sich nur allmählich gegen Abend. Die 2—3 folgenden Tage behalten die Blättehen noch annähernd ihren periodischen Rhythmus 4 5:16 7: 8 219-10 11. 112 Be Abe AR SN NN pd 2 Ch og vB 940 1 12 RESA PO VIII Fig. 8. OO. tetraphylla. SN u. dunklung. Die untere Kurve ist eine direkte Forsetzung der oberen. 1915. Einwirkung von 24-ständiger Ver- bei, obwohl dieser mehr und mehr durch unregelmässige Bewegungen verwischt wird. Nach 6—7 Tagen war die Dunkelstarre vollkom- men. Die Blättehen nahmen eine Mittelstellung ein. Die Tages- kurven eines dunkelstarren Blättchens, das 10 Tage in vollkomme- ner Finsternis gestanden hatte, wurden im Dunkelraume registriert. Sie verliefen vollkommen geradlinig, horizontal ohne die geringsten Spuren von autonomen oder anderen Bewegungen. Reiz durch Schlag blieb ohne Reaktion. Am Abend wurde die Pflanze aus dem Dunkelraume herausgenommen. Am Morgen und Abend des folgenden Tages zeigte die ruhig verlaufende Kurve kleine allmäh- liche Hebung und Senkung. Am zweiten Tage fand ein sehr lang- 385 sames Erwachen statt, das aber schliesslich zur normalen Tages- lage fäöhrte, und am Abend machte das registrierende Blättchen schon eine typische Schlafbewegung. Die Einwirkung der Dunkelheit, die um 11,15 Uhr vorm., d. i. nachdem die Blättchen wieder fär Dunkelheitsreize empfindlich ge- worden sind, einsetzt, wird durch die registrierte Kurve Fig. 8 wieder- geben. Es folgt unmittelbar eine starke Senkung des Blättchens, die offenbar keine vortäbergehende Reizwirkung repräsentiert, son- dern vielmehr die Einnahme einer neuen Gleichgewichtslage be- af VAT RN 0 ÄR MR bea 0 RR é MN 'Tagstellung.: Fig. 9. OO. tetraphylla. iöT NA Bewegungen bei abwechselnder Verdunklung und Beleuchtung mit diff. Tageslicht. Nach Beobachtungen gezeichnete Kurve. deutet. Die Kurve zeigt weiter, wie sehr die Dunkelheit die Be- wegungen schon des ersten Tages beeinflussen kann. Das Auf- wachen im Dunkeln (in der Mitternacht) scheint sich sogar zeitlich mehr nach der gezwungenen Senkung vormittags als nach der ge- wohnten Periode zu richten. Um 11,15 Uhr vorm. am folgenden Tage kam die Pflanze ins Licht. Eine Hebung folgte unmittelbar und darauf eine etwas verspätete aber rasch verlaufende Schlaf- bewegung. | Dadurch, dass man ein Blatt von O. tetraphylla abwechselnd mit einem Zwischenraum von 2 Stunden verdunkelt und beleuchtet, kann man sehr schöne Senkungen und Hebungen bekommen. Eine Bedingung hierfär ist natäörlich, dass die Verdunklung genägend spät morgens einsetzt. Die nach Beobachtungen gezeichnete Kurve Fig. 9 giebt davon ein Bild. Die erste Verdunklung von 7,20—9,20 morgens hatte keinen grossen Erfolg, die zweite um 11,20 Uhr da- gegen schon einen bedeutenden. Der Effekt einer Verdunklung scheint öbrigens später am Tage immer grösser zu werden. Ist das Blättchen in Ruhe, erfolgt die Reaktion auf Verdunklung oder Belichtung sofort oder wenigstens in ein paar. Minuten. Befindet es sich aber in einer bestimmten Richtung in Bewegung, so ver- Svensk Botanisk Tidskrift 1916. 25 386 geht immer eine gewisse Zeit, ehe diese Reaktion durch einen in entgegengesetzter Richtung wirkenden Reiz gehemmt worden ist. Erst dann kann die neu induzierte Bewegung allmählich einsetzen. Um bei den Oxalis-Blättehen eine Senkung zu bewirken braucht, wie schon gesagt, die Verdunklung keineswegs total zu sein. Man kann beobachten, wie Blätter, die sonst eine ruhige Tageskurve be- sitzen, deutlich reagieren, wenn eine Wolke öber die Sonne geht und das diffuse Licht so eine voröbergehende Schwächung erleidet. Schon PLinius soll beobachtet haben, dass viele Blätter in der Na- tur sich senken, wenn ein Unwetter naht. Dies gilt in hohem Grade wenigstens fär O. tetraphylla. So bringt ein Gewitter wahr- scheinlich nur wegen der partiellen Verdunklung bei dieser Art Senkungen zustande, die kaum geringer sind, als die durch totale Finsternis. Weniger empfindlich fär kleine Lichtsechwächungen ist offenbar O. acetosella. Durch totale Verdunklung kann man jedoch Schwing- ungen von grösster Amplitude hervorrufen. HossEus bemerkte, dass die autonomen Bewegungen bei O. acetosella im Dunkeln ge- waltig zunehmen. Ich möchte diese Bewegungen in Zusammen- hang mit den in den Kurven Fig. 3 und 4 (S. 380) wiedergebenen Oszillationen bringen, die meiner Ansicht nach grundlegend fär die ganze Bewegungstätigkeit der acetosella-Blättehen sind. Es passiert bisweilen, dass man durch Verdunklung sofort eine gewaltige Senkung bekommt. Ebenso oft bleibt aber diese Senkung eine längere Zeit (1/2o—1 St.) aus und setzt erst dann ein. Dies möchte ich so er- klären, dass der Reiz einmal ein in Senkung begriffenes Blättchen getroffen hat, ein anderes mal aber ein sich hebendes. Auch der Effekt, den man mit abwechselnd einständiger Verdunklung und Beleuchtung erzielt, ist sehr verschieden. Bei einigen Blättern, die ruhige Tageskurven ohne viele und grosse Oszillationen besitzen, kann man Hebungen und Senkungen induzieren, die ebenso streng sieh nach dem Licht- oder Verdunklungsreiz richten, wie wir es bei O. tetraphylla gewöhnlich fanden. Bisweilen kommen aber die merkwöärdigsten Wirkungen einer intermittierenden Verdunklung zu- stande, besonders wenn diese genägend fröh morgens einsetzt. So sah man, wie in einem Falle beobachtet wurde,' dass eines (a) der drei Blättehen a, b und c sich gewaltig senkte, die beiden an- deren b und c aber abnorm in die Höhe stiegen. Nach einer Zeit (etwa 3 St.) war a abnorm in die Höhe gestiegen, b und c dagegen hatten die Schlafstellung eingenommen. 2 Stunden später stand 387 b wieder hoch, a und c tief; nach wiederum 2 Stunden b und c boch, a tief; nach noch 3 Stunden a hoch, c und b tief. So ging es anscheinend unabhängig von den Verdunklungs- und Belicht- ungsperioden, bis die Blättchen alle verspätet einschliefen. Der Fig. 10 veranschaulicht » die besprochenen Bewe- X / | . VR | pro . er RR SÅ | gungsstadien. Diese Be- | = ZN TN NN SEG | EG SAG obachtungen bestätigen 5 b c RNE a b c die Angabe PFEFFERS Fig. 10. (1875 S. 155), dass die einzelnen Blättchen desselben Blattes von O. acetosella mit verschie- denen Rhythmus schwingen können. Von eingehendern Deutungs- versuchen will ich hier Abstand nehmen. Sicher ist, dass diese Bewegungen, die, wie gesagt, nicht immer so deutlich, bisweilen öäberhaupt nicht auftreten, nicht unmittelbar durch die Verdunk- lung oder Beleuchtung induziert sein können, da ja einige Blättehen sich senken, andere unter denselben Bedingungen sich heben, son- dern dass ein vorher vorhandener Bewegungsrhythmus massgebend ist, der durch den intermittierenden Reiz zu Schwingungen von grösster Amplitude fäöhrt. Der Beschreibung der durch Dunkelheitsreize hervorgerufenen Be- wegungen bei 0. acelosella liegen nur okulare Beobachtungen und Ablesungen zu Grunde. Registrierungen, die ich bei Gelegenheit auszufähren gedenke, wöärden sicher einen tieferen FEinblick er- lauben. . B. Uberbelichtung. oDas manche Blätter sich schliessen, wenn sie von der Sonne direkt bestrahlt werden, ist schon lange bekannt. HOFFMAN (1850). COHN (1859), BATALIN (1871), PFEFFER (1875), DARWIN (1881) u. a. haben Oxalis Arten in dieser Beziehung studiert. Die Erscheinung wird mit dem Namen Tagesschlaf oder nach DARWIN Parahelio- tropismus bezeichnet. Bei vielen Blättern z. B. Robinia ist dies Wwirklich eine tropistische Bewegung, indem die Blättchen, wie auch ich mich äberzeugen konnte, bei Besonnung von oben sich heben, von unten aber sich senken. Die Richtung, in der der Reiz das Objekt trifft, ist also hier massgebend. Anders steht die Sache bei den Oxalis-Arten. Es ist nämlich ganz gleichgöltig ob die Blättchen von oben oder von unten getroffen werden; sie senken sich bei 388 starken Lichtreizen immer. Es wäre also richtiger, in diesem Falle von Helionastie zu sprechen.! Wenn die Blättchen von O. tetraphylla oder acetosella von der Sonne direkt bestrahlt werden, senken sie sich in etwa 1 Stunde bis zum 'völligen Schlaf und verharren in dieser Lage, solange die Bestrahlung dauert. Dieser Effekt kommt aber nicht allein durch das Licht zustande. Die bedeutende Wärme spielt dabei ohne Zweifel eine Rolle. Die Temperaturerhöhung ist also auszuschalten, wenn die Lichtwirkung fär sich studiert werden soll. Am ein- fachsten geschieht dies, wie z. B. HOFFMAN versucht hat, durch 'Einsenken der Objekte in Wasser, das entweder durch seine Menge oder daduch, das es strömt, während der Versuchsdauer keine be- trächtliche Erwärmung erfährt. Unter diesen Umständen bekam ich bei starker Besonnung mittags langsame Senkungen der Blättchen, die aber nicht äber die halbe Schlaflage hinaus gingen. Nach Aufhören der Exposition gingen die Blätter allmählich in ihre frähere Stellung zuröck. Diese Versuche konnten fär sich nicht befriedigen, weil sie na- turgemäss keinen Aufschluss öber das Verhalten der Blätter unter normalen Verhältnissen, d. i. in der Luft, gaben. Ich reflektierte deshalb, um eine andere Methode zu benutzen, im Freien die Sonnen- strahlen mittels eines Heliostaten in konstanter Richtung durch eine 6 cm dicke Wasserschicht auf die Blätter, die im Schatten standen. Leider konnten die Versuche wegen der wenigen klaren Sonnen- tage in Leipzig nicht genögend oft wiederholt werden. Die Ergeb- nisse waren in der Hauptsache dieselben wie bei den noch zu er- wähnenden Versuchen mit könstlicher Beleuchtung. Die schwächere Morgensonne bewirkte immer eine Hebung, die Mittagssonne gab aber eine erhebliche Senkung, die bis zu einem gewissen Grade bei dauernder Beleuchtung zuröäckging. Hier ist noch ein Versuch zu erörtern, woraus die helionastische Natur dieser durch direkte Bestrahlung verursachten Bewegungen deutlich hervorgeht. Das Licht wurde einmal reflektiert und von unten durch eine 6 cm dicke Wasserschicht auf die Blätter ge- worfen. Uber den Pflanzen stand ein Kasten, der gegen Besonnung ! BosE (1906, S. 633) gibt an, dass die Blättehen von Ozxalis bei Beleuchtung mit schwächeren Lichtquellen sich heben, wenn das Licht von oben kommt, sich aber senken, wenn von unten beleuchtet wird. Demnach wäre gegen schwächere Belichtung positiver Heliotropismus vorhanden. Diese Angabe habe ich leider nicht nachgepruft 389 von oben schätzte, dessen nach Norden gerichtete Wand aber ent- fernt war, um diffussem Licht Zutritt zu den Objekten zu lassen. Im Kasten betrug die Schattentemperatur 31! C, die der Licht- strahlen 33! C. Von zwei Versuchsblättern stand das eine (a) normal, so dass die von unten kommenden Strahlen die untere Seite des Blattes trafen, das andere (b) war durch eine Biegung des Haupt- stieles so befestigt, dass die obere Seite nach unten kam und vom Lichte getroffen wurde. Die Belichtung begann um 10 Uhr vor- mittags. Nach einer halben Stunde hatten die Blättchen bei a sich zur halben Schlafstellung gesenkt (ein Blättchen, dessen Ge- lenk durch den gemeinsamen Blattstiel beschattet worden war, hatte sich kaum gesenkt). Auch bei b hatten sich die Blättehen morpho- logisch gesenkt, also sich gegen die Richtung der Schwerkraft be- wegt. Nach 1 Stunde hatten die Blättchen sich weiter bewegt. Die bei a nahmen jetzt etwas mehr als die bei b die halbe Schlaf- lage ein. Als die Belichtung um 11 Uhr unterbrochen wurde, gingen die Blättchen in weniger als 1!/2 Stunde in die frähere Horizontalstellung äöber. Teils um von der Witterung unabhängig zu sein, teils um Re- gistrierungen vornehmen zu können, ging ich zu einer känstlichen Lichtquelle statt des Sonnenlichtes äber. Ich benutzte das elekt- rische Bogenlicht, das zu einem Projektionsapparate gehörte, der im grossen Hörsaale des Leipziger botanischen Instituts aufgestellt war. Die Versuche wurden im Hörsaale vorgenommen. Durch Offenhalten einiger Fenster konnte die Luft trotz der beim Brennen der Lampe erzeugten Stickoxyde genögend rein gehalten werden. Ungänstiger war, dass das Zimmer gegen Westen lag und deshalb vormittags ziemlich dunkel war. Die Blätter richteten sich aber sehr schnell darnach, erwachten später und langsam und gingen später in Schlaf äber. Der Versuch, den die Kurve Fig. 11 wiedergibt, wurde mit star- kem Bogenlicht ausgeföhrt. Die horizontalen Strahlen passierten durch eine Wasserschicht und wurden darauf von einem Spiegel von oben auf das Blättchen reflektiert. Die Lichtintensität beim Blatte wurde mit WYNNES Actinometer auf 3 Sek. bestimmt. Leider fand aber durch die Belichtung auch eine gewisse Erwärmung statt. Ein berusster Termometer zeigte im Schatten 22, im Lichte 28? C. Nach den Versuchen mit Temperaturreizen kann jedoch diese Diffe- renz von keiner merkbaren Bedeutung gewesen sein. Die erste schon nach 1!/2 Min. zu beobachtende Wirkung der 390 um 11 Uhr vorm. einsetzenden starken Beleuchtung war eine kleine Hebung. Sie hörte aber bald wieder auf, und nach 15 Min. war das Blättchen schon in der kräftigen Senkung begriffen, die dann etwa 2 Stunden fortdauerte. Darauf folgte wieder eine Hebung, die OS METE EE ES aret 2 3 2 | HN ti Kn UTTALET ETETELTTTT EL BENEN ARKRR UYR UNNA RAD UN ONA MOR MOR UU TT AVN NA I 0 FE Fig. il. &O. tetraphylla. CE 15. Wirkung von starker Belichtung mit elektri- schem Bogenlicht (WYnnE 3 Sek.). 2 RA - mit einigen Oszillationen zu einer neuen Gleichgewichtslage fährte, die niedriger als die Ausgangslage war. Als die Lampe um etwa 4,15 Uhr ausging, war das Blatt in einer Senkung begriffen, die dann schnell die Schlafstellung herbeifährte. Das späte und langsame Auf- wachen sowie die niedrige Tagesstellung (etwa 10? unter der Hori- zontale) sind den Beleuchtungsverhältnissen im Versuchszimmer zu- zuschreiben. Aus den öbereinstimmenden Versuchen mit Sonnen- und Bogen- licht, kann der Schluss gezogen werden, dass zwar starke Beleuch- tung, wie PFEFFER u. a. behauptet haben, zur Einnahme einer neuen Gleichgewichtslage fäöhrt. Dabei wird aber gleichzeitig ein Reiz ausgeöbt, der eine voräbergehende Senkung der Blättchen tief unter diese Gleichgewichtslage verursacht. + In den vorigen Abschnitten dieses Kapitels ist teils der Effekt einer Verminderung, teils der einer Vergrösserung der Lichtstärke be- sprochen worden. In beiden Fällen diente eine annähernd optimale Lichtintensität als Ausgangspunkt und in beiden Fällen reagierten die Blättchen in erster Linie mit Senkungen. Geht man aber von einem Beleuchtungsgrad aus, der entweder iöber oder unter dem optimalen liegt, so bekommt man Hebungen, wenn die Lichtstärke 391 so verändert wird, dass sie sich der optimalen nähert. Beispiele för diese Regel, die als selbstverständlich gelten mag, haben wir schon gesehen, wenn z. B. Blätter, die verdunkelt waren, ins Licht gebracht, sich erhoben oder wenn durch direktes Sonnenlicht be- leuchtete Blätter, in Schatten gebracht, in derselben Weise reagier- ten. Hier seien nur noch ein paar Experimente erwähnt, wo die Blättchen, in abendlicher Senkung begriffen, von einer optimalen Lichtwirkung getroffen wurden. Das Blättchen, das die Kurve Fig. 12 registrierte, wurde um 6 Uhr abends, wo es sich in etwa fre eta (SET RA PAS land IG le (5 SA a (ÄN > AME RR LÖ RRD I EE (O (Er EN BESS EJ amma ZON NASN LAG STA Aa RAN AE NERE NEO NIE EON Gav Noor Fig. 12. O. tetraphylla. 0 1 Wirkung einer optimalen Belichtung (elektri- sches Bogenlicht, WYynnE 15 Sek.) von 6 bis 10,15 Uhr abends. 90” halber Schlafstellung befand, mit projiziertem Bogenlicht beleuchtet. Die benutzte Lichtstärke gab mit WYNNE den dunkleren Ton in etwa 15 Sek. Nach 13 Min. Zögern begann das Blättchen sich schnell zu heben und erreichte nach etwa 2 Stunden beinahe die volle Tagstellung. Dann nahm die gewohnte Schlafbewegung äber- hand, und das Blättchen ging in die Nachtlage öber, trozdem das Licht noch brannte und erst um 10,15 ausging. Ähnliche Ergeb- nisse gaben andere Blättchen, die so montiert waren, dass sie ihre Bewegungen auf einer Gradskala angaben. C. Die spezifische Empfindlichkeit der Gelenke und Lamina. Um die Frage zu entscheiden, ob das Gelenk eines Blättchens oder seine Spreite bei der Perzeption photonastischer Reize die grös- sere Rolle spielt, habe ich zahlreiche Experimente teils mit Sonnen- 392 teils mit elektriscehem Bogenlicht angestellt. Diese Versuche be- ziehen sich ebenso wie die vorigen ausschliesslich auf O. tetra- phylla. Wenn baid Gelenke, bald Lamina vor Beleuchtung geschätzt werden sollten, kamen kleine Schirme aus doppeltem Schwarzpapier zur Verwendung, die noch zwecks verminderter Absorption von Wärmestrahlen auf der oberen Seite mit weissem Papier bekleidet waren. Das eine Versuchsblatt hatte die Spreiten bedeckt, das andere die Gelenke. Zum Vergleich dienten zwei Blätter, von denen das eine ganz beleuchtet, das andere ganz beschattet war. Bei voller Sonnenbestrahlung (WYNNE 1—2 Sek. und Erwärmung bis 35 å 409) senkte sich das ganz beleuchtete Blatt etwas schneller, das ganz beschattete etwas langsamer als die beiden anderen.! Sonst war kein Unterschied zu sehen. In zweimal reflektiertem, kaltem Sonnenlicht (WYNNE etwa 5 Sek.) verhielten sich das freie Blatt und das Blatt mit den freien Gelenken im grossen Ganzen gleich. Sie erhoben sich erst etwas (weil sie vor dem Versuche nicht ganz den optimalen Lichtgenuss gehabt hatten), senkten sich aber darauf, um sich später wieder etwas zu heben. Das Blatt mit beschatteten Spreiten zeigte jedoch geringere Neigung zur Senkung als das freie. Andererseits zeigten das ganz beschattete Blatt und das Blatt mit den beschatteten Gelenken Ubereinstimmung. Sie föhrten ihre ge- wöhnlichen Bewegungen unabhängig von der Beleuchtung aus. Doch machte dass Blatt mit den beleuchteten Spreiten oft später eine langsame Bewegung aufwärts. War das reflektierte Sonnenlicht abgeschwächt durch neblige Luft (WYNNE 20 Sek.), durch ein vorgeschobenes Papierblatt (WYNNE 10 Sek ) oder wurde schwächeres Bogenlicht (WYNNE 8—10 Sek.) ver- wendet, nahmen die Blätter, die entweder ganz oder an den Ge- lenken frei waren infolge vorteilhafterer Beleuchtung höhere Stel- lungen ein ohne sich darauf merkbar zu senken, während die Blätter, die entweder ganz oder an den Gelenken beschattet waren, anscheinend unbeeinflusst blieben. Wurden bei solcher schwäche- rer Lichtintensität abwechselnd die Gelenke und die Spreiten zweier Blätter beleuchtet und beschattet, kamen ähnliche regelmässige He- burgen und Senkungen wie in Fig. 9 zustande. Das Blättchen, dessen Gelenk beschattet wurde, senkte sich immer, trotzdem die Spreite im Lichte stand, und umgekehrt erhob sich immer ein ' Dass sich die Blättchen senken, ist schon durch die Erwärmung zu erzielen. 393 Blättchen, wenn das Gelenk beleuchtet, die Spreite aber beschattet wurde. Die Sensibilität der Gelenke und Spreiten wurde noch gegen sehr starkes könstliches Licht (konzentriertes Bogenlicht, WYNNE etwa 1—2 Sek. und starke Erwärmung) gepräft, so dass sowohl Licht- als Wärmestrahlen das eine Mal nur die Gelenke, das andere Mal nur die Spreiten trafen. Schirme waren nicht vorhanden. Wenn das Licht und die Wärme mittels eines Spiegels auf das Gelenk dirigiert wurde, senkte sich das Blättchen sofort stark. Wurden die Strahlen wieder vom Gelenke entfernt und auf die Spreite ge- worfen, begann das Blättchen sich sofort zu heben und fuhr damit fort, obgleich die Spreite durch die starke Bestrahlung teilweise ver- welkte. Alle diese Versuche scheinen dafär zu sprechen, dass die Gelenke die einzigen photonastisch perzipierenden Teile des Blattes sind. Die Ergebnisse könnten aber durch die normalen Tagesbewegungen beeinflusst sein, eine Möglichkeit, die um so mehr zu respektieren ist, als die Experimente mit Sonnenlicht nicht genöägend oft wieder- holt werden konnten. Es wurde versucht, diese Fehlerquelle in folgender Weise zu umgehen: Die Tageskurve eines jeden Blättchens enthält, wie unregelmässig sie auch sonst verlaufen mag, zwei Teile, wo sie immer regelmässig ist: die morgendliche Hebung und die abendliche Senkung. Wenn man zu den Zeiten des Aufwachens oder Einschlafens Lichtreize einwirken lässt, hat man die grössten Aussichten, eindeutige Ausschläge wahrnehmen zu können. Handelte es sich um den Einfluss mässiger Beleuchtung, war es natärlich, dass die Kurve des Einschlafens gewählt wurde, weil hier eine der Schlafbewegung entgegenwirkende Reaktion zu erwarten ist. Die Belichtung mit Bogenlicht (WYNNE 10 Sek.) begann also nach- mittags, wenn die Blätter etwa ihre halbe Schlaflage erreicht hatten, und dauerte durchschnittlich 53—6 Stunden fort. Die Blättchen waren am Abend vorher so montiert worden, dass einmal nur das Gelenk, einmal nur die Spreite vom Lichte getroffen wurde. Die Bewegungen wurden meist automatisch registriert.! Die Kurve Fig. 13 wurde von einem Blättchen geschrieben, Hessen Spreite mit einem Schirme beschattet war. Um 4 Uhr wurde das Gelenk beleuchtet. Nach etwa 15 Min. stand die Schlafbewegung ' Hier war es natärlich notwendig, das Gewicht des auf dem Blättchen ruhen- den Schirmes dureh Anbringen eines entsprechenden Gewichts auf dem längeren Schreibhebelarme zu kompensieren. 394 still, und darauf folgte eine Hebung, die in diesem Falle sehr schwach ausfiel, in anderen aber der in der Kurve Fig. 12, S. 391 kaum nachgab. Nach etwa 2 Stunden setzte die Schlafbewegung 5 to sker 2 INR fa Ån ÅR a nn 80” = BR RN [Re SAS EE RO EN NE fa SES BE CO Er Le Ae Ir FRE JR JR AN HR Me AA JE AREReE BER EEA (JE TT äte bn Fig. 133 (OMtetnaphyUla AD Sid 15. Das Gelenk von 4 bis 8 Uhr nachm. opti- mal belichtet (elektrisches Bogenlicht. WynnE 15 Sek.). 90” wieder ein und fährte bei hellem Lichte zur Nachtlage, die dann nicht mehr gestört wurde. Die Kurve Fig. 14 zeigt im Gegensatz sssemense Fig. 14. O. tetraphylla. 19 1 Die Spreite von 4,45 bis 10,20 Uhr nachm. optimal belichtet (elektrisches Bogenlicht, WYNNnE 15 Sek.) hierzu die Bewegung eines Blättehens mit beschattetem Gelenk. Um 4,.;, Uhr wurde die Spreite beleuchtet. Es zeigte sich keine Änderung der Schlafbewegung, die ungestört bis zur vollen Nacht- lage weiterging. Erst 1!/2 Stunden nach dem Anfang der Beleuch- tung (nach etwa 1 Stunde im Schlaf) begann eine neue Hebung, die recht ansehnlich werden konnte und nach etwa 2!/2 Stunden 395 aufhörte. Darauf folgte wieder Senkung bis zur Schlaflage.! Die Beleuchtung dauerte bis 10,20 Uhr abends. Der Versuch lehrt, dass Hebungen bei Beleuchtung vorkommen können, auch wenn die Gelenke beschattet bleiben. Am einfachsten ist diese Erscheinung als Beantwortung des Liehtreizes zu erklären, der die Blattspreite trifft.. Bevor die Reaktion aber zustande kommt, verstreicht eine längere Latenzzeit, während deren die Reizleitung von der Spreite zum Gelenk stattfindet. Diese Erklärung ist allerdings nicht die einzig mögliche. Man könnte sich auch vorstellen, dass die ab- normale Hebung nach der Einnahme der Nachtlage durch die klei- nen diffusen Lichtmengen bedingt sein könnte, die das beschattete Gelenk von unten trafen.? Ferner könnte die erwähnte Bewegung in einem autonomen Rhythmus ihren Grund haben, der wie bei Phaseolus (PFEFFER 1911 u. 1915, STOPPEL) erst bei dauernder Be- leuchtung und verdunkeltem Gelenk auftritt. Ich halte aber die erste Erklärung, die eine Empfindlichkeit der Blattspreite und eine langsame Reizleitung zum Gelenk voraussetzt, fär die wahrschein- lichste. Zusammenfassend wäre also äber die Versuche des letzten Ab- schnittes folgendes zu sagen: Trifft ein Lichtreiz nur das Gelenk, so entsteht bei O. tetraphylla sofort oder (wenn das Blättchen sich vorher in einer der Reizwirkung entgegengesetzten Bewegung befin- det) nach höchstens 15 Min. eine Reaktion, die in derselben Rich- tung verläuft wie bei ganz getroffenen Blättern. Trifft der Lichtreiz nur die Spreite folgt wenigstens während 1'/2 Stunden keine Reak- tion, sondern das Blättehen macht die Bewegungen weiter, die es sonst gemacht hätte. Nach kärzerer oder längerer Zeit folgen dar- auf Bewegungen, die am einfachsten als Beantwortung des Reizes aufzufassen sind. Darnach wären sowohl Gelenke als Spreiten einer Perzeption fähig. Der Unterschied bestände in der langen Latenzzeit bei den Spreiten, die wahrscheinlich durch langsame Reizleitung bedingt ist. " Ob dieses Einschlafen definitiv war oder ob bei fortdauernder Beleuchtung noch mehrere Hebungen gefolgt wären, bleibt unentschieden. ” Die Strahlen, die das Blatt passiert hatten, fielen auf schwarzes Papier, um möglichst wenig reflektiert zu werden. 396 IV. Thermonastische Bewegungen. Die Bewegungen der gränen Blattorgane, die durch tägliche Tem- peratursehwankungen zustande kommen, sind im Vergleich mit den photonastiscehen unbedeutend. Handelt es sich um allmähliche und mässige Variationen, so kann eine Erhöhung der Temperatur in der Dunkelheit das Erwachen herbeifähren, wenn sie die Objekte morgens oder sogar nachts trifft (JosT 1897 Mimosa, HOFFMAN 1850 Oxalis tetraphylla). Das Gewöhnliche ist, wenigstens bei Oxalis-Arten, dass sie am Tage bei Temperaturerhöhung Senkungen, bei Erniedri- - gung Hebungen ausföhren (PFEFFER 1873 u. 1875, ULRICH etc.) Plötzliche Änderungen der Temperatur in beliebiger Richtung können, wenn sie äberhaupt wirken, nur Schliessungen (d. h. fär Oxalis Senkungen) verursachen (Jost 1898). Die thermonastischen Bewegungen bei Oxalis scheinen nach Ko- SANIN hauptsächlich durch antagonistische Turgorvariationen, ohne grössere Änderung der Biegungsfestigkeit des Gelenkes zustande zu kommen. ; Meine Versuche wurden in einer Thermostatglocke von der Kon- struktion, die in PFEFFERS Pflanzenphysiologie II S. 935 abgebildet ist, ausgefährt. Vor dem Versuche standen die Pflanzen unter einer Glocke in feuchtgesättigter Athmoösphäre bei Zimmertemperatur, etwa 209 C. Die Luft in der Thermostatglocke war ebenso mit Wasser- dampf gesättigt. Die Bewegungen der Blättchen wurden in Graden abgelesen (Versuchsanordnung siehe S. 98). Die Blätter von O. tetraphylla zeigten, wenn sie von 20—22 C in 30! gebracht wurden, sehr minimale Reaktionen. Waren es Blätter mit ruhigen Tageskurven (Fig. 5, S. 101), so senkten sie sich etwas und fuhren damit fort bis zum Einschlafen. Zeigte die Kurve dagegen die beiden häufigen Tagessenkungen (Fig. 7, S. 102), so gingen diese auch trotz einer Temperaturerhöhung bis 30? von statten. Auch abwechselnde Temperaturen von 22? und 30? hatten nur sehr unbedeutende Wirkungen. Wurde die Temperatur dagegen auf 35? C erhöht, so trat eine kräftige Senkung ein, die in 1—+1!/2 Stunden zur Schlafstellung föhrte. Die Blättchen erhoben sich nicht mehr, solange sie der hohen Temperatur ausgesetzt waren. Bei diesen Versuchen war die Temperaturerhöhung keine plötz- liche, da beim Stellen der Versuchspflanzen unter die Glocke die Temperatur immer sank und sich erst allmählich auf die beab- 397 sichtigte erhöhte. Eine plötzliche Erwärmung erfolgte aber, wenn die Blätter in Wasser von 30 oder 35? C untergetaucht wurden. Unter diesen Umständen trat aber keine wahrnehmbare Reaktion ein. In 30? warmem Wasser blieben die Blätter in normaler Tages- stellung, bis sie nachmittags einschliefen. Wasser von 35? schadete offenbar den Blättern, da sie ihre mechanische Reizbarkeit ein- bässten und am folgenden Morgen kein normales Aufwachen aus- föhbrten, trotzdem das Wasser schon am Nachmittag vorher ab- gekäöhlt war. Im Vergleich mit O. tetraphylla zeigt O. acetosella eine viel grössere Empfindlichkeit gegen Temperaturerhöhung. Schon eine Erwär- mung von 20 bis 30? C gab eine erhebliche Senkung, in einem Falle, wo die Pflanzen um 12,1» Uhr nachm. erwärmt wurden, 70? in 3!/2 Stunden. Wurden die Pflanzen nach dieser Zeit wieder in 20? gebracht, so folgte sofort eine entsprechende Hebung, die schon in 1 Stunde ihr Maximum erreicht hatte. Bei fortdauernder Er- wärmung auf 30! setzt bei O. acetosella schon am ersten Tage eine kräftige autonome Bewegungstätigkeit ein, die mit zunehmender Amplitude fortfährt. Die Bewegungen finden um eine Mittellage statt, die bedeutend niedriger liegt als die normale Tageslage. Am folgenden Tage wieder in 20? gebracht, nahmen die Blättchen ihre gewöhnliche Tageslage ein und die grossen autonomen Schwingun- gen hörten wieder auf. Bei diesen Versuchen zeigte es sich also, dass eine Erhöhung der Temperatur wenigstens uber die Zimmertemperatur, etwa 20, nur Senkung, die Temperaturerniedrigung bis zu diesem Grade dagegen nur Hebung herbeifähren konnten. Interessant war zu sehen, wie die Blättchen sich bei weiterer Abkählung verhielten. Da die Versuche in Eiswasser keine Bewegungen ergaben, wurde eine andere Versuchsanordnung gewählt. Der Stiel eines abge- schnittenen Blattes wurde unter Vermeidung jedes Schättelns in ein Reagenzröhrchen mit Wasser gesteckt und mit Watte umgeben. Das Röhrechen wurde bis dicht unter die Blattspreite in eine Kälte- mischung versenkt, die ein grösseres Becherglas beinahe fällte. Um das Frieren des Wassers zu verhindern, war bei einigen Versuchen das Reagenzrohr von einem Luftmantel umgeben. Das Becherglas wurde mit einer Glasschale bedeckt. Das Versuchsblatt befand sich also öber der Kältemischung in einem möglichst kleinen Luftraume, der allmählich bis zu einer Temperatur von + 8? C abgeköhlt wurde. Diese Experimente, die sowohl mit O. tetraphylla als O. 398 acetosella ausgeföhrt wurden, ergaben aber ebenfalls keine sicheren Hebungen und Senkungen. Die Blättchen blieben in normaler Lage, sogar bis die Spreite, wie es einmal bei O. tetraphylla passierte, durch die Kälte schlaff wurde. Eine Hebung, wie KOSANIN bei Blättchen von O. acetosella beobachtete, wenn die Temperatur von 209 bis + 4? C sank, trat also bei meinen Versuchen nicht zutage, was vielleicht auf verschiedenen Ausgangslagen der Blättchen be- ruht. Ob durch plötzliche Abkäöhlung eine Senkung induziert wer- den kann, habe ich nicht untersucht. Die Experimente UrRIicus, z. B. das mit einem auf die Gelenke von O. Catharinensis gelegten Stäöckchen Eis, deuten auf diese Möglichkeit hin. Zum Schluss sei noch erwähnt, dass ein Temperaturreiz, um eine schnelle Reaktion auszulösen, die Gelenke selbst treffen muss. Starke Wärmestrahlen, die von einer Bogenlampe so auf ein mit Schwarzpapier bedecktes Blatt geworfen wurden, dass sie nur die Spreite eines Blättchens trafen, blieben ohne Effekt. Wurden die Strahlen dagegen auf das Gelenk geworfen, so trat eine sofortige kräftige Senkung ein. Auch bleibt, wie schon COouNn zeigte, eine Reaktion unmittelbar nach dem Brennen der Blattspreite mit einem Streichholz aus. In ein paar Fällen, wo die Spreiten bis zur Hälfte abgebrannt wurden, beobachtete ich jedoch bei O. acetosella nach !1/2—1 Stunde erhebliche Senkunögen, die ich in Zusammenhang mit dem Brennen und einer allmählichen Reizleitung zum Gelenk bringen möchte. V. Hygronastische Bewegungen. Die fräöheren Beobachtungen (von HOFFMAN, ULRICH etc.), wonach Feuchtigkeitsschwankungen als Reiz fär Oxalis-Blättehen und Blatt- organe öäberhaupt eine sehr unbedeutende Rolle spielen, werden durch meine Versuche bestätigt. Meistens bekommt man beim Versetzen von O. tetraphylla aus normaler Luftfeuchtigkeit (45— 50 4 relative Feuchtigkeit) in 90—100 4 kleine Senkungen und umgekehrt wieder Hebungen. Diese besitzen aber oft eine so kleine Amplitude, dass sie kaum ganz öberzeugend wirken. GOEBEL erwähnt eine andere Art von hygronastischem Reiz, die wenigstens bei O. stricta von grosser Bedeutung zu sein scheint. Wenn die Versuchspflanzen unbegossen stehen, senken sich die Blättehen ohne zunächst zu welken und richten sich wieder auf, wenn Wasser zugeföhrt wird. Hier ist der Reiz wohl einfach 399 als ein gewisser Grad von Wassermangel in den Geweben auf- zufassen. In diesem Zusammenhange sei noch erwähnt, dass wie schon HOFFMAN zeigte, Blätter von O. tetraphylla in Wasser untergetaucht eine Woche lang normale ,periodische Bewegungen ausfähren. Die mechanische Reizbarkeit dauert beinahe ebenso lange fort. Die Versuche zeigen, dass dauernde absolute Feuchtigkeit die normalen Bewegungen nicht zu beeinflussen scheint, bevor die Versuchsobjekte aus Luftmangel oder sonst beschädigt werden. Dies konnte, wie wir sahen, wenn dass Wasser auf 35? erwärmt war, sehr bald ein- treten. VI. Seismonastische Bewegungen. Die Bewegungen, die bei Oxalis-Blättehen in folge mechanischer Reize entstehen, sind von mehreren Autoren mehr oder weniger eingehend behandelt worden. Hier sind vor allem zu nennen: MORREN 1839, COHN. 1859, PFEFFER 1873 u. 1885, BRUNN 1909 und UrRricH 1911. HaANnsGIirRG hat die allgemeine Verbreitung seismonas- tischer Reaktionsfähigkeit unter den zahlreichen Oxalis-Arten hervor- gehoben. Es werden 56 als reizbar aufgezählt. Ausserdem ist diese Fähigkeit bei den nahestehenden Gattungen Averrhoa und Biophy- tum oft in noch höherem Grade vorhanden. Bei meinen Versuchen, deren Ergebnisse grösstenteils automatisch registriert wurden, geschah der mechanische Reiz durch einzelne Schläge, die mit einem Halme erteilt wurden. Der Halm war an einer Rolle befestigt, so dass er einen ungleicharmigen Hebel bil- dete, dessen Drehpunkt möglichst nahe an dem der Rolle lag. Der Hebel wurde erst durch Anbringen von Wachsklumpen am kärze- ren Arme genau balanziert, darauf wurde ein Gewicht von 10 g. in einem Abstande von 6 cm vom Drehpunkt auf dem längeren Arm aufgehängt. Dieser, der zum Schlagen diente, trug 18 cm vom Drehpunkte entfernt eine Marke. Beim Reizen wurde der Schlag- hebel 60? äber die Horizontale gehoben und traf beim Herunter- fallen mit der markierten Stelle die Verlängerung des am Blättchen befestigten Molinia-Halmes queröber in einer Entfernung vom Blatt- gelenke, die bei O. tetraphylla 6, bei O. acetosella 4 cm betrug (siehe S. 377). Auf diese Weise wurde eine annähernde Gleichmässigkeit des Reizes erzielt, da auch darauf geachtet wurde, dass die zu reizen- den Blättchen sich etwa in der normalen Horizontallage befanden. 400 Im Augenblicke, wo der Schlaghebel fiel, war der Schreibhebel des Registrierapparates vom rotierenden Cylinder abgehoben, wurde aber sofort, als die mechanische Schättelung aufgehört hatte, wieder an das berusste Papier gelegt. Dies konnte meist innerhalb der Latenzzeit der einsetzenden Bewegung geschehen. Bei den Registrie- rungen wurde sowohl die Trommel mit 1-ständiger als die mit 24- ständiger Umlaufzeit benutzt. 3 4 5 & To 8 09 0 AEA [JV a Nachtstellna FR Ef Se S Z SER a EigtlS Nr OlNacetoselta. rt) LT Bei R wurde jedes Mal mit einem Schlage mechanisch gereizt. 15. Tageskurve eines stark beweglichen Blättchens. Meine beiden Objekte verhielten sich vor allem in der Hinsicht verschieden, dass 0&O. acetosella bei weitem nicht so stark reizbar war wie O. tetraphylla. Verschiedene Blättchen derselben Art zeig- ob Gr Jade Al ) i 0 ÄN RP /SRE IR: SE AA Da a JR Nachtstellung. ———— — — 180 RER TE JR SN EC RSA Deer FORT FA 4 Fa VR Äg PA RN i ds fn FOR AN KA ÅA SAGA Ba BN HN AL > d AOC EE OA a EN a I EE EK EE = en [ Kl a RS EH RENEE EA arsklläng SR 21 Ha : ÅL (DER GE (EA a Lå bd bären 90 Fig. 16. OO. acetosella. 19 15. Tageskurve eines schwach beweglichen Blätt- chens. Bei R wurde mit einem Schlage mechanisch gereizt. ten aber auch sehr grosse Variationen der Amplitude. Die Kurven Fig. 15 und 16 enthalten mechanische Reizbewegungen bei O. ace- tosella. Fig. 15 war ein besonders lebhaftes, Fig. 16 ein trägeres Blältchen. Beide wurden mit einem Schlag gereizt, zu einer Zeit, wo die morgendlichen Oszillationen schon ausgeklungen hatten. Durch die induzierte Senkung wird aber die Gleichgewichtslage ge- stört, und die »suchenden» Schwingungen treten wieder als Nach- schwingungen auf, sobald das Blättchen sich erhoben hat. Die Kurve Fig. 15 zeigt ausserdem, dass, wie es die Regel ist, ein zweiter Reiz am selben Tage eine geringere Senkung auslöst. 40i Den Verlauf der seilsmonastischen Reizbewegung verfolgt man am besten im Einzelnen, wenn man die Trommel mit 1-ständiger Um- laufzeit benutzt. Aus den Kurven ersieht man nicht nur, dass die Amplitude bei verschiedenen Blättchen und zu verschiedenen Tages- zeiten ungleich gross ausfällt, sondern auch, dass die Abstiegperiode von sehr variierender Dauer sein kaum. Bei O. acetosella (Fig. 17) vergehen meistens 10 —135 Min., ehe die tiefste Lage erreicht Fig. 17. O. acetosella. 19 sn 15. Mechanische Reiz- ist. Bisweilen geht es kurve. Um 1 Uhr nachm. wurde mit einem Schlage schneller, oft noch gereizt. Jede Bogenlinie D Min. langsamer. Die Auf- stiegperiode dagegen: dauerte in allen untersuchten Fällen ziemlich genau eine Stunde und zwar unabhängig von der Grösse der Ampli- tude. Wie schon PFEFFER zeigte, bewirkt jeder neue Stoss, gleich- göltig ob das Blättchen sich in Abstieg oder Aufstieg befindet, eine neue Reaktion, bis die maximale Senkung zustande gekommen ist. So kann man den Blättchen von OÖO. acetosella 2—3 Schläge nach einander in kärzester Zeit erteilen und bekommt ebenso viele Sen- kungen, die unter einander meistens gleich gross sind.! Die fol- genden Schläge geben dann kleinere Beantwortungen, je nachdem das Blättchen sich der Maximalsenkung nähert. Fig. 18. 0O. acetosella. 19-415. Mecha- Bei schwer beweglichen Blätt- nische Reizkurve. 2 Mal nacheinander mit chen kann es sogar passieren, 2 Min. Zwischenzeit gereizt. Jede Bogen- linie 5 Min. dass der zweite Schlag, ob- wohl sicher nicht stärker, doch eine kräftigere Senkung verursacht als der erste. (Fig. 18.) O. tetraphylla reagiert schon gegen einen Schlag mit einer so star- ken Bewegung, dass ein zweiter Reiz, der vor der Aufstiegperiode erteilt wird, wohl nie eine gleich grosse oder grössere Senkung her- ! Wenn der Schlaghebel das Blättchen in einer tieferen Lage trifft, ist wohl die Fallhöhe grösser. Dafär wird aber der Stoss durch die schiefe Stellung des Mo- linia-Halmes abgeschwächt, und der Winkel, um den das Blättchen nach unten be- wegt wird, ist kleiner. Der seismonastische Reiz muss also in diesem Falle eher schwächer als stärker sein, als wenn das Blättchen eine horizontale Stellung ge- habt hätte. Svensk Botanisk Tidskrif 1916. 26 402 vorrufen kann. Fig. 6, S.381 ist eine Unwetterkurve, wo das Blätt- chen um 1 Uhr nachm. mit einem Schlage gereizt worden war. Das Bild zeigt ungefähr eine mittlere Amplitude, eine rasch verlau- fende Abstiegperiode und den ziemlich bald eintretenden Aufstieg, der typisch in zwei durch eine etwas langsamere Bewegung unter- brochenen Phasen vor sich geht. Auf den Auf- stieg folgt immer eine grössere oder kleinere Nachschwingung, «die aber auf unserer Kurve durch die autonomen Unwetterbewegungen verwischt wird. Seismonastische Kur- : ven, die mitiltiferder schnell rotierenden Trommel registriert wurden (Fig. 19), zeigen, dass die Abstiegperiode meist nach 5 Min. beendet ist. Schon in 1 Min. ist aber gewöhnlich der grösste Teil der Senkung vollbracht. Die Bewegungen geben sonst bei verschiedenen ”Tageszeiten und unter verschiedenen Bedingungen etwas abweichende Bilder. Die Latenzzeit habe ich nicht näher studiert. Bei O. tetraphylla ver- gehen meist 6—10 Sec. zwischen Reiz und Reaktion. Die Zeit scheint aber auch mit der Tageszeit und mit den äusseren Bedin- gungen erheblich zu variieren. För die Grösse der Amplitude spielen nicht nur die individuelle Empfindlichkeit der verschiedenen Blätter und äussere Faktoren, die ich in Bezug auf ihren Einfluss auf die seizmonastische Bewe- gung nicht untersucht habe, eine Rolle, sondern auch vor allem die Tageszeit oder der Zustand von Bewegung oder Ruhe, in wel- chem das Blättchen sich vor dem Reize befindet. Fräh morgens, ehe die Hebung abgeschlossen ist, sind die Ausschläge sehr klein, mit dem Auge kaum bemerkbar. Der anfangs schnelle Abstieg wird sehr bald zögernd, und der Aufstieg setzt sofort mit grosser Intensität ein. Nachmittags, wo die abendliche Senkung begonnen hat oder eben beginnen soll, sind die Amplituden und die Schnellig- keit des Abstiegs am grössten. Der Aufstieg wird aber immer klei- ner, je weiter die Schlafbewegung vor dem Reize vorgeschritten war, was selbstverständlich auch von dem Abstieg gilt, wenn das Blätt- chen sich der Nachtlage nähert. Dagegen werden die Nachschwin- Fig: 9 OL tetraphylla. 19 15. Mechanische 9 VIII Reizkurve. Um 10 Uhr vorm. wurde mit einem Schlage gereizt. Jede Bogenlinie 5 Min. 403 gungen im Verhältnis zu den primären Bewegungen gegen Abend immer grösser, so dass sie sogar zu einer niedrigeren Stellung fäöh- ren können als die primären. An Blättchen mit sehr ruhigen Tages- kurven, die an verschiedenen Tagen zu verschiedenen Tageszeiten mit einem gleich starkem Schlag gereizt wurden, machte ich die Beobachtung, dass die Amplitude etwas grösser wurde, je später am Tage der Reiz stattfand. Dies sei mit dem Vorbehalt gesagt, dass weder Temperatur, noch Lichtverhältnisse während der Ver- suchstage völlig konstant sein konnten. 90 Ao” RoS20 02 tetraphylla. lö Von 6,50 bis 8,43 Uhr morgens wurde 5 Mal mit gleich starken Schlägen mechanisch gereizt. In ein paar Fällen wurde untersucht, wie wiederholte Reize auf die Blattbewegungen einwirkten. Fig. 20 gibt ein Beispiel dafär. Um 6,50 Uhr vorm., ehe das Blättchen die volle Tagstellung ein- genommen batte, wurdé zum ersten Male mit einem Schlage ge- reizt. Die folgenden Schläge wurden erteilt, sobald das Blättchen die Ausgangslage wieder erreicht hatte und zwar um 7,15, 7,44, 8,08 und 8.3 Uhr. Als das Blättehen zum vierten Male gereizt wurde, war der Aufstieg schon etwas zögernd, nach dem 5:ten Reiz wurde die Ausgangsstellung nicht mehr erreicht, obwohl diese nicht ein- mal die normale Tageshöhe repräsentierte. Das Blättchen blieb in einem Zustande der »Mödigkeit> und machte Bewegungen, die schliesslich in zwei Phasen zu einem fräöhzeitigen Schlaf föhrten. Bei einem anderen Blatte trat dieser Zustand schon nach 3 Schlä- gen ein. Am folgenden Morgen erwachten die Blätter normal. Ob eine durch schnell wiederholte Reize z. B. Schätteln induzierte Senkung wie bei Mimosa trotz Fortdauern des Reizes wieder zu- 404 räckgeht, habe ich nicht untersucht.! Der erwähnte Versuch mit 5 Stössen in einer Zeit von etwa 2 Stunden lässt es nicht als wahr- scheinlich erscheinen. | Schliesslich ist noch hervorzuheben, dass auch der mechanische Reiz, um eine merkbare Reaktion auszulösen, die Gelenke selbst treffen oder in Bewegung setzen muss. Wie schon COoHuNn zeigte, bleiben nämlich selbst sehr grobe Eingriffe, wie Wegschneiden gros- ser Teile der Lamina, ohne Effekt, wenn nur jedes Schätteln bei der Operation vermieden wird. VII. Versuche mit elektrischem Reiz. Als Reizmittel sind oft, besonders in letzter Zeit, elektrische In- duktionsströme verwendet worden. Sie bieten vor den mecha- nischen Reiz manche Vorteile, z. B. darin, dass sie momentan er- teilt und mit grösster Gleichmässigkeit wiederholt werden können. Ob sie sonst genau wie mechanische Schläge wirken, muss dahin gestellt bleiben. Bei Oxalis-Arten ist diese Art von Reiz mit Er- folg von ULRICH benutzt worden. Meine Versuche mit O. tetraphylla wurden in derselben Weise ausgeföhrt wie die von UrricH. Als Elektroden dienten feine Pla- tindrähte. Der eine war in den gemeinsamen Blattstiel dicht unter den Gelenken eingestochen, der andere lag bei einigen Versuchen in einem Wassertropfen auf der Oberfläche des Blättchens unweit vom Gelenk, bei anderen wieder durchbohrte er die Spreite. Die Experimente fäöhrten in Ubereinstimmung mit denen von BRUNN mit O. Deppei und O. acetosella zu keinem befriedigenden Ergebnis. Sofort wenn die Induktionsschläge eine Stärke erhielten, die zum Zustandekommen einer Reaktion ausreichte, trat Schädigung der Gelenke ein, die sich in dauernd eingestellten oder abnormalen Bewegungen äusserte. In einem Falle wurde ein Gelenk, das in folge elektrischen Reizes eine kräftige Senkung ausgefäöhrt hatte, nach längerer Zeit untersucht. Die untere Gelenkhälfte war ab- gestorben, die obere hatte sich aber mächtig entwickelt. Das Blatt blieb die ganze Zeit grän und sah gesund aus. Die Ozxalis-Arten, mit denen ULRICH positive Ergebnisse bekom- men hat, scheinen im allgemeinen noch leichter auf verschiedene !' Einmal stellte ich eine Pflanze auf einen Tisch, wo sich eine Centrifugalmaschine in schneller Bewegung befand. Das Zittern des Tisches, das sich auch an den Blättern bemerkbar machte, genägte aber nicht, um eine Senkung herbeizufähren. 405 Reize zu reagieren als 0O. tetraphylla. Es besteht also hier die Möglichkeit, dass sehr schwache, fär die Zellen noch unschädliche Induktionsschläge schon ausreichen, um die erwänschte Reizbewe- gung auszulösen. VIII. Chemischer Reiz. CoHN hat den Versuch gemacht, einen Tropfen Schwefelsäure auf ein Blättchen von O. acetosella zu bringen und hat dabei eine Senkung bekommen, die sich unter Umständen später auf die Nach- barblättchen ausdehnen konnte. Bei meiner Wiederholung dieses Experimentes wurde der Tropfen konz. Schwefelsäure so angebracht, dass das Ende des Mittelnerven davon getroffen wurde. Es entstand eine bräunliche Zone von totem Gewebe um den Tropfen herum, die sich nur sehr langsam nach dem Gelenke zu verbreitete und dieses kaum an demselben Tage erreichte. FEine Senkung des getroffenen Blättchens fand nach sehr verschiedener Zeit, meist !/2—1!/2 Stunden, statt, erreichte die volle Schlaflage und ging immer nach wechselnder Zeit etwas, meist aber vollkommen, zuräck. Die Senkung dehnte sich in den meisten Fällen nach 2—4 Stunden auf die Nachbarblättchen aus, wurde aber hier nie vollständig. Auch diese Blättchen erhoben sich nach längerer oder kärzerer Zeit wieder. Wir hätten also hier ein Bei- splel för eine Bewegung, die, trotzdem der Reiz augenscheinlich fort- dauert, zuröckgeht und die sogar auf die Nachbarblättchen fort- gepflanzt werden kann. Waorin der Reiz besteht, ist schwer zu sagen. Er ist wobl kaum eine Leitung der Schwefelsäure selbst, da diese, wie ich gesehen habe, schon in Konzentrationen von etwa 0,01 Z die Zellen der Oxalis-Blättchen tötet. Eine grössere Möglich- keit liegt darin, dass die konz. Schwefelsäure dem Gelenke Wasser durch die Gefässe entzieht, wodurch ein Sinken des Turgors und eine Senkung des Blättchens zustande kommen. Das Heben wöärde dann eintreffen, wenn die Säure verdännter geworden ist oder wenn die Pflanze sich auf irgend eine Weise nach dem gestiegenen Be- darf an Wasser gerichtet hat. Der Wasserverbrauch wäre ver- gleichbar mit dem bei erhöhter Transpiration, wenn auch wahr- scheinlich bedeutend grösser. Nach etwa einem Tage hat die Säure die Gelenke erreicht, die Blättchen senken sich endgöltig und fallen schliesslich ab, weil das Gelenk zerstört worden ist. 406 Zusammenfassende Ubersicht. Auf Grund dieser, in mancher Beziehung nur orientierenden Un- tersuchung, will ich mich nicht in eine längere Diskussion äber die hierher gehörenden aktuellen Fragen einlassen. Eine kurze Uber- sicht der Probleme und Ergebnisse mag genögen. In der Frage nach der Entstehung der Schlafbewegungen bringen meine Experimente nichts Neues. Die bezäglichen Versuche hatten dies auch nicht zum Zweck, sondern nur die Aufklärung der nor-: malen Tageskurven, deren Verlauf bei weiteren Reizstudien bekannt sein muss. Ich kann also nicht sagen, ob bei Oxalis ein tages- autonomer Rhythmus (siehe S. 99) neben der aitionastischen Reiz- barkeit vorkommt. Der Versuch im Dunkeln (Fig. 8, S. 104), wo die periodischen Bewegungen schon am ersten Tage bei noch be- stehender Reaktionsfähigkeit der Blätter sehr verändert werden, so- wie die Versuche mit beschatteten Gelenken (Fig. 14, S. 104) sprechen in gewissem Grade dagegen.! Unter den normalen Bewegungen seien die allmählich ausklin- genden Hebungen und Senkungen genannt, welche die Tageskurve von O. acetosella kennzeichnen (Fig. 3 u. 4, S. 100). Sie sind vwiel- leicht als Oszillationen um die neu eingenommene Tageslage auf- zufassen, vielleicht auch rein autonomer Natur. Das Letztere gilt wohl unbedingt von den täglichen Schwingungen bei O. tetraphylla, die bei gutem Wetter meist zwei sind und die eine bald unansehn- liche (Fig. 5), bald beträchtliche (Fig. 7) Amplitude erreichen. Bei regnerischem Wetter verschwinden sie, um zahlreichen, unregel- mässigen, autonomen Oszillationen mit meist kleinen Amplituden Platz zu machen (Fig. 6). Die Reizfaktoren wurden einzeln, jeder fär sich, bei annähernder Konstanz der anderen studiert. Ihre Wirkungen sind von zweier- lei Art: 1) Der Reiz bringt eine voräbergehende Änderung der Blattlage zustande, die bei fortdauernder Reizung zuröäckgeht. 2) Der fortdauernde Reiz föhrt zu einer neuen, stabilen Gleich- gewichtslage. ' Nach SrtoPPEL und PFEFFER (1915) pflegt ein eventuell vorhandener tagesauto- nomer Rhythmus eben bei solchen Blättern sich zu offenbaren, die entweder im Dunkeln reaktionsfähig bleiben, oder deren Gelenke verdunkelt worden sind. 407 Zwischen diesen Typen sind alle Ubergänge möglich, indem das Blatt oft beim Einnehmen einer neuen Gleichgewichtslage sich zu- nächst öber diese hinaus bewegt. ; Die Reize wiederum können entweder plötzliche sein, also sofort mit endgöltiger Intensität einsetzen, oder aber allmähliche, d. h. dauernde Intensität erst nach einer Zeit von gradweisem Ansteigen erreichen. Im ersten Falle sind die Aussichten fär eine wenigstens teilweise voröäbergehende Reizwirkung grösser, im zweiten Falle liegt die unmittelbare Einnahme einer neuen Gleichgewichtslage, wenn eine solche töberhaupt von dem Faktor bewirkt werden kann, am nächsten (Vergl. PFEFFER 1915, S. 117). Wie verhalten sich nun die untersuchten Oxalis-Arten zu den verschiedenen Reizen? Der photonastische Reiz ist teils Unterbelichtung, teils Uberbelich- tung, wenn man von der optimalen Lichtintensität (bei O. tetra- phylla: WYNNE elwa 10—20 Sek.) ausgeht. Plötzliche oder allmähliche Unterbelichtung scheint zu einer neuen Gleichgewichtslage zu fähren, deren Einnahme unter Um- ständen mit kleinen Oszillationen verbunden ist (Fig. 8). Plötzliche Uberbelichtung gibt eine bedeutende, voröbergehende Senkung, nach welcher eine neue Gleichgewichtslage eingenommen wird, die zwischen der maximalen Senkung und der normalen Tageslage liegt (Fig. 11). Die Wirkung von allmählicher Uberbe- lichtung ist unbekannt. Dass die Blättehen umgekehrt, soweit Reaktionsfähigkeit noch besteht, ihre Gleichgewichtslage ändern, wenn sie von unter- oder äberbelichtetem Zustande in den normalen versetzt werden, ist ein- leuchtend. ; In diesem Zusammenhange sei erwähnt, dass wenigstens bei O. tetraphylla der Lichtreiz die Gelenke treffen muss, wenn eine schnelle Reaktion ausgelöst werden soll. Eine Perzeption der Spreiter und eine langsame Reizleitung zu den Gelenken, welche nach einiger Zeit Bewegung verursachen, sind wahrscheinlich. Dagegen ist es gleichgältig, ob die obere oder untere Seite des Blättchens getroffen wird, sowie in welcher Lage zur Schwerkraft sich das Blatt be- findet; eine morphologische Senkung folgt immer als Antwort auf Uberbelichtung. Der thermonastiscehe Reiz könnte auch in Erwärmung tber und Abkählung unter die Optimaltemperatur geteilt werden. Als Reiz- faktoren spielen aber im Vergleich mit Lichtreizen Temperaturschwan- 408 kungen eine ziemlich unbedeutende Rolle. Ihre Wirkungsweise ist deshalb auch weniger gut bekannt. | Allmähliche Abkählung (von 18—20? bis + 8? C) gab keine sichere Reaktion. Plötzliche Abkählung wurde nicht versucht. Allmähliche Erwärmung (von 18—20? bis 30! C) gab bei O. tetra- phylla eine sehr langsame und unbedeutende, bei O. acetosella da- gegen eine kräftige Senkung, die in grossen Schwingungen um eine neue, niedrigere Gleichgewichtslage resultierte. Erwärmung bis 35? C gab bei beiden Arten erhebliche Senkungen und Änderung der Gleichgewichtslage. Plötzliche Erwärmung wurde nur unter Wasser, aber ohne Erfolg versucht. Änderung der Temperatur von höherer zur Zimmertemperatur gab die normale hohe Gleichgewichtslage wieder. Der hygronastische Reiz in der Form atmosphärischer Feuchtig- keitssechwankungen hat einen sehr geringen Einfluss: Unter Wasser können Blätter eine Woche periodische Bewegungen ausfähren und mechanisch reizbar sein. Der mechanische Reiz wurde nur mittels einzelner Schläge aus- geöbt, war also nicht fortdauernd. Die Ergebnisse sind deshalb mit den obigen nicht vergleichbar. Ein Schlag bewirkt eine voräbergehende Senkung, worauf mit einer oder mehreren Nachschwingungen die normale Lage wieder ein- genommen wird. O. tetraphylla gibt durchschnittlich grössere und schnellere Bewegungen als O. acetosella. Die Wirkungen mehrerer Schläge dicht nacheinander addieren sich. Bei O. acetosella kann der zweite, gleich starke Schlag eine grössere Bewegung auslösen als der erste. Wie allmählich oder plötzlich einsetzende, fortdauernde Schätte- lung einwirkt, ist nicht versucht worden. Der elektrische Reiz (Induktionsschläge) war in einer Stärke, die Reaktion hervorrief, schon schädlich und konnte deshalb nicht untersucht werden. Der chemische Reiz in der Form eines Tropfens konc. Schwefel- säure auf dem Blattrande repräsentiert einen fortdauernden Reiz, der wahrscheinlich in Wassersaugen (also keiner wahren chemischen Einwirkung) besteht. Die getroffenen Blättchen, teilweise aber auch die Nachbarblättchen, fährten nach einiger Zeit voräbergehende Sen- kungen aus. Zum Schluss sei noch betont, dass zwischen den verschiedenen Bewegungsfaktoren Addition und Subtraktion in weitem Masse vor- 409 kommt. Mit den tagesperiodischen Bewegungen hängt z. B. zu- sammen, dass die mechanischen Reizreaktionen zu verschiedenen Tageszeiten verschieden stark ausfallen, schwach morgens fräh, stark gegen Abend. Auch Bewegungsbestrebungen, sei es autonomer, sei es induzierter Natur, ,die sich in den Kurven als relativ unbe- deutende Schwingungen, vielleicht sogar gar nicht bemerkbar machen, können durch das Eingreifen äusserer Reizfaktoren vergrössert oder »aktiviert> werden. Beispielsweise sei auf die rhythmischen Bewe- gungen bei O. acetosella hingewiesen (Fig. 3 u. 4, S. 100). Diese bil- den wahrscheinlich die Grundlage fär die energischen Schwin- gungen (S. 107), welche die verschiedenen Blättchen bisweilen, und zwar unabhängig von einander, ausföhren, wenn das Gleichgewicht z. B. durch Beleuchtungsschwankungen gestört wird. LITERATURVERZEICHNIS. BATALIN, A., Neue Beobachtungen uäber die Bewegungen der Blätter bei Oxalis. Flora 1871, S. 241. BosE, J. CH., Plant response as a means of physiological investigation. London, 1906. —»—, On diurnal variation of moto-excitability in Mimosa. Annals of Botany, Bd. 27, (1913), S. 759. BRUNN, J., Untersuchungen uber Stossreizbarkeit. COoHNS Beiträge z. Biologie. Bd. 9, (1909), S. 307. COHN, F., Ueber die Bewegungen der Blätter bei unseren einheimischen Oxalis-Arten. Jahres-Bericht der Schlesischen Gesellschaft fär vater- ländische Kultur. Bd. 37, (1859), S. 84. CzAPEC, F., Beobachtungen an stossreizempfindlichen Pflanzen in Java. Lotos, Naturwissenschaftliche Zeitung, Prag. Bd. 62, (1914), S. 110. DARWIN, CH., Bewegungsvermögen der Pflanzen. Stuttgart, 1881. Vv. FABER, F. C., Biophytum apodiscias, eine neue sensitive Pflanze auf Java. Ber. d. Deutsch. Bot. Ges., Bd. 31, (1913), S. 282. FISCHER, A., Uber den Einfluss der Schwerkraft auf die Schlafstellung der Blätter. Bot. Zeitg., 1890, S. 673. GOEBEL, K., Das RUMPHIUS-Phänomen und die primäre Bedeutung der Blattgelenke. Biol. Centrbl., Bd. 36, (1916), S. 49. HANSGIRG, A., Physiologische und Phycophytologische Untersuchungen. Prag, 1893. —»—, Neue Untersuchungen äber den Gamo- und Karpotropismus sowie öber die Reiz- und Schlafbewegungen der Bläthen und Laubblätter. Sitzungsberichte d. königl. böhmischen Gesellschaft d. Wissenschaften. Math.-naturw. KI. 1896. 410 HANSGIRG, A., Pflanzenbiologische Untersuchungen nebst algologischen Schlussbemerkungen. Wien, 1904. : HOFFMAN, Recherches sur le sommeil des plantes. Annal. d. scienc. naturell t850F-IIIEsekp-ESL0 Hosseuvs, C., Uber die Beeinflussung der autonomen Variationsbewe- gungen durch einige äussere Faktoren. Inaug. Diss. Leipzig, 1903. JostT, L., Ueber die periodischen Bewegungen der Blätter von Mimosa pudica im dunkeln Raume. Bot. Zeitg. 1897, S. 17. —»—, Beiträge zur Kenntnis der nyctitropisehen Bewegungen. Jahrb. f. Wiss.. BoL: Bd. 51, (898) Si 345. KOSANIN, N., Uber den Einfluss von Temperatur und Ätherdampf auf die Lage der Laubplätter.: ” Inaug: Diss) Keps, 1905! MoLiscH, I., Uber eine auffallend rasche autonome Blattbewegung bei Oxalis: hedysaroides H. B.-.K.: Ber. d : Deutsch: Bot. Ges o0fSster: MORREN, CH., Note sur P'excitabilité et le mouvement des feuilles chez les Oxalis. Bulletins d. PAcadémie d. sciences d. Bruxelles. 1839, p- 08: PFEFFER, W., Physiologische Untersuchungen. Leipzig, 1873. ——, Die periodischen Bewegungen der Blattorgane. Leipzig, 1875. ——, Zur. Kenntnis, der Kontaktreize. Untersuchungen a dybhokmnsmet ZzTubingen. «Bar PrIGESSSSSrASS 22, Pfilanzenphysiologte; IE Mull bEepzis ris 904 —>»—, Untersuchungen uber die Entstehung der Schlafbewegungen der Blattorgane. Abhandl. d. Math.-phys. Kl. d. Königl. Sächsischen Gesellschaft d. Wissenschaften. : Bd. 30, 1907. —»—, Der Einfluss von mechanischer Hemmung und von Belastung auf die Schlafbewegungen. Daselbst Bd. 32, 1911. —»—, Beiträge zur Kenntnis der Entstehung der Schlafbewegungen. Da- selbst Bd. 34, 1915. SACHS, J., Ueber das Bewegungsorgan und die periodischen Bewegungen der "Blatter von Phaseolus: und Oxalis. "Bot: rZerte, 1S5KESttoS —— Die voräbergehenden Starre-Zustände periodisch beweglicher und ,reizbarer Pflanzenorgane. Flora, 1863, S. 449. STAHL, E., Uber den Pflanzenschlaf und verwandte Erscheinungen. Bot. - Zeus rd SOTS TT STOPPEL, Rosa, Uber die Bewegungen der Blätter von Phaseolus bei Kon- stanz der Aussenbedingungen. Ber. d. Deutsch. Bot. Ges. General- versammlung 1912, S: 29. UrLriCH, E. B., Leaf Movements in the Family Ocxalidaceae. Contribu- tions fr. the Botanical Laboratory of the University of Pennsylvania. [OTEL IIEIN:O fp od SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1916. Bb 10, Hu. 3. GERANIUM BOHEMICUM L. "DEPRAEHENSUM N. SUBSP. AF ERIK ALMQUIST Geranium bohemicum L. "depraehensum n. subsp. Fig. 1 A; 2 b. Differt a G. bohemico: foliorum lobis minus laciniatis ac acutis; cotyledonibus non incisis (in G. bohemico vulgo duobus incisuris praeditis); seminibus minoribus, 2,5—3 mm longis (in G. bohemico 3—3,5 mm.) Hab. Sueciae ad Ekvik prope Segersgärde paroeciae Lofta Smo- landiae, ubi unicum inventum est specimen, quod in generationibus conpluribus prolem stabilem produxit. Denna växt blef funnen af professor ERNST ÅLMQUIST 1910 i ett enda individ växande bland typisk G. bohemicum vid Ekvik 1 mil från Västervik. Lokalen var af för denna art karaktäristiskt slag, en bränd fläck i en ekhage. Det enda exemplaret tilldrog sig upp- märksamhet genom sin afvikande bladform. Några grenar pres- sades, hvarjämte frön insamlades, och sedan ha hvarje år några exemplar odlats vid Ekvik af frön från föregående sommar. Då härvid ej blott bladform utan äfven hjärtbladform och mindre frö- storlek visat sig som stabila karaktärer, betecknar jag växten som en underart till bohemicum. Vid en jämförelse mellan bladformerna böra rotbladen och öfre stjälkbladen lämnas ur räkningen, då de ofta äro svåra att skilja "hos de båda. Däremot äro de nedre och mellersta stjälkbladen hos >depraehensum alltid tillräckligt afvikande för att ge växten dess egenartade utseende. De ha färre småflikar och tänder än hos bohemicum, i stället äro dessa mer trubbiga—rundade. Sär- skildt gäller detta uddflikarne, som hos bohemicum äro långa och spetsiga och betinga primärlobernas spetsigt rombiska form, liknande 412 den hos silvaticum. Bladen hos "depraehensum närma sig i stället dem hos columbinum eller dissectum. Därtill bidrager äfven, att de äro djupare flikiga, stundom nästan till basen (fig. 1.) Den ringare sågningen hos underarten går igen hos hjärtbladen, Fig. 1. A. G. bohemicum ”depraehensum E. Almq. n. subsp. B. Geranium bohemicum. — Förminskadt. 413 som sakna de bohemicum, ensam bland svenska arter, nästan alltid tillkommande små sidoflikarne (fig. 2). En påfallande skillnad i storlek förete fröna, som hos underarten äro i genomsnitt !/2 mm. kortare än hos hufvudarten. Hos denna variera de mellan 3 och 3,; mm, hos underarten mellan 2,5 och 3 mm. Medeltalen äro omkring 3'!/+ resp. 2”/a mm. HEDLUND (Bot. Not. 1902 pag. 23) uppger de torra bohemicum-frönas längd till omkring 3, mm. Mina mätningar ha skett på frön, som för- varats ett par år. Äfven blommorna tyckas förete skiljaktiga karaktärer, men då dessa icke framträda på herbariematerial, kan jag icke afgöra, om de äga allmän giltighet. Alla lefvande exemplar af bohemicum, som jag haft tillfälle att se, ha haft blåvioletta kronblad med mörkblå, fjäderlikt greniga ådror, märkena under antesen grön- gula, sedermera rödaktiga; hos "depraehensum äro kronbladen mer violetta, något blekare, med röda, föga greniga ådror, mär- kena redan vid antesens början klart röda. I öfrigt liknar "depraehensum alldeles bohemicum. Liksom den- na kan den bli stor och yppig; på Ekvik fanns 1914 ett half- Fig. 2. Groddplantor af a Geranium bohe- meterhögt, rikgrenigt exemplar micum. b. G. "depraehensum E. Almq. ?/1. med flera hundra blommor. På den ursprungliga fyndorten uppträdde bohemicum blott en enda sommar; påföljande år var den enligt sin vana försvunnen, och därmed äfven underarten. Säkerligen finnes den emellertid flerstädes. Själf har jag, på talrika bohemicum-lokaler, aldrig an- träffat annat än den typiska formen. Men professor ALMQUIST gjorde i höstas två nya fynd af, som det tyckes, samma underart. Vid torpet Draget, 1 km. söder om Ekvik, hittades en groddplanta med hela hjärtblad, som utvecklade en vinterrosett med den för depraehensum karaktäristiska bladformen. Tyvärr har exemplaret under vintern frusit bort. Det andra fyndet gjordes vid Saltsjö- baden. Här anträffades på en nyanlagd vägbank, förutom ett stort 414 antal typiska bohemicum-exemplar, ett 10-tal individ som till blad- form och fröstorlek öfverensstämma med "depraehensum; dock tycktes äfven mellanformer förekomma. De vid Saltsjöbaden funna formerna äro f. n. under odling. Slutligen förtjänar nämnas, att i Riksmuseets herbarium finnes ett exemplar — påpekadt af professor LINDMAN — med följande etikett: »Geranium . .. på Svedjeland i Kinden, Ö:G 1813. Anm. Af denna besynnerliga Geranium, hvars petala äro hela, fann jag alle- nast tvenne specimina. Till pusillum kan den väl knappt föras, men ännu mindre till bohemicum, i hvars sällskap den växte?» (Lector Wallman scripsit). — Trots etiketten lider det intet tvifvel, att exemplaret i fråga är en bohemicum-form. Tyvärr är det ofull- ständigt och illa pressadt. Bladformen öfverensstämmer med ”de- praehensum. Att kronbladen uppges hela torde ej betyda så mycket, enär de hos bohemicum variera både till form och storlek; stundom äro de tvärhuggna—omärkligt urnupna. På underartens ursprung skall här icke ingås. Framhållas må blott att vid odling i flere generationer (i visserligen ringa skala) ingenting annat erhållits än den ofvan beskrifna typen. Det bör äfven nämnas, att i närmaste omgifningarne kring dess fyndort förekomma alla svenska Geranium-arter utom palustre och pratense. Jag har velat fästa uppmärksamhet på denna växt i förhoppning att densamma, eller eventuellt andra former af bohemicum, må kunna anträffas på nya lokaler. F. n. äro betingelserna härför gynnsam- mare än vanligt. Vid den röjning med åtföljande risbränning, som nu pågår utmed våra stambanor till förminskande af skogseldfaran från lokomotiven, torde bohemicum ha uppträdt eller komma att uppträda på hundratals nya lokaler. Det vore önskvärdt, att svenska botanister ville ägna någon uppmärksamhet åt dylika platser. Frön och pressade exemplar af afvikande bohemicum-former mot- tagas med tacksamhet af förf. (adr. Upsala). ESS TTR RSS nor SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1916. Bb 10, Hu. 3. KRITISKA STUDIER ÖFVER SKANDINAVISKA ROSN-EXSICEAT I. Rose Scandinavice exsiccate, ediderunt F. & E. Lönnkvist. Fasc. I, II, Sundbyberg 1912 & 1914. AF L..P. REINHOLD MATSSON Behofvet af exsiccatverk öfver kritiska släkten är obestridligt. Det här ifrågavarande framträder i förstklassig utstyrsel med rik- haltiga, väl prässade exemplar. Å särskilda kartonger finnas upp- fästade stamdelar med taggar, hvilka icke blifvit nedprässade. Så vidt jag kunnat finna, är i regel hvarje särskildt nummer från samma buske. Det mesta materialet härstammar från Stockholms- trakten, i rhodologiskt afseende en af de intressantaste i världen. Arbetet är af mycket stor vikt och kommer icke att kunna und- varas vid framtida Rosa-forskning beträffande Skandinavien. For- merna äro bestämda eller granskade af rektor S. ALMQUIST. I många fall har anmälaren emellertid kommit till en annan uppfattning än denne forskare. Jag har därför underkastat verket ifråga en ingå- ende kritisk granskning och meddelar här resultatet, hvarvid diagnoser lämnas för de former, hvilka jag anser nya. Fasciculus I. 1. BR. Afzeliana (Fr.) gl. Yconnivens At. — En virens-form! RB. "homogramma Matss. n. Aculei sparsi, in ramulis floriferis in- frequentes, sat curti, basi alta a lateribus compressi, obliqui, apice aliquantulum declinati; stipulae regulariter latae; foliola plerumque ovata—breviter ovato-lanceolata, fol. superiorum in acumen breve obliquatum cito exeuntia, non nitentia, infra dilucide plumbescenti- viridia, nervis tenuibus, tamen surgentibus; serraturae crebrae, breves, sat latae, porrectae, marginibus curvatis, in acumen breve, aliquan- 416 tulum proclinatum cito egredientes; petioli rubescentes, vix vwel parum aculeolati; pseudocarpia elliptica—pyriformia; sepala brevia, lata, pinnis paucis, sat brevibus, prope linearibus. Sk. Gladsax, Tjörndala (F. & E. LÖNNKEVIST) orig.-ex. [Uppl. Liljekonvaljeholmen söder om Uppsala (MATSSON)]. 2. R. "Nordstedtii At. Hör ej hit, utan är en kortbladig och kort- tandad var. af n:r 5, s. k. B-form. 3. R. "saturella At. — 4. R. glf. "meoelarensis At. 5. BR. gl. "Wahlenbergit Mtss. — RB. "frigida Mtss. n. Differt a R. £Wahlenbergiti: aculeis a lateribus magis compressis, subbori- zontalibus—declinatis, regulariter non uncinatis; petiolis non vel parum quidem aculeolatis; foliolis tenuibus, basi + cuneatis, non anguste rotundatis, parte apicali melius evolutis, minus abrupte in acumen minus obliquatum progredientibus, supra obscurius glaucis, in flavescentem minus vergentibus, infra pallidioribus, canescenti- caesiis; serraturis magnis, marginibus rectis—subrectis, -— continue in apicem prominentibus; pinnis sepalorum iterum perspicue pin- natifidis. Uppl. Bromma, Ulfsunda (F. & E. LÖNNKVIST). A- och B-former (n:ris 2 och 13). [Sm. Oskarshamn (O. KÖHLER) orig.-ex.|. 6. R. "Wahlenbergii Mtss. vat. patricia At. — R. patricia At. Variat: aculeis obliquo-uncinatis; foliolis obscurius glaucis: serraturis marginibus perspicue rotundatis, in acumen breve cito egredientibus, var. c/iens Matss. n. 7. R. facmenophylla Mtss. Föreliggande form kan ej hänföras till denna art, utan tillhör en i Stockholmstrakten och Roslagen utbredd, hittills bortblandad typ: £. "purascens Matss. n. Aculei sparsi, mediocres, a basi alta sensim imminuti, plerumque horizon- tales, apice declinati; stipulae latae; petioli disperse aculeolati; foliola crassa, infra colore purascenti dilucide glauco-viridia, + pruinosa, nervis parum surgentibus, fol. inferiorum plerumque obovata, parte apicali lata, interdum detruncata, fol. med. et superiorum regulariter ovata, acumine nullo vel brevissimo, obliquato; serraturae magnae et latae, sat profundae, marg. ext. elongato, bene curvato, int. bre- viore, incurvato, in acumen breve proclinatum—accumbens + continue egredientes; pseudocarpia regulariter pyriformia; pinnae sepalorum paucae, dilatatae, iterum vix pinnatifidae. Stockholm, Hagaparken (F. & E. LÖNNKVIST) orig.-ex. [Uppl. Svartsjölandet, Sånga klockstapelsbacke (G. BLADINID, Litselby 417 (BLADINI); Värmdö, Skälvik (A. BERLIN); Blidö (J. W. HAMNER, G. LUuNnDpQvisTt); Väddö, Ortalalund "och Ortalabruk (G. ÅA. RING- SELLE)|. | 8. R. "labrosula Mtss. Formen är &£. "drlatans At., såsom denna art från början fattades från Sthlm, Bergianska trädgården. 9. R. glf. "Friesiana Leffl. Af hit hänförda, mycket bortblandade former kallar jag denna var. systoma Matss. n. Distinguitur: aculeis curtioribus, a basi alta repente compressis; foliolis regulariter late ovatis, infra dilute caesiis—-pallide glauco-viridibus, in flavescentem vergentibus, parcius puberulis; serraturis parvis, sat crebris, por- rectis, marginibus leviter curvatis, in acumen acutum proclinatum — accumbens citius prominentibus; sepalorum pinnis parumiextractis, + dilatatis. ; Uppl. Solna, Hufvudsta (F. & E. LÖNNKVIST) orig.-ex. [Gstr. Gäfle, Gröndal (C. O. SCHLYTER). TOR, gl. Fnubilascens Mtss. 11. RR. "caninella At. tillhör var. uncel/la Mtss. n. aculeis a basi altissima curtioribus, regulariter uncinatis; petiolis disperse solum aculeolatis; foliolis parvis, infra minus pallidis, basi angusta, extracte :ovalibus—ovali-lanceolatis, fol. superiorum in acumen breve, pa- rum obliquatum imminutis; serraturis sat latis, sed brevibus, porrectis marginibus parum rotundatis, in acumen acutum, vix proclinatum repente exeuntibus. Stockholm, Hagaparken (F. & E. LÖNNKVIsST); [Ög. Dagsberg (P. A. IssÉnN) orig.-ex.; Furingstad (IssÉn); Risinge (F. O. WESTER- BERG) m. fl. st.l. | 12. RB. Fcuneatula At. — 13. R. ”"dilatans At., se under n:r 5! — 14. R. "ostrogothica At. Hänföres af mig till £. "connivens At. 15. R. FLindstroemii At. var. laciniosa A. & M. Formen hör ej hit, utan är en var. af &. "prneliensis At.: Aculeis curtioribus et latio- ribus, aliquantulum declinatis; foliolis rotundatis vel plerumque late ovatis, acumine brevi; serraturis praeter ceteros latis, sat brevibus, patenti-porrectis, marginibus leviter curvatis, cito, sed continue in acumen sat breve, porrectum egredientibus, var. disper- sidens Mtss. n. 16. R. "aclitodon Mtss. — 17. R. +taclitodon Mtss. var. Coesteri A. & M. 18. RB. "labrosa Matss. Den distribuerade formen tillhör &. £cani- nella At. var. luridella Mtss. n. Aculeis validis, parum compressis, a Svensk Botamnisk Tidskrift 1916. 217 418 basi altissima sensim imminutis, declinatis; petiolis parum aculeo- latis; foliolis parvis, in lurido-flavescentem vergentibus, infra sat pruinosis, basi + anguste rotundata ovalibus—ovali-lanceolatis, in acumen breve vix obliquatum prominentibus; serraturis brevibus, latis, marginibus leviter curvatis, cito, sed non abrupte in acumen sat breve fol. super. patenti-porrectum—vix proclinatum egredien- tibus. rd 19. R. glf. "alcea Mtss. Se under n:r 25! — 20. R. gl. "labrosa Mtss. var. uncigerina At. Enligt min uppfattning en >grossidens A. & M. X ”purascens Mtss. -— 21. . R. "uncigera At. 22. R. ”"vicinalis Mtss. Ifrågavarande form föres af mig tills vidare under ”satura Mtss. och har af mig kallats var. atre/la Mtss. n. Aculeis sparsis, in ramulis floriferis plerumque frequentibus, a basi alta sat continue imminutis, declinatis—uncinatis; petiolis bene aculeolatis; foliolis mediocribus, supra cyanescenti-, infra roride coeruleo-glaucis, regulariter ovalibus, acumine bene evoluto; serra- turis angustioribus, marginibus leviter curvatis—rectiusculis, in acumen acutum saepius longum repente prominentibus; pinnis sepalorum iterum regulariter pinnatifidis. Stockholm, Solnaskogen (F. & E. LÖNNEVIST;) [Uppl. Bergsbrunna station (MATSSON) orig.-ex.; Srml. Aspö, Kyrkvikens hästhage (J. G- LAURELL)|. Å 23.. BR. ”"prolatala ”A.'& M.; Så vidt: jag kan finna ee vert "eaninella At. Aculeis longioribus et angustioribus, plerumque horizon- talibus, a basi alta sensim imminutis, apice declinatis, petiolis parum aculeolatis; foliolis sat magnis, tenuioribus, infra obscurius caesiis, valde pruinosis, basi lata, rotundata, regulariter late ovatis, in acumen breve bene obliquatum repente exeuntibus; serraturis brevibus latis, bene porrectis, marginibus evidenter curvatis, in acumen breve acutum porrectum—accumbens, interdum tamen patens egredien- tibus, var. delatula Matss. n. 24. R. "Acharii (Agr. & Billb.) At. — R. ”"acidens At. 25. ÅR. glf. "molliformis At. — R. "diatricha Matss. n. Aculei sparsi— frequentes, vix mediocres, a basi alta cito, sed non abrupte com- pressi, horizontales, apice declinati; petioli - vix aculeolati; foliola sat parva, crassiuscula, supra + puberula, infra bene pubescentia, pilis suberectis vel non quidem depressis, sordide aerugineo-viridia, in flavescentem vergentia, basi + rotundata, regulariter ovata— ovalia, marginibus continue rotundatis, cito in acumen breve bene obliquatum. prominentia; serraturae -crebrae, parvae, breves, sat 419 latae, patentes — porrectae, marginibus bene curvatis, in acumen breve patenti-porrectum repentie egredientes; pseudocarpia regulariter ellip- tica—rotundata; sepala parva, pinnis paucis, brevibus, latiusculis. Uppl. Bromma, Norrbyskogen (F. & E. LÖNNKVIST) orig.-ex. Var. systenophylla Matss. n. Foliolis angustioribus, supra magis puberulis, infra viridioribus; serraturis aliquantulum longioribus. Srml. Nacka, Nackanäs (F. & E.. LÖNNKEVIST) orig.-ex. Se n:r 19! 26. RR. gl. "decurtata Matss. 27. ÅR. glf. decurtatula At. — R. concurtatula Matss. n. ("decurtatula At. p. p.). Aculei frequentes—sparsi, a basi alta repente imminuti, horizontales, acumine declinati; petioli parum aculeolati; foliola mediocria, crassa, supra + puberula, infra bene pubescentia, pilis suberectis, dilucide canescenti-caeruleo-caesia, basi rotundata, margi- nibus leviter curvatis—subrectis, regulariter rhomboidea—extracte ovalia vel ovata, acumine brevissimo obliquato; serraturae sat crebrae, brevissimae, latae, porrectae, marginibus bene curvatis, in acumen breve porrectum repente egredientes; pinnae sepalorum latiusculae. Sk. Simrishamn (F. & E. LÖNNKVIST) Orig.-ex. : 2occeR. gl; finserta Matss: är R. tsatuarata: At: in sched;: =>-29:R. Fob-contracta Matss. — 30. R. "pre-contracta Matss. Fasciculus II. 1. R. Afzeliana (Fr.) vir. £concolor Hn. Den här lämnade formen får ej förväxlas med ”concolor (Hn.), utan tillhör en särskild typ: R. Echlorizans Matss. n. Aculei sparsi, magni, prope horizontales, in apicem declinati, a basi alta sensim imminuti; petioli regulariter non aculeolati; foliola magna et crassa, non nitentia, infra pallide viridia, nervis parum surgentibus, plerumque a basi attenuata— cuneata extracte vel cuneate ovalia—rhomboidea vel ovali-lan- ceolata, marginibus leviter curvatis--rectiusculis, in acumen + obliquatum sensim exeuntia; serraturae remotiores, magnae et latae, non tamen profundae, marg.: ext. elongato, leviter curvato—rectius- culo, int. + curtato, incurvato, in . apicem + accumbentem, non acutum sensim egredientes; pseudocarpia plerumque pyriformia; pinnae sepalorum regulariter lineares, iterum pinnatifidae. Uppl. Bromma, Ranhammarshagen (F. & E. LÖNNKVIST) orig.-ex. [Svartsjölandet, där äfven i en form med äggrunda småblad (G. BLaA- DINI, MATSSON)|. 420 2. ÅR. virf. "Leffleri At. var. helsingica Matss. En smalbladig form af "vanescens A. & M. — 3. R. ”lepidina A. & M. — 4. R. "complens At. var. är Matssonil At. var. laetula At. X ”"vanescens A. & M. 5. R. "complens At. var. Form af n:r 28. —6. R. vanescens A. & M. — 7. R. +Matlssonii At. är var. laetula At. — 8. R. EBergiana At. var. rotundatella Matss. är RB. "Bergiana At. X trichella At. 9. ÅR. vir. £dinota Matss. var. adaugens At. Efter min uppfattning en form af ”grossidens A. & M. Aculeis solum sparsis, latioribus, uncinatis; petiolis bene aculeolatis; foliolis magnis, infra dilute vel pallidius viridibus, regulariter late ovalibus, acumine brevi, parum obliquato; serraturis remotioribus, profundioribus, magnis et latis, porrectis, marg. ext. leviter curvato—subrecto, int. subrecto— incurvato, in apicem brevem proclinatum—accumbentem, non acutum, continue egredientibus; pinnis sepalorum dilatatis, var. steiroschista Matss. n. — R. >dinota Matss. foliis infra canescenti- viridibus, marginibus ut marg. ext. serraturarum typice continue rotundatis, dentibus crebrescentibus bene differt. 10. R. virf. +hirtt-dinota At. var. accrescens At. Formen här en +Bergrana At. X "tenuata Matss. — 11. d:o var. Solnae At. — BR. "Matssonii At. var. So/nae (At.) 12. R. "hirti-dinota At. var. pectinatula At. — RB. ”tortellifrons Matss. n. Aculei sparsi, a basi alta cito- imminulti, obliqui vel declinati— uncinali; petioli regulariter non aculeolati; foliola parva, sat crassa, utrinque pubescentia, infra, pilis parum depressis—subrectis, saturate viridia, aliquantulum canescentia, basi -- rotundata, regu- lariter late ovata, marginibus rotundatis, abrupte in acumen acutum bene obliquatum vel prope intortum exeuntia; serraturae sat crebrae, parvae et breves, prae ceteris latae, porrectae—proclinatae, marginibus bene curvatis, in acumen acutum plerumque patens abrupte egredi- entes; pseudocarpia pyriformia; pinnae sepalorum angustae, saepe lineares. Srml. Nacka, Nackanäs (F. & E. LÖNNKVIST) orig.-ex. Obetyd- liga former, som höra hit, äro n:ris 31 och 32, hvilka icke samman- falla med resp. "moelnboensis At. och "nummularia At. 13. R. "Rhirli-dinota At. var. roslagica At. — RB. "canivestis Matss. n. Aculei sparsi, a basi sat alta abrupte imminuti, lateribus com- pressis, media parte horizontali, bene uncinati; petioli plerumque . non aculeolati; foliola sat parva, crassiuscula, utrinque pubescentia, infra, pilis + depressis, obscure cano-viridia, fol. med. saepe rhomboidea, fol. sup. regulariter ovata—ovato- vel ovali-lanceolata 421 acumine obliquato bene evoluto, serraturae sat crebrae, parvae, breves et latae, porrectae, marginibus leviter curvatis—subrectis, in acumen breve proclinatum, non acutum cito, sed sat continue egredientes; pseudocarpia pyriformia; pinnae sepalorum paucae, breves et dila- tatae. , | Uppl. Lofö, Drottningholm (F. & E. LÖNNKVIST) Orig.-ex. 14. R. vir. Flimitata Matss. är i mitt tycke en form af "Scheutziana At. — 15. R. "grossidens A. & M. — 16. RR. virf. obtusata A. & M. var. hirti-grossidens At. är BR. "Matssonii At. var. laetula At. X torteliifrons Matss. — 17. R. "trichelloides At. bör föras till "/nerassata At. — 18. SA "inehelloides At. — 19: HR wvir. fvenosa, Sw. =—=20. "RR. 'virf. "placidinula At. är RB. "Bergiana At. X "Matssonii At. var. laetula At. 21. R. vir. £Winslowiana At. Denna form är blott en varietet af Fdinota Matss., var. bathystoma Matss. n. Foliolis rotundato-ovatis, in acumen acutum, parum obliquatum + continue exeuntibus; serraturis profundioribus, marginibus leviter rotundatis, in acumen prae ceteris longum, porrectum—Pproclinatum sensim egredientibus. 22—24. RR. virf. Loenquistiorum At. N:r 24 anses af At. höra till var. lentescens Matss., men' är väl skild från denna och Synes mig vara god "Loenquistiorum. | 25. R. "norvegica Christ. — £. "syntoma Matss. n. Aculei ple- rumque frequentes, lati, sed curti, a basi alta cito imminuti, obliqui— uncinati; petioli plerumque non aculeolati; foliola vix mediocria, crassiuscula, supra pilosula—glabriuscula, infra bene pubescentia, pilis subrectis—leviter depressis, dilucide cano-viridia, regulariter rotundata, acumine brevissimo obliquato; serraturae parvae, sat crebrae, breves et latae, patenti-porrectae, marginibus leviter cur- vatis—rectiusculis, in acumen breve proclinatum—accumbens cito egredientes; pseudocarpia pyriformia; pinnae sepalorum longiusculae, dilatatae. Uppl. Bromma, Norrby (F. & E. LÖNNKVIST) Oorig.-ex. 26,27: Ri vir. ”placida Matss. 28, 29. R. virf. "silvescens Matss. — B. £inerassata At. var. equatipes Matss. n. Foliolis mediocribus, supra plerumque puberulis, infra pubescentibus, dilucide canescenti-viridibus, in flavescentem vergen- tibus, a basi cuneata—anguste rotundata, marginibus leviter, continue tamen curvatis, rhomboideis vel extracte rhomboideis—ovali-lan- ceolatis, abrupte in acumen obliquatum, bene evolutum egredientibus; serraturis mediocribus, longis, angustioribus, porrectis— proclinatis, marginibus leviter curvatis—rectiusculis, in acumen longum acu- 422 tum patenti-porrectum + abrupte prominentibus; pinnis sepalorum linearibus, angustissimis. — R. "silvescens Matss. bene distinguitur: aculeis a basi abrupte imminutis, regulariter horizontalibus, unci- natis; foliolis vix mediocribus, pure viridibus, basi cuneata, parte apicali abbreviata, evidenter angulatis; serraturis, marginibus sub- rectis, in apicem vel acumen sensim egredientibus; pseudocarplis regulariter ellipticis. Uppl. Vaxholm (F. & E. LÖNNKVIST) orig.-ex.; Srm. Saltsjöbaden (F.2& EE: LÖNNEVvIsT); Nacka, Nackanäs (F. & E: TLONNEVIST) se n:r oa! : 30. ÅR. fsilvescens Matss. var. incrassata At. — =inerassata At. — 31. R. "jactans Mtss. var. moelnboensis At. och 32 var. nummularia At. Se: nr 21 S | 33. ÅR. vir. felata Matss. — BR. "concurtata Matss. n. R. Fvenosae (Sw.) proxima, differt autem stipulis latioribus, auribus brevibus; serraturis erebris, brevissimis, sat latis, patenti-porrectis, marginibus bene curvatis, cito, sed non abrupte in acumen breve regulariter porrectum egredientibus. Uppl. Solna, Lilla Alby, Vreten (F. & E. LÖNNEVIST); [Blidö (J. W. HAMNER) orig.-ex., Hall. Halmstad, Berget (FR. E. AHLFVENGREN)| J4. R. virf. Ftenuata Matss. Det utdelade numret RB. +evoluta A. & M. var. angustipes Matss. n. Petiolis regulariter non aculeolatis; foliolis laetius viridibus ut serraturis angustioribus. Srml. Saltsjöbaden (F. & E. LÖNNKEViST); [Uppl. i olika former, såsom Fröjeslunda, Taxnäs (C. A. M. LINDMAN) orig.-ex.; Svartsjö hästhage (G. BLADIND]. 35. ÅR. fcoriifolia FR. Bör hellre kallas "evoluta A. & M. SVENSK BOTANISK TiDSKRIFT. 1916. Bb 10, Hu. 3. ZUR ANTIPODENENTWICKLUNG DER KOMPOSITENGATTUNGEN COSMIDIUM UND COSMOS VON GUNNAR TÄCKHOLM Es besteht bereits eine ansehnliche Literatur äber die Embryo- sackentwicklung der Kompositen, und besonders ist die Ausbildung der Antipodenregion schon lange der Gegenstand eines lebhaften Studiums. Doch ist dieses Thema sicherlich bei weitem noch nicht erschöpft. Das zeigt eine Anzahl neuerdings erschienener Abhand- lungen, die Tatsachen ans Licht gebracht haben, welche an die Hand geben, dass der Familie weit grössere und kom pliziertere Variationen in bezug auf die Konstruktion des Embryosackes zu- kommen, als man bisjetzt gewusst hat. Dank den eingehenden Ana- lysen PaLmMms (1914, 1915) von dem antipodalen Zellenkomplex mehrerer Kompositengattungen wissen wir, dass dessen Entstehung verschiedener Natur sein kann. In einigen Fällen, z. B. in der Regel bei Bellis, sind es wahre Antipoden, die sich zu einem mäch- tigen Zellengewebe entwickelt haben, bei anderen, z. B. Aster und Solidago, kann die bisher als antipodal beschriebene Region aus ausgekeimten ”Tetradenzellen hergeleitet werden, bei Emilia gibt es in dem chalazalen Embryosackende Zellen von sowohl dieser als auch jener Art, und bei Tanacetum und Pyrelhrum parthenifolium schliesslich hat man es mit einem Zellenkomplex zu tun, der je nach den prinzipiellen Betrachtungsweisen verschieden gedeutet werden kann. Ein Beitrag zur Aufklärung der hierhergehörenden Fragen ist auch von WINGE (1914) geliefert. Schliesslich hat HOLMGREN (1915) bei Anthemis einen ganz anderen Typ der im Sacke enthal- tenen Megasporenkerne beschrieben. Auch den hier beschriebenen Arten von Cosmidium und (Cosmos kommt eine sehr wohl entwickelte antipodale Region im Embryo- 424 sacke zu. Diese zeigt aber eine Konstruktion, die von den bisjetzt bekannten Typen dieser Familie ein wenig abweicht. Ich will gleich vorausschicken, dass .es sich hier um Bildungen von echt antipo- daler Natur handelt. Verfolgen wir zunächst die Entwicklung des Embryosackes bei Cosmidium Burridgeanum!!' Die Embryosackmutterzelle ist eine ein- zige. Von den vier Megasporen, die nach vollzogener Tetraden- teilung ihren Platz einnehmen, vergrössert sich die hintere und liefert dann den Embryosack. Die drei oberen werden verdrängt, und in kurzem hat auch die Nuzellusepidermis dasselbe Schicksal ereilt. In dem späteren Zweikernstadium (Fig. 1 a) liegt der vor- dere Kern nahe an der Spitze des Sackes, der hintere befindet sich ungefäbr im Niveau der halben Höhe desselben. Das Plasma ist hauptsächlich um die Kerne gesammelt. Die weitere Vergrösserung des Embryosackes ist vor allem charakterisiert durch das Hinein- wachsen von dessen vorderem, verschmälertem Ende in die Mikro- pyle. In dieser papillenförmigen Ausbuchtung findet man im spä- teren Vierkernstadium (Fig. 1 b) die beiden vorderen Kerne hinter- einander liegen. Der dritte Kern nimmt den Platz in der Mitte des Sackes da ein, wo letzterer seine grösste Weite hat. Er ist in eine Plasmamasse eingebettet, die die Form einer Querzone im Sacke annimmt. Der vierte Kern findet sich unfern dem chala- zalen Ende des Sackes und kann von einer ähnlichen zonenför- migen Plasmasammelung umgeben sein. Eine solche Gestaltung des vierkernigen Embryosackes (Fig. 1 b) scheint fär diese Ari sehr charakteristisch zu sein. | Ein Embryosack nach vollzogener dritter Kernteilung ist in Fig. 1 c abgebildet. Oben finden sich die Synergiden ganz und gar in dem schnabelförmigen mikropylaren Auswuchs des Sackes einge- schlossen. Unter der FEizelle, die auf dieser jungen Stufe noch nicht ihr charakteristisches Aussehen bekommen hat, liegen neben- einander die Polkerne. Was fär diesen Kompositentyp am meisten bezeichnend ist, das ist das Ausbleiben der Wandbildung zwischen den beiden oberen Antipodenkernen. Der Embryosack bekommt also nur zwei Antipodenzellen, eine vordere, zweikernige und eine hintere, einkernige. Ausnahmen von dieser Rege habe ich nicht beobachtet. Bezeichnend ist auch der grosse, von den Antipoden- zellen angefällte Teil des gesamten Embryosackvolumens. Oberhalb ' Cosmidium Burridgeanum hort. = Thelesperma filifolium. 425 der ersten Antipodenwand bleibt häufig nur ungefähr ein Dritter fär den eigentlichen fertilen Sack öbrig. Von den beiden Antipoden- zellen ist die vordere die weitaus grössere, und dieses Grössen- verhältnis erhält sich auch während der Weiterentwicklung. Der achtkernige Zustand des Embryosackes ist aber von sehr kurzer Dauer. Die Kerne der Antipodenzellen fangen sogleich an, Fig. 1. Cosmidium Burridgeanum. a Zweikernstadium. Db Vierkernstadium. c Achtkernstadium. Keine Wand zwischen den beiden oberen Antlipodenkernen. d Embryosack mit zwei mehrkernigen Antipoden. In der unteren teilen sich die- Kerne mitotisch. Tapetenzellen in der Radialrichtung kräftig gestreckt. Die Zellen unter dem Embryosack haben chromatinreiche Kerne mit grossen Nukleolen. Links- ; zwei gewöhnliche Integumentkerne, 426 sich zu teilen. ':Noeh vor der Versclimelzung der Polkerne; die je- doch dem Anscheine nach ziemlich schnell von statten geht, können in der oberen Antipode wenigstens vier, in der unteren wenigstens zwei Kerne beobachtet werden. Diese Kernteilungen sind aber von keiner Wandbildung begleitet. Auch nicht bei den weiteren häu- figen Kernteilungen treten Wände auf. Die zahlreichen Kerne der beiden Zellen liegen zunächst in reichlichem, dichtem Plasma eingebettet. Bei der allmählichen Vergrösserung der Zellen treten Vakuolen auf (Fig. 1 d). Diese vereinigen sich später zu einer grossen zentralen Vakuole, wodurch das Plasma das Bild eines ausgeprägten Wandbelages zeigt (Fig. 3 b). Solche Antipodenzellen lassen dadurch viele Ähnlichkeiten mit nuklearem Endosperm zu "Tage treten. Dies gilt vor allem von der vorderen Antipodenzelle; in der beträchtlich kleineren hinteren treten Vakuolen zunächst nur spärlich auf. Nach der Zahl der freien Kerne zu urteilen, ver- laufen die Teilungen innerhalb jeder Antipodenzelle am häufigsten simultan. Man findet nämlich sehr oft die Zahlen 4, 8, 16 und 32. In der hinteren Antipode der Figur 1 d teilen- sich die Kerne simultan. Aber auch andere Zahlen als die genannten können vorkommen, z. B. 10, 12, 20 und 40. Die Zahl 40 war die grösste, die ich habe beobachten können. Sie liess sich einigemal in der vorderen Antipodenzelle zählen. ”Uberhaupt kommen die höheren Zahlen nur in der vorderen Antipode vor. Die Kernzahl der unteren Antipode ist sehr oft die Hälfte von derjenigen der oberen. Wenn die obere 32 Kerne hat, findet man demnach in der unteren häufig 16 usw.; jene hat ja auch von Anfang an noch einmal so viele Kerne als diese. Die Antipodenkerne zeigen fast immer ein nor- males, gesundes Aussehen, auch in denjenigen Zellen, wo die Zahl derselben am sgrössten ist. Die Teilungen verlaufen ohne Zweifel stets mitotisch. Nur ausnahmsweise erfahren die Kerne eine fröh- zeitige Degeneration, die zur Verschmelzung der einzelnen Kerne zu grossen Massen föhrt (Fig. 3 a). In der Regel trifft die Auflösung der Kerne jeden einzelnen fär sich, und sie fängt erst in der spä- teren kräftigen Längenausdehnung der Antipodenzellen an (Fig. 3 b). In dem befruchtungsfähigen Embryosack stecken die Synergiden grösstenteils in dem schnabelförmigen mikropylaren Auswuchs des Sackes, eine Lage, die der Literatur nach fär mehrere Kompositen- gattungen bezeichnend ist. Die Umrisslinie der Eizelle tritt sehr scharf hervor; unter ihr findet sich in dem reichlichen Plasma eingeschlossen der grosse Zentralkern. Dieser fertile Abschnitt des 427 Sackes ist verhältnismässig kurz. Er ist von dem unteren antipo- dalen Komplex wohl abgesetzt, nicht nur durch die dicke Anti- podenwand, sondern auch dadurch, dass das Integumenttapetum an den Ansatzpunkten dieser Wand eine FEinbiegung nach dem Sackinnern macht (Fig. 3), Von Cosmos bipinnatus wurde die Form hybridus grandiflorus purpureus untersucht. Die Entwicklung des Embryosackes verläuft in der- selben Weise wie bei Cosmidium Burridgeanum, und der fertige Sack ist demjenigen dieser Art sehr ähnlich. Nur ist die im Mikropylenkanal befindliche Verlängerung noch schärfer von dem öäbrigen Embryosack abgesetzt, als es der Fall bei Cosmidium ist. Der Embryosack hat nämlich bei Cosmos seinen grössten Um- fang unmittelbar unter dieser Verlängerung und nimmt dann nach hinten zu an Weite ab (Fig. 2). Von dem mikropylaren Fortsatz abgesehen, weist er daher am häufigsten die Gestalt eines Dreiecks auf. In dem Fortsatz sind die Synergiden ganz und gar eingeschlos- sen, und auch die Eizelle ist vollständig in denselben hineingeräöckt. Der Zentralkern findet sich dicht hinter der letzteren, grade an dem FEingang des Fortsatzes. Die beiden Antipoden nehmen den weitaus grössten Teil des Sackvolumens in Anspruch. Die untere- ist, infolge der erwähnten Verschmälerung ESR hip dne des Sackes räckwärts, verhältnjsmässig klein. Embryosack mitzwei mehr- Auch bei (Cosmos kann man in den Anti- < Bei Emilia und am häufigsten auch bei Bellis kommt später die Scheidewand zwischen den ge- nannten Antipodenkernen zustande, und bei der letztgenannten wird die Entwicklung noch durch nachträgliche Kernteilungen und häuvfig auch durch Wandbildung fortgesetzt. Auch bei Silphium (MERREL 1900) kann ein zweizelliger Antipodentyp vorkommen, der, wie bei Cosmidium, Cosmos und Helianthus, noch dazu durch Kernvermehrung ohne Wandbildung charakterisiert sein kann: »The wall may be lacking between two of the three nuclei, giving but two cells, either or both of which may show strong indications of direct nuclear division.> FEinen anderen Fall von nachträglicher Kernteilung in den beiden Zellen dieses Antipodentyps beschreibt 430 PALM bei Bellis (1915. Fig. 19 c und 20 b). Diese Kernteilung ist jedoch, im Gegensatz zum Verhalten bei den von mir untersuchten Formen, von Spaltungen des Plasmakörpers der beiden Antipoden begleitet, so dass innerhalb jeder Zelle streng getrennte Plasma- massen entstehen. In anderen Fällen treten bei Bellis wie bei Silphium zwischen den sekundär entstandenen Antipodenkernen Wände auf. Beide Gattungen sind durch eine hochgradige Varia- bilität in der Antipodenentwicklung charakterisiert, und der Unter- schied ist also gross zwischen diesen Gattungen einerseits und Cosmidium und Cosmos andererseits, welch letztere einen konstanten Antipodentyp mit lebhaften Kernteilungen, aber ohne Zellteilungen darstellen. Im Zusammenhang mit der weiteren Entwicklung des Gameto- phyten stehen aufs innigste die Veränderungen, die sich gleichzeitig in den umgebenden Teilen der Samenanlage, d. h. in dem Integu- ment und in der Chalaza, abspielen. Das Integumenttapetum hat bei den verschiedenen Gattungen der Familie oft eine sehr verschiedene Ausbildung. Cosmidium und Cosmos besitzen beide eine sehr kräftig entwickelte Tapetenschicht, deren erste Differenzierung schon im Spiremstadium des Embryosackmutterkerns beobachtet werden kann. Das voll ausgebildete Tapetum der beiden Gattungen kann in bezug auf die beträchtliche Radialstreckung der einzelnen Zellen am näch- sten mit demjenigen von Dahlia (PALM 1915) verglichen werden. Am meisten in dieser Richtung gestreckt sind die oberen Zellen, die im Niveau des fertilen Teils des Embryosackes liegen (Fig. 1 d) Dies gilt besonders fär Cosmos, bei welchem eben die Tapeten- zellen, die sich in dem Winkel zwischen dem mikropylaren Auswuchs. des Sackes und dem <:dahinterliegenden breitesten Teil desselben befinden, die extremste Radialstreckung aufweisen. Nach der Chalaza zu nimmt die Tapetenschicht allmählich an Dicke ab und gebt, noch ehe die Basis des Gametophyten erreicht ist, in die gewöhn- lichen Integumentzellen äber. Häufig treten schon während der jungen Entwicklungsstadien des Embryosackes teils in der Chalaza, teils in dem Integument ausser- halb des Tapetums Erscheinungen auf, welche Vorbereitungen zu der späteren Volumenzunahme des befruchteten Sackes darstellen. Es kommt dadurch zustande eine stark veränderte »région interne du tégument», die M:lle GoLpFLus bei so vielen Kompositen be- schrieben und abgebildet hat. Die Veränderungen, die diese Teile der Samenanlage erleiden, sind bei den einzelnen Gattungen der 431 Familie sehr verschieden und zugleich fär dieselben im hohen Grade -bezeichnend. Dies gilt auch fär Cosmidium, (Cosmos und& Helianthus, die in dieser Hinsicht charakteristisehe Unterschiede aufzuweisen haben. Bei Cosmidium findet man eine fräh einsetzende, gröndliche Auflockerung des chaiazalen Zellgewebes, der erst viel später eine allmähliche Verdauung folst. Bei Cosmos fehlt der fräh- zeitige Auflockerungsprozess; hier lösen sich die den Embryosack umgebenden Teile der Samenanlage später direkt auf. Bei Helianthus erfahren die Zellen derselben Regionen anfänglich weder Auflocke- rung noch Auflösung, statt dessen aber eine starke Formverände- rung. ; Der Auflockerungsprozess in der Chalaza bei Cosmidium fängt schon in Samenanlagen an, wo der Embryosack noch im Vierkern- stadium verweilt, ja, er kann in einigen Samenanlagen noch fröher beobachtet werden. dCharakteristisch ist, dass diese Erscheinung sich nicht in der Region unmittelbar unter dem Embryosack zeigt, sondern in dem tiefer liegenden Gewebe. Hier trennen sich die Zellen voneinander und liegen dadurch völlig frei. Die Zwischen- räume können bald ziemlich gross werden; die isolierten Zellen scheinen aber nach wie vor gesund zu sein. Eine Verschleimung der Membranen kann auch nicht beobachtet werden. Aller Wahr- scheinlichkeit nach kommt die Auflockerung dadurch zustande, dass der Zuwachs der betreffenden inneren Teile der Chalaza nicht gleichen Schritt mit demjenigen des umgebenden Gewebes halten kann. Waollte man eine teleologische Deutung der Erscheinung geben, läge es nahe anzunehmen, dass durch die Auflockerung der Zellen die Zuleitung der Nährstoffe nach dem Embryosack beträcht- lich erleichtert wärde und dass daneben der spätere Zuwachs des befruchteten Embryosackes in diese Region hinein dadurch leichter vor sich ginge. Diese Auflockerung könnte somit dieselbe physio- logische Bedeutung haben wie die Bildung der unten beschriebenen speziellen Leitgewebes bei Helianthus und die vollständige Auflösung derselben Zellregionen bei Cosmos. » Die unmittelbar unter dem Embryosack gelegenen Zellen werden, wie erwähnt, nicht von diesem Auflockerungsprozess betroffen. Sie stellen stets ein zusammenhängendes Gewebe dar. Ihr Aussehen unterscheidet sich in jungen Stadien von dem der meisten äöbrigen Zellen der Samenanlage durch den grossen Reichtum an Plasma und durch die grossen- Nukleolen ihrer Kerne (Fig. 1 d). Sie sind in Samenanlagen mit zweikernigen Embryosäcken oder noch fräöher 432 deutlich differenziert. Während der späteren Stadien der Embryo- sackentwicklung verlieren sie ihr charakteristisches Aussehen. PALM 41915) hat bei Dahlia einen Zellenkomplex beschrieben, der bezäg- lich der Lage und der Zellenstruktur mit den betreffenden Zellen bei Cosmidium vergleichbar ist. Er fand, dass die Zellen dieses .chalazalen Komplexes oft zweikernig waren, eine Erscheinung die :seinen Literaturstudien nach nur bei Tropcolum ein Seitenstäck hat. Er fäögt hinzu: »Erneuerte Studien äber die Samenanlagen der Kom- positen däörften aber vielleicht analoge Erscheinungen an den Tag bringen>». In der Tat fäöhren auch bei Cosmidium die Zellen dieser Region zuweilen zwei Kerne, und bei Helianthus findet sich, wie unten noch erwähnt werden wird, ein vergleichbares chalazales Gewebe, dessen Zellen sehr häufig zweikernig sind. Während durch die Auflockerung des Chalazagewebes fär die :spätere Längenausdehnung des befruchteten Embryosackes gesorgt ist, wird sein Zuwachs an Weite vorbereitet durch Veränderungen in den dem Tapetum anliegenden Zellreihen des Integuments. Schon auf der Zweikernstufe des Embryosackes sind diese Schichten durch ihr grösseres Farbespeicherungsvermögen deutlich differenziert. Sie erfahren eine langsame Degeneration und werden nach der Befruch- tung verdrängt. Es ist in der embryologischen Literatur sehr viel öber die Funk- tion der Antipoden diskutiert worden. Können nun die Strukturver- hältnisse in den Samenanlagen von Cosmidium, dem ja so grosse vielkernige Antipodenzellen zukommen, einige Aufschlässe hieröber geben? Wenigstens einen Schluss auf die physiologische Bedeutung dieser Zellen därfte man sicher aus den morphologischen Struk- turen ziehen können, nämlich dass sie eine vortreffliche Leitungs- bahn fär die dem Embryosack zuströmenden Nährstoffe bieten. Dies gilt sowohl vor als auch nach der Befruchtung. In Samenanlagen, wo sich schon ein junges Endosperm findet, stellen die Antipoden- zellen einen langen, tief in die Chalaza hineindringenden Kanal dar. Ihre Länge, mit derjenigen des fertilen Teils des Embryo- sackes verglichen, ist erheblich grösser als in den jängeren Stadien. Diese kräftige Streckung scheinen sie um die Zeit der Befruchtung zu erfahren. Ich fand sogar unbefruchtete Embryosäcke, die einen Antipodenschlauch von ungefähr der fönffachen Länge des fertilen ”Teils hatten (Fig. 3 b). Vor allem ist es die vordere Antipode, die durch eine grossartige Längenausdehnung diesen Kanal erzeugt. Die Form des Antipodenschlauches macht in manchen Samen- anlagen den Eindruck eines Hau- storiums. Doch fehlen hier die die typischen Haustorien so oft kenn- zeichnenden Merkmale des Zell- inhalts, nämlich der Reicbtum an Plasma und das auffällige Hypertrophieren der Kerne. Die Antipodenzellen sind stattdessen sehr plasmaarm, und von den fräöher so zahlreichen Kernen können nur noch wenige in dem wandgestellten Plasmabelag beob- achtet werden. Ihr Aussehen deutet in der Regel auf eine statt- findende Auflösung. Die beiden Querwände der antipodalen Em- bryosackregion, besonders die vordere, sind sehr resistent. Da- gegen scheint in den . meisten Samenanlagen die äussere Mem- bran der Antipoden recht bald nach der Befruchtung eine all- mähliche Auflösung zu erfahren. Die Umrisslinie des Antipoden- schlauches tritt nämlich meisten- teils wenig scharf hervor, und man findet in der Chalazaregion vieler Samenanlagen fräh eine Mischung von Kernen und Plas- ma antipodalen Ursprungs und Zellenresten der besprochenen Auflockerungsregion. "Wenn somit aus den morpho- logischen Merkmalen der Anti- poden von Cosmidium ihre Be- deutung fär die Leitung der Nähr- stoffe sicher hergeleitet werden kann, därfte es andererseits kaum mösglich sein, etwas Sicheres äber die in betreff der Kompositen Svensk Botanisk Tidskrift 1916. 433 Cosmidium Burridgeanum. a Ein Fall von Kernverschmelzung in den s (3) INST Antipoden (5323 : 1). Db Älterer Embryo- sack. Das Tapetum nur um den fertilen Teil des Sackes erhalten. Die Antipo- denzellen kräftig gestreckt. Beginnende Auflösung der Antipodenkerne (150 : 1). 28 434 besonders von M:lle GOLDFLUS angenommene direkt verdauende Fähigkeit derselben auszusagen. Wenigstens liefern die morpholo- gischen Daten keine sicheren Aufschlässe hieröber. Die grossartige Längenausdehnung der Antipoden zur Zeit der Befruchtung scheint nur zum kleineren Teil durch direkte Verdrängung des umgebenden Chalazagewebes vorsichzugehen; sie kommt ohne Zweifel haupt- sächlich durch die Streckung der entsprechenden Regionen der Samenanlage zustande. Während das Tapetum in jängeren Stadien noch den grössten Teil des Embryosackes umschliesst, wird nach der Befruchtung seine relative Ausdehnung um den Gametophyten beträchtlich kleiner. Nur der vordere Teil der Tapetenschicht wird erhalten, der Teil nämlich, der den fertilen Abschnitt umgibt. Der lange antipodale Schlauch ist dagegen nackt. In den Samenanlagen, wo die Endo- spermentwicklung angefangen hat, endet das Tapetum somit unge- fähr im Niveau der ersten Antipodenwand. Da, wie oben erwähnt, der Embryosack grade hier ein wenig verengt ist, bekommt das Tapetum an Längsschnitten die Form eines Hufeisens (Vergl. Fig. 3 b). Derselbe Tapetentypus findet sich auch bei Cosmos. Helianthus aber hat, wie unten beschrieben werden wird, einen ganz anderen. | Ein lebhafteres interkalares Wachstum erscheint in der Tapeten- schicht erst nach der Befruchtunhg. Dadurch kann der erhaltene Teil derselben dem Endosperm während dessen kräftiger Längenaus- dehnung folgen. Das Nährgewebe braucht daher nicht, um sich Platz zu verschaffen, die vordere Antipodenwand zu durchbrechen und in den Antipodenkanal einzudringen. Dieser letztere wird statt- dessen allmäbhlich von dem tapeteneingefassten Endosperm vwver- drängt. Bei Cosmos kommt es in den jängeren Stadien, wie oben erwähnt, nicht zur Auflockerung des Chalazagewebes. Die fär die spätere Auflösung vorbestimmten Regionen der Samenanlage sind jedoch durch ihr abweichendes Farbespeicherungsvermögen schon vor der Befruchtung erkennbar. Der . Degenerationsprozess tritt zunächst in dem den Antipoden anliegenden Teil der Tapetenschicht auf. Dies kommt schon in unbefruchteten Ovulen zum Vorschein. FEin sonderbares Charakteristicum des Embryosackes von Cosmos ist die auffällige Dicke speziell desjenigen Teils der Embryosackmembran, der die vordere Antipodenzelle umschliesst. Die Wand hat hier in sehr vielen Samenanlagen dieselbe Dicke wie die Tapetenzellen selbst. Dies tritt besonders deutlich in den mit Lichtgrän gefärbten Prä- 435 paraten hervor. Die in solcher Weise ausgebildeten Membranteile erfahren am häufigsten die Degeneration zu gleicher Zeit wie die Tapetenzellen. Nach der Befruchtung setzt die Auflösung der den Sack umgebenden Teile'der Samenanlage ein. Man bekommt von der Auflösungsregion Bilder, die sehr mit denjenigen tubereinstim- men, die Vv. PORTHEIM (1901) bei Senecio beschreibt: >»In der homogenen, durch Auflösung der Zellen entstandenen Fläössigkeit, die mit keinem der ange- wandten Farbstoffe tingierbar war, bleiben nur Plasmaklumpen, die deut- lich gegen das untere Ende des Em- bryosackes gerichtet sind, sichtbar.» Auch bei Cosmos lassen sich in den Samenanlagen »von dorsiventralen Orga- nen am Klinostat keinen Ausschluss von geotropischen Krämmun- gen erwarten.> »Es werden dieselben vielmehr auch am Klinostat eine geotropische Zuwachsbewegung ihrer Dorsalseite zeigen mös- sen.> Andere Forscher, wie PFEFFER, CZzAPEK, KNIEP und JosT ha- ben ähnliche Auffassungen vorgetragen ”. Gegen die eben zitierte Auslassung NOLL1s ist einzuwenden, dass es auch dorsiventrale Organe gibt, welche ortotrop reagieren, so z. B. der Spross von Vicia faba und die Coleoptile des Hafers und verwandter Gräser?. Es gibt sogar anastische und atropistische Fig. 2. Diese Blätter sind bei dauernder Drehung um die horizontelle Klinostatachse entfaltet worden. HSeitenansicht des ZWweiges. dorsiventrale Organe. Ich habe in den Blattstielen von Liriodendron tulipifera ein wachsendes Objekt gefunden, welches nur Autotropis- mus zu besitzen scheint. Anderseits kann in anatomisch radiären ! Uber heterogene Induktion, Leipzig 1892, S. 34. ? Siehe namentlich die ausföhrlichen Erörterungen bei Knirr, Jahrb. f. wiss. Bot , PIROTAS 3 Uber die Coleoptile vgl. Rormzrt, Cohns Beitr.z. Biol. d. Pflanzen, 1894, VII, 25. 442 rganen durch Schwerkraft oder Licht eine mehr oder weniger stabile physiologische Dorsiventralität induziert werden, welche sich in plagiotropem Wuchs oder Epinastie äussert! Man hat also in jedem Fall zu untersuchen, ob ein Organ, sei es anatomisch dorsiventral oder radiär, physiologisch dorsiventral reagiere oder nicht. UÖUbrigens fasst schon SacHs in seiner bekannten Arbeit öäber ortotrope und plagiotrope Pflanzenteile (Arb. Wärzburg Bd II, 1882) die Dorsiventralität im physiologischen Sinn auf (s. Ges. Abh. S. 1054 ff.). Was nun die Epinastie anbetrifft, so muss sie, wenn durch äus- sere Bedingungen ausgelöst, auf einer grösseren Reizempfänglichkeit oder Reaktionsfähigkeit, kurz gesagt Empfindlichkeit der oberen Seite des Organs beruhen. Da nun Nastien im Gegensatz zu Tro- pismen durch diffuse Reize ausgelöst werden, so leuchtet ohne wei- teres ein, dass Geonastie sehr wohl an der horizontellen Klinostat- achse stattfinden kann, denn die Schwerkraft wirkt ja hier diffus auf das Objekt ein. Da nun die Schwere experimentell nicht auf- gehoben werden kann, so bleibt immer die Möglichkeit bestehen, dass die Blätter geonastisch wären (vgl. KNIEP, a. a. O. 1910). Eine gewisse Entscheidung wäre wohl durch Variation der Kraft, also durch Centrifugalversuche zu gewinnen, solche Versuche habe ich jedoch nicht angestellt. A Die Einkrämmung der Blätter am Klinostat könnte aber auch einen geotropischen Vorgang sein. »Flankenstellungsversuch> wurde zuerst von DE VRIES be- nutzt!. Bei der Buche gelingt er sehr gut: Die Stiele krämmen. sich bald konvex. Unten werden wir diese Bewegung näher ver- folgen. Die Blätter von Fagus Wweisen folglich echte Epinastie auf. Die Biegungsfestigkeit des epinastisch reagierenden Blattstiels ist recht gering. Dreht man nämlich einen Zweig wie in Fig. 2 um 180?, so klappen jetzt die herabhängenden Spreiten auseinander wie Schmetterlingsflägeln, infolge einer Lastkrämmung des Stiels. Diese passive Krämmung erreicht aber niemals Werte äber 90?, die Blät- ter stellen sich horizontell oder meistens schräg aufwärts. Lässt man nun einen solchen umgekehrten Zweig einige Tage in der Zwangsstellung, so bewegen sich die Blätter keineswegs nach un- ten, die Spreiten drehen sich auch niemals um 180, sondern das. Blatt beschreibt einen Halbkreis nach oben, so dass es jetzt der morphologischen Unterseite (und physikaliscehen Oberseite) dicht angedräöckt liegt. Dasselbe Resultat erreicht man, wenn der Zweig in der vertikalen Ebene um mehr oder weniger als 180? gedreht wird. Selbstverständlich macht es keinen Unterschied, wenn man den Zweig, schon ehe die Knospen geöffnet sind, in die vwver- änderte Lage bringt und die Blätter in dieser Lage sich entfalten lässt. Weshalb biegen sich nun an normal orientierten Zweigen nicht die Blätter völlig um? Offenbar wird das epinastische Kräm- mungsbestreben von einer andern Kraft gemässigt. Man kann hier an die Last der Blattspreite (vgl. oben) oder an Geotropismus denken. Dass die Biegungsfestigkeit des jungen Blattstiels keine hohe ist, wurde eben besprochen. Diese Tatsache hat aber nichts mit der Epinastie zu tun; wird doch, wie erwähnt, das umgekehrte Blatt aus der Horizontalstellung gehoben”?. Wahrscheinlicher ist die Annahme, dass in der Natur die Epinastie mit Plagiogeotropismus zu kämp- !? Um die in dieser Lage manchmal eintretende Geotorsion zu vermeiden, hat. KnieEP eine intermittierende Reizung in den beiden Flankenlagen verwendet. 2 An anderen, schwereren Blättern kann die eigene Last zu besonderen Kriäm- mungen und Torsionen föhren, wie ich an Åescwlus hippocastanum und Juglans regia. gefunden habe. Befestigt man Zweige von diesen Bäumen, als die Blätter noch jung sind, in Inverslage, so drehen sich die Stiele um 180?. Äquilibriert man. jedoch die Last der Lamina durch ein Gewicht, so bleibt die Torsion aus. tå fen hat, und:die tropistische Reaktion wird am Schluss der Wachstumsperiode immer siegreicher. Die vertikal herab- hängenden Blätter beginnen sich nämlich, wenn sie schon ziemlich ausgewachsen sind, zu hebenh, bis sie die horizontale Lage erreicht haben; dann hört die Bewegung auf. Ob diese Stimmungsänderung eine Schwächung der Epinastie oder eine Verstärkung des Plagio- tropismus bedeutet, kann ich nicht bestimmt sagen. Kein Zweig wurde nämlich so lange am Klinostaten gedreht, dass er alle Entwicklungsstadien bis zum Wachstumsabschluss durchlaufen konnte (was zwei bis vier Wochen in Anspruch nehmen wärde). Die langsame Aufwärtsbewegung der vorher senkrecht hängenden Blätter kann jedenfalls nicht auf Hyponastie beruhen. Denn die Blattstiele behalten noch während des Aufkrämmens ihre Epinastie, was ersichtlich wird, wenn man die Zweige aus ihrer Lage bringt. Wie wir später sehen werden, tritt dann bald eine Einkrämmung der Stiele ein, ehe noch die geotropische Reaktion zu wirken ange- fangen hat. Auch am Klinostat trilt die Konvexkrämmung in diesem Stadium auf. Nun findet abet schon bei den jungen, senkrecht herabhängenden Blättern, wenn man sie am Klinostat rotiert, eine z. T. verstärkte Einkrämmung ein. Auf eine mögliche Fehlerquelle bei derartigen Versuchen mit Blättern sei hier n&benbei hingewiesen. Das Drehen um eine Achse muss fär ein so schlankes Organ wie ein junges Buchenblatt eine recht lästige Sache sein, indem die Spreite bei jeder halben Drehung nach oben herausklappt (wegen der geschilderten geringen Biegungsfestigkeit des Stiels), um bei fortgesetzter Drehung wieder herabzusinken. Diese passive Auf- und Abwärtsbewegung wiederholt sich bei jeder Drehung, was natäörlich in unbekannter, aber sicher ungänstiger Weise das Resultat beeinflussen muss. Die Kurztriebe der von mir untersuchten Buchen tragen meistens fänf Blätter, ein apikalest und die vier öäbrigen scheinbar (nicht morphologisch) in Paaren angeordnet; bisweilen fehlt das »Endblatt> (siehe Fig. 3 und 4). An einem Zweig, welcher längere Zeit am Klinostat gedreht war, Wwiesen die Blätter bei horizonteller Lage der Sprossachse folgende Stellungen auf (vgl. Fig. 2 u. 3): Das Endblatt genau vertikal, die folgenden Blätter 'schwach eingekrämmt, die letzten Blätter ganz zurÖckgebogen und an die Achse gedräöckt. Die Blätter nehmen be- 1 Die im Achsel dieses Blattes stehende Knospe bildet bekanntlich das nächst folgende Jahr die Fortsetzung des Triebes. 445 kanntlich an einem dergleichen horizontellen Kurztrieb von ausseir nach innen an Grösse ab, das besprochene unangenehme Hin- und Herschwanken am Klinostat verringert sich in demselben Grad, was. eine . mögliche Ursache der verschiedenen Blattlagen sein könnte. Gegen diese Einwendung ,spricht aber die Tatsache, dass an einjäh- rigen Keimpflanzen, welche nur Zwei grosse, annähernd suppo- nierte Blätter besitzen, diese eine stärkere epinastische Einkräm- : mung als die etwa ebenso gros- sen äusseren Blätter der Kurz- triebe erfahren. Wir haben es also hier sehr wahrscheinlich mit inneren Differenzen zu tun. Die verschiedene Einkräm- mung am Klinostat kann wohl schwerlich eine geotropische Reaktion sein (vgl. oben). Denn es Wwäre dann unverständlich, weshalb das Endblatt keine ver- stärkte Einkrämmung erfähre: Tatsächlich ist die geotropische Empfindlichkeit dieses Blattesin späteren Stadien eher stärker als die der inneren Blätter. Wir muössen daher annehmen, dass die Epinastie dieser Blätter durch die ainstitige Richtung der Schwer- kraft in der Natur geschwächt wird und nichts liegt im Wege, diesen Faktor als Plagiogeotropismus zu bezeichnen.! Ich sehe keinen triftigen Grund, positiven Geotropismus anzunehmen, demgegenöber sprechen andere Erfahrungen. Die Empfindlichkeit der jungen Blät- ter fär die Schwerkraft ist jedenfalls sehr gering. Die vertikale Lage der Blätter dauert ziemlich lange, bis zum Schluss des Wachstums; dann heben sich die Blätter ziemlich rasch. Dass die Epinastie bei dieser Aufwärtsbewegung nicht erloschen ist wurde schon erwähnt. Die Aufwärtsbewegung ist bisweilen so in- tensiv, dass die Blätter die horizontale Lage öberschreiten und schräg aufwärts gerichtet werden, um sich dann wieder an die Ruhelage zu Fig. 3. Ein in ähnlicher Weise wie in Fig 2 behandelter Zweig, aber hier von oben gesehen. ! Uber die verwickelten, wenig bekannten Verhältnisse bei derartigen Combina- tionen vgl. PFEFFER, Pflanzenphysiologie 1904, II $$ 108, 109. I 446 senken. Die horizontale Schlusslage ist, wohl zu bemerken, keine Resultantlage, sondern bedeutet ein vollständiges Uberwinden der Epinastie durch Plagiogeotropismus. — Spielt nun nicht bei den Bewegungen der Buchenblätter phototropische Vorgänge mit hinein ? Um dies zu entscheiden, wurden Versuche mit verdunkelten und schräg beleuchteten Zweigen angestellt. An den verdunkelten Zweigen -orientieren sich die Blätter wie im Licht, d. h. stellen sich am Ende der Wachstumsphase horizontell. An Zweigen, welche vor einem Fenster in schräger Richtung beleuchtet wurden, stellten sich die Blattflächen in dieselbe Lage ein. Offenbar werden also die Orien- tierungsbewegungen vorwiegend durch die Schwerkraft induziert. Ob ausserdem Transversalphototropismus vorkomme, was schwer zu beweisen wäre, kann natärlich nicht bestimmt gesagt werden. Jeden- falls wöärde dieser eventuelle Phototropismus an den transversal- geotropischen Zweigen keine grössere Rolle spielen, weil sie zu schwach wäre. Wie sich die ortotropen Zweige der Buche verhalten, habe ich nicht untersucht. An diesen stehen die.Blätter meistens nicht horizontell, es ist also wohl möglich, dass ihnen eine photo- tropische und sogar eine andere geotropische Empfindlichkeit zukäme. Auch nicht wenn die transversalgeotropischen Blätter von unten her beleuchtet werden treten irgendwelche Bewegungen in bezug auf das Licht ein. Junge Blätter heben sich auch bei Beleuchtung von unten her in die Horizontallage. Wir wollen nunmehr untersuchen, wie sich die Blätter in der letzten Phase ihrer Bewegungen, also während des eigentlichen Orientierens, verhalten, wenn man den Zweig aus der normalen Lage bringt. Die Orientierungsbewegungen erfolgen ja in der Natur in der einfachen Weise, dass die Blätter sich aus der vertikal herab- hängenden in die horizontale Lage heben, auf Grund von einem Aus- gleich der Stielkrämmung. Wenn man einen Zweig, an dem die Blätter eben diese Ruhelage erreicht haben, 45? oder 90! nach unten verneigt, so wird die Aufwärtsbewegung der Blätter entsprechend fortgesetzt, bis sie wieder horizontal stehen. Nicht so einfach gestalten sich die Bewegungen, wenn der Zweig zugleich um seine Längsachse gedreht wird. Dann tritt ausser der Krämmung des Blattstiels zugleich eine Torsion ein. Die horizontale Lage als Ruhelage setzt sich aus zwei Komponenten zusammen, nämlich Empfindlichkeit fär Lageveränderungen in zwei gegeneinander senkrechten Richtungen. Senkt oder hebet man die Blattspreite, krämmt sich der Stiel, dreht man die Blattfläche um den Mittelnerv, tritt eine Torsion des Stiels 447 ein. Inwieweit bei den geotropischen Bewegungen der Buchen- blätter eine Ortsverschiedenheit von Perzeption und Reaktion vorhanden wäre, etwa in Analogie mit den Befunden VÖCHTINGS! uber den Phototropismus der Malvaceenblätter, bleibt dabei unent- schieden. Ein besonderes Interesse beanspruchen die Orientierungen der Blätter an Zweigen, welche um etwa 180? gedreht wurden, so dass die IE a e (eb c Fig. 4. Auf der Stelle aufgenommene Photographie eines im Text näher beschrie- benen, in inverser Lage fixierten Zweiges. Das Bild stellt den Zustand fönf Tage nach dem Beginn des Versuchs dar. morphologische Oberseite nach unten schaut, denn es geben ja dabei för die Blätter zwei Möglichkeiten, um die Normallage wieder zu :.erreichen, nämlich durch Torsion des Stiels um 180! oder Kröäm- mung des Stiels um 180". A priori kann man nicht erraten, welche Art von Reaktion einträte. Der Versuch wurde im Freien an einem horizontellen Zweig eines jungen Baumes im Waldschatten ausgefährt. Der etwa 2 Meter lange Zweig wurde vermittels einer besonderen Anordnung um seine Achse 180! gedreht. Die Blätter hatten noch nicht die Ruhelage erreicht, waren aber beinahe ausgewachsen. Beim ! VöckTING, Botan. Zeitung, Bd. 46. 1888. 448 Umdrehen des Zweiges stellten sie sich jedoch, der eigenen Schwere folgend, mehr oder weniger horizontell. Nach zwei Tagen hatten sich einige Blattstiele gedreht, andere hatten eine Krämmung erfahren, 'wieder andere waren gleichzeitig gedreht und gebogen. Nach weiter 24 Stunden hatten sich fast alle Blätter richtig orientiert. Ein Teil des Zweiges wurde photographiert, siehe Fig. 4 und 5. Eine Woche nach dem Beginn des Versuchs hatten sämtliche Blätter die Nor- malstellung erreicht, die meisten durch Stielkrämmung, in keinem Fall durch Torsion allein. Dies beweist natärlich nicht, dass die Krämmungsreaktion schneller und kräftiger wäre als die Torsions- reaktion, denn die geotropische Aufkrömmung wird ja durch die Epinastie unterstätzt, bekommt da- kd durch gewissermassen einen Vor- | sprung. Hierdurch lässt sich die Mehrzahl der Krämmungen er- klären. | Wenn die Lage des Blattes so beschaffen ist, dass die Normal- lage auf zwei Wege erréicht wer- den kann, so wird die Krämmungs- reaktion bevorzugt, wenn diese Fig 5. Ein Kurztrieb aus demselben durch die Epinastie verstärkt wird. Frwelgsystem or Rn Dieser Satz wiederholt sich auch be- treffs dorsiventraler Sprosse!. Daber wird aber nicht etwa die Torsionsbewegung ausgeschaltet, sondern alle drei Reaktionen, Epinastie, Geotropismus und Geotorsion werden auf einmal ausgelöst, und das Endresultat däörfte dann von der relativen Geschwindigkeit der besonderen Reaktionen abhängen. Im Jugend- zustand des Blattes ist die Epinastie unweit kräftiger als die geotropische Reaktionsfähigkeit, an einem umgekehrten Zweig orientieren sich die Blätter deshalb ausschliesslich durch Stielkrämmung, und diese Krömmung därfte sehr wenig durch Geotropismus unterstätzt werden, wie ein Vergleich mit Klinostatversuchen lehrt (siehe oben). In dem reifenden Blatt geschieht aber eine Umstimmung zu gunsten des Geotropismus und der Geotorsion. Wegen der relativ grossen Geschwindigkeit, mit welcher diese inneren Verschiebungen ablaufen, Ce [6h " LUNDEGÅRDH, Physiologische Studien öber die Baumarchitektonik. Kungl. Vet.- akad:s Handl il9l6 EB US6N Noor SE0: 449 ist es schwer möglich, Exakteres hieräber mitzuteilen. In dem eben angeföhrten Versuch erklären sich die sonderbaren Krämmungen und Drehungen der Blattstiele (vgl. die Figuren) aus dem Zusammen- wirken der genannten drei Bewegungsarten. Beschauen wir die Abbildungen etwas näher! Eine Stieldrehung um 180? haben die hintersten kleinen Blätter der Kurztriebe erfahren (Fig. 4 a, e, Fig. 5 c, d). Diese Blätter sind, wie oben erwähnt, vor der Schlusslage schräg einwärts ge- krämmt (vgl. besonders den Klinostatversuch Fig. 3), weil an ihnen die Epinastie anscheinend sehr stark entwickelt ist. Bei dem Um- wenden der Tragachse kommen diese Blätter schräg aufwärts in der Vertikalebene zu stehen. Sie senken sich dann, wie Fig. 4 und 5 lehren — fortwährend in der Vertikalebene — durch Torsion des Stiels um etwas weniger als 180?. Dass keine Krämmung der Stiele dieser hintersten Blätter eintritt, erklärt sich aus der schon vorhan- denen maximalen epinastischen Einkräömmung. Die apikalen Blätter, an denen, wie vorher erwähnt, die Epinastie för gewöhnlich nicht ihre volle Wirkung entfaltet, orientieren sich stets durch sowohl Krämmung wie Torsion. Welche Stellungen hätten diese Blätter eingenommen, wenn sich die Orientierung nur durch Krämmung oder nur durch Torsion abgespielt hätte? Um diese Frage zu beantworten mössen wir die natärliche Stel- lung des Blattstiels im Verhältnis zur Sprossachse beachten. Der Ansatzpunkt der Blattstiele ist bekanntlich bei der Buche nach der morphologischen Unterseite der Tragachse hin verschoben. Die Blattstiele der unteren Blätter stehen weder in der Richtung dieser Achse, noch senkrecht auf sie, sondern sind schwach auswärts- gerichtet. Tritt nun durch Geradstrecken des epinastisch gekrämm- ten Stiels ein Heben der mehr oder weniger senkrecht hängenden Blätter ein, so spreizen diese daher zugleich auseinander, weil Mittelnery und Stiel eine gerade Linie bilden. In Fig. 2 sehen wir dass diese Divergenz der Mittelnerven schon in der Vertikallage deutlich hervortreten kann, in der Horizontallage wird sie noch auf- fallender. Durch diese einfache Tatsache des Stielansatzes wird aber die Mosaik des fertigen Kurztriebes nicht erklärt, denn das Auseinandertreten der Blattspreiten wärde bei einfachem Gerad- strecken des Stiels viel zu gering ausfallen, wovon man sich leicht öberzeugt, wenn man einen jungen Trieb känstlich in eine Ebene presst. Es kommen hier besondere Faktoren hinzu, welche es be- Svensk Botamisk Tidskrift 1916. 29 450 wirken, dass die hinteren Blätter am stärksten, die vorderen Blät- ter weniger stark sich auseinander bewegen. Diese Exotropie der Blattstiele — um die Benennung NOoLLs zu gebrauchen!) — lässt sich am besten an umgekehrt gelegten Zweigen beobachten, weil hier, wie vorher geschildert, die Blätter die horizontale Lage viel fräher als an normalen Zweigen erreichen. Die Exotropie beginnt sich äöbrigens schon in der Knospenlage be- merkbar zu machen: in den letzten Stadien vor dem Entfalten befinden sich 'daher die Blätter in Zwangslage. Wenn man zu dieser Zeit die Schuppen entfernt, so spreizen die befreiten Laub- blätter plötzlich auseinander. In Fig. 6 ist ein soeben befreiter Kurztrieb eines umgekehr- ten Zweiges dargestellt (von oben gesehen). Die Mittelnerven des apikalen Blatt->Paares» bilde- ten einen Winkel von 55. Wie viel von die- Fig. 6. Kurztrieb an einem SEM Winkel auf die Rechnung der möorppomm- invers ausgetriebenen gisch bestimmten Stiellage zu stellen ist, kann Zweig, schematisch dar- ich nicht sagen. Er hielt sich in 6 Stunden gestellt.. Die obersten " annähernd konstant... Nach zwei Tagen mar FR LAR är er aber auf 80? gewachsen, hier håtte also sicher eine exotrope Bewegung stattgefunden. Diese Bewegung wird ausschliesslich durch Torsion der (hier gekrämmten) Stiele vollzogen. Und dank derselben weisen auch die umgekehrt ausgetriebenen Sprosse eine fächerförmige Ausbrei- tung der Blätter auf, obwohl die »Blattfächer» in diesem Fall natär- lich basalwärts geöffnet sind (siehe Fig. 7). Das geschilderte Auseinanderweichen der seitenständigen Blätter der Kurztriebe findet sowohl im Dunkeln wie bei allseitig einfallen- dem Lichte statt. Auch nicht von der Schwerkraft därfte er, nach Klinostatversuchen zu urteilen, abhängig sein. Es wurde schon vorher erwähnt, dass die seitlichen Blätter am Klinostat eine Dop- 1) Diese Benennung wurde der Einfachheit halber aber mit aller Reservation aufgenommen. Tatsächlich gewährt die Analyse der sogen. exotropen Bewegungen mindestens ebenso grosse Schwierigkeiten wie die der Epinastie. Bei der von mir im folgenden beschriebenen Exotropie könnten also schwer zu ermittelnde aitionome Reize (vielleicht als späte Nachwirkungen) mitgewirkt haben. Die Sum- mation von geotropischen Reizen am Klinostat därfte jedoch hier, ebensowenig wie bei der Epinastie in Frage kommen, denn die Bewegung findet auch in jeder beliebigen fixen Lage zum Horizont statt (vgl. unten S. 455). HFEine exakte, aber freilich' ausserordentlich zeitraubende Untersuchung der im Text geschilderten Erscheinungen wäre sehr erwunscht. 451 pelbewegung ausföhren (vgl. Fig. 3). In Fig. 8a ist ein »klinosta- tierter> Kurztrieb, schräg von oben gesehen, gezeichnet; in b und ec ist er in Obenansicht und Seitenansicht schematisch dargestellt. Das »Endblatt», d. h. das Blatt, in dessen Achsel die Scheitelknospe sitzt, hängt bei normaler Stellung des Zweiges (Horizontalebene) senkrecht nach unten, auf Grund von einer Einkrämmung des 'Stiels um 90?. Die Mittelnerven der nächstfolgenden Blätter, welche sich phy- siologiseh wie ein »Paar» verhalten, obwohl sie nicht morphologisch gleichwertig sind, bilden mit dem Horizontalplan einen Winkel von etwa 70? (siehe 8 c), wenin man den Spross von der Seite beob- achtet. Von oben gesehen (8b) bilden sie mit der Sprossachse einen Winkel von etwa 30, während das Endblatt auch von diesem Ge- sichtspunkt perpendiku- lär steht!). Diese schräge Lage der Blätter II u. III wird durch eine ent- sprechende Einkröäm- mung und Torsion des Stiels verursacht. Was die Einkrämmung äån- betrifft, so ist sie epinas- tisch und durch stärke- res Wachstum nicht der physikalischen sondern "der morphologischen Oberseite bedingt. Da Fig. 7. Ein in Inverslage austreibender Zweig. Die nun die Blätter seitlich Plätter der einzelnen Triebe sind fächerförmig ausge- ; breitet, kehren aber die Spitzen der Zweigbasis zu. an der Sprossachse ih- ; p 3 ren Ansatzpunkt haben, so äussert sich die Epinastie als eine Ein- wärtskrämmung in schiefer Ebene (senkrecht einwärts und schräg auswärts, vgl. Fig. 2). Ausserdem muss aber eine Torsion in der Richtung der Pfeile in Fig. 8 b und c stattgefunden haben, denn sonst wäre nicht die fast vertikale Stellung der eingekräömmten Blätter I1I—V zu verstehen. Jede Torsion kann man als das Resultat von Krämmungen in zwei verschiedenen Ebenen betrachten. So kann man sich auch hier vorstellen, dass die Blätter gleichzeitige epinas- !y Dieses besondere Verhalten des Endblattes tritt auch in der Gestalt der Blattfläche hervor. Die seitlichen Blätter des Kurztriebes sind stets asymmetrisch, das End- blatt dagegen symmetrisch (siehe WIESNER, Sitzungsber. d. kais. Akad. d. Wiss. mathem.-naturwiss. Classe. Wien 1892, Bd 101, Abtb. I, 8. 672). | 452 tische Einkrämmungen in der Medianebene und exotrope ÅAus- wärtsbewegungen erfahren. Am Blatt I fehlt die exotrope Kräm- mung. Und an den Blättern IV u. V ist sie stärker als an II u. III. Diese Verhältnisse sind sehr bemerkenswert, weil sie beweisen, dass die Blattmosaik der Kurztriebe durch autonome Bewegungen genau vorbereitet wird. Die fäönf Blätter des geschilderten Triebes breiten sich später, ohne ein- ander zu beschatten, fächerför- mig aus, nicht etwa auf Grund von phototropischer Orientier- ung, geschweige denn von einer Art von Geotropismus, sondern auf Grund von autonomer Exo- tropie. Wenn die Triebe, wie in ihrer natärlichen Horizontal- stellung am Zweige, von Anfang an der einseitigen Schwerewir- kung ausgesetzt sind, kommen die autonomen Bewegungen, weil Zz. 'T. durch Geotropismus ge- hemmt, nicht so klar zum Vor- schein. Wie vorher erwähnt, stehen dann alle Blattspreiten fast senkrecht, was wir so er- klärt haben, dass der noch sehr schwache Plagiogeotropismus ge- gen die Epinastie wirke. Die Exotropie kommt doch als eine Fig. 8. a Ein am Klinostat ausgebilde- schwache Torsion der Stiele (und ter Kurztrieb; b derselbe von oben ge- eine dadurch bedingte Schräg- sehen (stark schematisiert); c von der Stellung der Spreiten) zum Vor- Seite gesehen (schematisiert). Uber die schein. Die Exotropie wird also, Bedeutung der Pfeile vgl. den Text. im Gegensatz zur Epinastie, nicht gehemmt durch den Geotropismus. Auch unter natärlichen Be- dingungen bringt also letzterer nur eine Hebung der Spreiten in die Horizontallage zuwege, die relative Lage der Blätter zueinander wird aber auch jetzt durch die Exotropie bestimmt. Bei der Schluss- orientierung fäöhren dann allerdings die seitlichen Blätter (selbst- verständlich nicht das Endblatt, das nur eine Hebung um 90? erfährt) eine zusammengesetzte Bewegung aus. Sie heben sich und 453 gehen zugleich auseinander. Wenn man aber die Pflanze in diesem Stadium an den Klinostat bringt, so fällt die Hebung fort und die Exo- tropie kommt in Verbindung mit Epinastie rein zum Vorschein. Ich kann nicht bestimmt sagen, ob bei der normalen Schlussorientierung zugleich Geotorsionen ausgefährt werden, betrachte es jedoch als nicht sehr wahrscheinlich. Wenn man nämlich die Blätter eines solchen Trie- bes wie in Fig. 8 känstlich in die Schlussebene auszubreiten versucht, so gelingt dies sehr leicht, ohne Torsion der Stiele, woraus man ersieht, dass die autonomen Vorgänge schon bestimmte Spannungsverhältnisse in den gekrämmten Stielen dargestellt haben, welche bei der einfachen Hebung der Spreite zu ihrer richtigen Orientierung fäöhren. Wie sind nun, nach den vorstehenden Ausfährungen, die Blattorientie- rungen in Fig. 4 und 35 (S. 447 f.) zu deuten? Betrachten wir nochmals Fig. 8b und c so finden wir, dass die Autotorsion der linken Hälfte des Sprosses nach rechts geht, an der rechten Hälfte nach links (vgl. die gekrämmten Pfeile!). Denken wir uns den Zweig um 180” gedreht (auf den Röäcken gelegt), so kehrt sich die Richtung der Torsion vom festem Gesichtspunkt des Beobachters offenbar um, die Stiele der linken Hälfte scheinen jetzt nach links, die der rechten Hälfte nach rechts gedreht zu sein. Gehen wir nunmehr an Fig. 4 zuröck! Wir sehen hier ein Blatt c an der linken Seite der Sprossachse, welches sich nach rechts gedreht hat, bei b sehen wir ein Blatt an der rechten Seite, welches sich nach links gedreht hat. Die Torsion hat also in beiden Fällen in einer gegen die autonome entgegengesetzten Richtung stattgefun- den. Die Torsion ist hier also sicher keine Äusserung der Exotro- pie, sondern eine Geotorsion. Da der Stiel schon vorher epinastisch gekrämmt war, so resultiert eine Bewegung der Spreite im Raume: Statt an der richtigen Seite der Achse zu verbleiben, begibt sie sich zur entgegengesetzten hinäber und verursacht dadurch eine mehr oder Wweniger wvollständige Beschattung anderer Blätter, wie aus der Figur 4 deutlich hervorgeht. Im physiologisch-morphologischen Bau- plan des Kurzprosses von Fagus ist so zu sagen der Fall nicht vorhergesehen, dass der Spross um seine Achse 180” gedreht werden könnte, die Mosaik wird durch die individuelle Drehungsart der einzelnen Blätter völlig zerstört. Da die Stiele am Beginn des Versuchs mehr oder weniger rechtwinkelig gekrämmt waren (siehe S. 447), so kommen offenbar die Spreiten bei einer Torsion um 90? sich um den gleichen Winkel seitlich zu verschieben und es hängt dann von der anfänglichen Richtung des basalen nicht bewegten Stiel- 454 teiles ab; welche Lage die Blattspreite schliesslich einnehmen werde. In 4 bi und c ist die Stielbasis nach vorn gerichtet; deshalb schlagen die Blätter auf die andere Sprossflanke hinöber. Am Blatt d da- gegen ist die Basis des Stiels schwach röckwärts gerichtet;in diesem Falle kommt die Spreite fast in die Längsrichtung der Sprossachse zu stehen, eine Lage, welche ja sonst nur dem » Endblatt> zukommt. Die Blätter b, c und d in Fig. 4 haben alle eine Geotorsion ausgefährt. Dies ist nicht der Fall mit a und e, Fig. 4, c und d, Fig. 5, denn ihre Spreiten weisen keine Orientierung in bezug auf die Schwerkraft auf (sie stehen fortwährend senkrecht) und sie haben .sich nur vermittels einer Torsion des Stiels in derselben Richtung . wie die Autotorsion bewegt.. Wir begegnen hier betreffs der Autotorsion derselben. Tatsache wie betreffs der Epinastie (vgl. .S. 444), nämlich dass die autonome Bewegung sich stärker äussert und eventuell" länger anhält an den basalen Blättern des Sprosses. Offenbar hängt dieses damit zusammen, dass es eben diese Blätter sind, welche infolge. der Blattmosaik. am stärksten exotrop sind und die -stärksten autonomen Bewegungen ausfähren mössen, um in: die richtige Schlusslage zu kommen. Eine Bewegung im Sinne der Autotorsion (Exotropie) hat auch das. Blatt f in Fig. 4 ausgeföhrt. Dasselbe ist der Fall mit dem Blatt b in Fig. 5. Da aber hier die geotropische Ruhelage zugleich er- reicht ist, "kann schwerlich entschieden werden, wie viel von dieser Bewegung der Exotropie und wieviel der Geotorsion zuzuschreiben wäre. . Es liegt gar keinen Grund vor, anzunehmen, dass die letztere immer in. ein und derselben (der Autotorsion entgegengesetzten) Rich- tung stattfinde. Das Blatt a in Fig. 5 hat sich in derselben Weise wie die Blätter b, c, d in Fig. 4 bewegt. Wahrscheinlich erfolgt die Geotorsion in der Richtung des geringsten Widerstandes und nach ähnlichen Gesetzen wie fär andere transversalgeotropische Blätter gefunden. Wenn die Autotorsion noch nicht abgeklungen ist, dreht sich wohl- der Stiel auch unter dem Einfluss der Schwer- kraft vorzugs weise in dieser Richtung. Ähnliches gilt ja för die Epinastie und den Geotropismus des -Stiels.. — Zum Schluss- ein paar Worte öber das Zusammenwirken. von -Torsionen und Nastie; bezw. ”Tropismen bei den 'Bewegungen in Figg. 4 u. 5. Waäre die Epinastie” stärker gewesen, so hätten sich ja die Blätter wie in Fig. 7 orientiert. "Wären-anderseits die Torsionen alleinherrschend gewesen, so: hätten -'wir eine normale Blattmosaik: bekommen. - Nun finden aber sowohl Krämmungen als Drehungen statt; daher die Unregel- 455 mässigkeiten. Da nun nach dem vorher Mitgeteilten die relative Stärke der autonomen Reaktion und des Geotropismus mit dem Fertigwerden der Blätter eine Verschiebung erfährt, so hängt das spezielle Verhalten der Blätter beim Versetzen aus der Gleich- gewichtslage von dem Alter derselben ab. Es ist aber nicht mög- lich, dieses nach äusseren Kennzeichen zu bestimmen und daher fällt es einem sehr schwierig, die Orientierungsbewegungen in jedem Fall vorauszusagen. An ganz jungen Sprossen haben die autono- . men Bewegungen entschieden das Ubergewicht (vgl. Fig. 7). An älteren Sprossen kommt es zu einem Widerstreit zwischen autono- men und aitionomen Reaktionen (Fig. 4. u. 5). Aber sogar an Sprossen, deren Blätter sich schon in völliger Ruhelage (Mosaik- lage) befinden, können diese bei Lageveränderung der Tragachse ausgesprochene autonome Bewegungen ausfäöhren, ehe sie, durch Geotropismus und Geotorsion, das Gleichgewicht wieder erreichen. Dies geht aus folgendem Versuch hervor. Ein horizonteller. Zweig mit Blättern in Mosaiklage wurde vwver- tikal an die ebenfalls vertikal gedrehte Klinostatachse befestigt. Nach zwei Tagen hatten sich die basalen Blätter der Kurztriebe (etwa IV u. V in Fig. 8b entsprechend) räckwärts gekrämmt und nahmen jetzt dieselbe Stellung wie in Fig. 8a an. Wegen der ver- tikalen Stellung des Tragzweiges kehrte folglich das eine Blatt die Ober- seite, das andere die Unterseite nach oben. Hier traten also ausschliess- lich epinastische und exotrope Bewegungen ein: Die »Endblätter»> der Kurztriebe verhielten sich verschieden. Ein Blatt hatte eine epina- stiscehe Krömmung erfahren (autonome Reaktion), ein anderes Blatt war um 45? gedreht, hier hatte also zugleich eine geotropische Reaktion stattgefunden, wie zu erwarten, da doch die Endblätter minder starke autonome Bewegungen ausfähren. Die Lageverän- derungen an einem fänfblättrigen Kurztrieb (vgl. das Schema Fig. 8 b u. c) wurden durch Winkelmessungen näher verfolgt. Die Anfangslage, d. h. der vertikal durch die (vertikal gestellte) Spross- achse gelegte Plan, wird mit 0? bezeichnet. Die Abweichung von dieser Anfangslage erfolgt durch Krämmung (Kräm.) und Drehung (Dreh.). Ein vorgesetztes e oder g bezeichnet, dass die betreffende Bewegung als autonome (epinastische oder exotrope) oder aitionome (Geotropismus, Geotorsion) zu deuten ist. 456 | HF Blatt I Blatt II Blatt III Blatt IN Blatt OM net Kräm. Dreh. | Kräm. Dreh. I Kräm. Dreh. |] Kräm. Dreh. | Kräm. Dreh. 0 1-09-209-1-:0931 0811-09-31 102 15:09:09] DE 2 — Te15] g450] e459! 09 Je702) 20911559) 09 je1552) 0 6 » 18760] > |g209]e909] > fet709) e709 le1702] e702 Aus der Tabelle geht deutlich hervor, dass die autonome Bewe- gung an den basalen Blättern (IV u. V) sehr kräftig einsetzt, um allmählich nachzulassen, je weiter man nach der Spitze hin geht. Hier (Blatt I) setzt gleich die aitionome Orientierungsbewegung ein. Es herrscht also in diesem Versuch eine völlige Ubereinstimmung mit den oben mitgeteilten Ergebnissen. — Uber die Blattmosaik an den Kurtitnieben von PESKS silvatica liegen meines Waissens keine besonderen Angaben vor!. Zwei Er- scheinungen sind hier auseinanderzuhalten, nämlich die verschie- dene Grösse der Blätter und ihre Bewegungen. Am grössten sind die apikalen Blätter, die basalen Blätter stehen meistens an Grösse bedeutend hinter den ersteren zuräöck. Unsere Ergebnisse lehren, dass die morphologisch festgestellten Verschiedenheiten mit ebenso fest fixierten reizphysiologischen Differenzen Hand in Hand ge- hen, indem die kleineren basalen Blätter .stärker exotrop sind als die grösseren apikalen. Am Endblatt fehlt die Exotropie. Auch sonst im Pflanzenreich döärfte jedes Blatt eine -bestimmte Eigenrichtung im Verhältnis zur Sprossachse besitzen und es därf- ten wohl äuch in anderen Fällen von erblich fixierter oder ha- bitueller Anisophyllie bestimmte FEigenbewegungen mit der spe- ziellen morphologischen Lage des Blattes verknäöpft sein, obwohl diese Frage wenig untersucht ist. Was die exotropen 'Bewe- gungen anbetrifft, so wurden sie ja von NoLLr? bei einigen Bläten nachgewiesen. In unserem Falle ist die Bewegung nicht durch Licht oder Schwerkraft mitbedingt, es hält aber schwer, sie rein zu beobachten, weil an »klinostatierten> Pflanzen zugleich kräftige Epinastie auftritt. Oben haben wir die Sache so dargestellt, dass die Epinastie eine gewisse beitragende Ursache zur Exotropie .wäre, indem die Einkrämmung an den basalen Blättern viel kräftiger als an den apikalen ist. Durch die hierdurch verursachte Doppel- ! Die Pflanze findet keine Erwähnung bei Ficbvor, Die Erscheinung der Ani- sophyllie. Leipzig u. Wien 1909. 2 FR, Noir, Arbeiten aus d. botan. Institut in Wärzburg, Bd. III, 1886, S. 189. 457 krömmung wöärden sich die Torsionen erklären. Doch mag dahin- gestellt bleiben, inwieweit diese bei der Torsion mitbeteiligten Komponente wirklich mit der durch die Dorsiventralität bedingten öberall verbreiteten Epinastie äbereinstimmen oder nicht. Zusammenfassung der Ergebnisse äöber die Bewegungen der Fagus-Blätter. 1. Die Blattspreiten sind in der schwellenden Knospe, infolge eines stärkeren Wachstums der Nervenunterseiten, sehwach hypo- nastisceh. Dann verhalten sie sich indifferent. 2. Die Orientierungsbewegungen der Blätter werden vermittels Krämmung und Drehung des Stieles ausgefährt. 3. Die Stiele reagieren schon vom Beginn des Entfaltungsprozesses an epinastisch. Die jungen Blätter stellen sich daher senkrecht nach unten. Am Klinostat und an umgekehrt ausgetriebenen Zweigen geht die Einkrämmung noch weiter, bis zu 180, weil hier keine Schwächung der Epinastie durch Plagiogeotropismus vorkommt. Die epinastische Einkrämmung ist am stärksten an den basalen Blättern der Kurztriebe. 4. Nach dem Entfalten beginnen die jungen Blätter durch au- tonome Auswärtskrämmung (und Torsion) der Stiele verursachte exo- trope Bewegungen auszufäöhren. Diese Exotropie erreicht den höchsten Wert bei den basalen Blättern, ist bei den apikalen seitlichen Blättern schwächer und bei dem apikalen »Endblatt> fin dessen Achsel die neue Scheitelknospe steht) gleich Null. Durch diese Abstufung, in Verbindung mit der in I hervorgehobenen Gradation der Epinastie, wird die Mosaik des fertigen Kurztriebes genau vorbereitet. 5. Die Blätter sind nicht merkbar phototropisch. Anfangs sind sie auch nur schwach geotropisch, mit der Abnahme des Wachs- tums wird der Geotropismus wahrscheinlich stärker und bedingt die horizontale Schlusslage. Diese geotropische Aufwärtsbewegung der epinastisch eingekrämmten Blätter erfolgt immer erst in den letzten Phasen der Wachstums und ist in ziemlich kurzer Zeit vollföhrt. 6. Werden die Blätter in der letzten Orientierungsphase aus ihrer natärlichen Lage gebracht, so versuchen sie die Gleichgewichtslage durch entspreehende Krämmung oder Drehung des Stiels wieder zu gewinnen. Dabei spielt die noch nicht abgeklungene Epinastie und Exotropie eine mehr oder weniger grosse Bedeutung fär die Rich- tung der Bewegung. ; 458 Zum Schluss einige Worte äber die biologische Bedeutung der Orientierungsbewegungen. Die senkrecht herabhängende Lage der jungen Blätter kann als Schutz gegen tÖöbermässige Beleuchtung am Tage (somit Chlorophyllschutz und Transpirationsschutz) und zu star- ke Abkählung in der Nacht gedeutet werden. Es wären hier m. a. W. die Vorteile des »Nachtschlafes> und des >Tagesschlafes» beweg- licher Blätter vereinigt. Von DARWIN! räöhren bekanntlich Versuehe her, Wwelche zu beweisen scheinen, dass senkrecht stehende Blätter den Nachtfrost besser ertragen als horizontal gerichtete. Bei der : Buche stehen ja ausserdem in dieser Stellung die Blätter des Kurz- triebes dicht zusammen (vgl. Fig. 1). Dieser gedrängte Stand der Blätter bietet natärlich auch einen gewissen Transpirationsschutz am Tage dar. Auch zur Abwehr der direkten Sonnenstrahlen ist die Vertikallage die beste. Die Blätter von Eucalyptus verharren ja dauernd in dieser Stellung. Tagesschlaf kommt bei der feucht- und dämmerungsliebenden Ocxalis acetosella vor. Dass die zarten Buchenblätter in der Wachstumsperiode sehr empfindlich sind fär öber- mässige Transpiration, ersieht man aus der leicht eintretenden Beschädi- gung derselben durch anhaltende scharfe Winde. An dieser Stelle sei eine Beobachtung erwähnt, die ich gelegentlich an dem in Fig. 7 abgebildeten Buchenzweig gemacht habe. Dieser Zweig war in einem hellem, zeitweise von Sonhnenstrahlen getroffenen Fenster ausgetrieben. Meistens waren alle Blätter fächerförmig in die Ho- rizontalebene ausgebreitet (wie am untersten Trieb in Fig. 7). Wurden sie aber von direktem Sonnenlicht getroffen, so senkten sich in wenigen Minuten die Blätter des Endtriebes mehr oder weniger vertikal (vgl. die Figur, welche in diesem Augenblick dargestellt wurde). Die Erwärmung der zarten Blätter ruft offenbar eine starke Transpira- tion hervor, welche vielleicht eine Turgescenzverwinderung des Blatt- stiels und eine Abnahme seiner Tragfähigkeit bewirkte, ohne dass man von einem eigentlichen Welken sprechen kann. Das Phänomen besitzt jedoch äusserlich Analogie mit einem »Sonnenschlaf», welche beim Verschwinden der Sonnenstrahlen rasch voröbergeht, doch ist zu bemerken, dass der Zweig in Fig. 7 viel fräher (wegen der Umkehrung) als normal Blätter in HorizontaHage aufweist. In der freien Natur habe ich keine dergleichen Erscheinungen beobachtet. — Zusammenfassend kann gesagt werden, dass die epinastische Einkräm- mung der jungen Blätter biologisch begreiflich ist. Die Schlusslage wird kurz vor der Beendigung des Wachstums und am Anfang der ' CE. DARWIN, The power of movements in plants. 1880. S. 286, 560. 459 Periode der inneren Ausdifferenzierung (nach Sacus' Begriffstellung) erreicht, die Blätter werden im gleichen Zug viel dunkler grän und mit einer dicken Cuticula versehen. Dann nimmt rasch das Bewe- gungsvermögen ab, die Blattlage wird fixiert und fertig ausge- staltete Blätter sind unbeweglich. II. - Orientierungsbewegungen der Blätter von Acer platanoides. Die Sprosse des Ahorns sind dekussiert beblättert; die jungen Blattstiele sind schwach abwärts gebogen und tragen an ihren En- den die etwa rechtwinklig aufsitzende zusammengefaltete Spreite. Die Stiele erreichen schon eine beträchtliche Länge, ehe die Spreiten sich ganz entfalten, das Längenwachstum hält jedoch lange an und scheint vorwiegend im oberen Teil des Stiels lokalisiert zu sein. Die Blätter von Acer sind ausgesprochen phototropisch. Die Be- wegungen finden statt teils im unteren Gelenk des Stiels, teils durch Krämmungen in dessen oberem Gelenk.! Die Blätter orientieren sich in der Weise, dass die Spreite senkrecht auf das einfallende diffuse Licht steht. Die Zweige im unteren, beschatteten Teil des Laub- werks und kleine Pflanzen im Baumschatten tragen daher mehr oder weniger horizontell gerichtete Blätter. Direktes Sonnenlicht ruft jedoch eine Stimmungsänderung hervor, indem dabei der Transversal- phototropismus: in negativen Plagiophbototropismus täbergeht. Eine zweijährige Pflanze, an welcher das Wachstum der Blattstiele be- endigt war, wurde in ein helles S.-O. Fenster plaziert, wo die Blätter mehrere Stunden täglich von direktem Sonnenlicht getroffen wurden. Die Blattstiele senkten sich dabei beträchtlich. Zwei Messungen vor und nach dem Verlauf von acht Tagen ergaben folgende Neigungswinkel: Blabbpaare (von unten) SE ; | ERA Stiele | CE b | Orr SR Iörste" Messung or. | BOLT F050 1 508 1350 Ewe = nd 89 800 145 [64 " Ob diese: Gelenke auch anatomisch als solche ausgebildet sind, habe ieh nicht untersucht. Von dem von VöcHTtiInNG untersuchten Blatte von Malva verticillata unterscheidet sich das Acer-Blatt durch bessere Ausbildung eines unteren Bewegungs- organs. Bei Malva föhrt der Stiel ausserdem Krämmungen aus, was bei Acer nicht der Fall ist. 'Dieses hängt natärlich mit dem Vorhandensein eines unteren Gelenks zusammen. Die Bewegungsart der Acer-Blätter wurde in der Hauptsache schon von FRANK (Die natärl. wager. Richtung von Pflanzenteilen, 1870, S. 58) erkannt. 460 Im allgemeinen ist also der Neigungswinkel grösser geworden. Dies hat natärlich eine entsprechende Senkung der Spreiten zur Folge. Tatsächlich senken sich doch die Blätter noch mehr auf Grund von Krämmungen im oberen Gelenk. So war der Winkel zwischen den Stielen a und b und den herabhängenden Blattspreiten nur etwa 40, die Blätter neigten folglich schräg nach innen. Wurde nun diese Pflanze tiefer ins Zimmer, also in mitteltiefen Schat- ten plaziert, so begann eine Aufwärtsbewegung der Blätter. Während die Oberseite der grossen Blätter in der Sonne einen Winkel von etwa 220? mit dem Vertikalen bildeten, ho- ben sie sich im Schatten so weit, dass der Winkel nach vier Tagen 135", nach zehn Tagen 1209—100? betrug, also schliesslich fast Horizontallage. Die Ahornblätter sind also, um die Nomenklatur WIESNERS zu benutzen, panphotometrisch. Diese Eigenschaft dröckt selbstverständlich ihr Gepräge auf den Habitus des Laubwerks. Der Ahorn besitzt eine aus kleineren, bal- lenförmigen Laubmassen zusammen- gesetzte Krone, welche, wie WIESNER (Der Lichtgenuss der Pflanzen 1907) SE Aa VN EE Acer plö- hemerkt hat, fär den Lichteintritt in tanoides, welcher vor einem Fenster : d längere Zeit um die vertikale Kli- das Innere der Krone vorteilhaftist. nostatachse rotierte. Der Oberfläche dieser >» Kleinkronen»> nehmen die klinotropen Blätter ein, die transversalphototropen Blätter stehen im Inneren und an den unteren Ästen des Baumes. Die phototropischen Bewegungen des Ahornblattes werden, wie oben erwähnt, durch Krämmungen (oder Torsionen) an der Basis und an der Spitze des Blattstiels ausgeföhrt; die Bewegungsfähigkeit des Ahornblattes, wie die des ganz andersartig konstruierten Buchenblattes, hört bald nach der Beendigung des Wachstums auf. Obwohl die Wachstumszone des Stiels apikal belegen ist, weist jedoch die Basis die stärkste Krämmungsaktivität auf. Der aus inneren Gränden bedingte Winkel zwischen Spreite und Stiel scheint etwa ein Rechter zu sein, der 'Stiel steht senkrecht auf der Spreite. Dies lehren Beobachtungen an jungen noch unbeweglichen Blättern. Bringt man einen Spross an die vertikale Klinostatachse vor dem 461 Fenster, so stellen sich sämtliche Blätter annähernd senkrecht. Da die Blätter einander teilweise beschatten, so dass die Oberseite im- mer eine etwas grössere Lichtmenge als die Unterseite empfängt, so könnte die in Fig. 9 abgebildete Lage möglicherweise phototropisch bedingt sein. Doch glaube ich, dass die Lichtwirkungen einander hier aufheben und dass die Blätter folglich die aus inneren Gränden bedingte Lage annehmen. Im Versuch Fig. 9 sollten sich wohl die Blätter in geotropischer Reiz- lage befinden.. Dass sie dessenungeachtetin senkrechter Lage verhar- ren, scheint jedoch die Abwesenheit von Transversalgeotropismus zu be- weisen. Versuche an horizonteller Kli- nostatachse gelingen immer schlecht, weil die grossen Blätter, wie fär die Buche geschildert, mechanisch hin und her schwanken. Verröckt man eine Pflanze (oder einen Spross) aus der heliotropischen «Fig. 10. Schematische Darstellung Gleichgewichtslage, so suchen sich die einer Versuchs mit einseitiger Be- BEN dis weitwie. möslieh ver: leuchtung einer horizontell liegen- å 5 den jungen Ahornpflanze. Der Pfeil mittels Krämmungen der Stielbasis gibt die Richtung des diffusen Lichts diese wieder zu , sagt er, »sämtliche Blattpaare — — — mehr oder minder anisophyll.» Leider fehlen Angaben äber das Verhalten der einzelnen Blätter. Doch betrachtet NORrDHAUSEN das Ergebnis als einwandfreien Beweis fär den Einfluss der Schwerkraft auf die Anisophyllie. 465 von hinten beleuchtete jängere Blatt (d) eine Stielsenkung erfahren hatte. Die Winkel der Stiele mit der Lotlinie sind wie folgt: Blatt: a b C d SVR TANDEN 86? 20 Analysieren wir nun etfwas näher die verschiedenen Bewegungen, welche Stiel und Spreite ausgefährt haben, um in die angegebene Lage zu kommen! An den Blättern a und b erblicken wir eine Krämmung der Stiele dem Lichte zu (vgl. Fig. 13 B); ferner sind I IVÅN IÅR NSÖS S ÅA ARS TURER I Fig. 13. Schematische Zeichnung nach einem Versuch mit einer umgekehrten und einseitig beleuchteten Ahornpflanze. Diese wird in A von hinten (also gegen das Licht) in B von oben gesehen. Der Pfeil deutet die Richtung der Schwerkraft (A) bezw. des Lichts an (B). die Spreiten vermittels Krämmungen der Stielspitzen in den richtigen Plan zu den Lichtstrahlen gebracht. Diese seitliche Krämmung der Lamina beträgt etwa 402, sie ist jedenfalls beträchtlich grösser als die Vorwärtskrämmung der Stiele, woraus man sieht, dass die Stielbeweg- lichkeit in dem Plan senkrecht zur Sprossachse bedeutend begrenzt ist. Das Verhältnis der Krämmungen von Spitze und Basis ist also in diesem Plan gerade umgekehrt wie im Plan der Sprossachse (d. h. Hebung und Senkung, vgl. oben). Obwohl nun die Spreiten durch die: seitlichen Krämmungen von Stielbasis und Spitze in die richtige Lage gebracht werden konnten, hat dessenungeachtet eine erhebliche Aufwärtsbewegung der Stiele stattgefunden, eine Hebung von 45—90 Grad. Dadurch werden die Spreiten mit den Spitzen nach oben orientiert, diese widernatärliche Stellung vermögen sie aber nicht infolge der geringen Drehunsgsfestigkeit der schlanken Svensk Botanisk Tidskrift 1916. 30 466 Stiele einzuhalten, sondern senken sich passiv in der in Fig. 13 A dargestellten Weise. Dadurch äöberkreuzen sie sich, beschatten ein- ander und das jängere Blatt (c); die genannte Aufwärtsbewegung der Stiele a und b ist folglich sehr unvorteilhaft, denn wären sie fortwährend nach unten gerichtet gewesen, so wäre eine viel bes- sere Orientierung der Spreiten erzielt. Ist also die erwähnte Auf- wärtsbewegung der Stiele teleologisch unverständlich, so lässt sie sich anderseits ungezwungen aus den vorhergehenden Ergebnissen erklären. Die phototropischen Bewegungen der Ahorn-Blätter gesche- hen, wie wir gefunden haben, öberhaupt so weit als möglich durch Krämmung der Stielbasis. In diesem Falle wurden die Blätter am Beginn des Versuchs durch einen auf die nach oben gekehrten Unterseiten der Blätter schräg einfallenden Lichtbändel beleuchtet. Die Stiele haben sofort mit Aufwärtsbewegung geantwortet. Diese Bewegung hat in die besprochene Grenzlage aufgehört und hat offenbar sehr wenig fär die richtige Orientierung der Spreiten ausge- richtet. Diese musste dann durch die oben erwähnten seitlichen Kräm- mungen von Spitze und Basis des Stiels vollzogen werden. — Durch spezielle phototropische Reizbarkeit des Stiels lassen sich seine Bewe- gungen nicht erklären. Ich habe einen Versuch angestellt, um jene zu ermitteln. Ein schmaler Lichtböändel wurde auf einen Stiel der im Dunkelkasten stehenden Pflanze geworfen. Sogar nach mehr- tägiger Einwirkung war aber keine Bewegung zu beobachten. Wurde dagegen die Spreite in derselben Weise auch nur partiell beleuchtet, trat bald eine Bewegung des Stiels ein. Bei den Acer-Blättern ge- schieht also die Perzeption des Lichtreizes, nach diesem Versuch zu urteilen, ausschliesslich durch die Spreite und die Reaktion aus- schliesslich durch Bewegungen des Stiels, namentlich von seiner Basis; es findet also eine Reizleitung auf beträchtliche Strecken statt. Kehren wir zur Betrachtung unserer Pflanze in Fig. 13 zuräöck, so ist ferner äber die Bewegungen der Blätter c und d hinzuzufägen, dass diese in ganz derselben Weise wie in dem oben S. 462 erwähnten Versuch bei einseitiger Beleuchtung einer aufrecht stehenden Pflanze reagieren. Am Blatt c hebt sich der Stiel in die Horizontallage und die senkrecht aufsitzende Spreite gelangt hierbei ohne weiteres in die gewänschte Lage. Am Blatt d senkt sich der Stiel soweit an der Lichtseite, bis er fast in die Fortsetzung der Sprossachse zu stehen kommt. Damit ist wahrscheinlich (vgl. oben) die anatomisch- morphologische Krämmungsgrenze erreicht und die weitere Bewe- gung wird durch die Stielspitze ausgefäöhrt. Seitliche Krämmungen 467 und Drehungen sind auch hier nicht vonnöten. — Dass die Spreite c mit der Spitze zenitwärts sleht, während sich die Blattspitzen a und b senken, beruht auf ihrer Kleinheit. Eine Lasttorsion wie bei a und b wurde sonst mehrfach beobachtet. Unsere Versuche gebén keinen Anhaltspunkt fär die Annahme einer geotropischen Empfindlichkeit der Blätter im allgemeinen oder der Stiele im besonderen: Die mehrbesprochenen häufig beobach- teten Grenzwinkel för die Bewegungen des Stiels sind also vorläu- fig nicht zu erklären. Durch genaue quantitative Versuche liesse sich doch sicher ein tieferer Einblick in diese Bewegungskorrela- tionen gewinnen. Möglicherweise spielen hier autonome Erschein- ungen mit hinein, so dass aus inneren Gränden die Ablenkung des Stiels aus einer gewissen mittleren Gleichgewichtslage (dem wenig stumpfen Winkel mit der Sprossachse; vgl. oben) immer träger verlaufe, je weiter die Ablenkung geht. Hieröäber können nur weitere Untersuchungen entscheiden. Zum - Schluss sei noch Einiges öber die Anisophyllie des Ahorn- sprosses mitgeteilt. Vorbedingung fär die bekannte schöne Blatt- mosaik ist erstens der Transversalphototropismus, welcher alle Sprei- ten in eine Ebene bringt und es ausserdem macht, dass mehrere Sprosse beim Zustandekommen der Erscheinung mitwirken können. Zweitens bestehen Beziehungen zwischen Stielwachstum und Lage des Blattes. An vwvertikalen Sprossen, gleichgöltig ob es sich um Hauptsprosse oder Seitensprosse handelt, wird das Blattsystem sym - metrisch ausgebildet, die Stiele stehen in zwei um !/2 divergierenden Reihen, gleich alte Blätter sind gleich gross und haben gleich lange : Stiele. In diffasem Lichte plazieren sich alle Spreiten in die Ho- rizontalebene, die morphologischen Verhältnisse bedingen hier die Blattmosaik. An plagiotropen Sprossen ist das junge, noch nicht entfaltete Blattsystem ebenfalls ganz symmetrisch gebaut!. Diese Symmetrie wird bei Kultur im Dunkeln auch in der Fortsetzung erhalten, wie aus Fig. 11 hervorgeht. Obwohl die Sprossachse hier fast horizontell steht, verraten die Blattstiele keine auf oben und unten zu beziehende Längenverschiedenheiten?. Die Stiellängen des photographierten Sprosses in zehntel Mm. waren: ! Genaue Messungen sind von Weise (Ber. d. d. bot. Ges. XIII. 8. 376) und ScHILLER (Österr. bot. Ztschr. 1903, S. 439) ausgeföhrt. 2 Andere Resultate erhielt NoOrDHAUSEN (S. Anm. S. 464). Genauere Untersuchun- gen wären erwinscht. 468 Blattpaar | I | Re | III Lage Stiellänge — |435 |485 [2 1400 | 135 | 130 420 | 350 oben unten | oben unten 420 | 290 | 280 Spreitenlänge | 420 | | Aus der Tabelle geht auch hervor, dass die Spreiten sich wie die Stiele verhalten, was aus der Grössenkorrelationen in der Natur zu erwarten war. Was nun die unter dem Einfluss des Lichtes statt- Fig. 14: Ein Sprossystem, welches die Anisophyllie im Halbschatten unter der Krone darstellt. Das meiste Licht kommt schräg von oben, daher die geneigte Lage der Blattebene. Das Ganze wird aus den Blättern von drei Kurztrieben zusammen- gesetzt. findende Hemmung des Blattwachstums an der physikalischen Ober- seite anbetrifft, so ist sie in fräheren Stadien völlig umkehrbar, was durch Messungen an festsitzenden um 180? gedrehten oder ge- bogenen Zweigen festgestellt wurde!. In späteren Wachstumsstadien " Schon Frawk (Botan. Zeitung 1868, 8. 376) hat die Umkehrbarkeit der Aniso- phyllie bei Acer nachgewiesen. 469 gelingt aber das Umkehren nicht. Nebenbei sei hier bemerkt, dass in diesen Stadien zwar die Orientierungsfähigkeit der Blätter an- hält, die Bewegung der Spreite (z. B. an umgekehrten Zweigen) ge- schieht aber mehr durch kombinierte Torsionen der Basis und Spitze des Stiels als durch Basalkrämmungen, somit in gewisser Analogie mit den Verhältnissen bei Fagus. Ob die Entwicklungsbegänstigung der physikalisch unteren Blätter auf Schwerewirkung oder Beschat- tung beruhe, kann ich nicht sagen!. Ihr fräöhzeitiges Beginnen spricht fär Barymorphose, das Verhalten im Dunkeln fär Photo- morphose. Jedenfalls gelingt es auf den späteren Stadien nicht, durch Wegschneiden der beschattenden Blattspreiten das ausgiebige Wachstum der unteren Stiele und Spreiten zu hemmen. Anderseits wäre ja die gläöcklich durchgeföbrte Mosaik an Systemen, welche aus mehreren Sprossen zusammengesetzt sind, nicht obne die An- nahme von Licht- und Schattenwirkungen zu erklären. Zusammenfassung der Ergebnisse äber die Bewegungen der Acer-Blätter. 1. Die Blätter sind in diffusem Lichte transversalphototropisch, unter dem Einfluss direkter Sonnenstrahlen geschieht eine Umstim- mung, so dass die Ruhelage mehr oder weniger schräg wird. Diese Umstimmung ist reversibel. i 2. Nastische Bewegungen wurden nicht beobachtet, doch nehmen die Blätter bei Lichtabschluss eine charakteristische Stellung ein: Die Spreite senkrecht auf den Stiel und diese mit der Sprossachse einen wenig stumpfen Winkel bildend. 3. Geotropische Reizbarkeit des Blattes oder des Stiels konnte nicht nachgewiesen werden. 4. Die Perzeption findet in der Spreite statt, die Bewegungen wer- den vermittels des Stiels ausgeföhrt. Die Krämmungs- (und Dre- hungs-) zonen sind an der Spitze und Basis des Stiels lokalisiert. Jängere Blätter orientieren sich vornehmlich durch Krämmung, ausgewachsenere auch durch Torsionen. Ganz ausgewachsene Stiele sind zu Bewegungen unfähig. 3. Bewegungen durch Stielkrämmung erfolgen sowohl in der Insertationsebene! wie senkrecht zu ihr, doch ist die erstere Be- wegungsphäre erheblich grösser. ! Vgl. FiGDoR, Die Erscheinung der Anisophyllie, 1909, S. 1235 ff. 2 Ich benutze diese Bezeichnung in derselben Meinung wie FRANK (Die natärl. wagerechte Richtung usw. 1870, S. 5). 470 6. Die Bewegung wird vorzugsweise durch Krämmung der Stielbasis ausgefäöhrt. Erst wenn diese sich als unzureichend er- weist, treten in grösserem Umfang Krämmungen der Stielspitze ein. An vertikalen Trieben ist der obere Grenzwinkel des Stiels etwa 1409-150? (an umgekehrten Pflanzen wohl etwas geringer). An horizontalen Trieben kann sie etwas mehr als 180? betragen. Die angestellten Versuche reichen nicht aus, um zu entscheiden, ob diese begrenzte Bewegungsfähigkeit des Stiels durch autonome Ver- hältnisse (Autotropismus) bedingt sei oder nicht. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1916. BD 10, H. 3. PTICEHENOEOGISENIFRAGMENT: TE NÅGRA MÄRKLIGARE ÖLÄNDSKA LAFFYND AF G. EINAR DU RIETZ Under de ännu icke afslutade undersökningar, som jag under de fyra senaste åren ägnat åt Ölands lafvegetation, har jag påträffat åtskilliga arter, som i ett eller annat afseende äro af ganska stort intresse. Då det torde komma att dröja tämligen länge, innan jag blir i tillfälle att afsluta dessa undersökningar, vill jag här redan nu framlägga några af de viktigaste af dessa öländska laffynd. 1. Lecidea testacea (Hoffm.) Ach. TE. M. Fries, Lich. Scand. (1874) p. 414. Denna vackra och märkliga art, som af J. E. ZETTERSTEDT år 1867 anträffades sparsamt på Resmo alfvar, torde nog ha en rätt stor utbredning på Södra alfvaret. Hittills har jag funnit den täm- ligen sparsamt på Mörbylånga alfvar samt mycket rikligt på Sandby alfvar, hvarifrån den utdelats i MALMES Lichenes suecici exsiccati (n:r 397). På båda ställena växte den dels i och omkring större öppna sprickor i kalkhällarna, dels på de vertikala sidorna af mera fristående kalkblock. — ZETTERSTEDT uppgifver arten äfven för Köpings branter (Bot. exc. på Öland sommaren 1867 p. 123); det sterila exemplar, som från denna lokal ligger i Upsalamuseet, till- hör emellertid ej denna art utan Acarospora squamulosa (Schrad.) Th. Fr. — För öfrigt är arten i vårt land funnen på Torsburgen på Gotland (K. J. LÖNNROTH m. fl.) samt på Furuholmen nära Tullgarn i Södermanland (O. G. BLOMBERG i Bot. Not. 1895 p. 98). Utomlands ligga dess närmaste fyndorter i Sydtyskland och Eng- land. : 472 2. Cladonia glauca Floerk. E. Wainio, Monogr. Cladon. univers. (1887) p. 484. I Botaniska Notiser 1912 (p. 34) påvisade G. LÅNG för första gången ett fynd af denna art i Sverige. Han hade i Upsala Bota- niska Museum under annat namn påträffat ett exemplar, som J. E. ZETTERSTEDT år 1877 insamlat på Visingsö, och uttalade en för- modan, att arten säkert skulle kunna upptäckas mångenstädes i de södra delarna af Skandinavien. Denna förmodan har också besannats, i det att jag nu kan med- dela artens förekomst både på Öland och i Skåne. På Öland är den rätt allmän i de lafrika tallskogar, som numera intaga de flesta af öns gamla sandfält. Jag har hittills iakttagit den vid Resmo (MALME, Lich. suec. exs. n:r 453), Rälla i Högsrums socken mycket ymnigt, Köping samt Byerum i Böda socken. Troligen är den väl spridd i hela det stora tallskogsområdet i Böda, åt hvilket jag hit- tills knappast hunnit ägna någon som helst uppmärksamhet. Apo- thecier äro på Öland sällsynta. I Skåne har min broder, ingeniören HARALD Du RIETZ, som- maren 1915 funnit arten på de ljungbevuxna sandfälten vid Ljung- husen nära Skanör. Beträffande artens utseende får jag hänvisa till LÅnNGs medde- lande. Med CI. cenotea (Ach.) Schaer. torde man väl sällan riskera att förväxla den, och några så otvetydiga öfvergångsformer, att de skulle knnna förmå mig att i likhet med WaIinio betrakta arten som subspecies af CI. cenotea, har jag aldrig påträffat. Svårare kan det understundom vara att utan noggrann undersökning skilja den från rikförgrenade former af CI. fimbriata (L.) Fr. [var. cornutoradiata Coem. f. furcellata (Hoffm.) Wain.]. Cl. glauca har sin hufvudutbredning i Mellaneuropa. I nord- västra Tyskland är den mycket allmän och ehuru jag ej sett någon uppgift därom, är den väl med all säkerhet spridd äfven i Dan- mark. I Finland är den enligt LÅnG känd från tre lokaler, den nordligaste så långt norrut som vid Uleåborg. I Norge torde den ej vara funnen. 3. Omphalaria pulvinata (Schaer.) Nyl. EK. B. J. ForseLrr, Gloeolichenen (1886) p. 97. Denna för Sverige förut ej uppgifna art har jag på Öland an- träffat flerestädes på Södra alfvaret inom Resmo och AS socknar. 473 Den uppträder, i synnerhet på Resmo alfvar, här och där på stora, nakna kalkhällar utan djupare sprickor, där regnvattnet sålunda ej genast kan rinna bort utan blott småningom afdunstar. Som karaktäristiska kommensaler i dessa hällars lafvegetation kunna bl. a. nämnas Collema cristatum (L.) Hoffm. och multipartitum Sm., Lecidea lurida (Sw.) Ach., Synalissa ramulosa (Hoffm.) Fr. och Verrucaria nigrescens Pers., hvartill i synnerhet på de allra största hällarna ofta kommer ofvanstående art. Till utseendet kan den knappast förväxlas med någon annan svensk laf; den lilla Collemacé- liknande bålen med dess karaktäristiska blågrå färg gör den lätt igenkänd. Arten är visserligen ej förut uppgifven för vårt land, men do- centen THORE C. E. Fries har meddelat mig, att han på liknande lokaler på Gotland insamlat en ännu ej fullt säkert bestämd Ompha- laria, som efter all sannolikhet är ifrågavarande art. Från Norge ligga i Upsalamuseet exemplar från Kristianiatrakten (TH. M. FRIES och N. G. Moe), Kringelen i Gudbrandsdalen och Visted i Vaage (TH. M. FRIES), hvilka sannolikt höra till O. pulvinata, ehuru några äro af betydligt afvikande utseende. För öfrigt är arten vidt spridd i Mellan- och Sydeuropa, Nordafrika och Nordamerika. I Natörl. Pflanzenfam. (1907) gaf ZAHLBRUCKNER det yngre släkt- namnet Thyrea (Mass) företräde framför det äldre Omphalaria Gir. Emellertid synes han senare [Vorarbeiten zu einer Flechtenflora Dalmatiens VI. (1909) p. 27| ha frångått denna åsikt. 4. Collema multipartitum Sm. J. M. CromBir, British Lichens (1894) p. 56. På samma slags alfvarhällar som föregående art, men betydligt allmännare än denna, uppträder på Öland äfven Collema multipar- titum Sm. Hittills har jag påträffat den såväl på många ställen på Södra alfvaret (i Sandby, Resmo, Stenåsa och Ås socknar) som på de mindre alfvarområdena 1 Högsrum och Repplinge socknar. Där blott lämpliga hällar finnas utbildade, saknas den sällan; ofta upp- träder den i stora mängder, så godt som alltid med väl utbildade apothecier. Till det yttre igenkännes den lätt på den rikt förgre- nade bålens flikar, hvilka äro smala, jämnbreda och till skillnad från de öfriga i samma samhälle uppträdande Collema-arterna tydligt konvexa. Sporerna äro parallellt fyrrummiga, och arten föres så- 474 lunda tillsammans med C. polycarpum Hoffm. m. fl. arter till sek- tionen Synechoblastus. C. multipartitum är underligt nog ej förut uppgifven för Skan- dinavien, Docenten THorE C. E. Fries har emellertid meddelat mig, att han funnit äfven denna art på flera ställen på Gotland, på ståndorter af samma slag som de ofvan beskrifna. De närmaste utländska fyndorterna torde få sökas i Sydtyskland och England; i öfrigt har arten en rätt kosmopolitisk utbredning.! 5. Lecanora frustulosa (Dicks.) Körb. ar argopholis (Wahlenb.) Körb. Tu. M. Fries, Lich. Scand. (1874) p. 2335. På öfversidan af ett litet block af röd Smålandsgranit på Greby alfvar i Repplinge socken fann jag sommaren 1913 ofvanstående art, som i växtgeografiskt afseende är af ganska stort intresse. Den har nämligen sitt egentliga utbredningsområde förlagdt till fjälltrak- terna men uppträder utom detsamma på strandklipporna vid Vä- nern, Vättern och några sjöar i Dalsland, hvartill nu som en märklig nyhet kommer Ölandslokalen. I Norrland är den ej sällsynt på klippor och block i stänket vid forsar, vid älf- och sjöstränder och liknande lokaler. Den är ej någon utpräglad fjällaf, om den än ibland går rätt högt upp i regio alpina; tvärtom förekommer den ofta i barrskogsregionen och uppträder här och där rätt långt ned mot kusten. Vid Vänern, Vättern och Dalslandssjöarna växer den i strandklippornas stänkbälte. | Att den öländska förekomsten måste betraktas som en verklig reliktförekomst torde väl vara höjdt öfver allt tvifvel. Dylika gla- ciala relikter äro ju ingalunda sällsynta i den öländska alfvar- vegetationen; bland lafvarna behöfver jag blott erinra om ett så vackert exempel som Thamnolia vermicularis (Sw.) Ach. Hvad de mellansvenska förekomsterna beträffar, är det väl ännu knappast rådligt att göra dem till föremål för några växtgeografiska spekula- tioner, hur lockande det än skulle kunna vara. Troligen kommer väl arten att anträffas vid flera sjöar; den lakustrina lafvegetationen är ju ännu mycket bristfälligt känd. ' Sedan detta skrefs har jag äfven anträffat arten flerstädes på urkalkstenen i Nämdö och Ornö socknar i Stockholms skärgård. För dessa förekomster kommer sedermera att närmare redogöras, 6. Caloplaca Schistidii (Anzi) Jatta. A. JATTA, Sylloge Lichenum Italicorum (1900) p. 255. — Gyalolechia Schistidii Anzi, Catalogus Lichenum BSondriensi (1860) p. 383. Sommaren 1912 fann 'jag denna för Skandinavien nya art spar- samt på små tufvor af Schistidium apocarpum (L.) Br. eur. på de kala, tämligen torra kalkhällarna i ett »karstområde» på Vickleby alfvar. Sommaren 1915 återfann jag den under samma förhållanden på Resmo alfvar strax väster om Möckelmossen, där den sparsamt förekom öfver ett tämligen stort område. Troligen är den väl på lämpliga lokaler spridd öfver hela Södra alfvaret, ehuru den på grund af sin litenhet undgått att bli upptäckt. C. Schistidii är en af de ej så få lafarter, som på Öland, Gotland eller båda öarna uppträda långt skilda från sitt egentliga utbred- ningsområde i Syd- och Mellaneuropa. Dess närmaste fyndort ligger nämligen i Schlesien; för öfrigt är den känd från många ställen i Syd- och Mellaneuropas bergstrakter [OLIvIER, Lichens d'Europe II (1909) p. 148]. Redan på grund af sitt egendomliga växtsätt torde C. Schistidi knappast kunna förväxlas med någon annan svensk Caloplaca-art. Den växer nämligen så godt som uteslutande på Schistidium apocarpum (L.) Br. eur., efter hvilken den ju också fått sitt namn. I Alperna har den någon gång anträffats äfven på Grimmia pulvinata (L.) Sm. Af öfriga svenska arter erinrar den till det yttre mest om den på Öland allmänna kalkstensformen af C. aurantiaca (Lightf) Th. Fr. (var. rabescens Ach.). Sporkaraktärerna ställa den emellertid när- mast (C. luteoalba (Turn.) Th. Fr. Hos de öländska exemplaren är bålen föga utvecklad, 'bestående af små, spridda, höggula gryn. Apothecierna äro högst 2 mm. i diameter, matt rödgula, med åt- minstone i början tämligen tjock, fint naggad, ljusare kant. Spo- rerna äro aflångt cylindriska, 4—6 x 14—20 u, ej placodiomorfa, med tunn men tydlig skiljevägg. 7. Caloplaca granulosa (Möll. Arg.) Steiner. Sitzungsber. kais. Akad. der Wiss. Wien, math.-nat. Kl., vol. XLI (1894) p. 522. — Amphiloma granulosum Mill. Arg, Prince. Class. (1862) p. 40. — Physcia gramulosa Arn., Lich. Fränk. Jura (1885) p. 83. — Placodium subgranuloswm Wain., Lich. Sibir. Meridion. (1896) p. 13, Lich. Cauc. (1899) p. 293. Sommaren 1913 fann jag denna synnerligen vackra och karak- täristiska art, som då ännu ej var känd från någon skandinavisk 476 lokal, på ett starkt ornitokoprogent påverkadt granitblock vid stranden i Löt socken på Ölands ostkust. Fyndet är i korthet omnämndt af lektor G. O. MALME i Sv. Bot. Tidskr. 1916 p. 86. Sedermera har jag anträffat arten såväl på flera ställen på Ölands ostkust (Kapelludden i Bredsättra s:n och Tjusby i Gärdslösa s:n) som på ön Jungfrun i Kalmarsund och senast på sydsidan af Sandön i Djurö s:n i Stockholms skärgård.! Öfverallt uppträdde den på öfversidan af starkt ornitokoprogena block i strändernas nedre stormbälte, än ensam associationsbildande, än tillsammans med Xanthoria parietina (L.) Th. Fr., Caloplaca scopularis Nyl., Physcia subobscura Nyl., Rinodina demissa (Floerk.) Arn., Lecanora prose- choidiza Nyl., L. quartzina Nyl. m. fl. af det nedre stormbältets vanliga arter. Till utseendet företer C. granulosa en viss likhet med den i våra hafsklippors stormbälte allmänna (C. scopularis Nyl. (C. murorum f. scopulorum Th. Fr., Lich. Scand. p. 171 pr. maj. p.). Liksom hos denna är bålen tätt tilltryckt underlaget, med tydligt begrän- sade, smala, jämnbreda, mycket tättställda flikar, som mycket regel- bundet stråla ut från centrum. Hos C. granulosa blir emellertid bålen betydligt större än hos C. scopularis, och genom att de cen- trala delarna dö ut, medan de perifera fortsätta att växa, får den ofta ett om Parmelia centrifuga (L.) Ach. erinrande växtsätt. Men framför allt skiljes den mycket lätt från såväl C. scopularis som alla andra svenska Gasparrinia-arter genom de korta isidier, som alltid täcka åtminstone bålens inre delar och ge de den ett högst karaktäristiskt grynigt utseende. Som hos de flesta starkt isidiösa lafvar äro apothecier ytterligt sällsynta; något fertilt skandinaviskt exemplar har jag ej sett. Efter allt att döma är C. granulosa ingalunda sällsynt vid våra kuster. Vid alla de tre delar af vår ostkust, som jag varit i till- fälle att besöka, har jag funnit den. I Finland har HÄYRÉN [Landveg. und Flora der Meeresfelsen von Tvärminne (1914) p. 93] funnit den utgöra en karaktäristisk beståndsdel i den nyländska skärgårdens fågeltoppsvegetation. Från Norge har jag i Upsala-museet påträffat tre exemplar af arten, från Sandskjaer vid Vadsöe (TH. M. FRIES 1857), Karlsö norr om Tromsö (A. J. MALMGREN 1861), samt Bosekop, »in saxis juxta mare» (J. E. ZETTERSTEDT 18638), alla af TH. M. FRIES bestämda till C. murorum f. scopulorum. I Syd- och Mellaneuropa, ' Senare har jag funnit den på ett stort antal öar i Stockholms yttre skärgård, där den förefaller att ganska regelbundet ingå i stormbältets fågeltoppsvegetation. 477 England etc., där arten är vidt spridd, synes den ej vara bunden till hafskusten utan förekommer vanligen på kalkklippor i inlandet, ett förhållande, som ju kan ge anledning till en del rätt intressanta spekulationer angående -”den ornitokoprogena kalkimpregnationens betydelse för de maritima fågeltoppslafvarna. Som framgår af synonymförteckningen, har WaIinio funnit sig föranlåten att för denna art införa ett nytt namn, Placodium sub- granulosum Wain. SCHAERER har nämligen redan år 1850 (Enu- meratio Lich. Eur. p. 52) beskrifvit en Parmelia elegans b. granulosa (Caloplaca elegans var. granulosa Schaer. i TH. M. Fries, Lich Scand. p. 169). Denna har Wainio (Lich. Sibir. Meridion. p. 13) upphöjt till subspecies under namn af Placodium elegans "granulosum (Schaer.) Wain. Som artnamn har emellertid namnet granulosa först användts af MÖLLER ARG. och måste följaktligen reserveras för dennes Amphiloma granulosum (1862). Hvad SCHAERERS Caloplaca elegans var. granulosa beträffar, så är den väl skild från (C. elegans genom förekomsten af talrika små isidier, som i spetsen förr eller senare brista upp i små runda soraler. I vårt land har den anträffats af lektor G. O. MALME på Runmarö och Utö i Stockholms skärgård (Sv. Bot. Tidskr. 1916 p. 86) och af mig på Munkö nära Runmarö samt vid Enafors i Jämtland. Mig förefaller den att vara en god art; men hur bör den i så fall benämnas? Att införa ett helt nytt namn torde vara onödigt, då vi utom SCHAERERS redan ha åt- minstone två synonymer, nämligen Physcia elegans f. compacta Arn. pers en: Frånk. Jura (1885) p. 79) och Lecanora elegans var. sorediata Wain. [Adjumenta I (1883) p. 143). Då det senare namnet af flera skäl torde vara lämpligare, får jag härmed föreslå, att arten för framtiden benämnes Caloplaca sorediata (Wain). 8. Physcia tremulicola Nyl. Flora 1874 p. 7; Hur, Addenda (1886) n:r 385. — Ph. pterygioides Wain., Lich. in viciniis Viburgii observati (1875) p. 53. Denna synnerligen lätt igenkända art fann jag sommaren 1915 sparsamt och steril på rothalsen af en asp strax utanför stations- huset i Färjestaden. Den torde vara en af de minst kända arterna af släktet. Den beskrefs af NYLANDER 1874 efter exemplar, insam- lade af J. E. ZETTERSTEDT på asp vid Toftemoen på Dovre (original- exemplar finnas i Upsalamuseet). Ett år senare beskrefs samma art under namn af Ph. pterygioides af WAIin1Io, som funnit den lika- 478 ledes på asp vid Viborg i Finland. Det af Wainio meddelade exemplar, som ligger i Upsalamuseet, lämnar intet tvifvel om iden- titeten af hans art med NYLANDERS tremulicola. Senare har arten i vårt land anträffats af O. G. BLomBERG vid Udden i Öja socken i Södermanland (1885, Upsalamuseet) samt af G. O. MALME vid Eriks- berg i Stora Malm i samma landskap (Bot. Not. 1895 p. 138), hvar- jämte A. KULLHEM insamlat den på Tammela begrafningsplats i Finland (1870, Upsalamuseet). På alla tre lokalerna var substratet aspbark. Dessa torde vara de enda hittills kända fyndorterna för arten. | Ph. tremulicola tillhör obscura-gruppen men torde knappast kunna förväxlas med någon af dess öfriga arter. Den är mycket mindre än dessa, med tämligen mörkt bruna, glanslösa, uppstigande, korta flikar, som i spetsen vanligen äro försedda med små hvitaktiga soraler af Parmelia physodes-typ. Habituellt erinrar den något om en liten Pierygium panariellum (Nyl.) eller kanske snarare om en ljus Parmeliella corallinoides (Hoffm.) A. Zahlbr. Apothecier torde aldrig vara anträffade. Svenske BORANISK TIDSKRIFT. 1916. BD. 10, HH: 3. OM ENDOZOISK FRÖSPRIDNING EFENOM TRAÄSTAR OCH ANDRA SÅNGFÅGLAR AF AUG. HEINTZE I denna uppsats skall jag redogöra för mina undersökningar öfver endozoisk fröspridning genom bär- och fröätande sångfåglar och i anslutning till dessa studier lämna en förteckning öfver hvilka bär- frukter, som uppsökas af sångfåglarna. För att samla de spridda uppgifterna, hvilka mest äro att finna i den zoologiska litteraturen, har jag genomgått ett stort antal arbeten behandlande de skandina- viska ländernas ornithologi. De talrikaste iakttagelserna har jag emellertid träffat i NAUMANNS (50—53) stora fauna öfver Mellan- europas fåglar. I den utsträckning det varit möjligt att säkert afgöra, ha endast primäruppgifter medtagits. Arbeten af SUNDEVALL (65), HOLMGREN (32), CARLSON (6), STUXBERG (63 och 64), KJER- BOLLING-COLLIN (36), BrEHM (5), HuTH (33 och 34) m. fl. citeras därför 1 regel ej. Men äfven hos NILSSON (55) och Rosenius (61) finnas säkerligen en del uppgifter, som äro hämtade ur utländska källor. Utfodringsförsök ha anställts med en björktrast, ett par gråsparf- var och tvenne talgoxar. Björktrast (Turdus pilaris). Sorbus aucuparia. När trasten hade tillgång till färska rönnbär, rörde den aldrig exempelvis slånbär, hagtornsbär eller nypon, men kunde ibland taga ett och annat en-, berberis- eller haftornsbär till omväxling. Dagsransonen uppgick till omkring 150 rönnbär, vägande 46 gr. (trasten vägde 49 gr.). När den var hungrig, kunde den på en timme hinna med ett 30-tal rönnbär. 480 De osmältbara delarna (frön samt rester efter bärskal och kärn- hus) kastades upp i 30—40 x6—7 mm. stora »bollar» eller afbör- dades 1 form af exkrementer. Ofta var skillnaden i utseende mellan uppkastningar och exkrementer ej synnerligen stor. I de senare voro dock bärskalsbitarna något bättre rensade från vid- hängande fruktkött. De första uppkastningarna kommo redan efter 15—30 minuter, exkrementerna däremot först efter ungefär en timme. Crategus oxyacantha. Första dagen trasten utfodrades enbart med hagtornsbär, åtgingo endast 80 frukter. Dagen därpå, sedan den hunnit vänja sig vid de torra, saftlösa frukterna och fått klart för sig, att annan föda ej bestods, steg dagsransonen till 150 bär, vägande 34 gr. Alla bärstenar (7—8x5—6 mm.) kräktes åter upp 1 15—20x6 mm. stora bollar, vanligen innehållande 2 bärstenar jämte rester efter bärskalen. En del smärre bärskalsbitar återfun- nos i exkrementerna. Uppkastningarna kommo efter 40—50 mi- nuter. . Hippophaé rhamnoides. Haftornsbär tyckte trasten mycket om och förtärde ej mindre än 250: stycken per dag, vägande 52 er Alla frön (4,5X 2,5; mm.) i de öfvermogna bären medföljde exkre- menterna. Prunus spinosa. Dessa frukter 'åtos endast motvilligt, då fågeln hade rätt svårt att sluka de stora stenbären. De 7—10x6,;—8 mm. stora bärstenarna kastades åter upp jämte det mesta af bärskalen. En del bärskalsbitar medföljde emellertid exkrementerna. Evonymus europea. Benvedens vackra frön förtärdes endast, när trasten var mycket hungrig. I muskelmagen befriades de 7—9 x4,,—5,; mm. stora fröna —+ fullständigt från sin brandgula arillus och kräktes sedan åter upp. Frön utan arillus 5—7 xX 3,,—4 mm. Ärter, vicker, rof- och hampfrön, frön och frukter af anis, Ca- rum, Datura, Plantago, Polygonum, Rumex och Stellaria rördes ej. Alla frön och bärstenar i såväl exkrementer som uppkastningar voro fullständigt oskadade. Gråsparf (Passer domesticus). Gråsparfvarna utfodrades med korn, hafre, rof- och hampfrön samt frön och frukter af Capsella bursa pastoris, Cirsium lanceola- tum, Chenopodium album, Galeopsis tetrahit, Lepidium campestre, Me- 481 dicago lupulina, Poa pratensis, Polygonum aviculare och lapathifo- lium, Ranunculus acris och repens, Rumex acetoselta, crispus och obtusifolius, Silene inflata, Stellaria media, Trifolium pratense och Viola arvensis. Af de stora mängder frön, som förtärdes, återfunnos endast följande i exkrementerna: Capsella bursa pastoris: 7 oskadade och 3 något skadade frön (3 grodde). Chenopodium album: ett oskadadt och ett föga skadadt frö (1 grodde). Rumex acetosella: 3 nästan oskadade nötter (grodde ej). Stellaria media; ett frö (grodde ej)". Talgoxe (Parus major). Talgoxarna åto gärna rof- och hampfrön, nötter af Polygonum aviculare, P. Convolvulus, Rumex crispus och obtusifolius samt kär- nor i rönnbär och äpplen. Smärre frön såsom af Chenopodium album lämnades orörda. Alla frön och frukter hackades sönder i småbitar, innan de förtärdes. Vid sina bekanta utfodringsförsök använde KERNER (35, II p. 799) äfven frö- och bärätande sångfåglar: korsnäbb, domherre, steglitsa, grönsiska, gulhämpling och mes samt koltrast, sångtrast, rödhake och en i vårt land ej anträffad klipptrast, »Steinröthel» (Turdus [Monticola] saxalilis). I exkrementerna efter de 6 förstnämnda fåg- larna återfann KERNER intet enda grobart frö. Talrika bär- och torrfrön passerade däremot igenom matsmältningskanalen hos tras- tarna och rödhaken utan att förstöras, och af dessa frön grodde 1715—884. | Mycket öfverraskande är KERNERS uppgift, att hans trastar gärna förtärde frön och frukter af exempelvis Bupleurum, Carum, Digita- lis, Hyoscyamus, Myosotis, Nicotiana och Panicum. Antagligen ha dessa frön kommit att följa med det finhackade kött, som trastarna erhöllo till föda, eller slukats fastklibbade vid skadade och sönder- trampade bär, i alla händelser oafsiktligt från fåglarnas sida. Frön af Sambucus nigra och Ribes petroceum behöfde endast 30—45 minuter för att passera genom matsmältningskanalen hos trastarna. »Die meisten Samen brauchten zu dieser Wanderung 1!/2—3 Stun- ! De fågelexkrementer innehållande grobara frön af Ampelopsis qwinquefolia, som omnämnas af Harvey (19), härrörde med all säkerhet ej från gråsparfvar utan från någon sångare eller mindre trastfågel. Svensk Botanisk Tidskrift 1916. öl 482 den. Am längsten wurden merkwördigerweise die kleinen, glatten Fröchte von Myosotis silvatica und Panicum diffasum zuröckgehal- ten» (1: ce; Pp. 799). Enligt HOLLGREN (27 p. 227—228) kastar rödhaken upp bärste- narna i brakvedsbär redan efter 10—35 minuter. Hos en koltrast, som SCHUSTER (50, II p. 158) utfodrade med bär af Asparagus offi- cinalis, dröjde det däremot minst två timmar, innan de af frön och bärskal bestående bollarna kommo. Ensamt med utfodringsförsök kommer man ej långt, äfven om dessa utföras i stor skala. Vill man ha en inblick i, hur frösprid- ningen kommer till stånd, måste man nödvändigt tillgripa natur- studier. I fortsättningen komma följande förkortningar att användas: Boh. (Bohuslän), Dsl. (Dalsland), Finl. (Finland), Hall. (Halland), His. (Hälsingland), Jmt. (Jämtland), Lks. Ilpm. (Lycksele lappmark), Nge. (Norge), P. Ipm. (Pite lappmark), Sk. (Skåne), Srm. (Söder- manland), Sv. (Sverige), T. Ipm. (Torne lappmark), Tsk. (Tyskland), Upl. (Uppland), Vg. (Västergötland), Vstm. (Västmanland), Å. Ipm. (Åsele lappmark) och Ög. (Östergötland). — Då annat ej uppgifves, innehöllo tarmarna 1 de undersökta fåglarna endast amorfa massor. Turdus, Ampelis och Sturnus. Koltrast (Turdus merula). 1. Västerås 26. 3. 1914. Muskelmagen: Al- nus glutinosa: en frukt. — Prunus Padus: en bärsten, klufven i tvenne hälfter. — Viburnum Opulus: 3 bärstenar. — Rosa sp.: 2 nötter. 2. Gustafsberg invid Uddevalla 6. 9. 1914. Muskelmagen: Juniperus communis : 7 frön. — Rubus fruticosus koll.: 113 bärstenar. — Spars. skal- baggsrester; 2 insektlarver. Ändtarmen: Juniperus: ett frö. — R. frulti- cosus: 6 bärstenar. 3. Uddevalla 8. 9. 1914. Muskelmagen: Sorbus aucuparia: 13 frön. —' Enst. skalbaggsrester. Ändtarmen: S.: aucuparia: 7 frön (5 grodde). 4. Uddevalla 18. 9. 1914. Muskelmagen: S. aucuparia: 8 frön. Tar- marna: 6 oskadade ettermyror. — S. aucuparia: 5 frön (4 grodde). 3. Uddevalla 21. 9. 1914. Matstrupen: 2 rönnbär. HKörtelmagen: ett rönnbär. Muskelmagen: S. aucuparia: 15 frön. — Helt få insektrester. Tarmarna: S. aucuparia: 6 frön (ett grodde). 6. Boh. Bäfve sn, Unneröd 25. 9. 1914. Muskelmagen: S. aucuparia: 17 frön. Tarmarna: 12 frön (9 grodde). 7. Uddevalla 11. 10. 1914. Muskelmagen: Convallaria Polygonatum: 6 frön. — S. aucuparia: 8 frön. Tarmarna: 3 stack= och 5 ettermiyrör; alla oskadade eller så godt som oskadade. 483 8. Uddevalla 11. 10. 1914. Muskelmagen: 2 insektpuppor. — Cratceegus sp. (odlad art, möjligen coccinea): 9 bärstenar. Ändtarmen : en 8 X 4,5 mm. stor bärsten af samma Cratcegus-art. 9. Uddevalla 18. 10: 1914: Muskelmagen: S. aucuparia : 13 frön. 10. Uddevalla 11. 4. 1915. Muskelmagen: Juniperus communis :3 frön. — Rester efter skalbaggar och myror, en liten daggmask, ett groft och några få fina sandkorn. Tarmarna : spars. insektrester och fina sandkorn. 11. Boh. Bäfve sn, Groröd 4. 10. 1915. Muskelmagen: Sorbus suecica : 2nhar: 00 löslssande frön. - farmarna-oS. sdecied : 2 frön. WoBoR: Grorod 12-510 -74915) - Muskelmagen: Sk sueeica':, > frön: Tar- marna os. specica : två 6 X3X2 mm: stora frön. 13. Boh. Skredsviks sn, Gullmarsberg 10. 10. 1915. Matstrupen: 2 oxel- bär. Muskelmagen: S. suecica: 10 frön. 14. Boh. Gullmarsberg 10. 10. 1915. Muskelmagen: Ribes grossularia : 3 bärskal; 12 frön. — S. snuecica: 4 frön. — Rester efter en skalbagge. Tarmarna: R. grossularia : 2 frön. — S. suecica : fem 6X3X3 mm. stora frön. Helt få skalbaggsrester. 15. Boh. Groröd 24. 10. 1915. Matstrupen: 2 oxelbär. Muskelmagen: Bello verrreosa: en vVingfrukt. — "Ett enbär. —:S. suecica: ett bär; 3 frönsti— Kyra tinsektlarver.. Farmarnas S. sunecica: 7 frön. — En föga skadad vifvel. 16. Boh. Groröd 24. 10. 1915. Matstrupen: ett oxelbär. Muskelmagen: S. aucuparia: 6 frön. — Rester efter en harkrank och några få skal- baggar. Tarmarna: S. aucuparia: 5 frön, ett af dem något skadadt. 17. Uddevalla 27. 10. 1915. Magsäcken tom. | fsrabolrURnered 205072 1916: "Muskelmagen: Berberis: vulgaris: 13 frön. Tarmarna: B. vulgaris: 3 frön (alla grodde). RON Malmor 215 TES 191237 Höst badar var. muskelmasgen fylld: med rönnbär. I tarmarna hos det ena exemplaret funnos 6 frön af S. aucu- paria. 21. Malmö 28. 1. 1913. Muskelmagen: 7 hagtornsbär. Malmo, 250 1. 1913: Muskelmagen: 2 hagtornsbär och 12 frön af Symphoricarpus racemosus. RSS Limhamn: 1:58: 11915: - Muskelmagen.- innehöll. röda vinbär 1 mängd, en insektlarv och 3 sandkorn. I tarmarna 21 frön af Ribes rubrum. 24. Uddevalla, grandunge på Kålgårdsberget 4. 10. 1914. Talr. upp- kastningar och exkrementer af koltrast lågo flerstädes på större stenar eller nere på marken. De innehöllo frön och bärskalsrester af Sorbus aucuparia. I uppkastningarna träffades ibland äfven hela eller nästan hela kärnhus af rönnbär; ur en uppkastning utplockades utom rönnbärs- Fester atven 7 bärstenar af Rubus fruticosus koll. Af 10 rönnfrön ur koltrastexkrementer grodde 7. 25. Uddevalla, grandunge med inblandade slån- och Rosa-snår på Kålgårdsberget 30. 8. 1915. På en stor sten låg en färsk uppkastning, innehållande 19 bärstenar af Rubus ideus samt rätt talr. skalbaggsrester. 26. Skansberget invid Uddevalla 31. 8. 1915. Aspdunge med Rham- nus Frangula och Vaccinium Myrtillus. 484 En uppkastning: Rh. Frangula: 2 bärstenar; bärskalsrester. — V. Myr- tillus: 9 frön; bärskalsrester. En uppkastning: Betula verrucosa: en vingfrukt. — Rh. Frangula: en bärsten. — V. Myrtillus: 5 frön; bärskal. — Rester efter en vifvel. Ett exkrementprof: Rh. Frangula: en bärsten. - Rubus ideus: en bär- sten. — Insektrester. ; 27. Boh. Herrestads sn, Kärra 353. och 6. 9. 1915. Brakvedsbestånd med inblandning af en, hägg, slån, klibbal, alm m. fl. på bunden, block- rik och föga brant ur. Koltrastar, rödhakar och trädgårdssångare voro i färd med att förtära de saftiga brakvedsbären. På blocken och i mosstäcket mellan dessa funnos öfverallt uppkast- ningar af koltrast i största mängd. Vanligen voro bollarna + deforme- rade, då trastarna vid deras afgifvande suttit uppe i buskarna; uppkast- ningarna hade oftast plattats och krossats vid fallet mot marken. Oska- dade, ännu fuktiga bollar mätte 22—26 X5—6 mm. Af 9 undersökta upp- kastningar innehöllo 5 endast bärskal och (1—7) bärstenar af Rh. Fran- gula; i två funnos (1—2) bärstenar af denna buske tillsammans med (4—5) frön af Juniperus;. en uppkastning innehöll bärskal och 4 frön af Juniperus, och en annan utgjordes af enbärsrester (6 frön)i förening med 2 bärstenar af Rubus ideus. På ett stort, mossklädt stenblock lågo såsom rester efter tidigare upp- kastningar enst. bärstenar resp. frön af Prunus Padus och Juniperus. Upptill öfvergick det omnämnda brakvedsbeståndet i tät tallskog med inblandning af lärkträd och något gran. Undervegetationen utgjordes här af enbuskar, af hvilka dock många voro döda eller döende på grund af den starka beskuggningen. Marken var täckt af ett tjockt barrtäcke, som nära nog förkväft all vegetation. Enst. ungplantor af Rh. Frangula, S. aucuparia och Rubus ideus funnos dock liksom också Vaccinium vitis idea, Viola canina m. fl. På detta barrtäcke lågo här och hvar upp- kastningar (och fällda fjädrar) af koltrast, i regel liksom de omnämnda brakveds-, rönn- och hallonplantorna mellan barrträden (ej samlade kring basen af barrträden). Koltrastarna hade här, sittande på marken, fri- gjort sig från de osmältbara delarna af de förtärda bären. En och annan uppkräkt klump låg dock alldeles invid basen af granstammarna: fågeln hade här suttit på de nedersta, förtorkade grenarna på ringa höjd (1-3 dm.) öfver marken. Af 8 undersökta uppkastningar innehöll en endast bärskalsrester efter brakved; fyra omslöto dessutom (2—6) bär- stenar af samma buske; ur en klump utplockades en bärsten af Rh. Frangula samt talr. hela eller föga skadade gula ettermyror; de två återstående uppkastningarna utgjordes af enbärsrester med resp. 2 och 5 frön. En del bollar lågo 15—20 m. från närmaste fruktbärande brak- vedsbuskar. Strax bortom tallskogen finnes en grandunge med inblandning af Alnus glutinosa och rikl. Juniperus. Vid foten af en hög gran och alldeles inne vid stammen — koltrasten hade suttit på en torr gren 1—2 dm öfver marken — lågo dels exkrementer dels en 14 X 6 mm stor uppkastning, färgad af blåbärssaft. Den innehöll utom trenne grofva sandkorn och helt få insektsrester: Betula verrucosa: 3 vingfrukter. — Rh. Frangula: 485 en bärsten. — Rubus ideus: 7 bärstenar. — Vaccinium Myrtillus : 68 frön; bärskalsrester. Af tre undersökta exkrementhopar innehöll den ena en- dast rester efter skalbaggar och andra insekter; de båda öfriga voro blå- färgade och inneslöto resp. 3 och 11 frön af V. Myrtillus. Närmaste buskar af Rh. Frangula och R. ideus växte på omkring 20 ms afstånd. 28. Boh. Bäfve sn, Kuröd 10. 9. 1915. Lunddäld efter en nästan uttorkad, stenig bäckränna. Trädbeståndet bildas af klibbal, ask, ek, hägg o. s. v. med undervegetation af Viburnum Opulus, Rosa, Spirea Ulmaria, Mercurialis perennis, Rubus ideus m. fl. Flera koltrastar hade sitt tillhåll i lund- dälden, och deras exkrementer och uppkastningar lågo jämte fällda fjädrar strödda öfverallt på strandstenarna och nere på marken mellan träden. Äldre, torra och hopskrumpna bollar innehöllo mest bärstenar af hägg samt frön af en. Ur 17 färska uppkastningar erhöllos: Juniperus com- munis: ett helt enbär; 20 frön; bärskal. — Rhamnus Frangula: en bär- sten; bärskal. — Rubus ideus: 2 bärstenar. — Sorbus aucuparia: ett kärn- hus med frön; 11 fullt utvecklade eller förkrympta frön; bärskal. Ur 36 exkrementprof utslammades: Juniperus: 19 frön; bärskalsrester. — R. ideas: 26 bärstenar. — S. aucuparia: 13 utvecklade eller förkrympta frön; bärskalsrester. — Rester efter skalbaggar och myror. På en mossklädd, multnande trädstubbe med ungplantor af rönn och R. ideus insamlades tre bollar, innehållande: Juniperus: 3 frön; bärskal. — R: ideas: 40 bärstenar. — S. aucuparia: ett frö; bärskal. — Talr. skal- "baggsrester. RO bBohioKkKurtod 1259--1915-- Irkanten af en rismyr: med ljung, odon, pors, lingonris, klockljung o. s. v. växer en tät grupp låga granar. Från dessa granar uppskrämdes en koltrast, och på barrtäcket under dem lågo enst. uppkastningar och fällda fjädrar af samma fågel. Ett 10-tal under- sökta bollar innehöllo: Vaccinium uliginosum: frön och bärskal i mängd. + VälDtisS idea: talr: frön och bärskal. — Rester efter knäppare, viflar, stack- och ettermyror samt framför allt gräshoppor. I kanten af rismyren mot omgifvande granskogar växa talrika enar och klibbalar samt enstaka Rh. Frangula. Under och rundt ikring brak- vedsbuskarna funnos koltrastuppkastningar i mängd, innehållande ända till 7 bärstenar af Rh. Frangula. Äfven i den angränsande med klibbal blandade granskogen, som hyser enst. ungplantor af Rh. Frangula, träffades uppkastningar och exkrementer af koltrast. En exkrementhop: Juniperus: 4 frön. — Rh. Frangula: en bärsten. Enitexkrementhop:" Juniperuas: ett. frö. — Rh: Frangula: :3: bärstenar. En gångstig genom rismyren och granskogen var alldeles öfversållad med bollar, exkrementer och fällda fjädrar af koltrast. En del upp- kastningar innehöllo bärskal och 2—38 bärstenar af Rh. Frangula; i an- dra funnos bärskal och frön af V. uliginosum, Myrtillus och vitis idea. En 26 X 6—7 mm stor och ännu fuktig boll utgjordes af bärskal och 92 frön af V. vitis idea. I exkrementerna funnos frön af Vaccinium-arter och ibland (1—2) enfrön och insektrester. Då jag en vecka senare besökte platsen, höllo koltrastar (och rödhakar) ännu på med sina brakvedsbär, och till dem hade äfven sällat sig en 486 flock nötskrikor. Alla fällda trastfjädrar, som lågo strödda öfverallt, tillhörde fortfarande endast Turdus merula. 30. Lunds Bot. trädgård 30. 12. 1914. En flock koltrastar voro i färd med att förtära ligusterbär. På marken under buskarna lågo talr. upp- kastningar, af hvilka ett 20-tal undersöktes. De visade sig bestå af: Crateegus oxyacantha koll.: 2 bärstenar. — Ligustrum sp.: 55 frön (fler- talet frön voro ungefär 6 X 3,5 X 2,5 mm); bärskalsrester. 31. Tre koltrastbon från södra Skåne innehöllo uppkräkta bärstenar resp. frön af Cornus alba, Crategus, Prunus Padus och Solanum Dulcamara (21 p. 13—14). Födoämnen: Upl. häggbär (42 p. 189) och röda vinbär (enl. medd. af fil. doktor M. ÅLANDER); Ög. röda vinbär (enl. medd. af adjunkt K. E. LAGERGREN); Vg. krusbär, röda vinbär och jordgubbar (enl. medd. af folk- skollärare K. F. WESSBERG); Boh. svarta fläderbär (enl. medd. af adjunkt .K. ÅA. ANDERSSON), röda vinbär, röda fläderbär, slån, frukter af blåhägg, Bryonia alba, Lonicera periclymenum och zxylosteum; Sk. svarta vinbär, krusbär, jordgubbar, hallon, björnbär, svarta fläderbär, berberisbär, slån, frukter af Ampelopsis quinquefolia, Viburnum Lantana, Rhamnus cathartica och Rosa canina koll. (förf.) samt Taxus baccata (enl. medd. af assistent A. KEMNER); Sv. slån (37 p. 8); dessutom lefva våra koltrastar i stor ut- sträckning af körsbär, rönnbär, oxelbär, enbär och hagtornsbär; af rutt- nande äpplen och päron, som hänga kvar på träden, förtära de endast fruktköttet, men lämna kärnhus och frön orörda; Nge. rönnbär och en- bär (7 p. 292); Tsk. körsbär, jordgubbar, röda och svarta fläderbär, rönn- bär, enbär, hagtornsbär, mistelbär, frukter af Rhamnus Frangula och cathartica, liguster och Asparagus officinalis (50, II p. 157—160) samt Taxus baccata (34 p. 39). Ringtrast (T. torquatus). L. Ipm. kråkbär (61 p. 40); Göteborgstrakten rönnbär (45 p. 168); Sv. körsbär (60 p. 231); Nge. rönnbär och Cornus suecica (54 p. 243, 56 p. 166); Nge. rönnbär, kråkbär och enbär (7 p. 289, 12 p. 10 och 355); Tsk. körsbär, rönnbär, enbär, blåbär, svarta fläderbär, Rhamnus Frangula och Cornus sanguinea (50, II p. 166). Björktrast (T. pilaris). 1. Skaraborgs län, Vedum 27. 12. 1914. Muskel- magen innehöll 5 och tarmarna 10 (4 X 2 mm stora) frön af Juniperus communis. I tarmarna dessutom ett 10 mm långt enbarr. 2. Boh. Bäfve sn, Kuröd 20. 9. 1915. Muskelmagen: 11 bärstenar af Rhamnus Frangula. 3. Under mina färder i Lapplands fjälltrakter har jag vid flera till- fällen undersökt björktrastexkrementer, innehållande frön i mängd af Empetrum, Vaccinium vitis idea och Myrtillus (och uliginosum?). En färsk uppkastning, som insamlades på en stor sten vid Abisko i T. Ipm. 18. 6. 1912, innehöll talr. bärskal och 122 bärstenar af Empetrum nigrum. 4. I en lunddäld i närheten af Gäfle fann jag 25. 9. 1907 »flerstädes exkrementer af björktrast, fulla af Actea spicatas frön och blåfärgade af dess saft» (20 p. 278—279). Det är emellertid ingalunda omöjligt, att jag förväxlat exkrementer och uppkastningar. BIRGERS (3 p. 30) uppgift, att han i trastexkrementer utom frön af Empetrum och Juniperus äfven an- träffat hela rönnbär, beror väl på en liknande förväxling. 487 Födoämnen: T. Ipm. hjortron och ripbär; Å. lpm. smultron; Vstm. berberisbär; Boh. hagtornsbär, olvon, slån, berberisbär och Rosa canina koll.; Sk. hagtornsbär och Rhamnus cathartica (förf.), Å. lpm. Daphne Mezereum (enl. medd. af befolkningen i Grytsjö); Upl. slån och häggbär (66 p. 49, 42 p. 189); Vg: körsbär, krusbär, röda vinbär och jordgubbar (enl. medd. af folkskollärare K. F. WESSBERG); Sv. lingon och kråkbär (55 p. 362), blåbär, hallon och måbär (24 p. 104—105), fläderbär (61 p. 58); dessutom förtära våra björktrastar i stor utsträckning rönnbär, oxelbär och enbär; Nge. rönnbär, jordgubbar, körsbär och vinbär (7 p. 287—288); - Tsk. rönnbär, enbär, Cornus sanguinea, olvon, Rhamnus Frangula och cathartica, kråkbär, mjölon och ripbär, bär af Hippophaé, mistei, liguster, hagtorn och slån samt nypon af vilda Rosc (50, II p. 213—214). Sängtrast (T. musicus). 1. Trakten kring Uddevalla. Att döma af innehållet i exkrementer och uppkastningar lefver sångtrasten på sen- sommaren och hösten i stor utsträckning af blåbär. Mindre ofta fann jag frön (och bärskal) af lingon, odon och hallon. Ett exkrementprof, insamladt vid Kasen i närheten af Uddevalla 3. 10. 1914, innehöll 43 frön af Vaccinium Myrtillus eller uliginosum (31 grodde). 2. Boh. Bäfve sn 25. 4. 1915. Muskelmagen innehöll 6 insektlarver, en liten vifvel, en medelstor jordlöpare och 2 granbarr; i tarmarna insekt- rester. 3. Gustafsberg invid Uddevalla 26. 8. 1915. Muskelmagen innehöll in- sektlarver, viflar och andra skalbaggar i mängd, rester efter 4—3 blåbär, 16 oskadade frukter af masurbjörk samt en 19 mm lång grenspets af Calluna; i tarmarna 11 frön af Vaccinium Myrtillus. 4. Boh. Skredsviks sn 5. 10. 1915. Muskelmagen innehöll 5 insektlarver samt rester efter 8—10 blåbär; i tarmarna 24 frön af V. Myrtillus. Födoämnen: Boh. rönnbär och brakvedsbär; Sk. öfvervintrande sång- trastar förtärde frukter af liguster, hagtorn, Rhamnus cathartica och Rosa canina koll. (förf.); Sk. rönnbär (53 p. 255) och Taxus baccata (enl. medd. af assistent A. KEMNER); Sv. lingon, blåbär, frukter af vägtorn, kornell, fläder och rönn (61 p. 48); Nge. rönnbär och lingon (7 p. 283, 12 p. 6); Tsk. körsbär, blåbär, lingon, vinbär, röda och svarta fläderbär, Cornus sanguinea, rönnbär, enbär, Rhamnus Frangula och cathartica, men endast i nödfall olvon (50, II p. 206—207). RBödvingetrast (T. iliacus). 1. Dsl. Nättjebacka 25. 10. 1914. Muskelmagen innehöll spars. rester efter skalbaggar och andra insekter. 2. Uddevalla 11. 10. 1914. Muskelmagen innehöll 10 och tarmarna 2 frön af Sorbus aucuparia. 3. Uddevalla 11. 10. 1914. Magsäcken tom. Födoämnen: T. Ipm. kråkbär (förf.); Å. lpm. Daphne Mezereum (enl. medd. af forstmästare BO WITT-STRÖMER); Hall. och Sk. rönnbär (25 p. 39, 55 Pp. 305); Nge. rönnbär (7 p. 285), Finl. smultron och vinbär (4 p. 102); Tsk. rönn- och enbär, svarta fläderbär, Rhamnus Frangula och cathartica (50, II p. 223). Dubbeltrast (T. viscivorus). LINNÉ (39 p. 79) har upptagit namnet viscivorus efter engelska förff. SUNDEVALLS (65 p. 50), HOLMGRENS (32 Dp. 488 82) och ROSENIUS” (61 p. 58) uppgifter om dubbeltrasten och misteln äro hämtade ur NAUMANNS fauna. Födoämnen: Sv. rönnbär, enbär och blåbär; öfvervintrande exemplar lefva hufvudsakligen af enbär och lingon (95 p. 347—348); Nge. rönnbär och enbär (7 p. 282); Tsk. mistelbär, rönnbär, enbär, körsbär och i nöd- fall hagtornsbär och Rhamnus cathartica (50, II p. 230). Sidensvans (Ampelis garrulus). Uddevalla 19. 12. 1915. Muskelmagen innehöll 18 frön af Sorbus aucuparia. Födoämnen: Jmt. 1. 8. kråkbär (47 p. 193); His. 11. 9. tranbär, lingon och enbär (46 p. 199); Upl. berberisbär (23 p. 8); Srm. berberisbär (2 p. 129); Ög. enbär (enl. medd. af adjunkt K. E. LAGERGREN); Sk. röda fläder- bär (69 p. 37) och Rhamnus cathartica (förf.); Sv. enbär, berberisbär, slån, nypon och svarta fläderbär (95 p. 241, 37 p. 108, 26 p. 345); dessutom förtära våra sidensvansar i stor utsträckning rönnbär, oxelbär och hag- tornsbär; Nge. rönnbär, hagtornsbär, berberisbär, häggbär och nypon; rönnbärsfröna »give de ofte fra sig ufordoejede>; en sidensvans, som sköts 1 Finmarken i juli månad 1872, hade 1—2 enbär i matstrupen (7 p. 383, 9 p. 219, 12 p. 54); på häckplatserna i norra Finland lefver sidensvansen under våren af fjorgamla kråkbär, ripbär, mjölon och lingon (14 p. 224—225); i skogarna kring staden Onega i nv. Ryssland såg MEVES (48 p. 762, Ornis 1886 p. 235) 16. 7. 1869 sidensvansar i färd med att förtära frukterna af Lonicera coerulea; Tsk. rönnbär, oxelbär, enbär, hagtorns- bär, röda och svarta fläderbär, mistelbär, slån, nypon samt frukter af liguster, olvon, Cornus sanguinea, Rhamnus cathartica och Frangula; af slån, nypon och andra storfröiga frukter kastas bärskal och kärnor åter upp i form af aflånga bollar (53 p.7185); under sommaren skall siden- svansen enligt NAUMANN (1. c. p. 185) lefva af vinbär, blåbär, lingon, björnbär (2), hallon och kråkbär; SCHNAASE (34 p. 29) har funnit mistelfrön i exkrementer af sidensvans. Stare (Sturnus vulgaris). Uddevalla 10. 5. 1915. Muskelmagen var fylld med skalbaggsrester och innehöll därjämte ett par ståndarknappar samt enst. fina sandkorn. Födoämnen: Å. Ipm. rönnbär (enl. medd. af forstmästare Bo WITT- STRÖMER); Sk. svarta fläderbär (förf.); Sv. röda vinbär (68); i södra Sverige gör staren stundom rätt stor skada på körsbär i trädgårdarna; Nge. rönn- bär, brakvedsbär och körsbär (58 p. 364, 7 p. 370, 10 p. 138, 11 p. 301, 12 p. 97); Tsk. körsbär och rönnbär (50, II p. 11). Luscinia, Saxicola och Sylvia. Rödhake (Luscinia (Dandalus) rubecula). 1. Uddevalla 5. 10. 1914. Muskel- magen: Rubus fruticosus koll.: 8 bärstenar. — Rester efter viflar och myror. 2. Uddevalla, Kålgårdsberget 5. 10. 1914. En blåfärgad exkrementhop innehöll insektrester samt 2 frön och en bärskalsbit af Vaccinium Myrtillus (V. uliginosum finns ej i närheten) 489 3. Uddevalla, Kålgårdsberget 30. 8. 1915. I en grandunge iakttog fil. doktor M. ÅLANDER, att en rödhake kräkte upp en bärsten af Rhamnus Frangula. Vid samma tillfälle fann jag en ännu fuktig bärsten af denna buske på marken bredvid en större sten. 4. I trakten af Uddevalla har jag flera gånger sett rödhakar sluka frukterna af Rh. Frangula och har äfven funnit uppkräkta bärstenar på marken under och rundt ikring brakvedsbuskarna. 5. Sk. Arlöf 9. 1912. Muskelmagen innehöll talr. insektrester. — I ett rödhakbo från Arlöf har jag anträffat en uppkräkt bärsten af Rubus ideus (21 p. 14) 6. Lunds Bot. trädgård 10. 1913. På marken under benvedsbuskar, där rödhakar ofta höllo till, fann jag enst. uppkräkta Evonymus-frön, helt befriade från arillus. Födoämnen: Boh. blåbär, hallon och nedfallna rönnbär; en del iakt- tagelser tala för, att rödhaken äfven förtär lingon, odon och bär af Lonicera periclymenum (förf.), Hall. brakvedsbär (26 p. 344, 27 p. 224); Sy. »delectatus Evonymi baccas> (39 p. 95); blåbär, vinbär, fläderbär och rönnbär (9595 p. 318); fläderbär och rönnbär (61 p. 11); Nge. rönnbär, kråk- bär och Paris quadrifolia (7 p. 297, 10 p. 99 och 102, 12 p. 15); Tsk. blåbär, röda och svarta vinbär, måbär, röda och svarta fläderbär, hägg- bär, rönnbär, Rhamnus Frangula och mer sällan cathartica, Daphne Mezereum, Cornus alba och sanguinea, men blott i högsta nödfall enbär (50, II p. 28). Benvedsfrön äta rödhakarna »ungemein gern, und des- wegen heissen diese lieblich gebildeten Fräöchte in hiesiger Gegend alill- gemein Rotkehlchenbrot> (1. c. p. 28). i Blaåhake (L. (Cyanecula) suecica). Nge. röda fläderbär (58 p. 368). Rödstjärt (L. (Phoenicurus) phoenicurus). Upl. häggbär (42 p. 190); Sk. hallon (förf.); Sv. vinbär och fläderbär (55 p. 322); Nge. ett af COLLETT (28 p. 315) undersökt bo innehöll 56 bärstenar af Cornus alba; Vefsen i Nordlands amt blåbär (förf.); Finl. vinbär, smultron och Amelanchier canadensis (4 p. 100); Tsk. vinbär, röda och svarta fläderbär samt brak- vedsbär (50, II p. 63) | Näktergal (L. (Aédon) luscinia). Sv. fläderbär och vinbär (53 p. 309); Tsk. vinbär, röda och svarta fläderbär (50, II p. 10). Stenskvätta (Saxicola oenanthe). Boh. Bäfve sn, Samneröd 22. 4. 1915. Muskelmagen: fina sandkorn i helt spars. mängd; rester efter viflar och jordlöpare. En ungfågel, som sköts vid Kristiania 27. 10. 1877, hade insekter och »Kjernerne af S. aucuparia» i magen (11 p. 269). Trädgårdssängare (Sylvia (hortensis) salicaria). "Uddevalla 15. 8. 1915. Muskelmagen: Betula verrucosa: en vingfrukt. — Rubus ideus: 11 bärstenar. — Ett granbarr, 6 insektlarver och några få, fina sandkorn. I tarmarna insektrester och en bärsten af R. idceus. Födoämnen: Upl. häggbär (42 p. 190); Boh. brakvedsbär och röda vin- bär; Sk. röda vinbär (förf.); Sv. röda vinbär, krusbär, fläderbär och rönn- bär (55 p. 296); svarta vinbär, måbär, fläderbär och brakvedsbär (61 p. 121); Nge. vinbär, Ribes aureum och Paris quadrifolia (7 p. 302, 10 p. 98, 12 p. 23), Tsk. röda och svarta vinbär, måbär, Lonicera tatarica och 490 andra arter af samma släkte, Rhamnus Frangula, Cornus alba och andra Cornus-arter, Sambucus racemosa, nigra och Ebulus, häggbär, rönnbär, hallon, björnbär och Daphne Mezereum (51 p. 165 och 167). Svarthätta (S. atricapilla). Upl. rönnbär (37 p. 19); Sk. röda vinbär och Solanum Dulcamara (förf.); Sv. vinbär, krusbär, fläderbär, mullbär och rönnbär (55 p. 298); brakvedsbär och svarta fläderbär (26 p. 344—345, 27 p. 229); häggbär, svarta fläderbär och möjligen Cornus alba (61 p. 127); Nge. röda fläderbär och rönnbär (58 p. 368, 62 p. 49); rönnbär, fläderbär och blåbär (7 p. 303, 10 p.- 99; 12 p. 23); Tsk.:: häggbar, röda ochtsvanta vinbär, måbär, rönnbär, mullbär, röda och svarta fläderbär, Sambucus Ebulus, Rhamnus Frangula, Cornus alba, Lonicera xylosteum, tatarica och andra arter af detta släkte, Lycium barbarum, Rubus fruticosus koll. och ideus, Hedera Helix, Ampelopsis quinquefolia, Daphne Mezereum och Taxus baccata (51 p. 156 och 158). Hökfärgad sångare (S. nisoria). Sv. vinbär och fläderbär (61 p. 112); Tsk. röda och svarta vinbär, måbär, brakvedsbär, röda och svarta fläder- bär, rönnbär (51 p. 142—143). Törnsångare (S. [cinerea] sylvia). Sv. fläderbär och vinbär (55 p. 302); Nge. vinbär och Paris quadrifolia (7. p. 306, 10 p. 99); Tsk. hallon, björn- bär, vinbär, brakvedsbär, Sambucus racemosa, nigra och Ebulus (31 Pp. 177 och 179). Årtsångare (S. curruca). Tsk. röda och svarta vinbär, brakvedsbär, Sambucus racemosa, nigra och Ebulus, Daphne Mezereum och sannolikt äfven frukterna af Rubus-arter (51 p. 171 och 173). Phylloscopus, Hippolais, Acrocephalus, Muscicapa och Troglodytes. Löfsångare (Phylloscopus trochilus), grönsångare (Ph. sibilatrix) och gransångare (Ph. collybita abietina). Tsk. vinbär, röda och svarta fläder- bär (51: p. 106—107; 120 och 122, 126—127): "En gransangarensemmian. gades 1 Göteborg 15: 11. 1848, hade i magen endast växtfronö(ISepee 37 och 171). Bastardnäktergal (Hippolais [icterina] hippolais). Sv. vinbär (61 p. 86); Tsk. vinbär, röda oeh svarta fläderbär samt brakvedsbär (51 p. 85). Säfsångare (Acrocephalus [Calamoherpe] schoenobcenus). + Tsk. fläderbär (51 p. 37) RBörsångare (A. [C. arundinacea] streperus). Tsk. vinbär, fläderbär, brak- vedsbär och Cornus sanguinea (51 p. 67). Kärrsångare (A. [C] palustris). ”Tsk. vinbär, fläderbär och troligen brakvedsbär och C. sanguinea (91 p. 60 och 62). Grå flugsnappare (Muscicapa [grisola] ficedula). Närike Lonicera tata- rica (70.-:p. 317); Sv. hallon och Ribes' sp: (24 p: 105); Nge röonnbarmtanp: 320, 10 p. 113); Tsk. vinbär, röda och svarta fläderbär, brakvedsbär (53 p. 161). | Svart och hvit flugsnappare (M. atricapilla). Nge. rönnbär (7 p. 319); Tsk. vinbär, röda och svarta fläderbär samt brakvedsbär (53 p. 166—167). 491 Halsbandsflugsnappare (M. collaris). ”Tsk. röda och svarta fläderbär, brakvedsbär (53 p. 172). Gärdsmyg (Troglodytes [europeus] troglodytes). Tsk. röda och svarta fläderbär (51 p. 201 och 203). Alauda och Accentor. Sänglärka (Alauda arvensis). 1. Västerås 22. 3. 1914. Muskelmagen: Galeopsis sp.: 9 delfrukter. — Myosotis arvensis: 2 delfrukter. — Polygo- num Convolvulus: 2 oskadade och 2 starkt skadade frukter. — Stellaria media: 7 frön. — Sönderkrossade frörester; grofva sandkorn. I tarmarna träffades rester efter fruktväggen hos P. Convolvulus. 2. Dsl. Nättjebacka 6. 4. 1915. Muskelmagen: Ervum hirsutum Q2?): ett frö. — Euphorbia Helioscopia: ett frö. — Galeopsis sp.: 15 till största delen ännu oskadade delfrukter; rester efter 1—2 krossade delfrukter. — Polygonum aviculare: 2 nötter. — Rumex acetosella: en nöt. — Talr. rester efter skalbaggar och larver; helt få grofva sandkorn. Tofslärka (A. [Galerida] cristata). Malmö 1. 2. 1913. Muskelmagen: Chenopodium album: 8 frön. — Graminea: en frukt. — Ranunculus re- pens: 4 nötter. — Sänderkrossade och obestämbara frörester; grofva sandkorn. Berglärka (A. [Eremophila] alpestris flava). 1. Lks. Ilpm. Sorsele 1. 35. 1914. Körtel- och muskelmagen: Hordeum vulgare: en frukt. — Polygo- num Convolvulus: 3 oskadade och 2 något skadade nötter. — Spergula arvensis: ett frö. — Talr. grofva sandkorn. 2—3. Lks. Ipm. Sorsele 1. 5. 1914. Muskelmagen: »agnrester» af Hor- deum vulgare i spars. mängd. — Talr. grofva sandkorn. Järnsparf (Accentor modularis). Järnsparfven förtär såväl torr- som bärfrön. Alla frön slukas hela och malas sönder i muskelmagen, som alltid innehåller talr. sandkorn. Pyrrhula, Loxia, Pinicola och Coccothraustes. Domherre (Pyrrhula [vulgaris] pyrrhula). 1. Västerås 21. 2. 1914. Kör- tel- och muskelmagen: hela och krossade (från knoppfjällen befriade) blomknoppar af något träd eller buske. 2—3. Västerås 2. och 26. 3. 1914. Körtel- och muskelmagen: hela och sönderkrossade embryoner af Acer platanoides. 4. Dsl. Nättjebacka 25. 10. 1914. Muskelmagen: rester efter ett 30-tal i upplösning stadda frön af Sorbus aucuparia. 3. Skaraborgs län, Vedum 30. 12. 1914. Muskelmagen: Juniperus com- munis: sönderkrossade frörester. — Sorbus aucuparia.: 3 skalade frön. — Obestämbara frörester. 6—10. Skaraborgs län, Vedum 12. 1. 1915. Muskelmagen: Juniperus communis: talr. krossade rester efter embryoner och fröskal; i tvenne domherrar funnos därjämte 1—2 oskadade enfrön. 492 11. Uddevalla 8. 3. 1915. Muskelmagen: Pyrus communis: blomknop- par (befriade från knopfjällen) i spars. mängd. 12. Uddevalla 8. 3. 1915. Muskelmagen: Amelanchier canadensis: 4 oskadade frön. — P. communis : talr. blomknoppar. 13--14. Uddevalla 8. 3. 1915. Muskelmagen: Bryonia alba: 4—7 ska- lade frön; sönderkrossade frörester. — P. communis: talr. blomknoppar. De i Vedum skjutna domherrarna hade inga eller endast helt få sand- korn i muskelmagen. De hårda fröskalsresterna af Juniperus gjorde hos dem tjänst som sandkorn. Hos öfriga undersökta exemplar anträffades grofva sandkorn i riklig mängd. Mindre korsnäbb (Loxia curvirostra). Boh. Skredsviks sn, Gullmarsberg 21. och 28. 11. 1915. Muskelmagen hos tre undersökta korsnäbbar var fylld med skalade och sönderkrossade granfrön och innehöll därjämte sandkorn (1,,—1 mm.) i riklig mängd. Tallbit (Pinicola [Corythus] enucleator). Denna fågel tyckes ibland äfven förtära bär (ej endast bärfrön). Ett exemplar, som dödades 13. 7. 1876 i Nge. Sydvaranger, hade i magen insektrester, »foruden Frö af en Plante, der syntes at väere Empetrum> (11 p. 292). Hostallbaear som skötos i Nge. Tanadalen 6. och 7. 1885, voro »Ventriklerne fyldte med Plantefode, iser smaa Fro, der syntes at have veret af Blaaber (Myr- tillus nigra)» (12 p. 70). Stenknäcken (Coccothraustes [vulgaris] coccothraustes) krossar med lätt- het de hårda frukterna hos avenboken samt bärstenar i körsbär, hägg- bär, slån, hagtornsbär o. s. v. för att uttaga och förtära kärnan. Fringilla och Passer. Bofink (Fringilla coelebs). 1. Dsl. Nättjebacka 6. 4. 1915. Körtelmagen: Galeopsis sp.: 11 skalade delfrukter. Muskelmagen; Galeopsis sp..: en oska- lad och 2 skalade delfrukter; rester efter talr. söndermalda frukter. — Polygonum aviculare: en nöt. -- Grofva sandkorn i rätt talr. mängd. 2. Uddevalla 20. 5. 1915. Muskelmagen: rester efter enst. sönderkros- sade hafrefrukter. — En insektlarv; spars. rester efter smärre skalbaggar. — Talr. gröfre och finare sandkorn. 3. Sk. Hindby 4. 10. 1912. Muskelmagen: Brassica campestris (?) :3 frön; frörester. — Polygonum Convolvulus: en oskalad och 8 skalade nötter ; sön- dermalda rester efter talr. nötter. — Stellaria media: 2 frön. — Sandkorn. Bergfink (F. montifringilla). 1. Dsl. Nättjebacka 18. 10. 1914. Muskel- magen: AÅtriplex patula: 3 frön. — Chenopodium album: 2 frön. — Ga- leopsis sp.: en delfrukt. — Spergula arvensis: 3 frön. — Talr sandkorn och obestämbara frörester. 2... Nättjebacka 18. 10: 1914: Muskelmasen: ”Galeopsis spEmemmmasot skadade delfrukter. — Spergula arvensis: 3 något skadade frön. — Talr. sandkorn och sönderkrossade frön. Tarmarna: Vaccinium sp. (V. Myr- tillus ?): ett frö (grodde ej). | 3. Nättjebacka 18. 10. 1914. Muskelmagen: Spergula arvensis: ett frö. — Vaccinium Myrtillus: 5 frön; rester efter ett blåbär. — Talr. sandkorn; enst. skalbaggs- och frörester. Tarmarna: V. Myrtillus: 3 frön (grodde ej). 493 Gråsparf (Passer domesticus). 1. Ög. Regna sn 26. 12. 1915. Kräfvan: 6 hafrefrukter. Muskelmagen: sönderkrossade och obestämbara frörester; sandkorn (intill 1,5—2 mm.) i spars. mängd. 2—6. Skaraborgs län, Vedum 23. 12. 1914. Kräfvan undersöktes ej. Muskelmagen hos alla 3” exemplaren innehöll skadade och oskadade nötter af Polygonum aviculare, P. Persicaria koll. och Rumex acetosella äfvensom talr. frörester och sandkorn. Hos en gråsparf fanns därjämte en skadad frukt af Hordeum vulgare, hos en annan ett frö af Spergula arvensis. 7. Uddevalla 9. 10. 1914. Kräfvan: 6 uppmjukade hvetekorn och enst. skalade nötter af P. aviculare. Muskelmagen: sandkorn och obestämbara frörester. 8. Uddevalla 12. 10. 1914. Kräfvan: uppmjukade frukter af Hordeum vulgare, en del af dem sönderhackade. Muskelmagen: P. aviculare: 3 oskalade nötter; enst. frörester och talr. sandkorn. 9. Malmö 10. 2. 1912. Kräfvan fylld med starkt uppmjukade hvete- korn. Muskelmagen: sönderkrossade rester efter hvetekorn och diverse frön; sandkorn. 10. Malmö 19. 2. 1912. Muskelmagen innehöll sandkorn samt amorfa massor af vegetabiliskt ursprung. 11. Malmö 19. 3. 1912. Muskelmagen: sandkorn och sönderkrossade frörester. 12. Malmö 12. 11. 1912. -Muskelmagen var fylld med frukter af Hor- deum vulgare i alla stadier af söndermalning; talr. sandkorn. Pilfink (Passer montanus). 1. Uddevalla 6. 9. 1914. Kräfvan var fylld med nötter af Polygonum aviculare (nästan alla skalade) och innehöll därjämte 8 oskadade frön af Chenopodium album. Muskelmagen: frön af ofvan nämnda båda arter i alla stadier af söndermalning; talr. sand- korn. 2. Boh. Bäfve sn 29. 9. 1914. Kräfvan: Ch. album: 11 frön (de flesta == skadade). — PP. aviculare: 19 skalade frukter. — En sönderhackad skalbagge. Muskelmagen: rester efter Ch. album-frön och P. aviculare- nötter; talr. sandkorn. Tarmarna: helt små men lätt igenkännliga rester efter fröskalet hos Ch. album. ati balve sn 29. 90 19145 Kräfvan: Hordeum vulgare; en frukt, kluf- Nenkntitvenne halfter.— Ch talbunis St== skadade frön: — PP. aviculare: talr. frukter (så godt som alla skalade). Körtel- och muskelmagen: Ch. album: 44 hela eller — skadade frön. — Talr. rester efter P. aviculare- nötter. — Talr. sandkorn. I tarmarna helt små fröskalsrester af Ch album. 4. Bäfve sn, Groröd 24. 10. 1915. Muskelmagen: spars. rester efter sönderkrossade sädeskorn; sandkorn (1—0,;5 mm.) i riklig mängd. Plectrophenax och Emberiza. Snösparf (Plectrophenax [Plectrophanes] nivalis). 1. P. Ilpm. Arjepluog 6. 5. 1914. Muskelmagen: Empetrum nigrum: bärskalsrester och 9 oska- dade bärstenar. — Talr. sandkorn. 494 2. ' Boh: - Paternoster 10. 11. 1915. Muskelmagen: E. nigrum: 2 starkt slitna och afnötta bärstenar. — Talr. sandkorn. Säfsparf (Emberiza schoeniclus). 1. Boh. Paternoster 35. 10. 1915. Mu- skelmagen: Polygonum Hydropiper:2 frukter. — Sandkorn. i 2. Paternoster 19. 10. 1915. Muskelmagen: Scirpus palustris: 10 nötter. — Sandkorn. Gulsparf (E. citrinella). 1. Västerås 2. 3. 1914. Muskelmagen: kros- sade hafrefrukter; sandkorn. 2. Ög. Regna sn 4. 1. 1916. Muskelmagen: sönderhackade rester efter 53—6 hafrefrukter; några få sandkorn (1—2 mm.) 3. Dsl. Nättjebacka 6. 4. 1915. Magsäcken fullständigt tom. 4—5. Skaraborgs län, Vedum 10. 1. 1915. Muskelmagen: Hordeum vulgare: skalade frukter i alla stadier af söndermalning; hos det ena exemplaret fanns äfven ett par hafrekorn. — Sandkorn i mängd. 6. Uddevalla 35. 10. 1914. Muskelmagen: Avena sativa: 9 starkt upp- mjukade och + sönderhackade frukter. — Polygonum Convolvulus: en oskalad frukt. — Viola sp.: 11 frön. — Enst. krossade frörester ; sandkorn. 7. Uddevalla 14. 10. 1914. Muskelmagen: Hordeum vulgare: rester efter 3 frukter. — P. aviculare: 6 oskalade nötter; rester efter sönderkrossade nötter. — Rätt talr. grofva sandkorn. 8. Uddevalla 8. 3. 1915. Muskelmagen: 2 hafrekorn med märken efter näbbhugg. — Rätt talr. sandkorn. I tarmarna ett sandkorn. 9. Boh. Bäfve sn, Kuröd 24. 10: 1915: "Muskelmagen: Hordenmumm- gare: rester efter sönderkrossade frukter. — P. aviculare: 6 oskadade och enst. — skadade nötter (alla hade slukats hela utan att skalas). — Sand- korn. / 10. Malmö 1. 2. 1913. Muskelmagen: ett halft hvetekorn; spars. rester efter söndermalda frön; sandkorn. Acanthis och Linota. Grönsiska (Acanthis spinus). Uddevalla 9. 10. 1914. Kräfvan och kör- telmagen voro fyllda med på ett undantag när skalade frukter af Alnus glutinosa. I muskelmagen funnos sandkorn och sönderkrossade alfrukter. Gråsiska (A. linaria). Uddevalla 23. 2. 1915. Kräfvan innehöll ett 40- tal skalade alfrukter. Steglitsa (A. [Carduelis] carduelis). Malmö 16. 3. 1912. Muskelmagen: sönderkrossade och obestämbara frörester i spars. mängd; sandkorn. Hämpling (Linota cannabina). Malmö 19. 3. 1912. Kräfvan och körtel- magen voro alldeles fullproppade med roffrön, alla utom två skalade. Muskelmagen: sandkorn och krossade frörester i rikl. mängd. Grönfink (L. [Chloris] chloris). Malmö 4. 2. 1912. Kräfvan var fylld med skalade hamp- och solrosfrön, de senare därjämte sönderhackade i 2—4 bitar. Muskelmagen: talr. grofva sandkorn; krossade rester efter ofvan nämnda frön. 495 Parus, Regulus, Certhia och Sitta. Talgoxe (Parus major). 1-2. Västerås 18. och 30. 3. 1914. Muskel- magen innehöll insektrester 1 spars. — rikl. mängd. 3—4. Uddevalla 8. och 12. 10. 1914. Muskelmagen: sönderhackade bitar efter skalade frön af någon dikotyl växt; enst. insektrester. Blåmes (P. coeruleus). Uddevalla 5. 10. 1914. Muskelmagen var fylld med i små bitar sönderhackade barrträdsfrön (antagligen granfrön) jämte helt få insektrester. Talltita (P. atricapillus borealis). 1. Ög. Regna sn 3. 1. 1916. Muskel- magen: 3 hafrefrukter (sönderhackade i tvenne bitar). — Sorbus aucu- paria: sönderhackade rönnbärsfrön i riklig mängd (inga rester efter frukt- kött och bärskal). — Talr. och intill 2 mm. stora sandkorn. I tarmarna anträffades helt små fröskalsrester. 2. Uddevalla 6. 9. 1914. Muskelmagen: talir. skalbaggsrester. Kärrmes (P. palustris). 1. Västerås 23. 3. 1914. Muskelmagen: nästan fullständigt upplösta rester efter sönderhackade och skalade frön. 2. Västerås 23. 3. 1914. Muskelmagen: insektrester i spars. mängd. 3. Boh. Bäfve sn, Groröd 24. 10. 1915. Muskelmagen: talr. bladlöss och smärre steklar; elfva 1—2 mm. stora sandkorn. Svartmes (P. ater). 1. Uddevalla 16. 10. 1914. Muskelmagen: spars. insektrester. 2. Malmö 18. 12. 1912. Muskelmagen: talr. hela skalbaggar; rester efter skalbaggar, puppor och spindlar. j Kungsfågel (Regulus cristatus). Malmö 8. 2. 1912. Muskelmagen tom; 1 tarmarna spars. insektrester. Enligt NAUMANN (51 p. 227) förtär kungsfågeln om vintern äfven barr- trädsfrön, hvilka slukas hela (utan att skalas). Trädkrypare (Certhia familiaris). 1. Ög. Regna sn 3. 1. 1916. Muskel- magen: Galeopsis sp.: 5 oskalade delfrukter; rester efter 2—3 krossade delfrukter. — Ranunculus acris: en nöt. — Rester efter ett hafrekorn. — En liten puppa; hela eller krossade stinkflyn; två 1,5—2 mm. stora sand- korn. ; 2. Sk. Önnerup 10. 12. 1911. Muskelmagen fylld med insektrester ; äfven 1 tarmarna rester efter insekter. 3 Malmö 9. 10. 1912. Muskelmagen: talr. insektrester. Nötväcka (Sitta europa). 1—3. Uddevalla 5. och 11.10.1914. Muskel- magen: Quercus robur: sönderhackade hjärtbladsrester; sand- och grus- korn i rikl. mängd; enst. rester efter skalbaggar och puppor. I det ena exemplaret anträffades dessutom 2 frön af Trifolium pratense. Cinclus. Strömstare (Cinclus cincelus). Hos ett par exemplar, skjutna i Nge. Aker 9. 12. 1884, var muskelmagen fylld »af Frö af en Vandplante, der syntes at have veret Alisma plantago» (12 p. 28) Cd + 496 Från spridningsbiologisk synpunkt kunna de fröätande sång- fåglarna lämpligen sammanföras i trenne grupper, hvilka dock ingalunda äro skarpt skilda från hvarandra. 1. Mesar och nötväckor sönderhacka, siskor, hämplingar, dom- herrar, korsnäbbar, tallbitar och stenknäckar skala så godt som alla frön, innan de förtäras. Af hithörande fåglar har jag upp- dissekerat 36 exemplar tillhörande 12 olika arter; ingen af dem hade frön i tarmarna. De 6 fröätande tättingar, som KERNER (35, II p. 799) använde vid sina utfodringsförsök, höra alla till denna Srupp. . Domherrar, korsnäbbar, tallbitar, stenknäckar, grönfinkar och alla våra mesarter (utom stjärtmesen) förtära i större eller mindre ut- sträckning bärkärnor, men bry sig ej om fruktköttet. Tallbiten tyckes dock om sommaren äfven hålla till godo med blåbär och kråkbär, och det är rätt antagligt, att ett och annat frö af Em pe- tfrum och Vaccinium Myrtillus slipper oskadadt igenom hans mat- smältningskanal. 2. I kräfvan och muskelmagen hos finkar och sparfvar träffar man såväl skalade som oskalade nötter af Galeopsis, Polygonum aviculare, P. Convolvulus och andra växtarter med frön af liknande storlek. Smärre frön slukas i regel hela. Af dessa fåglar har jag under- sökt 36 exemplar tillhörande 7 after. Endast i ett par bergfinkar fann jag frön i tarmarna. De tillhörde, oväntadt nog, Vaccinium Myrtillus. "Den ene bergfinken hade dessutom rester af ett blåbär i muskelmagen. Att äfven snösparfven ibland håller till godo med bär, visar mitt fynd af Empetrum-stenar!? i muskelmagen hos tvenne snösparfvar, som dödats under våren och senhösten. Mina ofvan omtalade utfodringsförsök med gråsparfvar synas gifva vid handen, att helt små torrfrön någon gång kunna passera igenom matsmältningskanalen hos finkar och sparfvar utan attför- lora grobarheten. 3. Lärkor, järnsparfvar, kungsfåglar och trädkrypare sluka alla frön hela utan att skala dem. De 10 exemplar af dessa fåglar, som jag uppdissekerat, tillhörde 5 olika arter; hos ingen af dem fann jag frön + farmatna. Det är rätt troligt, att åtminstone lärkorna kasta upp fröskals- rester och andra osmältbara delar i form af bollar. Med dessa I den ene snösparfven fanns det också bärskalsrester. — Äfven andra fröätande tättingar kunna ibland ha en och annan Empetrum-sten i muskelmagen. Dessa bärstenar ha de antagligen funnit i ko- eller hästgödsel eller lösliggande på marken. 497 uppkastningar följer möjligen ibland också ett och annat mindre frö. Till grupp 3 kunna äfven strömstaren och piplärkorna (Anthus) räknas. Den förre tyckes emellertid blott i rena undantagsfall till- gripa växtföda, och äfven piplärkorna söka endast sällan frön. Mesarna ha i regel (2?) något sand i muskelmagen, när de lefva af växtämnen. Kungsfågeln och trädkryparen äro föga undersökta i detta hänseende. Hos alla öfriga fröätare finner man alltid sand- eller t. o. m. gruskorn i muskelmagen. Bergfinkar, snösparfvar och tallbitar tyckas således kunna sprida frön af Vaccinium Myrtillus och Empetrum nigrum. Likaså är det troligt, att smärre torrfrön någon enstaka gång följa med exkre- menterna hos finkar, sparfvar och lärkor, möjligen också med upp- kastningar af sistnämnda fåglar. Af allt att döma är emellertid fröspridningen genom de fröätande sångfåglarna af så underordnad betydelse, att man nästan helt kan bortse från densamma. Hos de bärätande tättingarna är muskelmagen jämförelsevis svagt muskulös. De få och mestadels fina sandkorn, som man ibland träffar hos dem, ha tillfälligtvis medföljt födan, när denna utgjorts af på marken lefvande smådjur: myror, jordlöpare och andra mark- insekter, vissa insektlarver, maskar o. s. v. AHa hithörande fåglar kasta upp bärskalsrester samt isynnerhet större frön och bärstenar i form af aflånga bollar. Torrfrön och torrfrukter försmås helt af dessa fåglar. De ving- frukter af Alnus och Betula, som jag fann i muskelmagen hos kol- trast, sångtrast och trädgårdssångare äfvensom i uppkastningar af förstnämnda fågel, hade utan tvifvel liksom sandkorn, granbarr 0. sS. v. slukats ofrivilligt från fåglarnas sida. Antagligen förhåller det sig på samma sätt med de små torrfrön, som HOLMBOE (31 p. 321) träffade i tarmarna hos 6 på Cypern dödade svarthättor. Bärfrön och bärstenar i exkrementer och uppkastningar äro nästan alltid fullständigt oskadade. Och detta gäller äfven om rätt öm- tåliga frön. Vid försök med frön af Sorbus aucuparia och Vaccinium Myrtillus (eller uliginosum), som utslammades ur ute i naturen in- samlade exkrementer af koltrast och sångtrast, grodde 70—72 4. Det förtjänar också att omnämnas, att t. o. m. hela myrkroppar kunna träffas 1 såväl tarmar som uppkastningar af koltrasten. Sångfåglarna lefva under sommaren hufvudsakligen af animalisk föda och uppsöka under denna tid bär och frukter mestadels endast, när insektnäring på grund af kall och regnig väderlek är knapp " Svensk Botanisk Tidskrift 1916. 32 498 och svåråtkomlig. En del tättingar uppföda dock sina ungar till större eller mindre del med bär. När hösten kommer, blifva bären mera begärliga, och de flesta fåglar, som stanna hos oss öfver vintern, lifnära sig nästan enbart af vegetabilisk kost. 1. Trastar och sidensvansar äro de utan jämförelse viktigaste växtspridarna bland sångfåglarna. Rönn- och enbärsfrön samt andra frön af liknande storlek afbördas hos trastarna ungefär lika ofta med exkrementerna som med uppkastningarna. Smärre frön med- följa mest exkrementerna, under det att större bärstenar och frön uteslutande eller öfvervägande kräkas upp. När det alltså ej gäller särskildt stora frön, kunna båda spridningssätten uppträda jämte hvarandra: Frön i uppkastningarna komma vanligen att lämna fågeln något tidigare än frön, som afbördas med exkrementerna. Skillnaden tyckes dock ej vara synnerligen stor. Under sommaren och hösten håller koltrasten sig mest nere på marken eller i täta busksnår. Bollar och exkrementer afbördas mest, medan fågeln befinner sig på marken, och man finner dem i regel på ringa afstånd (< 50 m) från bärbuskarna. Äfven sedan koltrastarna flockat sig i rönnar, oxlar eller hagtornsträd och marken ännu är bar, begifva de sig ofta ned på marken för att kasta upp bollarna i skydd af nägon trädstam, unggran eller enbuske. Ligger snön djup och lös, stanna de vanligen kvar uppe i träden och flyga äfven dit efter besök i bärbuskarna. När björktrastar och sidensvansar ätit sig mätta i bärbuskarna, samlas de vanligen i något närbeläget större träd för att i lugn och ro hvila och smälta maten. Uppkastningar och exkrementer fastna därför ej sällan i grenklykor o. dyl., och de i dem inneslutna fröna kunna därför ibland gifva upphbof till epifyter. - Ringtrastar, sångtrastar och rödvingetrastar erinra till sitt beteende mest om koltrasten, under det att dubbeltrasten visar mera likhet med björktrastar och sidensvansar, om han också är väsentligt skyggare än dessa och därför vanligen fiyger upp redan på långt håll. Trastar och sidensvansar synas i regel ombesörja spridning en- dast på korta eller måttliga afstånd. I intet af mig närmare under- sökt fall har spridning på öfver 200—300 m kunnat konstateras. Stararna torde ej vara af någon större betydelse för frösprid- ningen. 2. Sångare, rödhakar, blåhakar, rödstjärtar och näktergalar trans- portera i regel frön och bärstenar endast öfver obetydliga sträckor. Vid 499 Uddevalla har jag funnit af rödhakar uppkräkta Rhamnus Frangula- stenar intill 12 m. från närmaste brakvedsbuske. Rödhaken, svart- hättan och trädgårdssångaren äro de flitigaste bärätarna inom denna Srupp. 4 3. Löfsångarna (Phylloscopus), kärrsångarna (Acrocephalus), flug- snapparna, bastardnäktergalen och gärdsmygen äro säkerligen af helt underordnad vikt för fröspridningen, och stenskvättan torde endast i sällsynta undantagsfall taga sin tillflykt till rönnbär. CS I följande förteckning medtagas träd, buskar och örter med bär- frukter, hvilka med full säkerhet eller med hög grad af sannolikhet spridas af i Nord- och Mellaneuropa förekommande sångfåglar. Actea spicata sprides af björktrastar och säkerligen också af kol- trastar. Amelanchier canadensis sprides af koltrastar och rödstjärtar. Ampelopsis quinquefolia sprides af koltrastar och svarthättor. Arctostaphylos alpina sprides af björktrastar och sidensvansar. Arctostaphylos uva ursi sprides af björktrastar och sidensvansar. Asparagus officinalis sprides af koltrastar. Berberis vulgaris sprides af koltrastar, björktrastar och siden- svansar. Bryonia alba sprides af koltrastar. Convallaria majalis, multiflora och verticillata spridas troligen af björk- och koltrastar. Convallaria Polygonatum sprides af koltrastar. Cornus alba sprides af koltrastar, rödhakar, rödstjärtar, trädgårds- sångare och svarthättor. Cornus sanguinea sprides af ringtrastar, björktrastar, sångtrastar, sidensvansar, rödhakar, trädgårdssångare, rörsångare och troligen också af koltrastar, svarthättor och kärrsångare. Cornus suecica sprides af ringtrastar och säkerligen också af alla våra öfriga trastarter samt af sidensvansar. Cotoneaster vulgaris sprides troligen af björk- och koltrastar. Crategus oxyacantha koll. sprides af koltrastar, björktrastar, sång- trastar, dubbeltrastar och sidensvansar. Crategus sp. (odlad art, möjligen coccinea) sprides af koltrastar. Daphne Mezereum sprides af björktrastar, rödvingetrastar, röd- hakar, trädgårdssångare, svarthättor, ärtsångare och troligen också af koltrastar. 200 Empetrum nigrum sprides af ringtrastar, björktrastar, rödvinge- trastar, sidensvansar, rödhakar och säkerligen också af våra andra trastarter såmt af sångare och blåhakar. Evonymus europea sprides af rödhakar och troligen också af trastar. Fragaria elatior sprides af koltrastar björktrastar, rödvingetrastar och rödstjärtar. Fragaria vesca sprides af björktrastar och säkerligen också af andra trastarter samt af rödhakar och sångare. Hedera Helix sprides af svarthättor. Hippophaé rhamnoides sprides af björktrastar. Ilex aquifolium. I västra Norge har HOoLMBOE (30 p. 19) »Sen- hestes og ved vintertid ofte set flokker av trost og andre fuglearter som graadig forsynte sig av de rede frugter.> — Sannolikt äro både björk-, kol- och ringtrastar af betydelse för järnekens spridning. Juniperus communis sprides af koltrastar, ringtrastar, björktrastar, sångtrastar, rödvingetrastar, dubbeltrastar och sidensvansar, men en- dast undantagsvis af rödhakar. Ligustrum vulgare sprides af koltrastar, björktrastar, sångtrastar, sidensvansar och troligen också af ringtrastar (61 p. 38). Lonicera coerulea sprides af sidensvansar och säkerligen också af björktrastar. A Lonicera periclymenum sprides af koltrastar och troligen också af ringtrastar, rödhakar och törnsångare. Lonicera tatarica sprides af trädgårdssångare, svarthättor och flyg- snappare. ; Lonicera xylosteum sprides af koltrastar, trädgårdssångare, svart- hättor och säkerligen också af björktrastar och rödhakar. "Lycium barbarum sprides af svarthättor. Majanthemum bifolium sprides antagligen af trastar. Paris quadrifolia sprides af rödhakar, trädgårdssångare, törnsångare och säkerligen också af trastar och svarthättor. Prunus avium koll. sprides af koltrastar, ringtrastar, björktrastar, sångtrastar, dubbeltrastar och starar. Gråsparfvar, Sylvia-arter och bastardnäktergalen förtära blott fruktköttet och lämna kärnan kvar; äfven staren förhåller sig ofta på samma sätt. Prunus Padus sprides af koltrastar, björktrastar, sidensvansar, röd- hakar, rödstjärtar, trädgårdssångare och svarthättor. Prunus spinosa sprides af koltrastar, björktrastar och siden- svansar. 9201 Rhamnus cathartica sprides af koltrastar, björktrastar, sångtrastar, rödvingetrastar, dubbeltrastar, sidensvansar och rödhakar. Rhamnus Frangula sprides af koltrastar, ringtrastar, björktrastar, sångtrastar, rödvingetrastar, sidensvansar, starar, rödhakar, röd- stjärtar, trädgårdssångare, svarthättor, hökfärgade sångare, törn- och ärtsångare, bastardnäktergalar, rör- och kärrsångare samt flug- snappare. | Ribes alpinum sprides af björktrastar, rödhakar, trädgårdssångare, svarthättor, hökfärgade sångare och säkerligen också af koltrastar . och törnsångare. | Ribes aureum sprides af trädgårdssångare. Ribes grossularia sprides af koltrastar, björktrastar, trädgårds- sångare och svarthättor. Ribes nigrum sprides af koltrastar, rödhakar, trädgårdssångare, svarthättor, hökfärgade sångare, ärtsångare och säkerligen också af björktrastar och törnsångare. Ribes rubrum sprides af koltrastar, björktrastar, sångtrastar, röd- vingetrastar, sidensvansar, starar, rödhakar, rödstjärtar, näktergalar, trädgårdssångare, svarthättor, hökfärgade sångare, törn- och ärt- sångare, löf-, grön- och gransångare, bastardnäktergalar, rör- och kärrsångare samt flugsnappare. Ribes sp. sprides af grå flugsnappare. Rosa canina koll. sprides af koltrastar, björktrastar, sångtrastar och sidensvansar. Rubus arcticus sprides säkerligen af björktrastar och sidensvansar. Rubus ccesius sprides sannolikt af koltrastar, rödhakar och sångare. Rubus Chamcomorus sprides af björktrastar och säkerligen också af andra trastar samt af sidensvansar och rödhakar. Rubus fruticosus koll. sprides af koltrastar, rödhakar, trädgårds- sångare, svarthättor, törnsångare och säkerligen också af björktrastar, ringtrastar och ärtsångare. Rubus ideus sprides af koltrastar, björktrastar, sångtrastar, siden- svansar, rödhakar, rödstjärtar, trädgårdssångare, svarthättor, törn- sångare, flugsnappare och troligen också af ringtrastar, hökfärgade sångare och ärtsångare. Rubus saxatilis sprides säkerligen af trastar och sidensvansar. Sambucus Ebulus sprides af trädgårdssångare, svarthättor, törn- sångare och ärtsångare. Sambucus nigra sprides af koltrastar, ringtrastar, björktrastar, sångtrastar, rödvingetrastar, sidensvansar, starar, rödhakar, röd- 502 stjärtar, näktergalar, trädgårdssångare, svarthättor, hökfärgade sån- gare, törn- och ärtsångare, löf-, grön- och gransångare, bastard- näktergalar, säf-, rör- och kärrsångare, flugsnappare och gärd- 'smygar. | Sambucus racemosa sprides af koltrastar, sångtrastar, sidensvansar, rödhakar, blåhakar, rödstjärtar,; näktergalar, trädgårdssångare, svart- hättor, hökfärgade sångare, törn- och ärtsångare, löf-, grön- och gransångare, bastardnäktergalar, flugsnappare, gärdsmygar och säker- ligen också af björktrastar. Solanum Dulcamara sprides af koltrastar, svarthättor och säker- ligen också af björktrastar. Sorbus aria, fennica och torminalis spridas säkerligen af trastar. Sorbus aucuparia sprides af koltrastar, ringtrastar, björktrastar, sångtrastar, rödvingetrastar, dubbeltrastar, sidensvansar, starar, röd- hakar, trädgårdssångare, svarthättor, hökfärgare sångare, flugsnap- pare och rent undantagsvis af stenskvättor. Sorbus suecica sprides af koltrastar, björktrastar och sidensvansar. Symphoricarpus racemosus sprides af koltrastar. Taxus baccata sprides af koltrastar, sångtrastrar, svarthättor och säkerligen också af björktrastar. Vaccinium Myrtillus sprides af koltrastar, ringtrastar, björktrastar, sångtrastar, dubbeltrastar, sidensvansar, rödhakar, rödstjärtar, svart- hättor och troligen också af rödvingetrastar, blåhakar, trädgårds- sångare och törnsångare. Vaccinium Oxycoccus sprides af sidensvansar och säkerligen också af björk- och koltrastar. Vaccinium uliginosum sprides af koltrastar, björktrastar, sångtrastar och säkerligen också af de andra trastarterna samt af sidensvansar, rödhakar, blåhakar och sångare. Vaccinium vitis idea sprides af koltrastar, björktrastar, sångtrastar, dubbeltrastar, sidensvansar och troligen också af ringtrastar, röd- vingetrastar, rödhakar, blåhakar, rödstjärtar och sångare. Viburnum Lantana sprides af koltrastar. Viburnum OÖOpulus sprides af koltrastar, björktrastar, sångtrastar och sidensvansar. Under en grupp olvonbuskar i södra Skåne fann jag en gång på senhösten enst. bärstenar af denna art, antagligen uppkräkta af någon mindre trastfågel, då de ej voro samlade i bol- lar, utan lågo hvar för sig. Både rödhakar och en svarthätta sågos 1 närheten. Viburnums bärstenar (c. 7 Xx 7 mm.) tyckas emellertid vara väl stort tilltagna äfven för svarthättan. 503 Viscum album sprides af dubbeltrastar, koltrastar, björktrastar och -sidensvansar. Om - dubbeltrastarna och misteln skrifver NAUMANN (50, II p. 230): »Die Kerne von diesen Beeren werfen sie grössten- teils in Butzen oder Gewölle durch den Schnabel wieder aus, nur Wwenige gehen durch die Gedärme und den After ab, aber immer sind sie noch von einem Teile des sie einhällenden zähen Saftes umgeben, weswegen sie an den Zweigen und Ästen ankleben.» vv NH 18. [9 LITTERATUR. ÅAARS, Ph.: Vore Bogeskoge. Tidsskr. f. Skogbrug 1904. ALM, Gunnar: Ornithologiska anteckningar. Fauna och flora 1915. BIRGER, Selim: Uber endozoische Samenverbreitung durch Vögel. Sv. Bot. Tidskr. 1907. BRANDER, Casimir: Parkamo sockens foglar. Medd. Soc. pro fauna et flora fennica 1886. BREHM, A. E.: Foglarne. Öfvers. af J. E. WAHLSTRÖM. Stockholm 1875. CARLSON, Aug.: Sveriges fåglar. Lund: 1894. COLLE'TT, R.: Oversigt af Christiania Omegns ornithologiske Fauna. Nyt. Mag. f. Naturvid. 1864. —»—: Ornithologiske Bemeerkninger til Norges Fauna. Ibid. 1871. —»—: Remarks. on the Ornithology of Northern Norway. Forhandl. 1 Vid. Selsk. i Christiania 1872. —»—: Mindre meddelelser vedrerende Norges Fuglefauna i Aarene 1873—76. Nyt Mag. f. Naturvid. 1877. ——: Mindre medd. vedr. Norges Fuglefauna i Aarene 1877—1880. Ibid. 1881. : —»—: Mindre medd. vedr. Norges Fuglefauna 1 Aarene 1881—1892. Ibid. 1894. ENGHOLM, V. A.: Till frågan om sidensvansarnas uppträdande 1913. Fauna och flora 1914. FINNILA, Carl: Om sidensvansens (Ampelis garrulus) födoämnen un- der häckningstiden. Fauna och flora 1914. HAGEMANN, A-.: Saltdalens Vertebratfauna.. Tromsö Museums Aars- hefter 1883. HANsSTRÖM, Bertil: Ölands fåglar. Fauna och flora 1915. HANSTRÖM, Sigurd: Till kännedomen om sidensvansens vandringar. Ibid. 1915. HART, H. C.: On the Botany of the British Polar Expedition of 1875—76. Journal of Botany 1880. HarveEY, B. T.: Notes on the Dissemination of Virginia Creeper Seeds by English Sparrows. Plant World 1915. Ref. i Bot. Centralblatt 1916 p. 98. IN No b5 NAS 004 HEINTZE, Aug.: Ett par lunddälder i Gästrikland. Bot. Not. 1909. ——: Om synzoisk fröspridning genom fåglar. Sv. Bot. Tidskr. 1915. HEMBERG, Eug.: Avenboken, dess utbredning i Europa och sprid- ningsbiologi. Skogsvårdsfören. Tidskr. 1913. : HENNING, Ernst: Om berberisbuskens och svartrostens förekomst i Norrland. Medd. från Centralanstalten för försöksv. på jordbruksomr. 1915. HESSELMAN, Henrik: Några iakttagelser öfver växternas spridning. Bot. Not. 1897. HoLLGREN, C. A.: Bidrag till Hallands lokalfauna. Sv. Jägarförb. nya tidskr. 1896—1897. —»—: Skogsodlarens bundsförvandter bland djuren. »—: Fortsat Supplement til Norges Ornithologie. Ibid 1848. RETZIUS, A. J.: Faun2& SuecicX a Carolo å Linné inchoate. Pars prima, sistens Mammalia, Aves, Amphibia et Pisces Suec &2. Lipsixe 1800. ROSENIUS, Paul: Sveriges fåglar och fågelbon H. 1—6. Lund 1913—41915. STORM, V.: Trondhjems Omegns Fugle. Det K. Norske Vid. Selsk. Skrifter 1880. STUXBERG, Anton: Djurriket. Stockholm 1889. —»— : Djurskisser. Ny följd. Göteborg 1893. SUNDEVALL, Carl J.: Svenska foglarna. Stockholm 1856. TENGMALM, Pehr G.: Ornithologiska Anmärkningar, gjorde vid Al- mare-Stäk i Upland. K. Vet. Akad. Handl. 1783. WELANDER, Elving: Fågelnotiser. Fauna och flora 1913. WENCKERT, Nils: Körsbärsodlingen och stararna. Sv. Dagbl. uppl. B. 6. 8. 1913. : ROsSENIUS, Paul: Naturstycken. Stockholm 1897. LÖVENHJELM, C. G.: Förteckning öfver de Fogelarter, som i Kihls socken af Örebro Län blifvit iakttagna under åren 1836 —1863. K. Vet. Akad. Öfvers. 1864. Uddevalla d. 31 mars 1916. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1916. Bb. 10, H. 3. EN KALEDONISK FYTOPLANKTONFORMATION AF EINAR TEILING Preliminärt meddelande. En växtgeografisk sammanställning af de nu vunna resultaten af fytoplanktonundersökningarna i Europas färskvatten visar, att såväl i fråga om floran som vegetationen fyra växtgeografiska områden kunna urskiljas; det arktiska, Nord- och -Västeuropas, det baltiska samt Alpernas område. Dessa områden ha blifvit urskiljda af WESENBERG-LUND (1908) med hänsyn till både fyto- och zooplankton, men gälla äfven i stort sett för fytoplankton enbart, åtminstone för närvarande. Det är dock sannolikt, att en distinktion ur algologisk synpunkt i en framtid skall ge andra gränser eller rent af andra områden, särskildt med tanke på att fytoplankton är mer känsligt för vattnets kemi, under det att zooplankton mer bestämmes af fysiska, t. ex. termiska förhållanden, vidare att de olika områdena ej äro likformigt behandlade i floristiskt och faunistiskt afseende. Det är angående karaktären af ofvan nämnda områden, speciellt Nord- och -Västeuropas samt det baltiska, samt gränserna mellan dem, som jag här ämnar framlägga några Synpnnkren till diSkasstan med fytoplankton som grundval. I detta afseende torde väl Nord- och -Västeuropa och det baltiska området vara de bäst undersökta, och det är just dessa områden, som uppvisa de största skiljaktigheterna. Såsom typ för det förra kan tagas Storbritannien, hvars fytoplankton särskildt genom W. och G. S. West är väl studeradt. Dess sjöar karaktäriseras af ett kvantitativt ringa men kvalitativt mycket rikt fytoplankton, isynnerhet ett mycket stort antal desmidiéer och protococcoidéer, en moderat diatoméflora och mindre betydelsefull myxofycé- och flagellatflora. W. och G. S. West (1909) upptaga ej min- dre än 624 planktonformer. för Brittiska öarna, däraf 46 4 äro des- midiéer, de gröna algerna inalles uppgå till 65 Z. Naturligtvis äro ej alla dessa obligatoriska planktonformer utan förekomma annars i 507 regel såsom litoralformer eller i smärre vattensamlingar. Enligt WEST uppgå de rent pelagiska formerna till 174, visserligen en blygsam :siffra mot totalsiffran men likväl imponerande gent emot de bal- tiska planktonternas antal. Det baltiska planktonet, undersökt af WESENBERG-LUND, LEM- MERMANN, BORGE 0. a. visar ett mindre antal alger, hvilka nästan alla återfinnas i det brittiska, men den association, de bilda, är i frekvens rakt omvänd mot den som ofvan skisserats för Brittiska öarna. Desmidiéer och grönalger i form af några få arter försvinna stundom alldeles under sommaren, en ymnig diatomacévegetation, likaledes kvalitativt fåtalig, behärskar vattnet under vår, höst och vinter, me- dan somrarna karaktäriseras af en enformig men genom sin massa öfverväldigande myxofycévegetation. Det är just denna massutveck- ling under sommaren af några få myxofycéer, som genom sin vegetationsfärgning, »vattenblomma», geografiskt karaktäriserar de baltiska sjöarna. Antalet ingående planktonter är relativt ringa. WESENBERG-LUND upptar för Danmark 82 former fytoplankton. Jag har sedan åtskilliga år studerat fytoplankton i ett antal sjöar inom Södertörn och har inom detta rätt väl begränsade område funnit -planktonassociationer af bägge ofvan skisserade typer. De flesta äro typiska baltiska sjöar (t. ex. Drefviken, Magelungen, Örlången) med en sommarvegetation af de vattenblommebildande myxofycéerna Aphanizomenon flos aquce, Anabena Lemmermanni, Microcystis flos aquce, M. ceruginosa, Gomphospheria Neegeliana, de vanliga diato- méerna Asterionella gracillima och Tabellaria fenestrata, af grönalger enstaka protococcoidéer, af desmidiéer blott Staurastrum gracile och St. paradoxum något så när normalt förekommande. Två af sjöarna, Sandasjön och Gömmaren, afbryta skarpt de öf- rigas enformighet. Planktonmängden är obetydlig, men det spar- samma materialet bjuder på Arthrodesmus quiriferus, ÅA. crassus, Cosmarium - contractum var. ellipsoideum, Tabellaria flocculosa var. pelagica samt Ceralium curvirostre. De två förstnämnda voro då blott kända från Brittiska öarna och de två sistnämnda upptäckta (HUITFELDT-KaAaAS 1906) i Norge i sällskap med former ur den brit- tiska associationen. Senare (1912) fick jag tillfälle att undersöka planktonprof från Barken i södra Dalarna. Där fann jag Arthrodesmus quiriferus, A. :convergens, ÅA. crassus, ÅA. triangularis f. triquetra, Cosmarium con- tractum Vv. ellipsoideum, C. margaritiferum, Spondylosium planum, Staurastrum anatinum, St. cuspidatum, St. paradoxum, St. pseudope- 308 lagicum, protococcoidéer, Tabellaria flocculosa var. pelagicam jämte de öfriga kosmopolitiska diatoméerna, av myxofycéer Anabena Lemmermanni men denna senare mycket underordnad i växtfysiogno- miskt afseende. Hela associationen var således betydligt fylligare än i Sandasjön och Gömmaren med tydlig riktning mot den brittiska. HUITFELDT-KaAAS, som undersökt en stor del norska sjöar, har kunnat indela dessa (06, p. 90) i två grupper, myxofycésjöar och chlorofycésjöar, de förra grunda låglandssjöar med ringa tillopp, kvantitativt rika på fytoplankton, särskilt myxofycéer (Anabena), de senare äro de djupa bergssjöarna med fattigt plankton af mest gröna alger, och motsvarande fattigdom eller fullständig brist på myxofycéer. Af norska myxofycésjöar nämner HUITFELDT-KAAS (p. 90) blott åtta, och af dessa är det blott en, som kan jämföras med de baltiska sjöarna, under det att de öfriga i denna grupp, jämte myxofycéerna, hvilka aldrig uppträda i sådan myckenhet, att de gifva anledning till vegetationsfärgning, härbärgera gröna alger i lika hög frekvens. Denna indelning gäller äfven för Sverige. Redan 1900 har La- GERHEIM påpekat, att mellan-svenska alpina och subalpina sjöar nästan sakna myxofycéer, under det att desmidiéer förekomma rela- tivt talrikt. BorGcE meddelade 1900 utom den typiskt baltiska Walloxen äfven några klorofycésjöar, såsom Bodarnesjön, ochi LEM- MERMANNS arbeten öfver svenskt plankton (03, 04) finnes många exempel å bägge grupperna. HUITFELDT-KaAS har ej närmare sökt orsaken till själfva grund- skillnaden: myxofycéernas eller de gröna algernas dominans i asso- ciationerna, utan nöjt sig med att framhålla de faktorer i bäckenet och dräneringen, hvilka inverka bestämmande på den totala plankton- kvantiteten. För ett dylikt försök torde dock tiden nu vara mogen. En jäm- förelse mellan de bägge typerna i Södertörn, där berggrund, klimat och alla faktorer äro desamma och sjöarna ligga nästan sida vid sida, bör kunna lämna vissa upplysningar. Gömmaren och Sanda- sjön (Klorofycésjöar): höjd öfver hafvet respektive c. 45 och 26 m, klippbäcken med sten eller mossestränder, nederbördsområdet be- växt med barrskog och föga bebyggdt. Drefviken, Magelungen, Örlången m. fl. (Myxofycésjöar): höjd öfver hafvet 20—21 m, utom klippstränder långsluttande, vassiga ler- stränder, rik bebyggelse och odling vid stränderna och inom neder- bordsområdet. 509 Det är klart, att de naturliga faktorerna i och omkring sjöarna i och för sig ej spela någon utslagsgivande roll, ej heller en ringa skillnad i temperatur, utan det är omgifningarna indirekt, d. v. s. i den mån de gynna bebyggelse och odling. Kulturen inverkar i och för sig i allmänhet obetydligt, men i plankton-biologiskt af- seende genomgripande, på sjövattnets kemiska beskaffenhet genom affallsprodukter i afloppsvattnet från boningshus och stallar samt vid nederbörd äfven utlakningsvatten från den gödslade åkerjorden. Dessa kväfvehaltiga affallsprodukter gynna särskildt myxofycéerna och skapa därigenom betingelserna för en association af baltisk typ. Att myxofycéerna verkligen gynnas af föroreningar 1 vattnet har påpekats af flera forskare. Redan APSTEIN upptager bland bestäm- mande yttre faktorer sjöfågelrikedomen. LAUTERBORN framställer myxofycésamhället som ett saprobium, en sjöarnas kulturformation. W. och G. S. WeEsTt (12) sätta plantonkvantiteten och rikedomen på diatoméer i förbindelse med föroreningen. KOLKWITZ (09, 14) sätter afgjordt massutvecklingen af Oscillatoria Agardhii och dia- toméer i Lietzensee i beroende af de förruttnelseprodukter, som löstes i vattnet vid sjöns totala uppmuddring. LAUTERBORN har tydligen haft att göra med idel mer eller mindre förorenade sjöar, under det att WeEsTt haft för rena eller obetydligt förorenade sjöar till material för att draga slutsatser om sambandet mellan klorofycé- och myxofycésjöar. WESENBERG-LUND har (12) äfven satt mass- uppträdandet af Aphanizomenon flos aque i Furesö i förbindelse med de massor af afloppsvatten, som de nybyggda samhällena kring sjön tillföra densamma, men anser, att föroreningen ger möjligheter för en stegring af temperaturen, som i sin ordning möjliggjort en hög- produktion af Aphanizomenon. Sjöar med rik bebyggelse bli förorenade. Den viktigaste mot- verkande faktorn är liflig omsättning af vattnet och stort djup, d. v. s. stor volym i förhållande till omkretsen, hvilket HUITFELDT-KAAS fastslagit i norska sjöar. De nu undersökta baltiska sjöarna äro belägna i gamla kulturbygder (Danmark, Holstein och Sydsverige), de äro i allmänhet grunda med långsam omsättning och uppvärmas i regeln starkt om sommaren, hvilket senare skall visas är af be- tydelse.. Sjöar med obetydlig eller ingen bebyggelse äro i regel för kulturen ogästvänliga bergsjöar, vanligen djupa och belägna i neder- bördsrika områden. De matas af nalurvatten från skogsmark och mossmark, således fattigt på kvävehaltiga ämnen. Typiska dylika sjöar äro de brittiska, de norska och svenska höglandssjöar: 310 Sverige erbjuder dock, enligt min mening, de bästa möjligheterna att afgöra förhållandet mellan dessa bägge biologiska sjötyper. Här mötas det nord- och -västeuropeiska och det baltiska området och här kan man utvälja relativt små begränsade områden med jämnt fördelade sjöar, representerande alla öfvergångar mellan rena natur- vatten och förorenade kulturvatten och :'däri direkt afläsa plankton- florans relation till olika föroreningsgrader. Vattnets kemiska be- skaffenhet, den viktigaste växtgeografiska faktorn i termiskt tempe- rerade och tropiska sjöar, är å sin sida en funktion af bäckenets form och djup, bebyggelsen, tilloppsvattnets beskaffenhet och massa. Sommaren 1915 undersökte jag en del sjöar i olika trakter af västra Värmland med ofvanstående synpunkter för ögonen. I det material, jag då samlade, och en del prof, jag erhållit, fann jag ej blott de förut nämnda planktonterna från Barken, Gömmaren och Sandasjön utan äfven en del andra, hvilka alla, så när som på några nyupptäckta, voro gemensamma för brittiska öarna, Sverge och Norge. Åtskilliga af dessa, speciellt desmidiéerna återkomma i nästan hvarje föga för- smutsad sjö och kunna därför anses såsom ledformer, hvilka karak- tärisera en särskild planktonformation, hvilken jag uppkallar efter den bergskedjeveckning, den kaledoniska, som berör de områden, där formationen förekommer. Såsom speciella ledformer för den kaledoniska formationen kunna t. v. anses Arthrodesmus Incus, Å. quiriferus, Å. crassus, Cosmarium con- tractum var. ellipsoideum, Spondylosium planum, Staurastrum Arctiscon, St. Iunatum var. plancionicum, Xanthidium antilopeum, Crucigenia rectan- gularis och var. irregularis, Quadrigula closterioides, Stichoglea Doe- derleinii, Ceratium curvirostre och Tabellaria flocculosa var. pelagica. Här bifogas en förteckning öfver de former, som ingå i de af mig undersökta värmländska sjöarne jämte tabellarisk öfversikt öfver dessa formers förekomst i brittisktplankton, Norges »chlorofycévande>, Torne träsk och några andra lappländska fjällsjöar, Barken, Gömmaren och Sandasjön samt i baltiskt plankton. Närmare om de olika sjöarnas planktonter samt den nya Staurastrum Proteus kommer att publiceras framdeles. De brittiska uppgifterna äro tagna från W. och G. S. WeEsT (09), de norska ur HUITFELDT-KaAaAS (06), WILLE (01) och PRINTZ (15), om Torneträsk m. fl. från BorGcE (13) och A. CLEVE (99) samt angående baltiskt plankton från WESENBERG-LUND (04), LEMMERMANN (03, 04), BorGE (00) och mitt material från Södertörn. P betyder, att formen i fråga nästan uteslutande är pelagisk, p att den äfven förekommer på annat sätt (West 09). [CT -—- -— SM > | Desmidiacee: | Arthrodesmus Incus (Bréb.) Hass. äras ler [SE » ETASSUSNINV ISTER GE SEN sa RA Pi SN RS > quiriferus W. et G. S. West .. Pp Rö » Urvangaler:stblaserm se OA | NRA Closterium aciculare T. West var. subpronum | | NV Te GA DS Wes eu DS | Cosmarmm. contractum KirehlD.: sbomcsoccsds sc | ERS » » var. fp seder (Elfv.) NYEHe TT GAFSKEVWestjuoen. KX | > Hepressumi(Nes)ibund-..—=3---.2 PS Desmidium Swartzii Ag. SEEN es Sr [RSTN Re Euastrum verrucosum Ehrenb. SEEN | ER > > var. Fed al Ndi a Pl | Gonatozsygon monotenmum De Bary o.cssss.sx s. (RKA » » var. pilosellum Ndt 3 fu olen dissiliens ($m.) Bréb. RESET TRE O SCASENIRC ID SS gossen des nde is XI Ideas apiculata Menegh. SALAS | | » » var. fimbriata Ralf SSE > - Crux-melitensis (Ehrenb.) Hass. ...... > radiata Hass: ir SSE SEN OS 0) SR RS » truncata (Corda) Preb. SINE Spondylosium planum (Wolle) W. et G. S. Tess PIX Staurastrum Arachne Ralfs.. SA KRSSA SEG | > anatinum tanke = Wills BSTN ST | > Arcetiscon (Ehrenb.) Land. sta DIE I > ERS töje kr OAS TE ease SE » Brevispinune BrCDl oss sk ice sot stuss p SOM P.S » CHR GER NG Sas Sr a DEE » cuspidatum Bréb. SE SS RR » gracile Ralfs .. | SRS SSH ES > granulosum (Ehrcnb.) Falls | X > erCIl fer Unt NMCSE a oe ss vekresee > DIG AK > longispinum (Bail.) Arch. ,:. cc. Pl 5X > bum atuni Falls ee OR. X > > var. LR W SS | (RRESKINVIG ST oe SR SR ONES > Manfeldtii Delp. .. ARA RE REA 0) DS > megacanthum Band bss SMR » » var. Sn Wi. CE GIS Wes: PX Sud dog '1) 9UTOL Uu9MILT uOfsepueg'o UTV WUIWIAD KIKA ASTITLA 312 StaurastrimvOpburre JEand FASER Ae » paradoxum Meyen ......... > » var. longipes Ndt . p » Protemsköarspa EN SAS P > I el Ra RetSch AA » pseudopelagicum W. etG.S. West. P > sexangulare (Buln.) Rabenh. ...... p > » var. supernumerarium NV Heb (6: INV ES törs AE » Tokopekaligense Wolle var. trifur- (SONNa NGT ER (CET Sh WES soon > Vestium. RAMUSEOrSEne Xanthidium antilopeum (Bréb.) Kite. var. dimazum Ndt » armatum (Bréb.) Rabenh. » » Chlorophycee: Bolryococens IB rammn ÖKUMAEEEE NS ND Ceelastrum microporum Näg. «ossmssssseasn na Crucigenia rectangularis (A. Br.) fa å > » var. irregularis Wille) BrunntE? Res oss Dictyospherium Ehrenbergianum Ng. smssmmmnsns » pulchellum Wood 30 Eudorina elegans Ehrenb. OB rg SNR Gloeococcus Schröteri (Chord Lem SLE Gloeocystis Gigas (Kätz.) Lagerh. ... NE Kirchneriella lunaris (Kirechn.) MÖbB. ossssecc. Nephrocytium allantoideum BOhl....ossmnssnssr serna | Pediastrum angulosum var. araneosum Racib. » Boryanum (Turp.) Menegh. «......... > atplexENeyenn ae SEEN BIR | Quadrigula closterioides (Bohl.) Printa SCA ER ble I Schizochlamys delicatula W. et G. S. West.... I Stichoglea Doederleinii (Schmidle) Wille ...... p "Volvex annens"ENRTenb: TES SSR |" Myxophycee: '4Anaboena Lemmermanni P. RBichter (A. Flos-| | (To [110 [ERNER ARTER el RE 15 STO DS 2 RIK 22 DS PAS DS RAR RAS 2 AS X RTR NTA SRS TOS SRS De 22 BEJS EE SL ST oe ja SRS > I BR G 33 25 Xx Xx 2 Xx 2 2 Xx Xx Xx Xx Xx NR Xx x Xx NT | 20 NS TIKEN BENEN X< Xx Da << Xx x Xx SC Xx CITE a X Xx Xx X Xx Xx Xx Xx Xx or j—— [SV Q 2lglei eg le SN KS ASG Rel 5 FR NE Mal AS BE Chroococcus limneticus Lemm. HPI X Coelospherium Kiitzingianum Näg. AIN INGE 126 < WGomphosphoeria aponina! KUtZ? mössen X | < » Nägeliana (Unger) Lemm. :. Pl X| Xx SER Wlernsmopedia lenuissima Lemmy», «ass scar Pl 1X | » TTT NN RB NT EAS OSP SSE KG X >< Microcystis flos-aquce (Wittr.) Kirchn. FOREST X | KE Flagellate: | Ceraman :curoirostre: Huitf-KaaS um... Bl XI) X X te Etrandinella 055 E5 Mod sotisadtunsössa Bl, i 20 | Chrysospheerella longispina Lauterb............. P SS Wpinobryon divergens xo. UDI OG SAG » » var. pediforme Bemm. X X » Sertularia Ehrenb. TR RE IS X » STipHOTanENSteln a 200 EE uf SG LS 25 res Diplosiga frequentissima Zach... ........ FN TG KUL Mallomonas caudata et producta NANO ETEN ASG Klas SK Peridinium tabulatum (Ehrenb.) Clap. et Lachm. Xx EN » WatlecnEkaitE- Kas a PRCeR KINESER Diatomacece: | | stertonella greek kHerb PIE (p. 129) — was MIERS »root»> nennt, ist der unterirdische Teil des Stammes, die »stems»> sind der Hauptstamm und seine Achselsprosse. Wie zu erwarten ist, hat HIERONYMUS in Engl. u. Prantl, Natärl. Pflan- zenfam. (Santalaceae, p. 204, 226) die Rhizomnatur der Knollen richtig erkannt — dass ein Rhizom wie das einer A. patagonica je verkannt wurde, ist schwer verständlich —, gibt aber sonst keine Beschreibung von den Sprossverhältnissen. Diese bieten aber ein recht grosses Interesse und sind fär eine Einteilung der Gattung in natärliche Sektionen gut verwendbar. Arjona tuberosa. Fig. 1. — Untersuchen wir eine bläöhende Pflanze ") CAVANILLES' Abbildung, Icon. IV, tab. 383, macht diese Deutung erklärlich. 321 im Monat Dezember, finden wir, dass sie aus einem orthotropen Sprosse besteht, dessen unterer Teil (einige cm bis öber 1 dm) unter- irdisch ist (Fig. 1 a). Die- ser" Teil trägt vereinzelk: te Schuppenblätter; der Ubergang in die kleinen, linearen, stachelspitzen Laubblätter ist ein recht scharfer. Der Spross en- digt miteinem terminalen Blätenstand. In den un- teren Laubblattachseln finden wir kräftige Zwei- ge, wWwelche das Assi- milationssystem =: berei- chern, in der Regel aber nicht zur Bläte gelan- gen; hieräber weiteres unten. Der orthotrope, vegeta- tiv-florale Spross ent- springt von der Spitze einer spindelförmigen, + schräg nach unten ge- richteten Knolle (Lage durch :Wurzelkontrak- tion beeinflusst?) von etwas wechselnder Grös- se, jetzt stark zusam- . mengeschrumpft, da ja die Reservenahrung zum Aufbau des blähenden Sprosses verbraucht wur- de. Dicht oberhalb der Knolle entspringt eine Gruppe von strangför- Fig. 1. Arjona tuberosa Cav. a Basalteil einer HISÖn spärlich soft bläihenden Pflanze, nat. Gr; A junge Ausläufer; TN E Erdoberfläche; b Ein anderes Exemplar mit einem zweigten Wurzeln mit langen, verzweigten Ausläufer, nat. Gr.; C Spitze Haustorien. Die Wirts- eines Ausläufers, 10 mal vergr. Nach Herbarmäåterial, pflanze ist nicht bekannt; 11. 12. 1908. 522 wahrscheinlich schmarotzen die Arjona-Arten auf Graswurzeln. In ihrem hinteren Ende trägt die Knolle eine kleine, wie abgebrochene Spitze, wo eventuell Spuren kleiner Schuppenblätter beobachtet werden können. Tatsächlich ist die Knolle die Spitze eines langen, + horizon- talen Ausläufers, dessen hinterer, unverdickter Teil abgestorben ist, wobei das Individuum von der Mutterpflanze losgelöst wurde. Junge Ausläufer habe ich auf allen untersuchten Exemplaren konstatieren können; ältere zeigt CAVANILLES” Abbildung. Ihre Anlage findet in den Achseln der subterranen Schuppenblätter statt, meist oberhalb der wurzeltragenden Zone. Sie sind äusserlich den Wurzeln sehr ähn- lich und scheinen deshalb der Beobachtung entgangen zu sein. Der Unterschied lässt sich aber leicht konstatieren: die Ausläufer sind axillär, exogen und tragen kleine Schuppen; die Wurzeln sind an ihrer Basis von einem winzigen Kragen umgeben. Die Aus- läuferspitze, welche zur Knolle wird, ist im Dezember nicht oder sehr wenig verdickt, die äusserste Spitze, wie zu erwarten, immer scharf umgebogen (Fig. 1 c). Es scheint mir wahrscheinlich, dass die Knolle aus einem oder sehr wenigen Internodien entsteht. So weit ich aus dem vorliegenden Material sehen kann, wird die Knolle während des Herbstes stark verdickt und entwickelt im folgenden Fröhjahr einen bewurzelten, vegetativ-floralen Spross, trägt aber keine Wurzeln (CAVANILLES bildet 1. c. Knollen mit Wurzeln ab). Die Ausläufer lösen sich leicht vom Mutterspross ab; der hintere Teil ist fadenförmig und stirbt ab, so dass schliesslich nur eine winzige Spitze am Hinterende der Knolle öbrig ist. Die Länge variiert bedeutend, die grössten von mir gesehenen Ausläufer messen 37 cm. Sie können spärlich verzweigt sein, tragen aber keine Wur- zeln (Fig. I b)l. Von bekannten Typen erinnert A. tuberosa am meisten an Trientalis, Solanum tuberosum oder Stachys tuberifera. Arjona patagonica. Fig. 2. -— Ist nicht, wie behauptet wurde, nur eine Form der Vorigen: unterscheidet sich nicht nur in der Blattgestalt und Behaarung, sondern auch im Bau der Ausläufer. Prinzipiell ist der Unterschied gering: statt des fadenförmigen Aus- läufers mit seiner scharf umschriebenen Knolle haben wir hier etwa gleichmässig verdickte Stolon-Rhizome (Fig. 2 a), die aus vielen Internodien gebildet werden. Aus unbekannten Gränden kann die Verdickung streckenweise ausbleiben (Fig. 2 b). Auf dem schönen, von DusÉNn gesammelten Material, beträgt die Länge der ge- schrumpften Knollen 4—10 cm. Die Wurzeln, welche zahlreiche Haustorien tragen, sitzen nicht so dicht wie bei A. tuberosa sondern 523 verteilen sich öber eine längere Strecke, an dem horizontal-aufsteigenden Teile auf der Unterseite, dann mehr aliseitig entwickelt. Die Stellung Ich habe Pflanzen ge- sehen, wo die Basalteiie der laubblattragenden Seitensprosse unterir- disch sind und Ausläufer tragen können (Fig. 2 a). Die Entwicklung der Ausläufer ist dieselbe wie bei jener. därfte sich sonst wie bei A. tuberosa abspielen. | Betreffs der Lebensdauer des ve- getativ-floralen Sprosses, mag fol- gendes bemerkt werden. Der ter- minale Blätenstand ist eine verkärzte, fast kopfförmige Ähre. Dicht unter- halb dieser können Zweige ent- springen, und ich beobachtete an einer Form von A. tuberosa, dass sie ausnahmsweise und zwar gleich- zeitig mit dem Hauptspross Bläten tragen können. Dagegen scheinen die zahlreichen langen Zweige, wel- che aus den unteren Blattachseln entspringen, vegetativ zu verblei- ben, wenigstens im ersten Jahre. Man möchte glauben, dass sie — EN (NA = AN Fig. 2. - Arjona patagonica Hombr. et Jacq., nat. Gr. a Basalteil einer blä- henden Pflanze; E Erdoberfläche; b Rhizom mit unverdickter Zone. Nach Herbar- material, 21. 12. 1895. 024 nach dem winterlichen Absterben der Mutterachse das nächste Jahr blähen können. Ich habe zwar niemals solche Pflanzen gesehen, es muss aber erwähnt werden, dass ich im April 1908 Pflanzen von ÅA. patagonica sammelte, mit abgestorbener Hauptachse, aber frischen Seitenzweigen, und ferner, dass ein Exemplar einen jungen Ausläufer trug, der etwa dasselbe Aussehen hatte wie andere im Dezember — ob spät angelegt und stehen geblieben? Fig. 3. Arjona pusilla Hook. fil., nat. Gr. Nach Spiritusmaterial, 30. 12. 1895. Arjona pusilla, Fig. 3, verhält sich teilweise recht verschieden von den oben erwähnten. Wir finden hier ein langlebiges Speicher- rhizom, dessen Zweige (Ausläufer) lange in Verbindung mit dem Mutterspross bleiben. Ebensowenig als bei den anderen Arten kennen wir die Keimung oder das Verstärkungsstadium. Das Material besteht aus langen, verzweigten Grundachsen, ein paar dm lang und 2—3 mm dick, mit zerstreuten Schuppenblättern; an der Unterseite sind feine Wur- zeln mit grossen Haustorien; die Sprosspitzen gehen an der Erd- oberfläche in vegetativ-florale Achsen von kurzer Lebensdauer öber (Fig. 3 a, abgestorbene Spitzen in Fig. 3 b). In den Achseln der 9220 Niederblätter entwickeln sich Ausläufer, welche eine Strecke zuröck- zulegen haben, ehe sie die Erdoberfläche durchbrechen. Sie sind kräftig, gleichmässig verdickt und ziemlich leicht loszumachen, so dass auch hier vegetative Fortpflanzung möglich ist. Eine gewisse Differenzierung in Lang- und Kurzsprosse kommt dadurch zustande, dass von den Ausläufern die unteren etwas stärker sind und eine längere Strecke wandern, die anderen direkt zu Luftsprossen wer- den. Alle Knospen einer Generation brauchen sich nicht im selben Jahre zu entwickeln (Fig. 3 a). Die vegetativ-floralen Sprosse endigen mit einer wenigblätigen, terminalen Ähre. Aus den oberen Laubblattachseln kommen Zweige, welche vegetativ bleiben oder im selben Jahre wie der Mutterspross blähen. Der untere Teil der Zweige ist + horizontal und dann bogenförmig aufsteigend. Bisweilen entwickelt sich eine vegetative Knospe unmittelbar unterhalb des Blätenstandes. Ob hier die Seitenachsen tberwintern können, um dann weiter zu wachsen, ist unbekannt: das Material gibt keine Stätze fär eine solche Deutung. Es ist jedenfalls sicher, dass die oberirdischen Sprossysteme nicht mehrere Jahre fortdauern. Die Bläten sitzen wie bei den anderen Arten in den Achseln von Hochblättern, die kurz, breit und kahnförmig sind. Nur bei A. pusilla kann das unterste die Gestalt eines typischen Laubblattes haben. Während A. ftuberosa und patagonica mit ihren wenigstens an- fangs fadenförmig dännen Ausläufern lose, trockene Böden wie die Kies- und Sandfelder der Steppe, bewohnen, kommt 4. pusilla auf schwererem, dichterem und bedeutend feuchterem Boden vor, wie in Wiesen und auf Tonstreifen längs den Flässen. DusÉNn erzählt (Gefässpfl. der Magellansländ. 197), dass er oft A. pusilla in den Polstern von Bolax gummifera eingesprengt fand. Seine Exemplare, aus Springhill, sind in Tonboden gewachsen, wie die reichlich dem Rhizom angeklebten Tonpartikelchen zeigen. Auch in der Konsi- stenz und Gestalt der Blätter unterscheiden sich die oben beschrie- benen zwei Typen von einander. Im Jahre 1906 stellte R. PirGER eine neue Sektion von Arjona auf, gegrändet auf die neue Art A. glaberrima Pilg.; die anderen Arten sollen »eine geschlossene Gruppe» bilden. Dabei hatte er wohl momentan ÅA. pusilla vergessen, die zu. demselben Typus wie A. glaberrima gehört; diese Art »kriecht mit ihren kleinen, fleischigen, wurzellosen, schwach verzweigten Stengeln in den nassen Rasen 326 des Moores; diese unterirdischen Teile tragen nur hier und da farb- lose 'Schuppen; die Enden der Zweige, die an der Oberfläche kommen, tragen kurze, fleischige Blätter; mehr als 1—2 entwickelte Bläten trägt ein Zweig nicht, er ist aber äber die obere Bläte fort- gesetzt und bildet eine neue Knospe». Wurzellos ist die Pflanze wohl nicht, wenn auch das Untersuchungsmaterial keine Wurzeln hatte. Die genannte vegetative Knospe därfte nicht terminal sein, sondern wie bei 4. pusilla sitzen. Die Sektion Psilarjona Pilger umfasst beide Arten. Die anderen andinen Arten bilden, mit Aus- nahme von ÅA. longifolia, eine gut begrenzte Sektion, die wir, da sie u. a. die zuerst bekannt gewordenen Arten umfasst, Euarjona nennen. Einem dritten Typus gehört Arjona brasiliensis an, wahrscheinlich ein Bewohner der Campos, ein Halbstrauch, wo die Basalteile der aufrechten Laubsprosse verholzen und einen Sprossbasis-Komplex, ein Xylopodium, bilden. Habituell erinnert sie an Quinchamalium. Wahrscheinlich gehört zu diesem Typus auch A. longifolia, von der ich jedoch keine Basalteile gesehen habe; MiERrs (Journ. Linn. Soc. Bot. XVII. 133) nennt diese Art >»suffruticosa». Diese Sektion nennen wir Xylarjona. In Botaniska Notiser 1915, p. 195, teilte ich einige Beobach- tungen uber Heterostylie bei Arjoria mit. Beim Durchmustern eines umfangreicheren Materials hat es sich gezeigt, dass wohl alle Arten der Gattung heterostyl sind. Es verdient in diesem Zusammen- hang erwähnt zu werden, dass die Haare im Tubus von ganz an- derer Natur sind als die der Aussenseite und wohl auch eine be- stimmte Funktion haben. Diese sind einfach, gleich dick, spitz, dickwandig und mit Luft gefällt, jene dagegen perlschnurartig (auch einzellig), plasmareich mit grossem Zellkern, dännwandig aber mit eigentämlichen Verdickungsleisten in Gestalt von dicht undulierten Streifen, ferner stark hygroskopisch. Man findet sie auch spärlich im unteren Teile des Tubus, wo sie aber wegen der geringen Ver- grösserung nicht in meinen Figuren wiedergegeben wurden. Ich benutze diese Gelegenheit, eine Ubersicht äber die bekannten Arjona-Arten zu geben. Sect. I. Euarjona Skottsb. A. andina Philippi, Anal. Univ. Santiago II (1862) 405; Linnaea XXXIII (1864—565) 232, Cord.: Coquimbo-Linares. Identisch mit A. ruscifolia. 527 A. appressa Philippi in Cox” Viaje (1863) 229; Linnaea 1. c. 233. Originale (S. Chile, Anden am Lago Ranco leg. G. Cox) habe ich nicht gesehen; der Beschreibung entspricht eine von P. DusÉn im Buchenwald unweit Lago San Martin (Andines Patagonien) gesam- melte Pflanze, n. 6062,--7. III. 1905, und: diese :scheint mir: nur eine Form von 4. tuberosa darzustellen. A. ehubutensis Dusén in sched. Herb. Holm; Patagonien, Territ. Chubut, 44924'S., 71922-W., leg. J. HÖGBERG 28. I. 1902. Eine noch nicht beschriebene, schöne Art, verwandt mit A. tuberosa. 4. palagonica Hombron et Jacquinot, tab. 15 A; Decaisne in Voy. Astrol. et Zélée, PI. vasc. 22. J. D. HooKER und andere Verfasser nach ihm wollten in dieser Art kaum mehr als eine glatte Form der A. tuberosa erblicken. Wir haben oben gesehen, dass sie sich dieser gegenäber ganz selbständig verhält. Dagegen ist der Unter- schied zwischen A. patagonica und 4. ruscifolia so gering, dass man sie als Formen einer Grossart betrachten könnte. Die Blattform ist aber meist deutlich verschieden, und der Stengel bei der letzte- ren ist dichter mit grösseren Blättern besetzt (s. die Abb. von A. rigida). Ex. gesehen aus Sädpatagonien: Otway, Puerto Curtze, SKOTTSBERG hn. 271; Punta Arenas, LECHLER n. 1129; DuséÉN. n. 174; Feuerland: Porvenir, DusÉN n. 237. Ob die Exemplare von Men- doza, Cordoba und Bahia Blanca (nach HIiCKEN, von mir nicht ge- sehen) zu dieser Art gehören, ist fraglich; vielleicht A. ruscifolia. A. pungens Philippi, Anal. Univ. Santiago 1873, 537. Ich hatte keine Gelegenheit, die Beschreibung zu sehen. MIERS hat diese Art nicht erwähnt. A- "rigida Miers, Journ. Linn. Soc. Bot... XVII (1880) 132, Pl. 6 ist identisch mit ÅA. ruscifolia. Die Exemplare stammen aus Men- doza (MIERS). ÅA. ruscifolia Poeppig ex Walpers in Nov. Act. Acad. Caes. Leop.- Carol. Nat. Cur. XIX, Suppl. 1 (1843) 412, aus Cord. San Fernando (PoEPPIG). Exemplare gesehen (Herb. Berol.). A. tandilensis O. Kuntze, Revisio III. 283. Argentina, Sierra de ifandil; leg. KUuNTZE 1892: - Originale gesehen. Der Stengel zeigt spärliche Wolle, die Blätter sind sehr schmal, mit haarfeiner Spitze -und tragen sehr vereinzelte Haare, sind aber sonst glatt. Steht 4. tuberosa nahe und hat Knollen von demselben Typus. Schon gesam- melt von C. BeErG, Carmen de Patagones 1874; ferner sah ich Exemplare aus Cordoba, Sierra de Achalå, leg. G. HIERONYMUS 1877, ind aus Rio Limay, leg. CLARAzZ, alles nach Herb. Berol. 9028 A. tuberosa Cavanilles, Icones IV. 57, tab. 383 aus Patag., Pto Deseado (NÉE). Mit der Originalabbildung stimmt in allen Teilen SKOTTSBERG n. 643 aus der Gegend des Lago Buenos Aires. Exem- plare aus dem Tale des Rio Fenix haben etwas breitere Blätter. Weit verbreitet in Patagonien. Sect. II. Psilarjona Pilger. A. Ameghinoi Spegazzini, Anal. Mus. Nac. Buenos Aires V II (1902 159, aus Patag., Rio Chico (AMEGHINO), halte ich fär eine grosse Form von 4. pusilla; vgl. K. V. A. Handl. Bd 56, N:o 5 (1916). 4. glaberrima Pilger in Engl. Jahrb. XXNXVII (1906) 398. Perö, Lima, leg. WEBERBAUER. A. minima Hieronymus, Bolet. Acad. Nac. Cordoba IV (1881) 30. Argentina, Prov. San Juan, Leoncitos, leg. S. ECHEGARAY (Herb. Berol.) Scheint identisceh mit A. pusilla und entspricht gänzlich einer von mir am Rio Fenix in Patagonien gesammelten Pflanze. A. pusilla J. D. Hooker, Flora Antarct. 342. Originale aus der Magellanstrasse (KING, DARWIN), Argent.:, Prov. San Juan; durch ganz Patagonien; Feuerland. Sect. III. Xylarjona Skottsb. A. brasiliensis K. Schumann in Herb. Berol. Brasilien. Beschrei- bung mir nicht bekannt. A. linearis Miers, 1. c. 133, aus Mendoza (MIiERS) ist wahrschein- lich nur eine Form der folgenden Art, so weit sich nach der Beschreibung urteilen lässt. A. longifolia Philippi, Anal: Univ. Santiago II (1862) 405; Linnaea I. c. 232. Original (Mendoza, leg. W. Diaz) habe ich nicht gesehen. Zu dieser gehört eine Pflanze aus Argentina, Prov. La Rioja, Cuesta de la Puerta de Piedra 1879, leg. G. HIERONYMUS (Herb. Upsal.). Bot. Institut Upsala, 6. Sept. 1916. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1916. Bb 10, H. 3. PYRAMIDASPEN. PORULUS TREMULA 1ävar. ERECTÅ nov! vAR AF NILS SYLVÉN I en uppsats, Om de svenska skogsträdens raser, tryckt i Populär Naturvetenskaplig Revy 1911, har jag redan förut fäst uppmärksam- heten vid en i Elgarås i Västergötland ursprungligen uppmärksam- mad pyramidform af asp. En därstädes efter fotografi från Elgarås- lokalen reproducerad bild återger det karaktäristiska växtsättet hos den nya formen, »så nyupptäckt, att den ej ännu beskrifvits i den botaniska litteraturen». Den i många afseenden intressanta asp- formen torde väl förtjäna ett närmare omnämnande. Pyramidaspen är en fullständig parallellform till de andra trädens pyramidformer. Till sin förgrening är den rent af förvillande lik pyramidpoppeln. Från hufvudformen synes den skilja sig endast i fråga om förgreningen. Då pyramidformigt växtsätt hos träden synes vara en ärftlig egenskap, har man all anledning förmoda, att pyramidgrenigheten skall vara ärftlig jämväl hos pyramidaspen. Härför talar också den omständigheten, att pyramidaspen under mer än 40-årig kultur alltjämt bibehållit sitt egenartade växtsätt. Samma pyramidform, som utmärker moderträdet, är äfven utmär- kande för alla dess talrika rotskott. Utplanterade sådana bibehålla sitt ursprungliga växtsätt. Allt tyder sålunda på, att vi i pyramid- aspen ha att göra med en form af asp med ärftliga varietetsegen- skaper. Då någon beskrifning af pyramidformad asp mig veterligt ej förut förekommit i den botaniska litteraturen, må pyramidaspen här be- skrifvas under särskildt varietetshnamn: Populus tremula L. var. erecta nov. var.: forma pyramidalis vel potius columnaris ramis omnibus erectis. Pyramid- eller snarare pelarlik form med alla grenarna uppräta. (Fig. 1.) Svensk Botanisk Tidskrift 1916. 34 330 Pyramidaspens ursprung är ännu endast ofullständigt utredt. Upptäckten af densamma daterar sig från slutet af 1800-talet, då den uppmärksammades i Elgarås s:n i nordöstra Västergötland af där- Ur Statens Skogsförsöksanstalts saml. Förf. foto. Fig. 1. Några af de äldsta inplanterade pyramidasparna vid Högshult i Elgarås Västergötland. April 1908. varande komministern B. LUNDBERG. Den förekom då inplanterad vid Högshult, c. !/2 mil från Elgarås järnvägsstation. Enligt kom- minister LUNDBERGS år 1913 meddelade uppgift, skulle >en gammal man för cirka 70 år sedan funnit några enstaka ex. af pyramidaspen dal vid sitt hem Långmossen nära Högshults skola, och därifrån hade de första exemplaren utlämnats till flere personer inom Elgarås församling». Pastor LUNDBERG framhåller dock redan nu, att denna uppgift vore långt ifrån säker. Många historier ginge nämligen se- dan gammalt inom socknen om det egendomliga trädets ursprung. Sålunda gick ett rykte, »att en soldat tagit det första trädet med sig från Tyskland», ett annat »>»att troligen en fågel släppt frö hvaraf trädet uppkommit» o. s. v. Under sina alltjämt fortsatta efterforskningar angående pyramidaspens verkliga ursprung synes emellertid pastor LUNDBERG senare hafva kommit sanningen ett godt stycke närmare. En 1 Hofva (grannsocknen till Elgarås) bo- satt dotterdotter till pyramidaspens förste inplanterare i Elgarås har nämligen uppgifvit, att hennes morfar, då han i början af 1850-talet in- flyttade till Elgarås från Karlsborg, därifrån medtagit ett rotskott af pyramidasp och inplanterat detta. Det första i Elgarås planterade exemplaret hade tagits »på en i Vettern utskjutande udde, där pyramid- aspen då ej var sällsynt». Några andra uppgifter om fynd af pyramid- asp i Karlsborgstrakten föreligga.dock icke. Inga verkligt spontana | pyramidaspar äro för närvarande kända. Det första Elgaråsexempla- ret är moderträdet för alla senare planterade individ afträdet i fråga. Under det att spontan pyramidasp ännu alltjämt är okänd, är odlad sådan känd från en mängd olika håll. Från Elgarås har »export> af det egendomliga, såsom prydnadsträd mycket omtyckta trädet under många år ägt rum i ganska stor skala. Redan år 1909 omtalar pastor LUNDBERG i bref, hurusom »minst 30 asptel- ningar sändts till kapten S. FLaAcH på Prinshaga, 10 exemplar till Svalöf, några exemplar till botaniska trädgårdarna i Lund och Stockholm m. fl. andra ställen». I bref af år 1913 omnämner han, att pyramidasp odlas på flera ställen inom Elgarås församling, och att exemplar utskickats till Uppsala, Jönköping etc. Alla de på olika ställen inom landet odlade pyramidasparna torde sålunda utan allt tvifvel leda sitt ursprung från det första Elgarås-exemplaret. Alltjämt har talats om ett första ursprungsexemplar till nu kända pyramidaspar. Från detta första individ ha senare individ (eller moder- individ) utgått i form af rotskott. Det är endast på vegetativ väg förökning skett. På könlig väg är ej heller någon direkt förökning af pyramidaspen för närvarande tänkbar, då endast hanexem plar af densamma äro kända. Ett flertal prof på hängen från olika träd i Elgarås ha alla varit hanliga. Enligt af professor S. MURBECK i Lund och doktor H. WiTtTE i Svalöf välvilligt meddelade uppgif- 332 ter framgår, att alla undersökta Skåne-exemplar äro hanexemplar. Och ett i Bergianska trädgården odladt exemplar är likaledes ett hanträd. Den omständigheten att alla kända exemplar af pyramid- aspen synas vara af samma kön, talar ju också för, att ett enda ursprungsträd förelegat. Pyramidaspen är icke blott en botaniskt sedt intressant växtform, utan den är på samma gång en dendrologisk nyhet af hortikulturellt värde. GUSTAF LIND, som efter af mig lämnade uppgifter första gången upptager pyramidaspen(»Po- pulus tremula fastigiata> utan när- mare beskrifning) i den dendrolo- giska trädgårdslitteraturen!, fram- håller också särskildt den nya formens betydelse såsom pryd- nadsträd. Det heter hos LIND, att pyramidaspen »blifvit spridd till de botaniska trädgårdarna men egendomligt nog icke blifvit föremål för, förökning i trädskolorna, ehuru den borde besitta särskildt värde såsom prydnadsträd. På grund af dess pelar-pyramidformiga växtsätt samt fullkomliga härdighet torde emellertid pyramidaspen med ti- den komma att få stor användning äfven i parkerna. Som pyramid- Förf. foto. aspen i likhet med den vanliga Fig. 2. Döda pyramidaspar vid aspen skjuter rikligt med rotskott, Högshult. 19115. går det ej an att i trädgårdar och parker plantera rotskottsexemplar af densamma. Man ympar den fördenskull på någon lämplig poppelart. , Förf. har sålunda med framgång ympat pyramidasp på Populus trichocarpa>. Tyvärr har dock icke pyramidaspen i fråga om »härdigheten»> fullständigt motsvarat de förväntningar, man trodde sig kunna ställa på ! GUSTAF LIND, Våra prydnadsträd och buskar. Stockholm 1914, sid. 107—109. dJJ densamma. Visserligen ha de på olika håll inplanterade träden i det längsta hållit sig friska och visat godartad utveckling, men vid c:a 50 års ålder ha de alltid börjat hastigt aftyna. Såsom exempel på huru fort pyramidaspen- på äldre dar dukar under kan anföras, att vid ett förf:s besök vid Högshult i Elgarås april 1908 voro alla där befintliga träd (se fig. 1) — de flesta c:a 40-åriga — friska och stadda i bästa utveckling, vid ett förnyadt besök därstädes den 1 april år 1915 voro flera af de år 1908 till väl ett 20-tal uppgående träden fullständigt döda (se fig. 2), de ännu kvarlefvande äfven de i allmänhet i döende tillstånd, mer eller mindre fullständigt topp- torra, vanligen med endast några få lefvande grenar nedtill å stam- men. Några döda exemplar hade af gårdens ägare borthuggits, de andra stodo ännu kvar döda eller halfdöda. Trenne träd syntes dock fortfarande något så när lifskraftiga. Rikliga unga rotskotts- xemplar förekommo fullständigt friska på trädgårdsvallen innanför den ursprungligen planterade trädraden. Anledningen till mitt andra besök vid Högshult var att efterforska orsaken till trädens tillbakagång under de sista åren. I bref af den 27 april 1914 hade jag nämligen af professor ABRAHAM LANGLET i Göteborg underrättats om pyramidasparnas sorgliga öde. »Jag hade hyst den förhoppningen>, skrifver professor LANGLET, »att detta träd skulle kunna ersätta Populus nigra fastigiata, som numera ju går så dåligt till. Emellertid synes mig detta numera högst osäkert; det förefaller som om trädet hölle på att degenerera eller kanske snarare är af naturen klent och icke kan bli gammalt». Och pastor LUNDBERG i Elgarås skrifver i bref år 1915, att »när träden blifva cirka 50 år, blifva flera grenar bladlösa» och träden börja så småningom torka. >»De förete då en bedröflig anblick och böra nedhuggas»>. Af allt att döma synes orsaken till trädens tillbakagång främst vara att söka i trädets bristande förmåga att vid äldre år kunna nöjaktigt nära de nyutväxande skotten. Årsskotten bli på de äldre pyramidasparna i allt större utsträckning undernärda, och förved- ningen i topparna blir allt ofullständigare. De ett nästföljande år utvecklade sidoskotten drivas i höjden nära nog som »vattenskott»>, och visa i ännu högre grad än moderskotten bristande förvedning upptill. Parasitsvampar inkomma, och skottets eller skottsystemets öde är besegladt. En närmare undersökning af Högshults-asparna visade, att flera svampar tämligen allmänt förekommo på de döda och döende gre- 334 narna. Såsom skadegörare torde af dessa främst böra nämnas allmän löfträdskräfta, Nectria ditissima Tul. Å nästan alla svamp- skadade grenar träffades större eller mindre kräftsår med perithecier tillhörande denna art. Ej sällan syntes kräftsåren gå rundtom det redan från början upptill ofullständigt förvedade skottet, som natur- ligtvis då alltid helt dödats. Perithecier hade ofta utvecklats jäm-- väl i sprickor i barken på de sjuka grenarna långt från kräftsåren, stundom utan att något typiskt kräftsår alls kommit till utbildning å grenen i fråga. Nectria-angreppet syntes sålunda understundom på pyramidaspen förete närmast samma utseende som den för bok- grenarna så typiska »bokkräftan»>. Äfven Nectria cinnabarina (Tode) Fr. uppträdde här och hvar på de döda aspgrenarna, framför allt å de ofullständigt förvedade grenpartierna, till synes här som ren sap- rofyt. — En af de första svamparne på de af frosten dödade gren- spetsarna var nästan alltid Valsa nivea (Hoffm.) Fr., en på döda aspgrenar sannolikt öfver hela vårt land allmänt förekommande art'. Redan tidigt syntes ofta nog barken på de intorkade grenspets- arna svagt hvitprickig af de af svampen kring peritheciemynningarna bildade, karaktäristiska hvita ringfläckarna. Blott undantagsvis kunde spår af parasitnatur förmärkas hos denna svamps angrepp, på den friska veden omedelbart nedanför den af frosten dödade skottspetsen. Valsa nivea torde väl också allmänt uppfattas såsom en ren sapro- fyt. — En på de döda och halfdöda grenpartierna tidigt och all- mänt uppträdande svamp var [slutligen äfven Dothiora spheroides (Pers.) Fr. Såväl gröfre som framför allt finare kvistar voro ofta fullprickade af dess små pyknidvårtor. Denna arts parasitnatur gaf sig här och hvar tillkänna i af mycelet tydligt markerade grän- ser mellan död och frisk ved på gröfre angripna kvistar. Utgångs- punkt för angreppet synes emellertid för jämväl denna art vara de ofullständigt förvedade, af höstfrosterna dödade skottspetsarna. An- grepp af Dothiora spheroides eller Dothioriella spheeroides, som dess konidienamn lyder, på pyrarmnidaspen är af särskildt intresse, då just denna svamp i litteraturen uppgifvits vara en väsentlig orsak till pyramidpoppelns tillbakagång under senare år i Europas meller- sta och framför allt nordligare delar. E. ROsTRUP, som i sin Plante- patologi, Köpenhamn 1902, sid. 577, sätter pyramidpopplarnas till- ! Jmf. exempelvis K. StArBäcK, Ascomyceter från Öland och Östergötland. Bih. t. K. Vet. Ak. Handl. Bd. 15 Afd. III. N:o 2. Stockholm 1889, sid. 6, och KuET Farcr, Bidrag till kännedom om Härjedalens parasitsvampflora. Arkiv f. botanik. Bd. 12. N:o 5. Uppsala 1912, sid. 17. : 535 bakagång i Danmark i nära samband med angrepp af ifrågavarande svamp, framhåller dock därvid som sannolikt, att »de ugunstige Vejrforhold i 1879—1880 (tidlig Efteraarsfrost, langvarig Barfrost, starkt Isslag i Februar og usedvanlig sterk Nattefrost i Midten af Maj) bidraget til at svekke Traeerne og gjort dem mere modtage- lige for Svampens Angreb>. Skottens allt svagare utbildning och allt mera bristande förved- ning å äldre pyramidaspar och dessa sakförhållanden, ställda i sam- band med pyramidpopplarnas tillbakagång å mera nordliga 'bredd- grader — äfven denna i första rummet beroende på skottens ofull- ständiga utbildning — synas mig med all önskvärd tydlighet tala för, att pyramidformerna äro för vårt klimat och våra belysnings- förhållanden föga lämpade skottbyggnads- och expositionstyper. Då såväl pyramidpoppeln som äfven den för vårt klimat otvifvelak- tigt bättre afpassade pyramidaspen vid en viss ålder börjar gå till- baka för att snart mer eller mindre fullständigt dö bort, synes detta närmast vara ett utslag af den för båda gemensamma bristen i organisation, då det gäller de assimilerande organens exposition för ljuset. Äfven om parasitsvampar bidraga vid tillbakagången och påskynda denna, torde de hos båda formerna vara att betrakta endast såsom sekundär orsak. : SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1916. Bb 10, Hu. 3. EINE ACAULIS-VARIETÄT VON PRIMULA "OFBICIN ATTSTJÄCa: UND IHRE ERBUICHKEITSVERHÄLTNISSEH VON K. V. OSSIAN DAHLGREN Weder in PENziIG's Pflanzenteratologie noch in der Monographie der Primulaceen von KNUTH und PaAx ist von einer stengellosen Form von Primula officinalis die Rede. Bei der Sitzung der botanischen Sektion der Naturwissenschaft- lichen Gesellschaft zu Uppsala am 14 April 1908 wurde vom Professor Dr. R. SERNANDER eine forma acaulis von Primula officinalis vorgelegt, die in der Gegend von Uppsala angetroffen und in den botanischen Garten eingepflanzt worden war. Es hat sich jedoch später erwiesen, dåss der acaulis-Charakter eigent- lich nur zu Anfang der Bläte hervortritt. In weiter vorgeschritte- nen Stadien kommt nämlich immer ein Stengel zum Vorschein, so dass sich dieser Typus schwerlich von der Hauptform unterscheiden lässt. In Mai 1911 erhielt der botanische Garten in Uppsala von Cand. phil. AINA STRÖM ein brevistyles Exemplar mit sitzender Dolde von Primula officinalis, das sie bei Vistakulle in Småland gefunden hatte. Dieses Exemplar entwickelte niemals Stengel, sondern zeigte noch zu Zeit der Samenreife denselben acaulis-Typus. Leider ging diese Pflanze bei der Umpflanzung der Aberranten-Abteilung nach einen anderen Teil des Gartens zu Grunde. Das Bild stellt ein Fa-Individuum vor, das nach Kreuzung mit einem Exemplar der Hauptart herausgemendelt ist. Fig. 2 bildet die reifen Frächten der Hauptart und der Varietät ab. Eine Diagnose der betreffenden Varietät lautet wie folgt: Primula officinalis Jacq. var. acaulis nov. var. differt a typo absentia scapi et longioribus pedicellis. Hybridae inter varietatem et plantam typicam a typo discerni non possunt. Habitat dJd7 in parochia Skärstad Smolandiae Sueciae, loco qui Vista- kulle dicitur. BATESON und GREGORY haben gezeigt, dass bei Primula sinensis der longistyle Typus sich rezessiv verhält. Der brevistyle ist nor- mal heterozygotisch. — RAUNKIAER hat Mitteilungen tuber einige von ihm ausgefährte Kreuzungen mit Primula officinalis geliefert. l O. DAHLGREN photo. Fig. 1. Primula officinalis Jaeq. var. acaulis nov. var. Juni 1916. Verkleinert. Er fand dass: brevistyl 2 Xx brevistyl 7 gab 5 br. und 3 1. Pflanzen Hicvistyl: 0.6 longistyl ot emd! förr sh 3042 > lensistylk 27 Xx. longistyl 2 ski o222 > RAUNKIAER hat sich nicht die Frage gestellt, ob hier eine Mendel- spaltung vwvorliegt. Wie ich fräöher erwähnt habe (DAHLGREN 1914) sprechen jedoch die erhaltenen Zahlen dafär dass sich auch bei Primula officinalis dieselben Verhältnisse geltend machen. (Nach der Kreuzung brevistyl 2 x brevistyl 3 wurden so wenige Indivi- duen erzielt, dass allerlei Zufälligkeiten hier mitspielen können. Die einzige kurzgriffelige Pflanze, die nach der Kombination longi- styl 2 Xx longistyl Zz entstand, därfte wohl einer Befruchtung durch ein zufällig vorkommendes Pollenkorn einer brevistylen Pflanze zuzuschreiben sein.) 538 Am 17 und 21 Mai 1912 bestäubte ich eine normale kurzgriffelige Pflanze von Primula officinalis mit Pollen der oben erwähnten var. acaulis. Die erhaltenen Samen wurden Anfang September in Töpfe gesäht. -Schon zur Weinachtszeit wår im Gegensatz zu den Angaben ASTRID CLEVE's Keimung eingetreten (DAHLGREN 1914). Im Fräöhling : O. DAHLGREN photo. Fig. 2. Reife Fröchte der Hauptart und der Varietät. Sept. 1916. Nat. Gröss. wurden die jungen Pflanzen ins Freie ausgepflantzt. Im Allgemeinen bläten sie im folgenden Frähling (1914). Alle die 107 erhaltenen Individuen waren dem normalen Typus vollkommen sgleich. Die Eigenschaft, stengellose Dolden zu ent- wickeln ist folglich rezessiv. Betreffs der Heterostylie waren 55 Exemplaren kurzgriffelig und 52 langgriffelig, ein Ergebnis das bei einer Räöckkreuzung eines Heterozygoten mit einem homozygotischen Individuum zu erwarten war. — Wenn Gameten, welche die Fähig- keit zur Bildung von Pflanzen des normalen Typus haben, den Faktor N besitzen, so mössen die Pflanzen, die Stengel entwickeln NN oder Nn, die acaulis-Exemplaren nn heissen. Die Individuen, bei denen sich eine andere Erbeinheit (B) wenigstens einmal findet, sind brevistyl, die, welchen sie fehlt (bb), sind longistyl. — Unsere beiden Elternpflanze hatten offenbar die folgende Konstitution: die Mutter NNbb der Vater nnBb 039 Die Kinder sind natärlich: 530 Z Individuen mit der Formel NnBb, also normal brevistyl, 30 Z Individuen mit der Formel Nnbb, also normal longistyl, was ja wie erwähnt mit dem Ergebnis gut äbereinstimmt. Von diesen F,-Pflanzen wurde ein Exemplar jedes Typus in Töpfe eingepflanzt und selbstbestäubt. Die longistyle Pflanze gab keine, die brevistyle dagegen viele Samen. Die F,;-Generation wurde auf dieselbe Weise behandelt wie F,, und ihre Bläte traf dadurch schon im Fräöhling 1916 ein. Zusammen bläten von etwa 200 Pflanzen genau 150 Individuen. Von diesen waren: NOrmal:Previstyl te oo... 101 > MONSISLYlE der 14 acCaulIS: DrevVIStyll mo cs se 32 SUIS TOR SISPY ia orsa find Wenn eine in zwei Erbeinheiten N und B heterozygotische Pflanze selbstbefruchtet wird, wäre ja zu erwarten dass F, im Verhältnis 9:3:3:1 spalten sollte, d. h. fär 150 Pflanzen sollten sich die folgenden theoretischen Zahlen ergeben: normal brevistyl «.......... 84,315 ST slongstyl On 28,125 acaulis brevistyl ............ 28,125 » lön gistyls Ger 5a- 50,375 Vergleichen wir damit die im Versuche gefundenen Zahlen, so finden wir eine sehr schlechte Ubereinstimmung. Bei der jedoch ziemlich grossen Individuenzahl kann eine derartige Abweichung wohl nicht gern eine rein zufällige sein, sondern es muss irgend ein besonderer Grund dafär vorhanden sein. — Wenn man nur das Verhältnis aller Pflanzen vom acaulis-Typus zu allen von nor- malem Typus betrachtet, findet man 115 normale und 35 acaulis- Exemplare. Das ist ja annähernd das Verhältnis 3:1 (genau das Verhältnis wäre 112,::37,;). Das Verhältnis aller brevistylen Pflan- zen zu allen mit longistylen Bläten ist dagegen gar nicht wie er- wartet 3:1 sondern 09,714..:1. Weiter sind gar keine acaulis- Pflanzen longistyl! Wie kommt nun dies alles zustande? Zuerst kommt man daran zu denken, dass unsre Pflanze NnaBb vielleicht ihre Gameten nicht im Verhältnis 1 NB :1 Nb :1nB:1 nb sondern im Verhältnis 1 NB : x Nb : x nB : 1 nb bildet. Dann wird ja, wenn man nicht sehr 5340 grosse Kulturen besitzt, die Wahrscheinlichkeit fär eine Erhaltung von Individuen, die in den beiden rezessiven Faktoren homo- zygotisch sind, sehr gering. (Eine derartige Repulsion bei Pri- mula sinensis ist von GREGORY zwischen dem Faktor fär die Ent- wicklung brevistylen Bläten und demjenigen för der »Magenta>- Farbe gefunden). Wenn z. B. x 4, 5, 6 oder 0 bedeutet, sollte man die folgenden theoretischen Zahlen erhalten: KäNA NL x = 0 Gefunden normal brevistyl 106;57 -TÖPE ET KORG 3 101 » longistyl 36 30545 2 1-4 ÖNA 37,5 14 acaulis brevistyl 36 302615 1 ISO 3755 FÖRE > longistyl 1,5 30200 0 0 Also, wenn man auch die Zahlenverhältnisse unter den acaulis-Pflanzen durch eine derartige Koppelung erklären kann, so stimmen ja doch die äbrigen in dem Versuche gefundenen Zahlen mit den theoretisch erwarteten gar nicht öberein. Es ist wohl ersichtlich, dass hier keine Repulsionserscheinung vorliegt. Wenn man statt dessen die Annahme macht, dass Gameten mit nb nicht entstehen, bekommt man eine Spaltung nach dem Schema 17:11:00) 0 Mi rdiesfolsenderrahlenreme: Berechnet Gefunden normal brevistyl ib oo topih066e. 101 » longistyl Str. 1656 14 ACAMUNISINGENAS DY LEE oe es 066. J2 20 RLONOISTYL föras sonat 0 0 Diese Reihe stimmt ja ziemlich gut mit den empirisch gefundenen Zahlen öberein!? (die brevistyle acaulis-Pflanzen jedoch ausgenom- men), und ich finde es in höchstem Grade wahrscheinlich, dass die sonderbaren Zahlenverhältnisse in F; von einer solchen Elimination von Gameten des Typus nb abhängig sind. — Professor Dr. H. NILS- 3 Durch eine weitere Annahme bekommt man eine sehr schöne Ubereinstimmung. Wenn die Gameten — was ich jedoch gar nicht wahrscheinlich finde — im Ver- hältnis I NB :1 Nb:2 nB entstehen, miässte man die folgenden theoretischen Zahlen bekommen: Berechnet Gefunden normal brevistyl ......... 103,125 101 > ri slongistyl ECE: 9,375 14 acaulis brevistyl ......... 31,5 20 > > longistyl ul... 0 0 241 SON-EHLE hat mich jedoch darauf aufmerksam gemacht, dass —in Analogie mit öäbrigen bekannten Fällen von Gametenelimination — vielleicht nur das eine Geschlecht, keine Keimzellen des Typus nb bildet. [BATESON und GREGORY (1905 S. 584, 1911 S. 84) haben eine kurzgriffelige Pflanze von Primula sinensis gefunden, die »be- haved as an ordinary heterozygous short-styled plant when used as the female parent in crosses with long-styled plants, while its male gametes almost exclusively bore the dominant character>.] Mit dieser Annahme bekommt man: Berechnet Gefunden normal brevistyl ...............100 101 » longistyl 20 14 ACANISEbIrevIStyk Ei oe 20 33 FN ÄNE fe 0 Ved SA AR RSA 0 0 Bemerkenswert ist, dass bei der Entstehung von Gameten in F, solche, die die beiden rezessiven Faktoren (nb) enthalten, nicht gebildet werden, indem jeder rezessiver Faktor fär sich (Nb und nB) entwickelt ist. Um vollständig und endgältig die eigentämliche Spaltungser- scheinung in F, aufklären zu können, ist offenbar erforderlich: 1) Die Aufzucht neuer F,-Generationen, um eine bessere Er- kenntnis der wirklichen Ratio zwischen den herausmendelden Typen zu bekommen; 2) die Untersuchung mehrerer F,-Familien. Da Fs- und neue F,-Familien im besten Falle erst 1919 zu er- halten sind, finde ich aber begrändet meine bisherigen Resultate schon jetzt zu publizieren. Botanisches Institut, Uppsala, September 1916. LITERATURVERZEICHNIS. BATESON, W. and GREGORY, R. P., On the inheritance of heterostylism in Primula. — Proc. Roy. Soc. London. Ser. B, 76. 1905. DAHLGREN, K. V. O0., Einige morphologische und biologische Studien uber Primula officinalis Jacq. — Bot. Notiser 1914. GREGORY, R. P., Experiments with Primula sinensis. — Journ. of Gene- tries: 1. TYTT. 342 KnuTH, RB. und Pax, F., Primulaceae. — Das Pflanzenreich : herausge- geben von ENGLER, 1905. PENZIG, O., Pflanzenteratologie. B. 2. — Genua 1894. RAUNKIAER, C., Sur la transmission par hérédité dans les espéces hétéromorphes. — Oversigt Kgl. Danske Videnskab. Selsk. For- handl. 1906. SERNANDER, R., En forma acaulis af Primula officinalis. — Botaniska sektionens af Naturvetenskapliga Studentsällskapets i Uppsala för- handlingar 14 april 1908. Svensk Bot. Tidskrift, 2. 1908. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1916. Bb 10, HH, 3 CAREX HEPBURNIE BOOTT EN FÖR SKANDINAVIEN NY ART AF T. Å. TENGWALL I de samlingar, som af T. VESTERGREN hemförts från Sarekfjällen i Lule Lappmark och hvilka jag för undersökningarnas fortsättande öfvertagit, fanns bland annat en Carex-art, som genom sin habitus genast väckte min uppmärksamhet. Den var insamlad den 25 aug. 1900 på den stora rullstensåsen vid Matåive (se HAMBERG 1901, pag. 174) och på etiketten namngifven som Carex nardina. I VESTER- GRENS anteckningar finnes den omnämnd såsom »Carex nardina (stor)». Detta tillägg om dess storlek är synnerligen väl motiveradt. Under det att den vanliga formen af Carex nardina, såsom den förekommer i våra fjälltrakter, är en mycket lågvuxen (högst 4—535 cm. hög) art med starkt krökta blad, voro de Vestergrenska exem- plaren 10—15 cm. höga och bladen nästan alldeles raka. Emeller- tid var det material, som stod mig till buds, allt för litet, för att jag däraf skulle kunna bilda mig någon säker uppfattning om formens värde. Under sommaren 1915 besökte jag därför den af VESTERGREN uppgifna lokalen för växten och fick då tillfälle att se den. Den förekommer på ett område af ett par tusen kvm. högt uppe på den nämnda rullstensåsen, där vinden rifvit bort det slutna växttäcket och sand och sten i stor utsträckning ligga i dagen. Fig. 1 ger en föreställning om vegetationens utseende på platsen. De växter, som utom denna Carex-art förekomma i sanden, äro bl. a. Astragalus alpinus, Campanula rotundifolia, Carex nardina(!), Carex pedata, Carex rigida, Cerastium alpinum var. lanalum, Dryas octopetala, Festuca ovina, Poa glauca, Potentilla verna, Potentilla nivea, Silene acaulis, Triticum violaceum. Af stort intresse var, att typisk Carex nardina 0244 växte på lokalen. Därigenom kunde jämförelse med den storvuxna formen vinnas. Bägge växte på fullkomligt likartadt substrat och stundom i omedelbar närhet af hvarandra. Fig. 2 och 3 visa den habituella olikheten mellan dem. Jag hemförde af den större formen ett rikligt material för när- mare undersökning, då det var min öfvertygelse, att den icke var Fig. 1. Parti af rullstensåsen vid Matåive med växtlokalen för Carex Hepburni. Förf: foto: 22/3; TIS: identisk med Carex nardina Fr. Äfven lyckades jag medföra lef- vande exemplar af den förmodade nya arten, hvilken i början af maj detta år blommade i Botaniska trädgården i Upsala, dock utan att sedermera sätta frukt. Försök att uppdraga såväl denna som Carex nardina från frö ha slagit mindre väl ut, då fröna, trots att de legat i jorden sedan slutet af april 1916, ännu ej (okt. 1916) velat gro. Trots detta anser jag mig emellertid böra publicera fyndet. 245 Pressade exemplar af växten påminna starkt om Elyna Beliardii (se fig. 4). En närmare granskning visar emellertid genast, att ar- lens närmaste släkting är Carex nardina Fr. I KÖKENTHALS monografi öfver Cyperacece-Caricoidec (1909) finnes under Carex nardina nämnd en varietet, C. nardina var. Hepburnii Fig. 2. Carex Hepburnii på rullstensåsen vid Matåive. Dessutom Silene acaulis, Potentilla nivea, Astragalus alpinus och Carex rigida m. f. IR IOTtS > INT (Booth, och när jag undersökte mitt material från sommaren 1915, fann jag, att beskrifningen på denna växt passade till fullo in på de af mig hemförda exemplaren. Carex nardina var. Hepburnii beskrefs år 1840 af BootTt och då som egen art. Han uppger som lokaler för den Rocky Mountains och Grönland. I HooKrErs Flora Boreali-Americana (1840), där BooTtTts beskrifning är publicerad, finnes äfven en afbildning af Carex Hepburniti (1. ec. tab. 207), och såväl denna som de karaktärer han anger för växten, öfverensstämma med exemplaren från Lule Lappmark. Svensk Botanisk Tidskrift 1916. JD 346 På grund däraf att de bägge arterna växte alldeles invid hvar- andra och på här nedan angifna olikheter hos utriculi och nötter, anser jag, att anledning finnes att bibehålla Boortrts artnamn Carex Hepburnii, i stället för att som KÖKENTHAL göra den till en varietet under (C. nardina. Fig. 3. Carex nardina på Piti vid Virihaure. Förf! föto. "/stidlse De karaktärer, utom den stora habituella olikheten (se fig. 4), på hvilka man kan skilja Carex Hepburnii från den synnerligen nära stående C. nardina, äro följande: Utriculus' storlek hos C. Hepburnii är: längd 3,,—4 mm., bredd 1,45—1,65 mm., hos C. nardina resp. 3—3,, mm. och 1)25—1,45 mm. Nöten hos C. Hepburnii är mera rundad och dess största bredd faller vanligen ofvan midten, hos C. nardina mera jämnbred (i längdsnitt nästan rektangulär) och af- gjordt smalare. Fig. 5 visar afbildningar af nötterna hos de bägge arterna. 247 För jämförelses skull har jag från Botaniska Museet i Berlin haft till låns material af Carex nardina. Däribland fanns äfven ett ark af C. Hepburniti, granskadt af KÖKENTHAL. Till habitus öfverens- stämde denna helt och hållet med exemplaren från Lule Lappmark, Fig. 4. Carex Hepburnit (till vänster) från rullstensåsen vid Matåive och Carex nardina (till höger) från Piti vid Virihaure. Något mindre än half naturlig storlek. Feto. efter pressade exemplar af P. SANDBERG. men den var tyvärr tagen i så tidigt stadium, att inga mogna fruk- ter voro utbildade. i Som nämndt är Carex Hepburnii utom Skandinavien endast känd från de västra delarna af Nordamerika och Grönland samt dessutom af mig urskild från Spetsbergen. — Vid granskning af det skandi- naviska materialet af Carex nardina i Upsala Universitets Botaniska Museum, i Riksmuseets herbarium och i Kristiania Botaniska Mu- seums herbarium har jag funnit den från flera ställen i Skandina- vien. Dessa äro följande: : Mellan Ikisjaure och Mavasjaure i Pite Lappmark (leg. V. F. HOLma ans töd2 1 HE UT); UIkisvagge I Pite Cappmark (leg. E.: J. WiD- ' H. U. == Upsala Universitets Botaniska Museums herbarium, H. S. = Riksmuseets herbarium, H. K. = Kristiania Botaniska Museums herbarium. 548 MARK "aug. - 1870, i H:”S)b leg VI GF) HOLM aug” TOrSoeeGene Södra Saulo i Pite Lappmark (leg. HJ. GraAPE juli 1890, i H. $.), Pollaure i Lule Lappmark (leg. E. J. WipoMARK juli 1870, i H. S-), Norge utan angifven fyndort (leg: M. N. BLryTtt, i H. U.); In horto bot. Christian. (leg. J. E. ZETTERSTEDT juni 1858, i H. U)TENINDST: arct. culta in horto Töien = hort. bot. Christian. i H. K.). Växtens uppträdande i Skandinavien kan på grund af dess ut- bredning knappast förklaras genom recent spridning utan måste bero på andra orsaker. — Det torde numera vara en af skandina- viska växtgeografer tämligen allmänt antagen åsikt, att en del af vår fjällflora på nunna- takker eller andra isfria om- råden i Skandinavien Ööfver- lefvat den sista (mecklenbur- giska) istiden. I en föregående uppsats har jag (1913) sökt påvisa, att dessa växter haft fyra åtskilda områden, på hvilka de öfvervintrat. Af dessa områden ligger ett (Salt- dalen — Virihaure-området) till stor "del inom Lule Lappmark. Växt- platsen för Carex Hepburnii på rullstensåsen vid Matåive ligger tämligen nära Virihaure (på c:a 1 mils afstånd). !) I omedelbar närhet af rullstensåsen finnas flera af de växter, om hvilka man framför andra har anledning antaga, att de ingått i nunnatakk-floran. Sådana äro Rhododendron lapponicum, Wahlbergella apetala, Pedicu- laris flammea, Cerastium arcticum och Carex festiva. På denna grund anser jag det i hög grad sannolikt, att äfven Carex Hepburnii ingått i den öfvervintrande mecklenburgiska floran. Den tämligen fattiga listan öfver säkra mecklenburgo-glaciala öfvervintrande växter i Skandinavien har således blifvit ökad med en art. Den af DYRING (1900, pag. 278) uppställda formen Carex nardina f. groenlandica, hvilken karaktäriseras af upprätta blad och strån (= f£. rectifolia Dyring in sched.), är enligt exemplar, som jag sett, icke identisk med Carex Hepburnii utan endast en på något skyd- dade lokaler förekommande form af Carex nardina. Fig. 3. Nötter af Carex nardina (till vänster) och Carex Hepburnii (till höger). 15. C. SKOTTSBERG del. 1 De öfriga svenska fyndorterna ligga likaledes inom Saltdalen —Virihaure-områ- det. BrLyrtts fyndort ligger med all sannolikhet (jfr BrLyit 1861) inom ett annat af de fyra områdena, nämligen Maalselven—Lyngenfjord —Torne Lappmark-området. 249 Utom Skandinavien har jag sett exemplar af Carex Hepburnii från följande lokaler: Spetsbergen: Treuerenbergbay ("/7'1861 Tu. M. Fries, H. U.), Lommebay ('!9/9 1868 Tu. M. Fries, H. U. & H. S.), Kingsbay (!7/s 1868 TH. M. Fries, H. U. & H. S. & H. K'), Treuerenbergbay, Hekla Cove (""/+ 1899 TH. WurLrFr, H. U. & H. S.; 2/8 1898 G. ANn- DERSSON och H. HESSELMAN, H. S.), Sassenbay, rendalen (!5/7 1882 A. G. NAtHORST, H. S.;,), Tempelbay ("/9 1907 HANNA RESVOLL- DieEsET, H. K'), Isfjordsområdet, Sassendalen (”/s 1913 E. AspP- LUND, H. U.). Grönland: Discofjorden ("'/6 1871 Tu. M. Fries, H. U.), Disco, Mellemfjorden (”/7 1871 TH. M. Fries, H. U.), Disco, Nordfjorden (?/2 1871 Tu. M. Fries, H. U. & H. K.), Disco-ön, Koogengoak (!!/7 1371 Tu. M. Fries, H. U.), Disco-ön, Rittenbenks kolbrott (!?/; 1871 Tu. M. Fries, H. U. & H. S;,), Disco, Qvannersoit (””/6 1871 TH. M. Fries, H. S.,), Godhavn ('!/9 1870 S. BERGGREN, H. S.), Illartlek ("?/g 1870 S. BERGGREN, H. S.), Inderste Nunatak paa Grönlands Inlands- is, 629 30" L. B. (29/7 1878 A. KORNERUP, H. U. & H. K'), Grönedal vid Ivigtut ("?/s8 1883 AuG. BERLIN, H. U.), Kung Oscars hamn ('/o 1883 AuvG. BERLIN, H. S.), Proeven ("!/7 1886 Tu. Horm, H. U. & H. S.;), Egedes minde ??/7 1884 EuG. WARMING & TH. Horm, H. K.) Kap York, Ivtugigsok (”/ 1887 A. G. NATHORST, H. S.), Kangek (!?/7 1891 J. A. BJÖRLING, H. S.), Insula Clavering ad Cap Mary (!6—!7/7 1899 P. DusÉn, H. S;), Kjerulfs fjord ('?/s8 1899 P. DusÉn, H. S.), Godthaab (1830—1831 J. VaAnL, H. K.), utan angifven fyndort (1848 JEAVAeE So; J. VARLSH: Ul) Ellesmereland: Fram Harbour (9/7, t/8 1899 H. G. SIMMONS, H. K.), Cape Rutherfjord ("/7, ”!/g8 1899 H. G. Simmons H. K.), Har- bour Fjord ("/s 1900 H. G. Simmons, H. K. & H. U.), Fram Fjord 26/8 ("2/8 1899 H. G. Simmons, H. K.), Bedford Pine Island (/9 1898 H. G. SIMMONS, H. K.). Nordamerika: Washington, Mount Paddo ("!/s8 1904, ?7/; 1906, 24/3 1908 WILHELM N. SuUKSDORFF, H. K.). Äfven materialet af Carex nardina från Botaniska Museet i Lund har jag genomgått, dock utan att där finna något utöfver det ofvan angifna. 330 LITTERATURFÖRTECKNING. BLYTT, M. N., Norges Flora. Del I. Christiania 1861. DYRING, JOH., Junkersdalen og dens flora. — Nyt Magazin for Natur- videnskaberne. Bd 37. Christiania 1900. HAMBERG, Å., Sarjekfjällen, en geografisk undersökning. — Ymer 1901. Stockholm 1901. HOooKER, W. J., Flora Boreali-Americana, or the Botany of the nothern parts of British America. II. London 1840. KÖKENTHAL, G., Cyperacece-Caricoidee. — ENGLER, Das Pflanzenreich. IV. 20. H. 38. Leipzig 1909. TENGWALL, T. Å.,, De sydliga skandinaviska fjällväxterna och deras in- vandringshistoria. — Svensk Botanisk Tidskrift. Bd 7. 1913. Stock- holm 1913. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1916. Bb. 10, H. 3. UBER DEN GENERATIONSWECHSEL BEI LAMINARIA DIGITATA VON HARALD KYLIN Mit 5 Abbildungen im Text. Am Ende des vorigen Jahres (1915) erschien eine besonders in- teressante Arbeit von SAUVAGEAU öber die Sexualität einer Lami- nariacee, Saccorhiza bulbosa. Es wurde dort nachgewiesen, dass sich bei der Keimung der Zoosporen mikroskopisch kleine, männ- liche oder weibliche Gametophyten entwickelten, welche Spermato- zoiden bzw. Eier erzeugten. Aus dem befruchteten Ei wächst dann eine neue Saccorhiza-Pflanze hervor, die also einen Sporo- phyten darstellt. — Während des letzten Winters habe ich, durch die Arbeit von SAUVAGEAU angeregt, die Keimung der Zoosporen von Laminaria digitata und die Entwicklung der Jugendstadien dieser Pflanze verfolgt und habe dabei gefunden, dass diese Alge sich in ähnlicher Weise wie Saccorhiza nach den Angaben von SAUVAGEAU verhält. Bei Laminaria digitata gibt es demnach mikroskopisch kleine, männliche oder weibliche Gametophyten, die ausgebildete Laminaria stellt einen Sporophyten dar. Ich werde unten äber meine Untersuchung näher berichten. In diesem Jahre sind noch zwei Arbeiten von SAUVAGEAU tber die Sexualität der Laminariaceen erschienen, und in diesen wird nachgewiesen, dass sich Laminaria flexicaulis (= L. digitata), L. saccharina und Alaria esculenta in bezug auf den Generationswechsel in ähnlicher Weise wie Saccorhiza bulbosa verhalten. Eine ganz andere Auffassung öäber den Generationswechsel der Laminariaceen ist von Drew (1910) dargestellt worden. Nach ihm sollten die Zoosporen, ehe sie sich zu neuen Pflanzen entwickelten, mit einander kopulieren; sie wären demnach keine Zoosporen son- dern Gameten. Nach dem Kopulieren dieser behaupteten Gameten 302 entsteht ein mikroskopisch kleiner Sporophyt, aus welchem sich dann die Laminaria-Pflanze, die einen Gametophyten darstellt, ent- wickelt. Wie man findet, hat DrREw die beiden Generationen der Laminarien mit Ausnahme der männlichen Gametophyten gesehen, hat aber den Entwicklungsverlauf nicht richtig gedeutet, was in erster Linie damit in Zusammenhang steht, dass er ein Kopulieren der Zoosporen zu sehen glaubt. Bei KILLIAN (1911) finden wir ebenfalls einige Angaben öäber die jängeren Entwicklungsstadien von Laminaria digitata; er gibt eine vollkommen richtige Abbildung (Fig. 4) von einem weiblichen Gametophyten mit einem jungen Sporophyten, hat aber diese Abbil- dung nicht richtig gedeutet. Angaben öäber protonemaähnliche Entwicklungsstadien nach der Keimung der Zoosporen von Lami- nariaceen sind von WILLIAMS (1900, S. 936 und 1912, S. 685) gemacht worden. THURET (1850, Taf. 30) bildet keimende Zoosporen von Laminaria digitata und Haligenia (Saccorhiza) bulbosa ab, daneben auch Keimlinge von Saccorhiza, die mit den Abbildungen der jun- gen Sporophyten dieser Alge, die von SAUVAGEAU gegeben sind, sehr gut öbereinstimmen. Das Oogon mit dem durchwachsenden pri- mären Rhizoid ist auf THURETS Abbildungen gut zu sehen. Kulturmethoden. Die Laminaria-Kulturen sind in folgender Weise angesetzt worden. In kleine Glasschalen, die mit etwa 30—40 cecm Meerwasser ge- föllt worden waren, wurden epiphytenfreie, in Wasser abgespöälte Thallusteile, welche mit reifen Sporangien reichlich verseben waren, gelegt, und zwei Tage liegen gelassen. Dann wurden die Thallus- teile entfernt, das Wasser vorsichtig abgegossen und neues einge- fällt. In den Kulturen wurde das Wasser in der Regel zweimal der Woche gewechselt. Material fär die mikroskopische Unter- suchung liess sich von dem Boden der Glasschälchen gut herauf- holen. Die ersten Kulturen wurden anfangs Februar angesetzt, und in einem ungeheizten Zimmer des hiesigen botanischen Insti- tuts, wo die Temperatur bis Ende März je nach der Aussenterm- peratur zwischen 49—38? schwankte, stehen gelassen. Fertiles Lami- naria-Material und Meerwasser wurde mir von der zoologischen Station Kristineberg zugeschickt, und bin ich dafär dem Vorsteher dieser Station, Herrn Dr HJ. ÖSTERGREN, meinen besten Dank schuldig. 333 Nach fänf Wochen wurden in den oben erwähnten Kulturen fertile männliche Gametophyten, nach sechs Wochen ebenfalls fer- tile weibliche, und nach sieben eine Menge junger Sporophyten beobachtet. Die Individuen waren aber zart, ihre Chromatophoren verhältnismässig klein und ziemlich blass gelbbraun gefärbt. Die Kulturen waren unter Mangel an Nährstoffen, besonders an Stick- stoff aufgewachsen; sie waren Hungerkulturen. Zufällig wurden in einigen Kulturen die eingelegten, fertilen Thallusteile erst nach einer Woche entfernt, und es erwies sich, dass die Individuen dieser Kulturen sich kräftiger entwickelten, als die der oben erwähnten. Wegen dieser Beobachtung setzte ich Mitte März eine neue Versuchsserie an. In einigen Kulturen dieser Serie Wwurden die fertilen Thallusteile nach zwei oder vier Tagen entferent, in anderen nach einer oder zwei Wochen; in einigen wurde das Meerwasser mit Natriumnitrat bis zu 0,2 Prozent versetzt und die fertilen Thallusteile nach zwei Tagen entfernt. Das Wasser wurde in keiner dieser verschiedenen Kulturen gewechselt. Sie wurden nach drei Wochen untersucht. In den mit Nitrat versetzten Kulturen war schon eine reichliche Menge kleiner Sporophyten vor- handen, von denen die grössten aus acht Zellen bestanden. In den Kulturen, wo die fertilen Thallusteile zwei Wochen liegen blie- ben, waren nur wenige Sporophyten zu sehen, in den anderen dagegen keine, nicht einmal fertile männliche Gametophyten. Die Chromatophoren waren in den mit Nitrat versetzten Kulturen kräf- tig braun, in den anderen dagegen mehr blass gelbbraun gefärbt. Sie waren daneben auch in den ersteren Kulturen grösser als in den letzteren. Makroskopisch zeigte sich ebenfalls schon ein grosser Unterschied zwischen den verschiedenen Kulturen, indem in den mit Stickstoff versetzten der Boden mit einer kräftigen, stark braun gefärbten Decke belegt war, in denen ohne Stickstoff nur mit einer verhältnissmässig dännen, gelbbraunen Decke. Besser als in den eben beschriebenen entwickelten sich aber die Gametophyten und die jungen Sporophyten in einer anderen Kultur: In ein Becherglas mit etwa einem Liter Meerwasser wurden An- fang Februar einige fertile Thallusteile gelegt und dort zwei Wochen liegen gelassen: Als sie dann herausgenommen wurden, war das Wasser wegen des Vorkommens von Bakterien schwach opalisierend. Die Bakterien setzten sich aber nach und nach auf dem Boden ab, und das Wasser wurde wieder vollkommen klar. Die Kultur wurde erst hach etwa zwei Monaten untersucht. Die Wände und der 354 Boden des Becherglases waren dann mit einer braunen Schicht bedeckt, die aus kräftig entwickelten Gametophyten und Sporophyten von Laminaria digitata bestand. Anfang Juni, also nach vier Mo- naten, waren die jungen Sporophyten etwa zwei Millimeter lang und 0,5 Millimeter breit. Das Wasser war nie gewechselt worden. Bakterien und Diatomeen traten als Verunreinigungen in allen Kulturen auf, fadenförmige Phaeophyceen dagegen nur selten, und dann nurin so geringen Mengen, dass sie die Untersuchung gar nicht störten. : Die Keimung der Zoosporen. Die Zoosporen kommen bald zur Ruhe, setzen sich fest und umgeben sich mit einer Zellwand. Sie sind in diesem Stadium 5—6 u im Durchmesser, und enthalten einen Chromatophor und mehrere stark lichtbrechende Körnchen (Fucosanblasen und Fett- tröpfehen, vgl. KYLIN 1912). Der Chromatophor ist gelbbraun ge- färbt, und scheint keinen Augenfleck zu besitzen. Die Tatsache, dass in diesem Stadium nur ein Chromatophor vorhanden ist, be- weist, dass die Zoosporen nicht, wie DREw behauptet, mit einander kopulieren. Sie sind keine Gameten sondern ungeschlechtliche Vermehrungskörper. i Schon in den zwei Tage alten Kulturen findet man, dass die Sporen einen Keimschlauch ausgebildet haben. In diesen wandert der noch ungeteilte Chromatophor nebst dem aller grössten Teil des Inhalts hinaus. Der Schlauch quillt an der Spitze etwas an, und man bekommt ein hantelförmiges Gebild. Der Chromatophor wird geteilt, und dann entsteht eine Querwand, welche die Spitze des Keimschlauches von der beinahe entleerten Spore abgrenzt. In meinen Kulturen (den Hungerkulturen) wurde die erste Querwand nach fänf Tagen beobachtet. —. Nach SaAuvaGEau (1916, S. 602) teilt sich der Chromatophor schon vor dem Austreiben des Keimschlauches. In meinen . Kulturen war aber die Spore nur sehr selten vor dem Austreiben des Keimschlauches : mit zwei Chromatophoren versehen. VA | Die Spitze des Keimschlauches quillt mehr und mehr kugelför- mig an, und die Zahl der Chromatophoren wird vergrössert. In den drei Wochen alten Kulturen waren die -Zellkugeln 10—12 u im Durchmesser und enthielten acht Chromatophoren. Die ent- leerte Spore war noch immer deutlich zu sehen. : Ein Unterschied 395 zwischen männlichen und weiblichen Individuen wurde in den Kulturen (den Hungerkulturen) erst nach vier Wochen beobachtet. Der männliche Gametophyt. In den fönf Wochen alten Kulturen wurde beobachtet, dass einige von den oben beschriebenen Zellkugeln anfingen, sich unregel- Fig. 1. Die Keimung der Zoosporen. Vergr. 2000 mal. mässig zu verlängern und in eine Zellreihe auszuwachsen, während andere sich nur immerfort vergrösserten und die Zahl der Chromatophorenr vermehrten. Die ersteren Kugeln stellen die männlichen Gametophyten dar, die letzteren die weiblichen. Beide sind in etwa derselben Anzahl vorhanden. Die männ- lichen Gametophyten bilden kurze, unregelmässig verzweigte Fäden, deren Zellen sehr verschiedene Formen annehmen können. Be- liebige Zellen können einen oder mehrere Auswächse entwickeln, die Antheridien darstellen. Oft findet man, dass zwei, seltener drei Antheridien hinter einander an den Fadenspitzen sitzen; bisweilen sind sie sogar interkalär. Die Antheridien sind einzellig mit einem, seltener zwei, blass gelbbraun gefärbten Chromatophoren, und ent- halten je ein Spermatozoid. De freien Spermatozoiden habe ich nicht beobachtet. — Die männlichen Gametophyten von Laminaria 336 digitata (L. flexicaulis) sind schon von SAUVAGEAU (1916, S. orlns in vollkommen richtiger Weise beschrieben worden. Es möge erwähnt werden, dass die Antheridien der Laminariaceen mit den Gametangien der Phaeophyceen homolog sind, nicht aber Fig. 2. Männliche Gametophyten. Vergr. a—e 1200 mal; f—k 800 mal. Alle stammen aus den Hungerkulturen. ; mit den Antheridien der Fucaceen; diese sind mit den Sporangien der Laminarieen homolog. Der weibliche Gametophyt. Die grösseren der oben erwähnten Zellkugeln wachsen unter Vermehrung der Chromatophoren, bis sie 20—25 mu im Durch- messer werden, und verlängern sich dann unregelmässig. An der 307 Spitze der Verlängerung bildet sich ein Loch, durch welches der ge- samte Inhalt hinausgepresst wird. Die Ränder des Loches werden stark verdickt. Der Inhalt bleibt unmittelbar vor der Möändung liegen, und wird dort von einer kragenähnlichen Bildung umgeben, Fig. 3. Weibliche Gametophyten. Vergr. a—c 900 mal; d—f 430 mal; g 900 mal; h 390 mal; i 220 mal. Die Abbildungen a—g stammen aus den Hunger- kulturen. die aus den Rändern des Loches gebildet ist. Die entleerte Zelle stellt in diesem Falle ein Oogon dar, und der ausgepresste Inhalt ist das Ei. In anderen Fällen wächst die primäre Zellkugel zu einem kurzen, unregelmässigen Faden aus, in welchem sich jede Zelle zu einem Oogon umbilden kann. Vor der Reifung des Oogons streckt sich die Zelle und treibt eine Verlängerung heraus, an deren Spitze sich ein Loch bildet, durch welches das Ei herausgepresst wird. Jedes Oogon enthält nur ein Ei. Die oben beschriebenen weiblichen Gametophyten stammen alle aus den Hungerkulturen. In den besser ernährten Kulturen werden die Gametophyten viel kräftiger entwickelt; die Zell- fäden bestehen aus mehreren Zellen, und sind nicht selten unregel- 308 mässig verzweigt. Jede Zelle kann sich zu einem Oogon umbilden, indem sie sich quer gegen die Längsrichtung des Zellfadens streckt. Alle Zellen in demselben Faden werden aber nicht fertil. — Die Befruchtung der Eier habe ich nicht verfolgen können. Die weiblichen Gametophyten von Laminaria digitata (L. flexi- caulis) sind schon von SAUVAGEAU (1916, S. 602) beschrieben wor- den, und es gibt keine prinzipiellen Verschiedenheiten zwischen seine Angaben und den von mir gemachten Beobachtungen. In diesem Zusammenhang möchte ich eine Verschiedenheit in bezug auf die Entwicklung der weiblichen Gametophyten von Saccorhiza und Laminaria hervorheben, auf welche schon SAUVAGEAU (1916, S. 602) hingewiesen hat. Bei Saccorhiza vergrössert sich die Zoospore, die einen weiblichen Gametophyten ergeben wird, und 'kann dann, ohne sich zu teilen, ein Oogon bilden, welches ein Ei erzeugt. Der Kern der Zoospore wird in diesem Falle direkt, ohne sich zuerst zu teilen, zum Eikern. Die weibliche Gametophyten- generation besteht also nur aus einer Zelle, deren Kern sich nicht teilt, sondern direkt zum Eikern wird. Eine stärkere Reduktion des Gametophytengenerations ist nicht denkbar. In der nächsten Stufe der Reduktion stellt die Spore ohne weiteres das Ei dar, und die Gametophytengeneration ist verloren gegangen. Auf dieser Ent- wicklungsstufe stehen die Fucaceen. Bei Laminaria muss immer zuerst eine Zell- und Kernteilung eintreten, ebe die Spore ein Oogon erzeugen kann, und die Gametophytengeneration ist demnach bei Laminaria nicht ganz so stark reduziert wie bei Saccorhiza. Es ist noch zu erwähnen, dass die Oogone der Laminariaceen nicht mit den Oogonen der Fucaceen homolog sind sondern mit den Gametangien der Phaeophyceen (vgl. die Homologie der Antheridien). Der Sporophyt. Die Befruchtung des Eies habe ich nicht verfolgen können, und weiss deshalb nicht, ob sie schon im Oogon stattfindet, oder erst, nachdem das Ei aus dem Oogon entleert worden ist. Das Ei ist lang- gestreckt ellipsoidisch und streckt sich noch etwas, ehe es sich durch eine Querwand in zwei Zellen teilt. Jede dieser beiden Zellen teilt sich dann durch eine Querwand, zuerst die obere, dann die untere, und man bekommt auf diese Weise eine Zellreihe von vier Zellen. Diese teilen sich weiter durch je eine Querwand; die oberste Zelle teilt sich zuerst, die unterste zuletzt, und nach voll- 559 endeter Zellteilung haben wir einen kleinen Sporophyten, der aus einer Zellreihe von acht Zellen besteht. Am unteren Ende des Sporophyten ist das entleerte Oogon noch immer deutlich zu seben.— Man vergleiche die regelmässigen Zellen des Sporophyten mit den unregelmässigen Zellen des Gametophyten. Nachdem der junge Sporophyt achtzellig geworden ist, beginnen Längsteilungen aufzutreten. Die vierte Zelle, von oben gerechnet, Fig. 4. Die ersten Entwicklungsstadien des Sporophyten. Vergr. 430 mal. teilt sich in der Regel zuerst in der Länge, und die Längsteilungen schreiten von dort nach oben und nach unten fort. Die oberste Zelle macht im allgemeinen zuerst noch einige Querteilungen durch. Die unterste Zelle teilt sich ebenfalls noch einmal quer, und die untere der so gebildeten Zellen wächst zu einem Rhizoid aus, das sich ausserhalb des entleerten Oogons nach unten streckt. Längs- und Querteilungen folgen dann schnell auf einander, und der Sporophyt wächst zu einer Zellscheibe aus, die sich durch Entwicklung von mehreren einzelligen Rhizoiden an die Unterlage anheftet. Der unterste Teil der Scheibe entwickelt sich bald zu einem Stiel, der unmittelbar oberhalb der Rhizoiden eine ring- förmige Anschwellung bildet, von welcher später die Haptären ausgehen (vgl. die Abbildungen von Drew, 1910, Taf. 15). 260 Um möglicherweise die Gametophyten in der Natur studieren zu können, machte ich Mitte April dieses Jahres eine Reise nach der zoologischen Station Kristineberg; ich fand epiphytisch auf Clado- phora rupestris eine reichliche Menge junger Sporophyten in verschie- denen Entwicklungsstadien. Auf Cladophora mäöässten also auch me SSE ER I Er a Fig. 5. Weitere Entwicklungsstadien des Sporophyten. Vergr. a—b 520 mal; ce Zn Gametophyten vorhanden sein, unter den Mengen von epiphytischen Algen verschiedener Art war es mir aber nicht möglich die Lami- naria-Gametophyten sicher zu unterscheiden. | Unter jungen Sporophyten, die Mitte April beobachtet wurden, fanden sich teils solche, die noch nicht mehr als 1 mm hoch waren, teils solche, die schon eine Länge von mehr als 1 dm besassen. Während des Frählings und Sommers wachsen die jungen Sporophyten weiter und am Ende des Sommers sind sie 361 2 bis 3 dm lang. Im folgenden Winter findet bei den jetzt ein Jahr alten Sporophyten ein Blattwechsel statt, fertil werden sie aber diesen Winter nicht. Wie ich glaube, entwickeln aber die zwei Jahre alten Individuen Sporangien. | Die Laminariaceen sind noch nicht zytologisch untersucht, und wir wissen deshalb nicht, wo die Reduktionsteilung von statten geht. Wenn man aber bedenkt, dass das Sporangium einer Laminaria doch sicher mit dem Zoosporangium einer Cutleria und mit dem Oogon oder dem Antheridium einer Fucus-Art homolog ist, kann man schon von vornherein behaupten, dass die Reduktionsteilung bei Laminaria bei der ersten Teilung des Sporangienkerns statt: finden muss (vgl. KYLIN, 1916, S. 577). Upsala, Botanisches Institut, im September 1916. ETFERATURVERZEICHNIS: DREW, G. H., The Reproduction and early Development of Laminaria digitata and Laminaria saccharina. — Ann. of Bot., Vol. 24 London 1910. KILLIAN, K., Beiträge zur Kenntnis der Laminarien. — Zeitschr. för Botanik, Jahlrg. 3, Jena 1917 (Diss. Ereiburg,: 1911). KYLIN, H., Uber die Inhaltskörper der Fucoideen. — Arkiv för Botanik, Bd. 11, Stockholm 1912. ——, Die Entwicklungsgeschichte und die systematische Stellung von Bonnemaisonia asparagoides (Woodw.) Ag., nebst einigen Worten uber den Generationswechsel der Algen. — Zeitschr. fär Botanik. Jalle. 5, Jena 1916: SAUVAGEAU, C., Sur la sexualité hétérogamique d'une Laminaire (Sacco- rhiza bulbosa). Sur les débuts du développement d'une Laminaire (Saccorhmza Hulbosa) — Compt rend; derlkacad. des se., I 161, Paris RS. 2 Sur les gamétophytes de deux Laminaires (L: flexicaulis et L. Ssaccharina)..— Compt rend. de Pacad. des se, T. 162, Paris 1916: —— Sur la sexualité hétérogamique d'une Laminaire (Alaria esculenta) mCoempt rend.; de lacad; des se, .E.,162; Paris 1916.: THURET, G., Recherches sur les zoospores des algues. — Ann. des sc. Hats botanique, 5. 5, tf. Paris 1850: WILLIAMS, J. L., Germination of the Zoospore in Laminariacex. — Report of the brit. Ass. for the Advancement of sc., Bradford 1900. =>? The Zoospores of the Laminariace& and their Germination. :— uReport. of the brit; Ass. for Advaneement, of. sc; Dundee 1912. Svensk Botanisk Tidskrift 1916. 36 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1916. BD 10, H. 3. EN MORFOLOGISK UNDERSÖKNING ÖFVER SAXIFRAGA DECIPIENS EHRH. x« GRANULATA LIL. (S. HAUSSKNECHTII ENGL. & IRMSCH.) OCH DESS FÖRAÄATDRAR AF H. SMITH Vid en gammal trädgårdsanläggning i närheten af Velamsund, Boo, anträffades 1909 ett par Saxifraga-arter af okändt ursprung. De inplanterades vid Hasseludden, Boo socken, Stockholms skär- gård och trifdes där utmärkt. Den ena af arterna, den som jag i det följande kommer att syssla med, gjorde äfven små försök att sprida sig genom frön. Att få den till arten säkert bestämd har ej varit lätt. Enligt den artbegränsning, som användes i den nyss utkomna Saxifraga-monografien af A. ENGLER och E. IRMSCHER (Das Pflanzenreich H. 67, 26 Sept. 1916 herausgegeben von A. ENGLER), är den tydligen att räkna till Saxifraga ccespitosa L. subsp. decipiens (Ehrh.) Engl. et Irmsch. För enkelhetens skull använder jag nedan benämningen S. decipiens Ehrh. Platsen där den planterades var en berghäll, dit litet jord förts. På samma häll och öfverallt i grannskapet växer synnerligen riklig Saxifraga granulata. Redan två år därefter fästes min uppmärksamhet vid en egendom- lig form af Saxifraga granulata, som stod i närheten af den plan- terade arten. Vid en närmare granskning befanns den vara en vackert interme- diärt utbildad hybrid, den tämligen oväntade S. decipiens Ehrh. x granulata L. Hybriden har sedan alla år fortlefvat eller nybildats i ett fåtal exemplar. Sistlidne sommar räknades 10 stånd af det mest varierande utseende. Om alla dessa äro primära hybrider eller ej, kan icke afgöras. Af hybriden ha några exemplar fullgod frösättning, andra lyckas ej ens komma till blomning, då blomknop- parna redan på tidigt stadium inställa tillväxten och vissna bort. Mångformigheten talar för, att vi här ha att göra med en F;-gene- neration, härstammande ur den första hybriden. 263 Fig. 1. b Saxifraga decipiens Ehrh. X granulata L. med föräldrar a och c. Då de båda arterna (enligt ENGLER & IRMSCHER l. c.) tillhöra olika grupper inom släktet, S. decipiens sektionen Dactyloides Tausch., S. granulata sektionen Nephrophyllum Gaud., som skilja sig i många vik- 264 Fig 2. a S. decipiens Ehrh. X granulata L., b S. decipiens Ehrh. tiga karaktärer, torde en liten jämförande undersökning öfver dem och hybriden ej vara alldeles utan intresse. Den viktigaste skillnaden mellan grupperna är, att den förstnämnda har epigeiska öfvervintrings- knoppar, den senare hypogeiska. Eller för att använda RAUNKLERS 5265 lifsformsbeteckningar (RAUNKLER C., Planterigets livsformer og deres betydning for Geografien. Köbenhavn 1907): Saxifraga decipiens är en chamefyt, S. granulata en hemikryptofyt. Hybriden är förut funnen tre gånger, nämligen i Harz ofvanför Treseburg (HAUSSKNECHT, Saxifraga decipiens Ehrh. und deren hybriden Verbindungen mit S. granulata L.). Från denna fyndort beskrifves hybriden som ytterst mångformig, bildande fullständig serie mellan föräldrarna. Vidare är den funnen i former, som närma sig endera af stamarterna, Fig. 3. Saxifraga decipiens Ehrh. Skottsystem. ?/,. i Breslaus och Berlins botaniska trädgårdar (ENGLER & IRMSCHER 1. c. pag. 385). Efter beskrifningen att döma synes dock den S. decipiens, som på dessa platser hybridiserat, vara en annan än vid Hasseludden. Mellan nämnda båda grupper är ingen annan hybrid känd, men inom släktet för öfrigt förekommer ofta hybridbildning, dock sällan mellan våra skandinaviska arter. Hos oss äro endast kända: S. aizoides L. Xx Cotyledon L., Norge, Sogn vid Vik; S. Aizoon Jacq. x Cotyledon L., Norge, Balvandet i Salten och Suldal i Ryfylke; S. cernua L. x rivularis L., Norge, Opdal. (Enligt BLytT, Haandbog i Norges flora udgivet ved O. DAHL 1906, samt NEUMAN, Bot. Not. 1905, p. 267). Arternas habituella utseende torde framgå af figg. I och 2. Saxi- fraga decipiens Ehrh. har de för hela sin grupp karaktäristiska tätbladiga rosetterna, som sitta kring spetsen af de korta ofvanjor- diska utlöparskotten (fig. 3). Dessa börja utbildas redan under blömningstiden i rosettens bladveck till ett antal af 2—5. Rosett- bladen äro vintergröna och vissna först på våren efter det år de 366 bildats. De äro hårda och fasta och komma därför att kläda skot- tet under hela dess lifslängd med en tät, brun massa af bladskaft och slidor. Växten har en mycket stor förmåga af vegetativ tillväxt. Från moderrosetten utbildas i centrifugala serier ständigt nya ro- setter af utlöparna. Detta gör, att växten efter några år bildar en stor polsterartad matta. Denna består dock på grund af de äldsta skottens bortdöende af flera från hvarandra isolerade individ. En stor mängd fina birötter utvecklas från utlöparna, men en- dast från de delar åf dessa, som äro minst två år gamla. Några särskilda organ för samlande af upplagsnäring finnas ej, mer denna funktion torde fyllas af de vin- tergröna bladen. Saxifraga granulatas vegetativa system skiljer sig i många afseen- den från föregåendes. Ett fåtal jordblad sitta samlade till en gles rosett. I vecken af dessa sär- skildt de lägre — eller på och i spetsen af korta underjordiska ut- löpare bildas karaktäristiska lök- liknande groddknoppar. Dessa Fig. 4. Saxifraga granulata. 2/,. — tjänstgöra som vegetativa förök- ningsorgan, 1 det de utväxa till egna individ, sedan de frigjort sig från moderindividet. Detta afdör fullständigt efter fruktsättningen och fortlefver endast i sina föröknings- enheter, groddknoppar och frön. G. LInDMARK (K. V. A:s Bihang 1902: Om de svenska Saxifraga-arternas yttre byggnad och individ- bildning) räknar också på grund häraf arten till hapaxantherna, ehuru med en viss reservation, då individet behöfver 1—2 år som för- stärkningsstadium, innan det förmår utbilda blommor. Är alltså i motsats till de typiska hapaxantherna flerårig. Principen är dock deras, och närmast torde ligga att föra S. granulata till denna grupp. Rosettbladen ha kort lifslängd. Redan vid blomningstiden börja de vissna ner och äro vid fruktmognaden helt förtorkade. Bladen äro lösa och mjuka och kvarlämna inga nämnvärda rester. Små fina birötter utvecklas från hela det underjordiska skottet, särskildt rikt kring fästpunkterna för groddknopparna. Hos hybriden återfinner man i skottsystemet karaktärer från båda föräldrarna. Hos olika former i olika kombinationer. I fig. 5 visas den vanligaste formen, som ju habituellt starkt närmar sig S. deci- 567 piens. Den har många utlöpare. Dessa bildas dock ej i moder- rosettens yngre bladveck, som hos S. deciptens, utan äro lägre an- satta. De ligga i eller obetydligt under jordytan, äro sällan ty- piskt ofvanjordiska,' och bära i spetsarna mer eller mindre mång- bladiga rosetter, som samla sig till en tät matta. Men formen utvecklar också i spetsen på ut- löparna, eller i bladvecken, grodd- knoppar. Dessa äro dock aldrig, som hos SS. granulata, gyttrade, utan sitta en och en. De torde dock ej fungera som vegetativa förökningsorgan, då skottet är flerårigt och de ej isoleras från moderplantan. Deras viktigaste uppgift är med all sannolikhet att vara reservnäringsupplag och knoppens öfvervintringsform. Fig. 6 visar en annan typ. Den är endast funnen i ett enda tvåstjälkigt individ sommaren 1916, och jag kan därför ej så noga bedöma, hur den förhåller sig. Den tycks sakna förmågan att bil- da rosettbärande utlöpare, men har groddknoppar utvecklade en och en i alla vecken af-de fullt utvuxna långskaftade rosettbladen. Efter fruktsättningen dog hela Fig. 6. Saxifraga decipiens x moderindividet och groddknop- granulata. parna frigjordes. Bladen äro hos alla hybridformer endast sommargröna, men vissna 1 regel ner först en tid efter fruktmognaden. Den i fig. 5 före- trädda typen samlar kring skotten ett tämligen rikligt material af torra blad. Detta synes ej vara fallet hos fig. 6. Saxifraga decipiens har gruppens typiska, tätt rosettställda, små och relativt hårda blad med rätlinjiga kanter (fig. 7). Bladskifvan öfvergår utan tydlig gräns i skaftet, som hos primärbladen är kort och bredt, hos de senare utvecklade litet längre och smalare, af va FY Mo SN Fig. 7. Sazxifraga decipiens. Rosettblad i öfre, stjälkblad i undre raden. Fig. 8. Saxifraga granulata. Rosettblad i öfre, stjälkblad i undre raden. SP fe 9 VER Fig. 9. Saxifraga decipiens små ekar vid Storsjön»; Årsunda, på »Körön i Storsjön» samt från Hille. Enligt en upp- skattning i Gäfletidningen 1765 skulle då finnas 25,528 ekar i Gestrik- land. Af öfriga löfträd uppgifvas ask, lönn och lind förekomma i alla socknar utom i Ockelbo, där endast ask och lind skulle finnas »nog sällsynt». C. J. HARTMAN lämnar 1818 en beskrifning i K. V. A:s handlingar om en resa genom Gestrikland, Helsingland och Jämtland. I sin Flora meddelar han vidare fynd, som gjorts både af honom och sönerna C. och R. W. HARTMAN. 1847 utgaf den förre »Flora Gevalensis», som af R. W. HARTMAN senare utgafs i en andra reviderad upplaga 1863. Dessa växtförteckningar, som endast omfatta Gäfletrakten med Valbo och Hille socknar, således sydöstra Gestrikland, äro de enda utförliga uppgifter, som hittills meddelats. Alla öfriga uppgifter under 1800-talet om Gestriklands flora härröra från botanister, som endast tillfälligtvis gjorde något 9379 uppehåll vid skjutsstationerna på sin resa upp mot nordligare, »intressantare>» trakter. Så finnas uppgifter af R. F. FRrRistEDT, C. LAGERHEIM Och G. SJÖGREN, J. W. ZETTERSTEDT, P. J. BEURLING och J. E. WIiCKSTRÖM, den senares grundade på fynd af O. ÖSTLING. Hieraciefloran i Gestrikland är studerad af K. JOHANSSON och be- skrifven i Bot. Not. 1907. I en not uppger han äfven några andra intressanta växtarter, hvaribland Poa alpina och Spergula vernalis äro nya för Gestrikland. H. W. ARNELL gjorde under sin lektorstid i Gäfle flera studieresor inom Gestrikland, om hvilkas resultat finnas redogörelser publicerade på skilda ställen, såsom i Bot. Not. 1897 om Botrychium simplex, i Sv. B. T. 1912 om Thymus serpyllum och Hippophaé, samt i Sv. Trädgårdsförenings Tidskrift 1902 »Om allmogeträdgårdar i Gestrikland>. Han har dessutom lämnat uppgifter till större växtgeografiska arbeten såsom till G. ANDERSSON Och SELIM BIRGER 1912 och P. W. WistRÖM 1906. Sammansättningen af vegetationen i några lunddälder i Gäfle- trakten har beskrifvits af A. HEIiNTZE i Bot. Not. 1909. F. HÅRD AF SEGERSTAD omnämner i Bot. Not. 1911 Triticum caninum f. glaucescens och Mentha austriaca från Gäfle samt FR. AULIN några af de vanligaste barlastväxterna i sina »Anteckningar till Sveriges adventivflora» Sv. B. T. 1914. Vid utredningen af vissa växtsläkten hafva, med ledning af exem- plar i de större svenska herbarierna, insamlade mestadels af G. THÉEL, R. W. HARTMAN och H. W. ARNELL, växter från Gestrikland funnit omnämnande och former blifvit beskrifna, så t. ex. af H. LINDBERG, S. MURBECK, L. M. NEUMAN, C. F. O. NORDSTEDT och N. C. KINDBERG. I P. W. WistRÖMS arbete »Växtgeografiska studier rörande öfver- gången mellan den nordsvenska och mellansvenska floran>, P. OLSSONS >»Om de Jämtländska fjällväxternas utbredning inom Sve- rige», GUNNAR ANDERSSONS Och SELIM BIRGERS »Den norrländska florans invandringshistoria», N. J. ANDERSSONS »Apercu de la végé- tation et des plantes cultivées de la Suede» hafva växter från Gestrik- land blifvit omnämnda. I beskrifningar af allmänt innehåll öfver Gestrikland hafva t. ex. ÅRNELL i KEMPE-ÅHLENIUS »Sverige», ÅHRMAN i »Landskapsbeskrif- ning öfver Gestrikland» samt A. G. KJELLGREN i »BLOMBERGS Prakt. Geol. Undersökn. öfver Gefleborgs län», S. G. U. 1895 lämnat några allmänna orienterande upplysningar om alla de då kända växter, som hafva sin utbredningsgräns i Gestrikland. Sydgräns i Gestrik- land hafva enligt honom fyra växter: Batrachium confervoides, Viola montana, Alnus pubescens och Carex tenella. Redan i elfte upp- lagan af HARTMANS flora äro gränserna för samtliga förflyttade långt söder om Gestrikland. Af sydliga växter, som upphöra i Gestrikland, urskiljer han två grupper, sådana som upphöra vid Gäfle, och sådana som upphöra längre norr ut i Gestrikland. Till den förra gruppen räknar han 26 arter. 13 af dessa äro emellertid antropochorer och uppgifvas t. ex. alla af E. COLLINDER för Medelpad. Bortses från Hieracium pratense och Rosa coriifolia, kvarstå endast Carlina, Lithospermum officinale, Lathraea squamaria, Laserpitium latifolium, Fragaria elatior, Phleum Boehmeri och Potamogeton compressus L. Lysimachia nummu- laria och Crataegus monogyna äro ej alldeles afgjordt spontana. Med nordgräns inom norra Gestrikland uppräknas 30 arter. Af dessa äro 6 antropochorer, af hvilka endast Salix viminalis och Silene noctiflora visat sig fortfarande hafva sin nordligaste förekomst i Gäfle. Af de öfriga hafva genom nyare fynd endast 17 visat sig äga sin naturliga nordgräns inom landskapet. Dessa äro Eupatorium cannabinum, Crepis praemorsa, Leonurus cardiaca, Melampyrum nemorosum, Libanotis montana, Sanicula europaea, Lepidium cam- pestre, Cerastium semidecandrum, Sedum sexangulare, Taxus baccata, Ophrys myodes, Epipactis latifolia och palustris, Sturmia Loeseliti, Scirpus compressus, Carex riparia och pulicaris. Af dessa hafva Epipactis latifolia och palustris, Ophrys, Sedum sexangulare samt Silene noctiflora ett nordvästligt utbredningsområde i norra Sverige, som ej har något med dessa sydliga förekomster att skaffa, utan står i förbindelse med norska förekomster. Slutligen omnämner N. J. ANDERSSON också några växter med intermittent utbredning och med nordgräns i Gestrikland. Af dessa är endast Ranunculus cassubicus fullt spontan. Denna uppges af NEUMAN i Bot. Not. 1885 för Medelpad, men ej i »Sveriges Flora» 1901 eller af COLLINDER 1909. ÅRNELL omnämner hos KEMPE-ÅHLENIUS Serratula tinctoria, Gera- nium sanguineum och Inula salicina med nordgräns inom ekregio- nen, som han anser sluta vid Gäfle. Melampyrum cristatum, Pul- monaria officinalis och Trifoltum montanum skola också enligt ARNELL upphöra här. ANDERSSON uppger för dessa i enlighet med uppgifterna i HARTMANS flora nordgräns inom Helsingland, hvilket 281 äfven bekräftas i senare arbeten. Geranium sanguineum, som af ANDERSSON uppges med nordgräns i Medelpad, har enligt COLLINDER ej återfunnits under de senaste 40 åren därstädes, hvarför f. n. dess nordgräns bör förläggas till Gestrikland. WisTRÖM uppräknar de flesta af de ofvannämnda växterna en- ligt uppgifter af H. W. ARNELL och järnvägstjänstemannen S. SvED- BERG. Om den senares fynd af Mulgedium sibiricum i Järbo har redan A. HEINTZE i Bot. Not. 1909 uttalat sina tvifvelsmål. Det- samma gäller nog om några andra af hans uppgifter, såsom t. ex. af Taxus' förekomst vid Grinduga. Han har troligen endast refere- rat de gamla fynden af R. HARTMAN. Vid ett besök tillsammans med honom kunde hvarken vi finna den eller visste folket i trak- ten af densamma. Trots den starka reduktion, som måst vidtagas med de förutva- varande uppgifterna, återstå dock ännu så många arter, att man ej kan förneka tillvaron af ett par synnerligen markerade växtgeogra- fiska gränslinier inom Gestrikland. En sydlig, förlöpande i det inre af landet efter Dalälfven, mot kusten med förskjutning åt norr, för- orsakad utom af det milda kustklimatet till stor del äfven af mar- kens rika kalkhalt, som gjort att särskildt i Gäflebukten, där silur- kalken går i dagen, ett flertal sydliga växter ackumulerats. Ekens upphörande, som i det inre af Gestrikland så skarpt gör sig gällan- de vid Dalälfven, visar icke en så skarp gräns i östra Gestrikland. Så saknas den t. ex. i Gäfleåns dalgång men förekommer ganska rikligt i den nordligare belägna Testeboåns dalgång ett par mil ofvan de fluvioglaciala aflagringarna mellan Strömsbro och Forsby. Det ser ut, som om här jordmånen skulle spela den afgörande rollen för ekens trifsel, i det att den uppenbart föredrager den fasta moränmarken. Nya växter, som jag funnit upphöra inom ekregio- nen 1 Gestrikland, äro Sium latifolium och Cardamine hirsuta, den senare äfven med nordvästlig utbredning i Jämtland och Härjedalen. En annan skarp växtgeografisk gräns kan dragas genom nord- västra Gestrikland, där med ens ett högland af 300 meters höjd reser sig öfver det endast 100 meter öfver hafvet belägna låglandet nedanför. De nordliga växter, som här upphöra, äro Epilobium Hornemanni, Mulgedium alpinum, Salix glauca, Poa caesia och Phleum alpinum. Anmärkningsvärd är här saknaden af Cornus suecica, som endast förekommer 1 nordöstra Gestrikland, samt den ringa frekven- sen af Rubus arcticus. Däremot förekomma på vissa gynnade lo- kaler en del sydliga växter. Från Järboåns dalgång är en sådan 382 lokal redan förut beskrifven af GUNNAR ÅNDERSSON och SELIM BIR- GER 1912, nämligen sydbranten af Kungsberget. Där växa t. ex. Tilia europaea, Corylus avellana, Lonicera xylosteum, Ribes alpinum, Cotoneaster integerrima. Om sydliga arter i Testeboåns dalgång skall jag senare lämna beskrifning. Genom mina undersökningar och genom de uppgifter, som kun- nat erhållas i litteraturen, hvarvid doktor SELIM BIRGER välvilligt lämnat mig många värdefulla upplysningar, äro hittills inom Gestrikland med säkerhet funna 696 arter och underarter, Hiera- cium, Taraxacum och Rosa ej medräknade, samt 27 former och varieteter, ingående i de naturliga växtsamhällena, däraf 131 arter äldre eller yngre antropochorer, mestadels förekommande i vallar, vid kulturgränsen eller efter vägar och diken. Dessa senare äro: Elodea canadensis Phleum pratense Alopecurus geniculatus » pratensis Holcus lanatus Cynosurus cristatus Trisetum flavescens Apera spica venlti Poa Chaixii » annua Bromus mollis » secalinus Festuca elatior Triticum repens Lolium perenne > temulentum Fagopyrum esculentum Polygonum lapathifolium » persicaria » convolvulus Humulus lupulus Urtica dioica » urens Rumex crispus > domesticus » obtusifolius Chenopodium album Atriplex patulum Cerastium arvense Stellaria media Melandrium album Agrostemma githago Silene venosa Vaccaria segetalis Sagina procumbens Spergula arvensis » rubra Aquilegia vulgaris Ranunculus sceleratus » arvensis Berberis vulgaris Thlaspi arvense » alpestre Sisymbrium sophia Sinapis arvensis » alba Brassica campestris Barbarea lyrata Erystmum cheiranthoides Raphanus raphanistrum Nasturtium palustre Årabis arenosa Capsella bursa pastoris Alyssum calycinum Berteroa incana Camelina macrocarpa Bunias orientalis Ribes grossularia Crataegus monogyna Fragaria moschata Potentilla norvegica » ihuringiaca 383 Medicago lupulina Veronica serpyllifolia Trifolium spadiceum Linaria vulgaris » agrarium Rhinanthus major » repens d Thymus chamaedrys » hybridum Plantago major > pratense Galium ”"Vaillantii » incarnatum Campanula rapunculoides Ervum hirsutum > patula » tetraspermum Tragopogon pratensis Vicia villosa Scorzonera humilis >» — sativa Gnaphalium uliginosum >» angustifolia Rudbeckia hirta Erodium cicutarium Anthemis tinctoria Aethusa cynapium » arvensis Aegopodium podagraria Matricaria chamomilla Fuphorbia esula » inodora ? helioscopia » discoidea Asperugo procumbens Chrysanthemum segetum Anchusa officinalis Tanacetum vulgare » arvensis Artemisia absinthium Echium vulgare » vulgaris Lithospermum arvense Senecio vulgaris Lamiam album » vViSCOSUS »> purpureum ÅAretium minus > dissecltum > tomentosum » intermedium Centaurea cyanus » amplexicaule Carduus crispus Galeopsis tetrahit Cirsium arvense » bifida » lanceolatum » speciosa Onopordon acanthium Stachys palustris Lapsana communis Verbascum nigrum =” Sonchus arvensis Odontites serotina ; > oleraceus Veronica arvensis D asper. > agrestis Ruderatväxter, som af mig iakttagits under åren 1903—191535 inom Gäfle hamnområde, äro: Panicum ciliare Cannabis sativa - Setaria viridis Rumex maritimus Phalaris canariensis Salsola kali Alopecurus agrestis Chenopodium hybridum Holcus mollis » urbicum Avena fatua » murale Atropis distans » polyspermum Bromus inermis » glaucum » arvensis » rubrum 584 Chenopodium bonus Henricus Atriplex farinosum > hastatum » latifolium Honkenya peploides Spergula salina Fumaria officinalis » Vaillantii Papaver dubium » rhoeas Lepidium draba > ruderale Coronopus squamatus Sisymbrium officinale » Loeselii » irio » altissimum Cakile maritima Diplotaxis tenuifolia > muralis Brassica napus > nigra Nasturtium silvestre Camelina microcarpa Neslea paniculata Reseda lutea » luteola Medicago falcata Melilotus officinalis » albus Trifolium fragiferum » arvense Tillfälliga kulturflyktingar, Lilium bulbiferum Fritillaria meleagris Salix fragilis > — purpurea >». daphnoides > viminalis Corydalis nobilis Hesperis matronalis Nasturtium armoracia Pyrus malus Prunus avium Geranium pratense Anthyllis vulneraria Lathyrus silvestris Geranium molle Mercurialis annua Euphorbia exigua > peplus Malva silvestris ? neglecta > borealis Anagallis arvensis Convolvulus arvensis ' » sepium Lappula echinata Symphytum orientale Ballota nigra Hyoscyamus niger Solanum nigrum Linaria minor » cymbalaria Veronica persica » hederifolia Erigeron canadensis Inula britanica Matricaria inodora "maritima Senecio jacobaea Carduus nutans » acanthoides Cirsium oleraceum Centaurea nigra » solstitialis Cichorium intybus Picris hieracioides. som kunnat hålla sig längre tid, äro: Linum usitatissimum Euphorbia cyparissias Viola odorata Myrrhis odorata Levisticum paludapifolium Daucus carota Polemonium coeruleum Syringa vulgaris Symphytum officinale Dracocephalum thymiflorum Petasites spurius. 9082 De lokaler, där de flesta växter med nordgräns inom ekregionen i Gestrikland förekomma, äro antingen öarna i skärgården eller de torra moränkullarna söder om Gäfle, som höja sig öfver de om- gifvande kulturfälten. Materialet i dessa kullar utgöres af sand- stensblock och kalkhaltig lera samt ställvis block af kalkspatrik diabas. De växtsamhällen, som finnas här, äro ett slags uttunnade törnsnår. På sydsluttningen af en sådan moränkulle, belägen strax söder om Gäfle mellan stora landsvägen och den gamla vägen till Bom- hus, finnas följande växter, som saknas på öfriga sidor af kullen: Kullens vegetation var f. ö. ganska ÅAnthoxanthum odoratum Potentilla argentea Berberis vulgaris » verna Campanula persicifolia Sedum acre Dianthus deltoides D maximum Hieracium murorum > sexangulare > pilosella Libånotis montana Phleum Boehmeri Plantago lanceolata Silene nutans Trifolium montanum Vicia sepium. likformig och utgjordes rikl.: Aira flexuosa Myrtillus nigra Festuca ovina Pimpinella saxifraga Juniperus communis Potentilla erecta Vaccinium vitis idaea Primula veris t.—str.: Abies excelsa Ranunculus acris Agrimonia eupatoria Ågrostis vulgaris Alchemilla pastoralis Anemone nemorosa Antennaria dioica Avena pubescens Calamagrostis arundinacea. Chrysanthemum leucanthemum Convallaria majalis Dactylis glomerata Fragaria vesca Galium boreale G. Mollugo G.: verum Geranium silvaticum Hypericum quadrangulum Lotus corniculatus Lychnis viscaria Melampyrum pratense Rubus saxatilis Salix cinerea Solidago virgaurea Spiraea filipendula Stellaria graminea Trichera arvensis Trifolium medium Veronica chamaedrys Vicia cracca Viola Riviniana : Calamintha acinos Carex ericetorum Cystopteris fragilis Equisetum pratense Gentiana campestris Habenaria conopsea Hieracium urmbellatum Hypochaeris maculata Lathyrus pratensis af: 286 Luzula campestris Prunus padus L. pilosa Ribes alpinum Melica nutans Rosa sp. Orobus tuberosus Rubus idaeus Paris quadrifolia Scleranthus annuus Pinus silvestris Sorbus aucuparia. På sydsluttningen af en moränkulle några km. öster om före- gående lokal: rikl.: Aira flexuosa Stellaria graminea Calamagrostis arundinacea Trichera arvensis ; Epilobium angustifolium Trifolium montanum t.—str.: Campanula persicifolia | Vaccinium viltis idaea Carex muricata e.: Avena pratensis Convallaria majalis Carex ericetorum C. polygonatum Erigeron acris Cuscuta europaea Geranium silvatieum Erigeron acris Lonicera xylosteum Festuca rubra Melica nutans Fragaria vesca Ranunculus polyanthemos Galium boreale Ribes alpinum G. mollugo X verum Rubus idaeus G. verum Sedum maximum Lathyrus pratensis Sorbus aucuparia Libanotis montana , Turritis glabra Pimpinella saxifraga Vicia cracca Rubus saxaltilis V. silvatica Spiraea filipendula ”iola Riviniana. På NV. sluttningen af en moränkulle vid Nyberg i närheten af Bomhus, ett tiotal meter norr om det ställe, där landsvägen skär järnvägen, är en örtbacke utbildad med: t.—str.: Achillea millefolium Leontodon autumnalis Aegopodium podagraria Solidago virgaurea Calamagrostis arundinacea Taraxacum officinale Centaurea scabiosa Trichera arvensis Cerefolium silvestre Trifolium pratense Dactylis glomerata Triticum repens Epilobium angustifolium Tussilago farfara Galium boreale e.: Prunus padus G. mollugo Sorbus aucuparia G. verum Turritis glabra. Laserpitium latifolium På likartade lokaler i närheten växa dessutom: Campanula glomerata Crepis praemorsa Carlina vulgaris Helianthemum chamaecistus. 087 Lunddälderna i Gäfletrakten hysa äfven en del sydliga växter, hvarom A. HEINTZE förut lämnat en utförlig skildring i Bot. Notiser (1910). Äfven på de solöppna ängsbackarna efter åssluttningen mot Gäfleån anträffas sydliga växter. Vid Gustafsbro strax väster om Gäfle förekommo på en dylik lokal: Maj 1913. rikl.: Androsace septentrionalis str.: Myosotis stricta Arabis thaliana t.: Veronica verna Draba nemorosa Viola arvensis D. verna e.: Capsella bursa pastoris. Juli 1913. t—str.: Arenaria serpyllifolia Potentilla argentea Calamintha acinos Rumex acetosella Carum carvi Sedum acre Centaurea jacea Silene nutans Chrysanthemum leucanthemum Taraxacum officinale Filago montana Trichera arvensis Galium boreale e.: Fragaria vesca G. verum Hieracium sp. Herniaria glabra Leonurus cardiaca Hieracium pilosella Tanacetum vulgare Pimpinella saxifraga Trifolium medium Plantago media Vicia ecracca. Vid Tolffors bruk, äfven i närheten af Gäfle, växte på en liknande lokal bl. a.: Ervum tetraspermum :Onopordon acanthium. Nere vid själfva åkanten: Lysimachia nummularia. Utom i Gäfleåns dalgång finnes i det inre af Gästrikland rikare vegetation utvecklad endast på få ställen. Största delen af land- skapet intages af enformiga barrskogar och myrmarker. Undantag utgöra t. ex. björkhagemarkerna och lunddälderna omkring Kubbo- och Lärkebobäckarna samt strandängarna omkring Dalälfven. I en lunddäld på sydsidan af Kubbobäcken, utbildad i sänkan mellan ett par moränkullar, växte: ostr.: Alnus incana Salix depressa Populus tremula e.: Alnus glutinosa Picea abies Betula odorata t.: Prunus padus Daphne mezereum 088 Juniperus communis Sorbus aucuparia Lonicera xylosteum r.: Spiraea ulmaria Ribes alpinum Geranium silvaticum Salix caprea str.: Crepis paludosa S. nigricans Dessutom funnos: Atra flexuosa Alchemilla sp. Anemone nemorosa Arenaria trinervia Asperula odorata Barbarea vulgaris (skuggform med nästan hela blad) Calamagroslis arundinacea Caltha palustris Carex digitata Cerastium vulgare Convallaria majalis Fragaria vesca Geum rivale G. urbanum Hepaltica triloba Luzula pilosa Majanthemum bifolium Melampyrum pratense Corylus avellana Fraxinus excelsior Arabis hirsuta I närheten af föregående lokal växte Valeriana sambucifolia. M. silvaticum Melica nutans Orobus vernus Oxalis acetosella Poa nemoralis P. trivialis Primula officinalis Ranunculus acris R. auricomus R. repens Rubus saxatilis Sanicula europaea Thalicetrum flavum Trientalis europaea Trifolium medium Vicia sepium V. silvatica Viola mirabilis V. Riviniana. intill bäcken: Campanula cervicaria Pyrola chlorantha Sesleria coerulea. På en kärräng: Carex riparia och caespitosa. Cladium är förgäfves eftersökt i trakten, ehuru den uppgifves af R. HARTMAN. Vid Dalälfven börja, som ofvan nämnts, flera af ekskogsregionens växter med ett slag göra sig gällande. På öarna i älfven sticka ek- kronor upp ur den täta barrskogen, och i strandsnåren växa fler- städes lågväxta lindar. På de låga stränderna, hvilkas mark gödes af den under vårflödena afsatta »brickleran>, utbreda sig strand- ängar, som hysa en synnerligen rik flora, hvilket t. ex. framgår af följande artlista från en dylik vid Hadeholm i Hedesunda socken: Achillea millefolium ÅA. ptarmica Agrostis canina Å. stolonifera Åira caespitosa ÅA. flexuosa Alchemilla filicaulis ÅA. pastoralis Alisma plantago Alopecurus pratensis Anemone nemorosa Angelica silvestris Anthoxanthum odoratum Avena pratensis A. pubescens Betula verrucosa Botrychium lunaria Briza media Calamagrostis arundinacea C. gracilescens C. stricta Calluna vulgaris Caltha palustris Campanula persicifolia C. rotundifolia Cardamine pratensis Carex acuta . ampullacea . Buxbaumii canescens . capillaris disticha flava glauca leporina Oederi pallescens pilulifera vaginata verna . vulgaris Centaurea jJacea Cerefolium silvestre SS SS Chrysanthemum leucanthemum Cirsium palustre Comarum palustre Convallaria majalis Crepis praemorsa - Dactylis glomerata Eleocharis palustris Epilobium angustifolium Equisetum fluviatile Euphrasia curta Festuca elatior F. ovina Galeopsis tetrahit 9089 G. versicolor Galium boreale G. palustre G. verum Gentiana campestris Geranium silvaticum Geum rivale Glyceria fluitans Gnaphalim dioicum Habenaria conopsea Hieracium (murorum) H. pilosella H. umbellatum Hypericum quadrangulum Hypochaeris maculata Iris pseudacorus Juncus effusus J. conglomeratus J. filiformis Juniperus communis Laserpitium latifolium Lathyrus palustris L. pralensis Leontodon autumnalis Listera ovåta Lotus corniculatus Luzula campestris L. pilosa Lychnis flos cuculi Lysimachia vulgaris Lythrum salicaria Majanthemum bifolium Matricaria inodora Melampyrum pratense M. silvaticum Mentha arvensis Menyanthes trifoliata Molinia coerulea Myosotis arvensis M. caespitosa M. palustris Myrtillus nigra M. uliginosa Nardus stricta Naumburgtia thyrsiflora Oenanthe phellandrium Orchis maculata Orobus tuberosus 390 Parnassia palustris Pedicularis palustris Phleum pratense Picea abies Poa nemoraliå Polygonum amphibium P. viviparum Populus tremula Potamogeton natans Potentilla erecta Primula officinalis Prunella vulgaris Pyrola rotundifolia Ranunculus acris R. auricomus R. flammula R. repens Rhinanthus major R. minor Rosa sp. Rubus saxatilis Rumex acetosa Sagina procumbens Salix aurita S. lapponum S. repens Scrophularia nodosa Scutellaria galericulata Selaginella spinulosa Serratula tinctoria Solidago virgaurea Spiraea filipendula S. ulmaria Stellaria palustris Succisa pratensis Taraxacum officinale Thalieltrum flavum Trifolium hybridum T. medium T. pratense 2 Tepens T. spadiceum Triglochin palustre Vaccinium vitis idaea Valeriana officinalis Veronica officinalis V. scutellata Vicia ecFracca Viola Riviniana V. stagnina. S. nigricans De enstaka ekarna i barrskogen åtföljas alltid af en del löfängs- växter, hvilket tyder på, att vi här hafva att göra med gamla spolie- rade och igenväxta löfängar. Torfmossefynden kring Dalälfven vittna också om en forntida rikligare förekomst af ekskogselement, hvilket t. ex. framgår af HELLSINGS beskrifning af Stormuren vid Gysinge i Geol. Inst. Bull. i Uppsala 1895 samt af GUNNAR ANDERSSONS beskrifning af Drak- skogsmossen i södra Årsunda, omnämnd i hans uppsats »Has- seln i Sverige» S. G.U. 1902. På NV. sidan af Jörsön vid Söder- fors utgöres vegetationen af: r.: Picea abies t.—str.: Betula verrucosa Pinus silvestris Populus tremula Lonicera xylosteum Rhamnus frangula Sorbus aucuparia Viburnum opulus Quercus robur r.: Calamagrostis arundinacea Tilia europaea Myrtillus nigra e.: Corylus avellana t.—str.: Aira caespitosa Fraxinus excelsior ÅA. flexuosa Anemone nemorosa Anthoxanthum odoratum Convallaria majalis Hepatica triloba Luzula pilosa Majanthemum bifolium Melampyrum pratense M. silvatiecum Melica nutans Miliam effusum 391 Orobus tuberosus Poa serotina Potentilla erecta Pteris aquilina Rubus saxatilis Trifolium medium e.: Habenaria conopsea Vaccinium vitis idåea Vicia sepium V. silvatica. Norr om Dalälfven finnas också några lokaler med löfängsnatur. Vid Fleräng i Valbo socken utbreda sig söder om sjön Trösken mot gränsen till Upland på den kalkrika ler- och moränmarken vidsträckta ängsmarker med rik vegetation af: Acer platanoides Berberis vulgaris Fraxinus excelsior Lonicera xylosteum Ribes alpinum Salix aurita Alchemilla sp. Angelica silvestris Antennaria dioica Anthoxanthum odoratum Avena pubescens Briza media Brunella vulgaris Campanula cervicaria C. glomerata C. persicifolia C. patula C. rotundifolia Carex capillaris C. glauca C. panicea Centaurea jacea Chrysanthemum leucanthemum : Cirsium palustre Convallaria majalis Erysimum cheiranthoides Galium boreale G. mollugo Heracleum sibiricum Lathyrus pratensis Luzula mulliflora Molinia coerulea Pimpinella saxifraga Polygonum viviparum Primula officinalis Ranunculus cassubicus Rumex acetosa Rhinanthus major Selaginella spinulosa Sesleria coerulea Solidago virgaurea Stellaria graminea Trichera arvensis Trifolium medium T. pratense Vicia cracca Vieia silvatica. På uppstickande moränkullar, där stora blocksamlingar hindrat afbetning och nedmejning, voro löfängsväxterna bättre bibehållna. I törnsnåren på kullarnas solexponerade sidor förekommo bl. a.: Agrimonia eupatoria ÅAvena pratensis Centaurea scabiosa Dianthus deltoides Festuca elatior Filipendula hexapetala 592 Habenaria viridis Trifolium montanum Polygala vulgaris Turritis glabra. Potentilla argentea I löfängarna på krönet af kullarna: Arabis hirsuta Habenaria bifolia Calamintha clinopodium Laserpitium latifolium Corylus avellana Milium effusum Orobus vernus m. fl. På nordsidan af sjön Trösken vid Furuvik, 1'/2 mil sydost om Gäfle, finnes en ganska vidsträckt löfäng, där visserligen ek icke förekommer, men för öfrigt återfinnas de flesta arter från Flerängs- lokalen. Största delen af löfängen är förvandlad till folkpark, men strax väster om landsvägen finnes ännu ett orördt parti med: Acer platanoides Viburnum opulus Corylus avellana Agrimonia eupatoria Fraxinus excelsior Arabis hirsuta Lonicera xylosteum Convallaria majalis Populus tremula Orobus tuberosus Prunus padus O. vernus Ribes alpinum Primula farinosa Rosa sp. P. officinalis Tilia europaea i Ranunculus cassubicus Sesleria coerulea. Ett kärr i detta löfängssamhälle innehöll bl. a. Drosera longifolia Orchis incarnata D. rotundifolia Sturmia Loeselii Epipactis palustris mossor: Catoscopium nigrilum Malazxis paludosa Paludella squarrosa. På Körön i Storsjön finnes äfven en relikt löfäng. Den intar NÖ. delen af ön, som f. ö. är beväxt med en tät, fuktig granurskog och står i begrepp att förenas med fastlandet genom ett igenväxande Carex filiformis-kärr. Ön är omnämnd af HöLPHERrRs 1793 på grund af förekomsten af ek. Detta träd finnes nu ej längre annat än i form af ett par med mossa fullständigt öfverväxta stubbar. De gamla ekar- na hafva tydligen för längesedan blifvit afverkade. Vegetationen utgöres nu af: r.: Picea abies Juniperus communis t.—str.: Betula verrucosa Lonicera xylosteum Corylus avellana Rhamnus frangula Rosa sp. Tilia europaea Pinus silvestris Populus tremula Sorbus ancuparia Viburnum opulus 293 M. silvaticum Melica nutans Orobus tuberosus O. vernus Paris quadrifolia Phleum pratense r.: Calamagrostis arundinacea Poa nemoralis Geranium silvaticum Polypodium vulgare Myrtillus nigra Potentilla erecta Pteris aquilina Pyrola media Vaccinium vitis idaea P. rotundifolia t.—str.: Anemone nemorosa P. secunda Convallaria majalis Fragaria vesca Galium palustre Hepalica triloba Hieracium (silvaticum) Luzula campestris Lycopodium annotinum L. clavatum L. selago Majanthemum bifolium Melampyrum pratense Rubus saxatilis Stellaria graminea Trientalis europaea Veronica chamaedrys V. officinalis Vicia sepium Viola Riviniana : Habenaria bifolia Lychnis flos cuculi Polystichum dilatatum Vicia cracca. Efter Testeboån i norra Gestrikland finnas på flera ställen enstaka ekar jämte ask, lönn och lind. Redan 1811 lämnade C. HARTMAN meddelande om dessa växter jämte den här på enda stället i Gestrikland och 25 mil från närmaste växtställe förekommande - Osmunda regalis. En annan växt, som också finns här, isolerad från sin öfriga utbredning, är Eupatorium cannabinum. Osmunda förekommer något öfver 1 mil upp i landet och cirka 65 m. ö. h. vid Oslättfors på holmarna i ån. På en sådan holme nedanför landsvägsbron vid Brännsågens järnvägsstation utgjordes vegeta- tionen af Anemone nemorosa Angelica silvestris Calamagrostis arundinacea Caltha palustris Carex pallescens C. rostrata C. vesicaria Convallaria majalis Fragaria vesca Galium palustre Geum rivale Lysimachia vulgaris Svensk Botanisk Tidskrift 1916. 38 r.: Alnus glutinosa Betula odorata t—str.: Dapne mezereum Fraxinus excelsior Juniperus communis Prunus padus Rosa sp. Sorbus aucuparia e.: Viburnum opulus r.: Osmunda regalis Carex vulgaris t.—str.: Alisma planiago 394 Melica nutans Veronica beccabunga Myrica gale Viola palustris Muyrtillus nigra e.: Peucedanum palustre Potentilla erecta Polygonatum officinale Solidago virgaurea Viola mirabilis Spiraea ulmaria V. Riviniana. Vaccinium vitis idaea En mil högre upp efter Testeboån ligger den nordligaste hittills kända, lokalen för ek i det inre af Gestrikland. Det är på den lilla, 200 m. breda och 400 m. långa Sjuforsholmen vid gränsen mellan Hille och Ockelbo socknar, 70 m. ö. h. Ön är bildad af en några meter hög moränvall, hvilken är beklädd med en tät, ställvis myc- ket försumpad granskog. I den något glesare strandskogen lefver en splittrad löfängsflora ännu kvar, bestående af på sydvästsidan: Alnus glutinosa Tilia europaea (2 expl.) Betula odorata Viburnum opulus Populus tremula Poa nemoralis Salix caprea Ranunculus acris S. aurita R. repens Sorbus aucuparia Valeriana officinalis. På västra sidan af holmen: 4 Acer platanoides (4 expl.) Melampyrum pratense Corylus avellana (1 expl.) M. silvaticum Daphne mezereum Melica nutans Fraxinus excelsior Molinia coerulea Anthoxanthum odoratum Paris quadrifolia Calamagrostis arundinacea Potentilla erecta Carex pallescens Pteris aquilina Chrysanthemum leucanthemum Pyrola media Convallaria majalis Rosa cinnamomea Galium boreale Rubus saxatilis Habenaria bifolia Stellaria graminea Hypericum quadrangulum Trientalis europaea Hypochoeris maculata Veronica chamaedrys Linnaea borealis V. officinalis Luzula multiflora Vicia sepium. L. pilosa På norra sidan växa längst 1 väster tre äldre och i östra delen 6 unga ekar. På fastmarken norr om ön stå också 2 ekar. Efter nordstranden växte dessutom: 295 Galium palustre Phegopteris dryopteris Hepatica triloba Polystichum spinulosum Listera cordata Pyrola rotundifolia Lychnis flos cuculi é P. secunda. Lycopodium annotinum I det inre af holmen fanns nära sydstranden 4 lindstammar, ut- gående från den kvarstående stubben af en fälld lind. Här funnos dessutom: Carex globularis Pyrola chlorantha Lycopodium elavatum Viola Riviniana. Denna intressantå förekomstplats för ädla löfträd, som flera gånger blifvit besökt af botanister och omnämnts i litteraturen, vore väl värd att fridlysas. Jägmästare LANDBERG från Gäfle, som har upp- sikt öfver skogarna i trakten, har också lofvat sin medverkan härtill. Ytterligare en mil norr om sistnämnda lokal förändras markbe- skaffenheten i ådalen, så att denna ofvanför Ockelboåsen utgöres af lera och sand. I dessa hafva små bäckar och underminerande källor som vanligt gräft ned raviner, i hvilka utbildats lunddälder med mestadels ganska yppig växtlighet. Från Ulfsta vid Ockelbo 100 m. ö. h. meddelas följande ståndortsanteckning: r.: Alnus incana Humulus lupulus t.: Betula odorata Prunus padus — Salix cinerea Rhamnus frangula Sorbus aucuparia Rubus idaeus. e.: Fraxinus excelsior Fältskikten utgjordes af: Aira flexuosa Fragaria vesca Alchemilla spp. Geranium silvaticum Antennaria dioica Hypericam quadrangulum Arenaria trinervia Myosotis intermedia Athyrium filix femina Oxalis acetosella Brunella vulgaris Spirea ulmaria Calamagrostis arundinacea Stellaria graminea Campanula rotundifolia Urtica dioica Cerastium vulgare Veronica chamaedrys Cerefolium silvestre V. officinalis Chrysanthemum leucanthemum Viola Riviniana FEpilobium montanum V. tricolor Festuca ovina Vicia cracca. På öfversvämningsmarken intill bäcken i botten på ravinen: Glyceria fluitans Valeriana officinalis. Scirpus silvaticus 396 Längre upp efter Testeboåns dalgång saknas alla de ädla löfträ- den, men efter de höga, sluttande åstränderna finnas artrika ängs- samhällen, föga eller intet afbetade, med många sydliga växter. Efter den östra källarmen till Testeboån, den s. k. Bresiljeån, an- tecknades på ett ställe 150 m. ö. h. Agrostis canina ; Hypericum quadrangulum ÅA. stolonifera Juncus conglomeratus Aira caespitosa Luzula campestris A. flexuosa Lychnis flos cuculi Alchemilla sp. Lycopodium clavatum Anemone nemorosa Melampyrum pratense Antennaria dioica M. silvaticum Anthoxanthum odoratum Myrtillus uliginosa Barbarea stricta Nardus stricta Brunella vulgaris Orobus tuberosus Calamagrostis arundinacea Paris quadrifolia Campanula cervicaria Phleum alpinum C. patula P. pratense C. rotundifolia Poa pratensis Carex ericetorum Potentilla erecta C. pallescens | P. thuringiaca Cerefolium silvestre Pyrola minor Chrysanthemum leucanthemum , Ranunculus acris Cirsium heterophyllum R. auricomus C. lanceolatum Rhinanthus minor Convallaria majalis Rubus saxatilis Dactylis glomerata Rumexzx .acetosa Dianthus deltoides Solidago virgaurea Fragaria vesca Stellaria graminea Festuca ovina Succisa pratensis FE. rTubra Trifolium medium Galium boreale T. pratense G. uliginosum T. repens Gentiana campestris Veronica chamaedrys Geranium silvaticum V. officinalis Gymnadenia conopsea Vicia cracca Habenaria bifolia Viola montana. Hieracium pilosella Vid själfva stranden på det ställe, där Bresiljan sammanflyter med Kölsjöån, den västra källarmen, växa dessutom: Calamagrostis neglecta Naumburgia thyrsiflora FEupatorium cannabinum Scirpus silvaticus Melandrium pratense Triglochin palustre 397 Efter den västra af Testeboåns tillflöden, Kölsjöån, ha på flera ställen utbildat sig yppiga granlundar, tydligen af samma typ som de från Helsingland och Dalarna beskrifna. Kölsjöån har på dessa ställen skurit sig ned brant i de mäktiga mjälaaflagringarna, som uppfylla den lägre terrängen mellan de ofvan marina gränsen upp- stickande bergen. Sin bästa utveckling få dessa granlundar i de talrika raviner, som bildats af små bäckar eller underminerande källor. Här äro beskuggningen och fuktigheten synnerligen rika. I en sådan ravin växte: Alnus incana Prunus padus Betula odorata Salix pentandra Picea abies Sorbus aucuparia. I fältskikten: Oxalis acetosella Phegopteris dryopteris P. polypodioides Caltha palustris Cardamine amara Carex canescens C. tenella Polystichum filix mas Chrysosplenium alternifolium P. spinulosum Crepis paludosa Pyrola uniflora Equisetum hiemale P. secunda E. silvatiecum Ranunculus acris Festuca ovina RB. repens Galium palustre Geranium silvatieum Habenaria viridis Solidago virgaurea Trientalis europaea Valeriana officinalis Luzula pilosa Veronica chamaedrys Lycopodium annotinum Viola montana Majanthemum bifolium | V. palustris. Midt emot »Masugnen» på andra sidan Kölsjöån efter den branta strandsluttningen, som här var öfversilad af en ur strandbrinken framrinnande källa, växte: > Alnus incana Betula verrucosa Picea abies Actaea spicata Aira flexuosa Anemone nemorosa Angelica silvestris Anthoxanthum odoratum Athyrum filix femina Populus tremula Sorbus aucuparia Carex canescens C. pallescens C. tenella C. vaginata C. vulgaris Cirsium heterophyllum 398 Cirsium palustre Convallaria majalis Coralliorrhiza innata Crepis paludosa Cystopteris fragilis Daphne mezereum Equisetum silvatiecum Galium palustre Gentiana campestris Geranium silvalticum Geum rivale Habenaria viridis H. bifolia Hieracium (silvaticum) Luzula pilosa Melampyrum pratense M. silvaticum Melica nutans Milium effusum Mulgedium alpinum Oxalis acetosella Paris. quadrifolia Phegopteris dryopteris Phegopteris polypodioides Phleum alpinum Poa serotina Polystichum filix mas P. spinulosum Ranunculus acris Rubus idaeus R. saxatilis Rumex acetosa Selaginella spinulosa Solidago virgaurea Spiraea ulmaria Stellaria graminea S. palustris Taraxacum officinale Trientalis europaea Triticum caninum Tussilago farfara Veronica chamaedrys V. officinalis Viola palustris V. Riviniana. På de flacka kärrängarna efter ån växa: Alnus glutinosa Barbarea stricta Carex chordorrhiza . dioica . filiformis flava irrigua limosa Oederi pallescens pauciflora rosltrata stellulata . vulgaris Cirsium palustre Drosera intermedia D. longifolia D. rotundifolia Eleocharis palustris Equisetum variegatum Eriophorum alpinum E. angustifolium ECARE ERE , E. latifolium E. vaginatum Galium uliginosum Juncus articulatus JD fOmaS J. filiformis J. slygius J. supinus Lycopodium inundatum Myrica gale Orchis maculata Oxycoccus palustris Pinguicula vulgaris Poa trivialis Rhynchospora alba Rubus chamaemorus Sagina procumbens Scirpus -acicularis Scutellaria galericulata Utricularia intermedia Viola palustris 299 I själfva ån: Alisma plantago Menyanthes trifoliata Hippuris vulgaris Nuphar luteum (småblom mig) Isoétes lacustris Myriophyllum spicatum Lobelia dortmanna Potamogeton gramineus. - Äfven ostsluttningen af berget Trätåsen, c:a 300 m. ö. h. är be- växt med granskog af likartad beskaffenhet som den efter Kölsjö- åns strandbranter växande, och marken är mycket vattenhaltig af öfversilande källvatten. Fältskikten sammansättas af: Aira caespitosa A. flexuosa Ajuga pyramidalis Antennaria dioica Anthoxanthum odoratum Botrychium lunaria Briza media Calamagrostis arundinacea Calla palustris Campanula rotundifolia Carex loliacea C. pilulifera C. tenella Chrysanthemum leucanthemum Convallaria majalis Coralliorrhiza innata Crepis paludosa Cystopteris fragilis Geranium silvaticum Habenaria bifolia H. viridis Hieracium (silvaticum) Hypochoeris maculata Luzula campestris Luzula pilosa Lycopodium annolinum L. selago Majanthemum bifolium Melampyrum pratense M. silvaticum Mulgedium alpinum Parnassia palustris Phegopteris dryopteris P. polypodioides Phleum alpinum Polysticehum spinulosum Pyrola -media P. minor Rhamnus frangula Rhinanthus minor Rubus arcticus R. saxatilis Scirpus caespitosus S. silvaticus Selaginella spinulosa Solidago virgaurea Veronica officinalis Viola montana. Skogsskikten voro sammansatta af samma arter som i de förut- nämnda granlunderna. Efter en liten kallkälla på sydsluttningen af Trätberget växte också: Epilobium Hornemanniti och Montia rivularis. Vid en bäck längre ned efter sydsidan af samma berg: Viburnum opulus. I den mossrika barrskogen, som intager krönet af sedimentpla- tåerna i Åmotstrakten, antecknades bl. a.: Pyrola chlorantha P. rotundifolia Linnaea borealis Listera cordata 600 Från dalgångarna hafva sydliga växter sökt sig upp till de om- gifvande bergens sydsluttningar. Några sådana rika sydberg som de, hvilka beskrifvits af GUNNAR ANDERSSON och SELIM BIRGER från andra trakter af Norrland, finnas icke, beroende på den ingå- ende bergartens svårvittrade beskaffenhet och sydsluttningarnas fattigdom på framsipprande grundvatten. På sydsluttningen af Kämpoberget nära toppen, cirka 300 m. ö. h. växa: Anemone nemorosa Arenaria trinervia Hepatica triloba Lactuca muralis Lycopodium clavatum Lycopodium selago Orobus vernus Melica nutans Oxalis acetosella Polypodium vulgare. På nordsluttningen af samma berg: Gnaphalium silvatiecum Habenaria viridis Listera cordata Pyrola uniflora Phleum alpinum Veronica chamaedrys V. officinalis. Sydsluttningen af Präståsen, 290 m. ö. h. i örtrik granskog: Anemone nemorosa Arenaria trinervia j Carex digitata Cerefolium silvestre Melampyrum pratense M. silvaticum Melica nutans Paris quadrifolia Convallaria majalis Fragaria vesca Gnaphalium silvatiecum Habenaria bifolia Hepatica triloba Listera cordata Polystichum filix mas P. dilatatum Pteris aquilina Pyrola uniflora Rubus saxatilis Trifolium medium Viola montana. På en liten äng efter samma sida af berget: Carex digitata Galeopsis tetrahit Gentiana campestris Lathyrus pratensis Cardamine amara Carex tenella Phleum alpinum Potentilla thuringiaca Stellaria graminea Pyrus malus. Rundt en liten kallkälla i närheten växte: Montia rivularis Mulgedium alpinum Phleum alpinum. 601 På de höga kala sydstupen af bergen söder och öster om sjön Hälltjärn växa: ; Poa caesia P. nemoralis Polypodium vulgare Pyrola secunda Woodsia ilvensis. Arenaria trinervia Carex digitata - Cystopteris fragilis Lathyrus pratensis Phegopteris polypodioides På sydsluttningen af Källsjöberget växte Rhamnus frangula. Nära toppen intill en kallkälla: | Equisetum silvaticum Phleum alpinum Salix caprea. Carex tenella Mulgedium alpinum Den rikaste floran i Gestrikland hysa skärgårdsöarna, hvartill utom det gynnade klimatiska läget, som ofvan nämndes, äfven den kalk- haltiga jordmånen får anses som bidragande orsak. Juncus compressus-äng på nordstranden af Limön: Linum catharticum Ophioglossum vulgatum r.: Juncus compressus t.—str.: Agrostis stolonifera Carex caespitosa C. glauca C. Oederi Erythraea vulgaris Festuca rubra Gentiana campestris Orchis incarnata Parnassia- palustris Plantago maritima Potentilla anserina Rhinanthus major Sonchus arvensis Glaux maritima Triglochin maritimum. Hierochloa-äng efter nordstranden: r.: Hierochloa odorata Juncus Gerardi str.: Rhinanthus major Ophioglossum vulgatum t.: Carex panicea Rhinanthus major Comarum palustre e.: Lythrum salicaria Orchis incarnata. På den vindöppna oststranden utgjordes vegetationen, som ej var siuten, af små tufvor med: Cladinae Climacium dendroides Cetraria Dicranum sp. Barbula tortuosa Galium verum Hieracium pilosella Pimpinella saxifraga Silene nutans e.: Antennaria dioica Calamintha acinos Campanula patula Erigeron acris Fragaria vesca 602 På det ursköljda klappergruset växte: Achillea millefolium Cerastium vulgatum Elymus arenarius Fragaria vesca Geranium Robertianum Hippophaé rhamnoides Isatis tinctoria Leontodon autumnalis Picea abies Pimpinella saxifraga Pinus silvestris Ranunculus repens Rosa sp. Rumex crispus Sedum acre Silene maritima Tussilago farfara. På en liknande lokal som den sistnämnda efter sydoststranden: Arctostaphylos uva ursi Arenaria serpyllifolia Epilobiam angustifolium Festuca arundinacea Galium verum Geranium Robertianum Hieracium pilosella Solidago virgaurea Valeriana officinalis Vieia..eracea. I ängssamhällena efter sydstranden tillkomma: Aquilegia vulgaris Carex capillaris C. dioica Equisetum arvense Eriophorum latifolium Galium boreale Iris pseudacorus Linaria vulgaris Mentha aqualica Mentha arvensis Molinia coerulea Pedicularis palustris Peucedanum palustre Pinguicula vulgaris Ranunculus acris Scirpus compressus Selaginella spinulosa Succisa pratensis. Ofvanför de nämnda växtsamhällena vidtaga strandsnåren med dominerande al och hägg eller haftorn. Alnus glutinosa-snår efter nordstranden: r.: Alnus glutinosa t.: Prunus padus e.: Picea abies Sorbus aucuparia. Undervegetationen är sällan sluten och frekvensen e.—t. Endast Spiraea ulmaria förekommer fläckvis rikligt. r.: Spiraea ulmaria t.: Agrostis stolonifera Angelica silvestris Festuca arundinacea Geum rivale Hepatica triloba Melandrium silvestre Melica nutans Oxalis acetosella Potentilla erecta Triltieum caninum : Caltha palustris Cardamine hirsuta Cirsium palustre Geranium Robertianum Majanthemum bifolium Paris quadrifolia Ribes nigrum Rubus saxatilis Viola Riviniana 603 I ett alsnår efter sydstranden funnos: e.: Ribes alpinum Sorbus aucuparia. Undervegetationen var ej heller här sluten och bestod af: Arenaria trinervia Carex pallescens Centaurea jacea Cirsium lanceolatum Dactylis glomerata Epilobium montanum Festuca rubra Galium aparine "Vaillantii G. uliginosum Geum urbanum Från barrskogen, som uppfyller den centrala och största delen af ön, äro att anteckna följande: Calamagrostis arundinacea Campanula persicifolia Carex digitata Convallaria majalis Equisetum variegatum Festuca ovina Fragaria vesca Geranium silvatiecum Goodyera repens Habenaria bifolia Linnaea borealis Luzula pilosa Majanihemum bifolium Lithospermum officinale Myosotis arvensis Rosa sp. Rubus caesius Sanicula europaea Stellaria graminea S. media Triticum caninum Tussilago farfara Veronica officinalis. Melampyrum pratense M. silvatieum Melica nutans Molinia coerulea Neottia nidus avis Oxalis acetosella Pyrola secunda Rubus saxatilis Solidago virgaurea Trientalis europaea Vaccinium vitis idaea Vicia sepium Viola Riviniana. I barrskogen på den närliggande ön Granskär växa dessutom: Circaea alpina Melampyrum nemorosum samt på Römaren: | Botrychium virginianum. På torr ängsmark uppe på västra delen af Limön växa: Cerastium semidecandrum Carlina vulgaris : Cotoneaster vulgaris. På Orarna äro vegetationsförhållandena ganska likartade med dem på Limöarna. Från sydstranden, som ställvis är brunfärgad af kalkstensklappern och en lös lera, bildad genom förvittring af den- samma, äro antecknade: 604 r.: Festuca rubra t.—str.: Agrostis stolonifera Angelica silvestris Briza media Brunella vulgaris Calamagrostis stricta Carex capillaris C. dioica C. disticha C. Oederi C. panicea .C. vulgaris Cirsium arvense Erythraea vulgaris Euphrasia sp. Festuca elatior Galium palustre Geum rivale Glaux maritima Juncus articulatus Linum catharticum Parnassia palustris Pedicularis palustris Pinguicula vulgaris Plantago maritima Potentilla anserina Polygala vulgaris Primula farinosa Rhinanthus major Sagina nodosa z Scirpus lacustris S. palustris S. pauciflorus Triglochin maritimum Valeriana officinalis .: Asler tripolium Eriophorum angustifolium Hierochloa odoratia Hypericum perforatum Orchis incarnata Triglochin palustre. Väststranden af Orarna har fastare och torrare jordmån och i Juncus-Agrostis-ängen, som utbildats där, växa bl. a. Erysimum hieraciifolium Hypericum perforalum Melandrium silvestre Ophioglossum vulgatum Triodia decumbens Veronica longifolia 8 maritima. Från ett Hippophaé-snår finnes följande ståndortsanteckning: r.: Hippophaé rhamnoides t.: Juniperus communis e.: Alnus glutinosa Å. pubescens Picea abies Pinus silvestris t.: ÅAchillea millefolium Arenaria trinervia Briza media Carex panicea Festuca arundinacea F. ovina F. rubra Fragaria vesca Galiaum uliginosum Geum rivale Linum catharticum Luzula campestris Plantago major Potentilla erecta Ranunculus acris Spiraea ulmaria Stellaria graminea Veronica chamaedrys V. officinalis Vicia cracca : Cerastium vulgatum Cirsium lanceolatum Lepidium campestre Tanacetum vulgare. Ett par växter, som ej blifvit påträffade i något af de beskrifna växtsamhällena, men som finnas på andra håll i skärgården äro: Aira bottnica (flerstädes) Carex norvegica (Römaren) 605 Avena elatior (Granskär) Geranium sanguineum berget). (Grå- Rundt de små insjöar; som i stor mängd äro insprängda i sko- garna särskildt söder om Gäfle, utbreda sig vidsträckta myrmarker, ställvis utbildade som kärrängar. ställen vara ganska riklig. Vegetationen kan på sådana På norra och östra sidan af Sälgsjön, belägen 1!'/2> mil SV. från Gäfle efter Skogmurvägen, växa: €: t.—str.: Alnus glutinosa Picea abies Pinus silvestris Salix pentandra Aira caespitosa Achillea millefolium Agrostis canina Anthoxanthum odoratum Brunella vulgaris Calluna vulgaris Carex capillaris . echinata flava leporina Oederi pallescens panicea pauciflora . vulgaris Chrysanthemum leucanthemum Euphrasia sp. Festuca rubra Galium uliginosum Juncus articulatus Linum chatharticum Luzula campestris Lysimachia vulgaris Melampyrum silvatlicum Mentha arvensis Sc .: Betula verrucosa Myrica gale Rhamnus frangula Salix nigricans Sorbus aucuparia. Myrtillus uliginosa Nardus stricta Parnassia palustris Peucedanum palustre Phegopteris polypodioides Phleum pratense Potentilla anserina P. erecta Ranunculus acris R. flammula R. repens Rubus saxalilis Spiraea ulmaria Succisa pratensis Trifolium repens Trientalis europaea Triodia decumbens .: Viola palustris Cerastium vulgatum Cirsium palustre Juncus conglomeratus J. effusus Listera ovata Triglochin palustre Vicia cracca. I ett Sphagnum-mosseparti på samma ställe växte: Andromeda polifolia Carex filiformis : (& C. irrigua limosa C. rostrata Drosera rotundifolia Empetrum nigrum Epilobium palustre 606 Eriophorum vaginatum Ozxycoccus microcarpus Ledum palustre O. palustris Menyanthes trifoliata Rubus chamaemorus. Rundt Sphagnum-mossarnas kanter äro ofta utbildade Myrica-snår. Mellan Järfsta och Kubbo 1. ex. växte i ett sådant snår: Agrostis canina C. panicea ÅA. stolonifera C. rostrata Carex capillaris | Drosera longifolia C. chordorrhiza S Equisetum palustre C. echinata Galium palustre C. flava Parnassia palustris C. limosa Peucedanum palustre C. Oederi Potentilla erecta C. pallescens Viola palustris. Efter tilloppsbäcken för Älgsjön, söder om Järfsta, växa i den sumpiga, Sphagnum-rika barrskogen bl. a.: Carex Buxbaumii Coralliorrhiza innata C. Hornschuchiana Molinia coerulea C. pilulifera Pinguicula vulgaris C. pulicaris Selaginella spinulosa C. vesicaria Triodia decumbens. Till slut kunna nämnas några "lokaler för vattenväxter i Gestrik- land: Cicuta virosa: Gäfleån vid Hagaström. Elatine triandra: Näringen äfven uppgifven i Hn. Fl). Elodea canadensis: Fredriksskans. Hottonia palustris: Fredriksskans; Inre fjärden utanför Brynäs. Hydrocharis morsus ranae: Hille sn. i ett dike, som utfaller från norr i Hillesjön. | Lemna gibba: Gäfle i ett dike på norra sidan af Brynäsbacken. Lemna trisulea: Hedesunda sn. i bäcken, som utfaller i Dalälfven nedan- för kyrkan. Limosella aquatica: Gäfle: Näringen. Lobelia dortmanna: Hedesunda sn. ferst. efter Dalälfven; Storsjön fl. st.; Testeboån vid Oslättfors och Åmot. Peplis portula: Hedesunda sn.: Dalälfven vid s:a färjstället. Sium latifolium: Hedesunda sn. i bäcken, som utfaller i Dalälfven vid kyrkan. På stranden af samma bäck: Carex vulpina. Stratiotes aloides: Storsjön £. st. . Subularia aquatica: Storsjön; Testeboån; Dalälfven; öfverallt fl. st. Tillaea aquatica: Hedesunda sn. efter Dalälfven; Gäfle: Näringen. 607 LITTERATURFÖRTECKNING ET ArRoT, De Gestricia, Uppsala 1720—1722. GUNNAR ANDERSSON och SELIM BIRGER, Den norrländska florans geogra- fiska fördelning och invandringshistoria, 1912. —>»—, Hasseln 1 Sverige fordom och nu, S. G. U. 1902. N. 'J. ANDERSSON, Apercu de la végétation et des plantes cultivées de la Suede, Sthlm, 1867. H. W. ARNELL, i KÄMPE-AHLENIUS: Sverige; uppsatsen om Gestrikland. ——, Svensk Bot. Tidskrift 1912, Thymus serpyllum och Hippophaö rhammnotdes. —»—, Om allmogeträdgårdar i Gestrikland, Svensk Trädgårdsförenings tidskrift 1902. —»—, Botrychium simplex, Bot. Not. 1897. FR. R. AULIN, Anteckningar till Sveriges adventivflora, Sv. B. T. 1914. G. J. BEURLING, Botaniska iakttagelser . ..... K. V. A:s handlingar 1843. SELIM BIRGER, Växtlokaler från Norrland och Dalarne, S. B. T. 1909. —>»—, Elodea canadensis och Matricaria discoidea, Arkiv för Botanik, Bd 9. ÅA. BLOMBERG, Praktisk-geologiska undersökningar inom Gefleborgs län, S. G. U. 1893 (den botaniska delen författad af fil. kand. A. G. KELL- GREN). Botaniska Notiser 1857, sid. 39, 40, 56. E. COLLINDER, Medelpads Flora 1909. R. F. FRISTEDT, Anteckningar om en resa i Torneå lappmark 1832, bih. till K. V. A:s Bot. årsberättelse 1850. C. HARTMAN, Flora Gevalensis 1847. Re, BOL Not 1849. C. J. HARTMAN, Fysigr. observ. under en resa genom vestl. delarna af Gestr., Hels. och Jämtl. K. V. A:s handlingar 1818. —»—, Gränserna för några växter utvidgade i Sverige, Bot. Not. 18453. —»—, Skandinaviens Flora. ——, Vårens utveckling, Bot. Not. 1842—1844. R. W. HARTMAN, Gefletraktens växter, Gefle 1863. T. HEDLUND, Bot. Not. 1901, Ribes rubrum. K. JOHANSSON, Bot. Not. 1907, Hieraciwwmfloran i Gestrikland. —»—, Svensk Botanisk Tidskrift 1911, Melampyrum pratense f. aureum. N. C. KINDBERG, om släktet Betula, Bot. Not. 1909. LAGERHEIM & SJÖGREN, resa till Snasahögen, Bot. Not. 1845. H. LINDBERG, Alchemillastudier, Helsingfors 1909. C. VON LINNÉ, Iter lapponicum, 1732. S. MURBECK, Gentianen aus der Gruppe Endotricha Froel., Acta horti Ber- giani 1892. —»—, Bot. Not. 90, Luzuwla pallescens. —>— 0 >» 98, Cerastium. SR ER OO Stellar id: —»—, » » II Rumexzx. L. M. NEUMAN, Bot. Not. 1909, Orchis. pal id | 608 C. F. O. NORDSTEDT, Bot. Not. 1898, Nymphaea. —> —, » » 1900, RBibes rubrum. P. OLSSON, Östersunds läroverks årsredogörelse 1889—90, De jämtländska fjällväxterna. A. PIHL, Bot. Not. 1893, Batrachium. R. ToLF, Berättelse öfver resor i Gestrikland sommaren 1891, Sv. Moss- kulturföreningens tidskrift 1891. P. W. WISTRÖM, Växtgeografiska studier rörande öfvergången mellan dön nordsvenska och mellansvenska floran, Falun 1906. J. E. WIKSTRÖM, Bidrag till kännedomen om sällsyntare växter, K. V. A:s handlingar 1824. H. WITTE, Sv. B. T. 1909, Alyssum calycinum. J. W. ZETTERSTEDT, Resa genom Umeå lappmark år 1832, Örebro 1833. ——, Berättelse om en naturhistorisk resa . .. . år 154000 bin etilee V. A:s bot. årsberättelse 1838. L. E. ÅHRMAN, Beskrifning öfver provinsen Gestrikland, Stockholm 1861. Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1916. fa SAT RER SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1916. Bb. 10, H. 4. SKENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN Arsmöte hölls å Stockholms Högskola den 29 november 1916 under ordförande- skap af R. SERNANDER. Vice ordföranden O. ROSENBERG redogjorde för uppvaktningen för pro- fessor R. SERNANDER på hans 950-årsdag den 2 november. Föreningen godkände dr Fr. R. AULINS vid styrelsesammanträdet väckta förslag om afsättande af 50 kr. årligen under instundande 10-årsperiod tllfettroeneralregister för åren 1917-1926: Till styrelse för det kommande året omvaldes den förutvarande: ordf. R. SERNANDER, vice ordf. O. ROSENBERG, sekreterare T. LAGERBERG, skattmästare FR. R. AULIN, redaktör T. VESITERGREN samt öfriga styrelse- ledamöter: J. BERGGREN, E. HEMMENDORFF, O. JUEL, G. LAGERHEIM, G. MALME, HJ. NILSSON. Till medlemmar af redaktionskommittén valdes de förutvarande S. BIRGER, T. LAGERBERG, G. LAGERHEIM, G. SAMUELS- SON, R. SERNANDER och T. VESTERGREN. Till revisorer utsågos H. HEs- SELMAN och N. SYLVÉN med J. A. O. SKÅRMAN och FR. AHLFVENGREN som suppleanter. Fil. lic. EttAS MELIN höll ett af skioptikonbilder illustreradt föredrag: Skogsväxt på utdikade myrar i Norrland. Professor O. ROSENBERG demonstrerade mikroskopiska preparat medels mikroprojektionsapparat. Professor R. SERNANDER framförde sitt tack till föreningen för den hyllning föreningen beredt honom på hans 50-årsdag genom uppvaktning och det därvid öfverlämnade festhäftet af tidskriften. Närvarande voro omkring 60 personer. Nya medlemmar. Vid styrelsens sammanträde den 29 nov. invaldes följande medlemmar: på förslag af Andrea Lindberg: folkskolläraren AXEL OHLSSON, Stockholm; på förslag af G. A. Ringselle: kabinettskammarherren frih. P. M. af UGGLAS, Stockholm; Svensk Botanisk Tidskrift 1916, 39 610 på förslag af Axel Vinge: ; amanuensen C. A. ALLGÉN, Lund; på förslag af R. Sernander: fil. stud. BIRGER BoHLIN, Upsala, fil. stud. SVEN BorG, Upsala, fil. stud. RUBEN CARLSSON, Upsala, fil. stud. MARTIN EKSTRÖM, Upsala, fil. stud. KARL LUNDBLAD, Upsala, fil. stud. KARL SAMUELSSON, Upsala, fil. stud. HARALD THOMASSON, Upsala, fil. stud. GEORG NYMAN, Upsala; på förslag af O. Rosenberg: fil. stud. VIVI LAURENT, Stockholm; på förslag af T. Lagerberg: amanuensen S. LINDROTH, Skogshögskolan, skogseleven AXEL SCHARD, Stockholm, skogseleven IVAR THULIN, Stockholm. SAMMANKOMSTER Botaniska Sällskapet i Stockholm. Den 18 december 1915. Professor C. LINDMAN höll ett af teckningar och prässadt växtmaterial belyst föredrag om de svenska arterna och formerna inom Poa pratensis- gruppen. Professor G. LAGERHEIM redogjorde för nya herbarietekniska försök med prässning i naturliga färger och olika kokningsmetoder för att få granbarren fastsittande vid prässning. Fil. lic. K. AFZELIUS föredrog under förevisande af museimaterial och skioptikonbilder om xerofyt-typer från Madagaskar. Professor G. LAGERHEIM demonstrerade några i Högskolans växthus blommande växter, bl. a. det australiska nässelträdet Laportea moroides. Vid företaget styrelseval för år 1916 omvaldes till ordförande professor G. LAGERHEIM, vice ordförande professor C. LINDMAN, sekreterare dr N. SYLVEN och skattmästare läroverksadjunkten J. A. SCHEDIN. Den 16 februari 1916. Professor E. ALMQUIST höll föredrag om LINNÉES ärftlighetsforskningar: Professor G. LAGERHEIM föredrog under förevisande af herbariematerial om former af Anemone nemorosa (jfr denna tidskr. 1916 p. 67). Den 1 april 1916. Sällskapets resestipendium tilldelades fil. stud. G. EINAR DU RIETZ för lichenologiska studier på strandklipporna i Stockholms skärgård och andra delar af Sveriges kuster. Lektor H. SIMMONS höll föredrag om den arktisk-amerikanska arkipe- lagens flora och dess historia. Läroverksadjunkten J. BERGGREN demonstrerade några Viola-hybrider, hufvudsakligen med V. uliginosa. Den 25 maj 1916. Professor R. FrIESs höll ett af herbarie- och spritmaterial rikt illustre- radt föredrag om afrikanska Utriculariaceer. Dr H. DAHLSTEDT demonstrerade en typsamling lefvande exemplar af Stockholmstraktens i blomning varande Tarqxacum-former. 612 Fil. kand. L. ROMELL föredrog om det bruna pulvret på öfversidan af Polyporus -applanatus och andra Ganoderma-arter (jfr denna tidskr. 1916 p. 340). Byråchefen A. LYTTKENS lämnade en del intressanta meddelanden om misteln och dess lefnadssätt. Den 11 november 1916. Dr P. .DuUsÉN höll föredrag om regeneration af strået hos en syd- . brasiliansk Bambusa-art. Advokaten HJ. KARLSON föredrog om Åjuga genevensis i Sverige. Professor G. LAGERHEIM förevisade tvenne i Högskolans växthus ur frö från Paranå uppdragna exemplar, ett blommande och ett ännu rent vegetativt, af Eryngium triste. Lektor J. SKÄRMAN förelade för Sällskapet tvenne potatisar med in- växta »ögon», hvilka inuti moderknölen bildat nya knölar, som sprängt den gamla. Båda potatisarna stammade från Eds s:n i Uppland. I an- slutning härtill meddelade missionsskollärare J. V. HÅKANSSON, att lik- nande monströsa potatisar af honom anträffats vid Stockby gård på Lidingön. Dr P. DUSEN redogjorde för några iakttagelser rörande lenticellernas funktion. Fil. mag. FR. DAHLSTEDT demonstrerade exemplar af Trientalis europea med monströs utlöparbildning från rosettbladvecken. Den 14 december 1916. Läroverksadjunkten J. BERGGREN höll föredrag om Viola Riviniana och dess hybrider. Af de talrika hybridformerna var måhända en förmodad kombination palustris X Riviniana, insamlad af J. V. HÅKANSSON å Li- dingön, den mest anmärkningsvärda. Professor C. LINDMAN föredrog om jordstammarnas svenska nomenklatur. Professor O. ROSENBERG redogjorde under förevisande af skioptikon- bilder för sina senaste undersökningar öfver Hieracium-arternas chromo- somer (jfr denna tidskr. 19175p- 145) ; Vid förrättadt styrelseval för 1917 omvaldes till ordförande prof. G. LAGERHEIM, vice ordf. prof. C. LINDMAN, sekreterare dr N. SYLVEN Och skattmästare läroverksadjunkten J. A. SCHEDIN. NS TT Vetenskapsakademien. Pen 10 maj. TIG: Med anledning af en skrifvelse från K. Befallningshafvande i Skara- borgs län och efter naturskyddskommitténs hörande beslöt Akademien anhålla hos K. M:t om fridlysning inom hela länet af fjädergräset, Stipa pennata, - 613 Den 7 Juni 1916. Till införande i Vetenskapsakademiens handlingar antogs: Undersök- ningar öfver phytoplankton och den pelagiska regionens gyttjor i vissa syd- och mellansvenska urbergsvatten af fil. lic. E. NAUMANN; samt i Arkiv för botanik: Uber den Ursprung des primären Ausbruches der Krautfäule auf den Kartoffelfeldern af professor J. ERIKSSON. Den 13 september 1916. Akademien tillstyrkte bifall till följande ansökningar rörande natur- skydd, nämligen: till en ansökan af C. FRISTEDT och J. E. LJUNGQVIST till K. Befallningshafvande i Värmlands län om fridlysning af en lind vid det till Båtstad hörande torpet Ränklöf i N. Finnskogs socken; en ansökan af Dalarnes hembygdsförbunds sekreterare och ombudet för Svenska Naturskyddsföreningen förf. KARL-ERIK FORSSLUND till K. Befall- ningshafvande i Kopparbergs län om fridlysning af en ormgran i Skär- sjö i Stora Tuna socken, en paraplytall i Västanvik i Leksands socken, en »smörjtall» i Sörby by, Utombro, St. Tuna socken, samt en »trolltall» å Sunnansjö 1 Grangärde socken; en ansökan af kommunalordföranden J. G. GUSTAFSSON till K. Befallningshafvande i Södermanlands län om fridlysning af en egendomlig gran å Åsa nr 1 i Ytterstads socken.; samt en till K. Befallningshafvande i Hallands län ingifven ansökan om frid- lysning af en på Kullagården i Veinge socken belägen växplats för Genista anglica. i Till införande i Arkiv för botanik antogs: Sösswasserdiatomaceen von Ober-Jämtland in Schweden af fil. mag. C. W. FONTELL. Den 11 oktober 1916. Akademien förordade bifall till en af jägmästaren i Köpings revir gjord framställning om fridlysning enligt lag om naturminnesmärken af några ekar å kronoegendomen Skarpen i Rytterns socken. Till införande i Arkiv för botanik antogos följande afhandlingar: Uber die Keimung der Florideensporen af doc. H. KYLIN och On two collec- tiors of Ferns made in Madagaskar by Dr W. Kaudern 1911—1912, Drs K. Afzelius and B. F. Palm (The Swedish Madagaskar-Expedition) 1912— 1913 af prof. H. V. ROSENDAHL. Den 25 oktober 1916. Till införande i Akademiens handlingar antogs: Botanische Ergebnisse der Schwedischen Expedition nach Patagonien und dem Feuerlande 1907 —1909, VI, Die Flechten af dr A. ZAHLBRUCKNER; och till införande i Arkiv för botanik: 1) Fenologiska iakttagelser vid Hernösand af lands- kamrer ÅA. ARNELL; 2) Uber einige Regnellsehen Parmelien aus Matto Grosso, Brasilien af konservator B. LYNGE och 3) Löfmossornas utbredning i Sverige, IV, af lektor HJ, MÖLLER. 614 Den 8 november 1916. Till införande i Vetenskapsakademiens handlingar antogs: Qvautitative Plankton Researches in the Skager Rak, Part I, af dr ASTRID CLEVE-EULER. Den 6 december 1916. Akademien beslöt att med åberopande af skrifvelser från professor Sv. MURBECK i Lund och naturskyddskommittéen hos K. M:t göra fram- ställning, att Dalby hages söderskog i Dalby socken, Malmöhus län, måtte afsättas till nationalpark och att K. Domänstyrelsen måtte förständigas att omedelbart inställa all skogsafverkning å området. HINNS: Linnémedalj åt F. R. Aulin. Som ett erkännande af fil. dr F. R. AULINS frivilliga arbete under 10 år med Riksmuseets skandinaviska herbarium har Vetenskapsakademien tilldelat honom sin äldre Linnémedalj i guld, hvilken öfverlämnades på hans 75-årsdag den 19 nov. 1916. Läroverksadjunkten Th. O. B. N. Kroks donation. Till Vetenskapsakademien har f. läroverksadjunkten Th. O. B. N. KRoK öfverlämnat en donation af 30 tusen kronor, hvaraf räntan skall använ- das för växtgeografiska undersökningar i Sverige. Gåfvobrefvet hade följande lydelse: Härmed öfverlämnar jag redan nu med varm hand till Kungl. Svenska Vetenskaps-akademien den summa, 30,000 kronor, som jag i ett den 2:a okt. 1915 upprättadt testamente anslagit till denna akademi. Härtill fogar jag följande bestämmelser: 1. Räntemedlen utgå såsom resestipendier af omkring 500 kr. för hvarje åt kompetenta sökande för växtgeografiska undersökningar af ounder- sökta eller otillräckligt undersökta provinser af vårt land. Af det för hvarje år upplupna räntebeloppet lägges 5 procent till kapitalet för dettas successiva ökande. Kan i brist på kompetenta sökande något år hela räntebeloppet icke utdelas, lägges återstoden till kapitalet. 2. Stipendieansökningarna skola inlämnas till Kungl. Svenska Veten- skaps-akademien före den 1:sta januari och remitteras till intendenten för Riksmuseets Botaniska Afdelning, som har att afgifva motiveradt för- 613 slag till stipendiater. Dessa, hvilkas undersökningar böra omfatta årets samtliga vegetationsperioder, tillsättas före mars månads utgång af Akade- miens Botaniska klass (jämte intendenten för Riksmuseets Botaniska Af- delning, såvida denne ej redan tillhör Akademien). Stipendierna utbe- talas, då resan anträdes. 3. Stipendiat är skyldig att aflämna redogörelse för sin resa och det sätt, hvarpå han fullgjort sitt åliggande såsom stipendieinnehafvare; och bör denna redogörelse publiceras af Akademien, såvidt lämpligt är. Stipendiat är äfven skyldig att till Riksmuseets samlingar aflämna exem- plar af under resan anträffade sällsyntare eller märkliga växtformer och i öfrigt sådant insamladt material som länder till kännedom om det undersökta områdets floristiska och växtgeografiska förhållanden. 4. Stipendium kan tilldelas samma person mer än en gång, om han genom ådagalagd duglighet gjort sig förtjänt däraf. 3. ÖOfverblifna medel af årsräntan må af intendenten för Riksmuseets Botaniska Afdelning användas till kompletterande af min till Riksmuseets Botaniska Afdelning skänkta boksamling, till anskaffande af för Afdel- ningen erforderlig, företrädesvis floristisk och växtgeografisk litteratur samt för inbindning af sådan. 6. Då Sveriges flora och dess utbredning inom landet blifvit tillnär- melsevis väl utforskade, må afkastningen af donationen användas för andra botaniska forskningar inom Skandinavien eller annat, till sin växt- värld därmed besläktadt land, företrädesvis dock till reseunderstöd. 7. För andra än ofvan nämnda ändamål får afkastningen af dona- tionen icke användas. | ; 3. Här ofvan gifna föreskrifter skola i allo vara gällande äfven för de medel, som efter mitt frånfälle kunna, enligt af mig gjorda testamen- tariska bestämmelser, komma Kungl. Svenska Vetenskapsakademien till del. Stockholm den 31 maj 1916. Thorgny O. B. N. Krok, f. d. Läroverksadjunkt. SM: För att förekomma hvarje ovisshet beträffande ordet »öfverblifna» i mom. 5 af min donation af d. 31 maj innevarande år önskar jag utbyta det mot >»någon del af &årsräntan», hvarigenom momentet får följande lydelse: »>Någon del af årsräntan må på framställning af intendenten för Riksmuseets Botaniska Afdelning af honom användas» 0. s. Vv. Stockholm den 27 juni 1916. TRE OSEEBS INST Krok: 616 Vetenskapssocieteten i Upsala. Den 5 maj 1916. Ett extra pris å 500 kr. tilldelades docenten G. SAMUELSSON för hans arbete: Om vegetationen i Dalarnes fjälltrakter. Societas pro Fauna et Flora Fennica. Den-2 oktober: 1915. Mag. K. TERÄSVUORI föredrog om i Finland odlade ärtformer och med dem af honom anställda ärftlighetsförsök. Doktor H. LINDBERG framlade den för Finland nya Calamagrostis arundinacea X neglecta, insamlad af pastor O. KYYHKYNEN i Maaninka i Savonia borealis. Mag. H. JÄRNEFELT lämnade ett meddelande om potamoplankton i Keravanjoki i Nyland. Den 6 november 1915. Till publikation anmäldes: K. TErRÄäsVvUvORrI, Uber in Finnland feldmässig gebaute Erbsenformen. j Doktor H. BucH lämnade ett meddelande om Scapania paludicola K. Möäll. & Loeske och Scapania Massalongii K. Mäll. frän Finland. Forstmästare J. MONTELL hade insändt en uppsats: »Några kritiska Draba-former från Lappland.» Student V. PESOLA förevisade AÅAspidium Robertianum från Olonets- Karelen samt Schoenus ferrugineus, Epipactis rubiginosa och E. palustris, Salix hastata och S. myrsinites, alla från Ladoga-Karelen. Mag. H. JÄRNEFELT lämnade ett meddelande om plankton i en brunn. Den 4 december 1915. Lektor E. W. SUOMALAINEN anmälde om fynd af Phallus impudicus i Björneborgstrakten och i trakten af Nystad. Den 4 februari 1916. Föredrogs ett meddelande af rektor M. BRENNER: »Pals-artad torf-tuf- bildning i Ingå socken af Nyland.» Lektor A. RANTANIEMI redogjorde för växtfynd i norra Österbotten och i Kemi Lappmark. Jämväl hade han i nordligaste Kuusamo funnit Equisetuam trachyodon A. Br., tidigare icke anmärkt från Finland. 617 Den 4 mars 1916. Doktor H. LINDBERG demonstrerade särskilda former af Melampyrum pratense och M. silvaticum samt uppmanade till studium och insamling af dessa arter. -- Förevisade den för Finland nya Epilobium adenocaulon Hausskn., som han funnit i Lojo, Regio aboénsis. Mag. K. LINKOLA föredrog om kulturens inflytande på växternas sprid- ning. — Förevisade Conioselinum tataricum från Soanlahti, Ladoga-Karelen. — Inlämnade en uppsats om Pimpinella magna i trakten N. om Ladoga. Föredrogs en af forstmästare J. MONTELL insänd uppsats: »Carex ma- cilenta Fr.> funnen på 4 lokaler i Muonio. Föredrogs en uppsats af rektor M. BRENNER: »Ytterligare om den få- greniga granens (Picea excelsa f. oligoelada Brenn.) afkomlingar.» Herr O. KYYHKYNEN hade insändt ett meddelande om anmärknings- värda växtfynd i Savonia borealis (Humulus, Carex paradoxa, Poa caesia, Epipactis rubiginosa.m. f1.). Den 1 april 1916. Mag. K. LINKOLA anmälde till publikation: Studien uber den Einfluss der Kultur auf die Flora in den Gegenden nördlich vom See Ladoga. Forstmästare J. MONTELL hade insändt ett meddelande om Callitriche hamulata Kätz., som han funnit i Muonio älf. Doktor H. BucH inlämnade till publikation: Studien äöber die Scapa- nien Fenno-Scandias. I. Scapania curta-Gruppe. Den 6 maj 1916. Doktor H. LINDBERG anmälde en uppsats om Finlands Draba hirta-former. Mag. M. SALOKAS förevisade den för Finlands flora nya Asarum -euro- paeum, funnen på Karelska näset. Årsmötet den 13 mej -LIhG: Botaniska stipendier utdelades för instundande sommar: åt pastor O. KYYHKYNEN för floristiska undersökningar i norra Savolaks; åt docent A. PALMGREN för hieraciologiska forskningar i mellersta och norra Finland. Docent A. PALMGREN anmälde till publikation 3:dje delen af sitt ar- bete om löfängsområdena på Åland. Doktor H. LINDBERG demonstrerade fasciklarna IN—XX af Plantae Finlandiae Exsiccatae. Professor TH. SZLAN öfverlämnade till Sällskapet ett i pergament in- bundet manuskript, efter all sannolikhet den ursprungliga handskriften till PRYTZ »Florae fennicae breviarium.> Doktor K. E. KIVIRIKKO förevisade exemplar af Bulgaria globosa, som han anträffat i Sääksmäki i Tavastia australis. Professor K. M. LEVANDER anmälde till publikation en uppsats om kustplankton i Hvita hafvet. 618 / | ; JA eg t Den 7 oktober 1916. Inlämnades ett meddelande af apotekare G. W. WIDBOM angående fynd af Phallus impudicus i Luvia nära Björneborg. Magister V. RÄSÄNEN förevisade Alectoria olivacea n. sp. samt fertila exemplar af Usnea florida f. sorediifera, båda arterna från Simo socken i Ostrobothnia borealis. Från rektor M. BRENNER inlämnades till publikation: Abnorma kotte- fjäll och kottar hos den vanliga granen, Picea excelsa (Lam.) Link, i Ingå. Den 2 december 1916. Meddelades att Guvernören i Uleåborgs län genom resolution af den 13 nov. 1916 fridlyst Malia fjäll vid Kilpisjaur i Enontekis Lappmark, där ett naturskyddsområde om 10 å 15 km”. afskilts. Magister V. RÄSÄNEN förevisade Placodium albomarginatum från Hel- är singfors samt Parmelia alpicola, Evernia mesomorpha och fertil Cetraria Kn glauca från Ostrobothnia borealis. ög Student M. KOTILAINEN demonstrerade några anmärkningsvärda kärl- z växter från norra Savolaks och norra Karelen, bl. a. Asplenium viride, N Poa alpina, Carex capillaris, Cerastium alpinum, Sagina nodosa. Å Trafikdirektör A. LINDFORS demonstrerade den tidigare i Finland icke a anträffade hybriden Rumex domesticus Hn X fennicus Murb., som han i upptäckt i Korsnäs socken i södra Österbotten. Nl Till "publikation inlämnades en uppsats af lärare O. KYYHKYNEN Om å växtfynd i Sotkamo socken i Kajana-Osterbotten. Rektor M. BRENNER hade till publikation insändt: »Några kottefjälls- former hos den vanliga granen, Picea excelsa (Lam.) Link, i Nyland.» Magister T. J. HINTIKKA anmälde ett af honom gjordt fynd af Carex pseudocyperus i Jorois socken i norra Savolaks (62? 8& n. br.) samt in- lämnade en uppsats om vegetationen på fyndplatsen. E. H—n. Btockholm 1918, Nya Tryckerl- Aktiebolaget. Till tidskriftens medarbetare. Redaktionens adress är Svensk Botanisk Tidskrift, Stockholms Hög- skola, Drottninggatan 118, Stockholm Va. Manuskripten böra vara tydligt (helst maskin-)skrifna samt noga genomsedda — äfven beträffande skiljetecken — för undvikande af korrekturändringar mot manuskriptet. Omkostnader för korrekturändringar mot manuskriptet bestridas af författaren. Med afseende på stilblandningar gälla följande regler: 1) Auktorsnamn sättas med vanlig stil. 2) Personnamn i texten sättas med KAPITÄLER (dubbelt understruket i manuskriptet). 3) Växtnamn i texten sättas med kursiv stil (enkelt understruket i manuskriptet). Citeringar böra ske genom hänvisningar till en afhandlingen bi- fogad litteraturförteckning. Noter under texten böra så vidt möjligt undvikas. Det är önskvärdt, att större afhandlingar af allmänt vetenskap- ligt innehåll äro författade på engelska, franska eller tyska, eller åtminstone äro försedda med en sammanfattning på något af dessa språk. Manuskript, som ej är skrifvet på svenska, bör åtföljas af upp- gift om, hvem som verkställt elier granskat öfversättningen till det främmande språket. Korrektur och andra handlingar, som röra tidskriften, insändas direkt till redaktionen. Direkt förbindelse mellan författaren och tryc- keriet får ej äga rum. Hvarje författare erhåller 100 särtryck med omslag afgiftsfritt af sin i tidskriften intagna afhandling; större antal efter öfverenskom- melse. Af smärre meddelanden intagna i tidskriftens borgisafdelning lämnas separat endast efter särskild öfverenskommelse. SYLVÉN, Nils, Pyiididakpön orbis the SbFöWn. PORdeR on he Sa an P planatus, Pol. lucidus etc.? Summary p. 346.) ...... AE i SAMUELSSON, Gunnar, Om den ekologiska växtgeografiens el (Uber die Einheiten der ökologischen Pflanzengeographie.) ......... & MAGNUSSON, A. H., Om de bruna Parmelia-arternas och Happ niernas förekomst och fertilitet, särskildt på västkusten. (Uber das Vorkommen und die Fertilität der braunen Parmelien und der Hypogymnien, besonders an der schwedischen Westkäste.) ...... .. BRENNER, Widar, Uber die Variationsbewegungen der Oxalis-Blatler. É ALMQUIST, Erik, Geranium bohemicum L. "deprehensum n. subsp. ; "MATSSON, L. P. Reinhold, Kritiska studier öfver skandinaviska Rosa- exsiccat. I. Rose scandinavice ediderunt F. & E. Lönnkvist. Fasc. I, II, Sundbyberg 1912 & 1914. (Kritiscehe Studien äber skandi- Havische Rosa-Exsiccaten. I) .. äg RAR NO ET RES ån TÄCKHOLM, Gunnar, Zur Änltipodenenivgskiune der Kompositengattun- | gen Cosmidium und COosmoS ......... see: 20 ve LUNDEGÅRDH, Henrik, Die Oriehtierungsbesesuaatt der Blätter von Buche und Ahorn ......... oöna ök ort Fr VARA DU RIETZ, G. Einar, Lichenstomiaka Frapiment. IT: Nå käre märkdiende öländska laffynd. (Lichenologische Fragmente. II. Einige bemer- kenswerte Lichenenfunde auf Öland.) ........... sese00c0 RR RR RA HEINTZE, Aug., Om endozoisk fröspridning Pr fråstat och andra sångfåglar. (Uber endozoische Samenverbreitung EN Drosseln und anderen Singvögeln.)..... ör NSL RESOR EES ne TEILING, Einar, En kaledonisk fytoplanktonformation. (Eine kaledo- s nische Phytoplanktonformation.) . SK Pås ce Se RASA NESS SKOTTSBERG, Carl, Arjona Cav. Zur Morphologie än (Systematik der Gattung Populus römula Re var. erecta nov. var. (Die Pyramidenespe.) «............ SSR mi die tärde ee er SE RE SSE DAHLGREN, K. V. Ossian, Eine aräulis Vartetat von Primula officinalis Jacq. Sd ihre Prblicikoneverle utniss. SE NR BARE TENGWALL, T. Å., Carex Hepburnii Boot, en för Skandinavice. ny art. (Carex Hepburkii Boot, eine för Skandinavien neue Art.) ........... KYLIN, Harald, Uber den Generationswechsel bie Laminaria digitata. SMITH, H., En morfologisk undersökning öfver Saxifraga decipiens Ehrh. X granulata L. (S. Haussknechtii Engl. & Irmsch.) och dess föräldrar. (Eine morphologische Untersuchung äber Saxifraga de- = cipiens Ehrh. X granulata L. [S. Haussknechtii Engl. & FrINeeN und deren Eltern.) . X SMITH, H., Tillägg till Siocklolmst dalens mn Athen »Die Pflanzen der Stockholmer-Gegend>.) ........... ssssssss area secs c00 00 0 . DAHLSTEDT, Fredrik, Bidrag till kännedomen om Ses lktgaRR är 5 (Beiträge zur Kenntnis der Vegetation von Gestrik- Gestrikland. | 20810 RA EESK EEG Utgifvet den 2 Nov. 1916. STOREROTNG NYA TRYCKERI-AKTIEBOLAGET 1916. TA 7166. ers ARR (Nachirog zu der SR vå > FJ, Pa NE » Jar td 1 3 ; ARR ” If ur Å 4 Sök Niger AN ÄN | min 3 9088 01489 0156