2 RR IN fr II lätt Sass St tvlög, ; AFTER >>. N Hans ja ov Ne Pe SV SÖ Ser I MA Gt NR . : | | AM as T bo a TN ONHRRNA NÄR Lo Arenan ARA saa Tp R Jfr | WT js YGER i Sr AON SÅ b sg j RE ; SEE al Pr NAR a - - SN CA LEV Ahn MALT] ARN i: - SÅ IA RT Vv Vag ; É g ack fer TN FÖNPAT Pr "&/ En så Se ditt - NV mn FE S a | , | [3 f i ; [ELADES AMIN ve SAS ER SAML SOUP LSE | TT Vw MIG MS MMA Åt re FAL vyn MAA EVE 1 3 vw vift AN AS AS Lac "Ne ÅN ,x vuddji 6 MMA A | M MAJ vi a SV file ; va id HANE AVI ITA SKP USS FIRA RA EDER Va Ner 2 AM ST u slyh, Hör SE RAG TN SER CA ISSN Tr JOAN (NASN MA a nr RGÄRR TE ÖDE en NEG WETT El AT LÄN ENT HÅ RE = Å4 SAN ' KY 0 ov SPÖN 5 U ot 20 Ve sr Si vac (5 JP | ERS RR ra EN ; | ; rr 4 Rd INET ANN 2 DEL LENE pest ÄR Vas Str Jill ,” "Prong , Vv" 3 TT] YR lag Ce : | 1 j + Al NOT va TT . läg Es 'ovövor 'w ”y | at S vf i Sa Bo RT : 3 VY TORDER ad TUM SR ee Aotgb se” LITA 2 HivN selen. R FR vo När 1 Pa Zz see TR Vana : MA LU al LIT LER td TULL LAM PRINS hy ut Ysv ara Id TAR | | | j ny c Ao y OVE NY enat avel TA JKT : v WANDA $ LAK SUS Ne i wi Hy? vev cc Å Piss e KAR w Sn 4 + SC Sad Lt NE fa per AN RAKA, ee” Fe ARANDA fen AMADA via ATASA LARS 5 juh NGAN An +. Vi KASK LÄRAN a - YT "i WD msn Pins öpEtad LAR "bus ANN v FYN hö ob. 3 j Pr ÄLL od Ung COR AKT ås | ÅN : vw Å KÄ fyrar, anv! NR eV AKPREGERE OR på die tå . IYNA, ELAN EIA MA '€ i HL vt LU HTT vv NES RERLRE 0 Je NA Se HiL4,. På KM 1 It a JÖNTFANL emm s IN LA är M Ve "hb ner T År ; "An, - li teg MIL LILLL | KOPT. Laedtinlat. elden gt or Fda. Ak ND) Fores LAN oy. 'b JNA RAS svan Ry. mv Tr: I 5 ww lg - 1 i vå Ål SE JD > BOR | "SF gi - rr By! BD SU Sr WU BR rg 40 FT . j ww ör vv ” FE "34 ; Fu ys” at : : ANDASA < KORR 2” 44 ni? + | UL rek IN Sr EN vev op fa (SREETETT po TITT ELIPEE w/ NA AJ SÅ f IG vw TLL dd CU q Md AG [S ova: LJ sure ed PANT Sör Ar aj sd? a NANA sf ob; Neuv yvnsere wall. ro or 'PMOA AMT Anna ned sånvt SKR ALLT hb reva rien. MA, Å var”) "+ sj É t - ANA a vyn 14 Nys. | | LLA Were Vi gy, IA ön CISSI tö pov? be NYGGE NULL SM Fl HIT KAR fö IMAN IN Id 40 VN VN. Tal a 2 LU SLÄRKRE sms SIA NIER LMU TE Tre sorts? fran fm Vv | | ge NN Va. rr BEN Vv.V , (Åh a UI IML UMi INYDN Ott TN PN; Vv Fa NR . Z AM Tje ; Sy < ww nad. å PAS tr 2 tl or Ze ar 4 : I j ER SÅ É 4 SE Aag Aa AN oo JYP ; A FH Wes: är AASAARA ons fån LITT LI te IN NN AKI Mat RAA / ; | | | we Slagg VN öv j ”N 4v ÅN SIOPAA SM Vv Up filar ri I IE Vt-9 NV ä Sug Ni DUNN YR MA. Å | värn ve SNANERPA AS 59 Vv AIrigj + = Ne ÅA sä Ju ON FÖRT Kl FIS MAT MV N AMP JA nu (LATE I > / MAA cd Å AR AVN AAA es LAG : rg lan ; kd by ALT bla LT LL d ; K NA ON c é Marsve KY Prengt An AT RK NERO SEN veP (OR vems reda v/ nn NN 1144 Dr IN RR Pr MALM hh Kl va; NV Me v€ EE SARA v NT c | HL CR Suv ke tvi sg v KAY oo" Nn LE vf sen ra KIT vw Nudige ST " we NN VN NN NK Je LV dW MT arne ONE Mr AA AJ är = må > | Vsvi AN va; 208 brat Prova 0 FÖR Is BM Lal or EECYFr ul C 9 br | KONST NDS AA '< SAM Wesel; FU 9 MÅL Ja :; Ä ; 0. | TAR LD Ub SE SEBITNNN SS AR Vv” RAN dl LA ALLT vv | Ny MJ 2 s é ; nyvv 1 OT sell lll vec ALE SÄNK vm. MN bry <0$ v ER DIN + dT | AN OKAER w; JÄTTIA v . , wJANS Zz & MULET LL fö är Nbypdnsg FLER TTTT Aa dr OR DRA | 4 Fan Cr 'v ”A | er, "4 IR ka UT bk pek SIV i EPvY. "am SESSS TA Nur TORFÖRENGHERALL Had LH TITT "abe AADE NÅ sd Vad bl | bat "Me NR H SEN Må [TI TILA THE ETLLLE TITT SAR '€v : PST ww tb be MULET T FRUKT III JRR Ny NÅ Rd ind IAA ARS ; ARA S TE "Sar sta 2 er a TG WAS NM AN Ar q Ayy ENAT Pyrblas RR MH ve vs Öen . 4 AU Pra rer | TUNNA ARNNGR 4 500 3 AA Av ä | i NN Väne” 4) 044 Avi neptafjt d aa Hbg SN d vv s pch ph. SS Ph Hå små SBR re al 3 SDIE AA - ÅL Lä rd Vw sr rr ÅA Lå Fr» Ag rr ij NR LAR: "ons VEN 1 TT "NN vb ÅA Na Weg NAR A, 2 FANA Mä Fe as NP AN, NE bida = SR er ser iw; of bå b: s UR PLAYS AA Sön) Fewva Pe var AR HAr - I | pr tv dIe f : PAR ALAA TY LL FA HL w jr | N a sdf, SN; på? d åh UINTOLTEA - Lt "HH IEA Jul rR Nov Tr ERT > sa Y AD > VA, INGEN ;V TINA | Fare ÅN NÄR nm” SARA = = Qu mn, gy r ; Vv ja SP PR vy 9 ot Nb sw et veg j vär wIY il NN 4 Öv. rie q f. w | in / Ce MIT 4 1ÅyN . DÅ, & Arg h FEN MARTA SER mena Ng YmY frn rv LIG s ost HN JT Juhi JAR FAN "hy tan (AS TE va — MILL : 4 SÅ 4 v - ÅA 2? A ; sat sr öbtL IR es v. Nan rer MAMA JDO UL THTHS IOF Ne gera LTTE yta, NN sar USS SEAN ES Fyn VS Li Tv ss” DVS FAN Vv FO AN sl € yr 147 Tik Ae JA nn Wren : sygeviRTN v&" -+« HILL | ö N 94 -. Frytt | lv Ur SNNGS va Ne | Ey Ul SALSA Nga | MÅ MN kå sea PE NA AFASI GR PAA SMAD & UM JL + 5 AA, OM. hb Sy I Tie nt É RH GyN AMA ör v nv Na utg MEL Hill] F Mössor, TARA "Pbrvy v a | y | 4 Fv OTTERER EI ELTT- VAA Ci NRA JUO KY i -& vt» £ 3 € A AN fv [IG ING yta ty & LUlTP USLA Ra Pets : ; : Pyrtdledg CN kö Fry w TALAN Lp TT ”"w "ty Eee NN nar EN > INA ar win sas | oc (NE - ma” å | ; q = > år ; : é q a! Ua fl RIE Ja ” Å T | AN a! ” 8 SM kö Ån > LTU Ae aN Sär SAR Les hdd LR LAR I mL UL SN "HN FR ur v LAM IfA HA F ; et 7 N CT pr, CT AJ” a by: eh v : å : ST [ÄLG Ne h - 4 Cöry "GL ug oc NR JILL lg JO 1 EEE LL peseptegoAANEOSN Ib SLLITG SARA All ALT Van a BA KE JM, ve? PRE tv ft: 4 TETRIS Fas AAA SARA R Ås på INYPTEN TP TANUT TV] ATT LR SERGE I Fr WS PU 1 gen NERE nr SA oa 0 20 Yr Jr a ARENA Än 3 an SESISPEESNETSIKID N SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT UTGIFVEN AF SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN REDIGERAD AF EXVESTERGREN BAND 11 JR Aaunsonian Instit, > k VV) | 1917 fs & Y J” ” ;/ i | Å åå N N yaOd, a 8 X NIE NN SEl/onal MuseyEz STOCKHOLM NYA TRYCKERI-AKTIEBOLAGET 19183. UTGIFNINGSTIDER Häftet 1 sid. 1—144 den 15 maj 1917 | SN EN NR fan JAG 2850 10 nov. LIVET Vä z 3—4, » 289—423 >» 23 febr. 1918 | INNEHÅLLSFÖRTECKNING (Inhaltsverzeichnis) ALMQUIST, Erik, Växtlokaler från Torne och Lule Lappmarker. [Pflan- gentföndetin: forne. und Lule Lappmarki] lmossmessssssiu se use ssedbadenerd ner — —, Några växtfynd i Stockholmstrakten. [Einige Pflanzenfunde in der Stockholmer-Gegend.] NHR SÖRENSEN BED SE rr ANA MEn. SE JR, NER be CAN AES OG RNE EW Ni=Bryhn fo oss. ARRHENIUS, O., Några smärre Bidra Hill Karnedomk om ötockholmisbrats tens växter. [Kleinere Beiträge zur Flora der Stockholmer-Gegend.] — — & SÖDERBERG, E., Der osmotische Druck der Hochgebirgs- PpilaNZel os ERIK BIRGER, Selim, Per Gustaf Fuaduel öheoria Th INRE SERIER en Fa BLOMQVIST, Sven G:son, Ballastvegetationen vid Kalmar 1912— 4914. HiDie Ballastvegetation Dei Kalmar 1912—1914.] BESS IUR ORKAN SR MEG Br d SIRENEN ES Bio grat.. Af ARNELL, Ho Wioioosiessedsssast dd os ssh dad ab ene Handens DAHLSTEDT, Ch Fritz Constantin Jonsson Tr ! TNG = VV NN Sällsynt bildningsafvikelse hos enes europ&ea. [Eine Scltene Bildungsabweichung bei Trientalis europ2ea. | mossosmssmmsnsssssa Du RirETZ, G. Einar, Några synpunkter på den synekologiska vegeta- tionsbeskrifningens terminologi och metodik. [Einige Gesichts- punkte fär die Terrminologie und die Methodik der synökologischen Vegetationsbeschreibung. Zusammenfassung p. 68.1 mosnessmsmsssssrssrnea — —, Myosotis silvatica Hoffm. och Carex ornithopoda Willd. i Stockholms skärgård. |[Myosotis silvatica Hoffm. und Carex orni- tinopoda Willd. in den Stockholmer-SChären.|..:sssmssssosissrserssrssisen enn FRIES, E. Th., Några Saga växtlokaler. [Einige Pflanzenfunde auf Goland]. RNE LITAR Abe FRÖDIN, John, läkiilcelser i IKobackdise Ödet. Se iBlobdeht- ungen in den Säudbergen des Kebnekaise-Gebietes.] ............... GRAPENGIESSER, Sten, Några rika växtlokaler vid Hornavdn i Pite Lappmark. [Einige reiche Pflanzenlokalitäten am Hornavan in Pite Lappmark.]... gen. INASARS JOHANSSON, K., Öm blomaninss hos Leta amplexicaule ik Klöber das Bluhen von Lamium amplexicaule L.] SERGE HORA HR Md EO AKA — —, Tre kulturflyktingar på Gotlands hällmarker. Dre Kultur- fichtlinge ant dem; Kalkfelsenboden GötlandS3. mo. scsesseve das seck sd een ND NES [9,0] (Gerd . 134 IN JOHANSSON, K., Finnas herbarieexemplar af Scolopendrium från Stora Karlsö? [Giebt es Herbarexemplare von Scolopendrium aus Stora Karlsö "(GOtlanC?] oi ossasse rer sla ae an sed a vd oa slöja Så fee eage 5 a SAR BEA 141 T JONSSON, Fritz Constantin. Af F. Dahlstedt ss ..—-o-e-s0- dr FRE 287 LAGERHEIM, G., Konservering af herbariet med diklorbenzol. [Konser- vierung des Herbars durch Diklorbenzol.| ossssssssmss.ss0s 0 SEE ASE 276 LEÉNSTRÖM, C. A. E., Tillägg till »Stockholmstraktens växter». [Nachtrag zu den »Pflanzen der Stockholmer-Gegend».] oossssesshsssssseo se obs 404 LUNDQVIST, G., Kärlväxter i Umeåtrakten. [Gefässpflanzen in der Gegend VON UU INCA] ss etsas oe oiesernn sjö keep tele STEGE Aden FÅ bla a ASA råa eds era, SEG, SER SE SNRA SA 344 — —, Utbredningen af Letharia divaricata (L.) Hue i Fennoskandia. [Die Verbreitung der Letharia divaricata (L.) Hue in Fennoscandia.] 381 MARKLUND, Erik, Växtlokaler från Norrbotten. [Pflanzenfunde aus NOTrbotten.] Vocossiomtsesser ste snedsdora ve erin eter sea Sr Aberdare aa Ales TA AA EE SJV KS FRANS 392 MÖRNER, Carl Th., Primula sibirica Jacq. I. Dess bottniska utbred- ningsområde. II. Öfversikt öfver dess varieteters nomenklatur. [Pri- mula sibirica Jacq. I. Ihr bottnisches Verbreitungsgebiet. II. Uber- sieht der Nomenklatur ihrer Variefälell.] |ocseosmsmss-s-s.ssecn des ET SPEER 216 — —, Till uppsatsen »Primula sibirica Jacq.» [Nachtrag zu dem Aufsatze »Primula sibirica JaCGQ:?] ss sc:436.0e 53-000 do sl SEE ENE 409 NORDENSTAM, Sten, Några Epilobium-hybrider från Jönköpingstrakten. [Einige Epilobium-Bastarde aus der Gegend von Jönköping.] ......... 143 OSWALD, Hugo, Om knoppskydden hos Geniostoma lasiostemon Blume och Leea sambucina Willd. [Uber den Knospenschutz bei Geniostoma lasiostemon Blume und Leea sambucina Willd. Deutsches Resumé | 300 Da 3 [ERAN RIE ESA EE SARA REA RR an a a Ar da goo cor uso oss 207 PALM, Björn, Några svenska svamplokaler. [Einige schwedische Pilz- fönde. st Resumiet pp. s2473FESEreeaa a SR Er Ar a nä bes 269 ROSENBERG, O., Die Reduktionsteilung und ihre Degeneration in FI ieraClUMs ossssedee sus ess set ie sn le enes se ee ale eri a Fas ön Bj ge fER a SER r ke er AT KVAR ERA FAL) ROSENDAHL, H. V., Bidrag till de svenska Lycopodiaceernas systema- tik. [Beiträge zur Systematik der schwedischen Lycopodiazeen.]... 39 — —, Några för Sverige nya ormbunksformer. [Einige fär Schweden neue Farnformen:] =. s:ssecees.ses ses Söp ud age gir sd ar rg öser er se TENN RNA 275 SAMUELSSON, Gunnar, Några kritiska Juncus- och Luzula-former. [Einige kritische Juncus- und Luzula-Formen.] mostesse ss 139 — —, Några bidrag till floran på Åland. [Beiträge zur Flora von ATA 5 oo NA SSR le er ASL ASS Ne RESAS AASE AES ONA FR ee 130 SERNANDER, Rutger, De nordeuropeiska hafvens växtregioner. (Forts.) [Die Pflanzenregionen der nordeuropäischen Meere. (Forts. ......... He SKÅRMAN, J. A. O., Om Salix daphnoides Vill. i Sverige. [Uber Salix daphnoides Vill. in Sehweden.] = silesssssesrvssersesenr ser inr set ons SANN i SÖDERBERG, Erik, En knoppvariation hos Alnus glutinosa Gertn. [Eine Knospenvariation von Alnus glutinosa G2rtn.]..........o.0.0ssose0s0o0200 20000 401 Fu Se ÅRRHENIUS) (ÖJ foooaue ses arr side pls Haasteren da sger ersrrg år RER EE RA SERA RS 373 1 THEORIN, Per Gustaf Emanuel. Biografi. Af BIRGER, Selim ......... 410 V TURESSON, Göte, The toxicity of moulds to the honey-bee and the cause of bee-paralysis. [Om mögelsvamparnas giftverkan på bin och orsaken till »maj-sjukan». Svensk resumé p. 33] sscss0vcmvm0vmvmvmvmcv. 16 VLEUGEL, J., Zur Kenntnis der Pilzflora in der Umgegend von Umea und Fuleå. 11187 reg 0 Di RE RR AR RA MR sl, rv KDE SSE RR SL EAN 304 WESTERBERG, Fr. Otto, Bidrag till kännedomen om nordöstra Öster- götlands kärlkryptogamer och fanerogamer. [Beiträge zur Kenntnis der Pere und Phanerogamen des nordöstlichen Öster- götlands.].. ANAR Å ILLER RANK EAA ÅHLANDER, Hr: för Hörleekning fören Svek Dötlisk ilteratur under år 1913. ferscichiis der schwedischen botanischen Litteratur im JalnTe MOND ocsåoogassön Ar bese RE SA KRANIET RT Sara re LT RES KARNA AN TR MR Aes (ana Botaniska sektionen af Naturvetenskapl. Studentsällskapet i Uppsala 277 Bolaniska Sallskapet i StockhOlm ooms:issssssse rss tre den sa srr sur rn sure sons are sar nn A20 SocetasiPpro, Fauna et Flora FenniCA: mtocsssesiesrs son efesss sosnivese knas nn van AD SMEnSkambotlaniska . FÖrenll ge mssooo.scmsscrasirn sis sider nrtier raser bon rt kör snnsnn 14 SEE BASE SIG SS a ES Ar SRA vr RR AN TAS ART Sr RR SR RA Are US lr ARTFÖRTECKNING I denna förteckning upptagas i allmänhet endast de växter, som blifvit i något afseende utförligare omnämnda. För vetenskapen nya arter äro tryckta med gröfre stil. Aira bottnica X caespitosa 393. Alge marina 72. Alnus glutinosa v. pinnatifida 401, incana v. pinnatipartita 237. Anemone nemorosa 389, patens X pratensis 135. Antennaria dioica v. hyperborea 393. Asco- phyllum nodosum 113. Aspersgillus flavus 30, fumigatus 30, pollinis 29. Asplenium ruta muraria v. obtusum 275. Asparagus officinalis 303. Astragalus danicus 302. Betula humilis 281, nana X odorata 268, 282 nana X verrucosa 282, verrucosa v. dalecarlica 236. Bonnemaisonia asparagoides 280. Calypso bulbosa 394. Camarosporium strobilinum 314. Carduus nutans 394. Carex arenaria 285, disperma 226, ligerica 284, ornithopoda 276, pråecox 285, Schreberi 285. Cerastium tomentosum 138. Ceratophyllum submersum 226, 240. Cladosporium alnicola 322, herbarum 24. Coleo- sporium Tropeeoli 271. Columnophora rhytismaticola 323. Corylus Avellana v. laciniata 236. Dothiorella Betulz&e odoratz 315. Draba magellanica 279, nemorosa 329,, 334. Dryopteris Filix mas v. crenata subv. imbricata 275, subv. latifolia 275. Echinospermum deflexum 267. Elatine triandra 142. Epilobium- hybrider 143, adenocaulon 1386, adenocaulon X palustre 136, adenocaulon X parviflorum 136, collinum 144, collinum X roseum 144. Erysimum hieraciifolium 329. Euphrasia curta 348. Floride&e 281. Fragaria vesca 268, 329, 349. Fucus serratus 114, vesi- culosus 109, 278. Galeopsis dubia 135. Geniostoma lasiostemon 209. Glaucium corni- culatum 299. Gloeosporium deformans 316, salicigenum 316. Gnomonia betulina 305, campylostyla 303. Hainesia minutissima 317. Hedera Helix 286. Heterosporium stroma- tigenum 323. Hieracium aurantiacum 153, aurantiacum X Auricula 161, NIT aurantiacum X excellens 165, 167, 168, aurantiacum x Pilosella 163, boreale 178, excellens 149, excellens X Pilosella 171, lacerum 182, laxvigatum 182, Pilosella 155, pseudoillyricum 191. Inula Helenium 404. Isoéötes lacustre, forma 49. Juncus supinus v. Kochii 139. Lactuca pulchella 299. Laminaria digitata 110, 114. Lamium amplexi- caule 8, purpureum 10. Lecanora cartilaginea 95, lacustris 96. Leea sambucina 211. Lepidium ruderale 294. Leptothyrium anserinum 317, lapponicum 318. Letharia divaricata 381. Ligustrum vulgare 93. Lithothamnion glaciale 121. Luzula campestris 140, congesta 140, multi- flora 140, pallescens 140, sudetica 140. Lycopodium alpinum v. Thellungii 39. Lycopodium annotinum f. appressipes 40, f. brachystachyum 40, f. foliosum 4242, f. frondescens 40, f. furcatum 40, v. integri- folium f. distachyum 39, f. macrostachyum 40, f. proliferum subf. appressum 22, f. proliferum subf. squarrosum 42, f. proliferum subf. virescens 42, v. pungens subv. Ölsonii 39. Lycopodium clavatum v. lagopus 42, f. polystachyum 41, v. squarrosum 22, v. subanno- tinum 42, f. tetrastachyum 44. Lycopodium complanatum f. mono— tetrastachyum 46, f. spharostachyum 46. Lycopodium inundatum, form2 48. Lycopodium Selago, formese 48. Melilotus indicus 143, 299, ruthenicus 299. Mollisia alnicola 312. Mucor Mucedo 23. Mvyosotis silvatica 268, 276. Nemalion multifidum 278. Ophiognomonia lapponica 306. Orchis incarnata X maculata 239. Penicillium sp. 280, conditaneum 23, stoloniferum 22. Pericystis alvei 30. Petroselinum sativum 138. Phzaospheerella macularis 307. Phragmites communis 268. Phleospora Salicis 319. Phycomyces nitens 422. Phyllo- stieta epignomonia 320. Physcia aquila 95. Picea Abies f. monstrosa 228. Placospheria Vleugelii 320. Pleurospermum austriacum 250. Plow- rightia virgultorum 307. Polystichum lobatum v. auriculatum 275. Poten- tilla argentea 329, 334, multifida v. lapponica 329, 340. Primula sibirica 216, 409, v. arctica 223, v. brevicalyx 223, v. integrifolia 223. Pseudocenan- gium umense 321. Pseudopeziza Vleugelii 312. Pucciniastrum spar- sum 274. Ramalina scopulorum 95. Ramularia roseola 324. Rhodochorton Rothii 98. Salix acutifolia 1, daphnoides 1, triandra 7. Sclerotheca strobilina 315, 321. Sclerotinia borealis 308. Sclopendrium officinale 141. Sedum annuum 268, 329. Sisymbrium altissimum 293, columna 301. Spherella VIII ( borealis 309, conglomeratiformis 309, Salicis 310, tremulicola 311. Septoria pentandrina 321. Stachys lanata 138. Stellaria media 14. Taphridium Cicutze 270. ”Thlaspi perfoliatum 135. Tragopogon pra- tensis, forma 134. Trientalis americana 390, europaea 387, f. rosea 391. Typha latifolia 400. | Urophlyctis Lathyri 269. Vaccinium vitis idea f. cylindraceum 251. Veronica triphylla 303. SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS STY- RELSE OCH REDAKTIONSKOMMITTÉ UNDER ÅR 1917. Styrelse: R. SERNANDER, ordförande; O. ROSENBERG, vice ordförande; T. LAGERBERG, sekreterare; T. VESTERGREN, redaktör; F. RB. AULIN, skattmästare; J. BERGGREN, E. HEMMENDORFF, O. JUEL, 'G. LAGERHEIM, G. MALME, HJ. NILSSON. Redaktionskommitté: S. BIRGER, T. LAGERBERG, G. LAGERHEIM, G. SAMUELSSON, R. SERNANDER, T. VESTERGREN. FÖRENINGENS LEDAMÖTER OCH INSTITUTIONER, SOM ENL. STADG. 8 9 ERHÅLLA TIDSKRIFTEN " Anger ledamot, som erlagt afgift (med 100 kronor) en gång för alla. ADLERZ, E., Lektor, Örebro AFZELIUS, K. R., Fil. lic., Amanuens, Dalagatan 40, Stockholm AFZELIUS, Rut, Lärarinna, Jönköpings Elementarläroverk för flickor AHLFVENGREN, F. E., Lektor, Sveavägen 92, Stockholm AHLQVIST, Alfred, Laborator, Vallingatan 37, Stockholm AHLSTRÖM, N., Läroverksadjunkt, Åsbogatan 20, Borås ALM, G. O., Fil. d:r, Landtbruksstyrelsen, Stockholm ALM, K. G., Fil. stud., V. Järnvägsgatan 19, Uppsala ALMGREN, K. G., f. d. Hofrättsråd, Valhallavägen 45 B, Stockholm ALMQUIST, Erik, Fil. mag., Kåbo, Uppsala ALMQUIST, Ernst, Professor, Karlavägen 20, Stockholm ALMQUIST, S., Lektor, Almunge, Djursholm-Ösby ALMQVIST, Emil, Trädgårdsdirektör, Seminarielärare, Skara AMILON, J., Jägmästare, Skogshögskolan, Experimentalfältet X "ANDERSSON, Ernst, Skogschef, Ockelbo ANDERSSON, Gunnar, Professor, Djursholm ANDERSSON, Lorentz, f. d. Stationsinspektor, Villa Vidablick, Jönköping ANTEVS, E. V., Fil. d:r, Hälsingegatan 9, Stockholm ARNELL, H. W., fi d. Lektor, Uppsala ARRHENIUS, Axel, Rektor, Lundsberg, Nässundet ARRHENIUS, O. W., Fil. kand., Karlavägen 9, Stockholm ARVÉN, A., f. d. Stationsföreståndare, Gränna ARWIDSSON, I., Fil. d:r, Fiskeriassistent, Uppsala ASKELÖF, Nils, Försäkringsinspektör, V. Ågatan 22. Uppsala ASKLUND, H., Läroverksadjunkt, Kungstensgatan 69, Stockholm ASPLUND, Erik, Fil. mag., Amanuens, S:t Johannesgatan 22 Uppsala AULIN, F. R., Fil. d:r, Birgerjarlsgatan 114, Stockholm AULIN, Karl, Apotekare, Alfta, Hälsingland "AURIVILLIUS, Chr., Professor, Vetenskapsakademien AURIVILLIUS, Magnus, Fil. stud., S:t Larsgatan 6, Uppsala (G. H.) BAGGE, A., Ingenjör, Nääs fabrik, Floda station BEHM, A., Intendent, Skansen, Stockholm BENEDICKS-BRUCE, Caroline, Fru, Brucebo, Visby BERG, A., Jägmästare, Örträsk BERGENHOL'Z, C. E., Fil. stud., Dragarbrunnsgatan 50, Uppsala BERGGREN, J., Läroverksadjunkt, Döbelnsgatan 16 B, Stockholm BERGSTRÖM, E., Fil. d:r, Lappfogde, Umeå BERNSTRÖM, Gustaf, Apotekare, Kronans Droghandel, Göteborg BESKOW, Ester, Fru, Östra Riddarhusflygeln, Stockholm BINNING, A.. Folkskollärare, Prinsgatan 10, Göteborg BIRGER, S., Med. lic., Grefturegatan 3, Stockholm BJÖRKMAN, H. G. A., Skogselev, Vanadisvägen 25, Stockholm BJÖRKMAN, K., Apotekare, Götgatan 7, Uppsala BLocK, F., Medicinalråd, Handtverkaregatan 39 A, Stockholm BLOMQVIST, S. G:son, Fil. d:r, Sturegatan 12, Örebro BoHLIN, Birger, Fil. stud., Sysslomansgatan 24, Uppsala (Västg.) BoHLIN, K., Rektor, Åsögatan 79, Stockholm BOooBERG, K. G., Fil. kand , Sysslomansgatan 19, Uppsala BoreG, Sven, Fil. stud., Sturegatan 12, Uppsala (Västg.) BorGE, O. F., Fil. d:r, Nybrogatan 26, Stockholm "BORGLIND, J. H., Jägmästare, Falun BOTANISKA FÖRENINGEN, Nya Botaniska Institutionen, Lund BOTANISKA INSTITUTET, Stockholms Högskola BOTANISKA INSTITUTIONEN, Universitetet, Uppsala BRENNER, Widar, Fil. d:r, Bangatan 29, Helsingfors BRUN, Sven G., Apotekare, Hudiksvall BRUUN, H. G., Fil. stud., Uppsala (Kalm) BRUNDIN, J. A. Z., Lektor, Växjö BRÅKENHIELM, Gertrud, Fröken, Perstorp, Tungelsta BÅGENHOLM, G., Direktör, Svalöf Böös, G., Läroverksadjunkt, Lidköping NI CARLGREN, Mauritz, Jägmästare, Djursholm CARLSSON, C. D., Apotekare, Göteborg (Svanen) CARLSON, G. W. F., Lektor, Karlskrona CARLSON, Ivan, Kapten, Limhamn CARLSSON, Ruben, Fil. stud., Vindhemsgatan 15, Uppsala (Sörml.) CARLSON, Victor, Marinintendent, Vaxholm CEDERBLAD, Carl, Läroverksadjunkt, Umeå CEDERGREN, Gösta R., Fil. Mag., Amanuens, Linnégatan 7, Uppsala (Västml.) "CEDERPALM, Enoch, Trädgårdsdirektör, Strandvägen 13, Stockholm CHRISTIANSSON, Carl, Justitieråd, Narvavägen 3, Stockholm COLLINDER, E., f. d. Läroverksadjunkt, Sundsvall CONWENTZ, H., Professor, Elsholzstrasse 13!!! Berlin W. 57 DAHL, C. G., Fil. kand., Trädgårdsdirektör, Alnarp, Åkarp DAHL, Gustaf H. J., Apotekare, Söderhamn DAHL, Ove, Konservator, Universitetets Botaniska Museum, Kristiania DAHLGREN, K. V. Ossian, Docent, Järnbrogatan 10 B, Uppsala (Västm.) DAHLSTEDT, Fr., Fil. mag., Blekingegatan 28, Stockholm DAHLSTEDT, H., Fil. d:r, Dalagatan 66, Stockholm DANIELSSON, D., Fil. kand., Sekreterare, Kungl. Järnvägsstyrelsen, Stockholm DU RIETZ, G. Einar, Fil. kand., Amanuens vid Växtbiologiska inst., Upp- sala Du RIETZ, Harald, Ingenjör, Turingevägen 34, Södertelje Du RiETZ, Hj., Ingenjör, Sandvik, Stockholm I "DUSÉN, K. F., f. d. Lektor, Kalmar DYRING, Joh., Cand. real., Overlzerer, Holmestrand, Norge EINAR, E. A., Läroverksadjunkt, Södermalms högre allm. läroverk, Stock- holm EKDAHL, A., Fil. kand., Uppsala (Östg.) EKMAN, Elisabeth, Fru, Djursholm EKSTRAND, E. G. Harry, Fil. stud., Bondegatan 27, Stockholm E£STRÖM, Martin, Fil. stud., Fredsgatan 4, Uppsala (V.-D.) ELFSTRAND, M., Professor, Uppsala ELFVING, Fredr., Professor, Helsingfors ELIASSON, A. G., Lektor, Vänersborg ENANDER, 5. J., Kyrkoherde, Lillherrdal ENGSTEDT, M., Apotekare, Västanfors ERDMANN, Thor, Med. lic., Slöjdgatan 9, Stockholm ERDTMAN, Gunnar, Fil. stud., Kronobergsgatan 15 A, Stockholm ERICSSON, Julius, Apotekare, Skellefteå ERIKSSON, Eskil, Fil. stud., Drottninggatan 110, Stockholm ERIKSSON, Jacob, f. d. Professor, Grefmagnigatan 5, Stockholm ERIKSON, Joh., f. d. Lektor, Karlskrona ERIKSSON, J. V., Fil. kand., Amanuens, Geografiska Inst., Uppsala ERIKSSON, Sten, Fil. mag., Vara EULER, Astrid von, f. Cleve, Fil. d:r, Vallhallavägen 25, Stockholm XII FAGERBERG, Carl, Konstnär, Prästgårdsgatan 3, Stockholm FALCK, K. RB., Fil. lic., Djursholm FaLCK, M., Krigsfiskal, Karlskrona FALU HÖGRE ALLMÄNNA LÄROVERKS bibliotek FaANT, Fredrik, Direktör vid Åkerbrukskolonien Hall, Södertälje FARMACEUTISKA FÖRENINGENS bibliotek, Vallingatan 26, Stockholm FARMACEUTISKA INSTITUTETS bibliotek, Vallingatan 26, Stockholm FLODERUS, Björn, Med. d:r, Grefgatan' 3, Stockholm FLORIN, Rudolf, Fil. stud., Bergianska Trädgården, Vetenskapsaka- demien ForssELIiUs, K. F. V., Teol. fil. stud., Ö. Vretgatan 10, Uppsala FREDENBERG, K., Generaldirektör, Riddaregatan 43, Stockholm FREDMAN, K. Gösta E., Fil. mag., Uppsala (G. H.) FREIDENFELT, Valdemar, Civilingenjör, Markvardsgatan 2, Stockholm Fries, Th. C. E., Docent, Eriksgatan 27, Uppsala FrIES, C. S. A., Fil. stud., S:t Johannesgatan 13, Uppsala FRIES, Rob. E., Professor, Bergielund, Vetenskapsakademien Fries, E. Th., Regementsläkare, Visby FRISENDAHL, A., Fil. d:r, Folkskoleseminariet, Göteborg FROM, Lydia, Fröken, Malmskillnadsgatan 48 C, Stockholm FRYKMAN, Anna, Fröken, Karlavägen 65, Stockholm FRYKMAN, David, Jägmästare, Mora FRÖDIN, John, Docent, Spolegatan 10, Lund FRÖDING, Herm. A., Sunne FRÖMAN, G. A., Privatlärare, Götgatan 3, Uppsala FÖRENINGEN LINNEA, Norra Latinläroverket, Stockholm GAVELIN, Axel, Fil. d:r, Öfverdirektör, Geologiska Byrån, Vetenskapsaka- demien GEIJER, Malin, Lärarinna, Handtverkaregatan 26, Stockholm GEIJER, P. A., Fil. d:r, Statsgeolog, Geologiska Byrån, Vetenskapsaka- demien ; GERTZ, Otto, Docent, Råbygatan 9 A, Lund GISLEN, Torsten, Fil. mag., S:t Larsgatan 6, Uppsala (Smål.) GOoRTON, A. Edv., Apotekare, Hörby GRAM, K. G. A., Jägmästare, Vindeln GRAPE, C. A., Apotekare, Hofverberg GRAPENGIESSER, S., Disponent, Robertsfors GREVIULIUS, ÅA. Y., Fil. d:r, Kempen ah. GRUNDBERG, L., Med. lic., Artillerigatan 16, Stockholm GUNNARSSON, J. G., Apotekare, Byggmästaregatan 3, Malmö GUSTAFSSON, C. E., Telegrafkommissarie, Västervik GÄUMANN, Ernst, Fil. d:r, Bern, Schweiz GÖRANSSON, Hans Anton, Läroverksadjunkt, Hyregatan 3 A, Malmö HEGERSTOLPE, G., Redaktör, Jungfrugatan 31, Stockholm HAFSTRÖM, A., Rådman, Karlavägen 53, Stockholm HAFSTRÖM, Hj., Hofkamrerare, Karlavägen 53, Stockholm XII HAGLUND, Emil, Fil. d:r, Tomtebogatan 20, Stockholm HAGLUND, Leonard, Tandläkare, Kalmar HaiJ, J. B., Lektor, Leksand HALDEN, Bertil E:son, Fil. d:r, Geologiska Byrån, Vetenskapsakademien HALLBERG, Sigurd, Redaktör, Stocksund HALLE, Th. G., Professor, Riksmuseum, Vetenskapsakademien HALLGREN, C. B., Kapten, Torsby HALLQUIST, S., Fil. mag., Observatoriegatan 17!!!, Stockholm HAMMARLUND, C., Fil. Lic., Lund HAMNER, J. W., Apotekare, Bergsgatan 43!!! Stockholm HANNERZ, Alf, Fil. kand., Dragarbrunnsgatan 50, Uppsala (Östg.) HANSON, Egron, Apotekare, Laholm HANSON, Sven, Fil. stud., Uppsala (Gbg) HeDBOM, Karl, Med d:r, Uppsala HEDLUND, Th., Professor, Alnarp, Åkarp HeEDsTRÖM, Per, Tandläkare, Västerlånggatan 354, Stockholm HEIDEKEN, G. von, Redaktör, Svenska Dagbladet, Stockholm HEILBORN, Otto, Fil. mag., Djursholm HEINTZE, Aug., Fil. d:r, Uddevalla HELGESSON, Fritz, Folkskollärare, Mariebergsgatan 21, Göteborg HELLSTRÖM, Alice, Med. kand., Rådmansgatan 67, Stockholm HEMMENDORFF, E., Lektor, Vallingatan 13, Stockholm HENNING, E., Professor, Experimentalfältet HENRIKSSON, J., Rektor, Dals-Rostock "HERNMARCK, A., Disponent, Djursholm HESSELMAN, H., Professor, Statens Skogsförsöksanstalt, Experimentalfältet HOFMAN-BANG, O. M., Professor, Ultuna, Uppsala HoLM, J. A., Kyrkoherde, Timrå, Vifsta varf HOLMBOE, J., Direktör, Bergens Museum, Bergen, Norge HOLMDAHL, Carl, Med. d:r, Helsingborg HOoLMERZ, Anders, Läroverksadjunkt, Borås HOLMERTZ, Valborg, Lärarinna, Karl Johansgatan 21, Göteborg HOLMGREN, Björn, Kommendörkapten, Karlskrona HOLMGREN, Ivar, Amanuens, Ragvaldsgatan 19!! Stockholm HuLTH, J. M., Förste bibliotekarie, Uppsala HULTING, J., Fil. d:r, Markvardsgatan 6, Stockholm Huss, H., Fil. d:r, Schéelegatan 13, Stockholm Hwass, Th., Med. d:r, Docent, Birgerjarlsgatan 16, Stockholm HYLMÖ, David, Läroverksadjunkt, Varberg HULPHERS, A., Trädgårdskonsulent, Villa Fromm, Sköfde HÅKANSON, J. W., Missionslärare, Lidingö villastad HäÄLLsJÖ, K. E., Med lic., Domnarfvet, Borlänge HÄYREN, Ernst F., Fil. d:r, Broholmsgatan 4, Helsingfors, Finland HÖGRE LÄRARINNESEMINARIET, Riddaregatan 5, Stockholm INDEBETOU, Govert, Fondmäklare, Narvavägen 33, Stockholm INGELSTRÖM, Einar, Fil. stud., Asögatan 73, Stockholm INGVARSON, Fr., Lektor, Visby XIV JACOBOWSKY, Elsa Sofia, Fil. stud., Ö. Ågatan 13, Uppsala (Gbg.) JEBE, F., Byråchef, Socialdepartementet, Kristiania, Norge JOHANSSON, P. H., Apotekare, Linköping JOHANSSON, Georg, f. d. Läroverksadjunkt, Per Vejersgatan 2, Malmö JOHANSSON, Helmer, Fil. stud., Stefansgatan 15, Enhagen, Uppsala (Östg.) | JOHANSSON, H. E., Fil. d:r, Statsgeolog, Geol. Byrån, Vetenskapsaka- demien JOHANSSON, K., Fil. d:r, Läroverksadjunkt, V. S:t Persgatan 39, Norr- köping JOHANSSON, Nils Thure, Fil. stud., Jakobsbergsgatan 39, Stockholm JOHANSSON, Philip, Redaktör, Eksjö-Tidningen, Eksjö JOHNSSON, Nils, Med. d:r, Förste stadsläkare, Hernösand JONASSON, Olof, Fil. stud., Sigtunagatan 10, Stockholm JUEL, H. O., Professor, Botaniska Trädgården, Uppsala JÄDERHOLM, E., Lektor, Södra Promenaden 23, Norrköping JÖNKÖPINGS högre allmänna läroverk KARLSSON, Arvid, Fil. mag., Örslösa KARLSON, Emil, f. d. 1:e Fyringenjör, Östermalmsgatan 36, Stockholm KARLSON, Hjalmar, Advokat, Lilla Nygatan 4, Stockholm KAROLINSKA LÄROVERKET, Örebro KEMPE, Fr., Fil. d:r, Strandvägen 5 B, Stockholm +KIAER, Hans, Direktör, Ekheim, Krageröen ved Fredriksstad, Norge KIHLSTRÖM, A., Läroverksadjunkt, Linnégatan 39 A, Stockholm KINDBERG, H. C., Grosshandlare, Göteborg KOLDERUP-ROSENVINGE, L., Professor, Köbenhavn KOLTHOFF, I., Bruksägare, Hammarby, Nora KroK, Th. O. B. N., f. d. Läroverksadjunkt, Engelbrektsgatan 43 B, Stockholm KULLBERG, ÅA. E., Ingenjör, Hem, Skebokvarn KUPFFER, K. R., Professor, Hofrat, Säulenstrasse 23, Wohn. 12, Riga KVARNZELIUS, Maud, Fil. Stud. Handtverkaregatan 22, Stockholm KYLIN, Harald, Docent, Drottninggatan 12, Uppsala LAGER, Ester, Fil. mag., Samskolan, Djursholm LAGERBERG, Torsten, Fil. d:r, Stockholmsvägen 10, Råsunda LAGERHEIM, G., Professor, Djursholm LAGERHOLM, J., Med. lic., Marinläkare, Karlskrona LAGERKRANZ, John, Pastor, Enskede LAGERSTEDT, N. G. W., f. d. Läroverksråd, Karlavägen 65, Stockholm LAGERWALL, B., v. Häradshöfding, Tegnérgatan 8, Stockholm LANGE, Th., Telegrafkommissarie, Hernösand LARSSON, P. A., Possessionat, Öjersbyn, Movik, Dalsland LAURENT, Edvard, Med. lic., Vasagatan 40, Stockholm LAURENT, Vivi, Fil. stud., Vasagatan 40, Stockholm LENSTRÖM, C. A. E., f. d. Läroverksadjunkt, Östermalmsgatan 86, Stock- holm ANM LIDMAN, Gottfrid, e. Jägmästare, Ljusdal LILJEDAHL, Arthur, Ingenjör, Arbrå LILLIESKÖLD, Jesper, Protokollssekreterare, Brahegatan 5, Stockholm LIND, G., Trädgårdsdirektör, Experimentalfältet "LIND, Jens, Cand. pharm,, Horsens, Danmark LINDAHL, B., Farm. kand., Tranås LINDBERG, Andrea, Fru, Fieminggatan 18!!! Stockholm LINDBERG, Harald, Fil. d:r, Kustos vid Universitetets botaniska museum, Helsingfors LINDELL, E., Öfverläkare, Växjö LINDFORS, Th., Fil. mag., Assistent, Experimentalfältet LINDGREN, Maja, Lärarinna, Afzelii Elementarskola, Biblioteksgatan 32, Stockholm LINDMAN, Carl, Professor, Riksmuseets bot. afd., Vetenskapsakademien LINDROTH, S., Amanuens, Skogshögskolan, Experimentalfältet LINDSTRÖM, A. A., Tullförvaltare, Marstrand LINDSTRÖM, f. Keiller, E., Fru, Djursholm LINDSTRÖM, N. H., Trädgårdsdirektör, Bergielund, Vetenskapsakademien LINNÉR, Sigrid, Lärarinna, Villa Dalen, Eriksberg, Uppsala LJUNGDAHL, Hildur, Fil. mag., Grefgatan 38, Stockholm LJUNGQVIST, J. E., Lektor, Karlstad LJUNGGREN, S. A., Fil. d:r, Nynäshamn LUND, A. A. W., f.i d. Läroverksadjunkt, Västervik LUNDBERG, Carl, Läroverksadjunkt, Stampgatan 22 Göteborg KUNDBLAD, Karl, Fil. stud., Ö. Slottsgatan 15, Uppsala (V.-D.) LUNDEGÅRDH, H., Docent, Lund LUNDELIUS, Hilding, e. o. Hofrättsnotarie, Nygatan 52, Örebro LUNDELL, Sara, Lärarinna, Solbacka enskilda läroverk, Stjärnhof LUNDQVIST, Gösta, Fil. kand., Amanuens, Brahegatan 51, Stockholm LUNDSTRÖM, ÉE., Assistent, Medicinalväxtföreningen, Mariefred LÖNNKVIST, Fred, Fil. d:r, Hagagatan 30, Sundbyberg MAGNUS, E. L., Ingenjör, Göteborg MAGNUSSON, A. H., Fil. mag., Sveagatan 20, Göteborg MALME, G. O. A:n, Lektor, Bergsgatan 23, Stockholm MALMFORS, Beth, Fru, Roslagsgatan 23, Stockholm MALMSTRÖM, C., Fil. kand., t. f. Assistent vid Statens Skogsförsöksanstalt, Experimentalfältet MALMSTRÖM, P. E., Löjtnant, Strängnäs MANNER, Magnus, Redaktör, Götgatan 59, Stockholm MARKLUND, Erik, Fil. kand., Stamgatan 6, Uppsala (Norrl.) MATTSSON, L., Assistent, Döbelnsgatan 51, Stockholm MaATSSON, R., Kyrkoherde, Hassela, Franshammar, Hälsingland MELIN, E., Fil. d:r, Docent, S:t Johannesgatan 22, Uppsala (Västg.) MEURLING, Gerda, Lärarinna, Stocksund MONTELL, I. E., Forstmästare, Muonionalusta MURBECK, Sv., Professor, Lund MÖLLER, Hj., Lektor, Stockby, Stocksund NVI MÖLLERBERG, Carl, Godsägare, Tomarp, Ekestad, Kristianstads län NAUMANN, E., Docent, Skolgatan 5, Lund NEANDER, G., Med. lic., Villagatan 17, Stockholm NEUMAN, L. M., Rektor, Ystad NILSSON, Axel, Apotekare, Nybergsgatan 9, Stockholm NILSSON, Hj., Professor, Svalöf = NILSSON, K. A., Maskiningenjör, Göteborg NILSSON-EHLE, H., Professor, Lund NiIsSSER, C. W., Brukspatron, Broby, Bettna NORD, Folke O. L., Med. stud., Amanuens, Stora Torget 2, Uppsala NORDENSON, Clare, Fru, Vasagatan 1, Uppsala NORDENSON, Ebba, Fil. kand., Grefgatan 3, Stockholm NORDENSTAM, Sten, Skogselev, Kyrkogatan 12, Jönköping NORDLANDER, C. A., Folkskoleinspektör, Sundsvall NORDSTEDT, O., Professor, Lund NORDSTRÖM, E., Grosshandlare, Kaptensgatan 15, Stockholm NORLIND, Valentin, Amanuens, Riksmuseets botaniska afdelning, Vetenskaps- akademien NORRA LATINLÄROVERKET, Stockholm NORRBY, Robert, Fil. d:r, V. Trädgårdsgatan 11 B, Stockholm NYMAN, Georg, Fil. stud., Börjegatan 13, Uppsala (Värml.) NYsTEDT, Elias R., Fil. stud., Uppsala (Sörml.) NyYysTtTRÖM, Elis, Ingenjör, Jönköping NyYsTRÖM, N. Th. J., Protokollssekreterare, Grefturegatan 75, Stock- holm FOLIVECRONA, H., Fil. kand., Sysslomansgatan 27, Uppsala (Västm.) OLLÉN, David, Fil. stud., Djursholm OHLSSON, Axel, Folkskollärare, Sofia Folkskola, Stockholm OLSON, A. O., Målsryd (Borås—Alfvesta järnväg) OSENIUS, RK. A., Läroverksadjunkt, Nyköping OSTENFELD, C. H., D:r, Museumsinspektör, Sortedams Dossering 63 A, Köbenhavn i OSVALD, Hugo, Fil. stud., Villa Tusculum, Jönköping PALM, Björn, Fil. d:r, Docent, Tegnérlunden 10, Stockholm (p. t. Java) PALM, Yngve, Apotekare, Apoteket Falken, Stockholm PALMEN, J. A., Professor, Friherre, Helsingfors PALMER, J. E., Disponent, Tånga, Sundssandvik PALMGREN, Alvar, Docent, Andrégatan 19, Helsingfors PERSSON, N. P. Herman, Fil. kand., Skolgatan 18, Uppsala PERSSON, John, Apotekare, Tranås, Jönköpings län PETERSEN, Hennig Eiler, Assistent, Gothersgade 140, Köbenhavn PETERSON, Oskar, Trädgårdsmästare, Bergielund, Vetenskapsakademien PHILIPSON, Carl, Fil. stud., Karlavägen 35, Stockholm PLEIJEL, C., Apotekare, Alfvesta VON PoRAT, C. O., Fil. d:r, f. d. Lektor, Jönköping VON Post, Gustaf, Forstmästare, Moälfven, Ångermanland XVII VON Posr, L., Fil. lic, Statsgeolog, Geologiska Byrån, Vetenskapsaka- demien PrRaAVIitTZ, Hj., Major, Karlskrona PÅHLMAN, G., Kapten, Lund RASMUSSON, Johan, Assistent, Alnarp, Åkarp RAUNKIZER, Agnete, Fru, Gothersgade 140, Köbenhavn RENDAHL, C., Läroverksadjunkt, Kungsholms villastad, Äppelviken RIKSMUSEE'TS Botaniska Afdelning, Vetenskapsakademien RIKSMUSEETS Paleobotaniska Afdelning, Vetenskapsakademien RINGENSON, C. A., Fil. d:r, Lektor, Valhallavägen 35, Stockholm RINGSELLE, G. A., Läroverksadjunkt, S:t Eriksgatan 51, Stockholm ROocÉN, Thorsten, Fil. kand., N. Slottsgatan 18, Uppsala ROMELL, Lars, Fil. kand., Brahegatan 51, Stockholm ROMELL, Lars-Gunnar, Fil. mag., Fjällgatan 20 A, Stockholm Roos, Arthur, Apotekare, Vegagatan 9, Stockholm ROSENBERG, J. O., f. d. Professor, Västmannagatan 17 A, Stockholm ROSENBERG, Lilly, Lärarinna, Västmannagatan 17 A, Stockholm ROSENBERG, O., Professor, Tegnérlunden 4, Stockholm ROSENBERG, Ottonie, Fru, Tegnérlunden 4, Stockholm ROSENDAHL, H. V., Professor, Kungsgatan 56, Stockholm ROSENGREN, Carl, Grosshandlare, S:t Paulsgatan 29, Stockholm RUBEN, Moritz, Med. lic., Djursholm RÖNNBLAD, Ernst, Lektor, Södra Promenaden 21, Norrköping SAHLIN, Stina, Lärarinna, Boden "SAMUELSSON, G., Docent, Järnbrogatan 10 B, Uppsala SAMUELSSON, Karl, Fil. stud., Järnbrogatan 36, Uppsala (Östg.) SAMUELSSON, Waldemar, Jägmästare, S:t Johannesgatan 15, Uppsala SANDBERG, Carl, Folkskollärare, Borås SANDEGREN, H. R., Fil. d:r, Idungatan 2, Stockholm SANTESSON, Otto, Seminarieadjunkt, Svartbäcksgatan 4, Uppsala SCHAGER, N., e. Jägmästare, Birgerjarlsgatan 106, Stockholm SCHARD, Axel, Skogselev, Kammakaregatan 6, Stockholm SCHEDIN, J., Läroverksadjunkt, Dalagatan 20, Stockholm SCHOTTE, G. V., Professor, Islinge, Lidingö SEDERHOLM, E., Medicinalråd, Norr Mälarstrand 22 Stockholm SEDERHOLM, G., Godsägare, Ålberga, Södermanlands län SEGERSTEDT, Per, Rektor, Västervik SEGERSTRÖM, A. L., Stadsmäklare, Götgatan 73, Stockholm SELANDER, N. E., Regementsläkare, Regeringsgatan 18, Stockholm SELANDER, Sten, Författare, Regeringsgatan 18, Stockholm "SERNANDER, R., Professor, Uppsala SIMMONS, H. G., Professor, Ultuna, Uppsala SJÖBERG, Knut, Apotekare, Birgerjarlsgatan 19, Stockholm SJÖGREN, J., Läroverksadjunkt, Vänersborg SJÖGREN, Otto, Fil. d:r, Docent, S:t Larsgatan 11, Uppsala SJÖGREN, Vilhelm, Med. lic., Sollefteå XVIII SJÖVALL, Thorsten, Jur. kand., Rådman, Villa Bo, Hälsingborg AS SKOTESLBRO C., Docent, Uppsala SKÅRMAN, J. A. O., Lektor, Östermalmsgatan 51, Stockholm SMITH, Harry, Fil. lic., Villa Tusculum, Jönköping SONDÉN, Torsten W., Med. stud., Ösby, Djursholm STALIN, K. Å., Läroverksadjunkt, Skara STARBÄCK, K., Lektor, Telegraffullmäktig, Östermalmsgatan holm STAWE, Johan Emil, Apotekare, Sollefteå STÉENHOFF, K., Ingenjör, Surbrunnsgatan 38, Stockholm STENHOLM, ÅA. E., Kapten, Gullåkra, Floby STERNER, Ewald, e. o. Amanuens, Grönegatan 30, Lund STERNER, Rikard, Fil. mag., Svartmangatan 12, Uppsala STIGLER, J. E., Läroverksadjunkt, Parkgatan 18 A, Stockholm I) 75, Stock- STOLT, Hugo, Laboycnks junk Hudiksvall (p. t. Sysslomansg. 21, opp STRÖMMAN, Pehr, Lektor, Borås STÅLFELT, G., Fil. mag., Dalagatan 34, Stockholm SUNDBERG, C. F., f. d. Öfverdirektör, Drottninggatan 95 holm "SWANLUND, Julius, Fil. d:r, Apotekare, Borås SVEDBERG, The, Professor, Uppsala SvEDELIUS, N. E., Professor, Uppsala SVENSSON, Sten, Fil kand., Falkenberg SVENSSON, Carl Arvid, Apotekare, Ulricehamn SYLVÉN, B., Läroverksadjunkt, Skara SYLVÉN, N., Fil. d:r, Stockholmsvägen 10, Råsunda SÖDERBERG, E., Fil. d:r, Grefturegatan 75, Stockholm SÖDERBERG, Erik S., Fil. stud., Götgatan 31, Stockholm SÖDERBERG, I., Amanuens, Vallingatan 26, Stockholm SÖDERLUND, P., f. d. Stationsinspektor, Strängnäs SÖDERMANLANDS-NERIKES NATION, Uppsala TAMM, Olof, Fil. lic., Assistent, Hagagatan 52, Stockholm TEDIN, H., Fil. d:r, Svalöf TENGWALL, Tor Åke, Fil. stud., Uppsala (Norrl.) TEILING, E., Fil. lic., Artillerigatan 26, Stockholm THEDENIUS, C. G. H., Apotekare, Partilled THOMASSON, H., Fil. stud., Eriksgatan 19 B, Uppsala (Östg.) THULIN, Anton, Teckningslärare, Seminariet, Uppsala THULIN, Ivar, Skogselev, Upplandsgatan 22, Stockholm THÖRN, Elin, Lärarinna, Djursholm TJEBBES, K., Fil. d:r. Roelofslaan, Huizen, N. H., Holland TORÉN, C. A., Löjtnant, Djursholm TORGÅRLDL, S., Läroverksadjunkt, Realskolan, Malmö TROLANDER, Å. S, Apotekare, Växjö TULLGREÉN, Alb., Professor, Experimentalfältet D, Stock- TURESSON, Göte, (B. Sc.), e. o. Amanuens, Botaniska Institutionen: Lund XIX TÄcKHOLM, G. V., Fil. lic., Observatoriegatan 17, Stockholm TÖRNBLOM, G., Läroverkslärare, Asögatan 47 D, Stockholm UGGLAS, P. M. af, Kabinettskammarherre, Friherre, Kungsholmgatan 14, Stockholm VON WACHENFELDT, Inger, Lärarinna, Kristianstad WAHLBERG, L, Kapten, Sandåkern 95 A, Umeå WAHLBOM, Alba, Lärarinna, Saltsjöbaden WAHLGREN, Einar, Lektor, Malmö WAHRBERG, Ragnar, Fil. mag., Uppsala (Smål.) VALENTIN, E. A., stud., Barnhusgatan 18, Stockholm WALL, Erik, Direktör, Lidingö WEICHBRODT, H., Fil. stud., Västmannagatan 29, Stockholm WESTBERG, Hilding, Fil. stud., Kungstensgatan 44, Stockholm WESTERBERG, F. Otto, Lärare, Smådalarö, Dalarö VESTERGREN, T., Läroverksadjunkt, Mästersamuelsgatan 20, Stockholm WESTERSTÅHL, O., Jur. kand., Norrtullsgatan 3, Stockholm WESTLING, R., Fil. d:r, Wendevägen 14, Djursholm WETTERHALL, Erland, Läroverksadjunkt, Helsingborg WIBECK, E., Fil. kand., Jägmästare, Statens Skogsförsöksanstalt, Experi- mentalfältet VIDE, Arvid, Kamrer, Djursholm WIKLAND, Einar, Öfverstelöjtnant, Kungsholms hamnplan 7, Stockholm WILEE, Aug , Läroverksadjunkt, Lund WILEENS, G. D., Öfverläkare, Strandvägen 15, Stockholm WINGE, Axel, Läroverksadjunkt, Vikingagatan 45, Bellevue pr Limhamn WINGE, Öjvind, D:r phil., Carlsberg Laboratorium, Carlsbergsvej 10, Valby, Köbenhavn WistTRÖM, P. W., Rektor, Folkhögskolan Fridhem, Svalöf WiTTE, H., Fil. d:r, Svalöf WIiTTROCK, H., Aktuarie vid K. Statistiska Centralbyrån, Stockholm VLEUGEL, J., Tullförvaltare, Luleå WoOLF, Th., Provinsialläkare, Söderåkra WOLLERT, A., Löjtnant, Västerås VRANG, E. P., Redaktör, Falköping WRETLIND, E., Läroverksadjunkt, Enköping WRETMAN, Malvina, Lärarinna, Oskarshamn WULFF, Th., Fil. d:r, Stockholm ÅHLANDER, F. E., Amanuens, Vetenskapsakademien ÅEERBLOM, D., Fil. mag., Börjegatan 1, Uppsala (G. H.) ÅKERMAN, Å.,, Fil. d:r, Svalöf ÅLANDER, Ivar, Revisor, Storgatan 12, Stockholm ÅLUND, Vilh., Jägmästare, Umeå ÖRTEGREN, R. J., Farm. kand., Fil. mag., Västmannagatan 69, Stockholm ÖRTENGREN, H., Godsägare, Helmershus, Ekestad, Kristianstads län ÖSTERMALMS HÖGRE ALLMÄNNA LÄROVERK, Stockholm ÖSTGREN, Nils, Kyrkoherde, Harmånger ÖSTMAN, M., Lärare, Ljusnedal, Funäsdalen, Härjedalen Summa medlemmar 455. liksom ock framför allt adressändringar torde anmälas pr brefkort till Svenska Botaniska Föreningen, Drottninggatan 118, Stockholm Va. = 4 4 > Tidskrift CR i: 3 Utgifven af Svenska Botaniska Föreningen /e 50334 ar SN Redigerad af | Nl AA MUR fr 5 T. VESTERGREN | Banu 0 1917 HÄFTE! - Ne ARA SVENSKA BOTANISKA FÖREN! N | Syre och redaktionskommitté 5 E : år 4917. ie RE Styrelse: ; SN R. SERNANDER, ordförande. 0. ROSENBERG, vice ordf T ä | : LAGERBERG, sekreterare; T, SESTENGRIS redaktör; dk a Al z LAGERHEIM, G. MALME, HJ. NILSSON. SA cr NS - Redaktionskommitté: OA de R BIRGER, T. LAGERBERG, G. LAGERHEIM, G. SAMUELS | R. SERNANDER, T. VESTERGREN. 2 Prenumerationsafgiften (för personer ej tillhörande Sven ka taniska Föreningen) är 15 kronor. SR | Medlemsafgiften för år 1917, 10 kronor, torde inbetalas till mästaren, d:r Fr. R. AULIN, Stockholms Högskola, Drottni 118, Stockholm Va. a | Nyinvalda medlemmar kunna erhålla föregående trgångar af för de följande. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1917. Bobo 11. Hu. 1. OM SALIX DAPHNOIDES VILL. I SVERIGE AF J. A. O. SKÅRMAN Bland den svenska florans många Salix-arter är väl Salix daphnoi- des Vill. en af de mest intresseväckande ej blott genom sin resliga växt och sitt vackra utseende utan äfven genom sin säregna, till tvenne landskap. i det mellersta Sverige inskränkta utbredning. Som bekant konstaterades denna arts tillvaro hos oss först i Dalarne och af Eutias Fries. Hvad själfva upptäckten angår torde det första offent- liga meddelandet därom stå att läsa i Botaniska Notiser för 1840, sid. 63, där det heter: »Salix daphnoides +acutifolia, onekligen den skönaste Pil-art i Norden, är, enligt af Prof. FRiIEs meddelad under- rättelse, funnen verkligen vild äfven i Sverge, nemligen på Dal- elfvens strand vid Mora i Dalarne»>. Att döma af denna ytterst kortfattade notis synes man sålunda i förstone ansett den funna pilarten tillhöra underarten acutifolia, hvilken infördes till vårt land i början af förra århundradet och sedermera här rätt allmänt odlats. I ett senare häfte af Bot. No- tiser för samma år finnes införd en afhandling af FRrRiEs med titel: » Svenska Pilarterna efter naturliga förvandtskapen anordnade, jemte kritiska anmärkningar», och i denna uppräknas bland andra jäm- väl Salix daphnoides. I en omedelbart tillagd anmärkning vttrar förf.: >»Den på sydliga fjällarne förekommande ludna afarten finnes icke i Norden; den glatta åter vid Glommen och flera elfvar i mel- lersta Norge — och vid Dalelfven på strandängarne i Mora s:n af Dalarne finnes en form med lancettlika stipler, som tydligen hör till eller visar öfvergång till S. acutifolia, hvilken odlas flerestädes i S.V. Sverige, ehuru nyligen införd. — -- — Det var uti en sam- ling af blommande pilkvistar meddelade af Herr Notarien CLAÉSSON vi först fingo spaning på denna art som Svensk; genom de talrika Svensk Botanisk Tidskrift 1917. 1 2 blom- och bladexemplar, som Demoiselle AROSENIUS i år behagat insamla för Herb. Norm. VI, kunna vi bestyrka, att denna sköna art tillhör Svenska floran». Häraf framgår, att FRIES ursprung- ligen ej godkänt ifrågavarande Salix såsom ren S. daphnoides. Se- nare har han emellertid tydligen låtit sina betänkligheter härvidlag fara och i sin bekanta afhandling »De i Sverige växande Pilarterna och deras vigt i Landthushållningen» (författad 1839 och sedermera intagen i 3:dje bandet af Botaniska Utflygter) benämner han arten S. daphnoides, >bredbladiga daggpilen> till skillnad från S. acutifolia, som han kallar »spetsbladig daggpil». Den senare omnämnes från vårt land endast som odlad (»temligen allmänt planterad både i södra och mellersta Sverige»). — Märkligt nog gjordes sålunda den första upptäckten af S. daphnoides nästan midt i Sverige. Om väx- tens sannolika ursprung eller på hvilken väg den kan antagas hafva inkommit till Dalarne, därom uttalar sig Fries alls icke. Under de närmast följande åren var Dalarne den enda provinsen här i landet, som veterligen hade äran hysa denna med all rätt mycket uppmärksammade pilart. Kom så 1849 C. A. AGARDHS upptäckt i Värmland af samma Salix å det genom Klarälfvens sand- aflagringar vid Karlstad efter hand bildade Sandgrundet. Redan samma år lämnade AGARDH i Bot. Notiser ett meddelande om detta sitt fynd af Salix daphnoides, hvilket gjordes tidigt om våren, innan ännu bladknopparne slagit ut. Han berättar däri, att »Magistrarne HARDIN och LARSSON, hvilka båda hos oss bäst känna Wermlands Flora, hafva försäkrat sig icke hafva någonsin träffat hvarken S. acutifolia eller S. daphnoides i Wermland; hvadan således dess frön måste hafva blifvit med Clarelfvens vatten hitförda från Norge, där hon sannolikt torde finnas i trakten af Clarelfvens ursprung». Såvidt jag vet har denna ÅAGARDHS sålunda uttalade förmodan om den värmländska Salix daphnoides” norska härstamning aldrig blifvit motsagd, åtminstone icke af några svenska botanister. Då jag under åren 1886—1890 vid skilda tillfällen för salicologiska stu- dier besökte Värmland och speciellt Klarälfsområdet upp till Norra Finnskoga, påträffade jag arten endast å Klarälfvens stränder, men där ej sällan i mängd och under förhållanden, som gjorde, att jag icke hyste minsta tvekan att instämma uti ÅGARDHS åsikt. Att den inkommit i det norra Klarälfsområdet tidigare än i det södra fram- gick med all tydlighet däraf, att den i norra Älfdalen ej blott upp- trädde ymnigare än längre söderut utan ock i vida större och äldre individ. Så var fallet t. ex. vid Kyrkebol i Ny socken, där jas 3 sommaren 1887 å en gammal strandäng, som var belägen icke obetydligt öfver Klarälfvens dåvarande nivå, uppmätte några hög- växta träd, hvilka en half meter ofvan marken höllo ända till 137 cm. 1 omkrets och följaktligen voro af en ganska respektabel ålder (säkerligen hade de funnits på platsen minst 100 år). Då S. daph- noides längre söderut — såsom i Ransäter, Ullerud och Grafva — förekom vida mindre rikligt samt öfvervägande i buskform, syntes detta förhållande stå i full öfverensstämmelse med artens förmo- dade ursprungliga invandring från Norge och en därpå successivt fortgående spridning längs Klarälfven från norr till söder. Vid ut- arbetandet af min afhandling >»Om Salixvegetationen i Klarelfvens floddal» (Uppsala 1892) anslöt jag mig fördenskull utan någon som helst reservation till den AGARDHSKA uppfattningen, d. v. s. att S. daphnoides måste hafva inkommit till Värmland från Norge och att spridningen härvidlag skett medelst ”Trysil-Klarälfvens vatten. Först efter tvenne årtionden kom jag i tillfälle ånyo besöka dessa samma trakter. I juni månad 1910 företog jag en botanisk resa till öfre Älfdalen och utsträckte då densamma ända till nordligaste delen af Norra Finnskoga, som jag förut ej genomrest, alltså till Långflon nära norska gränsen. Visserligen hann jag icke under den knappt tillmätta tiden inlåta mig på något detaljeradt studium af växtligheten å Klarälfvens stränder inom Norra Finnskoga, men en erfarenhet gjorde jag dock inom kort, den nämligen, att någon Salix daphnoides — lika litet för öfrigt som den söderut å älfsträn- derna så vanliga S. triandra — här i Värmlands allra nordligaste socken alls icke tycktes vara möjlig att upptäcka. Den förklaring tull detta för mig nog så öfverraskande faktum, hvilken då syntes mig som den naturligaste och sannolikaste, har jag angifvit 1 »An- teckningar om kärlväxtfloran i nordligaste Värmland» (Svensk Bolt. Tidskr. 1912 h. 1). De för särskildt en fuktighetsälskande Salix- vegetation så speciellt gynnsamma flacka sandstränderna, som äro så vanliga under älfvens långa, serpentiniserande lopp å sträckan Vingäng—Edebäck, saknas alldeles norr om Slättne i Dalby. Från sitt inträde i Värmland ofvanom Långflon framflyter Klarälfven de första milen genom en terräng af väsentligen annan beskaffenhet än den, som vidtager längre ned i Älfdalen. I Norra Finnskoga går älfvens lopp sålunda flerestädes öfver fast berggrund, bildande tal- rika ehuru obetydliga forsar mellan ofta brant sluttande stränder. Och dessa än bergiga, än blockrika eller af groft morän- och 4 rullstensgrus bestående stränder omöjliggöra hardt när på vissa om- råden all Salix-västlighet öfverhufvud eller erbjuda i lyckligaste fall för densamma tydligen vida mindre lämpliga lokaler än söderut. Men om också strändernas beskaffenhet härstädes är ägnad för- svåra uppträdandet af Salices i allmänhet och särskildt de båda nyssnämnda, mera fordrande arterna, så följer ju likväl icke med nödvändighet däraf, att dessa senare måste vara fullständigt ute- stängda. På flera ställen i Norra Finnskoga, t. ex: vid Höljes, träffas dock smärre, lågt belägna strandpartier, som bilda underlag för Salix-samhällen af varierande sammansättning — hufvudsak- ligen S. nigricans och S. lapponum; och där grusiga strandslutt- ningar finnas, hysa dessa å sina mera högtbelägna och sålunda mindre vattendränkta nivåer, om ock rätt sparsamt, de vanliga grå- videna Salix caprea, S. cinerea och S. aurita äfvensom S. pentandra och ibland äfven S. depressa. Det skulle ju därför mycket väl låta tänka sig, att åtminstone enstaka individ af S. daphnoides borde kunna anträffas i sällskap med de nu uppräknade arterna och där uthärda trots ståndortens mindre gynnsamma beskaffenhet. Så sy- nes emellertid alldeles icke vara förhållandet. Vid intet enda till- fälle har det lyckats mig härstädes upptäcka någon S. daphnoides hvarken 1910 eller det följande året, då jag ånyo besökte Norra Finnskoga och där under några dagar ännu en gång granskade älf- stränderna upp till Båtstad. Och så vidt jag genom förfrågningar och efterforskningar på olika håll kunnat finna, har arten hittills icke blifvit konstaterad växande härstädes. Skulle möjligen, när allt kommer omkring, den verkliga och riktiga förklaringen till, att Salix daphnoides saknas i denna del af Klarälfsområdet, vara den, att arten alls icke existerar i den inom Norge belägna dal- gången och följaktligen aldrig inkommit till Värmland via Trysil- älfven? För att vinna närmare klarhet bärutinnan beslöt jag sommaren 1914, då jag genomreste Österdalen i Norge på väg till Fjällnäs i Härjedalen, att från Elverum företaga en Salix-exkursion till Trysil. Visserligen gaf BrLYyTtTtTsSs »Norges Flora» mig ej någon speciell för- hoppning, att jag här skulle finna den ifrågavarande pilarten. Om Salix daphnoides uppgifves i detta arbete, att den >forekommer ved Bredden af vore storre Elve i Landets sydgestlige Dele, men ei alm.»; inga af de därpå uppräknade lokalerna eller områdena tillhöra dock Trysildalen. Då den emellertid enligt BLrytTtT är funnen i »ovre Rendalen>», som ligger omkring 5 mil väster om Trysil, och i Öster- D) dalen, efter hvad jag själf kunnat konstatera, förekommer — inga- lunda sällsynt! — så pass långt norrut som vid Lilleelvedal (vid 62910”), syntes mig en viss möjlighet föreligga, att S. daphnoides också skulle kunna uppträda i Trysil. Den 30:de juni anlände jag till Nybergsund i Trysil och företog omedelbart en så noggrann undersökning af älfstränderna därstädes, som tiden medgaf. Från Nybergsund följde jag sedan älfven norrut å en mer än 2 mil lång sträcka till Jordet, hvarest jag nödgades lämna Trysilälfven för att öfver Rena atertaga min afbrutna järnvägsresa till Röros. Resultatet af mina sålunda anställda forskningar efter S. daphnoides blef emellertid helt och hållet negativt. Hvarken af denna art eller S. triandra fann jag minsta spår, trots att strän- derna i regeln voro af en för S. daphnoides synnerligen lämplig be- skaffenhet och mångenstädes fullt likartade med dem i Värmlands mellersta och södra Älfdal. På flera ställen iakttogos såväl låga öar som flacka sandstränder, där S. daphnoides gifvetvis borde trifvas förträffligt. Visserligen var där ingen brist på större och mindre strandsnår, men dessa utgjordes hufvudsakligen af S. lappo- num, S. phylicifolia och S. nigricans med inblandning här och där af S. pentandra samt S. hastata; bakom och ofvanom dessa snår- skikt af viden höjde sig björk, al och ibland, ehuru mera sällan, asp och hägg. Men Salix daphnoides var och förblef osynlig. Innan jag lämnade Trysil, sökte jag på skilda håll förskaffa mig upplys- ningar, huruvida möjligen växten blifvit sedd i trakten eller längre norrut. En person, som under en följd af år öfvervakat flottnings- arbeten i Trysilälfven och som påstod sig väl känna stränderna ända upp till Faxmund, förklarade kategoriskt, att någon pilart af det slag (= S. daphnoides) jag beskref för honom, ej finnes i Trysil- dalen. De misstankar om obefintligheten af Salix daphnoides i Trysil, som småningom väckts hos mig, särskildt efter mitt andra besök i Norra Finnskoga 1911, vunno härigenom i styrka. Att emellertid af en undersökning, hvilken omfattat blott en mindre del af det stora Trysilområdet, genast draga den slutsatsen, alt arten alls icke exis- terar härstädes, vore ju skäligen förhastadt. Från Jordet upp till Faemund är afståndet omkring 6 mil och såväl inom denna sträcka som möjligen äfven å Fxmunds stränder — vidsträckta sandmoar lära förefinnas särskildt vid sjöns södra ände — skulle $S. daph- noides kunna tänkas växa. Några ytterligare undersökningar i dessa trakter har jag emellertid ej kunnat själf företaga. I stället 6 sökte jag förliden sommar, då jag som deltagare uti 16:de skandi- naviska naturforskarmötet i Kristiania sammanträffade med åtskil- liga norska botanister, inhämta upplysningar, huruvida S. daph- noides möjligen vid något tillfälle anträffats inom ifrågavarande om- räde. Inga som helst sådana kunde dock erhållas, som gåfvo stöd åt antagandet, att den skulle finnas därstädes. Genom konservator B. LYnGEs benägna tillmötesgående blef jag i tillfälle att i Kristiania taga kännedom om samtliga i Botanisk Museums herbarium be- fintliga exemplar af Salix daphnoides. Intet af dessa härstammade från Trysil. Det allra bästa beskedet i frågan har dock till sist lämnats mig af Overlerer O. NyHuus, hvilken, själf bördig från Trysil, af Norges botanister torde vara den, som allra säkrast kän- ner floran därstädes. 1 bref af d. ”/10 1916 meddelar hr NYHUUS, att han under en följd af år företagit floristiska studier inom detta område och särskildt sommaren 1908 undersökt södra Trysil ända från riksgränsen hufvudsakligen i syfte att utreda S. daphnoides eventuella förekomst där, men allt sökande efter denna art har varit fruktlöst. Inför dessa sammanställda fakta far det väl anses fastslaget, att Salix daphnoides icke finnes och med största sannolikhet ej heller någonsin har funnits vildt växande i Trysil. Där- med följer, att en annan förklaring till artens första uppträdande i Värmland får tillgripas än den hittills antagna, nämligen att den in- vandrat från Norge medelst Klarälfven. Att den skulle blifvit ge- nom människans åtgöranden importerad, d. v. s. vara afsiktligt in- förd och planterad i norra Älfdalen och sedermera där förvildats, därför finnes ej den ringaste sannolikhet. Den enda återstående tänkbara förklaringen blir. då, vill det synas, vindespridningen. Gifvetvis ligger det ingenting som helst orimligt eller osannolikt däri, att de små lätta, med hårpensel försedda fröna vid något till- fälle med stormvindar förts från någon punkt i sydöstra Norge öfver till Värmlands Älfdal, där Klarälfvens sandstränder erbjudit den förträffligaste grobädd. Och alldeles otänkbart är det väl icke heller, alt samma förklaringssätt skulle kunna äga tillämpning på den enstaka förekomsten i Dalarne, d. v. s. att S. daphnoides där härstammar från frön, som blåst dit från Norge (ehuruväl det är mera sannolikt, att den kommit till Mora från någon lokal i Älf- dalen). Dylika fall af vindspridning öfver stora distanser har ju den botaniska litteraturen alt uppvisa många. Hvad särskildt be- träffar vindspridning af Salices i vårt land har SERNANDER i »Skan- = dinaviska vegetationens spridningsbiologi» (sid. 399—400) omnämnt flera intressanta exempel härpå. Till dessa kan jag lägga ytterligare ett, nämligen förekomsten af S. triandra i Öfre Fryksdalen å Ljusna- älfvens strand norr om Hänsjön; de buskar af denna art, som jag här helt oväntadt påträffade sommaren 1911, torde med all säker- het härstamma från Klarälfsdalen — dit kortaste afståndet är om- kring 2,5 mil — hvarifrån frön med vinden öfverförts till ifrågava- rande lokal. oo I hvarje fall har Salix daphnoides uppenbarligen inkommit till vårt land från Norge och troligen i relativt sen tid. Utom Skan- dinavien förekommer arten närmast i norra Tyskland (Pommern och Preussen), men sin egentliga utbredning äger den i Central- Europa. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1917. Bb 11, H. 1. OM BLOMNINGEN HOS LAMIU NI ANP EEOSICTA UTE EL IE AF K.: JOHANSSON Sedan gammalt är bekant, att de kleistogama och de chasmogama blommorna hos denna art delvis framkomma på olika tid. Fler- städes 1i litteraturen finnes angifvet, att de senare blott visa sig midt i sommaren; så t. ex. I LINNÉS) Flora suecica. I Flora sca- nica yttrar E. FrRiIEs om denna art: »In cultis vulgaris per annum sed media estate flores perfectos tantum explicans». A. KERNER (i Pflanzenleben II p. 389) har en utförligare och något modifierad framställning, som förmodligen afser förhållandena i mellersta Europa: »Auch Bläten werden von ihr in allen Jahreszeiten ange- legt und entwickelt, aåber merkwöärdigerweise sind nur im warmen Sommer zur Zeit, wenn blätenbesuchende Insekten um die Wege sind, die schönen, purpurnen Kronen, in deren weit geöffneten Schlund die Honigsauger mit Rässel und Kopf einfahren können, zu sehen; im käöhlen Spätherbste und im ersten Fräöhlinge, wenn die blätenbesuchenden Insekten fehlen, kann sich die Taubnessel den Luxus der roten, auf die Insekten als Anlockungsmittel wir- kenden Blumenkronen ersparen, und in der That kommen dann nur kleistogame Bläten zum Vorscheine.> I samma riktning går ett uttalande af C. A. M. LINDMAN (Uber das Blähen von Lamium amplexicaule L., i Ark. f. Bot. 1908), grundadt på studier öfver sommarannuella individ i Uppland 1907. Af andra författare fram- hålles de kleistogama blommornas större frekvens under den kal- lare delen af vegetationsperioden. Enligt somliga floror skulle de hufvudsakligen vara att finna om våren, och under sommaren skulle de vara till en viss grad sällsynta. »Kleistogame.... Bläten sind bei dieser Pflanze im Frähjahr ser häufig anzutreffen» (BEcK, Flora von Nieder-Österreich). »Findet sich besonders im Fräöbjahr, sel- tener in der warmen Jahreszeit mit kleistogamen Bth.» (ASCHERSON 9 Hå - d $ FE MR Lamiwn amplexicaule L. med chasmogama blommor. Visby i maj 1891. u. GREBNER, Flora des nordostdeutschen Flachlandes). Ehuru det i äldre arbeten icke göres någon skillnad mellan vinterannuella och sommarannuella individ af Lamium amplexicaule, är dock tydligt, att meningen är den, att de senare normalt ha chasmogama blom- mor (ehuru väl blandade med kleistogama på samma individ), men de förra nästan uteslutande kleistogama. Emellertid har jag på- 10 pekat tillvaron af chasmogama blommor äfven hos vinterannuella individ (Studier öfver Gotlands hapaxantiska växter etc. Bih. t. K. S. V. Ak. Handl. 1899). Under de varma vårarna i början af 1890-talet hade jag iakttagit sådana blommor så tidigt som i slutet af april. Om blomningen hos sommarannuella individ hade jag då ingen anledning att yttra mig. Under de därefter förflutna åren har jag vid spridda tillfällen gjort några anteckningar, som jag här- med refererar till utfyllande af nyssnämnda korta meddelande. Vinterannuella individ. Hvad först kleistogama blommor beträffar, är en skarp begräns- ning af anthesen praktiskt taget knappt möjlig. Så mycket kan dock utan svårighet ses, att den är i det närmaste samtidig med blomningen hos Lamium purpureum, hos hvilken enligt anteckningar från och med år 1887 vårblomningen vid Visby i medeltal börjar den 17 april, tidigast den 26 mars (1894) och senast den 10 maj (1888. Samma data kunna därför anses vara gällande äfven för L. amplexicaule. En del öfvervintrande individ börja sin blom- ning redan på föregående höst. Har blomningen fortskridit långt upp i de öfre axillerna, bortvissnar växten under vintern. I annat fall fortlefver den stundom, hvarvid de blommor, som framkommit på senhösten, under vintern skadas, så att fruktämnet ej kommer till vidare utveckling, såsom förhållandet plägar vara hos Veronica polita, agrestis och persica m. fl. växter. För chasmogama blommor ha anteckningar blifvit gjorda blott under vissa år, dels emedan lämpliga lokaler ej äro vanliga vid Visby, dels emedan rensning eller gräfning i trädgårdarna i all- mänhet redan börjat, då blomningstiden skulle infallit. Det beror på en lycklig slump, om man påträffar en med L. amplexicaule be- växt jordfläck, som lämnats orörd. De första chasmogama blom- morna öppnade sig 1894 i sista dagarna af april, men i allmänhet sker det i första eller andra veckan af maj; så t. ex. ”/s 1902 (eljes en sen vår), '!/5s 1911, !”/5 1912, ?/> 1914 (svagt beskuggad ståndort i trädskolor); den 25 april 1913 hade talrika blommor utslagit vid sydlig exposition mot en mur; likaså »?/s 1915. I full blomning (med öppna blommor) stod växten den ?/5 1898, den !"/5 1910 (vid Etelhem) och den 5/5 1913. De första på våren utbildade fruk- terna påträffas i slutet af maj eller början af juni, och i slutet af sistnämnda månad äro de vinterannuella individen till större delen eller fullständigt nedvissnade. ål Sommarannuella individ. Dessa studeras bäst i större grupper i vårsäd. Af flera skäl är deras blomningstid mer obestämd än de föregåendes. Ännu mera är detta fallet i trädgårdsland som rensas och omgräfvas. Följande data utvisa anthesens början. ”Talrika individ med kvarsittande friska hjärtblad öppnade sina första chasmogama blommor omkring den !/7 1909. Hundratals individ stodo nära sin blomning den !!/& 1894 (i kornåker) och den '!/&; 1914 (i potatisåker), men ej ens kleistogama blommor voro fullt färdiga. Häraf framgår, att början af blomningstiden för sommarannuella individ på Gotland inträffar ungefär samtidigt med samma företeelse i Uppland (LINDMAN, anf. st.). Detta kunde också på förhand väntas, enär tidpunkterna för andra vid sommarens början inträffande fenomen i växtvärlden äro nästan de samma på Gotland och i Stockholmstrakten. Så in- träffar löfsprickningen för hägg, syrén och asp i medeltal blott om- kring 4 dagar tidigare på Gotland. Dessutom inträda på grund af olika groningstid oupphörligen nya grupper af L. amplexicaule i blomningsstadiet. Denna är näm- ligen i hög grad beroende på de i trädgårdarna förrättade jordarbe- tena. De häraf föranledda blomningstiderna ha sålunda föga in- tresse. Däremot kan det för kännedomen om artens lifsvillkor ha en viss betydelse att iakttaga, hur sent på året chasmogama blom- mor kunna utvecklas. Sedan åkrarna afskördats och trädgårds- landen lämnats i fred för rensning, uppstå nya groddplantor i mängd, och de redan förut framkomna fortsätta sin utveckling. Många hinna under hösten ej öfver det vegetativa stadiet och bilda sålunda de vinterannuella individen för nästa vår. Men ett icke obetydligt antal kan ernå partiell fruktmognad, och dessa individ bortdö därefter i regeln under vintern. De blomma till öfvervägande del kleistogamt. Men då och då påträffas bland dessa sena som- marannueller chasmogama blommor. Äfven på mindre gynn- samma ståndorter, såsom föga soliga trädskolor i Visby, har jag sett "dylika, tv. ex. den 26 okt: 1911 och den 20 sept. 1914. Dess- utom har jag iakttagit chasmogama blommor den 8 okt. 1898 (i stubbåker i Västerhejde, exemplar med friska hjärtblad), den 24 sept. 1905 (åker vid Lummelunda), 20 sept. 1914 (på trädesåker vid Visby, hundratals exemplar), 20 okt. 1914 (hvitbetsåker i Etel- bem). Den 15 okt. 1914 funnos talrika chasmogama blommor på en stubbåker i Othem (enl. D:r E. TH. Fries). I slutet af septem- 12 ber 1915 fanns chasmogam Lamium amplexicaule i D. B. V:s träd- gård i Visby, på ett ställe i täta bestånd. I därpå följande oktober gjorde jag två exkursioner i ändamål att studera växtens blom- ningsförhållanden. Under bägge fann jag chasmogama blommor, nämligen den 5 okt. i ett potatisland i Västerhejde socken och den 17 okt. i Veskinde socken dels i betåkrar, dels (i stort antal) på den grusade bangården. Att blomningstiden ej ens då kunde sägas vara slut, framgår däraf att jämte utslagna blommor och på marken utfallna men ännu friska sådana äfven förekommo talrika knoppar till chasmogama blommor. Som botaniska exkursioner i slutet af oktober mindre ofta före- komma, äro de antecknade fallen fåtaliga. Men af hvad jag hit- tills sett, kan jag draga den slutsatsen, att man alltid vid denna tid, om man genomsöker de oplöjda åkrarna, har god utsikt att träffa friska chasmogama blommor. Blomningstiden för alla genera- tlionerna blir således inemot 6 månader (maj—oktober). Såsom orsaker till de chasmogama blommornas utveckling hos L. amplexicaule framhålles i allmänhet stark insolation och hög värmegrad. Detsamma framgår också af mina iakttagelser. Så har jag ofta sett dem på den mot söder sluttande kanten af en gång, som genomsätter D. B. V:s trädskolor, men knappast på motsatta sidan. På en solig trädesåker i Väte socken sågos (d. ”/e 1912) mycket talrika individ, alla försedda med chasmogama blommor men i hösthvete i Atlingbo befunnos samma dag nästan alla indi- vid ha blott kleistogama. Däremot synes jordens bördighet icke spela någon viktig roll för chasmogama blommors framkomst; de förekomma t. ex. på sandiga åkrar. På gödslad trädgårdsjord voro (d. "9/9 1914) bland en stor mängd exemplar blott några utrustade med chasmogama blommor, men på en mager trädesåker utom Visby var förhållandet omvändt; i somliga grupper af vegatativt rätt torftiga, t. o. m. ogrenade individ, hade alla chasmogama blommor. Fördelningen af de båda slagen blommor är olika under olika omständigheter. Jag har aldrig sett några individ, som burit ute slutande chasmogama blommor, och är böjd för att tvifla på till- varon af sådana. Verkande faktorer äro icke blott värme och sol- ljus utan äfven individets ålder och tillstånd i öfrigt. Chasmogama blommor uppträda liksom på exemplar i Uppland (LINDMAN, anf. st.) mindre ofta i det nedersta axillparet än högre upp. En märk- bar olikhet gör sig emellertid i detta hänseende gällande mellan 13 vinterannuella och sommarannuella individ. Hos de förra, hvilkas blomningstid infaller under en kallare del af vegetationsperioden, utvecklas chasmogama blommor vanligen först i andra eller t. o. m. ej förr än i tredje axillparet, men hos de senare mycket ofta redan i det första. De äro hos greniga individ ej heller inskränkta till hufvudaxeln såsom på ofvannämnda uppländska exemplar, utan förekomma på alla eller de flesta förlängda grenarna, hvilka ofta äro 6 till antalet. Men ej nog härmed; de finnas äfven på för- längda axlar af tredje ordningen. Detta gäller lika väl vinterannu- ella som sommarannuella individ, t. o. m. sådana som blomma i sept. och okt. På samma individ finner man ofta ett tiotal (till och med 13) förlängda grenar af flera ordningar, som samtidigt uppbära inflorescenser med chasmogama blommor, och sannolikt uppstå dessa efter hand på ännu flera. Kleistogama blommor kunna förekomma i axillerna hos axlar af åtminstone femte ord- ningen. Lamium amplexicaule räknas som bekant till de s. k. efemära ar- terna. Några observationer, hvilka jag sommaren 1914 verkställde å en trädesåker nordost om Visby, gifva en osökt anledning att med några ord ingå på frågan om efemärismen hos denna växt. Såsom förut framhållits, finner man sällan tillfälle att studera ogräsvegetationen under en hel vegetationsperiod, emedan växplat- serna ej lämnas orörda så lång tid. Ifrågavarande åker hade emel- lertid legat obrukad under mer än ett års tid. Själfsådda hapaxan- ter hade därför haft fritt tillfälle att utveckla sig generation efter generation. Lamium amplexicaule hade därvid förhållit sig på föl- jande sätt. De i stor mängd öfvervintrande höstgrodda individen började blomma i midten af april med kleistogama blommor. Två veckor senare uppträdde chasmogama blommor; den ?/s voro de tämligen talrika, hvarför det är sannolikt, att de första öppnat sig redan i slutet af april. Två månader därefter voro fröna utfallna och stjälkarna i allmänhet nedvissnade. Under juli månad in- trädde i Lamium-vegetationen en sommarhvila på tre eller fyra veckor, hvarunder hvarken utväxta exemplar eller groddplantor syntes på platsen. De sedvanliga sommarregnen inträffade näm- ligen ovanligt sent. Ny groning torde i allmänhet ha ägt rum i början af augusti. Den nu uppkommande rent sommarannuella generationen stod i full blom vid midten af sept. med mycket tal- rika chasmogama blommor och samtidigt mogna frukter företrädes- vis i de nedre axillerna. Däremot syntes inga nyuppkommande 14 groddplantor. Bestånden voro således ganska enhetliga, alla indi- viden befunno sig i samma fas. I midten af oktober voro plan- torna gulnade eller alldeles afdöda. Nya groddplantor funnos icke då och visade sig icke heller längre fram på senhösten. Kontroll- försök, verkställda i boningsrum vid 12—15 graders temperatur, visade att sista generationens frön grodde mycket trögt. På flera veckor utvecklades blott från ett frö en hufvudrot till ett par milli- meters längd. På fritt land utsådda frön gåfvo under hösten ej upphof till några groddplantor. Detta kan förefalla egendomligt, då Visbytraktens milda höstar eljes framkalla en rik ogräsflora mot årets. slut. Men föregående erfarenhet har visat, att blott elt fåtal arters frön börja gro på senhösten, under det däremot mera försigkomna groddplantor tillväxa afsevärdt långt in i december (K. JOHANSSON, anf. st. p. 46). Taga vi nu en kort öfverblick öfver förloppet, finna vi, att utveck- lingen på den obrukade åkern gestaltade sig så: på våren och för- sommaren en generation af vinterannuella individ (möjligen med inblandade tidigt groende sommarannuella); efter c:a en månads afbrott en oblandad sommarannuell generation, som afslutades med fruktsättning. Som jorden legat orörd, är det fullt säkert, att den senare generationen härledde sig från den närmast föregående vinterannuella och ej från frön, som hvilat öfver sedan hösten. Om sådana ogrodda frön funnits kvar på våren, ha de då också grott och gifvit upphof till m. e. m. småväxta individ bland de i allmänhet greniga vinterannuella. Vi ha således här ett upplysande exempel på en s. k. efemär växts utveckling i stor skala under en vegetationsperiod: en fullständig sommarannuell generation upp- kommen af under samma vegetationsperiod mognadt frö, eller möj- ligen för somliga individ två successiva sommarannuella generatio- ner, nämligen i fall en del af förra årets frön ej grott på hösten utan först följande vår. . ; Att två generationer af s. k. efemära arter ej lätt uppstå under samma sommar, visa för öfrigt några odlingsförsök med Stellaria media. Frön af årets skörd (från vinterannuella individ) utsåddes i trädgårdsland den "/6 1902. Under följande höst uppkommo på platsen blott ett par plantor, hvilka antagligen härstammade från de utsådda fröna; de hunno emellertid icke till blomning det året. Alltså ernåddes ej fullt två successiva generationer. — På ett nytt, ogräsfritt trädgårdsland utsåddes i början af juli 1910 (före regn- periodens början) frön af samma art. Inga groddplantor fram- 15 kommo under återstående delen af vegetationsperioden. — Iaktta- gelserna bekräfta alltså lämpligheten af den på annat ställe af förf. (I. c. p. 38) framställda definitionen på en efemär fanerogam, enligt hvilken det är tillräckligt, om växten hinner utveckla en fullständig generation af frö, som uppstått under samma vegetationsperiod. Det lönar knappt mödan att söka besvara den frågan, hur ut- vecklingen hos L. amplexicaule skulle gestalta sig på mark, som under flera år lämnades orörd. Ty denna art kan icke fortlefva på platsen under sådana förhållanden, vare sig det beror på konkur- rensen med andra öfverhandtagande arter eller på näringsbrist. Den förekommer sålunda ej på hällmarkernas öppna jordfläckar, där många andra annuella arter fresta sin tillvaro (t. ex. Galeopsis ladanum såsom f. globosa), ej heller i den tångblandade strand- driften på sandiga hafsstränder, i hvars vegetation Galeopsis letrahit ofta ingår. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1917. Bb. 11, uH. 1. THE TOXICITY OF MOULDS TO THE SHONETeI BEE, AND THE CAUSE OF BEE-PARA ENSE BY GÖTE TURESSON In following up my studies on the toxicity of moulds to animals my attention was drawn to some disturbances among bees, appa- rently mycotic, and showing great similarity with poisoning from oxic moulds. In bee-literature the disease is termed bee-paralysis än German »Flögellähme», »Maikrankheit> etc.). Anyone who has seen the effects of feeding toxic moulds to rabbits or guinea pigs must have noticed the symptomatic similarities between this intoxication experimentally induced and bee-paralysis. Most of the current 1iheories endeavouring to explain the cause and nature of paralysis in bees have, however, taken refuge to views totally dif- ferent from the idea that poisoning from moulds is the source of the trouble. Pollen from poisonous plants, »sour» water, bacteria and animal parasites have all been thought to cause the disease. When all other possible explanations have been proven inadequate menlion has sometimes been made of moulds growing in the bee- hive. The ZANDER theory, discussed more in detail in the follow- : ing, is the only serious attempt hitherto made to clear up the mat- ter. That this theory, however, is untenable has long been the opinion of practical bee-keepers. The pathological significance of moulds infesting the bee-hive will be clearly demonstrated in this paper. Furthermore, that the paralysis can most readily be induced by feeding bees on mouldy food. The intoxication due to the feeding of moulds exhibits every characteristic of phenol poisoning, thus strengthening the belief that phenolic substances present in the moulds are the cause of the intoxication. 17 Before going any further, I want to express my sincere thanks to Dr R. WestLuinG for aid in the determination of certain species of moulds, and to Mr AND. NorÉn in whose apiary most of the feeding experiments were performed. | 1. Previous theories of the cause of bee-paralysis. In order to make clear the standpoint of ZANDER (27, 28) with regard to the nature and cause of bee-paralysis we have to consi- der for a moment his investigations of the so called dysentery in bees (in Swedish: »Utsot>»; German: »Ruhr»), a disease well known to every bee-keeper in Europe as well as in America. He distin- guishes between two kinds of dysentery, viz. the infectious or Nosema disease (Nosema-Seuche»), and the noncontagious dysentery (»Durchlauf>, »nicht ansteckende Ruhr»>») that is, ordinary dysentery or diarrhea. The latter kind is probably the most common in Sweden, and is regarded by ZANDER to be merely a nervous reac- tion in the bees brought on during the wintering of the bees by annoying encroachment upon the colony, by queenlessness, or by unsuitable winter food, e. g. food deficient of water. When mea- sures of precaution are taken, particularly by supplying the bees with sufficient quantities of water during the winter, this disease can easily be prevented. The usual mark of dysentery, namely the voiding of the excrements inside or outside the hive may, how- ever, be a sign of the other kind of dysentery, viz. the contagious Nosema disease caused by the tiny animal parasite Nosema apis Zander, belonging to the Microsporidia and related to the organism that gives rise to the Pebrine disease of the silkworm. In the fol- lowing this disease will be called microsporidiosis, a name borrow- ed from the English bee-literature and much to be preferred to »Isle of Wight disease» which is its synonyme. The parasites live as amoebae in the wall of ventriculus during the earlier stages of the disease. They pass later on into a resting stage and become enveloped in a thick and heavy spore wall. In this form the »spores> are detached from the intestinal wall and overflood ventriculus, which takes on a white and transparent color from the masses of Nosema spores. In this stage they are easily seen in the microscope as small, oval, strongly light reflecting bodies. Svensk Botanisk Tidskrift 1917. 2 18 The disease spreads sometimes all over the apiary, mainly through bee-excrements which are full of Nosema spores. A such affected colony is beyond rescue according to ZaAnbpeErRr. The hive is usually muddy from excrements, and sick bees crawl around in the mud with swollen abdomens unable to fly. The stench from such a colony is dreadful. This is the usual way in which the disease manifests itself dur- ing winter. In the spring bee-paralysis often affects one or several colonies in the apiary. The symptoms of bee-paralysis are some- times similar to those of microsporidiosis, although voiding of ex- crements never takes place when the bees are affected with para- lysis. On account of more or less superficial similarities between the two diseases ZANDER concluded that Nosema was the cause of the paralysis as well. In the spring the young bees are supposed to contract the disease by coming in contact with the sources of infection formed during winter by the excrements of the old bees died from microsporidiosis. He assumes that the symptoms of the disease are the same in winter and in spring: »Die Bienen fliegen voller Aufregung aus dem Stock, fallen auf den Boden, unfähig sich wieder zu erheben, rennen sie umher oder kreisen auf dem Räcken liegend. Schliesslich sammeln sie sich in kleinen Haufen an Grashalmen etc. an, um noch längerer oder kärzerer Zeit zu sterben» (28, pag. 16). This attempt of explaining the cause of paralysis encounters cer- tain difficulties some of which are indicated by ZANDER himself. While the bees which die during winter from microsporidiosis have ventriculus filled to capacity with Nosema spores often no trace of spores is found in the intestines of the young bees which die from paralysis in spring. That these bees nevertheless lodge the para- sites which cause their death by being present in the intestinal wall has, according to ZANDER, been proven by the following ex- periment. If such bees are kept in incubators from 8—14 days they will die from microsporidiosis, and ventriculus will then be found to be full of Nosema spores. However, this experiment shows nothing of the sort! One is just as entitled to assume contamina- tion of bees free from Nosema by some infected ones, the two cate- gories having been mixed before the experiment was begun, for the simple reason, that it is impossible to distinguish between them in the early stage of the disease without killing and examining the bees under the microscope. 19 ZANDER, aware of the difficulties, does not dare to maintain that Nosema directly causes the death of these bees. How the parasite in an indirect way, however, accomplishes this is described by ZANDER as follows (pag. 16): »Ich schliesse hieraus (that these bees have no Nosema spores in the intestine), dass viele von den im April und Mai absterbenden Bienen nicht an der Seuche selbst sterben, sondern durch die Schmerzen, welche das Einbohren der Parasiten in die Darmwand ihnen verursacht, aus den Stöcken getrieben wer- den und durch Erkältung umkommen.» The ZANDER theory, not only of the cause of paralysis but also of the cause of dysentery, has been severely criticised by several workers. The investigations of MaaszeEn (18, 19) have shown that the presence of Nosema in the digestive tract of the honey-bee is a very common phenomenon. It is hard, he says, to find any colony in Germany that is entirely free from Nosema. Even bees with great masses of Nosema in their intestines do not seem to be troubl- ed by their presence. MAaaszEn wintered 30 colonies in the fall 1909 all of which were more or less infected with Nosema. Only three colonies of the thirty showed symptoms of microsporidiosis the following spring, and these soon recovered. MAaszEN sums up his wide experience in matters of bee-diseases in the concluding re- mark that Nosema is not the terrible scourge that Zanbper held it to be. Nosema may get the upper hand but only in such cases where the bees are undergoing imperfect treatment, poor wintering, unsuitable winter food etc. Similar views are held by Hein (13) and, according to Barr (3), by NussBAUMER and the Australian wor- kers Brown, LAIDLow, and BEUuHNE. That Nosema is not the cause of bee-paralysis is repeatedly held forth by Maaszen. Hein is equelly severe in his condemnation of the ZANDER theory that bee-paralysis is due to the »erneute Aus- bräche» of microsporidiosis. »Auch die Annahme, dass der Parasit fär die Mai-und Junikrankheit verantwortlich gemacht werden kann, ermangelt des experimentellen Nachweises>», (pag. 85). BauRr (3) like- wise admits that the cause of bee-paralysis is obscure. Practical bee-keepers in Sweden seem also to doubt ZanDpEr's theory. HoLm (15) among others has in his handbook rejected this theory with the remark that paralysis differs from dysentery in so far as para- lysis seems to be a kind of constipation. Yet, he believes that a specific organism occasions the disease, and that this organism probably is present in the mouldy foodstuff, e. g. deteriorated pol- 20 len, that sometimes is found in the bee-hives. Seen in the light of our own findings this theory affords great interest. Among theories of a still earlier date is the one of BENNEMANN and HöBNEr (see ZANDER 28) particularly interesting. Paralysis worked great havoc in the apiaries around Greifswald in the spring 1880. They give the following description of the disease (pag. 22): »Es krochen dort eine Menge Bienen auf der Erde umher, die je länger, je mehr zunahmen, sodass sie zuletzt nicht mehr nach Tausenden, sondern fast nach Schwärmen gezählt werden mussten. Diese Bienen waren alle nor- mal gebildet, aber flugunfähig. Bei ihrem Hervorkommen aus dem Stocke krochen sie träge auf dem Flugbrette hin, fielen beim Ab- fliegen wenige Schritte vor dem Kasten auf die Erde und rannten unter vergeblichen Versuchen zum Aufflieger. den Tag hindurch umher, zogen sich am Abend ermattet und entkräftet in Häufchen zusammen und starben dann in der Nachtkähle; einige erreichten aber auch noch den folgenden Morgen>. It is added that the bodies of the bees were »etwas aufgedunsen». When the bodies were examined the abdomens were found to be full of spores of a fungus which later on was identified with Mucor Mucedo. The fun- gus penetrated the abdominal wall especially between the tracheal tubes and covered the body with a grayish coating on the outside. The authors regarded this mould as the cause of the disease, but ZANDER denies any connection between the fungus and the paraly- sis assuring that Nosema brought about the disease. The BeNnne- MANN and HÖBNER theory, although not tenable is very interesting as it is the first one to give expression to the belief that paralysis is due to a fungus. It will be referred to once more in the follow- ing. A few other theories, totally imaginary, have sometimes found ready listeners among practical bee-keepers, for instance the ones that ascribe everything to »sour» water, or (GERsTUNG 10) to insuf- ficient food during the time of the development of the bee. Even more prevalent is the idea that pollen from certain plants causes the trouble. There is hardly any plant that has kept clear from suspicions. ZANDER quite correctly remarks (28, pag. 3) that while these plants may occur over wide areas and thus be in a position to bring on paralysis all over the disease is confined to certain localities. Hence in German often named »Ortskrankheit»>. The theory that Bacillus Gaytoni Cheshire is the cause of para- lysis has come from America but, as WHIiTtE (25) remarks, »this is 21 not claimed by CuzesHtrE, and the belief is not grounded on bacte- riological findings. »WHitE himself did not succeed in finding any bacteria in bees died from paralysis that produced the disease. Suspicions that moulds may be the cause of the trouble have, how- ever, been expressed in that country as seen from a communica- tion in GLEANINGS OF BEE CULTURE (BarRstow 4). The interesting but rather vague ideas of the trouble are stated in the following way: »When plenty of honey is coming in, the bees show no sign of sickness, but later in the summer or fall the bees may get some honey containing pollen that might be poisonous, or that has sour- ed, or grown mouldy to a certain extent; so that when they feed on it, it is in the right condition to cause what might be called constipation.» 2. The toxicity of moulds to the honey-bee. The bees used in the following feeding experiments were Italians and ordinary black ones. They were kept in spacious boxes co- vered with glass and wire gauze. The cages were placed in a warm room (259 C—289 C) and darkened with paper. The fungous material was mixed with honey, somewhat diluted with sterilized water, and. given the bees in sterilized food cups covered with gauze to prevent the insects from getting drowned. The boxes, when used several times in different series, were repeatedly clean- sed and flushed with boiling water. Two of the moulds used in the experiments, Penicillium sp.! and Penicillium stoloniferum Thom were isolated from the intestines of dead bees, kindly supplied from the Entomology Department, Experimentalfältet. The others were isolated from honey-combs. They were grown in slanted 150 x 30 mm. agar-agar tubes, the medium used being ofthe same composi- tion as the one described in TURESsSoN 24. Penicillium sp. Series I. June 27. 16 bees were used. 0.5 grams of spores and mycelium were mixed in 10 cubic centimetres of honey. The bees showed sign of uneasiness already the same day, and frequently cleaned " This species is probably new, and will be described in detail at another occa sion. 22 and scratched the tongue and the abdomen. June 28. The symp- toms of disease were more striking. They were uneasy and rest- less; pushed the abdomen against the bottom of the cage, raised themselves on their hind legs and tried in vain to fly. The ab- domen had taken on a darker color”. June 29. Great drowsiness. No sound when the cage was given a knock. They did not pay any attention to pure honey that was given them. June 31. New honey and fungous material was given in the same quantities as before. They ate with good appetite, became wild and ran around as intoxicated. Some had in the evening distinctly swollen abdomens. July 1. Two dead, with swollen, black and glossy abdomens. July 3. Eleven bees dead; the rest very drowsy and hardly able to move. July 4. All dead. When dissected ventriculus and particularly rectum were found to be dilated and swollen. The most swollen could hardly be touch- ed without spurting out a green yellowish liquid, which received its color mainly from the masses of spores of Penicillium sp. pre- sent in the fluid. The contents of ventriculus and rectum were plated and the fungus was recovered from both. Series II. July 253. 12 bees were caged. 01 gram fungous material was mixed in 10 e. c. honey. July 24. One bee sick having swollen abdomen. July 25. None of the bees dead, but one showed the symptoms of the disease very plainly. It hopped along trying to fly but the abdomen was too heavy and swollen. It sometimes flapped the wings vigorously. The rest were rather lively. July 26. One dead; several had swollen abdomens and staggering walk. July 27. Seven of the bees dead, all of them swollen. The rest apparently sick. July 28. One more dead; the rest hopping around with great difficulty. July 530. All dead. Penicillium stoloniferum Thom. Series [. June 27. 18 bees were caged. 0.5 grams of spores and myce- lium were mixed in 10 c. c. honey. June 28. The same symptoms ?) The abdomen becomes in many instances entirely shiny and glossy when the disease has advanced for some time. This is surely due to the fact that the bands of down have been worn off by the incessant scratching of the abdomen with the hind legs. 253 of disease were present as in the case of Penicillium sp. Some of the bees ran around at a great speed while others showed signs of great drowsiness. June 31. Several of the bees showed the typical staggering walk, now falling on one side, now on the other. July 3. Ten bees dead with more or less swollen abdomens. July 5. Al of them dead. The contents of ventriculus and rectuam were plated and the fungus was recovered from both. Series II. July 23. 12 bees were used. 01 gram fungous material was mixed in 10 c. c. honey. July 24. No sure signs of disease could be detected. July 25. One dead; several wild and intoxicated. July 26. One more dead; most of the rest drowsy. July 27. Five dead, more or less swollen. July 30. All but one dead. Penicillium conditaneum Westling. Oo July 23. 12 bees were caged. 0.1 gram of fungous material was mixed in 10 c. c. honey. July 24. Several sick having staggering walk and glossy abdomens. July 25. Eight dead. A few dying lying on the back unable to rise; other crawling around on the side. July 26. All dead. The bees fed on Penicillium conditaneum had the abdomens but slightly swollen and considerably less than those fed on Penicillium sp. and Mucor Mucedo (see below). The toxic substance in this fungus acts very quickly as may be seen from the data above. It is inferred that the bees are killed already before any considerable quantity of food is taken in, which would account for the insigni- ficant swelling of the abdomen. Examination of the intestinal tract showed great masses of spo- res particularly in the rectum. Some of the spores had germinated producing germtubes and in some cases branched mvycelium. Mucor Mucedo. Series I. July 12. 15 bees used. 0.3 grams fungous material were mixed inmröre. ce. honey. Julg 14. None of the bees dead, but nearly all sick. Some of them were sitting in the bottom of the cage drowsy and dull, other were running around at a great pace. When try- 24 ing to climb the walls of the box they fell down unfailingly. When falling on the back great exertions had to be made to get on the feet. They often raised themselves on the hind legs trying to fly, but the weight of the swollen abdomen made flight impossible and they usually fell on the back. July 15. Nine ofthe bees dead; the rest apparently much affected. July 16. The rest dead. Series II. July 17. 9 bees were caged. 0.4 grams of mycelium and spores were mixed in 5 c. ce. honey. July 18. A few were affected and had black and swollen abdomens. July 19. Four dead, the ab- domens swollen and glossy black. Three more dying. July 21. Al of them dead. Series III. July 23. 12 bees were caged. 01 gram fungous material was mixed in 10 c. c. honey. July 24. No sure signs of disease could be detected. July 25. One dead; several drowsy and swollen. July 26. Nine dead, greatly swollen. The remaining swollen and drowsy, falling on the back when trying to climb the walls of the box. July 27. All dead. The bees poisoned with Mucor Mucedo were usually very much swollen. Dissection showed both ventriculus and rectum dilated and filled with spores of the fungus. In many cases germination had taken place, the spores having put forth germtubes of consi- derable length. Cladosporium herbarum (Pers) Link. July 23. 12 bees were caged. 0, gram fungous material was mixed in 10 c. c. honey. July 24. No signs of disease could be detected. July 25. One be dying. July 26. Four dead, rather swollen. (Two were found drowned in the honey). July 27. One more dead; the remaining very drowsy. July 28. One more dead; three dying showing very characteristic signs of paralysis. They crawl along with great difficulty on account of the swollen abdo- men, fall on the side stretching the free hind leg fumbling in the air and scratching the abdomen from time to time. One of them shows powerful trembling of wings and body. July 29. All dead. No germination of the spores had taken place in the body of the bees. 20 To compare the degree of toxicity of the different moulds series of experiments under like conditions, number of bees (laken from the same hive in all instances), quantity of fungous material fed etc. were started on July 23. The results are given in the above. 0.1 gram of Penicillium conditaneum given in 10 c.c. honey to 12 bees killed the bees within 4 days. Next in toxicity comes Mucor Mucedo, which, the quantity being identical, killed the same number of bees in 5 days, Penicillium sp., Penicillium stoloniferum and Cladosporium herbarum seem to have about the same degree of toxicity to bees, and were all inferior in virulence to Penicillium conditaneum and Mucor. The question of the difference in toxicity in different species of moulds is very interesting. Species will likely be found which are far more toxic to bees than those recorded in the above. The vi- rulence of Penicillium puberulum, investigated by ALsBErG and BLACK (1) and discussed more in detail below, is slight compared with toxic extracts obtained from species investigated by STturLu (23) and others. Even different strains of the same fungus have been shown to possess different degrees of toxicity. Penicillium stoloniferum probably includes several »physiological varieties» some of which are toxic and some nontoxic (ALsBErRG and Bnrack 1). Orro (20) found the Italian strain of Aspergillus fumigatus, more toxic than the German, and the American strain of this fungus investigated by TuRrEsson (24) was likewise found to be superior in virulence to the German. The climate has undoubtedly something to do with the different degrees of virulence in the moulds, those of warmer climates being far more toxic than those of temperate climates. This would also explain why bee-paralysis is much more prevalent and virulent in warm than in cold climates. Controls. During the time the feeding experiments were run control cages were used in every series. Four such series corresponding to the series of feeding experiment with the different fungi were set up, namely from June 27—July 3; July 12—17; July 17—23; July 23—30. Series I. June 27. 15 bees were caged (taken from the same hive as those used in the experiments with Penicillium sp. and Peni- 26 cillium stoloniferum). Honey somewhat diluted n water was given them in sterile food cups. No moulds present. June 29. No sign of uneasiness could be seen. July 1. One drowned in the honey. July 3. The remaining still alive. Series il July 12. 12 bees were used. 10 c.c. honey were given them. No moulds present. July 14. As lively as when putin the cage. When Ihe cage was knocked the usual roaring sound was heard. July 16. Found clustered together in the morning in one corner of the box. No sign of disease. July 17. All alive but one. Series III. July 17. 11 bees were used. 10 c.c. honey were given them. No moulds present. July 19. All alive. July 21. Great satisfaction among the bees demonstrated by the rapid vibration of the wings and the elevated abdomens. July 23. All alive but two. Series IV. July 25. 16 bees were used. 10 c.c. honey were given. No moulds present. July 30. All of the bees alive and healthy. 3. The nature of the toxic substances in the moulds. The virulent toxic action of the moulds on bees is clearly de- monstrated in the above. The symptoms of poisoning are on the whole the same irrespective of the mould employed in the feeding experiments. At first a feverish haste and rushing is noticeable among the bees. They run around as intoxicated, but only for a few hours. Then there is a stage of great drowsiness accompanied (as in the case of Cladosporium herbarum) by violent trembling of the wings and of the body. At the same time a more or less pronounced swelling of the abdomen is seen. The mouthparts and abdomen are incessantly rubbed and scratched, but after some time the insect becomes inactive and too weak to move about except with great difficulty. It crawls around dragging along the swollen abdomen. Sometimes it makes a few feeble attempts to fly, but it soon lies on its side stretching its legs in the air and dies quietly. The digestive apparatus is found to have undergone same charac- teristic disturbances. Ventriculus and in a still higher degree rectum ed are abnormally dilated giving the swollen appearance to the ab- domen. An interesting parallel to these symptoms of poisoning from moulds in bees is found in another paper by the writer (24) where an ac- count is given of feeding experiments on rabbils with a number of species of the genus Åspergillus and with Penicillium avellaneum Thom and Turesson and P. divaricatum "Thom. The symptoms of poisoning from these moulds are muscular convulsions resembling tetanus, weakness and paralysis, followed by death. The identity of this disease, in all probability the same as a certain disease prevalent among domesticated animals, by the veterinarians called epizootic cerebro-spinal meningitis, with bee-paralysis will become clearer from the following quotation from the paper just mentioned (pag. 21). »Some characteristic disturbances of the digestive appa- ratus were common to all the animals fed (rabbits). In most of them the stomach was hard and filled to its limits with undigested food. Faecal matter had accumulated and abnormally distended Net CaeCUM . : cc The symptoms of poisoning from the toxic moulds were invariably muscular convulsions resembling tetanus. The animal becomes so weak that it can no longer support itself. The mouth is kept wide open, the head is thrown backwards and friction sounds are distinctly heard at each heart beat. Paresis, especially of the hind quarters, is apparent. Finally the pulse be- comes weak and slow and the temperature sub-normal.» From the investigations of Gosio (12) and particularly from those of ÅLSBERG and BuacK (1, 2) we are now comparatively well in- formed of the chemistry of the toxic substances in moulds. Gosi1o0, who used Roulin's solution, found that Penicillium endowed the culture medium with tie power of reacting like a phenol with weak aqueous ferric-chlorid solution. Furthermore, the culture me- dium, which presented other properties characteristic of phenols as well, gave rise to symptoms resembling phenol poisoning when injected into mice. rats, quinea pigs, rabbits, cats or dogs. Gosio drew the conclusion that phenols are produced by the moulds, and that the toxicity of the culture medium is due to their presence. ALSBERG and BLraAcK succeeded to isolate and chemically identify the characteristic phenolic substances in Penicillium puberulum Bainier and P. stoloniferum Thom. Both elaborates phenolic acids; P. pu- berulum »penicillic acid> with the formula Cs H,, O,, and P. stoloniferum another new phenolic acid, mycophenolic acid, to which 28 the formula C,, H,;, O, has been assigned. Of these only penicillic acid was found to be toxic to higher animals. It could not be extracted from the mycelium but only from the medium. It was known before that different species differ in this respect. STURLI (23) found that an organism isolated from maize mush from Buko- wina did not render the medium toxic while the mycelium was very toxic. The authors point out further the very interesting similarity in empirical formulae and chemical behavior between penicillic acid and the so called lichen acids. As is well known, certain lichen acids have also been found to be toxic to various animals. Both KoBErT (17) and ZoPF (29) confirm this fact, and StAHL (22) has made use of it in his well known protection theory. As to the nature of the poisoning from penicillic acid the experiments conducted by ÅLSBERG and BLACK On mice, quinea pigs and frogs show that ty- pical phenol poisonings resembling those the writer obtained on cabbits resulted. In fact, the symptoms follow closely those of phenol poisoning in man. At first the nervous system is stimulated resulting in trembling and convulsions with rapid heartbeat and high blood pressure. Then the nervous system is paralyzed result- ing in low blood pressure and dead through suffocation if the dose is fatal. It will have become clear from the above that bee-paralysis probably is a phenol intoxication, as it exhibits every characteristic of such an intoxication. The stimulating effect of the poison is responsible for the agitaled and restless state of the bees. When at a later stage of the disease the nervous system is paralyzed voiding of the exerements becomes just as impossible as flight. Consequently these accumulate and distend the rectum and the whole abdomen. That bee-paralysis actually is some kind of poisoning has long been suspected by practical bee-keepers, although the source of the poison was a matter of conjecture witb them as already stated. It is, however, of much interest to read the remarks of FOLLENIUS (8) on the disease, as they reveal the very essentials of the trouble in very clear language. He says (pag. 93): » Wie bei Menschen nach Ver- giftung Krämpfe und Lähmungen auftreten, so lassen die Krankheits- zeichen der Maikrankheit auch auf Vergiftung schliessen. Störungen des Nervensystems, der Muskeltätigkeit und Lähmung der Atmungs- organe sind die Folgen der Vergiftung und Ursachen der Flugun- fähigheit. Eine Vergiftung liegt ferner zum Grunde, wenn der ganze 20 Verdauungskanal der Biene bei der Maikrankheit in Mitleidenschafl gezogen ist, sodass in demselben — wegen Aufhörens der Muskel- funktion eine Störung eintritt und sie den prall angefällten Darm nicht mehr sein Inhalts entleeren können.» FoLLEnivs claims the pollen to be the cause of bee-paralysis. While it cannot be denied that traces of phenolic substances may occur in pollen from plants secreting ethereal oils the arguments of ZANDER are sufficient to disprove the pollen theory. The theory of BENNEMANN and HUBNER that Mucor Mucedo causes paralysis is likewise in need of some modification. From the statements of these workers one gets the impression that the organism in question killed the bees by some sort af parasitism. This is of course wholly inconceivable. As the spores of the fungus, however, freely germinate within the body of the bees (see above) one has only to wait a few days after the insect has been poisoned with the spores of Mucor to see the fungus break through the abdominal wall covering the body with its mycelium and spore masses. 4. Fungous growth in bees and bee-hives. That the presence of moulds in the bee-hive is a matter of common occurrence cannot possibly have escaped the attention of practical bee-keepers. More particularly is this true of colonies that have been wintered in hives poorly constructed or otherwise under con- ditions favoring the growth and spread of moulds within the hive. Of this we shall have more to say later on. The number of fungi isolated and experimented with could easily have been doubled but the almost constant occurrence of Mucor Macedo and species of the genus Penicillium in bee-hives made it desireable first of all to test the toxicity of these species rather than to investigate the behavior of moulds only sporadically found in hives. Nevertheless, extended investigations of these lalter ones may prove to be of some value. Only the pathogenicity of those moulds known to cause mycosis in bees has, hitherto, been considered in books dealing with bee-diseases. Howarp (16) was the first one to call attention to aspergillosis in bees calling the disease »pickled brood> or »white fungous disease». The fungus, Aspergillus pollinis, attacked 1he larvae and pupae and transformed them into hard mummies of whitish color. The disease has later on been identified in Germany by Maaszen (see Barr) and by BauRr (3) in Denmark. 30 In these cases as well as in the case reported by WoOLFRAM (26) Aspergillus flavus wvas found to be the cause of the disease. So far it has not been reported from Sweden, probably on account of in- sufficient knowledge in the matter of bee-diseases among most of our practical bee-keepers. There is no doubt that upon close inquiry additional species of the genus Aspergillus will be found to cause mycosis in bees just as in the case of mycosis in man. (The literature on this latter subject may be found in TUuRrRESSon 24). Aspergillus fumigatus, the most dreadful among the species causing mycosis in man and higher animals, has been found to attack insect larvae as reported by Ger and Massey (9). It is further of interest to note, that Aspergillus nidulans, another pathogenic mould, was originally found in a bumble bee's nest (EivAmM 7). Another kind of mycosis is the one caused by Pericystis alvei, in appearance similar to aspergillosis. It was originally described by Berrs (5) but the disease has later also been observed in Germany. (MaaAszen, according to BaAtR.) Totally different from these diseases is the one herein reported known as bee-paralysis and due to the toxin-producing properties of moulds growing in the hive. The frequency of moulds in the bee-hive has been referred to in the above. Also Maaszen finds moulds to be common in hives, and WuHritE (25) remarks (pag. 25): »A large number of common fungi were found in the flora of the intestines and in cultures from the pollen and the combs.» In order to test the condition of growth of bee-hive fungi a series of cultural experiments were made with Penicillium sp. and P. stoloniferum. The results of the experiments are given below. No growth takes place in pure wax. Fine growth was found to take place on old combs. As is well known, the chitinous cocoons remain in the cells when the bees are hatched. Possibly other waste-products as well combine to make old combs free from honey such excellent media for moulds. Fine growth was further obtained on pollen collected from honey-combs, sterilized and put in test tubes. Almost any mould will grow on flour. To feed bees on flour as a substitute for pollen is, therefore, inadvisable from this standpoint as well. Unsealed brood, killed in the autoelave and inoculated with Penicillium sp. and P. stoloniferum became completely enveloped with a coating of the fungi. As to the susceptibility of sealed brood cells nothing can be said for certain, but such combs are sometimes found to be mouldy. The brood cells are capped with Jl a mixture of honey and wax which indicates possibilities for growth of moulds also on these combs. Another point of interest is the question whether the toxic substances are secreted by the fungus in the substratum or found only in the mycelium. If it could be shown that they do dissolve in the me- dium serious consequences would arise when mouldy combs, even if carefully aired and dried, are given the bees anew. ”The following experiment is cited to show that mouldy wax, if not properly purified and separated from cocoons when melted retains its toxicity to bees. The method of extracting the toxic substances was the one adopted by ALsBERG and BLracK (1). 30 grams of mouldy material were melted and digested 16 hours with 150 c.c. of 95 per cent alcohol. The extract was filtered and evaporated on the steam bath. The residue was filtered leaving about 0.5 c.c. of an acid solution. 2 c.c. sterilized water was added and the mixture given bees together with honey. The results of the feeding experiment are given below. Series I. July 12. The acid solution was mixed with 2.5 c.c. honey. 11 bees were caged. July 14. Four bees dead; the remaining very drowsy. July 16. All of them dead. Series II. July 17. 1 cc. of acid extract was obtained and mixed with 5 c.c. honey. 8 bees were caged. July 18. No sign of disease could be detected. July 19. Two dead; one dying. July 21. All of them dead. That the composition of the medium largely determines whether the toxic substances are dissolved or retained in the mycelium has been made very plausible by the investigations of ALsBErG and BLraceg. Penicillium stoloniferum grown on agar-agar medium was found to render the media toxic to bees. When it is found that not only the moulds themselves but under circumstances the products of their growth as well give rise to paralysis it becomes necessary to mention the factors which condition and prevent the growth of moulds in the bee-hive. A suitable temperature, not to low, must prevail, and a certain amount of moisture must be present if moulds shall do any damage among the bees during winter and spring. That both of these conditions often are fulfilled leading to a luxuriant growth of moulds is well known J2 among bee-keepers. The temperature of the bee-cluster during winter is sometimes just as high as the temperature of the hive in summer according to the findings of PuHiLniips and DEMuTta (see HerinG 24). Outside the cluster it may not be higher than the temperature of the air. However, if bees are Wwintered in hives having double walls well packed, with warm cushions on top etc. considerable quantities of heat are retained in the hive. As to the moisture that tends to collect in the hive DEHLINGER (6) quite correctly remarks that most of it arises from the open brood in the nest. The removal of this moisture would do harm to the brood as some moisture is necessary for its development. Precautions, however, should be taken to remove the moisture that collects in the zone where the warm and moist air from the bee-cluster meets the in- coming cold air. The cold side walls are apparently the places where the moisture collects and where consequently moulds get a start. If dysentery has weakened the colony during the winter or spring paralysis often appears later on due to the abundance of moisture which follows upon the voiding of the excrements in the hive etc., allowing masses of moulds to flourish on the combs and frames. The cardinal point in combatting the growth of moulds in the bee-hive is proper ventilation, and the problem of keeping out the moulds depends, therefore, largely upon the construction of the hive, more particularly on the construction of the side walls. A com- bination of wood and straw is advocated by GerstunG (11), and further informations on the subject can be found in Root and Roor (21). Combs near the entrance of the hive are very seldom mouldy because of better ventilation here while combs back of the winter nest and close to the bottom board very often are covered with moulds. Holes made in the walls, which allow the moisture to escape, do not seem to harm the bees even if the winter is severe. While for instance during rainy winters the appearance and development of moulds becomes almost inevitable even in good hives careful treatment under normal conditions would probably wholly exclude growth of moulds within the hive. Late feeding with thin sugar syrup must be avoided since this practice always leads to an accumulation of moisture in the hive. Furthermore, ' honey stored late in the fall in the outer combs (those hanging outside of the winter nest proper) and remaining unsealed takes up moisture and overflows the combs, which towards spring become 33 mouldy (Horm, pag. 209). Such combs should of course be removed in the fall and replaced by sealed honey stores. The danger of poisoning from the toxic moulds naturally arises in spring when the bees begin to feed on the food in combs hanging outside of the winter nest where it has been exposed to moisture and grown mouldy. But paralysis may result not only from direct feeding on mouldy food but also during the effort on the part of the bees to rid the hive of the moulds. In cleaning the hive and the combs the tongue is extensively made use of and poisoning might readily result. OM MÖGELSVAMPARNAS GIFTVERKAN PÅ BIN OCH ORSAKEN TILL »MAJSJUKAN»? Sammanfattning. Majsjukan, tyskarnas »Maikrankheit», » Flögellähme»> etc. och ameri- kanarnas »bee-paralysis», är en bisjukdom, som uppträder under be- tydligt svårare former i varmare klimat än hos oss. Näst yngelröta och utsot torde den dock vara den bisjukdom, som åsamkar biodlaren i Sverige såväl som i det öfriga Europa de största förlusterna. Under vissa år uppträder den nästan epidemiskt för att sedan under en följd av år vara totalt försvunnen. Till symptom och förlopp är sjukdomen närmast en förlamning. Bina kräla hoptals omkring på flustret och rundt kupan under fåfänga försök att flyga. Abdo- men är vanligtvis uppsvälld, och stundom förekomma häftiga darr-. ningar af kropp och vingar. Som namnet anger uppträder sjuk- domen ofta i maj månad men äfven tidigare, sällan senare. Helt naturligt har en mängd olika försök att förklara sjukdoms- orsaken gjorts. Ur mängden af sålunda uppställda teorier kunna tvenne kategorier särskiljas; den ena representerande den uppfattnin- gen, att majsjukan är ett slags förgiftning, förorsakad af »surt»> vatten, pollen från giftiga växter etc., under det att den andra företräder som sin mening, att sjukdomen är parasitär och smittosam. Den senare teorien, som är den nyare, har uppställts af den tyske veten- skapsmannen Zanpber (11, 12). Enligt honom är Nosema apis, en djurparasit tillhörande Microsporidia, orsaken till majsjukan såväl som till den ytterst elakartade form af utsot, som han kallat »Nosema-Seuche>», i engelsk bilitteratur benämnd »Isle of Wight disease» och »microsporidiosis», på svenska lämpligast kallad " Efter ett föredrag, hållet i Fysiologiska föreningen, Lund. Höstt. 1916. 8. Då g gen, Svensk Botanisk Tidskrift 1917. 2 J4 nosemasjukdomen. Majsjukan är, fortfarande enligt ZANDER, att be- trakta som en följdsjukdom af nosemasjukdomen, om icke direkt så indirekt framkallad af Nosema apis. För denna sin åsikt, som saknar hvarje spår af experimentell beviskraft, har ZANDER fått uppbära en mer eller mindre skarp kritik af BauRr (3), HEIin (13), MaAaAzENn (18, 19) m. fl. Praktiska biodlare ha jämväl funnit teorien oförenlig med sina iakttagelser (se exempelvis Horm 15). Om sålunda ZANDER genom sin teori icke kommit sanningen när- mare med afseende på majsjukans etiologi, har han dock i sina undersökningar visat ohållbarheten af sådana påståenden som dessa, att förorenadt vatten, pollen från vissa växter e. d. skulle ge upphof till sjukdomen. Härmed har han emellertid icke bragt ur världen den uppfattningen, att sjukdomen är en förgiftning. Sjukdomssymp- tomerna äro alltför tydliga för att detta skulle kunna bestridas. Vad som i första hand framkallar förgiftningen, har emellertid varit en öppen fråga, alltsedan det blef klart, att förorenadt vatten, pollen o. d. icke kunde sättas i etiologiskt sammanhang med sjukdomen. Den, som sett verkningarna af utfodringsförsök med patogena mögelsvampar på exempelvis kaniner eller marsvin, blir slagen af de symptomatiska likheterna mellan denna mögelsvampsförgiftning, experimentellt inducerad, och majsjukan hos bin. Djuret blir först onaturligt lifligt. Sedan följer ett stadium af stark depression. Mat- lusten försvagas, temperaturen sjunker, och djuret stapplar fram på ostadiga ben. Till slut orkar det icke hålla sig uppe längre; om det lyckas resa sig, släpar det bakdelen, som tydligen är förlamad, faller gång på gång på sidan, kastar hufvudet bakåt och flåsar hörbart. En medelstor dosis af Aspergillus fumigatus dödar en kanin, vägande 270 gr. inom 48 timmar, (se härom TURESSON, 24). Vid företagen autopsi visar det sig, att de sålunda förgiftade försöks- djuren hafva magsäcken och groftarmen starkt uppsvällda och full- proppade af osmält foder. Äfven urinblåsan är abnormt uppsvälld. Som Gosio (12) och efter honom ÅALsBERG och BuracK (1, 2) hafva visat, beror detta sjukdomstillstånd på i mögelsvamparna förefint- liga fenolämnen, hvilka verka förlamande på nervsystemet. Det lyckades de sistnämnda forskarna att från utsöndringsprodukterna af Penicillium puberulum och P. stoloniferum kemiskt isolera tvenne nva fenolsyror, penicilliumsyra och mycofenolsyra, af hvilka den förra visade sig i hög grad toxisk. Typisk fenolförgiftning resulte- rade vid injektion af denna syra i kaniner, marsvin, hundar, möss och grodor, hvarvid förlamningen visade samma karaktär som den 35 af författaren (24) med olika AÅspergillus-arter samt Penicillium divaricatum och P. avellaneum inducerade förgiftningen hos kaniner. I det föregående (pp. 20—25) har visats, att åtskilliga mögelsvam- par och bland dem de i bisamhällen mycket vanliga Penicillium- arterna samt Mucor Mucedo vid utfodringsförsök på bin gett upp- hof till en intoxikation, som till symptom och förlopp är identisk med majsjukan. Bland de undersökta arterna var Penicillium con- ditaneum, en art, som med förkärlek vegeterar på förorenadt vax, den mest virulenta. 0, gr. sporer och mycel, utrört i 10 kbem. honung, dödade 12 bin under loppet af 4 dagar. Vid paralellför- sök med samma kvantitet Mucor Mucedo dröjde det 5 dagar, innan samma antal bin dogo. Sjukdomstecknen äro på det hela taget de samma, oafsedt hvilken mögelsvam p man använder vid utfodrin- gen. Redan efter några timmar visa bina tecken till oro. De springa feberaktigt omkring, putsa mundelarna och stryka abdomen med benen. På detta stadium följer ett depressionsstadium: bina äro ur stånd att flyga, kräla trögt omkring på burens botten och falla ofelbart ner, om de lyckats klättra upp ett stycke på sido- väggarna. Ibland förmärkas häftiga darrningar af kropp och vingar. "Vid ett något mera avanceradt stadium af sjukdomen sväller bak- kroppen, gången blir vacklande, och biet ligger snart på sidan ur stånd att resa sig. Vid dissektion af de döda, uppblåsta bina visar det sig, att magsäcken och i än högre grad ändtarmen äro starkt uppsvällda. Att det äfven vid denna inducerade intoxikation rör sig om en fenolförgiftning är så godt som säkert. Fenolämnenas egenskap att först stimulera och sedan paralysera nervsystemet framträder mycket tydligt hos majsjuka bin. Då förlamning af nervsystemet inträder, blir naturligtvis flykt omöjlig och likaledes tömning af exkremen- terna, hvilka därför ackumulera i rectuam och uttänja abdomen. Omsmält mögladt vax, som icke undergått tillräcklig rening, bibe- håller sina toxiska egenskaper och borde därför icke användas till kakbygge (pag. 30). Andra för den praktiske biodlaren viktiga spörsmål hafva diskuterats på pp. 30—32. Särskildt framhålles ventilationens betydelse i bikupan och förhindrandet av kondense- rad kupfuktighet, hvilket får anses såsom det mest effektiva medlet mot mögelsvampvegetation på kakverk och ramar under den kritiska invintringsperioden. Den i det föregående behandlade majsjukan, som är en intoxika- tion, bör strängt skiljas från andra mögelsvampsjukdomar hos bin, 26 som i första rummet äro infektioner. Hit hör aspergillusmykosen, först påvisad hos bin af Howaxrp (16) och af honom kallad »>pick- led brood», d. v. s. syltadt yngel. Den har sedermera äfven på- träffats i Tyskland (»Steinbrut>»), och BatRr (3) har nyligen konsta- terat dess förekomst i Danmark. Då kännedomen om bisjukdomar blir allmännare i Sverige och deras studium mindre försummadt än det för närvarande är, kommer nog »stenyngel>, som den benäm- nes af Barr, att också anträffas hos oss. Till kategorien infek- tionssjukdomar hör äfven pericystismykosen, framkallad af Pericystis alvei Betts, och i Tyskland kallad »kalkyngelb. Den har ännu icke påträffats hos oss. Som inledningsvis omnämndes, har äfven magsjuka af somliga forskare ansetts vara en infektionssjukdom. De, som härvid kom- mo problemets lösning närmast, voro utan tvifvel BENNEMANN och HöÖBNER (Se ZANDER, 28). Då majsjukan år 1880 härjade bland bi- samhällena i Greifswald, företogo nämnda forskare en undersök- ning af sjukdomen och kommo till det resultat, att Mucor Mucedo, som isolerats från de döda bina och äfven funnits växande på deras bakkroppar, var sjukdomsalstraren. ZANDER aftrycker i sitt arbete (28) BENNEMANNS Och HÖöÖBNERS figur, som visar hur svampen växer fram genom segmentringarna och täcker abdomen. Han afvisar emellertid hvarje tanke på samband mellan Mucor och sjukdomen och detta med så mycket större rätt, som Mucor Mucedo, en noto- risk saprofyt, icke kan uppträda såsom parasit, hvilket BENNEMANN och HöBNER förmenade. / I det föregående (pag. 28) har visats, att Mucor-sporerna, sedan de orsakat biets död genom intoxikation, förmå gro i digestions- apparaten och växa ut genom abdomväggen, hvarvid likheten med BENNEMANNS Och HöBNnERrRsS figur blir slående. Om de nyssnämnda forskarna på experimentell väg sökt bevisa sitt påstående, hade tro- ligen redan då majsjukans rätta orsak blivit utredd. Botaniska Institutionen, Lund. September, 1916. LITERATURE CITED. 1. ALSBERG, C. L., and BLACK, O. F. Biochemical and toxicological investi- gations of Penicillium puberulum and P. stoloniferum. Contributions to the study of Maize deterioration. U. S. Dept. of Agriculture. Bur. Plant Ind. Bull. 270. Washington. 1913. N d1 ALSBERG, C. L. Studies of the metabolism of moulds belonging to the genus Penicillium. Reprinted from the proceedings of the second triennial meeting of the National Association for the Study of Pellagra. Columbia. SS. C. 1913. BaAHR, L. Sygdomme hos Honningbien och dens Yngel. Meddelelser från den Kal. Veterinaer- og Landbohöjskoles Serumlaboratorium. Nr 37. Copenhagen. 1915. BaARSTOW, W. A. A new cure for bee paralysis. Gleanings in Bee Culture. 41. 1: 45—46. 1913. BeTTS, A. D. A bee-hive fungus, Pericystis alvei, Gen. et Spec. Nov. Ann. Bot. 26: 795. 1912. DEHLINGER, F. Andern und mir zum Troste, and Nachschrift des Herausgebers. Die Deutsche Bienenszucht 22: 41—43 1914. EibDaAM, E. Zur Kenntnis der Entwicklung des Ascomyceten. III. Sterig- matocystis nidulans nov. spec. Cohn's Beiträge. 3: 377—433. 1883. FOLLENIUS, O. Kleiner Wegweiser zum Betriebe rationeller und einträglicher Bienenzucht. Verlag von O. Follenius. Frohloff. Ham- burg. 1910. GEE, W. P., and MasseY, A. B. Aspergillus infecting Malacosoma at high temperatures. Mycologia. «4: 279—281. 1912. GERSTUNG, F. Der Bien und seine Zucht. Verlag von F. Gerstung. Ossmanstedt. 1904. —»—, Die neue »Holz-Stroh» Beutenwand. Die Deutsche Bienenzucht. 22: 24—27. 1914. Gosio, B. Ricerche batteriologiche e chimiche sulle alterazioni del mais. Rivista d'Igiene e Sanitå Pubblica, ann. 7: 825—849, 869--888. 1896. HEIN, W. Bienenruhbr und Nosema-Seuche. Die Deutsche Bienenzucht. ORGET 83-360 1901. HERING. Die Temperatur des Biens im Winter. Die Deutsche Bienen- zucht. 24: 5—9. 1916. HoLM, A. Handbok för biodlare. Published by A. Holm. Virke. Eslöv. 1916. HoWwARD, W. R. A new bee disease, pickled brood or white fungus. American Bee Journal. 36. N:o 37. KoBERrRT, R. Uber Giftstoffe der Flechten. Sitzungsber. d. Naturf. Ges. Dorpat. 10: 165. 1892. MAASZEN, A., and NITHAK. Ueber die Ruhr der Bienen. Mitt. d. Kaiserl. Biol. Aust. f. Land- und Forstwirtschaft. 4: 39—42. 1910. MAaAsZEN, A. Zur Aetiologie und Epidemiologie der Ruhr bei den Bienenvölkern. Mitt. d. Kaiserl. Biol. Aust. f. Land- und Forstwirt- schaft. 11: 50—54. 1911. Orro, M. Ueber die Giftwirkung einiger Stämme von Aspergillus fumigatus and Penicillium glaucum nebst einigen Bemerkungen äber Pellagra. Zeitschr. f. klin. Med. 59: 322—339. 1906. Root, A. IL and Root, E. R. The ABC and XYZ of bee culture. Medina, Ohio. 1910. STAHL, E. Die Schutzmittel der Flechten gegen Tierfrass. Festschrift zum siebzigsten Geburtstage von Ernst Heöeeckel. Jena. 1904. 38 STURLN, A. Ueber ein in Schlimmelpilzen (Penicillium glaucum) vor- kommendes Gift. Wiener klin. Wochenschrift. 1908: 711—714. 1908. TURESSON, G. The presence and significance of moulds in the alimentary canal of man and higher animals, Svensk Bot. Tidskrift. 10: 1—27. 1916. WuHrTtE, G. F. The bacteria of the apiary. U.S. Dept. of Agriculture. Bur. Entom. Techn. ser. 14. Washington, 1906. WOLFRAM. Die Aspergillusmykose. Die Deutsche Bienenzucht. 23 101—102. 19135. ZANDER, E. Tierische Parasiten als Krankheitserreger bei Bienen. Vortrag gehalten aufder Wanderversammilung deutscher, österreichischer und ungarischer Bienenwirte in Weissenfels am 9, august 1909. Muänchener Bienen-Zeitung. September. 1909. —»—, Krankheiten und Schädlinge der erwachsenen ENE Hand- buch der Bienenkunde II. Stuttgart, 1911. ZOPF, W. Zur biologischen Bedeutung der Flechtensäuren. Biologisches Centralblatt. 16: 592—0610. 1896. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1917. Bb. 11, H. I. MR AGUTILL. DE SVENSKA LYCOPODIACEER- NAS--SYSTEMATTIK AF H. V. ROSENDAHL Lycopodium alpinum IL. Var. Thellungii Herter (fig. 4, k). Kortgrenig med korta, glesbladiga —bladlösa axskaft. Jämtland: Frostviken, Jormlien (E. COoLLniIsper, 1873). Lycopodium annotinum L. Var. integrifolium Schube. Blad helbräddade. Västergötland: Toarps s:n, Målsryd (A. O. Orson, 1915). Form. distachyum Rosend. nov. f. Rami ferliles apice furcatti. Axbärande grenar i spetsen tvådelade. Jämtland: Gåxsjö, Lomåsen (O. OtHuIN, 1911). Var. microphyllum Rosend. nov. var. Folia 2—4 mm longa. Stor- växt med små, 2--4 mm långa, ej tilltryckta blad. Västergötland: Toarps s:n, Lilla Bygd (4. O. Orson, 1913). Var. pungens Desv., 1827 (alpestre Hn., 1832). Kortgrenig med intill 3 mm långa, tilltryckta, nästan tegellagda blad. Stockholm: (K. F. TurbDenivus, 1843); Västergötland: Toarps sn, Tegalund (A. O. Orson, 1913). Subvar. 0/sonii Rosend. nov. subvar. (fig. 1, a). Rami fertiles ad 20 cm longi, arcuati vel sigmoidei, foliis brevibus latisque, imbrica- tis obsiti. Spica spe incurva. Långgrenig med intill 20 cm långa, enkelt bågböjda eller S-for- migt krökta, axbärande grenar, tätt klädda med korta, breda, tegel- lagda blad. Axen äro vanligen mer eller mindre krökta. 40 Västergötland: Toarps s:n, Stora Bygd, Madhagen (A. O. OLSON, 1893). Form. appressipes Rosend. nov. f. (fig. 1, f)l. Rami fertiles ad 20 cm longi, superne foliis parvis, appressis, crebris vestiti. Axbärande grenar intill 20 cm långa och nedanför axet i en ut- sträckning af 1—3 cm klädda med små, tätt ställda, tegellagda blad. Västergötland: Toarps s:n, Stora Bygd, Madhagen (A. O. ÖOLson, 1913). Form. brachystachyum Rosend. nov. f. (fig. 1, c). Spica teres, =O mm longa. Ax cylindriskt, 8—10 mm långt. Västergötland: Ljushults s:n, Skanssjön (4. O. Orson, 1911). Form. macrostachyum Rosend. nov. f. (fig. 1, e). Spica 5—6 cm longa. AX ensamt, 5—6 cm längt. Västergötland: "Toarps s:n, Målsryd, Slutes (A. O. Orsosx, 1911) och Stora Bygd, Brattelid (A. O. OLson, 1914). Form. spherostachyum Rosend. nov. form. (fig. 1, d). Spica 5 mm ctre. longa, globosa. Ax omkring 5 mm långt, klotrundt. Västergötland: Toarps s:n, Målsryd, Bråthult (A. O. OLson, 1910) och Slutes (A. O. Orson, 1913); Ljushults s:n, Skanssjön (4. O. Orson, 1911). Form. furcatum Rosend. nov. f. Spica apice furcata. AX i spetsen gaffeldeladt. Västergötland: Toarps s:n, mellan Ramna och Berget (A. O. OLSON, 1914). Form. distachyum J. Schmidt (fig. 1, h). Axbärande gren i spetsen tvådelad, bärande två ax. Västergötland: Toarps s:n, Stora Bygd, Brattelid (A. O. Orson, 1913). Form. tristachyum Rosend. nov. f. (fig. 1, g). Ramus fertilis apice spicis tribus ornatus. Axbärande gren i spetsen tredelad, bärande tre ax. Västergötland: Toarps s:n, Stora Bygd, Brattelid (4. O. OLson, 1913). Form. frondescens Rosend. nov. f. (fig. 1, k). Ramus fertilis apice spicis 1—2 ramoque frondescente prcoedilus. AR Fig. 1. Lycopodium annotinum L. (svagt förminskad). a Var. pungens Desv. form. Olsonii Rosend. nov. f. Vg. Toarps s:n, Stora Bygd, Madhagen (A. O. OLson, "/e 1893). b Form. foliosum Rosend. nov. f. Vg. Toarps s:n, stora Bygd, Brattelid (A. O. Orson, ””/o 1913). c Form. brachystachyum Rosend. nov. f. Vg. Ljushults s:n, Skanssjön (A. O. Orson, ”!/o 1911). d Form. spheoerostachyum Rosend. nov. f. Vg. Toarps s:n, Bråthult (A. O. O1son, !”/9 1910). e Form. macrostachywm Rosend. nov. f. Vg. Toarps s:n, Målsryd, Slutes (A. O. OLson, ””/o 1911). f£f Form. appressipes Rosend. nov. f. Vg. Toarps s:n, Stora Bygd, Madhagen (A. O. Orson, ”!/o 1913). g Form. tristachyum Rosend. nov. f. Vg. Toarps sn, Stora Bygd, Brattelid (A. O OÖOLson, "Ve 1913). h Form. distachywm J. Schmidt. Vg. Toarps s:n, Stora Bygd, Brattelid (A. O. OL1son, ?!/9 1913). i Form. proliferum Milde subf. squarrosum Rosend. Vg. Toarps s:n, Brattelid (A. O. OLson, ””/12, 1914). k Form. frondescens Rosend. nov. f. Vg. Toarps s:n, Tegelund (A. O. Orson, ?!'/e 1913). 42 Ax 1—2 med ett sidoställdt, jämnhögt, bladbärande skott. Västergötland: Toarps s:n, Stora Bygd, Brattelid (A. O. Orson, 1913) Form. foliosum Rosend. nov. f. (fig. 1, b). Spicce sporangiis carentes. Axen utan sporangier. Västergötland: Toarps s:n, Stora Bygd, Brattelid (A..O. Orson, 1913). Form. semifertile Milde. Axen i nedre delen utan sporangier. Västergötland: Toarps s:n, Stora Bygd, Brattelid (A. O. Orson, 1914). Form. proliferum Milde. Axet krönes af ett bladbärande skott. Subform. appressum Rosend. nov. subf. Folia appressa. Ax- skottets blad tilltryckta. Västergötland: "Toarps s:n, Stora Bygd, Brattelid (4. O. Orson, 1914). Subform. squarrosum Rosend. nov. subf. (fig. 1, i). Folia squar- rosa.” Axskottets blad utstående. Västergötland : "Toarps s:n, Stora Bygd, Brattelid (A. O. OLson, 1914). Subform. virescens Rosend. nov. subf. Spica viridans. Ax- bladen gröna. är Västergötland: "Toarps s:n, Stora Bygd, Brattelid (A. O. Orson, 1914). Lycopodium clavatum L. Var. /agopus Leestadius, 1858 (fig. 2, bl. Rami adscendentes, breves, foliis crebris, appressis, spicisque solis, breve (1—1,5 cm) pedunculatis. Kortgrenig med tätt ställda, tegellagda blad och ensamt sittande ax med korta 1—1,5 cm långa eller sällan något längre, af små blad tätt klädda skaft. Västergötland: Toarps s:n, Lilla Bygd, Tåhagen (A. O. Orson, 1893). Var. squarrosum Rosend. nov. var. Folia recta, squarrosa. Blad raka och utspärrade. Västergötland: Toarps s:n, mellan Ramna och Berget (A. O. OLSON, 1914). Var. subannotinum Rosend. nov. var. (fig. 2, c). Var. habitu L. annotini, foliis subsquarrosis, apice curvatlis, spicis sessilibus. Till utseendet erinrande om L. annolttitnum, med utstående, i spet- sen haklikt böjda blad och oskaftade, vanligen parvis sittande ax. Västergötland: Toarps s:n, Stora Bygd, Tån och Målsryd mellan Slutes och Brattelid samt Bråthult och Ekås (A. O. Orson, 1913). Form. furcatum Luerss. (fig. 2, k).. Ax i spetsen gaffeldeladt. 43 ög 3 / 5 Fig. 2. Lycopodium clavatum L. (svagt förminskad). a Gren med spetsställd vinterknopp. Vg. Ljushults s:n, Ruderne (A. O. Orson, !”/1w0 1914). Db Var. lagopus Lest. Vg. Toarps sin, Lilla Bygd, Tåhagen (A. O. OLson, !?/e 1893). c Var. suban- notinum Rosend. nov. var. Vg. Toarps s:n, Stora Bygd, Tån (A. O. OLson, '?/8 1895). d Form. monostachyum Desv. Vg. Toarps sm, Lilla Bygd, Tåhagen (A. O. OLSON, 10/4. 1893). e Form. tristachyum Hook. Vg. Toarps s:n, Lilla Bygd, Tåhagen (A. O. OLSoNn, !”/0 1893). £ Form. tetrastachyum Rosend. nov. f. Vg. "Toarps s:n, Lilla Bygd, Tåhagen (A. O. Orson, !/9 1893). 9 Form. remotum Luerss. Vg. Målsryd (A. O. OLson, ”"/o 1913). h Form. microstachyum Schur. Vg. s:n, Aplared (A. O. OLSON, ”/9 1909). i Form. proliferum TLuerss. Hjortryd (A. O. Orson, !4/9 1913). k Form. furcatum Tuerss. Bråthult (A. O. Orson, ?2/9 1913). I! Form geminatum Christiansen. mellan Ramna och Berget (A. O. Orson, ”/w 1914). Toarps sn, Ljushults Vg. Toarps sn, Vg. Toarps sn, Vg. Toarps sn, 44 Västergötland: Toarps s:n, Målsryd, Bråthult (A. O. Orson, 1913). Form. geminatum Christiansen (fig. 2, 1). Axskaft klufvet från basen. . Västergötland: Toarps s:n, mellan Ramna och berget (A. O. OLsoN, 1914). Form. monostachyum Desv. [fig. 2, d). Ax ensamt, skaftadt. Västergötland: Toarps s:n, Lilla Bygd, Tåhagen (A. O. OLsoNn, 1893). Form. tristachyum Hook. (fig. 2, e). Axskaft med tre spetsställda ax. Västergötland: Toarps s:n, Skårs skog (A. O. Orson, 1913). Form. tetrastachyum Rosend. (lig. 2, f). Spice terminales 4. Axskaft med 4, parvis från spetsen utgående ax. Västergötland : Toarps s:n, Målsryd (A. O. Ozrson, 1913). Form. polystachyum Rosend. (fig. 3, a). Spice terminales 4—5, la- terales 2. Axskaft med 4--5 spetsställda och 2 parvis sidoställda ax. Västergötland: Toarps s:n, Stora Bygd, Brattelid (A. O. OLson, 1913). Form. remotum Luerss. (fig. 2, g). Axskaft med i regel 2 spets- ställda och 1, stundom 2 åtskilda, sidoställda ax. Västergötland: Toarps s:n, Målsryd (A. O. Orson, 1913). Form. macrostachyum Schur (fig. 3, b). Axskaft med i regel 2 spetsställda, omkring 10 cm. långa ax. Västergötland: Toarps s:n, Ekås (A. O. Orson, 1913). Form. microstachyum Schur (fig. 2, h). Axskaft med 1—flera, 5—10 mm långa, spetsställda ax. Västergötland: Ljushults s:n, Aplared (A. O. OLson, 1909; Toarps s:n, Skårs skog (A. O. Orson, 1913). Form. frondescens TLuerss. (fig. 3, c). Axskaft med 2—-3 spets- ställda ax och ett sidoställdt, bladbärande skott. Västergötland: Toarps s:n, Skårs skog (A. O. Orson, 1913). Form. proliferum Luerss. (fig. 2, 1). Ax genomvuxet, öfvergående i ett bladbärande skott. | Västergötland: Toarps s:n, Hjortryd och Målsryd samt Bråthult (A. O. OLSON, 1909). Fig. 3. Lycopodium clavatum L. (naturlig storlek). a Form. polystachyum Rosend. nov. f. Vg. Toarps s:n, Skinnarhult (A. O. OLSoNn, !/120 1906). b Form. macrosta- chyum Schur. Vg. Toarps s:n, Ekås, (A. O. OLsoN, ”9/0 1913). c Form. frondescens Luerss. Vg. Toarps s:n, Skårs skog (A. O. Orson, ”/o 1913). Lycopodium complanatum L. Subspec. moniliforme Lindm. (fig. 4, i). De kantställda bladen breda och halfcirkelformiga, hvarigenom grenen får ett pärlbands- 46 likt utseende; endast sterila exemplar kända. (Hedwigia Band XLVII). Södermanland: Tumba (C. A. M. LinDMANn, 1895). Form. monostachyum KRosend. nov. f. (fig. 4, a). Spica terminalis solitaria. Axskaft med 1 spetsställdt ax. Västergötland: "Toarps s:n, Målsryd (A. O. Orson, 1910). Form. distachyum hRosend. nov. f. (fig. 4, a). Spice terminales 2. Axskaft med 2 spetsställda ax. Västergötland: "Toarps s:n, Målsryd (A. O. Orson, 1910). 2 Form. tristachyum Rosend. nov. f. (fig. 4, a). Spice terminales 3. Axskaft med 3 spetsställda ax. Västergötland : Toarps s:n, Målsryd (A. O. Orson, 1910). Form. tetrastachyum Rosend. nov. f. (fig. 4, a). Spice terminales 4. Axskaft med 4 spetsställda ax. Västergötland: Toarps s:n, Målsryd (A. O. OLson, 1910). Form. brachystachyum J. Schmidt (fig. 4, bj). Axskaft korta med intill 8 mm långa ax. Västergötland: Toarps sn, Målsryd (A. O. Orson, 1910). Form. spherostachyum Rosend. nov. f. (fig. 4, c). Spica solitaria, ad 4 mm longa, globosa. Axskaft kort med 1 spetsställdt, intill 4 mm långt, klotrundt ax. : Västergötland: Toarps s:n, Målsryd (A. O. Orson, 1910). Form. breeps Milde. Ax till midten tvåklufvet. Västergötland: Toarps s:n, Tjärnsjö (A. O. Orson, 1910). Form. tr/ceps Milde. Ax till midten treklufvet. Västergötland: Toarps s:n, Tjärnsjö (4. O. Orson, 1910). Form. fasciculatum Luerss. Axskaft från basen 2—flerdeladt. Västergötland: Toarps s:n, Målsryd (A. O. Orson, 1913). Form. fa/lax Celakovsky. Ax oskaftade. Västergötland: Toarps s:n, Tjärnsjö (A. O. Orson, 1910). Form. frondescens Luerss. Ax med sidoställdt, bladbärande skott. Västergötland: Toarps s:n, Ekås (A. O. Orson, 1913). Jil Fig. 4. a—'i Lycopodium complanatwm I..; k Lycopodium alpinum L.; l-m Ly- copodium inundatum L. (svagt förminskad). a Form. monostachyum Rosend. nov. f.; distachyum Rosend. nov. f.; tristachyum Rosend. nov. f.; tetrastachyum Rosend. nov. f. Vg. Toarps s:n, Målsryd (A. O. Orson, ?"/8 1910). b Form. brachystachyum J. Schmidt. Vg. Toarps s:n, Målsryd (A. O. Orson, ””/8 1910). c Form. sphoero- stachyum Rosend. nov. f. Vg. Toarps s:n, Målsryd (A. O. Orson, ””/8 1910). d Form. biceps Milde. Vg. Toarps sn, Tjärnsjö (A. O. OLson, ”"/8 1910). e Form. triceps Milde. Vg. Toarps s:n, Tjärnsjö (A. O. Ouson, ””/8 1910). £f Form. fascicu- latum Luerss. Vg. Toarps s:n, Målsryd (A. O. OLson, !/9 1913). g Form. fallax Cel. Vg. Toarps s:n, Tjärnsjö (A. O. OLSoN, ??/g8 1910). Ah Form. frondescens Luerss. Vg. Toarps s:n, Ekås (A. O. OLson, 9/9 1913). i Subspec. momiliforme Lindm. Sdm. Tumba (C. A. M. LInDMmaAn, 1895). &k Form. Thellungii Herter. Jmt. Frost- viken, Jormlien (E. COoLLINDER, 1873). I! Form. minus Kauf. Vg. Toarps s:n, Lill- eve (A. O. OLSON, ”/o 1914). m Form. distachyum Milde. Vg. Toarps s:n, Lilleve (A. O. Orson, ”/9 1914), 48 Lycopodium inundatum L. Var. minus Kauwlf. (fig. 4, 1). Dvärgform, 1,5—4 cm hög. Västergötland: Toarps s:n, Lilleve (A. O. Orson, 1914). Form. distachyum Milde (fig. 4, m). Två ax bredvid hvarandra från samma gren. Västergötland: Toarps s:n, Lilleve (A. O. Orson, 1914). Lycopodium Selago L. Var. appressum Desv. (fig. 5. a). Blad korta, tilltryckta. Från grenspetsarna utgå ofta stora, vegetativa förökningsknoppar. Torne Lappmark—Dalarne. Värmland: Norra Råda, Tallhult (H. A. FröDIiNG, 1899). Västergötland: Toarps s:n, Bygd (4. O. Orson, 1903). Var. dubium Sanio (fig. 5, b). Blad nedtill långa, utstående, upp- till korta, tilltryckta. Stockholmstrakten: Frescati (E. LunpstrRöm, 1911), Djurö, Runmarö (1915). Västergötland: Toarps s:n, Slätthult och Nygårds mosse (A. O. Orson, 1913). Skåne: Skäralid (1909). Var. imbricatum Pocher. Blad upprätta, långa, tegellagda. Stockholmstrakten : Frescati (E. LunbpstRÖM, 1914). Var. /axum Desv. (fig. 5, c&). Blad krökta i riktning uppåt. Bohuslän: Krokstrand, Björnerödpiken, 220 m. (1914). Var. patens Desv. Blad breda, spetsiga, mer eller mindre utstå- ERde: Jämtland: Frösön (1912). Värmland: Norra Råda (H. A. FRÖDING, 1893). Stockholmstrakten: Frescati (E. LunpströmM, 1910). Västergöt- land: Råda (G. LinDBERG, 1892); Toarps s:n, Bygd (A. O. OLSON, 1893). Småland: Ör (A. NeaAnper, 1912). Skåne: Skäralid (H. G. SIMMONS, 1892). Var. recurvum Desv. (fig. 5, d). Grenspetsar krökta. Blad utspär- rade eller delvis riktade nedåt. Stockholmstrakten: Frescati (E. LunbpstrRöm, 1911). Västergötland: Övendalen, Halleberg (K. RaznE, 1911). Bohuslän: Göteborg, Fränd- törp (E: FIJERTMAN, 1912). d ad b C Fig. 53. Lycopodium Selago L. (naturlig storlek). a Var. appressum Desv. Jmt. Mullfjället (H. V. ROsENDAHL, ?9/; 1912). b Var. dubium Sanio. Sk. Skäralid (H. V. RosEnNDAHL, "5/7 1909). c Var. laxum Desv. Boh. Krokstrand. Björnerödpiken, 220 m (H. V. RosEnDAuL, ”/+ 1914). d Var. recurvum Desv. Vg. Övendalen, Halle- berg (K. RanneE, 1911). Isoétes lacustre L. Var. strietum Gay. Blad raka, uppräta. Subvar. minus A. Br. Blad högst 3.5 cm långa. Södermanland: Selaön (N. HALLSTEN, 1901). Svensk Botnaisk Tidskrift 1917. 4 20 Subvar. e/atius Fliche. Blad intill 20 cm långa. Härjedalen: Tännäs (H. F. G. StrömFerrt, 1879). Skåne: Immeln (H. THEDENIUS, 1887). Subvar. /ongsfolium Motelay” et Vendryeés. Blad mer än 20 cm långa. Västergötland: Mölnelycke (W. UHLEMANN, 1890). Var. patulum Gay. Blad raka, snedt uppräta. Dalsland: Örs s:n, Örsjön, (A. FrRYxELL, 1899). Var. patentisstsmum Casp. Blad raka, nästan horisontalt utstående. Östergötland: Begnaholm. Var curvifolium Casp. Blad krökta. Subvar. fa/catum Tausch. Blad skärformigt krökta. Härjedalen: "Tännäs (H. F. G SrröMFerLt, 1879). Södermanland: Östra Vingåker, i sjön Bjelken (K. A. Drarr, 1866). Småland: Möckeln (N. J. ScHrutz); Burseryd, Mölneberg (K. A. Tu. SeTH, 1876); Moheda (C. J. JOHANSON, 1878); Tenhultsjön (K. JOHANSSON, 1887); Långasjö (G. R. EicoQvist, 1899). Subvar. cireinnatum Gay. Blad ringformigt krökta. Småland: Orrefors, i ån (S. LEWENHAUPtr, 1880); Tenhultsjön (K. JOHANSSON, 1887). Material för denna uppsats har jag till huvudsaklig del erhållit al herr A. O. Orson, Målsryd, hvarjämte jag med välvilligt tillstånd af professor A. G. NartHorstT haft tillgång till Riksmuseums sam- lingar. De fotografiska afbildningarna äro utförda af fru THERESE EKkBLoM å Riksmuseets paleobotaniska afdelning. SVENSK BOTANISK TiDSKRIFT. 1917. Bb 11, Hu. 1. NÅGRA SYNPUNKTER PÅ DEN SYNEKOLO- SISKA IVEGETATIONSBESERIENINGENS TERNINOTOGE OCH METODIK AF GG 'EINAR DU RIETZ För hvar och en, som sysslat med den ekologiska växtgeografiens viktigaste primäruppgift, den synekologiska vegetationsbeskrifningen eller beskrifningen af de växtsamhällen, som sammansätta ett om- rådes vegetation, har det säkerligen kommit en tidpunkt, då han känt ett oemotståndligt behof att för sig själf och för andra i grund klargöra såväl de begrepp, med hvilka han rör sig, som de prin- ciper, efter hvilka han arbetar. Framför allt under de sista åren har också en hel litteratur vuxit upp om dessa frågor. Senast har G. SAMUELSSON (1916, II) under titeln >»Om den ekologiska växtgeo- grafiens enheter> publicerat en sammanfattande öfversikt, hvilken nog i hufvudsak torde kunna anses uttrycka de svenska växtgeo- grafernas nuvarande ståndpunkt. Under de undersökningar af vegetationen vid våra kuster, hvar- med jag under de tre senaste åren varit sysselsatt, har det emeller- tid allt tydligare blifvit klart för mig, att den metodik för vegetations- beskrifningen, som användes af SAMUELSSON och andra växtgeografer med alpina arbetsområden, ej med fördel kan tillämpas på hafs- kusternas vegetation. Orsakerna härtill skall jag i det följande för- söka närmare klargöra. Jag har emellertid till följd därav sett mig nödsakad att vid mina undersökningar använda mig af en termi- nologi och en metodik, som i åtskilliga afseenden skilja sig från dem, som komma till uttryck i SAMvELSSONS uppsats. Det hade ur- sprungligen varit min afsikt att först i den större vegetationsmono- grafi, som skulle bli det första synliga resultatet af mina nyss- nämnda undersökningar, närmare utveckla min ståndpunkt till dessa frågor. Men då dessa synas bli allt mera aktuella för de svenska botanisterna och jag tills vidare måst ännu en tid upp- 932 skjuta publicerandet av nyssnämnda monografi, har jag ansett lämp- ligast att redan nu i en kortare uppsats framlägga mina synpunkter på den synekologiska vegetationsbeskrifningens terminologi och metodik. I det följande kommer jag att ett för ett genomgå och definiera de synekologiska grundbegreppen, så som de af mig upp- fattas. I de af SAMUELSSON behandlade frågor, i hvilka jag väsent- ligen ansluter mig till hans åskådning, kommer jag gifvetvis att så vidt möjligt inskränka mig till att hänvisa till hans uttalanden. Ståndort och bestånd. Ståndort är sammanfattningen af alla på en viss geo- grafiskt bestämd lokal verkande ekologiska faktorer (FLaAHAULT Och SCHRÖTER 1910 p. 24, WARMING och GREBNER 1915 p. 306, SAMUELSSON 1916, II p. 350). Bestånd är den på en gifven lokal förefintliga vegeta- tionen (SAMUELSSON 1916, II p. 350). Till den utredning af dessa båda begrepps historia och använd- ning, som SAMUELSSON lämnat, ansluter jag mig i alla delar, hvarför jag här ej behöfver närmare ingå på desamma. Association. Association är en sammanfattning af de till sin floris- tiska sammansättning väsentligen öfverensstämmande, i möjligaste mån enhetliga bestånden (SAMUELSSON 1916, II p. 352, i hufvudsak). Som SAMUELSSON framhåller, kan associationsbegreppet i viss mån anses motsvara systematikens artbegrepp; det hvilar lika väl som detta på en teoretisk abstraktion och är lika tänjbart som detta. Bestånden kunna å sin sida jämställas med de i naturen upp- trädande växtindividen, sedda från systematisk synpunkt. Liksom systemalikens artbegrepp af olika författare uppfattas på rätt olika sätt, är detta i minst lika hög grad fallet med associationsbegreppet. Några ha ett synnerligen vidt associationsbegrepp, andra ett trängre. Liksom artbegreppet äfven hos en och samma författare ej kan anses fullt likvärdigt inom hela systemet, lika litet bör man inom synekologien ha någon fordran på likvärdighet för alla associationer. Liksom vissa släkten äro mera »kritiska» än andra och därför i behof af en finare artuppdelning, likaväl kunna vissa associations- grupper (formationer) vara mera kritiska än andra och därför fordra en finare uppdelning. Och likaväl som inom systematiken böra 533 praktiska synpunkter tillmätas en mycket stor betydelse. Inom vissa associationsgrupper kan det sålunda vara mera praktiskt att upp- dela samhällena 1 relativt fina och trångt begränsade enheter (asso- ciationer), medan det inom andra kan vara lämpligare att bibehålla ett relativt vidt associationsbegrepp och eventuellt i stället uppdela hvarje association i lägre enheter (motsvarande systematikens varie- teter m. m.). Många finna måhända en dylik princip godtycklig och föga vetenskaplig, men det måste ihågkommas, att associationsupp- delningen ej är målet, utan blott ett medel att ge en i möjligaste mån riktig och åskådlig bild af växttäckets sammansättning. Hos författare med allt för vidt associationsbegrepp kan det icke undvikas, att det ibland kommer till ganska egendomliga konse- kvenser. Jag vill här blott citera ett uttalande af SAMUELSSON (1916, p. 353): »Gör man detta, så kan det likväl inträffa, att i extrema fall enskilda bestånd, som dock måste räknas till en och samma association, kunna vara sinsemellan starkt afvikande. GRADMANN (1909, s. 103) framhåller med full rätt, att två sådana bestånd t. o. m. kunna skilja sig så starkt, att de icke ha någon art gemensam, En associations olika bestånd böra emellertid vara nära öfverens- stämmande i fysiognomiskt och floristiskt afseende samt af något så när konstant natur.> Jag kan inte finna annat, än att GRADMANNS citerade yttrande står i direkt strid mot citatets sista mening och mot den äfven af SAMUELSSON använda definitionen på »association ». Ty i och med det alt man räknar två bestånd med så olika sam- mansätltning, att de icke ha någon enda art gemensam, till en och : samma association, har man ju faktiskt frångått all fordran på öfver- ensstämmelse i floristiskt afseende mellan en associations olika be- stånd. I så fall har man kvar endast den fysiognomiska öfverens- stämmelsen och har därmed uppflyttat associationsbegreppet till formationsbegreppets nivå. Den vanligaste grundorsaken till dylika inkonsekvenser, närmast betingade af ett alltför vidt associationsbegrepp, torde vara den, att de flesta författare, ehuru de i princip erkänna den induktiva me- todens allenaberättigande, i praktiken ej helt lyckats frigöra sig från vissa deduktiva synpunkter. Redan RB. Hurr (1881) har på ett syn- nerligen klart och logiskt sätt framhållit nödvändigheten af de de- duktiva synpunkternas fullständiga bannlysning vid associationer- nas (hos honom formationernas) karaktäristik, och i senare tid ha framför allt Ta. C. E. Fries (1913 p. 48—49), de schweiziska växt- geograferna och senast SAMUELSSON (1916, II p. 351) ytterligare poin- 04 teral detsamma. Endast växttäckets sammansättning, ej på minsta sätt ståndortens karaktär får inverka på associationsindelningen. Och att, såsom ofta sker äfven hos de nyss citerade författarna. sammanföra floristiskt helt olika bestånd till samma association. endast därför att man ej kan upptäcka någon olikhet i deras stånd- ortsbetingelser, måste naturligtvis anses stridande mot de strängt induktiva principerna. Utredandet af de hvarje association be- tingande ståndorternas egenskaper måste naturligtvis betecknas som en af den synekologiska vegetationsbeskrifningens viktigaste upp- gifter; men man måste noga akta sig för att gå vetenskapen i för- väg och låta sin uppfattning af ståndorternas karaktär inverka på sin begränsning af associationerna. Ståndorternas karaktär måste vid en vegetationsbeskrifning alltid förutsättas som något från början okänt. Många af de moderna växtgeograferna, t. ex. Zäöricherskolan. WaARrmMING Och GR/ZEBNER (1915) m. fl. använda vid associationernas benämning suffixet -etum, hvilket tillfogas efter den för associatio- nen mest karakteristiska artens släktnamn, vanligen med tillägg äfven af artnamnet i genitiv, t. ex. Callunetum, Caricetum elate etc. Vill man sedan ytterligare karaktärisera associationen, sker detta genom en adjektivbestämning, t. ex. Pinetum cembre vaccinioswum (RöBEL 1913 p. 867). Denna princip för associationsbenämningen, vilken infördes redan af ScHouw (1822), användes t. ex. af Hurt (1881) och har sedan i vårt land använts bl. a. af SERNANDER (isyn- nerhet i hans äldre arbeten). Under de senaste åren synas emel- lertid de svenska växtgeograferna i allmänhet ha öfvergifvit denna nomenklaturprincip, och i de moderna växtgeografiska arbetena af svenska författare finna vi vanligen associationsnamnen bildade ge- nom en sammanställning af formationsnamnet med namnet på den för associationen mest karaktäristiska arten, t. ex Carex chordorrhiza- Niedermoor (Fries 1913 p. 132), Anthoxanthum-Wiese, Gnaphalium supinum-reiche Moosheide (SAMUELSSON 1916, I p. 57). Eller också bildas associationsnamnet genom en adjektivbestämning och till- läggandet af ordet association, t ex. Lebermoosreiche Anthelia nivalis- association (Fries 1913 p. 120). Liknande benämningsprinciper an- vändas äfven af CAJANDER (1913) i hans bearbetning af Finlands myrar och i vissa fall af SERNANDER (t. ex. SERNANDER 1910, VON Post och SERNANDER 1910). Andra nordiska växtgeografer, t. ex. MELIN (1913) och HävYRrRÉN (1914), bilda associationsnamnet helt enkelt genom sammanställning af ordet association med namnet på en eller flera af associationens karaktärsväxter, t. ex. Calluna-Cladina- fuscum-Assoziation (MELuinN p. 15), Racomitrium-Cladina-Assoziation, Assoziation von Racomitrium lannginosum (HÄYRÉN p. 56), och af Fries (1913) anföres ett enligt denna princip bildat namn inom pa- rentes för hvarje association. Före det moderna associationsbe- greppets genombrott bildades vanligen formationsnamnen (med for- mation i Kerners, R. Hucts med fleras mening) tämligen godtyck- ligt än efter denna princip, än efter suffixprincipen. Gifvetvis måste det anses högst önskvärt, om man kunde ena sig om en likformig nomenklatur för associationerna. Jämförelser mellan af olika författare beskrifna områden måste ju alltid i mycket hög grad försvåras, om hvarje författare använder sin egen nomenkla- turprincip. Af de tre metoder, som ofvan omnämnts, torde väl den första utan tvekan kunna betecknas som den mest opraktiska. Ofta blir det ju nödvändigt att i associationsnamnet medtaga två växt- namn och någon gång att använda varietetshamn, och 1 båda dessa fall måste den uppkomna namnapparaten bli synnerligen otymplig. Den andra metoden ger kanske i namnet den bästa karaktäristiken af associationen. Den bygger på samma princip som systematikens binära nomenklatur, i det den medtager såväl associationens som formationens namn. Men formationerna äro åtminstone ännu så länge synnerligen vaga begrepp, som af olika författare uppfattas högst olika. Och följden af ett konsekvent tillämpande af denna metod skulle ovillkorligen bli den, att samma association hos olika författare kunde få helt olika benämning, beroende på författarnas olika formationsindelning. Den tredje metoden synes mig vara den, som erbjuder såväl de största praktiska fördelarna som den största exaktheten. Naturligtvis får man se till, att man alltid i namnet på en association medtager så mycket, att en förväxling med an- dra, floristiskt mer eller mindre närstående associationer blir i möj- ligaste mån utesluten. Facies. Facies är hvarje underafdelning af en association, ob e- roende af de orsaker, som betinga olikheterna. I den synekologiska litteraturen finna vi termer för associatio- nernas underafdelningar använda på ett högst olika sätt hos olika författare. Man kan under associationen urskilja åtminstone 5 olika slag af underafdelningar. 1) Underafdelningar, betingade af vertikala differenser i det geo- 26 grafiska läget [échelons altitudinaux, Höhenglieder (Braun och FUuR- RER 1913 p. 13, Braun 1915 p. 45, FURRER 1914 p. 25). 2) Underafdelningar, betingade af horisontella differenser i det geografiska läget [Facies (Braun 1913 p. 86, FURRER 1914 p. 26) races régionales (Braun och FURRER 1913 p. 13, Braun 1915 p. 45), geographische Varietäten (WARMING och GRAEBNER 1915 p. 354). 3) Underafdelningar, betingade af genomgående och konstanta differenser i ståndortens karaktär [Substratvariationen (Braun 1913 p. 86, FURRER 1914 p. 26), Edaphische Varietäten (WARMING och GRZEBNER 1915 p. 353, det där anförda exemplet med Fagelum asperulosum och Fagetum myrtillosum dock helt olika associatio- ner)|. 4) Underafdelningar, betingade af smärre, mer eller mindre oregel- bundna variationer i ståndortens karaktär eller af rena tillfälligheter ISubtypen (Brauns 1913 p. 86), variations biologiques (BRAUN och FURRER 1913 p. 15), sous-associations (BRAUN 1915 p. 45), Neben- typen (RöBEL 1912 p. 93), Facies (WARMING och GRABNER 1915 p. 354). 5) Underafdelningar, betingade af periodiska växlingar i växt- täckets sammansättning. Om man jämför de i ofvanstående öfversikt citerade författarnas terminologi, torde man icke kunna undgå ett mycket starkt intryck af stor villervalla. Dess bättre torde emellertid hela denna mång- fald af termer vara tämligen öfverflödig. Det torde väl nämligen knappast medföra någon verklig olägenhet att för alla dessa typer af associationsunderafdelningar använda en gemensam term, t. ex. facies. Rent principiellt torde också ur strängt induktiv synpunkt detta få anses vara det riktigaste, ty orsaken till beståndens olikhet bör naturligtvis ej få influera på deras benämning, hvilken gifvetvis - i stället bör bestämmas blott af beståndens egen karaktär. Det torde ej heller alltid vara så lätt att vid en vegetationsbeskrifning afgöra, med hvilket slag af facies man i hvarje särskildt fall har att göra; detta kan i många fall först säkert afgöras, när man får tillfälle att . i detalj granska en serie olika beståndsanalyser. Vid den prak- tiska vegetationsbeskrifningen torde man sålunda mycket väl kunna nöja sig med att kalla alla associationens underafdelningar facies; vill man sedan vid materialets bearbetning skilja mellan de olika typerna, hvilket ju understundom kan vara förmånligt, så möter ju intet hinder att skilja mellan t. ex. höjdfacies, geografiska facies etc. CN NN Formationer. Formation är en sammanfattning af de fysiognomiskt likartade, d. v. s. de till sina lifsformer väsentligen öfver- ensstämmande associationerna (SAMUELSSON 1916, II p. 358 i hufvudsak). Denna definition torde i sak kunna anses fullt öfverensstämma äfven med de af RöBEL (1913 p. 867)' och WaArminG och GRZBNER (1915 p. 333) använda. Som SAMUELSSON (1. c.) framhåller, förhåller sig formationen till associationen som släktet till arten. Begreppet är sålunda lika tänj- bart som släktbegreppet, och praktiska synpunkter kunna i hög grad komma till sin rätt vid dess begränsning. En formation kan lika litet som ett släkte förekomma i naturen. Man har associationer tillhörande en viss formation, men ej formationen själf, hvilken är ett fullkomligt abstrakt begrepp. Detta ha många författare ej gjort klart för sig, och följden däraf har blifvit ett mycket ofta före- kommande missbruk af termen formation. Jag bortser här från den i äldre arbeten alltid förekommande användningen af termen 1 stället för hvad vi nu kalla association. Men äfven hos författare med fullt modernt associationsbegrepp kan man finna termen for- mation använd på de mest underliga sätt. WARMING och GRZEBNER påpeka (1916 p. 334), att en del engelska botanister med ordet formation beteckna det, som af de flesta växtgeografer numera kallas succession. Och hos andra. engelska »ekologer» (t. ex. Mc LEAN 1915), finner man ordet formation använt helt och hållet i bety- delse af hvad vi kalla ståndort. Saken förbättras icke just däraf, alt nyssnämnde författare som association betecknar rätt och slätt ståndortens finare modifikationer, t. ex. »care sand», »grey dune»>, »high shingle» 0. s. v. Andra författare, t. ex. ÖSTENFELD (1908), beteckna som formation ungefär hvad jag i det följande kallar formationskom plex. Vid formationernas benämning använda de flesta författare namn, lånade ur folkspråken. I de flesta fall torde nog detta vara det mest praktiska, hvarvid dock strängt måste fasthållas vid att dessa namn noggrant måste definieras. ' Då Rösrr (1913) väl närmast är att betrakta som en andra upplaga af BrocH- MANN-JEROSCH och RöBEL (1912), anser jag riktigast att, då det ej gäller rena priori- tetsfrågor, citera blott det förstnämnda arbetet. 38 Formationernas karaktäristik torde höra till synekologiens allra svåraste uppgifter. Ty att exakt beskriva ett växtsamhälles fysiog- nomi måste anses synnerligen vanskligt. De hittills gjorda försöken till indelning af växternas lifsformer måste anses synnerligen skema- tiska. RaunKreRS ryktbara lifsformsystem, hvilket numera synes ha slagit igenom ej blott bland de danska och norska, utan äfven bland de schweiziska växtgeograferna (jfr Braun 1915), kan natur- ligtvis ingalunda ge någon allsidig bild af ett växtsamhälles fysiog- nomi, då det blott tar hänsyn till en, visserligen mycket viktig, sida av växtens organisation. Det af WarminG och GKEZEBNER (1915) använda systemet torde möjligen komma målet något närmare, men för en exakt karaktäristik av formationerna torde det väl knappast vara tillräckligt. Tills vidare får man tydligen nöja sig med att i allmänna ordalag karaktärisera och beskrifva de formationer, med hvilka man arbetar. Som »subformationer> föreslå WARrRMING och GRAEBNER (1915 p. 348) alt beteckna de underafdelningar af formationer, d. v. s. associa- tionsgrupper af lägre rang, som man ibland kan behöfva urskilja. Detta torde väl ganska sällan vara behöfligt. Bättre då att så vitt möjligt arbeta med så snäft begränsade formationer, att underafdel- ningar bli onödiga. | Formationsgrupper. Formationsgrupp är en sammanfattning af. fysiogno- miskt närbesläktade formationer (RöBerL 1913 p. 867 i princip). Formationsgrupperna kunna å sin sida efter samma prin- ciper sammanföras till ännu högre enheter, formations- klasser och vegtationstyper (RöBEL 1. c.) För dessa högre enheter ha BRrocHMANN-JERosScCH Och RöBEL (1912) uppställt ett system, som senare utvecklats vidare av RöBEL (19153) och som för närvarande torde få anses ge den bästa öfversikten öfver jordens växtsamhällen, grupperade efter rent ekologiskt-fysiog- nomiska principer, om än i en hel del detaljer mycket skulle kunna vara att invända däremot. | En del författare, t. ex. Fries (1913) och SAMUELSSON (1916, I) tyckas föredraga att helt och hållet undvika användandet af såväl formationsbegreppet som de högre enheterna. De sammanföra sina associationer till grupper av högre och lägre rang utan att närmare ingå på deras fysiognomiskt-systematiska värde. Detta är ju alltid det försiktigaste, men erkännas måste, alt man genom ett fullt ut- 39 nyttjande av dessa högre enheter kan ernå en vida öfverskådligare framställning av vegetationens fysiognomiska hufvudtyper (jfr. RUBEL 1912 p. 94—95). Betraktar man närmare de i ett områdes vegetation ingående associationerna, finner man snart, att de ej blott kunna ordnas i rent abstrakta fysiognomiskt-systematiska grupper (formationer etc.), utan att de äfven i naturen kunna bilda mer eller mindre tydliga sammanslutningar på samma sätt, som de enskilda växtindividen sammansluta sig till associationer. Dessa »associationer af associa- tioner» vill jag dela i tvenne hufvudtyper, associations- och forma- tionskomplex. Associationskomplex. Associationskomplex är en i naturen uppträdande sam- manslutning af flera till en och samma formation hörande associationer till en fysiognomisk enhet. Associationskomplexet torde hittills hos de flesta författare ha gått under namn af formation. Fasthåller man vid formationsbe- greppets karaktär af strängt abstrakt systematiskt begrepp, måste man emellertid noga skilja mellan formationen som begrepp och ett till formationen hörande växtsamhälle, det må nu vara samman- satt af en eller af flera associationer. I praktiken torde nog asso- ciationskomplexen lämpligast kunna betecknas med de resp. forma- tionernas namn. Tänka vi oss t. ex. en rished af den vanliga skärgårdstypen, sammansatt af de båda associationerna Calluna- association och Empetrum-association, så måste vi beteckna den som ett associationskomplex, tillhörande formationen rished, eller med andra ord helt enkelt en rished, hvars karaktär närmare kan be- stämmas genom uppgifvande af de i densamma ingående associa- tionerna. Många författare skulle nog anse detta fall som blott en association med olika facies. Som jag förut framhållit, är det ju strängt taget en smaksak eller rättare en praktisk fråga, hur trångt man vill begränsa sina associationer, men i detta fall torde det väl obetingat vara det mest praktiska att behandla det hela som ett associationskomplex av två associationer. H. Jössson (1912) har vid behandlingen av Islands hafsalgvegeta- tion använt sig af termen >community» för att beteckna i naturen upp- trädande sammanslutningar af fysiognomiskt närbesläktade associa- 60 tioner, t. ex. »Community of Filiform Algze>», »Community of Crusta- ceous Alge» etc. Dessa »>communities> kunna anses i det närmaste motsvara mina associationskomplex. Formationskomplex. Formationskomplex är en i naturen uppträdande sam- manslutning af flera till olika formationer hörande asso- ciationer till en fysiognomisk enhet. De med afseende på de ingående formationerna väsentligen likartade forma- tionskomplexen bilda tillsammans en formationskom plex- typ. Formationskomplexet förhåller sig till beståndet som detta till individet, till associationen som denna till de i densamma ingående individen av samma art, till associationskomplexet som associatio- nen till ett inom densamma uppträdande bestånd af flera närbe- släktade arter. Orsaken till ett formationskomplex” uppkomst kan ligga dels i en från början mosaikartad anordning af olika stånd- ortstyper, dels i en af vegetationen själf framkallad differentiering av ståndorten, mera sällan i andra förhållanden. I vegetationens allmänna fysiognomi spela naturligtvis formationskomplexen en minst lika stor roll som associationerna själfva. Då de flesta för- fattare vid vegetationsbeskrifningen nöja sig med att urskilja och beskrifva de förefintliga associationerna och sedan gruppera dessa i formationer etc. efter rent fysiognomiskt-systematiska principer utan att i nämnvärd grad befatta sig med den i naturen genom- förda grupperingen i formationskomplex, blir följden gifvetvis den, att de wvisserligen komma att ge en mer eller mindre god bild av de olika associationerna och deras ekologiska betingelser, men där- emot icke förmå ge någon verklig uppfattning av vegetationens ut- seende i stort inom de av dem beskrifna områdena. Det är ju visserligen sant, att ett av den synekologiska vegetationsbeskrif- ningens viktigaste mål är utredandet av de olika associationernas sammansättning, ekologiska betingelser och fysiognomiska släkt- skapsförhållanden, men det måste också ihågkommas, att ett minst lika viktigt mål är ernåendet af en i möjligaste mån riktig och åskådlig bild af vegetationens sammansättning i sin helhet. Till detta mål kan man blott komma genom att utgå från de i naturen direkt iakttagbara sammanslutningarna, formationskomplexen. Att hittills ingen författare funnit sig föranlåten att i den syneko- logiska nomenklaturen införa detta eller något motsvarande begrepp ältande Er 61 torde bero på flera orsaker. Dels ha så godt som alla de noggranna vegetationsbeskrifningar, som hittills sett dagen, utförts i områden, där de flesta uppträdande associationerna varit fysiognomiskt mer eller mindre närbesläktade och vanligen intagit tämligen stora och relativt rena ytor utan allt för iögonenfallande mosaikartade sam- manslutningar. Detta gäller t. ex. den alpina vegetationen och åt- minstone det förstnämnda äfven den litorala och sublitorala alg- vegetationen. Dels ha så godt som alla författare till vegetations- beskrifningar (naturligtvis undantagandes algologerna) blott tagit hänsyn till de associationer, i hvilka fanerogamer ingå, och mer eller mindre fullständigt bortsett från de fysiognomiskt ofta minst lika viktiga rena moss- och lafassociationerna. Detta gäller fram- för allt de schweiziska växtgeograferna, hvilka vanligen ej ens tagit någon som helst hänsyn till det av lafvar och mossor bildade botten- skiktet i de fanerogama associationerna. Slutligen ha de flesta för- fattare arbetat med alltför vidt associationsbegrepp och därför ofta synnerligen heterogena associationer, i många fall delvis beroende på deras bortseende från mossor och lafvar. Deras associationer ha därför i många fall kommit att utgöra typiska formationskom- plex. I de fall, då vegetationsbeskrifningar publicerats från områden med mera utprägladt mosaikartad vegetation, har det också visat sig, att författarna ej kunnat hålla fast vid den af de alpina växt- geograferna inaugurerade metodiken med fysiognomiskt-systematisk gruppering af associationerna. Vid en granskning af ÖSsTENFELDS (1908) bearbetning af Färöarnas vegetation finner man t. ex., att han grupperar sina associationer efter de naturliga sarmmanslut- ningar, i hvilka de uppträda, sålunda i grupper, som principiellt motsvara mina formationskomplextyper, t. ex. »the coast-cliff for- mation», »the rocky-flat formation>, »the grass-slope formation» etc. Att han därvid kommer att använda ordet formation i en annan betydelse än den numera allmänt antagna är tydligen en följd af saknaden af en lämplig term för dessa enheter. Vid namngifningen af komplexen använder sig ÖSTENFELD än af ståndortens, än af växttäckets egen karaktär, som synes af nyss anförda exempel. — HäÄvYRÉN (1914) har för sydvästra Finlands skärgård använt liknande principer. Han grupperar likaledes sina (ovanligt snäft urskiljda) associationer efter deras naturliga sammanslutningar, hvilka här på grund av områdets karaktär ofta bli zonalt anordnade. Men han utgår vid benämningen och grupperingen af dessa enheter konsekvent från ståndorten. I fråga om noggrannhet och allsidigt hänsynsta- 62 gande till olika växtgrupper torde för öfrigt hans arbete stå utan jämförelse främst bland de hittills publicerade vegetationsbeskrif- ningarna. — CAJANDER (1913) har i sin i mångt och mycket förträft- liga bearbetning af Finlands myrar vid behandlingen af vissa mosaik- artade högmosstyper måst tillgripa benämningen »Kombinationen>, t. ex. >»Kombinationen von Weissmoor und Reisermoor, Hochflächen — Heidekrautmoore» (p. 168). Dessa »Kombinationen», hvilka na- turligtvis fullständigt motsvara mina formationskomplextyper, tycks han emellertid betrakta som associationer, inom hvilka han dock som skilda enheter beskrifver t. ex. »das Heidemoor» och »das Kolkmoor». SAMUELSSON (1916, II p. 357) betraktar däremot tufvorna i en högmosse som en och höljorna emellan dem som en annan association. Vid en beskrifning af ett myrområde skulle han så” lunda, om han följde de af honom i öfrigt använda principerna, i extremaste fall komma att behandla tufvornas associationer bland t. ex. hedarna och höljornas bland kärren. Men hur ginge det då med det naturligtvis högst intima såväl fysiognomiska som ekolo- giska sammanhanget mellan dessa associationer? Behofvet af att för dylika mosaikartade vegetationssammanslut- ningar införa en bestämt definierad terminologi torde redan af de nu framdragna exemplen framstå i en ganska klar dager. Jag vill emellertid ytterligare anföra några liknande fall. På en öÖ i elt af de yttre skärgårdsområdena vid Östersjön kom- mer i de flesta fall vegetationens hufvudmassa att utgöras af en mer eller mindre gles och lågväxt hällmarksskog med trädvegetation af tall eller björk. Granska vi närmare en dylik hällmarksskog, finna vi, att den består af en ytterst invecklad mosaik af de fysiog- nomiskt mest olika associationer. Så täckas t. ex. de stora hällarna af rena skorplafassociationer, på fuktigare ytor kanske ersatta af mossassociationer. Små jordfyllda springor kunna vara bevuxna med rena busklafassociationer aft. ex. Cladina-arter, som där jorden blir djupare ersättas antingen af gräshedsassociationer, t. ex. Aira flexuosa-association, eller af rishedsassociationer, t. ex. Empelrum- eller Calluna-association. I djupare sänkor, där markbeskaffenheten möjliggör uppkomsten af trädvegetation, få vi små skogsbestånd af t. ex. Betula verrucosa med Vaccinium vitis idea 1 fältskiktet, en Beltula-Vacc. vitis idoea-association Och i afloppslösa fördjupningar få vi associationer, tillhörande kärrens eller mossarnas formationer. Vi tänka oss nu också, att det på samma ö förekommer t. ex. maritima örtbackar, små glesa löfängsområden, m. fl. formations- 63 komplex, hvart och ett likaledes innehållande en hel del vidt skilda associationstyper. I de förra kunna ingå såväl ängsassociationer som små törnsnår, rishedsfragment, kärr samt skorplaf- och moss- associationer på block och hällar. Och i de senare tillkomma dess- utom ängsartade skogsassociationer. Enligt den fysiognomiskt- systematiska metoden skulle nu vid beskrifningen af en dylik ös vegetation de olika associationerna utplockas ur sin naturliga om- gifning och sammanfogas till mer eller mindre artificiella grupper. Skorplafassociationerna ur alla formationskomplexen skulle behand- las för sig, lafheds-, risheds-, ängs- och skogsassociationerna hvar för sig, oberoende af det formationskomplex, i hvilket de uppträda. Men i så fall skulle det omöjligt kunna undvikas, att totalbilden af de för vegetationens fysiognomi i stort så oändligt viktiga forma- tionskomplexen ginge ohjälpligt förlorad. — Man skulle nu kunna tänka sig den möjligheten, att först beskrifva de olika associatio- nerna, ordnade efter fysiognomiskt-systematiska principer och där- efter ge en skildring af de i naturen uppträdande sammanslut- ningarna, d. v. s. formationskomplexen. Detta förfarande skulle emellertid bli behäftat bland annat med den olägenheten, att det i många fall skulle bli synnerligen svårt att klargöra de olika asso- ciationernas ekologiska betingelser, då de behandlades lösryckta ur sin naturliga omgifning och ur sitt ömsesidiga beroende af hvar- andra. Jag vill därför som min bestämda åsikt uttala, att man vid en vegetationsbeskrifning erhåller det ur alla synpunkter riktigaste och öfverskädligaste resultatet därigenom, att man indelar vegeta- tionen i de i naturen uppträdande formationskomplextyperna och inom hvar och en af dessa beskrifver de ingående associatio- nerna, grupperade efter sin fysiognomiska släktskap, d. v. s. efter de formationer de tillhöra. Sedan är det ju intet som hindrar, att man, om man så vill, i en fysiognomiskt-systematiskt ordnad öfver- sikt sammanställer alla områdets associationer, oberoende af forma- tionskomplexen, liksom man ju vanligen sammanställer en syste- matisk förteckning öfver de ingående arterna. Isynnerhet vid behandlingen af flerskiktiga växtsamhällen kan det ofta vara mycket svårt att afgöra, hvar man bör sätta gränsen mel- lan formationskomplex och association. Min ställning till denna fråga torde lättast klargöras genom ett par exempel. Betrakta vi det af Fries (1913 p. 63, fig. 22) beskrifna och afbildade växtsam- hälle, som han kallar. >» Flechtenreiche Betula nana- Gebäschasso- ciation», framgår redan genom en blick på det af honom medde- 64 lade fotografiet, att vi här ha att göra med ett typiskt formations- komplex af två helt olika, till en högst regelbunden mosaik sam- -.manfogade associationer. Som SAMUELSSON (1916, II p. 361) fram- håller, består ett dylikt formationskomplex dels af en mossrikare Betula nana- association och dels af en vanligen Empetrum-rik laf- hed mellan busksnåren. Sammalunda är förhållandet med så godt som alla de glesa lafbjörkskogarna och busksamhällena i regio subalpina. De förra bestå dels af små björkskogsfläckar med mera mossrikt bottenskikt och Myrtillus och dylikt i fältskikten, dels af torra lafhedar utan skogsskikt, men med Empetrum och dylika mera xerofila arter i fältskikten. Att sammanföra dessa så fullkomligt olika beståndstyper till en association kan ju omöjligt förenas med definitionen på detta begrepp. Att detta likafullt så gott som alltid skett torde väl närmast bero på den instinktiva motvilja, som en växtgeograf väl knappast kan undgå att känna mot ett isärflyttande af dessa så intimt förenade och af hvarandra beroende associationer till helt olika grupper i associationssystemet. Tänka vi oss nu en af dessa glesa fjällbjörkskogar bli tätare, så att björkkronorna komma att bilda ett slutet eller i det närmaste slutet skogsskikt, så kommer frågan i ett helt annat läge. Natur- ligtvis kunna vi äfven här under de glesare delarna af skogsskiktet få en vida mer xerofil och lafrik vegetation än på de starkare be- skuggade fläckarna närmast björkstammarna. Och såge vi endast på fält- och bottenskikten, skulle vi kanske även här i många fall vilja urskilja flera associationer. Men här är skogsskiktet samman- hängande, och ville vi här urskilja de glesare partierna som en egen association, skulle vi få ett skogsskikt, som hängde fritt i luften, vilket ju måste betecknas som tämligen onaturligt. En upp- delning faller sålunda i dylika fall på sin egen orimlighet, och gränsen mellan formationskomplex och association bör dragas un- gefär där skogsskiktet blir sammanhängande. Givetvis äro dylika associationer ofta ganska sammansatta växtsamhällen, inom hvilka man 1 fältskikten ofta kan bli tvungen att urskilja och beskriva en hel del olika facies. Ett annat exempel på svårigheten att draga gränsen mellan for- mationskomplex och association lämnar en rished, där rismattan ej är sammanhängande, utan risfläckarna åtskiljas af fläckar af ren busklafhed, t. ex. en Cladina-association. Här ha vi tydligen att göra med ett typiskt formationskomplex. Men om vi nu tänka oss, att rismattan blir mera sammanhängande, gärna samtidigt därmed 65 något glesare, som ju ofta kan iakttagas i sydsvenska Calluna-hedar, så blir det snart omöjligt att skilja de båda associationerna åt. Strängt taget skulle man ju alltjämt kunna tala om ett formations- komplex, men de olika associationsfläckarna ha nu blifvit så små och inväfda i hvarandra, att det i praktiken blir nödvändigt att sammanslå dem till en association. Man måste i detta fall liksom alltid komma ihåg, att de synekologiska enheterna ej äro några absoluta begrepp, utan blott medel att så lätt och tydligt som möj- ligt ge en bild af växttäckets sammansättning. Strängt logiskt sedt måste ordet formationskomplex i likhet med »bestånd» anses beteckna endast den på en viss begränsad lokal förefintliga vegetationen. Liksom likartade bestånd kunna samman- fattas till ett rent abstrakt begrepp association, kunna naturligtvis de likartade formationskomplexen sammanfattas till motsvarande abstrakta enheter, formationskomplextyper. Vid vegetationsbeskrif- ningen måste naturligtvis formationskomplexen sammanföras till dylika typer. I detta sammanhang bör det måhända påpekas, att jag i likhet med alla andra författare gör mig skyldig till en liten ologiskhet vid användningen af ordet association; strängt taget kan ju en association lika litet som en formation förekomma i naturen. När man vid vegetationsbeskrifningen talar om en association, un- derförstår man i själfva verket ett till denna association hänförligt bestånd. Vid formationskomplextypernas benämning blir det ofta mest praktiskt att låna termer från ståndorten, därvid dock väl bör ihåg- . kommas, att termen i sin nya användning principiellt ej gäller ståndorten, utan det på ståndorten förefintliga växttäcket. Orden blockstrand, alfvar, karst, »fjeldmark» (ÖSTENFELD 1908 p. 990) kunna t. ex. mycket väl användas som namn på formationskomplextyper, ehuru de strängt taget syfta på själfva de resp. ståndorterna. Formationskomplextyperna kunna naturligtvis äfven de grupperas efter sin inbördes släktskap. Alt för alla dessa grupper tillskapa ännu flera termer torde emellertid vara ganska öfverflödigt. Formationskomplexbegreppets fördelar komma kanske allra klarast till synes, då det gäller växtfysiognomisk kartering afett område. I de flesta fall blir det gifvetvis formationskomplextyperna, som man bör inlägga på kartan. Inläggande af associationskomplex, forma- tioner eller associalioner torde endast kunna ske i mycket sällsynta fall eller vid kartläggning i mycket stor skala. På hittills publi- cerade vegetationskartor har man vanligen betecknat ett områdes Svensk Botanisk Tidskrift 1917. 2' 66 vegetation genom att inlägga en på ifrågavarande område mer eller mindre tydligt dominerande formation eller association, fullständigt bortseende från alla andra mer eller mindre rikligt i mosaiken in- gående associationer. Regioner. Region är en i naturen förefintlig sammanslutning af formationskomplex till en växtgeografisk enhet. Ordet region har hittills inom växtgeografien användts i de mest skiftande betydelser. Det torde också i själfva verket vara mest praktiskt att ej alltför fast definiera detta begrepp, utan (analogt med facies) använda det i alla de fall, då man är i behof af en sammanfattande enhet för en naturlig sammanslutning af forma- tionskomplex, oberoende af de orsaker, som betinga och afgränsa sammanslutningarna. Jag vill sålunda, åtminstone tillsvidare, an- vända begreppet region såväl för de af höjdskillnader betingade vegetationsafdelningar, som vi i vårt land sedan gammalt kalla »regio alpina» och >»regio subalpina» och för hvilka de schweiziska växtgeograferna infört termen »Stufe>», som för de af rent klimatiska olikheter betingade vegetationsafdelningar, som man likaledes sedan gammalt kallat t. ex. Ilex-regionen, Erica cinerea-regionen, ekregio- nen etc., därvid dock framhållande, att många af detta senare slags regioner ingalunda äro fullt naturliga vegetationsregioner, utan sna- rare kunna betecknas som underafdelningar af florområden. Lika- ledes vill jag som regioner beteckna de af hafsvattnets och det i luften kringsväfvande hafssaltets inverkan betingade vegetationsaf- delningar, som kunna urskiljas vid våra hafskuster. Vid en vegetationsbeskrifning af ett större område bör man enligt min åsikt ej sammanblanda de naturliga regionernas växtsamhällen, utan behandla hvarje region och inom denna hvarje formations- komplextyp för sig. Genom denna trefaldiga indelning af de na- turliga vegetationssammanslutningarna torde man vinna en ganska klar öfverblick öfver områdets vegetation ej blott beträffande de- taljerna, som vid den fysiognomiskt-systematiska grupperingen, utan äfven beträffande de stora dragen. Ofta kan det för en växtgeograf vara omöjligt att ge sig in på en närmare detaljanalys af växtsam- hällena, t. ex. då han blott har tillfälle att hastigt genomresa ett större område. I ett sådant fall kan han genom att blolt i korthet beskrifva de förefintliga regionerna, formationskomplexen och de i dem ingående formationerna samt eventuellt gifva en och annan 67 beståndsanalys af någon särskildt karakteristisk association åstad- komma en hvad de stora dragen angår fullt tillfredsställande bild :af områdets vegetation. Succession. Succession är en serie växtsamhällen, som på en lokal kronologiskt efterträda hvarandra (RöBEL 1913 p. 903): På senaste tiden ha vissa författare, t. ex. CowzLEs (1911), börjat använda successionerna som enheter vid växtsamhällenas gruppe- ring. Detta är enligt min åsikt lika felaktigt som att använda ståndorten som grundenhet. Liksom utredandet af associationernas :ståndortsbetingelser är äfven utredandet af successionerna ett af 'vegetationsbeskrifningens viktigaste mål, men vid själfva vegeta- 'tionsbeskrifningen bör man utgå endast från det direkt empiriskt iakttagbara, d. v. s. vegetationens nuvarande sammansättning. Ut- redandet af successionerna torde väl i många fall helst böra göras till ett särskildt, från den egentliga vegetationsbeskrifningen skildt kapitel. Vid successionernas utredande måste man, som SAMUELSSON (1916, TI p. 355) framhållit, noga akta sig för att förväxla ekologiska :Löfvergångstyper med genetiska öfvergångsstadier. Strängt taget fin- nas endast två fullt säkra grunder för antagandet af en succession, nämligen direkt empirisk iakttagelse af själfva utvecklingen och den paleontologiska lagerföljden. Men den förra torde mera sällan kunna utnyttjas till följd af den långsamhet, hvarmed vegetations- förändringar vanligen äga rum, och den senare får ju blott ifråga -om myrar och liknande växtsamhällen någon större betydelse. Van- ligen blir man sålunda hänvisad till att med bjälp af de vanligen mer eller mindre ofullständiga öfvergångsserier, som i den nuva- rande vegetationen kunna utletas, söka konstruera upp de verk- liga successionerna, en metod, som naturligtvis måste användas med den allra största försiktighet. Som förut nämnts hoppas jag inom en ganska snar framtid kunna i form af en efter ofvanstående principer utförd vegetations- monografi lämna ett bevis på dessa principers praktiska använd- barhet. 68 EINIGE GESICHTSPUNKTE FUR DIE TERMINOLOGIE UND METHO- DIK DER SYNÖKOLOGISHEN VEGETATIONSBESCHREIBUNG. Zusammenfassung. Es werden die verschiedenen Einheiten der ökologischen Pflanzen- geographie, wesentlich im Anschluss an SAMUELSSON (1916, ID, diskutiert und einige neue Termini vorgeschlagen. Die synökolo- gischen Einheiten werden in folgender Weise definiert. Standort ist die Zusammenfassung aller an einer geographisch bestimmten Lokalität wirkenden ökologischen Faktoren (FLAHAULT und SCHRÖTER 1910 p. 24, SAMUELSSON 1916, II p. 350, u. a.). Bestand ist die in einer gegebenen Lokalität sich vorfindende Vege- talion (SAMUELSSON 1916, II p. 350). Åssoziation ist die Zusammenfassung der in ihrer floristischen Zusammenselzung wesentlich iibereinstimmenden, in möglichst hohem Masse einheitlichen Bestände (SAMUELSSON 1916, II p. 352, in der Hauptsache). Fazies ist jede Unterabteilung einer Assoziation, unabhängig von den die Verschiedenheiten bedingenden Ursachen. Formation ist die Zusammenfassung der physiognomisch gleichartigen, d. h. der in ihren Lebensformen wesentlich iibereinstimmenden Asso- ziationen (SAMUELSSON 1916, II p. 358, in der Hauptsache). Formationsgruppe ist die Zusammenfassung physiognomisch nahe verwandter Formationen (RiBEL 1913 p. 367 im Princip). Die Forma- tionsgruppen können ihrerseils nach denselben Principien zu noch hö- heren Einheiten, Formationsklassen und Vegetationstypen, zusammen- gefiihrt werden (RöBEL 1. cC.) Åssoziationskomplex ist eine in der Natur auftretende Vereinigung mehrerer zu einer und derselben Formation gehörenden Assozialionen zu einer physiognomischen Einheit. Formationskomplex ist eine in der Natur auftretende Vereinigung mehrerer zu verschiedenen Formationen gehörenden Assozialionen zu einer phystognomischen Einheit. Die in Bezug auf die einzelnen Forma- tionen wesentlich gleichartigen Formationskomplexe bilden zusammen einen Formalionskomplextypus. Region ist eine in der Natur sich vorfindende Vereinigung von Forma- tionskomplexen zu einer pflanzengeographischen Einheit. Sukzession ist eine Reihe von Pflanzengesellschaften, die in einer Lo- kalität chronologisch aufeinander folgen (RöBEL 1913 p. 903). 69 Es wird die Gefahr eines zu weiten Assoziationsbegriffes hervor- gehoben, sowie die Forderung einer streng induktiven Arbeitsmethode. Bei der Benennung der Assoziationen wird auf die Ubelstände der gewöhnlichen Methode mit dem Suffix -etum hingedeutet, sowie auf diejenigen der von FRrIiEs u. a. gebrauchten Methode (siehe die Bei- spiele). Es wird vorgeschlagen, alle Assoziationsnamen konsequent durch Hinzufägung des Wortes Assoziation an den Namen der dominierenden Arten zu bilden. Bei der Fazies hebt der Verf. die Unnötigkeit der von den Zäricher Botanikern eingefähbrten verschiedenen Faziesbezeichnungen hervor. Eine Formation ist eine Abstraktion hohen Ranges und kann selbst ebensowenig wie eine Gattung in der Nalur auftreten; nur die zu der betreffenden Formation gehörenden Assoziationen tun dies. Assoziations- und Formationskomplexe können als »Assoziationen von ÅAsSssoziationen» bezeichnet werden. Ein Assoziationskomplex ist z. B. eine aus Calluna-Ass. und Empelrum-Ass. zusammenge- setzte Reiserheide, ein Formationskomplex z. B. ein Hochmoor, ein Felsenwald des in den Ostseeschärengebieten allgemeinen Typus, ein subalpiner Flechtenbirkenwald (in vielen Fällen) etc. Bei der Vegetationsbeschreibung gewinnt man eine viel grössere Ubersicht- lichkeit, wenn man die Assoziationen nach den in der Natur sich vorfindenden Formationskomplextypen gruppiert, als wenn man, wie die meisten Verfasser bisher getan haben, sie nach rein phy- siognomisch-systematischen Gesichtspunkten, ganz abgesehen von den natäörlichen Vereinigungen, gruppiert. Ein gutes Beispiel liefert ein Hochmoor mit Högeln und Schlenken, deren sowohl physiogno- misch wie ökologisch sehr intim verbundene Assoziationen man nach der physiognomisch-systematischen Methode zu weit voneinan- der getrennten Formationen fäöhren muss. Die Grenze zwischen Formationskomplex und Assoziation kann bisweilen recht schwierig zu ziehen sein (ebenso wie diejenige zwischen Assozialion und Fazies). Praktische Gesichtspunkte mössen hier den Ausschlag geben. Einen Wald mit geschlossener Waldschicht muss man z. B. natär- lich als eine Assoziation behandeln, einen mit grösseren Läcken zwischen den Baumkronen sehr oft als ein Formaltionskomplex. Beim Kartieren bietet es gewöhnlich grosse Vorteile, die Forma- tionskomplextypen als grundlegende Einheiten zu nehmen. 70 Das von CowLEs (1911) u. a. benutzte Verfahren, bei der Vegeta- tionsbeschreibung die Sukzessionen als FEinteilungsgrund zu neh- men, kann ebensowenig wie die Zugrundelegung der Standorte mit streng induktiven Gesichtspunkten vereinbar sein. LITTERATURFÖRTECKNING. BRAUN, J., Die Vegetationsverhältnisse der Schneestufe in den Rätisch- Lepontischen Alpen. — Neue Denkschr. d. Schweiz. Naturf. Ges. 48. Zurich 1913. —>—, Les Cévennes méridionales (Massif de F'Aigoual. Etude phytogéo- graphique. — Études sur la végétation méditerranéenne. I. Geneve 1915. —— et FURRER, E., Remarques sur F'étude des groupements de plantes. — Extrait du Bull. Soc. Languedoc. Gétogr. 36. Montpellier 1913. BROCKMANN-JEROSCH, H., und RUBEL, E., Die Einteilung der Pflanzen- gesellschaften nach ökologisch-physiognomischen Gesichtspunkten. — Leipzig 1912. CAJANDER, ÅA. K., Studien uber die Moore Finnlands. — Acta forestalia fennica 2. Helsingfors 1913. | COWLEsS, H. C., The Causes of Vegetative Cycles. — Bot. Gazette 51: 1911. FLAHAULT, CH., und ScHRÖTER, C., Phytogeographische Nomenklatur. Berichte und Vorschläge. — III. Congr. intern. de Bot. Bruxelles. 1910. Zäörich 1910. FrIES, TH. C. E., Botanische Untersuchungen im nördlichsten Schweden. — Akad. Abh. Upsala 1913. FURRER, E., Vegetationsstudien im Bormiesischen. — Mitteil. bot. Mus. Univ. Zäörich 68. Zurich 1914. GRADMANN, R., Uber Begriffsbildung in der Lehre von den Pflanzenforma- tionen. — ENGLER's Bot. Jahrb. 43. Beibl. 99. Leipzig 1909. HULT, RB., Försök till analytisk behandling af växtformationerna. — Meddel. Soc. Fauna et Flora Fennica. 8. Helsingfors 1881. HÄYREÉN, E., Uber die Landvegetation und Flora der Meeresfelsen von Tvärminne. — Acta Soc. Fauna et Flora Fennica 39, n:o 1. Hel- singfors 1914. ; JÖNSSON, H., The marine Algal Vegetation. — The Botany of Iceland. Copenhagen and London 1912. KERNER, A., Das Pflanzenleben der Donauländer. Innsbruck 1863. MC LEAN, R. C., The ecology of the maritime Lichens at Blakeney Point, Norfolk. — Journal of ecology 19135. MELIN, E., Sphagnologische Studien in Tiveden. — Ark. f. Bot. Bd 13, n:o 9. Upsala och Stockholm 1913. OS3TENFELD, C. H., The landvegetation of the Fzeröes, with special refe- rence to the higher plants. — Botany of the Fzeröes, III. Copen- hagen and Christiania 1908. 71 VON Post, L. und SERNANDER, R., Pflanzenphysiognomische Studien auf Torfmooren in Närke. -Geologorum Conventus 1910. Guide 14. Stockholm 1910. RöBEL, E., Pflanzengeographische Monographie des Berninagebietes. — ENGLER'S Bot. Jahrb. 47. Leipzig 1912. ——, Ökologische Pflanzengeographie. — Handwörterbuch der Natur- wissenschaften. Bd IV. Jena 1913. SAMUELSSON, G., Studien töber die Vegetation bei Finse im inneren Har- danger. — Nyt Mag. f. Naturvidenskaberne. Bd 55 (1917). Kristiania 1916. (1916, I) ——, Om den ekologiska växtgeografiens enheter. — Sv. Bot. Tidskr. Bd 10. Stockholm 1916. (1916, IT') SCHOoUW, J. F., Grundtrsek til en almindelig Plantegeographie. — Kjöben- havn 1822. SERNANDER, R.,, Das Moor Örsmossen. Geologorum Conventus 1910 Guide 16. Stockholm 1910. WARMING, ÉE. und -.GR.EBNER, P., EUG. WARMINGS Lehrbuch der ökologischen Pflanzengeographie. 3. Auflage, H. 3. — Berlin 1915. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1917. BD. II, He DE NORDEUROPEISEA fIAFN ENS VÄXTREGIONER AF RUTGER SERNANDER Till algregionernas historik. Det kan förefalla ganska öfverflödigt att i en uppsats som denna om den marina vegetationens regionfördelning i de nordiska hafven tynga framställningen med ett till synes så utnött inledningskapitel som en historik öfver, huru algvegetationen i dessa och andra haf i den äldre litteraturen behandlats från regional synpunkt. Jag gör det emellertid af det skäl, att min uppfattning af huru forskningen på detta område verkligen utvecklats och om hvar man har att söka de arbeten, som lagt grunden för den modärna upp- fattningen af hithörande problem, är genomgående olik föregående framställningar. Dessa framställningar göra J. G. AGARDH (Novitie Flora Suecia 1836) till den förste, hvilken indelade algvegetationen i skilda regio- ner, ÖrstED (De regionibus marinis 1844) till den förste, hvilken vid en sådan indelning tog hänsyn till ekologiska faktorer, och KJELLMANS indelning i litoral, sublitoral och elitoral (Die Algen- vegetation des Murmanschen Meeres 1877 och Algenregionen und Algenformationen im Skager Rack 1878) som såväl den, hvilken i mera utsträckt måttstock beaktat dessa ekologiska faktorer, som den, hvilken med några smärre modifikationer skulle legat till grund för senare forskares arbeten på detta område. Det vore lätt att citera en mängd exempel härpå ur den svenska, norska, danska, finländska, tyska och amerikanska algologiska eller växtgeografiska litteraturen. Jag nöjer mig först med att bland dem som företrädesvis studerat de skandinaviska kusterna citera tre, tagna på måfå, de två första häm- t1ade från två ledande algologer, det sista från den botanist, som vid framställningen af de marina regionerna mer än någon annan lagit 'hänsyn till äfven andra växtgrupper än algerna. Ur KYriss historik (1907 p. 208—210) göra vi följande utdrag: »Der erste, der Versuche zur Einteilung der Algenvegetation in verschiedene Re- :gionen machte, war J. G. AGArRpon, der in seiner 1836 publizierten Arbeit, Novitic Florw Suecice, innerhalb der Algenvegetation an der sechwedischen Westkäuste drei "Regionen unterscheidet: Regnum Algarum Zoospermarum, Regnum Algarum Olivacea- rum und Regnum Algarum Floridearum, welche Regionen jede fär sich wieder in Unterregionen (regiones) eingeteilt werden. — — Eine natärlichere Einteilung ist die, welche von OrsrtED in einer i. J. 1844 publi- Resultaten af denna resa — Prövens färd — föreligga i: »Bidrag till kännedo- men om Kariska hafvets Algvegetation» samt i det viktiga arbetet »Ueber die Algen- vegetation des Murmanschen Meeres an der Westkäste von Novaja-Semlja und Wajgatsch». Här uppdelar Kjellman algvegetationen vid Novaja-Semljas västkust i tre »Gebiet», en indelning, som vidare utförts i det lilla arbetet >»Uber Algen- regionen und Algenformationen im östlichen Skager Rack etc.> och som sedan upp- ' KYLIN är så godt som den ende af de nu åsyftade författarne, hvilken här gör en liten restriktion. Han säger nämligen i en not: »Ich sehe hier von zwei wert- vollen Arbeiten ab, die eine von ForBrs (1846), die andere von Lorenz (1863), welche ”Arbeiten eigentimlicherweise in der späteren Litteratur verhältnismässig wenig beachtet worden sind>. 74 tagits och med smärre modifikationer följts af nästan samtliga algologer. Den nu- tida allmänt brukliga uppdelningen af hafsalgvegetationen i litoral-, sublitoral- och möjligen slutligen elitoralregion framställdes af Kjellman för första gången i dessa arbeten.» HävrEsS inleder sitt kapitel om »Die Vegetationsgärtel der Meeres- felsen» (1914 p. 29) med: > KJELLMAN (1877) und nach ihm eine ganze Anzahl besonders nordischer Algologen haben hervorgehoben, dass die Algenvegetation der Meeresfelsen sich je nach der Tiefe in vertikale Gärtel gliedert.> Af dem, som behandlat den rika algvärlden på kusterna af de öar, som skilja Allanten och Norra Ishafvet, taga vi tvänne författa- re: SIMMONS Och HELGI JÖNSSON. SIMMONS ställer 1897 p. 248 sin historik sålunda: >» Der erste Algologe, der einen Versuch machte, auf dem algenbewachsenen Meeres- boden verschiedene Vegetationszonen zu unterscheiden, war J. G. AGARDH. BSpäter untersuchte A. S. Örsrepv den Öresund. Genauere Untersuchungen haben wir von J. E. ArREscHovuG und kärzere Bemerkungen von F. L. Ekman, E. KLEES u. a. Aber erst durch KJELLMAN's Abhandlung »Algenregionen und Algenformationen im östlichen Skagerrack> ist eine bestimmte Terminologie för die versechiedenen Vegetationsabschnitte eingefährt, die einen Vergleich der Vegetationsverhältnisse innerhalb verschiedener Gebiete erleichtert. — — Die drei an den skandinavischen Kisten beobachteten Re- gionen, die litorale, die sublitorale und die elitorale, lassen sich auch an den Kästen der Färöer deutlich unterscheiden.»> JÖNSSON anför p. 95: »The Benthos has been divided in different ways. J. G. AGArpu in 1836 (Novitizx- Flor:ie Suecix) divided the marine vegetation into three zones, a green zone above, a brown zone in the middle and a red zone lovest of all. LynGBYE in the same year, also divided the vegetation into three zones (Rariora Codana, printed 1879—380), a zone of green algex (Ulvacee) being above, a zone of red algsee in the middle and a zone of Laminarie below this. ÖrsteD, like AGARDH, also divided the vegetation in the Öresund into three zones, but ÖrsrEp has the merit of being the first to explain that the division of the zones depends upon the depth to which the light penetrates, and upon the colour of the light at the various depths. KJELLMAN has divided the algal Benthos into regions. Where there is a tide, the litoral region is rechoned as being between the highest high-water mark and the lovest ebb-tide mark; where, on the other hand, there is no tide KJELLMAN rechons the littoral region as extending from the uppermost limit of the algal vege- tation to a depth of 1!'/2—2 fathoms. The sublittoral region extends from the lower limit of low-tide, or else from a depth of 1'/2—2 fathoms, down to a depth: of 20 fathoms; and finally the elittoral region stretches from the 20 fathom contour downwards. This division, unchanged in its main futures; is generally employed. The bounday between the littoral and sublittoral region is, I think, commenlyv supposed to be rather sharply defined in places with tides, and less sharply defined where tides do not occur.> ” 19 Likaledes på måfå citerar jag två arbeten angående andra världs- delars algvegetation, det första af den främste kännaren af Syd- amerikas antarktiska hafsalger, SKoTrTsBERG, om densamma; det andra utgifvet från en naturvetenskaplig hafsstation — Puget Sound Marine Station — vid Nordamerikas västkust. År 1906 p. 253 säger SKOTISBERG: »According to my observations on Antarctic algse the classification of KJELLMAN (Alg. Murm. Meer. p. 97) into three regions, littoral, sublittoral and elittoral may be used (KJELLMAN first used the word »Gebiet» instead of »Region>» MUENSCHER anför (1915 p. 62) följande: »Probably the earliest attempt to classify algal vegetation was in 1836, when J. G. Agardh first recognised the three zones of algxe along the coasts of Scandi- navia. He named these the zone of Greene Algi, the zone of Brown Algzx, and the zone of Red Alg&e. Kjellman in 1877 defined the littoral, sublittoral and elittoral zones. Later Rosenvinge in 1898 modified tho boundaries of these zones, and Bör- gesen in 1903 agreed with him.> Det lider intet tvifvel, att det ej var den nyvaknade växtgeografiens och ej minst WAHLENBERGS i Flora Lapponica 1812 framlagda rikt- linjer för landvegetationens regionala fördelning, som gå igen i de äldsta försöken att på ett analogt sätt utreda hafsvegetationen. Men märkvärdigt nog har ingen af dessa äldre auktorer och ej häller några af deras efterföljare omtalat, att redan WAHLENBERG själf i detta sitt arbete gjort ett sådant utredningsförsök. Och dock är detta utmejsladt i detaljer, hvilkas precision senare forskningar föga kunnat ändra, och grundadt just på de principer, särskildt flod- fenomenens förlopp, genom hvilka KJELLMANS system skulle ha undanträngt sina föregångare. På nästa sida har jag efter WAHLENBERGS framställning uppställt hans bälten i tabellform och paralleliserat dem med KJELLMANS trenne regioner, till hvilkas definition jag utsatt hela orginaltäxten i Die Algenvegetation des Murmanschen Meeres. Hvad som nog i WAHLENBERGS indelning faller 1 ögonen är att den ställer sig fullständigast och omsorgsfullast för de högsta och högre nivåerna; han saknade antagligen egentliga draggningsredskap !). Supralitoralen, hvarom i nästa afdelning skall talas, liksom lito- ralen följas decimeter för decimeter. Af sublitoralen känner han endast i detalj de allra öfversta afdelningarna. De öfriga falla ') Den lägsta nivå, från hvilken jag i WAHLENBERGS på Upsala Universitetsbiblio- tek förvarade anteckningar från lappska resorna sett alger uppgifna, är »åtminstone 1 famn under vatten ytan vid lägsta ebb.» Sedes plantarum marinarum in Nordlandia et Finnmarkia enligt WAHLENBERG, Flora lapponica p. 507—508. ÅAlgregioner 1 Murmanska hafvet enligt KJELLMAN, WAHLENBERGS namn. Nutida namn enligt ÅAlgenvegetation des Mur- . KLEEN och KJELLMAN, manschen Meeres p. 9f. I. Ore maritime 4 Ulva terrestris Prasiola sp. 1 Fucus pygmeus Lichina confinis & pygmea II. Supra littora o JUlva umbilicalis Porphyra laciniata f. umbilicalt AN Fuas canaliculatus") Pelvetia canaliculata »Das litorale Gebiet ; Sö Gc ; a. Limes (Lepas balanoides) (Balanus balanoides) 'macht den ”Theil des ; Meerbodens aus, welcher],," RT EN RON ITT. Margo | Fucus vesiculosus Fucus vesiculosus Hei der Ebbe während Sfb. Infral 1 NV ARR Superior, 1... - >» Nodosus Ascophyllum nodosum Zeiten der Springfluth : | limitem] -; - AN blösst wWärd ninditols littorum FE lf > — serratus Fucus serratus Fa ? rn. > CYrispus Chondrus crispus lich zwischen der ober-j summi | sten Fluthgrenze wundi «der untersten Ebbe-l IV. Medium littus Conferva rupestris — Cladophora rupestris ([Fucus mammillosus — Gigartina mammillosa : ; XConferva rubra Ceramium sp. orenze liegt. Die Ge- SN 2 . 3 RE : Fucus palmatus”) Rhodymenia palmata send um die Ebbenmarke| V. Infimum littus non- : ; ei Rt - . NE > — subfuscus Rhodomela subfusca v. lycopodtioti wird während der Fluth nisi a summo re- ; Sd 5 . SE å å > — saccharinus, Lanmuinaria saccharina, von einer 4 Fuss hohen flexu denudatum : : : Pe varietates tenuiores : VI. Ipse limes infimus f >» — loreus”) Himanthalia lorea littoris | >» — saccharinus Laminaria saccharina VIL Infra littus ubi » esculentus Alaria escuwlenta aqua marina num- 7 ; : va Lactuca Monostroma unduwlatum »Das sublitorale Ge- quam deficit 7 ” diet fängt unterhalb Corallina Corallina officinalis des vorhergehenden an) |Zoonhata Lithothamnium spp. und erstreckt sich bis) Fucus digitatus Laminaria digitata zu einer Tiefe von 20 j >» Siliquosus Halidrys siliquosus Faden.> VIII. Fundus maris 4 >» — confervoides Cystoclonium purpurascens IN plumosus Ptilota plumosus alatus Delesseria alata - sanguineus Hydrolapathum sanguineum Oo va diaphana Ceramium rubrum För WAHLENBERG okändt område des von Algen bewach senen Bodens bilden das »”Tiefer liegende RN elitorale Gebiet.» | ") P. 496 säges: »in supremis littoribus ubi nonnisi a summo fluxu maris tangitur.» ”) »Ex omnibus his nulli magis mare a magno fluxu et reflexu motum sibi exposcunt, p. 508. | i på »fundus maris»>, som tydligen är ett omfattande kollektivbegrepp. Elitoralens algvegetation var honom fullkomligt okänd. Men märkas bör, att ännu i dag kännedomen om undre delen af sublito- ralen är mycket bristfällig, och att elitoralen egentligen mera är en konstruktion än en syntes af exakta observationer. Det var på synnerligen omfattande och grundliga undersökningar, som WAHLENBERG kunde göra denna sin bältesindelning. Vid hvar och en af de stora resorna 1800, 1802 och 1807 uppsökte han is- hafskusten. År 1802, då han tillbragle så godt som hela våren och sommaren vid Finnmarkens kust, studerade han särskildt »Li- chenes in scopulis denudatis maris». Sina största samlingar af dess alger gjorde han vid Kjärringön maj och juni 1807. Det bör också betonas, att Flora Lapponicas skarpsynte skapare med denna erfarenhet om den nordiska hafsvegetationen ej nöjde sig med den nyss refererade allmänna öfversikten af växternas för- delning. För de enskilda alg-arterna ger han noggranna upplysningar om deras växtsätt, genom hvilka man yWVtterligare kan utbygga denna koncentrerade framställning. Endast ett exempel. Han visar, som senare forskare från olika områden varit i tillfälle att bekräfta, att flere sublitorala alger kunna finnas i litoralen, men i edafider, som: vid ebben äro fyllda af vatten: »in scerobiculis et recessubus litto-- ralibus aqua marina semper repletis nec sub reflexu maris eva-:- cuatis.> Liknande upplysningar stå att inhämta under framställningarne af de enskilda arternas uppträdande bland hafsstrands-lafvarne. Vid ett föregående tillfälle (1912) har jag framhållit, huru man af notiser om de resp. formernas förekomstsätt, meddelade dels i Flora Lap- ponica, dels hos AcHarivs i hans Supplementum till Methodus Li- chenum, kan få flere notiser om utbildningen af den supralitorala och maritimt-ornitokoprofila vegetationen. Så äfven för epilitora- len — om denna term längre fram — som i WaAHLENBERGS ter- minologi uttryckes med »>juxta litora maris» eller >in scopulis marinis.» Äfven algernas horizontala fördelning söker han utreda. Han får Wtzoner: 1) Sinus intimi maris. 2) Sinus versus pelagum. 3) Promontoria. 4) Ore extime. En sammanfattning af sin åskådning härutinnan gör han under sin Ulva compressa (Entero- morpha intestinalis och E. compressa) p. 508: »Hab. in summis lit- toribus ad intimos angulos sinuum precipue juxta fluminum et 178 rivulorum exitum per Nordlandiam et Finnmarkiam ubique fre quen- ter. 8 (brevissima subecampanulata) in recessubus aquze dulcis apricis. Hzec contenta est aqua parum salsa, itaque ad sinus intimos maris crescere potest et peregrinatori ex alpibus provenienti primum ob- venit. Mox eliam reperitur Fucus vesiculosus et nodosus, Conferva rupestris. Ulterius versus pelagum tendens legit Fucum serratum, dein Fucum canaliculatum et crispum; postea ad promontoria ob- veniunt Fucus palmatus, Ulva umbilicalis, Conferva polymorpha, Fucus saccharinus; et denique ad oras extimas insularum crescit Fucus loreus et esculentus etc.» Med detta anser jag mig ha rätt att ställa WAHLENBERG SOm grundläggaren af var kännedom om den marina nereid-vegetationens regionala och i viss mån äfven horizontala fördelning. Under början och midten af förra seklet, närmare bestämdt åren 1820—1863, sökte några franska, engelska och österrikiska natur- forskare att åstadkomma en mera generell indelning af såväl växt- :som djurvärlden vid de europeiska kusterna. Äfven dessa forskare hade fått sitt ledmotiv från det växtgeografiska genombrottet under seklets första två årtionden, men om man hos AGARDH och ÖRSTED, till hvilka vi strax återkomma, närmast spåra inflytandet från WAHLENBERG Och ScHouvuw, märker man här mera HUMBOLDT. Grundaren af riktningen i fråga, C. D'ORrRBIGNY, säger sålunda 1820 p. 165: »Je crois etre le premier qui ait indiqué les zönes ou bandes qu'habitent chaque espece de plantes marines sous les eaux de la mer: depuis long-temps je soupconnois ce fait, et j'avois pris des notes sur ce sujet. La lecture des savans ouvrages de HuMBOLDT sur les climats des plantes terrestres, de- LATREILLE Sur ceux des insectes, etc., réveillerent mon attention. Pendant le cours de plu- sieurs années je n'ail manqué aucune occasion d'aller étudier les algues marines sur les lieux ou elles croissent.> »Es ist», börjar LorEnNz i företalet till sitt klassiska arbete af 1863, »eine der Aufgaben unserer HUMBoLDT schen Literaturperiode: dasselbe -Licht, welches seit einigen Decennien sich tuber die Zonen und Regionen der festländischen Flora und Fauna zu verbreiten beginnt, auch in die Tiefen des Meeres hinab zu tragen.» Denna rörelse gick parallelt med och såväl påverkade som på- verkades af AGArRDHs—OÖrsTtEDS indelningsförsök af hafsvegetationen vid Sveriges västkust och kring de danska öarne samt af Sars' vid de norska kusterna. 9 D'OgrBiIGNY uppställer för Biscaya-bukten 7 regioner, på hvilka han fördelar alla de alger, som han funnit inom sitt hufvudsakligen Charente-Inférieure omfattande undersökningsområde: 1) Från 1 fot öfver flodens medellinje ned till 20 fot. Exem- pel på karaktärsväxterna: Lichina pygmaa, Enteromorpha intestinalis. 2) Från 5—30 fot. Exempel: Fucus vesiculosus, Zostera marina. — Lägsta flodgränsen sättes till 18 fot. 3) Från 15—35 fot. Exempel: Furcellaria fastigiata, Chorda Filum. 4) Från 20—40 fot. Exempel: Laminaria digitata. 5) Från 30—69 fot. Exempel: Halidrys stiliquosus. 6) Från 40—100 fot, vid hvilken gräns algvegetationen upphör. Exempel: Delesseria sanguinea. En förtjänst i D'OrBiGNYS indelning är den hänsyn han tager ull tidvattnet. Då han emellertid låter sina zoner gripa djupt in i hvarandra, förlorar hans indelning mycket i prägnans. Under sina förarbeten till en Histoire naturelle du littoral de la France utskilja AUDouviN och MirLnE-Epbwarpbs vid Normandies kuster 1832 p. 235 »quatre zones ou régions principales, comprises entre les limites des plus hautes et des plus basses eaux, régions qui sont en génét- ral assez nettement limitées, et qui sont caractérisées par les espeéces qui y ont fixé leur demeure.> Under dessa skizzeras dock ytterligare 2 regioner. Af intresse är att författarnes regioner horizontalt skära öfver de olika substrattyperna, hvilkas fauna hvar för sig karak- Täriseras. Växterna tagas emellertid så summariskt, att en regionindelning för vegetationen i dessa haf efter AUDOVINS— MILNE-EDWARDS grunder först kan sägas bli åvägabragt genom EbvaArp ForBes. Med hän- syn till såväl dess som djurvärldens fördelning uppställer denne 1840 i »On the Association of Mollusca on the British Coasts»: 1) The Littoral zone 2) The region of Laminarizx 3) The region of corallines 4) The region of corals. Denna regionindelning upprepade han 1846 i sitt bekanta arbete: "On the Connexion between the Distribution of the existing Fauna and Flora of the British Isles. Ur botanisk synpunkt intressera oss de två första zonerna eller regionerna; från den tredje känner han blott en och annan »Nullipora> (Lithothamnium etc.), och den fjärde regionen saknar alldeles växter. Hans schema ter sig på detta säll: | 50 Table of the Regions of Depth of the British Seas. | | > so Characteristic Plants. Characteristie Animals Littoral Zone. The tract between tide marks. First Subregion. Fucus canaliculatus. Second Subregion. Patella vulgata throughout. First Subregion. Littorina rudis. Second Subregion. Lichina. | Mytilus edulis. Third Subregion. Third Subregion. Fucus articulatus. Littorina littorea. Purpura tapillus. Fourth Subregion. Fourth Subregion. Fucus serratus: Littorina neritoides, Trocki. Himanthalia lorea. II Subregio superior. Trochus Ziziphinus. Laminarian Zone. Tract between low-water mark and 15 fathoms. IETE Region of Corallines. Ta tor HOrfathoms:; IV: Region of deep Sea. Corals. 50 fathoms to beyond 100. Som synes, har FORrBES äfven subregioner i sitt system. Hur han närmare utmäjslar dessa, framgår kanske bäst af hans tabell Pra: Laminarix. Rhodomeni2e. Delesseri&e. Subregio inferior. Nullipora. Lacune. Patella pellucida. Patella cerutea. Rissox. Hydroid zoophytes throughout. Subregio superior. PFusus antiquus. Pullastra virginea. Pecten maximus. Subregio inferior. Pleurotoma teres. Turbinolia milletiana. Subregio superior. Ne&xXre. Cellepore. Brachiopoda. Ditrupa. Subregio inferior. Astrophyton. Cidaris. Oculina. Primnoa. S1 "PVILPUNUDT | DYPYUD WII 'S2pIOJII9U BUTIOJITT "SNIVdLLIS SNINAT "SYD UYSO DVUNYIMLOJ 'vuanwoqjue -AIQUWIISaU VIUIIOV 'gnJe2I[IqQuun SNYd0oIL 'sn[[tdej exndang "BOOT BUTIOJTT | 'XRILVILd PUR TULIEA | "SNINMIUYQLD SNINA "V2u28S2120 "DLUALPUWWAD”T pur PUDUVWUD"T "V2LO) VYPYUPUUIH "DIVYNUDURIT PUB "SndÅSKI SNUPUOYT | I "BUUDUIUD JT "DILO) PIYVYPUDWUIH PF "sndsw SNuLPUPY) "8 "SuLYS3d NL VULISUOT) ”T pDpyuDuwid PIIUJUNDT”T "INA JO S194 INOA 'snurqd1Z1Zz 'L "IUI 30 sudvurdads [euoIsea -eJ pure RIVILd MIF V |-90 UYHM "SNIBITTTIQUIR 'SNIICIJUID SNYJOIT] PUR SNIIBI9UT? SNYJOTL 'S2protI9U BUIIOJHT —'SIPpIOJTIOU BUIIOFITT I SNIVALLIS SNIONT | |A SR a SR "vantudgqrue A1quasavt BJUV 'SUSSBI) SNYJOIL :guttider ending "BITOJHT BUTLOJIET 'snue[eg 'potsutva "snNnsopou SNYVMIUYLV SNINA 'vunvwusyjag | -S1quuasomu BIUTIIY | 'SNSSBI) Pug 'snjeat[Iquan SnYyvoIL 'sulIder eandivng "BITOJH[ BUTLOJHT | 'JuBepungqe "Idaeled | "SNIDINIUYLV SNINAJT PUB I 'tTue[ed MoJ Vv 'SNIIBIJUI) SUYJOIL "S2pIOJII9U BVUIIOJIIT 'SIQI0OIIdS 'snsopou TUM "SNYDLL2S SNINAT | PITSUTTA "SNIVLLIS SNINAT "SUYVUwYfo VUNDLOD 'SY90I UO SIQIOTIdS 'snJBdI[IQUUL SNUYJOITL 'Juep -unqe 'sulltdej exudandg "BITOJHT BVUTLOJHT 'qugepungqg "iuel '-eqJ pure ejeS[nA LINIed | "P9 -SUTUI "SNSOPOUw SNINAT pue sniIpomdueD SNRINATJ I '219q4 Vv SUurmuloj I ) "2BZIJBUIWLT JO UoIBdA "IUM ÅIJAD "peoIq Saq2aUut Maj e Luo 'spueq "PLOdUYMN 'St[NPpa SUTTÄN 'STINP? SUTNÄN "DLOÄVMAN 'SNUe[ed "snuereg | 'SNUe[ed "e9e3[nA eIl9Ied "e)e3InA eII91ed '"e9e3[nA eINIeLd "PUMNILT "DUWYIVT | "DUVYIV TJ "21191 "Iueleg pure "BBI] -PT PUB ItUueIed Mo Vv "eRII -3d "STPNI BUIIOJIIT "SNIDINIUYDUPI SNINA 'S94L[IS ULIINIIS U0) "PIOJISJ EM LJUNoD ”SNIVPMIIYMUNI SNINA | SÅ RC er INOJ IUIXI TVITIIIA "pues pure I3Uurqs 'SSI9U3 JO SJJOT "307 "JAYS JO 1SB003 "AM d9228 uo "PUBIJI2Z 1BIO0221T "JEPP BUWJY IVAN JO "HH "JITMAPUBS f0 SUS Cr LOL Tidskri 6 Svensk Botanis 32 FOorBES' regionindelning, som 1859 ingick i den efter hans förtidiga död af GODwIN-ÅUSTEN utgifna, af ForBEs påbörjade Natural History of European Seas, utöfvade ett stort inflytande på den marina forsk- ningen. | Under intrycket af densamma, 1843 utsträckt till östra Medelhaf- vet, och ÖrstEDS De regionibus marinis af år 1844 utformades det mest omfattande verk öfver ett hafsområdes regionala utbildning, som någonsin sett dagens ljus, Lorenz märkliga Physicalische Ver- hältnisse und Vertheilung der Organismen im Quarnerischen Golfe, Wien 1863. I detta arbete fastställdes med minutiös noggrannhet djurens och växternas regionala och synekologiska fördelning. För hvarje region utredas så exakt som möjligt de fysikaliska faktorer, som kunna inverka på de organiska varelserna i de samhällen, som af dem bildas. Dessa samhällen beskrifvas intimt, ståndort efter ståndort — man tänker ofrivilligt på att samtidigt med Lorenz en annan öster- rikare, A. KERNER, arbetar med sitt lands terrestra vegetation och just 1863 framlägger sina resultat i ett annat klassiskt verk: Das Pflanzenleben der Donaulaender. Vi kunna emellertid ej här närmare ingå på denna Lorenz” stor- slagna bok, utan anföra endast hans regioner och deras begränsning: I. Supra-Litoralregion. »Die Algenvegetation beginnt unter gewissen Verhältnissen schon ober dem Spiegel der höchsten Fluth>. IH. Auftauchende Litoralregion. >»Verticale Ausdehnung: Zwischen Fluth- und Ebbespiegel; also durchschnittlich zwei Fuss»>. III. Untergetauchte Litoralregion. »Verticale Ausdehnung: Von der durchschnittlichen Ebbegrenze (—1') bis an 2 Faden>. IV. Sublitoral: Obere Declivialregion. »Verticale Erstreckung: von 2 bis circa 15 Faden.»> V. Untere Declivialregion. >»Verticale Erstreckung: Von 15— 30 oder 35 Faden.» | VI. Tiefgrände: >»Verticale Ausdehnung: Von circa 32—60 Faden. > Vi öfvergå till de nordiska hafven och den historiska utvecklingen af kännedomen om deras växtregioner. 23 år efter att WAHLENBERG i Flora Lapponica lämnat det nyss refererade uppslaget till en regionindelning af Nordatlantens växt- 83 värld, uppgjorde MIKAEL SaArs 1 sina Beskrivelser og Iagttagelser 1833 en sådan, byggd på förhållandena utmed Bergenskusten. SARS var som bekant zoolog, och det var, som han själf framhåller, när- mast hans franska kollegers AUuDouvins och MILNE-EDWARDS då nyss publicerade hafsdjurs-regioner, hvilka han tog till prototyper. SARS fäste sig emellertid äfven vid växterna, hvarigenom hans indelning får växtgeografiskt intresse. Regionerna äro: 1) Balanernes Region. 2) Patellernes Region. 3) Corallinernes Region. 4) Laminariernes Region. Fjären uppdelas sålunda i ej mindre än 3 regioner; med ebb- gränsen börjar Laminariernes Region. I Patellernes Region växa Fucus vesiculosus och Ascophyllum nodosum, och för »Klippe udsatte for sterk Idvirkning af Bölgerne» anföras som särkildt karaktäristiska Fucus serratus och Halidrys siliquosus. Ur Corallinernas Region anföres Corallina officinalis för klipporna och Zostera marina för sand »blandet med Dynd». Dess »grönne Enge» sträcka sig också ner i Laminariernes Region. Sars tyckes icke ha känt D'OgrBiGnys arbete. Däremot kan detta icke ha varit obekant för algologerna J. G. AGARDH och A. S. ÖrstED. Säkert är åtminstone att deras kollega H. CHR. LYNGBYE kände det. I sin lilla, tyvärr först 1880 genom WARMING utgifna skrift Rariora Codana från år 1836 refererar han utförligt D'ORBIGNYS indelning och säger uttryckligen, att denna ligger till grund för hans egen af Kattegatts och Färöarnes algvärld. LYnGBYE får 3 regioner: 1:ma Zona Ulvacearum, a superficie maris ad 30 pedes de- scendens. 2:da Zona Floridearum, a 30—60 pedes descendens. 3:tia Zona Laminariarum, a 50—90 pedes descendens. J. G. AGARDES arbete är också från 1836. Hans uppdelning af den skandinaviska algvegetationen i de 3 rikena: Regnum algarum zoospermarum, Regnum algarum olivacearum och Regnum algarum floridearum är emellertid strängt taget icke en region-indelning. De Agardhska regna ha enligt min uppfattning sin tydliga motsvarighet i ScHouws nyss förut (1833) uppställda Reiche för landväxterna (jmfr dennes »Reich der Moose und Saxifragen», »Reich der Umbellaten und Cruciaten> o. s. Vv.) Je / J4 De utgöra, som redan KJELLMAN 1878 p. 7 utredt, »eine Zusammen- fassung aller solcher Abschnitte des Meeresgrundes, deren Vegetation, ihrer Hauptmasse oder ihrer charakteristischen Bestandtheile nach, von Algenarten zusammengesetzt ist, welche zu derselben Algenklasse gehören, und die in Hinsicht der äusseren Verhältnisse gewisser- massen Ubereinstimmen, abgesehen davon, ob sie ein zusammen- hängendes Ganzes bilden oder nicht». Då nu AGARDH uppdelar hvart och ett af sina regna i, hvad hafsvegetationen! angår, sam- manlagdt 8 regiones, och da dessa tydligen, som också KJELLMAN påvisat, motsvara hvad vi med mera modärn terminologi kunna benäm- na formation, bli AGARDHS regna ett slags formationsgrupper, dock hvar för sig utan närmare inre ekologiskt samband. Genom ÖRrstEDS 8 år senare utkomna arbete, ur hvilket han vid Naturforskarmötet 1842 hvad vegetationsfördelningen beträffar läm- nade ett förberedande meddelande, inlades emellertid en regional betydelse i de AGARDHESKA regna. Han finner vid sina undersök- ningar i Öresund, att de 3 stora grupperna grön- (resp. blågrön-) alger, brunalger och rödalger i AGARDHS regna successive karaktäri- sera vegetationen, och kan därför transformera de 3 regna i resp. Regio algarum viridium seu chlorospermearum, Regio al- garum olivacearum s. melanospermearum samt Regio alga- rum purpurearum s. rhodospermearum. Dessa uppdelar han sedermera i batymetriskt på hvarandra följande subregiones. AGARDH och ÖRrstTED hade i svenska västkusten och Öresund ett undersökningsomrade, där flodfenomenen föga framträda, och sak- nade sålunda den grundbestämmande fysikaliskt-geografiska faktor, som mött VNWAHLENBERG Och Sars vid de norska kusterna samt D'ÖRBIGNY, AUDOUIN, MILNE-EDWARDS och ForBEs vid de fransk- brittiska med deras starka ebb och flod. ÖrstED hade endast den allmänna fördelningen af växt- (och äfven djur-)världen som sådan att hålla sig till; hans regioner blii själfva verket fysiognomiska. : Men af största intresse är "hans försök att visa huru växtvärldens allmänna ekologiska förutsättningar ändras med de batymetriska gränsvärdena mellan de 3 regionerna. Stor vikt fäster han då vid ljusstrålarnes med djupet gradvis ändrade färger och motsvarigheten härtill i algvärldens färgändring. De andra gradvis sig förändrande fysikaliska faktorerna och deras motsvarigheter i algvärlden samman- ställer han i följande schema (1845 p. 57): " Regio Confervarwmn omfattar sötvattensalgerna. d0 | | magna Rhodospermez2. Salsitudo minor Melanospermez2. | minima =: Chlorospermex. ; agn: 7 rmex. SAM Intensitas magna Chlorospe Maris Lisas minor Melanospermecx. ] | | lucis | Ses Profunditas J . minima = Rhodospermez. | Undarum | magna Chlorospermeze. violentia minor Melanospermec. | minima -: Rhodosperme:e. I anslutning till AuvpDouvin, MILNE-EDWARDS och SaARsS utsträcker ÖrsTED äfven regionindelningen till Sundets djurvärld. Gränserna för dessa regioner bestämmas dock ej rent batymetriskt, utan äfven efter bottnens edafiska växlingar. Det är att beklaga att man i Norden så länge dröjde att för den algologiska och växtgeografiska forskningen tillgodogöra sig, om ej FOorBES'-LORENZ, så åtminstone denna ÅAGARDH-ÖRSTEDS region- indelning. Senare undersökningar, särskildt LÖNNBERGS i Öresund, ha visat, huru gediget, om ock naturligen med en del påtagliga konstruktioner, originalmaterialet behandlats. Orsaken härtill har man i viss mån att söka i den hållning, den fräjdade algologen J. E. ArREscHouG intog mot densamma. Denne forskare, hvilken genom autopsi endast behärskade hafsområden utan nämnvärd ebb och flod, tog i Phyce& scandinavicx marine år 1846 problemet sålunda. Han undersökte den vertikala fördelningen af ett större antal arter ur resp. grön-, brun- och rödalgernas olika familjer och fann att i de flesta familjer funnos representanter för såväl vattenbrynet som de större djupen. >»His expositis iisque»>, säger han p. 12—13 »quz infra de uniuscujusque speciei distribu- tione allata sunt, collatis, certas quasdum, intra quas crescunt fami- lige, regiones vix circumscribi atque limitari posse, facile intelligi- tur. Floridex in genere profundissime quidem crescunt, multze vero earum etiam in ipso limite aquzae, nonnullxeque nunc illo loco, nunc in profundissimo habitant. Que cum ita sint multaque huc pertinentia a me nondum satis explorata, nullas claras regiones proponere valeo.> Ehuru han i inledningen till det citerade arbetet lämnar en mästerlig öfversikt af de ekologiska faktorer som inverka på hafsalgerna, intresserade honom icke formationsbegreppet, och det viktiga uppslag till formationernas utredning, som låg i ÅGARDHS regiones, lämnade han fullständigt obeaktadt. Rör man sig sålunda 36 som AREsCHoOoUG med enstaka arter, oberoende af deras frekvens, kan man nog ej häller komma till annat resultat angående ÖRSTEDS regioner, bakom hvilka, som jag nyss visat, ligga fysiognomiska uppskattningar af algernas uppträdande på de olika djupbältena. Den skeptiska ståndpunkt mot möjligheten att uppställa en ratio- nell regionindelning af den marina algvegetationen ÅRESCHOUG intog 1 Phyce&xe marine tycks han aldrig ha lämnat. Och då han fort- farande ej fick tillfälle att göra verklig bekantskap med en litoral- region, betingad af ebb och flod, mötte honom ingen anledning att närmare ingå på de regionsystem, för hvilka tidvattensfenomenet varit grundläggande. ÅRESCHOUGS ringa intresse för regionindelningen går igen hos hans lärjungar, vare sig de som KRroKr (1869) ha att göra med ett haf utan ebb- och flodfenomen, eller som KLEEN (1874) och delvis EKMAN (1857) beskrifva algvegetationen från områden med tydligt framträdande sådana. De två senare lämna dock några värdefulla bidrag till algernas vertikala utbredning vid de norska kusterna ut- öfver hvad man kände genom WAHLENBERGS grundläggande utred- ning. Det blef emellertid ARrREscHoucs lärjunge F. R. KJELLMAN förbe- hållet att öfverflytta ForBEs' och Lorenz åskådningar på de nordiska hafven. Tidigt hade han som bekant skaffat sig en omfattande algologisk erfarenhet från haf af så olikartade skaplynnen som Östersjön, Skagerrack och Norra Ishafvet. År 1877 var det som han i Die Algenvegetation des Murmanschen Meeres kortfattadt och utan litteraturhänvisningar uppställde de 3 bekanta regionerna med de begränsningar jag p. 54 citerar. >»Das litorale Gebiet> tar han i fullkomlig öfverensstämmelse med ForBEs' >»litoral Region>, alltså som >»the tract between tide marks». För ForBEs' »>Laminarian re- gion>, »tract between low-water mark and 15 fathoms», upptar han Lorenz term sublitoral. »Das elitorale Gebiet> är en ny- skapad term; begreppet motsvarar ÖRrRsTtEDS »det nogne Beelte> (1842 p. 621) med dess sparsamma florideer. Följande år grep KJELLMAN i Algenregionen und Algenformationen im öÖstlichen Skager Rack sig an med det problem, inför hvilket ARE- scHoUG resignerade, att söka få en rationell regionindelning i ett haf utan framträdande tidvattensfenomen. Han bestämmer sig då för att på grundvalen af det AGARDH-ÖRSTEDSKA Systemet öÖfver- flytta sina 3 Gebiete — nu ändrade till Regioner — från Murmanska hafvet till bohuslänska kusten. I öfverensstämmelse med att Lami- d7 nariacé-formationen vid Norges nordkust börjar just i gränslinjen drar han samma gränslinje, som här faller på 1,;—2 famnars djup, enär trots det felande tidvattnet vegetationens allmänna skaplynne just här tyckes ändra sig. I anslutning till ArREescHouGs och egna undersökningar, att nedanför 20 famnar vegetationen börjar ut- tunnas till några sparsamt uppträdande floridé-arter, gör han denna nivå till öfre gräns för sin elitorala region. Som redan förut framhållits, har denna KJELLMANS indelning i stor utsträckning och med honom som den angifne föregångsman- nen legat till grund för senare framställningar af nordiska och äfven andra hafs algregioner, om ock större eller mindre ändringar äro gjorda af åtskilliga författare. Så lämna t. ex. många elitoralen alldeles å sido, andra sätta högre eller djupare gränser för litoralen, vissa författare återinföra LORrRENZ supra-litoral o. s. v. På dessa frågor skall jag ingå närmare i det följande; detta kapitel är endast en framställning af algregionernas äldre historik, som för mig stäl- ler sig annorlunda än för de auktorer, hvilka förut behandlat den- samma. I motsats till deras förut, p. 13—75, refererade åskådning an- ser jag sålunda WAHLENBERG som den, hvilken lämnat det första materialet till en rationell regionindelning, och håller före att KJELL- MANS insats bör ses mot bakgrunden af den riktning, i hvilken ej blott J. G. AGARDH och ÖkRrstED utan äfven D'ORrRBIGNY, FORBES, SARS, LORENZ 0. a. framstå som hufvudledarne. Lorenz” klassiska verk om Quaterno-golfens algvegetation från 1863 måste endast ur region- behandlingens synpunkt aktas som den mest uttömmande och grund- liga undersökning, som hittills litteraturen har att bjuda oss på detta område. | Om principerna för en allmängiltig och rationell regionindel- ning. — Utkast till en regionindelning. — Terminologiska tvistefrågor. Som RAGNAR Hurt år 1881 med logisk skärpa utredde, hade till denna tidpunkt inom växtfysiognomiken induktiva och dedvktiva riktningar arbetat jämsides med hvarandra, men de deduktiva spe- kulationerna allt för tidigt trängt in på områden, som väntade på 38 den nödvändiga analytiska bearbetningen »af vegetationens gruppe- ringssätt, sådant det ter sig i naturen» (p. 9). Hurts klandrande ord ha tyvärr sitt berättigande ännu den dag i dag är. Allt för tidigt grupperar man ofta växtsamhällen, för hvilka ej ens sam- mansättningen, än mindre de betingande faktorerna äro utredda, efter postulerade sådana i detaljerade system, hvilka genom sin lärda fysikaliskt-kemiska apparat visat sig farligt suggestiva. I hvilken mån kan man för den maritima och marina vegeta- tionen säga, att induktionen är förd till den punkt, att vi äro be- rättigade till en deduktiv regionuppdelning på grundvalen af de yttre faktorer, som här bestämma vegetationens allmänna gruppe- ring? Att söka förneka de gapande luckorna vore lönlöst. Men a andra sidan falla, närmast hvad de nordeuropeiska hafven beträffar, de redan gjorda ekologiska undersökningarne på alla de hydrografiska hufvudtyperna, samtidigt som de enstämmigt peka på några såväl fåtaliga som enhetliga topografiska, fysikaliska och kemiska moment, bestämmande växtsamhällenas fördelning. I det följande vågar jag sålunda begagna en kombineradt induk- tiv-deduktiv metod för ett regionindelningsförsök af de nordeuro- peiska hafvens vegetation. Några synpunkter och principer, för sa vidt de afvika från de mera allmänt gängse, förutskickas. Mitt indelningsförsök är af mera generell natur än föregående sadana. Det gör anspråk på att om möjligt kunna användas för såväl världshafven med flodfenomen som inhafven utan sådana, vidare för såväl exponerade som skyddade stränder samt för haf med såväl salt som bräckt vatten. Jag utgår därvidlag från de bestäm- mande ekologiska hufvudfaktorerna vid världshafven och de ej allt för starkt exponerade kusterna som det typiska och fullföljer det på dem grundade systemet in i inhafven och till de skyddade kus- terna, äfven om de här understandom bortskymmas till sina verk- ningar af lokala faktorer. Försöket gäller närmast de nordeuropeiska hafven, men torde kunna få bruk som utgångspunkt för regionindelningen af hela norra hemisfärens kalla och tempererade haf. Hvad regionbenämningarna angår, har i anslutning till den his- toriska utvecklingen af hithörande terminologi, ordet litoral tagits till utgångspunkt och påbyggts med resp. prefixen epi-, supra-, sub- och e-. Endast e pilitoral har då behöfts nybildas. För uppdel- ov) ning af hufvudregionerna torde det, åtminstone tills vidare, vara lämpligast att använda de rent topografiska beteckningarna öfre och undre (resp. vid behof mellersta) i stället för sådana som svallbälte, salin region etc., med hvilka en viss ekologisk egenskap framhäfves, hvars tillämplighet på hvarje edafiskt fall kan vara diskutabel. Då jag 1912 i mina Studier öfver lafvarnes biologi p. 355 sär- skiljer »i de skandinaviska kustklippornas vegetation två hufvud- regioner i vertikal led, hvilka jag låter åtskiljas af öfversta gränsen för stormvågornas inverkan», satte jag en högre gräns för hafs- vegetationen än den man i allmänhet finner i litteraturen. Jag vågar ock fortfarande hålla före att det är naturligare att behandla »stranden>» tillsammans med vattnets än med landets vegetation, eller åtminstone att detta innebär möjligheter till nya uppslag och synpunkter. Anledningen till att man så allmänt följt motsatta vägen är helt säkert endast den, att det är de floristiska special- kunskaperna som i denna fråga fått fälla utslaget; man har låtit hafvet vidtaga, där fanerogam- och lafkännarnes rike aflöses al algologernas. Hittills föreliggande utkast till de maritima och marina bältenas gruppering ha ju också utgått från algologerna, hvilka tagit ringa eller ingen hänsyn till fanerogamerna (med undantag för Zostera marina) och från fanerogamisterna och lichenologerna, hvilkas po- sitiva inlägg slutat med den högre växtvärldens och lafvegeta- tionens förtonande i den litorala regionen. Fördelningen af stran- dens och vattnets olika bälten ha behandlats med föga hänsyn till de rundt om växande resp. alg-, fanerogam- och lafsamhällena. Enligt den uppfattning, som ligger till grund för min hithörande framställning 1912 samt 1915, och som fullkomligt delas af Här- RÉN 1914, måste emellerlid en regionindelning vara enhetlig, saå- lunda hela vegetationen i dess olika systematiska grupper beaktas. Att om möjligt ej de enskilda arterna eller de systematiska grup- perna såsom sådana skola forma de synekologiska enheter, med hvilka man vid förstudierna till en regionindelning har att arbeta, utan de växtsamhällen de bilda, bör ock i detta samband be- tonas. Vid dessa förstudier erhåller man ett antal fysiognomiska bälten, hvart och ett bestämdt af vissa växtsamhälle-komplex '). ') Vid hvarje marin regionindelning har man utan vidare lämnat plankton, eryoplankton samt pleuston å sido och endast tagit hänsyn till den fastsittande 90 På enhetliga substrat möta inga större svårigheter att fullfölja en sådan fysiognomisk indelning. Som bekant fördela sig emellertid de marina växtsamhällena på de mest olikartade substrat-typer. Ett allmängiltigt system måste se till, att verkligt bestämmande ge- mensamma moment sammanhålla alla eller åtminstone de allra flesta samhällena inom samma bälte, om ock dessa samhällen skulle falla på så olikartade typer som litofyter, psammofytiska eller pe- lofytiska halofyter o. s. v. Det gäller då, när som sagdt de fysio- gnomiska momenten lämna oss i sticket, att finna ekologiska indelningsfaktorer, hvilka gradvis i vertikal riktning undergå en förskjutning till sin natur. (Detta hindrar naturligen ej, att man för specialframställningar kan ha mycket stor användning för efter karaktärs-associationer uppkallade bälten, i hvilkas nomen- klatur man dessutom kan sammandraga associations-benämningen till karaktärsväxtens släkt- eller artnamn: Pelvetia-, Alaria-, Gerardi- bälten 0. s. Vv.) den första indelningsfaktorn af sådan art har jag i full an- slutning till den föregaende forskning, hvilken konsekvent tagit de marina regionerna som på hvarje särskild lokal begränsade af horizontela linjer, ställer jag en fysikaliskt-geografisk faktor: sub- mersionens längd och art, tänkt som inverkande på växternas för- måga att å ena sidan uthärda uttorkning, å den andra saltvattens- indränkning. Efter denna indelningsgrund få vi två grupper af regioner, den ena intermittent blottlagd, den andra permanent submergerad. Den första gruppen delas, likaledes efter submersionens längd och art, i supralitoralen och litoralen. vegetationen jämte de af buskalgskott bildade lösliggande »migrations-formationerna> SCHILLER 1909). Det här föreliggande indelningsförsöket rör sig också endast med benthos. Pelagiskt plankton och pelagiskt pleuston (t. ex. Sargasso- hafvet föras sålunda alldeles ur räkningen. Fråga är emellertid, om ej det plank- ton, som är utbildadt i vattnet ofvan litoralt och sublitoralt benthos bör medtagas i de resp. regionerna, om det bevisligen haft ett hvilostadium i bottenskik- tet. Likaså de alg-associationer, t. ex. den af WirzrE 1912 beskrifna Ulothrix flaccida-associationen från Kristianiafjorden, som bildar cryoplankton på isen utmed stränderna. Denna gång måste de emellertid lämnas å sido. De på hafs- bottnen liggande migrations-formationerna samhöra naturligast med den region, det omgifvande benthos tillhör. Man bör dock regionalt noga skilja dem från deras moderbestånd, enär de kunna gå betydligt djupare än detta. OR Öfverst, sedan mellan supramarin och marin inskjutits en epi- litoral region, betingad af vindpining och genom vindarne förmed- lad saltimprägnation, kommer supralitoralen. Denna region lig- ger öfver den normala högvattenslinjen och vätes endast intermit- tent vid svall och stänk. Regionen därpå, litoralen, ligger under den normala högvattens- linjen. Den blottlägges antingen regelbundet vid ebben, eller i haf utan tidvattensfenomen mera oregelbundet genom vågsugning, storm, ström, periodiska växlingar 1 vattennivån under olika årstider etc. För indelningen af den andra gruppen tages en assimilations- energien bestämmande fotisk faktor: graden af belysningens intensitet. Vid den linje, där den högre vegetationen på grund af inträ- dande ljusbrist börjar upplösa sig i enstaka växande individ, där bottenöknen sålunda vidtar, eller eventuellt där floridé-samhällena börja dominera, sätter jag i anslutning till KJELLMAN och ÖRSTED gränsen mellan de två regionerna sublitoral och elitoral. När en gång de fysikaliska förhållandena vid dessa växtfysiognomiska gränser bli närmare undersökta, bör man omskrifva dem med en direkt fotisk konstant. Denna regionindelning utför jag för de nordiska hafven närmare sålunda. Supramarinen. 1 Epilitortalen. Hafvets inflytande på vegetationen slutar ej alltid med vågor- nas, gränsen mellan min supramarin och marin. Jag syftar här- med ej på hafvets allmänna klimatiska effekt — det maritima kli- matet — vida in öfver de angränsande landvidderna, utan på de lokala verkningarne: för det första intensiv vindpining, för det andra utfällning af salter och vatten ur den genom vågornas sönderpiskning härmed mättade atmosfären. Vidare ha vwvi att räkna med den starka ljusreflexen från vattnets och supralitora- lens ytor samt en del andra mindre betydande faktorer"). Alla dessa faktorer verka efter växlingar i de topografiska förhållandena såväl till utsträckning som intensitet mycket ojämnt på den supra- marina vegetationens fysiognomi, ibland kanske ej alls, ibland ganska " Af nyare nordisk litteratur, där dessa faktorer beröras, hänvisas endast till WaARMING (1906 och 1907), GaArrzör (1908), SERNANDER (1912), Fröpvin (1912), SELAN- DER (1914), Romerr (1915), LunpeGÅrRDH (1915. J2 skönjbart i dess sammansättning och individens morfologiska ut- bildning. I senare fallet torde det vara lämpligt att påbygga det marilima regionsystemet med en epilitoral region. Denna region har jag förut (1912 och 1915) kallat nedre delen af supramarinen eller helt enkelt supramarinen, hvilken term ac- cepterats af HÄYREÉN (1914). Enligt min egen definition (1912 p. 8535) omfattar dock den supramarina regionen allt ofvan hafsvågornas inverkan. Termen epilitoral har sin analogii epiglacial,epipa- läolitisk o. s. v. — BRENNER kallar den supralitoral. Den genom vindpining framkallade epilitoralen kan i såväl hori- zontal som vertikal riktning bli betydande nog. Till densamma bör man, utgående från det nordeuropeiska skogsområdet, föra de områden af supramarinen, från hvilka skogen genom hafsvindarne eller några andra faktorer antingen uteslutes eller nertvingas till mycket låg vindskog. De vandrande dynerna innanför de supralitorala deflationsområ- dena (jämför i nästa kapitel Gotska Sandön och Irevik) höra så- lunda hit. Nordeuropas mest storslaget utbildade epilitoral är just den gigantiska dynsträckan utmed Nordsjöns sydöstra och Skage- racks södra kust från Pas de Calais i söder till Skagen i norr. Utmed de fennoskandiska kusterna, såväl utmed Atlanten, Ishafvet, Skagerack, Kattegat som Östersjön, framträder epilitoralen mindre som dynlandskap — Sveriges ståtligaste epilitorala dyn torde vara randdynen kring Gotska Sandön (SERNANDER 1908 p. 392) — än som skoglösa bergplatåer och som låg vindskog. Hvad Östersjö- skärgårdens yttre delar beträffar, faller t. ex. ej blott HÄYRÉNS (1900) längdzon 1 i hela dess utsträckning, utan äfven, om man låter dessa zoner skiljas af den maritima trädgränsen (SERNANDER 1912 p. 867, SELANDER 1914 p. 321), yttre delen af hans Knseena 2 med dess vindskog, inom epilitoralen. De skoglösa områdena utmed de nordiska kusterna, jag tänker närmast på Halland, Bohuslän och den norska IHex-regionen, hvilka jag närmast studerat, få emellertid ej i sin helhet räknas till den äkta epilitoralen. Stora delar af dessa områden äro nämligen ej af all- männa fysiskt-geografiska grunder utan genom afvärkning, brand och betning beröfvade sitt gamla skogstäcke. Den rationella mari- tima trädgränsen, som faktiskt flerstädes måste finnas, är emeller- tid mycket svår att framdraga. Ej minst sammanhänger detta med att i denna zöne contestée, (A. DE CANDOLLE, 1898 p. 19) genom skog- lösheten växtsamhällen och enskilda arter utvidgat sig eller in- Ne Fig. 1. Epilitoralen. -— Bohuslän, furuskogens gräns utåt på Otterö. ERIK ALMQUIST foto. 1913. Fig. 2. Epilitoralen. — Bohuslän, Grebbestad, Svinnäsudden. Törnsnår af Li- gustrum vulgare (blommande), Rosa sp., Lonicera Perniclymenum, Polystichwm Filix mas etc. V. Nortiuinv foto juli 1916. 94 kommit, hvilka äro just den äkta epilitoralens särdrag. I mellersta Bohusläns inre skärgård t. ex. är det på räster af den ursprung- liga vegetationen lätt att skönja, att här ekblandskogen och tall- skogen äro de växtsamhällen, hvilka ursprungligen gått fram till den öfre supralitoralen utan annat epilitoralt mellanslag än en lokalt utbildad, relativt smal törnsnårbård på den lösa jordgrunden och en lika smal bård af lafsamhällen på klippgrunden (fig. 1—3). Nu äro emel- lertid dessa skogar öfver många kvadratkilometer ersatta af ericacé- Fig. 3. Strandprofil från Metbärget Som Grebbestad. — Gränsen mellan nedre och öfre supralitoralen markerad af en tångdriftrand. Vid den nedersta stora bus- ken börjar (pseudo- epilitoralen: nederst trampad äng, så strandklapper med partier af törnsnår (Corylus, Ligustrum, Prunus spinosa, Populus tremula, Rosa sp., Rubus: sp. etc.) | V. NoRrtiNnp foto. aug. 1916. och gräshedar samt litofytiska lafsamhällen med delvis ganska epi- litoral prägel. Denna falska epilitoral eller pseudo-epilitoral är fullt jämförlig med t. ex. de nervandrade fjällhedar, som jag (SERNANDER 1899) beskrifvit från Röråstrakten, och de prairies pseudoalpines, som FLAHAULT 1901 lärt oss känna från skilda delar af Frankrike. Hvad den genom vindpining framkallade epilitoralen i resp. expo- nerade och skyddade lägen angår, är det lätt att se, hur den med vindstyrkans aftagande förtonar inåt. dd Utfällningen af vatten ur atmosfären liksom belysningen sökande genom reflekteradt ljus torde väl knappast i nämnvärd grad utöka epilitoralens område, men väl influera på beskaffenheten af dess vegetation. De skilda betingelserna för epilitoralens uppkomst och olikartade utformning vid hafsstränderna böra ses i samband med vissa ut- bildningsfenomen 1 nedre delen af insjöarnes supralakustrin (SEz- NANDER 1912 p. 871), hvilka ibland äfven här rättfärdiggöra upp- ställandet af en särskild epilitoral region. Att vindpiningen enbart, utan salt i luften åstadkommer dyner och sandfält, ej blott till sin plats i regionernas succession utan äfven till hela sin utformning fullständigt analoga med dem 1 hafs-epilitoralen torde vara kändt, och vi äga genom NOoRrÉN 1906 en förträfflig skildring af denna natur- typ från Vänerns sandstränder. Vindskogarne i form av »buskdyner» (FRÖDIN) utdanas också utan salt i luften!?), som t. ex. Frör (1901) med ett stort bevismaterial påvisat. Om vi fästa oss vid svenska förhållanden, så finna vi sådana af t. ex. Prunus Padus på en del Mälaröar. Helt säkert skall man nog också vid Vänern kunna uppspåra en lakustrin skogsgräns analog med den maritima. Saltets inverkan på hafssträndernas epilitorala samhällen visar sig i uppträdandet af vissa mer eller mindre halofila växter. FRÖDIN (1912 p. 49—53) har genom en viktig studie visat, hur just sall- imprägnationen troligen är den bestämmande faktorn för utbred- ningen af en typisk epilitoral laf /(Ramalina scopulorum) inåt land. Andra vanligen epilitorala stenlafvar, som genom sin saknad eller ytterst sparsamma förekomst vid sjöarna förråda en viss grad af halofili, äro t. ex. Ramalina subfarinacea Nyl., Physcia aquila och Lecanora cartilaginea. Intressant är att se, hur dessa arter också mycket riktigt aftaga inåt det utsötade Bottenhafvet. Ramalina scopu- lorum, R. subfarinacea och Physcia aquila stanna på olika höjder i Roslagens skärgård; Lecanora cartilaginea når endast Gäfle, ehuru de samtliga utmed Norges kust gå upp i N. Ishafvets strandflora. Det inflytande epilitoralen röner af luftfuktigheten borde vara lik- artadt vid hafvet och de större insjöarne. Vi veta emellertid myc- ket litet om arten af detta inflytande. Uppmärksammas bör, att några af de epilitorala, mer eller mindre halofila lafvarne sprida sig längre inåt land, ju större luftfuktigheten är. Om Physica aquila i ' FrRöDIS har (1912, p. 32) en häremot afvikande åsikt. 96 Norge säger LYNnGE (1916 p. 11): »On the humid Atlantic coasts it is also recorded at 1 or 2 km. from the shore, not exposed to the sprinkling of the water; also recorded at the base of the trunks of trees». — I nedre delen af epilitoralen har jag vid Upsala Univer- sitets Biologiska Station Klubban på af terrestriskt vatten oberörda zenitklippytor iakttagit Lecanora lacustris och Lecidea Dicksonii, af hvilka åtminstone den förstnämda i vanliga fall tillhör sjöarnes och de starkt bräckta hafsvikarnes öfversvämningsbälte (SERNANDER 1912 PST 2). Marin. 2. Supralitoralen. Hvad menas med supralitoral, och hvad bör denna region omfatta”? Begreppet finnes redan hos WAHLENBERG i hans sedes: supra littora; termen sedes här liksom i hela WAHLENBERGS Dp. 15 refe- rerade framställning af algernas batymetriska fördelning fullkom- ligt motsvarande senare auktorers regio. Denna WAHLENBERGS region går ned till hans margo superior littorum, d. v. s. flod- linjen. Hvar supra littora slutar uppåt är något obestämdt; det framstår ej klart, om Prasiola, som »ab undis marinis numquam irrigatur, tamen aörem marinum sibi exposcit> (p. 507), hör hit. Efter WAHLENBERGS tid kom begreppet, hvad de nordiska hafven beträffar, först till sin rätt genom WARMING, SOM på BÖRGESENS gra- dual-disputation rekommenderade införandet af den af Lorenz för Quarnero-golfen uppställda »Supra-Litoralregionen»!). SImMOons säger 1904 p. 172 härom: BÖRGESEN har flyttat litoralregionens öfre be- gränsning »så högt upp, c:a 35 m. öfver högvattenslinien, att äfven på de mest utsatta bränningskuster åtskilliga växter medtagits i den, 35 Om denna säger Lorexz bl. a. p. 193 följande: »Die Algenvegetation beginnt unter gewissen Verhältnissen schon ober dem Spie- gel der höchsten Fluth. Die Bedingungen dieses obermeerischen Vorkommens sind: grosse TLuftfeuchtigkeit, geringer Luftwechsel, vorwiegende Beschattung, Schutz gegen abwaschende Regenfluthen und Anwesenbeit eines Anfluges von Meersalz, welehes durch den Gischt der Brandung auch uber die nicht eigentlich untertau- chenden Ufersteller ausgebreitet wird. Diese Bedingungen vereinigen sich in engere hohen Felsenspalten iberhängender Steilufer oder Uferklippen, an den Wänden schlotartiger enges Höhlen, welche nicht selten am Meeresspiegel ausmänden, — dann zwischen sehr genäherten, gegen einander winkelig gestellten höheren Strand- klippen. Solchen Stellen eigenthuimlig ist die einzige und sehr artenarme Facies: Cate- nelletum.> Sf som svårligen kunna räknas till en verklig marin vegetation. Prof. WARMING framställde i sin opposition mot BörGEsEens afhandling ett förslag, som jag på det lifligaste vill förorda, nämligen att urskilja en särskild supralitoral region, i hvilken man kunde anbringa dessa af hafsalger tillsammans med lafvar, mossor och sötvattens- alger bildade samhällen, som mer eller mindre framträdande finnas på alla klippkuster. Man får då låta denna gå ned så långt som arter uppträda, hvilka icke fordra ett regelbundet nedsänkande i salt vatten, d. v. s. dess nedre gräns torde komma att sammanfalla med flodgränsen vid dödtid». Och i kapitlet om »Regioner, asso- ciationer och facies i den färöiska hafsalgvegetationen» p. 198 anför han: »I. Supralitoralregionen. Blandade associationer (hafs- Brackvattensassociationer (En- alger tillsammans med lafvar, teromorpha-, Prasiola-, Cladopho- mossor etc.). ra-, Rhizoclonium-facies).» Algologerna i gemen vilja emellertid ej gärna acceptera supra- litoralen. BÖRGESEN ställer sig i ett i The Alg&X-Vegetation of the Fsereöse Coasts infördt svar på SIMMonNs anmärkningar ganska afvisande mot att ur den litorala regionen urskilja densamma. Den antagna grän- sen, högvattenslinjen, skär sig midt genom samma samhällen, t. ex. Pelvetia-associationen, hvilket icke blir fallet med den andra gräns- linjen, den mellan litoralen och sublitoralen i ebbmärket. Då nu faktiskt äfven andra algsambhällen till ganska stor utsträckning före- komma i den s. k. supralitorala regionen, anser han sig, hvad litoralen beträffar, stå på samma ståndpunkt som ROsENVINGE: »at den öfre Grense for denne Region bör settes der, hvor Algevegeta- tionen begynder» och uttalar p. 709: »I therefore fully agree with RosEnvIinGE in thinking that the upper limit of the littoral region should be stated at the level where the algal vegetation begins; but when RosEnvinGE declares this limit 10 be identical with neap-tide mark at high water in Greenland, it is evident from what has already been said, that this greatly differs from the observations made on the Feeröes, at any rate on their exposed coasts». KYLIN stöder sig också, egendomligt nog, ej på BÖRGESEN utan på ROsENVINGE då han p. 211 gör ett liknande resonemang: »Was die schwedische Westkäste betrifft, so will ich in Uber- - Svensk Botanisk Tidskrift 1917. ( 98 einstimmung mit ROsENVINGE die obere Grenze der Liloralregion dort ansetzen, wo die Algenvegetation öäberhaupt beginnt. Nach einer Porphyra umbilicalis-Formation zu urteilen, wärde diese Grenze an offener Käste etwa 2 m. oberhalb der mittleren Wasserlinie ver- laufen. Diese Formation habe ich indessen nur an einem Lokal beobachtet, und ich will daher in diesem Zusammenhang auch daran erinnern, dass die Bangia-Ulothrix-Urospora-Formation, eine an der bohuslänschen Käste allgemein verbreitete Formation, sich bis ungefähr ”/+ m. oberhalb der mittleren Wasserlinie erstreckt.» CoTtToN vill ej heller för sitt undersökningsområde, Clare Island vid västra Irlands kust, upptaga supralitoralen. Han finner näm- ligen, huru en del algsamhällen fortsätta eller inkomma ofvan hög- vattenslinjen, då bränningar, lokal fuktighet, beskuggning 0. s. v. ställa sig gynnsamma härför, och ansluter sig då till BÖRGESEN samt låter litoralen räcka upp till »the level of the highest marine vege- lation>. | SVEDELIUS torde också få räknas till de algologer, som ej accep- terat LoRENz supralitoral. Under sin baltiska öfre litoralregion upp- tar han en Rhodochorton-formation, om hvilken han p. 29 anför: »Såsom en Rhodochorton-form ation (HANSTEEN) måste beteck- nas det sätt, hvarpå Rhodochorton Rothii förekom vid Östergarns holme. Den beklädde där som en matta väggar och tak i en na- turlig klippgrotta. Från vattenbrynet växte den ända upp till ett par meter öfver hafvets nivå, så att den tidtals sköljdes af stänk, tidtals endast fuktades af genom springor nedsipprande färsk- vatten.» Äfven ScHIMPER utgår från den specifika algologiska synpunkten, då han skall bestämma litoralens gräns uppåt (p. 323): »Der auf- tauchende Gäöärtel erstreckt sich von der Ebbegrenze bis um so höher täber die Fluthgrenze, als die Brandung stärker ist.» Från rent algologisk synpunkt kan man mot detta anföra. Om man i stället för högvattenslinjen som en i absolut lugn- vatten mätt konstant tänker sig densamma mera ekologisk, som uppåt begränsande det minimala bälte af stranden, hvilket så konstant vätes af vattenspegelns så godt som permanenta krusningar, att det praktiskt sedt blir lika vattengenomdränkt som öfre delen af det egentliga flodbältet, utan att därför kunna räknas till det egentliga svallbältet, är det emellertid lätt att iakttaga hur dess undulerande öfverkant naturtroget följer bestämda associationsgränser. Och äfven om understundom en viss suddighet skulle vidlåda densamma, kan 99 det ej förnekas att i själfva verket de supralitorala och litorala alg- samhällena på ömse sidor om densamma äro alldeles olikartade, hvilket framgår bland annat just af BÖRGESENS egna omfattande formationsskildringar från Färöarne. Det är dock en väsentlig biolo- gisk skillnad mellan de äkta litorala algsamhällena och de supra- litorala: en Prastiola-, en Porphyra-association, men ej ett fucacé- samhälle, kan uthärda dagar, kanske veckor af bristande submer- sion och äfven fullständig saltutlakning genom nederbörden. Hufvudintresset hvilar dock ej på supralitoralens alger. Det ligger på dess af kärlväxter, lafvar och mossor bildade samhällen, hvilka ej blott öfverträffa algernas i betydelse, utan äfven åstad- komma den verkliga fysiognomiska kontrasten mellan denna region och litoralen, algernas eget rike par préférence. Det kan tvistas om, huruvida supralitoralen hör till hafvet eller landet; i och för sig själf är den en utpräglad region med stora serier af säregna växtsamhällen. Det är stranden i populär bemärkelse, gränsom- rådet mellan land och haf, för hvilket jag (1912 och 19135 p. 445) öfverflyttat Lorenz” term. I detta samband bör ÖLTMANNSS uppfattning anföras. Han sätter (Band 2, p. 168) ofvan litoralregionen en >»>Spritzzone>»> utmärkt af vissa alger: »diese können schon einmal in relativ stillen Lagen unmittelbar unter dem Flutmarke vorkommen, meistens aber suchen sie sich Plätze, an welchen starke Brandung die Spritzwellen hoch empor treibt; hier fählen sie sich offenbar äusserst wohl und sie besiedeln das feste Substrat gerade so weit, als die Spritzer reichen. Manche von den erwähnten Formen ertragen nur die skizzierte Lebensweise, för andere aber scheint das häufige Auftauchen direkt Bedärfnis zu sein.> Denna Spritzzone är tydligen identisk med hela min supralitoral, ty ÖLTMANNS upptar jämsides med dessa alger efter muntliga meddelanden af ERWIN BAUR supralitoralens karaktärs- lafvar från NXanthoria parietina 1 öfre stormbältet till Lichina och Verrucarie i nedersta svallbältet. Med hänsyn tagen till samhällenas fördelning inom supralitoralen visar det sig snart, att man får två bestämda subregioner skilda af en ganska distinkt gräns, betingad äfven den af submersionens styrka: 2a. Den öfre supralitoralen. — Denna kallas af mig 1912 och 19135 stormbältet, öfversatt af HÄYRÉN till die Spritzgärtel, af FRÖDIN 1912 till öfverstänkningszonen. BRENNER inför i stället den 100 | . suprasalina regionen. Med hänsyn till den litofytiska vegetationen nämnes den af GALLöE och WARMING Placodium-bältet. 2.b. Den undre supralitoralen. — Denna kallas af mig 1912 och 1915 svallbältet, öfversatt af HÄYRÉN till die Wellengärtel, af BRENNER den salina regionen samt af GALLÖE och WARMING med hänsyn till den litofytiska vegetationen Maura-bältet. Fig. 4. Den öfre supralitoralen. — Skåne, Kämpinge mellan Falsterbo och Trälleborg, sandstrand. Nedanför en sammanhängande epilitoral dyn med Psamma arenaria och Ps. baltica en långsluttande strand med Honkenya, Salsola, Catile, Elymwus arenarius etc. V. NORLND foto. juli 1911. Den öfre regionen nås vid normalvatten af stormvågornas skum, ofta äfven af deras kammar. Kortare tider kan den dränkas under ett högvatten. Själfva submersionen har mindre inflytande på re- gionens utbildning än den omständigheten, att dessa tillfälliga vatten- flöden i lämpliga lägen och vid lämpliga strandtyper ackumulera dels sand, grus och klapper, dels drift. De ackumulations-strandvallar, hvilka icke vräkas för långt in i land, som fallet kan bli vid de verkliga spring- eller stormfloderna, böra räknas till öfre supralito- ralen eller gränsområdet mellan denna och supramarinen event. 101 epilitoralen. Men vid flacka kuster med tydlig landhöjning bringas de snart öfver till supramarinen event. till dess epilitorala utbild- ning. På lämplig terräng ackumuleras driften i regionens öfversta del till en vall eller utbreder sig mera jämnt öfver densamma. Ve- getationen blir så väl på fast som rörlig grund koloni-, men ej ökenartad (Fig. 4 och 35.) Den andra regionen näs af svall och sjöhäfning samt submergeras så ofta och så länge, att vegetationens utbildning häraf tar ett be- stämdt intryck. På klippgrund blir vegetationen oftast fullt sam- manhängande (Fig. 6), på rörlig ingen eller ökenartad (Fig. 7). 1 Fig. 3. Den öfre supralitoralen. -— Bohuslän, Grebbestad, västra stranden af Svinnäsudden. Blockstrand med Crambe maritima. V. NORrunNp foto. augusti 1916. Dessa bägge underregioner visa en relativt likartad allmän utbild-: ning vid världshafven och inhafven. Deras vertikala utsträckning aftager hastigt från den yttre till den inre skärgården; det öfre bäl- tet hastigare, så att det i alldeles skyddade lägen kan så godt som saknas. I denna öfversikt af supralitoralens behandling hos olika forskare ha vi på grund af dess radikala terminologi till sist sparat FLAHAULTS framställning i La végétation de la France af zonerna i »Region 102" oceanique>. Den är af stort intresse, ej minst därför att under hvarje zon och horizont upptagas exempel på stationerna med några af deras karaktärsväxter. I sina hufvuddrag lyder det (1901 p. 22—24): DOMAINE DES COÖTES NORD-ATLANTIQUES (comprenant les cötes at- lantiques, du Cap Finisterre (Espagne) å la Norwéege septentrionale). a. Zone halophile littorale (au-dessus du niveau moyen de la mer, subissant régulierement I'action des eaux pluviales). b. Zone subterrestre (au niveau moyen de la mer, subissant jour- nellement l'action des marées ou recevant l'embrun). Fig. 6. Bohuslän, Fjällbacka, ”Tyskhamnen på Kyrkogårdsön, granitklippa. — Epilitoralen: zenitytor med Parmelieta. Den öfre supralitoralen: vertikal- ytor med kolonier af skorplafvar, sippervattenytor med bladlafvar. Den undre supralitoralen: vertikalytor: med Mawra-ass. ERIK ALMQUIST foto. !/7 1902. c. Zone marine littorale (au-dessous du niveau movyen de la mer, couverte par toutes les marces). 1. Horizon supértieur. 2. Horizon moyen. 3. Horizon inférieur (ne découvrant qu”aux plus fortes marées). d. Zone marine sublittorale (au-dessous du niveau des plus basses mers, jusque vers 200 metres). e. Zone marine abyssale (fond de la mer profonde). Supralitoralen, påbyggd som det synes på redogörelsen för statio- 103 nerna med mina epilitorala dyner och sandfält, kallas sålunda Zone halophile maritime. Zone subterrestre är, som karaktärsväxterna t. ex. Pelvetia canaliculata, Nemalion lubricum och Calothrix scopu- lorum utpeka, öfversta delen af min litoral. Som i det följande skall visas, få vi i Horizon inférieur en facies af sublitoralen. Fig. 7. Den undre supralitoralen. — Skåne, Kåseberga. Vegetationslös blockstrand med Fucus-driftvallar. V. NOoRrRLIND foto. aug. 1912. 3. Litoralen. För världshafven äro så godt som alla forskare ense om att sätta litoralens undre gräns till fjärens. Men som bekant har ebben olika utsträckning vid springtid och dödtid, och vi erhålla härigenom . ett litet bälte, hvars plats, om det ej skall uppföras som särskild subregion, inom litoralen eller närmast intill angrän- sande region, ej är så själfklar. Dessutom ha vi ett öfre sådant omtvistbart bälte mellan springtid och dödtid. Det öfre bältets plats har egentligen intresse för dem som vilja uppehålla en supralitoral region. Ur historisk synpunkt är att an- teckna, att KJELLMAN för såväl det Murmanska hafvet som hela Norra ishafvet — »Den litorala regionen skulle alltså omfatta den 104 del af bottnen, som ligger mellan öfversta flod- och nedersta ebb- gränsen» (1883 p. 10) — tog springtiden till utgångspunkt. ROosENn- VINGE 1898 p. 159, som inom sitt dåvarande undersökningsområde, Grönland, icke råkade på den omtvistade supralitorala algvegetatio- nen, utgick från att algvegetationen upphör redan vid flodmärket vid dödtid och satte gränsen härstädes. På grundvalen af hvad jag 1 litteraturen sett och mina egna iakttagelser vid norska västkusten följer jag honom, med iakttagande af hvad jag p. 98 anför om linjens undulerande förlopp. Äfven det undre bältet utesluter RosENVINGE l. c. inom sitt under- sökningsområde från litoralen och hänför det till sublitoralen: »Ved sterke Ebber blottes Dele af Laminariesamlagene, som naturligt haenge sammen med de nedenfor vaerende Laminariebevoxninger, medens de z2ere meget forskjellige fra den Del af Vegetationen, som blottes ved alle Ebber.> Ungefär likadana iakttagelser äro gjorda vid andra delar af Nordatlantens och Norra ishafvets kuster; så har förf. vid tvenne besök i Bergens skärgård lika litet som HANSTEEN p. 344 eller Borr och KYLIN (1910), kunnat finna något annat, men tydligt är, att vid kuster med mycket starka springfloder förhållan- det kan vara annorlunda. I HeELGI. JÖNssons undersökningsområde är också vid Ellidaey nära Stykkishölmur på SW. Island påvisadt (p. 27—28) ett lågvattenstånd vid dödtid omkring 3 fot högre än vid springtid, och då JÖNsson såväl genom formationsstudier som genom statistisk behandling af algarterna inom detta bälte själt och de omslutande regionerna påvisar en ganska genomgående olikhet, är det ej underligt, att han urskiljer det som en »Lower Littoral Zone» eller alternativt som öfre delen af en »Semi-littoral Zone». Tillsvidare har man väl att ställa denna isländska region som ett särfall. Märkas bör dock, att man i BöreeEsess framställning af Färöarnes algvegetation finner antydningar om att semilitoralen äf- ven här kommit till utbildning. Om sin Alaria-association, med hvilken BÖöÖRrGESEN låter sublitoralen taga sin början, säger han p. 7952: »Thus it begins at about the lowest water mark at neap-tide; at spring-tide, part of it, one foot or more, is laid bare». Vi- dare alt FLAHAULT som nämdt för franska Atlanterkusten har en Horizon inférieur, »ne découvrant qu'aux plus fortes marées». Dess af FraHaAuLT anförda karaktärsväxter, Laminaria Cloustonii etc., visa emellertid otvetydigt på den äkta sublitoralen. För inhafven utan egentlig ebb och flod går litoralens begräns- ning mot sublitoralen alldeles i sär hos olika författare. sell 105 Medelhafvets litoral, som med sina svaga ebb- och flodfenomen bildar öfvergången mellan de två extrema typerna, uppdelas af LORENZ i tvenne afdelningar: die auftauchende Litoralregion: »Zwi- schen Fluth- und Ebbenspiegel; also durchschnittlich zwei Fuss» och die untergetauchte Litoralregion: »Von der durchschnittlichen Ebbe- grenze (— 1”) bis an 2 Faden.> Hvad Skagerack— Kattegatt beträffar, låter KJELLMAN (1878) lito- ralen i mellersta Bohuslän gå ner till 1'/2—2 famnar. Han utgår då som bekant från begynnelsen af den egentliga Laminariacé- formationen, det samhälle han vid ett haf med ebb och flod, det nordnorska, funnit markera den härvarande själfklara gränsen mel- lan litoral och sublitoral. KYLIN (1907) ansluter sig för hela den svenska västkusten härtill. GRAN (1893 och 1897) tar för Tönsberg- fjorden och Kristianafjorden litoral-begreppet vida snäfvare. Han utgår (1897 p. 6—7) från att analogien mellan världshafvens och hans undersökningsområdens litoralregion bör ligga i den periodiska torrläggningen. Genom vind och ström åstadkommas i den senare oregelbundna variationer, på sitt sätt motsvarande tidvattnen, som omfatta en amplitud på c. !/2 meter; och denna vertikala mäktighet ger han också sin litoral. Litoralregionen i Östersjöns utsötade vatten med öfver större delen af området knappast märkbara flodfenomen är ett begrepp, som visat sig mycket svårt att bestämma. REIiNKE, som först upptog diskussio- nen härom, sätter för västra Östersjön dess nedre gräns vid 4 meter. Denna gräns betingas af omkastningen i florans sammansättning. »Im grossen und Ganzen bildet — die 4 Meter-Linie eine Grenze fär das Vorkommen mancher Arten, die freilich von diesen an einzelnen Localitäten täberschritten, an anderen nicht ganz erreicht wird» (REINKE 1898 p. 13). Regionen delas i två underregioner, >S0 dass wir eine erste und eine zweite Litoralregion unterscheiden, wovon jene bei niedrigem Wasserstande trocken liegt, diese stets mit Wasser bedeckt wird> (1. c. p. 13). SIMMONS lägger vid skånska kusten sin nedre litoral något djupare. Han karaktäriserar den (1898 p. 191) sålunda: »Såsom öfverallt där ej tidvatten förekommer blir litoralregionens nedre gräns äfven här något godtycklig; dock synes mig lämpligt att i anslutning till KJELLMAN förlägga den vid 5 m., ungefär där Fucus-arterna ha sin djupgräns.> I norra Smålands skärgård och vid Gotlands kuster får SVEDELIUS, på samma grunder som SIMMONS, regionens undre gräns till ungefär 106 5 meter. Men liksom REINEE anser han, att den bör tudelas. »Den öfversta regionen är af mera begränsad vertikalutbredning och sträcker sig knappt utöfver !/2-meters-gränsen. Den skulle således samman- falla med GRANs litoralregion i Tönsbergsfjorden. Den karaktärise- ras af en del arter, förnämligast Enteromorphor, hvilka äro synner- ligen härdiga för allehanda växlingar. Tillfällen kunna undantags- vis inträffa, då denna region äfven i Östersjön blottlägges» (p. 25—26). — Af vikt är SvEpverua (p. 25) framhållande af »faran af att paralle- lisera regionerna inom olikartade områden, ty de faktorer, som inom ett område framkalla en utpräglad regionindelning och sätta en gräns för en viss forms utbredning, kanske helt saknas inom ett annat område, och artens utbredningsgräns sättes här af en annan faktor. Men af detta följer åter, att en på grund af en viss, låt vara aldrig så karaktäristisk växts utbredning uppgjord regionindel- ning inom ett område ej utan vidare får öfverflyttas på ett annat område med andra naturförhållanden, för så vidt man önskar en naturlig regionindelning.»> ; Vid alla dessa bestämningar af inhafslitoralens omfattning har man, utan att egentligen närmare diskutera saken, utgått från, att dess öfre begränsning sammanfaller med algsamhällenas öfre gräns, och att, då man ej rör sig med någon supralitoral region, sådana före- teelser som Porphyra hiemalis-associationen finge uppfattas som lo- kala förskjutningar af regionen. En helt annan åskådning, ehuru formellt af en viss likhet, har alldeles nyss i W. BRENNER fått sin målsman. Närmast utgående från strandängarna i sydvästra Fin- land och i Uppland vill han p. 181 definiera sin »litorala region så, att den omfattar den del af stranden"'), som kan vara ofvan vatten, men som under en kortare eller längre tid nås af en samman- hängande vattenyta (lugnvatten eller vågor)». » Alltså», fortsätter han, »kunna vi till min litorala region hänföra såväl öfversta delen af SERNANDERS litorala region (Calothrix-bältet), som hans supralitorala " BRENNER gör en grundväsentlig skillnad mellan >»>stranden i vidsträckt» och >stranden i inskränkt mening». Om det förra begreppet säger han p. 174 »Stranden i vidsträckt mening torde lämpligen kunna indelas i tre stora regioner, den sublitorala, litorala och supralitorala. Med strand förstår jag i motsats till Warmina (1906 p. 5) hvarje gränsgebit mellan vatten och land, oberoende af om det består af branta klippor eller långsluttande mark»>. Det senare definierar han p. 175: »Den därpå följande litorala regionen stranden i inskränkt mening) utmärker sig genom att den vid olika tidpunkter kan ligga under eller ofvan vattenytan.» ol 107 svall- och stormbälten. Dessa tre vore i stort sedt att jämställa med mina subsalina, salina och suprasalina bälten». Med andra ord, han får hela min och andra forskares supralitoral in i sin lito- ral. Termen supralitoral vill han dock bibehålla och inför den i stället för min nedre supramarin, d. v. s. hvad jag i denna uppsats kallar epilitoral. Alldeles frånsedt benämningarne innebär denna BRENNERS nya terminologi i sak inga egentliga förändringar 1 andra forskares upp- fattning af de marina regionerna. Dess egentliga innebörd är att den förskjuter termerna litoral och supralitoral uppåt. Denna förskjul- ning sammanhänger med BRENNERS uppfattning af att vattensvall och vattenstänk på exponerade stränder böra till sin ekologiska verkan jämnställas med den submersion, de skyddade strand- ängarnes resp. salina och suprasalina bälten undergå vid resp. van- ligt och högsta högvatten. Då han sedan tager detta högsta hög- vatten till generell utgångspunkt, får han denna höga öfre gräns för litoralen. Han anser sig härmed stå i öfverensstämmelse med KJELLMAN. »KJELLMANS (1877) litorala region, — egentligen uppgjord för en kust med tidvatten, omfattar området mellan det högsta och lägsta vattenståndets nivåer> (p. 174). Och p. 183 säger han, att det kan >vara skäl att bibehålla KJELLMANS ursprungliga litorala region som benämning på det område, som kan vara både under och ofvan vatten». (Se KJELLMAN 1877 p. 21.) Det är mig dock omöjligt att se, hur den definition af litoralen, som KJELLMAN här lämnar, skall kunna bringas till att omfatta äfven salinen och suprasalinen. På det citerade stället säger denne: »Das litorale Gebiet macht den Theil des Meerbodens aus, welcher bei der Ebbe während Zeiten der Springfluth entblösst wird, und folglich zwischen der obersten Fluthgrenze und der untersten Ebbegrenze liegt. Die Gegend um die Ebbenmarke wird während der Fluth von einer 4 Fuss hohen Wassermasse bedeckt.> Äfven om man fäster sig vid att KJELLMAN tar högsta flodgränsen, sålunda vid springtid, som utgångspunkt, kan man ej prässa KJELLMANS litoral högre än ett litet stycke upp i mitt svallbälte, hvilket BRENNER anser mot- svara sin salina region. KJELLMAN talar uttryckligt om en mäktighet af sin litorala region på 4 fot, och min supralitoral (BRENNERS salin och suprasalin) blir ju vid de arktiska och nordatlantiska kusterna, t. ex. på Färöarne (jmfr BÖRJESEN p. 708), på exponerade lokaler mer än 100 fot. Och denna KJIELLMANS begränsning för litoralen till högvattens- 108 linjen uppåt är ju nu för tiden — det skall strax visas, att här- vidlag har en förskjutning från en med BRENNERS åskådning mera öfverensstämmande terminologi ägt rum — algologernas i gemen. Jag har hittills bland dem, naturligtvis med de förut behandlade undantagen, då de rört sig med de edafiska förskjutningar af den marina algvegetationen uppåt, ej kunnat finna någon annan än FLAHAULT, som användt ordet litoral för högre upp liggande mark! Vidare kan man någon gång i allmänna växtgeografiska framställ- ningar, där ej någon speciell regionbegränsning åsyftats, och i de allmänna biologiska handböckerna återfinna BRENNERS litoralbegrepp. Så säger WALTHER 1893—1894 i sin Bionomie des Meeres p. 13: »Das Litoral ist derjenige Theil des Festlandes, welcher in meteoro- logischen oder bionomischen Beziehungen zum Meere steht, und derjenige Theil des Meeresgrundes, welcher bei Ebbe trocken liegt.» Men äfven denne forskare visar starka tendenser att endast med- taga fjären i litoralen, och 1908 p. 81 definierar han denna direkt som »der Schauplatz der Gezeiten, die täglich zweimal ein breites Schorrengebiet trocken legen.> Den egentliga orsaken till att BRENNER fått detta sitt litoralbegrepp och den därmed sammanhängande nya terminologien är hans ut- gångspunkt. Han börjar med några formationsserier 1 skyddadt läge, särskildt i inre skärgården i ett inhaf, och söker sedan öfverföra de här funna regionerna och deras naturförhållanden på exponerade sträckor äfven i yttre skärgården ej blott i samma slags haf utan äfven, om jag ej missförstår honom, på KJELLMANS och mina under- sökningsområden 1 världshafven. De till några dm i vertikal rikt- ning uppgående skillnaderna mellan »det af vindförhållandena be- lUungade olika höga vattenståndet> (BRENNER p. 173) i utgångsom- rådet, hvarest de äro den i förgrunden trädande ekologiska faktorn, bli sedan normerande för hela regionindelningen. De med expo- sitionen tillkommande vågsvallet och stormvågorna äro faktorer, hvilka verka på samma sätt som högvattnet, och då detta betingar litoralens öfre gräns, kan »regionen, som i Nylands skärgård å skyddadt ställe har en höjd af omkring 60 ecm., — å utskärens exponerade klippor vertikalt omfatta 10—15 m.> (p. 189). För min regionindelning har jag följt en alldeles motsatt väg. Jag har utgått från världshafven med deras ebb och flod och de expositioner, där regionerna haft nära nog den största vertikala ut- sträckningen. Litoralens begränsning till fjären har då varit själf- ' fallen. I den inre skärgården sammandraga sig stormbältet och 109 svallbältet med den minskade intensiteten af stormvågorna och våg- svallet högst betydligt. Dessa förut alldeles dominerande faktorer sammanflyta med de vertikalt räknadt obetydliga verkningar, som högvattnen ofvan den normala ebblinjen framkalla. Svallbältet blir väl alltid utbildadt, men det kan bero på tycke och smak om man skall uppställa något stormbälte eller ej. Jämför t. ex. profilen nedanför en strandbjörkskog vid Alfverström i Bergens inre skär- gård (SERNANDER 1912 p. 864). — Kommer jag så till det svåra pro- blemet, huru bibehålla dessa regioner vid haf utan ebb och flod. Jag låter då normalvattenståndet spela samma roll som den normala flodlinjen. Det amfibiska, vid utvatten gång på gång torr- . lagda smala bältet nedanför normalvattenståndet tänker jag mig som fjärens ekologiska motsvarighet, alltså som litoral. Ofvanför det- samma förhåller sig sedan sublitoralen som vid världshafven. I skyddade lägen med särskilda lutningsförhållanden uppstå strand- ängar och en del andra formationer, där högvattnets variationer spela en större roll än svall och stänk. Men till att på grundvalen af dessa afvikelser 1 ifrågavarande små samhällen omkasta ett system, som är byggdt på de utan den ringaste jämförelse domine- rande kusttyperna, kan jag ej förmå mig. Med litoral förstår jag sålunda den periodiskt blottlagda hafs- botten, från hvilken vattnet viker tillbaka, i världshafven genom ebben vid dödtid, i inhafven på grund af en genom utvatten eller vågsugning framkallad sänkning under normalvattenståndet. Den sammanfaller sålunda vid världshafven med FORBES-ROSENVINGES litoralregion, vid inhafven med GRANS litoral samt REINKES och SvE- DELHI Öfre litoralregion. Det är ett sakförhållande, som möjligen bidragit till att några författare utsträckt litoralregionen så långt nedåt i det baltiska haf- vet. Det är förloppet af Fucus vesiculosus öfre gränslinje. Från världshafven och Skagerack är man van vid de väldiga vidder af Vesiculosus-Ascophyllum-association, som utbreda sig i den äkta litoralen. Då man i det baltiska hafvet vill träffa en fysiognomisk motsvarighet, måste man söka denna djupare ner. Ty, och detta är ett fenomen som man mycket litet beaktat, !?) ju mera utsötadt ') Den ende, som förut gjordt direkta jämförande observationer om tångrandens zonala förskjutningar är Hormström (1888, p. 21): »Såvidt jag kunnat finna, sänker sig tångranden söderut, d. v. s. tångindividerna sitta fästade djupare i Östersjön, t. ex. å bornholmska kusten, än vid norra änden af Kattegatt. Sålunda har jag funnit, att tångranden tyckes vara 110 vattnet blir, dess mer sjunker Fucus vesiculosus' öfre gräns. Med den begränsning Gran och förf. gifvit litoralen, blir det då ett vik- tigt ekologiskt forskningsobjekt att närmare utreda, huru (exempel- vis på mer eller mindre exponerade strandklippor i sydvästra Fin- land) Vesiculosus-samhället stannar ett par dm. under densamma, (HÄYRÉN 1914 p. 29) så ock i Roslagen (jmfr anteckningen från Ro- skär längre fram), men att det i något saltare vatten, t. ex. vid Stora Karlsö (jfr anteckningen längre fram) ungefär når dess gräns och att den i västra Östersjön tränger sig upp ett så stort stycke i litoralen, att den ligger blottad vid hvarje lägre vattenstånd (REINKE 1893, p. 10 och 32). Den viktigaste invändningen mot min och GRANS snäfva begräns- ning af litoralen torde gälla Laminariaceernas uppträdande i inhaf- ven. Som nu flera gånger citerats, ställde KJELLMAN Laminaria- formationens begynnelse till gräns mellan litoral och sublitoral. »In Bohuslän findet man zwar Laminarien ganz dicht an der Was- serfläche, aber erst in 1'/2 bis 2 Faden Tiefe erscheinen sie in ihrer völligen Ueppigkeit und in solchen Massen, dass man von einer Laminarieen-formation im eigentlichen Sinne reden kann> (1878 p. 5). Det är ju ganska tydligt, att om en sådan formationsgräns verkligen är af generell natur, så måste den motsvaras af en viktig omkastning i de ekologiska faktorernas utbildning. Men om man närmare studerar förhållandena i Bohuslän, ter sig, så vidt jag kunnat finna, den ifrågavarande formationsgränsen ej fullt så ske- matisk. Om man frånser de litorala klippbassängerna, ingå inga eller en- dast dvärgartade Laminartice i G&RANs och min litoral. Men omedel- bart under densamma börja de att uppträda i medelstora exemplar. På exponerade stränder i yttre skärgården samt på för salt ström utsatta pyntar i den inre kunna de redan på 0,,—0,75 meters djup i medelstora exemplar vara strödda, till och med rikliga samt associationsbildande. Och skulle man då sätta fordringarna på att de i en verklig Laminaria-association skulle vara ymniga, blir 1!/2—2 famns-djupet på intet sätt någon afgörande linje för denna frekvensgrads inträdande. Redan på 1 meters djup har jag funnit Laminaria digitala vara ymnig i sin association. vid Nordkostet. .......ssossccssus oss essean sne son annen Ne PE. DOG” LA 4 tums K(ORAITENEIN vid Vinga o..nccmsösersssrsrrskres ses ers srt erRes BR ek RN L FINBBAUD AA OTKLEIKE SRA OCH UN ICT OMR «fs Ads bl sf RAA TS > B6rA5K Sr (24 under hafvets medelnivå.» — Dessa siffror behöfva naturligtvis nu en synekologisk revision. 1 KYLIN sätter också lokalt Laminaria-formationens öfre gräns be- tydligt högre än KJELLMAN: »dagegen aber sind die Laminaria-Arten bei den Väderöarne, wo das Wasser an der schwedischen Westkäste seinen grössten Salzgehalt hat, schon in 1—2 m Tiefe formations- bildend und wetteifern an etwas offenen Stellen mit Fucus serratus um die Herrschaft. Es därfte dies mit einer allgemeinen Tendenz. bei einer ganzen Reihe von Arten in Zusammenhang stehen, bei vermehrtem Salzgehalt sich höher hinauf nach dem Strande zu zu verschieben> (1907 p. 213). — Äfven Gran får för Kristianiafjorden sin Laminaria-formation att börja på 1 meters djup (1897 p. 13 och 33). Laminaria-samhällenas öfre gräns betingas af två faktorer: de fordra en viss salthalt i vattnet, de tåla ej periodisk blottläggning. Där ej ett utsötadt ytvatten tvingar dem ned till ett saltare vatten- lager, förmå de gå till den nivå, där den periodiska torrläggningen begynner, vare sig nu denna vid världshafven betingas af ebben eller vid inhafven af mera tillfälliga faktorer. Att Laminarierna vid sina yttersta utposter i Östersjön och Öresund kunna uppträda först i det saltare vattnet på större djup — i Öresund t. ex. enligt LÖNNBERG på 5 meter — får ej användas som utgångspunkt för att i saltare inhaf nedprässa litoralen. Om litoralen med denna snäfva begränsning skall uti ett allmänt system som detta behöfva vidare uppdelas, lämnar jag därhän. Att vid speciella undersökningar uppdelningar äro synnerligen lämpliga står själfklart; jag påminner om nereid-seriens allmänt kända för- delning på Pelvetia-, Spiralis-, Vesiculosus-Ascophyllum- och Serratus- bältena (Fig. 8 och 9). 4. Sublitoralen. Enligt föregående framställning få vi sålunda sublitoralens öfre gräns vid den nivå, med hvilken bottnen är permanent vattentäckt. där sålunda vid världshafven ej ebben vid dödtid samt vid inhafven ej utvattnet och den normala vågsugningen kunna verka barläggande (Fig. 10). Den undre gränsen har jag förut betecknat som fotisk, fysio- gnomiskt märkbar därigenom alt algvegetationen börjar upplösas i sparsamma kolonister. Behöfver och kan sublitoralen uppdelas i underregioner? Om man närmare granskar de uppgifter om den nordeuropeiska sublitoralens växtvärld, som finnas i litteraturen, märker man, att dessa, hvad artlistorna angår, äro fylliga nog, men att de i fråga cd br 112 Fig. 8. Öfversta litoralen. — Bergens yttre skärgärd, Lilla Turö, gneiss- strand vid morgonens ebb. Pelvetia- samt Vesiculosus-associationer. Foton tagen rakt ofvanifrån. — Sv. Bot. Tidskr. 1912 p. 862—863. Växtbiologiska Seminariets exkursion. C. SKOTTSRERG foto '/7 1912. 113 om själfva vegetatlionens fördelning ge ett ganska torftigt material, torftigare och meddeladt i allt obestämdare och allmännare orda- lag ju djupare ner man kommit. Min egen erfarenhet om de delar al regionen som ej kunnat åtkommas med stångskrapa och sådan! inskränker sig till 6 draggningar med Klubbans båtar i Lysekils- Fig. 9. Meilersta littoralen. — Bergens yttre skärgård, Lilla Turö, gneiss-strand vid morgonens ebb. Ascoplwllum-association. Sv. Bot. Tidskr. 1912 p. 862—3863. " Växtbiologiska Seminariets exkursion. C. SKOTTSBEKG foto "/; 1912. Fiskebäckskils-skärgarden. Då dessutom mina små algologisk: kunskaper ej räcka till för en verklig orientering i den rika växt- värld, som här stämt möte, vågar jag också endast i mvcket all- männa ordalag vittra mig om sublitoralens zonaltion. Världshafvens sublitoral har man i allmänhet ej velat uppdela, men väl de nordiska inhafvens. Svensk Botanisk Tidskrift 1917, 5 114 För Skagerack har Gran ej funnit anledning till nagon uppdelning. För den svenska västkusten vill KYLIN som nämndt ha sin lito- ral fortsättande ända ner till 3—4 (Bohuslän) och 5 meter (Halland), hvadan sålunda nedre delen af hans litoral faller inom min sublito- ral och kanske bör däri afskiljas som en underregion. Jag har redan framhållit, alt KYLIN ger KJELLMANS gränslinje, Laminaria- formationens början, elt ganska relativt värde. Det viktigaste argu- Fig. 10. Nedersta littoral och öfversta sublitoral. — Bergens vttre skärgård, Lilla Turö, gneiss-strand vid morgonens ebb. Serratus-association och Laminaria digi- tata-association. Sv. Bot. Tidskr. 1912 p. 662—58565. Växtbiologiska Seminariets exkursion. C. Arm fötor fa, LINM2! mentet för att fasthålla gränsen sasom sådan lägger han tydligen på artlistornas olikheter på ömse sidor om densamma. Fucaceerna spela här en viktig rol. Fucus Areschougu, F. vesiculosus och Asco- phyllum nodosum uppräknas bland de litorala arterna, »d. h. den Arten, die oberhalb der 3—4 m. Grenze vorkommen und nicht oder nur ausnahmsweise unterhalb dieser Grenze angetroffen werden »> p. 214—215): däremot »>Halidrys siliquosus, Fucus serratus — — haben ihre hauptsächliche Verbreitung in der Litoralregion von !/2 115 m. Tiefe an, kommen aber auch im oberen Teil der Sublitoral- region vor» (p. 215). För sin halländska gräns anför han p. 217: »Die untere Grenze för Fucus serratus als formationsbildend därfte auch auf ungefähr 5 m. angesetzt werden können (vgl. SIMmons 1898, s. 191). För die im Vorhergehenden erwähnten litoralen Arten ist die Tiefengrenze an der halländischen Käste gleichfalls auf ungefähr > m. anzusetzen.»> För det baltiska hafvets regionindelning är REINKE föregångs- mannen. Han har, som förut citerats, i västra Östersjön indelat såväl sin litorala som sin sublitorala region i två underafdelningar. Den nedre litoralen ligger mellan 2 (egentligen, 1. c. p. 10, från un- derkanten af de litorala algers »Zone, welche bei jedem niederen Wasserstand trocken liegen») till 4 meter; den öfre sublitoralen mellan 4—12 meter. Indelningen grundar sig för litoralregionens 2 afdelningar på en uppräkning af deras resp. karaktärsalger, hvilka också enligt min tanke visa en mycket stor olikhet, men är för sublitoralen tämligen postulatartad. Till REinkE har LAKOWITZ p. 109 anslutit sig. Han fullföljer för sitt undersökningsområde, Die Danziger Bucht, en statistik för hela artmaterialet. Ur denna kan anföras följande sammandrag (p. 112), som tyckes visa på samma hiatus mellan litoralregionerna, men på obetvdligheten af differen- serna mellan litoralen och öfre sublitoralen. Tiefenregionen Rote Braune Reingrune blaugräne in Algen Algen Algen Algen | Sa | 0—2 m » 4 Formen |: 11 Formen | 30 Formen | 15 Formen | 2—4 m Eg LA » 16 | 5 » | 4—8 m FSE a [ÖN 10 > EN | 8—12 m | 11 » 9 ; 3 » == | 12-18 Mm REN) > 6 ) 2 | me | 18—25 m TEN ; 5 | — — | SvEDELIUS urskiljer, som nämndt, för norra Smålands och Got- lands skärgård nedom GRrRANs litoralregion, »som sträcker sig knappt utöfver !/2-metersgränsen», en undre litoralregion, hvilken han låter gå ned till 5 meters djup, samma gräns som SIMMONS 1898 på skånska kusten sätter för sin litoral. Simmons anser detta (1898 p. 191) motsvara »ungefär der Fucus-arterna ha sin djupgräns»>. SvE- DELIUS säger 1901 p. 28, »att en regionindelning, som sätter — — den nedres till omkr. 5 m., Fucus vesiculosus” nedre gräns, bättre 116 motsvarar förhållandena i den af mig undersökta delen af Öster- sjön» eller som han också p. 26 uttrycker det: »gränsen för Fucus vesiculosus” förekomst, åtminstone såsom formationsbildande>. För regionindelningen i Västra Nyland intar HÄYRÉN 1914 en ställning mellan REINKE och SvEDELIUS-SIMMONsS. Han får här för strandklipporna p. 29—30: | »A. Sublittorale Region (Kjellman). 1. Der sublittorale oder Rotalgen-Gärtel, nach oben bis zur unteren Grenze des Blasentanges. B. Untere littorale Region (Reinke). 2. Der Fucus-Göärtel, nach oben zur oberen Grenze des asso- ziationsbildenden Blasentanges»>. C. Obere littorale Region (Reinke). 3. Der Cladophora-Görtel, nach oben bis zu 1—4 dm unter der Tiefwassergrenze. Hier wirken einigermassen Wellenschlag und Eis, der Göärtel wird aber nie der Luft ausgesetzt. 4. Der Calothrix-Gärtel, nach oben bis zur Tiefwassergrenze oder sogar bis 10 dm öber dieselbe.> Kan man ur dessa skilda indelningar från skilda områden fa fram någon grund nog bärande att uppbygga en generell indelning af alla de nordeuropeiska hafvens sublitoral, sådan jag begränsar densamma” Till en början är att märka att algologerna icke funnit någon anledning — vi undantaga JÖnssons semilitoral -— attivärldshafven uppdela denna region. Däremot har detta synts nödigt för flere forskare, hvilka arbetat med inhafven. För de flesta af dessa har undre gränsen för Fucaceerna, kanske framför andra Fucus vesiculo- sus, varit bestämmande, tyvärr vagt angifvet, om man afsett dem som associationsbildare eller ej. Fucaceerna spela i världshafven och inhafven en ganska olikartad växtgeografisk och ekologisk roll, enligt min tanke hittills allt för litet beaktad, men säkerligen af stor betydelse för en rationell region- indelning. De äro afgjordt vanligare i den förra än i den senare hafstypen. En ekologisk faktor, tidvattnets upphörande, utesluter genast en grupp; den återstående decimeras hastigt inåt med den aftagande salthalten. Den lilla grupp af fucaceer, som är begränsad till världshaf- vens öfre fjär-bälte, och för hvilken Pelvetia canaliculata är den mest typiska representanten, går från nordligaste Norge ner till landets 117 sydvästra hörn, men upphör 1 stort sedt med det egentliga tidvalt- nets förtonande vid Skageracks-gränsen. Fucus inflatus är visser- ligen en gång funnen vid Dröbak (Simmons, Algologiska Notiser II, p. 117), men endast Fucus Areschougit KsJeEurm. (= PF. spiralis L.) tortsätter vidare ända ner i Kattegatt. — Himanthalia lorea, hvilken, som redan WAHLENBERG (p. 508) visat, behärskar ett smalt bälte pin ipso limite infimi litoris>, upphör vid samma hydrografiska om- kastningszon. Krafvet på en minimisalthalt i vattnet stäcker redan i södra Kattegatt nereid-formen af Ascophyllum nodosum och i västra Öster- sjön af Halidrys siliquosus. Fucus serratus når Gotland. Mest här- diga äro elementararterna af Fucus vesiculosus. Vissa af dessa gå långt in i Bottenhafvet och Finska viken. Det är nu den sista gruppens vertikalfördelning, som egentligen fatt fälla utslaget vid algologernas bestämmande af deras litoral- resp. Öfre sublitoral-regioners begränsning i de resp. inhaflven. Det synes mig, som om några af dessa forskare vid sina region- indelningar något underskattat det djup, dessa fucaceer na såväl som beståndsbildare som växande i mera spridda exemplar. — För Skagerack, Kattegatt och Sundet har man 1. ex., som i det före- gående citerats, uppgifvit att Fucus-arterna ha sin djupgräns vid 5 meter och upptagit Fucus vesiculosus samt Ascophyllum nodosum bland de alger, hvilka endast undantagsvis förekomma under 3—4 meters-gränsen. Detta stämmer dock ej fullt öfverens med andra litte- raturuppgifter från dessa områden. GRAN (1897 p. 33) har t. ex. i Kristiania-fjorden Fucus serratus »til en dybde af c:a 10 m.>», och LÖNNBERG har Fucus vesiculosus i Öresund på passande lokaler till och med djupare än 10 meter. Nu finnas i den svenska och norska litteraturen inga draggningsprotokoll meddelade, genom hvilka man kan kontrollera de allmänna uttalandena i denna fråga. Men de synnerligen talrika sådana, som publicerats i inledningen till RosEn- VINGES stora verk öfver »The marine alge of Denmark> vittna emellertid i en bestämd riktning. Från sina 4 Kattegatts-områden anför ROsENVINGE (1909 p. 28—37) Halidrys siliquosus från en mängd lokaler på djup växlande mellan 9 och upp till 18 meter. Lika- ledes är fallet med Fucus serratus, som är synnerligen vanlig pa samma djup. För Fucus vesiculosus som nereid har han t. ex. lo- kaler på 8,;—9,5, 9,,—11,> meters djup 0. s. v. — I det baltiska hafvet har man också uppgifvit, att Fucus vesiculosus stannar på ett mindre djup, 5 meter, än hvad jag tror motsvarar de faktiska för 118 hållandena. För västra Östersjön säger REINKE (1893 p. 32): Uber- all verbreitet — — bis zur Tiefe von 10 Meter>, och för Danziger Bucht LaAKowrirz (1907 p. 25): »bis hinab zu ca 8 m. Tiefe.> I Östersjön omkring Möen uppta RosENVINGES draggningsprotokoll den från 9,5—11,; m. och kring Bornholm från 9,; m. GoBi (1874 p. 19) säger, helt säkert dock med någon öfverdrift bland annat om dess förekomst i Finska viken: »von seichtem Wasser an bis zu 10, 12 und sogar 16 Faden. -— — Endlich in noch grösseren Tiefen, z. B. 16 Faden, waren die Luftblasen gar nicht zu bemerken, aber die Fruchtbehälter gross, dunkelbraun und, so wie auch die ganze Alge öberhaupt, sehr stark entwickelt.» Det har också uppgifvits och tagits till intäkt för 3-meterslinjen som regiongräns, att åtminstone Fucacéerna som formationsbil- dare skulle upphöra vid denna nivå. Att så ej är fallet med Fucus serratus är utan vidare tydligt. Då egentliga beståndsana- lyser ännu äro våra algologer alldeles främmande, saknas tyvärr så godt som alla belägg för eller emot detta postulat. Men jag vill framhålla att RoOsENVINGES draggningsprotokoll tyda på ett högre siffervärde. Vi taga t. ex. två draggningsprotokoll från Östersjön kring Möen (1909 p. 50—51): »QM. '"/7 94. N. of Juels Grund, harbour of Koge W. 3'/2 miles. — 6,5 to 1,35 meters. — Sand with stones. — Abundant vegetation of HFucus vesiculosus, Polwy- || siph. nigrescens a. o. Floridew, Zostera. VF. "75; 90. Off Mandehoved, Stevns. — 4 to 9,5 meters. — Limestones. — Rather abundant vegetation: Fucus vesiculosus and F-. serratus, ( Polys. nigrescens)'". Om vi sålunda kasta en blick på föreliggande fakta, kunna vi säga, att om de två Fucus-arternas nedre gränslinje skall bestämma en öfre sublitoralregion i de nordiska inhafven, blir denna betyd- ligt mäktigare än hvad flere författare hålla före. Skola åter deras beståndsgränser tagas som norm för en indelning, måste dessa genom verkliga undersökningar bestämmas; man kommer antag- ligen att finna, att de äro ganska diffusa, men att de för såväl Fucus serratus som F. vesiculosus i alla fall ligga några meter lägre än hvad som förut antagits. Men hufvudfrågan ligger ej i denna revision, utan i om öfver- hufvudtaget dessa Fucus-gränser äro funktioner för någon omkast- ning i de fysisk-geografiska faktorerna vid ifrågavarande djup. " Parentesen betecknar, att växten anträffats lösliggande. LÖ Det faller af sig själft att man då utgår från de fotiska fakto- rerna. Genom särskildt Jönssons undersökningar känna vi ungefärligen förloppet af assimilationens aftagande styrka parallellt med den det stigande vattendjupet följande minskningen i ljusintensiteten. För Kristianiafjorden har JÖNSsoN (p. 12) funnit: »Die CO, Assimi- lation nimmt — — ab, bis dieselbe nach erreichten 21 Meter und mehr aufhört, um dann die entgegensetzte Richtung einzuschlagen, da CO, abgegeben und Sauerstolff aufgenommen wird. Entspre- chende Ausbeute von O, hält hiermit gleichen Schritt, wovon auch die beiden Kurven för CO, und O, zeugen, indem sie ziemlich genau zusammenfallen (vgl. die beigegebene Kurve A, Fig. 1). Dies beweist wiederum dass der Gasumsatz im ganzen normal und -.ungestört verlaufen ist, obgleich dies mit verschiedener Intensität unter den veränderten äusseren Verhältnissen geschehen. Wir fin- den weiter, dass die CO, Assimilation bei einer Tiefe aufhört, die zunächst mit der im Christianiafjord vorhandenen unteren Grenze der Algenvegetation zusammenfällt. Nach den vorliegenden Anga- ben ist diese Grenze bei einer Tiefe von 17—27 Meter. Wir wär- den demnach, wenn wir den Vergleich verfolgen wollen, sagen können, dass die Assimilationsgrenze der Algenvegetation beinahe mit der Grenze der Climacium dendroides (JÖNSsoN använde mossor som försöksväxter) kennzeichnende Assimilation zusammenfalle und dass das Licht, wenn wir von dem anderen Faktor, von dem bei einem solchen Vergleich wie diesem die Rede sein kann, absehen, unter fortgehender Absorption und damit verbundener Schwächung auf die normal grön chlorophyllfäöhrende Vegetation und die in wechselndem Farbenspiel erscheinende, assimilierende Meeresvegeta- tion die gleiche Einwirkunpg habe.» Granskar man denna assimilationskurva (Fig. 11), finner man intet afbrott i dess jämnt fallande intensitet för den ifrågavarande kritiska linien 5—15 meter. I det föreliggande artstatistiska materialet öfver sublitoralen är det också svårt att spåra någon särskild förändring i algbeståndets sammansättning, som faller på någon punkt af den nämnda kritiska sträckan 5—15 meter eller öfverhufvud taget på någon annan nivå i hela regionen. Vi kunna taga LAKowitz p. 115 meddelade tabell från Die Danziger Bucht. Här framträder en skarp olikhet i art- listorna mellan första bältet 0—2 m. och andra bältet 2—4 m., i sig innehållande en mycket större mellan det första bältets öfre 120 : SSE: BESGSEEa Sa ESKS Dead de aa Enea T BERTIL LIUFTZRLEEBLEUERZTTL0XEZELTStdENL7TT : (I 2 2 =E LI = EH = LD O : = = - LI a (a) jul i RE 1,00 SE SREEEER = | J0SA9 Ae 2 2EORDae 2Raada dT 256 FOO EE :| EEENEEEEEEREEEENEN 29 JERad Te AM ENSE dad SALO dae Esa A N Ma JEOd 9 SR JAAA Oe SAR enas Add BESSSSs Ess äsn ses sd SRESRRIESN SS fe 20 EE RESER SAS JAdER a AES SEG EO AAGE FEESEODDDE Eee as dead da ISRSEEN a EEE EEE sea sas a Se 9.00 FE Eee et 5] 10 15 207m7met. Fig. 11. Assimilationskurva i volymprocent vid olika hafsdjup. Efter B. JÖNSSON p. 15. SAL afdelning, REINKES »Zone», som vid hvarje lågt vattenstånd ligger torr, och dess undre, sammanslagen med andra bältet. Men sedan glida olikheterna i jämna kurvor från bälte till bälte, i motsats till denna tydliga diskordans, som just. visar att här går en tydlig regiongräns fram. Helt visst skall det i en framtid visa sig nyttigt, kanske nödvän- digt, att uppdela sublitoralen i underregioner, men så vidt jag kan finna saknas ännu härför de bestämda empiriska utgångspunkterna. 5. Elitoralen. Den jämna glidning i det sublitorala algbeståndets samman- sättning, som nyss antyddes, har till sin egentliga innebörd först kännetecknats af ÖrsteED i hans i denna uppsats så ofta citerade klassiska verk De regionibus marinis. Den ligger i florideernas mot djupet tilltagande betydelse. Det är alldeles påfallande hur alla exakta iakttagelser från de olika nordeuropeiska hafven sam- stämma i detta hänseende. Och det är frågan, om man ej borde återupplifva ÖgrstEDs Regio Algarum purpurearum seu Rhodo- spermearum och identifiera denna med KJELLMANS elitoral, där växtsamhällena upplöst sig i spridda exemplar, påbyggd med undre delen af sublitoralen, där de uppträda i sammanhängande bestånd. Det är dock en bestämd fysiognomisk skillnad mellan å ena sidan de öfre och mellersta sublitoralbältena med deras splittrade floridé- samhällen inströdda bland brunalgs- och grönalgs-bestånden och å den andra djupvattnet, där, om ock vissa Laminaria-associationer, framför allt de som bildas af L. hyperborea, spela en viktig roll, de stora Delesseria- och Lithothamnium-formationerna ha en relativ dominans. Lithothamnium glaciale Kjellm. bildar väl de till arealen största sammanhängande rena bestånd, som man känner från de nordeuropeiska hafven. KJELLMAN säger (1883 p. 127) om dess upp- trädande i Norra Ishafvet: » Växten är en djuphafsform. Oftast och 1 största mängden träffas den på 10—20 famnars djup. — — Vid Spetsbergen och Novaja Semljas kuster betäcker den öfver mils- vida sträckor bottnen i djupa lager och betingar, där den uppträ- der, helt och hållet vegetationens allmänna utseende och bör blifva af väsentlig betydelse vid bildningen af framtida lager af jordskor- pan i dessa trakter.» Det nyttjar emellertid föga att utveckla denna tanke, innan vi få en utredning af de nordeuropeiska hafvens fysiologiskt-fotiska 122 konstanter. Jönssons viktiga, men tyvärr ännu enastående under- sökning i Kristiania-fjorden tyder i förening med hvad vi känna om detta områdes algflora, att här möjligen en sådan gräns skulle framgå på 20—25 meters-djupet, vid hvilken gräns gröna kloro- plaster af normal typ ej vidare kunna tillgodogöra sig den tillgäng- liga fotiska energien för sin assimilation. Om man emellertid vill fasthålla KJELLMANsS definition (1878 p. 6) på den elitorala regionen, att »der tiefer liegende Abschnitt des Grundes entweder alle Vegetation — von den Diatomaceen abge- sehen — entbehrt, oder nur eine sehr sparsame, einförmige Vege- tation besitzt>, gäller det att i de skilda hafven fastställa den nivå, nedanför hvilken enligt AREscHouG (p. 9) vegetationen har följande utseende: »In mari Bahusiam alluente, in quo nostra observationes institute, solo petroso vegetatio Phycearum ad viginti vel triginta orgyas descendit. In altiori fundo vix alias, quam formas valde deminutas Floridearum, praecipue Delesserice sanguinece, inveni. Infra viginti et quinque orgyas vegetatio marina, sive specierum nume- rum sive pulchritudinem individuarum respicis, valde decrescit.> Ännu är det för tidigt att till någon ekologisk översikt samman- ställa de sparsamma notiser om den elitorala vegetationen som sam- lats från olika haf. Af senare tiders resultat bör framhållas att ROSENVINGE (1909 p. 45 och 353) lyckats pressa ner algvegetationens minimigräns ända till resp. cirka 45 m. för Stora Bält och 37,5 m. i hafvet kring Bornholm, i bägge fallen som man kunde vänta i i form af Delesseria-formationssplittror: US. 2/5 95. Gillebjerg N. W. '/s W., Taars light-house E. — Ca. 45 meters. — Stones. — Searce Delesseria sinuosa and sanguinea. YA. "/+ 01. Dueodde light-house W. 5 ”/+ miles. — 37,5 meters. — HRhodomela , Sphacelaria racemosa, Furcellaria, Deless. svnruosa. Som redan af en hastig blick på föregående framställning torde framgå, ger oss litteraturen en ganska brokig proflista på olika vertikala indelningar af den marina och maritima vegeta- tionen. Men enligt min uppfattning visar den här framlagda gransk- ningen, att olikheterna i själfva verket icke så mycket röra upp- ställandet och begränsningen af afdelningarna såsom sådana, utan deras ordnande till högre enheter samt deras benämningar, sålunda att de egentligen äro af termin ologisk natur. Ytterligare några förkla- ringar till valet af den här framställda terminologien äro kanske på sin plats. 125 Termen region användes — ofta hos samm a författare — om- växlande med och i samma bemärkelse som termerna zon, Stufe, Belt och étage. Det förefaller mig dock, som om, åtminstone före FLAHAULTS Och ScHRÖTERS Phytogeographische Nomenklatur 1910, region vore vanligast i litteraturen. Säkert är, att de flesta af de författare, t. ex. J. G. AGARDH, ÖRSTED, LORENZ, KJELLMAN 0. A., hvilka kraftigast och klarast fört kännedomen om hafsväxternas vertikala fördelning framåt, följt WAHLENBERG, som i Flora: Lappo- niea brukade termen region för vertikala uppdelningar: regio alpina, regio subalpina 0. s. Vv. | Man kan undvika förbistringen mellan region och zon, hvilka dessutom onekligen omfatta oändligt större arealer inom växtgeo- grafien för öfrigt än de marina afdelningarne — de två nedersta kanske undantagna — genom att använda adjektiven epilitoral etc. som substantiv. Detta torde passa både för de germanska och romanska språken. Man får sålunda epilitoralen (das Epilitoral, the epilitoral, l'epilitoral etc.), supralitoralen (das Supralitoral, the supralitoral, le supralitoral etc.), litoralen (das Litoral, the litoral, le litoral etc.), su blitoralen (das Sublitoral, the sublitoral, le sublitoral etc.) samt elitoralen. (das Elitoral, the elitoral, Pélitoral etc.). Så kan man uppdela dessa i mån af behof i öfre, mellersta och lägre t. ex. öfre supralitoralen (das obere Supralitoral, the upper supralitoral, le supralitoral supérieur etc.). — Orden Stufe, Belt och étage, på svenska lämpligast bälte, inskränkas till att karaktärisera själfva vegetationen. Man får Maura-bältet, die Pelvetia-Stufe, the Gerardi-Belt, Vétage de Fucus serratus o. s. v. — Som allmänt namn skulle man kunna taga afdelning (Division, Abteilung), om man icke till ett sådant vill vid behof utvidga begreppet region, som har den fördelen att vara ett internationellt ord. Ordet litoral intager som synes den centrala platsen i alla för fattares regionbenämningar. Motsvarar då litoral hvad man i det allmänna växttopografiska språkbruket afser med detta ord resp. dess stam: litus, strand? Vi ha härvid att se, hvilken betydelse växttopograferna ge åt ter- merna litoralis, maritimus och litus, resp. mar inusoch mare. LINNÉ, som grundlagt hithörande terminologi"), urskiljer i Philo- sophia Botanica, afdelningen Solum p. 265: »Mare aqua salsa re- ; EN = ) Jmfr NSERNANDER., Hampus von Post p. 156. 124 fertum> och >»Littora maris Arenå, sive Sabulo, sale imprzagnato, maris fluctibus ventisque exposita», och inför som motsvarande adjektiv 1. c. p. 317 »marina» och »maritima idem ac littoralis»>. Fyra år senare skildrar han i Stationes plantarum motsvarande stationes p. 74 sålunda: »Marine Maris aqua salsa perpetuo mota reflexu> och »Maritime Littora Maris arenosa salsa perflata, aqua maris interdum irrigata.» Dessa klara definitioner lämna intet tvifvel om att ej LINNÉ med sin littus, littoralis och maritimus afsåg min supralitoral och att hans statio marina — märk det karaktäristiska uttrycket »aqua perpetuo mota reflexu» — är min litoral jämte den allra öfversta delen af sublitoralen. Till yttermera visshet kan man studera växt- förteckningen i Stationes plantarum p. 76. Man finner då att alla de växter — med undantag för Salicornia, som jag räknar till lito- ralens öfre del —, hvilka föras till stationes maritimze, äro karak- tärselement för supralitloralens tvänne afdelningar. Ett stort antal har till artnamn marilimus, ingen marinus och en har littoralis, näm- ligen Atriplex littoralis. Och som kändt torde vara, följer den fanerogama växttopografien ännu i dag dessa riktlinjer!). Det är därför egentligen att be- klaga att i den algologiska terminologien allmänt — FLAHAULTS och BRENNERBS litoral, som är LINnnts statio maritima + större eller mindre del af hans statio marina, undantagna — begreppet litoral så att säga nerflyttas i regionföljden. Omkastningen kan man återföra till WAHBLENBERGS Flora Lapponica, hvars litus, då algvegetationens regionindelning skildras, så tydligt är fjären, ehuru det för fanerogawlokalerna betecknar supralitoralen. En restaurering i denna namnfråga torde dock vara mycket opraktisk. ! Af LInsgs efterföljare föredras ofta littoralis framför maritimus. Så MEyerR 1836. som p. 71 kallar sina hafsstrandväxter >plantze littorales seu maritime». — Understundom sammanslås maritimus och marinus till ett begrepp maritimus; Dröenpr talar t. ex. 1915 p. 85 om tångarterna och deras maritima vegetationsformer. (Forts.) FN [Sr SVENSK BOTANISK TipDsKRIFT. 1917 Bb. 1$, nh. £. SMÄRRE MEDDELANDEN Föreningens medlemmar uppmanas att till denna afdelning insända meddelanden ; om märkligare växtfynd o. d. Växtlokaler från Torne och Lule Lappmarker. Följande anteckningar äro blott afsedda som ett tillägg till den redan rika litteraturen om Torneträsk-områdets flora och S. BIRGERS uppsats »Kebnekaisetraktens flora» (Sv. Bot. Tidskr. 1912). Dessutom meddelas några uppgifter från turistleden Abisko-—Kebnekaise. Anteckningarne äro sjorda under en resa i augusti 1911 och ett kort Abisko-besök på sen- hösten 1915. Ehuru i möjligaste mån sådana uppgifter utgallrats, som redan publi- cerats af andra, torde några af nedan nämnda lokaler vara identiska med förut kända, som omtalats med annat namn eller mera obestämdt. Sn lokalbeteckning som t. ex. »>Abisko» är ju ganska mångtydig. Artnomenklatur efter Hartmans Flora ed. 11 & 12. Ortnamnen i öfver- ensstämmelse med 1: 200,000-kartan. De här nedan använda namn, som ej återfinnas på kartan, hafva med ett par undantag förut användts i litteraturen. Förklaring har därför bifogats blott vid några af dem. Torneträsk-området. Anteckningarne omfatta trakten närmast Abisko och Björkliden (till Själlajokk i söder och Kårsojökeln i väster) samt Torneträsks norra strand mellan Snuorajokk och Ortojokk; dessutom ett fåtal uppgifter från Vassijauretrakten. Namnförklaringar: Pajemus Kårsovaggejaure = den västra sjön i Kår- sovagge. Själlajokk = bäcken mellan Kierona och Kartimavare. Alnus incana: ön i Abiskojokks mynning. Alsine stricta: ofvanför Björkliden; Kårsovagge; i fjällregionen. Asplenium "viride: Vassitjåkkos västra brant, i fjällregionen. Batrachium sp. (steril): ofvanför Björkliden (vattensamling i björk- regionen). Botrychium lIunaria: Själlajokk, i öfversta björkregionen. Cardamine pratensis: Snuorajokk nära sjöstranden. Carex ampullacea: mellan Jebrenjokk och Snuorajokk kärr i björkre- gionen). | C. Buxbaumii: ofvanför Björkliden; Kårsovagge flerstädes: Själlajokk: i fjäll- och öfversta delen af björkregionen. 126 d C.: capilata: "Snuorajokk; Kieronasluttningen söder om Abiskojaure; i björkregionen. C. chordorrhiza: mellan Abisko station och Abiskojokk nedanför järn- vägen. C. festiva: Kårsovagge flerstädes, i fjällregionen. C. Goodenowii: Kårsovagge, i fjällregionen. C. irrigua : melian Abisko station och Abiskojokk nedanför järnvägen. C. loliacea: Snuorajokk flerstädes, i björkregionen. C. microglochin: mellan Abisko station och Abiskojokk ofvanför järn- vägen. Catabrosa algida: Nuoljas högre delar flerstädes; ofvanför Björkliden; i fjällregionen. Chrysosplenium tetrandrum: på stranden af Torneträsk nedanför Abisko station. Comarum palustre: Kårsovagge (steril); Själlajokk; i fjällregionen. Convallaria verticillata: Jebrenjokk i björkskogen något nordväst om båtbryggan. Corallorrhiza innata: mellan Abisko station och Abiskojokk ofvanför järnvägen; Jebrenjokk vid sjöstranden. Draba Wahlenbergii: Kårsovagge nedanför jökeln. Drosera roltundifolia: mellan Abisko station och Abiskojokk ofvanför järnvägen. Epilobium anagallidifolium: Käårsovagge; Kieronasluttningen söder om Abiskojaure; Själlajokk; i fjäll- och björkregionen. Equisetum hiemale: Jebrenjokk flerstädes i mängd, i björkskogen. Erigeron elongatus: Björklidens station på ett järnvägsspår 1911; Själla- jokk, i öfversta björkregionen; Njutum, i fjällregionen. Eriophorum alpinum: mellan Abisko station och Abiskojokk ofvanför järnvägen. Erysimum hieraciifolium: på en liten udde i Torneträsk nedanför Nu- olja: Njutum. Gentliana tenella: Snouorajokk, i björkregionen. Goodyera repens: mellan Abiskojokk och Nuoljatunneln i björkskogen nedanför järnvägen men ofvanför materialvägen), på en fläck sparsamt. I knopp '”/s 1911. -— Ny för Abisko-floran. Hippuris vulgaris: ofvanför Björkliden; i björkregionen. Juncus arcticus : mellan Abisko station och Abiskojokk ofvanför järn- vägen: sandrefveln vid Abiskojokks mynning 1911; flerstädes vid Pajemus Kårsovaggejaure. Kobresia scirpina: Nuolja flerstädes; sandrefveln vid Abiskojokks myn- ning 1911 (sparsamt); Vassitjåkkos västra brant. — Kan knappast sägas vara allmän, som SYLVEN (denna tidskr. 1908, p. 20) uppgifver. Listera cordata: i björkskogen mellan Abisko turiststation och Kärso- vaggejokk; Jebrenjokk, i björkregionens högsta del; Vassijaures västra strand och Njutum, i björkregionen. På alla ställena sparsamt. Montia fontana: Folmstrands fiskarstuga mellan Jebrenjokk och Snuora- jokk, ruderat. Nardus strieta: Kårsovagge vid båda sjöarna, i fjällregionen. | 127 Onoclea struthiopteris: på samma ställe som Convallaria verticillato och flerstädes mellan Jebrenjokk och Snuorajokk, i björkregionen. Papaver nudicaule I... hade !9/10 1915 spridt sig ut på järnvägsbanken ötver Abiskojokk. P. radicatum RBottb. sågs samma dag på sandrefveln vid Abiskojokks mynning. Paris quadrifolia: Jebrenjokk flerstädes, i björkregionen. Phaca frigida: Jebrenjokk, i björkskogen. Pinguicula alpina: vid Pajemus Kårsovaggejaure. Phegopteris dryopteris: ön i Abiskojokks mynning. Polypodium vulgare: Abisko-canjon. Potentilla nivea: Vassitjåkkos västra brant. P. norvegica: på Nuoljatunnelns tak vid östra mynningen talrikt 1911. Primula stricta: Snuorajokk, i björkregionen. Ranunculus flammula 8 reptans: Abiskojaures strand vid turiststugan. Rhododendrum lapponicum: Kieronasluttningen söder om Abiskojaure, i björkregionen. Rubus arcticus: i björkskogen på Kieronasluttningen söder om Abisko- jaure, äfvensom vid den liknämnda turiststugan. Rumex acetosella: Abiskojaure turiststuga, införd. Sagina intermedia Fenzl: på flytjord vid Kårsojökeln. — Uppe pö Nuolja träffades fjolårsexemplar af sannolikt denna art, likaså på Pesisvare. Salix lapponum: Vilkisorta; Själlajokk; i öfversta björkregionen. — Sågs för öfrigt ej 1 Abiskotrakten. Saxifraga rivularis: ofvanför Björkliden; Vassivagge nära järnvägen; i fjällregionen. Scirpus ccespilosus: mellan Jebrenjokk och Snuorajokk, beståndsbildande i kärr i björkregionen. Selaginella selaginoides: ön i Abiskojokks mynning; i björkskogen på östra Nuoljasluttningen. Triticum caninum: ön i Abiskojokks mynning. T. violaceum: Nuoljas östra sluttning, något ofvan björkgränsen; Kär- sovagge fMerstädes, i fjällregionen. — En frodig form, närmande sig I. caninum, växer vid första Nuoljabäcken och vid östra mynningen at Kårsovagge, 1 björkregionen. Utricularia vulgaris (steril: mellan Abisko station och Abiskojokk i ett dike ofvanför järnvägen. Valeriana excelsa Poir. Njutum. Veronica saxatilis: Jebrenjokk och Snuorajokk, i björkregionen. Viola suecica: Kieronasluttningen söder om Abiskojaure, i björkregionen Wanhlbergella affinis sågs 1911 i järnvägssprängningen strax öster om Nuoljatunneln, 1915 på turiststationens gårdsplan. W. apetala: Kårsovagge, i fjällregionen. Woodsia ilvensis 8 hyperborea: Abisko-canjon. 128 Abisko— Kebnekaise. Från denna turistled föreligga hittills inga andra botaniska uppgifter än några omnämnanden i turistskildringarne, hufvudsakligen gällande så- dana arter som duga till bränsle. Följande lokaler annoterades under en vandring i rent turistsyfte rakaste vägen; inga besök hunno göras på platser som sågo botaniskt inbjudande ut, ej heller gjordes några an- teckningar om de allmännaste arterna. I det stora hela föreföll floran rätt trivial. | : Vägen var den vanliga: Abiskojaure—Allesjaure—Allesvagge—Tjäktjavaggce. varvid Vuolle Allesjaure öfverfors i båt och den fortsatta vandringen gick öster om Paijeb Allesjaure. Namnförklaringar: Allesvagge = Allesjokks dalgång. Tjäktjanjira = bäck- dalen från Tjäktjatjatja norrut till Allesvagge. ”Tjäktjatjatja = passet vid norra ändan af Tjäktjavagge. Under ofvanstående rubrik innefattas sträckan från Själlajokk till Lule Lappmarks gräns i Tjäktjavagge; den faller helt och hållet inom fjällregionen. Alopecurus fulvus: nedanför Nuokustak. 4. geniculatlus: vattensamling på fjällslätten mellan Kartimavare och Vuolle Allesjaure. — Möjligen har en felskrifning skett i anteckningarne i st. f. föregående art. Andromeda tetragona: Allesvagge på en lång sträcka utmed Kaska Re- pitjåkko ; Tjäktjatjatja. Caltha palustris: nedanför Nuokustak och Vistesavare. Cardamine pratensis: flerstädes vid Vuoile och Paijeb Allesjaure; Alles- vagge midtför Kaska Repitjåkko. Carex festiva: kåtan vid sydöstra ändan af Paijeb Allesjaure. C. rariflora: Allesvagge midtför Pårsotjäåkko. Catabrosa algida: Allesvagge nedanför Unna Vistesatjåkko; Tjäktjanjira allmän. Cerastium arcticum Lge. Tjäktjatjatja i branten mot Tjäktjavagge. Comarum palustre: nedanför Vistesavare; Tåresåive; Tjäktjavagge mellan de två kåtorna. Epilobium anagallidifoltum: Merstädes kring Allesjauresjöarna och i Tjäktjavagge. Hierochloa alpina: nedanför Nuokustak och Vistesavare; Allesvagge midt- för Pårsotjåkko och Kaska Repitjåkko; Tjäktjavagge i nordligaste delen, äfvensom vid gränsen mot Lule lappmark. Kobresia scirpina: Tjäktjatjatja i branten mot Tjäktjavagge. Luzula Wahlenbergii: Allesvagge midtför Pårsotjäkko och Kaska Repi- tjäkko. | Nardus stricta: Tjäktjavagge vid mynningen af Kaskasavagge. Pedicularis hirsuta: Tjäktjanjira; Tjäktjavagge norr om norra kåtan. Petasites frigida: flerstädes vid båda Allesjauresjöarna, äfvensom på fjällslätten norr därom; Tåresåive. Ranunculus flammula 8 reptans: på samma lokaler som Alopecurus- arterna. 129 Salix polaris: allmän från Paijeb Allesjaure ända till Kebnekaise.. Saxifraga cernua: allmän från Allesjauresjöarna till Tjäktjavagges norra del. ar S. rivularis : Allesvagge flerstädes, Tjäktjanjira allmän. Viola suecica: nedanför Nuokustak. Ytterligare några anteckningar gjordes på den högsta sträckan. I Tjäktjanjira (c:a 950—1050 m. ö. h.) funnos knappt andra fanerogamer än Salix polaris, Catabrosa algida, Oxyria digyna, Ranunculus glacialis, nivalis och pygmeus, Saxifraga cernua, rivularis och stellaris, hvilka talrikt växte utmed de många SL vatlensrånnilarné: På ett par små morän- kullar sågos Carex Persoonit och Pedicularis hirsuta. Uppe i passet (Tjäktjatjatja) sannolikt omkring 1100 m. ö. h. växte Andromeda tetlragona och Empetrum. Juniperus, Betula nana och Linnea saknades allt ifrån det man lämnade Allesvagge; de började åter uppträda ett kort stycke söder om norra kåtan i Tjäktjavagge. Kebnekaise-området. Området tages i samma omfattning som hos BIRGER, d. v. s. ända till Kalixfors i öster, men utsträckes åt väster fram till Tjäktjavagge. Följande arter saknas i BIRGERS förteckning: Andromeda tetragona, Catabrosa algida, Listera cordata och Sagina intermedia, äfvensom Trifo- lium pratense. Med Kebnejokk — det finnes flera bäckar med detta namn — afses jokken mellan Kebnetjåkko och Tuolpagorni (= den vanliga uppgången vid: Kebnekaisebestigningar). Några af lokalerna ligga i Lule Lappmark. Dessa betecknas med LL. Beträffande de arter, som antecknades på sydvästra sidan af Signetjåkko (1: passet i närheten af kartans punkt »1010»), kan jag icke afgöra, huru- vida fyndorten ligger inom Torne eller Lule Lappmark. Andromeda tetragona: ILL. flerstädes i öfversta delen af Ladtjovagge (mellan Signetjåkko och Liddopakte). Carex Buxbaumit: Ladtjovagge på många ställen från Tuolpagorni till Nikkolahti (äfven LL.) C. dioica: Ladtjovagge en eller par kn väster om Kebnekaisestugan. C. tenuiftora: Ladtjovagge vid foten af Tuolpagorni. Catabrosa algida: Signetjåkko, sydvästra sidan. Epilobium anagallidifolium : Signetjåkko, sydvästra sidan; LL. i öfversta delen af Ladtjovagge. Galeopsis tetrahit: som ogräs vid Kaalasluspa. Hierochloa alpina: LL. Ladtjovagges öfversta del; flerstädes i samma: dalgång från Tuolpagorni till Tarfalajokk. Kobresia scirpina: Ladtjovagge något öster om Kebnekaisestugan. Listera cordata: LL. Ladtjovagge omkring !/4 mil öster om Tarfalajokk. - Luzula Wahlenbergii: Ladtjovagge väster om Kebnekaisestugan flerstädes. — Pedicularis hirsuta: Tuolpagornis östra och nordöstra sluttningar, i mängd. | Svensk Botanisk Tidskrift 1917. J 130 Phaca frigida: Ladtjovagge väster om Kebnekaisestugan flerstädes. Pinguicula villosa: kärr nordväst om Ladtjojaure. Ranunculus flammula 2 reptans: Kaalasluspa på sjöstranden. R. glacialis: allmän på Rullevare och Tuvolpagorni, i Kebnejokks ravin etc. Rhododendrum lapponicum: Ladtjovagge nedanför Tuolpagorni och Kebnetjåkko. SL Rubus arcticus: Ladtjovagge mellan Kebnekaisestugan och Tarfalajokk, närmare Nikkolahti allmän (mest LL.); Kaalasluspa—Kalixfors allmän. Sagina intermedia: Kebnetjåkko i branten mot Kebnejokk. Salix polaris : Signetjåkkos och Tuolpagornis sluttningar allmän, Kebne- jokks ravin etc. Saxifraga cernua: Tuolpagornis östra sluttning; Kebnejokks ravin. S. rivularis: på samma ställen som föregående; Signetjåkko, sydvästra sidan. | | Trifolium pratense: Kalixfors på järnvägsbanken. | | Wahlbergella apetala: Kebnetjåkko i branten mot Kebnejokk. — BIRGER synes icke ha iakttagit denna art men uppger flere lokaler för W. affinis. Viola suecica: mellan Kaalasluspa och Kalixfors. > Bihangsvis meddelas följande adventivväxter, som antecknades vwvid Malmberget !!/19 19153. ; På en afschaktning vid järnvägsstationen voro insådda: Bromus arvensis och Lolium perenne, och bland dessa växte som ogräs: Anthemis tinctoria (enstaka), Arabis arenosa, Barbarea vulgaris, Lampsana communis, Myosotis arvensis, Senecio vulgaris (talrikt) och Sinapis arvensis. På vägkanter i närheten af stationen märktes: Cirsium arvense, Festuca elatior, Potentilla argentea (enstaka, steril), P. norvegica, Sisymbrium sophia, Trichera arvensis (enstaka, med frusna blomkorgar, som ej nått antes) och Trifolium hybridum. I diken växte: Alopecurus geniculatus, Juncus bufonius, Nasturtium palustre, Trifolium hybridum och Veronica serpyllifolia. På järnvägsbanken: Barbarea vulgaris: Potentilla norvegica sågs flerstädes på vägkanter o. d. vid Malmberget och Koskullskulle. Erik Adirigur st Några bidrag till floran på Åland. När jag för någon tid sedan tog kännedom om A. PALMGRENS afhand- ling: »Studier öfver löfängsområdena på Åland> (Acta Soc. Fauna et Flora Fenn.- 42. nr 1. Helsingfors 1915), erinrade jag mig några iakttagelser, som jag själf för ett antal år sedan gjorde på Åland. Kanske äro dessa värda att meddelas, eftersom de hufvudsakligen härstamma: från en trakt, som synes ha' varit mycket litet besökt af botanister. :Själf har PALMGREN en enda dag exkurrerat inom området. sg ; 131 Under ungefär två månader sommaren 1903 bodde jag på Jersö i Föglö skärgård (södra Åland). Nästan dagligen gjorde jag exkursioner på denna dö och dess närmaste omgifningar. Endast några få gånger gjordes längre :segelfärder, t. ex. till Mariehamn, Kastelholm och Bomarsund. Som min vistelse på Åland inföll under en tid, då mina botaniska studier ' nästan uteslutande bestod i växtsamlande, äger jag nu icke tillgång till annat iakttagelsematerial än tämligen talrika herbarieexemplar. Till större de- len tillhöra dessa de icke alltför allmänna arterna, och några represen- tera äfven rätt stora sällsyntheter. Med de stora fordringar, man numera ;ställer på floristiska undersökningar, och särskildt med hänsyn till PALMGRENS så utomordentligt noggranna lokaluppgifter, torde hvarje kom- pletterande iakttagelse ha sitt värde. Därför har jag nedan sammanställt mina fynd på Åland. För fullständighetens skull har jag medtagit samt- liga på bevarade exemplar grundade uppgifter, äfven om växten i några få fall redan tidigare (mest af PALMGREN) finnes angifven från samma ställe. De allra flesta lokalerna ligga inom Föglö socken, särskildt dess norra skärgård mellan hufvudön och Lumparland. Endast för de; som falla utanför Föglö, har jag angifvit sockennamn. I fråga om Lumpar- land är att märka, att jag endast besökte det obetydliga området öster om landsvägen mellan kyrkan och Lemland. Noggrannare uppgifter om special- lokalerna inom detta område är jag örmellertid 1 regel icke i stånd att lämna. Med hänsyn till vegetationens allmänna karaktär vill jag anmärka en- dast ett par saker. Jersö varse till sin hufvuddel bevuxen af barrskog. Endast på norra sidan och vid »Österviken» förekommo helt små löfängs- områden. Mycket vackra sådana funnos däremot på den under Jersö hörande Ängholmen, där bl. a. en rik orkidéflora förekom. De mindre holmarna voro som vanligt alldeles skoglösa. Agrimonia Eupatoria Mattholmen. Aira boltnica Jersö. A. flexuosa Jersö. Alchemilla plicata Jersö (>»Österviken>). Allium Schoenoprasum Jersö (äfven med hvita blommor); Ängholmen A. Scorodoprasum Jersö. Alopecurus ventricosus Jersö (vid hamnen). Anchusa officinalis Sund: Kastelholm. Angelica litoralis Jersö; Västerkobben. Anthyllis Vulneraria Sund: Bomarsund. Arabis hirsula Jersö. Asplenium septentrionale Jersö. AA. Trichomanes Jersö. Aster Tripolium Jersö. Atriplex patulum Lemland: Klubben. Avena pubescens Jersö. Calluna vulgaris Jersö (äfven med hvita blommor). Campanula rotundifolia Jersö (äfven hvitblommig). C. Trachelium Bänö. Cardamine hirsuta holme utanför Jersö hamn. Carex canescens Jersö. C. capillaris Jersö (»Österviken>»). C. extensa Lumparland. C. glareosa Jersö (vid hamnen). C. hirta Sund: Kastelholm C. pulicaris Jersö LÖsterviken>). | 132 Centaurion Erythrea Jersö Österviken»). C. pulchellum Jersö- (>Öster- viken»). : ; Cerastium vulgare f. glandulosum Jersö. Clinopodium vulgare Gottholmen; Lemiand: Klubben. Cochlearia danica Prästskär. | Corallorhiza Neottia Jersö. Cornus suecica Jersö (spars. på ett enda ställe). Cotoneaster inlegerrima Jersö. Cuscuta -europcea Jersö. Cynoglossum -officinale Sund: Bomarsund. Cynosurus cristatus Jomala: Mariehamn. Elymus arenarius Jersö. Empetrum nigrum Fjällstenarna. .Epilobium montanum Sund: .Bomarsund. Erigeron acris Lemland: Klubben. Festuca arundinacea Jersö. NES Gentiana amarella "lingulata Jersö; Sund: Bomarsund. OG. campestris: Fsuecica Jersö. Geranium molle Jersö. G. Robertianum Sund: Bomarsund. Glaux maritima Jersö.. .Helianthemum "Chameoecislus Jersö. esER Hieracium cesiomurorum Ängholmen; Sund: Kastelholm. H. ciliatum Björkön; Lumparland. AH. diaphanoides Lumparland. H. furfurellum Jersö. H. glomeratulum Jersö. H. lenifolium Jersö; Lumparland. H. Pilosella -Jersö (flere former); Ängholmen. H. psepharum Lumparland; Sund: Bomarsund. H. reclinatum Jersö. H. 'sabulosorum .Jersö. H. serra- tifrons Sund: Bomarsund. AH. subrufescens Jersö:; Österkobben. — Dessa former bestämda af H. DAHLSTEDT. Hierochloa odorata Jersö. . Hippuris vulgaris f. maritima Jersö (>»Österviken»). Hyoscyamus niger Sund: Bomarsund. . Hypericum hirsutum Gottholmen «(rikligt). H. perforatum .Österkobben-. H. quadrangalum nära Föglö kyrka. | Isatis tinctoria Jersö (på norra sidan). Juncus Gerardi Jersö. Juniperus communis v. nana Prästskär. Lamium purpureum "hybridum Sund: Kastelholm. Lappula echinata Sund: Kastelholms ruiner. Linaria vulgaris Mattholmen:. i | . Listera cordata Jersö; Ängholmen. LL. ovata Ängholmen: Lysimachia vulgaris Jersö. EE Majanthemum bifolium Jersö. Medicago lupulina -Kastelholm. 0 6 | Melampyrum cristatum Bänö. M. nemorosum Lumparland. M.-silvaticunr Jersö. i --Melandrium : silvestre Jersö. Mentha arvensis -Jersö. Milium effusum Ängholmen. 133 Monlia fontana "lamprosperma Jersö. Myosotis arvensis Jersö. 5 Nepeta Cataria Lumparland: vid kyrkan. -Neslea paniculata Lumparland: vid kyrkan. "Odontites simplex Jersö (»Österviken»). i Ophioglossum -vulgatum :Jersö; Gripö. -Orchis maculata Jersö (äfven hvitblommig): O. sambucina Ängholmen. -Origanum vulgare Gottholmen. iPlantago maritima Jersö. Platanthera bifolia Ängholmen. P. montana Ängholmen. :. Silene maritima Jersö. Sonchus arvensis f. maritimus Gripö. Sorbus Aucuparia Degerö vid Stentorpa; Bänö. S. Aucuparia X fennica Degerö vid Stentorpa (ett exemplar, som blommat mycket rikt 1902). SS. fennica Jersö; Bänö. Spergula salina v. leiosperma holme intill Jersö brygga. Trifolium fragiferum Lemland: Klubben. T. montanum Lumparland. Valerianella olitoria Jersö. Veronica hederifolia Lumparland: vid kyrkan. V. longifolia v. maritima Västerkobben; Bänö (med skära blommor). V. scutellata Jersö (äfven f. villosa). V. spicata Lemland: Klubben. | Vicia eracca Gottholmen. V-. silvatica Degerö vid Stentorpa. V. villosa Zumparland. | Zannichellia polycarpa Jersö (på norra sidan). Zostera marina holme nära Jersö. Gunnar Samuelsson. 134 Några gotländska växtlokaler. Matricaria discoidea DC. — Vallstena, Grinds 1913 (K. JOHANSSON) Buttle station 1916; Stenkumla vid Snäckarfve och på landsvägen vid kyrkan 1916. Senecio vernalis W. K. — Slite, barlast 1914. Petasites ovatus Hill. — Visby norrut i bäckar samt nedanför lasarettet sedan 1913. Centaurea subjacea (Beck) Hayek. — Othem vid Othemars, klöfvervall 1914. Carduus nutans L. v. microcephalus Wallr. — Slite. C. acanthoides L. X crispus L. — Visby, östra grafvarne. C. erispus L. — Boge vid Laxer (K. JOHANSSON); Othem vid Othemars: och Slite. C. cerispus L. X nutans L. — Slite 1916; några manshöga exemplar, holkar som C. nutans, blad som crispus. Cirstum acaule (L.) Scop. X arvense (L.) Scop. — Roma på andra sidan myren vid vägen till Dalhem. Aretium tomentosum Mill. — Lärbro vid Storungs; Ganthem vid Norr- bys; Othem vid Othemars; på sistnämnda ställe äfven f: calvum Fisch. Tragopogon pratensis L. — Af denna art anträffades 1916 ett individ vid Dune station med alla blommor brunvioletta. Exemplaret för öfrigt fullt typiskt utan spår till inverkan af 7T. porrifolius EL. — En liknande form synes vara iakttagen i Skåne af E. FRIES (se Novit. ed. II p. 241). Picris hieracioides L. — Bunge vid Biskops; Gothem vid Busarfve: Källunge, Suderbys; Vänge m. fl. st. Crepis capillaris Wallr. — Bäl station i gräsmatta. Hieracium pratense Tausch. — Hogrän vid Allvede. H. leptadenium Dahlst. — Tingstäde vid fortet. H. subechioides Lönnr. — Vestergarn, Bibos. H. subgotlandicum N. P. — Othem vid File. H. chlorellum Norrl. — Vesterhejde, Sigreifs. H. manotrichum K. Joh. — Othem öster om Othemars. H. silvaticum Almq. — Stånga, väster om Åkelösa myr. H. torticeps Dahlst. — Vesterhejde, Nygårds; Follingbo kring Jakobs- berg. H. variticolor Dahlst. — Tofta, Blåhäll; Follingbo vid Svejde. H. daedalolepium Dahlst. — Visby, Visborgs slätt. H. prolatatum K. Joh. — Väte vid Kvie. H. virenticeps Dahlst. — Visby, Visborgs slätt. ; Hypocheoeris radicata L. — Akebäck vid Folkedarfve och Endre vid Sylfaste i gräsmatta; Grötlingbo anhalt på banvallen; Othem på sand nedom Klints. : Galium silvestre Poll. — Roma sockerfabrik 1913. G. Mollugo L. X verum L. — Klintehamn; Slite; Visby nära Snäck- gärdet. 135 Calystegia sepium (L.) R. Br. — - Burgsvik; Klintehamn på stranden äfven v. coloratus Lge). ; Mentha longifolia Huds. — Roma vid landsvägen nära kyrkan. Salvia verticillata 1. — Vallstena vid Medebys bland klöfver 1916. Stachys palustris L. — Othem vid Othemars och Slite. Lamium album L. — Burgsvik. Galeopsis dubia Leers. -- Lärbro vid Storungs bland grus å en banvall sparsamt 1914. Symphytum uplandicum Nym. — Stenkumla vid Snäckarfve. Verbascum nigrum L. X Thapsus L. — Tingstäde nära kyrkan, en- staka bland föräldrarne. Linaria repens (L.) Mill. — Guldrupe på en öfvergifven tomt 1915 (K. JOHANSSON). Rhinanthus serotlinus Schoenh. — Barlingbo myr; i åkrar vid Tofta skjut- fält; mellan Guldrupe och Hejde vid landsvägen. (Allt enl. K. JOHANSSON). Lathraea Squamaria L. — 1 Visby på Hedera Helix 1. Centunculus minimus L. — Vestergarn nära Pavikens utlopp (K. JOHANSSON). Samolus Valerandi L. — Lärbro i ån vid Storsåg nära Träskmyr (K. JOHANSSON. Statice Armeria L. v. intermedia Marss. — Veskinde, Skälsö. Evonymus europaeus L. — Vallstena i äng mellan Grinds och Mede- bys; Godthem vid Busarfve och i Nybingels äng norr om ån (K. Jo- HANSSON); vid landsvägen mellan Boge och Bäl. Anthriscus Cerefolium (L.) Hoffm. — Kapellshamn (K. JOHANSSON). Pastinaca sativa L. v. silvestris Mill: — Slite på sandig hafsstrand sö- derut med hufvudformen. Acer platanoides L. — Hellvi, äng vid L:a Ire, 7 exemplar, hvaraf ett mindre träd; ängens uppodling är påbörjad och skall fortsättas. Loka- len är belägen långt från byggnader och vägar (K. JOHANSSON). Hörsne prästäng, två mindre träd. Ranunculus Baudotii Godr. v. marinus Fr. — Återfunnen 1914 i Ka- pellshamnsviken vid Storungs. Den från Rute uppgifna (Bot. Not. 1910 p. 228) tillhör ej denna form. Anemone patens L. — ”Träkumla vid Davidshage kring en sandhåla sparsamt. Påträffades där 1915 af dr. K. Boturis. Hejdeby på sandmo nära Visby, måttligt. (Först funnen 1915 af dr. F. R. AULIN). Anemone patens L. X pratensis L. — Follingbo nära Skrubbs. Papaver Rhoeas L. v. strigosum Boenn. — Roma nära Högbro. Erysimum hieraciifolium L. — Slite; Lummelunds bruk. Arabis arenosa (L.) Scop. — Dalhem i myren vid Näsungs. Barbarea stricta Andrz. — Dalhem i Tallmyr. Lepidium ruderale L. — Kapellshamn (K. JOHANSSON); Lärbro vid Stor- ungs. L. apetlalum Willd. — Visborgs slätt i gräsmatta 1915. Bunias orientalis 1. Kapellshamn (K. JOHANSSON). ; Thlaspi perfoliatum L. — Tingstäde, sparsamt på hällmark vid Ros- arfve (K. JOHANSSON); Martebomyr norrut 1916 (K. JOHANSSON). Veskinde, Skälsö fiskläge, mängdvis bland grus och tång 1912 (K. JOHANSSON); Visby 136 på järnvägsbanken vid Adolfsberg sedan 1911; Bäl vid Sudergårda trädes- åker 1914; Dalhem vid Dune station 1914—16. | VIC Malva moschata L. v. subglabra K. Joh. — Othem vid Othemars. Geranium lucidam L. — Hellvi i ett stenbrott samt på klippor vid Hideviken (K. JOHANSSON). | Hypericum quadrangulum LE. — Othem nedom Klints. Helianthemum Fumana Mill. — Visby vid Hästnäs och Bingers kvarn. Viola mirabilis EL. Xx silvestris (Lam) Rchb. — Follingbo, Norrbys; Hörsne vid Snovalls. V. mirabilis L. X Riviniana Behb. — Hörsne vid Snovalls. V. Riviniana Rehb. v. villosa N. W. M. — Särdeles utpräglad å Vester- garns kronholme. V. pumila Chaix Xx Riviniana Rehb. — Stånga vid Botvalda och Hörs- ne vid Snovalls (E. NORDSTRÖM); Bäl vid Sudergårda; Stenkyrka söder om fyren. je V. pumila Chaix Xx rupestris Schm. — Hörsne vid Snovalls (E. NORD- STRÖM.) | V. stagnina Kit. — Hörsne och Bäl. Silene dichotoma Ehrh. — Dalhem, Vallstena, Othem m. fl. s:nr bland klöfver; Öja nära kyrkan bland timotej. Arenaria gothica Fr. — Visby vid Bingers kvarn. Spergula arvensis L. v. maxima Whe. — Stånga vid Herrvide. S. rubra (L.) Dietr. — Visby vid hamnen. S. fascicularis Lönnr. v. glabra K. Joh. — Bogevikens stränder. Ribes alpinum L. — Tofta vid Nasume. Epilobium adenocaulon Hausskn. — Hejde uttappade träsk (K. JOHANSSON). E.: adenocaulon Hausskn. X palustre L. med föregående (K. JOHANSSON). E. adenocaulon MHausskn. X parviflorium Schreb. — Tingstäde station sparsamt. E. palustre L. X roseum Schreb. — Sanda nära kyrkan enstaka. Myriophyllum spicatam L. — Tofta i myren vid Nasume; Klintehamn i hafvet; Burs i en å. Cotoneaster "nigra (Ehrh.) Wahlb. — Othem vid Söjdbro; Tingstäde vid Gullauser. Alchemilla plicata Bus. — Stenkyrka vid Bjers. A. acutangula Bus. — Eskelhem vid Wallda. Rubus Wahlbergii Arrh. — Fide vid Odvalls. Geum rivale L. X urbanum L. — Martebo, Boge, Bäl, Eskelhem, Öster- garn och Grötlingbo. Lathyrus palustris LL. — Bäl vid Sudergårda. L. marilimus (L.) Big. — Lärbro vid Storungs. | Vicia tetrasperma (L.) Schreb. — Lokrume, Grausne; Follingbo vid Sylfaste. Lotus tenuifolius (L.) Rehb. — Grötlingbo vid Norrkvie i åker. Medicago hispida Gaertn. — Visby hamn 1915. Euphorbia virgata W. K. — Othem vid Othemars; Boge vid Laxer. Polygonum Raji Bab. — Eksta vid Kronvalls fiskläge. Rumex domesticus Hartm. — Slite 1916. 7 137 R. crispus L. X obtusifolius L. — Gothem vid Busarfve; Källunge vid Suderbys. Orchis sambucina L. — Tofta vid Norrgårda; Lye vid kyrkan. 0. incarnata L. X maculata L. — Slite söderut på stranden rikligt; Ekeby, fuktig skogsmark på gränsen till Endre sparsamt. . Cephalanthera alba (L.) Simonk. — Stenkyrka söder om fyren. Polygonatum multiflorum Mill. — Vallstena i lindängen vid Alfvena (E. NORDSTRÖM). Juncus effusus L. — Lärbro vid Storungs. J. obtusiflorus (Ehrh.) Hoffm. — Boge väster om Laxer (K. JOHANSSON). Scirpus maritimus EL. — Katthammarsvik. S. parvulus RB. S. — Lärbro vid Storungs. Carex rostrata Stokes. — Lärbro i myren öster om kyrkan (K. JOHANSSON). C. caespitosa L. — Lärbro vid Storungs. Triticum junceum L. — Närsholm (K. JOHANSSON). Festuca gigantea (L.) Vill. — Fide nära kyrkan. — Festuca arundinacea Schreb. v. pauciflora Hartm. — Grötlingbo vid Norrkvie. | | Bromus inermis ELeyss. — Eskelhem vid Bolex 1915. B. erectus Huds. — Lärbro på åkerrenar mellan Kejlungs och Hellvi K. JOHANSSON); Slite; Eskelhem vid Bolex; Öja kyrkogård. B. sterilis L. — Lärbro vid Storungs. B. tectorum L. — Bäl, Roma, Viklau, Stånga, Burgsvik m. fl. stationer. B. commutatus Schrad. — På banvallen vid Martebo samt mellan Visby och Hästnäs. Glyceria aquatica (L.) Wahlb. — Lokrume vid Lilla Hammars. Atropis suecica Holmb. — Lärbro vid Storungs. | Atira caryophyllea IL. — Slite på barlastsand 1914; Bro vid Stenstu i mängd på sandfälten. Holcus mollis L. — Eksta vid Bopparfve. Melica uniftora Retz. — Vänge norr om Gandarfve. Psamma arenaria (L) RB. S. — Vestergarns strand, en tufva 1913 (K. JOHANSSON); Slite. Calamagrostis neglecta (Ehrh.) P. B. — Lärbro vid Storungs. Milium effasum L. — Boge, äng väster om Laxer; Vallstena vid Grinds; Gothem i äng mellan Nybingels och Fjärdinge; Hörsne i Snovalls äng och i prästängen. (Allt enl. K. JOHANSSON). Alopecurus geniculatus L. X ventricosus Pers. — Östergarn vid Katt- hammarsvik. Tåxus baccata L. — Stenkyrka söder om fyren, många exemplar, såväl i träd- som buskform. Polypodium vulgare L. — Stenkyrka söder om fyren. Equisetum silvaticum EL. — Vänge vid Nickarfve. Lycopodium annotinhum L. — Tingstäde söderut. E. Th. Fries. 138 Tre kulturflyktingar på Gottlands hällmarker. I södra delen af Västerhejde socken ligger invid den nya vägen till Tofta skjutfält ett torp, som skiljes från vägen genom en igenlagd åker på hällmark. Om man på högsommaren passerar förbi och råkar kasta en blick ditin, skall man finna, att marken på en yta af flera hundra kva- dratmeter är beströdd med hvita blommor. Fläckvis ser man täta be- stånd af nästan helhvit färg. Det är Cerastium tomentosum L., som här funnit för sig så gynnsamma förhållanden. Den växer ej blott i själfva åkern och på ruderathögar utan har äfven inträngt på obruten hällmark bland Juniperus communis och täta mattor af Hypnum lutescens. Dock. har den knappt hunnit en meter från den nu nästan utplånade gränsen till åkern, och på detta afstånd ha gödningsämnen från åkern möjligen kunnat verka. Man kan därför ej vara säker på att växten i längden häller ut på platsen. Arten är vild i södra Europa. På ungefär samma sätt uppträder Stachys lanata Jacq., ehuru i vida mindre antal, ofvanför Allekvia i Endre socken. På häl markssluttningen står en stuga, omgifven af en liten täppa, hvari växten en tid odlats. För flera år sedan observerade jag, att växten fattat fast fot utanför staketet, och på sista tiden har den äfven spridt sig tvärs öfver lands- vägen till hällmarken på andra sidan, där nu några enstaka individ och små mattor finnas bland stenar och enbuskar. Att spridningen skett ge- nom frö, kan slutas af exemplarens utseende och däraf att fullmogna frön alstras i mängd. Denna växt har en sydöstlig utbredning, i det den förekommer i södra Österrike, södra Ryssland, Kaukasien och Mindre Asien. Månne den i längden skall kunna fortlefva på denna lokal i norra Europa och sålunda öka antalet pontiska arter i Gottlands flora”? Växtplatsen är gynnsam, emedan den utgöres af varm kalkgrund, sluttar mot sydost, och emedan den ej inom öfverskådlig tid kan täckas af sam- manhängande gräs- och örtmatta. Förra sommaren upptäckte jag, att vVäx- ten äfven förvildats vid strandvägen norr om Visby. Flera skilda mattor finnas där, hvadan det är sannolikt, att äfven på detta ställe spridning skett genom frön. Den tredje arten, Petroselinum sativum Hoffm., har slagit sig ner i, branterna norr om Kopparsvik på grof stenur. Ehuru växten är 2-årig har den i åtminstone tio år hållit sig kvar på samma plats, i det den årligen utvecklat omkring ett dussin plantor på rosettstadiet och unge- fär lika många fruktificerande. En anpassning efter ståndorten röjer sig i växtens vresiga yttre, dess grofva och knotiga men ej höga stjälk samt grågröna färg. Spridning torde ha skett på större afstånd än i de föregående fallen, ty någon trädgård finnes ej i omedelbar närhet. Arten uppifves vara vild i östra Medelshafsländerna. | K.: Johansson. 139 Några kritiska Juncus- och Luzula-former. Under det senaste naturforskaremötets exkursion till Norges Ilex-regiomn: (1916) anträffade undertecknad på den lilla ön Anuglen vid Hardangerfjor- dens mynning en Juncus-form af ett mycket främmande utseende. Närmast syntes den vara att hänföra till J. supinus, men afvek från denna redan genom växplatsen, en fuktig gräsäng med sluten vegetation, och framför” allt genom sitt egendomliga, om J. alpinus erinrande utseende: uppräta, intill 20 cm. höga, tämligen styfva strån, och svartbruna blomhufvud. Vid hemkomsten granskade jag formen mera ingående och fann då, att den fanns upptagen i BUCHENAUS Juncacé-monografi (Das Pflanzenreich, IV: 36, 1906) som J. supinus v. Kochii, hvilken utom genom de redan nämnda karaktärerna skiljer sig från hufvudformen (med dess många ståndortsfor-- mer) genom 6 ståndare (3 hos hf.) med knappar, som ej äro mer än hälften så långa som strängarna (knappar och strängar ungefär lika långa hos hf.). Denna varietet anges af BUCHENAU ha sin hufvudutbredning: inom den atlantiska florans område. Den har tidvis äfven varit betraktad som art. Själf är jag böjd att anse ett sådant förfarande för fullt be- rättigadt. Dock har jag hittills sett för litet material för att våga ett säkert omdöme. Därför skall jag denna gång afstå äfven från en diskus-- sion om dess rätta benämnande. Redan nu vill jag emellertid nämna, att jag i Upsala-museet funnit fullt säkra exemplar af densamma äfven från andra skandinaviska lokaler. Inom Sverige är den anträffad åtmin- stone vid Femsjö i Småland. De här af E. FRIES anträffade exemplaren gjorde på sin tid botanisterna en hel del bekymmer. Af C. J. HARTMAN upptogos de i 4:de uppl. af hans »>»Flora» under namn af J. nigritellus: (i Kochs mening). I de senare upplagorna af floran (t. o. m. den 11:te) återfinnes den under samma namn, men har nu degraderats först till underart och sedan till varietet. Ur de nutida svenska botanisternas medvetande torde den vara alldeles försvunnen. Därför har jag velat fästa deras uppmärksamhet på densamma och vill härmed uppmana dem att under den kommande sommaren ha ögonen på alla misstänkta J. supinus-former, som jag hoppas man sedan har godheten låta mig granska. Under resor i skilda delar af Skandinavien under den senaste somma- ren (1916) kom jag att intressera mig för Luzula campestris-gruppen. Som bekant ha vi inom Sverige under senare år plägat räkna med tre hithö- rande arter, nämligen LL. campestris (L.) DC., multiflora (Ehrh.) Lej. och pallescens (Wg.) Bess. Till en särskild underart under L. multifltora har man dessutom plägat hänföra vissa mörka fjällformer, under namn af' ”sudetica eller ”nigricans. Jag måste erkänna, att jag ej trott mycket på dess systematiska värde, förrän jag i somras anträffade en låglandsform af densamma växande på samma fuktiga äng som typisk L. multiftora. De mörka, relativt små blomhufvudena framkallade ett mycket afvikande: utseende, och vid närmare granskning upptäckte jag en mycket bestämd. 140 olikhet äfven i blommans byggnad, framför allt i fråga om kapselns form. Den var nämligen i spetsen på ett egendomligt sätt tillspetsad, medan den hos L. multiflora är trubbad. Om formens artvärde blef jag nu genast fullt "öfvertygad, och blef naturligen ytterligare styrkt i denna min uppfattning, när jag några få dagar senare anträffade en: tydlig mellanform till L. multiflora, som genom fullständigt felslagen fruktsätt- ning visade sig vara en otvifvelaktig bastard Någon sådan är förut näppe- ligen anträffad i Sverige, men väl på några ställen i Finland SATIES af H: LINDBERG). z Efter afslutandet af sommarens resor började jag se något: på Upsäla- museets Luzula-material och stötte då i det skandinaviska herbariet på några exemplar, som visat sig tillhöra en femte, väl skild art inom samma grupp, nämligen LL. congesta (Thuill.) Lej., som hittills synes vara så godt som alldeles förbisedd inom Skandinavien eller i hvarje fall i allra högsta grad blivit förväxlad med former med hopträngd blomställning af de öfriga arterna. Den verkliga L. congesta är en storväxt, ehuru: gan- ska gracil art med hufvudlik blomställning och ovanligt stora blommor. I Sverige är den veterligen blott samlad en enda gång, 1 Skåne af E. Fries. Dessutom har jag sett exemplar från Danmark, västra Norge, nordvästra Tyskland, Storbrittanien och Färöarna. Dess utbredning är tydligen att beteckna som atlantisk. Då jag har för afsikt att mera monografiskt behandla L. campestris- gruppen vill jag härmed bedja de skandinaviska botanisterna att vara mig behjälpliga vid insamlandet 'af ett så stort material som : möjligt af hithörande former, särskildt för att man må. erhålla en något så när sä- ker uppfattning om de olika arternas utbredning. Af särskild vikt äro härvid totalutbredningen af L. congesla, nordgränsen för L. campestris (ej för mig känd norr om Upsalatrakten) och sydgränsen för L. sudelica (känd sydligast i södra Västmanland och norra Dalsland). Men äfven de öfriga båda arterna synas ha utbredningsgränser inom Skandinavien. LL. pallescens är söderut känd till Småland. £L. mulltiflora "synes knappast öfverstiga barrskogsgränsen. Men detta allt behöfver utredas. För att ge en ledning vid kommande studier har jag sammanställt ett preliminärt examinationsschema af följande utseende. I. Rhizom med korta utlöpare. L. campestris. II. Rhizom utan utlöpare. Starkt tufvade arter. | 1. Blomhufvud i regel m. 1. m. långt skaftade. Kalkblad lancett- lika — bredt lancettlika. a. Kalkblad bredt lancettlika, tydligt olikstora (de inre kortare). a. Hufvud tämligen få, svartbruna. Kapsel tillspetsad. L. sudelica. 8. Hufvud talrika, ljusbruna — bruna. Kapsel trubbig. L. pallescens. b. Kalkblad lancettlika, tämligen likstora. &L mulliflora. 2. :Blomhufvud bopträngda till ett tätt hufvud. Kalkblad smalt och utdraget lancettlika. L. congesta. Upsala i april 1917. tr Gunnar Samuelsson: 141 Finnas herbarieexemplar af Scolopendrium från Stora Karlsö? I denna tidskrifts 2:a häfte för i år förekommer en notis »Anpgående- Scolopendriums förekomst på Stora Karlsö» af H. V. ROSENDAHL, hvari uppmärksamhet fästes på ett i Riksmuseets herbarium befintligt exemplar med etiketten: »Scolopendrium Phyllitis. Stora Karlsö, Westöö». Vid första blicken på denna afskrift af etiketten förvånades jag öfver stili- seringen. Ty O, A. WestöÖ plägade alltid utsätta förnamn eller initialer därtill och, något som i hans yngre dagar ej var genomgående bruk, alltid utsätta årtal, månad och datum på sina etiketter. De till flera tusental uppgående etiketter, hvilka finnas i hans herbarium i Visby läroverksmuseum, visa, att han alltid var noggrann i detta afseende, och. man kan med ledning af dem ganska väl följa hans botaniska resor på Gottland. För att se, hur med saken förhöll sig, beredde jag .mig denna höst. tillfälle att granska nämnda herbarieexemplar. De något rundade bok- stäfverna påminna ju vid flyktigt påseende litet om WEsTtöÖs handstil. Men vid detaljerad granskning finner man, att hvarje bokstaf lämnar bevis mot det gjorda antagandet. Med visshet kan sägas, att etiketten icke är skrifven af WeEstöÖÖö. Till affattningen liknande etiketter finnas i mängd, och det är ej svårt att förstå, hur de uppkommit. WESTöÖÖ-: sände i synnerhet i början af 1850-talet mängder af växter till Uppsala: och inlät sig i byte äfven på andra håll. Ofta kunde han sända. rikt belagda ark eller buntar af sådana. Då växterna sedan utplockades till flera men. magrare herbarieexemplar, måste nya etiketter skrifvas. Ofta blefvo dessa ännu ofullständigare, i det att ingen annan lokaluppgift än »Gotland» utsattes. - Så gick det också med växter från P. C. AFZELIUS: m. fl, som botaniserade :på ön. | Nasra ord om växtens förekomst må också bifogas. Hade WEsTöÖ verkligen funnit Scolopendrium på Stora Karlsö, skulle han icke. under- Tåtit att behålla exemplar däraf i sitt eget herbarium, och fyndet skulle "blifvit bekant på flera sätt. Sista gången han botaniserade på St. Karlsö, torde ha varit ”?/7 1866, således tre år innan EIsEN och STUXBERG jut-- .gåfvo sin förteckning öfver Gottlands flora, hvari äfven WESTÖÖS bota-- niska fynd inflöto. Däremot botaniserade han på Lilla Karlsö så sent som ”!/7 1874, hvarför det ju är möjligt, att omskrifva herbarieexemplar härleder sig. från den tiden. Men mycket sannolikare är, att det daterar sig från någon af de tidigare resorna, 1843 (19—21 juli) eller på 1850- talet (1852, 1855, 1858). Det sista är sannolikast af det skälet, att. han vid den tiden korresponderade med E. FRIES förutom .en del yngre Upp-- salabotanister. Allt detta är .emellertid oväsentligt i jämförelse med rår an om växten: verkligen är bofast på den omnämnda lokalen. Därom erhålles :upplys- ning i boken: »Stora Karlsö. En bok om hafvets fåglar.> Dess författare BENGT BERG och sedan äfven W. WÖHLER ha under mycket besvärliga omständigheter, nämligen hängande i en lina utanför grottmynningen,. 142 sett ormbunken på grottans bakre vägg. Det är kanske under sådana förhållanden ej absolut uteslutet, att synsinnet kan låta bedraga sig ge- nom den svaga belysningen. Och någon frestas möjligen att framställa äfven det spörsmålet: Är det invändningsfritt konstateradt, att Scolopen- .drium finnes på Stora Karlsö? | | K. Johansson. Några växtfynd i Stockholmstrakten. Härmed meddelas en del nya lokaler för några af Stockholmstraktens -sällsyntare arter jämte några adventivväxter. Uppgifterna beröra nästan uteslutande områdets Upplands-del. En art, nämligen Elatine triandra, är ny för trakten. | Agrimonia odorata. Ekerö: klockargården, Aludden och Nybygget nära kyrkan. Ny för Mälarområdet. — Nya skärgårdslokaler: Djurö: Munköj; Österåker: Gästholmen. | Alopecurus ventricosus. Djurö: St. Hufvudskär. Arabis hirsuta v. glabra. Djurö: Munkö på många ställen, Kalkkobben, Runmarö vid Uppeby. Atlriplex prostratum. Ingarö: Östernäs vid Predikstolsudden. Brachypodium silvaticum. Djurö: Munkö i största mängd öfver hela ÖR; Värmdö: Korshamn. | Bromus Benekenii. Djurö: Munkö flerstädes. B. inermis. Stockholm: Värtan (Gasverket och Storängsvägen) 1913; Solna: Ellenhill 1913, Stocksund 1916; Sollentuna: Skogstorp 1910 och «senare. | B. teclorum. Sollentuna: Rotebro station 1916. Carex montana. Järfälla: Lädersätra; Sollentuna: Bodäng (äfven denna lokal faller delvis inom Järfälla). Elatine triandra. Ekerö: Asknäs på Mälarens leriga strand öster om gården. E. hydropiper fanns ymnigt på samma ställe, E. triandra var inskränkt till en enda liten fläck. Ny för Stockholmstrakten liksom för Uppland. Hordeum europeum. Djurö: Munkö, sparsamt i aspskog på öns södra del. Hypericum hirsutum. Ed: midt emellan Runsa och Sätra; Färentuna: :Eldgarn; Hillersjö: Väntholm; Sånga: Klockarbacken, Alby, mellan Sockar- by. och : Stockby. : H: montanum. Vårdinge: Visbohammar på klippor vid järnvägsbron -samt i järnvägsskärningar och grustag strax öster därom. Lamium intermedium. Möja: Berg 1916. Lepidium virginicum. Saltsjöbaden: Dalaröbryggan 1916. Luzula pallescens. Sollentuna: Bodäng. Medicago hispida. Munsö: Sjöängen vid en komposthög 1916. Melica .ciliata. Ekerö: berget 1 km. väster om kyrkan (på Nibble ägor); Djurö: Munkö, Kalkkobben. vplga H 2 143 M. uniflora. Ingarö: Östernäs flerstädes. > Melilotus indicus. Munsö: Sjöängen vid en komposthög 1916; Öster- åker:. Näs brygga vid Tunafjärden 1916. Mentha litoralis. Ingarö: Östernäs. Orchis mascula. Djurö: Munkö flerstädes i mängd. — Jfr Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift 1916 sid. 70, där äfven O. morio och — med reservation — 0O. ustlulata omtalas. Poa Chaixii. Stockholm: Blockhusudden och Långholmen 1914; Solna: Ulriksdal flerstädes 1915. Poterium sanguisorba. Ekerö: Närlunda; Sånga: Alby, Sockarby, Ham- anarlotten; Värmdö: Norrviken 1916 nere samma lokal som »Fågelbro»> i »Stockholmstraktens växter»). Rumex maritimus. Hammarby: flerstädes på Fysingens stränder t. ex. kyrkan, Holmen, Torsåker. [Skånella och Norrsunda socknar flerstädes vid samma sjö.] Stockholm: Långholmen (ruderat) 1914. Sorbus fennica. Djurö: Kalkkobben jämte Taxus baccata. Veronica longifolia X spicata. Djurö: Munkö; Kalkkobben. V. spicata finnes på båda öarne, hvaremot V. longifolia v. maritima icke förekom- ancer i typisk form på någondera. V. opaca. Spånga: mellan Rådan och Linväfvartorp 1914. V. polita. Värmdö: Fågelbro 1916. Erik Almquist. Några Epilobium-hybrider från Jönköpingstrakten. Under sistförflutna sommar väcktes min uppmärksamhet på att åt- :skilliga hybrider af släktet Epilobium förekomma kring Jönköping. Jag sökte då åstadkomma en så vidt möjligt fullständig utredning af dessa, och då åtminstone en torde vara ny för Sverige och flere andra mycket sällsynta, kunde kanske en förteckning öfver samtliga kring Jönköping växande Epilobier vara af intresse. Epilobium angustifolium L. Allmän. > hirsutum L. Sedan gammalt uppgifven för Jönköping vid Rocksjön. Epilobium montanum IL. Allmän. > montanum X palustre. I diken bland stamarterna flerestädes inom Järstorps socken. Omkring 752 af fröna fullständigt förkrympta, kapslarne sällan för- "krympta. En systematisk karaktär, som anses särdeles användbar vid särskil- jandet af Epilobium-arterna och äfven hybriderna, är märkesflikarnes ställ- ning, d. v. s. om dessa äro utböjda eller hopstående. I ett dike, där denna hybrid fanns i stor mängd, iakttog jag individ dels med skilda dels med tydligt hopstående märkesflikar. Hybriden är för öfrigt myc- ket varierande på olika lokaler. Där den en gång uppkommit, bibe- håller den sig oförändrad tack vare sina utlöpare. 144 En sak, som bör nämnas i samband med märkesflikarnes ställning, är deras hygroskopi. Vid mulen och regnig väderlek äro de alltid mera hopstående än vid torr och varm. Denna iakttagelse är utom å E. mon- tlanum X palustre gjord äfven å E. collinum samt E. collinum X roseum. Epilobium montanum X roseum. Järstorps socken, Björneberg. Omkring. J5Z4 av fröna förkrympta, kapslarne tydligt och ole starkt FÖrknynsNe Epilobium collinum Gmel. Allmän. Särdeles mångformig. På torra ställen uppträder den med styf, van-- ligen rödt anlupen stjälk, småbladig och med korta bladskaft, på skug- giga med mera vek stjälk, stora ljusgröna skuggblad och längre blad- skaft. På tvenne för arten extrema lokaler, ett dike under en stenbro samt en bäckstrand i ett snår af gråal, iakttogs en skuggform, som hade: ända till 1 cm. långa bladskaft. RR | Hos E. collinum är det synnerligen vanligt att märkesflikarne äro. hopstående, särdeles å individ, som växa å fuktig mark. På en lokal, som besöktes ett tiotal gånger under blomningstiden, iakttogs aldrig, icke: ens. vid torrt och soligt väder, bland hundratals individ någon enda,. som hade utböjda märkesflikar. De voro blott någon gång otydligt skilda. men styft upprättstående. | | Epilobium collinum X montanum. Kortebo, sparsamt bland stamarterna.. Frösättningen tydligt försämrad, kapslarne något förkrympta.. £pilobium collinum X palustre. Ett individ iakttaget vid Klefva i Ban-- keryds socken. Epilobium collinum X roseum. Klefva i Bankeryds socken i mängd bland: stamarterna. Fullständigt öfverensstämmande med den beskrifning som HAUSSKNECHT' lämnar öfver f. major af denna hybrid i sin Monographie der Gattung Epilobium. . Sällan anträffas i kapslarne något frö, som ej är förkrympt,. kapslarne starkt förkrympta, de nå vanligen föga mer än 2 cm. i längd. Epilobium roseum Schreb. Allmän. å | > Lamyr F. Schultz. Hakarp. Järstorp, vid Månseryd spar- samt. Visingsö. l Epilobium Lamyi X montanum. Hakarp. , Lamyi X roseum. Järstorps socken, Månseryd. 2 palustre L. Allmän. bd EN CR » palustre X roseum. Jönköping; Bankeryd; Järstorp; Hakarpz Visingsö. Mö Jönköping i december 1916. SSK IK ; Sten Nordenstam. Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolage 1917. Till tidskriftens SKOR UEtares ; ” Redaktionens adress är Svensk Botanisk Tidskrift, Stockholms 20 skola, Drottninggatan 118, Stockholm Va. Manuskripten böra vara tydligt (helst maskin-)skrifna samt noga genomsedda — äfven beträffande skiljetecken — för undvikande af IR korrekturändringar mot manuskriptet. ERA Omkostnader. för körrekturandringar mot RAN bestridas JAG af författaren. Med afseende på stilblandningar gälla följande regler: S 1)" Auktorsnamn sättas med vanlig stil. 2) Personnamn i texten sättas med KAPITÄLER (dubbelt understruket i manuskriptet). 3) Växtnamn i texten sättas förd a stil (enkelt understruket i manuskriptet). Citeringar böra ske genom hänvisningar till en atkandloreR bi- —fogad litteraturförteckning. Noter under texten böra så vidt oj per år undvikas. Det är önskvärdt, att större afhandlingar af allmänt vetenskap- ; ligt innehåll äro författade på engelska, franska eller tyska, eller >< åtminstone äro försedda med en sammanfattning på något af dessa a t AE språk. | Manuskript, som ö är skrifvet på svenska, bör åtföljas a upp- a gift om, hvem som verkställt eller granskat öfversättningen till det främmande språket. Korrektur och andra handlingar, som röra tidskriften, insändas öirekt till redaktionen. Direkt förbindelse mellan författaren och tryc- keriet får ej äga rum. Hvarje författare erhåller 100 särtryck med Guidar afgiftsfritt af 'sin i tidskriften intagna afhandling; större antal efter öfverenskom- melse. Af smärre meddelanden intagna i tidskriftens borgisafdelning lämnas separat endast efter särskild öfverenskommelse. KE SKÅRMAN, I AO. Om au daphooides vill. i | Sverige fÖbe +. "daphnoides Vill. in Schweden.) : omen cis mtevede den AR JOHANSSON, K. Om blomningen hos Lamium amploxicanle i das Blähen von Lamium amplexicaule BR ER BOR RS EA TURESSON, Göte. The toxicity of moulds to he "honey-bee and "cause of bee-paralysis. [Om mögelsvampars giftverkan ns B r "och orsaken till >majsjukan». Sammanfattning Pp. Se] ses R SRRAR RA NN ROSENDAHL, H. V. Bidrag till de svenska Lycopodiaceernas Sa VN matik. [Beiträge zur Systematik der schwedischen Lycopodiazeen. Jag. DU RIETZ, G. Einar. Några synpunkter på den synekologiska vegeta- = ” tionsbeskrifningens terminologi och metodik. [Einige Gesichts- punkte fär die Terminologie und Methodik der synökologischen SN "Vegetationsbeschreibung. Zusammenfassung p. 68.] ..............=.... Sen SERNANDER, Rutger. De nordeuropeiska hafvens växtregioner. De is Pflanzenregionen der nordeuropäischen Meere. (FOrts.)) .......s...... om SMÄRRE MEDDELANDEN. ALMQUIST, Erik. Växtlokaler från Torne och Lule Lappmarker. [Pflanzenfunde in Torne und Lule Lappmark.] =...... susse 0000 125 SAMUELSSON, Gunnar. Några bidrag till floran på Åland. [Einige a so Bellråge Zur: Flora von. Åland <...::. sgessömssiesd/i0kp frit öR AR 130 FRIES, E: Th. Några gotländska sästlokaler, TEinige Pflanzenfunde ; auf Gotland.] ........ EN ORT NE RR INS I ÄRR a Rd 13 JOHANSSON, K: Tre kulturflyktingar - på "Gotlands hållmarkör [Drei fån. A | Kulturflächtlinge auf dem Kalkfelsenboden Gotlands] . Sale ease SÄ SAMUELSSON, Gunnar. Några kritiska Juncus- och Luzula-former. "0. [Einige kritische Juncus- und Luzula-EOrmen.]i..: Utgifvet den 15 Maj 1917. ng Å é RE - å | PIRNES AL på dj AS ANS Å - j kr | — Utgifven af | ; Å ; Svensk a = 0 f iska Före & gen Redigerad af TT Sal Mu ser 2 T. VESTERGREN > 0 ; SS 1917 HÄFTE 2 år 4913 1. Styrelse: ; if ; SERNANDER, ordförande ; 0. ROSENBERG, vice. ordför a joe) G. LAGERHEIM, G. MALM HJ. NILSSON. Fö ROBRKAORSNOGISTETAR esreao RA SR. SERNANDER, I SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT utkommer i fyra häften år 5 ”Prenumerationsafgiften (för personer ej tillhörande TN taniska SPN 15 kronor. ä l 118, Stockholm Va: SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1917. Bb. 11, Hu. 2. se vi DIE REDUKTIONSTEILUNG UND IHRE DEGE- NERATION IN HIERACIUM VON . Anithsönlan Inse, O. ROSENBERG UlR44192 | sr Nee Eine der wichtigsten Ergebnisse der zytologischen Forschung auf dem Gebiete der Parthenogenese höherer Pflanzen ist wohl der Nach- weis der diploiden Natur des Embryosackes, resp. der Eizelle der betreffenden Pflanzen. Wie zuerst von JUEL gezeigt wurde, unter- bleibt die Reduktionsteilung, und der Kern der Embryosack- mutterzelle unterliegt eine gewöhnliche somatische Teilung mit der diploiden Chromosomenzahl. Von ganz besonderem Interesse wird diese Tatsache, wenn man bedenkt, dass es Pflanzen giebt, wie z. B. Thalictrum purpurascens, bei welchen gewisse Samenanlagen haploide, andere diploide Embryosäcke ausbilden. Wie soll man sich nun den Ubergang von dem heterotypischen zum somatischen Zustande des Kerns der E. M. Z.!) vorstellen? Existieren Ubergänge zwischen den beiden Kernteilungsarten, die vielleicht eine Vorstellung von der Entwicklungsänderung der E. M. Z. geben können? Kann man den Zeitpunkt morphologisch feststellen, wo im Kern der E. M. Z. der heterotypische Zustand in den somatischen täbergeht? Dass die apogame Entwicklung des Embryosackes von inneren, physiologischen Ursachen bestimmt wird, ist klar. Es liegen aber in der Litteratur Angaben vor, die ver- muten lassen, das auch eine morphologische Behandlung der Frage von nicht geringem Interesse sein kann. Besonders die Arbeiten der letzten Jahre öber Taraxacum zeigen, das hier Kernstrukturer vorkommen, die zwar eine sehr ungleiche Deutung erfahren haben, aber meiner Ansicht nach mit den oben 1) Im folgenden wird E. M. Z., resp. P. M. Z. als Verkärzung för Embryosack-, resp. Pollen-Mutterzelle gebraucht. Svensk Botanisk Tidskrift 1917. 10 146 genannten Ubergangszuständen des Kernes in Zusammenhang zu bringen sind. Seit Jahren bin ich nun mit einer embryologischen Untersuchung der Gattung Hieracium beschäftigt, wobei ich jedoch eine besondere Aufmerksamkeit der Zytologie der Keimzellbildung gewidmet habe. Es ist mir dann immer klarer geworden, dass sich bei den Pollen- mutterzellteilungen in dieser Gattung Kernteilungsstadien vorfinden, die Analogien zu der apogamen Embryosackentwicklung zeigen und wahrscheinlich zum besseren Verständnis dieser Fragen beitragen können. Im folgenden wird ausschliesslich auf die meiotischen Teilungen der Pollenmutterzellen eingegangen. Die Gattung Hieracium hat sich als sehr geeignet herausgestellt, um die verschiedenen Abarten, man könnte wohl auch sagen Degenerationsphasen der Meiosis in apogamen Pflanzen zu demonstrieren. Mein Untersuchungs- material stammte aus den umfassenden Versuchskulturen von Dr. C. OSTENFELD in Kopenhagen, und war also von ihm in bezug auf Herkunft und genetische Qualität ziemlich genau kontrolliert. Im Jahr 1907 habe ich einige Resultate besonders öber die Embry- ologie dieser Gattung publiziert. Seitdem habe ich jedes Jahr neues Material eingesammelt und in verschiedenen Flässigkeiten fixiert. Die Bearbeitung dieses sehr umfangreichen Materials, das uber 100 verschiedene Arten, jede in etwa 10—20 Fixierungen umfasst, hat ziemlich lange gedauert, aber schliesslich bin ich zu einigen Resultaten gekommen, die ich als ziemlich gut begrändet ansehe. Ich beabsichtige nächstens eine ausfährliche Arbeit öber die Embryologie und Zytologie der Gattung Hieracium zu publi- zieren, hier will ich nur kurz auf die zytologischen Fragen eingehen. : Die beste Fixierung der Kernteilungsphasen erlangte ich bei Benutzung der CARNOY'sche Alcohol-Chloroform-Eisessig-Fixierung. Gefärbt wurde mit HEIDENHAINS Eisenhämatoxylin und Nach- färbung mit Fuchsin oder Lichtgräön (in Nelkenöl). Bevor ich zu einer Darstellung der Reduktionsteilungsphasen der Hieracium-Arten täbergehe, möchte ich eine kurze Charakteristik der Gattung vom embryologischen und zytologischen Gesichtspunkt aus geben. Ich brauche hier nicht näher auf die Arbeiten von JUEL und MURBECK einzugehen, welche doch nur die Archieracien betreffen. JUEL (1905) hat eine sexuelle Form von H. umbellatum eingehend untersucht, und MURBECK Wies nach, dass in den von ihm unter- suchten Hieracium-Arten Parthenogenese vorliegt, d. h. die Eizelle 147 bildet den Embryo ohne Befruchtung aus. Eine zytologische Unter- suchung der apogamen Archieracien ist mir nicht bekannt. OÖSTENFELD gebährt aber das Verdienst durch seine wichtigen, sehr ausgedehnten Kastrierungs- und Bastardierungs-Versuche die Bedingungen der Samenbildung in Hieracium klargelegt zu haben, soweit nun dies durch Versuche ermittelt werden kann. Es geht aus seinen Versuchen hervor, dass die Hieracium-Arten in bezug auf die Embryobildung sich sehr verschieden verhalten können. Einige wénige sind ausschliesslich sexuell, die grosse Mehrzahl der von ihm untersuchten Spezies dagegen apogam; einige von diesen letz- teren, wie H. excellens, zeigen Embryobildung sowohl nach wie ohne vorausgegangener Befruchtung, d. h. sie können Bastarde bilden und sich gleichzeitig apogam entwickeln. Ich (1907) habe nun zeigen können, dass dies darauf beruht, dass in demselben Blätenköpfchen einige Samenanlagen einen normalen, haploiden Embryosack aus- bilden, während in anderen ein diploider, sog. aposporer Embryo- sack aus einer somatischen Zelle der Chalaza oder Nuzellus-Epi- dermis auswächst und den Embryo bildet. Die Resultate meiner sehr umfangreichen Untersuchungen öäber die Embryogenie dieser Gattung zeigen nun, dass die beiden Unter- gattungen von Hieracium sich ganz verschieden in bezug auf die Anlage und Entwicklung des Embryosackes verhalten. Sowohl in Pilosella, wie in Archteracium kommen einige wenige sexuelle Arten vor. H. auricula ist obligat sexuell, H. excellens und möglicherweise auch H. pilosella und H. aurantiacum sind fakultativ sexuell. Die letztere Art bildet z. B. keimfähige Pollenzellen aus. Unter den Archieracien sind u. a. H. umbellatum und virga-aurea nach OÖSTENFELD obligat sexuell, und JuvEL hat gezeigt, dass H. umbellatum einen normalen Embryosack ausbildet. Meine Unter- suchungen haben gegeben, dass nach der Chromosomenzahl und Embryosackbildung zu schliessen auch einige andere dieser Unter- gattung wahrscheinlich als sehr sexuell aufzufassen sind, nämlich H. bifidum, staticifolium, transsilvanicum und venosum. Die grosse Mehrzahl der Arten ist indessen asexuell. Dabei zeigt sich die interessante Tatsache, dass in Pilosella äberall apospore Embryo- bildung vorkommt, d. h. eine vegetative Zelle der Chalaza oder der Nuzellus-Epidermis bildet sich zu Embryosack, also nicht direkt zu Embryo, aus, während in allen von mir untersuchten Archiera- cien niemals Aposporie gefunden werden konnte, dagegen eine Em: roysackbildung nach dem Antennaria-apina-Schema,; d. h. in der 148 E. M. Z. wird die Reduktionsteilung ausgeschaltet und sie wächst direkt zu einem diploiden Embryosack aus. Diese Tatsache ist, wie näher. unten gezeigt werden wird, von Interesse, wenn man sie mit den Pollenmutterzellteilungen der beiden Untergattungen vergleicht. Es zeigt sich nämlich, dass in Piloselia Reduktionsteilung mit Gemini-Bildung fortbesteht, während in Ar- chieracium die Gemini-Bildung mehr oder weniger ausgeschaltet wird und die Reduktionsteilung schliesslich von einer somatischen Kern- teilung ersetzt wird. Pilosella zeichnet sich also durch eine mehr oder weniger normale Reduktionsteilung in den Pollen-, resp. Em- bryosack Mutterzellen aus; in asexuellen Formen wird der normale Embryosack von einem apospor entwickelten ersetzt. In Archiera- cium geschieht bei den nicht sexuellen Formen die Embryosack- bildung nach dem Antennaria-Schema; in der E. M. Z. bleibt die Reduktionsteilung vollständig aus, gleichzeitig damit wird auch in den Pollenmutterzellen die Reduktionsteilung mehr und mehr ver- ändert und fällt schliesslich ganz aus. Die Untergattung Archiera- cium bietet eben in den Pollenmutterzellteilungen Gelegenheit die verschiedenen Abarten der Reduktionsteilung zu studieren, die als ein allmählich eintretender Ubergang von Haploidie zu Diploidie in den P. M. Z. aufgefasst werden können. Ich stelle mir vor, dass durch eine solche vergleichende Untersuchung der Pollen- Entwicklung, resp. -Degeneration auch ein besseres Verständnis der so öberaus charakteristischen Veränderung in der Ausbildung der E. M. Z. apogamer Pflanzen gewonnen werden kann. Ich beginne mit der Untergattung Pilosella, wobei ich zuerst eine kurze Beschreibung der Reduktionsteilung der einzelnen Arten gebe, dann eine Schilderung der zytologischen Verhältnisse einiger von OÖSTENFELD hergestellten Bastarde, sowie einiger »wilden», in der freien Natur vorkommender Bastarde folgen lasse. 1. Die Reduktionsteilung in der Untergattung Pilosella. In meiner vorigen Arbeit äber Hieracium bin ich nur sehr kurz auf die zytologischen Fragen eingegangen. Eine Angabe äber die Chromosomenzahl in H. auricula will ich hier berichtigen. Die Zahl der Gemini in den heterotypischen Teilungen habe ich jetzt mehrmals mit absoluter Sicherheit als 9 bestimmen können. Die fräöher angegebene Variation der Chromosomenzahl zwischen 9—7 149 habe ich einer Nachpräfung unterworfen und glaube, dass die Zahl 9 ziemlich konstant fär H. auricula ist. H. excellens. Die Chromosomenzahl bei den somatischen Kernteilungen ist we- gen der grossen Anzahl von Chromosomen, ziemlich schwer, mit Sicherheit festzustellen. Es ist mir doch gelungen in den Zellen der jungen Embryonen, die in den allermeisten Fällen ohne Be- fruchtung gebildet werden, Äquatorialplatten mit: deutlich unter- scheidbaren Chromosomen, 42 an der Zahl zu sehen. Da nun diese Zahl mit der bei den Reduktionsteilungen gefundenen Chromosomen- zahl sehr gut Ubereinstimmt, d. h. mit der Summe der ganzen Chromosomen in den meiotischen Anaphasen, so ist mit der gröss- ten Wahrscheinlichkeit fär diese Art die 2x-Zahl 42 anzunehmen. Die Reduktionsteilung scheint sehr unregelmässig zu verlaufen, d. h. sowohl Gemini als ungepaarte Chromosomen treten während der heterotypischen Metaphase auf und bieten daher ein ziemlich regelloses Bild der Kernteilung dar. In meiner genannten Arbeit habe ich etwa 17 Chromosomen angegeben; bei Durchmusterung einer grösseren Anzahl von Meta- und Anaphasen habe ich jetzt die Chromosomenzahl genauer bestimmen können. In der Metaphase treten 18 Gemini und 6 ungepaarte Chromosomen auf. Hier liegt also, meiner Ansicht nach, ein neues Beispiel von einer nach dem Drosera-obovata-Schema verlaufenden heterotypischen Teilung mit Gemini und ungepaarten Chromosomen vor, das wohl auf eine vorausgegangene Bastardierung hindeutet. Besonders deutlich zeigt sich dies in der Anaphase. Fig. 1 A zeigt eine Anaphase in zwei Schnitten und in Fig 1 B ist ein Teil eines Kerns in diesem Sta- dium abgezeichnet. Was am meisten auffällt, sind die paarig ange- ordneten, längsgespaltenen kleineren Chromosomen im Äquator. Diese entsprechen ganz sicher den in der Metaphase auftretenden, ungepaarten Chromosomen,: die im Äquator eine Längsspaltung ausfähren, welche normalerweise erst in dem nächsten Teilungsschritt folgen sollte und in den an den Polen angelangten Chromosomen gewöhnlich nur angedeutet ist. Solche Gebilde sind sehr charakteristisch för meiotische Teilungen, wo Gemini und ungepaarte Chromosomen gleichzeitig auftreten, und die letzteren im Äquator zu liegen kommen. In Drosera obovata waren sie nicht so deutlich zu sehen, weil hier die ungepaarten 150 Chromosomen meistens ausserhalb dem Äquator, oft in der Nähe der Pole, gelagert waren. Es ist klar, dass wenn diese Längsspaltung der ungepaarten Chro- mosomen schon im ersten Teilungsschritt vollendet wird, die ge- sammte Zahl der Chromosomen in den beiden Tochterkernen nicht der somatischen Chromosomenzahl entspricht, sondern mehr oder weniger grösser wird. Die Tochterkerne werden auch eine sehr variable Chromosomenzahl zeigen, je nachdem die ungepaarten Chromosomen alle oder die meisten nach dem einen Pole gelangen. Andererseits können einige von diesen Chromosomen eliminiert : A B B Fig. 1. H. excellens, P. M. Z., heterotypiscehe Anaphase, A, B, P. M. Z. in zwei BSchnitten, 6 verspätete Chromosomen und 36 längsgespaltene Chromosomen an den Polen; B Teil einer Anaphase mit 5 verspäteten Chromosomen. werden, indem sie ausserhalb der Tochterkerne bleiben und höch- stens Zweigkerne bilden, die in späteren Stadien einem ungleichen Schicksal unterliegen können. Alle diese Momente mössen beröäcksichtigt werden, um die sehr tiberraschenden Chromosomenzahlen solcher Bastarde zu verstehen, die H. excellens als Mutter haben. Da sich genau dieselben Un regelmässigkeiten bei den Teilungen der E. M. Z. abspielen, so folgt dass die Eizellen von H. excellens wenigstens 18, aus den Gemini stammende Chromosomen fähren mössen, aber auch dass viele Eizellen eine höhere Chromosomenzahl zeigen können. Fär H. excellens muss ich noch als eine offene Frage lassen, ob nicht auch die 18 Gemini in gewissen Fällen sich verschieden ver- halten können, d. h. ob nicht eine Geminibildung zwischen gewissen 151 Chromosomen unterbleiben kann, wodurch eine Möglichkeit zu noch kleinerer Chromosomenzahl als 18 gegeben wird. Bei H. aurantiacum und pilosella habe ich mit Sicherheit eine solche unvollständige Geminibildung konstatieren können. Uberhaupt macht es den Eindruck, als ob die Geminibildung eine Voraussetzung fär eine regelrechte Verteilung der Chromosomen auf die Tochterkerne be- deutet, während die ungepaarten ganz willkärlich dem einen oder anderen Tochterkern zugeteilt werden. In der Figur 1 habe ich zwei P. M. Z.-Kerne im Anaphasensta- dium abgebildet, die sehr deutlich die oben geschilderten Unregel- mässigkeiten in H. excellens illustrieren. Fig. 1 A zeigt denselben Kern in zwei Schnitten; Fig. 1 B bildet nur einen Teil des Kerns ab. In dem oberen Tochterkern in Fig. 1 A, B kommen 2 + 16 zum Teil deutlich al längsgespaltene Chromosomen vor; i A dem unteren 17 + 1. Diese Chromosomen ge stammen aus den 18 Gemini. Im Äquator =) zwischen den Tochterkernen liegen einige Chromosomen, die teilweise noch mit einan- der in Verbindung stehen. Drei Paare haben doch die Spaltung vollendet und die Teilhälften wandern je zu einem Pole. In Fig. 1 B kommen 5 solche Chromoso- menpaare im Äquator vor. Eine solche Anordnung von Chromosomen in der å Anaphase zwischen den Tochterchromoso- Fig. 2. H. excellens X menhaufen ist schon öflers beobachtet und stattgefunden hat, die aber später Fig. 4. H. auwrantiacum; A, Aquatorial- Zz : platte im aposporen Embryosacke, 4-Kern- zuröckgeht, so dass die Chro- stadium, c.a 36 Chromosomen; B 1 Äquatorial- MOSOMEN schon während der platte, Polansicht, in zwei Schnitten von der Diakinese sich trennen und als ”Teilung des Pollenzellkerns, c:a 16 Chromo- ungepaarte Chromosomen in Praise die Spindelfigur eingereiht wer- den. Die Tochterkerne bekom- men dann entweder beide die gleiche Chromosomenzahl, oder der eine mehr, der andere weniger, je nachdem wie die ungepaarten Chromosomen verteilt werden. Da nun die Kerne mit zahlreicheren Chromosomen grösser sind, so folgt aus der Kernplasmarelation, dass verschieden grosse Pollenzellen gebildet werden, was man bei H. aurantiacum immer leicht konstatieren kann. OSTENFELD hat mir auch götigst zahlreiche Beobachtungen an mehreren Pilosella- Arten tuber die Grössenverhältnisse der Pollenzellen mitgeteilt, die mit den meinigen gut öbereinstimmen. Grössere und kleinere Pollen- zellen mit wohl ausgebildeter Exine kommen sehr reichlich in demselben Antherenfach vor. 155 Es ist nun wichtig för die richtige Beurteilung der Kernverhällt- nisse der Bastarde, die Chromosomenzahl dieser ungleich grosse Pollenzellen festzustellen. Es zeigte sich bald, dass dieselbe sehr variabel ist. Bei der folgenden Teilung des Pollenzellkerns treten die Chromosomen in der Äquatorialplatte in der Gestalt von kurzen, dicken und ziemlich scharf voneinander unterscheidbaren Stäbchen auf. Die Feststellung der Chromosomenzahl bietet daher in diesem Falle keine allzu grossen Schwierigkeiten dar. Am häufigsten habe ich 14, 15, 17, 1S, 19 und auch 22 Chromosomen zählen können (Fig. 4). Diese Variation der Chromosomenzahl -hat natärlich ihre Ursache in dem gleichzeitigen Vorkommen von Gemini und unge- paarten Chromosomen in der heterotypischen Teilung und der daraus folgenden unregelmässigen Verteilung der Chromosomen auf die Tochterkerne. | H. aurantiacum ist nun als Pollenpflanze in einigen der Bastar- dierungsversuche benutzt, und es war darum von Interesse zu er- mitteln, ob Pollenzellen mit anderen Chromosomenzahlen als 18 keimfähig und befruchtungsfähig sind. Wenn dies der Fall ist, so wöärden die aus diesen Kreuzungen stammenden Fj,-Individuen ver- schiedene Chromosomenzahlen aufweisen, auch wenn die FEizellen eventuell eine konstante Chromosomenzahl haben. Das hat sich auch bestätigt, wie die unten folgende Beschreibung einiger Bastar- de lehren soll. H. pilosella. Die Kernteilungen bei der Pollenbildung dieser Pflanze verlaufen im Gegensatz zu den vorigen Arten meistens ganz regelmässig. Die Chromosomenzahl. in den somatischen Zellen ist 36, und in der heterotypischen Teilung treten 18 Gemini, in der för die Komposi- ten so charakteristichen Form auf. Die Fig. 5 zeigt einige solche Stadien. Ungepaarte Chromosomen treten nur sehr selten in den Pollenmutterzellen auf. Die Feststellung der Chromosomenzahl bietet keinerlei Schwierigkeiten, besonders in der 1:sten Anaphase sind 18 mehr oder weniger längsgespaltene Chromosomen ausseror- dentlich deutlich zu unterscheiden. Interessant ist nun zu sehen, dass in den Teilungen der Embryo- sackmutterzelle von H. pilosella ganz deutliche Unregelmässigkeiten während der Metaphase auftreten, die sehr an diejenigen in H. excellens und aurantiacum erinnern. Mehrere Chromosomen sind 156 ungepaart und ausserhalb der Äquatorialplatte an der Spindelfigur orlentiert. Es ist klar, dass hieraus ungleiche Chromosomenzahlen in den Tochterkernen, resp. Eizellen resultieren können, die auch auf die Chromosomenzahlen der F,-Individuen einwirken werden. Die Fig. 5. F zeigt eine E. M. Z., wo deutlich ungepaarte Chromosomen in der Nähe des einen Poles gelagert sind. Während in den P. M. Z. AMSTRAD rn Fig. 5. H. pilosella; A—C, P. M. Z.; D, E Pollenzelle, E. Nuzellus; A, Meta- phase BSeitenansicht; B Polansicht; C homotypiscehe Metaphase, Polansicht, 18 Chromosomen; D Pollenzelle mit Zwergkern; E Teilung des Pollenzellkerns, Meta- phase, Polansicht, 19 Chromosomen; F, E. M. Z. heterotypische Metaphase mit un- gepaarten Chromosomen. ziemlich regelmässig 18 Gemini vorkommen, ist also in den E. M. Z. die Affinität gewisser Chromosomen abgeschwächt, und die Gemini- bildung unterblieben. Dass sich jedoch auch in den P. M. Z., wenn auch selten, solche Unregelmässigkeiten sich einstellen können, zeigt die Fig. D. wo ein Zwergkern neben dem Pollenzellkern liegt, und die Fig. E., wo 19 Chromosomen während der Metaphase der Pollenzellteilung auftreten. | Zusammenfassende Ubersicht der meiotischen Teilungen der Bastard-Elternpflanzen. Aus der obigen Darstellung der Kernteilungsverhältnisse einiger Pilosellee därfte hervorgehen, dass hier eine ziemlich stark her- vortretende »unregelmässige» Anordnung der Chromosomen bei den meiotischen Teilungen vorkommt. Eine kurze Zusammenfassung der Beobachtungen mag daher jetzt folgen, damit die Kernverhält- nisse bei den Bastarden besser zu verstehen sind. Nur in H. auricula verläuft die Reduktionsteilung ganz normal und die Pollen-, resp. Eizellen bekommen die reduzierte Chromo- somenzahl, hier 9. Diese Art hat sich auch als eine obligat sexuelle Form herausgestellt, ohne Andeutung von apogamer oder aposporer Embryobildung. Ganz anders in den öäbrigen von mir urtersuchten Arten. Die somatische Chromosomenzahl ist zwar eine sehr wechselnde, man kann doch eine gemeinsame Grundzahl 36 aufstellen, die in H. au- rantiacum, pilosella u. a. vorkommt. In H. excellens ist die Chro- mosomenzahl zwar 42, es hat sich aber herausgestellt, dass in der heterotypischen Teilung fortwährend 18 Gemini gebildet werden; die uöberschässigen 6 Chromosomen vwverteilen sich als ungepaarte Gebilde entlang der Spindelfigur auch im Äquator zusammen mit den Gemini. In der Anaphase trennen sich die Paarlinge der Gemini und wandern je zu den Polen, wo also gewöhnlich wenigstens 18 Chromosomen den Tochterkernen zugeteilt werden. Die ungepaarten Chromosomen können sich dagegen verschieden verhalten: 1. Entweder gelangen sie als ganze, aber deutlich längsgespaltene Chromosomen zu dem einen oder anderen Tochterkern; die Chro- mosomenzahl der Tochterkerne wird in diesem Falle verschieden ausfallen, je nachdem ob alle oder nur einige Chromosomen in den einen Tochterkern aufgenommen werden. In der homotypischen Kernteilung werden diese zusammen mit den 18 aus den Gemini stammenden Chromosomen längsgeteilt; oder 2. einige der ungepaarten Chromosomen werden ausserhalb der Tochterkerne zu Zwergkernen umgebildet; das Schicksal solcher Zwergkerne kann sehr verschieden sein, wie ich in meiner Drosera- Arbeit näher dargelegt habe; oder schliesslich und durchaus nicht selten: 3. einige der ungepaarten Chromosomen, die während der Meta- phase im Äquator liegen, werden hier längsgespalten, und die Längs- 158 hälften (also halben Chromosomen) je nach entgegengesetzten Polen gefährt, jedoch im allgemeinen etwas verspätet, im Vergleich mit den Gemini-Chromosomen. Dieser Prozess ist also eine Art Pro- lepsis, da die Längsspaltung der ungepaarten Chromosomen erst während der homotypischen Teilung vollendet werden sollte. Die Chromosomenzahl der Tochterkerne wird dadurch beträchtlich ver- ändert; die Summe der Chromosomen beider Tochterkerne ist also nicht gleich der somatischen Chromosomenzahl, sondern grösser, und da die Chromosomen in der homotypischen Teilung längsgespalten werden, so bekommen die Tetradenkerne schliesslich eine grössere Chromosomenzahl, als man aus der somatischen Zahl erwarten sollte; allerdings mit einigen Ausnahmen, die weiter unten angefährt werden sollen. Eine Vergleichung der Chromosomenzahlen der genannten Hiera- cwm-Arten giebt folgendes Resultat: Somatische < AUG RHUGCUN os oo tesen c. 36 ec. 18 Es geht hieraus hervor, dass 9 die Grundzahl der Chromoso- men in dieser Gattung, wie äbrigens sehr oft unter den Kompo- siten, bildet. H. auricula däörfte demnach als eine diploide Art aufgefasst wer- den, die öbrigen, wie H. pilosella und aurantiacum als tetraploide Rassen. H. excellens ist wahrscheinlich selber ein Bastard, da er ausser den 18 Gemini auch ungepaarte Chromosomen enthält. Es ist klar, dass Bastarden unter den Hieracien ein besonderes Interesse beanspruchen, da sie wohl oft nach dem Drosera-Schema, also als 2x + x-Bastarde gebildet werden mössen. Im folgenden werde ich einige solche von Dr. ÖSTENFELD hergestellte Bastar- de in bezug auf ihre meiotischen Teilungsvorgänge näher schildern. 2. Die Reduktionsteilung der Hieracium-Bastarde, Von besonderem Interesse war es in erster Linie Bastarde von dem 2x + x-Typus zu untersuchen, m. a. W. Bastarde zwischen einer diploiden und einer tetraploiden Art. H. auricula mit H. au- rantiacum oder pilosella gekreuzt, därfte einen Bastard geben der diesen Forderungen entspricht. Lag doch hier ein Fall vor, der mit meinem 159 Drosera-Bastard prinzipiell äbereinstimmt und also öber die Richtig- keit meiner damals gegebenen Schlusssätze entscheiden konnte. Seitdem haben ja GaTtEs, GEERTZ und LuTtzZ in Oenothera ebenso- konstiluirte Bastarden zur Untersuchung gehabt, sind aber teilweise- zu gewissermassen entgegengesetzten Resultaten gekommen. Ausser- dem liegen auf zoologischem Gebiete u. a. die sehr wichtigen Unter- suchungen von FEDERLEY (1913) uber Pygaera-Bastarde vor, die in F, eine ganz besondere heterotypische Teilung zeigen. Ich habe Gelegenheit gehabt die Präparate von FEDERLEY selber anzusehen und mich tberzeugen können, dass hier wirklich eine sonderbare Abweichung von dem erwarteten Schema vorliegt. Es scheint mir daher, dass weitere Untersuchungen von Bastarden, ganz besonders von dem Typus 2x + x in bezug auf deren Reduktionsteilungs-- vorgänge von Interesse sind. Bastarde zwischen diploiden und tetraploiden Arten. Dr. ÖSTENFELD (1911) hat einige Kreuzungen im Botanischen Gar- ten der Universität Kopenhagen mit H. auricula und aurantiacum ausgeföährt. Er hat in seiner Arbeit nähere Angaben äber diese Kreuzungen, N:o 286 und 398, angeföhrt. Wie schon oben gezeigt, war eben H. aurantiacum keine so gönstige Pflanze för zytologische Untersuchungen, wegen der eigenartigen Ausbildung der Pollenmutterzellmembran. Aber infolge der angewandten Kreu- zungs- und Pollinationsmethoden war Selbstbestäubung nicht ganz ausgeschlossen und daher vorteilhaft eine Elternpflanze mit scharf hervortretenden FEigenschaften zu wählen, um fär das Gelingen der Kreuzung einen Indikator zu haben. Wie gesagt, wurden die Kreuzungen mit H. auricula als Mutter und H. aurantiacum als Vater zweimal ausgeföhrt; beide F, gaben sehr bunte Nachkommen, wie aus den schönen Abbildungen in ÖSTENFELDS Arbeit (1910) zu entnehmen ist. Dies macht es. wahrscheinlich, dass die benätzte aurantiacum-Pflanze schon selber ein Bastard war; auch in bezug auf die Beschaffenheit der P.M.Z.- Membran zeigten die Individuen grosse Variation. FEinige stimmten mit aurantiacum in dieser Hinsicht öberein, andere hatten eine P.M.Z.- Membran wie die Mutter und waren infolge dessen auch leicht zu. - fixieren. Ich habe Individuen aus beiden F,-Serien fixiert und untersucht. 160 H. auricula X aurantiacum (286,)! Diese Kreuzung wurde von ÖSTENFELD im Sommer 1906 ausge- föhrt, und die Samen gaben im folgenden Jahre 4 Bastardindi- viduen »all unlike each other, standing in their characteristics in different degrees between the parents». Ich habe einen von diesen Bastarden, 286,, speziell eingehend zytologisch untersucht, und werde B fen & / " ) , / SÖN I / SZ ER NIA I Suv > Fig. 6. H. auricula X aurantiacum (286,); P. M. Z.; A, B, Metaphase, Gemini und unugepaarte Chromosomen; C, D, E Anaphase; C schief von oben; D Seiten- ansicht; E Polansicht. Vagl. Text. hier kurz die Reduktionsteilung in den P. M. Z. beschreiben. In Fig. 6 A, B ist das Metaphasenstadium abgebildet: 9 Gemini sind sicher festzustellen. In der Spindelfigur, unregelmässig zerstreut, liegen 8 cder möglicherweise 9 ungepaarte Chromosomen. Die Fig. 6 C. D. zeigen zwei nebeneinanderliegende P. M. Z. in der Anaphase, aufje zwei Schnitten. Besonders deutlich ist Fig. 6 D; im Äquator zwischen 1! Die Ziffern beziehen sich auf den Hieracium-Nummern in OÖSTENFELDS Arbeit (KOXO). 161 den Chromosomengruppen liegen 3 deutlich längsgespaltene Chro- mosomen und ausserdem 10, resp. 14 Chromosomen; also zusam- men 27 Chromosomen. Indessen scheint es, als ob zwei Chromo- somen, ganz die schmal und ausgezogen erscheinen eigentlich Längs- hälften eines ungepaarten Chromosom darstellen, und dass also die Chromosomenzahl in diesem Bastard 26 wäre. Die genaue Fest- stellung der Chromosomenzahl ist indessen hier nicht so sehr wichtig, und in dem Bastard 398 habe ich ganz sicher andere Chromosomenzahlen gefunden; die Pollenzellen von H. aurantiacum zeigten ja sehr verschiedene Zahlen. Jedenfalls ist es klar, dass wir hier einen Bastard vom Drosera-Typus haben, dass also 9 Chro- mosomen von H. auricula stammen und 9 + 9 (8) Chromosomen von H. aurantiacum. Bei der Reduktionsteilung treten die H. auri- cula-Chromosomen mit den H. aurantiacum-Chromosomen zusam- men und bilden 9 Gemini, die äbrigen 8 oder 9 von aurantiacum werden ungepaart und verteilen sich unregelmässig uber der Spin- delfigur. H. auricula Xx aurantiacum (398). Von dieser Kreuzung hatte ich ein reichliches Material von ver- schiedenen F,-Individuen zur Verfägung. Die Kreuzung wurde von ÖSTENFELD 1908 ausgefährt, und eine ziemlich grosse Anzahl von Bastardindividuen wurde erhalten. »They presented an astonishing variety or heterogenity, and there were not two individuals com- pletely alike and all (with perhaps one exeption?) were hybrids.» Mehrere dieser F,-Individuen habe ich zytologisch untersucht, aber auch hier zeigten sich einige derselben, besonders in bezug auf die P. M. Z.-Teilungen, schwer zu fixieren. Die Wand der P. M. Z. zeigte dieselbe fär die Fixierung ungeeignete Beschaffenheit, wie in der Va- terpflanze H. aurantiacum. Wielleicht beruht dies auf einer gewissen Anlagen-Kombination, die bei einigen, aber nicht allen Individuen rea- lisiert wird. Wenigstens habe ich gefunden, dass von gewissen Individuen von Jahr zu Jahr immer gute oder genägende Fixierungen gewonnen werden konnten, während andere Individuen ebenso konstant nur eine ziemlich schlechte gestatteten. Die Fig. 7 Sstellt zwei Pollenmutterzellen von einem Bastard- Individuum dieser Kreuzung, N:o 398,,, dar, in B eine Metaphase, in ÅA eine beginnende Anaphase der heterotypischen Teilung. In B treten ziemlich deutlich 9 Gemini hervor, und zwischen denselben Svensk Botanisk Tidskrift 1917. 11 162 6 ungepaarte Chromosomen. In A kann man ohne Schwierigkeit 24 Chromosomen rechnen, einige davon sind noch deutlich als Gemini verbunden, zwei im Äquator zeigen eine sehr deutliche Längsspaltung. Jedes dieser zwei Chromosomen ist sicher als ein ungepaartes Chromosom aufzufassen; ihre Grösse entspricht ja der Hälfte eines Geminus. Dieser Bastard, 398,,, hat demnach 9 Chro- mosomen von H. auricula und 15 von H. aurantiacum bekommen. Andere Bastard-Individuen derselben Kreuzung, die ich untersucht habe, weisen andere Chromosomenzahlen auf, doch immer 9 Ge- mini und dazu eine grössere oder kleinere Zahl von ungepaarten Chromosomen. Es folgt eine ziemlich regelmässige homo- typische Teilung, doch wer- den oft einige Chromosomen im Äquator verspätet und Zwergkerne, wie in Drosera obo- vata, gebildet. Im folgenden werde ich Gelegenheit haben auf die durch die unregel- Fig. 7. H. auricula X aurantiacum (398,.); mässige Gemini-Bildung ver- P. M. Z., heterotypische Teilung, A beginnende ursachten Komplikationen der homotypischen Teilung näher einzugehen. Anaphase, B Methaphase, zwei Schnitte; Ge- mini und ungepaarte Chromosomen. Bastarde zwischen tetraploiden Arten. Es war nun von Interesse Bastarde zwischen tetraploiden El- ternpflanzen, wie H. excellens, pilosella etc. zu untersuchen, ganz besonders, weil wie oben gezeigt, in den heterotypischen Teilungen dieser Arten Gemini zusammen mit ungepaarten Chromosomen auftreten und also eine wechselnde Chromosomenzahl unter den Pollen-, resp. Eizellen zu erwarten ist. Wie verhalten sich nun Keimzellen, die ausser der eigentlichen, von den Gemini stammen- den Chromosomengarnitur, auch eine grössere oder kleinere Anzahl >»öberzählige» Chromosomen erhalten haben? Wird ihre Befruch- tungsfähigkeit durch den anormalen Chromosomensatz eingeschränkt? Die Annahme scheint mir sehr berechtigt, dass diese so stark von der Grundzahl oder deren Multipel abweichenden Chromosomen- zahlen wie in unseren Hieracium-Arten von einer vorher stattgefun- denen Bastardierung verursacht werden. Das Verhalten von H. auran- tiacum in den Kreuzungen, wo statt einer einheitlichen F, eine 163 öberaus bunte Nachkommenschaft aufgetreten ist, deutet darauf hin, dass die von ÖSTENFELD benutzte Basse von H. auranliacum selbst. ein Bastard war; dasselbe gilt wohl vor allem auch fär H. excellens. Die Keimzellen der tetraploiden Arten, wie H. pilosella und excellens, zeigen, wie oben genannt, eine wechselnde Chromo- somenzahl und stimmen darin mit Drosera obovata äberein, wo je- doch die Pollenzellen und die meisten Eizellen steril waren. ”Tatsäch- lich können aber Bastarde zwischen den genannten Hieracium-Ar- ten hergestellt werden und es fragt sich dann: wie verhalten sich die Keimzellen der genannten Arten in Bezug auf ihre Keimfähig- keit? Können alle diese verschiedenen Chromosomengarnituren, die in den Keimzellen repräsentiert sind, wirklich zu der Befruchtung beitragen? Oder werden die Kerne mit abweichenden Garnituren vielleicht ausgemerzt oder funktionslos und nur die mit den 18 aus den Gemini stammenden Chromosomen ausgestatteten Keimzel- len befruchtungsfähig? Die Untersuchung der betreffenden Bastarde hat gezeigt, dass tatsächlich die wechselnden Chromosomenzahlen nicht die Keimfähigkeit beeinflusst haben. H. pilosella Xx aurantiacum (55). Dieser Bastard wurde durch Kreuzung von MH. pilosella mit Pollen von H. aurantiacum erhalten. OSTENFELD (1910) beschreibt den Bastard folgendermassen: »The single individual of this cross did not fruit in 1903 after isolation or castration, in contrast to both parents. But when the heads were left to themselves during flowering, a few full fruits were developed, from wich plants more different from one another and to be considered as the result of new crosses caused by visits of insects.» Von dieser Kreuzung standen mir sowohl F,- wie F;- Individuen zur Verfögung. För weitere Versuche mag sie von besonderem In- teresse sein, Weil dieselbe, nach ÖSTENFELDS Angaben zu schliessen, nur auf sexuellem Wege Samen bildet. FEinige Individuen, die aus Samen von Bläten »>»left to themselves during flowering>, stammten, gaben Pflanzen, die ich hier als F,-Individuen bezeichne (Nr 114), obwohl ich nicht imstande bin zu entscheiden, ob dieselbe vom eigenen, oder fremden Pollen befruchtet waren. Die F,-Pflanze hat ungefähr 38—40 Chromosomen. Die Meta- phase der heterotypischen Teilung in P. M. Z. zeigt dieselbe Anord- nung der Chromosomen wie in H. pilosella; die Zahl der ungepaar- 164 ten Chromosomen scheint doch grösser zu sein. Oben wurde ge- zeigt, dass in der E. M. Z. von H. pilosella, durch die ausbleibende Affinität gewisser Chromosomen, auch ungepaarte Chromosomen auftreten können, und in H. aurantiacum kommt eine wechselnde Chromosomenzahl in den Pollenzellen sehr oft vor. Das wahr- scheinlichste ist also, dass beide Keimzellen, die zur Entstehung dieses Bastards fährten, ausser den 18 »Grund>- Chromosomen auch ein oder einige wUberzählige Chromosomen =: hatten. Die Keimzellen des Ba- stards haben also, trotz einer sehr wechselnden Chromosomenzahl, kei- neswegs ihre Fertilität eingebässt. FEinen wei- teren Beweis dafär gab die Untersuchung der F,-Individuen. Fig.8 B. zeigt eine P. M. Z. in der heterotypischen Metaphase auf = zwei Schnitten. Im Äquator kommen 18 Gemini und 4 ungepaarte Chromo- ni Fig. 8. H. pilosella X aurantiacum (N:o 55). P. M. Z. in der heterotypischen Metaphase; A, zwei Zellen in Polansicht, B, C Seitenansicht zwei Schnitte; SOMEen VOTr. In Fig. 8 in jeder 18 Gemini und 4ungepaarte Chromosomen, ÅA sind zwei P. M. Z.in die in A durch die hellere Farbe hervortreten; vgl. demselben Stadium bei Text Polansicht. Auch hier war es ziemlich leicht zu konstatieren, dass 18 Gemini und 4 ungepaarte Chromosomen verbunden sind; die letzteren zeigen in den Präparaten in Polan- sicht eine bedeutend hellere Färbung. Obwohl die Zahl der von der Vaterpflanze zugefährten Chromo- somen nicht bestimmt werden konnte, so geht doch aus der Unter- suchung dieser F,- und Fy,-Individuen hervor, dass die »extra»> Chromosomen nicht auf die Keimfähigkeit der Pollen- resp. Eizellen einwirken. Auch in diesen Pflanzen verläuft ja die Reduktionstei- lung in gewisser Hinsicht nicht »ganz regelrecht», sie ist »gestört>, I 165 wenigstens in dem gleichen Mass, wie bei vielen anderen Bastarden. Die > Regellosigkeit> ist doch nur scheinbar, denn Gemini werden noch gebildet; es sind nur die ungepaarten Chromosen die »störend> einwirken. Leider wurde nur ein einziges Bastard-Individium von dieser Kreuzung (N:o 55) erhalten. Zwei andere Kreuzungen, wo H. ex- cellens Mutter- und H. pilosella resp. aurantiacum Vaterpflanzen waren, hatten dagegen ziemlich Individuen-reiche Nachkommen, so dass es hier möglich war, Kreuzungsprodukte von in bezug auf Chromosomengarnitur sehr verschiedenartigen: Keimzellen zu untersuchen. Sowohl AH. pilosella und aurantiacum, wie vor allem H. excellens zeigen, wie oben gesagt, in den Ei- resp. Pollenzellen eine sehr variable Chromosomenzahl. Und die Untersuchung ver- schiedener Bastard-Individuen haben ergeben, dass” diese nicht die- selbe Anzahl von Chromosomen hat, sondern eine sehr grosse Varia- tion zeigen. H. excellens X aurantiacum (46). Diese Kreuzung wurde von ÖSTENFELD in Juni 1904 ausgefährt. Auf demselben Individuum von H. excellens wurden einige Köpf- chen kastriert, andere mit dem Pollen von H. aurantiacum polliniert. In den kastrierten Blätenköpfechen wurden keimfähige Samen ge- bildet, während aus den kreuzpollinierten Köpfchen 26 Individuen erhalten wurden, von denen 20 »pure H. excellens> waren und 6 deutliche Bastarde. »These 6 were all different to one another, but the differences in characters were almost always within the range of the characters of the two widely different parents. Most prominent was the difference in sexuality; the mother plant, H. excellens, is hermaphrodite, and some of the hybrids followed the mother, other the father.» Unten werde ich zwei von diesen F,-Individuen in bezug auf deren zytologische Verhältnisse beschreiben. Das eine, N:o 46,, ist >»hermaphrodite», in der Meinung, dass die Antheren anscheinend fertiles Pollen ausbilden, das andere, 46,, ist »female>, d. h. bildet kein fertiles Pollen aus. Ich beginne mit dem ersten. H. excellens Xx aurantiacum (N:o 46 ,). Die Kernteilungen in den P. M. Z. zeigen eine bemerkenswerte Regelmässigkeit, die um so mehr auffallend ist, wenn man sich den scheinbar sehr unregelmässigen meiotischen Teilungen der Eltern 166 pflanzen erinnert. Fig. 9 A—D zeigen einige meiotische Teilungs- stadien, wo 18 Gemini in der heterotypischen und 18 Chromoso- men in der homotypischen Teilung wahrzunehmen sind; keine »äberzähligen» Chromosomen stören die Regelmässigkeit der Spin- delfigur. Nur hie und da kann es vorkommen, dass die Bindung einiger Chromosomen unterbleibt, aber dann sind auch entsprechend weniger Gemini vorhanden. | Fig. 9. H. excellens X aurantiacum, A—D 46,; E 46,; A, homotypische Meta- phase, 18 Chromosomen; B, heterotypische Metaphase, Gemini; C, D, dasselbe auf zwei Schnitten, ein ungepaartes Chromosom, alle Chromosomen nicht eingezeichnet; E, heterotypische Anaphase mit 5 ungepaarten, aber längs gespaltenen Chromo- somen im Äquator. In einigen Fällen war es schwer, die exakte Chromosomenzahl während der heterotypischen Metaphase festzustellen; es hatte den Anschein als ob ausser den 18 Gemini noch 1 ungepaartes Chro- mosom zwischen den Gemini verdeckt war. Ich habe doch eine sehr grosse Anzahl Äquatorialplatten der homotypischen Teilung untersucht und fast immer 18 Chromosomen konstatiert, auch in | 167 Fällen wo beide Kerne der P. M. Z. berechnet wurden. Die Pollen- resp. FEizelle, durch deren Vereinigung dieser Bastard entstand, mössen also beide nicht mehr als 18 Chromosomen gefährt haben. Da die somatische Chromosomenzahl in H. excellens 42 ist, hat also eine Elimination der ungepaarten Chromosomen, etwa durch Bil- dung von Zwergkernen u. del, staltgefunden, wodurch bei der Tetradenteilung schliesslich wenigstens einer der Tetradenkerne nur aus den Gemini stammende Chromosomen bekommen hat; die ungepaarten Chromosomen werden auf den anderen Kernen verteilt oder haben Zwergkerne gebildet. Ich will hier sogleich zufägen, dass auch in der Kreuzung H. excellens Xx pilosella ein Individuum (50,) 36 Chromosomen hatte (Fig. 12) und in der P. M. Z. 18 Ge- mini ohne ungepaarte Chromosomen zeigte; bemerkenswert ist, dass auch dieses Individuum in bezug auf die »>Sexualität» sich gleich 46, verhält. »Sexualität> besagt doch hier natärlich nur, dass die Pollenzellen anscheinend typisch und normal ausgebildet werden; uber deren Fertilität liegen keine Angaben vor, denn die Nachkommenschaft dieses Bastards wurde sowohl nach Isolierung als nach Kastrierung erhalten, und mit genau demselben Resultat; alle Individuen waren konstant, und dieses deutet entschieden auf eine Embryobildung ohne Befruchtung hin. H. excellens Xx aurantiacum (N:o 464). Diese Kreuzung zeigt in der meiotischen Teilung eine ganz aus- gesprochene Differenz gegenäber der vorigen. Die Chromosomenzahl ist entschieden grösser und in der Metaphase sehr schwer festzu- stellen. Eine grosse Anzahl von Gemini und ausserdem viele tiber- zählige, ungepaarte Chromosomen sind deutlich vorhanden. In der Anaphase (Fig. 9 E) treten ähnliche Bilder wie so oft in H. excellens auf. In dem Zwischenraum zwischen den Chromosomen- haufen liegen eine Anzahl, gewöhnlich 5 oder 6, »verspätete»> Chro- mosomen, die sicher den ungepaarten in der Metaphase entsprechen. In besonders gäönstigen Anaphasen-Figuren habe ich etwa 50 Chro- mosomen zählen können. Wenn auch die Chromosomenzahl hier nicht exakt angegeben werden konnte, so geht doch aus dem obigen klar hervor, dass die Keimzellen der beiden Eltern je fär sich eine sehr wechselnde Chromosomenzahl fähren. Ein ähnliches Beispiel von einer anderen Kreuzung wird unten angefährt und dort näher auf das Verhalten der Gemini eingegangen. 168 H. excellens X aurantiacum (N:o 48 a). Dr. ÖSTENFELD hat auch ein andere Kreuzung mit H. excellens als Mutter, aber >»another specimen of H. aurantiacum»> als Vater ausgefährt. Als Resultat wurde ein einziges Bastard-Individuum, N:o 48 a, erhalten, >»which was near to the mother in characters». Fig. 10. H. excellens X aurantiacum (48 a); P. M. Z.; A, Metaphase der hetero- typischen Teilung, 26 Gemini und 4 ungepaarte Chromosomen; B, Anaphase, zwei Schnitte, 3 >»ungepaarte», längsgespaltene Chromosomen im Äquator; C, homoty- pische Teilung, Anaphase, Polansicht; die mit X bezeichnete Chromosomen liegen im Äquator, zwischen den Tochterkernen; die mit XX sind längsgespalten, wahr- scheinlich »ungepaarte», verspätete Chromosomen. Ygl. Text. »Like the mother the hybrid was purely female». Dieser Bastard hat sich als ein zytologisch sehr interessanter Typus ergeben. Lei- der habe ich nicht das Pollen-liefernde Individuum selbst von H. aurantiacum untersuchen können, aber nach der Chromosomen- Garnitur des Bastards zu schliessen, muss das Pollen ausser den 18 aus den Gemini stammenden Chromosomen auch eine ganze Menge extra Chromosomen gehabt haben. 169 In den somatischen Zellen liegen die zahlreichen Chromosomer so dicht neben einander in der Metaphase, dass eine einigermassen sichere Bestimmung ihrer Anzahl sehr schwierig ist; sicher ist doch, dass die Chromosomenzahl weit äber 36 geht. In der hetero- typischen Teilung dagegen treten die Chromosomen verhältnis- mässig sehr klar und scharf hervor, so dass ihre Anzahl auch in Seitenansicht, was hier notwendig ist, ziemlich exakt festgestellt werden konnte. Mit Sicherheit waren mehrmals wenigstens 22—24 Gemini und 6—38 ungepaarte Chromosomen zu sehen. Sehr wahrscheinlich haben also die Keimzellen bei den Eltern ausser den 18 »Grund»-Chromosomen (aus den Gemini) auch eine grössere Anzahl extra Chromosomen gehabt. Es scheint mir dann klar, dass dieser Bastard als von dem Typus (2 x + y + n) x (2 x + y) aufzufassen sei. M. a. W. unter den extra Chromosomen jeder der befruchtenden Keimzellen waren einige »>homolog>», d.h. sie konnten mit einander Gemini bilden. Sonst ist scehwer zu erklären, warum in anderen Fällen, wo extra Chromosomen auftreten, diese auch nicht Gemini gebildet haben. Ich werde näher unten (S. 174) ein Schema zur Klärung dieser ziemlich verwickelten Chromosomen- verhältnisse geben. In Fig. 10 A ist eine Metaphase in zwei Schnitten abgebildet. Etwa 25 Gemini und 5 extra Chromosomen sind deutlich erkenn- bar. Da die Zahl der Chromosomen so gross ist, so ist es schwer in Seitenansicht die exakte Gemini-Zahl zu entscheiden. Immerhin konnte ich an einigen Spindelfiguren mit Sicherheit konstatieren, dass wenigstens 23 Gemini gebildet werden. Dies wird auch bei Beobachtung der späteren Reduktionsteilungsphasen bestätigt. In Fig. 10 B ist eine Anaphase abgebildet mit 26 Chromosomen an dem oberen Pole, 31 an dem unteren und 3 »verspätete» urspräng- lich ungepaarte aber längsgespaltete Chromosomen, deren Längs- hälften im Begriff sind nach entgegengesetzten Polen zu gehen. Diese Figur ist besonders lehrreich. Wir sehen hier, wie durch eine ungleichmässige Verteilung der ungepaarten Chromosomen der eine Tochterkern eine viel grössere Chromosomenzahl erhalten kann. In der Fig. 10 C ist eine P. M. Z. während der Anaphase der homotypischen Teilung abgebildet; die Zahl der Chromosomen in jedem der vier Kerne ist etwa 26. Die mit einem Stern bezeich- neten Chromosomen liegen im Äquator zwischen den Tochterkernen. Die beiden mit zwei Sternen bezeichneten Chromosomen zeigen eine deutliche Längsspaltung; ihre Lage ist im Äquator näher dem einen 170 Kern. Diese »verspäteten» Chromosomen sind von gewissem In- teresse. Ich stelle mir diese Verspätung in der homotypischen Teilung folgendermassen vor: die im Äquator liegenden ungepaar- ten Chromosomen vollenden schon während der heterotypischen Teilung die fär die homotypische bestimmte Längsspaltung und gelangen also in die Tochterkerne als halbe Chromosomen, während die öbrigen jetzt erst die Längsspaltung beginnen. Später da die heterotypischen Tochterkerne in die homotypische Metaphase öber- gehen, haben einige jener Chromosomen die neue Längsspaltung noch kaum begonnen, da die töbrigen damit schon fertig sind. Sie werden also mit der Längsspaltung verspätet und können oft in den Tetradenkernen als bivalente Ge- rr. bilde aufgenommen werden. Die & jön ; : : > mit zwei X X bezeichneten Chro-: mosomen in Fig. 10 C. sind also wahrscheinlich solche verspätete Chromosomen, die in der hete- rotypischen ”Teilung ungepaart auftraten. GATES hat in einer Arbeit äber Oenothera (09) einen ähnlichen Fall beschrieben; er sagt Seite 539 »that one chro- mosome which is probably the Fig. 11. H. excellens X auwrantiacum extra ehromosome, not infre- (48 a); Anaphase der homotypischen Teilung, quently divides longitudinally in mit verspäteten Chromosomen, vgl. Text. the heterotypic mitosis, its two halves passing to the daugther- nuclei. That is, unlike the other chromosomes, this one divides in the first instead of the second reduction division.» Uber deren weiteres Schicksal sagt er, dass in gewissen Fällen homotypische Metaphasen beobachtet wurden, »containing each an apparently normal half-ehromosome, and in such cases we believe that the half-ehromosome will either degenerate or, as a rare occurrence, pass undivided into one of the tetrad nuclei.> Meine Fig. 11 giebt eine Seitenansicht einer solchen homoty- pischen Anaphase, wo wahrscheinlich zwei >»half-ehromosomes» der heterotypischen Teilung im Äquator längsgespalten aber elwas ver- spätet sind; in diesem Falle ist es wohl unsicher, ob sie in die Tochterkerne aufgenommen werden; in anderen Fällen habe ich jedoch verspätete Chromosomen viel näher den Tochterkernen BR Sa — di 14 beobachtet, so dass die Möglichkeit einer Teilung und Aufnahme solcher »half-ehromosomes» in die Tetradenkerne hier sicher nicht allzu selten vorliegt. Ich kann mich also nicht der Ansicht GATES anschliessen, dass >»it is highly improbable that a chromosome, which has undergone fission in the heterotypic mitosis, will divide again in the homotypic, unless merely as a fragmentation accom- panied by degeneration». H. excellens x pilosella (50).- Ich habe zwei Individuen von dieser Kreuzung untersucht, das eine, 50,, war »hermaphrodite»> wie 46,, das andere, 50,, war in bezug auf die Pollenbildung steril. Fig. 12 zeigt eine Metaphase Fig. 12. H. excellens X pilosella, (50,); P. M. Z., heterotypische Teilung; links Metaphase auf zwei Schnitten, rechts Anaphase, 18 Chromosomen, alle Gemini. und eine Anaphase von 50,; 18 Gemini ohne extra Chromosomen sind deutlich zu sehen, in der Anaphase kommen in jedem Toch- terkern 18 Chromosomen vor. Wir haben hier also ein Gegenstöck zu 46,, und die Keimzellen der beiden Eltern mässten also je 18 'Chromosomen gehabt haben, was also eine Elimination der >töber- zähligen> Chromosomen von H. excellens voraussetzt. Der Bastard 50, zeigt dagegen sehr grosse Unregelmässigkeiten in der heterotypischen Metaphase. Die Zahl der Chromosomen ist etwa 50, die Gemini mehr als 18 und eine Anzahl extra Chromo- somen deutlich wahrzunehmen. Dies alles ist ein weiterer Beweis fär die variable Chromosomenzahl der Keimzellen der Elternpflanzen und dass solche Zellen jedoch ihre Befruchtungsfähigkeit dadurch nicht eingebiisst haben. 172 Im Anschluss an die Untersuchung der von ÖOSTENFELD herge- stellten Bastarde werde ich ein H. auricula aus Lyon kurz be- schreiben, das ich auf Grund der zytologischen Untersuchung als. einen Bastard auffasse. Diese Art wurde in OSTENFELDS Versuchs- garten aus Samen von Lyon gezogen. Ich hatte reichliches Mate- rial von derselben fixiert, um sie mit den in Dänemark und Schweden wild wachsenden auricula-Formen in bezug auf die Chromosomen- gestalt zu = vergleichen. Die zytologische Untersuchung er- gab aber sofort, dass sie höchst wahrscheinlich keine reine Art war, sondern ein Bastard von H. auricula mit 9 Chromosomen und eine andere Hieracium-Art mit 18 Chromosomen. In den P. M. Z. treten während der Metaphase deutlich 9 Gemini und 9 ungepaarte Chromoso- men auf, etwa wie in dem oben beschriebenen Bastard 286,. EE In Fig. 13 ist eine Anaphase: Fig. 13. H. awricula (aus Lyon); P.M.Z., abgebildet, wo 13 + 14 meistens. heterotypische Anaphase, 27 deutlich längs- längsgespaltene Chromosomen SER ro deutlich wahrzunehmen sind. In fig. 14 ist eine andere als Bastard beschriebene und im Bergianischen Garten bei Stockholm kultivierte Form, H. Pilosella x aurantiacum, abgebildet. In bezug auf die Chromosomen-Verhält- nisse stimmt sie mit dem oben beschriebenen Bastard 46, öberein. Auch hier kommen nur 18 Gemini ohne äberzählige Chromosomen vor. Wenn die Bestimmung der Bastardnatur dieser Pflanze richtig ist, so zeigt es, dass die »Reinigung» der Chromosomengarnitur von uberzähligen Chromosomen nicht so selten, sondern im Gegenteib relativ oft bei der Keimzellbildung vorkommt. GEERTZ hat ja in Oenothera etwas ähnliches gefunden, aber es muss auch hervorge- hoben sein, dass Keimzellen mit öberzähligen Chromosomen ebenso leicht gebildet werden und funktionsfähig sein können. Ehe ich zur Darstellung der Pollenbildung, resp. Degeneration in Archieracium ibergehe, möchte ich eine zusammenfassende Ubersicht der anscheinend sehr unregelmässigen Reduktionsteilungs-Formen in Pilosella geben. LU 173 In der Fig. 15 habe ich ein Schema der meiotischen Teilungen aufgestellt, das zum besseren Verständnis beitragen därfte. In der 1:sten vertikalen Reihe ist der Kern in der Diakinese dargestellt, in der zweiten Reihe die Metaphase, in der dritten die Anaphase, dann folgen je zwei Tochterkerne in der Interkinese und schliesslich (die letzte vertikale Reihe, rechts) die Anaphase der homotypischen Tei- Fig. 14. H. pilosella X aurantiacum; eine in Hort. Berg. kultivierte »wilde»> Form; P. M. Z., heterotypische Teilung; A, B, Metaphase, Seiten- und Polansicht; C, D, Anaphase, Seiten- und Polansicht. lung, die ja auch öber die Chromosomengarnitur der Pollen- resp. Eizellen entscheidet. Als Ausgangspunkt nehme ich eine diploide Art wie H. auricula, aber der Einfachheit halber mit nur 6 statt 18 Chromosomen. Die horizontale Reihe A soll also die Reduktionsteilung einer solchen Art illustrieren: in der Diakinese bilden die 6 Chromosomen, die paarweise von verschiedener Grösse dargestellt sind (so wie in Hieracium auricula) 3 Gemini, einen grossen, einen mittelgrossen und einen kleinen Geminus, etwa wie in dCrepis virens. In der Anaphase gelangen je drei Chromosomen zu den Polen, wo sie schon die Längsspaltung fär die homotypische Teilung andeuten. Die 4 Pollenzellen aus einer P. M. Z. erhalten also je drei Chromoso- men, ein grosses, ein mittelgrosses und ein kleines. In B ist eine tetraploide Art dargestellt, in diesem Falle sollen also die soma- tischen Zellen 12 Chromosomen haben, in der Diakinese 6 Gemini, 174 UN Fig. 15. Schema der meiotischen Teilungen in der Untergattung Pilosella. Erste verti- kale Reihe: Prophase; zweite: Metaphase; dritte: Anaphase; vierte: Interkinese; fönfte: homotypische Anaphase; vgl. Text. S. 173. 175 zWwei grosse, zwei mittelgrosse und zwei kleine. Jede der vier Pol- lenzellen erhalten 6 Chromosomen derselben Grössenverhältnisse wie die Gemini in der Diakinese. Fig. C illustriert die Reduktionsteilung in der Kreuzung A x B, also nach dem Typus 2 x + x. Die Diakinese zeigt also 3 Gemini und 3 ungepaarte Chromosomen. Diese letzteren können sich während der Metaphase in verschiedener Weise in der Spindelfigur orien- tieren. In unserem Falle liegen zwei »uberzählige» Chromosomen im Äquator, das dritte liegt in dem oberen Teil der Spindel. Dieses letztere zusammen mit drei Paarlingen von den Gemini, bilden den oberen Tochterkern wo sie sich längsteilen. Die zwei »>äberzähligen> Chromosomen im Äquator vollenden schon in dieser Teilung die Längsspaltung und die Spalthälften werden je zu entgegengesetzten Polen gefährt, obwohl im allgemeinen etwas verspätet, wo sie den Tochterkernen einverleibt werden. Das Resultat wird also 6 Chromosomen im oberen Tochterkern und 5 im unteren. In der homotypischen Meta- und Anaphase können die Chromosomen sich verschieden verhalten. Die während der ersten Anaphase angedeutete Längsspaltung wird hier in den 3, resp. 3+1 Chromo- somen vollendet, die zwei aus den ungepaarten Chromosomen stam- menden Chromosomen-Hälften haben aber die homotypische Tei- lung schon während der ersten Teilung ausgeföhrt und sind daher in bezug auf die Teilung verspätet. Sie werden in die homotypi- sche Metaphase gewöhnlich als noch ungeteilte d. h. mehr oder weniger univalente Chromosomen eingehen. In der Anaphase ver- halten sie sich wie die ungepaarten in der vorigen Teilung, entweder können beide dem einen Tochterkern zugefährt werden, wo die Spaltung der Chromosomen deutlich hervortritt, oder je einer zu den Tochterkernen gefäöhrt, oder schliesslich: sie teilen sich noch einmal, obwohl etwas verspätet und können dann die öbrigenr Chromosomen einholen. In dem ersten Falle bekommt der eine Tochterkern 4 lauter univalente, der andere 4 univalente und 2 bivalente Chromosomen. Es ist nicht ganz ausgeschlossen, dass diese bivalenten Chromosomen die Spaltung während der Telophase vollenden und die Spalthälften sich trennen, um als univalente Chromosomen ins Ruhestadium einzutreten. Im zweiten Falle be- kommt jeder Kern 3 univalente und 1 bivalentes, resp. 4 univalente und 1 bivalentes. Im dritten Falle schliesslich werden alle Chromo- somen univalent ins Ruhestadium treten mit 6, resp. 5 Chromosomen. Als Beispiele dieses Kernteilungsschemas können wir H. auricula 176 aus Lyon, und die Bastarde 286 und 398 zwischen H. auricula und aurantiacum anföhren. Fig. D soll einen Fall illustrieren, wo die Affinität zwischen gewissen Chromosomen abgeschwächt ist, und also die Anzahl der Gemini vermindert wird. Von den 12 Chromosomen zeigen zwei kurze und zwei mittelgrosse keine Affinität. Es werden also nur 4 Gemini, statt 6 gebildet. Das weitere Schicksal dieser Chromo- somen ist dasselbe, wie im vorigen Falle. In dem gewählten Beispiel bekommen die beiden ”Tochterkerne der ersten Teilung resp. 8 und 6 Chromosomen. Dies bedeutet also eine Vermehrung der haploiden Chromosomenzahl in den Pollen-, resp. Eizellen. In unserem Falle liegen zwei ungepaarte Chromosomen in dem oberen Teil der heterotypischen Spindelfigur; der eine der beiden Tochter- kerne dieser Teilung bekommt also eine Chromosomen-Garnitur, die aus zwei grossen, drei mittelgrossen und drei kurzen Chromosomen besteht. In der Fig. E denken wir uns einen Fall abgebildet von einem Bastard, dessen einer Elter in den Keimzellen 2 grosse, 3 mittel- grosse und 3 kleine Chromosomen besitzt, der andere 3 grosse, 3 mittelgrosse und 2 kleine Chromosomen. Daraus folgt, dass der Bastard in der Diakinese 2 grosse, 3 mittelgrosse und 2 kleine Ge- mini bildet und ausserdem 2 ungepaarte Chromosomen. In der Metaphase werden also 7 Gemini im Äquator eingereiht und die zwei »Uberzähligen» Chromosomen in oder ausserhalb der Spindel- figur gelagert. Die Verteiluug der Chromosomen geschieht wie in den vorigen Fällen. Die Hauptsache ist, dass eine grössere Zahl Gemini als 6 unter gewissen Bedingungen gebildet werden kann. Wir sind ja von der Voraussetzung ausgegangen, dass 3 die Grund- zahl, also in Hieracium 9, ist und daraus die Chromosomenzahlen dieser Gattung abgeleitet werden können. Interessant und wichtig ist also die Tatsache, die in den oben geschilderten Bastarden, z. B. 48 a, illustriert wurde, dass eine grössere Zahl Gemini als 18 gebildet wird, wenn eine entsprechende Anzahl homologer Chromosomen in der heterotypischen Teilung zusammentreffen. Das deutet doch sicher auf eine qualitative Verschiedenheit der Chromosomen hin. Damit habe ich die Darstellung der zytologischen Verhältnisse innerhbalb der Gruppe Pilosella abgeschlossen. Unter den oben angeföhrten Eigentämlichkeiten dieser Gruppe der Gattung Hieracium möchte ich auf eine Eigenschaft besonders hinweisen, wodurch sie sich scharf von den Archieracien unterscheidet: in allen untersuchten 177 Spezies besteht noch die Reduktionsteilung ganz typisch in der Meinung, dass fär jede Art eine bestimmte Anzahl Gemini gebildet wird; die »Unregelmässigkeiten» bestehen nur in dem Vorkommen von täber- zähligen Chromosomen, deren Ursache in einer stattgefundenen Bastardierung zu suchen ist. 3. Die Reduktionsteilung in der Untergattung Archieracium. Wie schon oben gesagt, kommen in der Untergattung Archiera- cium sowohl sexuelle, wie asexuelle Arten vor, nur dass die letz- teren die öberwiegende Mehrzahl repräsentieren. Die fär Pilosella so charakteristische Aposporie habe ich doch hier niemals beob- achtet, sondern immer nur eine Embryosackentwicklung nach dem Antennaria-Schema: die E. M. Z. bildet also direkt und ohne Reduk- tionsteilung den Embryosack aus. Die Pollenbildung der asexuellen Formen, im Folgenden werde ich mich nur mit diesen beschäftigen, ist im allgemeinen sehr alteriert; nur in seltenen Fällen findet man in den ausgewach- senen Antheren anscheinend gut entwickelte Pollenzellen. Die Teilungen der P. M. Z. zeigen auch einen sehr unregelmässigen Verlauf. In der ersten, der heterotypischen entsprechenden Teilung treten interessante Abweichungen vom normalen Reduktionsvorgang auf, die zuerst ein ganz verworrenes und regelloses Bild abgeben. Wenn aber eine grössere Anzahl Arten verglichen werden und reichliches Material zur Verfögung steht, so ist es doch schliesslich möglich ein System in dieser anscheinend grossen Regellosigkeit herauszufinden. In den sexuellen Formen von Archieracium verläuft dagegen die Meiosis ganz normal, wie JuvueEL (1905) betreffs H. umbellatum be- schrieben hat; dasselbe habe ich auch fär einige andere wahr- scheinlich sexuellen Archieracien wie H. virga-aurea, bifidum - und transsilvanicum bestätigen können. Wenden wir uns also zu den asexuellen Archieracien, so kann man hier zweckmässigerweise drei verschiedene Arten oder Abarten der P. M. Z.-Teilungen unterscheiden, die ich im Folgenden an der Hand einiger besonders instruktiven Beispiele kurz charakterisieren werde. Die meisten der von mir untersuchten apogamen Arten der Untergattung Archieracium haben die Chromosomenzahl 27, während eine Minderzahl 36 Chromosomen in den somatischen Zellen haben. Nach dem oben betreffend Pilosella gesagten scheint es = richtig Svensk Botanisk Tidskrift 1917. 12 178 wenigstens alle die mit 27 Chromosomen ausgezeichneten Arten als durch Kreuzung zwischen Keimzellen mit 9 resp. 18 Chromo- somen entstanden aufzufassen, und sie können deshalb als triploide Bastarde bezeichnet werden. In diesen 27-chromosomigen Arten sollte man also einen Reduktionsvorgang nach dem Drosera-Schema oder wie in Hieracium 286, erwarten, also in der heterotypischen Metaphase 9 Gemini und 9 öberzählige Chromosomen. Eine solche regelrechte Gruppierung der Chromosomen kommt aber hier nicht vor. Im Gegenteil, ein charakteristisehes Merkmal der apogamen Archieracien, auch der 36-chromosomigen, ist eine bei den ver- schiedenen Spezies ungleich stark hervortretende Abschwächung der Affinität zwischen den Chromosomen in der meiotischen Pro- phase, m. a. W. eine regelrechte Gemini-Bildung findet nicht statt. Darin besteht ein ganz bestimmter Unterschied von Pilosella. Nur in seltenen Fällen kommt es vor, dass einige wenige, aber in dem- selben Individuum sehr variable Anzahl Gemini gebildet werden. Gewöhnlich sind die Chromosomen in der Diakinese alle ungepaart, und in der folgenden Anaphase werden sie, wie die ungepaarten Chromosomen in Pilosella, ganz willkärlich dem einen oder anderen Tochterkern zugeteilt. Einen Grenzfall zeigen dann solche Arten, wo die erste Teilung der P. M. Z. eine gewöhnliche Äquationsteilung mit unreduzierter Chromosomenzahl ist. Ich beginne mit einem Typus, der sich am nächsten an den normalen Reduktionsvorgang anschliesst. H. boreale. Die ersten Abweichungen vom gewöhnlichen Schema zeigen sich in den P. M. Z., wenn der Kern in das Diakinesen-Stadium utuber- geht. Fig. 16 A zeigt 2 Kerne (nicht den ganzen Kern) in diesem Stadium, wo deutlich eine Anzahl dicke, kurze, stäbchenförmige, ungepaarte Chromosomen zusammen mit einigen Gemini mit weit ausgebogenen Paarlingen auftreten. In einigen Fällen kann man auch eine deutliche Längsspaltung in den ungepaarten Chromo- somen wahrnehmen. Wenn man nun die Zahl der Gemini festzu- stellen sucht, was sich ziemlich leicht tun lässt, so erhält man in verschiedenen Kernen sehr wechselnde Zahlen. 4, 5 und 6 Gemini beobachtet man sehr oft. Uberhaupt bekommt man den Eindruck, dass die Zahl der Gemini in den fröheren Prophasen grösser ist, als in den späteren, es scheint als ob die Bindung zwischen den Chromosomen sehr schwach sei und sehr fräöhzeitig zuröckgehe. 179 In der Metaphase wird dies immer deutlicher. Fig. 16 B zeigt einen Kern auf zwei Schnitten mit 27 Chromosomen, wovon 6 zu 3 Gemini vereinigt sind, die öbrigen unregelmässig in der Spindelfigur verteilt, in Fig. 16 C ist die Zahl der Gemini 4. In vielen Fällen Fig. 16. H. boreale (257); P. M. Z., A zwei Kerne, Diakinese mit Gemini und ungepaarten Chromosomen, Merkel-Fixierung; B, C zwei Kerne in Metaphase, je auf zwei Schnitten; in B 3 Gemini, 21 ungepaarte Chromosomen, in C 4 resp. 19. waren Gemini öberhaupt nicht zu sehen, und solche Spindelfiguren erinnern dann sehr an den folgenden Typus. Die Spindelfigur bekommt nicht selten ein sehr regelmässiges Aussehen dadurch, das fast alle Chromosomen, die ungepaarten sowie die Gemini, im Äquator gelagert sind. Die schon in der Prophase angedeutete Längsspaltung der unge- paarten Chromosomen tritt in der Metaphase immer deutlicher 180 hervor. Fig. 17 A, B ist in dieser Hinsicht sehr instruktiv. In beiden P. M. Z. sieht man je einen Geminus, ausserdem einige sicher ungepaarte Chromosomen. Diese zeigen eine deutliche Längsspaltung und sind senkrecht zur Längsachse der Spindelfigur orientiert, die Paarlinge des Geminus sind parallel zur Längsachse gerichtet, und in A ist eine sehr deutliche Längsspaltung auch in Fig. 17. H. boreale; P. M. Z., heterotypische Teilung; Metaphase (nur ein Teil des Kerns), in jedem Kern 1 Geminus und ausserdem ungepaarte Chromosomen; ip A ist die Längsspaltung besonders scharf hervortetend; C, D ein Kern in Anaphase (zwei Schnitte), 7 längsgespaltete Chromosomen an jeden Pol, im Äquator 13 in Teilung begriffene »>ungepaarte» Chromosomen ; vgl. Text. den Gemini-Chromosomen zu sehen. In der folgenden Anaphase gehen, wie Fig. C, D veranschaulicht, die halbierten, univalenten Chromosomen je zu den Polen, auch die Gemini teilen sich, doch so dass ganze Chromosomen nach den Polen gelangen, wo die Längsspaltung immer deutlicher wird. In der Fig. 17 C, D die eine Spindelfigur auf zwei Schnitten veranschaulicht, liegen oben und unten je 7 längsgeteilte, in der Längsachse orientierte Chromo- somen, die wahrscheinlich aus den Gemini stammen. Näher dem Äquator sieht man 13 kurze, meistens quer zur Längsachse der Spindel orientierte Stäbchen auf jeder Seite, die die auseinander- 181 weichenden Hälften der ungepaarten Chromosomen darstellen; in C rechts liegt ein hell gezeichnetes, d. h. im Schnitte tief liegendes Chromosom, dem ein in D rechts unten, schwarz, bei hoher Ein- stellung gezeichnetes Chromosom entspricht. Zusammen macht dies also 27 Chromosomen. In H. boreale folgt demnach bei der ersten Teilung der P. M. Z. eine kombinierte heterotypische und äquationale Teilung, wie in den (2x + x)-Bastarden in Pilosella, ät pe é 7 +Y 3 3 Ve vå : 3 A Gö ä ä z 6 7 ; Å Fig. 18. H. boreale (257); P. M. Z., A. heterotyp. Anaphase; B homotyp. Ana- phase mit verspäteten Chromosomen; C, D, vollendete Tetradenteilung, mit uber- zähligen Kernen. doch mit dem Unterschied, dass in H. boreale die Zahl der Gemini eine variierende und gewöhnlich sehr geringe ist. Wie schon ge- sagt, orientieren sich die ungepaarten Chromosomen nicht immer so regelmässig, sondern verteilen sich ganz ohne Ordnung der Spindel- figur entlang. Die Tochterkerne bekommen also eine sehr variable Chromosomenzabhl. Das Verhalten der ungepaarten Chromosomen, je nachdem ob sie -während der Metaphase im Äquator gesammelt werden oder 182 mehr oder weniger nahe den Polen zu liegen kommen, wird hier sehr deutlich illustriert. Im ersten Falle wird die Längsspaltung der Chromosomen zur Trennung der Längshälften gefährt, im letzteren Falle wandern dagegen ganze, mehr oder weniger deutlich längsgeteilte Chromosomen zu den Polen, wie in H. excellens. In fig. 18 A ist eine Anaphase mit verspäteten Chromosomen abge- bildet, die wahrscheinlich aus einer Metaphase mit unregelmässig verteilten Chromosomen stammt, etwa wie Fig. 16 C. Ich will hier schon auf die Ubereinstimmung der Teilungsbilder in Fig. 17 mit den von FEDERLEY beschriebenen interessanten Pygaera-Bastarden aufmerksam machen, wo in F, bei der Spermatogenese eine wech- selnde aber sehr geringe Zahl Chromosomen zur Gemini-Bildung kommen, die meisten Chromosomen sich aber in der ersten Teilung äquational spalten. Im allgemeinen folgt auf die erste Teilung auch eine der homo- typischen entsprechende Teilung, die indessen auffallend unregel- mässig verläuft. In Fig. 18 B sind zwei P. M. Z. in diesem Sta- dium abgebildet, wo ganz deutlich eine nicht geringe Anzahl »ver- späteter» Chromosomen im Äquator liegen. Wahrscheinlich stammen diese Chromosomen aus den im Äquator liegenden ungepaarten der ersten Teilung. In der Interkinese sind diese noch univalent, wäh- rend die öbrigen längsgespaltet sind mit weit ausgebogenen Spalt- hälften. Die ungepaarten Chromosomen sind in MH. boreale sehr zahlreich und hier ist auch die Zahl der »>verspäteten» Chromoso- men in der zweiten Teilung wie gesagt auffallend gross, was auf einen Zusammenhang zwischen diesen beiden Prozessen hindeutet. Pollenzelltetraden werden gebildet, sehr oft treten aber Zwergkerne auf, wie ja aus dem Verlauf der beiden Kernteilungen zu erwarten ist, und dann werden aus einer P. M. Z. mehr als vier Pollen- zellen gebildet; die äberzähligen sind doch sehr klein (Fig. 18 C, D). Eine nicht geringe Anzahl Pollenzellen mit Exine und reichlichem Protoplasma kommt in den ausgewachsenen Antheren zur Ausbil- dung; ob sie auch fertil sind, habe ich nicht bestimmen können. H. laevigatum und lacerum. Die P. M. Z.-Teilungen in H. laevigatltum und lacerum repräsen- tieren den in Archieracium am meisten vorkommenden Typus, der zugleich ein Bindeglied zwischen H. boreale und den folgenden dar- stellt. Es macht den Eindruck, als ob die Teilungen der P. M. Z. | 183 auf einem sehr frähen Stadium in der Entwicklung des Antheren- faches einsetzen. Die Pollenmutterzellen im Antherenfache schliessen noch eng zusammen, wenn die Kerne in die Diakinese eintreten. Synapsis habe ich nicht beobachtet, im Gegenteil, die ersten Fig. 19 HH. laevigatum; P. M. Z., halb-heterotypische Teilung; A, B Prophase ; C drei Zellen in der »Diakinese», ungepaarte Chromosomen; D Metaphase; E ebenso, aber fast alle Chromosomen sind an dem einen Pole gesammelt; F Anaphase mit 15, resp. 12 Chromosomen; G homotypische Teilung; H Dyaden nach der halb- heterotypischen Teilung, sehr verschieden grosse Tochterzellen und -Kerne. Prophasen-Stadien machen einen sehr somatischen FEindruck. Die Fig. 19 bildet einige successive Stadien der P. M. Z.-Teilungen von H. laevigatum ab. In A und B sind Prophasen, die noch sehr an gewöhnliche, somatische erinnern; keine Paarung der Chromo- somen ist wahrzunehmen. In Fig. 19 C sind drei Zellen in der Diakinese. Die Chromosomen erscheinen kurz und dick, ganz wie in einer typischen Diakinese, sie sind doch alle ungepaart. Die 184 Chromosomenzahl lässt sich leicht zu 27 feststellen. Die Metaphase (Fig. 19 D) giebt ein sehr charakteristisches Bild ab. Die P. M.Z. eines Antherenfaches treten nicht alle auf einmal, wie sonst, in die Metaphase ein, sondern im allgemeinen nur gruppenweise. In dem- selben Antherenfache findet man Gruppen von P. M. Z. mit dem Kern in Metaphase, andere Zellen nebenan sind noch in der Prophase oder haben die Teilung vollendet. Oft sieht man 6—58 Zellen an der Spitze, an der Basis oder in der Mitte des Antherenfaches im Stadium der Diakinese, während die öbrigen noch im Ruhestadium verharren. Wenn also nicht Material in genögender Menge zur Verfögung steht, so ist es oft sehr schwierig eine richtige Seriierung der Bilder zu erlangen. Und da ausserdem verschiedene Kernteilungs- formen, wie näher unten gezeigt werden wird, in einander greifen, so bedurfte es eine Durchmusterung von zahlreichen Präparaten, ehe ich zu einer richtigen Auffassung dieser verwickelten Vorgänge gelangen konnte, die man sonst leicht nur als zufällige »Unregel- mässigkeiten», >»Anomalien» u. dgl. zu bezeichnen versucht wäre. Ich beginne mit einer Beschreibung der am öftesten vorkommenden Kernteilungs-Art in den P. M. Z. von H. laevigatum und lacerum. In der Diakinese liegen die Chromosomen als kurze, mehr oder weniger klumpenförmige Stäbchen, 27 an der Zahl, dicht der Kernmembran an; die Kernhöhle erscheint hell und klar. Die Kernmembran schwindet und eine Spindelfigur kommt zur Ausbildung. Die Chro- mosomen werden ganz ohne Ordnung im Äquator und an den Polen orientiert (Fig. 19 D). Nicht selten liegen alle oder fast alle Chro- mosomen, wie in Fig. 19 E, an dem einen Pole. Es ist ganz ausgeschlossen, dass solche Figuren einen Ubergang von der Pro- phase zur Metaphase andeuten. Anaphasen wie Fig. 19 F. liegen mitten in oder ganz neben Gruppen von Zellen mit solchen Spindelfiguren. Und die späteren Stadien bestätigen vollauf meine Auffassung. In den meisten von mir untersuchten apogamen ÅAr- chieracien habe ich zahlreiche solche Bilder bei der ersten Teilung der P. M. Z. beobachlet. Es ist klar, dass durch diese regellose Verteilung der Chromosomen die Tochterkerne oft eine sehr un- gleiche Chromosomenzahl zeigen, was sich u. a. in einer sehr verschie- denen Grösse der Tochterkerne kundgiebt. In Fig. 20 A, B sind zwei nebeneinander liegende P. M. Z. von H. lacerum in der Ana- phase in zwei Schnitten abgebildet, die dieses sehr deutlich zeigen. In der einen Zelle (A, A,) kommen an den Polen 4 und 23, in der anderen 20 und 7 Chromosomen vor. In vielen Fällen werden aber 185 die Chromosomen in ungefähr gleicher Zahl auf die Tochterkerne verteilt, so z. B. in Fig. 19 F, wo 13 resp. 14 Chromosomen vor- kommen. Dies ist also eine Art Reduktionsteilung, die zwar nicht Fig. 20... H. lacerum; P. M. Z., halb-heterotypische Teilung; A, A, resp. B, B, zwei nebeneinander liegende Zellen in Anaphase; in A 4 Chromosomen an dem einen, 23 an dem anderen Pole; in B 20, resp. 7 Chromosomen; C, D Interkinese mit deutlich längsgespaltenen Chromosomen. mit derselben Präzision wirkt, wie die durch Gemini-Bildung er- langte. Da sie doch eine unter den Archieracien allgemein vor- kommende Kernteilungs-Form oder -Anomalie darstellt, finde ich eine besondere Bezeichnung fär dieselbe zweckmässig. Ich werde sie im 186 Fig. 21. H.laevigatum; 7 Pollenmutter- zellen auf zwei Schnitten, N:o 3—5 zeigen Prophasen mit längsgespaltenen Chromo- somen; N:o 1, 2, 6 und 7 haben eine halbheterotypische Teilung vollendet. Ygl. Text. Folgenden »die halbheterotypische Teilung» nennen. Dieser Kern- teilungsmodus ist nun allerdings nicht auf die Gattung Hieracium beschränkt. Auch in anderen apo- gamen Pflanzen begegnet man Bilder, die sicher zu der halb- heterotypischen Teilung gehören. HOLMGREN (1915) hat in einer apo- gamen FEupatorium-Art ähnliche Stadien beschrieben und abgebil- det, ebenso Osawa betreffs Taraxa- cum albidum. Letzterer giebt doch eine etwas abweichende Erklärung fär diese Teilungsbilder. Die erste Teilung ist »heterotypic and re- ducing>», aber die regellose Vertei- lung der Chromosomenin der Spin- delfigur erklärt er dadurch, dass »some of the chromosomes seem to move much more slowly than others, so that the chromosomes. are scattered pretty irregularly on the Spindle fibres (Fig. 57)». Ich werde zu dieser Erklärung Osawas später zurÖckkommen. Wie aus Fig. 19 G hervorgebht, folgt eine zweite Teilung, die jedoch ganz nach dem homoty- pischen Schema verläuft. In der Interkinese sind die Chromosomen deutlich längsgespalten (Fig. 20 C, D) und ihre Zahl ist dann oft sehr leicht festzustellen; verspätete Chromosomen habe ich nur sehr selten in der Anaphase dieser Teilung gesehen. | In vielen Fällen werden aus der P. M. Z. nur Dyaden gebildet, in- dem nach der ersten Teilung die Fig. 22. H. laevigatum; A, B P. M.-Zellen in der Prophase der halbheteroty- pischen Teilung; in B zeigen die Kerne der 4 mittleren Zellen eine Kontraktion und beginnende Längsspaltung der Chromosomen. Vegl. Text. Tochterzellen keiner weiteren Teilung unterliegen. Sie bilden sich zu Pollenzellen um mit Kernen von sehr verschiedener Grösse, entsprechend der grösseren oder kleineren Zahl von Chromosomen. 188 Fig. 20 C, D stellt die direkte Fortsetzung der Kernteilung, die in Fig. 20 A abgebildet ist, dar. Die Längsspaltung der Chromosomen ist hier sehr ausgeprägt. Nicht immer liegen doch die Kernteilungsvorgänge so klar, wie jetzt beschrieben. Sehr oft beobachtet man Reihen von P. M. Z., die sich nicht in dieses Schema einfögen lassen. Fig. 21 bildet eine solche Reihe ab, wo einige P. M. Z. die erste Teilung vollendet und die Tochterzellen sich mit einer Wand abgegrenzt haben, andere aber noch ungeteilt und in der Prophase sind. Diese Pro- phase ist aber von der oben beschriebenen sehr verschieden. Die Chromosomen treten nicht als ungepaarte klumpenförmige Gebilde auf, sondern sind sehr deutlich längsgespalten. Die Zahl derselben ist 27, eine Paarung hat also nicht stattgefunden. Und was von be- sonderem Interesse erscheint: die Tochterkerne der schon geteilten P. M. Z. sind in bezug auf Chromosomenausbildung auf demselben Stadium, wie in den grösseren ungeteilten Zellen; in beiderlei Kernen sind die Chromosomen ganz entschieden längsgespalten. Solche Bil- der habe ich sehr oft angetroffen; ich werde andererorts näher auf diese sehr interessante Erscheinung eingehen, hier will ich nur in aller Kärze die Verhältnisse beschreiben und meine Auffassung an- geben, die ich auf Grund vergleichender Untersuchungen von einer grossen Zahl Archieracien gewonnen habe. Es zeigte sich nämlich, dass von dem in Fig. 22 B, unten, und Fig23 rechts abgebildeten Stadium, mit ungepaarten, dicken Chromosomen die Weiterentwicklung der Kerne verschiedene Richt- ungen einschlagen kann. Fig. 22 B veranschaulicht die eine. Un- mittelbar angrenzend an einer Reihe von P. M. Z. in dem oben charakterisierten Diakinesen-Stadium mit ungepaarten Chromosomen liegt eine Zelle, deren Kern sehr stark kontrahiert ist und wo die Chromosomen nur schwer zu unterscheiden sind. Die nächst fol- genden Zellen fäöhren Kerne, wo die Chromosomen wieder deutlicher werden, und nun wird in den Chromosomen eine Längsspaltung klar erkennbar. Dann folgt ein Stadium, wo der Kern wieder abgerun- det erscheint, und jetzt sind die Chromosomen ausserordentlich deutlich längsgespalten, mit weit ausgebogenen Chromosomenhälften, m. a. W. es ist eine Entwicklungsänderung der Diakinese eingetreten. Eine Spindelfigur kommt nicht zur Ausbildung, obwohl eine Andeu- tung zur Veränderung der Kernmembran unverkennbar ist. Die Permeabilität derselben därfte verändert werden und eine Kontraktion des Kerns folgt. Der Kern geht von dem Diakinesen-Stadium direkt, É é 189 ohne Vermittlung einer Spindelfigur, in die Interkinese äber, und die homotypische Teilung wird also die erste Teilung der P. M. Z., die dann natärlich mit der unreduzierten Chromosomenzahl verläuft. PE Or Gr på PER Nägrgn, big, ft LJ Fig. 23. H. lacerum; A Antherenfach mit P. M. Z. in Prophase zur halbhetero- typischen Teilung (rechts 3 kontrahierte Kerne); B Prophase mit 27 längsge- spaltenen Chromosomen; C erste Teilung der P. M. Z., Äquatorialplatte, Polansicht, 27 Chromosomen, Äquationsteilung; D nebenliegende P. M. Z., zweite Teilung, links ein Zwergkern in Metaphase; E ebenso. Vegl Text. Solche Stadien sind gar nicht selten. Die Fig. 22 A und Fig. 23 B geben einige weitere Beispiele davon ab. Wir sehen also, wie der Kern, wenn aus irgend einer Ursache der Teilungsmechanismus fär die heterotypische Teilung gestört wird, unmittelbar in die homotypische Teilung äbergeht und dabei eine gewöhnliche Äquationsteilung mit der unreduzierten Chromosomen- zahl, wie in den somatischen Zellen, vollendet. Diese Tatsache ist 190 von gewissem Interesse, wenn sie in Zusammenhang mit der Em- bryosackbildung der apogamen Pflanzen gestellt wird, also um die Veränderung der E. M. Z. in ejnen diploiden Embryosack zu erklären. Wir bekommen also schliesslich Prophasen mit 27 längsgespal- tenen Chromosomen. In der Metaphase ordnen sich die Chromo- somen nun sehr regelmässig im Äquator. Fig. 23 C zeigt ein solches Stadium in Polansicht, Fig. 24 in Seitenansicht. Es werden so zwei Tochterkerne resp. -Zellen gebildet, mit je 27 Chromosomen. Kehren wir jetzt zu der Fig. 21 zuröäck. Die mit 1 bezeichnete P. M. Z. hat die erste, wahrschein- lich halbheterotypische Teilung schon voilendet, und ihre Tochter- zelle rechts ist sofort in die ho- motypische Prophase eingetreten. Die Zelle N:o 2 hat ebenso eine halbheterotypische Teilung vollen- det. Der grosse Tochterkern hat 25 längsgespaltene Chromosomen, der andere kleinere besteht nur aus einem oder zwei Chromoso- men. Die Kerne der Zellen 3—5 haben noch keine Teilung ausge- Fig. 24. H. lacerum; P.M. Z., Äqua- fährt, sind also jetzt gleichzeitig tionsteilung, anstatt heterotypisceher mit der beginnenden Teilung in 1 ”Teilung, mit der diploiden (27) Anzahl und 2 unmittelbar ohne Spindel- SON cCNTomgsomen. bildung in die Interkinese öberge- treten. Die Zahlder Chromosomen ist 27, alle längsgespalten. Die Zellen N:o 6 und 7 verhalten sich wie 1 und 2. Interessant ist zu sehen, wie in den Zellen 1 und 6 die beiden Tochterkerne jeder P. M. Z. nicht gleichen Schritt bei der ”Teilung einhalten. Diejenigen Tochterzellen, die an die unge- teilten aber jetzt in Prophase begriffenen Zellen 3—5 grenzen, sind ebenfalls im Prophasen-Stadium. Es sieht aus, als ob von den Zellen 3—35 die Bedingungen fär homotypische Teilung sich an die angrenzenden Zellen, zuerst also Tochterzellen der P. M. Z., beider- seits fortpflanzen. Eine Abänderung der halbheterotypischen Teilung, die mehr selten vorkommt, besteht darin, dass die Spindelfigur zuröäckgeht, ehe die 5 Ch t d 191 Chromosomen an die Pole gelangt sind, und die ganze Chromo- somengarnitur umgiebt sich wieder mit eine Membran und geht ins Ruhestadium, um später die homotypische Teilung zu voll- enden. Pollenzellen mit Exine werden nur in sehr geringer Anzahl gebildet. In einigen Bläten habe ich eine wirkliche Geminibildung beob- achtet, aber unter besonderen Verhältnissen. Bei Herstellung der Präparate wurden die ganzen Blätenköpfchen längsgeschnitten, da also mehrere Bläten von verschiedenem Alter in demselben Schnitt untersucht werden konnten. Dabei fand ich, dass während die in- nersten Bläten Antheren mit den P. M. Z. in halbheterotypischer Teilung zeigten, auch in einigen P. M. Z. der äusseren, älteren Blä- ten die Kerne in Teilung sich befanden, aber dabei waren einige Gemini sehr deutlich zu sehen, etwa wie in H. boreale. Ich erkläre mir die Sache folgendermassen. In diesem Typus teilen sich nicht alle P. M. Z. auf einmal. Einige können eine längere Zeit im Ruhe- stadium verharren, aber schliesslich, wenn die ubrigen P. M. Z. schon längst die Teilungen vollendet haben, treten auch sie in Teilung, aber dann unter Gemini-Bildung. Ich werde in anderem Zusammen- hang auf diese meiner Ansicht nach nicht uninteressante Tatsache zuräckkommen. Zu bemerken ist, dass die P. M. Z. dann, wie in normalen heterotypischen Teilungen, nicht dicht aneinander schliessen, sondern ziemlich frei im Antherenfach liegen. H. pseudoillyricum. Charakteristisch fär diesen Typus ist, dass die P. M. Z. in den weitaus meisten Fällen eine gewöhnliche somatische Teilung mit der unreduzierten Anzahl Chromosomen ausfähren. Die Fig. 25 A—D bilden einige Stadien der ersten Teilung der P. M. Z. ab. Ein Synapsis-Stadium habe ich nie gesehen. In A ist eine Prophase mit 27 längsgespaltenen Chromosomen dargestellt, in B die Meta- phase, in C drei verschiedene Stadien der Anaphase. Fig. D bildet eine Reihe von P. M. Z. in der Anaphase ab, sowohl in Pol., wie Seitenansicht. Die Ähnlichkeit mit der somatischen Teilung tritt auch in der Form der Chromosomen hervor. Diese stellen ziem- lich lange und dänne, mehr oder weniger gebogene Stäbchen dar, während in den vorigen Typen die Chromosomen, auch wenn die Kernteilung mit der somatischen Chromosomenzahl vor sich geht, meistens ziemlich kurz und dick sind. Fig. 25. H. pseudoillyricum; Erste Teilung der P. M. Z., die hier eine Äquations- teilung ist (diploid). A Prophase, 27 längsgespaltene Chromosomen (nur ein Teil gezeichnet); B Metaphase, längsgespaltene Chromosomen; C 3 nebeneinander lie- gende Zellen in beginnender Anaphase; D Teil eines Antherenfaches mit den Kernen in Anaphase, Pol- und Seitenansicht; E vollendete Teilung, Dyaden-Bildung. Nach der Fertigstellung der Tochterkerne teilt sich die P. M. Z. in zwei Zellen, und gewöhnlich folgt keine weitere Kernteilung. Es wird Dyaden, statt Tetraden gebildet und also aus jeder P. M. Z. nur zwei Pollenzellen. In einigen Fällen teilen sich doch die Tochterkerne, aber dies scheint mehr in einer Fragmentation wäh- 193 trend der 'Telephase zu bestehen. Ich werde später ausföhrlicher daröber berichten. Das Verhalten der P. M. Z. in H. pseudoillyricum stimmt also sehr gut mit dem Teilungs-Modus in der Embryosackmuterzelle von z. B. Antennaria alpina äberein. Die durch Zweiteilung der P. M. Z. entstandenen Pollenzellenh bilden Exine aus; der Kern teilt sich in einen vegetativen und einen generativen Kern; ob die Zellen aber keimfähig sind ist wohl fraglich. In Fig. 26 habe ich ein Schema äber die in apogamen Archiera- cien vorkommenden Abänderungstypen der Meiosis in P. M. Z. zusammengestellt, die eine bessere Ubersicht der Kernverhältnisse zulässt. Wie in dem vorigen Falle (Fig. 15, S. 174) ist die hap- loide Zahl 3, den triploiden Archieracien mit 27 Chromosomen entsprechen hier also Formen mit 9 Chromosomen. In A ist der H. boreale-Typus dargestellt mit zwei Gemini und 5 ungepaarten Chro- mosomen in der Diakenese und Metaphase. In der >»>heterotypi- schen» Metaphase bilden also je 7 Chromosomen die Tochterkerne, aber zwei Chromosomen in jedem Tochterkern sind längsgespalten, während die uäbrigen die Teilung schon in der Metaphase vollenden. Es gelangen also zu jedem Pole 5 halbe und zwei ganze Chromo- somen. In B ist die halbheterotypische Teilung dargestellt. Die Chro- mosomen sind alle ungepaart, keine eigentliche Äquatorialplatte wird gebildet, sondern die Chromosomen sind auf der Spindelfigur zer- streut; in der Anaphase werden sie ganz willkärlich nach den Polen gefährt. In dem vorliegenden Falle kommen 5 Chromosomen zu dem einen und 4 zum anderen Tochterkern. In der Interkinese werden sie längsgespalten und eine gewöhnliche homotypische Tei- lung folgt. | In C ist die S. 188 beschriebene Modifikation dieser Teilung dar- gestellt. Sie kann in zwei Richtungen gehen. Entweder wird eine halbheterotypische Spindelfigur gebildet, die Chromosomen werden aber nicht an den Polen gefährt, sondern die Spindelfigur wandelt sich in einen Kern um, wo die Chromosomen eine Längsspaltung beginnen, also eine Art Interkinese, um später in die homotypische Teilung zu Ubergehen. In anderen Fällen tritt der P. M. Z.-Kern aus der Diakenese direkt ohne Spindelbildung, durch ein Kontrak- Svensk Botanisk Tidskrift 1917. 13 194 Fig. 26. Schema der in asexuellen Archieracien beobachteten P. M. Z.-Teilungen, A H. boreale-Typus; B, C halbheterotypische Teilung; D Äquations-teilung, diploid. Vgl. Text sid. 193. tionsstadium, in die Interkinese töber. In beiden Fällen ist die fol- gende Teilung eine Äquationsteilung mit der somatischen Chromo- somenzahl. In Fig. D ist der H. pseudoillyricum-Typus abgebildet, wo die P. M. Z. eine typische, somatische Kernteilung zeigt. 195 Wie unten nåher auseinandergesetzt wird, sind in Taraxacum bei der E. M. Z.-Teilung die Typen B und D repräsentiert, wenigstens lassen sich einige Figuren in Osawas Arbeit in dieser Weise deuten. In Antennaria alpina und ähnlichen Fällen scheint die Embryosack- bildung nach unserem Typus D zu folgen. Vielleicht lassen sich doch auch hier Ubergänge unterscheiden, wo also in einigen E. M. Z. die halbheterotypische Teilung folgt. Auch in H. pseudoillyricum kommt es vor, obwohl mehr selten, dass einige P. M Z. eine halb- heterotypische Teilung zeigen. | Wenn wir jetzt die Resultate der zytologischen Untersuchung von Hieracium öäberblicken, so finden wir, dass dieselbe wenigstens zum Teil för die Diskussion einiger zytologischen Fragen allgemeiner Natur zu verwerten sind. In einem anderen Zusammenhang werde ich Gelegenheit haben mehr eingehend auf einige hiehergehörenden Fragen einzugehen. Hier möchte ich nur in aller Kärze einige Data beräöcksichtigen, die sich speziell auf die Reduktionsteilung der Bastarden und asexueller Formen beziehen. Auf S. 174 und 193 habe ich die Resultate meiner Untersuchun- gen uber die Kernteilungen der P. M. Z in Pilosella und Archiera- cium zusammengefasst. Chromosomenzabl. Die Familie der Kompositen zeichnet sich durch eine ganz be- sonders variable Chromosomenzahl aus. Mit Hinsicht auf die Chromosomenzahl lassen sich innerhalb dieser Familie haupt- sächlich 3 Serien unterscheiden: eine 4-, 8- und 16-Serie, zu welcher u. a. die Gattungen Crepis, Dahlia, Calendula und Silphium gehören; eine 9-, 18-, 36-Serie, mit den Gattungen Tanacelum, Hieracium und Chrysanthemum: schliesslich eine 5-, 10-Serie mit Senecio, Picris, Lactuca. Irgend eine Beziehung zwischen diesen Serien besteht wohl sicher, da ja die 9-Serie eine Kombination der 5- und 4-Serie ausmacht. Aus den vortrefflichen Zusammenstellun- gen von TIsSCHLER (1915), und erst neulich von IsHIKAWA (1916) öber die Chromosomenzahlen der Pflanzen geht jedoch hervor, dass auch innerhalb derselben Gattung alle drei Serien repräsentiert sein können, so z. B. in Lactuca und vielleicht auch in Crepis. Um weitere Deduktionen aus solchen Zusammenstellungen machen zu 196 können, mössen doch die Angaben der Öhromosomenzahlen absolut sichergestellt sein. Es genägen nicht nur Äquatorialplatten der hetero- typischen Teilung in Polansicht, sondern auch Seitenansichten sind als Belege fär irgend eine Chromosomenzahl anzufähren; unge- paarte' Chromosomen können gleichzeitig mit Gemini auftreten und in Polansicht dieselben sehr leicht vortäuschen. Die Gattung Hieracium gehört nun zu der 9-Serie; die diploiden Chromosomenzahlen 18, 27 und 36 kommten z. B. in Archieracium vor. Nach der öblichen Bezeichnung ist also H. auricula mit 18 als 2x-Zahl eine diploide Art, H. pilosella mit 36 eine tetraploide, und H. laevigatum und die meisten öäöbrigen Archieracien mit 27 Chromosomen also als triploide Arten zu bezeichnen; höhere Zahlen (etwa 45 und 54) habe ich in Hieracium noch nicht gefunden. Eine in Bezug auf die Chromosomenzahl sehr interessante Gattung scheint Chrysanthemum zu sein. TAHARA (1915) hat eine kurze Mitteilung öäber die Kernverhältnisse in dieser Gattung publiziert; leider ist die ausfährliche Arbeit auf japanisch geschrieben; aus den Figuren lässt sich jedoch einigermassen auf die Einzelheiten bei der Geminibildung schliessen. Als haploide Chromosomen- zahlen werden in den verschiedenen Arten 9, 18, 27, 36 und 45 angegeben, d. h. also die diploiden 18, 36, 54, 72 und 90; dies entspricht etwa dem Verhältnis in Musa nach TiscHLER, wo die Haploid-Zahlen 8, 16 und 24 vertreten sind. Mit der von TiSsCHLER benutzten Bezeichnungsweise sind solche Arten als univalente, bi- valente, trivalente u. s. w. Formen aufzufassen. Wie soll man sich nun die Entstehung solcher Arten vorstellen? Wo die Chromosomenzahl einer Art ein Vielfaches einer anderen derselben Gattung ist, wie in den oben angefährten Fällen, ist wohl eine Entstehungsweise durch Quersegmentierung von Chromosomen unwahrscheinlich. Auf zwei verschiedenen Wegen könnte eine Verdoppelung, Vervierfachung u. s. w. der Chromosomenzahl statt- finden; einerseits durch eine Längsspaltung der Chromosomen ohne Kernteilung, andererseits durch Ausschaltung der Reduktionsteilung. Die Kerne der somatischen Zellen einer diploiden Art besitzen einen doppelten Satz der haploiden Chromosomen, die der tetraploiden Arten sollen also in beiden Fällen eine Vervierfachung des haploi- den Chromosomensatzes zeigen. In Fällen, wo die Gemini einer diploiden Art sich von einander unterscheiden, möässte also bei ei- ner tetraploiden Art derselben Gattung in der Metaphase eine Ver- doppelung der verschieden gestalteten Gemini stattfinden. Ich werde 197 auf diese viel 'diskutierte Frage von der Chromosomengestalt hier nicht eingehen, will nur kurz anfähren, dass ich eine grössere Zahl von heterotypischen Äquatorialplatten von verschiedenen Hieracium- Arten genau abgezeichnet habe und tatsächlich dabei eine solche Verdoppelung konstatieren können. Die Verdoppelung u. s. w. der Chromosomenzahl kann entweder nach oder vor der Befruchtung stattfinden. Im ersten Falle sollte also im Embryo eine Längsspaltung aller Chromosomen ohne Kern- teilung vorkommen. Im letzteren Falle könnte die Verdoppelung kurz vor der Reduktionsteilung oder nach derselben in den Tetra- denzellen eintreten. In meiner vorigen Arbeit uber Hieracium sprach ich die Vermu- tung aus, dass »this doubling of the number of chromosomes is caused by a longitudinal division of the Chromosomes without nucleus division.> STRASBURGER (1908) und GaATES (1913) haben eine ähnliche Erklärung angenommen: der letztere vermutet, dass in der Eizelle nach der Befruchtung »the doubling in the chromo- some number had probably occurred as the result of a suspended mitosis in the fertilized egg or in an early division of the young embryo.» Andererseits meint STomPs (1910), dass eine solche Verdoppelung durch die Vereinigung zweier »unreduzierter» diploider Keimzellen verursacht werden könnte. Dieselbe Meinung vertreten auch GEERTS, Miss Lutz und DE VRIES und es scheint mir, dass sie in gewisser Hinsicht sehr an Wahrscheinlichkeit gewinnt seit dem Entdecken der triploiden Oenothera-»Mutationen»>. TiscHLER (1910) schliesst sich betreffs Musa der Ansicht GATES' und STRASBURGERS an. Es scheint ihm »dass die bi- und triva- lenten Varietäten nicht auf sexuellem Wege entstanden, sondern infolge einer Verdoppelung bezw. Verdreifachung der Chromosomen in gewissen somatischen Zellen ihren Ursprung nahmen.» »Die Bildung einer bivalenten Rasse aus einer univalenten könnte durch Monaster oder auch nur durch eine äberzählige Längsspaltung in den Chromosomen vor sich gehen.> Und wenn man die neuen wichtigen Untersuchungen von WINKLER (1916) heranzieht, so ist eine solche Annahme nicht von der Hand zu weisen. Indessen scheint es mir als ob die Entstehung triploider Rassen sich leichter durch die Annahme von diploiden Keimzellen erklären lässt. Diploide Geschlechtszellen können in verschiedener Weise ge- bildet werden: die Reduktionsteilung könnte wegfallen und eine 198 gewöhnliche somatische Teilung folgen. Ich glaube in Hieracium einige Bellege fäöhr eine andere Entstehungsweise diploider Keim- zellen gefunden zu haben. Nach der homotypischen Teilung verläuft in = Pilosella die Wandbildung oft sehr unregelmässig. Drei oder nur zwei Pollenzellen werden gebildet, wobei also eine, resp. beide Zellen zweikernig wer- den. Diese beiden Kerne liegen dicht nebeneinander und vwver- schmelzen in vielen Fällen in späteren Stadien. Jedenfalls trifft man oft Bilder, wo ganz deutlich zwei Kerne zu einem Riesenkern vwver- einigt sind. Die Pollenzelle wird auch entsprechend grösser, die Exine doch normal ausgebildet. Es ist ja sehr möglich, dass solche Riesenzellen auch befruchtungsfähig sind, und dann mössen sie ja zur Bildung triploider Rassen Anlass geben. Etwas ähnliches hat NEMEC (1910 s. 203) bei chloroformierten Pollenmutterzellen von Larix gefunden. Auch eine Teilung solcher »diploiden» Kerne konnte er beobachten. In Hieracium habe ich auch Teilungen der Pollenzellkerne mit der »unreduzierten» Chro- mosomenzahl gesehen. Ein anderer Weg zur Bildung »diploider» Pollenzellen ist nach GATES (1915) die Vereinigung der Tochterkerne während der homo- typischen Telephase, also auf einem noch fröheren Stadium als die obige Kernverschmelzung. Es ist eine bekannte Tatsache, dass die asexuellen Arten einer Gattung sich durch eine etwa doppelt so grosse Chromosomenzahl von den sexuellen unterscheiden. Abgesehen von dem unsicheren Rumex-Falle und Thismia sind die asexuellen Arten gewöhnlich tetraploid oder octoploid. Ein sehr interessantes Beispiel unter den Hieracien habe ich in H. umbellatum gefunden. Diese Art enthält nach ÖSTENFELD sowohl sexuelle wie apogame Formen. Ich habe H. umbellatum var. linearifolium (261) näher untersucht. Die Samen erhielt ÖSTENFELD von Petrograd und es zeigte sich, dass dieselbe »is capable to fruit apogamically.> Die Chromosomenzahl ist in den sexuellen umbellatum-Formen 9 haploid, 18 diploid wie JuUEL und ich zeigen konnten. Die apogame »Rasse> zeigte 27 Chromo- somen diploid wie die Mehrzahl der apogamen Archieracien. Diese Tatsache ist bemerkenswert, einerseits weil die apogamen Formen im allgemeinen wenigstens tetraploid sind, andererseits weil die Triploidie der apogamen Hieracien gewissermassen die Entste- hung der Apogamie erklärt. Es ist klar, dass triploide Rassen 199 durch eine Kreuzung entstanden sind, und sie können nicht oder nur schwer auf sexuellem Wege erhalten werden. Die Reduktions- teilung verläuft ja nach dem Drosera-Schema und giebt sehr ver- schiedenchromosomige Sexualzellen. Es ist dann wohl anzunehmen, dass die Apogamie durch eine gewisse Anlage-Kombination u. dgl. bei der Kreuzung vermittelt wurde. Wie soll man dann aber die grosse Polymorphie der Untergattung Archieracium erklären? Sie könnte entweder nach der Ubergang zur apogamen Entwicklung entstanden sein, oder die Apogamie folgte gleichzeitig mit einer Bastardspaltung. Im ersten Falle sollte Mutation vorliegen, im zweiten Falle nicht. Dass hier die Poly- morphie auf Grund weitgehender Bastardkombination zu erklären ist, scheint mir richtiger auf Grund der obigen Kreuzungsresultate in Pilosella. Man könnte sich den Vorgang so vorstellen: eine teilweise apogame Art, von demselben Typus etwa wie H. excellen in Pilosella, mit 36 Chromosomen, die sicher selbst ein Kreuzungs- produkt ist, wird von einer 18-cehromosomigen Art befruchtet. Die Geschlechtszellen haben also 9 und 18 Chromosomen. Es ist eigent- lich eine Räckkreuzung und eine Spaltung folgt in F,, so wie in H. auricula Xx aurantiacum, und gleichzeitig haben die F,-Individuen alle oder zum Teil die Anlage zur apogamen Embryoentwicklung geerbt. Und die Kreuzungsversuche von ÖSTENFELD haben ja als Resultat gegeben, dass solche Kreuzungen »can give rise to new forms or species, at once quite constant>; in dem Falle auricula Xx auranliacum sind ja beide Eltern sexuell, auricula zwar obligat und aurantiacum nur teilweise. Dennoch konnten einige der Bastard- Individuen, eigentlich F,-Individuen, auf apogamem Wege Embryo bilden. Und die Polfutorphie in dieser Kreuzung war ja sehr gross. Ein ähnlicher Vorgang könnte ja auch fär Archieracium gelten. Die Kastrationsversuche ÖOÖSTENFELDS deuten darauf hin, dass in gewissen Spezies auch dieser Untergattung eine Embryobildung sowohl auf apogamem wie sexuellem Wege stattfinden kann. Die Gemini-Bildung. Oben haben wir eine Reihe zytologischer Daten äber die Re- duktionsteilung einiger Bastarden innerhalb der Untergattung Pilo- sella geschildert und es eröbrigt nun dieselbe in Zusammenhang mit den fröher von uns und anderen gewonnenen Resultaten zu betrachten. 200 Uber die Bastard-Zytologie liegen zur Zeit ziemlich viele Angaben vor; fär die uns hier interessierenden Fragen, besonders das Ver- halten der Gemini und der ungepaarten Chromosomen während Meiosis, sind es aber wesentlich die Resultate der Kreuzungen zwischen verschiedenchromosomigen Arten die hier zu beräcksich- tigen sind. Ausser den Untersuchungen äber Drosera obovata sind vor Allem die zahlreichen Arbeiten von GATES GEERTS, LUTZ und STOMPS Uber Oenothera-Mutationen und -Bastarden zu nennen, die gewissermassen ähnliche Chromosomenverhältnisse wie in den obi- gen Hieracium-Bastarden zeigen. Die »Mutanten> vom Typus 2 x + 1, wie Oe. lata und semilata mit 15 Chromosomen geben in dieser Hinsicht viele Anhaltspunkte mit Hieracium, nur bin ich zu teilweise anderen Deutungen als z. B. GATES in seinem letzten Oenothera-Buch gekommen. In Oe. lata tritt während der Metaphase ausser den 14 meistens zu Gemini verbundenen Chromosomen auch ein extra, »odd» Chromo- som auf, das sich sehr verschieden während der Meiosis verhalten kann. Es kann ungeteilt nach dem einen Pole gehen, die Tochter- kerne erhalten dann 7 resp. 8 Chromosomen, oder es vollendet schon während der heterotypischen Teilung eine Spaltung. Nach GATES (1915 s. 183) ist diese doch nicht eine »regular longitudinal split, but rather an irregular pulling apart transversely, leaving a trail of chromatin behind». In Hieracium kann man ganz diesel- ben Chromosomenverhältnisse beobachten, aber hier sind sie, wie die Ubergänge lehren, absolut sicher als durchaus regelrechte Längs- spaltungen zu deuten (vgl. z. B. Fig. 14). Uberhaupt verhalten sich die ungepaarten Chromosomen sehr verschieden, je nachdem sie im Äquator, wo zentrifugale Kräfte zu wirken scheinen, oder mehr oder wWweniger ausserhalb desselben liegen. Sie werden dabei oft stark einseitig ausgezogen. Ähnliche Bilder in Oenothera sind es wohl, die GATES als »loss of material from one or more Chromo- somes as it moves leaving a trail of chromatin on the heterotypic spindle>. Solche stark ausgezogene Chromosomen wie GATES in Fig. 71 und 72 abbildet, sind wohl nur Ausdruck fär die weiche Konsistenz der Chromosomen; verschiedene Fixierungsflässigkeiten geben öäbrigens verschiedene Bilder ab. Sehr interessant ist eine Kreuzung Oe. lata X gigas, die Miss LuTz ausgefährt hat. Bekanntlich hat Oe. gigas die diploide Chromo- somenzahl 28. GaATEsS hat gezeigt, dass bei der heterotypischen Teilung die Gemini-Bildung sehr unvoilständig ist. Man sollte 14 201 Gemini erwarten, aber die Bildung scheint sehr lose zu sein. GATES sagt (1909 S. 921): »In O. gigas.... the Chromosomes are loosely scattered on the heterotypic spindle, so that it is frequently im- possible to say which members constitute a pair.» Wahrscheinlich däörften dann also die Geschlechtszellen von O. gigas eine sehr va- riable Anzahl von Chromosomen erhalten. In der genannten Kreuzung DO. lata Xx gigas waren die Bastard- individuen in Bezug auf Chromosomenzahl nicht einheitlich. Zwei Individuen hatten 15 Chromosomen diploid, einige gigas-ähnliche Individuen 28—30 Chromosomen. Ganz wie in meinen Hieracium- Kreuzungen beruhen wohl die verschiedenen Chromosomenzahlen darauf, dass die Gemini-Bildung in den Eltern-Arten (wie z. B. in O. gigas) so unregelmässig verläuft und die Geschlechtszellen daher variable Anzahl von Chromosomen erhalten. In dem Falle, wo die Chromosomenzahl eines Bastard-Indivi- duums grösser ist als die Summe der Haploid-Zahlen der Eltern, braucht man indessen nicht notwendig eine Ausschaltung der Re- duktionsteilung anzunehmen. GATES erklärt die Zahl 29—30 in der genannten Kreuzung »from the union of diploid eggs of lata having 15 Chromosomes with gigas-Pollen grains having respectively 14 and 15 chromosomes». Die Chromosomenverhältnisse der Hieracium- Bastarden zeigen doch, dass eben durch ihre unregelmässige Ver- teilung und auch Längsspaltung die ungepaarten Chromosomen während der heterotypischen Teilung die Möglichkeit zur Vermehrung resp. Verminderung der Chromosomenzahl der Tochterkerne gege- ben ist. Und das Auftreten in dieser Kreuzung von Individuen mit 14 (15) Chromosomen, was eine gigas-Pollenzelle mit 7 Chromo- somen voraussetzt, beweist eben, dass in der Meiosis in O. gigas die Verteilung der Chromosomen auch nach dem Schema 7—21 vorkommen kann. Dann können ja aber auch Oenothera-Bastarden mit 7 (8) + 21 Chromosomen entstehen. Es ist natärlich möglich, dass, wie GATES angibt, auch »diplois eggs> z. B. in lata vorkom- men können, ich möchte nur auf eine andere Erklärung hinweisen, die mir ebenso gut, ich möchte sagen besser begrändet erscheint. Eine besondere Stellung unter den Bastard-zytologischen Arbeiten nehmen FEDERLEYS Untersuchungen äber Pygaera-Kreuzungen ein. Wir haben hier einen Fall, wo bei der heterotypischen Teilung des Bastard-Individuums keine oder nur spärliche Gemini-Bildung vorkommt. Die Vater- und Mutterehromosomen werden nicht zu Gemini vereinigt, sondern sie ordnen sich wie in einer somatischen 202 Teilung in der Äquatorialplatte als längsgespaltene Chromosomen, und die Chromosomen-Hälften gehen je zu den Polen. Erst bei der Räckkreuzung mit einer der Eltern tritt eine Gemini-Bildung ein. Wir haben hier also einen Typus, der von den vworigen grundverschieden ist. Ein Gegenstäck zeigt Hieracium boreale, denn diese wahrscheinlich durch Kreuzung gebildete Art zeigt in der heterotypischen Äquatorialplatte sowohl ungepaarte Chromosomen wie eine wechselnde Zahl von Gemini; und diese verhalten sich in der Fortsetzung ganz wie in Pygaera-F,. Der Fall Pygaera ist deshalb so sehr interessant, einerseits, Wweil die zytologischen Befunde in vollem Einklang mit den Kreuzungs- resultaten stehen, andererseits weil wir hier ein Beispiel haben, wo die Reduktionsteilung nahezu vollständig ausgeschaltet wird, wie in H. boreale, und dennoch befruchtungsfähige Geschlechtszellen ge- bildet werden können; ein gutes Beispiel dafär, dass man von den morphologischen Strukturen keineswegs immer auf den biologischen Effekt schliessen kann, sondern immer und immer Vorsicht bei der Deutung und Interpretierung unserer Figuren nötig ist. Sonst wären wir ja versucht die »Unregelmässigkeiten» bei der Chromosomen- verteilung fär die Qualität der Keimzellen allein verantwortlich zu machen. Sehr interessant in dieser Hinsicht ist öbrigens der oben- genannten Bastard H. pilosella X aurantiacum (53), der, trotzdem die Keimzellen eine sehr unregelmässige Chromosomenverteilung zeigen, dennoch nach den ÖSTENFELDSchen Versuchen zu schliessen, erst nach vorausgegangener Pollination Samen bildete, »from which plants arose, different from one another and to be considered as the result of new crosses caused by visits of insects.» Die halbheterotypische Teilung. Mit diesem Namen habe ich eine Modifikation der heterotypischen Teilung bezeichnet, die darin besteht, dass die Chromosomen in der Prophase zwar kurz und dick und im öbrigen ein »diakine- tisches> Aussehen haben, aber nicht zu Paaren sich vereinigen. In der Metaphase unterbleibt die Gemini-Bildung vollständig oder na- hezu vollständig, die Chromosomen vwverteilen sich ohne Ordnung auf der Spindelfigur und werden ganz regellos dem einen oder an- deren Pole zugeteilt. Es besteht also gewissermassen eine schwä- chere Affinität, die zu einer Gemini-Bildung nicht ausreicht. Ubergänge von dieser Teilung zu der mit Gemini-Bildung ver- bundenen kommt auch, z. B. in H. boreale, vor. 203 Die Frage ist nun, ob dieser Teilungsmodus auch in anderen apogamen Formen aufgefunden werden kann. Wie schon oben gesagt, finden sich in der Literatur Notizen und Angaben, die auf ein Vorkommen dieser Reduktionsteilungsmodifikation auch in an- deren asexuellen Pflanzen hindeuten. Wir haben hier vor Allem Osawas (1913) Arbeit äber Taraxacum, wo sicher dieselbe Teilungs- art vorkommt. Es scheint mir, nach den beigegebenen Figuren zu schliessen, als ob in Taraxacum sowohl Teilungen nach dem H. boreale-Typus, wo also auch einige Gemini gebildet werden, als auch nach dem halbheterotypischen Schema vorkämen. Fig. 56 in Osawas Arbeit ist dem Verhalten in H. boreale sehr ähnlich, Fig. 537 ist aber ganz sicher mit meiner Figur 192 zu vergleichen. Diese Figur soll nach OsawaA ein späteres Stadium als Fig. 56 darstellen: »the movement of the chromosomes .... goes sometimes very une- venly, because some of the chromosomes seem to move much more slowly than others, so that the chromosomes are scattered pretty irregularly on the spindle fibres.> Die Ubereinstimmung mit einer Metaphase in z. B. H. laevigatum ist indessen einleuchtend. Der oben beschriebene Ubergang der Spindelfigur direkt ohne Kern- teilung in die Interkinese scheint auch in Taraxacum vorzukommen, aber wird von OÖsaAwa als Amitose aufgefasst; Stadien wie Figg. 61, 8, 63 in OsaAwas Arbeit habe ich oft angetroffen, aber dabei auch alle Ubergänge von der Spindelfigur zur Interkinese. Figuren, die als halbheterotypische Teilungen zu deuten sind, finden sich auch in TAHaARAS, leider in japanisch geschriebenen Arbeit äber Parthenogenesis in Erigeron (1915 b). HOLMGREN (1916) hat auch ähnliche Stadien bei einer apogamen Eupatorium-Art be- obachtet und richtig gedeutet. Sicher werden sich bei eingehender Untersuchung die Beispiele vermehren. Es scheint mir auch als ob die Kernteilungen, die zur Bildung der sog. apyrenen Spermien der Schmetterlinge fäöhren, nach dem halbheterotypischen Schema folgten (vgl. z. B. FEDERLEY [1913], Fig. 58). In den Embryosackmutterzellen von Taraxacum finden sich nun auch ähnliche Teilungs-Stadien, wie aus JUELS (1905), SCHKORBATOWS (1909) und Osawas (1913) Arbeiten zu entnehmen ist; doch haben sie eine sehr ungleiche Deutung erfahren. JUEL (1905 p. 6) findet ausser der gewöhnlichen Diakinese mit Chromosomen in der Form von »fast isodiametrischen Klumpen>» (Fig. 10, 11) auch Prophasen mit Chromosomen, »zum Teil lang und dänn>, »die aber paarweise zusammenhaften.> Er nimmt an, dass die Chromosomen nach der 204 ersten Diakinese wieder als »dänne Fäden erscheinen>». »Die Ähn- lichkeit der in Fig. 13—15 abgebildeten Kerne mit einer homöo- typischen Prophase ist nicht schlagend, aber sie kann jedoch nicht ganz in Abrede gestellt werden.> SCHKORBATOW (1909) hat auch »verschiedene und charakteristiscehe Chromosomen-Formen» beob- achtet, »die wahrscheinlich ein Ausdruck sind fär paralelle Er- scheinungen bei elementaren Arten», und er bildet ganz ähnliche Stadien der »Diakinese» wie JveEL ab. Sehr eingehend hat OsAwA die Entwicklung der E. M. Z. in Taraxacum verfolgt. »At an earlier stage of the segmentation each chromosome appears to be variously bent long bodies with uneven or angular outline. They are distri- buted irregularly in the nuclear cavity and there is no pairing.» Er hat auch ganz dieselbe Modifikation der Diakinese gesehen wie JUEL. Wenn man diese Angaben uber die E. M. Z.Entwicklung in Taraxacum mit den Kernverhältnissen bei der halbheterotypischen Teilung, etwa in H. lacerum oder H. laeviqgatum, vergleicht, so scheint es mir, als ob eine gewisse Ubereinstimmung dieser Erscheinungen unverkennbar sei. Man braucht nicht mit SCHKORBATOW Zu »para- lellen Elementararten» zu greifen um die verschiedenen Kernstruk- turen zu erklären. Das Vorkommen in den E. M. Z. in Taraxacum (und vielleicht anderen apogamen Arten) von zwei Arten der >»Dia- kinese» lässt sich meiner Ansicht nach in folgender Weise erklären : die Prophase mit längsgespaltenen, dännen Chromosomen ist die Fortsetzung der »dicken» Diakinese und mit der Interkinese ver- gleichbar. Vielleicht wird eine Spindelfigur, nach dem halbhetero- typischen Schema angelegt, dieselbe wird doch direkt in einen Kern mit längsgespaltenen Chromosomen umwandelt, oder der Prophase- Kern geht direkt durch ein Kontraktionsstadium (vgl. Fig. 22 in die Interkinese äöber. In Erigeron annuus, der nach TAHARA (1915 b) apogame Embryoentwicklung zeigt, kommen Spindelfiguren vor, die sehr an eine halbheterotypische erinnern (z. B. die Figur Seite 248). Das Vorkommen in gewissen apogamen Arten von sterilen Samenknospen lässt sich dann vielleicht dadurch erklären, dass hier eine halbheterotypische Teilung vollendet wurde ohne Uber- gang in eine Interkinese mit längsgespaltenen Chromosomen in der somatischen Anzahl. Es scheint mir also, dass ein besseres Verständnis von dem Di- ploidwerden der E. M. Z. in Taraxacum durch das Heranziehen der halbheterotypischen Teilung gewonnen wird. In den P. M. Z. d 205 lässt sich diese- klar tberblicken, weil die Ubergangsstadien im Antherenfache leicht zu verfolgen sind; in den E. M. Z. dagegen mit den spärlichen Kernteilungsbildern wird die Zusammengehörig- keit der Kernbilder schwieriger zu konstatieren sein. Taraxacum ist in dieser Hinsicht ein sehr interessanter Fall. In den ubrigen apogamen Arten lassen sich vwvielleicht ähnliche Er- scheinungen beobachten; andererseits könnte ja Antennaria alpina eine Embryosackentwicklung wie die Pollenentwicklung in H. pseu- doillyricum zeigen, Wo die Prophase gewöhnlich schon vom Beginn ab eine diploide Richtung eingeschlagen hat. Aber auch dann könnte in einigen Samenknospen ein Räöckgang zur halbheterotypi- schen Teilung vorkommen. Was speziell die Gattung Hieracium betrifft, werde ich in einem anderen Zusammenhang die Embryo- sackbildung in Archieracium eingehend beröcksichtigen. LITERATURVERZEICHNIS. Vgl. im öbrigen die Zusammenstellung in den Arbeiten von TiscureEr (15) und WINKLER (16). FEDERLEY, H. 1913. Das Verhalten der Chromosomen bei der Spermato- genese der Schmetterlinge Pygaera anachoreta, curtula und pigra sowie einiger ihrer Bastarde. Zeitschr. f. indukt. Abst. und Vererb. Lehre. Bd. 9. GATES, R. BR. 1909, The behaviour of chromosomes in aenothera lata Xx gigas. Bot. Gaz. Bd 48. —»—, 1913, Tetraploid Mutants and Chromosome Mechanisms. Biol. Centralbl. Bd. 33. ——, 1915, The Mutation Factor in Evolution with particular Reference to Oenothera. London. GATES, R. R. and THomMaAs, N. 1914, A cytological Study of Oenothera Mut. lata and Oe. Mut. semilata in relation to Mutation. The Quart. Journ. of micr. Science. Bd. 59. GEERTS, J. M. 1911, Cytologische Untersuchungen einigen Bastarde von Oenothera gigas. Ber. d. Bot. Ges. Bd 29. HOLMGREN, I. 1916. Apogamie in der Gattung Eupatorium. Svensk Bot. Tidskr. Bd 10. IsHIKAWA, M. 1916, A list of the Number of Chromosomes. Bot. Mag. Bd. 30. Tokyo. JUEL, H. O, 1904, Die Tetradenteilung in der Samenanlage von Taraxacum. arkiv f. Bot. Bd. 2, | -—>—, 1905, Die Tetradenteilungen bei Taraxacum und anderen Cichorieen. I: Sv. Vet. Ak. Handl. -Bd. 39. 206 LU'rzZ, A. M., 1909, Notis on the first generation hybrid of Öenothera lata X.0O: gigas. "Seience. NIST Bad r209mCpsR65! Lu1Z, A. M., 1912, Triploid mutants in Oenothera. Biol. Centralbl., Bd. 32. MURBECK, 5S., 1914, Parthenogenese bei den Gattungen Taraxacum und Hieracium. Bot. Not. Lund. NÉEÉMEC, B., 1910, Das Problem de Befruchtungsvorgänge. Berlin. OsaWwWa, J. 1913, Studies on the Cytology of some Species of Taraxacum. Arch. f. Zellf. Bd, 10. OSTENFELD, C. H. 1910, Further Studies on the Apogamy and Hybridization of the Hieracia. Zeitschr. f. Ind. Abst. und Vererb. Bad. 3. ROSENBERG, O., 1907, Cytological studies on the apogamy in Hieracium. Bot. Tidskr., Bd. 28. Köbenhavn. —»—, 1909, Cytologische und morphologische studien an Drosera longifolia X rolundifolia. K. Sv. Vet. Ak. Handl., Bd. 43, No. 11. SAKAMURA, T. 1916, Uber die Beeinflussung der Zell- und Kernteilung durch die Chloralisierung mit besonderer Röäcksicht auf das Ver- halten der Chromosomen Bot. Mag. Bd. 30. Tokyo. SAMUELSSON, G., 1913, Studien öber die Entwicklungsgeschichte der Bläten einiger Bicornes-Typen. Sv. Bot. Tidskr., Bd 7. SCHKORBATOW, L. 1909, Parthenogenetische und apogame Entwicklung bei den Bläthenpflanzen. Charkow. STOMFS, Th. J. 1912 a, Die Entstehung von Oenothera gigas de Vries. Ber. D: bot; Ges BAd:I30 —>»—, 1912 b, Mutation bei Oenothera liennis L. Biol. Centralbl. B. 32. —»—, 1916, Uber den Zusammenhang zwischen Staten und Chromosomen- zahl bei den Oenotheren. Biol. Centralbl. Ba. 36. STRASBURGER, E. 1908, Chromosomenzahlen, Plasmastrukturen, Vererbungs- träger und Reduktionsteilung. Jahrb. f. wiss. Bot. Bb. 45. TAHARA, M., 19135 a, Cytological Studies der Chrysanthemum. Bot. Mag. Bd. 29. Tokyo. ; —»—, 1915 b, Parthenogenesis in Erigeron annuus. Bot. Mag. Bd. 29. Tokyo. ER TISCHLER, G., 1910, Untersuchungen uber die Entwicklung des Bananen- pollens I: vArehiv ff. Zell: Bd:.5. —»—, Chromosomenzahl, Form und Individualität im Pflanzenreiche. Progr. Rei Bot. Bd. 5. DE VrRIES, H., 1913, Gruppenweise Artbildung unter spezieller Beröcksich- tigung der Gattung Oenothera. Berlin. WINKLER, H., 1916, Uber die experimentelle Erzeugung von Pflanzen mit abweichenden Chromosomenzahlen. Zeitschr. f. Bot. Bd. 38. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1917. BD. 11, H. 2. OM KNOPPSKYDDEN HOS GENIOSTOMA LASIO- STEMOÖN BLUME OCH LEEA SAMBUCINA WILLD. AF HUGO OSVALD Då jag våren 1915 under ledning af professor N. SvEDELIUS var sysselsatt med en anatomisk undersökning af vissa Loganiaceer, däribland Geniostoma lasiostemon, gjordes en del intressanta iakt- tagelser öfver knoppskyddet hos denna art. Jag utvidgade sedan min undersökning med ännu en art, som professor SVvEDELIUS insamlat just för studiet af knoppskyddet, nämligen Leea sambucina. Materialet för min undersökning är helt och hållet insamladt af honom, Geniostoma i botaniska trädgården i Buitenzorg 9 juli 1903, Leea på Ceylon samma år. Jag vill här begagna till- fället att uttrycka min tacksamhet till professor SVvEDELIUS för hans välvilja att ställa nämnda material till mitt förfogande äfvensom för det intresse, hvarmed han följt mitt arbete. Äfven till professor R. SERNANDER står jag i tacksamhetsskuld för litteraturanvisningar och goda råd. Slutligen vill jag frambära mitt tack till fröken SiGRID ÖLSSON för hjälp vid teckningarnas . utförande. Under det att den tempererade och kalla zonens växter måste skydda de unga outvecklade vegetativa såväl som fruktifikativa or- ganen emot vinterns kyla och härför äga en mängd olika anord- ningar, så behöfva många af tropikernas växter ett effektivt skydd för knopparna emot solens brännande strålar. De vägar utveck- lingen tagit äro många. Ett sätt är att genom bladställning be- skugga unga organ, elt annat att under knoppens tidigare utveck- lingsskeden innesluta den i förut utvecklade organ. Härvidlag fin- 208 nes ett flertal variationer, hvarpå de båda nedan närmare beskrifna knoppskydden lämna ett par typiska exempel. Innan jag öfvergår till redogörelsen för min egen undersökning, vill jag emellertid i korthet omnämna det viktigaste af hvad som förut gjorts på detta område. TrREUB är den förste, som beskrifvit utvecklingen af unga organ i ett slutet rum, hvari ett sekret utvecklas. Hans arbeten gällde skyddet af blomknoppar (se nedan). PoTTER påvisade 1891 hos ett flertal växter (släktena Arlocarpus, Heptapleurum, Canarium, Wormia, Sarcocephalus) knoppskydd medelst stipler eller uppsvällda bladbaser. Han gjorde äfven försök med att beröfva den unga knoppen dess skyddande hölje och fann då, att bladen blefvo starkt förkrympta. Angående sekretionen och sättet, hvarpå de skyddande organen hållas tillslutna, nämner han ingenting. GrRoom behand- lade utförligt (1892) sekretionen i knopparna och dess verkningar; han fäste bl. a. uppmärksamheten på den transpirationshämmande verkan af ett hygroskopiskt sekret, vidare på den sugning af vatten till den unga knoppen ett osmotiskt verksamt sekret utöfvar. Han beskrifver utförligt anläggningen och utvecklingen af såväl de skyddande, som de secernerande organen hos bortåt ett 20-tal arter tillhörande familjerna Rubiacece, Apocynacec, Asclepiadacece, Gutti- fere och Dilleniacee. GRoom omnämner äfven att han hos ett par arter af släktet Fagrea, fam. Loganiacece, iakttagit knoppar, som af det yttre att döma voro af samma typ, som dem han beskrifvit hos Clusia rosea; denna åter tycks af hans beskrifning och afbild- ningar att döma påminna ganska mycket om Geniostoma. Som ofvan nämnts är det ej endast stamknoppar, som skyddas medelst ett sekret i ett slutet rum. Äfven blomknoppar äga mycket ofta ett dylikt skydd, och det är då vanligen inuti det kraftigt ut- vecklade fodret som sekretet afsöndras. Efter det TrEuB lämnat den första utförliga beskrifningen af blomknopparna hos Spathodea campanulata, beskrefvos flera dylika s. k. vattenfoder hos en mängd olika växter tillhörande fam. Bignoniacece, Melastomacec, Verbenacece af olika författare, t. ex. KRAUS, RACIBORSKI, KOORDERS, LAGERHEIM, SHIBATA, HALLIER. Stundom utbildas äfven skydd för frukten un- der dess mognad genom att fodret tillväxer efter blomningen. SVvEr DELIUS har lämnat en utförlig beskrifning af dylika postflorala vattenfoder hos några Convolvulaceer. 209 Geniostoma lasiostemon Blume. Geniostoma lasioslemon är en nästan fullständigt glatt trädartad växt tillhörande fam. Loganiacece. läderartade, långsträckt äggformade med rundad bas och något utdragen Stiplerna äro små, manschettformade, om- kring 2—3 mm. höga och bilda en inter- petiolär slida. De bestå förutom epider- mis af 4—5 lager i tangential riktning sträckta celler. I denna slida saknas kärl- strängar, och den är således enligt flera Bladen äro motsatta, skaftade, spets. författares åsikt ej homolog med vanliga SJ stipler utan utgör endast en emergens från Fig. 1. Geniostoma lasioste- de båda motsatta bladens baser och mellan- ”:97. Skottspets, naturlig storlek. liggande delar af stammen. På en del af mina snitt har jag på de allra yngsta bladen kunnat iakt- taga en ansvällning bildad af de öfversta cellagren (fig. 2); denna ansvällning skulle sålunda vara det första anlaget till stipelslidan. Mellan de öfversta utvecklade bladen på ett skott bildar slidan ett fullständigt slutet rum. Till följd häraf tyckas skotten ofta af- slutas tvärt med två väl utvecklade blad i spetsen (Fig. 1 o. 2). Nå- gon knopp eller några unga blad synas ej till. Stipelslidan skyddar således ej de blad, till hvilka den hör, . utan de efterföljande. På detta stadium och ännu tidigare finnas på dess insida kolleterer och hår. De förra, som i synnerhet äro anhopade vid basen, afsöndra sannolikt en vätska, i hvilken de unga organen utvecklas. På det konserverade material, som stått till mitt förfogande, har visserligen Svensk Botanisk Tidskrift 1916. Fig. 2. Gemostoma lasiostemon. Längd- snitt genom knoppen. Vid basen af de två uppräta bladen synas grenanlag och ofvanför dessa ansvällningar, som skola bilda nästa stipelslida (knoppskyd- det ser ut att vara hopvuxet, beroende på att snittet träffat något vid sidan af mynningen). 14 210 förekomsten af ett sekret ej kunnat konstateras, men hela byggna- den blir förklarlig först genom antagandet af ett dylikt. Kolletererna äro långsträckta och ofta mer eller mindre spolfor- miga, bestå ytterst af en epidermis af ganska stora ceiler, innanför detta af några rader celler, svagt sträckta i kolleterernas längdrikt- ning. Epidermiscellerna ha ett kraftigare plasmatiskt innehåll och större kärnor än de inre cellerna, hvilket tyder på att endast de förra äro secernerande. Denna byggnad öfverensstämmer mycket nära med byggnaden af liknande organ hos andra växter enligt 1508 Närmare detaljer om detta på sin tid högeligen intressanta fynd har f. d. stadsläkaren HJ. HACKZELL, Luleå, godhetsfullt lämnat mig i skrifvelse af 3/8 1916: >— — får meddela, att en skolkamrat EbvARD BÄCKSTRÖM och jag under våra ströftåg och fiskerifärder i Lule skärgård sommaren 1872 funno växten å Uddskärs fiskläge. Den växte å norra sidan ett stycke upp från själfva stranden af en vik, vid hvilkens södra strand några fiskarestugor ligga. B. plockade växten, det enda exemplaret, som vi, oaktadt ifrigt sökande, kunde finna. Han läm- nade växten, okänd som den var för oss, för bestämning af dess art till Adj. VIKTOR HOLM, som tjänstgjorde vid härvarande läro- verk. Denne förklarade den vara Primula sibirica och ej förut funnen i Sverige. Äfven minnes jag, att han uppmanade oss ett 217 annat år undersöka, om ej den åter kunde finnas å samma plats. Det gjorde vi äfven under påföljande åren, men utan resultat. — — B. är numera ingeniör och tjänsteman vid Ekonomiska kartverket,. Stockholm.> Det svenska förstlingsexemplaret finnes bevaradt i Upsala Botaniska Museums stora herbarium. Af anteckning å dit- hörande etikett: »De första 2 i Sv. funna ex. Det andra finnes i R. H:ns herb.> synes emellertid framgå, att det ursprungliga fyndet utgjorts af tvenne exemplar, och i öfverensstämmelse härmed an- träffar man i R. HARTMANS herbarium (deponeradt och som sådant separatim förvaradt å Upsala Bot. Institution) ännu ett exemplar, sig- neradt: Uddskär, Juli 1872. Om några senare funna exemplar från samma lokal är intet kändt. Vid Botaniska sektionens i Upsala sammanträde !6/3 1886 redo- gjorde dåvarande docenten A. N. LUNDSTRÖM för »tvänne anmärk- ningsvärda växtfynd från norra delen av skandinaviska florområ- det». Det ena gällde P. sibirica. I Bot. Notiser s. å. (sid. 141) läses härom: »Sistlidne sommar (1885) hade den af hr G. O. BUR: MAN anträffats i stor ymnighet på en ö, Seskarön, i nordligaste delen af Bottniska viken emellan Haparanda och Kalix.> Ex. från denna vårt lands fyndort n:r 2 förefinnas bl. a. i Riksmuseum och i Upsala och Helsingfors botaniska museer.! En med förhållandena å Seskarön väl förtrogen person, f. d. läroverksadjunkten J. NÄSMAN, Haparanda, har haft godheten afgifva några upplysningar om väx- tens utbredning under senare tid å sagda ganska vidsträckta öom- råde. N. har under en följd af år iakttagit den vid Sorbinlaht: och andra ställen på nordsidan, mestadels dock i mera enstaka exemplar. »På sydsidan däremot utefter hafsstranden har den alla föregående år jag varit här funnits i riklig mängd.» I intet af ofvan nämnda trenne museer förefinnas svenska exem- plar från annan lokal än de båda nu angifna. Ej heller har vid stu- diet af Botaniska Notiser eller af Svensk Botanisk Tidskrift uppgift om ytterligare någon svensk lokal för växten ifråga kunnat an- träffas från de sista 30 åren. Vid sådant förhållande har jag anselt det icke vara ur vägen att till offentligheten öfverlämna de upp- gifter om ytlterligare 4 svenska fyndorter för P. sibirica, hvilka jag under resa sistlidna sommar lyckats erhålla, tack vare vänligt till- mötesgående af initierade personer. ! I NevmaAnNs Sveriges Flora af 1901 upptages likväl som enda svenska fyndort Luleå. '218 1. Neder-Kalix skärgård, Hvitgrund, en liten ö i yttersta 'hafsbandet, rakt S om Karlsborg. För enskilda botanister har denna växtlokal (likasom den härnäst nämnda) varit känd sedan smera än 10 år; så t. ex. besöktes densamma efter anvisning af någon tidigare kännare ”'/6 1906 af numera medicinalrådet F. BLOCK, "hvarvid exemplar tillvaratogos. Vid en tur ut till sagda ö 29/6 1916, på det förträffligaste arrangerad af apotekaren J. MALLNER!, Neder- kalix, beskärdes mig anblicken af strandängsmarker bokstafligen :öfversållade med den aimabla örten, vid tillfället stadd på höjden af blomsterfägring.” Präktiga »torfvor>» med den lefvande växten -expedierades omgående till Upsala Botaniska Institution, hvarjämte herbarieexemplar tillvaratogos för sagda institution och för Riks- museum.? I den omgifvande vegetationen ingingo bl. a.: Corall- -orrhiza innata, Glaux marilima, Hippophaö rhamnoides, Ribes rubrum, Silene maritima, Tanacetum vulgare och Triglochin maritimum. 2. Neder-Kalix skärgård, Lutskär, ett par kilometer W om Hvitgrund. Enligt samstämmig uppgift af apotekaren MALLNER, provinsialläkaren M. ÅMAN och kronolänsman K. MARKSTRÖM (samt- liga Neder-Kalixbor): riklig förekomst härstädes. 3. Haparanda skärgård, Santasaari, en liten ö belägen NO om Seskarön mellan denna senare och fastlandet (Nikkala by) Enligt godhetsfullt af provinsialläkaren O. MONTELL, Haparanda, lämnad uppgift finnes växten på flera ställen, om än jämförelsevis sparsamt. »Någon upptäckare” kan ej anges, ty alla de familjer, :som ha sina landtställen här, känna den sedan många år.» 4. Haparanda skärgård, Malli, en helt liten, långt ut till Ahafs (10 kilom. SSO från Seskarön) belägen ö. Enligt uppgift — vänligen förmedlad af lasarettsläkaren E. EDÉNn, Haparanda — af kammarskrifvare W. STRÖMBERG (i samma stad) »förekommer väx- ten här endast å en omkr. 5 kvymeter stor fläck; å platsen finnes högt gräs, men rundtom bara sand. Å denna plats växer den mycket rikligt.» >»S. torde vara ”upptäckaren', då han för omkr. 15 år sedan som skolpojke årligen låg ute på denna kobbe>, till- lägger d:r EDÉN. kö Jan. LIT. ” Som blomningstid angifves i HArRTMANS flora månaderna »7, 3» (möjligen med hänsyn till det norska ishafsområdet). För det bottniska området är tiden att sätta till: 6, 7. Rikligaste blomningen torde äga rum omkr. 1 juli I 1 vecka. .Seskarö-exemplar från ”?/ förete redan nära nog mogen fruktkapsel. > Angående tvenne olika former å platsen se här nedan (sid. 224). sf 219 Inalles kan man alltså f.n. räkna med 6 (sex) kända svenska växt- lokaler för P. sibirica, samtliga å öar. Af de nytillkomna äro n:ris 1 och 2 af intresse bl. a. såsom sammanlänkande de båda äldre (Uddskär och Seskarön) och n:ris 3 och 4 såsom i sin mån bidra- gande till att anknyta de svenska förekomstplatserna till de nord- ligaste finska (Torneå, Kemi etc.). 2 Förekomst å finskt område. Första gången Primula sibirica (under artbenämningen finmarkica) nämnes i litteraturen! såsom funnen å finskt — därmed ock öfver hufvud taget å bottniskt — område är uti Bot. Notiser år 1842 (sid. 152) i form af »Utdrag af ett bref från mag. [FREDRIK] NY- LANDER, dat. Kola d. 24 jul. 1842. Meddeladt af prof. [ELIAS] FRIES». Den åsyftade fyndorten (hvilken af M. BRENNER” uttryck- ligen angifves som »ny») är Uleåborg. Grundlaget för den sammanställning af finska fyndorter, som härmed lämnas, härrör 1 främsta rummet från Bot. Museum i Hel- singfors, finländska samlingen, öfver hvilkens samtliga växtlokaler för P. sibirica doc. E. HÄYRÉN upprättat en förteckning, som han haft godheten ställa till min disposition (här nedan betecknad B H), vidare från herbarium i Geografiska Föreningen i Helsingfors (G H) och från doc. HävrrÉns eget herbarium (H—n), äfvensom från herbarierna 1 Riksmuseum i Stockholm (R S) samt i Bot. Museum i Upsala (B U). Slutligen har ur BRENNERS afhandling (loc. cit. sid. 227) hämtats ytterligare en del växtlokaler (B—Yr), hvilka icke framgått ur det förutnämnda materialet. Vid det sålunda samlade materialets ordnande hafva duplettuppgifter utgallrats; när i några enstaka fall ortnamn förelegat utan vidare detaljuppgift, är detta antydt med tecknet ............. BEING TELE Ne Ra SAS of a are Lo Så a ja La Aage sla ig säd vekrä tba stela bli Bed sg to Tse B H 22 IGT. PSN orre Nee Se RSA SNR AREAN ERAN AE EV TRANS 1896 B Hf 3 » NOLL AN sg a fd or RO EO tg DRA oa Mas B—-r 4, » Kuivantoro, (ÖJ oh a a Kr kar Ness » d » Kemi stad FYRAR ER » 6 > Ajos (ö) 1909 B H ! Jämför not å sid. 220. ” Observationer rörande den nordfinska floran, Acta Soc. pro Fauna et Flora Fennica. Bd 16, n:r 4, 1899 (sid. 31). 220 7. Simo a 1886 H—n" b 1902 B HA c 1904 B U d 1903 H—n'" e 1913 B Hf 8. > Karsikko: soc er TE EA EET NS B—-r 9. » Ervasti Fa. » 10. > Kantola: soo 0 va sr ET EN » I » Tiuranen (öjt AE » 12. Haukipudas EE aid aja 6 IN ln RATAS st KE ASS pe SO TE ERA > 13: » Luukela 1864 B H 14. Uleåborg SIE By ve b 1842 BR S c 1853 » d 1872 B U e 1873 B HF f 1884 » 15. » Toppila 1898 SG 16. » Nitotitasaarr = 0 B—-r 17. > Varjakka (0 To NN B H 18. Oulunsalo, Muikku 1911 B HF 19. Muhos, Valkola nn FE 0 0 ee 0 FRESTEEN Br 20. Salo, Brahestad a 1874 G H b 1877 DE c 1888 B H:? 2100 5 Aittaniemi 1893 rr 220R VAROR I Rs a » De finska fyndorterna äro till öfvervägande delen belägna å fastlandet. I ett stort antal fall finnes i primäruppgiften å etiketten uttryck- ligen nämndt hafsstrand el. dyl. [dessa äro i förteckningen här- ofvan utmärkta med 7"). Men äfven där så ej skett är det skäli- gen uppenbart, att växtlokalen varit af enahanda belägenhet, undan- tagandes dock i tvenne fall, n:ris 3 och 19, å hvilka lokaliteter (Vilmilä i Kemi, Valkola i Muhos) växten blifvit anträffad å älf- strand,” 7 resp. 30 km. från hafsstranden, å sistnämnda platsen ! Ifrågavarande herbarieex., å hvars etikett läses: Ostrobotnia australis, Pyhäjoki på hafsstranden 1834, APPELBERG (insamlarens namn dock senare öfverstruket), synes bära vittne därom, att P. sibirica beaktats i Finland åtminstone af enstaka botanister redan några år före det första litteraturmeddelandet (1842). ? Angående växtlokalen n:o 1 (Torneå) hör äfven denna möjligen till samma kategori (från Torneå stad ut till hafvet är det c:a 5 kilom:s väg), men etiketten är ej nog detaljerad för att utesluta den möjligheten, att fyndet gjorts å närmast belägna hafsstrand. | oas 2 därtill c:a 10 m. öfver hafvet Här är påtagligen fråga om relikt- förekomst, vittnande om en viss grad af anpassningsförmåga för nya förhållanden. Primula sibiricas 28 bottniska fyndorter. Å bifogade karta äro samtliga de bottniska fyndorterna (6 svenska, 22 finska) inlagda,! betecknade med e. Totalbilden ter sig som ett smalt, relativt kontinuerligt” bågformigt bälte rundt om Bottenhafvets nordliga hjässa, hvilkets västliga skänkel hvilar på breddgraden ! Detaljanvisning om läget af finska fyndorterna mn:r 13 och 18 — hvilka icke återfinnas å i Upsala tillgängliga kartor — har svenske konsuln i Uleåborg, herr P, LunDBErG, haft godheten att lämna. ? De anmärkningsvärdaste luckorna ligga mellan Simo och Haukipudas resp. "Oulunsalo och Brahestad, hvardera sträckan representerande c:a 50 km. fågelvägen. Anbefallas, inklusive den mäktiga Karlön, till uppmärksammande af botaniskt in- tresserade. 220 65” 533 (Uddskär), medan den östliga sänker sig sydligare, till 64” 27 (Pyhäjoki). Denna »asymmetri» utjämnas emellertid i det väsent- liga, om hänsyn tages till den SW—NO-riktning, som Bottniska vikens halfveringslinie innehar i dessa trakter. Med sådan syn på saken kan man säga, att >mössan (= blomsterkransen ifråga) sitter ganska rätt på hufvudet>. IT: Vid sidan af arten sibirica (>umbella nutante; corolla hypocrateri- formi») uppställde JACQUuIN! samtidigt (år 1778) arten finmarchica (>»umbella erecta; corolla infundibuliformi»), hvilka båda arter se- nare under 1840-talet af TRAUTVETTER? uppenbarligen på goda grunder sammanfördes till en enda art, hvaråt gafs namnet P. sibirica Jacq. — en artafgränsning, som allt fortfarande blifvit beståndande, äfven vid den af Pax och KNnuTtH på senare tid före- tagna monografiska behandlingen af Primula-släktet.? TRAUTVETTER (loc. cit.) urskilde tvänne varieteter 1. Var. &« genuina » perianthio" tubum corollinum fere aequante»>. 2. Var. 8 brevicalyx »tubo corollino perianthium fere bis superante».? Med tillämpning af denna distinktion resp. nomenklatur förklarar LUNDSTRÖM (loc. cit.) de BURMANSKA Seskarö-exemplaren af år 1885 tillhöra var. 8 brevicalyx; äfvenså inrangerar BRENNER (loc. cit.) samtliga de talrika finska fyndorterna (förutom en enda)” under rubriken: var. brevicalyx ”Trautv. I full öfverensstämmelse här- med angifver HÄYRÉN i skrifvelse till mig af "/s 1916, att »alla här upptagna exemplar äro 8 brevicalyx», därmed åsyftande exemplaren. ! Miscellanea austriaca ad botanicum etc. Vol. I. Wien 1778. Sid. 160 —161. ? Plantarum imagines et descriptiones floram russicam illustrantes. Mänchen 1844—46. Sid. 44, tab. 30. > Das Pflanzepreich von A. ENGLER. Fam. 237, Primulaceae von F. Pax u. R. Knurtn. Leipzig 1905. Sid. 76—77. + — fodret. 5 För arten — ehuru ouppdelad med hänsyn till varieteter — lämnas i HART-- MANS flora (1879) en beskrifning, som träffar enbart var. « genuina, medan den ji: NEUMANS flora (1901) gifna beskrifningen är tillämplig endast för 8 brevicalyx-va- rieteten. 6 >Uleåborg: F. NYLANDER», hvilken lokaluppgift ensam synes syfta på hufvud- formen (genuina). 223 från de fyndorter, som i sammanställningen härofvan äro signerade: med BH eller H—n. Man får med andra ord det intrycket, alt TRAUTVETTERS brevicalyx-varielet är så godt som allenahärskande: i hela det bottniska utbredningsområdet. Emellertid har på senare tid (1905) Pax (loc. cit.) kommit till en annan varieletafgränsning: 1. Var. « brevicalyx Trautvelt. Diagnos. Calyx 6-8 mm longus. Corollae tubus calycem usque: duplo fere superans. Flores majores vel minores. Förekomst. Centralasiatiska bergstrakter (Himalaya, Vesttibet,. Baikalsjön etc.). 2. Var. 8 integrifolia (Oeder) Pax. Synon. Var. « genuina: Trautvelt, P. finmarchica Jacq. Diagnos. Calyx 6—8 mm longus. Corollae tubus calycem pa-- ullo tantum superans. Flores majores vel minores. Förekomst. Arktiska området af Europa, Amerika, sannolikt: äfven af Asien. (Finnmarken (Alten), Finland (Uleåborg) '!, Kola och. Archangel.) 3. Var. y arctica Pax nov. var. Diagnos. Calyx + 4 mm longus, magis apertus. Corollae tubus: calycem duplo fere superans. Flores minores. Förekomst. Arktiska området af Europa och Asien. (Finnmar- ken (Alten), Finland (Uleåborg) ”, Sverige (Seskarön)”, Ryska Lapp- marken, Archangel och Kamtschatka). Ett på PaAx” indelning grundadt examinationsschema kan angifvas. sålunda: 1. Foder af 6—8 mm:s längd. a) Kronpipen c:a dubbelt så lång som fodret: var. « brevicalyx Trautvett. b) Kronpipen föga längre än fodret: var. 8 integrifolia (Oeder) Pax. (Synon. var. &« genuina Trautvett) 2. Foder af c:a 4 mm:s längd (mera öppet). (Kronpipen c:a dubbelt så lång, som fodret): var. y arctieca Pax. Efter nu återgifna utredning af Pax öfver P. sibirica-varieteter-- nas nomenklatur etc. synes det vara påtagligt, | " Härvidlag åberopas ex. af BrortHERUs, HÖGMAN, ÅILJEBLOM OCh LINDBERG. ? Enligt ex. af E. FriEs och NYLANDER, JG >» >» BURMAN. 224 dels att den gamla »>hufvudformen»> (= PAx' &8 integrifolia) verk- ligen, om ock i sällsynt fall, är representerad inom det bottniska området (åtminstone vid Uleåborg), . dels alt TRAUTVETTERS brevicalyx-varietet — mirabile dictu — icke alls förefinnes inom sagda område. Den svenske botanist, som vill uppsöka densamma vildväxande in vivo, har, bokstafligen taget, en 1000-milafärd framför sig! | Den omständigheten, att de BURMANSKA Seskarö-ex:n! af PAx hänföras till var. y arctica, gör det ganska antagligt, att hufvud- parten af det rika bottniska P. sibirica-materialet — hvilken hit- intills rubricerats såsom 82 brevicalyx ”Trautvetlt. — vid en när- mare. revision skall visa sig hänförlig till just samma nyuppställda varietet (y arctica Pax). Huru härmed i verkligheten sig förhåller öfverlämnas åt botanistens af facket vidare ompröfning. Emellertid torde variantmöjligheterna icke vara uttömda i och med Pax” trenne varieteter. Äfven inom en dylik varietet synes på- taglig variation kunna förekomma. Mina iakttagelser å Hvitgrund och å därifrån medfördt material föranleda detta uttalande. Ehuru- väl, så vidt jag kan finna, samtliga exemplaren ifråga rymmas inom var. y arclica Pax, representera de tvänne former. Den ena bildar å växtstället den kompakta majoriteten, den andra uppträder spar- samt inströdd här och hvar. Denna senare form kännetecknas af, i förhållande till diametern å blomkronans ljusgula centralparti, relativt kortare kronbladsflikar, af dessas mera i rödt gående (vio- letta) färg samt af utpräglad mikrofylli. Nu anmärkta variation låter sig ej hänföra till olikhet beroende på heterostyli. Visserligen äro alla de bevarade exemplaren af undantagsformen brevistyla, men äfven en del exemplar tillhörande »hufvudformen> falla inom denna typ (andra exemplar af denna senare äro longistyla). Vid under- sökningen härutinnan har docenten G. SAMUELSSON, Upsala, läm- nat värderadt bistånd.” Tillägg. Sedan ofvanstående nedskrefs, hafva ytterligare några upplysningar vunnits angående den svenska förekomsten, godhets- fullt meddelade af en Upsalabotanist, Kand. E. MARKLUND. För ! Af LUNDSTRÖM på sin tid bestämda till: £ brevicalyx Trautvett. (se ofvan). ” Om möjligheten af heterostyli hos P. sibirica har LuNnDstrRöM (loc. cit.) på sin tid uttalat tvifvel, »då denna art, liksom PP. stricta, hos oss är proterandrisk>. 220 det första bekräftar M. förekomsten å Lutskär, 1 det han med egna ögon iakttagit växten därstädes, närmare bestämdt å öns sydliga udde. Vidare har M. att tillägga ännu en fyndort — om ock helt närbelägen intill den nyssnämnda — den lilla ön Löfbådan, endast af några 100 meters vattensträcka skild från Lutskärsudden; iakt- tagelsen gjordes vid besök å platsen år 1912. Rättelser. Sid. 219 rad 9I uppifr. står då finskt — därmed ock öfver hufvud taget å bott. niskt — område, läs d finska sidan af det bottniska området. Sid. 220 not 1 rad 3 står i Minland, läs å bottniskt område. Svenisk Boldnisk Tidskrif 1917, SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1917. Bb 11, Hu. 2. BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM NORDÖSTRA ÖSTERGÖTLANDS KÄRLKRYPTOGAMER OCH FANEROGAMER AF FR. OTTO WESTERBERG Då jag under 30 år idkat studier öfver kärlväxternas utbredning i Risinge och äfven till någon del i närgränsande socknar af nord- östra Östergötland, har jag trott, att det möjligen kunde vara af något intresse för Svensk Botanisk Tidskrifts läsare att taga del af mina fynd och därför efter tvekan beslutit mig för att kungöra resultatet af mina undersökningar, ehuru jag är fullt medveten om mina uppgifters ofullständighet. Hieracierna äro delvis bestämda af d:r H. DAHLSTEDT och släktet Rosa af kyrkoherden R. MaATSsSON. Då ej annat uppgifves hänföra sig lokaluppgifterna till Risinge socken, Östergötland. Bland växt- geografiskt intressanta fynd därstädes kunna framhållas Ceratophyl- lum submersum och Carex disperma. Polypodiaceae. Woodsia ilvensis (L.) R. Br., flerstädes. Cystopteris fragilis (L.) Bernh., flerstädes. v. anthriscifolia Koch. Risinge vid Häradstorp. subyv. woodsioides Christ. Risinge: Hjälmstorp i en bergspringa. Mycket lik Woodsia ilvensis. Struthiopteris germanica Willd. Qvillinge: Dvardala, Hult, Näckna; Ri- singe: Kolstad vid sjön Glan och vid Ängnäs. Dryopteris Thelypteris XL.) A. Gray. Risinge: Hjälmstorps näs och Hä- rådstorp. D. Filix mas (L.) Schott, allmän. v. deorsilobata Milde. Risinge: Häradstorp, Svartviken. 221 D. spinulosa (Muäll.) O. Kuntze, allmän. D. dilatata (Hoffm.) A. Gray, allmän. D. Phegopteris (L.) C. Christ., allmän. D. Linneana C. Christ., allmän. Athyrium Filix femina (L.) Roth, allmän. v. multidentatum Döll. Risinge vid Häradstorp. Asplenium Trichomanes L., allmän. 4. viride Huds. Risinge: Hjälmstorp. A. Ruta muraria EL. Qvillinge: Ågelsjö; Krokek vid Marmorbruket flerstädes. v. caleareum Becker. Krokek vid Marmorbruket. A. septentrionale (L.) Hoffm., allmän. v. depauperatum Christ. Risinge: Rippestorp i en hage. A. septentrionale X Trichomanes (L.) Ascherson. Krokek vid Flatbergen; Qvillinge vid Ågelsjö ; Risinge: Hjälmstorp och Melby. Pteridium aquilinum (L.) Kuhn, allmän. v. brevipes Tausch. Risinge: Häradstorp och Jonsberg. v. lanuginosum Hook. Risinge: Häradstorp. v. (pinnatifidum). Risinge vid Häradstorps skola. Polypodium vulgare L. v. attenuatum Milde. Risinge: Häradstorp. v. attenualum Milde f. auritum Wallr. Risinge: Häradstorp. v. commune Milde, allmän. v. commune Milde f. auritum Wallr., flerstädes. v. commune Milde f. furcatum Milde. Risinge: Hulta och Hä- radstorp. ; subvar. pygmoeum Schur. Risinge: Häradstorp. subvar. sinuosum Christ. Risinge: Hulta. Botrychium Lunaria L. Risinge: Häradstorp, Lilla Mottorp, Målstorp, Skräddaretorp, Valpetorp. Equisetaceae. Equisetum arvense L., allmän. v. ramulosum Rupr. Risinge: Hulta vid Ljussjön. f. furcans Schmidt. Risinge: Häradstorp. E. pratense Ehrh. Risinge: Hulta och flerstädes. E. silvaticum L., allmän. v. pyramidale Milde. Risinge: Häradstorp. E. palustre L., allmän. f. verlticillatum Milde. Risinge: Häradstorp vid Svartsjön. f. polystachyum Vill. Risinge: Ramstorpsjön. v. tenellum (Fr.) Hn. Risinge: Svartsjön. E. fluviatile L., allmän. v. limosum (L.,), allmän. f. polystachyum Lej. Risinge: Dofvern. E. hiemale L. Risinge: Häradstorp flerstädes, Älgsjöbron och flerstädes. v. (polystachyum). Risinge: Häradstorp. v. (ramosum). Risinge: Häradstorp. 228 Lycopodiaceae. Lycopodium Selago L., flerstädes. f.: adpressum Desv. Risinge: Hulta vid Hagsjön. Alldeles lik den jag tagit vid Abisko i Torne Lappmark. L. annotinum L., allmän. L. elavatum L., allmän. f. monostachys Desyv., tri- och tetra- stachys. Häradstorp i Risinge flerstädes. L. inundatum IL. Risinge: Valpen och Ljus- mossen. f. distacehyum Milde. Risinge: Hä- radstorp, Ljusmossen. L. complanatum L., flerstädes. v. Chameecyparissus (A. Br) Döll. Risinge: Häradstorp flerstädes, Högtorp, Valpetorp. Isoäétaceae. Isoéötes lacustre L. Risinge: Valpen, Älgsjön och flerstädes. I. echinosporum Dur. Risinge: Valpen. Coniferae. Larix decidua Mill. Risinge. Ofta planterad i skogarna och ofta angripen af svamp, som dödar den. Pinus silvestris L., allmän. f. brachyphylla Wittr. Risinge: Hä- radstorp, Kyrkfallet. Barr 0.5—1 cm. f. erythranthera Sanio. Risinge flerstädes. f. plana (Christ), flerstädes. Picea Abies (L.) Karst., allmän. f. curvifolia Th. Fr. Risinge: Hä- radstorp. f. viminalis (Sparrm.). Risinge: Bond- säter, Häradstorp, Skirbrotorp; Östra Eneby: Ristorp. Vv. virgata (Jacq.) Risinge: Härads- torp; Skedevi: Rejmyre. tabuliformis Hort. Risinge: Hä- radstorp, Kohagen. En 75 cm. hög buske med långa, vågrätt utbredda grenar, liknande ett uppslaget paraply. P. Abies tf. monstrosa. 220 P. Abies (L.) Karst. f. conica Th. Fr. Risinge: Målstorpsäng. En 30 cm. hög buske med 2—4 mm. långa barr och mycket tätbarrig. f. monstrosa Loud. Stammen rak och 3!/2 m. hög. Barken nedtill vid rothalsen slät och grå, den öfriga stammen besatt med fina barr. Stammen med små knoppar här och där och i toppen en knopp till början af nästa års- skott. Funnen 1896 af skogvaktaren J. F. HÅKANSSON i Hulta skog i Ri- singe och upptagen för att sändas till Stockholmsutställningen 1897, men blef lagd på en vind vid Finspong. Se vidstående bild. f. (repens). Risinge: Vistingeskogen. Juniperus communis &L., allmän. f. subnana Sel1., flerstädes. f. suecica (Mill.) Loud. Risinge: Hulta, Kyrkfallet. Sparganiaceae. Typha latifolia L. RBisinge: Holpen, Skrån och flerstädes. T. angustifolia L. Risinge: Älgsjön, Svartsjögölen och flerstädes. Sparganium minimum Fr., allmän. f. (submersum.) Risinge: Häradstorp. S. natans (L.) Fr. Risinge i skogssjöar allmän. f. gracile Neum. Risinge: Holpen. S. sspetirocephalum Neum. Risinge: Holpen. S. affine Schnitzl. v. zosterifolium Neum. Risinge: Hjälmstorp i Ljussjön och i sjön Valpen. S. affine X simplex. Risinge: Valpen. S. simplex Huds., allmän. v. longissimum Fr. Risinge: Svartsjön. Potamogetonaceae. Potamogeton natans L., allmän. f. rotundifolius Bréb. Risinge: Svartsjön och flerstädes. . gramineus L., allmän i flera former. gramineus X perfoliatus. Valpen, Älgsjön och flerstädes. alpinus Balbis, flerstädes. f. purpurascens (Seidl). Skedevi: Rejmyre i Hemsjön. polygonifolius Pourr. Risinge flerstädes. f. angustifolius Tis. Risinge: Häradstorp, Gräfsten. perfoliatus L., allmän. prelongus Wulfen. Risinge: Holpen. f. elegans Tis. Risinge: Holpen. . crispus L. Risinge: Ripplingen (öfre). . zosterifolius Schum. Risinge: Dofvern. . obtusifolius M. & K. Risinge: Valpen och flerstädes. . pusillus L. Risinge: Dofvern och flerstädes. ASkack gel ok atge nslknel ro asken Juncaginaceae. Triglochin palustre L., allmän. Scheuchzeria palustris L., flerstädes. 230 Alismataceae. Alisma Plantago L., allmän. s Sagittaria sagittifolia L. Risinge: Gron, Hornsjön, Algsjön. Butomus umbellatus L. BRisinge: Dofvern. > ga Hydrocharitaceae. Elodea canadensis LE. C. Rich. 2 Risinge: Dofvern, Glan. Stratiotes aloides EL. Risinge: Ängnäs; Skedevi: Hunn. Hydrocharis morsus rane L. Risinge: Ramstorpsjön, Ängnäs. Graminaceae. Panicum crus galli EL. Risinge: Finspong, Häradstorp. P. miliaceum L. Risinge: Rippestorp. Setaria viridis (L.) PB. Qvillinge: Åby och Sten. Phalaris canariensis L. Risinge: Lotorp. P. arundinacea L. Risinge flerstädes. v. picta L. Ofta planterad. Anthoxanthum odoratum L., allmän. f. majus Lge. Risinge: Häradstorp. f. villosum Loisl. Risinge flerstädes. Milium effusum L. Risinge: Ängnäs och flerstädes. Phleum pratense L., allmän. f. nodosum (L.) Schreb., flerstädes. f. bracteatum A. Br. Risinge: Vistinge. f. (elongatum). RBisinge: Melby. P. Boehmeri Wib. Risinge: Olstad. Alopecurus pratensis L., allmän. ÅA. pratensis X ventricosus. Dagsberg. A. ventricosus Pers. Dagsberg flerstädes. A. geniculatus L., allmän. A. geniculatus X pratensis. Risinge: Dofverstorp, Häradstorp. ÅA. aristulatus Michx., allmän. Agrostis spica venti L., flerstädes. A. stolonifera L., allmän. v. gigantea (Roth) Koch. Risinge: Dofvern, Häradstorp. A. stolonifera X vulgaris. Risinge vid Älgsjön. A. vulgaris With., allmän. v. aristata (Schrad.). Risinge: Näfstorp. A. canina L., allmän. v. mulica Gaud. Risinge: Häradstorp. Calamagrostis arundinacea (L.) Roth, allmän. : C. neglecta. (Ehrh.) PB., flerstädes. Å C. lanceolata Roth, allmän. i C. purpurea Trin. Risinge: Häradstorp, Svartviken. C. epigejos > S. babylonica L. Risinge: Finspong, Häradstorp (cult.) S. purpurea L., flerstädes (cult.). S. viminalis L., flerstädes (cult.). S. caprea L., allmän. S. cinerea L., allmän. S. aurita L., allmän. v. microphylla Ands. Risinge: Häradstorp. S. aurita X cinerea. Risinge: Hulta, Hvenor, Häradstorp. S. aurita X caprea. Risinge: Lämmetorp. S. aurita X nigricans — RBisinge: Hulta. S. depressa L. Risinge: Häradstorp och flerstädes. S. nigricans Sm., allmän. S. hastata L. Risinge: Häradstorp. S. repens L., allmän. f. arenaria (L.). Risinge: Hulta. Populus tremula L., ailmän. f. microphylla Hn. Risinge: Häradstorp. f. villosa Koch. Risinge: Falsnäset (tagen ”?!/g). P. alba L., flerstädes planterad. P. canadensis Moench. Skedevi: Rejmyra (cult.) P. nigra Ait. Qvillinge: Hult och flerstädes (cult.) Myricaceae. Myrica Gale L., allmän. Corylaceae. Corylus avellana L., allmän. v. laciniata Döll. Regna: Prästgården. Den ursprungliga busken var, när jag besökte platsen 1908, utdöd, men där funnos ett par yngre buskar. Risinge: Tvartorp vid ett torp, en buske, 1908. Betulaceae. Betula verrucosa Ehrh., allmän. v. dalecarlica L. fil. Skedevi: Nybygget (vild). H. v. Post för 50 år sedan. Det stora och höga trädet finns ännu 1916, Upptäcktes af b 4 237 B. verrucosa Ehrh. v. arbuscula (Fr.) Hn. Risinge: Häradstorp; Qvillinge: Hult. f. cordifolia Block. Risinge: Häradstorp. B. pubescens Ehrh., allmän. v. microphylla Hn. Risinge: Häradstorp, Kyrkfallet. v. (rotundata.) Qvillinge: Ågelsjö; Risinge: Hulta. v. carpalica (W. & KK.) Risinge: Häradstorp, Hulta, Stjärnvik och flerstädes. v. ambigua Hampe. Risinge: Häradstorp, Sjönäs och flerstädes. B. nana L. RBisinge: Yttringgölen. B. nana X pubescens. Risinge: Uttringgölen. Blott ett exemplar. Alnus glutinosa (L.) Gaertn., allmän. 4. incana (L.) Moench. Risinge: Häradstorp. A. glutinosa X incana. Risinge: Häradstorp i flera former: glabra Bt., virescens Wasa. A. incana (L.) Willd. v. pinnatipartita Norrl. Risinge: Häradstorp på en sågspånshög under 1880- och 1890-talen; trenne mindre buskar. Se- dan buskarna afhöggos, har den ej åter uppkommit. Bladen hos denna var. äro ej sällan delade ända till medelnerven, och är denna var. väl skild från pinnatifida Wg. Fagaceae. Fagus silvatica L. Planterad. Quercus robur L., allmän. Flera former. Ulmaceae. Ulmus scabra Mill. Risinge: Katsviken, Målstorp; Skedevi: Magnehults hage. v. nitida (Fr). Risinge: Målstorp. Cannabaceae. Humulus Lupulus L. Såsom förr allmänt planterad, är den numera ofta förvildad. Urticaceae. Urtica urens L., allmän. U. dioica L., allmän. f. holosericea Fr. Risinge: Falsnäset. Polygonaceae. Rumex Hydrolapathum BPuds. Risinge: Ramstorp, Stjärnvik och flerstädes: Skedevi: Rejmyra. R. domesticus Hn., flerstädes. 238 . cerispus L., allmän. obtusifolius L. Risinge: Finspång och flerstädes. . maritimus L. Risinge: Olstadsjön. Acetosa L., allmän. thyrsiflorus Fingerh. Risinge: Häradstorp och fierstädes. Acetosella L., allmän. v. integrifolius Wallr., flerstädes på torra platser. v. mulltifidus L. p. p. Risinge: Häradstorp. Polygonum Bistorta L. Risinge: Stjärnvik. P. viviparum L., flerstädes. f. alpinum Wg. Risinge: Hulta, Häradstorp och flerstädes i mossar. P. amphibium L., flerstädes. P. tomentosum Schrank, allmän i flera former. P. nodosum Pers., flerstädes. P. Persicaria L., flerstädes i flera former. PP P IE Se minus Huds. Risinge: Holpen och flerstädes. . Hydropiper L., allmän. aviculare L., allmän i många former: erectum Roth, sparsiflorum Uechtr. vegelum TLedb., m. fl. P. heterophyllum Lindm. Risinge: Häradstorp. Är antagligen vanlig. P. dumetorum L., flerstädes. P. Convolvulus L., allmän. P. cuspidatum Sieb. & Zucc. Risinge: Gomma, Häradstorp (odl. och förv.). Chenopodiaceae. Chenopodium hybridum L. Risinge: Finspong, Lotorp. C. album L., allmän. f. viride (L.) Moq., allmän. v. glomerulosum (Rehb.) Hn. Risinge: Finspong, Häradstorp. C. polyspermum L. Risinge: Vistinge vid Glan. f. aculifolium (J. E. Sm.). Risinge: Vistinge. C. rubrum L. -Risinge: Gomma. Atriplex hortense L. Risinge: Björktorpet, Häradstorp. A. latifolium Wg. Glan. A. patulum L., allmän. f. angustifolium J. E. Sm., flerstädes. Portulacaceae. Montia fontana L. f. rivularis (Gmel.) Lindb. f. Skedevi: Rejmyra. "lamprosperma Cham. Risinge: Rippestorp. Caryophyllacez&. Stellaria aquatica (L.) Scop. Risinge: Målstorp; Skedevi: Rejmyra. S. nemorum L. Qvillinge: Hult. S. media (L.) Cyr., allmän. i 239 S. "neglecta (Weihe) Murb. Skedevi: Rejmyra, Gunnarsjön. S. uliginosa Murr., flerstädes. f. apetala Bcehb. Risinge: Häradstorp. S. palustris (Murr.) Retz., allmän. f. parviftora (Klett & Richt.) Beck. Risinge: Älgsjön. S. graminea L., allmän. f. parviflora Lge. Risinge: Sjönäs, Butbro torp. S. longifolia Muöhlenb., flerstädes. Cerastium arvense L. Risinge: Häradstorp flerstädes, Hulta, Kolstad och flerstädes. C. vulgare C. Hn., allmän. f. glandulosum (Boenn.) Murb. Risinge: Häradstorp. f. anomalum Afz. Risinge: Häradstorp. C. glomeratum Thuill. Risinge: Häradstorp. f. apetalum (Dum.) M. & K. Risinge: Häradstorp. C. semidecandrum L. Risinge: Häradstorp. f. dolosum Murb. Risinge: Rippestorp. Sagina nodosa (L.) Murb., allmän. f. subglandulosa Bess. Krokek: Sandviken. S. procumbens L., allmän. f. spinosa Gibs. Risinge: Häradstorp vid skolan. Moehringia trinervia (L.) Clairv., flerstädes. Arenaria serpyllifolia L., allmän. v. viseida Lois. Risinge: Häradstorp. v. tenuior Mert. & K. Risinge: Häradstorp. Spergula arvensis L., allmän. f. såtiva (Boenn.) M. & K., allmän. f. maxima (Weihe) M. & K., flerstädes. Herniaria glabra L. Risinge: Dofverstorp, Rippestorp och flerstädes. Scleranthus perennis L. Risinge: Melby. S. annuus L., allmän. Agrostemma Githago L. Risinge: Kolstad och flerstädes. f. nana Hn. Risinge: Högtorp. Viscaria "vulgaris Roehl., allmän. f. pallens Ahlfv. Risinge: Valpetorp. V. alpina (L). G. Don. Qvillinge: Ågelsjö. Silene venosa (Gilib.) Aschers., flerstädes. f. angustifolia Koch. Risinge: Björndalen, Butbro torp. S. rupestris L. Krokek: nära Bråviken. S. nutans L., flerstädes. Lychnis flos cuculi L., allmän. f. (albiflora.) Risinge: Häradstorp; Skedevi: Rejmyra. Melandrium noctiflorum (L.) Fr. Risinge: Häradstorp vid skolan (1892—-94). M. silvestre (Schkuhr) Roehl. Risinge: Kolstad. M. album (Mill.) Garcke. Qvillinge: Hult. Dianthus deltoides L., flerstädes. v. glaucus (L.) Ser. Risinge: Häradstorp. Saponaria officinalis L. RBisinge: Katsviken, Skedevi: Långbromon. 240 Nymphaeaceae. Nymphea alba L., flerstädes. f. rosea C. Hn. Inplanterad 1910 ?/10 i sjön Hagsjön i Risinge af OrTOo WESTERBERG och synes trifvas där förträffligt. N. candida Presl. Risinge: Hagsjön, Järken, Målstorpsjön, Mottorpsjön, Älgsjön och flerstädes. f. semiaperta Klinggroeff. Risinge: Hagsjön och flerstädes. f. minor Celak. Risinge: Älgsjön. Former med rödt märke mycket vanligare än med gult. Nuphar luteum (L.) Sm., flerstädes. f. tenellum BRehb. Risinge: Lämmetorpån. Ceratophyllaceae. Ceralophyllum demersum L. Risinge: Ramstorpsjön. C. submersum L. Risinge: Målstorpsån. Väl skild genom blad och frukt från demersum L. Denna art är förut för Sverige endast uppgifven från Landskrona (Neum. flora pag. 517) men finns antagligen på flera ställen, fastän förbisedd. Sprides sannolikt genom sjöfågel (änder). Ranunculaceae. Caltha palustris L., allmän. Trollius europeus L. Risinge: Björdalen, Häradstorp, Målstorp och flerstädes. Actea spicata L. Risinge: Hulta, Häradstorp och flerstädes; Skedevi: Magnehult och flerstädes. Aquilegia vulgaris L. Risinge: Hjälmstorp, Hulta; Skedevi: Magnehult. Delphinum Consolida LE. Risinge: Kolstad, Melby. Aconilum Napellus L., allmänt planterad. 4. Cammarum L. Någon gång planterad. Anemone Hepatica L., allmän. f. rosea Neum. Risinge: Hjälmstorp, Hulta, Häradstorp, Rippes- torp och flerstädes. f. violacea Neum., flerstädes. f. alba Vill. Risinge: Hjälmstorp, Häradstorp, Rippestorp och flerstädes. f. variegata Neum. Risinge: Hjälmstorp, Rippestorp. f. marmorata Moor. Hjälmstorp, Häradstorp. v. multiloba An. Risinge: Häradstorp. 4. nemorosa L., allmän. f. minor Hegetschweil. Risinge: Häradstorp på dy. f. phyllantha Neum. Risinge: Häradstorp och flerstädes. f. rosea Peterm., flerstädes. f. flore pleno. Risinge: Häradstorp. ÅA. ranunculoides L. Qvillinge: Malmö och flerstädes: 241 Ånemone vernalis L. RBisinge: Häradstorp, Lämmetorp, Skräddaretorp. f. rosella Th. Fr. Risinge: Häradstorp. A. Pulsatilla LE. Risinge: Getnäs. Myosurus minimus L., flerstädes. Ranunculus lingua L. Risinge: Målstorp. f. sericeus Fr. Risinge: Målstorp. R. Flammula L., allmän. f. intermedius Fr., flerstädes. "reptans L. Risinge: Holpen och flera sjöstränder. sceleratus L., allmän. . auricomus L., allmän. v. fallax Hn. Risinge: Risinge prästgård, Dofverstorp, Katsviken acris L., allmän. . repens L., allmän. polyanthemus L., flerstädes. bulbosus L., allmän. Balrachitimn paucistamineum (Tausch) Gelert. v. diversifolium Schrank. Risinge: Holpen och flera sjöar. v. divaricatum (Schrank). Risinge: Dofvern. B. peltatum (Schrank) Gelert. Simonstorp: Stocksjön. f. submersum (Bab.). Risinge: Dofvern. Thalictrum simplex L. Krokek: Oxtorp. T. flavum L. Glan flerstädes. v. rotundifolium Wg. Risinge: Vistinge. hö by by bv vh Berberidaceae. Berberis vulgaris L. Rippestorp i Risinge; Östra Eneby: Loviseberg. Ej allmän. Papaveraceae. Chelidonium majus L., flerstädes. Papaver dubium L. Risinge: Häradstorp, Vistinge och flerstädes. P. somniferum L. Risinge: Kolstad, Melby i åkrar; i trädgårdar flerstädes. Fumariaceae. Fumaria officinalis L., allmän. Cruciferae. Lepidium campestre (L.) RB. Br. Risinge: Näfstorp. L. ruderale L. RBisinge: Finspong, Vistinge. Thlaspi arvense L., allmän. Alliaria officinalis Andrz. Glan. Sisymbrium officinale Andrz., allmän. f. leiocarpum DC. Risinge: Häradstorp. S. Sophia L., allmän. Svensk Botaniek Tidskrift 1917. 16 242 Isalis tinctoria L. Risinge: Häradstorp, Skolan. Sinapis arvensis L., allmän. f. orientalis (L.) Boiss. Skedevi: Rejmyra. S. alba L. Skedevi: Rejmyra. Brassica campestris L., allmän. f. leiocarpa Niel. Risinge: Häradstorp. Raphanus Raphanistrum L. Risinge: Finspong. Barbarea lyrata (Gilib.) Aschers., allmän. v. areuata (Opiz) Rcehb. Risinge: Hulta. B. strieta Andrz. Glan. Nasturtium Armoracia (1L.) Fr. f. (luteum). Risinge: Falsnäset. N. palustre (Leyss.) DC., allmän. Cardamine pratensis L., allmän. v. dentata (Schultes). Risinge: Häradstorp, Vistinge och flerstädes. . f. parviflora Lge. Risinge: Häradstorp, Rippestorp. C. amara L., flerstädes. f. minor Lge. Risinge: Häradstorp. v. hirta W. & Gr. Risinge: Uttringgölen. C. flexuosa With. Risinge: Vistinge. Dentaria bulbifera L. Skedevi: Magnehult. Capsella bursa pastoris (L). Medik., allmän i många former: integrifolia Schlecht., sinuata Schlecht., pinnatifida Schlecht., lyrata Loest., rubri- folia Moor; den senare i Skedevi: Rejmyra. Camelina microcarpa Andrz. Risinge: Dofverstorp, Häradstorp, Svart- viken. C. linicola Sch. & Sp. Risinge: Svartviken, Älgsjöbran. Draba verna L., allmän. f. majuscula (Jord.). Risinge: Hulta, Häradstorp och flerstädes. f. pinguis Th. Fr. Risinge: Hulta. D. muralis L. > Krokek: Sandviken. Stenophragma thalianum (LTL). Cel., allmän. Turritis glabra L., flerstädes. Arabis hirsuta (L.) Scop. Risinge: Kolstad. Erystmum cheiranthoides L., allmän. Berteroa incana (L.) DC. Risinge: Lämmenäs, Vistinge. f. viridis Tausch. Risinge: Vistinge vid skolan. Alyssum calycinum L. Kvillinge: Åby (1916). Hesperis matronalis L. Risinge: Finspong, Häradstorp. f. inodora L. Risinge: Häradstorp. Bunias orientalis EL. Norrköping flerstädes, Droseraceae. Drosera rotundifolia L. och f. furcata Lilja, flerstädes. D. longifolia L. Risinge: Häradstorp, Rippestorp. D. intermedia Hayne, flerstädes. D. longifolia X rotundifolia. Risinge: Sarfgölen och Tjutten. Crassulaceae. Sedum maximum (L.) Suter, flerstädes. S. spurium M. B. Skedevi: Rejmyra. S. annuum L. Risinge: Hulta och flerstädes. S. album L. Risinge: Kolstad, Melby. f. micranthum Bast. Risinge: Melby. S. hispanicum L. Hellestads komministerbostad (cult.). S. acre L., allmän. S. sexangulare L. Bisinge: Dofverstorp, Mo gård. S. rupestre L. Skedevi: Rejmyra. Sempervivum tectorum IL. Risinge: Högtorp, Svartviken; Skedevi: Fågel- hult, Rejmyra och flerstädes. Bulliarda aquatica (L.) DC. Qvillinge: Ågelsjön. Saxifragaceae, Saxifraga granulata L., allmän. S. tridactylites LZ. Krokek: Marmorbruket. Chrysosplenium alternifolium L. Risinge: Melby, Vistinge; Skedevi: Magnehult. Parnassia palustris L., flerstädes. Ribesiaceae. Ribes Grossularia L., flerstädes. v. uva crispa (L.), flerstädes. v. reclinatum (L.) Risinge: Häradstorp. R. rubrum L.; Lam. Risinge: Häradstorp. v. pubescens Sw. Risinge: Häradstorp. R. domesticum Jancz. Risinge: Häradstorp, Vistinge och flerstädes (förvild.). R. alpinum L., flerstädes. Pomaceae. Pyrus Malus L., flerstädes. P. communis L. Dofverstorp, Finspong. Sorbus suecica (L.) Krok, flerstädes. S. Aucuparia L., allmän. Mespilus oxyacantha (L.) All. Risinge: Butbrotorp. M. monogyna (Jacq.) Willd. Krokek: Marmorbruket. Rosaceae. Rubus idceus L., allmän. f. denudalus P. J. Mull. Risinge: Häradstorp. v. chlorocarpus Krause. Risinge: Östtjutten vid Björnviken. Sä- kert fullt vild. R. suberectus Ands., flerstädes. v. armalus Neum. Risinge: Tvartorp. 244 f. milis Arrh. Risinge: Häradstorp, Valpetorp. plicatus Whe. Krokek: Kopparvik och flerstädes. thyrsanthus Focke. Krokek: Kopparvik, Flatbergen och flerstädes. f. viridis (Fr.) Aresch. Krokek: Marmorbruket. Bellardii Whe & N. Krokek: Kopparvik och flerstädes. Wahlbergii Arrh. Krokek, flerstädes. nemorosus Arrh. Krokek: Marmorbruket och flerstädes. acuminatus Lindeb. Krokek: Kopparvik och flerstädes. ceesius LL. Krokek flerstädes. b cceesius X saxalilis. Risinge: Häradstorp vid Ljusbäcken. saxatilis L., flerstädes. . chamoemorus L., flerstädes. "ragaria vesca L., allmän. F. vesca X viridis. Risinge: Melby. F. viridis Duch. Risinge: Melby och flerstädes. Potentilla norvegica L. Risinge: Hulta, Häradstorp, Mottorp och flerstädes. P. argentea L., allmän. f. disseceta Wallr. Risinge: Häradstorp. f. incanescens Opiz. Risinge: Dofverstorp. f. nivea A. Bl. Risinge: Prästgården. P. minor Gilib., flerstädes. P. verna L., flerstädes. P. erecta (L.) Hampe, allmän. P P FITTAN VV . reptans L., flerstädes. A . anserina L., allmän. f. sericea Hayne. Risinge: Häradstorp. Comarum palustre L., allmän. Geum urbanum L., flerstädes. GG. rivale L;, allmän. G. rivale X urbanum. Skedevi: Rejmyra. Spirea salicifolia L. Risinge: Häradstorp, förvild. Filipendula ulmaria (L.) Maxim., allmän. f. denudata (Presh, flerstädes. F. hexapetala Gilib., allmän. Alchemilla vestita Bus. Risinge: Häradstorp. . plicala Bus. Risinge: Finspong, Häradstorp. pastoralis Bus. Risinge: Häradstorp och flerstädes. filicaulis Bus., fierstädes. micans Bus., flerstädes. suberenata Bus., flerstädes. pubescens Lam., flerstädes. . aculangula Bus., flerstädes. . alpestris Schm., flerstädes. Agrimonia Eupatoria L., flerstädes. A. odorata Mill. Simonstorp: Nyckelmossen; Skedevi: Bredmyra. Rosa canina L. ”dumaliformis Matss. Risinge: Kolstad (per- och ob-f.); Melby; Ö. Eneby: Loviseberg. f. attenuescens Matss. Risinge: Häradstorp vid Byn. ha fn fn je fn fö Bf å 245 "rubelliftora (Rip... Risinge: Vistinge. R. canina ”dumaliformis Matss. X tomentosa Sm. ”venusta (Schz.) Risinge: Eliantorp. R. glauca Vill. ”acidens At. Risinge: Dofverstorp (super-f.). "acmenophylla Matss. Risinge: Dofverstorp. "acrolomophylla Matss. Risinge: Mo, Nyäng. "caninella At. v. uncella Matss. Risinge: Melby. "decurtata Matss. Risinge: Hemmestorp. f. amalopsis Matss. Risinge: Kolstad, Eliantorp; Ö. Eneby: Loviseberg. f. salurifolia Matss. Ö. Eneby: Loviseberg. "dilalans At. Risinge: Finspong, Melby, Vistinge, Mosjötorp, Stjärnvik, Danmark, Ysunda. "distensidens Matss. Risinge: Melby, Valpetorp. ”grossula Matss. Risinge: Kolstad vid Mon; Ö. Eneby: Lovise- berg. "labrosa Matss. Risinge: Dofverstorp, Mo gård. "nubilascens Matss. Risinge: Jonsberg, Dofverstorp; Ö. Eneby: Loviseberg. "opacella A.&M. Risinge: Kolstad, Valpetorp. ”satura Matss. Risinge: Ysunda. Dofverstorp. f. amalodonta Matss. Risinge: Melby. "virenlifrons Matss. Risinge: Finsponsg. "Westerbergii Matss. Risinge: Mo gård. R. coriifolia Fr. "crassifolia (Wallm.) v. nitentula Matss. Risinge: Hulta. v. ruginosa Matss. Risinge: Mo Nyäng. "nummularia At. Vv. accubitans Matss. Risinge: Dofverstorp, Eliantorp, Rippestorp. "silvescens Matss. Risinge: Dofverstorp. R. coriifolia Fr. ”"agroica Matss. X mollis Sm. "”atona Matss. Risinge: Målstorp. lomentosa Sm. ”venusta (Schz.). Risinge: Dofverstorp, Eliantorp. . mollis Sm. ”"achalina Matss. Risinge: Mosjötorp, Häradstorp, Rippes- torp och flerstädes; Ö. Eneby: Loviseberg. "cinereobrunnea Matss. Risinge: Häradstorp. R. cinnamomea L. v. typica Leffl. Risinge: Finspong, Eliantorp. v. lurbinella Sw. Risinge: Ekön. R. pimpinellifolia L. v. microphylla Rouy. Risinge: Dofverstorp (förvild.). =E Drupaceae. Prunus spinosa L. Risinge: Lämmenäs, Lämmetorp. P. insititia LT. Ysunda, Stjärnvik (förvild.). P. domestica L. Stjärnvik (förvild.) P. Cerasus L. MHäradstorp, Vistinge (förvild.. P. avium L. Häradstorp (förvild.). P.: Padus L., flerstädes. 246 Papilionaceae. Medicago sativa L. Finspong och flerstädes. M. lupulina L. Risinge: Häradstorp och flerstädes. f. Willdenowii (Benn... Krokek: Marmorbruket. Melilotus officinalis Lam. Qvillinge: Hult, Åby och flerstäde Risinge: Stjärnvik. M. Petitpierreanus (Hayne) Willd. Qvillinge: Åby; Norrköping vid ham- nen. | M. albus Desr. Qvillinge: Hult; Risinge: Stjärnvik. Trifolium spadiceum IL. Risinge: Falsnäset. T. agrarium L., flerstädes. f. (longipes). Risinge: Häradstorp. T. procumbens L., flerstädes. f. (humile). Risinge: Häradstorp. T.: repens L., allmän. f. maculatum Neum. Risinge: Häradstorp vid skolan. Bladen med mörkröda fläckar; ljusa fläckar på bladen äro rätt vanliga. T. hybridum L., allmän. T. montanum L. Krokek: Marmorbruket. T. arvense L., allmän. f. prostratum M. T. Lge. Risinge: Häradstorp. T. pratense L., allmän. f. (albifltorum). Risinge: Häradstorp. f. americanum Harz. Risinge: Häradstorp. T. medium L., flerstädes. Anthyllis Vulneraria L. RBisinge: Falsnäset och flerstädes. Lotus corniculatus L., allmän. | Astragalus glycyphyllus LE. Risinge: Finspong, Häradstorp, Stjärnvik; Ö. Eneby: Ryssnäs. Vieta hirsuta (1L.) S-F. Gray, flerstädes. V. tetrasperma (L.) Schreb., flerstädes. f. tenuifolia Fr. Risinge: Häradstorp, Målstorp. V. pisiformis L. Qvillinge: Dvardala. V. dumetorum L. Qvillinge: Dvardala. Vid besök å Iokalen i juli 1912 funnos där endast ett par exemplar, hvarför det nog varit bäst att fridlysa denna art på samma gång som V. pisiformis. V. silvatica L., flerstädes. V. cassubica L. Risinge: Hulta, Häradstorp, Skallnäs; Qvillinge: Dvar- dala, Hult. f. pubescens Celak., f. villosa Celak. och f. glabrescens Hallier. Risinge: Hulta. V. Cracca L., allmän. ; V. tenuifolia Roth. Risinge: Häradstorp. V. villosa Roth. Risinge: Kolstad, Svartviken och flerstädes. V. sepium L., allmän. v. montana Koch. Risinge: Häradstorp. V. sativa L., allmän. i 247 V. angustifolia (L.) Reichard. Risinge: Häradstorp, Skräddaretorp. v. Bobartii (Forst.) Koch. Risinge: Häradstorp. Lathyrus silvestris L. Simonstorp: Holmdalen; Qvillinge: Hult och flerstädes. L. heterophyllus EL. Simonstorp: Rodga. L. pratensis L. Orobus tuberosus L., allmän. f. latifolius Lge. Risinge flerstädes. f. tenuifolius Roth. Risinge flerstädes. Pisum arvense L., flerstädes (odlad och förvildad). P. satlivum L., flerstädes (odlad och förvildad). Geraniaceae. Geranium sanguineum L. Risinge: Häradstorp. G. silvaticum L., allmän. f. parviflorum Vv. Post. Risinge: Högtorp, Lämmenäs. . bohemicum L. Risinge: Hulta, Häradstorp, Valpetorp. . molle L. Risinge: Valpetorp. . pusillum L., allmän. . columbinum L. Risinge: Vistinge och flerstädes. Robertianum L., allmän. f. rubricaule Horn. Risinge: Häradstorp. Erodium cicutarium (L.) ET Hérit., allmän. INNAN NT Linaceae. Oxalis Acetosella L., allmän. v. rosea Hn. Risinge: Häradstorp. v. coerulea DC. Risinge: Häradstorp. O. corniculata L. Finspong och Häradstorp (förvildad). Linum catharticum L., allmän. L. usitatissimum L. Stundom odlad. Polygalaceae. Polygala vulgaris L., allmän. f. carnea BRehb., flerstädes. f. albida Chod., flerstädes. P. amarella Cr. Risinge: Dofverstorp, Rippestorp. Euphorbiaceae. Euphorbia Cyparissias L. Risinge: Finspong, Risinge kyrkogård. E. Helioscopia L. Risinge: Vistinge; Skedevi: Rejmyre. 248 Callitrichaceae. Callitriche verna Kätz., allmän. f. minima Hoppe, flerstädes. C. polymorpha Lönnr. Risinge: Sjönäs och flerstädes. C. autumnalis L. Risinge: Ramstorpsjön. Empetraceae. Empetrum nigrum &L., allmän. Åceraceae. Acer plalanoides LIL. Skedevi: Magnehult i en hage (möjligen planterad). 4. Pseudoplatanus L., flerstädes planterad. Aesculus Hippocastanum L., flerstädes planterad. Balsaminaceae. Impaliens noli tangere EL. Risinge: Vistinge. f. (integripetala). Risinge: Finspong. Rhamnaceae. Rhamnus catharlica L. RBisinge: Ängnäs, Vistinge. R. Frangula L., allmän. Tiliaceace. Tilia cordata Mill., flerstädes. v. triloba Lindeb. Risinge: Målstorps äng. T. vulgaris Hayne. Ofta planterad. Malvaceae. Malva moschata L. Risinge: Häradstorp. M. silvestris L. Risinge: Lämmenäs. M. neglecta Wallr., flerstädes. Hypericaceae. Hypericum montanum L. Risinge: Finspong, Melby, Vistinge, Ysunda. H. quadrangulum L., allmän. H. perforatum L., allmän. Elatinaceae. Elatine Hydropiper L. Risinge: Ramstorpsjön. Cistaceae. Helianthemum Chamececistus Mill., flerstädes. v. obscurum (Pers.). Qvillinge: Aby. Violaceae. Viola odorata LE. Risinge: Finspong, Stjärnvik. V. hirta L. Risinge: Finspong och flerstädes. V. epipsila Ledeb. Risinge: Häradstorp. V. palustris L., allmän. f. sphagnicola N.: W. M. Risinge: Häradstorp. mirabilis LL. Risinge: Hulta, Häradstorp och flerstädes. mirabilis X Riviniana. Risinge: Häradstorp vid skolan. . Riviniana Rehb., allmän. f. nemorosa N. W. M., flerstädes. rupestris Schmidt. Risinge: Häradstorp och flerstädes. . canina (L.) Rehb., allmän. canina X Riviniana, flerstädes. canina X rupestris. Risinge: Älgsjöbron. montana L. Risinge: Hulta, Häradstorp. montana X Riviniana. Risinge: Häradstorp. . stagnina Kit. RBisinge: Glan. . tricolor L., flera former flerstädes. . arvensis Murr., flera former flerstädes. Kr fana ar Ls re Thymelaeaceae. Daphne Mezereum L. Risinge: flerstädes. Lythraceae. Peplis Portula L., flerstädes. Lythrum Salicaria L., flerstädes. f. cordatum Neum. Risinge: Holpen och flerstädes. Onagraceae. Epilobium montanum L., allmän. E. collinum Gmel., allmän. Vid Skedevi: Gunnarsjön monströs form. E. roseum Schreb. Risinge: Dofverstorp. E. adnatum Griseb. Ö. Eneby: Lovisebersg. E. obscurum Schreb. Risinge: Hjälmstorp. E. palustre L., allmän. f. (albifltorum). Risinge: Häradstorp. v. alpicola Hausskn. Risinge: Häradstorp. Chamenerium angustifolium (L.) Scop., allmän. f. (albiflorum). Risinge: Skogstorp. Oenothera biennis L. Risinge: Lämmetorp. 250 Halorrhagidaceace. Myriophyllum verticillatum T., flerstädes. M. spicatum &L., flerstädes. v. squamosum Lest. Risinge: Hulta. M. alterniflorum DC., allmän. Hippuris vulgaris L., flerstädes. Umbelliferae. Sanicula europwa L., flerstädes. Anthriscus silvestris (L.) Hoffm., allmän. Myrrhis odorata (L.) Scop. Risinge: Hulta och flerstädes. Förr odlad mer än nu. Torilis Anthriscus (L.) C. C. Gmel. Risinge: Målstorp och flerstädes: Pleurospermum austriacum (L.) Hoffman. Qvillinge: Tyrstorp. Vid Härads- . sveden funnos vid besök på platsen 1908 tre små exemplar, som voro vaga, och då lokalen var föga tjänlig, är den nog där nu utgången. På öfriga uppgifna lokaler i Qvillinge är den af mig förgäfves efter- sökt. Som bekant kommer ej Pleurospermum till blomning hvarje år. På lokalen vid Oxåker, Krokek, som undertecknad besökt sju olika år, fanns två år ej ett enda blommande exemplar, fyra år blott 5—10 exemplar, men vid mitt sista besök (1911) ej mindre än 50—60 exemplar, och dock hade då den bästa delen af lokalen för- störts genom en bred graf. Cicuta virosa L. Risinge: Dofvern, Ramstorpsjön och flerstädes; Skedevi: Rejmyre och flerstädes. Carum carvi L., flertädes. f. atrorubeens Lge. Risinge: Hulta. Pimpinella Saxifraga L., allmän. f. disseceta Wallr., flerstädes. Aegopodium Podagraria L., flerstädes. Siwium latifolium IL., flerstädes. Oenanthe aquatica (L.; Poir., flerstädes. Ethusa Cynapium L., allmän. f. agrestis Wallr., flerstädes. Anethum graveolens L., flerstädes. Selinum Carvifolia L. Risinge: Hulta, Ingelstad, Vistinge och flerstädes. Angelica silvestris L., flerstädes. Levisticum paludapifolium (Lam.) Aschers. Ej så ofta odlad och förvildad som fordom. Peucedanum palustre (L.) Moench, flerstädes. Pastinaca sativa L. Skedevi: Rejmyra. Heracleum sibiricum L. Risinge: Hulta och flerstädes. v. angustifolium (Jacq.). Risinge: Hulta. | Laserpitium latifolium L. Krokek: Oxåker; Risinge: Häradstorp. Daucus Carota L., flerstädes. f. rubriflora Lge. Risinge: Kolstad, 201 Pyrolaceae. Pyrola chlorantha Sw. Risinge: Hjälmstorp, Hulta och flerstädes. . rotundifolia L., allmän. | media Sw. Risinge: Hulta, Häradstorp och flerstädes. minor L., allmän. secunda L., allmän. uniflora L., flerstädes. umbellata L. Risinge: Hjälmstorp, Hulta, Häradstorp, Valpetorp och flerstädes. Monotropa Hypopitys L., flerstädes. v. glabra Roth. Risinge; Hulta, Häradstorp; Qvillinge: Marmor- bruket. Är = ÄR JA > je Je Ericaceae. Ledum palustre L., allmän. Andromeda polifolia L., allmän. Calluna vulguris (L.) Salisb.:, allmän. f. (albiflora), flerstädes. Arcetostaphylos uva ursi (L.) Spreng., allmän. Vacciniaceae. Vaccinium vitis idea L., allmän. v. leucocarpum Aschs. & Magn. Risinge: Hultaskogen, Svartgöl- skogen. f. cylindraceum n. f.! Frukten 2!/2 gånger längre än dess diameter. Först uppmärksammad af fru ELVIRA WESTERBERG. Ri- singe: Häradstorp. Oxycoccus palustris Pers., allmän. f. pusillus Rupr. Risinge: Hjälmstorp och flerstädes. v. citriformis Wittr. Risinge: Hjälmstorp, Häradstorp och flerstädes. v. microcarpus (Turcz.). Risinge: Holpetjärn, Uttringgölen. Myrtillus nigra Gilib., allmän. f. epruinosa Asch. & Magn., flerstädes. f. leucocarpa Dum. Stjärnorp. M. uliginosa (L.) Drej., allmän. f. (angustifolia). Risinge: Hulta och flerstädes. f. (rotundifolia). Risinge: Häradstorp. Primulaceae. Primula veris L., allmän. P. farinosa L. Risinge: Dofvern, Valpetorp. " Vaccinium vitis idea L. f. cylindraceum Westerberg n. f. differt a typo fructu cylindraceo, ad longitudinem bis et sesquiplex latitudinem superante. 252 Hottonia palustris L. Risinge: Östtjutten flerstädes. f. (parviftora). Risinge: Älgsjön. Lysimachia vulgaris L., allmän. f. racemosa Hn. Risinge: Häradstorp, Rippestorp. L. nummularia EL. Qvillinge: Krusenhof (planterad ?. Naumburgia thyrsiflora (L.) BRehb., allmän. f. angustifolia Neum. Risinge: Svartsjön. Trientalis europe&a L., allmän. Anagallis arvensis L. Risinge: Häradstorp, Skolan. Oleaceae. Fraxinus excelsior L., flerstädes. Syringa vulgaris L., allmänt odlad. å Ligustrum vulgare L., allmänt odlad. Gentianaceae. Erythrea Centauriaum (L.) Pers. Risinge: Melby vid Glan. Gentiana campestris EL. ”suecica (Froel.) Murb. Risinge: Bastskogen, Hög- torp och flerstädes. "germanica (Froel.) Murb. Risinge: Häradstorp flerstädes. Den regniga hösten 1907 tog jag exemplar, som voro 50 cm. höga och med 20 cm. bred blomställning. G. Amarella L. "lingulata (C. A. Ag) F. Aresch. Risinge: Dofverstorp, Häradstorp, Målstorp. "axillaris (Schmidt) Murb. Risinge: Häradstorp, Målstorp. Menyanthaceae. Menyanthes trifoliata L., allmän. Limnanthemum nympheeoides (L.) Hffog. & Sk. Risinge: Gron, där plan- terad af brukspatron F. BERGVALL, hvarifrån den spridt sig till sjöarna Ormlången och Glan. Af förf. inplanterad i Älgsjön. Apocynaceae. Vinca minor L., flerstädes odlad. Asclepiadaceae. Cynanchum Vincetoxicum (L.) R. Br. Risinge: Melby vid Glan. : Convolvulaceae. Cuscuta europea L. Risinge: Hulta, Vistinge. C. epithymum Murr. v. Trifolii Bab. Risinge: Häradstorp, Ysunda (1895). 258 Ö. epilinum Weihe. Risinge: Högtorp, Svartviken (1896). Convolvulus arvensis L., flerstädes. C. sepium (L.) R. Br. Risinge: Häradstorp. v. coloratus Lge. Risinge: Björndala; Skedevi: Rejmyre vid verandan (cult.). Polemoniaceae. Polemonium coeruleum IL. f. lacteum Opiz. Risinge: Björndalen och fler- städes odlad. Boraginaceae. Symphytum officinale L. RBisinge: Melby. S. asperum Lepech. Risinge: Ängnäs. Borago officinalis L. Krokek: Sandviken. Anchusa officinalis L., ej allmän. ÅA. arvensis L., allmän. - Pulmonaria officinalis L. Risinge: Häradstorp (cult.). "obscura (Dum). Risinge: Katsviken, Melby; Skedevi: Magnehult. Myosotis palustris L., allmän. f. parviflora Bl. Bisinge: Älgsjön. M. strigulosa BRcechb.; Neum., flerstädes. f. terrestris Neum. Risinge: Dofvern och flerstädes. M. cespitosa C. F. Schultz, allmän. f. simplex Neum. Risinge: Häradstorp i ett dike vid Brunnsbacken. silvalica Hoffm. Risinge: Hulta. arvensis (L.) Hill, allmän. collina Hoffm., allmän. stricta Link, allmän. versicolor (Pers.) J. E. Sm. Risinge: Hulta nära Östtjutten. Lithospermum arvense L., allmän. Echium vulgare L. Krokek: Marmorbruket; Qvillinge: Åby och flerstädes. Labiatae. Ajuga pyramidalis L., allmän. f. (rosea). Risinge: Målstorp. Scutellaria galericulata L., allmän. Glechoma hederacea L., allmän. Prunella vulgaris L., allmän. f. parviflora (Poir.). Risinge: Häradstorp. f. rosea Neum. Risinge: Häradstorp. Galeopsis Ladanum L. Risinge: Häradstorp. G. Tetrahit L., allmän. G. bifida Boenn., flerstädes. f. rosea Neum. Risinge: Häradstorp. G. speciosa Mill., allmän. Lamium album L., flerstädes. L. purpureum L., allmän. f. albiflorum Wittr. Risinge: Häradstorp. | = 254 1 Lamium hybridum Vill., flerstädes. L. intermedium Fr. Risinge: Falsnäset, Hulta. Vid Häradstorp i skolträd- gården förekomma såväl f. subdissectum Neum. som f. vernale Neum. och f. cestivale Neum. L. amplexicaule L., flerstädes. Leonurus Cardiaca L. Risinge: Målstorp. Stachys silvatica L., allmän. S. palustris L., flerstädes. f. agrestis Aresch., allmän. f. bracteata Beck v. Mannag., flerstädes. S. silvatica L. Skedevi: Magnehult. Calamintha Acinos (L.) Clairv., flerstädes. Clinopodium vulgare L., flerstädes. f. capitatum Neum., flerstädes. : f. albiflorum Tour. Krokek: Marmorbruket. Origanum vulgare L. Risinge: Melby. Thymus Serpyllum L., flerstädes i flera former. T. Chamedrys Fr. Qvillinge: Getåna; Risinge: Häradstorp. Lycopus europeus L., allmän. f. subpinnatus A. Bl. Risinge: Häradstorp. Mentha aquatica (L.) Fr. Risinge: Hulta och flerstädes. M. arvensis L., allmän. f. deflexa Dum. Risinge: Hulta, Häradstorp. f. scordiastrum F. Schultz. Risinge: Häradstorp och flerstädes. M. palustris Moench. Risinge: Häradstorp. f. (microphylla). Risinge: Svartviken. Bladen nästan runda, 8—10 Xx7—9 mm. M. austriaca Jacq. Risinge: Hulta, Svartviken och flerstädes. f. lanceolata Becker. Risinge: Svartviken. f. (pilosa). Risinge: Hulta. M. lapponica Wg. Risinge: Häradstorp, Vistinge. M. parietariifolia Becker. Risinge: Hulta, Häradstorp och flerstädes. Solanaceae. Lycium barbarum L., flerstädes odlad. Hyoscyamus niger L., flerstädes. Solanum Dulcamara L., allmän. | f. marinum Bab. Risinge: Häradstorp. S. nigrum L., flerstädes. f. chlorocarpum (Spenn.). Risinge: Häradstorp, Stjärnvik. "humile Bernh. - Risinge: Häradstorp. Datura Tatula L. Risinge: Häradstorp vid skolan och vid fallet 1890—98. Personatae. Verbascum Thapsus L., flerstädes. f. bracteatum C. A. Ag. Risinge: Häradstorp. f. negleclum Stz. Risinge: Häradstorp och Mäålstorp. 255 f. (lanatum). Bisinge: Målstorp vid Sand. Verbascum nigrum &L., flerstädes. Linaria vulgaris Mill., allmän. DL. minor (L.) Desf. - Qvillinge: Dvardala. f. (uniflora). Qvillinge: Dvardala. L. Cymbalaria Mill. Qvillinge: Krusenhof. Scrophularia nodosa L., allmän. Mimulus luteus EL. Skedevi: Frängsäter. Veronica longifolia L. Risinge: Häradstorp, Olstadbacke (odlad och förv.) V. serpyllifolia L., allmän. V. arvensis- L., allmän. V. verna L., allmän. V. scutellata L., allmän. f. villosa Schum., flerstädes. V. Beccabunga L. Risinge: Vistinge och flerstädes. V. Chamedrys L., allmän. f. (parviflora). RBisinge: Valpetorp. f. pilosa Schmidt. Risinge: Häradstorp. V. officinalis L., allmän. V. opaca Fr. Risinge: Häradstorp. V. agrestis L., allmän. : V. hederifolia L., flerstädes. f. umbrosa Läöb. Risinge: Häradstorp. Melampyrum cristalum L. RBisinge: Stjärnvik. M. pratense L., allmän. f. aureum Norm. Risinge: Hulta, Häradstorp, Rippestorp och flerstädes. f. albidum B1., flerstädes. f. integerrimum Döll. Risinge: Hulta, Häradstorp. v. divaricaltum Kern. Risinge: Häradstorp. M. silvaticum L., flerstädes. Euphrasia stricta Host. Risinge: Häradstorp, Rippestorp, Älgsjöbron. f. (albiflora). Rippestorp i en hage. f. pilifera Kihlm. Risinge: Häradstorp, Älgsjöbron. E. brevipila Burn. & Gremli, allmän. f. eglandulosa Lindb. f. Risinge: Häradstorp, Älgsjöbron. E. brevipila X curta. Risinge: Häradstorp. E. tenuis (Brenn.) Wettst. Qvillinge: Ågelsjö; Risinge: Lilla Mottorp, Rippestorp. E. curta Fr., flerstädes. v. glabrescens Wettst. Risinge: Häradstorp, Rippestorp. curta X stricta. RBisinge: Rippestorp i norra hagen, där en form, som kan vara curla X gracilis, äfven förekommer. E. gracilis Fr. Risinge: Rippestorp. Rhinanthus major Ehrh., allmän. f. hirsutus Lam. Risinge: Svartviken, R. minor Ehrh., allmän. f. villulatus Gremli. Risinge: Rippestorp och flerstädes. by oli 256 Odontites serotina (Lam.) Rehb., flerstädes. O. verna (Bell.) Dum., allmän. Pedicularis palustris L., allmän. v. ochroleuca L. Lzest. Risinge: Älgsjön. v. borealis J. W. Zett., som H. v. Posr uppgifvit från Östtjutten, är en späd frn af palustris, rätt vanlig. P. silvatica L. Skedevi: Magnehult. Lathrea Squamaria L., flerstädes. Lentibulariaceae. Pinguicula vulgaris L., flerstädes. Ulricularia vulgaris L., flerstädes. U. intermedia Hayne, flerstädes. U. intermedia X minor. Risinge: Häradstorp vid Sarfgölen. U. minor L. Risinge: Häradstorp och Sarfgölen samt flerstädes. Plantaginaceae. Plantago major L., allmän. v. intermedia Gilib. Risinge flerstädes. v. leptostachya Wallr. Risinge: Häradstorp. f. asiatica EL. Risinge: Häradstorp och flerstädes. f. agrestis Fr. Risinge: Häradstorp. P. lanceolata L., allmän. P. media L., allmän (v. maxima Hn.). f. longifolia G. Meyer. Risinge: Hulta, Häradstorp. P. lanceolata L., allmän. v. spherostachya Wimm. Risinge: Häradstorp. Rubiaceae. Asperula odorata L. Risinge: Målstorpsnäs. f. latifolia Marss. Risinge: Målstorpsnäs. Galium Aparine L. Risinge: Melby och flerstädes. sVaillantii DC., allmän. G. uliginosum L., allmän. f. latifolium Marss. Risinge: Häradstorp och Svartgölen. G. palustre L., allmän. : f. lalifolium Ege. Risinge: Häradstorp i ett dike. v. cespitosum G. Mey. Risinge: Häradstorp. boreale L., allmän (flera former). verum L., allmän. Mollugo L., flerstädes odlad. Sambucaceae. DAN Sambucus nigra L., flerstädes. S. racemosa L. Risinge: Häradstorp. Spridd från skolträdgården till flera ställen på 1—2 km:s afstånd (genom skator och nötskrikor) Viburnum Opulus L., flerstädes. ; 201 Caprifoliaceae. Linnea borealis L., allmän. f. pallida Sern. Risinge: Häradstorp, Rippestorp. f. (rosea.) Risinge: Rippestorp. Eonicera Xylosteum L., allmän. Valerianaceae. Valeriana officinalis L., allmän. f. tenuifolia Vahl. Risinge: Dofvern, Holpen. V. excelsa Poir., allmän. Dipsacaceae, Succisa pratensis Moench, allmän. Trichera arvensis (L.) Schrad., allmän. f. integrifolia S. F. Gray. Risinge: Häradstorp. Cucurbitaceae. Bryonia alba L., allmänt odlad. Campanulaceae. Campanula Cervicaria L. Risinge: Hulta, Häradstorp, Mottorp. f. (albiflora). Risinge: Häradstorp. C. rapunculoides L. Risinge: Häradstorp; Simonstorp: Stenkullen. C. Trachelium &L., flerstädes. C. rotundifolia L., allmän. Med abnorm toppblomma vid Risinge: Skräd- daretorp. C. persicifolia L., allmän. f. eriocarpa M. & K. Risinge: Hjälmstorp, Häradstorp. f. parviflora Murb. Risinge: Häradstorp. C. patula L. Risinge: Häradstorp, Järktorpet; Skedevi: Rejmyra och flerstädes. Lobeliaceae. Lobelia Dorlmanna &L., allmän. f. ramosa Murb. Risinge: Holpen. Compositae. Rudbeckia hirta EL. Risinge: Lämmenäs; Simonstorp: Knösen. R. fulgida Ait. Risinge: Häradstorp. AGNES WESTERBERG. Bidens tripartita L., flerstädes. B. cernua L., flerstädes. Svensk Botanisk Tidskrift 1917, 17 258 Chrysanthemum Leucanthemum L., allmän. f. flosculosum Aspegren. Norrköping: Folkparken. Matricaria inodora L., allmän. tmarilima LTL. Qvillinge: Sandviken. M. Chamomilla L., allmän. M. discoidea DC. Risinge, där den förekommit sedan 1883 vid Härads- torp och därifrån spridt sig till alla gårdar på 5 å 6 km:s afstånd. Anthemis tinctoria L. Risinge: Älgsjöbron och flerstädes. f. pallida Wg. Ö. Eneby: Ryssnäs. ÅA. arvensis L., allmän. Achillea Ptarmica LE. Risinge: Häradstorp, Skräddaretorp. A. Millefolium L., allmän. f. lanata Koch. Risinge: Häradstorp. Balsamita vulgaris Willd., flerstädes planterad. Tanacelum vulgare L., flerstädes. Artemisia Absinthium &L., flerstädes. A. campestris EL. Qvillinge och Krokek flerstädes; Risinge: Dofverstorp och Melby. 4. vulgaris L., allmän. f. flavescens Rostr. Risinge: Dofverstorp. Arnica montana EL. Risinge flerstädes; Qvillinge flerstädes. Senectio viscosus L. Risinge: Finspong järnvägsbanken. S. silvatieus L., allmän. S. vulgaris L., allmän. Gnaphalium uliginosum &L., allmän. G. silvaticum L., allmän. f. stramenticium Beck. Risinge: Häradstorp. Antennaria dioica (L.) G&ertn., allmän. f. corymbosa Hn., flerstädes. f. hyperborea G. Don. Krokek: Marmorbruket; Risinge: Häradstorp. Filago montana L., allmän. Inula salicina L. Krokek: Marmorbruket. Telekia speciosa (Schreb.) Baumg. Qvillinge: Thorskog, förvildad. Erigeron acris L., allmän. f. dissolutus Hn. Risinge: Svartviken. Solidago Virgaurea L.,; allmän. Eupatorium cannabinum L. Krokek: Flatbergen. Tussilago Farfara L., allmän. Centaurea Scabiosa L. Risinge: Målstorp; Qvillinge: Ågelsjö. C. Jacea L.;, allmän. f. lacera Koch. Risinge: Melby. Serratula tinctoria L. Risinge: Häradstorp; Qvillinge: Ågelsjö. f. inlegrifolia Wallr. Risinge: Häradstorp. Carlina vulgaris L., flerstädes. f. intermedia Melby i Risinge och Åndenäs i Skedevi. ; "longifolia Rechb. Krokek: Marmorbruket. f. colorata Neum. Krokek: Marmorbruket. Onopordon ÅAcanthium IL. Risinge: Häradstorp; Skedevi: Rejmyre. 259 Carduus cerispus L. Risinge: Finspong, Melby. Cirsium lanceolatum (L.) Scop., allmän. f. (albiflorum). Rejmyre. C. palustre (L.) Scop., allmän. C. heterophyllum (L.) AM., flerstädes. v. laciniosum Norrl. Skedevi: Fågeltorp. C. arvense (L.) Scop., allmän. Lappa minor DC., flerstädes. LDL. tomentosa (Mill.) Lam., flerstädes. L. minor X tomentosa. Norrköping. Cichorium Intybus L. Risinge: Häradstorp. Vistinge (snart försvinnande). Sonchus arvensis L., allmän. f. levipes Koch. Risinge: Häradstorp. S. oleraceus L., allmän i flera former. S. asper (L.) All., allmän i flera former. Lactuca muralis (L.) Fresenius, flerstädes. Lampsana communis L., allmän. Tragopogon pratensis L., flerstädes. Scorzonera humilis L., allmän. f. angustifolia Horn., flerstädes. Crepis paludosa (L.) Moench. Risinge: Häradstorp, Mottorp. C. niceeensis Balb. Simonstorp: Nyckelmossen, Pulsholmen. C. tectorum L., allmän. | C. virens L. Risinge: Kyrkogården. C. proeemorsa (L.) Tausch, allmän. Taraxacum angustisquameum Dt. Risinge: Häradstorp. T. dilatatum Lindb. f. Risinge: Häradstorp. T. fasciatum Dt. Risinge: Häradstorp. T. Gelertii Raunk. Risinge: Häradstorp. T. letum Dt. Risinge: Häradstorp. T. lucidum Dt. Risinge: Häradstorp. T. patens Dt. Risinge: Häradstorp. T. parvuliceps Lindb. f. Risinge: Häradstorp. T. reflexilobum Lindb. f. Risinge: Häradstorp. Leontodon hispidus L. Risinge: Häradstorp flerstädes. L. autumnalis LE. allmän. f. asperior Wg. subf. aureolanatus Neum. Risinge, flerstädes. f. asperior Wg. subf. nigrolanatus Fr. Risinge: Skedevi, Reij- myre. Hypocheris maculata L., allmän. Hieracium macrolepideum Norrl. "sabulosorum Dt. Risinge: Högtorp, Lämmetorp, Svartviken, Stjärn- vik. f. canocerina Dt. Risinge: Häradstorp. H. Pilosella (L.) coll. Risinge: Stjärnvik, Ysunda. "erassescens Dt. Risinge: Hulta, Svartviken. ”erassiglandulum Dt. Risinge: Hulta vid Ljusfallet, "exacululum Dt. Risinge: Häradstorp. H. H. H. 260 firmistolonum Dt. Risinge: Häradstorp flerstädes. "furciferum Dt. Risinge: Hjälmstorp, Svartviken. "granulatum Dt. Risinge: Häradstorp. "leucostolonum Dt. Risinge: Häradstorp. "subgranulatum Dt. Skedevi: Fågeltorp. "subvenustum Dt. Risinge: Häradstorp vid Sandslätten. "Thedentii Norrl. Risinge: Häradstorp. ttrichopsarum Dt. Risinge: Valpetorp. "trichoscapoides Dt. Risinge: Hulta, Häradstorp. Auriecula Lam.; DC. f. epilosum N. P. Risinge, flerstädes. f. subpilosum N. P. Risinge: Häradstorp, Rippestorp. f. mucronalum N. P. Risinge: Häradstorp. . melaneilema N. P. Risinge: Hulta. suecicum Fr. Risinge: Kron, Mottorp, Häradstorp, Svartviken. v. connectens Norrl. Risinge: Häradstorp, Algsjön. aurantiaecum LE. Skedevi: pratense Tausch. Rising macranthelum N. & P. "ecrassiuseulum Almq. pestorp. . cymosum L. Rejmyra. e: Hulta vid Bastluckan. Risinge: Valpetorp. Risinge: Falsnäset, Hulta, Häradstorp, Rip- "euryanthelum Dt. Risinge: Falsnäset, Huita, Ljusfallet, Häradstorp, p, Svartviken; Skedevi: Fågeltorp. Dt. Falsnäset, Hulta, Rippestorp, Svartviken, Högtorp; Skedevi: Fågeltorp. Mottorp, Rippestor f. minus pilosum "eusciadium N. & P. Risinge: "heterotrichum Dt. Hulta vid Ljusfallet; Skedevi: "holmtiense Dt. Risinge: "leptadenium Dt. Qvillinge: Hult, Åby. "mollisetum N. & P. Risinge: Stocksjötorp. "pubescens Lindbl. Risinge. Svartviken; "seligeriforme Dt. Risinge: Falsnäset, Mottorp, torp. "sliptotrichum Almq. Pulsholmen, Stock viken, Valpetorp. Qvillinge: Häradstorp, (Norrgärdet). Fågeltorp. Falsnäset, Hjälmstorp, Häradstorp. Katsviken, Simonstorp: Pulsholmen, Stensbruk. Svartviken, Valpe- Risinge: Katsviken, Valpetorp; Simonstorp: sjötorp ; Qvillinge: Ågelsjö. "tabergense Dt. Risinge: Svartviken, Valpetorp. ”uplandie N. & P. Risinge, flerstädes. H. glomeralum Froel. "acradenium N. & P. Risinge: Falsnäset, Högtorp, Häradstord Svart- "glomeratulum Almq., allmän. f. hirlior Dt. Risinge: Hulta (Bastluckan), viken. "glossophyllum Norrl., flerstädes. "nigrantiforme Dt. Risinge: Svartviken i hafre, "norrlandicum At. coll. Risinge: Högtorp. Ti Häradstorp, Svart- 261 "subproealtum Lbg. Risinge: Ysunda. "tenerescens Norrl. Risinge: Häradstorp. "umbelliftorum N. & P. Risinge: Rippestorp, Ysunda. H. saxifragum Fr. f. breviceps Dt. Simonstorp, Holmdalen. . scopulivagum Dt. Simonstorp: Holmdalen. connophora Dt. Simonstorp: Holmdalen, Krokek: Flatbergen. . furfarellum Dt. v. latiuscula Dt. Qvillinge: Ågelsjö. hirsuliuscula Dt. Qvillinge: Grafversfors. . oreinum Dt. Risinge: Häradstorp; Qvillinge: Jakobsdal, Ågelsjö. . subextensum Dt. Qvillinge: Jakobsdal, Ågelsjö; Simonstorp: Holmdalen. v. gigantocybe Dt. Söderköping: Ramundaberget. H. silvaticum L. "silvatiecum (L.) Dt. (hufvudform). Risinge flerstädes; Simonstorp: Holmdalen. "acidotum Dt. Risinge: Häradstorp, fterstädes, Valpetorp. "acrogymnon G. A:n Malme. Risinge: Häradstorp, Näfstorp; Simons- torp: Holmdalen. f. ad gracilipedem K. Joh. Risinge: Hulta vid Ljussjön, r. "anfractiforme Almq. Risinge: Hulta, Häradstorp, r. "aquiliforme Dt. Risinge: Rippestorp, r. "ceestiflorum Almq. Risinge: Hjelmstorp, Hulta och flerstädes. ad v. galbaniforme Dt. Risinge: Ljusfallet, Näfstorp. v. galbaniforme Dt. Risinge: Hjälmstorpsnäs, Ljusfallet, r. "canipes Almq. Risinge: Falnäset, Hulta och flerstädes. "canitiosum Dt. Risinge: Hulta. ”ciliatum Almq. Qvillinge: Jakobsdal. "crassiceps Dt. Risinge: Ljusfallet; Simonstorp, Holmdalen. "duplidens Dt. Risinge: Hulta nära Ljussjön. texpallidiforme Dt. Risinge: Falsnäset, Hulta, Snåret och flerstädes. "hepalicolor Stenstr. Risinge: Hulta. "Hoegerstremii Dt. Risinge, Hulta. Mottorp, r. ”integratum Dt. Risinge: Häradstorp, Vårängstäppan; Qvillinge: Jakobsdal. "lacerifolium Almq. Risinge: Strömstugan och flerstädes. "latilobum Almq. Risinge: Häradstorp vid skolan, Svartviken. ”Iucidam Dt. Risinge: Häradstorp, r. "macradenium Dt. Simonstorp: Pulsholmen, r. "maculosum Dt. Risinge flerstädes. ”marginellum Dt. Risinge: Falsnäset, Hjälmstorp, Häradstorp, Rippestorp. "mediiforme G. A:n Malme. Risinge: Hulta. "meliceps Almq. Risinge: Falsnäset, Hjälmtorpsnäs; Simonstorp: Holmdalen. "munduliforme Dt. Risinge: Falsnäset, Hulta, Häradstorp. Valpetorp. v. ad sparsidentem Dt. Risinge: Falsnäset. "mundulum Dt. Risinge: Häradstorp, Näfstorp; Skedevi: Fågeltorp. "obliquifolium Dt. Risinge: Häradstorp. Z 4 ma mA YT 3 ' 202 "orbicans Almq. Risinge: Hjälmstorp, Häradstorp. f. ad gracilipedem K. Joh. Simonstorp: Holmdalen. "panceolum Dt. Risinge: Finspong, Hjälmstorp, Häradstorp, Näfs- torp, Snåret, Valpetorp; Simonstorp: Holmdalen. "pellucidum Lzest. Risinge: Mottorp, Snåret, Svartviken, Falsnäset, Hulta, Häradstorp flerstädes; Ysunda. ”persimile Dt. Risinge: Falsnäset, Hulta, Häradstorp flerstädes, Sjö- näs vid Butbro och flerstädes; Qvillinge: Ågelsjö. f. pycnolobum Dt. Risinge: Hjälmstorps näs. f. ad crassicipitem Dt. Risinge: Hulta, Ljusfallet, r. "philanthrax Stenst. Risinge: Falsnäset, Häradstorp. "pretenerum Almq. Risinge: Falsnäset, Hulta, Hogtorp. "prolixum Norrl. Risinge allmän. "psepharum Dt. Risinge: Falsnäset, Häradstorp. "remanens G. A:n Malme. Risinge: Häradstorp ; Simonstorp: Holmdalen. "sagittatum Lbg. Risinge: Falsnäset, Hulta, Näfstorp, Svartviken och flerstädes. ”sarcophyllum Stenstr. Risinge: Hulta. "serratifrons Almq. Risinge: Hjälmstorp, Hulta. "sinuosifrons Almq. Risinge: Hjälmstorp, Häradstorp, flerstädes. "sparsidens Dt. Risinge: Falsnäset, Hjälmstorp, Hulta, Häradstorp, Mottorp. f. angustifolium Dt. Risinge: Häradstorp. "stenolepis Lbg. Risinge: Häradstorp, Snåret och' flerstädes. ”Stenstroemii Dt. Risinge: Mottorp, r. "subeiliatum Dt. Risinge: Häradstorp vid Jonsberg, r. ”suberassum Almq. Risinge: Hulta vid Ljusjön, Häradstorp. "subcerassiforme Dt. Risinge: Falsnäset, r. "sublividum Dt. Risinge: Falsnäset, Häradstorp. "subtriangulare Almq. Risinge: Hulta, Häradstorp. "fenebricosum Dt. Risinge: Falsnäset, Hulta, Näfstorp. F[riangulare Almq. Risinge: Häradstorp flerstädes. "variicolor Dt. Risinge: Häradstorp, Älgsjöbron. H. vulgatum Fr. "acroleucum Stenstr. Risinge: Häradstorp, Sandslätten och flerstädes. "albatipes Dt. Risinge: Hulta. "ampliatum Dt. Risinge: Häradstorp. "anfractum Fr. p. p.) Almq. Risinge: Häradstorp, Älgsjön. ”angulatum Stenstr. Risinge: Häradstorp, Älgsjön. ”atronitens Dt. Risinge: Häradstorp flerstädes; Simonstorp: Puls- holmen. f. elatior Dt. Risinge: Häradstorp, Ljusfallet. f. medians Dt. Risinge: Häradstorp; Simonstorp: Löfkullen. "basifolium (Fr.) Almq., allmän. "ccestomurorum Lbg., allmän. "céesium Fr. Risinge: Häradstorp. "campylodon Dt. Risinge: Hulta, Häradstorp, Rippestorp. "eonstrictum Norrl. Simonstorp: Holmdalen, Pulsholmen. 263 "cunclans K. Joh. Risinge: Falsnäset, Hulta, Häradstorp; Simons- torp: Holmdalen. "diaphanoides Lbg. Risinge: Hulta, Högtorp, Mottorp och flerstädes; Simonstorp: Holmdalen. "diaphanum Fr. Risinge: Häradstorp. v. pseudodiaphanum Dt. Risinge: Häradstorp, Valpetorp och flerstädes. "exaltatum Dt. Risinge: Falsnäset, Häradstorp, Hulta, Strömviken; Qvillinge: Ågelsjö och flerstädes. "galbanum Dt. Risinge: Häradstorp och flerstädes. f. atrum Dt. Risinge: Falsnäset, Hulta, Häradstorp. f. canum Dt. Risinge: Rippestorp. f. fuscovirens Dt. Risinge: Häradstorp. "irriguum Fr. Risinge: Hulta, Häradstorp, Ljusfallet. "Ietticolor Almq. f. subprolixum Dt. Risinge: Häradstorp. >lepidiceps Dt. Risinge: Häradstorp (Norrgärdet); Simonstorp: Holm- dalen. "lepidulum Stenstr. Risinge: flerstädes, flera former. f. ad irriguum Fr. Risinge: Häradstorp (Hästhagen och Norrgärdet). "Iugubre G. A:n Malme. Risinge: Högtorp, Häradstorp och flerstädes; Simonstorp: Stocksjötorpet. "Iugubriforme Dt. Risinge: Häradstorp, Meselköp, r. tmacrotonum Dt. Simonstorp: Pulsholmen. "oinopolepis G. A:n Malme. Risinge: Häradstorp. ”pinnalifidum Lönnr. Risinge: Häradstorp. "porrigens Almq., flerstädes i Risinge och Simonstorp. "prolatatum K. Joh. Risinge: Häradstorp, r. punctillaticeps Dt. Risinge: Häradstorp, Mottorp; Simonstorp: Teg- netorp vid Knösen. "punctillatum Almq. Risinge: Hulta, Häradstorp. "reclinatum Almq. Risinge: Hulta, Häradstorp, Ljussjön. "smolandicum Almq. Simonstorp: Holmdalen. ”subampliatum Dt. Risinge: Falsnäset, Hulta, Häradstorp. "subatronitens Dt. Simonstorp: Holmdalen, r. ”subirriguum Dt. Risinge: Hulta, Häradstorp. ”subnitidum Dt. Risinge: Hulta, Häradstorp, Älgsjöbroäng. "subramosum Lönnr. Vv. plicatiforme Dt. Risinge: Häradstorp vid skolan och Norrgärdet. v. xanthostylum Dt. Risinge: Falsnäset. v. trichellum Dt. Risinge: Häradstorp vid skolan. "violascens Almq. Risinge: Häradstorp. "fenebrosum Norrl. Häradstorp i Risinge. "vulgatiforme Dt. Risinge: Häradstorp. "vulgatum (Fr. p. p) Almq. Flera former, allmän. H. rigidum Hn. "acrifolium Dt. Risinge: Häradstorp. "ereperum Stenstr. Qvillinge: Grafversfors; Risinge: Häradstorp. "[ineatum Almq. Risinge: Häradstorp och flerstädes, 264 "macrotonoides Dt. Risinge: Häradstorp, Älgsjön, r. f. macrum Dt. Häradstorp, r. "mixopolium Dt. Risinge: Häradstorp, Målstorp; Simonstorp: Sten- kullen. "obatrescens Dt. Risinge: Häradstorp. ”rigidum Hn. Risinge: Häradstorp vid Sågargärdet. "ruberulum Dt. Risinge: Häradstorp vid skolan. | ”scabrescens K. Joh. Risinge: Häradstorp vid Norrgärdet och Värängen. [ "trichocaulon Dt. Risinge: Simonstorp flerstädes. j f. angustifolium Dt., flerstädes. ”vestmannicum Dt. Risinge: Häradstorp vid skolan, r. H. umbellatum &L., allmän. f. (angustifolium). Risinge: Häradstorp. v. aliflorum Fr. Risinge: Rippestorp. f. (monocephalum). Risinge: Rippestorp. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1917. Bb 11, u. 2. SMÄRRE MEDDELANDEN Föreningens medlemmar uppmanas att till denna afdelning insända meddelanden om märkligare växtfynd o. dyl. Några rika växtlokaler vid Hornavan i Pite Lappmark. I juli månad 1916 gjorde jag några utflykter inom Arjepluog och vill här meddela några anteckningar från tre synnerligt gynnade lokaler, näm- ligen de helt nära Hornavans strand liggande bergen Vuornats, Lulle Istjakk och Alleb Istjakk. De två förstnämnda äro närmare beskrifna i GUNNAR ANDERSSONS och SELIM BIRGERS arbete! om den norrländska floran, det sistnämnda är där omnämndt, men synes ej hafva besökts af någon bota- nist, hvarpå är mindre att undra, afsides som det ligger och omgifvet af en besvärlig terräng. Vuornats besöktes den 22 juli, och utöfver de arter, som antecknats i ofvan nämnda arbete, fann jag i sydbranten följande: Betula pubescens Hieracium saxifragwm "ery- Salix lapponum thropoecileum Dabhlst. > phlylicifolia Linnea borealis Ara flexuosa Melampyrum pratense Antennaria dioica Vaceiniwm Myrtillus Botrycluwm Lunaria i » uliginosum Carex brunnescens » vitis idea. Empetrum mgrum Lulle Istjakk kan jag lifligt anbefalla åt alla naturvänner, som göra ut- flykter omkring den vackra Hornavans stränder. Berget är lätt tillgäng- ligt. Man följer med den lilla passagerareångaren på hans färd mellan Arjepluogs kyrkplats och Jäkkvik och anmodar blott den tjänstvillige skepparen att gifva en signal, när man går förbi den under en utlöpare af berget liggande gården Strömnäs. Strax sticker gårdsmannen NILSSON ut med en roddbåt och hämtar, inom några minuter sätter man foten i land och har blott att följa den väl trampade stigen utefter stranden för att om en kvart vara vid bergets fot. Uppklättrandet öfver rasmarken blir ! GUNNAR ÅNDERSSON Och SFPLIM BirGER, Den norrländska florans geografiska för- delning och invandringshistoria. — Norrländskt Handbibliotek V, Uppsala 1912. 266 visserligen sedan en ansträngande sak, men något skall botanisten lida för att ha rätt att komma in i den paradisets örtagård, som fröjdar hans blickar under bergets stup. Där frodas den yppigaste fora, och när Jag den 235 juli besökte platsen, hade smultronen just mognat och beredde mig en så riklig måltid som någonsin i Smålands stenbackar. Utom de af ANDERSSON och BIRGER anförda arterna antecknade jag där följande: Betula pubescens Juniperus communis Picea excelsa Pinus silvestris Populus tremula Salix caprea > — glauca > lapponum > — phylicifolia Sorbus Aucuparia Antennaria dioica Aira flexuosa Calamagrostis purpurea Carex alpina > — capillaris Cystopteris fragilis Draba hirta Epilobium angustifolium » collinum Erigeron elongatus Euphrasia latifolia Festuca ovina Geranium silvaticum Hieracwum = saxifragum Fcry- thropoecileum Dahlst. Linnea borealis Luzula pallescens » spicata Lycopodium complanatum Melica nutans Phegopteris Dryopteris Pingwicula vulgaris Poa nemoralis > » v. glaucantha Polypodium vulgare Rubus saxatilis Sedum annuum Stellaria graminea Triticum caninum Viola montana Woodsia ilvensis v. hyperborea. När man återkommer till stugan kan NILSSON bjuda på en laxöring till kvällen och en god sofplats i kammaren för natten och följande morgon ro till Ruosnelviken, hvarifrån man har ett par kilometer (men besvärliga sådana) till foten af Västra Istjakk. För min del tog jag turen i omvänd ordning och tog själf upp laxöringen med draget under rodden. Alltså, den 24 juli var jag vid Alleb Istjakk. Därifrån hemförde jag följande art- förteckning, enbart från bergets fot i södra och östra branterna. Alnus incana Betula pubescens Juniperus communis Picea excelsa Pwmus silvestris Populus tremula Rubus ideus Salix caprea >» — glauca >» — lapponum > phylicifolia Sorbus Aucuparia Aconitum septentrionale Aira Hexuosa Alchemilla glomerulans Andromeda polifolia Anthoxanthum odoratum Arenaria serpyllifolia Arctostaphylos uva urst Phyllodoce cerulea Calamagrostis purpurea Carex alpina ; Carex canescens » — globularis Caltha palustris Calluna vulgaris Cerastium alpinwm f. lanatum Cirswum heterophyllum Comarum palustre Cornus suecica Cystopteris fragilis Empetrum nigrum Epilobium angustifolium » collinum Eqwisetum palustre » silvaticum Festuca ovina Fragaria wvesca Geramum silvaticum » >» flor. alb. Hieracwuwm alpinum Juncus trifidus Linnea borealis Luzula multiflora >» — pilosa » spicata Lycopodium annotinum » complanatum » clavatum v. lagopus Majanthemum bifolium Melampyrum pratense Melandrium silvestre "lapponicum Melica nutans Milium effusum Myosotis silvatica "alpestris Mulgedium alpinum 267 Pranassia palustris Phegopteris Dryopteris » polypodioides Phleum alpinum Pinguicula vulgaris Poa pratensis >» nemoralis » » v. glaucantha Polygonum viviparum Polypodium vulgare Polystichum dilatatum » filix mas Potentilla erecta » verna Pyrola secunda » minor Ranunculus acris Rubus chamcemorus » — saxatilis RBumex arifolius Saxifraga mvalis Sedum annuum Silene rupestris Solidago virgaurea Stellaria graminea Taraxacum croceum Trientalis europcea Trollius europceus Vaccinium Myrtillus » uliginosum » vitis idea Valeriana sambucifolia Viola palustris Woodsia ilvensis! Orchis maculata > » v. hyperborea?. Detta berg, som i likhet med Lulle Istjakk höjer sig omkr. 800 meter öfver hafvet och 370 meter öfver Hornavans yta, är i flera afseenden mera imponerande än den östra kamraten. Det bildar ett komplex af flera toppar, mellan hvilka löpa upp branta, väl bevattnade dalgångar, som gifva skydd åt ståtliga samhällen af på ett ställe Aconitum, på ett annat Mulge- dium eller på ett tredje högväxta Polystichum filtx mas. Mot öster stupar berget öfverhängande ned i Ruosnels bäckdal. Det är denna markerade profil, som först af allt fångar ögat, då man från Arjepluogs kyrkplats blickar uppåt Hornavan. Echinospermum deftexum kunde jag ej finna här, men den bör förekomma, då den är typisk för liknande lokaler i trakten. Dess plats tycktes vara intagen "och ” enligt välvillig bestämning af professor H, V. ROSENDAHL, 268 af den närbesläktade Myosotis silvatica. På östra sidan lyste Geranium silvaticum inom ett begränsadt område med rent hvita blommor. På bergs- afsatserna påmindes man om fjällvärlden genom den täcka Phyllodoce, nu nära öfverblommad, den späda Juncus trifidus samt af Hieracium alpinums grofva blomkorgar, under det att man fick en hälsning från det norska kustlandet på andra sidan passet genom den eleganta Silene rupestris, den obetydliga Sedum annuum och de rödkindade smultronen. Nedom berget, liksom fer- städes mellan berget och sjön, växte den väl skilda formen Lycopodum clavatum f. lagopus med sina enkla kortskaftade ax, men hufvudarten tycktes däremot ej förekomma. En grundligare undersökning skulle säkerligen ej så litet utöka ofvan- stående artförteckning från denna intressanta, af naturen gynnade lokal. I detta sammanhang må anföras några andra växtlokaler af intresse i Hornavans omgifningar. På stranden vid Arjepluogs kyrkplats: Serratula alpina, Thalictrum alpinum, PBarbarea stricta, Bartsia alpina, Pedicularis sceptrum carolinum, Carex poly- gama (allmän vid sjöns stränder), Carex atrata, Aira cespitosa var. aurea. På vägarne vid kyrkplatsen: Matricaria discoidea. Helt nära >»häktet> finnes i landsvägskanten en vacker Betula nama Xx pubescens samt där bredvid en glasbjörk med oregelbundet deformerade blad. Ett par snarlika björkar med monströsa bladformer växa äfven i kärr- marken nedom gästgifvaregården; bladspetsarne ofta klufna. På samma lokal Salix myrtilloides, hvilken mångenstädes återfinnes på kärrängarne i trakten, ofta hybridiserande med S&S. lappomunm. Från myrar öster om platsen kunna anmärkas Carex capitata och pauciflora samt vid en vik af Kakelfjärden Alisma Plantago, riklig och frodig. Phrag- miutes finnes här och hvar i sjön i mindre samhällen och träffas ymnigt i det lilla Myrträsket vid Jäkkvik i sjöns öfversta ända. Detta är anmärk- ninsvärdt vid jämförelse med vassens förekomst i kustlandet; i Bygdeå socken mellan Umeå och Skellefteå, således två grader sydligare, förefinnes den endast som relikt, sparsamt och steril. Utricularia intermedia antecknades från en myrgöl nära Hornavans utlopp, och i den lilla Ruosnelviken blommade Sparganiuwm minimum "submuticum och på dess strand Luzula sudetica. I de frodiga bäckdalarne mellan ber- gen, stundom ända till oframkomlighet igenvuxna af viden, mest Salix phylicifolia, glauca och lapponum, finner man merendels bl. a. Alchemilla glomerulans, Taraxacum erocewm Dahlst., Gnaphalium norvegicum. Från en sådan lokal nedom Galtispuodablocket märkas dessutom «Carex dioica, C. canescens var. subloliacea och Htieracium saxifragum ”argenteum Fr. Den 30 juli besökte jag det från Jäkkvik så bekvämt tillgängliga Pelje- kaisse, som höjer sina två toppar 1100 meter öfver hafvets yta. Ofver och söder om den västra toppen är som bekant ett stort område utlagdt till nationalpark. På vägen upp märkas invid spången öfver en myr två exemplar af Betula nana X pubescens med stora, egendomligt bredt tandade blad. Denna tandningsform, liknande en lök i sektion, brukar annars vara att hänföra till hybrider med wverrucosa. Här och där möter man en ståtlig Angelica Archangelica, äfven allmän vid Hornavans stränder uppåt Sädva- 269 jaure. Vidare Taraxacum purpuridens Dahlst., Hieracwum alpinum L., H. gracilentiforme Norrl. samt Nigrescentia-former, Alchemilla alpina, Sibbaldia procumbens, Veronica alpina, Saxifraga stellaris, Alsine biflora, Pedicularis lapponica, Viola biflora, Ozxyria digyna, Gnaphalium alpinum och supinum, Carex Lachenalui samt högre upp på fjällheden mot toppen Lychnis alpina, Luzula arcuata och spicata, Juncus trifidus och biglumis, Avena subspicata samt mattbildande Carex rigida och Salix herbacea. I den väldiga sänkan mellan topparne växte rikligt RBammculus pygmeus och nivalis, nu i frukt, samt i ett stenrös Phegopteris alpestris. Den östra fjälltoppens mot Horn- avan vettande sida hade att på sina afsatser uppvisa en yppig flora. Däri- från må anföras Erigeron uniflorus och ÖCryptogramma crispa. Sten Grapengiesser. Några svenska svamplokaler. Under talrika exkursioner till olika delar af vårt land har jag de sena- ste åren gjort en del fynd af svampar, hufvudsakligen parasitiska, hvilka jag ansett förtjänta af publicering. Nedan upptagas svamplokaler från Helsing- land — hvars svampflora synes vara mycket ofullständigt känd — äfven för de allmännaste formerna. Strödda lokaluppgifter lämnas vidare från Jämt- land, Skåne, Småland, Stockholmstrakten och Torne lappmark. Äfven till denna lista har prof. G. LAGERHEIM godhetsfullt meddelat några intressanta fynd från Öland och Stockholmstrakten. Chytridiinez. Physoderma Comari (Berk. & White) Lagerh. — Comarum palustre. Upp- land, Vira bruk i Roslagskulla s:n; Harbonäs (T. VESTERGREN). P. Menyanthis D. By. — Menyanthes trifoliata. Uppl., Östanå. Synchytrium Anemones (D. C.) Woron. — Anemone ranunculoides. Uppl., Bockholmssätra (LAGERHEIM). S. rubrocinctum Magn. — Saxifraga granulata. Uppl., Björkö (LAGERHEIM); Södermanland, Runmarö. Urophlyctis hemisphoerica (Speg.) Sydow. — dCarum Carvi. Södermanl., Runmarö. | U. Lathyri Palm. — Lathyrus montanus. Södermanl., Saltsjö-Dufnäs. Angående denna endast tvänne gånger förut och då vid Ulriksdal utanför Stockholm på Lathyrus montanus och vid Stora Rör på Öland på Lathyrus pratensis funna art se PALM, Zur Kenntnis schwedischer Elykemyzeten ps solt(5v. Bot. Tidskr. Bd:5, 1911] Peronosporinez. Bremia Lactuce Regel. — Crepis paludosa. Helsingland, Söderhamn. — Centaurea jacea. Skåne, Kullaberg. — Senecio elegans L. Stockholm, Bergianska trädgården. 270 Cystopus candidus Tiév. -- Cardamine ämära. Järtland, Åre. C. Tragopogonis (Pers.) Schröt. — Artemisia vulgaris. Stockholm, Vanadis- lunden. Peronospora alta Fuck. — Plantago major. MHelsingl., Kilafors. P. conglomerata Fuck. — Geranwum pusillum. Uppl., Experimentalfältet vid Stockholm. P. Corydalis D. By. — Corydalis fabacea. Uppl., Björkö (LAGERHEIM). P. Ficarie Tal. — Banunculus bulbosus. Uppl., Björkö (LAGERHEIM). P. lapponica Lagerh. — Euphrasia officinalis. Jämtl., Tännforsen. P. leptosperma D. By. — Tanacetum vulgare. Skåne, Sofiero. P. Linarie Fuck. — Linaria vulgaris. Skåne, Kullaberg. P. RBumicis Corda. — RBumex Acetosa. Jämtl., Dufed. — Polygonum Con- volvulus. Uppl., Östanå. P. Sclerantli Babenh. — Scleranthus annuus. Uppl., Björkö (LAGERHEIM). P. sordida Berk. — dScrophularia nodosa. Skåne, Kullaberg. Uppl., Vira bruk i Roslagskulla s:n. Trifoliorum D. By. — Trifolium medium. Helsingl., Kilafors. Astra- galus alpinus. "Torne lappmark, Nuolja. P. Vicice (Berk.) D. By. — Vicia cracca. Helsingl., Kilafors. P. Viole D. By. — Viola biflora. "Torne lappmark: Nuolja, Vaggejokk. Phytophtora infestans (Mont.) D. By. — På talrika frukter af Solanum melongena. Stockholm, Bergianska trädgården. Plasmopara nivea (Ung.) Schröt. — Angelica silvestris. Helsingl., Kilafors, Söderhamn. P. pusilla (D. By.) Schröt. — Geranium silvaticum. Helsingl., Kilafors. P. pygmea (Ung.) Schröt. — Anemone ranunculoides. Uppl., Bockholms- sätra (LAGERHEIM). Protomycetineae. Protomyces macrosporus Ung. — Aegopodium Podagraria. Helsingl., Kilafors. Taphriduwm Cicute Tiro. — Cicuta visosa. Södermanl., Saltsjö-Dufnäs. T. Cicute är, så vidt jag har mig bekant, ej tidigare funnen i Sverige. Hittills torde den vara känd endast från Finland och västra Ryss- land; jfr LirRoO i Acta Soc. Fauna et Flora Fennica. Bd 26, Nr 5, p- 3, 1904. Denna art är mycket lätt igenkänd genom det karaktäristiska sätt, hvarpå den angriper och deformerar sin värdväxt. De af svampen i fråga angripna Cicuta-bladen bära långsträckta, gulbruna—smutsröda pustler. Vid svampens mognad spränges de uppsvällda bladpartiernas epidermis och innehållet i pustlerna — mesofyllcellerna med de i dem befintliga hvilsporangierna — visar sig för blotta ögat som ett fint, svagt rödaktigt pulver. T. Umbelliferarum (Rostr.) Lagerh. & Juel. — Laserpitium latifoliuwm. Uppl. Östanå. Plectascineae. Onygena eqwina (Pers.) Willd. — På multnande hästhofvar. Uppl., Ladu- gårdsgärde utanför Stockholm. t ; Di Ustilagineae. Owtractia Carwes (Pers.) Magn. — Carex rigida. 'Torne lappmark, Björk- liden. Doassansia Alismatis (Nees) Cornu. — Alisma Plantago. Helsingl., Söderhamn. Entorrhiza Aschersoniana (Magn.) Lagerh. — Juncus bufontus. Uppl., Östanå. Helsingl., Kilafors. Entyloma Achilleae Magn. — Achillea Millefolium. Jämtl., Hammarstrand. E. Calendulcee (Oud.) D. By. — Calendula officinalis. Uppl., Vaxholm. FE. Ranunculi (Bon.) Schröt. — Ranunculus bulbosus. Uppl., Björkö (LAGER- HEIM). RB. repens. Helsingl., Kilafors. E. Sparganii Lagerh. — Sparganium ramosum. Uppl., Drottningholm. Sphacelotheca Hydropiperis (Schum.) D. By. — Polygonum Hydropiper. Skåne, Kullaberg. S. Polygoni-vivipari Schell. — Polygonum viviparum. "Torne lappmark, Nuolja, Vaggejokk. Urocystis Anemones (Pers.) Wint. var. irregularis Juel. — Aconitum septen- trionale. Jämtl., Tännforsen. U. ZITuzule (Schröt.) Wint. — Luzula piosa. Jämtl., Ragunda. Uppl. Sessö vid Norrtälje (LAGERHEIM). Säkerligen en af våra sällsyntare Ustilagineer. I Sverige torde den hittills ha anträffats blott på följande lokaler: Småland, Hofmantorp (LAGERHEIM) och Öland, Stora Rör (LAGERHEIM). U. sorosporoides Körn. — Thalictrum alpinum. "Torne lappmark: Abisko; Vassijaure. U. Kmetiana Magn. — Viola tricolor. Uppl., Vaxholm. Ustilago anomala Kze. — Polygonum convolvulus. Uppl., Frescati. U. pustulata (DC) Lagerh. Polygonum viviparum. Torne lappmark, Björkliden. U. vinosa (Berk.) Tul. — Ozxyria digyna. "Torne lappmark: Nuolja. U. violacea (Pers.) Fuck. — Silene nutans. Uppl., Spillersboda. Uredineae., UChrysomyxa Empetri (Pers.) Schröt. IL. — Empetrum nigrum. Uppl., Östanå. Jämtl., Are. C. RBamischie Lagerh. II. — Pyrola secunda. MHelsingl., Kilafors. Coleosporium Campanulce-rotundifolie Kleb. II. — Campanula rotundifolia. Skåne, Kullaberg. Helsingl., Kilafors; Nöderhamn. Jämtl. Dufed. Torne lappmark, Nuolja. Coleosporium Senecionis (Pers.) Lév. TI, III. — Senecio Ledebouri. Uppl., Bergianska Trädgården. C. Tropeoli (Desm. ?) Palm II, III. — Tropeolum minus, T. peregrinum. Uppl., Bergianska trädgården. Under detta provisoriska namn har i VESTERGRENS exickatverk »Micro- mycetes rariores selecti> som nr 1456 utdelats en Coleosporium art på Tropceolum minus, insamlad af mig på ofvan anförd lokal i okt. 1909. Då det visade sig omöjligt att vid företagen mikroskopisk undersökning fastställa, om det här verkligen förelåg en ny art eller om någon af de i Bergianska 'Trädgården tämligen allmänt förekommande Coleosporium-arterna 22 hade öfvergått på Tropceolum, hvilket emellertid ansågs vara det sanno- likaste, valdes ofvanstående namn, ehuru med en viss tvekan. Det fram- går nämligen ej af diagnosen i SACCARDOS Sylloge VII p. 362, om DESMA- ZIÉERES svamp är identisk eller ej med den af mig funna, årstiden var dessutom för långt framskriden för utförande af kulturförsök. Tyvärr kommo sådana på grund af mellankommande omständigheter ej heller det följande året att bli utförda. Det förtjänar särskildt nämnas, att tillsamman med Coleosporium på Tropceo- lum växte, i flera fall t. o. m. på ett och samma blad, äfven en Cronartium, som tydligt öfverensstämde med C. asclepiadeum (se nedan). Coleosporium » Tropceoli> anträffade jag under tvänne på hvarandra följande år — 1909 och 1910 — hufvudsakligen på Tropeolum minus, men äfven, ehuru betyd- ligt sparsammare, på T. peregrinum; trots flitigt sökande har det ej lyckats mig att finna den på T. majus. För ej så länge sedan har KLEBAHN 1 Zeitschrift för Pflanzenkrank- heiten (1914) genom talrika kulturförsök lyckats påvisa att Coleosporium Campanule (Pers.) Lév., C. Tussilaginis (Pers.) Lev. och C. Senecionis (Pers.) Lév. kunna inficiera Tropceolum minus men däremot ej T. majus. Att någon af ofvannämnda Coleosporium-arter i Bergianska trädgården öfver- gått på Tropeslum är mycket sannolikt, då alla tre i myckenhet förekom- ma inom trädgårdens område och i närmaste närhet till krassekulturerna; C. Campanulce angriper där en mångfald Campanula-arter (se PALM, Nya bidrag till Stockholmstraktens svampflora, Sv. Bot. Tidskr. 1910 p. [4].) och C Senecionis har jag funnit, utom på trenne inhemska Senecio-former, äfven på S. Ledebouri (se ofvan) och S. suaveolens (PALM, Nya bidrag etc. 1910). Ännu återstår emellertid tyvärr att taga reda på, för hvilken eller hvilka af dessa arter Tropceolum tjänstgör som värdväxt. Cronartiuum asclepiadeum (Willd.) Fr. — Tropceolum minus. Uppl., Bergi- anska Trädgården. Denna art är sedan gammalt bekant för sin plurivoritet.. Till den redan långa listan å värdväxter för densamma kommer nu sålunda äfven ofvannämnda Tropceolum art. På T. majus och T. peregrinum har jag ej kunnat finna densamma. Kulturförsök, nyligen utförda af KLEBAHN (Zeitschr. f. Pflanzenkrankh. 1913 p.: 12 o. 13) bekräfta att Cronarlium-formen i fråga med lätthet låter sig öfverföra på Tropceolum. Gymnoconia interstitialis (Schlecht.) Lagerh. I, III. — RBubus arcticus. Hel- singl., Kilafors. — RB. saxatilis. Helsingl., Söderhamn. Gymnosporangium juniperinum (L.) Fr. III. — Sorbus Aucuparia. Helsingl., Kilafors. G. tremelloides (A. Br.) Hartig III. — Pyrus Malus. Helsingl., Söderhamn. Melampsora alpina Juel. — I. Saxifraga oppositifolia. "Torne lappmark, Abisko. — II, III. Salix herbacea. "Torne lappmark, Vassijaure. M. Hypericorum (D. C.) Schröt. — II, III. Hypericum quadrangulum. Södermanl., Dalarö. M. -lUliniperda (Körn.) Palm. — II, III. — Linum usitatissimum. Helsingl., Kilafors. M. lapponum Lindfors. — I. Viola epipsila. Torne lappmark, Vassijaure, $ ; 3 | 213 M. reticulatae Blytt. — II. Salix reticulata. "Torne lappmark, Vassijaure. M. salicina Desm. — II, III. Salix phylicifolia. Torne lappmark: Abisko; Vaggejokk. Melampsoridium betulinum (Pers.) Kleb. — TI, III. Betula odorata. Hel- singl., Kilafors, Söderhamn. Torne lappmark, Abisko. Phragmidium obtusum (Strauss) Wint. IT, III. Potentilla Tormentilla. Skåne, Sofiero. P. perforans (Dietr.) Liro. — II, III. Rubus saxatilis. Helsingl., Kilafors. P. Rosae (Pers.) Lind. — I. Rosa glauca. Helsingl., Kilafors. Puccinia albulensis Magn. — III. Veronica alpina. Torne lappmark, Vaggejokk. P. alpina Fuck. — TII. Viola biflora. "Torne lappmark, Vassijaure, Vagge- jokk. F. Angelicae (Schum.) Fuck. — III. Angelica Archangelica. "Torne lapp- mark, Björkliden. Bistortae (Strauss) D. C. — TI, III. Polygonum viviparum. "Torne lappmark: Abisko; Björkliden; Nuolja; Vassijaure. borealis Juel. — I. Thalictrum alpinum. "Torne lappmark, Abisko. Campanulae Carm. — III. Campanula rotundifolia. Jämtl., Dufed. Cardamines-bellidifoliae Diet. — TII. Cardamine bellidifolia. "Torne lapp- mark, Vaggejokk. Cnici Mart. — III. Cirsium lanceolatum. Helsingl., Kilafors. . Crepidis Schröt. — I. Crepis tectorum. Helsingl., Söderhamn. dispersa Erikss. — I. Anchusa arvensis. Skåne, Sofiero. Fergussonit Berk. et Br. — III. Viola epipsila. Helsingl., Kilafors. Torne lappmark, Björkliden. Geranii Lev. — III. Geranium silvaticum. "Torne lappmark, Björkliden. . Hieracii (Schum.) Mart. — III. Hieracium silvaticum. Helsingl., Kilafors. Leontodontis Jacky. — III. Leontodon hispidus. Skåne, Sofiero. Malvacearum Mont. — II, III. Althaea rosea, Malva neglecta. Skåne, Kullaberg. Morthieri Körn. — TIII. Geranium silvaticum. Helsingl., Söderhamn. Torne lappmark, Björkliden. Pimpinellae (Strauss) Link. — I. Pimpinella Sazxifraga. Helsingl., Sandarne. . Piloselloidarum Probst. — IT, III. Hieracium Pilosella. Skåne, Kulla- berg. Smål., Asa i Asa s:n. Helsingl., Kilafors. IT NS RS EA SA rhytismoides Johans. — III. Thalictrum alpinum. Torne lappmark, Abisko. : ubis D. C. — III. Ribes rubrum. Smål., Asa 1 Asa sn. Saxifragae Schlecht. — III. Saxifraga granulata. Södermanl., Dalarö. . Sommerfeltii (Johans.) Liro. — I. Thalictrum alpinum. "Torne lappmark, Nuolja. P. suaveolens (Pers.) RBostr. — II. Cirsium arvense. Helsingl., Kilafors. P. Tanace D. C. — TIT. Tanacetum vulgare. Skåne, Sofiero. P. Taraxaca Plowr. — II, III. Taraxacum officinale. Helsingl., Kilafors; Sandarne. . Valantiae Pers. — Galium verum. Helsingl., Kilafors. Svensk Botanisk Tidskrift 1917. 18 274 P. Violae (Schum.) D. CO. — I. Viola Riviniana. MHelsingl., Kilafors. Puccimiastrum Padi (Kze & Schm.) Diet. — Prunus Padus. Helsingl., Kilafors, Söderhamn. P. sparsum (Wint.) Ed. Fisch. — II, III. Arctostaphylos uva ursi. Uppl., Vira bruk 1 Roslagskulla s:n. I en föregående uppsats (Sv. Bot. Tidskr. p. (7). Bd 4, TOLO Har jag påpekat denna arts tydligt arktisk-alpin-maritima utbredning inom Skandinavien. Detta nya fynd ger ytterligare stöd åt mitt antagande, då fyndorten är belägen ett godt stycke ut i Stockholms skärgård. P. Vacciniorum (Link) Lagerh. — II. Myrtillus uliginosa. Helsingl., Kila- fors. — II, III. Vaccinium vitis idaea. Helsingl., Sandarne. Trachyspora Alchinmällae (Pers.) Fuck. TI, ITIL. Alchimilla vulgaris. Helsingl. Kilafors, Söderhamn. Tiiphragmium Ulmariae (Schum.) Link. — I. Spiraea Ulmaria. Helsingl., Kilafors; Söderhamn. | Uromyces flectens Lagerh. — TII. Trifolium repens. Helsingl., Kilafors. U. Oro (Pers.) Lev. — I. Lathyrus montanus. ' Helsingl., Kilafors; Söder- hamn. U. Rumicis (Schum.) Wint. — II, III. Bumex Patientia. Stockholm, Ber- gianska Trädgården. | U. Trifolii repentis (Cast.) Liro. — I, III. Trifolium hybridum. Helsingl., Kilafors; Nöderhamn. RESUMÉ. New for Sweden is Taphridium Cicutae Tiro on Cicuta virosa. Seldom found are: Urophlyctis Lathyri Palm on Lathyrus montanus, Peronospor a lapponica Tagerh. on FEuphrasia officinalis, Entyloma Sparganii Lagerh. on Sparganium ramosum, Urocystis Luzulae (Schröt.) Wint. on Luzula piuosu, Urocystis Kmetiana Magn. on Viola tricolor, Phragmidium obtusum (Strauss) Wint. on Potentilla Tormentilla, Pucciniastrum sparsum (Wint.) Ed. Fisch. on Arctostaphylos uva urst. On new or interesting hostplants the following fungi have been found: Bremia Lactucae Rezel on Senecio elegans, Phytophtora infestans (Mont.) De By on fruits of Solanum melongena, Taphridium Umbelliferarum on Laserpitium latifolium, Coleosporium Senecionis (Pers.) Lév. on BSenecio Led:- bouri. Special mention deserve Cronartium asclepiadeum (Willd.) Fr. on Tropaeolum minus and a Coleosporium, that temporarily was named UC. Tropaeoli (Desm.?) Palm. It was suspected to be one of the commoniest Coleosporium-species having occasionally settled over on Tropaeolum; the question could, however, not be decided. Later KLEBAHN (Zeitschr. f. Pflanzenkrankh. 1914, p. 14—18) by means of cultural studies found Tropaeolum lable to attacks from the following specis of Coleosporium: C. Campanulae (Pers.) Lév., C. Tussilaginis (Pers.) Kleb. and C. Senecionis (Pers.) Fr. All these were found, too, growing on a variety of hostplants (see swedish text). Björn Palm. Några för Sverige nya ormbunksformer. Asplenium Ruta muraria L. var. obtusum nov. var. Lamina 4—56 cm. longa, ovato-lanceolata, bipinnatisecta, segmentis late cwneatis, antice obtusis et crenulatis. — Varietas habitu var. brevifolio Heufler simillima, ab hoc lamina angustiore, segmentis obtusis, non truncatis, crenulatis, non pectinato-dentatis differt. Blad 4—6 cm. långa med nästan läderartad, äggrundt lansettlik, dubbelt pardelad skifva och med fåtaliga, små, till bredd och längd lika, bredt kil- formiga, i den främre afrundade kanten grundt sågade—naggade slutseg- ment. — Liknar A. Buta muraria L. var. brevifolium Heufler, men afviker genom smalare bladskifva, i främre delen afrundade, ej tvärhuggna, naggade, ej kamlikt sågade slutsegment. Gotland: Vamlingbo s:n, på kala kalkklippor i närheten af Gervalds (I. SÖDERBERG 26. 8. 1916). Dryopteris Filix mas (L.) Schott var. erenata Milde subvar. imbricata nov. subvar. Lamina circ. 25 em. longa, 11 cm. lata, late lanceolata, segmentis primariis approximatis, segmentis secundaris approx matis, brevibus, ovalibus, parce ser- ratis. Blad omkring 25 cm. långa och 11 cm. breda med bredt lansettlik skifva, tätt ställda, i nedre delen pardelade, i öfre delen parflikiga—tandade pri- märsegment och med korta, intill 5 mm. långa, hvarandra delvis täckande, ovala, i kanten glest och grundt sågade slutsegment. Gotland: Torsburgen, på norra sluttningen sparsamt (I. SÖDERBERG 21. 30 KOLG). Dryopteris Filix mas (L.) Schott var. erenata Milde subvar. fatifolia nov. xubvar. Lamina lata, cire. 40 cm. longa, 20 cm. lata, membranacea, versus basin vix decurrens, segmentis primarviis lanceolatis, acuminatis, segmentis secundari- angustis, circ. 1—2 cm. longis, 4 mm. latis, infimis lateris superioris proxis mis longioribus, crenatis—breviter serratis. Blad med intill 15 cm. långt, blekgrönt skaft och hälften så bred som lång, imtill 44 em. lång, 22 cm. bred, oval, ljusgrön, tunn skifva, lansett- lika, spetsigt utdragna primärsegment, af hvilka det nedersta paret är föga kortare än de mellersta paren samt med smala, intill 2 cm. långa och 4 mm. breda, grundt sågade sekundärsegment, af hvilka det öfre innersta i regel är längre och djupare sågadt än de öfriga. WSori fåtaliga och in- skränkta till de nedre primärsegmenten af skifvans öfre tredjedel. Gotland: Torsburgen, norra sluttningen på torr, något beskuggad lokal (I. SÖDERBERG 21. 8. 1916). Polystichum lobatum (Huds.) Pr. var. auriculatum Tmuerss. Blad omkring 80 cm långa med 14 cm långt, i likhet med rachis rikt paleaklädt skaft och intill 20 cm. bred, mot basen långsamt och starkt afsmalnande, bredt lansettlik skifva med omkring 40 par smalt lansettlika 276 primärsegment, som äga 15—20 par sekundärsegment, af hvilka de 10 nedre äro kort och bredt skaftade samt öronflikade, hvarjämte det inre öfre segmentet är betydligt större än de öfriga. Gotland: 'Torsburgen, hvarest iakttogs ett enda, men kraftigt utveck- ladt exemplar med ett trettiotal rikt sporangiebärande blad (I. SÖDERBERG 208 KRO: H. V. Rosendahl. Konservering af herbariet med diklorbenzol. Åtskilliga medel ha rekommenderats för att tillintetgöra skadeinsekter i herbarier och förhindra ny infektion, såsom naftalin, tymol m. £f., men resultatet har ej alltid blifvit tillfredsställande. Det i öfverskriften nämnda. preparatet, ett hvitt, kristalliniskt, kamferliknande ämne med angenämare: lukt än naftalinets, har pröfvats af MaAToUsCHEK (Hedwigia, Bd. 58, 1916, p. |[44]), som fann att »jedes Leben von eingedrungenen Schädlingen ganz aufhörte> och att äfven insektäggen tycktes blifva dödade. Preparatet, som har det felet att ännu åtminstone vara dyrt och som är flyktigare än naftalin, framställes af Aktiengesellschaft för Anilinfabrikation i Berlin. G. Lagerheim. Myosotis silvatica Hoffm. och Carex ornithopoda Willd. i Stockholms skärgård. Ofvanstående i »Stockholmstraktens växter» ej upptagna arter har jag sommaren 1916 anträffat i den upländska delen af Stockholms skärgård. Myosotis silvatica förefaller att vara en i den yttre skärgårdens löf- ängsvegetation ingalunda sällsynt art. Jag har antecknat den från icke mindre än 5 öar, nämligen Ö. Hamnskär i Söderarmskärgården, Söder Storskär, Stora Vånskär i Yttre Fredlarna, Stora Ängskär och Rödlöga Storskär. De tre förstnämnda ligga i Rådmansö s:n, de två sista i Blidö. Vanligen förekom arten i löfängar; på St. Ängskär och St. Vånskär växte den i örtbackar. Såvidt jag vet är den ej förut uppgifven för Upland. Carex ornithopoda förekom i enstaka exemplar h. o. d. i örtbackar och löfängar på St. Ängskär i Blidö s:n. Inom Upland torde den förut blott vara funnen vid Ortalalund i Väddö s:n (G. A. RINGSELLE 1913 herb. Ups.) G. Einar Du Rietz. SAMMANKOMSTER Botaniska sektionen af Naturvetenskapliga studentsällskapet i Uppsala. Dem 25 jänuarv LITO: Docenten OC. SKOTTSBERG höll ett föredrag om skottbyggnaden hos San- talacésläktet Arjona (jfr. SKOTTSBERG C., Zur Morphologie und Systematik der Gattung Arjona Cav. Sv. Bot. Tidskr. 1916, h. 3): Docenten C. SKOTTSBERG refererade SAUVAGEAUS undersökningar öfver generationsväxlingen hos Saccorlza bulbosa (jfr SavvaGrEav, C., Sur la sexualité hétérogamique d'une laminaire (Saccorhiza bulbosa) och SAUVAGEAU, C., Sur les debuts de développement d'une laminaire (Saccorluza bulbosa). Comptes rend. Acad. Sciences T. 161, 1915). Den 8 februari 1916. Fil. d:r WIDAR BRENNER böll ett föredrag om småbladens variations- rörelser hos Ozxalis (jfr BRENNER, Widar, Uber die Variationsbewegungen der Oxalis-Blätter. Sv. Bot. Tidskr. 1916, h. 3). Professor R. SERNANDER demonstrerade den af honom författade afdel- ningen »Stora Karlsös växtvärld» i » Minnesskrift, under medverkan af flera personer utgifven af Karlsö jakt- och djurskyddsförenings A.-B. med an- ledning af dess år 1913 !!/9 ett tredjedels sekel gamla bestånd». Den 22 februari 1916. Professor R. NSERNANDER meddelade, att från Kristiania ankommit in- bjudan till deltagande i det 16. skandinaviska mnaturforskarmötet, samt redogjorde för mötets program. Professor R. SERNANDER demonstrerade ur Växtbiologiska Institutionens samlingar en serie af olika utbildningsformer för s. k. pilae lacustres och pilae marine. Fil. kand. C. MALMSTRÖM lämnade ett meddelande om stora ekar på Gällsta-ön i Ekerö socken, Uppland. Eken förekommer på denna tämligen lilla holme i ett anmärkningsvärdt stort antal jätteindivid. Föredraganden "hade sålunda anträffat öfver ett tiotal ekar, som vid brösthöjd hade en omkrets på öfver 5 meter. Bland dessa förtjäna särskildt tvenne uppmärk- samhet; deras stammar mäta 1,30 m. öfver marken 8,48 och 8,35 m. i om- krets och vid roten resp. 11,80 och 11,20 m. Fil. lic. O. DAHLGREN refererade Sv. MURBECK: Uber die Organisation, Biologie und verwandtschaftlichen Beziehungen der Neuradoideen. Lunds Universitets årsskrift 1916. 2178 Fil. lie. O. DAHLGREN redogjorde för kända och förmodade fall af embryobildning ur synergider. Den 7 mars 1916. Professor N. E. SvEDELIUS höll ett föredrag om CORRENS” undersökningar” öfver könsbestämning 1 växtriket. Den 21 mars 1916. Fil. lie. E. MELIN höll ett föredrag om barrträdens mykorrluza på myrar. (Jfr. MELIN, E., Studier över de norrländska myrmarkernas vegetation Ak. avh. Uppsala 1917 p. 352—417.) Docenten H. KYLIN bhöll föredrag om Fucus-spermatozoidernas bygg- nad. De hittills i litteraturen gängse afbildningarna öfver Fucus-spermatozoi- derna härstamma från GUIGNARD. Enligt dessa skulle spermatozoiderna. innehålla en relativt liten kärna jämte en ej obetydlig mängd protoplasma. Dessutom funnes en gulröd ögonfläck. Enligt en undersökning af RETZIUS skulle spermatozoiderna däremot innehålla en relativt stor kärna, en ringa mängd protoplasma, en ögonfläck och dessutom ett af fyra korn sammansatt egendomligt organ (»Nebenkernorgan»), som skulle ligga i närheten af ci- liens fästpunkt. Föredraganden bekräftade Retzius uppgift, att Fucus- spermatozoiderna innehålla en relativt stor kärna och en ringa mängd protoplasma, men hade däremot aldrig sett något »Nebenkernorgan». FEn- ligt föredragandens mening bero ReTzIUS uppgifter på en feltolkning. Anteridierna innehålla en mängd korn af olika beskaffenhet (fettdroppar och fukosankorn). Vid mognaden finnas i anteridiet 64 celler, skilda åt genom tunna, protoplasmatiska väggar; 1 hvarje cell finns en spermatozoid, men dessutom en hel del korn. Då spermatozoiderna frigöras ur sina moderceller, kunna dessa korn ännu häfta fast vid ytan, men de aflägsnas snart vid spermatozoidernas rörelser. Det är sannolikt dessa utanför spermatozoiden belägna korn, som RETzZIUS tolkat som »Nebenkernorgan>. Spermatozoidernas päronlika form och deras båda vid sidan fästade cilier,. en kortare framåt, en längre bakåt, äro redan riktigt beskrifna och afbildade: i litteraturen. Ögonfläcken är en reducerad kromatofor. Dess orangeröda. färg betingas enligt föredragandens undersökning af karotin, möjligen äfven med en inblandning af xantofyll. Däremot saknar den fukoideernas speci- ella gula färgämne, fukoxantin. — Föredraget finns publiceradt i Ber. der deutsch. bot. Ges., Bd. 34, Berlin 1916. Fil. lie. O. DAHLGREN böll ett föredrag om inverterade fröämnen hos Statice bahustiensis. (jfr DAHLGREN, K. V. Ossian, Zytologische und em- bryologische Studien iäber die Reihen Primuulales und Plumbaginales. K. V-. A. Handl. Bd. 56 n:o 4, p. 45—247. Docenten H. KYLIN demonstrerade en samling lefvande hafsalger från Bohuslän. Den 4 april 1916. Docenten H. KYLIN bhöll föredrag om = befruktningen och reduk- tionsdelningen hos Nemalion multifidum. Föredraganden hade kunnat 219 bekräfta en uppgift af WOLFE, att spermatien, då den lämnar spermatangiet, är enkärnig, men att en kärndelning äger rum, sedan den satt sig fast på trikogynen. Då spermatien frigöres ur spermatangiet be- finner sig kärnan, liksom hos öfriga hittills undersökta florideer, i ett sent profasstadium med väl iakttagbara 10 kromosomer. Efter delningen in- träder hvilstadium, och hankärnan befinner sig, då den sammansmälter med honkärnan, i hvilstadium; hos öfriga florideer befinner sig däremot hankär- nan vid befruktningen i ett sent profasstadium. 'Trikogynen innehåller på ett tidigt stadium en kärna, liksom förhållan- det är hos öfriga florideer. Denna kärna degenererar dock snart. Vid be- fruktningen befinna sig båda könliga kärnorna i hvilstadium med en stor nukle- olus, men med föga framträdande kromatin. Den första kärndelningen efter befruktningen är en reduktionsdelning. Författaren hade iakttagit diakinesstadier med 10 dubbelkromosomer. Karpogonets första cellvägg är en tvärvägg. Af de båda celler, som bildas genom denna vägg, utvecklar den öfre en gonimoblast; den undre blir ett slags skaftcell, som så små- ningom sammansmälter med karpogongrenens öfversta cell (den hypogyna cellen). Med afseende på sin reduktionsdelning öfverensstämmer Nemalion närmast med den af NSVEDELIUS undersökta Scmaia furcellata, hos hvilken äfven- ledes den första kärndelningen efter befruktningen är en reduktionsdelning. — Föredraget finns tryckt i Ber. der Deutsch. Bot. Ges. Bd 34, Berlin 1916. Fru ELISABETH EKMAN böll ett föredrag om Draba magellanica Lam. och dess arktiska och nordiska former. Föredraganden redogjorde för Draba magellanica-gruppens nomenklatur och visade, att de former, som i Skandinavien och Arktis gått under namn af Draba incanohirta Hn (= Wrdovrensis. . Er.) och D. aärctica J. Vahl, tillhöra den först från sub- antarktiska trakter (Magellans sund) beskrifna D. magellanica Lam. Då emellertid det äldsta namnet på D. arctica Vahl är D. cinerea Adams, föreslog föredraganden att uppställa den arktiska formen som subspecies cinerea under magellanica. Draba incanohirta Hn torde vara en varietet af cinerea; föredraganden ville för densamma upptaga namnet dovrenstis. För de leiocarpa former, som blifvit förda till D. arctica J. Vahl och D. incanohirta Hn ville hon ad interim införa namnet "borea, då hon för när- varande ej kunde afgöra, huruvida namnen D. arabicans Michx eller D. daurica DC. tillhöra denna form. Den 18 april 1916. Docenten TH. G. HALLE höll ett föredrag om devonfloran vid Röragen och de första landväxterna. Lektor H. W. ARNELL höll ett föredrag om Nyköpingstraktens flora. (Jfr ARNELL, H. W., Fanerogamfloran i Nyköpingstrakten. Bot. Not. 1917, h. 3.) Professor R. SERNANDER anmälde D. H. Scortr, Växtvärldens utveck- ling, öfversatt af Tu. G. HALLE, tryckt i serien »>Modernt vetande». Den 2 maj 1916. Docenten H. KYLIN höll föredrag om -Bonnemaisomias wutvecklings- lustoria och systematiska ställning. Denna foridé saknar tetrasporer 280 och tillhör således den grupp, som SVEDELIUS i ett nyligen utkommet ar- bete kallat haplobiontiska florideer. Föredraganden hade velat undersöka, hvar reduktionsdelningen försiggår. På förhand vore det sannolikt, att den skulle ske omedelbart efter befruktningen, i likhet med hvad som är fallet hos de haplobiontiska forideerna Scinaia och Nemalion. På grund af en hel del tekniska svårigheter hade föredraganden emellertid ej fullt lyckats klarlägga denna sak. j | Föredraganden redogjorde för karpogongrenarnas anläggning och utveck- ling samt för cystokarpiernas utveckling och byggnad. Dessa bildningar voro för Bonnemaisonia endast ytterst ofullständigt kända. På grund af sina undersökningar ansåg föredraganden, att denna floridé hittills varit placerad på orätt ställe i systemet. Den tillhör familjen Bonnemaisoniacere och denna anses som en öfvergångsfamilj mellan Spherococcacex och Rhodomelace&e. Beträffande arten Bonnemaisonia asparagoides hade emellertid undersökningarna gifvit vid handen, att den ej alls hade något med dessa båda familjer att göra. Den tillhörde en helt annan släktskapskrets bland fori- deerna och ansluter sig närmast till släktena Wrangelia, Naccaria och Atractophora. Föredraganden lämnade vidare en kort öfversikt öfver algernas genera- tionsväxling. Han påpekade därvid, att generationsväxlingen, så som den för närvarande uppfattas i litteraturen, innesluter två fullt skilda fenomen, och på grund däraf försökte föredraganden skilja mellan en morfologisk och en cytologisk generationsväxling. Den morfologiska hänförde sig till den yttre formen, den cytologiska däremot till en växling mellan haploida och diploida kärnor. Det vore emellertid olämpligt att använda namnet generationsväxling för båda fenomenen. Den morfologiska vore den histo- riskt äldre och borde därför ensam få namnet generationsväxling; för den cytologiska införde föredraganden namnet fasväxling. Man hade att å ena sidan skilja mellan könliga och könlösa generationer (gamofyter och sporo- fyter), å andra sidan mellan haploida och diploida faser. — Föredraget finns tryckt 1 Zeitschrift för Botanik, Jahrg. 8, Jena 1916. Den 12 maj 1916. Docenten H. KYLIN bhöll ett föredrag om könlig fortplantning hos La- munerta Gir Sv. Bot: Tidskr: 1916 RT 0). Fil. d:r WIDAR BRENNER förevisade några kulturer af en Penmicillium- art, som äger förmåga att under vissa betingelser i riklig mängd alstra ett purpurrödt färgämne. Om detta pigment skall uppträda eller ej, beror på den kväfvenäring, som stått svampen till buds, resp. på närsubstratets sura eller alkaliska reaktion. Ingår t. ex. den »fysiologiskt sura» ammonium- kloriden som kväfvekälla, blir substratet genom NH ,-restens förbrukning surt, och det röda pigmentet uteblir. I stället bildas oftast ett gult färg- ämne. Är åter det »fysiologiskt basiska» natriumnitratet kväfvekällan, för- brukas småningom syreresten NO., substratet hotar att bli alkaliskt, och den röda färgen uppträder. Erbjudes en fysiologiskt neutral kväfvekälla, t. ex. asparagin, uppträder likväl i sinom tid det röda färgämnet, emedan svampen i degenerationsstadiet, d. v. s. sedan kolnäringen tagit slut, af- skiljer ammoniak, som hotar att göra substratet alkaliskt. Genom att till- 281 foga en syra till ett närsubstrat med likgiltig kväfvekälla, fås alltid det röda färgämnet att utebli, men det uppträder åter, så snart syran neutra- liserats t. ex. med något kaliumkarbonat. Påbörjade, men ännu ej afslutade undersökningar ha gett vid handen, att det röda färgämnet är af svagt sur natur. Syran är själf olöslig i vatten, men ammonium- och alkalisalter lösa sig lätt med purpurröd färg. Den spelar antagligen för svampen samma roll som t. ex. oxalsyran och .citronsyran för andra mögelsvampar, har emellertid den fördelen, att sub- stratet genom dess afsöndrande aldrig kan bli för surt, då syran själf är olöslig. Den skyddar i alla fall lika bra mot alkalisk reaktion, som af en eller annan anledning hotar att inträda i substratet. Instruktiv var en agar-kultur, där svampen ympats i midten af plattan, medan en bakterie smugit sig in vid kanterna. Svampen vill bibehålla . Substratet neutralt eller svagt surt, bakterien vill göra det alkaliskt. Stri- den mellan dessa motsatta intressen tog sig uttryck i att svampen vid kanterna af kolonien afsöndrade intensivt med rödt färgämne till försvar och faktiskt lyckades hålla bakterien på afstånd. Den 13. september. 1916. Sammankomst i Bergianska Trädgården. Professor RoB. E. FrIEs demonstrerade trädgården. Den 26 september 1916. Docenten H. KYLIN bhöll föredrag om Floridésporernas groning. HFöre- draganden urskilde tre olika typer: 1) Groddslangtypen. Vid sporens groning bildas en groddslang, i hvilken så godt som hela cellinnehållet vandrar ut. Den afskiljes sedan från den tömda sporen meddelst en tvär- vägg. Från groddslangen utbildas den nya algen. Denna typ förekommer hos Nemalion. 2) Häftskifvetypen. Sporens första cellvägg är vinkel- rät mot underlaget. Den utvecklar sig först till en häftskifva och från denna växer den blifvande algen upp. Denna typ förekommer hos t. ex. Chylocladia, — Cystoceloniwm, Dumontia, Chondrus, Bonnemaisonia m. fl. 3) Den uppräta typen. Sporens första cellvägg är parallell med under- laget. Den undre af de båda första cellerna utbildar sig till rhizoid, den öfre ger upphof till den öfriga delen af algbålen. Denna typ förekommer hos Delesseriaceerna, Rhodomelaceerna och Ceramiaceerna. — Föredraganden hade gjort den iakttagelsen, att groddplantorna af Dumontia filiformis bilda en mängd encelliga hår, då de odlas i enbart hafsvatten; vid tillsats af nitrat till hafsvattnet utbildas inga sådana hår. — Föredraget är tryckt i Arkiv för Botanik. Godsägaren WILLY WÖHLER höll ett af talrika ljusbilder belyst föredrag om vegetations- och andra naturförhållanden på Karlsöarna. Professor C. Ta. MÖRNER lämnade ett nytt meddelande om Forserums- björken. Föredraganden hade under förliden sommar fortsatt sina efter- forskningar af Betula humilis vid Forserum. Han hade därvid satt sig i förbindelse med lämplig person på platsen och genom ett utfäst premium 282 sökt intressera för uppspårandet af Betula humilis. Detta hade så tillvida lyckats, att Herr O. OTTOSSON från Forserum insändt en samling björk- kvistar, af hvilka dock ingen tillhörde Betula humilis eller någon hybrid däraf. Föredraganden hade ej heller bättre tur att finna Betula humilis under det besök, som han i somras gjorde på Skäftesmyren vid Forserum tillsammans med apotekare A. S. TROLANDER med Herr OTTOSSON som ciceron. Däremot träffades exemplar af Betula nana Xx odorata och B. nana X wverrucosa. För en tid sedan erhöll föredraganden ett bref från apotekare 'TROLANDER, hvari lämnades flera viktiga upplysningar om Betula humilis. Han omtalar, att i Betula-specialisten, apotekare GUNNARSSONS herbarium finnes ett verkligt Betula humilis-exemplar, hvilket å etiket- ten uppgifves vara insamladt vid Forserum så pass nyligen som år 1902 af en Herr ALFRED BENGTSSON. Detta exemplar inlämnades först till Lunds Botaniska Förenings växtbyte under rätt namn, men ändrades af växt- granskarna till Betula nana XX odorata. Vidare omnämnes i samma bref, att apotekare 'TROLANDER själf träffat ett exemplar af en björk, som af apotekare GUNNARSSON med ganska stor grad af sannolikhet bestämts till Betula humilis X odorata. Dessa apotekare TROLANDERS uppgifter synas ingifva nytt hopp om att frågan om Betula humilis förekomst i Forserum till sist skall få ett positivt svar. Professor C. TH. MÖRNER meddelade, att Chimaphila umbellata (L..) Nutt. af honom påträffats 1 det stora skogspartiet mellan Brunna station och Börje anhalt i september detta år. Den 10 oktober 1916. Professor R. SERNANDER höll ett föredrag: Minnen från sommarens naturforskaremöte i Norge. 2 Docenten O. DAHLGREN höll ett föredrag om en acaulis-varietet af Pri- mula officinalis Jacq. och dess ärftlighetsförhållanden (jfr. DAHLGREN, K. V. Ossian, Eine acaulis-Varietät von Primula officinalis Jacq. und ihre Erb- lichkeitsverhältnisse. Sv. Bot. Tidskr. 1916 h. 3). Fil. stud. T. Å. TENGWALL förevisade Carex Hepburnii Boott (jfr. TENG- WALL, T. Å., Carex Hepburnii Boott, en för Skandinavien ny art. Sv. Bot. Tidskr.. TOLO EC3): Den 24 oktober 1916. Professor O. JUEL höll ett föredrag om basidierna såsom grundval för hymenomyceternas indelning (jfr. JUEL, O., Cytologische Pilzstudien. I. Die Basidien der Gattungen Cantharellus, Craterellus und Clavaria. Nova Aeta Soc. Scient.. Ups. 1916. Ser: IN, Vol 4; mio fö) Docenten H. KYLIN refererade två nyutkomna arbeten öfver generations- växlingsfrågan: E. A. GOoELDI und Eb. FiIscHER, Der Generationswechsel im "Tier- und Pflanzenreich mit Vorschlägen zu einer einheitlichen biolo- gischen Auffassung und Benennungsweise (Mitteilungen der naturf. Ges. in Bern 1916) och O. RENNER, Zur 'Terminologie des pflanzlichen Genera- tionswechsels (Biologisches Centralblatt, Bd. 36, Leipzig 1916). UNT 283 Föredraganden erinrade först om HOFMEISTERS grundläggande arbete af år 1851, i hvilket påvisades, att det hos mossor och ormbunkar fanns två skilda generationer, en könlig och en könlös. Dessa generationer hafva i litteraturen senare fått namnen gamofyt och sporofyt. För åtskiljandet af de båda generationerna, voro de morfologiska karaktärerna de afgörande. Föredraganden erinrade vidare om STRASBURGERS undersökning af år 1894. Denne påvisade, att sporofyten hos Osmunda regalis hade dubbelt så många kromosomer i sina cellkärnor som gamofyten. Efter denna upptäckt för- sökte man i och för begränsningen af sporofyt och gamofyt ej blott be- gagna de morfologiska karaktärerna utan äfven den cytologiska karaktär, som ligger i det olika kromosomantalet; sporofyten vore en diploid generation, gamofyten en haploid. Ar 1904 skapar LortsY två nya namn, nämligen x-generation och 2x-ge- neration, hvilka skulle ersätta de äldre namnen gamofyt och sporofyt, och hvilka skulle kunna användas äfven i de fall, då dessa senare be- funnos vara olämpliga. För x- och 2x- generationerna ha i litteraturen äfven användts namnen haplont och diplont. Efter STRASBURGERS ofvannämnda undersökning började man fästa allt större vikt vid kromosomantalet, då det gällde att begränsa de skilda ge- nerationerna. Generationsväxlingsfrågan blef mer och mer en cytologisk fråga, efter att ursprungligen ha varit en morfologisk, och fullt konsekvent definierade man från cytologiskt håll allt haploidt som gamofyt och allt diploidt som sporofyt. En del morfologer opponerade sig visserligen mot en allt för långt drifven cytologisk åskådning, men utan att vinna gehör. Cytologerna voro i flertalet och behöllo ledningen; och slutligen har från cytologiskt håll det påståendet framkommit, att det ej skulle finnas någon annan generationsväxling än den, som bygger på kärnans natur att vara haploid eller diploid. I det ofvan anförda arbetet af GoELDI och FisCHER skrifver FISCHER (s. 45): »Der Wechsel zwischen Haplont und Diplont und der Genera- tionswechsel im älteren BSinne sind also zwei ganz verschiedene und von- einander prinzipiell unabhängige Dinge». Här finna vi för första gången det bestämda uttalandet, att det finns två skilda slag af generationsväxlingar, en i äldre mening (den morfologiska) och en i yngre mening (den cytolo- giska). Den senare kallar FISCHER för en antitetisk generationsväxling och upptar därvid ett redan af CELAKOWSKY (1877) användt namn. För dem, som skulle finna det betänkligt att använda samma term om två skilda fenomen, föreslår FISCHER i stället för antitetisk generationsväxling benämningen kärnfasväxling. RENNER framlägger i sitt arbete samma uppfattning som FISCHER, men undviker att använda termen generationsväxling i två skilda betydelser Enligt RENNER är generationsväxlingen »eine Erscheinung der äusseren Morphologie». Generationsväxlingen i yngre mening, d. v. s. den antitetiska generationsväxlingen enligt FISCHER, kallar RENNER för kärnfasväxling. Föredraganden erinrade vidare om de åsikter i generationsväxlingsfrågan, hvilka han offentliggjort i sitt arbete Die Entwicklungsgeschichte und die systematische Stellung von Bonnemaisonia asparagoides (Woodw.) Ag. nebst. einigen Worten tber den Generationswechsel der Algen (Zeitschrift fär 284 Botanik, Jahrg. 8, Jena 1916). Föredraganden hade i detta arbete framhållit, att det funnes två skilda slags generationsväxling, en morfologisk och en cytologisk och äfven betonat olämpligheten af att an- vända termen generationsväxling i två skilda betydelser. Den morfolo- giska borde som historiskt äldre bibehålla hamnet generationsväxling, för den cytologiska hade föredraganden användt namnet fasväxling. Från mor- fologisk synpunkt hade vi en växling mellan en könlig och en könlös ge- neration (gamofyt och sporofyt), från cytologisk däremot en växling mellan en haploid och en diploid fas. , Föredraganden omtalade vidare, att han erhållit meddelande från d:r BuUDER i Leipzig om att denne hade ett arbete öfver växternas genera- tionsväxling under tryckning. Enligt meddelandet skulle äfven BuDER för- fäkta den meningen, att generationsväxlingen, så som den hittills behand- lats i litteraturen, innehölle två skilda fenomen, ett morfologiskt och ett cytologiskt. Det förra borde ensamt benämnas generationsväxling, för det senare har BUDER föreslagit namnet fasväxling. Under innevarande år (1916) har således från fyra skilda håll framförts den åsikten, att man måste skilja mellan två olika slag af generations- växling, en som berör morfologien och en som berör cytologien. Den förra bör ensam bibehålla namnet generationsväxling, den senare bör -erhålla ett nytt namn, förslagsvis kärnfasväxling eller fasväxling. Föredraganden exemplifierade därpå generationsväxling och fasväxling genom att redogöra för utvecklingsförloppet hos några feofyceer (Dictyota, Laminaria och Fucus), samt hos de haplobiontiska och diplobiontiska florideerna. Professor R. SERNANDER framlade för sektionen SYLVÉN, N., De svenska skogsträden, I, Barrträden, Stockholm 1916. Den 7 november 1916. Fil. stud. 'T. GISLÉN höll ett föredrag: Bidrag till anatomien hos släk- tet Utlricularia. (Jfr. GIsLÉS, T., Beiträge zur Anatomie der Gattung Utricularia. Arkiv för Botanik 1917.) Docenten O. DAHLGREN refererade H. WINKLER: Uber die experimen- telle Erzeugung von Pflanzen mit abweichenden Chromosomenzahlen. Zeit- ssehrift för Botanik; Jahrg. 8, 1916. Fil. kand. H. SMITH demonstrerade Aster subintegerrimus (Trautv.) Ostenf. från Aursunden. Den 21 november 1916. Assistenten TH. LINDFORS höll ett föredrag: Striden om mykoplasmateorien. Docenten G. SAMUELSSON höll ett föredrag om Carex parallela (Liest.)Sommerf. Den 5 december 1916. Professor R. SERNANDER lämnade en redogörelse för Flora Upsaliensis- kommitténs verksamhet. Fil. mag. R. STERNER höll ett föredrag om Carex ligerica Gay och dess förekomst på Öland. ac 285 Carex ligerica uppmärksammades mycket tidigt i Frankrike på Loires: stränder, där den förekommer ganska rikligt. Den beskrefs härifrån af J. GAY 1838. Den af REICHENBACH 18435 i Tyskland urskilda Carex pseudoarenaria är i hufvudsak GaYs ligerica. Den har i allmänhet i dessa länders foristiska litteratur uppfattats som art och göres så äfven af t. ex. KUKENTHAL i ENGLERS Pflanzenreich, ÅSCHERSON & GRAEBNEK m. H. Carex ligerica står nära C. arenaria. Den skiljer sig från denna för- nämligast genom följande karaktärer: Till hela sin habitus finare; rhizomet, bladen och strået sålunda smalare. Det sistnämnda. når alltid tydligt öfver bladen vid dess bas. Axsamlingen består af ett mindre antal, 4—56, tätare hopträngda småax. Det nedersta axstödbladet alltid tydligt kortare än axsamlingen. Axfjällen klart kastanjebruna. I de tvåkönade småaxen sitta aldrig S-blommor i toppen. Vanligen äro: de nedre småaxen till största delen 2? -liga; de öfre kunna ibland bli rent S-liga. Utriklernas vingkanter löpa nästan ända ned till deras bas. Detta är: emellertid ej fullt konstant. Artens utbredning är följande: norra och västra Frankrike, Nordtyska låglandet (till Elbe i väster), Polen?, samt södra och mellersta Ryssland ned till Svarta och Kaspiska hafven. I svensk foristisk litteratur nämnes den första gången i 5. upplagan af Hartmans fora. Emellertid har den tydligen blifvit hos oss missupp- fattad och sammanblandats med en annan till arenaria-gruppen hörande Carex-art, nämligen Carex praecox Schreb. 1771 [= C. Schreberi Schrank 1789]. Carex praecox företer habituellt en viss likhet med C. ligerica, framför allt genom färgen på axfjällen. Den är emellertid till alla delar ännu mycket spädare och finare och skiljer sig dessutom synnerligen väl från både C. ligerica och arenaria genom utriklernas vingkanter, som äro ganska obetydliga och endast omfatta den öfre tredjedelen af utrikeln, samt genom deras mycket svagt framträdande nervighet. Utbredningen är enligt KÖKENTHAL: Mellan-Europa, norra Spanien, Nord-Italien, Balkanhalfön, mellersta och södra Ryssland samt hela norra Asien. Genom att hufvud- vikten vid beskrifningar öfver denna art lagts på könsfördelningen i axet, hvilken är densamma som hos ligerica, synes förväxlingen mellan dessa arter kommit till. Carex praecox uppgafs för Sverige redan af AsPEGREN i Blekinges flora, 1823, och återfinnes sedan i bl. a. alla upplagorna af HARTMANS flora från och med den 3:dje. Förutom ASsPEGRENS lokal i Blekinge uppgifves för den hufvudsakligen lokaler på Öland. Från och med sjette upplagan af HARTMANS flora är C. ligerica placerad som underart till Carex praecox. Beskrifningarna såväl i HARTMANS flora som i andra floristiska arbeten från denna tid ansåg föredraganden visa, att man hos oss ej hade en rik- tig uppfattning om dessa arters ställning till hvarandra. Ännu tydligare blef detta, då föredraganden genomgick Upsala Botaniska museums samlingar af dessa arter. Under namn af C. Schreberi låg sålunda ett stort antal hufvudsakligen från Oland härrörande exemplar, af hvilka en del voro ren C. arenaria, men de festa C. ligerica. Dessa öfverensstämde fullkom- ligt med museets franska exemplar från Loires ständer. Ett par exemplar funnos, som af ÅSPEGKEN tagits i Blekinge. De voro tyvärr så dåliga, att någon säker identifiering af dem ej kunde göras. Någon C. praecox 286 kunde de dock säkert icke vara. Emellertid fanns ett enda exemplar, som utan tvifvel verkligen var Carex praecox. Enligt etiketten hade detta tagits af G. M. SJÖSTRAND på Öland, utan närmare angifvande af lokalen, och utdelats 1 Herbarium Normales 19. fascikel. Föredraganden ansåg dock af flera skäl, att här torde föreligga någon förväxling. Samme SJÖSTRAND hade nämligen under namn af C. Schreberi tagit ett stort antal exemplar på Öland, som alla voro ligerica, och på alla de lokaler, hvilka han an- vifver för C. Schreberi i >»Kalmar läns och Ölands flora», finnes endast C. ligerica. Vidare har i Herb. Norm:s 4. fascikel en C. ligerica, tagen af SJÖSTRAND på Öland, utdelats under namn af C. Schreberi. Genom de hittills gjorda undersökningarna öfver dessa Carex-arters förekomst i Sverige ansåg sig föredraganden sålunda ha kommit till det resultatet, att C. ligerica Gay borde jämte arenaria ingå såsom art i en svensk flora, men att C. praecox Schreb. säkerligen ej funnes hos oss. Föredraganden redogjorde därefter för CO. ligericas förekomst på Öland och lämnade en beskrifning på de växtsamhällen, i hvilka den där ingår. Professor R. NSERNANDER gjorde ett meddelande: Om betingelserna för utbildningen af potatisens olika skottformer. Särskildt uppehöll han sig vid en amerikansk rosenpotatis, skördad hösten 1915 i Växtbiologiska Institutionens trädgård, hvilken legat ett år i en låda i Institutionens källare i mörker. Till september 1916 hade dess toppknopp skjutit ett etioleradt luftskott, som i bladvecken alstrat ett knölskottsystem med ej mindre än 26 knölar. Professor R. NSERNANDER meddelade vidare: Om odling af isolerade blad. Han demonstrerade därvid ett Hedera Helix-blad (från ett sterilt skott), som odlats i kruka sedan mars 1916. Det hade nu ett starkt ut- veckladt rotsystem; såväl bladskifvan som dess skaft visade genom hyper- trofi och hyperplasi de tydligaste tecken på öfvernäring, uppkommen däri- genom, att å ena sidan saftströmmen från rotsystemet å den andra assimi- laten från skifvan ej kunde bortledas till andra vegetationspunkter än rötternas. Bladskaftet hade tilltagit i groflek. Skifvan hade ökats något till sitt omfång men framför allt till sin tjocklek genom förstoring af meso- fyllets, särskildt palissadlagrens, celler; detta var proppadt med stärkelse. Bägge voro fulla af sprickor med af kork klädda kallusbildningar. — Spric- korna tilltogo småningom i storlek och nya anlades. Docent G. SAMUELSSON demonstrerade ett antal Marchantiacéer, hvilka af honom sistlidna sommar anträffats i Torneträskområdet, nämligen Asterella Lindenbergiana och pilosa, Chomocarpon quadratus, Clevea hyalina, Fegatella conica, Grimaldia pilosa, Marchantia polymorpha, Peltolepis grandis och sibiricus samt Sauteria alpina. Dessutom förevisades exemplar af Grimaldia pilosa, hvilka våren 1916 insamlats i Stockholms skärgård. BR SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1917. Bb 11, H. 2. IN MEMORIAM Fritz Constantin Jonsson. 2 TOGS STINA 10L ss 9TG: Den 10 oktober 1916 spreds genom tidningarna det sorgliga budskapet att filosofie kandidaten FRITZ CONSTANTIN JONSSON föregående kväll genom att skjuta sig ett skott för tinningen tagit sig själf af daga på hotell Hellman i Stockholm. För författaren till dessa rader kom un- derrättelsen desto mer oväntad, som vi kvällen förut träffats för första gången på ett par år och gladt oss åt att under nästa dag åter få samman- träffa för att upplifva gamla minnen. Ingenting mindre än lifsleda stod den kvällen att upptäcka hos honom. Själf förklarade han sig fullt nöjd med sin nuvarande sysselsättning som botanisk assistent vid Svenska Mosskulturföreningen, hvil- ken plats han innehaft sedan 1914 och skött på .ett tillfredsställande sätt att döma af de erkänn- samma ord, som hans chef skref i dödsrunan öfver honom i Svenska Mosskulturföreningens tidskrift. Fritz CONSTANTIN JONSSON var född den 26 :september 1887 i Nora socken i Ångermanland, där hans far var landtbrukare. Aflade studentexamen vid Hernösands läroverk 1906 och inskrefs samma år på hösten vid Uppsala universitet, där han tillhörde Norrlands nation. Trots ett ofta synnerligen hårdt «ekonomiskt betryck bedref FRITZ JONSSON sina studier på ett mycket noggrannt sätt och aflade den 30 maj 1911 kandidatexamen med synner- ligen vackra betyg. Under sin studietid var han en af professor SER- NANDERS mest intresserade lärjungar och kom också mycket snart att slå sig på torfmosseforskning, hvartill han fått en ypperlig skolning under flera exkursioner med SERNANDER i både Sverige, Norge och Danmark, under laboratoriearbeten på den nyinrättade Växtbiologiska institutionen samt vid föredragen och diskussionerna på det växtbiologiska seminariet. Sina första själfständiga undersökningar bedref FRITZ JONSSON isin hem- trakt, om hvilkas resultat han meddelade i en uppsats i Geologiska Föreningens Förhandlingar, mars 1911, med titeln Till frågan om has- 288 selns forna utbredning i Ångermanland. Uppsatsen utgör ett godt bevis på den omsorgsfulla och ingående behandling han nedlagt på sitt arbete och hans kritiskt oförvillade blick på ämnet. Efter några års studier för licentiatexamen måste FRITZ JONSSON af- bryta dessa och antog då plats som andre botanist i Mosskulturföreningen. I denna förenings tidskrift publicerade han sedan några uppsatser be- handlande torfmosseundersökningar i Jönköpings län. År 1915 erhöll han dessutom af K. M:t uppdrag att biträda vid undersökning af mark- förhållandena vid kulturgränsen i Västerbotten. 1916 höll han vid Al- narps landtbruksinstitut föreläsningar öfver torfmarkerna och deras till- godogörande samt samma år ett föredrag öfver liknande ämne vid moss- kursen i Jönköping. Från flera års gemensamma studier i Uppsala bevarar jag minnet af en uppoffrande och hängifven kamrat, oskrymtad och utan all falsk senti- mentalitet, en mångsidigt intresserad naturforskare och en lefnadsglad studiekamrat. Kanske var det Din alltför stora själfkänsla och ambition, som dref Dig till det ofattbara steget. Ditt minne lefver. F. Dahlstedt. N. Bryhn f. Den ?!/;2 1916 afled i sitt hem i Hönefos (Ringerike) Lage NILS BrRYHN. Han var född i Romedal oden ?/2 1854 och har under hela | sitt lif vid sidan af sin läkaregärning: mycket intresseradt och framgångs- rikt studerat mossorna, i främsta rummet Norges mossflora. Af hans. talrika publikationer må här erinras. om: Mosliste fra Norbyknöl. Et lidet Bidrag til Kundskab om Medel- pads Flora (Bot. Not. 1899) och det. stora arbetet Bryophyta in itinere polari Norvegorum secundo collecta (1907). Af sina stora samlingar har BRYHN skänkt de utländska mossorna ; . jämte sitt betydliga bryologiska bib- | | liotek till Botaniska Museum i Kri- | stiania och det norska mossherbariet till Bergens Museum. Doktor BRYHN > var i sitt enskilda lif en sällsynt vänsäll och nobel personlighet. H. W-. Arnell. | RET TTT FER FART ETS TSR FERTRTEEEREE RT Arn SS SA Lik VG Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1917. Till tidskriftens medarbetare. Redaktionens adress är Svensk Botanisk Tidskrift, Stockholms Hög- skola, Drottninggatan 118, Stockholm Va. ' Manuskripten böra vara tydligt (helst maskin-)skrifna samt noga " genomsedda — äfven beträffande skiljetecken — för undvikande af korrekturändringar mot manuskriptet. Omkostnader för korrekturändringar mot ANSER bestridas af författaren. Med afseende på stilblandningar gälla följande ellen 1) Auktorsnamn sättas med vanlig stil. 2) Personnamn i texten sättas med KAPITÄLER (dubbelt understruket . i manuskriptet). | 3) Växtnamn i texten sättas med kursiv stil (enkelt understruket i > manuskriptet). ; Citeringar böra ske genom hänvisningar till en afhandlingen bi- fogad Purrareneek ning. Noter under texten böra så vidt möjligt undvikas. | Det är önskvärdt, att större WhonUliogar af allmänt vetenskap- | ligt innehåll äro författade på engelska, franska eller tyska, eller - åtminstone äro försedda med en sammanfattning på något af dessa språk. Manuskript, som ej är skrifvet på svenska, bör åtföljas af upp- gift om, hvem som verkställt eller granskat öfversättningen till det främmande språket, = Korrektur och andra Håndiliigar, som röra tidskriften, insändas direkt till redaktionen. Direkt förbindelse mellan författaren och tryc- ' keriet får ej äga rum. | Hvarje författare erhåller 100 särtryck med omslag afgiftsfritt af sin i tidskriften intagna afhandling; större antal efter öfverenskom- -— melse. Af smärre meddelanden intagna i tidskriftens borgisafdelning lämnas separat endast efter särskild öfverenskommelse. RS ”Hieracium. SR NR BR RER SEE rr SE SB ARR Tr -OSWALD, Hugo, Öm: fnobrskydden Hos Ceniöstönid lasios temor : | Blume och Leea sambucina Willd. [Öber den Kapa Ca Deutsches Besumé p. 213: susmsönsrse ”MÖRNERBR, Carl Th., Primula sibirica Jacq. I. Ihr böttniscHes ä Ve breitungsgebiet. II. Ubersicht der Nomenklatur ihrer Varietäten. WESTERBERG, Fr. Otto, Bidrag till kännedomen om nordöstra Östergötlands kärlkryptogamer och fanerogamer. [Beiträge zur Kenntnis der ORT und Phanerggamon des nordös lichen Östergötlands.) .. NERE SEA SS Sr | SMÄRRE MEDDELANDEN. | ; RE AN ROSENDAHL, H. V., Några för Sverige nya ormbunksformer. Töinige $ fär Schweden neue Farnformen.].......sse:sesscn RAR LE EO SAMMANKOMSTER. = ra SR Bottiska sektionen af Satt vetenspante studentsällskapet. i Upsala IN MEMORIAM. re | RR Fritz Constantin JONSSOR. 5 ijuor by sei G tel ANSI Rn SA SE | KS SRST VI ALA se ses Jan stin Ke öodl 3 Utgifvet den 10 nov. 1917. nsK Botanisk Sd ; Utgifven af | ; Ra RT Svenska Botaniska Föreningen = | Redigerad af | ; AA EN Mors anET öd Ja FOÖNESTERGREN 0 | RN Co JULSANN0 1917 HÄFTE 3-4 SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS 0 fyras och redaktionskommitté SS i S SG A > > år 1917. RN | | | Styrelse 3 KR or NN | SS 5 SN R. SERNANDEPR, ordförande; -O. ROSENBERG, vice ordförande; OT LAGERBERG, sekreterare; JT: VESTERGREN, redaktör; Fr. R. AULIN, RET 3 skattmästare; J. BERGGREN, E. HEMMENDORPFF, 0. JUEL,j = od G. LAGERHEIM, G. MALME, HJ. : NILSSON. Redaktlonskommitté: NA S. BIRGER, T. LAGERBERG, G. LAGERHEIM, G. SAMUELSSON; i R. SERNANDER, T. VESTERGREN. 3 ; SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT utkommer i fyra häften. årligen. SO Prenumerationsafgiften (för personer ej tillhörande Svenska” Be ; SA taniska Föreningen) är 15 kronor. VA NS Medlemsafgiften för år 1918, 10 kronor, torde inbebilds till skatt SE mästaren, d:r Fr. R. AULIN, Stockholms Hegske lv Drottninggatan 3 118, Stockholm Va. | 7 SR Nyinvalda medlemmar kunna erhålla föregående ärsångir är tid- skriften till ett pris af 5 kr. pr band för årgångarna 1—5, sk kr. 3 för de följande. | | ; RA — MMMM SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1917. Bb 11, H. 3 4. ERT ASTVEGETATIONEN VID KALMAR... 1OI12-— 1014 AF SVEN G:SON BLOMQVIST Under min vistelse i Kalmar ofvannämnda år riktades min upp- märksamhet särskildt på platsens jämförelsevis rika ballastvegeta- tion. De anteckningar, jag då gjorde, ha senare blifvit föremål för bearbetning, och det är resultatet häraf, som nu föreligger. Af skilda anledningar har publicerandet fördröjts. Då emellertid, som ofta framhålles, många af de växter, som här komma i fråga, i syn- nerhet ur växtgeografisk-historisk synpunkt påkalla särskild upp- märksamhet, och jag i detta hänseende tror mig ha en eller annan värdefull uppgift att lämna, så har jag, om än sent, sökt rädda dessa anteckningar från glömskan i förhoppning att därmed möj- ligen tjäna framtida forskningar. Ett särskildt moment tillkommer dessutom. I och med afslutandet af de storartade nya hamnanlägg- ningarna vid Kalmar, hvilket ägde rum just under nämnda år hotas den viktigaste delen af den här behandlade vegetationen allvarligt till sin existens. Tidpunkten för ett bidrag till dess kännedom faller därför äfven ur denna synpunkt lägligt. Några växter, hvilka jag på grund af brist på lämplig litteratur ej kunnat bestämma, ha välvilligt granskats af döcenterna C. SKOTTS- BERG och G. SAMUELSSON, till hvilka jag härmed uttalar mitt hjärt- liga tack. Med afseende på nomenklaturen har jag — möjligen med något undantag — följt »Förteckning öfver Skandinaviens växter utgifven af Lunds botaniska förening», Lund 1907. I art- förteckningen ha upptagits äfven många triviala växter, som kunna anträffas nästan öfverallt i vårt land på ballast eller ruderatmark, af den anledningen, att, då såsom nämnts, den nuvarande ballast- Svensk Botanisk Tidskrift 1917. ME 290 vegetationen vid Kalmar antagligen är dömd att till stor del snart försvinna, det inför denna eventualitet synts mig angeläget att gifva en tämligen fullständig bild af densamma. Bland våra kuststäder åtnjuter af gammalt Kalmar ett visst an- seende för sin ballastflora. Kännedomen om densamma inskränker sig dock hufvudsakligen till strödda floristiska notiser. Anmärkas böra emellertid tvenne uppsatser af H. WitTtTE (» Några bidrag till kännedomen om Sveriges ruderatflora» Bot. Notiser 1904 och » Några bidrag till kännedomen om vegetationen på våra ruderatplatser»> denna tidskrift 1909). För så vidt Kalmar angår grunda sig dessa uppsatser dock endast på kortare besök. Äfven Fr. R. AULIN (>An- teckningar till Sveriges adventivflora» denna tidskrift 1914 och 1916) anger Kalmar som fyndort för några af sina adventivväxter. I öfrigt torde Kalmarfloran vara i viss mån bekant för åtskilliga af våra botanister, hvilka begagnat staden som tillfällig anhalt vid resor till Öland, men äfven i detta fall kunna iakttagelserna ej ha blifvit annat än tämligen ofullständiga. För ballastvegetationen gäller emellertid kanske mer än eljest den regeln, att man ej lär känna ett områdes vegetalion endast genom en eller ett par undersök- ningar, om än så noggranna. Växtsamhällen på ballast eller ruderat- mark äro nämligen mer än andra underkastade ständiga växlingar genom mänskligt inflytande. Detta yttrar sig bl. a. däruti, att dels själfva växtlokalerna ofta förstöras eller förändras, dels därigenom att vissa arter tillfälligt inkomma, hvarefter de kanske efter en enda vegetationsperiod duka under i den ovana miljön. Detta drag af obeständighet hos ballastvegetationen gör naturligtvis, att man lär känna den fullständigt, endast i den mån anteckningarna på respek- tive områden föras år från år. Anmärkas bör äfven, att ehuru ballastvegetationen hufvudsakligen representeras genom en höstflora, så bör man dock ej försumma apteckningarna äfven under andra tider af vegetationsperioden, enär många af växterna äro enåriga och såsom sådana ofta ha en mycket kort fortvaro, hvarigenom man riskerar att öfverse dem. Under min 3-åriga vwvistelse i Kalmar hade jag tillfälle till stän- diga iakttagelser, hvarför jag antagligen fått med alla anmärknings- värda växter, som då funnos. Såsom en brist vill jag emellertid framhålla, att några Salices och Taraxaca ej fått nödig utredning. 291 De viktigaste fyndorterna för ballastväxter voro det s. k. Tjär- hofvet med den långa hamnarmen, Ballastholmen och Fredriks- skans. Tjärhofvet med hamnarmen. Härmed förstås stadens yttre långsträckta hamnarm, som i hufvud- sak sträcker sig från söder i nordvästlig riktning och i sydost om- spolas af Kalmarsunds vågor. På hamnarmens yttersta spets be- finner sig ett större oljeupplag. Det är platsen därute, man plägar kalla Tjärhofvet. Den fasta grunden utgöres af skär och stengrund, hvilka, utåt sjösidan förstärkta och afgränsade genom väldiga kuller- Bild. 1. Tjärhofvet med hamnarmen sedda från »Kavaljeren». Kalmar sept. 1914. stenar, täckas af utfyllningsjord, framför allt mudder. Under ifråga- varande år voro detaljarbetena på hamnarmen ännu ej afslutade, endast den staden närmaste delen var planerad och delvis stensatt. Den återstående delen, där utfyllningar med mudder pågingo, ut- gjorde en lämplig tillflyktsort för en ganska rik och i många fall egendomlig flora. Då utfyllningen i allmänhet fortskred stycke efter stycke, var jag i tillfälle att på sådan muddermark följa vegetatio- nens fortskridande utveckling. Den till en början blågrå, sandigt lerartade mudderjorden är till synes tämligen rik på mer eller mindre fullständigt förmultnade organiska ämnen. Ofta förekomma äfven fragment af kalkskal efter mollusker eller krustacéer. Då den upptages ur Östersjövatten, bör den äfven vara relativt salthaltig. I och för sig torde alltså muddern vara rik på näringsämnen, emellertid erbjuder den till en början tydligen svårigheter för växterna att snart fatta fäste. Anledningen härtill är antagligen, att muddern, ehuru den inne- 292 håller mycket vatten, som den har stor förmåga att kvarhålla, lik- väl visar benägenhet att i ytan stelna till en hård skorpa, hvilken tydligen visar sig svårtillgänglig för många af växterna. Vidare är dess luftkapacitet tydligen ringa, bl. a. af den orsaken, att dagg- maskar och andra jorden uppluckrande djur åtminstone till en början saknas. Förmodligen spelar äfven frånvaron af lämplig bakterieflora i början en stor roll. Bland växter, som först komma till synes, dominera afgjordt de ettåriga, och bland dem framträda i individrikedom och yppighet halofila element såsom arter af Chenopodium och Atriplex. Bild 2 Bild 2. Parti af hallastvegetationen å hamnarmen, Kalmar !9/9 1914: torde gifva någon öfverblick öfver ifrågavarande område. Till vänster å bilden befinner sig hamninloppet och framskymtande bakom detta Kalmar ångkvarn; på höger hand synes otydligt Kalmarsund och längst i bakgrunden Tjärhofvet. Uppmuddringen och plane- ringen ha här fortskridit år från år, så att i bildens förgrund synes 4 å 3-årig, längre bort 2 aå 1-årig och längst bort årets mudder. En anteckning af växterna inom bildens främsta område omfat- tande ett 100-tal m? den !9/9 1914 gaf nedanstående växtlista (ymnighetsgrader enl. HULT-SERNANDER). Chenopodium album s. Polygonum aviculare e. D rubrum s. Rumex crispus e. Lepidium ruderale t. Polygonum tomentosum e. Atriplex Babingtonii t. Artemisia vulgaris e. Senecio vulgaris t. Glyceria distans e. Sisymbrium sophia t. Poa annua e. » allissimum e. -— Diplotaxis muralis e. d 3 293 Cardamine pratensis e. | Bromus tectorum e. Aster tripolium e. Reseda luteola e. Setaria viridis e. Papaver dubium e. Senecio viscosus ec. Poa compressa e. > silvaticus e. Festusa ovina e. Hordeum vulgare e. Filago arvensis e. » murinum e. Silene venosa e. Bromus mollis e. På äldre mudder utbildas så småningen en sluten vegetation företrädesvis genom åtskilliga gräsarter (Triticum repens, Poa-arter o. a). Här och hvar — särskildt där sand täcker muddern — kvarstå dock jämförelsevis öppna fläckar, där vissa arter blifva dominerande och i allmänhet utesluta hvarandra såsom Tussilago farfara, Epilobium angustifolium, Erigeron canadensis, Trifolium ar- vense, Hordeum murinum. Platsen framför det förutnämnda oljeupplaget hade den rikaste floran. Jorden utgöres äfven här väsentligen af planerad mudder med ett jämförelsevis tunt täckande sandlager. Vegetationen är mestadels öppen. En begränsad profyta (5 x 10 m.) blef här före- » mål för min särskilda uppmärksamhet. Hvad jag särskildt fann märkligt var växlingen af dominerande arter inom samma profyta från det ena året tilldet andra. På profytan, hvilken, medan undersökningarna pågingo, ej rönte någon märkbar yttre påverkan, växte sept. 1912 Sisymbrium altissimum fullständigt dominerande. » 1913 Lepidium ruderale ymnig, i ett fåtal exemplar Sisymbrium altissimum. » 1914 Erigeron canadensis ymnig, enstaka exemplar af Festuca arundinacea och Artemisia campestris. Sisymbrium altissimum utmärkte sig för god och riklig fruktifika- tion. Den uppträder som en typisk vinterståndare. Frönas utska- kande ur skidan tar lång tid i anspråk, pågår i iakttagna fall från senhöst till följande års vår. Växten företer på senhöst och vinter ett ganska anmärkningsvärdt utseende, särskildt större exemplar. Under det att växten förtorkar och dör, böja sig grenarna och de långa skidorna utåt och nedåt från respektive hufvudaxlar och blifva slutligen hårda och fjädrande. Hela växten med sin hos större exemplar mycket täta grenmassa blir därför på vinterståndarstadiet nästan halfklotformig. Under höststormarna brytes växten ofta af vid rothalsen, hvarför den sedan ofta som en boll föres omkring af 294 vinden. Inför denna egendomliga spridningsbiologiska typ kom jag ovillkorligen att tänka på SERNANDERS (»Den skandinaviska vegeta- tionens spridningsbiologi>, Upsala 1901) »marklöpare» inom vår svenska flora. Bland dessa omnämner SERNANDER med rätta så- som exempel äfven Lepidium ruderale, hvilken äfven jag vid Kal- mar ett par gånger iakttagit uppträda som marklöpare. Han anför emellertid (1. c. pag. 13) om denna växt, att »efter vegetationsperio- dens slut de fruktbärande grenarna böja sig något inåt» samt ser tydligen i det förhållandet, att växten därigenom närmar sig klot- form och därmed minskar sina arräteringsmöjligheter kriteriet på, att den nära ansluter sig till de äkta marklöparna. För egen del har jag ej funnit annat, än att L. ruderale i detta fall nära påmin- ner om Sisymbrium altisstmum. Den förra böjer visserligen ej gre- nar och fruktskaft utåt från resp. hufvudaxlar, men den blir hård och styft spärrig, hvarigenom den särskildt med tillhjälp af de små, tätt sittande skidorna erbjuder ett godt vindfång, så att den lätt afbrytes eller lösslites. I båda fallen ser jag häri hufvudsaken; arräteringsmöjligheterna förefinnas alltid och torde i dessa fall sprid- ningsbiologiskt spela en relativt mindre roll än själfva faktum, att växten lösslites. Gifvetvis vill jag ej påstå, att Sisymbrium altissimum i regeln spridningsbiologiskt uppträder som en marklöpare. Inom under- sökningsområdet iakttogos dock många fall. Där växten förekom- mer i täta bestånd på ej vindexponerade lokaler kvarstå de torra exemplaren stödjande hvarandra ofta t. o. m. inpå följande års vår. Marken under och omkring växterna bör då äfven vara rik på frön, hvilka ju sakna speciella spridningsanordningar. Att den under sådana förhållanden ej uppträder på samma plats under följande eller därpå följande vegetationsperiod förefaller egendomligt. Det- samma gäller de båda andra dominerande växterna på profytan, Lepidium ruderale och Erigeron canadensis. För ett rätt bedömande af dessa företeelser böra tydligen åtskilliga omständigheter tagas i betraktande. Till att börja med kan påpekas att några onormalt ingripande faktorer, ägnade att upphäfva konkurrensen mellan ar- terna ej förefunnos. Af ett par undersökningar framgick äfven, att mogna frön af dessa sommar- eller vinterannuella växter efter kort hvila lätt bringas att gro, hvarför de ej heller i naturen torde genomgå någon afsevärd hviloperiod. Då jag ej kunnat finna, att nämnda omständigheter härvidlag äro af betydelse, synes mig föl- jande förklaringsgrund antaglig. Inom ballastartade områden med 295 öppna vegetationsytor är jorden ofta rikt bemängd med frön af platsens växter, hvarvid i första hand ifrågakomma sådana 1- eller 2-åriga växters frön, som sakna effektiva spridningsmedel. Mera sällan uppträda växterna likformigt blandade, utan arter dominera ofta gruppvis. Hvilken art som på ett för flere gynnsamt område under en viss vegetationsperiod blir den domine- rande beror på, hvilken som först fått de gynnsammaste betingelserna för sin första utveckling. Den gynnade arten öfverdrager snart kampområdet med en tät matta af grodd- och Bild 3. Hamnarmen med Tjärhofvet. Ett ännu ej utfylldt parti. Kalmar sept. 1914. ungplantor, hvilka undertrycka konkurrenterna. Härigenom kan en viss art, som förut dominerat på en gifven plats, särskildt om dess frön ej bibehålla sin grobarhet längre tid, snart försättas ur spel. Detta torde vid sidan af klimatiska och andra faktorer äfven vara en plausibel förklaring till vissa ballastväxters plötsliga upp- trädande och lika plötsliga försvinnande. Af intresse hade varit att utsträcka undersökningen af profytan till följande år. Invandringen år 1914 af de nära intill växande Artemisia campestris och Festuca arundinacea torde förr eller senare afslutas med den sistnämndas envälde på platsen. I öfrigt vill jag nämna, att ofvan påpekade hastiga försvinnande af en art med er- 296 sättning af en annan kunde iakttagas äfven i andra fall. Så för- svunno på vissa ytor (obs!) fleråriga mer än manshöga Melilotus- arter (jfr sid. 300.) hastigt från en plats och ersattes af andra växter. På ett äldre, ännu endast delvis utfylldt område af den beskaf- fenhet, som bild 3 antyder, uppträdde en ganska egendomlig bland- ning af ballast- och hafsstrandväxter. De senares tämligen rikliga förekomst står i nära samband med det lagunliknande lugnvattnet, som bildas vid högt vattenstånd, därigenom att sundets vatten silar in genom stenmuren. I bildens förgrund framträda närmast Rumex crispus, i ett långt bälte på stenmurens insida sträcker sig vidare blommande Aster tripolium bort mot ruggar af Phragmites communis och Scirpus tabernceemontani. I öfrigt märkas mellan stenarna och på den lugnvattnet inåt anslutande marken: Centaurion erythrea, Spergula salina, Tetragonolobus siliquosus, Glaux maritima, Triglochin marilimum, Lolus corniculata f. crassifolia, Elymus arenarius, Festuca arundinacea, F. ovina, Glyceria distans, Agrostis stolonifera, Sonchus arvensis, Cirsium arvense, Potentilla anserina, Galium verum, Trifo- lium repens. Ballastholmen. Platsen utgöres af en innanför yttre hamnarmen belägen, i ham- nen framspringande och med Kvarnholmen förbunden holme, hvil- ken delar hamnen i en yttre och en inre afdelning. Området är en af magasin, brädupplag m m. belamrad lastageplats. Jorden utgöres antagligen äfven här hufvudsakligen af mudder, täckt af sand. Utanför spannmålsmagasinen förekommer hvarjehanda affall i högar, omtyckta tillhåll för vissa växter. Följande anmärknings- värda växter anträffades endast här: Bromus inermis, Dracocephalum thymiflorum, Sisymbrium loeselii, Stachys annua, Lactuca pulchella. Fredriksskansområdet. Det egentliga Kalmar, beläget på Kvarnholmen, sammanbindes i nordväst med fastlandet genom den s. k. Malmbron. Omedelbart nordost om densamma åt fastlandssidan till utbreder sig det tills vidare obebyggda, men i stadsplanen ingående Fredriksskansområ- det. Äfven detta utgör ett till stor del af mudder utfylldt område. Ehuru skillnaden mellan ballast- och ruderatmark ofta synes svår att upprätthålla, så torde dock ifrågavarande område närmast för- tjäna namnet ruderatmark. Platsen användes nämligen hufvud- 2907 sakligen i och för afstjälpning af alla slags affall såsom sopor, papper, emballage o. d. Här trifdes på vissa fläckar en rik och ganska typisk ruderatflora. Endast på denna lokal anträffades följande anmärkningsvärda växter: Axyris amarantoides, Aster novi-belgit, Bromus unioloides, Inula britannica Vv. viridis, Xanthium strumarium. k k KR Nedan meddelas en förteckning öfver samtliga växter, iakttagna inom ofvan angifna områden. Märkligare växter, hvilka iakttagits år från år betecknas med 7; enstaka exemplar, följande vegetations- period försvunna med Tf. Achillea millefolium L. + AA. virescens (Fenzl) Murb. (S. Europa). Det. SKOTTSBERG, enligt hvil- ken växten liknar den hos oss förut iakttagna 4. nobilis L. Agrostis stolonifera IL. Anthemis arvensis L. + A. raäthenica M. B. A. tinctoria LL. Apera spica venti L. Arctium minus Schkuhr. 4. tomentosum Mill. Arenaria serpyllifolia TIL. Artemisia absinthium 1. T 4. Dracunculus L. Enstaka storvuxet exemplar 1913—14, hvilket torde ha utsikt att fortlefva. Det. SAMUELSSON. A. vulgaris L. 1 Aster novi-belgii L. Det. SAMUELSSON. Arten är »tvifvelaktig»>. ÅA. tripolium L. Atriplex babingtonii Woods «a virescens Lge. Det. SKOTTSBERG, för hvilken dock, liksom förf., bestämningen ej synes fullt säker. A. latifolium Weg. ÅA. litorale IL. A. patulum L. ÅA. prostratum Bouch. Af samtliga arterna förekommo många outredda former, en del antagligen hybridogena. Atropis distans (L.) Griseb. Avena saliva L. i Axyris amarantoides L. (Sibirien.) Det. SKOTTSBERG. Ballota nigra L. Berteroa incana (L.) DC. Betula verrucosa Ehrh. Brassica campestris L. B. napus L. v. napobrassica (L.) B. rapa L. Bromus arvensis L. + x—bK 298 inermis Leyss. . mollis L. . secalinus L. . tectorum L. . unioloides (Willd.) H. B. K. Det. SKOTTSBERG. Bryonia alba L. Bunias orientalis L. Cakile maritima L. Tvenne mindre bestånd på norra sidan af hamn- armen. Camelina linicola Sch. & Sp. C. microcarpa Andrz. Cannabis sativa L. Carduus nutans L. v. microcephalus Wallr. Carex hirta L. Centaurea diffusa Lam. (S. O. Eur., M. As.) Det. SKOTTSBERG. Centaurion erythrea RBafn. Cerastium semidecandrum L. Cherophyllum temulum L. Chenopodium album L. Med många outredda former. C. bonus henricus L. C. glaucum L. C. hybridum 1. Cichorium intybus L. Cirsium arvense L. > » v. horridum Wimm. C. lanceolatum L. Convolvulus sepium L. Cuscuta europea L. Parasiterade 1914 på Artemisia absinthium och Achillea virescens (ny värdväxt!) Dactylis glomerata L. Daucus carota L. Diplotaxis muralis (L.) DC. D. tenuifolia (L.) DC. Båda arterna rikligt förekommande och växande intill hvarandra. Hybrider anträffades dock ej. Dracocephalum thymiflorum LL. Echium vulgare )Y. Elymus arenarius DL. Epilobium angustifolium L. Equisetum arvense 1. Erigeron acris L. E. canadensis L. (jfr pag. 293.) Euphorbia peplus L. Festuca arundinacea Schreb. F. ovina L. F. rubra L. Filago arvensis L. Fragaria vesca L. Fumaria officinalis L. by by by by I = ES 299 Galium mollugo L. Geranium molle L. G. pusillum L. Glaucium corniculatum (L.) Curt. (Mell. Eur. Orient.) Det. SAMUELSSON. Enstaka exemplar i sanden vid sydöstra stranden (Tjärhofvet) sept. 1913. Utvecklade mogna frön. Glaux maritima L. Gypsophila paniculata L. (Eur. Sibir. steppen.) Hieracium pilosella IL. Holcus lanatus L. Hordeum murinum L. H. vulgare IL. Hyoscyamus niger L. Hypocheris radicata L. Isatis tinctoria L. Jämväl på slottsmuren. Inula britannica L. f. viridis Wg. Lactuca pulchella (Pursh) DC. Det. SAMUELSSON. Enstaka ex. 1914. Bildade mogna frön, torde ha utsikt att hålla sig kvar. L. scariola L. Äfven vid slottet. Lamium album L. L. amplexicaule L. L. intermedium Fr. Lappula echinata Gilib. Lapsana communis L. Leontodon autumnalis IL. Leonurus cardiaca L. " Lepidium draba L. ER L. perfoliotum L. Enstaka ex. 1913. L. ruderale L. Linaria repens Mill. L. vulgaris (L.) Mill. Lithospermum arvense L. Lolium multiflorum Lam. L. perenne L. Lotus corniculata L. i: » » f. crassifolia Fr. DL. tenuifolia (L.) Rechb. Enstaka ex. 1912. Malva neglecta Wallr. M. silvestris L. Matricaria discoidea DC. M. inodora L. Medicago lupulina L. M. sativa L. Med rötter i strandras intill 1,2 m. Melilotus albus Desr. M. indicus (L.) Al. M. officinalis (L.) Wild. M. petitpierreanus (Hayne) Willd. M. ruthenicus M. Bieb. (Ryssland.) Det. SKOTTSBERG. Fruktificerade 300 rikligt. Förekommer här och hvar bland andra Meliloti. Torde ibland öfverses, då den liknar M. albus, från hvilken den dock lätt skiljes bl. a. genom glesare, sittande, men större baljor. M. albus och officinalis uppträdde oftast såsom rent perenna, med gröfre ofvan- "jordiska skottaxlar kvarlefvande. Nasturtium palustre (Leyss) DC. Ononis repens L. Försvann från 1913 till följd af yttre åverkan. Onopordon acanthium L. Förekommer i öfrigt på slotts- och stads- vallarna. Panicum miliaceum L. Papaver argemone L. P. dubium L. Phalaris arundinacea LL. P. canariensis L. Phleum pratense L. Picris hieracioides L. Plantago major L. P. maritima L. P. ramosa (Gilib.) Asch. Poa annua L. P. compressa L. P. pratensis L. Polygonum aviculare L. P. convolvulus L. P. dumetorum L. Polygonum tomentosum Schrank y prostratum Aschers. Potentilla anserina LL. P. intermedia L. Det. SKOTTSBERG. P. recta L. forma, det. SAMUELSSON. FP. reptans I: + Reseda lutea L. RR R. luteola L. Ribes grossularia L. Rubus thyrsanthus Focke. Rumex acetosella L. R. crispus L. R. domesticus Hn. Salvia verticillata 1. Sambucus racemosa L. Saponaria officinalis L. Sarothamnus scoparius (L.) Wimm. (jfr sid. Secale cereale L. Setaria viridis (1L.) P. B. Senecio silvaticus L. S. viscosus L. S. vulgaris L. Sinapis arvensis L. Sisymbrium altissimum L. Enstaka fruktificerande ex. 1914. 302.) 301 irio LL. . Loeselii L. . Officinale (L.) Scop. . columnae Jacq. (sö. Eur., Orient.) Det. SKOTTSBERG, enligt hvilken växten antagligen med orätt uppgifves vara synonym med SS. orien- tale L. S. sophia L. Solanum nigrum L. S. tuberosum L. Sonchus arvensis L. S. oleraceus L. Spergula rubra (L.) Dietr. S. salina (Presl) Dietr. Spergula vernalis Willd. Stachys annua L. 1 Stellaria aquatica (L.) Scop. S. graminea L. S. media L. Tanacetum vulgare L. Taraxacum officinale (Web.) Marss. Tetragonolobus siliquosus (L.) Roth. Thlaspi arvense L. t Thymus chamedrys Fr. B verticillatus Lge. Utgången 1914 till följd af yttre åverkan. Fanns förut i en mindre matta. T. serpyllum L. Tragopogon pratensis L. Trifolium arvense L. T. hybridum L. T. pratense L. T. repens L. Triglochin maritimum L. Triticum repens L. Verbascum thapsus L. Veronica arvensis L. V. verna L. Vicia ceracca L. V. hirsuta (L.) S. F. Gray. T T Xanthium strumarium 1. 1 ex. 1914. > AAA + ES F Det vore gifvetvis af ej ringa intresse att kunna fastställa något om de märkligare, ofvan särskildt betecknade växterna angående deras ankomst, och i hvad mån de visat sig kunna fortlefva på platsen. Går man tillbaka ända till SJÖSTRAND (Calmar läns och Ölands flora, Calmar 1863), hvars flora är användbar för detta ändamål, tack vare det ofta jämförelsevis noggranna angifvandet. 302 af växtplatsen (»Calmar på ballastplatsen>», inkommen med ballast» 0. S. v.), så finner man, att de flesta af ifrågavarande växter visser- ligen äro nykomlingar, men att några visat stor seghet i att hålla sig kvar. Till de senare höra: Carduus nutans, Diplotaxis tenui- folia, Isatis tinctoria, Lactuca scariola, Lepidium draba, Lotus tenui- folius (»Calmar sällsynt») Melilotus albus, M. officinalis, M. petit- pierreanus, Ononis spinosa, Onopordon acanthium, Reseda luteola, R. lutea (» Calmar på ballastplatsen (fordom ymnig) etc. Lärer nu vara utgången»>.) Enligt WitTES (1. c.) undersökningar (1902—03) nytillkomna äro Anlhemis ruthenica, Berteroa incana, Erigeron canadensis, Glaucium corniculatum, Hordeum murinum, Lepidium perfoliatum. Af AULIN (1. c.) omnämnas Sisymbrium altissimum (1890), S. loeselii (1911), Stachys annua (1911). Af dessa nykomlingar hade en del förökat sig starkt såsom Erigeron canadensis, Hordeum murinum, Sisymbrium altissimum och S. loeselit, andra förekomma sparsamt såsom Anthemis ruthenica, Berteroa incana, i ett enda exemplar Glaucium corniculatum. Beträffande Sarothamnus scoparius må särskildt framhållas, att den under senaste tid synes ha fattat fäste, i det att tre yngre, men kraftiga och rikligt fruktificerande individ anträffats, däraf tvenne på Tjärhofvet och ett på Ängö. I SJÖSTRANDS flora finnes växten äfven upptagen, men omnämnes på följande sätt: »Småland: Wester- vik vid ladugården. Nu mera utgången.» Såsom en afslutning till det föregående omnämnas här några andra anmärkningsvärda växter från Kalmar eller dess omedelbara grann- skap. Astragalus danicus Retz. SJÖSTRAND anför om dess förekomst i Små- land: »Calmar vid vägen mellan Lindelund och Ängö (Doct. Petersson)» Af åtskilliga växtintresserade personer på platsen erhöll jag upplysning, att växten antagligen sedan länge varit utgången. Jag återfann den emellertid blommande den !/6 1913 på en plats, hvars läge motsvarar det af SJÖSTRAND angifna. Växten, hvilken förekommer på en enda fläck, blommade äfven 1914 utvecklande ett 10-tal inflorescenser. Då de fler- åriga Leguminoserna genom sitt i allmänhet ovanligt kraftigt utvecklade rotsystem synbarligen ha stor förmåga att länge hålla sig kvar på en plats, finner jag sannolikt, att jag anträffat SJÖSTRANDS gamla lokal. Då växtplatsen är fullt naturlig, i det den tillhör de här vanligen skoglösa 303 holmarnas och öarnas örtbackeartade vegetation, finnes emellertid ingen anledning att räkna den till ballastfloran. ÅAsparagus officinalis LE. har förut varit vanlig på Tjärhofvet (SJÖSTRAND). Där är den numera utgången, men har anträffats i enstaka exemplar på öar (Svinö) och holmar norr om Ängö. Bupleurum tenuissimum i talrika exemplar vid Kalmarsundsstranden af den s. k. Tallhagen. Sept. 1913. Corydalis intermedia (L.) Gaud. X pumila (Host.) Rcechb., särdeles vacker hybrid, Värsnäs n. om Kalmar "/14 1913. C. solida — Auch die amerikanischen Arten Sph. alnicola Peck und Sph. minutissima Peck weichen, nach den Diagnosen, gänglich ab. Sphaerella (Mycosphaerella) cerasina Cook var. padina Karst. in Hedw. 1884, N. 1 p. 2 an vorjährigen Blättern von Prunus padus: Luleå 7. 1914. Asci 29—352 x5—38 wu; Sporae hyal. unisept. 10 Xx 3—4 u. Sphaerella (Mycosphaerella) conglomeratiformis Bubåk & Vleugel n. sp. Peritheciis hypophyllis, densissime gregariis, tuberculos hemi- sphaericos, 1—2 mm latos, nigros, nudos efficientibus, globosis, 75— 120 vu in diam, tunica crassa, contextu pseudoparenchymatico, atrocastaneo, maturis poro minuto apertis. Ascis cylindraceis, 40— 50 u longis, 6—8 u latis, apice rotundatis, basi breve pedicellatis, octosporis, eparaphysatis. — Sporidiis tristichis fusiformibus, 11—18 uw longis, 3—3,5 u latis, curvulis, rarius rectis, medio uniseptatis, non constrictis, utrinque attenuato-rotundatis, loculo superiore saepe parum latiore vel inlerdum supra septum inflatulo. — In foliis emortuis anni praeteriti Alni incanae var. borealis, in societate Sphaerellae borealis n. sp. et aliorum fungorum ad Björkön prope Luleå provinciae Vestrobothnia Sueciae, legit J. VLEuGEL 6. 1914. 310 »Eine ausgezeichnete Art, nur mit Sph. conglomerata (Wallr.) Rabh. vergleichbar, von dieser aber gänzlich verschieden. Die Peritheciengruppen sind halbkugelig gewölbt, durch braune, knorrige Hyphen verbunden, so dass der Pilz den Eindruck eines stroma- tischen Pilzes macht. Die Hyphen dringen auch in den Blatt- parenchym hinein.> (BuBAK in litt.) Dieser Pilz, dessen Perithecien sich schon im Herbst zu ent- wickeln beginnen, scheint zu seiner vollen Entwickelung ein paar Jahre zu gebrauchen, weshalb man selten 'ganz reife Perithecien an- trifft. Aus von mir angestellten Beobachtungen scheint hervorzuge- hen dass dieser Pilz kein Koni- dienstadium hat. Sphaerella maculiformis (Pers.) Auersw. An därren Blättern von Betula verrucosa: Luleå 6. 1912. Asci 34—39 Xx8 u; Sporae 12—13 x4 u. Sphaerella (Mycosphaerella) Sa- fiers Bubåk & Vleugeln. sp. (Fig.2). Maculis dispersis vel laxe gregariis, amphigenis, supra di- stinctioribus, fusconigris, irregu- laribus, angulatis, 1—2 mm. latis, interdum confluentibus. — Peritheciis densissime gregariis, immersis, epidermide tectis, glo- bosis, 90—130 u in diam., collo brevi, cerasso erumpentibus, parietibus crassissimis, contextu nigrofusco, grosse = celluloso, pseudoparenchymatico. — Ascis fasciculatis, clavatis, 52—78 u longis, 13—18 uw latis, tunica crassiuscula, apice late rotundatis, ibidem incrassatis, basi breve stipitatis, hyalinis, aparaphysatis, octosporis. — Sporidiis tristichis, clavatis, 18—30 u longis, 5 u latis, apice late rotundatis, basin versus attenuatis, uniseptatis, hyalinis, guttulatis. In foliis emortuis anni praeteriti Salicis nigricantis Luleå provin- ciae Vesterbotten Sueciae, legit J. VLEUGEL 5. 1913. Diese neue Mycosphaerella ist von allen bisher beschriebenen Salix-Mycosphaerellen gänzlich verschieden. «Sie stellt nach meinen Befunden die Askusform zu Phleospora Salicis Bubåk et Vleugel dar. Fig. 2. Sphaerella Salicis Bubåk & Vleugel n. sp. a, natärl. Grösse. b, etwas vergr. c, Asci !/122 Oelimm. d, Sporen. SMÅ Sl11 Sphaerella (Mycosphaerella) topographica Sacc. et Speg. Auf öäberwinterten Blättern von Sorbus aucuparia: Luleå 6. 1914. Cfr. Vestergren, Anteckn. till Sveriges ascom.-flora (Bot. Notis. 1897 p. 267). Asci 68Xx10 u. Sporae 26—31x4 Im September habe ich Blätter mit unreifen Perithecien angetroffen, mit denen Uberwinterungsversuche angestellt wurden. Bei Unter- suchung im Juni des folgenden Jahres war einTeil der Perithecien voll entwickelt. Dieser Pilz scheint kein Konidienstadium zu haben. Spharella tremulicola (de Cand.) Trav. An faulenden Blättern von Populus tremula: Umeå 8. 1910. Syn. Sphaeria lichenoides var. tremulaecola de Cand., Sph. macularis Schm. & Kze nec Fr, Sph. tremulicola Fr., Sphaerella macularis Auersw. Pp. Pp. Die angegebenen Sporenmasse der Art sind 7—9x2,5 -—3 u. Die von mir gefundenen Masse fär Asci sind 36—52 Xx8 u, Sowie för Sporen 9—13 xX4 u. Es ist annehmbar, dass die von mir unter- suchten Perithecien mit den grösseren Sporenmassen vwvoll ent- wickelt waren, da ich auch Perithecien mit den fär die Art ange- gebenen Massen angetroffen habe. Die Infektion dieses Pilzes zeigt sich während des Sommers in kleinen, stark begrenzten, olivenbraunen Flecken, ca. 2-3 mm im Diam., auf der Oberseite der Blätter; auf der Unterseite sind die Flecke blasser. Die Perithecien, die dicht zusammen gedrängt sitzen, beginnen schon im Herbst sich auf der Unterseite der Blätter zu entwickeln, reifen aber erst auf den modernden Blättern. — Dieser Pilz verursacht an den angegriffenen Gewächsen im Herbst einen zeitigen Laubfall. — Der Pilz scheint kein Konidienstadium zu haben. Sphaerotheca fuliginea (Fr.) Lind. An Blättern von Euphrasia officinalis: Luleå 8. 1913. —- Syn: Erysiphe fuliginea Fr., Sphaero- theca humuli var. fuliginea (Schlecht.) Salmon. Sphaerotheca Humuli (de Cand.) Burr. Auf Kelchblättern und Stengeln von Comarum palustre: Luleå 8. 1913. — Syn: Erysiphe Humuli de Cand., Sphaerotheca Castagnei Lév. Asci 90—120 X78—385 u; Sporae 25—34 x 13—18 wu. Die von mir untersuchten Perithecien zeigen grössere als die fär die Art angegebenen Sporenmasse. D MW. Discomycetes. Dothiora sphaeroides (Pers.) Fr. An faulenden Aesten von Populus tremula. Luleå 5. 1914. Molflisia alnicola Bubåk & Vleugel n. sp. Ascomatibus hypophyllis, dispersis vel gregariis, sessilibus, primo clausis, dein apertis, cupuli formibus, 2—4 mm. latis, siccis involu- tis, extus atrobrunneis, scabriusculis, contextu parenchymatico, brunneo, margine albido, fibrillis prosenchymaticis, densissimis, clavatis, basi brunneis, apice hyalinis ornatis, disco concavo, lu- teolo. — Ascis clavatis, 35—5535 u longis, 5—7 p latis, apice attenuato- rotundatis, basi sensim in pedicellum brevem angustatis, hyalinis, octosporis, paraphysibus filiformibus apice crassioribus, hyalinis, 2 u latis. — Sporulis distichis, fusoideis, 7—9,5 u longis, 2—2,5 u latis, rectis, hyalinis, continuis, guttulatis. In foliis anni praeteriti Alni incanae var. borealis. Umeå pro- vinciae Vesterbotten Sueciae, legit J. VLEUGEL 6. 1909. Mit Mollisia atrata (Pers.) Karst. verwandt, aber viel kleiner und zarter. — Jod bläut den Schlauchporus deutlich. In Svensk Bot. Tidskr. p. 379, 1908 wurde dieser Pilz unter dem unrichtigen Namen Pezizella leucella (Karst.) Fuck. angefäöhrt. Pseudopeziza WVleugelii Rehm. Da in meinem Zweiten Beitr. zur Kenntn. der Pilzfl. in der Umgeg. von Umeå p. 339 diese neue Art nur erwähnt aber nicht beschrieben worden ist, hat Dr REHM mir götigst seine fröher meines Wissens nicht veröffentlichte Beschreibung derselben zur Verfögung gestellt. Apothecia in hypophyllo late infuscato gregarie innata, dein emergentlia, orbicularia, disco plano vel convexulo, haud conspicue marginato, rufo-ferrugineo, 0,1—0,, mm. diam., sicca concava, pallidiora, ceracea. — Asci cylindracei, apice rotundati, 70—80 x 10 —13 u, bispori. —J.— Sporae oblongae, utrinque rotundatae, haud guttatae, hyalinae, 15—17 Xx 8—10 wu, monostichae. — Paraphyses filiformes, septatae, 2—ad apicem 3 u crass. — In foliis emortuis anni praeteriti Salicis nigricantis, Umeå provincie Vesterbotten Suecize legit J. VLEUGEL 6. 1908. Marssonina didyma (Fuck.) Bubåk & Vleugel, syn. M. Kriegeriana Bres., gehört wahrscheinlich als Konidienstadium zu dieser Art. LJ Exoascaceae. Taphrina turgida Sadeb. in Untersuch. Pilzg. Exoascus p. 116. — Syn. Exoascus turgidus Sadeb. in Monogr. p. 59. — An Blättern von Betula verrucosa: Jämtön bei Råneå 6. 1912. Betreffs der Unterscheidung zwischen T. betulina Rostr. und T. turgida, welche beide Hexenbesen auf Betula erzeugen, sagt F. NEGER in Krypt- FI. der Mark Brand. VII Bd., 1 H., p. 56, dass bei T. turgida die rechtwinklige Form der Schläuche so charakteristisch ist, dass auf Grund dieses Merkmals eine Unterscheidung der beiden Arten keine Schwierigkeiten macht. Uredineae. Puccinia Millefolii Fuckel. An Blättern von Achillea Millefolium. Luleå 8. 1915, leg. J. LiNnD. Puccinia Polygoni Alb. & Schwein. An Blättern von Polygonum Convolvulus. Luleå 8. 1913 leg. J. LIND. Puccinia Malvacearum Mont. An Blättern von Althea rosea, als junge Pflanzen aus Stockholm eingefährt. Luleå 9. 1916. Puccinia Ribis de Cand. An Blättern von Ribes rubrum: Edefors bei Luleå 7. 1913. Sehr häufig. Puccinia Tanaceti de Cand. An Blättern und Stengeln von Tana- cetum vulgare. Luleå 8. 1913. Sehr häufig. Ustilagineae. Doassansia Sagittariae (Westend) Fisch. An Blättern von Sagit- taria sagittifolia. Tuleå 8. 1915 leg. J. LIND. Entyloma Achilleae P. Magnus. An Blättern von Achillea Mille- folium. Luleå 8. 1915 leg. J. LinD. Tilletia aculeata Ule. An welkenden Blättern von Triticum repens. Luleå 8. 1915 leg. J. LIND. Peronosporineae. Peronospora leptosperma de Bary. An Blättern von Tanacetum vul- gare. Luleå 8. 1913. (Conidien). Peronospora Radii de Bary. In den Blätenköpfen von Matricaria inodora. Sundebyn bei Luleå leg. Dr EMIL HAGLUND et ipse, 7. Conidien, 8. 1913 Oosporen. 314 Sphaeropsideae incl. Melanconieae. Camarosporium strobilinum Bomm., Rouss. & Sacc. auf welkenden Zweigenden von Picea excelsa: Holmön bei Umeå 7. 1911. Prof. Bubåk, der so gätig war, den Pilz för mich näher zu unter- suchen, fäögt hinzu: »Ohne Zweifel ist der mir vorliegende Pilz mit dem in der Schweiz gesammelten und in Sacc. Syll. X, pg. 344 beschriebenen identisch. Die Pykniden sitzen auf braunem, netzartig verflochtenem, weit- maschigem, oberflächlichem Hyphengeflecht. Sie sind kuglig oder wenig abgeflacht, 0,,—0,6 mm. breit, mit oder ohne Papille. Die Wandung ist dick, gewöhnlich 100 u, oft aber auch bis 150 u, und besteht aus dicht sklerotial verflochtenem Hyphengewebe. An der Oberfläche der Pyknide bildet dieses Geflecht eine Rinde, die aus einer Schicht nebeneinander gelegenen, gebogenen oder gewundenen, längeren oder köäörzeren Zellen zusammengefägt ist, so wie man es bei den Leptostromaceen findet. Die äusseren Schichten der Pyk- nidenwand sind schwarzbraun, die innere subhymeniale aber gelb- lich und aus lockerem Geflecht zusammangefögt; aus ihm ent- stehen die Sporenträger. Die ganze Pyknide lässt sich leicht schneiden und sie ist also feucht von sklerotialer Konsistenz. Die subhymeniale Schicht löst sich beim Druck leicht von der äusseren ab, so dass man sie aus der Pyknide sehr leicht auspressen kann. Die Pykniden sitzen auf oder zwischen den Schuppen der abgestor- benen Knospen entweder isoliert, oder sehr oft dicht aneinander gedrängt und nicht selten sogar stromatisch verschmolzen. Die Zwischenwände sind dann ebenso gestaltet wie die subhymeniale Schicht. Die Sporenträger sind anfangs kurz, später verlängern sie sich aber und ragen oft bis in die Mitte der Pykniden hinein. Dann sind sie sehr oft dichotom, öfters mehrmals verzweigt. Ich halte diese langen Gebilde fär nach dem Abfall der Sporen weiteraus- wachsende Träger. Die Beschaffenheit der Pykniden ist also eine total andere als bei der Gattung Camarosporium, deshalb muss der vorliegende Pilz in eine neue Gattung versetzt werden. Ich schlage den Namen Sclerotheca Bubåk & Vleugel vor mit folgender Diagnose. Sc/erotheca Bubåk & Vleugel n. gen. Pycnidia superficialia, globosa, papillata, atra, parietibus crassissi- mis, sclerotioideis, prosoplectenchymaticis, strato subhymeniali laxe 315 plectenchymatico. Sporulae globosae, ellipsoideae usque oblongae, muricatae, olivaceo-fuligineae. Sporophori longitudine varia, demum elongati et plerumque dichotomi. Sclerotheca strobilina (Bomm., Rouss. et Sacc.) Bubåk & Vleugel. Pycnidiis isolatis, aggregatis vel stromatice confluentibus, super- ficialibus, globosis vel parum applanatis, 0,,4—0,6 mm. in diam., atris, opacis, plerumque papillatis, parietibus crassis (100—150 wu), sclerotioideis, prosoplectenchymaticis, atrofuscis, contextu superficiali leptothyrioideo, subhymeniali laxe plectenchymatico, facile secedente, flavido. Conidiis globosis, 20—28 u in diam., ovoideis, ellipsoideis, oblon- gis vel clavatis, 22—36 u longis, 15—24 up latis, clathratis vel ra- diato-muricatis, plerumque basi cellula triangulari, dilutiore in- structis. — Conidiophoris brevibus, hyalinis, postea elongatis et dichotomis. > Dathiorella Betulae odoratae Bubåk & Vleugel n. sp. Stromatibus binis vel pluribus congestis, ovoideis vel ellipsoideis, strato basali communi, parenchymatico, tenui vel crassiore, obscure- castaneo insidentibus, 250—350 wu latis, atris, nitidis, erumpentibus, siccis concavis, cortice cirecumcirca obvallatis, contextu exlus crasso, nigrofusco, pseudoparenchymatico, intus flavido vel subhyalino, loculis paucis vel piuribus irregularibus, completis vel incompletis instructis. — Sporidiis bacterioideis, 3,;—5,5 uw longis, 1—1,5 u latis, rectis vel curvatis, utrinque rotundatis, ibidem indistincte guttulatis, hyalinis, continuis. — Sporophoris anguste lageniformibus, usque 20 u longis, 2,5—3,5 u latis, hyalinis, fruticularibus. — In ramis ex- siccatis Betulae odoratae Umeå provinciae Vestrobothnia Sueciae, leg. J. VLEUGEL 9. 1911. Von Dothiorella Betulae (Preuss) Sacc. total verschieden, mit Dothiorelia inversa (Fr.) v. Höhnel verwandt aber gut verschieden. Excipulina pinea (Karst.) v. Höhnel, Annal. mycol. I pag. 525. Auf därren Aesten von Pinus silvestris. Umeå 7. 1911. — Syn. Rhab- dospora pinea Karst. Brunchorstia destruens Eriks. Siehe Vester- gren, Micr. rar. sel. N. 539. Es ist möglich, dass auch Pseudocenangium septatum Jaap, Annal. myc. VI, pg. 219 hierher gehört. Nach v. HÖHNEL, Mycologische Fragmente 1903 (Annal. Mycol. I) steht dieser Pilz mit Cenangium ferruginosum Fr. in Verbindung. 316 Gloeosporium alnicola (Cooke) Bubåk & Vleugel. An Blättern von Alnus incana und var. borealis. Umeå 9. 1911; Luleå 9. 1912. — Syn. Ramularia alnicola Cooke. Gloeosporium deformans (Schroet.) Lind (Sv. Vet. Akad. handl. Bd 7, N. 8 pag. 11 ff. Tab. III fig. 10, 11). Auf weiblichen Kätzchen von Salix caprea. Luleå 6. 1914. Auf demselben Individuum von Salix caprea, wo während der Jahre 1912 und 1913 an den Blättern im Sommer Gloeosporium propinquum Bub. & Vleug. auftrat, zeigte sich im Juni 1914 auf den weiblichen Kätzchen G. deformans. Beide Formen erinnern an einander und beide bekommen während ihrer Entwicklung zwei Arten von Konidien; das letzt entwickelte Stadium bei beiden fusari- umartig. Es ist naheliegend, obgleich die Konidien bei beiden For- men hinsichtlich der Grösse Verschiedenheiten zeigen, anzunehmen, dass beide Formen verschiedenartige Entwicklungsstadien ein und desselben Pilzes darstellen. Es ist denkbar, dass der Ascuspilz, der wahrscheinlich eine Cryptoderis ist, gleichzeitig die Laubblätter und Blätenknospen infiziert, die kurz nach ihrer Entwicklung zu Kätzchen den entwickelten Pilz beherbergen. Gloeosporium Gibellianum (Cav.) Bubåk (Leptothyrium Gibellianum Cav. in Briosi et Cav. Fung. paras. exsicce. N. 273 (1906), Gloeosporium leptothyrioides Kabåt & Bubåk in Hedwigia 1907, p. 296. Sacc. Syll. XXII, p. 1187). Auf lebenden Blättern von Betula odorata. Luleå 8. 1912. Gloeosporium salicigenum Bubåk & Vleugel n. sp. Acervulis epiphyllis, rarius hypophyllis, dispersis vel laxe gregariis, planis, rotundatis, oblongis vel irregularibus, saepe confluentibus, 100—150 wv latis, nigris, opacis, epidermide tectis, irregulariter dehiscentibus. — Conidiis bacterioideis, 3,5—5 u longis, 1—1,5 latis, utrinque rotundatis, rectis vel rarius curvulis, continuis, indistincte 1—2-guttulatis, hyalinis. — Conidiophoris papilliformibus, subhya linis. Ad folia viva Salicis nigricantis Luleå provinciae Vestro- bothnia, Sueciae, legit J. VLEUGEL 8. 1913. Der Pilz durchdringt mit seinen kräftigen, hyalinen Hyphen das Mesophyll und bildet unterhalb der Epidermis ein dännes, stroma- tisches, dunkel olivenbraunes Gewebe, welches unter der Epidermis die sporenbildende Schicht ausbildet. — Die Sporenlager sind also nur von der Epidermis bedeckt und wir reihen deshalb diesen Pilz, welcher habituell wie ein Leptothyrium aussieht, zu Gloeosporium. Gemeinschaftlich kommt mit ihm auf denselben Blättern Mars- 317 sonina didyma (Fuck.) Bubåk & Vleugel vor und dann wächst der neue Pilz sehr oft ringförmig um die Marssonina-Lager herum. Gloeosporium tremulae (Lib.) Passer. auf lebenden Blättern von Populus tremula. "Umeå 9. 1911; Luleå 8., 9. 1912. Diese Form, die nach SCHRÖTER's Angaben die Konidienform von Linospora populina darstellt, kommt wie auch die Ascusform in Luleå nicht selten vor. — Es hat den Anschein als ob bei dieser Form zweierlei Konidien vorkämen; die kleineren spindelig, etwas gekrummt, 10—15 wu lang, 1,7—2 u dick, wie in der Diagnose fär die Art angegeben ist; die grösseren zylindrisch, gerade, an den Enden abgestumpft, zweizellig, 15—20 u lang, 3—4 u dick. Diese grösseren Konidien sind nach äberwinterten Exemplaren von Luleå beschrieben. -— Beim Vergleich mit Exemplaren von Viborg, Jutland, leg. J. LInp 8. 1903, fanden sich bei diesen Exemplaren auch zweier- lei Konidien, jedoch waren die grösseren Konidien dort gekrummt, an den Enden zugespitzt und nicht mit Scheidewand versehen. Der Unterschied in der Form kann möglicherweise darauf beruhen, dass die Konidien in den Exemplaren von Dänemark noch nicht voll entwickelt waren. Hainesia minutisstma Bubåk & Vleugel n. sp. Acervulis epiphyllis, subcuticularibus, dispersis vel laxe gregariis, gelatinosis, rotundatis, perexiguis, 50—75 ju in diam., luteolis, initio teclis, dein in medio nudis, lateribus circumceirca cuticula tectis. — Conidiis ellipsoideis vel oblongis, 3—4 wu longis, 2 uv latis, utrinque rotundalis, vel basi attenuatis, hyalinis, continuis, plerumque eguttu- latis. — Conidiophoris filiformibus, 15—20 wu longis, 2 u latis, rectis, ad apicem attenuatis, continuis, hyalinis. Ad folia siceca Alni incanae, Umeå provinciae Vesterbotten Sue- ciae legit J. VLEUGEL 5. 1910. Haplosporella cytisigena Bubåk & Vleugel n. sp. Auf därren Aesten von Cytisus alpinus cult. Luleå. 5. 1914. — Die Art ist von F. BuBAK in Ann. Myc. XIV p. 343 beschrieben worden. Leptothyrium anserinum Bubåk & Vleugel n. sp. Pycnidiis epiphyllis, superficialibus, dispersis, dimidiatis, rotun- datis, 150—200 u in diam., nigris, nitidulis, astomis, contextu fusco, basi pseudoparenchymatico, supra radiato-celluloso. — Conidiis bacteriodeis, 3—5 mu longis, 1—1,5 u latis, rectis vel rarius curvulis utrinque rotundalis, biguttulatis, continuis, hyalinis. — Conidiophoris simplicibus, ad apicem attenuatis, 6—10 pu longis, 2 u latis, continuis, vel ramosis, 15—295 u longis, hyalinis. 318 Ad folia viva Potentillae anserinae saepe in consortio Marssoninae Potentillae, Luleå provinciae Vesterbotten Sueciae legit J. VLEUGEL. Leptothyrium Betulae Fuck. An därren Blättern von Betula verru- cosa. Luleå 6. 1914. Leptothyrium lapponicum Bubåk & Vleugel n. sp. Pycnidiis amphigenis, per totum folium crebre dispersis, hinc inde aggregatis et confluentibus, scutiformibus, ambitu rotundatltis vel irregularibus, !/1-—”/+ mm. latis, nigris, nitidis, crasse plicatis, parietibus supra pseudoparenchymaticis, atrofuscis, e cellulis glo- bosis, irregulariter dispositis contextis, basi strato nigrofusco tenui donatis. — Conidiis bacterioideis, 3,5—5,5 u longis, 1 ulatis, rectis, hyalinis, continuis. — Conidiophoris filiformibus, 15—20 u longis, 1—1,;5 u latis, basi parum inflatis, apice attenuatis, fruticu- losis, hyalinis, continuis. Ad folia anni praeteriti Salicis nigricantis Luleå provinciae Vester- botten legit J. VLEUGEL 5. 1913. Diese neue Art stellt wahrscheinlich das Konidienstadium von Coccomyces laciniatus (Alb. et Schw.) Karst. vor. Sie ist dem Lepto- thyrium Castaneae durch die Sporen und Sporenträger sehr ähnlich, unterscheidet sich aber von demselben durch die nicht flecken- bewohnenden, grossen, dicken, faltigen Pykniden. Marssonina Betulae (Lib.) Magn. Auf lebenden Blättern von Be- tula verrucosa. TLTuleå 8. 1912, 1913. Häufig vorkommend. Dieser Pilz scheint zweierlei Sporen zu haben, teils Makrokoni- dien (Marssonina), die während des Sommers entwickelt werden, teils Mikrokonidien (Gloeosporium), die im Herbst entwickelt werden. Beide Formen sind von mir auf demselben, im Spätherbst ge- sammelten Material angetroffen worden. Prof. F. BuBAK, der so liebenswärdig war von mir gesammeltes Material dieses Pilzes zu revidieren, teilte mir brieflich hieröber mit: » Die kleinen Sporen sind wohl nichts anderes als in der Entwick- lung zuröck gebliebene Konidien. Ihre Form ist sehr unregelmässig und man findet alle möglichen Uebergänge zwischen beiden Sporen- formen. In einem und demselben Lager fand ich sehr oft beide Sporen. Hie und da fand ich auch Sporen mit 2 Querwänden. Wahrscheinlich kann "das absterbende Blatt nicht genägende Mengen von Nahrung dem Parasiten bieten und deshalb bleiben die Sporen in der Entwicklung zuräck.»> Durch Beobachtungen einerzeits und Uberwinterungsversuche andererzeits habe ich gefunden, dass dieser Pilz die Konidienform NIF 319 von Gnomonia campylostyla (die Form auf Betula verrucosa) ist. Beim Uberwinterungsversuch wurden im Oktober 1912 in einem Garten in Leinensäcken eine grössere Menge Blätter ausgelegt, die, soweit ich finden konnte, ausschliesslich von Marssonina Betulae infiziert waren. Bei der Untersuchung am 7. Mai 1913 zeigte sich an beinah sämtlichen Blättern Gnomonia campylostyla mit wohl entwickelten Schläuchen und Sporen. <:MWeiteres hieröber siehe unter Gnomonia campylostyla S. 305. Marssonina Castagnei (Desm. & Mart.) Magn. An lebenden Blät- tern von Populus tremula Umeå 9. 1911. A. PoreBNIA, (Annal. mycol. p. 81, 1910) vermutet, dass diese Konidienform zu einer Pseudopeziza oder möglicherweise einer Trochila-Art gehört. Marssonina didyma (Fuck.) Bubåk & Vleugel. An Blättern von Salix nigricans. Tuleå 8. 1912. Syn. Marssonia Kriegeriana Bres. (Siehe BuBAK in Oesterr. bot. Zeitschrift 1904, p. 184.) Ohne Zweifel ist M. Kriegeriana Bres. identisch mit Septoria didyma Fuck. Marssonina Potentillae (Desm.) Magn. Auf lebenden Blättern von Potentilla anserina. Björkö bei Luleå 8. 1912. Marssonina salicicola (Bres.) Magn. An lebenden Blättern von Salix caprea. Luleå 7., 8. 1912—1913. Dieser Pilz, sagt O. JaAP, Verzeichn. der bei Trigl. in der Prign. beobachteten Ascomyceten S. 123 (Abh. des Bot. Vereins der Prov. Brandenburg LII 1910), steht in Verbindung mit Pyrenopeziza Salicis capreae Jaap n. sp. — JaaAP hat konstatiert, dass das Material, wel- ches ich ihm von den hier angetroffenen Formen zugesandt habe, mit der Konidienform der vorerwähnten Pyrenopeziza-Art identisch ist. — Bei den von mir mit dieser Konidienform angestellten Uber- winterungsversuchen ist jedoch keine Ascusform aufgetreten. Phleospora Saflieis Bubåk & Vleugel n. sp. (Fig. 3). Maculis amphigenis, dispersis vel aggregatis, saepe confluentibus, subrotundatis vel angulatis, brunneis, distincete limitatis, 1—3 mm. in diam. Pycnidiis subepidermicis, verruciformibus, globosis vel globoso- applanatis, 100—200 « in diam., paucis vel crebris evolutis, lateo- brunneis, apice conicis, demum late apertis, contextu indistincto. — Conidiis cylindraceis, 28—50 wu longis, 3—5,5 u latis (rarius usque 6 wu), curvatis vel rarius rectis, utrinque attenuatis vel late rotun- 320 datis, uniseptatis, hyalinis, gutlulatis. — Öonidiophoris papilli- formibus. Ad folia viva Salicis nigricantis Luleå provinciae Vesterbotten Sueciae 7. 1913. . Die vorliegende neue Art ist eine echte Phleospora und von allen Salix-Septorien gänzlich verschieden. — Sie stellt das Konidiensta- dium von Sphaerella Salicis n. sp. dar. Phyllosticta epignomonia Bubåk & Vleugel n. sp. Maculis (Ophiognomoniae lapponicae Vestergren immaturae) subro- tundatis vel angulatis, nervis limitatis, 2—5 mm. latis, supra obscure brunneis, infra dilutioribus, dis- persis vel gregariis, interdum confluentibus. — Pycnidiis ple- rumque epiphyllis, dispersis vel gregariis, subepidermicis, globo- sis, 50—100 u in diam., postea apice conico, late aperto erum- pentibus, atris, contextu nigro- fusco, pseudoparenchymatlico. — Conidiis ovoideis vel ellipsoideis, 5,5—7,5 u longis, 2,5,—4 pu latis, utrinque rotundatis, aut saepe etiam cylindricis, oblongis, 2—3 u latis, continuis, hyalinis, biguttu- latis. . 2e Ad folia viva Betulae verru- Fig. 3. Phleospora Salicis Bubåk & Vleugel - ! n. sp. a, natärl. Grösse; b, etwas vergr.; cosae, Sandön prope Luleå pro- c, Konidien, !/12 Oelimm. vinciae Vesterbotten legit J. VLEUGEL :8., 9. 1912: »Die Beschreibung bezieht sich auf völlig reife Pykniden und Sporen. — Weniger reife Pykniden sind oft nur 25—50 u breit und enthalten auch zylindrische und längliche Sporen, die nur 2—3 u breit sind.> (BuUBAK in litt.) Phyllosticta suecica Bubåk & Vleugel n. sp. Auf welkenden Blät- tern von Lathyrus paluster. Kallax bei Luleå 9. 1914. — Die Art wird von F. BuBAK beschrieben werden. Placosphaeria Vleugelii Bubåk n. sp. (Fig. 4.) Stromatibus gregariis vel rarius dispersis, atris, leptothyrioideis, subrotundatis, 250—350 u in diam., contextu tenuissimo; loculis 1—4, plus minusve confluentibus, globosis, subglobosis vel 321 b DE Å d . irregularibus, cöntextu pseudoparenchymatico, fusco vel nigrofusco, parietibus internis flavidis vel brunneis. — Conidiis bacillaribus, 9—13 u longis, 2—2,5 uv latis, rectis, apice rotundatis, basi rotundato- attenuatis, continuis, hyalinis, eguttulatis. — Conidiophboris fili- formibus, 10—15 wu longis, 1,5—2 pu latis, rectis vel parum curvatis, continuis, hyalinis. In foliis emortuis Betulae odoratae, Umeå provinciae Vesterbotten Sueciae legit J. VLEUGEL 9. 1911. Hat denselben Bau wie Placosphaeria punctiformis (Fuck.) Sacc. Pseudocenangium umense Bubåk & Vleugel n. sp. Pycnidiis subepidermicis, globoso-applanatis, c:a 150 u latis, nigris, mox erumpentibus, basi circumcirca epidermide tectis, contextu basi applanatula incompleto, flavido, parte superiore crasso, fusco- nigro, primum clausis, dein late apertis et nucleum roseum ostendentibus. — Conidiis acicularibus, 55—130 u longis, 3—4 u latis, utrinque sensim attenuatis et acutis, rectis vel curvatis, crasse 5—9 septatis, hyalinis, coacervatim roseolis, guttulatis. — Conidiophoris breve fii- formibus vel lageniformibus, hyalinis, fruticulosis. Ad podetia foliorum Piceae excelsae, Holmön Prope Umeå Drovinsint YeSIeE: Jo 4. Placaplaerie Vinge Bubåk n. sp. Stromata a schwach, Sclerotheca strobilina (Bom., Rouss. & b stärker vergr., ce Konidien. Sacc.) Bubåk & Vleugel n. sp., siehe Ca- Oelimm. 2/12. marosporium strobilinum. Septoria Callae (Lasch) Sacc. An Blättern von Calla palustris. Bergnäset bei Luleå 9. 1913. Septoria pentandrina Bubåk & Vleugel n. sp. Maculis creberrimis, per totum folium dispersis vel dense gre- gariis, utrinque visibilibus, supra castaneobrunneis, infra brunneis, plerumque angulatis, rarius subrotundatis, nervis limitatis, 1—4 mm. latis, hinc inde confluentibus. — Pycnidiis hypophyllis, 1—20 in maculis dispersis, nigris, globosis, parum applanatis, siccis semper concavis, 130—210 u in diam., contextu:crassiusculo, fusco, pseudo- parenchymatico, apice obscuriore, maturis irregulariter late apertis. — Conidiis filiformibus, 55—95 , longis, 3—3,5 wu latis, rectis vel curvatis, utrinque attenuatis, apice acutioribus, triseptatis, hyalinis, guttulatis. — Conidiophoris papilliformibus. — Ad folia viva Salicis Svensk Botawnisk Tidskrift 1917. 21 322 pentandrae, Luleå provinciae Vesterbotten Sueciae legit J.VLEUGEL d. 1912: Die vorliegende neue Art ist mit Septoria salicicola (Fr.) Sacc. verwandt, von derselben aber durch die nicht weiss eintrocknenden Flecke, hypophylle Pykniden und längere Sporen spezifisch ver- schieden. Dieser Pilz ist wahrscheinlich die Konidienform einer Sphaerella- Art, die sich auf öberwinierten Blättern entwickelt. Seploria salicicola (Fr.) Sacce. An Blättern von Salix caprea. Luleå 3; 9. 1912; 1913: Sphaeronema Sorbi Sacc. Auf därren Zweigen von Sorbus Aucu- paria. Altappen bei Luleå 7. 1914. Stagonospora betulina (Rostr.) Sacc. Auf dörren Aesten von Be- tula odorata. Umeå 9. 1911. — Det. F. BUBAK. Hyphomycetes. Bispora pusilla Sacc. Auf dörren Aesten von Salix nigricans. Umeå 7. 1911. Sporen zweizellig, kettenförmig. Cladosporium alnicola Bubåk & Vleugel n. sp. Parasiticum; maculis subrotundatis vel oblongis, 2—6 mm. laltis, supra brunneis, obscurius limitatis, infra obscure griseis, inter nervos laterales positis, confluentibus et dein magnum folii partem occu- pantibus. — Caespitulis hypophyllis, erectis, olivaceo-fuligineis, ex hypostromate tenui, celluloso orientibus; conidiophoris paucis evo- lutis, 100—150 « longis, 5,5--7,5 u latis, simplicibus, filiformibus, flexuosis, noduloso-dentatis, 1—3-septatis, olivaceobrunneis, apice hyalinis. — Conidiis acrogenis, catenulatis, oblongis usque cylindra- ceis, 10—25 u longis, 5,;—7,5 u latis, vel 28—35 u longis, 9—11 u latis, rectis, apice rotundatis, 1—4-cellularibus, olivaceobrunneis, verruculosis. Ad folia Alni incanae var. borealis, Umeå provinciae Vester- botten Sueciae legit J. VLEUGEL 9. 1911. Die Konidienträger wachsen nach der Bildung der Sporen an der Spitze seitwärts weiter und bilden an der neuen Spitze wieder Sporen. Dies wiederholt sich mehrmals, wodurch die Träger ge- bogen und geknickt erscheinen. Die Fortsetzungen der Träger sind anfangs hyalin, später olivenbraun. Die älteren Träger sind also Sympodien. sår 20 Columnophora Bubåk & Vleugel n. gen. Parasitica, erumpens. Conidia ovoidea vel ellipsoidea, olivacea, verruculosa. Conidiophbori fasciculati, late cylindracei, apice trun- cati, olivacei, continui, verruculosi, monospori, e hypostromate tenui orientes. Columnophora rhytismaticola Bubåk & Vleugel n. sp. Ann. Myc. XIV, p. 347 cum icon. | Acervulis erumpentibus, dense gregariis, saepe confluentibus, oliva- ceo-chlorinulis. — Conidiis ovoideis, ellipsoideis vel cylindraceo- oblongis, 13—25 wu longis, 9—13 wu latis, rectis, rarius curvulis, apice rotundatis vel rotundato-truncatis, basi applanatltis, olivaceis, verruculosis, continuis. — Conidiophoris e hypostromate tenui, celluloso, pseudoparenchymatico, brunneolo vel subhyalino orienti- bus, late cylindraceis, columniformibus, 25—-45 = longis, 10—13 u latis, rectis, olivaceis vel olivaceo-brunneis, apic :truncatis, verru- culosis, continuis. In pagina inferiore maculorum Rhytismatis salicini ad folia viva Salicis nigricantis, Luleå provinciae Vesterbotten legit J. VLEUGEL 8. 1914. »Ein sehr interessanter Hyphomycet, welcher durch die Sporen- form an Oidium erinnert. Er gehört in die Gruppe der Dematieae- Amerosporeae-Monotosporae. Die säulenartigen Konidienträger wach- sen böäschelweise, sind feinwarzig und die Wärzchen sind oft in transversalen Ringen angeordnet. Aus der Form der Konidien könnte man sschliessen, dass dieselben kettenförmig entstehen. Ich fand aber immer nur eine einzige Spore an den Trägern.» (BUBAK). Contiothecium betulinum Corda. An därren Aesten von Betula odorata. Umeå 9. 1911. — Det. F. BuBAK. Heterosporium stromatigenum Bubåk & Vleugel n. sp. Auf den Achsen solcher Kätzchen von Salix sp., die von Gloeosporium be- fallen waren. Gäddvik bei Luleå 10. 1914. — Die Art ist von F. BuBAK in Ann. Myc. XIV p. 351 beschrieben worden. Hormiscium antiquum (Corda) Sacc. An döärren Aesten von Salix nigricans. Umeå 7. 1911. — Det. F. BuBAK. Masligosporium album Riess. An Blättern von Phleum pratense. Luleå 8. 1915. Oidium Ruborum Rabenh. An Blättern von Rubus idaeus. Luleå 1915: 324 Ramularia Cicutae Karst. An Blåttern von Cicuta virosa. Luleå 8. 1915. Ramularia Get (Fuck.) Lindau. Auf Blättern von Geum rivale. Umeå 8. 1910. — Syn: Ovularia Gei Eliasson; Ramularia Gei Liro; Ramularia Gei Rostr. Ramularia Rhei Allesch. Auf welkenden Blättern von Rheum rhaponticum cult. Umeå 8. 1910. Ramularia roseola Bubåk & Vleugel n. sp. An lebenden Blättern von Lathyrus paluster. Kallax bei Luleå 9. 1914. — Die Art hat F. BuBAK in Ann. Myc. XIV p. 349 beschrieben. Ramularia Valerianae (Speg.) Sacec. An Blättern von Valeriana officinalis. Luleå 8. 1913. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1917. Bb. or HSAN IAKTTAGELSER I KEBNEKAISE-OMRÅDETS SYDBERG af JOHN FRÖDIN Ett af de intressantaste floraelementen i de så kallade sydbergen utgöres som bekant af de sydskandinaviska eller, såsom de måhända hellre böra kallas, de termofila arterna. Beträffande det sätt, hvar- på de kommit till sina ifrågavarande växtplatser, äro två möjlig- heter tänkbara. Antingen äro de därstädes relikter från varmare perioder, eller också betingas deras uppträdande af en ständigt på- gående rekrytering genom spridning från deras nuvarande sam- manhängande utbredningsområden. Den förstnämnda förklaringsgrunden är den enda, som har prak- tisk betydelse beträffande de arter, som endast uppträda i enstaka sydberg på stort afstånd från sina egentliga utbredningsgebit. Till denna grupp höra t. ex. främst de östliga former, som kunna an- träffas 1 fjällkedjans sydberg, men för öfrigt ej förekomma i Norr- land annat än i mellersta och södra delen af det bottniska kust- landet. Däremot är förhållandet mera tvifvelaktigt med hänsyn till de termofyter, som utom i fjällkedjans sydberg äfven i stor ut- sträckning uppträda vid norska kusten upp till och ofvanför pol- cirkeln. För dem af dessa som endast anträffats å enstaka, sär- skildt gynnsamma ståndorter på stort afstånd från Västerhafvet får det väl anses att äfven de äro relikter. De som förekomma å en mera eller mindre sammanhängande rad af ståndorter tvärs öfver fjällkedjan kunna däremot genom spridning från lokal till lokal äfven under nuvarande klimatförhållanden hafva fått den utbred- ning de för närvarande uppvisa i våra fjälltrakter. I en föregående uppsats (9) har jag redogjort för de östliga syd- bergen i högfjällsområdet omkring Stora Lule älfs dalgång och i 326 dem kunnat påvisa 4 västliga termofyter, af hvilka tvänne, Fra- garia vesca och Viola Riviniana, med största sannolikhet icke på denna breddgrad uppträda i det svenska fjällområdets centrala och västra delar, medan de båda öfriga, Sedum annuum och Erysimum hieraciifolium på grund af sina något mindre anspråk på värme kunna förmodas förekomma på en rad ståndorter mellan sydbergen i fråga och norska kusten. Ty Lule-dalen genomskär hela hög- fjällszonen på samma nivå, och stigningen upp öfver hufvudvatten-: delaren i V belöper sig ej till mera än 150 m. Att sydbergen om- kring den östliga glintlinjen uppvisa ett varmare lokalklimat än de, som äro belägna V om stora Sjöfallet, torde alltså hufvudsak- ligen bero på att de förra ligga närmare det kontinentala tempera- turmaximet 1 inre Lappland, från hvilket sommarvärmen på samma nivå aftager emot norska kusten. I andra delar af Lappland, t. ex. Sarek- och Kebnekaise-områ- dena, saknas däremot djupt nedskurna genombrottsdalar, och vid” sträckta fjällplatåer med betydlig höjd öfver hafvet torde där för- svåra spridningen af äfven mindre utprägladt termofila arter från norska kustlandet till sydbergen vid den östra glinten. Af denna anledning fann jag det vara af intresse att under en marsch från Kebnekaise tvärs öfver fjällkedjan till norska kusten sommaren 1913 företaga en undersökning af sydbergsfloran på denna sträcka. | Som bekant skjuter öfversta delen af Kalix älfdal under namn af. Ladtjovagge från Paitasjärvis västända in i Kebnekaise-området som en bred, djupt nedskuren dalgång. Dess botten ligger på de första femton kilometerna på i stort sedt samma nivå, nämligen 460—515 m. ö. h. Dalsidorna resa sig till en höjd af 500—600 m. öfver densamma, och vid istidens slut torde de nästan öfverallt ha tedt sig som ända från bottnen lodrätt uppstigande väggar. Men just till följd af dessas stora höjd" blef mängden af lösvittradt och nedramladt material mycket stor, och rasmarker växte hastigt upp emot bergväggarne (jfr. 9, s. 211). Bergroten ligger därför i all- mänhet mycket högt — på Tjäuratjåkkos sydsida t. o. m. på en nivå af 800 å 900 m. ö. h. På denna höjd torde ej ens sydbergen uppvisa tillräckligt hög sommarvärme för att några speciellt värme- älskande arter där skulle kunna förmodas uppträda (jfr. 9, s. 210). Från västra delen av Tjäuratjåkkos sydsida skjuter emellertid en liten platå ut i Ladtjovagge strax nedanför Tarfalajokks inflöde i Ladtjojokk. Dess nästan fullständigt horisontella yta torde ligga 327 på en nivå af cirka 700 m. ö. h., och dess mot Ladtjovagge vättande branter bestå af den östliga silurens lerskiffrar och kvartsfylliter, enligt hvad prof. P. QUENSEL, som petrografiskt undersökt lokalen, benäget meddelat mig. Emot den särskildt i O mycket jämna ham- maren stöder sig en rasmark, hvars öfverkant ligger på en nivå, växlande mellan 560 och 590 m. I midten når den omkring en bäck t. o. m. upp till platåkanten, och här bär den en björklund- vegetation, i hvilken bl. a. äfven ingå Alnus incana, Paris quadri- folia, Filipendula Ulmaria och Angelica Archangelica. Rasmarken är här och där nedtill klädd med trädvegetation, be- stående af björk, rönn, asp och hägg. I nedanstående förteckning öfver i sydberget förekommande arter, hvilken upprättades vid mitt besök därstädes den 19. och 20. juli, äro de i bergroten anträffade betecknade med B, de å rasmarken med R och de i hammaren med H. St R betyder stabilare, med sluten vegetation täckta par- tier af rasmarken. Tecknet " utmärker termofila och + alpina arter; det senare begreppet har därvid fått samma omfattning som hos ANDERSSON och BIRGER (1). Med ? markeras de former som en- ligt BirGERrRs förteckning öfver Kebnekaise-områdets flora (3) icke förut äro anträffade i högfjällen omkring Kalixälfvens öfversta lopp. 19 Carex atrata St R Betula pubescens R » capillaris B Juniperus communis B R T >» — Halleri B Populus tremula H R Carex polygama Vv. subrigida H B Alnus incana St R Prunus Padus R T » — rupestris H Ribes rubrum R Örn I ustulaterB Salix phylicifolia H » — vaginata St R Sorbus aucuparia B R T Cerastium alpinum H B R Chamecenerion angustifolium B R Cirstum heterophyllum St R Cystopteris fragilis H 19 Draba hirta;H 9 Agrostis borealis H B Alchemilla acutidens (2?) R Angelica Archangelica St R 1 Antennaria alpina R Se nemorosa H » dioica R | T » nivalis H 9 Anthriscus silvestris R Dryopteris Filix mas BR Arctostaphylos uva ursi St R Astragalus alpinus H B » frigidus BR » oroboides B Bartsia alpina St R Botrychium Lunaria R Calamagrostis purpurea B Campanula rotundifolia H R SPL Ö kb Fr Euphrasia minima B +6 Epilobium collinum B R 0 Erigeron "Berlini B +6 Erysimum hieraciifolium B Festuca ovina H B R Filipendula Ulmaria St R +9 Fragaria vesca B R Geranium silvatiecum B 328 Hierochloö odorata B R i Juncus trifidus H e Lappula deflexa R T9 Luzula spicata AH » "sudetica St BR t Melandrium apetalum '!) H » silvestre R Melica nutans B Milium effasum B R Myosotis silvatica R 9 Paris quadrifolia St R 9 Parnassia palustris St R Pinguicula vulgaris H Poa alpina R Saussurea alpina R T Saxifraga aizoides H ir > cernua H lö » ceespitosa H B i » nivalis H T > oppositifolia H + Sedum annuum B R T » Rhodiola H T Silene acaulis H Solidago virgaurea B St R Stellaria graminea B R tt Thalictrum alpinum St R 1 Tofieldia palustris St R Trollius europeus B — —F » glauca H B R 9 Urtica dioica Vv. Sondenii B » nemoralis R Vaccinium Myrtillus St BR >» pratensis H » uliginosum St R Polygonum viviparum R » vitis idea St R "0 Potentilla argentea HA 1? Veronica fruticans H 0 » mulltifida Vv. lappo- T Viola bifltora St R nica H B » oo montana R ir » nivea H B 1 Viscaria alpina H B » verna f. ambigua H BR tft Woodsia alpina H Ranunculus acris R rs » glabella AH Rubus saxatilis B Möjligen finnes dessutom en eller annan art i hammarens öfre delar, hvilka jag på grund afderas otillgängligheticke kunnatundersöka. I bergrotens västra del saknades 1 allmänhet sammanhängande växttäcke. Däremot uppträdde sådant i den östra, hvilken olikhet sannolikt beror på, att hammaren här består af mindre lättvittradt material än i V, och, att därför tillskottet till rasmarken af nytt material blir mindre och marken i bergroten stabilare. Nämnda vegetation var med hänsyn till sin sammansättning rätt heterogen. I densamma anträffades bland annat den för området nya Astra- galus oroboides. På det ställe, där den var bäst utpräglad, var den af följande beskaffenhet: Snårskiktet = y Anthriscus silvestris r—y Urtica dioica v. Sondenii s Högsta fältskiktet = s Erysimum hieraciifolium t Lappula deflexa s Festuca ovina e Lägsta fältskiktet och bottenskiktet = t Diverse unga plantor t " BIRGErRs uppgift (3, s. 216), att M. affine anträffats i området, beror enl. vad han bemyndigat mig meddela, på felskrifning i stället för M. apetalum. ilman 329 Enligt den ofvan meddelade artförteckningen voro af sydbergets 93 arter 31 eller 3324 alpina och 7 eller 84 termofila. Af de se- nare äro tvänne obetingadt östliga, nämligen Draba nemorosa och Potentilla multifida v. lapponica. Den tredje, Potentilla argentea, upp- träder enligt NORMAN (16) endast i ett mycket litet område i Lo- foten utanför det egentliga fastlandet. I O finnes den däremot i Bottniska kustlandet och östliga Lappland. De fyra återstående Sedum annuum, Epilobium collinum, Erysimum hieraciifolium och J. Frödin foto juli 1915. Fig. 1. Utsikt från Kebnekaise-hyddan. I bakgrunden Signetjäkko med Ladtjo- vagge t. v. och Signevagge t. h. Fragaria vesca finnas allesamman enligt NORMAN (16) rätt allmänt på norska kusten, medan de saknas i det svenska området ofvan- för det västerbottniska kustlandet. Då det gäller att afgöra, om de vid Tjäuratjåkko äro relikter, bör det därför närmast tagas hän- syn till, om de mera eller mindre sporadiskt uppträda mellan detta fjäll och det norska kustlandet. Att en sådan möjlighet i och för sig var tänkbar, antyddes af den rikliga mängd, hvari de uppträdde på sydbergslokalen. Så anträffades Sedum annuum snart sagdt öfverallt därstädes, liksom också Erysimum hieraciifolium, den senare dock icke 1 så hög frekvens. Epilobium collinum uppträdde mera sparsamt, och 330 Fragaria vesca förekom endast fläckvis, men ofta i hög frekvens å fläckarne. På sina ställen visade den sig äfven mycket yppig — ända till 15 å 18 cm. hög och rikligt blommande. Längre än till blomstadiet syntes den dock icke ha kommit, och det är väl därför tvifvelaktigt, om den på denna lokal kan sätta mogen frukt. Emellertid ligger några km. längre i V och strax NV om Keb- nekaise-hyddan en liten fjällkulle, som under namn af Förberget beskrifvits af SEruim BirGER. Enligt denne forskare (5, s. 199) före- kommer i dess branta sydsida af de nämnda fyra arterna endast Sedum annuum och för öfrigt icke heller någon annan termofyt. Några km. V om denna punkt grenar sig Ladtjovagge (se fig. 1), 1 det att Signevagge från densamma skjuter mot VNV. Väldiga raskäglor resa sig längs den senares sidor, men deras öfverkant är öfverallt belägen alltför högt, för att man där skulle kunna vänta att finna arter med anspråk på hög sommarvärme. På den mot öfversta delen af Ladtjovagge vättande sydsidan af Signetjåkko når rasmarken däremot ej fullt så högt. Särskildt på fjällets sydostsida, ofvanför kartans höjdsiffra 715 i dalbottnen, där effektivt skydd finnes mot de kalla västvindarna, bör lokalklimatet vara gynnsammare än öfverallt annorstädes i trakten. Bergroten ligger på denna lokal c:a 100 m. öfver dalbottnen eller något mera än 800 m. ö. h. Rasmarken består öfvervägande af gröfre material. Träd saknas såväl å densamma som å dalbottnen. Följande arter antecknades den ”!/7 i sydberget. Betula nana R 1 Hierochloé alpina R Salix glauca BR D odorata R ss T Juncus biglumis H Alchemilla vulgaris BR T » trifidus H BR 19 Allosorus crispus R Linnea borealis R Angelica Archangelica B Ti Luzuala areuata H R Anthoxanthum odoratum HB R Melandrium silvestre BR 1 Arabis alpina H Myosotis silvatica BR T Astragalus alpinus H B T Oxyria digyna H B i Bartsia alpina B 1 Phyllodoce coerulea H R T Cassiope hypnoides H T Poa alpina R T Cerastium alpinum H R Potentilla verna f. ambigua B Chamenerion angustifolium R Ranunculus acris R i Diapensia lapponica H tt Rhododendron lapponicum H 1 Dryas octopetala H Rubus saxaltilis R Empetrum nigrum R Rumex Acetosa B R Salix herbacea BR Saussurea alpina B Festuca ovina R Geranium silvatiecum B R — — 331 T Saxifraga cespilosa H tt Thalicetrum alpinum H B T > nivalis H Taraxacum sp. B R T » oppositifolia H Trollius europeus H B 1 Sedum Rhodiola H R Vaccinium Myrtillus PR 1 Silene acaulis H 1 Veronica alpina H R Solidago virgaurea R T Viola biflora H B R På denna lokal, som dock är gynnsammare än alla andra i om- gifningen, saknas alltså alla termofyter. Och som betecknande för huru mycket kallare denna sydbergslokal är i jämförelse med den vid Tjäuratjåkko, kan framhållas, att det'alpina floraelementet stigit från 33 till 5574 af alla antecknade arter. En half mil längre västerut ligger passpunkten mellan Ladtjo- "vagge och Tjäktjavagge på c:a 850 meters höjd. Något längre i V. drager sistnämnda dalgång igenom fjällkedjan i dess längdriktning. Dess botten ligger på 700 å 800 meters nivå och är öfverallt klädd med en fullständigt alpin vegetation. Träd saknas fullständigt, och rasmarkerna i sidodalarnes sydbranter ligga alltför högt (900 å 1000 m. ö. h.), för att därstädes skall kunna finnas någon värmeälskande flora. Passpunkterna i de dalar, som från Tjäktjavagge leda genom hög- fjällszonen till fjällområdet i V, ligga merendels på 1000 meters nivå. Djupast nedskuret är det dalföre, som "på sydsidan om Selka stryker rakt mot V. Sluttningen af detta fjäll uppvisar dock allt- för ringa lutningsvinkel, för att rasmarker där skulle kunnat ut- bildas. Den är därför klädd med alpin fjällängsvegetation. Strax nedanför den å kartan med höjdsiffran 888 betecknade sjön reser sig emellertid en bergkulle ett par tiotal m. öfver dalbottnen. Den består af starkt kalkhaltiga glimmerskiffrar, och å dess utpräg- ladt vindskyddade sydsida antecknades den ?'/7 följande arter. 1 A4lsine biflora 1 Potentilla nivea EE stricta | » verna f. ambigua 1 Antennaria alpina T Salix reticulata 1 Arabis alpina 1 Saxifraga cespitosa 1 Astragalus alpinus T » cernua T Carex rupestris T > nivalis 1 Cerastium alpinum T » opposilifolia T Draba hirta v. arctica T Sedum Rhodiola T >» nivalis T Silene acaulis 1 Dryas octopetala 1 Thalicetrum alpinum Melandrium silvestre Trientalis europoea Ti Poa alpina 1 Trisetum spicatum T >» glauca 1 Viola biftora 332 Äfven på denna lokal saknades alltså termofyterna fullständigt, medan de nordiska arterna utgjorde 114 och de alpina 89 4 af hela artantalet. Strax ofvanför nyssnämnda punkt vänder sig dalen i fråga mot NV, och dess nordöstsida utgöres här af de västligaste partierna af Selkas sockel. Vid den nedersta af de båda sjöar, af hvilka den öfre å kartan är betecknad med höjdsiffran 941, uppvisar dalsidan ett något hundratal m. högt klipputsprång, hvars östra flank alltså företer sydöstlig exposition och godt vindskydd. Vid foten af bran- ten, som synes bestå af starkt kalkhaltiga bergarter, ligger en nästan helt och hållet vegetationstäckt rasmark. Såväl på denna som i hammarens hyllor och afsatser anträffades den ?7/7 en ganska rik flora, bestående af följande arter: 1 Alsine biflora Potentilla verna f. ambigua i Antennaria alpina 1 Ranunculus pygmeus Campanula rotundifolia 1 Saxifraga cespitosa T Carex atrata T » cernua tt » rupestris T » nivalis Ti Cerastium alpinum T » oppositifolia T » areclicum T D stellaris Chamcenerion angustifolium + Salix herbacea 1 Diapensia lapponica t >» reticulata tt Draba hirta Vv. arctica Sedum Rhodiola —- — — To oo nivglis Stilene acaulis 1 Erigeron borealis Solidago virgaurea Euphrasia minima Taraxacum sp. i Melandrium apetalum T Trisetum spicalum silvestre Triticum violaceum i Oxyria digyna Trollius europceus t Poa cenisia 1 Veronica alpina T >» glauca Tr > frulicans T Potentilla nivea 1 Viscaria alpina. Icke heller här anträffades alltså någon termofyt. Af de 38 an- tecknade arterna voro 764 alpina och 247 nordiska. Hufvud- vattendelaren ligger ytterligare några km. längre västerut, och pass- punkten är belägen på en nivå af c:a 1000 m. Vegetationen är här alpin till högalpin med bl. a. Cassiope tetragona som ingående element. 2 km. NV om vattendelaren reser sig vid Haukajaures nordända ett litet isoleradt fjäll. Rasmarken vid dess södra fot är dock full- ständigt täckt af fjällhedsvegetation. I den ofvanför liggande klipp- branten, som torde uppvisa ett gynnsammare lokalklimat än det för trakten karaktäristiska, anträffades endast 300 Åntennärta alpina Luzula arcuata » dioica » parviflora Cerastium alpinum Poa alpina Festuca ovina » — Cenisia Juncus trifidus Viscaria alpina. Från denna punkt drager den öppna, flacka Skjomens Sördal mot NV förbi Ivarsten in i Norge. I densamma finnas inga punkter med särskildt gynnsamt lokalklimat, förrän man kommer ned i själfva fjordområdet 2 å 3 mil närmare norska kusten. Af de fyra vid Kebnekaise anträffade västliga termofyterna torde alltså ingen enda finnas på någon lokal å sträckan mellan detta fjäll och norska kusten. Och orsaken härtill är tydligen att t. o. m. de varmaste lokalerna uppvisa en alltför låg temperatur. Beteck- nande härför är, att medan vid Tjäuratjåkko endast 332 af alla anträffade arter voro alpina, steg nämnda siffra i de västligare och högre belägna sydbergen till respektive 55 Z, 89 4 och 76 4. ?) Att de nämnda termofyterna f. n. saknas mellan Tjäuratjåkko och norska kusten torde emellertid visa, att någon pågående sprid- ningsförbindelse icke existerar för dessa arter från sistnämnda om- råde till sydbergslokalen. Ty en sådan skulle ju innebära att frön och frukter icke endast transporteras från kustlandet uppför hög- landsplatåns många hundra m. höga NV-sluttning utan äfven vidare öfver den c:a 60 km. breda platåytan, hvars medelhöjd torde närma sig 1400 m. och hvarest dalgångarnes passpunkter merendels nå öfver 1000-meters nivån. Och äfven för den, som annars är böjd för att tillmäta spridningen öfver mycket långa distanser en afse- värd betydelse, torde väl något dylikt icke vara plausibelt. Här- till kommer att arterna i fråga icke häller på omvägar gärna kunna spridas från norska kusten till Tjäuratjåkko, ty de djupt nedskurna dalfören, som närmast i N och S bryta igenom fjällkedjan och så- lunda skulle kunna förmedla en spridning, äro äfvenledes genom höga och vidsträckta fjällmassiv skilda från ifrågavarande sydberg. Det återstår därför endast den möjligheten att arterna i fråga på Tjäuratjåkko-lokalen äro relikter från en varmare period. Det enda som direkt talar häremot är den af somliga forskare framställda åsikten, att emellan det postglasiala klimatoptimet och nutiden in- 1 Frekvensen af fjällarter var alltså här påfallande stor i jämförelse med hvad fallet var på samma nivå å sydsidan af Tjäpores i Lule-området (9, s. 210). Olik- heten torde bero på den relativt stora mängd af framsipprande kallt smältvatten, som här och där uppträdde på Torne-Lappmarks-lokalerna, 334 träffat en period med kallare klimat än nu, under hvilken åtmin- stone de ömtåligare af termofyterna väl skulle hafva dukat under. Såsom A. G. HöGBOM nyligen framhållit (11), föreligga dock inga tvingande skäl att antaga, att nämnda subatlantiska klimat varit nämnvärdt kallare än det nutida. Men hafva ifrågavarande termofyter vid Tjäuratjåkko karaktären af relikter, kunna de naturligtvis lika väl vara sådana på öfriga fyndorter i öfre Norrland, äfven där dessa bilda mera eller mindre oafbrutna rader, hvilka nå fram till arternas sammanhängande ut- bredningsområden. Gifvetvis föreligger ju dock möjligheten för att spridning äfven nu kan försiggå från dessa till sydbergslokalerna, och denna möjlighet växer, ju mindre afståndet är mellan de senare. Men uppfattningen om, när en arts förekomst på en viss lokal beror på dylik recent spridning, blir ju alltid af subjektiv natur, så länge icke exaktare mått än nu finnas att tillgå rörande hvad som i detta hänseende är möjligt. Däremot måste det väl anses fastslaget att de kunna uppträda och äfven uppträda som verkliga relikter. Af de trenne återstående termofyterna förekommer Potentilla ar- gentea, såsom jag redan nämnt, såväl vid den bottniska som den atlantiska kusten. På den senare uppträder den N om polcirkeln endast inom ett mycket obetydligt område hufvudsakligen på Lo- foten, och det torde t. o. m. kunna sättas i fråga, om den där förekommer som spontan. Beträffande densamma får jag för öfrigt hänvisa till min tidigare uppsats (9, s. 215—216). Tjäuratjåkko är emellertid den nordligaste svenska lokal, på hvilken arten träffats som spontan. | Draba nemorosas utbredningsförhållanden illustreras af kartan fig. 2. För Sveriges vidkommande återger den de fyndorter som finnas representerade 1 universitetsmuseerna i Lund (HL) och Up- sala (HU) samt riksmuseum (HS). Uppgifterna från de tvänne sist- nämnda hafva välvilligt meddelats af Herrar Docent G. SAMUELSSON och Amanuens V. NORLIND. Den sålunda erhållna fyndlistan har kompletterats dels med lokalupplysningar rörande Dalarne, hvilka benäget lämnats af doc. SAMUELSSON och här nedan betecknas med G. S., dels med uppgifter hämtade ur i nedanstående numrerade litteraturförteckning upptagna provinsfloror. För de tvänne norska lokalerna står jag i tacksamhetsskuld till konservator ÖvE DAHL. De finska lokaluppgifterna hafva hämtats ur HJELTS Conspectus, 335 Fig. 2. Draba nemorosa i Fennoskandia. 336 och till dem hafva fogats ett par nya, som godhetsfullt meddelats mig af Dr E. HävrrÉN. Till de Herrar, som sålunda haft vänlig- heten bistå mig med dessa upplysningar, får jag härmed rikta ett förbindligt tack. De å kartan upptagna lokalerna äro följande:! Torne Lappmark. Tjäuratjåkko HL, HS, HU. Lule Lappmark. Kvikkjokk HU. Ångermanland. Nätra: Bjästa HL; Ulånger HU; Styrnäs HL, HS. HU; Sollefteå HL. HS, HU; Nyland HL, HS, HU; Bollsta bruk HL, HU; Hernösand HL, HS, HU; Säbrå: Framnäs HL, HS, HU. Medelpad. Hässjö HU; Tynderö 5; Timrå Lögdö 3; Timrå: Berge 5; Alnön: Nedergård 5; Alnön: Släda 8 HU; Sundsvall HS; Selånger: Näfsta 3; Tuna 5; Torp: Torpshammar HU; Stöde HL, HU; Stöde: Kärfsta 5, Edsta 5, Ön 5. Helsingland. Järfsö: Sanna 8 HL, HS, HU; Söderhamn HU. Gestrikland. Gäfle (diverse lokaler) HL, HS, HU; Holmsund HL, HS; Bönan HL. Härjedalen. Sveg HS; Lillhärrdal 2. Dalarne. Säter 8 HL, HS, HU; Säter: Sätersdal 8 HL, HS, HU; Säter: Bispberg 8 HL, HS, HU; Svärdsjö HL, HS; Svärdsjö: Boränget GS; Svärdsjö: Bengtsheden HU; Svärdsjö: Kyrkbyn GS; Svärdsjö: Borgärdet GS; Sundborn: Backa GS; Sundborn: Korsån GS; Sundborn: Tofta brunn GS; Sundborn: Skäggheden GS; Grangärde: Grängesberg HS, 8 HL, HS. Värmland. Karlskoga HU; Lungsund: Kungsskogshyttan 8 HU. Västmanland. Ljusnarsberg: Nya Kopparberg HL, HU; Ramsberg: Klotens hytta HU; Skinnskatteberg: Nytsberget 12; Sala 6 HU; Fällings- bro: Österhammar HL; Vikers kapell: Älfhyttan 8 HS. Nerike. Örebro HL; Örebro: Almby s:n HU. Uppland. Älfkarleby: Hexörn 20; Upsala: Hospitalet HL, HS; Upsala: Sandviken HU; Upsala: Ultuna HL; Stockholm (diverse lokaler) HL, HS, HU, 8: HU, HS; Österåker: Solberga 4; Djurö: Runmarö 4. Södermanland, V. Vingåker: Vannala HS, HU; Mariefred 20; Sträng- näs 20. Östergötland. Borggård HL; Normlösa 13; Vreta: Berg 13. Norge. Kristiania; Kongsberg. Ove Dahl uppger att arten »i de senere aar vist sig i mengde i og ved Kongsberg og paa et par loka- liteter i Kristiania». Finland. Se lokaluppgifterna i HJELTS Conspectus! Dessutom finnas enligt Häyrén ytterligare följande tvänne lokaler representerade i Helsing- forsuniversitetsmuseum: Nyland: Helsingfors Degerö; Karelia australis: Viborgs socken. | Enligt hvad kartan visar är alltså den af mig upptäckta Draba nemorosa-lokalen vid Tjäuratjåkko den nordligaste i Fennoskandia. ' Draba nemorosas varietet leiocarpa har betecknats med £. 337 Den närmaste fyndorten för arten är det 110 km. längre i SSV belägna Kvikkjokk, där den enligt ex. i Upsala-museet en gång an- träffats af E. SANpstrRÖM. Förmodligen var själfva fyndplatsen Nam- mats, ehuru inga, som undersökt detta sydberg, omnämna den där- ifrån (1; s. 199—201). För närvarande äro emellertid de ofvannämnda tvänne fyndorterna de enda inom vårt vidsträckta fjällområde, hvarifrån arten är känd. Draba nemorosas mera sammanhängande utbredningsgebit i Skan- dinavien sträcker sig i N ej längre än till norra Ångermanland (se kartan). I den inre delen af Norrland når det ej ens N om södra Härjedalen. För öfrigt omfattar det egentligen endast de östra och inre delarne af södra Norrland, af Svea- och den nordligaste delen af Götaland. — Mellan Tjäuratjåkko och artens mera eller mindre sammanhängande utbredningsområde i Sverige ligger alltså en di- stans på mera än 500 km., och Kvikkjokk skiljes från detsamma af mera än 400 km. Att artens förefintlighet på de båda högfjälls- lokalerna icke kan bero på recent eller pågående spridning öfver dessa distanser torde vara uppenbart, utan den får i stället be- traktas som en relikt därstädes från värmeoptimets tid. Som bekant uppfattar SERNANDER Draba nemorosa med hänsyn till hela dess förekomst i vårt land som en relikt, i det nämnde forskare inrangerar den i sin xeroterma artgrupp (18, s. 222). A priori är ju denna uppfattning synnerligen plausibel, eftersom arten har en utprägladt öst- och sydösteuropeisk utbredning och längre västerut egentligen icke anträffas N om Medelhafsområdet. Dess östeuropeiska utbredningsgebiet når emellertid fram till Östersjön. Visserligen förekommer den icke i västra Finland, utan når hafvet endast vid Finska viken. Däremot är den allmän i Östersjöpro- vinserna (14) och kan alltså icke gärna saknas på eller i närheten af deras kuster. Dess område i Sverige kan därför räknas till dess sammanhängande utbredningsgebit i likhet med hvad som är van- ligt beträffande så många andra arter, som uppträda å ett större antal lokaler på ömse sidor om Östersjön. Anmärkningsvärdt är dessutom artens förekomstsätt i vårt land. Den uppträder nämligen på tvänne slag af lokaler. Dels förekom- mer den på samma sätt som vid Ultuna, d. v. s. i en spontan vegetation, som snarare kan karaktäriseras som gräs- än örtbacke (18, s. 223). Huru många af de svenska lokalerna som tillhöra denna typ är mig icke bekant. Säkerligen få dock till densamma räknas de kända fyndorterna på Ångermanälfvens nipor, liksom Svensk Botanisk Tidskrift 1917. 22 338 troligen någon eller några fyndplatser i Säters dal, där Draba ne- morosa anträffats i örtbacke enligt etikelt på af G. SAMUELSSON taget och i Riksmuseum befintligt exemplar. På liknande sätt växte den vid Tjäuratjåkko. Den förekom där endast i en mindre del af hammaren, på små hyllor eller afsatser i densamma, täckta af ett tunt lager icke särdeles fuktig jord. Den lefde där i en gles vegetation, som hufvudsakligen bestod af Festuca ovina s, Potentilla mullifida Vv. lapponica e samt P. argentea e. Dessa fyndorter återgifva tydligen artens ursprungliga förekomst- sätt i vårt land; dess uppträdande i den torra gräsbackevegetatio- nen är på de flesta dylika lokaler troligen af mycket tidigt datum. I själfva verket torde gräsbackarne också närmast motsvara den vegetationstyp, i hvilken Draba nemorosa mestadels förekommer i' sitt stora östeuropeiska utbredningsområde. Så uppträder den enl. KLInNGE i Östersjöprovinserna på gräsiga platser och fält (14, s. 403); i guvernementet Moskva anträffas den på backar och kullar (19, s. 201); i Kaukasien lefver den på stepper, kullar och slutt- ningar (15, s. 406); och i Siebenbärgen förekommer den i en vege- tation, som närmast kan karaktäriseras som ett mellanting mellan bergängar och stepper (17, s. 262). Men utom i naturlig vegetation uppträder Draba nemorosa i vårt land äfven på murar, vägkanter, gårdsplaner och dylika ställen, där den tydligen har karaktären af kulturgynnad eller adventivväxt. Denna omständighet skulle ju kunna leda till misstanken, att arten hos oss ursprungligen är införd och från det sistnämnda slaget af lokaler spridt sig in i den naturliga vegetationens associationer (jfr 18, s. 227). Emellertid förhåller den sig på samma sätt i sitt stora sydösteuropeiska hemland. I Östersjöprovinserna uppträder den t. o. m. på åkrar (14, s. 403), för guvernementet Moskva uppges den finnas på trädesåkrar (19, s. 201), och för Ryssland i dess hel- het säges den förekomma på affallsplatser (6, s. 477). I Kaukasien träffas den bl. a. på afskrädeshögar, i trädgårdar och vid fäbodar (15, s. 407). I själfva verket ligger det ju särskildt nära till hands att just xerotermerna, d. v. s. arter som höra hemma i torra, steppartade vegetationstyper med glest växttäcke, skola taga i besittning öppen, af kulturen barlagd mark. Ty där ett skyddande växttäcke saknas, uppvärmes marken, såsom jag visat (8), mera än i omgifningen, och därmed erhåller det nedersta luftskiktet också benägenhet att på dessa lokaler antaga särskildt hög temperatur. Det är därför 339 också helt nalurligt att, såsom också SERNANDER framhåller (18, s. 201—203), xerotermerna i vårt land visa benägenhet att kolonisera dylik barlagd terräng, liksom de å andra :;sidan kunna utvandra från dylik ut i angränsande xerofil naturvegetation. | Emellertid uppträder arten som nämnts i Ryssland äfven som åkerogräs. F. n. saknar jag dock uppgifter om huruvida den äfven i Sverige förekommer på detta slag af kulturmark, i hvilket fall ju stor sannolikhet skulle föreligga att den åtminstone där skulle vara införd med utländskt utsäde. Att emellertid ett så stört antal fynd- platser just äro koncentrerade till grannskapet af våra viktigaste östliga hamnar (Stockholm, Gäfle, Indals- och Ångermanälfvarnes mynningar) ger dock en tydlig anvisning om, att en af kulturen förmedlad spridningsförbindelse på ett eller annat sätt verkligen existerar från det utomskandinaviska till det svenska utbrednings- området. Äfven om Draba nemorosas förekomst i vårt land icke daterade sig från det postglaciala klimatoptimets tid, skulle arten alltså i alla fall med största sannolikhet uppvisat ungefärligen sin nuvarande utbredning i mellersta Sverige, i det att den från de nykoloniserade kulturlokalerna med lätthet skulle kunnat sprida sig till den naturvegetation, där den hör hemma, på det sätt SER- NANDER skildrat beträffande andra arter. Med den snäfvare be- gränsning, som TH. C. E. Fries gifvit begreppet relikt (7, s. 337), skulle alltså Draba nemorosa i mellan-Sverige icke få uppfattas som en sådan, utan dess uppträdande där skulle blott vara af reliktartad natur. Från en sådan uppfattning är emellertid steget långt till det an- tagandet att arten öfver hufvud icke funnits här ända sedän klimat- optimets tid. Redan dess uppträdande som relikt vid Tjäuratjåkko, dit den ju icke kunnat spridas med kulturens tillhjälp, talar kraftigt mot en sådan åsikt. Och ehuru den hittills icke anträffats i de sydligare af våra alpina sydberg, torde vi dock ha rätt att vänta dess upptäckande där på ett antal nya sådana reliktlokaler. Ty i sydbergen mera än annorstädes i vårt land existerar en ekologisk motsvarighet till det steppartade klimat, i hvilket arten egentligen hör hemma. Betecknande är 1 detta hänseende dess förekomstsätt 1 Karpaterna. Enligt Pax (17, s. 151) förekommer den där som karaktärsväxt på kalkklippor tillsammans med bl. a. Anthyllis Asplenium Trichomanes Aconilum Lycoctonum Cystopteris fragilis Arabis arenosa Saxifraga tridactylites D hirsuta Sedum album Asplenium Ruta muraria 340 D. v. s. på samma substrat som 1 våra sydberg uppträder den tillsammans med ett antal af våra utpräglade sydbergsarter. På soliga kullar återfinner man den därstädes också (17, s. 161) i en örtbacke-vegetation med bl. a. följande arter: Anemone silvestris Fragaria collina ÅAstragalus danicus Galium boreale » glycyphyllos » Mollugo Anthemis tinctoria D verum Brachypodium pinnatum Lathyrus silvester Campanula Cervicaria Lavathera thuringiaca Caucalis daucoides Poa compressa Dianthus superbus Potentilla argentea Filipendula Ulmaria Triticum caninum Äfven här är alltså öfverensstämmelsen med våra sydberg på- fallande, i det ett stort antal af de jämte Draba nemorosa uppträ- dande arterna antingen äro skandinaviska sydbergsarter eller ter- mofyter i vanlig mening. I den ofvan lämnade framställningen har jag äfven upptagit Potentilla multifida v. lapponica bland termofyterna. Då jag i min föregående uppsats beskref de af mig i Lule Lappmark nyupptäckta fyndorterna för arten, yttrade jag att man hade rätt att vänta ytter- ligare nya fyndställen för densamma. Den här ofvan beskrifna vid Tjäuratjäåkko är som bekant den första inom Torne Lappmark och ligger på ett afstånd af c:a 50 km. fågelvägen från de nyssnämnda. Arten uppträdde vid Tjäuratjåkko på något annat sätt än på Lule-lokalerna, nämligen utom i hammarens rämnor och skrefvor äfven på hyllor och afsatser, täckta af sluten vegetation. Detta förekomstsätt var dock betydligt sällsyntare. Jag har ofvan s. 338 omnämnt vegetationens sammansättning på en dylik afsats. På en annan bestod det likaledes slutna växttäcket af Festuca ovina r Potentilla multifida v. lapponica t Campanula rotundifolia e » verna f. ambigua t Fragaria vesca t Stellaria graminea e De fyra f. n. kända fyndorterna för Potentilla multifida i vårt land äro samtliga sydbergslokaler och karaktäristiskt för dem alla är också att de ligga på eller tätt invid den östra glinten (se kartan fig. 3). Detta torde delvis bero på att substratet där är särskildt gynnsamt, nämligen antingen den östliga silurens kalkhal- 341 tiga skiffrar eller också lättvittrad diabas. Dessutom torde denna fördelning af fyndorterna sammanhänga med att ifrågavarande syd- berg öfver hufvud äro de varmaste i hvarje dalgång. O om hög- fjällen finnas nämligen knappast sådana, och längre mot V sjunker temperaturen på en och samma nivå till följd af de allt starkare ocea- niska inverkningarne. Gemensamt för de sydberg, från hvilka Fig. 3. De för närvarande kända fyndorterna i Skandinavien för Potentilla mul- tifida v lapponica. Den östra glintlinjen är betecknad med den grofva heldragna linjen. Potentilla multifida är känd, är vidare att bergroten ligger på jäm- förelsevis låg nivå, medan de längre in bland högfjällen belägna sydbergen mestadels uppvisa en bergrot som ligger ett par 100 m. högre ö. h. Detta är helt säkert också anledningen till, att arten trots ifrigt sökande ej anträffades i Kebnekaise-områdets västligare sydberg (se ofvan). Det är också betecknande att den ännu aldrig i vårt område anträffats i regio alpina. Så eftersökte jag den för- gäfves därstädes i närheten af de båda Lule-lokalerna, och ej heller 342 påträffade S. BIRGER densamma vid sina undersökningar af Kebne- kaise-områdets flora (3). Då den alltså endast tyckes uppträda på vårt fjällområdes allra varmaste lokaler, synes det mig befogadt att inrangera densamma bland termofyterna. Skenbart strider ju detta emot att arten i Alperna och Karpaterna torde vara en fjällväxt. Såväl vid Vita hafvet som i Sibirien lefver den dock i trakter med väsentligt högre sommartemperatur än den, som kommer vårt fjällområde till godo, och det torde därför vara motiveradt att uppfatta arten i vårt land som en relikt från klimatoptimets tid, då den sannolikt invandrade till Lappland från nämnda varmare områden. LITTERATURFÖRTECKNING. 1. ANDERSSON, GUNNAR och BIRGER, SELIM, Den norrländska florans geografiska fördelning och invandringshistoria med särskild hänsyn till dess sydskandinaviska arter. — Norrländskt hand- bibliotek, V. Upsala 1912. 2. BIRGER, SELIM, Härjedalens kärlväxter. Stockholm 19083. 3. — Kebnekaisetraktens flora. — Sv. Bot. Tidskr. 1912, Bd 6, h. 2, Stockholm 1912. 4. Botaniska Sällskapet i Stockholm genom G. ANDERSSON m. fl., Stock- holmstraktens växter. — Stockholm 1914. 5. COLLINDER, E., Medelpads flora. — Norrländskt Handbibliotek II. Uppsala 1909. 6. FEDTJENKO, B. A. & FLERÖV. A. F., Flora jevropejskoj Rossii. — St. Petersburg 1910. 7. FRIES, THORE C. E., Botanische Untersuchungen im nördlichsten Schweden, — Vetensk. o. prakt. undersökn. i Lappland, anord- nade af Luossavaara-Kiirunavaara A. B. Uppsala 1913. 8. FRÖDIN, JOHN, Beobachtungen öber den Einfluss der Pflanzendecke auf die Bodentemperatur. — Lunds Univ:s Årsskrift N. F. Afd. 2, Bd 8 Nr 9. Lund 1913. 9. ——, Några märkliga RES i Lule Lapprtara — Sv. Bot. Tidskr. 1915. Bd 9, h. 2. ' Stockholm 1915. 10... HJELT, HJALMAR, SR Flor&e Fennice. Vol. III Pars. II. Acta Soc:tis pro fauna FI. Fenn. 30, Nr 1. H-fors 1906. 11. HöÖöGBOM, A. G., Till frågan om de postglaciala klimatförändringarne. — G. F. F. 1916 Bd 38 h. 5. Stockholm 1916. 12. IVERUS, JOH. EDV. DANIELSSON, Beskrifning öfver Vestmanlands Fanerogamer och Thallogamer. — Uppsala 1877. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. 20. 343 KINDBERG, N. C.; Östgöta Flora. — Linköping 1861. KLINGE, N., Flora von Est- Liv- und Curland. — Reval 1882. KUZNECOV, N; Bus, N; FÖMIN, A., Flora caucasica critica III, h. 4. Jur'ev 1901. NORMAN, J. M., Norges arktiske flora I, II. — Kristiania 1899—1901. Pax, F., Grundzäöge der Pflanzenverbreitung in den Karpaten. II Bd. — Die Vegetation d. Erde, herausgeg. von A. Engler und 0. Drude. Leipzig 1908. SERNANDER, RUTGER, Stipa pennata i Västergötland. — Sv. Bot. Tidskr. 1908. Bd 2. Stockholm 1908. SYREJSJTJIKOV, D. P., Illustrirovannaja flora moskovskoj gubernii. Tjast II. — Moskva 1907. Pod redaktsiej A. N. PETUNNIKOUVA. THEDENIUS, K. Fr., Flora öfver Uplands och Södermanlands fanero- gamer och fräkenartade växter. — Stockholm 1871. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1917. Bb. 11, H. 3 KÄRLVÄXTER I UMEÅTRAKTEN AF G. LUNDQVIST Umeåtrakten är i floristiskt hänseende tämligen föga känd att döma af den litteratur, som finnes därom. Men i själfva verket har den blifvit synnerligen ingående och omsorgsfullt undersökt under en lång följd af år hufvudsakligen aff. d. läroverksadjunkten C. P. LestaADIvuS. Tyvärr har emellertid endast föga af denna grundliga kunskap kommit till den botaniska allmänhetens känne- dom. Det första något utförligare meddelandet om traktens flora är en uppsats i Botaniska Notiser för 1863 af C. P. LEsTtTADIUS med titeln »Några ord om Umeåtraktens Flora». Att döma af där lämnade uppgifter har dock floran sedan dess undergått en hel del för- ändringar. En del arter, som af LEsTADIUS uppgifvas vara till och med »mycket allmänna», har jag endast sett föga till eller rent af saknar dem i min förteckning. Om trädens och buskarnas ut- bredning ha uppgifter meddelats af WVLEUGEL 1 hans »Bidrag till kännedomen om Umeåtraktens svampflora» i Svensk Botanisk Tid- skrift 1908. I denna afhandling diskuterar VLEUVGEL äfven anled- ningen till den relativa artfattigdom, som traktens flora har att uppvisa. Han förklarar den bero på, att landet, på grund af den hastiga sekulära höjningen i dessa trakter, först relativt nyligen höjt sig ur Bottniska viken och möjliggjort en invandring. LESTA- pius påpekar i sin uppsats 1863 den långa isbeläggningen vid kusten utanför Umeå, den stora myrarealen med de af myrarna förorsa- kade nattfrosterna etc. samt jordmånens karghet såsom orsaker till florans relativa torftighet. Denna förklaring förefaller mig natur- ligare än VLEUGELS. Af betydelse är äfven såsom LSsTADIUS an- märker, att Umeåtrakten faller utanför det område som i senare tid kallats »norrlandsterrängen>, 345 Ett kort men ganska innehållsrikt och viktigt meddelande om Umeåfloran är MELANDERS »Bidrag till Vesterbottens växtgeografi» i Botaniska Notiser 1890. Följande förteckning är grundad på anteckningar under som- rarna 1915 och 1916, dock nästan hufvudsakligen den förra. Då mina exkursioner i Umeåtrakten i allmänhet företogos under sådana omständigheter, att insamling af material eller en närmare gransk- ning af mera kritiska arter ej annat än i undantagsfall var möjlig, ha dessa ej medtagits. På grund häraf och emedan den tid som stått till mitt förfogande varit relativt obetydlig, är förteckningen naturligtvis mycket ofullständig, men ändamålet med publicerandet af mina anteckningar är hufvudsakligen att söka föranleda en del »tillägg och beriktiganden>, som mycket lätt skulle kunna komma till stånd. Då uppgifter finnas sedan årtionden tillbaka har man ju dessutom utsikter att få veta icke endast florans nuvarande sam- mansättning utan äfven huru den förändrat sig under årens lopp. Då dessutom gjorts en tur från Umeå öfver Nordmaling till Mo och därifrån upp till Nyåkers station samt exkursioner i Vännäs- trakten och till Hörnsjö, ha äfven därunder insamlade uppgifter meddelats. Aclhillea Millefolwum DL. spridd inom hela området utmed vägar, dikeskanter, järnvägsbankar o. dyl. Achllea Ptarmica DL. På gräsplaner i Umeå, vid I: 20:s skjutbana, Haga och närliggande åkrar, slätten öster om Ersmarksberget. På samt- liga dessa lokaler inom ett 35—6 m? stort område. Längre fram på höstarna rikligare med sterila bestånd. Agrostis camnina L. Liksom följande 2 arter spridd inom hela området. A. stolomifera L. A. vulgaris With. Aira bottnica Wg. Ultervik samt närliggande områden vid Bottniska viken. A. cespitosa L. På fuktigare ställen inom hela området. A. flexuosa L. allmän. I skogar och på torra backsluttningar. Alisma Plantago-aquatica LL. Vid Nyhultet strax väster om Umeå, Nyåker öster om Piparbölesjön, Norrfors nära Brännlands station, vid bäckarna som rinna till eller från Stöcksjön sydväst om Umeå, Bursjön söder om föregående lokal, vid Pengsjön sydväst om Vännäs. Alnus ncana (L.) Willd. Allmän inom hela området. Alopecurus geniculatus LD. spridd, på fuktiga lokaler. Andromeda polifolia L. Allmänn på myrarna. Äfven i Nordmalingstrakten, vid Sunnansjö m. fl. platser samt vid vägen däremellan och Umeå. Angelica swiuvestris LD. På samtliga följande lokaler endast i ett fåtal exem- plar: Karlstorp (n. om Umeå), Ultervik, Stöcksjön, Vännäs i närheten av Sunnanå, Angifves af BACKMAN och HoLM såsom allmän inom J46 »pors- och barrskogsregionerna». Detta är åtminstone ej fallet inom Umeåtrakten. Anthemis tinctoria LL. På åkrar vid Västerteg s. om Umeå och norra ändan af Stöcksjön. Anthoxanthum odoratum LTL. Allmän. Anthriscus suvestris (L.) Hoffm. Spridd utmed åkerkanter, vägar o. dyl. inom Umeå-, Vännäs- och Nordmalingstrakterna. ÅArctostaphylos uva ursi (L.) Spreng. Inom Umeå- och Nordmalingstrakterna på de torraste och sandigaste ställena. I det förra området särskildt vacker i skogen söder om Rödbäck. Artemisia vulgaris DL. I ett fåtal exemplar på följande platser i närheten af Umeå: Karlstorp, Sandbacka, Västerteg, Grisbacka, Västerhiske samt på sandupplag i Umeå. Arundo Phragmites L. Stöcksjön, Bussjön, Ängersjön, samtliga vid vägen mellan Umeå och Nordmaling; Sunnansjön, Hörnsjön. Barbarea lyrata (Gilib.) Aschers. Mellan Umeå och Öbacka. B. stricta Andrz. Haga, Sandbacka, Karlstorp samt Tjärfabriken. Berberis vulgaris T.. Ett exemplar i närheten af Karlstorp. Berteroa incana (L.) DC. Ett fåtal exemplar vid Ultervik. Betula nana L. I myrar inom hela Umeåområdet, Vännäs- och Nord- malingstrakterna. Betula pubescens Ehrh. Allmän inom samtliga besökta trakter. B. verrucosa Ehrh. Utbredning liksom föregående, men håller sig i all- mänhet på torrare lokaler. Buwmas ortientalis DL. Sommaren 1915 fanns ett exemplar i I. 20:s ved- gård. Förgäfves eftersökt på hösten samma år och sommaren 1916 och torde väl nu kunna anses utgången. Calamagrostis arundinacea (L.) Roth. Utbredd inom alla tre områdena. C. epigejos (L.) Roth. Utbredning som föregående. C. neglecta (Ehrh.) PB. Tämligen allmän på fuktiga lokaler inom samt- liga områden. Calla palustris L. Tämligen spridd inom Umeåtrakten men på samtliga lokaler inom ganska små, begränsade områden: Ultervik, mellan Tefte- berget och Innertafle, på västra och södra stränderna af 'Taflesjön, mellan Västerhiske och Baggböle, vid Kulla söder om Piparbölesjön, vid norra och södra delarna af Stöcksjön, Bussjön. Callitriche autummalis L. Norr om Rödberget, Innertafle, Ersmark, Norr- fors, Bussjön, nära Pengsjö sydväst om Vännäs. Calluna vulgaris (1L.) Hull. Allmän inom samtliga besökta områden. BSyn- nerligen storvuxna och kraftiga exemplar i skogen söder om Röd- bäck. Caltha palustris 1. Tämligen spridd i Umeåtrakten samt i Nordmaling. Campanula rotundifolia L. Allmän inom alla tre områdena. Capsella bursa pastoris (L.) Medik. Samma utbredning. Cardamine pratensis L. Tämligen allmän utmed bäckar o. dyl. i Umeå- trakten. Carduus crispus DL. Spridd utmed vägarna i närheten af Umeå såsom vid Ersmark, Rödbäck, Tjärfabriken m. £f. ställen. 347 Carex canescens L. Denna liksom följande arter, för hvilka intet särskildt anmärkes, är tämligen utbredd inom samtliga områden på lämpliga lo- kaler. Ymnighetsgraden angifves af BACKMAN och HoLM vara all- män eller spridd. . dioica L. flava L. . globularis L. . magellanica Lam. limosa L. : Oederi (Ehrh.) Hoffm. Den enda lokal jag funnit den på är stranden nära Ultervik. . pallescens L. Norrfors. I BACKMAN och HOoLunM >t. r. i B. R.>, hvar- efter Lappmarkerna uppräknas. . pauciflora Lightf. . stellulata Good. . rostrata Stokes. Carum carvi L. Spridd utmed vägar och odlade ställen. Centaurea cyanus DL. Uppgifves af den flera gånger citerade BACKMAN och HOLM såsom t. a. Detta torde dock vara rätt öfverdrifvet, ty de enda lokaler jag sett den på äro Haga, Böleå och Rödbäck. På alla tre lokalerna endast 4—5 exemplar. Cerastium vulgare C. Hn. Allmän. Chamcenerium angustifolium (1L.) Scop. Allmän inom alla tre områdena. WBSär- skildt ymnigt förekommer den utmed alla järnvägslinjer. Chenopodium album L. Allmän vid bebyggda ställen. Chrysanthemum Leucanthemum L. Allmän. Cicuta virosa L. Spridd här och hvar rundt stränderna af Stöcksjön. Cirsiwm arvense (L.) Scop. Betydligt sällsyntare än man skulle vänta sig. Sålunda har jag endast funnit den på ett par ställen i Umeå, vid Västerhiske, Rödbäck och Stöcksjö i Umeåtrakten samt utmed järn- vägen i Vännäs, Nordmaling. C. heterophyllum (L.) Al. Allmän på fuktiga ställen inom samtliga om- råden. C. lanceolatum (L.) Scop. Samma som sades om C. arvense gäller denna art. Båda tyckas bli mera spridda längre söderut i länet. Umeå, Västerhiske, Rödbäck, Nordmaling, Sunnansjö, Mo. C. palustre (L.) Scop. Enligt BACKMAN och HoLM skulle denna art vara »rar». Var den det på deras tid, har den nu spritt sig rätt betydligt. Till bevis härpå må följande lokaler anföras: öster om Ersmarksberget, Sandbacka, Karlstorp, kring Taflesjön, Innertafle, Ultervik, Nyåker (sydost om Piparbölesjön), Rödberget, Stöcksjö, Skravelsjö, Sörmjöle, Hörnefors, Sunnansjö. Comarum palustre L. Allmän på samtliga lokaler. Convallaria majalis L. Enda lokalen jag funnit den på är Norrfors. Enligt BACKMAN och HoLnmM skulle den dock bli allmännare inåt landet. Corallorrhiza Neottia Scop. Tre exemplar nordost om Vännäs läger och väster om järnvägen. NSäkerligen förbisedd men i alla händelser torde ÅS00 2 00 SCR 348 BACKMANS och HOLMS uppgift >Ume sn. t. ä.> vara betydligt öfver- drifven. Cornus suecica L. Inom alla tre områdena synnerligen allmänt spridd. Crepis tectorum DL. "Tämligen spridd, äfven 1 Umeå. Dianthus deltoides L. På torra gräs- och örtbackar m. fl. ställen i Umeå, vid Sandbacka, Västerhiske, mellan Koddis och Brännland, Norrfors, Vännästrakten, vid Aspeå sydväst om Nordmaling. Drosera longifolia LDL. liksom följande på de flesta myrar jag besökt. D. rotundifolia IL. | D. longifolia X rotundifolia. Synnerligen vanlig där båda hufvudarterna förekomma tillsammans. Dryopteris Linneana C. Christens. Spridd i skogarna inom alla områdena. D. Phegopteris (L.) C. Christens. Samma utbredning som föregående. D. spinulosa (Mäll.) O. Kuntze. Den allmännaste af ormbunkarna. [Poly- podum vulgare LTL. och Pteridium aqwlnum (L.) Kuhn, som båda af BACKMAN och HOLM uppgifvas vara »allmänna i skogar», har jag ej anträffat. Jfr. dock GUNNAR ANDERSSON och SELIM BIRGER: Den norrländska florans geografiska fördelning och invandringshistorial. Empetrum mygrum DL. Allmän. Epilobum montanwum LD. Norrfors, Vännäs, Hörnsjö, Nordmalingstrakten; blir mera allmän längre söderut i Ångermanland. E. palustre L. Haga, kring 'Taflesjön, Rödbäcksslätten, Stöcksjö, Norrfors, Sunnansjö nv. om Nordmaling. Eqwisetum arvense L. Liksom följande arter utbredd här och där inom Umeåtrakten. E. palustre L. E. pratense Ehrh. E. scarpoides Michx. Här och hvar utmed Umeälfvens stränder. E. silvaticum L. E. vartiegatum Schleich. Sporadisk inom alla de besökta områdena. Erigeron acris L. "Tämligen allmänt utbredd inom samtliga områden. ” Eriophorum polystachyum LL. Allmän i alla myrar, vid bäck- och sjö- stränder. E. vaginatwm L. Spridd inom alla områdena men ej så ymnigt på hvarje lokal som föregående. Erysimum cheiranthoides L. Vid vägar, odlade ställen o. dyl. inom samt- liga områden. E. Meraciifolium L. Norrfors. Ewuwphrasia curta Fr. Denna art förekom 1 så stor mängd och på ett så i ögonen fallande sätt på exercisfältet vid Vännäs Läger, att material till bestämning insamlades. Lokalen var hufvudsakligen sydvästra delen af fältet, som är genomdragen af c:a 1 m. breda ungefär 1 dm. djupa sänkor löpande i O-V-lig riktning. FEuphrasian förekom ym- nigast i dessa sänkor men äfven ehuru betydligt glesare på mellan- liggande åspartier. Anledningen till detta växtsätt torde väl vara dels den något större fuktigheten i sänkorna och dels att där är något mera lä, hvarför fröna lättare samlas där än på de högre liggande partierna. 349 Festuca elatior L. Tiksom de öfriga Festuca-arterna tämligen allmänt spridd inom alla områdena. F. ovina L. F. rubra LIL. Filipendula Ulmaria (L.) Maxim. Allmän. Fragaria vesca L. Ultervik, Haga, Tjälamark, Kulla, Baggböle, Bränn- land, Norrfors, Vännästrakten, Nordmaling, Mo, Nyåker. Enligt BACK- MAN och HOLM är denna art >»t. a. i kustsocknarna» men blir »1 Pors- regionens skogstrakter och i (B. R.)-—-r.> Detta är tvärt emot VLEu GELS iakttagelser (i GUNNAR ÅNDERSSON och SELIM BIRGER: Den norrländska floran etc.), som öfverensstämma med mina. Enligt dessa är den nämligen ganska allmän, VLEUGEL uppgifver »till och med ymnig>», I å 2 mil in i landet. Längre söderut blir den mera utbredd. Fumaria officinalis LL. Västerteg, Norrfors. Galeopsis speciosa Mill. Båda arterna förekomma som ogräs i alla åkrar och trädgårdsland inom alla områdena. G. Tetrahit L. | Galium boreale L. Spridd inom alla områden, dock mera allmän inåt landet. G. palustre L. Allmän. G. verum L. Har endast iakttagits utmed järnvägen vid Vännäs och Hörnsjö samt utmed landsvägen vid Nordmaling. Geranium pusillum L. Endast ett par små exemplar på »Dragonfältet> utanför Umeå. G. silvaticum L. Här och där från Ultervik vid kusten inåt stambanan, äfven i Nordmalingstrakten. Geum rivale L. Spridd inom hela området på fuktiga ställen. Glaux maritima DL. Ultervikstrakten. Glyceria fluitans (L.) RB. Br. I diken vid Stöcksjö, Skrafvelsjö och Tupp- liden. Gnaphalium silvaticum L. Haga, Sandbacka, Skrafvelsjö, Brännland, Norr- fors, Vännäs, Hörnefors, Norm nt G. lg nosiim 106 Albnsnaarne än EG i synnerhet i diken utmed vägar o. dyl. Heracleum sibiricum IL. Västerhiske, nära Umeå landsförsamlings kyrka och Brännland (ett par exemplar vid vägen till Norrfors). Äri BACK- MAN och HOLM angifven för, utom staden, >»Gran Backen». Hvar denna plats är belägen vet jag ej, hvarför ju en möjlighet finnes, att den är identisk med någoh af mina lokaler. Hieracium umbellatfum L. Allmän inom alla områdena. Hippuris vulgaris DL. Taflesjön, Vännästrakten, Nyåker, Nordmaling. Blir allmännare söderut. Juncus bufontus L. Allmän på alla fuktiga ställen, gångstigar etc. J. compressus Jacq. Haga, Nydala, Innertafe. J. Gerardi Lois. Ultervikstrakten. J. filiformis LDL. "Tämligen allmän inom alla områdena. J. lamprocarpus Ehrh. "Taflesjön, Stöcksjön, Vännäs-, Hörnsjö- och Nord- malingstrakterna. J. slygius LL. I myrar väster om Stöcksjön. 350 Juniperus communis L. Allmän. | Knautia arvensis (L.) Coult. Ett fåtal exemplar vid Sandbacka intill Nya begrafningsplatsen samt i Västerhiske i närheten af Umeå landsför- samlings kyrka. Lamium purpureum L. C:a 10 exemplar i ett potatisland i Ersmark norr om Umeå. Lathyrus pratensis L. Här och där inom alla områdena, blir allmännare längre söderut. Ledum palustre L. Allmän i myrar och kärrmarker. Leontodon autumnalis L. Allmän. Linaria vulgaris Mill. Rödbäck, Baggböle, Koddis, Vännäs (vid järnvägs- linjen). Linnea borealis LL. Allmän i skogarna inom alla områdena. Listera cordata (L.) R. Br. Spridda exemplar i skogarna söder och öster om Taflesjön, mellan Karlstorp och Anumark, i Vännästrakten och söder därom ned mot Hörnsjö. Lolium perenne L. Västerhiske. Luzula multiflora Allmän. DL. pilosa (L.) Willd. Allmän. Lychnis flos cuculi L. Ett fåtal exemplar vid Sandbacka (nära Nya be- grafningsplatsen), Grisbacka väster om Umeå, Västerteg. Lycopodium annotinum LDL. Allmän. L. clavatum L. "Tämligen allmän inom alla områdena. L complanatum L. Utbredning som föregående art. Lycopsis arvensis L. Några få exemplar i åkrar vid Grisbacka och Väs- terhiske. Majanthemum bifolium (L.) F. W. Schm. Allmän. Matricaria discoidea DC. Utbredningen i Västerbotten och Lappland är enligt BACKMAN och HoLmMm; »På vägkanter. (P. R.): —r. Umeå stad.> Nu är den emellertid allmän utmed nästan alla vägar och utmed järnvägslinjerna. Fanns äfven vid Ultervik och i Nordmalings- trakten. M. incdora L. Utbredning som föregående men är betydligt mindre ymnig på hvarje lokal. Melampyrum pratense LL. Allmän. M. sivaticum LL. Allmän. Melandrium album (Mill.) Garcke. Ett par mindre exemplar på I. 20:s kasärnområde. WNäkerligen inkommen med köksväxtfrön. M. silvestre (Schkuhr) Roebl. Allmän. Melica nutans L. I skogen väster om Sandbacka, Norrfors, Vännästrakten, Nordmalingstrakten. Mentha arvensis L. Nydala norr om Taflesjön, vid Skrafvelsjö och Tupp- liden (1 diken). Menyanthes trifoliata L. Allmän. Molinia coerulea (L.) Moench. Allmän på myrar och fuktigare ängar. Mulgedium alpinum (L.) Cass. 1,5 km. öster om Hamburg sydväst om Vännäs; sydväst om P. 263 på Malbrännberget nordost om Hörnsjö & 301 station. På båda lokalerna inom ett c:a 5 m”? stort område. An- märkningsvärdt var, att flertalet individ voro sterila. Mvyosotis arvensis (L.) Hill. Tämligen allmän i åkrar och på odlade ställen inom alla områdena. M. scorpioides (L. Hill. Taflesjön, slätten nordost om Rödberget, Vännäs- trakten, Pengsjö, Hörnsjö. Myrica Gale L. Allmän. (Jfr GUNNAR ÅNDERSSON och SELIM BIRGER L. (CN) Myriophyllum spicatum L. Ersmark, Kulla, Norrfors. Nardus strictfa LL. Utbredd inom alla EA På vissa ställen syn- nerligen ymnig. Nasturtium palustre (Leyss.) DC. "Tämligen allmän i diken och på andra fuktiga ställen. Naumburgia thyrsiflora (L.) Behb. Taflesjön, särskildt i södra delen, Ers- mark, Baggböle, Brännland, Pengsjö. Nuphar luteum (L.) Sm. "Tafvelån vid Innertafle, Taflesjön, Stöcksjö, Bus- sjön, Bäcken nordost om Nordmaling, Nordmalingstrakten, Nyåker, "Hörnsjö, Pengsjö. Nymphea candida Presl. 5 å 6 exemplar på myren omedelbart norr om P. 70 sydsydväst om Anumark. Lokalen utgjordes af en omkring SOT cm. djup c:a & Xx 10 m.-stor göl midt ute på myren. Taflesjön, särdeles ymnig i Pengån i närheten af Lybeck; Hörnsjön. Orchis maculata L. I en myr väster om Sandbacka, söder om "Taflesjön, här och hvar i skogen söder om järnvägen mellan Vännäs och Hörnsjö. Ozxalis Acetosella LD. Allmän. Paris quadrifolia L. Trots det att denna art skulie vara »allmän» (enl. BACEMAN och HoLM) har jag endast funnit ett fåtal exemplar på ett ställe mellan Koddis och Brännland. Parnassia palustris L. Ultervik, Yttertafle, Karlstorp, Skrafvelsjö, Vännäs, Nordmaling. Pedicularis palustris L. Böleå vid Umeå, Ersmark, Innertafle, Ultervik, Nordmaling, Hörnsjö. Peucedanum palustre (L.) Moench. Ultervik. Phleum pratense L. Allmän. Picea Abies (L.) Karst. Allmän. Pimpinella Saxifraga L. Brännland (ett fåtal exemplar) vid vägen västerut, Vännäs utmed järnvägen. Pinguicula vulgaris L. Haga. Enligt BACKMAN och HOLM »allmän i alla regioner». Pinus silvestris LL. Allmän. Plantago lanceolata L. Endast några exemplar funna på I. 20:s kasärn- område. P. major L. Allmän. P. maritima LDL. Ultervikstrakten. Poa annua BL. Allmän. P. nemoralis L. Hufvudsakligen inåt landet: Norrfors, Vännästrakten, Nordmaling, Hörnsjö. P. pratensis LL. Liksom följande allmän inom alla områden. P. trivialis L. 352 Polygonum aviculare L. Allmän. Polygonum Convolvulus LL. Umeå, Böleå. P. tomentosum Schrank. Umeå, Karlstorp, Nydala (norr om Tavlesjön), Innertavle, Rödbäcksslätten, Västerhiske, Norrfors, Vännästrakten. P. viviparum L. Allmän. Populus tremula LDL. Allmän. Förekommer hufvudsakligen i randzonerna mot de öppna slätterna. Fältskikten utgöras oftast af öfvervägande Juniperus och Calluna samt då och då äfven af täta Cornus-bestånd. Potamogeton gramtineus L. Ultervik, Ersmark, Ume älf vid Böleå, Pengsjö, Nordmaling. P. natans L. »Dragonfältet> vid Umeå, Ultervik, Pengsjö, Nordmaling. P. perfoliatus L. Synnerligen ymnig i Ume älf vid Böleå, Vännäs, Nord- maling. Potentilla anserina L. Tämligen allmän utmed vägar o. dyl. P. argentea L. Allmän. P. erecta (L.) Hampe. Spridd inom alla områdena men förekommer öfver- allt ganska sparsamt. P. norvegica L. Umeå (här och hvar på öppna platser), Sandbacka, Väster- hiske, Vännäs, Nordmaling. P. verna L. Spridd inom alla områdena. Prunella vulgaris L. Spridd inom samtliga områden, hufvudsakligen utmed vägarna. Prunus Padus L. Här och där isynnerhet inåt landet, där den förekom- mer utmed bäckar och älfvar. Pyrola media Sw. Nära Sunnansjö och väster om Djupsjösågen norr om föregående lokal. P. minor L. Sandbacka, Ersmarksberget, Norrfors, Nordmalingstrakten. P. secunda L. "Tämligen allmän inom alla områdena. P. uniflora L. Skulle enligt BACKMAN och HoLM vara »allmän» hvilket emellertid ej är fallet. Den enda lokal, på hvilken jag sett denna lätt 1 ögonen fallande art, är i skogen öster om Skrafvelsjö. Ranunculus acris DL. Allmän. R. flammula L. Endast funnen på två lokaler: kring Taflesjön, vid hvars södra del den uppträder synnerligen ymnigt; Norrfors. (Troligen för- bisedd). R. auricomus L. Tämligen allmän. R peltatus Schrank. Ersmark, Norrfors, Ume älf, Kulla. R. repens L. Spridd inom alla områdena. MHufvudsakligen kring bebyggda trakter. Rhamnus Franqula LDL. Oaktadt denna art enligt uppgift af VLEUGEL i » Bidrag till kännedomen om Umeåtraktens svampflora» (Sv. Bot. Tidskr. 1908) skulle vara »tämligen allmän» har jag endast funnit den på en enda lokal nämligen i en myr väster om Stöcksjön. Endast 4 å 5 individ, ej ens en half meter höga stucko upp bland Betula nana och Andromeda polifolia. GUNNAR ANDERSSON och SELIM BIRGER (1. c.) meddela dock en del uppgifter, som ge vid handen, att den är rätt spridd inom området men på hvarje lokal uppträder rätt enstaka. Rhinanthus minor Ehrh. Allmän. 333 Rubus arcticus L. Allmän inom alla områdena. Synnerligen rikligt utmed vägar och framför allt järnvägar. R. chamoemorus DL. Allmän. R. ideus DL. Tämligen allmän. Blir sällsyntare längre in i landet. R. saxatilis L. Här och hvar i skogarna, dock ingenstädes allmän. Äfven i Nordmalings- och Hörnsjötrakterna. Rumex Acetosa L. Allmän. R. Acetosella DL. Allmän. R. crispus DL. Umeå hamn, Ultervik, Vännäs, Nordmaling. R. domesticus Hn. Spridd inom alla områdena. Sagina procumbens L. "Tämligen allmän. Sagitltaria sagittifolia LTL. Ultervik, Innertafle, Norrfors, Pengån norr om Pengsjön. Salix aurita LD. Spridd inom alla områdena. . caprea L. "Tämligen allmän. . lapponum L. Allmän. . nigricans Sm. Denna och följande art äro de allmännaste bland Salix- arterna. . pentandra L. . repens L. Allmän. Saussuren alpina (L.) DC. Några exemplar tillsammans med Mulgedium på lokalen mellan Vännäs och Hamburg. Scirpus ccespitosus L. Spridd i de flesta myrar. S. lacustris L. = Innertafle, Stöcksjön, Bussjön, Ängersjön, Sunnansjön, Hörnsjön, Pengsjön. . palustris L. Tämligen allmän. . pauciflorus Lightf. Ultervik. . sUlvaticus LL. På slätten norr om Grisbacka, Hörnsjö. . uniglumis Link. Ultervik. Sedum acre L. Umeå, Tjärfabriken, Rödbäck, Västerhiske, Nordmaling. Senecio vulgaris L. I. 20:s kasärnområde, Vännäs. Silene venosa (Gilib.) Aschers. Ultervik, Umeå, Brännland. Sinapis arvensis LDL. Karlstorp, Västerteg, Rödbäck, Stöcksjö. Allmännare i Vännästrakten. Sisymbrium Sophia L. Umeå hamn, Sandbacka, Vännäs. Solidago virgaurea L. Allmän. Sonchus arvensis LL. Umeå, Stöcksjö, Ultervik. S. asper (L.) Hill. Endast ett par exemplar på »Dragonfältet> utanför Umeå. Sorbus Aucuparia L. Enstaka exemplar här och hvar inom alla områdena. Sparganium simplex Huds. Innertafle, Taflesjön, Ersmark, Böleå, Stöcksjö, Norrfors. Spergula arvensis L. "Tämligen allmän kring odlade ställen. S. rubra (L.) Dietr. Umeå (här och hvar på gatorna), allmän på >Dragon- fältet», Gvrisbacka, Tjälamark, Västerhiske, BSkrafvelsjö, Nordmaling, Mo (sydväst om föregående plats). S. salina Presl. Nordmaling. Stellaria graminea L. Allmän. Svensk Botanisk Tidskrift 1917. : 23 RAA ARA RARARA J34 Steliaria media L. "Tämligen allmän, isynnerhet i bebyggda trakter. Stenophragma thalianum (L.) Cel. Tämligen spridd på torra ställen i Umeå- och Vännästrakterna. Tanacetum vulgare L. Västerhiske, Nordmaling. På den förra lokalen endast ett par bestånd, på den senare rikligare. Thlaspi alpestre L. Umeå (på ett par ställen i staden), Sandbacka. An- gående utbredningen i Umeåtrakten jämför VLEUGEL: »Mera om Thlaspi alpestre L.>, Sv. Bot. 'Tidskr. 1908. T. arvense L. "Tämligen allmän i trädgårdsland, åkrar och utmed vägar. Trientalis europea L. Allmän. Trifolium hybridum L. "Tämligen allmän. T. pratense L. Allmän. T. repens L. Allmän. T. spadiceum L. Exercisfältet vid Haga, Anumark nordost om Umeå, Vännäs. På samtliga lokaler säkerligen inkommen med klöfverfrö. Triglochin palustre L. Ultervik. Triticum repens L. Allmän. Tussilago Farfara L. Norrfors. Urtica dioica L. Liksom följande art tämligen allmän särskildt i bebyggda trakter. U. urens L. Vaccinium Myrtillus DL. Allmän. Vv. Oxycoccus L. Allmän i myrarna. V. uliginosum L. Allmän. V. vitis idea LDL. Allmän. Valeriana officinalis L. Västerhiske (nära Umeå landsförsamlings kyrka), Norrfors. Veronica Beccabunga L. Ett par exemplar nära Kulla vid södra ändan af Piparbölesjön. V. Chamcedrys L. Umeå, Ultervik, Rödbäck, Norrfors. V. officinalis L. amlsen spridd ene vägar och vid bebyggda trakter. V. serpyllifolia L. Tämligen allmän. V. scutellata L. Ett par exemplar i närheten af Karlstorp; mellan Peng- sjö och Dombäck c:a 1 mil sydväst om Vännäs. Vicia Cracca L. "Tämligen allmän. Viola palustris LL. "Tämligen allmän i kärr och myrar. V. tricolor L. Spridd inom alla områdena. Föreföll att vara betydligt allmännare sommaren 1916 än 19135. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1917. Bb 11, H. 3—4. FÖRTECKNING ÖFVER SVENSK BOTANISK LITTERATUR UNDER ÅR 1913 SAMMANSTÄLLD AF FR. E. ÅHLANDER Anmärkningar och kompletterande uppgifter till denna bibliografi mottagas med tacksamhet under adress: Vetenskapsakademien. — Ett T efter titeln anger, att jag ej sett uppsatsen i fråga. ADLERZ, E., Skydd åt Medicago minima vid Borgholm! — Bot. Not., Lund, 1913, sid. 130. ALMQUIST, Erik, Några ord om Cladium mariscus i Södermanland. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 7, 19138, s. 29—232. ALMQUIST, Sligfrid]| & BoLuin, Llorentz), Handledning i växtundersökning för gymnasiets nedre ringar. — Sthlm 1913. +3:o. IV + 36 s. ANDERSSON, Anton, Anmärkningsvärd förekomst af Hedera helix. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Arg. 8, 1913, s. 283. —>»—, Något om :orchideéfloran vid Östersund. — TIbid., .s. 16—24, 2 textfig. ANDERSSON, Gunnar, Japetus Steenstrup och torfmosseforskningen. — I: Mindeskr. for Japetus Steenstrup, Kbhvn 1913, 1. Halvb., Nr 6, 16 s., 3 textfig. ANTEVS, Ernst, Results of Dr. E. Mjöbergs Swedish scientific expeditions to Australia 1910—1913. 5. Some mesozoic plants. — Sthlm, Vet.- MAlkad Elandt., BA 52, Nr 5, 9151 6 sj tala. Arkiv för Botanik. Utg. af K. Svenska Vetenskapsakademien. Bd 12, Nr 11—214, Bd 13, Nr 1—12, 14. Uppsala & Sthlm. 8:0. ARNELL, H. Wilh., Zur Moosflora des Lena-Tales. Bericht äber die im Jahre 1898 von Herrn Doktor H. Nilsson-Ehle an der Lena ge- sammelten Moose. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 13, Nr 2, 1913, 94 s., 3 tad. ASPMAN, Maria, Växtfysiologiska försök. Till skolornas tjänst. — Sthlm NORS: Bl0sr02, SoL textäd. AULIN, Fr. R., Bildningsafvikelser hos Cytisus alpinus och Acer platanoides. Sv. Bot. tidskr., Sthlm, Bd 7, 1913; 38. 306—-309, 2. textfig. Barr, L., Nogle Virulensforsog med Mereshkowsky's Aegsubstrat. — Skand. Veterin.-tidskr., Uppsala & Sthlm, Arg. 3, 1913, s. 319—325. 326 BARTHEL, Chr., Les récents travaux de la Section de Bactériologie de I'Institut central d'expériences agricoles å Experimentalfältet prés Stock- holm. — Bull. Mensuel des renseignem. agric. et des maladies des plantes, Rome, Année 4, 1913, s. 1539—1540. Öfversättning: Neuere Arbeiten der bakteriologisehen Abteilung des schwe- dischen Zentralinstituts fär landwirtschaftliches Versuchswesen in Stockholm. — Intern. agrar-techn. Rundschau, Rom, Jahrg. 4, 1913, .s. 1317—1318. BERGGREN, J. E., Myrarne och myrodlingens betydelse för Norrbottens län. — Jönköping, Sv. Mosskult. Tidskr., Arg. 27, 1913, s. 444—4534. BERGGREN, Per Gust., Nord-Hälsö, en intressant ö i Strömstads skärgård. — Sveriges Natur, Sthlm, Arg. 4, 1913, s. 137—140, 1 textfig. BERGMAN, Arvid M., Några iakttagelser rörande kronisk specifik tarminflam- mation, paratuberkulos, hos nötkreatur, särskildt med afseende på dess förekomst i Sverige. — Skand. Veterin.-Tidskr., Uppsala & Sthlm, Årg. 3, 1913, sid. 203—216, 1 tafla, 3 textfig. BERRY, Edward W., Some paleontological results of the Swedish South Polar expedition under Nordenskiöld. — Science, New-York, New Ber., Vol. 38, 1913, s. 656—661. BIRGER, Selim, Växtvärlden [i Jämtlands län). — I: Sverige, Geogr.-Topogr.- Statist. Beskrifning, D. 6, Sthlm, 1913, s. 294—296, 2 textfig. (1 å s. 297). —>—, Se: LÅNG, Gösta. Brom, Carl, Om Kungsholmens flora. (En blomsteroas i Blekinge skärgård.) — Bot. Not., Lund, 1913, s. 83—91. BoLIn, Iwan, Ueber Enzymgehalt in den Blättern von Salix caprea. — Zeitschr. physiol. Chemie, Strassburg, Bd 87, 1913, s. 182—187. BoLIN, L., se: Almquist, S., & Bolin, L. B[otiN], Pler], Åkerogräsen och deras bekämpande. — Lantmannabl., Sthlm, 1913, Nr 1, s. 2—3. BorGE, 0., Beiträge zur Algenflora von Schweden. 2. Die Algenflora um den 'Torne-Träsksee im Schwedisch-Lappland. — Bot. Not., Lund, 1913, s. 1—32, 49—64, 97—2110, 3 tafl., 2 textfig. »—, Zygnemales. Spezieller Teil. — I: Die Sässwasser-Flora Deutsch- lands, Österreichs und der Schweiz, hrsg. von A. Pascher, H. 9, Jena 1913, s. 12—251, 79 textfig. BRITTEN, James, Linnaeus's 'Flora Anglica'. — Journ. of Bot., London, Vol. 51, 1913, s. 18—21. CARLSON, Tor, Uber Geschwindigkeit und Grösse der Hefevermehrung in Wärze. — Biochem. Zeitschr., Berlin, Bd 57, 1913, s. 313—334, 3 textfig. CEDERGREN, G. R., Bidrag till kännedomen om sötvattensalgerna i Sverige. 1. Algfloran vid Uppsala. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 13, Nr 4, 1913, 43 s, 4 textfig. CHARLIER, C. V. L., A statistical description of Trientalis europaea. — Ibid. BA 2 Nr TA TI0LS) SS: CRAMÉR, Harald, se Euler, Hans & Cramér, Harald. DAHL, Anders, Biografi: [JACKSON, B. Daydon, Anders Dahl (1751—1789). — Journ. of'Bot. London, Vol. 51, 1913, s. 138—140. s 307 Dan, Carl G., Frågan: om: fruktträdens degenerering. — Sv. Pomol: För. ER finköping, Are. 14, 1913, 6 bW2-T7A. —»>— & SONESSON, Ny Wadorsplnsar förande tiderna för :fruktträdens blomning under åren 1910—1912. — Tbid. s. 135—2147. D[rRorTIJ|, Slimon], Svamparna och deras utnyttjande. En mycket obeaktad in- komstkälla. — Lantmannabl., Sthlm, 1913, Nr 30, s.386—391, 12 textfig. Du Rietz, G. Einar, En ny fyndort för Nephroma lusitanicum Schaer. — Sv: Bot Bidskr., Schim, BA 7, 1913-58. 82. EKMAN, Elisabeth, Hvad är Draba hirta L.? — Bot. Not., Lund, 1913, g. 183—192. EKMAN, BE. L., Atropis capillaris Schur eller Atropis suecica Holmb.? — Bot. Not., and 1913. s. 193—197. Böljdskrift: : HOLMBERG, Ötto R., Atropis suecica Holmb. och dess nomenklatur. — Tbid., s. 290—292. —>»—, Die Gräser des brasilianiscehen Staates Paranå. — Ark. Bot., Sthlm, Bar to Nr 107 1018, 83 s;, 4 tad. —>»—, Neue Malvaceen aus dem brasilianischen Staate Paranå. — Ibid., INT: 141913) 10.8, 1 tada. EKMAN, en Mutationsteoriens senare utvecklingshistoria. — Populär Na- turvet. Revy, Sthlm, Årg. 3, 1913, s. 161—167. ELOFSON, A., Fröodling av över och ob Jämte de viktigaste grun- EA för en rationell vallodling. På uppdrag av Kungl. Lantbruks- styrelsen utarbetad. ö:0 RS tant o0textho. —>»—, se: ULTUNA. Sveriges utsädesförenings Filial. ERIKSSON, Jakob, Die Pilzkrankheiten der landwirtschaftlichen Kulturpflan- zen. Praktischer Ratgeber fär Studierende und Landwirte. Aus dem schwedischen ibersetzt von A. Y. Grevillius. — Leipzig 1913. 3:0. 246 sota, 30 textfg. —>»—, Etudes sur la maladie produite par la rhizoctone violacée. — Revue Secrer: Hot, Paris. 1:25, 1913; s: 14—30, 4 textfig. —>—, Potatiskräfta i Sverige. Atgärder för dess utrotande. — Sthlm, Landtbr.-Akad. Handl. 52, 1913, s. 445—447. —>»—, Récents travaux de la Section phytopathologique de I'Institut central d'Expériences agricoles de Stockholm, en 1912. — Bull. Mensuel des renseignem. agric. et des maladies des plantes, Rome, année 4, 1913, s. 1034—1037. Öfversättning: Arbeiten der pflanzenpathologisechen Abteilung des Zentral- instituts för landwirtschaftliches Versuchswesen in Stockholm im Jahre 1912. — Intern. agrartechn. Rundschau, Rom, Jahrg. 4, 1913, s. 3817—9880. —>»—, Svampsjukdomar å svenska gurkväxtodlingar. — Sthlm, Landtbr. kad: Handl., Årg. 52, 1913, s. 233—253, 9 textfig. — Äfven som: Sthlm, Medd. N: 00. Conkralanst. försöksv. jordyr also Bot. Afd. Nr6. —>»—, Zur Kenntnis der durch Monilia-Pilze hervorgerufenen Bläten- und Zweigdärre unserer Obstbäume. — Mycol. Centralbl. Jena, Bd 2, 1913, s. 65—78, 9 textfig. —>»—, se: STOCKHOLM. :Centralanstalten för försöksväsendet på jord- bruksområdet. 338 ERIKSON, Johan, Rönnoxeln (Sorbus aucuparia X suecica). — Fauna och löna, Uppsala & Sthlm, Årg. 8, 1913, s. 136—139, 3 textfig. ERLICH, Felix, orbvitebildnin sen i ellers hos jäst- och mögelsynänn ad — [Referat efter Biochem. Zeitschr.| — Sthlm, Sv. Bryggareför. Månadsbl., Årg. 281913, TI8—T2T EuvLER, Hans, Uber Katalysatoren der alkoholischen Gärung. 2. Vodlänfive Mikteiluns, — Zeitschr. physiol. Chemie, Strassburg, Bd 87, 1913, 5. 149 HA. —>»— & CRAMÉR, Harald, Untersuchungen tber die chemische Zusammen- setzung und Bildung der Enzyme. 9. Mitteilung. Zur Kenntnis der Invertasebildung. — TIbid., Bd 88, 1913, s: 430—444. —»— & JOHANSSON, David, Untersuchungen äber die chemische Zusam- mensetzung und Bildung der Enzyme. 8. Mitteilung. Uber die gleich- zeitige Veränderung des Gehaltes an Invertase und an Gärungsenzymen in der lebenden Hefe. — Tbid., Bd 84, 1913, s. 97—1038, 3 textfig. =, Uber die Reaktionsphasen der alkoholischen Gärung. — Ibid., 1913, s. 192—208. von FRBILITZEN, Hjalmar, Hvarpå beror det, att vissa kulturväxter ej kunna odlas oafbrutet på samma plats? — an dfögnne dt Linköping, Årg. 24, 1913, s. 405—406. , Uber die Einwirkung des Grundwasserstandes auf die Entwicklung der verschiedenen Grasarten im Wiesenbestande auf Moorboden, und eine neue Vegetationseinrichtung im Garten der Versuchsstation des Schwedischen Moorkulturvereins zum Studium dieser Frage. — Jahrb. Moork., Hannover, Jahrg. 1, (1912), 1913, s. 7—18, 6 textfig. FORSSBERG, L., BSortförsök nd hösthvete (Meddelande från Alnarps för- >» 2) söksfält.) — ”Tidskr. f. Landtmän, Lund, Årg. 34, 1913, s. 596—599. —»—, BNortförsök med råg. added från Re försölksfalt.) Tbid., s. 368—570. FrIEs, Rob. E., Die Vegetation des Bangweolo-Gebietes. — Sv. Bot. Tidskr. Sthlm, Bd 7, 1913, s: 233—257, 1 karta, 9 textfig. —>»—, HFinige neue Arten aus dem Bangweolo-Gebiete. — Repertit. Spec. Nov., Berlin, Bd 12, 1913, s. 539—542. , Zur Kenntnis der afrikanischen Dorstenia-Arten. — Ark. Bot., Sthlm, Bd-15, Nr 1, L9La7 20786 2 tall. Ostethe Fries, Thore OC. E., Botanische Untersuchungen im nördlichen Schweden. Ein Beitrag zur Kenntnis der alpinen und subalpinen Vegetation in Torne Lappmark. (Vetenskapliga och praktiska undersökningar i Lappland, anordnade af Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag.) Akademische Ab- handlung, Uppsala. — Uppsala & Sthlm 1913. 8:o. 2 kart., 99 textfig. —>»—, Gyrophora rugifera (Nyl.) Th. Fr. funnen i Härjedalen. — Sv. Bot. .Tidskr., Sthlm, Bd 7, 1913, s. 304—305. FRIES, 'Theodor ER Nekrologer: J [ackson] B. Dlaydon], Theodor (Thore) Magnus Fries. — Lion. Proc. Linn. Soc., Sess. 125, 1912—13, s. SH 98. J[UHLIN] DIANNFPELT las beger Magnus Fries. t. — Sthlm., Landtbr-- Akad. Handl., Årg. 50 19135 s: K60- UT 1 port. d text 359 FRÖDIN, John, Beobachtungen iber den Einfluss der Pflanzendecke auf die Bodentemperatur. — Lund, Univ. Arsskr., N. F., Afd. 2, Bd. 8, Nr 9 [= Fysiogr.: Sällsk. Handl], 1912, 14 s., .4 tafl. GERTZ, Otto, Cuscuta såsom vattenväxt. — Bot. Not., Lund, 1913, s. 131—134. —>»—, Om rotkrökningars orienterande inflytande på anläggningen af sido- rötter. Studier öfver morphaesthesi. 1. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 13, Nr 12; 1913, 69 s., 13 textfig. —>»—, Om variationen i antalet kalkblad hos Caltha palustris L. — Bot. Not, und, 19183, ss: 281-—289,; 2 textfig. —>»—, Pildammarnas vegetation efter torrläggningen 1912. En växtbio- logisk skiss. Ibid., s. 113—130. —>»—, Växtfysiologiska försök för gymnasiet. En sammanställning. 2. (Bi- laga till Malmö Högre Allmänna Läroverks årsredogörelse 1912—1913). — Malmö 1913. 8:o, s. 61—113. GREVILLIUS, Alnders] Yngve] und NIESSEN, J[oseph], Begleitwort zu Zooce- cidia et Cecidozoa imprimis provinciae Rhenanae. Sammlung von Tier- gallen und Gallentieren insbesondere aus dem Rheinlande. Lfg 6. N:o 126—150. — Kempen 1912. 48 s. T. —>»—, Se: Exsiccatverk vid slutet af förteckningen. GROTH, BH. F., Eken å Frösön i Jämtland. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., fre ci 1913; Allm. Delen; s. 427, 1 textfig. Grästräd, Australiens. — I: Vår Underbara värld, utg. af L. G. Anders- son, D. 1, Sthlm 1913, s. 14—16, 2 textfig. HAGLUND, El|milj, Om Gotlands hvitmossor. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 7; 1913, s. 33—38. —>»—, Redogörelse för torfjordsundersökningar inom Örebro län sommaren 1912. — Sv. Mosskult. Tidskr., Jönköping, Årg. 2 LOL 381—383, 415—426. , Redogörelse för torfjordsundersökningar på Gottland sommaren 1912. — TIbid., s. 144—185. HALLE, 'T[hore] G., Mesozoic flora of Graham Land. — Geol. Mag., Lon- dom, Dec: "5; Vol. 103: 1913, ss216—217. Ref. af E. A. N. B. af Halles afh. i Wiss. Erg. Sädpolarexp. 3, 14. » —>»—, Om de antarktiska trakternas Juraflora. — Sthlm, Geol. För. Förh., Bd 35, 1913, s. 105—106. —>»—, On upright Equisetites stems in the oolitic sandstone in Yorkshire. — Geol. Mag., London, Dec. 5, Vol. 10, 1913, s. 3—7, 1 tafla 1 textfig. —>»—, Some mesozoic plant-bearing deposits in Patagonia and Tierra del Fuego and their foras. Sthlm, Vet. Akad. Handl., Bd 51, Nr ROOT 58: ball, Aten —>»—, Some remarks on the classification of fossil plants. — Sthlm, Geol. För. Förh., Bd 35, 1913, s. 307-382, 2 tad. —>»—, se: MÖLLER, Hj. & HaALLE, T. G. —>»—, se: LIGNIER, ÖO. HAMET, Raymond, Sur un Kalanchoe nouveau de I'Herbier de Stockholm. — Färga Bot Sthlm, Be Lö NEC LORS) ös, dd falla ct texts. 360 HANNERZ, A. G., Några ord om ekskogen i Kindabygden. — Sveriges Na- tur, Sthlm, Arg. 4, 1913, s. 70—74, 2 textfig. HEDBOM, Carl, Diderma effusum (Schwein.) Morg. och Badhamia rubi- ginosa (Chev.) Rost. anträffade i vårt land. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 7, 1913, s. 305—306, 1 textfig. HEDLUND, 'Tleodor], Till frågan om luftelektricitetens inflytande på växternas utveckling. — Ber. öfver Verks. på Alnarp, 1913, Lund 1914, s. 67—97, 1 textfig. —>»—, Till frågan om växternas frosthärdighet. — Bot. Not., Lund, 1913, s. 65—78, 153—174. . HEINTZE, Aug., Växttopografiska undersökningar i Asele Lappmarks fjäll- trakter. 1: — Ark. Bot., Sthlm, Bd 12; Nr 111975 mO6RS 2 LbiG., DeGe HELGESSON, Fritz, Beta maritima L. i Styrsö skärgård. — Sv. Bot. Tid- skr., Sthlm, Bd 7, 1913, s. 0l1—-322. HEMBERG, Aug., Afvenboken (Carpinus betulus), dess utbredning i Europa och spridningsbiologi. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Arg. 11, 1913, Fackafd., s. 3337—3567, 3 textfig. HENNING, Ernst, Botanik. (Naturlära för landtmän 3.) Tredje fullständigt omarbetade upplagan. — Sthlm 1913. 8:0o. 256 s., 1 tafla, 235 textfig. —>»—, Fyndorter för Rudbeckia hirta L. i Sverige. — Bot. Not., Lund, 1913, s. 175—182. , Landtbruksbotaniska anteckningar från utsädesföreningens försöks- fält vid Ultuna 1912. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Arg. 23, 1913, s. 129—141, 1 textfig. HENRIKSSON, J., Bidrag till kännedomen om Sveriges medicinalväxter. — Elfsborgs Läns Norra Hush.-sällsk. Tidskr., Vänersborg, Arg. 20, 1913, s. 136—137. » —>»—, Förbisedda värdefulla foderväxter. 4. Några vilda vickerarter. — Hantmannabl., Sthlm, 1913, Nr od, sc 20A=75: | —>»—, Iakttagelser inom växt- och djurriket vid Rostock i Älfsborgs län är 1912. — Elfsborgs läns Norra Hush.-sällsk. Tidskr., Vänersborg, Arg. 20, 1918, s. 135—136. —>»—, Medicinalväxter och medicinalväxtodling. — Lantmannabl., Sthlm, 1913, Nr 34, s. 429—431, 2 textfig. -->—, Redogörelse angående min verksamhet för insamling och odling af medicinalväxter 1912. — Elfsborgs Läns Norra Hush.-sällsk. Tidskr., Arg. 20, 1913, s. 183—134. —>»—, Svenska medicinalväxter. Malörten (Artemisia Absinthium L.) — Lantmannabl., Sthlm, 1913, Nr 7, s. 64—65. HERIBERT-NILSSON, N., Ett ärftighetsexperiment med blomfärgen hos Cen- taurea Scabiosa. — Bot. Not., Lund, 1913, s. 264—266; tysk res. s. 266. —>»—, Oenothera-problemet. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 7, 1913, s. 1—16, 1 textfig. i; —>»—, Potatisförädling och potatisbedömning. — Weibulls Tllustr. Arsb., Landskrona, Årg. 8, 1913, s. 4—31, 9 textfig. KR VS 361 HERLIN, Rafael, Jordmånens och temperaturens inflytande på växternas före- komst och utbredning. En studie i biologisk växtgeografi med sär- skild hänsyn till dess tillämpning i forstvetenskap. — Sthlm 1913. ör AS 2 tall. (Bihang till Arsskr. För: Skogsvård i Norrl., Sthlm, 1913, h.. 1.) HESSELMAN, Henrik, Norrländska löfträdsrelikter. — Sveriges Natur, Sthlm, Ane OT SisA 92-08, 4 textlig. —>»—, Pflanzengeographie. — I: Schweden, Hist. Statist. Handbuch, 2. Aufl., Deutsche Ausg., T. 1, Sthlm 1913, s. 77—92, 9 textfig. —>»—, se: STOCKHOLM. Statens Skogsförsöksanstalt. HOLMBERG, Otto R., se: EKMAN, E. L., följdskrift till Ekman. HOoLMBOE, Jens, Scirpus parvulus i Norge. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 7, POTSAS. SÅ. HOLMGREN, Ilvar|, Zur Entwicklungsgeschichte von Butomus umbellatus L. — TIbid., s. 58—77, 1 tafla, 19 textfig. HUuLTING, J[ohan], Parmelia intestiniformis (Vill.) Ach. — TIbid., s. 81. Huss, Harald, Arsenikbildande mikroorganismer. Ett bidrag till arsenik- frågans lösning. — Sv. Farm. Tidskr., Sthlm, Arg. 17, 1913, s. 265 —268, 275—279, 289—294. HYDBOM, Eva, se: LINDBERG, Signe & HYDBOM, Eva. JACKSON, B. Daydon, se: Dahl, Anders. —>—, 8e: Fries, Theodor Magnus. JOHANSSON, David, se: Euler, Hans & Johansson, David. JOHANSSON, K., Lojsta-eken, den äldsta eken på Gottland. — Sveriges Natur, Sthlm, Arg. 4, 1913, s. 128—130, 1 textfig. —>—, Paullownia tomentosa C. Koch utgången i Visby. — Sv. Bot. Tid- skr:, Sthlm, Bd. 7, 1913, s. 201—202. JUEL, Ö., Ett »mannaregn»> i botaniska trädgården i Uppsala. — TIbid., s. 189—195, 4 textfig.; tysk res., 8. 195. —>»—, Linnés mikroskop. — TIbid., s. 196—201, 3 textfig. —>»—, se: UPPSALA. Universitetets Botaniska Institution och Trädgård. JUHLIN-DANNFELT, H., Växternas näringsämnen. — Lantmannabl., Sthlm, 1913, Nr 12, s. 121—122, I portr. i texten. JUHLIN-DANNNFELT, H., se: Fries, Theodor Magnus. KaJaAnUs, Birger, Uber die kontinuierlich violetten Samen von Pisum arvense. — Fählings Landwirtsch. Zeitung, Stuttgart, Jahrg. 62, 1913, s. 153—160. —»—, Weiteres uber die kontinuierlich violetten Samen von Pisum ar- Mensere== Ibid: :s.: 849-852. —>»—, Uber die Vererbungsweise gewisser Merkmale der Beta- und Bras- sica-Ruben. 1. Beta. 2. Brassica. — Zeitschr. Pflanzenzächt., Berlin, Bd 1, 1912/1913, s. 125—186, 419—463, 9 tafl., 2 textfig. —>»—, Uber einige vegetative Anomalien bei Trifolium pratense. — Zeitschr. Indukt. Abstammungs- und Vererbungslehre, Berlin, Bd 9, 1913, s. 111—2133, 1 tafla, 8 textfig. —>»—, Weibulls Idunahvete vid odling i stort. — Weibulls Illustr. Årsb., Landskrona, Årg. 8, 1913, s. 31—34, 1 textfig. 362 KAUDERN, Walter, På Madagaskar. — Sthlm 1913. 3:o. 305 s., 2 kart., 1 täfla, 102 textfig. [Kungörelse angående fridlysning af 20 ekar vid Mellansundet i Rytterns socken, utfärdad den 13 februari 19131). — K. Befhdes i Västm. län Allm. Kung., 1913, Ser. A, Nr 62. [— — angående fridlysning af Lactuca quercina, Inula Vrabeliana, Ra- nunculus ophioglossifolius, Cephalanthera alba, Phyllitis Scolopendrium och Polystichum lobatum, utfärdad den 7 maj 1913). — K. M:ts Be- fhdes i Gotl. län Länskung., 1913, Ser. A., (Landskansliet), Nr 13: angående fridlysning af Pulsatilla patens å Bäckängs utjord i Ram- sele socken, utfärdad den 18 juni 1913.|] — K. Befhdes i Väster- norrl. län Allm. Kung., 1913, Ser. A (Landskansliet), Nr 211. angående fridlysning af två tallar vid Porjus, utfärdad den 27 au- ousti 1913.| — Norrb. Läns Kung. 1913, Ser. A (Landskansliet), Nr 93. ) almöhus län af Bunium fexuosum, ut- färdad den 27 september 1913.| — K. Befhdes i Malmöhus län Allm. Kung., (1913, Ser Av Nr 270. [— — angående frys n af en hängek (Quercus robur f. pendalata) å Märmikebo ut ökeda socken, utfärdad den 29 september 1913.] — K. Maj:ts Befhdes i Östersotlk län Allm. Kung., 1913, Ser. A (Lands- kansliet), Nr 70, s. 1—2. angående fridlysning af den s. k. Lojstaeken, utfärdad den 2 ok- tober 1913.|] — K. Maj:ts Befhdes i Gottl. län Länskung., 1913, Ser. A (Landskansliet), Nr 298. | AE KYLIN, Harald, Zur Biochemie der Meeresalgen. — Zeitschr. physiol. Chemie, Strassburg, Bd 383, 1913, s. 171—197. LAGERBERG, Torsten, En abnorm barrfällning hos tallen. — Sthlm, Skogs- vårdsför. Tidskr., Årg. 11, 1913, Fackafd. s. 435:—476+, 8 textfig. — Sthlm, Medd. Statens Ske ss SE H. 10, 1913, s. 139—180, 8 textfig.; tysk res. s. NVII—XXTI. , Granens topptorka. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Årg. 11, 1913, Fackafd., s. 1737—208", 19 textfig. — Sthlm, Medd. Statens Skogs- försöksanst., H. 10, 1913, s. 9J— 19 atbog tysk res. s. I-IV. —>»— "'Trädstammens byggnad och ket användning. 1. 'Trädstammens , (ar byggnad. — Skogsvårdsför. Folkskr., Sthlm, Nr 5. 1913, s. 1—24, 14 textfig. YLVÉN, N. Skogens skadesvampar. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tid- skr., Årg, 11, 1913, Fackafd., s. 1185—1395 31 texts LAGERHEIM, Glustaf|, Om »Ouvirandrano» och växternas nätblad. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 8, 1913, s. 34—-44, I anar 6 textfig. LARSSON, Robert, se LiDFoRSS, Bengt. LipDFORSS, Bengt, Naturvetenskapliga kåserier. 'Tredje samlingen. — Malmö TÖRSTIG 0 NS Innehåller bl. a.: Öfverkultiverade bakterier. — Svampodlande växter. — Växternas känsel. — Blixtens favoriter. — Blidare tider. 363 Lidforss, Bengt. Nekrolog: LARSSON, Robert, Bengt Lidforss. 15/9 1868—??/9 1913. — Bot. Not., Lund, 1913, s. 240—246, 1 portr. i texten. —>»—, se: LUND, Universitetets Botaniska Institution och Trädgård. LIGNIER, O., Analyse du mémoire de T. G. Halle »'The mesozoic flora of Graham Land». — Lille, Bull. Soc. Linn. Normandie, Ber. 6, 1913, s. 126—131. L[1N]D, G., Några mera värdefulla prydnadsträd bland silvvergranarna. — Lantmannabl., Sthlm, 1913, Nr 44, s. 548. LINDBERG, Harald, Polygonum foliosum Lindb. fil. funnen i Japan. — Sv. Bor, Ttjdskr., Sthlm, Bd 7, 19173, s. 213. LINDBERG, Signe & HyYDBomM, Eva, Egendomlig varietet af gran. — Sveri- ges Natur, Sthlm, Arg. 4, 1913, s. 144, 1 textfig. LINDFORS, 'Thore, Aufzeichnungen iber parasitische Pilze in Lule Lapp- mark. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 7, 1913, s. 39—57, 4 textfig. —>»—, Bemerkungen iäber Uromyces ambiguus (DC.) Lév. — Tbid., s. 73—79, I textfig. LINDMAN, OC. A. M., Det angelägnaste naturskyddet. — Sveriges Natur, Sthlm, Arg. 4, 1913, s. 1—12, 5 textfig. —>»—, Om BSagina procumbens L. X saginoides (L.) Dalla Torre. — Bot. Not., Lund, 1913, s. 267—280, 4 textfig. —>»—, Some cases of plants suppressed by other plants. Kondon,: Vol. 12, 1913, s. 1—6, 1 tafla, I textfig. —>»—, se: STOCKHOLM, Naturhistoriska Riksmuséet. LINDSTRÖM, ÅA. A., Några lokaler för sällsyntare växter i Marstrandstrakten. — Bot. Not., Lund, 1913, s. 79—380. VON LINNÉ, Carl, Iter Lapponicum. — Andra upplagan. Med bilagor och noter ombesörjd af Th. M. Fries. (Skrifter af Carl von Linné, ut- gifna af Kungl. Svenska Vetenskapsakademien. 5.) — Upsala 1913. SEO 20G SL. d kart., il. LJUNG, Erik W., Redogörelse för förädlingsarbetet med råg 1911 och 1912. Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 205, 1913, 8. 224—229. , Det svenska jordbrukets, särskildt växtodlingens, utveckling sedan 1880. — Handl. till Landtbruksveckan, Sthlm, 1913, s. 245—256. New Phytologist, > — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Arg. 23, 1913, s. 334—344. —>»—, Snömögel. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. Om LÖTD: 8. 32—389. —>»—, Stråbrand hos råg. — TIbid., s. 23 230 tala: —>»—, Utsädesföreningens lokala sortförsök. [Undert. E. Lj.] — Ibid., s. 400—402. LORENTZEN, L. C., Hvilka åtgärder kunna vidtagas för återställandet af fruktbarheten hos våra fruktträd? — Sv. Pomol. För. Årsskr., Linkö- paus, fång. 14, 1913, 6 T68-—171: LUGNER, Ivar, Äldre och nyare undersökningar angående humusämnenas natur. Jönköping, Sv. Mosskult. Tidskr., Årg. 27, 1913, s. 186—201, 468—4381. ; Föregående ibid., Arg 26 (ce) TOM , 364 LUND, A. Axel W., Plantago major L. forma. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 7, 1913, s. 33—84; tillägg af red. s. 84. LUND. Lunds Botaniska Förening. Katalog öfver de växter, Lunds Bo- taniska Förening har att utbyta Höstterminen 1913. — Lund 1913. 4:0. 36 s. | —>»—, Meddelande från Lunds Botaniska Förening [angående växtbyte]. — Ibid 1913: 4:0. [4 s.] —>»—, Universitetets Botaniska Institution och Trädgård. MURBECK, Sv., Botaniska institutionen. Afdelningen för systematisk bota- nik. Biblioteket. — Lund, Univ. Arsber., 1912—1913, s. 56—60. LipForss, Bengt, Afdelningen för fysiologisk botanik. — Tbid. sid. 59. Index seminume plantis spontaneis in Suecia A. 1913 collectorumquae Hortus Botanicus Lundensis pro mutua commutatione offert. — Lund 1913. (405 008; LUNDBERG, J. Fr., Potatisförädlingen på Svalöf åren 1911 och 1912. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 23, 1913, s. 282—289. LUNDEGÅRDH, Henrik, Experimentelle Untersuchungen ber die Wurzel- bildung an oberirdiscehen Stammteilen von Coleus hybridus. — Archiv f. Entwicklungsmech. d. Organismen, Leipzig & Berlin, Bd 37, 1913, s. 309—580, 43 textfig. LUNDQVIST, G., Ännu en lokal för Nephroma lusitanicum Schaer. i Roslagen. —= bv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 7, 1913, s- -303: LUNDSTRÖM, Andor, Habenaria conopea f. ?. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Årg. 8, 1913, s. 45. —>—, Myrtillus nigra £. leucocarpa. — TIbid., s. 46. »—, Ny fyndort för »ormgran». — TIbid., s. 45. —>»—, På hvilka ställen i vårt land är Usnea longissina funnen? — TIbid., s. 45. LUNDSTRÖM, Erik, »Till frågan om rosornas befruktning». — Sv. Bot. Tid- skr., Sthlm, Bd. 7, 1913, 5. 202-204: LUNELL, J., Early spring plants of central North Dakota. — Amer. Mid- land Naturalist, Notre Dame, Vol. 1, 1909—1910, s. 197—199. , New plants from North Dakota. [1]—11. — TIbid., s. 204—208, 233— 238; Vol. 2, 1911—1912, s. 57—060, 90—94, 122—127, 142—149, 153—159, 185—188, 287—290; Vol. 3, 1913—1914, s. 12—153, 141—147. —>»—, The passing of the prairie plants in the grainproducing middle West. — Mubhlenbergia, Lancaster Pa, 4, 1909, s. 109—110. T. —>»—, 'The Plateau du Coteau du Missouri. Amer. Midland Naturalist, Notre Dame, Vol. 1, 1909—1910, s. 157—1959. —>»—, Achillaea multiflora Hook. in North Dakota. — TIbid., Vol. 2, 1911— 1912, :s. 296—298. »—, A new Gutierrezia from Oregon. — TIbid., s. 194—195. —>—, A new Laciniaria from Florida. — Tbid., s. 163—164. —>»—, Cirsium in North Dakota. — TIbid., s. 301—302. —>—, New plants from Minnesota. 1—2. — TIbid., s. 127—128, 159—162. —>-—, Some new Laciniariae. — TIbid., s. 169—177. >» 365 [LUNELL, J.,] Synonymy alterations. — Amer. Midland Naturalist, Notre Dame, Vol. 2, 1911—1912, s. 264. —>»—, Erigeron in North Dakota [1|—2. — TIbid., s. 253—258; Vol. 3, 1913—1914, s. 1—6. —>»—, Adicea. — TIbid., s. 6-—12. —>»—, Another Rhus glabra segregate from Nebraska. — TIbid., s. 147—145. —>»—, Rosa in North Dakota. — TIbid., s. 135—2140. LYTIKENS, Åug., Svenska växtnamn, H. 9. — Sthlm 1913. 8:o0, s. 1329 —1605. LÅNG, Gösta, Nekrolog: BIRGER, Selim, Gösta Lång. + !9/&g 1875. IT 16/6 1912. — Sv. Bot. Tid- skr., Sthlm, Bd 7, 1913, s. 216—217, I portr. 1 texten. LJÖNNBERG]|, Elinar|, En jättestor Campanula patula i Norrbotten. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Arg. 8, 1913, s. 286—287. LÖNNEGREN, ÅA. V., Nordisk svampbok med beskrivning öfver Sveriges och norra Europas allmännaste ätliga och giftiga svampar, de ätligas in- samling, förvaring, anrättning, odling och beredning för afsättning i handeln. DLättfattlig framställning. — Fjärde tillökade upplagan. — Sthlm, 1913. -:8:0, .-85 s, 4 tafl. 3 textfig. MAGNUSSON, Hilding, Om pasteurellos hos ren jämte ett bidrag till känne- domen om pasteurellans biologiska egenskaper. — Skand. Veterin.- WFidskr.,. «Uppsala & Sthlm, Arp. 3, 1913, s 127—134, .159—184, rada, I textfg. MALM, 0O., Om tuberkelbacillens typer og overgangsformer. — Tbid., s. 283—301. MALME, Gust. O. A:n, Die amerikanischen Spezies der Gattung Xyris L., Untergattung Euxyris (Endlicher). — Ark. Bot., Sthlm, Bd 13, Nr3, TOlSS2 rs, textfg. —>»—, Malme, Lichenes suecici exsiccati. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 7, 1913, s. 80—381. —>—, Rinodina septentrionalis n. sp. — Ibid., Bd 6, 1912 (tr. 1913), s. 920—923. —>»—, WNolorina bispora Nyl. funnen i Jämtland. — Ibid., Bd 7, 1913, s. 214—215. —>—, Xyris L., Untergattung Neumatopus (Seubert). Entwurf einer Gliederung. — Ark... Bot., Sthlm, Bd:13; Nr 3, 1913, 103-s., 5 textfig. —>—, 8e: Exsiccatverk vid slutet af förteckningen. MARTIN, E. A., De engelska stenkolen. — I: Vår underbara Värld, utg. afton GG) Andersson, .D: 1 Stilm. 1913, s. 87-91, 9 textfig. MAXWELL, Herbert, Om frukt- och fröspridning. — TIbid., s. 46—2352, I textfig. MEDELIUS, Sigfrid, Översikt över Skandinaviens Sphagnumarter. — Efter framställningen i C. Warnstorfs Sphagnologia universalis sammanställd. Bot. Not., Lund, 1913, s. 145—150, 293—298. MELIN, Elias, Sphagnologische Studien in Tiveden. — Ark. Bot., Sthlm, BUTT STENS loTo rös tallar la texte. MoLÉR, Wilh., Nephroma lusitanicam BSchaer. på Gotland. — Bot. Not., Funds LOR3 SS 366 MuRrBECK, Svlante], Untersuchungen äber den Blätenbau der Papaveraceen. — Sthlm, Vet.-Akad. Handl., Bd 50, Nr 1, 1912, 168 s., 28 tafl., 39 textfig. —>»—, Zur Kenntnis der Gattung Rumex. — Bot. Not., Lund, er 8. NE I textfig. —»—, : LUND, Universitetets Botaniska Institution och trädgård. nn: Hjalmar, Löfmossornas utbredning i Sverige. 3. Thuidiaceae. — SR Bot., Sthlm, Bd 12, Nr 13, 1913, 30 s. —>»—, & HALLE, T. G., The fossil flora of the coal-bearing deposits of South-Eastern Scania. — Ibid., Bd 13, Nr 7, 1913, 45 s., 6 taf., 2 textfig. NATHORST, A. G., Die pflanzenföhrenden Horizonte innerhalb der Grenz- schichten des Jura und der Kreide Spitzbergens. (Vorläufige Bemerk- ungen). — Sthlm., Geol. För. Förh., Bd 35, 1913, s. 273—282. , Die Pfanzenreste der Böragen-Ablagerung. Vorläufige Bemerk- ungen. — (I: Goldschmidt, V. M., Das Devongebiet an Böragen bei Rörås.) — Kristiania, Vid.-Selsk. Skr., 1, Mat. Nat. Klasse, 1913, Bd 2 NE 90, s020--27, 5 tall. —>»—, How are the names Williamsonia and Wielandiella to be used”? A question of nomenclature. — Sthlm, Geol. För. Förh., Bd 35, 1913, s. 361—366. —>»—, On the value of the fossil floras of the arctic regions as evidence of geological climates. (Translated from the French original by E. A. Newell Arber.) — Washington, Annual Rep. Smiths. Inst., 1911, (tr. 1912), s. 335—344. , Minnen från samarbete med Japetus Steenstrup 1871 och från en därpå följande tjugofemårig korrespondens. — I: Mindeskr. for Japetus Steenstrup, Kbhvn 1913, 1 Halvb., Nr 5, 22 s., 4 textfig. »—, Undersökningar af forna tiders kutiniserade växtdelar. — Populär Naturvet. Revy, Sthlm, Årg. 3, 1913, s. 27—32, 3 textlie. —>»—, se: STOCKHOLM. Naturhistoriska Riksmuseet. NAUMANN, Einar, Bidrag till kännedomen om vegetationsfärgningar i söt- vatten. 3. En avsevärd produktion av 'Trachelomonas volvocina Ehrenb. — Bot. Not., Lund, 19183, s. 249—263; tysk res. 8. 259-202; Nachschrift s. 263. NEGER, F. W., Die nordische oder Lapplandkiefer. — 'Tharandt. Forstl. Jahirb., Berlin, ' BA 64, TOL3: 5: 10 NG [NEUMAN, L. M.), Skydd åt sällsynta växter. — Medd. Skånes Natur- skyddsför., Ystad, 4, [Årsber. 1912—1913], 1913, s. 10—14, 3 tafl. NILSON, Elis, En hög en. — Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr., Arg 11, 1913, Allm. Delen, s. 428, 1 textfig. NILSSON, N. Hjalmar, Gräsförädlingens betydelse för nyare tiders full- komnade betesvallar. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Arg. 23, 1913; 8... 500--511, 2 tan. —>»—, se: SVALOF. Sveriges utsädesförening. NILSSON-EHLE, H., HEinige Beobachtungen tber erbliche Variationen der Chlorophylleigenschaft bei den Getreidearten. — Zeitschr. Indukt. Ab- stammungs- und Verebungslehre, Berlin, Bd 9, 1913, s.289—300, 1tafla. 367 NILSSON-EHLE, H., Hvetesorter för Skåne. — Tidskr. f. Landtmän, Lund, Årg. 34, 1913, s. 612—61>9. —>»—, Mendélisme et acclimatation. — Conférence Intern. Génétique, Paris, 4, 1911 (tr. 1913), s. 406—-4135 T. —>»—, Sur les travaux de sélectiorn du Froment et de VI'Avoine exécutés å Svalöf. — Bull. Mensuel des renseignem. agric. et des maladies des plantes, Rome, Année 4, 1913, s. 861—870, 5 textfig. mör LNvalötfs Fyribbafre id odling i stort. — Sv. Utas Tidskr., re ATA 23, 19185: 8. 143—144 —— IT Sdesforeningens GE för mellersta och norra Sveriges växt- ade särskildt ifråga om hvete och hafre. — Handl. till Landtbruks- veckan, Sthlm, 1913, s. 257—281, 9 textfig. — Sv. Utsädesför. Tid- FE Nils, Åre. 23. 1913, 8 359-—377, Å tell. SE tber die Min giwsizenarboten in Svalöf in den Jahren 1911—1912. — Beiträge zur Pflanzenschutz, Berlin, H. 3, 1913, s. 62—838, textfig. —>»—, Ärftlighetsforskningens Egan nyare esliltat och deras betydelse för växtförädlingen. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 23, 1913 8. 118—128, 2 tafl. — Sthlm, Sv. SR saa föl Manadsbl., Årg. 28 1913, s. 346—356. Föreg.: Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 21, 1911, s. 307— SIOR Arga 22, L9L2) os: IT RN Sth, Sv. Bör ars Mnadsbt.) 3 2, 1912, s. 180—192, 342—358. NORDSTEDT, CO. 0. F. Notiser. Bon. NORDWALL, J. F., öbelens värde som läroämne i skolan och gymnasiet. — Pedag. dk. Uppsala, Arg. 49; 1913,,8.. 184—200: NORLIND, Valentin, Om Re rns på strandängar i sydvästra Skåne. — bBv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 7, 1913, s. 309—311. —>—, Sandhammaren. Pete sydligaste flygsandsfält. — Sveriges Natur, Sthlm, Aron di T913, 90 d9- 28,8 textfig. Notiser, Boarea, försar: kOMSLeN Od af C O. F. Nordstedt. — Lund (distributör 0 W. KE. Gleerup). 8:o. 6 häften. — Pris 6 kr. O[LBERS|, T., Till stenkolens historia. — Läsn. Sv. Folket, Sthlm, N. F., BA: 24, 1913, s. 271-291. ÖSTENFELD, C. H., Leontodon autumnalis L. y coronopifolius Lge. — Bot. Not., Lund, 1913, s. 143—144.; PERSSON, N. P. Herman, Bidrag till kännedomen om fanerogamvegetationen i norra . Halland. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 7, 1913, s. 1728. PILGER, R., Gramineae novae, a cl. K. Skottsberg in Patagonia au- strali et in Fuegia collectae. — Repertit. Spec. Nov., Berlin, Bd 12, 1913, s. 304—308. PÅHLMAN, Georg, En ny växtlokal för Narcissus Pseudonarcissus L. — Bot. Not., Lund, 1913, s. 110—112. RHODIN, Sigur dd Holländsk Rajgräs, Lolium annuum Var. Westerwoldicum. — Sthlm, Landtbr.-Akad. Handl., Årg. 92, 1913, s. 166—168. ROMELL, Lars], De bästa matsvamparna. — nana för Ala Stim, KÖ tr TS) SÅ 169-172, 3 tal. ROSENBERG, OÖ., Uber die Apogamie bei Chondrilla juncea. — Sv. Bot. Tidskr)ternum BA te) f9r2 (fr. 1913); str915-—919, fr textio: 368 ROSENBERG, O., se: Tidskrift, Svensk Botanisk. ROSENDAHL, Henri Vlietor|, Bidrag till Sveriges ormbunksflora. 2. — Sv- Bot. Tidskr., Sthlm, Bd :7, 1913, s. 276—9297, 18 textfig. SR RE natur ch San — Sv. Farm. Tidskr., Sthlm, Ad 17, 1913, s. 346—547, 353—557, 369—577, 596— 600, 609 Hd, be) fösblie oo : RYDBERG, Pler] Al[xell, Phytogeographical notes on the Rocky Mountain region. 1. Alpine region. — New York, Bull. Torrey Bot. Club., Vol. 40, 1913, s. 677—686. —>>—, -Rosaceae.. —. North . Amer. Flora; -Newyork, Moll... 22, Parton 1913, s. 389—480. —>»—, Studies on the Rocky Mountain flora. — New York, Bull. 'Torrey Bot. Club., Vol. 40, 1913, s. 43—74. —>»—, Studies on the Rocky Mountain flora. 29. — Tbid., s. 461—485. SAMUELSSON, Gunnar, Om Astragalus penduliflorus Lam. i Dalarne. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 7, 1913, s.. 208—211, 1 textfig. , Studien tber die Entwicklungsgeschichte der Bläten einiger Bi- cornes-Typen. HFEin Beitrag zur Kenntnis der systematischen Stellung: der Diapensiaceen und NS — TIbid., 8... 98—188, 17 textfig. SAMUELSSON, Valdemar, 'Tvenne sydliga SE för Pedicularis Scspiruis Carolinum. — TIbid., s. 213—214. SANDEGREN, R., Några drag ur Hornborgasjöns postglaciala utvecklings- historia. — Sthlm, Geol. För. Förh., Bd 35, 1913, s. 219—231; disk. 22 SCHOTTE, Gunnar, Skogsträdens frösättning hösten 1913. — Sthlm, Skogs- vårdsför. Tidskr., Årg. 11, 1913, Allm. Delen, s. 449—472, 7 kart. i texten. — Sthlm, Medd. Statens Skogsförsöksanst., H. 10, 1913, s. 67/—90, 7 kart. i texten; tysk res. s. IX—X. = 20 SELANDER, Sten, Betula nana L. i Uppland. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, 1370 TE EES —>»—, Den skånska förekomsten af Festuca heterophylla Lam. — TIbid., 8. 211—212. SERNANDER, Rutger, Växtaftryck i ett medeltida murbruk. — TI: Minde- skrift for Japetus Steenstrup, Köbenhavn 1913, 1 Halvb., Nr 20, 8s., 11 textfig. > se: UPPSALA. Växtbiol. Institutionen. SJÖGREN, Josef, Idegranen i Skåne. — Sveriges Natur, Sthlm, Årg. 4, 1ÖT5, SE LV SKOTTSBERG, Carl, Bemerkungen zu einigen von M. Gandoger neuerdings. von den Falkland Inseln beschriebenen Pflanzen. — Bot. Jahrb., Leipzig, Bd 50, Beibl. Nr 112, 1913, s. 13—17. —>—, .Bemerkungen zur Systematik der Gattung Myzodendron. — TIbid., s. 384—391, 2 textfig. —>—, Botanische Ergebnisse der Schwedischen Expedition nach Patago- nien und dem Feuerlande 1907—1909. 3. A botanical survey of the Falklands islands. — Sthlm, Vet.-Akad. Handl., Bd 50, Nr 3, 1913, 129-s., I: karta, 14 tal, LO Textis 369 SKOTTSBERG, Carl, Morphologische und embryologische Studien äber die Myzo- dendraceen. — Sthlm, Vet.-Akad. Handl., Bd 51, Nr 4, 1913, 34 s., Titafnla, 19 textfig. SONESSON, Nils; Äpplet. — Bonniers Månadsh., Sthlm, Årg. 7,'1913, s. 417 EA 3 textfig. SONESSON, Ne se: Dahl, Carl G. & Sonesson, N. STEP, Edvard, Jordstjärnor. — I: Vår underbara Värld, utg. af L. G. Andersson, D. 1, Sthlm 1913, s. 106—107, 3 textfig. —>»—, Victoria regia. — TIbid., s. 23—24, 1 tafla, I textfig. »—, Världens största blomma. — TIbid., s. STA il de STERNER, Ewald, Pollenbiologische Studien im nördlichen Skandinavien. — Ark arBot Btim,; Bd ol2, Nr. 12, 1913, 25 8. STOCKHOLM. Bergianska Stiftelsen. IWiTROCK, V. BJ, Bergianska Stiftelsen [1912], — Sthlm.; Vet.-Akad. ARSb. LILA, s. 111—112. Delectus sporarum seminum fructuum quae Hortus Botanicus Ber- gianus pro mutua commutatione offert 1912. — Sthlm 1913. 8:o. 30 s. —>»—, Botaniska Sällskapet i Stockholm. [Redogörelse för förhandlingar der 1012—240 1913] — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, (TmRENTS) ES. 926—927, Bd: 7, 1913, s 226, 319. —>»—, Centralanstalten för försöksväsendet på förd brusande: ERIKSSON, Jakob, Afdelningen för landtbruksbotanik [1912]. — Sthlm. Landtbr.-Akad. Handl., Årg. 52, 1913, s. 155—160. —>»—, Naturhistoriska Riksmuseet. [LINDMAN, O. A. M.|, Botaniska afdelningen [1912]. — Sthlm, Vet.- Akad. Arsb., 1913, s. 161—1638. [NarHorsT, A. GJ), Afdelningen för arkegoniater och fossila växter [1912]. — TIbid., s. 155—160. —>»—, Statens Skogsförsöksanstalt. HESSELMAN, Henrik, Botaniska afdelningen [1912]. — Sthlm, Skogs- vårdsför. Tidskr., Årg. 11, 1913, Allm. Delen, s. 30—32. — Sthlm, Medd. Statens Skosfotsoks nåt. FIOSEORS S0-5; —>—, Svenska Botaniska Föreningen. <[Redogörelse för förhandlingar dä 1912-315 1913]. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 6, 1912, (tEX 1913), s. 924—925, Bd rf, 1913, s. 218-—222. —>»>—, K. Svenska Vetenskapsakademien. De: Arkiv för Botanik. [Redogörelse för akademiens förhandlingar af botaniskt intresse d. 191912 rar 103). — Sv. Bot. Tidskr,, Stölm. BA 6, 1912; (tr. 1913), s. 927—928; Bd 7, 1913, s. 227—9298, SKO SUNDELIN, Uno, Litet om Åstraktens flora. — GRETE Östersund. Årg. 2, 1913, Midsommarnummer, s. 15—24. SVALÖF. Sveriges Utsädesförening. NIiLssSOon, N. Hjalmar, Årsberättelse öfver Sveriges Utsädesförenings Föksnbet under år 1912. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 23, 1913, s. 243—2053. —>»—, L'Institut Suédois de Svalöf pour P'Amélioration des Plantes ensk Botanisk Tidskrift 1917. 24 370 de grande Culture. — Bull. Mensuel des renseignem. agric. et des maladies des plantes, Rome, Année 4, 1913, s. 851—860. SYLVÉN, Nils, Om »Bohus-linden» och dess förekomst i vårt land. — Sveriges Natur, Sthlm, Arg. 4, 1913, s. 111—114, 2 textfig. —>»—, Om Strömstads-traktens lindarter. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 7, 1913, s. 204—208, 2 textfig. —>»—, [Älfsborgs läns] Växtvärld. — I: Sverige, Geogr.-Topogr.-Statist. Beskrifning, D. 3, Sthlm 1913, s. 11—213. »—, 8Se: LAGERBERG, T. & SYLVÉN, N. SÖDERBAUM, H. G., Redogörelse för några under sommaren 1912 utförda vegetationsförsök. — Sthlm, Landtbr.-Akad. Handl., Årg. H2 LEK s. 29—43, 2 textfig. — Sthlm, Medd. Nr 71, Centralanst. försöksv. jordbruksomr., Kem. lab. Nr 14. T[EDil)N, H., Bladrullsjuka hos potatis. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 23, 1913, s. 290—295, 1 tafla. —>»—, Några resultat från norska växtodlingsförsök [Undert. H. T=n]. — Ibid., s. 234—242. —, Svalöfs Gullkorn. — TIbid., s. 27—50, 1 tafla; tysk res., s. 49—50. —>»—, Svalöfs Gullkorn i danska försök. [Undert. H. T—=n.] — TIbid., s. 86—387. Tre års grönfoderförsök med olika ärtsorter på Svalöf. — Tbid., s. 392—398. TENGWALL, 'Tlor] Å[ke], De sydliga skandinaviska fjällväxterna och deras invandringshistoria. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 7, 1913, s. 258 NDS kant. texten. THEORIN, Pler| Glustaf| E[manuel], Spridda anteckningar om trichomer. — Ark. Bot., Sthlm, Bd 13, Nr 6, 1913. 38 s., 1 tafla. TIDESTROM, Ivar, Å new BSalicornia. — Washington, Proc. Biol. Soc., Vol. 20, LAT, CS. os —>»—, Botrychium virginianum and its forms. — Contr. U. S. Nation. Herb., Washington, Vol. 16, 1913, s. 299—303, 1 tafa. —>»—, Notes on Populus, Plinius. — Amer. Midland Naturalist, Notre Dame, Vol. I, 1909—1910, s. 113—1138, 2 tad. —>»—, Novitates forae utahensis. — Washington, Proc. Biol. Soc., Vol. 26, 1913, s. 121—2122. —>»—, Species of Aquilegia growing in Utah and in adjacent portions of Colorado, Idaho and Arizona. — Amer. Midland Naturalist, Notre Dame, Vol. 1, 1909—1910, s. 165—171, 1 tafa. —>»—, Sphenoclea zeylanica and Caperonia palustris in the Southern United States. — Contr. U. 5S. Nation. Herb., Washington, Vol. 16, 1913, s. 305—307, 1 tafla. TIDSKRIFT, Svensk Botanisk, utgifven af Svenska Botaniska Föreningen. Re- digerad af O. Rosenberg och T. Vestergren, Bd 6, 1912, h. 4 (tr. 1913), Bd 7, 1913, h. 1—3. — Sthlm. 83:o. Prenum-ato: soma medlemsafg. 10 kr. TRAAEN, C., Rosa Afzeliana Fries. — Journ. of Bot., London, Vol. 51, 1913, s. 127—129. TROILI-PETERSSON, Gerda, Zur Kenntnis der schleimbildenden Bakterien. 311 Das auf Drosera intermedia gefundene Bacterium droserae. — Cen- tralblf Bakt., Jena, Abt 2, Bd. 38, 1913; sc 15-8, I tafla. ULTUNA. Sveriges Utsädesförenings Filial. ELOFSON, A., Redogörelse för verksamheten vid Sveriges utsädesför- enings Ultuna-filial år 1912. — Redogör. Ultuna Landtbruksinst., 1912, Uppsala 1913, s. 91—75, 3 textfig. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Årg. 23, 1913, s. 212—233, 3 textfig. UPPSALA. Botaniska sektionen af Naturvetenskapliga Studentsällskapet i Uppsala [Redogörelse för förhandlingar d. !'/9 1912—7?9/14 1913]. — Sv. Bot. Iidskr.,. Sthlm, .Bd 7, 1913,5:9: 223-226. —>»—, Universitetets botaniska institution och trädgård. JUEL, O., Botaniska institutionen [läsåret 1912—1913]. — Uppsala, Univ. Redog. 1912—1913, s. 125—128. Semina selecta e messe anni 1912 ab Horto Upsaliensi oblata. Uppsala 1913. 3:0. 20 s. Växtbiologiska Institutionen. SERNANDER, Rutger, Växtbiologiska institutionen [läsåret 1912—1913]. — Uppsala Univ. Redog. 1912—1913, s. 128—129. —>»—, Upsala Nya Botaniska Bytesförening. Uppsala Nya Botaniska Bytesförening. — Sv. Bot. 'Tidskr., Sthlm, Bdjug: L19l5s: 229 Meddelande från Uppsala Nya Botaniska Bytesförening. — TIbid., 8. 230 —231. VAHnL, M., The growth-forms af some plant formations of Swedish Lap- land... — Dansk Bot. Ark., Kebenhavn, Bd 1, Nr 2, 1913, 18 s. WAHLGREN, E., [Gotlands läns] Växtvärld. — I: Sverige, Geogr. 'Topogr. Statist. Beskrifning, D. 2., Sthlm 1913, s. 507—509, 3 textfig. —>»—, [Värmlands läns| Växtvärld. — TIbid., D. 5, 1913, s. 352—353, 1 textfig. WALLDEÉN, J. N., Några anteckningar rörande frökontroll, växtsjukdomar samt deras bekämpande, m. m. Från en med statsunderstöd somma- ren och hösten 1912 företagen resa till 'Tyskland, Schweiz, Holland och Danmark. — Sthlm, Medd. Landtbr.-Styr., Nr 183, 1913, 25 s. — Med titel: Berättelse öfver en med statsunderstöd företagen studie- resa sommaren och hösten 1912. — Sv. Utsädesför. Tidskr., Malmö, Arg. 23, 1913, s: 259—281. WALLQUIsST, Rudolf R:son, Alectoria tristis (Web.) Th. Fr. på Mösseberg. sv Bots ulhdskr., Sthlm, BM f9T3) SS 304. WARD, John J., Insektätande växter. — I: Vår underbara Värld, utg. af TERG: "Andersson, DD; I) Sthlm 1913, s- 65-72, 1 tafla, 10: textfig. WELTEN, Heinz, Växternas kärleksliv. Artens vidmakthållande inom växt- världen. (Wie die Pflanzen lieben.) — Bemyndigad översättning av SRA SkIE Stilm;-1913:8:o0.,; 108)s:, 17 texttg: WESTBLAD, Einar, Sticta amplissima (Scop.) funnen i Närke. — Sv. Bot. Tidskr., Sthlm, Bd 7, 1913, s. 298—303. WESTERBERG, F. Otto, Trenne växtfynd i Östergötland. — Ibid., s. 311. VESTERLUND, Otto, Gula Hallon. — Tbid., s. 32—83. VESTERGREN, Tycho, se: Tidskrift, Svensk Botanisk. 372 VESTERGREN, Se: Exsiccatverk i slutet af förteckningen. WESTMAN, Erik, Al med flikade blad. Sthlm, Skogsvårdsför. Tidskr. , Årg. 111915, SIR Delen, s. 3/8—379, 3 föl WILLE, Nijordalj; Ueber die Veränderungen der Pflanzen in nördlichen Breiten. in. Antwort an Herrn Richard Semon. — Biol. Centralbl., Leipzig, Bd 33, 1913,-s. 245—254. WiTtTE, Hernfrid, Alsikeklöfverodlingens historia och några på Svalöf ut- förda försök med olika härstamningar af alsikeklöfver. — Sv. Utsädes- för. Tidskr., Malmö, Arg. 23, 1913, s. 31/8—391, tysk res. s. 389—391. »—, Bakterios hos hundäxing. — TIbid., s. 298—299. —>»—, Fröodlingsförsök med rödklöfver. — TIbid., s. 353—354, 1 tafla. , Några intryck från besök på betesgårdar i nordvästra Tyskland. — Ibid., s. 345—351, 4 textfig. ödklöfverförsöken på Svalöf under åren 1907—1912. Tbid., s. 51 —64, I1—117; engelsk res. s. 113—117. , Svensk och schlesisk rödklöfver i försöken på Svalöf under åren 1909—1912. — Tidskr. f. Landtmän, Lund, Årg. 34, 1913, s: 634 —6338. WiTtTROCK, V. B., se: STOCKHOLM. Bergianska Stiftelsen. WiITT-STRÖMER, Bo, Fågel- och växtlif på Bonden. — Fauna och Flora, Uppsala & Sthlm, Arg. 8, 1913, 8. 144—146, 2 textög. ZACK, Franz, UCytologische Untersuchungen an den Rostflecken des Getreides und die Mycoplasmatheorie J. Eriksson's. — Wien, Sitz.-Ber. math.-nat. Klasse d. Akad. d. Wiss., Abt. 1, Bd 119, 1910, s; 307--350) 2-tatm; ÅKERMAN, Åke, Nyare undersökningar öfver växternas kölddöd. Referat. — Bot. Not., Lund 1913, s. 33—243. ——, Till frågan om växternas kölddöd. — Tbid., s. 130 tik AÅHLANDER, Fr. E., Vetenskapsakademiens naturskyddsärenden under år 1912. — Sveriges Natur, Sthlm, Årg. 4, 1913, s. 115—123, 2 textfig. EXSICCATVERK. GREVILLIUS, Å. Y., Zoocecidia et Cecidozoa imprimis provinciae Rhenanae. Sammlung von Tiergallen und Gallentieren insbesondere aus dem Rheinlande. Lief. 6, N:o 126—150. — Leipzig 1912. MALME, Gust. O. A:n, Lichenes suecici exsiccati, quos edidit Gust. O. A:n Malme. Fasc. 13, editus Febr. 1913, N:o 301—325. — Sthlm 1913. —>»—, — — Fasc. 14, editus Octobr. 1913, N:r 326—350. — Sthlm 1913. VESTERGREN, 'Tycho, Micromycetes rariores selecti, quos adjuvantibus (ad fasce. 63—66) A. G. Eliasson, A. O. Garret, P. Hariot, I. Holmgren, E. W. D. Holway, S. Kusano, G. Lagerheim, J. Lind, J. I (Iof Magnus, R. Maire, Eug. Mayor, O. Pazschke, K. Starbäck, P. Sydow, N. Sylvén distribuit T. Vestergren. Fasc. 63—064, N:i 1551—1600. — Sthlm m. Janvarii 1913. —»—, ———— Fasc. 65—966, N:i 1601—1650. — Sthlm m. Januarii 1913. —>»>—, —— quos adjuvantibus J. J. Davis, A. G. Eliasson, P. Hariot, G-. Lagerheim, 'Th. Lindfors, B. Palm distribuit T. Vestergren. — Fasc. 67—68, N:i 1651—1700. — Sthlm, m. Novembris 1913. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1917. Bb. 1, SEE MER OSMOTISCHE DRUCK DER HOCHGEBIRGS- PETANZEN VON O. ARRHENIUS unp E. SÖDERBERG Seitdem PFEFFER Seine epochemachenden Arbeiten äber den osmot- ischen Druck der Pflanzen geschrieben hat, haben sich viele Forscher mit dieser Frage beschäftigt. Die meisten haben jedoch nur solche Pflanzen untersucht, bei denen sie einen sehr hohen osmotischen Druck haben erwarten können, so z. B. die Xerophyten und die Halophyten, oder solche, die einen normalen Druck haben, wie die Mesophyten. Dagegen hat niemand die Alpenpflanzen auf diese Eigenschaft hin untersucht. Als wir uns diesen Sommer in Abisko, Schwedisch-Lappland, befanden, beschlossen wir, den osmotischen Druck der Gebirgs- pflanzen zu bestimmen, um dadurch einen Beitrag zur Kenntnis der Bedingungen des Wachstums in diesen Gegenden zu liefern. Nur zwei Methoden schienen uns hierfär verwendbar, nämlich die plasmolytische und die Gefriermethode. Bei jener hat man mehrere Vorsichtsmassregeln zu beobachten, welche FiTTING (1) in einer Abhandlung angegeben hat. Die Gefriermethode scheint jedoch wen- iger bekannt zu sein, weshalb wir hier kurz den Gang derselben angeben wollen. Aus den Blättern der Pflanzen, deren osmotischen Druck man bestimmen will, wird der Saft gepresst und darauf filt- riert. Alsdann bestimmt man die Gefrierpunktserniedrigung mittelst eines gewöhnlichen BECKEMANN'schen Apparats und berechnet aus den erhaltenen Werten den osmolischen Druck. Beide Methoden leiden an schweren Mängeln. Erstere, weil der Druck nicht direkt, sondern nur durch Einengen, bestimmt werden kann, letztere, weil man nicht weiss, ob bei den Pflanzen, in deren Zellen Kristalle einge- schlossen liegen, diese sich bei der Zerkleinerung der Zellen in dem Saft auflösen und so deren osmotischen Druck vergrössern. Wir wählten indessen die plasmolytische Methode, zum Teil weil d74 sie einfacher in der Ausfährung ist, zum Teil wegen der groben Feh- ler, die der zweiten Methode anhaften. Bei den Versuchen wurde es als vorteilhaft befunden, solche Zellen zu benutzen, deren Inhalt anthocyangefärbt war, weil man darin das Fortschreiten der Plas- molyse viel leichter beobachten kann, als in den farblosen Zellen. Nach unseren Beobachtungen haben gefärbte und farblose Zellen den gleichen Druck. Die Versuche wurden Vormittags ausgefährt. Während der ganzen Zeit herrschte tröbes Wetter. Die Temperatur der Luft betrug etwa +8?2 C. Der osmotische Druck ist bekanntlich der Konzentration und der Temperatur proportional, weshalb man zuerst erwarten sollte, dass Pflanzen, die sich in einer Umgebung von niedriger Temperatur und Salzkonzentration befinden, keinen hohen osmotischen Druck hätten. Der Boden, auf dem die Gebirgspflanzen wachsen, hat eine Temp- eratur, welche selten +109 C. öbersteigt, und in einer Tiefe von einem Meter ist der Boden den ganzen Sommer hindurch gefroren. Als Beispiel des geringen Gehalts an im Wasser gelösten Stoffen, welcher den Pfianzen zu gute kommt, sei erwähnt, dass gewisse Gletscherflässe etwa 0,0 24 an gelösten Stoffen enthalten. Wenn man annimmt, dass die gelösten Salze hauptsächlich aus den Kar- bonaten und Chloriden von Kalcium, Kalium und Natrium bestehen, so entspricht die erwähnte Konzentration einem osmotischen Druck von 0.02 Atm. Unsere Untersuchungen haben aber gezeigt, dass die Gebirgspflan- zen einen relativ hohen osmolischen Druck besitzen, wie dies aus der folgenden Tabelle hervorgeht. Namen der Pflanzen Osm. Druck Standort äs 3 flanzen | Saxifraga MUD OCMEST oa obe a ss 0KOLTA ON: Heide Blatt | JOna bas ladnrsenstsErEE IST > | » Diapensia (a ORUde es AASE AAA IEEE » > Ranunculus KRYPenOONReWSKE ACE Nee ene RO va » » Trollius END PP CUST mortel Ios rs ae btRn N ROKORT ER » » | (BERNS eRh DONNA 63 är ok sana BE SYNNNs strsnsl IKT > » [SELENE Re AMSTRAD » , [VGER GUN > WERE AUC WIA TO SEN Op OMTTG GR SS SSE Re Ar Nee » » | Ozxyria digyna . a NET SST ae MSS Tälje RE Sa ae a ae RNE förr ARNESEN 16 I » Schmelzwasser » (FA UOTSE PONG äre TEEN ET SAR ER GIOTONA ON IRI IN » s > Ranunculus glacialis « SANT SRS ARR RS SN I aa re . > > CTO HAR SSA SES Se RE SUS sve > » isäene EAU LES Brr e kr RS ATS ASA ENT SE bet Or RA > » 3175 Wenn man die in der Tabelle angegebenen osmotischen Drucke mit dem von DIxON und ÅTKINS (2) fär einige Mesophyten angegebe- nen vergleicht, Namen Osm. Druck Hägutsetuni. FelMÖleiC mecsssrisese..usussesasrsas] LI.88 AM. are SAGT (E TV AR RR ae ed ANS FH UTA NUCkv SE NIVOLCE LON USE orssaseline ens sko kanot sn | (LL 28 » COrMYKNEIAUSUKALIS. siorse sertosses ass ses ens nanena ÖB CRAM EKOPSSVUNVUS os stek ess deres en Forssa) LT, 3 so sieht man, dass die Gebirgspflanzen einen höchst beträchtlichen osmotischen Druck haben. Dieser osmoltische Druck kann nicht als ein Versuch der Pflanze, die Aufnahme von Nahrung und Wasser zu vermebhren, gedeutet werden. Denn die Nährsalze könnte die Pflanze leicht durch einen Druck von weniger als einer Atmosphäre aufnehmen. Auch an Wasser braucht die Pflanze nicht viel, weil die Transpiration der arktiscehen Gewächse nach WuLFF (3) u. a. sehr unbedeutend ist. Was soll dann dieser hohe osmotische Druck? Die Erklärung, an welche man zuerst denkt, ist die, dass die starke Konzentration in der Zelle dazu dient, die Dampfspannung und den Gefrierpunkt herabzusetzen. Die Verminderung der Dampfspannung ist jedoch so unbedeutend, dass man sie gänzlich ausser acht lassen kann. Dagegen ist die Gefrierpunktserniedrigung recht bedeutend und hat, wie wir unten zeigen wollen, fär die Pflanze eine grosse und vitale Bedeutung. Wir haben auch den osmotischen Druck der Bläten einiger Ge- birgspflanzen gemessen und folgende Werte erhalten. Namen Osm. Druck Viola bifiora FA or MER ÄLV ser a ol BE NE LVIA RAT TN HE AES Chu Ca AU DG TOG agg ser REN RAT SERA i [FE fa TE TONO TAKEN N KEY D, DONG EE kns ska er SAR Aa BIRTE ANTA NO NTE ÅAR L:O LUM AS IRON Vaccinium vitis idea SL RESA SR SEE RS Trollius europmeusi (KelChhsess sosse soc sis SSSK VÄNS Ty 0 USE MVA Sad sees sne ss esse J.8 WIR CEVND UNO KY COCCNSNS samme sebbe dess sn OLSTE MEJTUNlO AOC NER RUE LS serna ssd Ne 3.8 » SVEN ER AC AM LYS re RN Tr TAR are fas eds SIS 376 Namen Osm. Druck FRUN TCWIA FOMI ANRESEEES SES 6.4 Atm. > GK UD Oe SRS RNE ARR RER bin 64 oo» MED Kw ASK OD CMA TS Andromeda telkdgONA mess 4.5 >» Während unseres Aufenthalts in Abisko geschah es, dass die Temperatur im Hochgebirge mehrere Nächte bis auf —72 C. sank. Dabei zeigte es sich, dass die Blätter sämtlicher Gebirgspflanzen unbeschädigt blieben und ebenso bei den meisten auch die Bläten. Doch war dies nicht der Fall bei Andromeda tetragona, Dryas sowie den beiden Pinguiculce. Wir wurden daher noch mehr in unserer Uberzeugung gestärkt, dass der hohe osmotische Druck unserer Versuchsobjekte hauptsächlich in dem Versuch der Pflanzenzelle begrändet sei, durch erhöhte Säfte- konzentration ihre Kälteresistenz zu steigern. WALTER F. SUTHERST (4) hat in einer kleinen Arbeit gezeigt, dass bei den Gartenpflanzen die äusseren Teile eine grössere Kälteresi- stenz besitzen, weil in ihnen der Zellsaft konzentrierter ist, als in den inneren Teilen. Wir wollen hier einige seiner Resultate anföh- ren. Die Ziffern geben die Gefrierpunktserniedrigung in Graden Celsius an. Sellerie: Stiel und Blätter................. 1920 Der weisse Teil ................. 09.15 » Mohrriibe: Blätter und Stiel.................. 19.2 > WWZCl: ootösgss road ace Perodslass Hudene t ISKOLNNE Kohlkopf: Äussere Blätter................. ... IN Innere Fr dress kite HÖRIESEE Die von mehreren Autoren hervorgehobene Tatsache, dass die Wurzel einen geringeren osmotischen Druck als die Blätter hat, därfte in vielen Fällen daher kommen, dass jene weniger der Kälte aus- gesetzt ist als diese. Ein Beispiel von dem Verhalten des osmo- tisehen Druckes in der Wurzel und des in den Blättern entnehmen wir der Arbeit von Dixon und ATKINS (5) äber den Flieder. Sie fanden, dass die Herabsetzung des Gefrierpunkts im Saft der Wur- zelzellen nur 092.460 C. beträgt, während der Saft der Blätter eine von 19.17 C. hat, woraus hervorgeht, dass im Blatte der osmotische Druck etwa 2.5 mal so gross ist, wie in der Wurzel. In einer Reihe von interessanten Experimenten hat MAxIMOwW (6) 377 gezeigt, dass die Widerstandsfähigkeit der Zellen und somit auch die der Pflanze gegen Kälte bei der Vermehrung des osmotischen Druckes des Zellsafts wächst. Seine Versuche sind so ausgefährt worden, dass däönne Schnitte von beispielsweise roten Räben in Fläschen eingeschlossen wurden. Die Gefässe wurden sodann in einen Kryostaten gestellt, dessen Tem- peratur längere Zeit konstant gehalten werden konnte. Nach einiger Zeit wurden die Schnitte herausgenommen und aufgetaut, worauf der Forscher unter dem Mikroskop die Anzahl der lebenden und der toten Zellen zählte. Er erhielt so unter anderem die hier in der Tabelle angegebenen Resultate. Koncentr. NERE AR 2n JT lo n Tjärn le n Mie n Wasser Temp. — 201] — — — lebend | lebend | Ilebend |!'/2 lebendj — 79.8 >» — — lebend lebend |'/2 lebendleinige leb. tot — 119?.1 >| lebend lebend lebend |!/2 lebend einige leb. tot tot | — 17?.3 »| lebend | lebend |!/1 lebendeinige leb tot =— = I ([— 22? >! lebend lebend leinige leb. tot. — — — | (— 32? >|'/2 lebendleinigeleb.| = — — — | = = Die Konzentration ist in der Normalität angegeben, d. h. eine 1- normale Lösung enthält einen Grammmoleköl Glukose in einem Liter Wasser. Es zeigt sich also, dass die Kältebeständigkeit der Zelle stark von der Konzentration des Zellsaftes abhängt. Eine direkte Proportionalität besteht jedoch nicht, sondern die Kälteresistenz wächst viel schneller als die Konzentration. Nach der Tabelle be- steht Zz. B. die Widerstandsfähigheit bis zu —329 C., wenn die Zelle eine 2-normale Lösung enthält, rigung von nur etwa 3! entspricht. Dass der ausgepresste Saft eine so kleine Gefrierpunktserniedrigung ergibt, erklärt MAXIMOW so, dass die hohe Konzentration nur in der Plasmahaut bestehen mösse und nicht im ganzen Zellinnern. Wenn der Saft aus der Zelle gepresst wird, werden alle Teile derselben miteinander vermischt, wodurch die Konzentration erniedrigt wird. Wenn wir uns der Resultate MAxiImMows fär unsere Untersuchung bedie- nen, so finden wir, dass unsere Gebirgspflanzen wegen der Konzen- tration ihres Zellsafts grosse Aussicht haben nicht zu erfrieren. Den höchsten osmotischen Druck finden wirin unserer Tabelle bei Saxi- fraga aizoides, welche einen Druck von 20.9 Atm. hat. Dies entspricht ungefähr dem 'Druck einer 1-Normallösung. Blicken wir nun die Tabelle MAxIMOWS, so finden wir, dass in einer Zelle von was einer Gefrierpunktsernied- in 378 dieser Konzentration das Protoplasma bis auf —22? C. am Leben bleibt. MaAxIiMOWw hat bei einer grossen Reihe von Pflanzen zeigen können, dass, wenn keine Giftwirkung mitspielt, isotonische Lös- ungen die gleiche Kälteresistenz ergeben. Wir können daher mit grösster Sicherheit schliessen, dass —22' die niedrigste Temperatur ist, in welcher Saxifraga aizoides bestehen kann. Den niedrigsten von uns gefundenen Druck hatte Silene acaulis. Dies wärde nach MaxImMow einer Minimumtemperatur von —15"” C. entsprechen. Föär den Augenblick sind in Abisko Beobachtungen im Gange, um zu erfahren, Wwelche Pflanzen zuerst durch die Kälte sterben und bei welcher Temperatur dies geschieht. Indessen zeigen die von uns bereits ausgeföhrten Versuche, dass die Pflanzen während ihres Wachsens gegen Erfrieren geschätzt sind. Wobhl sind die Nacht- fröste im Gebirge häufig, selten oder nie sinkt aber die Temperatur im Sommer bis auf —15?9 C. Wenden wir uns dagegen den Bläten zu, so finden wir, dass der grösste osmotische Druck 11.2 Atm. beträgt, nach der MAxXIMOW'schen Tabelle einer Widerstandsfähigkeit von etwa 112 C. entsprechend. Der niedrigste Druck ist 4.5 Atm., einer Minimumtemperatur von nur — 79 C. entsprechend. Unsere Beobachtungen haben auch gezeigt, dass die Bläten von Dryas octopetala und Andromeda tetragona durch Nacht- fröste ganz erfroren waren, wenn die Temperatur bis auf —7" C. gesunken war, während die meisten anderen Bläten dem Frost widerstanden haben. Die Zelle hat in sich das Vermögen, bis zu einem gewissen Grade den osmotischen Druck des Zellsafts zu verändern. Wie LIDFORSS (7) nachgewiesen zu haben sglaubt, geschieht dies wahrscheinlich da- durch, dass das Protoplasma oder ein von diesem ausgesondertes Enzym Stärke und kondensierte Zuckerarten in solche von kleine- rem Molekulargewicht spaltet, wodurch der osmotische Druck na- tärlich vergrössert wird und folglich auch die Widerstandskraft gegen Kälte wächst. Wir wissen, dass bei gefrorenen Kartoffeln der Zuckergehalt be- deutend gesteigert ist. DIXON und ATKINS (2, 5, 8, 9, 10) geben auch einige interessante Versuche an, deren Resultate sie nicht haben erklären können. Sie haben nämlich Gefrierversuche mit dem Zellsaft einiger Pflanzen angestellt, deren Resultate zeigen, dass der nie gefrorene Saft eine geringere Gefrierpunktserniedrigung hat als der schon gefrorene. 379 Namen Gefroren URNed ena CELeli no sgsnes serna sein ÖN CO IR Ilex AquifoliumM sossssmerreeersa 09.651 >» TROS SGAO Oe RUSE JErMANICA — orruseresessrene) > ÖNAHO > 09.829 >» g Pyrus: MalMWS=7= moss sr usa ser sat sa (LOSE > TNSOMOrE Chamecrops humilis ............, 09.365 > [9520 Wie ersichtlich, kann der Unterschied recht gross sein. Bei Cha- maerops wird der osmotische Druck nach dem Gefrieren bis zu viermal so gross wie vorher. Ein anderes Beispiel dieser Regelung finden wir bei Silene acaulis. Wenn diese auf der Heide wächst, ist sie mehr der niedrigen Temperatur ausgesetzt, als wenn sie im Schmelzwasser steht, das mit ziemlicher Konstanz die Temperatur von + 42 C. hat. Deshalb hat sie auch auf der Heide einen höheren osmotischen Druck, 18.5 Atm., als in der Schmelzwasserzone, wo der Druck 15.2 Atm. beträgt. Noch ein Beispiel dieser Regelung des osmotischen Druckes der Zelle gibt LipFoRrss (7), von dem wir folgende Tabelle geholt haben. Namen Sept. Nov. Jan. April Sempervivum Req- UNI SRS EA KRA 09.639 C 09 19:092--01 0”.806 C. Iberis sempervirens| 12.092 —1?.231 C. IRS Ok 20.898 CO. 119.281—1".8710C. Helleborus antiquo- FUNNEN ae satsade LOST G. 10644 TOS0ON 203903 OC 644-19 780.6: Arabis: albidaå ...... — IaTC: 19.916 C. Sve Hier finden wir also, dass der osmotische Druck und folglich die Kälteresistenz im November und im Januar wächst. Diese Steigerung wird sogar so stark, dass der Druck in diesen Monaten den Wert erreicht und noch öbersteigt, den wir bei den Gebirgspflanzen ge- funden haben. Dies war ja auch zu erwarten, da die LIDFoRrss'schen Pflanzen in dieser Jahreszeit einer Kälte widerstehen mössen, welche oft unter —15? C. sinkt. | Unseren Resultaten geben wir folgende Zusammenfassung. 1) Die Gebirgspflanzen haben einen relativ hohen osmotischen Druck. 2) Dieser Druck entspricht einer höheren Konzentration des Zell- saftes. Durch gesteigerte Konzentration in der Zelle erreicht die Pflanze einen grösseren Schutz gegen Erfrieren. 380 3) Die Pflanze kann sich innerhalb gewisser Grenzen durch Kon- zentrationsänderungen gegen Erfrieren schätzen. Zuletzt wollen wir dem Komittee för die wissenschaftliche Station in Abisko unseren herzlichsten Dank sagen fär die wertvolle Unterstätzung, die das Komittee uns geliefert hat. Stockholm, Botanisches Institut der Universität. Sept. 5. 1917. LITERATUR. (1) FITTING, H. Untersuchungen uber die Aufnahme von Salzen in die lebende Zelle. Jahrb. f. wiss. Bot. 56. 19135. (2) DIXON, H. H. and ATKINS, W. R. G. On osmotic pressures in plants. I, II. The Scientific Proceedings of the Royal Dublin Society. Vol. XIII. (35) — —, Changes in the osmotic pressure of the sap of the deve- loping leaves of Syringa vulgaris. Ebenda. (8) — —, Variations in the osmotic pressure of the sap of Ilex aqui- folium. Ebenda. (9 — —, Variations in the osmotic pressure in the sap of the leaves of Hedera Helix. Ebenda. (10) — —, On osmotic pressure in plants; and on a thermoelectric method of determining freezing points. Ibid. Vol. XII. (3 WuLFF, Thorild. Botanische Beobachtungen aus Spitzbergen. Lund 1902. Diss. (4) SUTHERST, Walter F. The Chemical News. Vol. LXXXTIII. 1901. (6) MaAxXIMOW, N. A. Chemische Schutzmittel der Pflanzen gegen Erfrie- ren. I, II, III. Berichte der Deutschen Botanischen Gesellschaft. Band ANN, 1912. (7) LIDFORSS, B. Die wintergräne Flora. Kungl. Fysiografiska Sällskapets Lund handlingar XVII. N. F. 1906. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1917. Bb. 11, H. 3—4. AI PREDNINGEN AF CETHARIA DIVARICATA (RUE TFT FENNOSKANDIA AF G. LUNDQVIST Under en skidfärd i Umeåtrakten vintern 1916 anträffades på en myr c:a 4 km nordväst om Umeå ett par exemplar af Letharia di- varicata (L.) Hue. Underlaget utgjordes af en mindre, c:a manshög marig gran. En granskning af den lichenologiska litteraturen gaf till resultat att det var ett ganska intressant fynd. I HELLBomS Norrlands Lafvar var den angifven för några lokaler i Hälsingland och Gästrik- land, hvarjämte den i Tu. FriEs' Lichenographia Scandinavica uppgifves för Parkijaur Morka i Lule Lappmark, således på ett högst betydligt afstånd från de föregående lokalerna. FRrIEs med- delar den dessutom från två platser i Upland och en på hvardera af Öland och Gotland. Anmärkningsvärdt är, att samtliga lokaler utom den i Lule Lappmark äro belägna vid ostkusten. Detta oaktadt äf- ven de inre delarna och västkusten äro ganska ingående undersökta (jfr. t. ex. HULTINGS ganska utförliga Dalslands Lafvar, där den ej finnes medtagen). Något förbiseende bör väl ej förekomma, då man har att göra med en så pass stor och typisk art. I ENGLER & PRANTL, Die natärlichen Pflanzenfamilien uppgifver ZAHLBRUCKNER, att Letharia divaricata förekommer »auf Baumästen im Gebirge», hvilket skenbart ej öfverensstämmer med de svenska förhållandena. Anledningen är, att barrskogen inom af ZAHL- BRUCKNER tydligen kända och åsyftade områden hufvudsakligen är bunden till bergstrakterna, hvilket den ej är i vårt land. För Norge uppgifves den af Fries för fyra och af LYNGE för tre lokaler. Anledningen till, att LYNGE ej medtagit lokalerna Aronsveen och Tevledalen, är tydligen ett förbiseende; åtminstone kan han enligt uppgift till mig ej erinra sig någon annan orsak därtill. 382 Vida talrikare utbredd tyckes L. divaricata vara österut, i Finland och angränsande trakter af Ryssland. Därifrån är den nämligen angifven för ett flertal lokaler. I Lich. Scand. uppgifves till och med »Savolaxia passim (E. NYL.)», medan W. NYLANDER i Lichenes Scan- flerestädes inom området, utan att särskilda lokaler äro an- gifna. dinavie (1860) om utbredningen endast meddelar: »Ad pinos abietesque in sylvis frigidioribus rara». En noggrannare granskning af herbarier och litteratur har visat, att den hvad Sverige beträffar håller sig till de östligaste trakterna. Hela utbredningen samt det förhållandet, att den tyckes aftaga allt- mera västerut, pekar på, att Letharia divaricata är en östlig in- 383 vandrare. Af kartan att döma skulle den hufvudsakligen ha gått öfver Åland, men HELLBOMS gamla fynd vid Parkijaur antyder möj- ligen äfven en invandring norr om Bottniska viken. (Jämför för öfrigt utbredningen af Ranunculus lapponicus på HEINTZES karta i Bot. Not. 1909, pag. 182.) Då arten tyckes öfvervägande (åtminstone norrut) vara bunden vid granen, skulle jag vilja räkna den till, hvad HEINTZE i ofvannämnda och ett något äldre arbete (Bot. Not. 09, pag. 41) benämner följväxter till granen. I södra Tyskland före- kommer den dock både på löfträd och sten (>var. arenaria») enl. KÖRBER, SYDOW m. fl. Denna varietet, eller troligen rättare sagdt art, skulle enligt Fries finnas vid Åhus i Skåne, men är där förgäfves eftersökt af lektor MaLME. I Upsalaherbariet finnes ett exemplar, enl. Du RIETZ »troligen arenaria», af Etias FRIES 1822 taget vid Hälsingborg. ÖLIVIER, som på det hela taget tyckes ha en egendomlig uppfatt- ning om Sveriges lafflora, meddelar dock: »Commun en Scanie, sur les sables mouvants du litoral (TH. FRIES).> Anmärkningsvärdt är, att denna »var. arenaria» af litteraturen att döma, exempelvis 1 Frankrike, har en annan utbredning än L. divaricata. Då utbredningsområdet för denna sistnämnda vid Sveriges ostkust är beläget inom låga trakter, som länge legat under vatten, torde den vara att betrakta som en mycket sen invandrare. Anmärknings- värdt är, att den ej är anträffad på Åland, oaktadt detta höjde sig öfver hafvet betydligt före Upland. LYNGE har i bref meddelat mig följande, sedan manuskriptet var färdigt: »Letharia divaricata er hos os en art med östlig kontinental utbredelse. Jeg szetter dette i forbindelse med et krav om stor som- mervarme. Det er kanske urigtig, da den i Sverige gaar saa langt mot nord.> — Trots det nordliga läget är emellertid sommartem- peraturen ganska hög. Enligt HAMBERG 1908 och EKHOLM 1905 är julitemperaturen vid Parkijaur c:a 14? och vid Umeå ungefär 15?". Lokaluppgifterna äro till största delen hämtade ur litteraturen. Dessutom ha d:r J. HuLTINnNG och lektor G. MALME låtit mig genom- gå sina herbarier, hvarför jag står i tacksamhetsskuld till dem. I Riksmuseets herbarium har jag dessutom kunnat kontrollera en stor del af litteraturuppgifterna. Vidare har fil. kand. G. E. Du RIETZ med- delat mig uppgifterna ur Upsalaherbariet, Kristianiaherbariet har konservator B. LYnGE haft godheten att granska åt mig samt visat mig sin välvilja genom att meddela en del erforderliga uppgifter om artens norska förhållanden. J84 Lokalerna ha inlagts på en underlagskarta hämtad ur H. LIND- BERGS Stora Alchemilla-arbete. De gröfsta felaktigheterna å denna hafva dock rättats. Namnen inom parentes [| | äro ej inlagda på kartan, emedan jag trots flitiga studier å alla tillgängliga kartor ej kunnat finna dem. Sverige. Lule Lappmark: Parkijaur Morka (HELLBOM 1864 och 71) RH, SHH, UH. Västerbotten: en myr c:a 4 km NW om Umeå på gran (G. LUNDQVIST 1916). Hälsingland: Bjuråker, flerestädes på grankvistar (J. A. HARTMAN 1862) UH. Gästrikland: Vid Gäfle nära Stiglunds Stormur (ÖSTLING 1813 och 15) RH, herb. WAHLENBERG; »Åbyggeby vid Rofvan och Prestholmarne. Jerfsta skogen och Kubbo i Ormkärrsmuren enl. ”Gefletraktens växter” p. 920; åtminstone på det sista stället fruktbärande enligt exemplar af ROB. IN DE BETOU» (HELLBOM, Norrlands Lafvar 1884); Kubbo (ALFR. HARTMAN 1855) UH, i skogarna vid byarna Mårtsbo och Kubbo (R. HARTMAN 1851) UH. I Riksmuseets herbarium finnes ett exemplar inneslutet i ett bref från O. L. SILLÉN till CHR. STENHAMMAR och dateradt »Gefle 3 juli 1838». SILLEN var ombedd af STENHAMMAR att söka ytterligare exemplar af Letharia divaricata, som den förre uppgifvit sig ha funnit i Gefle- trakten kort förut, samt omnämner lokalen på följande sätt: »Jag fann den neml. på Kubbo skog i Wahlbo sn. af Gestrikl. vexande på gre- narna af större och mindre Granar, aldrig på Tallar, företrädesvis på mindre, med frugt>»> Längre fram säger han om lokalen att den »numera torde vara den enda kända i Skandinavien>. I Riksmuseets herbarium ligga 2 ex. c. fr. utan lokal och datum ur herb. STENHAMMAR. Troligen äro de från Gäfletrakten. Upland: Upsala, Kungsparken (J. E. ZETTERSTEDT 1861) RH, SHH, UH; (SALOMON HENSCHEN 1863) RH; — »vägen till Ultuna (0. G. BLOM- BERG 1861) RH; -— Funbo sn, Halmbyboda (GRZEWE 1853, M. FLo- DERUS). — Värmdön nära Myrsjön, på små tallar och granar i kan- ten af en liten myr (G. MALME). Södermanland: Dunkers prästgård (0. G. BLOMBERG 1887, 1894) RH, UH. Östergötland: Kvarsebo sn, vid Bubbelkulla och Vrångsjön (J. HULTING) — Risinge sn, Hjälmstorpsnäs (F. O. WESTERBERG). Gotland: Othem (P. T. CLEvE 1864) UH; [Myrsö] (LAURER 1869) UH. Öland: Böda kronopark, på tall (M. FLoDERUS och CHR. STENHAMMAR 1853) RH, UH; (G. E. DU RiETZ 1912) UH. Norge. »Tevledalen distr. Nidaros (BLYTT) enl. Lich. Scand. Exemplar finnas i Riksmuseets herbarium. Tevlan rinner från trakten af Storlien till Trondhjemsfjorden. Troligen afses med Tevledalen byn, som ligger nära IE 380 riksgränsen W. om Storlien. Då emellertid närmare uppgifter om lokalen saknas, är platsen endast på ett ungefär inlagd på kartan. Gudbrandsdalen: Aronssveen (TH. FRIES); — Sel och Vaage (NORMAN) KH; — Hunder (LYNGE och Havaas) KH; — [Prosteberget| (HaVAaAs) KH; enligt LYNGE torde Prosteberget ligga i Vaage. Finland med Kolahalfön och Ryska Karelen. Imandra (FELLMAN); — Sascheika (kartans Saschjejetschnaja) fertil (FELL- MAN). Denna sista plats ligger mellan västligaste viken af Hvita hafvet, Kantalahti, och sjön Imandra; — Kianta s:n: Pietari och Yläjoki (E. WAINIO); — Kuusamo s:n: Lijoki (E. WAINn1I0); — Nurmees s:n: Louhijoki och Muje- järvi (E. WaAINI0); — »Kuopio s:n: Taipalsaari, Haminanlaks m. fl. ställen > (E. NYLANDER); — I Tavastland: Asikkala (SILÉN) och Evoi (NORRLIN 1874) (RH, båda vid SW. delen af sjön Päijänne); — Nyland: Vihti (E. NY- LANDER); — Savolaks flerestädes (E. NYLANDER). — Dessutom må ur Lich. Scand. anföras: »Karelia ad [Kiski] (KULLH.), [Käpselkä] (SIMMING) et Onegam (W. NYL.)» och ur WaINIOS Adjumenta etc.: »Karelia Rossica ad [Koroppi]; in regione coniferarum mixtarum Lapponizae Rossiacce australis: ad [Var- tiolampi et Siprinkil. Ad [Louhivaara] cum apotheciis>. Utbredning i det öfriga Europa. I norra Italien förekommer arten bl. a. i Toscana och Ligurien samt på Sardinien: Enligt JATTA är den emellertid ej observerad i mellersta Ita- lien. I Schweiz tyckes den vara ganska vanlig. Något mindre utbredd är den i Frankrikes bergstrakter, hvarifrån den finnes anmärkt bl. a. från Vogeserna, Jura och Plateau Central men saknas på slättlandet. Samma är förhållandet med Tyskland, där den är bunden till bergstrakterna i de sydligare delarna. Enligt OLIVIER är den i »Suede, Norvége, Finlande commun»>, hvilka uppgifter påbördas Tu. FRIES. Troligtvis har väl OLIVIER fått denna uppfattning genom ett kritiklöst användande af ACHARIUS' lakoniska med- delanden i Lich. Univ. Riktig är emellertid OLIVIERS upplysning: »N'est pas signalé dans les Ies Britannique, en Belgique, en Portugal, en Danemark et au Spitzberg»>. Härtill kan äfven läggas Grönland. Att hoppas är, att offentliggörandet af samtliga dessa lokaler för med sig, att flera uppgifter om utbredningen meddelas. Då vi 1 vår lafflora ha en hel del arter med intressant utbred- ning (reliktformer 0. d.), hoppas jag att längre fram bli i tillfälle att utreda deras utbredning och invandringshistoria för att häraf möjligen kunna draga några slutsatser, t. ex. i klimatologiskt hänse- ende. Att märka är emellertid att lafvarna på grund af sin relativa okänslighet för temperaturväxlingar egentligen ej äro alltför lämp- liga härför. ROR : 25 Svensk Botanisk Tidskrift 1917. 386 LITTERATUR. ACHARIUS, E., Lichenographia Universalis. — Göttingen 1810. BLOMBERG, O. G., Bidrag till kännedomen om lafvarnas utbredning m. m. i Skandinavien. — Bot. Not. 1895. FRIES, TH. M., Lichenographia Scandinavica. — Upsala 1874. HEINTZE, A., Om Mulgedium sibiricum och dess utbredning inom finsk- skandinaviska floraområdet. — Bot. Not. 1909. ——, Om Ranunculus lapponicus och andra av sgranens följväxter i Skandinavien. — Ibid. 1909. HELLBOM, P. J., Norrlands lafvar. — Kungl. Sv. Vet. Ak. Handl. 1884. KÖRBER, G. V., Parerga lichenologica. — Breslau 1859—63. LYNGE, B., Om utbredelsen av en del traad- og busklaver i Norge. — Bot. Not. 1910. —»—, De norske busk- og bladlaver. — Berg. Mus. Aarbog, 1910. NYLANDER, ÅA. E., Lafvegetationen uti Savolaks. — Föredr. för Vet. Soc. 1856. : NYLANDER, W., Lichenes Scandinavie sive Prodromus Lichenographize Scandinavice. — Helsingfors 1861. OLIVIER, H., Lichens d'Europe etc., premier fascicule. -- Cherbourg, 1907. SYDOW, P. Die Flechten Deutschlands. — Berlin 1887. ZAHLBRUCKNER, A., Lichenes (Flechten). Die natäörlichen Pflanzenfamilien. = LeipZzis) 190: WaINnrio, E., Adjumenta ad Lichenographiam Lapponiz fennic&e atque Fenni&e borealis. — Soc. pro Fauna et Flora Fennica. — "Helsing: fors 1881—583. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1917. Bb IT HN 4. EN SÄLLSYNT BILDNINGSAFVIKELSE HOS (ERTEN TAÄTISTEUROPAZEA AF FREDRIK DAHLSTEDT Vid Åmots bruk i nordvästra Gestrikland påträffades af mig som- maren 1916 några exemplar af Trientalis europcea, hos hvilka från bladrosetten i spetsen på den upprättväxande stjälken hade utväxt långa spensliga, med några få gröna, men förkrympta blad försedda utlöpare. Växtplatsen var belägen ungefärligen 1 km. väster om Åmots kapell på sydstranden af Testeboåns västra källarm, Kölsjö- ån, intill en några meter öfver dalbottnen belägen ravinmynning. Marken var ständigt öfversilad af en ur strandbrinken framrinnande källa samt starkt beskuggad af tätt stående granar och enstaka löf- träd, förnämligast glasbjörk, hägg och gråal, men äfven de båda syd- liga masurbjörk och klibbal. Vegetationen i denna granlund, lik- som 1 flera liknande på denna trakt, om hvars artsammansättning jag lämnat beskrifning i min uppsats Bidrag till kännedomen om vegetationen i Gestrikland (S. B. T. 1916, h. 3, sid. 597), har på ett synnerligen i ögonen fallande sätt påverkats af de extrema yttre för- hållandena. I fältskikten ingå en brokig samling mestadels hög- växta Örter och gräs, både nordliga och sydliga element, alla ut- märkta af en exklusiv vegetativ frodighet påminnande om de sub- alpina Betuleta geraniosa. Så hade t. ex. Rubus saxatilis och Phe- gopteris polypodioides minst dubbelt så stora blad som vanligt; Festuca ovina, som i några exemplar förirrat sig hit, hade nästan fullständigt förlorat sina xerofytkaraktärer och var försedd med platta utbredda bladskifvor och ett högväxt, slakt strå. I likartad riktning var Carex canescens utvecklad, hvilket gaf den ett med C. loliacea likartadt växtsätt. Calamagrostis arundinacea bildade inga ax och var till sitt utseende förvillande lik Triticum caninum. Af 388 Geum rivale förekom formen pallida samt af Viola montana en stor mängd kleistogama individ. De ifrågavarande Trientalis-individen hade under sin utveckling dessutom varit utsatta för en den vegetativa utvecklingen åtmin- stone ej hindrande, men den florala säkerligen försvårande inverkan, därigenom att de under våren blifvit dränkta af den mycket öfver den vanliga högvattenslinjen stigande Kölsjöån. Med den kännedom, å SN & Sr OSS man genom experimentellt morfologiska undersökningar äger öfver den florala och vegetativa utvecklingens beroende särskildt af kon- centrationen hos assimilationsprodukterna, förefaller det ju rätt för- klarligt, att dessa individ utvecklat sig, som de gjort. Genom att blomknoppen ej kunde bringas till utveckling, kom i stället ve- getationspunkten att växa ut, ej till ett ortotropt skott, därtill räckte tydligen icke den bildade näringen, utan till en plagiotrop, grön ut- löpare. De längre utlöparna (1—2 dm. långa) voro till följd af sin tyngd nedhängande, men visade ingen benägenhet atl växa vidare 389 ned mot jorden, utan voro i spetsen krökta uppåt i horisontellt läge, åtminstone ännu så sent som den 23 juli. Blombildningen var, som nämndt, fullständigt undertryckt, de underjordiska, hvitfärgade ut- löparna voro däremot kraftigt utvecklade och i spetsen redan för- sedda med de typiska små lökarna. I svensk litteratur har något liknande, så vidt jag kunnat finna, ej blifvit beskrifvet. Det erinrar ju i viss mån om det likaså egen- domliga fallet hos Anemone nemorosa, hvilket blifvit beskrifvet af J. A. Z. BRUNDIN i Bot. Not. 1903, och hos hvilken en kort rhizom- axel utvuxit från vecket af ett högblad. I båda fallen hafva under- jordiska vegetativa bildningar ryckt upp till den ofvanjordiska flo- rala delen, men hos Anemone-individet kunde rhizomet icke om- stämmas till någon slags ofvanjordisk skottform. I samband här- med står också att Trientalis” underjordiska utlöpare lätt kunna för- mås att under ljusets inflytande grönska eller åtminstone rödfärgas. Af intresse skulle naturligtvis hafva varit att undersöka, huru ut- löparna förhållit sig, om de blifvit nedsänkta i jorden. Tyvärr med- gaf icke tiden detta, då jag endast tillfälligtvis uppehöll mig i trakten. I andra lands litteratur finnas endast två liknande fall beskrifna, det ena af P. GRAEBNER i Verh. Brandenb. Bot. Verein 1892, det andra af ROBINA SHILSBEE SMITH i Rhodora 1901. GRAEBNER fann sommaren 1893 på Harz på två skilda lokaler, efter vägen till An- dreasberg samt nedanför Brocken intill Goethevägen, ett flertal in- divid med ofvanjordiska utlöpare från bladrosetten. Somliga utgingo fullständigt terminalt, andra voro axillära. De förra voro längre och försedda med flera ganska stora blad, utom i spetsen, där en- dast fjäll bildades, de axillära voro kortare och buro endast fjällika blad. Af de långa utlöparna nådde några ned till marken, hvarest de hade slagit rot och utsändt underjordiska grenar, hvilka voro fullständigt lika de normala rhizomen och i spetsen afslutades med en öfvervintrande lök. Båda lokalerna voro från tre håll beskug- gade af omgifvande klippor och skog och med fri exposition endast mot söder. Underlaget utgjordes af mosstäckt källdragsmark. GRAEBNERS exemplar, som undersöktes i september, hade hunnit längre i utveckling och visade, att ett omslag mot sommarens slut ägt rum i utlöparnas konstitution, troligen beroende på att de efter rotslagningen blifvit rikligare tillgodosedda med näring. GRAEBNER anger som orsak till den egendomliga utvecklingsgången den starka värmen under ifrågavarande års sommar, då dagarna skulle hafva 390 varit så torra och heta, att det vegetativa lifvet fullständigt stag- nerat. Under nätterna däremot ökades luftfuktigheten på dessa skyddade ställen, under det att samtidigt temperaturen höll sig hög, hvilket allt i hög grad gynnat den vegetativa utvecklingen, medan den florala hämmats. Detta hämmande af blomutvecklingen gaf också enligt GRAEBNER de i vanliga fall ej frambrytande knopparna vid stamspetsen tillfälle att utvecklas. Tecken på den rentaf för- störande inverkan af dagarnas klimatförhållanden såg GRAEBNER I bladens och stamdelarnas rödfärgning samt i de förras fläckvisa bortdöende. GRAEBNER uppger sig aldrig hafva hört något liknande iakttaget eller funnit det omnämndt i litteraturen. Emellertid har, som ofvan nämndes, ett liknande fall iakttagits på den närstående Trientalis americana af R. S. SMITH. Trientalis-släktet hör tydligen till den stora grupp af arktotertiära element, som af den stora inlandsisen drefs söderut och därvid ut- bildade närstående raser inom Amerika å ena sidan och Eurasien å den andra. Trientalis europea synes därvid hafva varit den ur- sprungliga arten, emedan den utom i hela nordliga Eurasien äfven förekommer i nordvästra Amerika ned till Oregon: Härifrån ut- stråla de tvenne mycket närstående amerikanska arterna americana och latifolia, den förra efter ostkusten ned till Virginien, den senare efter västkusten från Vancouver-ön till Väst-Californien. Af R. S. SmitH påträffades i staten Maine, Washington Co. vid Maclines på två skilda ställen ej långt från hvarandra ett flertal in- divid Tr. americana med ofvanjordiska utlöpare. Den ena växt- lokalen var ett tätt busksnår intill en Sphagnum-mosse, den andra utgjordes också af ett tätt igenvuxet busksnår på sluttningen af en kulle. Utlöparna utgingo ej såsom hos de ofvan beskrifna exempla- ren från rosettbladen, utan från de fjällika lågbladen nedanför dessa. Utlöparna hade rödfärgade axlar och blad, och de längre af dem voro nedåtriktade samt hade trängt ned i jorden, där de i spetsen svällt upp till en lök, som fallet är på normala underjordiska ut- löpare. Dessa senare voro nästan fullständigt undertryckta. Röd- färgning af rhizomen inträder alltid enligt SmMiTH, om de af någon anledning komma ut i dagen; de visa därvid ej heller någon ten- dens att söka sig ned i jorden igen utan växa vidare horisontellt. Samma fenomen således som t. ex. T. LAGERBERG beskrifvit hos Adoxa. I olikhet mot de ofvan beskrifna fallen buro några af SMITHS exemplar blommor. Någon förklaring på fenomenet lämnas icke, men SMITH uppger, att under en följande mycket torr sommar fanns 391 på samma plats "endast ett individ med en ofvanjordisk utlöpare, som trängt ned i jorden och bildat en lök. För den experimentella morfologien spela sådana afvikelser som de ofvan omtalade en synnerligen stor roll, och det synes, som om man i Trientalis skulle äga ett lämpligt studieobjekt. Det är ju möjligt, att de beskrifna exemplaren utgjort någon ras, som synnerligen lätt reagerat mot ändrade yttre inflytelser, eller att de genom någon svampinfektion blifvit påverkade. Hvad det senare fallet beträffar, var verkligen ett af mina exemplar från Åmot angripna af en svamp, men de öfriga syntes fullt friska. Hos Trientalis europcea äro en del andra bildningsafvikelser kända. Så förekommer det att blommor utvecklas från de förkrympta blia- den nere på stammen, att blomskaften reduceras till sin längd, vi- dare äro en mängd variationer i fråga om blommornas och blom- delarnas antal, storlek och form iakttagna. L. M. NEUMAN har be- skrifvit en synnerligen egendomlig form, funnen af honom både i Medelpad och på västkusten, men äfven uppgifven från andra stäl- len i Sverige samt från Tyskland. Hos denna utvecklas flera blom- bärande bladrosetter ofvan hvarandra, hvilka blomma i tur och ord- ning, hvarigenom blomningen kommer att fortsätta till långt fram på sommaren. Dessa individ äro tydligen kraftexemplar, som på grund af sin större assimilationsförmåga ägt resurser att äfven ut- veckla en af topprosettens sidoknoppar till ett orthotropt floralt skott. Individen ägde också, som synes af de af NEUMAN uppgifna måtten, ovanligt stora blad och höga stammar. På kraftiga individ förekommer ofta, som jag varit i tillfälle iakttaga, att knoppar i bladvecken, mest nere på stammen, skjuta ut en förkortad, högst ett par cm. lång axel med ett par små förkrympta blad. Slutligen kan nämnas, att i PENziIGS teratologi omtalas ett fall, då birötter utväxt från vecket af topprosettens blad. Den i våra fjälltrakters hedformationer så ytterst vanligt förekom- mande forma rosea af T. europea är kanske också att betrakta som en af yttre faktorer framkallad form. De förändringar, som träffat denna, äro just de vanliga hos arktiska och alpina växtformer före- kommande, såsom förhöjd blomrikedom, lägre växtsätt samt riklig anthocyanbildning. Huruvida de i sydligare trakter af Sverige före- kommande rosea-formerna också äga de nordliga exemplarens öfriga egenskaper, vet jag ej. Om så är fallet, torde väl denna form vara att betrakta som konstant och de sydliga exemplaren som relikter. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1917. Bo. 11, H. 3—4. VÄXTLÖKALER FRÅN NORRBOTTEN AF ERIK MARKLUND I efterföljande förteckning ha sammanförts en del växtfynd gjorda af mig hufvudsakligen i Piteå och Neder-Kalix socknar samt några andra från Elfsby socken, godhetsfullt meddelade mig af ama- nuensen fil. lic. KNUT LUNDMARK i Upsala. Rörande de i det följande nämnda växtlokalernas belägenhet med- delar jag här för att spara utrymme följande: alt Pitholm, Pitsund, Öjebyn, Böle, Arnemark, Sikfors, Önusberg Trundön, Trundavan, Svartnäs, Långvik, Rosvik, Rosfors och Krok- vattnet alla ligga i Piteå socken; att Krokträsk, Korsträsk, Rackberget, Bergträsk, Laduberg, Metträsk, Mörtträsk och Björnberget ligga i Elfsby socken; att Skuthamn, Munksund, Storfors och Karlsborg äro sågverk, de tre första vid Piteå, det sista vid Kalix. att Seskarö ligger några mil utanför Haparanda; att med Kluntarne afses de två öarna med detta namn i Piteå skärgård. Då årtal uppgifvits för ett växtfynd, anger detta, att växten på ifrågavarande lokal är att betrakta som tillfällig. Nomenklaturen 1 förteckningen överensstämmer, där annat ej anges, med den af Lunds Botaniska förening 1907 utgifna pointsför- teckningen. Achillea Ptarmica. Öjebyn. Krokvattnet. Vid järnvägen mellan Krokträsk och Elfsby station. Actea spicata. Elfsby socken: Metträskbäcken. Aethusa Cynapium. Storfors 1906, Skuthamn 1914, 1915. — På ballast. Agrostemma Githago. Öjebyn 1904. Rosfors 1911. Elfsbyn. Agrostis spica venti. Öjebyn 1907. . 393 Aira bottnica. Piteå stad. Pitholm. Rosvik, Kallön. Allmän i Piteå skärgård. A. boltnica X ccespitosa. Piteå stad. Trundön. Alnus rotundifolia. Pitholm. Piteå skärgård, Svinöra. incana var. argentata. Öjebyn. Svartnäs. incana var. argentata f. microconus. Öjebyn. incana var. microconus. Öjebyn. incana X rotundifolia. Pitholm: Nötön; Renön (leg. C. HÅKANSSON enl. herbarieex.). ; Anagallis arvensis. Piteå 1906. Skuthamn 1911. — På ballast. Anchusa officinalis. "Skuthamns ballastplats 1911. Angelica litoralis. Kluntarna. Långvik. Antennaria dioica f. corymbosa. Öjebyn. ÅA. dioica var. hyperborea. Seskarö. Neder-Kalix. Kluntarna. Pitholm SÖN —Öjebyn— Böle—Arnemark—Sikfors. — Rosfors. Önusberg. - Trundön— Trundavan —Långvik. Svartnäs. Neder-Luleå socken: Hålfjärden. Elfsbyn. — Är åtminstone inom Piteå socken fullt ut lika vanlig som hufvudarten. Anthemis tinctoria. Piteå 1906. Pitholm 1914. Öjebyn 1914. Elfsby soc- ken: Högheden 1916. Krokträsk. Korsträsk. Elfsbyn. A. arvensis. Storfors ballastplats 1908. ; Anlhyllis Vulneraria. Elfsby socken: Storforsen. Skuthamns ballastplats 1911. Arctium tomentosum. Skuthamns ballastplats 1911. Piteå 1916. Arenaria serpyllifolia. Storfors 1907. Skuthamn 1914. — På ballast. Artemisia Absinthium. Skuthamns ballastplats 19135. 4. campestris. Skuthamns ballastplats 1914. AÅ. campestris var. bottnica. Pitsund. Piteå skärgård: Rebben. Asperugo procumbens. Öjebyn. <:Neder-Kalix socken: Gammelgården. Kalix skärgård: Lutskärsgrund. Seskarö. Åster Tripolium. Trundön. Trundavan. Athyrium alpestre. Neder-Kalix, Åkerholmen. A. Filix femina. RBosfors. Krokvattnet. Atriplex calotheca. Fr. Piteå 1907. Skuthamn 1915, 1916. — På ballast. A. latifolium. Piteå. Trundön. Skuthamns ballastplats 1915. 4. litorale. Storfors 1907. Piteå 1907. — På ballast. A. patulum. Piteå. Skuthamns ballastplats 1915, 1916. Barbarea lyrata. Piteå. Öjebyn. Pitholm. Piteå socken: Hemlunda. Krokträsk. — Har på de sista 5 åren spridt sig oerhördt vid Piteå och Öjebyn. De första exemplaren fann jag 1906 eller 1907 i Piteå. Berteroa incana. Storfors. Införd med ballast eller spannmål. Först observerad 1907 men fanns säkert dessförinnan och har sedan dess hållit sig kvar på samma plats i en frekvens af 100—200 exemplar. Visar ingen tendens att sprida sig. Betula verrucosa. Seskarö. Arnemark. Sikfors. Elfsbyn. Botrychium boreale. Öjebyn 1909. Bergträsk 1911. På båda ställena i ett enda exemplar och sedan ej återfunnen. B. lanceolatum. Pitholm. Öjebyn. Elfsbyn. Boden (LUNDMARK). 394 Botrychium Lunaria. Öjebyn. Neder-Kalix socken: Björkfors. Elfsbyn. Krokträsk. Boden (LUNDMARK). B. Matricarie. Neder-Kalix. Seskarö. Öjebyn. Rosfors. Elfsbyn. Krok- träsk. Boden (LUNDMARK). Neder-Luleå socken: Bjursträsk. Brassica Napus. Storfors ballastplats 1908. Bromus mollis. Storfors ballastplats 1908. B. secalinus. Pitholm. Öjebyn. Rosvik 1911. Krokträsk. Bulliarda aquatica. Pitsund. Piteå. Öjebyn. Svartnäs. Bunias orientalis. Storfors i ett fåtal exemplar; observerad sedan 1908. Inkommen med ballast eller spannmål. Cakile maritima. Skuthamns ballastplats 1915, 1916. Callitriche autumnalis. Piteå, Strömnäs. Elfsby socken: Krokträskbäcken. Calypso bulbosa. Luleå, Svartön. Korsträsk. Rackberget. — Torde nu vara utgången på lokalen i Långvik sedan skogen, där den växte, nedhuggits; detta enligt uppgift af en ortsbo, som känt till växtplatsen. Camelina microcarpa. Öjebyn 1907. Laduberg 1906, 1908. Campanula patula. Piteå. Luleå. Cannabis sativa. Piteå 1916, förvildad. Carduus crispus. Neder-Kalix. Seskarö. Piteå. Öjebyn. Sikfors. Rosvik. Elfsbyn. Krokträsk. Korsträsk. C. nutans. Karlsborg på en gammal ballastplats. Skuthamns»ballast- plats 1916. Storfors, inkommen med ballast eller spannmål. Här observerad första gången 1907 men fanns redan förut. Har hållit sig kvar i ungefär oförändrad mängd, d. v. s. omkring 100 exemplar, trots att man ett par gånger ryckt upp alla blommande individ för att utrota den. Carex arenaria. Skuthamns ballastplats 1916. C. canescens var. subloliacea. Öjebyn. C. canescens X dioica. Öjebyn. Neder-Kalix. C. canescens X norvegica. Öjebyn. Boden (LUNDMARK). C. diandra. Öjebyn. Krokträsk. C. disperma. Pitholm. Krokvattnet. Krokträsk. C. glareosa. Pitholm. ”Trundön. Neder-Luleå socken: Hålfjärden. C. hirta. Skuthamns ballastplats 1916. C. hirta var. hirtiformis. Skuthamns ballastplats 1916. C. livida. Öjebyn. Krokträsk. Piteå socken: »på en myr väster om Roknäs öfre fäbodar, leg. ERNST LUNDBERG>, (enl. ex.) C. loliacea. Öjebyn. Krokträsk. C. norvegica. Öjebyn. Boden (LUNDMARK). C. polygama. Storsund. Carum Carvi f. rhodochranthum Moore. Neder-Kalix socken: Björkfors. Centaurea Cyanus. Öjebyn 1905, 1907. Rosvik 1911. Bergträsk 1910. Cerastium arvense. Krokträsk vid järnvägen. Funnen 1906 första gången och sedan hvarje år. Tycks ej sprida sig. Chelidonium majus. Skuthamns ballastplats 1916. Chenopodium glaucum. Storfors ballastplats 1908. Skuthamns ballastplats 1915, 1916. | C. hybridum. Storfors ballastplats 1916. 395 Chenopodium murale. Skuthamns ballastplats 1911, 1915. C.: rubrum. Piteå 1907. — På ballast. C. polyspermum. Piteå 1905. — På ballast. C. Vulvaria. Storfors ballastplats 1908. Chrysanthemum Parthenium. Piteå på ballast 1905. Skuthamns ballast- plats 1915. Cirsium arvense. Neder-Kalix. Piteå. Storfors. Skuthamn. Öjebyn. Krokträsk. Elfsby socken: Lillkorsträsk. C. lanceolatum. Skuthamns ballastplats sedan 1914. Fanns detta år i ett par exemplar men nu (1916) i flera hundra. C. palustre. Öjebyn vid Gustafsbo i ett fåtal individ. Coeloglossum viride. Öjebyn. Krokvattnet. Elfsbyn. Krokträsk. Conringia orientalis. Storfors ballastplats 1908. Convallaria majalis. Seskarö. Elfsby socken: Bergträsk; Korsträskbäcken. Convolvulus arvensis. Storfors till ett antal af 5—10 exemplar, inkommen med ballast eller spannmål och observerad sedan 1907. Frekvensen oförändrad. Skuthamns ballastplats 1914, 19135. Coralliorrhiza Neottia. Pitholm. Öjebyn. Önusberg. Laduberg. Krok- träsk. Neder-Luleå socken: Hålfjärden. Coriandrum sativum. Mellan Piteå nya och gamla stad 1904. Coronopus didymus. Uppges i BACKMANS och HoLMS flora öfver Västerbot- ten och Lappland som »anmärkt i Piteå, sannolikt inkommen med ballast». Numera finns den ej i Piteå. Daphne Mezereum. Elfsby socken: Metträskbäcken; Krokträskbäcken. Daucus Carota. Skuthamns ballastplats 1914. Dianthus deltoides. Öjebyn. Krokträsk. Diplotaxis muralis. Storfors ballastplats 1907, 1908. Skuthamns ballast- plats, observerad sedan 1910. Dracocephalum thymiftorum. Storfors ballastplats 1907, 1914, 1915. Drosera longifolia X rotundifolia. Pitholm. Dryopteris Filix mas. Öjebyn. Elodea canadensis har jag iakttagit på fyra olika lokaler i eller nära Piteå, nämligen: Piteå stad i dets. k. Sundet; Piteå, Strömnäs; Bergs- vikens sågverk; Höglandsnäsviken nära Pitsund. Elymus arenarius. Öjebyn. Böle. Piteå socken: Hemlunda. Allmän i Piteå skärgård. Epilobium montanum. Skuthamns ballastplats 1916. Elfsby socken: Rack- berget. Equisetum variegatum. Öjebyn. Böle. Eriophorum Scheuchzeri. Arnemark. Böle. Erodium cicutarium. Storfors ballastplats 1908. Skuthamns ballastplats 1910, 1911, 1914, 1915. Erysimum hieraciifolium. Kluntarne. Kalix skärgård, Lutskärsgrund. Euphorbia Helioscopia. Skuthamns ballastplats 1914, 1915. Euphrasia hebecalyx. Pitholm. Öjebyn. Långvik. Trundön. Svartnäs. Luleå. Neder-Luleå socken: Hålfjärden. Fagopyrum sagittatum. Öjebyn 1906. Fragaria vesca. Öjebyn. Kluntarna. Trundön. Långvik. Elfsbyn. Krokträsk. 396 Fumaria officinalis. Öjebyn 1906. Arnemark 1911. Elfsbyn. Korsträsk. Elfsby «socken: Lillkorsträsk. Gagea minima. Öjebyn. Först observerad 1906 i en parkanläggning, där den sedan förökats betydligt. Galium Aparine. Seskarö 1912. Storfors ballastplats 1907. Skuthamns ballastplats 1915, 1916. Krokträsk. Uppges af BACKMAN och HoLM för Piteå men finns ej numera på denna plats. G. boreale. Öjebyn. Långvik. Elfsbyn. Boden (LUNDMARK). G. trifidum. Öjebyn. Pitholm. Neder-Kalix. Krokträsk. G. triflorum. Storfors ballastplats 1912. G. verum. Öjebyn. Krokträsk, vid järnvägen. Gentiana Amarella var. lingulata. Öjebyn. Böle (LUNDMARK). Långvik. Elfsbyn. Krokträsk. Geranium columbinum. Skuthamns ballastplats 1914. G. pusillum. Piteå på ballast 1905. Skuthamns ballastplats 1911, 1914. Geum rivale. Piteå, Ankarskatan 1915; ett enda exemplar. Glechoma hederacea. Öjebyn; införd. Först observerad 1907 i en park- anläggning. Gnaphalium silvaticum. Neder-Kalix. Öjebyn. Rosfors. Krokvattnet. Långvik. Elfsbyn. Krokträsk. Neder-Luleå socken: Bjursträsk. — På alla lokalerna sparsamt. Goodyera repens. Krokträsk. Hierochloa odorata. Öjebyn. Hippophaé rhamnoides. Kluntarne. Svartnäs. Piteå skärgård: Mellerst- ön; Rebben. ”Trundön. Neder-Luleå socken: Alhamn. Honckenya peploides. Pitsund. Kluntarna. Långvik. Piteå skärgård: Rebben. Hyoscyamus niger uppges finnas i Piteå af BACKMAN och HOLM men saknas där numera. Hypericum quadrangulum. Skuthamns ballastplats 1916. Hednoret(LUNDMARE) Juncus stygius. Öjebyn. Böle. Säfvast (LUNDMARK). Neder-Luleå socken Hålfjärden. Piteå socken: Blåsmark. Elfsby socken: Mörtträsk. Lamium amplexicaule. Öjebyn 1905. L. album. Piteå, på ballast 1905. Skuthamns ballastplats 1911. Lappula echinata. Storfors. Observerad sedan 1907; införd med ballast eller spannmål. Lapsana communis. Piteå 1907. Skuthamns ballastplats 1914. Lathyrus maritimus. Seskarö. Kluntarna.. Långvik. L. palustris. Öjebyn. Rosvik. Trundön. Svartnäs. Bergträsk. Neder- Luleå socken: Hålfjärden. Elfsbyn. L. pratensis. Öjebyn. Rosvik. Långvik. Arnemark. Krokträsk. Lemna minor. Öjebyn. L. trisulea. Pitholm, Timviken. Piteå stad. Lepidium ruderale. Karlsborg 1912. Skuthamns ballastplats 1914—1916. Storfors ballastplats 1907, 1908. Piteå, på ballast 1916. Limosella aquatica. Tuleå. Öjebyn. Trundön. Svartnäs. Linaria vulgaris. Neder-Kalix. Seskarö. Öjebyn. Rosfors. Krokträsk. Svartnäs. Storfors ballastplats 1914, 1915. Skuthamns ballastplats. På de sex första lokalerna antagligen ursprungligen förvildad ur trädgårdar. 397 Listera cordata. Öjebyn. Böle. Elfsby socken: Laduberget; Lillberget: Krokträskliden. Lithospermum arvense. Öjebyn 1907. Elfsbyn 1905. Lolium perenne. Storfors ballastplats 1908. Lotus corniculatus. Storfors ballastplats 1914. Skuthamns ballastplats 1910, 1911, 1915, 1916. Luzula multifltora. "BACKMAN och HOLM uppge denna art vara tämligen allmän, L. campestris däremot allmän. I Piteå-trakten har jag dock ej sett till L. campestris utan endast L. multiflora. Lychnis flos cuculi. Pitholm. Öjebyn. Krokträsk. Lycopodium = Selago. Piteå, Svartudden. Böle. Kluntarne. Krokträsk. Lythrum Salicaria. Bosvik. Kluntarne. Malaxis paludosa. Neder-Luleå socken: Hälfjärden. Matricaria Chamomilla. Piteå, på ballast 1905, 1916. Storfors ballast- plats 1908. Skuthamns ballastplats 1911, 1915, 1916. M. discoidea. Neder-Kalix. Karlsborg. Elfsbyn. »Piteå vid sundet !?/g 1834». enl. ex. leg. C. HÅKANSSON. Rosfors. Rosvik. Trundön— Trundavan—Svartnäs. Piteå skärgård: Svinöra; Rebben. Elfsby socken: Muskus; Storfors. Förefailer sprida sig inåt landet, hvar- vid den följer vägarna (LUNDMARK) Medicago lupulina. Karlsborg. Storfors, på en gammal ballastplats. Skut- hamns ballastplats 1914—1916. M. falcata. Piteå, Löfholmens sågverk. Först observerad 1910 men har säkert funnits flere år dessförinnan. Melandrium album. Storfors 1907, 1910, 1912, 1914, 1915. Krokträsk 1905, 1908. Melica nutans. Rosfors. Neder-Luleå socken: Hålfjärden. Elfsby socken: Björnberget; Bergträsk; Metträskbäcken. Melilotus albus. Storfors ballastplats 1908. Skuthamns ballastplats 1914, 1915, 1916. Piteå, på ballast 1914—1916. M. indicus. Storfors ballastplats 1908. M. Petitpierreanus. Storfors 1908. Skuthamn 1915, 1916. Piteå 1914, 1915. — - På ballast. Mentha arvensis. Öjebyn 1908. Piteå 1916. M. palustris. Krokvattnet. Mercurialis annua. Skuthamns ballastplats 1914, 1916. Milium effusum. Krokvattnet. Neder-Kalix, Åkerholmen. Molinia coerulea f. arundinacea. Schrank. ”Trundavan. Mulgedium alpinum. Krokvattnet. Myriophyllum verticillatum. Öjebyn. Ononis repens. Skuthamns ballastplats 1915, 1916. Orchis incarnata. Elfsby socken: Rengårdsberget; Altervattnet. Papaver dubium. Storfors ballastplats 1907. P. Rhoeas. Storfors ballastplats 1908. Pastinaca sativa. Skuthamns ballastplats 1915. Svartnäs 1916, förvildad. Petasites frigida. Elfsby socken: Mjövattnet; Metträsk; Metträskbäcken. Krokträsk. Peucedanum palustre. Öjebyn. Neder-Luleå socken: Hålfjärden. 398 Phalaris arundinacea. Seskarö. Kluntarne. Rosvik, Kallön. Ph. canariensis. Storfors ballastplats 1908. Pinguicula villosa. Elfsby socken: Tjäderslyet; Björnberget; Laduberg. Pisum arvense. Piteå, på ballast 1916. Plantago lanceolata. Piteå 1906, 1914. Storfors 1908. Skuthamn 1914, 1915. Plantago media. Öjebyn. Krokträsk, ett enda exemplar 1905. Boden (LUNDMARE). Platanthera bifolia. Öjebyn. Kluntarne. Björnberget. Ladubersg. Poa palustris. Storfors. Skuthamn. Polemonium coeruleum. Piteå. Öjebyn. Laduberg. — Ursprungligen för- vildad ur trädgårdar. Polypodium vulgare. Öjebyn. Rosfors. Kluntarne. Elfsby socken: Krok- träskliden; Lillberget; Altervattnet. Potamogeton filiformis. Svartnäs. P. prelongus. Pitholm. Piteå. P. pusillus. Pitholm. Öjebyn. Trundavan. Piteå socken: Högs- böle. P. vaginatus. Långvik. Trundön. Piteå skärgård: Rebben. Neder-Luleå socken: Hålfjärden. P. zosterifolius. Piteå (numera utrotad genom igenfyllning) Potentilla canescens. Skuthamns ballastplats 1916. P. norvegica. Elfsbyn. Storfors 1910. Böle. Öjebyn. P. erecta X procumbens. Skuthamns ballastplats 1916. Primula sibirica. Seskarö. Kalix skärgård: Lutskärsgrund; Löfbådan. Ranunculus Flammula var. intermedius Hn. Öjebyn. R. lapponicus. Krokvattnet. Krokträsk. Laduberg. Har uppgivits för Piteå men är nu utgången därstädes. R. sceleratus. Öjebyn. Raphanus Raphanistrum. Öjebyn 1906. Storfors ballastplats 1908. Skut- hamns ballastplats 1914—1916. Reseda lutea. Storfors ballastplats 1907. Rhamnus Frangula. Piteå socken: Böle; Lillträsk; Himmingsmark (enl. ex. leg. C. HÅKANSSON 1879.) Ribes nigrum. Pitholm. Öjebyn. — Förvildad. Ribes rubrum. Pitholm. «Böle. Kluntarne. Elfsby socken: Metträsk- bäcken. Rubus arcticus f. schizopetalus. Pitholm. Öjebyn. Rumex aquaticus X domesticus. Piteå. Öjebyn. Långvik. Sagina nodosa. Pitholm. ”Trundön. Svartnäs. Långvik. Salix glauca. Luleå. Önusberg. Långvik. Krokträsk. -Neder-Luleå socken: Hålfjärden. Allmän vid Piteå. S. hastata. Pitholm. S. hastata X repens. Piteå, Klubbgärdet. S. livida Wg. X repens. Öjebyn. Salix repens. Den i litteraturen vanliga uppgiften om Piteå som nord- gräns för S. repens är fullkomligt felaktig. Norr om Piteå har jag sett den på följande ställen: Trundön (vanlig på stränder). Långvik. 399 Neder-Luleå socken: Hålfjärden, i stor mängd. Neder-Kalix: Gran- tjärn (en enda, liten buske). Seskarö (flere stora buskar). Saussurea alpina. LTaduberg. Neder-Luleå socken: Bjursträsk. Saxifraga granulata. Piteå, Lillängen. Scheuchzeria palustris. Böle. Laduberg. Scirpus austriacus. Pitholm. Öjebyn. Böle. S. acicularis. Pitholm. Öjebyn. Scutellaria galericulata. Öjebyn. Rosfors. Krokvattnet. Sikfors. Ros- vik. Långvik. Elfsbyn. Krokträsk. Sedum acre. Karlsborg. Piteå. Rosvik. Kluntarne. Elfsbyn, Rack- berget. S. Telephium. »Piteå, Hällskär» enl. ex. leg. C HÅKANSSON 1879. Senecio silvaticus. Storfors ballastplats 1907. S. viscosus. Skuthamns ballastplats 1911—1916. Storfors ballastplats 1907. S. vulgaris. Karlsborg. Luleå Storfors. Munksund. Piteå 1916. Elfs- byn. Krokträsk. Silene maritima. Seskarö. Neder- Kalix skärgård: Lutskärsgrund; = Vit- grundet. Neder-Luleå socken: Alhamn. Svartnäs. Långvik. Piteå ' skärgård: Mellerstön; Kluntarne. Silene rupestris. Storfors ballastplats 1908. S. venosa. Neder-Kalix. Karlsborg. Storfors. Arnemark. Krokträsk. Neder-Kalix socken: Björkfors. Sinapis arvensis. Karlsborg. Rosfors. Öjebyn 1906. Elfsbyn. Krokträsk. Skuthamns ballastplats 1915, 1916. Sisymbrium officinale. Elfsbyn. Piteå 1906, 1914. Storfors ballastplats 1908. Skuthamns ballastplats 1914, 1916. S. Sophia. Öjebyn. Karlsborg. Storfors. Skuthamn. Solanum nigrum. Storfors ballastplats 1908. Skuthamns ballastplats 1914, 1915. Sonchus arvensis. Piteå. Öjebyn. S. arvensis var. maritimus Wg. Seskarö. Kalix skärgård: Lutskärsgrund; Vitgrundet. Kluntarne. Neder-Luleå socken: Alhamn. ”Trundön. Svartnäs. Långvik. S. asper. Piteå. Storfors. S. oleraceus. Piteå, på ballast 1907. Skuthamns ballastplats 1914— 1916. Sparganium minimum. 'Långvik. Neder-Luleå socken: Hålfjärden. Spergula rubra. Luleå. Pitholm. Öjebyn. Piteå socken: Högsböle. S. salina. Svartnäs. Stachys silvatica. Skuthamns ballastplats 1914—1916. Stellaria crassifolia. Öjebyn. Långvik. Stenophragma suecicum. Öjebyn, observerad sedan 1909. Piteå socken: Åträsk. S. thalianum. Piteå 1908. Mellan Elfsbyn och Krokträsk 1908—1912. Struthiopteris germanica. Elfsby socken: Metträskbäcken. Subularia aquatica. Tuleå. Pitholm. Öjebyn. Svartnäs. Rosvik. Tanacetum vulgare. Seskarö. Luleå. Boden (LUNDMARK). Neder-Luleå socken: Hålfjärden; Alhamn. Kluntarne. Långvik. Svartnäs. Trundön. Rosvik. 400 Thalictrum flavum. Pitholm. Öjebyn. Boden (LUNDMARK). Tofieldia palustris. Önusberg. Böle. Neder-Luleå socken: Hålfjärden. Elfsby socken: Storfors; Fällfors. Trichera arvensis. Storfors 1914, 19135. Trifolium arvense. Skuthamns ballastplats 1915. T. spadiceum. ElHsbyn 1903. Triglochin maritimum. Kalix skärgård: Löfbådan; Lutskärsgrund. Pit- holm. Rosvik, Kallön. Långvik. Trundön. Triticum caninum. Rosfors. Neder-Kalix, Åkerholmen. Elfsby socken: Metträskbäcken. T. caninum f. glaucescens Lge. ”Trundön. Trollius europeus. Öjebyn. Piteå. Neder-Kalix, Åkerholmen. Tussilago Farfara. Piteå: Löfholmens sågverk (antagligen inkommen med ballast). Skuthamns ballastplats 1914—1916. Typha latifolia. I tolfte upplagan af HARTMANS flora uppges Öjebyn som fyndort för Typha latifolia. "Sommaren 1911 eftersökte jag den på dess gamla lokal, men fick af platsens ägare den upplysningen, att den ej synts till den sommaren, men väl föregående, ehuru då mycket sparsamt. Själf kunde jag ej heller upptäcka några spår efter afslagna strån (slåttern hade vid mitt besök just ägt rum), och lika litet har jag sedermera kunnat återfinna den. Möjligen har den gått ut, därför att den hvarje år afslagits. Urtica urens. MNeder-Kalix. Karlsborg. Pitholm. Piteå. Öjebyn. Skut- hamn. Rosvik. Vaccaria parviflora. Storfors ballastplats 1908. Veronica Chamedrys. Piteå. Öjebyn. Elfsbyn. Krokträsk. Boden (LUNDMARK). V. hederifolia. Skuthamns ballastplats 1911. V. longifolia. Neder-Kalix. Boden (LUNDMARK). Öjebyn. På den sist- nämnda orten var den ännu för några år sedan ganska vanlig, men förekommer numera endast i några få exemplar på en lokal, där dess försvinnande endast är en tidsfråga. Viburnum Opulus. Korsträsk. Vicia angustifolia. Storfors ballastplats 1907. V. hirsuta. Storfors ballastplats 1907. V. sativa. Öjebyn 1905. Viola tricolor. Piteå stad, på ballast 1906. Storfors ballastplats 1908. Önusberg 1913. Elfsbyn. Uppges af BACEMAN och HOLM för »> Piteå socken: Strömnäs»> men saknas nu på denna lokal. Viscaria alpina. Elfsby socken: Rengårdsberget. Woodsia ilvensis var. alpina. Elfsby socken: Krokträskliden. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1917. Bb. 11, H. 3--4. SMÄRRE MEDDELANDEN Föreningens medlemmar uppmanas att till denna afdelning insända meddelanden om märkligare växtfynd o. d. En knoppvariation hos Alnus glutinosa Geertn. I arbetet Stockholmstraktens växter finnes följande uppgift: Alnus rotundifolia Mill. (Alnus glutinosa Gzeertn.) v. pinnatifida Reg. Brännkyrka, Skarpneck. (Vild enligt A. HÖLFERS.) Under en exkursion i omgifningarna söder om Stockholm sommaren 1916 besökte jag tillsammans med fil. kand. B. HULFERS, en broder till meddelaren af ofvanstående notis, denna buskes växtplats. Den är be- lägen ett par hundra meter från landsvägen till Skarpnäck invid vänstra diket af den väg, som från Kilen leder förbi Söderby- och Dammtorps- sjöarna ned till Nacka kvarnar. Svensk Botanisk Tidskrift 1917. 26 402 Vi funno då vid närmare betraktande, att det var ett synnerligen egendomligt individ af denna klibbalsvarietet, som växte här. Busken bestod af 7 stycken 5—6 meter höga stammar, som alla utgingo från en och samma rot. Endast en af dessa stammar, den högsta och gröfsta, var fösedd med de för varieteten karakteristiska flikiga bladen. De sex öfriga stammarnas blad voro af för hufvudarten normalt utseende, kanske dock något bredare mot spetsen än vanligt. På figurerna se vi prof på de båda bladtyperna. De »laciniata» och »pinnatifida» former af Alnus glutinosa Gertn., som finnas i Riksmuseets herbarium, äro i all- mänhet mera flikiga än denna Skarpnäcksform. Några få skott på »pin- natifida»-stammen voro också försedda med ytterst flikiga blad. Mer eller mindre flikiga former af klibbal förekomma ju ofta dels i vildt tillstånd och dels i plantskolor. För så vidt jag vet, finnes dock icke i litteraturen någon liknande knoppvariation hos ÄAlnus glutinosa omnämnd. Erik Söderberg. Några smärre bidrag till kännedom om Stockholmstraktens | växter. Den, som lämnat de flesta uppgifterna angående växtlokaler å Fogel- brolandet till arbetet »Stockholmstraktens växter», är säkerligen prof. N. W. NETZEL. Då det emellertid nu är tolf år sedan prof. N. vistades där, är det naturligt, att en del växter försvunnit från af honom angifna lokaler och nya tillkommit. Jag vill därför här nedan lämna några uppgifter, som äro nya för Fogelbrolandet. För att fullkomligt orientera läsaren angående lokalernas läge vill jag nämna att Rådalen är torpet 600 m. SO. Malma, Malma kvarn är kvarnen vid bäcken från Qvarnsjön, Stugorna ligga på udden 300 m. S. därom, Skepparviken är torpet 300 m. S. »a» i Qvarnsjön, Didriksdal ligger å norra Fogelbrolandet midt emot Brevik; allt hänfördt till Vaxholmsbladet 1: 100 000. Växtnamnen äro öfverensstämmande med Stockholmstraktens växter. Bidens tripartita i stor mängd vid Malma 1907. Campanula glomerata och patula finnas öfver hela F-landet. Jasione montana har jag ej kunnat finna å Örsundets Värmdösida men väl å Ingarölandet. Succisa pratensis spridd öfver F-landet. Centaurion Erythraea Vv. gotlandicum å Sandskär 1908. Cynoglossum officinale och Anchusa officinalis vid Malma kvarn och Skepparviken 1909. Mentha aquatica flerstädes å F-landet. Thymus Serpyllum i stor mängd vid Malma kvarn. 403 Echium vulgare i få exemplar vid Malma 1908. Hyssopus officinalis Malma 1907. Ajuga pyramidalis i få exemplar vid Korshamn. Scutellaria galericulata allmän å F-landet. Salvia silvestris i få exemplar vid Malma 1906. Galeopsis Ladanum i en åker vid Skepparviken 1909. Solanum nigrum vid Malma kvarn och Skepparviken. Euphrasia stricta vid Malma kvarn å en strandäng 1909. Monotropa hypopitys ytterst vanlig å F-landet. Papaver dubium i åkrarna å F-landet. Arabis hirsuta vid Malma och Rådalen 1909. Geranium pyrenaicum talrika exemplar vid Rådalen och Stugorna. Euphorbia Helioscopia tämligen allmän å F-landet. Silene venosa i ett stort antal exemplar vid Rådalen. Spergula arvensis v. maxima. Stugorna 1909. Chenopodium bonus Henricus i stor mängd vid Malma och Rådalen. Blitum virgatum å en sopbacke vid Malma 1909. Amelanchier canadensis (L.) Torr. & A. Gray. Vid Strömma 1909. Har an- tagligen sitt ursprung i Mariedals trädgård. Nu finnas flera förvil- dade exemplar. Mespilus calycina vid Didriksdal 1909. Många stora och kraftiga exem- plar. Prunus avium i en skogsdunge vid Fogelbro 1909. Flera buskar. Potentilla reptans allmän å F-landet. Angelica silvestris » » » Carex elata vid Malma kvarn 1909. Sagittaria sagittifolia allmän i de flesta sjöar å F-landet. Nymphaea alba har jag sett i Skepparviks-, Qvarn- och Korshamns- sjöarna. Förutom dessa lokaler från Fogelbrolandet vill jag meddela följande. I Ingarö församling: Aquilegia vulgaris finnes i stor mängd förvildad vid Fagerholm. Raphanus sativus fanns i ett exemplar å en strandäng vid Fagerholm 1906. Ribes nigrum 1 ett berg bakom Fagerholm 1906. I Stockholmsområdet: Arctium officinale vid Fiskartorpet i flera exemplar 1910. Petasites ovatus vid Ulriksdal 1909. Scorzonera hispanica å en sophög vid Neder-Järfva 1910. Asperula odorata å Hundudden (udden mellan Kaknäs och Johansdal) i stora massor 1910. Lithospermum officinale å Hundudden 1910. Brassica campestris å Experimentalfältet 1910. » rapa å en sophög vid Neder-Järfva 1910. Raphanus sativus å Hundudden 1910. Oxalis corniculata å taket Tunnelgatan 19 B 1913. Ribes petraeum Wulf. har spritt sig från en sophög å Experimentalfältet, där den första gången uppträdde 1911. 404 Medicago falcata vid Experimentalfältet 1910. Fagus silvatica finnes i ett bestånd vid Manilla. Först inplanterad, men har sedermera spridt sig. I Botkyrka församling: Crepis tectorum f. segetalis vid Fittja alldeles vid bron 1910. Dianthus barbatus förvildad vid Hallunda 1910. Stellaria aquatica vid Hallunda 1910. I Mälareområdet: Inula Helenium i ett stort stenröse på en sumpig äng invid torpet Lugnet under Ekeby gård, Fresta socken. Enligt uppgift skall den ha in- planterats af Ekeby ägare på 1830-talet. Växer nu i stora massor 1916. Hesperis matronalis förvildad vid Danderyd 1910. Geranium Robertianum allmän i Spånga 1916. Polygala comosa flerstädes å Björkön 1911. Vicia silvatica flerstädes i Sollentuna 1916. Trifolium spadiceum å järnvägsbanken vid Danderyd 1910. Lythrum Salicaria allmän i Spånga 1916. Corylus Avellana flerstädes i Spånga 1916. Eriophorum polystachyum flerstädes i Spånga och Ed 1916. Geranium pyrenaicum vid "Stocksund 1910. 0. Arrhenius. Tillägg till »Stockholmstraktens växter». På grund af uppmaning att i tidskriften publicera mina redan gjorda anteckningar och tillägg till Stockholmstraktens växter, lämnar jag här- med en afskrift af de anteckningar, jag gjort i mitt interfolierade exem- plar af nämnda arbete, som sida för sida följes i alfabetisk ordning. Siffrorna hänvisa till »Förteckning öfver områden och socknar»> (se sid. NIN). Hvad som särskildt utgjort föremål för mitt lifliga intresse har varit de m. Il. m. »a.» växter, som i det omnämnda arbetet hafva tillägget: »inga uppgifter från: — — —>». Så vidt det varit mig möjligt Harmtjac under mina utflykter sökt att finna lokaler för dessa säkert förbisedda växter. De, som jag lyckats anträffa, hafva i följande förteckning ut- märkts med (lh, t. ex. Allium oleraceum, Åtriplex patulum, Cardamine pratensis o. sS. V. Achillea ptarmica. Vaxholm, Eriksö 1914. III. Solna: Ulriksdal 1915. Actea spicata. IV. Hillersjö fl. 1915. Aegopodium podagraria. Vaxholm. Agrimonia eupatoria. IV. Skå: Säbytrakten a. 1915. Agrostemma githago. IV. Skå: Säby 1915. Allium oleraceum. IV. Sollentuna (!) 1915. 4. schoenoprasum. IV. Hillersjö: Skansholmen i Mälaren 1914. 4. scoro- doprasum. IV. Skå: Säby 1915. Alyssum calycinum. Vaxholm bredvid 405 kyrkan 1910 o. följ. år. IV. Järfälla: Löfsta ymnig på sluttningen vid järnvägsviadukten 1915. Amarantus retroflexus. IV. Järfälla: Löfsta 1914. Anagallis coerulea. II. Nacka: Saltsjökvarn 1914. Anthyllis vulneraria. Vaxholm. IV. Skå: Säby 1915. VI. Östra Ryd: Skofsjö 1916. Arabis arenosa. Vaxholm nära Skutviken 1914. Arctium minus. IV. Skå 1915. Arctostaphylos uva ursi. IV. Ekerö: på en grusås vid Mälaren midtför Säbylandet 1915. Arrhenatherum elatius. IV. Spånga: Riddersvik 1914. Artemisia absinthium. III. Bromma: Ålsten 1916. IV. Ekerö: vid Mä- laren midtför »Skå—Säby» ångbåtsbrygga 1915; Skå: Säby m. fl. st. 1915. A. campestris. IV. Skå: väderkvarnen vid kyrkan 1915. Asperugo pro- cumbens. Vaxholm. Asplenium septentrionale. IV. Skå: väderkvarnen vid kyrkan; Säby 1915. Aster tripolium. Vaxholm stenholmar i närheten af Edholmen. Alhamanta libanotis. IV. Skå: Säby; Söderberga 1915. Atriplex patulum. IV. Skå (): Säby m. fl. st. 1915. Avena pubescens. Vaxholm. Barba- rea lyrata. Vaxholm. Berteroa incana. Vaxholm holmen Stekpannan vid nya badhuset 1913. Brachypodium pinnatum. IV. Sånga: Svartsjö 1915. Bromus secalinus. IV. Skå: Säby 1915. Butomus umbellatus. Vaxholm Skutviken. IV. Ekerö: Tappströmssundet i Mälaren 1915; Hillersjö: i Mälaren 1914; Järfälla: Löfsta i Mälaren 1914. Calamagrostis arundinacea. Vaxholm. C. epigejos. Vaxholm vid nya kyrkogården. IV. Skå: en holme i Mälaren midtför »Skå—Säby» ångbåtsbrygga 1915. Calendula officinalis. IV. Sånga: Svartsjö 1915. — Calla palustris. VI. Östra Ryd: Bodasjön (»Bodaträsk») 1916. Cal- litriche autumnalis. Vaxholm. III. Solna: Ulriksdal 1915. VI. Östra Ryd: Bodasjön (»Bodaträsk>») 1916. Campanula glomerata. IV. Sollentuna och Ed socknar 1916 (enl. ex. af ingeniör G. Fant). dC. rapunculoides. Vax- holm. IV. Skå: kyrkogården 1915. Cardamine hirsuta. Vaxholm Eriksö. C. impatiens. II. Salem: Hellamsdal vid sjön Uttran 1912. C. pratensis. Vaxholm (!). Carduus crispus. IV. Sollentuna 1915. Carex digitata. VWVax- holm. C. disticeha. Vaxholm (!). C. elata. Vaxholm. C. hirta. Vaxholm Blynässkogen. C. leporina. IV. Sollentuna (: vid sjön Ravaln 1915. C. muricata. Vaxholm. IV. Skå 1915. CC. panicea. Vaxholm (!). VI. Östra Ryd (1: Karsvreten 1916. C. paradoxa. VI. Östra Ryd: Karsvreten vid den nedanför belägna, till stor del igenväxta sjön 1916. Cd. pseudo- cyperus. IV. Sollentuna: sjön Ravaln 1915. VI. Östra Ryd: Bodasjön (»Bodaträsk»); Karsvreten 1916. CC. riparia. IV. Sånga: Igelviken 1915. Carlina vulgaris. VI. Östra Ryd: Boda 1916. Carum carvi. IV. Ekerö (!): midtför Säbylandet 1915. Chenopodium glaucum. IV. Järfälla: Löfsta 1914; Skå: Säby m. fl. st. 1915; Spånga: Riddersvik 1914. C. hybridum. IV. Järfälla: Löfsta; Spånga: Riddersvik 1914. CC. polyspermum. IV. Hillersjö: i en skog midtför Skansholmen i Mälaren ej långt från Rick- sätra ångbåtsbrygga 1915; Sånga: Svartsjö 1915. C. rubrum. IV. Järfälla: Löfsta 1914; Spånga: Riddersvik 1914. Chimaphila umbellata. Vaxholm Eriksö. VI. Österåker: Resarön. Cicuta virosa. IV. Sollentuna: sjön Ravaln 1915. VI. Östra Ryd: Bodasjön (»Bodaträsk») 1916. Clinopodium vulgare. IV. Hillersjö: Skansholmen i Mälaren 1914; Skå: Säby 1915; Sollentuna: nära sjön Ravaln 1915. Conium maculatum. Vaxholm Skut- viken 1914. IV. Järfälla: Löfsta 1914. Cynanchum vincetoxicum. IV. Hillersjö: Skansholmen i Mälaren 1915; Skå: Säby, på en holme i Mä- 406 laren midtför »Skå—Säby» ångbåtsbrygga 1915. Cynoglossum officinale. IV. Hillersjö: Ricksätra 1914; Skå: på holmar i Mälaren midtför »Skå— Säby» ångbåtsbrygga 1915. V. Värmdö: Stenslätten 1913. Cynosurus cristatus. VI. Österåker: Högabo; Svinninge 1912. Cystopteris fragilis. IV. Skå: Säby; på en holme i Mälaren midtför »Skå—Säby» ångbåts- brygga 1915. Daucus carota. IV. Skå fl. 1915. Dentaria bulbifera. IV. Hillersjö: på en holme i Mälaren midtför Hillersjönäs 1914. Drosera rolundifolia. V. Bo: Karbosjön 1914. Dryopteris cristata. VI. Östra Ryd: Karsyreten vid den nedanför belägna, till stor del igenväxta sjön 1916. D. phegopteris. Vaxholm. D. thelypteris. VI. Östra Ryd: Boda- sjön (>»Bodaträsk»); Karsvreten vid den nedanför belägna, till stor del igen- växta sjön 1916. Echium vulgare. IV. Spånga: Riddersvik 1914. Elodea canadensis. IV. Lofö: Kersön 1916; Skå: Mälaren vid »Skå—Säby» ång- båtsbrygga 1915. Epilobium parvifltorum. IV. Skå: Säby 1915. FEquisetum fluviatile. IV. Sollentuna: sjön Ravaln 1915. Eriophorum polystachium. Vaxholm (!) Eriksö. FErodium cicutarium. Vaxholm. Eruca sativa. II. Nacka: Saltsjökvarn 1914. Festuca elatior. Vaxholm (!). Fritillaria mel- eagris. Vaxholm Rindö rikligt å en strandäng v. om Rindöby 1916, Skarpö 1916, Tynningö 1916. VI, Östra Ryd: Karlsudd 1916. Fumaria officinalis. Vaxholm (!. F. vaillantii. IV. Skå: Säby; Eneby fl. 1915; Sånga: Nibblenäs; Svartsjö 1915. Galium uliginosum. Vaxholm (!). Ge- ranium columbinum. VI. Österåker: Svinningenäs 1910. &G. pratense. Vaxholm gamla kyrkogården (sedd under många år). G. pyrenaicum Vaxholm Rindö. III. Stockholm Djurgården Skansen 1916. IV. Järfälla: Löfsta 1914. G. sanguineum. Vaxholm Eriksö. G. silvaticum. Vaxholm (!). Geum rivale X urbanum. Vaxholm. Glyceria aquatica. III. Solna: Ul- riksdal i ån i parken 1915. V. Bo: Kummelnäs 1914. GG. fluitans. Vax- holm (!). Gnaphalium uliginosum. Vaxholm (!). IV. Ekerö (!): vid Mä- laren midtför Säbylandet 1915. Goodyera repens. IV. Ekerö: på en grus- ås i barrskog h. o. d. midtemot Säbylandet 1915. Herniaria glabra. VI. Östra Ryd: Boda; Karsvreten 1916. Hippuris vulgaris. NVI. Österåker: Ytterbyvik på Resarön. Holcus lanatus. VI. Österåker: Högabo 1910. Hottonia palustris. IV. Sollentuna: sjön Ravaln 1915. Hydrocharis morsus rane&. VI. Östra Ryd: Bodasjön (»Bodaträsk»); Karsvreten 1916. Juncus compressus. VI. Österåker: Nybygget m. fl. st. 1916. J. conglomeratus. IV. Skå (!) fl. 1915; Sånga (!) 1915. J. filiformis. IV. Sånga 1915. Lactuca muralis. Vaxholm Eriksö. L. scariola. IV. Spånga: Riddersvik 1914. Laserpitium latifolium. IV. Sollentuna: spridd i närheten af sjön Ravaln 1915. Lathyrus niger. Vaxholm Fredriksstrand; Eriksö. L. vernus. Vaxholm. Lemna trisulea. IV. Skå: »Skå—Säby» ångbåtsbrygga vid Mä- laren 1915; Sollentuna: sjön Ravaln 1915. Lepidium campestre. IV. Skå: Eneby 1915. L. ruderale. Vaxholm. IV. Järfälla: Löfsta 1915. Lilium martagon. Vaxholm Rindö rikligt å en strandäng v. om Rindöby 1914 (enl. Hj. Karlson). Limosella aquatica. Vaxholm nya badhuset; Skut- viken 1914. Linaria repens. IV. Järfälla: Löfsta 1915. Linum catharticum. Vaxholm. Lithospermum officinale. IV. Hillersjö: Skansholmen i Mä- laren 1915. Litorella uniflora. IV. Hillersjö: holmar i Mälaren utanför Hillersjönäs ångbåtsbrygga samt på öarna Stora och Lilla Gunnarn 1914. lean 407 Lobelia dortmanna. IV. Hillersjö: holmen utanför Hillersjönäs ångbåts- brygga 1915; Skå: i Mälaren utanför »Skå—Säby» ångbåtsbrygga fl. 1915. Lolium perenne. IV. Skå: Säby 1915. Lonicera caprifolium och peri- clymenum. Vaxholm ofvanför nya kyrkogården. &L. xylosteum. Vax- holm Blynäs. IV. - Hillersjö 1914. Lychnis flos cuculi. Vaxholm (!. Lycopodium annolinum. Vaxholm mellan Petersberg och Eriksö. Lycopsis arvensis. III. Bromma: Ålsten 1916; Lidingö 1916. IV. Skå: Söder- berga 1915. Lycopus europeus. VI. Östra Ryd: Bodasjön (>Bodaträsk>) 1916. Lysimachia nummularia. III. Solna: Ulriksdal nära slottet på en strandäng vid Edsviken 1915. IV. Hillersjö: ymnig på en strandäng vid Mälaren ej långt från Ricksätra ångbåtsbrygga 1915. Lythrum salicaria. Vaxholm ().. Majanthemum bifolium. Vaxholm (!).. Malva borealis. Wax- holm. M. neglecta. IV. Skå: Säby 1915. Matricaria chamomilla. Vax- holm. M. discoidea. Vaxholm fl. (sedd under åtskilliga år). Medicago lupulina. Vaxholm. M. sativa. III. Stockholm Manilla 1916. Melampyrum cristatum. IV. Skå: mellan Söderberga och »Valles hvila» fl. 1915. VI. Östra Ryd: Edholmen. M. nemorosum. IV. Hillersjö fl. 1914. M. pratense. Vaxholm (!). IV. Ekerö (): på grusåsen midtför »Skå—Säby» ångbåts- brygga 1915. Melilotus albus. VI. Österåker: Ytterbyvik på Resarön. M. officinalis. Vaxholm nya badhuset 1914. Menyanthes trifoliata. VNax- holm (. Mespilus monogyna. Vaxholm Petersberg. M. oxyacantha. Vaxholm. Blynässkogen. Moehringia trinervia. Vaxholm (!): Monotropa hypopitys. VI. Östra Ryd: Skofsjö 1916. Myrrhis odorata. Vaxholm nära kyrkan. Nasturtium amphibium. IV. Lofö: Kersön 1916. N. ar- moraeta:" Vaxholm. IV: Skå: Säby fl. 1915. N- silvestre. IV. Hillersjö: vid Mälaren ej långt från Ricksätra ångbåtsbrygga 1915. Neslea paniculata. IV. Sånga: Holklöt 1915. Nuphar luteum. VI. Östra Ryd: Bodasjön (rBodaträsk») 1916. Oenanthe aquatica. IV. Skå: »Skå—Säby» ångbåts- brygga vid Mälaren fl. 1915. Onopordon acanthium. IV. Skå:vid kyrkan 1915. Origanum vulgare. IV. Hillersjö: Skansholmen i Mälaren 1915. Panicum crus galli och miliaceum. IV. Järfälla: Löfsta 1914. Papaver argemone. IV. Skå: Säby fl.; Tureholm 1915; Sånga: Svartsjö 1915. VI. Österåker: Svinninge 1912. P. dubium. III. Bromma: Äppelviken 1916. Pastinaca sativa. Vaxholm nära Västerhamn. Phalaris arundinacea. IV. Hillersjö; Skå fl. 1915. Phleum boehmeri. IV. Skå fl.; Sollentuna; Sånga: Svartsjö 1915. Platanthera bifolia. IV. Hillersjö (!); Poa bulbosa. II. Grödinge fl. 1912. P. compressa. IV. Sollentuna 1915. P. trivialis. Vax- holm. Polygonum amphibium. IV. Skå: 1 Mälaren utanför »Skå—Säby> ångbåtsbrygga 1915. P. dumetorum. Vaxholm Petersberg. IV. Lofö:Kersön 1916; Skå: rikligt förekommande på ett par holmar i Mälaren midtför »Skå—Säby» ångbåtsbrygga 1915. P. hydropiper. Vaxholm. IV. Ekerö: vid Mälaren midtför Säbylandet 1915. P. persicaria. Vaxholm. Potamogeton crispus. II. Salem: sjön Uttran 1912. IV. Sollentuna: sjön Ravaln 1915. P. lucens. IV. Hillersjö: i Mälaren utanför Ricksätra ångbåtsbrygga 19135. Skå: i Mälaren utanför »Skå—Säby» ångbåtsbrygga t. a. 1915. P. natans; IV. Sollentuna: sjön Ravaln 1915. VI. Östra Ryd: Bodasjön (»Boda- träsk») 1916. P. pectinatus och perfoliatus. IV. Sollentuna: sjön Ravaln 1915. P. prelongus. IV. Skå: i Mälaren utanför »Skå—Säby» ångbåts- 408 brygga fl. 1915. Potentilla verna. Vaxholm. Prunella vulgaris. 1V. Sånga: Färjestaden (c. fl. alb.) 1915. Prunus avium. Vaxholm Eriksö. IV. Hil- lersjö: i en skog ej långt från Ricksätra ångbåtsbrygga 1915: Pyrola secunda. Vaxholm (. Rhamnus cathartica. IV. Hillersjö: Skansholmen i Mälaren 1915. VI. Östra Ryd: vid Bodasjön (»Bodaträsk») 1916. Rhi- nanthus minor. VI. Östra Ryd: Karsvyreten 1916. Rubus ccesius. IV. Hillersjö 1914. Rumex acetosa. Vaxholm (!). RR. domesticus. Vaxholm. IV. Ekerö: midtför Säbylandet 1915. R. hydrolapathum. Vaxholm Eriksö. Sagittaria sagittifolia. IV. Skå: »Skå—Säby» ångbåtsbrygga vid Mälaren 1915; Sollentuna: sjön Ravaln 1915. Salix cinerea. Vaxholm (!). SS. pen- tandra. IV. Skå: »Skå—Säby» ångbåtsbrygga vid Mälaren 1915; Sollen- tuna: sjön Ravaln 1916. SS. repens. Vaxholm vid sjukhuset. Sambucus nigra. IV. Skå: Säby 1915. S&S. racemosa. Vaxholm fl. Sanicula europcea. Vaxholm Tynningö 1913. Scirpus lacustris. VI. Östra Ryd (): Bodasjön bb Bodaträsk») 1916. S. maritimus. Vaxholm Eriksö. S&S. silvaticus. IV. Järfälla: Löfsta 1914. Scrophularia nodosa. Vaxholm (!). Sedum annuum. IV. Sollentuna 1915. SS. sexangulare. Vaxholm. IV. Sollentuna: nära Norrvikens villastad 1915. Senecio silvaticus. IV. Ekerö: på en grusås midtför Säbylandet 1915; Hillersjö: ej långt från Ricksätra ångbåtsbrygga 1915; Skå fl. 1915. Serratula tinctoria. IV. Sollentuna: nära sjön Ravaln 1916. Setaria verticillata. IV. Järfälla: Löfsta 1914. SS. viridis. II. Nacka: Saltsjökvarn 1914. Sinapis arvensis. Vaxholm (!. Sisymbrium altissimum. IV. Järfälla: Löfsta 1914. Solanum dulcamara. Vaxholm fl. IV. Järfälla: Löfsta 1914; Spånga: Riddersvik 1914. VI. Östra Ryd: Bodasjön (»Boda- träsk») 1916. S. nigrum. IV. Järfälla: Löfsta 1914. Sparganium minimum. Vaxholm. SS. ramosum. IV. Sollentuna: nära sjön Ravaln 1915. S. sim- plex. IV. Sollentuna: nära sjön Ravaln 1915. VI. Östra Ryd: Bodasjön (»>Bodaträsk») 1916. Spergula rubra. Vaxholm. Stachys officinalis. IV. Sollentuna: n. o. om Bög fläckvis ytterst ymnig vid v. och norra kanterna af en åker äfvensom på en stenholme inuti densamma samt spridd mot den närbelägna sjön Ravaln. Observerad den 8 aug. 1915. (Gammal växt- lokal!). S. silvatica. VI. Östra Ryd: Rydboholm 1914. Stellaria aquatica. IV. Hillersjö: på stranden af Mälaren midtför Skansholmen 1915; Järfälla: Löfsta 1914. Stratiotes aloides. IV. Sollentuna: sjön Ravaln ymnig 19135. Symphytum officinale. III. Solna: Råsunda 1916. S. asperum X officinale. IV. Sollentuna: Norrvikens villastad 1915. Thlaspi alpestre. Stockholm Djurgården på Skansen 1915; öster om Manilla 1916. VI. Österåker: Svartgarn. Thymus chamedrys. IV. Sånga: Nibblenäs fläckvis ymnig på gräsplaner 1915. Trifolium agrarium. IV. Sollentuna: Norrvikens villastad 1916. VI. Östra Ryd: Karsvreten 1916. T. arvense. IV. Sol- lentuna (!) 19135. T. montanum. VI. Östra Ryd: Karsvreten 1916. Triodia decumbens. IV. Skå fl. 1915; Sånga: Holklöt 1915. VI. Österåker: Ny- bygget 1916. Typha angustifolia. IV. Sollentuna: sjön Ravaln 1915. VI. Östra Ryd: Bodasjön (»Bodaträsk») 1916. T. latifolia. IV. Hiller- sjö 1915. Veronica beccabunga. Vaxholm bortom nya kyrkogården. V. hederifolia. VI. Österåker: Stegesund nära Vaxholm 1907. vV. longifolia X spicata. IV. Hillersjö: Skansholmen i Mälaren 1915. Vicia hirsuta. IV. Skå: Söderberga 1915. V. tetrasperma. IV. Skå 1915. VI. Östra 409 Ryd: Skofsjö 1916. V. villosa. Vaxholm Eriksö. IV. Skå: Säby 1915. Viola stagnina. IV. Hillersjö: holme i Mälaren utanför Hillersjönäs ång- båtsbrygga 1915. Viscum album. V. Vaxholm »Rindö kronopark»> på lind. (Se Sthlms Dagblad d. 23 dec. 1915 jämte afbildning'"). C. A. E. Léenström. Till uppsatsen: »Primula sibirica Jacq.» (i h. 2, årg. 1917, sid. 216.) »Den första litteraturuppgiften härutinnan [= förekomst å svenskt om- råde| finner man i HARTMAN's flora, 11:te uppl. (1879).>» Rätteligen skall det heta: i »Årsberätt. om Högre Elementarläroverket i Luleå för läs- året 1874—1875, Luleå 1875», hvaruti ingår »Början till Elementarflora öf- ver Westerbottens och Lapplands Fanerogamer och Bräkenartade växter» af C. J. BACKMAN och V. F. HOLM. C. Th. Mörner. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1917. Bb 11, H. 3—4. IN MEMORIAM Per Gustaf Emanuel Theorin. Fa 18420. Af Sn LÖTG: PER GUSTAF EMANUEL THEORIN var född d. 2/11 1842 på komminister- bostället Nydala i Småland. Föräldrarna voro komministern CARL GUSTAF THEORIN och HEDDA KAROLINA PETRONELLA SANDAHL. Åren 1852—1859 var THEORIN lärjunge 1 Jönkö- pings skola och aflade i septem- ber 1859 studentexamen i Upp- sala. De närmaste två åren konditio- nerade THEORIN för att hösten 1861 återvända till Uppsala, där han i januari 1866 aflade filosofie kandidatexamen och i maj 1866 promoverades till filosofie doktor. Augusti 1866—Jjuni 1868 tjänst- gjorde han som lärare vid Ryss- bylunds privata landtbruksskola. Intresset för !andtbruk var hos honom stort och följde honom hela lifvet. Hösten 1868 till våren 1879 var THEORIN adjunkt vid Göteborgs högre allmänna läroverk och var därunder äfven några år inspek- tör för vetenskaps- och vitterhets- samhällets samlingar samt blef 1874 ledamot af denna samman- slutning. I slutet af 1878 utnämdes THEORIN till lektor i naturalhistoria och kemi vid Falu högre allmänna läroverk och tjänstgjorde där till november 1907, då han erhöll afsked. Det är ett lif prägladt af stor arbetsamhet och flit, som återspeglar sig i THEORINS publicerade skrifter, den första offentliggjord 1866 och den sista utgifven vid 71 års ålder 1913. Undantar man en enda skrift: För- 411 teckning på fåglar, som anträffats i Dalarna och förvaras i Falu högre allmänna läroverks museum, tryckt i Falu lärov. årsredogörelse 1880, af- handla alla de öfriga publikationerna botaniska ämnen. Gradualafhandlingen 1866 handlade om iakttagelser rörande öfver- hudens bihang hos växterna, och den följande år som disputation för lektorat utgifna uppsatsens titel var: Om växternas hår och yttre glandler. En blick på litteraturförteckningen nedan visar, att större delen af THEO- RINS vetenskapliga produktion kom att röra sig om samma eller när- stående ämnen, inom hvilka hans samvetsgranna studier betydligt vidgat vår kunskap. 1868 utkom Om de värmemängder, som synas vara nödvändiga för några allmänna, fleråriga växters första lifsyttringar på våren, hvari lämnas en på observationer af marktemperaturen grundad framställning af jord- lagrens uppvärmning under våren och dess betydelse för de olika växt- typernas utveckling och ordningsföljd vid blomningen. Dessa observatio- ner torde vara de första af sitt slag som utförts i vårt land. 1878 samlade THEORIN hithörande iakttagelser i uppsatsen Undersökning af temperaturen i olika jordarter och i olika jordlager, från 1 till 3 fot under jordytan, i närheten af Kalmar. Färgförändringarna hos växternas vegetativa delar tidigt på våren om- talas i ett år 1874 utgifvet arbete. THEORINS intresse och kunskaper omfattade äfven lafvarna och svam- parna. Öfver de förra har han skrifvit: Ombergs lafvegetation, 1875 och 1892: Några lafväxtställen, hvilken senare uppsats innehåller en mängd växtlokaler samlade under resor i Småland, Östergötland, Dalarna, Göteborgs- trakten och Bohuslän. Hymenomyceterna behandlas i tvenne uppsatser. 1879 publicerades Hymenomycetes Gothoburgenses, hvilken blef grundvalen för OSCAR ROBERT FRIES 1888 utgifna utförligare arbete: Synopsis Hymenomycetum regionis Gothoburgensis. Falutraktens hymenomycetflora behandlas 1880 i Adnotatio- nes ad Hymenomycetes Fahlunenses och 1892 Hymenomycetes Falunenses plenius enumerabuntur. 1860 afled THEORINS fader, och modern flyttade med sina två söner till Fiskaby, hvilken gård ägdes af hennes föräldrar. Fiskaby ligger i Svena- rums socken på det Småländska höglandet omkring fyra mil söder om Jönköping. Här hade THEORIN efter faderns död sitt hem, här tillbragte han sina ferier, hit flyttade han när han tagit afsked från sin lärarebefattning, och där vistades han sedan ständigt, sysslande med sitt älsklingsstudium botaniken. År 1890 dog THEORINS moder, hvilket var ett synnerligen hårdt slag, då han och modern voro allt för hvarandra. År 1910 dog äfven hans broder, och den 3 november 1916 skildes han själf från sitt kära hem och hvilar nu i familjegrafven på Svenarums kyrkogård. Omkring midten af åttiotalet insjuknade THEORIN i en svår nervsjuk- dom, från hvilken han långsamt tillfrisknade. Han var vid äldre år en allvarlig, sluten natur, som icke umgicks med någon utan lefde helt inom sin egen tankevärld. 412 De af THEORIN utgifna skrifterna med botaniskt innehåll äro ordnade i tidsföljd : 1866. Iakttagelser rörande öfverhudens bihang hos växterna. — Gra- dualafh. Uppsala. 34 s. 1867. Om växternas hår och yttre glandler. Några anmärkningar. Kal- mar. 31 s. — Äfven som afhandl. med teser, som disp. för lekto- Tal. 33 S | 1868. Om de värmemängder, som synas vara nödvändiga för några all- männa, fleråriga växters första lifsyttringar på våren. — Bot. Notiser 1868, s. 194—203. 1872. Om afsöndringen af växtslem uti knopparna hos familjen Poly- gone& Juss. — Vet.-Akad. Handl. Bd. 10, N:o 5. 39 s. (Äfven an- vänd såsom disp. i Uppsala för befrielse från vidare lektors- disputationer). 1872. 1876. 1878. Växt-trichomernas benägenhet till formförändringar I, II, III. — Vet.-akad. Öfversikt 1872, N:o 1, s. 109—118; 1876, N:o 5, $: 09—066; 1878, N:o 2, s. 65-094. 1874. Färgförändringar hos växtens vegetativa delar tidigt på våren. — Göteborgs Vet. och Vitterh. Samhällets Handl. 1874, H. 14, s. 113—127. Anteckningar om Ombergs lafvar. — Årsberättelse om Elem. Lärov. inom Göteborgs och Bohuslän 1873—1874. 12 s. 4:0. 1875. Ombergs lafvegetation. — Vet.-Akad. Öfversikt, N:o 1, s. 189—157. 187 Några rön om afsöndring af vätskor i växtens knoppar och från dess unga blad. Göteborgs Vet. och Vitterh. Samhällets Handl., 1878: > FL 16.18 -s; Undersökning af temperaturen i olika jordarter och i olika jord- lager, från 1 till 3 fot under jordytan, i närheten af Kalmar. — Ibid. 1878. HH. 16, 20 s; 1879. -Hymenomycetes Gothoburgenses — Bot. Notiser, s. 119—129 ; 151—156. 1880. Utvecklingen och byggnaden hos några växters taggar och borst. — Vet.-Akad. Öfversikt, N:o 1, s. 9—46. Adnotationes ad Hymenomycetes Fahlunenses. — Årsredogörelse för Falu högre allm. läroverk 1880. Falun, s. 59—067. 4:0. 1881. Om bladtandsglandlerna hos en del Salices. — Vet.-Akad. öfversikt, N:o 7, s. 9—25. 1882. Om de så kallade kalkborsten hos ett par Eriophora. — Ibid. N:o 10, s. 23—24 [tryckt 18831. 1884. Växtmikrokemiska studier. — Ibid. N:o 5, s. 31—85. 1885. Några växtmikrokemiska anteckningar. — Ibid., N:o 5, s. 29—48. 18592. Hymenomycetes Falunenses plenius enumerabuntur. — Bot. Notiser, s. 97—115. Några lafväxtställen. — Ibid., s. 49—55. ; 1902. Om trichomerna hos några gräs och halfgräs. — Arsredogörelse för Falu högre allm. läroverk. Falun. 4:0. 1903. Bidrag till kännedomen om växttrichomerna, isynnerhet rörande deras föränderlighet. — Arkiv för botanik. Bd 1, s. 147—185. 1904. Nya bidrag till kännedomen om växttrichomerna. — Ibid. Bd 3, N:o 5 J1 s. 1905. 1906. 1908. 1909. 1911. 1913. 413 Tillägg till kännedomen om växttrichomerna. — Ibid. Bd. 4, N:o 18, 24 s. Undersökning öfver några växtarters trichomer — Ibid. Bd 6, N:o 6, 20,5: Anmärkningar om några växtarters trichomer. — Ibid. Bd 7, N:o 9, 06 s. Om trichomer. — Ibid. Bd 9, N:o 3, 80 s. Mikrokemiska notiser om trichomer. —-- Ibid. Bd 10, N:o 8, 44 s. Spridda anteckningar om trichomer. — Ibid. Bd 13, N:o 6, 38 s. Då Ofvanstående korta skildring af PER GUSTAF EMANUEL THEORINS lif och vetenskapliga verksamhet grundar sig utom på litteraturuppgifter på upplysningar, som välvilligt lämnats mig af den aflidnes brorsdotter frö- ken OLGA THEORIN. Porträttet ofvan visar THEORIN vid 41 års ålder; porträtt finnas äfven publicerade af V. B. WITTROCK i Acta Horti Bergiani Bd 3, 1905, tafl. 108 samt i Svenskt porträttgalleri XII, 2, s. 61 och XIV, s. 252. Selim Birger. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1917. Bb 11, H. 3—4. SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN Revisionssammanträde. Föreningen sammanträdde den 24 maj 1917 å Stockholms Högskola under ordförandeskap af O. ROSENBERG. Revisionsberättelsen för år 1916 upplästes och ansvarsfrihet beviljades styrelsen. 5 En till styrelsen ställd skrifvelse från medicinalrådet F. BLocK före- drogs, i hvilken hemställdes, att föreningen skulle medverka till åstad- kommandet af en efter fullt moderna principer uppställd svensk flora. Efter en liflig diskussion beslöt föreningen hänskjuta frågan till styrelsen för vidtagande af de åtgärder, som kunde anses lämpliga. Ett från godsägaren G. SEDERHOLM, Ålberga, ingånget detaljeradt för- slag till sommarexkursion i Kolmårdstrakterna i slutet af juli månad upplästes och mottogs af föreningen med tacksamhet. Åt styrelsen upp- drogs att vidtaga de för exkursionens anordnande erforderliga åtgärderna. Ett förslag från grosshandlaren E. NORDSTRÖM om anordnande af en vårexkursion till Hammersta i Västerhaninge remitterades äfvenledes till styrelsen. Professor O. JUEL höll ett föredrag: Några bidrag till Rosaceernas morfologi och systematik. Föredraganden visade, att fröämnenas orientering var af grundläggande betydelse för gruppens fylogeni och huru gynoeciets utveckling utgått från typer med talrika horizontala fröämnen, som seder- mera å ena sidan öfvergått till epitropa, å den andra till apotropa typer. Inom båda af dessa serier hade därefter reduktion i fröämnenas antal inträdt. Föredraget illustrerades af skioptikonbilder. Vid sammanträdet voro 50 personer närvarande. Revisionsberättelsen var af följande lydelse: Undertecknade, som vid Svenska Botaniska Föreningens sammanträde den 29 november 1915, utsågos att granska förvaltningen för år 1916, få härmed afgifva följande berättelse: Behållning från 1015 oo osssse-:ssdeesrdasou8örd sas redd dn synns NLAG OD Räntor å insatta medel. :sssss.sses.sss dets Sa ERE 151:051 Ledamotsafeifter. för TOLO: öasssssn sens As AE ss se SN NANNE NO — D ar 1016 ib ora ar asddee nar esd Hölv blods da edt bt de erg er NE LE En ständig le damotsaforft = 00--50505-500 TEE SR ENN D 100: — STALS MISTA SH 5 ern seAN a rs RR ST SE CNN ET IRNANN MEESE RK oa > 300: — (CT 0 RO äre ENAS SAARNAK EA DY LATA RAR STO AR SE a RR a a aga » 1025 Diverse: inkOntSteT Ed oss ss sn ARN res SENAST ARENA » J25: DJ Summa Kr. 8,301: 10 415 Häremot svara följande, i likhet med inkomsterna behörigen verificerade utgifter: Tidskriften, årg. 1912 (festband)... 2 a NARE Sö RR Aa st ba ER IR BIR Ra SOS > » 1916 (h. 1—3) . AS DNE green Je rst RA ste ES EA SAN LAS 2 Redaktörsarvode ........oo.co.. NEESRS ER ra SANN 2 Ög er ok Ce RN ES ARR 400: — Arvode för scneralregistret.. ANNAS ONA FT RA RÅ TIN OR NORA En BRN LANG 400: — Distribution, inkassering, NG TOS AT PAST TeE 20gr M se ta ie oda ds SR ANI S61: 78 FER aa ON GULOR OM oo inse sar red oe dde se sa rod tes drang adden ter sars dns 1802: OM Summa Kr. 8,301: 10 Ställningen vid räkenskapsårets slut är följande: Debet: Kredit: Inventarier och inne- Fonden för Rd liggande lager af utgifter... EE KT 00 LOASKruftem -ococssoc. Kr. 22: 99 Kapitalbehållning SA » SÄD Kassabehållning «...... » -1,802: 01 Summa Kr. 1,825: — Summa Kr. 1,825: — Föreningens medlemsantal, som vid 1915 års slut utgjorde 416. utgjorde vid årsskiftet 431. I anledning af revisionen få vi föreslå, att föreningen ville bevilja styrelsen och skattmästaren full och tacksam ansvarsfrihet. Stockholm den 22 maj 1917. Henrik Hesselman. N. Sylvén. Nya medlemmar. Vid styrelsens sammanträde den 24 maj 1917 invaldes följande med- lemmar: på förslag af Folke Nord: fil. kand. TORSTEN ROCEN, Upsala; på förslag af L. von Post: maskiningenjören K. A. NILSSON, Göteborg; på förslag af E. Nauman: assistenten JOHAN RASMUSSON, Alnarp; på förslag af KE. V. Ossian Dahlgren: fil. stud. H. G. BRUUN, Upsala; fil. stud. ELSA SOFIA JACOBOWSKY, Upsala; på förslag af R. Norrby: grosshandlaren C. ROSENGREN, Stockholm; på förslag af Fr. R. Aulin: sekreteraren fil. kand. D. DANIELSSON, Stockholm ; 416 på förslag af A. G. Nathorst: Riksmuseets Paleobotaniska Afdelning; på förslag af P. Strömman: läroverksadjunkten A. HOLMERZ, Borås; på förslag af Hj. Pravitz: krigsfiskalen M. FALCK, Karlskrona; på förslag af A. H. Magnusson: lärarinnan VALBORG HOoLMERTZ, Göteborg; på förslag af O. Rosenberg: professor L. KOLDERUP-ROSENVINGE, Köpenhamn; på förslag af H. V. Rosendahl: amanuensen I. SÖDERBERG, Stockholm. 417 SAMMANKOMSTER Vetenskapsakademien. Den 10 januari 1917. Till införande i Arkiv för botanik antogos följande afhandlingar: 1) De svenska Equisetum-arterna och deras former af H. V. ROSENDABL; 2) Svenska Taphrina-arter af doc. BJÖRN PALM. Hahnska räntemedlen, 1,100 kr. tilldelades docenten C. SKOTTSBERG för en botanisk undersökning af Juan Fernandez-öarna. Den 24 januari 1917. Till utländsk ledamot invaldes Geh. Rat Prof. KARL EBERHARD GOEBEL, Möänchen. Akademien beslöt att efter sin naturskyddskommittés hörande hos resp. K. Befallningshafvande förorda en ansökan af Värmlands naturhistoriska och fornminnesförenings naturskyddsutskotlt om fridlysning af tre på sin nordgräns i Värmland växande almar på hemmanet Tväråna i Östmarks socken samt ansökningar af Svenska Naturskyddsföreningen om fridlys- ning såsom naturminnesmärken af ett ovanligt högt och vackert enträd på Örnegänge i Tidersrums socken af Östergötlands län samt af två på grund af sin storlek och ålder märkliga granar på hemmanet Backe i Grinneröds socken af Göteborgs och Bohus län. Den 14 februari 1917. Professor P. KLASON höll föredrag öfver ligninets färgreaktioner och in- lämnade till införande i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: Om granligninets kemiska byggnad. Den 28 februari 1917. Till införande i Arkiv för botanik antogs: Dice Moose der Vega-Expe- dition af lektor H. V. ARNELL. Den 14 mars 1917. Akademien beslöt efter hörande af sin naturskyddskommitté att hos K. Befallningshafvande i Västernorrlands län tillstyrka bifall till en re- mitterad framställning af jägmästaren i Köpings revir om fridlysning såsom naturminnesmärke af åtskilliga ekbestånd på de delar af det s. k. Köpingskomplexet, hvilka enligt K. bref af den 9 juni äro afsedda alt försäljas. — Svensk Botanisk Tidskrift 1917. PA 418 Af Akademiens reseunderstöd till yngre naturforskare för velenskap- liga undersökningar inom Sverige tilldelades d:r ASTRID CLEVE V. EULER 100 kr. för undersökning af diatomacéfloran i vissa sjöar i södra Sverige, fil. mag. FR. DAHLSTEDT 100 kr. för växtgeografiska studier i västra Gästrikland, fil. stud. ERIK ALMQUIST 100 kr. för växtgeografiska under- sökningar i norra Upland, fil. mag. DAN ÅKERBLOM 100 kr. för lafbio- logiska undersökningar i Hälsingland, Gästrikland och Upland, amanuen- sen GÖsTA CEDERGREN 125 kr. för algbiologiska och växtgeografiska un- dersökningar 1 Härjedalen samt fil. mag. R. STERNER 100 kr. för växt- geografiska undersökningar på Öland. | Åt professorn vid Stockholms handelshögskola GUNNAR ANDERSSON till- delades ett pris af 750 kr. för hans arbete: Vårt dagliga bröd, närings- växterna i världsproduktionens tjänst. Till Akademien hade ingått meddelande, att K. M:t den 2 mars 1917 i anledning af en den 19 februari tillstyrkt framställning funnit godt till- dela fil. d:r P. DUSÉN ett anslag af 3,000 kr. för bearbetning af sina brasilianska botaniska samlingar. Den 9 maj 1917. Prof. A. G. NATHORST meddelade, att Riksmuseets paleontologiska af- delning genom donation af en mecenat riktats med en synnerligen värde- full samling växtfossil från den permiska porfyrtuffen vid Chemnitz i Sachsen. Hufvudmassan af den omfattande samlingen utgöres af för- kislade stamdelar, hvilkas anatomiska struktur i sina finaste detaljer ännu är bibehållen. Den 25 maj 1917. Prof. JAKOB ERIKSSON föredrog om sina fortsatta studier öfver svart- rostens specialisering i Sverige och andra länder. Det meddelades att framlidne prof. V. B. WITTROCKS arfvingar till Ber- gianska stiftelsens bibliotek skänkt dennes efterlämnade brefsamling. Den 12 september 1917. Sekreteraren anmälde, att han efter naturskyddskommitténs hörande meddelat tillstånd för amanuensen LARS ROMELL att under år 1917 un- dersöka svampfloran å Höghamnsskär i Mälaren, för docenten Tu. FrIirs att under 1917 års vegetationsperiod insamla material af växter inom Abisko nationalpark samt för fil. kand. O. ARRUENIUS att å banvallen Abiskojokk— Björkliden insamla exemplar af Wahlbergella affinis Hn. Med anledning af remiss från K. Befallningshafvande i Kopparbergs län - beslöt Akademien tillstyrka bifall till en anmälan om fridlysning af Lindön. ; Den 16 oktober 1917. På tillstyrkan af naturskyddskommittén beslöt Akademien hos K. B. tillstyrka bifall till en af prof. H. V. RosESspbAunL till Akademien inkommen ansökan om fridlysning af de på Taberg i Månsarps s:n af Jönköpings 419 Jän förekommande Polypodiaceerna Asplenium adullerinum Milde, A. adulterinum X viride Aschers., A. viride Huds. och 4. Trichomanes L. samt till en genom remiss till Akademien inkommen ansökan af för- fattaren KARL ERIK FORSSLUND för Dalarnes Hembygdsförbund om frid- lysning såsom naturminnesmärke af en s. k. smörjtall eller offertall på Ränneshytte bruks mark i Stora Tuna s:n, Kopparbergs län. Den 24 oktober 1917. Till införande i Vetenskapsakademiens handlingar antogs: Beiträge zur Blätenanatomie und zur Systematik der Rosaceen af prof. O. JUEL. På förslag af naturskyddskommittén beslöt Akademien hos K. B. i Örebro län tillstyrka bifall till en genom remiss till Akademien från ex- peditionschefen greve AXEL MÖRNER ingången ansökan om fridlysning såsom naturminnesmärke af en å honom tillhöriga 3!/2 mantal Sundby 1—4, Almby s:n växande 14 meter hög ormgran. Den 14 november 1917. På förslag af naturskyddskommittén beslöt Akademien att hos K. B. i Göteborgs och Bohus län förorda bifall till en af Svenska Naturskydds- föreningens lokalkommitté i Göteborg gjord anhållan om fridlysning en- ligt naturskyddslagen af å hemmanet Backås' i Öskims s:n utmark förce- kommande Helichrysum arenarium L. Till införande i Arkiv för botanik antogos: 1) Uber die Organisation und verwandtschaftlichen Beziehungen der Gattung Lepuropetalon DC. af prof. Sv. MURBECK; 2) Chromosomenzahl und Chromosomendimen- sionen in der Gattung Crepis af prof. O. ROSENBERG. Det meddelades, att Riksmuseet från gifvare, som önskar vara okänd, mottagit en gåfva af 12250 kr., afsedd att möjliggöra lektor HJ. MÖLLERS anställning vid Akademien i och för fullföljande af hans arbete öfver de svenska bladmossornas utbredning. Den 28 november 1917. Akademien erhöll del af K. M:ts bref angående afsked med pension åt intendenten vid Naturhistoriska Riksmuseet professor A. G. NATHORST. Akademien beslöt därvid betyga sin synnerliga tillfredsställelse med prof. NATHORSTS vetenskapliga verksamhet och sin tacksamhet för det arbete, han nedlagt på ordnandet och utvecklingen af museets paleontologiska afdelning. Den 5 december 1917. Till ledamot valdes professor OTTO ROSENBERG. Från Naturskyddskommittén hade en hemställan ingått att vid besva- randet af ett infordradt utlåtande angående eventuell sänkning af sjön Immeln i Skåne den däremot för sin del ej hade något att anmärka, då Trapa nalans numera därstädes vore utgången, 420 Botaniska Sällskapet i Stockholm. Den 10 februari 1917. Lektor J. SKÅRMAN föredrog under förevisande af talrikt prässadt växt- material om några växtfynd från Västergötland. Å Amanuensen E. LUNDSTRÖM höll ett af skioptikonbilder och prässadt växtmaterial rikt belyst föredrag om Spetsbergens vegetation. Professor H. V. ROSENDAHL förelade för Sällskapet tvenne för Sverige nya Asplenium-hybrider. Den 17 mars 1917. Sällskapets resestipendium tilldelades fil. lic. GUNNAR TÄCKHOLM och fil. stad. HARRY EKSTRAND för botaniska undersökningar i Stockholms skärgård. Professor P. KLASON höll föredrag om granvedligninets kemiska byggnad. Fil. lic. K. AvZELIUS föredrog under förevisande af skioptikonbilder om apbrödträden (släktet Adansonia). Professor O. ROSENBERG demonstrerade en samling mikroprojektions- bilder, visande olika vedreaktioner m. m. Den 21 april 1917. Direktör G. LIND höll föredrag om svenska växtnamn. Docenten G. SAMUELSSON framlade för Sällskapet en del af de syste- matiskt-floristiska resultat, hvartill han kommit under sina senaste forsk- ningar inom det skandinaviska floraområdet. Särskildt uppehöll sig före- draganden vid arterna inom Carex dioica- och Luzula campestris- grupperna. Amanuensen E. LUNDSTRÖM demonstrerade exemplar af Catabrosa concinna och algida. Den 27 oktober 1917. Fil. och teol. kand. SVEN LINDER höll ett af skioptikonbilder och präs- sade växter rikt belyst föredrag: »en blomsterväns minnen från Pale- stina». Den 8 december 1917. Professor O. ROSENBERG föredrog om chromosomdimensioner hos släktet Crepis. Läroverksadjunkten J. BERGGREN förelade för Sällskapet exemplar af den för Sverige nya, sällsynta hybriden Palsatilla pratensis X vernalis från Öland. Professor H. V. ROSENDAHL demonstrerade Asplenium adulterinum från Taberg, ny för Sverige. Vid förrättadt styrelseval utsågos till ordförande professor G. LAGER- HEIM, vice ordf. professor C. LINDMAN, sekreterare fil. lic. K. AFZELIUS och skattmästare läroyerksadjunkten J. A. SCHEDIN, 421 Societas pro Fauna et Flora Fennica. Den 3 februari 1917. Professor Tu. SZLAN förelade Sällskapet sitt nyligen afslutade arbete » Finlands botaniska litteratur till och med år 1900> (Acta Soc. pro F. et F1. Fenn. 43) Doktor V. F. BROTHERUS öfverlämnade till Sällskapet såsom gåfva fasci- keln IV af exsiccatet Bryotheca fennica. Magister M. E. HCUCUMONEN hade insändt ett meddelande om barlast- floran i Uleåborg åren 1913—1916. Magister V. RÄSÄNEN förevisade några anmärkningsvärda lafvar: Leca- nora coelocarpa var. sorediata n. var. från olika delar af landet, Parmelia minuscula Nyl. "minutissima n. subsp. från Simo, Cetraria hiascens var. tenuis n. var. från Aavasaksa i norra Österbotten samt Physcia endococ- cina, Normandina viridis och Physcia pterygioides från norra Österbotten. Doktor HARALD LINDBERG meddelade om den för Finlands flora nya Asperula tinctoria, funnen i Raumo s:n i Satakunta af mag. K. J. VALLE, samt om utbredningen af Aspidium spinulosum och 4A. dilatatum inom det finländska floraområdet. Den 3 mars 1917. Magister T. J. HINTIEKA interpellerade Sällskapet, om icke åtgärder borde vidtagas för skyddandet af Pulsatilla vernalis, som årligen i stora mängder uppryckes och tillsaluhålles såsom prydnadsväxt. — Sällskapet riktar senare genom dagspressen en uppmaning till allmänheten att alls icke köpa mosippor. Forstmästare J. MONTELL hade insändt en uppsats om några i Muonio och södra Enontekis funna Epilobium-hybrider. Magister K. LINKOLA inlämnade tvenne uppsatser: 1) om en botanisk exkursion till berget Vaarunvuori och i närheten belägna Ulmus-bestånd i Korpilahti socken i södra Tavastland; 2) om förändringarna i floran i Jyväskylä stad och omnejd under de senaste årtiondena. Den 5 maj 1917. Läraren O. KYYHKYNEN hade insändt tvenne arbeten i manuskript, det ena om floran, det andra om vegetationen i Suomussalmi socken. Botaniska reseunderstöd för sommaren 1917 tilldelades: lärare O. KYYHKYNEN, fil. kand. Å. LAURIN, student M. KOTILAINEN och student B. PETTERSSON. Lektor K. H. HÄLLSTRÖM hade insändt ett meddelande om Thlaspi alpestre i Sordavala-trakten. Student M. KOoOTILAINEN meddelade om några anmärkningsvärda fynd av mossor i norra Savoloks och norra Karelen, bl. a. Mnium margina- tum, Mollia” viridula, Amblystegium falcatum, Stereodon fastigiatus, St. recurvatus, St. Sprucei. 422 Forstmästare J. MoONTELL hade insändt ett meddelande om Rhinanthus groenlandicus Chabert (Alectorolophus borealis Sterneck) i Enontekis. Fil. kand. V. PESOLA inlämnade berättelse om sina botaniska exkur- sioner i trakterna norr om Ladoga somrarna 1914 och 1915. Den 13 maj 1917. Docent ALVAR PALMGREN föredrog om de åländska löfängarnas flora. Framlades 42:dra tomen af Sällskapets Acta, inrymmande en under- sökning af densamme: Studier öfver löfängsområdena på Åland. Ett bi- drag till kännedomen om vegetationen och floran på torr och på frisk kalkhaltig grund. Den 6 oktober 1917. Forstmästare JUSTUS MONTELL lämnade ett meddelande om den för Finlands flora nya hybriden Carex brunnescens X lagopina, hvilken han funnit sommaren 1917 på fjället Ounastunturi i Lapponia kemensis. Å rektor M. BRENSERS vägnar gjordes följande meddelanden: 1) iakt tagelser med afseende å de abnorma grankottarnas uppkomst; 2) Pinus silvestris L. f. virgata Casp. i Ingå, Nyland. Abnorma barrträd och deras fortplantning. Student M. KOTILAINEN inlämnade berättelse om en botanisk resa i norra Savolaks och norra Karelen. Bland de gjorda fynden märkas Gymnostomum calcareum från Kaavi. Den 3 november 1917. Till korresponderande medlemmar invaldes doktorer C. WESENBERG- LUND: och C. H. ÖOSTENFELD. Framlades 43:dje bandet af Sällskapets Meddelanden, för verksamhets- året 1916—1917. Doktor ERNST HÄYREN förevisade exemplar af Atriplex Babingtonii från Hangö (1906), ny för Finlands flora, samt inlämnade ett meddelande om af vinden formade mosstufvor. Den 1 december 1917. Mötet hölls gemensamt med Finska Läkaresällskapet. — Professor eme- ritus E. A. HOMEÉN föredrog om bakteriernas vandringar och verkningar i det centrala nervsystemet. Professor FREDR. ELFVING föredrog om sina studier rörande växternas känslighet, uppehållande sig hufvudsakligen vid Phycomyces nitens, som på grund af sin hastiga tillväxt — ett par mm i timmen — utgör ett gynnsamt försöksobjekt. Denna svamp attraherades af järn, aluminium och zink samt vanligt lack, medan andra ämnen, såsom glas och platina, voro utan verkan. . Fenomenet blef till en början oförklaradt och beteck nades såsom en »fysiologisk fjärrverkan>. Fy RN Å | j . 4923 ERRERA ville i fenomenet se ett specialfall af hydrotopism; han fram- höll att järnet, när det rostar, ur luften upptager fuktighet, och svampen skulle då följa med vattenmolekylerna emot järnet. Men försök med särskilda hygroskopiska kroppar, såsom kaliumhydrat, gåfvo ingen verkan. Detsamma var fallet med kolplattor impregnerade med sådana mängder klorkalcium, att de ur luften upptogo lika mycket vatten som de använda järnplattorna. En zinkplatta, lagd på den fotografiska plåten, åstadkommer dennas svartnande; detta har ansetts bero på något slags strålning, men har senare konstaterats stå i sammanhang med bildandet af vätesuperoxid. Men detta ämne verkade ej attraherande på svampen. Metallernas fy- siologiska verkan hade således en annan grund än deras fotografiska effekt. — För att utröna, huruvida ett luminiscensfenomen förelåg, upp- bevarades järnplattan en längre tid i mörker, men ännu efter 12 och 14 månader hade järnet icke förlorat sin attraherande förmåga. Vid användning af samma järnplatta flera gånger efter hvarandra blef emellertid aktiviteten alltmera nedsatt och gick slutligen förlorad, hos en platta tidigare än hos en annan. Egenskapen var således icke inneboende i järnet. Å andra sidan kunde inaktiva kroppar, bl. a. platina, fås aktiva genom att utsättas för gnistorna från en elektricitetsmaskin. Det visade sig, och bekräftades genom kompletterande försök, att det ozon som bildades, när sagda maskin var i gång, och som hade adhererat vid plattorna, var det verksamma ämnet. Försök med andra luktande kroppar, såsom salpetersyra, petroleum, terpentin, gåfvo liknande resultat. Det kunde uppställas en hel serie ämnen: med stark, med tydlig, med svag eller ingen attraktion. Lik- nande resultat gåfvo försök med fasta luktande ämnen, hvilka därjämte tilläto dosering. Det var ögonskenligt, att ämnena verkade på proto- plasmat i de lefvande cellerna, mer eller mindre hämmande tillväxten på den sida som var vänd emot dem, och härigenom åstadkoms svamp- sporangiebärarenas böjning. Man har att göra med ett fall af aörotropi. Lackets attraktion beror helt enkelt på de terpentinartade ångor det afger. De mängder af dessa gaser som verka kunna vara försvinnande små. Den vanliga laboratorieluften innehåller sådana gaser: ozon, oxider af kväfve och svafvel, lysgas m. m. Platina som stått en tid i sådan luft är aktivt. En desaktiverad järnplatta blir också den aktiv genom att stå framme i laboratoriet. Den kan äfven göras aktiv genom affilning, och i detta fall är det påtagligen ozonbildningen då järnet rostar, som förorsakar attraktionen. Äfven i fråga om järnet är attraktionen således af aörotropisk natur. STOCKHOLM i NYA TRYCKERI AKTIEBOLAGET Till tidskriftens medarbetare. Redaktionens adress är Svensk Botanisk Tidskrift, Stockholms Högs skola, Drottninggatan 118, Stockholm Va. Manuskripten böra vara tydligt (helst maskin-)skrifna samt noga genomsedda — äfven beträffande skiljetecken — för-undvikande af korrekturändringar mot manuskriptet. Omkostnader för korrekturändringar mot Nan Ok ran bestridas Kö af författaren. Med afseende på stilblandningar gälla följande regler: 1) Auktorsnamn sättas med vanlig stil. 2) "Personnamn i texten sättas med KAPITÄLER IRrNer understruket "1 manuskriptet). T 3) Växtnamn i texten sättas med kursiv stil EIEen understruket i manuskriptet). Citeringar böra ske genom hänvisningar till en afhandlingen bi- fogad litteraturförteckning. Noter under texten böra så vidt möjligt | - undvikas. Det är önskvärdt, att större afhandlingar af allmänt vetenskap- ligt innehåll äro författade på engelska, franska eller tyska, eller åtminstone äro försedda med en sammanfattning på något af dessa språk. | Manuskript, som ej är skrifvet på svenska, bör åtföljas af upp- gift om, hvem som verkställt eller granskat öfversättningen till det främmande språket. Korrektur och andra ending, som röra tidskriften, insändas direkt till redaktionen. Direkt förbindelse mellan författaren och tryc- keriet får ej äga rum. Hvarje författare erhåller 100 särtryck med omslag afgiftsfritt af sin i tidskriften intagna afhandling; större antal efter öfverenskom- melse. Af smärre meddelanden intagna i tidskriftens borgisafdelning lämnas separat endast efter särskild öfverenskommelse. (JE SE SS VR RS NR SS SR rr a SS SS ingen in den Sädbergen des Kelnekaie Cebe Sr ESS kan LUNDQVIST, G., Kärlväxter i Umeåtrakten. IGefässpflanzen der 7 Ä Umeå-Gegend.] ....... SR RARE ÄN SR fa TA i Se As Na 34 ; . ÅHLANDER, Fr. E., Förteckning öfver svensk botanisk litteratur a fi der år 1913. [Vetecichi der schwedischen botanisehen Littera- fur im Jahre 10135] smo Om oi sirdese espn ga siktar NN NEN ARRHENIUS, O. und SÖDERBERG, E;, Der osmotische Druck der LUNDQVIST, G., Utbredningen af Lätharis Hivaricata (1) Hae i Feot | noskandia. Die Verbreitung der Letharia divaricata AL.) Hue in. | Fen nOSKOR AA: ] ioe0s is räs noe dasava gås a dne grl ger pr Sn oa Ka se Se LE RANE 8 DAHLSTEDT, Fredrik, En sällsjut bildbiogsatkikelsé hos Trientalis så europea. [Eine seltene Bildungsabweichung bei Trientalis europ2a.] 387 MARKLUND, Erik, Växtlokaler från ANSETDOTNa [Pflanzenfunde in Norrbotter.] FEAR [EE AS Nee RS IE (SRA ASO EE ESR KAR SE ke SMÄRRE MEDDELANDEN EK SÖDERBERG, Erik, En asp valdatton hos Alnus glutinosa Cad | [Eine Knospenvariation von Alnus glutinosa Gertn.] ...... Ne jr ARRHENIUS, O., Några smärre bidrag till kännedom om Stockholnis- traktens växter. [Kleinere Beiträge zur Kenntnis der Flora der SIOCKkHOMNeT-(TEC EC (öbor srrs ss ell I VER 0D oe de End rgn Ne PTA IN LÉNSTRÖM, C. A. E., Tillägg till »Stockholmstraktens växter». [Nach- trag zu FStackhölnslraktens. växter» (den Pflanzen der Stock- holmer-Gegend».)] =... måD edan Tro Så Jr de «Ad FANER i BA AA de ASS ; - MÖRNER, C. Th., Till uppsatsen Primula sibirica Jacq. Se 2, årg. är SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN... en SAMMANKOMSTER. | RA 2 oc Vetenskapsakademien ...... FIS 2 SEE oc oo Botaniska Sällskapet i Stockholm .. SEE SVE "Societas pro. Fauna et Flora arr FNS EON N Utgifvet den 23 febr. 1918. GG TITEL ; ppp uppe sön HTT FRU NR GUN TA JA LULLILLTPIERA yyvr 5 NVS LE p Je ; sa ut INTRA 44, k FER Ar” - Iyyl Ma AIN 090032 3 Arn R TE a ortratag ag srdk MA Vrena 4 GYAMAAN : : . v K såg DÅ ä FF Ett s i 4 NvY er drag ' ANG uf AR od IA tm H TRE fd YT) fer SÖVAA N dar 29 HA 5 J "W, R 9 ; 3 Pam, Ye 4 nn Upe 4 (LT Fe Fal va 09 yta np (4 mm. ATI | bol PTE Aa ”A i SYNES 30 ER jerva IYENV HULE p.. . SIA, AMN NYLON AR ALAA 190 Up ARA SUNNE rn vy - Såg dl BLA de oa OM b IWA (VAR ANA AM LÄN AN TATE TE TE ÄN I 27 ARS Ses grn STSNA SERA [UPN APEN Veybyg Vaa AF Yrr YA iu” | PLANENS NER ON Im UL REd : kina ””” Vasa NE sh = 2 pc Nr YA XJ LS AY fer fe Ar Y Yi . Mana Ly Vp-. LIT 4 £3 -. ä . EGEN bt Per NN sarg Ä se NN SRS a org SA IN I a i KENT SÖN NICE ef N 9 4 dp YT $9 AR fd CASUNDA Nu a a Maga ap S E! YT Da LENE en d TG MG ÄRLA NN Sig iv Yy Id i d OOVNA . - ENTYF TS N Am Hof nl LT Y ; SR Mördar sy? ETT Pe ig N "LAT VNALJAAN JA SVAR TNA Nasas a. cn P4 er opa ML MAA NANA NA sa INNE, YT ON LS a" UN nat ES PAR IA MERA TÄT TR ; 29 Ran a LIT ÄRAN MAA Ba yi 0 är TRA Säng so ATS äts A AIM TD INOR rr ] LJ ! - [| FA LA [ BA VIYS4Al: IG TEKN Ar ANNAN NOAA AE ADAMAMÅRRAR dn : Z ININHUIR! HU i Natan Fv SÅ ANAR S "340 YT : Lr ry FW NOA Ja oskBMUNA, "104. MV Ah AND - Lal Lt Fm + 5 BAN | > MERA rel AR AR rappprag NTA sana 2000 ll NYE Ana IN Wi.-ssådNon, AL Sr d BA IAN, 3 a D 13 | i FLIT TFN RAA MR PR La TLL IR | Ar Ne 3. ARN Ö 14 an YA KINA 1, . = Pena Mao Vv em NYE = - Käg ARE a” Ma 0000-05 Kra sä Yr Vi INR CE AR ANUS » SLY VYTIEEL ISA Liv AA saenenan seb D van + ÖRNEN I 5 y VA RN 4” FA I JA A Fer Ak CLSANNIA låg | Vaa JANSSA »i de SORESA ANKARE YI MÖTA SKE arga PRE nr AA Ve, Z NN Skänk TIN |! HIT ELYS TT Y NA 1 ” IN TR EM VAD KONN pr ANSVAR IHLTT NOR ITE v ANA MAA Mev Ma Iaqs SPA Vnesnsåta AQ ÅA k AlrAra, INVNA, AR 4 FENA Vu HOT YT FER An lag LÅ | n Ja FI ve. ASA SÄS” SRA V Va (LAR |A | 3 fr d LJ VER SLR NA g FN ; SLVR y Re N N ja Vv Ng mA, ya SA Ne SVAR Ta AR Nee TTT PARK NEYA set” fr AAA ÖR j I mv Vy” YE vyyyyv VY NYE u HTTTN är -afU” Mad > -FPUMA | : v >» PL + 9 - Vg” ve IA snart . | FAS 186 | FRE. | NL true Fr VN aa TIETER SRMVAL a NUV IL vyn vr Vy sNyva LÄR aa »A VA RT AR ; fan FRK MYM LR RaN a SD Ag såpa MAD Jia VANNS ars Vt ; dör - sed? N fe NN AA v Ya Bb, a | | ee Fa a - £d Ebirens ÄMM A&r. 2 SALSA Fåd] PR MAVSNI hl SE Å mt VERA sänka” FRE RRRE IRIS TTR ARN S TEA A === =Snn nn =S=E — N=S&S&SH ME =S=m=> S—— -—— =S== NR =S Bä a RR Fre - Fr 22 FUM ES ARR - LL i sd DRA LAR RAKA A så A Ua JENA 4 == &T w) 5 & =S =S F===r VESSES :===0 BS ; , I ===0 AR | ; HATE SBII J===0 Qv TFA SETS fon RN TR == SR AN FAN Kände | a Ce F===0 ser TITNAN LTR IMAN - Y É & amd = | HIPP ET TALEN FA AVCYTL ALS A agn aa böra oR MR RAA | HI LR RR | a GL tt ARS TATA j VY sama a | PET LT DT GREENE RN Nea A sol An AT ve ATTTLLET TY ud NAR ANN. I IISTT TN N: Ban ; 4 Lol SÅ M har Fer a LA Aa MB adl s aa | & | Sgt TT LJVOSNAR T]] RN AA aaa a LTT RN HT | — IM . "RAA TH jo Pa SÖ Släng rasföna ANdb a 7 RA ARM 7 vv Dä PRAARAAM ef 2 Fl LIT ala . ; TIVT TEN ANN, Andl NN KYYA ifall. n FOPSARRAL RA GR ARMAR NER a ARA - YR ÄDRA Man IG rst Nn ISM gg KISe eka Mir PFEFPT NEN e dal ” FÖR ÅR NG AAA PONU, T kmiär Te äl + ä Qyv ARMAR å dt - SR Asa MAMMAN PAA AA