Av HogtET ov i få MM I UM vd UA Förr NL OT NN ov UR Ne id Id: a a KSSS RULE UNOC NG y [ VN SVENSK BOTANISK TEERESKCROERSE UTGIVEN AV SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN ad LIBRARY NEW YORK BOTANICAL GARDEN REDIGERAD AV TORSTEN FAGERBERG BAND 12 1918 UTGIVNINGSTIDER Häftet 1, sid. 1—144 den 23 febr. 1918 > 2, > 145—272 > 15 juni 1918 > 3, > 273—432 » 15 nov. 1918 > 4, > 433—496 >» 30 jan. 1919 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. Avhandlingar. ARNELL, H. Wilh. och JENSEN, C., En bryologisk utflykt till Väst- manland. (Ein bryologischer Ausflug nach Västmanland. SA WRRETLNUS, O., EN studie: över yta och arter. (Eine Studie täber Fläche und Arten.) SAME EYK ORVAR My re aa BRA AT na er. — —, Några bidrag till kännedom om Stockholmstraktens växter. (Einige Beiträge zur Kenntnis der Pflanzen aus der Gegend von Stockholm.) SN sx ed BRENNER, Widar, Die Farbstoffbildung bei Penieillinn Purpure ogenum BRUNDIN, J. A. Z., Salix myrtilloides L. återfunnen vid Växjö. (Salix myrtilloides L., unweit Växjö wiedergefunden .) e DAHLGREN, K. V. Ossian, Uber einige Kören nesgersnckhet it (hel donium majus L., Polemonium coeruleum L. und Lactuca mu- ralis L. Cu — —, Die jängeren Hnisicklansssladien der Sätor na lase ns von Np latifolia L. SCEN SAS KE AA — — , Heterostylie ner ALb det Gade IRlunDas så Du brer, G. BM. PrRIesS, Th. GC. E.cund TENGWALL, T. Å,, Vorsehlas zur Nomenklatur der soziologischen Pflanzengeographie år EKSTRAND, Harry, Zur RR und Embryologie der Gattung Plan- tago ! E 5 : Esa FLORIN, R., Das ÄreReso ni von RiccardA pinguis ... SAS FRIES, Mio; C. E., Några anmärkningsvärda sasteromyeetfynd. (ei nige bemerkenswerte Gasteromyzeten-Funde.) ST — — , Lichenologiska meddelanden. (Lichenologische Mitteilungen: —, Några kritiska synpunkter på skogsgränsproblemet. (Einige kritische Gesichtspunkte auf das Waldgrenzproblem.). SKASEEE ene GÄUMANN, E., Uber die Spezialisation der Peronospora Calofkeoa HEILBORN, Otto, Zur Embryologie und Zytologie einiger Carex-Arten HÅKANSON, J. W., Floristiska bidrag från södra Lidingö. (Floristische Bettra seals) demfSIdtiellvom;B10mgON5S ERNA EPs INDEBE1T0OU, Govert, Ornäsbjörken i Skedevi, Östergötland. (Betula verrucosa Ehrh. v. dalecarlica L. fil. in Skedevi, Östergötland.) JOHANSSON, K., Några nya gottländska värdväxter för Cuscuta Epithy- mum Murr. (Einige neue gotländische Wirtspflanzen der Cuscuta RA RNEE RUT NILS VIL TIEES ) förrn Er föR rel vi EIA VIA RR Is Skr RS SA LARM BE fa KYLIN, Harald, Sul en Hben die Fobrickhvossäestiichie ör bag. phyzeen RN EG ERE NOS TIN Sa av id nr SSD RA RAN STR IA SILL IN GNEL Na RANA — —, Svenska västkustens algregioner. (Die Algenregionen der SPRIEÖNSEHen NVCStKUSTED)- 5 öda od arb ok bås (20 a dude ddek re syr sn ME BRA. AL Sid. 298 180 403 91 406 103 207 362 IV Sid. LENSTRÖM, Carl ÅA. E., Calypso bulbosa (L.) Rehb., funnen i Jämt- land. (Calypso bulbosa (L.) Rehb., in Jämtland gefunden.) 128 LINDFORS, Thore, Mykologische Notizen : RE a LINDQUIST, Hj., Tvenne växtfynd på Öland. Zwei "Pflanzen funde auf ÖTÄIA oh sekr RT Nf Br AR nå fö AR a fa bode 416 MAGNUSSON, A. H., Hippophaés rhamnoides i Bohuslän 471 MALME, Gust. O., Malme, Lichenes suecici exsicCcati...................sssesoco ÅÄG — —, Lichenologiska notiser. (Lichenologische Notizen.) ......... 117, 250 - —, Önskelista för »Lichenes suecici exsiccati». (Wunschzettel fär »Lichenes suecici exsiccati».) öres hibb ere sra SE a Jos deg åket cr EEE — —, Några ord om alpina lavars förekomst i barrskogsregionen. (Einige Worte äber das Vorkommen alpiner Flechten in der Na- GElwWaldBe SON oaser datorer besk AISA dad ärr RAF a MÖRNER, Carl Th., Om luktföreteelser hos högre svampar. (Uber die Geräche höherer Pilze.) 324 NORDHAGEN, Rolf, RE parvulus ved Kristiania. (Scirpus parvulus HeERerIStanra NIE KR orre Ned enes PALM, Bj., Sur une Plasmodiopboracee nouvelle, Iigdiera Isoetisier 228 PALMGREN, Alvar, Ett nytt Carex-exsickat. (Ein neues Carex-Exsickat.) 407 ROMELL, Lars-Gunnar, Zur Frage einer Reizbarkeit blutender Zellen durch hydrostatisehen Druck ANING SS 338 — —, Eine neue, anscheinend fagesantouomusthe Period 446 ROSENDAHL, H. V., Asplenium-studier på Gråberget utanför Gävle. (Asplenium-Studien auf Gråberget ausserhalb Gävle. 111 — —, Tillägg angående Scolopendriums förekomst på Stora Karlsö. (Nachtrag zum Vorkommen Scolopendriums auf Stora Karlsö.)...... 132 SKÅRMAN, J. A. O., Några märkliga växtfynd på Tiveden. (Einige bemerkenswerte Pflanzenfunde auf Tiveden.) 123 = Hal myrtilloides L. funnen uti Trysil i Norge. (Salim tillöides 7 in Trysil in NoOrwegen" gefunden). ms so.oc-s.----- see . 243 — —, Lepidium Smithii Hook., en för Sveriges adventivflora ny ae (Lepidium Smithii Hook., eine fär die Adventivflora Schwedens NeverATR Eee SRA 2LH09 — —, Ännu ett bidrag till Te mensen I om c HSrua Enrapaess svenska variivdeter. (Noch ein Beitrag zur Kenntnis der schwedischen Wirtspflanzen der Cuscuta europaea.) .. BEN sek a se bss STERNER, R., Bidrag till kännedomen om fÖlands Ho (Beilrask zur Kenntniskder olandischen! Floras) ..=ss ess sees EA 203 STERNVALL, Oskar, Nyhet för Sveriges flora. Re Neuheit fär die schwedische Flora.) | Sa döds Dö sen sor AE SVEDELIUS, N., Rättelse beträffande, Lagen ant PR be- treffs Lagenandra.)... RES GES da ST SÖRLIN, A., Mlormstiska anteckningar an Kolmärdend (Floristische NOTZen saus KOM åre) :s hor. oso este kesesres ferr Fes oaser EKEN SNIA 246 TENGWALL, T. Å., Iakttagelser över fjällbjörkskogens övre begräns- ning och ekologi i Sveriges nordliga lappmarker. (Beobachtungen Vv Sid. öber die Begrenzung und Ökologie des subalpinen Birkenwaldes in den nördlichen Lappmarken Schwedens.) ...... ......... SRA TuRÉN, Carl-Axel, Ett litet bidrag till kännedomen om Stöckhelnss traktens växter. (Ein kleiner Beitrag zur Kenntnis der Pflanzen aus der Gegend von Stockholm.) . ad SE SEA SPEL AR: LG TÄCKHOLM, Gunnar und SÖDERBERG, ri Neue Böspide der simul- tanen und sukzessiven Wandbildung in den Pollenmutterzellen ... 189 TÄCKHOLM, G., och EKSTRAND, H., Några växtlokaler från Stockholms- trakten. (Einige Pflanzenfundorte aus der Gegend von Stockholm.) 402 VRETLIND, E., Orobanche Cirsii vid Mösseberg. (Orobanche Cirsii bei kkr here JOE a IN (0 pk 4 4 RNA Ira NN IA TD len SEE TN 2. Referat. FRÖDIN, J., Studier över skogsgränserna i norra delen av Lule Lapp- mark. (Studien uäber die Waldgrenzen im nördlichen Teil von Lule Lappmark.) (Ref. av V. NORLIND). fras 136 HOFSTEN, Nils von, Zur älteren Geschichte des skona nititspro. blems in der Biogeographie. (Ref. av ROBERT LARSSON). ............ 133 NORDHAGEN, Rolf, Planteveksten på Frogene og nerliggende ger. Bi- drag til kunskapen om naturforholdene i Norges skjergaard. (Die Vegetation der Fro-Inseln und naheliegender Inseln. Ein Beitrag zur Kenntnis der Naturverhältnisse der SPEARS Schären.) (Refkrav GG. EINAR DUA»RIETZ) -.-.sn:s ASA Ala, RAYNER, M. Chevely, Obligate sy SS in Höll DIG (Ref. av ELIAS MELIN)" -..o.. 477 SIMON, S. V., Studien öber die Periodizitat der che sproscsse der in dauernd feuchten Tropengebieten heimischen Bäume. (Ref. av BRN STJIFAINIRE VS Joes dat no om ds ende kotor Ber skr seg Bäses ER La LS 3. In Memoriam. ERNA ENIST: > (AV ELJORAD ETIKS OD) sopas na Et useasobob bese rö sbasde ann ATS HAGEN iIngebrieht Severim.. (AV HH: Wi. ARNELL) i ogskeöis ortocussten en k42 REPERSORN,) Thor Axel Edvard. (Av Selim: Birger) b:ssssssss cd sscrossr 420 SVENSSON, Per. (Av Selim Birger) ........... SKR BAER VE: ÖRTENBLAD, Veit Thorsten. (Av Henrik Hesselsanl SKORNA SN ute ieo st AD 4. Mötesförhandlingar. Botaniska Sektionen av Naturvetenskapliga Studentsällskapet i Upp- sala . sla SSE TS RS aa IRA är te) va rg lad USAS ES ble Hölaniska Sällskapet a i Stockholm! NGA! a ra BE SER NAT CE RA AE AGA PRtetastpto Fauna et Flora ReMniCA sosse dolde rer IA403 BitnskavBoraniska FORenINgED. 4> oc ssp skerfeänstensiseteriiteren sd 1 200. 430: 479 MEJERSkapSaka demien U7s:tes0: ee SoRu ess Mysesa 0 Oe ARI ras SCA oe Tug år RO BD AR KÖRER ERA nat ARR OR RT OCR ana R$ rp er AR nr ia et on 1 260L040G ARTFÖRTECKNING I nedanstående förteckning upptagas i allmänhet endast sådana växter, som blivit i något avseende mera utförligt behandlade. tryckta med fetstil. Achyranthes Verschaffaelti -...... Actinomyces odorifer Agrimonia pilosa Albizzia lophanta ...... JNonlE Day lial. 30016) BD) NELL sys dan Bs FODER » verna SATSAR Aristolochia fimbriata ? SMP NON Sosse sses Ne ASarmm eUrOpACMM 3: esnbe be ASParagus Ofielnallst boss. asset ASPerocoCeus DulOSWS ass sosse Asplenium Ruta muraria X sep- tentrionale Bacidia imitatrix ER Betula verrucosa v. dalecarlica Biatorella simplex v. herpes Blastenia lamprocheila BEASSICA OleTACEA ::.soso0 succe 354, Bryum inclinatum v. norber- gense ........ » >» v. diversisporum Buellia subtenebrosa ......... (aroma unterstitiale FRrIErurea (Calodon CompaCluS: ev sec -sscvse (Galoplaca "deCIPlelSk os. cs- «cr Calypso bulbosa 2 Campylium hispidulum » Sommerfeltii » stragulum Canna indica Sid. | Nya arter J419 Cantbharellus olidust = rEOE JJJ | Carex caryophyllea 241 | 194 334 | 334 190 | 191 192 197 15 I ala ll Il 132 | 254 118 | 447 314 314 118 | 328 » contigua v. sanguinea » (6) Y20 HU RSS IRS TA » ericetorum » flava » pilulifera Catillaria premnea Chelidomrum majus CK EEE > » Vv. laciniatum f. pleniflora Chorda v. laciniatun ÖlÖm os Cladonia acuminata » 1 kelitocybe absinthiata CCI cerussata v. difformis fra TADS oc ooo ss sen SCOLFOPA IS dessa SSA nebularis OAÄOTA Vine snett SE EINtOPIRS AP UNTITSTT5 Se (FOLEUSESP: sas stort ss: sor er tor en COllybiard Tan Cd Atos. see SUCCINEA -..- Commelina coelestis 221 | Cortinarius obtusus » traganus 200-CTaAMYDSEMaURLLINIA 52.90 oss Craterellus lutescens 128 319 | 319 | 319 198 Cuscuta > Culleria > Epithymum europaea adspersa 19.1 UI DT GÅ Vers ARA nte äro Sid. Jol AO 416 213 210 218 213 202 103 103 106 PAN 200 330 330 328 330 328 327 IDA 340 Dermocybe raphanoides............ Dictyosiphon foeniculaceus ...... Mletyota, dichOtODa-.-----:3 san Disciseda circumscissa » compta Dioscorea quinqueloba Ectocarpus Lebelii > » » [0216 Ifa 2 NIGER SE See secundus SI GUIOSUST 455 öre tomentosus Elaphomyces granulatus............ fintoöloma. VII 0. sissi Epimedium niveum ... Epipogium aphyllum KNOP ROra (ISCOIOT =; :7sssvss ock å ns Hebeloma crustuliniforme ......... » sinapizans SKE Helminthosporium =: acro-= ERCEIOTES -: Poesi aydnum cyathiforme ....scc..« » OLAVCOLEIISY 4-0 base Schiedermayri . > SHAVE OleNS PA fs Se Hygrophorus agathosmus ......... > GOSSUSIAS Mess g fans > eburneus > MILK LUSPSESS SER Inocybe pyriodora Juncus subnodulosus IHaGlarruSs! CIMICATIUS. oc sccsces so st » >» » glyciosmus HelytSkas rss volemus ...... PSNICA SS DUTTA LIS cis Soran » > v. atropurpurea Lagenandra lancifolia (ONVEII Syre SEE RATE ESR AE Bathyrus! MmAritillS+.socsssssss cc Lecanora leprosescens > » mastrucata [SO] [NS] [lo] VIT Sid. 334 Lecidea aspicilioidea v. dovrina 47 » assimilata f. abberrans 41 » plumbeoatra NS 130 I SUbplumDear. secs Ste 130 | Lentinus suavissimus ........ 197 Lepidium Smithii . , Lepiota carcharias 53 » Ceristatar gas 53 » granulosa JEN IRSRIETAPNSOSCISF sedd nar dess 3 Lithoderma fatiscens 10 Lopadium fuscoluteum -.... JJ2 6 I-Marasmius alliaceus ........... 193 | ÖTFEaldesS. ouxmcooss d » scorodonius ..... 953 Martinellia mucronata ........ Ru > paludicola ..... GASIKNITGEN ar AL GALINA Sr AN mr areas I > 21124 [01.801 1652 TAS AA ARE AA Är » TITTAT For p GR fagre LR 296 » pura 330 330 Naucoriar GuUCUMIS =. sac cd 331 Nemoderma tingitanarcoer cs Se 331 Nöolanea mammösa o.moc [I] [ST] (Di I Orobanche Cirsii [SG] uu | Penicillium purpurogenum Octaviana asterospora ........ Paxillus atrotomentosus ..... SS » TIRVÖLU SIST su sdoeer ed 416 | Peronospora Aparines ............ | a borealis JD | > GCAlOlheca 330 | » Galii veri...... ..... > silvatica 334 | Petasites spurius 108 | Phallus impudicus ............ 108 | Pholiota praecox Sid. 119 254 251 251 331 409 333 332 333 228 41 122 330 329 330 309 310 330 330 BR) 334 33 42 330 328 128 332 333 91 444 444 433 444 445 NI 131, JA ; JJ2 131 > THAM GO SANSAT Tv sma LITNPRYlITSKZO Stenifölla eos scr 241PHYSCIa: MCIOPST. sys ssine sanne 1210 Pipen subpeltatttom. ses bcsossdes 121 | Plantago major 328 d2 122 196 203 VÄL Plumbago capensis > EUTOPACA IF ARK PE Eee > pulehella fissoEete > rosea 14 » scandens ..... D zeylanica .. Pogotrichum filfformes! Polemonium coeruleum Polyporus adustus » CLOCEUSE Me LIN » fumosus .. VARE » SISANtSEUSK NS kr Lr > OMOLALNSA: <örsg ova on svs ss » SQUAMÖSUS Core sere teeiise > SUAVCOlENS. syn. soc oen Polystichum Lonchitis Protomyces Kemneri » pachydermus » Sonchi.......... PUCCINIA PeCKklANDA ..->..... ss... ocv sus Pylaiella litoralis Ramalina obtusata 2 RUussSUla fOetehS' —..cc.ccoccccccsocceccs 328 | > SLAVCOleNST seoccd ess ösa. 334 | > sardonia > 220 - rt . 224 Sid. | 363 | 368 | 370 | 367 370 370 46 107 332 J32 327 332 328 328 328 203 29 3 221 Sid. Salix lapponum Eb » myrtilloides 243, 406 Saururus cernuus . 196 Scirpus parvulus . l 127 Scytosiphon lomentarius 51 Sorbus Aucuparia X suecica 125 Stilophora rhizodes 11 Strepsithalia” curvatali stog 522 » liagorae 55 Tinantia fugax 198 Tricholoma album 334 calatum .... 331 > inamoenum/... ss dsab > macrorrhizum 332 » personatum 332 SapONnaceUM...... --.—> JIA > sulphureum == Ci 336 Triglochinipalustre = ooo soc RE Tuber album SLY ER 327 >» melanosporum (2o+IE330 | Typbarlatiföolan 207 NINCA NROSCARE ee Ae: Viola Riviniana Xx palustris: så RR 376 | Zanardinia collaris 43 SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS STY- RELSE OCH REDAKTIONSKOMMITTÉ UNDER ÅR 1918 Styrelse: R. SERNANDER, ordförande, O. ROSENBERG, Vv. ordförande, T. LAGERBERG, sekreterare och redaktör, RoB. E. FRIES, skattmästare, F. R. AULIN, J. BERGGREN, E. HEMMENDORFF, O. JUEL, G. LAGERHEIM, G. MALME, HJ. NILSSON. Redaktionskommitté: S. BIRGER, T. LAGERBERG, G. LAGERHEIM, G. SAMUELSSON, R. SERNANDER T. VESTERGREN. FÖRENINGENS LEDAMÖTER OCH INSTITUTIONER, SOM ENL. STADG. 8 9 ERHALLA TIDSKRIFTEN KORRESPONDERANDE LEDAMOT: WARMING, Eug., Professor, Köpenhamn LEDAMÖTER: + Anger ledamot, som erlagt avgift (med 100 kronor) en gång för alla. AFZELIUS, K. R., Fil. lic., Dalagatan 40, Stockholm AFZELIUS, Rut, Lärarinna, Jönköpings Elementarläroverk för flickor AHLFVENGREN, F. E., Lektor, Sveavägen 92, Stockholm AHLQVIST, Alfred, Laborator, Vallingatan 37, Stockholm AHLSTRÖM, N.,, Läroverksadjunkt, Åsbogatan 20, Borås ALM, G. O., Fil. d:r, Landtbruksstyrelsen, Stockholm ALM, C. G., Fil. stud., V. Järnvägsgatan 19, Uppsala ALMGREN, K. G., f. d. Hovrättsråd, Valhallavägen 45 B, Stockholm "ALMQUIST, Erik, Fil. mag., Kåbo, Uppsala ALMQUIST, Ernst, Professor, Karlavägen 56, Stockholm ALMQUIST, S., Lektor, Almunge, Djursholm- Ösby ALMQVIST, Emil, Trädgårdsdirektör, Seminarielärare, Skara X "ANDERSSON, Ernst, Skogschef, Ockelbo ANDERSSON, Gunnar, Professor, Djursholm ANDERSSON, G. F., Apotekare, Apoteket Biet, Göteborg ANDERSSON, Lorentz, f. d. Stationsinspektor, Villa Vidablick, Jönköping ANTEVS, E. V., Docent, Hälsingegatan 9, Stockholm ARNELL, HH WW) ford Lektor; Uppsala ARRHENIUS, Axel, Rektor, Lundsberg, Nässundet ARRHENIUS, O. V., Fil. kand., Amanuens, Karlavägen 9, Stockholm ARVÉN, A., f. d. Stationsföreståndare, Gränna ARWIDSSON, I., Fil. d:r, Fiskeriassistent, Uppsala ASEELÖF, Nils, Försäkringsinspektör, V. Agatan 22, Uppsala ASKLUND, H., Läroverksadjunkt, Kungstensgatan 69, Stockholm ASPLUND, Erik, Fil. mag., Amanuens, S:t Johannesgatan 22, Uppsala AULIN, F. R., Fil. d:r, Birgerjarlsgatan 114, Stockholm AULIN, Karl, Apotekare, Alfta, Hälsingland "AURIVILLIUS, Chr., Professor, Vetenskapsakademien AURIVILLIUS, Magnus, Fil. stud., S:t Larsgatan 6, Uppsala BAGGE, A., Ingenjör, Nääs fabrik, Floda station BeHM, A., Intendent, Skansen, Stockholm BENEDICKS-BRUCE, Caroline, Fru, Brucebo, Visby BERG, Å., Jägmästare, Örträsk ? BERGGREN, A. J., Grosshandlare, Upplandsgatan 9, Stockholm BERGGREN, J., Läroverksadjunkt, Döbelnsgatan 16 B, Stockholm BERGSTRÖM, E., Fil. d:r, Lappfogde, Umeå BERNSTRÖM, Gustaf, Apotekare, Kronans Droghandel, Göteborg BeEsKow, Ester, Fru, Birgerjarlsgatan 106, Stockholm BINNING, A., Folkskollärare, Prinsgatan 10, Göteborg BIRGER, S., Med. lic., Grevturegatan 3!!! Stockholm BJÖRKMAN, H. G. A., Skogselev, Vanadisvägen 25, Stockholm BJÖRKMAN, K., Apotekare, Götgatan 7, Uppsala BLocK, F., Medicinalråd, Hantverkaregatan 39 A, Stockholm BLOMQVIST, S. G:son, Fil. d:r, Sturegatan 12, Örebro BLoM, C., Bokhandlare, Gleerupska Univ.-Bokh., Lund BoHLIN, Birger, Fil. stud., Sysslomansgatan 24, Uppsala BooBERrRG, K. G., Fil. mag., Sturegatan 3, Örebro BorG, Sven, Fil. stud., Sturegatan 12, Uppsala BöORGE; OCES Fill d:r, Nybrogatan 26, Stockholm "BORGLIND, J. H., Jägmästare, Falun BOTANISZA FÖRENINGEN, Nya Botaniska Institutionen, Lund BOTANISKA INSTITUTET, Stockholms Högskola BOTANISKA INSTITUTIONEN, Universitetet, Uppsala BRENNER, Widar, Fil. d:r, Bangatan 29, Hälsingfors, Finland BRUN, Sven G., Apotekare, Hudiksvall BRUUN, HG) Hl. stud, Uppsala BRUNDIN, J. A. Z., Lektor, Växjö BRÅKENHIELM, Gertrud, Fröken, Perstorp, Tungelsta BÅGENLOLM, G., Direktör, Svalöv Xl Böös, G., Läroverksadjunkt, Hedåsgatan 14, Göteborg CARLBERG, P. C., Studerande, Stäket CARLGREN, Mauritz, Jägmästare, Djursholm CARLSSON, C. D., Apotekare, (Svanen), Göteborg CARLSON, G. W. F., Lektor, Karlskrona CARLSON, Ivan, Kapten, Boden CARLSSON, Ruben, Fil. stud. Vindhemsgatan 15, Uppsala CARLSON, Victor, Marinintendent, Vaxholm CEDERBLAD, Carl, Läroverksadjunkt, Umeå CEDERGREN, Gösta R., Fil. mag., Amanuens, Linnégatan 7, Uppsala FCEDERPALM, Enoch, Trädgårdsdirektör, Strandvägen 13, Stockholm CHRISTIANSSON, Carl, Justitieråd, Narvavägen 3, Stockholm COLLINDER, E.,, f. d. Läroverksadjunkt, Sundsvall CONWENTZ, H., Professor, Elsholzstrasse 13!!, Berlin W. 57 "DAHL, C. G., Fil. kand., Trädgårdsdirektör, Alnarp, Åkarp DAHL, Gustaf H. J., Apotekare, Söderhamn DAnBL, Ove, Konservator, Universitetets Botaniska Museum, Kristiania DAHLGREN, K. V. Ossian, Docent, Järnbrogatan 10 B, Uppsala DAHLSTEDT, Fr., Fil. mag., Blekingegatan 28, Stockholm DAHLSTEDT, H., Fil. d:r, Dalagatan 66, Stockholm DANIELSSON, D., Fil. kand., Sekreterare, Kungl. Järnvägsstyrelsen, Stockholm Du RIETZ, G. Einar, Fil. kand., Amanuens vid Växtbiologiska institutet, Uppsala Du RIETZ, Harald, Ingenjör, Turingevägen 34, Södertelje Du RriETZ, Hj., Ingenjör, Sandvik, Stockholm I [IÖUSEN, KK. El, f£ d. Lektor, Kalmar DYRING, Joh., Cand., real., Overlerer, Holmestrand, Norge EDMAN, L., Apotekare, Friggavägen 6, Lidingö Villastad EINAR, E. A., Läroverksadj., Södermalms högre allm. läroverk, Stockholm EKDAL, A., Fil. mag., Askeby EKMAN, Elisabeth, Fru, Djursholm ' EKSTRAND, E. G., Harry, Fil. stud., Östgötagatan 29, Stockholm EKSTRÖM, Martin, Fil. stud., Fredsgatan 4, Uppsala ELFSTRAND, M., Professor, Uppsala ELFVING, Fredr., Professor, Hälsingfors, Finland ELIASSON, A. G, Lektor, Vänersborg ENANDER, S. J., Kyrkoherde, Lillherrdal ENGSTEDT, M., Apotekare, Västanfors ERDMANN, Thor, Med. lic., Slöjdgatan 9, Stockholm ERDTMAN, Gunnar, Fil. stud., Kronobergsgatan 15 A, Stockholm ERICSSON, Julius, Apotekare, Apoteket Delfinen, Göteborg ERICSON, S., Arkitekt, Rektor, Södra Vägen 36, Göteborg ERIKSSON, Jacob, f. d. Professor, Grevmagnigatan 5, Stockholm ERIKSON, Joh., f. d. Lektor, Karlskrona ERIKSSON, J. V., Statshydrograf, Statens Meteorologisk-Hydrografiska An- stalt, Stockholm 2 XTI ERIKSSON, Sten, Fil. mag., Föreningsgatan 4, Ystad EULER, Astrid von, f. Cleve, Fil. d:r, Uddeholm FAGERBERG, Carl, Konstnär, Prästgårdsgatan 3, Stockholm FALOE, K.oR., FilhiesTeDjursholm FALCK, M., Krigsfiskal, Karlskrona FALU HÖGRE ALLMÄNNA LÄROVERKS bibliotek FANT, Fredrik, Direktör, Hall, Södertälje FARMACEUTISKA FÖRENINGENS bibliotek, Vallingatan 26, Stockholm FARMACEUTISKA INSTITUTETS bibliotek, Vallingatan 26, Stockholm FLODERUS, Björn, Med. d:r, Grevgatan 3, Stockholm FLORIN, Rudolf, Assistent, Bergianska Trädgården, Vetenskapsakademien FORSSELIUS, K. F. V., Teol. fil. stud., Sundbyberg FREDENBERG, K., Generaldirektör, Riddaregatan 43, Stockholm FORSENIUS, K. W., Kontorist, Viktoriagatan 18, Göteborg FREIDENFELT, Valdemar, Byråingenjör, Nybrogatan 11 A, Stockholm FRIES, URI CG: EE Docent, Eriksgatan 27; Uppsala FRIES, C. S. A., Fil. stud., S:t Johannesgatan 13, Uppsala FrIES, Rob. E., Professor, Bergielund, Vetenskapsakademien FRIES, E. Th., Regementsläkare, Visby FRISENDAHL, A., Fil. d:r, Folkskoleseminariet, Göteborg FRITJOFSSON, Helmer, Fil. kand., Dragarbrunnsgatan 50, Uppsala FROM, Lydia, Fröken, Malmskillnadsgatan 48 C, Stockholm FRYKMAN, Anna, Fröken, Karlavägen 65, Stockholm FRYKMAN, David, Jägmästare, Mora FRÖDIN, John, Docent, Spolegatan 10, Lund FRÖDING, Herm. A., Sunne FRÖMAN, G. A., Privatlärare, Götgatan 3, Uppsala FÖRENINGEN LINNEA, Norra Latinläroverket, Stockholm GEIJER, Malin, Lärarinna, Hantverkaregatan 26, Stockholm GEIJER, P. A., Fil. d:r, Statsgeolog, Geologiska Byrån, Vetenskapsakademiern GERTZ, Otto, Docent, Råbygatan 9 A, Lund GISLÉN, Torsten, Fil. mag., S:t Larsgatan 6, Uppsala GORTON, A. Edv., Apotekare, Hörby GRAM, K. G. A., Jägmästare, Vindeln GRAPE, C. A., Apotekare, Hoverberg GRAPENGIESSER, S., Disponent, Robertsfors GRAPENGIESSER, Sten, Studerande, Arvika GREVILLIUS, ÅA. Y., Fil. d:r, Kempen a/Rh, Tyskland GRUNDBERG, L., Med. lic., Artillerigatan 16, Stockholm GUNNARSSON, J. G., Apotekare, Arlövs Drageri, Arlöv GUSTAFSSON, C. E., Telegrafkommissarie, Västervik GÄUMANN, Ernst, Dr. Phil., Bern, Schweiz GÖRANSSON, Hans Anton, Läroverksadjunkt, Hyregatan 3 A, Malmö H.EGERSTOLPE, G., Redaktör, Jungfrugatan 31, Stockholm HAFSTRÖM, A., Rådman, Karlavägen 53, Stockholm XIII HaAFSTRÖM, Hj., Hovkamrerare, Karlavägen 53, Stockholm HAGLUND, Emil, Fil. d:r, Tomtebogatan 20, Stockholm HAGLUND, Leonard, Tandläkare, Kalmar HarJ, J. B., Lektor, Leksand HALDEN, Bertil E:son, Fil. d:r, Skogshögskolan, Experimentalfältet HALLBERG, Sigurd, Redaktör, Ormaryd HALLE, Th. G., Professor, Riksmuseum, Vetenskapsakademien HALLGREN, C. B., Kapten, Torsby HALLQUIsT, S., Fil. mag., Varvsgatan 122, Stockholm HAMMARLUND, C., Fil. lic., Artillerigatan 37, Landskrona HAMNER, J. W., Apotekare, Bergsgatan 431 Stockholm HANNERZ, Alf, Fil. kand., Dragarbrunnsgatan 50, Uppsala HANSON, Egron, Apotekare, Laholm HANSSON, Sven, Fil. stud., Uppsala HEDBOM, Karl, Med. d:r, Uppsala HEDLUND, Th., Professor, Alnarp, Åkarp HEDSTRÖM, Per, Tandläkare, Västerlånggatan 54, Stockholm HEIDEKEN, G. von, Redaktör, Svenska Dagbladet, Stockholm HEILBORN, Otto, Fil. mag., Djursholm HFEINTZE, Aug., Fil. d:r, Norra Drottninggatan 18, Uddevalla HELGESSON, Fritz, Folkskollärare, Nordenskjöldsgatan 5, Göteborg HELLSTRÖM, Alice, Med. kand., Rådmansgatan 67, Stockholm HEMMENDORFF, E., Lektor, Vallingatan 13, Stockholm HENNING, E., Professor, Experimentalfältet HENRIKSSON, J., Rektor, Dals: Bostock "HERNMARCK, A., Disponent, Djursholm HOFMAN-BANG, O. M., Professor, Ultuna, Uppsala HoLM, J. A., Kyrkoherde, Timrå, Vivsta Varv HoLMBOE, J., Direktör, Bergens Museum, Bergen, Norge HoLMDAHL, Carl, Med. d:r, Hälsingborg HoLMERZ, Anders, Läroverksadjunkt, Borås HOLMERTZ, Valborg, Lärarinna, Karl Johansgatan 21, Göteborg HOLMER,; OD. EF Ny Eil, mag, Extralarare, 'Ostindiefararegatan 22, Malmö. HOLMGREN, Björn, Kommendörkapten, Karlskrona HOLMGREN, Ivar, Fil. lic., Amanuens, Ragvaldsgatan 194. Stockholm HuULTH, J. M., Överbibliotekarie, Uppsala HULTING, J., Fil. d:r, Markvardsgatan 6, Stockholm Huss, H., Fil. d:r, Schélegatan 13, Stockholm Hwass, Th., Med. d:r, Docent, Birgerjarlsgatan 16, Stockholm HYLMÖ, David, Läroverksadjunkt, Varberg HÖULPHERS, A., Trädgårdskonsulent, Villa Fromm, Skövde HÅKANSON, J. W., Missionslärare, Lidingö Villastad HÄRD AV SEGERSTAD, F., Fil. kand., Värnamo HäLrLsjö, K. E., Med. lic., Domnarvet, Borlänge HÄYRÉN, Ernst F., Fil. d:r, Broholmsgatan 4, Hälsingfors, Finland HÖGRE LÄRARINNESEMINARIET, Riddaregatan 5, Stockholm LV INDEBETOU, Govert, Fondmäklare, Narvavägen 33, Stockholm INGELSTRÖM, Einar, Fil. stud., Asögatan 73, Stockholm INGVARSON, Fr., Lektor, Visby JACOBOWSKY, Elsa Sofia, Fil. stud., Kaserngatan 1, Uddevalla JANSSON, Arvid, Fil. mag., Övre Husargalan 31, Göteborg JeEBER, F., Byråchef, Socialdepartementet, Kristiania, Norge JOHANSSON, P. H., Apotekare, Apoteket Vasen, Linköping JOHANSSON, Georg, f. d. Läroverksadjunkt, Per Vejersgatan 2, Malmö JOHANSSON, H. E., Fil. d:r, Statsgeolog, Geol. Byrån, Vetenskapsakademien JOHANSSON, K., Fil. d:r, Läroverksadjunkt, V. S:t Persgatan 39, Norrköping, JOHANSSON, Nils Thure, Fil. mag., Jakobsbergsgatan 39, Stockholm JOHNSSON, Nils, Med. d:r, Förste stadsläkare, Härnösand JONASSON, Olof, Amanuens, S:t Eriksgatan 92, Stockholm JUEL, H. O., Professor, Botaniska Trädgården, Uppsala JÄDERHOLM, E., Lektor, Södra Promenaden 23, Norrköping JÖNKÖPINGS HÖGRE ALLMÄNNA LÄROVERK KARLSSON, Arvid, Fil. mag., Örslösa KARLSON, Emil, f. d. 1:e Fyringenjör, Östermalmsgatan 36, Stockholm KARLSON, Hjalmar, Advokat, Lilla Nygatan 4, Stockholm KAROLINSKA LÄROVERKET, Örebro KEMPE, Fr., Fil. dir, Strandvägen 5 B ,- Stockholm KIAER, Hans, Direktör, Ekheim, Krageröen ved Fredriksstad, Norge KIHLSTRÖM, A., Läroverksadjunkt, Linnégatan 39 A, Stockholm KINDBERG, H. C., Grosshandlare, Tegnérgatan 20, Göteborg KOLDERUP-ROSENVINGE, L., Professor, Odengatan 11, Köbenhavn KOLTHOFF, I., Bruksägare, Saltsjö-Duvnäs KroK, Th. 0. B. N., £f. d. Läroverksadjunkt, Engelbrektsgatan 43 B, Stockholm KULLBERG, A. E., Ingenjör, Hem, Skebokvarn KUPFFER, K. R., Professor, Hofrat, Säulenstrasse 23, Wohn. 12, Riga KVARNZELIUS, Maud, Fil. stud., Hantverkaregatan 22 Stockholm KYLIN, Harald, Docent, Drottninggatan 12, Uppsala LAGER, Ester, Fil. mag., Samskolan, Djursholm LAGERBERG, Torsten, Professor, Vintervägen 32 B, Råsunda LAGERHEIM, G., Professor, Djursholm LAGERHOLM, J., Med. lic., Marinläkare, Karlskrona LAGERKRANZ, John, Pastor, Enskede LAGERSTEDT, N. G. W., f. d. Läroverksråd, Karlavägen 65, Stockholm LAGERWALL, B., v. Häradshövding, Tegnérgatan 8, Stockholm LANGE, Th., Telegrafkommissarie, Härnösand LANGLET, Olof, Studerande, Birgerjarlsgatan 95, Stockholm LARSSON, P. A., Possessionat, Öjersbyn, Movik, Dalsland LAURENT, Edvard, Med. lic., Vasagatan 40, Stockholm LAURENT, Vivi, Fil. stud., Vasagatan 40, Stockholm LENSTRÖM, C. A. E., f. d. Läroverksadjunkt, Östermalmsgatan 86, Stockholm LICHTENSTEIN, Å., Med. lic., Grevturegatan 24 A, Stockholm LIDMAN, Gottfrid, e. Jägmästare, Ljusdal LILJEDAHL, Arthur, Ingenjör, Arbrå LILLIESKÖLD, Jesper, Protokollssekreterare, Brahegatan 5, Stockholm LIND, G., Trädgårdsdirektör, Experimentalfältet "LIND, Jens, Cand. pharm., Horsens, Danmark LINDARL, B.. Farm. kand., Tranås LINDBERG, Andrea, Fru, Flemminggatan 181 Stockholm LINDBERG, Harald, Fil. d:r, Kustos vid Universitetets botaniska museum, Hälsingfors, Finland LINDELL, E., Överläkare, Växjö LINDERDAL, Bengt, Fil. stud., Karlbergsvägen 73, Stockholm LINDFORS, Th., Fil. mag., Assistent, Experimentalfältet LINDGREN, Maja, Lärarinna, Afzelii -Elementarskola, Biblioteksgatan 32, Stockholm. LINDMAN, Carl, Professor, Riksmuseets bot. avd., Vetenskapsakademien LINDROTH, S., Fil. kand., e. Jägmästare, Garpenberg LINDSTRÖM, A. A., Tullförvaltare, Marstrand LINDSTRÖM, f. Keiller, E., Fru, Djursholm LINDSTRÖM, N. H., Trädgårdsdirektör, Bergielund, Vetenskapsakademien LINNÉR, Sigrid, Lärarinna, Villa Dalen, Eriksberg, Uppsala LJUNGDAHL, Hildur, Seminarieadjunkt, Artillerigatan 39, Landskrona LJUNGQVIST, J. E., Lektor, Dalmers A, Karlstad LJUNGGREN, S. A.. Fil. d:r, Nynäshamn LUND, ÅA. A. W., fi d. Läroverksadjunkt, Västervik LUND, E. A. F., Skogselev, Birgerjarlsgatan 71, Stockholm LUNDBERG, Carl, Läroverksadjunkt, Stampgatan 22 Göteborg LUNDBLAD, Karl, Fil. stud., Gävle kemiska station LUNDEGÅRDH, H., Docent, Tomegapsgatan 3, Lund LUNDELIUS, Hilding, e. o. Hovrättsnotarie, Nygatan 52, Örebro KUNDELL, Sara, Lararinna, Cjusdal Lundqvist, Gösta, Fil. kand., Amanuens, Brahegatan 51, Stockholm LUNDSTRÖM, E., Assistent, Medicinalväxtföreningen, Mariefred LÖNNKEVIST, Fred, Fil. d:r, Hagagatan 30, Sundbyberg MAGNUS, E. L., Ingenjör, Göteborg 5 MAGNUSSON, ÅA. H., Fil. mag., Sveagatan 20, Göteborg MALME, G. O. A:n, Lektor, Bergsgatan 23, Stockholm MALMFORS, Beth, Fru, Roslagsgatan 23, Stockholm MALMSTRÖM, C., Fil. kand., Schéelegatan 8, Stockholm MALMSTRÖM, P. E., Löjtnant, Strängnäs MARKLUND, Erik, Fil. kand., Stamgatan 6, Uppsala MATTSSON, L., e. Jägmästare, Docent, Döbelnsgatan 51, Stockholm MATSSON, R., Kyrkoherde, Hassela, Franshammar, Hälsingland MELIN, E., Fil. d:r, Docent, S:t Johannesgatan 22, Uppsala MONTELL, I. E., Forstmästare, Muonionalusta MURBECK, Sv., Professor, Lund MÖLLER, Hj., Lektor, Stockby, Stocksund XVI MÖLLERBERG, Carl, Godsägare, Tomarp, Ekestad, Kristianstads län MÖRNER, C. Th., Professor, Uppsala NAUMANN, E., Docent, Skolgatan 5, Lund NEANDER, G., Med. lic., Villagatan 17, Stockholm NATHORST-Windahl, T., Trädgårdsdirektör, Botaniska Trädgården, Göteborg NEUMANN, L. M., Rektor, Ystad NILSSON, Axel, Apotekare, Nybergsgatan 9, Stockholm NILSSON, Hj., Professor, Svalöv NILSSON, K. A., Maskiningenjör, Göteborg NILSSON-EHLE, H., Professor, Lund NissSER, C. W., Brukspatron, Broby, Bettna NoRrD, Folke, O. L., Med. stud., Amanuens, Stora Torget 2, Uppsala NORDENSSON, Clare, Fru, Vasagatan 1, Uppsala NORDENSON, Ebba, Fil. kand., Grevgatan 3. Stockholm NORDENSTAM, Sten, Skogselev, Grevturegatan 22 D, Stockholm NORDLANDER, C. A., Folkskoleinspektör, Sundsvall NORDSTEDT, O., Professor, Lund NORDSTRÖM, E., Grosshandlare, Kaptensgatan 15, Stockholm NORLIND, Valentin, Fil. kand., Döbelnsgatan 6, Stockholm NORRA LATINLÄROVERKET, Stockholm a NORRBY, Robert, Fil. d:r, V. Trädgårdsgatan 11 B, Stockholm NYHUUsS, O., Overlerer, Solhem, Ekshärad NYMAN, Georg, Fil. stud., Skolgatan 19, Uppsala NystEDT, Elis R., Fil. stud., Börjegatan 7, Uppsala NyYsTRÖM, Elis, Ingenjör, Jönköping NystTRÖM, N. Th. J., Protokollssekreterare, Grevturegatan 75, Stockholm "OLIVECRONA, H., Fil. kand., Sysslomansgatan 27, Uppsala OLLÉN, David, Fil. kand., Kristinehamn OHLSSON, Axel, Folkskollärare, Hornsgatan 26, Stockholm OLSON, A. O., Målsryd (Borås—Alvesta järnväg) OSsENIUS, K. A., Läroverksadjunkt, Nyköping OÖSTENFELD, C. H., D:r, Museuminspektör, Sortedams Dossering 63 A, Köbenhayn OSVALD, Hugo, Fil. stud., Villa Tusculum, Jönköping PALM, Björn, Fil. d:r, Tegnérlunden 10, Stockholm (p. t. Java) PALM, Yngve, Apotekare, Apoteket Falken, Stockholm PALME, Herman, Apotekare, Stocksund PALMÉN, J. A., Professor, Friherre, Hälsingfors, Finland PALMÉR, J. E., Disponent, Tånga, Sundssandvik PALMGREN, Alvar, Docent, Andrégatan 19, Hälsingfors, Finland PERSSON, N. P. Herman, Fil. kand., Skolgatan 18, Uppsala PERSSON, John, Apotekare, Tranås PETERSEN, Hennig, Eiler, Fil. d:r, Assistent, Gothersgade 140, Köbenhavn PETERSON, Oskar, Trädgårdsmästare, Bergielund, Vetenskapsakademien PHILIPSON, Carl, Fil. stud., Karlavägen 35, Stockholm XVII PLEIJEL, C., Apotekare, Alvesta PoraT, C. O. von, Fil. d:r, f. d. Lektor, Jönköping Post, Gustaf von, Forstmästare, Moälven, Ångermanland ' Post, L. von, Fil. lic., Statsgeolog, Geologiska Byrån, Vetenskapsakademien PrRavIiTZ, Hj., Major, Karlskrona PÅHLMAN, G., Kapten, Lund RASMUSSON, Johan, Assistent, Alnarp, Åkarp RAUNKIAR, Agnete, Fru, Gothersgade 140, Köbenhavn RENDAHL, C., Läroverksadjunkt, Kungsholms Villastad, Äppelviken RIBEN, Axel, v. Häradshövding, Stockholms Enskilda Bank, Stockholm RIKSMUSEETS, BOTANISKA AVDELNING, Vetenskapsakademien RIKSMUSEETS PALEOBOTANISKA AVDELNING, Vetenskapsakademien RINGENSON, C. A., Fil. d:r, Lektor, Valhallavägen 35, Stockholm RINGSPLLE, G. A., Läroverksadjunkt, S:t Eriksgatan 51, Stockholm RocÉN, Thorsten, Fil. kand., N. Slottsgatan 18, Uppsala ROMELL, Lars, Fil. kand., Brahegatan 51, Stockholm ROMELL, Lars-Gunnar, Fil. lic., Assistent, Fjällgatan 20 A, Stockholm Roos, Arthur, Apotekare, Vegagatan 9, Stockholm ROSENBERG, J. O., f. d. Professor, Västmannagatan .17 A, Stockholm ROSENBERG, Lilly, Lärarinna, Västmannagaten 17 A, Stockholm ROSENBERG, O., Professor, Tegnérlunden 4, Stockholm ROSENBERG, Ottonie, Fru, Tegnérlunden 4, Stockholm TROSENDAHL, H. V., Professor, Kungsgatan 56, Stockholm ROSENGREN, Carl, Grosshandlare, S:t Paulsgatan 29, Stockholm RUBEN, Moritz, Med. lic., Odengatan 37, Stockholm RÖNNLAD, Ernst, Lektor, Södra Promenaden 21, Norrköping SAHLIN, Stina, Lärarinna, Boden "SAMUELSSON, G., Docent, Järnbrogatan 10 B, Uppsala "SAMUELSSON, Karl., Fil. stud., Järnbrogatan 36, Uppsala SAMUELSSON, Waldemar, Jägmästare, S:t Johannesgatan 15, Uppsala SANDBERG, Carl, Folkskollärare, Borås SANDGREN, H. RB., Fil. d:r, Statsgeolog, Idungatan 2, Stockholm SANTESSON, Otto, Seminarieadjunkt, Svartbäcksgatan 4, Uppsala SCHAGER, N., e. Jägmästare, Birgerjarlsgatan 106, Stockholm SCHARD, Axel, Skogselev, Kammakaregatan 6, Stockholm. SCHAUMAN, Östen, Godsägare, Steninge slott, Märsta SCHEDIN, J., Läroverksadjunkt, Dalagatan 20, Stockholm SCHOTTE, G. V., Professor, Islinge, Lidingö Villastad SEDERHOLM, E., Medicinalråd, Norr Mälarstrand 22, Stockholm SEDERHOLM, G., Godsägare, Ålberga, Södermanlands län SEGERSTEDT, Per, Rektor, Västervik SEGERSTRÖM, ÅA. L., Fondmäklare, Götgatan 73, Stockholm SELANDER, N. E., Regementsläkare, Regeringsgatan 18, Stockholm SELANDER, Sten, Författare, Regeringsgatan 18, Stockholm SERNANDER, Greta, Fröken, Uppsala "SERNANDER, R., Professor, Uppsala ANVTLT SIMMONS, H. G., Professor, Ultuna, Uppsala SJÖBERG, Knut, Apotekare, Birgerjarlsgatan 19, Stockholm SJÖGREN, J., Läroverksadjunkt, Vänersborg SJÖGREN, Otto, Fil. d:r, Docent, S:t Larsgataw 11, Uppsala SJÖGREN, Vilhelm, Med. lic., Sollefteå SJÖVALL, Thorsten, Jur. kand., Rådman, Villa Bo, Hälsingborg SKOTTSBERG, C., Docent, Uppsala SKÅRMAN, J. A. O., Lektor, Östermalmsgatan 51, Stockholm SMITH, Harry, Fil. lic., Villa Tusculum, Jönköping SONDÉN, Torsten W., Med. stud., Ösby, Djursholm STALIN, K. A., Läroverksadjunkt, Skara STARBÄCK, K., Lektor, Telegraffullmäktig, Östermalmsgatan 75, Stockholm STAWE, Johan Emil, Apotekare, Sollefteå STÉENHOFF, K., Ingenjör, Surbrunnsgatan 38, Stockholm , STENHOLM, A. E., Kapten, Gullåkra, Floby STERNER, Rikard, Fil. mag., Svartmangatan 12, Uppsala STIGLER, J. E., Läroverksadjunkt, Parkgatan 18, Stockholm STOLT, Hugo, Läroverksadjunkt, Hudiksvall STRÖMMAN, Pehr, Lektor, Borås STÅLFELT, G., Fil. lic., Dalagatlan 34, Stockholm SUNDBERG, C. F., f. d. Överdirektör, Drottninggatan 95 D, Stockholm SUNDIN, Torsten, Folkskollärare, Dejefors Bruk, Deje "SWANLUND, Julius, Fil. d:r, Apotekare, Borås SVEDBERG, The, Professor, Uppsala SVvEDELIUS, N. E., Professor, Uppsala SVENSSON, Sten, Rådman, Falkenberg SVENSSON, Carl Arvid, Apotekare, Ulricehamn SYLVÉN, B., Läroverksadjunkt, Skara SYLVÉN, N., Fil. d:r, Svalöv SÖDERBERG, ÉE., Fil. d:r, Grevturegatan 75, Stockholm SÖDERBERG, Erik S., Amanuens vid Bergianska "Trädgården, Götgatan 31, Stockholm SÖDERBERG, I., Apotekare, Södra Kyrkogatan 55, Borås SÖDERLUND, P., f. d. Stationsinspektor, Strängnäs SÖDERMANLAND-NERIKES NATION, Uppsala TAMM, Olof, Fil. lic., Assistent, Stockholmsvägen 20, Råsunda TEDIN, H., Fil. d:r, Svalöv TENGWALL, Tor Åke, Fil. stud., Uppsala TEILING, E., Fil. lic., Artillerigatan 26, Stockholm THEDENIUS, C. G. H., Apotekare, Olof Wijksgatan 3, Göteborg 5 THOMASSON, H., Fil. stud., Häradshammar THULIN, Anton, Teckningslärare, Österplan 3, Uppsala THULIN, Ivar, Skogselev, Upplandsgatan 22, Stockholm THÖRN, Elin, Lärarinna, Samskolan, Djursholm TORÉN, C. A., Löjtnant, Djursholm TROLANDER, A. S., Apotekare, Växjö XIX TULLGREN, Alb., Professor, Experimentalfältet TURESSON. Göte, B. Sc., e. o. Amanuens, Botaniska Institutionen, Lund TäcKHOLM, G. V., Fil. lic., Observatoriegatan 17, Stockholm TÖRNBLOM, G., Läroverkslärare, Åsögatan 47 D, Stockholm UGGLAS, P. M. av, Kabinettskammarherre, Friherre, Kungsholmsgatan 14, Stockholm WAHLBERG, L., Kapten, Sandåkern 5 A, Umeå WAHLBOM, Alba, Lärarinna, Saltsjöbaden WAHLGREN, Einar, Lektor, Malmö WAHRBERG, Ragnar, Fil. mag., Uppsala VALENTIN, E. A., Stud., Barnhusgatan 18, Stockholm WALL, Erik, Direktör, Lidingö WEILER, Gösta, Fil. mag., Huskvarna WENNERSTEN, Karl, Kassör, Borås WESTERBERG, Hilding, Fil. stud., Strömstad WESTERBERG, F. Otto, Lärare, Smådalarö, Dalarö VESTERGREN, T., Läroverksadjunkt, Mästersamuelsgatan 20, Stockholm WESTERSTHAL, O., Jur. kand., Advokat, Karlbergsvägen 41, Stockholm WESTLING, R., Professor, Wendevägen 14, Djursholm WETTERHALL, Erland, Läroverksadjunkt, Hälsingborg WiBECK, E, Fil. kand., Jägmästare, Statens Skogsförsöksanstalt, Experi- mentalfältet ViDE, Arvid, Kamrer, Djursholm WIGER, Johan, Fil. mag., Johanneberg, Göteborg 5 WIKLAND, Einar, Överstelöjtnant, Kungsholms hamnplan 7, Stockholm WILEE, Aug., Läroverksadjunkt, Lund WILKENS, G. D., Överläkare, Strandvägen 15, Stockholm WINGE, Axel, Läroverksadjunkt, Vikingagatan 45, Bellevue pr Limhamn WINGE, Öjvind, D:r phil., Carlsberg Laboratorium Carlsbergsvej 10, Valby, Köbenhavn WISTRAND, Hugo, Kronouppbördskamrer, Tunnbindaregatan 50, Norrköping WiSTRÖM, P. W., Rektor, Folkhögskolan Fridhem, Svalöv NErTE. EH. Fil. d:r, Svalöv WITTROCK, H., Aktuarie vid K. Statistiska Centralbyrån, Stockholm VLEUGEL, J., Tullförvaltare, Luleå WoLF, Th., Provinsialläkare, Söderåkra WOLLERT, Å., Kapten, Västerås VRANG, E. P., Redaktör, Falköping WRETLIND, E., Läroverksadjunkt, Enköping WRETMAN, Malvina, Lärarinna, Oskarshamn ÅHLANDER, F. E., Amanuens, Vetenskapsakademien ÅKERBLOM, D., Fil. mag., Börjegatan 1, Uppsala ÅKERMAN, Å., Fil. d:r, Svalöv ÅLANDER, Ivar, Kontorschef, Storgatan 12, Stockholm ALUND, Vilh., Jägmästare, Umeå XX ÖRTEGREN, R. J., Farm. kand., Fil. mag, Västmannagatan 69, Stockholm ÖRTENGREN, H., Godsägare, Helmershus, Ekestad, Kristianstads län ÖSTERMALMS HÖGRE ALLMÄNNA LÄROVERK, Stockholm ÖSTGREN, Nils, Kyrkoherde, Harmånger ÖSTMAN, M., Lärare, Ljusnedal, Funäsdalen, Härjedalen Summa medlemmar 466. Eventuella rättelser i fråga om medlemmarnas namn, titel eller adress liksom ock framför allt adressändringar torde anmälas pr brevkort till Svenska Botaniska Föreningens vaktmästare A. JANSSON, Drottning- gatan 118, Stockholm Va: i Svensk Botanisk Tidskrift Utgiven av Svenska Botaniska Föreningen Redigerad av TORSTEN LAGERBERG BAND 12 1918 HÄFTE 2 YMER GA AAA Br SVG 0 TRA Ru IT RUS PANSAR FORTS AMIN FA ER TIL | LAVEN EN SN RAN, A (NN LR a ägg Ar 9, ARLNgE A HE | LORRE NB LK L efp OR i F ” SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS styrelse och redaktionskommitté år 1918. Styrelse: R. SERNANDER, ordförande; O. ROSENBERG, vice ordförande; T. LAGERBERG, sekreterare och redaktör; ROB. E. FRIES, skatt- mästare; FR. R. AULIN, J. BERGGREN, E. HEMMENDORFF, 0. JUEL, G. LAGERHEIM, G. MALME, HJ. NILSSON. Redaktionskommitté: S. BIRGER, T. LAGERBERG, G. LAGERHEIM, G. SAMUELSSON, R. SERNANDER, T. VESTERGREN. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT utkommer i fyra häften årligen. Prenumerationsavgiften (för Personen, ej tillhörande Svenska Bo- taniska Föreningen) är 15 kronor. Medlemsavgiften för år 1918, 10 kronor, torde lang till skatt- mästaren, professor ROB. E. FRIES, Stockholms TIORSKOlgR Drottning- gatan 118, Stockholm Va. Nyinvalda medlemmar kunna erhålla föregående årgångar av tid- skriften till ett pris av 5 kr. pr band för årgångarna 1—5, 7 kr. för de följande. Föreningens adress är Stockholms Högskola, Drottninggatan 118, t Stockholm. Va. (SL Beg NET AN 2 Te FED TE FEV SMENSKEBOTANISK TIDSKRIFT. 1918. Bb. 12. HH. 1. STUDIEN UBER DIE ENTWICKLUNGS- GESCHICHTE DER PHAEOPHYCEEN VON LIBI NEN HARALD KYLIN BOTA YORK Ul N ICAL Mit 30 Figuren im Texte. GARDEN Auf dem Gebiete der Entwicklungsgeschichte der Phaeophyceen sind unsre Kenntnisse während der letzten 10 Jahre in einer uner- warleten Weise vertieft worden. Fräher war nur ein Chaos von Tatsachen vorhanden, in welchem eine Ubersicht kaum zu schaffen war; zur Zeit kennen wir aber schon sowohl durch experimentelle als zytologisehe Untersuchungen die Entwicklungsgeschichte einiger Braunalgen sehr genau. Mit diesen gut bekannten Braunalgen als Ausgangspunkte können wir öber den Generationswechsel mehrerer Phaeophyceengruppen ins Reine kommen und in bezug auf andere Gruppen den wahrscheinlichen Verlauf der Entwicklung wenigstens theoretisch konstruieren. Es sind besonders drei Forscher, nämliech YAMANOUCHI, KUCKUCK und SAUVAGEAU, denen wir die Vertiefung unserer Kenntnisse auf diesem Gebiete verdanken. YAMANOUCHI hat Fucus vesticulosus, Culleria multifida und Zanardinia collaris zytologiseh untersucht und den Kernphasenwechsel dieser Algen klargelegt. Uber die Fortpflanzung der Phaeosporeen hat KUCKUCK eine vorzögliche Arbeit geschrieben, und SAUVAGEAU fällt die Ehre zu, den Generationswechsel der Laminariaceen entdeckt zu haben. Seit etwa zwei Jahren bin ich mit Studien äber die Entwick- lungsgeschichte der Phaeophyceen beschäftigt und habe schon einen Aufsatz veröffentlicht, in welchem die Angaben von SaUu- VAGEAU äÖber den Generationswechsel der Laminariaceen bestätigt wurden. In der vorliegenden Arbeit werde ich nachweisen, dass sich Chorda filum entwicklungsgeschichtlich und systematisch den Laminariaceen sehr nahe anschliesst, und werde ausserdem einige Angaben töber die Gamelenkopulation bei Asperococcus bullosus und Svensk Botanisk Tidskrift 1918. I 2 pA die Keimung der Schwärmer von Ectocarpus siliculosus, E. tomen- losus und Stilophora rhizodes mitteilen. Zuletzt gebe ich auch eine Ubersicht öber die bisher bei den Phaeophyceen bekannten Gene- rationswechseltypen, und werde dabei versuchen, die systematisch verschiedenen Gruppen dieser Algen in die schon bekannten Ty- pen einzureihen. Die Untersuchungen sind teils auf der zoologischen Station Kristi- neberg an der Westkäste Schwedens, teils in dem botanischen In- stitute der Universität Upsala gemacbt worden. I. Methodisches. Bei meinen Kulturversuchen mit Chorda filum benutzte ich die Erfahrungen, die ich während meiner Laminaria-Kulturen gemacht hatte, und welche darauf hinwiesen, dass es vorteilhaft ist, wenn man das Kulturwasser mit einer geringen Menge Nitrat versetzt Und zwar wurden zwei Versuchsserien angesetzt. In der einen war das Kulturwasser mit Natriumnitrat bis zu 0,2 Prozent versetzt, in der anderen wurde ausser dem Nitrat auch eine geringe Menge Kalziumphosphat beigefägt. Jede Serie enthielt mehrere Kulturen. Nur in den mit Phosphat versetzten Kulturen wurden fertile Chorda- Gametophyten erhalten. In den Kulturen ohne Phosphat waren die Zellen der Gametophylten nach drei bis vier Monaten oft blasenför- mig 'aufgetrieben; ihre Chromatophoren waren verhältnismässig klein und ziemlich blass gelbbraun gefärbt. Die Gametophyten hatten ein kränkliches Aussehen, und nach fäönf bis sechs Monaten begannen sie abzusterben, ohne vorher fertil geworden zu sein. Als Kulturgefässe benutzte ich teils Krystallisierschalen mit etwa 200 cem Wasser, teils grössere Bechergläser mit 1000 bis 2000 cem Wasser. Die Kulturgefässe wurden mit Glasscheiben bedeckt und in dem Nordfenster eines ungeheizten Zimmers stehen gelassen. Die Kulturen wurden anfangs Oktober angelegt. Fertiles Chorda- Material ist mir von der zoologischen Station Kristineberg zuge- schickt worden, und ich bin dafär dem Vorsteher dieser Station, Herrn Dr HJ. ÖSTERGREN, meinen besten Dank schuldig. Die Thallusteile wurden, so gut es äberhaupt möglich war, von epiphytischen Algen befreit und rein gespöält. In jedes Kultur- gefäass. legte ich drer bis vier solche, etwa 10 em lange Teile, und liess sie dann dort liegen. Ausser mit Chorda filum habe ich auch einige Kulturversuche mit Stilophora rhizodes und Asperococcus bullosus gemacht. Ich setzte drei Versuchsserien an, jede Serie mit zwei Kulturen, indem in der einen Serie Meerwasser ohne Zusatz von Nährstoffen benutzt wurde; in der zweiten wurde dagegen Natriumnitlrat, in der dritlten neben Nitrat auch etwas Kalziumphosphat zugesetzt. Die Schwärmer der beiden Algen keimten in allen Kulturen gut; in den beiden ersten Serien entwickelten sich aber die Keimlinge schlecht im Vergleich mit denen der dritten Serie, und nach vier bis fänf Monaten fingen sie an abzusterben. In den Kulturserien mit Zusatz sowohl von Nitrat als Phosphat entwickelten sich die Keimlinge dagegen gut, aber neben diesen auch eine Menge ungeladener Gäste wie Diato- meen und einzellige Chlorophyceen, die schliesslich äberhand- nahmen und die Phaeophyceenkeimlinge töteten. Nach einem Jahre — die Kulturen wurden am Ende August angesetzt — war in dieser letzteren Serie eine reichliche Vegetation von Diatomeen und Chloro- phyceen neben unbestimmbaren Phaeophyceenfäden vorhanden, in den beiden anderen Kulturserien war von einer Algenvegetation kaum etwas zu sehen. In bezug auf die Entwicklung von Stilophora und Asperococcus gaben also diese Versuche keine Aufschlässe sie bestätigen aber eine Angabe von NOLL, dass es unbedingt not- wendig ist, das Meerwasser mit Nährstoffen (Nitrat und Phosphat) zu versetzen, wenn man Meeresalgen längere Zeit in Kultur zu hal- ten wäönscht. — In bezug auf das Verfahren beim Kultivieren von Meeresalgen verweise ich täbrigens auf die Arbeiten von NoLL und ÖLTMANNS. Alle Forscher, welche die Phaeophyceenschwärmer untersucht haben, haben schon darauf hingewiesen, dass die Schwärmer wegen ihrer Lichtempfindlichkeit sich im allgemeinen nach der Lichtquelle zu bewegen, und dass sie sich an derjenigen Seite des Kultur- gefässes festsetzen, die dem Licht am nächsten liegt, und zwar in der Regel am obern Rand der Kulturflässigkeit. Diese Eigentäm- lichkeit wurde benutzt, um die Schwärmer einzufangen, indem ich das sorgfältig abgespälte Algenmaterial in Krystallisierschalen, die mit einer hinreichenden Menge Meerwasser gefällt waren, legte und die Kulturgefässe dann in ein Nordfenster placierte. An der Fensterseite des Gefässes wurden einige Objektträger aufgestellt. Die Schwärmer bewegen sich nun nach dem Lichte zu und setzen sich auf den Objektträgern fest, und zwar am oberen Wasserrande. Auf diese Weise erhält man quer äber die Objektträger einen Streifen aus Schwärmern, die sich festgesetzt haben, und nimmt man nun die Objektträger vorsichtig aus dem Wasser, so kann man in den Wassertröpfchen, die an dem Streifen anheften, auch freie Schwärmer bekommen. Die auf die oben beschriebene Weise erhaltenen Präparate habe ich mit einigen Tropfen der stärkeren FLEMMING'schen Flässigkeit fixiert und dann in ähnlicher Weise wie zytologische Präparate gefärbt und in Canadabalsam eingebettel. Als Färbungsmittel wurde teils Eisenhämaloxylin teils Karminessigsäure benutzl. Die Präparate mit Streifen aus festgesetzten Schwärmern kann man mehrere Wochen in Kultur halten, und dabei die Keimung gut verfolgen. Nach und nach machen sich aber die Keimlinge los, und die Präparate werden zerstört. Nimmt man aber anstatt gewöhnlicher Objektträger solche aus mattgeschliffenem Glase, so bleiben die Keimlinge sitzen und wachsen ruhig fort. Auf diese Weise kann man oft genögend reine Kulturen bekommen, voraus- geselzt, dass man das Aussaatmaterial sorgfältig auswählt und gut abspöält. Es ist aber unbedingt notwendig, dass man das Meer- wasser, welches fär die Kulturen zu benutzen ist, filtriert, und es ist auch ratsam, die Kullurgefässe zu sterilisieren. — Am besten lässt man die matlttgeschliffenen Objektträger nur so lange in den Primärkulturen stehen, bis man einen Streifen aus festgesetzten Schwärmern bekommen hat; dann spöält man die Präparate gut ab, und stellt sie in eine neue Kulturflässigkeit aus filtriertem Meerwasser, welches mit Nährstoffen versetzt worden ist. Besitzt man gutes Material, welches mit reifen Sporangien reich- lich versehen ist, kann man von den Arten Ectocarpus siliculosus, E. tomentosus und Stilophora rhizodes den ganzen Tag von Morgen bis Abend Schwärmer bekommen, und in den Mittagsstunden war in den Kulturen bisweilen eine so reichliche Menge Schwärmer vor- handen, dass sich auf dem Objektträger schon nach zehn Minuten ein dichter Streifen gebildet halte. Die Schwärmer von Asperococcus bullosus waren etwas schwieriger einzufangen, dies wahrscheinlich deshalb, weil diese Alge in 10 bis 15 Meter Tiefe lebt und sich dort an andere Temperaturverhältnisse gewöhnt hat als die, welche während des Sommers im allgemeinen in einem Laboratorium herrschen. Bringt man aber den einen Tag eine reichliche Menge fertiles Asperococcus-Material in eine Kultur und lässt sie bis zum nächsten Morgen im Dunkeln stehen, und wird dann die Kultur wieder ins Licht gesetzt, so kann man Schwärmer in reichlichen Mengen bekommen. 5 Ehe ich die Ergebnisse meiner Kulturversuche bespreche, möchtle ich eine Beobachtung äber die Keimungsphysiologie der Schwärmer von Ectocarpus siliculosus, E. tomentosus, Stilophora rhizodes und Asperococcus bullosus erwähnen. Die Schwärmer besitzen ausser einer Menge kleiner Fucosanblasen einige ziemlich grosse Feltröpf- chen. Bei der Keimung werden diese aufgelöst, und nach einem oder höchstens zwei Tagen besitzen die Keimlinge keine Fettröpl- chen mehr. Wahrscheinlich verhält sich Chorda filum in dersel- ben Weise. In einem fräöheren Aufsatz (1912 S. 23) habe ich näm- lich nachgewiesen, dass Fettröpfehen in den Sporangien dieser Alge vorhanden sind, dass sie aber in den töbrigen Teilen, z. B. in den kräftig assimilierenden Paraphysen, fehlen. II. Ectocarpus siliculosus. In der klassischen Arbeit von BERTHOLD, »Die geschlechtliche Fortpflanzung der b&igentlichen Phaeosporeen>»> (1881) ist die Kopula- tion der Gamelen von Ectocarpus siliculosus zum ersten Mal beschrie- ben und abgebildet worden, und die von diesem Forscher gegebenen Abbildungen finden wir in der späteren Lehrbuchsliteralur oft repro- duziert. Alle Gameten dieser Alge sind einander morphologisch gleich. Einige setzen sich aber bald fest, und diese können wir mit BERTHOLD als >»>weiblich> bezeichnen, andere dagegen, die als »männlich» zu betrachten sind, kreisen zuerst um die weiblichen herum. Schliesslich verschmilzt aber eine von diesen mit der schon festsitzenden weiblichen Gamete; eine Zygole wird gebildet, die unmittelbar keimt und eine neue Pflanze erzeugt. Die weib- lichen Gameten können aber auch ohne Befruchtung, also partheno- genetisch, keimen. Die männlichen Gameten gehen im allgemeinen fräher oder später zu Grunde; einige können sich aber in ähnlicher Weise wie die weiblichen festsetzen und sich >»langsam zu sehr schwächlichen und empfindlichen Keimpflanzen» entwickeln (BERT- HOLD 1881 SS: 412): Die Gametenkopulation bei Eectocarpus siliculosus wurde einige Jahre später von REINHARDT untersucht; dieser Forscher behauptet aber, dass die Gameten mit einander verschmelzen, während sie noch beweglich sind. Er beobachtete auch eine parthenogenetische Entwicklung der Gameten, die sich in diesem Falle von den Sporen nicht unterscheiden. Andere Forscher wie KUucKucK (1891) und ÖLTMANNS (1897) konnten in ihren fröheren Arbeiten die Angaben töber eine Gametenkopulation bei Ectocarpus siliculosus nicht bestätigen. Sie beobachteten nur eine Entwicklung ohne Befruchtung. Bei späteren Untersuchungen ist es ihnen aber gelungen, die Kopulation der Gameten zu verfol- gen. So gehen nach ÖLTMANNS (1899 S. 87) die Kopulationen fast immer glalt bis in die Mittagsstunden vor sich. Die Verschmelzung der beiden Geschlechtskerne in der Zygote ist zum ersten Mal von OÖLTMANNS abgebildet worden; sie wurde indessen schon von BERT- HOLD (1881 S. 406) erwähnt. Durch die Untersuchungen von BERTHOLD und ÖLTMANNS kennen wir also die Gametenkopulation bei Ectocarpus siliculosus aus der Gegend von Neapel. SAUvAGEAU (1896 S. 361) hat die Befruchtung bei dieser Alge während Juli und August in der Gegend von Gué- thary untersucht und ebenfalls eine Gametenkopulation beobachtet. Diese findet aber nur fräöh morgens statt. Die Gameten, die während des Vormillags aus den Gametangien heraustrelen, keimen immer parthenogeneltisch. Eine eingehende Untersuchung äber die Gametenkopulation bei Ectocarpus siliculosus aus der Gegend von Helgoland ist von KUCKUCK (1912 S. 155) gemacht worden. Nach diesem Forscher treten die Geschlechtspflanzen vorzugsweise im Juli und Anfang August auf, und Kopulationen finden reichlich den ganzen Tag bis in die Abend- stunden statt. Die Zählung einiger Präparate ergab, dass »zwei Drittel aller Schwärmer aus männlichen und weiblichen Schwär- mern in etwa gleichen Mengenverhältnissen bestanden>. Diese Schwärmer hatten mit einander kopuliert, und in den Präparaten waren demnach annähernd die gleiche Anzahl von Zygolten und von nicht kopulierten Schwärmern vorhanden; diese bezeichnet KUCKUCK als neutral. Im Mai und Juni hat Kuckuck dagegen keine Kopula- tionen gefunden,; alle Schwärmer, die doch in ähnlicher Weise wie die Gameten von den plurilokulären Sporangien herstammen, wä- ren demnach jetzt als neutral aufzufassen. Nach KuckKkuUcK ist Ectocarpus siliculosus monöziseh; BERTHOLDS Untersuchungen ergaben aber, dass bei Neapel im allgemeinen eine Trennung der Geschlechter ausgebildet ist; Ausnahmen kamen in- dessen vor. Nach OLTMANNS ist dagegen die Monözie bei Neapel gar nicht selten. Während meiner Untersuchungen habe ich auch Ectocarpus silicu- losus meine Aufmerksamkeit gewidmet, und als Material eine Form dieser Alge benutzt, die im August in reichlicher Menge epiphytisch id auf Laminaria saccharina in einer Tiefe von einem Meter vorkam. Das Material war mit Gametangien (plurilokulären Sporangien) reichlich versehen, und es gelang ohne Schwierigkeit, grosse Mengen von Gameten zu bekommen. Ich habe aber keine Kopulation gesehen; die Gameten keimten immer parthenogeneltisch. Die Schwärmer sind etwa 3,;—4,; u breit und 6—38 u lang, und besitzen einen Chromatophoren mit einem roten Augenfleck. Nach- dem sie sich festgesetzt haben, runden sie sich ab, und sind jetzt 5—6 u im Durchmesser. Nach einem bis zwei Tagen beginnen sie zu keimen und entwickeln dann einen Keimschlauch. Die Ent- wicklung geht ziemlich langsam weiter, und erst nach etwa sieben Tagen ist die erste Querwand gebildet worden. Vor der ersten Zellleilung teilt sich der Chromatophor; der eine der neuen Chromato- phoren wandert in den Keimschlauch hinauf, der andere bleibt in der Spore zuröäck. In Fig. 1 sind einige Keimungs- stadien abgebildet. Sie sind nach le- bendem Materiale gezeichnet. Ich habe auch die Keimung auf gefärbten Prä- paraten verfolgt, aber dabei nichts merk- wöärdiges beobachtet. Der Schwärmer ist a : ; Fig. 1. Ectocarpus siliculosus. einkernig, und vor der ersten Zellteilung Barthenosenetiseh ieimendel. GA findet nalärlich eine Kernteilung statt. meten. Der Keimling e ist 7 Tage Aus den verschiedenen Lileraturan- alt. — Vergr. 1600. gaben geht demnach hervor, dass die Schwärmer, die von den plurilokulären Sporangien bei Ecto- carpus siliceulosus herstammen, entweder vor der Keimung mit einander kopulieren, oder ohne Kopulation keimungsfähig sind. Im ersten Falle sind sie als Gameten und demnach die pluri- lokulären Sporangien als Gametangien zu bezeichnen. Im letzteren Falle könnte man sie ja als neutrale Schwärmer bezeichnen, ich ziehe aber vor, sie auch jetzt Gameten zu nennen und dann also von parthenogenetiseh keimenden Gameten zu sprechen. Nun kommen aber die besonders wichtigen Fragen: was wird aus einer keimenden Zygote, und was wird aus der parthenogene- tisch keimenden Gamete? Uber dieses Thema finden wir einige bemerkenswerte Angaben in der Arbeit von BERTHOLD (1881 S. 412). In allen Kulturen mit befruchteten Schwärmern erhielt er nämlich eine grosse Menge von unilokulären Sporangien, gemischt mit plurilokulären, und er behauptet sogar, dass die Erzeugung unilo- SNS kulärer Sporangien in diesem Falle eine unmittelbare Folge des vorausgegangenen Befruchtungsaktes sei. Weiter erhielt er bei einer Reihe Phaeosporeen aus parthenogenetisch entwickelten Keimlingen immer nur plurilokuläre, nie unilokuläre Sporangien. In dieser letzten Hinsicht hatte er aber nicht Ectocarpus siliculosus untersucht. Den Generalionswechsel bei Ectocarpus siliculosus kennen wir zur Zeit nicht; stellen wir aber das zusammen, was äöber die Entwick- lung dieser Alge schon bekannt ist, und bringen wir dieses in Zu- sammenhang mit dem, was wir in bezug auf den Generations- und Kernphasenwechsel anderer Pflanzen kennen, so scheint es mir, als ob wir uns den wahrscheinlichen Entwicklungsverlauf von Eecto- carpus siliculosus in folgender Weise rekonstruieren könnten. Ectocarpus siliculosus besitzt in der Regel Gamelangien (pluri- lokuläre Sporangien), während die Sporangien (unilokuläre Sporan- gien) nur noch ausnahmsweise auftreten. An der schwedischen Westkäste sind sporangientragende Exemplare sogar eine Seltenheit. Vorigen Sommer fand ich in der Gegend der zoologischen Station Kristineberg nach langem Suchen einige Exemplare, die zum Formen- kreis Ectocarpus siliculosus gehörten, welche mit Sporangien versehen waren. Die Exemplare trugen nur Sporangien (also keine Game- tangien); die öäbrigen an derselben Lokalität eingesammelten Indi- viduen waren steril. Das Auftreten von gametangientragenden Individuen allein erklärt sich am einfachsten durch die Annahme, dass die Gameten parthenogenetiseh keimen und dabei wieder gametangientragende Individuen geben. An der schwedischen West- köste ist die Vermehrung mittelst parthenogenetisch keimender Game- len sicher die gewöhnliche Vermehrungsweise bei der in Rede stehen- den Alge. Ich meine also, dass die parthenogenetisch keimende Gamete ein gametangientragendes Individuum erzeugt. Was gibt aber dice Gamelte nach der Befruchtung, d. h. die Zygote? Bei der Beantwortung dieser Frage mössen wir vorerst bedenken, dass die Befruchtung eine Verdoppelung der Chromosomen mit sich bringt, und dass die Zygote nicht haploid sondern diploid ist. Die Verdoppelung der Chromosomen rzieht unbedingt mit sich, dass in irgend einem Punkte des Entwicklungsverlaufes eine Reduktion der Chromo- somenzahl stattfinden muss. Da ich aber in bezug auf Ectocarpus siliculosus nicht annehmen kann, und zwar aus Gränden, die aus dieser Arbeit später hervorgehen därften, dass die Reduktionsteilung sich bei der Keimung der Zygote vollzieht, muss also aus der 9 Zygote eine diploide Generation entstehen. Diese Generation ver- mehrt sich mit Sporangien, und die erste Kernteilung der Sporan- gien ist meiner Ansicht nach eine Reduktionsteilung. Die Sporangien erzeugen Sporen, deren Keimung eine haploide, gametangientragende Generation ergibt. Ich stelle mir also vor, dass Ectocarpus siliculosus einen Ge- nerationswechsel besitzt, und zwar einen Wechsel zwischen Gameto- phyten und Sporophyten, die einander morphologisch gleich sind. För das Auftreten dieses Generationswechsels ist natärlich eine Befruchtung notwendig; trilt keine Befruchtung ein, d. h. wenn die Gameten parthenogenetisceh keimen, wird der Generationswechsel unterdröckt, und man bekommt nur ein neues gametangientragendes Individuum. Gegen diese Auseinandersetzung wäre wohl nicht so viel einzu- wenden, wenn bei den Individuen von Ectocarpus siliculosus einer- seits nur Gametangien, andererseits nur Sporangien vorhanden wären. Nun gibt es aber Individuen, die sowohl plurilokuläre wie unilokuläre Sporangien tragen, und dann kann entweder die eine oder die andere der beiden Sporangienarlen äberwiegen. Wie ist nun das zu erklären”? Mehrere Phaeosporeen besitzen in vegetativer Hinsicht einen ausgeprägten Polymorphismus; vgl. besonders die Untersuchung von KuckKUCK (1899 und 1917) öäber Pogotrichum filiforme. In bezug auf die Vermehrung gibt es auch einen Polymorphismus, der sich besonders darin zeigt, dass unilokuläre und plurilokuläre Sporangien sich auf denselben Individuen vorfinden. Treten die unilokulären Sporangien auf den diploiden Individuen auf, so ist es wahrscheinlich, dass sich bei der Sporenbildung eine Reduktionsteilung abspielt; kommen sie dagegen auf den haploiden Individuen vor, so kann selbstverständlich keine Reduktionsteilung von statten gehen. Wir hätten demnach unilokuläre Sporangien von zweierlei Art. — Und nun zur Frage der plurilokulären Sporangien. ”Treten diese auf den haploiden Individuen auf, so sind ihre Schwärmer haploid und stellen Gameten oder wenigstens fakultative Gameten dar. Sind sie dagegen auf den diploiden Individuen vorhanden, so mässen ihbre Schwärmer diploid sein, und als diploid sind sie wohl nicht als Gameten zu bezeichnen, sondern stellen einfach neutrale Schwär- mer dar, bei deren Keimung wieder diploide Individuen entstehen. 10 III. Ectocarpus tomentosus. Bei dieser Alge habe ich an der schwedischen Westkäste nur die plurilokulären Sporangien gesehen. Ihre Schwärmer sind 4,5— 10 u lang. Nachdem sie sich festgesetzt und DA lad ebok fö abgerundet haben, beträgt der Durchmesser 6—7 wu. Sie sind dem- nach etwas grösser als diejenigen von Ectocarpus siliculosus. Bei dieser Art habe ich beobachten können, wie die Schwärmer sich festsetzen. Die vordere längere Zilie klebt sich zuerst mit ihrer Spitze an die Unterlage fest, ihbre Bewegungen werden langsamer und lassen sich gut verfolgen. Sie verkärzt sich dann und wird dabei etlwas dicker; an der angeklebten Spitze beobachtet man eine kleine Plasmaanhäufung. Die Zilie wird immer kärzer, und schliess- lich beröhrt der Schwärmer mit seiner Spitze die Unterlage, das Protoplasma der Zilie fliesst mit demjenigen des Schwärmers zu- sammen, und der Schwärmer hat sich an der Unterlage festgeheftet. Während der Verkärzung der vorderen Zilie wird die hintere Zilie eingezogen. Das Anheften der Schwärmer findet also bei Eclocarpus tomentosus auf dieselbe Weise statt wie bei Eclocarpus siliculosus nach den Angaben von BERTHOLD (1881 S. 404). Eine Kopulation der Schwärmer von Ectocarpus tomentosus habe ich nie gesehen. Jeder Schwärmer besitzt einen Chromatophoren mit einem roten Augenfleck, und auch bei den ersten Keimungs- stadien habe ich nie mehr als einen Chromatophoren mit seinem Augenfleck beobachten können. Wäre eine Befruchtung eingetreten, so mässten Zwei Chromatophoren und zwei Augenflecke vorhanden sein. Im allgemeinen beginnt die Keimung einen Tag nach dem Anheften, und verläuft verhältnismässig langsam, jedoch etwas schneller als bei Ectocarpus siliculosus. Nach fänf Tagen sieht man die erste Querwand. Vor der Zellteilung haben sich Kern und Chromatophor - geteilt. Jede der neuen Zellen bekommt einen Kern und einen Chromatophoren (vgl. Fig. 2 und 3). Die oben erwähnten Schwärmer bei Ectocarpus tomentosus sind mit den Gameten bei Ectocarpus siliculosus homolog, sie haben aber ihren geschlechtlichen Charakter verloren und keimen immer parthenogene- tisch, oder, wenn man lieber eine andere Ausdrucksweise wänscht: sie stellen nicht mehr Gameten, sondern einfach neutrale Schwärmer tjl dar. — Diese Erörterung hat als Grundlage die Voraussetzung, dass Eectocarpus tomentosus fräher geschlechtlich war, aber diese Eigen- schaft verloren hat. Man könnte ja auch sagen, dass die in Rede stehende Alge diese Eigenschaft noch nicht erworben hätte. Was in diesem Falle das Richtige ist, wissen wir nicht SAUVAGEAU (1895 S. 153) hat nachgewiesen, dass Eclocarpus tomen- fosus ausser den plurilokulären auch unilokuläre Sporangien besitzt. Diese treten dann zusammen mit den plurilokulären an jungen Fig. 2. Ectocarpus tomentosus. a—b sich festsetzende Gameten, Fig. 3. Ectlocarpus tomentosus. d—e parthenogenetisch keimende Parthenogenetiseh keimende Ga- Gameten. Der Keimling e ist 5 meten, nach gefärbtem Materiale Tage alt. — Vergr. 1600. gezeichnet. — Vergr. 1600. Individuen auf, die noch nicht mehr als 1—2 mm hohe Bäschel bilden. Ausnahmsweise können sie auch an der Basis älterer Indi- viduen vorkommen. Die Sporen der unilokulären Sporangien sind nach SAUVAGEAU bewegungslos oder zeigen höchstens eine amöboide Bewegung. IV. Stilophora rhizodes. Bei dieser Alge habe ich an der schwedischen Westkäste nur unilokuläre Sporangien beobachtet. Die Sporen sind 3,5—4,5 u breit und 6—38 u lang, in abgerundetem Stadium 5—56 u im Durchmesser. Sie besitzen einen Chromatophoren mit einem roten Augenfleck. Sie keimen schnell, und nach zwei Tagen ist schon die erste Zell- wand zu beobachten. Vor der Zellteilung teilen sich Kern und Chromatophor. Jede der neuen Zellen besitzt einen Kern; von den 12 heiden Chromatophoren, können beide in den Keimschlauch hinaul- wandern, oder der eine bleibt in der Spore (vgl. Fig. 4 c und 4 dj. Die Spitze des Keimschlauches streckt sich und bringt neue Zellen hervor. Die urspröngliche Spore bleibt lange erhalten, vergrössert sich aber nicht bedeutend, auch in dem Falle nicht, wenn sie einen Chromatophoren enthält. In etwas älteren Kulturen habe ich einen interessanten Unter- schied in bezug auf die Entwicklung der Keimlinge beobachtet, je nachdem die Kulturflässigkeit mit etwas Nitrat versetzt worden war oder nicht. In Fig. 5 sind einige drei Wochen alte Keimlinge Fig. 4. Stilophora rhizodes. Keimende Sporen. Die Keimlinge e—4q sind 14 Tage alt. — Vergr. 1600. abgebildet. Die Keimlinge a—c stammen aus einer Kultur mit Nitrat, die Keimlinge d—/f aus einer Kultur ohne Nitrat. Letztere besitzen lange farblose Haare, erstere dagegen entbehren solche: bei den nitratlos gezogenen sind die Chromatophoren ziemlich klein und verhältnissmässig schwach gelbbraun gefärbt, bei den andern aber sind sie gross und kräftig gelbbraun. Diese Unterschiede mössen im Zusammenhang mit dem Vorhandensein oder Nicht-Vorhanden- sein von Nitrat gebracht werden. In den nährstoffarmen Kulturen ohne Nitrat werden die Chromatophoren klein und blass, die Keim- linge entwickeln aber lange Haare, und zwar um die geringen Nährstoffmengen besser absorbieren zu können. — Dieselben FEr- scheinungen wurden bei den Keimlingen von Asperococcus bullosus beobachtet. In ähnlicher Weise habe ich in einem fräheren Aufsatz 13 (1917 S. 11) erwähnt, dass die Keimlinge von Dumontia filiformis in Kulturen ohne Nitrat lange, farblose Haare entwickeln, dass solche aber in den mit Nitrat versetzten Kulturen fehlen. In bezug auf die Literaturangaben öäber die Bedeutung der Haarbildungen der Algen verweise ich auf meinen fräheren Aufsatzt »Uber die Keimung der Florideensporen»> S. 11. Es ist mir nicht gelungen, die Keimlinge bis zur Bildung neuer Reproduktionsorgane zu verfolgen (vgl. S. 3). Die 5—6 Monate Fig. 5. Stilophora rhizodes. 3 Wochen alte Keimlinge, a—c aus einer Kultur mit Nitrat, d—/f aus einer Kultur ohne Nitrat. — Vergr. 1040. allen Keimlinge bilden verzweigte Zellfäden, und sind am ehesten mit einer Streblonema vergleichbar. FEinige Abbildungen von Stilo- phora-Keimlinge sind von THURET (1850 Taf. 28) gegeben worden. Es ist mir demnach nicht möglich, die Frage zu beantworten, in welcher Weise der Generationswechsel bei Stilophora rhizodes von stallen geht. Oben wurde indessen erwähnt, dass ich nur Exemplare mit unilokulären Sporangien gesehen habe. Sind nun aber diese Exemplare haploid oder diploid? Waären sie diploid, so hätte man eine haploide Generation zu suchen, und der Gedanke liegt ja nahe, dass bei Stilophora eine mikroskopische Gametophytengeneration 14 vorhanden wäre in ähnlicher Weise wie bei den Laminariaceen oder bei Dictyosiphon foeniculaceus, welche Alge nach einer jängst erschienenen Arbeit von SAUVAGEAU eine Streblonema-artige Game- tophytengeneration besitzt. Diese Generation trägt plurilokuläre Sporangien, deren Schwärmer mit einander kopulieren und dann Streblonema-artige Zellfäden bilden, die in vegetativer Weise eine neue Dictyosiphon-Pflanze erzeugen. Die entwickelte Dictyosiphon-Pflanze stellt demnach einen Sporophyten dar. Nun gibt es aber in der Literatur Angaben äber das Vorkommen von plurilokulären Sporangien bei Stilophora rhizodes. ”THURET (1850 S. 238) hat Exemplare gefunden, die nur plurilokuläre Spo- rangien trugen, und REINKE (1889 S. 71) hat in der Ostsee eine vereinzelte Pflanze gesehen, die mit solchen Sporangien versehen war. Mit diesen Angaben ist die Annahme einer mikroskopischen Gametophytengeneration kaum wvereinbar, und man muss deshalb in einer anderen Weise die Tatsache zu erklären suchen, dass man in der Natur im allgemeinen nur Exemplare mit unilokulären Spo- rangien findet (vgl. näher S. 54 und 59). Es ist bekannt, dass die Sporen einer Aglaozonia bisweilen einer neuen Aglaozonia den Ursprung geben kann; normal wärde sie eine Cutleria ergeben. BONNET (1914 S. 98) erklärt diese Erscheinung auf folgende Weise. Bei der Sporenbildung einer Aglaozonia findet eine Reduktionsteilung statt; bisweilen bleibt sie aber aus, und die Sporen werden diploid anstatt haploid. Aus diesen diploiden Sporen ent- stehen neue Aglaozonien. Die Anomalie, dass eine Aglaozonia wie- der eine Aglaozonia gibt, wird also von BONNET durch das Aus- bleiben der Reduktionsteilung erklärt. Und in derselben Weise, meine ich, könnten wir erklären, dass eine Stilophora mit uniloku- lären Sporangien wieder eine Stilophora mit solechen Sporangien bildet. Sie wärden also alle aus diploiden Sporen entstanden sein; aus haploiden Sporen wärden aber Individuen mit plurilokulären Sporangien entstehen. In diesem Zusammanhang möchte ich auf eine Angabe von SAUVAGEAU (1907 S. 506) hinweisen. Bei Halopteris (Stypocaulon) scoparia findet man nur unilokuläre Sporangien; bei einer Gelegen- heit fand aber SAUVAGEAU ein Exemplar mit Oogonien und Antheri- dien. Diese Alge wöärde also eine Parallelle zu Stilophora bilden, und man könnte demnach die Erscheinung, dass in der Natur im allgemeinen nur Individuen mit unilokulären Sporangien auftreten, mit dem Ausbleiben der Reduktionsteilung erklären. :Halopteris 15 gehört zu den Sphacelariaceen, und es scheint mir, als ob wir bei diesen im allgemeinen einen regelmässigen Wechsel zwischen zwei einander morphologisch gleichen Generationen zu erwarten hätten, von denen diejenige mit unilokulären Sporangien den Sporophyten darstellt, diejenigen mit plurilokulären Sporangien dagegen den Game- tophyten. V. Asperococcus bullosus. Nach älteren Literaturangaben sollen bei der Gattung Asperococcus nur unilokuläre Sporangien vorhanden sein. BUFFHAM (1891 S. 321) hat aber später nachgewiesen, dass Asperococcus bullosus sowohl Fig. 6. Asperococcus bullosus. a Querschnitt durch einen Sorus mit Gametangi en, b Querschitt durch einen Sorus mit Gametangien und Sporangien. — Vergr. 380. plurilokuläre wie unilokuläre Sporangien besitzt. Beide Arten von Sporangien kommen nach BuUFFHAM unter einander gemischt auf demselben Individuum vor. Dann hat SauvaGEaU (1895 S. 336) plurilokuläre Sporangien bei Asperococcus compressus gesehen, und KuckucK (1899 S. 13) erwähnt das Vorkommen solcher Sporangien bei Asperococcus scaber. Bei dieser Art kommen die beiden Sporangienarten untereinander auf demselben Individuum vor, bei jener dagegen auf verschiedenen In- dividuen, und SAUVAGEAU gibt sogar an, dass die Exemplare mit plurilokulären Sporangien kleiner sind als die mit unilokulären. In einer fröheren Arbeit (1907 S. 78) habe ich schon mitgeteilt, dass an der schwedischen Westkäsie gametangientragende Exem- plare von Åsperococcus bullosus vorhanden sind, und gab dabei auch 16 an, dass die gametangientragenden Individuen seltener vorkamen und kleiner waren als die sporangientragenden. Im Sommer 1916 sammelte ich in der Gegend der zoologischen Station Kristineberg hei mehreren Gelegenheiten grössere Mengen von Asperococcus bullosus ein, um diese Angaben nachzupröäfen, kam aber dabei zu dem Resultate, dass die beiden Arten von Individuen in etwa derselben Zahl vorhanden waren. Die gametangientragenden waren durch- sehnittlich um ein Geringes kleiner als die sporangientragenden. Im Sommer 1917 wurde die Untersuchung wiederholt; ich bekam aber jetzt nur verhältnismässig wenige sporangientragende Individuen; die gametangientragenden waren in Mehrzahl. Fig. 7. Asperococcus bullosus. Fig. 8. Asperococcus bullosus. Keimende Sporen. Der Keimling Keimende Sporen, nach gefärbtem d ist 7 Tage alt. — Vergr. 1600. Materiale gezeichnaet. — Vergr. 1600. Unter den gametangientragenden Individuen gibt es soleche, die neben den Gametangien auch Sporangien besitzen. Die Sporangien sind aber wenig zahlreich, und wenn drei bis vier in jedem Sorus zusammen mit einer reichlichen Menge Gametangien vorkommen, so ist es schon vwviel. Im allgemeinen findet man nur vereinzelte Gametangiensori, die einige Sporangien besitzen. Andererseits sind aber die Individuen, die sowohl Gametangien als Sporangien tragen, sehr zahlreich, und es ist gar nicht unmöglich, dass man auf allen gametangientragenden Individuen vereinzelte Sporangien finden könnte. Die Gametangien bilden begrenzte Sori, die auf der ganzen Ober- [7 fläche des Thallus zerstreut vorkommen (Fig. 6). Sie sind 20—25 u breit und 40—560 , lang, gestielt oder ungestielt, und oft von ziemlich unregelmässiger Form. BUFFHAM erwähnt das Vorkommen von Para- physen. Solche habe ich nicht gesehen, und wahrscheinlich sind die Bildungen, die BUFFHAM als Paraphysen gedeutet hat, nichts anderes als junge Gametangien. Doch scheint es mir, als ob die Gametangien den Paraphysen der sporangientragenden Individuen entsprechen wöärden. — Eine Abbildung eines sporangientragenden Sorus finden wir bei THURET et BORNET (1878 Taf. 6). Fig. 9. Asperococcus bullosus. a Gamete, b Zy Der Keimling g ist 5 Tage alt. — Vergr. 1600. oc ote, c—g keimende Zygoten. Die Keimung der Sporen. Die Sporen sind 4—5 , breit und 7—9 u lang, im abgerundeten Zustand 5,5—6,5 uw im Durch- messer, und besitzen je einen Chromatophoren mit einem roten Augenfleck (Fig. 7 a). Nach einem Tage beobachtet man den Beginn der Keimung, welche dann ziemlich rasch fortschreitet, so dass nach drei Tagen die erste Querwand gebildet worden ist. Vor der Zelltei- lung teilen sich Kern und Chromatophor, und von den beiden neu- gebildeten Zellen enthält jede einen Kern und einen Chromatophoren (Fig. 8 d). Die Keimlinge wachsen dann zu Streblonema-artigen, ver- zweigten Zellfäden aus; die Entwicklung zu neuen Asperococcus-Indivi- duen habe ich aber in meinen Kulturen nicht verfolgen können (vgl. S. Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 2 18 3). — Einige Abbildungen von Asperococcus-Keimlingen finden wir bei THURET et BOorRNET (1878 Taf. 6). Die Kopulation der Gameten. Die Gameten sind von der- selben Grösse wie die Sporen, und besitzen wie diese einen Chromato- phoren mit einem roten Augenfleck. Die Verschmelzung zweier Gameten habe ich nicht direkt beobachtet; dass aber eine solche wirklich eintritt, ist durch andere Beobachtungen wvöllig bewiesen. In der schon oben (S. 3) beschriebenen Weise ist es sehr leicht, Präparate mit grossen Mengen von Zygoten zu bekommen. Eine Kopulation der Gameten scheint sehr regelmässig einzutreten, und nur ausnahmsweise findet man Gameten, die sich ohne Kopulation festgesetzt haben. In den Zygoten, deren Durchmesser 7,>—9,5 u Fig. 10. Asperococcus bullosus. a—d kopulierende Gameten, e—yg Zygoten, h—I keimende Zygoten. Die Abbildungen sind nach gefärbtem Materiale gezeichnet. — Vergr. 2000. beträgt, beobachtet man zwei Chromatophoren mit je einem roten Augenfleck (Fig. 9 b). — Bisweilen können die Augenflecke in kleine Stäckehen zerfallen, und man könnte dann glauben, dass mehrere, aber sehr kleine Augenflecke vorhanden wären. — Auf gefärbten Prä- paraten habe ich versucht, die Kernverschmelzung näher zu vwver- folgen. In Fig. 10 a sieht man die Verschmelzung der Gameten, und man bekommt den Eindruck, als ob die eine der Gameten sich mit ibrer längeren Vorderzilie zuerst festsetzen wärde, und dass die Befruchtung erst dann einträte. In den Fig. 10 b—d sind die den verschiedenen Gameten gehörigen Kerne und Chromatophoren noch deutlich zu erkennen. Die Verschmelzung der Geschlechtskerne findet erst nach 12 bis 15 Stunden nach der Kopulation statt. Die Vorgänge bei der Gametenkopulation der Phaeosporeen sind in jängster Zeit besonders von KuckKUCK untersucht worden, und er konnte bei seinen Studien die von BERTHOLD (1881) stammende 108) Angabe bestätigen, dass die eine Gamete (die weibliche) sich mit ihrer Vorderzilie festsetzt, ehe eine Befruchtung stattfindet. Nur bei Lithoderma fatiscens beobachtete er, dass ausnahmsweise die männliche Gamete mit der weiblichen zu verschmelzen begann, während sich diese noch in beweglichem Zustande befand (KUCKUCK 1912 S 170). — Eine Kopulation, ehe die weibliche Gamete sich festgesetzt hat, gibt GoEBEL (1878) fär Ectocarpus pusillus (= E. globifer) und Giraudia sphacelarioides, REINHARDT (1884) för Ecto- carpus siliculosus und KarsakoFF (1892) fär Myriotrichia filifor- mis an. Asperococcus bullosus ist monöziseh. Diese Tatsache habe ich auf folgende Weise bewiesen. Ein Individuum, welches mit reifen Gametangien reich versehen war, wurde sorgfältig abgespält und dann in eine kleine Krystallisierschale mit etwas Meerwasser gelegt. Das Kulturgefäss wurde in das Nordfenster des Arbeitszimmers placiert. An der Fensterseile desselben wurden einige Objektträger aufgestellt, an welche sich dann Zygoten ansammelten in ähnlicher Weise, als ob mehrere Individuen in der Glasschale vorhanden wären. Die aus einem und demselben Individuum herstammenden Gameten mössen demnach mit einander kopulieren können, d. h. die Pflanze muss monözisch sein. Die Keimung der Zygote. Etwa 24 Stunden nach der Befruch- tung beginnt die Zygole zu keimen. HEin Keimschlauch wird ge- bildet, und einer der in der Zygote vorhandenen Chromatophoren wandert in den Schlauch hinauf. Dann teilt sich der Kern, und von den neuen Kernen geht-der eine in den Schlauch hinauf, der andere bleibt in der Spore zuröck. Nach drei Tagen beobachtet man die erste Querwand. Jede der neuen Zellen enthält einen Kern und im allgemeinen zwei Chromatophoren, da die beiden von Anfang an vorhandenen vor der Bildung der ersten Querwand in der Regel eine Teilung durchmachen. Die erste Kernteilung der Zygote habe ich mit besonderer Auf- merksamkeit studiert. Die Untersuchung wird aber dadurch erschwert, dass Körnehen auftreten können, die sich mit Eisenhämatoxylin in derselben Weise wie die Kerne färben, und in mehreren Fällen ist es öberhaupt nicht möglich zu entscheiden, ob zwei oder mehrere Kerne vorhanden sind. Einige mit Karminessigsäure gefärbte Prä- parate haben mir aber gute Dienste geleistet, da der Unterschied zwischen Kernen und Körncehen in diesen oft besser hervortritt als in den mit Eisenhämatoxylin gefärbten, und es ist mir schliesslich 20 gelungen, sicher festzustellen, dass vor der ersten Querwand nie mehr als zwei Kerne vorhanden sind. Es ist nämlich zu entscheiden, ob die erste Kernteilung der Zygote eine HReduktionsteilung oder eine gewöhnliche somatische Teilung darstellt. Es gelang mir leider nicht, die Chromosomen zu zählen oder die im Kerne sich abspielenden Vorgänge zu ver- folgen; die Tatsache aber, dass vor der Bildung der ersten Quer- wand nie mehr als zwei Kerne vorhanden sind, spricht dafär, dass die erste Kernteilung somatischer Natur ist. Waäre sie eine Reduk- lionsteilung, hätten wir ein Stadium mit vier Kernen in der Spore zu erwarten. Ferner möchte ich darauf hinweisen, dass die Keimung der Zygote in derselben Weise von statten geht wie die Keimung der Spore, und dabei ist eine Reduktionsteilung nicht denkbar. Die Keimlinge wachsen weiter und bilden Streblonema-artige, ver- zweigte Zellfäden ; ihre Entwicklung zu neuen Åsperococcus-Individuen habe ich aber in meinen Kulturen nicht verfolgen können (vgl. S. 3). Der Generationswechsel. Aus dem oben Angefährten därfte demnach hervorgehen, dass meiner Meinung nach bei der Keimung der Zygote keine Reduktionsteilung stattfindet. Der Keimling muss also diploid sein, und die neue Pflanze eine diploide Generation, einen Sporophyten, darstellen, der sich mit Sporen vermehren soll, bei deren Bildung eine Reduktionsteilung von statten geht. Nun gibt es ja auch in der Natur sporangientragende Individuen, und ich meine, dass diese diploid sind, und dass sich bei der Sporen- bildung eine Reduktionsteilung abspielt. Aus der Spore entsteht, so glaube ich weiter, ein gametangientragendes Individuum, welches haploid sein muss, und wir hätten also bei Asperococcus bullosus einen regelmässigen Wechsel zwischen haploiden, gametangientra- genden und diploiden, sporangientragenden Generationen. Wie schon oben erwähnt wurde, gibt es aber Individuen, die sowohl Gametangien wie Sporangien tragen. Sind nun diese haplo- id oder diploid? Um diese Frage einigermassen beantworten zu können, wurde ein Exemplar, welches ausser reifen Gametangien mit nicht zu wenigen Sporangien versehen war, ausgewählt. Das Individuum wurde sorgfältig abgespäölt und in eine Krystallisier- schale mit etwas Meerwasser gelegt. Das Kulturgefäss wurde in das Nordfenster des Arbeitszimmers placiert, und an der Fensterseite des Gefässes wurden einige Objektträger aufgestellt. An diesen sammelten sich nun Zygoten an in ähnlicher Weise wie bei Ver- suchen mit Individuen, bei denen nur Gametangien vorhanden 21 waren. Die Versuche wurden mehrmals wiederholt, doch immer mit demselben Ergebnisse. Es ist demnach erwiesen, dass Gameten, die von den mit Sporangien versehenen gametangientragenden In- dividuen herstammen, mit einander kopulieren können. Sie sind also als haploid zu betrachten. Die Individuen, die sowohl Game- tangien als Sporangien tragen, wären demnach haploid. Bei der Sporenbildung kann dann natärlich keine Reduktionsteilung stattfinden (vgl. weiler die Auseinandersetzung S. 54). — Sichere Aufschlässe kann selbstverständlich nur eine zytologische Untersuchung geben. VI. Chorda filum. a. Die Gametophyten. Reife Sporangien habe ich von dieser Alge erst Mitte September erhalten. Die Kulturen wurden anfangs Oktober angesetzt. Die Methode ist schon oben besprochen worden (S. 2). Die Keimung der Sporen. Die Sporen sind 5—6 wu breit und 9—11 u lang, in abgerundetem Zustande 7—38 u im Durchmesser. Sie enthalten je einen Chromatophoren mit einem roten Augenfleck. Der Chromatophor teilt sich in der Regel schon vor dem Anfang der Entwicklung des Keimschlauches, welcher sich nach ein bis zwei Tagen zu entwickeln beginnt (Fig. 11). Die beiden Chromatophoren wandern in den Keimschlauch hinauf; in der Spore bleiben nur einige kleine Reste des Inhalts öbrig. Nach 35 bis 6 Tagen beobachtet man die erste Querwand. Die Spore erscheint dann beinahe leer, während die an der Spitze des Keimschlauches abgeschiedene, neue Zelle inhaltsreich ist. Die neue Zelle wächst weiter, die beiden Chromatophoren teilen sich, und nach 15 Tagen sind im allgemeinen acht Chromatophoren vorhanden. — Die Sporenkeimung geht dem- nach bei Chorda filum in derselben Weise vor sich wie bei Lami- naria digitata (KYLIN 1916 S. 554). Von dieser Zeit an liess ich die Kulturen bis Mitte Dezember ruhig stehen. Die erneute Untersuchung zeigte dann, dass zwei verschiedene Organismen in etwa gleicher Zahl vorhanden waren, die ich als männliche und weibliche Gametophyten von Chorda filum deutete. FEinige der männlichen fingen sogar an, fertil zu werden. Mitte Januar wurden auch fertile weibliche Gametophylen beobachtet. Im Februar waren in den besseren Kulturen eine reich- liche Menge fertiler Gametophyten beider Geschlechter vorhanden, und junge Sporophyten fingen an aufzutreten. Die Gametophylen SK von Chorda filum brauchen also etwa vier Monalte, ehe sie voll entwickelt und reichlich fertil werden, und es ist wahrscheinlich, dass es in der Natur nicht bedeutend rascher geht. Meine Kulturen waren ja doch mit Nährstoffen (Nitrat und Phosphat) versetzt (vgl. S. 2). Die männlichen Gametophyten. Diese bilden 100—150 u hohe Böäschel, die aus verzweigten Zellfäden bestehen. Die untersten Teile der Bäschel bilden gewissermassen ein schwach entwickeltes Basallager, welches aus isodiametrischen Zellen besteht, deren Durch- messer etwa 8—-10, beträgt. Aus diesem Basallager entwickeln sich aufrechte, verzweigte Zellfäden. Unten sind diese 7—38 u dick, sie Fig. 11. Chorda filum. a—e Keimende Sporen. Die Keimlinge f—yg sind 6, die Keimlinge h—1 15 Tage alt. — Vergr. a—d 2,000, e—g 1,500, h—i 1,040. verschmälern sich dann nach oben, bis sie nur noch eine Dicke von J3—4 u besitzen. — Das Aussehen geht am besten aus Fig. 12 hervor. Die unteren Zellen des Fadensystems besitzen mehrere, kräftig gefärbte, verhältnismässig grosse Chromatophoren und erscheinen deshalb tief braun; die oberen Teile sind dagegen ziemlich blass gelbbraun, weil ihre Zellen nur wenige, kleine, schwach gefärbtle Chromatophoren enthalten; die obersten Partien erscheinen oft bei- nahe farblos. Die Antheridien entwickeln sich an den Zweigspitzen. Oft sitzen zwel bis drei nebeneinander; bisweilen findet man zwei hinterein- ander an den Fadenspitzen sitzend. Jedes Antheridium ist ein- zellig und enthält ausser dem Protoplasma einen kleinen, sehr schwach gefärbten Chromatophoren. Sie bilden je ein Spermatozoid. Die freien Spermatozoiden habe ich aber nicht beobachtet: — Die 23 männlichen Gametophyten von Chorda filum sind bedeutend kräftiger entwickelt als diejenigen von Laminaria digitata (vgl. KYLIN 1916 5.555). Die weiblichen Gametophyten. Diese bilden verzweigte Zell- fäden, die 10—18 u dick und deren Zellen im allgemeinen 1,5—2 Fig. 12. Chorda filwm. Fertile männliche Gametopbyten. — Vergr. 520. mal so lang wie breit sind. Die Zellen enthalten eine grosse Menge stark braungefärbter Chromatophoren. Das Aussehen geht am besten aus Fig. 13 hervor. Die Endzellen der Zweige können sich zu Oogonen entwickeln. 24 Die Endzelle vergrössert sich dann, und an der Spitze bildet sich ein Loch, durch welches der gesamte Inhalt, der ein Ei darstellt, hinausgepresst wird. Das Ei bleibt unmittelbar vor der Mändung liegen, wo es sich mit einer Zellwand umgibt, um dann eine neue Chorda-Pflanze zu erzeugen. Bisweilen können auch andere Zellen als die Endzellen Oogone geben. Die Zellen bilden dann eine seitliche Verlängerung, an deren Spitze ein Loch entsteht, durch welches das Ei entleert wird. Fig. 13. Chorda filum. Fertile weibliche Gametophyten; og Oogon. — Vergr. 390. Vergleichen wir die weiblichen Gametophyten von Chorda filum mit denjenigen von Laminaria digitata (KYLiIN 1916 S. 556), so fin- den wir, dass jene kräftiger als diese entwickelt werden. Ein sicher- er Vergleich ist freilich nicht möglich, da ich die Kulturen von Chorda filum mit Nitrat und Phosphate als Nährstoffe versetzte, während Laminaria digitata in Meerwasser ohne Nährstoffe gezogen wurde. Doch scheint es mir sehr wahrscheinlich, dass in der Natur die Gametophyten, sowohl die männlichen als die weiblichen, von Chorda filum kräftiger entwickelt werden als diejenigen von Laminaria digitata. 25 Die fröheren Entwicklungsstadien von Chorda filum sind schon von REINKE (1892 S. 37, Taf. 27 und 28) untersucht worden, und er hat beobachtet, wie sich nach der Keimung der Sporen proto- nemaartige Zellfäden entwickeln, aus denen neue Chorda-Pflanzen hervorgehen. Er hat aber nicht beobachtet, dass vor der Entwick- lung der neuen Chorda-Pflanzen sich gewisse Zellen entleeren, und dass die neuen Pflanzen erst dann aus dem Inhalt dieser Zellen entstehen. Die von REINKE besprochenen und abgebildeten Proto- nemafäden stellen zwar die weiblichen Gametophyten dar. b. Die Sporophyten. Die jängeren Entwicklungsstadien. Nachdem das Ei aus- getreten ist — die Befruchtung habe ich nicht gesehen — umgibt es sich mit einer Zellwand und beginnt unmittelbar zu keimen, indem es sich mit einer Querwand teilt. Die beiden neuen Zellen teilen sich wieder durch je eine Querwand, und durch wiederholte Quer- teilungen entsteht eine Zellreihe aus 8—12 Zellen. Unten sieht man noch das leere Oogon, und bisweilen findet man, dass der untere Teil des jungen Sporophyten etwas in das Oogon hineindringt (Fig. 14 c). Die oberen Zellen des jungen, aus 8— 12 Zellen bestehenden Sporophyten sind etwas dicker als die unteren, und das Aussehen des Ganzen wird deshalb keulen- förmig (Fig. 15). Sie enthalten auch grössere und zahlreichere Chromatophoren'als die un- = Fig. 14. Chorda filwm. Jun- teren, und der junge, noch einreihige Sporo- ge Sporophyten; og Oogon. — phyt ist deshalb in den oberen Teilen viel Yergr. 520. kräftiger gefärbt als in den unteren. Noch während der Keimling einreihig ist, verlängert sich die Spitzenzelle in ein langes Haar, welches durch eine basale Zuwachszone weiter wächst. Dann treten in den zwei bis drei unterhalb der Haarspitze gelegenen Zellen radiale Längswände auf, und zwar zunächst in jeder Zelle zwei sich kreuzende, so dass die Zellen in vier Quadranten zerfallen (Fig. 18). Darauf tritt oft wieder eine Querteilung ein, dann folgen radiäre Längs- wände und schliesslich tangentiale Längswände. Waährend dieser 26 Entwicklung des oberen Teiles bleibt der untere Teil noch einreihig und seine Zellen vermehren sich durch Querwände. Später treten auch in dieser Zone Längswände auf, und dann wechseln Quer- Radial- und Tangentialteilungen im ganzen Keimling immer lebhafter 28 085 & TAG AF KT 06 Fig. 16. Chorda fihum. Junge Sporo- phyten; og Oogon. — Vergr. a 800, b—c 520. Fig. 15. Chorda filum. Junge Spo- rophyten; og Oogon. — Vergr. a—b 380, c 520. ab, so dass ein kleinzelliges Parenchym entsteht. — Während der untere Teil des Sporophyten noch einreihig ist, entwickeln sich mebhrzellige Rhizoiden, die den Keimling an die Unterlage anheften. Ausnahmsweise findet man, dass die Zellwand des Eis sich der Wand des Oogons unmittelbar anschliesst, so dass das Ei von dem 27 Oogone nicht völlig abgetrennt wird (Fig. 16 a). Die Keimung tritt aber in gewöhnlicher Weise ein; das Inhalt der unteren Zelle wandert jedoch teilweise in das entleerte Oogon zuräöck, und es wird sehr schwierig, den Ubergangspunkt zwischen dem Gametophylen und dem Sporophyten zu finden. Bisweilen wird das Ei von dem Oogone enlfernt, wodurch die Keimungsvorgänge etwas modifiziert werden, indem sich der untere Teil rhizoidenartig verlängert (vgl. Fig. 17 c). Die älteren Entwicklungsstadien. Der junge Keimling wächst zuerst durch ziemlich gleichmässig interkalare Zellteilung und durch Streckung der gebildeten Zellen weiter; wenn aber REINKE (1892 S. 38) schreibt, dass die Pflanze in dieser Weise von wenigen Millimetern zu einer Länge von 0,10 bis 4 Metern heranwächst, so kann ich ihm nicht beistimmen. Weiter schreibt er: »von einem lokalisierten Vegetationspunkt kann nicht die Rede sein, wenigstens nicht in den hauptsächlichsten Stadien des Längenwachstums der Pflanze>. Dies ist auch nicht völlig richtig; denn, wie ich zeigen werde, gibt es, wenn nicht gerade einen Vegetationspunkt, so doch eine Vege- tationszone, in welcher die för ein Längenwachstum nötigen Zellteilungen stattfinden. Der Chorda-Spross wächst den ganzen Sommer in die Länge. Die unteren Teile sind schon Ende Juni fertig gebildet und mit einer reichen Menge Paraphysen und Sporangien in verschie- denen Entwicklungsstadien versehen; in den miltl- leren Teilen entwickeln sich neue Paraphysen und Sporangien, währenddem in den oberen Teilen eine lebhafte Neubildung von Zellen stattfindet. Fig. 17. Chorda s s . ER filwm. Junge Sporo- Hier liegt die Vegetationszone, durch deren Tätig- Pliyten) dis sick aus keit neue Zellen nach oben und nach unten ge- FEiern entwickelten, bildet werden. Die nach oben abgeschiedenen ster- welche von den 0o0- ben fräher oder später ab, die nach unten abge- Sonen fa onunen schiedenen strecken sich dagegen in die Länge oo YVerer ab 520 a Ro örgråa und geben so den Chorda-Spross. c 300. losgetrennt = waren. 28 In Fig. 19 und 20 sind Quer- und Längsschnitte durch die Wachs- lumszone unmittelbar vor der Längsstreckung abgebildet worden. Auf dem Querschnitt ist eine radiäre Anordnung der Zellen gut zu sehen. Das Rindengewebe ist noch nicht entwickelt, die grossen Fig. 18. Chorda filum. a—b junge Sporophyten, c oberer Teil eines jangen Spo- rophyten; og Oogon. — Vergr. a—b 220, c 380. Zellen, aus denen dieses Gewebe entsteht, erkennt man aber leicht. Innerhalb dieser-: Zellen liegen wvier bis fönf Zellschiechten, die ein Parenchymgewebe darstellen oder vielleicht richtiger das Paren- chymgewebe des fertigen Chorda-Sprosses geben werden. Dann kommt der mächtige Zellkomplex, aus dem sich die primären Hyphen des fertigen Sprosses entwickeln. 29 Auf dem Längsschnitte (Fig. 20) erkennt man auch gut die drei verschiedenen Gewebekomplexe. Das Rindengewebe fängt gerade an, sich zu entwickeln. Die Anordnung der Zellen in Längsreihen Fig. 19. Chorda filum. Querschnitt durch die Zuwachszone. — Vergr. 430. PI kan ; | se läke FRLd 25380 - å 3 [SE Ä - ÅRETS 2 rzHSA4b 25 Nor | FA cER T a [SE (2 (C3 Åk zz a ” Få : 2 5 &. 23 SH sn lid 5 a 17 2 = - hå TAS Fig. 20. Chorda filum. Längsschnitt durch die Zuwachszone. — Vergr. 430. lässt sich sehr gut verfolgen. Alle Zellen sind mit einem reichen Inhalt geföllt, diejenigen des Parenchymgewebes, besonders aber die des Rindengewebes, besitzen eine Menge Chromatophoren. Die Entwicklung des Rindengewebes kann man auf Fig. 22 verfolgen. Die in Fig. 19 abgebildeten grossen, oberflächlichen Zellen teilen sich durch eine Menge von Querwänden und radialen Längswänden, wozu noch einige tangentiale Längswände 20 hinzukommen, und auf diese Weise entsteht das aus verhältnis- mässig kleinen Zellen bestehende, einschichtige Rindengewebe. Die oberflächlichen Zellen können Haare entwickeln. Dies ge- schieht auf folgende Weise. Eine Zelle scheidet nach aussen und unten (d. h. in der Richtung gegen die Längsstreckungszone des Sprosses) eine kleinere Zelle ab, die eine Haaranlage darstellt. Diese Anlage teilt sich dann weiter durch Querwände. Die neuen Zellen strecken sich in die Länge und bilden das Haar, welches durch eine basale Wachstumszone weiter wächst. Die Haare sind Fig. 2105 Chorda jfilum. Fig 22. Chorda filwm. - Quer- Längsschnitt mit Haar- schnitt, die Entwicklung der Rinde anlagen. — Vergr. 580. zeigend. — Vergr. 600. farblos. Die Anlagen besitzen einige kleine Chromatophoren, die aber bald verschwinden (vgl. Fig. 21). Die jungen Haare sind schwach nach unten gekrämmt (vgl. Fig. 20). Bisweilen werden die Haaranlagen nach aussen und oben abgeschieden, und die jungen Haare krämmen sich dann nach oben. Diese primären Haare fallen nicht selten später ab, und werden durch sekundäre ersetzt, die aus beliebigen Rindenzellen hervorgehen. Auf dem ferti- gen Sprosse kommen die sekundären Haare in der Regel in Gruppen angeordnet vor. In Fig. 23 und 24 sind Quer- und Längsschnitte durch den «Chorda-Spross abgebildet, und zwar aus einer Region, wo die Längs- 31 streckung der Hauptsache nach schon abgeschlossen ist. Die drei Schichten Rindengewebe, Parenchymgewebe und Hyphengewebe erkennt man auf beiden Abbildungen gut. Der anatomische Aufbau des jungen Sprosses vor der Entwicklung der Paraphysen därfte aber aus diesen Abbildungen auch ohne eine Menge Worte hervor- gehen. Ich möchte nur die Aufmerksamkeit darauf lenken, dass sich aus der inneren Schicht des Parenchymgewebes eine Menge Fig. 23. Chorda filwm. Querschnitt vor der Entwicklung der Paraphysen. — Vergr. 285. sekundärer Hyphen entwickelt, welche in den bei der Längsstreckung «des Sprosses entstehenden Hohlraum hineinwachsen. In bezug auf Längs- und Querschnitte durch ältere Teile des Sprosses verweise ich auf die Arbeit von REINKE (1892 S. 37, Taf. '26—28), in welcher die Anatomie von Chorda filum sehr gut be- schrieben und abgebildet worden ist. Ich beabsichtige mit meiner Arbeit nur, die Angaben von REINKE zu ergänzen. In Fig. 25 ist ein Teil eines Querschnittes mit voll ent- wickeltem Rindengewebe abgebildet. Das Rindengewebe ist ein- schichtig; unter ihm liegt freilich eine Schicht von kleinen Zellen, 32 in denen eine reichliche Menge Chromatophoren vorhanden ist; da aber diese Zellen in Längsschnilt langgestreckt sind (vgl. Fig. 24). rechne ich sie zu dem Parenchymgewebe und nicht zu dem Rindengewebe. In fertilem Zustande bedeckt sich der Spross mit einer reichen Menge einzelliger Paraphysen. Diese entstehen aus den Rinden- zellen, und zwar aus jeder derselben eine Paraphyse. Die Ent- wicklung geschieht in folgender Weise. Die Rindenzellen strecken Fig. 24. Chorda filum. Längssehnitt vor der Entwicklung der Paraphysen. — Vergr. 285. sich in radiärer Richtung und teilen sich dann in zwei Zellen, eine kleinere innere und eine grössere äussere. Jene stellt eine Bazal- zelle, diese die Paraphyse dar (Fig. 26). Die Paraphysen wachsen kräftig zu, besonders in die Länge. Ihre Chromatophoren sind anfangs abgerundet und ziemlich klein, vergrössern sich aber stark und werden bandförmig. Die Basalzellen stellen die Tragzellen der Sporangien dar (Fig. 28). Während des fertilen Zustandes des Sprosses dienen die Para- physen als Assimilationsorgane. Sie enthalten eine reiche Menge Fucosanblasen. Die somatischen Kernteilungen. Die Kernteilungsvorgänge lassen sich sehr gut in der Vegetationszone verfolgen, besonders bei der Ausbildung des Rindengewebes. Als Fixierungsflässigkeiten habe ich teils das schwächere, teils das stärkere FLEMMING'sche Gemisch gebraucht und mit beiden sehr gute Fixierungen bekom- men. Die Präparate sind mit Eisenhämatoxylin gefärbt worden. Im Rinden- und im Parenchymgewebe beträgt der Durchmesser der Zellkerne während des Ruhestadiums etwa 4—5 u, im Hyphen gewebe in der. Regel nur 3—4 uw. Sie enthalten einen deutlichen Nukleolus, eine Menge kleiner Chromatinkörnchen und ein Kern- Fig. 25. Chorda filwm. Quer- Fig. 26. Chorda filum. Querschnitt schnitt durch die Rinde und die mit jungen Paraphysen und Sporangien- äusseren Schichten des Paren- anlagen. — Vergr. 600. chymgewebes vor der Entwicklung der Paraphysen. — Vergr. 900. netz, welches im allgemeinen ziemlich deutlich zu sehen ist. In den Prophasenstadien wird der Kern etwas grösser, die Chromatin- körnehen vergrössern sich ebenfalls und treten immer deutlicher hervor, wobei mehrere mit einander zu grösseren Körncehen ver- schmelzen. Die Lininfäden verschwinden mehr und mehr. Spirem- stadien habe ich bei den somatischen Kernteilungen nie gesehen. Am Ende der Prophasenstadien findet man im Kerne ausser dem Nukleolus eine Menge Körneben, die sich mit Eisenhämatoxylin stark färben, und dann scharf hervortreten. Diese Körncehen stellen c j 2 ij a NIT R Chromosomen dar, und die Zählungen haben das Resultat ergeber 2” d Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 34 dass in diesem Stadium 40 Körnehen vorhanden sind. Die diploide Chromosomenzahl bei Chorda filum beträgt demnach 40. Die Kernspindel ist anfangs intranukleär, die Kernmembran wird aber bald aufgelöst, und man beobachtet deshalb im allgemeinen die Kernspindeln frei im Plasma liegend. Waährend der Metaphase treten Zentrosomen auf. Sie sind sehr klein, und nur als mit Eisen- hämatoxylin stark schwarz gefärbte Körnehen zu sehen. An jedem Pol der Kernspindel liegt je ein Körncehen. Fig. 27. Chorda filum. Somatische Kernteilung. — Vergr. 2250. Wäbrend der Anaphase verschwinden die Spindelfasern nach und nach, und in der Telophase fehlen sie vollkommen (vgl. Fig. 27 g). Die beiden neuen Kerne gehen dann in das Ruhestadium uöber. Zwischen den beiden Ruhekernen bildet sich ein Protoplasmastreifen von einer besondern Struktur, in welchem die neue Zellwand aus- gebildet wird (vgl. Fig. 27 h): Die somatischen Kernteilungsvorgänge sind besonders sorgfältig von YAMANOUCHI bei Fucus vesiculosus, Cutleria multifida und Zanar- dinia collaris untersucht worden. Die von mir beobachteten Vor- 39 gänge bei Chorda filum stimmen sehr gut mit den von YAMANOUCHI gefundenen tberein. Besonders will ich die Aufmerksamkeit auf die Zellwandbildung nach der Kernteilung lenken. Sie findet bei den oben erwähnten vier Phaeophyceen in derselben Weise statt. DiesNeduktionsteilung und die Bildung der Sporen. Es wurde oben erwähnt, dass die Rindenzellen sich radiär strecken und dann eine Teilung durchmachen, wodurch eine grössere, äussere und eine kleinere, innere Zelle gebildet wird. . Die äussere wächst kräftig weiter und entwickelt sich zu einer einzelligen Paraphyse; Fig. 28. Chorda filwm. Quersechnitt mit Sporangien und Paraphysen. — Vergr. 640. die innere, die wir als Basalzelle bezeichnen können, bleibt ziemlich klein. Die Basalzellen sind die Tragzellen der Sporangien, wobei jede deren mehrere trägt (Fig. 28). Die jungen Sporangienanlagen enthalten je einen Zellkern und einen oder zwei Chromatophoren. Sie entwickeln sich rasch weiter; die Chromatophoren teilen sich, und im allgemeinen sind, während das Sporangium noch einkernig ist, vier solehe vorhanden. Die Chromatophoren, die stets ihre gelbbraune Farbe bewahren, teilen sich dann weiter, bis schliesslich ihre Zahl 16 beträgt, und ent- wickeln später je einen roten Augenfleck. Nach der Entwicklung der Paraphysen ist es sehr schwierig gute Fixierungen zu bekommen, und zwar, wie ich glaube, deshalb, weil die Fixierungsflässigkeiten nicht hinreichend schnell eindringen 36 können. Nach vielen Bemähungen wurden doch schliesslich Prä- parate bekommen, auf denen sich die wichtigeren Kernteilungsvor- gänge im Sporangium studieren liessen. Das Material war in dem stärkeren FLEMMING' schen Gemisch fixiert worden. Bei der ersten Teilung des Sporangienkerns findet man Stadien, wie sie in Fig. 29 abgebildet sind. Man beobachtet spiremartige Stadien, wo der Kernraum von langen Fäden durchgezogen wird. Diese Fäden ziehen sich dann einseitig im Kerne zusammen, und ein Synapsisstadium hat sich gebildet. In dem Synapsisknäuel differenzieren sich Chromosomen aus, und nicht selten findet man, dass die Chromosomen in den zentralen Teilen des Knänels fräher ausgebildet werden als in den peripheren. Die ausgebildeten Chromosomen nehmen anfangs im Kerne eine einseitige Lage ein, verteilen sich aber später gleichförmig, und damit ist der Kern in Fig. 29. Chorda filum. Prophasenstadien der Reduktionsteilung. — Vergr. 2250. das Diakinesenstadium eingetreten. Die Chromosomenzahl ist etwa 20. Eine sichere Feststellung derselben ist aber wegen der Schwierig- keiten, gut fixiertes Material zu bekommen, nicht leicht. Es lässt sich jedoch unschwer feststellen, dass bei der ersten Teilung des Sporangienkerns nur etwa halb so viel Chromosomen auftreten, wie bei den Kernteilungen in der Vegetationszone. Und es ist demnach sicher, dass die erste Teilung des Sporangienkerns eine Reduktionsteilung darstellt. Die während der Prophase auftretenden Spirem- und Synapsisstadien deuten ja auch darauf hin, dass eine Reduktionsteilung vorliegt. Nach der Reduktionsteilung folgen drei Kernteilungsphasen, die zur Entstehung von 16 Kernen föhren. Die Teilungsvorgänge habe ich des schlecht fixierten Materials wegen nicht verfolgen und des- halb die dabei auftretenden Chromosomen nicht zählen können. Die 16 Kerne liegen anfangs in der Mitte des Sporangiums, und die in diesem Stadium vorhandenen 16 Chromatophoren nehmen die 37 peripheren Teile ein (Fig. 30 e). Später wandern die Kerne nach aussen, und treten mit je einem Chromatophoren zusammen. Das Protoplasma teilt sich dann in 16 Portionen auf, von denen jede einen Kern und einen Chromatophoren enthält. Die verschiedenen Protoplasmateile umgeben sich mit Membranen und entwickeln sich zu Zoosporen. Das reife Sporangium enthält also 16 Sporen. Fig. 30. Chorda filum. Sporenentwicklung. — Vergr. 1400. An der Spitze des reifen Sporangiums ist die Zellwand stark verdickt, und zwar wegen einer Verschleimung. Bei der Auflösung des Schleimes entsteht ein Loch, durch welches die Sporen austreten. c. Die systematische Stellung. In bezug auf die systematische Stellung der Gattung Chorda schreibt REINKE (1892 S. 41): »Die Gattung Chorda mit ihren beiden Arten repräsentiert einen eigenartigen Typus unter den Phaeosporeen, uber dessen syste- matische Stellung die Ansichten der Autoren weit auseinander ge- gangen sind. HARVEY vereinigt Chorda filum mit Scytosiphon lomen- tarius in eine Gattung, wobei allerdings seine Diagnostik eine sehr fehlerhafte ist, indem z. B. die Assimilationsschläuche als Sporen beschrieben werden. KöTZzING bildet eine besondere Familie Chordeae, wozu er ausser Chorda auch Spermatochnus (Stilophora) und Halorhiza 35 rechnet, Gallungen, die gewiss nur wenig Beziehungen zu Chorda haben. J. AGARDH stellt Chorda filum als Art zum Genus Scytosi- phon, kommt also im Wesentlichen mit HArvey's Auffassung öber- ein. THURET stellt Chorda zu den Chordariaceae. GoBi hat dann, wie es scheint auf Veranlassung von ROSTAFINSKI, Chorda zu den Laminariaceae gestellt, und dabei sind ihm HaucKk und KJELLMAN gefolgt. Ich selbst habe den Chorda-Typus als besondere, aber monotype Unterfamilie der Chordeae neben die Scytosiphoneen gestellt, und ich glaube, dass durch dies Auseinandergehen der Meinungen bewiesen wird, wie schwer es ist, einen Typus an andere Typen mit Sicherheit anschliessen zu können, wenn derselbe morphologisch isolirt da steht und Bindeglieder fehlen.» REINKE schreibt dann weiter: »Wir wollen zunächst einmal untersuchen, welche Umstände fär und welche gegen eine Vereinigung von Chorda mit den Laminarieen sprechen. »Fäör die Vereinigung sprechen offenbar die zwei Umstände a, dass Chorda lediglich unilokuläre Sporangien besitzt; b, dass diese Sporangien, an Gestalt denen von Laminaria gleich, gemeinsam mit assimilierenden Schläuchen, und mit diesen untermischt, den Rinden- zellen entspringen; dies geschieht auch bei den Laminarieen (Vgl. THURET, Recherches sur les zoospores, Ann. d. sciences nat. 3 Serie, Tome 14 Taf. 30. Vgl. namentlich auch den Text S. 31. — In dieser Abhandlung (1851) stellt THurEeT, offenbar wegen der Fruktifikation, Chorda ebenfalls zu den Laminarieen, eine Auffassung, die er später geändert hat, da sein System der Algen in LE Jonis Liste aus dem Jahre 1863 datiert). »Dagegen bestehen folgende Verschiedenheiten: a) Bei Chorda besitzt der radiär gebaute Thallus während des Wachstums interkalare Zellteilung nahezu gleichförmig uber den ganzen Thallus verteilt, während die stets bilateral gebauten Laminariaceen, wenn wir von den Keimpflanzen absehen, durchweg einen lokalisierten, wenn gleich ausgedehnten Vegetationspunkt er- kennen lassen. b) Bei Chorda bedeckt die Sporangialschicht gleichförmig den ganzen Thallus mit Ausnahme des Fusses; bei den Laminariaceen bilden die Sporangien circumscripte Sori. c) Der in den verschiedenen Gattungen hervortretende Typus der Laminariaceen entfernt sich beträchtlich durch seine morphologische Differenzirung von Chorda.> 39 REINKE Vvergleicht dann Chorda mit Scytosiphon und fährt so weiter fort: »Ich bleibe darum vwvorläufig bei meiner Ansicht stehen, dass Chorda einen selbständigen Typus (Chordeae) repräsentirt, der sich an die Scytosiphoneae anschliesst, vermutlich mit diesen einer gemeinsamen Wurzel entsprungen ist. Ich leugne aber auch keines- wegs, dass die Laminariaceae unter allen Phaeosporeen zu den Chordeae und den Scytosiphoneae die nächsten Beziehungen haben und vielleicht mit diesen eine gemeinsame, untergegangene Wurzel besitzen. OÖLTMANNS (1904 S. 361) stellt Chorda zu den Ectocarpeen (im weiteren Sinne), und zwar verbindet er Chorda mit Delamarea, welche Gattung zusammen mit Gobia und Dictyosiphon die Gruppe Dictyosiphoneae bildet; diese Gruppe hätte sich ihrerseits aus den Scytosiphoneen entwickelt. Er schreibt (1904 S. 368): »Gibt es eine Möglichkeit, die Chorda-Arten an die Ectocarpeen anzuschliessen — und das sglaube ich mit REINKE — so kann das kaum anders als durch Vermittelung der Delamarea geschehen.» Durch meine Untersuchungen kennen wir jetzt aber ein Merkmal, das uns, wie es mir scheint, gestattet, die Frage der systematischen Stellung der Gattung Chorda völlig sicher zu entscheiden. Es ist ja nachgewiesen worden, dass Chorda filum eine mikroskopisch kleine Gametophytengeneration in ähnlicher Weise wie die Laminariaceen besitzt, und dass die Gametophytengeneration bei Chorda filum in bezug auf ihren Aufbau derjenigen bei Laminaria sehr ähnlich ist. Bei beiden Gattungen finden wir eine oogame Befruchtung. Wir haben demnach zwei Merkmale, welche Chorda und Lami- naria sehr nahe mit einander verbinden, und zwar: 1) Die Sporangien, welche bei beiden Gattungen an Gestalt gleich sind, entspringen gemeinsam mit den Paraphysen, und mit diesen untermischt, aus den Rindenzellen. 2) Bei beiden Gattungen sind mikroskopische Gametophytengenera- tionen vorhanden; die Befruchtung ist oogam. Wenn es also gegenwärtig sicher ist, dass Chorda und Laminaria mit einander verwandt sind, so fragt es sich doch, ob es geeignet ist, die beiden Gattungen in eine und dieselbe Familie einzureihen. Ich glaube kaum, dass dem so ist. REINKE hat, wie oben erwähnt wurde, einige Umstände hervorgehoben, die dafär sprechen, dass Chorda einen selbständigen Typus repräsentirt, und er weist be- sonders darauf hin, dass die Laminariaceen sich beträchtlich durch 10 ihre morphologische Differenzierung von Chorda entfernen. Chorda besitzt einen radiär gebauten Thallus, die Laminariaceen sind stets bilateral gebaut. — Die Behauptung von REINKE, dass der Thallus bei Chorda durch interkalare Zellteilungen wachse, die nahezu gleichförmig töber den ganzen Thallus verteilt seien, ist, wie ich oben nachgewiesen habe, dagegen nicht richtig. Es ist also meiner Meinung nach am besten, wenn wir die Gattung Chorda eine besondere Familie, Chordaceae, bilden lassen, welche Familie wir dann mit Laminariaceae in eine besondere Reihe, Laminariales zusammenbringen (vgl. KYLin 1917 S. 308). Nun fragt er sich aber, mit welchen Gruppen unter den Phaeo- sporeen die Reihe Laminariales am nächsten verwandt sei. Gegen- wärtig ist dies nicht möglich sicher zu entscheiden; es ist indessen gar nicht unmöglich, dass ÖLTMANNS in seiner Behauptung recht hat, dass sich Chorda Delamarea anschliesst. Delamarea gehört zu den Dictyosiphoneen, und bei diesen gibt es nach einer Unter- suchung von SAUVAGEAU (1917 S. 829) uber Dictyosiphon foeniculaceus in ähbnlicher Weise wie bei den Laminarieen mikroskopische Gameto- phyten. Die Befruchtung ist aber bei Dictyosiphon nicht oogam sondern isogam. Die behauptete Verwandtschaft zwischen den Dictyosiphoneen und den Scytosiphoneen scheint mir dagegen sehr fraglich. VII. Uber den Generationswechsel der Phaeophyceen. Als Motto dieses Kapitels möchte ich folgende Worte von ÖLT- MANNS (1904 S. 472) hersetzen: »Man soll vor Hypothesen nicht zuröckschrecken, wenn sie geeignet sind, eine Ubersicht öber ein Chaos von Tatsachen zu verschaffen.» Den Generationswechsel der Phaeophyceen kennen wir gegen- wärtig nicht. Einzelne Braunalgen sind aber in bezug auf ihre Entwicklungsgeschichte gut bekannt, und mit diesen als Ausgangs- punkte will ich einen Versuch machen, in ein Gemenge von Tat- sachen eine gewisse Ordnung zu bringen. Ohne theoretische Er- wägungen geht dies nicht, und ganz. sicher wird die Zukunft ergeben, dass ich nicht alles richtig getroffen habe. Meine Dar- stellung ist deshalb am ehesten als eine Arbeitshypothese zu be- trachten, die, wie ich hoffe, weitere Untersuchungen anregen wird; denn zur Zeit ist eine Ubersicht öber die verschiedenen Typen 41 von Generations- und Kernphasenwechsel unter den Phaeophyceen unbedingt notwendig; meiner Meinung nach können wir folgende Typen unterscheiden. 1. Gametophyten und Sporophyten einander morpholo- gisch gleich. a. Befruchtung mit Isogameten. Pylaiella litoralis. Diese Alge ist weder experimentell noch zytologisch untersucht, und wir kennen ihre Entwicklungsgeschichte demnach nicht. Aus theoretischen Gränden scheint es mir aber, als ob die Entwicklung folgendermassen von statten ginge. Pylaiella besitzt zweierlei Individuen, solche mit Gametangien (plurilokulären Sporangien), andere mit Sporangien (unilokulären Spo- rangien). Ich meine nun, dass die Schwärmer der Gametangien in der Tat Gameten darstellen. Die Gameten können mit einander kopulieren und geben dann eine Zygote, welche selbstverständlich diploid ist. Bei der Keimung der Zygote findet keine Reduktions- teilung statt, und die neue Generation wird deshalb auch diploid. Diese Generation stellt einen Sporophyten dar, welcher sich mit Sporen vermehrt, bei deren Bildung eine Reduktionsteilung von statten geht. Aus den Sporen entsteht eine haploide Generation, ein Gametophyt, welcher Gameten hervorbringt. Wir hätten also bei Pylaiella einen regelmässigen Wechsel zwischen zwei einander morphologisch gleichen Generationen, einem Gametophyten und einem Sporophyten. — Die Richtigkeit dieser theoretischen Erwäg- ungen ist experimentell noch zu untersuchen. Lithoderma fatiscens. Diese Alge bildet dänne, unregelmässige Krusten, die mit der Unterseite dem Substrat fest anliegen. Sie besitzt zweierlei Fortpflanzungsorgane, nämlich teils Gametangien, teils Sporangien, die immer auf verschiedenen Individuen auf- treten. — Ich nehme die Art in KucKkKUuCKS nicht in ÅRESCHOUGS Sinne. — Die Schwärmer der Gametangien können miteinander kopulieren, und stellen demnach sicher Gameten dar. Die Be- fruchtungsvorgänge sind von KuckucK verfolgt worden. Er schreibt (1912 S. 170): »Fast alle Präparate ergaben Zygoten, in manchen waren sie mehr vereinzelt, in anderen recht häufig. In einigen Präparaten erfolgten die Verschmelzungen so zahlreich, dass die Beobachtung kaum folgen konnte, und der Kopulationsakt war, 42 wenn alle Schwärmer zur Ruhe gekommen waren, so allgemein vollgezogen worden, dass die Schwärmeransammlungen fast aus- schliesslich aus Zygoten bestanden.» Wir kennen also einen der Kardinalpunkte des Kernphasenwechsels, nämlich die Befruchtung. Wo die Reduktionsteilung von statten geht, wissen wir noch nicht: ich glaube aber, dass sie zu der ersten Kernteilung des Sporangiums zu verlegen ist, und dass also die sporangientragenden Individuen diploid sind und Sporophyten darstellen. Die gametangientragenden Individuen wärden dann Gametophyten sein, die mit den Sporo- phyten zu einem regelrechten Generationswechsel verbunden wären. b. Befruchtung mit Makro- und Mikrogameten. Nemoderma tingitana. Dieser Alge hat KuckucKk (1912) eine be- sonders sorgfältige Untersuchung gewidmet und dabei die Aufmerk- samkeit besonders auf den Befruchtungsvorgang gelenkt. Die Alge bildet etwas schlöpfrige Krusten, die sich dem Substrate fest an- schmiegen. Im fertilen Zustande bildet sich auf der Obserseite der Kruste eine Menge Zellfäden, welche die Fortpflanzungsorgane tra- gen. An einigen Individuen sind Makro- und Mikrogametangien (KUCKUCK nennt sie Oogonien und Antheridien) vorhanden, an andern Sporangien. Die Gametangien sitzen den oben erwähnten Zellfäden seitlich an, die Sporangien bilden sich durch Anschwellung einiger Zellen derselben in ähnlicher Weise wie die Sporangien bei Pylaiella litoralis. KuckKucKk hat die Verschmelzung der Makro- und Mikrogameten beobachtet. Vom Ende April bis Mitte Mai ging die Befruchtung glatt vor sich, vom Ende Mai bis gegen Ende Juni wurden aber keine Kopulationen mehr beobachtet; trotsdem keimten die Makro- gameten gut. Die Keimung von befruchteten und unbefruchteten Makrogameten und von Zoosporen wurde verfolgt. Erhebliche Unterschiede konn- ten nicht festgestellt werden. In allen Fällen entwickelten sich kleine Zellscheiben; es gelang aber KuckucK nicht, die jungen Pflanzen bis zur Fortpflanzungsreife zu bringen. Eine Entscheidung, ob etwa ein Wechsel zwischen sonst gleichgestaltenen Generationen besteht, war also nicht möglich, und »>nach den Erfahrungen bei Cutleria», schreibt Kuckuck (1912 S. 132), »ist es nicht gerade wahr- scheinlich, dass dieser Wechsel, wenn er wirklich stattfindet, sehr regelmässig erfolgt.» 43 Meine Meinung ist, dass wir bei Nemoderma tingitana, sobald eine Befruchtung eintritt, einen regelrechten Wechsel zwischen zwei Generationen haben, die einander morphologisch gleich sind. Bei parthenogenetischer Entwicklung muss die neue Generation haploid sein, und wenn sie zur Fortpflanzungsreife gebracht wird, wird es sich sicher zeigen, dass sie mit Gametangien versehen ist. Der Ge- nerationswechsel wäre demnach verschwunden, und zwar wegen des Ausfalls der Befruchtung. Zanardinia collaris. Es handelt sich hier um lederig-scheiben- förmige Gebilde von einigen Zentimetern im Durchmesser, welche mit einem ganz kurzen Stiel dem Substrat oder älteren Individuen der- gleichen Gattung aufsitzen. Zweierlei Individuen sind vorhanden, nämlich teils gametangientragende teils sporangientragende. Die Gametangien sind entweder Makro- oder Mikrogametangien; bei- derlei Arten kommen auf demselben Individuum vor. Durch die Untersuchungen von YAMANOUCHI (1913) ist die Ent- wicklungsgeschichte von Zanardinia collaris völlig bekannt. Die gametangientragenden Individuen stellen Gametophyten mit der haploiden Chromosomenzahl 22 dar, die sporangientragenden sind dagegen Sporophyten mit der diploiden Chromosomenzahl 44. Die Befruchtung wurde beobachtet. Die erste Kernteilung der Zygote ist somatischer Natur mit der diploiden Chromosomenzahl. Die Reduktionsteilung findet bei der ersten Teilung des Sporangienkerns statt. Die unbefruchteten weiblichen Gameten sind auch keimungs- fähig; bei den Kernteilungen tritt aber jetzt die haploide Chromoso- menzahl auf. Die weitere Entwicklung der Keimlinge aus den unbe- fruchteten Gameten wurde aber nicht verfolgt. Die Entwicklung von Zanardinia collaris verläuft demnach genau in der Weise, wie ich fär Pylaiella litoralis, Lithoderma fatiscens und Nemoderma tingitana theoretisch vermutet habe, und dies stellt eben eine Böärgschaft fär die Richtigkeit meiner theoretischen Erwä- gungen dar. c.. Befruchtung mit Eiern und Spermatozoiden. Tilopteridales. Zu dieser Reihe rechne ich nur Tilopteris Mer- tensii und Haplospora globosa. Ihre Entwicklungsgeschichte ist nicht sicher bekannt; es scheint mir aber sehr wahrscheinlich, dass sie einen regelrechten Generationswechsel mit zwei gleichgestalteten Generationen besitzen. Diese Meinung habe ich indessen schon in 44 einem fräheren Aufsatz (1917) näher entwickelt, auf den ich deshalb hinweise. Dictyotales. Bei den zu dieser Reihe gehörigen Algen sind teils geschlechtliche teils ungeschlechtliche Generationen vorhanden, die einander morphologisch gleich sind. Nach den Untersuchungen von MOTTIER und WiLLuiAMs ist der Kernphasenwechsel bekannt. Die geschlechtliche Generation von Dictyota dichotoma besitzt 16 Chromosomen, die ungeschlechtliche dagegen 32. Bei der Bildung der ”Tetrasporen findet eine Reduktionsteilung statt. Durch eine Untersuchung von Horyr (1910 S. 55) ist es experimentell bestätigt worden, dass in diesem Falle einen regelrechten Generationswechsel mit zwei gleichgestalteten Generationen vorliegt. Aus befruchteten Eiern erhielt er nämlich 33 tetrasporentragende Pflanzen, aber keine geschlechtlichen, und aus Tetrasporen 64 geschlechtlichen Pflanzen, aber keine tetrasporentragenden. 2. Gametophyten und Sporophyten morphologisch verschieden, beide makroskopisch. Cutleria. Durch Untersuchungen von THURET, REINKE, FAL- KENBERG, JANCZEWSKI, CHURCH, KUCKUCK, SAUVAGEAU und YAMANOUCHI kennen wir zur Zeit die wichtigeren Tatsachen in bezug auf den Generationswechsel bei Cutleria. Es gibt zwei Arten, Cutleria mul- lifida und C. adspersa. Zu der ersten gehört als ungeschlechtlicher Generation Aglaozonia parvula, zu der letzteren gehört, A. melano- idea. In zytologischer Hinsicht ist Cutleria mullifida Yon YAMANO- UCHI untersucht worden, und es hat sich dabei herausgestellt, dass das Cutleria-Stadium dieser Art 24 Chromosomen besitzt, das Aglao- zonia-Stadium dagegen 48. Die Reduktionsteilung findet bei der ersten Teilung des Sporangienkerns statt. Die wichtigeren Literatur- angaben in bezug auf die Entwicklungsgeschichte von Cautleria- Aglaozonia möchte ich folgendermassen kurz zusammenstellen. Aus der weiblichen Gamete kann entstehen: 1) nach Befruchtung eine diploide Aglaozonia; 2) bei parthenogenetischer Entwicklung eine haploide Aglaozonia (YAMANOUCHI 1912 S. 464) oder eine Cutleria (THURET 1850 S. 241, Taf. 31; SaAuvvAGEAuU 1908 S. 699). Nach den Angaben in der Li- teratur scheint im allgemeinen bei parthenogenetischer Entwicklung eine Aglaozonia zu entstehen. Darin liegt auch nichts merkwärdiges. Die Natur der weiblichen Gamete ist doch, eine neue Aglaozonia” 45 zu bilden, und diese wird nach Befruchtung diploid, bei partheno- genetlischer Entwicklung aber haploid. Das weitere Schicksal einer haploiden Aglaozonia kennen wir indessen nicht. Eigentöämlicher ist die Entstehung einer Cutleria aus emer unbefruchteten Gamete; welche Umstände hier mitspielen, wissen wir nicht. Hätte möglicher- weise die haploide Chromosomenzahl die morphologische Tendenz der weiblichen Gamete, eine neue Aglaozonia zu geben, besiegt? SAUVAGEAU (1908 S. 699) erhielt in einer Kultur von parthenogenetisch gekeimten Gameten von Cutleria adspersa bei einer Gelegenheit nur etwa eine Culleria auf fäönf hundert Aglaozonia; bei einer anderen Gelegenheit (1908 S. 166) waren dagegen etwa ebenso viele Indivi- duen von Cutleria Wie von Aglaozonia vorhanden. Die Cutlerien waren aber schwächer und starben fräher ab als die Aglaozonien. Aus der Zoospore kann entstehen: 1) eine Cutleria; 2) eine neue Aglaozonia; 3) eine Cutleria, die an der Basis mit einer Aglaozonia-Scheibe versehen ist. Die Entstehung einer Aglaozonia aus der Zoospore erklärt BONNET (1914 S. 98) durch einen Ausfall der Reduktionsteilung bei der Sporenbildung, wodurch die Sporen anstatt haploid diploid werden. Aus den diploiden Zoosporen sollten sich dann Aglaozonia-Stadien entwickeln. — In Kulturen von Zoosporen von Cautlleria adspersa erhielt SAUVAGEAU (1908 S. 697) etwa eine Aglaozonia auf hundert Cutleria-Stadien. Die an der Basis mit einer Aglaozonia-Scheibe versehenen Cut- lerien sind sicher teratologische Bildungen. Wahrscheinlich sind sie haploid und wäöärden sich also zu Cutlerien entwickelt haben. Sie sind von CHURCH und KucKUCK näher untersucht worden; KucKkucK hat sogar ein solches Doppelwesen mit Makrogametangien gesehen. Diese sassen an den obern Cultleria-ähnlichen Teilen. In den nördlichen Teilen des Atlantisehen Oceans kommt Aglao- zonia parvula vor, während Cutleria multifida zu fehlen scheint. Diese Erscheinung könnte man durch das Ausfallen der Reduktions- teilung, wodurch nur diploide Sporen gebildet werden, erklären (vgl. BONNET 1914 S. 94). Mit dem Ausfallen der Reduktionsteilung ist selbstverständlich der Generationswechsel verloren gegangen. — An der schwedischen Westkäste (Bohuslän) ist Aglaozonia parvula nicht besonders selten, ich habe sie aber weder im Sommer (Juni— August) noch im Winter (Dezember—Januar und April) fertil ge- 46 funden. Cutlleria multifida habe ich nur bei einer Gelegenheit (Kristineberg im Juli) erbeutet. Die Exemplare waren gut ent- wickelt, aber noch steril. In diesem Zusammenhang möchte ich mit ein paar Worten eine jängst erschienene Arbeit von KuckucK äber Pogotrichum filiforme beröhren. Diese Alge bildet im Januar und Februar auf Laminaria saccharina kleine Zellscheiben, welche plurilokuläre, sehr selten da- neben auch unilokuläre Sporangien tragen. Aus den miltleren Teilen der Scheibe können aufrechte Fäden emporspriessen, welche plurilokuläre, seltener unilokuläre Sporangien besitzen. Während des Frählings treten Individuen auf, bei denen die aufrechten, radiär gebauten Fäden kräftiger entwickelt sind und eine reiche Menge Sporangien (meistens plurilokuläre) bilden; dagegen fehlen im April auch Scheiben nicht, die nur Basalsporangien und keine aufrechte Triebe tragen. Kuckuck (1917 S. 560) sechreibt: >»Einmal können die fertilisierten Januar—Februar-Scheiben späterhin auf- rechte Fäden erzeugen, die allmählich heranwachsen, so dass das- selbe Individuum erst scheibenförmig ist, um dann bäschelförmig zu werden und vielleicht ein Alter bis zu 5 Monaten zu erreichen. Nebenher keimen aber die aus den Januar—Februar-Scheiben frei gewordenen Zoosporen sofort zu neuen Scheiben aus, die eben- falls erst Basalsporangien erzeugen und späterhin fertile aufrechte Triebe hervorbringen können. Zoosporen dagegen, die bei weiter vorgeschrittener Saison keimen, entwickeln sich offenbar zu Scheiben, die ohne Basalsporangien zu bilden gleich zur Entstehung aufrechter Sprosse schreiten.» In der Entwicklung von Pogotrichum filiforme erblickt KUCKUCK einen Generationswechsel, der mit demjenigen bei Cutleria zu vVer- gleichen wäre. Darin kann ich ihm gar nicht beistimmen. Die von KuckucK beschriebenen Erscheinungen bei Pogotrichum stehen mit einem Polymorphismus im Zusammenhang, und haben mit einem Generationswechsel gar nichts zu tun. Die verschiedenen »Ge- nerationen» von Pogotrichum besitzen ja alle dieselben Vermehrungs- organe, nämlich im allgemeinen plurilokuläre Sporangien, ausnahms: weise, und dann mit diesen vermischt, unilokuläre. Die beiden Sporangienformen sind nicht an verschiedenen Generationen gebunden. KuvckucKkK behauptet, er habe den Begriff des Generationswechsels in dem morphologischen Sinne HOFMEISTERS genommen, und weitler, dass er sich den vortrefflichen Ausfährungen BuUDERS anschliesse. [In einer fräheren Arbeit (1916 S. 579) habe auch ich besonders her- 47 vorgehoben, dass ich den Begriff des Generationswechsels im morpho- logischen, nicht im zytologischen Sinne fasse, und auch den Ausföhr- ungen BuDERS schliesse ich mich vwvollständig an; die Meinung KucKUCKS in bezug auf Pogotrichum kann ich aber nicht teilen, und, dessen bin ich vollkommen sicher, auch BuUDER wärde sie nicht billigen können. 3. Gametophyten und Sporophyten morphologisch verschieden, die Gametophyten mikroskopisch. k Laminariales. SAUVAGEAU fällt das Verdienst zu, den Generations- wechsel der Laminariaceen entdeckt zu haben. Die entwickelten Laminariaceen stellen Sporophyten dar; sie vermehren sich mit Zoosporen, bei deren Keimung mikroskopisch kleine Gametophyten entstehen, welche Oogone oder Antheridien tragen. Die Eier geben wieder Sporophytengenerationen. Experimentell sind folgende Lami- nariaceen Von SAUVAGEAU untersucht worden: Saccorhiza bulbosa, Laminaria flexicaulis ( = L. digitata), L. saccharina und Alaria escu- lenta. Bei meinen Untersuchungen habe ich die Angaben von SAUVAGEAU in bezug auf Laminartia digilata bestätigen können, und in dieser Arbeit habe ich nachgewiesen, dass sich Chorda filum hinsichtlich des Generationswechsels den Laminariaceen anschliesst. Ausserdem habe ich Chorda filum zytologisceh untersucht und dabei feststellen können, dass die Reduktionsteilung bei der ersten Teilung des Sporangienkerns von statten geht. Dictyosiphon foeniculaceus. In einem jängst erschienenen Aufsatz hat SAUVAGEAU nachgewiesen, dass diese Alge in ähnlicher Weise wie die Laminariaceen eine mikroskopisch kleine Gameto- phytengeneration besitzt. Die Befruchtung ist aber bei Dictyosiphon nicht oogam sondern isogam. 4. Generationswechsel fehlt, Kernphasenwechsel vorhanden. Zu diesem Typus gehören die Fucaceen. Die Reduktionsteilung findet bei ihnen nach den Untersuchungen von STRASBURGER und YAMANOUCHI bei der ersten Kernteilung des Oogons oder des Antheri- diums statt. Die Befruchtung gibt wieder eine Fucus-Pflanze. Diese ist diploid und entspricht dem Sporophyten derjenigen Phaeo- phyceen, die einen Generationswechsel besitzen. Bei Fucus vesicu- losus sind nach YAMANOUCHI 64 diploide Chromosomen vorhanden. 18 In bezug auf den Generalions- und Kernphasenwechsel bei Fucus verweise ich des Näheren auf meine frähere Arbeit (1916 $S. 577) uber den Generationswechsel der Algen. Aus der obenstehenden Darstellung däörfte demnach hervorgehen, dass wir gegenwärltig unter den Phaeophyceen in bezug auf den Generations- und den Kernphasenwechsel vier Typen unterscheiden können, die ich als Dictyota-Typus, Cutleria-Typus, Laminaria-Typus und Fucus-Typus bezeichnen möchte. Unter den öäbrigen mehr- zelligen Algen, den Florideen und den Chlorophyceen, kennen wir vier andere Typen, die wobhl als Polysiphonia-Typus, Nemalion- Typus, Oedogonium-Typus und Spirogyra-Typus zu bezeichnen sind. Die : Vermutung von STRASBURGER (1906 S. 2), dass bei den Phaeophyceen wie bei den Chlorophyceen die Keimung der Zygote mit einer Reduktionsteilung verbunden wäre, hat sich bis jetzt nicht bestätigen lassen, und ich finde es nicht wahrscheinlich, dass ein solcher Typus des Kernphasenwechsels unter den Phaeophyceen uberhaupt vorhanden ist. Die verschiedenen Typen des Generations- und Kernphasenwech- sels, die wir unter den Algen zur Zeit kennen, möchte ich folgender- massen kurz zusammenstellen. Dictyota-Typus. Zwei gleichgestaltete Generationen vorhanden: ein Gametophyt (haploid) und ein Sporophyt (diploid). Reduktions- teilung bei der ersten Teilung des Sporangienkerns. Bis jetzt sind Dictyota dichotoma und Zanardinia collaris sicher bekannt. Dieser Typus däörfte unter den Phaeosporeen weit verbreitet sein. Cutleria-Typus. Zwei morphologisch verschiedene Generationen vorhanden: ein Gametophyt (haploid) und ein Sporophyt (diploid). Beide sind makroskopisch. Reduktionsteilung bei der ersten Teil- ung des Sporangienkerns. Zu diesem Typus gehören bis jetzt nur die Cutleria-Arten. Laminaria-Typus. Zwei morphologisch verschiedene Generatio- nen vorhanden: ein Gametophyt (haploid) und ein Sporophyt (diploid). Der Gametophyt ist mikroskopisch. Reduktionsteilung bei der ersten Teilung des Sporangienkerns. Dieser Typus kommt ausser bei den Laminariaceen auch bei Dictyosiphon foeniculaceus vor. In zytolo- gischer Hinsicht ist Chorda filum untersucht worden. Fucus-Typus. Generationswechsel fehlt. Die vorhandenen Ge- 49 nerationen sind diploid. Kernphasenwechsel vorhanden. Reduk- tionsteilung bei der ersten Kernteilung des Oogons und des Antheri- diums. Dieser Typus kommt bei den Fucaceen vor. Polysiphonia-Typus. Drei Generationen vorhanden: ein Game- tophyt (haploid), ein Gonimoblast oder Karposporophyt (diploid) und ein Tetrasporophyt (diploid). Gametophyten und Tetrasporo- phyten sind einander morphologisch gleich; die Gonimoblasten stel- len im allgemeinen mehr oder weniger abgerundete Bildungen dar, welche auf den Gametophyten parasitieren. Redukftionsteilung bei der Tetrasporenbildung Dieser Typus kommt bei den diplobion- tisehen Florideen vor. Durch den Untersuchungen von YAMANOUCHI, LEWIS, SVEDELIUS und KYLIN sind bis jetzt folgende diplobiontische Florideen in zytologischer Hinsicht bekannt: Polysiphonia violacea, Griffithsia bornetiana, Delesseria sanguinea, Rhodomela virgata, Nito- phyllum punctatum und Griffithsia corallina. In bezug auf Polysi- phonia violacea, Griffithsia bornetiana und Dasya elegans hat LEwis experimentell nachgewiesen, dass die Tetraspore tatsächlich ein geschlechtliches, die Karpospore dagegen ein tetrasporentragendes Individuum gibt. Nemalion-Typus. Zwei Generationen vorhanden: ein Gameto- phyt (haploid) und ein Gonimoblast oder Karposporophyt (haploid). Die Gonimoblasten stellen im allgemeinen mehr oder weniger abge- rundete Bildungen dar, die auf den Gametophyten parasitieren. Die Reduktionsteilung folgt unmittelbar nach der Befruchtung. In zy- tologischer Hinsicht wurde dieser Typus zuerst durch die Unter- suchung von SvEDELIUS Uber Scinaia furcellata bekannt. Später sind Nemalion multifidum und Batrachospermum moniliforme von mir untersucht worden. Durch die klassische Arbeit von SIRoODoT äber Batrachospermum war indessen schon bekannt, dass die Karposporen dieser Gattung bei ihrer Keimung Chantransia-ähnliche Stadien ga- ben, die in vegetativer Weise neue karposporenbildende Batra- chospermum-Pflanzen erzeugten. Oedogonium-Typus. Zwei Generationen vorhanden: ein Game: tophyt (haploid) und eine 4 oder 8 Sporen erzeugende Generation (haploid). Die Reduktionsteilung findet unmittelbar nach der Be- fruchtung statt. Zu diesem Typus gehören Sphaeroplea, Ulothrix, Oedogonium und Coleochaete. (Literatur siehe BONNET 1914). Spirogyra-Typus. Generationswechsel fehlt; nur haploide Ge- nerationen vorhanden, die den Gametophyten derjenigen Algen ent- sprechen, die einen Generationswechsel besitzen. Kernphasenwechsel Svensk Botanisk Tidskrift 1918. = 50 vorhanden. Die Reduktionsteilung findet unmittelbar nach der Befruchtung statt. Von den dabei entstandenen vier Kernen ent- wickelt sich nur der eine weiter, die drei anderen werden reduziert. Dieser Typus kommt bei Spirogyra (Literatur siehe BONNET 1914) und Chara (OEHULKERS 1916 S. 223). Unter den Phaeosporeen gibt es mehrere Gattungen, die sich in keinen der oben erwähnten Typen von Generations- und Kern- phasenwechseln einreihen lassen. FEinige unter diesen werde ich nachstehend zusammenstellen, doch möchte ich zuerst mit einigen Worten die Sphacelariaceen besprechen. Unsere gegenwärtigen Kenntnisse äber die Sphacelariaceen ver- danken wir in erster Linie der vorzäglichen Arbeit SAUVAGEAUS >Remarques sur les Sphacélariacées». Diese Algen bilden unter den Phaeosporeen eine ziemlich natärliche Familie, die besonders im vegetativen Aufbau grosse Ubereinstimmungen zeigt. Oft sind zweierlei Individuen vorhanden, solehe mit unilokulären und solche mit plurilokulären Sporangien. Die letzteren sind wahrscheinlich geschlechtlicher Natur; eine Kopulation ihrer Schwärmer ist aber nie beobachtet worden. Da ferner die plurilokulären Sporangien bei einer und derselben Art entweder unter sich gleich oder unter sich ungleich sein können,: so ist wohl anzunehmen, dass hier sowohl Isogamie als Oogamie vorliegen kann. Den Generations- wechsel kennen wir nicht; ich vermute aber, dass wir einen Wechsel zwischen zwei gleichgestalteten Generationen haben, und zwar in der Weise, dass diejenigen mit plurilokulären Sporangien Gameto- phyten darstellen, diejenigen mit unilokulären Sporangien dagegen Sporophyten. Die Reduktionsteilung wärde dann bei der ersten Kernteilung der unilokulären Sporangien stattfinden. Wir kennen indessen die Sphacelariaceen nicht hinreichend, um öber ihren Generationswechsel des Näheren theoretisieren zu därfen, und öberdies macht die weit verbreitete Vermehrung mittelst Brult- knospen eine Auseinandersetzung besonders schwierig, da sie viele Komplikationen mit sich bringen kann. Nur auf eine Art möchte ich die Aufmerksamkeit lenken, und zwar auf Halopteris scoparia. Diese Art besitzt unilokuläre Sporangien, nur bei einer Gelegenheit fand SAUVAGEAU (1907 S. 506) ein vereinzeltes Individuum, das mit plurilokulären Sporangien, und zwar von zweierlei Art, versehen 51 war. SAUVAGEAU betrachtet dieses Individuum als geschlechtlich, und, wie ich glaube, mit vollem Recht. Diese Alge wärde dann ein Gegenstäck zu Stilophora rhizodes bilden, bei welcher im all- gemeinen nur Individuen mit unilokulären Sporangien auftreten; nur an zwei Stellen in der Literatur liegen Angaben äber pluriloku- läre Sporangien vor (vgl. S. 14). Es bleibt uns nun noch äbrig unter den Phaeosporeen die be- sonders polymorphe Gruppe Ectocarpaceae im weiteren Sinne des Wortes etwas näher zu betrachten. Unter diesen gibt es Arten, bei denen nur plurilokuläre Sporangien vorhanden sind, andere, bei denen wir zur Zeit nur die unilokulären Sporangien kennen, und weiter solche, die Sporangien beiderlei Art besitzen. In diesem Falle können die verschiedenen Sporangien an verschiedenen Indivi- duen gebunden sein oder auf einem und demselben Individuum vorkommen. Die erste dieser Möglichkeiten ist schon oben be- handelt worden, und meiner Meinung nach liegt dabei ein regel- rechter Generationswechsel nach dem Dictyota-Typus vor, die zweite werde ich unten etwas besprechen. 5. Nur Generationen mit plurilokulären Sporangien vorhanden. Scytosiphon lomentarius. BERTHOLD (1881 S. 407) hat be- obachtet, dass die Schwärmer der plurilokulären Sporangien dieser Alge mit einander kopulieren können. Er fand aber nur wenige Kopulationen. Bei den neapolitanischen Exemplaren von Scytosti- phon beobachtete BERTHOLD eine ziemlich ausgesprochene Trennung der Geschlechter; nur einmal gelang es ihm ein männliches Ex- emplar zu bekommen. Später hat Kuckuck (1912 S. 160) auch bei Helgoland die Kopulation der Schwärmer von Scytosiphon ge- sehen; er bekam aber nur höchstens eine Zygote auf 100 Schwärmer, und nur diejenigen Schwärmer, die fräöh morgens heraustraten, be- sassen die Fähigkeit zu kopulieren. In den Vor- und Nachmittags- stunden blieben alle Versuche, Kopulationen zu bekommen, erfolglos. Bei Helgoland sind nach KuckKkuvck alle Exemplare von Scytosiphon monözisch. KucKkucKkK hat auch Gelegenheit gehabt, an der marokkanischen Käste bei Tanger Scytopsiphon lomentarius mit plurilokulären Spo- rangien zu sammeln. Die Versuche, Kopulationen zu bekommen, verliefen aber völlig ergebnislos. 52 Ausnahmsweise können also die Schwärmer von Scytosiphon kopu- lieren, im allgemeinen keimen sie aber parthenogenetisch. Die weitere Entwicklung ist nicht verfolgt worden; ich finde es aber wahrscheinlich, dass die parthenogenetisch gekeimten Schwärmer Individuen ergeben, die plurilokuläre Sporangien tragen. Wenn sich die Zygoten weiter entwickeln, erzeugen sie meiner Meinung nach diploide Individuen, die unilokuläre Sporangien besitlzen. An eine Reduktionsteilung bei der Keimung der Zygote glaube ich nicht. Nun sind Individuen mit unilokulären Sporangien in der Natur nicht bekannt, dies erklärt sich aber dadurch, dass eine Befruchtung eben sehr selten von statten geht. Vielleicht könnte man sie nach langem Suchen finden. Den Umstand, dass bei Scytosiphon nur solche Individuen, die plurilokuläre Sporangien tragen, auftreten, erkläre ich also damit, dass die Schwärmer (die Gameten) parthenogenetisch keimen. Phyllitis zosterifolia. - Diese Alge verhält sich in bezug auf die Befruchtung in ähnlicher Weise wie Scytosiphon lomentarius. Sie ist von KuckKuUcK (1912 S. 161) näher untersucht worden. Dieser Forscher fand, dass die Schwärmer der plurilokulären Sporangien in der Gegend von Rovigno ausnahmsweise kopulieren können; bei Helgoland sah er dagegen äberhaupt keine Kopulationen. Die Alge ist monözich. In der Natur hat man bis jetzt nur Individuen mit pluriloku- lären Sporangien gefunden, und ich erkläre dies damit, dass die Schwärmer (die Gameten) im allgemeinen parthenogenetisch kei- men. (Vgl. näher die Erörterungen in bezug auf Scytosiphon lomen- tarius.) Ectocarpus secundus. Bei dieser Alge gibt es plurilokuläre Sporangien von zweierlei Art, Makro- und Mikrogametangien (O0go- nien und Antheridien), die auf einem und demselben Individuum vorkommen. Die Befruchtung ist näher von SAUVAGEAU (1896 S. 388) untersucht worden, und er beobachtete, wie die weiblichen und männlichen Gameten mit einander kopulierten. Die nicht be- fruchteten weiblichen Gameten können aber auch keimen. Die Antheridien sind nur in der ersten Hälfte des Sommers vor- handen; im August fehlen sie in der Regel, und die Vermehrung findet dann durch parthenogenetiscehe Keimung der weiblichen Ga- meten statt. SAUvAGEAU hat aber nachweisen können, dass sie noch befruchtungsfähig sind, wenn man sie mit männlichen Game- ten zusammenbringt. 33 SAUVAGEAU hat nur die ersten Keimungsstadien der Zygoten ver- folgt; die weitere Entwicklung ist noch unbekannt. Man wöärde Individuen mit unilokulären Sporangien erwarten; solche sind aber- noch nicht beobachtet worden. Nach SAUVAGEAU (1896 S 398) soll PRINGSHEIM Solche Individuen gesehen haben; wo diese Angabe zu finden ist, sagt er aber nicht. Wäre es nun möglich, dass die Reduktionsteilung bei Ectocarpus secundus bei der Keimung der Zygote stattfindet, so dass man also keine Individuen mit unilokulären Sporangien zu erwarten hätte? Ich glaube dies nicht, und wahrscheinlich wird man die diploiden Individuen dieser Alge auch finden, Wenn man nur eifrig darnach sucht. In der Natur findet sicher die Vermehrung in der Regel durch parthenogenetischer Keimung der weiblichen Gameten statt. Ectocarpus Lebelii. Diese Alge ist von SAuvaAGEau (1897 S. 5) untersucht worden. Er fand plurilokuläre Sporangien von zwei- erlei Art, Makro- und Mikrogametangien, und beobachtete auch das Heraustreten der beiden Gametenarten; Kopulationen sah er aber niemals. Die weiblichen Gameten keimten immer parthenogene- tisch, die männlichen wurden dagegen aufgelöst. Individuen mit unilokulären Sporangien sind noch nicht gefunden, was meiner Meinung nach damit im Zusammenhang steht, dass immer eine parthenogenetische Keimung stattfindet. Ectocarpus padinae. Bei dieser Alge hat SauvaGEau (1897 S. 24) dreierlei morphologisch verschiedene plurilokuläre Sporangien nachgewiesen. Eine Serie mit sehr kleinen Fächern nennt er Antheridien, eine solche mit Fächern von mittlerer Grösse Meio- sporangien und eine mit grossen Fächern Megasporangien. Die Meiosporen und Megasporen sind direkt keimfähig; die Schwärmer der Antheridien sterben dagegen bald ab. Unilokuläre Sporangien sind nicht beobachtet worden. 6. Nur Generationen mit unilokulären Sporangien vorhanden. Bei der Mehrzahl derjenigen Algen, bei denen bis jetzt nur unilo- kuläre Sporangien bekannt sind, gibt es wahrscheinlich eine mikro- skopische Gametophytengeneration in ähnlicher Weise wie bei den Laminariaceen und bei Dictyosiphon foeniculaceus, und sie wären demnach in bezug auf ihren Generationswechsel in den oben er- wähnten Laminaria-Typus einzureihen. Besonders will ich in diesem 54 Zusammenhang die beiden Familien Desmarestiaceae und Spo- rochnaceae hervorheben, bei denen wir bis jetzt nur unilokuläre Sporangien kennen. Wahrscheinlich schliessen sich diese der Fa- milie Dictyosiphonaceae an, bei welcher nach den Untersuchungen von SAUVAGEAU (1917 S. 829) eine mikroskopische Gametophyten- generation mit isogamer Befruchtung vorhanden ist. Bei Chordaria gibt es vielleicht einen Generationswechsel nach dem Laminaria-Typus. Plurilokuläre Sporangien sind freilich bei Chordaria abietina besthrieben worden; bei den äbrigen Chordaria- Arten sind solche dagegen nicht gefunden. Ist es nun aber so sicher, dass die unter dem Namen Ch. abietina beschriebene Alge mit den Chordaria-Arten näher verwandt ist? Die Galttungen Stilophora, Spermatochnus und Halorhiza bilden zusammen eine natärliche Gruppe. Im allgemeinen besitzen sie nur unilokuläre Sporangien, es gibt aber Angaben, dass Stilophora und Halorhiza (REINKE 1889 S. 71—73 und 1889--92 S. 55—56) ausnahmsweise plurilokuläre Sporangien tragen können, und es ist demnach nicht besonders wahrscheinlich, dass der Generations- wechsel bei diesen Gattungen nach dem Laminaria-Typus statt- findet. Diese Frage habe ich schon oben (S. 14) näher erörtert. Wenn es also wahrscheinlich ist, dass diejenigen Algen, bei denen wir bis jetzt nur unilokuläre Sporangien kennen, im allgemeinen einen Generationswechsel nach dem Laminaria-Typus haben, so gibt es doch sicherlich solche, die allein deshalb nur unilokuläre Sporangien besitzen, weil diejenigen Individuen, die plurilokuläre Sporangien tragen wöärden, aus irgend einer Ursache in der Natur fehlen. Die schon oben erwähnten Stilophora rhizodes und Halo- plteris scoparia (S. 50) scheint mir dafär zu sprechen. Die Frage, ob die vorhandenen Individuen haploid oder diploid sind, ist durch besondere Untersuchungen zu entscheiden. Wahrscheinlich können beide Möglichkeiten vorliegen. 7. Generationen mit sowohl unilokulären als plurilokulären Sporangien vorhanden. Asperococcus bullosus. Diese Alge habe ich oben (S. 15) ausföhrlich behandelt und werde deshalb hier nur die wichtigeren Angaben zusammenstellen. Da eine Befruchtung stattfindet, und die Reduktionsteilung nicht zur Keimung der Zygote verlegt ist, mössen diploide Individuen vorhanden sein, und als solche habe Ja ich diejenigen betrachtet, welche nur unilokuläre Sporangien tragen. Die Individuen, die beiderlei Sporangien besitzen, betrachte ich als haploid, und zwar deshalb, weil ihre Schwärmer kopulieren können. Die unilokulären Sporangien sind von zweierlei Art, erstens solche, die mit plurilokulären nicht gemischt sind, und zu denen die Re- duktionsteilung zu verlegen ist, und zweitens solche, die mit pluri- lokulären gemischt vorkommen, und in denen eine Reduktions- teilung nicht stattfinden kann, da sie an Individuen auftreten, die wahrscheinlich haploid sind. (Vgl. eine Untersuchung von SvE- DELIUS Uber Sporen an Geschlechtspflanzen von Nitophyllum pune- tatum. Die Sporen sind Monosporen, nicht wie an den diploiden Individuen Tetrasporen). Strepsithalia. Zu dieser Gattung hat SAuvaGEau (1896 S. 53) zwei Spezies beschrieben, nämlich Strepsithalia curvata und Str. liagorae. Sowohl unilokuläre als plurilokuläre Sporangien sind vorhanden, und zwar treten sie im allgemeinen an verschiedenen Individuen auf, nur ausnahmsweise sind sie an einem und demselben Individuum vorhanden, und zwar, wie es scheint so, dass diejenigen Individuen, welche plurilokuläre Sporangien besitzen, vereinzelte unilokuläre tragen können. Die Individuen mit unilokulären Sporangien sind kräftiger entwickelt als die mit plurilokulären; wahrscheinlich sind die ersteren diploid, die letzteren haploid. — In bezug auf die Entwicklungsgeschichte gibt es demnach mehrere Ubereinstimmungen zwischen Strepsithalia und Asperococcus bullosus. Ectocarpus siliculosus. Die wahrscheinlichste Entwicklungs- geschichte dieser Alge habe ich schon oben (S. 8) besprochen und brauche deshalb in diesem Zusammenhang nur einige Bemerkungen hinzuzufögen. Im allgemeinen därften die Schwärmer der plurilo- kulären Sporangien parthenogenetisch keimen und dabei Individuen hervorbringen, die wieder plurilokuläre Sporangien tragen. Die Schwärmer können aber kopulieren und ergeben dann wahrscheinlich Individuen mit unilokulären Sporangien. Nun können aber Spo- rangien beiderlei Art an einem und demselben Individuum auftreten, und zwar so, dass bisweilen die eine, bisweilen die andere Art öber- wiegt. Das Vorkommen von sowohl unilokulären als plurilokulären Sporangien an den haploiden Individuen ist nach den Erfahrungen äber Asperococcus bullosus nicht besonders eigentämlich; bei Ectocarpus siliculosus kommt aber noch hinzu, dass auch die diploiden Indivi- duen ausser unilokulären auch plurilokuläre Sporangien besitzen wäörden (vgl. des Näheren S. 8). 26 Unter den niedrigeren Phaeosporeen ist das Auftreten von Indi- viduen, die sowohl unilokuläre als plurilokuläre Sporangien tragen, nicht besonders selten. Ausser den schon erwähnten Beispielen föhre ich nur noch Desmotrichum undulatum und Punctaria latifolia an. In einer fröheren Arbeit (1917 S. 308) habe ich unter den Phaeo- phyceen fönf Reihen untersechieden, nämlich Phacosporeae, Tilo- pteridales, Dictyotales, Laminariales und Fucales. Bei der Aufstellung dieser Reihen wurde auch die verschiedene Art des Generations- wechsels beröcksichtigt, und es zeigte sich dabei, dass die Fucaceen nach dem Fucus-Typus, die Laminariaceen nach dem Laminaria- Typus, die Diectyotaceen und wahrscheinlich auch die Tilopterideen nach dem Dictyota-Typus sich entwickeln. Unter den Phaeosporeen finden wir drei verschiedene Typen des Generationswechsels, näm- lich den Dictyota-Typus, den Cutleria-Typus und den Laminaria- Typus. Von diesen spielt der Cutleria-Typus, den wir nur bei den Cutleria-Arten finden, keine besondere systematische Rolle; die beiden anderen sind dagegen systematisch bedeutungsvoll, und wahrschein- lich sind die Phaeosporeen in zwei Reihen aufzuteilen, je nachdem der eine oder der andere dieser beiden Generationswechseltypen vorliegt. Der Dictyota-Typus stellt den primären Typus des Generations- wechsels dar, aus welchem sich die öbrigen durch eine Reduktion der geschlechtlichen Generation entwickelt haben. — Ich sehe hier vollkommen von dem Cutleria-Typus ab. — Die Befruchtung fand anfangs mittelst gleichgestalteter Gameten statt, welche in pluriloku- lären Sporangien (Gametangien) gebildet wurden. Später entstanden zweierlei plurilokuläre Sporangien (Makro- und Mikrogametangien), und im Laufe der phylogenetiscehen Entwicklung wurden diese zu Oogonen und Antheridien (vgl. die Rubriken S. 41—43). In Wechsel- wirkung mit der geschlechtlichen Generation stand eine ungeschlecht- liche, welche sich mit Zoosporen vermehrte, bei deren Bildung eine Reduktionsteilung von statten ging. — Aus den Zoosporen der Phaeosporeen haben sich die Tetrasporen der Dictyotaceen entwickelt. In dem Laminaria-Typus war die Befruchtung anfangs in ähn- licher Weise wie in dem Dictyota-Typus isogam (Dictyosiphon foeniculaceus); später hat sich aber eine oogame Befruchtung heraus- gebildet (Laminaria). a vv NI Der Fucus-Typus ist aus dem Laminaria-Typus abzuleiten. Die geschlechtliche Generation ist vollständig reduziert, und die Vermehr- ungskörper, die den ungeschlechtlichen Zoosporen der Laminariaceen entsprechen, sind bei den Fucaceen geschlechtlich, und stellen Eier und Spermatozoiden dar. — Die Fucaceen haben sich systematisch wahrscheinlich nicht aus den Laminariaceen entwickelt, sondern wurzeln zusammen mit diesen in den Phaeosporeen (vgl. die schema- tisceche Abbildung bei KYLIn 1917 S. 309). — Es ist ja wahrschein- lich, dass die Spermatozoiden der Fucaceen den Zoosporen der öbrigen Phaeophyceen entsprechen; es ist aber eigentämlich, dass die längere Zilie der Fucaceenspermien nach hinten gerichtet ist, die längere Zilie der Zoosporen dagegen nach vorn. Die Antheri- dien der Fucaceen werden nach der vorletzten Kernteilung durch dänne Protoplasmamembranen in mehrere Zellen zerlegt (vgl. KYLIN 1916 S. 198); die unilokulären Sporangien werden erst bei der Aus- bildung der Zoosporen in Zellen aufgeteilt (vgl. die Untersuchungen vOn YAMANOUCHI Uber Cutleria multifida und Zanardinia collaris und meine hier vorliegende Untersuchung äber Chorda filum). Es ist schon oben hervorgehoben, dass es unter den Phaeosporeen solehe Arten gibt, bei denen bis jetzt nur Generationen mit pluri- lokulären Sporangien bekannt sind. Dies habe ich damit zu er- klären versucht, dass die Schwärmer dieser Arten ihren geschlecht- licehen Charakter verloren haben und parthenogenetisch keimen. Dieser Typus hätte sich also aus dem Dictyota-Typus entwickelt: die diploide Generation fehlt aber, und zwar wegen des Wesgfalls der Befruchtung. Ich betrachte demnach auch in diesem Falle den Dictyota-Typus als etwas primäres. Man könnte aber auch sagen, dass das Fehlen der Befruchtung etwas primäres darstellt, und dass bei solchen Arten wie Scytosiphon lomentarius und Phyllitis zosterifolia, deren Schwärmer nur ausnahmsweise kopulieren, der geschlechtliche Charakter eben in Entwicklung begriffen ist. Unter den Phaeosporeen liegen wahrscheinlich beide diese Möglichkeiten vor, so dass es also einerseits Arten gibt, bei denen die Geschlecht- losigkeit etwas primäres darstellt, andererseits solche, die fräher geschlechtlich waren, jetzt aber den geschlechtlichen Charakter verloren haben. Aus dem Dictyota-Typus kann sich also, wenigstens theoretisch, ein solcher Typus entwickeln, welcher nur haploide Generationen besitzt. Der Generationswechsel ist dann verloren gegangen, und zwar wegen des Ausfalls der Befruchtung. Theoretisch ist es eben- 58 falls nicht unmöglich, dass der Dictyota-Typus einem solchen den Ursprung geben könnte, bei welchem wir nur diploide Generationen finden. Dies könnte durch einen Ausfall der Reduktionsteilung verursacht worden sein. Der Generationswechsel wäre also auch in diesem Falle verloren gegangen. — Im speziellen verweise ich aber auf die” Auseinandersetzung, die ich in bezug auf Stilophora rhizodes, Halopteris scoparia und Culleria multifida (S. 14 und S. 44 gegeben habe. Wie ist nun derjenige Typus entstanden, bei welehem wir an einem und demselben Individuum sowobl unilokuläre als plurilo- kuläre Sporangien finden? Oben (S. 9, 54) wurde das Auftreten von Individuen mit beiderlei Arten Sporangien im Zusammenhang mit einem unter den niedrigeren Phaeosporeen nicht selten vorkommen- den Polymorphismus gesetzt. Die näher behandelten Beispiele, nämlich Asperococcus bullosus, Strepsilhalia curvata, Str. liagorae und Ectocarpus siliculosus besitzen wahrscheinlich einen Generations- wechsel nach dem Dictyota-Typus, und es sind dabei die haploiden Generationen, die ausser plurilokulären Sporangien auch unilokuläre tragen können; bei Ectocarpus siliculosus sollen aber plurilokuläre Sporangien neben den unilokulären an solchen Individuen vwvor- kommen, die als diploid zu betrachten sind. (Vgl. die Angabe von BERTHOLD (1881 S. 412), dass nach der Befruchtung bei Ecto- carpus siliculosus Individuen auftraten, die mit einer Menge von unilokulären Sporangien, gemischt mit plurilokulären, versehen Wwaren.) Es ist aber nicht unmöglich, dass wir eben beiden jenigen Phaeo- sporeen, deren Individuen sowohl unilokuläre wie plurilokuläre Sporangien besitzen, den urspräönglichsten Typen begegnen. Diese wären dann ungeschlechtlich, und die Schwärmer der beiden Spo- rangienarten hätten dieselbe physiologische Aufgabe, nämlich eine neutrale Vermehrung zu besorgen. Beim Auftreten der geschlecht- lichen Eigenschaften haben die Schwärmer der plurilokulären Spo- rangien die Rolle geschlechtlicher Vermehrungskörper öbernommen, diejenigen der unilokulären Sporangien blieben dagegen neutral. Die Befruchtung hat einer diploiden Generation den Ursprung ge- geben, die auch die Fähigkeit besitzen kann, beiderlei Sporangien zu bilden. Nun tritt aber in den unilokulären Sporangien eine Reduktionsteilung ein, und die Schwärmer derselben werden haploid und erzeugen bei ihrer Keimung eine haploide Generation; die Schwärmer der plurilokulären Sporangien werden dagegen diploid, 39 sind als solche sicher ungeschlechtlich und erzeugen bei ihrer Kei- mung diploide Individuen. Es därften aber nur ausnahmsweise di- ploide Individuen mit plurilokulären Sporangien vorkommen. Bei dem weiteren Verlauf der phylogenetiscehen Entwicklung ist die Fähigkeit, Sporangien zu entwickeln, in solcher Weise beschränkt worden, dass die plurilokulären Sporangien nur an den haploiden, die unilokulären nur an den diploiden Generationen gebildet werden, und damit sind wir zu einem regelrechten Generationswechsel nach dem Dictyota-Typus gelangt. Aus einem ungeschlechtlichen Typus mit beiderlei Sporangien können wir theoretisch auch folgende Möglichkeiten konstruieren. Einerseits verschwinden die unilokulären Sporangien, und wir be- kommen dann Individuen, die nur plurilokuläre Sporangien tragen, und die primär ungeschlechtlich sind. Andererseits verschwinden die plurilokulären Sporangien, und wir bekommen Individuen, die nur unilokuläre Sporangien tragen. Diese wärden dann den ha- ploiden Generationen anderer Phaeosporeen entsprechen; sie ver- mehrten sich aber nur mittelst unilokulärer Sporangien. — Die Gruppe Stilophora, Halorhiza und Spermatochnus (S. 54) könnten sich ja nach diesem Typus entwickelt haben. Sie wären dann hap- loid, und nicht, wie ich S. 14 angenommen habe, diploid. Durch die letztere Auseinandersetzung sind wir aber zu einem Punkte gekommen, wo man mit Theoretisieren nichts mehr gewinnen kann; denn es fehlt uns an sicher festgestellten Tatsachen, die ge- statten wöärden, auf einem unbekannten Gebiete durch Analogie- schlässe einigermassen Ordnung zu schaffen. LITERATURVERZEICHNIS. BERTHOLD, G., Die geschlechtliche Fortpflanzung der eigentlichen Phae- osporeen. — Mitteilungen aus der zool. Stat. zu Neapel, Bd. 2, Leip- zig 1881. —»—, Bemerkungen zu der vorstehenden Abhandlungen von Fr. Oltmanns p»Uber Scheinkopulationen bei Ectocarpeen und anderen Algen. — Flora, Bd. 83, Marburg 1897. BONNET, J., Reproduction sexuée et alternance des générations chez les Algues. — Progressus rei botanicae, Bd. 5, Jena 1914. BoRNET, Ed., Note sur quelques Ectocarpus. — Bull. de la soc. bot. de HTance, 38, Paris 89k BUDER, J., Zur Frage des Generationswechsels der Pflanzen. — Ber. der deutsch. bot. Ges., Bd. 34, Berlin 1916. —— Der Generationswechsel der Pflanzen. — Monatshefte för den natur- wiss. Unterricht, Bd. 9, Leipzig 1916. BUFFHAM, T. H., The plurilocular Zoosporangia of Asperococcus bullosus and Mvyriotrichia claveformis. — Journal of Botany, V. 29, London 1891. ; CHURCH, A. H., The Polymorphy of Cutleria multifida (Grev.). — Ann. of Botany, V. 12, London 1898. DERBES, M. et SOoLIER A. J. J., Sur les organes reproducteurs des algues. — Anna des sc. mat, Botanique, ss rE147 Paris 1850: FALKENBERG, P., Die Befruchtung und der Generationswechsel von Cut- leria. — Mitt. der zool. Stat zu Neapel, Bd. 1, Leipzig 1879. GOEBEL, K., Zur Kenntnis einiger Meeresalgen. — Bot. Zeitung, Jahrg. 36, Leipzig 1878. HoyTt, W. D., Alternation of generations and sexuality in Dictyota dicho- toma. — Bot. Gazette, V. 49, Chicago 1910. JANCZEWSKI, ED. et ROSTAFINSKI, J., Observations sur quelques algues possedant des zoospores dimorphes. — Mém. de la soc. des sec. nat. de Cherbourg, T. 18, 1874. JANCZEWSKI, ED. DE, Note sur la fécondation du Cutleria adspersa. -- Amn.des sc; nat., Botanique, S-6,.13 16, Paris 1883: KARSAKOFF, N., Quelques remarques sur le genre Myriotrichia. — Journ. derBots IN 6, Paris 1892: KucKUCK, P., Beiträge zur Kenntnis einiger Ectocarpus-Arten der Kieler Föhrde. — Diss., Kiel 1891. 61 KucKUCK, P., Uber die Parung von Schwärmsporen bei Scytosiphon. — Ber. der deutsch. bot. Ges., Bd. 16, Berlin 1898. —— Uber Polymorphie bei einigen Phaeosporeen. — Botanische Unter- suchungen S. Schwendener . . . dargebracht, Berlin 1899. —>— Ein neuer Asperococcus mit beiderlei Sporangien. — Wissensch. Meeresuntersuchungen, N. F. Bd. 3, Abt. Helgoland, Kiel 1899. ——, Uber den Generationswechsel -von Cutleria multifida (Engl. Bot. Grev. — Wissensch. Meeresuntersuchungen, N. F. Bd. 3, Abt. Helgo- land, Kiel 1899. —2—, Neue Untersuchungen äber Nemoderma Schousboe. — Wissensch. Meeresuntersuchungen, N. F. Bd. 5, Abt. Helgoland, Oldenburg 1912, ——, Die Fortpflanzung der Phaeosporeen. — Wissensch. Meeresunter- suchungen, N. F. Bd. 5, Abt. Helgoland, Oldenburg 1912. ——, Uber Zwerggenerationen bei Pogotrichuam und äber die Fort- pflanzung von Laminaria. — Ber. der deutsch. bot. Ges., Bd. 35, Berlin, 1917. KYLIN, H., Studien öäöber die Algenflora der schwedischen Westkäste. — Akadem. Abhandl., Upsala 1907. ——, Uber die Inhaltskörper der Fucoideen. — Arkiv för Botanik, Bd. 11, Stockholm 1912. ->—, Studien uber die Entwicklungsgeschichte von Rhodomela virgata Kjelim. — Svensk Botanisk Tidskrift, Bd. 8, Stockholm 1914. ——, Die Entwicklungsgeschichte von. Griffithsia corallina (Lightf.) Ag. — Zeitschr. fär Botanik, Jahrg. 8, Jena 1916. ——, Uber den Bau der Spermatozoiden der Fucaceen. — Ber. der deutsch. bot. Ges., Bd. 34, Berlin 1916. ——, Uber die Befruchtung und Reduktionsteilung bei Nemalion multifi- dum. — Ber. der deutsch. bot. Ges., Bd. 34, Berlin 1916: ——, Die Entwicklungsgeschichte und die systematische Stellung von Bonnemaisonia asparagoides (Woodw.) Ag. nebst einigen Worten äber den Generationswechsel der Algen. — Zeitschr. fär Botanik, Jahrg. 8, Jena 1916. ——, Uber den Generationswechsel bei Laminaria digitata. — Svensk Botanisk Tidskrift, Bd. 10, Stockholm 1916. ——, Uber die Keimung der Florideensporen. — Arkiv för Botanik, Bd. 14, Stockholm 1917. ——, Uber die Entwicklungsgeschichte von Batrachospermum monili- forme. — Ber. der deutsch. bot. Ges., Bd. 35, Berlin 1917. ——, Uber die Entwicklungsgeschichte und die systematische Stellung der Tilopterideen. — Ber. der deutsch. bot. Ges., Bd. 35, Berlin 1917. frwisS ol F3 The Life: History of Griffithsia bornetiana. — Ann. of Botany, V. 23, London 1909. —>—, ÅAlternation of Generations in certain Florideae. — Bot. Gazette, V. 53, Chicago 1912. MorTtIER, D. M., Nuclear- and Cell-Division in Dictyota dichotoma. — Ann. of Botany, V. 14, London 1900. NoLL, F., Uber die Kultur von Meeresalgen in Aquarien. — Flora, Bd. 75, Marburg 1892. 62 OREHLKERS, Fr., Beitrag zur Kenntnis der Kernteilungen bei den Chara- zeen. Ber. der deutsch. bot. Ges., Bd. 34, Berlin 1916. OLTMANNS, Fr, Uber die Kultur- und Lebensbedingungen der Meeres- algen. — Jahrb. fär wiss. Bot., Bd. 23, Berlin 1892, : Notizen öber die Kultur- und Lebensbedingungen der Meeresalgen. — Flora, Bd. 80, Marburg 18935. »—, Uber Scheinkopulationen bei Ectocarpeen und anderen Algen. — Flora, Bd. 83, Marburg 1897. -, Uber die Sexualität der Ectocarpeen. — Flora, Bd. 86, Marburg 1899: »—, Morphologie und Biologie der Algen. —- Bd. I, Jena 1904; Bd. II, Jena 19035. PECHOUTRE, F., La sexualité hetérogamique des Laminaires et la repro- duction chez les algues phéosporées. — Revue gén. des sciences, Parisvi916: REINHARDT, L., Uber die Phaeosporeen der Sewastopolschen Bucht. — Bot. Centralblatt, Bd. 18, Cassel 1884. RRINKE, J.. Uber die Entwicklung von Phyllitis, Scytosiphon und As- perococcus. — Jahrb. för wiss. Bot., Bd. 11, Leipzig 1878. »—, Entwicklungsgeschichtliche Untersuchungen uber die Dictyotaceen des Golfs von Neapel. — Nova acta der Leop.-Carol. Akadem. der Naturforscher, Bd. 40, Halle 1878. —»—, Algenflora der westlichen Ostsee deutschen Anteils. — Sechster Bericht der Komm. zur wiss. Untersuchungen der deutschen Meere, Berlin 1889. ——, Atlas deutscher Meeresalgen. — Berlin 1889—92. SAUVAGEAU, C., Note sur FP'Ectocarpus tomentosus Lyngbye. — Journal derBotamigue, I N9IParistbis9s ——, Sur les sporanges pluriloculaires de VPF'Asperococcus compressus Griff. — Journal de Botanique, T. 9, Paris 1895. ——, Note sur le Strepsithalia, nouveau genre de Phéosporée. — Journal de Botanique, T. 10, Paris 1896. ——, Sur F'Ectocarpus virescens Thuret et ses deux sortes de sporanges hå pluriloculaires. — Journal de Botanique, T. 10, Paris 1896. ——, Remarques sur la reproduction des Phéosporées et en particulier des Ectocarpus. — Ann. des sc. nat., Botanique, S. 8, T. 2, Paris 1896. E ——, Observations relatives å la sexualité des phéosporées. — Journal de Botanique, T. 10, Paris 1896; T. 11, Paris 1897. —»—, La copulation isogamique de V'Ectocarpus siliculosus est-elle appa- rente ou réelle? — Mém. de la soc. des sc. nat. de Cherbourg, T. 30, 1897 ——, Les Cutlériacées et leur alternance de générations. — Ann. des Sc nat, Botanique, S.S, I 10Paristi899. ——, Remarques sur les Sphacélariacées. — Bordeaux 1900—1914. —>»—, Sur la sexualité de I'Halopteris (Stypocaulon) scoparia. — Compt. fend. de la soc. de Biol, I. 62, Paris: 1907. ——, Sur une nouvelle complication dans VF'alternance des générations 63 des Cutlenia. — " Compt-'rend; de la soc: de' Biol, T.--63,' Paris 1907. SaAUVAGRAU, C., Sur la germination des zoospores de I'Aglaozonia melano- idea. — Compt. rend. de la soc. de Biol., T. 64, Paris 1908. —>--, Sur la germination parthénogénétique du Cutleria adspersa. — tlompt Crend.: de larsoce: de Biol; T: 64; Paris 1908: —2—, Nouvelles observations sur la germination parthénogénétique dufCutleria 'adspersa. — Compt.v rend: de la soc. de Biol., T. 65, Paris 1908. —2—,, Sur la sexualité hétérogamique d'une Laminaire (Saccorhiza bul- bosa). — Compt. rend. de F'Académie de Sciences, T. 161, Paris 1915. —>—, Sur les débuts du développement d'une Laminaire (Saccorhiza bulbosa). — Compt. rend. de P'Academie des Sciences, T. 161, Paris 1915. —>—, Sur les gamétophytes de deux Laminaires (L. flexicaulis et L. saccha- rina). — Compt. rend. de F'Academie des Sciences, T. 162, Paris 1916. —>+—, Sur la sexualité hétérogamique d'une Laminaire (Alaria esculenta). = Compt rend. de PAcademie des Sciences, I- 162; Paris 1916. —>—, Sur un nouveau type d'alternance des générations chez les Algues brunes (Dictyosiphon foeniculaceus). — Compt. rend. de F'Academie des Seiences, IT. 164, Paris 1917. SIRODOT, S., Les Batrachospermes. — Paris 1884. STRASBURGER, E., Kernteilung und Befruchtung bei Fucus. — Jahrb. fär Wwiss. Bot., Bd. 30, Leipzig 1897. ——, Zur Frage eines Generationswechsels bei Phaeophyceen. — Bot. Zeitung, Jahrg. 64 (Abt. ID, Leipzig 1906. SvEDELIUS, N., Uber den Generationswechsel bei Delesseria sanguinea. — Svensk Botanisk Tidskrift, Bd. 5, Stockholm 1911. ——, Uber die Tetradenteilung in den vielkernigen Tetrasporangium- anlagen bei Nitophyllum punctatum. — Ber. der deutsch. bot. Ges. Bd. 32, Berlin 1914. ——, Uber Sporen an Geschlechtspflanzen von Nitophyllum punctatuam. — Ber. der -deutsch. bot. Ges., Bd. 32, Berlin 1914. —>—, Zytologisch-entwicklungsgeschichtliche Studien äber Scinaia fur- cellata, ein Beitrag zur Frage der Reduktionsteilung der nicht tetra- sporenbildenden Florideen. — Nova acta reg. soc. sc. Upsaliensis, Ser. 4, Vol. 4, Upsala 1915. THURET, G., Recherches sur les zoospores des algues. — Ann. des sc. Hat; Botanique; 5: 3, I 14 Paris. 1850. —»—, Recherches sur les zoospores des algues et les anthéridies des cryptogames. — Ann. des sc. nat., Botanique, S. 3, T. 16, Paris 1851. —>—, Recherches sur la fécondation des Fucacées. — Ann. des. sc. nat., Botanique, SS. 4; T-2,; Paris 1854: —>—, Recherches sur la fécondation des Fucacées et les anthéridies des alsuesa— "Ann: des se: nat., Botanique, S. 4 T. 3; Paris 1855: THURET, G., et BurRNErT, E., Etudes phycologiques. — Paris 1878. WILLIAMS, J. L., Alternation of Generations in the Dictyotaceae. — The new Phytologist, V. 2, London 1903. 64 WILLIAMS J. L., Alternation of Generations in the Dictyotaceae and the Cytology of the asexual Generation. — Report of the 73 Meeting of the British Assoc. for the Advance. of Science, Southport 1903. ->»—, Studies in the Dictyotaceae. I. The Cytology of the Tetrasporan- gium and the Germinating Tetraspore. — Ann. of Botany, V. 18, London 1904. —, Studies in the Dictyotaceae. II. The Cytology of the Gametophyte Generation. — Ann. of Botany, V. 18, London 1904. YAMANOUCHI, S., The life history of Polysiphonia violacea. — Bot. Ga- zette, V. 42, Chicago 1906. : —»—, Mitosis in Fucus. — Bot. Gazette, V. 47, Chicago 1909. —»—, The live history of Cutleria. — Bot. Gazette, V. 54, Chicago 1912. —>»—, The life history of Zanardinia. — Bot. Gazette, V. 56, Chicago 1913. SVENSK BOTANISK LIDSKRIFT. 1918. BD. 19: H: 1. SVENSKA VÄSTKUSTENS ALGREGIONER AV HARALD KYLIN I ett nyligen utkommet arbete »De nordeuropeiska havens växt- regioner» har SERNANDER sökt genomföra en enhetlig regionindel- ning för vegetationen i och vid de nordeuropeiska haven. Han utgår härvid från förhållandena i världshaven med deras väl mar- kerade tidvatten och söker sedan leda i bevis, att samma regioner, som sedan gammalt urskilts inom dessa hav, även kunna urskiljas inom områden, där ebb och flod saknas. Den faktor, som i första hand åstadkommer en uppdelning av havsvegetationen i olika regioner, är enligt SERNANDER (1917 s. 90) ;en fysikalisk-geografisk faktor: submersionens längd och art, tänkt som inverkande på växternas förmåga alt å ena sidan uthärda uttorkning, å andra sidan saltvattensindränkning>. Efter denna in- delningsgrund få vi två grupper av regioner, den ena intermittent blottlagd, den andra permanent submergerad. Den första gruppen delas likaledes efter submersionens längd och art i supralitoralen och litoralen. Supralitoralen ligger över den normala högvatten- linjen och vätes endast intermittent vid svall och stänk: litoralen ligger under denna gränslinje. Ovan supralitoralen inskjutes en epilitoral region, som betingas av vindpining och av en genom vin- darna förmedlad saltimpregnering. Litoralen ligger under den nor- mala högvattenlinjen och blottlägges antingen regelbundet vid ebben, eller i hav utan tidvattensfenomen mera oregelbundet genom våg- Sugning, storm, ström och periodiska växlingar i vattennivån under olika årstider. För indelning av den del av vegetationen, som är ständigt sub- mergerad, tar SERNANDER (1917 s. 91) »en assimilationsenergien bestämmande fotisk faktor: graden av belysningens intensitet Vid den linje, där den högre vegetationen på grund av inträdande ljusbrist börjar upplösa sig i enstaka växande individ, där botten- öknen således vidtar, sätter SERNANDER i anslutning till KJELLMAN och ÖRrRSTED gränsen mellan de två regionerna sublitoral och elitoral. Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 2 66 Av de ovan använda termerna hava litoral, sublitoral och elitoral införts av KJELLMAN (1877 s. 57); termen supralitoral hade redan lidigare använts av LORENZ (1863 s. 193), och termen epilitoral ny- skapas av SERNANDER (1917 s. 88). Termerna hava ursprungligen använts som adjektiv i förening med ordet region (»Gebiet>, >Re- gion»), men av SERNANDER användas de även som substantiv (jfr. SERNANDER 1917 s. 123). Vad som i föreliggande uppsats 1 första hand skall bi föremål för diskussion är gränsen för litoralregionen dels uppåt, dels nedåt. I sin ursprungliga definition på denna region säger KJELLMAN (1877 s. 57): »Das litorale Gebiet macht den Teil des Meerbodens aus; welcher bei der Ebbe während Zeiten der Springflut entblösst wird, und folglich zwischen der obersten Flutgrenze und der untersten Ebbgrenze liegt». Gränserna äro således definierade rent fysikaliskt, och endast en faktor har tagits i betraktande, nämligen högvatten- resp. lågvattenlinjens läge. Senare algologer hava ej alltid varit fullt nöjda med dessa gränslinjer. Så har nedre gränsen ofta flyttats något uppåt, nämligen till övre ebbgränsen, d. v. s. till lågvatten- linjen vid dödtid, under det övre gränsen 1 regel förlagts dit, där algvegetationen har sin övre gräns, vare sig denna sammanfaller med, går över eller under högvattenlinjen vid springtid. Algologerna hava i allmänhet visat en viss motvilja mot att för algvegetationens vidkommande erkänna en supralitoral region. Detta har helt säkert stått i samband med en känsla av att algvegetatio- nen ändå är något särskilt för sig, vare sig den slutar omedelbart under högvattenlinjen, vid denna linje, eller av vågskvalp pressas upp något ovan densamma. SERNANDER delar ej denna algologernas motvilja mot en supralitoral region och sätter därför litoralregionens övre gräns till den normala högvattenlinjen, oberoende av vegeta- tionens beskaffenhet över och under densamma. Detta kan beteck- nas som en återgång till KJELLMANS ursprungliga, rent fysikaliska begränsning av litoralregionen. TI begränsningen av litoralregionen uppåt till den linje, där algvegetationen över huvud taget börjar, ligger ett, låt vara ej i ord uttryckt, erkännande av att högvatten- linjen ej är ensam ansvarig för förloppet av den linje, ovan vilken inga alger längre kunna uppträda formationsbildande. Algvegetationens övre gräns bestämmes visserligen i första Hand av högvattenlinjens läge, men som modifierande faktorer uppträda dels vågorna, dels den av en allt för kraftig solbelysning betingade uttorkningen. Vågor och solbelysning inverka på den normala hög- 67 vattenlinjens förmåga att sätta en övre gräns för algvegetationen, och det är dessa tre faktorer, nämligen normal högvattenlinje, vågor och solbelysning, som gemensamt bestämma den linje, till vilken algerna kunna nå upp. Jag kallar denna linje för den fysiologisk: högvattenlinjen, och skall i det följande söka visa, att det är den fysiologiska, ej den fysikaliska högvattenlinjen, som bör sättas som gräns mellan litoral- och supralitoralregionerna. Vid mina undersökningar, som utförts under sommaren 1917 i trakten av Kristinebergs zoologiska station (Bohuslän), skulle det således hava gällt att i naturen utpricka den linje, som betecknar det normala högvattnet, och sedan jämföra dennas förlopp med alg- vegetationens övre gräns. Detta torde emellertid ej låta sig göras, och jag har därför vid mina studier utgått från en annan gränslinje, nämligen medelvattenlinjen. Denna har tack vare fleråriga vatten- ståndsobservationer kunnat beräknas. Ovannämnda vattenståndsobservationer hava utförts av förestån- daren för Kristinebergs zoologiska station Dr. HJ. ÖSTERGREN och av honom välvilligt ställts till mitt förfogande; och får jag härför till Dr. ÖSTERGREN framföra mitt vördsamma tack. Observationerna påbörjades den 1 juli 1912, och göras tre gånger dagligen, nämligen kl. 8 f. m., 2 e. m. och 9 e. m. Jag har använt mig av observa- tionerna för åren 1913, 1914, 1915 och 1916, men endast av dem, som gjorts kl. 8 f. m. och 2 e. m., och för dessa beräknat medel- tal för varje månad. De beräknade medeltalen finnas sammanställda i tabell 1. I denna finnas även medtagna de högsta och lägsta vattenstånden. Tabell 1. Vattenstånd vid Kristinebergs zoologiska station. Hö ERT GTA Täl6 AKEL nad SNES = dium/| Lägst) Högst Mediuml|Lägst Högst Medium|Lägst Högst | Medium Lägst] Högst) Medium Jan... 144 144 iFebr ..149 Mars...|60 1180 110: April. |54 5 Maj 164 |118,5| 87,0 3 Juni...|dd 143 | 95.8] 43 | 157) 97,9 54 | 148) 106,0 43 36 93 I I al |134 SST LG SNCSIDNGT VO 2 RSS AG ESR 92TaNsNS 45 |107 B1l,7 | 42,5) 1221 73,91 89,8 ARFöIL2ON OT OO TRE 856 IST BN 30:5 651 Pr351 SOROS BOSE T23) FBAIKSNA 64 | 116 | | IDEAL GREEN ös RA SR Ke fen [73,5 19 93:61 70) 118) 934) 27 [125 1 C99:1 4695 | ITC) C9455 1 955 | 72.5) 120 | 96.0|75 |123 | 999172 |124| 95,4] 96,3 | 73 | 168 | 102:8 156: |122 | 89,8164 | 1581 92,81 93,4] | | 41,5) 129] 85,3134 1106 | 73,9160 | 1841 103,8] 90,1 INov....|73 |180 | 126,1 150,5) 169) 100,1 146 |129,5| 90,3|66 | 158) 106,0 |105,6| Dec: .-J41 1192 | 1 54 | 213| 111,7 ]27 149: | 86:38168 | 135] 943 1O0L9 fitedium| | 97,8 | EC 250 | 94,3] 93,7] lAug ...|1 76 |121 | Sept ..163 |114,5 lOkt. |65 |144 | 68 Av tabell 1 framgår, att ett relativt lågt vattenstånd gör sig gällande på våren under april och maj månader. Vattnet stiger därpå under sommaren för att under augusti nå ett maximum, sjunker så åter under september och oktober, men stiger hastigt under senhösten och når silt årsmaximum i november, varpå det åter långsamt sjunker ned till sitt årsminimum på våren. Medelvattenståndet för de fyra åren låg vid mätstickans märke 93,7 em. Ett av åren utmärkte sig emel- lertid för ett särdeles lågt vattenstånd (86,5 cm år 1915), och det är därför möjligt, att det beräknade medelvärdet kommer att visa sig något för lågt, när om några år ett större statistiskt material före- ligger. — Vid mina undersökningar har jag låtit medelvattenlinjen (0-linjen i de senare meddelade profilerna) sammanfalla med märket 95 på mätstickan vid Kristinebergs zoologiska station, och således låtit den ligga något högre, än vad tabell 1 skulle giva vid handen. Vid svenska västkusten saknas utpräglat tidvattensfenomen, i det skillnaden mellan ebb och flod endast belöper sig till omkring 30 cm. Om således medelvattenlinjen förlägges till den använda mät- stickans märke 95 cm, skulle högvattenlinjen sättas till 110 cm och lågvattenlinjen till 80 cm. Genom inverkan av olika faktorer (i första hand vinden) kommer emellertid algvegetationen att blott- läggas till större djup än märket 80, och av särskilt intresse är att denna blottläggning under vintern går djupare än under sommaren. De i tabell 1 anförda siffrorna lämna redan en antydan därom. Dessutom kan anföras att under vintern 1913—1914 lägsta vatten- ståndet (direkt avläst på mätstickan) var 28 cm (den 11 jan. kl. 9,45 f. m.), under vintern 1914—1915 50 cm (den 13 jan. kl. 9 e. m.), under vintern 1915—1916 8 cm (den 24 dec. kl. 11 f. m., och under vintern 1916= 1917 31 cm (den: 14 jan. kl. 2 e: m) Sommaren 1913 var lägsta vattenståndet 55 cm (den 15 juni kl. 8 f. m.), som- maren 191461, cm (den 8 juni kl 9 e: m: och den 9munpEl9 e.sm.), sommaren 1915 57rem (den 25 juni kl.8 ff mo ochf9eem och sommaren 1916 62 cm (den 13 juni kl. 9 e. m.). Av ovan anförda siffror framgår således, att, om medelvattenlinjen sättes till märket 95 på den använda mätstickan, den normala låg- vattenlinjen under sommaren ligger på 25—30 cm:s djup, under vintern däremot på 40—45 cm:s djup; under sommaren kan vatten- ytan emellertid pressas ned till omkring 40 cm, under vintern till omkring 60 cm, i extrema fall ända till 87 cm under medelvatten- linjen. 69 Skillnad i medelvattenstånd kl. 8 f. m. och 2 e. m. vid Kristinebergs zoologiska station. Vattenstånd högre kl20e umsrani kl SI föom. Tabell 2. : SE SER | | | År Jan. |Febr. | Mars |A pril| Maj |Juni |Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec.|Medium! | | | | H9r3rk 3,8 SEA a GEN 10,1 | (FEL ae SA SD SEC ko ov 6,9 ORARINAS5 30 SN CB, Bg SL 00 050 2 BN) 49) II 6: SAG a TD, 677 14,60) 2,8 Ae 658) Sal 62 Faler lNST ET SAN 46 )5or L32nAn Len ts 66 34) Tel -6:8 Medan HTS ATA ter 666,6 Som ovan anförts, har jag beräknat medelvattenlinjen efter obser- vationer, som gjorts dels kl. 8 f. m., dels kl.2e.m. Beräkningarna visade regelbundet ett högre vattenstånd på middagen än på mor- gonen. I tabell 2 har jag sammanställt skillnaden i vattenståndet beräknad i centimeter. Medeltalet är 6,6 cm, d. v. s. medelvattnet är kl. 2 på middagen i genomsnitt 6,6 cm högre än kl. 8 på mor- gonen. Orsaken härtill är väl solens kraftigare inverkan på mid- dagen än på morgonen. I någon mån inverka nog även vindför- hållandena, i det den vid vackert väder under dagarna rådande havsvinden driver vattnet inåt land, under det nattens och morgo- nens landvind driver vattnet från land. Profil 1. 9/7 1917. Blåbergsholmens insida. Klippvägg, exponerad mot söder, stupande lodrätt ned till 30—60 em under medelvattenlinjen, därpå stenbotten. 25—15 cm Verrucaria maura (tunnsådd). 15—5 » Verrucaria maura (riklig). 5—0—35 Verrucaria maura (tunnsådd). 5—13 > ingen vegetation. 13—-17 >» övre gräns för Fucus vesiculosus (enstaka) och Ascophyllum nodosum. 17—25 >» Ascophyllum-association. På Ascophyllum uppträdde spar- samt Pylaiella litoralis och Rhodochorton membranaceum i Sertularia). Som undervegetation Hildenbrandtia rosea och Litholhamnion Lenormandi (båda tunnsådda). 70 25—40 cm 40—100 100125 7? 2öELDO aa 7 Fucus serratus (enstaka), Enteromorpha clathrata ”strödd) och Spongomorpha pallida (strödd); de båda senare dock endast på sådana ställen, där Ascophyllum-associationen i höjdskik- tet närmast ovanför saknades eller var synnerligen gles. Fucus serralus-association med Chorda filum (enstaka) och Laminaria saecharina (enstaka nedom 65 cm). Som epifyter på JPFucus serralus uppträdde sparsamt FElachista fucicola, Ecelocarpus siliculosus och Ceramium rubrum (äldre, urblekta exemplar). Som undervegetation: Chondrus crispus (enstaka exemplar redan på 35 cm:s djup), Corallina officinalis, Chor- daria flagelliformis (där Fucus serratus-vegetationen var gle- saré), Hildenbrandlia rosea och Lithothamnion Lenormandi. gräns mellan Fucus serralus-associationen och Furcellaria fastigiala-associationen. Tillsammans med Furcellaria upp- trädde enstaka Corallina officinalis, Chondrus crispus och Phyllophora membranifolia. Såsom epifyt Trailliella intricata (riklig). nedre gräns för Furcellaria-associationen, därnedom vidtog sandbotten med Zostera. Profil 2. Skaftö vid Smalsunds inre mynning. Klippa, expone- rad mot norr, lutningsvinkel omkring 45”. 20—10 em 10—0 0107 5 0207 20-407 40—125 Verrucaria maura (ymnig). Fucus spiralis-association. Undervegetation: Verrucaria maura (10-35 cm, tunnsådd), Hildenbrandtia rosea (tunnsådd). Fucus vesiculosus-association. Undervegetation: Hildenbrandtia rosea (strödd). Ascophyllum-association. Epifyter: Pylaiella litoralis och Rhodochorlon membranaceum (i Sertularia, båda enstaka. Undervegetation: Rhodochorton Rothii (från 10 cem:s djup, riklig), Sphacelaria radicans (från 15 cecm:s djup, strödd). Fucus serratus (enstaka). sammanförde jag Fucus vesiculosus och Asco- phyllum nodosum till en gemensam association (formation). Mina senare undersökningar hava emellertid givit vid handen, att dessa båda arter bilda skilda associationer. Fucus vesiculosus är vida mindre känslig för blottläggning än Ascophyllum nodosum. I nämnda arbete satte jag Fucus serratus-associationens övre gräns till omkring 0,5 m:s djup. Ovan har jag emellertid visat, att denna association börjar 35—40 cm under medelvattenlinjen. Djupet 0,5 m är räknat från Fucus spiralis-associationens övre gräns, och som jag i före- liggande uppsats visat, går denna i regel 10 cm ovan medelvatten- linjen. Uppgifterna äro således med varandra överensstämmande. Profil 3. 11/7 1917. Blåbergsholmen, Smalsunds yttre mynning. Mot söder exponerad berghäll, lutningsvinkel omkring 45”. Lokal något ut- satt för vågskvalp. 15—35 em Verrucaria maura (tunnsådd). Zz ingen vegetation. 5 Fucus vesiculosus-association. Hildenbrandtia rosea (tunnsådd). 3 Ascophyllum-association. Epifyter: Rhodochorton membrana- ceum (riklig i Sertularia), Pylaiella litoralis (enstaka), Cera- mium rubrum (enstaka, urblekt), Hildenbrandtia rosea (tunn- sådd). 25—35 >» Ascophyllum nodosum (enstaka), Fucus serratus (enstaka), Cladophora rupestris (tunnsådd), Hildenbrandtia rosea (enstaka), Diatomeer. 35—100 >» Fucus serralus-association med enstaka Chorda filum och Chordaria flagelliformis; i nedre delen enstaka Laminaria digitata och Laminaria saccharina. Epifyter: Elachista fuci- cola (riklig), Ceramium rubrum (strödd, delvis urblekt) Poly- siphonia nigrescens (enstaka), Rhodomela subfusca (enstaka) samt på Laminaria saccharina Ectocarpus siliculosus (tunn- 74 100—150 cm 150—200 >» 200—250' >» Jas sådd). Undervegetation: Chondrus crispus (tunnsådd), Clado- phora rupestris (enstaka). Stenarna bekläddes med ett rikt överdrag av Lilhotlhamnion Lenormandi. Laminaria saccharina-association med Fucus serratus (strödd), Halidrys siliquosa (enstaka) och Chorda filum (enstaka). Furcellaria fastigiatla-association med Corallina officinalis, Chondrus erispus, Phyllophora membranifolia (alla enstaka. Som epifyt Trailliella intricata riklig). vidtog sandbotten med Zostera och enstaka Chorda filum. Profil 4. Skaftö, Smalsunds yttre mynning. Mot norr expone- nerad bergvägg, som från något större höjd stupade lodrätt ned till ett djup av 30—15 cm lo 10 10—35 0—0=—95 15—30 30—75 Ho 120 125—200: >» 200 omkring 0,25—0,; m. Lokal något utsatt för vågskvalp. Verrucaria maura (ymnig). Verrucaria maura och Hildenbrandtia rosea (båda tunnsådda. Hildenbrandtia rosea (strödd). Fucus vesiculosus-association. Hildenbrandtia rosea (strödd” Ascophyllum-association. Epifyter: Pylatella litoralis (enstaka, Rhodochorton membranaceum (4 Sertularia, enstaka). Under- vegetation: Cladophora rupestris, Enteromorpha clathrata, Rhodochorton Rothii (alla enstaka); Hildenbrandtia rosea (tunn- sådd), Lithotlthamnion Lenormandi (enstaka). upptill enstaka Ascophyllum nodosum, nedtill enstaka Fucus serratus. 'Undervegetation: Cladophora rupestris, Entero- morpha celathrata, Ulva lacetuca (små individ), Rhodochorton Rolhii, Hildenbrandtia rosea, Lilhothamnion Lenormandi. Fucus serratus-association, i nedre delen med enstaka Lami- naria saccharina. Epifyter på Fucus serratus: Rhodochorton membranaceum (GG Sertularia), Ceramium rubrum. Underve- getation: Cladophora rupestris,, Chondrus crispus, Corallina officinalis, Hildenbrandtia rosea, Lithothamnion Lenormandi samt Furcellaria fastigiata i associationens nedre del. Halidrys siliquosa (riklig) Laminaria saccharina (tunnsådd), Fucus serratus (tunnsådd). Epifyter: Sphacelaria bipinnata (på Halidrys), Ectocarpus siliculosus (på Laminaria). Under- vegetation: Chondrus crispus, Corallina officinalis, Furcellaria fastigiata, Phyllophora membranifolia. Furcellaria fastigiata-association med Chondrus cerispus, Co- rallina officinalis, Phyllophora membranifolia. Som epifyt en riklig mängd Trailliella intricata. vidtog sandbotten med Zostera och enstaka Chorda filum. I profilerna 3 och 4 har vågskvalp (vilket dock ej var synner- ligen kraftigt) kunnat inverka på vegetationen. Profil 3 har varit solbelyst, profil 4 däremot ej. Inverkan av solbelysningen visar sig 15 i en nedpressning av algvegetationens övre gräns, och i föreliggande fall belöper sig denna till omkring 20 cm (jfr. övre gränsen för Hildenbrandtia rosea). Profilerna äro emellertid närmast avsedda att jämföras med pro- filerna 1 och 2 för att på så sätt erhålla kännedom om vågskval- pets inverkan. Jämföras profilerna 1 och 3, vilka båda varit utsatta för stark solbelysning, finna vi, att i profil 3 en Fucus vesiculosus-association kommit till utbildning inom området 7—15 cm, och att Ascophyllum- associationen börjar redan på 15 cm under medelvattenlinjen, under det att i profil 1 den förstnämnda associationen saknas, och att den senare associationen först uppträder på omkring 20 em:s djup; denna har således av vågskvalpets inverkan förskjutits 5 em uppåt. Algvegetationens övre gräns har förskjutits omkring 13 em uppåt, i det en Fucus vesiculosus-association kommit till utbildning inom profil 3. Jämföras de mot norr exponerade profilerna 2 och 4, finna vi, att de olika associationerna av vågskvalpet i stort sett förskjutits 5 cm uppåt. Vågskvalpet har emellertid varit för starkt för Fucus spiralis, och denna association saknas därför. Verrucaria maura och Hildenbrandtia rosea tävlade i profil 2 med varandra inom om- rådet 10—535 cm ovan medelvattenlinjen, i profil 4 däremot inom området 15—10 cm. Således har även Verrucaria maura-associa- tionen av vågskvalpet pressats något uppåt. Profil 5. 14/'. - o s 71: - /7 1917. Blåbergsholmens yttersida. Klippa, lodrätt stupande från något större höjd ned till omkring 2 m, exponerad åt nord- väst. Lokal utsatt för starkt vågskvalp. 45—30 cm Verrucaria maura (ymnig). 30—235 » Verrucaria maura (tunnsådd), Ulothrix flacca (enstaka). 25—15 Ulothrix flacca (enstaka), Hildenbrandtia rosea (strödd). 15—35 » Fucus vesiculosus (enstaka), Elachista fucicola, Ulothrix flacca enstaka), Hildenbrandtia rosea (strödd). 5—0—35 » Fucus vesiculosus (tunnsådd), Elachista fucicola, Hildenbrandlia rosea (strödd). 5—15 >» Fucus vesiculosus (enstaka), Elachista fucicola, Nemalion multifidum, Pylaiella litoralis f. rupincola, Spongomorpha pallida, Cladophora rupestris, Hildenbrandtia rosea, Litho- thamnion Lenormandi. 15—25 cm Spongomorpha pallida (riklig) Nemalion multifidum, Polysi- phonia urceolata, P. nigrescens, Ahnfeltia plicata, Chondrus crispus, Cladophora rupestris, Hildenbrandtia rosea, Litho- lhamnion Lenormandi. 25—45 Spongomorpha pallida, Polysiphonia urceolata, P. nigrescens, Ahnfeltia plicata, Chondrus crispus, Cladophora rupestris, Laminaria (enstaka ungplantor), Hildenbrandtia rosea, Litho- thamnion Lenormandi. 45—75 » Chordaria flagelliformis med Ectocarpus fasciculatus, Lami- naria (ungplantor, rikliga), Chondrus crispus, Ahnfeltia pli- cata, Cladophora rupestris, Lilhothamnion Lenormandi. 75—200 >» Laminaria digitata-association med enstaka L. saccharina. 200 » sandbotten utan vegetation. I ovanstående profil gick Verrucaria maura-associationens nedre gräns på omkring 30 cm ovan medelvattenlinjen. Därnedanför upp- trädde en Ulothrix-association. Ulothrix flacca fanns visserligen rätt sparsamt, men denna art har sin utvecklingsperiod huvudsakligen förlagd till våren, och vad som vid min undersökning i mitten av juli fanns kvar, var endast några obetydliga rester. Associationens huvudutbredning låg inom området 20—5 cm ovan medelvatten- linjen. Området 5—0—35 cm intogs av en rätt dåligt utbildad Fucus vesiculosus-association. Området 5—15 cm tillhör Nemalion-associa- tionen, men denna hade vid tiden för undersökningen ännu ej kom- mit till full utbildning. — En Nemalion-association saknas, om i det närmast ovanför liggande området en väl utbildad Fucus vesi- culosus-association förekommer. — I området 15—35 cm under medelvattenlinjen var Spongomorpha pallida associationsbildande. Chondrus crispus och Ahnfeltia plicata började uppträda i något större individantal först nedom 35 centimeterslinjen. Laminaria di- gitata var associationsbildande redan på 75 cm:s djup under medel- vattenlinjen. Beträffande profil 53 torde vidare observeras att Ascophyllum nodo- sum och Fucus serratus saknas. För den förstnämnda var våg- skvalpet för starkt. Den senare uthärdar betydligt starkare skvalp än det, som brukade förekomma inom ifrågavarande profil, men den saknas av någon anledning alltid på bergväggar, som stupa alltför tvärbrant, d. v. s. just på sådana lokaler, som den här under- sökta. Fucus vesiculosus förekommer vid svenska västkusten ännu på ställen med jämförelsevis kraftigt vågskvalp, blir detta emellertid extremt kraftigt, som t. ex. på yttersidorna av de längst ut i skär- gården belägna holmarna, kan den i regel ej längre komma till ut- veckling. Ti Profil 5 var exponerad åt nordväst och blir således solbelyst först på eftermiddagarna, då solljuset redan förlorat sin kraftigaste verkan. Den kan därför med avseende på belysningsförhållandena närmast jämföras med profilerna 2 och 4. Beträffande algvegeta- tionens övre gräns låg denna i profil 2 på 10, i profil 4 på 15 och i profil 5 på 30 cm:s höjd över medelvattenlinjen. Då gränslinjen i profil 2 kan betraktas som den normala höjdgränsen för algvegeta- tionen, hade således i profil 5 en förskjutning uppåt på 20 cm ägt rum. Ovanstående siffra, 20 cm, representerar emellertid ej den största höjdförskjutning uppåt, som algvegetationens övre gräns kan bli utsatt för på Blåbergsholmens yttersida. I en del bergskrevor har jag uppmätt övre gränsen för Fucus vestculosus till 35 em ovan medelvattenlinjen. För Ulothrix flacca har jag antecknat värdet 55 cm. Den senare iakttogs på nämnda höjd tillsammans med Verru- caria maura, Vilken förekom i frekvensen tunnsådd. Verrucaria maura-associationen började 35—10 cm längre upp, och växtlokalen i fråga tillhörde således närmast en Ulothrix-association, även om det på grund av årstiden (mitten av juli) ej fanns mycket kvar av Ulothrix flacca. Algvegetationens övre gräns kan emellertid genom vågornas in- verkan pressas ännu högre upp än till 35 cm ovan medelvattenlinjen. I ett tidigare arbete, som behandlar algvegetationen vid svenska västkusten, angav jag, att Bangia-Ulothrix-Urospora-associationen går upp till 0,5 m ovan medelvattenlinjen. De mätningar, som ligga till grund för denna uppgift, gjordes under våren (april) och således under en tid, då denna association är som bäst utbildad. De ut- fördes emellertid ej på de längst ut belägna skären; sannolikt har övre gränsen där pressats ytterligare i höjden. Som höjdsiffra för en Porphyra umbilicalis-association angav jag omkring 2 m. Upp- giften hänför sig till en del växtlokaler vid Koster; i närheten av Kristineberg förekommer Porphyra umbilicalis endast mera sparsamt. Profil 6. 14 - . /7.1917. Blåbergsholmens yttersida. Mot norr exponerad, brant stupande klippa. Lokal utsatt för starkt vågskvalp. Oo 30—25 cm gräns mellan Verrucaria maura- och Hildenbrandtia rosea- associationerna. 20—5 >» Hildenbrandtia rosea (ymnig). 18 5—0-—35 cm Hildenbrandtia rosea (ymnig), Nemalion multifidum (enstaka). 5—15 Nemalion mullifidum (riklig), Spongomorpha pallida (enstaka), Hildenbrandtia rosea (strödd), Lithothamnion Lenormandi (strödd). 15—25 Spongomorpha pallida (riklig), Nemalion mullifidum (enstaka), Polysiphonia urceolata (enstaka), P. nigrescens (enstaka), Litho- thamnion Lenormandi (riklig). 20—30 Spongomorpha pallida (tunnsådd), Polysiphonia nigrescens (enstaka), P. Brodimei (enstaka), P. violacea enstaka), Corallina officinalis (enstaka), Litlhothamnion Lenormandi (riklig). 35—100 >» Corallina officinalis-association, Polysiphonia nigrescens (tunn- sådd), P. violacea (enstaka), Chondrus crispus (enstaka), Ahn- feltia plicata (enstaka), Ceramium secundatum (enstaka). 100—300 Laminaria digitata — =D. saccharina-association. 300 » nästan horisontell botten med Furcellaria fastigiata-association. Profil 6 överensstämmer rätt väl med profil 5 och belyser inga särskilt nya förhållanden. Dock vill jag påpeka den kraftigare ut- vecklingen av Nemalion-associationen 1 profil 6, vilket står i sam- band därmed, att Fucus vesiculosus saknades. Dessutom uppträdde i profil 6 Corallina officinalis associationsbildande nedom 35 ecm:s djup. Nemalion-associationen undersöktes närmare på flera ställen på Blåbergsholmens yttersida 1 mitten av augusti, då denna association nålt sin fulla utveckling. Övre gränsen låg på 0—53 cm, undre gränsen på 15—20 cm under medelvattenlinjen, och dess mäktig- het i vertikal led vari allmänhet 10—15 cm. På branta klippor, som voro exponerade mot norr och således ej utsatta för någon nämn- värd solbelysning, kunde övre gränsen gå upp till 5 cm ovan medel- vattenlinjen. I en bergskreva under ett överhängande klippblock observerades en Övre gräns på 15 cm ovan medelvattenlinjen. Associationen hade här en vertikal mäktighet på 30 cm. Det skydd mot uttorkning, som klippblocket erbjöd, hade åstadkommit, att associationens övre gräns ryckt längre upp än normalt. Nemalion-associationens huvudsakliga utbredning var således för- lagd till området 5—15 cm under medelvattenlinjen. Detta synes något egendomligt, då man i allmänhet får det intrycket, att Nema- lion just uppsöker själva medelvattenlinjen. Jag gjorde därför en beräkning av medelvattenståndet för månaderna april till och med juli 1917, och erhöll därvid följande värden: april 80,7, maj 74,1, juni 84,9, juli 86,1. Då medelvattenlinjen går fram vid märket 95, hade således vattenståndet under våren och sommaren 1917 varit jämförelsevis lågt (jfr. tabell 1). Det är i första hand vatten- ståndet under juni och juli, som avgör, var Nemalion-associationen 0 kommer till utbildning, och jämföras nu de olika uppgifterna med varandra, finna vi, att nämnda association just utvecklas inom det område, som ligger omkring 5 cm ovan och under medelvatten- ståndet vid den tid, som är för associationen mest kritisk (juni— juli). — De uppräta skottens tidigare utveckling äger rum i juni, vid midsommartiden äro de ännu ej mer än några få millimeter höga. Profil 7. ) 6: 8) [ER - o - ö - . - . RR /7 1917. Långegapsboje, undervattensskär omkring 200 m norr om Blåbergsholmen. Högsta spets på 0,6 m:s djup. 0,,—1 m. Fucus serratus-association med Chondrus crispus och Chorda filum (båda enstaka). Som epifyter uppträdde sparsamt Ceramium rubrum och Rhodomela subfusca. KS Fucus serratus-association med strödda fläckar av ymnig Laminaria digitata och L. saccharina. I associationen funnos Chorda filum, Halidrys siliquosa, Chondrus erispus, Furcellaria fastigiata (samtliga enstaka). Som epifyter på Fucus serratus uppträdde Ceramium rubrum och Rhodomela subfusca (båda enstaka) samt på Furcellaria fastigiata rikligt med Trailliella intricata. 34 Furcellaria fastigiata tävlade som associationsbildande med Fucus serralus, Laminaria digitata och &L. saccharina. 1—35 Furcellaria fastigiata-association med riklig Trailliella intricala och enstaka Chorda filum (övriga ingående arter ej bestämda. 5—10 >» brant bergvägg, vegetation ej undersökt. 10-15 >» Furcellaria fastigiata-association med riklig Trailliella intricata. Bland övriga arter märkas Rhodomela virgata, Polysiphonia nigrescens, P. violacea, P. elongata, Brongniartella byssoides, Chondrus cerispus, Phyllophora membranifolia, Ph. Brodici, Delesseria sanguinea, D. sinuosa, Cystoelonium purpurascens, Ceramium rubrum, Desmarestia viridis, D. aculeata, Aspero- ”coccus bullosus, Mesogloia vermiculata. Den Faurcellaria fastigiata-association, som fanns i profil 7 på 10 —15 m:s djup, är av helt annan beskaffenhet än den, som anträffa- des i samma profil på 4—35 m:s djup, eller de Furcellaria-associa- tioner, som finnas omtalade i föregående profiler på 1—2 m:s djup. De meddelade artlistorna torde redan tillräckligt belysa detta. I trakten av Kristineberg beklädes bergbottnen på 10—15 m:s djup i allmänhet av en Furcellaria fastigiata-association av den typ, som SÖ beskrivits i profil 7. Associationens utseende kan i hög grad modi- flieras, beroende pa vilka arter, som förekomma 1 rikligaste mängd. Under sommaren (juli—augusti) är det framför allt Brongniartella byssoides och Desmarestia viridis, som inverka mer eller mindre be- stämmande på associationens utseende, allt efter som den ena eller den andra förekommer kvantitativt mest. Grundelementet i associa- tionen är dock alltid Furcellaria fastigiata. På ovan beskrivna växt- lokal var Furcellaria tämligen allenarådande, alldenstund de övriga arterna ej komma till någon rikligare utveckling på så långt in i skärgården belägna platser som den här ifrågavarande. I sitt arbete »De nordeuropeiska havens växtregioner» vill SER- NANDER göra gällande, att algologerna i allmänhet ej dragit djup- gränsen för Fucus-arterna, F. vesiculosus och F-. serratus, tillräckligt djupt, och stöder denna sin uppfattning huvudsakligen med ett par draggningsprotokoll, hämtade ur ett arbete av ROSENVINGE. Jag har därför även ägnat min uppmärksamhet at denna fråga. Beträffande F. vesiculosus har jag skrivit (1907 s. 105): >An der bohuslänschen Käste ist sie formationsbildend unmittelbar unter- halb Fuäcus Areschougii bis etwa 0,5 m Tiefe, wo sie von Fucus ser- ratus verdrängt wird; an gut geschätzten Lokalen jedoch forma- tionsbildend bis zu 1 m Tiefe. An der halländischen Käste kommt sie am reichlichsten in ungefähr '/2 m Tiefe vor und wird erst in ”/4—1 m Tiefe von Fucus serratus verdrängt>. Under mina studier vid Kristineberg förra sommaren fann jag, att Fucus vesiculosus- bältet i regel är inskränkt till området 0—10 cm under medelvatten- linjen, att det kan gå ned till 15—20 cm men knappt längre. Där- nedom kunna spridda exemplar eller lokalt smärre bestånd före- komma. I instängda vikar kunna smärre associationer av Fucus vesiculosus uppträda på omkring 1 m:s djup, vilket sannolikt beror på att Fucus serratus i regel ej där uppträder som konkurrerande. Nedom 1,5 m:s djup har jag ej sett några exemplar av Fucus pvesi- culosus. Om Fucus serratus skriver jag i mitt föregående arbete (1907 s. 105): >Kommt in der Litoralregion und im oberen Teil der Sub- litoralregion an offener oder geschätzter Käste vor», och för halländ- ska kusten skriver jag: »>Die untere Grenze fär Fucus serratus als formationsbildend däöärfte auch auf ungefähr 3 m angesetzt werden können (vgl. SIMMONS 1898 S. 191)». Uppgifterna för halländska SI kusten kan jag för närvarande ej komplettera. För trakten av Kristineberg skall jag emellertid göra några tillägg, som då särskilt dD> gälla frågan, huru stor den övre del av sublitoralregionen är, inom vilken Fucus serratus fortfarande är associationsbildande. — Grän- sen mellan litoral- och sublitoralregionerna hade satts till 3—4 me- ter. — En blick på de ovan beskrivna profilerna ger vid handen, att Fucus serratus i ingen av dem gått ned i sublitoralregionen. På skyddad eller måttligt öppen kust ger den redan på 1—1,5 m vika för en Furcellaria-association. På det öppet belägna undervattenskäret Långegapsboje gick den ned till 3—4 m och ersattes sedan med en Furcellaria-association. Jag har dessutom undersökt ett annat undervattensskär, Mosseberget, beläget längre ut i skärgården. Här var Fucus serratus associationsbildande ännu på 3 m:s djup och ersattes på 6—7 m:s djup av en Furcellaria-association. — I sam- band härmed må nämnas, att associationer av Laminaria digitata och L. saccharina i trakten av Kristineberg sannolikt ej gå ned på större djup än 10—12 m. I mitt arbete »Studien uber die Algenflora der schwedischen Westkäste> indelade jag algvegetationen i tre regioner, vilka be- nämndes övre litoralregionen, undre litoralregionen och sublitoral- regionen. Övre litoralregionen sträckte sig från algvegetationens övre gräns ned till övre gränsen för Fucus serratus-associationen, d. v. s. ned till omkring 0, m, undre litoralregionen från nämnda gräns ned till 3—4 m och sublitoralregionen sedan ned till algvegetationens nedre gräns, d. v. s. till omkring 30 m. Ingen särskild alg kunde uppgivas, som skulle beteckna gränsen mellan de båda senare re- gionerna, och jag lade därför huvudvikten på artlistornas olikhet på ömse sidor om densamma. Jag skall här nedan giva en något utförligare översikt över dessa artlistor. Av svenska västkustens närmare 300 arter ha medtagits 134, nämligen de, som i någon mån inverka på vegetationens utseende. Mikroskopiska arter, eller sådana, som anträffats endast någon enstaka gång, hava uteslutits. De olika arterna hava endast antecknats för de regioner, i vilka de verkligen höra hemma. Enstaka förekomster i en främmande region har jag således ej tagit hänsyn till. Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 6 32 Vertikal utbredning av svenska västkustens viktigare alger. Reg. Reg. Reg. Reg Reg. jeg 0—0.4 0.4—8 34 0-0.4 0.4—-8 3å4 m å 4 m —80m | m å 4 m —30m Ulotbris faACCa Hiss sr ssadke TS — Desmarestia viridis .......-.. — — - Enteromorpha linza......... + + = | » aculeata ........ — —- — > intestinalis + + - | Leathesia difformis «......... — Tr - » compressa.. + + | Mesogloia vermiculata ...... — — + elathrata... + + | Eudesme virescens «ee. — > — CEINITA ao + + — | Chordaria divarieatå :ssobe + — [LVA JÄCUOCA sö sek se tslean ale) Ar + + =="A| » flagelliformis ... — + — Monostroma Grevillei ...... + + — | StilopBora rhi2z0odes ,r:cpem — — JACtuUCA soareceen ST 3 — | Spermatochnus paradoxus.. — + —- Urospora penicilliformis ... + — — | Chorda tomentosa......... — + v Chaetomorpha melagonium — + + , TÄLTA Vy ro ss sas Börs — + er : ST ASEAS på — — | Laminaria saccharina ...... — + + Acrosiphonia spinescens ... + + — | > digitatå — osscsss. UR + + centralis + + — | | OIOUStOni. +. >= oe — ar Spongomorpha pallida...... + + — | Fucus spiralis + = = Cladophora rupestris ...... + + Sj le DNE SVeSiCUlOSUS mare sPe Ser = > SeICCA Merete + JE Sn serratus oss — — Bryopsis plumosa.....seese — + + | Ascophyllum nodosum...... + = = Ralfsia VerruCOSå vc. .occceon sk + IHlalidrys” SUigUOSA js ---s-05 + = Lithoderma fatiscens -... .. — + + | Bangia fuscopurpurea + — = Pylaiella litoralis ............ + + — | EROLPRYraKCOCCINGA: occkirerese = — Er Ectorearpus tomentosus ... + + — » um bilicalis ...... + = = > penicillatus ... — + — » hiemalis sr = > confervoides... + + + | Chantransia virgatula = er är » siliculosus + + + > Daviesii ...... — + Er Leptonema fasciculatum ... = + + » efflorescens ... — = är Elachista fucicola .........- F + — > PRUre ti (> 3 er > ST ARISKA sa gel ram + + | Nemalion multifidum ...... + = = Sphacelaria radicans......... ar + ER FÖROnRdruST CrISpUS- 5 FSS SN 5E = > Ola CSA — -F | Phyllophora Brodigxgi -..... — är T > bipinnata ...... — o+ — membranifolia — TT Er > cirrhosa......... = + + D TUDÖNSI oc ss ben = = er Chaetopteris plumosa ...... är = + | Callophyllis laciniata ...... = Ei Er Cladostephus spongiosus .. + + — "| JANhinfeltia. plicabtä --..-s sot == SE Punctaria plantaginea ...... =E + — | Cystoelonium purpurascens — UR Er Lithosiphon pusillus «...... == + — | Euthora Cristatå” Öonssss csn ET Gr == Stictyosiphon tortilis ...... = KEEP Öl Rhodophyllistbifidarss =s.. = = 100 Striaria attenuata........w... — => + | Rhbodymenia palmata .....- = Er 5 Scytosiphon lomentarius ... + är == |lom en taria rosea 0. sees. stil - är PhuylbS kLASCIA «eekcerso sees TR är =" » clavellosa ...... — 2 är Asperococcus echinatus ar + — | Chyloeladia kaliformis...... = = == > bullosus ....-. = IE UI Plocamium coceImeUm..-ss sm Er Dictyosiphon chordaria ... — + "I |D elesseria (alatän csr sekesees — EA » hippuroides... — + = » ruscifolia ........ = = er 83 Reg. Reg. Reg. Reg. Reg. Reg. 0—-0.4 0.4—38 3 å 4 0-0.4 0.4—38 3 å 4 m å4 m —30m m å4m —30m Delesseria Sinuosåa........ .. — — + | Ceramium tenuissimum ... — + + 2 sanguinea -...... — — — > diaphanum «-.. — + + Bonnemaisoniaasparagoides — — + » penicillatum ... — -- = Laurencia pinnatifida ...... - — -— > Areschougii — + + Polysiphonia urceolata...... — — - TUDLUMN--E- sdsar GSE -— + > violacea.....- — + — | » pedicellatum ... — — — » elongata ... — + + » secundatum «.. = + — Brodiei -... + — — | Rhodochorton Rotbhii ........ + + — > nigrescens .. — + + | > membranaceum + + + Pterosiphonia parasitica ... — — + | Gloiosiphonia capillaris ... + — — Brongniartella byssoides .. — = + | Dumontia filiformis ......... — + -- Rhodomela subfuscaå:..... .. — + EDS. G0lnlS vd oosesrarnen ads - + > virgata Not = + | Fureellaria fastigiata .. ... — + + Odonthalia dentata ... . — — + | Polyides rotundus RR + + Heterosiphonia coccinea ... — TN rö KÖrUOrnaNpellibar..osce Sed = = + Spermothamnion roseolum — + Sö kCrnoriella Dabyl CAN SC Sr Iee = Er Trailliella intricata . ...... = + + | Hildenbrandtia rosea -..... + + -— fantfitbsia corallina oc... ss — + = | Lithothamnion Lenormandi + + + Callithamnion Hookeri ..... == an + | » membranaceum — + + > corymbosum — -— FH | Phymatolithon furcellarige... — = 2 DUE oe SADE LR UR SA vp + Plumaria elegans ............ SU Ut | Corallina tubenst oo. ET Bitlöta plumoSa:; i..scteesse = + » OffiCINAISK- Te de oa RE + Antithamnion plumula...... FET + Ovanstående artförteckning kan sammanställas till nedanstående tabell. Regional fördelniog av svenska västkustens vik= tigare alger. Tabell 3 | R.e gi om Grönalger Brunalger Rödalger | ; | ENSE | 16 | 15 | 13 | 0.4—3 & 4 m | 15 | 33 | 35 | 3 å 4—30 m | 3 | 19 | 60 Ovanstående artförteckning och tabell visa tydligt hän på att det finnes skarpt framträdande olikheter i de skilda alggruppernas upp- trädande över och under de anförda gränslinjerna, och att det där- för är fullt berättigat att vid svenska västkusten urskilja tre olika algregioner. 54 Den vidare diskussionen gäller väsentligen rena namnfrågor. Jag har i mitt föregående arbete satt gränsen mellan litoral- och sub- litoralregionerna till 3—4 m (vid bohuslänska kusten). Härvid följde jag väsentligen KJELLMAN, men kunde ej godkänna hans skäl, nämligen att Laminaria-arterna först nedom den gränsen bliva associationsbildande. Redan på 1—2 m:s djup hade jag näm- ligen påträffat associationer av dessa båda arter. För mig fick där- för artlistornas utseende över och under 3—4-metersgränsen bliva det avgörande, och genom mina undersökningar hade jag kommit till den uppfattningen, att denna gräns mellan litoral- och sublito- ralregionerna bäst motsvarade de i naturen föreliggande förhållan- dena. Jag skriver (1907 s. 216): >»Aus dem oben Angefährten därfte hervorgehen, dass die Grenzlinie 3—4 m am besten den tatsäch- lichen Verhältnissen entspricht, und ich behalte daher die bereits von KJELLMAN gezogene Grenzlinie zwischen der Litoral- und Sub- litoralregion bei>. Mina undersökningar från förra sommaren ha ej kunnat rubba denna uppfattning, och de skäl, som jag redan framhållit i mitt föregående arbete, äro alla fullt giltiga. Gällde det därför svenska västkusten som ett område för sig, skulle jag bibehålla 3—4-meters- gränsen. Men man måste även beakta de synpunkter, som fram- ställts av SERNANDER 1 hans arbete över »De nordeuropeiska havens växtregioner», nämligen att så långt som möjligt få en enhetlighet i regionsindelningarna i olika hav. En sådan enhetlighet kan natur- ligen ej vinnas, utan att en viss skematisering företages inom vissa områden, och enligt min mening måste en sådan äga rum, om gränsen mellan litoral- och sublitoralregionerna vid svenska väst- kusten skulle förläggas till omkring 0,5 m:s djup. Det större flertalet Clorophyceer skulle t. ex. därvid få en såväl litoral som sublitoral utbredning. Då jag emellertid ej vill stå hindrande i vägen för den strävan efter enhetlighet i regionindelningarna, som genomgår SERNANDERS ovan nämnda arbete, går jag med på att gränsen mellan litoral- och sublitoralregionen drages där, varest jag tidigare förlagt gränsen mellan litoralregionens övre och undre del, nämligen på det djup, där Fucus serratus börjar bliva associationsbildande. Sublitoralre- gionen kommer då i stället att bliva uppdelad itvå delar, nämligen övre sublitoralen och undre sublitoralen. Gränsen går fram vid 3—4 m:s djup. Sd Litoralregionen skulle således omfatta den del av algvegetationen, som vid lågvatten blottlägges. Jag vill emellertid något närmare redogöra för, var jag anser, att övre och undre gränsen för denna region böra dragas. Vid uppdragande av gränser för olika växtregioner måste man utgå från de gränslinjer, som avteckna sig i växttäckets fysiognomi. Vad beträffar det av mig här närmare studerade området, finns det en fysiognomisk linje, som synnerligen skarpt framträder, och det är undre gränsen för Verrucaria maura-associationen, vilken i stort sett sammanfaller med övre gränsen för havsalgvegetationen, eller åtminstone med övre gränsen för associationer av havsalger. Det är denna i naturen skarpt framträdande gränslinje, som jag sätter som övre gräns för litoralregionen. Denna linje betingas i första hand av högvattennivån, men som modifierande faktorer tillkomma vinden och solbelysningen. Av det vågskvalp, som vinden föror- sakar, pressas algvegetationens övre gräns upp ovanför högvatten- nivån, och av den uttorkning, som en alltför kraftig solbelysning åstadkommer, förskjutes denna gräns nedåt. Den linje, som kan tänkas uppkommen genom vindens och solbelysningens inverkan på högvattennivån, har jag ovan (s. 67) kallat den fysiologiska hög- vattenlinjen, och det är denna linje, som bestämmer, var gränsen mellan Verrucaria maura-associationen å ena sidan och havsalg- associationerna å andra sidan går fram. Den skarpa gräns, som finnes mellan Verrucaria maura och havs- algerna synes mig synnerligen lättförklarlig. Havsalgerna tåla ej en allt för kraftig uttorkning. De kunna bliva blottlagda, men blir blottläggningen alltför långvarig, dödas de på grund av uttorkning. De kunna därför endast gå upp till en viss höjd ovan havsytan, nämligen till den höjd, på vilken de fortfarande och dessutom ej allt för sällan kunna bliva fullt genomdränkta av vatten. Land- vegetationen tål däremoti regel ej att bliva betäckt med vatten. I när- heten av stranden förekomma emellertid former, som kunna uthärda att för en kortare tid vattendränkas. En bland de härdigaste av dessa former är Verrucaria maura. Den tål dock ej en så pass långvarig och en så ofta skeende vattengenomdränkning, att den kan gå ned under den fysiologiska högvattenlinjen. Omkring den fysiologiska högvattenlinjen förändras de ekologiska faktorer, som inverka på vegetationstäcket, synnerligen hastigt, och det är denna hastiga förändring, som betingar den skarpa gränslin- jen mellan Verrucaria maura och havsalgerna. Det är utefter denna 56 linje, som landets och havets vegetationer mötas, och helt säkert är denna den skarpast framträdande av alla växtgeografiska gräns- linjer. — Den fysiologiska högvattenlinjen spelar för botanisten samma roll som medelvattenlinjen för geografen. Litoralregionens nedre gräns sätter jag för närvarande av skäl, som redan förut framhållits, där, varest Fucus serratus börjar bliva associationsbildande. Detta är en gränslinje, som i naturen fram- träder ganska skarpt, och den ekologiska faktor, som betingar den- samma, är sommarens lågvatten. Linjen går på skyddad kust fram på 35—40 cm under medelvattenlinjen, eller omkring 45—50 cm under Fucus spiralis-associationens övre gräns. På öppen kust går gränslinjen fram på 30—35 cm:s djup; den är här vida mindre framträdande än på skyddad kust. På ställen, där Fucus serratus saknas, bestämmes litoralens nedre gräns av det djup, på vilket Corallina officinalis och Chondrus crispus börja uppträda associations- bildande. Dessa arter förekomma endast på öppen kust i något större individrikedom och bliva där associationsbildande på omkring 30—35 cm under 'medelvattenlinjen. Litoralens nedre gräns ligger således på öppen kust 5—10 cm högre än på skyddad. Orsaken härtill är att söka i vågskvalpets förmåga att förskjuta regiongrän- serna uppåt. Vinterns lågvattenlinje ligger något lägre än sommarens (ses. 68). Under vintern kan algvegetationen blottläggas till omkring 60 em, under sommaren däremot endast till omkring 40 cm nedom medel- vattenlinjen (extrema fall ej medräknade). Vinterns lågvattenlinje gör sig emellertid ej fysiognomiskt gällande på algvegetationen. I en föregående uppsats (1917) har jag dock påvisat, att blottläggningen under vintern kan hava en ganska ödesdiger inverkan på en hel del alger. Vid svenska västkusten förekomma 1 regel lågvatten och stark köld samtidigt, vadan den blottlagda algvegetationen blir ut- satt för förfrysning. Fucus-arterna, Ascophyllum nodosum, Pylaiella litoralis, Enteromorpha intestinalis, Porphyra hiemalis och Bangia fuscopurpurea tåla emellertid en temperatur på — 18? å —20? utan att förfrysa, och kunna således under vintern utan fara blottläggas. Andra arter t. ex. unga Laminaria-plantor, Trailliella intricata, Laurencia pinnatifida och Ceramium rubrum förfrysa, om temperaturen sjunker ned till — 5” å — 6", och dessa arter höra därför under vintern ej hemma i det område, som kan bliva utsatt för blottläggning. Un- der sommaren däremot kunna dessa arter även uppträda på 30—40 S17 em under medelvattenlinjen, en kall vinter driver dock ned dem under 60-centimetersgränsen. Av de ovan uppräknade köldömma arterna spelar endast Lami- naria-arternas uppträdande nägon större roll i fysiognomiskt hän- seende. Dessa arter bliva vid bohuslänska kusten associationsbildande vid omkring 1 m:s djup, men uppträda redan omkring 60 em under medelvattenlinjen. Ovan denna gräns träffas endast undantagsvis några enstaka äldre, men däremot under sommaren på lämpliga lokaler regelbundet yngre individ. Helt säkert är det vinterkölden, som i första hand förorsakar, att Laminaria-arterna pressas ned under 60-ecm:s-gränsen (jfr KYLIN 1917 s. 375). Här skulle möjligen den frågan kunna göras: varför sättes ej litoralens nedre gräns till 60 em under medelvattenlinjen för att på så sätt till nämnda region få med allt, som överhuvud kan röna inverkan av blottläggningen?. Jo, helt enkelt därför, att 60-ecm:s- linjen ej gör sig märkbar i algvegetationens fysiognomi, under det att gränslinjen 35—40 cm tydligt framträder. Genom att sätta gränsen mellan litoral- och sublitoralregionerna, som ovan gjorts, till omkring 0,4 m, kommer största delen av den algbeväxta bottnen att tillhöra sublitoralen. En uppdelning av den- samma i två underavdelningar anser jag fördelaktig. Gränsen må sättas till 3—4 m, och således till det djup, där KJELLMAN ur- Sprungligen satte gränsen mellan litoral- och sublitoralregionerna Här finns emellertid ingen skarpare fysiognomisk gränslinje, utan de båda underavdelningarna övergå så småningom i varandra. Att så måste vara förhållandet är även helt naturligt, då denna gräns betingas av den mot djupet så småningom minskade ljusstyrkan. KJELLMAN avsåg att vid svenska västkusten draga gränsen mellan litoralen och sublitoralen på det djup, där Laminaria-arterna bör- jade uppträda som formationsbildande. Att gränslinjen med denna utgångspunkt sattes till 3—4 m:s djup, kan endast bero på, att KJELLMAN ej säkert kände Laminaria-arternas utbredning inom nämnda område. Gränsen borde med KJELLMANS utgångspunkt dragits på omkring 1 m:s djup. Vid kuster med ebb och flod börja Laminaria-arterna bliva asso- ciationsbildande just vid ebbgränsen. Skulle man nu särskilja litoralen och sublitoralen inom olika havsområden med ledning av dessa som karaktärsarter, kunde det synas, som om 1-m:s-gränsen vid svenska västkusten borde vara den riktiga. Det förtjänar emel- lertid anmärkas, att Laminaria-associationen strax nedom ebbmärket 88 vid norska västkusten väsentligen bildas av Laminaria Cloustoni, vid svenska västkusten däremot av L. digitata och L. saccharina. Vis- serligen saknas ej associationer av L. Cloustoni vid bohuslänska kusten, men de uppträda här först på 20—25 m:s djup. Sublitoralens nedre gräns går vid bohuslänska kusten på omkring 30—35 cm:s djup. Några nya iakttagelser över denna gräns har jag emellertid ej att meddela. Anmärkas må dock, att algvegeta- tionen på grund av bottnens beskaffenhet i regel upphört redan före detta djup. Ovanför litoralen urskiljer SERNANDER tvenne regioner: supralito- ralen och epilitoralen. Det förra namnet härstammar från LORENZ, det senare har nyskapats av SERNANDER. Jag känner ej dessa båda regioner tillräckligt för att kunna gå in på en närmare diskussion av desamma, men så vitt jag för närvarande kan finna, är det väl- betänkt att söka urskilja dessa båda regioner. Beträffande nedre gränsen för supralitoralen kan jag emellertid ej fullt dela SER- NANDERS uppfattning. Han sätter nämligen som gräns nedåt >»hög- vattenlinjen>; jag ville ersätta denna med vad som ovan kallats den »fysiologiska högvattenlinjen>. Enligt SERNANDERS begränsning kommer en del havsalgassociationer att tillhöra supralitoralregionen, enligt min begränsning kommer endast en algassociation att till- höra denna region, nämligen Prasiola-associationen. Vad för övrigt beträffar gränserna för dessa regioner och uppdelningen av desamma i underregioner må hänvisas till SERNANDERS arbete. BRENNER (1916 s. 173) tar litoralregionen i en vidsträcktare be- märkelse, än vad man i allmänhet är van att göra, 1 det han i denna region även inberäknar supralitoralregionen. Vad BRENNER kallar supralitoralregion motsvarar närmast SERNANDERS epilitoralregion. Litoralregionen indelar BRENNER i tre underavdelningar: subsalin, salin och suprasalin. Beträffande gränserna säger BRENNER, att det salina bältets gräns mot det subsalina mestadels är skarp. Övriga gränser mellan såväl: regioner som underregioner äro i allmänhet vaga. Men vore det ej lämpligare att anse en »mestadels skarp> gräns som gräns mellan regioner i stället för mellan underregioner? Mig synes, som om man därigenom skulle komma de verkliga för- hållandena i naturen något närmare. BRENNERS salina bälte mot- svarar, vad SERNANDER kallat undre supralitoralen, hans supra- salina bälte motsvarar SERNANDERS Övre supralitoralregion, och BREN- NERS supralitoral motsvarar, som redan ovan nämnts, SERNANDERS 59 epilitoral. Jag ansluter mig till SERNANDERS benämningar, då jag anser dessa bättre. BRENNER (1916 s. 183) säger, att det kan »vara skäl att bibehålla KJELLMANS ursprungliga litorala region som benämning på det om- råde, som kan vara både under och ovan vatten>. I likhet med SERNANDER (1917 s. 107) tror jag emellertid ej, att man kan pressa KJELLMANS litorala region så högt, som BRENNER vill göra gällande. Jag finner det högst sannolikt, att KJELLMAN avsett att låta litoral- regionen börja, just där algvegetationen börjar, även om själva de- finitionen ej blivit fullt så lyckligt formulerad för att kunna åter- giva detta förhållande. VIKTIGARE LITTERATUR. BRENNER, W., Strandzoner i Nylands skärgård. — Bot. Not., Lund 1916. BORGESEN, F., The Algae-Vegetation of the faröese coasts. — Botany of the Feröes, bd. 3, Kjobenhavn 19035. COTTON, ÅA. D., Marine algae. — Proc. of the Royal Irish Academy, v. 31, London 1912. GRAN, H. H., Algevegetationen i Tensbergfjorden. — Kristiania Videnskabs- Selskabs Forhandlinger for 1893 (2). JONSSON, H., The marine algal vegetation. — The Botany of Iceland, Parti ökjebenhavni 1912: KJELLMAN, F. R., Uber die Algenvegetation des Murmanschen Meeres. — Nov. acta reg. soc. scient. Ups., Vol. extra ordinem editum, Up- sala 1877. ——, Uber Algenregionen und Algenformationen im Ööstlichen Skager- Rack. — Bihang till K. V. A:s Handl., bd. 53, Stockholm 1878. KYLIN, H., Studien uäber die Algenflora der schwedischen Westköäste. — Akadem. Abh., Upsala 1907. ——, Zur Kenntnis der Algenflora der norwegischen Westkäste. — Arkiv för Botanik, bd. 10, Stockholm 1910. ——, Uber die Kälteresistenz der Meeresalgen. — Ber. der deutsch. bot. Ges Bd. 30, Berlin to: LAKOWITZ, Die Algenflora der Danziger Bucht. — Danzig 1907. LORENZ, J. R., Physicalische Verhältnisse und Verteilung der Organismen im Quarnerischen Golfe. — Wien 1863. 20 REINKE, J., Algenflora der westlichen Ostsee deutschen Antheils. — Sech- ster Bericht der Kommission zur wiss. Unters. der deutsch. Meere. Berlin 1889. ROSENVINGE, L. K., Om Algevegetationen ved Grönlands Kyster. — Med- delelser om Groönland, bd. 20, Kjobenhavn 1899. ——, The marine algae of Denmark. — Kgl. danske Vidensk. Selsk. Skrifter, 7. Raekke, Naturw og. Mathem., Afd. 7, Kjobenhavn 1909. SERNANDER, R., De nordeuropeiska hafvens växtregioner. — Sv. Bot. Tidskr., bd. 11, Stockholm 1917. SIMMONS, H. G., Algologiska notiser. I—III. — Bot. Not., Lund 1898. SvEDELIUS, N., Studier öfver Östersjöns hafsalgflora. — Akadem. afhandl., Upsala 1901. ÖRSTED, A. S., De regionibus marinis. — Diss., Kjobenhavn 1844. fr ae NE SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1918. Bb. 12, äl dl BIETKARBSTOFEBILDUNG BEI PENICICEIUM PURPUROGENUM VON WIDAR BRENNER Schon vor etwa 3 Jahren bekam ich durch die Liebenswöärdig- keit des Herrn Prof. Dr P. LINDNER eine Penicillium-Art, die im Berliner Institut för Gärungsgewerbe auftritt, und die sich durch die Erzeugung teils eines gelben, teils eines purpurroten Pigments kennzeichnet. Die Art stellte sich später als Penicillium purpuroge- num heraus. Die Bestimmung verdanke ich dem Herrn Dr RR. WESTLING in Djursholm. Während meines Aufenthalts in Leipzig nahm ich mir vor, die Ursachen zu”studieren, die das Auftreten des einen oder anderen Farbstoffes bedingen. Auch lag es mir nahe, so viel wie möglich äber die Art des Pigments zu erfahren. Chromogene niedere Pilze, die sich rot färben, sind schon längst bekannt. Es handelt sich in erster Linie um Torula-Formen, Wor- uber in jängster Zeit z. B. ScHIMON, WILL und GROSBÖSCH berich- teten. Die Farbstoffe scheinen vorwiegend der Karotin-Gruppe anzugehören. Weiter hat MeEpDiscH die farbstoffbildende Hypocrea rufa studiert, und C. W. NAUMANN widmet dem Epicoccum pur- purascens und den Bedingungen fär seine Pigmentbildung eine eingehende und interessante Untersuchung. Ebenso sind von Penicillium-Arten einige rote bekannt. DOEBELT hat eine Form, die er P. africanum nennt, auch physiologisch untersucht. Diese Art steht zweifelsohne dem P. purpurogenum sehr nahe, was auch erklären mag, dass die Ergebnisse meiner Untersuchung, die unabhängig von DOoEBELTS und zu einer Zeit ausgefährt wurde, wo seine Arbeit mir noch unbekannt war, in vielen Punkten mit den Resultaten dieses Autors äbereinstimmen. Schliesslich bringt STOLL einige Angaben uber zwei rotgefärbte Penicillium-Arten, P. rubrum und unser P. purpurogenum, die in 92 physiologischer 'Hinsicht ziemlich knapp sind und sich auf einige biologische Beobachtungen und Löslichkeitsverhältnisse der Farb- stoffe beschränken. Die vorliegende Untersuchung wurde grösstenteils im Laborato- rium der Brauerei C. W. NAUMANN zu Leipzig-Plagwitz ausgefährt. Herrn Dr NAUMANN sowie dem Vorsteher des Laboratoriums Herrn Chem. Ing. C. BERGSTEN spreche ich fär vielfache freundliche Unterstätzung meinen besten Dank aus. Auch dem Präfekten des pflanzenbiologischen Instituts zu Uppsala, wo die Arbeit abge- schlossen wurde, Herrn Prof. Dr. R. SERNANDER, danke ich herzlich. Kulturbedingungen. Penicillium purpurogenum bildet, wenn es gut gedeiht, gar nicht oder äusserst sparsam Sporen. Auf einem Brei aus pulverisiertem Brot und Wuärze oder auf sehr dännen Wuärzegelatine-Platten be- kam man jedoch genöägende Mengen. Die gräönen Sporen wurden mit einer Platinnadel abgekratzt und in sterilisiertem dest. Wasser durch kräftiges Schätteln verteilt. Zum Impfen wurden von dieser etwas träben Emulsion fär jede Kultur 5 cem benutzt. Der Pilz wurde auf köänstlichen Nährlösungen kultiviert. In kleine ERLENMEYER-Kolben, gewöhnlich von 100 cecm Inhalt, ka- men 20 cem Nährlösung. Nach dem Sterilisieren wurde mit der Sporenemulsion geimpft. Die Kolonien, die sich im elektrischen Thermostaten bei 22—23" C. entwickelten, wurden auf ihr Aus- sehen, besonders ibhren Gehalt an Farbstoff, beobachtet. Bisweilen wurden auch die Pilzernten gewogen. Die Zusammensetzung der Nährlösung war bei den verschiedenen Versuchen verschieden. Eine geeignete Lösung, worauf der Pilz viel purpurrotes Pigment bildet, enthält folgende Nährstoffe: ID EXETO SSA (FNs VM) ere Serge 5 4 ASP UA OIL | fir ggeaNee BONÄS MAI RNENE. 0 SE SKEIN ORT RN 0,2 2 KFSPO MEGAN Fe FE 0,05 & NISS OPSEsETVNe GEL 1 SrEA: fog tRe ORTSESNE ROS TEN 0,01 & Sie wird im Folgenden als Normal-Nährlösung bezeichnet. Mit dieser Nahrung und bei 22—239 C gezächtet, erscheinen die ersten Kolonien nach 3—4 Tagen. Sie sind, sowohl die submersen als die auf der Oberfläche schwimmenden, anfangs farblos. Nach 93 etwa 6—8 Tagen kann man die ersten Spuren eines gelben Pig- ments entdecken, das bald in ein rotes öbergeht. Zuerst tritt die Farbe immer in Kolonien auf, die sich an der Gefässwand befinden, wahrscheinlich weil diese sich am schnellsten entwickeln, allmählich . aber auch in den frei scechwimmenden. Das submerse Mycel bleibt dauernd farblos. Die Farbstoffbildung geht vom Zentrum der Kolo- nie aus, wo sich das älteste Mycel befindet, und ist am besten von unten zu beobachten, da die öber die Flässigkeit emporragen- den Hyphen meist ungefärbt sind. Der Farbstoff geht allmählich in die Lösung äber, die gewöhnlich nach 2—3 Wochen tief weinrot erscheint. Er entsteht in den älteren Hyphen und diffundiert all- mählich aus; dies konnte auch mikroskopisch festgestellt werden. Tropfenkulturen auf Deckgläsern und mit Verwendung von hobhl- geschliffenen Objektträgern nach LINDNER gestatteten diese Beob- achtung. Die jungen Hyphen waren farblos, und ersti ältere Zellen zeigten einen gelben Inhalt. Zur Bildung von rotem Farbstoff kam es bei diesen Versuchen nicht, da die Kolonien vorzeitig aus Nahrungs- oder Luftmangel ihre Entwicklung einstellten. Dagegen gaben Tropfenkulturen in PeTRI-Schalen (grössere Tropfen) viel roten Farbstoff, dessen Lokalisation in den älteren Hyphen mikro- skopisch zu erkennen war. Hier war auch die successive Gelb- und Rotfärbung deutlich zu sehen, der die Hyphen mit zunehmen- dem Alter unterliegen. Es verdient noch erwähnt zu werden, dass das Auftreten des roten Farbstoffs sehr von der Beschaffenheit des Impfmaterials ab- hängt. Es passierte nämlich, dass aus Sporen, die 5 Monate lang bei 22—239? C sgestanden hatten, Kulturen entstanden, die sonst ein normales Wachstum zeigten, aber keinen roten Farbstoff er- zeugten. Stattdessen trat ein brauner Farbstoff auf, der die Lösung schon nach 8—10 Tagen dunkel färbte. Ob es sich hier um eine Rassenbildung oder eine senile Erscheinung handelt, muss unent- schieden bleiben. Im Folgenden soll äöber einige Kulturen berichtet werden, die die Rolle verschiedener Faktoren fär die Farbstoffbildung zum Ge- genstand hatten. Es wurden Versuche gemacht öäber den Einfluss 1) des Magnesiums und des Eisens, 2) der Kohlenstoffnahrung, 3) der Stickstoffnahrung und Reaktion der Lösung, 4) einiger Oxydationsmittel, 5) einiger äusseren Faktoren wie Beleuchtung, Durchläöftung u. s. w. d4 Einfluss des Magnesiums und des Eisens. Durch mehrere Untersuchungen ist die wichtige Rolle bekannt geworden, die das Magnesium fär die Farbstoffbildung bei Bak- terien und Pilzen spielt.! Ein paar Versuche mit Penicillium pur- purogenum bestätigen diese Ansicht. Eine Nährlösung mit der auf S. 92 angegebenen Zusammensetzung, wo das MgSO, durch eine äquivalente Menge K,SO, ersetzt war, gab eine mittelmässige bis schlechte Ernte, die lange farblos blieb, um später etwas gelben Farbstoff zu produzieren. Roter Farbstoff entstand aber nicht. Eingehendere Versuche wurden mit und ohne Eisen angestellt. Es lag ja nahe zu präfen, ob dieses Metall, das häufig im Zusam- menhang mit Pigmentbildung im Pflanzenreich steht, för das Zustandekommen der Farbstoffe bei Penicillium purpurogenum mnot- wendig ist. Bei orientierenden Versuchen (die Normal-Nährlösung mit 0,3 4 KNO, statt Asparagin und nicht ganz eisenfreier Dextrose wurde benutzt) schienen in der Tat kleine Mengen Fe,ClI, (1 cem einer 0,01 Z-igen Lösung auf 50 ccm Nährflässigkeit) die Farbstoffbildung zu beschleunigen. Spätere Kulturen, wo die vollständige Normal- Nährlösung mit Zusatz von 1 cecm 0,01 $-igen Lösungen von Ferri- klorid oder Ferroammoniumsulfat zur Verwendung kam, brachten jedoch meist keine Beförderung der Farbstoffbildung zum Vor- schein. Um möglichst eisenfreien Zucker fär weitere Kulturen zu bekom- men, wurde eine grosskristallinische Saccharose (Candiszucker) mehrmals umtkristallisiert. Die Reinheit wurde als befriedigend betrachtet, wenn 10 gr des Präparats beim Veraschen in einer Platinschale keinen Räckstand hinterliessen, der in einigen Tropfen heisser konc. HCI gelöst und zu 2 cem verdännt mit Rhodan- kalium eine wahrnehmbare Rötung geben konnte. Die öbrigen Stoffe der benutzten Nährlösung KNO,, KH,PO, und MgSO, sowie das dest. Wasser wurden auch als entsprechend eisenfrei erkannt. Als Kulturgefäss wurde bei diesen Versuchen eine Quarzschale be- nutzt. — Es zeigte sich, dass die Farbstoffbildung bei diesem Grade von Eisenfreiheit normal stattfand. Sie ist somit als unabhängig von chemisch nachweisbaren Mengen Eisen zu betrachten. " Siehe ausser den bei NAUMAnn 8. 141 und folg. erwähnten Arbeiten nach MEDISCH, 9J5 Einfluss der Kohlenstoffnahrung. Es sind keine ausgedehnten Experimente mit verschiedenen C-Quellen angestellt worden. Nur Dextrose und Saccharose wurden in bezug auf ihren Einfluss auf das Wachstum und die Farbstoff- bildung miteinander verglichen. Es zeigte sich, dass bei Konzentra- tionen von 5 und 10 Z die Saccharose im Vergleich mit der Dextrose viel schlechtere Ernten ergab, die auch entsprechend weniger Farb- stoff produzierten. Schlechteres Wachstum zufolge einer weniger gönstigen C-Quelle ist also von spärlicher Pigmentbildung begleitet. Um den Einfluss der Konzentration zu studieren, wurden ein paar Serien mit variierenden Mengen Dextrose angestellt. Es kam die Normal-Nährlösung mit 10, 5 und 1 Z Dextrose sowie schliesslich auch ohne andere C-Quelle als die kleine Menge 02 Z Asparagin zur Verwendung. In den Kulturkolben ohne Dextrose entstand kein Wachstum. Das Ergebnis der äbrigen Kulturen ist in fol- gender Tabelle zusammengestellt.? Einfluss der Konzentration der C=Quelle. Tabelle 1. Nach 8 Tagen Nach 14 Tagen Nach 21 Tagen Nach 30 Tagen | ej Fk) ko) SJ | 2 kd 2 ka = 3 AT = SÅ = Zz 5 eZ pl 3 = N:o | C-Quelle = Gl Se s a 7 EJ EN 2 5 2 3 KE. 2 sis: & |SfI5:) co (8 leg | IE: |KHå I | = Sola 2 Son | ae 2 Gö | m FR 2 PS >= : = Ö BIN a = KEN få = OR |: = lok z = SR = Z = = RÖR = = = 5 = | = —. [ad = and 5 zz -— je] E = oc - brå - fa = je) - -— - fal - AA - - & | fa = = fo o : : ; I - ss 10 [Dexiroso 1 910 I + | 0 Il+r+ + + 0 ++ TE SN Deg. | ++ ti +++ KOar | s 5900 ++ | + | 0 +++ I+++/Spu-|++++l+++l++ |Deg.|++ |!|++ I | | | | ren | =E S II |. 2 10 90ol+++1++] 0 I+é++++++) 0 | Rasen |+++]| Spur |Kein | + pu- I | | | | | | | | ren |Deg. ren Man sieht, wie die Farbstoffbildung zuerst bei der Kultur mit 10 Z Dextrose zur Geltung kommt, was ohne Zweifel mit der rascheren Entwicklung zusammenhängt. Später erreicht aber das im Mycel gebundene Pigment in den Kulturen II und I dieselbe Intensität wie in der Kultur III. Bei der Degeneration von grös- seren Mengen Mycel scheint der rote Farbstoff, wenigstens bei der verwendeten = Versuchstemperatur, wieder teilweise zerstört zu werden und in eine bräunliche Form tberzugehen, eine Beob- " Es bedeuten: 0 nichts, + schlecht, ++ mässig, +++ gut und ++++ sehr gut. 26 achtung, die ich bei Zimmertemperatur nicht machen konnte. In der Lösung tritt der Farbstoff erst auf, nachdem das Mycel an- nähernd den Höhepunkt der Entwicklung erreicht hat. Dies trifft ja um so fröher ein, je knapper die gebotene C-Nahrung ist. Des- halb wurde auch die Lösung bei 1 Z Dextrose zuerst weinrot, während die Flässigkeit der Kultur III noch nach 1 Monat nur schwach orangegefärbt erschien. In dieser Kultur waren auch keine Degenerationszeichen noch zu sehen. : Aus diesen Versuchen geht hervor, dass der Farbstoff in einer Kolonie entstehen kann, die nicht gänzlich der Degeneration vwer- fallen ist. Ein gewisses, vorgeschrittenes Alter des Mycels ist aber eine Bedingung. Dagegen sieht es aus, als ob der Austritt des Pigments in die Lösung nur in der Degenerationsphase stattfinden könnte. Versuchsserien, wo die Ernten gewogen wurden, bestäligen diese Ansicht, die auch durch ein Studium der Konsistenz der Pilz- decken gestäötzt wird. Es sei noch erwähnt, dass ein degenerieren- der Pilzrasen, der schon viel Farbstoff an die Lösung abgegeben hatte, diese Produktion einstellte, wenn er in eine neue unerschöpfte Nährlösung kam. Einfluss der Stickstoffnahrung und Reaktion der Lösung. Als Stickstoffquellen wurden Asparagin, Kaliumnitrat und Ammo- niumklorid ausprobiert. Asparagin äbt bei seiner Verwertung durch den Pilz keinen Einfluss auf die Reaktion der Nährlösung aus. Kaliumnitrat hat bekanntlich die Tendenz, die Lösung wegen der einseitigen Ausnutzung des Nitratrestes alkalisch zu machen, Ammo- niumklorid dagegen macht das Medium sauer, weil der zuassimilie- rende Stickstoff sich im basischen Teile des Salzes befindet. Die Wirkung einer Normal-Nährlösung, worin 0,2 Z Asparagin als Stickstoffnahrung geboten wurde, ist schon bei den allgemeinen Kulturbedingungen beschrieben worden. Der Pilz entwickelt sich verhältnismässig schnell, gedeiht gut und bildet, wenn das Mycel ein gewisses Alter erreicht hat, roten Farbstoff in grossen Mengen, wobei erst die Pilzdecke, namentlich ihre untere Seite, dann die Lösung tiefrot werden. Der gelbe Farbstoff kommt weniger zum Vorschein und tritt nur kurz vor der Rotfärbung in den Hyphen auf. In allem wesentlichen gleich entwickelt sich der Pilz, wenn 0,3 4 Kaliumnitrat statt Asparagin als N-Quelle vorhanden ist. Das SN Gedeihen ist nicht so gut wie bei diesem, so dass nur selten eine zusammenhängende Pilzdecke gebildet wird. Auch der rote Farb- stoff erscheint durchschnittlich 4—53 Tage später, erreicht aber schliesslich sowohl im Mycel als in der Lösung eine Intensität, die derjenigen bei Asparagin nicht nachsteht. Die Nährlösung blieb die ganze Zeit annähernd neutral. Wenn 0,16 Z Am moniumklorid als N-Nahrung geboten wurde, verhielt sich der Pilz wesentlich anders. Das Wachstum war normal und gut, die Erzeugung von rotem Farbstoff blieb aber völlig aus. Dagegen trat der gelbe Farbstoff mehr in den Vordergrund. Er kam wie fröher nach 1—2 Wochen in dem schwimmenden Mvycel zum Vorschein, nahm an Intensität zu und diffundierte schliesslich auch in die Lösung, so dass diese nach etwa 3 Wochen klargelb erschien. Die Kulturflässigkeit nahm allmählich eine deutlich saure Reaktion an. So verbrauchten z. B. in einem Falle 10 ccecm einer 4 Wochen alten Lösung 1,;05 cem 1-n NaOH. Nach den Erfahrungen verschiedener Forscher (NAUMANN, MEDISCH u. a.) lag die Vermutung auch bei unsrem Pilz nahe, dass Abwei- chungen in der Farbstoffbildung, die bei Benutzung verschiedener N-Quellen auftreten, der Reaktion zuzuschreiben wären. Alkalische Reaktion pflegt die Pigmentbildung zu begänstigen, saure erschwert oder verhindert sie. Dies trifft im grossen und ganzen auch hier zu. Die Anwesenheit von pulverisiertem CaCO, in einer Kulturlösung mit NH, Cl veranlasste, weil die Fläössigkeit sich dauernd neutral hielt, nor- male Erzeugung von rotem Farbstoff, der sich ja sonst nicht gebildet hätte. Da die Sporen von Penicillium purpurogenum bei Gegenwart von CaCO ,, nicht gut keimten, wurde das sterilisierte Pulver nachträglich vorsichtig in die Kulturkolben eingeschöättelt, und es rief dort sogar bei alten, gelben Kolonien schnell Rotfärbung hervor. Andererseits konnte durch Ansäuerung einer Asparagin enthaltenden Normal- Nährlösung mit 0,» cem 1-n HCI auf 20 cem Nährflässigkeit die rote Pigmentbildung verhindert werden. Der Pilz entwickelte sich trotzdem gut, bildete aber keinen zusammenhängenden Rasen. Gelber Farbstoff wurde reichlich produziert. Eine ähnliche Wirkung wurde auch mit Phosphorsäure in gleicher Konzentration erzielt. Hier war die Erzeugung von rotem Farbstoff nicht völlig aufgehoben, sondern nur stark gehemmt. Zusammenfassend kann behauptet werden, dass die N-Nahrung fär die Pigmentbildung bei Penicillium purpurogenum eine wesent- liche Rolle spielt, weil sie die Reaktion der Lösung beeinflusst Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 7 98 Eine saure Reaktion hemmt oder verhindert das Entstehen des roten Farbstoffs. Der gelbe Farbstoff wird auch bei saurer Reaktion ge- bildet und komimt erst da zur Geltung. Einfluss von Oxydationsmitteln. Die Erfabrung von MEDIisCH ist, dass ein Zusatz von z. B. Kalium- klorat bei Hypocrea rufa die Bildung von rotem Farbstoff hervor- rufen kann auch unter Umständen, wo er sonst nicht auftreten wärde. Unsere Penicillium-Art färbt sich, wie gesagt, nie rot, wenn NH,CI als Stickstoffnahrung geboten wird. Eine Zugabe von 0,2—0,3 4 KCIO , ändert hieran nichts. Die Kulturen bleiben auch in diesem Falle dauernd gelb. Auch wenn Asparagin oder Ammoniumnitrat als N-Nahrung da sind, kann eine Beförderung weder des Wachs- tums noch der Bildung von rotem Farbstoff durch KCIO, be- merkt werden. Bei Anwesenheit von kleinen Mengen H;O, gelang es nicht, den Pilz zur Entwicklung zu bringen. Ebenso fielen die Experimente mit Zinkstaub als Reduktionsmittel negativ aus. Einfluss des Lichtes und der Durchliftung. Einige 500 cem ERLENMEYER-Kolben wurden mit je 100 cem Nor- mal-Nährlösung beschickt und nach dem Sterilisieren mit Penicillium purpurogenum beimpft. Zwei Kolben standen die ganze Zeit auf einem Glaskasten in einem hellen Zimmer, wurden also tagsäber von allen Seiten diffus beleuchtet. Zwei andere wurden in dem- selben Zimmer in einen dunklen Schrank gestellt. Es zeigte sich zwischen den beiden Kulturen ein deutlicher Unterschied. Im Dunklen war die rote Farbe sowohl im Mycel als in der Lösung viel fröher erschienen als im Lichte, erreichte aber schliesslich auch hier eine bedeutende Intensität. Der Pilz wuchs im Dunklen relativ fräöh zu einem zusammenhängenden Rasen aus. Es war also bei diesen Versuchen ein unzweifelhaft hemmender Einfluss des Lichtes festzustellen, der sich ganz besonders auf die Bildung von rotem Farbstoff bezog. Beim Kultivieren von Penicillium purpurogenum auf Nährlösungen kann es nie vermieden werden, dass ein Teil des Mycels sich sub- mers entwickelt. Solches Mycel bildet, wie schon einmal hervor- 99 gehoben wurde, nie Farbstoff. Zwingt man durch häufiges Schätteln oberflächliche Kolonien unter dem Flässigkeitsniveau zu wachsen, so bleiben diese auch farblos. Der Stoffwechsel scheint sich unter diesen Umständen auch in anderer Hinsicht von dem gewöhnlichen zu unterscheiden. So entstanden in Kolben mit hauptsächlich submersem Mycel immer grosse Mengen eines schleimigen Produkts, das die ganze Lösung zähflässig machte. Die Farbstoffbildung ist also, auch wenn die Lufthyphen selbst meist nicht rötlich oder gelb- lich gefärbt sind, von einer direkten Kommunikation mit der Luft abhängig. Im Anschluss an diese Erfahrungen wurde untersucht, ob viel- leicht eine intensive Durchläftung der Kulturkolben eine weitere Begänstigung der Pigmentbildung herbeifähren könnte. Dies war nicht zu beobachten. In den Kolben, durch welche Luft gesaugt wurde, entwickelte sich der Pilz zwar wvielleicht etwas kräftiger als in den Parallelkulturen mit gewöhnlichem Watteverschluss. Die Farbstoffe traten aber in beiden ohne bemerkbaren Unter- schied auf. Der rote Farbstoff und seine biologische Bedeutung. Wie schon erwähnt wurde, kann man bei Penicillium purpurogenum unter verschiedenen Bedingungen drei Farben beobachten nämlich die rote, gelbe und braune. Ob diese durch ebenso viele chemische Verbindungen verursacht werden, kann ich noch nicht entscheiden. Wenigstens der rote Farbstoff, den ich allein untersucht habe, scheint gewissermassen einheitlich zu sein. Um die Verbindung, die dem Mvycel und der Kulturflässigkeit ihre rote Farbe verleiht, in genägenden Mengen zu erhalten, wur- den Kulturen in grossem Massstabe angestellt. Als Kulturgefässe dienten entweder grössere ERLENMEYER-Kolben oder grosse Glasscha- len mit Deckel. Kulturflässigkeit war meist die Normal-Nährlösung. Nach 2—3 Monaten wurde geerntet. Bei der Untersuchung wurde entweder der aus dem mit Quarz- sand zerriebenen Mycel stammende und mit 70 Z Alkohol extra- hierte Farbstoff fär sich, der Farbstoff der Lösung wieder fär sich behandelt, oder aber zu der ganzen Kultur wurde Alkohol bis 50 & gefägt, wodurch das Mycel allmählich ausgelaugt wurde und der gesamte Farbstoff eine tiefrote Lösung bildete. Vorteilhaft fär die Extraktion erwies es sich, etwas NH, hinzuzufägen. 100 Der Alkohol wurde abdestilliert. Dabei schied sich in der Lösung, die vom Mycel stammte, namentlich wenn sie fär sich und ohne NH,-Zusatz behandelt wurde, eine braune Fällung aus, und die Farbkraft der Flässigkeit wurde, statt zuzunehmen, immer schwächer, je vollständiger der Alkohol entfernt wurde. Diese Fällung konnte durch Zugabe von etwas NH, grösstenteils mit tiefroter Farbe in Wasser gelöst werden. Beim Eindampfen einer solehen Lösung oder der mit Alkohol und NH. versetztlen urspränglichen Kultur- flässigkeiten blieb eine dunkel rolbraune, in der Wärme schmierige, in Zimmertemperatur allmählich dicker werdende Masse zuräck. Um' aus dieser Masse oder ihrer wässerigen Lösung den Farb- stoff rein zu gewinnen, wurden verschiedene Methoden probiert. Durch Aufnahme in Äther, Chloroform, Toluol etc. war nichts zu erzielen, da der Stoff sich als unlöslich in diesen Solventien zeigte. Aussalzen mit Kochsalz sowie Dialyse durch Pergamentpapier blie- ben ebenfalls erfolglos. Der mit NH, behandelte Farbstoff erwies sich als in abs. Alko- hol unlöslich, dagegen bei Zusatz von nur wenig Wasser leichtlös- lich. In der Masse waren nun sowohl Extraktivstoffe vorhanden, die durch Auswaschen des farbigen Abdampfungsröckstandes mit abs. Alkohol entfernt werden konnten, als solche, die durch 90 4£ Alkohol aus einer konzentrierten Lösung gefällt wurden, ohne zu viel Farbstoff mitzureissen. Beide Wege wurden begangen, und so eine Menge Verunreinigungen beseitigt. Mit der auf diese Weise mangelhaft gereinigten Farbstofflösung wurden einige Reaktionen angestellt. Mit Bariumklorid, Bleiacetat, Silbernitrat und einigen anderen Salzen der Schwermetalle entstanden flockige, braunrote Fällungen, die, wenn die Farbstofflösung nicht zu konzentriert war, gelb bis orange gefärbte Filtrate hinterliessen. Die Zerteilung der Fällungen z. B. die des Pb-Niederschlages mit H,S oder NH,S gelang nicht gut. Zwar erhielt man im Filtrat nach der PbS-Fällung wiederum gefärbte Stoffe, aber mit grossen Verlusten und anscheinend teilweise auch in veränderter Form. KOH gibt, wenigstens in mässiger Konzentration verwendet, keine sichtbare Reaktion. Anders verhalten sich die Säuren. Mit ver- dännten Säuren (HCI, H,SO,, Essigsäure u. s. w.) erhält man eine braune Fällung und ein gelbes Filtrat. Wird die saure Lösung schnell von der Fällung abdekantiert, so kann eine weitgehende 101 Zersetzung des Farbstoffes vermieden werden, die bei längerer Ein- wirkung stattfindet. Die z. B. mit HCI gefällte, mit Wasser mehrmals gewaschene und bei 100? C getrocknete Substanz stellt eine wahrscheinlich ziem- lich reine Modifikation des Farbstoffes dar. Es ist ein braunes, amorphes Pulver, das in Wasser, Petroläther, Chloroform, Toluol, Tetrachlorkohlenstoff unlöslich ist, in Äthyl- und Methylalkohol und Aceton sich gut, in Äther etwas schwerer mit tiefroter Farbe löst. Aus genögend konzentrierten Alkohollösungen kann dieser Stoff mit Wasser gefällt werden. Beim Stehen mit verdännten Säuren scheint er leicht Umvandlungen zu unterliegen, die zu einem Körper fähren, der sich in Alkohol, aber auch etwas in Wasser mit brauner Farbe löst. In verdännten Alkalien löst sich das Pulver sehr schnell mit roter Farbe. Dampft man eine ammoniakalische Lösung des Pulvers ein, so bleibt ein sirupartiger, dunkel braunroter Körper zuräck. Diese Modifikation des Farbstoffes ist in Wasser leicht löslich, in allen anderen gepräften Solventien (abs. Äthyl- und Methylalkohol, Äther, Aceton, Chloroform, Tetrachlorkohlenstoff, Toluol, Petroläther) unlöslich. Durch mehrmaliges Auswaschen mit abs. Alkohol und schnelles Eindampfen des Räckstandes kann die Verbindung vom Wasser befreit werden. Sie stellt dann ebenfalls einen harten, braunen Körper dar, der schon bei 100” C weich wird und äusserst hygrosko- pisch ist. Durch Aufnahme von Feuchtigkeit aus der Luft nimmt er bald eine braunrote Farbe an und zerfliesst zu einem dunkel- roten Sirup. Wir haben es also hier mit zwei verschiedenen Verbindungen zu tun, die beide Farbstoffe sind, und die durch einfache Reaktion aus einander entstehen. Wenn man sich nach den obigen Ergebnissen eine Ansicht äber die Natur dieser Stoffe erlauben darf, so liegt es nahe, in der durch Säuren fällbaren, wasserunlöslichen Modifikation den eigentlichen Farbstoff zu erblicken, dem saure Eigenschaften zuzusprechen wären. Der durch Auflösung dieser Verbindung in NH. entstandene, wasserlösliche Körper wäre somit als das NH,- Salz des sauren Farbstoffes zu betrachten. Ich hoffe später nähe- res hieröäber mitteilen zu können. Auf Grund der Vermutung, dass wir in dem roten Farbstoff eine schwache Säure und ihre Salze vor uns haben, wird auch die bio- logisehe Bedeutung der Pigmentbildung verständlich. Sie ist ein Schutz gegen Alkaliscehwerden der Nährlösung, sei es durch die Eigentätigkeit des alternden Pilzes, sei es durch äussere Einflässe. 102 Sie wärde also dieselbe Rolle spielen wie die Oxalsäurebildung bei anderen Pilzen, die aber dem Penicillium purpurogenum abgeht. Die biologische Bedeutung des Farbstoffes wird schön durch eine zufällige Kultur illustriert. - Auf einer Pflaumendekokt-Gelatine- platte war der Pilz in die Mitte geimpft worden und schickte sich bald an, im Zentrum der Kolonie roten Farbstoff zu produzieren. An den Kanten der Schale war ein Bakterium hineingekommen und breitete sich gegen das Zentrum zu aus. Der Pilz fing nun an, wider Gewohnheit in den peripheren, jungen Teilen roten Farb- stoff in grosser Menge abzusondern, wodurch das Bakterium, das ein schwach alkalisches Substirat vorzieht und sich dies zu be- reiten bestrebt ist, in einem Abstand von der Pilzkolonie gehalten wurde. ETTERATURVERZEICHNIS: DOEBELT, H., Beiträge zur Kenntnis eines pigmentbildenden Penicilliums. — Annales Mycologici, Vol. 7 (1909), S. 3135. GROSBUSCH, J., Ueber eine farblose, stark roten Farbstoff erzeugende Torula. —' Centralpl: f. Bakt, APt IK Bd 42 d915)rSt6203 MEDI:-CH, M., Beiträge zur Physiologie der Hypocrea rufa (Pers). — Jahrb. för NniSss Bot; BOAST(TIT0ESTIS9IE NAUMANN, C. W., Epicoccum purpurascens und die Bedingungen fär seine Pigmentbildung. — Hedwigia, Bd 51, S. 133. SCHIMONS, O., Beiträge zur Kenntnis rotgefärbter niederer Pilze. — Diss. Techn. Hochschule, Mänchen 1911. STOLL, O., Beiträge zur morphologischen und biologischen Charakteristik von Penicillium-Arten. — Diss., Wärzburg 1903. WILL, H., Beiträge zur Kenntnis rotgefärbter niederer Pilze. — Centralbl. fr Bat. AbHETIKTBOIST TRISS SVENSK BOTANISK TIDSKRIET. 1918. Bb. 12: HH. I UBER EINIGE KREUZUNGSVERSUCHE MIT CHE- RIDRONIUM MAJUS I; POLCEMONIUM COERU- BEWNETEUNDTEACTOUCAYMURATIS EE: VON KISNTOSSTIAN DAHEGREN 1. Experimente mit Chelidonium majus L. In botanischen Gärten werden oft unter dem Namen laciniatum Formen von Chelidonium majus mit mehr oder weniger stark geteil- ten Blättern und geschlitzten Sepalen kultiviert. Eine derartige Pflanze (siehe die geschichtliche Ubersicht RozEs) wurde zum ersten- mal etwa im Jahre 1590 von dem Apotheker SPRENGER in Heidel- berg beobachtet. H. pbE VRrIES scheint zu glauben, dass alle Cheli- donium-Pflanzen des laciniatum-Typus ihren Ursprung in diesem Exemplar SPRENGERS besitzen, und dass sie ein sehr gutes Beispiel darbieten fär eine plötzlich entstandene Mutation, die später während Jahrhunderten konstant geblieben ist. Die Sache scheint jedoch nicht so zu liegen; schon ältere Autoren haben sicherlich mehrere - verschiedene Typen gesehen. Aus Schweden hat Erias Fries (1823) eine bei Klinta in Schonen nahe Ringsjön entdeckte Form unter dem Namen £ crenatum beschrie- ben. Seine Diagnose lautet: »Foliolis lobatis, petalis crenatis, siliquis duplo longioribus contortis>. Er schreibt auch später 58416 SS: 144): >Non cum Ch. majori laciniato commutan- dum». FRIES hebt also hervor, dass wir es hier mit einer Form zu tun haben, die von dem gewöhnlichen laciniatum-Typus getrennt ist. Der Standort >in silvaticis> deutet ferner darauf hin, dass die Pflanze spontan war. Weiterhin hat FRIEDMANN Chelidonium-Pflanzen, die von einem wildwachsenden Exemplar aus Oberkrain stammten, untersucht. Sie waren von der Hauptart deutlich verschieden, ohne jedoch mit 101 dem laciniatum-Typus töbereinzustimmen. Es gibt also wahrsehein- lich mehrere stärker oder schwächer lacintierte Rassen von Chelido- nium majus, die an versehiedenen Stellen entstanden sind. Es scheint als halte FRIEDMANN die lacinialtum-Formen nur för eine Art von Standortsmodifikationen. Er sehreibt nämlich (S. 9): Bei der Abweichung, die wir als C. laciniatum bezeichnen, handelt es sich gar nicht um ein neues Organisalionsmerkmal, sondern um eine ökonomische Anpassung, hervorgerufen durch Verschlechterung der Ernährungsbedingungen. Die Pflanze schränkt in ökonomischer Weise den gesamten Haushalt ein, und hieraus resultiert eine schein- bare Aenderung des morphologisehen Charakters. Der erworbene Anpassungscharakter ist dann relativ konstant, erblieh; beim Wiedereintritt gäönstiger Verhältnisse kann er aber wieder aufgege- ben werden: die Pflanze nähert sich der Hauptform oder sehlägt ganz in diese zuröck.> Zu dieser etwas sonderbaren Ansicht ist FRIEDMANN durch eine nicht fröher bemerkte Notiz in einem alten Kräuterbuch gelangt, nach welcher Samen von SPRENGERS Exem- plare bei Aussaat in gute Erde Pflanzen ergeben hätten dietder gemeinen Form vwvollständig gliechen. Und weiter hat er gefunden, dass Pflanzen, die aus Samen der oben erwähnten oberkrainischen Form gezogen waren, nur ziemlich unbedeutende laciniatum-Eigen- schaften aufwiesen. Andere Verfasser wie RozE und DE VRIES heben jedoch die Konstanz der laciniatum-Merkmale hervor, und auch meine Versuche bestätigen diese Ansicht. Freilich habe ich gesehen, dass einzelne Bläten ganze oder nur unbedeutend geschlitzte Sepalen entwickeln können, besonders vielleicht wenn die Pflanzen sehr trocken gehalten wurden; aber dann handelt es sich zweifels- ohne nur um zufällige Abweichungen. Ich experimentierte mit laciniatum-Pflanzen aus dem hiesigen botanischen Garten. Chelidonium laciniatum secheint hier in Upsala schon lange Zeit kultiviert .worden zu sein, und wird schon von LINNÉ im »Hortus Upsaliensis> erwähnt: »8. Chelidonium majus jfoläs =$ flore: tenuissime -laciniats., Moris.; hist: 2. p. 2583 — ine pleniflora-Form desselben aus Upsala habe ich auch benutzt. Die obenerwähnten ”Tatsachen behandelte ich so ausfährkch, teils um noch einmal hervorzuheben, dass es wahrscheinlich von dem sogenannten Chelidonium laciniatum mehrere von einander un- abhängig entstandene Typen gibt, teils um auf den: Unsinn der Theorie FRIEDMANNS Uber die Wirkung der verschlechterten Er- nährungsbedingungen aufmerksam zu machen. 103 Ehe ich meine Kreuzungsversuche beschreibe,: ist es vielleicht von Interesse zu erwähnen, dass die Chromosomenzahl sowohl bei der Hauptart als bei Chelidonium laciniatum dieselbe ist. BÖNICKE gibt för beide 8 haploide Chromosomen an. Neulich hat jedoch WINGE 6 als die wahre Zahl festgestellt. Die Chromosomen spalten sich nämlich gern. »Das Spaltungsphänomen>, sehreibt WIinGE (SBA), »ist sowohl fär die Hauptart des Chelidonium majus als för var. laciniatum charakteristiseh, aber bei dem von mir studierten Mate- rial zeigte dieses eine grössere Tendenz Sarcinia-ähnlicehe Chromo- somen auszubilden als die Hauptart O. DAHLGREN photo. Fig. 1. Chelidonium laciniatum. Fig. 2. Chelidoniwm majus. — Junge Pflanzen in 4 etwa :/s nat. Grösse. O A) laciniatum 2? xX normale <<. Diese Kreuzung wurde schon von DE VRIES ausgefährt. Der Normaltypus dominiert. Die F,-Generation ist, wegen der Verschie- denheit der Jugendpflanzen der beiden Formen, bequem zu hand- haben. Die Blätter des laciniatum-Typus besitzen nämlich einen abgerundeteren Umriss und, wie auch bei der erwachsenen Pflanze, eine mehr blaugröäne Färbung als die der Hauptform. Fig. 1 und 2 zeigen zwei relativ alte F;-Pflanzen beider Typen. DE VRIES be- rechnete eine F;-Generation und fand 875 normale- und 311 lacini- alum-Individuen. Ich erhielt: 1) 286 normale und 116 laciniatum t 2) 46 «2 » 16 » Gefunden: 332 normale und 132 laciniatum Berechnet: 348 » | 116 Differenz + mittlerer Fehler = 16 + 9,32:. 106 Das heisst eine Ubereinstimmung mit dem Ergebnis pE VRIES'. B) normale $ x lacioiatum 2. Die umgekehrte Kreuzung gab, wie erwariet, nur Individuen des Normaltypus. F;-Pflanzen wurden nicht aufgezogen. O. DAHLGREN photo. Fig. 3. F,-Bliten nach der Kreuzung Chelidonium majus X Ch. laciniatum £. pleniflora. C) normale ? Xx laciniatum f. pleniflora >. Das als Männchen verwendete Exemplar gab nach Selbstbe- fruchtung nur laciniatum-Individuen (etwa 100) mit gefällten Bläten. Dies hebe ich hervor, da RozE (S. 341) das Folgende mitteilt: »Le semis de ces graines a donné naissance, non seulement comme VPF'avait dit Miller, å des pieds å fleurs doubles, mais également å d”autres pieds a fleurs simples>. In meinen Kreuzungen bekam ich nur F;-Pflanzen von mätter- 107 lichem Typus. Eine Fs5-Familie wurde aufgezogen und spaltete sich wie folgt: Gefunden Berechnet Differenz Mittlerer Fehler PTL ANSER AGE SIE 175 RSA 1 [SR EETER obe SE 20 one = ÄV göran ölet plenflord., 18405 667315 soc: + 17) 685 == SAN BR a AE Sa ÖR oa (TOR Cen Re Ra SE I 17 ra ag laciniatum f.pleniflora 30 --------- LS SSE DR SIS TIN ACS = ker Es ist wobhl wahrscheinlich, dass eine Spaltung nach dem Schema 9d:3-:5:1 stattfindet. : Fig. 3 zeigt die Vverschiedenen da- bei erhaltenen Blätenformen. 2. Experimente mit Polemonium coeruleum L. In derselben Arbeit in »Berichte der Deutschen Botanischen Gesellschaft», in welcher die Wiederentdeckung des Mendelschen Spaltungsgesetzes von DE VRIES veröffentlicht wurde, wird neben der oben erwähnten Kreuzung mit dChelidonium auch das Er- gebnis einer Kreuzung zwischen Polemonium coeruleum und dessen weissblähender Form mitgeteilt. Die blaue Farbe dominiert. Mei- nes Wissens wurde niemals eine F;-Generation publiziert. Da im hiesigen Garten blaue und weisse Polemonium-Pflanzen verfögbar Waren, benutzte ich die Gelegenheit, die Versuche DE VRIES' zu wiederholen. FEinige Bläten eines weissblähenden Individuums wur- den mit Staubkörnern einer blaublähenden polliniert. F, zeigte, wie DE VRIES gefunden hat, blaue Bläten. Drei F;-Familien sind jetzt in Kultur. Von No. 1 haben alle Pflanzen gebläht, von No. 2 und No. 3 nur ziemlich wenige der aufgezogenen Individuen. Das Resultat ist wie folgt: MIR blan und of Weiss 200169 > NIE SY RN > 7 Gefunden: 108 blau und 39 weiss Berechnet: 110,25 > Fura0, 75: Differenz + mittlerer Fehler = 2,25 + 5,250. Folglich findet eine völlig normale Spaltung statt. 108 3. Experimente mit Lactuca muralis L. Von Lacluca muralis gibt es eine Form, die durch eine unge- wöhnlich intensive Anthozyanfärbung ausgezeichnet ist. Die Blätter sind dunkel braunrot und glänzend, etwa von der Färbungsinten- sität der oft kultivierten Zierpflanze Perilla nankinensis. - Diese schöne Varietät wird hier im Garten seit langer Zeit als var. atro- purpurea gezuchtet. Im Bergianischen Garten in Stockholm ist die- selbe ubrigens seit. mehreren Jahren verwildert. Auch bei der Hauptart kann bisweilen Anthozyan vorhanden sein, besonders im Herbst und an döärren, sonnigen Standorten. Bei einem Kalksteinbruche unweit Sala beobachtete ich im Jahre 1915 z. B. ein Exemplar, das bemerkenswert rotgefärbt war, obgleich bei weitem nicht so ausserordentlich stark wie die oben erwähnte Varietät. Alle die Pflanzen (37), die ich im folgenden Jahre von diesem Individuum zächtete, besassen wiederum das gewöhnliche Aussehen. Es ist daraus ersichtlich, dass hier nur eine durch den Standort hervorgerufene Modifikation vorlag. Die schöne, dunkel braunrote Varietät atropurpurea aber ist völlig konstant. Ich habe mehr als 400 Pflanzen in Kultur gehabt. A) normalis ? Xx atropurpurea <, I Da es natärliceh von Anfang an zu erwarten war, dass die grän- blätterige Form: rezessiv' sein wärde, wählte ieh diese zur Mutter- pflanze. Wenn die Köpfehen morgens oder vormittags sich frisch geöffnet. hatten, wurden nach Lupenmusterung «die: Narben der fönf in jedem Köpfcechen sitzenden Bläten mit Pollen der Varietät atropurpurea vorsichtig bestrichen. Selbstbefruehtung ist auf diese Weise ziemlich leicht zu vermeiden. Die Blätezeit dauert nur einen Tag. Auf geschnittenem und gefärbtem Materiale habe ich konstatiert, dass die erste Teilung des sekundären Embryosackkerns schon nach sechs einhalb Stunden statt- finden kann. Im - folgenden Jahre (1916) säete ieh die Samen aus; bisie ergaben ausnahmslos ganz normale gräne Pflanzen. Diese Domi- nanz der grönen Farbe schien mir sehr eigentämlich, und ich neigte daher zur Ansicht, dass meine Pflanzen gar nicht Hybriden wären. Selbstbefruchtung findet nämlieh bei dieser Pflanze ausserordentlich 109 leicht statt. Indessen sammelte ich Samen von fänf Exemplaren, die während der Blätezeit im Wohnzimmer gestanden hatten. Im vergangenen Frähjahr wurden Mitte April die Samen in ein Treibbeet gesäet. Die sehr jungen Pflanzen waren (wie auch bei var. atropurpurea) alle grön, aber bald kamen in einigen Töpfcehen braunrot gefärbte Blätter zum Vorschein. Zweifelsohne ist also die dunkelrote Farbe rezessiv! .Zwei von den fönf Exemplaren gaben nur gräönblätterige Nachkommenschaft, d. h. diese beiden Pflanzen waren durch Selbstbefruchtung entstanden. Es war jedoch nicht möglich, sie von den wahren Fs-Pflanzen zu unterscheiden. Die jungen F5-Exemplare wurden nun ins Freie gepflanzt, wo die dunkelroten Individuen gegen die gräönen seharf abstachen. Meine drei F5-Familien -haben das folgende Resultat gegeben: 1) 378 normalis und 113 atropurpurea 20) RR 22 3) id 5) Gefunden: 471 normalis und 138 atropurpurea Berechnet: 456,15 > ; 152,35 Differenz = mittlerer Fehler = 14,25 2 10,6s6. Es kommt folglich eine gewöhnliche monohybride Spaltung vor. B) atropurpurea ? X normalis >. Diese Kreuzung wurde vorigen Sommer, nach Erhalten der F,-Pflanzen der entgegengesetzten Kreuzung, eingeleitet. Die erhalte- nen Pflanzen waren (1917), wie dem Resultat der obenerwähnten Kreuzung gemäss zu erwarten war, grän. Es ist sehr bemerkenswert, dass die Anthozyanfärbung sich rezessiv verhält. Nach BATESON (S. 136) zitiere ich: »In many types of flowers, e.g. Stocks, Primula, Sweet Pea, the very dark and: more fully-coloured varieties are regularly rezessive to the less dark ty- pes, wether purple or red>. — Wie oben erwähnt, kann Anthozyan- färbung auch bei der Hauptart vorhanden sein, obgleich die Blätter bei weitem nicht so rot werden wie diejenigen der var. atropurpurea. Es ist also wohl anzunehmen, dass Lactuca muralis zu jener Gruppe von Pflanzen gehört, bei welcher wenig Anthozyan öber viel soleches dominiert. Meines Wissens haben wir bei unsrer Pflanze den ersten be- 110 kannten Fall, bei welcehem die Anthozyanfärbung vegetativer Teile sich als eine rezessive Eigenschaft herausgestellt hat. Wenn man die erwähnten Tatsachen in der »presence-absence;>- Formulierung auszudröäcken wänscht, ist es natärlich etwas gesucht zu argumentlieren: Die Hauptart besitzt einen Faktor: >»Fähigkeit zur Bildung von nicht viel Anthozyan>», während dieser Faktor der atropurpurea-Form abgeht. Viel natärlicher wäre es, sich die Sache folgendermassen vorzustellen. Beiden Typen kommt ein ge- meinsamer Faktor zu: Fähigkeit zur Bildung von Anthozyan. Die grönen Pflanzen aber besitzen äberdies noch einen »Hemmungsfak- tor», der die Anthozyanbildung reguliert, während die atropurpurea- Pflanzen diesen Faktor entbehren. — Ähnliche Einwendungen, dic CORRENS betreffs der Göältigkeit der >»presence-absence»-Theorie zur Erklärung des Auftretens der sogenannten Sordago-Krankheit bei Mirabilis gemacht hat, kann man auch in diesem Falle anfähren. — Auch glaube ich gefunden zu haben, dass die atropurpurea-Indivi- duen im allgemeinen nicht so grosswäöchsig sind, wie diejenigen der Hauptart. Vielleicht ist die starke Anthozyanfärbung fär sie nicht vorteilhaft. Upsala, Botanisches Institut, September 1917. LITERATURVERZEICHNIS. BATESON, W., Mendel's principles of heredity. — Cambridge 1909. BÖNICKE, L. v., Zur Kenntnis der Prophasen der heterotypischen Teilung einiger Pollenmutterzellen. = Ber. d. Deutsch: Bot Ges mtams CORRENS, C., Uber eine nach Mendelschen Gesetzen vererbte Blattkrank- heit (Sordago) der Mirabilis Jalapa. — Jahrb. f. wiss. Bot. 56, 1915. FRIEDMANN, H., Bemerkungen öäber Chelidonium laciniatum. — Öfvers. Finska Vet.-Soc. Förhandl., 54, 1912. FRIES, E., Novitiae florae Sueciae. — Lund 1823. —»—, Summa vegetabilium Scandinaviae. — Upsaliae 1846. LINNÉ, C. v., Hortus Upsaliensis. — Stockholmiae 1748. RozE, M. E., Le Chelidonium laciniatum Miller. — Journ. de Bot., 9, 1895. VRIES, H. DE, Das Spaltungsgesetz der Bastarde. — Ber. d. Deutsch. Bot. Ges., 18, 1900. ——, Die Mutationstheorie, I--II. — Leipzig 1901—1903. WINGE, O., Studier over Planterigets Chromosomtal og Chromosomernes Betydning. — Diss., Kobenhavn 1917. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1918. BD 12, Hu. 1. SMÄRRE MEDDELANDEN Föreningens medlemmar uppmanas att till denna avdelning insända meddelanden om märkligare växtfynd o. dyl. Asplenium-=studier på Gråberget utanför Gävle. Första gången Gråberget omtalas såsom fyndort för Asplenium-arter torde vara i J. E. WiKSTRÖMS >»Bidrag till kännedomen om sällsyntare växters geografiska utbredning inom Sverige» (K. V. A:s Handl. 1824, s. 439). I den här lämnade artförteckningen upptagas nämligen 4. Ruta muraria och 4. Breyniti (A. germanicum Weis) såsom växande på nämnda plats, den förra med tillägget »mycket sparsamt». Exemplar av dessa arter från ifrågavarande lokal föreligga i Riksmuseums paleobotaniska avdel- nings herbarium och i Uppsala botaniska museums samlingar. Dei först- nämnda herbarium befintliga exemplaren av 4. Ruta muraria, insamlade av C. och R. HARTMAN 1844 samt av S. ALMQUIST 1872, har jag funnit till- höra var. pseudogermanicum Heufler (H. V. ROSENDAHL, Bidrag till Sveriges mrmbunksflora. III. — Sv. Bot. Tidskr. 1916, s: 315 fig. 4 ec): Under be- teckning 4. Breynii finnes dessutom i Uppsala-herbariet en Asplenium-form, tagen av C. HARTMAN (1844?) som av MURBECK bestämts till A. Ruta muraria X septentrionale (Sv. MUkBECK, Tvenne Asplenier, deras affiniteter och genesis. — Acta Universitatis Lundensis, Tom. NXXVII, 1890—91). Ena- handa visade sig förhållandet vara med en del å Riksmuseet förvarade blad, vilka av S. ALMQUIST år 1872 insamlats och av MURBECK befunnits tillhöra denna av honom först med säkerhet fastställda hybrid. Den 17 juli 1916 gjorde jag ett par timmars besök på Gråberget. Det är till största del beklätt med tät barrskog, vilken, då man med utgångspunkt från Bönan nått upp över ryggåsen, glesnar, och här mötes man av de första utposterna för den på de kala sluttningarna nedemot sandkusten mängdvis i sällskap med A. Trichomanes förekommande 4. septentrionale. Båda frodas synbarligen, och särskilt ådrager sig den se- nare uppmärksamhet genom bladskivans relativt rika uppdelning och dess ofta utspärrade segment, varigenom skivan får en mindre vanlig, brett rombisk omkrets. Av 4A. Trichomanes iakttogs sparsamt i en klipp- springa den lilla vackra formen microphyllum Milde, växande tillsam- mans med den ävenledes dvärglika formen pumilum av Peolypodium vul- gare var. rolundatum Milde, båda skarpt kontrasterande mot omgivande 112 yppiga exemplar av ÅA. Trichomanes och högrest P. vulgare var. commune suby. pseudangustum Schmidt. A bergsluttningen förefanns dessutom en Fig. 1. Asplenium Ruta mu- räria X septentrionale Mur- beck. Blad '/i. Gästrikland: Gävle, Gråberget (H. V. Ro- SENDAHL 1916). osedvanlig rikedom av den på dylika loka- ler vanligen endast i enstaka tuvor uppträ- dande AA. germanicum. Jag räknade inom ell rätt begränsat område till över 40 exem- plar, av vilka ett 30-tal tillhörde var. aller- nifolium Wulf. och de övriga var. Breynit Retz.) Christ. Att A. germanieum i detta stora antal av nära intill varandra växande exemplar skulle alstrats uteslutande genom hybridisering föreföll mig mindre troligt, var- för jag tillvaratog en del exemplar för att vid hemkomsten undersöka sporernas ut- vecklingsförhållanden. Det visade sig här- vid, att åtskilliga bladsegment voro täckta med väl utvecklade sporangier, men att av dem endast ett fåtal utbildat normala sporer 1 än ringa, än större mängd, dock tvivels- utan i tillräckligt antal för att förklara hybridens rikliga förekomst inom anförda begränsade område. Förhållandet är analogt med en tidigare anförd iakttagelse beträffande utbredningen av Dryoptleris dilatata X spinu- losa Vid Uggleviken (Sv: Bot: Tidskr: 1913, s:292): A. Ruta muraria anträffades, men fort- farande, såsom WIKSTRÖM redan 1824 angav, mycket sparsamt. De iakttagna exemplaren tillhörde var. pseudogermanicum Heufler. In- nan jag fann dessa rätt låga och fåbladiga, men rikt sporalstrande exemplar, hade jag i deras omedelbara närhet iakttagit två yppiga exem- plar av ÅA. Ruta muraria X septentrionale Murbeck. Det lider alltså intet tvivel, att den här växande hybriden härstammar från var. pseudogermanicum, som i betraktande av det fåtal exemplar, i vilket den på platsen före- kommer och sannolikt alltid förekommit, synes besitta en särskild disposition för hy- bridisering. Vid de tillfällen jag i övrigt ob- serverat Ad. Rula muraria och 4A. septentrionale växa i sällskap med varandra, har den förra arten representerats av var. Brunfelsit Heufler och var. Matthioli Heufler, men ehuru rikligt uppträdande aldrig föranlett hybridisering. Det större av de två hybridexemplaren utgör en kräftig tuva med 4 cm lång, grov, horisontal och grenad rot- stock, från vilken utgå ej mindre än 52 uppräta—utböjda, intill 14 em 113 långa blad (fig. D, vilka efter torkning upptaga en bredd av 23 cm. Re- lationen mellan längden av det nästan trådfina bladskaftet och dess bruna basaldel är i medeltal 9,35 :1,2, mellan bladskaftets och skivans längd 25:1 samt mellan skivans längd och bredd 3)5:2,5. Bladskivan, vars färg är renare grön än hos 4. Ruta muraria, avsmalnar hastigt mot spetsen och är till följd härav synnerligen kort i förhållande till bredden. Den är till omkretsen brett rombisk—äggrunt triangulär samt dubbelt pardelad med enstaka tertiära flikar. Primärsegmenten, det terminala inberäknat, äro till antalet vanligen 5, samtliga skaftade. Toppsegmentet har en lång, smalt vigglik basalflik, mindre ofta därjämte 1—2 korta sido- flikar. Av de två följande primärsegmenten är det övre helt och det nedre från inre sidan försett med en smal, nästan jämbred basalflik. De två neder- sta ävenledes alternerande primärsegmenten äro korta och breda, av samma form som bladskivan och uppdelade i 3 sekundärsegment, av vilka topp- segmentet har en i regel inåt utgående basalflik, de övriga äro hela, eller äger på kraftigt utvecklade blad det nedersta primärsegmentets inre se- kundärsegment en smalt vigglik basalflik. Sekundärsegmenten, intill 13 mm långa, äro i likhet med det primära toppsegmentet från en smal, utdragen bas kilformigt vidgade till en bredd av 3—4, sällan inemot 5 mm. Samtliga slutsegment äro helbräddade med undantag av den främre tvärhuggna—avrundade delen, som är kamlikt sågad med långa, skarpt spetsade tänder. Sori, 2—5 på flertalet av slutsegmenten, täckas av långa, jämbreda, i den fria kanten nästan helbräddade— naggsågade indusier, som ha en bredd nästan svarande mot avståndet mellan nerverna. Spo- rangierna utvecklas ej i det antal, att de såsom hos stamarterna täcka segmentets hela undersida, och de i dem alstrade sporerna äro till största del missfärgade och ofullständigt utbildade. De till utveckling komna äro äggformiga, brungula med glesa, låga exosporlister, förenade genom fina, anastomoserande grenar Hybriden intar till det yttre en tydligt intermediär ställning till stam- arterna, varvid jag beträffande ÅA. septentrionale särskilt tänker på den kraftigare utvecklade bladform, om vilken tidigare erinrats. Den avviker från 4Å. Ruta muraria-varieteten, som den vid första påseendet med sina relativt breda slutsegment mest liknar, genom längre och smalare blad- skaft, kortare, mindre rikt uppdelad skiva, vigglika, ej rombiska slut- segment och spetsiga, ej avrundade—tvära eller urnupna sågtänder samt indusiets nästan helbräddade, ej tandade—sargade kant. AA. germanicum, med vilken den förväxlats, har en smal, långsträckt bladskiva samt ett relativt kort, vanligen ända till mitten brunfärgat bladskaft med väsent- ligt avvikande anatomisk byggnad, som redan makroskopiskt ger sig till- känna vid längdklyfning av den brunfärgade skaftdelen, som saknar den för 4. Rula muraria och hybriden utmärkande, svarta sklerenkympelare, vilken från buksidan täcker kärlknippet. H. V. Rosendahl. Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 5 114 Malme, Lichenes suecici exsiccati. Under år 1916 hava av detta exsickatverk utkommit faskiklarna XXIII XXV, innehållande 75 nummer: 551) Gyrophora cylindrica (L.) Ach., 552) Usnea florida (L.) Ach. var. sorediifera (Arn.), 553) ÅAlectloria Fremontii Tuckerm., 554) Cetraria nivalis (L.) Ach., 555) Cetraria scepincola (Ehrh.) Ach., 556) Parmelia fraudans Nyl., 557) Parmelia omphalodes (L.) Ach., 558) Parmelia exasperatula "Nyl., 559) Stereocaulon coralloides Fr., 560) Cladonia cocceifera (L.) Willd. var. pleurota (Floerke) Schezer., 561) Cladonia furcata (Huds.) Schrad. var. pala- meea (Ach.) Nyl. form. subulata Floerke, 562) Cladonia crispata (Ach.) Flot. var. infundibuliformis (Schzer.) Wainio, 563) Cladonia degenerans (Floerke Spreng. form. cladomorpha (Ach.) Wainio, 564) Cladonia gracilis (1..) Willd. var. dilatata (Hoffm.) Wainio, 565) Cladonia strepsilis (Ach.) Wainio, 566) Lecidea fusca (Scheer.) Th. Fr. var. sanguineoatra (Wulf) Ph. Fr,) 567) Parmelia sorediata (Ach.) Th. Fr., 568) Collema polycarpum (Scheer. Krempelh., 569) Leptogium pusillum Nyl., 570) Lecanora calcarea (1L.) Sommerf. var. contorta (Hoffm.) Th. Fr., 571) Lecanora gibbosa (Ach.) Nyl., 572) Lecidea plana Lahm, 573) Lecidea macrocarpa (DC.) Th. Fr. ”con- vexa (Fr.) Th. Fr., 574) Catillaria bahusiensis (Blomb.) Th. Fr., 575) Bia- torella: elavus (DC) Th. Fr., 576) Usnea florida (L.) Hoffm. var. Hirta (9) Ach., 577) Alectoria bicolor (Ehrh.) Nyl., 578) Ramalina pollinaria (Westr.) Ach., 579) Cladonia Floerkeana (Fr.) Sommerf. var. carcata (Ach.) Nyl., 580) Cladonia cerispala (Ach.) Flot. var. dilacerata (Schzeer.) Malbr., 581) Physcia pulverulenta (Scehreb.) Nyl. f. argyphea Ach., 582) Physcia stellaris (L.) Nyl. ”suabobscura Nyl., 583) Physcia lithotea (Ach.) Nyt, 584) Rinodina levigata (Ach.) Malme f. maculiformis Hepp, 585) Peltigera horizontalis (L.) Hoffm., 586) Collema pulposum (Bernh.) Ach., 587) Leca- nora intumescens (Rebent.) Koerb., 588) Bacidia muscorum (Sw.) Arn. 589) Lecidea viridescens (Schrad.) Ach., 590) Scutula epiblastematica (Wallr.) Rehm, 591) Leptorrhaphis epidermidis (Ach.) Th. Fr., 592) Caloplaca ele- gans (Link) Th. Fr. var. granulosa (Scheer.), 593) Caloplaca Heppiana (Mäll. Arg.) Steiner, 594) Caloplaca murorum (Hoffm.) Th. Fr., 595) Calo- placa ferruginea (Huds.) Th. Fr. var. festiva (Fr.) Th. Fr., 596) Lecidea silacea Ach., 597) Lecidea lithophila Ach., 598) Lecidea brachyspora Th. Fr., 599) Thelidium inecavatum (Nyl) Mudd, 600) Thelidium immersum (Leight.) Mudd, 601) Ramalina scopulorum (Retz.) Ach. var. cuspidata Ach., 602) Cladonia Floerkeana (Fr.) Sommerf. "macilenta Hoffm., 603) Cladonia fimbriata (L.) Fr. var. apolepta (Ach.) Wainio f. ochrochlora (Floerke) Wainio, 604) Physcia pilyrea (Ach.) Lamy, 605) Buellia myriocarpa (DC) Mudd var. chloropolia (Fr.) Th. Fr., 606) Peltigera canina (L.) Hoffm. var. pretextata (Floerke) Lamy, 607) Lecanora atra (Huds.) Ach., 608) Lecanora angulosa (Schreb.) Ach. var. indurata Ach., 609) Lecanora sambuci (Pers.) Nyl., 610) Lecania cyrtella (Ach.) Th. Fr., 611) Bacidia chlorococca (Grz2ve), 612) LCecidea olivacea (Hoffm.) Mass. [= L eleochroma (Ach.) Th. Fr. var. flavicans (Ach.) Th. Fr.], 613) Catillaria Laureri Hepp, 614) Gyalecta J gloeocapsa (Nitschke) A. Zahlbr., 615) Pertusaria leioplaca (Ach.) Scheer., 115 616) Rinodina arenaria (Hepp) Th. Fr., 617) Buellia coniopta (Nyl.) Wedd., 618) Lecanora atra (Huds.) Ach., 619) Lecanora campestris (Scher.) Nyl., 620) Bacidia inundata (Fr.) Koerb., 621) Lecidea coarctata (J. E. Sm.) Nyl. var. elachista (Ach.) Th. Fr., 622) Lecidea pycnocarpa Koerb., 623) Rhizo- carpon lavatum (Fr.) Arn., 624) Porina chlorotica (Ach.) Wainio, 625) Verru- Gara nigrescens Pers. - Bidrag till dessa faskiklar hava lämnats av kandidat G. EINAR DU RIETZ, trädgårdskonsulenten A. HÖULPHERS, kandidat ERIK MARKLUND, docenten GUNNAR SAMUELSSON och redaktör ERIK P. VRANG. Beträffande Cladonia strepsilis, Lecidea viridescens, Caloplaca elegans var. granulosa och C. Heppiana hänvisas till mina i »Lichenologiska notiser» (Sv. Bot. Tidskr. 1916, s. 83, 85) lämnade meddelanden. De tre förstnämnda äro in- samlade på där omnämnda fyndorter, den sista på klippor och block vid Östersjön nedanför Stenshuvud (Skåne), varifrån den under namn av (0. callopisma (Ach.) omtalats redan i Bot. Notiser 1895, s. 188. I fråga om de utdelade Physcia-arterna har jag beträffande nomenkla- turen avvikit från nu gällande regler, i vissa fall medvetet och avsiktligt, emedan jag ansett ett exsickatverk, som utgår i en starkt begränsad upp- laga, i allmänhet ej vara rätta platsen för genomförandet av namnl[ör- ändringar. Anmärkas bör, att etiketterna voro tryckta, innan B. LYNGE, »A Monograph of the Norwegian Physciacexe» kom mig tillhanda. Förut- satt, att Lichen griseus Lam. (1789) är identisk med Lichen pityreus Ach., såsom ACHARIUS själv uppger i »Lichenographia universalis», bör n:r 604 heta Ph. grisea, vilket namn också efter A. ZAHLBRUCKNERS föredöme användes i LYNGES monografi. För n:r 583 borde kombinationen Ph. sciastra gälla, enär »sciastra> återfinnes som artnamn redan hos ACHA- k1lUuS i hans »Methodus» (1803), under det att »lilhotea> där betecknar en varietet. I Upsala Nya Botaniska Bytesförenings katalog vårterminen 1916 förekommer även denna kombination. LYNGE bibehåller den redan av W. NYLANDER använda Ph. lithotea. Beträffande lavens systematiska rang ansluter jag mig till W. NYLANDER och LYNGE; på talrika fynd- orter i södra och mellersta Sverige ända upp till Jämtland har jag iakt- lagit arten och funnit den väl skild. När LYNGE i sin monografi för- delar huvudmassan av kollektivarten Ph. obscura, såsom den begränsas i TE. M. FRIES »Lichenographia scandinavica», på tre arter: Ph. obscura, Ph. lithotea och Ph. virella, har han, för så vitt jag kan bedöma, gjort ett synnerligen gott grepp. Men mot hans nomenklatur måste göras ytterligare en invändning; såväl »orbicularis> (NECKER 1771) som »ciliala” (HOFFMANN 1784) äro äldre än »obscura», och ettdera artnamnet måste komma till användning. Det senare är fullt säkert, det förra är däremot något tvivelaktigt och hänför sig möjligen, att döma efter HOFFMANNS beskrivning i »Deutschlands Flora», till Ph. virella. N:r 582 bör enligt LYNGES nomenklatur heta Ph. tenella (Scop.) Bitter var. marina (E. Nyl.) Lynge. Min kännedom om adscendens-tenella-gruppen är ännu för brist- fällig, för att jag skulle våga uttala ett bestämt omdöme om hithörande formers systematiska rang. Ph. tribacia (Ach.) synes mig vara en god art, men gränserna mellan Ph. adscendens och Ph. tenella, såsom BITTER och LYNGE uppfatta dessa båda arter. äro mig ännu oklara. 116 Gyrophora ceylindrica (n:r 551) är insamlad dels på Mösseberg, dels på Alleberg; exemplaren från den förstnämnda fyndorten växte på sol- och vindöppen lokalitet och äro att hänföra till f. tornata (Ach) Th. Fr, de från den senare åter härstamma från en beskuggad plats och torde närmast vara att räkna till f. fimbriata Ach. N:r 552 är den av TH. M. FnRrIgES i »Lichenographia scandinavica> (s. 17) omnämnda forma »nonnihil recedens (ramulis vulgo sorediato- pulverulentis) ; den står i flera avseenden mitt emellan huvudformen av Usnea florida och dess var. hirta. De utdelade exemplaren äro från Ronneby i Blekinge och insamlade av redaktör ERIK P. VRANG. Variec- teten är mycket vanlig, särskilt på björk, i nordöstra Skåne och för öv- rigt åtminstone upp till Uppland. Hos exemplaren från mellersta Sverige stöter färgen mera i gult än hos de sydsvenska; de överensstämma så- ledes bättre än dessa med den av J. HARMAND i »Lichens de Francc> lämnade beskrivningen. Apothecier hava anträffats såväl i Skåne som i Södermanland och Stockholms-trakten. Parmelia fraudans (n:r 556) och P. exasperalula (n:r 558), som båda äro fertila, hava insamlats i Piteå-trakten och meddelats av kandidat ERIK MARKLUND. Leptogium pusillum (n:r 569), från Billingen i Västergötland och insam- lad av redaktör ERIK P. VRANG, överensstämmer fullständigt med original- exemplaren, som härstamma från Slottsbacken vid Uppsala. TI torrt till- stånd erinrar arten om en Lecidea av undersläktet Biatora ; till följd av sin litenhet har den blivit föga beaktad i vårt land, varför dess utbred- ning är ofullständigt känd. Scutula epiblastematica (n:r 590), från St. Malm i Södermanland, är pa- rasit på Pelligera-arter och saknar egna gonidier. Den är således icke någon lav men överensstämmer till apotheciets byggnad mycket nära med Catillaria (Biatorina); då dessutom lavparasiterna samlas och studeras huvudsakligen av lichenologer, har jag ansett den böra medtagas. Catillaria bahusiensis (n:r 574) är i fråga om utbredningen en av de märkligaste svenska lavarna, enär den synes vara endemisk vid Sveriges västkust (Bohuslän—Kullaberg). Emellertid är den icke inskränkt till själva kustområdet; redaktör ERIK P. VRANG har funnit den så långt inne i landet som vid Floby ej långt från Falköping, där den dock upp- träder i en något avvikande form. Exemplar från denna fyndort hoppas jag bliva i tillfälle att snart utdela. De nu utdelade äro från FiSke- bäckskils-trakten. Lecidea brachyspora (n:r 598) är insamlad vid Storlien i Jämtland. De utdelade exemplaren utmärka sig genom synnerligen svagt utvecklad bål och erinra i detta avseende om var. diducens (Nyl) av LDL. auriculata TRNSET: Buellia coniopta (n:r 617) härstammar från den redan i Bot. Notiser 1895, s. 212 omnämnda fyndorten vid Stenshuvud i Skåne, där den uppträder på klippor och block nere vid Östersjön, huvudsakligen överst i storm- bältet. I Bohuslän har jag senare anträffat den även vid Kristinebergs zoologiska station. När jag år 1895 beskrev arten som ny för Sverige, förbisåg jag, att H. A. WEDDELL redan 1875 hänfört den till släktet öl Buellia. I likhet med B. rinodinoides Anzi närmar den sig i vissa hän- seenden släktet Rinodina och ingår i det av E. WAINIO nyuppställda inter- mediära släktet Melanaspicilia. Gyalecta gloeocapsa 'n:r 614) (= Gyalecta bryophaga Koerb.) är insamlad av redaktör ERIK P. VRANG på naken jord vid en skogsväg i Floby socken nära Falköping. För så vitt jag kunnat utröna, är den förut ej funnen mer än på ett ställe i Sverige, nämligen i Femsjö av TH. M. FRrIss (Bot. Notiser 1863, s. 11). Till följd av apotheciernas ringa storlek undgår den lätt uppmärksamheten, varför man kan antaga, att den förekommer fler- städes. Thelidium incavalum (n:r 599) är insamlad på Utö i Stockholms skär- gård, således ej långt från Åland, där arten först anträffades. Original- exemplaren har jag ej sett. Bestämningen är gjord med ledning av A. L. SMITH, »British Lichens», där sporerna beskrivas som 4-rummiga, vilket de också äro på Utö-materialet. W. NYLANDER beskriver dem som 2- rummiga. Möjligt är därför, att MUDDS art är en annan än NYLANDERS. Thelidium immersum (n:r 600) är insamlad vid Kleva nedanför Mösse- berg (Västergötland) och, för så vitt jag kunnat finna, ny för Sverige. Bestämningen har även i detta fall skett med ledning av A. L. SMITHS arbete. Vid insamlandet höll jag den för en Verrucaria av rupestris- gruppen, men sporerna visade sig vid mikroskopisk undersökning vara 2-rummiga. Gust. O. Malme. Lichenologiska notiser. 11. Bacidia (Bilimbia) imitatrix n. sp. Crusta tenuis, albida v. glaucescenti-albida, subceontinua v. ex areolis formata nonnihil disceretis, minutis, suborbicularibus, margine ercenatis, planis v. leviter convexis, neque KOH neque hypochlor. cale. neque his reagentiis unitis mutata, hypothallo obscuro; stratum corticale ex hyphis formatum intricatis, p. p. verticalibus, superne subamorphum; gonidia subglobosa, 10—14 u crassa. Apothecia adnata, cinnamomea, cinnamomeo—fusca, demum fusca v. nonnumquam nigricantia, opaca, 0,4—0,s mm lata, pri- mum urceolata, dein plana, margine crassiusculo sgepe pallidiore persi- stente. Thecium circiter 60 u altum, J coerulescens, hypothecio incolo- rato; paraphyses simplices, raro superne nonnihil ramos:e, satis facile liberze, graciles, vix 1 uw crasse, apice fusco-capitate et (sicut excipulum 'extus) violascentes; asci clavati. Sporze 8:ne, fusiformes, rectae, 12--16 u longe, 2,5—4 u crasse, tetrablaste, utroque apice vulgo obtuse. Spermo- gonia ostiolo nigro; spermatia oblonga, 3—4 u longa, vixX 1 u Ccrassa. Blekinge: Ronneby, Karö; in cortice juniperi (ERIK P. VRANG). Skåne: Oppmanna, Boknäset; in cortice fagi. Kivik; in cortice alni Zipse). 118 Species valde insignis, habitu Calillarie Griffilhii (J.E. Sm) persimilis: a Bilimbia effusa Auersw., quacum quoad apotlhecia plana et paraphyses facile liberas, capitatas congruit, jam apotheciis pallidis et sporis multo ninoribus differt. 12, Buellia subtenebrosa n. sp. Crusta crassiuscula, obscure cinerascens v. cinereo-fuscescens, verrucosa r. verrucoso-areolata, verrucis tumidis, 0,5—1 mm latis, rugosis, opacis, nypothallo atro, neque KOH neque hypochlor. caleico neque his reagen- tiis unitis reagens, hyphis medullaribus J coerulescentibus. Apothecia verrucis thalli adpressa, circiter 0,5 mm, rarius usque 1 mm lata, pri- mum plana et margine tenui, paullulum tantum prominente munita, dein convexula v. convexa, margine excluso, nigra, opaca, szepe conferta v- prolifera et composita. Thecium circiter 100 u altum, superne nigri- cans Vv. olivaceo-nigricans, hypothecio crasso fusconigricanti impositum, J coerulescens, KOH superne rosco-violascens. Paraphyses simplices v. apicibus nonnihil ramos2, graciles, gelatinam copiosam percurrentes, api- cibus neque capitataze neque distincte clavatze (HNO, et J tractate septat:e. Asci clavati v. subceylindrici. Spore 8:ne, dyblaste, ellipsoidex, medio seepe nonnihil constrictae, (12—) 14—17 19) ww: long, (6)5—) dör dö w cerasse, utroque apice rotundatze, pariete crasso (Xequaliter incrassato,, halone nullo involutze. (Spermogonia frustra queesita. Uppland: Värmdön, in rupibus granitoideis subapricis ad Trollsjön prope Hasseludden. Obiter inspecta Lecidew tenebrose Flot. v. LD. fuscocineree Nyl. persi- milis, quamobrem facile preetervisa. MNulli generis speciei mihi vise arctius affinis nisi forte Buellie atrate (Sm.) Mudd, abs qua tamen jam thalli indole et apotheciis minoribus recedit. Lecidea (Buellia) moriop- soides Wainio, mihi tantum e descriptione nota, thallo pallidiore, apo theciis majoribus et sporis minoribus differre videtur. 13. Blastenia lamprocheila (DC.) Arn. i Skåne samt på Gottland och Öland. Under exkursioner i nordöstra Skåne sommaren 1916 anträffade jag på gruskalkstycken i en stengärdsgård strax söder om Oppmanna kyrka en liten lav, som jag vid okulär besiktning höll för en magert utvecklad, något avvikande Caloplaca pyracea. Apothecierna äro något mörkare än hos denna art, när den uppträder på aspbark, nästan rost- färgade med tunnare, ljusare, till sist nästan helt och hållet förträngd kant. En mikroskopisk undersökning visade emellertid, att här före- ligger en helt annan art. Sporerna äro nämligen ej typiskt placodio- morfa (»polärt tvårummiga»); mellanväggen är visserligen ganska tjock, dock ej på långt när upptagande tredjedelen av sporens längd, men »isthmus» saknas fullständigt. I viss mån bilda de en övergång mellan den sportyp, som utmärker Caloplaca pyracea, C. aurantiaca, C. cesiorufa m. fl. (undersl. Eucaloplaca), och den, som förekommer hos C. luteoalba 1908) m. fl. (undersl. Gyalolechia). Gonidier saknas också i excipulum, såväl i dess centrala del som i kanten; endast undantagsvis har jag där funnit en eller annan. Med all säkerhet föreligger här Blastenia lamprocheila (DC) Arn., om också sporerna äro i förhållande till tjockleken något kortare, än F. Ar- NOLD angiver på skilda ställen i sina »Lichenologische Ausfläge in Tirol». Av hans framställning framgår emellerlid, att de variera rätt betydligt. Hos de svenska exemplaren äro de vanligen 12—15 u långa och 5—7,5 u tjocka. Oppmanna-fyndet föranledde mig att närmare undersöka några Calo- placa-former, som jag med tvekan inordnat under C. pyracea och &C. fer- ruginea, och det visade sig, att jag redan 1908 funnit Blastenia lampro- cheila på små kalkstenar vid Visby, dels på Snäckgärdet, dels söder om staden, och att kandidat G. E. Du RIETZ år 1910 insamlat den vid Kö- ping på Öland. Antagligen är den ej sällsynt i de båda sistnämnda land- skapen. Artens systematiska ställning är särdeles osäker. Mellan Blastenia och Caloplaca finnas icke några skarpa gränser, något som Tu. M. FRIES uttryckligen framhåller, och vilket förmått M. ANZI, E. StIZENBERGER och EJ WAInNr0o att sammanföra dem till ett släkte, för vilket de bragt till användning namnet Placodium. Då detta emellertid ursprungligen be- tecknat något helt annat och fortfarande av många lichenologer använ- des i annan bemärkelse, torde det böra ersättas med något annat, och mig veterligen är Callopisma De Not. (1847) det äldsta. Det fanerogam- släkte, som erhållit detta namn, bör enligt prioritetslagarna heta Deianira Cham. & Schlecht., varför icke något hinder föreligger för att bibehålla det för ett lavsläkte. J. M. NORMAN har tagit ännu étt steg längre och sammanfört alla Caloplacacee& och Theloschistacew efter ZAHLBRUCKNERS begränsning under ett släkte, Theloschistes (1853). Det måste nog också medgivas, att Xanthoria parietina och Caloplaca elegans äro mycket nära besläktade med varandra, och att Xanthoria (Fr.) Th. Fr. är ett ganska svagt släkte. Betydligt skarpare begränsat synes Theloschistes (sens. str.) vara. — Gyalolechie (däri ej inbegripna Candelarielle) föras såväl av ANZI som av STIZENBERGER bort från Placodium, men den mycket nära släktskapen mellan Caloplaca pyracea (Ach.) Th. Fr. och C. luteoalba Turn.) Th. Fr. synes mig bevisa, att en sådan åtgärd är onaturlig. Vad Bl. lamprocheila beträffar — jag använder tillsvidare denna namn- kombination — är den i fråga om excipulum en Blastenia, till sporerna närmast en Gyalolechia; besläktad är den otvivelaktigt med Caloplaca ferruginea (Huds.) Th. Fr., under vilken också TH: M. FRIES anför den, dock framhållande, att den ej är identisk med hans var. festina (Fr. 14. Lecidea aspicilioidea Th. Fr. var. dovrina Th. Fr. i västra Jämtland. De på sten växande Lecidea-arterna i våra fjälltrakter äro ännu ganska ofullständigt kända såväl i fråga om sin begränsning och variationsför- måga som till sin geografiska utbredning. Under mina exkursioner i västra Jämtland har jag sammanbragt en rätt stor samling sådana, men 120 bearbetningen av dem har stött på betydande svårigheter och är ännu ej avslutad. En och annan, som tillvaratagits i så stor mängd, att den kunnat utdelas i mina »Lichenes suecici exsiccatix, har redan omnämnts i denna tidskrift; så t. ex. Lecidea paupercula Th. Fr. (n:r 371), som visat sig vara ganska allmän i västra Jämtland men förut helt och hållet blivit förbisedd, DL. lulensis (Hellb.) Stizenb. (n:r 449), som förväxlats med L. leucophea (Floerke) Th. Fr., L. mollis (Wahlenb) Nyl (n:r 272), ävenledes ingalunda sällsynt i det av mig besökta området, och DD. brachyspora Th: Fr. (n:r 598), som icke anträffats mer anfvid Storlien. Redan under mina första exkursioner i Jämtland 1910 anträffade jag nära Hålland i Undersåker en art, som länge trotsat mina försök till bestämning. Alt så blev förhållandet berodde därpå, att jag sökte den bland Biatora och på grund av de stora sporerna och de lätt frigjorda parafyserna samt hymeniets jodreaktion bland gruppen Lecidew coarctate, medan bålens utseende tycktes anvisa den en plats inom gruppen Lecidemw leu- cophece. Slutligen fästes min uppmärksamhet vid en anmärkning under den i närheten av Lecidea tenebrosa ställda L. aspicilioidea Th. Fr., vari framhålles, att denna art företer en viss affinitet just med LDL. coarctata. Nu kunde jag konstatera, att ett av mina exemplar fullständigt överens- stämde med beskrivningen på nämnda arts var. dovrina Th. Fr., och en jämförelse med originalexemplaret i FRIES' herbarium hävde de sista tvivlen om bestämningens riktighet. Här förelåg sålunda en lav, som för länge sedan anträffats på Dovre av M. N. BLYTT och sedan, för så vilt jag känner, aldrig återfunnits. Som nämnts, är det endast ett av mina exemplar, som fullständigt överensstämmer med beskrivningen i »Lichenographia scandinavica»> (s. 542). Ett annat avviker genom betydligt mörkare, svartgrå—brunsvart bål. Men denna olikhet torde vara framkallad genom starkare belysning. Båda äro insamlade på skiffer i södersluttning till vänster om vägen mellan Hålland och Undersåkers kyrka, således långt nere i barrskogs- zonen. Någon närmare uppgift om var det Blyttska exemplaret insam- lats föreligger icke. — Från Röros-trakten har redaktör ERIK P. VRANG meddelat mig en forma depauperata med svagt utbildad, ställvis nästan helt och hållet felande bål; i fråga om apothecierna överensstäm- mer den nära med Jämtlands-formen. På grund av denna överensstäm- melse kan den ej hänföras till var. varangrica "Th. Fr., som utmär- ker sig genom »apotheciis demum protuberantibus, semiglobosis, immar- ginatis». Huruvida föreliggande art är närmare besläktad med LDL. tenebrosa synes mig vara ganska osäkert. Sporstorleken är en helt annan; i detta hänseende överensstämmer ÅL. aspicilioidea rätt nära med L. Brujeriana (Scher.) Leight. Även jodreaktionen är olika, såsom också framhålles i TH. M. FRIES »Lichenographia scandinavica». Och sak samma gäller para- fyserna; hos ÅL. tenebrosa äro de ganska grova och styva, hos LDL. aspici- lioidea däremot fina och inbäddade i rikligt slem. 121 15. Lecanora mastrucata (Wahlenb.) Ach. i västra Jämtland. I TH. M. FRrIES' »Lichenographia scandinavica» föreligger icke någon uppgift om förekomsten av Lecanora mastrucala i Sverige. I Norge var den år 1871 anträffad i Finnmarken och Nordlanden samt på Dovre. Några senare uppgifter, som komplettera kännedomen om artens utbred- ning på den skandinaviska halvön, har jag ej kunnat finna i litteraturen. Det vill alltså synas, som om här förelåge en lucka i utbredningen, men i detta fall, lika väl som i många andra i fråga om lavarna, är nog denna endast skenbar; det är kännedomen om artens utbredning som är bristfällig. Redan 1912 anträffade redaktör ERIK P. VRANG arten i fråga i Röros- trakten, och jag har dessutom sett den i kandidat G. EINAR DU RIETZ sam- lingar från gränsområdet mellan Jämtland, Härjedalen och Norge. Slut- ligen har jag funnit den på de på lavar så utomordentligt rika höjderna mellan Skurdalshöjden och Skurdalsporten nära Storlien. Där förekom den emellertid endast sparsamt och mest steril. Den växte dessutom på en nord- eller nordvästsluttning, och som sådana ståndorter äro mycket artfattigare och torftigare än sydsluttningarna, tilldraga de sig den sam- lande lichenologens uppmärksamhet i långt mindre grad än de senare. Det är helt säkert den omständigheten, att arten, såsom redan TH. M. FRIES påpekat, ofta är steril, som gjort, att den blivit förbisedd; svår- igenkännlig är den ingalunda. Det torde knappt vara antagligt, att den helt och hållet saknas i de svenska Lappmarkerna, då den av E. WAINIO anträffats så långt söderut och inne i landet som i Kuusamo i norra Österbotten. 16. Lecanora (Åspicilia) leprosescens Sandstede vid Stenshuvud i östra Skåne. Ar 1903 beskrev H. SANDSTEDE i sitt arbete »Rägens Flechtenflora» en synnerligen karakteristisk Lecanora, L. leprosescens, lätt igenkänd ge- nom den snart leprösa, i fina gryn mer eller mindre fullständigt upp- lösta bålen och genom sina djupt insänkta frukter. Inom Sverige an- träffades arten först på Öland (1912) av G. EtNAR DU RIETZ, som senare meddelade exemplar för utdelning i mina »Lichenes suecici exsiccati» n407). Är 1915 lämnade han i Sv. Bot Tidskr., s. 115 en redo- görelse för artens förekomst vid Sveriges kuster, där den anträffats, för- utom på ovan nämnda platser, på Snäckgärdet vid Visby, vid Oskars- hamn och på Huvudskär i Stockholms skärgård. Till dessa fyndorter kan jag nu lägga en, som i viss mån sammanbinder artens utbrednings- område i norra Tyskland med det hittills kända svenska. Under en exkursion till Stenshuvud den 27 juli 1916 anträffade jag nämligen arten i fråga på urbergsklippor och block i stormbältet. Den var här synnerligen vackert utbildad och ganska rikligt fertil, något som eljest icke synes vara fallet. Sannolikt är det denna omständighet, som gjort, att arten så länge blivit alldeles förbisedd. Då den blivit anträffad i V22 Norge, torde den icke saknas vid vår västkust. Anmärkningsvärt är dock, att den icke uppgivits för Kullen av F. ERICHSEN, som på grund av sina förbindelser med SANDSTEDE helt säkert känner densamma. 17. Physcia melops (Dul.) Nyl. på Vätterns stränder i Östergötland- I" Sv: Bot. "Tidskr. 1915, ss. 117 omnämner kandidatöfeiifanet DU RieTZ för första gången som svensk Physcia melops, den han an- träffat nära Oskärshamn. Insamlad var visserligen arten i vårt land redan i slutet av 1880-talet, då jag fann den på klipporna vid Vättern i Ödeshögs socken i södra Östergötland, men fyndet har aldrig blivit publi- cerat. Ar 1911 återfann jag den i samma trakt men något nordligare, i V. Tollstads socken. Här vid Vättern uppträder laven i fråga i svallbäl- tet, helt visst på flera ställen, men hittills är den icke anträffad annat än sparsamt, varför jag icke kunnat anskaffa den för mina »Lichenes suecici exsiccali». Om lavens systematiska rang vågar jag icke uttala någon bestämd åsikt; benämningen art är för mig rent interimistisk. Än har den som form, varietet eller underart förts till Ph. aipolia, som den rätt mycket liknar, men från vilken den avviker, förutom genom substratet, bland annat genom mindre sporer, än till Ph. cesia, från vilken den skiljer sig genom frånvaron av soral. Att den felande sorediebildningen skulle bero på en mindre fuktig eller beskuggad ståndort, synes mig icke vara förhållandet. I sin nyss utkomna monografi över de norska physciacéerna har ock B. LYNGE betraktat den som en självständig art. 18. Lopadium fuscoluteum (Dicks.) Th. Fr. i Jämtland. [ESV BO Tidskri 19117 s- 161 omnamnde "jag, att) denmmtiomtateN för Sverige uppgivna Lopadium fuscoluteum av mig anträffats vid Stor- lien, och framhöll, att fyndorten visserligen politiskt tillhörde Sverige, men geografiskt rältare vore att räkna till Norge. Jag uttalade dessutom den förmodan, alt arten skulle »inom Skandinavien vara inskränkt till de regnrikare västra och nordvästra delarna». Senare fynd hava kom- mit mig att modifiera denna åsikt. Redan 1912 fann jag laven i fråga vid foten av Snasahögen strax öster om Ingelbäcken, visserligen ej så synnerligen långt från Storlien, men dock öster om vattendelaren. Ar 1914 anträffades den ytterligare på Vällista, alltså på det östligaste av de utmed järnvägen liggande berg, som höja sig över trädgränsen. Arten synes således hava en vidsträckt utbredning i de (härjedal-) jämtländska fjällen. Men den har hittills blivit förbisedd, något som är ganska an- märkningsvärt, då här är fråga om en av de lättast igenkända skorp- lavarna, och visar, hur bristfällig vår kännedom verkligen är om lavar- nas geografiska utbredning inom vårt land. Gust. O. Malme. Några märkliga växtfynd på Tiveden. »Semper aliquid novi e Vestrogothia...» Detta vid åtskilliga tillfällen» erterade” uttryck av ELIAS FrIES (Bot. Notiser; 1843, s: 147), väl i främsta rummet avseende de för svenska floran då nya, i Västergötland upptäckta växterna Orobanche Cirsii och Iris sibirica, synes icke med åren hava förlorat sin tillämplighet utan fastmer kunna gälla fortfarande. Härmed må anföras några exempel till bestyrkande härav. Under sommaren 1916 gjordes av läroverksadjunkten ALFR. STALIN i Skara, känd såsom varm naturskyddsvän och sedan många år en intres- serad och grundlig kännare av provinsens flora, ett par synnerligen an- märkningsvärda fynd av växter, vilka såvitt jag vet aldrig förut iakttagits i Västergötland Av dessa anträffades den ena å Tiveden och befanns vara den lika sällsynta som underbara orkidéen £pipogum aphyllum Gmel , vilken en gång av sin svenske upptäckare betecknades som »nobilissima et rarissima Flor&e nostre civis.. Upptäckten skedde i början av augusti under en botanisk exkursion på kronoparken Skagersholm i Finnerödja socken å södra Tiveden. Undertecknad, som vid denna tid uppehöll mig i det närbelägna Hova, blev genom välvilligt meddelande från upp- täckaren satt i tillfälle att i hans sällskap några dagar senare besöka växtstället. Detta utgjordes av en barrskogsomgiven, sluttande ängsbacke (ett närmare angivande av platsens läge torde av lätt begripliga skäl åt- minstone f. n. vara mindre lämpligt. För några tiotal år sedan har sluttningen varit bevuxen med lövträd, som dock sedermera till största delen avverkats, och i vilkas ställe en myckenhet buskar tillhörande varjehanda trädslag efter hand inkommit. Under en lind av ganska måttliga dimensioner, från vars allra nedersta stamparti en mängd skott alstrat ett skuggivande snår av unga, buskformiga lindar, anträffades vid vårt besök d. 6 augusti tio stycken blommande Epipogum-stjälkar, alla av ett friskt och kraftigt utseende. Några av dessa voro fullt 25 cm höga, de övriga obetydligt kortare. Fem av dem bildade en klunga och stodo så tätt tillsammans, att stjälkarna nästan berörde varandra; de övriga förekommo strödda på varierande avstånd intill 30—40 cm där- ifrån. Blommorna, som hade en svag men behaglig doft, växlade hos de olika exemplaren till antalet. Tvenne stjälkar buro endast 2 blommor, fyra hade vardera 3 och de övriga ståtade med 4 blommor. Alla blom- morna voro till färgen som vanligt gulvita med rader av purpurröda prickar å läpp och sporre. I det omedelbara grannskapet av Epipogum saknades såväl barrträd som de vanliga skogsmossorna av släktet Hypnum. I stället växte där förutom diverse lövträd såsom asp, sälg och hassel, en hel del örter och ris. Av dylika antecknades: Lactuca muralis, Melampyrum silvalicum, Veronica Chamcedrys, Vaccin- ium vilis idea, Myrtillus nigra, Pyrola secunda, Anemone Hepatica, Actea spicata, Viola Riviniana, Geranium silvaticum, G. Robertianum, Rubus ideus, R. saxatilis, Orobus tuberosus, Vicia silvatica, Luzula pilosa, Carex digitata, Aira flexuosa, Melica nutans, Calamagrostis arundinacea och Pleris aquilina. 124 I en synnerligen intressant avhandling med titel: »Om Epipogium aphyllum i Sverige» av d:r A. FRISENDAHL (Sv. Bot. Tidskr. 1910, s. 91—107) meddelar förf., alt under det sekel, som nyss gått till ända, sedan E. Frir3s 1816 i Femsjö uti Småland upptäckte Epipogum aphyllum som inhemsk hos oss, har växten anträffats i alla svenska landskap utom 6, nämligen Blekinge, Öland, Gottland, Västergötland, Dalsland och Bohuslän. Efter denna av STALIN gjorda upptäckt är alltså antalet av de antydda landskapen nedbringat till 5. Att döma av den kartskiss, som åtföljer FRISENDAHLS avhandling, torde de närmast belägna kända fyndorterna för Epipogum vara Ullaviklint i Närike, Ekholmen utanför Arboga i Västmanland samt Reijmyre i Östergötland, alla tre ganska av- lägsna (c:a 8—10 mil) från den nyupptäckta lokalen. Egendomligt för denna i Finnerödja synes vara, att Epipogum här förekommer i sällskap med lind. Detta träd finnes nämligen ej omnämnt för någon av de många lokaler, som uppräknas av FRISENDAHL. I Tyskland m. fl. län- der lär Epipogum förekomma uteslutande i bokskog, och detsamma gäl- ler för de svenska lokalerna i Skåne och Halland; i det övriga Skandi- navien uppträder den enligt FRISENDAHL hälst i granskog, men är även någon gång funnen i asp- och björksamhällen; enligt K. V. OSSIAN DAHLGREN (Sv. Bot. Tidskr. 1915, s. 376) är Epipogum funnen 1903 i Jumkil uti Uppland i »gammal mossig tallskog». Anmärkningsvärd är kanske även frånvaron av mossor, under det att den fanerogama floran å växtplatsen är så påfallande rik. För att undersöka, huru växten förhållit sig med hänsyn till sin frukti- ficering, besökte SrALIN platsen omkring sex veckor senare (i medio av september) "Det visade sig då, att fruktbildningen helt och hållet fel- slagit. Samtliga kvarlämnade stjälkar voro alldeles förvissnade utan nå- gon tillstymmelse till frukt, och av ett par återstodo endast några obetydliga fragment. Med hänsyn till den gynnsamma väderlek, som åtminstone där i trakten var rådande under större delen av augusti, samt lokalens läge och beskaffenhet — med exposition åt solsidan — är det onekligen i viss mån överraskande, att fruktbildningen sålunda totalt uteblivit. Någon brist på lämpliga insekter under den i förevarande fall helt sä- kert långvariga anthesen torde dock knappast hava förefunnits, och ge- nom sin doft, honung och färgprakt borde Epipogum-blomman varit över- lägsen flertalet andra blommor i omgivningen vid konkurrensen om in- sektbesöken. Den 28 juli 1917 besöktes Epipogum-lokalen av oss ånyo. I betrak- tande av växtens som bekant ganska nyckfulla uppträdande var vär för- hoppning, alt den sällsynta skönheten även denna gång skulle visa sig, mycket ringa. Desto större och gladare vart överraskningen, då vi uti det i lindsnåret rådande dunklet upptäckte åtminstone ett Epipogum-exemplar med trenne, fullt utslagna blommor. Detta växte något litet (omkring 1,5 dm) på sidan om den yta, som fjolårets tio upp- togo, och var cj fullt så kraftigt som flertalet av dessa. Vid det pras- sel, som uppstod, då några skymmande Pteris-blad böjdes mot marken, iakttog jag en större insekt (parasitstekel?), vilken flög upp från en av Epipogum-blommorna, där den tydligen strax förut haft sitt tillhåll. 1235 Ehuru sålunda insektbesök alldeles bestämt konstaterats, visade det sig vid en undersökning, som STALIN företog under sensommaren iden 2 september), att även denna gång någon frukt icke kommit till utbild- ning. Övre delen av exemplaret var nämligen fullständigt förvissnat och utan spår till frukter. — De av STALIN sålunda tvenne gånger gjorda iakttagelserna bekräfta följaktligen den erfarenhet man i allmänhet kom- mit till beträffande denna orkidés ringa benägenhet för fruktsättning. FRISENDAHL framhåller (1. c p. 108, att bland den stora mängd Epipo- gum-blommor han undersökt högst 1 procent kommit i tillfälle att sätta frukt. Det av oss d. 28 juli iakttagna exemplaret Epipogum var emellertid icke, såsom vi då trodde, det enda för sommaren. Tvenne veckor senare be- söktes lokalen av doktor GUST. NEANDER, Stockholm, som därvid fann 2 blommande exemplar, växande i det nära grannskapet av det nyss- nämnda. Men ej nog härmed. Vid sitt besök d. 2 september hade STALIN den stora tillfredsställelsen påträffa ytterligare 3 stycken, som dock voro mindre och svagare utvecklade än de tidigare funna; tvenne av dem voro sålunda 1-blommiga. Således inalles 6 under året 1917. I betrak- tande av den sällsynt regnfattiga och torra sommaren, vilken föregicks av en från nederbördssynpunkt lika ogynnsam vår, förefaller detta tal onekligen överraskande stort. Alla dessa exemplar synas hava uppträtt något utanför det område, inom vilket de år 1916 iakttagna befunno sig; de av dr. NEANDER iakttagna torde t. o. m. befunnit sig 1 å 2 meter därifrån. Med hänsyn till Epipogums förmåga av vegetativ förökning (FRISENDAHL 1. c Pp. 99) bör man väl kunna ha grundad anledning hoppas, att växten på denna lokal — för såvitt den lämnas i fred — i framtiden skall åter visa sig och regelbundet eller periodiskt ånyo ut- veckla sina sällsynta blommor. Dagen efter sitt Epipogum-fynd 1916 fann läroverksadjunkten STALIN i Finnerödja en säkerligen ännu sällsyntare växt än föregående, nämligen hybriden mellan rönn och oxcl, Sorbus Aucuparia L. X S. suecica (L.) Krok. Det synnerligen vackra fyndet utgjordes av en större buske, mä- tande ej fullt 3 meter i höjd, och i dennas omedelbara närhet 16 å 18 mindre buskar, vilkas stammar sköto upp på spridda avstånd, dock ej mer än högst 1 meter från den större. Rotsystemet syntes vara gemen- samt, och det föreföll, som om samtliga härstammade från ett enda ur- sprungligt träd- eller buskartat individ, av vilket dock inga ovanjordiska lämningar längre kunde upptäckas. Senare (1917) företagna undersök- ningar ha bekräftat, att alla buskarna uppstått som skott från en förut- varande stubbe. Samtliga buskar voro: väl utbildade. med friska och kraftiga årsskott, men utan några blommor eller fruktanlag, och det- samma var förhållandet även under 1917 års sommar. Om äktheten av denna hybrid kan icke gärna det minsta tvivel råda. Från Sorbus fennica (Kalm) Fr. — som ej är anträffad i Västergötland — är den uppenbarligen väl skild genom bladens omkrets, flikarnas form och bladundersidans obetydliga hårighet (hos S. fennica äro bladen på undersidan även i äldre tillstånd tätt gråludna) Flikparens antal upp- går ej sällan till 4, och även härutinnan liksom genom den ofta, särskilt 126 hos bladen i skottets övre del spetsiga, om Sorbus Aucuparia erinrande ändfliken' samt slutligen genom buskens hela habitus avviker den högst betydligt från SS. fennica. Nämnas bör, att båda stamarterna — såväl Sorbus suecica som S. Aucuparia äro helt vanliga i dessa trakter. Någon så fullt otvetydig hybrid mellan rönn och oxel är väl ej an- träffad i vårt land sedan lektor JoH. ERIKSONS vackra fynd på Wämö i Blekinge år 1900. Den av mig i Undenäs uti Västergötland funna Sorbus Aucuparia X.S. suecica. (Sv. Bot. Tidskr. 1916, s:1165) är utan ansrapa ojämförligt svagare samt till sina rent hybrida karaktärer mycket under- lägsen denna från Finnerödja. Ett tredje, högst märkligt växtfynd i samma trakt gjordes i juni förli- det år av STALIN och undertecknad ej långt från Finnerödja järnvägssta- tion, nämligen en helt liten buske av den veterligen ännu aldrig i Väster- götland eller över huvud inom Götaland (om icke möjligen i Dalsland? funna Salix lapponum. Exemplaret, som ej mätte mer än 32 centimeter i höjd och vid anträffandet uppbar fem bladbärande skott utan hängen, växte i yttersta kanten av en körväg, som utgår från stationsområdet och i fortsättningen följer östra sidan av det strax norr om stationen belägna stora kärret OKvarndammen>», även benämnt »Kokärret»). Trots sina oan- senliga dimensioner hade busken ett fullkomligt typiskt utseende. Lik- som ofta hos unga kvistar av S. lapponum var även i detta fall stam- mens bark av en karakteristiskt gulaktig färg, och de helbräddade, spetsade bladen hade undersidan nästan lika tjockt vitluden som hos trots någon fjällform. Oaktat allt sökande i den omgivande trakten kunde intet ytterligare exemplar av denna art upptäckas. Till förklaring av denna lika oväntade som intressanta förekomst här av Salix lapponum har man väl att räkna med endast tvenne möjligheter: antingen en fröspridning från någon lokal i norr och i så fall på mycket stort avstånd (de närmaste kända fyndorterna för S. lapponum i Värm- land och Närike äro belagna c:ar 10: mil harifrån) eller ockfattstrolka fyndet som relikt. För det senare alternativet talar grannskapet av det närbelägna, rätt ansenliga kärret, i vilket flera i dessa trakter sällsynta nordliga relikter — sådana som t. ex. Juncus stygius och Carex livida — ännu förefinnas, och där alla förutsättningar ur edafisk synpunkt för denna Salix-arts trevnad borde vara för handen. Mycket möjligt är, att detta kärr förr haft något större utbredning och fordom erbjudit nyss- nämnda växter bättre levnadsförhållanden än nu. Att inga ytterligare rester av S. lapponum anträffades kan väl tänkas bero därpå, att förut existerande buskar dött ut av någon särskild anledning, t. ex. blivit för- störda vid framdragandet av den ovan omtalta körvägen, som enligt uppgift anlades för 16 år sedan. Som växtstället syntes oss alltför riskabelt med hänsyn till den lilla buskens fortsatta tillvaro, flyttades densamma redan följande dag ett stycke bort till en tryggare plats, varest den vid ett förnyat besök halv- annan månad senare synbarligen befann sig i högönsklig välmåga. J. 4. O. Skårman. Scirpus parvulus ved Kristiania. Eftr nyt fund fosken sammel etiket: I Svensk Botanisk Tidskrift for 1912, s. 608, har Dr SELIM BIRGER vit en instruktiv og detailleret skildring av Scirpus parvulus's utbredelse i Skandinavien. Först omtales her Professor P. WAHLBERGS fund i 1822, som senere har veret almindelig citeret i svenske floraer. Eksemplarene, som op- bevares i Riksmuseets herbarium, berer en etiket som ifölge BIRGER har fölgende ordlyd: >»Scirpus nanus. Tagen på min resa med Hisinger. Waärmland eller S. Norrige. Sunne? -—Lysager? Låg bredvid Carex maritima.> Sandsynligheten for at eksemplarene er norske, er derfor, som BIRGER gjör opmerksom paa, meget stor. Findestedet blev tidligere antat for at vere Sundbron i Fryksdalen i Värmland. Undertegnede var i august dette aar saa heldig at opdage Scirpus parvulus ved Kristiania. Og det interessante er nu at findestedet netop er Lysaker! Planten vokste i et ganske stort individantal ved bunden av Holtekilen, en bukt av Kristianiafjorden som skjzerer ind noget vest for Lysaker. Lokaliteten stemmer fuldstandig overens med Scirpus parvulus's andre voksesteder i Skandinavien; den fandtes nemlig sammen med Scirpus maritimus paa leret bund og blev overskyllet ved flodtid. Foruten en mengde sterile eksemplarer saaes ogsaa flere med aks. De smaa karakteristiske yngleknopper var meget almindelige. Paa stedet vokste ogsaa store masser av Carex maritima. Jeg skulde derfor anta det for meget sandsynlig at Professor WAHLBERGS eks. stam- mer fra denne lokalitet. Holtekilen ligger ikke langt fra Lysakertjern, som i de gode gamle dage var meget besökt av botanikere paa grund de mange Carices o. a. sjeldnere planter som fandtes der (nu er ne&esten hele tjernet forsvundet). Det falder ogsaa helt naturlig efter en excursion til Lysakertjernet at van- dre utover den vakre Fornebo-chaussé, vor man meget snart faar et glimt av fjorden tilhöire for veien, vor Holtekilen ligger meget indby- dende og frister botanikeren til et besök. Antageligvis har Prof. WAHLBERG fulgt denne rute fra Lysaker og utover; den regnes ogsaa nu i vore dage for at vare meget lönnende :og benyttes i stor utstrekning under excursioner fra universitetet. — Forövrig er det ikke udelukket at Scirpus parvulus ogsaa findes nzermere Lysaker station; men terrenget er her ikke saa heldig som ved Holte- kilen, vor der findes meget vakre strandenger. Planten har ogsaa veret anfört for Gaasöen ved Kristiania (efr. BIR- "GER 1. c. p. 612), vor M. N. BLYTT i sin tid samlet nogen unge eks. som un- der tvil er blit bestemt til denne art. Gaasöen ligger knapt nok en halv mil syd for Holtekilen, og det er derfor ikke usandsynlig at Scirpus parvulus virkelig ogsaa findes paa denne ö. 128 Professor P. WAHLBERGS' cerverdige, nu snart 100 aar gamle etiket maa efter det ovenfor omtalte fund vistnok betragtes som opklaret. Kristiania. November 1917. Rolf Nordhagen. Calypso bulbosa (L.) Rchb., funnen i Jämtland. Säkerligen måste det i hög grad intressera denna tidskrifts läsare att erfara, att ovannämnda lika vackra som intressanta och sällsynta hög- nordiska orkidé på de senaste åren blivit anträffad även uti Jämtland. Någonting så synnerligen märkvärdigt ligger visserligen ej uti detta fynd, då man vet, att växten i fråga år 1908 anträffades även i den angrän- sande provinsen Ångermanland, men sedan äldre tider tillbaka är funnen i våra 2 nordligaste provinser. Enligt benäget meddelande av ingeniören ÖsKAR BuvIiJE AV GENNÄS före- visades för honom vid ett tillfälligt besök i Östersund sommaren 1916 utav sedermera framlidne läroverksadjunkten KARL LJUNGSTEDT såsom ett synnerligen fint fynd herbarieexemplar av Calypso, alldeles nyss in- samlade på Siljeåsen i Alanäs socken av lantmäteriauskultanten HEIMER WIKSTRÖM. Alanäs ligger i nordöstra Jämtland helt nära Ångermanlands-gränsen. På av mig gjord skriftlig förfrågan till herr W. rörande fyndorten m. m. har han godhetsfullt meddelat mig följande: »De i D:r LJUNGSTEDTS herbarium befintliga exemplaren av Calypso insamlades av mig omkring den 21 juni 1916. Av brist på tid undersökte jag endast platsen när- mast omkring fyndstället, men flera än tre individer upptäcktes ej, icke heller under mitt 4 å 5 dagars arbete i den angränsande skogen. Trots resor i skilda trakter av Jämtland, har växten ej blivit iakttagen av mig på något annat ställe i detta landskap.» Alltså är nu Calypso funnen i icke mindre än 4 provinser i Sverige: Lpl., Vb., Äng. och nu allra sist i Jil. C. F. NYMAN säger om Calypso: »Nornablomman är en bland dem arktiska florans egendomligaste och utmärktaste växter och tillhör em orchidégrupp, som har sitt egentliga hem i tropiska länder.» Carl ”A. E. Lénström. Orobanche Cirsii Fr. vid Mösseberg. Orobanche Cirsii har 1917 åter visat sig vid Mösseberg i floration från: början av juli. Denna gång uppträdde den i vattenkuranstaltens park på ett helt litet område i gräs- och örtrik äng med hassel och i solöppet läge. Individantalet var rätt stort, säkert mer än 20 stycken, såsom förr- icke alla samtidiga utan successivt uppskjutande (fig. 1). 24) Det är nu 22 år sedan den veterligen sist iakttogs, nämligen 1895 av dr H. WirTE på annat ställe vid Mösseberg (se HESSELMAN, »O. alba STEPH. på Gottland» i årg. 1907 av denna tidskrift s. 377 och H. WitrE, »Falbyg- dens vegetation», i Falköping Förr och Nu, Falköping 1910, s. 11). För- Foto av EMIL BÄCKLIN den 25 juli 1917. Fig. 1. Orobanche Cirsii på Cirsium heterophyllwm i parken vid Mössebergs vattenkuranstalt. sommarens starka värme och torka torde ha sin andel i växtens syn- liga framträdande i år. Såväl kuranstaltens överläkare dr F. ODENIUS som kamreraren, hr S. STENBECK ha visat elt berömvärt intresse för den som utdöd ansedda sällsynthetens bevarande och läto genast inhägna växtplatsen, som annars en eller ett par dagar efter upptäckten hade härjats av lien. SA Sr [6 Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 2) 130 På slåtlerängar torde väl en sådan växt ha svårt att fortbestå, detta är kanske orsaken till att den ingenstädes för övrigt stod att finna i den på värdväxter rika, stora kurparken, där den, om icke denna fatalitet vore, borde ha idealiska existensmöjligheter. Bilden har välvilligt ställts till tidskriftens förfogande av doktor EMIL BACKLIN i Göteborg. E. Vretlind. Några anmärkningsvärda gasteromycetfynd. Under de senaste åren hava en del samlingar av gasteromyceter kom- mit mig tillhanda från skilda delar av Skandinavien. Härigenom har jag erhållit ett ganska rikhaltigt material, som belyser de olika arternas geografiska utbredning inom vårt land och grannländerna; innan jag går till en sammanfattning av allt detta, vill jag emellertid avvakta ytter- ligare material under det närmast kommande året. Några i ett eller annat hänseende mera intressanta fynd synas dock förtjäna att publi- ceras redan nu. Här nedan följer en förteckning över de viktigaste av dessa. Calvatia arctica Ferd. et Winge. Ett stort antal nya fyndorter före- ligga från Torne lappmark och Tromsö amt. Från Sverige äger jag dessutom exemplar från Lule lappmark, Stor Titir (/8 1915, T. A. TENG- VALL) och från Härjedalen, Östra Helagsskaftet (1915, H. SMITH). Själv har jag insamlat svampen vid Finse på Sandalshögen i inre Hardanger ( /8 1915). — C. arctica är intimt knuten till Dryas-floran; den har visat sig vara en utpläglat arktisk-alpin art. Bovista nigrescens Pers. Är allmän inom hela Skandinavien (Dan- mark-Sydvaranger och Karesuando). Bovista plumbea Pers. Den nordligast belägna fyndorten i Sverige, varifrån jag sett exemplar, är Ragunda i Jämtland (/8 1913, A. FRISEN- DAHL); i Norrbotten och i de inre delarna av Lappland synes den sak- nas; från själva kustremsan vid den nordligaste delen av Bottniska Vi- ken äger jag dock ej några samlingar. I Norge förekommer B. plumbea allmänt men blott på låga nivåer, åtminstone upp till Finmarks-gränsen. Diseiseda compacta Czern. Hösten 1912 insamlade jag på Slottsbacken (fotbollsplanen) i Uppsala exemplar av en liten gasteromycet, som visade sig tillhöra denna art. Ej blott arten utan själva släktet är nytt för Skandinavien. Släktet Disciseda Czern., som genom mycket skarpa karak- tärer skiljer sig från övriga röksvampar, innefattar tre goda arter, vilka alla äro steppformer. — 1913 och 1917 återfunnen i ett fåtal exemplar på samma lokal. Diserseda circumscissa (B. et C.) Hollös. Tillsammans med föregående (C/o 1912: samt /9 1913). 131 Geaster coronalus (Schaff.) Schroet. Nordligaste säkert kända fynd- orten är i By socken, Dalarna (ALLAN ERNFORS). Geaster fornicatus Pers. Exemplar af denna från Sverige ej kända, jordstjärna finnas från Danmark (Növager, N. E.-Sjelland) i Köpenhamn i Landbohsiskolens botaniska samlingar. De äro bestämda av C. FERDI- NANDSEN. Geaster nanus Pers. Vackra kollekter av denna sällsynta och uppen- barligen sydliga art har jag erhållit från Gottland, Stora Karlsö (!!/5 1913, R. SERNANDER och T. ÅA. TENGVALL) samt från Öland mellan Färjestaden och Torslunda ('3/4 1913, S. G:son BLOMQVIST). Pisolithus arenarius Alb. et Schwein. Ångermanland, Anundsjö s:n, Pengsjö ( /8 1913, E. MELIN). Är förut insamlad i ungefär samma trakt. Phallus impudicus Pers. De nordligaste med säkerhet kända fynd- orterna i Sverige äro följande: Uppland, Skutskär (9/8 1903, J. A. Z. BRUN- DIN); Hållnäs s:n, Enskär (7/8 1917, ERIK ALMQUIST); Forsmark vid gården Ön (!?/8 1917, ERIK ALMQUIST); Östhammar, Lönnholmen ( /s3 1884, TH. M. FRiEs); Heby (1903, T. LAGERBERG); Västmanland, Frösåker (1866, E. C. J. CEDERSTRÖM). — Säkra lokaluppgifter för denna svamp ej blott från de nordliga delarna av dess utbredningsområde utan från hela Skandi- navien vore synnerligen önskvärda. För varje upplysning rörande detta är jag tacksam. Thore C. E. Fries. Rättelse beträffande Lagenandra. I 4:de bandet av Svensk Botanisk Tidskrift (1910, s. 225) har underteck- nad publicerat en del iakttagelser »Om den florala organisationen hos aracésläktet Lagenandra». Dessa grundade sig på material, som jag in- samlade på Ceylon år 1903, och som jag efter hemkomsten bestämde till Lagenandra lancifolia Thw. Som jag redan i denna uppsats meddelade, förolyckades emellertid under hemtransporten en del av det insamlade materialet. Därav blev en följd, att jag för mina undersökningar såväl som för själva bestämningen endast hade att tillgå blommor och frukter, så mycket förargligare som bladformen spelar en stor roll vid särskiljan- det av Lagenandra-arterna. Nu har professor ENGLER, som för när- varande är sysselsatt med slutredigerandet av aracéerna för »Das Pflan- zenreich» meddelat mig, att mina avbildningar icke överensstämma med avseende på måtten med det originalexemplar av L. lancifolia, som finnes i botaniska museet i Berlin. Vid en förnyad granskning av mitt material har det visat sig, att detta ej är att hänföra till L. lancifolia utan snarare till L. ovata (L.) Thw., en växt, som redan av LINNÉ urskilts som Arum ovatum i »Species Plantarum>, II, s. 967. Sedan jag nu även varit i tillfälle att se den avbildning av denna växt, som RHEEDE publicerat i sin »Hortus — w In indicus malabaricus», del XI, tab. 23 (Amsterdam 1693 en avbildning, som vid bestämningen av ifrågavarande Lagenandra var för mig obekant så synes det så gott som alldeles säkert, att min Lagenandra just är alt hänföra till den arten. De i min ovannämnda uppsats skildrade organisationsförhållandena böra alltså hänföras till Lagenandra ovata (1. Thw. och icke till Lagenandra lancifolia ”Thw., vilket jag härmed anhåller att få rättat. | N. Svedelius. Ornäsbijörken i Skedevi, Östergötland. I »Bidrag till kännedom om nordöstra Östergötlands kärlkryptogamer och fanerogamer» av Fr. OTTO WESTERBERG i tidskriftens 2. häfte för 1917 säges om Betula verrucosa Ehrh. v. dalecarlica L. fil.: »Skedevi: Nybygget (vild). Upptäcktes av H. v. Post för 50 år sedan. Det stora och höga trädet finnes ännu 1916.» Denna uppgift är åtminstone ej beträffande tidpunkten för trädets på- träffande riktig, ty förekomsten vid Lilla Nybygget eller Sillsjötorps Ny- bygge, som det också kallas till skillnad från Stora Nybygget, är känd tidigare. I brukspatron CARL GUST. INDEBETOUS herbarium, som av mig nyligen överlämnats till Riksmuseets botaniska avdelning, finnas näm- ligen exemplar från olika tider, det älsta insamlat den 7 juli 1836 av EKEROTH, jag förmodar sedermera med. d:r och kir. m:r ELIAS EKEROTH FÖRTS RLS30: Stockholm i nov. 1917. Govert Indebetou. Tillägg angående Scolopendriums förekomst på Stora Karlsö. Med anledning av att K. JOHANSSON i denna tidskrifts första häfte för i fjor (Finnas herbarieexemplar av Scolopendrium från Stora Karlsö?) be- strider, att etiketten å ett i Riksmuseets herbarium befintligt exemplar »Scolopendrium Phyllitis. Stora Karlsö, Westöö.» (Angående Scolopen- driums förekomst på Stora Karlsö. — Sv. Bot. Tidskr. 1916, s. 276) är skriven av WEsTÖÖ, anser jag mig böra meddela, att denna min uppgift grundade sig på granskning av en för tydandet av handstil å växtetiketter känd auktoritet. H. V. Rosendahl. SMENSK BOTANISE (LIDSKRIET. 19185 BDS- 20 REFERAT NILS VON HOFSTEN: Zur älteren Geschichte des Diskontinuitäts- problems in der Biogeographie. — Separatabdruck aus den Zoo- logisehen Annalen, Bd. VII, Wärzburg 1916. De skandinaviska ländernas främste botanist professor W. JOHANNSEN i Köpenhamn utgav i fjol en redan mycket spridd bok om »Arvelighed i historisk og experimentel Belysning». Man har rätt att tänka sig, att detta arbete delvis är ett utslag för en modärn biologs behov av historisk kontinuilet. Som envar vet, är professor JvHANNSEN en av de mest framskjutna bland dem, som i våra dagar söka att med experimentets tillhjälp komma ärftlighetens och variabilitetens lagar på spåren. Under snart tvenne decennier har han bedrivit exakt ärftlighetsforskning, vilken lämnat resultat av banbrytande betydelse. Men under detta arbete har han allt mera genomträngts av en önskan att efterforska, om icke de nedärvningsproblem, som genetici nu tumla med, varit uppe någon gång i svunna tider — låt vara i annan form och annan orientering. Han har måhända resonerat som så, att det är gott att känna ryckningen i den historiska ankarlinan. Man flyter då tryggare på det nutida vetan- dets hav, som ständigt oroas av storm och oväder. JOHANNSEN har gått till de gamla auktorerna och sport dem, vad de menade om det konsti- tutiva förhållandet mellan två på varandra följande generationer. Vad han fick för svar — därom kan man läsa i hans ovan nämnda bok. Docenten VON HOFSTENS föreliggande avhandling om det biogeogra fiska diskontinuitetsproblemet är en exponent av samma slag. Som den mo- därnt skolade forskare han är, gillar han helt naturligt de ledande tan- karna i de nu gällande åsikterna om den genetiska biogeografien. Men då han i handböckerna ville bekvämt följa den tråd, som leder ned ge- nom århundradena, utvisande etapperna på den väg, som den djur- och växtgeografiska uppfattningen gått, gjorde han snart nog den upptäckten, alt denna tråd ingalunda var utredd, tvärtom knutade den allt som oftast till sig och trasslade ihop sig på ett föga inbjudande sätt. Det var tyd- ligt, att här väntade ett krävande arbete, om någon behållning skulle vinnas. Docenten VON HOFSTEN är emellertid ej den, som skyr arbete. Han gav sig oförväget i lag med det oerhört omfattande källmaterialet, och hans avhandling vittnar om en beläsenhet på det biogeografiska om- rådet, vilken i bredd och djup ej torde överträffas av någon annans. 134 Han ådagalägger i själva verket en litteraturkännedom, som är respekt- ingivande, och det är att märka, att en god del av den penetrerade lit- teraturen är av svårläst beskaffenhet. Har emellertid den förelagda upp- giften att efierforska diskontinuitetsproblemets historia vållat författaren möda, så har likväl lönen ej uteblivit. Frukten av de ingående litteratur- studierna har blivit en lärd och givande utredning av det sätt, varpå de gångna seklen handskats med problemet. Vid läsningen av den fängs- lande framställningen är det oändligt sympatiskt att erfara, att den är fri från all ringaktning för de naiva åsikterna — nb. i de fall då dessa uppbäras av verklig övertygelse. Det är visst icke alla historieskrivare, som respektera passerade åsikter. De borde behjärta, att de meningar, som vi nu förfäkta, till en god del komma att te sig ohjälpligt barnsliga om hundra år. Människor och åsikter — alla äro de barn av sin tid. Särskilt i fråga om längre tillbaka liggande sekler torde det vara skäl att minnas, att den tidens människor saknade viktiga förutsättningar för att bygga faktiska teorier. Men med strålande djärvhet och käckt mod gåvo de sig likväl i lag med problem av svåraste slag, problem som vi ännu den dag i dag är fundera på. Vi ha nämligen blivit betänksammare, vi inse betydelsen av ett tillräckligt förarbete. Vi samla sten på sten till en fast grund, och på den bygga vi sedan; när byggnaden blir färdig, äro vi ej så noga med. Vi föredraga soliditeten framför skyndsamheten. I gamla tider var det tvärtom; det här ifrågavarande arbetet är fullt av exempel på den saken. I ett inledande kapitel ställer förf. den uppgift, han vill bringa till lösning, varvid han förutskickar den befogade anmärkningen: ”Geschichls- schreiber wird man so leicht nicht; ich habe wenigstens verstehen ge- lernt, wie weit und muähsam der Weg ist, der den Naturforscher zu einem historiscehen Uberblick äber die Entwicklung der Ideen föhrt» Efter en redogörelse för »Die Tier- und Pflanzengeographie im Altertumv>, där ARISTOTELES vederbörligt saluteras, och en diskussion av »Die Anti- podenfrage im Altertum und Mittelalter» ger förf. en intressant framställ- ning av »AUGUSTINUS und das Problem der Inselfauna». Därigenom att AUGUSTINUS hävdade, att många ödjur ha uppkommit »för sig», blev han den förste, som uppställde diskontinuitetsproblemet. Det skulle emeller- tid dröja mer än tusen år, innan denna dristiga åsikt om polytop art uppkomst vann beaktande; det förefaller, som om förf. hyste en särskild sympati för denne föregångare på de biologiska idéernas område. En munk under 7:de århundradet AUGUSTINUS från Irland, betecknar nästa steg i diskontinuitetsfrågans historia. Han antog nämligen, att Irlands däggdjur hade invandrat från kontinenten på en numera förstörd land- brygga. I princip betyder sålunda detta antagande, att den platsskilda förekomsten av vissa djur (och växter) kan tolkas genom tidigare befint- liga sammanbindningar mellan nu från varandra avgränsade områden. I biogeografiskt hänseende är Amerikas upptäckt synnerligen viktig. Åt denna händelse ägnar förf. VI:te kapitlet »Die Entdeckung Amerikas, ein Wendepunkt in der Geschichte des Diskontinuitätsproblems (Theorien bis zum Anfang des 18. Jahrhunderisb]. Här möta vi ett sådant namn som DE ZARATE. I likhet med AUGUSTINUS från Irland tog han sin tillflykt 135 till sjunkna landbryggor som förklaringsgrund. Tack vare honom fick den gamla Atlantissagan nytt intresse. Även den lärde jesuiten JosÉ DE Acosta hyllade åsikten om en gång existerande landförbindelser mellan nya och gamla världen. Men ZaARATES teori om en invandring över Atlantis vill han ej vara med på. BUFFON har inlagt stora förtjänster om biogeografien. Han bröt med den seglivade föreställningen, att alla högre djur hade från Asien utbrett sig över jorden — under oöverskåd- liga tider voro ju Ararat och syndafloden de fixa punkterna i all naiv djurgeografi. BUFFON påpekade circumpolariteten hos djuren; han påvi- sade även förekomsten av vikarierande arter. Vid skildringen av LInNEÉs insats på detta forskningsområde framhäver förf., att vår berömde lands- man måste betraktas som växtgeografiens egentlige grundläggare. Bland hans förtjänster är också den att ha gjort uppmärksam på den diskonti- nuerliga utbredningen av de alpina växterna. För botanister är helt naturligt avsnittet om LINNÉ av ett särskilt intresse. Av den omständig- heten, att docenten VON HOFSTEN är zoolog, skall man emellertid icke dra slutsatsen, att han övervägande hämtar sitt bevismaterial från djur- världen. Han har ägnat växtgeografien ett omsorgsfullt studium och anför en mängd botaniska fakta. Därför bör hans värdefulla utredning läsas av såväl zoologer som botanister. Undersökningen av diskontinuitetsproblemet går vidare. Gången mar- keras av namnen ZIMMERMANN, HUMBOLDT, WAHLENBERG, AGASSIZ, LYELL, HÖRBES, HOOKER, DE CANDOLLE, DARWIN, WALLACE 0. a. Det låter sig icke göra att på detta ställe dröja vid förf:s redogörelse för vart och ett av dessa namn och den forskaregärning, de representera. Man måste läsa hans egen framställning; må man i synnerhet lägga märke till den vackra hyllning han ägnar EvwWarp ForBeEs. Utmärkt klargörande är förf:s skildring av biogeografiens ställning kring mitten av förra århundra- det. AGaAssiz kan gälla som försvarare av de gamla åsikterna, enligt vilka de djupare orsakerna till utbredningsförekomsten äro oåtkomliga för all förklaring; det är ej något att bry huvudet med, frågan är olös- lig. Men så kom descendensläran, och alla dogmer föllo till marken inför dess förkunnelse, att utbredningen är produkten av en utveckling. Sedan dess har den genetiska biogeografien varit allenarådande. I slutorden framkastar förf. en bekymrad undran, som han ger föl- jande formulering: »Indem ich diese Schilderung aus der Geschichte der Biogeographie abschliesse, muss ich mich mit einer gewissen Beklemmung fragen, ob ich etwas Besseres zustande gebracht habe, als eine lästige Menge von Tatsachen zu sammeln — das gewöhnliche Los des Spezial- forschers, der sich in der Geschichtssechreibung versuchen will. Ich habe ein buntes Spiel von Ansichten und Ideen aus verschiedenen Forschungs- zweigen zusammengetragen und aufgereiht; habe ich den historisehen Zusammenhang anzudeulten vermocht, wird jemand aus meiner Erzählung einigen Gewinn ziehen können?» Envar, som läser docenten VON HOoF- STENS avhandling, är i tillfälle att tillbakavisa det berättigade i denna undran. Det har lyckats förf. att på ett förträffligt sätt belysa det histo- riska sammanhanget mellan de olika skedena i det biogeografiska diskon- tinuitetsproblemet. Hans skarpa och kritiska blick har skyddat honom 136 för alt fastna i oväsentligheter. Han har fått fram de stora linjerna i problemets historia. Det gör, att man har god och varaktig behållning av ett studium av hans arbete. Det borde läsas av varje biologiskt intresserad. Robert Larsson. J. FRÖDIN, Studier över skogsgränserna i norra delen av Dulee Lappmark = Lunds Univ. Arsskr. N: FF Avd: 20 BOrSEne 225 USP Ovanstående avhandling är resultatet av fältstudier under somrarna 1910—1915. Förf. publicerar ett stort antal observationer över björkskogs- och barrskogsgränsernas nivåförhäållanden. De värden, som här angivas, avse den s. k. övre skogsgränsen, som erhålles genom att man endast tar hänsyn till skogsgränsens högsta punkter på varje fjällsluttning eller dalsida. Inom det behandlade området har förf. urskilt 3—4 från nordost till sydväst förlöpande zoner. I den östligaste av dessa (de isolerade låg- fjällens zon) ligger björkskogsgränsen på synnerligen låg nivå; från 3535 —540 m öÖö. h. stiger den långsamt c:a 100 m till gränsen mot det sam- manhängande lågfjällsområdet, som utgör den väster därom belägna zonen. I denna senare är den övre björkskogsgränsens medelnivå 694 m ö. h. Vid övergången till den därpå följande högfjällszonen stiger denna nivå ytterligare 10 m och håller sig på samma nivå — c:a 705 m — genom hela högfjällszonen. I den västliga fjällzonen (som bl. a. skiljer sig från den föregående därigenom, att inga andra än subalpina skogar finnas sjunker skogsgränsnivån åler mer än 100 m (till 580 m ö. h'), för att slutligen vid det norska kustbältet gå ned till 370 åa 400 m. Björkskogs- gränsens nivå stiger alltså från östra och inre Lappland in mot högfjällen — i samma riktning som landets allmänna medelnivå. Vidare gör sig en sänkning av denna gräns gällande mot väster — oavsett höjdförhål- landena. Förf. diskuterar utförligt orsakerna till denna björkskogsgränsens nivå- variation och kommer därvid till följande resultat, som till stor del grunda sig på experimentella undersökningar i naturen. Den övre björk- skogsgränsens stigning från öster inåt högfjällen beror på ett därstädes gynnsammare lokalklimat. På de isolerade lågfjällen är nämligen denna gräns belägen på vindöppna lokaler, men den åtnjuter inemot högfjällen ett alltmera växande vindskydd. Detta resulterar i en lokalt högre luft- temperatur i högfjällsområdena; på sådana ställen blir också skillnaden mellan växtens egen och luftens temperatur större än på de vindöppna lågfjällen. (Genom termoelektriska undersökningar har förf. konstaterat, att ett solbelyst björkskott på varma dagar och vid vindstilla blev 5,1" varmare än luften i skuggan, under det att vid en vindstyrka av 3,5 m i sekunden medeldifferensen blev 2,4? — alltså 2,7? mindre än vid lugnt 137 väder.) Härtill kommer emellertid — som ett mera avgörande moment — olikheter i markfuktigheten inom de olika zonerna. Ju större höjd över havet ett fjäll uppvisar, och ju längre västerut det är beläget, desto större är (under i övrigt lika förhållanden) dess markfuktighet i skogs- gränsnivån. Då björken — såsom tropofyt — är synnerligen känslig för differenserna i markens vattenhalt (huvudsakligen om sommaren, då de ifrågavarande inverkningarna göra sig gällande) kan björkskogen på torr mark vid gynnsamma transpirationsförhållanden pressas ned åtminstone ett hundratal meter under sin termiska gräns. Tallskogsgränsen, som förf. i senare delen av sin avhandling när- mare behandlar, visar ett delvis annat förlopp inom området. (Se profil- skissen, fig. 10, som på ett synnerligen klart sätt visar skogsgränsernas nivåvariation.) Längst i öster — på Teletöisentunturi, ett isolerat låg- fjäll i trakten av Gellivare -— går tallskogsgränsen högre än björkskogs- öransen (563, resp. 9538 m), d. v. s. tallskogen går 25 m högre än björkskogen. På de isolerade lågfjällen går tallskogen upp till 616 m, men sjunker sedan mot väster, där den endast når till 487 m (t. ex. på Nieras) eller är ännu lägre. Höjdvärdena på tallskogsgränsen åsyfta för övrigt endast skogsgränsen vid sydlig exponering. Tallskogsgränsen kul- minerar alltså på lågfjällen, björkskogsgränsen däremot på högfjällen inom området. Förf. anser därför tallen vara gynnad av det mera kontinentala klimatet i öster. Vad slutligen beträffar granen, anser förf. detta träd fortfarande vara i framryckning; det synes ha gynnats häri av en långsamt fortgående ökning av markens vattenhalt. På flera ställen har granen trängt bort tallen. Någon gång går t. o. m. den slutna granskogen upp till regio alpina. För övrigt omtalas ej granskogsgränsen närmare, då förf. anser, att detta träd ännu ej nått sin klimatiska gräns, och dess nuvarande utbredning sålunda ej — med någon utsikt till framgång — kan förkla- ras enbart av de yttre faktorernas inflytande. V. Norlind. SENI SIMON, Studien äöber die Periodizität der Lebensprozesse demrmint damwernd fewehten Iropengebireten, heimisehen Blame Jansby fawiss Bot; 19014 BATStIST TI. 18: De undersökningar, som ligga till grund för ifrågavarande arbete, före- togos i Buitenzorg, Java, okt. 1910—juni 1911. Temperaturen är i Buiten- zorg utomordentligt jämn året om. Nederbörden är alla tider på året avsevärd men fördelningen på de olika månaderna ganska ojämn. Regn- fattigast är perioden juni—september. Främst har förf. undersökt periodiciteten hos lövverket men även hos kambiet m. m. Det finns arter, vilka regelbundet stå fullt kala en längre tid, men deras antal är ringa. Av dessa föredraga de flesta periodiskt torr mark. — Ett större antal arter stå visserligen ej fullt kala någon 135 längre tid, men behålla under 1—3 månader blott en bråkdel av sitt lövverk, och t. o. m. denna i icke assimilationsdugligt skick. — Kambie- verksamheten befann sig hos dessa båda grupper i fullkomlig vila under den tid, träden stodo kala resp. saknade assimilationsdugliga blad. — Efter en obetydlig lövfällning under några veckor förlorar åter en annan artgrupp den återstående bladmassan under loppet av några få dagar för att omedelbart skjuta nya skott. Representanterna för denna grupp träffas i de fuktigaste områdena. Hos tvenne undersökta arter befann sig kambiet i viltillstånd tiden närmast före utvecklingen av de nya bladen. Det stora flertalet träd och buskar äro ständigt gröna. Till denna kategori räknar förf. med någon meningsskiljaktighet från VOLKENS alla dem, som vid varje tid på året äga ett antal normalt assimilerande blad å alla skott. Av dylika undersökte förf. med avseende på kambiets för- hållande endast Ficus annulata var. valida, hos vilken kambiet tycktes inträda i en längre vila före varje (väl två gånger årligen inträffande skottskjutning. En noggrannare undersökning av kambiet än en ytlig mikroskopering hade här varit önsklig. I överensstämmelse med VOLKENS har förf. fastställt, att blad- och skottbildning med enstaka undantag försiggår strängt periodiskt, liksom att knopparna alltid genomgå en längre vilperiod. Ehuruw det i Buitenzorg ej finnes någon tid på året, då ej en eller annan art utträder ur vilstadiet och öppnar sina knoppar, gör dock det stora flertalet träd detta under tiden nov.—april. Härav följer dock ej utan vidare att skottskjutningen är direkt beroende av klimatförhållandena. Så är det ett känt sakförhållande, att bredvid varandra växande exemplar av vissa arter skjuta vid olika tidpunkter, det ena exempelvis i början av januari, det andra i slutet av maj. Samma exemplar skjuter vidare under olika år noga vid samma tidpunkt eller gör detta regelbundet vid olika tider, utan att något beroende av klimatförhållandena därför kan märkas. Slutligen genomgå åtskilliga arter bladväxling två eller flera gånger årligen, och många ständigt gröna träd utveckla med korta mel- lanrum året om en del av sina knoppar. Större beroende av klimatförhållandena visar lövfällningen, som är livligast under jan.—mars. Medan i periodiskt torra trakter en minsk- ning av vattentillgången har en lövfällning i följe, förorsakas denna i Buitenzorg av en alltför riklig tillgång på vatten (kanske i samband med en minskning av ljusintensiteten). Förf. har även ägnat zonbildningen i veden liksom upplagsnäringen någon uppmärksamhet. I de flesta fall svarar antalet tillväxtzoner mot antalet skottgenerationer, men ej alltid. Zonernas skärpa varierar själv- fallet, och det är intressant, att desamma stundom knappt äro urskilj- bara. — Det är naturligtvis i detta fall ej fråga om arter, som icke under några omständigheter avsätta tillväxtzoner — trots en, låt vara jämförel- sevis kort, vilpaus hos kambiet, och oaktat de någon tid stå kala. Upplagsämnena, av vilka förf. undersökt stärkelse och socker, under- gå i grenarna på grund av den livliga andningen en stark minskning under ett längre vilstadium hos träden. Några omvandlingar av desamma tyckas ej äga rum under vilperioden. LR ra 139 Slutligen ingår förf. närmare på frågan om växternas periodicitet och underkastar KLEBS uppfattning om de yttre faktorernas avgörande bety- delse en kritik, vilken kanske dock ej är till alla delar fullt övertygande. Han formulerar därpå sin egen åsikt som följer. Växternas växling av tillväxt och vila får varken tillskrivas inre eller yttre faktorer ensamt men en samverkan av bådadera. Den primära orsaken är hos det större antalet trädarter att söka i deras specifika struktur, vilken orsakar att bladen utvecklas periodiskt och ej kontinuerligt. Däremot bestämmer ej den specifika strukturen, när en paus inträder, eller hur länge den varar. Här äro de yttre faktorerna, korrelationerna inom växten liksom möjligen intracellulära processer avgörande. Ernst Antevs. ROLF NORDHAGEN, Planteveksten på Frogene og naerliggende ger. Bidrag till kunskapen om naturforholdene i Norges skjzergaard. — Trondhjems Videnskabsselskabs skrifter, 151 s., 3 plancher. ”Trond- hjem 1917. Den fysiognomiska riktning inom växtgeografien, som här i värt land under senare år nått en så storartad utveckling, har hittills lämnat föga spår efter sig i den norska litteraturen. Icke minst vid studiet av den svenska skärgårdsvegetationen har bristen på ett på moderna prin- ciper och arbetsmetoder grundat verk om den norska skärgårdens vege- tation gjort sig i hög grad kännbar. De svenska växtgeograferna ha därför allt skäl att med glädje bälsa NORDHAGENS arbete. Det utgör en bearbetning av resultaten från förf:s somrarna 1914 och 19135 företagna resor till ögrupperna Froan, Sulen och Mausund, vilka tillsammans utanför Trondhjemsfjordens mynning bilda en av Norges mest pelagiska skärgårdar. Även från den strax söder om denna skärgård liggande stora ön Froya meddelas en del iakt- tagelser. Som författaren själv framhåller i förordet, är avhandlingen icke att betrakta som någon uttömmande monografi över området, icke som en vegetationsbeskrivning i egentlig mening. Den avser blott att ge en över- sikt över de stora dragen av områdets vegetation jämte en mera ingående behandling av vissa växtsamhällen och problem. TI betraktande av den ringa tid författaren kunnat ägna åt fältarbetena, 3 veckor 1914 och 11 dagar 1915, innehåller avhandlingen ett aktningsvärt material. Efter en kort översikt över öarnas topografi, djurliv, klimat och geologi övergår författaren till en skildring av områdets växtsamhällen. Han grupperar dessa på följande sätt; I. Hydrofytsamfund. II. Engen. III. Klippevegetation. Blomsterlier. Torre bakker. IV. Klofter. fekTat NI Lyngheden. VII Halofytsamfund. "Dessa huvud 140 grupper torde nog rält väl motsvara de i naturen uppträdande associa- tionskomplexen, och grupperingen torde ge en ganska överskådlig bild av områdets vegetation. Den utförligaste behandlingen har författaren ägnat åt myrarna. Han meddelar talrika ståndortsanteckningar från olika samhällen, i allmänhet med användande av den HULTSKA metoden, men i en hel del fall även efter RAUNKJARRS metod. Associationsbegreppet tages mycket snävt och så gott som varje närmare undersökt yta betecknas som en särskild association. Något försök att i enlighet med de moderna strävandena inom Uppsala- och Zuäricherskolorna åt associationerna ge en mera fast begränsning och göra dem till fixa enheter, jämförliga med systematikens arter, göres sålunda icke. Men i betraktande av det jämförelsevis ringa material, som stått till författarens förfogande, hade väl detta knappast heller varit möjligt. Av några myrar lämnar författaren ganska utförliga beskrivningar, illustrerade av fysiognomiska kartskisser. Framställningen är utpräglat successionistisk, d. v. s. växtsamhällena betraktas och skildras från över- vägande utvecklingshistorisk synpunkt. Utan att vilja på något sätt draga riktigheten av författarens tydligen med stor noggrannhet och urskillning framdeducerade utvecklingsserier i tvivelsmål, kan anmälaren dock ej underlåta att framhålla, att dylika blott på grundvalen av jämförande vegetationsstudier uppkonstruerade successioner alltid måste komma att vila på en högst osäker grundval, så länge de ej kontrollerats genom stratigrafiska undersökningar. Och då just ifråga om myrarna sådana så gott som alltid med lätthet kunna verkställas, måste deras frånvaro be- tecknas som en brist i avhandlingen. Vida -mindre ingående behandlar författaren de övriga associations- komplexen, i vilka han vanligen ej urskilt några associationer, utan nöjer sig med mera allmänna skildringar och artlistor. Vilket icke hindrar, att man av hans framställning får en rätt god bild av vegetationens floristiska och fysiognomiska huvuddrag. Blott från några strandängar meddelas mera ingående studier över associationerna och deras zonala fördelning jämte en fysiognomisk kartskiss. Beträffande de successio- nistiska synpunkterna gäller detsamma som om myrarna. Åt moss- och lavvegetationen har författaren ägnat föga uppmärksam- het. Några artlistor från bergväggarnas och hällarnas lavsamhällen äro emellertid av ganska stort intresse. Avhandlingens senare del behandlar ögruppens flora. Det gamla om- stridda problemet om fjällväxterna i den norska skärgården ägnas en rätt utförlig diskussion. Det faktum, att författaren inom området blott anträffat 5 fjällväxter, medan man redan på Freya och i än högre grad längre in i skärgården finner ett långt större antal arter, ger författaren anledning till en jämförelse med Nordnorges övriga pelagiska skärgårdar, genom vilken de yttersta skärgårdarnas fattigdom på fjällväxter konstateras som ett tämligen generellt fenomen. De olika möjligheterna till förkla- ring av detta fenomen diskuteras rätt utförligt. FRÖDINS bekanta salt- hypotes göres till föremål för en enligt anmälarens åsikt fullt berättigad kritik. För övrigt lämnar författaren frågan öppen, men synes dock 141 mest luta åt antagandet av historiska förklaringsgrunder för nyssnämnda fenomen. Häremot måste emellertid invändas, dels att författaren icke synes ha tänkt sig in i det förhållandet, att man liksom i södra Sverige, även i dessa trakter torde ha allt skäl att antaga en landhöjning till nuvarande nivå redan under ett rent arktiskt klimat, och att alltså ett områdes läge i förhållande till den marina gränsen knappast torde ha någon betydelse för frågan om fjällväxternas ålder på platsen, dels att den enklaste och naturligaste förklaringen väl dock torde vara den, att de pelagiska ögruppernas extremt maritima klimat troligen ställer de flesta av den inre skärgårdens fjällväxter i ett mindre gynnsamt läge i kon- kurrensen. Även det begränsade utrymmet (JACCARDS lag) torde väl här spela en viktig roll. Även en del sydliga växtarters utbredning i Trondhjemstrakten gör författaren till föremål för diskussion. -Författarens av kartor illustrerade påvisande av vissa arters vackra reliktutbredning kring Trondhjemsfjor- den erbjuder mycket av intresse. Över huvud taget kommer författaren här med en hel del utredningar av stort värde även för belysningen av svenska förhållanden. Tyvärr har författaren vid sina resonemang ej tagit någon som helst hänsyn till arternas utbredning inom övriga skan- dinaviska länder, varigenom han tt. ex. kommer att räkna Geranium columbinum och Digitalis till samma växtgeografiska grupp. För vissa nordatlantiska arters frånvaro på öarna synes författaren liksom för fjällväxterna böjd att antaga invandringshistoriska orsaker. För anmälaren synes det även i detta fall ligga närmare till hands att antaga ekologiska förklaringsgrunder. Även så utpräglat nordatlantiska arter som Narthecium och Erica tetralix torde kunna få för mycket av det goda och i ett extremt pelagiskt klimat komma att ligga under i konkurrensen. Slutligen diskuteras en del arters vid första påseendet oförklarliga frånvaro på de pelagiska öarna och i samband härmed dessa ögruppers relativa artfattigdom. Författaren kommer här till det resultatet, att de ifrågavarande ögruppernas isolerade läge i förening med spridningsbiolo- giska faktorer torde lämna fullt tillräcklig förklaring. Tyvärr synes författaren ej haft kännedom om JACCARDS statistiska metoder, vilka i ett dylikt område med säkerhet skulle ha givit synnerligen vackra resultat. Avhandlingen avslutas med en förteckning över områdets 237 kärl- växter med uppgifter om de öar, på vilka varje art iakttagits. NURDHAGENS bok innehåller ett rikt iakttagelsematerial och många goda synpunkter. Den bör läsas åtminstone av de svenska botanister, som på ett eller annat sätt syssla med kusttrakternas vegetation. Och av författarens under de sista åren fortsatta arbeten i Norges pelagiska skärgårdar, speciellt på Utsire, torde mycket vara att vänta. G. Einar Du Rietz. SVENSK BOTANISK IN IITDSKRIFT. 1918- BD 125 Hö MEMORIAM Ingebricht Severin Hagen. «x 18/4 1852. i Ve Den 8 juni 1917 dog efter en kort tids mera akut sjukdom den fram- stående norske bryologen I. HAGEN. Han var född i Trondhjem den 13 juni 1852. Efter avlagd med. kand.- examen år 1883 verkade han in- till 1906 såsom läkare i Trond- hjems amt, så t. ex. 1889—1897 vid epidemiska sjukhuset i Ils- viken och 1899—1906 i Opdal på Dovre såsom distriktsläkare. Från och .med den 1 januari 1907 upp- hörde -han med sin verksamhet som läkare och bosatte sig för återstoden av sitt livi Trondhjem. Sitt stora, mest bryologiska biblio- tek, sin rikhaltiga moss-samling, innehållande omkring 39,000 exem- plar och omkring 4,000 mossarter, samt en mycket värdefull samling av 1,200 mikroskopiska preparat skänkte han till det K. Norske Videnskabs Selskab mot villkor att för framtiden få förfoga över ett arbetsrum i sällskapets bygg- nad; sin förmögenhet donerade han till Nansenfonden mot en år- lig livränta. Den 8 sistlidne juni slutade hans verksamma liv. HaGEN visade tidigt ett utpräg- lat vetenskapligt intresse. Han var i sina yngre år fysiolog och utgav tillsammans med professor WORM- MÖLLER flera arbeten om sockeranalyser. Snart nog började dock bota- niska spörsmål, särskildt studiet av Norges lövmossor, alt bli huvud- föremålet för hans intresse och för hans rastlösa, energiska forskararbete 143 Hans bryologiska intresse var så stort, att han till sist på det sätt, som här ovan omtalats, med uppoffrande av sin indräktiga läkarepraktik ord- nade så. att han kunde få ägna sin tid odelat åt det mål, som han före- satt sig, nämligen en på vetenskapens nuvarande höjd stående norsk lövmossflora. Den tid, som han fick odelat arbeta på detta mål, blev blott 11 år, en alltför kort tid så grundligt, som han tog sin uppgift; han hade vid sitt frånfälle medhunnit blott omkring !/3 av förarbetena till den planerade mossfloran. Den för densamma nödvändiga kritiska genomgången av det förefintliga norska lövmossmaterialet visade sig näm- ligen vara mera tidsrövande, än HaGEN troligen a priori tänkt sig. Ha- GEN har publicerat talrika gedigna arbeten, i vilka nästan uteslutande Norges lövmossor avhandlades. Dessa arbeten äro emellertid självfallet mycket lärorika även för bryologerna i det närgränsande Sverige. Av HAGENS publikationer må här blott nämnas: 1) »Musci Norvegiae borealis» (Tromsö Museums Aarshefter, 1899—1904), vari särskilt den grundliga utredningen av de nordiska arterna av det kritiska Bryum-släktet är värdefull; 2) »Remarques sur la nomenclature des mousses> (K. Norske Vid. Selsk:s Skrifter, 1910), en mördande kritik av det underliga beslutet på de botaniska kongresserna i Wien 1905 och Brässel 1910 att antaga HEDv- WIGS »Species Muscorum»> (1801) som utgångspunkt för lövmossornas nomen- klatur; 3) »Forarbeider til en norsk lövmosflora», tryckt i samma tidskrift som förenämnda avhandling; av dessa förarbeten, vari resultaten av HaAGENS rika livsgärning finnas koncentrerade, ha 6 delar utkommit, den första delen 1899. HAGEN var en rakryggad man, som oförskräckt kämpade för det, som enligt hans åsikt var det rätta, men i sin kamp begagnade han alltid blanka vapen. De, som lärde känna honom närmare, skola alltid minnas honom såsom en ovanligt rättrådig och pålitlig vän. Såsom ett exempel på HaAGENS kamratliga sinnelag må nämnas, att han vid Naturforskar- mötet i Stockholm ordnade om att de bryologiskt intresserade deltagarna (förutom HAGEN och undertecknad, N. BRYHN med fru och E. JENSEN) bodde på samma hotell, varigenom ett mera intimt umgänge oss emellan möjliggjordes, och denna bryologiska samvaro artade sig så angenäm, att den för oss alla blev ett kärt minne för livet. HEN WiURArnelll SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1918. Bb. 12, Hu. 1. NOTISER Såsom sökande till professuren i fysiologisk botanik vid Lunds uni- versitet ha anmält sig docenterna O. GErRTZ, H. LUNDEGAÅRDH och N. HERIBERtT NILSSON, Lund, docenten H. KYLIN, Uppsala, samt fil. dr W. BRENNER, Hälsingfors. Såsom sakkunniga att bedöma de sökandes kompetens ha utsetts pro- fessorerna H. NILSSON-EHLE, Lund, 0. JUEL, Uppsala, O. ROSENBERG, Stockholm, W. JOHANNSEN, Köpenhamn och N. WILLE, Kristiania. Till avdelningsföreståndare vid Sveriges Utsädesförenings växtförädlings- anstalt i Svalöf har antagits fil. dr NILS SYLVÉN. Till docent i växtbiologi vid Uppsala universitet har förordnats fil. lic. E.: MELIN. Till professor och intendent vid Riksmuseums paleobotaniska avdelning har Kungl. Maj:t den 22 februari utnämnt och förordnat assistenten vid samma avdelning, docenten vid Stockholms högskola fil. dr THORE G. HALLE. k 1919 års Linné-pris. För tävlan om dessa pris, som utdelas av KK: Vetenskapssocieteten i Uppsala, antogs vid sammanträde den 9 februari följande botaniska ämne: »Undersökning av rotens anatomi hos (före- trädesvis inhemska) representanter för olika familjer inom någon större avdelning av angiospermerna, avsedd att utreda, huruvida systematiska karaktärer därigenom kunna erhållas.» Svar skola vara inlämnade till Vetenskapssocietetens sekreterare före ingången av februari 1919. Prisets storlek är 500 kronor. & = + Avliden. Den framstående lichenologen, abbé J. HARMAND, född den 1 februari 1844, avled den 30 oktober 1915 i Docelles, Vosges, Frankrike. Han har utgivit ett stort antal avhandlingar, huvudsakligen om franska lavar, därav ett oavslutat stort sammanfattande arbete >Lichens de France>, samt flera exsiccatverk. Stockholm. Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1918. EN EPS Vg Ir A in FFNS ON ss TRA dn ÄT a a Sr anse rn I 4 - Till tidskriftens medarbetare. Manuskript, avsedda för Svensk Botanisk Tidskrift, ävensom korrektur och andra handlingar, som röra tidskriften, sändas direkt till redaktören under adress Experimentalfältet. Manuskripten böra vara tydligt (helst maskin-)skrivna samt noga genomsedda — även beträffande skiljetecken — för undvikande av korrekturändringar mot manuskriptet. Omkostnader för korrekturändringar mot Mäbuskrigtet bestridas af författaren. | Med afseende på stilblandningar gälla följande regler: 1) Auktorsnamn sättas med vanlig stil. 2) Personnamn i texten sättas med KAPITÄLER (dubbelt understruket i manuskriptet). 3) Växtnamn i texten sättas med kursiv stil (enkelt understruket i manuskriptet). Citeringar böra ske genom hänvisningar till en avhandlingen bi- fogad litteraturförteckning. Noter under texten böra så vitt möjligt undvikas. Det är önskvärt, att större avhandlingar av allmänt vetenskap- ligt innehåll äro författade på engelska, franska eller tyska, eller åtminstone äro försedda med en sammanfattning på något av dessa språk. « Manuskript, som ej är skrivet på svenska, bör åtföljas av upp- gift om vem som verkställt eller granskat översättningen till det främmande språket. Direkt förbindelse mellan författaren och tryckeriet får ej äga rum. Varje författare erhåller 100 särtryck med omslag avgiftsfritt av sin i tidskriften intagna avhandling; större antal efter överenskom- melse. Av smärre meddelanden, intagna i tidskriftens borgisavdelning, lämnas separat endast efter särskild överenskommelse. INNEHÅLLSFÖRTECK NING KYLIN, H., Studien öber die Entwicklungsgeschichte der Phxeophyceen —>»—, Svenska västkustens algregioner (Die Algenregionen der schwe- dischen Westkuste) =: se ..sossidg so guöeir ses guss sdgu svek drag ans enper baden se SKARA BRENNER, W., Die Farbstoffbildung bei Penicillium purpurogenum DAHLGREN, K. V. 0., Uber einige Kreuzungsversuche mit Chelido- nium majus L., Polemonium coeruleum L. und Lactuca muralis L. SMÄRRE MEDDELANDEN ROSENDAHL, H. V., Asplenium-studier på Gråberget utanför Gävle. (Asplenium-Studien auf Gråberget ausserhalb Gävle)... ii skesnri MALME, G. O., Malme, Lichenes SUCCICIN CXSICCAU:., si vice sond kor ssd FARS NLA ——, Lichenologiska notiser. (Lichenologische Notizen.)....:....ee-+-:- SKÅRMAN, J. A. O., Några märkliga växtfynd på Tiveden. ” (Einige bemerkenswerte Pflanzenfunde auf Tiveden.) -...e-e-c-ee-cesumee NORDHAGEN, R., Scirpus parvulus ved KTiStia nia 3 i.c 00000 or teer see dre LEÉNSTRÖM, GC. A. E.;, Calypso bulbosa (L.) Rcehb., funnen i Jämtland VRETLIND, E., Orobanche Cirsii vid Mösseberg =... e-ee------0-06-72 FRIES, TH. C. E., Några anmärkningsvärda gasteromycetfynd. (Ei- nige bemerkenswerte Gasteromycetenfunde.) ........-sees--ssetererkene SVEDELIUS, N., Rättelse beträffande Lagenandra. (Berichtigung be- treffs. Lagenandpa.). . :, cs oe Hske Assar seder og Flänh Sr AR IA SAR fr ERA INDEBETOU, G., Ornäsbjörken i Skedevi, Östergötland. (Betula verru- cosa Ehrh. v. dalecarlica L. fil. in Skedevi, Östergötland.) ........ ROSENDAHL, H. V., Tillägg angående Scolopendriums förekomst på Stora Karlsö. RN NANG SL IOK VA ÄDDRE NE SR SRK SAR MA ARA AMN Eg Er SÖSREFERAT HOFSTEN, N. Von, Zur älteren Geschichte des Diskontinuitätspro-- blems in der Biogeographie..:::...-e+es00-te-025 505000 vems FRÖDIN, J., Studier över skogsgränserna i norra delen av Lule Lapp- mark. (Studien äber die Waldgrenzen im nördlichen Teil von EMle: Ba pPIark.) side egg bre Bjorn sh Se hr SSA Ia Nee FASTA MA SIMON, S. V., Studien äber die Periodizität der Lebensprozesse der Sin dauernd feuchten Tropengebieten heimischen Bäume ...:ecee NORDHAGEN, RB., Planteveksten på Frogene og nerliggende oer. Bidrag til kundskapen om naturforholdene i Norges skjergaard. (Die Vegetation der Fro-Inseln und naheliegender Inseln. Bei- trag zur Kenntnis der Naturverhältnisse der norwegischen Schären.) 139 - IN MEMORIAM 0 INGEBRICHT SEVERIN FÅA GREN on RADEN NTA ee CE ANS Bite (UN SERGE Te WOMAN 142 3 FREREROTISER 2205, dl ge Ks Rs tgb ÅS SN ARE NEN SSR RNE MD i Utgivet den 23 febr. 1918. STOCKHOLM, NYA TRYCKERI-AETIEBOLAGET 1918. Utgiven av Redigerad av TORSTEN LAGERBERG HÄFTE 2 r fån 50 WW KG: ORVAR NÅ SEC ”Å JR SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS (6 styrelse och redaktionskommitté 5 | | år 1918. Styrelse: l | R. SERNANDER, ordförande; O. ROSENBERG, vice ordförande; T. LAGERBERG, sekreterare och redaktör, ROB. E. FRIES, skatt- > mästare; FR. R. AULIN, J. BERGGREN, E. HEMMENDORFF, 0. JUEL, G. LAGERHEIM, G. MALME, HJ. NILSSON. Redaktionskomrmitté: i S. BIRGER, T. LAGERBERG, G. LAGERHEIM, G. SAMUELSSON, -R. SERNANDER, T. VESTERGREN. taniska Föreningen) är 15 kronor. / ; Medlemsavgiften för år 1918, 10 kronor, torde inbetalas till skatt- å v ren professor ROB. E. FRIES, Stockholms Högskola, Drottning. - Nyinvalda edisinraar kunna erhålla föregående Argånger. av tid- 3 S skriften till ett SS av d kr. pr band för årgångarna 1—5, Å Kr | | OR kholm Va. SN SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1918. Bb. 12, H. 2. RÖIRKSCHCLAG ZUR NOMENKLATUR DER SOZIO- EOGISCHEN PECANZENGEOGRAPHIE VON FRECODU RIETZ, THO C: E; FRIES und TÅ. TENGWALL Vom Anfang der achtziger Jahre des 19. Jahrhunderts an hat die schwedische pflanzenphysiognomische! Forschung eine Einheit- lichkeit in Auffassung und Behandlung der Probleme aufzuweisen, die kaum in einem andern Lande ihr Gegenstäck findet. Die Prinzipien, denen R. Hurt 1881 in seiner genialen Abhandlung »>Försök till en analytisk behandling av växtformationerna» Ausdruck gab, sind die Richtlinien gewesen, denen die pflanzengeographische Forschung unsres Landes gefolgt ist. Der eifrigste Vorkämpfer fär HuLTs Ideen war R. SERNANDER, der deshalb neben HuLTt zu den Begrändern der modernen Pflanzengeographie in Schweden gerechnet werden kann. Man darf indessen nicht vergessen, dass der schwedische Forscher H. v. PosTt schon fräöher (1842, 1862) aufgetreten und An- sichten verfochten hat, welche gut mit denen öbereinstimmen, denen HuLT erst viel später zum Durchbruch verhalf. Die von HuLT und SERNANDER verfochtenen Ansichten gewannen indessen ausserhalb der Grenzen Schwedens und Finlands nur wenig Beachtung. Wahrscheinlich beruhte das auf verschiedenen Umständen, deren wichtigster wohl darin bestand, dass die haupt- sächlichsten Arbeiten dieser beiden Forscher schwedisch geschrieben und deshalb in den grossen Kulturländern wenig geniessbar waren. ' Pflanzenphysiognomie bezieht sich in dieser Arbeit auf die Lebensformen der Pflanzen. Dabei wird jedoch nur auf die wesentlichen Eigenschaften wie Grösse, Sprossbau und Uberwinterungsweise Ricksicht genommen. Andere >»>phy- siognomische Ähnlichkeiten» zwischen den Pflanzen, z. B. die Blitenfarbe, sind be- deutungslos und können den Lebensformen nicht zu Grunde gelegt werden. — Die Lebensformen sind direkt in der Natur gegeben, und wir nehmen nicht Stellung zu der Frage, in welchem Grade sie in jedem Spezialfall ökologisch oder phylogenetisch bedingt sind. Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 10 146 Natärlich kam dazu, dass die Zeit fär einen allgemeinen Durchbruch noch nicht reif war; die pflanzenphysiognomischen Probleme hatten in den achtziger und neunziger Jahren noch nicht die Aktualität erlangt, die ihnen später zuteil wurden. Das neue Jahrhundert bezeichnet darin einen Umschlag; erst in diesem hat sich die Pflanzen- geographie zu dem Rang durchgearbeitet, den sie jetzt neben den äubrigen gegenwärtig aktuellsten und wichtigsten Disziplinen der Botanik einnimmt. Lange trug deshalb die schwedisch-finnische Pflanzengeographie ein eigenes Gepräge, das sie von der im öbrigen recht mannigfaltigen europäischen und amerikanischen unterschied. Die erstere verfolgte eine klare und zielbewusste induktive Methode, in der letzteren kämpften gewöhnlich unklar aufgefasste induktive Prinzipien einen ungleichen Kampf mit den von ScHouw (1822), THURMANN (1849) und SENDTNER (1854) inaugurierten deduktiven Prinzipien. A. v. HuMBOLDTS Gedanken (1806), die in der zweiten Hälfte des 19. Jahrhunderts in Schweden und Finland aufgenommen und wegleitend wurden, gewannen also in dieser Zeit in anderen Ländern kein all- gemeines Verständnis.! Im 20. Jahrhundert hat indessen ein Umschwung in der euro- päischen pflanzengeographischen Forschung stattgefunden. Die induktive Methode hat Jahr fär Jahr immer mehr Terrain gewonnen. Abgesehen von England und Amerika, wo die deduktiven Prinzipien bis zu ihren äussersten Konsequenzen getrieben worden sind, sind jetzt die Wahrheiten der induktiven Methode allgemein anerkannt. Unter den bekannteren Forschern, die der induktiven Methode hul- digen, seien erwähnt O. DRUDE, H. BROCKMANN-JEROSCH, E. RUBEL; prinzipiell schliessen sich diesen öäberdies sämtliche jetzt lebende Fäöhrer der Pflanzengeographie (E. WARMING, C. SCHRÖTER, CH. FLAHAULT u. a.) mit Ausnahme der englischen und amerikanischen Forscher an. Die Schranken, die fräher die schwedisch-finnische Pflanzen- physiognomie von der öbrigen europäischen trennte, sind also zum ! HumBoLbpDts Schiöler GrisEBAcH (1872) nahm freilich die Ideen seines Lehrers auf und entwickelte sie weiter, aber seine Studien bewegten sich so gut wie ausschliess- lich um die Physiognomie, und der Zeitpunkt fär seine Untersuchungen liess keine Vertiefung in das Problem von der Abhängigkeit der Vegetation von den äusseren und inneren Faktoren zu. Uberdies weist sein System der Lebensformen grosse Inkonsequenzen auf, und nicht selten werden sehr unbedeutende Eigenschaften den Lebensformen zu Grunde gelegt. Deswegen hat vielleicht gerade er am meisten dazu beigetragen, diesen Zweig der Pflanzengeographie in Verruf zu bringen. BD är RE V SE 147 grössten Teil gefallen. Nachdem die erstere den Assoziationsbegriff in seiner modernen Ausformung vollständig aufgenommen, steht die schwedisch-finnische Vegetationsforschung in voller Ubereinstimmung mit der europäischen induktiven Schule. Zwischen HuLTts Vege- tationsformation und dem modernen Assoziationsbegriff ein Gleich- heitszeichen zu setzen, wie man bisher getan, därfte nämlich nicht ganz richtig sein. Fär HuLTt scheint die Ubereinstimmung der Lebensform (= Hurts Vegetationsform) entscheidend gewesen zu sein, als er seine Formationen unterschied; auf die floristische Seite legte er dagegen kein Gewicht. Rein prinzipiell därfte man deshalb sagen können, dass HuLTts Formationen am ehesten dem entsprechen, was man in der modernen Pflanzengeographie Formation nennt. In der Praxis entsprechen jedoch Hurts Formationen keineswegs den modernen Formationen, sondern fallen statt dessen mit den Assoziationen zusammen. Die Ursache dafär liegt darin, dass HULT seine Lebensformen unendlich viel enger begrenzt, als man es heute zu tun pflegt. Seine Lebensformen enthalten deshalb neben ihrer eigentlichen Aufgabe ein stark markiertes floristiscehes Moment. Eine prinzipielle Ubereinstimmung zwischen Hurts Formationsbegriff und dem modernen Assoziationsbegriff ist also faktisch nicht vorhanden. Der von Hurt vertretenen Richtung hat sich in Schweden TH. C. E. Fries (1913) angeschlossen. Er hebt jedoch die floristische Zusammensetzung als einen der Grände fär die Begrenzung der As- soziation hervor, und rein theoretisch liegt hier ein bedeutender Unterschied zwischen seinen Assoziationen und Hurts Formaltionen. Dass in der Tat Hurts Formationen in den meisten Fällen mit den Assoziationen in z. B. Fries Bedeutung täbereinstimmen, hat, wie gesagt, seinen Grund darin, dass die Begriffe Art und Vegetations- form (= Lebensform) bei dem ersteren sich oft decken. Die von FRIES gegebene Definition von Assoziation stimmt nahe mit der von FLAHAULT und SCHÖTER in dem Brässeler Kongress (1910) gegebenen öberein. Ein wichtiger Unterschied liegt jedoch darin, dass FRIES die einheitlichen Standortsbedingungen ausschliesst, welche nach der Definition des Kongresses ein Moment der Assc- ziation bilden. Fries” Begrenzung der Assoziation kann als eine direkte Ent- Wwicklung von Hurts Formation angesehen werden. Beide gehen nämlich von in der Natur zu beobachtenden Fakten aus und pointieren die Mängel stark, die notwendigerweise einer Arbeitsmethode anhaften, welche ganz oder teilweise von den Faktoren ausgeht, die als Ur- 148 sachen fär die physiognomische und floristische Zusammensetzung der Vegetation gedacht werden können. Dieses strenge Festhalten an der Vegetation selbst als Ausgangspunkt fär die Begrenzung der Pflanzengesellschaften wie ihrer Klassifikation, ist auch fär uns von fundamentaler Bedeutung gewesen und därfte der in unsrem Lande geläufigen Auffassung entsprechen. Zuletzt hat G. E. Du RiETz (1917) sich derselben angeschlossen. Neben der HuLTSCHEN Richtung hat sich neulich hier in Schweden eine Auffassung geltend zu machen versucht, welche unserer Meinung nach in gewissem Sinne einen Räckgang zu der prähultianischen Anschauungsweise bezeichnet. Die deduktive Schule, deren Mängel schon HuLrrT so klar beleuchtete, ist freilich nicht wieder auferstanden; bei den Forschern, die in der letzten Zeit von der rein induktiven Methode abgewichen sind, macht sich eine unklare Vermischung zwischen den Prinzipien HuLTtTs und den deduktiven geltend. Als Repräsentant fär diese Richtung kann G. SAMUELSSON gelten, der teilweise in einer theoreltischen Arbeit (1916 b), aber noch mehr in der praktischen Anwendung (1917) deutlich einen Kompromiss zwischen induktiven und deduktiven Methoden bei der Aufstellung der Assoziationen vertrilt. In einer jängst erschienenen Arbeit hat MELIN (1917) die Grundgedanken, die SAMUELSSON formuliert hat, aufgenom- men und klar präzisiert.! Da die Resultate von SAMUELSSONS Wie MELINS synökologischen Untersuchungen betreffs der Begrenzung der Assoziatio- nen in scharfem Gegensatz zu denen stehen, die durch eine induktive Methode erhalten werden, haben wir es fär zweckdienlich gehalten, den Prinzipien Ausdruck zu geben, die fär unsre Untersuchungen auf diesem Arbeitsfeld bestimmend gewesen sind, und zugleich eine Kritik der ihrigen zu liefern. Dies scheint uns um so notwendiger, als das Interesse fär die pflanzengeographische Forschung in unsrem Lande gegen wärtig stark im Wachsen begriffen ist und die deduktive Arbeits- weise durch ihren Mangel an einem einheitlichen Ausgangspunkt in mancher Hinsicht zu Resultaten von ganz zweifelhaftem Werte kommt. Die Klassifizierung der Pflanzengesellschaften ist an und fär sich ein Ziel, in derselben Weise wie die Gruppierung der Arten in der ! MELGniSs Definition von Assoziation ist nicht ganz identiseh mit derjenigen Sa- MUELSSONS, obwohl dieser zitiert wird, stimmt dagegen mit der von Du Rirrz (a. a. 0.) gegebenen iberein, fordert also floristiscehe Ähnlichkeit der verschiedenen > Be- stände». Praktisch bedeutet dies indessen nichts, da MELin der Definition selten folgt, sondern Pflanzengesellschaften zur selben Assoziation stellt, die keine Art miteinander gemein haben. 149 Systematik. Dieser Zweig der Pflanzengeographie därfte jedoch erst dann AÅussicht haben, zu befriedigenden Resultaten zu gelangen, wenn eine grössere Anzahl Assoziationen von verschiedenen Teilen der Erde im Detail bekannt sind, als was bis jetzt in der Tat der Fall ist. Die in hohem Grade abweichenden Systeme uber die Pflanzengesellschaften der Erde, die publiziert worden sind, zeigen, dass die Zeit fär die allgemeine Anerkennung des »natärlichen» Sy- stems noch nicht reif ist. Obwohl wir also die Bedeutung der Wissen- : schaft nicht herabsetzen wollen, die mit den Pflanzengesellschaften als solchen operiert, wollen wir doch kräftig betonen, dass die Assoziationen in weit höherem Grade Miltel zur Erreichung anderer Ziele sind. Unter den Arbeitsgebieten, fär die die Assoziation die notwendige Grundlage bildet, wollen wir hier nur einige nennen. Das Studium der Vegetationsveränderungen im Detail kann nur in dem Falle zu wertvollen Resultaten gelangen, wenn die Assoziationen bekannt und klar unterschieden sind. Föär ökologische, biologische und physiologische Untersuchungen der Vegetation bilden die Asso- ziationen eine natärliche Unterlage, ohne welche Vergleichungen in getrennten Gebieten nicht angestellt werden können. Auch fär die Tierbiologie und die Entwicklungslehre (SERNANDER 1906, DRUDE 1913) wird sich die Kenntnis der Assoziationen mit aller Sicherheit als not- wendig erweisen. Eines der Ziele, fär welche die Assoziationen die Grundlage bilden, ist die Beschreibung der Vegetation. FEine Assozia- tion muss deshalb auf eine Weise beschrieben werden, dass sie unter allen Umständen fär diesen Zweck anwendbar ist; es darf auch keine Unsicberheit herrschen, welche Teile der Vegetation derselben Assoziation angehören. Aus diesem Grunde neben andern, ist es voll- kommen klar, dass die Assoziation durch die Pflanzen charakterisiert werden muss, durch die sie gebildet wird, aber nicht durch die Faktoren, die sie zustande bringen. Folgende Definition därfte diese Anspröäche erfällen: Eine Assoziation ist eine Pflanzengesell- schaft von bestimmter floristischer Zusammensetzung und Physiognomie. Wir haben uns also in dieser Definition der von FRIES gegebenen angeschlossen, und zwar mit einer noch stärkeren Betonung der Be- deutung der floristiscehen Zusammensetzung. Damit wollen wir zum Ausdruck bringen, dass man absolut unnachgiebig an dem floristisehen Moment bei der Begrenzung der Assoziationen festhalten muss. Dieser Gesichtspunkt ist nämlich in letzter Zeit von einigen schwedischen Forschern nicht genägend beachtet worden. 150 Die von SAMUELSSON gegebene Formulierung können wir nicht gutheissen, obwohl er in der Begrenzung der Assoziation in Uber- einstimmung mit uns von den Standortsbedingungen absieht.! >»Die Assoziation ist die Zusammenfassung der ihrer Zusammensetzung nach wesentlich gleichartigen Bestände», sagt SAMUELSSON. Darin fehlt das floristisehe Moment, das för uns von entscheidender Be- deutung ist, und die Definition kann also för Pflanzengesellschaften von kurz gesagt jedem Wert (»ökologischer Wertigkeit», BROCKMANN- JEROSCH und RöÖBEL 1912) gelten. Unter Bestand versteht äbrigens SAMUELSSON etwas ganz anderes als KERNER (1863) und HULT (a. a. O.). Nach dem erstgenannten ist Bestand die Vegetation eines gegebenen Lokals und kann also Arten der verschiedensten Lebens- formen umfassen, KERNER und HurLT bezeichneten dagegen mit diesem Wort mehr oder weniger dichte Zusammenschliessungen einer oder mehrerer Arten derselben Schicht. Diese letztgenannte Auffassung 1teilen wir durchaus, und das Wort hat in dieser Bedeu- tung Heimatsrecht in verschiedenen pflanzengeographischen Arbeiten gefunden. Die Zweckmässigkeit, den Terminus Bestand in diesem Sinne beizubehalten, döärfte deutlich sein, da derselbe gerade in diesem Sinne in der praktischen Forstbotanik angewendet wird. SAMUELSSON (1916 und 1917) und MELIN (1917) verfechten die Ansicht, dass die Assoziationen reine Abstraktionen seien und deshalb in der Natur nicht vorkommen können. In Tat und Wahrheit widerspricht schon ihre Definition dieser Behauptung; denn ein Begriff kann gar nicht eine Zusammenfassung konkreter Ge- genstände (bei ihnen = Bestände) sein. Die in der Natur auftretenden Assozialionen hat DruDE (1913) Elementarassoziationen genannt, ein Ausdruck, den wir unsrerseits äbernehmen. Am deutlichsten tritt das Unhaltbare in der Auffassung der Assoziationen als reine Abstraktionen bei MELIN hervor. Er schliesst sich SAMUELSSONS Auffassung an, nimmt aber an, dass die Assoziation gleichzeitig identisch ist mit der Summe aller zu ihr gehörigen Fazies (d. h. der floristiseh ungleichartigen Ausbildungsformen, in die die Asso- ziation aufgeteilt werden kann). Gestäötzt auf GRADMANN (1909) heben SAMUELSSON und MELIN hervor, dass zwei zur selben Assoziation gehörende »Bestände» (= Elementarassoziationen) keine ! SAMUELSSON glaubt damit auf induktivem Boden zu stehen. In Wirklichkeit ist dies indessen nicht der Fall, sondern er zieht oft Pflanzengesellschaften zur selben Assoziation auf Grund, >ihrer ökologischen Zusammengehörigkeit» (vgl. SAMUELSSON 1917, S. 35) und motiviert damit seine Verfahrungsweise. 151 Art gemeinsam zu haben brauchen. Dies ist zweifelsohne die Ur- sache dafäör, dass SAMUELSSON in seiner Definition das floristische Moment ausgeschlossen hat und nur von den >»>wesentlich gleich- artigen Beständen>» spricht. Gelegentlich bezieht sich diese Ähnlich- keit zwar auf die Artzusammensetzung, aber öfter spielt die Lebens- formöäbereinstimmung die grösste Rolle, und in gewissen Fällen wird die >Ähnlichkeit» aus ganz unwesentlichen Zägen bei den verschiedenen >Beständen» gebildet. Dies zeigt, dass die Assoziation fär diese Forscher kein Begriff ist, sondern eher eine Allgemeinvorstellung, die keine Entsprechung in der Natur hat. Denn wenn man in den einzelnen Fällen nicht der gegebenen Definition folgt, sondern einem derselben widersprechenden Begriff (in der Definition wesentliche Ähnlich- keiten — in der Praxis unwesentliche), bewegt man sich nämlich nicht mehr mit Wirklichkeiten, sondern nur mit Fiktionen. In der Praxis spielt deshalb bei SAMUELSSON und MELIN die Zusammen- stellung von Pflanzengesellschaften, die weder floristisch noch phy- siognomisch etwas miteinander gemein haben, eine nicht unbedeu- tende Rolle. Mehrere Beispiele dafär könnten angefährt werden; unter den Beispielen, die am prägnantesten zeigen, wohin eine sol- che Auffassung der Assoziation fäöhren kann, wollen wir SAMUELS- SONS >»kräuterreiche Flechtenheiden»> (1916 a, S. 25 ff.) anfähbhren, wo >die leuechtenden Bläten> die einzige Ubereinstimmung zwischen den >Beständen> bilden, und MELINS >Dykärr>-Assoziation, wo die Ähnlichkeit zwischen den verschiedenen >Facies» sich oft auf das Fehlen gewisser Moose beschränkt. Selbstverständlich ist, dass Assoziationen in der Natur vorkommen. Diese (Elementarassoziationen) brauchen jedoch nicht immer alle die Eigenschaften (z. B. Arten) zu besitzen, die der voll ausgebildeten (idealen) Assoziation zukommen. Am deutlichsten ersieht man das an sehr artreichen Assoziationen (vgl. JACCARD 1908, 1914 wie auch PALMGREN 1917) oder an solchen, deren Fortpflanzung in der Asso- ziation hauptsächlich auf vegetativem Wege geschieht. Es wäre in- dessen grundfalsch, jeden mit Vegetation bekleideten Fleck als eine Elementarassoziation zu betrachten. Es gibt nämlich Pflanzen- gesellschaften von niedererem Werte als die Elementar- assoziationen. Wir wollen das durch ein konkretes Beispiel beleuch- ten. In einer Elementarassoziation des heidelbeerreichen Moosbirken- waldes kann ein Bestand von z. B. Mulgedium alpinum eine Fläche von einigen Quadratmetern einnehmen; auf einer ähnlichen Fläche, vielleicht nur einige zehn Meter davon gelegen, tritt ein kleiner 152 Bestand von Aconitum septentrionale, Geranium silvaticum oder Trol- lius europeus auf. Diese Bestände sind in dem heidelbeerreichen Moosbirkenwald vollständig fremd, und es kann geschehen, dass sie unter sich keine einzige Art gemein haben. Als besondere Ele- mentarassoziationen können solche kleine Bestände nicht aufgefasst werden. Sie sind in der Tat nur unvollkommene Ansätze in der Vegetation, um eine andere Elementarassoziation als den heidel- beerreichen Moosbirkenwald auszuwbilden, nämlich den gras- und kräuterreichen Wiesenbirkenwald. Das zu Gebot stehende Areal ist jedoch auf jeder besonderen Fläche viel zu klein, als dass eine solche Elementarassoziation verwirklicht werden könnte. Fär jede Elementarassoziation ist also ein Minimiareal erforderlich; wo dieses Raumminimum an einem gewissen Standort nicht vorhanden ist, kann deshalb keine Elementarassozia- tion vorliegen. Solche kleine Pflanzengesellschaften nennen wir Assoziationsfragmente!. Die Assoziationsfragmente sind keineswegs Seltenheiten in der Natur. Besonders häufig sind sie in Gegenden, wo die Standortsfaktoren in kleinen Gebieten stark variie- rend sind (z. B. in der Landschaft der Schären), aber auch andern- orts treten Assoziationsfragmente eingestreut in grössere Elementar- assoziationen auf. Welcher Assoziation sie angehören, kann nur die Erfahrung in jedem Spezialfall entscheiden. Während jede besondere Assoziation sich direkt auf in der Natur vorkommende Pflanzengesellschaften bezieht, bildet der Assoziations- begriff die gedachte Regel, nach welcher diese Assoziationen als gleichwertige Einheiten betrachtet werden. In jedem Spezialfall muss deshalb die Assoziation alle die Forderungen erfällen, die in der Definition fär den Assoziationsbegriff aufgestellt werden, mit Ausnahme der Einschränkungen, die durch die Assoziationsfrag- mente bedingt werden. synökologischen» Literatur keineswegs ungewöhnlich ist. Der Zusatz, den BRAUN und FURRER (1913) zum Vorschlag des Brässeler Kongresses gemacht, nämlich dass die Assoziation eine oder mehrere Charakterpflanzen enthalten solle, d. h. Arten, die an eine Assoziation gebunden oder beinahe ausschliesslich nur in ! Man verwechsle hiermit nicht die Edaphiden SERNANDERS (1908). 153 dieser vorkommen, därfte keine Verbesserung der urspränglichen Definition enthalten. Denn in einer nicht geringen Anzahl von Assoziationen, wenigstens in Nordeuropa, fehlen Charakterpflanzen. In der Tat därfte äbrigens ein grosser Teil der von diesen Verfas- sern angegebenen >Assoziationen>, z. B. »I'association des combes å neigee», »de l'epicea>, »des tourbieres å Sphagnum», Pflanzengesell- schaften von ganz anderem Werte sein als die Assoziationen. Bei der Definition der Assoziation sind die einheitlichen Standorts- bedingungen ausgeschlossen worden, welche im Vorschlag des Brässe- ler Kongresses darin aufgenommen sind. Die Ursachen dafär sind folgend. Die meisten oder alle modernen Pflanzengeographen, die sich mit hieher gehörigen Problemen befasst haben, setzen die Vegetation als ein Produkt der Faktoren voraus, die auf den Standort ein- wirken. Am deutlichsten ist diese Annahme von BROCKMANN-JEROSCH und RöÖBEL (1912) ausgedröckt worden, die ein physiognomisch- ökologisches System nach dem Prinzip aufgestellt haben, dass die Physiognomie als die Wirkung der Ökologie Einteilungsgrund der Pflanzengesellschaften sein mässe. Sie heben auch hervor, dass die Physiognomie dabei eine Rolle spielen därfe, nur insofern sie ökologisch begrändet sei. Schon Hurrt (a. a. O., S. 8—9) prote- stierte gegen diese Auffassung und wies nach, dass man >in intimer Vermischung miteinander im selben Lokal zwei Pflanzengesell- schaften sehen kann, die in schärfster Weise miteinander kontra- stieren>.! Was dieses Lokal betrifft, so sagt er, dass in diesem >keine Ungleichheiten in der chemischen oder physischen Beschaffen- heit und Exposition des Bodens aufgewiesen werden können.» Das Prinzip, das HuLrTt deshalb befolgt, war >»>die Beobachtung der Gruppierungsweise der Vegetation, wie sie sich in der Natur zeigt.> Die induktive Schule, als deren vornehmster Vorkämpfer er noch heute da steht, geht deshalb >von der Sachlage zu den Gesetzen, vom Einzelnen zum Allgemeinen>. Diese Weise HuLTts die Vegetation zu studieren, ist auch die un- sere. Wir halten das Auftreten bestimmter und charakteristischer Zusammenschlässe von Pflanzen fär eine Erscheinung, die an und fär sich ein besonderes Studium rechtfertigt und notwendig macht. Die Gesetze, die das Aussehen und die Verteilung der Vegetation bestim- ! Ob das von Hurt in diesem Zusammenhang angeföhrte Beispiel richtig ist, be- zweifeln wir, im Prinzip aber stimmen wir vollständig mit ihm iberein. 154 men, »sind gerade die x, y, z, welche för uns noch unbekannt sind und deshalb untersucht werden mässen>» (v. Post 1862). Unsrer Meinung nach bedeutet es den Tatsachen vwvorgreifen, wenon man annimmt, dass die Vegetation ausschliesslich das Resultat der auf sie wirkenden ökologischen Faktoren ist. Schon COWLES (1901) hat darauf hingewiesen, dass »a plant society is not the product of present conditions alone, but the past is involved as well.» Zu diesem Resultat ist er durch seine Untersuchungen tuber die Entwicklungsgeschichte (Sukzessionen) der Pflanzengesellschaften gelangt. COowLEs' Hinweis ist von grösster Bedeutung, aber nicht einmal dieser reicht aus, um alle hieher gehörigen Fragen zu er- klären. — Um unsre Auffassung des Problemes von der Abhängig- keit der Vegetation von den Standortsfaktoren zu beleuchten, wollen wir einige Beispiele fär das Auftreten von Pflanzengesellschaften anfähren, deren Existenz nicht durch die ökologischen Faktoren erklärt werden kann. Der im Amt Tromsö (Norwegen) vorkommende Kiefernwald liegt nahe seiner polaren und alpinen Grenze. Durch Abholzung ver- schwindet derselbe, und Birkenwald bedeckt die Standorte, die vorher von Kiefern besetzt gewesen. Die Untervegetation im Kiefern- und Birken wald ist identisch; sie wachsen auf wvollständig uäbereinstim- menden Standorten und unter denselben Bedingungen. Der unbe- röhrte Kiefernwald geht indessen nicht in Birkenwald äber, eben so wenig wie die Kiefer einwandern und die Birke von den Gebieten verdrängen kann, die diese einnimmt. Es ist deutlich, dass die Ursache fär die Existenz des Kiefernwaldes also nicht allein von den Öökologischen Standortsverhältnissen abhängen kann. Die Er- klärung liegt darin, dass die Kiefer durch reichliche Samenbildung sich in den sukzessiven Läcken, die im Walde entstehen, verjäng- en kann; wird dagegen der Bestand durch Abholzung beschädigt, so nimmt die Birke äberhand. Der Kiefernwald im Amt Tromsö kann als ein Relikt aus einer wärmeren Zeit betrachtet werden, und seine gegenwärtige Existenz hat ihren Grund u. a. in dem Wider- stand, den der Kiefernwald durch sein "Vorkommen leistet. — Andere Beispiele einer Pflanzengesellschaft, die einen gewissen Grad von Stabilisation erreicht hat, und durch ihr blosses Vorkommen existiert, weisen besonders einige den Mooren angehörende Assoziationen auf. Es ist nicht ungewöhnlich, dass man in einem Moor neben ein- ander und unter denselben Bedingungen eine Carex aqualtilis-Ass., eine Carex rostrata-Ass., eine Carex vesicaria-Ass., eine Eriophorum 155 polystachyum-Ass. usw. findet. Oft sind diese Moorassoziationen ganz »»rein», d. h. ohne Einmischung anderer Arten als die den Namen gebenden, und die Ursache dafär därfte in der kräftigen, oft vegetativen Vermehrung in den Assoziationen liegen, welche allein hinreicht, ihre fortgesetzte Existenz zu sichern. — Auf dieselbe Weise können in unsren äusseren Schärengebieten eine Calluna-Assozia- tion und eine Empetrum-Assoziation durch einander wachsen auf Standorten, die sich in keiner Hinsicht von einander zu unterscheiden scheinen. — Ein anderes schönes Beispiel liefern die äöberhängenden Granitbergwände in unsren Kästengegenden, wo so gut wie »reine» Assoziationen von Lecidea sulphurea (Hoffm.) Hedl. v. orostea (Ach.), Hematomma ochroleucum (Neck.), H. porphyrium (Hoffm.) u. a. Flechtenarten auftreten können, jede fär sich unter beinahe allen Neigungs-, Feuchtigkeits- und Beleuchtungsverhältnissen. Der ent- scheidende Faktor scheint auch in diesem Falle ganz einfach in dem Umstand zu liegen, welche Art zufälligerweise zuerst aufgetre- ten ist. In all diesen Fällen treten also ganz verschiedene Assozialionen auf demselben Standert und unter denselben Bedingungen auf, sind aber nichtsdestoweniger Produkte derselben. Denn wärden die Standortsfaktoren verändert werden, so wärden diese Assoziationen ganz sicher verschwinden und durch andere ersetzt werden. Hält man die physiologiscehen Wirkungen der ökologischen Faktoren allein fär ausschlaggebend, so möässte man theoretisch gesehen von diesen ein bestimmtes Produkt erhalten. Da man indessen ver- schiedene Produkte bekommen kann, so beweist das, dass andere Faktoren einwirken und verschiedene Resultate veranlassen können. Im Zusammenhang damit kann die Veränderung angefährt werden, die eine Pflanzengesellschaft durch die Einwanderung von fär dieselbe fremden Arten durchmacht. In einer fräöheren Periode der postglazialen Zeit fehlte die Fichte völlig oder fast völlig (L. v. Post 1918) auf der skandinavischen Halbinsel, und grosse Teile der Gebiete, die jetzt von Fichtenwäldern bedeckt sind, waren damals mit Kiefernwald bekleidet. Bei der Verbreilung der Fichte wurde indessen die Kiefer auf weitge- streckten Gebieten verdrängt, und eine Vegetation eines neuen Typus begann diese Flächen in Besitz zu nehmen. — Die in unsrem Lande immer sparsameren Laubwiesen gehören auch zu den Pflanzengesell- schaften, die durch ihre blosse Existenz als solche den Fichtenwald hindern können, ihren Platz einzunehmen (vgl. SERNANDER 1900). Es ist dabei von grösstem Interesse zu konstatieren, dass das Eindringen 156 der Fichte ihren Grund nicht in irgendeiner Veränderung des Stand- ortes hat; die Veränderungen desselben, die später entstehen, sind sekundär. Auch Pflanzen einer fremden Flora können durch ihr schnelles Verbreitungs- und Konkurrenzvermögen in ganz natärliche Pflanzen- gesellschaften eindringen und das Aufkommen neuer Gesellschaften veranlassen, ohne dass die Standortsverhältnisse irgendwelche Ver- " änderungen erleiden. Wir wollen hier nur ein paar in unsrem Lande allgemein bekannte Erscheinungen nennen, nämlich Elodea canadensis in den Gewässern und Fritillaria meleagris in Sumpf- wiesen, wo sie oft vollständig oder zum Teil die ursprängliche Vegetation verdrängt oder verändert haben. Die Beispiele dafär, dass die ökologischen Bedingungen nicht ausreichen, um die Zusammensetzung der Vegetation zu erklären, können unschwer vervielfacht werden. Erkennt man diese Tat- sache an, so kann die Bezeichnung »synökologische Einheit> fär die Assoziation nicht ausreichend angesehen werden, und die Synökologie umfasst nur den Teil der Pflanzengeographie, die das Verhältnis der Pflanzengesellschaften zum Standort und den auf demselben wirkenden Faktoren behandelt. Die Assoziation ist statt dessen eine pflanzengeographische Einheit und hängt von dem Zusammenwirken ökologischer, biotischer und historischer Faktoren ab. Föär gewisse Assoziationen kann der eine dieser Faktoren von grösserer Bedeutung sein oder vollständig dominieren, und ein Studium sämtlicher dieser Probleme ist notwendig, um die Zusammensetzung und Verteilung der Vegetation zu verstehen. För die Begrenzung der Assoziation brauchen nicht »einheitliche Standortsbedingungen> ausschlaggebend zu sein. Damit fällt unsrer Meinung nach die Notwendigkeit und Wuänschenswertigkeit weg, den Standort zu definieren als »die Summe der auf einem geo- graphisch bestimmten Lokal wirkenden Faktoren, sofern sie Ein- fluss auf die Pflanzen haben»> (FLAHAULT & SCHRÖTER 1910). Denn die historiscehen Faktoren, die auf die Vegetation einwirken, auf den Standort zu beziehen, därfte diesem eine Begrenzung geben, die in der Definition nicht vorgesehen ist (vgl. Brässeler Kongress 1910, S. 24). In Ubereinstimmung mit HuLTt (a. a. O.) fassen wir deshalb den Standort als das Substrat fär jede einheitliche Vege- tation auf. : Die auf den Standort und seine Vegetation einwirkenden Fak- toren nennen wir Standortsfaktoren. Diese sind von dreierlei Art, 157 nämlich ökologisch, biotisceh und historisch. Die ökologischen Fak- toren können im grossen gesehen zwei Klassen angehören, nämlich der klimatischen und edaphischen (SCHImMPER 1898). Es ist bekannt und mehrfach durch das Beispiel nachgewiesen, dass diese einander ersetzen können. Ebenso können verschiedene Arten von edaphischen Faktoren »vikariieren>, ohne dass die Assoziation verändert wird. In einem Gebiet kann deshalb eine Assoziation in der Hauptsache klimatisch bedingt sein, während sie ihr Dasein in einem andern Klimagebiet den edaphischen Faktoren zu verdanken hat. Auch im selben Klimagebiet kann eine und dieselbe Assoziation unter ver- schiedenartigen edaphischen Bedingungen auftreten. Dass historische und biotische Faktoren ökologische ersetzen können, ist schon oben exemplifiziert worden. Um diese Verhältnisse zu beleuchten, wollen wir einige Beispiele dafär geben. Eriophorum polystachyum und E. Scheuchzeriti treten in grossen Teilen des lappländischen Waldgebietes assoziationsbildend auf. Der Standort fär diese wird durch mächtige Torflager gebildet. Im Hochgebirge kommen indessen diese Assoziationen täber der Waldgrenze auf sehr hohen Niveaux mit wenig oder keiner Torf- bildung vor; das Eriophorum Scheuchzerii-Moor tritt nicht selten auf reinem Sand auf. Die edaphischen Bedingungen sind hier deut- lich sehr verschiedenartig, aber die physiologiscehen Wirkungen der edaphischen Faktoren sind doch gleichartig und geben dasselbe Pro- dukt. Eine andere im Hochgebirge allgemein auftretende Assozia- lion ist die Salix herbacea-Heide. Sie kommt teils auf fräöh schnee- freiem Boden vor, oft auf sehr hohem Niveau, teils auf Boden, der sehr spät freigelegt wird. Sowobhl das floristische wie das physiogno- mische Aussehen dieser unter so verschiedenen edaphischen Verhält- nissen auftretenden Salix herbacea-Heiden ist indessen sehr ein- heitlich, und auf Grund ihrer verschiedenen Standorte zwei Assozia- tionen zu unterscheiden, wäre unsrer Meinung nach unrichtig.! Uber der Waldgrenze in den Hochgebirgen tritt oft eine Hoch- staudenwiese auf, welche in ihrer Zusammensetzung nahe mit der Untervegetation in gewissen Wiesenbirkenwäldern in der regio sub- alpina öbereinstimmt. Diese beiden Assoziationen können als edaphisch bedingt betrachtet werden, und was ihre Verschiedenheit ver- ursacht, sind klimatische Faktoren, die Waldwuchs im Wiesenbirken- wald zulassen, diesen aber in der Wiese verhindern. Indessen können ' Vrgl. in diesem Zusammenhang Warming und GRraeBNER 1918, S. 688. 158 solcehe Wiesen auch in der regio subalpina auftreten, und das Fehlen von Birken in diesen hat seinen Grund in lange liegen bleibendem Schnee. Hier kommen also Wiesenbirkenwald und Wiesen unter denselben klimatischen Verhältnissen vor, und es sind also edaphische Faktoren, die Verschiedenheiten zwischen ihnen hervorrufen. Genau dieselbe Wiesenassoziation kann also im einen Fall im grossen und ganzen klimatisch bedingt sein, im andern Fall ihren nächsten Grund in edaphischen Verhältnissen haben. Auf dem kahlen, stark dem Winde exponierten und vom Meeres- nebel und atmosphärischen Salz beeinflussten, felsigen Boden der äussersten Schären rings um die Kästen Skandinaviens kommt eine Calluna-Assoziation vor, die mit beinahe unveränderter Zusammenset- zung sich u. a. in den sädschwedischen Heidekrautheiden, auf den Rullstensåsen im Innern von Uppland, auf den öländischen Sandfeldern und Alvargebieten, und auf den alpinen Heiden unsrer sädlichen und westlichen Hochgebirgsgegenden vorkommen. Ebenso kann man eine Empetrum-Assoziation mit beinahe identischer Zusammensetzung in der regio alpina unsrer Hochgebirgsgegenden wie auf dem Fels- boden der äusseren Schären treffen. Niemand därfte wohl in diesen beiden Fällen verschiedene Assoziationen unterscheiden wollen; auch hier erhält man also dieselbe Assoziation auf den verschiedenartig- sten Standorten. WARMING und GRÄBNER (1915) fassen gewisse mehrschichtige Assoziationen als in Wirklichkeit aus mehreren Assoziationen zu- sammengesetzt aus (»gemischte Formationen»). Als Beispiel hier- för wird u. a. Calluna vulgaris in einem Kiefernwald angefäöhrt. Diese Betrachtungsweise wird von uns nicht geteilt. Jede Schicht in einer aus mehreren solchen bestehenden Assoziation lebt natär- lich unter anderen Bedingungen als die öbrigen, und diese Ursache ist es zunächst, die diese Verfasser veranlasst hat, sie als getrennte Assoziationen zu betrachten. Hier liegt eine Vermischung der Be- griffe >Autökologie» und »Synökologie> vor. Vom ökologischen Ge- sichtspunkt kann es von Interesse sein, die verschiedenen Lebens- forderungen der verschiedenen Schichten und Arten jede fär sich zu betrachten und sie so auseinander zu halten, aber vom Gesichts- punkt der Pflanzengeographie ist eine mehrschichtige Assoziation ebenso einheitlich wie eine einschichtige und in ebenso hohem Grade ökologisch bedingt wie die einzelne Schicht und die Arten. Ein anderes Beispiel einer einseitigen Betrachtungsweise ist SAMUELS- SONS (1917) Ausfäöhrung öber die subalpinen flechtenreichen Bir- 159 kenwälder. Er unterscheidet in diesen zwei Assoziationen, von denen die eine auf den offenen Feldern zwischen den Birken vor- komme und aus >»Flechten und Zwergsträuchern, wie Heidekraut, Preisselbeere, Empetrum> bestehe, die andere unter den Birken wachse und wie »ein dichter Teppich von Heidelbeere und Hyloco- mium-Arten» ausgebildet sei. Obwohl diese Darstellung der Vege- tation kaum mit dem wirklichen Verhältnis äbereinstimmen därfte!, haben wir doch SAMUELSSONS Behauptung entgegentreten wollen, da die Konsequenz seiner Deutung von heterogen ausgebildeten Assoziationen wird, ohne auf irgendeine Weise seine Prinzipien in absurdum auszudehnen, dass jede Art in solchen Assoziationen eine eigene Assoziation bildet. För SAMUELSSON geht mit Notwendigkeit hervor, dass jede Verschiedenheit der Standortsbedingungen, die in der Zusammensetzung der Vegetation zum Ausdruck kommen, in einer besonderen Assoziation resultieren muss. Die Homogenität des Standortes wird deshalb eine Bedingung fär die Assoziation als solche. Wirklich homogene Standorte als solche därften indessen, soweit es die Landvegetation gilt, sehr selten sein. Streng genommen hat also SAMUELSSONS Zerteilung der flechtenreichen Birken wälder seinen Grund darin, dass er die Begriffe Aul- und Synökologie nicht auseinander gehalten hat. sk In vielen Fällen kann es von Bedeutung sein, verschiedene Aus- bildungsformen derselben Assoziation zu unterscheiden. Die meisten Verfasser, die sich mit hiehergehörigen Problemen beschäftigt haben, haben auch die Notwendigkeit dieser Unterscheidung eingesehen. Eine bestimmte Terminologie fär die Unterabteilungen der Assozia- tionen gibt es indessen nicht, sondern Termini wie »Fazies>», »Ne- bentypen>», »geographische Varietäten>, »edaphische Varietäten> wer- den von verschiedenen Verfassern angewendet, um Variationen zu bezeichnen, die von beinahe jeder beliebigen Ursache abhängig sind fvelyDv RIETZ, S. 55, 56). " Freilich ist es keineswegs selten, dass unter den Birken Teppiche von Zwerg- stränchern und Moosen vorkommen. Diese werden indessen aus Empetrum und Preisselbeeren neben einigen Moosen gebildet, kommen aber auch fleckweise zwischen den Birken vor. Nicht selten stehen die Birken mitten in der Flechtenheide ohne irgendeine Zwergstrauchmatte um die Stammbasis. Kommen Heidelbeeren in der Assoziation vor, was keineswegs allgemein ist, treten sie in gelichteten Beständen zwischen den Birken auf, bilden aber keine zusammenhängenden Matten und därf- ten kaum jemals unter den Birken lokalisiert sein. 160 Obwohl wir nicht glauben, die Priorität und Bedeutung der ver- schiedenen ”Termini diskutieren zu mössen, wollen wir doch mit einigen Worten unsre Stellung zu dieser Frage beleuchten. Als Fazies fassen wir in Ubereinstimmung mit DrupE (1913) und BROCKMANN-JEROSCH (1907) verschiedene Ausbildungsformen von Assoziationen auf, die von der geographischen Lage abhängig sind.! Dieselbe Assoziation kommt nämlich oft in Ge- bieten vor, wo die floristiscehen Konstituenten in mehr oder weniger hohem Grade wechseln, und eine Art kann also in dem einen Ge- biet auf Grund der Verbreitungsverhältnisse oder anderer Umstände fehlen, während sie in dem anderen Gebiet in der fraglichen Assozia- tion auftritt. Diese oder die Arten, die einer Fazies ihren vom > Normalen» abweichenden Charakter verleihen, werden Leitpflanzen dieser Fazies genannt. Als Beispiel hiefär kann folgendes angefährt werden. Zwei in den skandinavischen Hochgebirgsgegenden allgemein vor- kommende Assozialionen sind die moos- oder flechtenreichen Em- petrum-Heiden. In den säödlichen Gebirgen fehlt Calamagrostis lappo- nica, in den nördlichen trilt sie dagegen allgemein auf und bildet dort oft einen Bestandteil der Empetrum-Heiden. Die so ausgebil- deten Empetrum-Heiden sind also nordskandinavische Fazies von diesen mit Calamagrostis lapponica als Leitpflanze. Andere Variationen innerhalb der Assoziationen, die der Beschaffen- heit des Standortes, der Höhe ä. d. M., der Exposition usw. abhängig sind, benennen wir mit einem gemeinsamen Namen als Varianten (TH. C. E. Fries 1913). In der Tat können alle Elementarassozia- tionen, die der >idealen» Assoziation nicht voll entsprechen, als Varianten aufgefasst werden, um aber dem Terminus Variante keine allzu weite Begrenzung zu geben, soll dieser nur angewendet werden, um charakteristische Abweichungen bei den Assozia- tionen zu bezeichnen. Die verschiedenen Gestaltungen, die eine Assoziation zu verschie- denen Jahreszeiten auf Grund des relativen Dominierens der ver- schiedenen Arten hat, sind ihre Aspekte (CLEMENTS 1905). Beson- ders in Gebieten, in denen sich die Periodizität der Pflanzen stark geltend macht, können die verschiedenen Aspekte ein ganz ab- weichendes Aussehen erhalten. Als Beispiel können die starken !' In ähnlicher Bedeutung wird äbrigens Fazies in der regionalen Geologie an- gewendet, um äquivalente, aber auf Grund von geographischen Umständen ver- schieden ausgebildete geologische Lager zu bezeichnen. 161 Kontraste im Habitus der Feldschicht in einem zur Wiesenserie gehörenden Buchenwald im Frähling und Hochsommer angefährt werden. Er: j = Bei der Zusammenstellung der Assoziationen zu Einheiten höherer Ordnung gehen die meisten Verfasser (vgl. FLAHAULT & SCHRÖTER 1910, S. 26 ff.) von den Standortsbedingungen und Lebensformen aus. Wir haben oben erwähnt und mit Beispielen nachgewiesen, dass die Assoziationen selbst nicht allein der Ausdruck fär die Bedin- gungen zu sein brauchen, die die Standorte erbieten. In Uberein- stimmung damit charakterisieren wir eine Formation als eine Pflanzengesellschaft von bestimmter Physiognomie, d. h. Ubereinstimmung betreffs der vorwaltenden Lebensfor- men. Die floristisehe Zusammensetzung der zur selben Formation gehörenden Assoziationen kann dagegen höchst wesentlich variieren. Im Zusammenhang damit ist es wichtig zu betonen, dass die Lebensformen in allen vorhandenen Schichten täbereinstimmend sein sollen, weil die Gruppierungen, die von einer oder zwei Schichten ausgehend ausgefährt werden, zu bedenklichen Konsequenzen fähren. Schon HuLT hat die Bedeutung dieses Umstandes eingesehen, und för »Formationen>, die nur in einer oder zwei Schichten miteinander öbereinstimmten, fäöhrte er den Terminus Zwillingsformation ein. Die fär solche Zwillingsformationen gemeinsamen Bestände nannte er Vereinungsbestände (föreningsbestå nd), die äöbrigen Alternatbestände. SAMUELSSON (1916 b, 1917) hat Hurts Bezeichnung Alternatbestand aufgenommen, scheint aber HuLTts Meinung nicht klar erfasst zu haben, sondern wendet sie in einer ganz anderen Bedeutung an (Vgl. SAMUELSSON 1917, S. 32). Grändet man Formationen oder Assoziationen nur auf Gleich- heiten in einer oder zwei Schichten, wie SAMUELSSON es als das geeignetste wenigstens fär die alpinen und subalpinen Pflanzengesell- schaften erklärt, so werden die derart aufgestellten Assoziationen gerade das, was HuLTt Zwillingsformationen (bzw. Zwillingsassozia- tionen) nennt. Um einige Beispiele des erstgenannten Verfassers anzufähren, möge hier die Assoziation »Cladonia-Heiden> genannt werden, wo Pflanzengesellschaften mit und ohne Wald- bzw. Gebäsch- schicht zusammengestellt werden, und die Formation »zwergstrauch- reiche Moosheiden>», wo sich dasselbe Verhältnis geltend macht. Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 3. 162 Wir halten es fär unrichtig, Pflanzengesellschaften mit und ohne Wald- oder Gebäsch-Schicht zur selben Assoziation (bzw. Formation) zu ziehen. Die Ursache, weshalb SAMUELSSON diese physiognomisch vwver- schiedenartigen Pflanzengesellschaften zu einer Einheit zusammen- stellt, liegt hauptsächlich in ihrer »ökologischen Zusammengehörig- keit> (vgl. SAMUELSSON 1917, S. 35). Es därften indessen >»ökolo- gische Faktoren» sein (hier u. a. klimatische), die im einen Fall Baumvegetation zulassen, im andern solche verhindern. Aber auch wenn man wie SAMUELSSON so wWeit geht, dass man die Bedeutung der mehr oder weniger spärlichen Waldschicht fär die Untervege- tation leugnet, so ist es doch nicht ganz natärlich, dass eine mit verstreuten Bäumen bewachsene Heide ohne weiteres mit einer wirklichen Heide gleich gesetzt wird. Rechnet man die mit lichten Wald bewachsenen Pflanzengesellschaften zur selben Assoziation wie die waldlosen, so mäöässten konsequenterweise die fär grosse Teile Afrikas charakteristiscehen Trockenwälder zu den Steppen ge- stellt werden. VAHL (1913), der sich mit den Birkenwäldern im schwedischen Lappland beschäftigt hat, opponiert dagegen und will för Zz. B. »spärlich waldbewachsene Heiden» die Benennung »Stega- nochamezephytium» einfähren; er pointiert, dass sie nicht als dieselbe »Formation» angesehen werden können, wie die entsprechenden Hei- den. Heide und Wald sind nämliech keine absoluten Gegensätze, sondern Pflanzengesellschaften mit sehr spärlicher Baumvegetation kann man weder Heiden noch Wälder nennen. Die Gruppierungsweise, deren sich SAMUELSSON bedient hat, wirkt also auf seine Begrenzung der Assoziationen ein, und die Ubereinstimmung zwischen den einzelnen Assoziationen und dem von ihm definierten Assoziationsbegriff ist nicht selten sehr un- bedeutend. Denn eine »wesentliche Ähnlichkeit> zwischen einer Heide und einer >spärlich mit Wald bewachsenen Heide» därfte kaum vorliegen. Im Gegenteil bildet wohl das Vorkommen bzw. Fehlen der Baumvegetation in einer Pflanzengesellschaft einen der charakteristischsten Zuge derselben. MELIN (a. a. O.) ist bei der Einteilung der Moore von denselben Prinzipien ausgegangen wie SAMUELSSON und stellt seine Assoziatio- nen auf Grund von Ubereinstimmung zwischen den Bodenschichten der verschiedenen Elementarassoziationen (»Bestände») auf. Den in den Feldschichten enthaltenen Arten wird nur eine sekundäre Be- deutung beigemessen. Deswegen sind seine Assoziationen prinzipiell 163 wie in der Praxis identisceh mit Hurts Zwillingsformationen (in modernem Sinne Zwillingsassoziationen und Zwillingsformationen). Um die Zusammenstellung von Zwillingsassoziationen gaunreiner Assoziation zu vermeiden, ist es notwendig, bei ihrer Unterscheidung Räcksicht auf die Vegetation in ihrer Gesamtheit zu nehmen. Denn ebenso wie man zu fehler- haften Resultaten gelangt, wenn man nur Räcksicht auf die Feld- und Bodenschichten nimmt, so ist es ungeeignet, Assoziationen nur auf Grund einer im Wald- oder Gebäschschicht vorkommenden Art aufzustellen. Dieselbe Art kann nämlich in verschiedenen Pflanzen- gesellschaften dominieren (vgl. BEcKk 1902). Bei der Aufstellung und Gruppierung der Assoziationen muss man indessen besonderes Gewichq auf die höchste vorkommende Schicht legen, insofern diese von physiognomischer Bedeutung ist. In zweiter Linie kommen die niedereren Schichten. Durch konsequente Behandlung der Pflanzen- gesellschaften erhält man auf diese Weise ein System, das sich durch Ubersichtlichkeit und Natärlichkeit auszeichnet. Ausgehend von den oben gegebenen Prinzipien wollen wir hier einen Versuch liefern, die Landvegetation der skandinavischen Halbinsel einzuteilen: I. Wälder (Skogar). A. Nadelwälder (Barrskogar). 1. Heidenadelwälder (Hedbarrskogar).! 2. Wiesennadelwälder (Ängsbarrskogar). 3. Moornadelwälder (Myrbarrskogar). B. Tropophytenwälder (Tropofytskogar). 1. Heidetropophytenwälder (Hedtropofytskogar). 2. Wiesentropophytenwälder (Ängstropofytskogar). 3. Moortropophytenwälder (Myrtropofytskogar). C. Wintergräne Laubwälder (Vintergröna lövskogar). 1. Heide-Ilex-Wälder (Hed-Ilex-skogar). 2. Wiesen-Ilex-Wälder (Ängs-Ilex-skogar). II. Gebäsche (Snårsamhällen). A. Nadelgebäsche (Barrsnår). 1. Heidenadelgebäsche (Hedbarrsnår). 2. Wiesennadelgebäsche (Ängsbarrsnår). "Unter den Heidenadelwäldern, Heidetropophytenwäldern, Heidenadelgebischen, Heidetropophytengebiäschen und Zwergstrauchheiden werden bzw. zwei Subformatio- nen ausgeschieden, eine flechtenreiche und eine moosreiche. 164 B. Tropophytengebäsche (Tropofytsnår). 1. Heidetropophytengeböäsche (Hedtropofytsnår). 2. Wiesentropophytengebäösche (Ängstropofytsnår). 3. Moortropophytengebäsche (Myrtropofytsnår). III. Wald- und Geböschschicht fehlen. 1. Zwergstrauchheiden (Rishedar). 2. Zwergstrauchhochmoore (Rismossar). 3. Grasheiden (Gräshedar). 4. Wiesen (Ängar). . Grasmoore! (Gräsmyrar). IV. Wald-, Gebäösch- und Feldschicht fehlen. Beispiele: die Moosformation, die Formationen der Strauch-, Laub- und Krustenflechten. [SA Ausser der oben behandelten Klassifizierung der Assoziationen nach ihren Lebensformen in Formationen und Gruppen höheren Ranges hat man bei der praktischen Vegetationsbeschreibung auch Röcksicht auf eine Gruppierung ganz anderer Art zu nehmen, nämlich auf die in der Natur durchgefäöhrte Gruppierung der Assoziationen zu pflanzengeographischen Einheiten böheren Ranges. Diese »Assoziatioren der Assoziationen» sind fräher von Du RIETZ (1917, S. 59—66) behandelt, der sie in zwei Haupttypen einteilt, Assoziations- und Formationskomplexe, je nachdem die darin ent- haltenen Assoziationen auf eine oder mehrere Formationen bezogen werden können. In der Praxis hat sich indessen ein starkes Bedärfnis nach einem gemeinsamen Terminus fär diese beiden Komplextypen geltend gemacht. Und es därfte mit Recht in Frage gesetzt werden, ob die Distinktion zwischen Assoziationskomplex und Formationskomplex bei der praktischen Vegetationsbeschreibung wirklich notwendig oder öberhaupt wänschenswert ist, da ja eine solche Distinktion eigentlich nur den Unterschied in der Formationsbegrenzung verschiedener Verfasser noch mehr hervorhebt. Jedenfalls scheinen uns die Vor- 1! Unter den Moornadelwäldern, Moortropophytenwäldern, Moortropophytengebä- schen und Grasmooren gibt es mehrere Subformationen; ja, die Grasmoore därften sogar in der Zukunft, wenn hiehergehörende Assoziationen näher untersucht worden sind, in mehrere Formationen aufgeteilt werden. Diese Einteilung därfte die bisher geläufige Einteilung in Hoch- und Niedermoore äberschneiden. 165 teile eines gemeinsamen Terminus die eventuellen Ungelegenheiten bei einer Aufhebung der Distinktion bedeutend zu äberwiegen. Und wir haben uns deshalb geeinigt, fär alle solehen Komplexe, gleich- göltig ob die darin enthaltenen Assoziationen einer oder mehreren Formationen angehören, den Terminus Assoziationskomplex anzuwenden. Ein Assoziationskomplex ist also jede in der Natur auftretende Vereinigung von mehreren Assoziatio- nen (oder Assoziationsfragmenten) zu einer pflanzen- geographischen! Einheit. Damit wird der Terminus Formationskomplex äöberflässig. Ein Terminus, der dem »Formationskomplextypus» (Du R1ETZ 1917, 5. 60 und 65) entspricht, därfte nicht neugeschaffen werden mössen, son- dern in Analogie mit Assoziation därfte das Wort Assoziationskom- plex sowohl fär den einzelnen Fall wie fär den Begriff angewendet werden können. Man kann ganz natärlich sehr wohl von einem Felsbodenwald (hällmarksskog) wie von dem Assoziationskomplex Felsbodenwald als abstrakte Einheit sprechen. Wie fräöher von Du RIETZ (1917, 5. 64) hervorgehoben worden ist, hat man in der Praxis oft bedeutende Schwierigkeiten, die Grenze zwischen den Begriffen Assoziationskomplex (> Formationskomplex>) und Assoziation zu ziehen. Leider därften die angefährten Beispiele, die Flechtenbirkenwälder und die Gebäsche der regio subalpina weniger gläöcklich gewählt sein, da sie, wie fräher (S. 159) hervor- gehoben wurde, in der Wirklichkeit kaum jemals ein so regelmässiges Mosaik gut geschiedener Typen aufweisen däöärften, dass sie mit Fug und Recht als etwas anderes als einheitliche Assoziationen be- trachtet werden könnten. Auch die Zwergstrauchheiden mit nicht zusammenhängendem Zwergstrauchteppich därften wohl, wenigstens in den allermeisten Fällen, als Assoziationen, nicht als Assoziations- komplexe betrachtet werden. Die Felsbodenwälder (Du RiETtZ 1917, S. 62), die Moore (MELINS »kombinierte Moortypen>»), die maritime Strandfelsvegetation mit ihrer Zonation, wie öbrigens die Felsvegetationen im allgemeinen, liefern dagegen häbsche Beispiele fär die praktischen Vorteile des Assozia- tionskomplexbegriffes bei der Vegetationsbeschreibung, nicht zum wenigsten bei einer kartographischen Darstellung. + + ! Nicht »physiognomischen> in dem Sinne, wie das Wort hier aufgefasst wird. 166 Der Ubersichtlichkeit wegen fäöhren wir hier die Termini an, die wir angewendet oder vorgeschlagen, nebst ihrer Definitionen: Assoziation. Eine Assoziation ist eine Pflanzengesellschaft von bestimmter floristisceher Zusammensetzung und Physiognomie. Standort. Der Standort ist das Substrat jeder einheitlichen Ve- getation; die Faktoren, die auf den Standort und seine Vegetation einwirken, werden Standortsfaktoren genannt. Bestand. Bestände sind mehr oder weniger dichte Vereinigungen einer oder mehrerer Arten derselben Schicht. Assoziationsfragment. Ein Assoziationsfragment ist eine Pflanzen- gesellschaft, die wegen der geringen Ausdehnung des Standortes sich zu keiner Elementarassoziation ausbilden konnte. Zwillingsassoziation. Zwillingsassoziationen werden zwei (oder mehrere) Assoziationen genannt, welche floristisch und physiognomisch nur in einer oder einigen Schichten äbereinstimmend sind. Die fär sie gemeinsamen Bestände werden Vereinungsbestände, die äbrigen Alternatbestände genannt. Fazies. Fazies sind verschiedene Ausbildungsformen von Assoziatio- nen, die ihren Grund in der geographischen Lage haben. Variante. Varianten sind charakteristische Abweichungen von Assoziationen, welche auf anderen Ursachen als der geographischen Lage beruhen. Aspekt. Aspekte nennt man die verschiedenen Gestaltungen der Assoziationen zu verschiedenen Jahreszeiten. Formation. Eine Formation ist eine Pflanzengesellschaft von bestimmter Physiognomie, d. h. Ubereinstimmung betreffs der vor- waltenden Lebensformen. Sie ist also eine Einheit höheren Ranges als die Assoziation und umfasst die in ihren Lebensformen äberein- stimmenden Assoziationen. Zwillingsformation. Zwillingsformationen werden Formationen genannt, welche ihrer Lebensform nach nur in einer oder einigen Schichten äbereinstimmen. Assoziationskomplex. Ein Assoziationskomplex ist eine in der Natur auftretende Vereinigung von Assoziationen (oder Assoziationsfrag- menten) zu einer pflanzengeographischen Einheit. + å >: = Die obige Darstellung bietet eine Zusammenfassung der Prinzipien, die unsrer Meinung nach jeder objektiven Untersuchung der Ve- getation zu Grunde ' liegen mössen. Jeder för sich sind wir 167 unabhängig voneinander durch Arbeiten in verschiedenen Teilen von Fennoskandien zur Klarheit im wesentlichen gekommen: dem Vorzug der induktiven Methode vor der deduktiven. Unsre Ansichten stimmen in allem wesentlichen mit denen täberein, denen H. von Post, R. HuLTt und R. SERNANDER zu verschiedenen Zeiten Ausdruck gegeben. Unsre obige Darstellung ist deshalb nur als eine Modernisierung der alten schwedisch-finnischen Schule zur Uberein- stimmung mit dem heutigen Assoziationsbegriff zu betrachten. Die Zusammenarbeit zwischen den drei Verfassern hat natärlich zu Ausgleichungen in den rein terminologischen Fragen gefährt. Das haben wir för unsre Pflicht gehalten. Wir können nämlich das Berechtigte oder Nätzliche darin nicht einsehen, dass pflanzen- geographische Forscher freie Hände haben sollen, nach persönlichem Gutdöänken und Geschmack, alte Termini zu verändern oder alten Begriffen einen neuen Inhalt zu geben. Im Gegenteil ist das unsrer Meinung nach schädlich. Es ist äusserst wänschenswert, dass sich grösserer Respekt fär herkömmliche Begriffe und Termini geltend mache, als bisher. Die Pflanzengeographie darf in dieser Hinsicht nicht mehr eine Ausnahmestellung in der Botanik einnehmen. Eine feste Terminologie und klare Begriffe sind nämlich notwendige Vor- aussetzungen fär jede erfolgreiche Forschung. Was Skandinavien betrifft, so därften sich die Voraussetzungen fär Einheitlichkeit in der Pflanzengeographie in weit höherem Grade finden als im äbrigen Europa und Amerika. Der von H. von Post und R. Hurrt gelegte Grund ist noch heute fest, und auf diesem mässen wir weiter bauen. Ohne uns im öbrigen auf irgendeine Weise von den modernen Strömungen in der Welt zu isolieren, mössen wir zielbewusst danach streben, die schwedisch-finnische Pflanzengeographie der Vollendung immer näher zu bringen. Gegen eine solche Arbeitsweise wird vielleicht eingewendet, dass es besser wäre, die schwedisch-finnische Pflanzengeographie in grösst möglichem Masse dem vom Brässeler Kongress vorgelegten Vorschlag anzupassen. Auf diese Weise wärde das schliessliche Ziel — eine vollständige FEinheitlichkeit in der Pflanzengeographie der ganzen Welt — schneller erreicht werden. Das wäre unsrer Meinung nach eine ungeeignete Verfahrungsweise. Erstens bildet der Vorschlag des Brässeler Kongresses einen Kompromiss zwischen der induktiven und der deduktiven Methode; einen solchen kann die schwedisch- finnische Schule niemals gutheissen. Zweitens därfte es schon jetzt deutlich sein, dass die vom Brässeler Kongress vorgelegten 168 Prinzipien und Termini keineswegs Aussicht haben, allgemeine Anerkennung zu erlangen. Zweifelsohne wird es sich als notwendig erweisen, diese Fragen an einem zuköänftigen internationalen bota- nischen Kongress zu erneuerler Behandlung aufzunehmen. Es ist deshalb von Bedeutung, dass die induktive Schule ihre Prinzipien mit Kraft geltend zu machen sucht, und ein kräftiger Hebel zur Srreichung eines guten Resultates wöärde dann ohne Zweifel die Existenz einer in der nordischen Literatur konsequent angewendeten, klar induktiven Methode sein. In terminologischen Fragen kann natörliceh die schwedisch-finnische Schule, wenn es so sein muss, recht weitgehende Zugeständnisse machen, um die internationale Zusammenarbeit zu erleichtern. Gegenwärtig därfte dies indessen nicht aktuell sein, denn eine einheitliche internationale Terminologie existiert nicht. Unsre hier vorliegende Arbeit bildet einen Versuch, Einheitlichkeit in den Begriffen und der Terminologie hauptsächlich fär die nordischen Pflanzengeographen zustande zu bringen. Wir hoffen, dass die pflanzen- geographischen Forscher unsren Versuch wohlwollend aufnehmen und unsre Gesichtspunkte beachten werden. Besonders wollen wir jängere Forscher ermahnen, nicht mit unzulänglichen Erfahrungen das Bestehende umzuwälzen zu suchen. Sie mögen bedenken, dass die Summe von Erfahrungen, worauf die landläufigen Begriffe und Termini sich gränden, so gross ist, dass sie schwerlich ohne Schaden öbergangen werden können. Die Begriffe und Termini mössen auch in der Pflanzengeographie denselben Respekt geniessen wie z. B. in der Pflanzenanatomie und Pflanzenzytologie. Die Zeit ist nämlich jetzt vorbei, da die Entwicklung in der Pflanzengeographie sprung- weise vor sich ging. Nun muss der Fortschritt sich auch hier in der Hauptsache auf Zusammenarbeit zwischen den verschiedenen Forschern gränden. Uppsala, Pflanzenbiologisches Institut, im Oktober 1917. EITERATURVERZEICHNIS. BECK V. MANNAGETTA, G. RITTER, Ueber die Umgrenzung der Pflanzen- formationen. — Österreich. Bot. Zeitschr., Jahrg 52, Wien 1902. BRAUN, J. et FURRER, E., Remarques sur Fétude des groupements de plantes. — Bull. de la Soc: Langudoc; de Géogr., Tome 36, Mont pellier 1913. 169 BROCKMANN-JEROSCH, H., Die Pflanzengesellschaften der Schweizeralpen I. Die Flora des Puschlav und ihre Pflanzengesellschaften. Leipzig 1907. BROCKMANN-JEROSCH, H. und RBRöÖBEL, E., Die Einteilung der Pflanzen- gesellschaften nach <ökologisch-physiognomischen Gesichtspunkten. mm Lepzg LI: 'CLEMENTS, FR. E., Research Methods in Ecology. — Lincoln 1905. 'CowLEs, H. CH., The physiographic ecology of Chicago and vicinity; a study of the origin, development, and classification of plant societies. — Botanical Gazette, Vol. 31, Chicago 1901. DRUDE, O., Die Ökologie der Pflanzen. — Braunschweig 1913. Du Rietz, G. E., Några synpunkter på den synekologiska vegetations- beskrivningens terminologi och metodik. — Sv. Bot. Tidskr., Bd. 11, Stockholm 1917. FLAHAULT, CH. und SCHRÖTER, C., Phytogeographische Nomenklatur. Be- richte und Vorschläge. — III? Congrés international de Botanique, Bruxelles 1910. Zurich 1910. FrIeES, TH. C. E., Botanische Untersuchungen im nördlichsten Schweden. — Akad. Abh., Upsala 1913. 'GRADMANN, R., Uber Begriffsbildung in der Lehre von Pflanzenformatio- Henst—H Engl: Bots Jabrb; Bd: 435 Leipzigs 1909! 'GRISEBACH, A., Die Vegetation der Erde nach ihrer klimatischen Anord- NungE— Keipzig) 1872: Hurt, RB., Försök till en analytisk behandling av växtformationerna. — Akad. Avh., Helsingfors 1881. VON HUMBOLDT, A., Idéen zu einer Physiognomik der Gewächse. — Tä- bingen 1806. JACCARD, P., Nouvelles recherches sur la Distribution florale. — Bull. Soc. Vaud. Sc. Nat., Lausanne 1908. ——, Etude comparative de la Distribution florale dans quelques forma- tions terrestres et aquatiques. — Rév. gén. bot., Paris 1914. KERNER, A., Das Pflanzenleben der Donaulaender. — Innsbruck 1863. MELIN, E., Studier över de norrländska myrmarkernas vegetation med särskild hänsyn till deras skogsvegetation efter torrläggning. — Akad. Avh., Uppsala 1917. PALMGREN, A., Studier över lövängsområdena på Åland. III. — Acta Societ. pro Fauna et Flora Fennica, 42, Helsingfors 1917. VON Posr, H., Några ord till Fäderneslandets yngre botanister. — Bot. Not. 1842. —2—, Försök till en systematisk uppställning av vextställena i mellersta Sverige. — Stockholm 1862. (Bot. Not. 1863). VON Post, L., Geol. För. Förh., Bd. 40, 1918. Stockholm 1918. SAMUELSSON, G., Studien äber die Vegetation bei Finse im inneren Har- danger. — Nyt. Mag. f. Naturvidensk., Bd. 55 (1917), Christiania 1916 (21916 a»). —>—, Om den ekologiska växtgeografiens enheter. — Sv. Bot. Tidskr., Bd. 10, Stockholm 1916 (»1916 b>). 170 SAMUELSSON, G., Studien töber die Vegetation der Hochgebirgsgegenden von Dalarna. — Nova Acta Reg. Soc. Scient. Upsal., Ser. IV; Volrg; N:o 8, Upsala 1917. SCHIMPER, A. F. W., Pflanzengeographie auf physiologischer Grundlage. — Jena 1898. SCHOUW, J. F., Grundtrzek til en almindelig Plantegeographie. — Kjoben- havn 1822. SENDTNER, O., Die Vegetationsverhältnisse Säödbayerns nach den Grund- satzen der Pflanzengeographie. — Munchen 1854. SERNANDER, R., Studier över de sydnerikiska barrskogarnas utvecklings- historia. — Bih. t. K. Sv. Vet.-Akad. Handl., Bd. 25, Stockholm 1900. —»—, Entwurf einer Monographie der europäischen Myrmekochoren. — K. Sv. Vet.-Akad. Handl., Bd. 41, Stockholm 1906. —»—, Stipa pennatla i Västergötland. —Sv. Bot. Tidskr., Bd. 2, Stockholm 1908. THURMAN, J., Essai de Phytostatique appliquée å la chåine de Jura. — Berne 1849. VAHL, M., The growth-forms of some plant formations of Swedish Lappland. — Dansk Bot. Arkiv, Bd. 1, Kjobenhavn 1913. WARMING, E. und GRZEBNER, P., EUG. WARMINGS Lehrbuch der ökolo-- gisehen Pflanzengeographie: .FE..3, 5. — Berlin 1915; 1918: SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1918. Bb. 12, H. 2. IAKTTAGELSER ÖVER FJÄLLBJÖRKSKOGENS ÖVRE BEGRÄNSNING OCH EKOLOGI I SVE- RIGES NORDEIGA EAPEMARKER AV T. Å. TENGWALL Vid en resa i Lule Lappmarks fjälltrakter sommaren 1917 kom jag att besöka delar av det område, i vilket J. FRÖDIN (1916) gjort sina skogsgränsundersökningar. Då den karta, han i sitt arbete s. 36 meddelat, särskilt intresserade mig, gjorde jag några studier över skogen och skogsgränsen i den trakt, kartan återger. Med anledning av att resultatet av dessa undersökningar står helt och hållet i strid med vad FRÖDIN söker göra troligt, anser jag det lämpligt publicera dem, i synnerhet som en del företeelser, vilka FRÖDIN anger såsom generella, endast äro specialfall av andra, i fjälltrakterna allmänt återkommande fenomen. Under flera år har jag nämligen haft tillfälle studera skogsgränsen i skilda delar av såväl Lule som Torne Lappmarker och därigenom hämtat en täm- ligen stor erfarenhet av dennas utbildning på olika områden. De resultat, jag därvid kommit till, vill jag dock endast här beröra, för sävitt framställningen fordrar det. Vad först beträffar det område, FRÖDINS karta representerar,! vilken jag återgivit å fig. 1, är detta särskilt karakteriserat av rikedom på issjöavlagringar. Särskilt i den västra delen förekomma sådana i stor utsträckning ända från skogsgränsbandet och långt ned i dalgången. För övrigt kan trakten betecknas som en täm- ligen svagt sluttande dalsida, vilken sakta övergår i en nästan plan högslätt. På sluttningen och på högslätten finnas emellertid ganska rikligt med mindre och även rätt stora kullar. Om dessa topografiska förhållanden får man emellertid icke någon föreställ- ! Detta är beläget söder om Stora Lulevatten (Langas) mellan fjällen Tjäpores och Puollamtjåkko. 172 ning av FRÖDINS karta. Denna är nämligen upprättad med isohyp- ser för 50 meter. Dessa kurvor skära över det tämligen svagt kuperade områdets kullar och smådalar, och kartan ger således en bristfällig kännedom om topografien. På kartan är även björk- skogen markerad. I detalj är denna lika litet riktigt återgiven som topografien. Så existera t. ex. flera skoglösa smärre partier Fig. 4. (RT ut INNE for tea Rne SKE 0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 km Fig. 1. Kartskiss över björkskogsgränsen vid Saltoluokte. Höjdkurvor för var 50:de meter från Langasjaures nivå räknat. — Efter J. FRÖDIN. ganska långt ner på dalsidan i synnerhet i närheten av den största bäcken, men dessa ha icke anmärkts av FRÖDIN. Som av kartan framgår, skjuter björkskogen upp i smala flikar på högslätten, och differensen mellan den högsta och lägsta punkten av skogsgränsen uppgår till över 150 m. Denna företeelse, som visst icke är en- sam i sitt slag, utan på detta område endast synnerligen skarpt markerad, tolkar FRÖDIN på så sätt, att den större markfuktigheten i den björkskog, som kilformigt sträcker sig upp, tillåter skogs- 173 växt, under det att den torra fjällheden på ömse sidor om denna är ett avgjort hinder för densamma. FRÖDIN har nämligen upp- ställt den teorien, att björken i egenskap av »tropofyt» skulle vara mycket känslig för tillgång på vatten under vegetationsperioden. Torra hedar skulle således hindra björkskogsväxt. Om detta vore fallet, förvånar man sig över, att lavrika björkskogar, som ofta före- komma på det torraste fluvioglaciala substrat, över huvud taget kunna existera. Några undersökningar över grundvattensförhållandena och mark- fuktigheten i övrigt har FRÖDIN emellertid icke gjort för att få be- lägg för sin teori. Det enda stöd, han lyckats erhålla för sitt på- stående om markfuktighetens betydelse för björkskogen är följande. På lågfjällen utgöres huvudmassan av den nedre delen av regio alpinas vegetation av lavrika Empetrum-hedar; mot högfjällen er- sättas dessa av mossrika Myrtillus nigra-hedar och »>mossrik Cornus suecica-association>; dessa jämte ängar och ängsvidesnår dominera i högfjällen, särskilt i deras västliga del. — Emellertid torde denna av FRÖDIN lämnade framställning av vegetationen i skogsgränsen icke överensstämma med verkliga förhållandet. Så förekomma t. ex. Myrtillus nigra-hedar allmänt strax ovan skogsgränsen på lågfjällen Gällivare-Dundret och Malmberget (»Välkomman»>). I högfjällen är det icke generellt, att Myrtillus nigra-bedar och ängar intaga största delen av det närmast skogsgränsen belägna kalfjället. Tvärtom är det lika vanligt, att Empetrum-hedar dominera därstädes; mera sällan upptaga ängar större ytor. Till och med i sådana trakter, som norra stranden av Torne Träsk och Rapadalen i Sarekområdet, vilka torde höra till de på yppiga ängsbjörkskogar rikaste områdena i norra Sverige, äro Empetrum- och Myrtillus nigra-hedar de för- härskande växtsamhällena i regio alpinas nedre del. Som nämnt tolkar emellertid FRÖDIN de smala björkskogsflikarnas existens såsom förorsakad av den större vattentillgången. Undervegeta- tionen i denna skog består nämligen av rikliga Salices samt en del örter och gräs. Att björkarna skulle växa på något sätt skyddade för vinden, förnekar han på det bestämdaste. Då det föreföll mig något egendomligt, att en ängsbjörkskog skulle förekomma med torr fjällhed på ömse sidor utan att på något sätt vara skyddad, vandrade jag längs några av de smala björkskogsflikarna och kunde då konstatera, att dessa stodo i mycket grunda — i allmänhet knappt 1 meter djupa — bäckdalar. Frågan är alltså den, om detta tillsynes svaga skydd är tillräckligt för skogen. 174 För att närmare belysa detta vill jag först lämna en beskrivning på vegetationens utseende på fjällheden och i den närmast denna liggande björkskogen samt därmed sammanhängande fenomen inom det av FRÖDIN karterade området. De vanligaste hedtyperna på fjällheden torde vara Empelrum-hedar och Betula nana-hedar. Dess- utom förekomma på topparna av alla små kullar Diapensia- och Azalea-hedar. Hela fjällheden ger intryck av att vara utsatt för starka vindar. Karakteristisk är vidare den rikliga förekomsten av busk- och spaljärformig björk på fjällheden.!? Dessa uppträda dock ej slumpvis här och där utan alltid på ost- eller sydostsluttningarna av småkullarna. Under en vandring över fjällslätten i slutet av augusti, då stark sydostlig storm rådde, fäste jag mig särskilt vid alt en mängd Betula nana-buskar av vinden restes rakt upp. En närmare undersökning visade, att de spaljärformiga Betula nana- individen ofta voro sträckta i riktning från nordväst mot sydost med fästpunkten i nordväst. Likaså var det påfallande, hurusom nere i dalgången de där förekommande tallarna mestadels voro ensidigt utbildade, nämligen med kronan i sydostriktningen. Det mest slående var dock utseendet av issjöterrasserna. Åt nordväst voro dessa fullständigt vegetationslösa långt nere på dalsidan, och det nakna gruset framträdde. Stundom funnos dock glesa Juncus trifidus-tavor här och där. På ost- och sydostsluttningarna av te- rasserna fanns emellertid björkvegetation. Närmast terassernas övre kant växte en krans buskformiga björkar med spetsarna ungefär i höjd med terassplanet. Längre ned på sluttningarna voro björkarna trädformiga, och oftast var skogen tät och vacker (Myrtillus nigra- rik mossbjörkskog). Kullfallna björkar syntes här och där, alltid liggande i nordväst-sydost-riktning. Att nordvästliga vindar således äro förhärskande inom området, torde av det sagda framgå med önskvärd tydlighet. Det är bekant från skilda delar av Fennoskandia, att Diapensia- och Azalea-hedar höra till de alpina växtsamhällen, som bäst ut- härda uttorkning (VESTERGREN 1902, Tu. C. E. FRIES 1913, SAMUELS- SON 1917). Under vintern är snöskyddet i dessa hedar ytterst obe- tydligt, och ofta ligga de fullständigt snöfria (FRIES 1. c.). Rike- domen på Diapensia- och Azalea-hedar på fjällheden strax ovan skogsgränsen på det av FRÖDIN kartlagda området är som nämnt avsevärd. Detta pekar i den bestämda riktningen, att barfläckar ! FRÖDIN påstår, att björkbuskar helt och hållet saknas, vilket jag ej kan till- skriva annat än bristande observationer. 175 här måste existera i stor utsträckning under vintern. Men även åtskilliga andra omständigbeter tyda på, alt nordvästliga vinter- vindar äro förhärskande på detta område. En blick på den topo- grafiska kartan (Generalstabsbladet 13, »Stora Sjöfallet») ger omedel- bart vid handen, hurusom Langas och därmed hela dalgången just här böjer av i nordvästlig riktning, och då vindarna i fjällen i all- mänhet följa dalgångarnas riktning, är det självfallet, att här an- tingen sydost- eller nordvästvindar måste dominera. Att de för- härskande och starkaste vintervindarna i norra Lappland äro de | Fig. 2. Ängsbjörkskog, som tungformigt skjuter upp i fjällregionen, Saltoluokte. I förgrunden fjällhed. Bilden tagen mot ONO. — Efter J. FRÖDIN. ran nordväst, ar ett kant faktum (jfr BENOUIST 1916) CS: 29): Men även på vegetationens utseende kan man tydligt se, huru de vinterliga nordvästvindarna inverka. På de björkar, som stå jäm- förelsevis fria och utsatta för vindarna, äro skotten på nordväst- sidan i allmänhet döda, under det att på den motsatta sidan endast ett fålal torra kvistar kan upptäckas. Detsamma är förhållandet med björkbuskarna. Björkarna bli därigenom på blåsiga ställen mer eller mindre ensidigt utbildade (jfr FRÖDIN 1. c., tavl. II, här återgiven i fig. 2.). Särskilt på de små björkindividen kunde man se, huru de avdöda kvistarna liksom avfilats, sannolikt av 176 snöstormar. Däremot voro ännu i slutet av augusti inga årsskott förvissnade eller på något sätt förtorkade. Fjol- årsskotten på björkbuskarna voro däremot samtliga döda. Att torra sommarvindar, såsom FRÖDIN vill göra troligt, skulle hava någon särskilt skadlig inverkan på björkarna, är således uteslutet. Under sådana omständigheter vore det ju egendomligt, att de bättre förvedade fjolårsskotten skulle vara mindre motståndskraftiga än de späda årsskotten. Att vintervindarna däremot kunde avsevärt skada björkarna är påvisat redan av KIHLMAN (1890). Detsamma har även påpekats av TH. C. E. Fries (1. c.) från Torne Lappmark. Huru vindens inverkan i detalj försiggår, har den förre (1. c.) läm- nat utförlig beskrivning på, och det är därför icke nödvändigt rela- tera detta. Vackra exempel på dylika skogsgränsdepressioner och kala hedar, förorsakade av vintervindar har jag sett bl. a. på fjället Vuoskovare söder om Torne Träsk samt i Påretrakten i Sarek- området. Av det ovan anförda torde framgå, att björken för sin existens fordrar åtminstone något snöskydd under vintern. Blir detta endast obetydligt, som på hedarna vid Langas, uppstå busk- och spaljär- björkar. Är snötäcket djupare, kunna även trädformiga björkar förekomma. Hur djupt detta snötäcke behöver vara, är okänt, men förekomsten av de kilformiga björkskogsflikarna vid Langas ger åtminstone en antydan härom. Som nämnt växa björkarna här 1 knappt meterdjupa sänkor. De där som undervegetation i björkskogen förekommande Salix-snåren åstadkomma, att snön fast- nar och blir liggande. Uteslutet är icke att därigenom snödyner bildas längs de smala björkskogskilarna. Studiet av tiden för de olika växtsamhällenas utsmältning på våren lämnar för övrigt ytterligare belägg för detta antagande. Salix- snåren, särskilt de ängsartade, fordra nämligen för sin existens ett kraftigt snöskydd och äro under vintern fullständigt snötäckta. Flera veckor efter det Empetrum-hedarna äro barlagda, ligger snö ännu kvar 1 videsnåren. — Ett annat exempel på huru snöskydd och vindskydd i förening givit upphov till björkskogsvegetation, såg jag på det av FRÖDIN kartlagda området. Uppe på fjällheden, ett stycke ovanför skogsgränsen strax väster om den längst upp- skjutande björkskogsfliken, reser sig en liten bergknalle; men endast på den sida, som vetter mot sydost, förekommer björkskog.! Denna ! Ej anmärkt på Fröviss karta. är här utbildad som Myrlillus nigra-tik björkskog. Runt om på fjällslätten voro de vanliga rishedarna förhärskande. Den Myrtillus- rika björkskogen fordrar för sin tillvaro ett gott snöskydd och ut- smälter på våren avsevärt senare än t. ex. Empelrum-heden. Längre upp på fjällheden har Ausutsjokk skurit sig en ganska djup ravin. I det skyddade läge, som där gives, gå spridda björk- dungar upp till över .700 m samt enstaka träd ända till 725 m, under det att den högsta fliken av björkskogen på det av FRÖDIN kartlagda området ej når högre än c:a 670 m. Förekomsten av högtgående björkskogsflikar längs upp efter bäc- karna och i raviner vill FRÖDIN över huvud taget tillmäta stor princi- piell betydelse. Han förklarar dem genom det faktum, att markfuktig- heten där är större än på omgivande skoglösa partier. Även lokal- klimatiska faktorer, särskilt vindar (sommarvindar!) och temperatur- förhållanden, anser FRÖDIN bidraga till, att skogen på detta sält skjuter upp i flikar. Att så skulle vara fallet är emellertid ytterst osannolikt. Något belägg för att temperaturförhållandena skulle variera i så hög grad, som det är nödvändigt, för att de skulle ha denna stora effekt, har FRÖDIN icke lämnat. Å andra sidan är det ju knappast troligt, att isotermerna på en fjällsluttning skulle i detalj följa alla de oregelbundna bukter och krökar, skogsgräns-: linjen gör. HAMBERG. (1915) har fäst uppmärksamheten på de topografiska förhållandenas inverkan på skogsgränsens utbildning. I synnerhet där bäckfåror uppträda i skogsgränszonen, bruka skogklädda och skoglösa partier allmänt omväxla. Att märka är, att det inga- lunda är generellt, vilket FRÖDIN synes vilja göra gällande, att skogen går högre i raviner och bäckdalar än i omgivningen. Detta inträffar endast i sådana fall som det här särskilt behandlade. I högfjällen är det vanligast, att skog saknas i bottnen på de djupare ravinerna, under det att den förekommer på åsarna mellan och sluttningarna mot ravinernas botten. På särskilt höga och således exponerade åsar kan skogen stundom saknas, och vanligen finnes då ett bälte björkbuskar just på övergången mellan sluttningen och åsens plana yta. I ravinens botten utgöres vegetationen av ängs- videsnår eller ängar. Ända långt nere i regio subalpina kunna dessa förhållanden inträffa. Vad som förorsakar saknaden av björkskog i ravinernas botten, kan enligt min mening icke vara något annat än den här länge kvarliggande snön (jfr SERNANDER 1905). Denna utgör nämligen ett Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 12 1785 absolut hinder för björkskogsväxt, vilket jag hade tillfälle att stu- dera under våren 1917 i Torne Träsk-trakten. Vid snösmältningen kunde man då iakttaga, huru särskilt i regio subalpinas övre del stora snödrivor kvarlågo på skoglösa partier, under det att björk- skogen i övrigt var snöfri. Senare på sommaren visade det sig, alt dessa för långvarig snöbetäckning utsatta områden voro be- vuxna med ängsvidesnår och i extrema fall ängar eller andra snö- tålande växtsamhällen. En närmare undersökning av dessa gav vid handen, att de icke helt och hållet saknade björk. Små indi- vid, i allmänhet knappt '!/2 m. höga, växte här och där. Avse- värt större bli de emellertid icke, och genom en mera långvarig snöbetäckning dödas de. I de ängsvidesnår eller ängar, som upp- taga den skoglösa bottnen på djupare raviner, är det icke ovanligt, att späda, !/2—1 m höga björkar förekomma, understundom ganska rikligt. Föryngringen av björk i dessa växtsamhällen sker sannolikt genom frön, och detta förklarar, varför man i dem ibland finner samtliga de större björkindividen döda, under det att talrika, mycket små plantor finnas. Naturligtvis vill jag icke helt och hållet förneka, att stark som- martorka i förening med ihållande vindar kan på mycket torra ståndorter förorsaka skada på björken. Men att i regio subalpina skoglösa hedar skulle kunna uppstå av dessa orsaker, betvivlar jag fullständigt. Dessa voro ju helt enkelt att rubricera som stäpper, och för förekomsten av sådana i våra fjälltrakter ställer jag mig myc- ket skeptisk. Vad betydelse grundvattensförhållandena hava för björkskogen, torde kunna illustreras av följande fakta. Vid en brunnsgrävning vid Abisko naturvetenskapliga station (485 m ö. h.) måste man gräva 9—10 m under markytan, innan man stötte på grundvatten. För närvarande står grundvattnet om våren 11 m under markytan och stiger så småningom under sommaren, samt når på hösten upp till 8 m under markytan. Den genomgrävda marken bestod av tämligen grovt moränmaterial. På denna moränkulle står dock björkskog, visserligen icke av allra vackraste beskaffenhet, men ingalunda visande några tecken till förtorkning. Det kan tilläggas, att Abisko-området har den lägsta kända nederbörden i Sverige; denna uppgår nämligen endast till c:a 250 mm om året.! Av det sagda torde framgå, att björken ingalunda är så »känslig> !' Enligt benäget meddelande av statsmeteorologen B. RoLF, 179 för vattentillgången under vegetationsperioden, som FRÖDIN sökt göra troligt. Självklart är, att det finnes en gräns nedåt även för björkens fordringar på fuktigheten i substratet. Men inom Skandi- naviens fjälltrakter torde ännu icke någon dylik gräns, förorsakad av sommartorka, vara påvisad och kommer sannolikt ej heller att kunna påvisas. Vintervindarna däremot, vilka FRÖDIN förklarar vara utan betydelse för björkarna, kunna förorsaka, att stora och permanenta hedar uppstå i regio subalpina. Och ett av de vack- raste exemplen härpå erbjuder just det område, som FRÖDIN Sär- skilt studerat och kartlagt. LITTERATURFÖRTECKNING. ENQUIST, F., Der Einfluss des Windes auf die Verteilung der Gletscher. — Akad. Avh., Upsala 1916. IRIES, TH. C. E., Botanische Untersuchungen im nördlichsten Schweden. — Akad. Avh., Upsala 1913. FRÖDIN, J., Studier över skogsgränsen i norra delen av Lule Lappmark. — Lunds Universitets årsskrift, N. F. Avd. 2, Bd. 13, Nr 2, Lund 1916. HAMBERG, A., Iakttagelser över lufttemperatur och skogsgränser i Sarek- trakten. — Geol. Eoör. Förh. Bd; 37, Stockholm 1915: KIHLMAN, A. O., Pflanzenbiologische Studien aus Russisch Lappland. — Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, T. VI, Helsingfors 1890. 'SAMUELSSON, G., Studien uäber die Vegetation der Hochgebirgsgegenden von Dalarna. — Nova acta reg. soc. scient. Upsal., Upsala 1917. SERNANDER, R., Flytjord i svenska fjälltrakter. — Geol. För. Förh. Bd. 27. Stockholm 1905. WVESTERGREN, T., Om den olikformiga snöbetäckningens inflytande på vegetationen i. Sarjekfjällen. — Bot. Not. 1902, Lund 1902. SVENSK. BOTANISK TIDSKRIFT. 1918: BD. oOl2 AH: fö EN STUDIE "ÖVER YTA TOCH ARTEN AV O. ARRHENIUS Under sommaren 1917 gjorde jag en del förarbeten i Stockholms skärgård för en större undersökning angående markbeskaffenhe- tens inflytande på växtligheten, som jag tänkt utföra nästkom- mande sommar. För denna min undersökning behövde jag en noggrann utredning av arternas fördelning inom området. Jag skaffade mig därför noggranna anteckningar över förekomsten av arterna å de olika öarna. Vid bearbetningen av materialet kom jag till det ganska överraskande resultatet, att de arter (jag vill kalla dem grundfloran), som voro gemensamma för alla de under- sökta öarna, endast utgjorde 16 Z av områdeis artantal. Sedermera fann jag hos PALMGREN (1915—1917) i hans utredning angående löv- ängsvegetationen på Åland egendomligt nog samma resultat. Han fann nämligen, att inom den mycket homogent sammansatta lövängsvegeta- tionen endast 16 4 av arterna voro gemensamma för alla special- områdena. JACCARD (1908), som jag vid början av mina undersöknin- gar, liksom väl även PALMGREN, då han ej på något ställe citerar denne författare, vid sina, ej kände till, har vid sina undersökningar an- gående växtfördelningen inom Schweiz alpina regioner kommit till liknande resultat. Han undersökte 52 kvadratmeterstora rutor, ut- lagda på fjällängar av likartad beskaffenhet, och fann, att ej en enda art var gemensam för alla rutorna. Den allmännaste arten förekom på 48 rutor. Inom mera närliggande rutor fann han, att grund- floran utgjorde 4 Z av hela artantalet. Att JAccARDS värden äro så låga, jämförda med PALMGRENS och mina, beror på att JACCARDS områden äro så små, jämförda med dem, vi undersökt. Man kan ju genom att taga rutorna tillräckligt små få endast ett individ in- om varje ruta, och då blir det ju absolut omöjligt att erhålla något 181 värde på grundfloran, om ej endast en art förekommer inom ett område. Detta sista fall lär väl knappast förekomma i naturliga formationer. Detta överraskande resultat, att inom mycket likar- tade områden arterna växla i så hög grad, gjorde, att jag statistiskt undersökte mitt material. Jag fann då en hel del egendomligheter, men då mitt material ej var tillräckligt stort, för att man skulle kunna bedöma, om det endast var tillfälligheter,- som spelade in, eller om det verkligen förekom några lagbundna ändringar, beslöt jag att använda PALMGRENS material. Detta erbjuder många för- delar, bl. a. den, att det är samlat från en mycket likartad och homogen formation, samt att hans specialområden i allmänhet äro öar, således synnerligen väl avgränsade och till sitt ytinnehåll lätt bestämda områden. Det första jag önskade undersöka var den s. k. konstitutions- kurvan, och därför måste jag bearbeta det material, som ligger till grund för den grafiska framställningen av artantalets förhållande till frekvensgraden inom området. PALMGREN har gjort upp en del sådana, dels en för hela området, dels en för varje grupp av specialområden. Han fann ej några lag- bundna växlingar inom detta material. Jag tänkte, att detta möj- ligen kunde bero på, att han ej sönderdelat materialet tillräckligt, varför jag beslöt att undersöka varje specialområde för sig. Om vi anse varje område som en ruta i en frekvensundersök- ning enligt RAUNKLERS (1909) metod, kunna vi erhålla en frekvens- siffra på varje växt. En viss osäkerhet kommer dock att vidlåda materialet, dels på grund av att rutorna ej äro likstora, ett fel som LAGERBERG (1914) behandlar i sin avhandling om markflorans analys dels på grund av att metoden i sig själv ej är så säker. Jag har dock genom kontrollräkningar övertygat mig om att dessa fel ej överstiga det rimligas gränser, varför jag anser mig fullt berättigad, alt använda de värden jag erhållit medelst denna metod. En anmärkning, som även kunde göras, är den, som JACCARD (1902) påvisat genom sina vegationsanalyser, nämligen den, att samma art inom olika områden har olika frekvensgrad. I stort sett rör det sig endast om några procent högre eller lägre värden än medelvärdet. Då PALMGREN undersökt 30 områden, erhåller jag således en fre- kvensskala, omfattande 30 frekvensgrader. Denna kan i vissa fall anses tillräcklig. För min undersökning utvalde jag sex likstora och likformigt be- Al kad 18 växta specialområden nämligen Idö, Finnö, Bänö, Jyddö, Nötö och Bastö. Fördelningen av arterna inom de olika frekvensklasserna framgår av tabell 1. Tabell 1. Bör € Kv/ö nISR ra d Område tillb 5 | 130 /29|28|27|26/25|24/23|22 21/20 19/18|17|16 15/14 13 12/11/10] 9 | 8) 7 | 6)5l4/a)2 111 23 É | EN 16 EE I ISA 256 lt E a N = Ae 2 | | ORG ÖP ORT län 1 RR | | | | | | IA | | | | | dö Er balans ale 71 41 41 419] 1l Bl 41 81 5) 5) 51 41 al 21 al 11 ol 21 21 21 il 11 ol 11 Finnö... .........«-> 52/15 L18|14:11| 6) 6| 41 21 91 4) 5) 21 21-81 3 4| 2) 1) 21 21 11 ol il Il-01-0) 01 010 BänÖ ...-.vsos 00200 |52/17|14/14/ 13121] 7) 8) 4) 9) 4) 916] 51 31 al 61 5) 21 21 al 01 ol ol 210 1121 0 | JYAddö... ............|/52/17/15/18]11] 9) 7) 8) 41 9! 310) 5) 4) 1) 4| al al 2l al il 01 ol ol il il öl ol il a | SINGÖ Er a Er EN [BR ne Ile LA SVA KOD 81 41.8) 51 21 8ål al 61 21 21 21 11 0 11-01-11 0 21 ol 1 01 Bastö............... 52117) 9) 91121 9| 6! 7) 3) 5! al10) 8) al al 2l 21 al 1l 21 21 2; OM 2) il i! al a! ot ol | Medeltal............|52|17|18|18|11| 9) el 7) 4| 8) al sl äl al al al 4| 3) 21 21 21 21 ol 2 al 2 ill 0 Som synes av medeltalet, sjunker artantalet med frekvensgraden men detta sker ej med någon regelbunden gång. Av tabellen fram- går också hur homogen denna formation är. Genomgående för hela Ålands-området är det förhållandet, att det finnes relativt flera allmänna arter än sällsynta. JACCARD har påvisat, att ett motsatt förhållande är rådande inom de av honom undersökta områdena. Detta beror dels på att han tagit så små områden till undersökningsobjekt, men dels på att konstitutionskurvan inom olika områden är mycket varierande. Ett par frågor, som man också statistiskt kan utreda, äro föl- jande. Hur mycket stegras artantalet, då området ökas till det dubbla, tredubbla o. s. v., och hur stor kan denna ökning bli? För att närmare undersöka dessa frågor, sammanförde jag special- områdena två och två, sedan tre och tre o. s. v. samt räknade in- om varje sådan grupp arternas antal och fördelning på frekvens- grader. Jag återgiver dessa resultat här nedan i tabell 2—4. Tabell, 2. = I I | FET eUE Ne Do SNCTr ad | Område : | i | | | | 1] I I I | | | 130 29 28/27|26 25/24 23/22/21/20/19 18/17/16 15/14/13/12/11/10] 9/8 |7]6 sT431a0 || | I I I I ! || I I U| | | | | I | | I | | | I I | Idöjl-LiBinnö, <<. sg 52/18|14|14]18 11/6) 7) 4110] 4|-8| 6) 3) 71 5| el 51 3) 3) 4| 21 ol al al 2 1] 21 ol 1 Bänö + Jyddö...... 52|18|14|14|/ 18/11] '7| 9| 4110) 4/11) 7| 5| 3) 4| 8) 6) 3) 3) al ol ol ol 21 al il 2) la Nötö + Bastö...... 52119/12]14/14/12] 71 9; 4/10] 5li1l 8) 5 4) 5) 7| 4l al al 2 21 21 al 21 1 öl 0 Medeltal......s:..... |52|18|18|14|18!11] 7| 8] 4|10] 5l10j 7| 4| äl äl 7) öl sl al al 11 oj 2) 21 2 21 21 0) th Tabell 3. Fr ök vv ör sera d | Område 2 Kantat VIS pod Å v | 30 29128 27126125|24|23122121120119118|17|16115/14113 12/11 10! 918! 716!5:413812 | 1: I [ES] i ” ET 1 ST | Idö + Finnö + Bänö 52/18/14/14:13/12 E 7| 8) 41121 3110) 81 51 6) 5l 7) 7) 4] 3) 4l 11 01.2 2121 8 111 I Jyddö + Nötö+Bastö/52 17 /15/14:14/11] 7| 9/| 5j11| 5/11) 8) 5| 4) 6 7) 4) 4) VB ap i 8 21 äl 1 1j 1 | Bänö+tJyddö-+ Nötö|52/19|12|/14:14/12] 71 9] 4:10] 511] 81 5| 41 5l 7| 41 4) 81 31 21 11 11 21 1j bl 11 of 0 | Medeltal............ |D2|18|14/14 13/12 7| 9 411] 4/11 81 51 5| 5l 7| 61 4) 3 3l 11 Ol 11 3 21 8 21 1 il Tabell 4. Fire. kv en serad Område 0!29l2agl27!26123!24/23!92121|20)19/18/17|16)15)14/13/12/11/10) 9! 8 716 5l4!3/2]1 een Idö + Finnö + Bänö | | | | FASA dÖ er ocdvrrt 52118/14/14|12!13] 7| 91 4111) 4i121 81 5 7| 5| sk 7) 4) 4) 4 Bänö + Jyddö + | | Å Nötö + Bastö.... 52|/18|18|14l!18112] 7| 9| 5l11) 5111 8) 51 5l 51 9å 61 51) 4| 5l 2 1l 11 41 21 5l al 11.1 Idö + Finnö + Nötö | | | | + Bastö.........|52|/18|18l14!18!12] 7| 91 5l12l 5 41 5l 3l 5l 3 Ol I 11) 8! 5 6l al ol 6) 5| 4| 5 311 | Medeltal............ |52|18|18!14|18|12] 7| 9l sl) slir| sl slel sl'ol el stal sl 2 2 214 sl af al 121 Antalet arter inom fem områden erhöll jag genom sammanräk- ning av arterna inom Idö, Finnö, Bänö, Jyddö och Nötö. För sex områden erhölls slutligen artantalet genom sammanräkning av art- antalet inom alla sex specialområdena. Nedanstående tabell 5 in- nehåller medeltalen ur tabell 1—4 samt artantalet för 5 och 6 om råden. I varje kolumn är dessutom medelfelet infört. Jag vill först undersöka frågan om den absoluta stegringen av artantalet inom varje frekvensgrupp, d. v. s. undersöka, hur många arter med samma frekvens som sannolikt finnas inom en likartad formation. Inom frekvensgruppen 30 är sannolikheten för en ändring av artantalet 0 mot 30, alltså ingen. Inom nästa grupp, 29, är denna sannolikhet 1 på 29. Då det på enhetsområdet finns 17 arter, blir den absoluta ökningen 3s'7. 17 d. v. s. 0.7. Inom felgränserna stämmer ju detta med den i grupp 29 funna ökningen från 17 till 18. Grupp 28 skall ha ett absolut artantal av omkring 14, vilket också överensstämmer med det värde tabellen anger. Efter frekvensgraden 16 stämmer det teoretiskt funna artantalet ej med det artantal, som anges för 6-områdesraden, utan denna anger genomgående elt lägre värde, lägre ju mindre frekvens- graden är. Detta beror på, att ej tillräckligt många områden äro med- 154 tagna, för att få slut: siffran konstant, en sak som jag framdeles kommer att behandla. materi- alet för litet, för att man skall ernå säkra siffror inom de lägre frekvensgraderna. Man ser dock av tabellen, att teori och verkliga förhållanden stämma väl överens, och kunna alltså säga, att man erhåller det abso- luta eller slutgiltiga artantalet inom fre- kvensgruppen (f) ge- nom att multiplicera artantalet (a) å en- betsområdet med art- antalet frekvensgrader (9), i detta fall 30 och dividera detta tal med frekvensgruppens ko- efficient. Formeln för det absoluta artantal blir CallfsSö nom varje frekvensgrupp. Frågan om stegrin- gen från ett område till) två, från två till tre etc. kan också lösas genom en enkel san- nolikhetsberäkning. Dessutom är vi Tabell 5. 16 18 Frekvensgrad 0 SR 5.0 0 3 5o 00 5o 0.0! 6.0 0.8 i i 5 Ö 3.8 0.5 0. 0.4 8.0 0.0 8 8 5.0 0.8 1.0 0 i.6 04 8.0 0.8 0 TT STÖTS 11 11 10.0 1.0 0.3 4.38 0. 6I11.e 4 ( D ) 3.1 i 0.8 8.3 0.5) 4.0 0.0/10.0 0.0] 4.3 3 0.0) 8.6 Mig Ö0L0E9E0, OK0) 4804) TIO 058 | 5 5) 12 12 0.4) 4.8 0.8111.0 0.4 9 9 0.4 ) 5.8 0.4] 7.0 a 9.3 0.8] 0.7] 3.8 0.e/11.38 0.3| 6.0 ( 3 lärer OTa ll 0 1 1 1 13 13 il 1 I I ÖN 28 14 14 ey ta [18 ec 0.6/14.3 0.3|14.0 0.0/18 3 0.6 /17.6 [17.0 0.4/12.8 0.81 52 118.838 0.4/18.8 0.71/14.0 0.0 18.0 0.0/13.3 0.3 14.0 0.0| 14 [14 52 18 18 | | 52 52 52 52 Frekvensgrad Om man antar, att frekvensgruppen har koefficienten m, så är ju sannolikheten för en ändring av artantalet inom gruppens 1-om- Denna sannolikhet blir för 2-om- TACESTA Cd = LL INOt AVIS. rådesraden NESS (n + 1) 2 m— 1 ESD) = o =, för n-områdesraden ” "och för (n + 1)-områdesraden SUS o ot Re SE STRLSN m Differensen mellan två närliggande rader blir tydligen 24 - fn 185 Förhållandet mellan differenserna blir 3 :+:1:» etc. Jämföra vi förhållandet mellan de i tabellen uppställda siffrornas differenser och de på teoretisk väg funna, ser man, att överensstämmelsen är god inom felgränserna. Om det finnes något lagbundet förhållande mellan differensen mellan 1- och 2-områdestalen och 1-områdestalet, har jag ej kunnat finna. Materialet är härtill för litet. Man kunde möjligen komma med den invändningen, att dessa beräkningar äro grundade på artlistor från sammansatta och ej na- turliga områden. Därför utsökte jag några specialområden, vilkas ytor förhålla sig som 1:2:4. Dessutom måste de ha en typisk lövängsvegetation av homogen och likformig sammansättning. Inom det av PALMGREN som mycket homogent beskrivna Lemlands-området finnas två holmar, Granholm och Slätholm, vilkas yta är omkring 1.4 har, en ö, Granö, vars yta är 3 har, samt Nåtö, vars lövvegeta- tionsklädda yta är omkring 6 har. Jag har i nedanstående tabeller dels jämfört Granholms och Slätholms vegetation (tab. 6), dels Granös med Granholms + Slätholms (tab. 7), dels Nåtös med ve- getationen på området Granö + Granholm + Slätholm (tab. 8). Frekvensskalan är här 12-gradig, grundad på de 12 specialområ- dena inom Lemland. Tabell 6. Tabell 7. É CE Då Er = 2 | Frekv S ad Frekvensgrad Områdets ASSR PI PI SLI Områdets | POSSE SATA AN namn |AEEOE Aa SARA namn [ER Kd ARA 12111/10/9|8|7|6|5l4/31211 12|1111019181 716 |514131211 I [e ES ESS ft SA IN 20 | I a är Fl ENA Grsnössse.g 94 25 2 17:16] 7/10] 7) 8l 511 Slätholm......|94|23/20l13|14] 81 7) 91 41 3) 21 3 Granholm + FÄTANO sett lises 94123/20115116111] 5| 7| 5l 11 81 1 Slätholm... 94| 23 22) 16/16 11 11 13] 75 3! 41 Medeltal...... 94|23120]14115] 9] 6j 81 5| 2, 3) 2 Medeltal...... 94/24|22 17 /16/ 9/11 101. 5] 5) 21 31 Tabell s. Frekvensgrad Områdets namn Få ik | 2 12111 /10|9]8|716|5]4/3|2]1 NAO seg orecde esr sc. nr IA 2RD|22 17 /[20]1TI1I7 161101 91-91-38 | Granö + Granholm + Slätholm... 94|25|22|17|20|11/14|17| 9/10] 4) 4 KMGdelfal i Snorre ne GA2S 22/17120 11|16|17|10/10] 7| 4 Av dessa tabeller framgår med tydlighet att man har full rätt att sammanslå två enhetsområden till ett område och säga, att detta förhåller sig såsom ett fullt naturligt område av storleksordningen 2. 186 Dessutom framgår av tabellerna, hur homogen lövängsvegationem även inom detta område är, ävensom en i stort sett mycket god be- kräftelse på vad som ovan sagts om talförhållandena inom fre- kvensgrupperna. En fråga, som ofta förekommer, nämligen hur stor yta en viss homogen formation behöver för att fullständigt kunna utvecklas till sitt slutliga artantal, kan genom en kombination av ovan angivna regler möjligen få sin lösning. De faktorer man behöver känna för att kunna beräkna denna fråga äro absoluta artantalet inom varje frekvensgrad, differensen mellan artantalet å ett- och två-områden samt förhållandet mellan differenserna. Dessa faktorer äro fullt oberoende av varandra. Beräkningen kan utföras på följande sätt. Det absoluta artantalet inom en frekvensgrad minskas med artantalet inom ett område. Därefter lägger man ihop differenserna mellan de olika områdes- raderna, beräknade på grund av första differensens storlek. När summan av de så erhållna differenserna inom felgränserna blir lika med skillnaden mellan absoluta artantalet och artantalet inom ett område, avslutas beräkningen. På detta vis kan man erhålla kännedom om hur många differenser man måste använda, och således även hur många enhetsområden, som måste samman- lä ggas, för att det absoluta artantalet inom detta område skall erhållas. Det behöves olika många områden inom olika frekvensgrupper. Man har alltså att bestämma, inom vilka frekvensgrupper man vill uppnf det absoluta artantalet, och sedan uträkna, hur stort om- rådet bör tagas för alt innehålla detta vissa antal arter. I den PALMGREN'ska undersökningen finner man några uppgifter från specialområden, som äro olikstora, om att det större området har färre arter än det mindre. Så har t. ex. området Lindö endast 143 arter mot områdena Idholm och Höckböle, som ha 201 och 202. Lindö har en areal, som är omkring 5 gånger Idholms eller Höckböles. Om jag nu uppför arterna i en frekvenstabell, får denna följande utseende (tab. 9). Sammanför jag, för att få det hela mera överskådligt, frekvens- Tabell 9. Färniesk ve Nn stad | | Områdets namn RTR : | | 30 29|28|27/26|25|24/23|22|21/20|19|18 17/16 15/14 13|/12|11/10] 9 | 8 | 7 6/5|4/3]2 | I || || || | [RA SA EA AA Le NE Eee ed as I ala fel Bf et [ökat Nr SES SA 152116 11/10] 9) 91 21 41-21 så 21 21 21-01 21 11 01 21 21 11 11 05 oj.11 ol 11 0 Ol 12 | Höckböle ..........,52|/18)18|/13/12|!1| 5| 81.3) 91 3) 81 8) al 4) 21 7) 4 21 2131 1) 1 11 31 1 500 ol I Idholm ........... |52|/18|14|14|/12|12] 5|-9) 51 ol 21 71-216] el al 4l 8) 3) 21 5) 2l öl 2] ol I 400 junk [90] J grupperna 10 och 10 samt beräknar den procentiska fördelningen på dessa tre grupper, får jag tabell 10. Tabell 10. Inom frekvensgraden Fördelningen på 30—20 j 20—10 10—0 JAN se sas sk ess 86 proc./10 proc.| 4 proc. HöCkhole sansa: scs:s EE fee va [08 TORG SSA 74 22 I AN Kol Ae män till rar ägt rum inom arterna på Höckböle och Idholm, när man jämför dem med arterna på Lindö. Vad nu denna förskjut- ning och ökning av artantalet beror på, vill jag här försöka ge en antaglig förklaring. Möjligen kunde den bero på den av JACCARD påvisade inverkan av mängden ökologiska faktorer, men enligt PALMGRENS beskrivning skall här ej någon skillnad förefinnas mellan Höckböle och Idholm och exempelvis Lindö. Frekvensgraden betecknar det relativa antal individ av en viss art, som förekommer inom formationen. Om vi multiplicera fre- kvensgraden med det antal arter, som förekommer inom den, erhålla vi relativa antalet individ, som finnas inom frekvensgraden. Lägga vi nu samman alla de så erhållna produkterna, erhålla vi relativa antalet individ inom området. Det ligger ju mycket nära till hands att antaga, att på lika stora områden av samma beskaffenhet och under likartade yttre för- hållanden samma antal individ skulle förekomma. Till vilken art dessa individ sedan höra beror på slumpen och invandringsför- hållanden. Jag beräknade därför de relativa individsummorna å Lindö, Höckböle och Idholm. Nedanstående tabell 11 anger individ- summorna, dessa dividerade med ytenheten, artsumman och denna: dividerad med ytenheten. Tabell 11. | & z Område |Ind. 2 | Ind. Nr Art 2 | Art = EHindö......| "8300 TLA 143 29 | Höckböle . 4837 4337 201 201 Idholm ...| 4339 4339 202-112 2021 Som man ser, blir förhållandet bättre, när man räknar med in- dividsumman, än när man räknar med artsumman, dock ej så bra, som jag väntat. 188 Att resultatet ej blir” bättre, beror antagligen på att frekvens- skalan är för liten eller rättare sagt för liten, då man använder sig av den RAUNKMER'ska metoden. De sällsyntare arterna få ett otill- börligt stort inflytande på resultatet jämfört med de allmänna ar- ternas inflytande. Jag vill här sammanfatta resultatet av mina undersökningar. 1. Även inom homogena och relativt stora områden är grund- floran liten. 2. Formationens konstitutionskurva företer ej några lagbundna ändringar. Dock äger inom Ålands-områdets kurva en jämn nedgång med frekvensgraden rum. 3. Den absoluta stegringen av artantalet inom varje frekvensgrupp kan beräknas. 4. -Stegringen från enhetsområdet till det dubbla, från det dubbla till det tredubbla etc. kan beräknas. 5. Man har rätt att anse ett sammansatt område likvärdigt med ett enkelt av samma storlek. 6. På grund av ovan angivna regler kan man beräkna den minsta yta på vilken ett visst antal arter skall förekomma. 7. Det är antagligt att inom likartade och homogena områden samma individantal förekommer på ytenheten. Som emellertid av denna undersökning framgår behöves ett oer- hört stort material, för att några användbara värden skola erhållas. Jag hoppas att i sommar bli i tillfälle att i stor skala få fortsätta mina undersökningar från föregående år och därigenom erhålla ett rikhaltigt och dugligt material. LITTERATURFÖRTECKNING. JACCARD, P., Gesetze der Pflanzenverteilung in der alpinen Region. — Flora, Bd;: 90, 1902. —2— Nouvelles recherches sur la distribution florale. — Bull. soc. Vaudoise Sci. Nat., 44, Lausanne 1908. LAGERBERG, T., Markflorans analys på objektiv grund. — Medd. fr. Statens Skogsförsöksanstalt, 11, Stockholm 1914. PALMGREN, A., Studier över lövängsområdena på Aland. — Acta Soc. pro Fauna et Flora Fennica, 42, Helsingfors 1915—1917. RAUNKIZER, C., Formationsunderseggelser og Formationsstatistik. — Bot. Tidsskr., 30, Köbenhavn 1909. SVENSK DOTANISK LIDSKRIET. 1918: BD. 12,0Hi 2. RWETE BEISPIELE DER SIMUETANEN UND SUK- FESSIVEN WANDBILDUNG IN DEN. POLLEN- MUSETERZEELEN VON GUNNAR TÄCKHOLM und ERIK SÖDERBERG Jedes Merkmal, von dem man erwarten kann, dass es fär die Phylogenie und Systematik bedeutungsvoll wäre, verdient eine be- sondere Aufmerksamkeit. Eine solche Bedeutung ist von mehreren Seiten den verschiedenen Arten der Wandbildung in den Pollen- mutterzellen zugeschrieben worden. Das Studium dieser Frage befindet sich aber erst noch auf einer nur orientierenden Stufe. Spezialuntersuchungen öber die Verbreitung der verschiedenen Pollen- typen liegen erst spärlich vor. Es wäre daher, wie wir in einem vor- hergehenden Aufsatz (1917) hervorgehoben haben, verfräht, schon jetzt davon äberzeugt zu sein, dass dem Merkmal öäberhaupt eine grössere phylogenetische Bedeutung zukäme. Wir haben statt dessen die Meinung ausgesprochen, dass der eine der beiden Haupttypen der Pollenentwicklung nicht als der öberall phylogenetisch ältere anzusehen sei, sondern dass die Entstehung des einen Typs aus dem anderen bei verschiedenen Pflanzenreihen in verschiedener Richtung vor sich gegangen sein könne. Die systematische Be- deutung ist dagegen ein Begriff, der sehr dehnbar ist, und wir ha- ben darum nicht gezögert, mit verschiedenen Forschern diesem Merkmal eine gewisse Bedeutung fär die Systematik einzuräumen. In ihrer besehränktesten Form könnte sich diese Bedeutung als wenigstens artscheidend herausstellen. Doch därften, nach der Literatur zu urteilen, in gewissen Fällen sogar bei einer und der- selben Art, beide Haupttypen vorkommen können. Die letzte An- gabe dieser Art ist die von LEVINE (1916), dass bei Drosera rotundi- folia, D. filiformis und D. intermedia »both types of division were observed . ... While it may be said that the predominant method ist by quadripartition, successive bipartition of the pollen mother 190 cell also appears.» Dass sich aber die Art der Wandbildung in der Pollenmutterzelle auch zur Charakteristik grösserer systema- tischen Einheiten verwenden lässt, ist sehr wahrscheinlich. Wir denken z. B. an die Untersuchungen GUIGNARDS (19135 a und Db) äuber die Pollenentwicklung der Iridazeen, wodurch er nachgewiesen hat, dass alle von ihm gepröäften Vertreter dieser Familie, 20 an der Zahl und 9 verschiedene Gattungen repräsentierend, im Gegen- satz zum gewöhnlichen Verhalten der Monokotylen durch simultane Wandbildung charakterisiert sind. GUIGNARD selbst will dieser Er- scheinung eine systematische Bedeutung zuschreiben, denn er sagt (1915 b): »On voit donc que la formation du pollen par quadri- partition simultanée peut étre aujourd'hui considerée comme géne- rale chez les Iridacées. Ce mode de développement, semblable aå celui” qui existe 'chez' les Orchidées, représente amsi un caractere de famille, qui vient s'ajouter å ceux qui distiguent ces deux groupes importants parmi les Monocotylédones.> Auch in der Liliazeen- Gruppe Aloinae hat GUIGNARD (1915 a) bei vier von den fänf hier- her gehörenden Gattungen den simultanen Typ gefunden. Er sagt hieräber: :» Par” suite, l'exeeption åa la regle ordinaire ehe lesmMo: nocotylédones porte vraisemblablement sur I'emsemble de la tribu des Aloinées.> Ein anderes Beispiel sind die Asclepiadazeen der Gruppe Cynanchoideae, die, soweit Untersuchungen vorliegen, durch die bei den Dikotylen seltene sukzessive Wandbildung charakteri- siert sind. Dass man aber betreffs des Vorkommens des einen oder anderen Pollentyps innerhalb eines Verwandtschaftskreises nicht zu sehr verallgemeinern darf, zeigen, wie wir glauben, einige unten behandelte Fälle, wo es sich um Familien und sogar um eine Gat- tung handelt, in denen beide Haupttypen der Wandbildung wvor- kommen können. Meistens haben wir unser Material in Zenker fisiert und mit Eisenhämatoxylin gefärbt. Um die Wände deutlicher hervortreten zu lassen, wurde mit Lichtgräön mnachgefärbt. Das Material von Albizzia, Piper und Paspalum hat Herr Prof. Dr. O. ROSENBERG in liebenswäördigster Weise zu unsrer Verfögung gestellt. Dikotylen. Aristolochia fimbriata. Durch die Untersuchung SAMUELS- SONS (1914) wurde die interessante Tatsache an den Tag gebracht, dass Aristolochia Clematitis im Gegensatz zum gewöhnlichen Ver- halten der Dikotylen die Pollenkörner durch sukzessive Wand- 191 bildung ausbilden. Um zu ermitteln, wie sich andere Vertreter derselben Familie in dieser Hinsicht verhalten, haben wir ein paar -andere Åristolochia-Arten und Asarum europaeum untersucht. Aristolochia fimbriata stimmt in allen wesentlichen Punkten mit A. Clematitis äberein. Die Chromosomenzahl ist dieselbe. In vielen Diakinesekernen konnten nämlich sieben Gemini beobachtet wer- den, und dieselbe Zahl fand sich in verschiedenen anderen Phasen Fig. 1 Aristoloclia fimbriata. Tnterkinese nach der heterotypen Teilung. — Fig. 2—5 AÅristolochia Sipho. 2 Interkinese nach der heterotypen Teilung. 3 Metaphase der homöotypen Teilung. — Fig. 4—6 Asarum euwropaewm. 4 Methaphase der heterotypen Teilung. 5 Interkinese nach derselben. 6 Metaphase der homöotypen Teilung. der Meiosis. Dass die Chromosomen von verschiedener Gestalt und Grösse sind, zeigen die Metaphasen deutlich. Die Wandbildung wird in der fräöhen Telophase des ersten Teilungsschritts von einer äquatorialen Verdickung der Spindelfasern eingeleitet. in einem etwas späteren Stadium der Telophase beobachtet man im Äquator eine zarte Platte, und in der folgenden Interkinese ist an deren Stelle eine sich mit Lichtgrön färbende Zellulosawand zu sehen (Fig. 1). Durch die verschiedene Orientierung der Spindeln der homöotypen Teilung entstehen Tetraden von verschiedener Gestalt, aber keine typischen Tetraöder. Aristolochia Sipho. Bei dieser Art verläuft die Entwicklung des Pollens in ganz anderer Weise. Hier entsteht nämliech nach Td2 der heterotypen Teilung keine Wand zwischen den Tochterkernen. Während der ”Telophase und noch besser während der folgenden Interkinese und der homöotypen Teilung merkt man eine helle Zone im Äquator der ersten Spindel (Fig. 2 und 3). Diese entsteht dadurch, dass das Plasma sich hauptsächlich um die Tochter- kerne sammelt, am Äquator dagegen sich sehr verdönnt. Zuweilen kann in dieser hellen Zone während der ersten Telophase eine schwache Verdickung der Spindelfasern beobachtet werden, dieselbe scheint aber nie von einer Wandbildung begleitet zu sein, denn in keinem Falle war in der Interkinese oder in der homöotypen Tei- lung eine Scheidewand zwischen den beiden ersten Tochterkernen zu erkennen. In vielen Zellen ist die helle Mittelzone dadurch stärker markiert, dass der Plasmakörper hier ein wenig eingebuchtlet ist (Fig. 3). Doch nimmt die umgebende Mutterzellenmembran nicht teil an dieser Einbiegung, so dass die Erscheinung gar nicht als ein zum Abgrenzen der Pollenkörner föhrender Furchungsprozess aufzufassen ist. Die Verdännung des Plasmas der Mittelzone föhrt noch nicht zur vollständigen Zerlegung des Plasmakörpers. Nach dem homöotypen Teilungsschritt werden die Wände als feine Platten am Äquator der einzelnen Spindeln angelegt. Am häufig- sten entstehen dabei regelmässige Tetraéder; doch finden sich auch Tetraden anderer Gestalt. Diese Art weicht von A. fimbriata und A. Clematitis auch dadureh ab, dass die reduzierte Chromosomenzahl die doppelte ist, also 14. Asarum europaeum ist, wie Aristolochia Sipho, durch simultane- Wandbildung in den Pollenmutterzellen gekennzeichnet. Die Kerne- und die Chromosomen sind erheblich grösser als bei den beiden Aristolochia-Arten. Dass die Chromosomen von verschiedener Länge sind, zeigen deutlich die Metaphasen. Die haploide Zahl därfte- fRESsemn: In dem heterotypen Teilungsschritt fällt besonders die seitliche- Lage der Spindel auf. Fig. 4 zeigt, wie die Spindel nicht wie ge- wöhnlich im Zentrum sondern an einem Rande der Zelle Platz hat. Von der Seite gesehen erscheint sie, wie in der Figur, ein wenig gekrämmt. Ihre Breite erreicht nicht die Hälfte des ganzen Zelldurechmessers. Nach innen zu ist die Spindel von dem öbri- gen Zellinhalt durch eine helle, plasmaarme Zone scharf abgegrenzt. Seitwärts dieser Zone findet sich eine dichte, stark farbenspeichernde Plasmamasse, die von einem helleren Rande umgeben ist. Nackh 193 vollendeter Teilung des Pollenmutterkerns ist von dieser eigen- tämlichen Differenzierung des Zellinhalts nichts mehr zu sehen. Am Äquator beobachtet man jetzt eine dunkle Plasmazone (Fig. 5), die in dem folgenden homöotypen Teilungsschritt erhalten bleibt (Fig. 6). Bei Aristolochia Sipho ist diese Mittelzone, wie oben ge- sagt, dagegen hell. Ebensowenig wie bei dieser Art ist auch bei Asarum europaeum eine Wandbildung zwischen den beiden ersten Kernen zu merken. Erst nach der homöotypen Teilung bilden sich die Wände aus. Die Tetraden sind teils von tetraödrischer, teils von bilateraler Gestalt. Von den vier bisjetzt untersuchten Aristolochiazeen sind also zwei, Aristolochia Clematitis und AA. fimbriata, durch sukzessive Wand- bildung bei der Pollenentwicklung charakterisiert und zwei, 4. Sipho und Asarum europaeum, durch simultane. SAMUELSSON hat seine Entdeckung des sukzessiven Typs bei Aristolochia Clematitis von systemalischem Gesichtspunkt aus diskutiert und die Meinung aus- gesprochen, dass das Vorkommen dieser Art Pollenentwicklung bei Aristolochia för die angenommene Zuhörigkeit der Aristolochiazeen zu den Polycarpicae spricht. Es zeigt sich jetzt, dass der sukzessive Vorgang nicht der einzige in der Familie, ja nicht einmal in der Gattung Aristolochia 'ist. Dies braucht natärlich doch nicht als ein Zeugnis gegen die vermutete Verwandtschaft der Aristolochiazeen mit den Polycarpicae gedeutet zu werden, denn es sei daran erinnert, dass auch nicht alle Polycarpicae durch dieses Merkmal charak- terisiert sind. Andrerseits steht als eine interessante Erscheinung gerade die Tatsache da, dass der unter den Dikotylen sehr seltene sukzessive Typ äberhaupt bei Aristolochiazeen auftritt, wenn auch nur bei einem Teil derselben. Dies systematisch zu verwerten ist natärlich sehr schwer, aber es ist wenigstens nicht ausgeschlossen, dass es zu dem Vorkommen desselben Typs bei den Polycarpicae in verwandtschaftlicher Beziehung stehen könnte. Vinca rosea. Da FryYE und BLODGETT (1905) fär Apocynum androsaemifolium die sukzessive Entstehung der Wände in der Pollenmutterzelle angegeben haben, muss die Präfung anderer Apocynazeen auf dieses Merkmal hin wuänschenswert sein. Wir haben Vinca rosea fixiert, aber leider keine hinreichend junge Sta- dien der Pollenentwicklung gehabt, um die Teilungen verfolgen zu können. Nichtsdestoweniger glauben wir in der Annahbhme nicht fehlzugehen, dass bei dieser Art eine simultane Wandbildung statt- Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 13 194 lindet. Zu dieser Vermulung wird man geföhrt wegen des Vor- kommens von fast ausschliesslich typisch tetraédrischen Pollen- tetraden, die wohl nur durch simultane Anlegung der Wände ent- standen sind. Es ist freilich wahr, dass auch bei Apocynum Te- traden dieser Gestalt vorkommen können, aber die zitierten Ver- fasser sagen, dass die tetraödrische Form nicht gewöhnlich ist; die meisten sind bilateral. Bei Vinca rosea-finden sich aber im gros- sen und ganzen nur typische Tetraöéder, und es ist schwer, sich vorzustellen, dass diese anders als durch simultane Entstehung der Scheidewände' entstanden seien. Wenn es also zuträfe, dass bei Vinca rosea, im Gegensatz zum Verhalten bei Apocynum androsaemifolium, simultane Wandbildung vorkommt, wie verhält es sich dann mit der systematischen Be- deutung der Pollenentwicklung der Familie? Es ist natärlich un- mösglich, diese Frage zu beantworten, wenn man nur bei zwei Arten der ganzen Familie das Pollen studiert hat. Es verdient jedoch bemerkt zu werden, dass Vinca und Apocynum zu verschiedenen Abteilungen der Familie gerechnet werden, Vinca zu den Plume- rioideen und Apocynum zu den Echitoideen. Wir können nicht umhin, hier auf die Ansicht SCHUMANNS (in ENGLER-PRANTL IV, 2) aufmerksam zu machen, dass sich die Asclepiadazeen-Gruppe Pe- riplocoideae mit den Plumerioideae, die Asclepiadazeen-Gruppe Cy- nanchoideae mit den Echitoideae verknäpfen lassen. Periploca hat ja auch simultane Wandbildung, die untersuchten Cynanchoideae dagegen sukzessive. Albizzia lophanta. FARrR (1916) hat in seiner Zusammen- stellung von Angaben uäber die Entstehungsweise der Wände in den Pollenmutterzellen den Aufsatz ROSANOFFS (1865) zitiert und einige seiner Figuren des Pollens einer Acacia-Art so gedeutet, als ob sie die hetero-homöotypen Teilungen in der Pollenmutterzelle darstellten. Er hat so die Auffassung bekommen, dass die ab- gebildete erste Scheidewand nach der heterotypen Teilung entstan- den sei und die durch Leisten beginnende Einschnäörung der Toch- terzellen sich auf die homöotype beziehe. Indessen haben ja die meisten untersuchten Acacia-Arten zusammengesetzte Pollenkörner, und die Entwicklung eines solchen Mikrosporenkomplexes ist es, die RosanoFF beschreibt. Die erste Teilung der Urmutterzelle ist also nicht die heterotype, sondern eine somatische, die als eine Teilung im Archespor aufzufassen ist und der Reduktionsteilung 195 vorausgeht. Bei manchen Acacia-Arten wird der Inhalt der Ur- mutterzelle durch zwei oder mehr solcher somatischen Teilungen in eine grössere Zahl von Zellen zerlegt, ehe die Meiosis einsetzt. Ist die abgebildete Art, wie FARR annimmt, ÅA. paradoxa, was aus der Figurenerklärung nicht mit Sicherheit zu schliessen ist, mösste die zweite Teilung, die als durch Leisten entstanden beschrieben wird, die heterotype darstellen, weil diese Art nur aus zwei Tetra- den zusammengesetzte Pollenkörner hat. Es ist aber auch möglich, dass es sich um eine Art handelt, bei welcher die Urmutterzelle Fig. 7 Albizzia lophanta. Komplex von vier Pollenmutterzellen. Metaphase der homöotypen Teilung. — Fig. 8 und I Dioscorea quinqueloba. 8 Späte Telophase der heterotypen Teilung. 9 Entsprechendes Stadium der homöotypen Teilung. vor der Reduktionsteilung wenigstens zwei somatische Teilungen erfälrt. Da Material von Albizzia (Acacia) lophanta zu unsrer Ver- fögung stand, haben wir bei dieser Art die Teilungen verfolgt. Hier macht die kugelförmige Urmutterzelle zuerst zwei somatische Teil- ungen durch, und dann gehen die hetero-homöotypen Kernteilungen in jedem Quadranten vor sich (Fig 7). Die Scheidewände zwischen den vier haploiden Kernen jedes Quadranten entstehen simultan als äquatoriale Platten in den Spindeln. Das Resultat ist ein aus 16 Zellen zusammengesetzter Pollenkorn. In seiner Zusammenstellung von Beispielen der Wandbildung nach der ersten Teilung in den Pollenmutterzellen der Dikotylen hat FARR aus der Literatur auch solche Fälle angefährt, wie das Verhalten bei gewissen Formen der Gattungen Taraxacum, Hieracium, 196 Mirabilis und Lathyrus. Es handelt sich hier um eine bei sterilem Bastarden und apogamen Arten vorkommende anomale Erschei- nung, die zu der Sterilität des Pollens in Beziehung steht. Am häuligsten bleibt hier die zweite Teilung der Pollenmutterzelle aus. Die Liste solcher Fälle könnte mit anderen Beispielen aus diesen Kategorien von Pflanzen erweitert werden. Epimedium niveum. Die Berberidazeen können insofern ein gewisses Interesse in bezug auf die Pollenentwicklung beanspruchen, als sie zu den Polycarpicae gehören, innerhalb welcher Reihe man schon mehrere Fälle von sukzessiver Wandbildung gefunden hat. Durch die Untersuchung MOTTIERS (1897) wissen wir, dass bei Podophyllum peltatum nach der ersten Kernteilung in der Pollen- mutterzelle keine Wand erzeugt wird. Wir haben die Entwicklung des Pollens bei Epimedium niveum verfolgt; auch bei diesem Ver- treter der Familie kommt simultane Wandbildung nach der homöo- typen Kernteilung vor. Piper subpeltatum. und Saururus cerowus: WiIERhaben Repräsentanten der Piperazeen und Saururazeen auf die Pollenent- wicklung untersuchen wollen, weil HALLIER und Lortsy diese Fa- milien in den Anonales, und zwar in den Magnoliazeen, bei denen man ja eine Art sukzessiver Wandbildung gefunden hat, wurzeln lassen. Indessen geht sowohl bei Piper subpeltatum als auch bei Saururus cernuus die Entstehung der Wände in der Pollenmutter- zelle simultan vor. Zwischen den beiden Spindeln des zweiten Teilungsschrittes ist also keine Membran zu sehen. Die haploide Chromosomenzahl von Saururus cernuus ist 10. Wir haben in unsrer vorigen Mitteilung die Aufmerksamkeit darauf gelenkt, dass wahrscheinlich auch in der Familie der Magnoliazeen, und zwar bei Drimys, dieselbe Art von Wandbildung vorkommen därfte, da diese Gattung tetraédriches Pollen zu haben scheint. Von Saururazeen ist schon Houttuynia cordata (SHIBATA und MIYAKE 1908) untersucht worden. Bei dieser Art kann eine Wand schon nach der ersten Kernteilung in der Pollenmutterzelle entstehen, aber dies ist als eine anormale Erscheinung aufzufassen, die zu der Sterilität des Pollens dieser apogamen Pflanze in Beziehung steht. Wir haben es also hier mit einem Gegenstäck zu den Fällen bei Taraxacum, Hieracium u. a. zu tun. 1907 Monokotylen. In unserm Aufsatz öber die Pollenentwicklung von (Cinnamo- mum Sieboldi haben wir aus der Literatur einige Fälle angefährt, welche zeigen, dass in einigen monokotylen Familien der »dikotyle>, d. h. der simultane Typ vorkommen kann, nämlich bei den Liliaceae, Iridaceae, Commelinaceae (?), Cyperaceae und Orchidaceae. Wir konn- ten auch, nach Untersuchung von Luzula pilosa, eine neue, Junca- ceae, hinzuföägen. Als noch nicht sicher festgestellt musste die simul- tane Wandbildung bei Commelinazeen und Helobien (Najas) an- gesehen werden. GUIGNARD hat in den oben zitierten Aufsätzen (1915 a und b), die uns damals noch nicht bekannt waren, die Liste der Liliazeen und TIridazeen, die diesem Schema folgen, er- heblich erweitert. Wir haben jetzt noch einige Vertreter verschie- dener monokotylen Familien untersucht. Bei den meisten dersel- ben erfolgt die Wandbildung sukzessiv, aber in Dioscoreaceae haben wir auch ein neues Beispiel simultaner Entstehung der Wände ge- troffen. Dioscorea quinqueloba. Es ist sehr bequem, die Pollenent- wicklung dieser Pflanze zu verfolgen, da man in den verschiedenen Antheren einer Blume sehr verschiedene Stadien trifft. Die Wände entstehen simultan nach der homöotypen Kernteilung und werden als äquatoriale Platten in den Spindeln angelegt. Fig. 8 zeigt eine späte Telophase nach der heterotypen Kernteilung und Fig. 9 das entsprechende Stadium nach der homöotypen, ehe die Scheide- vände noch angelegt sind. Dioscoreaceae ist also die vierte Familie der Reihe Liliflorae, in welcher die simultane Wandbildungsart bis- jetzt beobachtet worden ist. Asparagus officinalis gehört ja auch zu den Lilifloren, und zwar zu den Liliazeen in erweitertem Sinne, nach einigen Syste- matikern zu den aus den Liliazeen abgetrennten Familien (Con- vallariaceae und Asparagaceae. Bei dieser Pflanze entsteht schon nach der heterotypen Teilung eine Wand zwischen den Tochter- kernen. Commelinazeen. HOFMEISTER (1848) hat, wenn auch nur sel- ten, bei Tradescantia virginica eine tetraédriscehe Anordnung der Mikrosporen gefunden, und er zieht daraus den Schluss, dass dieses 198 Lagenyverhältnis nur infolge das gleichzeitigen Entstehens der vier Zellen vorkommen könne und das Auftretlen von »Spezialmutter- zellen ersten Grades» notwendig ausschlhiesse. Um zu sehen, wie die Zellteilungen in den Pollenmutterzellen der Commelinazeen verlaufen, haben wir ein paar Vertreter dieser Familie, Commelina coelestis und Tinantia fugax, untersuecht. Bei beiden Pflanzen ha- ben wir indessen die sukzessive Wandbildungsart getroffen. In bezug auf die Anordnung der Tetradenzellen fanden wir jedoch, dass sehr oft Tetraden auftreten, die sehr an Tetraéder erinnern. Das gilt besonders fär Tinantia fugax. Die Mikrosporenkomplexe sind somit, wie nach einem simultanen Wandbildungsvorgang, am häufigsten kugelförmig. Durch die verschiedene Orientierung der Spindeln des zweiten Teilungsschritts sind in diesen kugelförmigen Tetraden verschiedene Lagenverhältnisse der Pollenkörner entstan- den, aber sehr häufig begegnet man einer Anordnung, die, wenig- stens äusserlich, viel Ähnlichkeit mit einer tetraédrischen hat. Diese däörfte durch - die schiefe Stellung der homöotypen Spindeln zu- einander und wohl auch durch Biegung oder Verschiebung der Seheidewände zustande gekommen sein. Wir waren, wegen des Vorkommens dieser tetraöderähnlichen Tetraden, zuerst im Zweifel, ob nicht neben dem sukzessiven Vorgang auch der simultane hier möglich wäre, aber nach Untersuchung der verschiedenen Entwick- lungsstadien glauben wir, dass dies nicht der Fall ist. Während der Interkinese nach der heterotypen ' Teilung und während des zweiten Teilungsschritts fanden wir tuberall eine deutliche Scheide- wand zwischen den Dyadenkernen. Verhält sich nun Tradescantia virginica in derselben Weise wie die von uns untersuchten Com- melinazeen, könnte es mösglich sein, dass die von HOFMEISTER ge- fundene Tetraéder derselben Art waren, die wir hier erwähnt haben, und die ohne Zweifel durch sukzessive Wandbildung erzeugt wer- den. BARANETZKY (1880), der bei nicht weniger als fänf Tradescantia- Arten, darunter auch T. virginica, die Pollenentwicklung verfolgt, hat nicht die simultane Wandbildung gefunden, denn er schreibt: »Die vier aus einer Mutterzelle gebildeten Pollenzellen werden bei den Tradescantien immer durch eine sukzessive Zweiteilung an- gelegt.» Canna indica. Von Pflanzen, die zu der Reihe Scitamunaenrse" hören, ist schon Musa sapientum Yon TiISCHLER (1910) und D'ÄNGRE- MOND (1914) auf die Pollenentwicklung untersucht worden. Sie 90 fanden, dass die Pollenmutterzelle hier eine sukzessive Zweiteilung erfährt. Bei Canna indica ist der Entwicklungsverlauf derselbe. Nach der heterotypen Kernteilung erscheint zwischen den beiden Dyadenkernen eine äquatoriale Platte, die zentrifugal wächst und schliesslich an die Membran der Mutterzelle angeschlossen wird. Während der Interkinese konnte uäberall eine deutliche Scheide- wand beobachtet werden. Die kugelförmigen Tetraden sind von sehr wechselnder Gestalt. Indessen gibt es auch bei dieser Pflanze einzelne Tetraden, die in tetraöderähnlichem Verbande liegen. Da während der Tetradenbildung keine Andeutung einer simultanen Wandbildung beobachtet werden konnte, därfte aber auch dieses Lagenverhältnis, hier wie bei den Commelinazeen, durch sukzessive Zweiteilung erzeugt werden können. Es könnte als ein Grenzfall aufgefasst werden, der dadurch zustande kommt, dass die erste Scheidewand die Pollenmutterzelle nicht als ebene Fläche halbiert, sondern gebuchtet wird, dass in den Tochterzellen die Spindeln des zweiten Teilungsschritts sich schief zueinander stellen und dass vermutlich auch Verschiebungen oder Biegungen der Wände der homöotypen Teilung während ihrer Ausbildung stattfinden. Bei Canna indica kommen jedoch, wie gesagt, solehe Tetraden nur spär- lich vor. Wenn also, wie es die Verhältnisse bei Commelinazeen und (Canna wahrscheinlich machen, eine tetraöderähnliche Anord- nung der Mikrosporen auch bei sukzessiver Wandbildung mösglich ist, glauben wir doch nicht, dass dieses Verhalten dem Tetraden- typus allen Wert als Indikator der Wandbildungsart benimmt. Wo eine uöberwiegende Zahl typischer Tetraéder vorkommt, sind diese mit grosser Wahrscheinlichkeit durch simultane Wandbildung er- zeugt, und wo sich der bilaterale Typus in allerlei Variationen ausschliesslich oder fast ausschliesslich findet, hat man es sicher- lich mit dem sukzessiven Vorgang zu tun. Wo beide Arten von Tetradenverband gleichzeitig in Menge vorhanden sind, kan der Wandbildungsverlauf mit Sicherheit nicht ohne entwicklungsge- schiehtliche Untersuchung bestimmt werden. Triglochin palustre. Wenn man von der durch spätere Un- tersuchungen nicht bestätigten Angabe HOFMEISTERS (1861) äber Najas major absieht, haben alle Helobien, bei denen man die Pollen- entwicklung verfolgt hat, sukzessive Wandbildung in den Pollen- mutterzellen. Das von uns untersuchte Triglochin palustre folgt demselben Schema. 200 Paspalum mandioccamum. Wie bei den bisjetzt untersuch- ten Gräsern kommt auch bei diesem eine sukzessive Zweiteilung der Pollenmutterzelle vor. Von KuwaDpa (1911) ist jedoch ein Fall beschrieben, wo »contrary to the normal case there was no parti- tion wall» zwischen den homöotypen Spindeln, nämlich bei einer Rasse von Zea Mays. Hier handelt es sich jedoch um eine anor- male Erscheinung derselben Art wie oben bei Taraxacum, Hout- luynia u. a. Stockholms Högskola, Botanisches Institut im November 1917. LITERATURVERZEICHNIS:. D'ÄNGREMOND, A. 1914. Parthenokarpie und Samenbildung bei Bananen. —- Flora 107. BARANETZKY, J. 1880. Die Kernteilung in den Pollenmutterzellen einiger Tradescantien. — Bot. Zeitung 38. FARR, C. H. 1916. Cytokinesis of the pollen-mother-cells of certain dico- tyledons. — Mem. New York bot. Garden, 6. FRYE, TH. C. & BLODGETT, E. B. 1905. "A contribution to the life history of Apocynum androsaemifolium. — Bot. Gaz. 40. GUIGNARD, L. 1915 a. Sur la formation du pollen. — Compt. rend. Acad. Paris 160. — i 1915. 5; Nouvelles observations sur la formation du pollentenher certaines Monocotylédones. — Compt. rend. Acad. Paris 161. HOFMEISTER, W. 1848. Uber die Entwicklung des Pollens. — Bot. Zei- tung 6. —»—. 1861. Neue Beiträge zur Kenntniss der Embryobildung der Phanero- gamen. II. Monokotyledonen. — Abhandl. mathem.-phys. Cl. k. sächs. Ges. Wiss., Leipzig 1861. KUWADA, Y. 1911. Maiosis in the pollen mother cells of Zea Mays EX Tokyo Bot. Mag. 25. LEVINE, M. 1916. Somatic and reduction divisions in species of Drosera. Mem. New. York. Bot. Garden 6. i MÖOTTIER, D: M.- 1897. - Beiträge zur Kenntniss der Kernteilunsmmnfden Pollenmutterzellen einiger Dikotylen und Monokotylen. — Jahrb. f. Wiss. Bot. 30: ROSANOFF, S. 1865. Zur Kenntniss des Baues und der Entwicklungs- geschichte des Pollens der Mimoseae. — Jahrb. f: wiss. Bot. 4 SAMUELSSON, G. 1914. Uber die Pollenentwicklung von Anona und Årislo- lochia und ihre systematisehe Bedeutung. — Sv. Bot. Tidskr. 8. é 201 SHIBATA, K. & MIYAKE, K. 1908. Uber Parthenogenesis bei Houttuynia cordata. — Tokyo Bot. Mag. 22. TÄCKHOLM, G. & SÖDERBERG, E. 1917. Uber die Pollenentwicklung bei Cinnamomum nebst Erörterungen äber die phylogenetische Bedeu- tung des Pollentyps. — Arkiv för Bot. 15. TISCHLER, G. 1910. Untersuchungen täber die Entwicklung des Bananen- polenstt— Archiv fi Zellförsel no: SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 1918. Bb. 12 en. 2. ZUR ZYTOLOGIE UND; EMBRYOLOGIE MOR GATTUNG PLANTAGO (Vorläufige Mitteilung) VON HARRY EKSTRAND Im vorigen Herbst begann ich eine zytologische und embryo- logiscehe Untersuchung einiger Arten der Gattung Plantago. Da dieselbe noch nicht abgeschlossen ist, will ich in dieser Mitteilung nicht näher auf ihre Ergebnisse eingehen und sie diskutieren, sondern nur ein kurzes Resämee von den wichtigsten geben. Die ausfährliche Behandlung behalte ich mir fär eine folgende Ar- beit vor. Von den bisher untersuchten Arten hat sich PI. major als die interessanteste herausgestellt. In der Pollenbildung eines Indi- viduums (ich habe bisjetzt nur zwei Individuen untersucht) habe ich nämlich einige anomale Erscheinungen gefunden. Die fröheren Stadien der heterotypen Prophase der Pollenmutter- zellen verlaufen, so vwviel ich habe sehen können, regelmässig, aber in der Diakinese und den folgenden Stadien treten Unregel- mässigkeiten auf. Viele Kerne der Pollenmutterzellen, gewöhnlich der grösste Teil derselben, haben im Diakinesestadium das normale Aussehen mit Geminibildung. Die öbrigen haben nur wenige Ge- mini, oder es sind alle Chromosomen unpaarig. Fig. 1 zeigt eine Diakinese mit 2 Gemini und 8 ungepaarten Chromosomen. Die haploide Chromosomenzahl dieser Form von PI. major ist also 6. Einige andere Arten der Gattung, deren Chromosomenzahl ich gezählt habe, weisen folgende Zahlen auf: N SANS Pl. depressa 12 24 > maritima — 12 >» Cynops SS IE 3 psylllum As «16-512 ——— 203 Die aus den Diakinesen von Pl. major entstandenen Spindel- Insgemein sind sie normal, figuren wechseln auch im Aussehen. und alle Chromosomen liegen in der Äquatorialplatte paarig ge- ordnet. Den unregelmässigen Diakinesen entsprechend gibt es un- regelmässige Spindelfiguren, von denen einige teils gepaarte Chromo- SES RTF TA ÖN — N Sö SSR ER V j / | pp & / BE Na | 3 | | - / US P0 é oi ; . ; n St å rq C : SA < - - 3 SIR SM BG ; Pollenmutterzellen von Plantago major. — Fig. 1. Diakinese mit 2 Ge- 2. Metaphase mit allen Chromosomen Fig. 1—35. mini und 8 ungepaarten Chromosomen. Fig. 2. unpaarig. Fig. 3. Metaphase mit 4 Gemini und 4 ungepaarten Chromosomen. Fig. 4. Homotype Metaphase mit 5 Chromosomen in dem einen Kern und 7 in Fig. 5. Interkinese mit einem Zwergkern. dem anderen. somen in der Äquatorialebene teils ungepaarte zerstreut zwischen dem Äquator und den Polen der Spindel haben/und andere alle ungepaart und unregelmässig in der Teilungsfigur zerstreut be- sitzen. In Fig. 2 ist eine Spindel abgebildet, in der die Chromo- somen keine Geminibildung aufweisen, und in Fig. 3 eine, die + In den Spindeln, in Gemini und 4 unpaarige Chromosomen halt. 204 denen unpaarige Chromosomen vorkommen, habe ich niemals gesehen, dass ein oder alle in die Äquatorialplatte hineingehen, um sich längszuspalten, wie es oft bei unregelmässiger Reduktions- teilung geschieht, wie z. B. ROSENBERG in Hieracium gefunden hat, sondern alle Chromosomen gehen ungeteilt nach den Polen. Die Chromosomen verteilen sich oft unregelmässig auf die Tochter- kerne, wovon Fig. 4 ein Beispiel zeigt; der eine Kern enthält 7 und der andere 5 Chromosomen in der homotypen Teilung. Oft bleiben auch ein oder mehrere Chromosomen in der Anaphase zuröck und bilden sich in der Telophase zu Zwergkernen aus (Fig 5). l Die homotype Teilung ist fast immer 'regelmässig, wie zu erwarten ist, da sich in der heterotypen Teilung die unge- paarten Chromosomen nicht der Länge nach spalten. In der Telophase schwankt die Zahl und die Grösse der Kerne; ich habe bis zu 12 Kerne in diesem Stadium gesehen. Zwischen diesen Kernen bilden sich Wände aus, und die Zellen lösen sich von- einander. Auch die kleinsten Pollenzellen vermögen Exine aus- zubilden, aber ihre Lebensdauer ist gewöhnlich nicht lang, die Exine wird dicker als bei den normalen Pollenkörnern, und das Plasma degeneriert bald. Die Pollenkörner von normaler und uäubernormaler Grösse werden fertig; ob alle dann auch entwicklungs- fähig sind, kann ich nicht sagen. Eine andere häufige Erscheinung ist die, dass die Tetradenzellen sich nicht voneinander lösen, sondern die Exinenbildung um einige oder alle von derselben Pollenmutterzelle abstammenden Zellen erfolgt, so dass Pollenkörner entstehen können, die statt eines Kerns deren zwei oder mehrere enthalten. Bei dem anderen von mir untersuchten Individuum von PI. major fand ich ausser anderen Unregelmässigkeiten beinahe öberall in der Pollenbildung sukzessive Zellteilung. Dieses Individuum hatte öbrigens eine andere Chromosomenzahl als das vorige, aber ich konnte sie leider nicht zählen. Bei den öbrigen Arten, die ich bisher untersucht habe, ist die Pollenbildung regelmässig. Die Embryosackentwicklung der meisten bisjetzt untersuchten Arten ist im allgemeinen normal. In der Megasporenreihe entwickelt sich die unterste Zelle zu einem normalen achtkernigen Embryosack. In älteren Stadien des un- befruchteten Embryosacks von PI. major habe ich jedoch viele 205 Anomalien beobachtet; aber nicht alle Samenanlagen haben un- regelmässig entwickelte Embryosäcke, sondern die meisten sind normal. Ich habe die jängeren Stadien der Embryosackentwick- lung noch nicht genug studiert, um etwas Sicheres von der Ent- Fig. 6—7. Plantago major. — Fig. 6. 16-kerniger Embryosack, in zwei' Schnitte (a, b) zerlegt. — Fig. 7. Embryosack mit vielen im Plasma zerstreuten Kernen. wicklung dieser missgebildeten Embryosäcke sagen zu können. Eine gewöhnliche Form von Anomalie ist die, dass der Embryo- sack 16 Kerne enthält, 7 an dem mikropylaren Ende, 2 Polkerne und 7 Antipoden; in einigen Fällen sind die Polkerne miteinander verschmolzen. Fig. 6 zeigt einen solchen 16-kernigen Embryosack- 206 Einige Embryosäcke haben 7 Zellen im Eiapparat und 3 Antipoden, andere einen normalen FEiapparat und 7 Antipoden. Zu diesen Beispielen will ich nur noch eines hinzufögen: einen Embryosack mit 2 grossen Kernen und einer ganzen Menge kleinerer von verschiedener Grösse im Plasma gestreut (Fig. 7). Alle anomal ausgebildeten Embryosäcke degenerieren nicht sofort, sondern es scheint, dass einige befruchtet werden können. Ob jedoch der Eikern in diesem Falle nach der Befruchtung lebensfähig ist und ein Embryo entwickelt, ist nicht ganz sicher. Die Untersuchung wird mit mebreren anderen Arten derselben -Gattung fortgesetzt, die ich im letzten Sommer fixiert habe, auch will ich die Entwicklung der genannten Anomalien in der Ent- wicklung des Pollens und des Embryosacks von Pl. major noch näher studieren. Stockholms Högskola, Botanisches Institut, im November 1917. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1917: BD: 12, Hj 2 RIESJUNGEREN ENTWICKLUNGSSTADIEN DER SAMENANLAGEN VON TYPHA LATIFOLIA IL. VON K.: V: OSSIAN DAHEGREN Da unsere bisherigen Kenntnisse öber die Embryologie der Fa- milie Typhaceae sehr unbedeutend sind, entschloss ich mich zu einer Untersuchung einer hierhergehörigen Pflanze. Waährend des letzten Sommeraufenthaltes bei Kristineberg, der meeresbiologischen Station der Königl. Schwedischen Akademie der Wissenschaften, traf ich zufällig am 22. Juli auf der Insel Testholmen zwei Kolben von Typha latifolia an, die ich einsammelte, zerschnitt und in CARNOYS Flässigkeit oder im JUELSCHEN Gemisch (ZnCl,-Alkohol- Eisessig) fixierte. Uber die Entwicklung von Typha latifolia gibt es eine Unter- suchung von SCHAFFNER (1897), die mit Anwendung moderner Arbeits- methoden ausgefäöhrt ist. Seine Angaben sind jedoch nach meinen Befunden grossenteils fehlerhaft. Fig. 1 und 2 zeigen zwei junge Samenanlagen. Das in der Bläte verlaufende Gefässbändel gabelt sich in zwei, von welchen das eine sich in den Griffel fortsetzt, während das andere in die Samenan- lage bis an den Nuzellus eintritt (Fig. 2, SCHAFFNERS Fig. 48). DIETZ (1887 S. 19) hat fehlerhaft angegeben, dass das Gefässbändel »nur ungefähr bis zur Höhe der Samenknospenöffnung in die Samennaht eindringt>. — Oberhalb der Mikropyle bildet der Funikulus einen -Wulst aus, dem wahrscheinlich eine Bedeutung bei der Leitung der Pollenschläuche zukommt. Der Nuzellus ist nicht sebr mächtig und nimmt gegen die Basis hin etwas an Dicke ab. Bei Typha haben wir, wie DiETz (S. 18) und SCHAFFNER (S. 97) nachgewiesen haben, eine einzige subepidermale Archesporzelle. Dass jedoch einigemal auch zwei vorhanden sein können, geht aus 208 Fig. 8 hervor, wo sich eine Tetrade und ein zweikerniger Embryo- sack in demselben Nuzellus vorfinden. Die Archesporzelle wird nicht unmittelbar zur Embryosackmutler- zelle, sondern eine Deckzelle wird zuerst abgeschieden. Diese teilt sich bald durch eine antikline Wand (Fig. 3). Nach SCHAFFNER werden nun die gebildeten Deckzellen bald durch die Embryosack- multerzelle verdrängt (siehe seine Fig. 42 und 43), und diese kommt folglich, wie er es auf seinen Figuren 45 und 46 darstellt, un- mittelbar an die Epidermis des Nuzellus zu liegen. Diese An- gabe ist jedoch, wie meine Zeichnungen auch zeigen, durch- aus unrichtig. SCHAFFNER (S. 98) behauptet weiter, dass keine perikline Teil- ungen in den Epidermiszellen auftreten. Auch das ist unrich- tig. Schon fräh (Fig. 4 und 6 —8) teilen sich die die Spitze des Nuzellus deckenden Epidermis- zellen durch perikline Wände. Auch antikline Teilungen kom- men vor, (Fig: 7 und B)jInper Embryosack wird dann also von drei Zellschichten bedeckt, zwei Epidermislagen und den Deck- zellen. Fig. 47 bei SCHAFFNER zeigt auch drei Etagen von Zellen, ohne dass sich im Text irgend- welche Besprechung vorfände: dagegen lesen wir in seiner Figurenerklärung: »Section of ovule somewhat diagonal. which accounts for the cells appearing between the macrospore and epi- dermis at the micropylar end». Obwohl es nicht aus der Zeich-. nung SCHAFFNERS direkt hervorgeht, därfen wir doch vielleicht annehmen, dass hier schon eine doppelte Epidermis und die Schicht der Deckzellen vorhanden ist, obgleich die Embryosackmutterzelle sich noch nicht geteilt hat. ST Nach SCHAFFNER (S. 97) zitiere ich: »In the rear of the primary Fig: ol: Junge Samenanlage. Fig. 2. Samenan- lage mit zweiker- nigem <:Embryo- sack.— Vergr. 210. 209 sporogenous cell, or the macrospore mother cell, a long axial row of: cells is: developed (figs. 38—41). Often, if the section is not quite longitudinal, so that only three or four of the cells of the axial row are left back of the macrospore mother cell, there is an appearance as though there were a row of four or five macrospores. It. is evident that extreme care must be taken not to mistake the large cells of the axial row for potential macrospores. Itis possible that misinterpretations may sometimes have been made in this way. In Thypha I was only able to determine conclusively the real fate of the macrospore mother cell by tracing out its develop- Fig. 3. Embryosackmutterzelle. Deckzelle geteilt. — Fig. 4. Dyadenzellen in Teilung. — Fig. 5. Tetrade. — Vergr. 880. ment step by step, so closely did the cells of the axial row agree in size, structure, and staining reaction with the macrospore mother cell. The macrospore mother cell develops directly into the fertile macrospore without any division — —>. SCHAFFNER hebt also hervor, dass die Embryosackmutterzelle nicht Tetradenzellen bildet sondern in der Entwicklung dem Liltum-Typus folgt. Schon zehn Jahre fräher hatte jedoch DreETtz (S. 19) nebenbei mitgeteilt: »Die Entwickelung der an der Spitze des Samenknospen- höckers erscheinenden grossen Zelle, welche ich als die Mutterzelle der den Embryosack vorbereitenden Zellen bezeichnen möchte, geht nach den allgemein bekannten Principien vor sich. Die durch Teilung entstandenen sind 3, ja selbst 4 an der Zahl — —. Die Angaben von DiETZ widersprechen folglich denjenigen SCHAFFNERS vollständig. Svensk Botanisk Tidskrift 1918, 14 210 Ich habe in meinem Material massenhaft junge Samenanlagen gesehen und immer eine Entwicklung von vier Tetradenzellen ge- funden. Die Behauptung SCHAFFNERS ist deutlich fehlerhaft. Nie- mals habe ich, wie DiEtTZ angibt, nur drei Zellen beobachtet. Fig. 4 zeigt die Dyadenzellen in Teilung. Fig. 5 und 8 bilden fertige Tetraden ab. Die basale Zelle vergrössert sich (Fig. 8), verdrängt die drei öbrigen Zellen und wird zum Embryosack. Die folgende Entwicklung geht in gewöhnlicher Weise vor sich. Fig. 6. Die zweite Kernteilung im Embryosack. — Fig. 7. Vierkerniger Em- bryosack. — Fig. 8. Zweikerniger Embryosack und Tetrade in demselben Nuzellus. — Vergr. 880. Nach der ersten Teilung bildet sich zwischen den zwei entstandenen Kernen eine Vakuole aus (Fig. 6 und 8). Die folgende Kernteilung habe ich zweimals beobachtet. In beiden Fällen stand die oberste Spindel, im Gegensatz zu der unteren, senkrecht zur Längsrichtung des Embryosacks (Fig. 6). Im Vierkernstadium (Fig. 7) können die beiden chalazalen Kerne entweder hinter- oder nebeneinander ange- ordnet sein. Von späteren Stadien habe ich bisher nur ziemlich alte Samen gesehen. Nach SCHAFFNER (S. 98) entsteht jedoch ein völlig normaler achtkerniger Embryosack. Wie oben erwähnt, besitze ich noch kein Material fär das Stu- dium der späteren Entwicklung. Da die Arbeit SCHAFFNERS nur die jängeren Stadien behandelt, und es sich nun erwiesen hat, dass 211 dieselben der Hauptsache nach fehlerhaft beschrieben sind, halte ich es jedoch för angemessen, diese Untersuchung schon jetzt zu veröffentlichen. Später hoffe ich Gelegenheit zu finden, die älteren Entwicklungsstadien zu besprechen, unter anderem die Leitung der Pollenschläuche (man bemerke die obturatorähnliche Bildung am Funikulus) und vor allem die Entstehungsweise des Endosperms. Uppsala, Botanisches Laboratorium, im Oktober 1917. LITERATURVERZEICHNIS. 'DIETZ, S., Ueber die Entwickelung der Bläthe und Frucht von Sparga- nium Tourn. und Typha Tourn. — Bibliotheca Botanica, H. 5, 1887. SCHAFFNER, J. H., The development of the stamens and carpels of Typha latifolia. — Botanical Gazette, 24, 1897. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1918. Bb. 12, Hu. 2. ZUR EMBRYOLOGIE UND ZYTOLOGIE: EINIGEN CAREX-ARTEN VON OTTO HEILBORN Nachstehende Untersuchungen, die ich im Fräöhjahr 1916 ange- fangen habe, bilden teils eine Vervollständigung von embryologischeim Angaben älterer Autoren, teils eine vorläufige Mitteilung uber zy- tologische Studien, mit denen ich gegenwärtig beschäftigt bin. Folgende Arten sind von mir fixiert worden: Carex ericetorum Poll., caryophyllea Latour (= verna Chaix), pilulifera L., digitata L., panicea L. und flava L., die alle den Carices heterostachywe tristig- malicce angehören. Als Fixierungsfläussigkeiten habe ich die ZENKER- SCHE und die FLEMMINGSCHE Mischung benutzt, erstere fär die älteren Embryosackstadien, letztere för die zytologische Untersuchung. Da- gegen habe ich mit Carnoys Flässigkeit keine gute Resultate er- halten können. Gefärbt wurde in HEIDENHAINS Eisenhämatoxylin. Die Entwicklung habe ich äbrigens nicht bei allen Arten vollständig verfolgen können. Da sie aber in den Stadien, die ich vergleichen konnte, völlig äbereinstimmend erschien, sind wohl sämtliche unter- suchte Arten in dieser Hinsicht gleich. Von C. flava habe ich nur die Pollenentwicklung studiert. Embryologie. Uber die Entwicklung des Embryosackes liegen Beobachtungen: von JÖNSSON (C. acuta), HOFMEISTER (C. panicea, hirta und arenaria), VesoQuE (C. vesicaria) und FiscHER (C. precox = caryophyllea) vor, die ich in allen wesentlichen Zägen habe bestätigen können. In ganz jungen Samenanlagen besteht der Nuzellus aus der Epi- dermis und unter dieser aus mehreren mit der Längsachse parallel laufenden Zellenreihen. Die mediane Reihe wächst am stärkstem 213 zu, und aus ihr geht die einzige Archesporzelle hervor. Nie habe ich mehr als eine Embryosackmutterzelle in jeder Samenanlage gefunden. Ausserhalb der Mutterzelle liegt eine Tapetenzelle, als Schwesterzelle der vorigen entstanden, die schon vor der Tetraden- teilung sich zu teilen anfängt. Es entsteht eine mächtige Tapeten- schicht, so dass der reife Embryosack fast in der Mitte des Nu- zellus liegt. Da diese Teilungen der Tapetenzelle schon frähzeitig einsetzen, erhielt FiscHER die falsche Vorstellung, dass der Embryo- sack aus einer tiefer gelegenen Zelle hervorgeht. Der chalazale Teil des Nuzellus wächst auch kräftig zu, und die Samenanlage erhält eine ausgeprägt krassinuzellate Gestalt. Das äussere Integument der inneren Seite wächst zu einem plasmareichen Organ aus, das sich an die Mikropyle legt und wahrscheinlich bei der Nahrungs- zufuhr eine Rolle spielt (Fig. 1). Inwieweit es auch als Obturator dienen mag, habe ich nicht ermitteln können. Während der Krämmung der Samenanlage vollziehen sich die Teilungen der Embryosackmutterzelle, deren Einzelheiten ich bei C. pilulifera verfolgen konnte. Die heterotype Spindel liegt median, die beiden” homotypen dagegen liegen immer ein wenig schräg. Jedoch findet man stets die Tetradenzellen in einer fast gerad- linigen Reihe. Die Bildung der Scheidewände vollzieht sich auf- fallend langsam (Fig. 3), und ganz deutlich erscheinen die Wände erst nach Vollendung der zweiten Teilung. Von den vier Tetraden- zellen wachsen die chalazale und die mikropylare anfangs gleich rasch zu und verdrängen die mittleren (Fig. 4). Es ist aber stets die chalazale Zelle, die zuim endgöältigen Embryosack auswächst, und nie bildet sich ein zweiter Sack heraus. Die weitere Ent- wicklung des Embryosackes ist auch völlig normal. Nach der Befruchtung liegen Ei- und Endospermkern dicht neben- einander, während die öbrigen Kerne degenerieren, die Antipoden am schnellsten. Auch FIiscHER gibt fär C. caryophyllea kleine und ephemere Antipoden an, und dasselbe därfte betreffs C. vesicaria aus der Zeichnung von VEsQuE hervorgehen. HOFMEISTER gibt fär mehrere Arten an, dass sie kleine oder gar keine Antipoden be- sitzen. Die weitere Entwicklung, die ich bei C. digitata beobachten konnte, setzt mit den Teilungen des Endospermkerns ein, wodurch zahlreiche freie Kerne im Wandplasma entstehen. Die Kerne haften grösstenteils je zwei oder drei aneinander, und die später sich bildenden Scheide- wände schneiden zwei- bis mehrkernige Zellen aus (Fig. 2). Kern- Fig. 1. Mikropylargegend von C. ericetorum. Vergr. 420. — Fig. 2. Endosperm- zellen von OC. digitata. Vergr. 680. — Fig. 3. Zweite Teilung in einer Em- bryosackmutterzelle von C. pilulifera. Vergr. 1600. — Fig. 4. Megasporentetrade- von C. pilulifera. Vergr. 1170. — Fig. 5. Die zweite Teilung in Pollenmutter- zellen von OC. caryophyllea soeben vollendet. Querschnitt. Vergr. 1600. — Fig. 6. Pollentetrade von OO. ericetorum mit Kernen in später Prophase. Längsschnitt. Vergr. 1600. verschmelzungen innerhalb der Zellen, wie sie mehrfach beschrieben sind, habe ich bis jetzt nicht beobachtet, aber sie kommen vielleicht in späteren Stadien vor. Durch die Teilungen des Eikerns entsteht 215 ein Embryo, dessen spätere Entwicklung von DIETRICHSEN betreffs C. vulpina beschrieben ist. Pollenentwicklung. Die Pollenentwicklung ist von JUEL und STOUT eingehend studiert worden, warum ich nur einige Worte öäber die Degenerierung der drei Pollenkerne hinzufäge. Von vornherein könnte man glauben, diese Degenerierung sei durch die sehr eigenartige Keilform der Mutterzellen und den davon herrährenden Druck verursacht. Die Richtung der heterotypen sowie auch der homotypen Kern- spindeln ist stets völlig unbestimmt. Jedoch liegt immer die eine homotype Spindel im inneren Winkel der Mutterzelle, und die andere liegt ausserhalb der vorigen. Die Kerne, die aus der einen Spindel hervorgehen, liegen somit immer innerhalb der Kerne der anderen Spindel, was offenbar eine Folge der Keilform der Mutter- zelle ist. Fig. 5 zeigt uns, wie die inneren Kerne wahrscheinliech "durch den Druck der Zellwände deformiert werden. Inwiefern dieser Druck samt dem raschen Zuwachs des äussersten Kerns die einzige Ursache der Kerndegenerierung sein mag, ist wohl fraglich. Doch,' der gegenseitige Druck der Zellen därfte vielleicht die urspräng-: liche Ursache gewesen sein, eine Anschauung, die sich COULTERrR und CEAMBERLAIN (S. 75) betreffs der Entwicklung der Megasporen- tetrade herausgebildet haben. Entwicklungsdaten. Die jängsten Stadien in der Entwicklung der Samenanlagen, die ich im Frähjahr finden konnte, zeigten keine Andeutung zu Arche- sporbildung. Der weibliche Gametophyt fährt somit seine ganze Entwicklung in der neuen Vegetationsperiode durch. Die jängsten Stadien der Pollenentwicklung waren Mutterzellen, von Tapeten- zellen umgeben, weshalb die Uberwinterung vielleicht in diesem Stadium stattgefunden hat. DAHLGREN fand bei den meisten von ihm untersuchten Frählingspflanzen ausgebildete Pollenkörner und teilweise auch Embryosäcke schon im November oder Dezember, und ähnliche Angaben liegen bei anderen Verfassern vor. Die von mir untersuchten Arten, von denen C. caryophyllea, ericetorum und digitata schon Anfang Mai und die drei öbrigen Anfang Juni blähen, weichen also in dieser Hinsicht von dem bei Fräöhlingspflanzen herrschenden Verhalten ab. 216 Bei den von mir untersuchten Arten findet die Reduktionsteilung in den Pollenmutterzellen etwa eine Woche vor der Teilung in den Megasporenmultterzellen statt. — Uber die Entwicklungsgeschwin- digkeit habe ich einige ungefähre Schätzungen gemacht. Das Sta- dium der Embryosackmutterzellen findet sich oft in den Präparaten und därfte daher eine ziemlich lange Zeit — bis zu zwei Wochen — dauern. Die Tetradenteilung kann vielleicht an einem Tage vollendet werden, und nach ein paar Tagen hat sich der Embryo- sack völlig herausgebildet. Nach der Befruchtung scheint eine Pause einzutreten, denn das Stadium, in dem die befruchteten Fi- und Endospermkerne aneinander haften, kehrt häufig wieder. Eine oder zwei Wochen können vwvergehen, ehe der Endospermkern anfängt sich zu teilen. Bei C. digitata fing die Teilung des Eikerns einen oder zwei Tage später an, die Wandbildung im Endosperm bis zu zwei Wochen später. Um einen befruchtungsfähigen Em- bryosack aus einer soeben ausdifferentiierten Mutterzelle zu ent- wickeln, brauchten C. caryophyllea, ericetorum und digitata zwei bis drei Wochen. Fär die ganze Entwicklung von einem frähen Mutter- zellstadium bis zur Wandbildung im Endosperm waren fär C. digtitata etwa fänf bis sechs Wochen erforderlich. Diese Schätzungen sind, wie ich schon hervorgehoben habe, nur ungefähr und können nicht genauer sein, da die Entwicklungsgeschwindigkeit vom Wetter sehr abhängig ist. Zytologie. STOUT sucht besonders >»the serial arrangement of the chromo- somes> bei C. aqualilis zu beweisen. Diese Chromosomenketten habe ich auch und zwar in einigen Prophasen ziemlich deutlich gesehen; jedoch ist es wohl fraglich, ob die Chromosomen nur in einer einfachen, zusammenhängenden Kette liegen. Der Kettenstruktur irgendeine Bedeutung fär die Kombination der Erbeinheiten bei der Reduktionsteilung zuzuschreiben, wie es STOUT tut, ist natärlich nicht berechtigt, ehe es gelungen ist, Chromosomenketten auch während der Anaphasen festzustellen. In dieser Hinsicht beweisen StToUTS Bilder nichts. Sehr verschiedene Chromosomenzahlen kennzeichnen die hier untersuchten Arten. Als Material zur Bestimmung der Zahlen haben mir folgende Stadien gedient: C: »puulifera -(Fig:-3, 7, 117 und »12): "Etwa zehn heterotype Metaphasen und einige Diakinesen aus Pollenmutterzellen. Einige (ee Vb å o 4 ' ÖO TG VN | - ) | | / | aa EA TORRE f / EA SO e&e—— €ö 7—10. Diakinese aus Pollenmutterzellen. — Fig. 7. &C. pilulifera. Längs- schnitt. — Fig. 8. CC. ericetorum. Querschnitt. — Fig. 9. C. digitata. TLängsschnitt. C. flava. TLängssehnitt. — Fig. 11. Prophase eines Kerns aus dem äusseren Integumente von C. pilulifera. — Fig. 12—14. Heterotype Metaphase aus Pollenmutterzellen. — Fig. 12. C. pilulifera. Längsschnitt. — Fig. 13. C. digitata. Längsschnitt. — Fig. 14. C. caryophyllea. Querschnitt. — Sämtliche Figuren in 1600-facher Vergrösserung. Metaphasen aus den Embryosackmutterzellen und einige somatische Prophasen. C. ericetorum (Fig. 6 und 8). Etwa zwanzig Diakinesen aus Pollen- mutterzellen. Einige Prophasen und Metaphasen aus der ersten Teilung der Pollenzellen. Einige somatische Prophasen. 218 C. digitala (Fig. 9 und 13). Eine heterotype Metaphase und einige Diakinesen aus Pollenmutterzellen. C. caryophyllea (Fig. 14). Einige heterotype Metaphasen aus Pollen- mutterzellen. C. flava (Fig. 10). Etwa zwanzig Diakinesen und einige Meta- phasen aus Pollenmutterzellen. Leider habe ich die Anzahl der Chromosomen bei C. panicea nicht ermitteln können. Die Ergebnisse meiner Zählungen sind in der folgenden Tabelle zusammengestellt: K ZP. Carex pilulifera 8 Car HÖ >» ericetorum 16 mehr als 28 >» — digitlata 24 (25?) >» caryophyllea 32 2 fläva 32 Die Zahlen der somatischen Kerne zeigen, dass die Teilungen der Embryosackmutterzellen von C. pilulifera und die der Pollenmutter- zellen von (C. pilulifera und C. ericetorum wahre Reduktionsteilungen sind. Das geht auch aus den Teilungsbildern der Pollenmutter- zellen hervor, denn die Kerne im Diakinesestadium enthalten bei allen Arten typische Doppelechromosomen. JUEL Sibt för CC) acyota ca. FB2 und SToOuT för: GC. dguallksteamSi Chromosomen an. JuvEL hat allerdings die 52 Chromosomen nicht sicher als Gemini bezeichnen können, und SToUT vermutet, dass beide Zahlen ein wenig zu hoch seien. StouTts Zahl ist jedenfalls annähernd richtig, und ich finde es daher möglich, dass bei Carices distigmatiece andere Zahlenverhältnisse herrschen können. Umstehende Abbildungen zeigen ziemlich deutlich, welche grosse Unterschiede auch in der Masse der Chromosomen vorkommen. Bei C. pilulifera sind die Chromosomen am grössten, bei C. ericetorum sind sie etwas kleiner, bei C. digitata noch ein wenig kleiner; die Chromosomen von C. caryophyllea und C. flava sind auffallend winzig. Zugleich sind die Kerne und die Zellen am grössten bei C. digitata, wäbrend sie bei den öbrigen Arten kleiner sind, vielleicht am kleinsten bei C. caryophyllea und C. flava. Derartige Fälle, wo die Zunahme der Zahl der Chromosomen mit einer Abnahme ihrer Grösse verbunden ist, sucht bekanntlich STRASBURGER durch die Hypothese der Querspaltung zu erklären-. 219 Ein Beispiel dieser Art von Chromosomenvermehrung könnte der von FARMER und DiGBY untersuchte Primula-Bastard darbieten. In den Fällen dagegen, wo die Chromosomengrösse unverändert geblieben ist, soll eine Kernverschmelzung oder eine Längsspaltung der Chro- mosomen ohne entsprechende Kernteilung stattgefunden haben.. Jedoch därften kleine Grössenunterschiede auch nicht hier aus- geschlossen sein. Wie sind nun die verschiedenen Zahlen der Carex-Reihe entstan- den? Vielleicht enthalten die hochehromosomigen Arten polyploide Kerne, was z.- Bb. bei C. ericetorum ziemlich siecher ist: Aber es ist doch wenigstens fraglich, ob die Geschlechtskerne von C. caryophyllea einen vierfachen Satz von >pilulifera>-Chromosomen enthalten. In diesem Zusammenhang seien auch gewisse Ver- schiedenheiten der Chromosomenform erwähnt, die wvielleicht fär die Lösung des Problems von Bedeutung sein können. So zeigen z. B. die Chromosomen in späten Prophasen der Pollenkerne von C. ericetorum (Fig. 6) die Form von kurzen Stäbchen, und in frä- heren Stadien erscheinen sie als dänne, gebogene Fäden. Dagegen werden die Chromosomen von C. aquatilis in allen Stadien (mit Ausnahme von Synapsis) von StouTr als kleine kugelige Körper be- schrieben und abgebildet. Indessen sind die Angaben STOUTS in dieser Hinsicht nicht zuverlässig, denn die Chromosomenform därfte bei C. aquatilis swwegen der ausserordentlichen Kleinheit der Chro- mosomen nicht leicht zu ermitteln sein. Ein entscheidender Schluss äber diese Fragen kann nur auf Grund genauer Messungen gezogen werden. Ich will die Ergebnisse solcher Messungen in einer späteren Arbeit veröffentlichen. Zwischen Arten mit so verschiedenen Chromosomen wären Kreu- zungsversuche eine dankbare Aufgabe. Leider haben meine bisherigen Kreuzungen keine schöne Resultate gegeben, aber wiederholte Ver- suche därften hoffentlich besser ausfallen. Zuletzt sei es mir erlaubt, meinem Lehrer, Herrn Professor Dr. O. ROSENBERG, der meine Arbeit in vielerlei Hinsicht unterstätzt hat, meinen herzlichsten Dank auszusprechen. Stockholms Högskola, Botanisches Institut, im Oktober 1917. 220 LITERATURVERZEICHNIS. COULTER and CHAMBERLAIN, Morphology of angiosperms. — 1903. DAHLGREN, K. V. Ossian, Uber die Uberwinterungsstadien der Pollensäcke und der Samenanlagen bei einigen Angiospermen. — Sv. Bot. Tidskr. BURNS | DIBRTRICHSEN, A., Om Cyperaceernes kim. I undiI. — Bot. Tidsskr., Bd. 19. 21, 1894—95, 97—98: FARMER, J. B. and DiGBY, L., On dimensions of chromosomes considered in relation to phylogeny. — Phil. Trans. roy. Soc. London, B, Vol. 205, LILA: FISCHER, AÅ., Zur Kenntnis der Embryosackentwicklung einiger Angio- spermen. — Jenaer Zeitschr. för Naturw., Bd. 14, 1880. HOFMELISTER, W., Neuere Beobachtungen öber Embryobildung der Pha- nerogamen. — Jahrb. f. Wiss. Bot., Bd. 1, 1858. ——, Neue Beiträge zur Kenntnis der Embryobildung der Phanerogamen. II. Monocotyledonen. — Abh. d. K. Sächs. Ges. d. Wiss., 5, 1871. JuvEL, H. O., Beiträge zur Kenntnis der Tetradenteilung. — Jahrb. f. Wiss. Bötr BENSON JÖNSSON, B., Om embryosäckens utveckling hos angiospermerna. — Lunds universitets årsskrift, 16, 1879—80. StouT, A. B., The individuality of the chromosomes and their serial arrangement in Carex aquatilis. — Arch. f. Zellf., Bd. 9, 1913. STRASBURGER, E., Chromosomenzahl. — Flora, Bd. 100, 1910. "TISCHLER, G., Chromosomenzahl, — Form und Individualität im Pflanzen- reiche. — Progr. rei Botanice, Bd. 5, 1916. WVESQUE, J., Nouvelles recherches sur le développement du sac embryon- naire des Phanerogames Angiospermes. — Ann. Sci. Nat., Bot. (6) $, 1879. SVENSK BOTANISK LIDSKRIFT.. 19185 BE lI20 B002: NYKORHOGISEHERNOPTIZEN VON THORE EINDEORS I. Caeoma interstitiale Schlecht. und Puccinia Peckiana Howe. Die von mehreren Autoren ausgesprochene Vermutung, dass: Caeoma interstitiale in dem Entwicklungsgang der Puccinia Peckiana gehöre, Wurde im Jahre 1892 von TRANZSCHEL durch Kulturver- suche bestältigt. Erneute Versuche wurden von Liro und CLINTON mit demselben Resultat vorgenommen. Bei einer Untersuchung uäber die Keimungsbedingungen einiger Rizsporen tand aber KUYNKeErc (Bull; Torr Bot: Club" XL; 191355: 361), dass die zu diesem Zwecke benutzten Sporen von Caeoma interstitiale nach Art der Endophyllum-Sporen mit Promyzelien aus- keimten. Infolge dieser Entdeckung hat er die Richtigkeit der Angaben von TRANZSCHEL u. Å. in Zweifel gezogen. Obgleich meiner Ansicht nach kaum. an den tubereinstimmenden Angaben von Forschern wie TRANZSCHEL und LiRo zu zweifeln ist, habe ich der Frage einiges Interesse gewidmet. Es wäre ja mösg- lich, dass die Fähigkeit der Caeoma-Sporen Promyzelien zu erzeugen fakultativ wäre, dass also unter den Promvyzelien tragenden Sporen eines Individuums einige gewöhnliche Keimschläuche produzierende sich finden können. Es könnte ein solches Verhältnis das seit langer Zeit bekannte schwache Infektionsvermögen der (Caeoma- Sporen gut erklären. Wenn aber die Fähigkeit, Promyzelien zu erzeugen, auf eine spezielle Form beschränkt ist, dann wäre es von Interesse zu wissen, ob diese Form auch in der alten Welt vorkommt. Das von mir untersuchte Material stammt zum Teil aus den Gebirgsgegenden des nördlichen Jämtlands, zum Teil aus der nächsten Umgebung Stockholms. Obgleich die Keimungsbedingungen in allerlei Weise variiert wurden, blieb das Resultat immer gleich; nur gewöhnliche Keimschläuche mit konjugierten Kernen wurden er- zeugt. Durch aussäen von Caeoma-Sporen an bestimmten, mit Farbe 222 umschriebenen Blattstellen und durch mikroskopische Untersuchung der nach kurzer Zeit von diesen Stellen losgemachten Epidermis konnte ich das direkte Eindringen der Keimschläuche in die Blätter des Rubus saxalilis konstatieren. é Das durch Infektion mittels Caeoma-Sporen hervorgebrachte Myzel erzeugt, wie ich durch mehrere Kulturversuche gezeigt habe, die Puccinia Peckiana genannte Teleutoform. Eine Versuchsserie wurde im Sommer 1915 im nördlichen Jämtland arrangiert. Als Wirtspflanzen verwandte ich vier auf ihre Gesundheit gepräfte Individuen von Rubus saxatilis, die in Töpfen in meinem Wohn- zimmer wuchsen. Zehn Blätter dieser Pflanzen wurden am 13. Juli mit Caeoma-Sporen besät. Am 28. Juli waren die ersten Andeutungen «einer Infektion zu bemerken. Anfang August waren an sämtlichen beimpften Blättern Teleutohäufchen der Puccinia Peckiana entwickelt. Eine andere Reihe von Kulturversuchen fährte ich im Jahre 1916 am Experimentalfältet in Stockholm aus. Drei Exemplare von Rubus saxatilis wWurden in Töpfe eingepflanzt und im Gewächshause des dortigen botanischen Laboratoriums aufbewahrt. Sporen von Caeoma interstitiale, das ich in der Nähe fand, wurden auf sechs Blätter zweier Versuchspflanzen ausgesät; die dritte Pflanze wurde zwecks Kontrolle nicht beimpft. Der Versuch, welcher am 26. Juni begann, lieferte ein positives, -obgleich ganz schwaches Resultat. Erst am 7. August konnte ich vereinzelte Teleutohäufchen an drei der beimpften Blätter entdecken. Die öbrigen Blätter der infizierten Pflanzen gleichwie die der Kon- trollpflanze waren gesund. Es därfte wohl jetzt im ÖUbermass bewiesen sein, dass das in Europa gewöhnlich vorkommende Caeoma interstiliale mit Puccinia Peckiana zusammengehört. Das von KUNKEL untersuchte Caeoma muss etwas ganz anderes sein und sollte anders benannt werden. Schliesslich sei noch erwähnt, dass die Teleutosporen der Gymno- -.conia Peckiana schon im Herbst auskeimen können. Die Infektion findet wohl an den unterirdischen Teilen des Wirtes statt. Ein Infektionsversuch, den ich im vorigen Herbste anstellte, blieb allerdings resultatlos, was aber wohl dem spärlichen Infektions- material zugeschrieben werden muss. II. Zwei neue Spezies der Gattung Protomyces. In einem bei Experimentalfältet (Stockholm) gelegenen Garten fand ich im August 1916 in grosser Zahl Exemplare von Sonchus 223 oleraceus, die am unteren Teil des Stammes schwielenartige Auf- treibungen zeigten. Bei mikroskopischer Untersuchung erwiesen sich diese als mit Pilzsporen vom Aussehen der Protomyces-Dauer- sporen erfällt. Ein grosses Material wurde eingesammelt und zum Teil ins Freie zur Uberwinterung gelegt. Ende März dieses Jahres holte ich etwas davon ins Laboratorium und legte es zwecks Keimung auf feuchtes Fliesspapier in eine Petrischale. In drei Wochen war aber kein Erfolg zu entdecken. Ende Mai wurde neues Material in ähnlicher Weise eingelegt; schon am vwierten Tage waren nun viele Sporen gekeimt. Es stellte sich jetzt heraus, dass es sich wirklich um einen Protomyces handelte und zwar um eine P. pachydermus nahestehende Spezies. Die morphologischen Unterschiede gegenäber dieser Art sind recht unwesentlich, und nur die Biologie des Pilzes hat mich zum Aufstellen desselben als selbständige Spezies bestimmt. Die Grösse der Dauersporen stimmt gut mit der fär P. pachydermus angegebenen uberein, sie wechselt zwischen 28 und 36 u. Die Wanddicke der ungekeimten Sporen beträgt 2—4 wu, genau die von P. MaGnus (Hedwigia 13, 1874, S. 113) angegebene Zahl; bei der Keimung quillt aber die Membran beträchtlich und erreicht eine Dicke von 7—8 u. Man kann dabei auch eine deutliche Schichtung der Wand beobachten; es werden eine äussere dicke, perforiert erscheinende Schicht und zwei innerhalb derselben gelegene homo- gene, von weichen die innere stärker lichtbrechend ist, unterschie- den. (Da mir kein frisches Material von Protomyces pachydermus zugänglich ist, und die Schichtung der Wand nur an keimenden Sporen deutlich zu sehen ist, kann ich nicht entscheiden, ob die genannte Schichtung auch bei P. pachydermus vorkommt. In der Literatur finde ich daräöber "keine Angaben). Die Asci erreichen niemals die von BREFELD för Protomyces pachydermus angegebene Länge (3- bis 8-mal so lang als breit), sondern sie sind kurz und blasenförmig, bis 50 ww lang und etwas schmäler als die Dauer- sporen (Fig. 1). ; Durch ihre Biologie ist diese Art, die ich Prolomyces Sonchi nenne, von P. pachydermus gut unterschieden. Sie geht nämlich nicht auf Taraxacum äber. An demselben Orte, wo Sonchus schwer von ihr befallen war, wuchs in grosser Menge auch Taraxacum; ich konnte aber nie eine Protomyces-Schwiele daran entdecken. Kulturversuche, die ich in diesem Jahre vorgenommen habe, um meine in der Natur gemachte Beobachtung nachzupräfen, bestätigten 224 diese. Drei junge Taraxacum-Pflanzen, die ich in Blumentöpfe eingepflanzt hatte, wurden mit gut gekeimten Dauersporen besät: die Versuchspflanzen hielt ich in den hächsten Tagen mit Glas- glocken, bedeckt. Das :Versuch begann am 25. Mai; noch Ende August sind keine Spuren einer Infektion zu sehen. Dagegen zeigten drei Exemplare von Sonchus oleraceus, die gleichzeitig mit demselben Pilzmateriale beimpft wa- ren; Milte Juli Protomyces-Schwielen am basalen Teil des Stammes. Diagnose: Protomyces Sonchi Lfs. n. sp. A Protomycele pachydermo differt ascis brevioribus, ad 50 u longis, vesi- culiformibus. — Hab. in inferioribus partibus valde tumefactis caulium Sonchi oleracei in hortu ad Holmia Sueciae. In Taraxacum officinale transire non polest. Von einem Freunde, dem Assi- stenten A. KEMNER, erhielt ich im Fig. 1. Keimende Dauersporen sowie Spätsommer des vorigen Jahres ein Ascosporen von Protomyces Sonchi Lfs. Sprosstäöck von ÖOrobus tuberosus, — Vergr. 1000. das er am Experimentalfältet in einem Kescher, den er zum Insekten- fang benutzte, gefunden hatte. Der erwähnte Spross zeigte zwei haselnussgrosse Schwielen (Fig. 2), die, wie die mikroskopische Untersuchung zeigte, mit Pilzsporen erföllt waren. Nachdem wir an dem OÖOrte, wo Assistent KEMNER den Spross »gefangen», vVer- geblich mehr Material gesucht hatten,' wurde die eine Schwiele fär die Untersuchung geopfert. Die Sporen waren interkalar im My- zel gebildet und zeigten das fär Protomyces charakteristisehe Aussehen. Sie waren rund bis breit ellipsoidisch, ca. 40 (32—44) u im Durchmesser; ihre braun gefärbte Wand halte eine Dicke von 3 w und bestand aus zwei Schichten, von welchen die äussere etwas "Im Spätsommer 1917 wurde der Pilz wiedergefunden. Die befallenen Pflanzen zeigten Schwielen auch an den Blättern. dicker und dunkler, die innere stärker lichtbrechend war. Im Sporeninhalt waren zahlreiche Öltropfen zu sehen, die besonders dicht in der Peripherie angehäuft waren (Fig. 3, a). Die Sporen waren im Herbst nicht in Keimung zu bringen, weshalb das Material zur Uberwinterung ins Freie gelegt wurde. Im Mai wurde es dann hereingeholt und auf feuchtes Fliess- papier in eine Petrischale gelegt. Wegen der grossen Ähnlich- keit des betreffenden Pilzes mit Protomyces erwartete ich nun, Asci aus den Dauersporen heraustreten zu sehen. Solche konnte ich jedoch niemals finden, und die Sporen zeigten anfangs tberhaupt keine Veränderungen. Erst im Juli, als die Sporen seit längerer Zeit aus- getrocknet und jetzt wieder ange- feuchtet waren, fand ich den Inhalt vieler Sporen zusammengeschrum pft. Gleichzeitig waren unter den Dauer- sporen zahlreiche kleine, kugelrunde und farblose Körperchen sichtbar. Bei einer genauen Beobachtung konnte ich jetzt konstatieren, dass die Wand der Dauersporen, deren Inhalt in der ebengenannten Weise verändert war, an einer Stelle zerrissen war; der In- halt war offenbar grösstenteils heraus- getreten. Ich fand auch einige auf- geplatzte Dauersporen, die noch ein oder mehrere der genannten runden Körperchen in sich bargen (Fig. 3, c). Schliesslich sah ich Sporen, die noch nicht geöffnet waren, deren Inhalt aber aus solchen, von Epiplasma umgebenen Körperchen bestand (Fig. 3, b). Es war mir also gelungen, den Keimungsverlauf der Dauersporen zu ermiltteln. Es zeigt dieser eine grosse Ähnlichkeit mit dem von DANGEARD (Le Botaniste, sér. 9, S. 274) för Protomyces inundatus beschriebenen, und meiner Pilz steht offenbar jenem recht nahe. P. inundatus Dgrd. ist neuerdings von GÖNTHER V. BÖREN (Beitr. Zz. Kryptogamenflora d. Schweiz, Bd. V, H. 1) in die Gattung Taphri- dium (im Sinne GÖNTHER Vv. BöÖrRENsS) öbergeföhrt worden. Ich kann aber ein solches Verfahren nicht billigen. Die Beziehungen TH. LINDFORS photo. Fig. 2. Sprossteil von ÖOrobus tu- berosus L. mit Protomyces-Gallen. Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 15 226 des genannten Pilzes zu P. macrosporus Ung. sind ganz klar; anderseils bestehen zwischen den Repräsentanten der Gattung Taphridium im Sinne GÖNTHER V. BÖURENS (T. tinundaltum und al- geriense) grosse Verschiedenheiten, beispielsweise in der Gestalt der Sporenlager und im Bau der Sporangiumwand. Ich bin daher der Meinung, dass sowohl Prolomyces inundåtus Dgrd. als auch der oben beschriebene Pilz in der Gaåttung Protomyces ihre natärliche Anknäöpfung finden. Ich erlaube mir den Pilz nach seinem Finder Protomyces Kemneri zu benennen. Diagnose: Protomyces Kemneri Lfs. n. sp. Sporis globosis vel late ellipsoi- deis, ca. 40 u diametr., episporio 3 u crasso, brunneo praeditis; Fig. 3. Dauersporen von Protomyces Kemmneri Lfs. a ungekeimt, bh mit Ascosporen aber noch nicht aufgebrochen, c aufgebrochen und mit zwei Ascosporen noch im 5 Ascus zuröck. — Vergr. 1000. ascis non erumpenlibus; ascosporis rotundis, 7 u diametr., hya- linis. — Hab. in caulibus valde hypertrophicis Orobi tuberosi ad Ex- perimentalfältet Sueciae. i a EE III. Helminthosporium acrothecioides n. sp. An einem Gerstenkorn, das bei Experimentalfältet (Stockholm) geerntet war und in Filtrierpapier im dortigen botanischen Labora- torium keimte, fand ich im letzten Fräöhjahre eine Helminthospo- rium-Art, die bisher nicht beschrieben zu sein scheint. Von einem spinngewebeähnlichen Myzel strahlen die Konidienträger einzeln aus. Diese sind 75—110 u lang, 4—7 u dick, dunkelbraun, gegen die Spitze etwas dunkler; sie sind durch eine Reihe von mehreren Zellen aufgebaut (Fig. 4, b). Die Konidien entstehen akrogen, wer- den aber durch den Träger, der dann wieder eine Konidie akrogen abschnört, zur Seite gedrängt. 221 In solceher Weise kommen mehrere 4bis 6) Konidien köpfchenartig nahe an der Spitze des Trägers zu sitzen, und der Pilz erinnert da- durch habituell an ein Acrothecium (Fig. 4, a). Die oberste Zelle des Trägers bekommt eine zickzack- förmige Beugung. Die Konidien sind schmal ellipsoidisch bis spin- delförmig mit abgerundeten Enden, 60—95 u lang, 20—24 wu breit; sie besitzen 7—9 Querwände und dickes, dunkel olivenbraunes Epi- spor (Fig. 4;.c). Die Art erinnert etwas an Hel- minthosporium = turcicum = Pass., weicht aber, wie ich durch Ver- gleich mit dem PASSERINISCHEN Materiale gefunden habe, u. a. durch die kärzeren, an den Enden abgerundeten Konidien und durch die Gestalt der Träger von der detztgenannten Spezies ab. Diagnose: Helminthosporium acrothecioides Lfs. n. sp. Hyphbis fertilibus 75— 110 Xx 4—7 u, septatis, atro-brun- neis, versus apicem tortuosis ibi- que conidia pluria gerentibus; NM NN AN sd fån | fö NA = N | iv [| RETIER KR Sj: j 1 | / J bet NI 74 det kabnd slJt si | SEN LEN Öka Fig. 4. Helminthosporium acrothecioides Lfs. a Habitusbild. -— Vergr. 110. b Koni- dienträger, c Konidien. — Vergr. 1000. conidiis anguste ellipsoideis vel fusiformibus, apice obtusis, 60—935 x 20—24 pu, 7—9-septatis, episporio crasso, atro-olivaceo praeditis. — Hab. in caryopside Hordei vulgaris in laboratorio Holmiae Sueciae. Stockholm, Experimentalfältet, im August 1917. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1918. Bb. 12, Hu. 2. SUR TUNE PELASMODIOPHORACEE NOUVEEEE: MGNIERA ISOETIS PAR BJ. PALM En ces dernieéres années, gråce aux travaux de MAIrE et TIsSON BLOMFIELD et SWARTZ et WINGE entre autres, notre connaissance de la cytologie et de la systématique des Plasmodiophoracées a fait des progrés tres importants. Ces travaux ont établi d'une facon assez minutieuse les diverses phases de leur développement cytologique. Les données cytologiques se sont du reste montrées d'une grande utilité pour la systématique pure. Nous leur devons aussi la de- scription de types nouveaux fort intéressants. &Le genre Ligniera notamment a &€té enrichi d'un bon nombre d'especes auxquelles je suis en mesure den ajouter aujourd'hui une nouvelle. On a groupé, dans le genre Ligniera, les Plasmodiophoracées äå schizogonie, dans la plupart des cas tres réduite ou nulle, et dont le développement s'effectue dans une seule cellule de la plantie nourriciere. Les Lignieras, contrairement aux autres membres de la méme famille, n'exercent aucune influence hypertrophiante, ne produisent pas de galles sur la plante attaquée. Un autre caracteére générique est constitué par la forme tres variable des balles de spores; dans les genres Tetramyxa, Sorosphaera, Spongospora celles- ci sont disposées d'une facon caractéristique et fixe. Jusqu'å présent, toutes les espeéces de Ligniera ont été trouvées dans les racines des plantes phanérogamiques, aquatiques ou terrestres. L'espece que je viens de découvrir fournit la premiere exception a cette »reégle», car elle parasite les feuilles d'une fougeéere, Isoétes lacustris. La présence de PF'espece nouvelle, Ligniera Isoétis, dans les feuilles se manifeste par des taches brunes d'une configuration 229 plus ou moins irréguliere.! Les taches les plus grandes etles plus foncées se trouvent toujours dans la partie médiane ou basale de la feuille (fig. 1). La couleur est due å Pamassement des balles de spores dans la parenchyme de la feuille. Ici chacune des balles occupe une cellule; il n'arrive que rarement qu'on en voie deux dans la méme cellule nourriciéere. Rarement aussi, on rencontre une balle isolée, éloignée d'un centre di'infection, ce qui peut indiquer que Vl'infection se fait normalement par des troupeaux de zoospores ou de mixamibes. DL'infection doit certainement avoir lieu å Paide de l'eau, UIsoétes étant presque constamment submergé au début de la période de végétation. Les balles de spores möåres occupent dans presque tous les cas Lespace entier de la cellule- Y hötesse en se conformant å XY - des parois descellules occupées | äs). Ka fig: 2 a donne N - l'extérieur de deux balles voi- t ; | sines; on remarquera la »ré- 1 ticulation> externe. La fig. 2 b | montre une balle qui a été S | coupée en deux. Ici apparais- «-. X : sent distinctement les spores | Å. individuelles étroitement ser- rées les unes contre les autres de sorte qu'il s'est formé une espeéce de tonne ou de flotteur entierement fermé. Du reste — comme on le voit — la ressemblance avec les espeéces radicicoles de Ligniera est complete, sauf que la construction des balles de spores donne l'impression détre plus solide. Maintenant il n'existe plus de traces du plasma de la cellule infectée. Les spores sont munies d'une membrane assez mince, d'une couleur brunåtre. Généralement, elles sont un peu aplaties I'une contre FI'autre; les mesurages ont donné pour la longueur 6—58 u et peu preés å la configuration br Fig. 1. Trois feuilles d'Isoétes lacustris, atta- quées par la Ligniera Isoétis. ! La description suivante, ainsi que les illustrations, a été faite sur un échantillon d'Isoétes conservé dans VFalcool (65 75) et apparlenant aux collections du muséum de l'Institut botanique de 1'Université de Stockholm. Les plantes d Isoétes en question ont été récoltées prés de la ville d Umeå, dans la province de Väster- botten, par M. VLEUGEL, qui en a fait don au muséum. 230 pour la largeur 5 uw environ. Les balles atteignent les mémes di- mensions que les cellules hospitalieres. Ma description du développement cytologique de Ligniera Isoélis restera forcément fort incompléte, vu le mauvais état de conservation de mon matériel: les feuilles d”Isoétes avec le parasite sont conservées depuis longtemps dans un mélange d'alcool äå 6574 et de glycérine, ce qui ne donne pas un liquide de fixation satisfaisant. Néanmoins, jail fait des coupes de microtome coloriées selon la technique cytologique, mais je n'ai réussi å discerner que les stades suivants. a Fig. 2. a deux balles de spores dans la parenchyme, b une balle de spores isolée et coupée en deux. Dans les cellules apicales d'une -feuille attaquée, j'ai vu des myxamibes tres petites mais contenant déjå plusieurs noyaux trés peu colorables. Le contenu ordinaire de la cellule-hötesse n'est pas visiblement altéré. Je mai pas pu trouver de mitoses dans le plasmode; c'est pourquoi je ne puis dire ou il convient de placer, dans le cycle d'évolution de notre espéece, le stade de la fig. 3 a qui est tres commun dans mon matériel. A ce moment, le plasmode remplit presqu'entierement la cellule-hötesse. Ses noyaux sont toujours incolorables mais néanmoins tres distincts. Cette derniere figure présente une grande ressemblance avec la fig. 32 pl. XI re- présentlant une Ligniera radicalis, du travail de MaAIirE et TisoNn (Nou- velles recherches sur les Plasmodiophoracées, Annales Mycologici, vol. IX, 1911) laquelle montre le stade précédantla phase sporogonique. La fig. 3 b montre des spores jeunes en train de former des mem- 231 branes. Ces spores sont encore irregulierement dispersées dans la cellule; dans la fig. 3 c, elles se sont disposées contre les parois de la cellule-hötesse. Maintenant on peut facilement se rendre compte que la spore ne posséde qu'un seul noyau. Plus tard, quand la spore sera compleétement möåre, son plasma sera pourvu de quelques granules colorables. Fig. 3. Formation des spores. Mon matériel ne contenant pas de spores en stade de germination. il est fort probable que la germination a lieu quelque temps aprés la mise en liberté des balles de spores par la putréfaction des feuilles attaquées. Je viens de parler de la solidité de la construction des balles dans notre espece, ce qui peut tres bien etre d'une certaine importance biologique. Les localités ou habite V'Isoéötes étant plus ou moins aquatiques, les balles de Ligniera, formant d'excellents flotteurs, peuvent sans aucun doute étre tres effectivement disséminctes par Paction de Feau. bL'analogie dans le mode de dispersion des spores entre la Ligniera et les genres d'Ustilaginées »aquatiques>, Doassansia et Tracya, me semble des plus frappantes. 232 Voici la diagnose de l'espece nouvelle: Ligniera Isoétis Palm n. sp. — — Sporis levibus 6 —8 u longis, 5 u Crassis, semper in acervulos cavos regularesque conjunctis. Hab. in foliis Isoétis lacustris prope Umeå in Suecia (VLEUGEL). II est probable que la Ligniera Isoéötis n'est pas la seule espeéce qui habite les cellules des feuilles, soit d'une fougére, soit d'une phané- rogame. Les lignes suivantes ont pour but d'attirer V'attention des mycologistes sur un genre de champignon parasitique dont les affinités non moins que le développement sont restées inconnues depuis sa découverte. Il s'agit du genre Microphlyctis avec la seule espeéce polyspora Schroeter pour la premiere fois décrite dans >Fungi saxonici exsiccati>, distribués par KRIEGER. En parlant de Physoderma dans son traité des Chytridinées paru dans ENGLER et PRANTL: Nat. Pflanzenfamilien vol. I:1, p. 81 SCHROETER fait la remarque suivante: »Le Scirpus palustris est attaqué par une parasite qui ressemble au Physoderma Heleocharidis et dont les sporanges se développent dans les cellules du parenchyme de la feuille. Mais les spores du Microphlyctis sont rondes et beaucoup plus petites (7—9 u de longueur) et remplissent completement par leur grand nombre Ja cellule nourricieére. La position systématique du champignon ne peut pas étre déterminée avant que son cycle de développement ne soit connu>. Gråce å l'amabilité de M. le Professeur G. DE LAGERHEIMN, J al pu examiner une préparation du champignon en question. L'examen de la préparation ne m'a révélé que des choses connues, des spores måöåres seules y étant présentes, mais il m'a donné I'impression, sinon d'un Ligniera, en tout cas d'une Plasmodiophoracée de proche parenté. Des recherches approfondies fourniront sans doute les preuves. 1 VA SVENSK BOTANISE TIDSKRIFT. 1918: BD. 12: Ho 25 SMÄRRE MEDDELANDEN Föreningens medlemmar uppmanas att till denna avdelning insända meddelanden om märkligare växtfynd o. d. Bidrag till kännedomen om Ölands flora. I de undersökningar över den öländska vegetationen, jag sedan några år bedriver, ingår även vegetationens utforskande ur floristisk synpunkt. Min avsikt är sålunda bl. a. att så småningom kunna framlägga en öländsk växtlokalförteckning. Det torde emellertid ännu dröja länge, innan en sådan kan föreligga i något så när fullständigt skick. Jag har förden- skull härmed velat lämna korta notiser om några av de mera anmärk- ningsvärda fynden samt påpekat en del sannolika felaktigheter i littera- turen om den öländska floran. I intet fall göra emellertid nedanstående summariska uppgifter anspråk på att i något som helst avseende vara fullständiga. Beträffande nomenklaturen följer jag Lunds Botaniska Förenings »För- teckning över Skandinaviens växter», 2:dra uppl., Lund 1917. Woodsia ilvensis (L.) R. Br. Angives för Öland av SJÖSTRAND och HART- MAN, men bör med all sannolikhet utgå. Polystichum Lonchitis (L.) Both. Ett enda individ (fig. 1) påträffades den 11/7 1917 i en mindre karstspricka på alvaret rakt väster om >»ASsp- lunden>» i Hulterstads s:n. Det bar nio stycken friska blad; samt- liga sporbärande. Sprickan i kalkberget är omkring en halv meter djup och ett par dm bred. En lös kalkflisa hade tidigare legat över en del av sprickan, så att ormbunken befunnit sig i ständig skugga. I det jämförelsevis svagt utbildade karstområdet växte: Asplenium Ruta muraria och Trichomanes, Cirsium, acaule var. caulescens, Cotoneaster melanocarpa, Cynanchum Vincetoxicum, Cysto- pteris fragilis, Dryopteris Filix mas, Lactuca muralis, Polygonatum odoratum, Prunus spinosa, Rosa canina, Viola odorata. Equisetum variegalum Schleich. Sågs den !"/7 1917 sparsamt i en tuvig Sesleria-äng på alvaret strax söder om Kalkstad, Torslunda s:n. Typha latifolia L. Upptages ej av SJÖSTRAND för Öland. Den förekommer emellertid numera på ett flertal lokaler över hela ön. Säkerligen 234 har den ganska nyligen inkommit och är nu stadd i spridning. Samtliga lokaler ha kulturen att tacka för sin tillkomst. — Resmo s:n: avloppskanalen vid och söder om Kleva, 1906; Mörbylånga s:n: järnvägens grustag vid Nyhem, 1913; Högsrums s:n: Mossberga, 1911; Högby -s:n: järnvägsdiket mellan Sättorp och Wedborm, 1916: Föra sn: järnvägsdiket strax söder om Uggletorp, 1916; Köpings s:n: järnvägsdiket strax norr om Borgholms station, 1916; Hulterstads s:n: avloppsdiket vid Triberga, 1917. as a k Mer Foto. av förf: 1157. 1917C Fig. 1. Polystichum Lonclhitis i karstspricka på alvaret i Hulterstads s:n, Öland. Butomus umbellatus EL. På den av SJÖSTRAND uppgivna lokalen, Sol- berga, Gräsgårds s:n, har jag alltsedan 1904 upprepade gånger sökt den utan resultat. Den får väl därför numera anses saknas på Öland. Aira caryophyllea L. Har på senare åren börjat uppträda här och var på igenlagda sandåkrar o. d. platser. — Mörbylånga s:n (ARNE FRIE?S, 1904, U! Torslunda s:n: Skogsby alvaret(?) (J. Eriksson, 1907, U); Resmo s:n: »strax norr om kyrkan på sluttningen väster om vägen> AULIN (1912); Högsrums sn: mellan Rälla och Ekerum, 1911;- As !'U= Uppsala Botaniska Museums herbarium. a ? AuLuiIn (1912) avser FR. R. AULIN, »Botaniska anteckningar från Öland». (Sv. Bot: Tidskr:-ToL2) 235 Sn I strax, ss ox om kyrkan, 1916;, Vickleby sn: vid St. Frö, sandåker, 19017. Poa irrigata Lindm. Är ganska allmän över hela ön i de mest olik- artade ängsformationer såsom strandängar, lövskogsängar, kärrängar och torra alvarängar. Puccinellia sueeica Holmb. —-- Torslunda s:n: Färjestaden, 1911; Bredsätra s:n: " Kapelludden, söder om fyren, 1916; Böda s:n: hamnen, 1916; Sandby s:n: nedanför S. Sandby, 1916; Segerstads s:n: nedanför kyrkbyn, 1916; Mörbylånga s:n: vid köpingen, 1913. Festuca sabulosa (Ands.) Lindb. f. Ganska vanlig på sandfälten. — Gårdby Sn: norr om kyrkan, 1908; Sandby s:n: väster om kyrkbyn på Ancylus-gränsvallen (A. G-.), 1916; vid Åby, 1916; Glömminge s:n: landborgssluttningen söder om kyrkbyn, 1916; Böda s:n: Byxelkrok, 1916; Getterum, 1916; Grankulla, 1916; Hulterstads s:n: mellan Triberga öch Alby, A.: G, 1917. Hordeum murinum L. Södra Möckleby s:n: Degerhamn sedan 19035. Scirpus silvatlicus L. Anträffades den 5/6 1911 i Vickleby s:n vid foten SYRA GE Takt vaster om St Vicklebys Den växter på ens yta av några tiotal m”, i och invid eit igenväxande dike, som avskiljer den uppodlade, sandiga A. G.-sluttningen från ett nedanför liggande diffust källsprång med »Auerwald»-artad vegetation, vilken längre nedåt övergår i en vacker lund. I diket och på dess kanter växte: Carex Leersit, Cirsium palustre, Glyceria plicata, Juncus conglomeratus, Molinia coerulea f. arändinacea, Primula farinosa, Ranunculus Flam- mula, Scirpus palustris och Veronica Beccabunga. Scirpus uniglumis Link. Torde vara ganska sällsynt. — Torslunda s:n: Färjestaden, 1908; Borgholm: väster om staden, 1908; Ventlinge s:n: Mörbylilla, 1917; S. Möckleby s:n: Albrunna, 1917. Cladium Mariscus (L.) BR. Br. Till de sedan gammalt kända lokalerna på norra och mellersta Öland kan läggas: Södra Möckleby s:n: alvar- kärret Stor-Ma(re)n, 1905. Fertil. Carex diandra Schrank. — Vickleby s:n: Beijershamn, strandkärrängen, KORS Carex paniculata L. Är numera endast känd från Högby s:n: Hornsjöns västra strand (E. ALMQUIST, 1909, U). Carex praecox Schreb. Bör utgå ur den öländska floran. [Jfr Sv. Bot. Tidskr. 1917, s. 284—286). Härom liksom om förekomsten av Carex ligerica J. Gay, på Öland hoppas jag snart kunna lämna en när- mare redogörelse. | Carex norvegica Willd. Anföres av SJÖSTRAND för Runstens s:n. Några herbarieexemplar, som kunde bestyrka riktigheten härav, har jag ej selt. Jag fann den emellertid den ”?/7 1916 ganska sparsamt i strand- kärrängen strax norr om Beijershamn, Vickleby sn. Den ingår här i en Scirpus pauciflorus- och en Carex Goodenowiti-association, vilka på den mycket svaga sluttningen ut mot strandens rörsam- hällen inta ett smalt bälte, nedåt begränsat av Eriophorum polysta- chyum-association, uppåt diffust övergående i Agroslis stolonifera- och Triodea-ängar. I Scirpus pauciflorus- och Carex Goodenowiti 236 associationen ingingo bl. a. Carex canescens, canescens X norvegica, Leersit, Oederi, Hydrocotyle vulgaris, Juncus lamprocarpus, Leontodon aulumnalis, Nardus stricta, Orehis incarnata, Pedicularis palustris, Potentilla palustris, Triglochin maritimum, palustre. Bottenskikt saknas. Carex caespilosa L. Angives av SJÖSTRAND såsom förekommande >här och där». Detta är oriktigt. Jag känner den för närvarande en- dast från en lokal, Kastlösa s:n, mellan Bredinge och L. Dalby, varest jag fann den d. !5/6 1916. Den förekommer på dikeskanter och åkerrenar i några tiotal tuvor, vilka tydligen utgöra återstoden av ett sedan länge torrlagt och uppodlat starrkärr. Carex gracilis Curt. SJÖSTRAND betecknar den såsom »allmän>». Jag känner den för närvarande ej alls från Öland. Carex montana L. Upptages för Öland av SJÖSTRAND efter AHLQUIST. Den bör säkerligen utgå. Carex limosa L. — Högby s:n: Vedborms träsk (A. E. LUvEHR, 1881, U). "Carex extensa L. — Borgholm (G. WIDMARK 1861, U), 1907; Böda s:n: norra = udden (E. ALMQUIST, 1909); Grankullavikens sydvästra strand, 1916; Torslunda s:n: nedanför Runnsbäck, 1916; Gärdslösa sn: Tjusby (GIE: DU RITZ 1910: 50): Carex lepidocarpa Tausch. Torde vara mycket sällsynt. — Till AULINS lo- kaler kan jag endast lägga Algutsrums s:n: Möllstorp, 1915. Carex flava L. SJÖSTRANDS uppgift »kärrängar allmän» är, vad Öland beträffar, felaktig. Den är med all säkerhet mycket sällsynt. — Torslunda s:n: Tävelsrum (C. ARESKOG, 1887, U); »Borgholm> (JÄGER- SKÖLD, U); Långlöts s:n: strax norr om Ismanstorp, vid vägen till Abbantorp, 1916. Carex distans L. De av AULIN meddelade lokalerna kunna ökas med: Böda s:n: Norra udden (E. ALMQUIST, 1909; Grankullavikens sydvästra strand, 19165 Gärdslösa s:n: Tjusby (GO E. Du REITZ) 19100); EiorS- lunda s:n: Färjestaden, norr och söder om hamnen, 1913; Vickleby Sn: Berershamn, 1915: Carex pseudocyperus L. Finnes fortfarande på den enda av SJÖSTRAND kända lokalen, Högby s:n, »Hornsviken». Växte 1908 ganska rikligt på den genom sänkning blottlagda sydöstra stranden av »viken>. Kän- ner den dessutom från: Högsrums s:n: Mossberga, Gladvattnet (C. ARESKOG, 1887, U), 1913, Torslunda s:n: mellan Skogsby och Färje- staden, 1913. j Carex acutiformis Ehrh. Finnes fortfarande på flera ställen i Kastlösa s:n: Bredinge, 1906; L. Dalby, 1905; Västerstad, 1906; St. Dalby, 1909. Dessutom har jag sett den i Torslunda s:n: skogsäng vid Kalkstad, 1916; Algutsrums s:n: skogsäng sydost om kyrkan, 1916. Carex acutiformis Ehrh. X riparia Curt. — Kastlösa s:n: Västerstad, i björkskogen väster om byn, 1913. Carex riparia Curt. X vesicaria L. — Vickleby s:n: riklig i skogskärren nordost om Beijershamn, 1916. Juncus maritimus Lam. — Böda sn: ganska rikligt på en längre sträcka av Grankullavikens sydvästra strand, 1916. 237 Juncus fuscoaler Schreb. Jag har funnit denna typisk och vacker rf Gårdby sn: järnvägens sandtag strax norr om stationen, 1916; Mörbylånga s:n: järnvägens grusgrop vid Nyhem, 1917. Juncus fuscoater Schreb. X lamprocarpus Ehrh. — Mörbylånga s:n: järn- vägens grusgrop vid Nyhem, 1917. Juncus alpinus Vill. Torde på Öland vara mycket sällsynt. Jag har en- dast sett den i Gärdslösa s:n vid Lindby järnvägsstation, 1915. Juncus alpinus Vill. X lamprocarpus Ehrh. — Gärdslösa s:n: vid Lindby järnvägsstation, 1915. Juncus tenuis Willd. Ett par individ sågos 1917 i en betesäng invid Gösslunda, Hulterstads s:n. Luzula pallescens (Wg.) Bess. Säker endast från Persnäs s:n: Stenninge, 1917 (det. G. SAMUELSSON): Montia 7 minor Gmel. — Mörbylånga s:n: Risinge hamn, 1907. Ranunculus sardous Crantz. Till de gamla lokalerna på sydligaste Öland och vid Skogsby, Torslunda s:n, kan jag lägga: Bredsätra s:n: sidlänt åker strax norr om Kapelluddens fyr, 1908; Högby s:n: rågåker vid Hornsjöns södra ände, 1916. Papaver dubium L. X Rhoeas L. Ett enda individ hittades 1917 i en rågåker strax ovanför Sandviken, Persnäs s:n. Eruca sativa Mill. På den av mig i Bot. Not. 1910, sid. 195 omnämnda lokalen vid L. Dalby, Kastlösa s:n, fanns den även det följande året i ett fåtal exemplar, men har sedermera ej visat sig, ehuru den ur- sprungliga luzernåkern ännu finnes kvar. Frösättningen var sålunda mycket obetydlig. Diplotaxis tenuifolia (L.) DC. och D. muralis (L.) DC. voro redan 1905 ganska rikliga på utfyllningen vid Degerhamn, Södra Möckleby s:n. Crambe maritima L. Takttogs redan 1908 på skiffergrusstranden nordväst om Albrunna, Södra Möckleby s:n. Den växte då i spridda grup- per på en sträcka av ett par hundra meter utefter stranden. På se- nare år har den utbrett sig mycket kraftigt och är nu strödd — «riklig på ungefär 1 km av stranden. 1916 anträffade jag den på en ny lokal: strax söder om Gåsstens hamn, Smedby s:n. Här funnos endast ett par blommande »buskar>. Erysimum hieraciifolium L. — Kastlösa. s:n: Lunda, åkerren, 1906. Antag- ligen hade den inkommit med rotfruktsfrö. På senare år har den sattrut. Kastlösa sn: SÅ Dalby; akerren, 1947. Drosera rotundifolia L. — Mörbylånga s:n: strax norr om köpingen i Sphag- num-tuvor på strandsluttningen, 1906; Vickleby s:n: Beijershamn, i Sphagnum-tuvor i kärrängens alsnårslagg, 1915; Resmo s:n: väster om L. Frö, strax ovan stranden bland Sphagna, 1916. Drosera anglica Huds. — Böda sn: Sphagnum-kärr vid östra kusten norr om Böda hamn, 1908. Alchemilla pastoralis Bus. Torde vara ganska sällsynt. — Böda s:n: Fagerum, gårdsplan, 1916; Högby s:n: Horn, på gräsmatta i kungsgårdens träd- gård, 1916; Viksjö, skogsäng, 1916; Ventlinge s:n: Mörbylilla, sSkogs- äng, 1916. 238 Alchemilla vestila Bus. Synes vara något vanligare än föregående. Kast- lösa sn: St. Dalby, skogsäng, 1915; Västerstad, björkskogen, 1916; Vickleby s:n: åkerren n. om St. Frö, 1913; vid stationen, 1915; Mörby- långa s:n: Beteby, skogsäng, 1911; Källa s:n: Hagelstad, skogsäng, 1916. Alchemilla aculangula Bus. Är med kulturens hjälp stadd i kraftig spridning. Samtliga lokaler äro starkt kulturpåverkade, vägkanter, järnvägsdiken o. s. v. Kastlösa s:n: i diken vid vägen Bredinge— Risinge, 1916; vid vägen Bjärby—Västerstad, 1916; Mörbylånga s:n: vid Mörbylångadalen, järnvägsdiken och vägkanter, 1916; Resmo s:n, åkerren, söder om kyrkbyn, 1916; Vickleby s:n: vid vägen stationen —St. Frö, 1916; Köpinge s:n: vid vägen väster om Salomonstorp, 1916; i diken vid Rosenfors, 1913; Högby s:n: Viksjö, skogsäng, 1916; Ås sin: slåtteräng sydost om kyrkan, 1916. Alchemilla micans Bus. — Glömminge sn: Lökenäs, på gränsen mellan en skogsäng och en åker, 1917. Alchemilla suberenata Bus. Till de av AULIN angivna lokalerna kan jag endast lägga: Torslunda s:n: Skogsby station, fuktig skogsäng, 1916; skogsäng norr om Kalkstad, 1916. På den senare lokalen hade den på torrare mark ett ganska avvikande utseende: långt åtskilda blad- basflikar och stark hårighet på stjälk, blad och bladskaft. Alchemilla alpestris Schm. Är ganska allmän över hela ön. Coronilla Emerus L. Förutom på de gamla lokalerna i Västra landborgs- sluttningens snår- och högbuskformationer förekommer den i alvar- karst norr om Ekelunda, Sandby 's:n (G. E.: Du REiTZ, 191200) 1913, och i snårformation på en holme i Kvistorps mosse, Långlöts SN TELNIGE : Vicia cassubica L. Huruvida den ännu finnes kvar på den enda av SJÖSTRAND uppgivna lokalen vid Möllstorp, Algutsrums s:n, känner jag ej till. Fann några individ 1916 i Böda s:n, vid stora lands- vägen strax söder om Melby. Lathyrus silvestris L. — Vickleby s'n: sydväst om L. Vickleby, på gränsen till Resmo, i ett åkerrenssnår intill järnvägen; endast några få indi- vid, 1915. Förekommer även, med all sannolikhet införd, i Södra Möckleby s:n: vid Alunbruket, 1907, och Mörbylånga s:n: Risinge, 1916. Lathyrus maritimus IL. Anträffades på skiffergrusstranden mellan Al- brunna och ' Alunbruket, Södra Möckleby s:n, juli 1915. Den klädde då en endast ett par m”? stor fläck av kliffen mellan epimarinen och supralitoralen (SERNANDER, Sv. Bot. Tidskr. 1917.) Har seder- mera brett ut sig ganska kraftigt och upptäcktes förliden sommar på en ny lokal, ungefär 1 km längre söderut. Euphorbia virgata W. & K. — Resmo s:n: väster om Kleva, i en igenlagd sandåker strax ovan stranden, alltsedan 1906; Smedby s:n: Gåssten, 1916: Myricaria germanica (L.) Desv. Fann denna 1916 i riklig mängd på Horn- sjöns långgrunda och sandiga norra strand. Helt säkert har den ganska nyligen slagit sig ned där. Sandstranden blottlades vid sänk- ningen av sjöns yta för några 10-tal år sedan. Lokalen är full- komligt analog med lokalerna vid Tåkern och Ringsjön. Viola. För mina fynd inom detta släkte hoppas jag kunna redogöra vid ett senare tillfälle. Peplis Portula L. — Repplinge s:n: i kanten av en gångstig i ekskogen nedanför Borgholms slott (G. E. Du REritZ, 1914, U). Epilobium hirsutum L. -- Resmo s:n: på den gyttjiga stranden strax norr om Mörbylånga köping, 1906: Mörbylånga s:n: järnvägens grusgrop vid Nyhem, 1913. Epilobium hirsutum L. X palustre L. På den gamla hirsutum-lokalen väster om Bredinge, Kastlösa s:n, fann jag 1913 några individ av denna hybrid. De voro i hög grad intermediära. Särskilt utlöpar- nas utseende var mycket karakteristiskt. Den är beskriven i HAUs- KNECHTS monografi på exemplar från Östersjöprovinserna. Förliden sommar fanns ett ganska stort antal individ. Epilobium hirsutum L. X parviflorum Schreb. — Kastlösa s:n: Bredingce, 1913; Resmo s:n: stranden strax norr om Mörbylånga köping, 1915: Epilobium hirsutam L. X roseum Schreb. — Mörbylånga s:n: i ett dike nedanför Borgby (S. MEDELIUS 1908, U); Kastlösa s:n: Bredinge, 1913. Epilobium montanum L. X parviflorum Schreb. — Köpings s:n: järnvägs- diket vid Rosenfors, 1916. Epilobium montanum L. X roseum Schreb. — Torslunda s:n: Runnsbäck, i elt murat dike vid vägen strax norr om byn, 1915. Epilobium collinum Gmel. X montanum L.— Högby s:n: Vedbyskog, 1916. Epilobium adnatum Griseb. — Mörbylånga s:n: strax nedanför Borgby 1913; järnvägens grusgrop vid Nyhem, 1913; järnvägsdike vid Mörby- långadalen, 1917; Gårdby s:n: järnvägens sandtag strax norr om sta- tionen, 1915. Epilobium adnatum Griseb. X parviflorum Schreb. — Mörbylånga s:n: omedelbart nedanför Borgby, 1915; järnvägens grusgrop vid Nyhem, 1915. Epilobium adnatum Griseb. X roseum Schreb. — Mörbylånga s:n: omedel- bart nedanför Borgby, 1913. Epilobium obscurum Schreb. Gärdslösa s:n: Lindby, vid stationen, 1913; Torslunda s:n: Runnsbäck, på fuktig sand strax norr om byn, 1916. Epilobium obscurum Schreb. X palustre L. Gärdslösa s:n: Lindby, vid stationen, 19135. Epilobium obscurum Schreb. X parviflorum Scechreb. — Gärdslösa s:n: Lindby, vid stationen, 1915. Epilobium palustre L. X roseum Schreb. — Kastlösa s:n: Bredinge, 1913; Mörbylånga s:n: Borgby, 1913. Eryngium maritimum L. Några få individ på sandstranden vid Byxel- krok, Böda s:n, 1916. Pyrola rotundifolia L. — Kastlösa s:n: Västerstad, björkskogen, mycket sparsamt, 1913. Pyrola media Sw. — Köpings s:n: Skademosse, »nova civis oelandica>. (O. BERGMAN 1879, U). 240) Pyrola minor L. — Kastlösa s:n: Västerstad björkskogen, 1904; Torslunda s:n: nedanför Eriksöra, 1913; Vickleby s:n: nedanför St. Vickleby, 1916; Algutsrums s:n: vid Saxnäs, 1916. Ledum palustre L. Högsrums sn: St. Rör, vid L. G:s fot, 1916; Böda s:n: Fagerumstrakten, 1908 Naumburghia thyrsiflora (L.) Behb. — Mörbylånga s:n: Bisinge hamn, 1903: lesmo sn: i avloppskanalen nedanför L. Frö, strax invid stranden, 1917. Centaurium capitatum (Willd) RB. & Br. Synes vara stadd i spridande. Den håller sig alltid till tämligen starkt kulturpåverkade lokaler, såsom igenlagda åkrar, järnvägsdiken o. s. v. Föra s:n: i en igen- lagd åker mellan Föra station och Marsjön, 1916; Persnäs s:n: järn- vägsdike strax söder om Gunnarslund, 1917. Cuscuta Epithymum <(L.) Murr. — Kastlösa s:n: skogsäng nordväst om L. Dalby, 1904—1907, därefter utgången; Mörbylånga sn: betesmark strax norr om köpingen, 1905—1907; Högby s:n: Viksjö, igenvuxen-: trädesåker, 1916. Calystegia sepium (L.) R. Br. Finpes ännu kvar på den av SJÖSTRAND uppgivna lokalen: Högby s:n: vid Hornsjöns stränder; sågs där 1916 i Salix cinerea-snår på nordvästra stranden. Torde däremot vara utgången mellan Vickleby och St. Frö. Nonnea pulla (L.) DC. — Resmo s:n: väster om Kleva, i en sandåker strax ovan stranden alltsedan 1906. I den för länge sedan igenlagda åkern växte bl. a. Echium vulgare, Euphorbia virgata (se ovan"), Melilotus officinalis. Myosotis laxa Lehm. Jag känner den för närvarande endast från Södra Möckleby s:n: Albrunna, i Juncus Gerardi-äng, 1917. Ajuga pyramidalis L. Saknas antagligen på södra Öland. Sedd sydli- gast i Torslunda s:n, vid Runnsbäck, 1903. Salvia verticillata L. — Kastlösa s:n: på gräsmattor i en trädgård omedel- bart söder om kyrkan, 1904—1907. På samma lokal växa även Onobrychis vicitfolia, Sanguisorba minor. Verbascum nigrum L. X thapsiforme Schrad. — Kastlösa s:n: på järnvägs- banken vid Penåsa, 1913; Bring, stationsplanen, 1913. Verbascum nigrum L. X Thapsus L. — Högby s:n: Horns kungsgård, 1908: - Vedbyskog, 1916. Melampyrum arvense L. Ventlinge s:n: Parboäng sedan 1904; Gräsgårds- s:n: vid landsvägen mellan Össby och kyrkbyn, 1916. Få bägge lo- kalerna finnas även en f. pallens, analog med M. cristatum f. pallens. Utricularia minor L. — Köpings s:n: Skedemosse, i en pöl i skogen strax väster om gården, 1908. Utricularia intermedia Hayne. — Långlöts s:n: i myren strax norr om Åstad, 1908. Plantago media L. Endast iakttagen i Kastlösa s:n: Västerstad, i gräs- mattor i herrgårdens trädgård sedan 1904. Eupatorium cannabinum L. — Köpings s:n: Rosenfors, 1913. Rudbeckia hirta L. — Torslunda s:n: på järnvägsbanken vid Eriksöre, toto vid ektråketorpt917; 241 Petasites spurius L. Anträffades i september 1916 på grusstranden söder om Fröbygårda, Vickleby s:n, norr om den nordligaste avlopps- kanalen. Den är ännu steril. Förliden sommar kunde ett 50-tal blad räknas. Carduus nutans L. Förutom på de gamla lokalerna i Repplinge s:n, varest den synes tilltaga år från år, har jag sett den i Långlöts s:n: Åstad, 1908; Algutsrums s:n: Hönstorp, 1916; Högsrums s:n: Nyttorp 1916; Torslunda s:n: Färjestaden, 1915. Samtliga lokaler äro lands- vägskanter. Särskilt anmärkningsvärda äro fynden av Crambe maritlina, Lathyrus ma rilimus och Petasites spurius. Fyndorterna äro belägna på den högsta, recenta strandvallen, mellan epimarinen och supralitoralen (SERNAN- DER 1. c.), på sandiga och grusiga partier av södra Kalmarsundsstranden. Med all säkerhet ha vi här att göra med helt nyligen inkomna arter. Spridningsenheterna äro ju i hög grad anpassade till spridning med havsdriften, och lätt nog kan invandringen till Ölandskusten ha försig- gått från lokalerna för dessa arter i södra och sydöstra Sverige. Att denna invandring ägt rum först nu och ungefär samtidigt för alla ar- terna är ej uteslutande ett slumpens verk. De strandpartier, där de anträffats, ha nämligen under de senaste 10—20 åren varit skyddade för betning och upptrampning av kreaturen därigenom, att strandvallarna ovanför planterats med tall, och de ifrågavarande delarna av stranden fördenskull avstängts genom inhägnader. R. Sterner. Nyhet för Sveriges flora. Sommaren 1907 hade jag lyckan att på Öland göra ett särdeles an- märkningsvärt växtfynd. Jag vistades då i Kastlösa på sydvästra delen av ön. Socknen är en av de bördigaste, så att till och med den väldiga kalkheden Södra Al- varet bär spår därav, i det att dess Kastlösaområde har att uppvisa tvenne oaser, de något bebyggda alvarlundarna Stora Dalby och Lunda. »Lundarna» utgöras dock rätteligen av ett par på moräner liggande träd- och buskrika lövängar. Den södra av dem är Lunda. Därinvid, i den brutna övergångsterrängen till det egentliga och stäpp- lika alvaret, var det jag den 3 augusti fann Ågrimonia pilosa Ledeb. Arten skiljer sig från 4A. Eupatoria genom rombiskt-lancettlika små- blad, vilkas kilformigt avsmalnande bas har hela kanter. Vidare äro bladen undertill gröna och endast håriga på nerverna, under hösten bli de vanligen rödanlupna. Blommorna äro mindre. Frukterna äro före mognaden upprättstående, först vid mognaden bli de nedböjda; alla taggar äro då tätt sammanslutna över frukten. Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 16 242 Den rådande xerofila vegetationen, där Agrimonia pilosa anträffades, står rätt hög i nödtorftigt vindskydd av stenar, hagtorn och slån. Så synes också som skulle växten, ehuru fåtalig, kunna stå stark — om blott den vidare får det. Jag återsåg den år 1912. I frågan rörande när och huru arten inkommit, torde ett och annat xräva framtida utredning. Några anpassningsfenomen, som kunde tyda på vad jag ville kalla »ölandisering>, förmärkas icke; de yttre livsvillkoren visa sig således vara blott föga avvikande. Med avseende på immigra- tion och frekvens vore närmast av intresse att veta, huruvida växten förekommer även i den öster om Kastlösa och intill Östersjön liggande Hulterstads socken. Över det vida vattnet måste den emellertid färdats. Att härvid fåglar befordrat överfarten är knappast att förmoda, då dessa säkert finna de krokborstiga skenfrukterna mindre tilldragande och nå- got för besvärliga som påhäng. Månne då skenfrukterna, just genom sina hakande spridningsorgan, kommit med i den breda samfärdseln för att en dag hamna -— uppe vid det öländska alvaret? Hur man möjligen undrar, stannar man till slut smått häpen vid den föreställningen, att växten obemärkt levat här sedan förgången geologisk tid. Visst är att vi ha att göra med en från Asien härstammande invand- rare, som i likhet med hela grupper av arter — exempelvis Altai- och stäppflorans typer — en gång här tagit fäste. Arten i fråga älskar varma och torra lokaler såsom många av Ölands uppmärksammade karaktärs- växter: Artemisia rupestris och laciniata, Ranunculus illyricus, Helianthe- mum oelandicum, för att endast nämna några representanter av stäpp- floran och därtill ansluta förevarande fynd. Sannolikt blir väl också fastslaget, att Agrimonia pilosa liksom dessa xerotermer och med dem en gång samtidigt invandrat under ett skede, då klimatet var torrare och varmare, somrarna längre än i vår tid. Tanken söker sig hän till en sådan blidare period av den postglaciala tiden, då havet stod högre än nu kring det öländska landet, och då stenålderns folk där strövade på den mark, varur törhända länge än Agrimonia pilosa skall spira. Arten har ett synnerligen vidsträckt utbredningsområde. Den före- kommer i Kina, Sibirien ifrån Amurområdet åt väster, Afganistan, Kasch- mir, mellersta Ryssland till Cherson i söder, Ostgalicien, Ungern samt västra delen av Siebenbärgen- I sin så markerade dragning åt väster hade arten, ansågs det, funnit utbredningsgränsen inom kustlanden Fin- land—Ostpreussen. Och nu befinnes att den har en utpost på denna sidan Östersjön. Agrimonia pilosa Ledeb. utgör sålunda ett betydelsefullt tillskott till Ölandsflorans såväl östliga xerotermer som eljest egendomliga arter av östligt ursprung och är därutöver — en nyhet för Sveriges flora. Oskar Sternvall. 243 Salix myrtilloides L. funnen uti Trysil i Norge, Till de floralement, som i postglacial tid från nordliga Finland efter hand invandrat till det egentliga Skandinavien, hör efter all sannolikhet Salix myrtilloides L. Denna arts nutida utbredning i vårt land är som bekant icke ringa. Att den inom vissa delar av nordligaste Sverige ända upp i övre Norrbotten och Torne Lappmark å för densamma lämplig mark — myrar och mossar företrädesvis i skogsregionen — ej är ovanlig har länge varit bekant. Vad åter beträffar syd- liksom sydvästgränsen för dess uppträdande i Sverige, torde kunskapen härvidlag vara rätt brist- fällig och utbredningen åt dessa håll fördenskull kanske förtjänt av ett märmare studium, I WAHLENBERGS »Flora Suecica» av 1824 synes Tåsjöberget i Ångerman- land hava varit den sydligaste då kända lokalen för Salix myrtilloides. 'Sedermera har den emellertid anträffats betydligt längre söderut. HART- MANS »Skandinaviens Flora», uppl. 9 (utgiven 1864) upptager S. myrtilloides jämväl från Medelpad och Härjedalen, och i samma floras 10:de upplaga (utg. 1870) befinnes, sydgränsen nedflyttad ytterligare, nämligen till Ljusdal i Hälsingland. Från detta sistnämnda landskap äro numera kända ett stort antal lokaler, av vilka de sydligaste äro belägna i trakten av Voxna- älven mellan Alfta och Voxna (i juni 1887 iakttog jag vid ett besök i Alfta S. myrtilloides jämte vackra hybrider av densamma med Salix dapponum, S. aurita och S. repens). Från Dalarna har S. myrtilloides icke varit känd före 1898: detta år anföres den som ny för detta land- :skap av P. W. WistRÖM i »Förteckning öfver Helsinglands Fanerogamer och Pteridofyter> (Vimmerby 1898). Hittills kända fyndställen från Da- larna äro ej många. Enligt benäget meddelande från docenten G. Sa- MUELSSON, Uppsala, föreligga såvitt bekant förutom den äldsta av W1I- STRÖM uppgivna lokalen från Porfyrverket i Älvdalen endast 4 ytterligare, nämligen Tyrinäs, Hållan och Skarptägt i Älvdalen samt Tandsjön i Vän- jan (uppgifterna om de sistnämnda lokalerna förskriva sig alla från jäg- mästare O. WESTERLUND). Emellertid hava hybrider av S. myrtilloides anträffats i skilda delar av landskapet, vilket väl tyder på, att artens utbredning inom detsamma är större än man hittills kunnat fastslå. Så- lunda har SAMUELSSON funnit S. aurita X S. myrtilloides så långt västerut som i Särna (nära Hornberget) samt S. lapponum Xx S. myrtilloides i Tran- strand (vid Fiskarheden). Att döma av hittills gjorda iakttagelser skulle alltså sydgränsen för Salix myrtilloides i vårt land framgå genom södra Hälsingland och mel- lersta Dalarna. Härvid må dock alldeles bortses från de två från det egentliga utbredningsområdet isolerade, högst märkliga och svårförklar- liga förekomsterna av S. myrtilloides i Småland, nämligen Spetsamossen vid Hof nära Växiö (här sedan många år utgången i följd av mossens uppodling) samt Södra Vi, norr om Vimmerby i Kalmar län. Vad åter beträffar gränsen för artens utbredning mot väster (sydväst), befinnas de längst framskjutna fyndorterna för S. myrtilloides tillhöra Härjedalen. Enligt SELIM BIRGER i »Härjedalens Kärlväxter> (Stockholm 1908) före- kommer S. myrtilloides mångenstädes i de östra delarna av denna pro- 244 vins, men har däremot ännu icke anträffats i de västra; vid Fjällnäs samt å det rika Hamrafjället i Tännäs socken är den sålunda av flera botanister (även av undertecknad) förgäves eftersökt. Den västligaste hittills anmärkta lokalen ligger i centrum av landskapet >»vid vägen mellan Hede och Sonfjället». Andra västgränsen tillhörande lokaler äro- uppgivna från Hede, Vämdalen och Linsäll. Medan Salix myrtilloides” utbredningsområde i Sverige sålunda sträcker sig i stort sett över hela norra och en väsentlig del av landets mellersta del ända ned till 61? nordl. br., gäller något dylikt alls icke i fråga om Norge. Här har nämnda Salix-art under en lång följd av år varit känd endast från ett område norr om polcirkeln. Enligt BLYTT i »Norges Flora» (Kristiania 1861) förekommer S. myrtilloides »sjelden i Nordland og Finmarken omtr. fra 67915—699 45”, alltså genom ett jämförelsevis mindre gebit i landets nordliga del. Medan nämnda område, sedan detta skrevs, något tillökats i norr, lär något fynd söder om detsamma icke hava gjorts -förrän i juli 1916, då f. overlerer O. NyYHUUS i Trysil in- samlade en Salix-form, som överraskande nog befanns vara S. myrtilloides. Detta fynd, som med upptäckarens tillstånd härmed bekantgöres för Svensk Botanisk Tidskrifts läsare, bör äga stort intresse ej blott för norska utan även för svenska botanister och synes ur flera synpunkter vara synnerligen anmärkningsvärt. Fyndlokalen, som utgjordes av en mosse liggande c:a 625 m ö. h., är belägen vid Haaen i Flendalen söder om Skalfjeld om- kring 8 kilometer öster om Trysilälven å 61?235; avståndet österut till gränsen mot Dalarna uppgår till något mer än 20 kilometer. Sommaren 1917 lyckades NYHUUS finna ytterligare ett växtställe för samma art, även detta beläget söder om Skalfjeld, men !/2 mil norr om föregå- ende lokal å >»Flensjobekkens venstre side ned mod 60. Flensjo.> På båda ställena uppträdde S. myrtilloides i stor mängd. Särskilt gällde detta om lokalen vid Haaen, varest den växte massvis »tet som Lyng paa en Mo utbredt over antagelig et Par Hektar eller mere>. Å den senare platsen förefanns den visserligen ej så rikligt, men exemplaren kunde dock även där med säkerhet räknas i tusental. I betraktande av att Salix myrtilloides, såsom av den ovan lämnade kortfattade redogörelsen framgår, på den motsatta svenska sidan varken i Dalarna eller Härjedalen ännu synes hava nått fram till riksgränsen — avståndet dit från resp. närmaste kända lokaler uppgår till ej mindre än omkring 70 kilometer — innebär upptäckten av denna Salix-art i Trysil onekligen en överraskning och är värd all uppmärksamhet. Utgår man från den hos oss väl numera rätt allmänt accepterade uppfattningen, att S. myrlilloides i likhet med Picea Abies, Alnus incana, Rubus arcticus m. fl. ursprungligen inkommit i Skandinavien från öster och sedermera utbrett sig mot söder och väster (se AUG. HEINTZE: Om Ranunculus lapponicus och andra granens följväxter i Skandinavien. — Bot. Not. 1909, s. 181—202), ge dessa fynd vid handen, att S. myrtilloides framryckning i sydvästlig riktning faktiskt skett väsentligen längre, än man hittills haft anledning förmoda. Givetvis förklaras ju nämligen förekomsten av arten i Trysil naturligast genom antagandet av en mer eller mindre recent spridning från svenska sidan, närmast från Dalarna. Av intresse är 245 NYHUUS' meddelande, att den i sydligaste Norge så sällsynta Rubus arcticus, vilken säkerligen är en följeslagare till Salix myrtilloides, om också kanske ej fullt samtidig med denna, ingenstädes i dessa trakter finnes så allmänt och i så stor mängd som just söder om Skalfjeld i märheten av de båda fyndställena för S. myrtilloides. I de närgränsande Dalasocknarna Idre, Lima och Älvdalen är denna Rubus-art likaledes ymnig enligt CONR. INDEBETOU i »Flora Dalekarlica» (Nyköping 1879). Självklart äro emellertid andra möjligheter tänkbara till förklaring av S. myrtilloides förekomst i Trysil än den nu antydda, d. v. s. en in- vandring från Dalarna eller eventuellt Härjedalen. Overlerer NYHUUS, som under en följd av är företagit studier — även geologiska — i Trysil, är för sin del benägen tolka fynden av S. myrtilloides som relikt från senaste skedet av istiden, vilken han av flera skäl antager hava i dessa -centralt belägna trakter länge hållit sig kvar. Med hänvisning till S. myr- dilloides nuvarande utbredning i nordliga Tyskland (Väst-Preussen och Posen) samt de nämnda förekomsterna i Småland, vilka av honom upp- fattas såsom på grund av särskilt gynnsamma ståndorts- och naturför- hållanden kvarlevande glacialrelikter — det förtjänar framhållas, att vid Södra Vi förekommer jämte S myrtilloides även Betula nana — håller han för troligt, att S. myrtilloides invandrat till denna del av Norge från det sydliga Sverige, och att den därvid i likhet med andra kända glacial- växter följt efter den bortsmältande isranden. Denna hypotes, vilken -onekligen synes mycket rimlig, förutsätter emellertid naturligtvis, såsom också NYyYHUUS själv framhåller, för sin giltighet, att S. myrtilloides kan påvisas i de sydsvenska torvmossarna, men såvitt jag känner, föreligger hittills intet säkert sådant fynd. I GUNNAR ANDERSSONS »Svenska växt- världens historia» (2 uppl., Stockholm 1896) omnämnas visserligen i över- sikten över Sveriges fossila kvartärflora tvenne fynd av S. myrtilloides från Götaland, det ena från Dryas- och det andra från björkzonen, men båda åtföljas av ett antagligen motiverat ?, vilket säkerligen ej gäller en- dast respektive zoner. Ett visst, ehuru indirekt stöd för sin hypotes finner NYHUUS däri, att hans forskningar efter S. myrtilloides i området Öster och nordost om Skalfjeld — särskilt i Drevdalen — nästan ända upp till riksgränsen givil negativt resultat, varför en invandring till Trysil från detta håll av honom anses mycket osannolik. Mot detta torde dock kunna invändas, dels att fröna hos S. myrtilloides genom sin lätthet och hårighet givetvis äga i och för sig stora spridningsmöjlig- heter, dels att vår kännedom om S. myrtilloides' utbredning i närgrän- sande delar av Dalarna och Härjedalen måste fortfarande betraktas som amycket ofullständig. J. 4. OSkårman. 246 Floristiska anteckningar från Kolmården. Nedanstående förteckning upptager en del växter, som jag antecknat under en par veckors vistelse å Kolmården sommaren 1916. Kolmården är ett intressant fält för floristiska studier, därigenom att den, inom ett relativt litet område, företer exempel på två vittskilda natur- och vegetationstyper. Här frodas under de milslånga, solstekta sydbergen å Bråvikens norra strand en yppig lundvegetation, karakteriserad av åtskilliga varmtempere- rade arter, särskilt yppig, där kalk ingår som väsentlig beståndsdel i vitltringsmaterialet. På högplatån några få km härifrån, på en höjd av 100-125 m över Bråvikens yta, möter man däremot en naturtyp, somv med sina vidsträckta barrskogar, mossar och djupa tjärnar starkt påmin- ner om vissa delar av Norrland. Floran visar också stor överensstäm- melse härmed; den kännetecknas av åtskilliga nordliga element, men är för övrigt enformig och artfattig. Detta sistnämnda faktum har gjort, att de inre delarna av Kolmården föga uppmärksammats av botanister; den södra delen däremot är synnerligen väl känd, främst genom kyrkoherde LINDE, Krokek, för övrigt genom en hel mängd andra botanister som lockats dit av den rika floran. Genom professor GUNNAR ANDERSSONS vänliga bistånd kom jag i tillfälle att göra en botanisk resa till de ovannämnda trakterna, Björkviks och norra delen av Krokeks socknar. Dessutom gjordes en exkursion till sjön Täljaren i Lerbo s:n. Med undantag av östra delen av Björk- viks s:n kännetecknas området av den för inre Kolmården typiska na- turen; lövskogsvegetationen karakteriseras av björk, ädla lövträd före- komma sparsamt, och endast framme vid Yngarn finnas några samhällen, som kunna göra anspråk på benämningen lövängar. Många av de arter, som vanligen ingå i dessa samhällens sammansättning, saknas därför här. Inalles äro från området antecknade 381 arter förutom Hieracia, Rosae och Rubi. Följande lista är ett utdrag härav. Till frih. E. M. HERME- LIN och teknolog E. HERMELIN, Marieberg, samt jägm. C. SMEDBERG, Virå.. vilka lämnat mig många värdefulla upplysningar, får jag härmed fram- föra mitt tack. Nomenklaturen är densamma som i NEUMANS flora. Förkortningar: Bj. = Björkvik, Kr. = Krokek. De i förteckningen flerstädes nämnda »landvinningarna» vid Marieberg och Hovsta äro genom Yngarns sänkning nyvunna områden, å vilka den förutva- rande stran dsnårvegetationen vandrat fram. Såvitt ej åverkan sker, uppstår här sannolikt ett lövängssamhälle, karakteriserat i främsta rummet av ask. Achillea Ptarmica L. Ogräs i åkrar, spridd över hela området. Aethusa Cynapium L. Bj. Virå. Agrimonia Eupaltoria L. Bj. Finnängen. Täml. sällsynt. Aquilegia vulgaris L. Bj. Virå, Hovsta landvinning. Kr. vid ödekyrkan. Arnica montana L. Bj. Virå, (jägm. C. SMEDBERG). Artemisia Absinthium L. Vid gårdar allm. Avenastrum pratense (L.) Jessen. Allm. > pubescens (Huds.) Jessen. Allm. Batrachium peltatum (Schrank) Gelert. Bj. Virå. > paucistamineum (Tausch) Gelert 8 divaricatum (Sehrank) Gelert. Bj. Bjärsätterstorp. Berberis vulgaris L. Bj. Orretorp. Bidens cernuus L. Kr. gästgivargården. Bj. Yxtastugan, Virå, Bjärsätter. > tripartitus L. var. cannabinus ”Tausch. Kr. gästgivargården. > » var. integer C. Koch. Kr. gästgivargården. Calla palustris L. Allm. i skogsbygden. Callitriche vernalis Koch. Allm. > bicuspidata (C. hamulata Auct. p. p.)- Lerbo i bäcken mellan Täljaren och Yngaren. Campanula Cervicaria L. Bj. Virå, Finnängen. Carex echinata Murr. Allm. » glauca Murr. Bj. Pilkärret. > Mrta LL. Bj. Bjerkens södra strand. > lasiocarpa Ehrh. Bj. Virå. » fimosa LL: "Allm: 2 pseudocyperus L. Kr. Stora och Lilla Roten (kyrkoh. LINDE). >») pulicaris L. Bj. Klockartorp. Carlina vulgaris L. "Allm. Chrysanthemum segetum L. Bj. Marieberg. Chrysosplenium alternifolium &L. Bj. i skogsbygden, enligt uppgift av jägm. C. SMEDBERG. Cicuta virosa L. Lerbo i Täljaren och i bäcken mellan denna sjö och Yngaren. Cirsium heterophyllum (L.) All. Spridd över hela området. Clinopodium vulgare L. Bj. Virå, Finnängen, Marieberg. Coralliorrhiza innata R. Br: Bj. Hagbyberga (Frih. E.: M. HERMELIN). Cynoglossum officinale L. Bj. Virå. (Jägm. C. SMEDBERG). Daphne Mezereum L. Bj. Virå, Finnängen. Daucus Carota L. Bj. Marieberg på en åkerren. Drosera intermedia Hayne. Kr. vid sjön Guldvagnen; Bj. Orretorpskärret. > longifolia (L: p. p) Hayne. Kr: vid Guldvagnen. Bj. Orre- torpskärret. Elodea canadensis L. C. Rich. Bj. Yngaren (teknolog E. HERMELIN). Empetrum nigrum L. Kärr i skogsbygden, mångenstädes. Epipactis latifolia (L.) All. var. violacea (Dur. Dusq.) Bj. Virå. Eriophorum alpinum L. Bj. Pilkärret. Erodium cicutarium (L.) U'Her. Bj. Bjärsätter. Eupatorium cannabinum L. Bj. Virå. (K. HÖRBERG) Filago minima (Sm) Fr. Kr. gästgivargården. Bj. Virå, Klockartorp, Marieberg. Filago montana L. Bj. Virå (jägm. C. SMEDBERG). Galium Mollugo L. Bj. Finnängen (frih. E. M. HERMELIN). Geranium sanguineum &L. Kr. vid ödekyrkan. Goodyera repens (L.) R. Br. Bj. Virå (jägm. C. SMEDBERG). 248 Gymnadenia conopsea (L.) RB. Br. Bj. Virå, Finnängen och vid Bjerken. Hottonia palustris L. Bj. Virå, Pilsjön, Marieberg. Humulus lupulus L. Bj. Hovsta landvinning; efter sjösänkningen inkom humlen å den sålunda blottade marken, av vilken den nu fullkomligt täcker hela sträckor med en tät matta. Hydrocharis Morsus rane&e L. Lerbo i Täljaren och i bäcken mellan denna sjö och Yngaren. Impatliens noli tangere L. Bj. Hovsta i lövskogen mot sjön. Juncus. filiformis L. f. pusillus Fr. Bj. Virå vid vägen till Ottekil. Lactuca muralis EL. Bj. Virå, Mariebergs landvinning. Lamium album L. Bj. Virå (jägm. C. SMEDBERG). Lathrea squamaria L. Bj. Virå i lövskogen nära stationen (jägm. C. SMEDBERG). Lathyrus silvester L. Bj. Ekekulla, Finnängen. Lemna minor L. Allm. > polyrrhiza L. Lerbo i Täljaren (teknolog E. HERMELIN). » trisulea L. Lerbo i Täljaren, mycket ymnig. Leonurus Cardiaca L. Bj. Virå nära sågen. Linum catharticum LL. Bj. Bjärsätter. Lobelia Dortmanna L. Kr. i sjön Guldvagnen. Lonicera Xylosteum L. Bj. Virå, Marieberg, Finnängen. Lycopus europaeus L. Bj. Virå, Mariebergs landvinning. Malachium aquatiecum (L.) Fr. Bj. Finnängen, Marieberg flerst. Malaxis paludosa (L.) Sw. Kr. stranden av Guldvagnen; Bj. Orretorps- kärret. Malva rotundifolia 1L. Bj. Virå (jägm. C. SMEDBERG). Matricaria discoidea L. Bj. Spridd över hela s:n, även vid enstaka gårdar långt inne i skogsbygden. Molinia coerulea (L.> Mönch. Kr. stranden av Guldvagnen. Monotropa hypopitys L. Bj. Virå flerst., Mota, Finnängen, Kulltorp. Kr. vid ödekyrkan. Myriophyllum spicatum LE. Kr. Guldvagnen. Odontites rubra Gilib. Bj. Ekekulla, Marieberg flerst. Oenanthe aquatica (L.) Lam. Bj. Virå; Lerbo i Täljaren. Orobus niger L. Bj. Virå. » DErnuUSs LE: » Finnängen, Mariebergs landvinning. » tuberosus L. Allm. Papaver dubium L. Bj. Skogsåker. Paris quadrifolia L. -Bj. Virå, Finnängen, Marieberg, Hovsta, m. fl. st. Pedicularis silvatica L. Kr. Guldvagnens norra strand (ett par ex.) Peplis Portula L. Bj. Yxtastugan. Picea Abies (L.) Karst. f. virgata Jacqu. Bj. Espudden. Polygonum amphibium L. Bj. Virå. Populus tremula L. 8 villosa A. F. Lang. Bj. Marieberg (frih. E. M. HERMELIN). | Potentilla norvegica L. Bj. Virå (jägm. C. SMEDBERG). » reptans L. » D » » Pulmonaria officinalis L. f. immaculata Opiz. Bj. Virå. 249 Pyrola umbellata L. Bj. Ö. Kulltorp, Sjöstugan. Pyrus Malaus,E. - Bj: Vira vid vägen till Ottekil. "Sällsynt: Ranunculus reptans L. Kr. Guldvagnen. Lingua L. Lerbo i Täljaren. > polyanthemos L. Bj. Virå, Ekekulla. Rhynchospora alba (L.) Vahl. Allm. i skogsbygden. » fusea (L:) Roem: & Sch. Kr. i ett kärr nära Betlehem. Rumex maximus Schreb. Bj. Marieberg (frih. E. M. HERMELIN). Sagina nodosa (L.) Fenzl. Bj. Bjerkens södra strand. Sagittaria sagittifolia LTL. Bj. Virå, Orretorpskärret. Salix cinerea L.: Bj: Virå (jägm. C. SMEDBERG): Saxifraga tridactylites L. Bj. Munkeboda å ett kalkberg (tekn. E. HERMELIN). Scheuchzeria palustris L. Kr. Guldvagnen, vid en tjärn nära gästgivar- gården och vid Betlehem; Bj. Orretorpskärret, Pilsjön. Scirpus silvaticus L. Bj. Virå, Orretorp. Scrophularia nodosa L. Bj. Virå, Mariebergs landvinning. Sedum annuum L. Bj. vid apoteket (jägm. C. SMEDBERG). Serratula tinctoria L. Bj. Espudden. Sieglingia decumbens L. Bernh. Kr. gästgivargården. Bj. Virå, Finnängen. Silene venosa (Gil.) Aschers. Bj. Finnängen. Sium latifolium L. Lerbo i Täljaren. Solanum Dulcamara L. Bj. Mariebergs landvinning. Sonchus asper (L.) All. Bj. Virå, Marieberg, Ekekulla. Sparganium minimum Fr. Allm. natans (LE) Fr. Kr: Guldvagnen:. » simplex Huds. Kr. Bäcken, som rinner till Guldvagnen, Orretorpskärret. Spergula rubra (L. p. p) Bj. Espudden. Stachys palustris L. Bj. Finnängen. » silvaätica" LL. ' "Bj. Vira: Stellaria uliginosa Murr. Kr. Guldvagnen och en tjärn vid gästgivar- gården. Stratiotes aloides EL. Lerbo i Täljaren, ymnig. Subularia aquatica L. Bj. Orretorpskärret (jägm. C. SMEDBERG). Tanacetum vulgare L. Bj. Yxtastugan. Thalietrum flavum L. Bj. Mariebergs landvinning. Thymus serpyllum L. Kr. gästgivargården vid landsvägen, ödekyrkan. Tragopogon pratensis L. Bj. Marieberg. Trichera arvensis L. Bj. Virå. Triglochin palustre L. Kr. Guldvagnen. Trollius europaeus L. Bj. Virå. Turritis glabra LTL. Bj. Virå. Typha angustifolia L. Bj. Bjärsätterstorp, Ekekulla. » latifolia IL. » Utricularia minor L. Bj. Pilsjön, i en åsgrop nära Viggartorp, Virå, Bjärsätterstorp. Utricularia vulgaris EL. ELerbo i Täljaren, ymnig. Valeriana excelsa Poir. Bj. Virå. 250 Veronica spicata LL. Bj. Virå (K. HÖRBERG). Viburnum Opulus L. Bj. Virå, Finnängen, Marieberg och Hovsta land- vinningar, Kr. Halsbråten. Vicia silvatica UL. Bj. Virå, Källstugan, Finnängen. Viola hirta L. Bj. Finnängen. mirabilis EL. Bj. Gubbsjön (tekn. E. HERMELIN). stlagnina Kit. Bj. Marieberg. Asplenium Trichomanes L. Bj. Bjärsätter. Täml. sälls. Cystopteris fragilis (L.) Bernh. Bj. Bjärsätter. Dryopteris Phegopteris (L.) C. Christens. Kr. Halsbråten; Bj. Klockartorp- Strutiopteris germanica Willd. Kr. Halsbråten, där vägen går över bäcken. Lycopodium inundatum IL. Kr. GuldVvagnen. » Selago IL. A. Sörlin. Lichenologiska notiser. 19. Caloplaca decipiens (Arn.) Steiner i Sverige. Redan vid ett föregående, tillfalle '— "Sv. "Bot; Tidskrt. 19160SNe= — har jag framhållit, att Caloplaca murorum i Tu. M. FRIES »Licheno- graphia scandinavica» utan tvivel är en kollektivart, vars elementararter dock i vårt land äro föga uppmärksammade. I mina »Lichenes suecici exsiccati> har jag nyligen under n:o 695 utdelat en av dem, nämliger C. decipiens (ARN.) STEINER, som synes vara särdeles distinkt. Redan länge har den som art eller underart varit urskild i utländska licheno- logiska arbeten (t. ex. ARNOLDS sedan 1867; SYDOW, »Die Flechten Deutsch- lands»; CROMBIE, »Brit. Lichens»; HARMAND, »Lichens de France»; JATTA, »Lichenes> i Flora italica cryptogama), och i vårt land insamlades den åtminstone så tidigt som av ELIAS FRIES. Dess mest utmärkande karaktär ligger däri, att den är sorediös. Bål- flikarna äro tjocka, ansvällda, starkt konvexa och ljust gröngula samt vanligen pruinösa. Apothecierna, i regeln endast sparsamt tillstädes, äro föga mera mörka och mättat färgade än bålen, sporerna relativt stora och nående en längd av ända till 18 u mot en tjocklek på ända till 9 u. De i exsickatverket utdelade exemplaren äro insamlade på grundmuren till den andra i ordningen (»Lågan») av de fyra väderkvarnarna utanför ringmuren söder om Visby, och arten observerades även på själva ring- muren. För Övrigt är den mig bekant från flera fyndorter i södra Sverige upp till Västergötland (Falköping, ERIK P. VRANG), Närke (Öre- bro, TH. SVEDBERG) och Stockholm (K. F. THEDENIUS); de äldsta svenska exemplar jag sett, äro insamlade vid Lund av E. FRIES. I TH. M. FRIES »Lichenographia» hänföres, såsom framgår av hans herbarium, ifrågavarande art till C. murorum o& major; härav ut- trycket »interdum flavo-sorediatus> i beskrivningen. Och fråga torde 251 vara, om det "icke, såsom redan W. NYLANDER påpekat, är HOFF- MANNS ursprungliga Lichen murorum. - Hans »Enumeratio>», som är källan för namnet, har jag tyvärr icke till hands. Men den beskrivning, som lämnas i »Plante lichenose>» (s. 32), där arten kallas Psora saxicola, passar väl in på C. decipiens. Artnamnet »decipiens> härrör från F. ARNOLD (1867) och kombinationen med Caloplaca från J. STEINER (1898). Riktigast vore nu sannolikt att låta detta namn falla och taga upp >mu- rorum>», men då kommer det namnet icke att beteckna, vad det nu gör hos de flesta författare. För de moderna lichenologernas murorum vore då »miniata> det, som främst skulle komma i betraktande som artnamn- 20. Lecidea plumbeoatra Wainio (Adjumenta II, s. 82) i Jämtland. På tidtals översvämmade stenar i en bäck väster om klövjevägen till Ottsjö strax ovan trädgränsen på Vällista insamlade jag förliden sommar en lav, som vid hastigt påseende hölls för en mager, något missbildad Rhizocarpon badioatrum. Under mikroskopet visade den sig emellertid vara en Lecidea, och först sedan jag uppgjort en beskrivning, fann jag, att det med all sannolikhet är WaAIiNn1os ÅL. plumbeoatra. Då autentiska exemplar icke stått till mitt förfogande — arten har för övrigt ej insam- lats mer än en gång förut, i norra Karelen — bifogas härmed beskriv- ning över de jämtländska exemplaren. Crusta fuscocinerea, opaca, tenuis, rimoso-areolata, areolis parvis, raro latitudine 0,35 mm excedentibus, planis, rarius subeontinua neque J, neque KOH, neque hypoclor. calce. colorata, hypothallo nigricante. Stra- tum corticale tenuissimum, vulgo 10—12 wu crassum, fere amorphum. Gonidia subglobosa, vulgo 8—12 u crassa. Hyphee medullares arcte con- texte, vulgo 5—6 u crasse, valde pachydermaticee. Apothecia satis sparsa, innata v. adpressa, 0,5—1 mm lata, rarius la- tiora, disco atro opaco, primum plano, dein plus minusve convexo, margine concolore tenuissimo, paullulum tantum prominente, mox v. demum omnino excluso. Hypothecium crassum, fusco-rubricosum v. fuscescens. Pars marginalis excipuli tenuissima, nigrescens. Theciunv tenue, 530—60 u altum, superne olivaceum v. olivaceo-nigrescens v. non- nihil in smaragdulum vergens, J primum coerulescens, dein sordide de- coloratum, ascis vinose rubescentibus, KOH immutatum. Asci inflato- elavati, 12—15 u crassi. Spore 8nee, ellipsoideo-oblong:e, (9—)10—12(—13) u longe, 4—53 mu crasse. Paraphyses crassiusculze, 1,5—2 u crasse, arcte conglutinatze, satis crebre septate, superne nonnihil ramos2, apice le- viter tantum incrassate. 21. Lecidea subplumbea Anzi i Jämtland. I de sydvästjämtländska fjällen är Lecidea leucophaea-gruppen, sådan den begränsas i TH. M. FrIES' »Lichenographia scandinavica>», ganska rikt representerad. Förutom den ytterst vanliga L. fuscescens SOMMERF-. ha nämligen anträffats där och redan omnämnts i litteraturen: L. aenea DuF. (MALME, Lich. suec. exs. n:o 448), L. leucophaea (FLOERKE) TH. FR. (exs. n:o 646; utdelad från Göteborgs- trakten), L. griseoatra Flot. ap. Scheer. (av mig återfunnen sparsamt på Areskutan, L. lulensis (Hellb.) Stizenb. (exs. n:o 449) och L. porphyrospoda (Anzi Th. Fr.; 'exs. n:o 342; senare anträffad även i björkbältet vid Storlien). Till dessa kan nu läggas en art, som förut icke är insamlad i Sverige på mer än en enda fyndort, nämligen L. subplumbea Anzi. Efter ett rätt svagt utvecklat material från Lule Lappmark beskrev Tu. M. FRIES (Lichenographia scandinavica, s. 459) denna art under namnet L. obnubila Th. Fr. & Hellb. Emellertid var den beskriven icke mindre än två gånger förut, nämligen 1868 av M. ANzI (Analecta lich. rar., s. 16) under ovan nämnda namn och 1869 av W. NYLANDER (Flora, s. 84) under namn av LDL. inserena. F. ARNOLD har i »Lichenologische Ausfläge in Tirol>, XIII (1874), s. 239, givit företräde åt det sistnämnda, ett tillvägagångssätt, som strider åtminstone mot nu gällande nomenklaturregler. E. WAINIO, som anträffat den på Hammastunturi i Enari Lappmark och lämnar en utförlig beskrivning i sina »Adjumenta» (II, s. 80), använder däremot det av ANZI givna. Redan 1913 anträffade jag ifrågavarande Lecidea på Snasahögen, men den hade blivit liggande bland de obestämda eller osäkra -arter till släktet, som jag under årens lopp insamlat. Förliden sommar fann jag den även på två ställen på Vällista, dels i en liten ravin på fjällets sydöstra sluttningar strax ovan trädgränsen, dels på nordsidan invid ett snöläge något väster om klövjevägen till Ottsjö. Sannolikt förekommer den flerstädes, men den har blivit förbisedd, då den lätt förväxlas med L. lulensis och ljusare former av L. tenebrosa Flot. Från den förra skiljer den sig habituellt huvudsakligen genom den mera gryniga, blygråa bålen och de rätt snart mera konvexa apothecierna, från den senare genom den tunnare, glän- sande kanten på de yngre apothecierna. Säkert låter den sig icke be- stämma utan mikroskopisk undersökning, och dess förnämsta nota cha- racteristica är den redan av TH. M. FrIES påpekade KOH-reaktionen i excipulum. 22. Catillaria premnea (Fr.) Koerb. på ovanligt substrat på Gottland. I Sv. Bot. Tidskr. 1912, s. 312 påpekade jag, att Catillaria premnea förekommer vid Ristafallet i Jämtland, och att den där slagit sig ned på ett så ovanligt substrat som gran. Senare, år 1914, hariGENIDT RiETZ offentliggjort en ännu högre belägen fyndort, nämligen Handöl, där den uppträder >»under fullkomligt samma förhållanden» som vid Ristafallet. Ingenstädes i vårt land torde denna i det hela rätt sällsynta lav förekomma så ymnigt som på Gottland. Litet varstädes där gamla askar och aspar växa, så att stammarna nedtill äro måttligt beskuggade, synes man kunna med framgång eftersöka Catillaria premnea. Men den nöjer sig även här understundom med ett helt annat substrat, än den, åt: minstone att döma efter uppgifterna i litteraturen, i regeln väljer. Den OR Z0r 23 juni förlidet år gjorde jag en exkursion söder ut från Visby och be- sökte därvid den bekanta Högklint. När jag i utkanten av skogen ut- med sjön sökte för mitt exsickatverk insamla Lecanora sulphurea (Hoffm.) "straminea (Stenh.) som växte på granarna och tallarna, överraskades jag av att på de förra finna även den nämnda Calillaria och det i ganska riklig mängd. Sparsamt anträffades den också nedtill på tjockbarkiga martallar. Vilka orsakerna äro till att vissa träd uppbära ett slags lavvegetation, under det andra, som växa alldeles i närheten, uppvisa en helt annan, är icke närmare känt. I vissa fall torde de dock vara att söka i bar- kens kemiska beskaffenhet. Som bekant utmärker sig aspen genom sin rikliga epifytiska vegetation av <:Caloplaca-arter, särskilt C. pyracea, Lecania dimera, Lecanora distans, Xanthoria parietina, Physcia aipolia m. fl. När barken spruckit sönder och dess ytligt liggande delar dött bort och lakats ur, infinna sig åtskilliga andra, såsom Parmelia sulcata, Ramalina farinacea och Evernia prunastri, dem man aldrig anträffar på den släta aspbarken. Hos Salix caprea spelar däremot Lecanora angu- losa främsta rollen i den rätt artfattiga krustalavfloran på den släta barken, och Evernia jämte Parmelia sulcata infinna sig, innan denna spruckit sönder. Några fysikaliska olikheter mellan dessa båda barkar, som skulle kunna betinga den betydliga olikheten i lavvegetationen, sSy- nas mig svårligen förefinnas. Sådana kunna däremot med fog ifråga- sättas vid en jämförelse mellan björken med dess kompakta korkbild- ning och aspen eller mellan tallen med dess, låt vara rätt så svaga, fällbarkbildning och granen. Det torde nämligen vara otvivelaktigt, att björken, så länge dess bark ännu ej är söndersprucken, erbjuder ett betydligt torrare substrat än aspen och att tallbarken, därigenom att den flagrar av, är mycket mera hinderlig för uppkomsten av en epifytisk vegetation än granbarken under i övrigt lika yttre förhållanden. Vad nu beträffar förekomsten av Caltillaria premnea på gran vid Hög- klint, Ristafallet och Handölsforsen och på tall vid Högklint, så finns knappt anledning att antaga, att barken, som utgör substratet, skulle vara på något särskilt sätt kemiskt förändrad eller att överhuvud i barken själv förefunnes något, som gjorde det möjligt för laven i fråga att slå sig ned och trivas där. På de båda jämtländska fynd- orterna äro granarna utsatta för stänket eller »dimman> från fallen, samtidigt med att ingen för stark beskuggning blir hinderlig för lavens fortkomst. Åtminstone i viss mån liknande torde förhållandena vara i utkanten av skogen vid Högklint; vinden medför fuktighet från sjön, och under vissa tider är helt säkert daggbildningen betydande. 23. Gyrophora discolor Th. Fr. på Åreskutan. För utdelning i mina »Lichenes suecici exsiccati» (n:o 476) överlämnade kandidat HARRY SMITH för tre år sedan Gyrophora discolor TH. FR., den han hade anträffat på Sylarna, och då arten icke förut var upp- given för Sverige, lämnade jag i Svensk Bot. Tidskr. 1915, s. 248, ett meddelande om fyndet jämte notiser om artens geografiska utbredning. Våra lavar äro i fråga om sin utbredning synnerligen ofullständigt kända. Att detta skall gälla skorplavarna, ligger i sakens natur, då de i allmänhet icke uppmärksammas och insamlas annat än av de få spe- ciella lichenologerna och ofta ej kunna säkert bestämmas utan mikro- skopisk undersökning. Men samma är också förhållandet med de flesta busk- och bladlavarna, som dock i flertalet fall icke för sin bestäm- ning fordra andra hjälpmedel än fanerogamerna. Förmodade rariteter kunna de facto vara skäligen vanliga, och detta torde vara fallet med Gyrophora discolor. Få, om ej ens något, fjäll i vårt land äro så ofta besökta av botanister som Åreskutan. Var och en, som varit uppe på Skutan, känner också helt säkert den branta bergvägg, Svartberget, som reser sig bakom Mörvikshummeln. Och där alldeles invid botanister- nas allfarsväg anträffade jag förliden sommar nämnda Gyrophora, som för så kort tid sedan var en novitet för den svenska floran. 24. Biatorella simplex (Dav) Br. & Bostr. var. herpes (Norm. i Jämtland. På block vid foten av en av de branta, mot söder vettande klipp- väggarna mellan Storlien och Skurdalsporten samlade jag sommaren 1914 en liten lav, som länge trotsade mina bestämningsförsök. Bål saknas nästan helt och hållet, d. v. s. den är dold i substratet, och apothe- cierna, som endast äro omkring 0,25 mm breda, erinra om en verru- cariacé men öppna sig icke genom en rund por, utan oregelbundet sprickformigt eller strålformigt. Sporsäckarna innehålla talrika små sporer. Vid ett besök i Uppsala Botaniska Museum fann jag slutligen, att här förelåg den av J. M. NORMAN nära Börselv i Porsanger insamlade och i Botaniska Notiser 1872 (s. 34) beskrivna Sarcogyne urceolata Anzi var. herpes, som i korthet omnämnes i TH. M. FRrRIES' »Lichenographia scan- dinavica» (s. 408). Huruvida den verkligen är att betrakta som en starkt förkrympt form av Biatorella simplex, som FRIES förmenar, må lämnas därhän. Jag har sällan haft tillfälle att se denna art i naturen och därför ej kunnat bilda mig någon föreställning om dess variationsför- måga. Någon typisk Bialtorella simplex fanns ej på fyndorten, och över- huvud har jag ej lyckats anträffa den på de på lavar så utomordentligt rika höjderna kring Skurdalsporten. 25. Lecidea assimilata Nyl. forma aberrans Th. Fr. i Jämtland. I »Lichenographia scandinavica» (s. 523) beskriver Th. M. FRIES en form av Lecidea assimilata Nyl., som han anträffat »ad saxa humida umbrosa”> på Flöjfjället vid Tromsö. Förutom genom tjockare, mera grynig bål — något som kan tänkas bero på substratet — skiljer den sig från den på mossa eller naken jord växande huvudformen därigenom, att hypo- theciet stöter i violett och ej förändrar färg vid behandling med kalilut, under det att theciets övre, mörkblå del då antager en vackert violett 259 färg. Alldeles samma form anträffade jag år 1914 på en mot norr vettande klippavsats vid Skurdalsporten nära Storlien. Då således all- deles samma kombination av avvikelser från huvudformen förefinns hos exemplar samlade på långt ifrån varandra belägna fyndorter och skill- naderna i fråga om hypotheciets och theciets färg och kalireaktion svår- ligen kunna tänkas bero på ståndorten, förefaller det sannolikt, att här i verkligheten föreligger en skild art. Anmärkas må också, att sporerna åtminstone hos de av mig funna exemplaren äro något smalare än hos L. assimilata, endast 3,5—4,5 u, ytterst sällan upp till 5 u tjocka. 26. Cladonia acuminata (Ach.) Dub. i Jämtland. Bland Cladonia-former, som anträffats mångenstädes i Finland men hittills ej varit uppgivna från Sverige, märkes Cl. acuminata (Ach.) Dub. Att den dock skulle förekomma hos oss, var ju antagligt, helst den är funnen även i Norge. Sistlidna sommar anträffade jag den också i Jämt- land, mellan Undersåkers och Hållands järnvägsstationer, där den upp- trädde i sällskap med CL. cariosa på det tunna jordlagret på ett lågt lig- gande block mellan järnvägen och älven. Habituellt påminner arten om en mycket späd CL alpicola, från vilken den skiljer sig genom mycket mindre fyllokladier och gryniga podetier med KOH-reaktion. Gust..«O:r Malme: Lichenologiska meddelanden. 1. Ramalina obtusata (Arn.) Bitter, en i Sverige förbisedd art. År 1875 beskrev ARNOLD (Lichenol. Ausfläge in Tirol, XIV, Verh. zool. bot. Ges. Wien 18735) en Ramalina-form, som han benämnde R. minuscula Nyl. var. obtusata Arn. Exemplar finnas utdelade i ARNOLDS exsickat n:o 1752 b, c. Även i NORRLINS exsickat återfinnes laven i fråga under samma namn (NORRLIN exs. n:o 22). Först genom BITTER (Uber die Variab. ein. Laubfl. und öäber den Einfl. äuss. , n:o 22) samt av WaiNIo vid Hollola i Finland insamlade exemplar. R. baltica Eettau är i själva verket identisk med den av mig i Sverige funna R. obtusata (Arn.) Bitter. Visserligen har jag ej sett LETTaAU'ska exemplar, men be- skrivningen stämmer till punkt och pricka med de svenska fynden, och detsamma göra de av NORRLIN utdelade exemplaren. Jag är därför ej i minsta tvivel om deras identitet. Däremot tviflar jag rätt mycket på, att R. baltica Lettau verkligen är artskild från KR. obtusata (Arn. Bitter. Den väsentliga skillnaden mellan de båda arterna är enligt EETTAU, att den förra till alla delar (bålflikarnas längd och bredd, sora- lernas storlek) är något större än den senare. Fullt konstanta äro emel- lertid dessa karaktärer ej, ty enligt de mätningar, som jag gjort, finnas även av R. baltica Lettau från Uppsalatrakten exemplar, som äro lika små, som de, vilka LErrAU anser utmärkande för R. obtusata (Arn. Bitter. Viktigare torde möjligen vara den olikhet med avseende på bå- lens dorsiventralitet, som LETTAU antyder såsom förefintlig. R. baltica Lettau skall vara tydligt dorsiventralt byggd, R. obtusata (Arn.) Bitter ej så tydligt. Vid. granskning av ÅRNvLDS exs. n:o 1752, b, c har jag emel- lertid ej kunnat finna denna karaktär fullt tydlig. Då jag emellertid ej haft tillgång till friskt och rikligt material av R. obtusata (Arn.) Bitter från Alperna, vågar jag ej fälla ett säkert avgörande omdöme om R. baltica LTettau och dess arträtt. Viktiga fakta synas mig emellertid tala för dess identitet med RR. obtusata (Arn.) Bitter. Skulle det emellertid visa sig, att jag härutinnan misstager mig, bör vår svenska R. obtusata (Arn.) Bitter rätteligen benämnas R. baltica Lettau. Ett ganska nyligen publicerat bidrag rörande R. obtusata (Arn.) Bitter föreligger ytterligare av KREYER (Uber die neue Flechte Ramalina balltica Kettau. — Bull. Jard. Imp.: Bot. de Pierre le Grand, tome XIV; livr:: 3, 1914). Dennes uppfattning av RR. obtusata (Arn) Bitter och R. baltica Lettau såsom hörande till formkretsen R. pollinaria (West.) Ach. och av R. baltica Eettau såsom identisk med R. obltusata (Arn.) Bitter samman- faller helt med min. KREYER förkastar emellertid det BiTTER'ska art- namnet med motivering, att han tillskriver R. baltica Lettau betydelsen av art, R. obtusata (Arn.) Bitter rang av form under den förra. Det be- rättigade i detta kan jag ej inse, utan anser, att R. obtusata (Arn.) Bitter bör stå vid kraft och R. baltica Lettau föras som synonym till denna. Av R. obtusata (Arn.) Bitter finnas enligt KREYER tvenne former: f. galeceformis (Kreyer) med >»soralia sexpius aut omnia galexformi-convexa> och f. lobulosa (Kreyer) med >»soralia sepius:aut omnia irregulariter ex- planata, lobulosa». Båda formerna finnas i Sverige; de äro dock av mycket ringa systematiskt intresse. En var. subpollinaria beskrives ytter- ligare av KREYER (soralia sepius terminalia galexeformi-convexa vel irregulariter explanata et paucissima lateralia»). Exemplar, hänförbara till KREYERS var. subpollinaria, har jag ej iakttagit i det svenska ma- Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 1g terialet och kan därför ej yttra mig om varietetens systemaliska värde. Ramalina obtusata (Arn.) Bitter torde sannolikt komma att visa sig vara rätt allmän inom de södra och mellersta delarna av Sverige. Fyndorterna äro för närvarande: Gottland, Fridhem på grankvistar ( /11907, Tu. C. E. FRIES); Småland, Visingsö, Haga, på de stora ekarna ("2/6 1877, J. E. ZETTERSTEDT); Uppland, Flottsund på alarna vid stranden av Ekoln fler- städes (/&8 1907 och följande år, TH. C. E. FrIES); Vårdsätra naturskydds- park på al (/s 1918, TH. C. E. FRIES); Knivsta nära Säbysjön på ek (/s 1918, TH. C. E. FRIES); Västmanland, Sala (/9 1874, Tu. M. FRIES); Söder- manland, Utö, in pariete ligneo subumbroso (!?/6e 1916, GusT. O. MALME.) — De i NORRLINS exsickat utdelade exemplaren äro från »Tavastia merjdionali, Hollola, supra ramulos emortuos abietis» (1874, leg. E. A. LONG). Thore C: EX Fries: Onskelista för »Lichenes suecici exsiccati.» Sedan flera år har jag varit sysselsatt med utgivandet av ett exsickat- verk över de svenska lavarna, och arbetet har nu fortskridit så långt, att den 28:de faskikeln nyligen utdelats. Till den 29:de ligger materialet redan färdigt, och den torde utkomma instundande vår. Den 30:de be- räknas föreligga färdig fram på hösten; och det är min avsikt att sedan göra ett längre avbrott för att utarbeta ett register till de utkomna fa- skiklarna och där upptaga en del rättelser och åtskilliga notiser rörande svenska lavar. Ovisst är, om överhuvud någonsin någon fortsättning kan vara alt emotse från mig. Under sådana förhållanden vore det önskvärt, att så många som möj- ligt av de större svenska lavar, som ännu ej utdelats i exsickatverket, kunde medtagas i den 30:de faskikeln. Jag lämnar därför här en förteck- ning på sådana och riktar en vördsam anhållan till de botanister, som under sommaren kunna komma att anträffa några, att insamla dem i 22 fullgoda exemplar och genom att ställa dem till mitt förfogande bidraga till att göra exsickatverket så fullständigt som möjligt. Särskilt vänder jag mig till dem, som komma att botanisera i sydvästra Småland och Halland eller i Lappland. De flesta av de ifrågavarande lavarna äro visserligen synnerligen säll- synta, men de många överraskande bidrag, som under arbetets fortgång från flera håll influtit, göra, att jag ej uppgivit hoppet att kunna utdela även åtskilliga av dessa. Alectoria Fremontii Tuck. med apothecier (sterilt material är redan utdelat), Evernia divaricata (L.) Ach. (en del material föreligger, men komplettering behövs), Ramalina minuscula Nyl., Cladonia carneola Fr., Cladonia decorticata Floerke, Cladonia foliacea (Huds.) Willd. var. en- diviifolia (Dicks.) Scheer., Cetraria juniperina (L.) Ach. var. alvarensis Wahlenb.) Fr., Parmelia alpicola Th. Fr., Parmelia caperata (L.) Ach., 259 Physcia tremulicola Nyl., Xanthoria lychnea (Ach.) Th. Fr. (på bark eller trä), Lecanora rubina (Vill.) Wainio, Beomyces roseus Pers., Toninia aro- malica (Sm.) Mass., Lecidea globifera Ach., Lecidea Friesii Ach., Nephroma expallidum Nyl., Peltigera malacea Ach., Sticta silvatica (Huds.) Ach., Sticta fuliginosa (Dicks.) Ach., Lobaria glomulifera (Lightf.) Hoffm., Lobaria linita (Ach.) Wainio, Pannaria rubiginosa (Thunb.) Del. Stockholm, Bergsgatan 23, den 25 jan. 1918. Gust. O. Malme. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1918. Bb. 12, H. 2. SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN. Föreningen sammanträdde till årsmöte den 17 november 1917 under ord- förandeskap av professor R. SERNANDER. Ordföranden anmälde därvid, att styrelsen beslutat översända den från medicinalrådet F. BLocK inkomna, vid föregående sammanträde föredragna skrivelsen angående föreningens medverkan till åstadkommande av en svensk flora till prof. Sv. MURBECK, Lund, för yttrande, innan styrelsen vidtog några åtgärder i frågan. Därefter företogs val av funktionärer för det kommande året. Till ordförande valdes professor R. SERNANDER, till v. ordförande pro- fessor O. ROSENBERG, till sekreterare och redaktör dr T. LAGERBERG, till skattmästare professor RoB. E. FrIiIrs samt till övriga ledamöter i styrel- sen dr Fr. R. AULIN, läroyerksadjunkten J. BERGGREN, lektor E. HEMMEN- DORFF, professor Ö. JUEL, professor G. LAGERHEIM, lektor G. MALME och professor HJ. NILSSON. I redaktionskommittén invaldes doktor S. BIRGER, professor G. LAGER- HEIM, docenten G. SAMUELSSON, professor R. SERNANDER samt läroverks- adjunkten T. VESTERGREN. Till revisorer utsågos professor H. HESSELMAN och dr N. SYLVÉN med lektor J. A. O. SKÅRMAN och lektor Fr. ÅHLFVENGREN som suppleanter. Vid sammanträdet höll fil. kand. O. ARRHENIUS föredrag »Om fjäll- växternas osmotiska tryck» (jfr ARRHENIUS, Ö. und SÖDERBERG, E., Der osmotische Druck der Hochgebirgspflanzen. — Sv. Bot. Tidskr., Bd. 11, OMLSES RSS): Därefter lämnade professor R. SERNANDER en med skioptikonbilder be- lyst skildring av föreningens sommarexkursion till Kolmården och föredrog i anslutning härtill en till disponenten C. G. WAHREN i Norrköping ställd skrivelse angående fridlysning av en lunddäld vid Vreta i Södermanland, vilken under exkursionen besöktes. Sammanträdet bevistades av 78 personer. Nya medlemmar. Vid Styrelsens sammanträde den 27 oktober 1917 invaldes följande med- lemmar: på förslag av amanuensen F. E. Åhlander, kaptenen A. E. STENHOLM, Gullåkra, Floby; 261 på förslag av lektor J. A. O. Skårman, stud. CARL PHILIPSON, Stockholm, med. lic. G. NEANDER, Stockholm; på förslag av docenten K. V. O. Dahlgren, ingenjören E. L. MaGNUs, Göteborg; på förslag av dr Fr. R. Aulin, apotekaren KARL AULIN, Alfta; på förslag av hr Herm. A. Fröding, kaptenen C. B. HALLGREN, Torsby; på förslag av fil. lic. E. -Teiling, stud. E. A. VALENTIN, Stockholm; på förslag av prof. R. Sernander, dr. phil. E. GÄUMANN, Bern. Dessutom invaldes biblioteket vid h. allm. läroverket i Falun. Vid Styrelsens sammanträde den 17 november 1917 invaldes följande medlemmar: på förslag av prof. O. Rosenberg, fil. stud. E. JONASSON, Stockholm; fil. stud. fröken MAUD KVARNZELIUS, Stockholm, apotekaren A. NILSSON, Stockholm; på förslag av prof. G. Schotte, docenten L. MATTSSON, Stockholm; på förslag av dr T. Lagerberg, skogseleven H. G. O. BJÖRKMAN, Stockholm; på förslag av amanuensen G. E. Du Rietz, teol. fil. stud. K. T. V. FOrssELius, Uppsala; på förslag av prof. R. Sernander, fil. stud. K. G. BooBERG, Uppsala; på förslag av fil. stud. H. Osvald, fil. stud. C. S. A. Fries, Uppsala, fil. stud. C. E. BERGENHOLTZ, Uppsala; på förslag av prof. H. V. Rosendahl, hr A. O. OrLsson, Målsryd. Vid Styrelsens sammanträde den 8 mars 1918 invaldes till medlemmar följande: på förslag av dr T. Lagerberg, skogseleven E. A. F. LUNDH, Stockholm; på förslag av prof. R. Sernander, fil. kand. FR. HÅRD AV SEGERSTAD, Värnamo. SAMMANKOMSTER. Vetenskapsakademien. Den 9 januari 1918. Från naturskyddskommittén meddelades akademien, att, sedan stiftelsen »LARS HJERTAS minne» ställt erforderliga medel till förfogande, genom aka- demiens ledamot prof. E. LÖNNBERG tolv utvalda gamla ekar å Halltorp inom Högsrums socken på Öland inköpts för 2,400 kr. för att bevaras som naturminnesmärke. Akademien beslöt framställning till Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kalmar län om ekarnas fridlysning som naturminnes- märke och uppdrog åt kommittén att låta uppsätta anslag därom. På för- slag av naturskyddskommittén beslöt akademien dessutom, att hos Kungl. Maj:ts vederbörliga befallningshavande hemställa om bifall till en av Svenska Naturskyddsföreningen gjord ansökan om fridlysning såsom naturminnes- märke av 3 åldriga ekar på Lindholmens gård i Orkesta socken. Reseberättelser, inlämnade av fil. magistrarna R. STERNER, E. ALMQVIST, DAN ÅKERBLOM och FR. DAHLSTEDT godkändes. Den 23 januart 1918. Efter hörande av naturskyddskommittén beslöt akademien hos Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kopparbergs län förorda en av Dalarnas hembygds- förening gjord, till akademien för yttrande remitterad ansökan om frid- lysning som naturminnesmärke av en pelargran i Älvdalens socken, en tall, den s. k. Ollastallen, i Säters socken och två sammanvuxna tallar i Ore socken. Akademien beslöt vidare med anledning av en av Kungl. Maj:ts befall- ningshavande i Göteborgs och Bohus län gjord framställning samt efter naturskyddskommitténs hörande förorda fridlysning av »Rya skog» å de i Lundby socken belägna, staten tillhöriga fastigheterna '/2 mantal Stora Röd- jan nr 1 och !/4 mantal Skarvik nr 1, och att på framställning av jäg- mästaren i Kalmar län UNO DANIELSON med anhållan om naturskydd för alm- och avenboksförekomsterna på Öland förorda, att till dessa hörande träd ej skulle få avverkas till avsalu eller husbehov utan tillstånd, anvis- ning eller utsyning av skogsvårdsstyrelsen. Den 13 februari 1918. Sekreteraren anmälde, att tvenne givare, vilkas namn skulle meddelas akademien, skänkt Bergianska Stiftelsen 25,000 kronor på vilkor, att med- len skulle avsättas till en särskild fond, som, då den uppnått tillräcklig storlek, skulle användas till en för ändamålet lämplig och med beaktande av arkitektoniska krav uppförd institutionsbyggnad inom trädgården, i vilken byggnad tillfälle skulle beredas vid trädgården anställda samt andra fors- 263 kare att utföra vetenskapliga botaniska och praktiska undersökningar, och där lämplig undervisningslokal skulle kunna anordnas för trädgårdens skola samt möjlighet beredas för utvidgning av den inom trädgården bedrivna undervisningen. Den 27 februari 1918. Professor C. LINDMAN anmälde en gåva till Riksmuseets botaniska av- delning av f. d. lektor M. W. KLINTBERG, nämligen ett gottländskt herba- rium, upptagande växternas folknamn. Till akademien meddelades i skri- velse från Kungl. Maj:ts befallningshavande i Malmöhus län, att den 11 februari 1916 till K. Kommerskollegium överlämnats 5 lagfartsbrev å för kronans räkning inköpta och under akademiens vård ställda områden inom Eslövs stad ch V. Tallerups socken. Åt naturskyddskommitteén uppdrogs att ägna områdena i fråga sin uppmärksamhet. På förslag av större Letterstedska kommittén beslöt akademien att till- dela föreståndaren för den naturvetenskapliga avdelningen vid Statens Skogs- försöksanstalt prof. O. A. H. V. HESSELMAN Letterstedtska författarpriset för hans arbeten: »Studier över salpeterbildningen i naturliga jordmåner och dess betydelse i växtekologiskt avseende» samt »Om våra skogsföryng- ringsåtgärders inverkan på salpeterbildningen i marken och dess betydelse för barrskogens föryngring.» Den 13 mars 1918. Prof. CO. LINDMAN erhöll på förslag av den mindre Letterstedtska kom- mittén det Letterstedtska reseunderstödet för särskilt maktpåliggande under- sökningar, nämligen som resebidrag för fortsättande av sina undersökningar över släktet Cratcegus. Till införande i Arkiv för botanik antogs: »En säregen blomanomali hos Capsella bursa pastoris av prof. Sv. MURBECK. Den C221 april 1918; Sekreteraren anmälde, att Kungl. Maj:t den 22 februari 1918 utnämnt assi- stenten dr T. G. HALLE till att vara professor och intendent vid Natur- historiska Riksmuseets palxeobotaniska avdelning. Ur läroverksadjunkten TH. 0. B. N. KRroKrs stipendiefond tilldelade akademiens sjätte klass fil. magistrarna E. ALMQUIST och R. STERNER Var- dera ett resestipendium å 500 kronor. Botaniska Sektionen av Naturvetenskapliga Studentsällskapet i Uppsala. Den 30 januari 1917. Professor C. "TH. MÖRNER höll ett föredrag om »Primula sibirica, dess bottniska utbredningsområde m. m.» (jfr MÖRNER, CARL Tu., Primula 264 sibiriea Jacq. I. Dess bottniska utbredningsområde. TI. Öfversikt öfver dess varieteters nomenklatur. — Sv. Bot. Tidskr. 1917, sid. 216). BLektor H. W. ARNELL lämnade meddelanden om vårflorans utveckling i Uppsalatrakten åren 1915 och 1916, om några trädgårdar i Jämtland (jfr ARNELL, H. WiLH., Fanerogamfloran i Nyköpingstrakten. — Bot. Not. 1917, sid. 108—110) samt om ett fossilt fynd i Grännatrakten av den alpina mossan Polytrichwm sexangulare Floerk. Fil. stud. G. EINAR DU RIETZ förevisade några lavar från Sydgeorgien, insamlade av kapten OC. A. LARSEN år 1909. Föredraganden hade i sam- band med bearbetandet av denna samling företagit en granskning och revision av det i Uppsala Botaniska Museum befintliga materialet av Usnea, sekt. Newropogon och därvid kommit till den uppfattningen, att de hit- hörande arterna, av vilka exemplar förevisades, troligen voro betydligt Hera, än man hittills antagit. Inom U. sulphurea-gruppen måste sålunda efter allt att döma urskiljas åtminstone 5 arter. De sedan gammalt urskilda antarktiska arterna U. trachycarpa (Stirt.) Mäll. Arg. och U. Taylorii Hook. ansåg föredraganden vara goda arter. Av U. sulphurea (Koenig) Th. Fr. visa de arktiska och antarktiska exemplaren så stora habituella olikheter, att de knappast kunna hänföras till en och samma art. Även den ant- arktiska U. sulphurea v. soredufera (Cromb.) Wain. borde efter allt att döma utbrytas som egen art. För en säker artbegränsning inom gruppen fordras emellertid anatomiska undersökningar av bålen, vilka föredraganden ännu ej varit i tillfälle att utföra. Den 13 jfevruarv LIL. Professor H. HESSELMAN böll ett föredrag om »Betydelsen av humus- kvävets nitrifikation för barrskogarnas föryngring» (jfr HESSELMAN, HENRIK, Studier över salpeterbildningen i naturliga jordmåner och dess betydelse i växtekologiskt avseende, och samme förf., Om våra skogsföryngringsåtgärders inverkan på salpeterbildningen 1 marken och dess betydelse för barrskogens föryngring. — Medd. från Statens Skogsförsöksanstalt, häft. 13—14, Stock- holm 1917). Den 27 februari 1917. Professor N. SVEDELIUS höll föredrag om »Monosporerna och karpo- gonet hos Helminthora divaricata J. Ag.> (jfr SVEDELIUS, N., Die Mono- sporen bei Helminthora divaricata nebst Notiz täber die Zweikernigkeit ihres Karpogons. — Ber. d. deutsch. bot. Ges. 1917, H. 3) samt »Om homologiseringen av forideernas spermatangier med deras karpogon (jfr SveDELuUsS, N.: Uber die Homologie zwischen den männlichen und weib- lichen Fortpflanzungs-Organen der Florideen. — Ber. d. deutsch. Bot. Ges. LON EB). Den 13 mars 1917. Prof. O. JUEL höll ett föredrag om »Några resultat av en undersökning över gyneciet hos rosaceerna>. 263 Den 27 mars 1917. Docent H. KYLIN höll ett föredrag om »Tilopteridaceernas utvecklings- historia och systematiska ställning»» (jfr KYLIN, HaRALD, Uber dei Ent- wicklungsgeschichte und die systematische Stellung der Tilopterideen. — Ber. d. deutsch. Bot. Ges. 1917, H. 3): Fil. mag. R. STERNER höll ett föredrag om »Carex ligericas och arena- rias allmänna utbredningsförhållanden». Den: 175 april. L9Lv: 'Teol. kand. SVEN LINDER höll ett föredrag: »Hierobotaniska notiser från en resa 1 Palestina». För kännedomen om Palestinas flora har den svenska botaniska forsk- nihgen varit av stor betydelse. Det räcker att erinra om sådana svenska botanister och deras arbeten som dessa: OrLavus CELsIiuvs, Hierobotanicon sive de plantis Sacr&e Scripture disser- tationes breves. Uppsala 1747—247. FREDRIK HASSELQUIST. Reste i mars 1751 till det heliga landet och dog 1752 i Badga utanför Smyrna. LINNÉ utgav hans »Iter Palzestinum.» PETRUS FORSKÅL: Flora 2egyptiaco-arabica. Utgiven av NIRBUHR i Kö- penhamn 1775. SAMUEL ÖDMAN: Vermischte Sammlungen aus der Naturkunde zur Er- klärung der heiligen Schrift. — Rostock und Leipzig 1786—95. Framstående kännare av Palestinas fora äro också: EDMOND BoISsSIER (Flora orientalis. — Basel et Geneve 1867—5385). GEORGE PosT (Flora of Syria, Palestine and Sinai. — Beyrut 1896). LEOPOLD FONCK (Streifzige durch die biblische Flora. — Freiburg 1900.) För att, frånsett de bibliska skrifternas vittnesbörd om natursinne, visa, att Palestinas invånare i gamla tider ej saknat blick för sitt lands växt- värld, förevisades ett par gamla mynt, det ena slaget av POoyTIUS PiLATUS och med prägling av en lagerkrans och ett sädesax, det andra slaget under det stora judiska upproret under den romerske kejsaren HADRIANUS och med prägling av en vacker dadelpalm med rika fruktklasar. Sedan några småsaker av intresse för Palestinas geologiska och etnografiska förhållanden för så vitt dessa berörde dess flora, förevisats, övergick föredragshållaren till sina »spridda notiser» om de av Palestinas växter, som i främsta rum- met äro av intresse för en teologisk färdeman. Först togs frågan om törne och tistel i berättelsen om syndafallet upp till behandling. Det heter i denna berättelse, att marken skulle bära kös u'dardar. Under uttrycket döljer sig säkerligen ett gammalt ordstäv, vari allmänt kända ogräs åsyftas. Det finns i våra dagar ett par ytterst allmänna och besvärliga ogräs, som av araberna i Palestina äro kända under nämnen kus och durdar. Det är samma namn som den gamla hebreiska berättelsens, och troligen äro samma växter åsyftade, även om namnen också 266 kunnat haft en mera allmän betydelse av snärjiga och vassa 2törnen och tistlar». Den av araberna som kus kända växten är Carthamus glaucus v. syriacus, som om sommaren växer så tätt på stubbåkrarna, att den snär- jiga mattan av dessa tistlar måste slås av med käppar och brännas, innan den arabiske bonden med sin primitiva plog kan börja plöja. Arabernas durdr är Centauwrea pallescens, i södra delarna av Palestina känd under namnet morer; även detta ogräs bortrensas från åkrarna och brännes. Kristtörnet sökes bland flera arter av Palestinas tornbärande växter. Som det äkta kristtörnet nämnes oftast Zizyphus Spina Christi, arabernas sidr. Denna uppfattning delade LINNÉ, när han satte namn på de av HaASsSELQUIST insamlade växterna. En svårighet är emellertid, att sidr- trädet förekommer blott enstaka i trakten av Jerusalem och har sitt egent- liga hemvist i Jordandalen, där det frodas med sådan yppighet, att det ofta för tanken till törnena, som växte upp och förkvävde säden i Jesu liknelse. På gården till »Vita fädernas» kloster vid den gamla Betesda- dammen i Jerusalem står en buske med långa, av skarpa törnen rikligen smyckade vidjor, som av flera författare utpekats som törnekronans buske. Dess latinska namn är Lycium ewropeum. Utmed murar och stenar växer denna buske här och var i Jerusalems omnejd. Kanske är dock det äkta kristtörnet något annat. Färdas man genom den judiska landsbygden synes en grå färgton vila över de skoglösa bergen, vilka blott här och var äga en buske eller ett mindre träd och därför erhålla sin prägel av de låga; snär- jiga och stingande stånden av Poteriwm spinosum, som uppe i bergsbygden är nästan det enda risbränslet. Stora fång av växten hopsamlas av kvin- norna och bäras hem till byarna för att torkas och sedan användas som bränsle. "Troligen var denna buske även i gamla tider på detta sätt an- vänd som bränsle och sannolikt fanns även i den gamla romerska borgen Antonia vid tempelplatsens nordvästra hörn och i Herodespalatset, lands- hövdingens residens, ett dylikt bränsleförråd. Kanske det var av dessa, som torra ytterligt stingande kvistar, som de romerska knektarna vredo samman törnekronan för den dömdes huvud. De behövde då ej söka länge efter kristtörnet utan togo det, där det låg närmast till hands i bränsle- förrådet. , När arlaregnet i Palestina fallit efter de långa, regnlösa sommarmåna- derna och mjukat upp den hårda jordskorpan, spira Colchicwm-arterna upp ur den ännu nakna myllan, av araberna kallade »troll-lyktor». Många mena, att Höga Visans ord »Jag är ett blomster på Saron, en lilja i dalen» avse dessa vackra tidlösor. Andra åter anse dem syfta på Urginea maritima, som strax före arlaregnets fall med sina av små vita kalkar sirade blom- stänglar pryder de avbrända bergens sluttningar. Även Asphodelus micro- carpus skulle kunna höra till de här åsyftade växterna. >»Liljan i dalen» fattas av katolikerna som den vita liljan, Liltwm candidum, men troligare är, att det hebreiska namnet betecknar en stor, färgrik blomma i allmänhet, som lätt faller i ögonen. Troligen äro bergspredikans liljor på samma sätt att fatta ej som liljearter i botanisk bemärkelse utan som stora och färg- rika blommor i allmänhet. Det hebreiska schoschanna liksom det grekiska krinon skulle då äga sin motsvarighet i det nutida arabiska hanun. En art, som här alldeles särskilt kommer i fråga, är den vackra, röda sippan 267 Anemone coronaria och jämte denna Ramwmoculus asiaticus, som båda i februari och mars förekomma i otroliga massor på sluttningar och lider och i dälder. För bibelns isop äro fera arter föreslagna, men troligast är, att den isop, som vid de gammaltestamentliga offren användes som stänkelsekvast, är Origanum Maru. Örten användes på flera sätt av araberna, och samariterna i det gamla Sikem använda ännu i dag örten vid sin påskalammsmåltid och mena, att offerblodet ej levrar sig, om det röres med kvistar av denna ört. Då dessa stänglar också kunna bli rätt höga, skulle en dylik mycket väl kunna vara den isopstängel, på vilken svampen med det dövande ättikvinet räcktes åt den korsfäste. För »isopen på muren» åter torde i allmänhet oansenliga växter komma i fråga. Såsom prov på arabiskt skrock om växter anfördes, huru de mogna bären av Solanum nigrum för den örtkunnige araben blevo ett förträffligt medel mot tandvärk. Den 8 maj 1917. Professor O. JUEL höll ett föredrag om »Några resultat av en under- sökning över gyneciets byggnad hos rosaceerna». Föredraget utgjorde en fortsättning på föredraget den 13 mars. Föredragen komma att tryckas i Kungl. Vetenskapsakademiens Handlingar. Docent H. KYLIN höll ett föredrag om »Ungstadierna hos Chorda> (jfr KYLIN, HARALD, Studien iöäber die Entwicklungsgeschichte der Pheophyceen. — Sv. Bot. Tidskr. 1918, sid. 21—28). Den 22 september 1917. Sammankomst i Bergianska Trädgården. Professor R. FRIES demonstrerade trädgården och Iconotheca Botanica Bergiana. Den 2 oktober 1917. Professor R. SERNANDER höll ett föredrag om »De marina regionerna på Stora Karlsö». Föredraget kommer att tryckas i >»De nordeuropeiska havens växtregioner» (Sv. Bot. Tidskr.) såsom fortsättning på föredragandens av- handling. Docent O. DAHLGREN höll ett föredrag om »Några korsningsförsök» (jfr DAHLGREN, K. V. 0., Uber einige Kreuzungsversuche mit Chelidonium majus L., Polemonium corueleum L. und Lactuca muralis 1. — Sv. Bot. Tidskr. 1918, sid. 103). Professor O. JUEL förevisade blommor av Ceratomia siliqua från Botaniska "Trädgårdens växthus samt höll ett föredrag om >»Förekomsten av klyvöpp- ningar på fröämnena hos Purshia och Cowamnia>. Den 16 oktober 1917. Fil. de W. BRENNER höll ett föredrag om »Syrors och basers inverkan på växtcellers protoplasma». Föredraget kommer att tryckas i Finska Veten- skapssocietetens Förhandlingar. 268 Docent O. DAHLGREN visade mogna frukter av Lilium bulbiferum wutbil- dade på ett individ med kvarsittande bulbiller. Den 30 oktober 1917. Docent H. KYLIN, höll ett föredrag om »Brunalgernas befruktning och oenerationsväxling (jfr KYLIN, HARALD, Studien iber die Entwicklungs- geschichte der Paeophyceen. — Sv. Bot. Tidskr. 19138, sid. 1). Den 13 november 1917. Professor O. ROSENBERG höll ett föredrag om »Kromosomdimensionerna hos släktet Crepis>. Docent O. DAHLGREN höll ett föredrag om »Fröämnets tidigare utveck- lingsstadier hos Typha latifolia> (jfr DAHLGREN, K. V. O., Die jängeren Entwicklungsstadien der Samenanlagen von Typha latifolia L. — Sv. Bot. Tidskr:L9T8 sid. 207). Den 27 november 1917. Dr. phil. E. GÄUMANN höll ett föredrag: »Uber die Entwicklungsgeschichte eimiger Saxifragazeen, Vorläufige Mitteilung.>» Die Gattung Francoa entbehrt ein leitendes Gewebe an der Plazenta, be- sitzt dagegen, wie gewisse Rosazeen, eine warzenförmige Funikuluswuche- rung. Das Endosperm kleidet zuerst als nukleärer Wandbelag den Embryo- sack aus. Dann entstehen in den apikalen Partien Wände, und so erfällen sich diese Regionen rasch mit einem zelligen Endosperm, das basalwärts all- mählich in das immer noch als nukleärer Wandbelag ausgebildete untere Endosperm iäbergeht. Nach einer gewissen Zeit hört das obere Endosperm auf, sich stets neue Teile des untern anzugliedern, und die beiden Gruppen sind von nun an auch in ihrem Schicksal scharf getrennt. Zwar bildet sich auch das untere Endosperm zu einem Gewebe aus, das den bisherigen Hohl- raum vollständig ausföllt; aber es besitzt nur transitorischen Charakter, wird vom obern persistenten Endosperm zusammengedriäckt, ziemlich rasch desorganisiert und dient dabei mit seinen Eiweisstoffen letzteren zur Näh- rung. — HEigentämlich ist ferner das Verhalten des axillären Leitstranges an der Chalaza, der lange fast piedestalartig in den Hohlraum des Embryo- sackes hineinragt. Heuchera purpurea stimmt in der Form der Samenanlage und der Aus- bildung des leitenden Gewebes mit Saxifraga gramulata (JUBEL, O. in Nova Acta Soc. Sc. Upsal. 1907) völlig iberein, besitzt aber von Anfang an ein zelluläres Endosperm. Die dabei festgestellte Reihenfolge und Lage der Wände lässt jedoch auf eine sehr nahe Verwandtschaft dieses zellulären En- dosperms mit dem helobialen von Saxifraga schliessen. Chrysosplenium tetrandrum und alternifolium besitzen nicht, wie EICHINGER (Mitt. Bayrisch Bot. Ges. 1907—08) angibt, nukleäres, sondern gleich Sazxifraga helobiales Endosperm. Gegeniäber Sazxifraga granulata weiechen sie aber darin ab, dass in der basalen Kammer bis äber 8 freie Kerne ge- bildet werden, und dass das, basale Endosperm durch nachträgliche Zelltei- 209 lungen bis tuber 50-zellig wird. Dieses Merkmal kann aber nicht als Gat- tungscharakter benutzt werden, da die Gattung Sazxifraga selbst schon sehr wechselnde Verhältnisse aufweist. Saxifraga atizoides besitzt z. B. in der basalen Kammer bis uber 20 freie Kerne, und im reifen Samen ein etwa 300 Zellen zählendes basales Endosperm. Zu fernem fehlt bei Chrysos- plenium ein leitendes Gewebe an der Plazenta. Desgleichen besitzt es nicht ein Synergidenhaustorium, sondern ein Suspensorhaustorium. — Bei Fran- coa gehen die Antipoden sehr frähzeitig, bei Chrysosplenium und Sazifraga aizoides etwas später zu Grunde, bei Heuchera purpurea sind sie auch im reifen Samen noch vorhanden. Uber die speziellen Verhältnisse wird der Vortragende in Verbindung mit seinen Ergebnissen bei andern Saxifragazeen in eimer spätern Arbeit berichten. Den 10 december 1917. Docent THORE FRIES höll föredrag om »Några renbetesförsök>. Fil. stud. T. A. TENGWALL höll föredrag om »Skogsgränsen i norra Lapp- land» (jfr TENGWALL, T. A., Iakttagelser över fjällbjörkskogens övre be- gränsning och ekologi i Sveriges nordliga lappmarker. — Sv. Bot. Tidskr. 1918, sid. 171). NOTISER". Till professor i skogsbotanik med allmän botanik vid Skogshögskolan har Kungl. Maj:t den 31 maj utnämnt och förordnat assistenten vid Sta- tens Skogsförsöksanstalt, fil. de TORSTEN LAGERBERG. Medicinska fakulteten vid Lunds universitet kommer att vid universitetets Jubileumsfest i höst kreera till hedersdoktorer professorn i växtfysiologi vid Köpenhamns universitet W. L. JOHANNSEN samt professorn i ärftlig- hetslära vid Lunds universitet N. H. NiLSSoN-EHLE. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1918. Bb. 12, H. 2. En ny handbok i Skandinaviens flora. På anmodan av Svenska Botaniska Föreningens styrelse ha initiativtagarna till utgivandet av en ny handbok i Skandinaviens flora lämnat följande redogörelse för frågans nuvarande ståndpunkt. Det är oss ett nöje att kunna konstatera, att företaget kommit i goda händer, och vi finna det därför ange- läget att på det varmaste rekommendera detsamma för alla Nordens botanister. Såsom redan torde vara för flertalet av Svensk Botanisk Tidskrifts läsare bekant, utsändes i maj förra året till idkare och gynnare av floristiskt studium en vädjan att genom penningbidrag möjliggöra och stödja utgi- vandet av en ny, på vetenskaplig bas utarbetad skandinavisk flora (se bilaga 1). För att icke fördröja påbörjandet av arbetet härmed upprättades, trots det att av för arbetets fullföljande behövliga 25,000 kronor blott något mer än 2/3 tecknats, kontrakt med konservator OTTO R. HOLMBERG, som godhetsfullt åtagit sig huvudredaktörskapet för floran (se bilaga 2). Sam- tidigt hade det lyckats oss att förlägga tryckandet av arbetet i fråga i så säkra händer som firman P. A. NORSTEDT & SÖNER. Rörande de till bi- dragstecknarna utlovade numrerade bibliofilexemplaren hade från början avsetts, att desamma skulle utdelas först efter arbetets avslutande, men på grund av från flera tecknare uttalat önskemål att kunna erhålla dessa häftesvis, ha vi inlett underhandlingar härom med tryckerifirman, och hop- pas vi, att detta önskemål skall kunna tillfredsställas utan att förrycka bibliofilkaraktären av de utlovade exemplaren. Då P.A. NORSTEDT & SÖNER icke ansett sig kunna kostnadsfritt ställa till vårt förfogande ett större antal än 25 st., och de övriga härför behövliga exemplaren måste av oss betalas, kunna vi icke mottaga bidrag å mindre belopp än 100 kronor, såvida nu nämnda fördel skall komma i åtnjutande. Rörande arbetets planläggning har HOLMBERG meddelat oss, att den nu under arbete liggande floran kommer att med avseende på utförlighet över- ensstämma med eller något överträffa det år 1889 utkomna häftet av 12:te upplagan av HARTMANS flora, med iakttagande av allt nytt, som under de senare decennierna tillkommit. För Filices följes i huvudsak C. CHRISTEN- SENS »Index filicum» och för övriga kärlväxter ENGLER & PRANTLS Sy- stem. TI fråga om nomenklaturen komma så noggrant som möjligt att tillämpas de regler, som fastställts av de senaste internationella botaniska kongresserna. Docenten GUNNAR SAMUELSSON kommer: att redigera den växtgeografiska delen. Professor C. H. OSTENFELD har lovat hjälpa till med danska väx- ter och den danska växtgeografien. Åtskilliga av våra förnämsta systema- tici och specialister hava för övrigt redan förklarat sig villiga att i olika avseenden medverka. Då vi på uppmaning av Svenska Botaniska Föreningens styrelse velat lämna denna redogörelse för huru långt arbetet på denna frågas lösande fram- 271 skridit, vilja vi samtidigt till tidskriftens läsare framföra en varm vädjan att genom ökat ekonomiskt stöd trygga det betydelsefulla arbetets lyckliga fullföljande. Anmälan om tecknade bidrag kunna sändas till undertecknade, adr. Hälsingborg, och erläggas antingen på en gång eller med !/5 årligen under fem år. Hälsingborg i maj 1918. Th. Sjövall, C. Holmdahl, rådman. läkare. Bilaga 1. Alltsedan elvte upplagan av OC. J. HARTMANS handbok i Skandinaviens fora år 1879 utgavs, har någon flora för Skandinavien icke utkommit. Väl började en tolvte upplaga av förenämnda arbete att utgivas av läraren vid Stockholms södra latinläroverk TH. O. B. N. KroK, men av denna upplaga utkom tyvärr endast ett häfte från trycket under år 1889. Sedan dess hava endast specialfloror utkommit. Då emellertid ej minst på det fori- stiska området inom botaniken nya forskningar frambragt nya resultat, så att exempelvis vissa växtsläkten blivit på ett helt annat, mera noggrant och omfattande sätt behandlade och utredda, samt det rent växtgeografiska materialet i oanad grad riktats, har behovet av en ny tidsenlig skandina- visk flora för varje år gjort sig alltmer gällande. Man har därför nu ansett sig böra söka avhjälpa denna brist och få till stånd en vetenskapligt utarbetad flora av ungefär samma typ som ovan- nämnda år 1889 utkomna häfte av HARTMANS flora, av vilken det nu till- tänkta arbetet skulle kunna sägas avse att utgöra en ny upplaga. Till huvudredaktör för arbetet ifråga har man lyckats förvärva konser- vatorn i Lunds universitets botaniska institution OTTO R. HOLMBERG, Var- igenom denna sak helt visst lagts i de bästa händer. Floran skulle komma att omfatta omkring ettusentvåhundra sidor och utgivas under loppet av cirka åtta år med minst ett häfte om året. Ett oundgängligt villkor för realiserandet av denna plan är emellertid att ett kapital av cirka tjugotusen kronor anskaffas, varav till utgivaren årligen skall utgå tvåtusen kronor och återstoden tänkts skola i första hand användas till ersättning för erforderliga specialbeskrivningar av vissa kritiska släkten såsom Potamogeton, Calamagrostis, Taraxacum m. £. Allt sedan LINNÉS dagar har ju intresset för botaniskt studium varit synnerligen utpräglat inom vårt land och sträckt sig vida utöver de rent vetenskapligt utbildades krets. Nekas kan ju icke heller, att även utom denna krets finnas verkligt goda forskare på det floristiska området. Då hos alla dessa idkare av växtstudier intresset för det nu ifrågasatta arbetet måste förväntas vara mycket stort, hava undertecknarne av detta upprop trott. sig kunna anskaffa det erforderliga förlagskapitalet genom den vädjan, som nu riktas till intresserade att till arbetet lämna ekonomiskt bidrag, som kan tecknas här nedan och är för tecknaren bindande. Efter verkställd teckning bör listan översändas till undertecknade, HOLM- " DAHL och SJÖVALL, Hälsingborg, vilka förvalta tecknade bidrag och hava att för dem redovisa. 212 "Tecknat bidrag kan erläggas genast eller under loppet av fem år med en . femtedel årligen, och torde anteckning om, vilketdera av dessa betal- ningssätt önskas, göras å listan. Bidragsgivare erhåller ett numrerat exemplar av floran i bibliofilupplaga. maj LOL Rob. E. Fries, OO. Juel, G. Lagerheim, Professor, Bergianska trädgården. Professor, Uppsala. Professor, Stockholm. C. A. M. Lindman, Sv. Murbeck, N. Nilsson- Ehle, Professor, Stockholm. Professor, Lund. Professor, Lund. N. Hjalmar Nilsson, O. Rosenberg, Rutger Sernander, Professor, Svalöv. Professor, Stockholm. Professor, Uppsala. A. Edv. Gorton, Carl Holmdahl, Thorsten Sjövall, Apotekare, Hörby. Läkare, Hälsingborg. Rådman, Hälsingborg. Bilaga 2. Emellan undertecknade, HoLMDAHL och SJÖVALL, såsom representanter för tecknare av bidrag till utgivande av en skandinavisk flora, å ena, samt undertecknad, HOLMBERG, å andra sidan, har följande avtal träffats: Floran, som skall omfatta Skandinaviens fanerogamer och kärlkryptoga- mer, bör göras lika utförlig och av ungefär samma typ, som det år 1889 utgångna häftet av HARTMANS flora samt innehålla noggrann beskrivning över alla kända huvudarter och mera utpräglade varieteter jämte vägledande upplysningar angående hybridogena former. Beträffande släktena Rosa, Taraxacum, Hieracium torde dock endast bliva fråga om redogörelse för de viktigaste och mest utpräglade typerna inom dessa släkten. Jag, HOLMBERG, förbinder mig att författa och utgiva ovannämnda flora samt ombesörja alla därför nödiga arbeten på det sätt, att från och med år 1918 årligen till trycket avlämnas ett häfte motsvarande ungefär !/s del av florans hela tilltänkta omfång eller omkring 150 sidor. Vi, HOLMDAHL och SJÖVALL, förbinda oss å vår sida att av för sådant ändamål insamlade medel såsom gottgörelse härför till HOLMBERG utbetala tvåtusen kronor under år 1917 samt därefter ytterligare tvåtusen kronor för varje häfte, som föreligger färdigt till tryckning; dock sammanlagt ej mera än adertontusen kronor för arbetet i dess helhet. Utöver ovannämnda arvode till HOLMBERG förbinda vi, HOLMDAHL och SJÖVALL, oss tillika att till de författare, vilka HOLMBERG kan vilja anlita för erhållande av specialutredningar över kritiska släkten såsom Potamoge- ton, Salix, Rosa, Rubus, Taraxacwm och Hieracium, utgiva ersättning med tillhopa högst fyratusen kronor, och erlägges betalning för varje sådan ut- redning, när densamma föreligger färdig till tryckning. Hälsingborg den 1 juni 1917. fn AN Carl Holmdahl. Th. Sjövall. Godkännes. Lund den 13 juni 1917. Otto R. Holmberg. Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1918. Till tidskriftens medarbetare. Manuskript, avsedda för Svensk Botanisk Tidskrift, ävensom till redaktören under adress Experimentalfältet. | ändringar mot manuskriptet: bestridas av författaren. Med avseende på stilblandningår gälla följande regler: i manuskriptet). rie Citeringar böra: ske genom hänvisningar till en v avhandlingen bi- undvikas. Det är önskvärt, att större avhandlingar av allmänt vetenskap- ligt innehåll äro författade på engelska, franska eller tyska, eller ör språk. 5 $ Manuskript, som ej är ERE på svenska, bör åtföljas = av upp- 2 5 ej äga rum. lämnas separat endast efter särskild överenskommelse, - Manuskripten böra vara maskinskrivna samt noga genomsedda Omkostnader för korrekturändringar mot manuskriptet - Personnamn i texten sättas med KiPIALER understruket fer (So Direkt förhindelse mellan författaren och tryckeriet får orrektur och andra handlingar, som röra tidskriften, sändas direkt : åtminstone äro försedda med en sammanfattning på Sad av es ; Varje författare erhåller 100 särtryck med ömskög avgiftsfritt av NE in i tidskriften intagna avhandling; större antal efter överenskom-" = Av smärre meddelanden, intagna i tidskriftens borgisavdelning, Na INNEHÅLLSFÖRTECKNING DU RIETZ, G. E., FRIES, TH. C. E. und TENGWALL, T. Å., Vorschlag zur Nomenklatur der soziologischen Pflanzengeograplie VETA TENGWALL, T. Å., Iakttagelser över fjällbjörkskogens övre begräns- ning och ekologi i Sveriges nordliga lappmarker (Beobachtungen öber die Begrenzung und Ökologie des subalpinen Birken- waldes in den nördlichen Lappmarken Schwedens) . ARRHENIUS, 0., En studie över pe och arter (Eine Studie "fiber Fläche und ”Artem),.. TÄCKHOLM, G. und SÖDERBERG, E. Neue. Béispiele der 'simultanen und sukzessiven Wandbildung in den Pollenmutterzellen ............ EKSTRAND, H., Zur Zytologie und Embryologie der Gattung Plan- tago (Vorläufige Mitteilung) . DAHLGREN, K. V. 0., Die itngeten '"Entwicklungsstadien der. Särlieje anlagen von Typha TA TILOMA Mar ved soker RESA Ar äre rlsine ROME Bo ANSI ge AR RES - HEILBORN, 0O0., Zur Embryologie und Zytologie einiger Carex-Arten LINDFORS, TH. Mykologische Notizen'. Jå PALM, BJ., Sur une Plasmodiophoracée nouvelle, Ligniera Isoétis . EN " SMÄRRE MEDDELANDEN STERNER R., Bidrag till kännedomen om Ölands flora (Beiträge zur SÅ Kola der öländischen Flora) .......... STERNVALL, O., Se för Sveriges flora (Eine Neuheit för die Flora Schwedens) . SKÅRMAN, J. A. 0. CSM | myrtilloides SR funnen 3 i "Trysil. i i Norge Fr AR (Salix myrtilloides L. in Trysil in Norwegen) .. > SÖRLIN, A., Floristiska anteckningar från Köljhärden. (Floristische > Notizen aus Kolmården) ad "MALME, G. 0. Lichenologiska notiser (Lichenologische. Notizen) . Kas HAE RIES. TH. C. E., Lichenologiska meddelanden Siehenölogrra 2 0 Mitteilungen)... - MALME, GO, Önskelista för >Lichenes « suecici ErsiceAl LA SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN . ; | SAMMANKOMSTER Vetenskapsakademien «........ Botaniska Sektionen av Naforvotepskapliga "Studentsällskapet 4 i Uppsala... sesdäeressbee karens nen tes ersten era öereneen rek ensonn sne ren ner ten br ennen EN NY HANDBOK I SKANDINAVIENS FLORA rs neues Krang ; buch der skandinavischen Flora) .. Sar er ce & Utgivet den 15 juni 1918. STOCKHOLM, NYA TRYCKEERI-AKTIEBOLAGET 1918. Utgiven av Svenska Botaniska Föreningen Redigerad av TORSTEN LAGERBERG T. LAGERBERG, sekreterare och redaktör; ROB. E. FRIES, skatt- mästare; FR. R. AULIN, J. BERGGREN, E. HEMMENDORFF, 0. JUEL, G. LAGERHEIM, G. MALME, HJ. NILSSON. - SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS ; é AG styrelse och redaktionskommitté år 1918. å i Styrelse: k R. SERNANDER, ordförande; O. ROSENBERG, vice ordförande; i CY I Redaktionskommitté: S. BIRGER, T. LAGERBERG, G. LAGERHEIM, G. SAMUELSSON, R. SERNANDER, T. VESTERGREN. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT utkommer i fyra häften årligen. Prenumerationsavgiften (för personer, ej tillhörande Svenska Bo- taniska Föreningen) är 15 kronor. Medlemsavgiften för år 1918, 10 kronor, torde inbetalas till skatt- mästaren, professor ROB. E. FRIES, Stockholms Högskola, Drottning- ? gatan 118, Stockholm Va. Nyinvalda medlemmar kunna erhålla föregående årgångar av tid- skriften till ett pris av 5 kr. pr band för årgångarna 1—5, 7 kr. för de följande. Föreningens adress är Stockholms Högskola, Drottninggatan 118, Stockholm Va. å 4 j J 3 ; EK ; : 3 :E AM > I + 1 SN S 3 3 g- de. E 2 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1918. Bb. 12, H. 3. NÅGRA KRITISKA SYNPUNKTER PÅ SKOGSS GRÄNSPROBLEMET AV THRÖRESCHE FRIES För fem år sedan framlade jag en del resultat av undersökningar, som jag företagit över skogsgränserna inom Torne Lappmark och angränsande delar av Finland och Norge. Sedan dess har jag varit i tillfälle att väsentligt utvidga mina kunskaper i ämnet, nämligen å ena sidan genom vidsträckta resor i norra Skandinavien, och å den andra genom instrumentella undersökningar på skilda punkter i skogsgränserna under en följd av år. Inom loppet av detta år hoppas jag därför vara i stånd att på ett mera djupgående sätt än förut kunna lämna en inblick i de ekologiska faktorer, som betinga skogsgränsens höjdläge på varje särskild punkt. Denna uppsats är därför endast ett preliminärt arbete; det är ej min avsikt att här behandla skogsgränsproblemet i hela dess vidd, utan fastmer att lämna några riktlinjer för och synpunkter på denna del av den biologiska höjdforskningen. Först skall en redogörelse lämnas för de begrepp, vilka jag anser vara av grundläggande betydelse för ett framgångsrikt, objektivt studium av björkskogsgränsen. Tre skilda höjdgränser för björken kunna urskiljas (TH. C. E. Fries 1913), nämligen skogsgräns, trädgräns och spaljärbjörk- gräns. Av alla tre gränslinjerna finnas tvenne slag, nämligen em- pirisk och övre. Såväl de empiriska som de övre gränserna äro i naturen direkt givna fakta, och kunna sålunda uppmätas. Ytter- ligare en gränslinje — likaledes för varje av de tre ovan nämnda — plägar omtalas och diskuteras: den klimatiska (Tu. C. E. FRIES 1913, sid. 159, MaArREK 1910, sid. VII). Denna är emellertid av helt och hållet teoretisk art, och kan sålunda icke direkt iakttagas och Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 18 274 än mindre uppmätas i naturen. Den klimatiska skogsgränsens läge kan blott framdeduceras med större eller mindre säkerhet på grund- valen av slutledningar. Den empiriska gränsen är den sammanhängande bhegränsnings- linjen för skog, trädformig björk och spaljärbjörk (SERNANDER 1900, sid. 486). Den övre skogsgränsen, trädgränsen och spaljärbjörk- gränsen äro däremot linjer, som sammanbinda de högsta snibbarna av skog, de högst gående träden resp. spaliärbjörkarna, vilka före- komma på av lokala faktorer ej påvisbart ogynnsamt påverkade ståndorter (TH. C. EE” FRIES 1913, sid: 159); Vid studiet av de ekologiska faktorer, som inverka på och be- linga skogsgränsens, trädgränsens och spaljärbjörkgränsens läge på varje särskild punkt, utgöra de empiriska gränserna underlaget. Det gäller då att genom detaljanalyser finna förklaringen till alla de hak och oregelbundenheter, som äro så utmärkande för de em- piriska gränserna. De övre gränserna äro av helt annan art än de empiriska. Ge- nom det tillvägagångssätt, varpå de erhållas, bortelimineras i möj- ligaste mån de lokala faktorernas verkningar, och gränslinjer av mera generell natur erhållas. Att ej ens de övre gränserna alltid kunna tillfredsställa långt drivna krav i detta hänseende är givet. Det är nämligen ingalunda alltid lätt att avgöra, huruvida lokala faktorer spela in på en given punkt eller ej, även om det i de flesta fall med ganska stor grad av objektivitet låter sig göra av en skolad ekolog. Större osäkerhet än på 10 å högst 20 m torde sällan behöva ifrågakomma. Å andra sidan kunna förhållandena i naturen undantagsvis gestalta sig så invecklade, att ett mycket ingående studium är av nöden. TI varje fall — även där stora svårigheter möta -— kunna utan alltför tidsödande arbeten goda minimisiffror för de övre gränserna erhållas. Dylika minimisiffror kunna vara av stor nytta, då det gäller att anställa jämförelser inom större områden. De stora generella dragen 1 skogsgränsernas och trädgränsernas höjdlägen kunna alltså med hjälp av de övre gränserna inom hela Fennoskandias fjällområde noggrant analyseras. Synnerligen in- struktiva och för kännedomen om skogsgräns- och trädgränsför- hållandena oundgängliga isohypskartor kunna dessutom upprättas med de övre gränserna som utgångsmaterial. Det är givet, att ej alla områden äro lika rediga och lätt utredda med hänsyn till björkens höjdgränser, i vissa fall krävas ingående undersökningar, 275 om säkra resultat skola kunna nås, ja, det torde till och med i ex- trema fall kunna inträffa, att det inom rätt stora områden är omöjligt att genom naturiakttagelser bringa full klarhet i de empiriska och då i ännu mindre grad i de övre gränsernas höjdlägen. Erfaren- heter från andra håll och minimihöjder, erhållna genom direkta mätningar, måste då tills vidare få lämna material till bedömandet av förhållandena. Några mera vittgående slutsatser få naturligtvis ej dragas på grundvalen av dylikt material. Ovanstående utredning av begreppen empirisk, övre och kli- matisk skogsgräns, trädgräns och spaljärbjörkgräns har jag funnit nödvändigt att återupprepa ur min ovan citerade avhandling av år 1913. Det har nämligen inträffat, att tvenne förfaltare under de sista åren alldeles missförstått innebörden av och meningen med dessa begrepp. Jag syftar härmed på J. FRÖDIN och G. SAMUELSSON, av vilka den förra utfört ett antal skogsgränsmätningar i Lule Lapp- mark, den senare i Dalarna. Både FRÖDIN (1916, 1918) och Sa- MUELSSON (1917) hava av någon för mig ofattbar anledning kommit till den åsikten, att jag vid införandet av den övre skogsgränsen såsom norm för mätningar över skogsgränshöjder inom skilda trakter haft för ögonen som mål, att eo ipso kunna sätta likhets- tecken mellan den övre skogsgränsen och den gräns, till vilken skog på varje särskild punkt av enbart klimaltiska orsaker skulle kunna nå upp på fjällsidorna. Ja, de gå ända därhän, att de an- se, att detta varit min enda mening med införandet av begreppet övre skogsgräns i den nordiska fjällitteraturen. Att FRÖDIN och SAMUELSSON verkligen så missuppfattat meningen med den övre skogsgränsen, framgår tydligt på många ställen i deras arbeten. För korthetens skull skall jag blott anföra ett citat från vardera av de båda författarna som belägg för mitt påstående. FRÖDIN säger i sitt referat över SAMUELSSONS avhandling (1918, sid. 71) följande: >Användbarheten av denna s. k. övre skogsgränsen som klimat- indikator diskuteras nu ingående.... Han hävdar, — — —, att den övre skogsgränsens läge alltför mycket blir beroende på rena tillfälligheter. — — — —. Författarens åsikt är utan tvivel riktig.> SAMUELSSON (1917, sid. 94) yttrar bl. a., att den övre skogsgränsen med hänsyn till klimatet giver »wenigstens in solechen Hochgebirgs- gegenden wie denjenigen in Dalarna — — — leicht völlig fehler- hafte Resultate.» Att min avsikt med uppställandet av den övre skogsgränsen så- som värd att studeras och mätas icke eo ipso varit att urgera något 276 som helst axiomaliskt värde åt densamma såsom klimatindikator, torde vara uppenbart för varje läsare av denna uppsats. Lika litet har detta förut varit fallet. I den övre skogsgränsen har jag blott sett ett medel alt överallt på fjällen finna med varandra likvärdiga och direkt jämförbara punkter; att man nämligen icke utan vidare kan jämföra med varandra vilka punkter som hälst i den empi- riska skogsgränsen är självklart, ty i så fall bleve jämförelsen mången gång illusorisk. Man tänke sig blott, att en punkt, som notoriskt är påverkad av länge kvarliggande snö, stenras, snöskred och dylikt, utvaldes inom ett område för alt sammanställas med en punkt i skogsgränsen i en annan trakt, där ingen dylik ogynnsam ekologisk faktor gjorde sig gällande. Alt detta vore meningslöstinses omedel- bart. Däremot giver den övre skogsgränsen på ett fullt objektivt och förutsättningslöst sätt ett medel i handen till att anställa jäm- förelser, fastställa olikheter och analysera orsakerna till de funna olikheterna. Med andra ord, vad som enligt min mening bör un- dersökas och förklaras, är skogsgränsens höjdläge på varje särskild punkt. Detta kan blott ske på så sätt, att å ena sidan den övre skogsgränsens höjdläge fastställes och förklaras, och å den andra, att de lokala variationerna hos den empiriska gränsen registreras och förklaras. Då detta är gjort, är den i naturen föreliggande skogsgränsen undersökt och förklarad. Mitt tillvägagångssätt under mina fältarbeten har alltid varit att på ett objektivt empiriskt sätt uppmäta den i naturen givna skogs- gränsen och inregistrera densamma. Ingen som hälst teoretisk förutsättning har fått influera på mätningarna: dessas mål har alltid varit att rätt och slätt fastställa, var skogsgränsen ligger. Jämsides med mätningarna har jag annoterat, i vad mån den er- hållna siffran har påverkats av lokala ogynnsamma edafiska fak- torer, d. v. s. populärt sagt, huruvida skogsgränsen på observations- platsen varit lokalt nedpressad eller ej (jfr Tu. C. E. Fries 1913, sid. 160). De punkter, på vilka ingen lokal nedpressning kunnat konstateras, har jag ansett markera den övre skogsgränsens höjd på respektive ställen. På grundvalen av ett mycket stort antal dylika mätningar och i övrigt på anteckningar beträffande skogsgrän- sernas höjdvariationer har jag konstruerat min skogsisohypskarta över Torne Lappmark och finska Enontekis; en liknande karta, konstruerad på alldeles samma sätt, äger jag numera även från Tromsö amt. Dessa kartor avse rätt och slätt att visa den övre skogsgränsens höjdläge inom dessa trakter. De göra anspråk på detta, vilket 21 naturligtvis ej utesluter, att fel kunna hava insmugit sig. Mina skogsisohypser kunna kontrolleras och kompletteras av vilken forskare som hälst. Kännedomen om den övre skogsgränsens höjd- läge kan på så sätt alltmera skärpas, ju exaktare och ju flera mät- ningarna bliva. Min enda princip såväl vid mätningarna som vid sammanställan- det av deras resultat har alltså varit att framlägga fakta, sådana som de äro. På denna rent induktiva och empiriska väg har jag nått vissa resultat, som såväl ur biologisk som geografisk synpunkt äro av värde. Det viktigaste av dessa resultat är utan tvivel den allmänna lagen för skogsgränsens nivåvariation: den övre skogs- gränsen, liksom för övrigt även den empiriska, höjer och sänker sig i samma riktning som terrängen, eller med andra ord inom ett en- hetligt klimatområde återspeglar skogsgränsplanet i avtrubbad skala landytans topografi. Denna lag gäller inom hela Fennoskandia; det lyckades mig alt påvisa densamma genom min ovan skildrade metod. Senare forskare — FRÖDIN, SAMUELSSON Och TENGWALL — hava bekräftat dess riktighet inom de mest skilda delar av Sve- riges fjälltrakter. Det vetenskapliga slutmålet för den del av den växtbiologiska höjdforskningen, som sysselsätter sig med skogs- och trädgräns- problemet, är emellertid icke ett blott och bart inregistrerande av fakta och uppställande av dessa i en överskådlig form. Detta är blott. ett — visserligen ofrånkomligt — led i den metod, vars yttersta syfte är att klarlägga de faktorer, som bestämma skogsgränsens höjdläge på varje särskild punkt: för den övre skogsgränsen (resp. trädgränsen) de faktorer, som äro avgörande för dennas höjdläge, för den empiriska de faktorer, som framkalla avvikelserna från den övre skogsgränsen. Ett betydande steg i denna riktning innebär givetvis. upptäckten av den ovan framhållna lagen för den övre björkskogsgränsens och trädgränsens nivåvariation inom Fenno- skandia. I min föregående behandling (Tu. C. E. Fries 1913, sid. 172) ansåg jag mig efter ingående analys av samtliga ifrågakommande ekologiskt betydelsefulla klimatologiska element närmast böra rikta uppmärksamheten på värmeförhållandena såsom sannolikt stående i nära korrelation till den övre skogsgränsens nivå- variation. Med ledning av de meteorologiska tabellerna erhöll jag följande beräknade värden för julitemperaturen i skogsgrän- serna: 2178 Gällivare 12597 Riksgränsen 10,3? Villangi la Fagernes 9,” Kiruna . i I i Lödingen Ä 10,7? Karesuando. SE EL Ul lg Andenes > 10,:? Vassijaure . dr LOFT Härur synes framgå, alt verkliga regionala olikheter föreligga med hänsyn till värmeförhållandena i skogsgränserna: ju längre österut, man kommer, desto högre julitemperatur. Jag framhöll emellertid (1. c., sid. 172—174), att mot denna slutsats vissa be- tänkligheter kunde framföras: dels att beräkningarna äro utförda med samma gradient i de östliga som de västliga områdena, fastän skäl tala för, att gradienten 1 de senare bör vara något mindre än i de förra, dels att juli månad ej är en ur biologisk synpunkt fullt homolog period i de västliga maritima fjällen och i de östliga kon- tinentala; maximum av sommarvärme inträder nämligen tidigare i de förra än i de senare. Båda dessa omständigheter strävade att uljämna de regionala olikheterna, som syntes framgå av tabellen. Jag ansåg mig därför ej kunna fälla något slutligt omdöme i frågan om 1temperaturförhållandena i 'skogsgränserna, utan uppsköt den till ett senare stadium, då resultaten av planerade instrumentella undersökningar (1. c., sid. 179) kunde fälla utslaget. Det är denna min utredning av de ekologiska faktorerna, som vållat, alt FRÖDIN och SAMUELSSON missförstått den övre skogs- gränsen. De hava sammanblandat utförandet av mätningarna och uppställandet av dessas resultat i överskådlig form med den teo- retiska, på deduktiv väg åvägabrakta utredningen i min avhand- ling. Resultaten av mätningarna samt de slutsatser, som direkt låta sig utläsa ur dessa med hänsyn till skogsgränsernas nivå- variationer, äro oomkullrunkliga, ty de äro utförda på empiriskt- induktiv väg. Blott i den mån oriktigheter kunna hava insmugit sig i materialet under utförandet av observationerna i fältet och vid sammanställningen senare, kunna genom framtida komplette- ringar smärre modifikationer komma i fråga. En full bekräftelse på den av mig uppställda lagen för skogsgränsens nivåvariation inom Fennoskandia lämna FRÖDINS skogsgränssiffror från Lule Lappmark; även ur SAMUELSSONS i hans tabeller publicerade siffror kan samma lag i de stora dragen utläsas såsom i stort sett giltig även i Dalarna. Hans isohypskarta är däremot gjord efter sub- jektiva synpunkter och kan därför ej tillmätas annat värde än som ett uttryck för hans subjektiva åsikter om skogsgränsernas 279 allmänna tendenser; skogsgränsernas verkliga nivåvariation framgår däremot icke av densamma på något objektivt sätt. Min här framlagda syn på skogsgränsproblemet är enkel: det gäl- ler att först fastställa var skogsgränsen är belägen, sedan att för- klara, varför dess läge är sådant, som mätningarna visa. Häri ser jag själva kardinalpunkten i hela skogsgränsforskningen. Denna uppfattning delas emellertid ej av SAMUELSSON. Han ser i den i naturen uppträdande skogsgränsen intet undersöknings- objekt och inriktar ej sitt fältarbete på att fastställa skogs- gränsförhållandena, sådana som de faktiskt föreligga i naturen. SaA- MUELSSONS intresse koncentrerar sig till att söka uppkonstruera en på varje punkt homolog klimatisk linje, som skall förlöpa i när- heten av skogs- och trädgränsen; någon full parallellism mellan hans klimatlinje och de i naturen existerande skogs- och trädgrän- serna anser han sig icke behöva kräva, och i praktiken kommer hans klimatiska linje att förlöpa än ovan skogs- och trädgränsen uppe på kalfjället, än ett stycke nere i björkskogen. Den av SAa- MUELSSON konstruerade klimatiska linjen benämner han ömsevis klimatisk skogsgräns och klimatisk trädgräns. Den skall nämligen förlöpa på den nivå, »där björken slutar att antaga trädform på de lokaler, som äro i klimatiskt hänseende normala för trakten och icke särskilt gynnsamma eller ogynnsamma på grund av lokal- klimatiska inflytelser»; SAMUELSSON räknar därvidlag praktiskt taget endast med, att sommartemperaturerna kunna vara av ekologisk betydelse. Hans klimatiska skogsgräns bör sålunda, såsom FRÖDIN (1918, sid. 72) påpekat, riktigare benämnas den termiska trädgränsen. Mellan SAMUELSSONS och mitt sätt att studera och behandla skogs- gränsproblemet förefinnes en oöverstigbar klyfta. Vid sina skogs- gränsmätningar och vid uppdragandet av skogsisohypserna utgår SAMUELSSON ej från förhållandena i naturen, utan från hurudana de enligt hans uppfattning borde hava varit, såvida ej lokala, när- mast termiska rubbningar förefunnits. Han låter sin förutfattade mening, alt skogs- och trädgränserna böra vara rena termiska kli- matindikatorer bliva avgörande på de höjdmätningar, han företager, och på uppställandet av det så insamlade materialet i överskådlig form, nämligen vid konstruktionen av skogsisohypserna. Det är emellertid ej blott i detta hänseende, som SAMUELSSON lålit sin egna subjektiva mening inverka på primärmaterialet. Det gäller även förhållandet mellan skogsgräns och trädgräns. Han förnekar nämligen, att någon verklig skillnad existerar mellan dessa 250 båda gränser. Såsom skäl härför anför han, att han icke kan finna någon orsak, »warum vereinzelte baumförmige Birken höher steigen könnten, als es fär solche möglich wäre, sich in Beständen zusammenzuschliessen, wenn nur die Bodenbeschaffen- heit dies zugiebt» (1. c., sid. 93). Därför har han >»nach einge- henden Uberlegungen zu der Ansicht gekommen, dass klimatische Birkenwaldgrenze und klimatische Birkenbaumgrenze aus theore- tischen Gesichtspunkt identisch sein muss» (I. c., sid. 93—94). Det sedan mer än hundra år tillbaka i tiden (WAHLENBERG 1813, sid. 27) konstaterade faktum, att skogsgräns och trädgräns inom Skandinaviens fjälltrakter äro skilda höjdgränser, som i stort sett förlöpa parallellt med varandra, anser SAMUELSSON sig på detta sätt kunna justera bort. Den teoretiska förklaringen på upplträdandet av björkskogsgränser och trädgränser såsom skilda linjer i naturen har naturligtvis intet att göra med konstaterandet av fakta i fältet. Redan existensen av de båda gränserna fordrar ett särskiljande av desamma och ett konstaterande av deras läge. Att någon orsak måste finnas till det notoriska fenomenet, att enstaka trädformiga björkar förmå tränga högre upp på fjällen, än vad björkskogen förmår, är självklart. Skogens definitiva upplösning vid skogsgränsen är i grund och botten blott den yttersta potentieringen av det fenomen, som redan inom hela kampzonen är tydligt märkbart. ”Trädtätheten är nämligen inom denna avgjort mindre än längre ned inom regio subalpina; detta är beroende på att de ekologiska förhållandena börja gestalta sig kritiska för björken i det övre skogsbandet: spridningstalet för björken blir mindre till följd av den ökade olycksprocenten. Alldeles det- samma gäller, fastän i långt mera accentuerad grad, för det med enstaka björkar bevuxna bältet mellan skogsgränsen och trädgränsen. Möjligheten att i naturen fastställa en gränslinje så definierad, som SAMUELSSONS klimatiska trädgräns, måste nödvändigtvis stöta på snart sagt oövervinnerliga svårigheter, om man vill fasthålla vid en fordran på aldrig så blygsam exakthet. I främsta rummet beror det på, huruvida en termisk gränslinje för trädformig björk verkligen existerar i den mening, som SAMUELSSON förutsätter: den skall nämligen bestämmas av eller åtminstone stå i intimaste kor- relation till juli-augustitemperaturen (SAMUELSSON 1915). Mina instrumentella undersökningar från de senare åren rörande värme- förhållandena 1 skogsgränserna visa oförtydbart, att ett sådant sam- band ej existerar. Men även förutsatt att ett dylikt samband verk- ligen existerade, huru skulle man kunna iakttaga och uppmäta det- 281 samma? Därom lämnar SAMUELSSON ingen som helst upplysning. ;:Han säger blott, att »die Grenzlinie ist ja theoretischer Art und nicht in der Natur direkt wahrnehmbar, weshalb man äber ihre Lage in den einzelnen Fällen verschiedene Auffassung haben kann W9WNsid: 93): Att ett arbetssätt, sådant som det ovan skildrade, måste medföra stora risker med hänsyn till sannolikheten av de slutsatser, som dragas, torde ligga i öppen dag. Det är alltid farligt att insamla primärmaterial och hyfsa detsamma till överensstämmelse med en förutfattad teori: ej blott slutsatserna utan själva observations materialet förlorar allt värde, såvida teorien visar sig vara oriktig. Genom självsuggestion kan man på så sätt få fram snart sagt, vil- ket resultat man önskar av undersökningen, ty omedvetet till- rättalägges under fältarbetet materialet till överensstämmelse med teorien. Ett exempel härpå erbjuder SAMUELSSONS framställ- ning av lagen för skogsgränsernas nivåvariation inom Skan- dinavien. Den av mig på min skogsisohypskarta för den övre skogsgränsens vidkommande påvisade, ända till mer än 250 m uppgående nivåvariationen anser SAMUELSSON (1. c., sid. 105) intet bevisa angående nivåvariation hos den klimatiska skogsgränsen. Detta skall däremot vara fallet med den av SAMUELSSON 1 hans arbete över Dalafjällen bifogade isohypskartan (1. c., sid. 105). Nu är att märka, att samtliga de primärsiffror och iakttagelser, på vilka den SAMUELSSON'ska isohypskartan stöder sig, äro rent subjektiva uppskattningar av en i naturen osynlig linje, vars existens över- huvud taget är tvivelaktig. Varje höjdsiffra innebär sålunda blott ett rent subjektivt beslut: ungefär här är den klimatiska trädgrän- sen belägen. Huru kan då isohypskartan tillskrivas någon betydelse som objektivt bevismaterial till bedömandet av frågan om den kli- matiska skogsgränsens nivåvariation? Vad min isohypskarta från Torne Lappmark över den övre skogsgränsens nivåvariation beträffar, måste densamma, för så vitt mitt observationsmaterial motsvarar de krav, jag ställt på det, just belysa den klimatiska skogsgränsens nivåvariation; visserligen är det ej säkert — jag anser mig till och med kunna prestera bindande bevis för motsatsen — att den övre skogs- gränsen icke är termisk i den mening, SAMUELSSON urgerar för sin klimatiska skogsgräns, men tillnärmelsevis klimatisk blir den övre skogsgränsen över allt, där den exakt låter sig fixera, i den me- ningen, att den är betingad av samtliga på varje särskild punkt på densamma verkande biologiskt betydelsefulla faktorer. Hela 282 det av SAMUELSSON i hans Dalaavhandling företrädda arbetssättet med hänsyn till skogsgränsproblemet är synnerligen farligt. Han utgår ej från de i naturen direkt givna fakta vid anställandet av sina observalioner, utan bygger sitt primärmaterial på den teoretiska spekulationens lösa grund. Följden härav har också visat sig: hans höjdgränsmätningar över den klimatiska trädgränsen hava visat sig vara mer eller mindre illusoriska. Den övre gränsen för trädformig björk står nämligen säkert ej i någon direkt relation till juli- augusti-lemperaluren; den är i stället sannolikt väsentligen beroende av vegatationsperiodens längd (jfr nedan). Förklaringen till, all SAMUELSSON sett sig nödsakad att beträda en så riskabel väg, som han gjort, är sannolikt den, att skogsgränserna inom hans undersökningsområde äro mycket diffusa och tilltrasslade till följd bl. a. av stor marktorka och flack och för vindexposition för björken ogynnsamma omständigheter. Att erhålla annat än relativt intetsägande minimisiffror för den övre skogsgränsen hade sannolikt under den tid, SAMUELSSON kunnat offra på natur- undersökningarna, varit ogörligt; det kan till och med bända, att det för närvarande är omöjligt att företaga någon detaljerad utredning av skogsgränsförhållandena inom vissa delar av Dalarna. Under så- dana omständigheter har SAMUELSSON selt sig i behov av en troll- stav för att få vattnet att rinna fram ur hälleberget. Han hade gjort bältre i att bygga sina undersökningar på en objektiv grund, och i att tills vidare nöja sig med mindre omfattande men i stället desto säkrare resultat. Längre än till ett klargörande av de allmänna lagarna för skogsgränsernas höjdlägen torde det nämligen för närvarande vara svårt att komma inom Dalarnas fjälltrakter med deras synbarligen mycket diffusa och suddiga skogsgränser. FRÖDIN (1917) har för fältundersökningarna accepterat den övre skogsgränsen som utgångspunkt för sina mätningar. Mellan honom och mig förefinnes sålunda ingen principiell olikhet i arbetssättet. För att vinna större överskådlighet sammanfattar FRÖDIN sina mät- ningar av den övre skogsgränsen i medeltalssiffror, först för varje fjäll, därpå för större områden. För mig hava omräkningar till medeltalssiffror varit onödiga, ty genom uppdragandet av skogsiso- hypser på kartan har jag vunnit större överskådlighet, än vad me- deltal skulle kunnat giva, samlidigt som jag ej behövt införa någon som hälst generalisering, varigenom intressanta detaljer lätt kunnat gå förlorade. Ur rent terminologisk synpunkt har emellertid FRÖDIN i silt sista arbete (1918, sid. 72; ej 1916) råkat sammanblanda tven- 283 ne begrepp, nämligen övre skogsgräns och klimatisk skogsgräns. Han säger sig nämligen vid sina skogsgränsmätningar hava upp- mätt den klimatiska skogsgränsen, d. v. s. den äkta klimatiska i MAREKS och min mening, ej SAMUELSSONS klimatiska, vilken FRÖDIN med full rätt i enlighet med den givna definitionen anser närmast böra karakteriseras som någon slags termisk gräns. I själva verket har FRÖDIN — såsom han också i sitt originalarbete från Lule Lappmark anger — uppmätt den övre skogsgränsen. Den övre skogsgränsen bör under gynnsamma förhållanden åtminstone mycket nära sammanfalla med den klimatiska; i vanliga fall torde man nog ändå böra utgå ifrån, att de utförda mätningarna icke utfalla fullt så idealiskt. Därför kommer den övre skogsgränsen nog i praktiken att i regel förlöpa något under den ideala klimatiska. FRÖDINS skogsgränsmätningar i Lule Lappmark omspänna ej något så stort område, alt han ansett sig böra upprätta någon skogsisohypskarta. Icke desto mindre äro emellertid hans höjdsiffror av stort värde; kännedomen om skogsgränsernas läge på de nord- lappländska lågfjällen har förts ett stort steg framåt genom desamma: de utgöra dessutom ett värdefullt supplement till mina höjdsiffror från Torne Lappmarks östliga delar. Skogsisohypsernas förlopp i våra båda nordligaste lappmarkers inre är i sina stora drag nu klarlagt. Det framgår, att av mina inom Torne Lappmark på- visade skogsgränsisohypser den för 550 mö. h. i Sverige ej åter- kommer nämnvärt söder om Torne älv, och alt även den östliga 600-m-isohypsen ej överskrider Torne Lappmarks —, Ymer 1918, h. 1, sid. 70—74. Referat. — Stockholm 1918. MAREK, R., Waldgrenzstudien in den österreichischen Alpen. — Peterm. Mitteil. Ergänzungsh. N:o 168. — Gotha 1910. SAMUELSSON, G., Studien uber die Vegetation der Hochgebirgsgenden von Balarne:r— Novar Acta rfeg..soe: iscient: Ups. Ser: IN, Vol N:0S:F Uppsala 1917. SERNANDER, R., Geol. För. Förh. Bd 22. 1900. — Stockholm 1910. TENGWALL, T. Å., Iakttagelser över fjällbjörkskogens övre begränsning och ekologi i Sveriges nordliga lappmarker. — Sv. Bot. Tidskr. 1918, Bd 12, H. 2. — Stockholm 1918. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1918. Bb. 12, u. 3. NÅGRA ORD OM ALPINA LAVARS FÖREKOMST I BARRSKOGSREGIONEN GUST. O. A:N MALME Att alpina fanerogamer stundom förekomma vwvid älvarna långt nere 1 skogsbältet, är ett sedan länge bekant faktum. Närmare stu- derat har det blivit av bland andra R. SERNANDER [Studier över vegetationen i mellersta Skandinaviens fjälltrakter. 2. Fjällväxter i barrskogsregionen. Bihang till K. V. A:s Handlingar, Band 240 Avd. III, N:o tt (1899), som anser, att' dessa förekomster i de flesta fall äro ett slags relikter från en tid, då fjällfloran gick längre ned än nu, men icke förnekar, att de för vissa fall kunna bero på recent nedvandring. Alt dylika utposter även skola före- finnas i fråga om lavarna, är helt naturligt, och betänker man den stora förmåga av spridning över längre sträckor, dessa växter ha till följd av sina små fortplantningskroppar, sporer och soredier, skulle man vara böjd för att antaga, att de lättare än faneroga- merna skola bilda utposter. Ur den lichenologiska litteraturen kan man också framdraga åtskilliga exempel på sådana, men man måste därvid iakttaga en stor försiktighet, då kännedomen om våra lavars geografiska utbredning ännu är synnerligen bristfällig, och därför en till synes enstaka förekomst i verkligheten kan ingå i ett sam- hängande utbredningsområde. Våra växtgeografer fästa i allmän- het avseende endast vid de större formerna, mest busk- och blad- lavar, och torde sällan underkasta sina fynd en mikroskopisk gransk- ning, varför deras bestämningar i vissa fall nog äro ofullständiga och bristfälliga. Om i en ståndortsanteckning står t. ex. »sterila lecideacéer», »sterila Lecidece> eller något dylikt, är uppgiften icke blott ofullständig utan även högst osäker, ty till och med lavspecialisten torde ofta nog vara ur stånd alt säkert avgöra, om en steril skorp- 289 we. lik bål hör till någon lecideacé, lecanoracé, buelliacé eller caloplacacé. Man synes också ha levat i den föreställningen, att den svenska lavfloran i fråga om de däri ingående arterna blev så fullständigt känd under 1860- och 1870-talet, att några för vårt land nya arter ej vore att anträffa. I sina ståndortsanteckningar från Ena- forsholm och Handölsforsarna upptager SERNANDER t. ex. Solo- rina saccata (L.) Ach. Med den kännedom, vi nu äga om utbred- ningen av denna art och den habituellt snarlika, men mikroskopiskt lätt urskiljbara S. bispora Nyl., förefaller det dock rätt antagligt, att det är den senare, på de angränsande fjällen förekommande, som förelegat. Växtgeografiskt förhålla sig de båda arterna mycket olika. Som bekant spela lavarna en stor, i vissa fall rent av en domi- nerande roll i den alpina vegetationen. Många av de däri upp- trädande arterna äro visserligen ubikvister eller åtminstone sådana, som uppträda rikligt även nere 1 barrskogsregionen. Men i alla händelser är dock icke deras antal ringa, som i sin utbredning äro inskränkta till den alpina regionen eller endast jämförelsevis sällan förekomma utom densamma, och som därför måste betecknas som alpina. Med avseende fäst vid de västjämtländska fjällen, dem jag genom egen erfarenhet i någon mån känner, bifogar jag en för- teckning på ett femtiotal sådana och begagnar mig därvid i allmän- het av den nomenklatur, som kommit till användning i mina »Lichenes suecici exsiccati>, där de flesta äro utdelade: Acarospora chlorophana (Wahlenb.) Mass., Alectoria divergens (Ach.) Nyl., 4. ochroleuca (Ehrh.) Nyl., thulensis Th: Er. Arctomia delicatula Th. Fr., Biatorella testudinea (Ach.) Mass., Blastenia tetraspora (Nyl.) Th. Fr., Buellia atrata (Sm.) Mudd, B. pulchella (Schrad.) Tuck., Caloplaca nivalis (Koerb) Th. Fr., Collema ceranoides (Borr.) Mudd, Coriscium viride (Ach.) Wainio, Cornicularia tristis (Web.) Ach., Gyalecta foveolaris Ach., Gyrophora anthracina (Wuwulf.) Koerb., G. arctica Ach., Girdiscolor Th: Fr., Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 19 290 Lecanora castanea (Hepp) Th. Fr., L. leplacina Sommerf., LL; Myran (ET) Ny L. pelobotrya (Ach.) Sommerf., L. rhypariza Nyl., Lecidea aenea Duf. ap. Fr., L. aglaea Sommerf., L. alpestris Sommerf., L. arctogena Th. Fr., LT. armeniaca (DEE Er: L. assimilata Nyl, L. crassipes (Th. Fr.) Nyl., L. cuprea Sommerf., L. Diapensie Th. Fr., L. lulensis (Hellb.) Stizenb., L. paupercula TS Er L. rubiformis Wahlenb., L. rufofusca (Anzi) Nyi., L. sphacelata Th. Fr., L. subplumbea "Anzi, Lopadium fuscoluteum (Dicks.) Mudd, L. fecundum Th. Fr., Microgleena sphinctrinoides (Nyl) Th. Fr., Parmelia alpicola "Th. Fr., Parmeliella aretophila (Th. Fr.) Malme, Pertusaria bryontha (Ach.) Nyl. P. dactylina (Ach.) Nyl. P. glomerata (Ach.) Scheer., P. oculata (Dicks.) Th. Fr., P. panyrga (Ach.) Th. Fr., Poly blastia theleodes (Sommerf.) Th. Fr., Rhexophiale rhexoblephara (Nyl.) E. Almqu., Rhizocarpon alpicola (Scher.) Flag., Rh. chionophilum Th. Fr., Rh. Copelandit (Koerb.) Th. Fr., Rh. expallescens «Eh; Er, Rh. jemtlandicum Malme, Rinodina nimbosa (Fr.) Th. Fr., Solorina bispora Nyl., S. erocea (L.) Ach., 291 Toninia cumulata (Sommerf.) Th. Fr., T. squalescens (Nyl:) Th. Fr. Med full avsikt äro utelämnade sådana som Buellia insignis Koerb., Gyrophora cylindrica (L.) Ach., Lecanora alpina Sommerf., Lecideoa artica Sommerf. och Parmelia intestiniformis (Vill.) Ach. f. encausta (Sm.) Wainio, vilka förekomma ymnigt även i regio subalpina och nere i barrskogsbältet, ävensom Lecanora verrucosa (Ach.)Laur. och Lecidea Berengeriana (Mass.) Th. Fr. jämte några andra, som upp- träda även vid ostkusten (t. ex. Stockholms skärgård) och på 'Gottland. Ovanstående lista, som dock skulle kunna kompletteras med ännu åtskilliga namn, är onekligen rätt stätlig. Men antalet arter, som enligt min egen erfarenhet och enligt de upplysningar, som kunnat hämtas ur litteraturen, icke alls förekomma nedom träd- gränsen, är ganska ringa. För västra Jämtland kan jag icke an- föra mer än följande: Biatorella testudinea (Ach.) Mass., Blastenia tetraspora (Nyl.) Th. Fr., Buellia pulchella (Schrad.) Tuck., Gyrophora arctica Ach., Girdiscolor (Th. Er; Lecanora castanea (Hepp) Th. Fr., IL. Myrinii (Fr.) Nyl., Lecidea aenea Duf. ap. Fr., Wstarmentaca: (DC) PES ET: IL. assimilata Nyl., IL. cuprea Sommerf., L. rufofusca (Anzi) Nyl., L. rubiformis Wahlenb., L. subplumbea Anzi, Lopadium fecundum Th. Fr., Rhizocarpon expallescens Th. Fr., Rh. jemtlandicum Malme. Och till och med av dessa gå de flesta ned ända till närheten av trädgränsen. Så t. ex. finnas Biatorella testudinea, Buellia pul- chella, Gyrophora discolor och Lecanora Myrinii vid foten av Svart- berget på Åreskutan, icke mer än omkring 900 m över havet. Den mest exklusiva högfjällsslav, jag hemfört från Jämtland, är Leci- dea armeniaca, som näppeligen torde finnas längre ned än till 1100 m över havet; den saknas därför på Vällista. Lecidea atrobrunnea 292 (Ram.) Scheer. och L. elata Schzer., som synas förhålla sig på samma sält, äro mig veterligt ej anträffade i detta landskap. Flera af fjällhedens och klippornas karaktäristiska alpina lavar uppträda ej så sällan på hedar och klipphällar nedanför trädgränsen. Flera belysande fall ha iakttagits mellan Enaälven och Snasahögen. Vid vägen över myren mellan Brattåsbäcken och Snasavallens fäbod, ännu nedanför barrskogsgränsen, ligger en liten trädlös holme, där jag 1910 insamlade Alectoria ochroleuca, A. thulensis, Lecidea aglwa, L. Diapensie& och Rhizocarpon Copelandii. Av fanerogama fjällväxler förekom där, förutom Diapensia, Juncus trifidus, Arctostaphylos alpina m. fl., Ranunculus glacialis, ett lättfånget byte för tanklöst skövlande turister. Något högre upp, ungefär vid gränsen mellan barrskogs- och björkregionerna, ligga öster om Ingelbäcken några klipphällar. i vilkas lavvegetation Buellia atrata, Rhizocarpon alpicola och RKh. chionophilum spela en framstående roll. Endast på en annan fynd- ort, nämligen vid vägen från Storlien till Brudslöjan, har jag an- träffat sistnämnda Rhizocarpon-art så långt ned. Efter vad jag iakt- tagit rörande dess förekomst, synes det mig antagligt, att de av P. J. HELLBOM uppgivna .fyndorterna i östra Jämtland och Ånger- manland hänföra sig tll Rh. alpicola (= L. oreites Wainio), vilken länge varit misskänd av de svenska lichenologerna, och som går längre ned än Rh. chionophilum. Det torde emellertid icke vara enbart höjden över havet (eller polhöjden), som betingar förekomsten av alpina lavar. S. ALMQUIST påpekar i sin »Berättelse om en resa i Ångermanland, Medel- pad och Jämtland 1873» (Övers. av K. V. A:s Förhandlingar 1874), att på de endast 150—200 m höga bergen vid Härnösand förekommer en lavflora, som starkt påminner om fjällens. Han insamlade där bland andra Alectoria divergens, A. ochroleuca, Bu- ellia atrata, Caloplaca nivalis, Lecidea aglea, Parmelia alpicola och Toninia squalescens jämte Parmelia intestiniformis var. encausta, Le- cidea arctica och L. auriculata. Orsaken till denna egendomlighet i lavvegetationen anser han ligga däri, att trädvegetation saknas. Och däri har han onekligen 1 det stora hela rätt. De glesa bestånd bildande busklavarna och de till underlaget tätt tryckta skorpla- varna ha på dessa skoglösa berg befriats från konkurrensen med den moss- och lavvegetation, som behöver den låt vara svaga beskugg- ning och det ringa vindskydd, som även glest stående träd erbjuda. En annan alpin eller subalpin utpost har E. ALMQUIST funnit på Norbyknöl, ett vid kusten beläget, på toppen skoglöst berg 1 mil söder om Sundsvall. De här uppträdande alpina layarna voro Alectoria ochroleuca, A. thulensis, Buellia atrata och Microglena sphinctrinoides, och av sådana, som förekomma i björkregionen eller överst i barrskogsregionen, anträffades bland andra Parmelia intestiniformis var. encausta och Lecidea xanthococca Sommerf. En tredje har undersökts av båda bröderna ALMQUIST, nämligen Randklöven i Borgsjö socken i Medelpad, varest växte Lecidea aglea, L. cras- sipes, Pertusaria bryontha och Solorina crocea jämte Lecidea xan- thococca, Lopadium pezizoideum (Ach.) Th. Fr., Pertusaria protuberans (Sommerf.) Th. Fr. m. fl. Huruvida även detta berg på toppen är skoglöst, därom upplyses icke, men att trädvegetationen, om sådan är förhanden, måste vara mycket gles, röjer förekomsten av de ovan nämnda som alpina betecknade lavarna. På de jämtländska skogsbergen uppträda nämligen någon gång alpina lavar, även där barrträdsvegetation icke helt och hållet saknas. Så har jag t. ex. på ett sådant berg nära Nyland i Undersåker anträffat Lecidea paupercula och Rhizocarpon alpicola på klippor med glest stående martallar och granar. De flesta ovan omnämnda alpina lavar, som förekomma i ut- poster, uppträda ovanför trädgränsen uppe på bergryggar, på fritt liggande större block eller på de torraste hedarna, t. ex. sådana med Loiseleuria (Azalea) procumbens. Pertusaria bryontha före- drager dock mera fuktig och mossrik hed med Ochrolechia tartarea och dess var. frigida. Och Lecidea crassipes jämte Microglena sphinctrinoides höra hemma på tämligen fuktiga ståndorter, såsom på avsatser på nordsidan av fjällbranter och på eller under kanten av flytjordsterrasser. Solorina crocea är utmärkande för snölägen på stenig och grusrik mark samt för bäckstränder och vattensjuk flytjord, varjämte den med förkärlek växer under utskjutande klipp- utsprång och större block; överhuvud är den bunden vid mer eller mindre fuktiga ståndorter utan slutet växttäcke. Som R. SERNANDER påpekar, uppträder sistnämnda lav i alpina utposter »i kolonier av konstant natur», på bäck- och älvstränder, särskilt vid vattenfall. Enligt P. J. HELLBOM, »Norrlands lavar» (1884), sid. 38, är den anträffad ända ned i Hälsingland: »Färila socken utefter vägkanten vid en bro över Enån (Cur. och C. AURI- VILLIUS)» ; redan G. WAHLENBERG uppger den för Osmundsberget i Dalarna, och enligt G. SAMUELSSON är den av K. HEDLUND insam- dad ända ned i Gagnef. Beträffande lavarna äro älvstrandsutposterna föga undersökta. S. ALMQUIST omnämner emellertid i sin > Berättelse 24 om en resa i Jämtland sommaren 1868» (Övers. av K. V. A:s Förhandlingar 1869) den utomordentligt rika lavvegetalionen vid Handölsfallen, där han hade anträffat bland andra Acarospora chloro- phana, Lecanora pelobotrya, L. verrucosa, Lecidea aglwa, Perlusoria bry- ontha, P. glomerala, Polyblastia theleodes och Rinodina nimbosa. Några arler i hans innehållsrika och intressanta förteckning synas dock, att döma efler deras förekomstlsätt i övrigt, vara insamlade så långt från älven eller ån, att ståndorten ej varil influerad av fallens närhet, varför de närmast äro alt hänföra till det slag av utposter, som ovan omtalats. Och Handölsfallen ligga dessutom i omedelbar när- het av fjällen, å ena sidan Snasahögarna, å andra sidan Bunner- fjällen. Av större intresse för föreliggande fråga äro de fynd, E. ALMQUIST, som åtföljde sin broder under resan 1873, gjorde dels »vid en liten fors i Mörsills socken», dels vid Undersåkersforsen, varmed torde avses Ristafallet och de strax nedanför detta belägna forsarna. På förra stället anträffades bland andra Lecanora verru- cosa och Perlusaria glomerala, på det senare Lecanora rhypariza jämte Belonia russula, Thelopsis melathelia och flera andra, som den tiden ansågos som stora rariteter i den svenska floran. Att vid Ristafallet uppträda åtskilliga alpina eller subalpina fanerogamer, har framhållils av R. SERNANDER dels efter hans egna, dels efter P. OLrssons och M. ELFSTRANDS undersökningar; och lavfloran är här särdeles rik, i all synnerhet på norra sidan strax nedanför fallet och på södra sidan av forsarna längre ned. Möjligen kom- mer jag framdeles i tillfälle att närmare redogöra för här anträffade lavar; några ha redan utdelats i mina »Lichenes suecici exsiccati». Här vill jag fästa uppmärksamheten vid tre arter, nämligen Perltu- saria oculata, Polyblastia theleodes och Rhexophiale rhexoblephara. Den förstnämnda insamlades 1917 ganska rikligt fertil på en all- deles invid älven (vid en fors) stående gammal tallstubbe. Sub- stratet är märkligt, då arten hos oss eljest uppträder på blottad "jord eller på mossa, någon gång på sten. I Norge förekommer den enligt TH. M. Fries stundom på barken av gamla murknande björkstammar. Uppe på fjällen är Perlusaria oculata ingalunda sällsynt i sydvästra Jämtland; bäst utvecklad och oftast fertil är den vid snölägen, vid större block och under överskjutande klipp- utsprång samt 1 avsatser i mot norr vettande fjällväggar eller fjäll- sluttningar. Nedom trädgränsen är den mig veterligt icke mer än en gång förut funnen 1 detta område, nämligen på Fanberget mellan Duved och Gevsjön (S. ALMQUIST). Rhexophiale anträffades sparsamt 295 på naken jord i en bergspringa på sydsidan av den första forsen från fallet räknat. Någon uppgift om dess förekomst nedom träd- gränsen i Norrland föreligger icke förut. Uppe på fjällen finns den mångenstädes, om ock i allmänhet ganska sparsamt, och bäst trivs den i nordsluttningar på ganska fuktiga ståndorter. Polyblastia theleodes insamlades på en brant, av nedsipprande vatten fuktad kalkvägg på nordsidan av fallet. Dess flesta fyndorter i Jämtland och Härjedalen ligga ovan trädgränsen, men den synes icke vara en så utpräglad alpin lav som de båda andra, utan går utmed bäckarna ett stycke ned i skogsregionen. I fråga om utbredning och förekomstsätt närmar den sig en grupp, till vilken jag strax återkommer. Lecanora rhypariza, vilken insamlats vid Ristafallet av E. ÄLMQUIST, men som jag icke återfunnit, är i motsats till Pertusaria oculata och Rhexophiale, så långt min erfarenhet sträcker sig, en utpräglad sydbergslav. Såsom sådan uppträder den på Svartberget på Åreskutan, på Täljstensberget vid Handöl, mellan Skurdalshöjden och Skurdalsporten nära Storlien och på Stenfjället. Flera av Ristafallets intressantaste lavar såsom Acarospora badio- fusca (Nyl.) Th. Fr., Ionaspis rhodopis (Sommerf.) Th. Fr., Lecanora frustulosa (Dicks.) Ach., L. melanaspis Ach., Polyblastia intercedens (Nyl) Th. Fr., P. scotinospora (Nyl.) Hellb., Thelidium methorium (NyL) S. Almqu. och Thelopsis melathelia Nyl. tillhöra emellertid till sin utbredning en annan grupp och kunna lämpligen betecknas som subalpina. De kunna visserligen, åtminstone flera av dem, gå upp på fjällen, men oftast uppträda de vid bäckar och på älv- stränder i Översta delen av skogen. Det är huvudsakligen nord- liga former av detta slag, som förekomma på Vätterns stränder vid och söder om Omberg, där alla ovan nämnda med undantag av Lecanora melanaspis och Thelidium methorium insamlats (jfr Bot. Not. 1892, sid. 130—132). dCaloplaca elegans (Link) Th. Fr., som ävenledes uppträder vid Vättern, är i västra Jämtland åtminstone i de flesta fall en sydbergslav. Huruvida dessa lavutposter äro relikter från elt tidsskede, då den alpina eller subalpina floran hade en större och mera samman- hängande utbredning än nu, eller om de uppkommit genom recent nedvandring, är en fråga, som näppeligen kan för närvarande be- svaras, helst som fossila fynd av lavar, som skulle kunna lämna någon ledning vid dess bedömande, ej äro kända, och vi faktiskt veta synnerligen litet om huru lavar spridas över längre sträckor. Man antager ju allmänt, att deras sporer och soredier lätteligen 296 transporteras av vinden. De flesta lavarters vidsträckta geografiska utbredning och lavvegetationen på isolerade öar antyda ock onek- ligen, alt så är fallet. Rörande andra spridningsagens känner man så gott som ingenting. All rinnande vatten kan spela någon roll, är visserligen antagligt, i vissa fall, t. ex. på sluttande berghällar, synnerligen pålagligt, men huruvida ett sådant spridningssätt har någon betydelse, när det gäller längre distanser, är icke känt. Lika litet vet man något med säkerhet om djurvärldens betydelse för lavarnas spridning. Att bålfragment kunna transporteras epizoiskt, är ju rätt antagligt, särskilt i fråga om så sköra och bräckliga former som t. ex. Cladonia rhangiferina och Cetraria aculeata. Att även sporer skulle kunna spridas epizoiskt, är en tanke, som enligt mitt förmenande icke kan utan vidare avvisas, om det också till följd av deras ringa storlek ej är lätt att konstatera. Det finns dock lavsporer, som på grund av sin storlek och sin mörka färg utan svårighet kunna iakttagas vid svag lupförstoring. Så ärt. ex. fallet hos Solorina bispora, vars sporer äro svarta till färgen och nå en längd av omkring 100 wu mot en tjocklek av ända till 50 u. De äro också, i likhet med många andra lavsporer, klibbiga, och man ser lätt, huru de ligga kringströdda och fastklibbade på bålen, sär- skilt på väggarna av den insänkning, vars botten bildas av apo- theciets hymeniallager. Man finner dem därjämte på föremål om- kring laven, såsom torra blad och dylikt. Det är åtminstone tänkbart, att dessa sporer även kunna fastna på djur, exempelvis på fåglar, och av dem transporteras ganska långt. Att vissa alpina eller subalpina lavutposter kunna ha uppkommit genom recent nedvandring, torde vara ganska antagligt. Men å andra sidan synas dock sådana fynd som det av Polyblastia scoti- nospora på Vätterns stränder vid Omberg och i Västra Tollstad och Ödeshög svårligen kunna förklaras på detta sätt. De närmaste fyndorterna ligga i Härjedalen och Jämtland, och vid en recent nedvandring borde dock arten ha slagit sig ned vid Hjälmaren och Mälaren, där lämpliga ståndorter icke saknas, helst den icke är nogräknad beträffande substratets kemiska beskaffenhet. Vid Hjäl- maren ha botaniserat så flitiga lichenologer och duktiga samlare som P. J. HELLBOM och O. G. BLOMBERG, utan att de funnit Poly- blastia scotinospora, som dock är en av de största och lättast igen- känliga av alla verrucariacéer. Det förefaller åtminstone synner- ligen sannolikt, att den hållit sig kvar vid Vättern sedan det tids- skede, då den invandrade i vårt land, och då lågo Hjälmarens 297 omgivningar under vatten, under det att Omberg och Vätterbergen i Ödeshög redan stucko upp därur. Den hade i sistnämnda trakt endast att ytterst långsamt vandra nedåt, allt efter det landet höjde sig; vågsvallet och stänket från sjön höllo konkurrenterna borta. — En annan synnerligen lätt igenkänd nordlig lav vid Vättern är Rinodina mniarcea (Ach.) Th. Fr. Den anträffades på strandklippor vid Hästholmen söder om Omberg av P. G. THEORIN, och jag har sedan återfunnit den på samma ställe. I Närke, Södermanland och Uppland, landskap vilkas lavflora är relativt väl känd, är den icke funnen. De närmaste fyndorterna, som upptagas i P. J. HELLBOM, >» Norrlands lavar», äro belägna i Härjedalen, Jämtland och Medelpad. Allmännare uppträder den icke förr än i fjälltrakterna, där den anträffas på ganska olikartade ståndorter såväl ovan trädgränsen som i regio subalpina och angränsande delar av regio silvatica. Så mycket kan med en rätt hög grad av säkerhet påstås, att utposterna i allmänhet fortbestå genom egen föryngring, icke genom en upprepad rekrytering. Att de icke duka under och förträngas av den omgivande vegetationen torde i regel bero därpå, att denna hålles tillbaka genom särskilda yttre förhållanden, såsom starka vindar, ofta återkommande översvämning, vågsvall, stänk från vattenfall och dylikt. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1918. BbpD. 12, H. 3. EN UBRYOLOGISK-=UTFEY KSP DIan VÄSTMANLAND AV Ho WIPEH ARNELL! ocksC JENSEN! Den 21—26 september 19135 giorde jag tillsammans med apotekare C. JENSEN, docenten G. SAMUELSSON och fil. licentiaten (numera do- centen) E. MELIN bryologiska exkursioner i norra Västmanland, när- mare bestämt i socknarna Skinnskatteberg, Västanfors, Karbenning och Norberg. Det är resultaten av dessa undersökningar, som ut- göra föremålet för denna uppsats. Denna kan väl på grund av den korta tid, som undersökningen varade, ej göra anspråk på att giva en fullständig bild av den undersökta nejdens mossflora, men den torde dock vara av värde, då det förut, så vitt jag vet, om Väst- manlands mossflora i tryck förefinnes blott strödda notiser, ej nå- got försök till en mera fullständig beskrivning av mossfloran i land- skapet i dess helhet eller i någon del därav. De rikligaste redan förut förefintliga bidragen till kännedomen av landskapets lövmossor ha lämnats av den i Skinnskatteberg födde apotekaren O. L. SILLÉN (t 1893), i vars exsickatverk »Musci fron- dosi Scandinaviae exsiccati> det finnes 169 nummer lövmossor från Västmanland; vid talrika av dessa nummer saknas dock tyvärr när- mare uppgift om, var i landskapet de äro samlade. I de olika upp- lagorna av C. J. HARTMANS »>Handbok i Skandinaviens flora» finnas ock ganska många uppgifter om i landskapet förekommande löv- mossor. HJ. MÖLLERS avhandlingar om »Lövmossornas ut- bredning i Sverige» i Arkiv för botanik 1911—1917 antyda därtill, att ett ganska rikt material av lövmossor från Västmanland finnes i svenska moss-samlingar, särskilt i dem, som tillhöra våra offent- liga museer, men detta malerial väntar på en kritisk genomgång "Denna uppsats har redigerats av H. WinHm. ARNELL, 209 och beskrivning. Om Västmanlands torv- och levermossor äro litteraturuppgifterna mycket knapphändigare, och så är nog ock fallet med det av dem insamlade materialet; härtill kommer ock, att inom dessa mossgrupper det systematiska utredningsarbetet under de senare årtiondena fortgått livligare; det är sålunda inom dessa två moss- grupper, som denna uppsats kommer att innehålla de flesta ny- heterna för Västmanland. Här nedan redogöres för de av oss gjor- da exkursionerna. Västanfors. Vår första exkursion den 21 sept. vid Västanfors sträckte sig blott till en eller annan kilometer väster om detta stationssamhälle. Under denna exkursion sågo wi: På jord (lerjord) på en dikeskant Pohlia proligera, Tortula trun- calula, Discelium nudum, Pleuridium axillare, Riceia sorocarpa och Haplozia erenulata, på andra jordsluttningar, dels sådana mindre mossor som Torlula truneatula (riklig), Bryum pallens, Br. argenteum, och Ditrichum tenuifolium (vid denna årstid steril), dels Hylocomium squarrosum, Hypnum piliferum, H. distans, H. albicans, Thuidium Philiberti och Polytrichum urnigerum, som bildade sammanhängande mosstäcken, vartill komma på en jordkaj vid sjön Stora Aspen Bar- bula convoluta (riklig) Barbula rubella, Anisothecium rubrum, Funa- ria hygrometrica och Marchantia polymorpha. I en torr beteshage med glesa, vuxna björkar och talrika ur- stensblock: Hylocomium proliferum, H. parietinum, Hypnum viride, H. reflexum, Amblystegium uncinatum, Stereodon cupressiformis, Pla- giothecium denticulatum, Plilium erista castrensis, Plerigynandum deci- piens, Pt. filiforme, Thuidium abietinum, Climacium dendroides, Hed- wigia albicans, Grimmia Miihlenbeckiti, Gr. heterosticha, Gr. Hartmani, Bryum proliferum, Pohlia nutans, Astrophyllum silvaticum, Polytrichum juniperinum, Torlula ruralis, Ceratodon purpureus, Dicranum longi- folium, D. scoparium, D. congestum, D. montanum, Jungermania bar- bata, J. longidens, J. excisa; alla dessa mossor växte på stenblock förutom Dieranum montanum, som såsom vanligt förekom på basen av björkstammar; på marken funnos nästan blott de nämnda Hylo- comium-arterna. På sjön Stora Aspens dystrand, som är starrbeväxt och perio- diskt översvämmas: i diken och på själva stranden Stereodon arcu- atus, Amblystegium cordifolium, A. fluitans, A. exannulatum, A. adun- cum, Acrocladiaum cuspidatum, Climacium dendroides, Hypnum Mildea- num, Sphaerocephalus palustris, Sphagnum subsecundum, S: platyphyllum 300 och S. inundatum samt i en närbelägen, starkt skuggig och sumpig videlund med murkna stammar och en slaggmur Astrophyllum rostra- tum, Hypnum velutinum, Leskea paludosa, Amblystegium uncinatum, ÅA. serpens, ÅA. Juratzkanum, Stereodon polyanthus o. s. v. I bäckdalar: i och vid bäcken inom stationssamhället växte Fontinalis dalecarlica, Amblystegium fluviatile, A. ochraceum, Grimmia apocarpa, Hypnum plumosum (på en stubbe) 0. s. v. och i en mindre bäckdal med yppig örtvegetation och talrika stenblock väster om stationssamhället på stenarna i bäcken Fonltinalis antipyretica, Diche- lyma falcatum, Hypnum pseudoplumosum, Grimmia acicularis och Gr. apocarpa, på bäckstranden Amblystegium cordifolium, Catharinea undulata, Astrophyllum cuspidatum, Bryum pallens, Br. Duvalii, Philo- nolis caespitosa, Hylocomium triquetrum, Schistophyllum adianthoides, S. Dviridulum och Ephemerum serratum, båda dessa tillsammans på en slambetäckt häll i vattenbrynet, Martinellia irrigua, M. undu- lata, Chiloseyphus pallescens, Plagiochila asplenioides och Blasia pu- silla samt därtill Campylium hispidulum på en murken påle i bäcken, på skuggade stenblock Stereodon polyanthus, Bryum capillare, Ambly- stegium serpens, Porella rivularis och på marken mellan stenblocken Hyp- num reflexum, H. curtum, H. rutabulum, 0. s. v. samt på murken ved Cephaloziella Hampeana och Amblystegium Juratzkanum var. atrovirens. På levande trädstammar sågos blott helt sparsamt Dorcadion speciosum och D. Schimpert, om man bortser från de mossor, som från marken så att säga förirra sig upp på stammarnas basala delar; mossfloran på levande trädstammar är nämligen i Sveriges nordligare delar mycket fattig på arter och individ. Från en närliggande granskog hemförde SAMUELSSON och MELIN följande mossor, som JENSEN och jag ej sett på denna exkursion : Dicra- num undulatum, Andreaea petrophila, Buxbaumia aphylla, (på murken ved), Plagiothecium curvifolium, Lophocolea heterophylla, Blepharozia pul- cherrima, Blepharostoma trichophyllum och Kantia trichomanis. Melinge. Till nämnda by, som ligger omkring 3 km norr om Västanfors, företogs den 22 sept. en exkursion av JENSEN och mig. Vi följde därvid den stora Norbergsvägen med avvikningar först till Melinge- sjön och den i denna inflytande bäcken och sedan till den bäckdal, vari samma bäck framflyter från sjön Orkarne. Härvid samlade eller antecknade vi följande. På jord i diken längs landsvägen och vid Melinge: Nardia sub- 301 elliptica, ett oväntat fynd på denna sydliga breddgrad, Haplozia caespiticia, Martinellia rosacea, Polytrichum urnigerum, Catharinea tenella, Bryum pallens, Pohlia bulbifera, Discelium nudum, Anisothe- cium rufescens, Dicranella crispa, Ditricham pusillum, D. tenuifolium, Hypnum distans, Pellia Neesiana, och på ett brandställe Funaria hygrometrica, Ceratodon purpureus och Marchantia polymorpha. På Melingesjöns dystrand, som var beväxt med Carex-arter och Equisetum fluviatile: Amblystegium exannulatum var. serratum, A. aduncum med var. capillifolium, Hypnum Mildeanum, Stereodon arcuatus och Climacium dendroides. I bäckdalen vid Melingebäcken: a) på stenar i bäcken Hap- lozia pumila, som ovanligt nog även gick upp på murken ved, Martinellia purpurascens, en ovanligt späd form, Radula Lindbergiana, Schistophyllum pusillum, sparsam, Grimmia apocarpa var. rivularis, Dichelyma falcatum och Fontinalis antipyretica; b) på bäckstranden Pellia Neesiana, Catharinea undulata, Schistophyllum osmundioides, Barbula rubella, Stereodon areuatus o. s. v.; c) på mer eller mindre skuggade stenblock flertalet av de i beteshagen vid Västanfors på stenar sedda mossorna, däribland tt. ex. Jungermania barbata (med kalkar), J. excisa, J. longidens, Grimmia Hartmani, Gr. hete- rosticha o. s. v., och dessutom Jungermania quinquedentata, J. Hat- cheri, J. cylindracea, J. ventricosa, Blepharozia ciliaris, Lophocolea heterophylla, Radula complanata, som uppträdde även på torra gran- kvistar, Polytrichum pilosum, Mollia tortuosa, Dorcadion speciosum, Anoectangium Mougeotit, Grimmia hypnoides, Hypnum albicans, H. erythrorrhizon, sparsam, H. velutinum och Amblystegium protensum; d) på marken, mest insprängda i Hylocomium-mattan av H. proli- ferum, H. parietinum, H. triquetrum och H. squarrosum, H. calve- scens, Hypnum curtum, Dieranum undulatum och Jungermania obtusa: e) på mer eller mindre kärriga ställen Martinellia irrigua, M. paludicola, talrika Sphagnum-arter, såsom 5. apiculatum, S. ambly- phyllum, S. pulchrum, S. Warnstorfii, S. plumulosum, S. subnitens, S. subsecundum med var. inundatum, S. platyphyllum, S. centrale, S. papillosum, S. squarrosum, S. teres, S. riparium, S. contortum, S. Russowii, och därtill Polytrichum commune, Astrophyllum cuspida- tum, Splachnum luteum, S. ampullaceum, S. pedunculatum, Am- blystegium cordifolium 0. s. V. På en Sphagnum fuscum-mosse med glesa tallar och en risväxtlig- het av odon, blåbär och Ledum växte Sphagnum fuscum, S. angustifo- lium, S. Girgensohnii, S. Dusenii, S. magellanicum, S. apiculatum samt där- 302 vill Riccardia pinguis, Jungermania porphyroleuca, Mylia anomala, Cephalozia fluitans, C. bicuspidata, C. compacta, C. connivens, C. Loit- lesbergeri, CC. media, Cephaloziella striatula C. elachista, Kantia Irichomanis, K. Neesiana, K. sphagnicola, Polytrichum strictum, Sphae- rocephalus palustris, Pohlia nutans, P. sphagnicola, Georgia pellucida, Dicranum Bergert, D. undulatum, Amblyslegium fluitans, ÅA. exannu- lalum, ÅA. stramineum 0. s. V. Skinnskatteberg. Den 23 sept. gjorde vi, alla fyra tillsammans, en utflykt till nämn- da ställe, som redan dagen förut besökts av SAMUELSSON och MELIN. Målet för vår undersökning blev i främsta rummet den lilla Lomtjärn med dess närmaste omgivning. Tjärnens strand var dels tuvig av Sphagna med mellanliggande dyhöljor och dels längre ut gungflyartad. JENSEN och MELIN slu- derade den rika vitmossvegetationen, som fanns representerad av Sphagnum Dusenit, S$. balticum, S. apiculatum, S. amblyphyllum, S. angustifolium, S. pulchrum, S. tenellum, S.: fuscum, S. rubellum, S. plumulosum, S. Russowit, S. Girgensohnii, S. subscundum med var. inundatum, S. contortum, S. platyphyllum, S. centrale, SS. papil- losum, S. magellanicum, och SS. imbricatum. Dessutom växte på denna lokal Pellia epiphylla, P. Neesiana, Fossombronia Dumor- tieri, rikligt fruktsättande, Riccardia pinguis, RB. latifrons, R. pal- mala, Jungermania porphyroleuca, J. inflata, Mylia anomala, Marti- nellia irrigua, M. paludicola, Cephalozia fluitans (med kalkar), C. bicuspidata, C. connivens, C. Loitlesbergeri, C. media, Cephaloziella striatula, Kantia trichomanis, K. sphagnicola, Lepidozia setacea, Polytri- chum strictum, P. gractile med var. anomalum, Georgia pellucida, Sphaerocephalus palustris, Philonotis fontana, Pohlia nutans, P. sphag- nicola, Splachnum rubrum, S. ampullaceum, Oncophorus virens, Ambly- stegium exannulatum, A. fluitans, A. stramineum och Stereodon arcua- lus; på en liten fläck av blottad, fuktig sandjord tillkommo Blasia pusilla, Catharinea tenelia och Pohlia bulbifera. En granskogsklädd sluttning med ett litet hällmarksområde: Jungermania quinquedentatla, J. gracilis, J. ventricosa, J. minuta, Martinellia umbrosa, Blepharozia pulcherrima, Bazzania trilobata, (spar- sam), Polytrichum commune, P. juniperinum, P. pilosum, Astrophyllum hornum (sparsam), Leucobryum glaucum (sparsam), Dicranum undu- latum, D. elatum, D. spurium, D. flagellare, Grimmia hypnoides, Gr. ramulosa, Hylocomium proliferum, H. parietinum, Plilium crista eastrensis O. S. V. En torr och solig klippvägg: Blepharozia ciliaris, Bryum ele- gans, Dicranum longifolium, D.: scoparium, D. congestum, Oncophorus strumifer, Andreaea petrophila, Mollia tortuosa, Stereodon cupressi- formis, Hedwigia albicans. Under återvägen till Skinnskattebergs herrgård sågos: På en gångstig Jungermania excisa, på ett brandställe Lepto- bryum pyriforme, Funaria hygrometrica och Ceratodon purpureus samt på dikeskanter Nardia geoscyphus, Haplozia crenulata, H. caespiticia, Martinellia rosacea, Cephaloziella Hampeana, Anisothe- cium rufescens, Hypnum distans, H. albicans, Hylocomium squarrosum; i en kärrig lövskogshagmark på marken Plagiochila asplenioides, Catharinea undulata, Astrophyllum cuspidatum, Diecranum majus, Thuidium recognitum, Amblystegium cordifolium, Hypnum strigosum, H. piliferum, H. curtum, Hylocomium triquetrum, Climacium dendroides, på murken ved Lophocolea heterophylla, Amblystegium serpens, A. Juratzkanum var. atrovirens, Campylium stragulum, på trädstammar Dorcadion speciosum, D. obtusifolium, Diecranum montanum, Stereodon polyanthus och på stenar Bryum proliferum, Br. capillare, Hypnum viride, H. reflexum, H. plumosum och Amblystegium uncinatum. Såsom redan nämnts, hade Skinnskatteberg redan dagen förut besökts av SAMUELSSON och MELIN, som därvid därifrån hemförde flera mossarter, som vi den 23 sept. ej funno där, så från Kärrgeten Blasia pusilla, Martinellia purpurascens, Odontoschisma elongatum, Cephaloziella divaricata, Sphagnum - Lindbergui, S. obtusum, S. riparium, -S. acutifolium, S. compactum, S. imbricatum Var. laevis, Bryum pallens, Dicranum Bergeri och Trematodon ambiguus och från Nyt-Dammsjö Riccardia major, Sphagnum squarrosum samt från ej närmare angivet ställe Nardia scalaris. Kärrgeten var en på Sphagna rik lokal, i det att MELIN där såg ej mindre än 22 olika arter av detta släkte; andra något märkligare mossor, som där samlades, äro Cephalozia compacta, C. Loitlesbergeri och Lepidozia setacea. Av de vid Nyt-Dammsjö funna mossorna må här tilläggas Cephalozia fluitans och Cephaloziella striatula såsom mera beak- tansvärda. Karbenning. Den 24 sept. anslogs till exkursioner i Karbennings socken, varvid JENSEN och jag undersökte den närmaste omgivningen vid järnvägs- 204 stationen Snylen, SAMUELSSON och MELIN trakterna vid Högfors och "Trollhättan. Vid Snyten gick vår väg mest över hällmarker, avbrutna av nå- got fuktiga sänkor med stenblock och bergväggar. En liten tuvig mosse gav oss dock det rikaste utbytet; på blottad jord växande mossor antecknade vi nästan endast på dikessidorna i en åker. Murken ved förekom blott sparsamt. Våra anteckningar från Snyten kunna sammanfattas, som följer: På blottad jord: Haplozia crenulata, Jungermania excisa, Marti- nellia rosacea, M. irrigua, Lophoziella integerrima, Cephaloziella di- varicata, C. Hampeana, C. myriantha, Polytrichum urnigerum, Catha- rinea undulata, C. tenella, Schistophyllum viridulum, Pohlia carnea, Tortula truncatula, Barbula convoluta (på en nyanlagd väg), Anisothe- cium rufescens, Ditrichum pusillum, Acrocladium cuspidatum. På marken i mer eller mindre fuktiga sänkor i den glesa barr- skogen: Pellia epiphylla, Polytrichum commune, Astrophyllum cuspi- datum, A. Seligert, Philonotis fontana, Dicranum majus, Thuidiunmr recognitum, Amblystegium cordifolium, Hypnum albicans, Hylocomium Iriquetrum, H. squarrosum, Stereodon arcuatus, Plilium, Plagiotheciunmr curvifolium. På klippor eller stenblock: a) på de solöppna horisontala häl- larna Sphagnum compactum, Polytrichum juniperinum, Diecranum spurium, D. elatum, D. undulatum, D. scoparium, Grimmia hypnoides (riklig), Gr. ramulosa, Gr. heterosticha, Gr. fascicularis, Hylocomiunr proliferum, H. parietinum; b) på klippväggar eller stenblock Junger- mania quinquedentata, J. gracilis, J. longidens, Plagiochila asplenio- ides, Blepharostoma trichophyllum, Radula complanata, Lejeunia cavi- folia, Metzgeria furcata, Philonotis tomentella, Bartramia crispa, Bryum capillare, Pohlia nutans, Dicranum longifolium, Oncophorus strumi- fer, Grimmia Miöählenbeckii, Andreaea petrophila, Hypnum sericeum, Isothecium viviparum, Ptlerigynandrum filiforme, Stereodon cupressi- formis med var. mamillatus, Isopterygium elegans (vid en klippbas), Neckera complanata, Hedwigia. I den tuviga mossen var mossväxtligheten i huvudsak likartad som vid Lomtjärn, varför här ej i detalj redogöres för densamma; av Sphagna såg JENSEN 16 arter, däribland på en utkant av mossen en koloni av den nordliga S. Wulfianum; andra mera anmärknings- värda mossor, som här sågos, voro Fossombronia Dumortieri, Junger- mania Kunzeana, Martinellia paludicola, Splachnum rubrum, ÖOnco- phorus Wahlenbergii och Thuidium lanatum, samt vid basen av Sphag- 305 num-tuvorna Cephalozia pleniceps, C. connivens, C. compacta, C. me- dia, C. bicuspidata och Isopterygium turfaceum. Från murken ved ha vi på detta ställe antecknat blott Riccardia latifrons, Jungermania ventricosa, J. exsectiformis, Martinellia umbrosa och Amblystegium serpens. Under samma dag samlade SAMUELSSON och MELIN inom Kar- bennings socken vid Högfors Jungermania saxicola, Martinellia mucronata (på ved), Jamesoniella subapicalis, Astrophyllum cinelidio- des, Dorcadion rupestre, Grimmia ovalis, som ej förut setts under våra bergslagsexkursioner, samt dessutom av något märkligare mossor Jungermania Kunzeana, Martinellia undulata, M. purpurascens, Ce- phaloziella myriantha, talrika Sphagnum-arter, Phuidium lanatum, Hyp- num erythrorrhizon o. s. v. samt vid Trollhättan de för området nya Frullania dilatata, Fr. fragilifolia, Fr. tamarisci, Schistophyllum exile, Mnium androgynum, Bartramia ityphylla, Bryum elegans var. carinthiacum, Dicranum Bonjeani, Amblystegium subtile och dessutom Metzqeria furcata, Lejeunia cavifolia, Dicranum elatum, Hypnum seri- .ceum, Stereodon polyanthus, Isopterygium elegans 0. s. V. Norberg. På detta ställe var det mål, som vi den 25 sept. i främsta rummet sökte nå, de kalkstensområden, som förekomma på Klackberget, och som helt säkert skulle ha att uppvisa en helt annan mossflora än den, vilken vi sett under de föregående dagarna i trakter med granit- och gnejsgrund. Vår vandring upp på Klackberget gick emellertid att börja med över en trakt med underlag av en finkornig gnejs. Den undersökta lokalen hade skaplynnet av en sluttande betes- hage med Sslesa granar och björkar, talrika stenblock och smärre, sidlänta försumpningar samt på ett ställe även en hällmark. På stenblocken återsågo vi det stora flertalet av de mossor, som jag här ovan anfört för stenblocken i en beteshage vid Västanfors; den enda för en sådan lokal nya mossart, som vi på Klackberget sågo, var Isothecium viviparum, vilken ock trives väl på silikatberg- arter, och på hällmarken antecknades Grimmia heterosticha, Gr. hyp- noides, Gr. canescens Var. erticoides, Dicranum spurium, D. undulatum, D. scoparium, Hypnum albicans, Sphagnum compactum, således ock här en utpräglad mossflora på gnejsgrund, och härpå tydde ock mossfloran i försumpningarna, så t. ex. genom sin rikedom på Sphagna (15 arter). På sistnämnda slag av lokaler förmärktes dock elt inslag av mossor, som trivas bäst på något kalkhaltigt under- Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 20 306 lag, såsom Jungermania heterocolpos, Schistophyllum adianthoides, Sch. osmundioides, båda med rikliga frukter, Amblysteqium filicinum, (sparsam), ÅA. intermedium, Hypnum trichoides och Isoplerygium pra- tense. På denna del av Klackberget sågo vi för övrigt följande anmärkningsvärda mossor, på torrare skogsmark Jungermania lycopodioides och Plagiochila asplenioides var. major och i och vid försumpningarna Liochlaena lanceolata, Harpanthus Flotowianus, Riccardia mullifida, Cephalozia pleniceps, Cephaloziella elachista, Kan- tia paludosa, Sphagnum angustifolium var. venustum, Astrophyllum pseudopunctatum, A. Seligeri, A. medium, Splachnum rubrum, SS. luteum, Dieranum Bonjeani, D. majus, Amblystegium Juratzkanum, A. revolvens, A. palustre (vid en rännil), A. giganteum, A. Richard- sont, Campylium Sommerfeltii (på murken ved) o. s. Vv. I Klackbergets kalkområde, för vars undersökning tiden blev oss väl knapp, hade mossfloran, såsom väntat var, ett helt annat utseende. Där växte på mer eller mindre skuggade klippväggar eller block av kalksten Astrophyllum rostratum, A. stellare, Leersia contorta, Ditrichum flexicaule, Swartzia montana, Grimmia gracilis, Leskea nervosa, Anomodon viticulosus, A. longifolius, Amblystegium chrysophyllum, A. elodes, Stereodon fastigiatus, St. incurvatus och Ho- malia trichomanoides samt bland förut av oss i Bergslagen sedda mossor rikligt Mollia tortuosa, Barbula rubella, B. convoluta, Hyp- num strigosum, H. sericeum, Fissidens sciuroides o. s. v. På den kalkhaltiga marken förekommo i en djup, numera övergiven gruva med mest lucker märgeljord Chomocarpon quadratus, Pellia Fab- broniana, Jungermania badensis, Lophocolea minor, Bryum intermedium, Br. inclinatum, Pohlia albicans, Tortula brevirostris, Barbula fallax o. s. v., alla förut av oss i Bergslagen ej sedda mossor, och dess- utom Bryum argenteum med frukt, Barbula unguiculata, Anisothe- cum varium 0. s. Vv. Väderleken hade hittills varit vacker och lämplig för exkursioner, men den 26 sept. föll ett tätt snöglopp, trots vilket SAMUELSSON och MELIN uppsökte den vid Norberg belägna Mossgruvan och där samlade bland andra kalkmossor Tortula subulata, Dorcadion ru- pestre och Amblystegium serpens var. latifolium, tre för trakten nya mossformer, samt ett par märkliga former av Bryum inclinatum. Till sist må nämnas, att mossväxtligheten på levande trädstam- mar vid Norberg bestod på aspar av Dorcadion speciosum, D. Schim- peri, D. gymnostomum, Radula complanata och vid trädens baser av Blepharozia pulcherrima och Plagiothecium denticulatum; på en 307 äldre, skrovlig björkstam antecknades Jungermania longidens, Ble- pharozia pulcherrima, Dicranum montanum, D. scoparium, D. longi- folium och Stereodon cupressiformis och på gamla pilar i en över- given gruva voro stammarna täckta av Amblystegium riparium med inblandad ÅA. palustre. Förteckning över de i området sedda mossorna. Med avseende på systemet och nomenklaturen följas i denna för- teckning vid lever- och torvmossorna C. JENSENS »Danmarks mos- ser», I (1915), vid lövmossorna S. O. LINDBERGS »Musci Scandina- vici in systemate novo naturali dispositi» (1879). Bestämningarna av mossorna ha gjorts till största delen av C. JENSEN och mig i samråd, vid torvmossorna av C. JENSEN och E. MELIn samt vid Lophoziella- och Cephaloziella-arterna av C. JENSEN ensam. I ex- kursionerna deltogo, såsom av det föregående framgår, vid Lom- tjärn i Skinnskatteberg, vid Västanfors stationssamhälle och på Norbergsklack vi alla fyra gemensamt, vid Melinge och Snyten C. JENSEN och förf. samt vid Kärrgeten och Nyt-Dammsjö i Skinn- skatteberg, vid Högfors och Trollhättan i Karbenning och till Moss- gruvan vid Norberg G. SAMUELSSON och E. MELIN. De former, som utan något tillägg angivas såsom allmänna, hava vi sett i alla de fyra av oss undersökta socknarna. Några former hava dessutom angivits såsom allmänna inom området, ehuru de av oss iakttagits i blott tre av ifrågavarande socknar, då allt tyder på, att de förekomma i dem alla fyra; i detta fall angives inom parentes de tre socknar, i vilka de blivit av oss sedda. Begagnade förkortningar äro: S. = Skinnskatteberg; V. = Västan- fors; K. = Karbenning; N. = Norberg; fr. = med frukt; gon. = med gonidier. Levermossor. Riccia sorocarpa Bisch. V. på lerjord; N., i en trädgård. Chomocarpon quadratus (Scop.) Lindb. Norbergsklack, på kalkgrund, spars. Marchantia polymorpha L. oV. på en grusstrand vid Stora Aspen och på ett brandställe vid Melinge, fr.; Norbergsklack på spill- ning i ett kärr. Oväntat sällsynt och sparsam såsom sedd endast i ringa individmängd på de tre nämnda, till arealen mycket begränsade lokalerna. Enligt min erfarenhet är denna mossa, som anses vara mycket allmän i Sverige, ganska oberäknelig i sin utbredning och tyckes till och med i somliga trakter helt saknas; så t. ex. har jag i Södermanland ej lyckats finna den under sommaren 1911 i Hölö s:n 308 och 1916 i Katrineholmstrakten. A andra sidan förekommer Marchan- lia i Sverige ej sällan i massvegetation, så L ex. på stranden av Ocke- sjön i Mörsil (Jämtland) och i björkregionens videkärr i Rapadalen (Lule Lappmark). Beaktansvärt vid denna mossa är dess förekomst på de i fråga om fuktigheten mest skilda lokaler, så t. ex. inom Ööver- svämningsområdet på sjöstränder och på gamla kolmilebottnar på hällmark. Pellia epiphylla (L.) Lindb. S., Lomtjärns dystrand; K., Snyten, kärrig barrskogsmark. P. Neesiana (Gottsche) Limpr. Allm. (S., V., N'), mest på torvjord, 5 och 29. P. Fabbroniana RBaddi. [P. endiviaefolia (Dicks.) Lindb.]. :Norbergs- klack, på fuktig märgel i en gammal gruvöppning, col. Såsom van- ligt under höstetid såsom f. /furcigera, d. v. s. i bålens spets med smala, parflikiga, spröda flikar. Blasia pusilla L. S., Lomtjärn och Kärrgeten, på sandiga gölstränder; V., på bäckstrand; K., Högfors. Fossombronia Dumortieri (Häb. et Genth.) Lindb. S. Lomtjärns dystrand, med rikliga frukter, såsom var att vänta hos denna på hösten frukt- sättande art; K., Snyten, på dyjord. Ricceardia pinguis (L.) S. F. Gray. Allm, insprängd i kärrmossor på sid- länta ställen. latifrons. (Lindb); Lindbs. Allm: (S- I), ND) på murkenvediteol . palmata (Hedw.) Lindb. K., Snyten, på murken ved. major Lindb. S. Nyt-Dammsjö, på dyjord. multiftda (H) SIE Gray) ONorbergsklack) vv ettilitet kar: Met-zgeria fureata (L.) Dum. K., Soyten och Trollhättan; Norbergsklack, på kalk; överallt sparsamt på bergväggar. Nardia geoscyphus (De Not.) Lindb. [N. minor (Nees) Arnell]. S. på skogsväg. Närsealarisk (Schrad): SI EX Gray. OSipa jord: N. subelliptica Lindb. V., Melinge, i ett dike, col. Fyndet av denna nor- diska art så sydligt som i Svealand var ganska överraskande. Haplozia crenulata (Sm.) Dum. [Nardia erenulata (Sm) Lindb.]). S. di- keskant, .&< och.col.; K., Snyten, dikeskant, & och; 2. H. eaespiticea (Lindenb.) Dum. S., Col, gon.; VY; Melinge; colMcomt på dikeskanter. H. pumila (With.) Dum. V. Melingebäcken, på stenar, delvis ovanligt nog spridd upp på murken ved, col.; växande tillsammans med en dvärg- form av Martinellia purpurascens och Schistophyllum pusillum. Liochlaena lanceolata (Schrad.) Nees. Norbergsklack, på torvjord, col. Jamesoniella autumnalis (De C.) Steph. [Jungermania subapicalis Nees.] K., Högfors, på stenblock tillsammans med Jungermania longidens. Jungermania minuta Crantz. S. Lomtjärn, col. J. saxicola Schrad. K. Högfors, på bergvägg. J. exsectiformis Breidl. K., Snyten, på murken ved, gon. J. Kunzeana Hub. K., Snyten, insprängd i Sphagnum-tuvor och med de hos denna art sällsynta gonidierna, och Högfors. J. obtusa Lindb. V. Melingebäcken, sparsamt insprängd i Hylocomia. R R R R 309 l J. quinquedentata Huds. S. Lomtjärn, i tuvor av Sphagnum acutifolium; V. Melingebäcken, på skuggade stenar; K., Snyten, på bergvägg. J. Hatcheri Evans. VN. Melingebäcken, på skuggad sten, col., gon. J..barbata Schmid. Allm. (V., K., N) på mer eller mindre skuggade stenar; vid Melingebäcken med kalkar. Varierande, så t. ex. vid Troll- hättan med 2—4-flikiga blad, på Norbergsklack med tillspetsade, dock ej uddspetsade bladflikar. J. gracilis Schleich. S., Comtjärn; K., Snyten, på klippväggar. J. excisa Dicks. Tämligen allmän, men sparsam, mest på myllklädda stenar; vanligen med kalkar. J. cylindracea Dum. [J. socia Nees. V., på en myllklädd sten vid Me- lingebäcken. Enligt min åsikt ej hållbar såsom en från J. excisa skild art. J. ventricosa Dicks. Tämligen allm., mest på stenar: städse med gonidier. J. porphyroleuca Nees. S., Lomtjärn på torvjord; V., Melingebäcken; K., Snyten, på murken ved; städse med gonidier. uyklongidens Lindb. Allm: (V:; K., ND) mest på stenar i beteshagar, alltid gonodiealstrande. Vid Högfors samlad på murken ved i en späd ungdomsform, på Norbergsklack på stammen av en vuxen björk. J. badensis Gottsche. Norbergsklack, på lucker, fuktig märgeljord i en övergiven gruva, tämligen riklig, col. J. heterocolpos Thed. Norbergsklack, vid en försumpning på torvjord, sparsam, gon. Den insamlade formen avviker från artens typ genom mest sneda blad med ofta tillspetsade flikar och avrundade inskär- ningar. J. inflata Huds. S., Lomtjärn och Nyt-Dammsjö, på starrmyrar, col. Mylia anomala (Hook.) S. F. Gray. Allm., insprängd i Sphagnum-tuvor, vanlig med gon., vid Melinge med frukt. Plagiochila asplenioides (L.) Dum. Allm. på mer eller mindre skuggade stenar och klippväggar; vid Snyten med kalkar. Var. major Nees. Norbergsklack, på marken i granskog. Martinellia umbrosa (Schrad.) S. F. Gray. S. Lomtjärn; K., Snyten, på murken ved, sparsam. M. rosacea (Corda) Lindb. Tämligen allm., överallt på jord, mest på dikeskanter, gon. M. mucronata 'H. Buch.) [Scapania mucronata H. Buch i Medd. av Soc. pro Fauna et Flora Fennica 1915—1916, Helsingfors 1916, sid. 91]. K., Högfors, på murken ved tillsammans med Blepharozia pulcherrima, gon. Denna ur M. curta (Mart.) Lindb. nyligen utbrutna art påvisas här- med för första gången för Sverige, där den synes ha en ganska vid- sträckt utbredning, nämligen enligt min hittills vunna erfarenhet från Småland (Ingatorp, <>, col., gon., R. ToLF, 1890) och Gottland (Stora Karlsön, S. O. LINDBERG, 1865) i söder till Västerbotten (Skellefte, Falk- berget, G. SAMUELSSON, 1916) och Ume Lappmark (Lycksele, Övra Korpberget, gon., G. WAHLENBERG, 1810) i norr. Den skiljer sig från övriga till curta-gruppen hörande former lättast genom bladen, som äro helbräddade, och vilkas båda flikar vanligen sluta med en intill 2—3 celler lång udd. 310 M. irrigua (Nees) Lindb. Allm. på fuktig torv- eller lerjord; vid Lom- tjärn med gonidier. M. paludicola (Loeske & K. Muller) C. Jensen. S., Lomtjärn; V., Melinge; K., Snyten; Norbergsklack. Såsom synes är denna nyligen (1915) be- skrivna art i det här behandlade området likasom nog i hela det svenska florområdet nästan lika allmän som M. irrigua, ur vilken den utbrutits. M. paludicola förekommer städse i kärr eller på mossar, M. irrigua däremot mera på fuktig sand- och lerjord, t. ex. på dikes- kanter och sjöstränder. Till sin habitus är M. paludicola förvillande lik M. paludosa och skiljer sig från denna senare nästan blott genom bladcellernas tydliga, starka, triangulära hörnförtjockningar och den blekgröna—smutsbruna färgen; hos M. paludosa sakna bladen helt hörn- förtjockningar, och den är åtminstone i Sverige oftast vackert vinröd, mera sällan rent grön, och denna art synes dessutom för sin trevnad kräva kallt vatten från källor och i källdrag, eller växer den i våra fjälltrakter på sluttningar, som översilas av det kalla vattnet från snö- fält, som först fram på sommaren smälta. Båda dessa arter skilja sig från M. irrigua genom den starkt böjda, korta bladkölen och bla- dens större, bredare, snarast hjärtlika och inåt stammen brett över- skjutande, tilltryckta övre flikar, vilkas spetsar äro riktade nästah rakt mot stamspetsen. M. undulata (L.) S. F. Gray. V., på bäckstrand; K., Högfors. M. purpurascens (Hook.) Arn. & Jens. S., Kärrgeten, £. laxa, col:V5 Melingebäcken, f. pygmaea, sparsam; den senare formen är så späd, att den närmar sig den form av denna art, som blivit kallad Scapania squarrosula Lindenb. Blepharostoma trichophyllum (L.> Dum. V., t. ex. vid Melingebäcken; K., Snyten och Högfors; Norbergsklack; sedd blott sparsamt blandad med andra levermossor på murken ved och torvjord. Blepharozia ciliaris (L.) Dum. [Ptilidium ciliare (L.) Hampel. Allm. på klippor och stenar. B. pulcherrima (Web.) Lindb. Allm. på murken ved, col. Chiloscyphus pallescens (Schrad.) Dum. V.; K., Högfors; Norbergs- klack; sparsam på fuktig jord, vid Högfors på murken ved. Lophocolea heterophylla (Schrad.) Dum. S., Lomtjärn; V., Melingebäcken, col.; på murken ved. L. minor Nees. Norbergsklack, på kalkgrund, gon. Harpanthus Flotowianus Nees. Norbergsklack, sparsam vid en försump- ning i en blandtuva. Odontoschisma elongatum (Lindb.) Evans. S., Kärrgeten, på dyjord. Cephalozia fluitans (Nees) Spruce. S., Lomtjärn, col., och Nyt-Dammsjö; V., Melinge; i fuscum-mossar. C. bicuspidata (L.) Dum. Allm., vanlig med kalkar; mångformig och samlad på växlande lokaler såsom på murken ved, skogsstigar och basen av Sphagnum-tuvor; vanligen blandad med andra Cephalozia- arter. C. pleniceps (Aust.) Lindb. K., Snyten; Norbergsklack, col.; sedd blott i blandtuvor på torvjord. | 311 C. compacta Warnst. S., Kärrgeten, col.; V., vid Melingebäcken, col.; K. Snyten; på basen av Sphagnum-tuvor, sällan på murken ved. C. connivens (Dicks.) Spruce. S., Lomtjärn, col.; V., vid Melingebäcken, fr.,, gon.; K., Snyten, col.; på tuvbaser, vid Melingebäcken på murken ved tillsammans med C. compacta; mellan dessa två arter finna svårtydiga mellanformer, som visa, att de ej äro så väl skilda, som man trott. C. Loitlesbergeri Schiffn. S., Lomtjärn, col. och Kärrgeten, col.; V., Me- linge, col.; K., Snyten, col.; växer även på tuvbaser tillsammans med släktets andra arter. Denna nyligen för vårt land påvisade art synes där ha en oväntat vidsträckt utbredning, nämligen i norr till Ångermanland och Västerbotten. C. media Lindb. Tämligen allm. på torvjord eller murken ved och van- ligen blandad med andra levermossor; vid Snyten och på Norbergs- klack med kalkar. i Lophoziella integerrima (Lindb.) Douin & Schiffn. [Cephalozia integerrima. Lindb.] K., Snyten, mycket sparsam på lerjord. Cephaloziella divaricata (Franc.) Schiffn. [Jungermania Starkei Neesl. S., Kärrgeten, gon.; Västanfors, gon.; K., Snyten; överallt växande på jord- C. striatula (C. Jens.) Douin. S., Lomtjärn, col. och Nyt-Dammsjö; V., Melinge, på /fuscum-mosse, col.; K., Snyten, col.; Norbergsklack, col. Överallt på basen av Sphagnum-tuvor och sparsamt inblandad i Cepha- lozia-arter. C. elachista (Jack.) Schiffn. V., Melinge; Norbergsklack, col.; på lika lo- kaler som föregående art och ofta blandad med densamma. C. Hampeana (Nees) Schiffn. [C. trivialis Schiffn.] S., Lomtjärn, på murken vedirock på torvjord, gson.; VV, på murken Ved, col,, gons Kt Snyten, gon.; Norbergsklack, på myllklädd sten tillsammans med Jun- germania excisa. C. myriantha (Lindb.) Schiffn. V> på murken ved, uf osQquarrosa; K., Snyten, på en kolmilbotten tillsammans med Jungermania excisa, och Högfors, på murken ved, col. Kantia trichomanis (L.> S. F. Gray. Allm. på murken ved, torvjord o. s. v. K. Neesiana (Mass. & Carest.) K. Möller. V., Melinge, på murken ved, ej fullt typisk: en form av K. trichomanis, som ganska mycket närmar sig K. Neesiana, har samlats på Norbergsklack, där den växte på torvjord tillsammans med Cephalozia media och Plagiothecium denticu- latum. K. paludosa (Warnst.). Norbergsklack på en tuvbas i sällskap med Cephaloziella striatula och C. elachista. Bazzania trilobata (L.) S. F. Gray. S., Lomtjärn, mycket sparsam på marken i en granskogssluttning. Lepidozia reptans (L.) Dum. S.; Norbergsklack; på torvjord, col. L. setacea (Web.) Mitt. S., Lomtjärn och Kärrgeten, på dyjord. Porella rivularis (Nees) Lindb. V., på stenblock i en bäckdal. Radula complanata (L.) Dum. V., på grankvistar vid Melingebäcken; K., Snyten, på bergvägg, och Trollhättan, på trädstam, col.; Norbergsklack, på trädstammar och klippor, fr. 312 R. Lindbergiana GolUsche. YV., Melingebäcken, på översvämmad, murken ved, Lejeunia cavifolia (Ehrh.) Lindb. K., Trollhättan, på bergvägg. Frullania dilatata (1.) Dum., col., Fr. fragilifolia Tayl. och Fr. lamarisei (L.) Dum. K., Trollhättan, på en bergvägg. ä Torvmossor. Sphagnum Dusenii C. Jens. S., Lomtjärn och Kärrgeten; V., Melinge; K., Snyten. S. Lindbergii Schimp. S., Kärrgeten. S. obtusum Warnst. S., Kärrgeten, Nyt-Dammsjö och Brobykärret: V., Melinge; K., Snyten och Högfors. S. balliecum Russ. S., Lomtjärn. S. apiculatum H. Lindb. S., Lomtjärn, Kärrgeten och Nyt-Dammsjö; V. vid Melingebäcken, f. hygrophila, umbrosa, longifolia; K., Snyten och Högfors. E S. amblyphyllum Russ. S., Lomtjärn, Kärrgeten och Nyt Dammsjö: V., Melingebäcken; K., Högfors. S. angustifolium C. Jens. Allm. Var. venustum C. Jens. Norbergsklack. S. pulehrum (Lindb.) Warnst. S., Lomtjärn, Kärrgeten och Nyt-Damm- sjö; V., Melinge. . riparium Ångstr. S., Lomtjärn; V., vid Melingebäcken; K., Snyten. . tenellum Pers. S., Lomtjärn. . fuscum (Schimp.) Klinggr. Allm., vid Lomtjärn med frukt. Warnstorfii Russ. V., vid Melingebäcken, a« och var. viridis; K., Hög- fors och Trollhättan. . rubellum Wils. S., Lomtjärn och Kärrgeten. . acutifolium Ehrh. Allmän. . plumulosum Röll. Allmän. . Russowii Warnst. Allmän. . Girgensohnii Russ. Allmän. . subsecundum Nees. Allmän. Var. inundatum (Russ.) C. Jens. Allmän. . contortum Schultz. Allmän. . platyphyllum (Swl) Warnst. S., Lomtjärn, Kärrgeten och Nyt-Damm- sjö; V., stranden av Stora Aspen och vid Melingebäcken: K., Snyten och Högfors. S. squarrosum Crome. Allmän. S. teres (Schimp.) Ångstr. V., Melinge; K., Snyten, Högfors och Troll- hättan; Norbergsklack. S. compactum De C. S., Kärrgeten; K., Snyten; Norbergsklack; på håll- marker. Wulfianum Girg. K.,; Snyten, i kärrig skog. . palustre EL. Norbergsklack. centrale C. Jens. Allmän. PARAR PARA RAAP PAP a S. papillosum Lindb. S., Nyt-Dammsjö, Lomtjärn och Kärrgeten; V., vid Melingebäcken; K., Snyten och Högfors. S. magellanicum Brid [S. medium Limpr.]. Allmän. S. imbricatum Hornsch., Russ. S., Lomtjärn och Kärrgeten; V., Melinge; Var. sublaeve Warnst. Skinnskatteberg. Lövmossor. Polytrichum commune L. Allm., fr., mest på fuktig mark i granskog. P. juniperinum Willd. Alim., på hällar och torrare mark än föregående art. P. strietum (Banks.) Lindb. Allm., fr., på mossar. P. pilosum Neck. Tämligen allm., 7; på solöppna stenar och hällar. P. gracile Dicks. S., Lomtjärn, på fuscum-mosse, fr. » var. anomalum (Milde) Hagen. S., Lomtjärn, sparsam. kmrmigeruwm 15. YV- Melingey fr; Kl Snyten; > på lerjord i diken: Catharinea undulata (L.) W. M. Allm., på fuktig jord, blott på Norbergs- klack sedd med frukt. C. tenella Röhl. S., Lomtjärn och Kärrgeten, på ställen, där strändernas sandunderlag blottats, fr. Buxbaumia aphylla L., V., ett individ på en murken stubbe, fr Georgia pellucida (L.) Rab. Allm. på torvjord, murken ved, o. s. v., fr. Schistophyllum adianthoides (L.) La Pyl. [Fissidens adianthoides LL.) V., på bäckstrand, fr.; Norbergsklack, på sidlänta ställen flerstädes, fr. S. osmundioides (Sw.) La Pyl. V., Melingebäcken; K., Högfors; Norbergs- klack, fr.; mest på bäckstränder. S. viridulum (Sw.) Cindb. Västanfors, på bäckstrand, fr.; K., Snyten, i dike. S. pusillum (Wils.) Lindb. V. Melingebäcken, mycket sparsamt tillsammans med Haplozia pumila på små stenar i bäcken, fr. En form med ovan- ligt korta, breda och avrundat trubbiga blad. S. exile (Hedw.) Lindb. K., Trollhättan, på jord, fr. ÅAstrophyllum punctatum (L.) ELindb. Norbergsklack, i kärr, &, fr. A. pseudopunctatum (B. S.) Lindb. Norbergsklack, i kärr. 4. rostratum (Schrad) Lindb. V., Norbergsklack, på skuggad kalksten. 4. cinclidioides (Blytt) Lindb. K., Högfors. 4. cuspidatum (L., Neck.) Lindb. Allm. på kärraktiga ställen. 4. Seligeri (Jur.) Lindb. K., Snyten; Norbergsklack; i kärrdrag. 4. medium (Br. eur.) Lindb. Norbergsklack, fr. 4. silvatlicum (Lindb.) Lindb. V.; Norbergsklack; på skuggade stenar. A. stellare (Reich) Lindb. Norbergsklack, på kalkgrund. 4. hornum (L.) Lindb. S., Lomtjärns strand, sparsam. Mnium androgynum L. K., Trollhättan, gon.; N. Mossgruvan, gon. Sphaerocephalus palustris (L.) Lindb. Allm., vid Snyten med frukt; på stränder, i fuscum-mossar 0. s. V. Philonotis fontana (L.) Brid. K., Snyten; Norbergsklack, forma aquatica, obscure viridis, foliis parum papillosis, margine minus revoluto etc. Ph. tomentella Mol. K., Snyten, på skuggig bergvägg; Norbergsklack. 314 Ph. caespilosa Wills. S., Nyt-Dammsjö, f. gracillima; V., på bäck- strand. Bartramia itlyphylla Brid. K., Trollhättan, fr. B. pomiformis L. K. Snyten, fr., och Trollhättan, fr. ; på bergväggar. Bryum proliferum (L.) Sibth. Allm.,; på skuggade stenar. Br. capillare L. Allm., mest på skuggade stenar; samlad med frukt vid Trollhättan och på Norbergsklack. Br. elegans Nees. S., vid Lomtjärn och Norbergsklack, på klippor. Var. carinthiacum (Br. eur.) Brid. K., Trollhättan, på klippvägg. Br. ventricosum Dicks. K., Snyten; Norbergsklack riklig i kärrdrag. Br. Duvalii Voit. V., i ett källdrag. Br. pallens Sw. S., Kärrgeten, fr.; V., Melinge, fr.; Norbergsklack, fr.; på fuktig jord, t. ex. i diken. Br. argenteum L. V., på lerjord, steril; Norbergsklack och Mossgruvan på kalkgrund, fr. Br. caespiticium L. V., fr.; Norbergsklack, fr. Br. intermedium Brid. Norbergsklack, på kalkgrund, fr. På finkornig märgel i en gammal gruva samlades en ovanligt späd form med något krökta, rödbruna frukter och den 25 sept. ännu kvarsittande lock; denna form, som till utseendet mycket liknar Br. cernuum (Sw.) [Br. uliginosum (Bruch)]| hör emellertid genom sina karaktärer otvivelaktigt till Br. intermedium. B. inclinatum (Sw.) Bland. Norbergsklack. fr. Vid Mossgruvan samlade SAMUELSSON två tydligen till inclinatum-gruppen hörande Bryum-former, som troligen äro två obeskrivna nya arter av denna på former så rika grupp. På grund av det sparsamma materialet nöjer jag mig dock här med att anföra dessa former blott såsom varieteter av Br. incli- natum, anbefallande dem till närmare studium av bryologer, som ien framtid kunna komma att besöka nämnda ställe något tidigare på året, i augusti månad eller kanske redan under senare hälften av juli. De former, varpå jag härmed hänsyftat äro: Br. inelinatum var. norbergense Arnell nov. var. Dense caespitosum, sterile 1,5 cm altum, obscure coloratum, inferne fere nigrescens, superne obscure viride; seta brevis, I cm longa; theca sat anguste pyriformis, opace castanea, sub ore non contracta; operculum humiliter conice convexum, rubrum, nitidulum, breviter apiculatum; fundus exostomii rufo-brunneus, sat angustus; exostomii dentes auran- tiaci, apicibus hyalinis parum papillosis, lamellis ventralibus crebris; membrana endostomii lutea; processus angusti, sensim attenuati, fe- nestris rimosis pertusi; cilia non appendiculata. Spori 17—20 u, sor- dide lutei, translucentes quamvis sat granulosi. Hab. Suecia, provincia Västmanland, paroecia Norberg, Mossgruvan in terra calcarea anno 1915 ab G. SAMUELSSON lectum. Br. inclinato typico thecis crassis et brevioribus, fundo exostomii ru- bro, apicibus dentium fere glabris, processubus angustioribus, sporis minoribus, luteis et translucentibus (non viridibus et opacis) et thecis in autumno maturescentibus haec varietas diversa est. Br. inclinatum var. diversisporum Arnell nov. var. 315 Habitu var. norbergensi sat simile sed ab hac varietate differt dentibus exostomii brevioribus, luteis, magis papillosis, lamellis ventralibus den- tium paucioribus, circiter 12—15, sed praesertim sporis ut in Br. in- elinato typico obscure et opace viridibus et in una et eadem theca dimorphis; spori nonnulli modo 20—23 u ceteri duplo majores vel 40 u magni sunt. Sporernas storlek brukar nog ofta i ett och samma sporogon växla ganska mycket inom Bryum-släktet, så särskilt hos Br. versisporum Bomans., där sporstorleken kan växla mellan 8—50 u. Men i de för- ut iakttagna fallen av en sådan växlande sporstorlek finnas städse sporer av talrika storhetsgrader, som bilda en stigande följd från de minsta till de största sporerna. Hos den av mig härovan beskrivna var. diversisporum saknas däremot helt och hållet sporer, som till sin storlek stå emellan de mindre och de jämnt dubbelt större sporerna. Så vitt jag vet, har en sådan spordimorfi i ett och samma Sspo- rogon aldrig förr blivit iakttagen inom Bryum-släktet, ja sannolikt ej hos någon annan mossart Pohlia albicans (Wg.) Lindb. Norbergsklack. på fuktig märgeljord, f. gracillima. P. bulbifera (Warnst.) Warnst. S., Lomtjärn och Kärrgeten, på fuktig sandjord, gon. P. proligera Lindb. V., i dike, gon. P. carnea (L.) Lindb. K., Snyten, i dike. P. nutans (Schrab.) Lindb. Allm., på stenblock 0. s. v., fr. P. sphagnicola (Br. eur.) Lindb. S., Lomtjärn; V., Melinge; på fuscum- mossar. P. cruda (L.) Lindb. Norbergsklack, sparsam. Leptobryum pyriforme (L.) Wils. S., på brandställe, fr.; Norbergsklack, på kalkgrund, fr. Funaria hygrometrica (1L.) Sibth. Tämligen allm., på jord, fr. Discelium nudum Brid. V., nära stationssamhället och vid Melinge; K., Högfors; städse i diken och med unga setor. Splachnum rubrum Montin. S., Lomtjärn; K., Snyten; Norbergsklack; likt alla dSplachnum-arter på spillning av nötkreatur och vid höstetid med inga eller vissnade frukter. S. luteum Montin. V., Melinge; Norbergsklack. S. ampullaceum L. S., Lomtjärn; V., Melinge. S. pedunculatum (Huds.) Lindb. V., Melinge. Tayloria tenuis (Dichs.) Schimp. S., Lomtjärn, på spillning, fr. Leersia contorta (Wuf.) Lindb. N., Norbergsklack och Mossgruvan, riklig på kalksten. Tortula ruralis (L.) Ehrh. Allm. (V., K., N') på klippväggar och torra backar. T. subulata (L.) Hedw. N., Mossgruvan, på kalkgrund, fr. T. brevirostris H. Gr., Norbergsklack, på märgeljord, sparsam, fr. urfrancatala (L.) Lindb: Allm. (V., K;, ND, på åkrar och vallar, fr. Mollia tortuosa (L.) Schrank. S., Lomtjärn, på bergvägg, och V., Melinge, på sten, sparsam; Norbergsklack, på kalk riklig, fr. 316 Barbula rubella (Hoffm.) Mitt. V., på en jordkaj, fr.; N., Norbergsklack och Mossgruvan, riklig på kalkgrund, fr. B. convoluta Hedw. V., på en jordkaj, fr.; K., Snyten; Norbergsklack och Mossgruvan, på kalkgrund flerst., fr. B. unguiculata (Huds.) Hedw. Västanfors och Norbergsklack, på jord, fr. B. fallax Hedw. Norbergsklack, på kalkgrund, fr. Ephemerum serratum (Schreb.) Hampe. V., på en slammklädd häll i en liten bäck. Leucobryum glaueum (L.) Br. eur. S., Lomtjärn, i sidlänt granskog. Dieranum longifolium Ehrh. Allm. på stenblock och klippväggar. D. fuscescens Turn. S., Lomtjärn, på skuggig bergsluttning, ej typisk. var. tforlum Arn. & Jens. (Bib. K. V. A:s Handl, Band 21, Avd. III, N:o 10 sid. 47, 1896). Norbergsklack. Skiljer sig från orig.-ex. från Tåsjö genom grövre växt och något ensidigt böjda blad. D. montanum Hedw. Allm., på basen av gamla björkstammar. D. flagellare Hedw. S., Lomtjärn, på en skogsväg. D. congestum Brid. S., Lomtjärn, på en klippvägg. D. spurium Hedw. S., Lomtjärn; K., Snyten, fr., Norbergsklack; på sol- öppna klipphällar. D. elatum Lindb. S., Lomtjärn, fr.; K., Snyten och Trollhättan; på lika ställen som föregående art. D. undulatum Ehrh. Allm. på marken i granskog och på klipphällar, fr. Vid Snyten i två avikande former, den ena grön, med bladen starkt skärformigt krökta och ensidigt riktade, f. drepanophylla, den andra med guldglänsande toppar och bladen mindre utspärrade, f. chrysea; den senare formen har jag förut samlat i Säbrå (Angermanland) och Berg (Jämtland). D. Bergeri Bland. S., Kärrgeten; V., Melinge; på fuscum-mossar. D. Bonjeani De N. K., Trollhättan; Norbergsklack, fr.; på kärriga ställen. D. scoparium (L.) Hedw. Allmän, fr.; på stenar och hällar. D. majus Sm. K., Snyten, fr.; Norbergsklack; på kärrig skogsmark. Anisothecium cerispum (Schreb.) Lindb. Norbergsklack, på fuktig skogsväg. AA: "rufescens: (Dicks) Tindb. S:; VV) Melinge; K:; Snyten och Högfors diken, fr. A. rubrum (Huds.) Lindb. V., på bäckstrand, 3; Norbergsklack, på märgel- TORA; fr: Dicranella cerviculata (Hedw.) Schimp. S., Nyt-Dammsjö, fr. Diterispa (EbrTh ) Sehimp.- V>> Melinge; 10 dike fr. Trematodon ambiguus (Hedw.) Hornsch. S., Kärrgeten, på fuktig sandjord, fr. Swartzia montana (Lam.) Lindb. Norbergsklack, på kalk, fr. Ditrichum flexicaule (Schleich.) Hamp. Norbergsklack, på kalk, riklig. D. tortile (Schrad.) Hamp. var. pusillum (Hedw.) Cindb. V., Melinge, fr.; KT Snyten, fri; ir diken: D. tenuifolium (Schrad.) Lindb. V., på lerjord riklig; under höstetid utan frukter. Pleuridium axillare (Dicks.) Lindb. V., i ett åkerdike, sparsam, fr. Oncophorus Wahlenbergii Brid. V., på murken ved, fr.; K., Snyten, på torv-- JOrd ir: - 317 O. virens (Sw.) Brid: S., Lomtjärns strand. 0. strumifer (Ehrh.) Brid. S:, Lomtjärn, fr.; K.; Snyten, fr.; på bergväggar. Ceratodon purpureus (L.). Allm. på jord, klipphällar o. s. v., fr. Dorceadion Schimperi (Hamm.) Lindb. V. och Klackberget, sparsam på trädstammar, fr. D. speciosum (Nees) Lindb. Allmän på trädstammar, fr. D. rupestre (Schleich.) Lindb. N., Mossgruvan, på kalk, fr. D. obtusifolium (Schrad.) Lindb. S., på en trädstam. D. gymnostomum (Bruch.) Lindb. Norbergsklack, på asp, fr. Anoeclangium Mougeotii (Bruch.) Lindb. V., Melinge, på ett klippblock. Grimmia ericoides (Schrad.) Lindb. Norbergsklack: på klippgrund likt alla Grimmia-arter. Gr. hypnoides (L.) Lindb. Allmän. Gr. fascicularis (Schrad.) C. Mäll. K., Snyten, sparsam. Gr. ramulosa (Lindb.) Lindb. Allmän, fr. Gr. heterosticha (Hedw:) C. Muöll. Allm. (V., K., N.> Gr. ovalis (Hedw.) Lindb. K., Trollhättan. Gr. Hartmani Schimp. V.; K., Högfors. Gr. Mählenbeckii Schimp. Allm. (V., K., N'), fr. Gr. apocarpa (L.) Hedw. V., fr. , » var. rivularis (Brid.) Wg. V.:; Melingebäcken, fr. Gr. gracilis Schleich. Norbergsklack, fr. Andreaea petrophila Ehrh. Allm., på stenar och hällar, fr. ändan. Philiberti Limpr: S.; V:; i gräsmattor: Th: recognitum (Hedw.) Lindb. Allm. (S., K., ND; i gräsmattor och på stenar. i ebietinum. (£L.) Br: cur,/ Tämligen, allm: (V:;> K3 ND; på stenar: och torra backar. Th. lanatum (Ström.) Hagen. K., Snyten och Högfors, i kärr, fr. Leskea nervosa (Brid.) Myr. Norbergsklack, på skuggade stenar. L. polycarpa Ehrh. V., på periodiskt översvämmade videstammar, fr. Anomodon viticulosus (L.) H. T. Norbergsklack, på kalk, fr. 4. longifolius (Ahnf.) Hartm. Norbergsklack, på kalk. Amblystegium filieinum (L.) Lindb. Norbergsklack, på bäckstrand. 4. fluviatile (Sw.) Br. eur. V., på stenar i en bäck. Å. serpens (L.) Br. eur. Västanfors, fr.; K., Snyten, fr.; Norbergsklack, fr.; vanligen på basen av trädstammar. Var. latifolium Hansen. N., Mossgruvan, på kalkgrund. 4. Juratzkanum Schimp. Norbergsklack, på ved, fr. Nar: (atrovirens. (Hansen): C:. Jens: '$:, I pås murken nved; fr; V:s på trädbas. 4. sublile (Hedw.) Br. eur. K., Trollhättan, på en trädstam, fr. A. riparium (L.) Br. eur. Norbergsklack, på videstammar i en gammal gruva, riklig. 318 elodes (Spruce) Lindb. Norbergsklack, på fuktig kalkgrund. chrysophyllum (Brid.) De N. Norbergsklack, på kalk, fr. protensum (Brid.) Lindb. V., Melingebäcken, på skuggade stenar. stellatum (Schreb.) Lindb. K., Snyten; Norbergsklack; i kärr. intermedium (Lindb.) Lindb. Norbergsklack, riklig på sidlänta ställen. revolvens (Sw.) De N. Norbergsklack, i kärr, sparsamt. uncinatum (Hedw.) Allm., på stenar, trädbaser, o. s. v., fr. exannulatum (Br. eur.) De N. Allm., på mossar 0. s. Vv. Var. serratum Moenkem. V., Melingesjöns strand. . fluitans (L.) De N. S., Lomtjärn och Kärrgeten, på mossar; V., på Stora Aspens dystrand. Var. falcatum (Schimp.). S., Lomtjärn. . aduncum (L.) [A. Kneiffii (Br. eur.)). V., på Stora Aspens och Melinge- sjöns dystränder. Vid Stora Aspen flerformig, dels typisk, dels f. orthophylla, dels f. gracilescens, foliis dimorphis, vid Melingesjön f. orthophylla och var. capillifolium (Warnst.). . ochraceum (Turn.) Lindb. V., på stenar i en bäck. 4A. palustre (Huds.) Lindb. Norbergsklack, fr., tillsammans med 4. riparium. A. giganteum (Schimp.) De N. och A. Richardsoni (Mitt.). Norbergsklack på sidlänta ställen. ÅA. cordifolium (Hedw.) De N. och 4. stramineum (Dicks.) De N. Allmänna på kärriga ställen, den senare mest på mossar. Hypnum strigosum Hoffm. Norbergsklack, på kalk, fr. HH. distans Tindb. Allm: (S-OV3 ND, på åkrar och vallar: H. piliferum Schreb. Tämligen allm. på skuggad mark. H. velutinhum LE. Tämligen allm. (V., K., N.;) på murken ved och jord; på Norbergsklack med fr. H. pseudoplumosum Brid. V., på stenar i en bäck. H. viride L. Allmän på skuggade stenar, fr. Hörejflexum Starkis Allm. (S3 V:3 NÖj på skuggade stenar, fr: H. curtum Lindb. Tämligen allm. (V., K., N) på skuggad jord och ste- Har, fr. H. rutabulum LL. V., på jord; Norbergsklack, på kalkgrund. H. Mildeanum Schimp. V., på fuktig jord, t. ex. i ett videkärr, fr. H. plumosum Huds. Tämligen allm. (S., V., N), på skuggade stenar, fr. H. albicans Neck. Allm. på backar och hällar; på Norbergsklack med fr. H. erythrorrhizon (Br. eur.) C. Hn. V., Melingebäcken; K., Trollhättan; på skuggade stenar, sparsam. H. trichoides Neck. Norbergsklack, i ett kärr, sparsam. H. sericeum LIL. K., Snyten och Trollhättan; Norbergsklack; på berg- väggar. Isothecium viviparum (Neck. Lindb. K., Snyten; Norbergsklack; på klipp- väggar och stenar, sparsam. Pterigynandrum decipiens (W. M.) Lindb. och Pt. filiforme (Timm.) Lindb. Allm. på skuggade stenar. Hylocomium umbratum (Hoffm.) Br. eur. Norbergsklack, på marken i granskog. H. proliferum (L.) Lindb., H. parietinum <(L.) Lindb. och H. triquetrum a de de a > hh > >, -— JD (L.) Br. eur. Allm., mest på marken i barrskog, den sistnämnda arten på något fuktigare grund. H. calvescens (Wils.) Lindb. V., Melingebäcken, på marken i fuktig gran- skog. Campylium hispidulum (Brid.) Mitt. V., på en påle i en bäck, fr. C. Sommerfeltii (Myrin.) Bryhn. Norbergsklack, på murken ved, fr. C.: stragulum (Hagen, 1904) Arn. & Jens. S., på murken ved, fr. C. JENSEN har i brev meddelat mig följande beskrivningar av de tre sistnämnda kritiska arterna: »1. Bladeeller naesten i hele Bladets Laengde lange og smalle. Hele Bladranden fint tandet. Perichaetialblade ikke squarröse. Vokser paartevenderleller; dodt Iraesved Nands rö trtdese. GC: stragnlum. 2. Bladeeller kun i den smalle del av Bladet lange och smalle eller i hele Bladet temmelig korte. Perichaetialblade squarröse. Vokser paa forskelligt Underlag, oftest Jord, i Kalktrakter. a. Bladceeller i den smalle del av Bladet 4—6 Gange saa lange som brede, Hjörneceller kvadratiske og AM EE grönne; hele Bladrandensiint. tändet.>. «css... GRs pidualam: b. Bladceeller i den Smalle idel av Bladet dd 19 Ganpe saa lange som brede, Hjörneceller smaa og kvadratiske, oftest gule; Bladranden oftest kun tandet i den brede Del af Bladet. ............ C. Sommerfelltii. Peristomkaraktererne synes mig alt for variable til, att jeg tör tage dem med i Betragtning.» Pitilium crista castrensis (L.) De N. Allm., mest på skuggad mark i gran- skog. Stereodon arcuatus (Lindb.) Lindb. Allm. på stränder och i fuktiga diken. Flerformig. St. cupressiformis (L.) Brid. Allm., på klippväggar och stenar. St. mamillatus (Brid.) Lindb. K., Snyten, på klippväggar. St. fastigiatus Brid. Norbergsklack, på kalk, sedd blott sparsamt. St. incurvatus (Schrad.) Mitt. Norbergsklack, på skuggade stenar, fr. St. polyanthus (Schreb.) Mitt. Allm., mest på trädstammar, vid Västan- fors även på stenar, fr. Isopterygium pratense (Br. eur.) Lindb. Norbergsklack, på kärriga ställen. I. turfaceum (Lindb.) Lindb. K., Snyten och Högfors, på tuvbaser i kärr, fr. I. elegans (Spruce) Lindb. K., Snyten, vid en klippbas; N., Trollhättan. Plagiothecium denticulatum (L.) Br. eur. Allm., på klippor 0. s. v., fr. Pl. curvifolium Schlieph. V.; K., Snyten, på en granrot. Aecrocladium cuspidatum (L:) Lindb: Allm. (V., K., N>) på stränder, i diken o. s. v. Vid Västanfors samlades på murken ved i en bäck en om Stereodon Haldanianus erinrande form med bladen småningom tillspetsade. Homalia trichomanoides (Schreb.) Brid. Norbergsklack, på kalk. Neckera complanata (L.) Häben. K., Snyten, på en bergvägg. Climacium dendroides (L.) W. M. Allm., på stränder, myllklädda stenar 0. s. v. Dichelyma falcatum (Hedw.) Myr. V., i bäckar vid stationssamhället och vid Melinge, fr.; K., Högfors; på stenar i bäckar. Fontinalis antipyretica L. På samma ställen som föregående art. 320 F. dalecarlica Br. eur. V., på stenar i bäcken inom stationssam- hället. Fissidens sciuroides (L.) Hedw. Norbergsklack, riklig på kalk. Hedwigia albicans (Web) Lindb. Allm., på stenar och hällar, fr. Föregående förteckning visar, att vi inom det undersökta om- rådet funnit 306 mossarter, däribland 87 levermossor, 29 torymossor och 190 lövmossor. Bland dessa mossor äro de av största intresset, som blivit mera uppmärksammade först på den senaste tiden, detta beroende på, att de nyligen blivit beskrivna eller tillhöra moss- grupper, som under de senare åren blivit kritiskt utredda; vid dessa mossor måste ju bidrag till kunskapen om deras geografiska ut- bredning vara särskilt värdefulla. Till denna grupp av mossor kunna föras t. ex. Riccardia major, Jungermania Hatcheri, J. ba- densis, Martinellia mucronata, M. paludicola, Odontoschisma elongatum, Cephalozia compacta, C. connivens, C. Loitlesbergeri, Cephaloziella-arterna, Kantia Neesiana, K. paludosa, K. spagnicola, flera Sphagnum-arter, Astrophyllum Seligeri, Philonotis caespitosa, Pohlia bulbifera, Campy- lium-arterna o. s. v. Vid flera i vårt land sydliga arter är det av intresse att få konstaterat, att de förekomma ännu i nordliga Väst- manland, så är t. ex. fallet med Riccia sorocarpa, Pellia Fabbro- niana, Jamesoniella autumnalis, Bazzania trilobata, Lepidozia setacea, Porella rivularis, Radula Lindbergiana, Frullania fragilifolia, Schisto- phyllum pusillum, S. exile, Astrophyllum rostratum, A. hornum, Mnium androgynum, Ephemerum serratum, Leucobryum glaucum, Pleuridium axillare, Grimmia heterosticha, Amblystegium fluviatile, A. subtile, A. elodes o. s. Vv. Anmärkningsvärda nordliga element i områdets flora äro Nardia subelliptica, Haplozia pumila, Jungermania Kunzeana, J. obtusa, J. heterocolpos, Harpanthus Flotowianus, Cephalozia pleniceps, Sphagnum Lindbergii, S. Wulfianum, Polytrichum gracile var. ano- malum, Splachnum-arterna, Tortula brevirostris, Amblystegium ochra- ceum, Hypnum erythrorrhizon, Stereodon fastigiatus, Isopterygium turfaceum, Fontinalis dalecarlica 0. s. V. 321 Docenten E. MELIn har beträffande områdets Sphagnum-vegeta- tion benäget meddelat följande. Av släktet Sphagnum äro 29 arter funna inom det besökta om- rådet, eller, om man räknar S. inundatum som art, 30 stycken. Samtliga dessa ha en tämligen jämn utbredning över större delen av Sverige med undantag av den nordliga S. Lindbergit och den ostliga S. Wulfianum. Den förras huvudutbredning faller norr om Dalälven, och den är känd söder härom endast i Bälinge s:n (Upp- land) och på Tiveden (Närike)'. MELIN har tolkat förekomsterna i Uppland och på Tiveden som reliktförekomster'. Huruvida S. Lind- bergit vid Kärrgeten bör betraktas som relikt eller ej, må lämnas odiskuterat. Det kan emellertid anmärkas, att myrarna vid Skinn- skatteberg ej sällan ha en utpräglat nordlig karaktär. Av mera nordliga fanerogamer märktes här bl. a. Betula nana, Carex qlobu- laris och Juncus stygius. Sphagnum Waulfianum har som sagt en ostlig utbredning i vårt land. Dess förekomst vid Snyten är emellertid mindre anmärk- ningsvärd, enär den förut är funnen av SYLvÉNn i Norberg, grann- socken till Karbenning.” Det är som bekant i mossarna och i vissa kärr, som man i första hand har att söka Sphagna; dessutom förekomma de bl. a. i mer eller mindre fuktiga skogar. Efter Paur” brukar man numera tala om kärr-, moss- och skogs-Sphagna. De besökta mossarna voro i allmänhet antingen starrmossar eller fuscum-mossar. Av dessa äro de förra från näringsekologisk syn- punkt mera gynnade, enär grundvattnet befinner sig nära ytan. Hos de senare är ytvegetationens förbindelse med grundvattnet obe- tydlig eller ingen och näringstillgången följaktligen minimal. Av starrmossar kunna i området säkerligen flera facies urskiljas, som från näringsekologisk synpunkt äro något skilda från var- andra"; det otillräckliga materialet tillåter emellertid ej någon upp- delning. ' Jfr Metis, E., Sphagnologisehe Studien in Tiveden. Ark. f. Bot. utg. av K. Sv. Vet.-Akad., 13, 1913. Sör MELIN, 1. Ce. > Pauvr, H., Die Kalkfeindlichkeit der Sphagna und ihre Uhrsache. — Mitteil. K. Bayr. Moorkulturanst., 2, Stuttgart 1908. + Jfr Meun, E., De norrländska myrmarkernas vegetation. — Akad. Avh. HOT. Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 21 3292 eo) De funna Sphagnum-arterna fördela sig på kärr, mossar (starr- och fuscum-mossar) och mer eller mindre fuktiga skogar ungefär som nedanstående sammanställning (tab. 1) visar.! Vi finna, att uteslutande eller övervägande i kärr förekomma följande arter: S. Warnstorfii, S. subsecundum, S. inundatum, S. con- lorlum, S. platyphyllum och S. teres; uteslutande eller övervägande i mossar följande: S. Dusenit, S. obtusum, S. Lindbergit, S. balticum, S. apiculatum, S. amblyphyllum, 'S. angustifolium, S. pulehrum, S. riparium, S. tenellum, S. fascum, S. rubellum, S. centrale, S. papil- losum, S. magellanicum och S. imbricatum; uteslutande eller över- vägande i mer eller mindre fuktig skog följande: S. Russowii, S. Girgensohniti, S. compactum, S. Wulfianum och S. palustre. ba Fördelning av anträffade Sphagna. labeled: Moss-Spliagna [SS rd RN —=1"1 "Skogs Sphagna | Starr- Fuscum- Sphagna | | mosse mosse SPA GTRu UNTSERUES AA + ? Lindbergiti ar | » (ONOKA RESAN Pål SRS (FP. sF | > baltieum ar » apiculatum ... + > amblyphyllum' (SE) + » — Angustifolium | (ES + =E » PIr(ClurtimSN == » IB DENRTNTD das sc | (+) + Tenvellamun say a » HUSEN oc sak. (+) » Warnstorfit ...| + +) » JAKO GUTE | se 3F >» acutifolium ...| ar » plumulosum ... + + » TVUSSOLO IT. | (+) 35 » Girgensohniti..' (+) EF » subsecundum.. + (ER) | » inundalum -... + | (+) » contortunmi......| Fr | (SR !F tabellen betecknar + mer eller mindre vanlig förekomst, (+) sporadisk före- komst. Moss- Sphagna | Kärr- : Skogs | Sphagna Starr- Fuscum Sphagna MOSSe mosse 'Sphagnum platyphyllum.. + | » squarrosum -.. + + + » leres Su + + | » compaclum + + | > Wulfianum =E | palustre är | centrale Är | papillosum + » magellanieum + är » imbricalum = Q SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1918. Bb. 12, Hu. 3. OM LUKTFÖRETEELSER HOS HÖGRE SVAMPAR Översikt av CARL TH. MÖRNER Länge behöver icke en med normalt luktsinne utrustad iakt- tagare befatta sig med studiet av levande svampar, förrän han måste lägga märke till förhandenvaron av mer eller mindre karak- teristiska luktföreteelser hos vissa arter, medan det stora flertalet arter i detta avseende förhåller sig indifferent.! Redan Enias M. Fries — då han under förra hälften av 1800-talet lade grunden till de högre svamparnas systematik” — var icke främmande för de iakttagbara luktföreteelsernas värde i vissa fall för differential- diagnosen mellan varandra närstående arter. För att anföra ett exempel gav han åt trenne Collybia-arter (nagelskivlingar) de i ifrå- gavarande hänseende betecknande namnen: inolens, o2zes och mephi- tica. För övrigt finner man bland de FrirEs'iska artnamnen i stort antal sådana, som syfta på svampens lukt. Även andra auctores hava beträtt samma väg. Vid genommönstring av namnen å agari- cacéernas (skivsvamparnas) grupp i en modern handbok”? hava föl- jande på lukten baserade artnamn” anträffats. Antal a) Angivande frånvaron av lukt: inolens so.onnsmmm 1 b) Angivande förefintlighet av lukt (utan kvälitetsbetecks ning) | oldusozestoch i graveolens ss E EE ! TI den tyska litteraturen betecknas sådana arter: »geruchlos>, »fast geruchlos>, »von kaum merklichem Geruch>, »ohne auffallenden (besonderen) Geruch» 0. s. V. ” Systema mycologicum (1821—1832), Epicrisis systematis mycologici (1836—1838), Monographia hymenomycetum Sueciae (1851—1863) m. fl. 2 A. RicKEN: »Die Blätterpilze», Leipzig 1910—1915 (upptagande 1412 arter för Tyskland och angränsande länder). + Samtliga här återgivna i maskulin form. DVS JO Antal ec) Antydande angenäm lukt (i allmänhet): agathosmus, fragrans, glyciosmus, odorus, suaveolens, suavis och AP -— > fo] - ww rm. [7] AP mi. -— -— -— = > [c) =>I frdrstkain am oenus! Och puntdust 25-248 NS an TA e) Åsyftande (mer eller mindre deciderat) viss lukt- kvalitet: absinthialus, alcalinus, alliaceus, alliatus, amoniacus, camphoralus, caryophylleus, cossus,' cucumis, foeniculaceus, traganus, frumenlaceus, hir- cinus, narcoticus, nidorosus, nitratus, porreus, pra- stosmus, pyriodorus, rancidus, raphanoides, sapona- ceus och scorodonius ..... SI 2 05) Ba bet: ARR KTL EE ARR SR OL RA PAR IA RR S:ma 38 Man kunde väl föreställa sig, att karaktärer, så relativt sub- jektiva och därigenom vaga, som luktföreteelserna äro — om än i vetenskapens första dagar av något värde — på nuvarande stadiet, då bland annat sporernas mikroskopering tillkommit, skulle hava förlorat varje betydelse. Så är emellertid icke fallet! Ingen, som vill förvärva sig en grundligare artkännedom inom de större svamp- släktena, skall kunna avvara det stöd, som det personliga studiet av svamparnas luktföreteelser skänker. Och i allt högre grad tages hänsyn härtill inom svamplitteraturen.” Mönstergill i förevarande hänseende är RICKENS stora handbok. Nära nog konstant angives vid beskrivning av arten, huru densamma förhåller sig i lukthänse- ende. Givetvis möta härvidlag betydande svårigheter. Gynnsam- mast gestaltar sig förhållandet i de fall, i vilka det låter sig göra att hänvisa till något mera bekant ämne eller föremål (såsom anis, bittermandel, sillake och dylikt), kännetecknat av utpräglad luktkvali- tet, vilket sålunda får tjänstgöra som jämförelseobjekt. »Es ist (aber) nicht immer leicht>, framhåller HERRMANN, »die Geröche nach be- kannten Dingen in der Natur zu bestimmen. Manchen Pilzen ist ein ganz besonderer Geruch eigen, den man bei anderen Natur- gegenständen nicht wieder findet, oder er ist so allgemeiner Art, ' Angående betydelsen av detta ord, se härnedan sid. 339. > På sina ställen synes likväl en negativ hållning förekomma, vilket i brev till R. KoBErT (den världsberömde farmakologen) påklagas av kryptogamspecialisten F. LupwiG i följande temperamentsfulla ordalag: » Viele Botaniker scheinen tiberhaupt die Nase nur zu kennen, wenn sie das Nasentuch brauchen, und nur Augenmen- schen und keine Nasenmenschen zu sein.» J20 dass er sich gar nichl vergleichsweise bestimmen lässt.» I mångel fall bliver därför uttrycket svävande, såsom 1. ex. »har en specifik lukt» eller »har en typisk vidrig lukt» (det sistnämnda uttrycket använt för elt flertal Inocybe-arler). Även i ell par inhemska pub- likatlioner, KroK & ALMQUISTS kryptogamflora och LINDBLADS svampbok, finner man luktföreteelserna ganska omsorgsfullt be- aktade. Förtjänsten av att som först hava gjort ett försök alt mål- medvetet sammanställa de under tidernas längd gjorda luktiaktta- gelserna tillkommer den tyske svampkännaren E. HERRMANN (i Leipzig). Sitt första försök 1 denna riktning offentliggjorde han år 1915 i Pharmaz. Zentralhalle,' under titeln »Pilzengeröche». Ämnel har under samma titel, men i mera utarbetat skick, ånyo framlagts i januari 1918 (uli nämnda tidskrift)” Min ursprungliga avsikt har varit att blott och bart referera dessa HERRMANNS publikationer. Det har emellertid visat sig så gott som nödvändigt all i den av HERRMANN angivna stommen in- passa eller till densamma anknyta en del rön, nedlagda i littera- luren (även i vår inhemska). Dessutom har exemplifieringen under de olika rubrikerna — i originalarbetet avseende tyska förhållan- den — blivit väsentligen omlagd, i avsikt att göra framställningen mera tillämplig å Sveriges svampflora och därmed mera njutbar för svenska läsare. Även i anseende till ämnesmaterialels gruppe- ring hava en del modilikationer ansetts böra vidtagas, varjämte avsevärd kommentering skett. Översikt. A. Angenäma (eller icke påtagligt oangenäma) luktarler. 1. Krydd- (t. v. ej närmare kvalificerad), 2. Anis-, 3. Basilik-, 4. Bittermandel-, 5. Fenkol-, 6. Kanel-, 7. Kryddnejlik-, S. Libstick-, 95 Lök; 10. Malört- (absint-), Y Årg. 5306, sid. 500—539. ? Arg. 59, sid. 1—4, 7—10 resp, 19—21, NR 113 yMysks 12. Perubalsam-, läg Vanilj Mö Lakrits;, 15. Blomster-, 10. ETUKIG, 17. Gurk-, 18... Mjöl-, 19. Költ-, 205 LSyrlig. B. Oangenäma luktarter. i Vidrig (t Vv. ej kvalificerad), 2 AS (Likt); 3. Härsken, 4. Bolmört-, JOG, 6. Potatisgrodd-, Tar Rartik:, d. JHillake-, FITTAN, OT COSSIS-, LE CStinkfly-; 12. Ammoniak-, fån (JOAdOform:, 14. Lysgas-, 15. Såp-. ÅA. Angenäma (eller icke påtagligt oangenäma) luktarter. 1. Kryddlukt (ej kvalificerad). För en del svamparter låter sig den iakttagna angenäma lukten ej närmare karakterisera, vid av- saknad av känt jämförelseföremål, vadan man får inskränka sig till det allmänna uttrycket: kryddartad lukt, t. ex. beträffande vil tryffel (Tuber album) och rökticka (Polyporus fumosus). 2. Anislukt. Synnerligen kraftigt utvecklad är denna luktart hos grön trattskivling (Clitocybe odora)', varom HERRMANN förmäler i följande ordalag: »Mag er auch noch so dicht (im Gebäsch) ge- borgen sein, er entgeht dem Sammler kaum, denn der auffallende, an- genehme Duft weist die Färthe. Der Duft ist so stark, dass ich ihn auf eine Entfernung bis zu 10 m gewahre>, Andra exempel å Ef id. 0 328 svampar med utpräglad anislukt äro dofttrattskivling (CL fragrans) och doftticka (Polyporus suaveolens). Om än i lägre grad torde samma luktart kunna iakttagas hos champinjoner (RICKEN, HERR- MANN m. fl.). men detta enligt KoBERTS nyligen avgivna ulsago!'! — i viss mån oberoende av den botaniska arten. 3. Basiliklukt. Härmed åsyftas lukten av den gammalmodiga kryddväxten med samma namn (Ocymum Basilicum 1). Angives för en enda utländsk, tryffelliknande svamp (Octaviana asterospora). 4. Bittermandellukt, kraftig och ren, kännelecknar den allmänt förekommande doftvaxskivlingen (Hygrophorus agathosmus)”, vilken art redan genom denna karaktär låter sig med säkerhet urskiljas från sina samsläklingar. HERRMANN anser sig hava iakttagit denna luktart bl. a. hos unga exemplar av stinkkremla (Russula foetens), och KoBERT” angiver, stödd på elt par decenniers systematiskt stu- dium av frågan, alt tydlig bittermandellukt mycket ofta är att finna hos champinjoner. Även i med vattenånga berelt destillat å odlade champinjoner (»Zucht-Edelpilze»)" har KOoBERT iakttagit samma luktart. /GRAMBERG gör sig till tolk för samma uppfattning,” preci- serande. densamma alt gälla för snöbolls- och ängschampinjon. Luktarten i fråga är med all sannolikhet att tillskriva närvaron av benzaldehyd (luktämnet i biltermandelolja), även om detta ämne ännu icke blivit direkt påvisat i svampar. I detta sammanhang torde icke vara ur vägen att framhålla, att i an- seende till beskrivning av »bittermandellukt> och tydandet av dess ur- sprung — även bland kemister och läkare — en vanföreställning allmänt råder. Det är icke, såsom allmänt antages, blåsyra (cyanväte), som i lukthänseende är den väsentliga faktorn, utan dess följeslagare, benzal- dehyden (C/H;—CHO)! 5. Fenkollukt, som bekant nära liknande den av anis, angives mera sällan vara iakttagen. Av inhemska svampar komma här ifråga fjällticka (Polyporus squamosus), luktticka (P. odoratus) och rottofs- skivling (Pholiota radicosa), möjligen även pudrad trattskivling (Clitocybe nebularis), äldre exemplar. 6. Kanellukt angives för en enda utländsk art (Calodon com- pactus). ! Chemiker Zeit. (1917), Bd 41, sid. 61, uppsatsen: » Wie riecht Psalliota?> ? »Riecht sehr angenehm, exakt wie Mandelseife> (RICKEN). 3 Loc. cit. + >Edelpilze» — nykonstruerat ersättningsord, tillkommet på grund av den för närvarande inom Tyskland mot allt franskt rådande animositeten. > »Pilze der Heimat». — Berlin 1913. 329 7. Kryddnejliklukt, om än föga tydlig, har föranlett benämningen nejlikbrosksvamp (Marasmius oreades).' 8. Libsticklukt. Den hos oss allmänt förekommande lakrits- riskan (Lactarius helvus), i färskt tillstånd utan anmärkningsvärd lukt, företer efter torkning en stark, ihållande lukt, såsom framgår av bl. a. HERRMANNS utsago: »Ich habe diesen Pilz zu Pulver zer- stossen und seit einem Jahre offen in einer Schale stehen. Noch heute verbreitet er einen täberaus starken Duft.> Försöken att karakterisera ifrågavarande luktart hava vållat auctores åtskillig möda och lett till, som det vill synas, växlande resultat. RICKEN finner lukten likna den av det allbekanta kaffesurrogatel cikoria” eller av bockhornsklöver (Trigonella foenum graecum 1L.). - Enligt HERRMANN föreligger lukt av blå honungsklöver (Trigonella coerulea Ser.)” — i Schweiz använd som krydda vid beredning av »Kräuter- käse» — eller av bockhornsklöver, vars lukt är identisk med den först- nämnda örtens. Men han sätter även svamplukten i fråga i paritet med den, som tillkommer ett handelspreparat, benämnt > Maggiwärze» och avsett till kryddande av soppor m. m. I trakten av Dresden skall denna luktassociation hava slagit igenom i vida kretsar med den effekten, att svampen i fråga därstädes numera allmänt be- nämnes »Maggipilz»!!? Vända vi oss slutligen till vår svenska litte- ratur, finna vi BöÖLow och LÖNNEGREN tala om lakritslukt, STRÖM- BOM om lukt av libsticka och LINDBLAD och KROK & ÄLMQUIST samstämmigt om »lukt af lakrits eller libsticka». För egen del ställer jag mig ej oförstående genl emot något av de många framförda jämförelseobjektens relativa berättigande. Luk- ten hos libsticka har mycket gemensamt med den av torkat selleri, och denna krydda ingår säkerligen 1 »Maggiwärze», likasom i allt vad konserverade, blandade sopprötter heter, i buljongtärningar o. d. Även i pulveriserat bockhornsfrö spårar man en viss luktlikhet med libsticka. Å andra sidan saknas ej heller en viss överens- stämmelse mellan lukt av lakrits och av kaffesurrogatet cikoria. Be- träffande de svenska svampboksförfattarnas diagnoser synes mig ' Synonym: M. caryoplhylleus (drogen »Flos Caryophylli> — kryddnejlika). >? D. v. s. rostad cikoria + melass eller dylikt. >” Synonym: Melilotus coerwleus (Ser.) Destr. "I en uppsats>, »Der Maggipilz>, av HERRMANN (Pharmaz. Zentralballe 1917, sid. 333—335) finner man en hel del intresseväckande upplysningar om denna svamp. Den rekommenderas uteslutande som »Gewirzepilz»; användning i rikligare mäng- der (>als Gemisepilz») avrådes på det bestämdaste under hänvisning till obehagliga verkningar. -—- lukt av lakrils säga för lilet (såsom ej tillräckligt aromatisk), var- emol lukt av libsticka gott kan accepteras. Vid egna experimenl Iror jag mig hava funnil en ännu något tydligare luklöverensstäm- uielse råda mellan svampen ifråga och blandningen lakrits + selleri (lorkat). Enahanda luktbeteckning (»lIakrits eller libsticka>»>) tilldelas av KROK & ÅLMQUIST en närastående art, n. b. i torkat tillstånd, stinkriskan ! (L. cimicarius), vars lukt angives »fullt tydlig åratal efter insamlingen». 9. Löklukt förmärkes tydligt hos tvenne av våra brosksvampar (Marasmius alliaceus och scorodonius), av vilka den sistnämnda, allmänt förekommande, ock under svenska benämningen lökbrosk- svamp finner användning som matkrydda. Även hos ett helt annal släkte, hartryfflarna (Rhizopogon) finner HERRMANN löklukt vara representerad. 10. Malört- (absint-Hlukt är känd blott från en enstaka i Sverige icke växande trattskivling, tyskarnes »Absinth-Trichterling»> (Clito- cybe absinthiata). 11. Mysklukt har man ansett sig kunna spåra hos en del ut- ländska tryffel-(Tuber-)arter, särskildt hos den franska s. k. Peri- gordtryffeln (T. melanosporum). 12. Perubalsamlukt. Såsom sådan betecknar HERRMANN den angenämt sötaktliga luktart, som tillkommer doftriskan (Lactarius glyciosmus). 13. Vaniljlukt. Om en trattskivling (Clitocybe cerussala. var. difformis) angiver STRÖMBOM: »igenkännes lätt på sin ej så starka, men fullt tydliga och ytterst fina vaniljdoft>. Han har i enlighet härmed givit svampen namnet vaniljplattskivling.” 14; Lakritslukt. Denna luktart har redan härovan blivit berörd, när den hos lakritsriskan upplräder i konnexion med libstickelukt. Tvenne taggsvampar — lukttaggsvamp (Hydnum graveolens) -och tratt-taggsvamp (H. cyathiforme; — tilläggas av KROK & ALMQUIST lakritslukt (hos den sistnämnda arten först efter torkning). 15. Blomsterlukt. Åtskilliga tilltalande blomsterdofter har man ansett sig återfinna hos enstaka svampar. Häggblomdoft har givit anledning lill det svenska namnet å en trattskivling, »den hägg- luktande» (Clitocybe geotropa). Ligusterdoft tillerkänner RICKEN åt ' Detta namn åsyftar den färska svampens lukt (se sid. 335). ” Plattskivling = äldre, av E. Fries använd benämning för vissa Clitorybe-arter, vilka numera samtliga betecknas som trattskivlingar. BA Sör SNB OT JJ1 en i Tyskland växande nagelskivling (Collybia succinea), åt en lika- ledes utomsvensk kantarellart (Cantharellus olidus) orangeblomdoft. Det allbekanta, vårblommande, ljuvligt doftande gräset, benämnl vårbrodd (Anthoxanthum odoratum &L.), innehåller, som kemiskt välkarakteriserat luktämne, kumarin. Så är förhållandet ock med elt flertal andra fanerogama växter, såsom myskgräs |Hierochloa odorata (L.) Wg.), myskmadra, tyskarnas »Waldmeister»' (Asperula odorata 1L.), tonkaböna (frö av Dipterix odorata Willd.) m. fl. Samma lätt igenkänliga luktämne skänker även en del svampar sin dofl. Exempel: blå taggsvamp (Hydnum suaveolens)” och välluktande muss- ling (Lentinus suavissimus). Till och med i den gröna trattskivlingens starka vällukt, om än i huvudsak karakteriserbar som anislukt, finnes otvivelaktigt ett inslag av kumarin- (»vårbrodd»-)doft. 16. Fruktlukt. »Ganz allgemein obstartig» lukta, enligt HERRB- MANNS uppfattning, en del svampar, bl. a. några hos oss allmänt kända och värderade rörsoppar (gryn-, sammets- och örsopparna — ett omdöme, vars berättigande ej synes vara så utan vidare givet. Mest deciderad torde, inom denna grupp av luktarter, päron- lukten vara hos vissa trådingar, främst pärontrådingen (Inocybe pyriodora). För övrigt anser man sig hava spårat äpplelukt hos en taggsvamp Hydnum Schiedermayri)”, smultronlukt hos gul trum- petsvamp (Craterellus lutescens) och krusbärslukt hos tårkremla (Russula sardonia). WT Gurklokti fuktav färsk gurka har man. tillagtrett par en- staka svampar, dels en musseron, tyskarnas »Gurken-Ritterling> (Tricholoma calatum), dels en Naucoria-art (N. cucumis), som alltså i sitt latinska namn fått luktassociationen inregistrerad. Angående den sistnämnda tyckes icke desto mindre en viss osäkerhet råda, i det att lukten angives som sgurk- eller tranartad. På svensk: kallas den ock >»transkräling.»> 18. Mjöllukt. Härmed avses den ganska säregna luktart, som tillkommer möjligast nymalet mjöl. Ingen av de olika luktarterna träffar man så ofta på, som just denna. Exempel skulle här kunna uppräknas i en mångfald av 10-tal. I all synnerhet äro mussero- ner! och trattskivlingar rikligt representerade. Som exempel från ! I Tyskland använd till aromatisering av vitt vin (== den rituella vårdrycken: »Frischer Maitrank>). ? Framhålles av LaGceErHEn (Sv. Bot. Tidskr., 1910, sid. 97—98), som funnit herbarieexemplar av denna svamp ännu efter 20 år avgiva svag, men tydlig lukt av kumarin. > Ej förekommande i Sverige. 332 andra släkten ma anföras: allmän mjölskivling /Clilopilus punulus), ben-(elfenbens-)vaxskivling (Hygrophorus eburneus) och vit tofsskiv- ling /(Pholiola praecox). 19. Köttlukt. >Lukten erinrar om kokt kött> uppgives det i svensk litteratur för violett höstmusseron (Tricholoma personatum) och för saffranticka (Polyporus croceus). I förstnämnda fallet synes mig uppgiften näppeligen hålla streck (den senare arten har jag ej haft tillfälle att pröva). 20. Syrlig lukt. Som exempel härå uppför HERRMANN bl. a. elt par tickor, storticka (Polyporus giganteus) och svedticka (P. adustus) samt svartfotad pluggskivling (Paxillus alrotomentosus). B. Oangenäma luktarter. 1. Vidrig lukt (ej kvalificerad), åtminstone frånstötande vid tanke på möjligheten av svampens förtärande, möter i ej så sällsynta fall, t. ex. hos hjortsvamp (Elaphomyces granulatus), puckelfjällskivling (Lepiota ceristata) och hos en del trådingar (Inocybe-arter). 2. As-(lik-]lukt. Med mildare uttryck kan man knappast — under förutsättning av normalt luktsinne — beteckna den stank, som utgår från allmänna stink-(lik-)svampen (Phallus impudicus), när svampen är fullt utvecklad. Där den rikligare uppträder i träd- gårdar eller parker, omsvärmad av spyflugor, kan den bliva till verklig plåga. Till samma luktkategori för RICKEN en i Mellan- europa växande musseronart, »Pestilenzialischer Ritterling (Tricho- loma maecrorrhizum). Exempel på originellt luktsinne synes väl föreligga, då den man,” som först beskrev allmänna stinksvampen som svensk, »säger, att den luktar väl och ljuvlig som en Orchis» (citerat efter E. Fries 1836). Men — historien upprepar sig, som bekant — nämnde sagesman, har just i dessa dagar,” d. v. s. efter cirka ett sekels förlopp, fått en nära anhängare, dr M. WEGNER i Frankfurt a. M. För sin del kan WEGNER ej acceptera påståendet om as- eller liklukt, han har ogenerat dagar igenom haft svampen inomhus och betecknar lukten som endast »aufdringlich-sässlich ähnlich den Ligusterbläten>! 3. Härsken lukt, varmed närmast syftas på den av härsket mjöl, förefinnes i utpräglad grad hos ett flertal mellaneuropeiska svam- ! Af våra inhemska arter äro, enligt HERRMANN, nedannämnda i besittning av mjöllukt: brand-, fläck-, kant-, kastanj-, pärl-, riddar-, rot-, silkes-, streck- och vår- musseronerna. >” En lektor RoTHMAN, > Pharm. Zentralhalle, Bd 59, H. 9 (den 28 febr. 1918), sid. 49. 330 par. Ett exempel från vårt land se vi 1 grå nagelskivling (Collybia raneida), vars latinska artnamn skvallrar om förhållandet. 4. Bolmörtlukt. Bolmörtplantan, efter vilken en giftig rödskiv- ling (Entoloma lividum) i Sverige erhållit namnet bolmörtskivling, torde böra avföras som luktjämförelseobjekt. Någon svamp med tydligt konstaterad bolmörtlukt finnes nämligen icke. Troligt är, att någon vag idéassociation angående giftigheten spelat in vid lukt- beskrivningen resp. namngivningen. Lämpligare svenska namn äro: blek rödskivling eller giftrödskivling. För övrigt utgör åsyftade svamp ett typiskt exempel på svårigheten att i varje fall något så när exakt angiva arten av en luktförnimmelse. RICKENS beskriv- ning lyder: »riecht eigentämlich, widerlich, rettich-mehlartig». Alltså redan ett ganska komplicerat förhållande! Ännu grumligare är den bild, som vi finna, med obetydliga modifikationer, i de nyare svenska svampböckerna: »lukten egendomlig och tämligen stark, i början erinrande både om rättika och mjöl eller bolmört, slutligen om härsken olja». 53. Jordlukt. Det vill synas, som om somliga svampar sakna förmågan att skydda sig mot impregnering med den omgivande jordmassans mer eller mindre unkna lukt, medan fertalet gå fria. Förhållandet erinrar på visst sätt om det kända förhållandet, att i en och samma sjö (med dybotten) några fiskarter behålla frisk- smakande kött, andra åter antaga dysmak. Besvärande jordlukt är observerad hos t. ex. några musseroner! och hos Lepiota carcharias, utgörande en av den lilla grynfjällskivlingens (L. granulosa) under- arter, i någon mån också hos allmän pluggskivling (Pazxillus in- volutus). Över uppkomsten av »jordlukten» hava gjorts grundliga undersök- ningar, som lett till intressanta resultat. Sedan M. BERTHELOT och G. ANDRÉ” utrönt, att det ämne, som giver jordmassan dess ganska speci- fika lukt, är en neutral, organisk förening, flyktig vid destillation med vattenånga, har det lyckats W. RULLMANN” uppvisa, att luktämnet ifråga avsöndras av en lägre svamp, en strålsvamp, benämnd Actinomyces odorifer. Av P. SALZMANNS” experiment med den isolerade strålsvampen ' Gall-, skägg- och violmusseron. >” Sur YF'odeur de la terre. — Compt. rend. de Paris Bd 112, (1891) sid. 598 — 599. > Chem.-bacteriolog. Untersuch. von Zwischendeckenföllungen mit besond. Be- räcksicht. von Cladothrix odorifera. -— Inaug. Dissert. Miänchen 1895. + Chem. physiolog. Untersuch. äber die Lebensbedingungen von zwei Arten von denitrificierenden Bakterien und der Strepthotrix odorifera, — Inaug. Dissert. Kö- nigsberg 1902. 304 å olikartat näringsmaterial framgå de närmare betingelserna härutinnan för denna svamps tillväxt och luktavsöndring. Bland de organiska (ali- fatiska) syrorna med 1 COONM-grupp försmås de flesta helt och hållet som näringsämne. Tillväxt över huvud taget äger. däremot rum vid när- varo av syror, som jämte CH,-, CH,- eller CH(OH)-grupp — innehålla minst 2 COOH-grupper. Detta dock utan avsöndring av det jordluk- tande ämnet, därest icke just CH(OH)-gruppen är representerad i närings- materialet. I enlighet härmed är bl. a. bernstenssyra overksam, medan äpple- och citronsyra äro källa till »jordlukts> uppträdande. 6. Potatisgroddlukt (HERRMANN) eller, såsom andra angiva det, lukt av rå eller skämd potatis tillskrives vissa flugsvampar, bl. a. ett par ljust färgade arter (mappa, verna), närbesläktade med den utomordentligt giftiga s. k. lömska flugsvampen (Amanita phalloides). 7. Rättiklukt, starkt framträdande (städse uppblandad med obe- haglig bilukt), tillkommer allmänna frän-(grå-)skivlingen ( Hebeloma crusluliniforme) och en mycket närbesläktad art (H. sinapizans). Annat exempel a rättiklukt erbjuder rättikhättan (Mycena pura) och Dermocybe raphanoides,” »Scharfer Hautkopf>. Hit skulle väl ock, enligt våra svenska författares samfällda utsago, vara att räkna den svamp, som döpts till och för närvarande allmänneligen kallas rättikmusseron (Tricholoma album). Men härvidlag kan jag ej in- stämma. Lukten är efter min uppfattning icke rättikartad; den är stark och lätt igenkänlig, ehuru ej lika lätt att karakterisera.” I mina anteckningar betecknar jag den som »blandad apoteksdoft + något lukt av mögel». Benämningen rättikmusseron synes mig alltså böra utgå.” S. Sillakelukt är sparsamt iakttagen och uppträder endast hos äldre exemplar eller, ännu tydligare, under svampens torkning. Hit höra mandelriska (Laclarius volemus) och sillkremla (KRussula graveolens), båda dock goda matsvampar. I kemiskt hänseende ligger det närmast alt tänka på trimetylamin, (CH.;), - N, som orsak till luktarten i fråga, ett ämne, som anträffats ej blott i sillake, utan ock hos enstaka fanerogama växter, t. ex. .Chenopodium Vul- varia L. " Angives av O. Ror. FriEs ymnigt anträffad vid Hesselby i Uppsalatrakten (»Anteckn. om svenska Hymenomyceter». — Ark. för bot., Bd 6, N:o 15, 1907). >” Raphanus sativus L. f. nigra rättika. 3 RICKEN, som intet nämner om rättiklukt hos denna svamp, talar blott om en »oangenäm, specifik» lukt. 1 Ett annat äldre svenskt namn, sämsksvampen, finnes, vilket kunde få äter- upptagas. 330 9. Tranlukt är rätt sällsynt. Intet tydligt exempel kan anföras från Sverige, förutom väårthältlingen (Nolanea mammosa). 10." Cossuslukt. Cossus är det latinska släktnamnet å-en fjäril, aspfjärilen (C. ligniperda), som i puppstadiet utbreder en veder- vardis, sur lukt, erinrande om den av rå träättika. På grund av luktöverensstämmelse har vaxskivlingen Hygrophorus cossus fått sitt artnamn (svenska namnet: stinkande vaxskivling). 11. Stinkfly-6bärfis»-Hukt. Även här är fråga om en insekt- lukt, dock vida mera känd av allmänheten, än den förutnämnda, särskilt från därmed besudlade trädgårdsbär (hallon ete.). Lik- nande lukt förmärkes, enligt KROK & ALMQUIST, hos stinkriska (Lactarius cimicarius) i färskt tillstånd. För egen del anser jag mig hava förnummit denna säregna luktart å ett friskt svampexemplar, av dr L. RoOMELL bestämt till bockspindelskivling (Cortinarius tra- ganus). 12. Ammoniaklukt. Fullt tydlig, stickande ammoniakalisk lukt tillkommer bl. a. lutvaxskivling (Hygrophorus nitratus) och luthätta (Mycena alealina). Om denna sistnämnda svamp och ett par när- besläktade arter — den ena bärande det signifikativa namnet M. amoniaca — berättar HERRMANN: »Der Geruch dieser kleinen Pilze IstöSO, stark, dass man beim Anriechen die Empfindung hat, als hielt man eine Flasche mit Ammoniak an die Nase»>. 13. Jodoformlukt omnämnes ej av HERRMANN eller RICKEN, men väl av KROK & ALMQUIST, såsom Oobserverad hos frosthätta (Mycena metata), efter svampens torkning, och hos en spindelskivling (Corli- narius obtusus), som på grund därav blivit döpt till jodoformspindel- skivling. Även en fanerogam, Corrigiola litoralis L. (fam. Caryophylla- ceae), är känd för sin exkvisita jodoformlukt. Om faktiskt på- visande av den organiska jodföreningen jodoform i det ena eller andra av nu nämnda fall föreligger, mig veterligen, till dato ingen tUppgut. Att man i havsväxter (t ex. alger) och Havsdjur (t ex. antozoér) med lätthet kan påvisa jod och vid bearbetning av dy- likt material stundom förmärker lukt av organisk jodförening är ju ej att undra på, i betraktande av det omgivande mediets, havs- vattnets, notoriska jodhalt. Men väl kan det synas främmande, att i våra skogsmarker växande svampar skulle äga jod till sin disposition för frambringande av luktande organisk jodförening, enär någon jodhalt i dylik jordmån icke är påvisad. Härvidlag må man dock betänka, att vissa levande organismer eller delar av desamma visa en högt uppdriven förmåga att upptaga, koncentrera och för- Le vara ämnen, som endast i med vanliga analysmetoder oupptäck- bara spår stå till förfogande. Ett eklatant exempel härpå erbjuder den säkert konstaterade jodhalten i människans och djurens sköld- körtel (innehållande en fysiologiskt betydelsefull organisk jodföre- ning, benämnd thyreoidin). 14. Lysgaslukt. De enda i vårt land förekommande svampar, som i HERRMANNS senaste arbete begåvats med denna luktdiagnos, äro tvenne musseroner, luktmusseron (Tricholoma inamoenum) och svavelmusseron (Tr. sulphureum).' 15. Såplukt. Även denna luktart har sin enda representant inom musseronernas släkte, och har givit upphov till såväl svenska som latinska artnamnet: såpmusseron (Tr. saponaceum). + Med det nu anförda detaljmaterialet som grundval har det sitt intresse att upptaga ett par mera vittomfattande frågor till be- svarande. E En första sådan, nära till hands liggande är denna: Förefinnes något samband mellan svamparnas lukt- företeelser och deras användbarhet som föda? [ denna fråga har sedan länge spekulerats. BI. a. har i svamp- litteraturen dykt upp det påståendet: »alla svampar med mjöllukt äro ätbara», vilket sedermera måst, på grund av vissa undantags- förhållanden, dementeras. Någon så allmängiltig och enkel regel, som att alla såsom angenäma betecknade luktarter utvisa använd- barhet och alla de oangenäma luktarterna motsatsen, kan icke upp- ställas. För tvenne partiarregler synes dock, enligt vårt nuvarande vetande, givas rum, nämligen: a) Användbara som föda äro de med anis-, fenkol-, kryddnejlik-, frukt- och gurklukt (under förutsättning av lämplig konsistens å svampvävnaden). b) Icke användbara äro de med potatisgrodd-, tran-, cossus-, stinkfly-, ammoniak- och lysgaslukt. En andra allmännare fråga låter sig så formulera: Vilket värde hava luktföreteelserna för svampannaN identifiering? ! I HERRMANNS första publikation (1915) betecknades åsyftade, vidriga luktart som hamplukt. Om den förstnämnda arten angiver E. Fries: »>Odor A. (Tr) sul- phurei, sed fortior, mihi gravissimus:»! J3/ Svaret härpå är ganska lätt att finna. Inom flertalet av de större släktena utgör från- eller närvaron av lukt respektive viss lukt- kvalitet en tills vidare icke umbärlig indelningsgrund, en väsentlig faktor i själva examinationsschemat, eller, för att nämna några få exempel: inom broskskivlingar, musseroner, riskor, spindelskivlingar, taggsvampar och trattskivlingar. I månget fall står, enbart genom beaktande av luktkvaliteten, arten klar i samma stund, som man har fastställt släktet för den undersökta svampen. Särskilt under- lättar behörigt hänsynstagande till lukten igenkännandet av den riktiga» (användbara) arten, när fråga är om s. k. dubbelgångare. Snöbollscehampinjonens tydligt angenäma (anis- eller bittermandel- arlade) doft skyddar oss mot förväxling med den lömska flug- svampen och närastående giftiga arter (luktlösa eller med lukt av potatis); riddarmusseron (läcker) skiljes från svavelmusseron (oätbar) genom mjöl- respektive lysgaslukt o. s. Vv. Mäångt och mycket återstår ännu att utreda inom det här av- handlade gebietet. Genom denna översikt hoppas författaren hava i någon mån kunnat bidraga till att väcka intresse hos våra myko- loger för hithörande företeelsers beaktande och fortsatta studium. Svensk Botanisk Tidskrift 1915. Pe £å SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 1918. BD; 12. H. 3. ZUR FRAGE EINER REIZBARKEIT BLUTENDER ZELLEN DURCH HYDROSTATISCHEN/DRUEK VON LARS-GUNNAR ROMELL Die von dem Stumpf einer abgeschnittenen Pflanze ausgeschie- denen Flässigkeitsmengen sind bekanntlich sehr- wechselnd, teils von verschiedenen Aussenbedingungen abhängig, wie Temperatur, Sauerstoffkonzentration und Feuchtigkeit des Bodens, hydrosta- tisechem Druck auf der Schnittfläche, teils aus inneren Gränden schwankend, vor allem eine mehr weniger ausgesprochene Tages- periode zeigend. Es steht fest, dass das Bluten ein innig an die lebende Zelle geknöpfter Vorgang ist. Man muss vor allem daran festhalten, dass das Bluten kein so einfaches osmotisches Phänomen ist wie das Steigen der Fläössigkeit im Steigrohr einer PFEFFERSCHEN Zelle, wie die älteren Autoren annahmen, denn der Blutungssaft ist bei vielen Pflanzen fast chemisch reines Wasser, und dabei kann ein Stumpf eine Menge ausscheiden, die das Volumen des Stumpfs mitsamt Wurzelsystem um ein vielfaches öbertrifft (PFEFFER I, S. 240, CHAMBERLAIN, S.-273). Inwiefern aber verschiedene äus- sere Faktoren direkt spezielle dem Blutungsvorgang eigene Reiz- mechanismen auslösen, inwieweit sie nur indirekt durch Stimu- lierung bezw. Hemmung der allgemeinen Tätigkeit der Zelle auf das Bluten beeinflussend wirken, davon weiss man von keinem der in Frage kommenden Faktoren elwas. Was speziell die Wirkung verschiedener auf der Schnittfläche lastender Gegendrucke betrifft, findet man mehrmals in der Literatur die Annahme einer direkten Reizwirkung mehr weniger klar ausgesprochen, ohne dass freilich die Existenz einer Reizwirkung täberhaupt sicher konstatiert wäre. Es waren verschiedene Grände, die die verschiedenen Forscher zu dieser Annahme fäöhrten. WIELER (S. 127—129) findet eigen- tämliche Schwierigkeiten bei Versuchen um den in einem gegebenen 339 Moment in der Pflanze wirksamen Blutungsdruck zu bestimmen. Beim FEinstellen eines willkärlichen Hg-Druckes, um durch Pro- bieren einen Druck zu finden, der eben die Flässigkeitsausscheidung sistierte, sah er oft das Quecksilber sinken, um bald nachher sogar bis äöber die eingestellte Höhe hinaufgepresst zu werden. Er sucht dazu eine Erklärung in dem mechanischen Einpressen von Wasser in ältere, vorher nicht ganz wassergesättigte Teile des Holzes, in- folge des erhöhten Druckes, findet aber diese Erklärung fär gewisse Fälle unzureichend und weist auf die Möglichkeit einer Reizwirkung hin, die er mit der Osmoregulation (Anatonose) der Schimmelpilz- zellen vergleicht. CHAMBERLAIN verfolgt bis sehr ins Detail die Kurve der Blutungs- mengen bei verschiedenen angesetzten Drucken und bei schnellem und langsamerem Wechsel der Drucke und findet öberall, speziell im Detailverlauf der Kurve nach jähen Druckänderungen, unleug- bare Beweise fär die Existenz einer Reizwirkung, eines Akkom- modationsvermögens der Pflanze fär verschiedene Drucke. JostT findet bei Saugversuchen, dass die aus dem Stumpf ge- wonnenen Flässigkeitsmengen den entsprechenden Saugungen nicht proportional gehen, sondern schneller ansteigen, und folgert daraus, dass vitale Vorgänge in der Wurzel mit im Spiele sind, indem die Saugung entiweder eine Herabsetzung des Filtrationswiderstandes der Wurzelzellen bewirke oder die blutenden Zellen zu grösserer Aktivität stimuliere. Den Ausgangspunkt meiner eigenen Untersuchungen bildeten die von CÖCHAMBERLAIN, auf die ich deshalb zunächst etwas näher ein- gehen will. CHAMBERLAIN fand, dass schnelle Druckänderungen einen anderen Effekt haben als langsam einsetzende. Bei jenen zeigt sich ein jähes Hoch- oder Tiefschnellen der Blutungskurve in einem der bewirkenden Druckänderung entgegengesetzten Sinn, dann langsames Zuröckgehen, oft bis ungefähr an den vorigen Wert. Bei langsam verlaufenden Änderungen wird die Reaktion unmerk- licher, bis zum völligen Schwinden bei sehr langsamer Änderung des Druckes. Der sich einstellende Wert soll in der Regel dem vorher unter einem anderen Druck notierten gleichkommen, so dass also die Blutungsmengen vom Gegendruck unabhängig wären. Oft sollen gar die gebluteten Mengen bei höherem Gegendruck grösser sein und umgekehrt, so dass hohe Drucke eine ausgeprägt stimulierende Wirkung auf den Blutungsvorgang hätten. Weiter aber sollen Druckänderungen im positiven wie im negativen Sinn, 340 einen stimulierenden FEinfluss haben, dagegen längeres Konstant- bleiben des Druckes, gleichviel auf welchem Niveau, ein Abnehmen der Blutungsenergie bewirken. Endlich soll die Wirkung einer Druckänderung bei Pflanzen, die eine tägliche Periodizität in der Blutungskurve besitzen, von der Tageszeit abhängig sein. 1 Die Befunde CHAMBERLAINS scheinen also auf sehr kombplizierle Verhältnisse hinzudeuten, sind ja aber schon auf den ersten Blick einander teilweise direkt widersprechend. Zur Kritik gegen CHAM- BERLAIN ist weiter von PFEFFER (I, S. 243, Fussnote) und JosT (S. 6) bemerkt worden, er habe direkte Wirkungen und physiolo- gische Reaktionen nicht auseinander gehalten. Auf die Anregung vom Herrn Prof. Jost habe ich es unternommen, einige Versuche zur Nachpröfung von CHAMBERLAINS Resultaten anzustellen. Dabei galt es, wie JosTt auseinandersetzt, (1. ec.) zunächst zu entscheiden, ob die auf schnelle Druckänderung eintretende Reaktion eine vitale ist oder nicht. Von vornherein könnte man den Verdacht haben, es sei nur eine direkte, rein physikalische Wirkung, wie PFEFFER es auch als selbstverständlich hinzustellen scheint. Denn was ge- schieht z. B. bei einer plötzliehen Drucksteigerung? Det neue Druck pflanzt sich in den Wasserbahnen der Pflanze fort, das Wasser presst gegen die Wandungen stärker als zuvor. Diese mössen sich also als elastische Häute ausdehnen. Dabei werden wieder Formänderungen der Gewebezellen bewirkt, so dass das Gleichgewicht zwischen den osmotisch gespannten Zellen und dem umgebenden Wasser gestört wird. Gleichgewicht wird erst von neuem erreicht sein, wenn die elastische Nachwirkung in den Zell- wandungen voröber ist, und nachdem die Zellen von neuem in Druckgleichgewicht mit dem extrazellularen Wasser gekommen sind, was eine ziemlich lange Zeit in Anspruch nehmen muss. Man denke nur an bekannte Tatsachen aus der Plasmolysetechnik. War es also von vornherein recht wahrscheinlich, dass eine rein physikalisehe Wirkung vorlag, so war es immerhin nötig, die Sache experimentell zu pröäöfen. Ich habe dies in zweierlei Weise getan. Ich habe die normale Reaktion einer blutenden Pflanze verglichen mit derjenigen, einerseits eines Stengelstumpfes, andererseits einer durch Kochen getöteten Pflanze. Versuch 1. 13. V. 1916. ' Ein Wurzelloser Stengelstumpt von Coleus sp. wurde am unteren Ende mit Klebwachs verkittet und 341 daräöber Gummituch fest gebunden, das obere Ende durch Gum- mischlauch mit vertikalem graduiertem Steigrohr und abschliess- barem Niveaugefäss (T-Rohr) verbunden. (Einrichtung nach CHANM: BERLAIN, S. 41; vereinfacht). Auf eine schnelle Druckänderung von 1582 bis ca. 200 mm Wasser folgt in der ersten !/2» Min. nicht ablesbare schnelle Steigung des Meniskus; dann in den folgenden Minuten: 77,0; 20,0; 7,5; 4,5; BENE2 0 s--.- Steigung in mm. pro Minute: Das Resultat ist in Fig. 1 graphisch dargestellt. Wie bei den folgenden graphischen Darstellungen ist der Druck- wechsel durch eine lotrechte gestrichelte Linie angezeigt, bei der zu le) FSYSENTE REG Yn? RES E lt Sh I N ! ARA I di I Fr i ae I I I I i 1 I | I I I I : I I ; I I U I UI I ' 1 I I U I I I I I I I I LU I I uanwnvvjjrom=>—————>——— 2 4900 30 590 Fig. 1. Zu Versuch 1. Fig. 2. Zu Versuch 2. Ordinaten bezeichnen Ausscheidupg in mm Rohrlänge pro Viertelstunde. (1 mm Rohrlänge in Längenmass gleich 1 Min. auf der Ahbszissenachse). beiden Seiten die resp. Drucke angegeben sind. Hier sind in der Kurve aus räumlichen Gränden die abgelesenen Minutenwerte fär je zwei Minuten zusammengenommen und noch der Wert fär die ersten zwei Minuten fortgelassen. Sonst, wie stets im folgenden, entsprechen die Kurven direkt den Originalprotokollen. Versuch 2. (4 c). 12. V. 1916. Coleus, lebende Topfpflanze, de- kapitiert. Apparat wie im Versuch 1. Resultat in Fig. 2 graphisch dargestellt. Versuch 3. (16). 10.—11. VII. 1916. Coleus, Topfexem plar, durch 342 Kochen gelötet, dekapitiert, Stumpf mit Apparat C verbunden (vgl. Fig. 4 und Beschreibung S. 345). Resultat in Fig. 3 graphisch dargestellt. Die Ziffern äber der Kurve bedeulen hier wie im folgenden angeselzten Gegendruck in mm Quecksilber (hier stets 0 oder negaliv, also Saugung). Ein Vergleich der Kurven Fig. 1 und 2 miteinander und der Kurve Fig. 3 mit den unten mitgeteilten (Fig. 53 und 9) zeigt, dass die Reaktion aul schnellen Druckwechsel bei dem wurzellosen Stumpf (Versuch 1) und bei der getöteten Pflanze (Versuch 3) sich in keiner Weise von derjenigen normaler, bewurzelter, blutender Pflanzen unterscheidet. Der Versuch hat also unsere oben geäus- serte Vermutung bestätigt. Die Reaktion, die die Aufmerksamkeit von CHAMBERLAIN am meisten ge- fesselt hat, ist keine vitale, sie ist 102 - 180 =) nur eine rein physikalische Wir- kung des Druckwechsels. Wenn man sehr vorsichtig sein will, kann man sagen, dass wenn ein Fig. 3. Zu Versuch 3. Ordinaten Ausscheidung pro Viertelstunde in mm NER ; 5 plötzlicher Druckwechsel eine Rohrlänge. 1 mm RKRohrlänge — ca. 3 mm” = in Längenmass 5 Min. auf der Ab- derart schnellverlaufende Reiz- szissenachse. reaktion der blutenden Zellen auslöst, diese jedenfalls von di- rekten, rein physikaliscehen Wirkungen so völlig verdeckt wird, dass ihr Studium oder gar Nachweis unmöglich ist, wenigstens mit den bisher verwandlen direkten Methoden. Man ersieht aus Versuch 1, wo ja eine Wasseraufnahme von aussen ausgeschlossen war, dass nach einer Druckänderung das neue Gleichgewicht erst nach einer vollen Stunde wieder ganz hergestellt ist, so dass also erst nach dieser Zeit eine eventuelle Reizreaktion klar zum Vorschein kommen könnte. Die Möglichkeit, den Anfang und öberhaupt den zeitlichen Verlauf einer jeden eventuell auf Druckänderung erfolgenden Reizreaktion zu studieren, ist also von vornherein abgeschnilten. Man muss sich damit begnägen, die nach Abklingen der nichtvitalen Anfangsreaktion sich einstellenden Werte zu vergleichen. Natärlich wärde sich in dieser Weise eine 343 Reizreaktion noch nachweisen lassen, die in einer vom Druck an sich ausgeöbten Reizwirkung ihren Grund hätte. Derartige Vergleiche sind von CHAMBERLAIN und JosT angestellt, jedoch ist das von ihnen gesammelte Material recht spärlich. CHAMBERLAIN sSsieht schon die nichtvitale Anfangsreaktion als vital an, so dass er sie als Fehlerquelle nicht erkannt und nicht aus dem Wege gegangen ist. Schon dadurch ist das allermeiste von seinem grossen Ziffernmaterial för unsere Zwecke unbrauchbar. Auf eine andere Schwierigkeit hat CHAMBERLAIN selbst hingewiesen. Die Aktivität der blutenden Zellen ist auch unter konstanten äus- seren Verhältnissen nicht konstant, sondern zeigt Fluktuationen, teils eine Tagesperiodizität, teils Oszillationen von kurzer Dauer, wozu kommt, dass die Blutungsenergie gewöhnlich -sehr bald von Tag zu Tag abzunehmen beginnt, so dass die Gesamtkurve stets eine fallende Tendenz hat. Es sind also Observationen zu verschie- denen Tageszeiten und an verschiedenen Tagen bei einer und der- selben Pflanze nicht ganz vergleichbar. Aus den genannten Gröänden finden sich in CHAMBERLAINS ge- waltigem Material (13 untersuchte Spezies, 46 Protokolle, 190 Druck- seiten einnehmend) kaum je drei brauchbare Ziffern, die miteinander vergleichbar wären und zur Konstruktion einer Kurve verwendet werden könnten. Auch hat er sich immer innerhalb eines engen Druckintervalls gehalten, von + 200 bis — 30 cm Wasser, (was Erklärung genug ist zu seiner Behauptung, die Blutungsmenge sei vom Druck unabhängig: tatsächlich habe ich bei Vergleichen verwendbarer Ziffern in CHAMBERLAINS Tabellen sfets den sich bei dem höheren Druck einstellenden Wert etwas niedriger ge- funden). Aus Josts Befunden (an Cobaea scandens) lässt sich mit einiger Sicherheit eine Kurve zusammengehöriger Drucke und Blutungs- mengen konstruieren, die aus drei Punkten besteht und das Inter- vall von 0 bis — 700 mm Quecksilber repräsentiert. Die Kurve ist stets abfallend, bildet aber keine gerade Linie sondern ist kon- vex nach unten. Meine eigenen Versuche dieser Art, zu deren Beschreibung ich jetzt komme, wurden hauptsächlich mit Coleus, vereinzelte auch mit Achyranthes und Brassica ausgefährt. Hier mögen einige Worle tuber die Apparatur Platz finden (Fig. 4). Der Apparat bestand wesentlich aus einem wagerechten Kapillarrohr: von elwa 2 mm lichter Weite mit angeklebter Skala aus Millimeter- 344 Fig. 4. Apparatur; vgl. Text, S. 345 und 358. papier und nahe dem rechten Ende mit einem angeschmolzenen, kurzen, senkrechten Rohr fär die Verbindung mit der Pflanze. Links 345 wurde der Druckapparat angeschaltet, der etwas verschieden ge- staltet wurde. In der endlichen Ausfäöhrung (C) hatte er ein ziemlich geräumiges Reservoir, das teils mit einem heb- und senkbaren Niveaugefäss mit Quecksilber, teils mil einem Queck- silbermanometer, und endlich natärlich noch mit der Kapillare in Verbindung stand. Zwischen Druckapparat und Kapillare war ein Hahn (aus Glas oder ein Quetschhahn) eingeschaltet, um die ver- schiedenen Drucke momentan ansetzen zu können. Der ganze Apparat wurde mit Wasser gefällt bis auf ein Zeigerbläschen in der Kapillare. Das freie rechte Ende der Kapillare diente dazu, das Bläschen nach Bedarf verschieben zu können, war sonst durch einen Hahn verschlossen. —-/00 Fig. 5. Zu Versuch 4. Erklärung bei Fig. 3. Bei X treten kleine Luftbläschen aus dem Stumpf heraus. Nach den obigen Auseinandersetzungen galt es, bei diesen Ver- suchen zwei Forderungen zu genögen. FEinerseits waren mög- lichst viele Punkte der Druckmengekurve zu bestimmen, und zwar jedesmal unter möglichster "Ausschaltung der Fehlerquelle der Anfangsreaktion. Andererseits sollten alle Bestimmungen bei mög- lichst demselben Aktivitätszustand der Pflanze ausgeföhrt wer- den, also auf eine möglichst kurze Zeit zusammen&edränglt werden. Die genannten Forderungen schliessen sich ja aber einigermassen aus, weshalb man keine solche Genauigkeit erwarten kann, die einen Physiker befriedigen wöärde, was äbrigens schon durch die physikalische Unsauberkeil des Versuchsmaterials, teilweise auch der Versuchsanordnung ausgeschlossen ist, wie ein Blick auf Fig. 3 lehrt (Versuch mit einer getöteten Pflanze). Ich habe die Schwierigkeiten in etwas verschiedener Weise zu umgehen versucht. 346 Ein Vorzug des von mir vornehmlich benutzten Coleus ist, dass die Pflanzen meistens nur eine wenig ausgeprägte Tagesperiodizitlät zeigen. Versuch'4::(21):0-18.—19:: VIL: =:1916:' Colens am” Apparatie: Aus den Originaldaten, die durch die Kurve Fig. 3 versinnlicht werden, wurde die Druckmengekurve a (Fig. 6) in folgender Weise konstruiert. Bei + 500 mm Hg wurde einfach der Wert 5,2» der langen Bestimmung 18. abends bis 19. morgens gesetzt. Bei + 100 mm Hg liegen zwei Bestimmungen von kurzer Dauer vor. Beide wurden mit Hilfe der ihnen nach- 3 folgenden Werte fär die erste Vier- = telstunde nach Wiederherstellen ec 2 Sä des Druckes + 0 korrigiert, unter fe der Anpahme, dass die unter einem Ae höheren Druck eingepresste Fläs- SÅ | (les sigkeitsmenge derjenigen gleich ist, É prettunde die nach Wiederherstellen des vo- rigen Druckes austritt, und gestätzt auf die den Versuchen 1, 2 und an- deren entnommene Tatsache, dass uber 90 4 dieser Menge schon in der ersten Viertelstunde austritt, so dass man bei einer rohen Schät- zung von den noch äbrigen we- Ausgesch. Mengen p ER > nigen Prozenten absehen kann. Mm Hg Man erhält die korrigierten Werte Fig. 6. Druckmengekurven von Coleus. 14,9 und 15,s (durch feine ge- Erklärung im Text. strichelte Linien in der Primär- kurve angedeutet). Das Mittel, 15,4, wird in die Kurve eingesetzt. Bei + 0 wird das Mittel 20,6 der Werte 21;1; 23,9; 22.8; 20,4; 19,1;:17;5; 19,9:gesetzt. 'Beri— 100mim Hg geben der korrigierte Wert der ersten Viertelstunde (29,1 — 19,1 + 15.9 = 25,9) und die täbereinstimmenden Werte der folgenden zwei Viertelstunden (25,6; 25,7) praktisch den gleichen Wert. Der Wert för — 200 mm Hg ist etwas unsicher, weil einerseits die kurze Be- stimmung etwas bald nach dem Nachlassen des Druckes — 400 erfolgte, und andererseits weil die Kurve nach 622 eine Läcke aufweist: Der Wert 39,s wurde aus Mangel an besseren Daten korrigiert mit der Hälfte des Menges 7,3 die in der ersten Viertelstande nach Nachlassen des Druckes — 400 eingesogen (d. h. zu wenig aus- geschieden) wurde. Man bekommt 36,. Bei — 400 mm endlich 347 treten kleine Luftbläsechen aus dem Stumpf heraus, die durch ihre Wasserverdrängung das Resultat gefälscht haben miöässen, wie schon aus der anormalen Form der Primärkurve bei diesem Druck er- sichtlich ist. Ich habe hier den Wert 70,» fär die erste Viertelstunde als den besten (weil niedrigsten) genommen und ihn mit 7,3 (vgl. oben) korrigiert. Nersueh 5. (19) 12.=15: VIE "1916: ”Coleus am Apparat €; T = Zimmertemperatur; Druck in mm Hg. Zeit Sad PREErna SR Bemerkungen RR rr '4 Stunde 11,00 119,3 j I1,so = 139,6/142,6 4g,. a 11,30 — 11,45 Druck — 100. 11.45 160.3/158.0 NE a SS Druck 0. 12.20 178,2/181,2 39 5 393 16. 12,20 — 12,50 Druck — 100. 12.30 Ass TR 96.7 Å Druck 0. 3,45 307,4 97 8, 3,50 310,1 Tu 8r 3,55 313,0/320,3 sg Bg Sd: 3,35 — 4,10 Druck — 200. 4.10 349,3/343,0 Ar 13.5 6 Duck Os 0 4,40 356,6 Ez 4.55 365.1 SS 8 i 5,10 SYRIEN 0 a 2 1 5,0 — 5,40 Druck — 200. 5,40 431,7/425,5 SS Druck 0. d,55 429,6 = = 43: VIT a Morgens Blase vorbei: verstellt. 11.01 109,7 ke) 12.46 184.0 0 12,55 FAT ASOS: Sanna I ADA dis Druk Es 100) fr 40 5/243,s , Va 0 SN Druck! 0. 5 263,0 ER SE 338 0 1040 42 - 339,7/335,s Lv 300 ga 14. VIL 852 Druck + 200. 14: VII 67 OG 1.3 8,52 402 35/407.3 / Dryck 03 IR SST 1S00 10,52 460.2 ER 10,56 461,7/455,0 L5 > 36, 10,56—13. VIL 11,20 Druck + 300: 2,00 463,3 558 0,3 9.20 469,7 BeNIeR 15 VII 16,8 0,3 11,13 486.3 11,20 / 4942 a Druck 0. 12,35 522,2 mat 3 Aus diesen Primärdaten wurde die Druckmengekurve b, Fig. 6 wie folgt konstruiert: För + 300 mm Hg direkt die öbereinstim- 348 menden Werte 0,3; 0,4; 0,8 vorm. 14. bis worm. 15. För + 200 mm direkt der Wert 1,5 abends 13. bis morgens 14. Fäöär + 100 direkt der Wert 4,0 am 13. nachmittags. Fär + 0 das Mittel 7,7 der Werte,, 10,1;s 8,8; 8:55: 10;65 8,5;'16,6; 4,25 6,6; 5,6; FÖRE KÖR wurde wegen Mangels an Nachobservationen die Korrekturmenge k aus den zwei verschieden langen Bestimmungen am 12. mittags dureh .Rechnung. gefunden (k +:x = 182; k +:2 x =84 ke und x = 1452). För — 200 mm endlich ergibt sich aus den zweli Primärwerten durch Korrektur nach der im vorigen Versuch vwver- wandten Methode die Werte 26,2; 23,6; Mittel 24,9; durch Ausrech- nung wie bei — 100 mm 22. Dieser Versuch ist lang ausgezogen, der Zustand der Pflanze hat sich während des Versuches erheblich geändert, wie aus den Null- WErleni, 05: 8,85, so. ud ene > 6,6; 4,2; 5,6 ersichtlich ist. Die späteren Werte sind deshalb gegen die fräheren zu niedrig. Das wärde aber bedeuten, dass die Kurve in Wirklichkeit noch mehr gekrämmt sein wöärde, denn die späteren Werte entsprechen zufällig auch den höchsten Drucken. ; Versuch 6. (26). 8.—=10; NMIII: 1916: Coleus;am apparatCIöNe= Zimmertemperatur; Druck in mm Hg. bc see. ot VUDifferenz Zeit Sland SIcerene mm pro Bemerkungen EE fs '/+ Stunde 12.30 76,6 LER S 240 IN E3450 ROR SEE 300 383;6 2 or 3.30. — 459,6/437, 1050 38:07 380 — 480 Druck + 31 ja > 4493 E = 4,00 452,5 kr 0 AT HODIG 10,1 10,1 10 my (0 e 4,30 472.1/18,0 Lp I,5 I,5 T = 23,3"; Druck 0; Blase verstellt. I,45 348,5/12,0 230,5 25,3 Blase vwverstellt. 0 31,4 EE Fe 9. VIII ELLA SER Morgens Blase vorbei: verstellt. 8,45 8,5 9,15 SV 29,2 14,6 9,45 67,8/84,0 30,1 151 gas — 11,00 Druck — 453, 10.00 205 0 121,0 210 ? , 292 D 10,30 433,5 EO ga 11,00 vorbei/11,6 an G= Blase verstellt; Druck 0. GD Sar ÖRA LTR 4 j 22,6 22.6 12,00 83,1 Per 35 2,80 = 340,6 OR SÖS RR a - 23,8 20,8 2,45 364,4/372,0 : 2 349 8 Stand Differenz Differenz Zeit mm pro Bemerkungen mm mm re : s Stunde 2,45 364,4/372.0 5 i 245 3,45 Druck 222. 3,00 — 423,6 18 a 3,15 172,4 i TN J,45 vorbei Blase verstellt, Druck 0. 4,00 28,7 se å - AS SS 413 50.0 7 41.6 20,8 445 91.6 20 20) 2,00 ALS Sr 9 7,90 254.0/8,0 TS 2 BlasetverstelltsEe==" 235007 105 VIII - Morgens Blase vorbei; verstellt. J,45 27,9 83 6 10,00 111,0/106,0 j j a 10,00 — 11,30 Druck + 89. 10,15 99,s Läs RA 10,30 105,3 Ar FA 11,00 129,4 TR år tas. 11424 EN ON AT. ÖS 12.9 12.9 11.30 155.3/160,7 Druck 0. 1145 = 18772 SS 4 12.00 208,3 RR SM 3,30 426,1 217,8 15,6 4,30 — 470,0/20,s/35,e 159 11,0 JBlase verstellt; 4,30 — 6,00 4,45 106,3 70,9 70,9 |Druck — 349. 5,30 294 0 187,3 62,5 6,09 405,6 111,6 55,8 Die Druckmengekurve c, Fig. 6, wurde aus der obigen Tabelle öberall direkt aus sich einstellenden Werten konstruiert ohne Korrek- tionen, mit Ausnahme des Nullwertes, der ein Mittel der verschie- denen Nullwerte ist. Der Versuch ist ausgezogen, der Zustand der Pflanze hat sich auch hier erheblich geändert. Der Wert fär + 89 mm wie vor allem die ganz abweichenden Werte för — 349 mm sind daher relativ zu niedrig. METStCHT 74 0 (20) SEE SVIIES Ir 9 TOS AenyramnthestaVer= schaffaelli am Apparat C; T = Zimmertemperatur; Druck in mm Hg. Zei Stand Differenz Differenz 3 AN eit mm pro Bemerkungen mm mm SV 4 Stunde J,45 25,0 NE Palade 16. VILI 331,0 Två I,30 376 i 1 Del =2 15 Blase verstellt. 3,31 30,0 ] i 8,45 56.2/77,0 NR BOB fö Druck = 330: 175,6 08,5 9,30 202.6 350 PY aG Stand Differenz Differenz Zeit TT Ta : mm pr Bemerkungen « Stunde I 30 252 6 I .45 306,6 24,0 24,0 10.00 309.0/345.0 d2,4 2/4 Druck 0. 10,15 350,0 J.0 JO 10,45 370,0 20,0 10,0 op = 2049 11 00 2810 11,0 11,0 i Il 399 & 11.6 11.6 19700 129.9 ANN 12.4 12.03 Ddn = 2 Blase verstellt. 3.08 205,3 180,6 151 op = 230 3,18 219,0/225,5 0 Sr 3,18 — 5,48 Druck — 140; 3:58 251. 20.3 26.3 J,48 20050 ÖR SE 1.03 301,6 24,6 24,6 ls 395.1 23,5 23,5 5,03 390,6 65,5 21,8 548 452,1/447,, = 62.1 20,7. Druck 0. (Öka 156,2 8,7 5,7 DE NE 4 PURE Blase verstellt. 6,05 ATS Ne I 4816 5,0 9d,05 209,4 | I E=MI:ST 9,35 522 0 12,6 6,3 Blase verstellt. 9.50 136:0/131.5 = 9I,50 418 Druck + 190. 10,05 129,7 kg Te 12,20 147,5 17,8 2,0 4,05 169,0 21,5 1,4 418 168: 8ASo är 351 Dracki0: 3 4.35 178,9 Sör DE År 190,3 11,4 1,9 Die Druckmengekurve a, Fig. 7, wurde wie im vorigen Versuch durchweg aus den sich einstellenden Werten ohne Korrektion kon- struiert. Der Nullwert 9,4 ist das Mittel aus den Wertlen 7,5; 10,0; 15,1; 5,0; 6,32. Der Wert fär + 190 mm ist wohl zu niedrig in An- betracht des niedrigen benachbarten Nullwertes 6,3 und des schlech- ten Zustandes der Pflanze am selben Nachmittag (blutet kaum bei =E (0 Dre Meine Versuche haben also an Coleus und Achyranthes die Be- funde Josts an Cobaea bestätigt und ergänzt. Es zeigt sich, dass die bei verschiedenen Gegendrucken sich einstellenden Blutungs- mengen zu jenen keine einfache Proportionalität aufweisen. Die Kurven der zugehörigen Blutungsmengen und Drucke stellen keine d51 Geraden dar, sondern Krummlinien, die 52,4 Mm a Nea I bei kleinen Drucken schneller abfallen ar als bei grossen. Zum Vergleich ist in Fig: 7 die entsprechende Kurve (b) der by, getöteten Pflanze des Versuches 3 ge- AR zeichnet, die aus der Primärkurve Fig. === TLA 3 in derselben Weise konstruirt wurde, Fig 7. Druckmengekurven von Wie es im Versuch 4 (S. 346) geschah. Achyranthes (a) und einer Die feingestrichelten Linien haben die- toten Coleus-Pflanze. selbe Bedeutung wie dort. Die Kurve ergibt leidlich gut eine Gerade wie es nach der POISEUILLESCHEN Formel zu erwarten ist. J. Was beweisen nun diese Tatsachen zugunsten einer Reizwirkung hydrostatisehen Druckes auf den Blutungsmechanismus? Zur Klä- rung des Problems empfiehlt es sich zunächst die Gedankengänge der fröheren Forscher etwas näher zu betrachten. Den eingangs referierten Versuchen und Ausfährungen von WIELER, JOST u. Ä. liegt der Gedanke zugrunde: die Postulierung innerhalb der bluten- den Pflanze von einer Druckkraft, die in Druckeinheiten gemessen unter jedem beliebigen Druck konstant "sein mäuässe bei gleichem vitalen Zustand der aktiven Zellen. Man hätte also nur möglichst rasch bei einer blutenden Pflanze den »Maximaldruck»> zu bestim- men, d. h. den Druck, der eben die Ausscheidung sistiert, um an- nähernd die unmittelbar vorher — bei niedrigerem Druck und bei vorhandener Ausscheidung — in der 'blutenden Pflanze tätigen Druckkräfte z. B. in cm Hg ausgedräckt zu bekommen — Voraus- gesetzt dass die Druckänderung keine Reizwirkung herbeifäöhrt. Vergl. PFEFFER (I, S. 242): »Der an Manometern gemessene Druck. der annähernd den Blutungsdruck in der intakten Pflanze angiebt.» Und bei einem quantitativen Vergleich des Effektes verschiedener Drucke nach Josts und meinem Vorgang wären die jeweiligen alge- braiscehen Summen des äusseren angesetzten Druckes und einer konstanten inneren Druckleistung der Pflanze mit den erhaltenen Blutungsmengen zu vergleichen. Wenn JosT einfach von (mangelnder) Proportionalität der Blutungsmengen und der Saugungen spricht, so ist es natärlich nur eine Ellipse. Es kommt ja aber auf das: selbe hinaus. Im beiden Fällen wird die Kurve eine Gerade. Noch genauer wärde man sagen: die algebraiscehen Summen des äusseren Druckes und einer ungefähr konstanten Druckleistung der Pflanze, 352 denn der resultierende tätige Blutungsdruck der Pflanze wöärde sich zusammenselzen, posiliv aus den konstanten Druckleistungen der aktiven Zellen und negativ aus einem Druckverlust infolge Filtra- lion durch inaktive Zellen hindurch |vgl. PFEFFER (I, S. 242) und WIELER (S. 123 ff.)). Soviel ich sehe, wörde aber auch die Beröck- sichtigung des genannten theoretisch zu fordernden Nebenabflusses die Gestalt der Kurve nicht ändern, sofern die Konstanten fär den Filtrationswiderstand öberall dieselben bleiben. Die Kurve wärde trotzdem eine Gerade darstellen. Durch die tatsächlich gefundene Gestalt der Druckmengekurve wäre also die Existenz einer Reiz- wirkung des Druckes bewiesen. Meiner Ansicht nach ist aber ein derartiger Schluss nicht er- laubt, solange man so wenig wie jetzt von der Mechanik des Blulens weiss und demnach nicht daröber urteilen kann, wie sich das da- bei tätige System rein physikalisch-cehemisch bei verschiedenen Gegendrucken verhalten wäöärde. Ich habe trotz unsrer mangel- haften Kenntnisse eine derartige Uber- a b cd legung versucht. Ich bin dabei ausge- gangen von einer der zwei von PFEFFER (I, S. 252) angegebenen Möglichkeiten, wie man sich die Blutungsmechanik zu denken haben wird, und zwar von der- jenigen, von der WIELER (S. 170) meint, es sei die »einzig mögliche>, und die auch mir die wahrscheinlichste zu sein scheint. Es ist dies die Annahme von Konzentrationsdifferenzen, die von der Pflanze durch Arbeitsleistung erhalten werden. Man wärde sich also den Vorgang physikaliseh-chemisch etwa durch das Schema Fig. 8 zu versinnlichen haben. Die Figur stellt einen Querschnitt dar durch einen Hohlkörper AB mit imper- meablen Seitenwänden, welcher an beiden Enden durch semiper- meable Wände a und d verschlossen und ausserdem durch die semi- permeablen Wände b und c in drei Räume abgeteilt ist. Das Ganze sei in Wasser eingesenkt und mit Wasser gefäöllt. Im Raum ab sei ein hochmolekularer Stoff vorhanden, sagen wir Stärke, und weiter ein Enzym gelöst, das durch Abbau (Hydrolyse oder Oxydation) des genannten Stoffes eine osmotisch wirksamere Substanz bildet, die dureh b und c, nicht aber durch a exosmieren könne. Das Enzym selbst könne weder durch a noch durch b exosmieren. Sagen wir, es bilde sich irgend eine Pflanzensäure aus Stärke. Im Raum Fig. 5. Schematische Darstellung zu den Ausföhrungen im Text. 303 ed sei weiter ein nicht exosmierendes Enzym gelöst, das die osmo- tisehe Substanz in irgend einer Weise wirkungslos macht. Sagen wir, es bilde sich aus der Pflanzensäure — leichtdiffundables — CO2 und Wasser. Offenbar wärde ein solches System einen Was- serstrom von A nach B durch die Zelle hindurch erzeugen und :solange unterhalten, als zersetzbarer Stoff noch in ab vorhanden ist. Wie wird sich denn die Stärke jener Wasserstrom unter verschiedenen auf die Wand d lastenden Gegendrucken verhalten, wenn sonst keine Ein- griffe im Getriebe vorgenommen werden, so lange im besonderen die Enzymmengen und Reaktionsgeschwindigkeiten konstant bleiben? Es sei [S] die Konzentration des hochmolekularen Stoffes (der Stärke) in Lösung im Raum ab, |s,] die Konzentration des Abbau- produkts (der Pflanzensäure) bei a; [Sp] diejenige bei d, v die pro Zeiteinheit durch einen Querschnitt strömende Wassermenge, p den angesetzten Gegendruck. Die treibende Kraft des Systems ist offen- bar von der Konzentrationsdifferenz [s,]| — |s,| abhängig: v=k. ([sa] — [So] — P) (1) wvenn [s,) und |s,| in Druckeinheiten ausgedräckt sind, wenn die Fil- iration durch die Membrane der Formel von PoisEuIiLLE gehorcht, und konstante Temperatur vorausgesetzt. Die Werte [s,| und [sy] sind aber keine Konstanten, sondern wechseln mit verschiedenem v. Denn Sub- stanz wird von a mit dem Wasserstrom nach d weggeschwemmt, so dass bei stärkerem Wasserstrom [sj] kleiner, [S,| grösser wird, sofern nicht die Gleichgewichte auf beiden Seiten sich unendlich rasch tnstellen: Die treibende Kraft des Systems wird also bei schwachem Strom, d. h. bei starkem Gegendruck, grösser, bei starkem Strom, also bei kleinem Gegendruck, kleiner. Dagegen wird bei starkem Strom und kleinem Gegendruck (Saugung!) mehr Energie im System umgesetzt, mehr Arbeit davon geleistet, denn in dem Masse, als die Substanz schneller von dem Wasserstrom fortgescehwemmt wird, wird die Umsetzung, nach dem Gesetz von GULDBERG u. WaaGE, lebhafter. Die Druckmengekurve des Systems wird gebogen sein, sie muss bei hohen Gegendrucken langsamer abfallen als bei niedrigen. Zu beiden Enden wird sie sich asymptotisch je einer Geraden annähern, indem auf der nega- tiven Seite mit immer grösseren Saugungen die osmotische Druck- leistung des Systems immer mehr im Verhältnis zur hydrostatischen der Saugung verschwindend wird, während auf der positiven Seite bei negativem Wasserstrom (also Röckschwemmen der Substanz gegen das Konzentrationsgefälle) der Wert von |s,| sich Null nähert, der Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 25 304 Wert von js | aber nur bis an eine gewisse Grenze wachsen kann, so dass wir weiterhin eine einfache Filtration in negativer Richtung durch den hydrostatiscehen Druck minus einen Konstanten haben. Aus der letzten Uberlegung folgt vielleicht am klarsten, dass die Richtung der Kurve bei hohen Drucken eine andere als bei nie- drigen sein muss; bei hohen Saugungen wie bei hohen Plus-Drucken haben wir eine einfache Filtration nach der POIsEUILLESCHEN Formel. deren Druckmengekurve durch eine Gerade dargestellt wird, auf der Plus-Seite findet sich aber eine Konstante, die auf der Minus-Seile vermisst wird. Das gerade Plus-Endstöck der Kurve muss weniger gegen die Abszissenachse geneigt sein wie das gerade Minus-Ende. Es wäre natärlich von Interesse gewesen, eine mathematische Formulierung för die Abhängigkeit des v von p bei dem gedachten System zu finden, um zu einer Formel zu gelangen, die mit den ex- perimentell gefundenen Kurven hätte verglichen werden können. Indes dies stösst auf grosse Schwierigkeiten, denn man mäöässte auch die Diffusion im Raume be beräöcksichtigen, durch die stetig Sub- stanz in der Richtung von a nach d befördert wird, auch bei sistier- tem Wasserstrom, wodurch man zu Differentialgleichungen kommt. Wenn man dann noch mit generellen Exponenten in den Gleich- gewichtsgleichungen rechnen muss (denn die tatsächlich stattfindenden Reaktionen sind ja ganz und gar unbekannt) kommt man zu ziem- lich komplizierten Ausdröcken, auch noch nach den vereinfachenden Annahmen, dass die Konzentrationen des Os; und der Endprodukte konstant gesetzt werden können ([O>]) und [CO] wahrscheinlich praktisch = die Konzentrationen im Boden, bei den kleinen Di- mensionen der tätigen Wurzeln und der leichten Diffundierbarkeit der Gase, H;O ja immer in Uberschuss). Im einem Fall wie dem gedachten der Auflösung von Stärke kompliziert sich die Sache noch dadurch, dass wir eine Reaktion in heterogenem System haben. Jedoch eigentlich nur scheinbar, denn entweder ist die Reaktions- geschwindigkeit durch die Auflösungsgeschwindigkeit der Stärke bedingt, in welchem Fall der Vorgang nach formell der gleichen Formel verläuft wie eine monomolekulare Reaktion (siehe HÖBER, S. 706, (fT.); oder, bei grosser Auflösungsgeschwindigkeit, kann die Konzentration [S] von Stärke in Lösung konstant gesetzt werden, so lange feste Stärke vorhanden. Das resultierende Äquationssystem lässt sich immerhin lösen und integrieren, man bekommt aber einen so furchtbar komplizierten Ausdruck, dass er gänzlich unbrauchbar ist. Sogar wenn man die Diffusion im Raume be versäumt, so dass Ne Re 300 man unter den gemachten vereinfachenden Voraussetzungen das folgende Äquationssystem bekommt: v = k. ([sa] — [Sv] —P); (1) Be koujsgrEstivE=R, ssk KR (273) (pro Zeiteinheit gebildete, durch einen Querschnitt transportierte und verbrauchte Substanzmengen im stationären Zustand gleich) und wenn man endlich willkärlich in diesem System die Expo- nenten m und n gleich und = 1 setzt, so gibt die Auflösung einen Ausdruck zweiten Grades von der Form v? + Av + Bpv + Cp = K; in dem also vier Konstanten vorkommen, so dass eine experimen- telle Präfung ganz zwecklos wäre. Bisher wurde immer stillsehweigend angenommen, dass die Reaktionen zu beiden Seiten umkehrbar wären. Wenn dies auf der rechten Seite nicht der Fall ist, sehwindet nur die Konstante K, in Gleichung 3. Wenn auch die Reaktion S»>s nicht umkehr- bar ist, schwindet noch der zweite Term k. [s,]e in Gleichung 2, oder, wenn die Reaktionsgeschwindigkeit eine Auflösungsgeschwin- digkeit ist, nur der Exponent m. Die Lösung des Äquationssystems ergibt auf jeden Fall wieder einen Ausdruck zweiten Grades, aber noch im vorletzten, einfachsten Fall, von der Form NEAL SSV FI BED NV = also mit drei Konstanten. Man sieht also, dass, wenn auch die experimentelle Präfung der Ubereinstimmung zwischen einer theoretisch abgeleiteten Formel und der Wirklichkeit unmöglich oder zwecklos erscheint, jedoch eine Krämmung der Druckmengekurve im tatsächlich beobachteten Sinn rein physikalisch-chemisch unter den gemachten Vorausset- zungen zu fordern ist. Sind denn diese Voraussetzungen wahrschein- lich? Einiges scheint mir dafär zu sprechen, dass das Bluten auf einen ziemlich einfachen Oxydationsvorgang beruht: 1. Das Bluten wird durch Entziehung von Sauerstoff sofort sistiert (WIELER, S. 63—66), ohne dass die Pflanze sonstwie geschädigt wird, dagegen scheinen bei gewissen Pflanzen Anästhetica erst in tödlichen Dosen eine Wirkung zu haben (WIiELER, S. 69; der Schluss, den WIELER aus diesen Versuchen zieht, scheint mir also sehr schwach begrän- det). 2. Das Temperaturoptimum liegt beim Bluten jedenfalls auf- fallend hoch (WIiELER, S. 63: »Ob ein Optimum vorhanden ist, das von dem Maximum wesentlich abweicht, muss dahin gestellt blei- ben»). Es verhält sich also das Bluten auffallend ähnlich der At- mung, in Gegensatz zur Mehrzahl der Lebensprozesse. Die PFEFFER- scHE Idee von den Konzentrationsdifferenzen ist ja durchaus nicht bewiesen und wohl auch schwer experimentell beweisbar (mög- licherweise doch mit den verfeinerten Plasmolysemethoden FITTINGS, falls die Differenzen sich in verchiedenen Zellen vorfinden). Sie ist wohl doch wahrscheinlicher als die Annahme von Pulsationen. DN a / OT NO rr Sd POKSSTNS oR i+ + +' | I i! I i i | q s I ' I ' I I I a I ' i I läka ' I I i ' É ] al I i TORD | i CC — I = i a oo — | SE | — + + A+ — Re 3 1 1" tu 1 2 3 4 5 g vt 4 2 19 9 10 " Fig 9. Zu Versuch 8. Erklärung wie bei Fig. 3, nur dass I mm Rohrlänge in Längenmass 6 Min, auf der Abszissenachse entspricht. Jedenfalls ist unsre Frage von dem Vorhandensein einer Reiz- wirkung des Druckes innig mit der Frage von der Natur des Blu- tungsmechanismus verknöpft, so innig verknäöpft, dass die Antwort darauf wohl kaum auf dem direkten Wege zu finden ist wie man fröher und wie ich es versucht habe. Wenn die Sache sich in Wirklichkeit so verhält wie bei unsrem Modell, wäre es eine Definitionssache, ob man von Reizwirkung sprechen wollte, ob nicht. Nach der Definition von VER- WORN (S. 429, 432) wärde wohl jedoch Reizwirkung vorliegen, nicht aber nach einer Auffassung, wie sie besonders scharf von PRINGSHEIM (S. 308) ausgedröckt wird: »Wäre bei einem Geschehen klar der physikalisch-chemische Zusammen- hang aufgedeckt, so wärden wir nicht mehr von einem Reizvorgange sprechen.> -T4,A x Fig. 10. Druckmengekurven von 4. EG Nun aber habe ich beim erneuten Durchsehen meiner Protokolle zwecks Zusammenschreibens dieser Zeilen zwei Kurven gefunden, die in bemerkenswerter Weise von den äbrigen abweichen. Sie stammen beide von Brassica, und zwar 357 sind sie die einzigen verwendbaren Kurven die ich von Brassica habe. Mersuckh 8. (27).-11:=12. « VIIL -:1916::; Brassica oleracea am Apparat C; Die Primärdaten sind in Fig. 9 und die daraus kon- struierte Druckmengekurve in Fig. 10 dargestellt (Kurve a). Versuch 9. (30). 22.—23. VIII. 1916. Brassica oleracea am Apparat C. T = Zimmertemperatur; Druck in mm Hg. gå Stand Differenz FARINA 5 Zeit mm pro 74 Bemerkungen mm mm G Stunde 10,35 18,3 mA 1 EVS ruekt 0: 11,05 43.8 50 ÄT = 28.9 14.5 11,35 TR EE dö ; ; 12 35 129.3/121 2 d/.1 JAS f 12:35 ED 230 Druck 30 2J,5/ LSI, Sö 13. 78,0 .— 78,0 | + 340. - 2 40 es 500.0 — — Blase verstellt. 2,30 FENG AN i 2 230 — 3,00 Druck + 100. 2,45 AGRMTIRS Mn Ule 2 grep UNG SA ESR fr AR [0 Vält [de UA a LS 3,00 PBLACTN ARR 06 3,00 — 3,30 Druck + 50. 3,15 341 öd ö ; 3,30 SSSK ATT, NT RA 207380. Druck 0. GY ÅS Jo 9JI.0 NM u 202,0 9 6 I,oo 245.7 ENT OE 100 — Blase verstellt. 23. LIK: 313,5 6:51 OM CM 9J,15 SUS NE 10,00 340,3 108 TG ä LG 399.4/13.1/91 3 59.1 Ba fET =19227 Blase verstellt; fö RINGS 46,0 46,0 | 12,45 — 3,25 Druck — 210. 2, 42) 9 2 2 2,15 229 5 AD Sd TE S0R0 3,25 337,4 VA 07,9 23,1 Hieraus Druckmengekurve b, Fig. 10. Die Pflanze ist während des Versuchs geschwächt worden; der Wert för + 340 mm wäöärde daher zu hoch, der för — 210 mm zu niedrig sein. Die zwei Versuche haben öbereinstimmend Kurven ergeben, die gerade im entgegengesetzten Sinn gekrämmt sind wie alle die von mir an Coleus und Achyranthes, von Jost an Cobaea erhalte- nen Kurven. Aus nur zwei Versuchen irgend einen weitgehenden Schluss zu ziehen wäre natärlich verfehlt, besonders da die letzie Kurve etwas schlecht ist. Die Pflanze im Versuch 8 hat dagegen einen relativ sehr gut konstanten Nullwert während des ganzen Versuchs beibehalten, so dass diese Kurve ziemlich zuverlässig sein 358 durfte. Möglicherweise ist der Wert för + 192 mm etwas zu hoch, so dass die Kurve noch gekrämmter gewesen sein wärde. Auch lassen schon die Primärkurven eine Eigentämlichkeit auffallen, den Kurven von Coleus gegenöber. Das ist die lange Zeit, die bis zum Konstantwerden der jeweiligen Blutungswerte verstreicht. FEigentlich werden sie, ausser bei dem Druck 0, nie konstant, bei den nega- tiven Drucken zeigt sich ein stetes Fallen. Es könnte sein, dass bei Brassica das Gleichgewicht ungewöhnlich lange Zeit braucht, um sich einzustellen. Ebensogut könnte aber eine Reizwirkung vorliegen, eine Akkommodation in CHAMBERLAINS Sinn. Ich be- dauere sehr, dass ich nicht fröher auf das bemerkenswerte ab- weichende Verhalten der Brassica aufmerksam geworden bin. 25 Zum Schluss möchte ich der Vollständigkeit halber einer Reihe von Versuchen Erwähnung tun, in denen ich es versuchte, einer eventuellen Reizwirkung von Druckänderung auf den Spuren zu kommen unter Ausschliessen der Fehlerquelle der nichtvitalen Anfangsreaktion. Dazu wurden die Apparate A und B, Fig. 4, werwandt, die es erlaubten, der Pflanze einen hydraulischen Stoss zu erteilen, ohne bleibende Änderung des Druckes. Bei dem Appa- rat A ist auf der Oberseite der Messkapillare links am Apparat ein kurzer Tubus angeschmolzen, der mit elastisehem Kautschuk öber- bunden und wie der äbrige Apparat mit Wasser gefäöllt wurde. Mitten auf der Kautsehukmembran war ein Absatz aus Pappe fest- geklebt, auf den ein (nicht gezeichnetes) Messinggewicht mittels einer besonderen Vorrichtung von verschiedener Höhe fallen gelassen werden konnte. Bei dem Apparat B war links ein U-Rohr mit Quecksilber angeschmolzen, dessen einer Schenkel in einen mit Kautschuk äberbundenen Kugeltrichter endigte, der als Pumpvor- richtung diente, um die Quecksilbersäule auf eine gewänschte Höhe einstellen zu können. Dann konnte nach Abstellen der Verbindung mit dem Niveaugefäss durch Öffnen des entsprechenden Hahnes sowohl ein positiver wie ein negativer Stoss der Pflanze erteilt werden und sofort nachher der alte Druck wieder hergestellt werden. Die Resultate der Versuche waren im Allgemeinen negativ. Ge- wöhnlich konnte keine Wirkung des Stosses beobachtet werden. In vereinzelten Fällen aber zeigte sich hie und da eine kleine 359 Erhöhung der Blutungsmenge nach dem Stoss, ohne dass irgend eine Gesetzmässigkeit in dem Auftreten oder Nichtauftreten der Erscheinung entdeckt werden könnte. Ich gebe nur ein Beispiel von einem solchen Fall. Mersweh-10: (Mb) 022. MII1916: 7 Coleus”am Apparat Ar > Stand Differens Differenz : Sej Pro Bemerkungen Ta vn !/;-Stunde I,15 73,0 SN Ad 9,20 86.7 13 hl d,25 100,3 13,8 41,4 9,30 115.0 14,3 43,5 9 45 BA 4 42.7 424 9,45 LOG 3 I,50 172,3 14,6 rå 9,55 187,2 3 Rö 10,00 201,7 15 43,5 5 216.6 14,9 447 10,05 216.6 öd 10,15 246,5 SR Ru 10,20 261,7 är 2 10,30 292,0 So ve 1033—10,34 SR a 5 | 47.4 5 Stösse å 300 Grammecentimeter. 10,40 324 3 ö 2,3 FB 10,50 355.7 Se 47,1 10,55 SVÄNG SS 47,4 11,00 387. 16,0 48,0 11.05 103. 16,0 48,0 11.10 419.3 16,0 48.0 11,15 38,7 SS Blase verstellt. 11,30 87.5 ö 11,45 136,0 22 5 12.00 184,0 0 12 15 2324 48,7 48,7 245 29.5 = > Blase vorbei: verstellt. 2,00 08.2 "2 7 2 3,15 93.0 J4,3 J4.8 3,30 1208 34 34,3 i 3,35 140,5 13.2 39,6 I30- J33 as 166. 26,0 39,0 10 Stösse å 300 Grammceentimeter. 3,50 1792 la 38,1 3,55 192:01 > SR 38,4 4,00 204.6 FF 20 4.05 217,3 SV 0 4,10 230,0 FA BA 4,15 2425 12,5 37,5 4,30 280,6 35,1 38,1 4.45 3175 36,9 36,9 SE On DS 5,00 SJS JDS 260 Besonders die graphische Aufzeichnung zeigt, dass weder in diesem noch in einem anderen Fall die Richtung der Kurve nach den Stössen eine Änderung erfahren hätte, nur sind die Werte durch- weg ein wenig höher. In keinem Fall habe ich eine Erniedrigung beobachtet, weder nach positivem noch nach negativem Stoss, und meistens zeigte sich, wie gesagt, keine Einwirkung. Alles in Allem glaube ich mir die wenigen positiven Ausschläge am besten zu erklären als Folgen einer mechanischen Säuberung der Schnitt- fläche durch Loslösen kleinster Luftbläschen etc. infolge des Stosses. wodurch dieselbe besser wegsam gemacht wurde. ZUSAMMENFASSUNG. Von der momentan nach Druckänderung in voller Stärke ein- setzenden, schnell abklingenden Anfangsreaktion, die CHAMBERLAIN studiert hat, wird nachgewiesen, dass sie eine nicht-vitale ist (1). Die sich nach Abklingen der Anfangsreaktion bei verschiedenen Drucken sich einstellenden Blutungswerte weisen zu jenen keine einfache Proportionalität auf, wohl aber war dies för die Filtra- tionsmengen bei einer abgetöteten Pflanze der Fall. Die Kurve der zugehörigen Drucke und Blutungsmengen pro Zeiteinheit bildet also keine Gerade, sie steigt bei Coleus und Achyranthes schneller mit wachsenden Saugungen, als sie mit wachsenden positiven Drucken fällt (2). In zwei Versuchen mit Brassica scheint das umgekehrte- der Fall zu sein (4). Unter gewissen Voraussetzungen von dem Blutungsmechanismus lässt sich rein physikalisch-chemisch eine Gestalt der Kurve voraus- sehen, wie die tatsächlich bei Coleus und Achyranthes (und von JOosT bei Cobaea) gefundene, so dass also eine Reizwirkung des Druckes im geläufigen Sinn des Wortes trotzdem nicht vorzuliegen braucht (3). Bei Brassica wöäörde aber unter denselben Voraussetzungen eine klare Reizwirkung wvorliegen. Jedenfalls scheint die Frage von einer Reizwirkung des Druckes allzu innig mit der Frage äöber die Natur des Blutungsmechanismus zusammenzuhängen, um fär sich allein gelöst werden zu können. Die oben mitgeteilten Versuche wurden im Sommer 1916 in Strassburg ausgeföhrt auf Anregung und unter der liebenswäördigen Leitung des Herrn Prof. Jost, dem ich hier meinen herzlichsten 361 Dank fär jene Zeit aussprechen möchte. Den Physikern, Herrn Prof. ConN in Strassburg und Herrn Privatdozent Horm in Stock- holm bin ich zu Dank verpflichtet för mathematische Hilfe. LITERATURVERZEICHNIS. CHAMBERLAIN, Houst. Stewart, Recherches sur la seve ascendante. — Bull. du laboratoire du botanique générale de VPFUniversité de Geneve. Neuchatel 1897. FITTING, Untersuchungen uber die Aufnahme von Salzen in die lebende Zelle. — Jahrb. wiss. Bot. 56, 1915. HÖBER, Physikalische Chemie der Zelle und Gewebe. 4. Aufl. — Leipzig u. Berlin 1914. JostT, Versuche äber die Wasserleitung in der Pflanze. — Zeitschr. f. Bot. 5; 1916: PFEFFER, Pflanzenphysiologie. 2. Aufl. — 1897—1904. PRINGSHEIM, Die Reizbewegungen der Pflanzen. — Berlin 1912. VERWORN, Allgemeine Physiologie. 6 Aufl. — Jena 1915. WIELER, Das Bluten der Pflanzen. — Cohns Beiträge z. Biol. d. Pflanzen, 6, 1892. SVENSK BOTANISK TipsKRIFT. 1918. Bb. 12, Hu. 3. HETEROSTYLIE INNERHALB DER GATTONE PLUMBAGO VON K. V. OSSIAN DAHEGREN Aus einem Brief von Fritz MÖLLER an HILDEBRAND in der »Botanischen Zeitung» von 1868 (>Notizen öäber Geschlechtsverhält- nisse brasilianischer Pflanzen») zitiere ich: »Wir sind hier sehr reich an dimorphen Pflanzen (Erythroxylon, Villarsia, Plumbago, Statice, Cordia und namentlich eine Menge von Rubiaceen: Hedyotis, 3orreria, Manettia u. s. w.) und, trimorphe Arten bietet uns die Gattung Oxalis eine grosse Zahl». Diese kurzgefasste Angabe öber Heterostylie in der Gattung Plumbago ist meines Wissens die ein- zige in der Literatur. Sie wird sowohl von PaAx in seiner Bear- beitung der Plumbaginazeen (ENGLER und PRANTL) als von KNUTH in seinem blätenbiologischen Handbuch angeföhrt. Vor einigen Jahren, als ich mit Untersuchungen täber die in- leressante Embryologie der Plumbaginazeen beschäftigt war, beob- achtete ich, dass bei den Exemplaren von Plumbago capensis, die im Gewächshause des hiesigen botanischen Gartens kultiviert werden, die Antheren äber die Mändung des Tubus hinausragten, während die Narben sich ziemlich weit unterhalb derselben befanden. Ich kam sgleich auf den Gedanken, dass Plumbago capensis heterostyl sein därfte, und dass unsere Pflanzen dem brevistylen Typus an- gehörten. Eine weitere Bestätigung dieser Meinung fand ich in der Tatsache, dass :Selbstpollinierung (DAHLGREN 1916, S. 66) ohne Resultat blieb. Verschiedene Umstände haben verursacht, dass ich erst jetzt Zeit bekam, die vorliegende Frage näher zu untersuchen. Ausser dem Material des hiesigen Herbars bot sich mir Gelegen- heit, Exemplare aus dem Riksmuseum in Stockholm und dem bo- tanischen Institut in Lund durchzusehen. Fär die Sendung der MOV son 2 363 Pflanzen möchte ich den Präfekten dieser Anstalten, den Herren Professoren Dr. C. LINDMAN und Dr. S. MURBECK, meinen Dank erstatten. Professor C. RAUNKIAER (Kopenhagen), Amanuensis R. NORDHAGEN (Kristiania) und der Gräfin JULIE HAMILTON (Gävle), die mir lebende Bläten oder Spiritus-Material von Plumbago ca- pensis zugeschickt haben, will ich auch hier meinen besten Dank aussprechen. Plumbago capensis Thunb. Plumbago capensis wurde von THUNBERG beschrieben. Sie ist eine in Sädafrika heimische, strauchige Pflanze mit schönen, hell- blauen Bläten und kam vwor etwa hundert Jahren. zuerst in Eng- land, in Kultur. Wie erwähnt hatte ich zuerst bei dieser Pflanze eine Heterostylie vermu- tet. Beim Durchmustern von Herbar- material traf ich ausser Exemplaren, die unsern hier kultivierten ganz gleich wa- ren, auch solche mit deutlich longi- stylen Bläten. Meine Vermutung fand also eine schöne Bestätigung. Beim Nachsehen in einigen Icones habe ich später auch gefunden, dass die beiden Blätentypen schon seit bald hun- .. : : 2 Fig 1. Plhumbago capensis. Beide dert Jahren abgebildet sind, ohne dass Blätenformen aufgeschlitzt und im Wasser photographiert. — man jedoch bewusst die Heterostylie ent- SG A NaL. GF. deckt hätte. In »Botanical Cabinet» (1819, Nr. 295) ist die longistyle Form wiedergegeben. Denselben Blätentypus haben wir in »Botanical Register» (1819, Nr. 417) abge- bildet. In »Botanical Magazine» (1820, Nr. 2110) finden wir dagegen eine Tafel mit dem brevistylen Blätentypus.! Es muss hier darauf hingewiesen werden, dass alle die drei oben erwähnten Tafeln nach Exemplaren gemalt sind, die aus Sa- men gezöchtet waren, welche aus der Heimat der Pflanze stammten. Wenigstens die Abbildungen in »Botanical Register» und » Botanical ! Nach Justs »Botanisehem Jahresbericht»> gibt es auch eine farbige Tafel in >Revue horticole> 80, 1908, S. 60—61. Ich habe nicht Gelegenheit gehabt, dieses , , s Werk zu sehen. 364 Magazine» scheinen nach Exemplaren, die aus derselben Samen- partie aufgewachsen waren (bei COLVILLE & SON), angefertigt wor- den zu sein. Es ist mir öberhaupt nicht gelungen, eine Angabe zu finden, dass man von kultivierlen Exemplaren Samen erhalten hätte. Die in Rede stehende Pflanze ist sehr leicht durch Steck- linge zu vermehren, und dies ist wohl die Ursache, weshalb die beiden Formen dieser Art selten am selben Ort gezogen werden. Fig. 2. Plumbago capensis. Brevistyle Bläten. — Nach »Botanical Magazine», Nr. 2110. Dies därfte wohl för das Fruktifizieren notwendig sein. Wie erwähnt, blieb wemigstens bei der brevistylen Form Selbstpollinie- rung ohne Erfolg. Dieser letzterwähnte Typus ist vielleicht in der Kultur der gewöhnlichste. Wenigstens alle die in Europa wach- senden Individuen, von denen ich Bläten gesehen habe [aus Stock- holm, Uppsala, Lund, Gävle, Kristiania, Vejlö (Rittergut Gaunö in Sjelland), Kew und Breslau (nach Dr. C. BAENITZ, Herbarium den- drologicum Nr. 1641)|, waren brevistyl. 360 Bei der kurzgriffligen Form hat der Griffel eine Länge von etwa 3,4—4/5 des Tubus (Fig 1). Die Staubblätter treten mit den An- theren und einem unbedeutenden Teil der Filamente aus dem Tubus hervor, wie aus Fig. 2, reproduziert nach der Tafel in »Bo- tanical Magazine», zu ersehen ist. Als för Plumbago capensis aus- zeichnend wird auch in der zugehörigen Beschreibung mitgeteilt: >Stamens the length of the tube» und »>style shorter than the tube». Fig. 3. Plumbago capensis. Tongistyle Bläten. — Nach »Botanical Register» Nr. 417. Bei der langgriffligen Form ragt die Narbe aus dem Tubus ein Stäck empor (Fig. 1). Eine Photographie der Abbildung in »Bota- nical Register» zeigt dasselbe (Fig. 3). Bemerkungswert ist die Stellung der Antheren. Sie befinden sich nämlich gar nicht so tief in dem Tubus wie die Narbe der kurzgriffligen Form, sondern haben ihren Platz in der Tubusmändung. Es ist wohl dieses Verhältnis, das 3606 die etwas eigentlömlichen Worte in » Botanical Register» (» Stam. & pist. wqualia lubo») veranlasst haben. Ausser den beschriebenen Verschiedenheiten gibt es aber auch einen bedeulenden Unterschied zwischen den Narben selbst bei den beiden Typen. Die der kurzgriffligen Form (Fig. 4 a) sind bedeutend kleiner als diejenigen des anderen Typus (Fig. 4 b; vgl. auch Fig. 1). Aber nicht nur in der Grösse ist die Verschiedenheit beträchtlich: sondern auch die eigenartigen Emergenzen der Narben sind, wie Fig. 4. Plumbago capensis. a Narbe einer brevistylen Bläte, b) Narbe einer longistylen. — Vergr. 20. aus den Figuren hervorgeht, bedeutend kräftiger entwickelt bei den longistylen als bei den brevistylen Bläten. i Aus dem letzterwähnten Verhältnisse wäre man geneigt zu schliessen, dass ein (Fasc. 24, Tab. 13, Fig. 11) ist offenbar die langgriff- lige Form abgebildet. Von Plumbago europcea habe ich ein reiches Herbarmaterial von Fig. 7. Plumbago europea. weit auseinander liegenden Orten T OnETONe b brevistyle. Bläte.”""" gesehen. Um. eine Vorstellung der itwa zweimal nat. Gr. relativen Häufigkeit der beiden Ty- pen zu bekommen, habe ich 40 Exemplare untersucht. Von diesen waren 18 brevistyl und 22 longistyl. Diese Zahlen deuten vielleicht darauf hin, dass die beiden Formen etwa gleich häufig sind. Auf vier Bogen habe ich die beiden Formen zusammen auf- .geklebt gefunden. Fig. 7 a und b stellt die beiden Blätentypen vor. 369 Gleich wie bei den zwei oben beschriebenen Arten der Gattung Plumbago ist auch hier die Verschiedenheit in der Stellung der Antheren der beiden Formen nicht besonders gross. Bei den bre- vistylen Bläten scheint die Länge des Stempels ein wenig variieren zu können. In Fig. 8 a und b sind die Narben der beiden Formen abgebildet und zwar nach Bläten, die an demselben Standorte ge- sammelt waren. Wie gewöhnlich ist auch hier die Narbe der kurz- griffligen Bläte kleiner als die der langgriffligen. Auch die Narben- Mm AACRR iJ JA M VA SUÄBTh ÅA NR le CP & (IL ADR Oo INTA Pp Öd NAN KO IA Fig. 8. Plumbago europea. a Narbe einer brevistylen, hb einer longistylen Blite. — Vergr. 20. zotten sind recht verschieden. Diejenigen der brevistylen Form erinnern durch ihre angeschwollene Endpartie etwas an Drysen- haare (Fig. 8 a). Die der longistylen Form (Fig. 8 b) sind grösser und im allgemeinen von einem mehr blättechenähnlichen Aussehen. Die Verschiedenheit ist vielleicht nicht immer so gross wie bei den beiden abgebildeten Griffeln. Von Pollenkörnern habe ich zu wenig gesehen, um mich mit Bestimmtheit öäber ihre Verhältnisse äussern zu können. Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 24 370 Plumbago scandens L. und P. zeylanica L. Plumbago scandens und P. zeylanica däörften wohl kaum als zwei verschiedene Arten aufzufassen sein (vgl. z. B. MaAury 1886, S. 120—121). Als Plumbago scandens sind wohl Exemplare aus Amerika und als Plumbago zeylanica solche aus anderen Erdteilen bezeichnet worden. Die Bläten sind weiss. Ich habe hier Bläten gesehen, die deutlich longistyl, andere die sogar isostyl, das heisst mit Narbe und Antheren auf derselben Höhe, und schliesslich auch solche, die brevistyl sind. |SCHNIZLEIN (1843—18709, Taf. 117) scheint in Fig. 19 eine brevistyle und in Fig. 21 eine isostyle Bläte von Plumbago scandens abgebildet zu haben]. Ob bei diesen Pflanzen eine wirkliche Heterostylie vorliegt, wage ich nicht zu behaupten, da ich gar zu wenig Material untersucht habe. Zu bemerken ist, dass Autogamie und Fruchtbildung bei Pflanzen, die im hiesigen Gewächshaus unter dem Namen Plumbago zeylanica stehen, normal vorkommen. In Lund bilden auch Exemplare, die als Plumbago scandens bezeichnet sind, Fräöchte. In beiden Orten schei- nen die Bläten longistyl zu sein. Plumbago pulchella Boiss. Plumbago pulchella ist eine kleine in Amerika heimische Art mil ziemlich unbedeutenden blauen Bläten. Die meisten Bläten, die ich gesehen habe, sind typisch isostyl. Wenn die Antheren sich öffnen, gelangen die Pollenkörner unmittel- bar auf die Narbe und keimen dort. Ich habe jedoch auch Bläten beobachtet, deren Griffel länger als die Staubfäden waren. Nach der obigen Darstellung scheint also das Vorkommen von He- terostylie innerhalb der Gattung Plumbago eine ziemlich häufige Erscheinung zu sein. Kommt nun dieselbe Organisation auch bei den anderen Gattungen, Plumbagella, Ceratostigma und Vogelia, der Unterfamilie Plumbaginoideae (vgl. DAHLGREN 1916, S. 73) vor? Plumbagella micrantha ist isostyl und Autogamie kommt norF- mal vor. Alle, sowohl kultivierte Individuen als Herbarexemplare, von 371 Ceratostigma plumbaginoides, die ich gesehen habe, besitzen Bläten, die einem brevistylen Typus entsprechen. Ich halte es nicht fär ausgeschlossen, dass man auch bei dieser Pflanze Heterostylie ent- decken wird. Fröächte habe ich bei kultivierten Individuen nicht gefunden, was vielleicht von der Abwesenheit der longistylen Form herröhrt. Auch bei den Exemplaren von Vogelia africana, die ich gesehen habe, ist die Narbe unter den Antheren im Tubus zu finden. Viel- leicht liegt auch hier Heterostylie vor, was ich bei einer späteren Untersuchung an neuem Material klarzulegen hofrfe. Innerhalb der zweiten Unterfamilie, Staticoideae, ist auch He- terostylie wahrgenommen. Oben fährte ich eine Zitat von FRITZ MÖLLER an, woraus hervorging, dass wenigstens bei einer Statice- Art in Brasilien heterostyle Bläten beobachtet sind. Bei Staltice Limonium fand Mac LEop (1887, S. 152) an der belgischen Käste diese Organisation der Bläten. Ausserhalb der typischen lang- und kurzgriffligen Form sah er auch eine dritte Form; bei dieser waren »die Griffel ein wenig länger, die Narbenzotten kärzer und dicker als bei den gewöhnlichen kurzgriffeligen Exemplaren». -KNUTH (1899, II: 2, S. 329) teilt mit, dass er bei dieser Art »auf den nord- friesischen Inseln immer nur eine Blätenform fand>. Das Vorkommen von Heterostylie bei den Plumbaginazeen! ist natärlich nicht als Stätze fär die alte Ansicht von der Anknäöp- fung dieser Familie an die Primulazeen anzusehen. Die Familien Plumbaginaceae und Primulaceae haben in der Tat nichts miteinan- der zu tun (vgl. DAHLGREN 1916, S. 67 u. folg.): Uppsala, Botanisches Laboratorium, im Dezember 1917. ' Seit obenstehendes schon gedruckt war, habe ich eine Angabe von KircHNER (1902, S. 16) iäber Heterostylie bei Plumbago europea gefunden. Die grosse Ver- schiedenheit der Narben hat er jedoch nicht bemerkt. LITERATURVERZEICHNIS: BAILLON, H., Plombaginées, Histoire des plantes, 11. — Paris 1892. DAHLGREN, K. V. O., Zytologische und embryologische Studien uber die Reihen Primulales und Plumbaginales. — Kungl. Svenska Vet. Akad. Handl., 56, 1916. KIRCHNER, O., Mitteilungen äber die Bestänbungseinrichtungen der Bläten. — Jahreshefte d. Ver. f. vaterländ. Naturkunde in Wuärttemberg, 58 Stuttgart 1902. KNnuUTH, P., Handbuch der Blätenbiologie, B. II, Teil 2. — Leipzig 1899. LODDIGES, C. and sons, Botanical Cabinet. Part 30. — London 1819. Mac LEob, J., Untersuchungen uäber die Befruchtung der Blumen. — Botan. Centralblatt, 29, 1887. Magazine, CURTIS'S Botanical, 47 und 89. — London 1820 und 1863. MaAURY, P., Études zur Vorganisation et la distribution géographique des Plombaginacées. — Annal. d. Sci. Nat., 7 Série, Botanique, 4, 1886. MÖLLER, F., Notizen äber die Geschlechtsverhältnisse brasilianischer Pflanzen. Aus einem Briefe von FRITZ MULLER. Sta. Catharina, 12. Sept. 1867. Mitgeteilt von FR. HILDEBRAND. — Botan. Zeit., 26, 1868. NEES AB ESENBECK uU. a., T. F. L., Genera plantarum florae germanicae. Fasc. 24. — Bonnae 1838—1849. Register, The Botanical, 5. — London 1819. REICHENBACH, L., Icones florae Germaniae, 17. — Lipsiae 1855. SCHNIZLEIN, Å., Iconographia familiarum naturalium regni vegetabilis, 2. — Bonn 1843—1870. TR SVENSK BOTANISK, FIDSKRIET. 1918. BD: 120 HH. 3. SMÄRRE MEDDELANDEN Föreningens medlemmar uppmanas att till denna avdelning insända meddelanden om märkligare växtfynd o. d. Floristiska bidrag från södra Lidingö.! Ursprungligen var det min avsikt att lämna en fullständig redogörelse för utbredningen av de fanerogamer och kärlkryptogamer, som för när- varande förekomma på Lidingö, ty de uppgifter, som förekomma i »Stock- holmstraktens Växter», äro, ehuru i och för sig värdefulla, ganska knapp- händiga. Så t. ex. saknas så pass allmänna arter som ÅAgroslis vulgaris, Calamagrostis arundinacea, Festuca rubra, Poa nemoralis, Asplenium Tricho- manes, Carex gracilis, Erysimum cheiranthoides, Galeopsis bifida och ett stort antal andra mer eller mindre allmänna eller sällsynta arter, vilka i den följande artförteckningen äro utmärkta med ” framför namnet. Icke heller äro de rätt vanliga lokalbeteckningarna »Lidingö> eller »Lidingö flerst». så synnerligt upplysande, helst om man tager i betraktande, att det gäller ett alldeles inpå huvudstaden liggande område med en areal av 2920 hektar. Oförutsedda hinder hava emellertid tvingat mig att för närva- rande inskränka mig till södra Lidingö, vilket både med hänsyn till gynn- sam naturbeskaffenhet och artrikedom är den viktigaste av de tvenne öhalvorna. Lidingö bildar, som bekant, västerut en sammanhängande landmassa, medan däremot dess mellersta och östligaste delar av den från öster inskjutande Hustegafjärden med dess fortsättning Kyrkviken klyves i tvenne olikstora grenar, av vilka den norra är långsträcktare och sma- lare, den södra kortare och bredare. Till området höra dessutom några småöar, såsom Tranholmen, Fjäderholmarna m. fl., med vilkas flora jag hittills dock icke haft tillfälle att stifta närmare bekantskap. Med hänsyn till naturbeskaffenheten skiljer sig södra Lidingö från norra huvudsakligen genom ett vattenrikt bälte, som från Hustegafjärden i norr sträcker sig tvärsöver öhalvan till Värtan i söder, och vilket inne- sluter Ekholmsnäs-, Stockby- och Kottlasjöarna jämte de i »Stockholms- traktens Växter» ofta omnämnda Gångsätra- och Mölnaträsken. Att detta " I Sv. Bot. Tidskr., 1916 har kandidat Harry SmirH meddelat några nya växt- lokaler från Lidingö, varjämte han ökat antalet därstädes funna arter med Angelica litoralis och Carex rostrata v. maxima. 374 vattensystem haft och fortfarande har en mycket stor betydelse för florans utbredning på ön, kan a priori tagas för givet och bestyrkes dessutom såväl av uteslutande eller huvudsakligen inom detta område nu förekommande arter, t. ex. Nymphaea alba och candida, Nuphar lu- teum, Carex elata, diandra och riparia, Potamogeton gramineus och oblusifolius, Myriophyllum alterniflorum, Öenanthe aquatica, Viola stagnina m. fl. vatten- eller sumpväxter, som ock av i »Stockholmstraktens Väx- ter> meddelade ganska talrika fynd av numera utgångna arter, vilka an- träffats inom detta område. Hit kunna räknas sådana arter som An- dromeda polifolia, Carex chordorrhiza, Drosera intermedia och longifolia m. fl., vilka arter till följd av senare inträdda, för deras existens ogynn- samma förhållanden försvunnit från området. För övrigt förekomma inom södra Lidingö, exempelvis inom Skärsätraområdet i närheten av villa Karlshäll, i Hedvigsbergsskogen, i södra Hersbyskogen och vid Långängen, mycket artrika små kärr. Om hänsyn tages till dessa för södra Lidingös flora särskilt gynn- samma fysiska förhållanden, väcker det ingen överraskning, att denna del av ön äger elt större antal arter än den norra. Överraskande är däremot, att detta överskott är så stort, som det vid ett studium av »Stockholmstraktens Växter» visar sig vara. Lämnar man åsido sådana arter, vilkas lokaluppgifter göra det ovisst, huruvida de tillhöra norra eller södra området eller möjligen bägge, finner man 171 arter upp- givna uteslutande från södra området, under det att endast 30 arter fin- nas uppgivna uteslutande från norra. Dessa 30 arter måste emellertid minskas med 6, nämligen Avena pratensis, Coeloglossum viride, Daucus Carota, Myosotis caespitosa, Polygala comosa och Rubus caesius, vilka senare upptäckts även på södra Lidingö, varemot till de 171 måste läggas de 63 nya arter, som i följande förteckning finnas upptagna, varigenom överskottet för södra Lidingö stiger till 210 arter. Häri hava dock Hieracium- och Taraxacum- arterna icke medräknats, enär jag hittills icke varit i tillfälle att ägna någon tid åt utforskandet av dessa släkten inom norra Lidingö. Ehuru en närmare undersökning av vegetationens fördelning på ön torde böra anstå, tills bägge områdena hunnit mera i detalj undersökas, kan det dock redan nu antagas såsom sannolikt, dels att norra delen av ön "blivit mindre noggrant utforskad än den södra och att ett noggran- nare utforskande av dess vegetation kommer att ställa denna del av Ön i ett gynnsammare läge i förhållande till den södra, dels att det inom kulturväxterna befintliga överskottet för södra Lidingö delvis låter sig förklara genom det faktum, att öns västligaste och sydligaste kust- områden först och grundligast lades under kultur, då Lidingö i slutet av 1700-talet avsöndrades från Djursholm och så fullständigt togs i be- sittning av ämbetsmän och storborgare från Stockholm, att endast en enda riktig bondgård, Bodal, förmått bibehålla sig till våra dagar, dels slutligen att det större antalet lövbackar och lövängar inom södra om- rådet jämte de inom detta område befintliga stora eklundarna, exempel- vis vid Gångsätra, Mölna och Ekholmsnäs, åtminstone till en del förkla- rar skillnaden i antalet lundväxter. x > 375 Tvenne företeelser, som stå i ett visst samband med varandra, hava i det föregående berörts mera i förbigående, nämligen kulturens inverkan på öns flora och vissa arters försvinnande från hela eller blott från vissa delar av området. Kulturväxter och ogräs hava genom od- lingen i hög grad blivit spridda, medan vissa arter genom densamma antingen helt och hållet eller blott delvis utrotats. Exempel på det senare lämna de av de gamla botanisterna ofta omnämnda Mölna- och Gångsätraträsken. Ehuru jag i den följande artförteckningen bibe- hållit benämningen »Mölna träsk> för den sumpiga äng, som genomflytes av Mölna avloppsdike, så existerar faktiskt detta kärr icke längre, enär det förvandlats till slåtteräng, vilket givetvis inverkat på dess vegetation. Och det förr så artrika Gångsätrakärret, där för en tre år sedan sjö- fågel ännu häckade i en göl i kärrets sydvästra hörn, har sedan dess så fullständigt torrlagts, att icke ens en anspråkslös beckasin skulle kunna taga sig ett ordentligt bad inom hela det område, som av professor WIKSTRÖM 1840 benämndes Gångsätrasjön (»Stockholmstraktens Växter», sid. 158). Samma öde har, ehuru tidigare, drabbat kärret vid Björkallén nedanför Hedvigsberg. De sumpväxter, som ännu finnas kvar i Gång- sätrakärret, hålla antingen till i några små torvgravar i kärrets östliga del eller i dikena, eller föra de en tynande tillvaro, som tyder på ett snart utdöende. Sådant var, då jag d. ”?/6 1918 sist besökte plat- sen, förhållandet med Sparganium minimum, som fanns blott i ett par små torvgravar, Arundo Phragmites, som förekom blott i södra kanten, medan den för tre eller fyra år sedan täckte ett stort område, där nu ingenting växte, Typha latifolia, Carex riparia, Carex elata, varav endast tre tuvor nu funnos kvar, och Carex elongata, varav endast en tuva kunnat över- leva katastrofen. Carex Pseudocyperus var utgången. Av Myrica Gale funnos i kärrets östra del fortfarande tre smärre snår kvar. Kärrets östligaste del är nu potatisland, lejonparten är en givande slåtteräng. Och ryktet förmäler, att hela området skall förvandlas till — idrotts- plats. Då det för framtida forskare i Stockholmstraktens flora möjligen kunde vara av intresse att lära känna Gångsätrakärrets nuvarande vegetation, meddelar jag här namnen på de vid mitt ovannämnda besök d. ?9/6 1918 antecknade växterna, för korthetens skull i alfabetisk ordning och med ett y. (ymnig) eller sp. (sparsam) i de fall, då särskild anledning funnits att angiva frekvensen. Achillea millefolium Anthoxanthum odoratum Aegopodium podagraria Yy. Anthriscus silvestris Agrostis slolonifera Arrhenatherum elatius » vulgaris Arundo Phragmites Aira caespitosa Avena pubescens Alchemilla pastoralis Barbarea stricta Alisma Plantago-aquatica Betula pubescens Alnus rotundifolia sp. > verrucosa Alopecurus aristulatus X geniculatus sp. Bidens tripartita Alopecurus pratensis Calamagrostis lanceolata 376 Calamagrostis neglecta Myrica Gale sp. Caltha palustris Nasturtium palustre Campanula palula t. y. Oxalis Acetosella Cardamine pratensis Paris quadrifolia Carex canescens Peucedanum palustre s nelatasp: Picea Abies sp. » — elongata sp. Pinus silvestris sp. > Goodenowii Poa annua » leporina. y. » pratensis » — pallescens » trivialis ». panicea Polygonum minus riparia sp. Potentilla anserina » rostrata » erecta vesicaria Ranunculus acris Chrysanthemum Leucanthemum auricomus Cirsium arvense » repens » palustre » sceleratus Comarum palustre Rubus idaeus Equisetum silvaticum y. Rumex Acetosa Festuca elatior Salix caprea Filipendula Ulmaria >» Cinerea Galeopsis bifida >» — nigricans Galium palustre pentandra Geum rivale Scirpus palustris Iris pseudacorus Senecio viscosus Juncus bufonius Sinapis arvensis » effusus Sparganium minimum sp. » lamprocarpus Stellaria graminea Lactuca muralis » palustris Yy. Lapsana communis Trifolium repens Lathyrus pratensis Triglochin palustre y. Linaria vulgaris Tussilago Farfara Luzula campestris Typha latifolia sp. > — pallescens y. Urtica dioica Lychnis flos cuculi Veronica Chamaedrys Lysimachia vulgaris Vicia Cracca Matricaria inodora Viola arvensis sp. Mentha arvensis >» — palustris Moehringia trinervia >» — Riviniana Myosolis arvensis Viscaria vulgaris sp. » scorpioides En jämförelse med art- och lokaluppgifterna i »Stockholmstraktens Växter» visar, vilken grundlig förvandling floran sedan mitten av förra århundradet måtte hava genomgått på denna plats. Bland mera intressanta fynd må följande särskilt framhållas. Sommaren 1916 fann jag i en dalsänka i södra Hersbyskogen en egen- domlig viol, som enligt min uppfattning var hybriden Viola Riviniana X 377 palustris. Just på ett område, där de båda violarterna möttes, växle i omedelbar närhet av varandra fyra individ, som till färgen i så hög grad liknade Viola palustris, att jag utan tvekan skulle hava hänfört dem till denna art, om icke deras kraftigare växt, deras stjälk ävensom en särskilt hos tvenne individ tydlig blå fläck (i förbindelse med honungs- strecken) på sporrbladets mittfält röjt deras släktskap med RBiviniana. Utan att säga något om min egen uppfattning lämnade jag sedan ifråga- varande exemplar till dr. H. DAHLSTEDT för bestämning. Efter någon tid meddelade han mig, att han bestämt de fyra violerna till Viola Rivi- niana X palustris, bl. a. av det skäl, att deras örtblad på sin undersida sakna de små bruna fläckar, som åt Riviniana”s örtblad giva ett under lupp småbrokigt utseende, vilket däremot icke kännetecknar örtbladen hos palustris. Om palustris erinra vidare de nedersta bladens form ävensom samlliga blads tunnhet och ljusgröna färg, medan däremot stiplerna, sporren och de spetsiga foderbladen tyda på Riviniana. Topp- ställd rosett saknas. En av blommorna hade vissnat utan att sätta frukt. Hos ett vid Stockby funnet exemplar saknas fullständigt den blåa fläcken, varjämte sporren är betydligt kortare. Efter lövsprickningen 1916 märkte jag i en mindre dalsänka i södra Hersbyskogen en asp, som genom sina ludna, silverglänsande blad stack bjärt av mot sina övriga släktingar, utan att jag likväl tog någon när- mare notis om den. Av dr. N. SYLVÉN, som den 11 juni samma år i mitt sällskap besökte sänkan, fick jag veta, att det var v. villosa, vilken inom Stockholmsområdet förut finnes uppgiven endast för Turinge och Utö. Denna varietet förekommer här till ett antal av cirka åtta individ, av vilka knappast ett enda torde kunna anses äga rang och värdighet av »träd>. Beträffande lokaluppgifterna torde jag böra nämna, att jag hänfört Lidingö Villastad och Islinge till södra Lidingö, ehuru dessa områden kommunalt tillhöra norra. Storskogen omfattar områden inom både Långängen och Stockby. Hedvigsbergsskogen innesluter områden ur Gångsätra, Stockby och Hersby. Med Koltorp menas alltid det vid Kol- torps skola liggande, Hersby tillhöriga området. Hieracia och Taraxaca äro bestämda av dr. H. DAHLSTEDT, polypodia- céernas varieteter av professor H. V. ROSENDAHL, Salix-hybriderna av kyrkoherde S. J. ENANDER. "Acer platanoides. Stockby; Hersby flerst. men endast små individ; Herserud; Missionsskolan. Achillea Millefolium. Överallt allm. Achillea Ptarmica. Missionsskolan; Skärsätra flerst.; Stockby; Kottla; Ekholmsnäs flerst.; Gåshaga; Torsvik. 210 Aclaea spicala. Långängen: Storskogens östra kant; Ekholmsnäs; Gång- sätra: Ekbacken; Stockby nära Ekholmsnäsvägen. Förmodligen är denna senare lokal hänförd till »Ekholmsnäs» i »Stockholmstraktens Växter» (i det följande förkortat S. V.) Aegopodium podagraria. Islinge utmed spårvägen; Ekholmsnäs vid herrgården, en gammal lokal; Gångsätra: Gängsätrakärret och villa Kulan, ymnig; Hersby nedanför kyrkan; Islinge; Skärsätra mitt emot ättiksyre- fabriken. Aelhusa Cynapium. Hersby flerst.; Stockby t. allm.; Lidingö Villastad: Fornboda och flerst.; Herserud utmed spårvägen; Missionsskolan; Ek- holmsnäs och Gångsätra flerst. På vissa lokaler rätt ymnig, annars mindre allm. Agrimonia Eupatoria. Mölna; Gångsätra: Ekbacken, rätt ymnig; Herserud: Missionsskolan. Spridd inom hela området. " Agrostis canina. Mindre allm. Stockbykärret; Herserud i ringa mängd mellan spårvägen och bergväggen; Långängen: avloppsdiket till Kottla- sjön; Mölna: avloppsdiket från Kottlasjön. Agrostis stolonifera. Hersbyskogen; Herserud spårvägsbanken; Islinge och Koltla i dike; Gäångsätrakärret; Missionsskolan utmed skogsvägen. Torde vara täml. allm. "Agroslis vulgaris. Allm. Aira caespitosa. Allm. Aira flexuosa. Lika allm. på torra lokaler som Aira caespitosa på fuktiga. A4juga pyramidalis. ”Täml. allm. Stockby flerst.; Hersby mångenst.; Hedvigsbergsskogen; Skärsätra täml. allm.; Kottla; Koltorps skola; Mölna: Missionsskolan flerst. Alchemilla alpestris. "Ekholmsnäs: Björkholmen (mellan Ekholmsnäs- sjön och Hustegafjärden) och vid diken nära vägen till Långängen; Her- serud; Hedvigsbergsskogen. Överallt sparsamt. Alchemilla filicaulis. "Hersbyskogen; Lidingö Villastad flerst. "Alchemilla micans. Gångsätra i närheten av Gasaccumulator 1916. "Alchemilla pastoralis. Allm. T. ex. Ekholmsnäs; Hersbyskogen; Kol- torps skola; Stockby; Missionsskolan; Gåshaga; Mölna. Överallt ymnig. Alisma Plantago- aquatica. Förekommer i diken, vid stränder etc. över hela ön. ÅAlliaria officinalis: Ekholmsnäs flerst.; Gångsätra: Gångsätrakärret och Ekbacken ; Torsvik flerst. Allium oleraceum. Allm. T. ex. Stockby; Missionsskolan; Gångsätra: Ekholmsnäs flerst.; Hersby; Lidingö Villastad; Skärsätra; Torsvik; Mölna. Allium Schoenoprasum. Ekholmsnäs i bergskrevor vid Hustegafjärden 1914; Gåshaga brygga ”!/6 1918. Allium vineale. Gångsätra; Stockby; Hersbyholm nära telefoncentralen. ÅAlnus rotundifolia. Allm. Alopecurus aristulatus X geniculatus. Denna hybrid, av G. TÄCKHOLM enligt uppgift i S. V. 1906 insamlad i Skärsätra, insamlades av mig i Gångsätrakärret den ?9/6 innevarande år. Möjligen avses i båda fallen samma lokal, då kärret delvis tillhör Skärsätra, delvis Gångsätra. 379 Alopecurus geniculatus. Stockby flerst.; Hersbyskogen; Koltorps skola; Skärsätra flerst.; Kottla; Gångsätra flerst. "Alopecurus geniculatus X pratensis f. subpratensis. Sticklinge i dike 25/6 1917; Stockby: Almedal i dike !5/6 1918. Alopecurus pratensis. Allm. Anchusa officinalis. Islinge utmed järnvägen; Gångsätra i närheten av Hedvigsberg; Lidingö Villastad flerst.; Ekholmsnäs ymnigt; Torsvik: upp- fartsvägen ymnigt. "f. albiflora. Hedvigsberg. Anemone Hepatica. Allm. T. ex. Mölna; Hersbyskogen; Hedvigsbergs- skogen; Stockby; Kottla; Skärsätra; Långängen; Gåshaga. +f. albiflora. Förekommer inom ett trängre område i Kohagen vid Ekholmsnäs. "f. rosea. Hersbyskogen och flerst. Anemone nemorosa. Allm. Synnerligen ymnigt förekommer arten på Skogsängen nära Koltorps skola (å Hersbyområdet) samt på ängarna öster om Katrinelund. Angelica silvestris. "Ekholmsnäs brygga; Gåshaga brygga; Gångsätra; Ekbacken. Antennaria dioica. Allm. Anthemis arvensis. Baggeby vid spårvägen; Ekholmsnäs i fodervall; Gångsätra: Uddarp å vägkant. Anthemis tinctoria. Antecknad från Stockby, Finedal, Gångsätra, Bodal, Skärsätra, Missionsskolan, Gåshaga, Kottla, Ekholmsnäs, Baggeby, Hersby, Mölna, Brevik, Torsvik, Islinge, Långängen och Herserud så- som allmän. Anthriscus silvestris. Allm. inom samtliga för Anthemis tinctoria an- givna lokaler. Anthyllis vulneraria. Stockby i närheten av Missionsskolan och vid Ekholmsnäsvägen. Enligt vad dr. DAHLSTEDT meddelat mig, har denna art förut funnits på hans tomt vid Kottla men är nu utgången. tAntirrhinum majus. Gångsätra: Larsberg å en hög trädgårdsavfall 1913. Aquilegia vulgaris. Missionsskolan (19152). Arabis hirsutla. I en lövdunge i närheten av Gångsätrakärret 1911; Stockby 1918 å likartad lokal. Arctium minus. Antecknad endast från Finedal och Gångsätra: Gas- accumulator, ehuru arten i S. V. betecknas som allm. Aretlium tomentosum. Allm. Arctostaphylos uva ursi. Missionsskolan; Hersbyskogen; Finedal; Hed- vigsbergsskogen; Koltorps skola; Kottla. Arenaria serpyllifolia. Allm. Arrhenatherum elatius. Allm. Artemisia Absinthium. Ekholmsnäs å en backe vid gården; Torsvik å slänten vid Uppfartsvägen. På båda lokalerna rikligt. Artemisia vulgaris. Hersby utmed vägen till kyrkan; Kvarnen; Kol- torps skola; Missionsskolan två lokaler; Kottla å DAHLSTEDTS tomt; Gångsätra: Hermansberg och Gasaccumulators hållplats; Lidingö Villa- stad: Kvarnvägen flerst., Hersbyvägen, Fornboda och flerst. 350 Arundo Phragmites. Allm. Asperugo procumbens. Stockby sedan många år tillbaka ymnig under en visthusbod; Ekholmsnäs rikligt omkring en rishög. 5 Asplenium septentrionale. Missionsskolan; Stockby; Gångsätra: Ekbacken. "Asplenium Trichomanes. Bodal i bergen vid Värtan; Missionsskolan; Stockby: Trollberget; Gångsätra: Ekbacken. "”Athyrium Filix femina v. fissidens. Hersbyskogen; Missionsskolan; Ek- holmsnäs,; Gåshaga; Skärsätra; Gångsätra; Kvarnen etc. Den vanligaste formen. "v. fissidens (vers. v. multidentatum.) Hersbyskogen 1916. ty. multidentlatum. Stockbykärret. Atriplex latifolium. Skärsätra brygga; Kottla å ruderatplats 1918; Gångsätra brygga och Ekbacken; Hersby gödselstaden 1918. Atriplex patulum. Allm. å ruderatplatser, i potatisland etc. "Avena fatua. Stockby bland poppel och asp vid Stockbysjön ”'/e 1908. Avena pralensis. Stockby allmän på. ängsbackarna; Ekholmsnäs allm.; Hersby allm.; Hedvigsbergsskogen å löväng: Gångsätra t. allm.; Lidingö Villastad t. allm.; Skärsätra t. allm.; Mölna. Avena pubescens. Missionsskolan; Stockby; Husby; Gångsätra; Skär- sätra; Lidingö Villastad och Ekholmsnäs. Allm. inom hela södra Lidingö. Barbarea lyrata. Allm. Barbarea stricta. Finedal; Gåshaga; Gångsätrakärret; Islinge i dike. "Bellis perennis. Missionsskolans gräsplan 1918. Berberis vulgaris. Antecknad från ett flertal lokaler inom Stockby, Missionsskolans område, Kottla, Skärsätra, Gångsätra, Långängen, Gås- haga, Herserud, Finedal, Torsvik, Hersby, Baggeby, Ekholmsnäs. Betula pubescens. Hedvigsbergsskogen en större buske vid ett litet vittmossekärr; Hersbyskogen i en dalsänka tämligen talrikt; Långängen vid Kottlasjön; Skärsätraskogen i en sumpig dalsänka vid Karlshäll; Gångsätrakärret; Gångsätra: Skogshyddan i kanten av ängen vid Björk- allén; Mölna träsk. Belula verrucosa. Allm. "Belula verrucosa X pubescens. Hersbyskogen (funnen av dr. N. SYLVÉN !1/6 1917); Koltorps skola. Bidens cernua. Stockby. Bidens tripartita. Allm. i diken etc. Brassica campestris. Missionsskolan; Ekholmsnäs; Kottla å ruderat- plats 1918. Allm. ehuru antecknad endast från dessa lokaler. Briza media: Missionskolan; Stockby allm. å skogsäng; Koltorps skola; Lidingö Villastad; Skärsätra; Ekholmsnäs flerst.; Gångsätra. Bromus arvensis. Antecknad från Kvarnen, Koltorps skola och Hersby. "Bromus inermis. Nedanför vägen Torsvik—Islinge växer denna art i ett tydligen flera år gammalt bestånd. Bromus mollis. Allm. på torra backar. Bunias orientalis. Hersby i närheten av uthuslängan. Lidingö Villa- stad vid Kvarnvägen; Islinge; Ekholmsnäs i fodervall spars.; Skärsätra i fodervall; Gångsätra vid bryggan och flerst. Calamagrostis arundinacea. Allm. 381 Calamagrostis epigejos. Stockby flerst.; Hedvigsbergsskogen. Calamagrostis lanceolata. Ekholmsnäs; Gångsätrakärret; Finedal; Mölna träsk. Calamagrostis neglecta. Stockby; Finedal; Gångsätrakärret; Ekholms- näs och flerst. Calamintha Acinos. Missionsskolan; Stockby; Herserud; Torsvik; Ek- holmsnäs ; Gångsätra. "Calendula officinalis. Missionsskolan å gräsplan 1915. Calla palustris. Stockbykärret. I S. V. uppgives oriktigt, att denna art förekommer vid Hersby. Callitriche polymorpha. Långängen i dike vid Kottlasjön; Stockby flerst. i diken. Calluna vulgaris. Allm. Caltha palustris. Allm. vid stränder och i diken över hela ön. "Calystegia sepium. Funnen förvildad på en avskrädeshög i närheten av Hedvigsberg 1917. Campanula glomerata. Mölna rikligt vid vägen till bryggan; Skärsätra nära Gångsätrakärret och i fodervall vid villan Solebo; Gångsätra: håll- platsen Gasaccumulator. Campanula patula. Gångsätrakärret t. ymnigt; Stockby; Hersby; Ek- holmsnäs; Missionsskolan m. fl. lokaler. Campanula persicifolia. Spridd över hela södra Lidingö. Campanula rapunculoides. Larsberg vid Gångsätra 1917. Campanula rotundifolia. Allm. Campanula Trachelium. Ekholmsnäs vid Långängs- och Koltorpsvä- garna; Islinge brygga; Gångsätra: Ekbacken. Capsella bursa pastoris. Allm. Cardamine pratensis. Allm. | Carduus crispus. Ekholmsnäs brygga talrikt, i Kohagen sparsammare; Torsvik rikligt; Islinge; Missionsskolan; Gångsätra. Carex caespitosa. Stockbykärret; gränsdiket mellan Hersby och Stockby; Koltorps skola; Ekholmsnäs flerst.; Kvarnen; Hersby flerst.; Skärsätra flerst.; Gångsätra. Carex canescens. Allm. Carex caryophyllea. Missionsskolan; Stockby flerst.; Hedvigsbergssko- gen (i S. V. kallad Gångsätraskogen). Carex diandra. Stockbykärret; Ekholmsnäs. Carex digitata. Hersbyskogen; Hedvigsbergsskogen; Larsbergsskogen ; Skärsätra; Gåshaga; Långängen; Mölnaskogen. Carex disticha. Stockby flerst. i diken och i Stockbykärret; Ekholms- näs allm. i diken och kärr; Gångsätra flerst.; Gåshaga; Koltorps skola Kottla. Carex elata. Stockby ymnig; Kottla; Finedal; Långängen; Ekholms-; näs; Gångsätrakärret; Mölna träsk. "f. gynobasis. Stockbykärret ett exemplar 1917. "Carex elata X Goodenowii. Stockbykärret. Hybridens förekomst på denna lokal påvisades av: dr. N. SYLVÉN "/& 1917. Sedan har jag fun- nit den i olika delar av kärret och i olika former. Sista fyndet gjordes 352 vid Finedal ””/&€ 1917. Hybriden, vars blygråa fruktgömmen tydligt röjde förvantskapen med Carex elata, hade då ännu alla sina frukter kvar, medan däremot den rena elata redan släppt sina. "Carex elata X gracilis. Stockbykärret. Carex elongata. Stockby ymnig i kärret; Finedal; Kottla; Långängen, avloppsdiket till Kottlasjön; Ekholmsnäs; Gångsätrakärret (en tuva ??/& 1918); södra Hersbyskogen rikligt i en sänka. Carex flava. Skärsätraskogen två exemplar insamlade ?9/& 1918. Carex Goodenowii. Allm. "vy. Juncella. "Södra Hersbyskogen i ett litet kärr 1917. "Carex Goodenowii XX gracilis. Stockby i gränsdiket mot Missionssko- lan vid vägen till Gångsätra ”!/6 1917. Hybriden förekom här i samma bestånd som Carex gracilis. Stockbykärret. "Carex gracilis. Stockby flerst.; Gångsätra: vid bryggan, i ett dike vid Hermansberg, i dike vid Björkallén; Sticklinge i dike; Mölnaträsk. — Av denna art anträffades vid Finedal 1917 en monströs form med talrika kraftigt utvecklade hanax samt få och svagt utvecklade honax. +f. prolixa. Stockbykärret; Sticklinge. Carex hirta. Gångsätra mitt emot Hedvigsberg; Stockby flerst.; Skär- sätraskogen; Torsvik i dike. Carex lasiocarpa. Stockbykärret flerst.; Mölna vid Kottlasjön och i träsket. Carex leporina. En av de allmännaste Carex-arterna. Carex loliacea. Södra Hersbyskogen å samma lokal som Populus tre- mula Vv. villosa. Funnen av dr. N. SYLVÉN !!/g 1917. Antagligen är det samma lokal, som åsyftas i S. V. Carex muricata. Stockby tre lokaler; Islinge vid kiosken; Finedal en lokal; Gångsätra: Ekbacken. Carex norvegica. Synes vara utgången på de gamla lokalerna Gång- sätrakärret och Ekholmsnäs. Carex Oederi. Hersbyskogen; Hedvigsbergsskogen; Herserud. Carex pallescens. Mycket allm. Carex panicea. Allm. Carex pilulifera. Stockby flerst.; Hersby flerst.; Skärsätra; Kottla; Gång- sätra; Baggeby; Finedal. Carex Pseudocyperus. Stockbysjön; Ekholmsnässjön; (Gångsätrakärret utgången); Hedvigsberg i dike vid Björkallén. Carex riparia. Stockbysjön ymnig; Gångsätrakärret och Kottlasjön sparsamt. Vid Gångsätra i diket nedanför herrgården, dit växten utvand- rat från Gångsätrakärret, mycket riklig. Carex rostrata. Mycket vanlig i kärr och diken. vi maxima: Kottlasjön (enl. HARRY SMITH i Sv. Bot. Tidskrintoi6 sid. 575); Stockbykärret rikligt; Hedvigsbergsskogen sparsamt. "v. eladostachys. Stockbykärret. Carex stellulata. Skärsätraskogen; Hedvigsbergsskogen. Carex vesicaria.. Allm. Carlina vulgaris. Stockby flerst.; Lidingö Villastad; Skärsätra nära Gångsätrakärret två individ 1918. 383 Carum carvi. Finedal; Torsvik; Gångsätra; hållplatsen Gasaccumulator. Centaurea Cyanus. Stockby; Missionsskolan; Hersby; Ekholmsnäs; Gångsätra; Mölna flerst. Centaurea jacea. Allm. Centaurea montana. Förvildad på flera ställen vid Finedal. Har i flera år förekommit i diket vid Marielund (Skärsätra) och har i år (1918) även slagit sig ned på ängsmarken på motsatt sida av vägen. Centaurea Scabiosa. Stockby å fodervall vid Ekholmsnäsvägen talrikt; Islinge. Uppgiften i S. V., att arten förekommer vid Ekholmsnäs beror antagligen på, att Stockbylokalen av någon meddelare hänförts till Ek- holmsnäsområdet, till vilket den gränsar. Cerastium arvense. Synnerligen riklig vid Stockby under 1917, där den sedan gammalt är bofast; Finedal ymnigt 1918; Kottla i dike ett exemplar 1918. Cerastium vulgare. Allm. Ceratophyllum demersum. Uppträder i sådana massor i Stockbysjön, att den hotar att förkväva all annan växtlighet. Potamogeton natans och Nymphaea alba hava dock hittills uthärdat konkurrensen. Kottla- sjön sparsamt. Chamaenerium angustifolium. Allm. Chelidonium majus. Gångsätra flerst.; Herserud; Hersby flerst.; Missions- skolan flerst.; Kyrkan; Ekholmsnäs flerst.; Stockby två lokaler; Torsvik; Mölna. Chenopodium album. Allm. "Chenopodium bonus Henricus. Insamlad i Torsvik på en torr backe den ?/7 och i Gångsätra utmed planktrottoaren vid hållplatsen Gasaccu- mulator den !9/7 1918. Förekom sparsamt å båda lokalerna. "Chenopodium glaucum. Missionsskolan på trädgårdsland 1917. Ett fåtal individ. o "Chenopodium hybridum. Ekholmsnäs invid drängstugan; Hersby å två ruderatplatser 1918. Chenopodium polyspermum. Missionsskolan; Gångsätra; Kottla. Antag- ligen täml. allm. Chenopodium rubrum. Hedvigsberg å ruderatplats 1918. Chrysanthemum Leucanthemum. Spridd över hela södra Ön. Chrysanthemum Parthenium. Missionsskolan tvenne exemplar utan- för hönshuset 1913. »Husby» i S. V. står antagligen för »Hersby>. Chrysosplenium alternifolium. Skärsätra i dike vid Marielund; Hed- vigsbergsskogen i ett litet kärr; Larsbergsskogen. Cicuta virosa. Ekholmsnässjön; Stockbysjön. Cirsium arvense. Allm. Cirsium lanceolatum. Antecknad från Stockby flerst., Herserud, Missions- skolan, Kvarnen, Lidingö Villastad, Gåshaga, Ekholmsnäs, men förekom- mer även på övriga till södra Lidingö hörande områden om ock betyd- ligt sparsammare än Cirsium arvense. Cirsium palustre. Allm. i kärr, sumpmarker och diken. Clinopodium vulgare. Missionsskolan;i en lövdunge vid Gångsätrakärret; 384 Hedvigsbergsskogen i en solig sluttning 1917, Herserud; Skärsätra; Gång- sätra: Ekbacken rikligt. Coeloglossum viride. Södra Hersbyskogen ett exemplar 1917 (upptäckt av dr N. SYLVÉN). Gångsätra: löväng vid Skogshyddan täml. talrikt 10/7 1918. Comarum palustre. Hersbyskogen; Hedvigsbergsskogen; Stockby; Ek- holmsnäs; Finedal; Skärsätra; Långängen: Mölna; Gångsätrakärret m. fl. lokaler. Convallaria majalis. Allm. Convolvulus arvensis. Allm. Corallorrhiza Neottia. "Tre exemplar, fördelade på tre olika tuvor, fun- nos av mig 1917 i södra Hersbyskogen i samma dalsänka som Populus tremula var. villosa. Corydalis intermedia. Ekholmsnäs i Kohagen; Gångsätra: Ekbacken. Corylus avellana. Allm. "Crepis capillaris. Missionsskolan 1914—15 i några få exemplar. Crepis praemorsa. Uppgiven för Gångsätra redan på 1840-talet. Ett fåtal individ fanns 1917 fortfarande kvar på samma lokal utmed vägen mellan Gångsätra gård och Gasaccumulator. Under 1918 har intet exemplar anträffats å denna lokal, varemot en ny lokal blivit upptäckt vid Stockby nedanför en sandtäkt. Crepis tectorum. Allm. Cynanchum Vincetoxicum. Förekommer i bergen utmed Värtan, såsom t. ex. Herserud, Torsvik, Islinge, Baggeby, Bodal, Gångsätra. Cynosurus cristatus. Missionsskolan: ett fåtal individ funna 1917 å slänten framför skolan. Cystopteris fragilis. Missionsskolan en lokal; Stockby två lokaler; Koltorps skola en lokal; Långängen en lokal; Lidingö Villastad flerst. Dactylis glomerata. Allm. Daucus Carota. Hersby rätt talrikt i stora. diket genom ängen nord- väst om Missionsskolan. Dentaria bulbifera. Gångsätra: Ekbacken den enda kända lokalen. Dianthus deltoides. Stockby fyra lokaler; Ekholmsnäs; Gångsätra flerst.; Koltorps skola; Kottla. "Digitalis purpurea. Torsvik förvildad vid ett dike ?/7 1918. Missions- skolan (19152?) :Draba verna. Allm. Drosera intermedia. Sannolikt utgången vid Gångsätrakärret. Drosera longifolia. Även denna art är troligen utgången på den gamla lokalen å Gångsätrakärret. Har eftersökts men icke anträffats. Dryopteris dilatata. Skärsätra: kärr vid Karlshäll. "Dryopteris Filix mas v. cerenatum. MHerserud; Gåshaga; Hersbyskogen; Stockby flerst.; Gångsätra allm.; Kottla; Finedal; Missionsskolan; Allm. "subv. gracilescens. Missionsskolan; Storskogen (Långängsområdet). Dryopteris Linnaeana. Allm. Dryopteris Phegopteris. Allm. "Dryopteris spinulosa Vv. elevatum. Ekholmsnäs. "v. exaltatum. Hersbyskogen. 380 Dryopteris Thelypteris. Stockbykärret synnerligen ymnigt; Ekholmsnäs sjön sparsammare; Gångsätrakärret sparsamt 1916. Echium vulgare. Gångsätra: Hedvigsberg. &Epilobium adnatum. Stockby å dikeskant 1916 två exemplar (leg. GERDA HÅKANSON). "Epilobium collinhum. Herserud; Gångsätra: Skogshyddan. Epilobium montanum. Allm. Epilobium palustre. Hersby; Ekholmsnässjön; Islinge; Stockby; Fine- dal och ett flertal andra lokaler. Epilobium parviflorum. Stockby och Hersby ganska rikligt i diken; Islinge i dike; Kottla å ruderatplats 1918. Equisetum arvense. Allm. Equisetuam fluviatile. Allm. Equisetum palustre. Stockbykärret; Herserud; Skärsätraskogen; Hed- vigsbergsskogen; Gåshaga; Hersbyskogen; Långängen etc. Equisetum silvaticum. Allm. på fuktiga skogslokaler. Erigeron acris. Hersby: Koltorps skola å torr skogsäng; Stockby. Trollberget och å fodervall vid Ekholmsnäsvägen ; Finedal. i Eriophorum alpinum. Vid Gångsätra med säkerhet utgången. Eriophorum = polystachium. Ekholmsnäs; Långängen; Stockbykärret m. fl. lokaler. Erodium cicutarium. Gångsätra; Kvarnen. "Erysimum cheiranthoides. Allm. Euphorbia Helioscopia. Allm. Euphorbia Peplus. Missionsskolan; Stockby och många andra lokaler. Euphrasia brevipila. Stockby flerst.; Lidingö Villastad flerst. 3 Euphrasia curta. Stockby; Långängen nära Stockbyområdet. Festuca arundinacea. Ekholmsnäs. Festuca elatior. Allm. Festuca ovina. Allm. "Festuca rubra. Allm. Filago arvensis. Allm. Filipendula hexapetala. Allm. Filipendula ulmaria. Ännu allmännare än Filipendula hexapetala. Fragaria moschata. Gångsätra: Ekbacken; Ekholmsnäs; Hersby vid Ekholmsnäsvägen ; Stockby: Rutsberg; Kottla gård. Vid Ekholmsnäs har :denna art anträffats på flera olika lokaler, dit den måste hava blivit förd från annat område. Vid Rutsberg hava tydligen vid: rensning frukter eller plantor kastats ut på den torra backsluttningen utanför staketet, där de nu i tio år frodats utmärkt. Fragaria vesca. Ytterst allm. Fragaria viridis. T. allm. t. ex. Stockby flerst., Hersbyskogen; Ek- holmsnäs, Katrinelund, Herserud, Finedal, Koltorp, Gångsätra, Skärsätra, ; Hedvigsbergsskogen, Gåshaga. Fraxinus excelsior. Förvildad eller vild vid Stockby, Sticklinge, Hed- vigsbergsskogen, Hersby, Lidingö Villastad, Herserud. Fumaria officinalis. Allm. Gagea lutea. Stockby; Ekholmsnäs; Gångsätra. Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 25 356 Gagea minima. Stockby synnerligen rikligt på ängar och gräsvallar; Ekholmsnäs, Gångsätra. "Galeopsis bifida. Missionsskolan; Ekholmsnäs; Herserud; Gåshaga; Gångsätra; Kottla; Stockby; Skärsätra; Långängen; Torsvik; Mölna etc. Allm. ehuru förut icke bemärkt. Galeopsis speciosa. Antecknad från Stockby, Ekholmsnäs, Missionssko- lan, Kottla å ruderatplats, Mölna, Gångsätra flerst., Hersby flerst. Galeopsis Tetrahit. Missionsskolan; Hersby; å båda lokalerna växande på bergsbackar; Kottla å ruderatplats 1918; Gångsätra i mängd vid Västerlidsvägen. Galium Aparine. Allm. ; Galium Aparine ”Vaillantii. "Stockby i potatisland; Hersby å träda; Ekholmsnäs; Torsvik etc. Torde knappast vara så allmän som Galium ÅAparine. Galium boreale. Allm. Galium Mollugo. Allmänt spridd. men med lägre frekvens än Galium boreale. Galium palustre. Allm. i diken, kärr, gölar och vid stränder. Galium uliginosum. Ekholmsnässjön; Kottla hållplats ; Mölna. Galium verum. Tävlar med Galium boreale i fråga om utbredning och frekvens. Geranium pusillum. Allm. Geranium pyrenaicum. Lidingö Villastad mångenstädes; Hersby syn- nerligen rikligt på en åker nära kyrkan under flera år, vid statarbygg- ningen, i diken och på åkern vid Koltorps skola m. fl. lokaler; Stockby flerst? Vid Missionsskolan har arten inkommit under 1918 och slagit sig ned på en lokal i skogen, där det röjdes och brändes ris för något år sedan; Finedal ymnigt på ängsbackarna; Kvarnen; Gåshaga rikligt ut- med spårvägen (samma iakttagelse gjordes under och efter byggandet av norra spårvägen); Herserud; Ekholmsnäs. Denna art är sannolikt spridd över hela ön och torde numera med skäl kunna betraktas som fullt naturaliserad. Utrotas den på åkern, så slår den sig ned på åker- renar, i diken, på backar 0. s. Vv. Geranium roberlianum. Antecknad från Stockby flerst., Hesrerud, Hed- vigsbergsskogen, Gåshaga brygga ymnigt, Hersby flerst., Ekholmsnäs allm., Kottla, Skärsätra, Torsvik flerst., Islinge. Geranium sanguineum. Katrinelund; Ekholmsnäs allm.; Herserud; Torsvik; Islinge; Baggeby; Bodal; Gångsätra. Geranium silvaticum. Ehuru antecknad endast från Ekholmsnäs, Fine- dal, Stockby, Koltorp, Hersby, Missionsskolan, Skärsätra, Gåshaga, Gång- sätra, Herserud och Katrinelund är denna art allmän och i regel i hög frekvens. Geum rivale. Allm. Geum urbanum. Kyrkan; Ekholmsnäs allm.; Herserud; Kvarnen; Gångsätra: Hedvigsberg, Hedvigsbergsskogen, Hermansberg, Skogshyddan, Gasaccumulator, Larsbergsskogen; Hersby flerst.; Kottla flerst.; Torsvik flerst.; Islinge flerst. I regel sparsammare än Geum rivale. 387 Glechoma hederacea. Stockby flerst.; Gångsätra flerst.; Lidingö Villa- stad flerst.; Långängen; Hersby. Glyceria aquatica. Finedal. Glyceria fluitans. Allm. i diken etc. Gnaphalium silvaticum. Antecknad från Missionsskolan, Finedal, Kottla. Gnaphalium uliginosum. Stockby; Missionsskolan; Finedal; Kottla. Helianthemum Chamaecistus. Lidingö Villastad flerst.; Stockby flerst.; Gångsätra. + Helianthus tuberosus. Anträffades å Filmfabrikens gård i Lidingö Villastad den ?/& 1918. Ursprungligen utkastad med trädgårdsavfall ur en angränsande täppa. +Heracleum palmatum. "Vid Kottla anträffades å en ruderatplats vid vägen till Centralbryggan cirka fem exemplar av denna art, av vilka tvenne blommade vid mitt besök. "Heracleum sibiricum. v. angustifolium. Ekholmsnäs; Hersby. Hesperis matronalis. Kyrkan (utanför muren) 1916; Sticklinge i stort antal 1917; Gångsätra: Uddarp 1918; Ekholmsnäs; Torsvik vid dike spar- samt 1918; Kottla hållplats sparsamt. "Hieracium aethiops. Gångsätra nära kärret. tHieracium basifolium. Södra Hersbyskogen talrika individ på en lokal i skogsbrynet och flerst.; Stockby en lokal. +Hieracium caesiomurorum. Gångsätrakärret. +Hieracium contractiforme v. Hedvigsberg, avloppsdiket. +Hieracium crassiusculum. Stockby, ängsbacke; Missionsskolan. +Hieracium expallidiforme. Hedvigbergsskogen. "Hieracium glomeratulum. Stockby. ty. hirtius. Stockby. Hieracium panaeolum. Gångsätra: Marielundsbacken. tHieracium persimile. Hersbyskogen talrikt. +Hieracium Pilosella icol.) Allm. "Hieracium poliochlorum f. Gångsätra: Marielundsbacken. >Hieracium polymnoon. Stockby. "Hieracium reclinatum. Hersbyskogen; Ekholmsnässjön; Hedvigsbergs- skogen; Gångsätra: Skogshyddan i löväng. tHieracium rigidum. Ekholmsnässjön; Gångsätrakärret. Hieracium ruberulum. Gångsätrakärret; Skogshyddan; Gångsätra; Hed- vigsberg; södra Hersbyskogen. Hieracium silvaticum. Missionsskolan; Stockby; Ekholmsnäsvägen. "Hieracium stenolepis. Missionsskolan; Ekholmsnässjön; Hersbyskogen. 388 >Hieracium stiptothricum. - Finedal. "Hieracium subamplificalum. Gångsätra: Skogshyddan. ”Hieracium tenerescens. Stockby vid gränsen till södra Hersbyskogen. "Hieracium triangulare. Hedvigsbergsskogen: Södra Hersbyskogen en lokal. "Hieracium umbellatum. Allm. + Hieracium umbelliflorum. Stockby; Hedvigsberg, stora avloppsdiket. +Hieracium Uplandiae. Finedal två lokaler. >Hieracium vulgatiforme. Stockby. +Hieracium vulgatum. Allm. Hierochloé odorata. Ekholmsnäs; Gångsätra brygga. På förra platsen utbredd över ett tämligen stort område. "Holcus lanatus. Bo ymnigt 1912; Missionsskolan några förkrympta exemplar 1917; Baggeby i diket vid spårvägen en kraftig tuva 1918; Kottla sparsamt 1918. Hottonia palustris. Stockby flerst.; Finedal; Kottla; Mölna: riklig i av- loppsdiket från Kottlasjön. Hydrocharis morsus ranae. Ekholmsnässjön. Då jag 1917 undersökte Ekholmnässjön, anträffade jag därstädes endast tre exemplar av växten i fråga. Den torde således snart dö ut, om den icke under de närmaste åren lämnas i fred. Hypericum perforatum. Allm. Hypericum quadrangulum. Lika allmän som Hypericum perforatum men frekvens sannolikt högre. Hypochaeris maculata. Allm. "Inula britannica. Finedal. Iris pseudacorus. Antecknad från Stockby flerst., Herserud, Finedal, Gångsätra flerst., Kotla, Långängen, Skärsätra, Mölna. Jasione montana. Torsvik; Herserud; Bodal; Gångsätra: Ekbacken. Uppgives i S. V. vara allmän, men denna uppgift kan icke vara riktig, då arten synes förekomma endast i bergen kring Värtan. Juncus alpinus. Stockby i dike; Herserud å Värtastranden; Kottla; "Finedal. Juncus bufonius. Antecknad från Stockby, Baggeby, Gångsätra, Finedal. Juncus compressus. Stockby flerst.; Gångsätra; Hedvigsberg; Herserud. Juncus compressus ” Gerardi. Gåshaga brygga; Ekholmsnäs brygga. Juncus conglomeratus. Antecknad från Hersby flerst., Herserud, Hersby- skogen, Gåshaga, Skärsätra flerst., Mölna, Gångsätra brygga. Förmodli- gen allm. Juncus effusus. Allm. i diken etc.. Juncus . lamprocarpus. Rätt vanlig å sumpiga lokaler, t. ex. Kvarnen, Stockby, Långängen, Herserud, Kottla, Finedal, Gåshaga, Mölna. Juncus supinus. Långängen, i dike vid Kottlasjön mycket riklig 1917. Knautia arvensis. Allm. Lactuca muralis. Allm. å skogsmark och skogsbackar. Ymnigast torde arten förekomma på backarna ovanför hållplatsen Gasaccumulator. -Lamiuam album. - Allm. 389 Lamium amplexicaule. Kvarnen; Missionsskolan; Ekholmsnäs; Stockby; Lidingö Villastad flerst.; Hersby flerst.; Kyrkan. Vanligen sparsamt. Lamium purpureum. Allm. Frekvens betydligt högre än Lamium amplexicaule's. Lamium purpureum "hybridum. Två exemplar anträffades i ett rov- land vid Ekholmsnäs 1913. Lapsana communis. Jämte Trilicum repens, Cirsium arvense och Sonchus torde denna art vara det allmännaste av alla större ogräs. Förekommer inom hela området. Laserpitium latifolium. Ekholmsnäs allm.; Gångsätra: Hermansberg, Ekbacken och flerst.; Stockby: Ekholmsnäsvägen ett exemplar. Lathraea squamaria. Förekommer i stort antal å den gamla lokalen Ekbacken vid Gångsätra. Någon ny lokal har icke anträffats. Lathyrus montanus. Allm. och överallt i hög frekvens. "vy. latifolius. Hedvigsberg. Lathyrus niger. Missionsskolan. Lathyrus palustris. Kvarnen; Ekholmsnäs; Gångsätra brygga. Lathyrus pratlensis. Allm. Lathyrus vernus. Gångsätra: Ekbacken; Storskogen (Långängsområdet). Rätt talrik på bägge lokalerna. Ledum palustre. Hedvigsbergsskogen sparsamt. I ett litet kärr vid Kottla ännu sparsammare. Lemna minor (ster.). Stockbysjön ymnig; Hedvigsberg, stora avlopps- diket; Mölna, avloppsdiket. Allm. Lemna trisulea (ster.). Stockbysjön; Mölna; avloppsdiket från Kottla- sjön. i Leontodon autumnalis. Allm. ehuru antecknad endast från Missions- skolan, Hersbyskogen, Gångsätra och Finedal. "Leontodon hispidus. Missionsskolan ett exemplar 1916. Leonurus Cardiaca. I S. V. angives »Herrby» såsom fyndort för denna art, som av mig icke anträffats på Lidingö. Antagligen menas Hersby. Lepidium campestre. Förekommer vid Torsviks uppfartsväg i ganska stort antal å samma lokal, där jag för elva år sedan först iakttog denna art. Lepidium ruderale. Skärsätra: Villa Solebo 1917. Vid vägen Torsvik —Islinge uppträder arten i stort antal. Linaria repens. Växer fortfarande ganska ymnigt på järnvägsbanken vid Vasakiosken, där T. ERDMANN (och undertecknad) anträffade arten 1913: Linaria vulgaris. En av Öns karaktärsväxter. Antecknad som allm. vid Missionsskolan, Herserud, Lidingö Villastad, Stockby, Kvarnen, Gås- haga, Ekholmsnäs, Skärsätra, Gångsätra, Baggeby, Kottla, Torsvik, Fine- dal, Mölna. Linnaea borealis. Antecknad från Larsbergsskogen och Hedvigsbergs- skogen men förekommer även å andra skogslokaler. "Linum usitatissimum. Missionsskolan å trädgårdsland två exemplar 1913. Listera cordata. Hersbyskogen i samma dalsänka som Populus tre- 390 mula Vv. villosa 1917. Ett litet exemplar insamlades i ett litet kärr vid villa Karlshäll, Skärsätra, den !6/; 1918. Lilhospermum arvense. I en lövdunge vid Gångsätrakärret; Hedvigs- berg; Stockby. Lolium perenne. Missionsskolan (urspr. sådd); Herserud spårvägsbanken; Gångsätra: Hedvigsberg å en torr backe; Larsberg utmed vägen. Lonicera Xylosteum. Gångsätra: Ekbacken flerst. Lolus corniculata. Allm. både i avseende på utbredningsområde och frekvens. Luzula campestris. Allm. Luzula mulliflora. Koltorps skola; Katrinelund. "Luzula pallescens. Långängen. Två små exemplar anträffades i när- heten av Kottlasjön vid stora avloppsdiket från Långängen '!/6 1917 av dr N. SYLVEN. I Gångsätrakärret är denna art innnevarande år (19183) en karaktärsväxt. Luzula pilosa. Allm. Lychnis flos cuculi. Allm. på sumpiga ängar etc. ehuru aldrig i större antal. Lycopodium annolinum. Antecknad från Skärsätra, där den förekom- mer i ett litet kärr vid Karlshäll, och från Mölnaskogen, där arten på en lokal förekom ganska rikligt. Lycopodium Selago. Hedvigsbergsskogen; Hersbyskogen. "Lycopsis arvensis. - Gångsätra allm.; Missionsskolan; Ekholmsnäs; Kvarnen. Lycopus europaeus. Stockby; Ekholmsnässjön; Finedal; Kottla; Skär- sätra; Mölna; Långängen. Lysimachia vulgaris. Allm. på sumpiga lokaler. Lythrum Salicaria. Allm. Majanthemum bifolium. Allm. i skogsområdet. Malva moschata. Vid Stockby gård finnas några individ på en gam- mal mossbelupen gräsplan, där de, ursprungligen planterade, hava hållit sig kvar i omkring trettio år. Matricaria Chamomilla. Allm. "Matricaria discoidea. T. allm. Hersby vid statargården; Kyrkan ym- nig på området ned till hållplatsen Kvarnen; Lidingö Villastad flerst.; Skärsätra: Solebo m fl. lokaler; Missionsskolan; Stockby; Gångsätra brygga rikligt; Kvarnen; Torsvik. Matricaria inodora. Allm. inom hela södra Lidingö. Medicago lupulina. Antecknad från Lidingö Villastad allm., Stockby flerst.. Kvarnen, Gåshaga t. allm., Ekholmsnäs, Herserud, Torsvik t. allm., Missionsskolan, Skärsätra: Kottla hållplats och flerst. Medicago saliva. Missionsskolan å gräsplan under flera år men nu utgången; Elvvik å fodervall 1912; Herserud utmed spårvägen; Baggeby massvis å slänten mot spårvägen; Mölna utmed spårvägen. Melampyrum nemorosum. Ekholmsnäs i en ekdunge samt i södra skogsbrynet, synnerligen rikligt; Stockby ett exemplar vid vägen till Finedal 1917, sannolikt utkommet från dr DAHLSTED'TS gård, där arten inplanterats. 391 Melampyrum pratense. Allm. Melampyrum silvaticum. Hittills antecknad från flera lokaler inom Ekholmsnäs, Gångsätra. Storskogen, Mölna. Icke så allmän som Melam- pyrum pratlense. Melandrium album. Hersby utanför kyrkogården i mindre antal 1916—18; Stockby: Ekholmsnäsvägen och vid gården; Ekholmsnäs rikligt; Kvarnen ymnigt. Melandrium = silvestre. Gåshaga hållplats sparsamt ?!/&6 1918; Mölna rätt talrikt vid spårvägen !?/7 1918. Melica nutans. Allmän lundväxt, som inom samtliga till södra Lidingö hörande områden förekommer å ett flertal lokaler. Mentha aqualica. Ekholmsnäs utmed Hustegafjärden; Hersby vid Kyrkviken. Mentha arvensis. Allm. inom hela södra Lidingö. Mentha litoralis. År 1817 anträffades denna art vid Ekholmsnäs av THEDENIUS, såsom exemplar i Riksmuseets herbarium visa. År 1917 "fann jag samma lokal fortfarande sparsamt bevuxen med samma art. Platsen, som är av mycket ringa utsträckning, ligger alldeles i närheten av Ekholmsnäs brygga. Arten förekommer även vid Kyrkviken (Hersby- området). Från sistnämnda lokal insamlade jag 1917 ett exemplar, som är mycket förgrenat, nedre delen av stjälken nedliggande och rotslå- ende, blomsamlingar korta och talrika. Endast ringa hårighet på blom- skaft och foder, fodertänderna något mera långsträckta än hos typen. Menyanthes trifoliata. Hedvigsbergsskogen; Skärsätraskogen i ett litet kärr vid Karlshäll. Mespilus calycina. Herserud; Gångsätra: Ekbacken. Mespilus oxyacantha. Skärsätra flerst.; Gångsätra: Ekbacken. Milium effasum. Ekholmsnäs norr om ekbacken mellan vägen Ek- holmsnäs—Koltorps skola och Långängen. Möjligen ett 30-tal individ. Moehringia trinervia. Missionsskolan; Hersbyskogen flerst.; Herserud; Hedvigsbergsskogen flerst.; Skärsätra flerst.; Gåshaga brygga ymnig; Ek- holmsnäs ferst. Monotropa Hypopitys. Missionsskolan; Hersbyskogen; Hedvigsbergs- skogen; Mölnaskogen. "Montia rivularis. Hersby i dike ”/1i 1913 (ster.). Myosotis arvensis. Denna art är spridd över hela ön på åkrar och trädgårdsland och överallt i synnerligt hög frekvens. Myosotis caespilosa. Hedvigsbergsskogen. Myosotis collina. Förut uppgiven endast från Mölna men är sannolikt allm. Myosolis micrantha. Antecknad från Stockby, tre lokaler, Missions- skolan en lokal, Ekholmsnäs två lokaler, Gåshaga en lokal, Kottla en lokal. Synes vara mindre allmän än Myosotis collina. Myosotis scorpioides. Allm. på sumpiga lokaler. Myosurus minimus. Gångsätra: Skogshyddan; Missionsskolan. Myrica Gale. På den gamla lokalen å Gångsätrakärret anträffade jag 30/6 1918 tre mindre snår av denna art i kärrets östliga del. Omkring 392 Kottlasjön förekommer arten däremot rikligt inom Mölna-, Kottla-, Bre- viks-, Långängs- och Stockbyområdena. Myriophyllum alterniflorum. -Kottlasjön ymnig. Myriophyllum spicalum. -Ekholmsnässjön är huvudlokal för denna art; Kyrkviken: vid kyrkan mycket sparsamt 1917. Myriophyllum verticillatum. Rikligt i en torvgrav vid kyrkan. "Myrrhis odorata. Ekholmsnäs: Björkholmen ett gammalt exemplar. zNasturtium Armoracia. Icke sällan förvildad, t. ex. vid Kvarnen, där den förekommer i stort antal, varav enstaka individ t. o. m. satt sig fast på spårvägsbanken; Stockby flera lokaler; Hersby: Båtsmanstorpet och flerst.; Ekholmsnäs ymnig i ett dike. Nasturtium palustre. Antecknad från Stockby, Gångsätrakärret, Fine- dal, Kottla, Mölna, Ekholmsnäs och Hersby. Frekvens i regel hög. =Naumburgia thyrsiflora. Hersbyskogen; Hedvigsberg, avloppsdiket; Stockby; Finedal; Skärsätraskogen; Kottla; Ekholmsnäs; Långängen. Neslea paniculata. Stockby ferst. i åkrar; Gångsätra och Mölna i potatisland. Nuphar luteum. Kottlasjön. I Gångsätrakärret är arten utgången. Däremot förekommer densamma i Mölna avloppsdike. Nymphaea alba. Stockbysjön; Kottlasjön. Nymphaea alba X candida. Kottlasjön ett exemplar !/s 1917. Nymphaea candida. Kottlasjön. Odontites verna. Lidingö Villastad: Vasavägen 1917. Oenanthe aquatica. Stockby; Finedal; Kottla; Långängen; Mölna. Ononis repens. Den enda kända lokalen på Lidingö för denna art ligger inom Hersby område, i närheten av Koltorps skola, icke inom Ekholmsnäs område. Orchis incarnata. Förekommer inom Yttringe område, icke vid Ek- holmsnäs, såsom det oriktigt uppgives i S. V. Ar 1916 anträffades i en skogsäng vid Stockby ett exemplar. Då arten varken förr eller senare varit sedd å denna lokal, är det antagligt, att den utvandrat dit från den fågelvägen 2 km avlägsna lokalen vid Yttringe. Orchis maculata. Allm. Origanum vulgare. Herserud å spårvägsbanken; Katrinelund ymnigt i en hage; Gångsätra: Ekbacken. Oxalis Acetosella. Allm. Papaver dubium. Brevik å jordhög 1908; Kvarnen ett flertal exemplar 15/6 1918; Lidingö Villastad: Hersbyvägen ett exemplar ”"/e 1918; Gång- sätra två exemplar väster om kärret ”"/6 1918. "Papaver Rhoeas. Ett synnerligen ståtligt exemplar växte vid Hers- byholmsvägen (Lidingö Villastad) ”"/e 1918. Paris quadrifolia. Gångsätrakärret å både norra och södra sidan; Gångsätra: Ekbacken; Stockby ymnig i en eklund vid Ekholmsnäsvägen; Ekholmsnäs flerst.; Skärsätraskogen flerst.; Hedvigsbergsskogen flerst.; Gåshaga brygga; Storskogen. Pastinaca sativa. Hersbyholm talrikt 1913; Gångsätra: Gasaccumulator ymnig; Gångsätrakärret; Islinge utmed spårvägen. 393 Pedicularis palustris. Stockby; Finedal; Mölna träsk; Långängen; Ek- holmsnäs flerst.; Gångsätra brygga. &Petroselinum sativum. Missionsskolan 1916—17. ty, crispum. Missionsskolan å gräsplan flera exemplar 1917. Peucedanum palustre. Hersbyskogen; Gångsätrakärret; Hedvigsbergs- skogen; Skärsätraskogen ymnig i kärr; Långängen; Kottla; Mölna. Sanno- likt förekommer denna art även å andra lokaler. Phalaris arundinacea. Allm. t. ex. Missionsskolan, Stockby å grushög, Hersby i diken, Gångsätra, Ekholmsnäs flerst., Gåshaga, Finedal, Kottla, Mölna, Skärsätra flerst., och vid Kyrkviken. Pimpinella Saxifraga. Allm. Picea Abies. Enär Lidingö är jämförelsevis rikt på barrskog, är gra- nen jämte tallen det utan jämförelse allmännaste trädet på ön. Intres- santast torde en i södra Hersbyskogen kullfallen gran vara, vars stam mäter ungefär 2!/2 m i längd, med ruttnande toppända och en enda gren, vilken når en höjd av cirka 6 m och växer ut till en regelbunden stam av sedvanlig typ. Pinus silvestris. Allmännaste trädet. Plantago lanceolata. Allm. Plantago major. Allm. Plantago media. Allm. men med lägre frekvens än P. lanceolata. Platanthera bifolia. Stockby flerst.; Hersby; Långängen; Missionsskolan. Artens utbredning är dock större. Poa annua. Allm. Vid Gångsätra brygga insamlade jag under 1917 ett exemplar, som växte så långt ut på stranden, att platsen väl oftast står under vatten. En i tuvan kvarstående stjälk från 1916 visade, att arten stundom kan bliva tvåårig. Poa compressa. Allm. "Poa nemoralis. Allmänt lundgräs. Poa palustris. Stockby; Gångsätrakärret; Mölna träsk. Poa pratensis. Sannolikt det allmännaste av gräsen. "vy. angustifolia. Stockby ett exemplar i en ängsbacke vid villa Chicago 1916. Poa trivialis. Allm. på fuktiga lokaler. Polygala comosa. Stockby i dike 1908 ett exemplar. Polygala vulgaris. Allm. "f. carnea. Rikligt å skogsängen vid Koltorps skola (Hersbyområdet) och på en lokal vid Långängen sparsamt. Polygonatum odoratum. Missionsskolan; Stockby flerst.; Bodal; Fine- dal; Hersby; Ekholmsnäs flerst.; Herserud; Mölna; Gångsätra flerst. Berg- backar täml. allm. >Polygonum aequale. Stockby flerst.; Missionsskolan. Polygonum amphibium. Kottla; Stockby; Mölna; Långängen. Polygonum Convolvulus. Synnerligen allm. "Polygonum heterophyllum. Hersby; Missionsskolan; Gångsätra: ängen vid Björkallén; Herserud. Förmodligen allm. Polygonum Hydropiper. Stockby; Gångsätra: ängen vid Björkallén; Gångsätrakärret. 394 Polygonum minus. - Gångsätrakärret ymnigt, Ekholmsnäs; Hersby: stranden av Kyrkviken rikligt. Polygonum Persicaria. Gångsätra: Hedvigsberg och Björkallén; Hed- vigsbergsskogen ; Herserud. Polygonum tomentosum. En av de allmännaste arterna inom Södra Lidingö. £Polypodium vulgare v. attenuatum. Allm. Ex. Mölna; Torsvik; Lång- ängen; Kottla; Hersbyskogen; Hedvigsbergsskogen; Stockby; Missionsskolan. "v. commune. Allm. "Populus balsamifera. Förvildad vid Stockby och Gångsätra: Ekbacken. Populus tremula. Allm. "v. villosa. Förekommer till ett antal av cirka tio individ i en sänka i södra Hersbyskogén, icke långt från Missionsskolan. Iakttogs av mig först försommaren 1916. Vid ett besök på samma lokal '!/& 1916 upp- täcktes den även av dr. N. SYLVÉN, som meddelade mig, att den av- vikande typen var v. villosa. Polamogeton gramineus. Kottlasjön: å ett litet område vid bryg- gan vid Egilsborgsvägen; Kottla; Långängen avloppsdiket; Mölna avlopps- diket. Potamogeton gramineus X perfoliatus. Ett enda exemplar funnet vid bryggan vid Egilsborgsvägen 1912. Gäångsätrakärret utgången. Potamogeton natans. Kottlasjön; Stockbysjön. Potamogeton mucronatus. Sannolikt utgången vid Stockby. Potamogeton obtusifolius. Växer på samma lokal som P. gramineus vid Egilsborgsvägens brygga. Stockbysjön sannolikt utgången. Potamogeton pectinatus. Ekholmsnässjön i ringa mängd; Gångsätra brygga rikligt. Potamogeton perfoliatus. Kottlasjön; Värtan: Gångsätra. Potamogeton praelongus. Stockbysjön sannolikt utgången. Potamogeton pusillus. Torde för länge sedan vara utgången i Gång- sätrakärret, om det är denna lokal, som åsyftas i S. V. Potamogeton zosteraefolius. Torde för mycket länge sedan vara ut- gången på den gamla lokalen i Gångsätrakärrets avloppsdike, där vatten- växter av detta slag numera icke kunna existera. Potentilla anserina. Allm. vid gårdar och vägkanter. Potentilla argentea. Allm. Potentilla erecta. Antecknad såsom allm. från Stockby, Missionsskolan, Hersby, Koltorp, Gåshaga, Kottla, Gångsätra, Långängen, Torsvik, Mölna och Skärsätra m. fl. lokaler. Potentilla minor. Stockby flerst.; Missionsskolan; Finedal. Potentilla norvegica. Stockby under åren 1909—16 vid vägen mellan Missionsskolan och Chicago. Under 1917 icke funnen på denna lokal. + Potentilla recta. Baggeby å slänten mot spårvägen flera vackra in- divid 1918. Potentilla reptans. Allm. vid vägkanter. Antecknad från Missions- skolan, Stockby, Herserud, Lidingö Villastad, Finedal, Koltorp, Ekholms- näs, Kottla, Gåshaga, Baggeby, Torsvik, Islinge m. fl. lokaler. 395 Potentilla verna. Samma utbredningsområde och ungefär samma fre- kvens som P. minor. Primula veris. Allm. Prunella vulgaris. Allm. "f. rosea. Stockby 1913. "Prunus avium. Ekholmsnäs, Stockby och flerst. "Prunus Cerasus. Stockby förvildad vid den gamla nedbrända man- gårdsbyggningen. Prunus insititia. Gångsätra: Ekbacken. Prunus Padus. Gångsätra; Ekholmsnäs; Finedal; Gåshaga; Kottla; Skärsätra; Islinge; Mölna. Förekommer inom samtliga områden flerst. Prunus spinosa. Mycket allm. Pteridium aquilinum. Allm. inom hela södra Lidingö. Pulmonaria officinalis "obscura. Gångsätra: Ekbacken riklig; Stor- skogen å en lokal i närheten av Kottlasjön ganska ymnig. Pyrola media. Skärsätra i närheten av Karlshäll; Långängen. Pyrola minor. MHersbyskogen; Hedvigsbergsskogen; Gångsätra; Skär- sätra; Mölna. Pyrola rotundifolia. Allm. inom hela området. Pyrola secunda. Allm. Pyrola uniflora. Hedvigsbergsskogen tvenne lokaler. Pyrus Malus. Stockby; Ekholmsnäs; Hersby; Koltorps skola, ett litet exemplar; Gångsätra; Skärsätra; Mölna; Gåshaga och flerst. Förekom- mer å nästan samtliga lokaler flerst. Quercus robur. Präktiga ekdungar förekomma vid Gångsätra, Mölna och Ekholmsnäs. Spridd förekommer eken allmänt inom hela området. Ranunculus acris. Allm. Ranunculus auricomus. Allm. på fuktiga ängar och i diken. Ranunculus bulbosus. Koltorps skola i mängd; Stockby flerst. Ranunculus Ficaria. Gångsätra; Ekholmsnäs. A båda lokalerna mycket ymnig. Ranunculus Flammula. Allm. Ranunculus Lingua. I Mölna träsk och Gängsätrakärret är denna art för längesedan utgången. Sannolikt även i Kottlasjön. Ranunculus paucistamineus. Hedvigsberg: stora avloppsdiket; Gångsätra brygga; Långängen (f. terrestris), avloppsdiket till Kottlasjön. Ranunculus polyanthemos. Vid Stockby anträffades på backen öster om Missionsskolan tvenne exemplar 1908; Ekholmsnäs: Ekbacken fem individ 1918; södra Hersbyskogen ett exemplar 1918; Gångsätra: Ekbacken. Ranunculus repens. Allmännare än någon annan ranunkel, möjligen med undantag av Ranunculus acris, som torde vara lika allm. Ranunculus sceleratus. Gångsätrakärret ymnig; Hersby; Kyrkviken rik- lig; Gåshaga i dike. "Raphanus Raphanistrum. Gångsätra särdeles rikligt ibland vicker 1918. Rhamnus cathartica. Stockby vid vägen till Gångsätra en meterhög buske; Gångsätra: Ekbacken flerst. Rhamnus Frangula. Spridd över hela området i lövängar och skogs bryn, där den är en karaktärsväxt. Talrikast förekommer den i södra 396 Hersbyskogen, där jag vid ett tillfälle räknat omkring 380 individ, av vilka många utgjordes av hela snår. Även i Hedvigsbergsskogens norra kant är arten mycket talrikt representerad. Rhinanthus minor. Förekommer ymnigt å flera lokaler vid Stockby. Rhynchospora alba. Sannolikt utgången. Rhynchospora fusca. Troligen utgången. Ribes alpinum. Förekommer mer eller mindre allmänt inom hela området. Ribes Grossularia. Stockby mångenst.; Ekholmsnäs flerst.; Herserud; Missionsskolan; Hersby flerst.; Kvarnen; Gångsätra flerst.; Gåshaga flerst.; Mölna flerst. Ribes nigrum. Ekholmsnäs flerst.; Stockby tvenne lokaler; Hedvigs- bergsskogen flerst.; Gångsätra: Hedvigsberg och flerst.; Gåshaga brygga och flerst. Allm. Valeriana officinalis. Gångsätrakärret; Ekholmsnäs allm.; Gåshaga brygga. tValeriana excelsa. Ekholmsnäs. Verbascum nigrum. Lidingö Villastad: Hersbyholm; Kvarnen; Hersby två lokaler: vägen till Stockby ett exemplar, herrgården talrikt. Verbascum Thapsus. Gåshaga; Herserud; Stockby en lokal; Missions- skolan två lokaler; Kottla å ruderatplats ymnig 1918. Veronica agrestis. Antecknad endast från Stockby och Missionsskolan, men är sannolikt allm. Veronica arvensis. Synes vara allm. Veronica Beccabunga Stockby flerst. i diken; Hersby i dike; Finedal; Lidingö Villastad i diket vid Centralhuset; Långängen i avloppsdiket till Kottlasjön ; Islinge i dike; Ekholmsnäs flerst. Veronica Chamaedrys. Allm. Veronica hederifolia. Lidingö Villastad: Ängen en lokal; Stockby en lokal. Veronica officinalis. Allm. ; Veronica. persica. Larsberg å en hög trädgårdsavfall 1913: Veronica scutellata. Allm. i diken och på andra sumpiga lokaler. Veronica serpyllifolia. Allm Veronica verna. Ungefär samma utbredning och frekvens som Veronica arvensis, tillsammans med vilken den ofta växer. Viburnum Opulus. Förekommer på den gamla lokalen vid Gångsätra: Ekbacken. Vicia Craeca. Allm. inom hela Lidingö. Vicia hirsuta. Antecknad från Finedal, Stockby, Gåshaga, Lidingö Villastad, Herserud, Baggeby. T. allm. Vicia sepium. Utbredning och frekvens som Vicia Cracca. Vicia silvatica. Ekholmsnäs två lokaler (ymnig); Storskogen (Långängs- området) ymnig å flera lokaler; Skärsätra sparsamt å en lokal norr om Gångsätrakärrets östliga del; Gångsätra: Ekbacken och en lokal väster om Skogshyddan. Vicia tetrasperma. Samma utbredning och frekvens som Vicia hirsuta. "Vinca minor. Ett blommande exemplar insamlat på åkerrenen ulan- för kyrkogårdsmuren 1916. FF Viola arvensis. Allm. Viola canina. Sällsynt. Ett exemplar insamlat i södra Hersbyskogen 1917. tViola canina Xx Riviniana. Icke sällsynt. Stockby flerst.; Koltorps skola; Herserud; Hersbyskogen; Hedvigsbergsskogen ; Gångsätra; Ekbacken. Viola canina X stagnina. Insamlad å tvenne lokaler: Längangen längs avloppsdiket till Koltlasjön, där hybriden först uppläcktes ”"/6 1916, och där den ehuru betydligt sparsammare (sannolikt till följd av torkan) hållit sig kvar även under 1917—18; Stockby vid en liten kärrhåla i Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 26 40)2 Stockbykärrets västliga kant, där ett exemplar upptäcktes nästan samti- digt. Under 1917 stod hybriden icke att finna på denna sistnämnda lokal, men under 1918 har den uppträtt i rätt stort antal. Viola hirtla. Ekholmsnäs; Gångsätra: Hedvigsberg och flerst.; Skärsätra nära villa Karlshäll; Torsvik ymnig i dike. "Viola odorata. På en gräsplan vid Katrinelund 1913. Viola palustris. Allm. på sumpiga lokaler inom hela ön. Viola Riviniana. Lika allm. inom skogs- och lövängsområdet som Viola arvensis på åkrar och backar. Viola Riviniana X palustris. Fyra individ anträffade i södra Hersby- skogen 1916. Viola stagnina. Långängen vid avloppsdiket ymnigt under regndigra somrar, sparsamt under torra; Stockby och Finedal rikligt i Stockbykär- ret; Skärsätra: Kottla hållplats sparsamt i ett litet kärr 1918. Viola tricolor. Utbredning och frekvens som Viola arvensis. Viscaria vulgaris. Allm. Woodsia ilvensis. Antecknad endast från Stockby en lokal, Torsvik en lokal. J. W. Håkanson. Några växtlokaler från Stockholmstrakten. Under exkursioner till olika delar av Stockholms yttre skärgård, vilka vi med understöd av Botaniska Sällskapet företogo sommaren 1917 i och för utförande av vissa botaniska undersökningar, gjorde vi även en del. floristiska iakttagelser, som visserligen icke äro av märkligare art men dock torde förtjäna ett omnämnande. Våra uppgifter gälla huvudsak- ligen Torö socken samt några öar och skär i Blidö och Rådmansö sock- nar. Listan omfattar dels sådana arter, som i »Stockholmstraktens väx- ter» ej finnas uppgivna för ifrågavarande socken — här angivna med ett (!) — dels sådana, som vi funnit på någon annan lokal inom socknen än den, som anges i nämnda arbete. För bestämningen av Rosa-for- merna stå vi i tacksamhetsskuld till rektor S. ALMQUIST. j Alopecurus ventricosus. Blidö (1): Svartlöga och Gräsgrund söder där- om. Rådmansö (!): St. Vånskär i Ut-Fredel. Artemisia absinthium. Torö () fl. Calamagrostis epigejos. Torö (!): Herrhamra. Carex magellanica. Rådmansö: St. Vånskär i Ut-Fredel. Clinopodium vulgare. Torö (It. a. Cynoglossum officinale. Ösmo (D: Norsbol. Cystopteris fragilis. Torö (1): Svärdsö. Epilobium collinum. Torö: Svärdsö. Epipactis latifolia. Torö” (!): vid vägen mellan Norrskog och kyrkan. Heracleum sibiricum. Torö (D: Svärdsö. Hippophaé rhamnoides. Blidö: Svartlöga. Hyssopus offi-. cinalis. Österhaninge: på banvallen vid Handens st:n förekommo både den rödblommiga och den blåblommiga formen. Juncus alpinus. Blidö: Svartlöga. J. filiformis. Österhaninge (): Lyckebysjön och Rudan vid Handens stn. J. supinus. Österhaninge (D: Lyckebysjön. Lathyrus palustris. Rådmansö: St. Vånskär i Ut-Fredel. Linnaea borealis. Torö (!): Herrhamra. Luzula nemorosa. Nacka (): Nackanäs, på sluttningen söder 403 om bron. Lycopsis arvensis. Torö (!): Oxnö. Lycopus europaeus. Torö (!): Mjösund. Matricaria discoidea. Rådmansö (1): St. Vånskär i Ut-Fredel vid fiskarbodarna. Mvyosotis laxa. Rådmansö (!) St. Vånskär i Ut-Fredel. Nardus strieta. Torö (!): Mjösund. Nymphaea candida: Österhaninge «(!): Lyckebysjön. Odonltites rubra. Torö (1): Trävik. Polygonum dumetoruim. Torö (!): Norrskog. Österhaninge: Vändelsö. Potamogaeton obtusifolius och .P. zosteraefolius. Solna: Ulvysundasjön vid Nytomta. Potentilla verna. Råd- mansö (!): St. Vånskär i Ut-Fredel. Rhynchospora fusca. Blidö (): Svart- löga. Rosa cinnamomea fl. pl. Nacka: vid vägen mellan Lilla Sickla och skjutbanorna. R. (villosa) molli-rotigera At. Blidö: Svartlöga och St. Ängsskär, R. (villosa glf) molli-rufuliformis At. Blidö: Svartlöga R. (tomentosa glf) geisingensis Wiesb. Blidö: Svartlöga. R. (tomentosa glf) umbelliftora Sw. Ösmo: Ekenäs. R. (gl) chavini Bap. Blidö: Svartlöga. R. (gl) cuneatula At. Rådmansö: St. Vånskär i Ut-Fredel. R. (gl) Wah- lenbergii Matss." (f. eurybasis) patricia At. Blidö: St. Ängsskär. R. (gl) Wahlenbergii Matss. "Öhrnii Matss. Rådmansö: St. Vånskär i Ut-Fredel. R. (gl) rufula Matss. Blidö: Svartlöga. KR. (gl) rufula Matss. "rufuli- formis At. Blidö: Svartlöga och Norrskär i Ängsskärs skärgård. R. (virf.) Wiltrockii At. Blidö: Svartlöga. Rubus caesius X idaeus. Blidö (): Svart- löga. R. nemorosus. Blidö (!): Svartlöga. R. Wahlbergii. Torö: Svärdsö. Ruppia brachypus. Torö (): Herrhamra. Scirpus acicularis. Österha- ninge (): Lyckebysjön, Scleranthus perennis. Torö (!) a. Senecio Jaco- baea Ösmo: Norsbol (antagligen samma fyndort, som anges i »Stockholms- traktens växter»: »>mellan Nibble och Tottnäs 1869—99»>.) Sonchus arven- sis. Torö (I) a. Sparganium ramosum och S. simplex. Österhaninge(!): Lyckebysjön. Spergula rubra. Österhaninge (!): Handens st:n vid Rudan. S. salina Vv. leiosperma. Blidö (): Svartlöga. Stachys silvatica. Torö: Svärdsö. - Utricularia minor. Blidö: Svartlöga. Vaccinium Oxycoccus. Torö (): Herrhamra. Verbascum nigrum xX Thapsus. Ösmo (!): Valsjö, bland stamarterna. Woodsia ilvensis. Torö (a. Zannichellia polycarpa. "Torö (!): Mjösund. G. Täckholm och H. Ekstrand. Några bidrag till kännedomen om Stockholmstraktens växter. | ; De uppgifter, som här nedan lämnas, härröra dels från fil. stud. ;K. 'BÄCKSTRÖMS herbarium, dels från äldre litteratur. Dessa senare uppr- gifter avse till största delen nya lokaler, men de avse även i några fall att komplettera tidsuppgifter. J Ur K. BäcKSTRÖMS herbarium stamma följande uppgifter. Alchemilla suberenata, Djursholm. Anthyllis Vulneraria, » ÅAsperula odorata, Ljusterö. Arrhenatherum elatius. Djursholm. Ja 404 Avena pratlensis, Djursholm. Bråchypodium pinnaltum, >» Calamågrostis lanceolata, Campanula rapunculoides, Carex ericelorum » —- caryophyllea, » Centaurion Erylhraea, Nynäs. Cerefolium sativum, Mörkö. Cicuta virosa, Ösby. Chrysosplenium alternifolium, Jättna. ”Diplotaxis tenuifolia, Persholmen, Utö. (Draba muralis, Väsbyholm. Euphorbia Cyparissias, Ljusterö. Geranium molle, Vindö. Habenaria montana, » Herminium Monorchis, Djursholm. Herniaria glabra, Ulriksdal. | Hippuris vulgaris, Brevik, Ornö. Jasione montana, Saltsjöbaden. Juncus alpinus, Värmdö. Lamium intermedium, Experimentalfältet. Lalhyrus pratensis, Djursholm. Linaria minor, » Luzula mulltiflora, » Melilotus albus, » Milium effusum, » Myosolis stricta, Ljusterö. Neslea paniculata, Djursholm. Orchis sambucina, Frösunda och Vindö. Orobus vernus, Vindö. Phalaris canariensis, Djursholm. Poa nemoralis, > Papaver Argemone, Svalnäs. Rumex maximus, Djursholm. » aqualicus, Öster-Telge, Södertörn. Sambucus nigra, Sandhamn. » racemosa, Djursholm. Samolus Valerandi, Sollenkroka, Vindö. Stellaria holostea, Väsby. "Vicia hirsuta, Vindö. >» angustifolia, Utö. Följande uppgifter äro dels hämtade ur släktingars brevsamlingar dels ur HARTMANS flora, 4:e upplagan. Adoxa moschatellina, allmän, Svartsjölandet, 1845. Alopecurus fulvus, Svartsjö, Edeby, 1845. Amaranthus Blitlum, Kungsholmen 1854. Androsace septentrionalis, mellan Hillershög och Litselby, 1845. 405 Anemone pratensis, Över-Järna kyrka 1854. Arctinm officinale, Stockholm flerstädes 1854. Brasscia Napus, Börstel, Ljusterö 1854. Calamagrostis Halleriana, Edeby 1843. Cochlearia danica, Ornö 18514. Conium maculatum, Svartsjölandet, 1845. Convallaria mulliflora, Convolvulus sepium, > » Elatine Hydropiper, Sätuna, > 1 Epilobium parviflorum, Alby, Botkyrka, 1854. Eriophorum alpinum, Mofjärd, 1845 Frankenia pulverulenta, Bellmansbysten å Djurgården, 1854. Fritillaria montana, Ulriksdal, 18354. Galium silvestre, Sparrsäter, 1854. » trifidum, Svartsjöviken, Kosundet, 1845. Geranium molle, Söderön v. Ytterby, 1854. Glyceria aquatica, Väsby, 1845. Heracleum sibiricum ” australe, Färingön, 1854. Hierochloe borealis, Mofjärd, 1845. Hypericum hirsutum, ELidö, Norrtälje, 1854. Lavalera thuringiaca, Hesselbyholm, Bergshamra, 1854. Linaria simplex, Ulriksdal, 18534. Lithospermum arvense, Nya kyrkogården, 1854. officinale, Tuna, Ekholmen, 184535. Lobelia Dortmanna, Svartsjölandet, 18435. Lolium arvense, Björkö, 1845. Medicago silvestris, Höggarn, 1854. Polygonum mite, Rävsholmen, 1845. Potamogeton crispus, Igelviken, 1845. > zosteraefolius, Hillershögsviken, 1845. » obtusifolius, Vendholmen, 1845. Poterium Sanguisorba, Svartsjö, 1854. Pinguicula vulgaris, Svartsjö, Björkö, 1845. Pedicularis sceptrum carolinum, Ensta, Täby, 1854. Ranunculus arvensis, Frötuna, 1854. Rheum raponticum, Trångsund, 1834. Rumex maximus, Ekensberg, Haga, Fatburen vid Djurgårdsbrunnsviken 1854, Nora träsk 1845. ; Rumex Patientia, Stockholm, 1854. » crispus X obtusifolius, Tjärhovet, 1854. Sambucus "racemosa, Experimentalfältet, 1854. Scorzonera humilis, Ulriksdal, Svartsjö, 1854. Scirpus uniglumis, Färingsön, 1845. » Tabernaemontani, Mofjärd, 1845. Sedum album Vv. pallens, Tullgarn å Fridön, 1854. Senecio Jacobaea, Ulriksdal, 1854. Sisymbrium Loeselii, Observatoriebacken, 18514. 406 Thlaspi alpestre, å ömse sidor om vägen till Marieberg, 1854. Trifolium striatum, Tyskbagarbergen, 1854. Vicia dumelorum, Sicklaön, Stockholm, 1854. De flesta ortsnamnen från år 1845 återfinnas på Svartsjölandet. O. Arrhenius: Ett litet bidrag till kännedomen om Stockholmstraktens växter. Somrarna 1899—1903 vistades undertecknad såsom skolpojke på Sand- hamn i Stockholms skärgård och insamlade därvid bl. a. en del växter på den bekanta ruderatplatsen därstädes. Flertalet av dessa växter lågo sedan obestämda i mitt herbarium, tills dess att nyligen dr Fr. B. AULIN haft godheten ägna dem en granskning, av vilken det framgått, att en del arter äro nya, dels för lokalen ifråga, dels för Stockholmstrakten, varför desamma här meddelas. Achillea Millefolium Vv. lanata Koch. 1899—1903. Astragalus virgatus Paer. Takttogs somrarna 1900 och 1901 i ett fåtal exemplar längst ned mot stranden, men kunde senare icke återfinnas. Carduus hamulosus Ehrh. Aug. 1900. Chorispora tenella DC. Juni 1902, sedan icke återfunnen. Gypsophila paniculata IL. Juli 1900 ett par exemplar, sedan ej åter- funnen. Medicago falcata L. f. gracilis. 1899—1903. Potentilla intermedia 1. 1899—1903. Triticum cristatum Scechreb. 1899—1903. Verbascum phoeniceum IL. Juli 1901, ej återfunnen. Carl-Axel Torén. Salix myrtilloides L. återfunnen vid Växjö. u Vid fjärilfångst å den s. k. Spetsamossen strax n. v. om Växjö i slutet av maj detta år påträffade jag till min stora överraskning flera buskar av Salix myrtlilloides IL. [ »Smålands flora» av N. J. SCHEUTZ, Växjö 1864, uppgives i en anmärk- ning, att ifrågavarande Salix-art för flera år sedan funnits å Spetsamos- sen av domkyrkosysslomannen J. FORSANDER, och samma uppgift läm- nas också i sista upplagan av HARTMANS flora, Stockholm, 1879. Då mig veterligt något senare fynd från denna lokal ej offentliggjorts, ser det sålunda ut, som om det Forsanderska vore det enda hittills kända. Emellertid har seminarieadjunkten H. LUNDÉN, Strängnäs, i sommar med- delat mig, att han år 1904 funnit en buske av S. myrtilloides i kanten av Spetsamossen på antagligen endast ett 20-tal meters avstånd från mins 407 fyndplats, men att han sedermera trots ivrigt sökande ej lyckats åter- finna den. Att LUNDÉN vid sitt sökande ej heller iakttog växten på det ställe, där jag nu funnit den, torde bero därpå, att mossen mellan de båda fyndplatserna är mycket sank och därför i allmänhet svårtillgäng- lig. Det är ju förvånande, att så lång tid som nära ett halvt sekel för- flutit från tiden för det ursprungliga fyndet till växtens återupptäckande. Detta kan dock möjligen förklaras därigenom, att FORSANDER enligt upp- gift i SCcHEUTZ' flora gjort sitt fynd å annan, redan före 1864 uppodlad del av mossen. Tydligen har man sedermera ej misstänkt, att arten haft någon större utbredning på mossen, utan tagit för givet, att den vid Forsanderska fyndplatsens uppodling helt och hållet utrotats, och därför ej på allvar eftersökt den. S. myrtilloides förekommer å Spetsamossen huvudsakligen på Sphagnum- tuvor tillsammans med Calluna vulgaris, Myrtillus uliginosa, Menyanthes trifoliata, Carex filiformis, steril Phragmites communis samt enstaka, ungefär meterhöga buskar av Betula odorata och Pinus silvestris. Bland övriga i mossen växande arter märkas Empetrum nigrum, Oxycoccus palustris, Erica tetralix, Drosera rotundifolia och intermedia, Utricularia intermedia, Luzula multiflora, Eriophorum alpinum, Rhynchospora alba och fusca, Carex livida, limosa, pauciflora och dioica m. fl. AV hybrider har jag funnit S. repens X myrtilloides, S. aurita X myr- tilloides samt en buske, i vilken enligt lektor J. A. O. SKÅRMAN och doktor BJÖRN FLODERUS med stor sannolikhet ingå tre arter, nämligen S. myrtilloides, S. aurita och S. repens. En buske, tillhörande huvudarten, utmärker sig genom sina ovanligt små blad, 10—12 Xx 3—5 mm. Att S. myrtilloides å de båda Smålandslokalerna vid Växjö och i Södra Vi, norr om Vimmerby, är en glacialrelikt torde väl få anses oomtvist- ligt; härför talar beträffande Växjölokalen förekomsten å densamma av Carex livida i ganska stor mängd (jfr J. A. O. SKÅRMAN, Salix myrtil- fördes: fonnem uti Trysil i Norge; —' Sv. Bot: Tidskr. 1918, sid. 243) I det å Växsjö h. allm. läroverk förvarade Scheutzska herbariet finnes intet exemplar av S. myrtilloides från Spetsamossen men väl tvenne från Södra Vi, det ena taget 1869, det andra 1879. JA 6 Brundin. Ett nytt Carex-exsickat. Docenten vid universitetet i Hälsingfors ÄLVAR PALMGREN har till- ställt Svensk Botanisk Tidskrift nedan återgivna meddelande. Sedan år 1898 har undertecknad under ett flertal somrar i naturen varit sysselsatt med studier över Carex-gruppen Fullvellae Fries. Nämnda grupp, som i Fenno-Skandien räknar arterna C. flava L., C. lepidocarpa Tausceh, C. Oederi Ehrh., C. Hornschuchiana Hoppe, C. extensa Good., C. 408 distans L.,>; C. binervis: J.rE:; Sm, och €-punectata, Gaud., hör somikant till de mest kritiska inom ; släktet. Dels äro en del arter, främst C. le- pidocarpa och i all synnerhet C. Oederi, mångformiga och därtill i en del former mycket avvikande från det, som kan anses representera typen för arten, med karaktärer, som låta dem skenbart nära ansluta sig till närstående arter. Så skiljer sig exempelvis underarten oedocarpa Ands. i extrema exemplar så starkt från den centrala typen för C. Oederi, att exempelvis ASCHEKSON och GRAEBNER låtit förleda sig att i sin »Synop- sis der milteleuropäischen Flora» upptaga formen såsom underart under C. flava. Den sydliga C. lepidocarpa uppträder i Jämtland i en form med en:del av de för denna art specifika egenskaperna så modifierade, alt grova exemplar bliva förvillande lika C. flava. Då härtill kommer, att ståndortens beskaffenhet starkt trycker sin prägel på några bland arterna, särskilt på Carex Oederi och kanske i ännu högre grad på C. lepidocarpa, varav på bördig, fuktig jord vuxna exemplar ofta förväxlas med C. flava, medan åter exemplar, vuxna på torr ståndort, oftast be- finnas bestämda som C. Oederi, blir det förklarligt, att felbestämningar bliva rätt vanliga, redan då det blott gäller arterna. Än vanligare är felbestämning av hybriderna, varav en del kombinationer nära nog regel- bundet anträffas på lokaler, där stamarterna förekomma. Endast den omständigheten, att formkretsarna C. flava, C. lepidocarpa och C. Oederi icke rätt begränsats — bl. a. genom det fullkomligt oriktiga hänförandet av, C. ”oedocarpa Ands., som dock nära ansluter sig till C. Oederi, till C. flava, med vilken den strängt taget endast förenar den grova växten i förening med en sannolik felbestämning av bastarderna nämnda arter emellan kan förklara ASCHERSONS och GRAEBNERS uttalande på anfört ställe, det nu åsyftade former övergå i varandra, något som dock alls icke är fallet. I förhoppning att därigenom kunna underlätta en rätt bestämning av till gruppen Carices fulvellae hörande former och hybrider sammanställde undertecknad år 1910 i 10 exemplar en 60 num- mer räknande exsickatsamling, vilken under titeln A. PALMGREN: Cari- ces fulvellae Fries som gåva utdelades bl. a. till museerna i Hälsingfors, Stockholm, Uppsala, Lund, Köpenhamn, Kristiania och Petersburg. Vid exsickatets sammanställande har som ögonmärke legat en strävan att av de kritiska arterna framlägga exemplar från ståndorter av olika slag, delvis (för C. lepidocarpa) av exemplar från samma lokal, men insamlade under olika (torra och våta) somrar. Till belysande av bastarderna har jag åter sökt överkomma exemplar från lokaler, där helst blott tvenne av hithörande arter finnas representerade; detta i syfte att till utgångs- punkter vid bastardernas bestämmande erhålla absolut säkra typexem- plar. Exsickatet räknar följande former: C. lepidocarpa Tausch septentrionalis Palmgr. (N:o 1—13, Aland; N:o 42—51, Gottland). C. lepid. "septentr. var. turgida Palmgr. et Florstr. (N:o 14—16, Åland). C. lepid. "septentr. f. Jemtlandica Palmgr. (N:o 52—354, Jämtland). C. flava L. (N:o 17—18, Åland; N:r 19, Norge). C. flava X lepidocarpa var. turgida (N:o 20—25, Åland). "+ CO. flava X Oederi (N:o 26, Åland). l 409 C. lepidocarpa var. turgida X Oederi (N:o 60, Aland). C. Hornschuchiana Hoppe f. typica (N:o 27—28, Aland). C. Hornsch. var. Eckeröensis Lindb. fil. et Palmgr. (N:o 29-30, Aland). C. flava X Hornschuchiana f. typica (N:o 32, Åland). C. -flava X Hornsch. var. Eckeröensis (N:o 33—34, Åland). C. Hornschuchiana f. typica X lepidocarpa "septentrionalis (N:o 55—58, Gottland). C.: Hornschuchiana var. Eckeröensis X lepidocarpa "septentrionalis (N:o 31, Åland). C: Hornsch. f. typiea X Oederi (N:o 35—40, Aland, N:o 59, Gottland). C. Hornsch. var: Eckeröensis Xx Oederi (N:o 41). Min förhoppning är alt instundande höst bliva i tillfälle att med nya nummer komplettera exsickatet. Frånsett ökat material av redan repre- senterade former vore det avsikten att framlägga exemplar även av nu resterande former: C. extensa Good., C. distans L., C. puncetata Gaud. och C: binervis J.: E. Sm. samt framförallt av den polymorfa: C: Oederi. Då mitt exsickat utgivits och allt framgent kommer att utgivas som gåva, vågar jag nu vända mig: till nordens botanister med en anhållan om bidrag till mitt exsickat. Exsickatet sammanställes, såsom redan nämnts, i en upplaga om 10 exemplar. På det att de utdelade exemplaren må bliva fullt konforma, tarvas dock ett något större utgångsmaterial, helst åtminstone 15 rikliga ark. Exemplaren torde insamlas på möjligast be- gränsat område. Önskvärd är anteckning om ståndortens beskaffenhet samt uppgift om övriga på lokalen förekommande Carices fulvellae ; prov- exemplar av dessa förhöja materialets värde, särskilt där fråga blir om bestämning av bastarder. Värdefullast är material med mogna — men ej övermogna, lätt avfallande — frukter. Då jag för närvarande även är sysselsatt med utarbetande av en monografi över Fenno-Skandiens Carices fulvellae, för vilket ändamål — med tillmötesgående av vederbörande prefekter — deti de stora nordiska museerna förvarade materialet allaredan år 1910 blivit granskat, utbeder jag mig ännu friheten att, med tanken närmast fästad vid en blivande framställning av formernas utbredning, få begagna mig av tillfället att hos botanister anhålla om att till granskning få emottaga samlingar av nu ifrågavarande Carices. Hälsingfors den 13 maj 1918. Alvar Palmgren. Docent i botanik vid Universitetet i Hälsingfors. Adress: Andrégatan 19, Hälsingfors. Lepidium Smithii Hook., en för Sveriges adventivflora ny art. Under en exkursion i Hova, Västergötland, den 9 juni 1916 iakttog jag vid egendomen Kroppfjäll ej långt från sjön Skagern å en i träda liggande 410 åker en Lepidium-form av ett i ögonen fallande, ovanligt och främmande utseende. Vid företagen granskning visade den en påfallande likhet med Lepidium campestre (1..) RR. Br., särskilt beträffande blad, blomställning och blommor, vilka delar samtliga i fråga om dimensioner och utseende i allmän- het tycktes nära nog fullständigt överensstämma med denna art. Men å andra sidan företedde den en påtaglig olikhet däruti, att stammen icke såsom hos- Lepidium campestre förhöll sig enkel och upprätt utan i stället redan vid roten grenade sig i ett flertal stjälkar, som alla voro nedliggande och från rothalsen radiärt strålade ut i olika riktningar längs marken. Den normala Lepidium campestre med sin upprätt växande, åtminstone nedtill ogrenade stam hade jag samma dag funnit på en åker vid Gud- hammar ungefär 1 km därifrån, men vid Kroppfjäll stod icke ett enda individ av densamma att upptäcka. Den härstädes växande formen med förgrenad, nedliggande stjälk förekom däremot i stor mängd: exemplarem kunde nämligen gott räknas i 100-tal. Några dagar senare fann jag i en fodervall vid torpet Kurland under egendomen Melltorp ej fullt X km norrut från Kroppfjäll samma Lepidium-form, dock ej på långt när i liknande rikedom. Slutligen påträffade jag vid gården Björkåsen i samma trakt den 4 augusti ett enstaka, fruktificerande exemplar, vilket sedermera blev av värde vid det slutliga identifierandet av ifrågavarande: Lepidium-form, vilken alltså 1916 i Hova blivit konstaterad på tre skilda platser. Under sommaren 1917, då åkern vid Kroppfjäll bar råg, syntes växten icke till, åtminstone icke i de för undersökning tillgängliga delarna, men: då jag den 19 juni sistlidna sommar ånyo besökte samma åker — nu en första årets vall — fann jag bortåt ett 40-tal kraftiga och väl ut- vecklade, delvis överblommade individ. Ett några dagar senare företaget försök att återfinna Lepidium-formen även vid Melltorp gav däremot negativt resultat, varav dock naturligtvis icke med nödvändighet följer, att den därstädes försvunnit. Efter min återkomst till Stockholm hösten 1916 genomgick jag Riks- museets samling av skandinaviska Lepidium-former utan att där finna någon av nyss antydda utseende. Efterforskningar gjordes efter hand även på andra håll, men ingenstädes kunde någon Lepidium identisk med Hovaformen uppbringas. Denna, vars säregna och karakteristiska yttre knappast kunde vara av tillfällig natur eller ha framkallats av några lokala förhållanden, föreföll alltså vara av ovanligt slag. När- mast låg till hands syntes det att tolka den som en mutation av Lepidium campestre med hänsyn till den väsentliga överensstämmelsen med denna art. Först innevarande år har detta Lepidium-fynd blivit utrett, och det har nu visat sig, att det icke är fråga om en form av Lepidium cam- pestre utan i stället en självständig art — åtminstone på de flesta håll som egen art uppfattad — och så vitt bekant icke som sådan förut an: märkt i vårt land, ehuru faktiskt såsom nedan skall visas flera gånger tidigare insamlad. För uppklarandet härmed står jag i tacksamhets- skuld till amanuensen doktor H. DAHLSTEDT, som genom en lycklig till- fällighet i vintras kom att kasta en blick på Riksmuseets samling av ut- 411 ländska Lepidium-former och därvid fäste sig vid en art, som han tyckte: äga en avgjord likhet med formen från Hova. Vid företagen jämförelse- befanns överensstämmelsen vara fullständig. Denna art, med vilken föreliggande från Hova sålunda konstaterats- vara identisk, heter Lepidium Smithii Hook. och är en västeuropeisk art, hemmahörande i Stor-Britannien, där den enligt flororna flerstädes. skall vara allmän, samt vidare i Belgien, Frankrike, Spanien och Portu- gal. Den står onekligen mycket nära Lepidium campestre, vilket också. uttryckligen framhålles av flera florister — t. ex. engelsmännen BENTHAM och HooKER; fransmannen GASTON BONNIER uppställer den som under- art till L. campestre — men är dock ganska tydligt skild från denna i flera hänseenden. Först och främst kännetecknas den sålunda, såsom ovan framhållits, av den vid basen rikt förgrenade, nedliggande stjälken: vidare utmärkes den genom något större hårighet, spetsigare och mera markerat tandade blad samt genom den glatta och släta frukten med det icke obetydligt utanför inskärningen i dennas spets utskjutande stiftet +— det senare ett mycket gott kännetecken (jfr L. campestre med fruktens. yta vårtig av små upphöjningar samt med ett stift, som nätt och jämt når utanför inskärningen i fruktens spets). Huru och när denna Lepidium Smithii Hook. inkommit till Hova är: alldeles okänt. Sannolikt har det skett med utländskt frö, säkerligen dock ej direkt utan på omvägar. Mycket möjligt är, att den förskriver- sig från någon annan del av provinsen, liksom att den kan ha funnits härstädes sedan till och med ett eller annat tiotal är tillbaka. Nyss nämndes, att Lepidium Smithii Hook. veterligen ej förut an- märkts i vårt land. I Riksmuseets herbarium föreligger emellertid ett exemplar, som efter vad jag i våras kom underfund med, otvetydigt ådagalägger, att denna art verkligen tidigare blivit funnen hos oss. Detta exemplar, som är insamlat i juni 1896 vid Göteborg av HJALMAR WIJK, och som är signerat »Lepidium campestre (£L.) BR. Br.>, iakttog jag visser: ligen 1916 och kunde då ej undgå lägga märke till, att det företedde en viss likhet med Hovaformen, men alldenstund exemplaret på ett tidigare- stadium synbarligen varit utsatt för skada — det förefaller att ha blivit avbetat eller avslaget — antog jag, att här förelåg en tillfällig anomali, framkallad av det övergångna våldet, varför jag ej vidare fäste mig vid detsamma. När jag sedan i början av detta år underkastade exemplaret en förnyad granskning, särskilt med hänsyn till frukten, befanns det- samma vara en ren och tydlig Lepidium Smithii, som således insamlats. i vårt land för mer än 20 år sedan. Men ej nog härmed. Från doktor SELIM BIRGER mottag jag kort efteråt ett meddelande, att i hans herbarium förefanns en Lepidium- form, ännu tidigare insamlad nämligen den 4 juli 1887 vid Kalmar av JoH: WICKBOM och likaledes av insamlaren betecknad som L. campestre (L.) RB. Br., vilken föreföll att äga starkt släkttycke med arten från Hova. En omedel- barligen företagen undersökning bekräftade, att här förelåg ett nytt exemplar av Lepidium Smithii. Vidare har doktor DAHLSTEDT benäget underrättat mig, att bland växter, som under detta år inkommit till Riksmuseet, befinna sig ylterligare 2 exemplar, det ena insamlat i Små- 112 land, Törneby den 29 maj 1892 av H. A. TULLGREN och det andra vid Pixbo utanför Göteborg 1916 av FOLKE LUNDBERG. Båda dessa äro eti: ketterade »Lepidium campestre (1L.) BR. Br.» men tillhöra alldeles uppen- bart Lepidium Smithit. Sålunda är Lepidium Smithii Hook. nu känd från såväl öst- som väst- kusten och därtill från tvenne provinser inuti landet. Detta i förening med några av fyndens jämförelsevis rätt höga ålder talar onekligen starkt för sannolikheten, att arten förefinnes även i andra delar av lan: det, ehuru den på grund av likheten med Lepidium campestre blivit förbisedd. J. A. O. Skårman. Ännu ett bidrag till kännedomen om Cuscuta europaeas svenska värdväxter. Med anledning av professor V. B. WiTTROCKS avhandling »Om Cuscuta europaea L. och hennes värdväxter» i Svensk Bot. Tidskr. 1909, ha gång efter annan i denna tidskrift influtit meddelanden om växter, å vilka Cuscuta europaea L. befunnits parasitera, men som ej finnas upp- tagna i WirTtTROCKS utförliga förteckning över de av honom kända svenska värdväxterna. Under de båda sistförflutna somrarna har jag i Väster- gölland anträffat nyssnämnda Cuscuta-art flera gånger och därvid funnit den hemsöka åtskilliga växter, som helt visst mera sällan torde vara ut- salta för angrepp av denna ovanligt mångfrestande parasit. Då några av dessa veterligen icke förut iakttagils såsom värdväxter för Cuscula; synes det vara lämpligt, alt de erhålla ett omnämnande. De här nedan uppräknade lokalerna för Cuscuta europaea äro alla be- lägna i norra delen av provinsen, nämligen i socknarna Amnehärad, Hova, Älgarås, Finnerödja och Undenäs. I Amnehärad fann jag den 12 juli 1917 Cuscula europaea i stor mängd vid gården Hult, belägen söder om innersta delen av den i sydvästlig riktning inskjutande viken av Skagern, som går under namn av Noret. Cuscuta parasiterade här huvudsakligen på Urtica dioica och Humulus Lupulus men därjämte på bl. a.: Cirsium' lanceolatum, Hypericum quadran- gulum, Acer platanoides (en mindre buske), Rumex Acetosa och Pteris aquilina. Av dessa intressera främst Cirsium lanceolatum och Pteris; båda förut så vitt jag vet icke kända såsom värdväxter för Cuscuta europaea. Ett odelat nöje var det att iakttaga, huru snärjan gått tillväga gent- emot den grovvuxna tisteln (blott 1 ex. av den sistnämnda arten fanns på platsen, men detta var kraftigt utvecklat. Alldeles fruktlöst hade den riktat sina attacker mot själva tistelstjälken. Dennas täta och yviga hår- beklädnad hade härvidlag skänkt överhud jämte underliggande vävnarz der ett utmärkt skydd. På flera ställen hade Cuscuta-trådarna i täta spiraler slingrat sig kring tistelns stam, men vid närmare undersökning visade det sig, att trådvarven voro fästade uteslutande och ganska löst 413 vid hårbeklädnaden, som de här svagt utvecklade haustorierna ej för- mått genomtränga, varför de också ganska lält kunde lösgöras. Större framgång hade emellertid parasiten haft i sina anfall på tistelns blad. De mindre och smalare bladflikarna voro sålunda i ej så få fall ordent- ligt omvirade av snärjans trådar, som här synbarligen tagit revanche för det föregående nederlaget och skickat kraftiga haustorier in i blad- massan på såväl den undre som den övre bladytan. Om vådan och risken för vissa växter attråka ut för Cuscula europaea vittnade vältaligt vid detta tillfälle en stor, ca. 80 centimeter hög Anthris- cus silvestris, som fallit offer för en myckenhet Cuscuta-revor, vilka mass- vis snott sig kring densamma. Den var nämligen med alla sina blad och grenar ända ned till marken fullständigt död. Att det var parasiten, som åstadkommit dödsfallet, syntes framgå därav, alt åtskilliga andra lika storvuxna individ: av Anthriscus, vilka växte blott ett eller annat steg därifrån, och vilka undgått angrepp från Cuscuta, samtliga voro levande och fullt friska. Något liknande har jag iakttagit endast vid ett tillfälle ytterligare (d. !9/7 1918), och även då var offret Anthriscus silvestris. Möjligen är kanske detta ej så ovanligt, men varken hos WiTTRKOCK eller i någon av de senare Cuscuta-uppsatserna finnes något exempel anfört på denna parasits förmåga att utsuga och döda sina värdar. Att icke alla härvidlag äro lika motståndskraftiga som Urltica dioica, vilken trotsande alla massangrepp från Cuscula städse synes reda sig. gott, kan väl a priori tagas för avgjort. Generella uttalanden, enligt vilka växter, som angripits av Cuscula-arter, kunna tyna bort och dö, finnas flerstädes (se t. ex. O. KIRCHNER, »Flora von Stuttgart und Umge- bung mit besonderer Beräcksichtigung der pflanzenbiologischen Verhält- nisse», sid. 549). Från Hova äro tre lokaler kända för Cuscuta europaea, nämligen He- derna, Bråta och Bjärke. Vid Hederna sågs Cuscuta den 13 juli 1918, likaledes mest å brännässla och humle. Men härförutom befanns den pårasitera på bl. a. Myosolis arvensis, Ribes nigrum (i stor utsträckning), Ranunculus repens, Festuca elatior, Poa pratensis, Alopecurus pratensis och Equisetum arvense. Vid Bråta den 31 juli 1918 hemsökte Cuscuta nästan uteslutande Urtica dioica, men anträffades jämväl å Convolvulus sepium. Vid Bjärke konstaterades parasiten samma dag — förutom på Urlica dioica — å Acer platanoides, Stellaria media och Chenopodium album. I Älgarås har Cuscula europaea under en lång följd av år iakttagits. vid Segolstorp, varest den ursprungligen varit inskränkt till Urltica dioica. Från en närbelägen trädgård har sedermera efter hand bland nässlorna inkommit Prunus Cerasus, huvudsakligen som rotskott, och dessa unga telningar har Cuscula jämväl angripit med påtaglig framgång. Under trenne somrar (1916—1918) har jag funnit ett stort antal skott av nämnda Prunus-art omsnärjda av Cuscuta-revorna, varvid haustorierna företrädes- vis hållit sig till de unga kvistarnas stamdelar. Såvitt jag känner, har Prunus Cerasus i vårt land ej förut blivit anmärkt bland värdväxterna för C. europaea (men väl Prunus spinosa och P. Padus; jfr S. G:son BLoMQviIsTt, »Ett bidrag till kännedomen om Cuscuta europaeas värd- 114 växter», 'Sv. Bot. 'Tidskr. 1913; ock C: PrEJEL, »En ny värdväxt lor Tuscuta europaea L.>, Sv. Bot. Tidskr. 1916). Vid Spigården -— likaledes i Älgarås — iakttog jag den 11 juli 1918 Cuscuta europaea å en stor mängd växtarter, bland vilka brännässlan såsom vanligt dominerade. Av övriga må särskilt framhållas: Erigeron acris, Veronica Chamaedrys, Hypericum quadrangulum, Ranunculus repens, Rumex cerispus, Festuca elatior och Poa pratensis. I utomordentligt stor myckenhet anträffades den 25 juli 1917 Cuscuta europaea vid Backgården i Finnerödja — nära Bodarnesjön på gränsen till Närke. En gammal försummad humleplantering var här på en sträcka av minst 6 å 7 meter nära nog alldeles övertäckt av Cuscuta, som också angripit bl. a. några nedhängande grenar av en bredvidstående Ulmus montana. Emellertid föreföll det, som om almen icke skulle hava fallit parasiten riktigt i smaken, enär denna senare endast undan- tagsvis, trots riklig kontakt med almens kvistar, hade utbildat haustorier. Dessa hade i så fall huvudsakligen uppstått vid beröring med blad- skaften; i några fall hade de angripit barken hos några yngre grenar, men alls icke bladskivorna (hos lind, angripen av Cuscuta, har WiTTROCK gjort en alldeles motsatt iakttagelse: »parasiterar blott på bladskivorna, ej på grenarna eller bladskaften»). Vid Näs i Undenäs upptäckte jag Cuscuta europaea den 1 juli 1918. Den förekom här huvudsakligen på Urtica dioica. Bland övriga växter, som den hemsökte, märkas: dCirsium arvense, Veronica Chamaedrys, Po- tentilla anserina, Geum rivale, Ranunculus repens, Rumex Acetosa, Festuca elatior och Poa pratensis. Vidare må anföras, att läroverksadjunkten ALFR. STALIN vid Stångsäter i Säters socken norr om Skövde sommaren 1917 funnit Cuscuta europaea ÅA ett 20-tal olika arter, bl. a. å Cirsium arvense, Mercurialis perennis och Phegopteris Dryopteris. Slutligen vill jag nämna, att jag för åtskilliga år sedan vid Sigtuna sett ifrågavarande parasit å Alliaria officinalis, ett så till vida anmärk- ningsvärt fynd, att de hittills kända representanterna för familjen Siliquosae bland Cuscutas värdväxter utgjorts av blott tvenne, nämligen Arabis hir- suta och Turritis glabra. Samtliga här ovan uppräknade värdväxter för Cuscuta europaea med undantag av Acer platanoides och Anthriscus silvestris samt naturligtvis brännässla och humle saknas i WITTROCKS (1. c.) förteckning över para- sitens svenska värdväxter. Ett flertal av dem äro emellertid tillfinnan- des på den kompletterande artlista, som några år senare lämnades av BLOMQVIST (1. c.), nämligen: Cirsium arvense, Veronica Chamaedrys, Hy- pericum quadrangulum, Geum rivale, Potentilla anserina, Rumex Acetosa och Poa pratensis. De återstående arterna — till antalet 18 — som tidi- gare icke blivit angivna som värdväxter för Cuscuta europaea, åtminstone icke i vårt land, äro alltså följande: Cirsium lanceolatum, Erigeron acris, Convolvulus sepium, Myosotis ar- Dvensis, Mercurialis perennis, Prunus Cerasus, Ribes nigrum, Alliaria officinalis, Ranunculus repens, Stellaria media, Chenopodium album, Ru- 415 mex cerispus, Ulmus montana, Festuca elatior, Alopecurus pratensis, Pteris aquilina, Phegopteris Dryopteris och Equisetum arvense. Hela antalet i Sverige funna värdväxter för Cuscuta europaea —-- som 1909 av WITTROCK beräknades till 106, och som genom BLOMQVISTS fynd på Öland 1913 steg till 151 — uppgår genom senare tillkomna iakttagel- ser numera till den onekligen aktningsbjudande siffran 172. En dylik kosmopolitism hos en parasit torde väl vara något fullkomligt enastående. Anmärkningsvärt förefaller, att medan Urtica dioica av alla dessa otvivelaktigt är den av Cuscuta europaea helst och oftast uppsökta värd- växten, har samma parasit ännu ingen gång blivit funnen på vår andra, föga mindre allmänt förekommande Urtica-art, U. urens. Att Cuscuta europaea, som synes utan någon tvekan angripa vitt skilda arter inom olika släkten, skulle vara oförmögen eller obenägen att parasitera å ITpfip » 2 rå Zz r « i hd Urtica urens är väl dock knappast troligt. JESA TO Skårman: Några nya gottländska värdväxter för Cuscuta Epithymum Murr. I ett meddelande till denna tidskrift 1914 (sid. 379) har jag lämnat en förteckning från fem lokaler på tillsammans 91 arter, som tjänat som värdväxster för ovannämnda parasit. Vid en förnyad granskning av :strandängen vid Klintehamn d. ?/9 1916 fann jag några förut förbisedda arter, som härmed bifogas föregående lista, nämligen: Festuca arundinacea, Rhinanthus major, Linum catharticum, Sesleria coerulea, Plantago maritima, Triodia decumbens. Ranunculus acris, Vidare kom jag i tillfälle att iakttaga parasiten på en örtbacke vid järnvägen nära Vible (d. !?/9 1916). Här påträffades 43 värdväxter, bland vilka följande 7 voro nya: Agrimonia Eupatoria, Hypochaeris maculata, Anemone pratensis, Primula veris, Campanula persicifolia, Trifolium medium. Geranium sanguineum, De på Gottland iakttagna värdväxterna utgöra efter dessa tillägg så- lunda 105 arter. Vid Klintehamn voro förhållandena sådana, att ingen fanerogam art hade undgått angrepp av parasiten, där denna var rikligt utvecklad. Detsamma torde gälla på de allra flesta växtplatser. Gräs, som ha fina strån, såsom Festuca ovina, Briza media o. d., eller som äro' försedda med särskilt hård epidermis, såsom Festuca arundinacea, åtnjuta dock 416 relativt skydd. De arter; som på de nu nämnda lokalerna företrädesvis hade angripits, voro Åchillea, Cenlaurea, Chrysanthemum, Filipendula hexapetala, Galium. verum, Medicago falecata och Plantago lanceolata. K. Johansson. Tvenne växtfynd på Öland. Ständigt bosatt i Ryssland under nära ett kvarts sekel, har jag, på grund av min praktiska verksamhet haft ytterst få tillfällen att idka botaniska studier , i, Sverige. Först under de två senaste somrarna har gag sammanlagt haft sju veckor disponibla, vilken tid jag använt för att ägna någon uppmärksamhet åt halvgräsen i trakten kring Borgholm. Innan jag nu lämnar den förtjusande ön, som i mycket påminner om halvön Krim, såväl till vissa strandpartiers utseende, som till växtlig- hetens exotiska prägel och artrikedom, koncentrerad på en ytterst liten yta, vill jag meddela ett par rön, som kanske kunna vara av intresse. Juncus subnodulosus Schrank [J. obtusifltorus (Ehrh.) Hoff.] har jag fun- nit på valtensjuk mark nära Köpinge kyrka. Beståndet är relativt stort, men en jämförelsevis vidsträckt yta upptages av sterila stånd. Då denna vackra art i flororna endast finnes upptagen för Gottland och Skåne, anser jag mig hava påträffat densamma för första gången på Öland. Säkerligen är växten spridd genom förmedling av fåglar. Carex contigua Hoppe var. sanguinea Lindq. (var. nov). Strån och blad slaka, nedliggande, radierande, de förra 70—112 cm långa, de senare ca. 1 —3 av strånas längd. Strävheten hos strån och blad, även- som slidor oeh ligulx äro såsom hos C. contligua. Bladen äro 2—3 mm breda, liksom stråna av mörkgrön färg. Rotsystemet är normalt utvecklat, men de svarta fransarna kring strå- basen, ävensom stråbasen själv, äro relativt svagt utvecklad. Birötterna bilda ett starkt knippe. Deras färg är mörkviolett, vilken färg övergår i blodrött, om de i friskt tillstånd dragas mellan fingrarna till bristning. Tuvningen är ytterst lös, ca. 5—10 strån i varje tuva. Axet är 2—3 cm långt, småaxen närsittande — de nedre något åtskilda. Varje småax innehåller 6—38 starkt utvecklade fruktgömmen av mörkgrön färg. Fruktgömmena utgöras dels av normalt utvecklade, såsom hos C. contigua, med en längd av 4—6 mm, dels av onormalt utvecklade, med en längd upp till 8 mm och rent kilformigt utseende (möjligen zooce- cidier). Alla ax innehålla dock ej fruktgömmen aåv iden senare typen. Nöten i de normalt utvecklade fruktgömmena är 2—2,; mm lång, 2,5. gång längre än bred, avlångt oval och fertil. Honfjällen täcka fruktgömmena till + av deras längd och äro i övre delen starkt hinnaktiga med utsträckning av detta fält mot basens sidor. Det gröna fältet är reducerat: till en: kilformig fläck vid basen. Dessa båda fält skiljas av en mörkviolett strimma. På senare påträffade 417 långa strån, som växa spridda (troligen yngre), hava honfjällen i sin helhet en mörkviolett anstrykning, och det hinnaktiga fältet är minimalt. Färgen är således densamma som hos birötterna. Denna form växer dels på humusrik lundmark, som om vårarna står under vatten, dels på gräsrik, halvtorr oeh beskuggad mark. Miljö I: C. hirta L., C. silvatica Huds., Juncus effusus L., Lycopus europaeus L., Mentha aquatica L., m. fl. Miljö II: OC. silvatica L., C. divulsa Good., Campanula persicifolia 1. Epipactis latifolia (L.) Moench. m. fl. Växer sparsamt i Slottsskogen vid Borgholm. Växten har ett ytterst frappant utseende på grund av sitt växtsätt, de väl utvecklade stråna, mörkgröna fruktgömmena samt brokiga hon- fjällen. Den synes stå närmast C. contigua Hoppe var. longissima Tausch, men skiljer sig genom de kortare axen, mera närsittande småaxen, de knappast nerviga fruktgömmena samt genom rötternas och honfjällens karakteristiska färg. Jag tror mig därför kunna föreslå ett nytt formnamn och inrangerar växten efter Oberpfarrer G. KÖUKENTHALS var. longissima Tausch med ovan anförda benämning. Tvenne exemplar äro överlämnade till Riksmuseets botaniska avdel- ning i Stockholm. Exemplar har även sänts till docenten ALVAR PALM- GREN, Hälsingfors. Kring Borgholm med närliggande trakt, begränsad av en cirkelbåge genom Köpinge by, har jag påträffat 31 huvudformer av släktet Carex och ca. 14 i G. KUKENTHALS standardverk upptagna former. Det måste anses såsom en ovanligt vacker koncentrering av huvudformer, om man betänker, att subarktiska zonen blott uppvisar ca. 212 huvudarter. Hela europeiska Ryssland — Kaukasien undantaget — räknar blott ca. 125 huvudarter, alltså icke mycket mera, än vad hela Skandinavien kan uppvisa. På grund av markens växlande karaktär är formrikedomen antagligen mycket större kring Borgholm än annorstädes hos oss. Ett kort besök vid Vedborms och Borga träsk på norra Öland övertygade mig om, att ett speciellt studium av Ölands Carices vore en sak, väl värd en vetenskapsmans uppmärksamhet. Kring Borgholm har jag icke påträffat några hybrider. Borgholm i augusti 1918. Hj. Lindquist. [ bam | Svensk Botanisk Tidskrift 1918. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 1918. Bb. 12, H. 3. IN MEMORIAM Ernst Adlerz. £YTSISA NE 103318. Den 8 mars innevarande år avled lektor ERNST ADLERZ på länslasa- rettet i Örebro efter operation för en tarmåkomma, varav han lidit i många år, och som tidtals nedsatte hans arbetsförmåga och livsglädje. Med honom bortgick en av Sveriges bästa lärare i naturalhistoria och spe- ciellt botanik, som besatt mycket grundliga kunskaper i sitt fack och ådagalade ett berömvärt nit såväl i sin undervisning som i sitt museums vård och förkovran. Vid hans läro- verk tåldes icke någon humbug ens i fråga om lärjungarnas herbarier, ty de kontrollerades samvetsgrant varje höst av honom själv och hans med- lärare, och denna tjänstgöring upp- togs som jämvärdig med rättning av skripta i katalog och årsredogö- relse. Örebro läroverk är ett av de få, om icke det enda läroverk i vårt land, där denna regel införts, en åt- gärd, som tydligen var avsedd att öka ansvaret och betydelsen av herbarie- genomseendet, ett arbete, som det helt visst mycket slarvats med vid fler- talet av våra läroverk, då många rek- torer föga intresserat sig för den deskriptiva naturkunnigheten. De före- skrivna botaniska exkursionerna utfördes ävenledes beständigt vid hans läroverk, då de som bekant ofta endast figurerade i årsredogörelsen, åt- minstone fordom. ERNST ÅADLERZ var född i Linköping den 6 november 1854. Hans för- äldrar voro läroverksadjunkten JOHAN ELIS ADLERZ och HEDVIG CHAR- LOTTA WIMERMARK. Faderssläkten hette först ADELGREN och var utgån- gen från en bondesläkt i Södra Liarp, Adelövs socken. Han genomgick Linköpings elementarläroverk och avlade där maturitetsexamen den 13 119 juni 1874 och blev inskriven som student vid Uppsala akademi höstter- minen samma år i östgöta nation. Han avlade filosofie kandidatexamen den 29 januari 1878 och filosofie licentiatexamen den 28 maj 1881, dis- puterade samma år och promoverades följande år till filosofie doktor. Hans gradualavhandling gällde knoppfjällens anatomi och har titeln »Bidrag till knoppfjällens anatomi hos träd och buskartade växter», tryckt i »Bihang till Vetenskapsakademiens handlingar» 1882, även särskilt som gradualavhandling. Han genomgick provår vid norra realläroverket år 1882, varefter han strax ägnade sig åt pedagogisk verksamhet och tjänst- gjorde vårterminen 1883 som vikarierande adjunkt i sin fädernestad och därefter som vikarierande lektor vid Örebro allmänna läroverk höstter- minen 1883 till höstterminen 1884 och utnämndes till ordinarie lektor i na- turalhistoria och kemi därstädes den 14 november 1884, en utnämning, som stadfästes av Kungl. Maj:t den 1 maj 1885. Han efterträdde den berömda utgivaren av de senare upplagorna av Hartmans flora, CARL HARTMAN. Som specimen för lektoratet utgav han en ny anatomisk av- handling, »Bidrag till fruktväggens anatomi hos Ranunculace&>, vilken ventilerades inför domkapitlet i Strängnäs. I nära 35 år hade han alltså tjänstgjort på denna post, när han lades på dödsbädden. Om lektor ADLERZ verksamhet i skolans tjänst har läroverkets rektor K. MELANDER i den senaste årsredogörelsen yttrat som följer: >Skolan blev också medelpunkten i hans liv. Åt den krävande undervisningen i biologi och kemi samt åt vården av läroverkets kemiska och biologiska institutioner ägnade han plikttroget sin mesta tid och ett aldrig svikande intresse. Den vetenskapliga forskningen, varåt hans egentliga håg och fallenhet låg, måste skjutas undan till ferierna. Hans undervisning var fast och genomtänkt, praktisk och väckande. Många dugande män ha också honom att tacka för sin grundläggande naturvetenskapliga utbild- ning.» Om den bortgångnes personliga egenskaper heter det samma- städes: »ERNST ADLERZ Var en pliktmänniska av ädel art, varm för rätt och sanning, ärlig och öppen, vänlig och hjälpsam, enkel och blid, för- bindlig och godmodig, på en gång allvarlig och gladlynt, en from man och en god kristen.> Platstidningarna innehöllo vid dödstillfället längre nekrologer, varur vi först vilja citera några ord ur Nerikes Allehanda, som beröra lektor ADLERZ verksamhet som lärare. >Ehuru lektor ADLERZ ej tillhörde de gudsbenådade, vilka förmå vid varje lektion med sitt framställningssätt göra ämnet levande, intressant och nytt, utan kärleken till det behand- lade härvid nog tillbakasattes av tvånget att bibringa en till stor del ointresserad skara skolgossar det bestämda pensum kunskaper inom ett av dem som biämne betraktat studium, ådagalade han i sin läraregärning dock alltid plikttrohet, nit och samvetsgrannhet. Hans försynthet och välvilja, då det gällde att föra fram lärjungarna till gynnsamt resultat, blev till ett ordspråk, ingalunda uteslutande en viss skämtsam uddighet och kanske stundom ett otåligt allvar, då det stötte på bristande vilja. Det var lektor ADLERZ' stolthet, att från Karolinska läroverket under hans läraretid utgått ett flertal betydande forskare, vilka gjort sig ett namn inom naturvetenskaperna, enkannerligen biologien, och det var 420 hans ambition att omhulda möjligheterna till fortsättande av de gamla naturvetenskapliga traditionerna vid Karolinska läroverket.» Örebro Dagblad ägnade den avlidne följande runa: »Lektor ADLERZ ägde i fullt mått denna kärlek till naturen, som skänker öppet sinne för och förmågan att göra sig intimt förtrogen med dess företeelser och under. Hos honom visade sig i högre grad än hos de flesta forskar- mödans och forskarglädjens kraft att dana personlighet och karaktär och lyfta den över triviala stridigheter och konflikter. Helt absorberad ur studieintresset visade han i det dagliga livet ett lidelsefritt, fridsamt, stillsamt, blitt och försynt väsen, som förskaffade honom kamraternas varma vänskap och från lärjungarnas sida icke endast vördnad och hänsyn utan även uppriktig tillgivenhet.» Från mitt eget medlärarskap med lektor ADLERZ under tvenne läsår i början av 90-talet bevarar jag uteslutande de bästa minnen såväl från livet i skolan som i umgängeskretsen och gemensamma utflykter i den vackra Närkesnaturen. Under sommarferierna vistades lektor ADLERZ nästan ständigt på re- sande fot i in- och utlandet, såsom botanister vanligen för sed hava. Han har gjort botaniska resor i ett flertal svenska provinser och flera resor till Norge samt dessutom besökt Tyskland, Schweiz och Italien. Han vistades på Öland somrarna 1873—75, i Jämtland 1882 för bryologiska studier, 1903 och 1913, på Gottland 1883 och 1898, i Härjedalen 1894, i Dalarna 1909 och i Medelpad 1914. Han besökte Dovre 1876 och 1885 och Valders 1896, Schweiz 1888, Italien 1890 och Tyskland 1892. Resultatet av den bryologiska undersökningen i Jämtland var ganska gott, i det att 24 för Jämtland nya bladmossor upptäcktes och därav 2 för Sverige nya (Grimmia incurva och Leskea rupestris). Åreskutans moss- flora befanns fattig på arter, beroende på bergsmaterialet: glimmerskiffer, som övergått till kvartsskiffer. Endast Andraea-släktet var rikare repre- senterat. Såsom redan nämnts var lektor ADLERZ i hög grad hängiven sin spe- ciella vetenskap och medhann, om hänsyn tages till den relativt ringa tid, som stod honom till buds, en ej så ringa produktion. Utom åt den deskriptiva anatomien, varåt hans båda första stora avhandlingar voro. ägnade, använde han sin lediga tid på studiet av bladmossorna, av vilken svåra växtgrupp han var en av sin tids förnämsta kännare, samt av det kritiska Hieracium-släktet. Han var även framstående kännare på andra kryptogamområden, t. ex. lavarnas. Det vetenskapliga och det pe- dagogiska intresset gingo även vid dessa speciella studier hand i hand, så att han t. ex. utom rent vetenskaplig bryologisk produktion redigerade bladmossorna i KRooK och ALMQVISTS skolflora. Hans förnämsta bryo- logiska arbete är »Bladmossflora för Sveriges lågland med särskilt av- seende på arternas utbredning inom Närke», ett med sina många goda avbildningar och noggranna beskrivningar för nybörjare i mosstudiet synnerligen nyttigt och praktiskt arbete. Icke mindre än 325 arter äro där beskrivna, och 21 ljustrycksbilder av viktigare arter meddelas förutom en massa bladavbildningar. Tavlornas antal är icke mindre än 57. I sitt förord säger han bl. a. anspråkslöst nog: »Då en författare såsom resul- 421 tat av ett flerårigt arbete utgiver en illustrerad mossflora — den första i silt slag i vårt land — sker det ej med anspråk på att ha fullständigt lyckats utan snarare som ett försök att på detta sätt fästa allmänhetens uppmärksamhet på mossornas studium och underlätta detsamma för ny- börjaren.» I arbetet äro även (med finare stil) upptagna arter, som ej förekomma inom provinsen men dock tillhöra Sveriges lågland. Lektor ADLERZ var även en framstående kännare av det mångformiga Hieracium-släktet, varom han i Botaniska Notiser publicerat ett parupp- satser, vari han givit namn åt en mängd subspecies. Innan jag övergår till den fullständiga skriftförteckningen, vill jag med några ord beröra lektor ADLEKkZ båda anatomiska avhandlingar, särskilt på grund därav, att hans gradualavhandling ledde till en rätt hetsig oppositionsskrift från det sydsvenska universitetet, i det dåvarande filosofie kandidaten D. BERGENDAL angrep hans kritik av prof. DE BARY, vars system AÅDLERZ i allmänhet följt, och av prof. F. ARESCHOUG, som förut be- handlat samma ämne och därvid följt det äldre anatomiska systemet av Prof. J. SACHS. D. BERGENDALS oppositionsskrift hade titeln »Några ord med anled- ming utav Bidrag till kroppfjällens anatomi hos träd och buskartade växter av E. ADLERZ» och är tryckt i Botaniska Notiser 1882. Själva huvudanmärkningen uttalar författaren i följande ord: »Man kan icke undgå att känna förvåning över att en nybörjare i sitt förstlingsarbete tilltror sig att ej blott avgöra, vilken av de i senare tid framkomna vävnadsuppställningarna är den bästa, utan ock vågar mästra och förändra densamma.> E. ADLERZ förändringar av det De Baryska systemet äro likväl icke så vådliga och dessutom väl motiverade: hela olikheten be- står däri, att han antagit 7 slag av vävnadsformer, medan DE BARY har endast 6. Han har nämligen uppställt korkvävnaden som en särskild huvudvävnadstyp samordnad med sklerenkymet på den grund, att cellkva- liteten i båda snart försvinner i samband med membranernas kemiska förvandling. DE BARY upptager däremot korken som en underavdelning under cellvävnaden, sidoordnad med epidermis och parenkymet, vilketsålunda strängt taget är ologiskt. Det i generellt avseende intressantaste resultatet av ÅADLERZ undersökning är hans iakttagelse, att sklerenkymet kan åter- förvandlas till en tunnväggig, klorofyllförande och alltså levande vävnad. På grund av observationens vikt vill jag citera författarens egna ord: »Då sklerenkymförande fjäll utväxa till blad (eller stipler), upplösas stundom de förtjockade membranerna och tunnväggigt, svagt klorofyllfö- rande parenkym bildas (Azalea, Quercus). Detta egendomliga förhållande kan ej förklaras med den definition på sklerenkymet, som DE BarY givit. Cellkvaliteten tyckes ej vara dödad i denna vävnad. Möjligen skulle man kunna säga, att sklerenkymet är en vävnad, där cellkvaliteten temporärt blivit hämmad för att sedan under gynnsamma förhållanden åter framträda. För att komma till visshet i denna sak fordras dock omfattande speciella studier över sklerenkymets natur.» Detär egendom- ligt, att icke BERGENDAL fäst mera avseende vid denna högst intressanta observation utan i stället helt kategoriskt säger: »>Dessutom har förf. icke visat, att den innehållslösa sklerenkymcellen är levande.» 422 Divergensen mellan professor ARESCHOUGS och ADLERZ (eller DE BARYS) uppfattning rör sig huvudsakligen om kärlknippets begränsning, och torde ungefär lika goda skäl kunna anföras för bådadera meningarna; dock har DE BaARYS åsikt så till vida segrat, som numera väl de flesta växtana- tomer anslutit sig till det Schwendener-Haberlandtska anatomiskt-fysio- logiska systemet, i vilket sklerenkymet skiljes ifrån kärlknippet och upp- ställes som en särskild mekanisk vävnad. Betonas får dock att för en hastig orientering det gamla Sachs'ska systemet är det enklaste och klaraste. I sin följande avhandling om ranunculacé-fruktväggens anatomi an- sluter sig ADLERZ till det Schwendener-Haberlandtska systemet. Det får tilläggas, att BERGENDAL uttalar sig erkännande om ADLERZ speciella undersökningar av knoppfjällen, i det han kallar dem tillfredsställande och till och med uppmanar författaren att framlägga fortsatta anato- miska studier. Det är mig icke bekant, om lektor ADLERZ publicerat något genmäle till detta BERGENDALS angrepp, som väl närmast får upp- fattas som ett försvar för hans aktade och framstående lärare, professor F. ARESCHOUG. År 1903 beskrev lektor ADLERZ i Botaniska Notiser en för vår flora ny Potentilla-art, Potentilla thuringiaca ”"Goldbacchii, som anträffats i klövervallar och även naturliga ängar på flera ställen i Närke, troligen en invandrare (med gräsfrö) från Östeuropa. I den år 1912 i denna tidskrift tryckta uppsatsen >»Om växtinsam- lingens betydelse för ungdomen vid de allmänna läroverken» har lek- tor ADLERZ publicerat ett livligt och sakrikt försvar för det botaniska ferie- arbete, som består i att varje lärjunge med egna händer skaffar sig ett större eller mindre herbarium, en verksamhet, som från många håll rönt ett segt och obegripligt motstånd. Att artkännedomen är av stor, för att icke säga den största betydelse för de lärjungar, som ämna fortsätta sina botaniska studier vid universitet, skogs- eller lantbrukshögskolor, träd- gårdsskolor, ja seminarier, ligger väl i öppen dag, men lektor ADLERZ betonar dessutom artkunskapens betydelse som bildningsmedel, såsom redan professor ELIAS FRIES en gång förfäktat, vilken ligger däruti, att »den bringar ungdomen i kontakt med naturen». Sommarexkursionerna tjäna vidare att »utbilda den egna iakttagelseförmågan och vänja ung- domen vid självverksamhet samt skänka dessutom »levnadsfriskhet, ökad kraft och andlig hälsa» Han har emellertid glömt att nämna en annan synpunkt, en omständighet, som först omtalas av JEAN JACQUES ROouUS- SEAU, den ädla förströelse, som artkunskapen skänker mången åldring, som knappast bättre kan använda sina otiumsomrar än att återvända till Floras rike och åter uppfriska sin ungdoms sysselsättningar. I många år var ADLERZ sekreterare i Örebro djurskyddsförening och planteringsnämnd. Sedan 1905 var lektor E. ADLERZ riddare av Nordstjärneorden. Han avled ogift. Han var kusin till den världsberömde insektbiologen GOTTFRID ÅADLERZ. Strax före sin död testamenterade han sin förmögenhet till åtskilliga välgörande ändamål, varav Örebro allmänna läroverk fick två donationer, vardera på 5000 kr., den ena till en stipendiefond, den andra till inköp åt det zoologiska museet. Dessutom donerade han de vetenskapliga 423 böcker ur sitt bibliotek, som skolan önskar uttaga. Sina botaniska sam- lingar donerade ADLERZ till Linköpings och Örebro h. allm. läroverk på det sätt, att fanerogamerna skänktes till det förra, under det att mossorna och övriga kryptogamer stannade vid det senare. UTGIVNA SKRIFTER. 1880. Bidrag till knoppfjällens anatomi hos träd och buskartade växter (förutskickade meddelanden). — Bot. Not. 1881. Bidrag till knoppfjällens anatomi hos träd och buskartade växter. = Bia t KRK oV-A:s Handl. Bd 6, Nr 15: 1883. Studier över bladmossorna i Jämtländska fjälltrakterna. — Bot. Not. 1884. Bidrag till fruktväggens anatomi hos Ranunculacex. 1884. Bladmossorna i >»Svensk Flora» av Krook och Almqvist (även i följande upplagor). 1901. Några nya Hieracium-former och Hieracium-lokaler. — Bot. Not. 1903. Anteckningar till Hieracium-floran i Närke. — Bot. Not. 1903. Potentilla thuringiaca Bernh. "Goldbachii (Rupr.) funnen i Närke. BOK NOT 1907. Bladmossflora för Sveriges lågland med särskilt avseende på arter- nas utbredning inom Närke. 1912. Om växtinsamlingens betydelse för ungdomen vid de allmänna läroverken. — Sv. Bot. Tidskr. Några smärre uppsatser av diverse innehåll. Johan Erikson. Veit Thorsten Örtenblad. 22500 T855, LOT VEIT THORSTEN ÖRTENBLADS livsverk har närmast ägnats åt våra skogars vård, den administrativa skötseln av kronans skogsdomäner och åt utforskandet av grunderna för en ändamålsenlig skogshushållning. Men i allt, som förde honom i beröring med skogarna och deras liv, ådagalade han ett levande intresse för naturvetenskapliga, framför allt för botaniska spörsmål. Hans föräldrar voro kaptenen JoHAN OLOF ÖRTENBLAD och dennes maka GUstaAvA KATARINA WITTROCK. Modern var en syster till professor VEIT BRECHER WITTROCK, vår förenings förste ordförande. Morbroderns utpräglade vetenskapliga, framförallt botaniska intressen och starka personlighet hade utan tvivel ett stort inflytande på systersonens utveckling. Under en tid mottog ock ÖRTENBLAD direkt undervisning av sin morbror, nämligen då denne verkade som lärare i bo- tanik vid den då nygrundade Stockholms Högskola. Under hans ledning utförde ÖRTENBLAD sitt första botaniska arbete, nämligen den i »Bihang till Vetenskapsakademiens handlingar» publicerade uppsatsen om Sydgrön- lands drivved. 424 ÖRTENBLAD riktade efter sina studiers avslutande sina botaniska in: tressen huvudsakligen åt växtgeografiska frågor och åt studiet af former och varieteter bland våra träd. Redan som ung skogstjänsteman fick ÖRTENBLAD i uppdrag att undersöka skogarna i Norrland. Under dessa sina studier fästes hans blick vid skogssamhällenas utvecklingshistoria och vid förekomsten av många relikta trädformer i södra och mellersta Norrland. För dessa och liknande växtgeografiska spörsmål hyste han alltjämt ett levande intresse, och han har i skilda uppsatser lämnat vik- tiga bidrag till kännedomen om trädarternas utbredning i Norrland. I samband med sina studier över reliktförekomster av våra ädla lövträd kom han att rikta sitt intresse på utvecklingshistoriska = frå- gor. I en uppsats i »Tid- skrift för skogshushållning> påvisade han, liksom förut i århundradets = början WAHLENBERG, att den nord- svenska floran även fått tillskott västerifrån, näm- ligen från Norge. Det är särskilt almens förekomst i västra delen av Vilhel- mina s:n i Lappland och i västra Jämtland, som ger ett stöd för detta anta- gande. Den västliga in- vandringen till vårt land, som ÖRTENBLAD sålunda påpekade, har sedermera konstaterats även för flera andra arter. - | Först och främst genom Ne NA studiet av våra björkarter, T AR. (Cafer AA men även genom observa- Lä = tioner: på andra tradynek ÖRTENBLAD blicken öppen för den stora variation, som här råder. Det som intresserade honom mest som skogsman var, att trädindividen kunna visa stor variation i avseende på tillväxthastigheten, och genom åtskilliga odlingsförsök sökte han visa, att dessa egenskaper kunna vara ärftliga. Han tog ock till orda för ren- odling av raser inom skogsbruket. I ett arbete >»Anteckningar om trädens biologi», publicerat i »Årsskrift från föreningen för skogsvård i Norrland> år 1901, har han meddelat åtskilliga intressanta iakttagelser angående den individuella variationen hos våra skogsträd. Under de senare åren, då ÖRTENBLAD som byråchef i kungl. domän- styrelsen blev mera än förut bunden vid tjänsterummet, var det en annan 425 naturhistorisk angelägenhet i vårt land, som fångade hans intresse, näm- ligen naturskyddsfrågan. I Naturskyddsföreningens årsskrift var han en flitig författare. Den sista årgången för år 1917 innehåller ej mindre än tvenne posthuma arbeten av hans hand, av vilka det ena, »Naturen och hemmet», behandlar ett ämne av större allmänt intresse. I samma års- skrift, men i en tidigare årgång publicerade han ock sin studie över murgrönan i Sverige, en uppsats, som innehåller åtskilligt av botaniskt värde. Som det förut nämnts, har ÖRTENBLAD huvudsakligen ägnat sitt liv åt våra skogars skötsel och administrationen av statens skogsdo- mäner. Denna hans verksamhet faller utom ramen för denna korta biografi, men några viktigare data ur hans skogsmannabana må här an- föras. År 1878 inskrevs han som elev vid Skogsinstitutet, varifrån han utexaminerades 1880. Därefter tjänstgjorde han på olika håll inom skogs- staten, bl. a. som vik. lektor vid skogsinstitutet. År 1888 blev han tjänst- förrättande jägmästare i Norra Medelpads revir och t. f. föreståndare för Sillre skogsskola. År 1891 utnämndes han till jägmästare i Mellersta Ångermanlands revir, år 1900 till överjägmästare i Västerbottens distrikt. År 1905 blev han byråchef i domänstyrelsen. Biografier över ÖRTENBLAD äro publicerade i Skogsvårdsföreningens tidskrift år 1917, Norrlands skogsvårdsförbunds tidskrift 1917 samti Lant- bruksakademiens handlingar och tidskrift 1917. ÖRTENBLAD lämnar efter sig en ganska stor och mycket omfattande samling skrifter. Hans flesta och mest betydande arbeten röra närmast sådana spörsmål, som behandla våra skogar och deras skötsel, men många av dessa äro även i rent botaniskt hänseende av stort intresse. Här nedan har jag sökt göra en sammanställning av ÖRTENBLADS rent botaniska skrifter samt av dem av hans skogliga arbeten, som även beröra botaniska spörsmål. Många av dessa uppsatser äro visserligen mycket kortfattade och i egentlig mening föga utarbetade, men nästan: alltid in- nehålla de noggranna iakttagelser av värde. ÖRTENBLAD var nämligen en mycket flitig och ytterst vaken naturiakttagare. UTGIVNA SKRIFTER. 1881 "Om Syd-Grönlands 'drivved: — . Bih. till K. VA:s Handl, Bd GENI 10: 1883. Om tallkotten. (Sign. Th. Ö.) — Tidskr. för skogshushålln. 1884. Om sammanväxning hos vedstammar. — Översikt av K. V. A:s Förhandl. 1886. Om Norrbottens skogar (tillsammans med C. G. HOLMERTZ). — Bih. till Domänstyrelsens ber. rör. skogsväsendet för år 1885. 1887. Tallens barrfällning. (Sign. Th. Ö.) — Tidskr. för skogshushålln. » Om tallbarrens rörelser. (Sign. Th. Ö.) — Tidskr. för skogshushålln. 1888. Om den högnordiska tallformen Pinus silvestris 8 lapponica (Fr.) Er BI K. OV: ActstEHandl;, Bdr13; avd IK NF il. 1890. Hur många björkarter hava vi? (Sign. Th. ÖJ) — Tidskr. för skogshushålln. 42 1890. 1891. » 1893. 1894. 1895. 1898. 1899. 1902. 1003: 6 Hasselbusken i Norrland. — Skogsvännen. Till frågan om skogsträdens nordgräns. (Sign. Th. Ö.) — Skogsvännen. Om almens, lindens och alens nordgräns. (Sign. Th. Ö. Skogs- vännen. Några träds fröbarhetsålder. (Sign. Th. Ö. Skogsvännen. Ueber = Reliktformationen in den Wäldern Nordschwedens. Centralbl. fär das ges. Forstw., Bd 19. Om skogar och skogshushållning i Norrland och Dalarne. — Bih. till Domänstyrelsens ber. rör. skogsväsendet för år 1893. Har Norrlands flora erhållit bidrag från Norge? — Tidskr. för skogshushålln. Om Sveriges högre epifyter. (Sign. Th. Ö.j — Tidskr. för skogs- hushålln. Ärftlighet och urval, tillämpade på skogsträd och skogshushållning. — Årsskr. fr. föreningen för skogsvård i Norrland för åren 1896 och 1897. Ärftlighet och urval, tillämpade på skogsträd och skogshushåll- ning. — Tidskr. för skogshushålln. Om masurbjörkens (Betula verrucosa Ehrh.) utbredning i Skan- dinavien. — Bot. Not. Anteckningar om trädens biologi. Med 24 planscher. — Bih. till årsskr. fr. föreningen för skogsvård i Norrland år 1901. Tallens höjdtillväxt åren 1901—1903. — Arsskr. fr. föreningen för skogsvård i Norrland år 1903. Vilka omständigheter böra beaktas vid uppdragande av köld- ömma träd? — Skogsvännen. Inflytandet av 1901 och 1902 års sommarväderlek på trädvegetatio- nen. — Skogsvännen. Grankottarnas längd. — Skogsvännen. Talltorka. — Skogsvännen. Frostskador å tallen. — Skogsvännen. Björkens häxkvastar. — Skogsvännen. Björkrosten. (Sign. Th. Ö) — Årsskr. fr. föreningen för skogsvård i Norrland år 1904. Ormgranen (Picea excelsa f. virgata). (Sign. Th. 0.) — Skogsvännen. Om excentrisk tillväxt hos våra barrträd. — Skogsvännen. Jordmånens inflytande på barrträdens utbredning. — Skogsvännen. Växtgränser i norr. — Skogsvårdsför:s tidskr., Bd 2. En gigantisk björk. — Arsskr. fr. föreningen för skogsvård i Norrland år 1906. Murgrönan i Sverige. — Sveriges natur. Henrik Hesselman- Per Svensson. 3/7 1839, + 13/3 1917. PER SVENSSON var född i Väsby i Skåne, där fadern var hemmans- ägare. Efter skolåren i Hälsingborg blev han student i Lund våren 1864, fil. kand. 1875 och utnämndes efter lärareförordnanden i Hälsing- borg, Lund, Växjö och Linköping 1881 till adjunkt i matematik, natur- lära och svenska i Härnösand. Denna plats innehade han till uppnådd pensionsålder 1908. SVEN-SON, som var ogift, avled i Härnösand den i3imars, 1917. SVENSSON har utom ett arbete av ej botaniskt innehåll: »Sven- ska språkets ställning inom ger- manska språkgruppen» publicerat tvenne botaniska skrifter »Flora över Norrlands kärlväxter, till läro- verkens tjänst utarbetad (Härnö- sand 1885, XLVIII + 95 sid., 8:0' samt »Flora över Sveriges kultur- växter» (Stockholm 1893, CXXVI + 727 sid., 8:0) Floran över Norrland är tydligen utarbetad under trycket av de svårigheter, som en undervisning i växtkänne- dom med en hela Sverige om- fattande flora vållar vid de norr- ländska läroverken. Floran Över Sveriges kultur- växter kan betecknas såsom SVENS- SONS stora livsarbete. Endast ett verkligt brinnande intresse för vetenskapen kan över huvud taget göra det möjligt för en läroverksadjunkt i en norrländsk småstad att ge sig in på en så betydande uppgift, vilken bland annat fordrar tillgång till en omfattande botanisk litteratur. Utom N. LiLnrJAs 18142 utgivna »Handbok i de odlade växternas flora och deras kultur» äger vår botaniska litteratur intet dylikt arbete, och som uppslagsarbete är SVENSSONS flora än i dag ovärderlig. SVENSSON förberedde arbetet genom resor 1887—88 till Danmark, Tysk- land och Österrike, 1889 till England, 1890 till Tyskland, Nederländerna och Belgien, 1891 till Norge, Skottland och Irland samt 1892 till Tysk- land och Frankrike. Författaren säger också, att av de mer än 3000 arter, som upptagas i floran, äro endast ett fåtal, kanske ej mer än elt 100-tal, ej beskrivna efter naturen. En betydande litteraturkännedom 428 och en stor språkkännedom har underlättat arbetet. Språkintresset fram- träder starkt i arbetet, så utgöras icke mindre än 99 sidor av namn- förklaringen över latinska och grekiska namn och ord, ibland såsom för Humulus omfattande språkliga utredningar om namnets ursprung SVENSSON besatt en betydande originalitet både som människa och läroverkslärare, och det är icke utan, att inledningen till detta arbete i viss mån bär vittne härom. I detta prioritetens och nomenklaturkongressernas tidevarv är det roande att läsa om det enkla sätt, på vilket författaren löser namn- frågan: »Det har blivit en sport att, så snart någon ny växt föreligger, i stället för att giva den ett vetenskapligt namn, ihågkomma och odödlig- söra sina vänner och bekanta. Och härvid hava engelsmännen tänkt på de sina, tyskarna på sina, ryssarna o. s. v. på sina, utan att bekymra sig om huruvida deras namn kunna läsas av andra folk eller icke — — — Då alla dylika (efter vänner och bekanta uppkallade) artnamn, och i all synnerhet om de hava ett barbariskt utseende, alltjämt varit förf. en nagel i ögat, har en stor del av dem blivit bortskaffade. Av de övriga böra så många som möjligt följa exemplet.» Väl insåg författaren det i viss mån tröstlösa i att utgiva en kultur- växtflora för vårt land, då antalet av de odlade arterna är underkastat snabba och oupphörliga förändringar, men floran äger likvisst ett be- stående värde. Utom de ovan omtalade resorna hade SVENSSON i naturvetenskapligt syfte besökt alla Sveriges landskap och företog 1894 och 1893 resor i Norge. En av SVENSSONS närmare umgängesvänner, från vilken jag sökt er- hålla några upplysningar, omtalar de betydande ekonomiska uppoffringar, som SVENSSON med sin ringa lön gjorde för sina resor och fullföljande av sina botaniska arbeten och tillägger, att han för sitt stora arbete om Sveriges kulturväxter aldrig rönt något annat erkännande än den till- fredsställelse, som han själv kände. SVENSSON ger ännu ett exempel på en man av den gamla svenska botaniststammen, där kärleken till botaniken förmått fylla ut livet och därtill samla intresset till ett fruktbärande vetenskapligt arbete. Selim Birger. 429 Thor Axel Edvard Petersohn. » 15/74 1857, THOR AXEL EDVARD PETERSOHN tillhörde en gammal från Livland redan i början av 1700-talet in- flyttad släkt och var född den 15 nov. 1857 i Voxtorp i Kalmar län, där fadern var kyrkoherde. Efter studentexamen 1877 fullföljde han studierna i Lund och disputerade hösten 1889 på en avhandling »Undersökning av de inhemska ormbunkarnes bladbyggnad»> (Lund 1889. 42 s. — 1 tavla, 4:0). Efter flera förordnanden, däribland i Soderhamn -1892—95 och 1896— 1902, blev han våren 1902 adjunkt i matematik och naturvetenskap i Eksjö. I botaniskt syfte reste PETER- SOHN på Gottland 1883 och på Öland 1884—88. Av trycket har han utom gradualavhandlingen utgivit en uppsats om en klass- vandring i Hälsingland (Sv. Turist- fören. Årskr. 1898), där några inom Hälsingland odlade växter i förbigående omtalas. PETERSOHNS efterläm- nade, jämförelsevis stora herbarium blev vid den stora eldsvåda, som nyligen övergick Eksjö, till stor del förstört. Selim Birger. SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN. Revisionssammanträde. Föreningen sammanträdde den 21 maj 1918 å Stockholms Högskola under ordförandeskap av prof. RB. SERNANDER. Revisionsberättelsen upplästes, varefter styrelsen och skattmästaren i enlighet med revisorernas hemställan beviljades full och tacksam ansvars- frihet. Föreningen beslöt att med hänsyn till nu rådande kristid någon som- marexkursion ej skulle anordnas. På förslag av fondmäklaren A. SEGERSTRÖM beslöts emellertid, att en vårutflykt skulle företagas till Högantorp och Korpberget vid Mälaren, och uppdrogs åt hr SEGERSPRÖM att vidtaga för densamma erforderliga anordningar. Härefter höll fil. stud. H. OSsSvALD ett med skioptikonbilder belyst föredrag över Komosse och dess utvecklingshistoria. Vid sammanträdet voro 51 personer närvarande. Revisionsberättelsen var av följande lydelse. Undertecknade, som vid Svenska Botaniska Föreningens sammanträde den 29 november 1916 utsågos att granska föreningens räkenskaper för år 1917, få härmed avgiva följande berättelse. Behållning frän AO 10: oss ss as der skörden kel aka relernneyn je ale) FJ sera NSI SRE RFA Ranlorda tinS alta sme de og SE mA rr oDNsR re ore srt sö vr SE RA 139: 40 Kedam olsav gifter för 910F- sng Yes dbren sel okeser Elers sige 40: — > NA 0] kr NR sen AE SNS AES SET SS än bt Ra TTG 4 261: 65 BIEStandisdedamotsav St ..ccssc tosse sea eds k ELSE 100: — STALSATA SVAREN odd r rs NS er dis fee be sr re AR Se So SfE ss SS Kers SA ARS GR ? 800: — (FAN OT kala a fSolS lst EI Te fn ASAT SE SAT or AN SE sag RE Ess Se AS » 025: — DIVErSe NK OTO STÖT Er oe eo nde b rose ren Nere elr ock SR skor Arp ee REN 682: 96 Summa Kr. 8 351: 02 Häremot svara följande, i likhet med inkomsterna behörigen vwverifi- cerade utgifter: TGdSKkriften, ang; LÖN Aa so or ao a Skr dbsrsnlal kb btstnct INSE s Es SRES Kr: 169: 03 » 15 LO LSJ SE ro tre In SG BOR fa SE ro fe SAN nroletl öh peer RR ARNE > 4641: 43 TUE CK OTS ATV OCC I bee do oll Asea TSE sor sr alk Sp sele BO » -—-400:-00 ANMSAalL NHL Igen enalre SiS tECk oas ses ERS TNA ANNE SOS Nee » 50: 00 Distribution, mkassering; diverse: utguftertirelaa ns + FTIJAA Behallning st SO LG ös od sö ke bössor sn sort en Sd hood sen ben ee ERE ra AA NASA Summa Kr. 8 351: 02 Amd oa a Ställningen vid räkenskapsårets slut är följande: Debet: Kredit: Inventarier och inne- Fonden för engångs- liggande lager av avelfter?. sosse FE 100-00 MIESKEISIEDA 3 oocc toast KT: 22:98 Kapitalbehållning...... > 1100: — Kassabehållning ......... NPR TEN Summa Kr: 2400: — Summa Kr. 2400: — Fonden för upprättande av generalregister. Inkomster: Utgifter: Avsatt till fonden ...... ga DIE Behållning till 1918 ... Kr. 480: 62 FR a nsladpa spans! 2502 Återbetalt redaktörsar- vode jämte ränta RNE SA se IM AR Summa Kr. 480: 62 Summa Kr. 480: 62 Föreningens medlemsantal, som vid 1916 års slut utgjorde 431, upp- gick vid årsskiftet till 453. I anledning av revisionen få vi föreslå, att föreningen ville bevilja sty- relsen och skattmästaren full och tacksam ansvarsfrihet. Stockholm den 3 maj 1918. Henrik Hesselman. J. 4. O. Skårman. Nya medlemmar. Vid Styrelsens sammanträde den 8 mars 1918 invaldes följande med- lemmar: på förslag av prof. T. Lagerberg: skogseleven E. A. F. LUNDH, Stockholm; på förslag av prof. R. Sernander: fil. kand. F. HÅRD AV SEGERSTAD, Värnamo. Vid Styrelsens sammanträde den 21 maj 1918 invaldes följande med- lemmar: : på förslag av doc. E. Nauman, bokhandlaren C. BLoM, Lund; på förslag av doktor S. Birger, stud. O. LANGLET, Stockholm ; på förslag av lektor P. Strömman, kassör K. WENNERSTEN, Borås; på förslag av lektor J. A. O. Skårman, overlerer O. NYHUUS, Solhem, Ekshärad; på förslag av läroverksadj. A. Vinge, fil. mag. D. F. N. HoLMÉR, Malmö; 432 på förslag av fil; lie. E. Teiling, stud. P. C. CARLBERG, Råsunda; på förslag av stud. E. A. Valentin, godsägaren Ö. SCHAUMAN, Steninge slott, Märsta; på förslag av apotekaren Julius Ericsson, apotekaren G. F. ANDERSSON, Göteborg. kontoristen K. W. FORSSENIUS, Göteborg. Tidskriftens statsanslag för 1918. Sedan föreningens styrelse hos Konungen gjort underdånig anhållan om höjande av statsanslaget till tidskriften, har Kungl. Maj:t den 26 juli 1918 fattat beslut i ärendet, vilket framgår av Kungl. Maj:ts nedan återgivna nådiga brev till statskontoret härom. GUSTAF 0. s. Vv. Vår ynnest o. s. v. Med anledning av särskilda av svenska botaniska föreningen i underdånighet gjorda ansökningar om understöd för fort- satt utgivande under år 1918 av »Svensk botanisk tidskrift», i vilket ärende infordrade underdåniga utlåtanden avgivits den 23 januari och den 24 april 1918 av vetenskapsakademien samt den 12 februari 1918 av läroverks- och folkskolöverstyrelserna gemensamt, hava Vi funnit gott för berörda ändamål åt föreningen anvisa två tusen kronor, med skyldig- het för föreningen att av tidskriften för år 1918 kostnadsfritt överlämna till ecklesiastikdepartementet 2 exemplar, till läroverksöverstyrelsen 40 exemplar, till folkskolöverstyrelsen 16 exemplar och till pedagogiska biblioteket i Stockholm 1 exemplar; och har Ni att till föreningen ut- betala nämnda belopp med ettusentrehundra kronor från reservations- anslaget till resestipendier samt läroböckers, tidskrifters och lärda verks utgivande (1918: VIII K. 19) och förslagsanslaget till förstärkande av samma reservationsanslag (T. 1918: VIII J. 2), med femhundra kronor från reservationsanslaget till de allmänna läroverken (1918: VIII F. 3) och med tvåhundra kronor från reservationsanslaget till folkskolesemi- narierna (1918: VIII F. 35 a). Detta meddela Vi Eder för kännedom och efterrättelse. Stockholms slott den 26 juli 1918. GUSTAF. Värner Rydén. Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1918. SER ENSE PREVENT PE FARIRE NP ås FLSSR ROS ET RSK KE ASEA VV MERIT AG a Ira MYSER ARE Mat ERSTA US JE NaN RC ERT ST (An EL NE INTAR ET. fr SEAN Pr MATE VARAV EN = VAS pl ” ” e Till tidskriftens medarbetare. Manuskript, avsedda för Svensk Botanisk Tidskrift, ävensom korrektur och andra handlingar, som röra tidskriften, sändas direkt ' till redaktören under adress Experimentalfältet. Manuskripten böra vara maskinskrivna samt noga genomsedda — även beträffande skiljetecken — för undvikande av korrektur- ändringar mot manuskriptet. Omkostnader för korrekturändringar mot manuskriptet bestridas av författaren. Med avseende på stilblandningar gälla följande regler: 1) Auktorsnamn sättas med vanlig stil. 2) Personnamn i texten sättas med KAPITÄLER (dubbelt understruket i manuskriptet). 3) Växtnamn i texten sättas med kursiv stil (enkelt understruket i manuskriptet). Citeringar böra ske genom hänvisningar till en åvhandlingel bi- fogad litteraturförteckning. Noter under texten böra så vitt möjligt undvikas. Det är önskvärt, att större avhandlingar av allmänt vetenskap- ligt innehåll äro författade på engelska, franska eller tyska, eller åtminstone äro försedda med en sammanfattning på något av dessa språk. . Manuskript, -som ej är skrivet på svenska, bör åtföljas av upp- gift om vem som verkställt eller granskat översättningen till det främmande språket. Direkt förbindelse mellan författaren och tryckeriet får ej äga rum. Varje författare erhåller 100 särtryck med omslag avgiftsfritt av sin i tidskriften intagna avhandling; större antal efter överenskom- melse. Av smärre meddelanden, intagna i tidskriftens borgisavdelning, lämnas separat endast efter särskild överenskommelse. INNEHÅLLSFÖRTECKNING FRIES, TH. C. E., Några kritiska synpunkter på skogsgränsproble- met (Einige kritiscehe Gesichtspunkte auf das Waldgrenzproblem) MALME, G. O. A:N, Några ord om alpina lavars förekomst i barr- skogsregionen (Einige Worte öäber das Vorkommen alpiner Flech- ten in der Nadelwaldregion) =......... ARNELL, H. W. och JENSEN, fo ER "bryolögisk: utflykt till Väst, manland (Ein bryologischer Musflug nach Västmanland)............ MÖRNER, C. TH., Om luktföreteelser hos högre svampar ÖRE die Geräche höbherer Pilze).. i ROMELL, L.-G., Zur Frage einer L febarkelt: bluienäér. Zelen. dare Mö Kydröstatiseheb Druek i. DAHLGREN, K. V. 0., Heterostvlie. hinerbrlb. der Gattung Plumbago SMÄRRE MEDDELANDEN HÅKANSON, J. W., Floristiska bidrag från södra Lidingö (Floristische | Beiträge aus dem Sädteil.-VOn Lidingö) b. tissioss bosse SSA TRE TÄCKHOLM, G., och EKSTRAND, H.. Några växtlokaler från Stock- Holnstakien (Einige Pflanzenfundorte aus der Gegend von SUG CK HOLM) === 0 dG SNRA fe fra RN ES AA Nr RDR RA a MASSA SR RE ta 25 Ad RE ARRHENIUS, O., Några bidrag till kännedomenom Stockholmstrak- tens växter (Einige Beiträge zur Kenntnis der Pflanzen aus der Geg end VOR StOCKhOla):-. 7olosee os jisses bör ALAR a og SR ARLA RR SSNEN : 'TORÉN, C.-A., Ett litet bidrag till kännedomen om Stockholmstrak- tens växter (Ein Beitrag zur Kenntnis der Pflanzen aus der Ge- SERA FÖR: ISEOCKH OLM) = 00, SVA Sr ec sekv LAN sel SIGNS AA SER SS ARN SERGE BRUNDIN, J. A. Z., Salix myrtilloides L. återfunnen vid Växjö (Salix myrtilloides unweit Växjö wiedergefunden) 3.0:..0.s5. i. Sasersds (PA EMGREN, 2A:, EtU By CCarTEX-CXSICKAL: :oid eger sd less edeer Ur Naess a ssh Ses SKÅRMAN, J. K. O., Lepidium Smithii Hook., en förSveriges adven- tivflora ny art (Lepidium Smithii Hook., eine fär die Adventiv- HOFA SCH WEU ENS; IEUC SÄTT) 2350 sd be esk ru Sr bless LAR ad Se ANA nes : LINDQUIST, HJ., Tvenne växtfynd på Öland (Zwei FRANZ ENTRE aus 26112 0078 RA OF AE AE re RA ÖR Se NR BER SE RASA RNE ÖR ALE ET DARE re Rn 2 SKÅRMAN, J. A. O., Ännu ett bidrag till kännedomen om Gisela Y europaeas svenska värdväxter (Noch ein Beitrag zur Kenntnis der schwedischen Wirtpflanzen der Cuscuta europaea)............... JOHANSSON, K., Några nya gottländska värdväxter för Cuscuta 4 Epithy mum 'Murr. (Einige neue NIER NER der Cuscuta Epi- = CIN MEMORIAM RA ARS SAS ' ERNST ÅDLERZ av fotan ETIRSÖID 25500 ae Od Vr See SRS SS NR EN 1 AA SL 3 0 ooo OVBIT THORSTEN ÖRTENBLAD av Henrik Hesselman ........sssissssesa 423 Na » PER SVENSSON av Selim RR RE RA RE 7 427 THOR ÅXEL EDVARD PETERSOEHN av Selim RER 3 SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN | ssetsnossanonsannasbnarsennn enar | AN SEE ; 2 | Utgivet den 15 november 1918. FR SS a AGN STOCKHOLM, NYA TRYCKERI-AKTIEBOLAGET 1918. Svensk Botanis Tidskrift Utgiven av Svenska Botaniska Föreningen Redigerad av TORSTEN LAGERBERG 1918 HÄFTE 4 MR RN VERS IVREEAR I kr tt pA RA fl MN Kärt Od SR ANNA VO ES RA AA a I rn VARA AA or pk NE SRA Ke s ONDE 20501 1) PROSA MA TR ARE BUR NA YSSA GR 2 FN ; Ny , HÄR Å ÅR hy MS | kö +U - SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS styrelse och redaktionskommitté & år 1918. Styrelse: k ; R. SERNANDER, ordförande; O. ROSENBERG, vice ordförande; å T. LAGERBERG, sekreterare och redaktör; ROB E. FRIES, skatt- = mästare; FR R. AULIN, J. BERGGREN, E. HEMMENDORFF, 0. JUEL, G. LAGERHEIM, G. MALME, HJ. NILSSON. Få i, 4 | : | | Redaktionskommitté: i SE BIRGER, T. LAGERBERG, G. LAGERHEIM, G. SAMUELSSON, R.: SERNANDER, T. VESTERGREN. : Å Ser < PE taniska Föreningen) är 15 kronor. Medlemsavgiften för år 1918,10 kronor, torde inbetalas till skattat mästaren, professor ROB. E. FRIES, Stockholms Högskola, Drottning; " gatan 118, Stockholm Va. | é para medlemmar kunna erhålla ÄOIEBSGner årgångar av | SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1918. Bb. 12. Hu. 4. UBER DIE SPEZIALISATION DER PERONOSPORA EALOTHRECA DE BARY SON LIBRARY NEW YORK ERNST GÄUMANN (Bern). BOTANICAL GARDEN Als DE BarYyr (1863, S. 111) die auf Rubiazeen parasitierenden Peronospora-Formen zu einer einzigen Årt, der Peronospora calotheca, zusammenfasste, wies er ausdräcklich darauf hin, dass diese Spezies wohl nur in beschränktem Masse einheitlich sei, indem die Pero- nospora-Individuen auf einigen Wirtspflanzen konstante und cha- rakteristische Unterschiede besässen. Dies bewog ihn, die Formen auf Asperula odorata, Galium Aparine, G. Mollugo, G. Vaillantit und Sherardia arvensis als Varieläten abzutrennen, welche sich haupt- sächlich in der Form und der Grösse der Konidien voneinander unterschieden. Da nun die neuern Bearbeiter der Peronosporeen, NIC CÅRERED FISCHER (18925 S. 451); JAcZEWsKrYy” (1901, S: 150); BERLESE (1904, S. 225) u. a. m. an der Einheitlichkeit der DE BARYSCHEN Spezies festhielten und die Erhebung der DE BARYSCHEN Varietäten zu vollwertigen Arten z. T. ausdräcklich von sich wiesen, bot es ein gewisses Interesse, mit Hilfe von Infektionsversuchen und variationsstatistiscehen Messungen die Frage eingehender nach- zupräöfen. Die Anregung zu dieser Untersuchung verdanke ich meinem verehrten Lehrer, Herrn Prof. Dr. Eb. FiscHER in Bern, in dessen Institut ich im Sommer 1913 die ersten Infektionsver- suche eingeleitet habe. Spätere Experimente fährte ich im Fräh- ling 1917 in der Wohnung meiner Eltern in Biel (Schweiz) aus. Die variationsstatistisechen Messungen wurden z. T. ebenfalls in Biel vorgenommen, z. T. im Botanischen Institut der Universität Uppsala, dessen Direktor, Herrn Prof. Dr. H. O. JvEL ich auch hier fär seine tatkräftige Unterstätzung meinen ergebenen Dank erstatten möchte. Ferner bin ich zu Dank verpflichtet Herrn Dr. L. Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 28 ROMELL, Amanuens am Reichsmuseum in Stockholm, för die gölige Mitteilung der Diagnose von FucKELs Peronospora Sherardiae. Was die Anordnung der biologischen Versuche betrifft, ist sie im Wwesentlichen dieselbe, wie ich sie ausfährlich för die Experi- mente mit Peronospora parasilica (1918) beschrieben habe. Die im Freien gesammellten, infizierten Pflanzen wurden in ein Wasserglas unter eine mit nassem Fillrierpapier ausgekleidete Glasglocke gestellt, allwo sich innerhalb 24 Stunden sehr reichliche neue Rasen zu bilden pflegten. Es ist unbedingt nötig, die Bildung der jungen Konidien abzuwarten, indem die im Freien gesammelten Rasen gewöhnlich schon zu alt sind und nur noch wenige keimfähige Konidien enthalten. — Die neuen Rasen wurden hierauf abgepinselt und durch Abspöählen des Pinsels in ein Gefäss mit gewöhnlichem Leitungswasser täbertragen. Letzleres wurde zur Erzielung grösserer Konzentration zentrifugiert, und ich brachte nun mit Hilfe eines weichen Pinsels grosse Tropfen der träben Flässigkeit auf die Kotyledonen und die Laubblätter der Versuchspflanzen, welche, wo nichts anderes: bemerkt ist, aus Samen gezogen waren. Die hinter den Speziesbezeichnungen eingeklammerlten geographischen Namen geben dabei jeweils den botanischen Garten an, aus welchem das Samenmaterial stammte. Zur Erhaltung der Feuchtigkeit bedeckte ich dann jeden einzelnen Versuchstopf fär die nächsten 2 Tage mit einer Glasglocke und dislozierte schliesslich die Versuchsreihe in eine besondere, möglichst temperierte Räumlichkeit. Im äbrigen wurden selbstverständlich alle zweckdienlichen Massnahmen er- griffen, um ungewollte Fremdinfektionen zu verhindern. Versuchsreihe I. Eingeleitet am 28. April 1913 mit Konidien der Peronospora auf Asperula odorata. Versuchspflanzen: 1. Asperula odorata (Bräggwald). Junge Pflanzen. 2. Galium verum (Haage & Schmidt, Erfurt): Kotyledonen und Laubblätter. 3. Galium Mollugo (Haage & Schmidt, Erfurt). Kotyledonen und Laubblätter. 4. Sheradia arvensis (Berlin). Kotyledonen und Laubblätter. 5. Galium Aparine (Bremen). Kotyledonen. 6. Asperula odorata (Bräggwald). Junge Pflanzen. 435 Nicht ganz einwandfrei sind die Exemplare der Asperula odorata. Da es mir nämlich trotz vieler Bemähungen nicht gelang, die Asperula-Samen zum Keimen zu bringen, grub ich im Bräggwald bei Biel eine Anzahl junger Asperula-Pflanzen aus und setzte sie in Töpfe. Dabei möchte ich bemerken, dass in jenem Teil des Bräggwaldes trotz peinlichen und wiederholten Suchens keine vom Pilz befallenen Asperula-Stöcke gefunden werden konnten. Auch habe ich nicht weniger als neun Töpfe mit solchen Asperula- Pflanzen zur blossen Kontrolle in einem besondern Versuchshäus- chen gehalten, ohne dass je irgend ein Exemplar eine Infektion gezeigt hätte. Es darf demnach mit grosser Wahrscheinlichkeit angenommen werden, dass die zwei in der obenstehenden Reihe verwendeten Versuchspflanzen ebenfalls gesund waren. — Am 929. April wurden Uberreste der Flässigkeitstropfen von den Blättern auf einen Objektträger gebracht und unter dem Mikroskop kon- trolliert. Es ergab sich dabei, dass ein grosser Teil der Konidien gekeimt hatte. — Am 7. Mai zeigte Asperula odorata (Nr. 1 und 6) auf den obersten Blättchen, die mir schon seit 4 Tagen durch leichte Kräuselung aufgefallen waren, vereinzelte Konidienträger. Die äbrigen Versuchspflanzen blieben dauernd gesund. — Zum selben Resultate fährte eine weitere Versuchsreihe, die ebenfalls mit -Konidien der Peronospora auf Asperula odorata eingeleitet war und in gleicher Weise nur Infektionen auf Asperula odorata erkennen liess. Um eine 'unötige Wiederholung zu vermeiden, verzichte ich aber auf ihre detaillierte Wiedergabe. Versuchsreihe LL: Eingeleitet am 29. Juni 1915 mit Material von Sherardia arvensis auUSKSutg ber Biel. Versuchspflanzen: 1. Sheradia arvensis (Berlin). Kotyledonen und Laubblätter. 2. Galium verum (Haage & Schmidt, Erfurt). Kotyledonen und Laubblätter. 3. Galium boreale (Berlin). Kotyledonen und Laubblätter. 4. Asperula odorata (Bröggwald). Ausgewachsene Pflanzen. 436 5. Galium Mollugo (Haage & Schmidt, Erfurt). Kotyledonen und Laubblätter. 6. Galium Aparine (Bremen). Kotyledonen. 7. Sheradia arvensis (Berlin). Kotyledonen und Laubblätter. Am 7. Juli zeigten sich auf den obersten, erst während der In- kubationszeit geöffneten Quirlen der Sherardia arvensis (Nr. 1 und 7) sehr reichliche Peronospora-Basen. Die andern Pflanzen blieben dauernd gesund. Dasselbe Ergebnis zeigte ein ähnlicher, in jener Zeit eingeleiteter Infektionsversuch. Im öbrigen ist zu beachten, dass die Pflanzen in einem möglichst feuchtwarmen Versuchshäuschen Aufstellung finden mössen, indem nur dann auf regelmässigen Erfolg gezählt werden darf. Im fernern ist das negative Ergebnis auf Asperula odorata (Nr. 4) nicht ganz einwandfrei, indem es mög- lich wäre, dass die Versuchspflanzen schon ein zu hohes Alter besassen. Versuchsreihe III. Eingeleitet am 5. Mai 1917 mit Material von Galium Aparine aus Biel. Versuchspflanzen: 1. Galium Aparine (Lund). Kotyledonen und Laubblälter. 2. Galium Mollugo (Wärzburg). Kotyledonen und Laubblätter. 3. Sherardia arvensis (Graz). Kotyledonen. Am 13. Mai zeigten sich auf einigen Kotyledonen von Galium Aparine reichliche Peronospora-Rasen. Die äbrigen Pflanzen blieben dauernd gesund. Versuchsreihe IV. Eingeleitet am 19. Mai 1917 mit Material von Galium Mollugo aus der Nähe von Biel. Versuchspflanzen: 1. Galium Mollugo (Wärzburg). Kotelydonen und Laubblätter. 2. Galium palustre (Lund). Kolyledonen. 3. Galium Aparine (Olmätz). Kotyledonen und Laubblätter. 437 4. Galium Aparine "Vaillantii (Lund). Kotyledonen. 3. Sherardia arvensis (Graz). Kotyledonen und Laubblätter. Am 29. Mai zeigten sich auf den Kotyledonen von Galium Mollugo vereinzelte Konidienträger. Die äbrigen Pflanzen blieben dauernd gesund. Um auch die Keim- und Infektionsfähigkeit der Oosporen nachzu- pröfen, sammelte ich im Freien die abgedorrten Teile der von Peronospora befallenen Rubiazeen-Pflanzen und legte sie, nach Arten gesondert, in ein Kistchen, das ich vorher bis 5 cm. unter den Rand mit Erde gefällt hatte. In diesen Kompost wurden nun die Samen der in der betreffenden Versuchsreihe aufgefährten Pflanzen gesät. Hierauf bedeckte ich die Kistechen zum Schutz gegen Vögel und Eichhörncechen mit verzinktem Drahtgeflecht und stellte sie, voneinander entfernt, unter Baumgruppen im botanischen Garten. Versuchsreihe V. Eingeleitet im Sommer 1915 mit Oosporenmalerial von ÄÅsperula odorata aus dem Bremgartenwald bei Bern. Versuchspflanzen: Asperula odorata (Haage & Schmidt, Erfurt). i 2. Galium verum (Haage & Schmidt, Erfurt). 3. Sherardia arvensis (Berlin). 4. Galium Mollugo (Haage & Schmidt, Erfurt). 5. Galium Aparine (Bremen). Galium boreale (Berlin). LIC IT Im nächsten Frähling keimten leider nur die Pflanzen Nr. 2—5, blieben aber auch in der Folgezeit alle gesund. Da jedoch der positive Infektionsbeweis fehlt, so besitzt dieser Versuch nur be- schränkte Beweiskraft. Einwandfreier sind die beiden folgenden. Versuchsreihe VI. Eingeleitet am 24. Juli 1913 mit oosporenhaltigem Material von Sherardia arvensis aus Sutz bei Biel. Versuchspflanzen: 1. Sherardia arvensis (Berlin). 2. Galium verum (Haage & Schmidt, Erfurt). 3. Galium Aparine (Bremen). 4. Galium Mollugo (Haage & Schmidt, Erfurt). Begönstigt durch den warmen Winter keimten die Samen sehr fruöh, und schon am 235. Februar 1916 erwiesen sich bei einer Kon- trolle zahlreiche Sherardia-Pflanzen öber und öber mit den Perono- spora-Basen bedeckt. Die andern Pflanzen blieben alle dauernd gesund. Versuc hstee VIL Eingeleitet Ende Juli 1916 mit oosporenhaltigem Material von Galium Aparine aus der Nähe von Weyermannshaus bei Bern. Versuchspflanzen: 1. Galium Aparine (Lund). 2. Galium Mollugo (Wörzburg). 3. Galium verum (Haage & Schmidt, Erfurt). 4. Sherardia arvensis (Graz). Anfang April 1917 zeigten sich: vereinzelte, ziemlich spärliche Räschen auf den Kotyledonen von Galium Aparine. Die äbrigen Pflanzen blieben dauernd gesund. Stellen wir die Resultate der Versuchsreihen 1I—VII in einer Tabelle zusammen, so ergibt sich folgendes: Infektionsresultate mit Peronospora calotheca. Tabelle 1. Gesät auf Material von Aspe- Galium É Galium Galium Sherar- . | Gal rali : rula | Apari- |”) Mollu- | palu- Cratana dia ar- boreale verum . odorata ne g0 stre v ensis j Asperula odorata... + — = — — | Galium Aparine..... + — : -— I I | Galium Mollugo — + = = | Sherardia arvensis, — = = — oo — Die Peronospora calotlheca De Bary ist also streng spezial- lisiert und vermag, wenigstens in den 4 untersuchten Fällen, nur wieder rvbre respektive Wirtsart zu infreteren: Dieses Resultat ziebht die Frage nach sich, 'ob diese speziali- sierten Formen bloss als biologische Arten, als species sorores, aulfzufassen seien, oder ob ihnen eine höhere systematische Stellung zukomme. Um dies zu entscheiden, verglich ich eine Anzahl mir VV VF SS RSS SS IEI Ur 439 zur Verfägung stehender Formen der Peronospora calotheca auch vom morphologischen Gesichtspunkte aus. Uber die im speziellen gehandhabten Methoden und betreffs der Diskussion der Fehlerquellen verweise ich auf die schon zitierte Arbeit äber die Kruziferen bewohnende Peronospora parastilica. Untersuchtes Herbarmaterial: Asperula odorata L. Unweit Zehendermätteli (Bern). Anfang Mai 1856: leg: "ED: FISCHER. - (Herb. d: BOtorInst Bern). Asperula tinctoria L. Gotland, zwischen Norrlanda und Ganthem. 28. 6. 98. leg. TYCHO VESTERGREN. (VESTER- GREN, Micromyc. rar. sel. 20). Galium Aparine L. Skugga bei Stockholm. 16. 8. 82. leg. JAKOB ERIKSSON. (ERIKSSON, Fungi paras. scand. exs. 95). Galium boreale L. London, Ont. (Canada). 24. 6. 12. leg. J. DEARNESS (SYDOW, Phycom. et Protom. 276). Galium Mollugo L. Sutz bei Biel. Anfang Juni 1915. leg. E. Gävu- MANN. (Herb. d. Bot. Inst: Bern). Galium -silvaticum L. St. Jvan bei Prag. 12. 6. 02. leg. FR. BUBAK. (SYpow, Phycom. et Protom. 155). Galium verum LL. Struer' (Jätland) 145,6. 12. leg>J. ILinp: (VES- TERGREN, Micromyc. rar. sel. 1600). Sherardia arvensis L. Bräöhlerfeld bei Erfurt. 10. 1910. leg. H. Di1E- DECKE. (SYDOW, Mycoth. germ. 975). Die OÖosporen liessen, sofern sie äberhaupt in den Malterialien vorhanden waren, keine weitern Unterschiede erkennen, eine Er- fahrung, die derjenigen bei mehreren andern Peronospora-Arten entspricht. Auch wenn sich öbrigens beträchtliche Grössendif- ferenzen herausgestellt hätten, so wäre ihre Verwendung in der Argumentation wohl kaum ohne weiteres zulässig gewesen, indem öber die Beeinflussung der Oosporengrösse durch das Volumen der Wirtszellen und durch ähbnliche Faktoren noch keine speziellern Untersuchungen vworliegen. — Auch die Konidienträger stimmten in der Grösse und in den Verzweigungsformen gut miteinander öberein, was nach den Beobachtungen bei den Kruziferen bewohnen- den Peronospora-Arten einigermassen verwunderlich erscheinen mag. Einzig die Individuen auf Galium Aparine und Galium Mollugo zeigten eine merkliche Abweichung, indem die Gabellänge in der 44() Regel grössere Werte erreichte als bei den andern Formen. Da sich aber dieses Merkmal nicht schärfer umschreiben lässt und zudem nicht wenigen Ausnahmen unterworfen ist, so kann es in der Diskussion nicht weiter Verwendung finden. Ähnlich verhält es sich mit der Peronospora auf Sherardia arvensis, deren Gabeln wohl meist etwas stumpfer sind als bei den öbrigen Formen. Dagegen zeigten die Konidien, und das war ja nach den Angaben DE Barys auch zu erwarten, ziemlich beträchtliche Grössen- und Formunterschiede; um diese näher zu charakterisieren, mass ich von jeder Wirtsart fänfhundert Konidien in Länge und Breite und stellte die Resultate graphisch durch Kurven dar (Fig. 1, 2). Dabei geben die Abhbszissen die Massstabsskala an, während auf den 194 — 176 203 AG AZ2 304 336 J68 Fig. 1. Längenkurven der Konidien der Peronospora auf Galiwm silvaticum (1), Sherardia arvensis (2), Asperula odorata (3), Galium boreale (4), Galiwm Mollugo (5), Galium verum (6) und Galium Aparine (1). Ordinaten die Anzahl der Konidien, welche das betreffende Mass aufweisen, abgetragen ist. Diese Figuren lassen erkennen, dass vor allem die Längenunter- schiede von Wirtsart zu Wirtsart ausserordentlich beträchtlich sind; auch ohne die Form auf Galium Vaillantii zu beräcksichtigen, von der mir kein Material zur Verfögung stand, und die nach DE BaArRY noch durchschnittlich 14 u länger sein soll als die Form auf Asperula odorata, liegen doch die Gipfel der Längenkurven von Galium silva- ticum (Fig. 1, Kurve 1) und von Galium Aparine (Fig. 1, Kurve 7), nicht weniger als 8 w auseinander, also mehr als einen Drittel der mittlern Länge der Konidien auf Galium silvaticum. ”Öberdies ist 441 zu beachten, dass der Gipfel der Längenkurve von Galium Aparine ziemlich exzentrisch liegt und bei vol!ständig ausgereiftem Konidien- material wahrscheinlich täber die Abszisse von 32 u zu liegen käme, wodurch sich die Differenz gegenäber dem Gipfel von Galium sil- vaticum auf 10 u erhöhen wärde. Zwischen diesen beiden Extre- men ordnen sich die andern untersuchten Formen ziemlich regel- mässig an, so dass ihre Kurvengipfel fast wellenförmig aufeinander folgen. Immerhin zeigt es sich, dass, mit Ausnahme der Perono- spora auf Galium boreale und derjenigen auf Galium Mollugo, auch nicht zwei Formen ihr Häufigkeitsmaximum täber derselben Abszisse fp TIPS NEN ROR år2 Fig. 2. Breitenkurven der Konidien der Peronospora auf Galium silvaticum (1), Sherardia arvensis (2), Asperula odorata (3), Galium boreale (4), Galium Mollugo (5), Galium verwm (6) und Galium Aparine (1). besitzen, sondern dass sich zwischen allen freilich ziemlich kleine, doch immerhin merkliche und fassbare Unterschiede geltend machen. Nicht ganz so einfach gestalten sich die Verhältnisse in Bezug auf die Breiten, indem nicht weniger als sechs von den sieben eingezeichneten Kurven dicht zusammengeschart liegen und derart beweisen, dass die Differenzen der Konidienbreiten an Aulfälligkeit hinter denjenigen der Länge weit zuröckstehen. HEinzig die 'Koni- dien der Form auf Galium Aparine (Fig. 2, Kurve 7) heben sich durch ihr Häufigkeitsmaximum tber 22/4 u deutlich von den andern ab. 142 Es genögt aber nicht, dass wir nur die Längen unter sich und die 3reiten unter sich vergleichen, sondern wir mössen auch auf ihre gegenseitligen Beziehungen HRäcksicht nehmen. Dies geschieht in der einfachsten Weise dadurch, dass wir aus den Kurven die Miltelwerte und aus diesen die jeweiligen Quolienten aus Länge und Breite berechnen. Die derart erhaltenen Resultate sind in der nachfolgenden ”Tabelle zusammengestellt, und zwar erfolgte ihre Anordnung entsprechend den Beträgen der mittleren Länge. Variation der Konidien der Peronospora calotheca. Tabelle 2. -- - | lane Mittlere Länge | EDEN der | ELEre IgE der dividiert dad | Längenkurve | Breitenkurve mittlerelBrorka | | Galan Suv Öltermmva EE 20,12. 4 RAR ER | Sherardia arvensis ......... 24.54 13,59 1,32 ASperuWwla ko donater 4 26,67 >» 17,06 >» IR |. Gälium Mollägo la.n..s.o| & 20:06 > 16,22 » 1,66 EG Öalimaun vermn OMINNE 7 1.53 | Galium boreale ............... PAL 13 1506 | Galium! Aparinenm. se. SLAS > | RNA 1,38 Die Verwendung dieser Mittelwerte darf nur nach spezieller Ver- gleichung mit den Kurven stattfinden, indem sie teilweise mit ziemlich grossen Fehlern behaftet sind. Der Gipfel der Längen- kurve der Peronospora auf Galium verum (Fig. 1, Kurve 5) liegt z. B. uber 28,8 u, ist also, abgesehen von demjenigen der Form auf Galium Aparine, am weitesten nach rechts verschoben; und doch beträgt der Mittelwert dieser Kurve nur 27,12 u, also Wemgerials bei der Kurve der Form auf Galium boreale, und das infolge der zahlreichen jungen Konidien, die in dem untersuchten Material vorhanden waren. Immerhin halte ich die vorliegenden Zahlen fär einwandfrei genug, um aus ihnen zu entnehmen, dass die Konidien nicht nur in ihrer Grösse, sondern auch in ihrer Rundung deutlich voneinander abweichen; und zwar zerfallen sie in dieser Beziehung in zwei Sektionen, von denen sich die eine mit Quoltienten von 1552 bistl;38 te Ön oder Form, imrer Komdien mehr demmktteser resp. der Kugel nähert, während die andere mit Beträgen von 1,53 bis 1,66 u einem langgestreckten Ellipsoid entspricht. Ver- 443 gsleichen wir aber innerhalb der beiden Sektionen die verschiedenen Formen weiter Wert för Wert miteinander, so bemerken wir, dass noch äber diese Zweispaltung hinaus innerhalb der beiden Gruppen die Peronospora-Formen auf den verschiedenen Wirten nicht unbe- deulend voneinander differieren. Selbst die Formen auf Galium Mollugo und Galium boreale, deren Häufligkeilsmaxima sowohl in der Länge als in der Breite äber derselben Abszisse liegen (Fig. 1 und 2, Kurven 4 und 5), zeigen nun in ihrevr Rundung eine deutliche Verschiedenheit, indem die Form auf Galium Mollugo beträchtlich sehmälere Konidien besitzt. Man hätte dies öbrigens schon aus einer speziellen Diskussion der Kurven voraussagen können, indem sich bei der Breitenkurve der Form auf Galium boreale (Fig. 2, Kurve 4) der Gipfel fast. nur zufällig tuber die Abszisse von 16 u, also zu Galium Mollugo, hinlegt; er wäre bei einer grössern Zahl von Messungen und vollständig reifem Konidienmaterial sicherlich öber die Abszisse von 17,6 u zu stehen gekommen. Zusammenfassend gelangen wir also zu dem Ergebnis, dass die Peronospora-Formen auf den verschiedenen Arten der Familie der Rubiazeen sich nicht nur biologisch ausschliessen, sondern dass sie auch morphologisch deutliche Verschiedenheiten aufweisen, welche Verschiedenheiten im speziellen an Hand der Konidiendimensionen klargelegt wurden. Wir haben es also nicht mit blossen species sorores zu tun, sondern mit distinkten, guten Arten. Der Name der Peronospora calotheca muss also im weitern Sinne fallen gelassen werden, da er von seinem Schöpfer (1863, S. 111) för alle damals auf den Rubiazeen bekannten Peronospora-Formen insgesamt angewandt wurde, und wir mössen an seiner Stelle för die Perono- spora-Formen auf den verschiedenen Rubiazeen-Spezies eigene Namen einfähren. Soleche Bezeichnungen sind nun in der Literatur schon drei vorhanden, indem FUCKEL in den Fungti rhenani (1863, Nr. 30 und 31) die Peronospora auf Sherardia arvensis als P. She- rardiae, diejenige auf Galium Mollugo als P. Galii und DE BArRY (Rabh. Herb. myc. II, 673) diejenige auf Asperula odorata als Pe- ronospora calotheca sensu stricto beschrieb. Als Synonym der ersten wäre demnach P. calotheca 8 Sherardiae De By (1863, S. 112) anzu- föhbren, als Synonym der zweiten P. calotheca S Molluginis De By (eod. 1loc.) und als Synonym der letzten P. calotheca « Asperulae Derby (1863, S-s112)0 Den Name der Pi Galt försdie Form aut Galium Mollugo ist freilich in dieser allgemeinen Fassung sehr irre- föhrend: er muss aber aus Prioritätsgränden leider beibehalten werden. 444 Die vier öbrig bleibenden Peronospora-Formen mössen mit neuen Namen belegt werden, för welche ich nachstehend die lateinischen Diagnosen folgen lasse. Peronospora Aparines n. sp. Syn. P. calotheca y Aparines De By (1863, p. 112). Caespilulis densis, griseis, totum tergum foliorum tegentibus; conidiophoris singulis vel binis e stomalibus exeuntibus, 250—750 u altis; trunco !/s—/s totius altitudinis efficienti, 9—14 u crasso, basi leviter tumida; parte summa arboris 4—7ies dichotome ramosa, ramis plus minus rectis, furcis terminalibus rectangulis, leviter curvatis, ramulis utrisque fere aequilongis (6—21 wu); conidiis late ellipsoideis, fulvo-violaceis, 22—38, fere 29--34 u longis, 17—29, fere 21—25 w latis; longitudine media 31,18 u latitudine media 22,66 u. Oosporis globosis, flavis, 27—43 u diam., episporio dense reticulato. Habitat folia Galii Aparines IL. Peronospora borealis n. sp. Caespitulis mollibus, griseis, tergum foliorum nonnulla partie 1e- gentibus; conidiophoris singulis vel binis e stomatibus exeuntibus, 250—450 u altis; trunco !/s—?/s totius altitudinis efficienti, 6—9 u crasso, basi leviter tumida; parte summa arboris 4—6ies dicho- tome ramosa, ramis plus minus rectis; furcis terminalibus rec- tangulis, leviter curvatis, ramulis utrisque longitudine fere aequali (1—14 wu); conidiis ellipsoideis, fulvo-violaceis, 21—34, fere 25—29 w longis, 11—23, fere 15—20 wu latis; longitudine media 27,33 u la- titudine media 17,31 u. Oosporis ignotis. Habitat folia Galii bo- realis L. Peronospora Galii veri n. sp. Caespitulis griseis, densis, totum tergum foliorum tegentibus; coni- diophoris singulis vel plurimis (1—14), e stomatibus exeuntibus, fere 400—550 wu altis, trunco ?/1 totius altitudinis efficienti, 7—9 u crasso, basi leviter tumida; parte summa arboris 6—08ies dichotome ramosa, ramis plus minus rectis; furcis terminalibus rectangulis, rectis vel leviter curvatis, ramulis utrisque fere aequilongis (6—12 u); conidiis ellipsoideis, fulvis, 19—34, fere 27—31 u longis, 11—23, fere 16—19 sp latis; longitudine media 27,12 u, latitudine media 17,75 u. Oosporis ignotis. Habitat folia caulesque Galii veri L. 445 Peronospora silvatica n. sp. Syn. Pr. calotheca De By (1863, Pp. Ill) pro parte. Caespitulis mollibus, griseis, tergum foliorum nonnula parte tegentibus; conidiophoris vel singulis vel trinis e stomatibus exeun- tibus, 200--350 wu altis; trunco 7/3 totius altiludinis efficienti, 38—14 u crasso, basi leviter tumida; parte summa arboris 4—8ies dichotome ramosa, ramis plus minus rectis; furcis terminalibus rectangulis, leviter curvalis, ramulis utrisque fere aequilongis (3—12 u); conidiis paullum violaceis, saepe minutissime papillatis, late ellip- soideis, 14—31, fere 20—25 mu longis, 9—24, fere 15—-19 wu latis; longitudine. media 22,72 wu, latitudine media 17,26 u. Oosporis ignotis. Habitat folia Galiti silvatici L. EITERATURVERAZETCEHNIS! BERLESE, ÅA. N., Saggio di una monografia delle Peronosporacee. — Rivista di Patol. veget. X, Portici 1904. DE BaRrRY, A., Recherches sur le développement de quelques champignons Parastes. — Ann. d:sseience. nat, fart. Bots 1863: FISCHER, ALFRED, Phycomycetes. — Rabenhorsts Kryptogamenflora. Bd. 1, Abt: IV, Leipzig 1892. GÄUMANN, E., Die Formen der Peronospora parasitica (Pers.) Fries. Ein Beitrag zum Speciesproblem bei den parasitischen Pilzen. — Beih. Bot. Centralbl., XXXV, Abt. I, 1918. JACZEWSKY, Å. DE, Peronosporeen. — Materialien z. Kenntnis d. Fauna und Flora d. Russ. Reiches. Bot. Abt. H. IV, 1901. (Russisch.) SVENSK. BOTANISK! TIDSERIET. dh 9185 BSD fe ör en EINE NEUE ANSCHEINEND TAGESAUTO- NOMISCHE: PERIODIZITAT Vorläufige Mitteilung)! VON LARS-GUNNAR ROMELL Die vorläufig abgeschlossenen Versuche, uäber die ich hier in aller Kärze berichten will, ist es meine Absicht so bald mög- lich ausföhrlich zu publizieren. Da jedoch die ausföhrliche Publika- tion aus äusseren Gränden vielleicht erst in einem Jahre erfolgen kann, und da es sich um ein aktuelles Problem handelt, so därfte sich eine vorläufige Veröffentlichung der wichtigsten Ergebnisse verteidigen. I. Die Versuche. Den Ausgangspunkt und den Hauptteil meiner Arbeit bilden Versuche äber das alte Problem des Blutens. Von der seit HALES bekannten Tagesperiodizität in der Blutungstätigkeit wies bekannt- lich als der erste HOFMEISTER nach, dass sie auch unter konstan- ten Bedingungen fortdauert, also unter gegebenen Umständen als autonom zu bezeichnen ist (autonom im weilen Sinn, wie das Wort von PFEFFER noch 1915 verwendet wird). Die Frage von dem Zustandekommen dieser autonomen Periodizität, die HOFMEISTER unberäöhrt lässt, wurde von BARANETZKY in Angriff genommen, der den mehr apriorischen als experimentellen Beweis fährt, dass es sich um Nachwirkungen von der tagesperiodischen vorhergehenden Beleuchtung handeln möässe. Seine experimentellen Talsachen sind die folgenden: 1. Etiolierte Keimstengel von Helianthus tube- rosus liessen keine, Periodizität in ihrem Saftausfluss erkennen. 2. Bei je zweien Helianthus- und Ricinus-Pflanzen zeigte sich nach etwa monatelanger Behandlung mit zeitlich verschobenen Belich- ' Der Redaktion zugegangen am 9. 7. 1918. 447 tungszeiten eine Verschiebung der Blultungskurven untereinander im erwarteten Sinn. BRrRosiG, der einen ähnlichen Versuch an- stellte, konnte aber keinenp Erfolg verzeichnen, und nach WIELERS Hinweis auf die gewaltigen individuellen Differenzen betreffs der zeitlichen Orientierung der Blutungskurve ist den spärlichen Um- kehrversuchen BARANETZKYS alle Beweiskraft entnommen. Dies war in Käöärze das vorliegende Tatsachenmateria! als ich mvLAl6 auf die Anregung vom; Herrn Prof. JosT in Strassburg in seinem Laboratorium die Frage aufnahm. Zunächst schien es, wenn auch gar nicht festgestellt, so doch in höchstem Masse wahrscheinlich, dass der Tagesrhythmus der Pflanze während des individuellen Lebens aufgeprägt werde, und weiter, dass die beobach- tete Blutungskurve in der Tat eine Nachwirkung vorausgegangener Induktion darstelle; es handle sich also nur darum, den oder die induzierenden Faktoren zu erkennen. Ich bin denn mit Umkehr- versuchen nach der Art BARANETZKYS und BRosIGS zur Arbeit ge- gangen, und speziell versuchte ich es, die Transpirationskurve umzukehren, bei normaler oder wenigstens nicht umgekehrter Beleuchtungskurve, von der Uberlegung ausgehend, dass das Licht ja, Wwenigstens direkt, nicht von den Wurzeln perzipliert werden kann, eher aber der Wasserstrom durch die Wurzelzellen. Es schienen in der Tat schon Tatsachen vorzuliegen, die auf eine Reizbarkeit der blutenden Zellen durch den Wasserdruck oder den Transpirationsstrom in der Pflanze hindeuteten. (Betreffs dieser Frage vergl. meinen Aufsatz »Zur Frage einer Reizbarkeit etc.> im vorigen Heft dieser Zeitschrift). Die Versuche scheiterten; d. h. sie leiteten zu keinem sicheren Ergebnis, weder positivem noch negativem, einerseits wegen einer ungläcklichen Wahl von Versuchspflanze (Coleus), andererseits wegen der individuellen Differenzen. Zuletzt wurde versucht, den letzteren dadurch zu umgehen, dass (durch partielle Dekapitation mit Zuräöcklassung von transpirierenden Zweigen) zwei Kurven von derselben Pflanze beobachtet wurden, eine vor und eine nach der betreffenden Behandlung. Diese Me- thode hätte vielleicht mit einer geeigneten Versuchspflanze wenig- stens zu einem sicheren negativen Ergebnis leiten können. Indes fand ich im 1917 Gelegenheit, die Arbeit in Lund fortzu- setzen, und zwar,einen entscheidenden Versuch anzustellen. Es wurden die Versuchspflanzen aus Samen unter konstant gehaltenen Bedingungen gezogen. Als Versuchspflanze wählte ich Brassica oleracea (Weisskohl), die ich in Strassburg als eine 148 Pflanze mit gut ausgebildeter Periodizität, als guten Bluter und angenehm in Handhabung kennen gelernt hatte. Als Versuchs- raum diente ein Kellerraum des boltanischen Instituts mit besonders dicken Wänden, dessen zwei kleine Fenster mit Pappe lichtdicht ab- geblendet waren. Die Kultur wurde konstant beleuchtet von einer 200-kerzigen 3-Watt-Lampe, deren Licht mittels Spiegel möglichst ausgenulzt wurde. För gleichmässige Feuchtigkeit in der Luft brauchte nicht besonders Sorge getragen zu werden; eine gleich- mässige Feuchtigkeit in der Erde der Töpfe wurde durch automa- tisehe Bewässerung jede 6. oder 4. Stunde (von unten; Fliesspapier) gesichert. Im Zimmer war cin Gasofen mit Thermoregulator und Abzug einmontiert, wodurech auch im Winter Zimmertemperatur gehalten werden konnte. Später wurde der Gasofen infolge Gas- mangels abgestellt, wodurch die Temperatur auf etwa 12? C her- absank, um sich mit vorröäckender Jahreszeit langsam zu erhöhen. Zu keiner Zeit aber betrugen die täglichen Schwankungen der Temperatur mehr als etwa 0,5? C, gewöhnlicb erheblich weniger, 0,70=0)82 CC. Im konstanten Lichtraum innerhalb derWSspiegel war die Temperatur freilich immer infolge der Wärmestrahlung der Lampe beträchtlich höher (etwa 5? C), auch die Schwankungen elwas grösser als im Zimmer, jedoch, wie ich mich durch Thermo- graphenaufzeichnungen tberzeugte, durchaus unperiodisch. Die Pflanzen entwickelten sich unter diesen Bedingungen täber- raschend normal, trotz des immerhin schwachen Lichts (etwa 5 000 Meterkerzen), bildeten z. B. in den Blättern reichlich Stärke. Je- doch waren sie natärlich im Aussehen deutlich von den im Tageslicht (Gewächshaus, später Freiland) aus demselben Samen- material gezogenen Pflanzen verschieden, mit etwas verlängertem Stamm und mehr grasgrän gefärbten Blättern. Nach 33 Monaten begannen — in demselben Kellerzimmer — die Registrierungen der Blutungskurven. Es wurden die Blutungsmengen registriert, bei konstantem Gegendruck, und zwar wurde photographische Registrierung, mit 3- oder 2-ständiger Auslösung, benutzt. (Wa- gerechte Kapillare, vor einer Skala aus Millimeterpapier befestigt, das Ganze mittels Kamera und LUNDEGÅRDHS (S. 14) automatischer Kassette auf Negativpapier fänfmal verkleinert aufgenommen). Die Einrichtung erlaubte gleichzeitiges Registrieren von 4 Kurven und lässt jede gewänschte Genauigkeit erreichen, denn man kann na- tärlich för jeden Fall Kapillaren von entsprechendem Durchmesser wähblen, somit die linearen Ausschläge beliebig gross machen. 149 Es zeigte sich, dass die Dauerlichtpflanzen ohne Aus- mahlme eine sehr ausgeprägte Tagesperiodizität in der Blutungskurve besassen, sogar ebenso scharf markiert und mit ebenso grosser Amplilude wie die unter normalem Tageswech- sel gezogenen. Die Lage der Maxima und Minima lässt sich fast auf die Stunde genau feststellen. Es wurden insgesamt 9 Kurven von Dauerlichtpflanzen erhalten. Ein Vergleich dieser Kurven un- tereinander zeigt, dass hier wie bei den normalen Pflanzen die individuellen Differenzen in der zeitlichen Orientierung der Kurve sehr gross sind. Es kann vorkommen, dass die Maxima einer Pflanze in derselben Tagesstunde fallen, wo eine andere ihre Mi- nima hat. Zwar bei gleichzeitig registrierten Kurven haben sich- nie so grosse Differenzen gezeigt, das kann aber vielleicht einfach an der geringen Wahrscheinlichkeit des Zusammentreffens zweier Extremwerte liegen. Eine Einordnurg der beobachteten zeitlichen Lagen der Maxima und Minima in Klassenspielräumen lässt er- kennen, dass sie sich, trotz der grossen Streuung und der immer- hin geringen Zahl von Pflanzen, gut um einen Mittelwert ordnen. So fällt in der Zeit 6 nachm. bis 12 nachts kein Maximum, da- gegen sind die Maxima in den Klassen 3 nachts bis 3 nachm. zu 5 bis 7 in jeder Klasse gehäuft. Entsprechend verhalten sich die Minima. Zum Vergleich wurden 27 Kurven von normalen Pflanzen registriert. Die Verhältnisse sind hier ganz ähnlich. Die Maxima wie die Minima können auch hier an diametral entgegengesetzten Zeiten des Tages fallen, die Lagen verteilen sich aber gut um einen Mittelwert, der mit dem Mittelwert fär die Dauerlicht- pflanzen nahe zusammenfällt Die Streuung ist vielleicht etwas kleiner bei den normalen Pflanzen. Ich gebe zur Ubersicht uber die Sachlage folgende Tabelle: Verteilung der Maxima von 27 normalen Pflanzen und 9 Dauer- lichtpflanzen auf die verschiedenen Tagesstunden. Tabelle 1. | | | | | | | 'Stunden 9 12 3 6 9 1 5 6 9 bar FO FN IR RARE SL SA Be ÄRE a dl LT | | ' Normale Pflanzen 3 6 12 Si | 15 | - | I al ; 'Dauerlichtpflanzen 3 5 | 7 5 5 | 2 Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 29 450 Hieraus för die Normalpflanzen: n=73, M=9 h 46 vorm. + 21 Min.; co = + 3 St. 2 Min. mit mo = + 15 Min. Dementsprech- end för die Dauerlichtpflanzen: n 27, M.=8 hh :37' vor etiod Min.; co = + 4 St. 25 Min. mit mo = + 36 Min. Aus diesen Dalen berechnet sich die Differenz der beiden M zu 69 +- 55 Min.; die Differenz der beiden &« zu 83 + 39 Min. Sta- tistisch gesehen sind also die Zeilmiltelwerte der beiden Kalegorieen äbereinstimmend; die Standardabweichung ist bei den Dauerlicht- pflanzen grösser, jedoch kann man auf Grund der Zahlen nicht mit Sicherheit eine reale Differenz behaupten. Wenn man nicht alle Maxima auf einen Haufen wirft, sondern zunächst fär jede Pflanze fär sich die mittlere zeitliche Lage der Maxima bestimmt und dann diese Werte statistiseh behandelt, bekommt man: Fär die Normalpflanzen: n = 27, M = 9 h 22 vorm. == 35 Min.; o= + 3 St. 3 Min. mit mo = + 25 Min. Fär die Dauerlichtpflanzen: n = 9, M = 7 h 38 vorm. + 85 Min.; oc = + 4 St. 16 Min. mit mo = + 60 Min. Daraus berechnet sich die Differenz der Mittelwerte zu 104 — 92 Min., die der Standardabweichungen zu 74 + 65 Min. Also wieder befriedigende Ubereinstim- mung, jetzt auch der Stan- dardabweichungen. Zur allgemeinen Orien- tierung äber den Einzel- verlauf der Kurven diene die Kurventafel Fig. 1. Die- selbe ist so konstruiert, dass von sämtlichen Kurven jeder Kategorie die Mittel von dem 1. Maximum, dem 1. Minimum, dem 2. Maxi- mum etc. gesondert genom- '2 NR 12 12 — 12 12 2 men wurden, und zwar Fig. 1. Schematische Blutungskurven nach Mittel- oc 3 : : werten. Die Ziffern bezeichnen 12 mittags resp. sowohl in Bezug auf die 12. mitternachts. zeitliche Lage als auf die relative geblutete Menge, so dass die Tafel auch Aufschluss gibt äöber die durchsechnittliche Amplitude der Kurven (Nullstrich ist die Fusslinie der Tafel). Die so gewonnenen Punkte sind durch kurze Horizontalen repräsentiert, der Klassenbreite entsprechend. 451 Ihre Endpunkte sind dann einfach durch Geraden zu einer Kurve verbunden. Die gestrichelte Kurve repräsentiert die 9 Dauerlicht- pflanzen, die ausgezogene die 27 normalen. Es war von einem gewissen Interesse zu wissen, ob auch die Transpiration der Dauerlichtpflanzen eine Tagesperiode aufweiste. Es wurde zu dem Zweck eine Pflanze (in Zinktopf; Bewässerung durch ein Trichterrohr 10 cem jede 6. Stunde) 4 Tage lang jede 3. oder 6. Stunde gewogen. Es zeigten sich starke Oszillationen (die wahrscheinlich z. T. daher rährten, dass die Pflanze nach jeder Wägung vwvielleicht nicht ganz in der voriger Lage zur Lampe kam), unerwarteter Weise aber keine Tagesperiodizität. Nach den Befunden STOPPELS 1916 an Dunkelpflanzen von Phaseolus war es nötig und besonders interessant zu präfen, wie sich die Blutungstätigkeit gegenäöber elektriscehen Einwirkungen ver- hält. Von der mir zunächst recht plausibel erscheinenden Idee STOPPELS (siehe Abschnitt IT) ausgehend, habe ich nun zunächst untersucht, ob vielleicht die an den dekapitierten Pflanzen beobachtete Perio- dizität auf der Stelle in der von der genannten Verf. angegebenen Weise induziert werde, also keine Nachwirkung darstelle. Zu dem Zweck wurden in den Glaskapillaren Platindrähte eingeschmolzen, so dass die Schnittfläche am Stumpf durch die Vermittlung der ausgeschiedenen Blutungssaft während des Registrierens elektrisch zugänglich wurde, weiter wurden die Töpfe auf Untersätzen aus galvanisiertem Blech mit isolierender Unterlage aus Glasfässen und Glasscheiben in mehreren Etagen aufgestellt, so dass sie nach Belieben isoliert oder mit der Erde u. s. w. verbunden werden konnten. Mit dieser Einrichtung wurden nun verschieden variierle Versuche ausgefährt. Ich liess z. B. die Blutungskurve einige Tage lang bei isolierten Töpfen registrieren, und schloss dann die Ver- bindung mit der Erde, und umgekehrt. Oder aber ich schloss an irgend einem Punkte der Kurve metallische Verbindung zwischen Topf und Platindraht in der Kapillare — bei isoliertem oder geerdelem System — so dass die Schnittfläche am Stumpf mit der Oberfläche der Wurzeln (durch Topferde, Blechuntersatz, Kupfer- draht, Pt-Draht und Blutungssaft in der Kapillare) in leitender Ver- bindung kam. In anderen Versuchen verband ich die Schnittfläche durch den Pt-Draht und gut isolierte Leitung mit einer 2 m uber dem Dach eines dem Institut angebauten Gewächshauses isoliert aufgestellten Antenne mit amalgamierter Zinkscheibe (EBERTSCHEN 152 Kollektor; KÄHLER $S. 13). Endlich bewirkte ich durch ein auto- matisches Relais periodisches Öffnen und Schliessen von den genannten Schaltungen im Rhythmus 6:6 Stunden, oder ich ver- band, bei geerdetem Topf, die Schnittfläche durch den Pt-Draht mit einer in einem Glaszylinder aufgehängten verzinnlen Kupfer- scheibe, während eine ebensolehe in kleinem Abstand von der vorigen aufgehängte Scheibe durch das Relais abwechselnd auf + 120 Volt und auf 0 geladen wurde. Da die Luft im Glas: zylinder durch reichlich Glähstrumpfasche ionisiert war, musste im letlzten Fall periodisch ein elektrischer Strom von wenigstens der Grössenordnung der fär die Periodizität verantwortlich gemachten Vitalströme durch die Pflanze gegangen sein. Alle die genannten Versuche fielen negativ aus. Die Kurve hat in allen Fällen ihren Gang ungestört fortgesetzt. Nunmehr war aber zu präfen, ob vielleicht die beobachtete Pe- riodizität eine Nachwirkung sei von vorhergehenden elektrischen Einflässen auf die intakten Pflanzen. Es könnte ja sein, dass nur die intakten Pflanzen fär solche Einflässe empfindlich wären. Zu dem Zweck wurde dicht oberhalb der Blätter der noch äbrigen Dauerlichtpflanzen ein Metallnetz plaziert, das mittels des genannten Relais in 6:6-ständigem Rhythmus auf + 120 Volt resp. auf 0 geladen wurde, während die Luft um die Pflanzen durch zwei zwischen den Blättern aufgehängte offene Glasrinnen mit Glähstrum pf- asche ionisiert wurde. Zusammen mit diesen Pflanzen wurden, an der Stelle der aufgebrauchten Dauerlichtpflanzen, normale der nämlichen Behandlung unterworfen. Da jene ja ohnehin ebenso wenig wie die letzteren ein unperiodisches Material darstellten, sind wohl Schlässe mit fast derselben Berechtigung aus beiden zu ziehen. Gleichzeitig wurden einige normale und eine Dauerlicht- pflanze mit periodischer Transpiration in 6 :6-ständigem Rhythmus behandelt. (Blechkasten, innen mit nassem Fliesspapier gekleidet und mit federnden Tären, die durch den Luftzug geöffnet gehalten wurden, solange ein Ventilator lief, und sich dann selbsttätig schlossen). Das Ergebnis dieser Versuche war das folgende: von 4 Dauerlichtpflanzen, resp. 1 Woche und 10 Tage behandelt, weist eine von den kärzer behandelten eine anormale, etwas unregel- mässige Kurve auf, ohne sichere Anzeichen einer 6 :6-ständigen Periodizität erkennen zu lassen. Die drei anderen zeigen keine Zeichen zu einer Störung. Von 6 Kurven aus normalen, nachher mit elektrischem Feld behandelten Pflanzen haben zwei, 18 Tage 453 behandelte, eine anormale, unregelmässige und flache Gestalt, drei von den öbrigen — 24 Tage und 29 Tage lang behandelten — scheinen ganz normal, die vierte fällt so steil ab, dass eine Pe- riodizität deswegen nur schwach zu erkennen ist. An diesem letzten Ubelstand leiden alle die im Transpirationskasten behandellen normalen Pflanzen. Sie haben anscheinend durch die Behand- lung gelitten, durch allzuwenig Licht oder zu grosse Feuchtigkeit oder beides. Wo sich aber eine Periodizilät erkennen lässt, ist sie durchaus normal. Dies gilt im besonderen auch fär die so behandelte Dauerlichtpflanze. Die letzterwähnten Versuche sind etwas spärlich, jedoch die Ökonomie des Institutes verbot es mir, sie weiter auszudehnen. Aber auch aus zeitökonomischen und methodischen Grönden schien es mir zweckmässig, nach einem anderen tagesautonomischen Vorgang zu suchen, um weitere experimentelle Erfahrungen zur Aufklärung der tagesautonomischen Erscheinungen zu sammeln. Der Vorgang sollte sich möglichst bald nach Aussaat des Materials einstellen, so dass möglichst kurze und wenig kostspielige Vor- behandlung des Materials nötig wäre, und so dass mit einem grossen Maleriai gearbeitet werden könnte. Nach alten bekannten Versuchen BARANETZKYS und GODLEWSKIS sowie nach den Ver- suchen KARSTENS Uber die autonome Periodizitlät der Kern- und Zellteilungen schien einige Aussicht zu besteben, dass in dem Nachstum ein solcher, Vorgang zu inden sei. feb grut auch hier zu photographischer Registrierung nach der genannten Methode LUNDEGÅRDHS, Weil es wöänschenswert war, eine nicht zu kleine Anzahl von Pflanzen gleichzeitig registrieren zu können. Ich ar- beitete zunächst mit demselben Brassica-Material, das mir zu meinen Blutungsuntersuchungen gedient hatte; es eignele sich aber wegen der Gestalt der Keimpflanzen wenig fär die photographische Regi- strierung. Dann bin ich zu den Getreidearten äbergegangen, wo auch der Vorteil sich darbot, mit reinen Linien aus dem reichen Vorrat der Svalöver Aufzucht arbeiten zu können. Die Aufzucht des Materials geschah im Dunkeln in demselben elektrischen Thermostat, wo die Registrierungen stattfanden, und das Registrieren erfolgte bei 1iropistiseh unwirksamem, orangefarbenem Licht. Die Temperatur wurde um etwa 0,1? C konstant gehalten und so hoch, dass das Material etwa 5 mm pro 2 Stunden wuchs, so dass eine Periodizität von der Amplitude der Blutungsperiode bequem zu studieren gewesen wäre, bei den Gräsern noch eine wesentlich 154 schwächere. Indes meine Holffnungen wurden nicht erföllt. Weder bei der Streckung des Hypokotyvls von Brassica, des Keimstengels von Pisum, des ersten Blattes von Weizen und Roggen (die Koleo- ptlilen waren nicht zu gebrauchen wegen der allzu scharf aus- geprägten grossen Periode) war eine Tagesperiode nachweisbar, höchstens nur Perioden von kleinerer Länge. Nach diesen Ergebnissen habe ich das Wachstum gelassen, um mich der Atmung zuzuwenden. Ich arbeitete wieder im elek- trischen Thermostat, wo die Pflanzen von dem FEinquellen der Samen bis zum Ende des Versuchs beharrten. Die Versuchs- anordnung war im wesentlichen die öbliche, in DETMER S. 161 abgebildete (mit Ausschluss des Wasserstolffapparats). Hier könnte Brassica wieder gut benulzt werden, aber weder bei diesem Material noch bei Weizen oder Roggen war eine Periodizilät der Almungs- kurve anzusehen, nur anscheinend regellose Fluktuationen. Bei der Ausföhrung der Versuche war mir SPoEHRBS Arbeit unbekannl. Er will in der Tat mit einer ganz ähnlichen Versuchsanordnung eine, wenn auch äusserst geringfögige, Periodizität gefunden haben. Ein wesentlicher Unterschied zwischen SPoEHRS und meiner Anord- nung — abgesehen also von Verschiedenheiten in meteorologischen Faktoren — könnte es nur wvielleicht sein, dass er die Luft von aussen schöpfte, ich aber vom Inneren des Thermostats, der einen allseitig fast geschlossenen Blechkasten darstellte. Bei einer Um- stellung meiner Resultate in SPOEHRS Weise (denn auch in seinen Versuchen ist keine Periodizität der Atmungskurve direkt zu ersehen) a € A ag ; ; ; SAN ergeben sich N hi Quotienten, die bald ein wenig töber, bald Nach ein wenig unter 1 liegen. Es scheint also ein Widerspruch zu bestehen zwischen meinen Ergebnissen und denjenigen SPOEHRS. Es frägt sich aber, wie zuverlässig die Zahlen sind. Um einen Anhaltspunkt zu gewinnen, habe ich zunächst aus SPOEHRS Wie : ) | aus memen VWVersuchen den N ”Quotienten, einmal aus allen vor- i liegenden Werten, dann nach Fortlassen der jeweils ersten Be- stimmung berechnet. Es zeigt sich, dass in zwei Fällen von drei der positive Ausschlag in SPpPoEuHrs Versuchen schwindet. S : ED) ; re , Sodann habe ich die vy Quotienten statistiseh als Mittel aus CM den FEinzelquotienten berechnet, wobei diese aus je drei Einzel- bestimmungen berechnet wurden (also, wenn Di, Ni, D2, Na... 455 Di+D:2 2 D: JINHT NIKPNS SS) miltleren Fehler werden durch diese wohlwollende Berechnungs- weise reichlich klein gefunden, aber trotzdem zeigt es sich meistens, dass die von SPoEHR gefundenen posiliven Ausschläge unsicher sind. Die Zahlen sind in der unterstehenden Tabelle zusammen- die sukzessiven Bestimmungen sind, als J. Die gestellt. Verhältnis der Tagatmung zur Nachtatmung. Tabelle 2. Meine Versuche | SPoEHRS Versuche D Werte — bereechnet als: i KE || N 28 29 SOT SSL 2 3 | | | Weizen Weisskohl Rotkraut| Roggen | Zwiebel Weizen | Weizen | Il | Mittl. Tagstundenwert | [= = = 1.009 0.998 0,980] 0.959) — 1,096] — 1,046)] — Tjo82 IMittl. Nachtstundenwert | wie bei SPOEHR | I IDo., die erste Bestimmung | | | in jedem Versuch fort- 0,977) 0,984] h119] — 1,0384] 1.008) 0,990) — 0,990] | gelassen. | | | q . . . | IStatistisches Miltel aller i 0 | å || / i a NG 5: ,000 ,005 989) 982 2 2 26 | aus je 3 Bestimmungen es Ae rg CE LANGER ENSE 1 | 6 018 0.014 04 ,026 5 ber. Einzelwerten. HA 0045 ln 011 (= 0051 U TE | s 4 | $i | | 'Do., die erste Bestimmung | in jedem Versuch fort- gelassen. 1,012 1009] 1,0382) Tjoo2l — LTjo39k ljo2al Ij0ag —+—0,016' +0,015/--0,019 0,020| ==0O0M —+0,004 +0,008) | I | | Es ist also ein Widerspruch zwischen SPoEHRS. und meinen Resultaten nicht mit Sicherheit zu behaupten. Es ist zu beachten, dass die obigen Versuche SPoEHBs eben die schlagendsten sind, und, bei der Spärlichkeit des Tatsachenmaterials, fast sein gesamtes Beweismaterial darstellen. [I. Diskussion. Beispiele im weiten Sinne autonomer tagesperiodischer Vorgänge sind nicht wenige bekannt. Ich nenne die Zuwachsbewegung dunkelgeselzter Pflanzen (SAcHs, BARANETZKY), die Atmung gräner Laubblätter im Dunkeln (MEYER und DELEANO), die Transpiration ins Dunkle oder in konstantes Licht gebrachter Pflanzen (CURTISS), die Wasseraufnahme durch die Wurzeln im Dunkeln (EBERDT) 456 sowie die unten näher zu diskutierenden Erscheinungen. Bei den Versuchen blieb es aber meistens durchaus unentschieden, ob die Periodizilät lediglich eine Nachwirkung einer vorausgegangenen aitiogenen Periodizität ist oder nicht. In den folgenden Fällen ist eine Tagesperiodizität beobachtet worden unter von der Keimung an konstant gehaltenen Bedingungen:' bei den Kern- und Zell- leilungen einer Anzahl von Pflanzen (KARSTEN), bei den Schlaf- bewegungen der Phaseolus-Blätter (SToPPEL), möglicherweise auch bei der Atmung von Weizenkeimlingen (SPOEHR) und zuletzt nach meinen Versuchen bei der Blutungstätigkeit dekapiterter Brassica- Pflanzen. Die Tagesautonomik der Calendula-Bläten (KNniEP und STOPPEL) schliesst sich gewissermassen an die genannten Fälle an, tritt aber in anderer Hinsicht zu ihnen in prinzipiellem Gegensalz. Das Verhalten der Calendula-Bläten bietet einen guten Ausgangs- punkt fär eine nähere Erörlerung, weil hier — trotz allen Schwierig- keiten im FEinzelnen, die bei KniEP und STOPPEL nachzusehen sind — die Verhältnisse relativ klar und verständlich erscheinen. Ins Dunkle gebrachte Knospen von Calendula arvensis entwickeln sich trotzdem weiter zu Blätenständen, die sich mehrmals in Tages- rhythmus öffnen und schliessen. Dabei hängt die zeitliche Lage der Öffnungsmaxima von dem Zeitpunkt des (letzten) Dunkelselzens der Knospen ab, so dass das erste Offnen — wie demgemäss alle folgenden — nach 24 Stunden oder einem mehrfachen davon erfolgt. Die zeitlichen Lagen der Maxima und Minima der Schlafkurve sind demnach durch das Dunkelsetzen der Knospen bestimmt und nicht an bestimmte Tagesstunden gebunden. Es verhält sich jeder junge Blätenstand wie eine aufgezogene, aber zunächst stehende Uhr, die nur eines Anstosses bedarf, um nachher in durch ihre Konstruktion gegebenem Rhythmus gewisse periodische Funktionen vollzufähren, wobei aber nur der zeitliche Abstand wiederkehrender Zustände von der Uhr selbst abhägt, ihre zeilliche Lage in Verhältnis zur Zeit der Umwelt dagegen durch den Anstoss. Anders z. B. bei den Kernteilungen in den Versuchen KARSTENS. Dieselben erreichen ein Maximum an einer bestimmten Tagesstunde, und zwar nachts, in derselben Tageshälfte, wo bei den unter nor- malem Tageswechsel wachsenden Pflanzen das entsprechende Maximum fällt. Die einzige einmalige Veränderung in den Aussen- bedingungen, die för das Ingangsetzen der Periodizität verantwort- lich gemacht werden könnte, wenn man das Schema der Calendula- Bläten hier verwenden wollte, ist das Einquellen der Samen. Dann 457 wäre es aber gewiss ein sehr merkwärdiger Zufall, dass die Maxima sich gerade an der >rechlen» Tageszeit einstellten. Man wärde statt dessen eine Abhängigkeit ihrer Lage von der Zeit des Ein- quellens der Samen zu erwarten haben. Gerade so verhält es sich bei der Schlaftätigkeit der Phaseolus- Blätter und in meinen Versuchen öber die Blutungsperiode. Im letzten Fall wäre noch die Möglichkeit zu diskutieren, dass die periodische Tätigkeit, die in der ja nur nach Dekapitieren zu beobachtenden Blutungskurve zum Ausdruck kommt, selbst erst nach der Dekapitation einsetze, dass also die Blutungsperiodizität sozusagen die Todeszuckungen der Pflanze darstelle. Dem aber widerspricht der Umstand, dass EBERDT eine Tagesperiodizität auch in der Wasseraufnahme durch die Wurzeln intakter Pflanzen beobachtete; auch wäre im diskutierten Fall eine Korrelation zwischen Dekapitationszeit und Lage der Kulminationspunkte der Blutungskurve zu erwarlen, wovon aber nichts zu bemerken ist. Dagegen haben wir gesehen, dass die zeitliche Orientierung der Blulungskurven von normalen und von Dauerlichtpflanzen in höchstem Masse gegenseitig korreliert erscheinen. Die Tagesperiodizitäten, die uns in den Kernteilungen, in den Schlafbewegungen der Phaseolus-Blätter und in der Blutungstätigkeit entgegentreten, verhalten sich also prinzipiell verschieden hinsichtlich der Tagesautonomik der Calendula-Bläten, dabei untereinander sehr äbereinstimmend, so dass es wahrscheinlich erscheint, dass sie eine gemeinsame Erklärung finden werden. Die : nächstliegende Erklärung scheint zunächst die Annahme einer Nachwirkung, die sich öber die nächste Generation erstreckt, oder die wenigstens die Ruheperiode der trockenen Samen zu tber- bräcken imstande ist. In dieser Weise haben denn auch sowohl SEMON wie KARSTEN und STOPPEL (1912) ibre Befunde zu erklären versucht; auch PFEFFER hat sich dieser Deutung angeschlossen. Wenn wir zu dem Gleichnis mit der Uhr zuröckkehren, so möässte demnach nicht nur jede Pflanze, sondern jeder trockene Same eine immerfort gehende, fein justierte Uhr darstellen, die — in meinen Versuchen — in einem halben Jahr höchstens um ein Paar Stunden zuröckgeblieben oder vorausgeeilt sein darf. Das Samenmaterial, das ich zu meinen Versuchen verwendete, muss spätestens im Herbst 1916 geerntet sein, und die letzten Kurven von den Dauerlichtpflan- zen stammen aus Ende Juni 1917. Die fast auf die Stunde genaue Ubereinstimmung der Mittelwertkuryen der normalen Pflanzen und 158 der Dauerlichtpflanzen nach also rund 300 Vollperioden haben wir oben erfahren. Derart auffallend genau ist freilich nicht die Uber- einsliummung in irgend einem fröher untersuchten Fall. Bei den Kernteilungen scheint es schwierig, die exakte Lage der Kulmina- tionspunkte zu bestimmen. Bei den Schlafbewegungen von Phaseolus ist die Zeil der maximalen Schlafstellung der Dunkelpflanzen zeim- lich genau präzisiert, nicht so aber bei den normalen Pflanzen, deren Blätter sich morgens schnell in Tagstellung erhöhen, abends schnell zur Nachtstellung senken, und dazwischen nur unregel- mässige Oszillationen zeigen. So kann es nicht direkt wunder- nehmen, dass PFEFFER kein grosses Gewicht zu legen scheint auf die zeilliche Orientierung der Kulminationspunkte der tlagesaultono- mischen Kurven. Dies muss aber jetzt als einen wesentlichen Punkt angesehen werden, dem jede Erklärung gerecht werden muss. Die Hypothese der erblichen Nachwirkung kann dies in meinen Versuchen also nur durch die Annahme eines Mechanismus, der im Ilrockenen, kaum lebenstäligen Samen wie in der keimenden und wachsenden Pflanze immerfort periodisch mit einer Genauigkeit läuft, die sich derjenigen nähert, die die feinsten Uhren nach sorg- samster FEinjustierung leisten. Nach meinen Zahlen (Abschnitt I, S. 450) mäösste man eine Genauigkeit im Gesamtmittel von ca. + 1 Stunde, eine mittlere Individualgenauigkeit wenigstens von etwa + 4 Stunden fordern, nach wie gesagt in minimo rund 300 Tagen. Bei sorgsamer Einjustierung der feinsten Uhren kommt man, (nach gef. Angabe des Herrn Uhrmacher E. G. ERIKSSON in Stockholm) selten äber eine Genauigkeit von + 2 Minuten pro Monat hinaus, das macht auf 300 Tagen '!/s Stunde. Nun wider- spricht aber der Einzelverlauf der individuellen Kurven entschieden der Existenz solech einer präzisen Autonomik. Alle Maxima einer Kurve fallen gar sellen auf genau dieselbe Tagesstunde. Ferner scheint es sechwer vwvorstellbar, dass in den trockenen Samen, wo alle Lebenstätigkeit fast erloschen ist, dennoch die funk- tionelle Betätigung einer Tagesautonomik derart exakt und ungestört weiter verlaufen wöärde. Bei den interessanten Erfahrungen von BORDAGE an Pfålirsichhäumen, die, auf Réunion aus europäischen Samen gezogen, während 20—25 Jahren eine allmählich abkling- ende Jahresperiodizität in der Belaubung erkennen liessen, braucht es sich offenbar nur um die Vererbung einer — später modifikativ geschwächten — reaktionellen Befähigung, nicht einer funktionellen Täligkeit zu handeln, denn die »gewohnten» Zeiten wurden, auch 459 im Anfang, nicht innegehallen: dagegen könnte das Einfallen der Kahlheitsperioden mit der ”Trockenzeit in Zusammenhang geseltzt werden (Laubfällung im Juni—Juli anstalt November, Belaubung im Seplember anstalt April— Mai). Bei den Schlafbewegungen von Phaseolus hat STtoPPEL ihre urspröngliche Annahme erblicher Nachwirkung fallen lassen auf Grund von Versuchen mit javanischem und amerikaniscehem Samenmalerial. Die Pflanzen aus dem ausser- europärschen Samen ergaben nämlich zeitlich ebenso orientierle Kurven wie die europäischen. Ganz streng beweisend ist freilich dieser Versuch nicht, denn das javanische und amerikanische wie das europäische Material stammt wohl vermutlich ursprönglich aus einer gemeinsamen Heimat, und eine zähe Nachwirkung durch Generationen wäre nur noch eine Stufe unwahrscheinlicher wie die Nachwirkung öber eine Generation. Die Erklärung einer absolut und nicht reaktionell — zeillich fixierten Periodizität als durch »wahre», mendelsche Vererbung bedingt wärde dagegen von physiologisehem Gesichtspunkt aus ganz sinnlos erscheinen. Noch wäre för den Fall der Blutungsperiodizität die Möglichkeit zu diskulieren, dass die beobachtete zeitliche Orienlierung der Nor- malpflanzenkurve nicht der hohen Bedeulung als Vergleichsmass zukomme, die wir ihr bei unsren Uberlegungen beigemessen haben. Beim Bluten kann man ja nicht wie bei den Schlafbewegungen durch direkte Beobachtung an vielen Pflanzen leicht und unzwei- deutig enlscheiden, was »normal> ist. Erst das Experiment muss das lehren. Zudem haben WIiELERS und meine Versuche gezeigt, dass beim Blulen ganz ungewöhnlich grosse und ökologisch ganz unverständliche individuelle Differenzen vorkommen. Im Extrem können von zwei dicht beieinander gewachsenen Pflanzen die Kurven direkt umgekehrt verlaufen. Unter diesen Umständen ist die Möglichkeit nicht ohne Weiteres von der Hand zu weisen, dass die Periodizität der normalen wie der Dauerlichtpflanzen eine wahre Tagesautonomik nach dem Calendula-Schema wäre, und dass die zeitlichen Lagen der Blulungsmaxima und -Minima färs ganze Leben ganz zufällig durch den Zeitpunkt der ersten Einquellung des Samens oder der ersten Beleuchtung des Keimlings bestimmt wärde. Meine Pflanzen, normale wie Dauerlichtpflanzen, slammten ja alle aus demselben gleichzeilig ausgesäten Samenmaterial. Dann wärde durch Aussäen an verschiedenen Tageszeiten eine ent- sprechende Verschiebung in der durchschnittlichen zeitlichen Orien- tierung der Blutungskurven zu erzielen sein. Die Erklärung hat recht 160 wenig innere Wahrscheinlichkeit. Zudem wäre sie nur fär die Blulungsperiodizität möglich, nicht för die sich anschliessenden, sich sonst so ähnlich verhaltenden Periodizitälen. Eine Erklärung der uns beschäftigenden Vorgänge durch Erblich- keit in der einen oder anderen Form stösst also auf grosse logische Schwierigkeiten. Um zu einer anderen Erklärung zu kommen, sleht kein Weg offen ausser dem immerhin auch widerstrebenden, un- bekannte periodische Faktoren zu Hilfe zu nehmen. Dieser Weg wurde von SPOEHR und STOPPEL betreten. SPOoEHRS Versuche wurden oben erwähnt. Zur Erklärung der von ihm beobachteten, immerhin durch die vorliegenden Versuche kaum sichergestellten, Periodizität nimmt er ein verschiedenes Oxydalionsvermögen der Luft während Tag- und Nachtzeit an, das mit dem verschiedenen Ionisationsgrad der Luft, unter Vermiltlung der Bildung von Ozon, zusammenhängen wöärde. In der Tat will er in zwei Versuchen dureh Deionisieren der Luft die Amplitude der Periodizität herab- geselzt haben. STOPPEL knöpft auch an die periodischen elek- trischen Veränderungen der Atmosphäre an, findet zunächst eine grosse Ubereinstimmung im Verlauf ihrer Schlafkurven und der Tageskurven fär das elektrische Leitvermögen der Altmosphäre. Die Vermittlung denkt sie sich durch periodische Veränderungen in der Intensität der Vitalströme. Bei den Versuchen, ihre Auf- fassung experimentell zu erhärten, erhielt sie teils, wie sie selbst angibt, keine einheitlichen, teils aber auch bemerkenswerte positive Resultate. Jedenfalls aber scheinen sie, von der Standpunkt der Verf. aus betrachtet, viele Widerspräche zu enthalten. Von den Gedankengängen STOPPELS ausgehend habe ich. bei meinen blutenden Pflanzen verschieden variierte Versuche ange- stellt, die im Abschnitt I nachzusehen sind. Sie fährten zu dem Ergebnis, dass die verschiedene Leichtigkeit des Ausgleiches durch die Lebenstätigkeit der Pflanze geschaffener elektrischer Spannungen anscheinend gar keinen Einfluss auf die Blutungstätigkeit hat (die Kurzschlussversuche). Weiter, dass känstliche periodiscbe Erzeugung elektriseber Ströme von reichlich der Stärke der von STOPPEH angezogenen Vitalströme durch die Pflanzen hindurch noch nach monatelanger Fortselzung der Behandlung keine entsprechenden Spuren in den Blutlungskurven hinterliess. Nur wurde in ein paar Einzelfällen die beobachtete Kurve merklich flacher als die gewöhn- liche und elwas unregelmässig. Aber auch schwerwiegende apriorische Einwände lassen sich 461 gegen die Hypothese SToPPELS anfähren. Die Leitfähigkeit der Atmosphäre einerseits und das von den Pflanzen erzeugte Potential- gefälle andererseits sind derart geringfäögig, dass die daraus resul- tierenden Vitalströme, geschweige ihre täglichen Schwankungen, nur ganz phantastisch kleine Werte erreichen können. Bei Frei- landspflanzen liegen die Verhältnisse fär eine elektrische Ein- wirkung gönstiger, indem die Pflanzen an der Ausgleichung der elektrisehen Spannungsunterschiede zwischen Luft und Erde beteiligt gedacht werden können. Bei einer freistehenden krautigen Pflanze mit 10 qdm Blattoberfläche wöärde es sich in gönstigem Fall um Ströme von einer Stärke etwa einer Tausendmilliontel Milliampere handeln können. Die Versuche von KARSTEN, STOPPEL und mir wurden aber im Laboratorium ausgefährt, in geschlossenen Zimmern, wo erfahrungsgemäss anstatt der etwa 100 Voltmeter der freien At- mosphäre keine messbaren Potentialunterschiede vorhanden sind. Aus logischen und experimentellen Gränden scheint also die von STOPPEL angenommene Verkettung recht unwahrscheinlich. Viel wahrscheinlicher scheint eine irgend chemische Einwirkung des periodisch schwankenden Ionen- oder Emanalionsgehalts der Luft auf die Lebenstätigkeit der Pflanze, z. B. in der von SPOEHR an- genommenen Weise, obwohl die Einwirkung in sehr vielen anderen Weisen denkbar ist als durch die Vermittlung von Ozon. Speziell die Annahme einer direkten Einwirkung von radioaktiven Stoffen — in irgend einer, noch zu erforschenden Weise — scheint mir nicht wenig fär sich zu haben. Zwar handelt es sich auch hier um kleine Werte, aber man weiss, dass radioaktive Stoffe in ganz minimalen Quantitäten hervorragende physiologiscehe Wirkungen haben können. Ich erinnere an die schönen Arbeilen ZWAARDE- MAKERS lber die Beeinflussung der Herztätigkeit durch radioaktive Stoffe. Ein freipräparierles Froschherz, das mit normaler RINGER- SCHER Lösung gefättert wird, setzt seine Pulsationen normal fort. Wird aber K-freie RINGERSCHE Lösung geboten, kommen die Pulsa- tionen zum Slillstand. Jetzt aber zeigte ZWAARDEMAKER, dass das K” durch isoradioaktive Mengen von einem beliebigen ra- dioaktiven Stoff ersetzt werden kann. Da die Radioaktivität des Kaliums ausserordentlich gering ist, handelt es sich um ganz phantastlisch kleine Mengen. Dass die Phaseolus-Pflanzen STOPPELS fär radioaktive Einflässe ausserordentlich empfindlich waren, geht aus ihren Versuchen hervor (S. 661). Dass dieselben wie die mei- nigen in den Kellerräumen, wo wir arbeiteten, unter dem Einfluss 462 des ausgeprägt tagesperiodischen Emanaltionsgehalts der Bodenluft (Känner S. 123) standen, scheint mir sehr wahrscheinlich. Weiter will es mir scheinen, dass viele von den Widersprächen in STOPPELS IEXx- perimenten schwinden, wenn man den Emanationsgehalt der die Pflanzen umgebenden Almosphäre als den massgebenden Faklor ansieht. So z. B. die ganz verschiedene Wirkung eines + und eines — geladenen Gilters aul eine darinnen isoliert stehende Pflanze. Bei dem parallellen Gang der 4, und 2 bleibt dies unverständlich, wenn es eine Frage von der Leichtigkeit des Ausgleiches an der Pflanze bestehender Spannungsdifferenzen sein sollte. Die Emana- tion wird aber von einem Minus-Gitter aufgenommen, von einem Plus-Gitter nicht (KänrLEr S. 126—127). Ebenso scheint der Ausfall des Versuches 190 (STtopPrPEL S. 656), der der Verf. »fär eine Deut- ung nach den bisherigen Erfahrungen noch zu kompliziert» er- scheint, ohne weiteres verständlich. Endlich werden die an- scheinend regellos vorgekommenen gestörten Kurven, die ich bei der Behandlung mit elektrischem Feld bekam, verständlich unter der Annahme, dass die betreffenden Pflanzen (was ich jedoch nicht weiss) zufällig in der Mitte der Kultur zwischen den zwei BRinnen mit Gläbstrumpfasche gestanden haben, somit der ausgleichenden Wir- kung der radioaktiven Asche mehr ausgesetzt waren als die öbrigen. Zum Schluss einiges äber die individuellen Differenzen, die einem kausalen wie einem ökologischen Verständnis der Blutungsperiodi- zilät Schwierigkeiten bereiten, und zwar bei den meisten möglichen Er- klärungversuchen in gleich hohem Grade. Die Schwierigkeiten schei- nen nur in der Weise umgangen werden zu können, dass man die betreffende Periodizität als eine sekundäre Erscheinung betrachtet, lediglich durch die Abhängigkeit des Blutungsvorgangs von anderen periodischen Vorgängen in der Pflanze hervorgerufen, und ohne, jedenfalls ohne nennenswerte, ökologische Bedeutung. Ich weise darauf hin, dass nicht nur bei einer Kulturpflanze wie Brassica solch grosse Differenzen gefunden wurden, auch z. B. bei Alnus (WiELER). Wenn z. B. eine aitiogene Periodizität der Assimilations- tlätigkeit der Pflanze vorhanden ist, und wenn weiter individuelle Differenzen in der Schnelligkeit des Stofftransports bestehen, so wäre, bei stofflicher Verkeltung des Blutungsvorgangs mit der Assimilation, eine Periodizität, wie die beobachtete zu erwarten. Derartige Uberlegungen haben mich logisceh zu den Atmungs- versuchen gefäöhrt. Dass ich dabei negative Resultate erhielt, war mir in der Tat recht äberraschend. Es wäre interessant gewesen, 463 wenn diese Versuche auch in dem nämlichen Kellerzimmer wie die Blutungsversuche ausgefährt oder wenigstens die Luft davon geschöpft hätte werden können. Die von SPoEHR tatsächlich beob- achtete Periodizitäl ist jedenfalls ganz unerwartet schwach. LITERATURVERZEICHNIS. BORDAGE in Bull. scientif. d. 1. France et d. 1. Belgique, 7 sér., 44, 1910. CuUrTISS in Bull. Torrey bot. Club, 29, 1902. DETMER, Das kleine pflanzenphysiologische Praktikum, 4 Aufl., 1912. EBERDOT, Die Transpiration der Pflanzen etc. Marburg 1889. KÄHLER, Luftelektrizität; Samml. Göschen Nr. 649, 1913. KARSTEN in Zeitschr. f. Bot. 7, 1915, und 10, 1918. LUNDEGÅRDH in Lunds Univ. Arsskr., n. f. avd. 2, Bd. 13 Nr. (, 1917. MEYER und DELEANO in Zeitschr. f. Bot. 3, 1911, und 5, 1913: PFEFFER in Abh. math.-phys. Kl. d. kön. sächs. Ges. der Wiss. Leipzig, 3, 1915: ROMELL in Sv. Bot. Tidskr. 12, 1918. SEMON in Biol. Centralbl. 25, 1905, und 28, 1908. SPOKRR in Bot. Gaz. 59, 1915. STORPEL in Zeltschr. f. Bot. 2, 1910; und 8, 1916: > In Ber. d. deutseh. pot; Ges 30, 1912. STOPPEL und KNIEP in Zeitschr. f. Bot. 3, 1911. ZWAARDEMAKER in Versl. Kon. Akad. Wetensch. Amsterdam 1916 und 1917. Ubrige Literatur, besonders die ältere Literatur öäber Bluten, bei WIELER in Cohns Beiträgen 6, 1893, und in PFEFFERS Pflanzenphysiologie. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1918. Bb. 12, Hu. 4. DAS ARCHEGONIUM DER RICCARDIA PINGUIS [AB (Vorläufige Mitteilung)! VON RUDOLF FLORIN Ab norme Archegonien. Seit einigen Jahren bin ich mit zytologischen Untersuchungen öber Lebermoose, speziell Riccardia pinguis beschäftigt. Nachdem ich anfänglich mein Augenmerk ausschliesslich auf die Reduktions- teilung in den Sporenmultlterzellen gerichtet hatte, kam ich später darauf, gleichwohl die Entwicklung des Archegoniums und des Antheridiums zu untersuchen. Da ich aus verschiedenen Gränden ' genötigt bin, die vollständige Veröffentlichung meiner mooszytole- gisehen Studien noch einige Zeit anstehen zu lassen, schien es mir angezeigt, schon jetzt einige Fakta in Bezug auf das Archegonium mitzuteilen, die meines Erachtens ein nicht geringes theoretisches Interesse darbieten. Eine ausföhrlichere Diskussion wird hier dem- nach nicht erfolgen, sondern ich behalte mir diese fär eine spätere Gelegenheit vor. Das Material stammt aus der Feldspatgrube bei Ytterby unweit Vaxholm (Schweden), wo Riccardia pinguis in recht grosser Uppig- keit anzutreffen war. Einige Polster wurden im Fräöhjahr 1918 mit heröbergebracht und werden jezt in einem Treibhaus im Bergianischen Garten (Stockholm) gezäöchtet. Von dieser Kultur wurden eine Anzahl archegonientragender Thalluszweige fixiert, ei- gentlich in der Absicht, wenn möglich die Befruchtung zu studieren. Während hierbei einerseits ein interessantes Detail, nämlich das Auftreten von Strahlungszentren in der Eizelle (siehe unten) entdeckt ! Der Redaktion zugegangen am 18.9.1918. 465 wurde, gelang es mir ausserdem eine ganze Serie von Abnormitäten in der Organisation des Archegoniums nachzuweisen, täber welche ich hier kurz berichten will. Kennzeichnend fär das Archegonium der Riccardia pinguis ist u. a., dass die Wand im unteren Teil aus zwei Zellschichten besteht, und dass die Anzahl der Kanalzellen 4—6 (CLAPP) ist. In der Regel sind diese von kurzem Bestand und lösen sich bald auf, ebenso wie die Wände, welche sie voneinander tren- nen. Dies ist indessen nicht immer der Fall. Zuweilen kann man Fälle antreffen, wo eine Aufteilung in Hals- kanalzellen, Bauchkanalzelle und Ei- zelle kaum begrändet ist. In einem Archegonium fand ich vier Zellen in einer Reihe, alle morphologisch und wahrscheinlich auch physiologisch gleichwertig und mit grossen Kernen und stark färbbarem Plasma vwverse- hen (Fig: 1). Sie waren also alle von dem Aussehen, wie es normal nur die Eizelle besitzt. Dies scheint mir dafär zu sprechen, dass bei den Le- bermoosen die Halskanalzellen als homolog mit Bauchkanalzelle und Eizelle anzusehen sind, was auch daraus hervorgeht, dass sie von einer und derselben Mutterzelle herstam- men. Ein ähnlicher Fall wurde von CAMPBELL (2) bei Calycularia radicu- losa Steph. angetroffen. Fig. 1. Abnormes Archegonium. Hals- S 2 : & ss NG kanalzellen, Bauchkanalzelle und Ei- Gewöhnlich findet man natärlich OR eine Reihe Halskanalzellen. In Aus- nahmefällen können jedoch Arche- gonien mit zwei Reihen Halskanalzellen und zwei Bauchkanal- zellen aber einer Eizelle angetroffen werden (Fig. 2). Auch dies scheint mir ein besonders interessantes Zwischending zwischen Ar- chegonium und Antheridium zu sein. Hier zeigte es sich, dass die Bauch kanalzellen persistierten, selbst nachdem die Halskanalzellen degeneriert waren, und in vielen Stäcken gleichwertig mit der legi- timen Eizelle wirkten. Ja, in einem Archegonium von dem nun Svensk Botanisk Tidskrift 1918. 30 zelle sind alle als Eizellen ausgebildet. — Leitz' Ok. 3, Obj. 7 b. Vergr. 540. 466 besprochenen Aussehen schien eine der Bauchkanalzellen vor der eigentlichen FEizelle begäönstigt zu sein. Derarlige Abnormitäten sind zuvor nicht nachgewiesen worden. Selbst wenn wie normal nur eine Reihe Halskanalzellen wvor- kommt, erweist sich die Bauchkanalzelle gleichwertig mit der Fi- zelle, indem ihre an Grösse öber- einslimmenden Kerne, auch noch nachdem die Halskanalzellen mit ihren Kernen degeneriert sind, per- sistieren. In einem solchen Fall war das Archegonium ausserdem eine ungewöhnlich massive Bil- dung, indem die Anzahl der Zell- schichten in der Wand im unte- ren Teil des Archegoniums auf drei und in ihrem oberen Teil auf zwei gestiegen war (vergl. oben). Im allgemeinen besteht der Bauch bei den Lebermoosen aus einer Zellschicht, selten aus Zwei, wie bei akrogynen Junger- manniazeen (CAMPBELL 3) und Conocephalum (GRAHAM 1). Auch in dem Falle, dass eine Reihe Halskanalzellen vorhanden ist, kann sich indessen der Bauch- kanalkern in zwei Kerne teilen, obgleich keine Wand zwischen diesen entsteht. In dem Arche- gonium, wo dies eingetroffen war, waren die beiden Kerne der Bauch- Fig. 2. Abnormes Archegonium. Zwei Reihen von Halskanalzellen, zwei Bauch- kanalzelle in Bezug auf die Nah- kanalzellen aber nur eine Eizelle. — rungszufuhr augenscheinlich vor Lerrz' Ok. 3, Obj. 7 b. Vergr. 540. dem legitimen Eikern begänstigt. Auch bei Geothallus tuberosus Campbell sind Archegonien mit zwei Bauchkanalzellen angetroffen worden (CAMPBELL 1). Endlich kann, wie bei Sphagnum (MELIN), die Zentralzelle sich zweimal teilen, so dass im Bauche vier Kerne entstehen, welche alle persistieren, nachdem die Halskanalzellen degeneriert sind (Fig. 3). Uberblicken wir die vorstehend kurz mitgeteilten Untersuchungs- EEE OSS SE 467 resultate, so muss uns die grosse Variation in den Kernverhält- nissen und dem Bau des Archegoniums im äbrigen frappieren. Mehr und mehr hat sich die Auffassung geltend gemacht, dass das Archegonium und das Antheridium gleichen Ursprungs und dem- nach homologe Organe sind, dass die Eizelle mit den Antherozoiden homolog ist. Das Archegonium ist nur eine Entwicklung eines primitiveren,antheridienähnlichen Gamelangiums, eine Spezialisierung, Fig. 3. Zwei aufeinander folgende Querschnitte durch ein abnormes Archegonium, - vier Eizellen zeigend. — Leitz' Ok. 3, hom. Imm. "'/w. Vergr. 600. die schliesslich zur Bildung nur eines Gamets, der Eizelle, gefäöhrt hat. Man stätzt diese Auffassung grossenteils auf Abnormitäten im Archegonium, besonders auf das Auftreten von mehr als einem Gamet im Bauche, und im öbrigen auf Ubergangsformen zwischen Archegonium und Antheridium, die von mehreren Verfassern fröher beschrieben worden sind. Wie oben erwähnt, habe ich bei Riccardia eine Reihe verschiedener Variationen nachweisen können, die fär 468 die Frage von der oben beröährten Homologie von grösster Be- deutung sind. Es därfte in Frage gestellt werden können, ob nicht MELINS Aussage, dass die Homologie zwischen Archegonium und Antheridium bei dem Sphagnum-Arechegonium deutlicher als bei irgend einem anderen Archegonium = hervortrilt, nunmehr mit grösserem Recht von Riccardia pinguis gilt. Uber Strablungszentren in der Eizelle. Es ist ein allbekannter Sachverhalt, dass die Bryophyten in zylo- logischer Hinsicht nichts weniger als wohlbekannt sind. Uberblicken wir die diesbezägliche Literatur, so muss es uns frappieren, wie wenig bisher auf diesem Gebiet bekannt geworden ist. Die Kern- teilungsvorgänge sind höchst unbedeutend studiert; die Spermalo- genese ist freilich nicht selten Gegenstand des Interesses von For- schern gewesen, aber man därfte in Bezug auf dieselbe bislang noch zu keiner Einigkeit gekommen sein ; schliesslich ist der Befruchtungs- vorgang noch zum grossen Teil in Dunkel gehöllt, und zwar auch im buchstäblichen Sinne, denn wir haben die Ursache dieser Mängel in der Schwierigkeit zu suchen, brauchbare Fixierungen zuwege- zubringen. Demnach verhält es sich fast immer so, dass der Eikern im befruchtungsfähigen Stadium von einer schleimigen, körnigen Substanz umgeben ist, die fär die gewöhnlichen Fixierflässigkeiten so gut wie undurchdringlich ist. In Ausnahmefällen kann doch das Gegenteil eintreffen. Vor kurzem wurde in den »Memoirs of the Torrey Botanical Club» (Proceedings of the Semicentennial Anniversary of the Torr. Bot. Club) eine interessante Untersuchung von Miss GRAHAM Uber »Centrosomes during early fertilization stages in Preissia quadrata> publiziert. Die Verfasserin erwähnt, dass der Befruchtungsvorgang bei den Lebermoosen zuvor von KRrRUcCH studiert ist, dass dieser aber weder Zentrosomen noch irgendwelche Strahlung im Plasma der Eizelle im Zusammenhang mit der Befruchtung beobachtet hat. Eine Behauptung »since this article by KrucH no other has appe- ared on fertilization in the liverworts» ist indessen nicht richtig. Denn MEYER beschreibt später 1911 die Befruchtung des Eies bei Corsinia marchantioides. Doch hat auch dieser keine deutlichen Zen- trosomen gefunden, sagt aber: »Das Protoplasma der Eizelle ist ziemlich dicht, von einer grossen Menge Vacuolen durchsetzt, die sich beiläufig in Radien von dem von den Kernen eingenommenen Zentrum zu der Peripherie hinziehen, wodurch die Eizelle eine etwas strahlförmige Struktur erhält.> Diese strahlförmige Struktur scheint jedoch, nach MeEYERrRs Figuren zu urteilen, nicht von bestimmten Punkten auszugehen, sondern mehr diffus das Plasma zu durch- setzen. Etwas als Zentrosphären oder Strahlungszentren zu bezeich- nendes hat MEYER offenbar nicht angetroffen. Miss GRAHAM hat nun Gelegenheit gehabt, den Befruchtungs- vorgang bei Preissia quadrata zu beobachten, und als das interes- santeste Resultat dieser Untersuchung muss es bezeichnet werden, dass Zentrosomen in der Eizelle auftreten, und dass von diesen Zentrosomen Strahlungsfiguren ausgehen, die gewissermassen an Fig. 4. Zwei Querschnitte durch denselben Archegoniumbauch. Von zentro- somartigen Körpern zu beiden Seiten des Kerns gehen schöne Strahlungen durch das Plasma hinaus. — Leitz' Ok. 4, hom. Imm. "'/16. Vergr. 1140. die Figuren erinnern, welche während der Spaltung des Tiereies auftreten. Die Verfasserin sagt zuletzt: >»From my studies it is evident that they (die Zentrosomen) are also present in the fertilized egg at the time when the pronuclei are paired.» Schon bevor ich Gelegenheit hatte, von Miss GRAHAMS Abhand- lung Kenntnis zu nehmen, hatte ich selbst eine ähnliche Entdeckung bei Riccardia pinguis gemacht. Mein Material war in Chromessig- säure fixiert und mit HEIDENHAINS Hämatoxylin und Eosin gefärbt. Das Resultat war sehr befriedigend. Ich fand in der Eizelle deut- liche unipolare Strahlungsfiguren, von zentrosomartigen Körpern zu beiden Seiten des Kerns ausgehend (Fig. 4). Die Strahlen waren 170 besonders deullich, so dass man dieselben schon mit Obj. 3 unter- seheiden konnte. Sie durchsetzten das Plasma fast ganz hinaus bis an die Peripherie. Da ich den männlichen Kern nicht mit Sicherheil nachweisen konnte, bin ich geneigt, die Verschmelzung als vollzogen anzusehen. Möglicherweise spricht hierfär auch der Umstand, dass der Kern mehrere nukleolartige Körper, einen grös- seren und zwei kleinere, enthielt. Wir können also nunmehr behaupten, dass bei den Lebermoosen, sowohl Marchantiazeen als auch Jungermanniazeen, in der Eizelle zur Zeit der Befruchtung Zentrosomen oder wenigstens deutliche Strahlungsfiguren auftreten. Es eröbrigt jedoch noch die Rolle, welche diese Strahlungszentren spielen, in ihren Einzelheiten zu erforschen. ETTERATURVERZETCENIS. CAMPBELL, D. H., (1) The development of Geothallus tuberosus CAMPBELL — Ann. of Bot. 10. 1896. —— (2) The morphology and systematic position of Calycularia radi- culosa (STEPH.) — Stanford University 1913. —>»— (3) The structure and development of mosses and ferns. — New York 1913. CrAPP, G. L., The life history of Aneura pinguis. — Bot. Gaz., Vol 54: 1942: GRAHAM, MARGARET, (1) The development of the sporogonium and adja- cent tissues of the gametophore of Conocephalum conicum. — Bull. forn Bot: Clubs 36909: —— (2) Centrosomes during early fertilization stages in Preissia quadrata. — Mem. Torr. Bot. Club, 17. 1917. KrucH, O., Appunti sullo sviluppo degli organi sessuali e sulla feconda- zione della »Riella Clausonis Let.» — Malpighia 4. 1890. MELIN, E., Uber das Archegonium von Sphagnum squarrosum Pers. — Sv Bot. idskri 101916, MeEeYER, K., Untersuchungen uber den Sporophyt der Lebermoose I. Entwicklungsgeschichte des Sporogons der Corsinia marchantioides. BUSS ock iImp:ENMouscou tom: SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1918. Bb. 12, Hu. 4. OM HIPPOPHAES RHAMNOIDES L. I BOHUSLÄN AN A. H. MAGNUSSON Med anledning av att jag sommaren 1917 upptäckte Hippophaös på en ny lokal i Bohuslän — i Tanums socken — torde det ha ett visst intresse alt något närmare granska de bohuslänska fynd- orterna, enär växten här tydligen befinner sig i utkanten av sitt ut- bredningsområde. I »Hallands och Bohusläns fanerogamer och ormbunkar» skriver C. J. LINDEBERG 1878 i ett tillägg: »Hippophaé rhamnoides LIL. B. m. r. (= Bohuslän, mellersta, sällsynt) Oxevik, midt emot Skaftölan- det: F. A. OrLrsson». Delta torde vara det första tryckta medde- landet om växten i Bohuslän. I Bot. Not. 1888 lämnar B. HÖGRELL, tydligen okunnig om LINDEBERGS uppgift, en kortfattad notis om att Hippophaé är funnen >»ej långt från Lysekil» av f. d. studeranden LAGERFELT 1887. Han säger uttryckligen, att han av omtanke om växtens bestånd ej vill lämna noggrannare upplysning om lokalen. Ett något utförligare meddelande av S. ALMQUIST finnes i Bot. Not. 1891 med angivande av växtlokalen, Oxsevik i Dragsmark. Han har själv besökt lokalen och skriver: »Hippophaé växer här rält högt upp från stranden invid landsvägen på ett helt litet om- råde, där ett tämligen stort antal buskar stå. Alla äro helt låga och ha den för unga exemplar vanliga formen, rätt breda och då ej spetsigt utdragna blad. Då således endast unga exemplar före- komma, torde man få antaga, att växten helt nyligen hitkommit. Planterad lär den dock icke vara, utan den har väl troligen förts dit af fåglar, antagligen från början ett exemplar, som sedan genom jordskott förökat sig.» I Sv. Bot. Tidskr. 1912 berör H. W. ARNELL frågan om Hippophaés 472 egendomliga utbredning och anför herbarieexemplar i Uppsala mu- seum från Dragsmark (1889, A. N. JOHNSSON); Oxevik (1884, GOTTH. WALLIN); Vg. Göteborg in nemoribus (1887, JAcoB LUNDBERG). Han får den uppfattningen, att Dragsmark och Oxevik äro två skilda lokaler, ehuru förhållandet är det, att Oxevik ligger i Dragsmarks socken. ARNELL ifrågasätter också, huruvida Hippophaés verkligen är vild i Bohuslän, och framhåller Göteborgsexemplaret såsom sär- skilt misstänkt. Det torde icke heller vara något tvivel under- kastat, att detta herbarieexemplar härrör från en odlad buske. För- utom det, att den inte annorstädes finnes omnämnd, visar anteck- ningen »in nemoribus» omöjligheten av att växten kan vara vild, ty dess naturliga växtplats är tvärt emot solöppna platser. I Göteborgs museum ligger ett exemplar av Hippophaös från Spånslätt i Svenneby socken, en mil söder om Fjällbacka, in- samlat !?/g 1869 av G. M. L. GERLE (ex. herb. N. A. JOHANSSON 1909). Huruvida den där är spontan eller odlad låter sig för när- varande icke avgöras, men som Hippophaés icke torde odlas på landsbygden, är det sannolikt, att vi här ha att göra med ännu en lokal för spontan Hippophaés. Exemplarets utseende bestyrker detta, ty bladen äro ovanligt breda, 10—12 mm, vilket tyder på att det insamlats från ett ungt individ eller från rotskott.! Även exem- plaren från Dragsmark och Tanum ha jämförelsevis breda blad, 6—8 mm, under det de å exemplar från t. ex. Väddö i Uppland mäta 4—6 mm. Till dessa två växtplatser kommer så den i Tanum upptäckta. Vid ett besök där den 8 augusti 1918 gjorde jag följande anteck- ningar. Lokalen är belägen cirka !/2 km sydväst från Tanums järnvägsstation på den branta ljungklädda ostsluttningen av det berg, som i väster begränsar dalgången med banan. Marken består av fint skalgrus med rikligt inblandade rullstenar och här och var framstickande brant och isslipad granithäll. Hippophaés bildar ett c:a 7 m brett, nästan slutet bestånd, som sträcker sig c:a 10 m nedåt sluttningen, alltså i ostvästlig riktning. Mittpartiet består av ' Sedan ovanstående skrivits, har från lärarinnan fröken EstER ToMASSON i Svenneby ingått följande meddelande om Hippophaés förekomst därstädes: »Växten är utdöd. Förekom vild ungefär 3 m ö. h. strax vid stranden. Jordmånen, där växten fun- nits, består av lerblandad snäcksand.> Enligt generalstabens karta ligger Spånslätt på norra sidan av Bottnafjorden, närmare angivet 1 km norr a i Bottna fj., där en bäck utmynnar i en mindre vik av densamma. 475 ett 10-tal ungefär 1,5 m höga buskar med 3—4 cm tjocka stam- mar. Utåt beståndets kanter bli exemplaren allt mindre, så att de yttersta äro endast ett par dm höga (rotskott). Intet tecken till fruktsättning syntes. Platsen torde ligga 15 å 20 m över dalbott- nen (8 m öÖ. h.). Strax ovanför beståndet övergick den branta stupningen i en långsam sluttning med ett klapperfält, 40 m brett, som sträckte sig c:a 25 m uppåt mot en passpunkt mellan tvenne bergspartier. Ur det täta beståndet höjde sig obetydligt två unga tallar, två unga björkar och en sälg, och utåt kanterna syntes en del enbuskar. På backsluttningen växte för övrigt strödda enbuskar, enstaka c:a 10- åriga tallar och spridd ljung. Av den omgivande växtligheten an- tecknades: Arctostaphylos rikl. ovanför branten, spars. nedanför. Anemone Hepalica strödd Empetrum nigrum enst. Carex cefr. capillaris » Filipendula hexapetala > Plantago media » Hypochaeris maculata > Trifolium medium > Lotus corniculatus » Avena pralensis tunns. Ononis arvensis » Briza media > Orchis maculata > Pimpinella Saxifraga » Primula officinalis > Åira caespitosa enst. Pyrus Malus » Anthoxanthum » Rosa sp. » Anthyllis » Scorzonera humilis » Campanula rotundifolia > Salix repens » Carlina vulgaris » Sorbus Aucuparia » Carex pulicaris > > — scandica > > glauca > Solidago virgaurea » Centaurea Jacea > Vicia Cracca » Ett stycke längre ned på sluttningen växte Campanula Cervicaria. Det kan vara av intresse att jämföra förekomsten av Hippophaös å dessa lokaler med den uttömmande och noggranna skildring, PALMGREN ger av arten. Av hans framställning över Hippophaés” utbredning framgår, att arten har ett mycket vidsträckt utbrednings- område från Mongoliet i öster och till England, Frankrike och Spanien i väster, och att den uppträder såväl vid floder och bäckar i bergstrakter som vid hav och sjöar. I Norge går den utefter kusten till 67? 55' nordlig bredd, är allmän vid Trondhjem och funnen vid Nordfjorden. Av PALMGRENS framställning kan man 474 möjligen få den uppfattningen, att Hippophaös förekommer vild även vid Horten, enär han citerar ScHÖBELER, som därifrån uppger elt 5 m högt exemplar. Men SCHÖBELER säger själv sid. 599: »Tind- veden er hidtil ikke fundet vildtvoxende i de sydlige Egne af Norge», och A.: BryTttT känner ej heller någon lokal därifrån. Det av ScHöU: BELER omnämnda trädet är tydligen odlat, liksom man i Göteborg träffar träd av åtminstone 4 meters höjd. Dessa exemplar visa, att de klimatiska förhållandena äro gynnsamma för Hippophaés trivsel. Och i ett tillägg citerar ARNELL SELIM BIRGERS uppgift om Hippo- phaéös mellan Landskrona och Hälsingborg, »antagligen förvildad». I Danmark förekommer Hippophaéös ställvis rikligt utefter kusten, såväl på fastlandet upp till Skagens udde som på öarna, och träffas även utefter tyska östersjökusten. I Kurland skall Hippophaös vara funnen på 2 lokaler, men sedan ej återfunnen. Den saknas lika- ledes längs Finska Vikens stränder men har som bekant stor fre- kvens utefter Bottniska Viken. I Hippophaös stora utbredningsområde förekommer alltså en be- tydlig och oförklarlig lucka mellan en linje dragen från Nordfjord över södra Roslagen och södra Finland och en linje från Memel genom Öresund (2?), Kattegatt och Skagerack. Inom detta område stå de bohuslänska lokalerna isolerade, eventuellt dock med pendanger i Kurland. Fossil är emellertid Hippophaés funnen på Goltland. Denna liksom andra anomalier i Hippophaés utbredning ha varit föremål för flere forskares uppmärksamhet men utan att få en till- fredsställande förklaring. Förekomsterna inom detta havtornsfria bälte ha därför ett stort intresse som förbindelselänkar mellan de båda intensiva utbrednings: områdena. De bohuslänska förekomsterna äro tydligen mycket unga. ALMQUIST framhåller det uttryckligen i sin beskrivning 1891, och det framgår tydligt även av Tanumsfyndet. Exemplaret från Svenneby tyder på liknande förhållande. Av Dragsmarkslokalen har jag det intrycket, att buskarnas storlek 1915 var minst 2 m, varjämte beståndet brett ut sig å ömse sidor om vägen genom en massa rotskott. På grund av ALMQUISTS obestämda uppgifter kunna tyvärr inga bestämda slutsatser dragas om tillväxten under dessa 24 år. Men å intetdera stället har det kommit till utbildning av dylika långsträckta, i mitten avdöende gamla snår, som PALMGREN skildrar från Åland, och som jag varit i tillfälle iakttaga utanför Norrtälje. Vid Tanumsbeståndet, som växte fritt från människors påverkan, kan man dock skönja en begynnande längdutsträckning 475 i ost-västlig riktning (vinkelrätt mot solexpositionen) samt konstatera en något rikligare utbildning av nyskotlt mot södra sidan, ett för växten enligt PALMGREN ytterst karakteristiskt drag. Att Hippophaös på de bohuslänska lokalerna (i Dragsmark och Tanum) är spontan, kan väl ej längre betvivlas. Då lokalerna på grund av sin ringa ålder icke kunna sättas i relation till ett förut- varande högre vattenstånd, återstår ingen annan förklaring till deras uppkomst än frötransport genom fåglar. Avståndet från Dragsmark- lokalen till Skagens udde är 8 å 10 mil och avståndet mellan Tanum och Dragsmark cirka 5 mil. Detta torde icke vara något oöverkomligt spridningsavstånd, även om det ännu inte är fullt ut- rett, vilka fåglar som förmedla spridningen. A. HEINTZE uppgiver 1916, att Hippophaös sprides av björktrasten, och PALMGREN har funnit. att kråkor äta bären. I Bot. Notiser 1918 säger HEINTZE, alt Hippophaös sprides av kråkor, svartkråkor, råkor och alpkajor och : troligen också av skator och korpar. Huruvida något av de västsvenska exemplaren av Hippophaös är honexemplar, har jag icke lyckats utröna. En annan sak bör kanske påpekas i detta sammanhang, näm- ligen lokalens markbeskaffenhet. Enligt PALMGREN m. fl. föredrager Hippophaés kalk i måltlig mängd i jorden, och Tanumsförekomsten är just belägen på ett vittrande, finfördelat skalgrus. Av de hos PALMGREN sid. 114 anförda 43 kalkälskande arterna, som bruka före- komma tillsammans med Hippophaös, anträffades 6 (7?), nämligen Avena pratensis, Anthyllis, Carex glauca, pulicaris (och capillaris?) Filipendula hexapetala och Plantago media. Dessutom växte Linum catharticum och Polygala vulgaris på samma sluttning. Denna pro- cent (12Z) överensstämmande växter förefaller vid första påseendet låg, men tar man hänsyn till att av dessa 43 högst 21 med någon sannolikhet kunnat anträffas på denna lokal, stiger överensstäm- melsens procent till bortåt 50. Vidare framhåller PALMGREN m. fl. konkurrensens betydelse för Hippophaés” utbredning. Groddplantorna tåla ej beskuggning, och därför väljer den havs- och flodstränder till uppehållsort, där blott- lagd mark eller gles vegetation finnes. Även detta torde ha tillämp- ning på åtminstone Tanumslokalen, där det ännu fanns blottad mark i närheten, tydligen beroende på att denna näringsrika jord- art bortfördes till jordförbättring. På den sålunda blottlagda marken ha tydligen frön kommit (troligen endast ett eller några få) och där kunnat växa upp, fria från beskuggning av en tätare vegetation. 476 Troligen är något liknande fallet i Dragsmark, ehuru det där lik- som i Alunda i Uppland torde vara en vägkant eller en åkerren, som gynnat de första exemplarens utveckling. Men varför har man icke funnit Hippophaös på någon av de otvivelaktigt många lokaler utefter Sveriges kuster, där gynnsamma betingelser för dess tillvaro finnas? Kanske är den dock stadd på återinvandring. ZUSAMMENFASSUNG. Der Verfasser hat Hippophaös rhamnoides an einem zweiten Orte in Bohuslän, in dem nördlichen Teil, 3 km vom Meere und 25 m öber demselben gefunden. An dem ersten Fundorte im mittleren Bohuslän, wo die Individuen älter und einige wenigstens 2 m hoch sind, wächst Hippophaés an einer Wegkante etwa 1 km vom Meere entfernt. Der letztgefundene Standort, der in einer Heideland- schaft gelegen ist, stimmt mit den gewöhrilichen Standorten des Hippophaéös uberein: kalkreicher Boden, der durch Nutzbarmachung offen gehalten wird, so dass wie an den Meeresufern bei der Keimung des Samens die Konkurrenz im hohen Grade vermindert wird- Weil beide Bestände sehr jung sind, verdanken sie wahrscheinlich den Vögeln ihr Dasein. LITTERATURFÖRTECKNING. ALMQUIST, S., Om Hippophaé rhamnoides' förekomst i Bohuslän. — Bot. Not. 1891. ANDERSSON, G., Svenska växtvärldens historia. 2:dra uppl. — Stockholm 1896. ARNELL, H. W., Hippophaé rhamnoides och Thymus serpyllum, en växt- geografisk skiss. — Sv. Bot. Tidskr. 1912. BLOMQVIST, S. G:SON, Fyndorten för Hippophaé rhamnoides L. i det inre Uppland. — Sv. Bot. Tidskr. 1910. BLYTT, A., Haandbog i Norges Flora. — Kristiania 1906. HFEINTZE, AUG., Om endozoisk fröspridning genom trastar och andra sång- fåglar. — Sv. Bot. Tidskr. 1916. ——, Om endo- och synzoisk fröspridning genom europeiska kråkfåglar. = Bot. Not 1918: HÖGRELL, B., Notis i Bot. Not. 1888, sid. 281. LANGE, JOH., Haandbog i den danske Flora. 3. Udgave — Kjöbenhavn 1883. LINDEBERG, C. J., Hallands och Bohusläns fanerogamer och ormbunkar. — Göteborg 1878. PALMGREN, A., Hippophaés rhamnoides auf Aland — Acta Soc. pro Fauna et Flora Fenn. 1912. SCHUBELER, F. C., Viridarium norvegicum. Norges Vextrige. Bind I. — Christiania 1886. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1918: BbD. 12, H. 4. REFERAT M. CHEVELY RAYNER, Obligate symbiosis in Calluna vulgaris. — Ann. OMBOE, bd: 29; 1915: Förf. redogör i denna avhandling för sina undersökningar över my- korrhizan hos Calluna vulgaris. Resultaten äro delvis förut preliminärt meddelade i New Phytologist, Vol. 12, 1913. Hans första uppgift var att söka odla ljungplantor utan att mykor- rhizasvampen fick tillträde. Frön steriliserades i 1 2 sublimat under c:a 2 minuter. Härigenom dödades mykorrhizasvampen — denna förekom- mer nämligen konstant ini själva fröskalet — under det att embryot för- blev oskadat. Efter omsorgsfull tvättning utsåddes sedermera fröna på agarplattor. Här fingo de gro, och sedan det kontrollerats, att de för- blivit sterila, placerades de ut på skilda substrat — sand och agar med olika näringslösningar — för vidare utveckling. Dessa sterilt uppdragna groddplantor blevo särdeles klent utvecklade, endast ett fåtal blad, till färgen gula eller rödaktiga, bildades, och rötter kommo ej tili utveck- ling. I kontrollförsök med osteriliserade frön utbildades plantorna nor- malt. Sedan han alltså konstaterat, att plantorna ej kunde utvecklas utan mykorrhizasvampen, undersökte han närmare, huru infektionen tillgick. Han fann då, att så fort rotanlaget vid groningen börjar skjuta ut ur fröskalet, utväxa svamphyfer från detta senare, omgiva roten och hypoko- tylen och intränga i deras yttre celler. Därefter utvecklas omedelbart ett antal adventivrötter från hypokotylen. Varifrån härstamma då svamphyferna i fröskalen? Föreligger luft- infektion i varje särskilt fall, eller spridas svamparna från frö till frö genom växtens inre? En mikroskopisk undersökning av skilda växtdelar i olika åldrar visade, att det senare av de båda alternativen var det rik- tiga. I de unga plantorna påträffades svamphyfer ej endast i rötterna utan även i hypokotylen och kotyledonerna, i äldre individ funnos svamp- hyfer i såväl stam som blad; från stammen inväxa de i fruktämnet och fröämnesväggen och komma på så sätt att spridas från frö till frö. Embryo och endosperm äro de enda delar av växten, som ej bliva in- fekterade. Förf:s nästa uppgift blev att söka isolera mykorrhizasvampen. Rötter tvättades omsorgsfullt i sterilt vatten, och smärre stycken placerades ut på agarplattor. Härvid erhöll han åtskilliga svampar — arter av släk- 475 tena Cladosporium, Penicillium, Cilromyces, Fusarium och Allternaria — av vilka dock ingendera visade sig. vara mykorrhizasvampen. Det var tydligen endast sådana arter, som växte mer eller mindre epifytiskt på rötterna eller som inkommit i kulturerna genom förorening, och som förkvävde den långsammare växande verkliga mykorrhizasvampen. Denna senare erhölls så småningom från unga, oöppnade frukter på så sätt, att frön ur dessa liksom även stycken av fruktväggens inre placerades på agarplattor. Härvid framkom en svamp, som av förf. hänföres till släktet Phoma. Efter ympning med densamma utvecklades sterilt uppdragna ljungplantor normalt. Någon undersökning av svampens fysiologi har förf. ej gjort. Sanno- likt är den emellertid identisk med någon av de svampar (5 arter av släktet Phoma), som CHARLOTTE TERNETZ (1907) förut isolerat från röt- terna av skilda ericaceer och som bl. a. påvisats assimilera luftens fria kväve. Vid synteserna gjorde han särdeles intressanta observationer, som för- tjäna att relateras. I de fall, då han begagnade sig av yngre mycelium, som odlats på Calluna-extrakt (gelatin), utföllo syntesförsöken gynnsamt, plantorna tillväxte "hastigt, rötter utvecklades o. s. v.; i de fall däremot, då han använde äldre mvycelium från kraftig riskultur, dogo groddplan- torna tämligen omedelbart, beroende på att svampen då övergick till parasitiskt levnadssätt och alltså dödade plantorna. Döden inträffade vid dessa senare. försök tidigare, om plantorna vattnades med närings- lösning än om de vattnades med destillerat vatten. TIakttagelserna äro analoga med dem, som BERNARD och BURGEFF gjort hos orchideéer, och äro i hög grad belysande för ifrågavarande mykorrhizas natur. Ej alltid förefinnes ett jämviktsförhållande mellan de båda konstituenterna i sym- biosen == "Svamp och planta — ej alltid väga = för attitala med BEEN: KIN — de båda vågskålarna lika tungt; understundom utvecklas svam- pen kraftigare, angriper och eventuellt dödar plantan. understundom blir denna senare frodigare. Det återstår dock att närmare söka utreda, un- der vilka olika yttre betingelser det ena eller andra förhållandet äger rum. Förf. har i förbigående undersökt även några andra representanter för ericaceerna. Hos alla undersökta arter påträffades svampinfektion i fruktämnet, och åtskilligt tyder på att mykorrhizan hos övriga eri- caceer förhåller sig på liknande sätt som hos Calluna. Elias Melin. SVENSK BOTANISE LIDSKRIET. 1918. BD: 12, H. 4. SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN. Vårutflykten till Salem. Söndagsmorgonen den 2 juni samlades föreningsmedlemmar med gäster på ångfartyget Sirius för att företaga en vårutflykt till det natursköna och sedan gammalt i botaniskt avseende välkända Korpberget och Viks- bergsdalen i Salems socken i Södermanland. Visserligen hade föreningen för tio år sedan besökt samma trakter, men som många av de yngre medlemmarna ej varit där och flera av de äldre gärna önskade uppliva gamla minnen, hade uppropet lockat omkring 40 botanister och natur- vänner till utflykten. Av föreningens medlemmar deltogo: K. R. AFZELIUS, ÅLFRED AHLQVIST, F. E. AHLFVENGREN, KNUT ALMGREN, F. BLOCK, THOR ERDMANN, TORSTEN LAGERBERG, OLOF DLANGLET, SIGRID LINNÉR, G. OQO: MAEME, VALENTIN NORLINO, N. TH. J: NYSTRÖM, C: Al. RINGENSON) EDV-. SEDERHOLM, Å. DL. SEGERSTRÖM, E. ÅA. VALENTIN Och A. WOLLERRT. Ced- samt nog hade kännarna av Korpbergets flora, föreningens ordförande professor R. SERNANDER och styrelseledamoten FR. AULIN, blivit förhin- drade att deltaga. I stället fingo vi förmånen att ledas av två andra florae Viksbergensis kännare, hovrättsrådet KNUT ALMGREN och kansli- rådet HJ. ALMGREN. Blåsig och kall började dagen med blott + 79 C, men humöret var friskt hos deltagarna, och då Högantorps brygga, det första målet, kom i sikte, låg Korpbergets sydsluttning i solljus. Här i den vackra löv- ängen med en undervegetation av vårflorans färgmättade förstlingar, varmt och skyddat mot blåsten, avåts under bästa stämning medförd mat- säck. I sin berättelse över 1908 års vårutflykt till Salem, intagen i tidskrif- tens årg. 1909, har prof. SERNANDER lämnat en kortfattad ekologisk och floristisk beskrivning över bergets och den omgivande traktens vegetation. Ett upprepande här är därför onödigt, om än några tillägg till artlistorna kunna vara av värde. Granen fortfar att utbreda sig på den ädla löv- skogens område, och lövängarna förändras till en på örter fattig bland- skog av gran, tall, en, björk och asp. Sveriges nordligaste förekomst av Hedera Helix var det första och för- nämsta målet under utflykten. Murgrönan iakttogs väl utvecklad och ut- bredande sig på många kvadratmeters markyta på ett par ställen på bergets mellersta avsatser. Om Hedera Helix i Salem har hovrättsrådet ALMGREN meddelat följande: »Redan 1716 omnämnes uti en då utkom- 480 men, av assessoren i Collegium Medicum LINDER (adlad LINDERSTOLPE) författad liten bok, »Flora Wiksbergensis», att Hederan finnes å Korpberget. Där står den ännu i dag ganska riklig men är till följd av bergets be- skaffenhet rätt svåråtkomlig. På andra sidan landsvägen fortsätter Korp- berget och går ned till Mälaren, därvid i norr begränsande den min brorson, kanslirådet ALMGREN, tillhöriga lägenheten Lindängen. Det är i Korpbergets sluttning ner till Lindängen, som Hederan växer copiose i sällskap med Melica uniflora. Något litet söder om Högantorps ångbåtsbrygga strax bortom den plats, där kvarnbäcken utfaller i Mälaren, växte fordom Hederan rikligt på den småskogsbevuxna strandsluttningen, men när för några år sedan å just denna plats uppfördes en ångsåg samt upplades massor av bräd- staplar, torde Hederan där numera vara utgången. I skogen mellan Vitsand och Jungfrulund (under Bockholms-Sätra) alldeles nere vid sjön anträffade för cirka 25 år sedan mina barn, som voro ute på blåbärsplockning, ett stort bestånd av murgröna, som där dels täckte 5 å 6 kvadratmeter av marken, dels hade uppklättrat i en gammal halvuttorkad al, dit murgrönan med en stam av en stor blyertspennas tjocklek klättrat upp väl 5 å 6 meter och i toppen bildat en stor buske. Med undantag av en i »Stockholmstraktens växter» omförmäld lokal: »Brännkyrka mitt mot Kungshalt, S. ALMQUIST» torde växtstället mellan Vitsand och Jungfrulund vara det nordligaste med säkerhet kända för Hedera>. Två av Mälardalens sällsyntaste växter finnas på Korpberget: i sydost i Lindängen växer Vicia dumetorum, vilken flera av deltagarna i utflyk- ten sågo, långt i sydost utom området för utflykten förekommer ymnigt Carex silvatica. Bådas nordgräns går i trakten, den förra finnes vid Tullinge i Botkyrka s:n, den senare vid Svartsjö i Sånga s:n. Festuca gigantea och Bromus Benekeni, vilka också växa i bergets löv- ängar, voro alltför litet utvecklade för att löna ett eftersökande. Enligt HoFBErRG (Södermanlands Fanerogamer och Filices. Stockholm 18352) och THEDENIUS (Botaniska Exkursioner i Stockholmstrakten. Stock- holm 1859) skola Asperula tinctoria och Listera cordata ha funnits på Korpberget och vid Vitsand och Herminium Monorchis vid Viksberg. HOoFBERG nämner, att Belula nana växer »omkring Viksbergs hälsobrunn, i senare tider ej återfunnen». Betula nana är nog sedan många år för- svunnen, däremot torde Herminium och Listera vara förtjänta att efter- sökas, liksom Asperula tinctoria, som sedan gammalt blivit funnen på flera ställen i Södertörn och på Mälaröarna. På Korpbergets fot och sluttning iakttogos: Actaea spicata, Anemone Hepatica, A. nemorosa, Å. ranunculoides, Asperula odorata, Campanula latifolia, Crepis praemorsa, Cynanchum Vincetoxicum, Daphne Mezereum, Dentaria bulbifera, Draba muralis, Fragaria vesca, Geranium lucidum, G. sanguineum, G. silvaticum, Hedera Helix, Helianthe- mum Chamaecistus, Hieracium ciliatum At, H. glomeratulum At, H. me- 48i liceps At, H. pellucidum Uzest., (syn. H. melanolepis At) H. stiptotrichum At, Melampyrum nemorosum, Melica uniflora, Milium effusum, Moehringia trinervia, Lathraea Squamaria, Lathyrus montanus, L. niger, L. vernus, Paris quadrifolia, Polygonatum multiflorum, Pulmonaria officinalis "obscura, Sanicula europaea, Sceleranthus perennis, Scorzonera humilis, Spergula ver- nalis, Turrilis glabra, Vicia dumetorum, V. sepium, V. silvatica, Viola ar- vensis, V. mirabilis, V. Riviniana, V. Riviniana XX canina. På Korpbergets topp funnos: Artemisia campestris, Asplenium septentrionale, A. septentrionale X Tricho- manes, Coloneaster integerrimus, Geranium sanqguineum, Iasione montana, Spergula vernalis, Woodsia ilvensis. Vid bäcken nära Högantorps brygga växte: Anemone nemorosa, ÅA. ranunculoides, Stellaria nemorum, Struthiopteris germanica. Vid Viksbergs gård iakttogs: Solanum Dulcamara. Vid Viksbergs tegelbruk sågos: Alchemilla alpestris, A. pastoralis, A. pubescens, Arabis hirsuta. Vid Käggelboda sågos : Actaea spicata, Anemone Hepalica, A. nemorosa, ÅA. ranunculoides, Fragaria elatior, Mercurialis perennis, Polygonalum mulliftorum, Pulmonaria officinalis "obscura. På Viksbergs holme växte: Anemone Hepatica f. ad multilobam, Aquilegia vulgaris, Berberis vul- garis, Dentaria bulbifera, Hierochloö odorala, Melampyrum cristatum, Rham- nus Frangula, Rh. cathartica, Salix caprea, S. cinerea, S. cinerea Xx nigri- cans, S. nigricans, S. pentandra, S. purpurea. I Lindängen växte en några meter hög Picea Abies f. ad virgatam och Festuca gigantea. Nära Högantorps herrgård: Pyrus Malus v. silvestris L. Vid Vitsand iakttogos: Alchemilla pastoralis, A. pubescens, Anemone ranunculoides, Chimaphila umbellata. Pyrola chlorantha, Lathyrus silvestris, Sanicula europaea, Urtica dioica (en form, närstående f. Sondeni), Valerianella olitoria, Veronica hederae- folia, Viola arenaria. Sedan vi på hovrättsrådet ALMGRENS Vitsand sett hans vackra bota- niska trädgård och efter en timmes rast, återvände vi sent på kvällen med Sirius till staden, nöjda med vår dag och med ett minne för livet, som hos den naturälskande botanisten kanske blir djupare inbränt än hos någon annan. Arvid L. Secerström. Svengt Botanisk Tidskrift 1918 31 482 Årsmöte. Föreningen sammanträdde till årsmöte den 28 november 1918 under ordförandeskap av professor BR. SERNANDER. Ordföranden meddelade, att styrelsen vid sitt samma dag hållna sam- manträde till föreningens förste korresponderande ledamot invalt pro- fessor EUGEN WARMING, Köpenhamn. Det därefter företagna valet av funktionärer för det kommande året utföll på följande sätt: Till ordförande valdes professor R. SERNANDERLK, till v. ordförande pro- fessor O. ROSENBERG, till sekreterare och redaktör professor T. LAGER- BERG, till skattmästare professor RoB. E. FrRIES samt till övriga leda- möter i styrelsen fil. dr. FR. R. AULIN, läroverksadjunkten J. BERGGREN, lek- tor E. HEMMENDORFF, professor O. JUEL, professor G. LAGERHEIM, lektor G. MALME och professor HJ. NILSSON. I redaktionskommittén invaldes doktor S. BIRGER, professor G. LAGER- HEIM, docenten G. SAMUELSSON, professor R. SERNANDER samt läroverks- adjunkten T. VESTERGREN. Till revisorer utsågos professor H. HESSELMAN och lektor J. AA. 0. SKÅRMAN med lektor FR. AHLFVENGREN ock lektor C. A. RINGENSON som suppleanter. Härefter höll docenten C. SKOTTSBERG ett med talrika och synner- ligen - intressanta skioptikonbilder belyst föredrag över Juan-Fernandez- öarnas växtvärld. Slutligen förelade professor C. A. M. LINDMAN exemplar av Alragene sibirica från Gudbrandsdalen i Norge, vilka genom professor N. WILLE som gåva överlämnats till Riksmuseums botaniska avdelning. Sammanträdet bevistades av närmare 80 personer. Nya medlemmar. Vid Styrelsens sammanträde den 28 oktober 1918 invaldes följande medlemmar: på förslag av fil. lic. K. Afzelius, apotekaren G. EDMAN, Lidingö villastad; på förslag av professor T. Lagerberg, professor C. TH. MÖRNER, Uppsala; på förslag av fondmäklaren G. Indebetou, v. häradshövdingen AXEL RIBEN, Stockholm: på förslag av lektor G. O. Malme, fil. mag. ARVID JANSSON, Göteborg; pa törslagrav OkTdR ERS R Aulin; direktör HJ. LINDQUIST, Petrograd; förslag av docenten &C. Skottsberg, arkitekten, rektor SIGFRID ERICSON, Göteborg, folkskolläraren TORSTEN SUNDIN, Deje; förslag av fil. dr. J. Hulting, kronouppbördskamreren HUGO WISTRAND, Norrköping; förslag av professor O. Rosenberg, apotekaren HERMAN PALME, Stocksund, fil. stud. BENGT LINDERDAHL, Stockholm. förslag av fil. dr. H. Dahlstedt, grosshandlaren ALBIN J. BERGGREN, Stockholm; förslag av professor R. Sernander, fröken GRETA SERNANDER, Uppsala. 4 OO 00 184 SAMMANKOMSTER. Vetenskapsakademien. Den 24 maj 1918. Till införande i Arkiv för botanik antogs: »Sässwasser-Algen, gesam- melt von Dr. A. LÖFGREN in Såo Paulo» av fil. dr. O. BORGE. Den 8 juni 1918. På förslag av naturskyddskommittén beviljades fil. mag. SIGURD ÅSTRAND för den tid, han kom att vara anställd vid Fårtetjäåkko observatorium, sökt tillstånd att inom Sareks nationalpark taga prov av mossor. På naturskyddskommitténs tillstyrkan beslöt vidare akademien att hos Kungl. Maj:ts befallningshavande i Södermanlands län till bifall förorda en av greve ERIK VON ROSEN gjord ansökan om fridlysning såsom natur- minpnesmärke av en i Rockelstads slottspark inom Helgesta socken såsom vårdträd växande uråldrig ek. Till införande i Arkiv för botanik antogs: »Zur Entwicklungsgeschichte des Spinatschimmels (Peronospora Spinaciaeb av prof. J. ERIESSON. Den 11 september 1918. Med anledning av en remiss från Kungl. Maj:ts vederbörliga befall- ningshavande och efter hörande av naturskyddskommittén beslöt akade- mien = till bifall förorda en ansökan av Dalarnas hembygdsförbund om fridlysning såsom naturminnesmärken av 6 ekar, 6 lindar och 1 alm å Forsbacka gård i Stora Tuna socken, Kopparbergs län samt en ansö- kan av skriftställaren PER JOHNSSON, Broby och kyrkoherden J. KALLI- BLAD i Hjärsås om fridlysning såsom naturminnesmärke av idgran i den s. k. Bollehall å hemmanet !/+ mantal nr 17 Hjärsås i Kristianstads lan: j Akademien beslöt vidare att till Kungl. Maj:t inlämna en underdånig ansökan från doc. C. SKOTTSBERG om hans samlingars hemförande från utlandet såsom offentlig egendom med bifogande av ett underdånigt ut- talande, grundat på ett föredraget utlåtande av professorerna E. LÖNN- BERG och C. LINDMAN. Till införande i Arkiv för botanik antogs: »Cytologiscehe Bryophyten- studien I.> av assistenten R. FLORIN. Den 9 oktober 1918. På hemställan av naturskyddskommittén beslöt akademien hos Kungl. Maj:ts befallningshavande till bifall förorda en ansökan om fridlysning av 5 idgranar i en trädgård å Österlövs kyrkoherdeboställe i Kristian- stads län, en gran med ovanliga dimensioner å greve KARL BONDES egen- dom Eket i Marbäcks socken, Jönköpings län samt att vidare befordra en till akademien inkommen ansökan från greve ERIK VON ROSEN om frid- lysning av två lövängsområden och en naturskog av tall och gran, kallad 485 Jaktstuguskogen, allt på sökandens gods Rockelstad i Helgesta socken, Södermanlands län. Till införande i Arkiv för botanik antogs: »Pollenbiologische Studien im nördlichsten Schweden» av docent HARALD KYLIN. Till införande i Acta Horti Bergiani antogos: »Studien äber die Bläö- tenstandverhältnisse bei der Familie Anonaceae» och »Strödda iakttagelser över Bergianska trädgårdens Gymnospermer» av prof. R. E. FRIES, »Zur Entwicklungsgeschichte der Gattung Gloriosa» av fil. lic. K. AFZELIUS samt »P. J. Bergius, en ny äpplesort? av C. och R. FLoORIN. Den 23 oktober 191S$. På förslag av naturskyddskommittén beslöt akademien med anledning av en från skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län, södra delen, inkommen skrivelse att hos Kungl. Maj:ts befallningshavande i samma län söka fridlysning av 2 granar på Ingestorp i Dörby socken, den s. k. Brännvins- eken på Röhalla i Glömminge socken, 51 å Ebbetorp i Smedby socken växande ekar och 5 ekar samt 4 bokar å Bo gård i Mönsterås socken. Till införande i Arkiv för botanik antogs: »Genetische Studien uber die Bläten von Papaver somniferum» av dr. BIRGER KAJANUS. Den 13 november 19158. Professor C. LINDMAN anmälde, att Riksmuseets botaniska avdelning av jägmästare G. LIDMAN, Ljusne, såsom gåva fått emottaga ett synner- ligen rikhaltigt och värdefullt herbarium av omkring 14000 ark extra- skandinaviska växter, till större delen europeiska, bland andra en stor del sällsynta och svåråtkomliga arter från Spanien, Portugal och andra Medelhavsländer i synnerhet Balkanländerna samt från Ryssland. Her- bariet omfattar dessutom växter från utomeuropeiska länder, varibland Amurområdet, Kaukasusländerna, norra Afrika m. fl. äro företrädda av ett flertal sällsyntare och för museets samlingar nytillkomna arter. Akademien tillerkände givaren sin större Linnémedalj i silver. Till införande i akademiens handlingar antogs: »Die schwedischen Gymnosporangien, ihr Wirtswechsel und ihre Specialisierung» av prof. J. ERIKSSON. Den 27 november 1918. Till införande i Arkiv för botanik antogs: »Pisumkreuzungen» av dr. B. KAJANUS och assistent S. O. BERG. På hemställan av prof. C. LINDMAN godkände akademien en från hen- nes Krokska stipendiat fil. dr. ARVID FRISENDAHL inlämnad berättelse över hans undersökningar i Bohuslän. Den 4 december 1918. Det Beskowska stipendiet, 1000 kr., tillerkändes fil. lic. G. TÄCKHOLM för en cytologisk-embryologisk undersökning av Rosa-släktet, avsedd allt äga rum vid Stockholms Högskolas botaniska institution. 156 Botaniska Sektionen av Naturvetenskapliga Studentsällskapet i Uppsala. Den 22 januari 1918. Professor RB. SERNANDER höll ett föredrag om »Subfossila lavar» (jfr SERNANDER, R., Subfossile Flechten. Flora, N. F., Bd XI, Jena 1918). Fil. dr. A. FRISENDAHL höll ett föredrag om Ranunculus Cymbalaria PursH. Föredraganden hade funnit denna art i augusti 1917 i Lunnevik, Hogdals socken i nordligaste Bohuslän, c:a 1'/2 mil från Asmalön bland Hvalöerna, där den året förut anträffats som en för Europa ny art. Växtens gronings- och ungplantstadier, skottbyggnaden med utveckling av utlöpare, övervintringen och livslängden behandlades ävensom den mycket växlande byggnaden av de små proterogyna, entomofila blom- morna. Växtlokalen var en strandäng av samma typ som den på As- malön, och växtens förekomst var inskränkt till området nedom det högsta vattenståndet, där den växte rikligt i sällskap med bl. a. Glauzx, Juncus Gerardi, Erythraea pulchella och Scirpus rufus. Föredraganden anslöt sig, vad växtens invandring till vårt land beträffar, till den av dess norske upptäckare framlagda åsikten, att Golyströmmen förmedlat dess färd över Atlanten från Nordamerikas kust. Den 5 februari 1918. Professor C. TH. MÖRNER höll ett föredrag om >»Några östliga växter på svensk mark». Föredraget kommer att tryckas i Acta Florae Sueciae. Amanuensen G. CEDERGREN höll ett föredrag om »De i Sverige an- träffade Scrophularia-arterna.> Föredraganden lämnade följande översikt över de i Sverige förekom- mande Scrophularia-arterna. A. Blomkronans övre flikar lika långa som de övriga. Staminodium saknas. I. Blad hela, ej parflikade. a) Blomknippen i bladvecken, skaftade. Foderflikar trubbiga. Stån- dare föga utskjutande. 1. S. vernalis L. b) Blomknippen oskaftade, samlade till huvud. Foderflikar spetsiga. Ståndare långt (flera mm) utskjutande. 2. S. chrysantha Jaub. & Spach. II. Blad parflikade. 3. S. orientalis L. B. Blomkronans övre flikar tydligt längre än de övriga, bildande en läpp. Staminodium finnes. I. Blad hela (hos en art med bladöron). a) Foderflikar spetsiga. Blad triangulära, glatta. Ettårig ört. 4 S. peregrina L. b) Foderflikar avrundade, ofta ljuskantade. Fleråriga. 1) Bladhörn spetsiga eller åtminstone med utstående bladtänder, 187 + Stjälk glatt eller upptill med glandler. Rotstock knölformigt för- Hockad. - 9:55: Anodosa L. "= Stjälk med vita hår. Rotstock ej knöllik. 6. S. Scorodonia L. 2) Bladhörn avrundade. Rotstock ej förtjockad. + Stjälk ovingad, hårig. Blomställning oavbruten. Blad tunna, utan bladöron. 7. S. Scopolii Hoppe. = Stjälk ovingad eller stundom vingad. Blomställning avbruten med kranslikt samlade blomknippen. De nedre »blomkransarna»> av- lägsnade från de övriga. Blad trubbiga, trubbigt naggade, ofta med bladöron. 8. S. auriculata L. == Stjälk helt vingkantad. Blad mer eller mindre spetsiga, vasst sågade. 9. S. alata Gilib. II. Blad enkelt-dubbelt pardelade. 10. S. canina L. Beträffande förekomsten av de arter, som ej finnas upptagna i svenska floror, kan nämnas, att S. chrysantha är funnen i Skallsjö sn, Västergöt- land 1897 (Lunds Bot. Museum), S. orientalis växer förvildad i gräsplaner i Uppsala botaniska trädgård, S. peregrina förekommer som ogräs på samma trädgårds försöksland och är känd som adventivväxt från flera lokaler i Europa, S. auriculata är funnen på Hisingen Bohuslän) 1882 Uppsala Bot. Muscum) och S. canina på Beckholmen vid Stockholm 1882 Riksmuseum »? S. Scorodonia är ännu ej funnen i Sverige men kan väntas uppträda som adventivväxt. Den 19 februari 191Ss. Professor R. SERNANDER höll föredrag om »Några skottmutationer»>. Amanuensen G. E. DU RIETZ förevisade exemplar av Dictyola dicho- toma (Huds.) Lamour. från skäret Bonden utanför Gullmarsfjordens myn- ning i Bohuslän. Artens sydgräns vid svenska västkusten flyttades genom deita fynd 13 km åt söder. Den 53 mars 1918. Docent C. SKOTTSBERG höll föredrag om >»Resan till Juan Fernandez>. Föredraganden redogjorde för Svenska Pacifik-expeditionens uppehåll och verksamhet på Masatierra samt lämnade en ingående framställning av vegetationen på denna ö. Den 19 mars 1918. Professor N. SVEDELIUS höll föredrag om »Generationsväxlingens bio- logiska betydelse». Inledningsvis framhölls, hurusom på senare tider generationsväxlings- frågor och därmed sammanhängande problem alltmer börjat diskuteras. Särskilt hade terminologiska frågor och i samband därmed framförallt frågan om reduktionsdelningens förhållande till den Hofmeisterska generations- växlingsuppfattningen alltmera kommit på dagordningen. Det vore icke 188 föredragandens mening att i första hand ånyo upptaga diskussionen om de terminologiska frågorna, utan i stället försöka att utreda, om någon all- mängiltig och gemensam biologisk förklaring kunde finnas till de fenomen. som av olika författare benämndes »generationsväxling», »morfologisk gene- rationsväxling», »cytologisk fasväxling> o. s. v. Den nästan enda förut framställda biologiska förklaringen till generationsväxlingen vore den först av BowER (1890) framställda och sedan av WETTSTEIN (1903) upptagna hypo- tesen, att generationsväxlingen hade uppstått i samband med växtvärl- dens övergång och anpassning till landliyvy från valtenliv. I samma mån växterna blivit allt mera utpräglade landväxter, hade sporofyten blivit allt mera dominerande, medan den mera för vattenliv anpassade gamo- fyten reducerats. Denna hypotes stöddes särskilt därav, att inom serien mossor—ormbunkar—fröväxter sporofyten visar sig mer organiserad för landliv än gamofyten, som ännu länge i sin organisation visar sig vara mer anpassad för vattenliv, och som ju även för befruktningen medelst spermatozoider är absolut beroende av vatten. De först upptäckta fallen av generationsväxling hos havsalger (t. ex. Dictyota och vissa floridéer) gåvo även ett visst stöd för denna uppfattning, enär hos dessa typer, där både sporofyt och gamofyt leva i havet, de bägge generationerna äro morfologiskt alldeles lika. Men efter upptäckten av generationsväx- lingen hos laminariacéerna och den härigenom vunna klarare översikten av det systematiska sammanhanget inom hela phaeophycégruppen ansåg föredraganden, att den Bower-Wettsteinska hypotesen icke längre vore håll- bar. Vi veta ju nu, att även inom phaeophycéserien föreligger precis samma utvecklingsgång beträffande det relativa förhållandet mellan gamofyt och sporofyt, som vi känna från serien ormbunkar—fröväxter, utan att detta bland dessa alger står i något samband med radikalt förändrade yttre lev- nadsförhållanden. Det vore alltså icke möjligt att förklara gamofytens reduktion och sporofytens allt större övervikt ensamt på grund av det ändrade levnadssättet i och med växtvärldens uppvandring på land så- som BowER och WETTSTEIN antaga. Vilken vore då den biologiska förklaringsgrunden till denna sporo- fytens uppkomst och dominans över gamofyten? Föredraganden trodde, att denna fråga icke kunde besvaras, utan att generationsväxlingen betraktades i samband med reduktionsdelningen. Från förfäktare av en rent morfologisk generationsväxlingsuppfattning såsom GOoEBEL och OLTMANNS hade det visserligen sökts göras gällande, att det för växten vore ungefär likgiltigt, när, var och hur reduktionsdelningen ägde rum, men föredraganden ansåg, att en sådan uppfattning endast kunde förklaras genom en ofullständig uppskattning av reduktionsdelningens verkliga natur. Man hade för mycket fäst sig vid dess uppgift att »rekonstru- era» det genom befruktningen fördubblade kromosomtalet, men re- duktionsdelningens väsentligaste betydelse låge däri, att genom den möjlig- gjordes en omkombination av kromosomer i dotterkärnorna. Den vore alltså i viss mån att betrakta som befruktningens slutakt och mål. Al- deles lika diploida kärnor kunna ju genom reduktionsdelningar ge upp- hov till ganska olikartade dotterkärnor, beroende på hur slumpen kom- binerar kromosomerna i dessa dotterkärnor. Känner man en växts kro- 489 mosomtal, kan lätt beräknas, hur många kombinationer, som äro möj- liga, och då vid varje reduktionsdelning högst 2 möjligheter kunna realiseras, är det även lätt att beräkna det teoretiskt minsta antal re- duktionsdelningar, som behöves, för att alla tänkbara kombinationer skola möjliggöras. Om en växts haploida kromosomtal vore a och dess diploida alltså 2a, angåve talet 2” antalet möjliga olika haploida kärn- kombinationer och talet 2271 det teoretiskt minsta antal reduktionsdel- ningar, som behövdes, för att alla dessa skulle kunna realiseras. Dessa tal äro ju desamma, som vi känna från de Mendelska hybridlagarna för egenskapsparens olika kombinationsmöjligheter. En växt med t. ex. 10 kromosomer i den haploida kärnan, alltså 20 i den diploida, kan genom reduktionsdelningar kombiera dem så, att 1024 (= 210) olika hap- H DH I loida kärnor kunna bildas, och härför erfordras minst 512 (= 2101) olika reduktionsdelningar. När det alltså förhåller sig så, att diploida kärnor med precis samma kromosomuppsältning kunna reduktionsdela sig på olika vis, så är det också ganska tydligt, att om en befruktning genast följdes av en reduk- tionsdelning, d. v. s. 1 befruktning kompenserades blott av 1 reduk- tionsdelning, så kunde aldrig mer än 2 kromosomkombinationsmöjlig- heter realiseras, men bildas däremot en mer eller mindre högt utvecklad diploid sporofyt, som alstrar talrika spormoderceller, vilka alla reduk- tionsdelas, d. v. s. 1 befruktning kompenseras av många reduktionsdel- ningar, så kunna talrika kombinationsmöjligheter realiseras, desto flera ju flera reduktionsdelningar, som förekomma. Detta kunde ej vara en underordnad sak, när det gällde att förklara uppkomsten av mångfalden och formrikedomen i växtvärlden. Härav följer emellertid, att det icke kan vara likgiltigt, när, var och hur reduktionsdelningen äger rum i en växts utvecklingscykel. I växtriket inträffa i huvudsak två olika fall: antingen reduktionsdelas den befruktade, diploida kärnan omedelbart (alltså 1 befruktning — 1 reduktionsdelning), eller också uppskjutes reduktionsdelningen, och det bil- das en diploid sporofyt, varvid alltid 1 befruktning motsvaras av flera reduk- tionsdelningar. Någon typ, där reduktionsdelningen förskjutes och det bil- das en diploid sporofyt, som genom en enda reduktionsdelning kompenserar befruktningen, är icke känd och torde med all sannolikhet icke finnas, ehuru den nalurligtvis teoretiskt är tänkbar. Det vore med denna utgångspunkt, som föredraganden ville framställa följande arbetshypotes till den biologiska förklaringen av en sporofyts uppkomst: uppkomsten av en diploid sporofyt genom reduktionsdelnin- gens förskjutning beredde för växten möjligheten att åstadkomma talrika reduktionsdelningar och därigenom även talrikare anlagskombinationer. Härigenom möjliggjordes uppkomsten av en rikare formbildning — och därigenom livsdugligare typer — som resultat av befruktningen. Om nu denna hypotes hade någon sanning i sig, så måste det också visas, att den första typen (1 befruktning — 1 reduktionsdåelning) omfattade pri- mitivare och enklare organiserade växtformer, och att den senare typen 1 befruktning—många reduktionsdelningar) omfattade former, som verk- ligen nått en större utvecklingshöjd. 190 Till den första typen torde kunna hänföras: Nagellater, planktondiato- macéer (Dialomeae centricae), conjugater och chlorophycter, haplobion- liska floridéer och phycomyceter. Till den andra typen höra pennata diatomacter, diplobiontiska floridéer, phaeophycter, myxomyceter, asco- myceter och basidiomyceter (?) samt alla bryophyter, pteridophyter, gym- nospermer och angiospermer. En jämförelse gåve vid handen, att över- allt, där 1 befruktning motsvarades av flera reduktionsdelningar, där hade vi även högre organiserade former och en större formrikedom, kort sagt, denna typ vore att betrakta som avgjort högre stående än den andra, som vore primitivare. De faktiska förhållandena i naturen be- kräftade alltså den framkastade hypotesen, att generationsväxlingens och därmed sporofytens uppkomst kunde förklaras biologiskt som en för växten fördelaktig organisation för åstadkommande av talrika reduktionsdelningar. Men huru sedan förklara gamofytens successiva reduktion? Föredraganden framkastade den tanken, att detta berodde därpå, att den så småningom bleve överflödig, ty dess uppgift vore ju blott att alstra många förök- ningskroppar, gameter, alla genetiskt likvärdiga med precis samma kro- mosomuppsättning, men detta bleve överflödigt, om bildningen av förök- ningskroppar kombinerades ihop med reduktionsdelningen, och de därvid bildade haploida förökningskropparna direkt bleve gameter, så som ut- vecklingsserien laminariacéer—fucacéer faktiskt visade, att utvecklingen försiggått inom phaeophycterna. Samma sak framginge även vid studiet av utvecklingsserien pteridofyter—gymnospermer—angiospermer. Gamo- fytstadiets bortkastande innebure i hög grad en förenkling och förkort- ning av växtens hela utvecklingsförlopp, utan att därigenom antalet be- fruktningar bleve förminskat, när i stället reduktionsdelningarna ökats och hopkombinerats med förökningskropparna. På detta sätt tänkte sig föredraganden, att från generationsväxlingssynpunkt sett, de med könsfortplantning försedda växterna i stora drag utvecklats från haploida haplobionter (t. ex. Spirogyra-typen) med enbart cytologisk generationsväxling eller kärnfasväxling, till haploida och diploida diplo- bionter (1. ex. Dictyota-typen) med såväl cytologisk som morfologisk ge- nerationsväxling, och därifrån slutligen till diploida haplobionter (t. ex. Fucus, Plumbagella m. fl. fanerogamer) ävenledes med enbart cytologisk generationsväxling eller kärnfasväxling men utan någon morfologisk gene- rationsväxling, som nu alldeles försvunnit. Utvecklingen visade i stort sett, att växterna så alt säga övergått från att ursprungligen ha varit haploida haplobionter till att bliva diploida haplobionter. Denna ge- nerationsväxlingshypotes hade enligt föredraganden den fördelen, att den lämnade en generell förklaring till generationsväxlingens uppkomst inom alla grupper, oberoende av deras yttre levnadsomständigheter. — Före- draget kommer att i utförligare form tryckas i annat sammanhang. Kandidat C. G. ALM höll föredrag om Braya glabella i Skandinavien. Föredraget kommer att tryckas i Acta Florae Sueciae. Den 9. april T9TS5: Professor O. JUEL höll föredrag om »FRIES' svampsläkten Hyphelia och Öslracoderma.» 491 Den 253 april 1948: Docent C. SKOTTSBERG höll föredrag om >Resan till Juan Fernandez». Föredraget, som utgjorde en fortsättning på föredraget den 5 mars, be- handlade ön Masafuera och dess växtvärld. Pen maj, 1918: Fil. kand. O. ARRHENIUS höll föredrag om »Undersökningar över växt- elektriciteten>. Professor BR. SERNANDER meddelade fyndet av Cenlaurea phrygia I. syn. C. austriaca Rehb.) vid Lundsberg i Värmland och förevisade exemplar från denna fyndort. Docent O. DAHLGREN demonstrerade en levande F;-generation av ba- starden mellan Lactuca muralis och dess f. atropurpurea. Amanuensen G. E. DU RIETZ förevisade ett antal lavar, insamlade under XVI skandinaviska naturforskarmötets exkursion i Bergens skärgård 1916. En förteckning över lavarna kommer att tryckas i Bergens Museums Aarbog. Den 21 september 1918. Sammankomst i Bergianska Trädgården. Professor R. FRIES demonstrerade Bergianska Trädgården och före- visade en ny äpplesort, vilken kommer att från Bergianska Trädgården föras i marknaden under namnet P. J. Bergius. Den nya äpplesorten härstammar från ett Sävstaholms-äppleträd ur trädgårdens trädskola. Den 1 oktober 1918. Docent THORE FRIES höll ett föredrag om >»Experimentella undersök- ningar över det arktiska solklimatets inverkan på växter» (jfr FRIES, THORE, C. E., Experimentella undersökningar över det arktiska ljuskli- matets inflytande på växterna. — Vetenskapliga och praktiska undersök- ningar i Lappland, anordnade av Luossavaara— Kiirunavaara Aktiebolag. Flora och Fauna 5. Stockholm 1918). Den 15 oktober 1918. Docent H. KYLIN höll ett föredrag om »Pollenbiologi>. Föredraget var en redogörelse för de resultat, till vilka föredraganden kommit vid undersökningar, utförda vid Abisko naturvetenskapliga station sommaren 1918, och utformades till en kritik av de resultat, till vilka E. STERNER kommit vid en analog undersökning (jfr STERNER, E., Pollenbiologische Studien im nördlichsten Skandinavien. — Arkiv för Botanik 1912). Docent G. SAMUELSSON meddelade en del resultat av konservator O. R. HOLMBERGS revision av Botaniska Museets Puccinellia-samling och förelade exemplar av P. retroflexa (Curt.) Holmb. från Kungsängen vid Uppsala, insamlat 1818 av GÖRAN WAHLENBERG, och anförde denna så- som ett nytt exempel på de marina relikter, som åtminstone tidigare funnits på nämnda ställe. 492 Vidare redogjorde föredraganden för sina studier över Polygonum foliosum Lindb. fil. och minus Huds. Den förra hade anträffats i Dis. Vrm., När, NYstmi; Up, Dir, Gstr.,, Els: Yb, Nb... Norge, och fa Den senare var en utpräglat sydlig art, i Sverige utbredd från Sk. till DITItoch NEStr Docent O. DAHLGREN demonstrerade levande exemplar av en genom bastardspaltning erhållen dekandrisk form av Capsella Heegeri. Den 22 oktober 1918. Amanuensen O. ARRHENIUS höll ett föredrag om >»En ny metod alt utföra ståndortsanteckningar»>. Den 3 november 1918. Docent O. DAHLGREN höll ett föredrag om »>»Ärftlighetsförsök med en dekandrisk och apetal Capsella-form>. Föredraget kommer alt tryckas. Professor BR. SERNANDER meddelade, att han sommaren 1918 funnit Holcus mollis EL. vid: Arholma i Roslagen, och förevisade exemplar av densamma. Den 19 november 1918. Docent THORE FRIES höll ett föredrag om >Fjällbjörkskogens lövsprick- ning». Föredraget kommer att tryckas i Sv. Bot. Tidskr. Den 3 december 1918. Amanuensen O. ARRHENIUS höll ett föredrag om »Ståndort och osmo- tiskt tryck». Botaniska Sällskapet i Stockholm. Den 25 februari 1918. Ingenjör O. CYRÉN höll ett av talrika skioptikonbilder belyst föredrag om sina resor i Kaukasusländerna. Professor O. ROÖsENBERG demonstrerade ett antal mikroskopiska pre- parat, visande kollenchym, hartsgångar m. m. Den 21 mars 1918. Lektor J. A. O. SKÅRMAN höll föredrag om röd näckros från en ny fyndlokal i Tiveden och demonstrerade samtidigt under föreläggande av rikhaltigt pressat material ett antal andra intressantare växtformer från samma trakt. Doktor N. SYLVÉN höll ett av herbariematerial belyst föredrag om tvenne Cerastium-hybrider från Torne Lappmark. 493 Den 20 april 1918. Sällskapets resestipendium tilldelades fil. lic. E. TEILING för studier över algvegetationen i Stockholms skärgård. Fil. mag. M. STÅLFELT höll föredrag om växtlokalens inverkan på rhizomerna hos Trilicum repens. Fil. kand. V. NORLIND demonstrerade ett stort antal huvudsakligen amerikanska Ovxalis-arter. Hovkamrer H. HaAFSTRÖM förevisade pressade exemplar av hybriden Pulsatilla vulgaris X pratensis. Den 2 november 19158. Fil. kand. V. NORLIND förevisade hybriden Dianthus deltoides X superbus och en del andra Dianthus-former. Fil. lic: K: AFZELIUS höll ett av skioptikonbilder och konserverat ma- terial belyst föredrag om familjen Hydrostachyaceae. Professor C. LINDMAN höll föredrag om alléplanteringar längs vägarna. Föredraget beledsagades av talrika skioptikonbilder. Den 11 december 191S. Docenten G. SAMUELSSON höll föredrag om sina undersökningar över Polygonum foliosum och förevisade material av denna och densamma närstående arter. Amanuensen O. ARRHENIUS föredrog om de yttre faktorernas inflytande på växternas osmotiska tryck. Professor E. HENNING höll ett av ljusbilder belyst föredrag om en fysiologisk sjukdom hos sädesslagen. Vid förrättat styrelseval utsågos till ordförande professor G. LAGER- HEIM, till vice ordförande professor C. LINDMAN, till sekreterare fil. lic. K. AFZELIUS och till skattmästare läroverksadjunkten J. SCHEDIN. Societas pro Fauna et Flora Fennica. Den 15 december 1917. Till korresponderande medlemmar invaldes professor C. A. M. LIND- MAN och fil. dr. KARL JOHANSSON. Forstmästare S. NORDBERG föredrog om videodling i Uleåborgstrakten samt lämnade notiser om Ålnus glulinosa i norra Österbotten. Forstmästare A. L. BACKMAN meddelade om klibbalen i mellersta Öster- botten, där den flerstädes förekommer i laggen av öppna mossar och allmänt når en höjd af 10 m. Doktor H. LINDBERG framhöll, att ma- terialet av klibbal från norra Finland visat sig rikt på kritiska former, sannolikt delvis av hybrid natur (Ad. glulinosa X incana). 40)4 På förslag af docent A. PALMGREN beslöt Sällskapet gå i förfaltning om utgivandet av handböcker över den nordiska moss- och lavfloran. — Sällskapets hemställan hos doktor V. F. BRroTHERUS om avfattande av det bryologiska arbetet har jämväl av denne bifallits, och doktor E. WaAINIo har likaså åtagit sig den lichenologiska handboken. Magister K. HILDEN förevisade två monströsa Pisum-exemplar, det ena företeende blastomani m. m., det andra brakteomani och delvis prolifi- kation. Forstmästare A. L. BACKMAN gjorde ett förelöpande meddelande om ödemarksfloran i mellersta Österbotten och redogjorde därvid bl. a. för fynd av Botrychium virginianum i Nivala socken och Myrica Gale i Sievi och Toholampi socknar, på en höjd av 130 m över havet, c:a 65 km från kusten. Den 4 maj 1918. Ordföranden ägnade varma minnesord åt doktor HOLGER RANCKEN, magister KARL EHRSTRÖM och amanuens CARL FINNILÄ, vilka fallit i Finlands frihetskamp. Doktor A. PALMGREN anmälde till publikation: » Några växtgeografiska synpunkter.» Doktor E. HÄYRÉN omnämnde några lavfynd från Finland: 1) Par- melia ”soralifera (Bitter) från särskilda orter i Nyland, från norra Tavast- land och södra Österbotten; 2) P. Acetabulum (Nech.) Dub. från Åbo- trakten, Nyland och Karelska näset; 3) Xanthoria substellaris (Ach.) Wain. från flera orter i södra Finland. — Densamme inlämnade en uppsats: »Synekologiska serie-iakttagelser och experiment», vari framhålles önsk- värdheten av kontinuerliga serier av iakttagelser på en och samma plats samt av experiment med hänsyn till successionen och associationernas förändringar under förändrade yttre villkor. Forstmästare A. L. BACKMAN lämnade ett meddelande om linden i Reisjärvi socken i mellersta Österbotten. Här, vid sin nordgräns, finnes linden under förhållanden, som på intet vis äro särskilt gynnsamma för dess existens. Den når dock rätt stora dimensioner. Doktor K. LINKOLA anmälde till publikation en uppsats om mätningar av den årliga längdtlillväxten hos några Parmelia- och Parmeliopsis-arter samt en uppsats om källdragens karaktär av växplatser för apofyter i Orimattila socken i Nyland. Magister V. A. PESoLA föredrog om naturen och speciellt vegetations- förhållandena i Oulankajokidalen i norra Kuusamo och i Kutsajokidalen i Kuolajärvi socken i Lapponia kemensis samt framhöll önskvärdheten av att i dessa natursköna och med hänsyn till vegetation och flora in- tressanta trakter avskilja tvenne naturskyddsområden. DPDen”Tomvaji LINS: Student R. GRÖNBLAD inlämnade till publikation: »Observationes criticae quae ad cognoscenda Closterium didymotocum Corda et Closterium Bailly- anum de Brebisson.» 495 Magister 'T. J. HIntirKa abmälde till publikation: »Die Revision der finnisehen Myxogasteren.» Utdelades reseunderstöd: åt magister V. A. PESOLA för växtgeografiska studier i Ladoga-Karelen, åt pastor O. KYYHKYNEN för floristiska studier i mellersta och norra Finland, åt magister ÅKE LAURIN för växtgeogra- fiska studier i mellersta Österbotten och åt forstmästare A. L. BACEMAN för floristiska och växtpaleontologiska studier i mellersta Österbotten. Sällskapet biföll ett förslag av professor A. K. CAJANDER om utgivande på tyska språket i en särskild volym av avlidne professor J. P. NORRLINS viktigaste avhandlingar och uppsatser. Meddelades, att rektor A. ARRHENIUS i en av avlidne forstmästaren G. LÅNG hopbragt växtkollektion bland exemplar av Viola stagnina upp- dagat den från Finland tidigare icke kända bastarden V. canina X stag- nina. Exemplaren hade insamlats -i Kirjavalaks socken i Ladoga-Karelen. Professor K. M. LEVANDER inlämnade ett meddelande om Hälsingfors hamnplankton. Docent A. PALMGREN demonstrerade det av honom år 1910 utgivna exsickatverket »>Carices fulvellae Fries» samt uppmanade intresserade att insamla exemplar för en tillärnad fortsättning av detsamma. Magister V. A. PESOLA framlade exemplar av den för Fennoskandia nya Salix pyrolaefolia Led., insamlade i Kuusamo, samt anmälde en upp: sats angående fyndet. — Densamme anmälde en uppsats om floristiska iakttagelser i Kuusamo och Kuolajärvi sommaren 1918. Den 5 oktober 1918. Till korresponderande ledamot invaldes docenten dr. G. SAMUELSSON. Å rektor M. BRENNERS vägnar förelades: 1) Fortsatta iakttagelser av kottarnas utveckling hos granen. Några fall av blomning hos andra barrträd. 2) Picea excelsa f. virgulata Brenn. och f. oligoclada Brenn. i Ingå. 3) Några växtabnormiteter. Doktor K. LINKOLA anmälde till publikation en uppsats om adventiv- floran vid några järnvägsstationer i Finland sommaren 1918 samt redo- gjorde för orsakerna till att under de senaste åren främmande växter i högre grad än vanligt uppträtt vid landets järnvägsstationer. Främst har härvid verkat samtrafiken med Ryssland. Magister K. J. VALLE hade insänt en uppsats om kärlväxtfloran i Jääskis socken, Karelia australis. Magister K. HILDÉN demonstrerade ett av elev T. KARVONEN funnet monströst exemplar av Planlago marilima. Docent A. PALMGREN redogjorde för av honom gjorda fynd av Blech- num Spicant (Geta socken på Aland) och Betula nana X odorata (Saltvik, Åland). Medicinalrådet G. R. IDMAN redogjorde för ett av honom samt posse- sionat C. G. TIGERSTEDT i Hitis skärgård, sv. om Hangö, gjort fynd av Lepidium latifolium, vilken icke tidigare anträffats vild i Finland. Arten växte på uppkastad tång. Professor FREDR. ELFVING förevisade exemplar av den i Finland en- dast en gång tidigare anträffade Polysaccum crassipes DC., tagna i sep: 490 tember 1918 av fru M. JusELiIuS på Kankaanpåä-mon i Satakunta, där de växte uppstickande ur sanden på den för motarbetande av eldfara bar- skrapade mokanten invid landsvägen. Doktor W. M. LINNANIEMI redogjorde för en tidigare i landet som skadeinsekt icke anmärkt stritarts (Deltocephalus striatus) förhärjande framfart sommaren 1918 i landets sydvästra delar. De förorsakade ska- dorna, närmast å vete och råg, ställvis även å havre, uppgå till millio- ner mark. d Student O. EKLUND redogjorde för fynd av Convolvulus sepium m. f. i Korpo socken i Regio aboönsis. Rörande nämnda art yttrade sig jäm- väl herrar A. PALMGREN, E. HÄYREN och Y. WUORENTAUS. Doktor E. A. WaIis1io förevisade Cladonia Zopfit Wain., synonym med Cl. destrieta Zopf. Cl. amaurocraea f. destricta Nyl., som av ZOPF upp- höjts till art, var nämligen enligt autentiska exemplar blott en modifika- tion av Cl. amaurocraea. — Densamme demonstrerade exemplar fav Chiodecton tentaceulatum Wain. n. sp. ECE NOTISER: Till assistent i skogsbotanik vid Statens Skogsförsöksanstalt har av dess styrelse förordnats fil. lic. LARS-GUNNAR ROMELL. Sedan ett restlager av Botaniska Notiser, årgångarna 1857 och 1858 S SAS , blivit anträffat, kunna de, som önska en eller båda årgångarna för kom- Do Lo] plettering av serie i mån av tillgång erhålla dem sig tillsända mot postförskott (pris pr årgång kr. 3 + expeditionskostnad kr. 0,47). Argång 1857 kan på samma villkor tillsvidare erhållas även utan syfte av serie- komplettering. Rekvisition ställes till undertecknad MÖRNER. Inflytande Lo) försäljningsavgifter komma att oavkortade överlämnas till Botaniska Sek- tionens i Uppsala Elias-Fries-stipendiefond. RÖD ENERnTeS Carl Th. Mörner. Stockholm 1919. J. AA. Kritz och Kurt Lindberg, Bokindustriaktiebolag. Till tidskriftens medarbetare. Manuskript, avsedda för Svensk Botanisk Tidskrift, ävensom korrektur och andra handlingar, som röra tidskriften, sändas direkt till redaktionen under adress Experimentalfältet. Manuskripten böra vara maskinskrivna samt noga genomsedda — även beträffande skiljetecken — för undvikande av korrektur- ändringar mot manuskriptet. Omkostnader för korrekturändringar mot manuskriptet bestridas av författaren. Med avseende på stilblandningar gälla följande regler: 1) Auktorsnamn sättas med vanlig stil. 2) Personnamn i texten sättas med KAPITÄLER (dubbelt understruket i manuskriptet). 3) Växtnamn i texten sättas med kursiv stil (enkelt understruket i - manuskriptet). Citeringar böra ske genom hänvisningar till en avhandlingen bi- fogad litteraturförteckning. Noter under texten böra så vitt möjligt undvikas. Det är önskvärt, att större avhandlingar av allmänt vetenskap- ligt innehåll äro författade på engelska, franska eller tyska, eller åtminstone äro försedda med en sammanfattning på något av dessa språk. Manuskript, som ej är skrivet på svenska, bör åtföljas av upp- gift om vem som verkställt eller granskat översättningen till det främmande språket. | Direkt förbindelse mellan författaren och tryckeriet får ej äga rum. Varje författare erhåller 100 särtryck med omslag avgiftsfritt av sin i tidskriften intagna avhandling; större antal efter överenskom- melse. Av smärre meddelanden, intagna i tidskriftens borgisavdelning, - lämnas separat endast efter särskild överenskommelse. TEA AV D fr INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid. GÄUMANN, E., Uber die Spezialisation der Peronospora calotheca DAD VA BIE BA USAS ARR bre R SES ESA AR US RV ESR BESS UA AF AL ÖR SÄL Räntor, 433 ROMELL, L.-G., Eine neue, anscheinend tagesautonomische Periodi- zität . ig Få . 446 FLORIN, BR. Das, Arterna. der Riccardia Pingnis. fd B. Gr. . 464 MAGNUSSON, A. H., Om Hippophaés rhamnoides i Bohuslän ......... 471 REFERAT. M. CHEVELY RAYNER, Obligate symbiosis in Calluna vulgaris... 477 SVENSKA BOTANISKA "FÖRENINGEN — sas soo usesalstassonig söders sökas eri osbldeees RI SAMMANKOMSTER. i; N ELED SKA PS aka EIICN 3 Cons ca sive ve pls bn on ss NE DR SA SRS riga Sa ng SAN 484 Botaniska Sektionen av Naturvetenskapliga Studentsällskapet i I 0/0) IST AG Ne a NE SR SEEN OL ERA AS HÖLS SSE RA Se GR SN norr RE Ao EET 486 Bölaniskas Sällskapet 4 Stockholm s—1:s.t.sor köks teser dess Sör SIA 492 SBOIetas pro. Fauna et: Flora; BenmmiCA: 2 ss. oss ris sr essens pest oLs NRA 493 SHEEN NOGA RNA NASAS REN SEE RN eg 45 ÅS RR BADA RN Fä MD Vä sila påle SES sf SA NEN REN Utgivet den 30 januari 1919. BN RE RENARE PS ONE RESOR NI LEER RAG FART KOMA KAR LSE Stockholm 1919. J. A. Kritz och Kurt Lindbergs Bokindustriaktiebolag. Ps re SS Wa R Sd | IN FDON SÅ NÅ 4 ' H" 1 H | KA 4 | IV N | Åh ) EÅ vd ( 4 | NT 3 30 280 2500 =s=SN rs Wp | = ekorre dens leder reas lara Farsta distala er la Fr ferese rare etiejalt DER FTIR TTT SRS LSE NERE STREET SES Frnrrer ste best rear are Ser rArNE