je) IR Hl Mij n1äjaliG dl i ra FNS Hr öde botvösködel HARE LT BREES TIG Hök 4 endl [Arbin 2 lG 34 a lbLA TARA bear bsN ar Sid RT fåra RANA RN FA PAL SARA RASAR 4 het så FÖ Hbirigd br ottA OS greker oh EHRE 513170 101Q AH orörd 1ateb ”Y LEA St Om pv tipskree År gård rdr "es he AS blegrrrAe LARSON RN ES VV PA uetöryrföre fe a 123D3e) Sårbebrdnd syrlig rår Br hän tebrerå - ts sedd; FER 0 R:Ar] 39 re of> Ib hokeroå blog sorrrtrRer Fr bA GE ANDE Sar rr AH] br krogar MA AR 4 - lörbringal Er biegd äbylitglel ; e ) ARN Ios ATA FS ras draRj b1b04-$54t på oh mnel Vor LIASEN Ark 4 yi 12120j01000-$) 034 p46f sötad PÄR Atal ijal yr H YR be fa iifi LL HEK by 4 INN YET LR LA 41 å N Nå! UR kn RA SR INR a ade Ar IN HC Ky HO " KRt åre deg UR HOS ' bye ÄR) tila häng ARE Cl ip ”j UK TATT - PN KA Kl Ryn se ra t8=Be531 få ri järn der ärar STAT MOR ojotelogdrörkerrr teve ry begr 4 395008 18 redd 003409 st rg kl Nredkebrtrd dt YAN borbtlrgr it moto ger > yt prrngå på0 400: böra Yr Vg vw Pri MINSTA frp Rv Inde (P4 BRN UtlierfgåRsr Nn | Frdrbrtspygsnd HA + SÄ AOV oi Ae 4 Håbrgolprfrr + VR VR Flytet DT få Kl kung å läg P JA dad Häl arv Benet slask kiL den pe ved ia MA ne je MYAelndforda Ass ere " Ål Me HN M fs AR Elh) Er OLÄGR OKÄNDA SOME RA kh : Er Fraser AR EIS EAe 4 7 ide js u si SK SKAR Hb FAL a IR LEG Shared Ma Je Händel RA ria klelS bår fbs arb sbron Ar RA 4 4 råg GR d YT Kl 1 0009) 287) 01140: ella rsr de 0 SAO dRse ärar ERA 2 Pte vetåyrge N Fölakeke HN Hj Sd fan ANA db KSR ao rt gth rv FRÅ kl KLANER IRL Fler ra SM Ipl otal fond sr LTT, BTR RSMEFER Köl bäreg HÄN HELA URNA Vy TA fån ERRIN . brist okes adj år sskren LR NUUK jär ' MUN KEANE kel i sitar Rs) ” iUllerirer feed gaf br Prem | RE Re na np ANAR in hinekr in NNE UTA Ars EA TA fbs sig h eL före I Fe N sila h FR J : | Her AES SEA 7 San MELISEOL 0 | NK Year GSR Ne tryrlagewrysto gtr IRAN såde hå Hossa mv ft 6 10000 0rrtaners ra undre valv gr Ar frn ANA bb SM sdrt på bårågl FER då bt bl Mg 1 Pers borr oNrågt rr Parra Oper brletenladtekenis U rt RTREe br FINN Rid H 14 Ph 24) JA pda 1:35 1044 MO MA MH Mä ) KÖLEN fer kljar nbsp Meter Nn söö-fer late BIL 4 | . gripas jagare He RE 0 BAM ks d ; ds anbn ARR S ort ( NNE Kr lek + Way SR fre gr sm ”" torde Hl ” « v 34; , Re did At Std b RN " Ag KL vå Läg ILE ala ARE Ra gå Nn peb en bad a i Höhe Strörestitrer $åbtr SALA ” sl psladst Dh i H NA Nong miyredte - His 4 Stör blskapals k 1 NO ' barsk rst ven RR uran a FÅR era OM ERE igt jar : hl j a KEN Or ne Mfkgordrieg (Ma LE! HI A Nk Ce - » verde se Hille te fen 9 ju Yreytar PRO IDA RR Feb K vit v0r0g) vp Ar lergetå teeksåetå I rsöre a 184 MM progg gr Bra e AL tje frå FA Bond rr IANA AA rö SNR VIERA fer HN HYRAN HIN IGÅR HYRAN [ere biöesete tå bebrber str kens tonr ta 40 Poa vt 10 VYER BRYR tlärgtr eget Wrerervvvgtten måg Eda UPS fr Pkt får ie type peta set på 19 il se rr ver enRvt FW Vers et lab Kiren arp fåren > bron 4 dö sir far Ms lemon er fåsr Lrjertg bengt Fö) kastyist förre Brrgdr erptås MINEN rt P0 00 NORNAN rr Nag tet På Tebyde Aer hå Asta gp b rasten 4 i i bd Rind 4440 frå sbodgr sd olälj sys jöreeda 204104 a 4 104434 04140 LEAD | 2 FR REA LIGG Hj lålel Sc Hin j a ; få H Hig 4n$l 00å Aida fdr MAR NA Sanda i skin, HH LG al tA EEE H SRA UTI HEL Ia 2300 båd på ög JA Mkr 400) BMA HR arr a HUN, 14) I RTNGAR 100 Ki ING td id ALU Is ANA Had Jå at ert Å I FEN ih ja äl RN ' Na Så int Ale 06 fjärd tia) nd dr FR sil I UN NE Ava Hal lö FASA ef) kd VER RE RR ARE HM i Ni 4 H pr ler FÅR läm MAR eb 3 34 sÄGN Rå LL ING 1 J i BAL br Make LALLE UN (4 AV Hear) SLI fire ' åse 4 Ryd spira SIS ” in (a sal Hi visan oket ere + . Loka dad, i PL a ENN rere br UT | u j RR lir 180030 045 jag tent (UMEA KISICER + Hurri SR RR Töre Mila ee a släp gel be 264 i Ne Åter rt (Ne Prep wti Hervey fdr I ' fade tår gen tl Fr SR oil AR 2 en wiske Ar tet vågor så d rel böglkek sår ibf eger - — Ar 23056) LAM I UTERNGREUTE MAL NAR ANAR aAa AfN en ; TS e Ale Hl i RNA IM fejälekelg 5 Cd d 4 mh MÅ Fr tirgest i VA I FH il KINA MITT i Här) Jlj U ER I RR ap ro RÅ Pl tr IOK UR N HN N ag k HAN NÄ flå KrNTDIL ri ERS j r MI 04 mg i HITS Ad Seve ES Sn wit Fit Rd UN | h HIV DG Nin i innen iz js j Stene grn ng på MIL (ö Jjlt ' ve IRA dj Mä lm s q Hör EMG dra M lg jon an AU fer rdg 41300 SN Ule fEr; oe ferre RANA I ERAN loft bsr 4 SÄL i RR a ork fvmre kar DEL LAGT AN sl få fe ) iiLan SIN KRKA Ve Kf par EST I NT Hin Ag Flytt PÄQsa LATE sen Spara ån Nl RE ( bAlredA 48 I RRIG! Re Mader på ES To RR syd RR IR he va Hå I pet le inna RE + Å ; 0 lane Hlärkot pg 4 ding Hå äga år LENE ART i MN ä hög sTaia i Eg EIN kd 18) Ra Il SN lid MN [ALARTN ER Hliliedre SER NH a ik ng il) Ed Ha Sår aren Oklara a lä il 4 Testat | Nä NE Kö nu var så sed ad) i bat oh UL ERGUe i id bg ” [bese a AIG OM Idi As | 0 a NON ARLA SAO BANNER i Ng 14 Ira ” L Mo eten INR NE vd nn Ad ju Al AM in) pv 2 f FR naljlka full i re HERE 4 en > his HA Val je FR al Hg ' WYM a Ny jbj Hot IH Sin NINI UR FR Milag Sp Ort okej någ NR at TLA fr oe ber hs Philip NA sn gig iir Ny jeg Sal bes FA HIS Ha Apt AA På iu . 4 Noter Ae HU RAN ide Led Ed SS SNS RN frist , IVT YR Yr HO 4 >) org | ÅT as Ab Ane Ae kn: v 3 KAN sr Sd IN Höriea en Å kal) I H ; jär frå Cd SSR rn SK be Eg RAG SIR ee elr big L 4 A 4 Ån é vg ngt SNS akt Bjrnrrr 4v/ f LG ARN Il R KRA KH gu ning alv ån s0d 280) HN pe A PÄRM Mer HOLD Hl HEN Egg ee båla a Ava ika ”- ers 050130 4 filen körd Eg er HI MT Sälar AA 40 et | / ) MENT EN på KI OT illd FISEN led H 4 Ip Ae] KRRd HN UNT ALF Oe d A VUid Sj å 4 MAR MANA 4 Hk NELgLAN Nan RI es Hå Ae Bö, SÅN 6 Nn (0484-0 ;h 3 4 hy Puls ve | H ju sög VIK Njal [Dy Ma på nå Ma f NM rm HAD, MN KD a t 1 bjöd BI IBA jen 1 föl GREENE NR IN Id pd las 034 br öd gån 121 J ) ,j » all så al ÖA ADEM KLOK dr Hå 4 OLE NN BIN a il HI 4 NV i jä ledig felet bönen rå Brr Plate deta par tå vån si ripsar pet aga hännt RÖN sAkt es AA NR beletsekiniept vn er SKP ReReysrt nn 0 ul , ARG Kd KODE a 34 MB000 tr RN HJ IRL ” SiS LR yttersta Metråred e Sig ra Hd Ing CM rr AV LP Pa He ARKA Arr Re Hyrkst ens RUSE TE 146 , YA tseplgrn rater rad åså Född srt bodd räta I färbrr se ags st arör bd Hä FOR bolyrtigdr NE 30. dere a a 6 tyrgra gitarr 34 TN Fo a nn | AM iw ' föl bad 4 pdf 4 far BT UKOG Kat i SNR Slag M 1 t h SYTT AM alt | 14IE 0 die HN Ison Söta S0DA DIT NOG på 2102 1008 PSA PGN SIREN bly RC la IA HR Hur RN kel vr res gr fate lå or a Vr 4 ev MELLAN ISA SKALL th HOTEL NYE SE 3 ste gråt Å 4 Ed MM HUR 2000 UDI 044 LAN El 4 på dh År NER bilde ke 0:40) poker 04 så 4E 1 Hig sa 3 Khan bi ttbsafer er RR Pa byts net 14 INET SIMO , AR , s4id rn 4isnnnd Jorå RIE måg LO LLbARA jä AN leder års gaps Nr NOA Viv Md DT KKS ON M eg jo steak dd ft UR e LSLA ML | fbe dsäsbig tips år jar sd Arb bodndr BRN BA 2 OA "a MA FY HRM DNR 6 d HrlsMRAL | ir Me HI ttteeret yin fåR SNRA SEGA TRE ErrLdg abe säg Ash säja ERA ot : Mykene mbotifegt d d då syr RAG H terar sågenestnd ved Ne Hå er tå RNA ondt nr sr d VAD ileskie ik u rr 4-4 a i LJ A ERS i KE ve (er MM URIN 4 KUR MR Ya il a (EL HH vå ella SE 4 buk len sblirnera a trut re aker s Mean Mätt nr Rn JRR RENAR exehanoe 3I IE så BCE | SN ENSKEBOTANISK TIDSKRAFT LIBRARY NEW YORK BOTANICAL GARDEN UTGIVEN AV SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN REDIGERAD AV TORSTEN LAGERBERG BAND 15 1921 Stockholm 1921. KURT LINDBERG, BOKTRYCKERIAKTIEBOLAG. UTGIVNINGSTIDER: Häfllet (ESO 1—180 den 26 febr. 1921. Häftet 2—4, > 181—292 den 12 nov. 1921. LIBRARY INNEHÅLLSFÖRTECKNING. . pot GARViI 1. Avhandlingar. AGELIN, FR., Några växtfynd i- Norrtäljetrakten. (Einige Pflanzen- föndevaus der Gegend VOn NORA C:) o-cccc---coovidsrtsrsseressodern son oaser ALM, C. G., Floristiska anteckningar från Torneträskområdet. (Flo- ristisehe Notizen aus dem Torneträsk-Gebiete.) .ssosooo.oso.seossssoonrrooss ——, Bidrag till Kebnekaisetraktens flora. (Beiträge zur Flora des Kebnekaise-Gebiets. | NAS TIA Sossar rea BERGFORS, G., Calypso bulhosat i iforde | Lappmark, (Calypso bulbosa Inekorne KLappmrarkjrsngssess.. ; 5; ; BINNING, A., Bidrag till jr Reine om "kärlväxtiioran. i a NSL manlands bergslag. (Beiträge zur Kenntnis der Gefässpflanzen in den Bergwerksdistrikten des westlichen Westmanlands.) ed DU RIETZ, G. E., Naturfilosofisk eller empirisk växtsociologi. (Natur- philosophisehe oder empirische Pflanzensoziologie.). : Se —»—, Lichenologiska fragment. III. De svenska Kåntbor ja- ärldrha (Lichenologische Fragmente. III. Die schwedischen Xanthoria- rk TGCE) FRIES: TA: CC: EB OÖSVALD, EL) LENGWALL, LIA (GRE NINE ÄR ROSSO (2 50 0 RSS rr SAS EK SRA SNES OR RA oKSRAE FeE Sr NES NAS IG HEDERÉN, B., Primula veris i nordvästra Dalarne. (Primula veris im nordwestlichen Teile von Dalarne: ATTAN Jo NAN AGA RE EO SEE JOHANSSON, K., Bidrag till kännedom om Gottlands Ulmus-former. (Beiträge Zurokenninis: der) Ulmus=Formen Gotlands)jettesst LINDQUIST, HJ., Om vegetationen på det europeiska Ry Sänds Stopper Översättning från ryskan. (Uber die Steppenvegetation des euro- päischen Russlands. Ubersetzung aus dem Russischen.).................. LJUNGQVIST, J. E., Ny fyndort för Nitella batrachosperma (Reichenb. A. Br. (Ein neuer Fundort fär Nitella batrachosperma [Reichenb.] LUNDEGÅRDH, H., Ecological studies in the assimilation of certain forestplants and shore-plänts. ANDA ot st SEA Er oh 5 KARE SS OR SEE TIA MAGNUSSON, A. H., Pulsatilla vernalis L. vid Göteborg. (Pulsatilla Vernalls > ber Gothenburd:) NECICEklum so dee 39 > » Vv. graminifolium 100 » HUGEHAlG: Fas fore ss Near 32 Antennaria 'gläbrätfå .s...csccscccechå 201 » SÄLTVÄNDIG Satoshi AS 29 Ammiplexolatifölume 55 95090 » STINA ES fesRe esse RS 30 | » SPICA TUNNA 42 BOletuSk eledANS ova soc bonrdidssdorta 206 | ” VITOIDIGUES os Ne sess de a AU) » ITS 906: ySimachia NOmImulantlar cos. 164 Biitomus: uUMIhellatus smssss. 103 Melandrium Srabrumö CX CI dd, 92 "Calypso bulbosa ............... 261, 269 Mycelium Radicis Abietis ... 1935 (FAST WÄNA sa esse ÖS > > atrovirens 196 SÖ SVAGA See ssd kela ans 200 » > silvestris... 193 (CITCea Alpina ooads er dsecsa sense I) 10D | Cypripedium Callenlus see 264 | Nasturtium palustre......... 56, 60, 9 CYStopteris BaenitZi.......«....«. 98 Nitella batrachospermaå ....oc.ccc 270 Geranium bohemicum ”depre- ÖOxalisTAcCetosellarek: dd, 61, 75, 90 LIST ESTIT a 0 nr os ARASA Ro a 165 | : s (GEUmFalep PIC, "ocss rss. er urscen HAT Fölytaryne ahata SSR tr SCEN Ve å DIS pda =. ohne 126 Primula VeriS oss 269 hispidum X urbanum...... 132 | Pulsatilla vernallS,o.sts su -sss 271 NR urbanum seceeeceesesm 126 Saxifraga (COLYIE OP er Vs bsr ee 264 'Gonimophyllum australe ........ 162 Sed vill 264 få SNS GUD VI Ö SVIN Sa vira ssd Jenssen 2 ; DUE RANE sc 162 Stellaria Nemörugm, G:s. 39, 02, 89 Hiexochloarsetifölljar sasse. «ccs. FL05 | Tragopogon mMajor..................... 106 Hippophaés rhamnoides............ 256 | > Mralensjav. Hdecipicns 106 iTriglöchint maritime os. .-s-ss.-- 268 SJepIdium apetaltm to. = » DORATENSS 4. 42 | Ulmus cordifrons .....so.oco.. 17 » GAM PEST AE Te SN Ez | » [OLA CE AL > ribs se ssstseteesee 18 VI Ulmus » > » > » » glabra. Sid. | foliacea [. crispula AS 12 f. grandifrons 15 ft. prunifolia... 12 v. suberosa 10 v.xanthochondra 12 foliacea X glabra 15 z SG (alb V. Särkadidentala. / VESTRE 7 v. Trautvetteri 7, 3 Ulmus vegeta Viola triecoloRE.. —, utgjorde lundalmen, vilken vi nu beteckna som U. foliacea Gilib., är otvivelaktigt. Den andra, här sällsyntare arten U. glabra Huds. (U. scabra Mill., U. montana With.) omtalas först av P. C. AFzELIUS med lokaluppgiften »in Gotlandia rara, ex. gr. in par. Barlingbo». Om hans exemplar ännu finnas kvar, är mig obe- kant. De saknas i Uppsala universitets herbarium, som eljest genom WAHLENBERGS samlingar kommit i besiltning av flera bland AFZELII växter, bland andra U. montana var. nitida Fr. från Lilla Karlsö (1841). Vidare finnas ännu herbarieexemplar av den nästan glatt- bladiga form, som O. A. WeEestöö (1853) anträffat i Roma socken >mellan Högbro och kyrkan>, d. v. s. i den trakt, där nu järn- ”vägsstationen och sockerbruket ligga. Sedan ha de talrika botanister, som strövat omkring på Gottland, ej ägnat någon större uppmärk- samhet åt Ulmus-formerna. Den förledande blomstermattan på marken har alltför mycket upptagit deras intresse, Ulmus-studiet är också ett otacksamt arbete i så måtto, att blomning med frukt- sätlning särskilt hos U. foliacea somliga år nästan fullständigt ute- blir eller försiggår i ganska liten skala och då i allmänhet högt upp i trädens kronor. Av några träd har jag förgäves under tre "somrar sökt fertila kvistar. Liknande erfarenhet gjordes av AÅrF- zELIuUS och C. F. NYMAN. Dessutom är det bekant, att vissa träd (åtminstone i odlat tillstånd) på tidigt stadium fälla sina blommor 1. — Svensk Botanisk Tidskrift 1921. 2 utan att sätta frukt. Inga nämnvärda bidrag till Ulmus-florans kännedom lämnades på lång tid. Emellertid fann E. Tu. FRIES år 1909 ett exemplar av U. glabra norr om Mickelsängen i Vänge och sedan flera även i Gannarve äng i samma socken. Då jag, med anledning av väckt förslag att söka utverka frid- lysning å några av de gottländska prästängarna, under somrarna 1914 och 1915 gjorde förberedande undersökningar över närmare ett femtiotal sådana, hade jag därför särskild anledning att rikta min uppmärksamhet på Ulmus-formerna. Det visade sig då, att enstaka eller fåtaliga exemplar av U. glabra ännu finnas på åt- skilliga ställen, i synnerhet i några avlägsna eller i barrskogar undangömda lövängar, där yxan mer sparsamt kommit till använd- ning än annorstädes. Åtskiljandet av de båda arterna, särskilt i sterilt tillstånd, är ej sällan förenat med svårigheter. Artkaraktärerna äro eljest många, de mest användbara hämtade från bladen och frukterna. Då det nu finnes storbladiga former av U. foliacea och glattbladiga av U. glabra, och då även bladskaften äro underkastade variation, kan det hända, att bladen vid bestämningen ej giva tydligt utslag. Man söker då avgörande kännetecken hos frukterna. Därvid finner man tyvärr, att storbladiga individ av U. foliacea ofta också ha stora frukter med en stiftkanal, som har benägenhet att variera i rikt- ning mot U. glabra. Stiftkanalen synes mig dock vara det mest pålitliga kännetecknet. Om gränsen mellan arterna i alla fall före- faller svävande, beror det nog på tillvaron av hybridogena former. Den tvärt hopdragna bladskivan, den smala spetsen och det korta bladskaftet äro goda kännetecken på U. glabra. Dock före- komma tvetydiga fall. Nervernas antal på den större bladsidan hos de översta bladen av denna art är i allmänhet 16 eller 17, sällan ännu större. Hos den andra arten är antalet nerver vanligen 14 eller 15, men hos storbladiga individ kan det mycket väl gå upp till 16, medan småbladiga former ha ett mindre antal. Allt detta gäller de två översta bladen på väl utvecklade skott från kronan, ej rotskott eller skott från stambasen. Även vid angivandet av storlek och form tages här hänsyn uteslutande till sådana blad. Utom de i flororna uppgivna artkaraktärerna hos bladen har jag funnit en av kemiska förhållanden beroende olikhet i färgen. Hos U. glabra svartna lätt unga blad vid torkning, och även fullt ut- vuxna blad få vid pressningen ofta obestämda dunkla fläckar. Be- handlas blad av båda arterna med kaliumbikromat, ger U. glabra Fig. I. 1 U. foliacea X glabra från Mästerby, 2 U. glabra var. grandidentata från Stenkyrka, 3 U. glabra från Vallstena, 4 U. foliacea (eller hybrid) från Vallstena, 3 U. glabra var. Trautvetteri från Kräklingbo. 6—9 U. foliacea: 6 från Hörsne, 7 från Atlingbo, 8 f. grandifrons från Hejnum, 9 f. suberosa från Barlingbo. — 0,45 av nat. storl. 4 tydligare garvsyrereaktion, i det bladen mörkna mer än foliacea- blad. Panascherade blad förekomma vid. normal ljustillgång mera sällan hos U. foliacea, och fläckarna bli hos vilt växande träd i regeln mycket små. Bladens mikroglandler äro hos U. glabra ofärgade, mycket glesa och knappt märkbara, hos den andra arten oftast gulröda, stundom mycket täta (jfr ArzELius 1844). 13 JE 15 16 4 Fig. II. 10 U. foliacea var. från Hogrän, 11 U. foliacea X glabra från Hejnum. 12—16 U. foliacea: 12 f. crispula från Vallstena, 13 smalbladig form från Mäster- by, 14 f. suberosa från Hejnum, 15 var. prunifolia från Mästerby, 16 var. xantho- chondra f. suberosa från Vallstena. — 0,45 av nat. storl. Fig. I och II visa några olika bladformer. Fig. I, 7 visar, att bladstorleken hos U. foliacea kan tävla med den hos U. glabra, och fig. I, 8, att storbladiga former av den förra arten kunna ha 16 bladnerver på ena sidan om huvudnerven. Fig. I, 7 och II, 14 av- bilda foliacea-blad med ganska smala spetsar. 5) Beträffande frukterna lämnar storleken ensamt icke något säkert kännetecken. Ty former av U. foliacea, som genom växtsätt och stora blad habituellt likna U. glabra, kunna ha frukter av mer än 2 em:s längd. Den hos frukterna av U. foliacea vid mognaden van- Fig. III. 1 och 3 U. glabra från Vallstena, 2 U. glabra var. grandidentata från Stenkyrka, 4 U. foliacea X glabra från Mästerby, 5 U. foliacea X glabra från Hej- num. 6—11 U. foliacea: 6 var. xanthochondra (suberös) från Vallstena, 7 från Atlingbo, 8 f. crispula från Gothem, 9 var. xanthochondra (suberös) från Mästerby, 10 f. grandifrons från Hejnum, 11 var. xanthochondra från Vallstena. — 0,8 av nat. storl. ligen framträdande ljust gulröda färgen (vid fotografering förorsa- kande bildens mörkare färg) återfinnes någon gång fast mindre tyd- ligt hos den andra arten. Så är förhållandet hos flera exemplar av U. glabra vid Etelhem, vilka dessutom ha mindre än vanligt 6 sträva blad, som om de vore »påverkade» av U. foliacea.? Hos U. glabra är dessutom vingkanten tunnare, mer vitaktig, men frö- rummet mörkare, ofta med rosenröd anstrykning. Hos U. foliacea har vingkanten fastare struktur och är genom de strålformigt ut- gående nerverna mer tydligt strimmad, såsom även fotografiska av- bildningar visa. Hos goltländska exemplar av sistnämnda art äro frukterna försedda med strödda till ganska täta kortskaftade mi- kroglandler, av vilka en del (eller stundom alla) äro vackert gul- röda. De mer glesa glandlerna hos U. glabra äro, så vitt jag hittills sett, ej röda utan vita. Slutligen vill jag tillägga ett kännetecken, som kompletterar det från stiftkanalens längd hämtade. Hos U. foliacea är stiftkanalen, utvändigt sedd, bred och tydligt förtjockad av de grova kärlsträngar, som i synnerhet på ena sidan åtfölja den. Dessa nerver pläga småningom hoplöpa från frörummets översta del, så att detta vigg- likt övergår i stiftkanalen. Då vingkanterna äro smala såsom hos de bäst utpräglade formerna av denna art, synes ej någon särskild stiftkanal, och de grova kärlsträngarna gå på var sin sida omedel- bart upp i märkesflikarna. Hos U. glabra däremot är stiftkanalen smal och trådlik med mindre tydliga kärlsträngar, som ligga när- mare eller omedelbart ansluta sig till densamma. Frukternas variation åskådliggöres av fig. III, varav t. ex. synes, att fröet hos U. foliacea (fig. III, 7 och 10) kan vara placerat nära mitten av frukten. Fig. III, 10 härleder sig från storfruktig U. foliacea och 1 från småfruktig U glabra. Efter denna inledning övergår jag till de påträffade formerna. U. .glabra Huds. Gottländska lokaler för denna art äro: ; Stenkyrka socken: i den till kyrkoherdens avlöning donerade, avlägset liggande Ekebyängen, några halvstora och medelstora träd. — Tingstäde: i en äng vid Rosarve (E. Th. Fries). — Vallstena: lindängen vid Alvena (elt fåtal exemplar) samt vid Grinds (ett enda träd påträffat). — Gothem: Botarve och Nybingels vidsträckta löv- ängar norr om Gothemsån (några träd). — Hejnum prästgårds löv- ängar: Nyängen (ett par träd) och Hemserängen (ett tiotal träd, var- av några ganska stora). — Hörsne prästgårds äng (många ex.). — Kräklingbo: äng nära Tjängvide (ett par rätt stora träd). — Vänge: I Gannarve. (Flera träd, varav några stora med vid krona. Somliga ex. avvika genom bladens glesare hårighet i riktning mot var. nilida). — Etelhem: prästängen (några halvstora ex.) samt mellan statio- nen och Hageby (en mot var, nitens tenderande form, några få träd). — Rone: Findarve i en löväng (enl. E. Th. Fries). — Gröt- lingbo prästäng (tre träd av mindre storlek). Var. nitida (Fr.) Rehder. Lilla Karlsö (först funnen av P. C. Afzelius 1841). På samma ställe finnas även övergångsformer till huvudarten (förf. 1895). Var. Trautvetteri n. var. (Fig. I, 5). Utriculo fructus dense piloso a forma primaria devians. — Frö- gömmet (ej vingkanterna) är tätt besatt med slutligen brunaktiga hår. Etelhems prästäng; Kräklingbo: i en äng nära kyrkan. San- nolikt blott ett träd på vartdera stället (förf. 1914). TRAUTVETTER (1857) hade i sydvästra Ryssland iakttagit håriga frukter men endast i yngre stadium, varför han antog, att hårig- heten möjligen blott tillhörde ett tidigare skede i utvecklingen. Även senare har vid åberopandet av hans iakttagelse uppgivits, att frukterna vid mognaden skulle bli kala (SCHNEIDER, Ill. Handb. d. Laubholzk.). Fynden på Gottland visa, att så ej behöver vara fallet. Ty de av mig sedda frukterna voro fullmogna och delvis redan av- fallna från träden. Var. grandidentata (Dum.) Moss. (Fig. I, 2). I några lövängar förekommer denna varietet eller övergångsformer därtill. Bäst utpräglad är den i Ekebyängen i Stenkyrka socken. Mindre goda äro ex. från Hörsne och Grötlingbo prästängar. — De flikade bladen förekomma i kronan huvudsakligen på de kraf- tigare ändskotten men stundom även på svagare skott och även på kvistar, där föregående skoltgeneration bär frukt. — I de herbarier, jag genomsett, har jag endast påträffat odlade exemplar av denna varietet. Spontant växande torde den sålunda ej vara vanlig i Sverige, vilket kanske sammanhänger med vad här nedan skall sägas om bladens bredd. Moss (enl. Cambr. Brit. F1.) har icke sett vilda exemplar i England, och SCHNEIDER (anf. st.) har selt flikade blad blott på »Lohdentriebe», ej på »Fruchtzweige>. S Odlade exemplar förekomma i Visby samt mångenstädes på Sveriges fastland. Vid Graversfors i Östergötland har jag sett en smalbladig form med en bladlängd av omkring 14 cm och en bredd av knappt 7 cm. Den utgör U. glabra Huds. f stenophylla (U. montana f. stenophylla Zapal., Consp. Flor. Galic. crit., II). Vid en jämförelse mellan gottländska och andra exemplar av U. glabra frapperas man av de förras breda blad. För att kunna utföra en exakt jämförelse har jag beräknat förhållandet mellan längd och bredd hos de översta bladen på ej alltför svaga skott i kronan. Hos de flesta gottländska ex. befinnes nämnda förhållande vara 1,5 eller 1,6. Exemplar från Etelhem och enstaka från Hejnum och Hörsne ha något smalare blad, så att förhållandet utgör 1,7 el:er litet däröver. I Uppsalamuseets samling av skandinavisk U. glabra (omkr. 80 ex.) finner man däremot sådana tal som 2,3 eller 2,2» nedtill 1,9 eller 1,s (t. ex. Dalarne, Dalsland och Finland). En- dast ex. från Trosa och från Dalby i Skåne samt unga blad från Jönköpingstrakten visa större likhet med de gottländska, i det blad- formen motsvarar talet 1,7 eller 1,6. Följaktligen gå dessa tallångt i sär. Gottländsk U. glabra synes bilda en svagt utpräglad ras för sig. Ett bestämt undantag bildar ett träd i Stenkyrka (Ekebyängen), hos vilket bladen äro dubbelt så långa som breda. På Öland fin- nas båda slagen, de smalbladiga äro i lövängarna de vanligaste. Beträffande det här använda namnet U. glabra Huds. för vår van- liga alm erinras därom, att Huds. Flor. Angl. (1762) under U. glabra inbegriper både U. montana With. och former av U. foliacea, men då den förra uppfattas som huvudart, anses namnet numera böra bibehållas för denna. Som bekant syftar detta artnamn glabra på den hos U. montana i allmänhet slätare barken, ej på bladens hårighet såsom MILLERS namn. U. foliacea Gilib. (U. glabra Mill., U. campestris L. p. p.). Lundalmen är vanlig i lövängar i större delen av ön, men är ej iakttagen på Fårö eller de övriga nordliga socknarna Fleringe— Hangvar. Dess variationer gå i alla riktningar och beröra så väl blomdelar och frukter som blad, kronans form, korkbildning m. m. De bäst utpräglade for- merna äro småbladiga samt ha en smal, nästan cylindrisk krona, även då de icke blivit kvistade (>»klappade») för lövtäkt, i det gre- narna äro korta och smala, utstående men ej hängande (fig. IV, V). Toppen är smal och har ej överhängande grenar som U. glabra Huds. Med den odlade pyramid- almen har den ingenling att skaffa. Frukterna äro visser- ligen i allmänhet mindre än hos föregående art, men hos storbladiga for- mer kunna de vara ända till 25 mm långa. Exem- plar med mycket smala frukter kunna hänföras till f. podolica Zapal. Ditåt gå former från Ny- bingels i Golhems soc- ken; mer tillfredsställan- de äro exemplar från Fig. IV. U. foliacea, unga exemplar från strandäng trädgårdar i Visby, lika- vid Barlingbo myr. så ex. från Öland, Glöm- minge socken (E. Wah- lén 1864) och Högsrums kyrkby (H. A. L. Schle- gel 1864). Små och sär- skilt korta frukter har f. cracoviensis Zapal., som tämligen nära motsvaras av ex. från Stavängen i Barlingbo socken (P. C. Afzelius 1853). De övre bladen på änd- skotten variera från om- vänt lansettlika till näs- tan kretsrunda och med avseende på storleken från 13 (någon gång i. o. m. 16) till 6 cm:s längd och från 11 till 3 em:s bredd. Ganska stora Fig. V. U.foliacea, grupp från löväng i Alva socken (juli 1914). 10 blad har var. liliaefolia Host. Exemplar från vägkanter i Hörsne kunna möjligen räknas hit, ehuru bladtänderna ej äro dubbelså- gade i framkanten; bladens längd kan hos dessa uppgå till 13 cm. I närheten står också den märkvärdiga form från Alvena i Vall- stena socken, varav ett blad här är avbildat (fig. I, 4). Trots lik- helen med U. glabra Huds. tror jag det vara en foliacea-form på grund av bladens konsistens och färgförhållanden, sidonervernas antal (högst 15—16 på mycket stora blad) samt de smala, röd- aktiga kvistarna; frukt är ej funnen. I annat fall torde det vara en hybrid med U. glabra. En småbladig form med smala frukter och mindre sned bladbas är U. sativa Mill., som förekommer odlad i Visby. I ängarna träffas almar, som genom bladformen likna denna art, men de avvika ge- nom större blommor med 3 ståndare och större frukter samt i all- mänhet längre bladskaft (fig. II, 14). Bladen äro dubbelsågade på det sättet, att primärtändernas bakre kant är försedd med smärre tänder. Framkanten är otandad utom på enstaka tänder hos former med stora och grovt tandade blad. Tandningen är i regeln mindre skarp än hos U. glabra, undantags- vis vass (fig. II, 14), men ofta mycket trubbig, i synnerhet hos suberösa former, där tänderna kunna vara rundade till tvärhuggna och i mitten intryckta eller urnupna (fig. I, 9). Bladen äro i all- mänhet i utvuxet tillstånd glänsande och, om man bortser från glandlerna, kala. Såsom huvudform borde man därför betrakta florornas f. laevis. Översidan kan emellertid vara mer eller mindre sträv och undersidan glest korthårig. Tätt mjukhårig undersida hos bladen har jag ej iakttagit på Goltland. De former, som ha håriga årsskolt, bladens översida sträv, undersidan på grövre och finare nerver försedd med strödda mjukare hår samt bladskaften tält småludna, tillhöra sannolikt f. pilifera Borb. Sådana har jag sett på flera ställen, såsom Gothem: Botare lövängar; Vallstena: Grinds (suberös); Hejnum och Hörsne präslängar. Exemplar med glesare hårighet äro tämligen vanliga. En form från Hogrän (fig. II, 10) har rundat äggrunda blad, som på båda sidor äro myc- ket sträva av styva hår. I vad förhållande den står till U. asperrima Nagy, är mig obekant. Mellan suberösa och icke suberösa former kan ingen bestämd gräns dragas. Att giva var. suberosa så hög rang, som ASCHERSON och GRAEBNER (Syn. d. Mitteleurop. F1.) göra, leder till oöverkom- liga inkonsekvenser, emedan många eller de flesta former uppträda 11 Fig. VI. U. foliacea var. pruwnifolia från Mästerby, Sallmunds (”?/e 1915). — 0,45 av nat. storl. både med och utan korksvulster på grenarna. Korkbildningen är icke heller uteslutande beroende av inre orsaker. De mest suberösa almarna äro dels ungskott (ofta rotskott) och genom kvistning miss- 12 handlade träd, dels exemplar, som växa vid vägkanter och åker- renar. Men å andra sidan är det anmärkningsvärt, att de suberösa formerna vanligen ha mindre blad och trubbigare bladtänder än flertalet bland de övriga. Ofta träffas korkribbor blott på enstaka grenar eller smärre kvistar, så att var. suberosa genom ett par yx- hugg skenbart förvandlas till huvudformen. På herbarieexemplar kan man ej avgöra, om man har att göra med en icke suberös form. Svårigheter av formell natur finnas också. Nedannämnda var. xanthochondra är ofta men ej alltid suberös. Man skulle så- ledes få en f. suberosa under huvudartlen och en under denna varietet. Men de antagna nomenklaturreglerna medgiva icke ett sådant beteckningssätt. Ej bättre ginge det, om man underord- nade de glandulösa formerna under de suberösa, ty då skulle forma- namnet xanthochondra behöva upprepas. Ytterligare några former vill jag framhålla. F. prunifolia n. f. (fig. VI). Folia nitida magna vel maxima subovalia fere plana basi leviter angustata vulgo parum obliqua. — Blad nästan ovala till formen, ganska mörkt gröna, glänsande, i nervvinklarna helt obetydligt ulliga. Skivan 10—12—14 cm lång och 6—38 cm bred, undantags- vis resp. 17 och 10 cm. — Mästerby: Sallmunds löväng, många exemplar; Atlingbo: Frigges. Närstående form med mer sned bladbas funnen i Barlingbo (K. J. Lönnroth 1849). Var. xanthochondra Beck. Blad rikt beströdda med (på gottländska ex. vanligen gulröda) små skaftade glandler, på undersidan mest på de finare nerverna, på översidan mest på de grövre, i synnerhet mot basen. Gland- lerna sitta ofta gruppvis så tätt, att knapparna beröra varandra; andra hår saknas då alldeles. Förekommer täml. allmänt. Mest typiska äro exemplaren från följande lokaler. Vallstena: Alvena och Simunde; Källunge; Bäl; Gotthem: Nybingels och Botare; Hörsne; Vänge; Hejnum: i prästgårdens lövängar; Mästerby: Sallmunds; Atlingbo. Men flera underordnade former finnas på Gottland. Särskilt i ögonen fallande äro följande två. E- erispula n. f. (fig. VID: Foliis valde latis magnitudine mediocri, basi lata oblique cordata, sat tenuibus, leviter undulato-plicatis et bullatis, grosse sed haud — i > t Fig. VII. U. foliacea f. crispula från Gathem, Nybingels (””/s 1915). — 0,45 av nat. storl. argute duplo-serratis dignota. — Bladen tunna, något veckade eller krusiga, nästan sladdriga, varigenom trädet på långt håll väcker uppmärksamheten. Bladskaften långa (1 till 1,5 cm), nästan kala, men glandulösa. — Gothems lövängar norr om Gothemsån; Vall- 14 Fig. VIII. U. foliacea f. crispula (suberös) från Vallstena ("”/s 1914). — 0,45 av nat. storl. 135 stena: Alvena i Lindängen (suberös form, fig. VIII). Mindre ult- präglad i Mästerby och Atlingbo socknar. F. grandifrons n. £. (fig. IX). Arbor sat alta ramis valde patentibus haud gibberoso-suberosis, ramulis epilosis. Folia superiora obovato-oblonga glabra nilida subtus glandulifera, maxima 11—16 cm longa et 6—38 cm lata basi valde obliqua. Petioli glabri circe. 1 cm longi. Fructus magpni usque 25 mm longi obovali—obcordati. Semen paullo supra me dium positum vel fere ad medium. — Trädet ger genom sin stor- och tätbladiga krona intryck av U. glabra. Bladen äro fullt så stora som hos denna art, men ha längre och bredare spets. Blom- hylle 4—5-taligt med vita kanthår. Frukterna ha ljust gulröd färg- ton, vingen är strimmad och av fast byggnad. Stiftkanalen kortare än inskärningen i fruktens spets. Frö utvecklat i omkring 10 pro- cent av frukterna (1915). För en glandelhårig form finnes ett äldre namn var. glandulosa Lindl. (1829), vilket åsyftar en mellanform med smala, ovantill sträva, undertill både håriga och glandulösa blad (A. LeEY, Notes on British Elms. — Journ. Bot, 1910). Motsvarande former, hos vilka håren likaledes delvis ersatts av glandler, finnas även på Gottland. Egendomligt nog ifrågasättes U. foliacea's hemortsrält i Sverige av Moss (anf. st.). Enligt SCHNEIDER saknas den norr om Polen och går i Ryssland ej norr om 55! n. br. På Gottland når den likväl nästan till 57:e breddgraden, och det har icke fallit någon svensk botanist in att betvivla, att den är spontan i de gottländska ängarna. Nämnda författares åsikt om den geografiska utbred- ningen kan möjligen förklaras därmed, att de förutsätta, att all U. foliacea i Sverige skulle tillhöra var. suberosa, och alt de hän- föra den till U. sativa Mill. Alldeles omöjligt är dock att till denna art räkna storbladiga former, hos vilka bladskaften äro 15 mm och frukterna över 20 mm: långa. U. foliacea Xx glabra. Ulmus-hybrider ha länge omtalats i litteraturen, men merendels blott såsom möjliga eller sannolika bland odlade former. W. O. FockKkE (Die Pflanzenmischlinge, 1881) nämner, att hybrider finnas, utan att precisera, vilka de äro. C. K. SCHNEIDER (1904) beskriver 16 Fig. IX. DU. foliacea ft. grandifrons från Hejnum ("/7 1915). — 0,48 av nat. storl. några former, vilka betraktas som hybrider, och betecknar dem med varietelsnamn. C. E. Moss (1914) anför åtminstone två arter, y som han anser ha hybridogent ursprung. På Gottland finnas spon- tana former, som svårligen låta hänföra sig till vare sig den ena eller andra arten, och som torde vara hybrider. | It Ugicoramrons Di (US II ft; gg: II5). Arbor sat alta dense foliosa umbrifera ramis longis valde paten- tibus. Folia suprema vulgo 8—10 cm longa et 6—7 cm lata, oblongo-ovala sat acute duplo-serrata in apicem sat angustum cito vel sensim contracta, nitida glabra vel supra leviter scabriuscula, basi obliqua et cordata. Fructus magni usque 25 (raro 30) mm longi, incisura apicis quartam vel terliam partem latitudinis alae occupante. Semen vulgo supra medium fructus positum. Träden ha habitus av U. glabra. Årsskotten tämligen grova, kala. Många blad hopdragna till en smal spets, men ej så tvärt som hos nämnda art. Mikroglandler på bladen glesa och ofärgade. Men bladen äro av samma färg och konsistens samt försedda med samma hårbeklädnad som U. foliacea. Skaften i avseende på längd intermediära (4—7 mm). Bladnervernas antal växlande, i allmän- het 15—16 även hos blad, som ej äro särskilt långa. Hos U. foliacea är det endast ovanligt stora blad, som ha detta antal. Blomhyllet 5—6-flikat med vita eller brunaktiga kanthår. Frukten mycket stor och försedd med något grund inskärning. Stiftkanalen två till tre gånger längre än inskärningen och ungefär lika lång som frörummet, den är bredare och av fastare byggnad än hos U. glabra men knappt så grov som hos U. foliacea. Fröet sitter övervägande i fruktens övre del, undantagsvis så högt, att dess nedre kant faller ovanför fruktens mittpunkt. Inskärningen är sällan så djup som vingens halva bredd. Mikroglandlerna äro glesa och ofärgade utom några få rödaktiga på stiftkanalen. År 1915 voro alla frön så sent som den 15 juni tunna och syntes komma att felslå. Olika frukttyper förekomma ofta i samma in- florescens. 2. U. vegeta (Loud.) Schneider. En i Visby odlad form med felslående frön anser jag höra hit. 3. En form, som liknar föregående (fig. I, 1, näst översta bla- det på årsskottet; fig. III, 4). — Stort träd med gleshåriga och, som hos U. glabra, grova årsskott, men utvecklande rotskott. Blad nästan kala, bredast vid eller nedom milten, trubbigare och mer långsamt avsmalnande samt mer trubbigt och oregelbundet tandade 2. — Svensk Botanisk Tidskrift 1921. 18 än hos denna art, till färgen gulaktigt mörkgröna, de största 12 till 14 cm långa och 7—9 cm breda, skaft 6—8 mm långa, håriga. Blomhylle 5 (sällan 6)-flikigt med ljusbruna till vitaktiga kanthår. Frukt 20 till 27 mm lång med glesa, ofärgade glandler. Stiftkanal smal, 4—6 mm lång, av inskärningens längd eller något längre. Frö ungefär vid mitten. Blott sterila frukter sedda. — Lik U. foliacea till bladens form, tandning och beklädnad, i övrigt mest som U. glabra. — Mästerby: Sallmunds äng. 4. Ett träd i Bäls socken vid landsvägen öster om kyrkan (E. Th. Fries). — Kvistar tämligen grova. Blad till formen och fär- gen intermediära, sträva med skaft av c:a 5 mm:s längd. Frukt 15 till 18 mm lång, likaledes intermediär till form och färg, med frörummet vid eller föga ovanför mitten. Frösättning sannolikt dålig. — Trädet, som i det hela är mest likt U. glabra, behöver närmare studeras. Måhända är det en odlad form av denna art. LITTERATURFÖRTECKNING. AFZELIUS, P. C., Novitiae florae gothlandicae. — Ups. 1844. ASCHERSON, P. und GRAEBNER, P., Synopsis der Mitteleuropäischen Flora. — Leipzig 1913. DANIELSSON, UNO, Ölands almar. — Skogsvårdsför. Tidskr. 1917. Fries, E., Novitiae florae suecicae. Mant. III. — Ups. 1842. SSE öl erbsp Norm SIV; VIL eh ESC: HARTMAN, C., Anteckningar vid de skandinaviska växterna i Linnés herbarium. — K. V. A:s Handl., 1849. —»—, Handbok i Skandinaviens flora. HEMPEL und WILHELM, Die Bäume und Sträucher des Waldes. — Wien 1889. JOHANSSON, K., Huvuddragen av Gotlands växttopografi och växtgéografi. SSRERNVERA:s Elland; 1897: KOoEHNE, E., Deutsche Dendrologie. — Stuttgart 1893. LEY, A., Notes on British Elms. — Journ. of Bot:, 1910. LINDMAN, C. A. M., Svensk fanerogamflora. — Stockholm 1918. LINNÉ, C., Öländska och Gothländska resa. — Stockholm 1744. MILLER, PH., The Gardener's Dictionary. — 1768. Moss, C. E., The Cambridge British Flora. II. — Cambridge 1914. ——, British Elms. — The 'Gard. Chronicle, 1912. NEUMAN, L. M., Sveriges flora. — Lund 1901. NYMAN, C. F., Bidrag till Gotlands flora. — K. V. A:s Handl., 1840. NÖRDLINGER, Deutsche Forstbotanik. — Stuttgart 1876. 19 OSTENFELD, C. H., Bemerkn. om danske Trzeers og Buskes System. og Udbredelse. — Dansk Skovfor. Tidsskr. 1918. SCHNEIDER, C. K., Illustriertes Handbuch der Laubholzkunde. — Jena 1904—1912. —»—, Dendrologische' Winterstudien. — Jena 1903. TRAUTVETTER, E. R., Ueber die Ulmen des Kiew'schen Gouvernements und der an dasselbe grenzenden Gegenden. — Bull. Phys.-Mathém Acad. "St. Petersb. 1857. ZAPALOWICZ, H., Conspectus Florae Galiciae criticus. II. — Krakowie 1908. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1921. Bb. 15, H. 1. OM VEGETATIONEN PÅ DET EUROPEISKA RYSSLANDS STEEERER: ÖVERSÄTTNING FRÅN RYSKAN. AV HJ. LINDQUIST. Den andra upplagan av E. WARMINGS »Lehrbuch der ökologischen Pflanzengeographie> utkom år 1902 i rysk översättning! av docenten vid Petersburgs universitet A. G. HENKEL. Till denna översättning har den för oss svenskar välkände växtgeografen, professor G. I. TANFILIEFF fogat ett särskilt tillägg om Rysslands vegetation. Så vilt jag har mig bekant, har detta icke hittills blivit översatt till något annat språk, och det torde därför vara så gott som okänt utom Ryssland. Professor TANFILIEFFS levande skildring av stepp- floran tilldrar sig här berättigad uppmärksamhet, i all synnerhet som dennas existens numera är starkt hotad av ekonomiska in- tressen. Det har därför synts mig väl motiverat att återgiva hans framställning i denna tidskrift. Professor TANFILIEFF skriver: >Tack vare den fruktbara jorden äro stepperna till största delen uppodlade och berövade sitt av naturen givna växttäcke. Oberörda och i ursprungligt tillstånd återfinnas stepperna blott på några få punkter. Såsom mera vidsträckta fält ser man dem på domänerna i Starobielska häradet av guvernementet Charkoff, där de för statens stuteriers räkning begagnas till betesplatser för hästarna. | Tidigt om våren, strax efter det snön försvunnit, vanligtvis ej senare än i mitten av april (nya stilen), skönjer man på steppen . mellan tuvor och högar av visset gräs den yppiga, ljusskimrande grönskan av den lilla mossan Barbula och blandad med denna deal rält uppstående, vågigt skivlika och fingershöga Nostoc commune. Denna har den vidsträcktaste utbredning över steppområdet och : ! Ingår som del i ett stort ryskt arbete, kallat »Naturvetenskapligt Bibliotek>?.' 21 täcker som en kardliknande massa den svarta myllan mellan resterna av fjolårets växtlighet. På de ställen, där myllan delvis är bortsköljd och grunden träder i dagen, uppspira i slutet av april de första blommande vårväxterna. De äro Tulipa Gesneriana samt Pulsatilla pratensis och patens. Något senare framträda de klotformiga, av vita blommor översållade busk- lika stånden av Crambe tatarica. Vid denna tidpunkt är marken även täckt av den lilla oansenliga Ceratocephalus orthoceras. I början av maj framträda på den jungfruliga Starobielska steppen fläckar av den storblommiga Iris pumila, vidare Adonis vernalis och volgensis, Potentilla opaca, Hesperis tristis, Pedicularis laeta, Reseda lutea, Viola hirta och några andra. Här och var, t. ex. i Pawlowska häradet av guvernementet Vo- ronesz äro nu stora ytor prydda med den präktiga stepp-pionen, Paeonia tenuifolia, eller med stepphyacinten Hyacinthus leucophaeus samt av Ornithogalum umbellatum, Anemone silvestris och andra. Silt mest karakteristiska och prunkande utseende har Starobielska steppen i mitten av juni, då den täckes av en präktig matta, i vars eleganta mönster Salvia nutans bildar huvudinslaget, eller på andra ställen täckes av de för vinden vajande plymerna av Stipa Lessingiana och pennata. Samtidigt blomma Campanula sibirica, Jurinea mollis och Eversmanni, Serratula radiata och heterophylla, Arenaria gra- minifolia, Gypsophila paniculata, Silene Otites och viscosa, Sisymbrium junceum, Euphorbia leptocaula, Nepeta ucrainica, Phlomis pungens och tuberosa, Stachys recta, Thymus Marschallianus, Astragalus exscapus var. pubiflorus, Onobrychis austriacus, asper och hypoglottis, Oxytropis pilosa, Vicia tenuifolia, Clematis integrifolia, Ranuncu us illyricus, Spi- raea Filipendula, Asperula glauca, Galium verum, Pedicularis comosa, Bupleurum falcatum, Falcaria Rivinit, Thrincia Henningii, Festuca ovina var. sulcata, Koeleria cristata och andra. | Huvudbeståndsdelen av vegetalionen utgöres av gräsarter till släk- tena Stipa, Festuca och Koeleria, som uppträda gruppvis eller i tuvor med mellanrum av svart mylla. Någon sammanhängande gräs- matta såsom i norra Ryssland förekommer ej här. Mot slutet av sommaren äro de ovan uppräknade växterna redan utblommade, och steppen antager i sin helhet en gråaktig kolorit med långa avstånd mellan ännu blommande stånd och kolonier. Under denna tid är Stipa capillata förhärskande och väcker särskild uppmärksamhet genom sin oöverskådliga ymnighet. Under förhösten blomma på Starobielska steppen — utom några 22 sommarväxter — ytterligare Echium rubrum, Onosma echioides, Ar- temisia austriaca, Aster Amellus, Centaurea orientalis och ruthenica, Inula germanica, Linosyris villosa, Senecio Jacobaea, Serratula xeranthe- moides och coronata, Cephalaria uralensis, Scabiosa ochroleuca, Salvia silvestris, Onobrychis sativa, Statice latifolia och tatarica, Odontites rubra och lutea, Eryngium campestre, Libanotis montana, Peucedanum alsaticum och officinale, Seseli tortuosum, Phleum Boehmeri och andra. Några av dessa växter förtorka på stående rot, varefter stammen avbrytes vid rothalsen, och på grund av deras yttre klotform rullas de sedan av vinden längs steppen, spridande fröna under de stud- sande häxsprång de utföra. Dylika »stepprullare> eller »häxbollar» bilda särskilt Serratula xeranthemoides, Eryngium campestre, Crambe tatarica och latifolia, Salsola Kali, Ceratocarpus arenarius, Phlomis pungens och några andra. I början av oktober återstå endast tuvor och tussar av gräs, mellan vilka den kala marken skymtar fram. Men ända till vinterns in- träde är steppen ännu, där den icke begagnas såsom betesmark, klädd med höga tuvor av fjädergräs i frukt och ett tätt virrvarr av vissnade sommar- och höstväxter, framför allt av släktena Centaurea, Phlomis, Peucedanum, Gypsophila, Statice och andra. Och mitt i denna livlösa massa framkallas oväntat av höstens fuktighet de från våren bekanta formerna Barbula och Nostoc, vilka nu utbreda en grönskande matta över steppen, tills den första snön faller. Utom örter uppträda ej sällan på steppen hela kolonier av täta snår, som nå omkring en meters höjd och några 10-tal meter i genomskärning. Dessa snår äro vackert utpräglade på den Staro- bielska steppen och kallas här »derezniaki» eller »vischarniki> — namn, som uppkommit efter de ryska benämningarna på de vik- tigaste buskarna. I snåren ingå följande arter: Caragana frutescens, Amygdalus nana, Prunus Chamaecerasus, Spiraea crenifolia. Snåren kunna antingen bestå av endast en eller ock flera arter, eller växa de alla tillsammans, Ej sällan finner man dem uppblandade med Cytisus biflorus och austriacus, Prunus spinosa och insititia. I snåren träffas ofta en hel del steppväxter, Rosa cinnamomea och ej sällan även större buskar, ja träd, i främsta rummet Rhamnus cathartica samt äpple- och päronträd, i synnerhet närmare steppkanten. Stepper av ovan beskrivna utseende och ursprungliga karaktär, varest enligt BEKETOFF varje tuva av fjädergräs, varje lökväxt eller annan mångårig växt existerar sedan urminnes tid, kan man nu endast finna på några få ställen i det europeiska Ryssland. Ty 23 människan, som begagnar sig av den fruktbara marken för sina ändamål, stör det sedan sekler rådande förhållandet mellan jorden och den naturliga växtligheten, förändrande den förra och förintande den senare. Om jorden efter vissa år åter överlämnas åt sig själv, klädes den av en växtlighet, som har mycket litet gemensamt med den ursprungliga. Endast efter förloppet av en längre period åter- tager marken sina ursprungliga egenskaper, så att steppfloran åter kan infinna sig. Orsakerna, som föranleda uppkomsten av den ena eller andra växtligheten, äro många. Vi angiva här de viktigaste: 1. Graden av ogräshalt i växtkulturerna, innan om- rådet blev lagt i träda. Enligt PHILIPTJONKO följa vanligen med linet .Raphanus Raphanistrum och Atriplex-arter, efter bovete Arte- misia, efter havre Triticum och över huvud taget gräs, efter vete Lactuca, Sonchus, Taraxacum och Cichorium. Pr Möjligheten av att frön tillföras området utifrån. Finns ej jungfrulig steppmark i närheten, kommer växtligheten på området, som befinner sig i träda, ati länge skilja sig från steppens. Omvänt kläder sig det vilande området relativt snart i steppskrud, om ursprunglig stepp gränsar till detsamma. 3. Väderleksförhållandena. Ogräsfrön ävensom frön av an- dra växter kunna ligga i marken under åratal utan att förlora gro- barheten och utan att gro, förrän gynnsamma väderleksförhållanden uppstå. Under torra år uppträda t. ex. på de vilande områdena enorma mängder av Salsola Kali, som därefter snart försvinna för att ånyo visa sig. Under andra år kunna plötsligt följande uppträda: Setaria viridis, Sisymbrium Sophia, Hierochloa odorata och Melilotus- arter, eller kanske ännu andra växter. Som regel gäller i allmän- het, att torra år befordra steppflorans utveckling, fuktiga år åter motverka densamma. 4. Sättet för markens bearbetning. . All bearbetning med plog befordrar utbredningen av Triticum repens, ty plogen drager icke upp dess jordstammar utan sliter endast sönder dem, varigenom förökningen gynnas. Däremot kan nämnda ogräs lätt försvinna efter bearbetning med vanligt årder men lämnar naturligtvis plats för tistlar, törnen och varjehanda sträva växter. 3. Graden av jordens täthet. Upparbetad jord upptager lät- tare nederbörden och är därför fuktigare än icke bearbetad. Medan jorden ännu är lucker, utbreda sig ett- och tvååriga växter på den- samma, vilka tack vare sitt snabba och yppiga växtsätt förkväva 24 de mångåriga. De senare kunna först komma till utveckling, när jorden hårdnar och de förra försvinna. 6. Längden av den tid, under vilken fälten besås med sädesslag. Ju längre denna kultur fortfar, ju mera utmattas jor- den, desto mera förändras dess kemiska och fysikaliska samman- sättning. Härav följer, att desto längre tid erfordras, för alt jor- den skall kunna uppnå det ursprungliga stepptillståndet. Om ett fält lägges i träda, visa sig under första året såsom Över- vägande ogräs Triticum repens och Bromus inermis eller också tist- lar, som nå manshöjd. Allt efter de förhärskande ogrässlagen giver man fälten skilda namn. På tistelfält uppträda: Onopordon Acanthium, Carduus acanthoides, nutans och uncinatus, Cirsium serrulatum och arvense, Picris hieracioides, Sonchus arv nsis och asper, Crepis rigida och tectorum, Centlaurea Jacea ävensom Lactuca Scariola, Matricaria inodora, Senecio vernalis, Artemisia Absinthium, scoparia och vulgaris samt Filago arvensis. Dessutom förekomma på dessa fält: Lithosper- mum arvense, Nonnea pulla, Vaccaria vulgaris, Achillea Millefolium, Amarantus retroflexus, Convolvulus arvensis, Berleroa incana, Erysi- mum orientale, Sinapis arvensis, Sisymb ium Sophia, pannonicum och Thalianum, Thlaspi arvense, Euphorbia Gerardiana och glareosa; Fumaria Schleicheri, Setaria viridis, Hierochloa odorata, Dracocepha- lum thymiflorum, Lamium amplexicaule, Salvia verticillata, Melilotus officinalis, Medicago falcata, Plantago lanceolata och media, Polygo- num Convolvulus, Delphinium Consolida, Verbascum Lychnitis, Hyo- scyamus niger, Daucus Carota m. fl. Redan på andra eller tredje året försvinna vanligen tistlar och andra svårare ogräs, så vilt dessa år ej utmärkt sig för överdriven fuktighet, och lämna så småningom plats för ursteppens mång- åriga växter, vilka, om de en gång intagit platsen, endast vika för plogen eller årdret. Ty såsom aborigines eller urinvånare äro de mera passande för att framhärda på den torra marken, som ofta uppnår stenens hårdhetsgrad. Det sista stadiet av ett uppodlat områdes övergång till stepp in- träder, då fältet överflyglas av Slipa-arter, Festuca ovina var. sulcata och Koeleria cristata såsom övervägande gräs För den nu skild- rade återgången till urstepp erfordras, beroende på ovan anförda förhållanden, 10—30 år. Men ett steppområde kan även försvinna eller förändras där- igenom, alt boskap avbetar detsamma. Härvid förhåller det sig 25 så, att djuren icke röra vissa växter, vilka därför starkt förökas på bekostnad av dem, som tjäna till föda. Dessutom förorsakar gödslingen, att vissa växter förökas, medan andra försvinna. Detta är orsaken till, att dylika betesfält äro översållade, än med Euphorbia Gerardiana och glareosa, än med Artemisia-arter, än med Linosyris villosa och Salvia aelhiopis eller Ceratocarpus arenarius. På lik- nande sätt förklaras den kraftiga utvecklingen utefter vägarna av Polygonum aviculare, Lepidium Draba, Euclidium syriacum, Hya- cinthus ciliatus, Echinopsilon sedoides och några andra. De på steppen förekommande vilda djuren äga även förmåga alt omvandla densammas växtlighet. Särskilt spelar »baibaken»> eller murmeldjuret, Arctomys bobac, stor roll i detta avseende genom alt uppkasta hela högar av jord, så att steppen får utseende av en kyrkogård, översållad med gravkullar. På dylika ställen försvinna de ursprungliga steppväxterna och ersättas av vissa ogräs. Vid- sträckta områden, som omvandlats av murmeldjuret, kan man iakt- taga från järnvägen till Mariupol, några 10-tal verst norr om ÅAZzow- ska sjön. Hur jämn än steppen i allmänhet är inom södra europeiska Ryss- land, uppträda dock branta sluttningar längs flodstränder samt hål- vägar, »ovrager», som genomkorsa densamma. Manga av dessa branter göra till och med intryck av berg. Oberoende av, om dessa berg bestå av kalksten eller krita, kan man här ofta iakttaga en säregen vegetation, som utgöres av en blandning av steppväxter och sådana, som förekomma på kritavlagringarna. Bäst framträder denna speciella flora på mot söder vettande sluttningar, då där- emot nordsluttningarna under våren längre täckas av snö och äro mera beskuggade, vilket befordrar uppkomsten av en gräsmalta. På sydsluttningarna försvinner alltså snön tidigare, och de upp- värmas raskt av solen, varför marken fortare torkar och blir lämp- lig för de ovan antydda speciella arterna. Bland dessa märkas särskilt: Hyssopus officinalis, Mathiola fragrans, Hesperis aprica, Ephedra vulgaris, Eurolia ceratoides, Artemisia salsoloides och holo- leuca, Asperula cynanchica, Hedysarum grandiflorum, Astragalus albi- caulis, Convolvulus lineatus, Echinops Ritro, Centaurea Marschalliana, Erysimum cretaceum, Linum hirsutum och flavum, Onosma simpli- cissimum, Polygala sibirica, Pimpinella Tragium, Linaria cretacea och genistaefolia, Scrophularia cretacea m. fl. I Chersonska guverne- mentet på kalkbranter utefter Dnieperns högra strand, ävenledes på bottnen av vissa uttorkade floder, som höra till detta flodsystem, 26 uppräder vinrankan, Vitis vinifera, såväl i förvildat som vilt till- stånd. Här och var visar den sig även på öar i Dniepern: I stillastående vatten vid flodstränder ävensom i sjöar inom de vidsträckta, sanka ängsmarkerna längs floderna uppträda olika vatten- och sumpväxter, bekanta även inom andra delar av Ryss- land. Bland dessa märkas: Ranunculus aquatilis och divaricatus, Nymphaea, Nuphar, "Myriophyllum, Hippuris, Callitriche, Hottonia, Utricularia, Polygonum amphibium, Ceratophyllum, Hydrocharis, Iris Pseudacorus, Stratiotes, Lemna, Butomus, Typha, Sparganium, Sa- gittaria, Potamogeton, Phragmites, Scirpus, till vilka ytterligare här och var fogas de mera sällsynta Najas, Vallisneria, Trapa, Salvinia och Aldrovanda. Översvämmade, låglänta stränder inom steppområdet äga en flora, som föga avviker från växtligheten på liknande platser i mellersta Ryssland. Vi finna här: Sagilttaria, Alisma, Butomus, Calla, Impatiens, Myosotis palustris, Symphytum officinale, Achillea Ptarmica, Nasturtium palustre och amphibium, Carex, Scirpus, Euphorbia palustris, Meny- anthes, Beckmannia, Glyceria spectabilis, Scutellaria galericulata, Ly- thrum Salicaria, Epilobium palustre, Polygonum lapathifolium, Persi- caria och amphibium, Lysimachia vulgaris, Ranunculus sceleratus och Lingua, Caltha, Spiraea Ulmaria, Comarum, Galium palustre, Gratiola officinalis, Sium, Oenanthe, Valeriana officinalis m. fl. På sumpmarker ävensom på sandiga ställen uppträda Salix alba, viminalis och andra samt Populus alba, nigra och tremula. På sand- avlagringar i och längs Dnieper-floden växa huvudsakligen vide- arter och popplar. Längs kanten av sanka ängar kring floderna finner man mestadels lundar av Alnus glutinosa. Där de sanka ängarna ej lida av överflödigt vatten, utvecklas lövskogar, men på de ställen, där lergrunden kvarhåller vattnet längre — dock utan att fälten äro att betrakta som mader — upp- träder en ren ängsflora, sammansatt av täta bestånd av gräs, såsom Triticum repens, Alopecurus pratensis, Bromus inermis, Festuca elatior, Beckmannia eruciformis, Phalaris arundinacea, mer eller mindre upp- blandade med Lycopus europaeus, Eryngium planum, Cichorium In- tybus, Matricaria inodora, Inula Helenium samt någon gång med tillskott av buskväxter såsom Prunus spinosa, Rhamnus cathartica samt Humulus Lupulus. Närmare intill salthaltiga sjöar uppträda ej sällan Erythraea pulchella, Trifolium fragiferum, Geranium collinum, Pulicaria vulgaris och Gypsophila muralis. Det finns ännu ett slags mindre saltsjöar i svartmyllområdena — 2 på ryska »solontjaki> — som äga större salthalt och äro särdeles grunda eller nästan uttorkade sommartid. I början av våren eller uhder försommaren uppvisa dessa en ganska livlös anblick, men mot slutet av sommaren utvecklas omkring dem och delvis på deras botten en säregen vegetation, i vilken ingå många former med saftiga stjälkar och blad, ofta salta till smaken. Särskilt karakteristisk är den saftiga, bladlösa och greniga Salicornia her- bacea, som påminner om en miniatyrkaktus och växer i form av täta mattor, vilka på avstånd giva växtplatsen ett rödaktigt, sam- metslent yttre. Mer eller mindre tryckta till marken uppträda Glaux maritima, Taraxacum palustre, Obione verrucifera och pedun- culata, Cyperus pannonicus samt Crypsis aculeata och alopecuroides. I massor finner man även kring nämnda saltsjöar den saftiga Suaeda maritima. Understuandom synas uttorkade saltsjöar liksom Ööver- sållade med små gröna pinnar, en anblick, som framkallas av ar- terna Camphorosma annuum och Echinopsilon sedoides. Bland mera resliga växter kring saltsjöarna må nämnas Plantago maritima, maxima och Cornuti, Triglochin maritimum, Silaus Besseri, Aster Tripolium, Artemisia maritima, Lepidium latifolium, Statice Gmelinit, Senecio racemosus och Leuzea salina. Här och var uppträder det spensliga gräset Aftropis distans rätt ymnigt. Längs efter en flod och upptagande trakten mellan de sanka ängarna och steppområdet finner man nästan regelbundet en med tallar bevuxen sandsträcka, som dock oftare bär en tynande flora, eller ock är sanden så gott som kal och bildar små dyner, som ofta flyttas över av vinden till det närbelägna steppområdet. På många ställen är flygsanden planterad med Salix acultifolia, som här snabbt utvecklas och hämmar sandflykten. Å skoglösa sand- fält anträffas Myosotis arenaria, Kochia arenaria, Corispermum hysso- pifolium, Salsola Kali, Carex ligerica, Xeranthemum annuum, Centaurea Scabiosa, Achillea Gerberti, Picris hieracioides, Helichrysum arenarium, Artemisia scoparia, Jasione montana, Euphorbia Gerardiana, Panicum lineare och sanguinale, Bromus tectorum, Calamagrostis Epigeios, Eragrostis poaeoides, Thymus angustifolius, Astragalus virgatus, Ge- nista tinctoria, Plantago arenaria, Linaria odora, Tribulus terrestris, Dianthus plumarius och några andra. Vegetationen inom steppområdet uppvisar således i sina olika delar en stor omväxling. Om man tänker sig en sektion av step- pernas mellersta del vinkelrät emot floddalarna, erhåller man föl- 28 jande harmoniskt upprepade profil. Floderna flyta nämligen från norr till söder, och man iakttager, att den högra flodstranden mesla- dels är hög och brant, den västra däremot låglänt och sank. Vid varje flod avbrytes sålunda steppen, om man följer den väster ifrån, av en brant strand, som i det västra steppområdet utgöres av fasta, lerhaltiga jordlager, 1 det östra däremot av kalksten eller krit- avlagringar. Passera vi floden och gå österut, utbreder sig det tidigare ofta omnämnda flacka, gräs- och skogbevuxna området, som under vårtiden delvis översvämmas, och som, sedan vattnet fallit undan, rymmer en del sjöar, träsk och »solontjaki» eller salt- sjöar. Fortsätta vi vidare österut, påträffa vi sandfälten, som äro kala eller bevuxna med tall, och efter dem vidtager på en sträcka av 10—20 verst steppen, som sakta stiger mot öster och slutar med ett brant stup av ofta försvarlig höjd. Därefter en flod, och samma spel upprepas på nytt. Harmonien i detta schema störes ej på en sträcka mellan Dnieper i väster och floden Sura, delvis även Wolga i öster. Väster om Dnieper och öster om Sura övergår slättlandet i företrädesvis av kullar kuperad mark>. SVENSKE DOTANISK JIDSKRIFT. 1921: BD. 15, H. 1: OM NÅGRA LEPIDIUM-ARTER. AV GUNNAR SAMUELSSON. I början av förra året (1919) reviderade jag det skandinaviska Lepidium-materialet i Hb. Ups. Härvid anträffade jag under namn av »L. apetalum»> och L. densiflorum Schrad. svenska exemplar av tvenne arter, som ej voro angivna såsom funna i Norden. Den ena från Surte befanns vara L. bonartense L., den andra från Borås L. neglectum Thell.! När jag sedan utsträckte min granskning alt gälla även de övriga stora nordiska museernas material, så befanns det, att även C. Brom urskilt bägge arterna, L. bonariense från Malmö, L. neglectum från Borås. Vad jag dittills sett, framlade jag ”/s 1919 inför Botaniska Sektionen av Naturvetenskapliga Studentsällskapet i Uppsala. På hösten 1919 meddelade C. BLowm i Bot. Notis. (sid. 181) i största korthet sina iakttagelser över de nämnda arterna, här- vid omtalande även en andra fyndort för L. neglectum. Från Norden, även Sverige ensamt, äro nu 12 Lepidium-arter kända. Alla dessa anser jag vara införda genom människan, om också delvis för mycket länge sedan. L. latifolium L. och sativum L. äro gamla kulturväxter, av vilka den förra på några ställen för- vildat sig och även sprilt sig utan människans hjälp, medan den senare vid enstaka tillfällen självsår sig eller kommer ut med avfall från trädgårdarna. Bägge komma också då och då in med barlast, men endast L. latifolium har visat sig mera beständig och finnes sedan lång tid tillbaka alltjämt på några ställen i södra Sverige och Danmark. I Finland har den 1918 anträffats på ett skär i Hitis ! Denna hade dock några dagar tidigare med mitt biträde bestämts av professor 'H. G. SIMMONS (Ultuna) på vid Kiruna insamlade exemplar. 30 skärgård (Åbo-området) till utseendet fullt »vild> (jfr Meddel. Soc. Fauna et Flora Fenn. 45, 1920, sid. 5). Våra övriga Lepidium-arter äro helt och hållet oavsiktligt införda. Av dessa ha L. campestre (L.) R. Br. och ruderale L. utan tvivel mycket gammal medbeorgarrätt i Nordens flora. Mången skulle nog vilja betrakta den förra såsom inhemsk t. ex. i södra Sverige, men jag tror dock icke detta vara fallet, fastän den mångenstädes är fullt naturaliserad såsom på rullstensåsar o. d., åtminstone till Mälar- landskapen. Alldeles tillfällig, inkommen med gräsfrö, barlast o. s. v., är den även anträffad på åtskilliga ställen längre norrut, i Norge ända till Smedgjerdet i Alten (gräsvall 1913, O. Dahl i Hb. Christ.). De återstående arterna ha däremot detta och förra århundradets samfärdsel och kultur att tacka för sin invandring. Av dessa skola här ej alls behandlas L. Draba L. och perfoliatum L., båda typiska »barlastväxter». Den senare är rätt tillfällig, medan den förra på flera ställen hållit sig kvar i åtskilliga år, i Karlskrona i mer än 100 år. 1. Lepidium Smithii Hook. Lepidium Smithii påvisades för Sverige först 1918. J. A. O. SKÅR- MAN hade under flera somrar iakttagit den i Hova i norra Väster- götland på trädor och i gräsvallar. I samband med bestämningen av sina exemplar hade han funnit, att den även tidigare insamlats vid Göteborg och Kalmar, fastän den oriktigt blivit kallad L. campestre (jfr Sv. Bot. Tidskr. 12, 1918, sid. 409—412). Det äldsta exemplar, SKÅRMAN omtalar, är samlat 1887. Emellertid är den anträffad ännu tidigare. I Hb. Ups. finnas nämligen ett värmländskt exemplar från 1878 och ett uppenbarligen ännu äldre, men odaterat, från Väster- vik. Detta har tillhört avlidne lektor K. F. DusÉns herbarium och torde, efter etiketten att döma, vara insamlat senast på 1860-talet. Lepidium Smithii är genom sin släta frukt med långt framskju- tande stift, sin flerårighet och sina m. 1 m. talrika stjälkar så lätt skild från L. campestre, att felbestämning bör vara utesluten, sedan uppmärksamheten väl blivit fästad på densamma: Jag har sett j| den från sju svenska landskap samt dessutom från fyra ställen i'| Danmark, från vilket land den ej varit känd tidigare. Här är den dock funnen redan 1848. Jag känner den från följande nordiska lokaler: | 31 Sverige. Skåne. Allerum: Kulla-Gunnarstorp (1915 H. Muchardt); Brunnby: väster om Kullagård (igenlagd åker, 1920 F. E. Ahlfvengren). Dessutom av P. H. STRÖMMAN anträffad (1918) strax söder om Skeldervikens station fenl Sv. Bot. Tidskr. 13, 1919, sid. 106). Småland. Kalmar (1887 J. Wickbom); Dörby: järnvägen vid Törneby (1887 H. G. Simmons, 1892 H. A. Tullgren); Ryssby: Drag (naturaliserad på rullstensåsen, 1918 H. Bruun); Madesjö: Nybro (1920 A. S. Trolander); Västervik (G. O. Svensson); Värnamo: banvallen vid Nöbbeledtorpen (1918 F. Hård av Segerstad). Öland. Utan antecknad fyndort (1914 A. S. Trolander). Västergötland. Göteborg (1896 Hj. Wijk); Råda: Pixbo (gräsmatta, 1916 F. Lundberg). — Dessutom i Hova: Kroppfjäll och Melltorp (enl. J. ÅA. O. SKÅRMAN, anf. st.) Värmland. Karlskoga: Bofors (1878 R. Hartman). Närke. Bo: Averby (1890 N. Kierkegaard). Ångermanland. Säbrå: Ulvviks lastageplats (1892 A. J. Douhan). Danmark. Sjelland. Charlottenlund (1848 Hb. E. Rostrup) Fyen. Falsted (1879 J. Lange). Jylland. Faarup pr. Rodkersbro Station (1915 Bonnerup); nära Asmild WI15 A. Lange). 2. Ruderale-gruppen. De övriga arter, som nedan skola något behandlas, kunna för Nordens vidkommande sammanfattas såsom ruderale-gruppen, fastän de inom släktet i dess helhet fördela sig på olika grupper. Ge- mensamt för desamma är en rätt enhetlig habitustyp, betingad av bl. a. deras karaktär av hapaxanther!, deras i regel först ett stycke från basen grenade stjälk, som snart blir bladlös i nedre delen, och deras smala eller smalflikiga blad. Gemensamt för dem är vidare den, om också svagt, vingade skidan, som är urnupen kring det korta, ej utskjutande stiftet. De tre arterna L. densiflorum Schrad., ruderale L. och virginicum L. finnas redan tillräckligt nog- grant beskrivna i våra floror, till vilka jag därför kan hänvisa. L. neglectum har varit förväxlad främst med L. densifltorum, från vilken den dock är lätt att skilja genom sina så gott som alldeles otan- dade stjälkblad, sina större, nästan cirkelrunda skidor och sina tyd- ligt vingkantade frön. Även äro dess kronblad bättre utvecklade. L. bonariense och spicatum Desv. ha även de övre bladen djupt flikade " Detta gäller hos oss även Lepidium bonariense, fastän den uppges i sitt hem- land vara perenn. 32 med jämnbreda flikar, tydliga kronbladsrudiment och större skidor än L. ruderale, som de eljest mest likna av våra arter. För ruderale- gruppens arter må följande examinationsschema lämnas. A. Kronblad längre än fodret. Skida nästan cirkelrund (— äggrund), 3—4 X 2,5—3,5 mm. L. virginiecum L. B. Kronblad kortare än fodret eller saknas. 1. Övre blad hela, jämnbreda. a. Nedre blad djupt och smalt parflikade. Skida äggrund, 2—2,s Xx 1,5—2 mm. L. ruderale L. b. Nedre blad grunt flikiga. Skida nästan cirkelrund, (2,5—-03 X (2,5—)3 mm. L. neglectum Thell. 2. Även övre blad flikade eller tandade. a. Övre blad djupt flikade med jämnbreda flikar. a. Skida 3—3,5 X 2,,—3 mm, knappt nätådrig. Frön ving- kantade. L. bonariense L. 8. Skida 2,5—3 X 2—2,5 mm, tydligt nätådrig. Frön ej ving- kantade. L. spicatum Desv. b. Övre blad glest tandade. Skida äggrund (— cirkelrund), 2,5—3 02-25 mm. L. densiflorum Schrad. Av ruderale-gruppens arter är den enda i gamla världen in- hemska Lepidium ruderale. "Som den numera är spridd över större delen av Europa och vissa delar av främre Asien, är dess ursprung- liga hemland svårt att fastställa, men synes vara att söka i Medel- havsområdet. Dessutom förekommer denna art införd åtminstone i Nordamerika. L. bonariense och spicatum härstamma från södra Sydamerika, där den förras område tyckes sträcka sig föga norr om vändkretsen, den senare är hemma i Patagonien och Magellanslän- derna. De äro tydligen mycket sällsynta advenltivväxter, då de icke av THELLUNG! anföras såsom sådana från någon punkt. L. densiflorum, neglectum och virginicum åter äro nordamerikanska arter, som i senare tid blivit införda till gamla världen. Mest spridd är L. virginicum, därnäst L. densiflorum och minst L. neglectum. I Nor-- den ha åtminstone L. densiflorum och ruderale funnit fullt fast fot- fäste, fastän de knappast iakttagits såsom säkra neofyter.” Mera tillfälliga äro de tre andra arterna. Men även de ha åtminstone i några fall genom självsådd hållit sig kvar några år på samma Flats. a. Lepidium ruderale L. | Lepidium ruderale är utan tvivel en mycket gammal medborgare av den svenska floran. Den omtalas redan av OLOF RUDBECK (pater) ! Uppgifterna om arternas extraskandinaviska utbredning äro hämtade ur As. THELLUNGS utmärkta monografi »Die Gattung Lepidium (L.) R. Br.> (Neue Denkschr-' allg. schweiz. Gesellsch. f. Naturwiss. 41 :1, 1906). 33 i »Catalogus plantarum, quibus hortum academicum Upsaliensem primum instruxit anno 1657» (1658, sid. 22). LINNÉ omtalar den i »Flora Svecica»> (1745, sid. 195) från Uppsala, Stockholm och Bohuslän. Värt att särskilt anföras är också G. WAHLENBERGS uttalande i »Flora Svecica» (Ed. 2, 1831, sid: 424) om dess före- komst: »in ruderatis glareosis ad urbes precipue littorales Sveci:e meridionalioris usque ad Stockholm, ut et prope Mälaren ad Streng- näs, Upsala etc. frequenter, ad Vettern in Askersund, ad Asund in Ulricehamn». Om artens utbredning i våra dagar också är vida större än den då kända, så äga dock de av WAHLENBERG ultrycklta principerna för densamma alltjämt sin giltighet icke blolt för Sverige, utan för hela Norden. Detta är så mycket intressantare, som flere utgivare av våra landskapsfloror från långt senare tid icke insett detta. Som exempel vill jag blott anföra, vad K. F. THEDENIUS skriver om arten i sin flora över Uppland och Södermanland (1871, sid. 288): »på gator, vid vägar och boningshus, allmän». Dock vore det oriktigt att påstå, alt en dylik uppfattning varit regel. Åt- minstone i de lokalfloror, som äro kända såsom pålitliga, uppräknas i allmänhet alla bekanta fyndorter. Lepidium ruderale växer helst på hård, öppen mark och är ut- präglat nitrofil. På städernas gator, hamnarnas avstjälpningsplat- ser, intill fiskbodar o. d. trives den allra bäst. Samfärdseln, i synnerhet sjöledes, är dess främsta spridningsagens. Med gräsfrö kommer den ytterst sällan in. Jag känner endast tre säkra svenska uppgifter härom! [Hälsingland. Ytter-Hogdal: Storån (1912 G. Lidman); Jämtland. Norderö (1888 enl. P. OLsson i K. Vet.-Akad:s Öfvers. 53, 1896, sid. 122); Lule Lappmark. Jockmock: Björk- Bolmen (1901 enl. N. SYLvÉn i Bot. Notis. 1902, sid. 270). Här har den naturligtvis varit rent tillfällig. På en och annan barlastplats har den nog också snart försvunnit”, men eljest håller den sig i regel länge kvar på den punkt, där den kommit in, om densamma erbjuder gynnsamma betingelser. Men däremot sprider den sig i allmänhet obetydligt. Sålunda uppträder den ofta blott på enstaka ställen även i större städer, som utan tvivel erbjuda gynnsamma tillfällen för dess trivsel. T. ex. i Uppsala är den visst icke all- " Oriktig är en liknande uppgift om dess förekomst vid Björkliden i Torne Lappmark (jfr Sv. Bot. Tidskr. 8, 1914, sid. 78), enär insamlade exemplar visat sig tillhöra Lepidiwn densiflorum. ” Detta har t. ex. varit fallet i Åmål, där den en enda gång (på 1880-talet) iakttagits av herr P. A. LARSSON (Movik). 3. — Svensk Botanisk Tidskrift 1921. Lepidium ruderale i Norden. k:; Fig. BESSIE NISKOR RS SSE SES SE VINN Sn 30 män. Och icke ens i städernas närmaste omgivningar plägar man möta den vid landsbygdens gårdar eller längs dess vägar. Dock är den åtminstone i Mälardalen någon gång funnen på Jadugårdsbac- karna vid större gårdar. För egen del har jag funnit den rikligast i och närmast omkring Karlskrona (1920), där den förekommer all- mänt även på öarna utanför staden med deras fisklägen, stenhug- gerier och militäretablissemenl. Huru i stort sett bunden till hamnar och städer Lepidium rude- rale i själva verket är här i Norden framträder tydligt av kartan, fig. 1! På några ställen är den ock funnen vid mindre stations- och brukssam hällen. I Sverige är Lepidium ruderale nordligast anträffad vid Björk- holmen i Jockmock (jfr ovan) och i Norrbotten vid Karlsborgs sagverk i Neder-Kalix (1909 F. E: AA; Block; jfr E. MARKLUND i Sv. Bot. Tidskr. 11, 1917, sid. 396). De flesta fyndorterna ligga vid kusten och de stora sjöarna. Påfallande är fyndorternas för- delning t. ex. på Gotland, där arten är anträffad på ett enda ställe inuti landet. Av de svenska kuststäderna är det endast fyra (Falsterbo, Engelholm, Laholm och Haparanda), varifrån jag icke känner den. Allt som allt är den iakttagen i nära tre fjärde- delar av Sveriges städer och med stor sannolikhet finnes den även i åtskilliga av de övriga. Anmärkningsvärt är likväl, att arten med två undantag (Eslöv och Djursholm) är okänd från de sam- hällen, som under de bägge sista årtiondena erhållit stadsrättig Heter Om förekomsten av Lepidium ruderale i Norge skriver ÖvE DAHL (i A. BLyTTS »Haandbog i Norges Flora», 1906, sid. 390): »>Ugrzaes paa gader, gaardspladse o. s. v. hist og her sondenfjelds fra Mandal og Hvalgerne op til Fron (220—250 m. o. h.), ellers kun paa ballast». Den nordligaste fyndorten är Trondhjem (enl. ÖvE Daur). 1 Till denna bör anmärkas, att den grundats, utom på uppgifter ur litteratur och herbarier samt vad jag själv iakttagit i naturen, på meddelanden av kon- servator OvE DauL (Kristiania), doktor KNUD JESSEN (Köpenhamn), doktor H. LINDBERG (Helsingfors), fil. mag. E. ALmQuist (Uppsala), lektor F. E. AHLFVENGREN (Stockholm), lektor H. W. ARNELL (Uppsala), disponent S. GRAPENGIESSER KRoberts- fors), lektor O. Horm (Umeå), herr P. A. LARSSON (Movik), lektor G. O. MALME (Stockholm), lektor HJ. MÖLLER (Stockholm) och fil. mag. R. STERNER Uppsala). Kartan torde uppta de allra flesta punkter, där arten verkligen iakttagits. Endast i södra Skåne och längs södra Sveriges kuster torde den vara avsevärt mera spridd, än vad kartan utvisar. Att lämna en fyndortslista för denna art skulle bli alldeles för vidlyftigt. 36 Jämfört med förhållandena i Sverige måste dess sällsynthet efter Norges södra och västra kust anses ganska oväntad, om den nu icke blott är skenbar och beroende på bristande undersökningar. Ove DauL skriver nämligen till mig: »Indsamling av denne er for- sömt, og for faa speciallokaliteter findes i literaturen til en paa- lidelig kartlegning>. Ej heller i Danmark är Lepidium ruderale allmänt spridd. Fig. 1 upptar alla inom kartans område fallande fyndorter, som äro bekanta för »>Topografisk Botanisk Undersogelse>. Doktor Knup JESSEN, som meddelat dessa, skriver till mig om arten: >L. ru- derale findes i Danmark ved Havnepladser, Byernes Ruderater og lignende Steder ved Stationsbyerne, og treffes kun sjäeldent uden- for den af Kulturen paavirkede Bund. Dog er den noteret en- kelte Steder paa Strandbredder, er saaledes hyppig paa disse paa Sejrö, hvor den udvandret fra de her paa Stranden anbragte Honsegaarde». I Finland är Lepidium ruderale enl. HJ. HJELT i »Conspectus Florae Fennicae>»> (i Acta Soc. Fauna et Flora Fenn. 30:1, 1906, sid. 3814) utbredd mera allmänt i södra Finland, främst dess städer, och sällsynt i inre. delen av östra Finland och efter kusten norrut till Kemi. Tyvärr äro Nordens anthropochorer nästan ej alls sammanfat- tande studerade. Det är därför så gott som omöjligt att göra en mera givande jämförelse mellan utbredningen av Lepidium ruderale och andra arters. K. LInKoLraA räknar den bland »>Följeväxter till gammal kultur i Finlands ruderat- och ogräsflora»>» (i Terra 29, 1917, sid. 137), närmare bestämt till en grupp av arter, som visserligen icke äro helt bundna till Finlands äldsta bosättningsområden i södra delen, men dock >»äro ganska skarpt bundna vid gamla bo- sältningscentra med större kullurintensitet; utom dessas gränser anträffas de hufvudsakligen blott i städer, kyrkobyar o. s. v., delvis endast adventivt>. Härvid bör anmärkas, att ingen av de övriga arter, LINKOLA räknar till denna grupp, i Sverige är tillnärmelsevis så strängt bunden till städer och hamnar som Lepidium ruderale. Åtminstone inom de stora slätlbygderna gå de nämligen i stor ut- sträckning ut även på den rena landsbygden. Största överensläm- melsen visar av de uppräknade Sisymbrium officinale (L.) Scop., men även den är avsevärt mera spridd. Den art, som synes mig visa prin- cipiellt den största likheten är Coronopus procumbens Gil., men den är å sin sida vida sällsyntare och på många ställen mera tillfällig. Oe EE fin nn sä AA ee te nn RR teen nn 31 b. Lepidium densiflorum Schrad. Lepidium densiflorum har hos oss i stor utsträckning förväxlats med L. virginicum. Först genom L. M. NEUMANS »Sveriges Flora» (1901, sid. 462) kom den in i svensk floristisk litteratur, såsom L. incisum Roth. Senare gick den en tid under namn av L. apetalum Willd., tills ROBERT LARSSON (i Bot. Notis. 1908, sid. 67) framhöll, atl ÅA. THELLUNG påvisat dess rätta namn vara L. densifltorum Schrad. Denna art är näst L. ruderale den i Norden mest utbredda av gruppens arter. Utom genom avfall vid hamnar, stationer, kvar- nar o. d. sprides den rätt mycket även genom gräsfrö. Härigenom kan den dyka upp snart sagt var som helst, även på den rena landsbygden. Dess regionala utbredning i Norden företer därför en föga utpräglad tendens. Arten är anträffad ända upp till allra nordligaste Skandinavien, både inom Sverige och Norge. De äldsta av mig sedda nordiska exemplaren härstamma för Sverige från 1887, för Norge från 1879, för Danmark från 1894 och för Fin- land från 1903. På många ställen har den varit alldeles tillfällig, men på andra finnes den varje år, såsom på vägkanter, grusplaner, järnvägsspår o. d. Ofta uppträder den i mycket stor mängd. Dess spridningsmöjligheter på de platser, där den inkommit, synas emel- lertid vara ganska begränsade. Jag har sett den från följande platser: Sverige. Skåne. Ystad (1905 A. Fries, 1909 R. Andersson); Malmö: (1900 N. Jönsson, 1918 C. Blom), Slottsparken (1902 F. E. Ahlfvengren); Hyby: Klågerups station (1920 O. R. Holmberg); Landskrona (1918 F. H. Ander, 1919 E. Nordström, 1919 N. Sylvén); Helsingborg (1892 P. W. Strand- mark, 1895 G. Löfgren, 1895 o. 1897 N. Rosén, 1900 K. B. Nordström, 1903 O. Ringdahl); Simrishamn (1903 o. 1910 O. R. Holmberg); Ahus' hamn (1914 o. 1915 F. H. Ander, 1916 A. E. Gorton); Kristianstad (1908 A. E. Gorton, 1909 P. Tufvesson, 1916 C. G. G. Theorin, 1918 O. J. Hasslow); Hessleholm (1887 RB. O. I. Wallengren). Blekinge. Karlskrona: Stumholmen (1920 G. Samuelsson). Småland. Växiö: söder om lasarettet (1916 A. S. Trolander); Aringsås: Alvesta (järnvägsområdet, 1914 C. Pleijel); Kalmar (1919 Bj. Holmgren); Oskarshamn: kyrkogården (1904 0. Köhler); Högby: Berga järnvägsstation 1912 O. Köhler); Västervik (1891 M. M. Floderus). Halland. Halmstad: hamnen (1910.F. E. Ahlfvengren, 1918 C. A. M. Lindman), Slottsmöllan (1909 F. E. Ahlfvengren). Östergötland. Norrköping: folkskolan (gräsplan, 1904 A. Stackel- berg). Västergötland. Nykyrka: Mullsjö järnvägsstation (1906 A. Arvén): Skövde (1916 A. Hälphers); Karlsborg: kungspaviljongen (1915 E. Alm- quist); Göteborg: Sannegården (1920 E. Hjertman). 38 Värmland. Karlstad: lasarettet (1907 H. Fries); Norra Råda: Östra Råda (1898 o. 1899 H. A. Fröding, 1900 E.: Berggren). Närke. Örebro: järnvägsverkstäderna (1919 A. Valentin). Södermanland. Nyköping: hamnen (1917 C. Blom), statens järnvägs- station (1920 C. Blom); Trosa (1908 A. Möller); Strängnäs: trädgård i sta- den (1909 G. Samuelsson), Visholmen (1916 C. Björkling, 1916 J. G. Lau- rell, 1920 G. Samuelsson), Nabbviken (1916 A. Wollert); Nacka: Danviks- krokar (1897 0. 1899 F. R. Aulin), Villa Plania (1915: EF: R. Aulin, 1915 T. Vestergren), Henriksdals station (1918 A. L. Segerström), Saltsjökvarn (1916 Th. Erdmann, 1916 C. A. Ringenson, 1919 o. 1920 A. L. Segerström, 1920 Hj. Karlson), Kvarnen Tre Kronor (1913 E. L. Ekman o. V. Norlind, 1916 Th. Erdmann, 1916 T. Vestergren). Uppland. Stockholm: Beckholmen (1902 F. Ridderstolpe), Djurgår- den (1915 o. 1919 C. A. Ringenson, 1916 Th. Erdmann), Oakhill (1920 Hj. Karlson), mellan Oakhill och Valdemarsudde (1915 A. L. Segerström), Värtan (1904 F. RB. Aulin), Bergianska trädgården (1906 N. Sylvén); Lidingö: Kyrkviken (1918 A. L. Segerström); Enköping: åsen norr om kyrkan (1917 Hj. Karlson); Bondkyrka: Flottsund (1920 E.: L:son Finn); Uppsala, ång- kvarnen (1916—1920 E. Almquist), artillerifältet (1919 Kj. Kolthoff); Rasbo: Älvgärde (1914 Ej. Kolthoff); Älvkarleby: Kraftverket (1920 I. Arwidsson). Västmanland. Viker: Vikersviks station (1919 T. Lindblom). Dalarne: Nås: Älvsborg vid bron (1919 o. 1920 E. Almquist); Älv- dalen: nära godsmagasinet (1917 O. Vesterlund), Kyrkbyn (1906 G. Sa- muelsson). Medelpad. Skön: Skönvik (barlast, 1914 K. A. G. Gredin),; Timrå: Vivsta- varv (1915 T. Lindblom). Ångermanland. Säbrå: Ulvvik (1914 N. Johnsson); Sollefteå: Borgen 1911 C. Pleijel), badparken (1909 H. W. Sjögren). Norrbotten. Luleå: Altappens sågverk (1904 H. Witte). Torne Lappmark. Juckasjärvi: Björkliden (gräsvall, 1913 N. Sylvén). Norge. Akershus. Dröbak: Nordre Kaholmen (1898 J. Holmboe); Östre Aker: Hellerud (1900 T. Hannaas); Kristiania: Slottsparken (1914 A. Landmark), Bygdö (1900 B. Lynge). ; Vestfold. Holmestrand: torget (1911), trävarufabriken (1903, 1906 o. 1907), Gausen (1901 J. Dyring); Tjömö: Brösseland nära Vikerholmen 2 ex. i en åker, 1893 A. Blytt), Vasser vid Vikholmen (1919 O. Danl-o. R. Nordhagen); Larvik: gräsmattor i staden (1896 K. A. Nökleby). Telemark. Brevik: (1900 A. Röskeland), nära järnvägsstationen (1908 J. Dyring); Eidanger: Nystrand station (1905 J. Dyring). Öst-Agder. Hornnes: Faret (paa kunstig eng i temmelig stor meengde», 1897 A. Röskeland). Vest-Agder. Kristiansand (1900 A. Röskeland); Vennesla: Vennesla (1900), Monen (Gkunstig eng» 1897), Tjovenmoen (1900), Hunsfos (1892, »skraaningen af en veikant i udyrket mark, hvor den har holdt sig i 6 aar» 1897, 1900 A. Röskeland). 39 Rogaland. Stavanger: vattenledningen (1896), Hana (1896 F. R. Aulin Hordaland. Ullensvang: Aga Gkunstig eng», 1890 J Apold); Odda: Odda vid fabrikerna (1911 S. K. Selland); Öistesö: Aalvik (1917 S. K Selland); Bergen: Szlen (1879 Dr. Crawfurd), Bellevue (1890 J. Greve Bruvik: Vaksdal (1915 J. Lid); Hamre: Valestrand (1917), Raknes (hönsa- hegn>», 1917 J. Lid). Opland. Nordre Aurdal: Fagernes (sandgång, 1920 C. Du Rietz). Hedmark. Hamar: järnvägsstationen (1904 F. E. Ahlfvengren). Sönd-Tröndelag. Buviken: vid en kvarn (1918 R. Thambs Lycke). Finmarken. Alten: Smedgjerdet vid Bosekop Gdyrket eng», 1913 O. Dahl) Danmark. Sjelland. Amager: Klovermarken (1895 0O. Moller, 1895 o. 1896 I. Hartz, 1912 Sv. Andersen), Sundby (1895 A. V. Gran), Sundbyvester (1894 C. H. Ostenfeld, 1899 M. L. Mortensen); Köpenhamn: Frihamnen (1902 M. L. Mortensen), Lerseen (1897 O. Gelert); Birkerod: >Roemark>» (1901 M. L. Mortensen); Fuglebjerg Gade (1905 Chr. Rasmussen). Fyen. Odense: hamnen (1909 Sv. Andersen). Jylland. Horsens: Traekbanen (1902 K. Wiinstedt); Hjorring: >Ban- gaardsterrain» (1915 N. Molgaard). Finland. Åbo-området. Åbo: avstjälpningsplats invid slottet (1903 G. Samuelsson). Satakunta. Birkkala: Epilä (banvall, 1910 Th. Grönblom). Södra Tavastland. Heinola: invid badhuset (1909 H. Lindberg). Kajana-Österbotten. Kajana: järnvägsstationen (1919 O. Kyyhkynen. Norra Österbotten. Uleåborg (1911 M. E. Huumonen). c. Lepidium neglectum Thell. Lepidium neglectum är en först år 1903 av ÅA. THELLUNG upp: ställd art, som tidigare förväxlats med L. densiflorum och virgini- cum. Att den är väl skild från dessa är otvivelaktigt. ROBERT LARSSON framhöll redan 1908 (i Bot. Notis, sid. 67) dess förekomst i Sverige såsom rätt sannolik och lämnade även en beskrivning på densamma, men såsom verkligen anträffad blev den först om- talad av C. Brom år 1919 (jfr ovan) från två svenska fyndorter. Utom från åtskilliga nya punkter inom Sverige (tidigast från 1903) har jag sett den från Norge (tidigast 1892), Danmark (lidigast 1897) och Finland (1912). Samtliga exemplar, utom några från 1919 och 1920, ha varit hänförda till andra arter. Ofta har den förekommit blandad med sådana. Arten har inkommit både med avfall o. d. till stationer, hamnar och kvarnar och med gräsfrö. Så gott som överallt tyckes den ha varit tillfällig. Endast vid 40 Borås och Hunsfos är den iakttagen under en följd av år. Jag har sett den från följande ställen: Sverige. Skåne. Bunkeflo: Gottorp (ogräs i örtland, 1919 N. Sylvén); Malmö: Östervärns järnvägsstation (f. microcarpum Aellen et Thell., 1920 C. Blom): Helsingborg (1905 O. Ringdahl); Simrishamn (1905 A. Fries); Kristianstad (f. microcarpum, 1918 O. J. Hasslow). Småland. Växiö: söder om lasarettet (1916 A. S. Trolander); Oskars- hamn: kyrkogården (1904 O. Köhler). Halland. Gunnarp: Ätran (järnvägsstationen, f. microcarpum, 1911 ECE SAB IVengren). Gotland. Visby: Visborgs slätt (gräsmatta, 1915 E. Th. Fries). Västergötland. Borås: (1913 A.: O. Olson), nedre stationen (1916— 1919 A. Holmertz, 1916 o. 1919 C. Sandberg, 1917 G. Svensson). Värmland. Kristinehamn: Marieberg (1906 H. Fries). Södermanland. Nyköping: statens järnvägsstation (1920 C. Blom); Nacka: Kvarnen Tre Kronor (1919 Hj. Karlson), Saltsjökvarn (1919 A. L. Segerström), Storängens station (1920 A. L. Segerström). Uppland. Stockholm: Djurgården (1913 C. A. Ringenson); Uppsala: Ångkvarnen (1903 H. o. A. Fries); Älvkarleby: Älvkarleö bruk (1914 B. Lundman). Angermanland. Säbrå: Ulvvik (1907 o. 1914 N. Johnsson). Torne: Lappmark. Kiruna (1917 H. G. Simmons). Norge. Akershus. Kristiania: Slottsparken (1914 A. Landmark). Telemark. Eidanger: Nystrand station (1905 J. Dyring) Öst-Agder. Hornnzes (1897 A. Röskeland). Vest-Agder. Vennesla: kyrkogården (1892, Hunsfos (1892, 1894 o. 1897 A. Röskeland> Danmark. Sjelland. Amager: Klovermarken (1897 O. Moller); Syd for Ballerup (1915 A. Lange). 3 Finland. Karelska Näset. ”Terijoki: banvall vid stalionen (f. microcarpum, 1912 T. Hannikainen) d. Lepidium virginicum L. Lepidium virginicum är i Sverige anträffad redan 1843 vid Gävle, varifrån den omtalas av R. W. HARTMAN 1 »Flora Gevaliensis»> II 11 (Ak. Avh. Upsala 1848, sid. 54). Från Norge har jag sett den ti- digast från 1896, från Danmark tidigast från 1890 och från Fin- land tidigast från 1896. Ett stort antal av de äldre litteraturupp- gifterna om denna art avser L. densiflorum, några även L. neglec- tum. Åven L. virginicum är inkommen dels med gräsfrö, dels med avfall o. d., mest vid kvarnar och hamnar. På de flesta ställen har den varit tillfällig. På några ställen i Skåne och Stockholms- trakten har den dock visat sig under flera år. Jag har sett den från nedanstående ställen: Sverige. Skåne. Ystad: mellan Revhusen och Varvet (1902 F. E. Ahlfvengren): Falsterbo: vid Falsterbohus' hotell (1910 O. R. Holmberg o. V. Norlind): Landskrona: hamnområdet (1916 o. 1918 F. H. Ander, 1919 N. Sylvén); Helsingborg (1898 N. Rosén); Ahus: Åhus” hamn (1912 F. H. Ander): Rinkaby: Rinkaby järnvägsstation (1913 C. G. G. Theorin); Kristianstad: (1909 P. Tufvesson), valskvarnen (1910 C. G. G. Theorin). Blekinge. Lösen: Verkö (1919 Bj. Holmgren). Småland. Kalmar: barlastplatsen (1910 Elsa Berggren); Västervik WY0GTE: Witte). Halland. Halmstad: Slottsmöllan (1909 F. E. Ahlfvengren); Kinnared: Kinnareds mölla (1911 F. E. Ahlfvengren). Östergötland. Kimstad: Norsholm (gräsmatta, 1890 H. W. Arnell); Norrköping (gräsplan, 1904 A. Stackelberg). Närke. Örebro (1916 E. Adlerz). Södermanland. Nyköping (1903 C. Blom); Helgona: Perioden (1902 C. Blom); Brännkyrka: Nyboda (1896 F. R. Aulin); Nacka: Danvikskrokar (HS91NS96: 1897; 1904 F. RK. Aulin, 1897-Th. O: B. N. Krok); Kvarnen Tre Kronor (1916 T. Vestergren), Henriksdals station (1918 A. L. Seger- ström), Saltsjöbaden (1916 E. Almquist). Uppland. Stockholm: Värtan och Stora Skuggan (1914 A. L. Seger- ström); Uppsala: ångkvarnen (1903 H. Witte, 1905 H. Smith). ; Gästrikland. Gävle: nya brobänken (1843 C. o. R. Hartman. Ångermanland. Härnösand: nya varvet (1911 N. Johnsson). Torne Lappmark. Kiruna (1917 H. G. Simmons). Norge. Vest-Agder. Kristiansand (1919 H. Benestad); Sögne: Höllen (1897 A. Röskeland); Vennesla: Hunsfos (1896 A. Röskeland). Danmark. Sjelland. Köpenhamn: Frihamnen (1912 Sv. Andersen), Leersoen (1897 O. Moller); Amager: Sundby (1895 A. V. Gran), Sundbyvester (1894 C. H. Ostenfeld, 1896 I. Hartz), Klovermarken (1912 Sv. Andersen). 42 Fyen. Odense: hamnen (1909 o. 1910 Sv. Andersen); Svendborg (1907 ÅA. Johansen). Jylland. Lz2eborg (1911 Astrup); Horsens: Trakbanen (1902 K. Wiin- stedt); Randers (1912 H. Jensen); Aalborg (1893 C. H. Ostenfeld); Agger- sund (1890 E. Rostrup). Finland. Satakunta. Björneborg: avstjälpningsplats inom staden (1904 Kerstin Lindström). Södra Tavastland. Tammerfors (trädesåker, 1896 A. A. Sola). e. Lepidium bonariense L. C. Brom (anf. st.) omtalade år 1919 Lepidium bonariense såsom svensk. Den hade emellertid anträffats i Sverige redan 1913. Från de övriga nordiska länderna känner jag den ej. Åtminstone vid Malmö har den hållit sig under ett par år. Jag har sett den från följande ställen: Sverige. Skåne. Malmö (1918 o. 1919 C.: Blom): Västergötland. Angered: Surte (1913 H. C: Kindberg) Södermanland. Nacka: Saltsjökvarn (1914 A. L. Segerström). f. Lepidium spicatum Desyv. Lepidium spicatum är ej tidigare angiven för Norden. Jag har sett ett enda svenskt exemplar, från 1884. Den synes ha varit helt tillfällig. Blekinge. Karlshamn (1884 E. Nyman). Uppsala, Botaniska Museet, oktober 1920. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1921. by, lö. Hi NIODESYVAS AR FACTOR IN: PLANT ECOLOGY; BY LARS-GUNNAR ROMELL. In the Journal of Ecology, 1916, FArRRow has described a case of heath turning into grassland because of rabbits roding, the injured heather plants being replaced by Leucobryum glaucum and grasses. Quite a similar case was observed in 1915 by the zoolo- gist, fil. lic. T. PEHRSON and the writer. A short account of the recognized facts may be of interest as a parallel to the statements of FARROW. The observations refer to the little island Svartlöga, of the outer skerries off Stockholm. It is situated at 599 34 V' N. lat., 1993" long. E. from Greenwich, and has a surface of some 3 square km. It is a low rocky island, as are all in that region, consisting of gneiss rocks of some 10 m highest elevation, naked or with birch and small peat mosses, and of shallow valleys with flat bottom, where the vegetation clothing the sandy ground has the character of meadows or bright meadow-woods consisting mostly of alder. On the small isolated islands in the outer archipelago of Stock- holm, such as Svartlöga, there seems to be remarkabel changes in the frequence of certain animals, viz. the water- and field-voles (Arvicola terrestris and agrestis) and the viper (Vipera berus). This seems to be a consequence of the relative isolation of the islands which makes everyone of them in some respect a little world in itself, so that for instance the voles during some years may mul- tiply in the absence of their worst enemy, the viper, who may then happen to come in and increase abundantly at the cost of the voles, and so on. On the whole, on everyone of these little skerries, the greater deviations from the average equilibrium seem to be far more frequent than on the continent. As a consequence, common rules of ecological equilibrium often seem to be suspended, 1 just as in the domain of physics from the same reasons the com- mon gas laws are not valid for very small quantities of a gas. Some vears ago, there was a pronounced maximum in the num- ber of voles on Svartlöga. In the spring of 1915, almost all fruit-trees on the island stood loose in the ground and later died because their roots had been eaten through by the voles during the winter. In the same summer, the observation was made that Sphagna had come into the meadows and meadow-woods, occur- ring in a very peculiar manner, viz. forming an irregular mosaic and stripes in the shape of a system of veins on certain spots of the grass lawns. A nearer invesligation showed that on the spots mentioned the ground was almost completely undermined by the voles, and the system of Sphagnum veins corresponded to a system of real veins in the ground, mined by the voles. As to the causal relation between the two effects, it seems unli- kely to suppose that the mining of the voles should locally cause an increased humidity in the ground. The more probable con- jecture is, I believe, that the peat-moss could come in simply because the grass-roots wore eaten up and the grasses killed by the voles. It may be supposed that on the moist meadows of Svartlöga, in a humid sea-climate, the advantage in the compeli- tion between the grass vegetation and the peat-moss is always but slight in favor of the former, so that a slight injury befalling the successful competitor may give the other one ihe advantage. The phenomena observed, however, were but temporary. In the following years, the peat-mosses have again disappeared and so have the voles almost completely. The latter fact is probably caused partially by the weather in the spring of 1916, which was not suitable for their young, on the other hand by the bringing in of hedgehogs (Erinaceus europaeus). The fact that the Sphagna disappeared as quickly again as they did, would perhaps permit a conclusion that goes against the con- cepts of PALMGREN on competition in the islands of Åland only a few miles distant from Svartlöga. This author concludes from certain facts (the chief of which I have critizised elsewhere from another point of wiew; ROoMELL 1920) that the ecological factors have little or no importance for the distribution of plants in the meadow-woods of Aland, so that competition there would be merely a contest of being the first on a free place. The rapid appearence and disappearence of the Sphagna under the conditions described 45 seems to indicate that even under conditions so nearly equally favourable for two competitors that a slight or at least very tem- porary disturbance may change the equilibrium in favour of the less fit, yet the stronger competitor again quickly supplants the other as soon as the disturbance has ceased. UrRBAIN & MaARrRTtY have studied recently changes in vegetation caused by Talpa mining. LITERATURE CITED: FARROW, E. P., On the Ecology of the Vegetation of Breckland. II. Factors relating to the Relative Distributions of Calluna-Heath in Breckland. — Journal of Ecology 4, 1916. —>-—, D:o III. General Effects of Rabbits on the Vegetation. — Ibid. 3 FLN PALMGREN, AÅ., Studier öfver löfängsområdena på Åland I—TII. — Acta Soc. pro Fauna et Flora fenn. 42, Nr. 1, Helsingfors 1915 & 1917. ROMELL, L.-G., Sur la réegle de distribution des fréquences. — Svensk Bot. Tidskr. Bd. 14, 1920. URBAIN, A.-G. & MARTY, PIERRE, Influence du travail souterrain des taupes sur la flore des påturages du Cantal. — Comptes rend Acad. Sc. Paris uk 1920, SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1921: Bb. 15, H. 1. ECOLOGICAE STUDIES IN THE" ASSWIESTION OE CERTAIN FÖRESTE=PLAN TS TAND SHORE-PEANTS: BY HENRIK LUNDEGÅRDH. CONTRIBUTIONS FROM HALLANDS VÄDERÖ ECOLOGICAL STATION. N:0o4 1. Introduction. In the study of the carbon dioxide assimilation the attention has been directed partly upon the investigation ofihe internal conditions and the chemical nature of the process, and partly upon the de- duction of the external factors affecting the course of the assimilation. Among the most important of the chemical works dealing with the carbon dioxide assimilation must undoubledly be mentioned 1he researches of WILLSTÄTTER and STOLL (1913, 1918). Our knowledge of the external conditions has been carried a great step forwards more particularly by the labours of BLACKMAN and his collabo- rators. According to our present knowledge the assimilation is subject to the following conditions: — 1, the amount of chlorophyll and 2, a protoplasm factor (the »assimilation enzym» of WILLSTÄTTER and SToLL [1918]), which together form the internal factors, and 3, the amount of carbon dioxide, 4, the amount of water, 5, the supply of light, and 6, the temperature, which together make up the external factors. In regard to the reciprocal influence of the various external factors the theory put forward by BLACKMAN seems to be generally adop- ted. According to BLACKMAN (1905, BLACKMAN and MATTHAEI 1905, BLACKMAN and SMITH 1911), the factor present in the minimum 47 determines the intensity of the assimilation. An increase in the assimilation can therefore only take place by way of a raising of the »limiting> or »controlling» minimum factor. However, as will be seen in the following account of my researches, BLACKMAN'S theory does not strictly apply when light is the minimum factor opposed to the carbon dioxide. 'fhe shape of certain assimilation curves also does not fully conform to BLACKMAN's idea (see also O. WARBURG 1919). My own researches are based on an ecological foundation. I have set myself the task of examining the assimilation of various types of plants under different external conditions realised in Nature, with a view to thus ascertaining how 1ihese plants are adapted to their habilats. My material was a number of typical forest-plants and certain likewise typical shore-plants from Hallands Väderö, a small island off the west coast of Sweden. The researches were carried out at the Ecological Station on this island. Two or three stlatements as to the influence of light on assimi- lation in the case of sun-loving and shade-loving plants have already appeared in the literature of the subject. Weis (1903) determined by means of the BONNnIER-MANGIN apparatus the intensity of assi- milation in Oenothera and Polypodium. He found that in the sunlight the assimilation of carbon dioxide is from 2 to 3 times more powerful in Oenothera. In 54; sunlight, on the other hand, Polypodium assimi- lates more. LUBIMENKO's (1905, 1907) and BOYSEN-JENSEN'S researches (1918) are more detailed. The latter determined the course of the curves of light-assimilation in the sun-plants Sinapis alba, Senecio silvaticus, Rumex Acetosella and Sambucus nigra, the shade-plant Oxalis Acetosella, and the shade-loving varieties of Senecio and Sambucus. The result showed that the sun-plants in general have greater power of utilising the intensive light than the shade-plants. My own re- searches confirm this result. Information as to the influence of the carbon dioxide on the assimilation will also be found in the literature, and this will be referred to below. But, on the other hand, no detailed examination of the dependence of the plants upon the natural supply of carbon dioxide or of the reciprocal influence of light and carbon dioxide upon the form of the assimilation-curve has hitherto been attempted. It is therefore upon these points that my own studies have been directed. 2, Method. The assimilation apparatus. A great many methods have been worked out for the quantitative estimation of the assimilation. While the half-leaf method given by SAcHs and more recently (1910) improved by THOoDAY uses the gain of dry weight as the criterium of the intensity of assimilation, the gasometric methods employed by the majority of scientists have as their object the estimation of the amount of carbon dioxide absorbed by the leaf. In these latter methods the assimilatlion must take place in a closed space. This fact involves a drawback for ecological purposes, which however is in my opinion counlerbalanced by the greater sensitiveness and accuracy of the method. In the assimilation-chamber necessary for the gasometric methods one can eilher include, in addition 10 the object of experiment, a certain quantity of air, or else an air-current of known velocity may be passed through. The intensity of assimilation is derived in either case from the diminulion which appears in the carbon dioxide percentage of the air, the amount of carbon dioxide being measured in known fashion by absorption in alkali and titration or weighing. It is especially in experiments undertaken during the last few de- cades that the principle of passing air through has been preferably employed, chiefly with the arrangement given by KREUSLER (1885). From an ecological point of view, the air-current method involves the objectlion that the apparatus is complicated and awkward to manage, so that it is difficult to use in field-work. And the com- monly used method of CO, absorption with baryta in a PETTENKOFER tube can seldom, in my opinion, give a guarantee of complete ab- sorption, especially wilh such a low CO, percentage as that of the air, and in experiments of short duration. The modification of the absorption-vessel proposed by BOoYSEN-JENSEN (1918) involves, so far as my exhaustive tests have been able to convince me, a de- terioralion in several respecis. The air-current method can only be reliable when carried out in the exact but complicated fashion adopted by BROWN and EscowMBE (1902, 1905), BLACKMAN and his collaborators, and WILLSTÄTTER and STOLL (1918). For ecological use however there is required a method that shall be at once easy to manipulate and also as exact as possible, and the principle of the closed assimilation-ehamber is in my opinion 19) excellently adapted to this end. The objection usually raised against this principle, namely that the object of experiment is exposed to a continuously falling CO, tension, is of little importance, provided that care is taken that the amount of CO, absorbed is small in relation to the total amount of CO,. Parallel experiments with my method and the aspirator method with absorption in a PETTENKOFER tube have given similar values for the assimilation! (see e. g. Table I, nos. 12 and id Table VILL nos. 10 and 11, Table IX, nos. 6 and 7). When one has to work with the extraordinarily small quantities of CO, present in the air, the methods of analysis used by PFEFFER, BONNIER and MANGIN, and others are not sufficiently exact. Nor are the gas-analysis apparatuses constructed for different purposes by PETTERSSON (1897), KroGH (1908) etc. — though very good in themselves — suitable for estimations of assimilation in the small CO, pressure of the air. The apparatus constructed by me, which combines assimilation-ehamber and absorption-room, is arranged as follows. The apparatus has the form of a round, open box of zinc, with double walls. The space between the walls is filled with water by means of the tube (1), the temperature of the water is shown by a thermometer. As lid (ID I use a piece of looking-glass, 2—3 mm. thick, which rests on a raised edge 1 cm. broad, smeared with vaseline, and is made to seal the vessel hermetically by means of metal clamps with springs (cl). The dimensions are so chosen that the volume of air enclosed measures 3 litres. The outer walls of the box push up a little above the lid of looking-glass: when this is set on, one can therefore pour water on to a space 2 cm. deep, which is of great advantage for assimilation in sunlight. By means of simple arrangements the water can be renewed continually. In this way over-heating is entirely avoided. The thick envelope of water round the box moreover remains, during an experiment lasting 1 hour, more or less at so constant a temperature that no special heating and regulating arrangements are necessary, provided that the temperature of the water is about the same as that of the sur- rounding air. If required, the outer walls can be covered with some heat-isolating material. The raising or lowering of the envelope of water to the desired temperature is effected most simply by means of a supply of hot or cold water in the tube (f), the outlet taking 1 My method however gives on an average somewhat higher values, a fact which is probably due to the more complete CO3 absorption. 4, — Svensk Botanisk Tidskrift 1921. 50 place through another tube not shown in the fig. Even when filled with the envelope of water, the weight of the apparatus is not so great that it cannot easily be carried about by means of a metal handle attached by corresponding loops to the outside of the box. As the objects of my experiments I used cut-off leaves, the stalks of which were introduced into narrow glass tubes, filled with water. ' Tube (gl) serves for the introducing and withdrawing of the leaf from the apparatus. This latter tube is of glass, has a diameter of about 4 cm. and a length of about 15 cm., and is firmly fixed by means of cork and paraffin into a somewhat wider metal tube. Into the outer end of the tube there is filted a rubber stopper (r,;), through Fig. 1. Apparatus for estimation of assimilation and respiration in plants. I, the apparatus in transverse section, on a ten times reduced scale. II and III show the manipulations for attaching the object, IV the titration vessel. the middle of which runs a rod (RB) of galvanised iron, 3 mm. thick. This rod is provided with a handle, and can be slowly pushed backwards and forwards through the stopper (cf. II and III). The other end of the rod is threaded through another rubber stopper (r,), which fits the inner end of the glass tube and closes this her- metlically when the rod is withdrawn. The object of experiment (x) is attached by means of small rubber rings to the iron rod. When the rod is pushed into position I, the leaf is therefore within the assimilation-cehamber: when the rod is withdrawn in the position II, the leaf is enclosed in the glass tube 51 and is in air-tight isolation from the assimilation-ehamber. The faste- ning of the object on to the rod can be performed when the chamber is either open or closed. In the former case the rod should be in the position I. In the latter case it is drawn out to the position II. The outer stopper is then loosened and allowed to slip out to the handle, MI. The leaf is attached to the rod and pushed into the tube, whereupon the stopper (r,) is restored to its place. The withdrawal or inserlion of the object from or into the closed assimilation-chamber has the great advantage that immediately after the conclusion of one experiment another can be begun with the same leaf in another chamber. If the stopper r, is provided with two tubes, air can be sucked through the glass tube and thus the respiration carbon dioxide produced by the leaf may be got rid of, and if necessary measured, immediately before or after an assimilation experiment. The inner stopper should then of course be drawn out (positions II and IIT). The estimation of the carbon dioxide is performed by the in- troduction of a certain quantity of diluted baryta solution into the bottom of the assimilation chamber by means of a glass bowl (b) secured with paraffin. Through tube Tis introduced a glass tube f, of equal calibre, reaching down to the bottom of the bowl. The tube is closed on the outside by a short indiarubber tube and a glass stopper. The baryta is sucked from a vessel of supply into a pipette of 15 cecm. capacity, which is introduced into the mouth of tube T, and then the baryta is allowed to run into the bowl and spread itself uniformly over the bottom. Afterwards the tube is closed, and the whole is left to stand as long as is necessary for complete absorption (with 3 baryta and normal carbon dioxide per- centage in the air, at least half an hour). Then the baryta is sucked out into a small wide-necked flask of 50—100 ccem. capacity (IV). A quantity of water free of CO, is introduced through tube T, and the bowl is rinsed out by gentle shaking of the apparatus. The rinsing-water is sucked up into the same flask as the baryta, the process is repeated once or twice, and titration then takes place directly into the flask with 7, oxalic acid. The filling of the apparatus with ordinary air is most easily effected by letting it stand in the open air for some minutes, with the lid off, preferably in a windy place. The Ecological Station offers ideal conditions in regard to fresh and constantly circulating air. Ås the composition of the air by the sea remains very nearly constant as long as the same wind is blowing, I only had to make 532 two or three analyses of air per day. With varying quantities of CO, in the air, an air-test must be made simultaneously with every estimation of assimilation. During the summer of 1920 the normal carbon dioxide percentage per litre of the air around the Ecological Station was on the average as follows (18? and 760 mm.), SOVA 5 VII E0BT IIS oc SL VIL=15VIIE0:58 mg..| Lowest CO, percentage (0:31 ms(OrEviIl) 16 . VII—31 . VII : 0.608 mg.f Highest > > 2 USE (GSE LD) 1. VIII—30 . VIII: 0.612 mg A higher CO, percentage than that of the air was obtained by introducing certain quantities of pure carbon dioxide into the closed apparatuses. The carbon dioxide was taken from bottles of arti- ficial Vichy water. The measuring and pumping in of the gas was performed over quicksilver in a sort of gas-burette with a capillary starting-tube, which was connected with the assimilation-chamber by means of a fine-calibred indiarubber tube d. Numerous test-experiments convinced me that the carbon dioxide used was perfectly pure and only saturated with aqueous vapour. In the calculation of the amount of CO, introduced into the ap- paratus the tension of the aqueous vapour must therefore be de- ducted. The repeated raising and lowering of the quicksilver vessel of the burette, after the introduction of the carbon dioxide, ensured not only that all the CO, was washed out of the burette, but also that the air in the assimilation-cehamber was properly mixed. The degree of accuracy given by the apparatus is determined almost solely by the error in reading on pipetting and titrating, for all loss of CO, by diffusion or by incomplete absorption is exeluded. In order to prevent as far as possible the adsorption of CO. to the walls of the apparatus!, these were coated with paraffin. The rubber tubes and the stoppers were carefully smeared with vaseline. The small constant error arising from the rinsing and from the carbon dioxide of the air in the titration-flask was eliminated by deter- mining the titer of the baryta solution after it had been put into the apparatus and sucked out again. The error in titration varies with the strength of the solutions. " As BORNEMANN too has found (1920, p. 55), CO, is strongly adsorbed to metals (cp. also WILLSTÄTTER and STtoLL 1918, p. 280). Då With a view to shortening the time of absorption as much as pos- sible I used 3, solutions. 3 litres of normal air (= the capacity of the apparatus) contain about 1.1:—1.s mg. CO,, which corresponds to about 1.ss cem. of 3, oxalic acid. With an accuracy in reading to 0.02 cecm., an error of about 1.: 4 therefore arises. The estima- tions of air are therefore certain at about 7 = 0.42 4, as far as the error in reading is concerned. In the assimilation however all the amount of CO, should not be used, but only a fraction of it. In experiments with ordinary air I allowed the CO, percentage to be reduced by + to + on the average, which corresponds to about 0.5 cem. of oxalic acid. The error will therefore be 4 Z. With raised CO, percentage and increased assimilation the error is of course relatively less. In a further paper I shall describe the results of a number of test-experiments with known amounts of CO,. With accurate work, therefore, the constant error should be quite inconsiderable in comparison with the numerous accidental sources of fallacy which are involved in the genetic and modificatory varia- tions of the material, and which must always be taken into account in ecological work. It is therefore necessary to make many esti- mations with constantly fresh material, and this, thanks to the sim- plicity of the method, it is easy to do. In calculating the results one must of course take into considera- tion ihe volume of the glass tube gl (fig. 1). Illumination. As source of light the natural daylight was used. Some experiments were carried out in the very habitats of the plants: but since the light in the forest is subject to constant varialions, I carried out the majority of the experiments on the open place outside the Station. Close to a wall facing NW, which is in the shade from morning till about 4 p. m., there could be obtained a strongly diffused light, the intensity of which during the months of June, July, and August constituted in clear weather about + of the maximum light of heaven. I took as unit the maximum light of heaven, i. e. the intensity in the open field under full sun at noon in the month of July. The light-measurements were carried out with an Imperial Ex- posure-meter, No. 1. The experiments during the summer of 1920 were favoured with good weather. Beneath a sky covered with drifting rainelouds the intensity of light varies too much to be used. Lower intensities than I were obtained by laying photographic plates, with varying darkening powers, over the apparatuses. 54 Neither the Imperial photometer nor the WIESNER insolator gives perfeclly exact estimations. But if the experiments are undertaken only during the lighter hours of the day (8.30 a. m.—3.3o p. m), when the speciral composition of the light of heaven is fairly con- stant, and if one does not work under a cloudy sky, the values may be considered approximately parallel with the intensity of the assimilatory light. In the forest the deviations are greater. Since earlier measurements have been undertaken with similar methods, my values may be compared with those. An exact idea of the assimilatorily active light in the forest can -be arrived at only photometrically and on the basis of the secondary assimilation- curve, which however has not yet been worked out. The material was taken directly from the place of growth. However, in regard to shade-plants more particularly, it is wise to place the severed shoot or leaf for some time under a glass bell, in air saturated with moisture, so that it may recover. The degree of openness of the stomata, which can be measured by infiltration with xylol, seems to be of much greater importance for assimilation in the case of sun-plants than in the case of shade- plants. My experience goes to indicate that a number of shade- plants (Oxalis, Stellaria nemorum), even with apparently closed sto- mata, are able to absorb carbon dioxide, especially when this has more than normal tension. Several unsuccessful series of experi- ments with Oxalis however are in my opinion to be explained by the fact that the cuticular CO, diffusion was not sufficient for more intensive assimilation, so that the above mentioned previous treatment of the material should not be neglected. I always tried to take leaves of about the same age, which is of importance since the chlorophyll percentage and the assimilation power vary with age (IRVING, WILLSTÄTTER and STOLL 1918), and further the stomata in older leaves may also be constantly closed. The light-intensity on the habitat also exercises an influence upon the quantity of chlorophyll and the quality of the leaf (LUBIMENKO 1908), and the material should therefore be taken from similar habitats. The varying assimilation of the sun- and the shade-leaf in the same species or individual has been investigated by HESSEL- MAN; (1904, p. 397), BOYSEN-JENSEN (1918), and STÅLFELT (1920). — The experiments were carried out between 8 a. m. and 4 p. m,, with 3 or 4 apparatuses working simultaneously. 3. The assimilation under different intensities of light. The experiments in the influence of the light with normal CO, percentage (0.s7 mg. per litre of air) fully confirm earlier obser vations. In tables I, IV, VIII, IX, X, and XII are included series of experiments with Nasturtium palustre, Atriplex latifolium, Stellaria nemorum, Ozxalis Acetosella, Melandrium rubrum, Circea alpina. 1 found that the sun-plants (Nasturtium and Atriplex) followed a more uniformly bent curve than the shade-plants examined. For the latter the curve showed a sharp bend at a certain quite low intensity of light, and then passed over into a line parallel with the abscissa. BOYSEN-JENSEN'S curves (1918) for a number of sun- and shade. plants present a similar appearance to mine. BOYSEN-JENSEN has however collected the results from four shade-plants and shade- forms respectively in a single skeleton curve (1918, p. 348), which F Si fat on RT RT | t Melandrium Iniensily of light Hortor ol an db l- L EE I — Märta p = Fig. 2. Diagram showing the influence of different intensities of light upon the CO, assimilation of certain shade-plants. The curve of Circea is almost identical with that of Melandriuwm and therefore was not drawn. can therefore have no pretensions to accuracy. The values which he obtains for the Oxalis Acetosella also examined by me vary extremely, and the horizontal part of the curve is considerably lower than is indicated by my values. While BOYSEN-JENSEN describes an optimal CO, absorption of only 0.9 mg. per 50 em.” per hour, I have found under similar conditions a CO, absorption of 2.4 mg. Probably BoysENn-JENSEN's low values are in part due to his not entirely satisfactory method of investigation. I is of course also possible that the somewhat different conditions in re- gard to transpiration and supply of CO, which the experiments 56 with air-currents offer may involve certain constant differences in the results. The maximum values obtained by me for Nasturtium and Atriplex are also somewhat higher than those found by GILTAY (1898), BROWN and ESCOoMBE (1905), and BOYSEN-JENSEN (1918) with the air-current method. My values too sometimes diverge considerably from each other, a fact which is probably due to the lack of homogeneity in the material. A greater number of experiments would have rendered possible a more accurate knowledge of the shape of the curve. For my purpose, however, ihe experiments carried out give suffi- cient information. I SSÄmMalorn In/e SITy o sh NN DR — I -— 80 | go | Fig. 3. Diagram showiog the influence of different intensities of light upon the CO, assimilation of Nasturtium palustre. Atriplex hastatum shows a similar but higher curve. The culminating point of the assimilation is reached in the plants of my experiments at the following values: Sun plants fAtriplex latifolium 8.s mg. per 50 cm.? per 18” per1 hour |Nasturtium palustre 6.0 >» 1» > > » Oxalis Acetosella... 2.4 > » » » z Melandrium rubrum 1.7 >» P1. » » Shade-plantsi ,. ; Cäneed FOlpiumdr ee ts Sr » > Stellaria nemorum 1.43 » SNES » » From the figures it clearly appears that the sun-plants have a far greater power than the shade-plants of utilising the available " This value is possibly somewhat too low, since the highest light-intensity employed in this series was 1:2. d/ supply of CO,. With a light-intensity of +, to J, the culminating point is already reached by the latter, while in the case of Naslur tium the curve still tends slightly upwards at + light. In both cases the assimilation is obviously almost directly proportional to the intensity of light with intensities under 1, —54,. While, then, the curve of the shade-plants — in good agreement wilh BLAcK- MAN'S theory — passes over into a more or less horizontal line. indicative of the limiting effect of the carbon dioxide, the curve of the sun-plants has a gentler course, most nearly related to that of a logarithmic curve. The curve for a green alga recently obtained by O. WARBURG (1919, p. 253) seems once more to point to a bimolecular reaction. WARBURG considers it reasonable to assume that the velocity of the assimilation is proportional to the CO, concentration and to the concentration in another substance with which 1ihe carbon dioxide reacts. It remains to be seen whether this explanation can lay claim to be of universal application. In higher plants more especially, a complicating factor is introduced in the diffusion of the carbon dioxide from the outer air through the stomata, inter- cellular system, and cell walls, and it is obvious that the assimila- tion can under no circumstances proceed more rapidly than is permitted by the resistance of diffusion. O. WARBURG (1919, p. 254) has pointed out the possibility that in regard to curves of the BLACKMAN type (see BLACKMAN and SMITH 1911) it might be ihe resistance of diffusion, and not, as BLACKMAN thinks, the small €O, concentration, that acted as the sharply limiting factor. In the shade-plants — as I hope to show in another place — the proportion between the absorbing surface and the mass of the chlorophyll bodies is lower than in the sun-plants, which undoubt- edly points to the correctness of O. WARBURG'S explanation. Ecologically the shade plants are suited to the low light-intensily of the forest, and the curves also show that in lights under ;', to 3, they work as economically as the sun-plant Nasturtium. But even in the darkened forest the light varies very strongly, and may in the sunniest places reach values of 3 to 3. And since every spot of ground, except to the north of the trees, is lit up by direct sunlight several times during the course of the day in the passage of the sunbeams through the leaves, the shade-plants can only ulilise the favourable moments if the CO, concentration is higher than 0.57 per litre. As will be shown in the next section, it actually 58 happens that the air in the forest often contains more Carbon dioxide than in the open field. The curves in fig. 2 therefore give the lower limit. They indicate that under the CO, conditions of the sun-plants the shade-plants are decidedly inferior to these. In order to gain information about the conditions of light in the habitats I have made a number of measurements. The plants experimented upon cover in magnificent profusion the drier portions of two fair-sized alder-bogs on Hallands Väderö — »Kapellhamn Bog» and »Ulagap Bog». In the absence of direct sunlight very low light-intensities prevail here. In August, at 9,30 a. m., the light on a Polystichum-Circea-Oxalis-association under a slightly clouded sky was found to be only g;. Specimens of Oxalis under ferns had only FI; light. As soon as the sun broke out, inten- sities of 3 could be measured in the directly illuminated patches'". In an alder-wood, and slill more in a beech-wood, however, the sun-patches are small and therefore soon slip to one side. In a Stellaria nemorum-Ozxalis-association under a deeply shading beech-tree the following intensities were measured in succession from 2 to 3 p. m. on a sunny day at the end of June: — 7;, ++, 5 25. By 6,30 p. m. the intensity had fallen to ä!i,;. Here there- fore the carbohydrate production of the plants should probably be referred to the few hours in the middle of the day, when they are under stronger light. In a lighter part of the wood, under oaks, the following intensities were measured in sunny weather (July 7, 12 noon— 3 p. m.): —5— > Ir Ta bh 1, I, 4 1. The vegetation here consists of Rubus idaeus. It is generally known that the light in the forest is more in- lense in spring, before the leaves are fully out, and in autumn, when they are falling (see HESSELMAN 1904, WIiESNER 1907). For the plants here examined however — with the exception of Oxalis — this fact is of no importance, since they run through practically their whole development during the summer. — On Oct. 3 I measured the light-intensity in sunny weather at 12 o'clock noon in »Ulagap Bog» and found in one of the darker places ,—z;, in a lighter place +. The maximum light of heaven has at this lime of the year gone down to 3. The above figures may certainly give an approximale idea of " Since, according to DORNo (1919), the direct sunlight has a relatively weaker effect upon photographic paper than the diffuse light of heaven, these values are probably too low. 39 the light-intensities offered in Nature for our disposal, but, in com- mon with all light-measurements given in the literature, they are quite insufficient to be made the basis of a calculation of the daily process of assimilalion in the forest-plants. The only possi bility of obtaining information as to the variations in the condi- tions of light in the forest is by a continuous registering, and the lack of suitable apparatus has hitherto rendered this impossible to carry out. If the curves for the shade-plants are compared with one another, it. will be seen that the maximum assimilation varies. The con- ditions are most favourable for Oxalis. This circumstance is natu- rally of ecological importance, since it gives a different degree of productive power under favourable conditions. The rise of the curves in their left-hand sections also probably indicates variations which point to specifically different powers of assimilation, due possibly to different chlorophyll percentages or to different inten- silies in the protoplasm factor. The experiments however are too few in number to give a sufficiently exact determination of the steepness of the curve in the strong individual variation. 4. The influence of the carbon dioxide concentration on the assimilation. The influence of the CO, concentration upon the assimilation has already been examined by GODpLEWSKI (1874)'. The PFEFFER apparatus used by him (PFEFFER 1874) certainly does not give any great degree of accuracy. GODLEWSKI also used very high CO, concentrations (1.2 4—42 74). He found that the assimilation rises with an increase of the CO, concentration up to 5—10 4, and that the rise becomes more pronounced the stronger the light is. In view of BRrRown's experiments (1902), and of my own as described below, it seems as though it may be doubted whether the rise in the assimilation really runs up to such high CO, con- centrations. For the same reason it seems to me that a number of KREUSLER'S values (1885) ought to be revised. KREUSLER however employed a much better method than GODLEWSKI, namely an air- current with a comparatively low CO, concentration and gravi- metric estimation of CO,. An average of the values obtained by him for different plants gives a strikingly low and extended curve. ! For earlier, ineomplete observations see ÖZAPEK 1913, p. 527). 60 Thus, a doubling of the intensity of assimilation did not appear until the CO, concentration was increased seven-fold: probably the light acted as a limiting factor in most of the experiments. In some experiments with Carpinus Betulus the assimilation at the beginning rises almost proportionally to the supply of CO,. In more recent days the influence of the CO, concentration has been exa- mined by BRrROwNn and EscoMBE (1902), TrREBOUX (1903), PANTANELLI (1904), and BLACKMAN and SMITH (1911). BROWN and ESCcOMBE'S experiments are not very numerous, but they show quite clearly that with a CO, percentage in the air of up to 15 times the normal the assi- milation is approximately directly pro- portional to the concentration. The ex- periments of PANTANELLI and of BLACK- MAN and SMITH, carried out with water- plants (Elodea, Fontinalis), point in the same direction. O. WARBURG'S recently published experiments (1919) with a Chlorella-like green alga also show an approximate proportionality between the addition of CO, and assimilation, with lower concentrations. WARBURG's CO, curve, however, has not the form descri- bed by BLACKMAN, but is more like the curve for a bimolecular chemical reac- Z 4 6 SR NE Fig. 4. Diagram showing the influence of different CO, supply assimilation of Viola upon the CO, Nasturtium palustre and tricolor at 3 light. tion” (CP, ANOVejp- ad: My own investigations into the in- fluence of the CO, concentration upon the intensity of assimilation show that the rule >»direct proportionality» has here a rather wide applica- tion. The production of carbohydrates can be multiplied many times by means of the supply of CO,. The limit for the rise in the assimilation depends upon the light, and is sometimes reached — even with a light-intensity of 1 at relatively low concentrations of the carbon dioxide. Further, in accordance with BLACKMAN'S theory, the limit is in some cases reached suddenly, and with any 61 further rise in the CO, concentration the intensity of assimilation remains constant. It is however my opinion that the limit often depends upon the closure of the stomata. In Oxalis, for example, one series of ex- periments shows a limit at 4 mg. CO, assimilation. In another series the limit was not reached even at a rate of assimilation of about 7 mg. (see Table V and fig. 5). NE is Bar 2 - 6 8 TOMAT Fig. 5. Diagram showing the influence of CO, supply on the CO, assimilation of Oxalis Acetosella at different intensities of light. Illustrations of the statements mentioned will be seen in the curves for Nasturtium palustre and Viola at light, for Ovxalis at Ca. >, light, and for Oxalis, Stellaria nemorum and Melandrium rubrum at I, light. These curves show a very good agreement with the curves found for Elodea and Fontinalis by BLACKMAN and SMITH (OA p- 392) fig. IN. Whether the rising arm of the curve should be considered mathe- malically as a straight line or as part of a curve very flat in the initial portion, cannot with certainty be decided either in regard to BLACKMAN and SMitH's experiments or to mine. To decide this, very numerous experiments with particularly pure material would be required. It may very well be that the statement made about 62 direct proportionality between the CO, supply and assimilation in the cases given only holds good approximately, but that the method of experiment does not permit of an estimation of the extent of the deviation. In other cases, however, the deviation from proportionality may quite well be measured. My experiments with Oxalis and Stellaria nemorum at about 1 light make this clear. Here the values for the assimilation at abnormal CO, concentrations proved lower than was to be expected. VÄRRE 6 8 Fig. 6. Diagram showing the influence of CO, supply on the CO, assimilation of Stellaria nemorum at different intensities of light. For Melandrium, see table VIII. The experiments with low light-intensities show a very interesting deviation from BLACKMAN's theory. Ås appears from the curves for the influence of light (fig. 2, p. 55), in the shade-plants the light at intensities under $,—z54; works as the limiting factor. Only with intensities above J,—z4, does the carbon dioxide appear as limiting factor. Thus, according to BLACKMAN'S theory it ought to be expected that with a light-intensily of e. g. 73; an increase in the CO, percentage of the air over 0.57 mg. per litre would not result in any rise in the assimilation. The experiments however show that a rise actually does take place, wilh the same regularity as with light-intensity 1 (see figs. 5, 6). In Stellaria nemorum and Melandrium the maximum increase in the assimilation constituted 63 about twice the normal, in Oxalis the maximum increase was 3 times the normal. It might possibly be suspected that the increased consumplion of CO, wilh 3, light was only due to. absorption, and that therefore the figures obtained do not denote increase in assimilation. To this. however, it may be objected that the CO, absorption demonstrated even in darkness by WIiLLSTÄTTER and STOLL (1918) only amounts to infinitesimal values at the low partial pressure used in my ex- periments. From WILLSTÄTTER'S experiments (1918, p. 218)it appears that e. g. 20 g. of Helianthus-leaf at a CO, concentration of 1 vo- lume per cent absorb 3.2 mg. of CO,, which corresponds to about 0.25 mg. per 50 cm.? of leaf-surface. . The CO, concentration in my experiments never reached more than 0.25 volumes per cent. This low concentration, on extrapolarising according to WILLSTÄTTER'S curve (1918, p. 179, fig. 11), would produce an absorption of less than 0.09 mg. per 50 cm.?, and therefore a quite infinitesimal quantity. WILLSTÄTTER obtained similar values with various other leaves. Experiments wilh prolonged time of assimilation also show that the consumption of CO, proceeds continuously with a certain ve- locity, and therefore cannot be dependent upon a primary absorption, which would of course proceed with diminishing velocity. Two experiments were carried out with Stellaria nemorum at +, light and with about 40 4 longer assimilation-time (Table III, nos. 6 and 7). No weakening of the CO, consumption can be observed, and the values fit in well, along with the others, to the curve given in fig. 6. The same is the case with the Ozxalis leaves. In table VII, ex- periment no. 1 was carried out with 50 Z, experiment 5 with 150 & longer assimilation-time than the other experiments. Here too the values adapt themselves very well to those obtained with the nor- mal time of experiment (1 hour). Still more convincing are experiments 3 and 5 in table VI, which were performed with twice as long time as the others. In these cases also the consumption of CO, is therefore independent of the time. — The experiments performed with electric light" show that even at about 3, light, just as at ,, the CO, supply inereases the assimi- tion in a direct proportion (see the table and figs. 5 and 6). Al ! I used in the experiments a 500-watt Azo lamp, the bulb of which was at a distance of about 30 cm. from the object. A 2 cm. layer of running water flowed over the glass cover (cp. p. 49). 64 . this relatively high intensity the advantage of increased CO, tension is very great. The results obtained can therefore only be explained on the assumption that the decisive factors for the assimilation influence each other's degree of activity. With light-intensities under s,—z4, and a carbon dioxide concentration of 0.57 mg. per litre, both the light and the carbon dioxide therefore work as »controlling factors». It is worthy of note that the same result was obtained in the case of all three of the plants examined with intensity 7, which seems to indicate that we have here to do with a state of affairs that is of general application, at least for shade-plants. That the phenomenon is of the greatest ecological importance follows from the fact, demonstrated below, that the supply of CO; is usually more abundant in the undergrowth of the forest than in the open field. The shade-plants live their lives in great measure under light-intensities below s,—z4;, but with higher CC, concentrations than 0.57 mg. per litre. The following figures show the increase in assimilation with low and high light-intensity for two shade-plants. Oxalis. Light-intensity Amount of CO, per 1. | dr FEN | | ; | al5 0.57 mg. 0.45 mg. & » 2Xx0.57 >» 0.9 SST 1.35 ; 57 mg 2.3 mg | 2 Xx 0.57 2.9 oo» ! | HSU 36 KR Stellaria nemorum. . . . De | i c i Se 5 SE Light-intensity Amount of CO, per 1. inger SE 50 on älg 0.57 mg. 0.7 mg 25 DAR 0 SXC0.57 il » 1 0.57 mg. 1.5 mg. 20:57 > PÅ > 3X 0.57 3.0, | 63 From these figures it appears that in Oxalis, with the light at the assimilation is increased in direct proportion to the supply of CO,. The limit is reached at about 2.0 mg. per litre, i. e. more than three times the CO, percentage (see fig. 5). For Melandrium also, under the same conditions, the curve at first takes a rectilinear course (see table VIII). Here however the limit is already reached at twice the CO, percentage (about 1.2 mg.; see table VIII). In Stellaria the assimilation at 3, is increased much more slowlv in respect to the CO, supply: the limit is reached at six times the amount of CO,. At about + light none of the shade-plants examined shows direct proportionality between assimilation and CO, supply. The increase in assimilation proceeds at a slower rate than the CO, supply would suggest. We may therefore say that the advantage of a CO, pressure above the normal appears most strongly at low intensities of light. Of the sun-plants, Viola tricolor and Nasturtium palustre, as is shown by fig. 4, seem to use up the CO, supply entirely at 1 light. BROWN and EscomMBE (1902) give for Helianthus figures which point in the same direction. In two parallel experiments in »>strongly diffused light» (probably 4—1) the quantities of CO, per litre (rec- koned in volume) were respectively 2.s and 25.ss per 10,000. The ratio between them is 1:6.e. The ratio between the intensities of assimilation was 1:7.2, and therefore about the same. In another case with still stronger light the ratios 1:4.4 and 1:35.3 respectively were obtained. The only statement made about the light in ex- periments III and IV of the same invesligators is that it was »in- sufficient», and the authors do not seem to have been able to come to any certain conclusions regarding the importance of the supply of carbon dioxide at low light-intensities. A priori it can hardly be doubted that exceptions to the rule of proportionality occur in the sun-plants also. I think I have myself found a case of this kind, in Aftriplex latifolium. The light-curve for normal CO, percentage shows at. 1:2 light an assimilation of about 7.5 mg. -With a CO, supply of about 3 Xx 0.57, 13.2 mg were assimilated, with a CO, supply of about 5x0.s57, 16.2 mg. Here therefore, as in the shade-plants at + light, the assimilaltion is in- creased much more slowly than the CO, supply. 5. — Svensk Botanisk Tidskrift 1921. 66 5. The natural CO, concentration. The results given in the preceding section acquire their ecological importance only when the natural CO, percentage of the air is known. A very exlensive literature exists dealing with the com- position of the air. Numerous experiments have shown that the CO, concentration over land and sea varies within quite narrow limits, with an average value of about: 0.03 volumes per cent, or about 0.55 mg. per lilre, calculated at 182 and 760 m/m (see lists in WOoLLNy, Forsch. d. Agriculturphysik, Vol. VIII, p. 407, LETTS and BLAKE 1900, BORNE- MANN 1920;0p: 45, REINAU 1920; pp. I ff); ERYSCHUZTZENVetsuchs: stalionen, Vol. 14, 1871, p. 366) obtained as average value from 1600 analyses 0.029 vol. Z: LETTS and BLAKE (1900) got the same value from 46 analyses. An idea of the breadtih of variation may be oblained e. g. from C. WiLLIAMS's 142 analyses made in Sheffield (Berl. Ber., Vol. 30, 1897, p. 1451). He obtained as minimum value 0.022, and as maximum 0.o51 vol. Z. BROWN and EscomMBE (Proc. Royal Soc., 76 B, 1905, p. 118) obtained from 91 analyses, carried out in ihe course of 4 years at Kew, a minimum of 2.23, and a maximum of 3.60 vol. Z CO,. Some idea of the variation of the CO, percentage by the sea may be formed from my 83 estlimations carried out from June to Sep- tember, 1920. The variation of the C90, percentage from June to September 1920 at the Ecological Station, CO3 in mg per litretar 40 45 20 30 60 65 70 79 30 a Ave Numbers of variants 4 | NTE) | 22:11) | | dfn fre SR 5) Å The cause of the variations in the composilion of the sea-air on Hallands Väderö is probably associated to some extent wilh the winds. In general it has been found that in the day-time land- breezes conlain a little less CO, than sea breezes: at night 1he opposile is the case. My figures point to a confirmation of this theory, allhough the material is still too small to admit of more definile conclusions. A comparison of the literature in LETTS and BLAKE (1990, p. 182) shows a surplus value in the night-tlime of 2—14 Z over the land. Otber factors affecting the CO, percentage 67 are the motion of the air (the strength of the wind), haze, and pressure. The time of year, loo, may have an influence, but this is in any case much less than that of the daily variations. The CO, percentage seems in general to be somewhat greater in winter than in summer. My figures also give a slight increase from June to September (see p. 52). To the non-periodical fluctuations belong different average figures for different years. For the CO, percentage during the years 1898 —1901 BROwn and EscoMBE obtained the average values of 2,ss, 2.88, 2.86, and 3.11 per ten thousand. REINAU (1920, p. 6) considers that the high value for 1901 was due to the fact that it was a rainy summer and that there was therefore less assimilatory activily in the vegelation. MaRriÉ-Davy (Comples rend., 1880, p. 32) also found an inverse proportionalily between condilions favourable for assi- milation and the average CO, percentage for the years 1876—1879. Far grealer varialions than those mentioned above are seen in the case of the air near the ground, especially where thick vegetation is present. It is a well-known fact that large quantilies of carbon dioxide are found in the air enclosed in cavilties of the ground. FODOR, PETTENKOFER, and others have made numerous invesligalions into the CO, percentage of the ground-air under varying condilions (see WOLLNY, Forsch. d. Agrikulturphysik, Vol. 5). It varies between about 0.3 and 3.5 4. The influence of the temperalure is of special imporlance. The CO, percentage rises rapidly wilh the temperalure up to about 60", and this is no doubt largely due 10 the fact that the CO, production is a biological process, induced by bacteria and fungi. The dampness of the ground also has a great influence. The CO, percentage rises with walering. The water too probably works here purely physically, by driving out the carbon dioxide present in the ground through absorplion. In regard to the quanlities of CO, carried over to the atmosphere from the ground hardly any statements are to be found. A priori it is of course probable that the carbon dioxide of the air partly comes from the ground, and that all the fac' ors that inerease the CO, production of the ground also inerease the CO, percentage in the lowest regions of the air. Purely theoretical discussions on the basis of the CO, values of the ground-air or the giving off of CO, from isolated clods of soil (see on this point PETERSEN, Versuchs- stationen 1871, p. 165) will be found in LETTS and BLAKE (p. 215) and ReEinau (1920, p. 158). Besides high temperature and dampness, wind 68 and a falling atmospheric pressure also have a favourable effect upon the CO, production of the ground, since the ground-air is then sucked up from the pores of the earth. So as to obtain an idea of the quantities of CO, which the plants examined by me have at their disposal in their habitats, I under- took during the end of August and beginning of September, 1920, a few estimations of the quantities of CO, given off by the ground to the air. The method used was very simple: A glass dish 10 cm. wide, with a low edge, was placed on a wire stand, and was filled with 25 cem. of 2 baryta solution. Then there was placed over the whole a glass bell, the edges of which were pressed down into the soil to prevent diffusion. After a certain time the baryta was ti- trated, and then, after subtracting the carbon dioxide present in the air of the bell from the beginning, it was possible to calculate how much CO, was given off by a patch of ground of given size during the given time. The results are shown in the following table: Production of CO, from the soil Date | Plac Meteorological CO; produced from | N conditions | 90 em.? soil 25 VTIT The shore. Zone of |Sunshine. 18? in 0.58 mg. TTK sand-algas. the shade. (0 | IOC ock » , 12; VIII Alder-swamp. Slightly gloomy Ms. me 9.30 a. m. | — Circea-association. weather. 15?. : LV 12. VIII Alder-swamp. Gloomy weather. 1.02 mg. avi | Dry spot. Oxalis- | 16? 1.16 > FL RSA association. | 1 1.25 > Alder swamp. | 21. VIII Naked soil. | 16? sort TiS 12 noon Carex vesicaria, Ä Peucedanum palustre. | 31. VIII 3eech forest. 0 LiTsamg , at 157.353 Up: a. No vegetation. 1.88 >» SA. VID AB i | dip LIM: Ja ER TA | Sunshine. 152 SC Me: BENEN 1e shore. | 2.64 I 69 The results show a varying CO, production in different soils. That clean sandy soil should show the weakest CO, production causes no surprise. No appreciable decomposition takes place here, but on the other hand there are found e. g. iron bacteria. The CO, production from an open damp surface of sandy soil by the sea- coast is only half as great as in the forest. In beech-wood mould covered with fallen leaves the CO, production was strikingly high. The mould is loose and aerated, and is distinguished by lively bac- terial activity. The CO, production here is more than 3 times as great as on the sandy shore. In the decomposing seaweed on the shore the formation of CO, proceeds with still greater intensity. A maximum of 2... mg. per 50 cm.? in one hour was observed here. The seaweed, owing to its looseness, dampness, and abundance of corrupting matter, must be regarded as an extremely suitable soil for bacteria of various kinds (including sulphur bacteria). The values obtained refer to an air-temperature of 14—16? in the forest and about 18? on the shore. The ground-temperature was not determined (and it varies, of course, with the depth). A more detailed investigation of the CO, production will be undertaken next year. For a preliminary estimate, however, the figures given furnish sufficient support. In the last column of the table the values found are expressed in mg. per 50 cm.? per 1 hour, in order to facilitate a comparison with the assimilation-values. Thus in the forest there takes place a CO, production of 0.s4+—1.7> mg. (on an average about 1 mg.) per 50 cm? in one hour and at an air-temperature of 15". The curves in fig. 2 show that 1 mg. of CO, is consumed by a leaf-surface of similar extent at a light-intensity of about 3',, if the CO, concen- tralion of the air is 0.s7 mg. per litre. With higher CO, concen- tration more is assimilated. Even during the lighter hours of the day, therefore, a forest-plant needs little more carbon dioxide than is produced by the piece of ground on which it stands, and that even if the assimilating leaf-surface is assumed to be of equal size with the piece of ground. In normally shaded parts of the forest Stellaria nemorum, Circea alpina, ete. show an extraordinarily beautiful leaf-mosaic. The assi- milating leaf-mass is practically reduced to a single level. Only in the lighter parts of the forest do the plants shoot up aloft and the leaves form layers under one another, so that here the total assi- milating surface is greater than the surface of the ground beneath 70 it. Nevertheless even here it is probably the topmost leaves that take over the greater part of ihe assimilative work, for the light which has already passed through a leaf is deprived of practically all its assimilating power (see WILLSTÄTTER and STOLL 1918, Pp. 127). The lower leaves are therefore thrown back upon the quantilies of light that filter between the leaves above them. Accordingly it is probably to be assumed that in shade-plants the really assimilatling surface is seldom grealer lhan the surface of the ground beneath the plant. The comparisons made above between the carbon dioxide pro- duced by the ground and that consumed again by the covering of vegetation ought therefore to apply quite generally for more thickly-leaved woods. And if it is remembered that it is only during the lighter hours of the day that the assimilation reaches the same values as the CO, production, whereas the latter process goes on day and night with about the same intensily, we come to the conclusion that the total CO, production from the ground considerably exceeds the consumption of CO, in the assimilatory work of the herbaceous vegelation. This agrees well wilh the fact that wooded ground gels most of its carbon not from rolted remains of the undergrowlih but from the fallen leaves of the trees. Even if all the carbon does not pass back in the form of carbon dioxide of decomposition, but part of it stays in the ground, the foliage of the trees is nevertheless so extensive in relation to the surface of the ground that there must be an excess over the undergrowth. All the carbon dioxide liberated from the ground will naturally not be available for the vegetation, on account of diffusion, and above all the wind. But that the carbon dioxide of the ground none the less considerably contributes to raise the CO, percentage in the lower strata of the air in the forest will appear from the following analyses of air, which I carried out both with my own method and wilh the aspirator method (10 litres of air in the course of 2—3 hours). See the following page. The figures show that the CO, percentage of the air in the forest varies very greally, but is as a rule considerably higher than the CO, percentage in the air over the open field. The average for the latter during August was 0.e12 mg. per litre (p. 52). The air of the forest at the level of the undergrowlh shows during the same period a minimum value of 0627 mg. and a maximum of 1.254 mg. per litre, which is more than twice the normal. As an CO,-content in the air of an alder beech forest. : CO Meteorolo- vate Place int dtbtrermisla SOA! CAS ditions | | | Oxalis-Scutellaria-Viola | nn palustris-association. Breath = of IN I The air was sucked | 1.03 mg. wind from Ö.P- M. | from the surface of the shore. the soil Sunshine. IR2G VILT SER äv ggn erns. 8 mg. 20 VILD | i rnovn » 0.69 mg. Wind. en — 34 | AALN | F 2 4 ba äs | Still Op.m.—3p.m. erns and Oxalis. .25 mg. KISA Sn RAN 2. IX ige | Breath of a1ÖNpLIMm. | : Sö wind. ESSEN | ud 9 a.m. 5p-m.| . SEPA 20006 > 0.62 mg. OJAN | » 0: Air: from 1:2 m. abovel 0 H | the soil. Sr 30. VII | Melandrium-association. Rdr Åh ö-100pA m. Air from the soil. en 34. VII Melandrium-association. Still Air from 2 m. above OL 8—10 a. m. å weather the soil. 31. VIII Beech forest near the Na ; 6—10 p. m shore. NE SS IXKO ram q | » 0.14 > Wim2sP3 Mm; städat å a 8 > 0.78 mg. The edge of the alder-| TA | swamp, 1.2 m. above | 0.56 mg the soil. 71 —R — Method Aspirator | and PerrT- | TENKOFER | tube. | —— Theauthor's/ apparatus. >» ENN I Aspirator and PET- TENKOFER tube. The author's apparatus. | (5 average of 10 estimations I obtained 0.ss4 mg., which is 41 2 above the normal. Since nearly all the values were taken in the day-time under full sun, they represent amounts which really stand at the disposal of the assimilating vegetation. The great variations are naturally associated with air-currents. The estimations were carried out in the day-time with a fresh breeze blowing over the tree-tops. On the ground only light puffs were observed. The minimum value, 0.62 mg., was obtained with obviously moving air, the maximum value, 1.25 mg., when the air. was almost still. The estimation of Aug. 31, from 9.45 a. m. to 12 noon, when the value 0.7 mg. was obtained 2 metres above the ground, shows that the higher CO, percentage reaches a little way up from the surface of the earth. In the literature there are very few statements as to the CO, per- centage of the air in the forest. The most detailed investigation seems to have been carried out by EBERMAYER (1885). From 84 estimations on the air of Bavarian forests he obtained the average value of 0.0329 volumes per cent. Some of his values however are almost twice as great. In thick beech-woods the maximum values of 0.o549 and 0.o536 Were found. The lowest values, 0,0269 4 at a minimum, were obtained in pinewoods, with a layer of moss cover- ing the ground. EBERMAYER'S values therefore agree well with my own experience. Since he sucked in the air from a height of 13 —2 m., the figures indicate that the air at the level of the under- growth must have been considerably above the normal. In tropical rainy forests still higher values than the above-men- tioned might be expected. I have been able to find only two estimations in the literature, viz. those by Mc LEAN (1919, p. 157), carried out in the tropical forest near Rio de Janeiro. Using PETTENKOFER's method he found 0.s12 and 0.244 CO,, more than 10 times the normal therefore. How matters are in regard to the CO, percentage higher up in the wood, on a level with the tree-tops, has not yet been investi- gated. I have only made a couple of estimations of air from an oak-tree in Ulagap Bog. In the upper part of the head of the tree, 11.5 m. above the ground, the value 0.17 mg. per litre was obtained. The same CO, percentage was found in the air around the lower side of the 1tree-top, 5.25 m. above the ground. A simultaneous estimation from a Stellaria nemorum-association a little distance away gave 0.es mg. per litre. On the occasion in question (July +) i0 1, 1920) the sun was shining and a light breeze was blowing. These estimations are of course too few to admit of our obtaining from them any certain idea of the CO, percentage in the upper regions of the forest. But a priori it seems likely that the CO, percentage falls as the distance from the ground increases, and that at the tree-tops during intensive assimilation, in still weather, it may be supposed to fall below the normal. The figures given also support this assumption. In more extensively wooded districts the carbon dioxide produced from the ground must in its diffusion pass the tree-tops too, and doubtless constitutes a not inconsiderable surplus to their need of CO,. That only a part of the carbon dioxide of the ground remains in the vegetation was shown above by a comparison of the carbon dioxide produced and absorbed cn equal surfaces in the unit of time. It may also be understood from the circumstance that the air 13—2 m. above the ground shows a relatively high percentage of CO,. The CO, production of the ground ought not therefore to be a matter of indifference for the growth and increase of the trees. ÅA closer investigation of the division of the CO, concentra- tion in 1he different strata of the air in the forest ought to yield important results for forestry. In the open field also the CO, concentration in the stratum of air nearest the ground is greater than higher up. WoOLLNY (For- schungen aus dem Gebiet d. Agrikulturphysik, Vol. VIII, p. 412), found in a clover-field 0.033 7 CO, 0.02 m. above the ground, and 0.025 4 2 m. above the ground. The CO, concentration on the ground rises after manuring with natural manure (BORNEMANN 1920, pp. 48 ff.). But since the wind sweeps over the field much more easily than through the forest, the meadow-plants must on the average lie under considerably lower CO, concentration than the forest-plants, even apart from the fact that less CO, is produced on the ground in the meadow. From the experiments of WOLLNY and others it would seem to follow that the plants in the open country even lie partly under abnormal low conditions in regard to the percentage of CO,. This may lead to a real shortage of CO,, more particularly in large tracts of country covered with vegetation, and this is also proved by the fact that the CO, per- centage over the sea is in the day-time somewhat greater than over the land. One conclusion among others that may be drawn is that the air 74 of the coast, and still more of an island, offers more favourable condilions in regard to the supply of CO, than the air of the country (with the exception of mountain-air). Perhaps this fact, together wilh the dampness of the air, the equable temperature, etc., is a not unimportant cause of the greater luxuriance of the vege- tation on islands in the sea. Since the assimilation is in a great measure proporlional to the CO, pressure, the smallest constant differences in the CO, percentage of the atmosphere must in the long run appreciably affect the vegetation. Of 1ihe absolute quantities of CO, introduced into the air from the ground, some idea will be given by the following calculation, based upon my values. Assuming an average production of 1 mg. per: 50 cm.” per hour, this makes for,one hectare 2 kg: CO5 In 24 hours, 48 kg., in 3 months 4,320 kg. = 2,160,000 litres. Accor- ding to a calculalion of EBERMAYER (1885) a wood of 1 hectare stores up annually 3,000 kg. of carbon, which corresponds to 11,000 kg. of carbon dioxide. Taking the assimilation-period proper as 41 months, there is accordingly produced in 3 months 3. 11,000 = 7,300 kg. CO,. Of this quantity, the ground furnishes/ 4360 — about 604, but it is to be noted that part of the carbon dioxide of the ground is formed by the rotting of vegetable remains of undergrowth. 6. The assimilatien in the forest and on the shore. We are now in a posilion to survey the natural conditions of assimilation under which herbaceous forest- and sun-plants live: The former are subject to a carbon dioxide pressure which varies with different meteorvlogical and edaphic factors, but which during the period of vegetation is always higher than the normal. The curves show that the assimilation then becomes more intensive than wilh normal CO, supply, and this is so even with low in- tensilies of light. Under favourable conditions the CO, percentage in the air of the forest rises up to twice the amount and more, and the assimilation is then assisted in about the same proportion. Thus the higher CO, pressure in the forest compensates to a cer- tain extent the lower light-intensity there prevailing. In a Stellaria nemorum-Oxalis-associalion in the darker parts of the forest there prevails on sunny days an average light-intensity of 7; (see p. 58). With a CO, concentration of 0.57. mg. per litre this gives for Oxalis an intensity of assimilation of about 0 mg "50 SEND USE i; i ; per 50 cm.", al 18", and for 1 hour. But since the CO, pressure is in reality about 404 higher (see p. 71), the actual assimilation according to fig. 5, becomes about 0.65 mg. And at more favour- able moments it runs up to 1 mg. and over. In Stellaria the in crease is not quite so great. NE < 4 » a Vu CA Fö V N & Fö .” g Photo, the author Fig. 7. Vegetation of Osxalis Acetosella at the southern side of a beech in tht Ulagap-bog. What this involves for the forest-vegetation in its entirety is obvious. The bigher CO, pressure is certainly an important con- dition for the existence of the shade-plants under less favourable conditions of light. The shade flora however stands in many places on the limit of the minimum of existence, and therefore depends on certain climatic conditions to a much greater extent than the sun flora. Windy and dry summers have an unfavour- able effect by diminishing the available supplies of CO,: during rainy summers on the other hand the supply of light sinks, so that the shade-plants die much more quickly than would otherwise 76 be the case. A wet summer is as a rule followed by ån early autumn (from the point of view of the forest vegetation). On the other hand the production of CO, is more abundant during a wet summer, Compensation for the smaller amount of light is afforded in thick and dark woods by the there prevailing maximum CO, concentration in the air. To make an estimate of the daily production of ecarbohydrates in the shade-plants proves very difficult, on account of the strong variations in the light-intensity and available supply of carbon dioxide. A calculation can only be based upon continuous obser- vations of the light and the CO; concentration in the habitats of the plants, and these observations I have not yet been able to make. I shall therefore at present limit myself to an approximate estimate of the necessary minimum conditions. The eslimations given in the present paper concern the relative intensity of assimilation, which is somewhat lower than the actual intensity, on account of the continuous respiration. Ecologically however it is just this relative intensity that is of interest. The point where respiration and assimilation counterbalance each other is the point where the curve cuts the abscissa. With normal CO, percentage this point of equilibrium lies at light-intensity +3y to 1 sto With higher light-intensity the assimilation gives a positive result, with lower light-intensitly the respiration dominates and the leafs funds of carbohydrates are diminished. Owing to the higher CO, tension prevailing in the forest, the point of equilibrium should probably be pushed back to a light-intensity of about 31;. — This relatively low intensity however does not denote the actual minimum of existence. Forin the nocturnal respiration carbon dioxide is lost. The shade-plants examined have the following intensity of respi- ration, calculated per 50 cm”, 188 and I HOur Oxalis Acetosella 0.30 mg. , Melandrium rubrum 0.29 > Stellaria nemorum 0.32 >» " The value obtained by BOYSEN-JENSEN (1918, p. 249) for the point of equilibrium in Oxalis, viz. 0.2 (Bunsen units X 100), corresponding to ahout +1; according to 95 my scale, seems to me somewhat too low. The value is probably to be explained | by the fact that with BOYSEN-JENSEN's method some CO, is always lost in the absorption, so that e. g. the respiration values must turn out too low. A per. fectly exact calculation of the position of the point of equilibrium is naturally | rendered more difficult by the heterogeneity of the material, whatever be the method employed. -” Assuming that during half the twenty-four hours the shade- plants are not able to assimilate to any appreciable extent, Oxalis Acetosella, for example, will lose every 24 hours about 12>x 0. Blermg.: CO: per 50; cm.? at 18. In order that a real balance mav be reached this loss must be made up during the day, which, with a CO, percentage of 0.ss mg. per litre and at 18", takes place at an average lightintensity of 3;, and this therefore denotes the absolute point of equilibrium. If to this be added the loss in respiration through non-assimilating parts (root-system, leaf-stalks, etc.) and the necessary increase of the dry weight for growth and propagation, it will be seen that the shade- plants must in reality have access to not inconsiderably greater quan- tities of light than y';, and hence it is easy to understand the impor- tance of the patches of direct sunlight in the forest (cp. p. 58). Assuming for the sun-illuminated patches an average intensity of about 3, which should probably agree pretty nearly wilh the reality, the intensity of assimilation for Stellaria with a supply of CO, of 0.33 mg. per litre of air proved to be about 1.s mg., and for Ozxalis about 2.6 mg., per 50 cm.” for 1 hour at 189 C. From these figures it can be calculated how great is the increase per cent in the dry weight of the leaf, when it is illuminated by direct sunlight. In an Oxalis plant with a leaf-surface of 50 square centimetres I found the dry weight to be 252 mg. (including leaf-stalks and rhizomes). If the length of the period of assimilation is taken to be 41 months, there will therefore be required for the building up of this plant an excess of about 2 mg. dry substance per day. During 1 hour's illumination with direct sunlight the increase in weight, calculated as carbohydrate, reaches 1.s mg. The respira- tion of the non-assimilating parts should also be taken into con- sideration. We therefore find that little more than one hour's direct illumination of an Oxalis plant is sufficient to maintain the most necessary growth, even if the light-intensity during the other hours of the day is only sz; (cp. above). In Melandrium the dry weight of the leaves per 50 cm.” surface is about 1.s times greater than in Oxdlis. The need of light must therefore be greater. The nearer to the soil the forest-plants grow, the higher will be the CO, concentration at their disposal. Ovxalis, which is one of the most pronounced of shade-plants, has all its leaves at but a little distance from the ground which it covers like a carpet (lig. 7). (8 Still more favourably placed in regard to the CO, supply are the mosses pressed into the ground, the liver-mosses, and the algae. Probably they thus obtain compensation for the very weak light. The following example will show with what inceredibly small quantlilies of light certain mosses are able to manage. u At Hofs Hallar there is a narrow cave, about 10 metres deep, with a gently sloping bottom. Right at the back of this were found quile numerous specimens of Schizostega. They stood under a light-intensity of sl!,; at a maximum, and only during a short 5530 Photo, the author. Fig. S. An association of ferns and Majanthemwm bifolium in the Kapellhamn-bog. time on sunny days could they enjoy even so much light. The atmosphere of the cave was probably very rich in CO;. HK The assimilation values used in the calculation of the ecological light-minimum of the shade-plants apply to a temperature of 18? C. At a higher or lower temperature the intensily of assimilation is increased or diminished respectively, but since the respiration also | shows a similar dependence upon the temperature, the ecological light-minimum is probably not appreciably altered by changes of temperature. 79 According to WILLSTÄTTER and STOLL (1918, p. 221), the assi- milation with a fall of temperature seems to be relatively favoured in comparison wilh the respiration, this being due to the fact that the primary CO, absorplion of the leaf-substance diminishes with a rise in temperalure. Possibly this is one of the reasons why the temperature-coefficient for the assimilation is lower than for the respiration and for simple chemical processes (see Brown and HeEisE 1917, WILLSTÄTTER and STtoLL 1918, p. 156). Ecologically the relatively low temperature-coefficient for the assimilalion means that the plants are able to assimilate to a considerable exlent even at a rather low temperature. The conditions of temperature in the forest and on the open shore on Hallands Väderö have been thermographically compared for a number of summers. For the shore the thermograph was placed either out on an islet along a face of rock looking east and. was protected against direct sunlight (in 1917), or else in the open on a cliff-lop (in 1918). The thermograph used for the forest had its place in 1917 in one of the alder-stumps in the so-called »inner» Ulagap Bog, and therefore not in a specially protected spot. In 1918 it was placed on ihe ground in Kapellhamn Bog, half underneath the uplurned root of a fallen mountain-ash, and was therefore entirely protected against sun and wind. I give below only the average maximum and minimum figures for part of the summers 1917—1918. The conditions of temperature will be discussed in greater delail in another connexion. Average figures and average times for maximum and minimum temperatures in the forest and on the shore | Forest Shore Month = == —] | min. time max. time min, time || max. time — OCR July 1917 13.0913.20 a. m.|| 20 59/2.35 p. m.] 14.39/4.35 a. m.|| 22.5"112.35 p. mi August 1917) 14.42] 2. a. m.|| 20.79] 2 ps m. | 15.2]445 a. mj 5 a dp (ER AR mA feg fl — June 1918 | | | Lå € -4 4 0 - 2 | KATE 13.3] 2.30 p. ä 9.9 | 5. a. m. ||20.4"]1.25 p. mi | I Ha 1: 00) 5 a. m. | 14.891 3.25 p. m. | 12.17|4.45 a. mil 21.4712.235 p. m- 530 The table shows that the forest has a more even temperature than the shore, and that the variations in temperature, especially in the forest near the ground, are small. This agrees with the experience of other investigators. The thermograph of 1917 gave the temperature for upper and more exposed parts of the forest, near the sea. The thermograph of 1918 marked the temperature in the undergrowth in a shaded place, and probably the values obtained may be regarded as characteristic of the surface of the ground. It is therefore these figures that in the present connexion interest us more closely. The summer of 1918 was cold and wet, and the low temperatures near the ground in the forest are therefore not surprising. Maxima by the shore are evidently to be associated with the heating in- fluence of the direct rays of sunlight on the ground. That the minima by the shore do not prove lower than in the forest is very probably due to the moderating influence of the sea. A consequence of this is also that the minima do not appear until between 4 and 5 in the morning. In the more open parts of the forest, as the estimations for the year 1917 show, the minimum values are reached one or two hours earlier. Near the sheltered ground in the forest, on the other hand, minimum values appear at the same time as on the shore, or even a little later (see the averages for 1918). It is a general characteristic of the forest that maxima do not appear until 1—2 hours later in the afternoon than on the shore. The conditions of temperature in the forest are therefore evidently not specially favourable to the balance of carbohydrates. The relatively high night-temperature favours the respiration, while the relatively low day-temperature lessens the assimilation. The late appearance of maximum temperature 2—3 hours after maximum light is also unfavourable. ; In other respects, however, the temperature of the forest offers advantages which indirectly favour the assimilation. The risk of the overheating of the tissues and of great losses by transpiration : is excluded. The Jeaves of the shade-plants are also adapted to relatively high humidity of the atmosphere and regular conditions of temperature: they are large and thin, and therefore the chloro- phyll is exposed to direct illumination in a much higher degree than is the case with the thick leaves of the sun-plants. Thanks to this and to the higher percentage of chlorophyll (see LUBIMENKO : 51 1908, WILLSTÄTTER and STOLL 1918, p. 118), the shade-leaves are able to absorb and utilise the greatest possible proportion of the light available. The relatively low and constant ground-temperalure in the forest should also help to bring it about that the sunbeams which pene- trate in palches do not succeed in causing too great heating, wilh consequent lessening of the relative dampness of the air. The strong light of the sun-illuminated patches is utilised in the assimilation, since the stomata are not closed, as I have ascertained by infiltration experiments. i In the case of Oxalis the stomata are opened even in the direct sunlight, and return to their half-elosed condition in the diffuse light. On a sunny patch under alders and ferns a lighl-intensity of 7; was measured (Oct. 4), and in another place the intensity was 1—1. The stomata, except in older leaves, were completely open. In shady patches they were half- or three parts closed. In a bed of Oxalis at the foot of a powerful alder the leaves on the sunny side showed immediate infiltration with xylol. On the shady side the infiltration proceeded much more slowly, or did not take place at all. The opening and closing of Oxalis stomata takes a time of 3—1 hour, and they therefore remain open for a while after the sunny patch has passed by. Only in very strong and continuous sun- illumination, in more open places in the forest, does the opposite reaction apply, when the stomata close again. This is probably due to the losses by transpiration, since the leaves hang down and in other respects show signs of relaxing. — In Viola palustris also I have observed fully open stomata in the sun-illuminated patches. Here however the stomata were fully open even in the shade. Fully open stomata of course ha e a highly favourable effect upon the supply of CO, to the assimilating cells, and from the observations given the conclusion may be drawn that the shade- plants fully utilise the opportunities for increased assimilation offered by the combination of direct sunlight and high CO, concentralion. The temporarily increased temperature of the leaf is also a not unimportant factor here. From the curves in fig. 2 and from the table on p 56 it will be seen that the assimilating-power of Oxalis is about 50 & greater than in the other shade-plants with normal CO, pressure and strong light, i. e. when the carbon dioxide acts as the limiting factor. 6. — Svensk Botanisk Tidskrift 1921. 82 Even at raised CO, tension Oxalis maintains its advantage. . With a CO, percentage in the forest of 0.ss mg. per litre and 3 light, Ozxalis assimilates about 27 Z more intensively than Stellaria nemorum. With weaker light (;4;) the assimilation in the air of the forest seems to be about the same for the different species. The circumstance mentioned may perhaps help to explain the extreme shyness of Oxalis in regard to the light. Of the shade- plants examined Oxalis is certainly the one that can live under the weakest light. Since the greater assimilaling-power of this plant chiefly makes itself felt in stronger light, there seems to lie herein some evidence for the theory advanced by me that the flashes of direct sunlight falling on the ground are of dominating importance for the life of the under-vegetation. sö + In the sun-plants the strong rise in temperature induced by the constantly active sunlight involves several disadvantages, the chief of which is the greatly increased transpiration. Often the sun-plants lose in the middle of the day so much water that the stomata are closed, and the assimilation is thus greatly impeded or ceases alto- gether (see THoDAY 1910, pp. 443 ff.). If the temperature rises above the optimum point, which, espe- cially in the case of low-growing species, may easily occur, the velocily of assimilation is diminished. Another circumstance to be noted in regard to the sun-plants is the accumulation of assimi- lation-products, which with continuously favourable conditions of assimilation may reach such a degree as to arrest the assimilating process. It may therefore happen that the daily production of carbo- hydrates, calculated on the basis of short assimilation-experiments, turns out to be higher than is indicated by the estimaltions of dry weight (see LUBIMENKO 19038). | In the forest the light is the factor which most sharply limits the assimilalion; in the case of the sun-plants it is the carbon dioxide. The roselte plants and the creeping herbs, however, are probably relatively favoured, since, coming as they do into imme- diate contact with the ground, they are able to utilise the carbon dioxide produced by it (cp. p. 68). The nature of the soil here plays a great part, and the luxuriant vegetation of soil which con- tains an abundance of organic substances (e. g. manure) is certainly 53 to be ascribed in part to the formation of carbon dioxide. Accor- ding to the researches of BORNEMANN (1920) the CO, concentration over manured ground may rise consider rably above the normal. By the sea-shore the seaweed cast up acts as natural manure., Especially when the beds of seaweed on low- lying and protected shores decompose into mud are enormous quantilies of CO, deve- loped. The figures given on p. 68 show that the C OS produc tion of Photo, the author. Fig 9. The vegetation on the fucoid mud on the shore. The plants are Nasturtium palustre, Rumex maritimus, Rammceulus sceleratus and Bidens tripartita. the decomposed seaweed considerably exceeds that of the best forest- mould. The luxuriant vegetation on the damp beds of seaweed and mud is doubtless partly due to this fact. The wind naturally prevents the occurrence of very great CO, tension in the air, but since prostrate forms predominate in the shore-vegetation, and espe- cially in the seaweed, a part of the upward-diffusing carbon dioxide must naturally succeed in being absorbed through the stomalta of the under sides of the leaves. These prostrate shore-plants are therefore 34 favoured both in regard to light and to carbon dioxide. Fig. 9 gives an idea of the vegetation of the damp seaweed-beds. The ' intensity ot respiration is somewhat greater in Nasturtium than in the forest-plants examined! In the latter it amounted to about 0.3 mg., in Nasturtium it is 0.47 mg. per 50 cm.?, 18”, and 1 hour (average from 4 estimalions). This value seems to be somewhat lower than for olher sun-plants (Helianthus 0.7 mg., according to BLACKMAN; Cp. BOYSEN-JENSEN 1918, p. 242). In olher shore-plants I have found much higher respiration- values. Thus Aster Tripolium in the height of summer at about 289 C. breathes out 1.5 mg. CO, per 50 cm.? per hour. The intensity of the respiralion depends upon the conditions of nourishment, and my relalively low values for Nasturtium may perhaps be due to the fact that the experiment was carried out at the beginning of October, upon plants which had stood under less than normal light. On sunny days the shore-plants live under light-intensities which during the different hours of the day amount to the following values (taken June 25—27, 1920/;: va. Mm. AA Mm: od A.M CSO SD VID 8 PM 2 PÅ ONDA I 50 To d 3 Since respiration and assimilation in Naslturtium counterbalance each other at about 7; light (see fig. 3), pure losses by respiration only come into question for a shorter portion of the night. No completely reliable calculation of the extent of the daily production of carbo-hydrates can be arrived at in regard 1o the seaweed ve- getation from the above figures. For the CO, concentration actually affecting the leaf is very dilficult to estimate, and so also is the temperalure of the leaf. , An equilibrium between respiration and assimilation is reached " Several earlier investigators have proved that the shade-plants have lower in- tensities of respiration than the sun-plants (see e. g. JLAMARTIERE 1892, AD. MEYER 1892, HESSELMAN 1904, p. 400). ? These values can only be regarded as approximate. A similar series for Denmark has been given hy PBOYSENeJENSEN (1918, p. 234). As I have not fixed my unit of light in any of the usual scales, my light-values are not exactly com- parable with those of any other investigator. However, the differences in the in- tensity of the maximum light of heaven become great only if two places lie on very different degrees of latitude or at different heights above sea-level. | : | | | | | | | | Sö in Nasturtium palustre, as has been said, at about $, light. In Atri- plex the point of equilibrium seems to be already reached at about 7, light (see table XID. In the sun-plant Sinapis alba, examined by BOoYSEN-JENSEN (1918), the point of equilibrium seems to lie at sy light, in the apple-leaves examined by STÅLFELT (1920) at +, light. The sun-plants therefore scem quite generally to have their lighl-minimum 2—4 times higher than the shade-plants (cp. p. 76), which partly explains why they cannot bear deeper shade. SUMMARY. The object in view has been to ascertain the intensity of assi- milation in certain typical forest-plants, viz. Oxalis Acetosella, Stel- laria nemorum, Melandrium rubrum, and Circea alpina, under diffe- rent lights and supplies of CO,, and at the same time to examine the conditions of light, the CO, conce tration, and the temperalure of the habitats, in order to arrive at an idea of the production of organic substance under the natural conditions. In addition to the forest-plants, a typical shore-plant, Nasturtium palustre, was also more closely examined. The estimations of the assimilalion were carried out by means of a new apparatus constructed for ecological use. The principle of this apparatus is that the assimilation-chamber also conslitutes an absorplion-vessel for the carbon dioxide, which is estimated over a baryta solution with a wide surface. The same apparalus was used for the estimation of the respiration and of the carbon dioxide of the air. For purposes of comparison the usual method with an air-current and absorplion in a PETTENKOFER lube was also employed. — In the estimations of the assimilation the following results were obtained: — 1. With a variation of the light-intensity and with normal CO, percentage in the air (0.s7 mg. per litre), curves of the BLACKMAN type were obtained for all the shade-plants. With light up to MET the assimilation seems to be more or less proportional to the in- tensity of light. Above 7, light no further rise took place. For Nasturtium a curve of a more logarithmic pattern was ob- tained. 2. With constant light the assimilation rises wilh the CO, supply up to a certain height, which is determined by the light intensity. 86 In Nasturtium and Viola tricolor at > light and in Oxalis and Me- landrium at 3, light an approximate direct proportionality was ob- tained between the CO, concentration and the intensily of assi- milation. In olher cases the assimilation rose more slowly than the CO, concentralion. 3. An increase of the CO, absorption with abnormally high CO, concentration in the air was observed even with small quantilies of light (75). From this fact it may be concluded that the light and the carbon dioxide mutually affect each other's influence as a controlling factor. — The examination of the natural conditions gave the following results: — 4. The CO, production of the ground during the period of ve- getation atlains considerable values. It is least for sandy soil, great- est in the mould of beech-woods. Very abundant CO, production goes on in rotting beds of seaweed. - 5. In the forest, on account of the CO, production of the ground, the air is rich in carbon dioxide, especially nearest the ground, where herbaceous plants live. The CO, percentage may here rise to more than twice the normal. This increased supply of CO, is an important condilion for the existence of the shade-flora. 6. The supply of light in the forest varies extremely, owing to the passage of the sunlight through the 1ree-tops. Patches of direct sunlight fall from time to time upon the ground, and this fact is of importance for the assimilation of the forest-plants. 7. The conditions of temperature prevailing in the forest, as well as the moisture and the protection from wind, are favourable to an anatomical leaf-structure such as allows of the utilisation of the light to the fullest possible extent. 8. The intensity of respir.tion is lower in the shade-plants than in Na:-turtium and other sun-plants. An equilibrium between re- spiralion and assimilation is reached in the case of the shade-plants at sl, —ila light, wilh. normal air. In order that the daily assi- milation may compensate the respiration of ihe night-time there is required at 18? an average illumination of 3; light. In ordér that the growth of the vegelation may be maintained there is further required, in the case of Oxalis, a minimum daily illumination of for example + light for somewhat more than 1 hour. '9.. Among the' shade-plants Oxalis has the greatest maximum 87 assimilating-power. This fact in part explains why Oxalis in Na- ture can support on the average the lowest light-intensily. 10. In Nasturtium, Atriplex, and other sun-plants, in normal air, an equilibrium between respiration and assimilation is reached at 2—g, light. REFERENCES. BLACKMAN, F. F., 1905. Annals of Botany. Vol. 19. p. 281. —»—, and MATTHAEI, 1905. Proceedings of the Royal Society. London. Vol.:76. B, p. 402, —»—, and SMITH, 1911. Proceedings of the Royal Society. London. Vol. 83. B, p. 389. BORNEMANN, F., 1920. Kohlensäure und Pflanzenwachstum. BOYSEN-JENSEN, P., 1918. Botanisk Tidsskrift. Vol. 36, p. 219. BROWN and ESCOMBE, 1902. Proceedings of the Royal Society. London. NOSZ0OEBI Po 397. —»—, 1905. Proceedings of the Royal Society. London. Vol. 76 B, p. 29. BROWN and HEISE, 1917. The Philippine Journal « f Science. Vol. 12 C, p. 1. CZAPRE CER, 1913: Biochemie der Pflanzen. 2: Aull. DORNo, C., 1919. Physik der Sonnen- und Himmelsstrahlung. EBERMAYER, E., 1885. Die Beschaffenheit der Waldluft. Akad. Sitzber. Mänchen, p. 299. GILTAY, E., 1898. Ann. d. Jardin. Buitenzorg. Vol. 15, p. 43. GODLEWSKI, 1872. Arbeiten aus dem botanischen Institut. Wuärzburg Molte pr 348: HENRICI, M., 1918. Verhandl. d. naturforsch Gesellsch. in Basel. Vol. 30, p. 43. HESSELMAN, H., 1904. Beih. z. botan. Centralblatt. Vol. 17, p. 311. KREUSLER, 1885. Landwirtschaftliche Jahrbächer. Vol. 14, p. 913. LAMARTIEKE, G. DE, 1892. Revue générale de botanique. Vol. 4. LETTS and BLAKE, 1900. Scientific proceedings. Royal Dublin Society. NEFSSvol:r9, Ip: 107. LUBIMENKO, 1905. Revue générale de botanique. Vol. 17, p. 381. —>—, 1907. Comptes rendus. Paris. Vol. 145, p. 1347. —»—, 1908. Revue générale de botanique. Vol. 20, p. 162. MATTHAEI, G., 1905. Philosophical transactions. London. Vol. 197 B, (DE Mc LEAN, R. C., 1919. The Journal of Ecology. Vol. VII, p. 5. MAYER, AÅD., 1892. Landwirtsch. Versuchsstationen. Vol. 40, p. 203. PANTANELLI, E., 1903. Jahrb. f. wissenschaftl. Botanik. Vol. 39, p. 167. PFEFFER, W., 1871. Arbeiten des botanischen Instituts in Wärzburg NOHSNpT REINAU, E., 1920. Kohlensäure und Pflanzen. 38 STÅLFELT, M. G., 1920. Pomologisk Årsskrift, p. 125. THoDAY, D., 1910. Proceedings of the Royal Society. London. Vol. 82 B; pp: f21. TREBOUX, O., 1903: Flora. Völ. 92, p. 49; WARBURG, O., 1919. Biochemische Zeitschrift. Vol. 100, p. 230. Wkris, FR., 1903. Comptes rendus. Paris. Vol. 137, p. 801. WiESNER, J. 1907. Der Lichtgenuss der Pflanzen. WILLSTÄTTER und STOLL, 1913. Untersuchungen äber Chlorophyll. ——, 1918. Untersuchungen äber die Assimilation der Kohlensäure. APPENDIX. Details of the most important experiments are given below. In order to save space, the results have been combined in a single average figure in certain places where several experiments were undertaken under similar conditions. Further, in two or three places in Tables VII and XI a reduction of the result to average light- intensity has been carried out. The average concentration of the carbon dioxide in the assimilation-chamber has been calculated from the initial and final values. In the correction of the values in Tables I; IV, VIII, IX; and XitorarCcOR pereentageron 1bprmg: per 3 litres (0.57 mg. per lilre) it has been assumed that direct pro- portionality prevails between assimilation and CO, concentralion. In the correction of the values 10 a temperature of 1891 have used the coefficient 1.ss derived from the curve of MATTHAEI (1905), which has been found to agree quite well with my results. Sv Table I. Stellaria nemorum. The influence of varying intensities of light at normal CO, content of the air, vmVvoaa X X YO DD NN K N | In AQ E5L:0o Time Femme INOBe | = =S IC a Aabsor-|z a a Nr lof experi- AR pera- PE - Zz SÅ 3 rör lh . "åe 2. > Intensity ment AE ture Få 25 | = = o : leaf, in mg 7 BS .& of light] INEBEE sk 2 Eg VET kad 3 I - | TrAROrErs) 7.8 | 19.20 — Öl005 1-1 0s48" | 049 0 Sa KLAR 9:93 | 18.88 — 0.00 AE SET FE ST MR STIKSOKmin. | 281 | 188 762 0.64 0.00 0.00 | 1:140 4160 > 8.5 1807 1766 0.56 0.07 0.40 1:61 | SNOOK 25.5. IG? 761 0.58 | 0.44 0.89 | 1:45 GEORG 23:3 | 190 761 0.58 0.46 1.03 1:38 460 9.2 | 209 768 0.62 (USE TTR Br fä ör 60 7.8 199 > OA 0.22 | 1.28 1:24 9160 > 95162 > 0.62 | 0.26 | 1.55), 112200 10 160 > HÖ IN 712 0.62 | 0.29 | ; NK VR Lil KGOROE diar. 16.80 766 0.61 (0 ER ET RS CN 12 160 > ÖST I 764 0.59 0.31 1.78 178 131 1140 > | 31.9 | 19.52 = 0.56 2.49 | fisa | 1 14 | 60 >» irort KL6S 766 (sad 0.31 1.53 1:53 151000 > il | NT > 0.62 0.18 1001, ÅSE 16 |60 > 10.9 | 16.59 764 0.59 0.24 favo la fra EL 600 753 | RY 766 0.56 0.18 1:80. | Da 18—22| 60 > 39 = 0.67 0.32 1.76 | 1:3 | ! In this experiment streaming air and a PETTENKOFER absorption tube were used. Table II. Stellaria nemorum. The influence of varying CO, supply at a light intensity of about 1:4. | en [=] O / Atmos= | Sas EV | EE [iller ImOsr: | CE RNe OO aha (SR al : of the phberie » IB so «SE | Intensity Nr Time . | pera- Te” Ibed by thel =. 23 : leaf in pressure [RF 3 35 BA | : 53 EB 3 | of light ture |: I” 5 2 lleaf, in mg 0: 0 em? in mm. RE) Bris | | "0 = | li | (> OR | &Å VR RE | —] -?.7 — —— ww | | | a Klin. | 31.7 | 19.58 = 0 [NTESlorer (SRS 2.40 1':5 2 60 >» Ior | 1825 VO 4:01 0.55 | 2.29 1:73.6 2) 60 >» 1356-182 > | 4.15 0.64 | 2.35 1:58 4 60 >» if3sa ISr OLA NATRR 1.34 3.15 1:4 5 60 >» SKÖR > | 5Hua6s hh OSV 3.26 1:3.7 6 647 35 106 | 202 » 6.69 0.92 3.61 1:35 Zz 65 9.8 | 17.5 » | 9.12 1.08 5.28 PA INST 65T Skor RES EE 13.67 0.95 5.08 Pda 90 Stellaria nemorum. The influence of varying CO, supply at light-intensities of 3z and ca. 1. Nr Time 1 | 60 min. 2 60 >» 3 60 > | 4 | 63 min. 3 60 > 6 86 >» 7 (SS S 60 > Table III. | | Atmos- Fe | pheric in/ SK pressure | ROTA nerna | I 761 17? 764 18:50 » [ISS 761 TS » (000 762 | 209 > Se 764 Table IV. Su ur "Tag me qa 241 Jo 1u21U02 020 UPN ou förd - 4.94 9.43 4,94 487 10.20 10.69 12.87 3 AO EO CO, absor- =O Dz bed by thel 2 ÅR 3 = leaf, inmg.| = 2 73 Sö SES 0.68 | 1.18 0,84 2.34 1:34 3.82 0.40 0.72 0.42 0.82 1.65 1:87 1.50 2.10 0.57 INC Oxalis Acetosella. Intensity of light The influence of varying intensities of light with normal CO,-content of the air. | FR Tem- | Atmos- Nr Time leat ön) Perra | pheric | cm ture | pressure | NR 05-16 Hours) 15:77 | 180 = 192 min. | 75.6 | 23C 762 260 | 20.3, | 187 759 SN GORE EE 28:00] LSS » ROLE 17 LS 765 6—7 164 > BEAN a » ör: AR IR Kol > 9—10160 > 8.3 4 MSB rRGA IL: 2160] (FE I ör 772 | sad I1te 943 Jo 2u21u02 209 0.00 = an Do 0.56 0.56 0.58 0.53 0.53 0.64 0.62 CO, absor- bed by the leaf, in mg Sv ur "inoq I 19d 22202 209 Fu 290 19d '9 o8I 19d gzgw2 0c 19d poqaosqe 300 Intensity of light | 21 Table V. Oxalis Acetosella. Influence of varying CO, supply at light intensity RE ; q [er] 3 an Jäs j Åres : T5ski IERSOÖO of 6 Tem- LSE : 3 £ [CO,ahsor.| 5 SR I ity Nr Time Ieaf jn| Per 18 - E2>E5 bed by thel 7 23 ntensity| eaf ID| ture | PreSSuUTe [NR I 3 A TT SES Nr of light | cm? in mm. källa = OR ARN a FE p35: mn nn 121110 60 min.| 14.4.|-18? 764 3.04 0.82 | 2.89 1:5 3—4 | 60 > (ELI OAS 762 3 62 0.90 2.92 154 id 60 >» NSkG | IR 766 5.29 0.99 3.64 — |1:4—1:3.2] 8 60 > Alga I 762 AT TALE Jä 1:00] 0 vr | 10.8 :| 189 | 766 6.82 0.90 | 418. "| Åid bl 05 SM LIGE 766 8.74 0.68 FT NG fERR 14.a | 199 | + 767 9.25 fisa) Sar Ul Ae | | | SE K6Oökmin. || 2.6. | 182 764 6.03 | 0.81 5.38 154 TÅ 14 | 60 >» OS EL > 6.31 1.10 5.63 1:4 15 60 >» SANKT 766 6.38 0.90 6.02 1:4 16-11-60 > 8.5 | 16.59 > 7.19 1.03 6.77 1:36 | Table VI. Oxalis Acetosella. Influence of varying CO, supply at light intensity 3, (electriclight). So Fas al (IR=) | ee & | SE -0-- AN Area Atmos- 2-0 0 NES Ver NE Time of the pheric BES 5 becbad 3 & oo |Intensity . rr +” eb é 5.5 ey ' an ture ANN SEAN S [sag inmg/ 52 ARSA BEUNAA | . = =" | | E = = e | 1 80 min.| 9.0 | 18! — 3.30 0.44 ÖrkA 1:20 2HaLNG0L.a 10.2 | 162 = 3.38 | 0.37 2.10 > AMA 10.2 Ila — 4.07 | 0.51 2.65 > 3 1207-35 4.8 18! | -— 519 1 ONS 3.86 > 4, 60 > 3.2 16.5? | — H800 ”IKLOTAR 4.17 > IR | 1050, | 162 — 6:01 J 2519 D.47 » 92 Table VII. Oxalis Acetosella. Influence of varying CO,supply at light intensity ca. 34. | | e i HR | 2 2 S | Area | m Atmos- DR LA 3 v Nr räme of the 2 | pheric | = 228 bed A RZ Intensity deaf a ture | Pressure SS leat gama 3 of light | cm? | | In mm. jet ss 2 => CN = (a CE) S | 1 S4 min.| 22:93 | Lz 759 3.10 0.62 1.03 1:42 2 67 > Sur 20:5e 761 3.74 0.84 1.18 1:40 3 66 > 200 LA > Alt 0.26 0.96 1:40 4 65 AR a 767 4.23 0.24 1.02 130 5 1150 9.3 | 18? 766 4.13 0.66 1.42 1:40 6 60 > 18.2 | 18.30 764 2.00 0.62 1.01 1:40 i 65 > a RR EE 5.88 0.37 1.18 1:41 8 BOREN 10:38 766 6.16 0.31 1.58 1:40 9 GÖRFSST I oRE 205 SG 6.58 1.32 1.82 1:40 10 60 > Väs LSE 767 6.64 0.44 1.71 1:40 it 76 oo» 28.9 | 21.39 761 7.00 1.14 1.56 1:40 il Zz Ds Ng 762 7.69 0.81 1.57 1:40 13 FÖRRE RITORNVG 7.19 0.39 1.74 1:34 Kr S60E a 20.4 | 2.50 764 di 1] I OR 1.64 1:42 15 NO RS » 105665 | Orea 1.15 AD 16 60 > 2:90 LO 767 10.31 0.68 2547 sl sg TO a NART SEA 759 11.55 0.75 1.32 1:40 18 ÖKKL 210 LZS » 13.95 0.59 1.50 1:40 Table VIII. Melandrium rubrum. Area Atmos 3 ; S Sö g $ Nr Time |9f the a oa pheric - BS bad - xo Intensity leaf = ture | Pressure B 5.2 Ileatta mel EG Zz | of light | em? | in mm. | E28 Ge ; o& å | LENA Bie SD | FE 3 cc 1 | 60 min.| 40.v |189-199 — 0.00 —=— 025 | — 0.81 | 0 21240 AMS — 0.00 — 0.68 | — 0.21 | 0 a RE 152 NT6RE 768 (1.70)! 0.22 0:33 UP TES 4" 11560: 3 90.0 | 16.89 = (1.70) Ilorte 0.96 | 1:15? 5 18 5 | 90.0 170 765. | (040) . il RR ET db Na ak "In experiments 3—8 the results were corrected with regard to the mean CO, content of the assimilation chamber. The real values are not brought into the In no. 8, for example, the CO, conc. at the beginning was 3.3 mg. table. Table VIII. Melandrium rubrum. 93 ao = & dd Area fsm Atmos- N- CO. at HA v Ba JA ad ov Ahs0r:| 5 - NN Nr Time le pera- PLUSNg I Fö bed by hej" ES Intensity| i är pressure LBB lekt ön rel RS | OM IAAE cm? in mm. BEG Sr Ars mer) Fe «1 "Be ERES | Ar | : 08 HM 1» | 6—7 | 53 min.| 36.5| 17.59 765 (1.70) 0.61 1.60 1210 8 FÖL 69.6 | 20.59 — (1.70) J.12 1.60 18 9: I 60 > 90.0 | 172 766 (1.70) 1.28 1.43 1:6 Or 6 CE 10159) 18.52 » (1.70) 1.10 1.65 1:1 FEN 48 4 | 182 768 (1.70) 4.29 1.72 1: ER EE |A Serra TINA nt dENNN $04 0 JR BE [ ar LER) BIE HR Lä 12 | 60 min.) 31.4 | 18,59 769 2.64 0.62 | 0.98 1:34 13 60 >» SLE ETEN » 2.94 0.95 | 1.21 Ga 14 60 > DAB, ISS » 3.96 0.66 1.34 1:34 16 | 30 > 964 | 199 = 4.94 1.65 1.60 1:30 16 | 60 > VS RR > 5.86 0.68 1.60 1:30 | | ilgd 90 > 24.6 | TT » 6.44 0.81 TA 1:30 ? In this experiment streaming air and a PETTENKOFER tube were used. Table IX. Circea alpina, SR IPGEGE | Area Tem- | Atmos- | 5 > : e CO, absor-) 2-5 35 os | NE | Time” |, the heric | 5 33 |bed by the| pe se & | Mtensityl f ime leaf in| Per& | Pheric Beda Dy BESS: | of light | . | ture | pressure |&w EB. 32 leaf, in mgl 3.3 3 »3 | Rd HET CIPCES | 1 1100 -min.| 25.5 | 199 763 2.50 0.41 0.30 1:90 2) 70 > HO 24 — 0.72 0.14 0.51 1: 45! 2 FRASER SEM — 1.2 0.44 laga NS 4 180 >» Sig 207 — 1.48 0.75 0.22 | 1:20 FOS 59.8 | 209 = 2:30 2.44 1.26 1:15 6 1108 > 408 KL = 1.94 3.01 1680 14 1310 IGN 42.45 | 192 — 1.70 3.80 1.68 OR ER SR TÖM RE — 1.24 1.12 1.28 vn ! These experiments took place in the forest. ? Experiment with streaming air and a PETTENKOFER tube. 94 Table X. Nasturtium palustre. The influence of varying intensities of light at normal CO, content of the air. FE SO | | ” Lok se =) a Tem- | EG S z +! ICO, absor- Nr Time = KAP pera- | PACK Brass bedibysthe eaf ip pressure DEN Å Fa (kur | sö 5e leaf, in mg em 10 mm. OS = = 2 ee = 4 > =? 1 |12 hours! 941 | 189 = 0.0 =E 2012 rn Ga 180 | — 0.0 — 0.58 200 RAN Far KR Fe TE 0.0 =="0:97 6 Ja IE ÖlSENELSC NN — 0.0 = 0.84 VA iGO mina EL9 | TSL | = 0.62 0.15 8 160 > 8:6-) 199 1 — 761 0.65 0.04 9 190 > TOT 70 SS 0.58 0.37 10 160 » 1080) LOL 761 0.65 0.37 TNIGOL ar CI 10:81 178 758 0.58 0.24 12 MOR SJ NS IE ST 0.62 042 13 |69 >» 49.7 | 209 = 0.55 134 14 |60 > 9.0 | 182 | 761 0.62 «0.40 15: 1100: > 12:32 1) 182 765 0.62 0.57 16 |49 >» SKOL IR = 0.56 0.35 SOT > (255 KR 7062-KROR 0 56 18-162 > 1742 ALS 760 OR 1.47 [KOR 9.8 | 17.12 = 0.62 0.77 20 160 >» RR RR 761 | 0.62 0.81 Table XI. Nasturtium palustre. The influence of varying CO, supply at a light intensity RR: 509 Fu 13 h 13d Inoq I 12d'N s1 Id 'z wu 9 I9d oo & ( — 0.39 — 0.49 0.36 0.85 0.24 1.22 167 1.27 1.99 2.02 2.26 2.54 2.92 3.07 4.01 4.37 6.17 paqrosqu 309 Intensity|' | of light | I je ff f— fö— Jä — Jr—-—L — ör — Jö—- — ö—-— —- — Jö— — jö—- ö- jak - of about 1:4.s8. [er] -—== OO TN SKEN FAM Sr Tem- SR 3 35 828 CO,absor- SEN (EKA Nr. | (Times vie sn | Pera | S0AaCt [listans Hä lbedibythe fokus SA press leaf in ät | pressure =30 : är 52 | of light 5 ure 3 3 > & & leaf, in mg Gro em ANM ENS TE oc EB &rv Le & = DD il 60 min. | 16.6 | 19.59 756 2.31 1.28 4.52 1:48 201060 25.9 | 190 » 2.59 2.57 5.99 1:48 ING 2 > 2.57 1.35 — Ie:a 4.00 1:4.3 4 64 >» 18:7 | LSS 758 2 56 1:01 4.65 EAS Fe få ONES 8.0 | 18! = 3.10 0.59 T.A4 1:44 GL 0 10:85 vSe 762 4.32 1.85 9.01 1:15 Fl RR 15.s | 188 > 4.34 2.49 7.85 1:5 8 86 >» 15.8 18? » 7.26 4.53 8.31 I Be 1 ER EA IE RNIN 4 d 11.93 3.45 CHER AIDaAl Table XII. Atrip'ex latifolium, em Atmos- pera pheric re | pressure | in mm. Fv OT Tag -mueqa-gurjd 41 JO 1u21 402 2 s0D uvON CO? absor- bed by the leaf, in mg s0o0gq I 12d 2 .9I caad ad -mw20N) PaqIrvSsqeE "00 Intensity of light 1 63 min 5.1 | 19.79 -— 1.98 0.02 Ica. 0.20 1:40 2 60 >» TES 1 dS:Ae -— 1.28 0.86 3.61 1:18 3 (SE (CER Lr -—- 1.28 0.92 4.87 1:60 4 25 | Alsö | = |) Ne 0.31 8.70 ha 1:1.s 5 60 min 7.2 | 209 | — 4.09 1.91 13.25 150 (ÖS SEE 7/3 RR = 7.3 1.34 16.9c 1:2 Table XIII. Viola tricolor. TAN Area | Atmos- |5 533 - ; Sa ; of the | sen | pheric |. 353 HÖR sr Ae = lIntensity| Nr Time liga ink Pela ordssure PIGS bed bythe! 2. 203 Stf RR SAMISK ee Is 53 3 heaf, iv mg] 7 9 g ems | in mm. 09:58 > | NEF > | | | [Fe | STON | | | | iu — — KE (1 70) - [SIS I 2-1130 min: | 10:e. | 219:51: -— 6:24 DAS 12.08 1:31" SM K60RER SN 2056.) 2005 Lr 6.6 6.85 14.19 1:3? 1! Average of three experiments > Electric light. SVENSK BOTANISK TIDSKRIET.: 1921. BD: fö oas SULORISTISKA FRAGMENTS TR AV GUNNAR SAMUELSSON. 1. Vad är Acrostichum hyperboreum Liljebl.? Acrostichum hyperboreum Liljebl. (1792) anses numera, såvitt jag kunnat finna, undantagslöst vara synonym till det två år äldre Acrostichum alpinum Bolton (1790) eller, såsom det nu heter, Woodsia alpina (Bolton) Gray. Icke dess mindre är denna uppfattning oriktig. Acrostichum hyperboreum uppställdes av S. LirJEBLAD i 1:sta uppl. av »Utkast til en svensk Flora» (1792, sid. 307) och beskrevs med orden: »Stamblad, parbladigt med rundaktige, 3, 5-flikige småblad 2 v. i Luleå Lappm. Liknar följande, men är mycket mindre och enkelt parbladig.» Denna beskrivning är ju alldeles för knapp för att ge någon ledning. Men i Vet.-Akad:s Nya Handl., Bd. 14, 1793, gav LILJEBLAD en ulförlig med avbildning försedd beskrivning: »Acrostichum Hyperboreum en tilförene okänd Svensk växt>. Av vikt i denna är framför allt uppgiften om bladen: »pagina fructifera venos&e, pilose, subferrugine2&, pagina altera nude, glabre, lete virides> samt, att beskrivningen är grundad på en enda på fjället Kärpile? vid Torneträsk (ej Lule Lappmark!) insamlad tuva. Beskrivningen tyder mera på Woodsia glabella BR. Br. (1823) än på W. alpina, vilka bägge förekomma i trakten. Och avbildningen ! Detta fjälls läge har varit föremål för flera gissningar, då senare besökare ej kunnat finna något fjäll med detta namn vid Torneträsk. Emellertid är det av LILJEBLADS utförliga skildring av dess läge och naturbeskaffenhet, enligt vad docent - TH. C. E. Fries (Uppsala) meddelat mig, alldeles påtagligt, att »Kärpile» mot- svarar det fjäll på sjöns nordsida, som nu kallas Tidnopakte. 97 (Tab. VIII) visar så pass tydligt hän på W. glabella, alt en iden- tifiering med nämnda art redan härigenom vore föga vågad. Nu var emellertid LirJEBLAD förutseende att inse betydelser av orginal- exemplar, eller såsom han själv säger i företalet av 2:dra uppl. av nyssnämnda flora (1798): »Och på det en framtid må kunna säkert veta, hvad slags Växt jag haft afseende på, har jag samlat och in- lagt exemplar deraf i ett så kalladt Herbarium vivum, hvilket Kongl. Vetenskaps Societeten i Upsala tillåtit at förena med sina Naturalie- samlingar, och förvaras där såsom en särskild Svensk Örtsamling, i samma ordning som här anföres upställd>. Denna samling fin- nes numera, alltjämt i ett särskilt skåp, i Uppsala-museet. Och här ligger såsom n:o 436 :2 det av LInJEBLAD (anf. st.) avbildade exemplaret under namn av Acrostichum hyperboreum, oaktat der citerade 2:dra uppl. av floran har A. alpinum med hänvisning till BoLTONS art. Exemplaret är en typisk Woodsia glabella. Med detta påvisande, att Acrostichum hyperboreum Liljebl. är identisk med Woodsia glabella R. Br., dyker en rätt tvistig namn- fråga upp. Hade den i stället, såsom man antagit, hört till W. alpina (Bolton) Gray, så vore LILJEBLADS namn såsom yngre obe- tingat att hänföra till synonymerna. Men nu äger det tvärtom prioritet gent emot R. BRowns namn av 1823. Kombinationen W. hyperborea är också skapad av R. BROwNn, när han 1813 (i Trans. Linn. Soc., Bd. 11, sid. 173) uppställde släktet Woodsia, och grundad på LILJEBLADS namn. Men nu citerar R. BROWN bl. a. även Acrostichum alpinum Bolton som synonym och avbildar en växt, som utan varje tvivel är sistnämnda art, den nuvarande W. alpina. För övrigt hade ju redan LIiLJEBLAD gjort samma förväxling i 2:dra uppl. av sin flora. Detsamma gäller O. SwaArTtz m. fl. och i stort sett kan man nog säga, att W. hyperborea alltsedan dess för de icke-nordiska botanisterna varit R. BRoWwNns art tämligen ren. Ännu så sent som i W. J. HooKrERrs »Species Filicum> (Vol. I, 1846, sid 64) var W. glabella endast känd från originallokalen (Great Bear Lake i Nordamerika). För de nordiska botanisterna blev förhållan- det däremot ett annat. Delvis rördes bägge arterna ihop till en men t. ex. G. WAHLENBERG skiljer tydligt på dem, när han både i »Flora Lapponica» (1812, sid. 279) och »>Flora Svecica> (Ed. 2, 1831—1833, sid. 694) beskriver Polypodium hyperboreum med 8 gracile, vilken senare han tydligt anger såsom engelsmännens växt. Kanske bör det likväl anmärkas, att WAHLENBERG hänförde en del former av W. alpina till sin Polypodium ilvense (enl. Hb. Ups.) 7. — Svensk Botanisk Tidskrift 1920. 98 Huvudarten är enligt såväl beskrivningen som WAHLENBERGS exem- plar i Hb. Ups. otvivelaktig W. glabella, vilket övertygande påvisats redan av RB. F. FrRIsTEDT i hans utmärkta framställning av de nordiska arterna i Bot. Notis. 18635, till vilken jag för övrigt vill hänvisa angående en del historiska data. Efter vad som nu framhållits måste den Woodsia-art, som numera kallas W. glabella RB. Br., efter strängt formell tillämpning av nu gällande nomenklaturreglers art. 48 bära namnet W. hyperborea (Liljebl.) R. Br., och detta oaktat R. BRoOwNn själv främst avsett en annan art. Men utan varje tvivel, skulle ett dylikt användande av namnet W. hyperborea leda till en sådan varaktig förvirring, som avses i art. 51 mom. 4 av samma regler. Och då har man skyldighet att låta ett yngre »giltigt> namn gälla framför det äldre. Efter en hårdragen tolkning av nomenklaturreglerna skulle emeller- tid namnet W. glabella B. Br. såsom ett rent synonym till det fullt giltiga Acrostichum hyperboreum Liljebl. kunna betecknas såsom »dödfött». Ett användbart namn skulle alltså saknas, och ett nytt namn borde därför skapas. Enligt min uppfattning vore dock detta meningslöst, och anser jag växten alltjämt böra kallas W. glabella RB. Br., ett namn som aldrig kan missförstås. 2. Svenska fyndorter för Cystopteris Baenitzii Dörfl. Sv. Bot. Tidskr., Bd. 3, 1919) sid: 384) har Hl oVICROSENDANLL lämnat en sammanställning av de då bekanta nordiska fyndorterna för denna egendomliga växt. En enda, då nypublicerad, var svensk: Nacka i Södermanland. Den enda sedan tillkomna är också meddelad av ROosENnDaAHL (i Sv. Bot. Tidskr., Bd. 7, 1913, sid. 282): Öneberget på Frösön i Jämtland. Genom granskning av samiliga exemplar av Cystopteris fragilis (L.) Bernh. med mogna sporer i Hb. Holm., Ld. och Ups. har jag fått fram några nya svenska fyndorter. Dessa äro följande. Härjedalen. Tännäs: Långberget (1879 K. F. Dusén), Flon vid Järvås- bäcken (1920 G. RB. Cedergren). Jämtland. Frösön (1913 E. Sparre); Åre: Tännforsen (1910 H. V. Rosendahl). Norrbotten. Pajala: Kengis bruk (1849 L. L. Lzestadius). Pite Lappmark. Arjepluog: Vuoggetjålmejaure (1918 Hj. Möller). Torne Lappmark. Juckasjärvi: Abiskojokk (1880 K. P. Hägerström), 29 Abiskojokks kanjon (1906 K. Johansson, 1917 E. Asplund), Vassijaure- trakten (1905 K. P. Hägerström), Kaisepakte, Nuolja, Lulletjårro, mellan Njutum och riksröset n:o 267 (1920 H. Smith). Växten är mycket svår att uppläcka, då sporerna tyckas lämna den enda säkra karaktären. Den är givetvis mycket mera spridd, än vad man hittills känner. Emellertid fördela sig de hittills be- kanta växplatserna ganska lagbundet. I Norge är Cystopteris Baenitzii funnen på spridda ställen i Lille Elvedal, Ringebu, Lom, Dovre och Alten (enl. meddelande av konservator ÖvE DauL). I Finland är den enl. H. LinpBErG känd från enstaka ställen i Ladoga- och Onega-Karelen, Kuusamo samt Kemi och Enontekis' Lappmarker. V. A. PESOLA, som systematiskt sökt efter densamma, uppger den från 15 ställen i Kuusamo och Kuolajärvi (i Meddel. Soc. Fauna et Flora Fenn., Bd. 44, 1918, sid. 236). Redan LINDBERG framhöll (anf. st., Bd. 32, 1906, sid. 24), att den i östra Fennoskandia i likhet med andra arter, har en östligt-nordlig utbredning. Vad man känner visar också tydligt, att vi ha alt göra med en växt med huvudutbredning i kalkrikare fjälltrakter, men vilken även förekommer på klippor med en viss kalkrikedom på större avstånd från fjällen. Den erbjuder i hela sin fennoskandiska utbredning en synnerligen slående överensstäm- melse med Woodsia alpina (Bolton) Gray. Ej ens den tillsvidare mycket isolerade Nacka-fyndorten bryter i högre grad denna likhet. Den lagbundna utbredningen av Cystopteris Baenitzii har enligt min uppfattning även en viss betydelse för bedömande av växtens systematiska värde. På grund av de morfologiska karaktärerna förtjänar den givetvis ej någon högre rang, varför den ju också i senare tid allmänt degraderats till varietet av C. fragilis. Dess ut- bredning visar emellertid hän på en ganska betydande självstän- dighet. För egen del är jag därför mest böjd att betrakta den som underart till C. fragilis. Men som dess rätta benämning innebär en rätt trasslig fråga, nöjer jag mig med att på detta sätt framhålla några synpunkter. 3. Alisma arcuatum Mich. i Norden. Att Linnés Alisma Plantago-aquatica är en mångformig art, har ju även hos oss varit länge känt. Numera anses det ju också rätt allmänt, att den i Norden består av åtminstone två skilda arter, den äkta A. Plantago och A. arcuatum Mich. Något omstridd har visserligen den senares arträtt varit och är det alltjämt, vadan 100 den även i nyare floror ofta behandlas som varietet eller underart. Någon mera ingående kritisk behandling har hittills ej ägnats de nordiska formerna, och själv anser jag ej heller lämpligt att ge mig in på en sådan, då konservator OÖ. R. HOLMBERG (Lund) torde komma att inom den närmaste framtiden behandla åtminstone en av formerna, nämligen A. Plantago Vv. graminifoltum Wg. Med anledning av en revision av museernas samlingar vill jag dock meddela några anmärkningar, främst om utbredningen av A. arcuatum. Alisma arcuatum måste jag betrakta som en från A. Plantago väl skild art. Jag har aldrig behöft tveka angående bestämningen av väl utvecklade individ. Endast några mycket dåliga, eller i olämp- ligt stadium insamlade herhbarieexemplar ha synts mig något ovissa. Nu är växten ytterst växlande, främst efter ståndortens beskaffenhet, och uppträder dels i landformer, dels i rena vattenformer med helt nedsänkta gräsliknande blad. De senare äro alltid lätta att skilja från A. Plantago, som i dylik utvecklingsform aldrig tyckes blomma. Och även landformerna skiljas lätt genom de smalare bladen med även mot basen avsmalnande skiva och den enklare blomställ- ningen. Härtill kommer som viktigaste karaktär frukternas av- vikande beskaffenhet. Hos A. arcuatum äro nämligen ett rätt stort antal frukter i varje blomma försedda med två ryggfåror (hos A. Plantago i regel blott en fåra), varjämte det kortare stiftet oftast är fästat högre upp och rätt nära spetsen av fruktens buksida. Däremot synes ståndarnas längd i förhållande till pistillernas, lik- som knapparnas form vara alltför växlande för att kunna lämna mera användbara kännemärken. Doktor T. VESTERGREN (Stockholm), som haft tillfälle anställa ingående jämförelser mellan de båda arterna på Gotland, där de stundom växa blandade, har meddelat mig, att han funnit dem väl skilda och betraktar dem som goda arter. Han har funnit en olikhet även i kronbladens form, i det att dessa hos A. arcuatum förete en tydlig triangulär spets, medan hos A. Plantago deras framkant är avrundad. Huru pass genom- gående denna karaktär är, kan säkert avgöras endast genom fort- satta iakttagelser i naturen. En högst märklig växtform är utan tvivel den av G. WAHLENBERG i »Flora Upsaliensis» (1820, sid. 122) uppställda Alisma Plantago 8. graminifolia, som han uppger från tre fyndorter i Mälaren nära Uppsala. Sedan Alisma-formerna blevo mera bekanta, har denna allmänt sammanförts med de rena vattenformerna från Mellan- europa av Å. arcuatum. Genom sin frukt ansluter sig WAHLENBERGS 101 växt också otvivelaktigt nära intill sistnämnda art. Frukterna äro endast något mindre, men likna eljest de mest utpräglade arcualtum- frukterna. Icke dess mindre är det tydligt, att Mälarformen icke är identisk med den mellaneuropeiska, som nu plägar kallas A. arcuatum f. angustissimum (DC.) Aschers. et Graebn. Den senare plägar vara vida grövre och blommar ovan vattnet med en blom- ställning, som så gott som alltid når över bladen, medan den förra även blommar och sätter frukt under vattnet med en kort blom- ställning, som jämte stjälken plägar vara ungefär hälften så lång som bladen. Och härtill kommer, alt även landformen, som an- träffats på några ställen vid Mälaren, avviker från all annan av Fig. 1. Alisma arcuatum i Norden. Ringarna avse A. Plantago v. graminifolium Wg. mig sedd A. arcuatum genom mycket smala bladskivor, som nå långt över blomställningarna. Att densamma alltså har ett rätt högt systematiskt värde, synes mig tydligt, men för att ej i alltför hög grad föregripa den från annat håll utlovade behandlingen, som även måste ta hänsyn till invecklade namnfrågor, så nöjer jag mig med dessa påpekanden och betraktar växten i fråga tillsvidare så- som en varietet av A. arcuatum. Utbredningen av ÅA. arcuatum inom Norden är av stort intresse, men har varit föga känd. MH. SmitH, som först påvisat landformens 102 förekomst i Sverige, omtalar den (i Sv. Bot. Tidskr., Bd. 8, 1914, / sid. 269) från ett ställe på Gotland och v. graminifolium från tre ställen i Uppland och ett i Östergötland (jfr även Bot. Notis. 1909, sid. 110). Den senare uppges dessutom av H. SAMzELIUS (i Bot. Notis. 1884, sid. 147) för Svärta i Södermanland och nyligen av C. Brom (i Bot. Notis. 1916, sid. 3) under namn av ÅA. graminifolium Ehrh. v. angustissimum A. & G. för Nyköping. I brev har professor C. H. ÖSTENFELD (Köpenhamn) meddelat mig, att »A. graminifolium> i Danmark är känd från Bornholm, Sjelland, Mogen och Jylland. Själv har jag sett A. arcuatum (excel. A. Plantago v. graminifolium Wg.) från följande nordiska fyndorter. När ej annat anmärkes, har landformen förelegat. Sverige. Skåne. Malmö (1876 P. F. Lundqvist); Svedala: Roslätt (1807 C. A. Agardh). Öland. Högby: Hornsjön (1818 E. Fries). Gotland. Eksta: Mikelsmyr (1910 The Svedberg); Klinte (1861 C: EF. Nyman); Sanda: Anderse (1920 T. Vestergren); Hejde: Smiss i Mölnerån (1903 F. E. Ahlfvengren); Mästerby: Tjäle (f. ad angustissimum, 1883 F. E. Ahlfvengren); Eskelhem: nära Rosenbys (1910 H. Smith); Tofta: Tofta skjutfält (1914 K. Johansson); Västerhejde: Vibble (1849 K. J. Lönnroth); Kräklingbo (1914 K. Johansson); Roma: Roma myr (1915 K. Johansson); Dalhem: Dalhemsån (1914 E. Th. Fries); Bro: Ytlings (1919 T.: Vestergren); Tingstäde: Tingstäde station (1917 E. Th. Fries); Lärbro: Vägome kvarn (1914 K. Johansson), Kullgårdsån (1853 K. J. Lönnroth), Storungs i Kull- gårdsån (1914 K. Johansson). Danmark. Bornholm. Balke Lergrav i Bodilsker (f. angustissimum, 1870 Bergstedt). Sjelland. Amager (J. Lange); Tis So (1837 J. Vahl, 1881 V. Reinhardt, 1883 A. Henningsen, 1891 O. Gelert, 1905 P. W. Pedersen). Falster. Utan angiven fyndort (1842 A. Benzon). Lolland. Lidsog (1884 E. RBostrup). Jylland. Gudenaa vid Randers (f. angustissimum, 1888 C. H. Osten- feld); Grundfjord (Randersfjord) på 1—1,5 m:s djup (f. angustissimum, 1915 C. H. Ostenfeld); Flade Se vid Agger (1858 J. Lange); Bovbjerg Sö vid Holsterbro (f. angustissimum, 1870 P. Nielsen); Holmgaardso (f. angustissi- mum, 1870 P. Nielsen, 1914 K. Wiinstedt); Staby vid Nissum Fjord (1858 J. Lange); Ornsö vid Ribe (1841 Poulsen). Alisma Plantago Vv. graminifolium Wg. har jag sett från följande ställen. Östergötland. Gryt: Fredriksnäs (C. F. Elmqvist; Vreta Kloster: Svartåns utlopp i Roxen (Dr. Cnatlingius). " Denna fyndort kan ej anses fullt säker. ELMQVIST har nämligen efter allt att döma åtskilliga gånger på etiketter lämnat oriktiga fyndortsuppgifter. 103 Södermanland. Nyköping: Behrings (1867 C. Indebetou), Skansen (1869 C. Iridebetou), Linudden på 30—50 cm djupt vatten (1916 o. 1917 C. Blom); Svärta: Hasselö skans (1884 H. Samzelius). Uppland. Ed: Runsa (även landform, 1917 G. Björkman); Sigtuna: (landform, 1858 C. P. Lzestadius; vattenform, 1845 C. J. Lindeberg, 1858 Th. O. B. N. Krok, 1886 M. M. Floderus), Munkholmsudden (landform, 1889 M. M. Floderus); Häggeby: Sandvik (1917 G. Björkman); Sko: Nors- holm (A. F. Regnell), Sånka (även landform, 1914 o. 1917 G. Björkman); Uppsala-Näs: Övernäs (även landform, 1818 G. Wahlenberg), Bodaviken (1861 E. Henschen); Alsike: Kungshamn (1864 E. Linnarsson); »Uppsala: Mälaren» (S. J. Lindgren, M. G. Sjöstrand). — Samtliga fynden äro gjorda i Mälaren eller på dess' stränder. Ovanstående fyndorter för såväl Alisma arcuatum som A. Plantago Vv. graminifolium äro inlagda på kartan, fig. 1. För den senare utgör detta samtliga överhuvud kända växplatser, vadan vi alltså ha att göra med en åtminstone tillsvidare för Sverige endemisk växtform. Däremot har den äkta A. arcuatum en stor utbredning i Europa och är känd även från Nordafrika och Asien. Dess ut- bredning i Norden är naturligtvis rätt ofullständigt känd, men det är redan tydligt, att den ansluter sig till en utpräglat sydlig grupp av eutrafenta vattenväxter. Kalken synes spela en stor roll för dess utbredning. Bland fanerogamerna erbjuda Echinodorus ranun- culoides (L.) Engelm. och Potamogelon coloratus Vahl de största likheterna. Särskilt med den senare är likheten synnerligen slående i såväl Sverige som Danmark. Echinodorus synes vara något all- männare inom de områden, där den finnes, och har även ett något större utbredningsområde främst genom förekomsten i Tjust, norra Halland och Stord i Västra Norge. Även genom sin utbredning förråder sålunda den Wahlenbergska graminifolium-typen en tydlig självständighet gent emot den äkta A. arcuatum, ett förhållande som givetvis är av betydelse för bedömandet av den förras syste- matiska valör. 4. Steril Butomus umbellatus L. i nordligaste Sverige. I Bot. Notis. för 1856 (sid. 83) behandlar L. L. LESTADIUS en vattenväxt med »gräslika trekantiga blad», som han iakttagit först vid Idivuoma i Karesuando socken, Torne Lappmark, och senare flerstädes efter älvarna inom Pajala socken (Norrbotten). G. WAHLEN- BERG hade ansett det vara fråga om en steril Butomus, men själv 104 ansåg L.EsTADIUS, att bladen tillhörde Scirpus lacustris I Han hade nämligen någon gång fått se »det höga trinda strået uppstigande från samma rot, som bladen, men utan tecken till blomning eller frukt>. Och detta liknade alldeles strået av den blommande Scirpus lacustris, som förekom i »smärre elfvar eller skogsbäckar. . . . Emel- lertid finnas icke dessa långa, smala och hvasst trekantiga blad i förening med den blommande stjelken.> Butomus var då icke känd närmare än vid Kemi. Två år senare kunde likväl O. R. FRIES (i Bot. Nolis. 1858, sid. 165) påvisa förekomsten av Bultomus även i Sangis älv och dessutom omtala en fyndort vid Luleå (>ymnigt blommande»). I anslutning härtill uttalade Fries även en förmodan, alt LESTADIUS växt också vore Butomus. Och i 12:te uppl. av C. J. HARTMANS »Handbok 1 Skandinaviens flora» (1889, sid. 41) upptar TH. O. B. N. Krok, som granskat LzstADIuUS' exemplar, dennes fyndorler under Butomus. Emellertid har Krokrs tolkning av växten ej vunnit vidare tilltro. Så t. ex. omtalas i »Conspectus Florae Fennicae> (i Acta Soc. Fauna et Flora Fenn., Bd. 5: 3, 1895, sid. 515), att A. O. KIHLMAN alltjämt förmodar, att det varit fråga om »sub- mersa former af Scirpus lacustris, hvilka efter hvad han sett i Karelen och Ryssland nog mycket erinra om Butomus»>. Av flera skäl har det intresserat mig att om möjligt få klarhet, om det verkligen var Butomus, som LsTADIUS avsett. Lyckligtvis finnes i Hb. Holm. och Ups. elt rikt material av densamma. Alla exemplaren, varav elt par samlade 1859 av C. P. LESTADIUS, äro från Pajala, därav tre från Kengis. Två äro av LESTADIUS betecknade som Butomus (det ena från 1849), de övriga sex som Scirpus lacustris (därav två från 1856). Habituellt likna de avgjort mest Butomus. Och en av mig företagen anatomisk undersökning av bladen har ådagalagt en fullkomlig överensstämmelse med denna växt. Scirpus-blad förete en helt annan anatomi. Alltså måste det anses slutgiltigt fastställt, att LEstADIUS funnit Butomus umbellatus ålminstone vid Kengis och Idivuoma. Möjligen har han i de större älvarna delvis förväxlat den med Scirpus, vadan det är något osäkert, om den verkligen är så allmän 1 Pajala, som han påstår. Förekomslen av Butomus så långt uppe i Tornedalen är av det allra största intresse. Att den aldrig tyckes blomma, antyder visser- ligen, att en relikt från ett varmare klimatskede föreligger. Men dessutom är densamma ett utslag av den företeelse, jag skisserat i samband med min behandling av Sagittaria natans utbredning (i 105 Sv. Bot. Tidskr., Bd. 14, 1920, sid: 37), nämligen .att åtskilliga eutrafenta vattenväxter, vilkas söderut sammanhängande utbrednings- område i Sverige slutar i södra Norrlands kusttrakter, återkomma vid eller t. o. m. ganska långt norr om Bottniska Vikens nordända. Jag hoppas snart kunna lämna en mera ingående behandling av detta ämne. 5. Hierochloa setifolia Hn. I Bot. Notis. för 1846 (sid. 163, noten) läsas i en avhandling av C. J. HARTMAN (>Motiver för behandlingen af en del vexter i under- tecknads Svensk och Norsk Excursions-Flora, Stockbolm 1846>) följande rader: »Af Herr A. E. LuvHR på Springsta i Vestmanland har jag erhåltit 2 ex. af en, såsom det synes ny Hierochloa från Kärrbo socken, hvilket bör nämnas att den må vidare efterforskas. Jag kallar den H. selifolia: flosculis dorso exserte aristalis (Hier. australis) ramis panicule hispidis, subspiculis levibus; foliis caulinis fasciculorumqve radicalium angustissimis convolutis setaceis. Har characterna af bladen lika med den antarctiska H. redolens RS. men syns i andra afseenden skiljd. Torde vexa på torra ställen, såsom angifven på berg vid Mälarens strand.» I 5:te uppl. av C. J. HART- MANS »Handbok i Skandinaviens Flora» (1849) upptogs den som art med en något utförligare beskrivning jämte en anmärkning, att den icke återfunnits sedan 1846. I följande upplagor t. o. m. 9:de (1864) av nämnda arbete återkommer den med så gott som likalydande beskrivning, medan den i 10:de uppl. (1870) förflyttats till bihanget (sid. 300), upptagande bl. a. tvivelaktiga växter. Här säger C. HART- MAN om densamma: »är möjl. en egendomlig lokalform af H. bor.>. Och i 11:te uppl. (1879, sid. 529) omtalas den i en anmärkning under H. borealis, >»och förtjenar, såsom högst egendomlig, att vidare eftersökas.> Om det dessutom tillägges, att W. A. WALL i »>West- manlands Flora» (1852, sid. 15) om växten säger, att »Prof. FRIES har dock för förf. förklarat denna växt vara en ovanlig och af vikande form af H. borealis>, så torde allt väsentligt vara omnämnt, som i litteraturen finnes om densanima. Men härutöver har jag från flera håll erfarit en tradition, att växten skulle vara en förfalskning på sådant sätt, att vippan av H. borealis hopfogats med ett basalt skottparti av ett annat, smalbladigt gräs. Vad >»H. setifolia Hn.> verkligen är, har sålunda aldrig blivit säkert klarlagt. 106 Av Hierochloa setifolia finnes numera veterligen endast ett enda autentiskt individ bevarat, nämligen HARTMANS originalexemplar i Hb. Ups. Att detta är brutet på mitten av strået, har tydligen givit uppbov till nyssnämnda uppgift om förfalskning. För flera år sedan kom jag händelsevis att kasta en blick på detta individ. Och stod det då genast klart för mig, att jag hade att göra med en Deschampsia flexuosa (L.) Trin., där större delen av småaxen voro starkt defor- merade genom en gallbildning. En noggrannare granskning visade också förekomsten av kvalster i de angripna axen liksom av några få fullt normala D. flexuosa-småax. Härmed var ju hela gåtan löst, liksom förfalskningshypotesen avlivad. Emellertid visade ett studium av den cecidiologiska litteraturen, att gallbildningar på D. flexuosa voro ytterst sällan iakttagna, varför jag ägnat saken ytterligare någon uppmärksamhet. Enligt C. Hovarps handbok »Les Zoocécidies des Plantes d'Europe> (I, 1908, sid. 70) är en galla i småaxen av Deschampsia flexuosa iakttagen en enda gång, nämligen i Ryska Karelen (jfr. J. I. LIND- ROTH i Acta Soc. Fauna et Flora Fenn., Bd. 18 : 2, 1900, sid. 7). Denna var framkallad av Eriophyes tenuis Nal. För att få klarhet om Hierochloa setifolia-gallans natur har jag vänt mig till professor ALB. TULLGREN (Experimentalfältet). Och har han godhetsfullt meddelat följande: »Med anledning av Edert brev har jag undersökt Aira-axet och finner i detsamma talrika hoptorkade skinn av en Eriophyes- art. Likaså finnas på insidan av agnarna och på fruktämnet talrika hoptorkade abnormt utvecklade hår, vilka ju tyda på att eriophy- iderna varit en tid stationära i axet. Möjligen är det nu fråga om Eriophyes tenuis Nal., som är känd som deformatör av småax på Aira flexuosa>. Även ett andra svenskt fynd av efter allt att döma samma gallbildning har kommit till min kännedom. Hos ett individ av Deschampsia flexuosa från Gellivaredundret i Lule Lappmark (1892 O. B. Santesson) har jag nämligen funnit talrika småax om- bildade till gallor. Även dessa ha undersökts av professor TULLGREN, som dock icke vågar göra något bestämt uttalande om deras natur. 6. Tragopogon major Jacq. i Sverige. Från doktor E. Tu. Fries (Visby) mottog jag nyligen en Trago- pogon-form, som han visserligen betecknat som T. pratensis L. v. decipiens Prahl, men med en anmärkning, att det troligen rörde sig om en egen art (>»kantblommor korta, stift gulgröna, hela växten 107 blågrön»). Den var samlad vid Vibble i Västerhejde på Gotland (1920). Växten befanns vara den i Mellan- och Sydeuropa mycket utbredda T. major Jacq. Utom genom de redan av FrrEs anmärkta kännemärkena skiljes denna från T. pratensis lättast genom de upptill starkt förtjockade holkskaften och den taggiga frukten. Senare har jag kommit att fästa mig även vid ett par exemplar i Hb. Holm. och Ups. från Skövde (1915 o. 1919), vilka av samlaren, A. HÖLPHERS, kallats T. pratensis f. tortilis Koch, men med tillägget: »fullt konstant typ, skulle ha rätt alt vara art». Genom den betydligt ansvällda övre delen av holkskaftet likna dessa i hög grad T. major, men å andra sidan avvika de genom kantblommorna, som äro lika långa som holkfjällen. Växten överensstämmer mest med den flere- städes iakttagna bastarden T. major Xx pratensis. Men om det verkligen rör sig om denna eller någon av T. pratensis' många former, måste jag tillsvidare lämna oavgjort. Tragopogon major har för övrigt för längesedan anträffats i Sverige. Redan i 1:sta uppl. av C. J. HARTMANS »>Handbok i Skandinaviens Flora» (1820, sid. 297) läses om densamma: »Fanns 1811 på Gefle Bråbänk. En af Mag. Fries sänd artförändring af T. pratensis synes äfven höra hit.> Uppgiften om förekomsten vid Gävle synes emel- lertid ha berott på någon felbestämning, då den försvunnit redan ur 2:dra uppl. (1832) av nämnda arbete och ej heller återfinnes i R. W. HARTMANS >Flora Gevaliensis II> (1848), där samtliga vid Gävle tillfälligt anträffade arter uppräknas, eller i HARTMANS her- barium (nu i Hb. Ups.). Däremot hör tydligen den avsedda Friesska växten till T. major. I 1:sta uppl. av E. Fries” »Novitiae Florae Suecicae> (1823, sid. 95) upptas nämligen en >» T. pratensis y T. major> och i 2:dra uppl. av samma arbete (1828, sid. 239) en form av T. porrifolius »corollis luteis>, till vilka såsom synonym anföres T. major Jacq. Växten säges förekomma vid Bosjökloster o. s. Vv. i Skåne. Härifrån föreligga exemplar i Hb. Ups. med en etikett, där FRrRIES skrivit: »in graminosis horti, in quo colebatur simillimus Tr. porrifolius. An var.?> Dessa äro tydlig T. major. I L. M. NEUMANS »Sveriges Flora» (1901, sid. 59) beskrives en Tragopogon pratensis Vv. decipiens Prahl, som skall ha »korgskaft lika vida som holkens bas». Den omtalas från Skåne (Ystad) och Medelpad (Sundsvall). Under samma namn men med ett frågetecken beskrives av C. BLom (i Bot. Notis. 1913, sid. 85) en växt, som han på Kungsholmen utanför Karlskrona iakttagit tillsammans med typisk T. pratensis. »>Den gjorde intryck af att vara en väl skiljd 108 art... . Det förtjänar att undersökas, om den icke egentligen kan till- höra T. major Jacq.> Av hela beskrivningen synes det mig otvivel- aktigt, att just T. major förelegat. Med ovanstående har jag velat fästa uppmärksamheten på de växtformer, som hos oss gålt som Tragopogon pratensis. Även om T. major avskiljes, så blir återstoden ganska mångformig. BI. a. gäller detta om graden av frukternas knölighet eller taggighet. Det förtjänar därför undersökas, om icke arten innesluter flera typer av högre systematisk rang. Uppsala, Botaniska Museet, november 1920. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1921. Bb. 15, H. 1. NATEURFILOSOFISK EERER EMPIRISK VÄXTSOCIOLOGI AV G. EINAR DU: RIETZ: I Svensk Botanisk Tidskrift 1920 har L. G. ROMELL under tileln >Physionomistique et écologie raisonnée» framlagt sin personliga mening om några av de riktningar, som för närvarande göra sig gällande inom den växtsociologiska vetenskapen. Ehuru någon saklig kritik ingenstädes i uppsatsen framställes, förefaller den i främsta rummet vara riktad mot den växtsociologiska Uppsala- skolan, vars verksamhet författaren i kåserande ton söker förlöjliga och utmåla som en allvarlig fara för den europeiska vetenskapen. I sin iver att nå detta mål låter beklagligtvis ROMELL förleda sig till att alltsomoftast framställa påståenden, vilka icke äro med san- ningen överensstämmande. Ändamålet med dessa rader är att på- visa och rätta några av de grövsta av dessa oriktigheter. Som inledning till sin uppsats söker ROMELL på sid. 136—137 ge en kort sammanfattning av det väsentliga innehållet i den honom bekanta delen av modern växtsociologisk litteratur. Efter fram- ställningen att döma synes tyvärr denna del icke ha varit särdeles stor. Man finner uttalanden som följande: »La discussion directe a été faite jusqw ici surtout du cöté des inductionistes, et il s'en est produit une littérature de mémoires de plus en plus épais traitant exclusivement ou presque exclusivement des questions de nomen- clature et de définitions.> ... »Le pire est que chez les nomen- clateurs la logique est si souvent insuffisante justement quand ils se croient eux-mémes é&tre le plus fort en logique, comme NORD- HAGEN (1919) Pa bien démontré.>» .... >>Sous Pépaisse écorce de telles discussions se trouvent chez les inductionistes quelques objections principielles contre les autres qu'on peut prendre au SÖNeUXt PS ve . 0 REG. 110 Den naturligaste förklaringen till dylika uttalanden synes ju vid första ögonkastet vara den, att ROMELLS växtsociologiska litteratur- kännedom verkligen inskränker sig till det ringa (om man frånser CLEMENTS” 512-sidors-volym och tidigare arbeten samt den för ROMELL tydligen okände franske författaren PAVILLARDS årligen återkommande essaier) antal sidor, som publiceralis om de rent metodologiska problemen (= nomenklatur och definitioner enligt ROMELLS terminologi) inom denna vetenskap. Det innebär ju för övrigt en rätt underlig motsägelse alt, om man som ROMELL anser dylika teoretiska arbeten överflödiga och skadliga, själv på ett så energiskt sätt bidraga till att ytterligare öka deras antal. Man torde emellertid knappast kunna förutsätta, att ROMELL alldeles kunnat undgå att åtminstone lägga märke till de ganska talrika vegetations- monografier och andra icke metodologiska arbeten på sammanlagt åtskilliga tusen sidor, som under det sista decenniet utgått från de av ROMELL som »>»les nomenclateurs»> betecknade sociologerna i Uppsala och Zärich. Man kan dessvärre nog knappast undgå att konstatera, att ROMELL i denna fråga söker föra sina läsare bakom ljuset beträffande arten av de båda nyssnämnda skolornas veten- skapliga verksamhet. Att NORDHAGENS arbete ingalunda är någon oppositionsskrift mot Uppsalaskolan utan tvärtom en diskussion av vissa grundläggande begrepp på denna skolas grundval med en blott i vissa detaljfrågor från Du RiETZ, FRIES och TENGWALL (1918) något avvikande uppfattning, framgår likaledes knappast av ROMELLS ovan citerade mening. Ännu mindre torde det framgå, att den kritik av vissa författares logik, om vilken ROMELL talar, av NORD- HAGEN riktas mot just de författare, som de tre nyssnämnda Upp- salasociologerna redan 1918 kritiserade, och att den fråga, i vilken NORDHAGEN yttrar en från de senares något avvikande mening, icke var av logisk natur utan bottnade i en något olika uppfattning av de naturliga associationernas (associationstypernas sensu NORD- HAGEN) fasta konstitulion. På sid. 137 läser man vidare: »On discute encore sur la méthode la plus convenable de dessiner en caracteres imprimés image d'une association de plantes. Chose étrange, ici les inductionistes semblent avoir peur des méthodes plus développées tendant a V'objectivité et préferent en général l'ancienne méthode d'estimation subjective.» Den intresserade läsaren väntar sig onekligen ett närmare precise- rande av de utmärkta nya metoder, för vilka »inductionisterna»> skulle »vara rädda». Huruvida därmed avses den av ROoMELL i en 111 föregående uppsats (ROMELL 1920 a) framlagda metoden att sitta vid silt skrivbord och genom träget användande av BERNOULLIS teorem räkna ut, hur växtar ternaunder vissa hypotetiska förutsätt- ningar möjligen skulle kunna fördela sig i naturen, eller om ROMELL vill lyckliggöra den sociologiska forskningen med några hittills opublicerade ännu exaktare metoder, därom lämnas man emellertid i fullkomlig okunnighet. I stället anföres som exempel på »induc- tionisternas» subjektiva och löjliga metoder Gams” (1918) förslag att i likhet med vissa amerikanska forskare (jfr VEsTAL 1913 a och b samt 1914) även söka lära känna de i varje växtsamhälle upp- trädande djurarterna. Vad detta har med de induktiva skolornas undersökningsmetodik att göra, är ju onekligen något svårfattligt. Det har icke varit ROMELL obekant, att en högst väsentlig del av den sociologiska Uppsalaskolans arbete under en följd av år ägnats just åt prövning och förbättring av olika analysmetoder, och de under de sista åren utförda, nyligen publicerade undersökningarna över arternas konstans m. m. ha icke varit för ROMELL främmande vid sammanskrivningen av hans uppsats. I detta fall gör sig ROMELL skyldig till en fullt medveten förvrängning. På sidorna 137—138 sätter sig ROMELL till doms över den kritik, som från Uppsalaskolan riktats mot vissa amerikanska avhand- lingar, speciellt mot CLEMENTS” bekanta teoretiska arbete »Plant succession». Härvidlag lider tydligen ROMELL av en fullständig oförmåga att fatta, att en kritik av vissa oriktigheter i en avhand- ling icke innebär något underkännande av hela den vetenskapsgren, inom vilken avhandlingen ifråga faller. Hade ROMELL något om- sorgsfullare genomläst undertecknads recension av CLEMENTS” ar- bete, skulle han måhända kommit till insikt om detta faktum genom följande mening: »Det är ju alldeles klart, att den genetiska vege- tationsforskningen är elt ingalunda oviktigt kapitel inom växt- sociologien, men lika tydligt torde vara, att detta kapitel med nödvändighet måste vila på en ingående kännedom om den nu- varande vegetationen, och att det är på denna, som enheterna måste grundas.> (Du RiETZ 1919, sid. 119.) Hade ROMELL vidare tagit kännedom om den nyare amerikanska litteraturen, skulle han lätt nog ha funnit, att de farhågor för den amerikanska sociologiens framlida utveckling i CLEMENTS” tecken, som jag i min recension uttalade, dessbättre visat sig vara betydligt överdrivna. De för närvarande mest aktiva forskarna inom den nordamerikanska socio- logien ha nämligen bestämt tagit avstånd från den Clementska 112 läran (jfr t. ex. NicHoLs 1917 och 1918"), och åtminstone en av dem har redan tydligen fullt spontant kommit fram till en av alla successionistiska dogmer fullständigt oberoende behandling av vegeta- tionen, vilken mycket nära ansluter sig till den för närvarande i Uppsala och Zäörich brukliga och i huvudsak blott genom en något primitivare undersökningsmetodik skiljer sig från densamma (jfr MESTA: 1912 TOT och 1919); Skillnaden mellan de svenska och amerikanska skolornas succes- sionsundersökningar preciceras av ROMELL på sid. 138 på följande enkla och troskyldiga sätt: »Pour Pécole d'Upsal c'est d'abord un intérét purement historique de suivre l'immigration des différentes especes, et puis elle emploie la progression ou la régression de leurs frontieres, reconstruites d'aprées le témoignage des tourbieres, comme preuves des changement préhistoriques du climat. Pour PFécole américaine, la succession est avant tout un moyen pour saisir la complexité immense et difficile å analyser du gros des facteur biotiques. Dans les deux cas, la conception mentionnée ci-haut que la végétalion est un réactif pour ainsi dire sur les facteurs écologiques, forme une hypothese de travail nécessaire pour parvenir a toute conclusion.> Hade ROMELL studerat den svenska torv- mosselitteraturen, hade han kanske upptäckt, att denna under det senaste kvartseklet, alltsedan den tid, då Uppsalaskolan med RUTGER SERNANDER i spetsen började spela en ledande roll inom densamma, särskilt inriktats på att söka utreda just växtsamhällena och deras successionsförhållanden, såväl fossila som recenta. Betecknande äro de ord, med vilka L. von Posr (19138, sid. 443, jfr även 1909, sid. 3—4), som väl mer än någon torde vara kompetent att bedöma denna verksamhet, karakteriserar densamma: »I motsats mot den paleofloristiska torvmosseforskningen söker den paleofysiognomiska, med RUTGER SERNANDER i Sverige och C. A. WEBER i Tyskland som föregångsmän, genom noggrann ut- redning av mossarnas stratigrafiska byggnad fastslå de enskilda ! I NicHOLS' stora vegetationsmonografi från Nova Scotia (NiIcHoLs 1918) citeras ej ens något av ÖLEMENTS' arbeten. I det rent teoretiska arbetet av 1917 bedömes den Clementska climaxläran på följande sätt: »This is the working-hypothesis which the writer followed in his earlier field-studies; but observations continued over a number of years have made it seem increasingly evident that such an assumption is untenable from the standpoint of contemporaneous dynamic plant geography. This hypothesis fails either to accord with theoretical considerations or to harmonize with observed facts.» (NicHoLs 1917, sid. 312—313.) 113 mossarnas individuella utvecklingshistoria. För paleofysiognomikern gäller det i första hand att särskilja de genetiskt olika torvslagen och fastställa dessas moderformationer. Varje mossprofil blir sålunda översatt i en serie varandra avlösande växtsamhällen, i vilken den växtfysiognomiska ultvecklingsgången å profilpunkten kommer till synes. Genom att sålunda dissekera en mosses skilda delar erhåller man en mer eller mindre fyllig bild av mossens bild- ningshistoria. Ur denna kan man sedermera avläsa eventuella vattenståndsförändringar och andra företeelser, vilka, i den mån de regelbundet återkomma i olika mossar, i sin tur kunna vittna om allmänna geografiska förändringar, nivådeformation o. d. Först på grundvalen av de resultat, som erhållits på denna väg, vågar paleofysiognomikern diskutera mossarnas fossilinnehåll och bygga slutsatser beträffande vegetationens allmänna utvecklingshistoria.» Att den av ROMELL omhuldade »hypotheése fondamentale de Fécologie» skulle vara en nödvändig förutsättning för dylika under- sökningar, torde nog för de svenska torymossforskarna själva vara en ganska stor överraskning. Deras undersökningar ha i varje fall utförts oberoende av densamma. »L'écologie de nos jours, non fossile, les inductionistes veulent la pratiquer sans hypothese non prouvée. Comment ils veulent par cette méthode parvenir å plus qu'å doubler la nature par des listes d'especes imprimées, ce n'est pas facile å voir», säger ROMELL på sid. 138—139. Och efter att ha omnämnt PALMGRENS under- sökningar av åländska lövängar fortsätter han: »Cet exemple suffit pour montrer que dans la phytogéographie aussi bien que dans toute science une méthode purement inductive ne suffit pas toujours et que I'hypotheése est indispensable pour elle, comme elle V'est pour toute science. Bien entendu, c'est le cas des qu'on exige d'une science la recherche des relations causales.> Det hade icke skadat, om ROMELL, innan han gav sig in på en vidlyftig diskussion om induktion och deduktion, genom studium av någon elementär lärobok i logik tagit kännedom om dessa ords allmänt antagna betydelse. Hade han vidtagit detta försiktighetsmått, skulle han nämligen ha kommit till en något annan uppfattning i dessa frågor. Då man tyvärr rätt ofta möter en liknande bortblandning av dessa begrepp i den botaniska litteraturen (jfr t. ex. ARRHENIUS 1920, sid. 3), torde kanske en repetition av några av den logiska metod- lärans fundament ej vara alldeles överflödig. För ROMELL synes »induction> helt enkelt vara ett kortare ut- 8. — Svensk Botanisk Tidskrift. 1921. 114 tryck för vanlig empirisk naturundersökning, ett begrepp, för vilket han såväl i teori som praktik synes hysa en djupt rotad motvilja. Sålunda talar han om att man genom induktion icke kan uppnå annat resultat än att »doubler la nature>, och att man aldrig kan komma till »relations causales», samt synes tro, att hypoteser lik- som f. ö. all tankeverksamhet överhuvudtaget äro något med en induktiv metod alldeles oförenligt. I själva verket betyder emeller- tid induktion något helt annat, än vad ROMELL tycks föreställa sig. Med induktion eller induktiv metod menar man nämligen den logiska forskningsmetod, som vinner sin grundläggande kunskap genom s. k. induktionsslut, m. a. o. genom att från en empirisk undersökning av enskilda fall sluta sig till vissa allmänna lagar. På detta sält är som bekant hela den moderna naturvetenskapen uppbyggd. I den induktiva metoden ingår emellertid även en fort- satt tankeverksamhet på grundvalen av dessa primära induktions- slut, 'genom vilken man så smånigom kombinerar ihop sina erfarenheter till allt allmännare lagar (även kausallagar). Att man vid denna tankeverksamhet även betjänar sig av s. k. deduktions- slut, är ju tämligen självklart och har väl aldrig av någon förnekats. Enligt J. S. MILL är som bekant deduktionen endast en form av induktion, naturligtvis förutsatt att den utgår från en säker, d. v. s. genom induktion vunnen utgångspunkt (jfr PHALÉN 1913, sid. 53). Vid tillämpningen av den induktiva metoden nödgas man mycket ofta uppställa hypoteser. Därigenom blir man nämligen i stånd att mera målvedvetet inrikta sina fortsatta undersökningar på ut- fyllandet av de luckor i ens vetande, vilka föranledde hypotesens uppställande. Genom ett sålunda fortsatt empiriskt forsknings- arbete kommer man så småningom, alltjämt genom induktion, fram till en verklig förklaring av de resultat, för vilkas förklaring man förut måste tillgripa bypotesen. Därmed har denna blivit över- flödig; överensstämmer förklaringen med hypotesen, har den senare blivit verifierad; överensstämmer den icke, var hypotesen falsk. Förutsättningen för en dylik verifikation är emellertid den, att man obevekligt håller hypotesen borta från själva det empiriska verifikationsarbetet; bygger man detta på premisser, hämtade ur hypotesen själv, kan denna aldrig verifieras. Att den deduktiva metoden som sådan icke har någon an- vändning inom den exakta vetenskapen torde knappast behöva närmare förklaras. Man kan icke utgå från en a priori given lag och från denna deducera sig fram till kännedom om de enskilda 115 fallen, ty all vår kunskap måste ju ändå ytterst vinnas genom iakttagelse, och varje allmän lag måste sålunda först vara vunnen genom induktion. Den mot slutet av 1700-talet allmänt utbredda naturfilosofien, till vilken ROMELLS publikationer osökt föra tan- karna tillbaka, skulle möjligen kunna betecknas som en åtminstone tämligen rent deduktiv »>metod». När man i senare tid talat om deduktiva riktningar inom biologien, har man därmed menat så- dana riktningar, vilka åtminstone delvis sökt erhålla sin kunskap om de enskilda fallen genom deduktion från en på otillräckligt och osäkert iakttagelsematerial uppställd hypotes, vilken man vägrat att verifiera. Äldre tiders astronomi skulle kunna tjäna som en god förebild för ett dylikt tillvägagångssätt. Man utgick vid sina iakttagelser från den hypotesen, att solen rörde sig omkring jorden; då man, som ju icke var att undgå, alltsomoftast iakttog med denna hypotes dåligt överensstämmande fakta, förnekade man sina egna iakttagelser till förmån för den på grundvalen av ett otillräckligt material uppställda hypotesen, vilket med någon dialektik icke mötte några större svårigheter. De riktningar inom växtsociologien, som betecknats som mer eller mindre deduktiva, ha framför allt utmärkt sig därigenom, att de på mer eller mindre lösa grunder uppställt vissa allmänna ' fundamentalhypoteser, vilka man i de flesta fall betraktat som täm- ligen självklara och därför ej brytt sig om att verifiera. Från dessa allmänna hypoteser har man sedan deducerat fram såväl hela sin grundläggande begreppsbildning och terminologi som sin uppfatt- ning om de enskilda fallen. De induktiva naturundersökningar, som man sedermera eventuellt utfört, ha därför redan från första början genom själva de grundläggande begreppen kommit att bära hypotesens stämpel; disharmoniera resultaten i något avseende med den förutfattade meningen, bortförklarar man dem såsom mindre tillförlitliga eller påverkade av någon okänd faktor. Finner man t. ex. en mer eller mindre olikartad vegetation på två fläckar, vilka man anser erbjuda samma livsvillkor och därför enligt >»IPhypothéese fondamentale de F'écologie» borde ha samma vegetation, förklarar man olikheten bero antingen på »fina, endast genom ytterst nog- granna undersökningar påvisbara variationer hos de ekologiska faktorerna> (SAMUELSSON 1916, sid. 350) eller därpå, att de icke gemensamma arterna, även om de bilda vegetationens mest fram- trädande del, äro »mindre betydelsefulla» (MELIN 1917, sid. 10). Finner man å andra sidan samma vegetation på de mest olikartade 116 ståndorter, förklarar man alla iakttagbara faktorer vara betydelse- lösa för vegetationen; vegetationen bestämmes icke alls av dem, utan av »des :différences dans la teneur de certains électrolytes si petites qu' elles se soustrairaient å nos grossigres méthodes chimiques»>» (ROMELL 1920 b, sid. 142). Att man vid dylika förfaringssätt riskerar att få ej blott resultaten, utan även hela silt primärmaterial för- kastat som värdelöst, om någon av de nyssnämnda hypoteserna en gång skulle visa sig mindre riktig, är ju tämligen tydligt, då det i ett dylikt material vanligen blir alldeles omöjligt att skilja ut det faktiska och säkra från det blott hypotetiska. Någon de- duktiv metod är detta naturligtvis icke; de delar av ett dylikt förfaringssätt, som överhuvudtaget ha något med vetenskaplig metod att göra, falla ju helt och hållet inom den induktiva metodens ram. Endast på grund av den framträdande roll, som ett logiskt sett otillåtet missbruk av deduktionsslutet härvidlag spelar, har man brukat kort och gott beteckna dylika riktningar inom växtsocio- logien som >»deduktiva>. En dylik riktning under 1800-talets mitt, den av THURMANN, SENDTNERB, Å. DE CANDOLLE m. fl. representerade vegetationsbeskriv- ningen, karakteriserades redan 1881 av RAGNAR HurLr (1881, sid. 2—3) på följande träffande sätt: >»Egendomligt är det att följa denna riktning, och se, huru för- fattarna dock så småningom på rent teoretisk, deduktiv väg konstrue- rade sig till växtsamhällenas begrepp. En växts förekomst är — resonerade man — beroende af diverse yttre förhållanden, i syn- nerhet af olika beskuggningsgrad, fuktighetsgrad samt jordens kemiska och fysikaliska beskaffenhet. I hvart och ett af dessa afseenden kunde man indela växterna uti mer eller mindre talrika och väl begränsade grupper. Då hvarje lokal förhåller sig på ett bestämt sätt med afseende på dessa nämnda egenskaper, måste den ega en motsvarande vegetation, bestående af de arter, hvilka de mot lokalens egenskaper svarande s. k. vegetationsgrupperna hafva gemensamt. Den praktiska konsekvensen af denna sats var, alt man vid fram- ställningar af vegetationen utgick från ståndorterna, och såsom bil- dande ett växtsamhälle uppräknade de arter man observerat på lokaler, som man ansåg erbjuda växterna samma lefnadsvillkor. Under sådana förhållanden måste det framställda växtsamhället blifva en konstprodukt, som blott närmade sig sin förebild i:na- turen i samma mon, som forskarens kännedom om och uppskatt- 117 ning af de på växternas förekomst inverkade faktorerna var riktig och fullständig.» Att den hypotes, som låg till grund för ett dylikt förfaringssätt, icke var med verkligheten överensstämmande, visas och exemplifieras sedermera av HuLT på sid. 8—9. Den har emellertid fortlevat ända in i våra dagar i växlande utformning. Senast har den av ROMELL upphöjts till rang, heder och värdighet av »I'hypothése fondamentale de F'€cologie». Vid skilda tillfällen och från de mest olika håll har sedan HurrTs tid oriktigheten av denna hypotes fram- hållits och bevisats; som exempel kan hänvisas till WARMING (1895, sid. 8, 1909, sid. 145), CowrEs (1901 sid. 79), CAJANDER (1909 sid. 9—210), Fries (1913 sid. 48—49), LAGERBERG (1916 sid. 404—405), NicHoLs (1917 sid. 309), Du Rietz, Fries och TENGWALL (1918 sid. 154—1358), WARMING-GRAEBNER (1918 sid. 688), Du RiETz (1919 sid. 118), TENGWALL (1920 sid. 320), Du RiETZ, FRIES, ÖSVALD OCh TENG: WALL (1920 sid. 19—21). Det förefaller verkligen något själfuppoff- rande att alltjämt våga grunda hela sitt arbetsresultat på en hypoles, om vilken i varje fall meningarna bland Europas och Amerikas växtsociologer äro så olika. Ett par exempel torde f. ö. lättast klargöra de verkliga olik- heterna mellan de inom växtsociologien f. n. existerande induktiva och »deduktiva» skolornas arbetssätt. Vill man studera de alpina växtsamhällenas förhållande till snö- betäckningen, urskiljer en induktivt arbetande forskare först de i naturen uppträdande växtsamhällena genom studium av deras egna karaktärer utan hänsynstagande till vad han eventuellt tror sig ha rätt att förmoda om deras ekologiska krav. Därefter gör han en exakt undersökning av vart och ett av dessa växtsamhällens för- hållande till snöbetäckningen och kommer på detta sätt fram till ett visst, mer eller mindre lagbundet sammanhang. De »deduktiva> skolorna förutsätta som givet ett visst samband mellan växtsam- hällen och snöbetäckning och inrycka redan i sin begränsning av växtsamhällena sin uppfattning om deras ekologi (sålunda även deras förhållande till snön), m. a. o. de sammanföra till samma växtsamhälle olika vegetationsfläckar icke på grund av överensstäm- mande sammansättning utan på grund av t. ex. liknande utsmält- ningstid. Att man sedan kan göra en aldrig så exakt undersökning av dessa »växtsamhällens» förhållande till shön utan att ändå nå- gonsin komma fram till ett exakt och stabilt kausalsammanhang, 118 är ju tämligen tydligt. Man har gått i cirkel och redan 1 under- sökningens premisser föregripit det problem man skulle lösa. På samma sätt vid studiet av växtsamhällenas »näringskrav>, ett av vissa författare med förkärlek använt begrepp, vilket har fördelen att kunna betyda ungefär vad som helst. Sammanför man till samma växtsamhälle mer eller mindre olikartade vegetationsfläckar endast på grund av att de förefalla att ha samma eller liknande »näringskrav>, blir naturligtvis ett sådant utgångsmaterial odugligt till en exakt undersökning av de ekologiska problem, som sammanfattas under detta begrepp. Ett dylikt förfaringssätt är ju lika absurt, som om det skulle falla någon forskare in att vid en undersökning av salpeter- bildningen i olika växtsamhällen utgå från enheter, vilka begränsats efter vad man på förhand ansett sig kunna förmoda eller eventuellt genom en ytlig förundersökning trott sig kunna utröna om deras salpeterhalt. En induktivt arbetande forskare utgår i stället, obe- roende av sin ställning till alla hypoteser, från de i naturen direkt iakttagbara, väl karakteriserade och beskrivna växtsamhällena och kommer genom empiriska undersökningar inom vart och ett av dessa fram till sambandet mellan salpeterbildning och vegetation (HESSEL- MAN 1917). Speciellt inom vissa amerikanska och i senare tid även engelska växtsociologiska skolor (»Pécole américaine» existerar, som förut påpekats, numera endast i ROMELLS fantasi) har man som bekant under de båda sista decennierna allmänt börjat inse ohållbarheten av »I'hypothése fondamentale de l'€cologie» och ersatt densamma med ett antal andra, lika fundamentala och lika dåligt grundade hypoteser om vissa generella regler för växtsamhällenas succession, vilka man likaledes betraktar som självklara och vägrar underkasta någon som helst verifikation. På grundvalen av dessa hypoteser be- gränsar man sedan sina grundläggande enheter till stor del efter sin mer eller mindre välgrundade uppfattning om deras utvecklingshistoria och ställning i det successionistiska systemet. Sålunda återigen ett föregripande av den empiriska forskningens resultat. Följden är också, att trots de tusentals sidor, som i Amerika skrivits om »suc- cession», ingen enda successionsserie i detta land blivit ens tillnär- melsevis så väl och exakt känd som t. ex. våra strängt induktivt utforskade svenska insjöars och torymossars. Det »deduktiva> ar- betssättet är som att gå vilse i en stor skog; man går i ring efter ring och kommer alltid blott tillbaka till utgångspunkten, den »fun- damentala» hypotesen. 119 Efter denna långa men tyvärr nödvändiga utvikning, vilken väl i någon mån torde belysa halten av ROMELLS kategoriska påståen- den om den induktiva forskningens arbetsmetoder och ställning till hypoteser, kausallagar m. m., kunna vi återgå till sid. 139 i ROMELLS uppsats: »L'hypothéese est inséparable de toute science. Aussi voit on de nouvelles hypothéeses se dresser au moment méme du premier doute de V'hypotheése fondamentale de l'€cologie». Att detta har varit fallet i Amerika, har nyss påpekats. Som exempel anföres emellertid av ROMELL PALMGRENS bekanta studier över åländska lövängar, och i ett tillägg i slutet av uppsatsen förklaras om de under året utkomna tre Uppsala-avhandlingarna att »je trouve que ce que jai dit de PALMGREN s'y appliquerait presque mot å mot. Såväl dessa som PALMGRENS undersökningar äro emellertid utförda oberoende av de hypoteser, som med anledning av resultaten framställas, och då hypoteserna uppställts efter undersökningarna och väl knappast ens hade kunnat uppställas utan dessas resultat, torde de knappast ha kunnat vara nödvändiga för undersökningarnas utförande. Man tvingas nästan till uppställande av den hypotesen, att de ifrågavarande avhandlingarnas innehåll på grund av någon obekant orsak varit mer eller mindre otillgängligt för ROMELL, så mycket mer som det nyssnämnda förhållandet i en av dessa av- handlingar uttryckligen påpekas. Något längre ner hänvisar ROMELL till sin närmast föregående uppsats (ROMELL 1920 a), i vilken han tydligen anser sig ha genom sin ovannämnda nya »methode plus developpée et tendant å I'ob- jectivité>» bevisat sin ekologiska fundamentalhypotes' ansvarighet för de sociologiska konstitutionsdiagrammens karakteristiska utseende. Det hade icke skadat, om ROMELL i delta sammanhang även upp- lyst sina i sannolikhetsberäkning mindre förfarna läsare därom, att man genom användande av BERNOULLIS och LExIiS teorem och ett antal godtyckligt valda premisser med någon flit kan konstruera fram ungefär hur många kurvor som helst av snart sagt vilket ut- seende man för tillfället önskar. Att på detta sätt söka verifiera en hypotes tyder knappast vare sig på den »amour du travail exact» eller på den »joie å l'expérience>, varom ROMELL på sid. 144 talar så vackert, ; På sid. 140 läser man om det inom Uppsalaskolan sedan gammalt brukliga studiet av naturliga växtsamhällen: »Je veux faire remarquer d”abord que cette facon de travailler n'est pas non plus libre d"hy- potheses, car elle s'appuie sur la conception que les associations 120 distinguées par nous dans la nature soient quelque chose d'objectf, plus qu'une distribution artificielle en classes d'une variation infinie.» Att det i naturen verkligen finns växtsamhällen, m. a. o. att växt- arterna icke gruppera sig hur som helst utan till ett begränsat antal naturliga enheter med mer eller mindre diskontinuerliga övergångar, är icke en hypotes, utan ett genom ett århundrades empiriska forsk- ning konstaterat och i ett århundrades växtsociologiska litteratur alltsomoftast påpekat faktum, om vilket även RoMELL genom något naturstudier mycket lätt skulle kunna övertyga sig. Det är sålunda icke frågan om »une distribution artificielle en classes d”une variation infinie», som ROMELL föreställer sig, utan om en gruppering efter i naturen redan förefintliga gränser, m. a. o. ett urskiljande av de i naturen existerande växtsamhällena, vilket emellertid, likaväl som igenkännandet av de i naturen existerande arterna, fordrar en viss vetenskaplig skolning. Vad de båda av RomMELL strax efteråt anförda exemplen angår, falla de ju båda helt vid sidan av ämnet. Ingen har förnekat möjligheten eller lämpligheten av att göra ekologiska, chorologiska eller genetiska undersökningar över en association, vars konstitution ännu är ofullständigt känd. Men förutsättningen är, att man känner igen associationen ifråga, likaväl som man knap- past torde kunna med någon större framgång studera t. ex. Pinus silvestris' ekologi eller utbredning utan att kunna åtminstone någorlunda säkert bestämma den i naturen. Detta gäller f. ö. även arterna inom släktet Hieracium, och det var ju otur, att ROMELL skulle råka dra fram systematiken inom just det släktet som exempel på »une distribution artificielle en classes d'une variation infinie». Hade han rådfrågat en fackman, hade han nämligen fått veta, att huvuddelen av detta släkte består av ett visserligen mycket stort, men begränsat och ingalunda oändligt antal arter, vilka, tack vare sin apogami, äro synnerligen konstanta och väl skilda från varandra. Vi förbigå ROMELLS rent subjektiva meningsyttringar på sid. 140 angående de fysiognomiska undersökningarnas undermåliga värde och övergå till sid. 141, där man finner följande passus: »Il ne faut pas oublier cependant comme le font trop facilement, il me semble, les critiques d'Upsal que les écologues américains sont en premiere ligne des expérimentateurs. ”Tous les résultats obtenus par le »denuding quadrat method» etc. auront une valeur réelle et durable.> Det förefaller nästan, som om ROMELL ej ens ansett nödigt att genom- läsa den kritik, om vilken han talar. Den sist citerade meningen liknar ju närmast en illa utförd översättning av följande mening i 121 min CLEMENTS-recension: »De i detta kapitel beskrivna arbetsmeto- derna med permanenta, vid olika tider minutiöst kartlagda kvadrater synas lova att i framtiden ge elt primärmaterial av stort och be- stående värde» (Du RiETZ 1919, sid. 121). Vi kunna vidare förbigå ROMELLS redan förut berörda försök på sid. 141—142 att bortförklara de mot >»I'hypothése fondamentale de PFécologie> stridande fakta, vilkas existens icke ens han synes kunna helt förneka, genom hänvisning till de gängse undersöknings- metodernas bristfällighet. Hur man under sådana förhållanden kan påstå den ifrågavarande hypotesen vara grundad genom »une in- duction légitime>, förefaller i varje fall något svårfattligt. Likaså kunna vi förbigå den långa lovsången på sid. 142—144 över den experi- mentella metodens utomordentliga företräde framför den jämförande (»la science observatrice», sid. 144, en något egendomlig motsättning till experimentell). Att vissa problem ligga lämpligare för en jäm- förande metod, andra för en experimentell, är ju självfallet, likaledes att det senare ofta inträffar inom: fysiologien, och det är ju en bland vissa vetenskapsmän ganska utbredd vana att värdesätta sin egen vetenskapsgren efter en särskild måttstock. Vi kunna sålunda övergå till det aktstycke, där ROMELL avkunnar sin slutliga dom över den induktiva växtsociologien (sid. 144): »Le chemin des inductionistes, au contraire, est non seulement fatigant mais condamné å ne jamais mener å des relations causales. Méeéme comme travail préliminaire, la description physionomistique faite comme »l'art pour Fart» n'a aucune valeur que sous des con- ditions limitantes que nous avons mentionnées ci-dessus. Car il faut se rendre compte que presque tout progrés dans notre savoir des relations causales pourra modifier notre opinion sur la facon con venante et juste' de circonscrire les formations (associations etc.)» Vad själva domen över värdet av »inductionisternas» arbete be- träffar, torde de kunna ta den ganska lugnt. Men det gör ett beklämmande intryck att se resultatet av så många naturforskares ärliga och samvetsgranna arbete under decennier värdesättas på ett dylikt lättvindigt sätt av en tillfällig exkurrent från en helt annan gren av botaniken, vilken tydligen blott känner en bråkdel av den litteratur han bedömer och icke ens gjort sig besväret att sätta sig in i de mest grundläggande tankegångarna i denna litteratur. Den sista meningen i det citerade stycket vittnar ju därom, att ROMELL aldrig fattat den grundtanke, som i elt halvt sekel gått som en röd tråd genom hela den induktiva växtsociologien och isynnerhet under 122 de senaste åren i snart sagt varje avhandling särskilt pointerats, nämligen att man aldrig kan nå några bestående synekologiska resultat om man som grundenheter uppställer konstlade, efter de ekologiska faktorerna begränsade växtsamhällen. Här tror sig ROMELL rikta en stöt mot »les inductionistes> — och gör det i stället mot just de riktningar, som av dessa bekämpats! Vad den induktiva växtsociologiens saknad av »relations causales» beträffar, torde det vara tillräckligt att hänvisa till den förut läm- nade metodologiska: utredningen och till originallitteraturen ifråga. Likaså beträffande den sterilitet, som ROMELL 1 följande högtravande sammanfattning av den avkunnade domen vill påbörda densamma: »J'ai voulu démontrer par les lignes précédentes que ce serait un grand danger pour l'€cologie européenne si nous voulions suivre les signaux récents d'Upsal et de Zuric. Cela la rendrait stérile comme les marais laponais». Exemplet på sterilitet kunde ju ha valts något lyckligare än från de lappländska myrarna, om vilka ROMELL synes ha en något underlig föreställning. Som motsats framhålles strax efteråt »I'amour du travail exact, la joie å I'expérience des Américains»>, varefter man om samma amerikanare får veta att »leur dogmatisme et leur abdominable nomenclature, il ne nous les faut pas; nous en avons assez chez nous». Efter genomläsningen av ROMELLS uppsats lär nog ingen tvivla på detta faktum.! Inom de flesta grenar av modern naturvetenskap torde det numera knappast anses lämpligt att uppträda som kritiker av grundläggande principfrågor utan att bakom sig ha ett ganska omfattande material av egna primärundersökningar inom vetenskapen ifråga. Det är icke brukligt att skriva teoretiska avhandlingar i cytologi utan att själv under mikroskopet ha studerat en kärndelning, ej heller att skriva kritiska översikter i modern ärftlighetslära utan att känna de men- delska lagarna eller begreppen genotyp och fenotyp. Det kanske är en fåfäng förhoppning, att även växtsociologien en gång skall bli förskonad från dylika dilettantmässiga inlägg från låt vara aldrig så unga och lovande representanter för andra av botanikens forsk- ! T ett kort tillägg på sid. 146 avfärdas de tre senaste, under året utkomna Uppsala- avhandlingarna. Att ROMELL icke förmår fatta den enkla distinktionen mellan en benämning på ett växtsamhälle och detsammas begränsning torde efter uppsatsens genomläsning knappast vara ägnat att väcka någon förvåning. 123 ningsgrenar. Som en blygsam minimifordran skulle man ju i varje fall tillsvidare kunna uppställa den, att vederbörande förskaffat sig en ingående litlteraturkännedom inom ämnet ifråga, åtminstone att han genomläst såväl den litteratur han vill kritisera som den han vill berömma. Av en författare, som med hög röst höjer rop på logik i vetenskapen och kritiserar föregående författares logiska upp- fattning och metodik, bör man därjämte med visst fog kunna fordra någon kännedom om logikens mera fundamentala begrepp. Att sätta sig till domare över två världsdelars växtsociologiska forskning på grundvalen av en flyktig genomläsning av några allmänna teoretiska avhandlingar inom sagda vetenskap vittnar knappast om något större mått av det »sens commun», som ROMELL i slutorden till sin uppsats sätter som »mot d'ordre pour une €cologie raisonnée et raisonnable»>. Uppsala, Växtbiologiska Institutionen, den 7 december 1920. LITTERATURFÖRTECKNING. ARRHENIUS, O., Öcologische Studien in den Stockholmer Schären. — Akad. Avh., Stockholm 1920. CAJANDER, A. K., Ueber Waldtypen. — Fennia, Bd. 28, Nr. 2, Helsingfors 1909. CLEMENTS, FR. E., Plant succession. An analysis of the development of vegetation. — Washington 1916. COWLES, H. CH., The physiographic ecology of Chicago and vicinity; a study of the origin, development, and classification of plant societies. — The Botanical Gazette, Vol. 31, Chicago 1901. Dyr hreTZ, GC EB, Referat av CLEMENTS, Plant succession. — Sv. Bot. Tidskr. Bd. 13, Stockholm 1919. —>—, FRIES, TH. C. E. und TENGWALL, T. Å., Vorschlag zur Nomenklatur der soziologischen Pflanzengeographie. — Sv. Bot. Tidskr. Bd. 12, Stockholm 1918. —>—, FRIES, TH. C. E., OsVALD, H., und TENGWALL, T. Å., Gesetze der -Konstitution natärlicher Pflanzengesellschaften. — Vetenskapliga och praktiska undersökningar i Lappland, anordnade av Luossavaara— Kiirunavaara Aktiebolag. Flora och Fauna 7. Meddelanden från Abisko naturvetenskapliga station 3. Uppsala 1920. FRIES, TH. C. E., Botanische Untersuchungen im nördlichsten Schweden. — Ibid. 2., Akad. Avhandl., Uppsala 1913. GaAMs, H., Principienfragen der Vegetationsforschung. — Vierteljahrsschrift der Naturforsch. Gesellsch. in Zäörich, LXIII, Zärich 1918. HESSELMAN, H., Studier över salpeterbildningen i naturliga jordmåner och 124 dess betydelse i växtekologiskt avseende. — Medd. fr. Statens Skogs- försöksanstalt, Häft. 13—14, Stockholm 1917. HuLT, R., Försök till analytisk behandling av växtformationerna. — Medd. av Soc. pro Fauna et Flora fennica, 8, Helsingfors 1881. LAGERBERG T., »Några kritiska synpunkter vid beståndsanalyser» av H. KYLIN och G. SAMUELSSON. Ett genmäle. — Skogsvårdsför. Tidskr., 14:e årg., Stockholm 1916. MELIN, E., Studier över de norrländska myrmarkernas vegetation med särskild hänsyn till deras skogsvegetation efter torrläggning. — Akad. Avhandl., Uppsala 1917. NICHOLS, G. E., The interpretation and application of certain terms and concepts in the ecological classification of plant communities. — The Plant World, Vol. 20, Nos. 10 and 11, 1917. —>»—, The vegetation of Northern Cape Breton Island, Nova Scotia. — Transactions of the Connecticut Academy of Arts and Sciences, Vol. 22, New Haven, Connecticut 1918. NORDHAGEN, R., Om nomenklatur og begrepsdannelse i plantesociologien. — Nyt. Mag. f. Naturvid., LVII, Kristiania 1920. PALMGREN, A., Studier över lövängsområdena på Åland, III. — Acta Societ. pro Fauna et Flora Fennica, 42, Helsingfors 1917. PAVILLARD, J., Essai sur la nomenclatur phytogéographique. — Bull. Soc. langued. Geogr., XXXV, 1912. —»—, Les progres de la nomencelature dans la Géographie botanique. — Ann. de Géogr., XXVII, Paris 1918: —»—, Remarques sur la nomencelature phytogéographique. — Montpellier 1919; —»—, Especes et associations. Essai phytosociologique. — Montpellier 1920. PHALEN, A., Beitrag zur Klärung des Begriffs der inneren Erfahrung. — ppsala Universitets Ärsskrift 1913, Uppsala 1913. Post, L. VON, Stratigraphische Studien äöber einige Torfmoore in Närke Geo För: Förhbh., Bd. 3l. Stockholm 19097 —»—, Skogsträdpollen i sydsvenska torvmosselagerföljder. — Forhandl. ved de skandinaviske naturforskeres 16. möte i Kristiania den 10. — 15. juli 1916, Kristiania 1918. ROMELL, L. G., a, Sur la réegle de distribution des fréquences. — Sv. Bot. Tidskr. Bd. 14, Stockholm 1920. —— Db, Physionomistique et écologie raisonnée. — Sv. Bot. Tidskr. Bd. 14, Stockholm 1920. SAMUELSSON, G., Om den ekologiska växtgeografiens enheter. — Sv. Bot. Tidskr. Bd. 10, Stockholm 1916. SMITH, H., Vegetationen och dess utvecklingshistoria i det centralsvenska högfjällsområdet. — Norrländskt Handbibliotek IX. Uppsala 1920. (Akad. avhandl.) TENGWALL, T. Å., Die Vegetation des Sarekgebietes. Erste Abteilung. — Naturwissensch. Unters. des Sarekgebirges in Schwedisch-Lappland geleitet von Dr. Axel Hamberg, Bd. III, Lief 4, Stockholm 1920. (Akad. Avhandl. Uppsala.) i 125 WARMING, E., Plantesamfund. Grundtraek af den okologiske plante- | geografi. — Kjobenhavn 1895. ——, Oecology of Plants. An introduction to the study of plant- communities. — Oxford 1909. —— und GRAEBNER P., Eug. Warmings Lehrbuch der ökologischen Pflanzengeographie. — Berlin 1918. VESTAL, A. G., a, Local distribution of grashoppers in relation to plant associations. — Biol. Bull., 25, 1913. ——, b, An associational study of Illinois Sand Prairie. — Bull. Ill. State | Kabi Nat: Hist, 10, 1913; '——, a, Internal relations of terrestrial associations. — The American Naturalist. Vol. XLVIII, New York 1914. ——, b, Prairie vegetation of a mountain-front area in Colorado. — The Botanical Gazette, Vol. LVIII, Chicago 1914. , Foothills vegetation in the Colorado front range. — Ibid., Vol. NM åa LXN, Chicago 1917. , Phytogeography of the eastern mountain-front in Colorado. I. fipnysicat geography and distribution of vegetation. — Ibid., Vol. LXVIII, Chicago 1919. OM GEUM fISEIDUNEER: AV RIKARD STERNER. Geum hispidum namngavs och beskrevs av ELnias FRIES i »Flora | hallandica>», vilken i form av dissertationer framlades i Lund åren 1817—1819. I en dissertation från 1818, på sidan 90 finna vi föl- jande beskrivning på Geum hispidum: »Floribus erectis, petalis calycem superantibus, aristis nudis, supra medium geniculatis hispidis, apice nudo subcelavato, foliis hispidis | radicalibus pinnatis, caulinis pinnatifidis. | Geum urbanum A. Liljebl. Sv. FI ed. 3, p. 277. Ad Karup Varberg rarius. — Proximum G. macrophyllo Ehrh. Caulis strictus, | pedalis, parum ramosus &, ut reliquiae partes, valde hispidus. | Foliola radicalia subrotundata, obtusa. Folia caulina pinnatifida, | elongata, acuta; infima fere ternata, terminali pinnatifido. Pedun- culi elongati. Petala lutea. Articulus aristae ultimus hispidus, | apice haud incurvus, facile deciduus»>. Fries meddelar ytterligare utförliga beskrivningar i >»Novitiae | florae sueciae», ed. 1 (1814—1823, sid. 89—90) och i ed. 2 (1828, | sid. 165—166). På det förra stället säges bl. a. »Differt a G. urbano praecipue vero aristae articulo ultimo hispido, apice nudo & / subincrassato ... Geum intermedium Ehrh. Beytr. 6. p. 143 hujus polissimum loci ob stylum pilosum». — I andra editionen göras | hänvisningar till flera floristiska arbeten, i vilka nu den nya arten | upptages, såsom REICHENBACH, »Iconographia botanica seu plantae criticae» (1823). Såsom ett synonymt namn anföres »Geum inler- medium Bess. in Dec. Prodr. 2, p. 550 nec Ehrh. nec Willd>. | Av andra äldre floristiska arbeten, i vilka Geum hispidum näm- | nes, kunna anföras: HARTMAN, »Skand. flora», ed. 1 (1820); ASPE- 127 GREN, >»Blekingsk flora» (1823); WAHLENBERG, »Flora suecica>, Pars 1 (1831) och E. Fries, >Summa vegetab. scandin.» (1846) samt av utländska arbeten MERTENS und KocH, »Röhling's Deutsch- lands Flora» (1823—1833). Geum hispidum är från G. urbanum mycket väl skild genom ett flertal karaktärer, som hänföra sig till olika delar av växten. Fram- förallt bör uppmärksammas, att karpellsprötets (stiftets) övre led, som avfaller före fruktmognaden, är utom i spetsen långt styvhårig (>»hispidus») hos G. hispidum men endast svagt mjukhårig nedtill hos urbanum. Även hårigheten på själva karpellen är rikare och grövre hos den förra än hos den senare. Till de övriga karaktärer, som finnas angivna i floristiska handböcker, kunna läggas ett par, som ej synas ha blivit beaktade: G. hispidum är till hela sitt ovan- jordssystem kraftigare färgad; bladen äro tydligt gröna — mörk- gröna (ej gulgröna), stjälken är brunaktig (blomskaften äro i all- månhet tydligt bruna) och, såsom tidigare framhållits (t. ex. HART- MAN, ed. 11), kronbladen mörkare gula (ej »lutea», som FRrIiEs 1818 säger); foderbladen böja sig på ett betydligt senare stadium utåt- nedåt än hos urbanum, och de bli aldrig tryckta intill blomskafte som hos denna. Såsom synonymt med Geum hispidum anför Fries i F1 hall. »G. urbanum A/» i S. LItJEBLAD, »Utkast till en Svensk Flora>, ed. 3 (1816). I sina senare beskrivningar på G. hispidam nämner FRIES emellertid intet om denna synonymitet, varför man torde kunna antaga, att han ändrat åsikt. Ehuru beskrivningen hos LILJEBLAD är mycket knapphändig, kan väl ock påstås, att här ej avses G. hispidum utan G. intermedium Ehrh. d. v. s. G. rivale X urbanum. — I »Nov. fl. suec.» ed. 2. har FRIES anfört en annan G. intermedium som liktydig med G. hispidum, G. intermedium Bess. BESSERS Geum-art, som insamlats i Volhynien, har befunnits vara Geum aleppicum Jacq. : Ett flertal författare ha ansett Geum hispidum identisk med denna G. aleppicum (= G. strictum Ait.). Fries har i en viss grad delat denna åsikt. I >Summa veget. scand.» anför han såsom synonym till G. hispidum >»G. strictum Ledeb. FI. ross. II, p. 22 quoad plan- tam saltim Petropolitanam etc.» (sid. 164). Längre ned säger han: 128 »Tam a nostris, quam a proximo G. stricto (americano) Aiton foliis caulinis pinnatifidis vel basi omnino pinnatisectis facile dignosci- | tur». LEDEBOUR uppfattar sitt namn strictum såsom liktydigt med A1TONS (i Hort. Kew.) liksom med JACQUINS aleppicum och BESSERS intermedium, och så ha även senare florister uppfattat dessa namn. Från Petersburgsområdet anför LEDEBOUR G. sirictum efter MERTENS i MERTENS und Kocu (1. c.), varest göres gällande, att G. hispidum ej är skild från G. strictum Ait. — Geum aleppicum är en osteuro- peisk, sibirisk och nordamerikansk art. Den kommer G. urbanum närmast men är väl skild från denna genom olikheter i bladens flikighet och bladflikarnas form, i stjälkens grovlek och hårighet, kronbladens färg (rödgul) och form, foderbladens ställning (ej ned- böjda) samt karpellernas hårighet, vari den överensstämmer med G. hispidum. Till G. aleppicum ansluta sig mycket nära några arter eller underarter, som avvika genom annan hårighet och bladflikig- het samt annan form på bladflikarna, t. ex. den sydeuropeiska G. molle Vis. et Pau. och den nordamerikanska G. macrophyllum Ehrh. G. aleppicum själv visar ganska stora variationer ifråga om hårigheten och bladflikarna. (Se t. ex. ScHEuUTZ, N. J., Prodrom. monogr. Georum. — Nova acta reg. soc. scient. upsal. Ser. III, Vol. VII, act. VD. — Geum hispidum måste anses mycket nära ansluta sig till G. aleppicum. Ur beskrivningarna på dessa arter i ScHEUTZ' nämnda monografi (sid. 27 och följ.) har jag gjort en sammanställ- ning av olikheterna mellan dem: Geum hispidum. Geum aleppicum. Foliis caulinis pinnatifidis vel Foliis caulinis tripartitis vel basi omnino pinnatisectis; basi interrupte pinnalisectis; Petalis flaveis, obovato-subro- Petalis aureis, suborbiculatis, tundis, subunguiculatis, calyce basirotundata, calyce longioribus; reflexo fere longioribus; Carpellis pilosis; Carpellis hirtis, superne pilis longis adspersis; Styli articulo inferiori glabro Styli articulo inferiori glabro, superiori triplo breviori clavato superiori dimidio breviori. inferne hispido. I beskrivningen på G. hispidam säger ScHEuTz vidare: >Differt avG. striciol statura graci: st; avG. orbanotr is ab mutroguelpedun; 129 culis longissimis simplicibus strictis; laciniis calycinis latioribus, petalis et vestitu hispido»>. De olikheter, som förefinnas mellan G. hispidum och aleppicum äro alltså jämförelsevis obetydliga. De utgöras i allmänhet av re- lativa karaktärer och gälla egenskaper, som äro underkastade stark variation hos arter av denna del av Geum-släktet. De kunna en- ligt mitt förmenande knappast betraktas såsom artskiljande. G. hispidum bör inrangeras i den ovannämnda grupp av former, som samla sig omkring G. aleppicum. Den torde i denna knappast inta ens en så fri ställning som G. molle Vis. et Pau., vilken av ÅSCHER- SON och GRABNER (Synops. d. Mitteleurop. Flora. 6: 1, sid. 879) med stor tvekan anföres såsom >Rasse>. Vad som lett E. Fries till den uppfattningen, att G. hispidum vore åtminstone till en del identisk med G. strictum hos LEDEBOUR, kan jag ej uppgiva. Under LEDEBouURS beskrivning på G. strictum skulle G. hispidum nog kunna tänkas vara inrymd, ty i densamma nämnes intet om bladen och stjälkens hårighet. I intet tillgängligt floristiskt arbete för Ostbalticum eller Ryssland i dess helhet från senare tider nämnes emellertid något om G. hispidum Fr., och i svenska museiherbarier befintliga exemplar av G. aleppicum från Osteuropa hava intet med G. hispidum att skaffa. I Uppsala-her- bariet finnas ett par exemplar från Ostpreussen och från Ungern, som av insamlarna kallats »G. hispidum Fr.>, men som av FRIES bestämts till G. strictum Ait. Det får kanske icke anses uteslutet, att G. strictum hos LEDEBOUR innefattar G. hispidum, men för ett avgörande fordras en granskning av ett större herbariematerial från dessa trakter, än vad som stått till mitt förfogande. Denna fråga bör därför tills vidare lämnas öppen. Geum hispidums utbredning i Sverige. Nedan lämnas en förteckning på alla de lokaler, som jag för närvarande känner för G. hispidum. Dessutom bifogas en karta över utbredningen i Östergötland, Småland och Blekinge. Härtill bör följande anmärkas. I Halland har G. hispidum antagligen aldrig observerats efter E. FRIES. THEORIN (i »Växtgeografisk skildring af Södra Halland>, 1865) och LINDEBERG (i »Hallands och Bohusläns Fanerogamer och Orm- bunkar», 1878) anmärka, att den förgäves eftersökts i Halland, och enligt benäget meddelande av lektor Fr. AÅHLFVENGREN har detta 9. — Svensk Botanisk Tidskrift 1921. 130 varit fallet även under senare år. Det har nog därför ansetts tvivelaktigt, om G. hispidum någonsin funnits i Halland. E. FRIES uppgift skulle såsom antagligen i vissa andra fall varit förhållandet, berott på etikettförväxling eller dylikt. Uppgiften stödes emellertid dels av ett exemplar av G. hispidum i Uppsala-herbariet, som ingått i FrRIeEsS' herbarium och enligt den av Fries egenhändigt skrivna etiketten av honom insamlats »Balgö ad Varberg», dels den upp- gift »ad Kamp(!) in Hallandia», Fries vidfogat de exemplar av arten, som han sände till REICHENBACH, och som ligga till grund för av- bildningen i »Iconographia botanica». Av stor betydelse för denna frågas avgörande vore att utreda, om möjligen G. hispidum tidigare än vid tiden för Fries” Hallands- resor har insamlats i Sverige. Det skulle kunna tänkas ha skett i Blekinge, varest exemplar med säkerhet insamlats av ASPEGREN redan 1820. I Enias FRIES” brevsamling (Uppsala Universitets- bibliotek) finnes ett flertal brev från kronobagare G. C. ASPEGREN i Karlskrona. Av ett den 9/9 1818 daterat brev framgår, att ASPE- GREN sänt växter till E. Fries, men vilka nämnes icke. I det därpå följande (dat. "/2 1819) tackar han Fries för de upplysningar om dessa växter han erhållit, och i brevet närmast härefter, date- rat iden! -/s 1819; säger han 27.0 arondea (d.v.s frönvav Ce rastium Holosteoides») »ej af mig meddelade till Lunds trädgård, så skola såväl de, som Geum Hispidum meddelas ...» (Cerastium Holosteoides nämnes redan i ett brev daterat den !7/120 1817). Av detta torde framgå, att Geum hispidum antagligen redan 1818 iakt- tagits och insamlats i Karlskrona skärgård av ASPEGREN, alltså samma år, som arten beskrevs i Flora hall. Måhända förefinnes en svag möjlighet, att exemplar av arten ännu något år tidigare insamlats här av ASPEGREN och blivit skickade till Erias FRIES. — I detta sammanhang bör uppmärksammas, att en ÅHLQUIST insamlat G. hispidum i Karlskrona skärgård och under namn av »G. urbaänum var.» sänt dem till WAHLENBERG; kanske detta insamlande skett, innan G. hispidum blev beskriven? När och av vem G. hispidum upptäcktes i Småland, kan jag ej uppgiva. De första kända insamlarna äro den BERGLUND, vilkens exemplar från Misterhult sändes till C. J. HARTMAN av J. ÅRRHE- NIUS, J. ÅRRHENIUS själv samt den HOLMGREN (C. eller ALB.?), som samlat exemplar i Västerviks-skären. Upptäckten bör ha skett mellan utgivandet av 1:a och 2:dra upplagan av »Nov. florae suecicae> d. v. s. åren 1823—1828. 131 Ej heller kan angivas upptäckaren och upptltäcktsåret för Öster- götland. Upptäckten torde ha skett mellan »Nov. fl. suec>». ed. 2, 1828 och HARTMAN, »Skand. flora» ed. 2, 1832. (Egendomligt nog nämner WAHLENBERG i >»Flora suecica» (1831) varken Småland eller Östergötland.) Vilka belägg, som funnits för HöGBERGS (1843) och FRIES” (1846) uppgifter om Geum hispidunvs förekomst i Södermanlands skärgård, är mig obekant. Den förste och mig veterligen hittills den ende insamlaren av arten härifrån är C. F. ELMQvisTt (1865). Enligt meddelande av docent E. ASPLUND, som noga undersökt Nyköpings skärgårds flora, torde G. hispidum numera ej ingå i densamma. Den av ELMQVIST uppgivna lokalen »ett litet skär sydöst om Ålön» skall dessutom ej låta sig identifieras. Uppmärksammas bör kanske, att Ålön i Gryts skärgård i Östergötland är en sedan gammalt känd G. hispidum-lokal, varest ELMmQvisT enligt Riksmuseums herbarium insamlat arten 1882. Geum hispidum har sin huvudsakliga utbredning i norra delen av Kalmar län och i sydöstligaste Östergötland. Den förekommer här dels i skärgården 1 holmarnas backsnår, alltså på fullt natur- liga lokaler, dels inåt land på landsvägskanter och i betesmarker. (Se lokalförteckningen och utbredningskartan fig. 11). Den är känd för närvarande från ej mindre än 83 lokaler i Småland och Östergöt- land. Utbredningsområdet sträcker sig från Dörby och Ljungby, strax V om Kalmar, upp till Gryt. Den västligaste lokalen ligger i Vetlanda socken. Endast 14 av lokalerna äro skärgårdsholmar eller belägna invid havsstranden. Visserligen är skärgårdens flora givetvis vida mindre känd än fastlandets, men det är dock tydligt, att arten numera har sina flesta förekomster på de av kulturen skapade lokalerna inåt fastlandet. I skärgården synes den ej förekomma sydligare än Misterhult eller Oskarshamn. Det synes mig,som om Geum hispidum's ursprungliga hemvist är skärgården, där den tillhör holmarnas örtbackar eller backsnår. Härifrån har den så småningom trängt in över det intilliggande fastlandet. För närvarande är den här tydligen stadd i mycket kraftig spridning. Genom sin synnerligen effektiva utrustning för epizoisk spridning har G. hispidum stor förmåga att nå nya lokaler. Geum hispidum uppträder med ett par undantag mycket sparsamt 132 på sina lokaler. I allmänhet finner man endast ett par eller några | få individ. Detta står nog i samband därmed, att den är så starkt utsatt för betning, samtidigt som den genom sin stora spridnings- NV SE N ) TiuRstred NG ÅN SS Fig. 1. Fyndorter för Geum Mispidum och Geum hispidum X urbanum i sydöstra Sverige. Qlokal för Geum lispidum, & lokal för denna jämte hybriden. Å kartan äro viktigare landsvägar inlagda. förmåga med lätthet kan nå nya lokaler. Ett hinder för den att på de särskilda lokalerna uppträda i större frekvens liksom för dess fortsatta utbredande ligger säkerligen även däri, att den i G. urba- 133 num har en svår konkurrent. Sammanträffar G. hispidum med denna, synes en hybridbildning mellan arterna lätt kunna inträffa. Möjligheterna för arternas sammanträffande måste givetvis också vara ganska stora, då ju G. urbanum finnes snart sagt över allt. Såsom framgår av lokalförteckningen och utbredningskartan, på vilken dock ej alla lokalerna kunnat inläggas, är hybriden G. hispidum xX urbanum iakttagen på ett ganska stort antal lokaler. Sprider sig nu G. hispidum till en lokal, där förut G. urbanum fin- nes, äro möjligheterna för den förra att bilda ren avkomma i samma grad minskade, som en hybridbildning mellan arterna äger rum. Då hybriden är i det närmaste steril, kan G. hispidum lätt nog försvinna från lokalen. I socknarna väster och nordväst om Oskarshamn (Misterhult, Döderhult, Kristdala, Högsby och Kråksmåla) är Geum hispidum ingalunda sällsynt. Härifrån är den med mera spridda lokaler utbredd västerut i socknarna Fagerhult, Virserum, Stenberga och Elghult samt söderut ned mot Kalmar i socknarna Bäckebo, Ryss- by, Kristvalla, Åby, Ljungby och Dörby. Anmärkningsvärt nog är den från kusttrakten mellan Oskarshamn och Ryssby, socknarna Mönsterås och Ålem, blott känd från Påskallavik. Lokalerna i Ålem ligga i socknens västligaste del. Utbredningen torde stå i samband med läget av de viktigaste (forna) samfärdslederna. Västerut från Oskarshamn gå mycket trafikerade landsvägar, som äro utfartsvägar för socknarna Kristdala, Högsby och Kråksmåla. Från södra delen av den sistnämnda socknen och Bäckebo går en likaledes mycket trafikerad samfärdsled i sydostlig riktning ned mot kusten till Ryssby och Åby. Till denna led ansluter sig del- vis Kristvalla socken, som emellertid även genom Ljungby och Dör- by socknar har en viktig utfartsväg ned till Kalmar. Däremot torde landsvägen Oskarshamn— Ryssby, framförallt för mera lång- väga trafik, vara av mindre betydelse, beroende därpå, att de tal- rika hamnplatserna på denna sträcka uppta trafiken. Geum hispi- dum's utbredning återspeglar alltså traktens trafikförhålianden, vilket tydligt visar, att utbredandet till stor del försiggått helt nyligen. — Egendomligt är, att G. hispidum ännu ej börjat utbreda sig på Östergötlands och Blekinges fastland. Geum hispidum”s fortsatta utbredande på fastlandet torde komma att ske i accelererat tempo. Säkerligen är det ej långt till den tid, då den är en i sydöstligaste Sverige allmänt utbredd »>art»>. 134 Är Geum hispidum endemisk för Sveriges flora? Såsom redan framhållits, måste G. hispidum anses stå den osteuropeiska G. alep- picum mycket nära. Det får kanske därför icke anses omöjligt, att G. hispidum finnes i Osteuropa och där blivit förbisedd. I detta sammanhang bör nämnas, att Geum hispidum uppgivits förekomma i Spanien, exempelvis av WILLKOMM och LANGE i » Flora hispanica> (III, sid. 238). I supplementet till detta arbete (sid. 228) förklaras uppgiften bero på en förväxling med den ovannämnda G. molle Vis. et Pau. Om det kommer att visa sig, att G. hispidum ej finnes utanför Sverige, inställer sig frågan om G. hispidum's endemiska natur. Är den en progressivt eller reliktendemisk »art»? Det synes mig antag- ligast, att den i en sen tid på ett eller annat sätt framgått ur G. aleppicum, genom hybridklyvning eller såsom mutation. Den bör alltså vara progressivt endemisk. Detta förutsätter, att G. aleppicum fordom ingått i vår flora. Denna art har, som ovan nämnts, i Europa en ostlig utbredning. Den når knappast utanför Osteuropa. Arten förekommer endast på några få lokaler i sydöstligaste Finland, i Ostpreussen och i Polen; mera utbredd är den i Östersjöprovinserna och i Ungern. I mellersta och sydvästra Ryssland synes den vara allmänt före- kommande. Den grupp osteuropeiska arter, som ha en likartad utbredning, äger några få representanter i Skandinaviens flora, såsom Cotoneaster melanocarpa och Ranunculus cassubicus. I likhet med ett flertal ost- eller sydosteuropeiska arter har G. aleppicum ingått i sydöstligaste Sveriges kustflora. Det kan tänkas, att den i skärgården endast förekom på ett mycket inskränkt område, och att den här av någon anledning ersatts av G. hispidum, som där- efter har utbrett sig; eller att G. aleppicum förekommit på ett fler- tal lokaler, och att G. hispidum vid ändrade yttre förhållanden, t. ex. klimatiska, i form av en lokalras ungefär samtidigt framgått på dessa. Emellertid måste det anses för tidigt att nu närmare diskutera dessa frågor. Med ovanstående har jag närmast avsett att rikta svenska bota- nisters uppmärksamhet på de intressanta växtgeografiska och gene- tiska spörsmål, som äro förknippade med ett fortsatt studium av G. hispidum. Av stort intresse är i första hand att följa och stu- dera >»artens» fortsatta utbredande i vårt land, den hastighet, med 135 : vilken den utbreder sig, och de vägar, den kommer att följa, samt hur den förhåller sig på sina gamla lokaler, särskilt :med hänsyn till konkurrensen med G. urbanum. Av största vikt är därför, alt under kommande år en noggrann registrering sker av största möj- liga antal lokaler, såväl nya sådana som de förut iakttagna. Jag får till svenska botanister rikta en vördsam anhållan att vid besök i de ifrågavarande trakterna ha uppmärksamheten riktad på G. hispidum och att noggrant anteckna alla lokaler och antalet exem- plar på varje sådan samt att godhetsfullt meddela mig iakttagel- serna. Lokalförteckning. »Hb. U>, »Hb. H>, och »Hb. L.» — Uppsala, Stockholms (Riksmuseets) och Lunds Botaniska Museers herbarier; »sprs.»> och >m. sprs.» — sparsamt och mycket sparsamt. Geum hispidum. Halland. »Ad Karup, Warberg rarius» (E. FRIES, Fl. hall., 1818, sid. 90). »Balgö ad Warberg, rarissime» (scrips. E. Fries; Hb. U.). >»Ad Kamp in Hallandia, ubi rarius provenit legit et m. b. c. cl. Fries» (REICHENBACH, Icono- graphia Dbot., Cent. I, comment. sid. 5, 1823). >»>Warberg, Karup Fries» (HARTMAN, Skand. flora, ed. 1, 1820, sid. 202). >In clivis & pascuis ma- ritimis Hallandiae, Blekingiae> (E. FRIES, Nov. fl. suec., ed. 1, 1823, sid. 90). >»In dumetis asperis maritimis Hallandiae, rarissime ...» (E. FRIES, Nov. fl. suec., ed. 2, 1828, sid. 165). >»In maritimis extimis Blekingiae et Hallandiae» (WAHLENBERG, FI. suec. pars 1, 1831, sid. 342). Blekinge. »Geum hispidum Blekinge Aspegren (scrips. E. Fries) misit El. Fries 1820» (scrips. G. Wahlenberg; Hb. Wahlenberg in Hb. U.), >»Geum his- pidum Fries Carlscronas skärgård Aspegren 1820» (Hb. Zetterstedt? in Hb; LL): oGasta- Skär i Carlskrona skärgård» (Aspegren in Hb: HH) »Geum urbanum var. växer på Kobeber, Saltö och några öar» (Ahlquist, Hb. Wahlenberg in Hb. U.;). >»Geum strictum Ait. Syn. G. aleppicum Jacq., G. hispidum Fr. Insula Cobeber extra Carlskrona» (Lindblom; Hb. HÖJ ES FRIES, 13 cc; 1823, sid:::90, (Se5ovan) /XYPar Salto, Kobeber och några andra öar i Carlskronas skärgård». (ASPEGREN, Blek. flora, 1823, sid. 40). ». .. Mare balticum per Blekingiam multis locis»> (E. FRIES 1. c., 1828, sid. 165). WAHLENBERG 1. c. (se ovan) >»Carlserona på Saltö &c.> (HARTMAN, 1. c., ed. 2, 1832, sid. 142). >Återfunnen i Carlskrona skärgård på ett skär nära staden» (J. ANKARCRONA, Bot. Not. 1855, sid. 174). >» Ett litet skär nära Carlskrona» (1855, »>J: A»; Hb. U.). »Kobebus vid Carlskrona» (1860, 1861, 1862, 1870. >»J. A.>; 1875 K. Fr. Thedenius; Hb. 136 H.). Karlskrona: Koholmarna (1865 J. Ankarcrona, Hb. L.). Karlskrona: | Kobeber 1913, men ej senare (enl. kommendörkapten Björn Holmgren). Småland. 1828. »Gubernationem Calmariensem v. c. ad Westervik &c. passim> (FRIES, 1. e., 1828, sid. 165). ; 1832. Westervik (HARTMAN, 1. c. ed. 2, 1832, sid. 142). 2 »Misterhult, Berglund, J. Arrhenius ded. & scrips>. (scrips. C. J. Hartman; Hb. Hartman in Hb. U.) J Misterhult vid Tjustgöl och Järeda vid Klöfdala (J. Arrhenius; Hb. Wahlenberg in Hb. U>) ? »Kalmare län, Säreda sn, Klöfdala i en hage 6 mil från kusten. Finnes även i Misterhults s:n> (Arrhenius; Hb.: H.) 1838. »Vestervik, Misterhult vid Tjustgöl samt vid Klöfdala i Färeda sn. ArrD.> (HABTMAN, 1 C., ed. 3, sid. 123). 1847. »Björkö Loftahammars socken i Tjust — 47 K. H:n> (= K. Holm- arens, Hb. EH) 1849. »Lofta skärgård: C. Holmgren» (HARTMAN, 1. c., ed. 5, sid. 164). 1855. Misterhult, Svinskär (Scheutz; Hb. U.) 1857. >»... Påskallavik. Misterhult, Tjustgöl ut etiam in" Svinskär, Westrum ad Halstaviken...» (SCHEUTZ, Conspect. fl. smol, sid. 34). [>Halstaviken» och »Hagstaviken>» (i Bot. Not. 1857, sid. 120) säker- ligen = Hallstraviken, en vik av Västrumsfjärden på V:s präst- gårdsägor (enl. medd. av kyrkoherde Aug. Werner, Västrum).] 1862—1920. Kristdala: Källegärdet under Bankhult (enl. lantbrukare W. Th. Regnell, Kristdala). 1863... ' Gamleby: Skramstad (C. Willd; Hb. H.): Ex. från denna lokal aven 805, 1670 och 1877 2 Hb. H: Omkring 1865—1920. Kristdala: Lillsjömåla under Bankhult (enl. Regnell). 1866. Oskarshamn: Ernemar (»>Scholaris Nordell; Hb. U.) Frödinge: Stjärnvik (J. P. Johansson; Hb. U.). Tuna: Grötstorp (J. P. Johansson; Hb. L.); ibid. 1870 (J. Edmark; Jäle 1867. Västervik: Grantorp (Hb. C. M. Nyman in Hb. H>) 1868. Döderhult: Norrby (F. G. Nordell; Hb. U') Hjorted: Bränneblejde under Totebo, Södra Mörhult och Gissebo (Link:s Nat. Sällsk.) (K. F. DUSÉN, Bot. Not. 1868, sid. 136.) Hjorted: Gissebo (J. Edmark; Hb. H.). 1871. Vetlanda: Torkelstorp (0. Lindvall); Elghult: Uranäs och Hohult (J. Peterson) (SCHEUTZ, Bot. Not. 1871, sid. 124). 1872. Vena: Hultåsa (ScHEuTZ, Bot. Not. 1872, sid. 73). Långemåla (Fr. Haglund; Hb. H)). 1877. Elghult (Hyltén-Cavallius; Hb. UU.) 1878. Kråksmåla: Mjöshult (Gustaf Carlsson; Hb. U.) 1879. »Vid kusten upp till Lofta och Gamleby ... enl. ScHEUTZ» (HART- MAN, 1. ”e:, ;ed: fi$ESid:t201); 1881. Stenberga (SCcHEUTZ, Bot. Not. 1881, sid. 90). 1888. Västervik (Nikolaus Svensson; Hb. H.> 137 Omkring 1895—1919. Döderhult: Århult, Alebohult, Forshult; Oskars- hamn: Nynäs; Kristdala: kyrktrakten(enl. folkskollärare Ludv. Cederkvist, Forshult). 1899. Misterhult: Örö (S. Wellin; Hb. L.), ibid. 1911 (enl. jur. kand. Elof Bergenholtz). Omkring 1900. Kristdala: vid Långvik och bredvid vägen till Kårehäll (enl. Regnell). 1901. Vena: Hultsfred (enl. major O. Köhler, Oskarshamn). 1905—1912. Misterhult: Tjustgöl (enl. Bergenholtz). 1906—1908. Högsby: Landsvägen omkring Berga station (enl. Köhler). 1910—1919. Högsby: »Ekeby, Stora Hanåsa, därifrån spridande sig ut- efter landsvägsrenarna fram mot Berga station» (enl. Bergenholtz). 1913. Mörlunda: Ryningsnäs, landsvägskant, m. sprs. (enl. fil. mag. Fr. Hård av Segerstad). 1914. Västervik: Ulriceborg, i en park, m. sprs. (enl. fil. mag. E. Almquist). 1916. ”Misterhult:. N; Ufö (C: E. Gustafsson; Hb. U-) Västrum: Helgerum (C. E. Gustafsson; Hb. U.) ? Lofta: »Vinö. Bot. peregr. Lector Wallman misit> (Hb. U.).! u Misterhult: Marsö (scrips. A. Axel W. Lund; Hb. H-). Under de senaste två åren ha någon av nedan nämnda personer eller jag själv iakttagit Geum hispidum på följande småländska lokaler: Dörby: vid det s. k. Värlemåla (ett övergivet torp), sprs. på betesmark långt från landsväg, där boskap från Tomtebyholm i Ljungby plägar hålla till, 1920 (enl. stud. G. Blomgren, Kalmar). Ljungby: vid Tomte- byholm, sprs., landsvägskanter, 1920 (enl. Blomgren). Åby: mellan Sporr- sjö och Ibo, m. sprs., landsvägskant, 1919 (!) ; Örnatorp, sprs. landsvägskant, 1920 (enl. Blomgren). Kristvalla: Königsven vid en liten sidoväg str. vid landsvägen, 1920 (enl. Blomgren). Ryssby: I km Ö om Rockneby by, ett indiv., landsvägskant, 1919 (fil. stud. Helge Bruun, Uppsala); mellan Nöbble och Brogården, sprs., landsvägskant, 1919 (enl. Bruun); Danerum, m. sprs. i åkerkant str. vid landsvägen, 1919 (1); Nytorp m. sprs., lands- vägskant, 1919 (!); mitt för Ryssbylund, m. sprs., landsvägskant, 1920 (enl. Bruun). Bäckebo: Rydboholm, täml. rikl., landsvägskant, 1919 (!); Brånan, m. sprs., vägkant, 1919 (!). Ålem: vid landsvägen str. S. Sand- bäckshult stn., m. sprs., 1920 (!); Vitsten; betesmark intill en väg, Ssprs., 1919 (). Långemåla: mellan Bötterum och kyrkbyn, sprs., landsvägs- kant, 1919 (!); kanten av landsvägen mitt för Värlebo stn., sprs., 1919 (!). Högsby: vid Yttre Vallåkra och Hanåsa, sprs., landsvägskant, 1919 (!); Tf kanten av en mindre väg, str. N om L. Sinnern, m. sprs., 1919: (!); vid Basthult och Aboda, landsvägskanter, m. sprs., 1919 (). Kråks måla: Branthult, m. sprs., 1919 (!); Medelhult, täml. rikl., 1919 (!) och Kösebo, m. sprs., 1920 (!), samtliga på landsvägskanter. Elghult: Ideboås, m. sprs., lands- vägkant, 1920 (!). Stenberga: Blåsmålen, m. sprs., landsvägskant, 1920 (!). Virserum: Björkmossa, m. sprs., landsvägskant, 1920 (!). Tveta: Odensås och Duvekulla, m. sprs., landsvägskant, 1920 ().. Mörlunda: !/2 mil Ö om Bockara, betesmark några meter från landsvägen, mi. sprs., 1919 (!). ! Lokalen ej inlagd på kartan. 138 Döderhult: Forshults by vid vägskälet, m. sprs., 1919 (!.. Misterhult: str. N om Fårbo, ett individ, landsvägskant, 1919 (!); Jämserum ett in- | divid, landsvägskant, 1919 (!); Skurö och Ström, backsnår intill en väg, nära stranden, sprs., 1920 (!); Vällehorva och Nygård, sprs. landsvägs- | kanter, 1919 (9; Tjustgöl, skogsbacke intill stora vägen, sprs., 1919 (!). Kristdala: strax V. K. kyrkby, m. sprs., landsvägskant, 1919 (!); landsvägs- kant vid Sund5Fsprs; 1919-(): una: str öv om ösa. gu sprs., lands- vägskant, 1920 4). Ö. Ed: Kråkvik intill en väg nära stranden, m. sprs., 1920 (1). Östergötland. 1832. »Gryt s:n i skären» (HARTMAN, 1. c., ed. 2, sid. 142). 1849. »ÖG här och där enl. Wallm. »Gryt s:n i skären> (HARTMAN,l. c., ed. 5, sid. 164). 1854. »Östergötland> (Planander; Hb. R. F. Fristedt in Hb. Hö 1861. »Fångö, L. Ålö m. fl ställen i Gryts socken» (KINDBERG, Öst- gotarflora, ;ed.; 1, sid: 213): L8YET arr Totholmen . .. mnära prestgården på Gammelbogärdet och vid Fårströmmen i Gryts socken» (KINDBERG, 1. c., ed. 2, sid. 115): 1882. Gryt: Ålön (F. Elmqvist; Hb. H.). 1884. Gryt: Kettilö (F. Elmqvist; Hb. H); Fårströmmen (id: VEIb: 20) 1887. Gryt: Gammelbogärdet (0. E. Lindberg; Hb. U.). Södermanland. 1843. »Södermanland i skärgården» (HÖGBERG, Svensk Flora, 1843, sid. 136). 1846. >In maritimis Gothiz, precipue orientalis, a Blekingia, ad Suder- manniam ...» (FRIES, Summa vegetab. scand., 1846, sid. 164). 1865. >»En liten holme sydöst om Ålön i Nicolai s:n, bland En- och has- selbuskar nära stranden» (C. Fr. Elmqvist; Hb. H.) 1879. »Nyköpings skärgård» (HARTMAN, 1. c., ed. 11, sid. 291). 1881. - Nyköpings skärgård nära Ålön (Fr. Elmqvist; Bb: ID): Geum hispidum X urbanum. Småland. | Ryssby: Danerum, 1919 (!.. Bäckebo: Rydboholm, 1919 (!). Kråks- måla: Medelhult, 1919 (!. Långemåla: vid landsvägen mitt för Värlebo sin., 1919 (1). Högsby: Ekeby, 1910 (enl. Bergenholtz); Hanåsa, 1919 (!); str. N om L. Sinnern, 1919 (!). Mörlunda: Bockara, 1919 (!). Döder- hult: Forshult, 1919 (!); Kikebo, 1903 (Eugen Köhler; Hb. U.). Mister- Hult: N: Uvö, 1919 (C:-E. Gustafsson; Hb. Uj); 'Örö, 1902: (Carl Pleijel; Hb. H.);' Tjustgöl och Vällehorva, 1919 :(()1 Kristdala: Sund, 129100): Västrum: Helgerum, 1919 (). Västervik: Ulriceborg, 1893 (Nikolaus Svensson; Hb. H);' Djurgården och Luzerna, 1902 (C. Pleijel; Hb. L.).! Gamleby: Skramstad, 1870 (A. Axel W. Lund; Hb. H.).! ! Lokalen ej inlagd på kartan. SVENSK BOTANISK TIDSERIFT. 19210 BD. 15, Hi I REFERAT DU RITZ; .G: E:, ERIES) TH: C:.E OSVALD RE Und TPENGWAILL, I Al, Gesetze der Konstitution natärlicher Pflanzengesellschaften — Vetenskapliga och praktiska undersökningar i Lappland anordnade av Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag. Flora och Fauna 7. Medd. fr. Abisko Naturvetenskapliga Station 3. Uppsala och Stockholm 1920. 470 sid: 5 tavlor med 61 figurer. Den starkt ökade livaktighet, som den induktiva växtsociologien under det sista decenniet i åtskilliga länder haft att uppvisa, har för varje år kommit att alltmera skärpa kraven på en ökad exakticitet i såväl arbets- som framställningsmetodik inom dess olika grenar. Inom den växt- sociologiska Uppsalaskolan har därför under en följd av år en ganska betydlig del av dess arbete kommit att ägnas åt en ingående prövning av den förut brukliga undersöknings- och framställningsmetodiken och ett utarbetande av nya, exaktare metoder i de fall, där det visat sig av behovet påkallat. Under detta arbetes gång visade det sig ganska snart, att samtliga de högst olikartade växtsamhällen, som ägnades en närmare undersökning, i fråga om sin sammansättning följde vissa bestämda lagar, vilka stodo i en viss motsättning till sedan gammalt allmänt antagna föreställningar inom stora kretsar av botanister. Då dessa lagar visade sig vara av en viss betydelse för såväl arbets- och framställningsmetodik som för den teoretiska grundåskådningen inom modern växtsociologi, gjordes under sistlidna vår de viktigaste av de dittills uppnådda resultaten till föremål för en sammanfattande kort framställning i ovanstående arbete. Då de angrepp, som under senaste tiden i Svensk Botanisk Tidskrift riktats mot den växtsociologiska Uppsalaskolan,! varit i hög grad ägnade att bibringa tidskriftens läsare en oriktig föreställning om såväl arten av denna skolas arbete som innehållet i dess publikationer, torde ett kort autoreferat av den nyssnämnda avhandlingen vara väl motiverat. ! ROMELL, L. G., Physionomistique et écologie raisonnée. — Sv. Bot. Tidskr. Bd. 14, 1920, sid. 136--145. 140 Efter en kort inledning lämnas i kap. I, »Konstantenbegriff und Kon- stanzgesetze>, en redogörelse för de undersökningar över arternas kon- stans i olika växtsamhällen, som av författarna påbörjades våren 1918, och som vid tiden för avhandlingens publicering utsträckts till samman- lagt c:a 20,000 rutor inom ett par hundratal olika växtsamhällen, fördelade inom så gott som samtliga i Skandinavien uppträdande formationer. Vid undersökningarna ha använts kvadratiska, hopfällbara träramar av vissa bestämda storlekar, varigenom de undersökta rutorna kunnat få den exakta begränsning, som givetvis är en nödvändig förutsättning för all vegetations- statistik. I varje association undersöktes ett stort antal rutor av olika storlekar, varierande mellan 1 cm och 16 m”?. Framställningen av arternas konstansförhållanden grundar sig alltid på de största undersökta rutorna av varje association, såvida de förelegat i tillräckligt antal. Först granskas de konstansförhållanden, som visa sig, när samtliga rutor av en association lagts inom ett relativt begränsat område, således inom en mera lokal utbildningsform av associationen i fråga. Därvid ha emellertid alltid rutorna lagts så, att de blivit i möjligaste mån repre- sentativa för associationens hela lokala variation, m. a. o. inom så olik- artade varianter som möjligt och delvis tätt intill gränsen till andra associationer. Primärmaterialet medelas blott i sammanfattad form såsom diagram och i några fall tabeller. Efter genomgång av ett re- presentativt urval av de undersökta associationerna, hämtade ur olika formationer, formuleras följande lag: »Ett för varje association utmärkande drag är förekomsten av ett större eller mindre antal arter, vilka uppträda på samtliga undersökta fläckar av tillräcklig storlek. Vid undersökning av ett tillräckligt stort antal likstora ytor av associationen visa sig dessa arter, associationens konstan- ter, alltid till antalet betydligt överstiga artantalet inom varje annan konstansgrad (för så vitt att associationen ej endast innehåller en konstant, då givetvis även en del lägre grader uppnå samma siffra). Vid otillräckligt material inträder en stegring på de lägsta konstansgraderna. I det special- fall, som inträffar, då en association endast har en konstant, bli de övriga höga och vanligen även de medelhöga graderna utan arter.» Ett ännu starkare intryck av konstanternas betydelse i en association erhålles, om man beräknar det genomsnittliga artantalet per undersökt ruta och dettas fördelning på de olika konstansgraderna. Efter demon- stration av de på detta sätt erhållna diagrammen sammanfattas resultatet på följande sätt: »Inom varje särskild fläck av en association utgör aassociationens kon- stanter en högst väsentlig del av hela artantalet, i varje fall alltid be- tydligt överstigande den del, som arterna inom vilken annan konstansgrad som helst någonsin kunna utgöra (under förutsättning att gradindel- ningen grundas på ett ej alltför litet material). » Härvid ha de ingående arternas inbördes mängdförhållanden ej alls medtagits i beräkningen. Då emellertid de kvantitativt dominerande arterna i en association i de flesta fall äro att finna just bland dess konstanter, inses lätt (vilket även exemplifieras med en beräkning), »att även den övervägande delen av varje särskild fläcks vegetations- 141 massa i regel bildas av den ifrågavarande »Varje association har tydligen dels generella, genomgående konstanter, dels sådana av mer eller mindre lokal natur.» Efter diskussion av de felkällor, som kunna inverka på en konstant- bestämning, utsträckes nu konstantbegreppet till att omfatta alla de arter, vilka uppnå konstanstal av över 9204. Härigenom komma dessa felkällor att praktiskt taget bortelimineras. Därefter genomgås de lokala och generella konstanterna i ett antal associationer, som undersökts i vitt skilda delar av sitt utbredningsområde. Alla visa sig ha en betydlig grundstomme av fullt generella konstanter, så t. ex. återkomma i den alpina Ranunculus acer-ängen icke mindre än 10 konstanter genom hela dess skandinaviska utbredningsområde, m. a. o. längs hela den skandi- naviska fjällkedjan. Resultaten sammanfattas i följande lag: >En association har alltid minst en, i de flesta fall flera, ofta ett ganska stort antal konstanter, vilka följa den genom hela dess utbrednings- område. Dessa konstanter återfinnas alltid såväl i associationens samtliga varianter (även de från normaltypen mest avvikande), som i alla dess olika facies. Utom dessa generella konstanter har vanligen varje mera utpräglad facies vissa speciella facieskonstanter och varje mera utpräglad variant vissa speciella variantkonstanter. Slutligen uppträda ofta inom en begränsad lokalitet ett större eller mindre antal rent lokala konstanter, vilka ofta kunna gå genom samtliga på denna lokalitet förekommande varianter och därigenom få sken av en mera vidsträckt giltighet.» Den utpräglade diskontinuitet i de naturliga växtsamhällena, som tar sig uttryck däri, att en associations konstanter alltid följa den genom alla dess varianter tätt intill gränsen mot en annan association, där de hastigt ersättas av dennas konstanter, tages därefter till utgångspunkt för en diskussion av den hos flertalet av de nutida botanisterna ganska inrotade föreställningen, att växtsamhällena i naturen utan gränser flyta jämnt över i varandra, troget avspeglande de minsta förändringar i de ekologiska faktorerna. På grundvalen av nu föreliggande fakta kunna författarna icke ansluta sig till denna hypotes, utan hävda i stället den åskådningen, att associationerna äro i naturen givna enheter med relativt skarpa gränser, även vid en fullt kontinuerlig förändring av de ekologiska faktorerna, och en ganska vidsträckt ekologisk amplitud. Sedan nu de för naturliga associationer gällande konstansförhållandena behandlats, meddelas motsvarande konstansdiagram även för några rent 142 konstgjorda blandningar av rutmaterial från helt olika associationer. I de fall, där de hopblandade associationerna ha flera konstanter gemen- samma, kunna givetvis de så erhållna diagrammen förete en viss likhet med diagram, hämtade från ett enhetligt material. I andra fall kommer konstantklassen att bli alldeles tom eller åtminstone betydligt svagare representerad än de medelhöga konstansklasserna. I sådana fall kan man givetvis ur diagrammen direkt sluta sig till, att en enhetligt material ej förelegat. Med denna negativa kontrollmetod underkastas nu ett antal av före- gående författare beskrivna associationer en närmare prövning, och i många fall påvisas en så dålig överensstämmelse med konstanslagarna, att det med visshet kan sägas, att det ifrågavarande materialet ej kan vara hämtat ur en och samma association. I andra fall är överens- stämmelsen bättre; några bestämda slutsatser om materialets riktighet kunna naturligtvis därav icke dragas. & Cd I kapitel II göres förhållandet mellan antalet konstanter och den vid undersökningen använda rutstorleken till föremål för en ingående be- handling. Genom exempel från en hel del associationer, illustrerade av diagram, visas, att konstantantalet, från att vid successivt ökad rutstorlek i början hastigt tilltaga, ganska snart fullständigt upphör att ökas, även vid en högst betydlig ökning av rutstorleken. Som sammanfattning for- muleras följande lag: > Varje association fordrar för utvecklingen av sina väsentliga bestånds- delar, sina konstanter, en viss bestämd areal, associationens minimiareal. Under denna areal avtager konstantantalet hastigt, över densamma för- blir det även vid en ganska betydlig arealökning oförändrat. (Först vid en mycket stor arealökning övergå förmodligen ytterligare en grupp arter, de accessoriska arterna, till att bli konstanta. En stor grupp av associationens arter, de tillfälliga arterna, kunna däremot aldrig uppnå den absoluta konstansen.) För de hittills i detta avseende undersökta associationerna synes minimiarealen variera mellan 1 och 4 m” eller något mera.» + & + I kap. III behandlas frågan om konstanslagarnas konsekvenser för associationskomplex och större vegetationsområden. Det har visat sig, att associationerna i naturen mycket ofta uppträda förenade till natur- liga sammanslutningar av vissa bestämda associationer, associationskom- plex, och att större närbelägna områden av likartad natur alltid komma att innehålla en betydlig gemensam grundstomme av konstanta associa- tionskomplex och associationer. Som en naturlig följd härav komma konstanslagarna vanligen rätt vackert till synes vid en jämförelse mellan floran i likartade större områden. Så t. ex. i PALMGRENS material från åländska lövängar och vid en jämförelse mellan öar i Stockholms skär- gård eller socknar i Uppsalatrakten. 143 I kap. IV diskuteras slutligen frågan om orsakerna till de i avhand- lingen påvisade lagarna för naturliga växtsamhällens sammansättning. Författarnas åskådning i denna fråga sammanfattas i följande ord: »Det mer eller mindre utpräglat lagbundna jämviktsförhållande, som råder i varje naturlig association, är en frukt av en långvarig fyloge- netisk utveckling. De ingående arterna ha genomgått en god del av sin fylogenetiska utveckling i de associationer, i vilka de nu leva, eller i numera utdöda associationer, ur vilka de nuvarande successivt utveck- lats. Under denna långsamt skeende urvals- och nydaningsprocess har genom en intensiv kamp för tillvaron den nuvarande lagbundna inre strukturen hos varje association uppkommit och utvecklats.» Att författarnas undersökningar utförts fullständigt oberoende av denna hypotes, och att deras resultat stå eller falla fullständigt oberoende av den- sammas riktighet, borde ju knappast behöva särskilt framhållas. Av- handlingen avslutas emellertid med ett skarpt pointerande av detta faktum. Fullständiga redogörelser för de undersökningar, vilkas huvudresultat legat till grund för avhandlingen, utlovas i densamma och komma inom kort att publiceras av dess fyra författare... I dessa redogörelser kommer det föreliggande primärmaterialet, vilket under den senaste sommaren undergått en betydlig tillökning, att medtagas i fullständig och ut- förlig form. Växtbiologiska Institutionen, Uppsala den 23 nov. 1920. G. Eimar Du Rietz: Dörr RiierzZG, ET ERIKS PENG: Ej OSVALD, Hound DENGWALL, TYAN Gtesetsevder konstitution: natur lieher Pflanzenagesellschaften: — Vetenskapliga och praktiska undersökningar i Lappland anordnade av Luossavaara—Kiirunavaara A.-B. Flora och Fauna 7. — Medd. fr. Abisko Naturvetenskapliga Station 3. — Uppsala och Stockholm 1920. Föreliggande avhandling är en framställning av en del resultat av mer allmän art, vilka framgått ur den upsaliensiska växtsociologiska skolans arbete under de sista åren. Framställningen grundar sig på ett relativt mycket stort primärmaterial, hopbragt, förutom av förf. själva, av ett flertal andra Uppsalabotanister, och vunnet med användning av en kvadratmetod. Förf. stödja sig alltså på exakta siffror över arternas frekvensförhållanden. i Vid en granskning av primärmaterialet med ögonmärke på artantalets fördelning på olika frekvensklasser ha förf., som var att vänta, funnit sak samma, som framgått ur tidigare dylikt - material, d. v. s. vad RAUNKIZR kallar frekvensfördelningslagen; det största artantalet faller på de lägsta och högsta frekvensklasserna, medan mellanklasserna äro svagare besatta. Förf. lägga emellertid huvudvikten vid det andra maximet, emedan detta alltmer dominerar över det första vid ökning 144 av rutstorleken och av »materialet», varmed förf. mena antalet under- | sökta rutor, men även antalet frekvensklasser. Förf. formulera följande lag: »Ett för varje association utmärkande drag är förekomsten av ett | större eller mindre antal arter, som uppträda på samtliga fläckar av tillräcklig storlek. Vid undersökning av ett nog stort antal likstora fläckar av associalionen finner man, att dessa arter, associationens kon- stanter, alltid i antal betydligt överträffa artantalet i varje annan kon- | stansgrad (såvida ej associationen innehåller blott en konstant, då själv- fallet även ett antal av de lägre graderna uppnå samma siffra). Vid otillräckligt material inträder en ökning på de lägsta konstansgraderna. I det specialfall, då associationen blott har en konstant, bli de övriga höga och vanligen även de medelhöga graderna utan arter.» Förf. beräkna vidare genomsnittliga artantalet pr ruta i de olika >konstansgraderna» (= frekvensklasserna) genom att multiplicera artantalet i varje klass i primärkurvorna med klassens frekvensvärde. De finna så kurvor, som skilja sig från de primära genom att maximet över de låga frekvenserna helt eller nästan försvunnit. Med stöd härav formu- leras följande lag: »Å varje särskild fläck av en association bilda kon- stanterna en högst väsentlig del av hela artantalet, vilken i varje fall alltid betydligt överstiger den del, som arterna i någon annan konstans- grad någonsin kunna utgöra (under förutsättning att gradindelningen ej grundar sig på alltför litet material)l.> I en utvidgad fattning formuleras samma lag: »Den övervägande delen av vegetationsmassan å varje enskild fläck bildas i regel av resp. associations konstanter.» En jämförande undersökning av konstansförhållandena i associationer, som av förf. räknas till samma association(-styp) men förekomma geo- grafiskt åtskilda, ger förf. anledning att skilja mellan generella konstanter, facieskonstanter och variantkonstanter. Resultaten av dessa undersök- ningar sammanfattas i en tredje »lag»: »En association har alltid minst en, vanligen flere, ofta ett rätt stort antal konstanter, som följa den genom hela dess utbredningsområde. Dessa konstanter återfinnas alltid såväl i samtliga varianter av associationen (även i de från normaltypen starkast avvikande) som även i alla dess facies. Utom dessa generella konstanter har vanligen varje mer utpräglad facies vissa speciella facies- konstanter och var mer utpräglad variant vissa speciella variantkon- stanter. Slutligen uppträda ofta inom ett begränsat område ett större eller mindre antal rent lokala konstanter, som ofta kunna gå genom alla där förekommande varianter och därigenom ge sken av allmännare giltighet.» Mot det resonnemang, som lett till formuleringen av dessa regler — ref. anser denna beteckning bättre för dylika relationer — måste en del invändningar göras. För det första, en generell jämförelse mellan art- antalet i en viss frekvensklass och de övriga, utan fastställande av en viss klassbredd och en viss provytestorlek, är otillåtlig (jfr Sv. Bot. Tidskr. Bd. 14, sid. 11—12, där ref. kritiserat samma fel, tyvärr ofull- ständigt, hos en annan författare). Felet i fråga är genomgående för så golt som hela den föreliggande avhandlingens första kapitel — fr. o. m. sid. 21 blir det bättre — där klassantalet hela tiden sättes lika med ett 145 variabelt antal undersökta kvadrater och siffrorna utan vidare jämföras. Det talas exempelvis om hur det första maximet försvinner när mate- rialet ökas, varmed menas antalet undersökta rutor. Men:i kapp med rutantalet får frekvensklassernas antal växa, och det är därpå, ej på det större undersökta rutantalet, som ändringen av kurvornas gestalt beror. Att sätta frekvensklassernas antal lika med antalet undersökta rutor synes i förbigående sagt opraktiskt, om man vill ha fram generella drag, av den grund att rena tillfälligheter måste alltför mycket spela in. Förf:s kurvor likna också i hög grad vedsågar. RAUNKLER använder, så vitt ref. kunnat finna, aldrig högre antal frekvensklasser än !/5 av det undersökta antalet provytor. Vad vidare angår förf:s nya sätt att grafiskt framställa sina siffror, alltså multiplikationen med klassernas frekvensvärden, kan ref. ej inse, att denna metod i jämförelse med den gamla framhäver något annat nytt än det evidenta faktum, att de mest lågfrekventa arterna verkligen äro de minst frekventa. Formellt grafiskt innebär det nya sättet att rita kurvorna i jämförelse med det gamla en omritning av dessa senare kurvor i en kontinuerligt från klass till klass sig ändrande skala. Om antalet frekvensklasser är 10, blir skalan i den lägsta klassen "/i0, i den nästa ”/10 etc. av den för högsta klassen använda skalan. Vid ett klass- antal av 100 bleve dessa siffror !/100, ”/100 0. s. v. Det synes alltså ej vara så märkvärdigt, att i sekundärkurvorna det första maximet för- svinner relativt det andra. Det måste det alltid göra i på detta sätt beräknade kurvor vid tillräcklig ökning av »materialet> (i förf:s bemär- kelse), försåvitt i primärkurvorna 1) det första maximet hela tiden håller sig i de allra lägsta frekvensklasserna 2) det ej växer med stigande klassantal (vilket synes otänkbart) 3) högsta frekvensklassen är besatt (detta kan arrangeras genom att ta rutorna tillräckligt stora). Reellt ligger saken på följande sätt. Om man, utgående från små rutor, exempelvis så små att de rymma högst ett individ, går uppåt till allt större, exempelvis av den storlek (1—16 kvadratmeter) som förf. använt, växer såväl individ- som artantalet pr ruta, alla arter få högre frekvens- siffror än förut och allt flera arter få den högsta möjliga frekvenssiffran. Det relativa antalet. arter i de lägsta frekvensklasserna måste därför sjunka, även om detta antal absolut håller sig på samma höjd genom tillkomst av nya arter i den utsträckning att den täcker förlusterna ge- nom artvandringen mot de högre frekvensklasserna. Av genomsnittliga artantalet pr ruta måste alltså en allt mindre procent falla på de lägsta frekvensklasserna. Proportionen mellan artantalen i de olika frekvensklasserna blir överhuvud en annan och avlägsnar sig alltmer från den på individantalen grundade, såsom förut är utrett både av RAUNKIZER och LAGERBERG. Förf. säga sid. 12, att konstanternas stora roll i associationen ännu mer framhäves, om arternas relativa mängd- förhållanden inom kvadraterna tas med i räkningen. Om med mängd- förhållanden här menas individtal, täckningsgrad eller något annat framgår dock ej av framställningen. För att återgå till förf:s beräkningsmetod för sekundärkurvorna, må till slut påpekas att ett införande av frekvensvärdena i räkningen i sig 10. — Svensk Botanisk Tidskrift 1921. 146 självt ej är meningslöst, utan tvärtom kunde ge intressanta resultat. För en given art betyder artens frekvensprocent p den ur ett formations- statistiskt material framgående sannolikheten att med en ruta av given storlek gripa något individ tillhörande arten i fråga. Men om n arter till- höra samma frekvensklass, är motsvarande sannolikhet för klassens representation ej n.p; den sökta sannolikheten. fås emellertid enkelt genom att direkt ur primärlistorna bestämma det procentiska antal rutor, som hysa någon (= minst en) art av klassen i fråga. s Om man vill belägga frekvensklasserna med något slags frekvensprocenter, synas dessa värden vara de riktiga; de motsvara direkt arternas frekvensprocenter. För att belysa skillnaden mellan de två beräkningsmetoderna må an- föras följande ur en av RAUNKLZERS listor (Kgl. Danske Vid. Selsk. Biol. Medd. I, sid. 19) härledda värden för klasserna 1, 2, 5, respektive av fem använda klasser (3 och 4 orepresenterade). Klassernas sannolikheter i 20: 52; 56; 100. Genomsnittliga artantalets pr ruta fördelning på de olika klasserna, i 26: 18; 19; 63. Om man ej just vill veta spridnings- förhållandena i förhållande till ett geometriskt system av viss beskaffen- het, utan söka närma sig de individuella frekvensförhållandena, måste naturligtvis rutorna även i detta fall tagas så små som möjligt. För att belysa, hur dylika klassfrekvensprocenter skulle kunna användas, må hänvisas till att den efter allt att döma stora skillnaden i brokighet mellan den tropiska regnskogen och våra artfattiga formationer häri skulle kunna få ett talmässigt uttryck. Det är troligt, att med en och samma, lilla eller medelstora rutstorlek man i tropikregnskogen skulle, hur paradoxalt det låter, ha större utsikt att gripa en sällsynt art än en mycket allmän, medan motsatsen vore fallet i våra formationer. Med för tropikskogen avpassade »minimiarealer» (se nedan) bör skillnaden försvinna. Detta om det resonnemang, som ligger bakom uppställandet av förf:s »konstanslagar». Dessa lagar själva äro emellertid trots — eller kanske lika väl i följd av — detta resonnemangs svagheter otvivelaktigt sanna, och detta ej blott för det föreliggande objektet, utan troligen, mutatis mutandis, för vilka mer eller mindre slumpvis tillkomna blandningar som helst, behandlade på motsvarande sält. De äro nämligen endast uttryck för statistiska konsekvenser av förf:s sätt att samla och behandla sitt material. Att naturliga växtassociationer foga sig efter dessa lagar är alltså föga märkvärdigt och visar just ingenting, kanske ej ens det, att den blinda slumpen på ett eller annat sätt varit av bestämmande inflytande å deras sammansättning. Efter att på de vägar, vi ovan kritiserat, ha visat att en dominerande kärna av arter (35—82 Z av genomsnittliga artantalet pr ruta) äro »kon- stanter», undersöka förf. i kap. II konstantantalets beroende på den an- vända rutstorleken. De finna samma regel som synes gälla för artantalet över huvud (ARRHENIUS, Sv. Bot. Tidskr. 1920), nämligen att antalet växer med ytan, men ej enkelt proportionellt, utan långsammare; till sist sy- nes stegringen praktiskt taget upphöra. Med stöd härav bilda de be- greppet »minimiareal», som definieras som den minsta areal, på vilken én association uppnår sitt definitiva antal konstanter, och begreppet konstanta arter eller konstanter preciseras nu närmare som arter, vilka 147 förekomma å minst 90 Z av undersökta rutor av minimiarealens storlek eller därutöver. Till detta är att säga att denna begreppsbildning kunde vara fullt juste, om verkligen föreliggande fakta rättfärdigade, att ordet definitiva i definitionen å minimiareal finge tagas efter bokstaven. Så är emellertid tydligen ej fallet. Förf. införa själva ett begrepp >»acces- soriska arter», varmed menas arter, som »troligen skulle bli konstanta på mycket stora arealer». Under sådana förhållanden innebär begrepps- preciseringen minimiareal med den därtill knutna definitionen å kon- stanta arter ett cirkelslut. Detta hindrar naturligtvis ej, att begreppet minimiareal kan vara nyttigt för praktiskt bruk. GLEASON (Bull. Torrey Bot. Club 47, 1920, sid. 30) har angivit en metod att för dylikt ändamål beräkna »major quadrats», ett slags minimiarealer. Den teoretiska be- tydelse, som förf. vilja tillägga begreppet, torde det emellertid ej alls äga. Om konstantkurvan liksom artkurvan följer ARRHENIUS formel, torde man rentav kunna påstå, att förf. härvidlag fallit offer för en synvilla. Om nämligen konstantantalet liksom artantalet vid exempelvis upprepat tiofaldigande av ytan varje gång stiger med samma procent, är den iögonenfallande brytningspunkten i kurvan enbart den grafiska framställ- ningens skuld. Konstantantalet kan lika väl sägas öka lika hastigt efter som före denna punkt (som ju f. ö. ej är någon punkt; preciseringen av minimiarealen även efter den aritmetiskt konstruerade kurvan måste alltid i viss mån bli godtycklig). Att konstantkurvan bör visa samma eller åtminstone likartat förlopp som artkurvan har ref. framhållit på annat ställe (1. c., supplement). Följande tabell visar, hur de av förf. för olika rutstorlekar funna an- talen konstanter stämma med ÅRRHENIUS' formel för artantalet. Kolumn 1 representerar FRIES mossrika blåbärsbjörkskog, 2 OSVALDS Calluna- Hylocomium-hed, 3 TENGWALLS mossrika Dryas-hed, 4 densammes Dryas- äng, 5 Du RIETZ Lecanora-deusta-association (sid. 28—29 i förf:s avhand- ling. De beräknade värdena äro vunna grafiskt efter logaritmisk av- sättning av använda ytstorlekar och funna konstantantal och representera en utjämning av de logaritmiska kurvorna med en rät linje, gående ge- nom två eller flera av de lägre punktvärdena i den empiriska kurvan. 14 2 3 4 d funn. ber. funn. ber. funn. ber. funn. ber. funn. ber. 2 2 RR 2012 3 3 pF 1,4 3 3) STR ER 40 34 4 Ax 2 t ÖN 450 2 va 6 . 5,9 GG e 3,0 6 D,8 4 27 10710 18 Sr 4,2 6 (Er 4T. 3,6 13 10 20:7 TENSELG DA: ; NT IT BR 198 V148 30tTG:S Siffrorna utan decimaler under »ber.> äro de, som tagits till utgångs- punkt vid beräkningen. 148 Som synes smyga sig de beräknade värdena tämligen efter de funna. Undersöker man avvikelserna för de sista värdeparen i varje kolumn, där en systematisk avvikelse bäst borde visa sig, om den funnes, finner man funn.—ber. i Z av ber. i medeltal = + 3 med ett medelfel av + 17. Materialet ansluter sig alltså något så när till ARRHENIUS formel; tecken till att ökningen av konstantantalet skulle gå i långsammare takt för de stora ytorna än för de små äro i varje fall ej till finnandes. I tabellen äro ej medtagna fem associationer, där endast 4 eller färre värden äro observerade, ej heller Du RIETZ Lecanora-quartzina-association, där värdena ej väl låta sig utjämnas med en rät linje. Här är konstant- antalet oförändrat 2 från de minsta undersökta yter (1 cm?) ända till 4 dm”, för att sedan successivt stiga till 7 vid ytterligare ökning av ytan till maximalt 2 m”. Om alltså denna serie ej rätt fogar sig efter ARRHENIUS formel, så bekräftar den ännu mindre förf:s sats, att kon- stantökningen går allt långsammare vid växande areal; först är antalet konstant vid en ökning av arealen upp till 400 gånger, sedan stiger det i proportionen 7:2 för en ytterligare ökning av endast 50 gånger. Se- rien visar f. ö., hur subjektivt fastställandet av minimiarealen stundom måste bli. Efter förf:s definitioner synes man rentav hellre skolat sätta minimiarealen till <1 cm” och uppfattat de sedan långt om länge till- kommande konstanterna som accessoriska arter. Till den framställning vi ovan refererat, foga förf. en del tillämp- ningar och teoretiska spekulationer. De anse sig på grundval av konstans- lagarna i stånd att fota sitt associationsbegrepp på en fastare grundval: »En association är ett växtsamhälle med bestämda konstanter och be- stämd fysionomi>. Vid en sammanblandning av statistiskt material ur olika associationer finna förf., att kurvor resultera, som pregnant skilja sig från dem, som erhållas ur rena associationer, i det mellanklasserna äro abnormt starkt representerade. För jämförelses skull ha förf. be- handlat en del material ur andra författares arbeten, bl. a. SAMUELSSONS och MELINS, dessa valda som exempel på en alldeles särskilt usel asso- ciationsbegränsning. Vid eftersyn i de nämnda författarnas citerade ar- beten konstaterar man emellertid, att där ej alls finnes publicerat något material, som tillåter en formationsstatistisk behandling, då författarna rört sig uteslutande med den Hult-Sernanderska uppskattningsmetoden, som ej ger användbara värden å arternas frekvens av den grund, att vid uppskattningen även hänsyn tages till täckningsgraden. Än-mer, uppteckningarna hänföra sig ej till provytor av angiven, sannolikt tvärt- om av fullständigt obestämd storlek. Då man väl ej tör förutsätta med- veten illvilja hos de fyra mot de två författarna, måste man anta, att de förra ej rätt insett det stora framsteg de själva gjort genom att överge »turistväxtgeografien», för att tala med RAUNKLER, till förmån för en exakt kvadratmetod. Att de gjorda jämförelserna intet bevisa angående de kritiserade författarnas associationsbegräsning, erkänna dock de fyra förf. indirekt genom vad som sägs om CAJANDERS material. Detta har i allmänhet ej heller givit vackra kurvor, men likafullt anse förf. hans associationer för goda. I litteraturen föreliggande med exakta formationsstatistiska metoder 149 vunnet material uppta förf. däremot ej till jämförelse. Alla medels RAUNKLERS "metod vunna resultat vrakas, emedan den använda ytstor- leken är för liten. Enligt förf. är dock minimiarealen olika i olika associationer. Skäl varför den i samtliga efter denna metod undersökta associationer måste vara större än !/10 m” — den av RAUNKLAER använda ytstorleken — meddelas ej. I kap. III skärskåda -förf. det förut bekanta förhållandet, att frekvens- fördelningsregeln gäller även för större, i detalj tydligt heterogena om- råden vid användning av enhetsytor av tillräcklig storlek (hela socknar t. ex.). Till förklaring härav hänvisa förf. till förekomsten av associations- komplex och resonnera sedan som följer: »Det är ju tämligen klart, att de för associationerna giltiga konstanslagarna även måste inverka på fördel- ningen av artmaterialet i dylika associationskomplex, då samma associa- tioner ständigt återkomma och artmaterialet i var och en av dessa är fördelat på lagbundet sätt.» Att artfrekvensen inom varje association måste inverka på artfrekvenserna å större områden är klart, hur de komma att inverka, och hur artfrekvenskurvorna för de större områdena komma att se ut måste emellertid vara beroende framförallt på asso- ciationstypernas frekvenser inom detta område och är omöjligt alt endast med utgångspunkt från associationernas artfrekvenskurvor säga något om på förhand. Från förf:s ståndpunkt borde frekvensfördelnings- regelns giltighet vid en undersökning med socknar som enhet te sig som ett både överraskande och nedslående faktum, då ju i och med det- samma är uppvisat, att denna regel ej är något karakteristikum för rena associationer. Om man däremot uppfattar artfrekvenskurvorna endast som en omskrivning av den vanliga sannolikhetskurvan, är det intet annat, än man kan vänta sig, att samma regel gäller för variationen i smått inom associationerna som i stort för större områden. I ett slutkapitel utnyttjas de gjorda abstraktionerna till en teori för naturliga associationers sammansättning, bildning och kamp för tillvaron. Förf. anse sig ha bevisat, att associationerna äro fasta och i naturen be- stämda enheter, ej eller knappt förbundna genom övergångar (kap. ID. Dessa enheter uppträda som helheter i kampen för tillvaron. Förf. be- gagna försiktigtvis ej liknelsen med en organism, men i stället med en armé, där träden motsvara artilleriet och de övriga livsformerna var efter sin art de andra vapenslagen. Förf. synas härmed betydligt ha närmat sig CLEMENTS och särskilt TANSLEY (Journ. of Ecology 1920). Det framgår för ref. ej klart ur framställningen, om förf. vilja ha sagt, att allt detta följer ur det i avhandlingen framlagda materialet. Skulle så emellertid vara förhållandet, måste ref. inlägga en gensaga. Vad först frågan om de mer eller mindre skarpa gränserna mellan associationerna angår, torde det ej vara lätt att draga några slutsatser i detta avseende ur elt formationsstatistiskt material över huvud. Men det är helt enkelt omöjligt, om rutorna ej äro utlagda efter något objek- tivt system, utan, som efter allt att döma fallet är hos förf., inom på förhand subjektivt uppdragna associationsgränser. På grund av att associationerna reagera som helheter, anse sig förf. berättigade till slutsatsen, att ekologiens arbetshypotes, >dogmen om de 150 jämnt och utan gränser i varandra flytande växtsamhällena, som troget återspegla de minsta förändringar i ståndortens karaktär», är grundfalsk (spärrat i originalet). Beträffande denna slutsats vill ref. — fortfarande under förutsättning, att förf. verkligen mena detta bevisat ur det fram- lagda materialet — hänvisa till sin redan citerade uppsats i Sv. Bot. Tidskr. 1920, sid. 1 ff., där det visas, att alldeles likadana kurvor som de empiriskt vunna kunna härledas teoretiskt ur de förutsättningarna, att varje individ reagerar för sig strikt efter ekologiens arbetshypotes, och, att de ekologiska faktorerna variera och kombinera sig till olika ståndorter efter slumpens lagar. Ref. fäster uppmärksamheten på att förf:s nya sätt att rita kurvorna ingenting ändrar i överensstämmelsen. Om de empiriska och de teoretiskt härledda kurvorna äro identiska, ri- tade på det gamla sättet, så måste de bli det även sedan artantalet i varje klass överallt multiplicerats med p eller något annat. Den framlagda statistiken visar alltså ingenting om de olika i asso- ciationerna ingående arternas >»valeur générique» (PAVILLARD). Den vittsvävande fylogenetiska teori om associationernas uppkomst, som är huvudinnehållet i kap. IV, synes därför ref. ej vara mycket skäl att gå in på. Den synes hänga lika mycket i luften som PALMGRENS beati- possidentes-hypotes m. fl. och ha intresse endast med anledning av sitt ursprung mitt ur den induktionistiska Uppsalaskolans sköte som ett vac- kert exempel på omöjligheten att driva en hypotesfri vetenskap. Man må med aldrig så stor nitälskan värja sig även mot nödvändiga arbets- hypoteser, förr eller senare sticker dock hypotesens hydra fram ett huvud, beväpnat, om det vill sig illa, med både horn och tänder; man må vara glad om det ej blir en hel armé, beväpnad med artilleri! Till slut vill emellertid ref. uttala som sin uppfattning, att åtskilliga resultat av värde skola kunna nås på de nu av förf. inslagna, förut av RAUNKLIER m. fl. trampade vägarna. När man börjar röra sig med ex- akta siffror i stället för subjektiva skattningar, är det alltid ett framsteg, som i regel lönar sig självt. Vad speciellt beträffar möjligheten attsta- tistiskt skilja mellan en kontinuerlig och en diskontinuerlig variation, så står den ju inom vissa gränser utom tvivel och finnes redan hos RAUN- KLER (1. c. p. 28—29) antydd som ett medel att kontrollera associations- begränsningen. Men, som CHARLIER säger, »statistiken är ej en automat, i. .vilken man endast äger att instoppa det statistiska materialet för att sedan, efter några mekaniska manipulationer, kunna avläsa resultafet så- som på en räknemaskin. Det är ej alltid säkert att facit ger det rätta svaret på den uppställda statistiska frågan.» Felet med den föreliggande avhandlingen är framförallt, att förf. begagna sig av en låt vara primitiv statistik som verktyg ulan att på någon punkt klart uppställa någon statistisk fråga alls. Lars-Gunnar Romell. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1921. Bb. 15, H. 1. SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN. Årsmöte. Föreningen sammanträdde den 6 december 1920 å Stockholms Hög- skola under ordförandeskap av professor R. SERNANDER. Ordföranden meddelade, att föreningen sedan senaste sammanträde genom döden förlorat tvenne av sina medlemmar, nämligen professorn vid Landbohgjskolen i Köpenhamn F. KoLPIN-RAVN och privaltläraren, fil. kand. G. A. FRÖMAN, Uppsala, samt tecknade i korthet deras gärning och minne. Från Geheimerregierungsrat Professor H. CONWENTZ, Berlin, hade till föreningen ingått en skrivelse, vari han framförde sitt tack för sitt val till korresponderande ledamot i föreningen. Denna skrivelse föredrogs av ordföranden. Vid därefter förrättat val utsågos: till ordförande professor R. SERNANDER, till v. ordförande professor O. ROSENBERG, till sekreterare och redaktör professor T. LAGERBERG, till skattmästare professor R. E. FRIES, till övriga ledamöter i styrelsen fil. dr. FR. R. AULIN, läroverksadjunkten J. BERGGREN, lektor E. HEMMEN- DORFF, professor O. JUEL, professor G. LAGERHEIM, rektor G. MALME samt professor HJ. NILSSON; till medlemmar i redaktionskommittén doktor S. BIRGER, professor T. LAGERBERG, professor G. LAGERHEIM, docenten G. SAMUELSSON, Ppro- fessor R. SERNANDER samt läroverksadjunkten T. VESTERGREN; till revisorer lektor FR. AHLFVENGREN och lektor C. A. RINGENSON med fondmäklaren G. INDEBETOU och fondmäklaren ÅA. L. SEGERSTRÖM som suppleanter. Härefter höllos föredrag av professor R. SERNANDER över föreningens sommarexkursion till Öland 1920 samt av docenten G. SAMUELSSON Över våra vattenväxters utbredning. Sammanträdet bevistades av ett 100-tal personer. 152 Nya medlemmar. Vid styrelsens sammanträde den 6 december 1920 invaldes följande medlemmar: på förslag av fil. mag. Elias Nystedt: herr ARVID NILSSON, Alnarp, herr ERNST NILSSON, Alnarp; på förslag av fil. mag. Otto Heilborn: doktor MARCO T. VAREA -QUEVEDO, Latacunga, Ecuador; på förslag av kaptenen L. Wahlberg: lektor OTTO HOLM, Umeå; på förslag av fil. mag. E. Almquist: telegrafkommissarien FRITZ AGELIN, Norrtälje; på förslag av lektor A. Heintze: fil. mag. RAGNAR SAHLSTRÖM, Luleå; på förslag av professor RB. E. Fries: apotekaren RAGNAR FRIES, Laholm; på förslag av fil. dr. H. Witte: agronomen GEORG NILSSON, Varpnäs, Nor; på förslag av läroverksadjunkten J. Berggren: rektor J. M PETTERSSON, Stockholm, fil. kand. JOHN O. SUNDQVIST, Stockholm, studeranden NILS BLOMGREN, Kalmar, studeranden GÖSTA HAGLUND, Nässjö; på förslag av professor R. SERNANDER: fil. stud. ToRE M. P:son NORSTAD, Uppsala, fil. stud. SVEN JUNELL, Uppsala, fil. stud. HERBERT HÄNSCH, Uppsala. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT) 192154 BD: 15; H. 1. SAMMANKOMSTER. Vetenskapsakademien. Den 8 januari 1919. Med anledning av skrivelse från jägmästare UNO DANIELSSON beslöt Akademien på förslag av naturskyddskommittén att hos K. B. i Kalmar län söka fridlysning såsom naturminnesmärke av ytterligare 10 av de å Halltorp på Öland växande uråldriga ekarna, av vilka en del redan fridlysts. Vidare beslöt Akademien till jägm. DANIELSSON avsända skri- velse med underrättelse härom, och att Akademien med tacksamhet mot- toge hans anbud att utvälja ekarna. Den 22 januari 1919. På grund av fil. kand. V. NORLIND3S av naturskyddskommittén till- styrkta förslag beslöt Akademien att till K. B. i Malmöhus län göra framställning om fridlysning såsom naturminnesmärke av två gamla till sin storlek och sitt växtsätt anmärkningsvärda hagtornsträd på Gamle- gården i Kämpinge i Rängs socken. Till införande i Vetenskapsakademiens Handlingar antogs: »Cytologische Studien öber die Fortpflanzung bei den Gattungen Erigeron und Eupa- torium» av fil. lic. J. HOLMGREN samt till införande i Arkiv för Botanik: »Notizen zur Biologie der Sässwasseralgen I» och »Notizen zur Syste- matik der Sässwasseralgen I—V» av fil. dr. EINAR NAUMANN. Den 12 februari 1919. Till införande i Vetenskapsakademiens Handlingar antogs: »Fossile Pflanzen der Glossopterenflora aus Brasilien» av aman. G. LUNDQVIST. Den 26 februari 1919. Akademien beslöt efter hörande av naturskyddskommittén med anled- ning av en ansökan av greve ERIC VON ROSEN om vissa tillägg till de bestämmelser, som gälla för de av Rockelstad gård i Södermanlands län fridlysta områdena, dock med de av naturskyddskommittén till- 154 styrkta förbehåll, att ägaren icke utan tillstånd av Akademien i varje särskilt fall finge låta fälla träd inom annat fridlyst område, än som låge inom 30 meters avstånd från jakthyddan. På hemställan av naturskyddskommittén beslöt Akademien bifalla regn. aman. L. ROMELLS anhållan om tillstånd att under år 1919 undersöka svampfloran å den fridlysta ön Högholmsskär i Mälaren med villkor att för Riksmuseets räkning tillvarataga intill 3 exemplar av varje insam- lad art. Vid sammankomsten anmäldes, att K. M.t enligt skrivelse av den 21 febr. 1919 från ecklesiastikdepartementet medgivit doc. C. SKOTTSBERG sökt bemyndigande att tills vidare omhändertaga, ordna och vårda de av honom under hans forskningsresa till Chile hopbragta och på stats- verket överlåtna naturhistoriska samlingar, allt utan kostnad för stats- verket. Doc. SKOTTSBERG skulle dessutom i sinom tid till K. M:t göra anmälan om fördelningen av dessa samlingar på offentliga institutioner. Den 12 mars 1919. Akademien beslöt att hos K. B. i Kristianstads län förorda en av distriktsveterinären TH. HALLENBORG i skrivelse av den 27 febr. 1919 gjord framställning om fridlysning av en till form och storlek egen- domlig gran, växande i Risebergsgårdens trädgård i Riseberga socken. De Krokska stipendierna tilldelades med 600 kronor vardera fil. kand. HÅRD AF SEGERSTAD för fortsatta floristiskt-växtgeografiska studier inom västra delen av sydsvenska höglandet och fil. mag. C. R. CEDERGREN för algbiologiska forskningar. Till införande i Arkiv för Botanik antogos: »Floran inom Abisko nationalpark» av doc. TH. FRIES, >»Lövmossornas utbredning i Sverige. V.> av lektor HJ. MÖLLER och »Die Beeinflussung unterirdisch wachsender Organe durch den mechanischen Widerstand des Wachstumsmediums»> av file MEG. STALEBIT. : Den 31 mars 1919. Prof. C. LINDMAN höll ett av Sskioptikonbilder belyst föredrag om »Sveriges hagtornsarter»>. ; Akademiens stipendier för botaniska studieresor inom landet tilldela- des följande sökande: Dr. AUG. HEINTZE för växtbiologiska undersökningar, 175 kr.; lektor ARVID FRISENDAHL för växtgeografiska undersökningar i Bohuslän, 125 kr.; assistenten RUDOLF FLORIN för insamlande av material av vissa levermossor, 125 kr.; fil. lic. M. G. STÅLFELT för studier av halofyter- nas transpiration, 100 kr.; fil. mag. G. ERDTMAN för växtgeografiska stu- dier i norrfa Halland, 100 kr.; fil. lic. EINAR TEILING för fytoplankton- studier, 125 kr. och fil. mag. DAN. ÅKERBLOM för lichenologiska studier. i Hälsingland, Gästrikland och Uppland, 125 kr. 135 Den: 9xaprili19T9: Prof. C. LINDMAN lämnade en minnesteckning över Akademiens fram- lidne ledamot och ständiga sekreterare OFOF SWARTZ, vars bild i olja nyligen införlivats med den porträttsamling, som pryder Akademiens förmak. Den. 23 april, 1919: I remiss av den 25 jan. samt 12 och 26 febr. 1919 hade K. M:t an- befallt Vetenskapsakademien avgiva utlåtande angående en den 18 april 1918 och 11 febr. 1919 av Svenska Naturskyddsföreningen gjord fram- :ställning om vidtagande av åtgärder för bevarande av den landskaps- bild, som omger Borgholms slottsruin, samt dels i detta syfte dels så- som skydd för en serie för den naturhistoriska forskningen betydelse- fulla, typiska och väl utbildade växtsamhällen, innefattande ekskog, alm- lundar och havsstrand, om avsättande av vissa områden av Borgholms kungsladugård, tillhopa omfattande en areal av omkring 69 hektar och till sina gränser närmare angivna å en remisshandlingarna bifogad karta. På hemställan av naturskyddskommittén beslöt Akademien att hos K. M:t tillstyrka Svenska Naturskyddsföreningens framställning. I en till Konungen ställd skrivelse av den 31 jan. 1914 hade profes- :sorn i botanik vid Uppsala universitet R. SERNANDER anhållit om frid- lysning såsom naturminnesmärke av vissa områden (Fiby urskog) tillsam- mans 67,66 hektar å ärkebiskopens löningshemman i Vänge socken, Upp- sala län, till sina gränser närmare angivna i en skrivelsen bifogad karta. I remiss av den 23 sept. 1918 hade K. M:t anbefallt Vetenskapsakademien att avgiva utlåtande häröver. Naturskyddskommittén, som yttrat sig i ämnet, förordade framställningen under framhållande, att Fiby urskog vore av stor betydelse för undervisningen i växtbiologi vid universitetet i Uppsala, alldenstund talrika exkursioner anordnades dit och därifrån hämtade preparat användes för att demonstrera en mängd intressanta problem angående växtsamhällenas utvecklingshistoriska och allmänna biologi. På grund av dessa handlingar beslöt Akademien alt tillstyrka bifall till framställningen. Fil. mag. RUDOLF SÖDERBERG i Stenstorp hade till K. B. i Skaraborgs län i en av karta och andra handlingar åtföljd skrift anhållit om frid- lysning enligt lagen om naturminnesmärkens skyddande av ett område, benämnt Klevesbergen å änkefru ISABELLA VON KOCKS egendom Senäte å Kållandsö, Otterstads socken. På förslag av naturskyddskommittén tillstyrkte Akademien denna framställning. På förslag av ryttmästaren frih. WILH. KLINGSPOR å Hellekis, Råbäck, beslöt Akademien att ingå till K. B. i Skaraborgs län med begäran om fridlysning av å Kinnekulle växande exemplar av Cypripedium calceolus. Efter inhämtat yttrande av prof. C. LINDMAN beslöt Akademien bifalla en ansökan av Krokska stipendiaten fil. kand. F. HÅRD AF SEGERSTAD om tillstånd att uppdela den av stipendiet understödda forskningsresan på åren 1919 och 1920. 156 Den 14 maj 1919. Med anledning av en skrivelse från länsjägmästaren i södra Kalmar län UNO DANIELSSON hade Akademien den 23 jan. 1918 gjort framställ- ning om förbud för avverkning av alm och avenbok på Öland utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd och avverkning efter utsyning. Sedan K. M:t till innevarande års riksdag avlåtit proposition till lag om fort- satt tillämpning under tiden från den 1 juli 1919 till den 1 juli 1922 av lagen av den 20 juni 1913 angående vård av enskilda skogar å Öland, hade vid föredragning den 25 april 1919 Akademiens framställning ej föranlett någon K. M:ts vidare åtgärd. Akademien beslöt att hos K. B. i Kalmar län med anledning av hand- lingar, insända av jägmästare U. DANIELSSON, till bifall förorda hans ansökan om fridlysning av 1 bok och 2 ekar å E. PERSSONS Rälla gård på Öland. På tillstyrkan av naturskyddskommittén erhöll å riksmuseets växt- paleontologiska avdelning anställde lektor HJ. MÖLLER tillstånd att under år 1919 inom Abisko och Stora Sjöfallets nationalparker insamla en del för bryologiska forskningar erforderligt material. Till införande i Arkiv för Botanik antogs: »Uber Cutikularstrukturen der Blätter bei einiger recenten med fossilen Coniferen» av assist. RUDOLF FLORIN. Vidare tillkännagavs, att K. M:t den 9 april tillerkänt prof. C. LIND- MAN att stipendium av 735 kr. för en resa till Norge och Danmark för studium av där förekommande hagtornsformer. Den: 28 maj.1919: På förslag av naturskyddskommittén uppdrog Akademien åt prof. Sv. MURBECK att å Akademiens vägnar öva tillsyn över Dalby Söderskogs nationalpark. : Prof. C. LINDMAN refererade en avhandling av rektor S. ALMQUIST med titel: >»Rosae Musei regii holmiensis in methodum naturalem redactae>. Den 4: juni 42919; Anmäldes ett gåvobrev av den 4 juni 1919, varigenom lektor G. WITT- ROCK och hans broder aktuarien H. WITTROCK till Bergianska stiftelsen skänkte 5,000 kr. som grundplåt till en fond benämnd: »Fonden för prof. VEIT WITTROCEKS Bergianska resestipendium» samt uttalade sin förhopp- ning alt framdeles genom nya gåvor kunna föröka densamma. Den 10 september 1919. På grund av en framställning från Dalslands hembygdsförbund beslöt Akademien, efter hörande av sin naturskyddskommitté, att hos K. B. i Älvsborgs län söka fridlysning å Östanå södra i Holms socken av Genista germanica L. SSP 157 Akademien beslöt att bifalla en anhållan av ALBERT J. Ross, M. D., Edinbourgh, Skottland, att under sommaren i Abisko nationalpark in- samla vissa naturföremål. Den 8 oktober 1919. På förslag av naturskyddskommittén beslöt Akademien att till bifall förorda en med: skrivelse från K. B. i Örebro län överlämnad ansökan av vice häradshövdingen HERMAN BEHM om fridlysning av lövängen södra Hammaren å Järsö i Götlunda socken. Vidare anmäldes, att från utrikesdepartementet till Akademien över- lämnats en på portugisiska språket tryckt leyvnadsbeskrivning över avlidne botanikern ALBERT LÖFGREN, Rio de Janeiro, jämte en maskinskriven översättning till svenska, vilka båda Akademien beslöt att överlämna till biblioteket. Den 22 oktober 1919. Det anmäldes, att K. B. i Älvsborgs län utfärdat kungörelse om frid- lysning av Genista germanica L. å hemmanet Östanå södra i Holms socken. Den 12 november 1919. På hemställan av naturskyddskommittén beslöt Akademien att med bifall till en av LAGE D. HOLMSTRÖM, Fredrikström, Trekanten, gjord anhållan hos länsstyrelsen i Kalmar län söka fridlysning såsom natur- minnesmärke av en större ek å Holmströms egendom södra Kopparbo, Kristvalla socken. Till införande i Akademiens handlingar antogs: »Zur Kenntnis der jängtertiären Pflanzenwelt Japans» av assist. RUDOLF FLORIN samti Arkiv för Botanik följande avhandlingar: »Studien uber Puccinia graminis Reb., ihren Wirthwechsel und ihre Spezialisierung> av prof. JAKOB ERIKSSON och >»Uber den Bau der Blätter von Nilssonia polymorpha Schenk> av assist. RUDOLF FLORIN. Akademien beslöt hos K. M:t förorda resestipendiatens med statens anslag för studier vid utländska biologiska stationer E. SÖDERBERGS an- hållan om uppskov med resan. Den 26 november 1919. Till införande i Arkiv för Botanik antogos: »Orchidaceae Dusenianae novae» av dr. FR. KVÄNZLIN och »Svenska Rosaflorans rekordpunkt Hag- backen på Yxlan i Stockholms skärgård» av rektor S. ALMQUIST samt i Acta Horti Bergiani: »Zur Kenntnis der Fertilität und partiellen Sterilität des Pollens bei verschiedenen Apfel- und Birnensorten>» av assist. RUDOLF FLORIN. Till assistent vid Riksmuseets botaniska avdelning antogs på 4 år från den 1 jan. 1920 dr. H. DAHLSTEDT. 158 Den 3 december 1919. På naturskyddskommitténs hemställan beslöt Akademien hos vederbö- rande länsstyrelser till bifall förorda ansökningen av Dalarnes hembygds- förbund om fridlysning såsom naturminnesmärke av en sloktall vid Flögsjöberget i Järna socken samt ansökningen av planteringsnämnden i Västerås om sådan fridlysning av en paraplytall i nämnda stad. Det Beskowska stipendiet, 1,000 kr., tilldelades fil. lic. M. G. STÅLFELT för att under läsåret vid Stockholms Högskolas botaniska institution fortsätta vissa vetenskapliga undersökningar över Pisum sativum L. Till införande i Arkiv för Botanik antogs: »Zur Kenntnis der säöd- und zentralamerikanischen Amarantaceenflora»> och >»Revision der von Glasiou in Brasilien gesammelten Amarantaceen> av prof. RoB. E. FRIES. Till utländsk ledamot av 6:te klassen invaldes professorn i växtfysiologi vid Köperhamns universitet W. J. JOHANNSEN. Den 14 januari 1920. Akademien hade vid sammankomsten den 12 nov. 1919 beslutat hos K. M:t förorda en ansökan av resestipendiaten med statens anslag för studier vid utländska biologiska stationer E. SÖDERBERG om rätt att' till mars 1920 få uppskjuta sin resa och att få vistas utrikes endast 3 må- nader. Akademien, till vilken ärendet av K. M:t överlämnats till dess egen prövning, beslöt nu bifalla stipendiatens anhållan. Från styrelsen för Sveriges Pomologiska Förening hade skrivelse av den 13 dec. 1919 ingått till Akademien med anhållan om förord till några av styrelsen till K. M:ts vederbörande befallningshavande ställda ansök- ningar om fridlysning av äldre och historiskt märkliga fruktträd näm- ligen moderträdet till päronsorten Gränna rödpäron (det s. k. Brahe- trädet) i Gränna, ett på Borgholms kungsladugård i Kalmar län växande äldre päronträd, enligt folksägen planterat av konung KARL X GUSTAF, det s. k. Linnéäppelträdet å Stenbrohults kyrkoherdeboställe i Kronobergs län, moderträdet till Stenkyrkeäpplet i Stenkyrka prästgårds trädgård på Gottland samt moderträdet till Sävstaholmsäpplet å Sävstaholm i Södermanlands län. Med anledning därav beslöt Akademien förorda dessa ansökningar med förbehåll, att fridlysningen ej lade hinder för frukttäkten. Vid samma tillfälle beslöt Akademien att förorda till bi- fall följande fridlysningsansökningar nämligen: av Dalslands hembygds- förbund angående en idgran å hemmanet Hällan i Gunnarsnäs socken och två jätteenträd å Sandviken i samma socken samt av prof. E. LÖNN- BERG om fridlysning av ett klibbalsbestånd och ett enstaka träd av samma art på Lundsbyns besparingsskog i Venjans socken, Dalarne. Den 29 januari 1920. På hemställan av naturskyddskommittén beslöt Akademien hos K. B. i Älvsborgs län till bifall förorda en ansökan om fridlysning av en jätte- gran, växande å komministerbostället Hyssna Sandens s. k. uppskog i Hyssna socken. : 159 Den 11 februari 1920. Till införande i Arkiv för Botanik antogs: »Lövmossornas utbredning i Sverige. VD» av lektor HJ. MÖLLER. Den 26 februari 1920. Till införande i Arkiv för Botanik antogs: »Hieracium-floran i Väst- manland> av dr. K. JOHANSSON och doc. G. SAMUELSSON. På förslag av sekreteraren bifölls Bergianske amanuensen E. SÖDER- BERGS ansökan om anstånd till februari eller mars 1921 med anträdande av den resa till oceanografiska Museet i Monaco m. fl. biologiska statio- ner, som ålåge honom såsom innehavare av statens stipendium för stu- dier vid en eller flera utländska biologiska stationer. Den 10 mars 1920. Akademien beslöt att till bifall förorda en av K. B. i Kopparbergs län till yttrande överlämnad ansökning av Dalarnes hembygdsförbund om fridlysning såsom naturminnesmärke av Stunistallen på Sollerön. Ur Krokska fonden tilldelades i stipendier 700 kronor åt vardera av fil. mag. G. ERDTMAN för fortsättande av hans studier över den syd- svenska (särskilt halländska) Hieracium-floran och läroverksadjunkten EDW. BRODDESON för växtgeografiska undersökningar i Lycksele Lappmark. Av Akademiens stipendier för resor med naturvetenskapligt syfte inom landet tilldelades fil. mag. ELSA BORGENSTAM 250 kronor för undersök- ningar över parasitsvamparnas utbredning i norra Sverige. Den 14 april 1920. På tillstyrkan av naturskyddskommittén beslöt Akademien hos K. B. i Södermanlands län förorda en av Svenska Pomologiska Föreningen in- lämnad ansökan om fridlysning såsom naturminnesmärke av det på Rossviks säteri växande moderträdet till det s. k. Rossviksäpplet. Till införande i Akademiens Handlingar antogs: »Studien äber die Entwicklungsgeschichte der Bläten einiger Valerianaceen> av fil. lic. E. ASPLUND. Den 28 april T920. Till införande i Akademiens Handlingar antogs: »Botanische Ergeb- nisse der schwedischen Expedition nach Patagonien und dem Feuerlande 1907—1909. VI. Les Mélobésiees.> av madame PAUL LEMOINE och till Arkiv för Botanik: »Asclepiadaceae riograndenses» av lektor G. MALME. 160 Den 2 juhi 1920. Till införande i Vetenskapsakademiens Handlingar antogs: »Unter- suchungen öber das Verteilungsproblem des limnischen Biocestons» av doc. EINAR NAUMANN och till Arkiv för Botanik: »On the sporangia of some mesozoic ferns»> av prof. T. G. HALLE. Den 8 september 1920. Efter inkomna yttranden från länsjägmästaren UNO DANIELSSON och naturskyddskommittén beslöt Akademien till K. B. i Kalmar län göra framställning om fridlysning såsom naturminnesmärke av den s. k. Drottninglinden i Böte by, Långsmåla socken och en drygt 12 meter hög en å holmen Masö utanför Timmernabben. På ansökan av Naturskyddsföreningens ombud GUNNAR DAHLBERG be- slöt Akademien hos K. B. i Kopparbergs län förorda fridlysning såsom naturminnesmärke av tolv åldriga tallar å prästskogen i Grytnäs socken. Efter naturskyddskommitténs hörande beslöt Akademien hos K. B. i Västmanlands län till bifall förorda en ansökan av godsägaren C. B. ESSEEN om fridlysning av en hängbjörk och en klotgran å Horn i Ryt- terne socken samt en pyramidbjörk och åtta ekar å Stora Ekeby i samma socken. | På ansökan av prof. RUTGER SERNANDER meddelade Akademien pro- fessorn vid Heidelbergs universitet H. GLUCK tillstånd att på platsen undersöka de fridlysta röda näckrosorna i sjön Fagertärn i Närke och av dem insamla undersökningsmaterial. Den 13 oktober 1920. Akademien beslöt på hemställan av maturskyddskommittén förorda dels hos K. B. i Stockholms län ansökningar av friherre EMANUEL CEDERSTRÖM om fridlysning såsom naturminnesmärke av »stora lönnen» i trädgården till Alsike gamla gästgivaregård i Alsike socken och av »ekpar- ken» å Krusenberg i samma socken, dels hos K. B.i Södermanlands län en ansökan om fridlysning såsom naturminnesmärke av en ormgran å !/3 mantal Skebokvarn i Helgesta socken i närheten av allmänna vägen mellan Flen och Skebokvarn och dels hos K. B. i Jönköpings län en ansökan av änkan FREDRIKA ANDERSSON-ANDELIUS om dylik fridlysning av två vackra rönnar vid Bogårdsvägen över ”/8 mantal Kållarp i Hults socken. ; Prof. C. LINDMAN lämnade meddelande om tredje Regnellska expeditionen eller resestipendiaten dr. E. L. EKMANS botaniska forskningsfärd till Cuba och Santo Domingo och om de stora samlingar från expeditionen, som nu ingått till Riksmuseets botaniska avdelning. Till införande i Acta Horti Bergiani antogs: »Studien öber Capsella bursa ' pastoris L. IL» av prof. E. ALMQUIST. Den 27 oktober 1920. Till utländsk ledamot av 6:te klassen invaldes professorn vid univer- sitetet i Palermo ANTONINO BORZI. 161 Till införande i Akademiens Handlingar antogs: »Zur alttertiären Flora der säödlichen Mandschurei» av assist. RUDOLF FLORIN. Den 1 december 1920. Prof. C. LINDMAN lämnade vidare meddelande om förutvarande Reg- nellske stipendiaten dr. E. L. EKMANS fortsatta botaniska forskningar å Cuba och löreslog Akademien att i skrivelse till herrar F. J. PETTERSSON, Havana, och J. A. NYsTtTKkÖM, Bayate, betyga sin tacksamhet för det under- stöd de lämnat EKMAN och därigenom möjliggjort, alt dennes stora sam- lingar kunnat ordnas och hemsändas till Sverige. Till införande i Velenskapsakademiens Handlingar antogs: »Botanische Ergebnisse der schwedischen Expedition nach Patagonien und dem Feuer- lande 1907—1909. VIII. Marinae Algae I. Phaeophyceae.> av prof. C. SKOTTSBERG. Botaniska Sektionen av Naturvetenskapliga Studentsällskapet i Uppsala. Den 21 januari 1919. Docenten Tu. FRIES höll föredrag om »Svenska Antennaria-former». (Jfr FrRIES, TH. C. E., Antennaria alpina (L). Gaertn. och dess skandina- viska elementararter. — Sv. Bot. Tidskr. Bd. 13, 1919). Docenten Tu. FRIES förevisade exemplar av Onygena equina (Willd.) Pers. från Halland. (Jfr Fries, TH. C. E., Onygena equina (Willd.) Pers. funnen i Halland. — Sv. Bot. Tidskr. Bd. 13, 1919). Professor: O. JUEL förevisade en peloria-form av Calceolaria scabio- saefolia från Botaniska Trädgården. Den 4 februari 1919. Professor O. JUEL höll föredrag om »Sporbildningen hos Endomyces alecipiens.» Den 18 februari 1919. Docenten TH. FRIES höll föredrag om >»Familjen Cyanastraceae». (Jfr FRIES, TH C. E., Der Samenbau bei Cyanastrum Oliv. — Sv. Bot. Tidskr. Bd. 13, 1919). Den 4 mars 1919. Amanuensen G. E. Du RIETZ förevisade exemplar av den sedan åt- skilliga år vid Sandhamn naturaliserade Artemisia austriaca. Docenten G. SAMUELSSON föredrog om »Några i senare tid till Sverige införda Lepidium-arter»>. (Jfr SAMUELSSON, G., Om några Lepidium- arter. — Sv. Bot. Tidskr. Bd. 15, 1921). 11. — Svensk Botanisk Tidskrift 1921. Den 18 mars 1919. Fil. mag. ERIK MARKLUND refererade N. HERIBERT-NILSSON, ExperIi- mentelle Studien uöber Variabilität, Spaltung, Artbildung und Evolution in der Gattung Salix. — Lunds Universitets Årsskr. 1918. Referatet åt- följdes av demonstration av ett stort antal pressade exemplar ur doc. HERIBERT-NILSSONS kulturer. PDenalNa pre noRI: Docenten TH. FRIES höll föredrag om >Fenologiska iakttagelser vid Abisko»>. Docenten E. MELIN demonstrerade den nya arten Sphagnum anger- manicum. (Jfr MELIN E., Sphagnum angermanicum n. sp. — Sv. Bot. Tidskr. Bd.; 13, 1919). Den 15 april 1919. Docenten C. SKOTTSBERG höll föredrag om >»>Två parasitiska delesse- riaceer.> I Journal of Botany XXX (1892) beskrev BATTERS en vid engelska kusten på Nitophyllum laceratum förekommande parasit, som han kallade Gonimophyllum Buffhamii n. gen. et spec., nära besläktad med Nito- phyllum. Medan SCHMITZ, som själv sett originalmaterialet, i ENGLER och PRANTL upptar det nya släktet, förklarade J. G. AGARDH växten vara en monstrositet av Nitophyllum, trots det den ej har något abnormt i sitt utseende och såväl sporofyten som gamofyterna voro beskrivna Spec: Ag: III:S) sid: 39): På Nitophyllum lividum från Falklandsöarna hade föredr. anträffat en liten parasit av röd färg (något ljusare än värdväxtens), som till sitt yttre mycket nära överensstämde med Gonimophyllum; föredr. hade fört den till detta släkte och givit den namnet G. australe (Wiss. Erg. Schwed. Sädpolar-Exp. IV:15, sid. 34). Liksom den förut kända arten är den dioik, och föredr. fann båda slagen av gamofyter samt även sporofyter. Värdväxten hade cystokarpier eller tetrasporer. Den nya arten skiljer sig habituellt från G. Buffhamiti genom sin helbräddade, mera regelbundet elliptiska — äggrunda eller något tunglika bål. Växten bildar på MNito- phyllum en liten kuddlik förtjockning, sammansatt av hypertrofierad väv- nad, mellan vilkens celler parasitens hyfliknande cellrader intränga. Från kuddens yta komma talrika, bladlika skott. Genom att uppsöka mycket unga sådana påträffar man toppcellen i verksamhet. I början tvärdelad, övergår den sedermera till tvåsidig, ett förhållande, som förut är känt hos Nitophyllum-arter, och upphör sedan att fungera. Alla skott äro först enskiktade, men barkbildning på typiskt Nitophyllum-manér inträder ganska snart. Hangamofytens blad täckas till större delen av sori. Sedda från ytan, visa sig barkcellerna på ett ganska regelbundet sätt ha sönderfallit i tal- rika småceller. Dessa bära en-flera spermatangiemoderceller, vilka synas. 163 bilda spermatangier på alldeles samma sätt som hos Nitophyllum eller Martensia (se SVEDELIUS i K. Vet. Akad. Handl. Bd. 43, Nr. 7, sid. 59 ff.); ännu större är dock överensstämmelsen mellan de senare och G. Buff- hamii, som att döma av teckningen (BATTERS 1. c. T. 319, fis. 14) är treskiktad och liksom Martensia utbildar barkeellerna direkt till sperma- tangiemoderceller (jfr SVEDELIUS, 1. c. T. 3, fig. 2). Hongamofyten är något kraftigare än hanväxten; det största cystokar- pofyll föredr. iakttagit mätte över 7 mm och bar elt dussin cystokarpier, men dessa tal äro rena undantag, 2—4 mm och 1—4 cystokarpier äro det vanliga. Dessa blad äro mångskiktade med typisk Nitophyllum- struktur. - Cystokarpiets byggnad är i princip den för familjen typiska; dock är det anmärkningsvärt, att gonimoblasten är tryckt till cysto- karpiets botten, och att dess celler träda i porförbindelse med centralla- mellens celler, så att det ser ut, som om rader av pärlbandsliknande celler utginge vertikalt från dessa. Liknande förhållande är iakttaget hos Nitophyllum, och med Neuroglossum torde överensstämmelsen i detta hänseende vara fullständig. Däremot skulle dylika porförbindelser, att döma av BATTERS' figur 8, ej förekomma hos G. Bujffhamii. Häri skulle, om denna figur är korrekt, utan tvivel ligga en skillnad mellan dessa, men så länge föredr. ej haft tillfälle att själv undersöka den senare och man ej kan uttala sig om den systematiska betydelsen av karaktären i fråga, fann föredr. icke skäl föreligga att för G. australe skapa ett nytt släkte. Tetrasporofyllen erbjuda intet särskilt anmärkningsvärt. I ovannämnda arbete, sid. 36, hade föredr. vidare beskrivit ett nytt släkte Polycoryne med arten P. radiata, som föredr. år 1902 i Cumber- land Bay på Sydgeorgien anträffade såsom parasit på Nilophyllum fus- corubrum och polydactylum. Då växten beskrevs, kände föredr. endast sistnämnda värdväxt samt hongamofyt och sporofyt av parasiten. Genom en tillfällighet fann föredr. vid en senare undersökning av en samling N. fuscorubrum-bitar några individ av Polycoryne, av vilka ett par be- funnos vara hanliga. Parasitens färg var föredr. tyvärr icke bekant. Växten bildar en halv- klotformig dyna av högst ett par mm:s diameter, från vilken talrika, 0,;—1 mm långa, nålformade skott radiera i alla riktningar. Parasitens angrepp framkallar en gallbildning på värdväxten, i vars vävnad hyfer mycket tydligt kunna följas. De radierande skotten växa med tvärdelad toppcell. Av vikt är, att ej två, utan fyra pericentralceller anläggas, varigenom skotten bli trinda. Pericentralcellerna skrida ome- delbart till barkbildning. Hanväxten, som här för första gången omnämnes, har de nålformade skotten runt om beklädda med spermatangier. Spermatiebildningen försiggår såsom hos Delesseria sanguinea (se SVEDELIUS Sv. Bot. Tidskr. Bd. 6, sid. 239 ff.). Honväxten är redan vid svag förstoring lätt att igenkänna på grund av skottens klubblikt ansvällda spets (härav Polycoryne), som bildas av det skenbart toppställda cystokarpiet. Till sin byggnad överensstämmer detta närmast med Delesseria's. 164 Sporofyten, vars skott: nästan helt täckas av en enda sorus, visar den egendomligheten, alt tetrasporangierna. oftast utgå lateralt från' en av de sterila celler, som omgiva dem. Polycoryne torde genom sitt karakteristiska utseende och sin radiära byggnad få anses som en avvikande typ inom familjen, men visar enligt föredr:s åsikt tydlig anslutning till Delesseria-gruppen. Vi skulle sålunda här hava ännu ett fall till de ej få förut kända, då parasit och värd- växt bland florideerna äro besläktade med varandra (jfr SETCEHLL i Proc. Amer. Philos. Soc. LVII, 1918, sid. 155 ff.). — Fil. mag. A. HANNERZ redogjorde för de botaniska iakttagelser, som han under resor i svenska legationens tjänst varit i tillfälle att göra i Ryssland våren 1918. Den 292 april 1919: Docenten O. DAHLGREN höll ett föredrag om »Compositeernas em- bryologi.» Det viktigaste resultatet av hans under flera år bedrivna under- sökningar torde vara konstaterandet av ett från början cellulärt endosperm inom Cichorieae, Eupatorieae, Astereae, Inuleae, Heliantheae, Heleniae och 'Senecioneae. Troligen är väl detta utmärkande för hela familjen Compo- sitae, ehuru man förut allmänt ansett att endospermet vore nukleärt. Det från början cellulära endospermet utmärker alltså alla Synandrae-fa- miljer (Goodeniaceae dock ej undersökt) utom Cucurbilaceae, vars place- ring inom denna ordning av flera skäl måste anses vara felaktig. — LAVIALLES (1911) uppgift om förekomsten av endospermhaustorier hos åtskilliga compositeer har visat sig vara felaktig. Docenten O. DAHLGREN höll ett föredrag om >Självsteriliteten hos Lysimachia nummularia». Hos denna växt, som (exempelvis av KIKCHNER) uppgivits uteslutande föröka sig vegetativt, hade föredr. verkställt ett stort antal pollineringar mellan individ från olika trakter av Europa. I vissa fall utvecklades frukter, som också demonstrerades. Växten är tydligen självsteril. Då den ytterligt lätt sprides vegetativt, torde — åt- minstone hos oss — på en plats i allmänhet endast finnas individ av samma klon, inom vilken könlig fortplantning ej kan äga rum. Fil. mag. R. STERNER lämnade ett meddelande om den svenska ut- bredningen av Oxytropis pilosa. > Den 13 maj. 1919. Docenten C. SKOTTSBERG höll föredrag om >J. G. AGARDHS delesse- riacé-system». Professor T. G. HALLE höll ett föredrag om »Nyare undersökningar över de äldsta landväxterna». Föredr. refererade KIDsTON & LANG: »On Old Red Sandstone plants showing structure, from the Rhynie Chert bed, Aberdeenshire. Part. 1. Rhynia Gwynne-Vauyhani Kidston & Lang. I anslutning till referatet lämnades en redogörelse för övriga arbeten rörande den äldsta landfloran. Vidare framlade föredr. en del egna spekulationer angående pteridofytseriens ursprung och utveckling, grun- dade på de senare årens uppläckter rörande flororna från äldre devon. 165 Docenten O. DAHLGREN höll ett föredrag om »Ett korsningsförsök med Geranium bohemicum. Efter korsning med den nybeskrivna underarten "deprehensum E. Almq. uppkommo enbart vitbrokiga plantor, vilka de- monstrerades i levande exemplar. Om skottspetsen hos en sådan pana- cherad groddplanta ligger mer eller mindre inom ett grönt vävnadsparti, kan växten utveckla sig vidare; i motsatt fall, vilket är det vanligaste, dör den snart. En utvuxen F,-planta visades. Blommorna äro mindre än huvudartens, mörkare röda och ståndarna ej funktionsdugliga. Polli- nering med "deprehensum och huvudarlten åstadkom ej fruktbildning. — I anslutning till föredraget meddelades några notiser om korsningen mellan en brokbladig och en normal Barbarea vulgaris. F, är normalt grön, och i F, inträder en klyvning antagligen enligt förhållandet 15:1. BAUR har undersökt en brokig Barbarea och funnit nedärvningen ske blött genom moderplantan. Den 17 september 1919. Sammankomst i Bergianska Trädgården, som demonstrerades av pro- fessor R. FRIES. i e Den 30 september 1919. Fil. kand. T. ÅA. TENGWALL höll föredrag om »Skogsgränser i Lule Lappmark>». (Jfr TENGWALL, T. Å., Die Vegetation des Sarekgebietes. I. Abt. — Naturwissenschaftl. Unters. d. Sarekgebirges in Schwedisch- Lappland. Bd. III, Lief. 4, 1920). Docenten O. DAHLGREN förevisade en del exempel på regeneration av knölarna hos potatis. Den 14 oktober 1919. Docenten O. DAHLGREN höll föredrag om »Heterokromosomer i växt- riket> och refererade härvid särskilt ALLENS undersökning av Sphaero- carpus. :Docenten O. DAHLGREN förevisade i preparat pollenslangar och sperma- tozoider hos ett par cycadeer. Docenten TH. FrRIES höll föredrag om »Björkens lövsprickning inom Tromsö amt>. Fil. mag. R. STERNER höll'föredrag om Geum hispidum Fr. (Jfr Sv. Bot. Tidskr. Bd. 15, 1921). : Den 28 oktober 1919. Professor H. G. SIMMONS höll ett föredrag om »Lönnsocker»>. . :Amanuensen G. EINAR DU RIETZ höll ett föredrag om »De skandina- viska, Laminaria-arterna». (Jfr DU RiETZ, G. EINAR, Studier över de skandinaviska Laminaria-arterna. — Bot. Not. 1920). 166 Den 11 november 1919. Docenten O. DAHLGREN höll ett föredrag om »Nedärvning av hetero- styli.> Litteraturen berörande detta ämne refererades. — Hos Fagopyrum esculentum hade föredr. funnit den kortstiftade formen vara heterozygot, den långstiftade homozygot. Efter självpollinering hade föredr. erhållit frön av den heterostyla Pulmonaria officinalis, trots växten uppgivits vara självsteril. Professor R. SERNANDER höll föredrag om »En skånsk mosse och dess utvecklingshistoria”>. Föredr. hade tillkallats som sakkunnig för att avgiva ett utlåtande om bränntorvstillverkningen i Storemosse i närheten av Sösdala station inom Kristianstads län. | Mossen är mycket vidsträckt och typiskt västsvensk. I fråga om vegetationen kunna i stort sett 3 zoner urskiljas: a. Laggeh med en mosaik av Carex Goodenowii-, C. panicea- och Myrica Gale-samhällen m. fl. (mest starr-samhällen.) b. Mossbacken, som består av Calluna-hed, övergående i ett Betule- tum hylocomiosum. ; ce. Mossplanet, inom vilket närmast föreg. kan urskiljas ett c:a 20 m brett bälte med mesolrofent vegetation; därefter följer Erica-ljungmosse med höljor. Den gamla ytvegetationen hade här till stor del förstörts genom brand; efter denna hade Eriophorum vaginaltum tilltagit. I botten- skiktet hade inkommit Ceralodon purpureus och Polytrichum-arter. Mossen är belägen ovan marina gränsen och är mycket djup. I de centrala delarna, där ofta 7 m uppmättes, var lagerföljden: 1. Morän. 2. Lera (antagl. glacial sötvattenslera). 3. Planktongyttja. 4. Detritusgyttja, mörkfärgad, med frukter av Polamogeton, Najas marina, Cladium, Trapa m. fl. 5; VVasstorv. 6. Kärrtorv. 7. Lövkärrtorv. | 8. Äldre Sphagnum-tory med regenerationsstruktur, upptill övergående i en hedtorv, vilken med en skarp gräns skiljes från : 0. Yngre Sphagnum-torv med regenerationsstruktur. I de perifera delarna var lagerföljden vanligen: 1. Äldre laggbildningar av växlande utseende. 2. Skogstorv med tallstubblager. 3. Vaginatum-torv. . 4. Sphagnum-torv. Utvecklingshistorien är i korthet följande. Då isen drog sig tillbaka barlades Storemosse fornsjö, i vilken nedslammades lera från omgi- vande marker, vilka antagligen kläddes av-en Dryas-flora. Så småningom 167 uppkom skog, vilken band marken, och i sjön uppträdde då en rik planktonflora. Under den postglaciala värmetidens början avsattes de- tritusgyttjan, i vilken inbäddades frukter av Trapa, Najas marina, Cla- dium,' Nymphaea m. fl. Så småningom bildades lövkärret, vilket på övergången mellan boreal och atlantisk period försumpades och över- lagrades med Sphagnum-torv. Hedtorven är subboreal, den yngre Sphag- num-torven suballantisk. I kanterna bildades ända till subboreal tid endast laggsamhällen. Den 25 november 1919. Fil. kand. T. Å. TENGWALL höll föredrag om »Vegetationen i Sarek på grundval av linjetaxeringar». (Jfr TENGWALL, T. Å., Die Vegetation des Sarekgebietes. I. Abt. — Naturwissenschaftl. Unters. d. Sarekgebirges in Schwedisch-Lappland, Bd. III, Lief. 4, 1920). Den 9 december 1919. Professor N. E. SVEDELIUS höll ett föredrag om >»Nyare åsikter om mossornas fylogeni>. (Jfr SVEDELIUS, N. E., Några nyare synpunkter på frågan om mossornas fylogeni. — Sv. Bot. Tidskr: Bd. 13; 1919): Professor R. SERNANDER lämnade en minnesteckning av den nyligen avlidne professor E. STAHL i Jena. Fil. kand. H. OsVALD höll föredrag om »Skottutveckling och närings- värde hos en del kulturgräs». (Jfr OsVALD, H., Några nyare synpunkter vid uppgörande av gräsfröblandningar för slåtter och betesvallar på torvjord. — Sv. Mosskulturfören. Tidskr. Bd. 34, 1920). Den 27 januari 1920. Amanuensen E. ASPLUND höll föredrag om >Valerianaceernas embryo- logi».” (Jfr ASPLUND, E., Studien uäber die Entwicklungsgeschichte der Bläten einiger Valerianaceen. — Kungl. Sv. Vet. Ak. Handl. Bd. 61, NE: 3): Fil. kand. GC. MALMSTRÖM höll föredrag om »Trapa natans forna ut- bredning i Sverige». (Jfr MALMSTRÖM, C., Trapa' natans Li: Sverigei — Sv. Bot. Tidskr. Bd. 14, 1920). Den 10 februari 1920. Professor O. JUEL höll föredrag om »Linné och Nordamerikas flora>. (Jfr JuEL, H. O., Early investigations of North American flora, with spe- cial reference to Linnaeus and Kalm. — Svenska Linné-Sällskapets ÅrsS- skrift 1920). Amanuensen G. E. DU RIETZ demonstrerade några märkligare lavfynd från Uppsalatrakten, nämligen Rinodina colobina (Ach.) Th; Fr. och Physcia tremulicola Nyl., båda från Funbo, samt Xanthoria fallax (Hepp 168 Du Rietz [syn. X. -ulophylla (Wallr.) Arn. och X. substellaris (Ach.) Wain]: Sistnämnda för Sverige förut ej uppgivna art hade visat sig vara synner- ligen allmän på alléträd såväl inom själva Uppsala stad som i dess om- givningar och efter i museet befintliga herbarieexemplar att döma även förekomma i andra delar av Svea- och Götaland. I samband med redo- görelsen för denna art lämnades en översikt över de övriga svenska Xanthoria-arterna, efter föredragandens begränsning till antalet tre, näm- ligen X. parietina (L.) Th. Fr., X. candelaria (Ach.) Arn. och X. polycarpa (Ehrh.) Oliv. Professor N. SVEDELIUS lämnade en minnesteckning av den i slutet : av januari avlidne prof. PFEFFER i Leipzig. Den 24 februari: 1920. Fil. kand. H. OSVvALD höll föredrag om »De viktigaste associationerna och komplexen på Komosse». Föredraget kommer att ingå i föredra- gandens inom kort utkommande monografi över Komosses vegetation. Den 9 mars 1920. Docenten O. DAHLGREN höll föredrag >»Om panacherade växter». Han lämnade därvid en översikt av olika förekommande typer och deras ärftlighetsförhållanden. Den numera rätt stora litteraturen på området sammanställdes. Sär- skilt uppehöll sig föredr. vid den av CORRENS nybeskrivna märkliga albovariabilis-formen av dCapsella, vilken äger en gen, vars tillstånd är föränderligt. HEINRICHERS (Flora 1916) åsikter, baserade på försök med Tradescantia, kritiserades, varvid framhölls, att här möjligen föreligger fall av infektiös kloros. Föredr. omnämnde även sina egna experiment med Barbarea vulgaris och Geranium bohemicum. Framställningen be- lystes av talrika skioptkonbilder och pressat material. Docenten G. SAMUELSSON höll föredrag om »Vattenväxternas utbred- ning i Skandinavien». Föredraget kommer att tryckas. Den 23 mars 1920. Amanuensen G. E, Du RIETZ höll föredrag om »Lichenologiska frag- ment». Föredraget bestod av en redogörelse för en del för Sverige nya eller föga kända lavarter och deras utbredning. Över utbredningen av Cla- donia Delessertii (Nyl.) Wain. och Alectoria circinnata (Fr.) Sern. förevi- sades kartor. I samband med redogörelsen för den för Sverige nya Physcia adglutinata (Floerk.) Nyl. och den mycket förbisedda Physcia tremulicola Nyl. lämnade föredr. ett examinationsschema över hela Physcia »obscura»-gruppen och demonstrerade de hithörande svenska ar- terna: Ph. ciliata (Hoffm.) Du Rietz, Ph. lithotodes Nyl., Ph. endococcina 'Körb.) Th. Fr., Ph. orbicularis (Neck.) Dalla Torre et Sarnth., Ph. adglu- tinata (Floerk.) Nyl., Ph. sciastra (Ach.) Du Rietz och Ph. tremulicola Nyl. 169 Slutligen förevisades en del lavar från de yttre skärgårdarnas strand- klippor, bl. a. de för Sverige nya Arthonia phaeobaea Norm. (Bohuslän och Stockholms skärgård), Lecania aipospila (Wahlenb.) Th.: Fr. (Bohus- län), Lecania Ralfsii (Schw.) (Bohuslän) och Caloplaca thallincola (Wedd.) Du Rietz (Bohuslän och Gotland). Professor R. SERNANDER höll föredrag om »Skensta saltkälla». (Jfr SERNANDER, R., En supralitoral havsstrandsäng från den äldre brons- åldern bevarad i det inre Uppland. — Sv. Bot. Tidskr. Bd. 14, 1920). Den 13 april 1920. Fil. mag. H. SToLT höll föredrag om »Bidrag till gentianaceernas em- bryologib. Föredraget kommer att tryckas. Den 27 april 1920. Docenten TH. C. E. FRIES höll föredrag om >»Några lagar för de naturliga växtsamhällenas konstitution». (Jfr DU RiETZ, G. E., FRIES, TH. C. E., OsVALD, H., und TENGWALL, T. Å., Gesetze der Konstilution natärlicher Pflanzengesellschaften. — Uppsala 1920. Autoreferat i Sv. BoreTidskr:: Bd: 15; 1921): | Denna LO: Fil. mag. R. STERNER höll föredrag om »Kontinentala element i Europas flora». Föredraget kommer att tryckas. Den 13 maj 1920. Sammankomst på Linnés Hammarby. Professor R. SERNANDER höll föredrag om »Linneanska växter i Ham- marby trädgård»>. | Fil. mag. E. ALMQUIST höll föredrag om »Linné och Upplands flora». Den 14 september 1920. Sammankomst i Bergianska Trädgården, vilken av professor RB. FRIES demonstrerades. Den 28 september, 1920. Amanuensen G. E. Du RIETZ höll föredrag om »Några iakttagelser över saltstänkets ekologiska betydelse>. Efter en kort översikt över de olika åsikter, som gjort sig gällande i den botaniska litteraturen om orsakerna till den vid havskusterna all- mänt uppträdande hämningen av trädväxten, redogjorde föredr. för en del egna iakttagelser över saltstänkets verkningar vid olika delar av 170 Skandinaviens kuster. Speciellt redogjordes för de härjningar, som den västliga stormen den ”?/7 1920 utförde på vegetationen på ön Jungfrun i Kalmarsund. Stora delar av öns västsida befunno sig under stormen under ett fint duggregn av havsvattenstänk från bränningarna. Efter stormen följde några varma och torra dagar, varigenom havsvaltnet på bladen fick tillfälle att ostört torka in utan att bortspolas av regnvatten. Följderna visade sig i en fullständig eller partiell brunfärgning av bla- den över hela den överstänkta delen av ön, på vissa ställen av full- ständigt katastrofal omfattning. Skadorna voro tydligen oberoende av den direkta vindexpositionen; de återfunnos även i mer eller mindre fullständigt vindskyddade klyftor och skrevor; däremot hade kronorna av en del högre träd undgått förödelsen. Liknande skador hade föredr. experimentellt lyckats framkalla genom regelbunden bestänkning av björkbuskar med havsvatten. På grund av dessa och andra iakttagelser ville föredr. tillmäta saltstänket, m. a. o. en osmotisk utsugning av vatten genom epidermis, en högst betydlig roll vid utbildningen av havskuster- nas karakteristiska trädformer. Det faktum, att de enda kärlväxter, som helt undgingo den allmänna förödelsen, voro vissa suckulenter, gav föredr. anledning att även något vidröra de allmänna halofytproblemen. Högosmotiska växter måste » givetvis ha större motståndskraft mot en dylik osmotisk utsugning än lågosmotiska. Därför blir det som bekant genomgående arter med för- måga att skaffa sig ett högt osmotiskt tryck, som komma att bilda strand- floran. Sammanställer man detta med suckulenternas nyssnämnda mot- ståndskraft och deras f. ö. i många fall direkt påvisade höga osmotiska tryck, synes det ligga nära till hands att förklara havsstrandväxternas suckulens helt enkelt som en direkt följd av det höga osmotiska trycket. Med någon anpassning för transpirationsnedsättning i stil med den Schimperska halofythypotesen torde den näppeligen kunna ha något att göra. Slutligen vidrördes även frågan om den maritima trädgräns och mari- tima lövskogszon, om man h. o. d. finner utbildade i våra yttre skär- gårdar, och frågan om saltstänkets eventuella ansvarighet härför. Upp- trädandet av en trädlös skärgårdszon ville föredr. i stort sett skriva på saltstänkets konto. Den maritima lövskogszonens orsaker torde vara nå- got mer komplicerade. Att barrträden faktiskt torde vara mindre mot- ståndskraftiga än lövträden mot det extrema havsklimatet (inkl. salt- stänket), framgår tydligt bl. a. av det lidande utseendet hos de enstaka barrträd, som man h. o. d. finner i vår ståtligast utbildade maritima lövskogszon, Stockholms norra skärgård. Det förhållandet, att lövskogs- zonen försvinner, så snart skärgården blir tätare, tyder emellertid på att även björkens större spridningsförmåga över havsvidder måste spela en viss roll. Det trädslag, som först kunnat kolonisera de yttre skären och på dem bilda en mer eller mindre sluten vegetation, har givetvis därigenom fått ett ofantligt övertag i den framtida konkurrensen. Det är vida lättare att försvara en en gång intagen ställning än att erövra den, och i detta faktum ansåg föredr. kärnpunkten i den maritima löv- skogszonens problem vara att söka. 173 Föredraget illustrerades av ett antal: fotografier från den maritima trädgränsen och den maritima lövskogszonen vid olika delar av Sveriges kuster, av herbariematerial av saltskadade växter samt av kartor över Jungfrun och över barr- och lövskogsgränserna i Stockholms norra skärgård. Fil. mag. H. STtoLT höll föredrag om »Menyanthaceernas embryologi». Föredr. hade undersökt Menyanlhes trifoliata, Villarsia reniformis och Limnanthemum nymphaeoides. Fröämnena voro anatropa, tillhörande den tenuinucellata typen och utvecklades enligt normaltypen. Integu- mentets innersta lager var utbildat som ett integumenttapetum. Dimorf heterostyli är känd hos Menyanthes och Villarsia. Någon skillnad i den ledande vävnadens byggnad hos brevi- och longistyla former har icke kunnat påvisas. Hos Limnanthemum är pollenslangens ledning i stiltet endotrof, en: ;öppen' stiftkanal förefinnes och omkring denna några få lager av kollenkymaltiska celler tjänstgörande som ledande vävnad. Hos Menyanthes saknas denna kollenkymatiska vävnad, och pollenslangens ledning är liksom i fruktämnena ektotrof. En dubbelbefruktning hade ej iakttagits, men hos Villarsia hade i en embryosäck en spermakärna befunnit sig i kontakt med äggcellen, i en annan embryosäck en spermakärna legat invid centralkärnan. Endosper- met är från början cellulärt. Första delningen av äggcellen äger rum på ett sent stadium av endospermbildning, och hos Menyanthes först sedan äggcellen sänkt sig långt ned i embryosäcken. Reservnäringen ut- göres av fett och äggviteämnen. Slutligen gjordes en jämförelse mellan den embryologiska utvecklingen hos menyanthaceerna och de av föredragshållaren likaledes undersökta gentianaceerna, och påpekades skiljaktigheter beträffande embryosäckens form, antipodernas antal och varaktighet, endospermet m. m., vilka lämna ytterligare stöd för uppfattningen, alt Gentianaceae och Menyanthaceae måste betraktas som skilda familjer. Docenten O. DAHLGREN förevisade en levande Pelargonium-chimär trån' Botaniska Trädgården, hos vilken, utom flera alldeles vita och några få partiellt rent gröna blad, hade utvecklats ett skott med de båda kom- ponenterna omkåstade, så alt den gröna vävnaden här kom att betäcka den klorofyll-lösa. Dettas blad voro betydligt större än den ursprungliga periklinalehimärens och visade tydligt det brunaktiga band, som utmärker den rent gröna typen. (Jfr Stout, Contrib. New York : Bot. Garden, Bd. :7, 1913.) Föredragshållaren demonstrerade vidare några bin, fångade i Bota- niska Trädgården, som på benen buro talrika pollinier av Åsclepias cornuli. Slutligen visades hermafrodiliska blommor av Melandrium album från Ronneby, uppkomna genom infektion av Ustilago violacea (se STRAS- BURGER i Biol. Centralblatt 20, 1900). Vidare refererades i korthet SHULLS undersökningar över verkliga hermafroditer (Bot. Gaz., Bd. 52, 1911) samt CORRENS' två arbeten över experimentell förskjutning av könsförhållan- dena hos denna växt (Sitzungsber. d. k. Preuss. Akad. d. Wiss. 1917—1918). Den 12 oktober 1920. Docenten H: KYLIN höll föredrag om »Cystoclonium purpurascens och dess utvecklingshistoria». Föredraget kommer att tryckas. Docenten Tu. C. E. FrRIES höll föredrag om >Euphrasia sallsbårgenses i Skandinavien». Föredraget kommer att tryckas. Fil. mag. E. MARKLUND refererade MORGAN, The physical basis of heredity, samt BauRrR, Einföhrung in die experimentelle Erblichkeitslehre, 2 3 och 4 uppl. Den 26 oktober 1920. Fil. mag. R. STERNER höll föredrag om »Ölands flora». Föredraget var grundat på studier, som föredr. under en följd av ar bedrivit angående denna ös växtvärld, bl. a. med en utredning av dess flora som mål. Efter det att PALMGREN offentliggjort sina undersök- ningar i Ålands skärgård hade föredr. — i likhet med doc. SAMUELSSON be- träffande Dalarnes flora och andra Uppsalabotanister beträffande den pågående undersökningen av >»Flora upsaliensis» — inriktat arbetet på materialsamlande i och för en statistisk studie över artfördelningen. Härvid hade socknarna tagits som specialområden, och så vitt möjligt fullständiga artlistor för alla socknar upprättats. Vid nu skedd sam- manställning i tabellform av hittills samlat material hade detta visat sig så pass fullständigt, att ett preliminärt framläggande av resultaten kunde anses motiverat. Till en början omnämnde föredr. huvuddragen av Ölandsflorans tidi- gare utforskande, varvid särskilt nämndes namnen ÅBRAHAM AHLQUIST och M. G. SJÖSTRAND. Härefter jämfördes Ölands flora sådan den var i mitten av 1800-talet enligt SJÖSTRANDS »Calmar läns och Ölands flora» (1863) och den nuvarande. SJÖSTRAND upptog (efter nutida artbegräns- ning) omkring 900 arter, varav dock 14, som troligen SJÖSTRAND miss- uppfattat och i verkligheten ej känt från Öland. Föredr. kände nu 983 arter, vartill komma 24 Hieracia, 21 Taraxaca, 12 subspecies och 46 arter, som uppträtt mera tillfälligt; sammanlagt alltså 1,086 arter. Som tillskott i artstocken efter SJÖSTRANDS dagar ville föredr. anse omkring 100 arter. Av dessa vore 45 kulturspridda (däribland flera nu ganska vitt utbredda såsom Galium Mollugo, Matricaria discoidea, Silene dicho- loma, Typha latifolia), c:a 35 arter, som hos oss urskilts efter 1863 eller kunde anses okända av SJÖSTRAND, samt c:a 20, som han torde ha förbi- sett. Bland övriga förändringar märktes, hurusom flera antropokorer betydligt ökat i utbredning, såsom Alyssum calycinum (1863 2, nu c:a 40 lokaler), Anthemis tinctoria (1863 Torslunda—Glömminge, nu Köping— Ventlinge), Bellis (1863 Böda—Vickleby, nu i nästan alla socknar), Ceraslium arvense (1863 3, nu 30 lokaler), Tussilago (1863 9 socknar, nordligast vid Färjestaden, nu i samtliga 32 socknar), Å andra sidan hade vissa an- tropokora arter något avtagit i utbredning såsom Apera spica venti, Allium vineale, Avena fatua, Erysimum cheiranthoides och Bromus secalinus. Anmärkningsvärt var att vissa antropokorer alltjämt äro sällsynta, lik- 173 som på SJÖSTRANDS tid, så t. ex. Bunias, Trifolium spadiceum och Setaria viridis. "14 av SJÖSTRAND upptagna arter hade nu försvunnit från Öland, däribland Gnaphalium luteoalbum, Pulicaria, Atriplex roseum, Butomus, Galium spurium, Cuscuta epilinum, Scheuchzeria, Andromeda 'och Sturmia. I det föreliggande statistiska materialet över den öländska florans art- fördelning hade 235 av Ölands 32 socknar medtagits, de återstående voro ej tillräckligt undersökta. På de 25 socknarna fördelade sig arterna (970 till antalet) sålunda: I endast 1 socken funnos 79 arter, utgörande 8,15 6 2 socknar D Öl , 5,88 0 » 3 50 > » 5,16 0 4 46 4.7 940 3 » 33 > 3,4 to ) 6 33 » 3,4. ,10 7 27 » 3 0 » 8 » JA » SN NY 9 32 3,8 10.10 » 18 1,85 11 » 40 oo» AN, vf0 12 » 26 » NE 13 > PAS FAO 14 25 , 2,5 15 » 26 > Sm 16 180 0 » 1,85 17 0 » 2.140 18 » » OM 2 0 19 » » 24 » NG 20 » » 3 v 3,4 9 21 » » 20 » SEN 2 » il » AK 2 Yu 23 28 200 24 > 18 1,85 4» 25 SON 211110 Så I denna talserie återfinnes sålunda i frappant grad de karaktärsdrag, som av upsaliensiska växtsociologer påvisats utmärkta kurvor för arl- fördelningen i den homogena vegetation, som associationen utgör. För de lägsta och den högsta frekvensgraden funnos alltså maximivärden, av vilka särskilt det, som representerar högsta frekvensgraden var starkt framträdande och föregicks av talseriens lägsta värden; de mellanlig- gande värdena voro synnerligen jämnhöga. Föredr. ansåg, att talserien gav ett uttryck för homogeniteten i artfördelningen på Öland, vilken så- lunda borde anses vara stor. — Förklaringen till artfördelningen ville föredr. se i de ekologiska faktorernas fördelning. De kurvor, som ny- ligen av ROMELL (Sv. Bot. Tidskr. Bd. 14, 1920) beräknats för vissa faktors- .kombinationers uppträdande på ytor av vissa storlekar, visade god över- ensstämmelse med empiriskt funna artfördelningskurvor. RoMELL hade utfört sina beräkningar endast för kombinationer av tre olika faktorer uti vardera 10 gradationer. Medtoges flera faktorer, skulle överensstäm- melsen säkerligen bli ännu bättre. De avvikelser och ojämnheter, som kurvorna för Ölandsfloran hade att uppvisa, ansåg föredr. dels bero på ofullständigheter i materialet, dels -på ojämnheter i de ekologiska fak- 174 torernas fördelning. Den höjning, som kunde iakttagas för värdena i talseriens milt, torde sålunda ha sin förklaring i att flera av Ölands socknar sakna skog. Andra ojämnheter kunde förklaras med den antro- pokora florans ojämna utbredning, vilket tydligt framgick av en samtidigt demonstrerad tabell, utvisande, hurusom de västra socknarna på mellersta Öland hade en betydligt artrikare antropokorflora än de övriga socknarna, vartill orsakerna ej voro enbart ekologiska. Den 9 november 1920. Fil. kand. F. HÅRD AV SEGERSTAD höll föredrag om »Femsjöfloran och dess förändring under de senaste hundra åren». Föredr. hade återfunnit alla i FRIES Stirpium upptagna fanerogamer : utom 59. Bland dessa felande voro en del vårväxter, som föredr. hop- pades finna fill våren, men det stora flertalet torde vara sådana, som äro mycket sällsynta och delvis måhända utgångna. Bristen ersattes emellertid mer än väl av över 60 novilier. Ej få av dessa voro på senare tid ur- skilda arter, men 36 stycken voro dock gamla goda arter, som i mer eller mindre nära anslutning till människan och hennes verksamhet inkom mit. Blott följande 7 sällsynta arter trodde föredr. hava funnits även på FRIES” tid men då förbisetts: Milium effusum, Eriophorum gracile, Carex chor- dorrhiza och vaginata, Polygonatum multiflorum, Listera ovata och Sorbus suecica. Härefter lämnades en redogörelse för de växter, som visade en mera markerad ökning; ej mindre än 50 arter hörde till denna grupp. Föredr. framhöll betydelsen av nyskapade ståndorter; bruket av gräs- och klövervallar hade gynnat: Phleum pratense, Agrostis stolonifera, ÅArenaria serpyllifolia, Arabidopsis Thaliana, Potentilla anserina, Trifolium hybridum och pratense, Prunella vulgaris, Anthemis tinctoria och Matricaria inodora; mossodlingarna hade gynnat: Holcus lanatus, Deschampsia caespi- tosa, Poa trivialis, Juncus lamprocarpus, Potentilla anserina, Scutellaria galericulata, Achillea Ptarmica, Tussilago Farfara, Sonchus arvensis och möjligen Callha palustris; införandet av höstsäd hade gynnat Ågrostis stolonifera och Rhinanthus major var. apterus. En del andras ökning kunde sätlas i samband med andra kulturella inflytelser.. Ökningen av ylterligare några andra, av kulturen mindre beroende växter omtalas nedan i annat sammanhang. Svårare var det att konstatera vilka växter, som undergatt en. mera tydlig minskning. Kärrens nyodling hade dock tydligen i negativ riktning påverkat: Lychnis flos cuculi, Pedicularis silvalica och palustris samt Pin- guicula vulgaris. En del rariteter hade genom lokalens. förstörande gått ut: Epipogum, Carex elongata och microstachya. En del ogräs, som förut även funnits odlade, hade nu, sedan detta stöd ryckts undan : dem, för- svunnit eller blivit mycket sällsynta: Mentha gentilis och aqualica X arvensis, Matricaria Chamomilla; genom den minskade linodlingen var Galium spurium utgången, Camelina Alyssum och Lolium remotum blivna sällsynta. Chrysanthemum segetum och en gammal ras av Pisum arvense hade av obekant anledning försvunnit, ehuru de voro ganska allmänna:i början ay 1800-talet. Av skogarnas växter torde: en tydlig minskningiha drabbat Circaea alpina och Goodyera repens. | -— St | SJutligen framhöll föredraganden, alt åtskilliga växter t. ex. Geranium silvaticum, Clinopodium vulgare, Veronica Beccabunga, Aracium paludosum m. fl. saknas inom ett område i västra Småland. Detta område begränsa- des i öster av Bolmen samt de väldiga myrmarker, som vidtaga omedelbart norr därom, räcka ända fram till Åkers kyrka och fortsättas av enfor- miga tallskogar längs Lagans alluvialområde upp mot Taberg; i norr begränsas området av de stora, ödsliga Dummemosse och Komosse; i söder av norra Skånes obygder och i väster av mellersta Hallands vid- sträckta ljunghedar; blott i nordväst var detta sålunda inneslutna område mera tillgängligt för inträngande av ängs- och lundväxter. Då nu de ovannämnda växterna ofta äro vanliga utanför områdets angivna gränser men saknas inom detsamma, ansåg föredr. sannolikt, att gränsområdets ogästvänliga beskaffenhet hindrat dessa växters inträngande i det väst- småländska området. Genom en karta över Aracium paludosum sökte föredr. åskådliggöra det sannolika förloppet vid en växts spridning inom det undersökta området. Ett starkt stöd för den uppställda teorin ansåg sig föredr. ha i den omständigheten, att en grupp ängsväxter bevisligen starkt ökats på de sista hundra åren: Briza media, Ranunculus auricomus, Leontodon hispidus, Geum rivale m. fl. Dessa skulle då vara sådana växter, som i relativt sen tid lyckats tränga sig in i det isolerade området men nu hölle på att sprida sig där. Detta senare skede i en växts spridning inom under- sökningsområdet åskådliggjordes genom en karta över Geum rivale's ut- bredning: täml. sällsynt inom större delen av det isolerade området men mycket vanlig utanför dess gränser. Föredr. ansåg det föga sannolikt, att de näringsekologiska betingelserna för ifrågavarande växtgrupp på de sista hundra åren undergått så stora förändringar, att dessa växters starka tillväxt därigenom kunde förklaras. Emellertid framhölls även, alt den extrema klimattyp, som är rådande inom området, verkar hindrande på en del växters utbredning inom det- samma, exempelvis så att den relativt starka molnigheten försvårar frönas mognad. Sålunda hade iakttagits, att Centaurea Cyanus endast sätter ett fåtal mogna frön i jämförelse med vad som är fallet i de soligare om- givningarna. Och då denna växt någon gång anträffas i Femsjö, är det så gott som alltid bland säd ur utifrån inköpt utsäde. Den 23 november 1920. : Professor O. JUEL demonstrerade två nyinköpta binokulära mikroskop. Docent H. KYLIN höll föredrag om »Bangiaceernas utvecklingshistoria>. Föredraget kommer att tryckas. a, Den 10 december 1920. Professor N. SVEDELIUS demonstrerade en del tropiska arkegoniater, levermossor och ormbunksväxter från Ceylon. Amanuensen G. E. Duv RiETtZ höll föredrag om >»Lichenologiska frag- ment». 176 Föredraget bestod av en redogörelse för och förevisning av en del för Sverige nya eller föga kända lavarter. För Xanthoria fallax (Hepp) Du Rietz och Physcia tremulicola Nyl. hade föredr. under sommaren fålt massor av nya syd- och mellansvenska lokaler, tack vare vilka man nu kunde få en rätt god bild av dessa arters utbredning. I samband härmed visades exemplar av den för Sverige nya Xanthoria lobulata (Floerk.) Bouly de Lesdain (syn. X. Boulyi A. Zahlbr.). Vidare redogjordes för förekomsten i Sverige av Pertusaria infralap- ponica Wain. och Micarea turfosa (Mass.) Du Rietz [syn. M. verrucula (Norm.) Hedl.|] samt för en massförekomst av Leptogium amphineum (Ach.) Nyl. och L. subtile (Schrad.) Nyl. på en leråker vid Norby nära Uppsala. Ur kollektivarten Parmelia conspersa (Ehrh.) Ach. hade föredr. utbrutit den redan av ACHARIUS som varietet urskilda Parmelia stenophylla (Ach.) Du Rietz, vilken visat sig vara en från den verkliga P. conspersa synner- ligen väl skild art. För olikheterna mellan de båda arterna och deras förekomst redogjordes i korthet. Av Cladonia bacilliformis (Nyl.) Lång, vilken i Sverige förut blott varit känd från Torne Lappmark, förevisades exemplar från. Uppsalatrakten. Vidare redogjordes för den i Sverige hittills alldeles förbisedda Cladonia symphycarpa (Ach.) Arn., vilken visat sig vara synnerligen allmän på våra kalkområden. Slutligen lämnades i samband med demonstration av herbariematerial ett examinationsschema över de svenska Usnea-arterna. vilka fördraganden tillsammans med docent BERNT LYNGE i Kristiania underkastat en revision. De förut ej beaktade isidie- och sorediekaraklärerna hade även här visat sig erbjuda synnerligen goda och distinkta skillnader mellan de olika arterna, vilka hittills varit ganska hopblandade. Föredr. skilde mellan 6 svenska arter av släktet: U. longissima Ach., U. florida (£.) Hoffm., U. sorediifera (Arn.), U. hirta (L.) Hoffm.,. U. plicata (L.) Hoffm.-: och U. barbata (L.) Hoffm. Botaniska Sällskapet i Stockholm. Den 1 mars 1919. Professor H. HESSELMAN höll föredrag om »Pollenregn på havet-och fjärrlransport av barrträdspollen». Apotekare E. LUNDSTRÖM förevisade en del skandinaviska och arktiska Catabrosa-former. Docenten G. SAMUELSSON före isade några sällsynta och kritiska former av släktena Lepidium och Sparganium. Den 5 april 1919. Fil. lic. K. FALCK höll ett av skioptikonbilder belyst föredrag om »En botanisk resa i Medelpad>. Professor C. LINDMAN höll ett av talrika ljusbilder illustrerat föredrag om >»Hagtornarnas utbredning i Sverige». Den 3; maj: 199. Professor G. LAGERHEIM höll ett av planscher och preparat belyst föredrag om »Undersökning av kakao». Fil. lic. G. TÄCKHOLM refererade docenten HERIBERT NILSSONS ärftlig- hetsundersökningar inom släktet Salix. Den 25 oktober 1919. Advokaten HJ. KARLSON höll föredrag om »Släktet Epilobium, speciellt E. glandulosum>, samt förevisade pressat material av ett flertal Epilobium- arter. Fondmäklare A. SEGERSTRÖM demonstrerade ett stort antal advenliv- växter från Stockholmstrakten. Dr. C. A. E. LENSTRÖM förevisade fruktexemplar av: Lonicera coerulea från Västmanland. Den 6 december 1919. Docenten O. DAHLGREN höll föredrag om »Vitbrokiga växter och deras ärftlighetsförhållanden» och redogjorde bl. a. för ett par av sina egna undersökningar. Geranium bohemicum X "deprehensum E. Almq. bestod av idel vit- panacherade plantor, trots att båda föräldrarna voro helt gröna. Efter korsning mellan Barbarea vulgaris och en vitbrokig form av densamma erhölls alltid en rent grön F,-generation. I F, skedde en klyvning i gröna och brokbladiga individer. Försöken äro ännu ej av- slutade. Möjligen försiggår klyvningen enligt förhållandet 15 :1. Läroverksadj. G. A. RINGSELLE förevisade pressade exemplar av Nymphaea candida Presl. f. rubra Sern. från Tivoliviken vid Arvika. Fondmäklare A. SEGERSTRÖM förevisade ett flertal adventivväxter från Stockholmstrakten. Vid förrättat styreiseval utsågos till ordförande professor C. LINDMAN, till v. ordförande professor O. ROSENBERG, till sekreterare fil. lic. K. AFZELIUS och till :skattmästare fondmäklare Å. SEGERSTRÖM. Den 21 februari 1920. Fil. lic. M. STÅLFELT höll föredrag om »Kolhydratbildningen i solblad och skuggblad»>. Läroverksadj. J. BERGGREN föredrog under förevisande av rikhaltigt pressat material om »>Viola elatior och dess hybrider». 12. — Svensk Botanisk Tidskrift 1921. 178 Den 26 mars 1920. Fil. mag. E. ALMQUIST höll föredrag om »Norra Upplands vegetation» och förevisade ett stort antal växter från ifrågavarande område. Professor C. LINDMAN förevisade ett antal skioptikonbilder från en botanisk resa i Danmark. Den 17 april 1920: Fil. lic. T. Å. TENGWALL höll ett av talrika ljusbilder och pressade växter belyst föredrag om >»Vegetationen i Sarekområdet». Professor C. LINDMAN meddelade en del iakttagelser under en botanisk resa i Norge. Den 30 oktober 1920. Fil. dr. H. SMITH höll föredrag om »Några växtfynd från Torne Lapp- mark» samt förevisade ett antal märkligare växter från detta område. Amanuensen E. SÖDERBERG refererade några undersökningar av MOLISCH m. fl. över föryngringsexperiment med växter. Den 4 december 1920. Fil. kand. V. NORLIND höll föredrag om »Familjen Melastomataceae> och förevisade pressade exemplar av en stor mängd olika: arter. Fil. lic. K. AFZELIUS föredrog under förevisande av levande och kon- serverat material om »Familjen Aponogetonaceae». Professor O. ROSENBERG demonstrerade ett antal mikroskopiska pre- parat, huvudsakligen belysande stammens anatomi. Vid förrättat styrelseval utsågs till ordförande professor C. LINDMAN, till v. ordförande professor O. RosENBERG, till sekreterare fil. lic. K. AFZELIUS och till skattmästare fondmäklare A. SEGERSTRÖM. Botaniska Föreningen i Göteborg. På inbjudan av prof. C. SKOTTSBERG sammanträdde den 19 dec. 1919 ett antal för botanik intresserade personer för att diskutera bildandet av en botanisk förening i Göteborg. Efter ett inledningsanförande av in- bjudaren, konstituerade sig föreningen, och antecknade sig 25 personer som stiftande medlemmar. Till styrelse valdes prof. SKOTTSBERG, ord- förande, apotekare A. LILJEDAHL, Vv. ordf., fil. mag. A. H. MAGNUSSON, sekreterare och skattmästare, direktör E. HJELM och lektor ÅA. FRISENDAHL. Den 30 januari 1920. Prof. C. SKOTTSBERG föredrog om >»Vegetationen på Masatierra». Den 27 februari 1920. Prof. C. SKOTTSBERG fortsatte och avslutade beskrivningen av Masa- tierras vegetation samt demonstrerade en samling stamprover av de endemiska träden. Den 19 mars 1920. Lektor A. FRISENDAHL föredrog om » Växtsamhällena i västkustens strand- område». Apotekare A. LILJEDAHL inledde diskussion om möjligheten av Bohus- läns floristiska utforskande. Den 7 maj 1920. Styrelsen framlade genom ordf. en plan för utforskande .av Bohusläns kärlväxtflora, varefter för realiserandet av detta program en särskild flor- kommitté tillsattes. Prof. C. SKOTTSBERG föredrog om >Vegetationen på Masafuera.> Den 15 oktober 1920. Ordf. meddelade, att kand. CARL G. ALM erbjudit föreningen att inlösa hans omfattande anteckningar och lappkataloger till en flora över Bohus- län, och beslöt föreningen att söka anskaffa medel härtill. Apotekaren C. G. H. THEDENIUS demonstrerade Nasturtium amphibium Xx silvestre och Mentha Agardhiana, insamlade av honom i Bohuslän. Prof. C. SKOTTSBERG föredrog om >»Subarktisk och subantarktisk ve- getation, några jämförelsepunkter», särskilt uppehållande sig vid dets. k. boreala elementet i den andina floran. Den 26 november 1920. Läroverksadj. K. N. ANDERBERG demonstrerade en av honom under sommaren hopbragt samling av fanerogamer från trakten av Abisko. Fil. mag. A. H. MAGNUSSON höll föredrag om »Några varandra när- stående arter av släktet Parmelia»>. Apotekare C. G. H. THEDENIUS visade bohuslänska exemplar av Ra- nunculus Cymbalaria. Den 17 december 1920. Lektor A. FRISENDAHL föredrog om »Ölands. alvarvegetation». Prof. C. SKoOTTSBERG refererade H. WARÉN: »Reinkulturen von Flech- tengonidien». SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1921: BDSM, ERE NOTISEK: Fil. dr. B. T. PALM, förutvarande docent i botanik vid Stockholms Högskola, som under flera år varit anställd i holländska statens tjänst på Java som växtpatolog, har utnämnts till direktör och botanist vid Deli för- söksstalion i Medan, Sumatra. Dr. PALM anlände till Medan den 8 juni 1920. Till docenter vid Uppsala universitet ha under föregående hösttermin för-- ordnats: i botanik fil.dr. ERIK ASPLUND och i växtbiologi fil. dr. HARALD SMITH. Till föreståndare och chef för Svenska Mosskulturföreningen har av dess styrelse kallats fil. dr. HERNSFRID WITTE, tidigare föreståndare för vallväxtavdelningen vid Sveriges Utsädesförening i Svalöv. Platsen till- träddes den 1 februari innevarande år. Till laborator vid Centralanstaltens botaniska avdelning har Kungl. Maj:t utnämnt och förordnat förutvarande assistenten vid samma avdel- ning, fil. mag. THORE LINDFORS. Kungl. Maj:t har utnämnt och förordnat lektorn vid folkskoleseminariet i Uppsala, docenten vid universitetet därstädes fil. dr. HARALD KYLIN att från och med innevarande år vara professor i botanik vid universitetet i Lund. Styrelsen för Skogshögskolan och Statens Skogsförsöksanstalt har till innehavare av en nyinrättad assistentbefattning vid Skogsförsöksanstaltens botaniska avdelning förordnat fil. kand. CARL MALMSTRÖM. Professor O. JUEL har av Uppsala universitet tillerkänts det Björkénska priset för sina undersökningar över rosaceernas system. Professor S. MURBECK i Lund har erhållit Fysiografiska Sällskapets medalj i guld till prof. B. Jönssons minne för sina undersökningar över blommans morfologi. Vetenskapsakademien har tilldelat kyrkoherden i Lillhärdal, fil. heders- doktorn S. J. ENANDER sin äldre Linnémedalj i guld som erkänsla för hans botaniska, i främsta rummet salicologiska forskning. Botaniska studieresor: Professor S. MURBECK anträdde den 11 febr. en 3 månaders studieresa till det algeriska och tunesiska ökenområdet för växtbiologiska undersökningar. — Docenten GUNNAR SAMUELSSON, som erhål- lit riksstatens större resestipendium, anträdde den 20 februari en 5 månaders studieresa till Schweiz, främst Zärich. — Sällskapet för Antropologi och Geo- grafi har tilldelat docenten JoHN FRÖDIN i Lund sitt Vegastipendium för växt- geografiska undersökningar i västra Marocko. Linnépris under år 1922. Bland ämnen, som Kungl. Vetenskapssocie- teten i Uppsala uppställt för tävlan om 1922 års Linnépris, förekommer föl- jande: »En undersökning av en sydsvensk vegetation från växtgeografisk och utvecklingshistorisk synpunkt». Svar insändas till sekreteraren före februari månad 1922. Hos Svenska Botaniska Föreningen finns att tillgå ett mindre antal biblio- filexemplar av festhäftet för professor G. LAGERHEIM, pris 20 kr., samt prof. LAGERHEIMS porträtt i ljustryck å större kartong, pris 5 kr. ören under adress Experimentalfältet. avseende på skiljetecken — för undvikande av korrigeringar mot manuskriptet. kostnaderna för desamma bestridas av författaren. För kontroll skall författaren j re. é2 fordra, att författaren själv med intill 30 ?/, bidrager till tryckningskostnaderna för : . sin uppsats. ar "Med avseende på stilblandningar gälla följande regler: 4 1. Auktorsnamn sättas med gemena (vanlig stil). GET) Personnamn i löpande text sättas med KAPITÄLER (understrykas dubbelt i [Re manuskritet). manuskriptet). en bruten linie i manuskriptet). Figurer i texten numreras med arabiska siffror och förses med kort förklaring. VV i Om flera bilder sammanföras under samma figurnummer, betecknas de särskilda FR bilderna med kursiva bokstäver (a, b, c, o. s. v.), ej med siffror. i siffror. "Tabeller numreras med romerska siffror. ock. förses med kort rubrik. Na Citerade arbeten sammanföras till en avhandlingen bifogad litteraturförteckning 5 ER 3 och ordnas alfabetiskt efter författarnamn, Uppställningen bör göras i enlighet med följande exempel: | SR Bot. Tidsskr., Bd. 33, H. 1, Kgbenhavn 1912. citeras, betecknas dessa med (a, b, e) o. S. v. Dessa beteckningar införas omedel- - efter. författarnamnet. ; anföra sida i avhandlingen eller därtill tryckår och särskild beteckning, om så er- Noter LR tad böra undvikas. = S N något av dessa språk. Manuskript, som ej är skrivet på svenska, bör åtföljas av uppgift till redaktören om vem som verkställt eller granskat översättningen till det främmande språket. Direkt förbindelse mellan författaren och tryckeriet får ej äga rum. avhandling; tryckning av omslag debiteras extra. Av uppsatser och smärre med- AN överenskommelse. ; — Redaktionen. Manuskript 'och JtrektleR ävensom Skrivalbta angående SREERSEN sändas till redak- Manuskripten böra vara maskinskrivna samt noga genömsedda — även med ) - Korrigeringar mot manuskriptet införas med rött bläck i korrekturet, och om- LR NA ovillkorligen återsända ej blott samtliga NERSCEEE utan även manuskript till redak- ” Enligt styrelsens beslut äger redaktionskommittén att; då den så finner lämpligt, 3. Latinska växtnamn i texten sättas med kursiv stil (understrykas enkelt KN Ord eller meningar, som särskilt skola framhållas, spärras (understrykas meg | Planscher numreras med romerska och de i dem ingående figurerna med arabiska Citat i texten göras genom att omedelbart efter författarnamnet inom parentes ON & delanden, intagna i tidskriftens borgisavdelning, lämnas särtryck endast efter särskild > TK 2 tåp De Sör Fa (a VR ME SET TO Vg KJ CAT PNG. RA ig (d NaN Ö TK dy bar 1 RAUNKLER, C., Measuring apparatus for statistical SEEN of Plantformations. — = SV 5 - Om två eller flera avhandlingar av samma författare och med samma tryckår gi fp rordras, Exempel: RAUNKIAZR (sid. 3) eller RAUNKIZER (1912, sid. 3) eller RAUNKLER ER $ i Det är önskvärt, att större avhandlingar av allmänt vetenskapligt innehåll författas — AA På engelska, franska eller tyska eller åtminstone förses med en sammanfattning på = k Ly Åva FAN md Le & brak KAT ARENN SÅ IE ab RE 3 RN "LINDQUIST, HJ., Om vegetationen på det europeiska Rysslands stepp Du Rietz, G. E., Naturfilosofisk eller empirisk växtsociologi. Sd "Du RiETzZ, G. E., FRIES, TH. C. E., OSVALD, H. und TENGWALL, ST SÅLER INNEHÅLLSFÖRTECKNING. | JOHANSSON, K., Bidrag till kännedomen om Gottlands Ulmus-former. (Beiträge jur Kenntnis der Ulmus-Formen Gotlands.) ............. (Öber die Steppenvegetation des europäischen Russlands.) ......... SERA. SAMUELSSON; G., Om några Lepidium-arter. (Uber einige BEI JG Arten.) SS ROMELL, L. G., Voles as a factor in plant ecology LUNDEGÅRDH, H. , Ecolocigal studies in the Assimilation of certain forest plants and shöre- plants SAMUELSSON, G., Floristiska fragment. (Floristische Frögraclie . philosophische oder empirische Pflanzensoziologie.)... PRO DE. STERNEE, R., Om Geum hispidum Fr. (Öber Geum isär Fr). Referat. SV Gesetze der Konslitutidn Haturlöker Pflanzengesellschaften: ef AVG DL OPUCEA (1arash eko ge eps NN NLA HR bd NA BER RNE AG Vaa RNA i PL RR Md bog 9 0 Fl 4 Ved At ERE SINN BRA BIRKA pr DA RE ARNES, SR FOO kg NR Salen tt a on Så ARE Svenska Botaniska Föreningen. Ir Sea IHE BG AP ASPEN AR SN RAR AN LEG AD gp År BETS AG ERE SIN FR NS EA a 1 NY BACHIOINAT (7o0; ora rad esda de orda Löken ORRS MER KAVAT SS OB SVARA NERE sr N NEN ISA ANSER Vetenskapsakademien 1 Botaniska Sektionen av Naturvetenskapliga Studentsällskapet d Uppsala LI Botaniska Sällskapet i Stockholm ..::s, sis 4 -san ft Ms SS Fr Botaniska Föreningen i Göteborg EO IISET er sea vr FERRAN SED (RR ESS VP NL T z Porr Pr RARP PKR RAR Utgivet den 26 februari 1921. J.A KRITZ OCH KURT LINDBERG BOKINDUSTRI AKTIEBOLAG, STOCKHOLM 1821 — SSA Utgiven av NN Svenska Botaniska Föreningen Redigerad av > TORSTEN LAGERBERG od 1921 HÄFTE 2-4 - SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS «+ styrelse och redaktionskommitté år 1921. | Siyrelies Pra SRNENE RR SERNANDER, ordförande; O. ROSENBERG, vice ordföra: — OT. LAGERBERG, sekreterare och redaktör; ROB. E. FRIES, s oo mästare; FR. R. AULIN, J. BERGGREN, E. HEMMENDORF 2 O. JUEL, G. LAGERHEIM, G. MALME, HJ. NILSSON. Redaktionskommittö; JR R SERNANDER, T. VESTERGREN. SE SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT utkommer i fyra häften årligen rdr Prenumerationsavgiften (för personer, ej tillhörande Svenska Bo ; ”taniska Föreningen) är 20 kronor. | Medlemsavgiften för år 1921, 15 kronor, torde jubedtalas skattmästaren, professor ROB: E. FRIES, Stockholms Högskola | Drottninggatan 118, Stockholm Va. Zz SE Nyinvalda medlemmar kunna erhålla föregående å årgångar av till skriften till ett pris av 5 kr. pr band för ÄSkor Sr PRE fer för de följande. Föreningens adress är Stockholms Högskola, Iotlkindgalen 118, S, Stockholm Va. TALEN expedition har. samma AÄrésson VG / I a OR SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1921. Bb. 15, H. 2—4. LICHENOLOGISKA FRAGMENT. II. DE SVENSKA XANTHORISARTERNA. AV GG: EINAR DU RIE Inom den moderna lichenologien har sedan ett par decennier till- baka gjort sig gällande en kraftig reaktion mot det inom större delen av 1800-talets systematiska lichenologi gängse underskattan- det av de morfologiska karaktärer, som icke hämtats från apothe- cierna. Framför allt ha isidiernas och sorediernas morfologi gjorts till föremål för mer eller mindre ingående undersökningar inom flera lavsläkten, vilket resulterat i urskiljandet av ganska många nya, väl begränsade arter, samt en säkrare och riktigare begräns- ning av många förut urskilda. I synnerhet inom de stora blad- lavsläktena har denna revision givit vackra resultat, icke minst här i Sverige. Till de grupper, som härvidlag kommit på efterkälken, hör släktet Xanthoria (Th. Fr.) Arn. I Tu. M. Fries” >Lichenographia Scandi- navica> (1871) upptagas blott 3 arter av släktet: X. parietina (L.) WAsETS Xx. Igchnea (AcCh.)y TH; Fr: samt Xconcolor (Dicks.) Uh: Fr. Frånsett den sistnämnda, vilken numera tillsammans med några närstående exotiska arter bildar Parmeliacé-släktet Candelaria Mass., har denna uppfattning av Xanthoria-släktet sedan dess varit den i vårt land allmänt gängse. Fyndet av en för Sverige ny art inom släktet gav mig våren 1920 anledning att underkasta de svenska Xanthoria-arterna en kritisk revision. Därvid visade sig, att vi i vårt land ha icke mindre än 5 goda arter av detta släkte, av vilka dock en synes vara synnerligen sällsynt. 13. — Svensk Botanisk Tidskrift 1921. 182 Det ganska knappa materialet i de svenska lavherbarierna gör det ännu icke möjligt att få en säker och fullständig bild av dessa arters utbredning i vårt land. Ändamålet med följande preliminära översikt är därför blott att fästa de svenska botanisternas upp- märksamhet på desamma. Blott en av arterna, X. fallax, synes vara av större växtgeografiskt intresse, och endast för den ha speciallokaler medtagits. Till alla dem, som bidragit med fyndorter för denna art, får jag härmed uttala mitt tack. För ytterligare uppgifter är jag även framdeles tacksam. Bestämningsschema över de svenska Xanthoria-arterna. 4. Utan soredier och isidier. Apothecier vanligen talrika. I. Bål stor, bredflikig. X. parietuna (CE) TESET IT: » liten, smalflikig, med starkt konvexa flikar, vanligen täckta av tättsittande apothecier. X. polycarpa (Ehrh.) Oliv. III. » mycket liten, med korta, plana, ofta nästan omärkliga flikar. Apothecier små, tättsittande. X. lobulata (Floerk.) B. de Lesd. B. Med soredier eller isidier. Apothecier sparsamma. I... Bål mer eller mindre busklik, delad i talrika, smala, ofta något uppblåsta, uppåtriktade, uppåt till koralliknande isidier förgrenade flikar, vilka upptill vanligen brista upp i oregelbundna, diffusa soredier.t X. candelaria (Ach.) Arn. De » tydligt bladlik, grenad i ett mindre antal platta, uppsti- gande flikar, vilkas undersida i spetsen och ofta även längs kanterna brister upp i stora, sammanhängande soredier av Physcia tribacia-typ. X. fallax (Hepp) Du Rietz. 1. X. parietina (L.) Th. Fr. Th. Fries, Lichenes Arctoi (1860), p. 67 (pr. p.); Lichenographia Scan- dinavica (1871), p. 145 (excl. f. substellaris Ach.). — Lichen parietinus Linné, Species plantarum (1753), p. 1143. Om denna art är icke mycket att säga. Den är ju synnerligen väl skild från de övriga arterna och kan knappast förväxlas med någon av dem. Blott stora former av X. fallax ha, som vi "Termen soredie (soredium) användes här i dess hävdvunna, i ett århund- rades systematiska lavlitteratur använda Acharianska betydelse, sålunda synonymt med den av REINKE införda termen soral, icke med BITTERS sSsoredie. 183 senare skola se, förväxlats med densamma. Den är synnerligen variabel i avseende på färgen, flikarnas bredd, rynkighet etc., vil- ket givit anledning till beskrivandet av ett otal former och varie- teter av densamma. En sammanställning av dessa har nyligen gjorts av JOHANNES HILLMAN (Beiträge zur Systematik der Flechten. —Annales Mycologici 1920, Nr. 1—3). Han uppräknar icke mindre än 75 beskrivna former och varieteter av denna art; själv reducerar han antalet till 27, vilka han upptager och beskriver. Något egent- ligt behov av särskilda namn för alla dessa skäligen obetydliga modifikationer torde väl knappast föreligga. De flyta samtliga utan gränser Över i varandra. X. parietina förekommer över så gott som hela landet allmänt på aspbark samt på övriga träd i för stoftimpregnation utsatt läge (vid landsvägar, gårdar, i städer etc.). Under samma förhållanden uppträder den i inlandet på all slags sten och lignum. På kalk- sten blir den överallt utomordentligt allmän, likaså vid havskusterna, där den speciellt på mer eller mindre fågelexkrementpåverkade hällar och block i stormbältet spelar en synnerligen framträdande roll. På samtliga dessa substrat kan den uppträda associations- bildande. Sin nordgräns uppnår den icke i Skandinavien (jfr TH. M. Fries, Lich. Arct., sid. 68: »In rupibus maritimis Nordlandiz, Finmarkiz&, insularum Spitsbergensium passim.»); däremot blir den i de inre delarna av Norrland i vissa trakter sällsynt och synes redan i nedre delen av regio subalpina fullständigt försvinna. 2. X. polycarpa (Ehrh.) Oliv. Olivier, Étude sur les principaux Parmelia etc. de la flore francaise (1894), p. 48. — Lichen polycarpus Ehrhardt, Plantae Cryptogamicae (1789), nor. 137 (Mus. Ups.). — Lobaria polycarpa Hoffman, Deutschlands Flora II (1795), p. 159. — Xanthoria lychnea 8 polycarpa (Ehrh.) Th. Fries, Lich. Scand. (1871), p. 146. Även denna art är synnerligen lätt igenkänd och knappast möj- lig att förväxla med någon annan. Som varietet har den också vanligen hållits väl skild från övriga arter. Den är föga variabel; storleken kan dock växla rätt betydligt. Det karakteristiska förekomstsättet för denna art är på unga kvistar av diverse träd och buskar, där den ofta bildar så gott som rena, men mycket glesa samhällen. Dessutom uppträder den 184 på mer eller mindre stoftimpregnerade trädstammar och på lignunr (staket, brädväggar etc., ofta tillsammans med X. candelaria). Den torde vara utbredd genom så gott som hela landet; de nordligaste exemplar jag sett äro från Haparanda (1881 P. J. Hellbom), de högst upp insamlade från Storlien, på björkkvistar i regio sub- alpina (1920 RB. Sernander). 3. X. lobulata (Floerk.) B. de Lesd. 30uly de Lesdain i Bull. Soc. Bot. Fr. (1907), T. Liv, p. 682. -- Leca- nora lobulata Floerk, Deutsche Lichenen (1815), nr. 14 (non vidi). — Physcia lobulata Harmand, Lichens de France (1909), p. 614. Xanthoria Boulyi A. Zahlbruckner, Lichenes rariores exsiccati (1908), nr. 119. ! Hos denna art är bålen reducerad till ett minimum den kan vanligen knappast urskiljas utan förstoring och består blott av små tunna fjäll, platta och i förhållande till längden tämligen breda, mellan de vanligen tättsittande, små apothecierna. Vid första ögon- kastet tar man den lätt för en Caloplaca; den trots den ringa stor- leken tydligt bladlika bålen hänvisar den emellertid till släktet Xanthoria, inom vilket den morfologiskt sett torde representera det lägsta utvecklingsstadiet. Dess utseende är synnerligen karakte- ristiskt. >»IIl suffit d'avoir vu cette espece pour la séparer sans hésitation du Ph. polycarpa>, säger HARMAND (1. c.), ett uttalande,. vari nog var och en, som sett arten, måste instämma. Troligen, åtminstone delvis på grund av sin litenhet, har X. lobu- lata blivit föga uppmärksammad. På kontinenten är den blott känd från ett fåtal lokaler, de flesta i Frankrike. Om dess före- komstsätt säger HARMAND (1. c.) »Sur les tronces d'arbres, surtout vers la base». Att döma av de exemplar jag sett, synes den vara beroende av stoftimpregnation. Från Sverige har jag blott sett de exemplar av densamma, som utdelats i Erias FRIES »Lichenes suecici exsiccati>, Fase. XI (1833?), nr. 325 under namn av >»Par- melia lobulata» Flik. Tyvärr saknas lokaluppgift, och just till denna fascikel blevo aldrig några »schedulae» utgivna, varför lokalen tillsvidare är okänd. Att arten bör kunna påträffas i södra Sverige, är i varje fall tydligt. " Enligt välvilligt meddelande från professor ZAHLBRUCKNER tillkom detta nammr >infolge eines brieflichen Missverständnisses>». 4, X. candelaria (Ach.) Arn. Arnold, Lichenologische Fragmente XXI, Flora 1879, p. 364. — Lichen candelarius Acharius, Prodromus (1798), p. 93 (pr. p.). — Physcia contro- ,versa Massalongo, Schedulae criticae (1855), p. 42.; Koerber, Parerga (1865), p. 38 (pr. p.). — Parmelia candelaria y lychnea Acharius, Methodus (1803), p. 187 (saltem pro maj. part.). — Physcia parietina ”Ph. lychnea Nylan- der, Lichenes Scandinaviae (1861), p. 107. — Xanthoria lychnea « pyg- maed (Bor:) Th. Fries, Lich. Scand: (1871), Pp: 146 (pr. p.) Denna art har i stor utsträckning hopblandats med X. fallax, och litteraturuppgifterna avse i de flesta fall just denna blandning. I själva verket äro de båda arterna icke blott synnerligen väl skilda genom de i bestämningsschemat angivna karaktärerna, utan även mycket lätta att hålla i sär, om man blott en gång fått ögonen öppna för dem. X. candelaria bildar genom sin mer eller mindre busklika, mera radiärt byggda bål i viss mån en övergång till det i vårt land. icke förekommande släktet Teloschistes Norm. Soredierna kunna ibland saknas, i det de koralliknande, h. o. d. sammansnörda spetsarna komma att kvarstå på isidiestadiet. Vanligen bryter dock barklagret upp i större eller mindre utsträck- ning till oregelbundna, mer eller mindre sammanflytande soredier. X. candelaria har sitt mest karakteristiska förekomstsätt på fågel- toppar på block eller bergspetsar av kiselbergarter, dels själv asso- ciationsbildande, dels ingående i andra ornitokoprofila associatio- ner. På detta sätt förekommer den över hela landet från Skåne till nordligaste Lappland, där den liksom överallt i fjällen är all- män högt upp 1 regio alpina. Dessutom växer den ofta på mer eller mindre starkt stoftimpregnerade murar, träväggar och trä- gärdesgårdar, mera sällan på såväl löv- som barrträdstammar vid landsvägar etc. (ofta tillsammans med X. polycarpa och fallax). Av herbarieexemplar att döma tycks den i de norrländska skogs- bygderna även uppträda på stammar och kvistar av gran. 5. X. fallax (Hepp) Du Rietz. Du Rietz in Botaniska Sektionens förhandlingar, Sv. Bot. Tidskr. 1921 p. 167. — Physcia fallax Hepp in litt. ad Arnold Mart. 1858; Arnold in Flora 18538, p. 307. — Placodium fallax Hepp, Die Flechten Europas, Fasc. XI (aug. 1860), nr. 633. — Xanthoria lychnea 8 fallax (Hepp) Stein, iIKryptogamenflora von Schlesien (1879), p. 84. — Lichen candelarius var. 186 substellaris Acharius in Westring, Svenska lafvarnas färghistoria, h. 2 (1806), p. 21 fig. C, a et b (2). — Lecanora candelaria d L. substellaris: Acharius, Lichenographia Universalis (1810), p. 417. — Lecanora cande- laria d L. substellata Acharius, Synopsis (1814), p. 192 (pr. p., sec. Wainio 1. c.). — Xanthoria parietina f. substellaris (Ach.) Th. Fries, Licheno- graphia Scandinavica (1871), p. 146. — Xanthoria substellaris (Ach.) Wainio, Étude (1890), p. 71; Lich. Sibir. Merid. (1897), p. 12 (Medd. Soc. F. et F. Fenn., h. 13, p. 233), Lieh. Caucas. (1899), p. 294, Häyrén, Medd: Soc, :E. et ES mFenn; h. 44 (1918), po128:0- Xamnthonia polycarpamvan. substellaris (Ach.) Elenkin, Lichenes florae Rossiae mediae, Pars 2 (1907), p. 277. — Parmelia parietina monstra ulophylla Wallroth, Flor. Crypt. Germ. (1831), p. 517. — Physcia parietina "P. ulophylla (Walr.) Nylander in litt., Lamy de la Chapelle, Catalogue des Lichens du Mont Dore etc. (1880), p. 45. — Physcia ulophylla (Wallr.) Nyl. in Zwackh—Holz- hausen, Die Lichenen Heidelbergs (1883), p. 21. — Xanthoria ulophylla (Wallr.) Arnold, Lich. Fränk. Jura (1885), p. 78; Olivier, Lichens d' Europe: (1907), p. 228. — Physcia parietina var. sorediosa Nylander, Lich Luxemb. inabull Soc: Bot. Fr. 18667 I XML p3 306: = Xanthoridipanelinanvar: cinerascens A. Berg, Lichenologiska Anteckningar, Bot. Not. 1890, p. 162 (sec. specim. orig. in Mus. Ups.) Exsiceat: ANZiI Lich. Rar: Long: 041; ARNOLD Lich. Mons EXxs ASS 228. 265, CLAUDEL et HARMAND, Lich. gall. praecip. exs. 378, ELENKIN Iieh; Ross. 80:c, HEPP, Flecht Emnr. 633, 783, O7i) 872, SCHABRER LiCh: Helv. 1399, 1400, 1401, ZAHLBRUCEKNER Krypt. Exs. Vindob. 1780, ZWACKH Kich. Exs. 97. Som synes av ovanstående synonymförteckning, har denna art genomgått de mest skiftande öden. Uppmärksammad och som varietet urskild redan av AcCHARIUS, har den under ett århundrade mest fått oscillera mellan släktets olika arter under rätt växlande: varietetsnamn eller vanligen utan namn alls. Stora former av den- samma ha som synes t. o. m. uppfattats som soredieformer av X. parietina. Vanligen har den sammanblandats med X. candelaria. Även sedan man mera allmänt börjat urskilja den som egen art, har den ofta ej blivit rätt begränsad. Man har ofta fäst sig mera vid storleken än vid de utmärkande morfologiska karaktärerna och alltjämt fört de små fallax-formerna till X. candelaria. Detta torde vara huvudorsaken till att så många författare tvekat att skilja de båda arterna åt och varit benägna att fatta X. fallax blott som en varietet av X. candelaria. På kontinenten torde detta rent av ha varit regel, att döma av litteraturen och bestämningarna i exsiccaten. Klarast tycks arten ha fattats av WAINIO och de övriga finska lichenologerna, vilka länge haft sin uppmärksamhet riktad 187 på densamma och funnit den här och där i södra Finland. I vårt land har den hittills icke blivit uppmärksammad. Som förut nämnts äro de båda arterna X. fallax och candelaria synnerligen väl skilda genom åtskilliga morfologiska karaktärer. Soredierna äro av helt olika typ, hos X. fallax närmast påminnande om dem man finner hos Physcia tribacia (Ach.) Nyl., och bålens hela växtsätt, förgrening och byggnad är olika. Hos X. fallax är den av fullt normal dorsiventral typ, med samma uppstigande växtsätt som hos t. ex. Physcia tribacia. Flikarnas längd och bredd äro synnerligen variabla, likaså färgen, som i likhet med X. parie- tina's (jfr SERNANDER, Sv. Bot. Tidskr. 1907, sid. 136) kan variera från nästan grön (i stark skugga) till starkaste orange (på mycket soliga trädstammar). I för stoftimpregnation måttligt utsatt läge bli flikarna långa och smala, tämligen rikt förgrenade och obetyd- ligt uppstigande, med relativt svagt utbildade soredier och ofta väl utvecklade apothecier; med starkare stoftimpregnation bli flikarna allt kortare och bredare, mera uppåtriktade och med svagare för- grening, apothecierna bli sällsyntare och soredierna allt större. Liksom hos många andra sorediebärande bladlavar kan under vissa förhållanden nästan hela bålen upplösas i soredier. Även när de båda arterna växa tillsammans, möter det sällan några svårigheter att hålla dem isär. Detta inträffar blott, då de båda uppträda i mycket starkt sorediöst upplösta former. Sedan jag i februari 1920 först konstaterade X. fallax förekomst i Uppsalatrakten, har jag på alla sätt sökt skaffa mig en uppfatt- ning om dess utbredning i Sverige. Dels genom egna iakttagelser, dels genom åtskilliga andra personers välvilliga hjälp har jag redan lyckats få dess förekomst konstaterad i de flesta sydsvenska land- skap på ett ganska betydligt antal lokaler. Överallt förekommer den på stammen av lövträd, mera sällan barrträd, vid landsvägar och gårdar samt i städer, ofta associationsbildande, gärna mot basen och alltid under mer eller mindre tydlig stoftimpregnation. Den synes sålunda vara helt och hållet bunden till genom kulturens inverkan uppkomna ståndorter, ett förhållande, som även bland våra mest karakteristiska. landsvägsträdlavar ingalunda är vanligt. De mig för närvarande bekanta svenska fyndorterna för X. fallax äro följande: (! betyder av mig själv iakttagna lokaler, A. H. = A. Hölphers, H. M. = H. Magnusson, G. Sam. = Gunnar Samuelsson, Gr. S. — Greta, Sernander, R. S:= Rutger Semander. DD betyder att exemplar från lokalen finnas i mitt eget herbarium, S i Riks- 188 museels, U i Uppsala Botaniska Museums, V i Växtbiologiska Institutionens). Skåne. Lund: Botaniska trädgården (1889 A. Berg, X. parietina var. cinerascens Ar Berg Iöcs nu mKTistianstad (T9205RTESSKv): Halland. Halmstad (1884 P. J. Hellbom, 595). Öland. Vickleby: Stora Vickleby by (1920 !, D). Torslunda: Färjestaden i hotell- trädgården (1920 '!, D). Repplinge: torpet Lugnet i ekskogen vid Borg- holm (1920 !, D). Böda: vid kyrkan, Melböda (1920 !, D). Småland. Kalmar stad (1920 R. S., V). Ryssby: Ryssbyholm (1915 E. P. Vrang, D). Oskarshamn: stadsparken (1920 !, D). Hultsfred: järnvägsstationen (1920 Gr. S.). Växiö: Östrabo gårdsplan (1920 RB. S., V). Västergötland. Halkoöpimgt (92007 AV H3 Diloch EC Pi rang) Elins (AED) Na um Östergården (1920 A. H., D). Vara (1920 A. H.). Stenstorp (1920 A. H. D). Hjo (1920 A. H.). Sjogerstad (1920 A. H.). Skövde: allmän (1920 ACHE DD) Skara, (1920 ARD) Kyrkefalla: In gelstorp/(1920/0ASIHO) Sva: nersborg (1920 A. H.). Råda (1920 A. H., D). Lidköping (1920 A. H.). Medelplana: Råbäck (1920 A. H., D). Mo: Moholm (1920 A. H.). Marie- stad (1920 A. H.). Hova: kyrkan (1920 A. H.). Göteborg: Högsbo (1920 HM. D). Närke. Götlunda: prästgårdsträdgården (1867 O. G. Blomberg, U). Örebro: flerestädes i och kring staden (1901 The Svedberg, U). Södermanland. Stigtomta: Valinge (1920 R. S., V). Björkvik: Hovsta (1890 G. 0. Malme, S). Stora Malm: kyrkogården (1920 A. Wollert, D). Helgesta: kyrkan (1920 RB. S., V). Södertelje stad: flerestädes (1920 '!, D). Marie- fred (1909 H. M.). Strängnäs stad: flerestädes (1920 G. Sam., D). Nacka- Sickla (1920 T. Vestergren, D). Uppland. Djurö: Sandhamn (1920 !). Stockholm: Albano (1920 !, D). Bromma: Alvik, Traneberg, Sandvik (1920 !). Solna: Ulriksdal (1920 T. Vestergren, 1389 4D. Norrsunda: kyrkan och Rosersbergsallén (1920 !, D). Villberga: kyrkan (1920 Gr. S.;). Grillby (1920: Gr. SS.) Enköping (1920 R. S., V). Sigtuna (1920 Gr. S.). Haga: kyrkan (1920 Gr. S.;). Husby-Långhundra: Kvarnbol (1911 H. M.). Gottröra: Vängsjöberg (1920 H. M., D). Knivsta: Noor, Knivsta gård, Oleda (1920 Gr. $S.). Vassunda: Branshammar (1920 Gr. S.). Alsike: Hagelstena (1920 Gr. $S.), Krusenbergs allé (1920 R. S., V). Östuna: Valloxsäby (1920 Gr. S.). Väster-Åker: Ernestad (1920 Gr. S., D), kyrkan (1920 Gr. S., D.>. Balingsta: Balingsta gård (1920 Gr. S.). Dalby: kyrkan (1920 Gr. S., D.), Hacksta, Hammarskog (1920 !). Ramsta: Bärby, Årby, Söderby (1920 '!). Hagby: kyrkan (1920 Gr. $S.;). Uppsala-Näs: kyr- kan (1920 !). Danmark: Bergsbrunna (1920 Gr. $S.). Skogs-Tibble: (1868 S. Almquist, S.), kyrkan (1920 Gr. S.). Läby: Kvarnbo (1920 !). Bondkyrko: allmän (1920 '!, D). Uppsala: allmän, även i själva staden (1920 !, D, V; «ex. i U från Carolinaparken 1850 J. E. Zetterstedt, det. X. substellaris G. Lång 1911, E. P. Vrang 1894). Gamla Uppsala: kyrkan (1920 !')) Bärby (1919 Gr. S.). Vaksala: kyrkogården (1918 Gr. S.). Funbo: Halmbyboda «(1850 Th. M. Fries, U), kyrkan (1920! D). Almunge: Almunge gård, Länna (1920 Gr. S.). Vänge: Brunna station, Karebo (1920 !, D). Åland: stationen (1920 Gr. S.;). Björklinge: nära kyrkan, Sätuna (1920 Gr. S.) Tensta: kyrkan (1920 Gr. S.). Viksta: kyrkan (1920 Gr. S.) Vendel: kyr- kan, Örbyhus slott (1920 Gr. S., D). Västmanland. Nora stad (1920 A. Binning, D). Västerås stad (1920 A. Wollert, D) Ilabbo: kyrkan (19200 GTI SJ): Romfartuna: kyrkangtt92006GE Sj Sala stad: flerestädes (1920 !,D). Karbenning: Landforsen (1920 Gr. S.) Dalarne. Hedemora: Tjärnan (1920 G. Sam., D). Stora Skedvi: Fåggeby (1920 Ra ESamA DD). By: prästgården (1921 Gr: SS) Gästrikland. Gävle: kyrkogården (1911 Gr. S.). Torsåker: kyrkogården (1921 Gr. S.) Jämtland. Brunflo: Lillviken (1875 P. J. Hellbom, 5). Någon ens tillnärmelsevis fullständig bild av artens svenska ut- 'bredning kan ju ovanslående förteckring omöjligt ge. Luckorna äro alltför stora och påtagliga. Vissa landskap, framför allt Öster- götland, där arten helt säkert är allmän, äro ju icke alls represen- terade, och från andra äro lokalerna väl sparsamma. Jämtlands- Jokalen ligger isolerad på ett sätt, som knappast kan vara verkligt. Något kan man dock utläsa ur förteckningen. Att arten visar 190 en viss koncentration till de stora slättbygderna, är tydligt och: i full överensstämmelse med dess ekologi. På Uppsalaslätten är den synnerligen vanlig, likaså tydligen i Västergötland. Å andra sidan synes detta ej gälla generellt. På Öland spelar den en rätt. obetydlig roll, möjligen på grund av konkurrensen med den på denna ös landsvägsträd alldeles ofantligt ymniga X. parietina. I Blekinge spelar den enligt docent G. SAMUELSSON i varje fall ingen framträdande roll (jämförlig med t. ex. förhållandet på Uppsalaslätten);. vid en flyktig granskning av landsvägsträden sommaren 1920 lyc- kades han icke ens anträffa den i detta landskap. I Bohuslän har H. MAGNUSSON ej kunnat finna den. Att vissa egendomligheter i dess sydsvenska utbredning förefinnas är sålunda tydligt och synes. väl motivera ett närmare studium. Dess nordgräns återstår ännu att fastställa. I Norge går X. fallax åtminstone upp till Trondhjem (1920 R. Sr V). Danska exemplar har jag sett från Roskilde (H. M.). På Åland är den tagen på Ramsholmen nära Mariehamn (1897 R. S., V), och i södra Finland torde den enligt HÄYRÉN (1. c.) ej vara alltför sällsynt. F. ö. synes den vara allmän i hela mellersta och södra Europa. Nordamerikanska exemplar, samlade av TUCKERMAN, ligga även i Uppsalamuseet. 3 Samtliga ovan hehandlade arter tillhöra den ekologiska grupp av” lavar, som av R. SERNANDER (Studier över lavarnas biologi. I3 Nitrofila lavar. Sv. Bot. Tidskr. 1912) urskilts under benäm- ningen nitrofila lavar. De äro i huvudsak specialiserade till stånd-- orter, som äro mer eller mindre tydligt påverkade av starkt kväve-- haltiga ämnen, såsom landsvägsdamm, fågelexkrement o. dyl., och äro efter allt att döma beroende eller i varje fall starkt gynnade av en riklig tillgång på nitrat. Som av SERNANDER och LYNGE framhållits, finner man dylika nitrofila lavar i synnerhet inom vissa speciella släkten och familjer, framför allt inom de båda utvecklingsserierna: med polärt tvårummiga sporer, Caloplacaceae — Teloschistaceae och Buelliaceae — Physciaceae. Hos släktet Xanthoria är denna fylo-- genetiska nitrofili kanske mer utpräglad och generell än inom nå-- got annat släkte, och för de mera ingående näringsfysiologiska undersökningar över detta för lavarnas och lavsamhällenas ekologi fullständigt fundamentala problem, på vilka vi ännu vänta, skulle: säkerligen just detta släkte visa sig utomordentligt lämpligt. kk kk + 191 Conspectus specierum generis Xanthoriae in Scandinavia occurrentium. A. Soredia et isidia nulla. Apothecia vulgo copiosa. I. Thallus major; laciniae latae. X. parietina (L.3 JINSE Er: II. Thallus minor; laciniae angustae, valde con- vexiusculae, vulgo apotheciis constipatis onus- tae. X. polycarpa (Ehrh.) Oliv. III. Thallus minutus; laciniae breves, planiusculae, minutissimae. Apothecia minuta, constipata. X. lobulata (Floerk.) B. de Lesd. B. Thallus sorediis vel isidiis, parce apotheciis mu- nitus. I. Thallus plus minusve fruticulosus, laciniis nu- merosis, angustis, saepe inflatis, erectis, apice isidiiformibus partitus. Soredia diffuse apicalia. X. candelaria' (Ach.) Arn. II. Thallus foliaceus, laciniis paucis, planis, adscendentibus partitus. Soredia magna utin Physcia tribacia, in apice lateris inferioris et in margine laciniarum affixa. X. fallax (Hepp?) Du Rietz: Uppsala, Växtbiologiska Institutionen, den 17 januari 1921. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1921. Bb. 15, H. 2—4, ÖBER DIE MYKORRHIZENPILZE VON PINUS SILVESTRIS L. UND PICEA ABIES (LD) RARSTI (VORLÄUFIGE MITTEILUNG). VON ELIAS MELIN. Fär die Erkenntnis des Zweckes der Mykorrhizenbildungen ist die Ermittelung der betreffenden Pilzsymbionten von der allergrössten Bedeutung. Durch die Untersuchungen von BERNARD, BURGEFF und RAYNER sind die Pilze der endotrophen Orchideen- und Erikazeen-Mykorrhizen ziemlich gut bekannt, von den Pilzen der ektotrophen Mykorrhizen aber weiss man bisher nur sehr wenig. Es sind zwar Versuche gemacht, diese auf känstliches Substrat zu :bringen, aber alle schlecht ausgefallen. MÖLLER (1903) hat von Kiefernwurzeln Mucor-Arten isoliert, und er hält es fär möglich, dass sie mykorrhizenbildend sind. PEKLo (1913) glaubt gefunden zu haben, dass Penicillium-Arten die ektotrophen Mykorrhizen auf- Cbauen. Die Versuche von MÖLLER und PEKLOo sind jedoch nicht kritisch ausgeföhrt und haben deshalb eigentlich nur historisches Interesse. Zuletzt hat Fucus (1911) Versuche gemacht, die My- korrhizenpilze der Waldbäume in Kultur zu bringen, er kommt aber dabei zu dem Schluss, dass die Pilze nach dem Eindringen in die Wurzeln eine Veränderung erleiden und deshalb nicht auswachsen können. Seit einigen Jahren bin ich mit dem Studium der ektotrophen | Mykorrhizen unserer Waldbäume beschäftigt, dessen erste Ergebnisse vor kurzem veröffentlicht wurden (MELIN 1917). Nachdem ich 193 gefunden hatte, dass die Mykorrhiza auf gewissen Bodentypen fär die Waldbäume von vitaler Bedeutung ist, richtete ich mein Augenmerk darauf, die konstituierenden Pilze kennen zu lernen. All- mänhlich fand ich auch eine Methode, die Mykorrhizenpilze ziemlich leicht zu isolieren und auf känstlichem Substrat rein zu zächten. Obschon ich selbst davon tberzeugt war, dass diese isolierten Pilze wirklich echte Mykorrhizenpilze waren, liess es sich doch nur durch Synthesenversuche beweisen. Die Pilze wurden folglich mit steril gezogenen Pflänzchen zusammengebracht. In der vorliegenden Arbeit werden die wichtigsten Ergebnisse betreffs Pinus silvestris und Picea Abies kurz erörtert. Von der Kiefer habe ich bisjetzt drei verschiedene, echte My- korrhizenpilze isoliert, von der Fichte nur einen einzigen. Fär alle charakteristisch ist es, dass auf den Hyphen Schnallen vorkommen, und ich muss daher annehmen, dass es sich um Hymenomyzeten handelt. Konidien oder Fruchtkörper habe ich nicht hervorrufen können. Die Fäden bilden unter Umständen terminale oder inter- kalare Anschwellungen, was auch der Fall ist mit den Pilzen der Calluna-Mykorrhiza (RAYNER 1915). Der Zuwachs in den Rein- kulturen ist gewöhnlich sehr langsam. Die betreffenden Mykorrhizenpilze nenne ich vorläufig Mycelium Radicis, und zwar M. R. silvestris und M. R. Abietis. Mycelium Radicis silvestris. Die Mykorrhizenpilze von Pinus silvestris. Die drei isolierten For- men, hier «, 8 und y benannt, zeigen in morphologischer wie auch in physiologischer Hinsicht so grosse Unterschiede, dass man sie wahrscheinlich als verschiedene Arten ansprechen muss. Ob sie zu derselben Gattung gehören, muss doch dahingestellt bleiben. 1. M. R. silvestris a. Aus den Mykorrhizen vom Knöllchentypus isoliert. Auf Nährge- latine gewöhnlich ein sehr kräftiges, watteartiges Luftmyzel (Fig. 1), meistens weiss oder mit schwachem Anstrich von gelb oder rosa. Die Hyphen zeigen öfter eine sehr charakteristische Verzweigung, indem zu beiden Seiten zwei Äste in derselben Höhe entspringen, so dass Gebilde entstehen, die an ein mehrarmiges Licht erinnern. Die Lufthyphen sind sehr dicht mit langgestreckten Ausscheidungen 194 belegt, wodurch sie papillös erscheinen. Schnallen kommen nur gelegentlich in sehr alten Kulturen vor. Gewöhnlich wird ein bräunlicher Farbstoff ausgeschieden. Von folgenden Lokalitäten: Schweden, Uppland, Bondkyrka (unweit von Uppsala), Kiefernwald des Myrtillus-Typus; Gästrikland, Valbo (unweit von Gefle), Kiefernwald des Myrtillus-Typus; Holland, Breda, Kiefernwald mit kräftigem Rohhumus. Verf. photo. Fig. 1. Habitusbild von Mycelium Radicis silvestris «. Die Kultur 30 Tage alt. — Vergr. 2 X1. 20 EM. TR: SSTIVEeEStrustg: | | Aus Mykorrhizen vom Gabeltypus isoliert. Auf Nährgelatine ge-- swvöhnlich ein weisses, watteartliges Luftmyzel (Fig. 2) aus sehr dännen Hyphen (etwa 2—2,5 u dick). Schnallen sehr häufig. Myzelstränge aus mehreren zusammengeflochtenen Fäden kommen nicht vor | (Fig. 3). Meistens wird ein gelbbrauner Farbstoff ausgeschieden. | Von folgenden Lokalitäten: Schweden, Gästrikland, Valbo, Kiefernwald des Myrtillus-Typus; Holland, Breda, Kiefernwald mit kräftigem Roh-' humus. 195 3 MR: Silvestristr Aus Mykorrhizen vom Gabeltypus isoliert. Wuchs hauptsächlich an und unter der Oberfläche des Substrats, nur ein spärliches, Ahellgraues — graubraunes Luftmyzel bildend (Fig. 4). Nicht selten wird dieses beinahe ganz und gar vermisst. Gewöhnlich bilden sich dunkelbraune oder olivgräne Farbstoffe, unter Umständen beide zusammen in der Weise, dass die dunkelbraun gefärbten Verf. photo. Fig. 2. Habitusbild von Mycelium Radicis silvestris 8. Die Kultur 30 Tage alt. — Vergr. 5X1, Kolonien von einem olivgränen Hof umgeben werden. Die Hyphen im grossen und ganzen dicker als bei 8 (etwa 3—3,5 w. Schnallen gut ausgebildet. Myzelstränge aus 2—10 zusammengeflochtenen Fäden häufig (Fig. 5). Lokalität: Schweden, Uppland, Bondkyrka, Kiefernwald des Myrtillus- "Typus. Mycelium Radicis Abietis. Die Mykorrhizenpilze von Picea Abies. Nur eine Form bisjetzt äsoliert. Wuchs hauptsächlich an und unter der Oberfläche des 196 Substrats, mit ziemlich spärlichen, graulichen Lufthyphen (Fig. 6), die auch mitunter ganz fehlen können. Farbstoff wie bei M. RK. silvestris y. Die Hyphen haben auch dasselbe Aussehen wei ber dieser Form, und es ist Mogge dass die beiden Formen zu der- selben Art gehören. Lokalität: Schweden, Uppland, Bondkyrka, Kiefern-Fichtenwald des | Myrtillus-TYPus. Verf. photo. Fig. 3. Hyphen von Mycelium Radicis silvestris 8. Die Kultur 30 Tage alt. — Vergr. 300 Xx 1. I Aus älteren Mykorrhizenteilen, wie auch aus jängeren Langwurzelm | von Kiefern und Fichten habe ich beinahe konstant (aus etwa 40 ver- | schiedenen Lokalitäten) noch einen Pilz isoliert, der jedoch nicht | zu den echten Mykorrhizenpilzen gehört. Er ist auch von diesen: in sowohl morphologischer als auch in physiologischer Beziehung gut getrennt. Er wird hier vorläufig Mycelium Radicis atrovirens benannt. Mycelium Radicis atrovirens. Ein dichtes, im allgemeinen graues Luftmyzel (Fig. 8) aus dän-- nen Hyphen ohne Schnallen. Stränge aus 2—10 zusammengefloch- tenen Fäden häufig (Fig. 9). Wuchs viel schneller als bei dem IC echten Mykorrhizenpilzen. Es bildet sich ein dunkelolivgräner Farbstoff. Konidien habe ich nicht zur Entwicklung bringen kön- nen. Steril gezogene Pflänzchen sind mit den obengenannten Pilzen geimpft worden; daneben sind Parallelversuche mit nicht geimpften — Å Verf. pboto. Fig. 4. Habitusbild von Mycelium Radicis silvestris 7. Die Kultur 30 Tage alt. — Vergr. 5X1. Pflänzehen in Reinkultur gemacht. Aus diesen Versuchen ist u. a. hervorgegangen: 1) M. R. silvestris («, 8 und y) und M. R. Abietis, die auf Platten in Reinkultur im grossen und ganzen sehr langsam wachsen, ent- Wickeln sich zusammen mit den Pflänzchen kräftiger als sonst. 2) M. R. silvestris («, 8 und y) und M. R. Abietis bilden alle ektotrophe Mykorrhizen. Die Infektion geht leichter vor sich in Sand- als in Humuskulturen, wahrscheinlich davon abhängend, dass die Hyphen in jenen kräftiger entwickelt sind als in diesen. 14. — Svensk Botanisk Tidskrift 1921. 198 3) Die Hyphen wachsen anfangs hauptsächlich intrazellular in den äusseren Rindenzellen, wo sie pseudoparenchymatische Anhäu- fungen bilden. Erst elwas später entwickeln sich das Hartigsche Flechtenwerk und der Hyphenmantel. 4) Die Infektion von aussen findet statt durch die Wurzelhaare, wenn solche da sind, oder durch die Epidermiszellen. Verf. photo. Fig. 5. Hyphen von Mycelium Radicis silvestris y. Die Kultur 30 Tage alt. — Vergr. 300 X1. 5) Die Wurzeln ungeimpfter Pflänzchen gleichen denselben von nicht mykotrophen Pflanzen. Ein ausgeprägter Unterschied zwischen Kurz- und Langwurzeln kommt nicht vor, und Wurzelhaare sind sehr gut ausgebildet. 6) Die Samen von Pinus silvestris und Picea Abies brauchen die Pilze nicht, um keimen zu können. Die Pflänzchen entwickeln sich in Reinkultur auch sehr gut, wenn Stickstoff in assimilierbarer Form vorhanden ist. 7) M. RB. atrovirens bildet keine ektotrophe Mykorrhiza. Die Pflänz- chen werden parasitisch angegriffen. Der Pilz dringt in die Seilen- wurzeln hinein, ausschliesslich innerhalb der Zellen lebend. Wur- 199 zelhaare enltlwickeln sich nicht. Von den Seitenwurzeln aus wächst er durch das ganze Wurzelsystem und dringt auch durch die oberirdiscehen Stammteile bis in die Nadeln hinein. Nach einigen Monaten sind die geimpften Pflänzchen ganz und gar abgestorben. Die verkärzten Seitenwurzeln zeigen eine auffallende Ähnlichkeit Verf. photo- Fig. 6. Habitusbild von Mycelium Radicis Abietis. Die Kultur 30 Tage alt. — Vergr. 5X1. mit den von mir (MELIN 1917) beschriebenen Pseudomykorrhizen, und es ist nicht daran zu zweifeln, dass dieser Pilz auch in der Natur Pseudomykorrhiza erzeugt. Von mehreren Auloren ist die Ahsicht ausgesprochen, dass die Mykorrhizenpilze durch die Samen verbreilet wärden. Meine Unter- suchungen haben gezeigt, dass dies nicht der Fall ist. Die Samen älterer Zapfen sind jedoch öfters von verschiedenen anderen Pilzen inliziert, die an der Oberfläche der Samenschale gedeihen, wohin sie durch die abgestorbenen Schuppenzellen eingedrungen sind. Das Endosperm, sowie auch das Embryo, ist jedoch immer steril, weshalb 200 ” man die Samen leicht desinfizieren kann, ohne die Keimungs- fähigkeit zu beeinflussen. Die Mykorrhizenpilze mässen folglich im Boden wachsen, von wo sie die Wurzeln angreifen. Da nun die Koniferenmykorrhizen im Rohhumus und den verwandten Humusformen konstant vorkom- men, ist es augenfällig, dass die Mykorrhizenpilze in gewissen Bodentypen sehr häufig verbreitet sind. Es ist jedoch kaum anzu- Verf. photo. Fig. 7. Hyphen und Stränge von Mycelium Radicis Abietis: Die Kultur 30 Tage alt. — Vergr. 300X1. - nehmen, dass eine grössere Zahl verschiedener Arten die Fähigkeit besässe, Mykorrhiza zu bilden; vielmehr handeltes sich wahrscheinlich um eine kleinere Gruppe von biologisch verwandten Pilzen. Dafär spricht die Tatsache, dass zwei Formen (M. R. silvestris « und 8) sowohl aus Holland als auch aus Schweden isoliert sind. Die echten Mvykorrhizenpilze entwickeln sich auf Platten sehr langsam, M. R. silvestris « jedoch vwviel kräftiger als die anderen Arten. Sie scheinen sich im höchsten Grade den symbiotischen Verhältnissen angepasst zu haben. Manches spricht dafär, dass sie 201 auch im Boden sehr langsam wachsen, wenn sie nicht in Verbindung mit den Koniferenwurzeln stehen. / Im grossen und ganzen därfte man sagen können, dass organische Verbindungen eine bessere Stickstoffquelle als anorganische sind. So entwickelt sich nach den bisherigen Untersuchungen M. R. silvestris ce am kräftigsten auf Nukleinsäure, M. R. silvestris y und M. R. Abielis Verf. photo. Fig. 8. Habitusbild von Mycelium Radicis atrovirens. Die Kultur 14 Tage alt. — Vergr. 3xX1. am besten auf Ammoniumzitrat. Assimilation des atmosphärischen Stickstoffs findet in der Reinkultur nicht statt. Es ist von grossem Interesse, dass Nukleinsäure fär M. R. silve- stris « eine geeignete Stickstoffquelle ist. Dieser Körper gehört zu den organischen stickstoffhaltigen Verbindungen, die von den amerika- nischen Forschern ScHREINER und SKINNER aus Humus isoliert sind. Es liegt daher nahe anzunehmen, dass wenigstens einige Mykorrhi- zenpilze komplizierte organische Stickstoffverbindungen des Bodens assimilieren können und hiervon den Bäumen in dieser oder jener Form Stickstoff abgeben. Direkte Kullturversuche sollen noch in dieser Beziehung später ausgefährt werden. 202 Aber auch die Möglichkeit ist vorhanden, dass wenigstens einige der betreffenden Pilze den atmosphärischen Stickstoff binden könnten. Auch wenn in den Reinkulturen keine Assimilation von freiem Stickstof nachzuweisen ist, därfte sie im symbiotischen Zustand stattfinden können. Die Versuche sind in dieser Beziehung noch nicht abgeschlossen. Verf. photo. Fig. 9. Hyphen unud Stränge von Mycelium Radicis atrovirens. Die Kultur 14 Tage alt. — Vergr. 300 X1. Es ist jedenfalls wahrscheinlich, dass die Bedeutung der Mykorrhi- zenpilze darin liegt, dass sie den Stickstoff an die Bäume vermitteln. In Reinkulturen gedeihen Kiefernpflänzchen vorzäöglich, wenn ihnen Stickstoff in assimilierbarer Form, als Ammoniumsalz oder Nitrat, gegeben wird. Die Mykorrhizenpilze scheinen nicht in allen natärlichen Humus- formen gleich gut zu gedeihen. Kulturversuche auf verschiedenen Humusauszäögen, die durch Erhitzen im Dampfsterilisator oder durch Filtrieren steril gemacht wurden, zeigen, dass Mullauszäge im grossen und ganzen den Zuwachs der Pilze beträchtlich hemmen. Diese Tatsache gibt eine natärliche Erklärung dafär, dass die Mykorrhizen der Nadelbäume auf Mullboden ziemlich schlecht ausgebildet sind. 203 Bei den sauren Humusformen scheinen Unterschiede in dieser Be- ziehung vorhanden zu sein. So gedeihen z. B. auf Auszöägen von Rohhumus die Pilze in einigen Fällen sehr gut, in anderen Fällen dagegen sehr schlecht. Dieses theoretisch sehr interessantes Ver- halten wird später näher erörtert werden. Die vorliegenden, mit Mitteln aus dem Fonds fär forstwissen- schaftliche Forschung unterstätzten Untersuchungen, habe ich im Pflanzenbiologischen Institut des Herrn Prof. Dr. R. SERNANDER in Uppsala begonnen, dann im Laboratorium des Herrn Prof. Dr. M. W. BEIiJERINCK in Delft (Holland) und im Institut des Herrn Prof. Dr. H. MIEHE an der Landwirtschaftlichen Hochschule in Berlin fortgesetzt und im Botanischen Institut der Schwedischen Forstakademie (Stockholm) weitergefährt. Ich ergreife die Gelegen- heit, den Herren Prof. Dr. M.: W. BEIIJERINCE und: Prof. Dr. H. MIEHE meinen ehrerbietigsten Dank fär die ausserordentliche Gast- freundschaft und fär alle Aufschlässe und Anregungen, die mir während meines Aufentbalts bei ihnen zu Teil geworden sind, auszusprechen. Skogshögskolan, Botanisches Laboratorium, April 1921. LITERATURVERZEICHNIS. FUcHsS, J., Uber die Beziehungen von Agaricineen und anderen humus- bewohnenden Pilzen zur Mykorrhizenbildung der Waldbäume. — Bibl. Bot., 18, Stuttgart 1911. MELIN, E., Studier över de norrländska myrmarkernas vegetation med särskild hänsyn till deras skogsvegetation efter torrläggning. — Akad. Avh., Uppsala 1917. MÖLLER, A., Untersuchungen öber ein- und zweijährige Kiefern im mär- kischen Sandboden. — Zeitschr. f. Forst- u. Jagdwesen, 35, Berlin 1903. PEKLO, J., Neue Beiträge zur Lösung des Mykorrhizaproblems. — Zeitschr. f. Gärungsphysiol., 2, Berlin 1913. RAYNER, M. C., Obligate symbiosis in Calluna vulgaris. — Ann. of Bot., 29, London 1915. SVENSES BOTANISK -TIDSKRIET. 19215 00BD: Öm AT PARALEEEVORKOMMEN GEWISSER BOLETEN UND NADELBAÄUME. VON LARS-GUNNAR ROMELL. Die Mykorrhizaforschung darf man wobhbl von 18835 datieren, wo FRANK die von HARTIG, GASPARRINI, P. E. MÖLLER, KAMIENSKI, GIBELLI u. ÅA. gesehenen Bildungen mit dem Namen Mykorrhiza belegte und ihre allgemeine Verbreitung nachwies. Die Frage von der systematischen Stellung der Mykorrhizapilze hat vom Anfang an im Vordergrund des Interesses gestanden, ist jedoch heute noch trotz vieler darauf verwendeter Mähe ungelöst, von recht spärlichen Einzelfällen abgesehen. Von einer einwandfreien Behandlung des Problems muss man in jedem Einzelfall verlangen, dass der Pilz in Reinkultur gewonnen und mit dieser in einwandfreier Weise eine normale Mykorrhiza synthetisiert worden ist. Berichte öber gelungene Versuche dieser Art scheinen bis jetzt nur fär einige Orchideen-My korrhizen (BERNARD, BURGEFF) und fär die Mykorrhiza von Calluna vulgaris (RAYNER), Vorzuliegen, also fär einige endotrophe Mykorrhizen. In diesen Fällen, wo die Identität des Pilzes als Mykorrhizenpilz ein- wandfrei festgestellt ist, war andererseils seine Identifizierung mit irgend einer bekannlen Pilzform nicht sicher durchföhrbar. Die Orchideenpilze stellt BERNARD auf Grund ihrer Sklerotienbildung etc. zu Rhizoclonia, BURGEFF belegt sie aber später vorsichtshalber mit dem Namen Orcheomyces oder Mycelium Radicis. Den pykniden- bildenden Pilz von Calluna macht RAYNER zu einer neuen Unler- gattung Phyllophoma unter der Sphaeropsideengaltung Phoma. Auf der anderen Seite fehlt es nicht an präzisen Angaben von Pilzen, die an der Mykorrhizenbildung beteiligt sein sollen. So sind vielfach höhere Pilze als Mykorrhizenbildner angesprochen worden. 205 Auf Grund präparativen Verfolgens von Myzelsträngen bis an die Mykorrhizenwurzeln hat man einen solchen Zusammenhang vermu- tet zwischen Elaphomyces und Pinus (TULASNE, REES u. FiscH etc.), zWwischen Corlinarius rubipes und Quercus rubra, Acer saceharum und Celastrus scandens (KAUFFMAN), zwischen Russula emetica und Quercus rubra, zwischen Boletus speciosus sowie Tricholoma transmutans und Quercus nigra (PENNINGTON), zwischen Armillaria mellea und der Orchidee Gastrodia elata (KUuSANO), um einige Beispiele herauszugrei- fen. Auf Grund von Parallelvorkommen in der Natur hat man eine ganze Menge solcher Vermutungen ausgesprochen, unter denen der Zusammenhang zwischen der echten Träffel und Eichen eine der am besten erhärteten erscheint. Die auf diese oder jene Weise erschlossenen Zusammenhänge entbehren natärlich an sich jeder Beweiskraft. Betr. das präparative Verfolgen der Hyphen bis an die Mykorrhiza ist schon in der Literatur darauf hingewiesen, dass allerlei Hyphen die Wurzeln umspinnen können, ohne etlwas mit der Mykorrhiza zu tun zu haben, und dass. eine Identifizierung der innenpflanzlichen Hyphen nach morpho- logisehen Merkmalen hoffnungslos erscheint, vor allem weil die- morphologischen Charaktere beim Eindringen in die Wurzeln sich durchgreifend ändern. Was das biologische Indizium des Parallel- vorkommens in der Natur betrifft, hat es aber, obwohl nicht be- weisend, wegen seiner leichten Wahrnehmbarkeit einen grossen heuristischen Wert als Ausgangspunkt fär experimentelle Unter- suchungen. Man kann ja nämlich bei den entscheidenden Versuchen in zwei- erlei Weise vorgehen. Entweder man verfährt zunächst analytisch, indem man den Mykorrhizapilz aus einer natärlichen Mykorrhiza herauszukultivieren sucht, oder vom Anfang an synthetisch, Spoien oder Fruchtkörper eines bekannten Pilzes als Ausgangsmalterial fär die Reinkultur verwendend. Die erste Methode ist aber nach den bisherigen Erfahrungen för die meisten Mykorrhizen sehr schwer durchfähbrbar. Dazu kommt, dass eine Identifizierung in systema- tischer Hinsicht der eventuell reingezächteten Pilze in Laboratoriums- kulturen sicherlich sehr schwer gelänge, falls es sich um höhere Basidiomyzeten handelte, die nach allem, was wir wissen, im all- gemeinen nur unter recht bestimmten und in unseren Glasgefässen schwer zu realisierenden Bedingungen zu Fruchtkörperbildung ge- langen (MorniscH hat jedoch von Armillaria mellea TFruchtkörper in Erlenmeyerkolben gezogen). Andererseits gehört zum Gelingen auf 206 dem zweiten, rein synthetischen Weg eine gewisse Divinalionsgabe, oder eine unendliche Geduld zum Durchprobieren aller möglichen Waldschwämme, bis man den richtigen findet. Den letzten Weg hat FucHs versucht, ohne einen Erfolg verzeichnen zu können. Sicher wird die Frage in vielen Fällen leichter auf dem vorletzten, divinatorischen Wege zu lösen sein. Es sind solche Gesichtspunkte, die mich dazu bewogen haben, in aller Käörze auf das bemerkenswerte spezialisierte Parellelvorkom- men von gewissen Boleten und Nadelbäumen hinzuweisen. Den direkten Anlass dazu bildete eine Beobachtung von zwei solchen Fällen, die meines Wissens vorher nicht bekannt waren. Um mit einem bekannlen, und zwar dem prägnantesten Fall zu beginnen, so findet man bekanntlich nie und nirgends den Lärchen- röhrling, Boletus elegans, ausser als Begleiter der Lärche. Wohl aber kann man ihn schon in Baumschulen von Lärchen finden, wo eine Bildung von einem speziellen Lärchenhumus durch abgefallene Nadeln etc. nicht ersichtlich ist. 50 z. B. fand sich im Herbst 1919 dieser Pilz in einer der Forstakademie Schwedens zugehörigen Baumschule, die 1916 gepflanzt worden war, und zwar in den Quartieren mit Larix europaea, sibirica und leptolepis. För Boletus Boudieri wird von QuÉLET, dem Autor des Namens, angegeben, dass er sich unter Pinus halepensis findet (sous le pin d'Alep). Später gibt derselbe Autor an, dass der Pilz auch unter Pinus Pinaster und in zwei Fällen (nicht von ihm selbst) »méme sous le sapin» gefunden worden ist. Von der nahe verwandten Art Boletus pictilis sagt QUÉLET, dass er »ne se trouve, dans le Jura et les Vosges, que sous le pin strobus». Uber spätere Bestätigungen dieser Angaben, siehe z. B: »Puk>», 3, 1920, S. 177, 257. Meine eigenen Beobachtungen betreffen Boletus luteus. Ich hielt mich vor zwei Jahren im September an der zoologischen Station Kristineberg, in der Nähe von Lysekil an der Westkäste Schwedens, auf. In dieser Kästengegend kommen Nadelbäume äusserst spärlich vor. In der Nähe der Station hat man aber vor wenigen Jahren vielfach Bergkiefer (Pinus montana) gepflanzt. Der Direktor der Station, Dr. HJ. ÖSTERGREN, machte mich nun darauf aufmerksam, dass Boletus luteus in Menge in den Bergkiefernkulturen vorkommt, sonst aber in der Gegend nur spärlich in den recht vereinzelten kleinen natärlichen Kiefernbeständen auftritt, also praktisch fehlt. Es verhält sich in dieser Gegend der Bultterpilz zu der Bergkiefer fast wie anderswo B. elegans zu der Lärche. In den Bergkiefern 207 kulturen kam der Pilz in Hexenringen um die jungen Kiefern herum vor, wie es unsere Fig. 1 zeigt. Es ist besonders zu bemerken, dass keine ersichtliche Veränderung des Bodens durch die Kiefern noch stattgefunden hatte. Die pha- nerogame Bodenvegetatlion um die Kiefern herum zeigte keinen bemerkbaren Unterschied gegenöber der weiter von den Bäumchen entfernten. Sonst erklärt sich sicher eine Reihe von Vergesell- schaftungen in der Natur durch den spezifischen Charakter des durch LÄR. - Verf. phot. Fig. 1. Hexenringe von Boletus luteus rings um gepflanzte Pinus montana. Kristine- berg, Fiskebäckskil, Westkiäste Schwedens (Bohuslän), Sept. 1919. xerschiedene Bäume gebildeten Humus (Waldstreu, Rohhumus). So das exklusive Vorkommen von Naucoria suavis unter Erlen, svohl auch das von Tricholoma psammopus unter Lärchen (BRESA- DOLA, KALCHBRENNER, RICcKEN etc. und ÅL. ROMELL, mäöändliche Mitteilung). Es sind eben viele Pilze extreme Spezialisten auf das Substrat, ohne Parasiten oder Symbionten zu sein, wie z. B. Psathyra pennata, Flammula carbonaria, Peziza carbonaria etc., anscheinend Spezialisten auf Holzkohle, und Onygena equina, der bekannte Horn- spezialist. Einen Versuch, die Hyphen des Butterpilzes an die Mykorrhizen der Bergkiefer zu verfolgen, habe ich nicht gemacht, da die durch solehe Methoden beigebrachte Evidenz aus oben angefährten Grän- 208 den ganpz und gar unzulänglich ist. Die an den Bäumchen vor- handenen Mykorrhizen habe ich an mir durch Herrn Dr. ÖSTER- GREN göätigst zugesandtem Material nachträglich untersucht. Sie waren von dem dichotomen Typus P. E. MöLLERS. In den Bergkiefernkulturen wurden ausser Boletus luteus von Pilzen nur vereinzelte Marasmius ÖOreades beobachtet. In zwei kleinen Besländen von gewöhnlicher Kiefer, die sich in einiger Entfernung der Station finden, wurden folgende Pilze gefunden: 1) Lycoperdon gemmatum ziemlich 2) Boletus luteus einzeln viel Lactarius deliciosus » Amanita rubens verstreut Marasmius urens > Boletus bovinus » Russula sp. » > luteus einzeln 1 Exkrementen pilz. In ähbnlicher Weise wie bei Kristineberg kommt Boletus luteus auf der Insel Hallands Väderö (Westkäste Schwedens) vor, nach Beob- achtungen, die Phil. Lic. G. STÅLFELT im Herbste 1920 in freundlicher Weise auf meine Bitte hin machte. Ausser in den gepflanzten Bergkiefernbeständen wurde der Pilz hier noch an einer Stelle unter gepflanzter Pinus austriaca beobachtet. In den Umgebungen von Varberg (Halland) machte etwa gleich- zeilig Phil. Lic. E. HyLrmö Beobachtungen, deren Ergebnisse er mir zuvorkommend zu Verfägung gestellt hat. Boletus luteus wird von ihm als gemein in den vorkommenden Beständen von Pinus mon- tana sowie silvestris angegeben. Boletus bovinus ebenso, wenigstens im Walde von gewöhnlicher Kiefer. Ein untersuchter Bestand von Pinus austriaca beherbergte keine der genannten Arten. In einem anderen, erst vor einigen Jahren gepflanzten Schwarzföhrenbestand war dagegen Boletus luteus gemein, trotz vollständigen Fehlens an den umgebenden nur mit Wacholder bewachsenen Abhängen. Vor der Anpflanzung der Schwarzföhren war die betreffende Stelle ein ebensolcher baumloser Abhang gewesen. In HyLrLmös Bericht ist auch folgendes interessant. Er wollte sich erinnern, einmal Boletus luteus an einer ganz waldlosen Stelle gesehen zu haben und dachte dabei an ein offenes Feld, wo der Pilz im 1917 in Menge gefunden wurde. Jetzt besuchte er wieder die Lokalität und fand das Feld von melerhohen Kiefern dicht bewachsen, die also auch im 1917 da gewesen sein möässen. An wirklich kiefernfreien Plätzen ist Boletus luteus wiederholt, immer vergebens, gesucht worden. Selbst hatte ich während eines Aufenthalts im Herbste 1920 in Västerbotten im nörd- lichen Schweden mein Augenmerk auf das Vorkommen von Bo- detus luteus gerichtet. Es kamen Mitte Au- gustFruchtkörper die- ses Pilzes in grossen Mengen in der Gegend vor. In den Kiefern- heiden wuchsen deren tausende und wieder iausende. Aber auch in den Mischwäldern kamen sie vor, jedoch aur in der unmittel- baren Nähe von Kie- fern. Besonders auf- fallend undinteressant war die Weise ihres Auftretens an den be- bauten Wiesen. Woein solches Feld an Kie- tfernwald oder Misch- -wald mit Kiefern stiess, kamen Fruchtkörper «des Pilzes, oft in Menge, in einem Strei- ten des Feldes bis , »offene Stellen im Nadelwalde>» zu ersetzen wären durch: in Gesellschaft mit Kiefern. Wo aber Kiefern vorhanden sind, scheint der Pilz auf Boden und Vegetation wenig wählerisch zu sein. Er gedeiht in trockenem, nacktem Sand wie auf Polstern von reinem Polytrichum commune, in den Kiefernheiden wie an feuchten Stellen auf schwerem Lehm- boden. Von einem gewissen Interesse könnte es vwvielleicht sein, dass alle die obengenannten Boletus-Arten mit ausgeprägt spezialisiertem Vorkommen systematisch nahe verwandt sind, indem alle zu der Friesschen Gruppe Viscipelles Genuini gehören. Der erste, der Bolelten als mutmassliche Mykorrhizapilze ansprach, war WORONIN. Einer experimentellen Mykorrhizasynthese mit Bo- leten als Ausgangsmaterial steht die Schwierigheit im Wege, dass man noch nie die Sporen zur Keimung hat bringen können. Auch 3REFELD, der eine ganze Menge höherer Pilze gezächtet hat, ist die Kultur von Boleten aus dem genannten Grunde nicht gegläöckt. Selbst habe ich ein ebenso negatives Ergebnis mit Sporen von Boletus elegans zu verzeichnen. Wahrscheinlich haben die Sporen ganz spezialisierte Keimungsbedingungen, wie z. B. die von Coprinus sterquilinus nach den Untersuchungen von BapDEeEn. Möglicherweise könnte man anstatt von Sporen von Fruchtkörpergewebe ausgehen. Wenn man den angeföhrten biologischen Indizien eine Bedeutung för die Frage der systematischen Stellung der Mykorrhizenpilze beimessen will, so wird man gleichzeitig daraus schliessen können, dass das symbiotische oder parasitäre Verhältnis zwischen den be- treffenden Mykorrhizenpilzen und Wirtlen zwar spezialisiert ist, aber sån nicht so streng, dass jede Baumart seinen eigenen Pilz zu haben braucht. So wäöärden sich die Beobachtungen Von TUBEUFS, dass junge Pflänzchen ausländischer Bäume typische Mykorrhizen be- kamen, gut mit der Annahme einer weitgehenden Spezialisierung vertragen, ohne dass man notwendig eine Sameninfektion anzunehmen brauchte. LITERATURVERZEICHNIS: BADEN, M. L., Observations on the Germination of the Spores of Coprinus Stergulnusk—- ADD COBO 201915] i BREFELD, O., Untersuchungen aus dem Ges.-Geb. d. Mykologie. 14. Die KulturtdertPilzess- Munster 1. NYy-C 19085 BRESADOLA, JAC., Fungi Tridentini. — Tridenti 1881. BURGEFF, H., Die Anzucht tropischer Orchideen aus Samen. — Jena 1911. KALCHBRENNER, K., Icones sel. Hymenomyc. Hungarize. — Pest 1873. KAUFFMAN, C. H., Cortinarius as a Mycorhiza-producing Fungus. — Bot. (råZ. 427 1906. MorIsScH, H., Leuchtende Pflanzen. 2. Aufl. — Jena 1912. MÖLLER, P. E., Sur deux formes de mycorhizes chez le pin de montagne. sr ÖNerst ka danske Vid: Selsko Forn. 1902! ——, Uber das Verhältnis der Bergkiefer zur Fichte in den jätländischen Heidekulturen. — Naturw. Zeitschr. f. Land- u. Forstwirtsch. 1, 1903. PENNINGTON, L. H., Mykorhiza-producing Basidiomycetes. — Report of the Michigan Acad. of Sc. 10, 1908. »Puk> = Der Pilz- und Kräuterfreund. — Jalrg. 3, Heilbronn a./N 1920. QUELET, L., Flore mycologique de la France et des pays limitrophes. — Paris 1888. —»—, Quelques espéeces critiques ou nouvelles de la flore mycologique de France. — Assoc. franc. p. l'avanc. d. Sc., Compt. rend. 22 session, Besancon 1893. RAYNER, M. CH., Obligate Symbiosis in Calluna vulgaris. — Ann. of Bot. 201915: RICKEN, A., Die Blätterpilze. — Leipzig 1915. Ubrige Literatur in G. F. L. SARAUW, Rodsymbiose og Mykorrhizer, Bot. Tidsskrift (Kjöbenhavn) 18, 1893; in Jost, Pflanzenphysiologie (3. Aufl. Jena 1913; Vorl. 18) und in NEGER, Biologie der Pflanzen, Stuttgart 1913. 15. — Svensk Botanisk Tidskrift 1921. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1921. Bb. 15, H. 2—4. BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM KÄRLVÄXT- FLORAN 1 VÄSTRA. VÄST MANLANDS BERGSEAG: AV AXEL BINNING. Västra Västmanland torde vara en av de botaniskt minst kända trakterna i mellersta Sverige. Därför har jag ansett mig böra offentliggöra nedanstående anteckningar, ehuru de icke kunna göra anspråk på någon fullständighet. Det har nämligen av flera skäl icke kunnat bli fråga om någon systematisk undersökning, utan har jag måst nöja mig med att anteckna, vad jag under längre eller kortare besök haft tillfälle iakttaga. Det är huvudsakligen Järnboås och Hjulsjö socknars flora, som sålunda blivit föremål för uppmärksamhet. Dock ha åtskilliga exkursioner företagits även till Nora socken och Vikers kapellförsamling; de närgränsande delarna av Grythytte och Linde socknar ha även någon gång blivit besökta. Den förhärskande jordarten inom området är morängruset. Det är vanligen beväxt med barrskog eller blandad barr- och lövskog. Mer eller mindre skogklädda äro även 1 regel bergshöjderna, vilka på enstaka punkter här kunna nå en höjd av närmare 400 meter över havet. En här och där avbruten rullstensås går fram genom Järnboås och Hjulsjö. Mosand och mosstorv förekomma mången- städes; i de lägre belägna delarna finnas åkerlera och varvig lera. Kornig kalksten förekommer på många ställen, dels i längre sträck- ningar och dels i enstaka mindre berg och kullar. Det största kalkstensområdet förekommer i Vikers församling, där det från trakten av den lilla sjön Ormtjärn sträcker sig i nord- ostlig riktning utefter sjöarna Älvlången och Vikern upp mot grän- ' 215 sen lill Nora socken, en sträcka av närmare 15 km. Floran är här en typisk kalkflora. I ängar av olika slag är Lonicera coerulea en allmän karaktärsväxt. Den två kilometer långa Vena mosse utgöres till stor del av ett Schoenus ferrugineus-kärr. Många arter äro anmärkta endast från kalkområdet i Viker. Dessa äro Hiero- chloé odorata, Eriophorum gracile, Schoenus ferrugineus, Carex para- doxa, heleonastes, ericetorum, flacca, lepidocarpa och Hornschuchiana, Helleborine palustris och latifolia, Draba nemorosa, Saxifraga adscen- dens, Agrimonia Eupatoria, Lathyrus palustris, Polygala Amarella, Rhamnus cathartica och Leontodon hispidus. Men även mindre kalkområden erbjuda ofta en rik flora. Från ett sådant vid Lindesby i Järnboås äro antecknade följande arter, vilka annars äro mer eller mindre sällsynta: AÅsplenium Ruta muraria, Poa compressa, Triticum caninum, Polygonatum officinale, Corylus Avellana, Actaea spicata, Aquilegia vulgaris, Ranunculus poly- anthemus, Turritis glabra, Arabis hirsuta, Ribes rubrum, Astragalus glycyphyllus, Hypericum perforatum, Viola mirabilis Daphne Meze- reum, Aelhusa Cynapium, Stachys silvatica, Satureja vulgaris och Acinos, Centaurea Scabiosa, Crepis praemorsa. «En annan gynnad lokal är Jönshyttan i Hjulsjö (den geologiska kartan anger här icke någon förekomst av kalk; sådan är dock av mig konstaterad). Där växa bl. a. Botrychium Lunaria, Selaginella selaginoides, Brachy- podium pinnatum, Eriophorum latifolium, Carex capillaris och puli- caris, Cypripedium Calceolus, Coeloglossum viride, Gymnadenia co- nopsea, Listera ovata, Melandrium album, Actaea spicata, Thalictrum simplex, Arabis hirsuta, Turritis glabra, Ribes rubrum, Alchemilla Wichurae, Murbeckiana och subglobosa, Vicia silvatica, Orobus ver- nus, Linum catharticum, Tilia cordata, Viola mirabilis och arenaria, Daphne Mezereum, Heracleum sibiricum, Primula farinosa, Gentiana Amarella ”lingulata, Euphrasia tenuis, Lonicera Xylosteum, Crepis praemorsa. Även på åtskilliga andra punkter, där ingen kalksten är känd i form av fast berg, företer floran en sådan karaktär, att marken måste antas innehålla en avsevärd rikedom på kalk. Åtskilliga arter torde inom området befinna sig på eller nära sin syd- eller nordgräns. Sådana nordliga arter äro t. ex. Equise- tum variegatum, Phleum alpinum, Carex tenella, Salix lapponum, Rubus arcticus, Alchemilla glomerulans. Antalet av utpräglat sydliga arter är vida större. Bland de märkligare av dessa må nämnas: Brachypodium pinnatum, Carex pulicaris, Luzula campestris, Scleran- thus perennis, Berberis vulgaris, Cardamine flexuosa, Rubus subereclus, 216 Potentilla reptans, Agrimonia Eupatoria, Rosa canina, Geranium san- guineum, Rhamnus catharlica, Selinum Carvifolia, Hottonia palustris, Fraxinus excelsior och Leontodon hispidus. Även några arter med i Sverige övervägande västlig ulbredning förekomma. Dessa äro Potamogeton polygonifolius, Silene rupestris, Pedicularis silvatica och Arnica montana. En del arter, som i floristiska handböcker van- ligen uppgivas såsom allmänna, synas här saknas eller vara myc- ket sällsynta, t. ex. Lemna minor, Alopecurus aequalis, Lolium perenne, Urlica urens, Rumex crispus, Silene nutans, Melandrium rubrum, Trifolium arvense, Hyoscyamus niger, Anchusa officinalis, Lycopsis arvensis, Galeopsis Tetrahit, Thymus Serpyllum, Anthemis arvensis, Sonchus oleraceus. I den floristiska litteratur, som jag haft tillfälle genomse, har jag icke kunnat finna mer än fyra arler omnämnda från Järnboås och Hjulsjö, nämligen Lycopodium inundatum, Corylus Avellana, Pulsatilla vernalis och Galium trifltorum. Lycopodium inundatum uppgives av IvErus i hans »Beskrivning över Västmanlands fanero- gamer och thallogamer» förekomma i Järnboås och Grythylte sock- nar flerstädes. GUNNAR ANDERSSON (Hasseln i Sverige fordom och NR — SGU ser. CarNTi 3, 1902) Fommnamner Jeyvander hassel från två lokaler i Hjulsjö (samt dessutom några andra i västra Västmanland). Pulsatilla vernalis anföres dels i Iveri flora från Hjulsjö socken (dock utan närmare angiven lokal), och dels av C. ELGENSTIERNA (Några för Vestmanland nya växtlokaler. — Bot. Not. 1889) från Nya Hyttan i Hjulsjö. Galium triflorum från Gryt- tjärn i Järnboås är omnämnd i Svensk Botanisk Tidskrift för 1910. Något rikligare äro uppgifterna från närgränsande socknar. Så anför C. ELGENSTIERNA i sin ovannämnda förleckning 33 arter från Nora socken och Vikers kapellförsamling. GUNNAR ÅNDERSSON och HENRIK HESSELMAN (Verbreitung, Ursprung, Eigenschaften und An- wendung der mittelscehwedischen Böden. — Stockholm 1910) lämna några notiser om floran kring Stråssa och Fanthyttan i Linde soc- ken. Dessutom äro i Botaniska Notiser ett fåtal uppgifter från västra Västmanland lämnade av WaLrr (1844), C. O. HAMNSTRÖM (1855), ALER.! CALEMB. (1884) 40cHHCARLE WEI SEINDVAÄTTL SA CS9N) 0 Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift för 1916 omnämner W:mM LInDÉ fyndet av röd näckros i Aspasjön i Linde socken. I WALLS » Vestmanlands flora» äro 46 arter särskilt angivna från Örebro länsdel av Västmanland; motsvarande antal i IvEri flora är 53. En och annan uppgift har även påträffats i HARTMANS »Handbok ANT i Skandinaviens flora», i WAHLENBERGS >Flora Suecica», 1824— 1826, samt i den av C. O. HAMNSTRÖM utgivna andra, upplagan av GELLERSTEDTS »Nerikes flora», 1852. Till docenten GUNNAR SAMUELSSON, som bistålt mig med bestäm- ning av talrika kritiska växtformer samt med råd och hjälp för övrigt, ber jag härmed få uttrycka min tacksamhet. Artförteckning. Woodsia ilvensis (L.) BR. Br. Hjulsjö s:n: Bergafallshöjden; Järnboås s:n: berg öster om Hultatorp, Jerkaberget, Uvaberget, Skathöjden, nära Bergtjärn, mellan Lindesby och Finnshyttan, Haggruvan, berget vid Finn- sjön; Nora s:n: holmarna i Fåsjön. Cystopteris . fragilis (L.) Bernh. Hjulsjö sn: Bredsjö, Jönshyttan, Grängshyttan, Källbron; Järnboås s:n: Hultatorp, Rössberg, Jerkaberget, Gammelhyttan; Linde s:n: Uskeboda, Siggeboda; Nora s:n: Björklund, Skofttorp. Gamla Pershyttan; Vikers församl.: Vena, Älvhyttan. Struthiopteris germanica Willd. Hjulsjö s:n: Brofallet; Järnboås sn: Nyhyttan, Slottet, Lindesby, Göranstorp. Dryopteris Filix mas (L.) Schott. Täml. allmän. D. spinulosa (Mull.) O. Kuntze. Allmän. D. dilatata (Hoffm.) A. Gray. Hjulsjö s:n: Bredsjö, Finnafallet; Järn- boås s:n: Hultatorp, Rössberg, nära Rävabacken; Nora s:n: Tenniketorp, Hermansdal; troligen flerst., förbisedd. DERPRegopterisk (KL) CEN. Allmän. D. Linnaeana C. Chr. Allmän. Athyrium Filix femina (L.) Roth. Allmän. Asplenium Trichomanes L. Hjulsjö s:n: Bergafallshöjden; Järnboås s:n: Jerkaberget, nära Lindesby, mellan Lindesby och Finnshyttan, ber- get vid Finnsjön; Nora s:n: holmarna i Fåsjön. AA: Rulla muraria LC; Järnboås sn: Lindesby. A. septentrionale (L.) Hoffm. Nora s:n: holmarna i Fåsjön. ÅA. septentrionale X Trichomanes. Nora s:n: holmarna i Fåsjön. Pteridium aquilinum (L.) Kuhn. Allmän. Polypodium vulgare L. Täml. allmän. Bolrychium Lunaria (L.) Sw. Grythytte s:n: Örnviken; Hjulsjö sn: Bredsjö, Hemmanet, Jönshyttan, Rombohöjden, Gränbäcken, Grängshyttan, Lövåsen, Långtjärnstorp; Järnboås s:n: Hultatorp, Lönnvallshöjden, Älvviken, Fervhyttan; Nora s:n: Gamla Pershyttan; Vikers församl: Älvhyttan. Equisetum arvense L. Allmän. E. pratense Ehrh. Hjulsjö s:n: Bredsjö, Skommerbacken, Jönshyttan, Nyhammaren, Skropsjöfallet, Kviddberget, Brofallet, Grängshyttan; Järn- 218 boås s:n: Rössberg, Nyhyttan, Slottet, söder om Järnboås kyrka; Linde s:n: Siggeboda; Nora s:n: Bondborn; Vikers församl.: Vena. E. silvatlicum L. Allmän. EB... palustresEk I Tam. allman: E. fluviatile L. Allmän. E. memalerE:GTythytte sn: nara Fimnberget; Hjulsjö SA: Nya Hyttan, vid Stamtorpsbäcken, nära Kviddberget; Järnboås s:n: Yxsjön, Orogatorna; Linde s:n: Siggeboda. E. variegatum Schleich. Hjulsjö s:n: Bredsjö; Vikers församl: Älvhyttan. Lycopodium Selago L. Flerstädes. L. annolinum L. Allmän. L. clavatum L. Al män. LE. inundatum L. Hjulsjö sn: Hultatorp; Järnboås sn: vid Lilla Gryltjärn, vid bäcken mellan Gryttjärn och Havtjärn, vid Havtjärn, vid Kviddtjärn, Lönnvallsmossen. L. complanatum L. Hjulsjö s:n: Jönshyttan, Gottskalkstorp, Gårdvika- berget, Nybergshult, Finnafallet, Rifallet, mellan Sångesnäs och Finna- fallet, mellan Hälltjärn och Kulltjärn; Järnboås s:n: Yxsjön. Selaginella selaginoides (L.) Link. Grythytte sn: Bråten; Hjulsjö s:n: Jönshyttan, Kittelmyren, Rombohöjden, Stamtorpet, Spjutsjöfallet, mellan Hultatorp och Sångesnäs, Källbron, Långtjärnstorp; Järnboås s:n: Gryttjärn, Björnmosskärret; Linde s:n: Siggeboda; Vikers församl: Vena. | Isoétes lacustlre L. Järnboås s:n: i sjöarna Sången och Björken. Pinus silvestris L. Allmän. Picea Abies (L.) Karst. Allmän. v. virgata (Jacq.) Hjulsjö sn: nära prästgården, vid sjön Spjuten; Järnboås s:n: Lilla Sångesnäs, Ställbergstorp. Ett egendomligt träd, med nedre hälften vanlig gran och övre hälften ormgran, finnes nära Gränbäcken i Hjulsjö s:n. Juniperus communis L. Allmän. Sparganium minimum Fr. Hjulsjö s:n: Hemmanet, Kittelmyren, mellan Iultatorp och Sångesnäs; Järnboås s:n: Hultatorp, Rössberg, Kvidd- tjärns avloppsbäck; Linde s:n: Uskeboda, Siggebohyttan; Nora stad: söder om järnvägsstationen; Vikers församl.: Vena mosse. ' S. affine Schnitzl. Järnboås s:n: Björken, trol. flerstädes. S. simplex Huds. Järnboås s:n: nära Sången, Hultatorp. S. glomeratum (Lz&est.) Neum. Järnboås sn: Hultatorp, Björkborn; Nora sn: Ringshyttan. S. ramosum Huds. Järnboås sn: Finnsjöns avloppsbäck; Nora stad: söder om järnvägsstationen. Potamogeton natans L. Allmän. P. gramineus L. Hjulsjö s:n: Grängen; Vikers församl: Vena. P. alpinus Balbis. Hjulsjö s:n: Grängen, Nybergshult; Järnboås s:n: Rastälven flerstädes; Nora stad: Norasjön. P. polygonifolius Pourr. Hjulsjö s:n: Sångesnäs, nära Källbron; Järn- 219 boås s:n: Långtjärns avloppsbäck, Kviddtjärns avloppsbäck, troligen fler- städes. Mig veterligen icke förut angiven för Västmanland. P. perfolialtus L. Hjulsjö s:n: Grängen; Järnboås s:n: Eindesbysjön, i Rastälven söder om Göranstorp; Nora s:n: Fåsjön; Nora stad: Nora- sjön. P. pusillus L. Järnboås s:n: Hultatorp. Triglochin palustre L. Hjulsjö s:n: Grängshyttan, Älvhagen; Järn- boås s:n: Hultatorp; troligen flerstädes. Scheuchzeria paiustris L. Grythytte sn: Kulltjärn; Hjulsjö s:n: Bredsjö, vid Kjön, nära Rombohöjden, vid Skropen, Huttmossen, vid Bergtjärn, vid Långtjärn; Järnboås s:n: Hultatorp, vid Kviddtjärn, vid Bergtjärn, mossen vid Björkbrotorp, vid Finnsjön, vid Jungfrutjärn; Vikers församl.: Vena mosse. dlisma Plantago L. Järnboås sn: Gryttjärn, Hultatorp, Rössberg, Slottet, norr om Lindesby hytta, Kopparhyttan; Linde s:n: Siggebohyttan; Nora stad: söder om järnvägsstationen; Nora s:n: Älvstorp; Vikers församl.: Vena, Älvhyttan. Sagittaria sagittifolia L. Nora stad: Norasjön. Phalaris arundinacea L. Järnboås s:n: Gryttjärn, Björkborn, Hulta- torp, Gammelhyttan, Otterbäcken, Kopparhyttan, Vassland; Nora stad: söder om järnvägsstationen; Nora s:n: Gamla Pershyttan. Anthoxanthum odoratum L. Allmän. Hierochloé odorata (L.) Wg. Vikers församl.: Älvhyttan. Milium effasum L. Grythytte s:n: Bråten: Hjulsjö s:n: Brofallet. Phleum pratense L. Allmän. P. alpinum L. Hjulsjö s:n: Södra Kämptorp. Alopecurus pratensis L. Allmän. ÅA. geniculatus L. Allmän. Agrostis stolonifera L. Hjulsjö s:n: Hemmanet; Järnboås s:n: Hulta- torp, Björkborn, Fervhyttan; Nora stad: söder om järnvägsstationen; Nora s:n: Älvstorp, Gamla Pershyttan; Vikers församl.: Vena. A. tenuis Sibth. Allmän. Å. canina L. Allmän. : Calamagrostis arundinacea (L.) Roth. Allmän. C. neglecta (Ehrh.) PB. Täml. allmän. C. gracilescens Bl. Järnboås s:n: Slottet, Göranstorp; Vikers församl.: Vena direktör P. Larsson). C. lanceolata Both. Täml. allmän. C. purpurea Trin. Hjulsjö s:n: Bredsjö, Rombohöjden, Södra Kämp- torp; Järnboås s:n: Hultatorp, Nyhyttan, Gammelhyttan; Nora s:n: Fåsjöhyttan, Carlslund, Älvstorp. Å C. epigejos (L.) Roth. Hjulsjö s:n: Bredsjö; Linde s:n: Siggeboda; Vikers församl: nära Älvhyttan. Aira caespitosa L. Allmän. A. flexuosa L. Allmän. Avena pratensis L. Täml. allmän. A. pubescens Huds. Allmän. Arrhenatherum elatius (L.) M. et K. Nora s:n: Hitorp. 220 Phragmites communis Trin. Allmän. Sieglingia decumbens (L.) Bernh. Hjulsjö s:n: vid Lilla Bredsjön, Jönshyttan, Gränbäcken, Sångesnäs, Källbron; Järnboås sn: Gryttjärn, Hultatorp; Linde s:n: Mårshyttan; Vikers församl.: Vena. Molinia coerulea (L.) Moench. Allmän. Melica nutans L. Allmän. Briza media L. Allmän. Dactylis glomerata L. Allmän. Poa trivialis L. Allmän. Pspratensisatkt: I Allman: P. irrigata Lindm. Hjulsjö s:n: Jönshyttan; Nora s:n: Gamla Pers- hyttan, Hermansdal; Vikers församl.: Älvhyttan. PI nemoralis:E. Allmän. P. palustris L. Täml. allmän. PP. ralpinarE. Järnboås sn: Haggruvan; NVikers församl Bengts, torp, Vena. PI compressa. L. Järnboås sn: Rössberg; findesbygg Hervinytfans Nora stad: söder om järnvägsstationen; Nora s:n: Gamla Pershyttan; Vikers församl: Erntorp; NYena. PI annud LC: Allmän: Glyceria fluitans (L.) RB. Br. Täml. allmän. G. spectabilis M. et K. Nora stad: Norasjön. Festuca pratensis Huds. Täml. allmän. FT uDrar IN Allmän, FPårovina ESA llman: Bromus erectus Huds. Vikers församl.: vid prästgården. B. secalinus L. Täml. allmän. B. arvensis L. Hjulsjö s:n: Sångesnäs; Järnboås s:n: Hultatorp, Slottet. Brachypodium pinnatum (L.) PB. Hjulsjö s:n: Bredsjö, Jönshyttan; Vikers församl.: Erntorp, Vena, Älvhyttan. | Nardus stricta L. Allmän. Triticum caninum L. Hjulsjö -s:n: Grängshyttan; Järnboås s:n:| Lindesby. T. repens L. Allmän. | Eriophorum polystachion L. Allmän. | E. latifolium Hoppe. Grythytte s:n: Skräddaretorp; Hjulsjö snö Skommerbacken, Jönshyttan, Gränbäcken, Södra Kämptorp, Bergafalls- | höjden, Grängshyttan; Järnboås sn: Aspfallet, Björnmosskärret, Görans- | torp; Linde s:n: Mårshyttan; Nora sn: Fåsjöhyttan, Tenniketorp; | Vikers församl.: Vena. | EE: 'graciletKoch:Näkers församl: Nenatmosset E. vaginatum LL. Allmän. E. alpinum L. Allmän. Scirpus silvaticus L. Täml. allmän. S. compressus (L.) Pers. Nora s:n: Skofttorp; Vikers församl.: Dal-| karlsberg. | S. lacustris L. Allmän. 221 S. acicularis CL... Hjulsjö s:n; Långtjärnstoörp; Järnboås sn: Hulta- torp, Björkborn, Damhagen, Bovik; Nora sn: vid Norasjön, Älvstorp. S. pauciflorus Lightf. Hjulsjö s:n: Grängshyttan, Sångesnäs; Vikers församl.: Bengtstorp, Vena mosse. S. palustris L. Täml. allmän. S. mamillatus Lindb. f. Järnboås sn: Gryttjärn, Hultatorp; Nora s:n: Timausgården. S. uniglumis Link. Hjulsjö s:n: Grängshytteborn; Järnboås sm: Yxsjön. S. caespitosus LE. Grythytte s:n: mellan Sikberget och Spikhyttan, Svarttjärn, Kulltjärn, vid Spjuten; Hjulsjö s:n: vid Kjön, Kittelmyren, nära Rombohöjden, Kindlamossen, vid Skropen, Grängshyttan, mellan Grängshyltan och Källbron, Tuvängen; Järnboås s:n: Hultatorp, vid Laxtjärn, Lönnvallsmossen; Nora s:n: Fogdhyttan. Schoenus ferrugineus L. Vikers församl.: Vena mosse. Rhynchospora alba (L.) M. Wahl. Täml. allmän. RK fusea (LL) Ait; Grythytte sma: Kulltjärnstuljulsjors:n: vidi Kjon, vid Skropen, Bergtjärn, Grängshyttan, mellan Grängshyttan och Käll- bron; Järnboås sn: Gryttjärn, Hultatorp, Björkborn, Slottet; Vikers församl.: Vena mosse. Carex dioica IL: fam alman. C. pulicaris L. Hjulsjö s:n: Jönshyttan, Spjutsjöfallet, Grängshyttan, Källbron, Långtjärnstorp; Järnboås sn: Hultatorp, Bergtjärn; Linde s:n: Siggeboda; Nora s:n: Tenniketorp; Vikers församl.: Vena. C. pauciflora Lightf. Grythytte s:n: Kulltjärn, mellan Kulltjärn och Svarttjärn, nära Bråten; Hjulsjö s:n: vid Långtjärn, vid Kjön, Rombo- höjden, Södra Kämptorp, Stamtorpet, Grängshyttan; Järnboås s:n: Hulta- torp, Gryttjärn, Rössberg, Kviddtjärn, Lönnvallsmossen, Bergtjärn. C. paradoxa Willd. Vikers församl: Älvhyttan. C. teretiuseula Good. Hjulsjö s:n: Grängshyttan; Järnboås s:n: Röss- berg, Finnshyttan; Linde s:n: Siggeboda; Vikers församl.: Vena. C. muricata L. Järnboås s:n: Gammelhyttan. C. chordorrhiza Ehrh. Hjulsjö s:n: Bredsjö, Långtjärn, Kjön, Grängs- hyttan; Järnboås s:n: Gryttjärn, Hultatorp, Björkborn, Björnmosskärret; Nora s:n: vid Fervilen; Nora stad: söder om järnvägsstationen. Cirdistieha, Huds: Hjulsjö sin: Bredsjö Järn boastsa: Sigridsbordg; Nora s:n: Älvstorp; Vikers församl.: Älvhyttan. C: leporina EL. Allmän. C. heleonastes Ehrh. Vikers församl:: Vena mosse (P. Larsson). C. tenella Schkuhr. Hjulsjö s:n: Nybergshult. C. loliacea LL. Hjulsjö s:n: mellan Gränbäcken och Läångäscen, Bro- fallet, nära Kviddberget, Bergafallshöjden, Nybergshult, Hultatorp; Järn- boås s:n: Ställbergstorp, Björnmosskärret; Nora s:n: Ringshyltan. C. brunnescens (Pers.) Poir. Hjulsjö s:n: mellan Bredsjö och Skom- merbacken; Nora s:'n: Ringshyttan. C: canescens: L. Allmän. 222 C. elongata L. Hjulsjö s:n: Jönshyttan; Järnboås s:n: vid präst- gården, Göranstorp, Vassland; Nora stad: söder om järnvägsstationen; Nora sn:Gyttorp: (PF Larsson). C. stellulata Good. Allmän. C. elata Al. Täml. allmän. C. caespitosa L. Hjulsjö s:n: Hjulsjöby; Vikers församl.: Älvhyttan. C. gracilis Curt. Järnboås s:n: Hultatorp, Lilla Sångesnäs, i Rast- älven söder om järnvägsbron, Fervhyttan; Nora stad: söder om järn- vägsstationen. C. Goodenowii J. Gay. Allmän. vi juncea (ET) Asch et Gr Jarnboassn: Hultatorp: C. ornithopoda Willd. Hjulsjö s:n: Grängshyttan; Nora s:n: Gamla "Pershyttan; Vikers församl.: Bengtstorp, Vikersvik, Vena, Älvhyttan. CI rdignatanE:” Grythytte sn: oBraten; Hjulsjö sn: Bredsjö, Jons: hyttan, Kviddberget, Holmakilen; Järnboås s:n: Hultatorp, Björkborn, Jerkaberget, Bergtjärn, berget vid Finnsjön; Vikers församl.: Vikersvik, Vena. C. globularis LL. Täml. allmän. C. caryophyllea Tatour. Hjulsjö s:n: Grängshyttan; Järnboås sn: Vassland; Vikers församl.: Vikersvik, Vena, Älvhyttan. C. ericetorum Foll. Vikers församl.: Vena. CA punliferanl: Taäml. allman. C. pallescens L. Allmän. C. flacea Sehreb. Vikers församl.: Vena. C. livida (Wg.) Willd. -Hjulsjö s:n: vid Långtjärn, vid Kjön, Kittel- myren, Kindlamossen, nära Rombohöjden, Grängshyttan, mellan Grängs- hyttan och Källbron, Hultatorp; Järnboås s:n: Lönnvallsmossen; Vikers församl. (pastor A. Bergdahl). C.: panicea LE. Allmän. C. vaginata Tausch. Grythytte s:n: Bråten; Hjulsjö s:n: Skom- merbacken, Hemmanet, Jönshyttan, Rombohöjden, Södra Kämptorp, Skrop- sjöåsen, Bergafallshöjden, Nybergshult, Källbron, Hultatorp; Järnboås s:n: Hultatorp, Rössberg, vid Kviddtjärn, Björnmosskärret, Gammelhyttan; Nora s:n: söder om Västra Sund; Vikers församl.: Vena. C. magellanica Lam. Grythytte sn: Bråten; Hjulsjö s:n: Skom- merbacken, vid Långtjärn, Rombohöjden; Jatubods s:n: Hultatorp, See berg, mossen vid Björkbrotorp. CllimosarE:s Tämlfallman. C. polygama Schkur.. Järnboås s:n: Hultatorp; Vikers församl: Bengtstorp. Oederi (Ehrh.) Hoffm. Allmän. pulchella (Lönnr.) Lindm. Vikers församl.: Vena. lepidocarpa Tausch. Vikers församl.: Vena. flava LL. Allmän. flava X Hornschuchiana: Vikers församl. : Vena. 2. flava X lepidocarpa. Vikers församl.: Vena. C. flava X Oederi. Hjulsjö s:n: Bergafallshöjden; Järnboås sn: Hultatorp; Nora s:n: Fåsjöhyttan. ASS 223 C. Hornschuchiana Hoppe. Vikers församl.: Bengtstorp, Vena. C. capillaris L. Hjulsjö s:n: Bredsjö, Jönshyttan, nära Skropen, Grängshyttan, Älvhagen; Järnboås s:n: Bergtjärn, Damhagen; Nora sn: Gamla Pershyttan; Vikers församl.: Bengtstorp, Vikersvik, Vena, Älv- hyttan. C. rostrata Stokes. Allmän. C. vesicaria L. Täml. allmän. Ci lasiocarpa Ehrh: - Grythytte. sa: Kulljarn:tojulsjö sm: Lång: tjärn, Lilla Bredsjön, Kjön, mellan Grängshyttan och Källbron, Kräftbo, Hultatorp; Järnboås s:n: Hultatorp, Slottet, Bergtjärn, Sigridsborg; Nora s:n: Gamla Pershyttan. Acorus Calamus L. Nora stad: Norasjön; Nora s:n: ån vid Born KP. Larsson) Calla palustris L. Hjulsjö s:n: Gränbäcken; Järnboås sn: Hulta- torp, Kviddtjärn, mossen vid Björkbrotorp; Nora stad: söder om järn- vägsstationen; Nora s:n: Gamla Pershyttan. Lemna minor L. Nora stad: söder om järnvägsstationen. Juncus effusus L. Hjulsjö s:n: Rombohöjden; Järnboås s:n: Hulta- torp, Ställbergstorp, Nyhyttan; Nora s:n: Hermansdal. J. conglomeratus L. Allmän. Jösjiliformis: LL: Allmän. J. lampocarpus Ehrh. Allmän. J. alpinus Vill. Grythytte s:n: Svarttjärn; Hjulsjö s:n: Stamtorpet, Lilla Hästnäs, Vikatorp, Grängshyttan, Källbron; Järnboås s:n: Hulta- torp, Björkborn, Ställbergstorp, Lilla Sångesnäs, Havtjärn, Lönnvalls- mossen, Nyhyttan, Kopparhyttan; Linde s:n: Uskeboda; Nora s:n: Ti- mansgården; Vikers församl.: Vena. J. supinus Moench. Täml. allmän. J. compressus Jacq. Täml. allmän. J, bujfonius EL: Allmän. J. stygius L. Hjulsjö s:n: nära Rombohöjden, vid Skropen, mellan Grängshyttan och Källbron. Luzula pilosa (L.) Willd. Allmän. ynrcampestris (EL) DC THjulsjör sa: Graängshyttanit JA rn bhoås sm: Lindesby, Fervhyttan; Nora s:n: Fåsjöhyttan, Gamla Pershyttan; Vikers församl.: Vena, Älvhyltan. | L. campestris X sudetica (det. G. Samuelsson). Hjulsjö s:n: Jönshyttan; Nora s:n: Gamla Pershyttan; Vikers församl.: Vena. L. multiflora (Retz.) LCej. Allmän. L. multiflora X sudetica (det. G. Samuelsson). Grythytte s:n: Bråten; Hjulsjö s:n: Skommerbacken, Hemmanet, Jönshyttan, Nybergshult; Järn- boås s:n: Hultatorp, Gammelhyttan; Nora s:n: Tenniketorp. L. pallescens (Wg) Bess. Hjulsjö sn: Bredsjö, Skommerbacken, Jönshyttan, Nybergshult, Källbron; Järnboås s:n: Hultatorp, Yxsjön, Fervhyttan; Nora s:n: Timansgården, Älvstorp, Gamla Pershyttan, Her- mansdal; Vikers församl.: Vena. L. sudetica (Willd.) DC. Grythytte s:n: Bråten; Hjulsjö s:n: Bred- sjö, Skommerbacken, Hemmanet, Jönshyttan, Rombohöjden, Bergafalls 224 höjden, Nybergshult, Grängshyttan, Källbron; Järnboås s:n: Hultatorp, Gammelhyttan, nära Petersfors, Göranstorp; Nora s:n: Fåsjöhyttan, Gamla Pershyttan, Tenniketorp; Vikers församl.: Vikersvik, Vena. Allium Schoenoprasum L. Järnboås s:n: Fervhyttan, förmodl. för- vildad. Muscari botryoides (L.) Mill. Hjulsjö sin: Grängshyttan 1915 (E. Hell- ström); Järnboås s:n: Rössberg 1915 (E. Hellström). Majanthemum bifolium (L.) Schm. Allmän. Polygonatum officinale All. Järnboås s:n: Jerkaberget, Uvaberget, Lindesby; Vikers församl.: Bengtstorp. Convallaria majalis LL. Allmän. Paris quadrifolia L. Flerstädes. Iris pseudacorus L. Järnboås s:n: Rastälven vid Boviksbron, Tolvs- börd, Fervhyttan; Nora s:n: Fåsjöhyttan, Ringshyttan. I. sibirica L. Hjulsjö sin: Grängshyttan (ett exemplar, som blom- made 1918, på en fuktig äng söder om byn, först funnen av lant- brukaren Birger Andersson). I HARTMANS Handbok i Skandinaviens flora, nionde och tionde uppl., uppgives fris sibirica för Fåsjöhyttan i Nora s:n, och enl. uppgift skall den även för länge sedan ha blivit funnen vid sjön Fervilen i Nora s:n. Jag har förgäves sökt den å båda dessa uppgivna ställen. Cypripedium Calceolus L. Hjulsjö s:n: Jönshyttan; Vikers församl. : Älvhyttan. Orchis incarnatla L. Hjulsjö s:n: nära Rombohöjden, Bergafallshöj- den; Järnboås s:n: Björnmosskärret; Vikers församl.: Vena, Älvhyttan. I Björnmosskärret anträffades 1916 en form, som möjligen är att hän- föra 1lill O. incarnata X maculata. 0. Traunsteineri Saut. Hjulsjö s:n: nära Rombohöjden. O. maculata L. Allmän. Coeloglossum viride (L.) Hn. Gry!thytte s:n: Örnviken; Hjulsjö s:n: Jönshyttan, Södra Kämptorp, Brofallet, Lilla Hästnäs, Bergafallshöjden, Nybergshult, Grängshyttan; Nora s:n: Ringshyttan. Gymnadenia conopsea (L.) Br. Grythytte s:n: Örnviken, Baståsen, Skräddaretorp, Svarttjärn, Bråten; Hjulsjö s:n: Jönshyttan, Hasselkullen, rombohöjden, Södra Kämptorp, Kviddberget, Spjutsjöfallet, Grängshyttan, Källbron; Järnboås s:n: Hultatorp, Björkborn, Lönnvallshöjden, Yxsjön, nära Bergtjärn, nära Björnmosskärret, Göranstorp, Vassland; Linde S:n: Siggeboda; Nora s:n: Fåsjöhyttan; Vikers församl.: Vena. Plalanthera bifolia (L.) Rich. Täml. allmän. Helleborine palustris (L.) Schrank. Vikers församl.: Vena mosse. H. latifolia (L.) Moench. VWikers församl. v. violacea Dur. Dusq. Linde s:n: Siggeboda. : Epipogium aphyllum (Schmidt) Sw. Hjulsjö s:n: Finnafallet (först funnen av Birger Andersson). Listera ovata (L.) R. Br: Grythytte s:n: Örnviken, Skräddartorp,' Svarltjärn, Bråten; Hjulsjö s:n: Jönshyttan, Södra Kämptorp, Rombo- : höjden, Gottskalkstorp, Skropsjöåsen, Kviddberget, Bergafallshöjden, Spjut- sjöfallet, Grängshyttan, Hjuljärn, Källbron, nära Bergtjärn; Järnboås 2 Q 5 s:n: nära Björnmosskärret, nära Finnsjön; Linde s:n: Siggeboda; Vikers församl.: Vena, Älvhyttan. | L. cordata (L.) R. Br. Hjulsjö s:n: mellan Bredsjö och Skommer- backen, Långåsen; Nora s:n: Ringshyttan, söder om Västra Sund. Goodyera repens (L.) R. Br. Hjulsjö s:n: Nybergshult, vid Bergtjärn; Järnboås sn: Hultatorp, berget vid Finnsjön; Nora s:n: Ringshyttan. Corallorrhiza trifida "Chåtel. Grythytte s:n: Bråten; Hjulsjö” sn Grönfors, Rombohöjden, mellan Rombohöjden och Långåsen, nära Hjulsjö prästgård, öster om Gårdvikaberget, Spjutsjöfallet, Bergafallshöjden, nära Bergtjärn, Älvhagen, Källbron, Hultatorp; Järbnoås s:n: Hultatorp, vid Kviddtjärn; Nora s:n: Ringshyttan, söder om Västra Sund. Malaxis paludosa (L.) Sw. Hjulsjö s:n: nära Rombohöjden, Grängs- hyttan, Hultatorp; Järnboås s:n: Hultatorp; Vikers församl.: Vena mosse. Populus tremula L. Allmän. Salix pentandra LTL. Allmän. S. fragilis L. Nora sn: Älvstorp. S. eaprea L. Allmän. Sskemerean CL: Allmän. S. cinerea X nigricans. Hjulsjö sn: Jönshyttan; Nora s:n: söder om Knutsberg. 4 S. aurita L. Allmän. S. nigricans Sm. Allmän. S. repens L.. fam. allmän. S. lapponum L. Hjulsjö s:n: vid Grönälven; Järnboås sn: Älv- viken, Slottet; Nora s:n: vid Fervilen, vid Åsbosjön, Fogdhyltan. Myrica Gale L. Täml. allmän. Corylus Avellana L. Grythytte s:n: Bråten; Hjulsjö s:n: öster om Hasselkullen, Hasselberg, Rombohöjden, Spjutsjöfallet, Sikåsen; Järnboås s:n: Yxsjön, Lindesby, Motterberget; Nora s:n: Ringshyttan. Betula verrucosa Ehrh. Allmän. B. pubescens Ehrh. Allmän. Bana fam allmän. B. nana X pubescens. Hjulsjö s:n: mellan Hullatorp och Älvhagen. Alnus glutinosa (L.) Gaertn. Allmän. 4. incana (L.) Moench. Allmän. Ulmus scabra Mill. Grythytte s:n: Bråten; Linde sn: Mårshyttan; Vikers församl.: Gamla Viker, Älvhyttan. Humulus Lupulus L. Hjulsjö s:n: Nya Hyttan; Järnboås sn: Ny- hyttan, Lindesby, Gammelhyttan, mellan Lindesby och Finnshyttan, Järnboås prästgård; på alla ställena nära gårdar. Urtica urens L. Hjulsjö s:n: Grängshyttan; Nora s:n: Gamla Pers- hyttan. U. dioica L. Allmän. Rumex domesticus Hn. Allmän. R. crispus L. Järnboås s:n: Hultatorp. R. Acetosa L. Allmän. R. Acelosella L. Allmän. 226 Polygonum viviparum L. Allmän. P. amphibium L. Nora stad: Norasjön; Nora sn: Älvstorp. P. tomentosum Schrank. Allmän. P. Persicaria L. Hjulsjö sin: Grängshyttan, Tuvängen; Järnboås s:n: Hultatorp, Björkborn, Ställbergstorp, Jerkahagen, Älvviken, Lindesbyz; Nora s:n: vid Åsbosjön. P. Hydropiper L. Hjulsjö s:n: Hjulsjöby; Järnboås s:n: Älvvikenz Nora sin: Timansgården, Älvstorp, Gamla Pershyttan; norr om Nora stad. P. aviculare L. Allmän. P. Convolvulus L. Allmän. Fagopuyrum sagittatum Gilib. Järnboås s:n: Hultatorp 1904. Chenopodium album IL. Allmän. C. polyspermum L. Nora sn: Fogdhyttan 1917. C. glaucum L. Nora sin: Älvstorp 1918. C. bonus Henricus L. Järnboås s:n: Lindesby; Nora sn: Rings- hyttan. Atriplex patulum L. Täml. allmän. Montia fontana 1.. "lamprosperma Cham. Järnboås sn: söder om: kyrkan. Stellaria media (L.) Cyrill. Allmän. S. uliginosa Murr. Hjulsjö s:n: Gottskalkstorp, Brofallet, Bergafalls- höjden, Kräftbo, Sångesnäs; Järnboås sn: Hultatorp, Ställbergstorp, Jerkahagen, Järnboås prästgård, Göranstorp; Nora sin: Ringshyttan, Gamla Pershyttan, Tenniketorp. S. palustris (Murr.) Retz. Hjulsjö s:n: Grängshyltan, Sångesnäs; Järnboås s:n: Hultatorp, Slottet, Fervhyttan; Nora s:n: Timansgården, Gamla Pershyttan; Nora stad: söder om järnvägsstationen; Vikers för- saml.: Vena. S. graminea L. Allmän. S. longifolia Mäöhlenb. Hjulsjö s:n: Bredsjö, mellan Jönshyttan och Hjulsjöby, Kviddberget, Sångesnäs, Hultatorp; Järnboås s:n: Gryttjärn, Rössberg, Gammelhyttan, berget vid Finnsjön, Göranstorp; Nora sin: Bondborn, Carlslund. ; Cerastium arvense L. Hjulsjö sn: Bredsjö, Skommerbacken, JÖnS- hyttan, Hjulsjöby, Finnafallet, Grängshyttan, Rifallet; Järnboås Sini Hultatorp, Lindsgruvan, Göranstorp; Nora sin: Fåsjöhyttan. C. caespitosum Gilib. Allmän. | Sagina nodosa (L.) Fenzl. Hjulsjö s:n: Grängshyttan, mellan Hulta- torp och Älvhagen; Järnboås s:n: Hultatorp, mellan Lindesby och Finns-- hyttan. S. procumbens L. Allmän. | Arenaria serpyllifolia EL. Hjulsjö s:n: Grängshyttan; Järnboås s:nö Hultatorp, Rössberg, Gammelhyttan; Nora s:n: Gamla Pershyttan; Vikers' församl.: Vena, Älvhyttan. | Moehringia trinervia (L.) Clairv. Hjulsjö s:n: Bredsjö, Långåsen, Berga-- fallshöjden, Grängshyttan; Järnboås s:n: Hultatorp, Grytltjärn, Rössberg | 227 Jerkaberget, Uvaberget, Lindesby, berget vid Finnsjön, Tolysbörd; Nora s:n: Fåsjöhyltan. Spergula arvensis L. Allmän. S. rubra (L.) Dietr. Järnboås s:n: Finnshyttan, Göranstorp; Nora stad. Scleranthus perennis L. Nora s:n: Ringshyttan. S. annuus L. Allmän. Agrostemma Gilhago L. Järnboås sn: Hultatorp, Slottet, Gammel- hyttan, Sigridsborg. Viscaria vulgaris Boehl. Hjulsjö sn: Hjulsjöby, Grängshyttan, Sångesnäs; Järnboås s:n: Jerkaberget, Skathöjden, Lindesby, Gammel- hyttan, Järnboås järnvägsstation, Kopparhyttan, Järnboås prästgård, nära Järnboås kyrka, Görans orp, Tolvsbörd; Nora sin: Risbacken, Gamla Pershyttan; Nora stad: söder om järnvägsstationen; Vikers församl.: Bengtstorp, Erntorp, Vena. Silene vulgaris (Moench) Garcke. Grythytte s:n: Spikhyttan, Nybygget; Hjulsjö s:n: Bredsjö, mellan Bredsjö och Jönshyttan, Jönshyttan, Nya Hyttan, Hästnäs, Spjutsjöfallet, Finnafallet, Grängshyttan; Järnboås sn: Sågheden, Hultatorp, Ställbergskullen, Kopparhyttan, vid Boviksbron; Nora s:n: Ringshyttan, Fogdhyttan. S. rupestris L. Hjulsjö s:n: Gårdvikaberget; Järnboås s:n: Hulta- torp, Jerkaberget, Uvaberget, berget vid Finnsjön. S. dichotoma Ehrh. Hjulsjö s:n: Bergafallshöjden 1916, Grängshyttan 1918; Järnboås s:n: Hultatorp 1915 och 1916, Nyhyttan 1915, Lindesby 1917, Kopparhyttan 1918. Lychnis flos cuculi L. Allmän. Melandrium noctiflorum (L.) Fr. Järnboås s:n: Hultatorp 1918. M. album (Mill.) Garcke. Hjulsjö s:n: Jönshyttan, Hjulsjö kyrkogård, Grängshyttan; Järnboås s'n: Hultatorp, Göranstorp; Nora s:n: Rings- hyttan (Sven Alarik). Dianthus deltoides EL. Täml. allmän. Nymphaea alba L. Hjulsjö s:n: nära Jönshyttan. N. candida Presl. Täml. allmän. Nuphar luteum (L.) Sm. Allmän. Caltha palustris L. Allmän. Trollius europaeus L. Allmän. Actaea spicata L. Grythytte s:n: Bråten; Hjulsjö s:n: Bredsjö, Jönshyttan, Södra Kämptorp, Bergafallshöjden, Spjutsjöfallet, Grängs- hyttan; Järnboås s:n: Gryttjärn, Rössberg, Jerkaberget, Lindsgruvan, Bergtjärn, Lindesby, nära Björnmosskärret, berget vid Finnsjön; Nora s:n: Fåsjöhyttan, Fogdhyttan. Aquilegia vulgaris L. Hjulsjö s:n: Rombohöjden, Gränbäcken, Gott- skalkstorp, Bergafallshöjden, Spjutsjöfallet, Grängshyttan; Järnboås s:n: nära Yxsjön, nära Bergtljärn, Skathöjden, nära Björnmosskärret, Lindesby, Gammelhyttan, Finnshyttan, söder om Järnboås kyrka, Vassland, Tolvs- börd, Feryvhyttan; Linde s:n: Märshyttan, Siggeboda; Nora s:n: Rings- fyttan, Skofttorp, Gamla Pershyttan; Vikers församl: Bengtstorp, Vena, Älvhyttan. Anemone Hepalica L. ”Täml. allmän. 4. nemorosa L. Allmän. Pulsatilla vernalis (L.) Mill: Hjulsjö s:'n: Nya Hyttan, Hästnäs, Finna- fallet. I ett exemplar av HARTMANS »Nerikes flora», som tillhört fram- lidne stationsinspektoren vid Bredsjö GUSTAF WIDÉN, finnes vid denna art antecknat: Björksjön i Hjulsjö s:n; Hällefors bruk: Myosurus minimus L.. Nora s:n: Hitorp. Ranunculus Flammula L. Täml. allmän. a "reptans L. Hjulsjö s:n: Vasselsjön, Hemmanet; Järnboås s:n: Hultatorp, Gryttjärn, Finnsjön, Fervhyttan; Linde s:n: Uskeboda. R. auricomus L. Täml. allmän. RS iaerispE Salman: RorepenskEssnAllman. R:- polyanthemus. 1: Hjulsjö: sn Grängshyttan: Järmnboasdsn: Lindesby; Nora s:n: Timansberg; Vikers församl.: Vena, Älvhyttan. R. peltatus Schrank. Nora stad: Norasjön, Thaliectrum simplex L. Hjulsjö s:n: Jönshyttan. T. flavum L. Hjulsjö s:n: Hjulsjöby, Grängshyttan; Järnboås sn: Hultatorp, Nyhyttan, Uddenäs, Lindesby, Sigridsborg, Vassland, mellan Tolvsbörd och Fervhyttan; Nora s:n: Fåsjöhyttan, holmarna i Fåsjön, Älvstorp; Vikers församl.: Vena. Berberis vulgaris L. Hjulsjö s:n: Grängshyttan; Vikers församl: Älvhyttan. Chelidonium majus L. Järnboås s:n: Lindesby, Gammelhyttan, Finns- hyttan, vid Järnboås prästgård; Linde s:n: Mårshyttan; Nora s:n: Rings- hyttan; Vikers församl.: Vena. Fumaria officinalis L. Allmän. Subularia aquatica L. Järnboås s:n: Hultatorp, Björkborn, Björken; Nora sin: Ringshyttan. Lepidium campestre (L.) RB. Br. Nora s:n: Ringshyttan. Thlaspi arvense L. Allmän. Iralpestrer EC. Hjulsjö sm: Hjulsjöbys Jarnboas sm: Goranstorp; Nora s:n: Ringshyttan (P. Larsson). Sisymbrium Loeselit L. Järnboås s:n: Hultatorp 1918. S. Sophia L. Hjulsjö s:n: Grängshyttan; Järnboås s:n: Skathöjden; Linde s:n: Öskevik. Sinapis arvensis L. Täml. allmän. v. ambigua Hn. Järnboås s:n: Hultatorp. Brassica campestris L. Täml. allmän. Raphanus Raphanistrum L. Täml. allmän. Barbaraea vulgaris RB. Br. Allmän. B. strieta Andrz. Hjulsjö s:n: Bredsjö, Jönshyttan, Hjulsjöby; Järn- boås s:n: Petersfors; Nora s:n: Gamla Pershyttan. Nasturtium Armoracia (L.) Fr. Stundom förvildad, t. ex. Hjulsjö s:n: Grängshyttan; Järnboås s:n: Hultatorp, Ställbergstorp; Nora s:n: Rings- hyttan, Älvstorp; Nora stad: vid Norasjön. N.: palustre (Leyss.) DC. Täml. allmän. Cardamine pratensis L. Allmän. C. dentata Schult. Nora s:n: Timansgården; trol. allmän. 229 C. amara L. Hjulsjö s:n: Brofallet, Bergafallshöjden; Järnboås sin: Hultatorp, Björkborn, Lilla Sångesnäs, Jerkahagen, Lakängen, nära Björn- mosskärret, Finnshyttan, Järnboås prästgård, Göranstorp; Nora sn: Fåsjöhyttan, Ringshyttan. C. flexuosa With. Hjulsjö sn: Brofallet: Är mig veterligt icke förut angiven för Västmanland. C. parviflora L. Nora sn: Ringshyttan. Capsella bursa pastoris (L.) Medik. Allmän. Camelina microcarpa Andrz. Järnboås s:n: Hultatorp. C. linicola Sch. et Sp. Järnboås sin: Lindesby. Draba verna L.. Hjulsjö s:n: Jönshyttan; Järnboås s:n: Ställbergs- kullen, Järnboås kyrkogård; Nora s:n: holmarna i Fåsjön, Gamla Pers- hyttan. D. nemorosa L. Vikers församl. (Sven Alarik). Arabis thaliana L. Järnboås s:n: Skathöjden. A. hirsuta (L.) Scop. Hjulsjö s:n: Jönshyttan; Järnboås s:n: Röss- berg, Lindesby; Vikers församl.: Vena, Älvhyttan. A. arenosa (L.) Scop. Hjulsjö sin: Bredsjö, Skommerbacken, nära Långtjärn, Hjulsjöby, Grängshyttan; Järnboås s:n: Hultatorp, Gammel- hyttan; Nora s:n: Bondborn, Risbacken, Gamla Pershyttan; Nora stad: vid järnvägsstationen; Vikers församl.: Bengtstorp, Vikersvik, Erntorp, Vena. A. suecica Fr. Hjulsjö s:n: Bredsjö, Hultatorp; Järnboås sn: Hultatorp, Rössberg, Björkborn, Lindesby; Nora stad; Nora s:n: Hitorp, Gamla Pershyttan, söder om Västra Sund; Vikers församl.: Vena. Turritis glabra L. Hjulsjö s:n: Jönshyttan, Kviddberget; Järnboås s:n: Ställbergstorp, Lindsgruvan, Lindesby, mellan Lindesby och Finns- hyttan, Göranstorp. Erysimum cheiranthoides L. Allmän. Alyssum calycinum L. Järnboås s:n: Hultatorp 1905, Skathöjden 19135. Berteroa incana (L.) DC. Järnboås s:n: Hultatorp 1916. Hesperis matronalis L. Nora s:n: Gamla Pershyttan (förvildad). Bunias orientalis L. Järnboås s:n: Hultatorp, Lindesby, Göranstorp. Drosera rotundifolia 1. Allmän. | D. anglica Huds. Täml. allmän. D. intermedia Hayne. Hjulsjö s:n: vid Skropen, mellan Grängshyttan och Källbron, Sångesnäs; Järnboås s:n: Hultatorp, Gryttjärn. Sedum Telephium L. Grythytte s:n: Svarttjärn; Hjulsjö s:n: Grängs- hyttan, Sångesnäs; Järnboås sn: Rössberg (E. Hellström), Nyhyttan, Lindesby, Gammelhyttan, Finnshyttan, Vassland; Linde s:n: Öskevik; Nora s:n: Björklund, Gamla Pershyttan. - S. spurium M. B. Förvildad. Järnboås s:n: Rössberg (E. Hellström), Finnshyttan; Nora s:n: Björklund. Sr deres: Tam: allmän: Saxifraga adscendens L. Vikers församl.: Bengtstorp. S. granulata L. Allmän. Chrysosplenium alternifolium L. Hjulsjö sn: Brofallet; Järnboås 16. — Svensk Botanisk Tidskrift 1921. 230 s:n: Jerkahagen, Björnmosskärret, Finnsjöns avloppsbäck, Göranstorp, Vassland; Nora s:n: Fåsjöhyttan, Tenniketorp. Parnassia palustris L. ”Täml. allmän. Ribes Grossularia L. Hjulsjö s:n: Bredsjö; Järnboås s:n: Lindesby; Vikers församl.: Älvhyttan. R. nigrum L. Förmodl. förvildad, t. ex. Hjulsjö s:n: nära sjön Spjuten; Järnboås sn: Jerkahagen, nära Järnboås kyrka, Vassland; Nora s:n: mellan Akerby och Bondborn. R. rubrum L. Hjulsjö s:n: Bredsjö, Jönshyttan; Järnboås s:n: Ny- hyttan, Lindesby, Gammelhyttan, Finnshyttan, nära Järnboås kyrka, Göranstorp, Rastälvsgruvan; Nora s:n: Skofttorp, Gamla Pershyttan. Sorbus suecica (L.) Krok. Grythytte s:n: Skräddaretorp, Baståsen, Svarttjärn, Bråten; Hjulsjö s:n: Rombohöjden, Gottskalkstorp, Bergafalls- höjden, Tassåsen, Spjutsjöfallet, Finnafallet; Järnboås s:n: Skathöjden, Lindesby, nära Järnboås kyrka; Nora s:n: mellan Åkerby och Bond- born, Tenniketorp. S. Aucuparia L. Allmän. Rubus idaeus EL. Allmän. R. suberectus Ands. Järnboås s:n: Uvabergsdalen, Yxsjön, öster om Lindesby; Nora s:n: Ringshyttan, Carlslund. R- saxalis L. Allman. R. arcticus L. Vikers församl.: Bengtstorp. R. chamaemorus L. Allmän. Fragaria vesca L. Allmän. F. moschata Duch. Nora s:n: söder om Knutsberg; Vikers församl : Vena, Älvhyttan. Comarum palustre L. Allmän. Potentilla norvegica L. Allmän. P. argentea L. Allmän. P. verna L. Allmän. P. thuringiaca Bernh. Hjulsjö s:n: Hjulsjöby, Grängshyttan, Nybergshult, Hjuljärn; Järnboås s:n: Sågheden, Hultatorp, Slottet; Linde s:n: Sigge- boda; Nora s:n: Ringshyttan, söder om Knutsberg; Vikers församl.: Vena. P. erecta (L.) Hampe. Allmän. P. reptans L. Nora s:n: Ringshyttan. P. anserina L. Allmän. Geum urbanum L. Nora sn: Ringshyttan, Gamla Pershyttan; Vikers församl.: Vena, Älvhyttan. / G. rivale L. Allmän. Filipendula Ulmaria (L.) Maxim. Allmän. Alchemilla pubescens Lam. Grythytte s:n: Svarttjärn; Hjulsjö sin: Bredsjö, Jönshyttan, Grängshyttan, Källbron; Järnboås sn: Hultatorp, Ställbergstorp, Yxsjön, Skathöjden, Kopparhyttan, Vassland; Nora s:n:&ö Skofttorp; Nora stad: söder om järnvägsstationen; Vikers församl: Viketsvik, Vena, Älvhyttan. A. pastoralis Bus. Hjulsjö s:n: Bredsjö, Hemmanet, Jönshyttan; Nora stad; Nora s:n: Hitorp, Gamla Pershyttan, Tenniketorp, Hermans- dal; Vikers församl.: Vikersvik, Vena, Älvhytltan. 201 ÅA. subglobosa C. G. Westerl. Hjulsjö s:n: Bredsjö, Hemmanet, Jöns- hyttan; Järnboås s:n: Hultatorp, Vassland; Nora stad; Nora s:n: Hitorp, Gamla Pershyttan, Tenniketorp, Hermansdal; Vikers församl.: Vikersvik, Vena, Älvhyttan. A. filicaulis Bus. Hjulsjö s:n: Bredsjö, Jönshyttan; Järnboås s:n: Björkborn; Vikers församl.: Vikersvik. A. acutangula Bus. Hjulsjö s:n: Bredsjö, Jönshyttan; Järnboås s:n: Hultatorp; Nora stad; Nora s:n: Hitorp; Vikers församl.: Vikersvik, Vena, Älvhyttan. A. micans Bus. Hjulsjö sn: Bredsjö, Hemmanet, Jönshyttan; Järn- boås s:n: Hultatorp, Skathöjden, Lindesby; Nora stad; Nora s:n: Hitorp, Gamla Pershyttan, Hermansdal; Vikers församl.: Vikersvik, Vena, Älv- hyttan. A. suberenata Bus. Hjulsjö s:n: Bredsjö, Jönshyttan; Nora s:n: Hitorp, Tenniketorp, Hermansdal; Vikers församl.: Vikersvik, Älvhyttan. A. alpestris Schm. Hjulsjö s:n: Bredsjö; Järnboås s:n: Rössberg, Ställbergstorp; Nora s:n: Bondborn, Hitorp, Gamla Pershyttan; Vikers församl.: Vikersvik, Erntorp. A. Murbeckiana Bus. Hjulsjö s:n: Bredsjö, Skommerbacken, Hemmanet, Jönshyttan; Nora s:n: Gamla Pershyttan; Vikers församl.: Vikersvik, Vena. A. Wichurae Bus. Hjulsjö s:n: Bredsjö, Skommerbacken, Jönshyttan; Järnboås s:n: Hultatorp; Nora s:n: Älvstorp; Vikers församl.: Vikers- vik, Vena. ÅA. glomerulans Bus. Nora s:n: Hermansdal; Vikers församl: Älv- hyttan. Agrimonia Eupatoria L. Vikers församl.: Älvhyttan. Rosa canina L. Nora sn: Björklund. R. glauca Vill. Linde s:n: Öskevik; Nora s:n: Fåsjöhyttan, Älvstorp, söder om Västra Sund, Tenniketorp; Nora stad; Vikers församl.: Älv- hyttan. R. coriifolia Fr. Hjulsjö s:n: Gottskalkstorp; Järnboås s:n: Ställ- bergstorp; Nora s:n: Hitorp, Gamla Pershyttan, söder om Västra Sund, Tenniketorp, Hermansdal. RImOlsSKASmI Pam allmän: R. cinnamomea L. Täml. allmän. Prunus Padus L. Täml. allmän. Medicago lupulina L. Järnboås s:n: Lindesby; Nora s:n: Ringshyttan. Melilotus Petitpierreanus (Hayne) Willd. Nora s:n: Fogdhyttan 1917. Trifolium spadiceum L. Allmän. TT. agrarium LE. Hjulsjö sm: Tuvängen; Järnboasgsn: Hultatorp, Björkborn, Göranstorp; Nora s:n: Skofttorp. procumbens L. Järnboås s:n: Hultatorp 1906. . repens L. Allmän. hybridum L. Täml. allmän. . pratense L. Allmän. T. incarnatum L. Järnboås s:n: Uddenäs, Smålandstorp, Tolvsbörd, BRIltri9i2: NNSAN 232 T. medium Huds. Hjulsjö s:n: Bredsjö, Jönshyttan, Källbron, Lång- tjärnstorp; Järnboås s:n: Hultatorp, Nyhyttan, Lindesby, Gammelhyttan, Kopparhyttan, Petersfors, Vassland; Linde s:n: Öskevik; Nora sn: Fogdhytltan, Älvstorp, Hitorp; Vikers församl.: Vena, Älvhyttan. Anthyllis Vulneraria L. Grythytte s:n: Spikhyttan; Hjulsjö sn: Hjuljärn; Järnboås s:n: Hultatorp, Ställbergstorp, Nyhyttan, Älvviken, Lindesby, Göranstorp, mellan Göranstorp och Vassland, Tolvsbörd, Ferv- hyttan; Vikers församl.: Bengtstorp. Lotus corniculatus L. Allmän. Astragalus glycyphyllus L. Järnboås s:n: Uvaberget, Lindesby; Vikers församl.: Bengtstorp, Älvhyttan. Vicia silvatica L. Grythytte s:n: Örnviken; Hjulsjö s:n: Bredsjö, Jönshyttan; Järnboås s:n: Jerkaberget, Lindsgruvan, Rastälvsgruvan. Vil Craeccamksn Allmän: V. villosa Roth. Järnboås s:n: Hultatorp, Lindesby, Tolvsbörd; Nora s:n: Risbacken; Vikers församl.: Vena. V. sepium L. Täml. allmän. Lathyrus palustris L. Vikers församl.: Älvhyttan (P. Larsson). L. pratensis L. Allmän. Det förtjänar anmärkas, att Lathyrus maritimus(L.) Bigel sedan några år tillbaka växer på järnvägsbanken vid Bredsjö station. Den tyckes trivas gott, blommar och sätter frukt. Orobus tuberosus L. Allmän. O. vernus L. Hjulsjö s:n: Bredsjö, Jönshyttan, Hasselkullen, Rom- bohöjden, Södra Kämptorp, Brofallet, Bergafallshöjden, Spjutsjöfallet, Grängshyttan, Hjuljärn; Järnboås s:n: Björkborn, Jerkaberget, Bergtjärn, nära Björnmosskärret, vid Finnsjön, Vassland. Geranium sanguineum L. Linde s:n: Siggeboda; Vikers församl: Bengtstorp. G. silvaticum L. Allmän. G. pratense L. Förvildad. Hjulsjö s:n: Sångesnäs; Nora s:n: Älvs- torp. G. Robertianum L. Hjulsjö s:n: Brofallet; Järnboås s:n: Hultatorp, Gryttjärn, Nyhyttan, Gammelhyttan, Fervhyttan; Nora sn: Gamla Pers- hyttan. Erodium cicutarium (L.) L'Herit. Järnboås s:n: nära Järnboås kyrka; Linde s:n: Uskeboda, Öskevik. Oxalis Acetosella L. Täml. allmän. Linum catharticum L. Hjulsjö s:n: Jönshyttan, Rombohöjden, söder om Gränbäcken, Kviddberget, Grängshyttan; Järnboås s:n: Gryttjärn, Rössberg; Nora s:n: holmarna i Fåsjön, Gamla Pershyttan; Vikers för- saml.: Vena, Älvhyttan. Polygala vulgaris EL. Täml. allmän. P. Amarella Crantz. Vikers församl.: Vena, Älvhyttan. Euphorbia Esula L. Hjulsjö s:n (P. Larsson); Vikers församl: Älv- hyttan. 233 E. Helioscopia L. Grythytte s:n: Nybygget; Hjulsjö s:n: Korsbotten- viken, Grängshyttan; Järnboås s:n: Hultatorp; Linde sin: Öskevik; Nora s:n: Gamla Pershyttan. EE: Peplus L:' Nora stad. Callilricehe verna Kätz. Hjulsjö s:n: Grängshyttan; Järnboås s:n: Hultatorp. C. polymorpha Lönnr. Hjulsjö s:n: Nybergshult, Sångesnäs; Järn- boås s:n: Älvviken, Vassland, Bovik; Nora s:n: vid Fervilen. Empetrum nigrum L. Allmän. Acer platanoides L. Grythytte s:n: Bråten; Hjulsjö s:n: Hasselkullen, Gottskalkstorp; Järnboås s:n: berget vid Finnsjön, Göranstorp; Nora s:n: Carlslund; Vikers församl.: Älvhyttan. Rhamnus cathartica L. Vikers församl.: Gamla Viker. R. Frangula EL. Täml. allmän. Tilia cordata Mill. Grythytte s:n: Bråten; Hjulsjö s:n: Jönshyttan, Hasselkullen, Rombohöjden, Hasselberg, Gottskalkstorp, Lilla Hästnäs, Spjutsjöfallet, Lövåsen, Hjuljärn, Finnafallet; Järnboås s:n: Jerkaberget; Nora s:n: Fåsjöhyttan, Carlslund; Vikers församl. : Älvhyttan. Hypericum maculatum Crantz. Allmän. H. perforatum L. Järnboås s:n: Lindesby, mellan Lindesby och Finnshyttan, Göranstorp. Elatine triandra Schkuhr. Järnboås s:n (P. Larsson). Viola epipsila Ledeb. Hjulsjö s:n: Bredsjö, Hemmanet, Jönshyttan, mellan Hultatorp och Älvhagen; Järnboås s:n: nära Björnmosskärret; Vikers församl.: Vena. V. palustris L. Allmän. V. mirabilis L. Hjulsjö s:n: Jönshyttan, Grängshyttan; Järnboås s:n: Lindesby, nära Björnmosskärret, vid Finnsjön; Vikers församl.: Vikers- vik, Vena, Älvhyttan. V. Riviniana BRehb. Allmän. V. Riviniana X rupestris. Vikers församl.: Vena. V. rupestris Schm: Hjulsjö s:n: Jönshyttan; Vikers församl.: Vena. v. glaberrima Murb. Hjulsjö s:n: Jönshyttan. VällcamnanrtskTfam i allmän. V. canina X Riviniana. Hjulsjö s:n: Jönshyttan, Rombohöjden, Bro- fallet, Grängshyttan; Järnboås s:n: Hultatorp, Petersfors, Göranstorp; Nora sin: Hitorp; Vikers församl.: Vikersvik. V. montana L. Hjulsjö s:n: Jönshyttan, Sångesnäs; Järnboås s:n: Slottet, Yxsjön; Nora s:n: Tenniketorp; Vikers församl.: Vikersvik, Vena. WIlinicolori CS Allmän. V. arvensis Murr. Allmän. Daphne Mezereum L. Grythytte s:n: Svarttjärn; Hjulsjö s:n: Jöns- hyttan, Grängshyttan; Järnboås s:n: Ställbergstorp, Skathöjden, nära Björnmosskärret, Lindesby, mellan Lindesby och Finnshyttan, vid Finn- sjön, Göranstorp, Vassland; Linde s:n: mellan Mårshyttan och Siggeboda, Siggeboda; Nora s:n: Ringshyttan; Vikers församl.: Vikersvik, Älvhyttan. Lythrum Salicaria L. Täml. allmän. Peplis Portula L. Hjulsjö s:n: Grängshyttan. 234 Epilobium montanum L. Täml. allmän. E. collinhum Gmel. Grythytte s:n: Sikberget; Hjulsjö s:n: Jönshyttan, Kviddberget, Grängshyttan, Hultatorp; Järnboås s:n: Hultatorp, Röss- berg, Jerkaberget, Uvaberget, Fervhyttan; Nora s:n: Ringshyttan, Gamla Pershyttan. : E. palustre L. Täml. allmän. Chamaenerion angustifolium (L.) Scop. Allmän. Circaea alpina L. Hjulsjö s:n: Brofallet, Kviddberget; Järnboås s:n: Yxsjön, Göranstorp. Myriophyllum spicatum L. Järnboås s:n (P. Larsson). M. allerniflorum DC. Täml. allmän. Hippuris vulgaris L. Hjulsjö s:n: Lilla Bredsjön, Hemmanet; Järn- boås s:n: i Rastälven söder om Göranstorp. Anthriscus silvestris (L.) Hoffm. Allmän. Carum carvi L. Allmän. Pimpinella Sazxifraga L. Allmän. Aegopodium podagraria L. Hjulsjö s:n: Bergafallshöjden; Järnboås s:n: Nyhyttan; Nora s:n: mellan Åkerby och Bondborn, Carlslund, Älvstorp, Hitorp; Vikers församl.: Vena. Aethusa Cynapium L. Järnboås s:n: Lindesby; Nora stad. Selinum carvifolia L. Järnboås s:n: Hultatorp, Björkborn, vid Björken; Nora sin: vid Norasjön. Angelica silvestris L. Täml. allmän. Imperatoria Ostruthium L. Järnboås s:n: Hultatorp, Yxsjön; på båda ställena säkerligen förvildad. Peucedanum palustre (L.) Moench. Täml. allmän. Pastinaca sativa L. Hjulsjö s:n: Grängshytlan; Järnboås sn: Hulta- torp, Lindesby; Nora s:n: Skofttorp. Heracleum sibiricum L. Hjulsjö s:n: Bredsjö, Jönshyttan, Nya Hyttan; Nora sn: Skofttorp; Vikers församl.: Gamla Viker, Vikersvik, Erntorp, Vena, Älvhyttan. Daucus Carota L. Järnboås s:n: Hultatorp 1916—1919. Cornus suecica L. Hjulsjö s:n: mellan Södra Kämptorp och Hassel- berg, Brofallet; Järnboås s:n: mellan Gryttjärn och Lilla Sångesnäs, -: Chimaphila umbellata (L.) Nutt. Hjulsjö s:n: Hjuljärn. Pyrola chlorantha Sw. Hjulsjö s:n: mellan Bredsjö och Skommer- backen, mellan Södra Kämptorp och Hasselberg, Ånnenäs, Spjutsjöfallet (Birger Andersson), Finnafallet, Hjuljärn; Järnboås s:n: Hultatorp, vid Bergtjärn, Gammelhyttan; Nora s:n: Ringshyttan. P. rotundifolia EL. Allmän. P. media Sw. Grythytte s:n: Svarttjärn, Bråten; Hjulsjö s:n: Bred- sjö, Jönshyttan, Rombohöjden, Lilla Hästnäs, Kviddberget, norr om Grängshyttan, Hjuljärn; Järnboås sn: Rössberg, Hultatorp, Lilla Sångesnäs, Ställbergstorp, Jerkahagen, Nyhyttan. P. minor L. Täml. allmän. P. secunda L. Allmän. 230 P. uniflora L. Grythytte s:n: Örnviken; Hjulsjö s:n: Bredsjö, Bro- fallet, Kviddberget, Nybergshult, mellan Grängshyttan och Källbron, Hjuljärn; Järnboås s:n: Hultatorp, Rössberg, nära Bergtjärn; Nora s:n: nära Timansgården, Ringshyttan, Tenniketorp. Monotropa Hypopitys L. Grythytte s:n: vid Kulltjärn (Birger An- dersson); Hjulsjö s:n: Nybergshult, Hjuljärn, Finnafallet, Sångesnäs; Järnboås s:n: Hultatorp Jerkahagen, vid Gåstjärn, berget vid Finnsjön, vid Jungfrutjärn; Nora s:n: Ringshyttan. Ledum palustre L. Flerstädes. Andromeda polifolia L. ”Täml. allmän. Arcetostaphylos uva ursi (L.) Spreng. Täml. allmän. Vaccinium vitis idaea L. Allmän. V. Oxycoccus L. Allmän. V. uliginosum L. Allmän. V. Myrtillus L. Allmän. Calluna vulgaris (L.) Hull. Allmän. Primula veris L. Grythytte s:n: Svarttjärn; Hjulsjö s:n: Jönshyttan, Grängshyttan; Järnboås s:n: Hultatorp, Rössberg (E. Hellström), Ställ- bergstorp, Skathöjden, Lindesby, Gammelhyttan, Kopparhyttan, nära Järn- boås kyrka, Vassland; Nora s:n: Timansgården, Fåsjöhyttan; Vikers församl. : Vikersvik, Älvhyttan. P. farinosa L. Hjulsjö s:n: Jönshyttan, Älvhagen; Vikers församl.: Vena, Älvhyttan. [Hällefors s:n: Sikfors (Sven Alarik). Hottonia palustris L. Nora stad: söder om järnvägsstationen; Nora s:n: Älvstorp. Lysimachia vulgaris L. Täml. allmän. Naumburgia thyrsifltora (L.) Rechb. Hjulsjö s:n: Hjulsjön, Lilla Häst- näs, Spjuten; Järnboås s:n: Hultatorp, Björken, Lindesbysjön, Koppar- hyttan, Björkbrotorp; Nora stad: Norasjön; Nora s:n: Älvstorp. Trientalis europaea L. Allmän. Fraxinus excelsior L. Linde s:n: Mårshyttan, Siggeboda, Öskevik; Nora s:n: Bondborn, Carlslund; Vikers församl.: Älvhyttan. Gentiana campestris L. "suecica (Froel.) Murb. Täml. allmän. GrAmarellavES Flingulata (CE: AX As) IETATesen) Fjulsjolsn: Bredsjö, Jönshyttan, Gottskalkstorp, Tuvängen; Järnboås s:n: Rössberg; Nora s:n: Ringshyltan. Menyanthes trifoliata L. Täml. allmän. Cuscuta europaea L. Järnboås s:n: Hultatorp; Nora s:n: Ringshyttan. Calystegia sepium (L.) R. Br. Förvildad. Järnboås sn: Lindesby, Finnshyttan; Nora stad. Polemonium coeruleum &L. Förvildad. Hjulsjö s:n: Grängshyttan, Kräftbo; Järnboås s:n: Lindesby, Rössberg (E. Hellström). Lappula echinata Gilib. Hjulsjö s:n: Grängshyttan; Järnboås sn: Hultatorp, Vassland (G. Ohlsson); Linde s:n: Öskevik. Anchusa officinalis L. Järnboås s:n: Nyhyttan. Myosotis scorpioides L. Allmän. 236 M. caespitosa C. F. Schultz. Hjulsjö s:n: Grängshyttan; Järnboås s:n: Hultatorp, Rössberg; Nora stad: söder om järnvägsstationen; Nora s:n: Älvstorp, Gamla Pershyttan. M. arvensis (L.) Hill. Allmän. M. micrantha Pall. Hjulsjö s:n: Hjulsjöby, Rishöjden, Grängshyttan, Holmakilen; Järnboås s:n: Rössberg (E. Hellström), Ställbergstorp, Jerka- hagen; Nora s:n: Ringshyttan, Gamla Pershyttan. Lithospermum arvense L. Järnboås sn: Hultatorp; Nora sn: Hitorp. : Echium vulgare L. Järnboås s:n: Hultatorp 1916, Fervhyttan 1918. ÅAjuga pyramidalis L. Täml. allmän. Scutellaria galericulata EL. Hjulsjö s:n: Grängshyttan; Järnboås s:n: Hultatorp, Gammelhyttan, Fervhyttan; Nora stad: söder om järnvägs- stationen; Vikers församl.: Vena. Glechoma hederacea L. Hjulsjö s:n: Grängshyttan; Järnboås s:n: Hultatorp, Gammelhyltan; Linde s:n: Uskeboda; Nora stad; Nora s:n: Gamla Pershyttan. Dracocephalum thymiflorum L. Järnboås s:n: Hultatorp. Prunella vulgaris EL. Allmän. Galeopsis Tetrahit L. Järnboås s:n: Hultatorp. G. bifida Boenn. Allmän. G. speciosa Mill. Allmän. Lamium purpureum L. Allmän. L. intermedium Fr. Järnboås s:n: Hultatorp, Göranstorp; Nora s:n: Älvstorp. L. amplexicaule L. Nora s:n: Älvstorp, Gamla Pershyttan; Vikers församl.: Vena. Stachys silvatica L. Hjulsjö s:n: Rombohöjden, Brofallet, Spjutsjöfal- let; Järnboås s:n: Rössberg, nära Björnmosskärret, Lindesby, mellan Lindesby och Finnshyttan; Nora s:n: Fåsjöhyttan, Ringshyttan; Vikers församl.: Erntorp, Älvhyttan. S. palustris LC. Allmän. Satureja vulgaris (L.) Fritsch. Järnboås s:n: Lindesby; Vikers för- saml.: Vikersvik, Erntorp, Vena, Älvhyttan. S. Acinos (L.) Scheele. Hjulsjö s:n: Bredsjö; Järnboås s:n: Lindesby, mellan Lindesby och Finnshyttan; Nora s:n: Skofttorp, Gamla Pershyttan; Vikers församl.: Vena, Älvhyttan. Thymus Chamaedrys Fr. Hjulsjö s:n: Grängshyttan; Järnboås s:n: Nyhyttan; Vikers församl.: nära Dalkarlsberg. Lycopus europaeus L. Nora sm: Älvstorp. Mentha arvensis L. Allmän. M. palustris Moench. Hjulsjö s:n: mellan Hemmanet och Skommer- backen, Långtjärnstorp; Järnboås s:n: Hultatorp, vid Kviddtjärn; Nora s:n: Timansgården, Älvstorp. ; Hyoscyamus niger L. Nora sn: Ringshyttan (enl. uppgift). Solanum Dulcamara L. Järnboås s:n: Nyhyttan, Lindesby, Finnsjöns avloppsbäck, Vassland; Linde s:n: Siggeboda; Nora sin: Fåsjöhyttan, Gamla Pershyttan. | 237 S. nigrum L. Järnboås s:n: Göranstorp 1906. Verbascum Thapsus L. Järnboås s:n: Hultatorp, Ställbergstorp, Jerka- berget, Nyhyttan, Uvaberget, Lindesby, Gammelhyttan, berget vid Finn- sjön, Vassland; Linde s:n: Uskeboda, Mårshyttan; Nora s:n: Fåsjöhyttan, holmarna i Fåsjön, Skofttorp, Fogdhyttan, Gamla Pershyttan; Vikers församl.: Erntorp. Linaria vulgaris Mill. Allmän. Scrophularia nodosa L. Hjulsjö sn: Grängshyttan; Järnboås sin: Hultatorp, Gryttjärn, Rössberg, Nyhyttan, Gammelhyttan, Vassland; Nora- s:n: Fåsjöhyttan, Ringshyttan, Älvstorp, Gamla Pershyttan; Nora stad; Vikers församl: Erntorp, Vena. Veronica serpyllifolia L. Allmän. V. arvensis L. Täml. allmän. V. verna L. Hjulsjö s:n: Jönshyttan, Hjulsjöby, Rishöjden, Skrop- sjöåsen, Bergafallshöjden, Grängshyttan; Järnboås s:n: Hultatorp, Böss- berg (E. Hellström), Järnboås kyrkogård, Göranstorp; Nora s:n: hol- marna i Fåsjön. V. scutellata L. Hjulsjö s:n: mellan Hemmanet och Skommerbacken, Brofallet; Järnboås s:n: Hultatorp, Björkborn, mellan Lindesby och Finnshyttan, Göranstorp; Nora sn: Timansgården, Gamla Pershyttan, Hermansdal. V. Beccabunga L. Järnboås s:n: Lindesby, Finnsjöns avloppsbäck, Göranstorp; Linde s:n: Uskeboda; Nora s:n: Gamla Pershyttan. V:; Chamaedrys L. Allmän. V. officinalis LL. Allmän. V. agrestis L. Järnboås s:n: Ställbergstorp, Slottet, Lindesby; Nora stad; Nora s:n: Älvstorp; Vikers församl.: Vikersvik. Melampyrum pratense L. Allmän. M. silvpaticum L. Allmän. Euphrasia brevipila Burn et Greml. Allmän. E. tenuis (Brenn.) Wettst. Hjulsjö s:n: Jönshyttan, Rombohöjden. Odontites verna (Bell.;); Dum. Järnboås s:n: Hultatorp, Björkborn, väster om Björken; Nora s:n: Striberg, Fogdhyttan. Rhinanthus major Ehrh. Täml. allmän. R. minor Ehrh. Allmän. Pedicularis palustris L. Allmän. P. silvatiea EL. Hjulsjö -s:n: Källbron, Långtjärnstorp; Nora sn: Fåsjöhyttan, Ringshyttan (Sven Alarik), Tenniketorp. Pinguicula vulgaris L. Täml. allmän. Utricularia vulgaris L. Hjulsjö sn: Jönshyttan; Vikers församl: Bengtstorp. U. intermedia Hayne. Grythytte s:n: Hälltjärnsbäcken; Hjulsjö s:n: vid Kjön, Kittelmyren, nära Rombohöjden, Grängshytltan, mellan Grängs- hyttan och Källbron; Järnboås s:n: Sågheden, Hultatorp, Gryttjärn, mellan Lindesby och Finnshyttan, vid Finnsjön; Nora s:n: vid Fervilen; Nora stad: söder om järnvägsstationen; Vikers församl.: Bengtstorp, Vena mosse. 238 U. minor L. Hjulsjö s:n: Bredsjö, vid Långtjärn, Grängshyttan, mellan Grängshyttan och Källbron, mellan Hultatorp och Älvhagen; Järnboås s:n: Hultatorp, Kviddtjärns avloppsbäck, söder om Järnboås kyrka. Plantago major L. Allmän. P. media L. Allmän. P. lanceolata L. ”Täml. allmän. Litltorella uniflora (L.) Aschers. Järnboås s:n: Sången, Hultatorp i ån, Lindesbysjön. Galium Aparine L. Järnboås s:n: Hultatorp; Nora stad: vid järn- vägsstationen; Nora s:n: Älvstorp. uliginosum IL. Allmän. palustre L. Allmän. . triflorum Michx. Hjulsjö s:n: Hultatorp; Järnboås s:n: Gryttjärn boreale L. Allmän. . verum L. Allmän. Mollugo L. Allmän. . Mollugo X verum. Linde s:n: Öskevik. Bride I Lin detsmnttvid Åtsjön (P. Larsson.) Sambucus nigra L. Järnboås sn: Fervhyttan (förvildad). Viburnum Opulus L. Täml. allmän. Linnaea borealis L. Allmän. Lonicera coerulea L. Hjulsjö s:n: vid Hjulsjön på slagghögar; Vikers församl.: Bengtstorp, Gamla Viker, Vikersvik, Skrikarhyttan, Vena, Älv- hyttan. TX XylosteumoL. Grythytte sn: Bråten; Hjulsjorsn:onshyttan; Hasselkullen, Grängshyttan, Hälltorp; Järnboås s:n: Nyhyttan, nära Björn- mosskärret, Lindesby, Finnshyttan, vid Järnboås kyrka; Linde sn: Mårshyttan, Siggeboda; Nora s:n: Gamla Pershyttan; Vikers församl.: Vikersvik, Vena, Älvhyttan. Valeriana excelsa Poir. Täml. allmän. Succisa pratensis Moench. Allmän. Knautia arvensis (L.) Coult. Allmän. Campanula Cervicaria L. Järnboås sn: Björkborn, Göranstorp; Linde s:n: Siggeboda (P. Larsson). C. glomerata L. Hjulsjö s:n: Grängshyttan; Järnboås s:n: vid präst- gården, Smålandstorp, Vassland (G. Ohlsson); Linde s:n: Siggeboda. C. rapunculoides L. Grythytte s:n: Bråten; Hjulsjö s:n: Långåsen, Gottskalkstorp, Gränbäcken, Blindbo, Skropsjöfallet, Bergafallshöjden, Spjutsjöfallet, Nybergshult, Grängshyttan, Sångesnäs; Järnboås sn: Hultatorp, mellan Järnboås och Björkbrotorp; Nora s:n: Fåsjöhyttan, Ringshyttan (Sven Alarik), Fogdhyttan; Vikers församl.: Vena, Älvhyttan. Ci latfifolia LL. "Nora sin: nära Hammarby (Pi Larsson) C. "rotundifolia "EL. Allmän. C. persicifolia L. Täml. allmän. C. patula EL. Allmän. Lobelia Dortmanna L. Täml. allmän. Solidago virgaurea L. Allmän. [1 PP SP PP) PT 239 Erigeron acris L. Hjulsjö s:n: Lilla Hästnäs, Grängshyttan, Källbron; Järnboås s:n: Hultatorp, Rössberg, Järnboås järnvägsstation, Fervhyttan; Nora stad: vid järnvägsstationen; Nora s:n: Gamla Pershyttan; Vikers församl.: Erntorp, Vena. Antennaria dioica (L.) Gaertn. Allmän. Gnaphalium silvaticum LTL. Hjulsjö sn: Källbron; Järnboås sn: Hultatorp, nära Havtjärn, Bovik; Nora s:n: Risbacken, Carlslund, söder om Västra Sund. G. uliginosum L. Allmän. Rudbeckia hirta L. Järnboås s:n: Hultatorp 1914. Bidens tripartita L. Nora stad: Norasjön; Nora s:n: vid Åsbosjön, Älvstorp. Anthemis tinctoria L. Allmän. A. arvensis L. Hjulsjö s:n: Gottskalkstorp; Järnboås s:n: Gammel- hyttan; Nora s:n: Älvstorp. Achillea Ptarmica L. Täml. allmän. A. Millefolium L. Allmän. Matricaria inodora L. Allmän. M. Chamomilla L. Järnboås sn: Lindesby; Nora sn: Björklund, Knutsberg, Älvstorp, Hitorp. M. discoidea DC. Järnboås s:n: Vassland; Linde s:n: Uskeboda; Nora stad. Chrysanthemum segetum L. Järnboås s:n: Göranstorp. C. Leucanthemum L. Allmän. C. Parthenium (L.) Bernh. Nora s:n: Gamla Pershyttan (förvildad). C. vulgare (L.) Bernh. Hjulsjö s:n: Hjulsjöby, Södra Kämptorp, Gottskalkstorp, Blindbo, nära Spjuten, Finnafallet; Järnboås s:n: Björk- born, Lönnvallshöjden, Lindesby, nära Järnboås kyrka; Linde s:n: Mårs- hyttan; Nora stad; Vikers församl.: Vena. Artemisia Absinthium L. Hjulsjö s:n: Hjulsjöby, Kviddberget; Järn- boås s:n: Hultatorp, Slottet, Lindesby, Sigridsborg, Finnshyttan, Ferv- hyttan; Linde s:n: Uskeboda, Mårshyttan, Öskevik. A. vulgaris L. Hjulsjö s:n: Grängshyttan; Järnboås s:n: Hultatorp, Gammelhyttan, Järnboås järnvägsstation, Kopparhyttan, Vassland; Linde s:n: Öskevik; Nora stad; Nora s:n: Gamla Pershyttan. Tussilago Farfara L. Allmän. Arnica montana L. Vikers församl.: Vena. Senecio vulgaris L. Allmän. S. viscosus L. Nora sn: Stribergs järnvägsstation; Nora stad: vid järnvägsstationen. : Aretium minus Schkur. Järnboås s:n: Lindesby; Nora s:n: Rings- hyttan. A. tomentosum Mill. Järnboås s:n: Lindesby, Göranstorp, Vassland, ”Tolvsbörd, Fervhyttan; Nora s:n: Carlslund, Älvstorp; Nora stad. Carduus crispus L. Järnboås sn: Hultatorp, Kopparhyttan; Vikers församl.: Vena, Älvhyttan. Cirsium lanceolatum (L.) Scop. Täml. allmän. C. palustre (L.) Scop. Allmän. 240 C. heterophyllum (L.) All. Allmän. C. heterophyllum X palustre. Hjulsjö s:n: Jönshyttan; Järnboås s:nz Hultatorp. L: arvense (L.) Scop. Allmän. Centaurea Cyanus L. Täml. allmän. C. Scabiosa L. Järnboås sn: Hultatorp, Lindesby; Nora stad: vid järnvägsstationen; Vikers församl.: Gamla Viker, Vena, Älvhyttan. Ci rJaced EEANIIman: Cichorium Intybus L. Järnboås s:n: Hultatorp, Björkborn. Lapsana communis L. Järnboås s:n: Hultatorp, Uddenäs, Sigrids- borg; Linde s:n: Öskevik; Nora s:n: Born, Älvstorp; Nora stad. Hypochaeris maculata L. Grythytte s:n: Bråten; Hjulsjö s:n: Rom- bohöjden, Nya Hyttan, Hästnäsviken, Hästnäs, Grängshyttan, Långtjärns- torp; Järnboås s:n: Ställbergstorp, Jerkahagen, Skathöjden, vid Finn- sjön; Linde s:n: Siggeboda; Vikers församl.: Vikersvik. Leontodon hispidus L. Vikers församl.: Vena, Älvhyttan. L. autumnalis L. Allmän. Tragopogon pratensis L. Järnboås s:n: Göranstorp; Nora stadz N ora s:n: Risbacken, Skofttorp, söder om Knutsberg. Scorzonera humilis L. Täml. allmän. Taraxacum officinale Web. (coll.) Allmän. Former av erylhrospermum- gruppen äro sedda vid Älvhyttan i Vikers församl. : Sonchus arvensis L. Allmän. S. oleraceus L. Nora s:n: Älvstorp. S. asper (L.) Hill. Hjulsjö s:n: Hjulsjöby; Järnboås s:n: Hultatorp, Lilla Sångesnäs, Lindesby, Sigridsborg; Linde s:n: Öskevik; Nora sn: Älvstorp, Gamla Pershyttan; Vikers församl.: Vikersvik. Lacluca muralis (L.) Gaertn. Hjulsjö s:n: Bredsjö, Jönshyttan, Bro- fallet, Kviddberget, nära Spjuten; Järnboås s:n: Hultatorp, Rössberg, Jerkaberget, nära Björnmosskärret, Lindesby,; Linde s:n: Siggeboda; Nora s:n: Fåsjöhyttan, Skofttorp, Gamla Pershyttan; Vikers församl: Vena, Älvhyttan. Crepis teelorum L. Täml. allmän. C. praemorsa (L.) Tausch. Hjulsjö s:n: Jönshyttan, Södra Kämp- torp, Grängshyttan; Järnboås sin: Lindesby; Linde s:n: Siggebodä; Vikers församl: Gamla Viker, Vikersvik, Vena, Älvhyttan. C. paludosa (L.) Moench. Hjulsjö s:n: Hasselkullen, Rombohöjden, Skropsjöåsen, Källbron; Nora s:n: Hitorp; Vikers församl.: Vena. Av släktet Hieracium äro följande arter anmärkta (de flesta iakttagna under tre dagars exkursioner tillsammans med docenten GUNNAR SAMUELS- SON, som bestämt även de flesta av de övriga). HirPilosella LZ. (CO) Allman: Hr Annieaule Lam; DE(Ccoll) I Allman. H. suecicaum Fr. (coll.) Flerstädes. H. aurantiacum L. Nora sin: Älvstorp (förvildad). H. glomeratum Froel. (coll.) Allmän. H. silvaticum L. 241 tanfracliforme Almqu. Nora sin: Tenniketorp; Vikers församl: Älv- hyttan. "caesitium Norrl. Hjulsjö s:n: Skommerbacken; Nora s:n: Gamla Pershyttan. "eanipes Almqu. Grythytte s:n: Bråten; Hjulsjö s:n: Skommer- backen, Jönshyttan; Vikers församl.: Vikersvik. "eiliatum Almqu. Hjulsjö s:n: Jönshyttan; Järnboås s:n: Hultatorp. "expallidiforme Dahlst. Vikers församl: Vena. + Haegerstroemii Dahlst. Hjulsjö s:n: Jönshyttan. "informe Stenstr. Nora s:n: Tenniketorp. fintegratifrons K. Joh. Hjulsjö s:n: Jönshyttan. "integratum Dahlst. Grythytte s:n: Bråten; Vikers församl.: Vena. "itharophyton K. Joh. Hjulsjö s:n: Jönshyttan. "lepistoides K. Joh. Grythytte s:n: Bråten. +maculosum Dahlst. Nora s:n: Hitorp. ”"nastophyllum K. Joh. Hjulsjö s:n: Jönshyttan. ”"orbicans Almqu. Vikers församl.: Vena. "paramaurum K. Joh. Nora s:n: Tenniketorp. "patale Norrl. Grythytte s:n: Bråten; Hjulsjö sn: mellan Grängs- hyttan och Källbron. "pellucidum Laest. Vikers församl.: Vikersvik, Vena. "persimile Dahlst. Nora s:n: Tenniketorp. "praetenerum Almqu. Järnboås s:n: Hultatorp; Nora s:n: Gamla Pershyttan, Hermansdal, Tenniketorp; Vikers församl.: Vena. "sagittatum Lbg. Nora sin: Tenniketorp. tsarcophyllum Stenstr. Vikers församl.: Vena. "silvaticum (L.) Hjulsjö s:n: Skommerbacken, Jönshyttan; Nora s:n: Gamla Pershyttan. "Stenstroemii Dahlst. Hjulsjö s:n: Jönshyttan. "subobscurans Dahlst. Nora s:n: Tenniketorp. H. vulgatum Fr. tacidodontum Dahlst. Grythytte s:n: Bråten. tacroleucum Stenstr. Nora s:n: Hitorp; Vikers församl.: Vikersvik. "basifolium (Fr.) Almqu. Nora s:n: Älvstorp, Gamla Pershyttan, Ten- mniketorp. Xeonstringens Norrl. Hjulsjö s:n: Jönshyttan; Linde s:n: Öskevik ; Nora s:n: Tenniketorp. "cuneolatum Stenstr. Hjulsjö s:n: Jönshyttan. "diaphanoides Lbg. Grythytte s:n: Bråten; Hjulsjö s:n: Jönshyttan; Järnboås s:n: Gammelhyttan. exaltans Dahlst. Nora s:n: Tenniketorp. "galbanum Dahlst. Hjulsjö s:n: Jönshyttan; Nora sin: Tenniketorp. lepidulum Stenstr. Nora s:n: Hitorp, Tenniketorp. leucotrachelum K. Joh. Hjulsjö s:n: Jönshyttan. Fporrigens Almqu. Grythytte s:n: Bråten; Vikers församl.: Vena. Fstipatum Stenstr. Nora sin: Hitorp. Fstriaticeps Stenstr. Järnboås s:n: Vassland. 242 subampliatum Dahlst. Hjulsjö sn: Källbron; Vikers församl.z Vikersvik. subirriguum Dahlst. Hjulsjö s:n: Skommerbacken, Jönshyttan; Järnboås s:n: Rävabacken, Gammelhyttan; Nora s:n: Hitorp, Gamla Pershyttan. zsubramosum Lönnr. Vv. ferrimontanum K. Joh. Nora s:n: Gamla Pershyttan, Tenniketorp. v. trichellum Dahlst. Hjulsjö s:n: Jönshyttan. v. xanthostylum Dahlst. Nora s:n: Hitorp, Gamla Pershyttan. ”subrigidam Almqu. Hjulsjö s:n: Hemmanet. yulgatum (Fr.) Almqu. Hjulsjö sin: Jönshyttan; Järnboås sin Rävabacken, Gammelhyttan; Nora s:n: Älvstorp, Hitorp, Tenniketorp; Vikers församl.: Vikersvik. H. rigidum Hn. "lineatum Almqu. Nora s:n: Skofttorp, Hitorp, Gamla Pershyttan. majorinum K. Joh. et G. Sam. (det. K. Johansson et G. Samuelsson). Hjulsjö s:n: Källbron; Järnboås s:n: Ställbergstorp; Nora stad: söder om järnvägsstationen; Nora s:n: Älvstorp, Tenniketorp. melinostylum K. Joh. (det. K. Johansson). Järnboås s:n: Hultatorp. H. umbellatum L. Allmän. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1921. Bb. 15, H. 2—4. BEITRAG: ZUR ": DISKUSSIONSUBER DAS ZIEL ND: DIE ARBETTSMETHODEN PERPELANZENE SOZIOROGIEN VON OLOF TAMM. Wie bekannt werden die Arbeitsmethoden und das Ziel der pflan- zensoziologischen Forschung jetzt vielfach lebhaft diskutiert. Es kommt darauf besonders an, die Abgrenzung der grundlegenden Einheit der Pflanzensoziologie, die Assoziation, oder besser nach NORDHAGEN (1919) den Assoziationstypus festzustellen, und dessen Bedeutung zu erkennen. Es scheint mir jedoch, als ob die Diskus- sion an einer gewissen FEinseitigkeit leide. Es därfte darum be- rechtigt sein, sie mit einigen Gesichtspunkten zu komplettieren, die sich beim bodenkundlichen Studium sogleich in den Vorder- grund stellen. NORDHAGEN (1919) hat mit logischer Schärfe dargetan, dass die Forderungen einer guten Terminologie nur befriedigt werden, wenn der Namen Assoziation, der ein genereller Sammelnamen ist, fär die niedrigste Einheit der Pflanzensoziologie reserviert wird. Er schreibt: »Assoziationen die eine eingehende floristische und physiogno- mische Ubereinstimmung zeigen, werden zu demselben Assozia- tionstypus gerechnet» (S. 99). Diese Terminologie wird weiter unten befolgt. Mit Recht ist von einigen upsaliensischen Pflanzengeographen (Du RiETZ, FRIES, TENGWALL 1918) hervorgehoben worden, dass die Abgrenzung des Assoziationstypus” sich nur auf empirisch wahr- nehmbare Fakta gränden darf und nicht auf etwaige deduktive Konstruktionen. Mit diesen werden eigentlich die Eigenschaften des Standorts gemeint, von dem die heutige Wissenschaft leider 244 eine sehr ungenögende Kenntnis hat. Diese Auffassung scheint bald zur allgemeinen Anerkennung und Geltung zu kommen, we- nigstens in Europa. Wir nehmen jetzt an, dass es gilt, eine vorhandene Assoziation, Zz. B. einen moos- und zwergstrauchreichen Fichtenwald, zu be- schreiben und seine wesentlichen Eigenschaften zu charakterisieren. Betreffs der Bäume, der Zwergsträucher, der Kräuter, der Gräser, der Moose und der Flechten haben wir keine Schwierigkeiten. Die niedrige Pflanzenwelt und auch die Tierwelt des Bodens sind in- dessen berechtigt, als sehr wichtige Komponente der Assoziation betrachtet zu werden. Diese darf nämlich alles Lebendige um- fassen (vgl. GAMms 1918). Dass es wichtig ist, bei Vegetations- aufnahmen auch die niedrigen Organismen des Bodens wie Pilze etc. mitzunehmen, ist mehrmals von SERNANDER hervorgehoben worden, hat jedoch nicht die allgemeine verdiente Anerkennung gewonnen. Das Studium der niedrigen Organismen des Bodens ist indessen mit vielen Schwierigkeiten verknäöpft. - Nichts desto we- niger haben P. E. MÖöLLeErs (1887) und H. HESSELMANS (1917 a, b, c) grundlegende Werke gezeigt, dass diese Organismen von einer ganz fundamentalen Bedeutung sein können. Sie können die Ur- sache des Absterbens einer Assoziation sein und deren Ersatz durch eine andere von einem ganz verschiedenen Typus bedingen; sie regeln die ganze Humusbildung. (Vgl. hieräöber auch SERNANDER 1918, S. 670, 686, 687). Dass die Humusbildung in gewissen Pflan- zengesellschaften von der grössten Bedeutung fär die Vegetation im ganzen ist, ist durch zahlreiche Werke auf dem Gebiete der Pedologie bewiesen worden; ich möchte besonders die Forschungen P. E. MÖLLERS, HESSELMANS und der russischen Pedologen (vgl. die Werke von GLINKA, 1914, KossowitscH, 1912) hervorheben. Es verhält sich offenbar so, dass z. B. in einem Wald unserer temperierten Nadelwald- oder Laubwaldregion der Humus vorzugs- weise aktuelle Faktoren, die das Leben des Waldes beeinflussen, enthält,, während der Mineralboden mehr indirekt durch seinem Einfluss auf die Humusbildung einwirkt. Auf die Dauer machen sich die primären FEigenschaften des Standorts, wie Topographie, Feuchtigkeitsverhältnisse, Eigenschaften des Mineralbodens geltend, aber zum grossen Teil in der Weise, dass die Humusbildung be: einflusst wird und dadurch die Vegetation im ganzen. Dies geht ziemlich deutlich aus den Untersuchungen der genannten Autoren und auch aus meinen eigenen (TAMM 1920) hervor, und in einer 245 eben zu publizierenden Arbeit hoffe ich diese Frage noch mehr beleuchten zu können. (Vgl. auch LAGERBERG, 1915, S. 1.) Kehren wir zu den Pilzen, Bakterien etc. des Bodens zuröck, so muss man leider gestehen, dass es jetzt kaum möglich ist, sie zu .examinieren. Sind sie darum unmöglich zu studieren? HAGEM (1908), HESSELMAN (1917), MELIN (1918) und viele andere haben gezeigt, dass das Studium der Prozesse, die mit der Verwesung im Boden verbunden sind, auch in gewisser Hinsicht die Mikroorga- nismen des Bodens charakterisieren kann. Daraus kann man her- leiten, dass die vollständigste und darum wahrste Beschreibung einer Assoziation dadurch gemacht wird, dass man ausser den makroskopischen Organismen auch die Humusbildung studiert mit den Mitteln, die jetzt zur Verfägung stehen. Der Humus ist, we- migstens in unseren temperierten Gegenden, von zentraler Bedeutung fär die Vegetation. Neuerdings zeigte BoRNEBUSCH (1920), dass, seit- dem der Zusammenhang zwischen gewissen Eigenschaften des Hu- mus der dänischen Wälder und der Bodenflora festgestellt worden ist, die Untersuchung der Bodenvegetation zum Klarlegen wichtiger Eigenschaften der Wälder beitragen kann. Die Wichtigkeit, beim Studieren unbekannter Assoziationstypen den Humus nicht zu ver- .gessen, ist einleuchtend. Der Humus verhält sich in gewissen Hinsichten anders als die öbrigen Standortsfaktoren. Er steht nämlich in einer stetigen, in- tensiven Wechselwirkung mit der Vegetation; er wirkt ja sehr stark auf sie ein, wird aber auch in hohem Masse von ihr beeinflusst. Es ist darum praktisch und theoretisch berechtigt, den Humus milt :seinen FEigenschaften von den anderen Standortsfaktoren zu tren- nen und ihn bei der Beschreibung der Assoziation eng mit der Vegetation zusammenzuföhren. Dies scheint mir auch SERNANDERS 'Standpunkt zu sein (vgl. SERNANDER 1918, S. 652, 686, 687). Man erhält auf diese Weise einerseits die organischen Bestandteile des geobotanischen Komplexes Boden—Vegetation, andererseits die an- :organischen Faktoren des Bodens, die topographischen Faktoren und andere, die so zu sagen den primären Standort ausmachen. In einer guten pflanzengeographischen Beschreibung einer Gegend :sollte man also Auskunft finden, nicht nur öber die Pflanzen, son- dern auch öber etwa vorliegende tote Reste derselben. Wo eine Assoziation auf den Resten einer anderen wächst, wie oft auf Moor- böden, hat man einen Ubergangsfall, der jedoch keine Schwierig- keiten zu verursachen braucht. 17. — Svensk Botanisk Tidskrift 1921. 246 Die sonst äberaus verdienstvolle Arbeit HuLTts (1885) äber die Vegetation Blekinges in Sädschweden gibt ein instruktives Bei- spiel, wohin ein Studium der Vegetation ohne Beröcksichtigung. der Humusdecke föhren kann. HurTt kannte offenbar nicht die Arbeit P. E. MöLLeErs (1887), die jedoch in dänischer Sprache schon 1879 vorlag. Er stellte darum unbedingt den Buchenwald als eine: Klimaxformation Blekinges auf (ausser auf einigen speziellen Stand- ' orten). Hätte Hurt Buchenwälder mit Rohhumus (Buchentorf) und: dadurch erschwerter Selbstverjängung der Buche gekannt, därfte er vorsichtiger bei der Konstruktion der Klimaxformation gewesen sein. Der Begriff Klimax ist ja mit Recht sehr scharf von den in- duktiven Pflanzengeographen kritisiert worden (vgl. Du RiETtzZ 1919). Einige Beispiele mögen das oben Geäusserte beleuchten. Ein Buchenwald im södlichen Småland, etwas nördlich von Blekinge z. B. in der Gegend von Växiö, wo ich die Verhältnisse studiert habe, besteht oft gemischt aus besseren und schwächeren Flächen. Auf den schwächeren gibt es Buchenrohhumus, auf den besseren Mull, was sogleich durch eine Untersuchung bestätigt wird. Wenun der Wald völlig geschlossen ist, gibt es während des grössten Teils der Vegetationsperiode äberhaupt keine merkbare Bodenflora,; der Boden ist mit Buchenlaubstreu bedeckt. Da der Buchenwald mit Roh- humus und derjenige mit Mull wie bekannt (aus den Forschungen P. E. MÖLLERS) sich in vielen Hinsichten ganz verschieden ver- halten, speziell bei der natärlichen Verjängung der Buche, ist es offenbar, dass die beiden Waldtypen biologisch nicht gleich sind. In vielen von mir beobachteten Fällen wärde diese Verschiedenheit sich leicht der Wahrnehmung entziehen, wenn nicht die Aufmerk- samkeit auf die Humusdecke gerichtet wird. Jedenfalls ist es viel leichter, durch Beobachten der Humusdecke als durch Untersuchung der Vegetation sichere Schlässe betreffend die Eigenschaften des. Waldes in den erwähnten Hinsichten zu ziehen. Die genannten Eigenschaften des Humus” sind in diesem Falle von der Bedeutung, dass sie das Fortleben oder Aussterben des Buchenwaldes bewir- ken können. Hier kann man mit Recht einwenden, dass eine Untersuchung der Bodenflora im Frähbling die Verschiedenheiten der beiden Buchenwaldtypen auch ohne Beräöcksichtigung der Humusdecke ziemlich klar zeigen wärde. Es därfte jedoch ohne weiteres klar sein, dass es sehr vorteilhaft ist, eine Eigenschaft einer Assoziation 247 zu beobachten, die nicht nur einige Wochen einer bestimmlen Jahreszeit wahrgenommen werden kann. In einem nordschwedischen Fichtenwald kommt es oft vor, dass eine kräftige Rohhumusbildung die biologischen Eigenschaften des Waldes geändert hat. Die Bodenvegetation reagiert aber nicht sehr empfindlich auf diese Veränderung, da die Pflanzen, die die Boden- flora ausmachen, offenbar dem Rohhumus ganz gut angepasst sind. (Siehe LAGERBERG, 1916, S. 406.) Sogar eine Untersuchung der »Konstanten» der Flora nach Du RiETZ, FRIES, ÖSVALD und TENG- WALL (1920) wärde nicht den Zustand des Waldes klar zeigen. Kleine Verschiedenheilen in dem Deckungsgrade gewisser Boden- pflanzen können zwar bisweilen durch möähsame Analysen konsta- tiert werden, scheinen aber von der variierenden Belichtung und vielleicht auch von anderen Faktoren abhängig zu sein. Der Zu- stand des Waldes zeigt sich dagegen, ausser an starker Rohhumus- bildung, am Zuwachs der Bäume und an anderen Lebensäusserungen und auch an den Verhältnissen bei der Verjängung. Darum kann er entscheidend fär das Fortleben der Assoziation werden. Es ist Zz. B. in gewissen Fällen möglich, dass durch den Zustand des nunmehr schwach transpirierenden Waldes eine Versumpfung ein- geleitet werden kann. Bei den Kiefernheiden des nördlichen Schwedens gibt es auch Fälle, wo eine Untersuchung des Humus wichtige Schlässe öber den Zustand der Vegetation ermöglichen. Auf diesen Kiefernheiden kommen immer zahlreiche, ganz kleine Kiefernpflanzen vor, von denen nur eine geringe Anzahl sich zu Bäumen entwickeln kann. HESSELMAN (1917 c) hat gezeigt, dass das Emporragen der kleinen Kiefernpflanzen z. B. nach einem Kahlschlage von der Humusdecke, bezw. von ihren Stickstoffeigenschaften, abhängig ist. Diese wich- tigen Verhältnisse, die den forstlichen Wert dieser nordschwedischen Kiefernheiden bestimmen können, sind unmöglich durch blosse Aufzeichungen der Arten, die die Assoziation ausmachen, durch Ermittelung ihrer Frequenz und Deckungsgrad klarzulegen. Eine Untersuchung der Boden flora zeigt nämlich, dass diese von den Feuch- tigkeitsverhältnissen abhängig ist, nicht aber von den Eigenschaften des Humus', die das Gedeihen der jungen Kiefernpflanzen bestim- men (vgl. TAmm 1920). Am besten darf das Studium des Humus der verschiedenen Assoziationstypen durch bakterielle und andere im Laboratorium mögliche Untersuchungen vertieft werden. Speziell verdient die 248 Untersuchung des Humus” an der Grenze zweier Assoziationen gröss- tes Interesse. Man kann hierdurch in vielen Fällen Schläösse ziehen, ob die eine Assoziation sich auf Kosten der anderen erweitert. Es ist anzunehmen, dass die Humusforschung der Zukunft die jelzige Abgrenzung der Assoziationstypen in vielen Fällen etwas modifizieren wird. Besonders wahrscheinlich wird dies der Fall sein, wo AsSssoziationstypen ohne Ruöäcksicht auf die Kryptogamen festgestellt worden sind. Wenn nun bei der Abgrenzung der Assoziationstypen die Humus- bildung auch beröcksichtigt wird, ist dadurch die induktive Methode der pflanzengeographischen Forschung verlassen? Das ist offenbar nicht der Fall. Man hat nur ein neues Untersuchungsobjekt ein- gefährt, und jeder Forscher kann beim Studieren der Humusbildung eine Grenze feststellen zwischen dem, was er als Induktion resp. Deduktion betrachtet. Diese Grenze däöärfte immer etwas unbe- stimmt bleiben; wenn nur der Forscher seine Untersuchungsmetho- den genau angibt, ist es ja leicht, den Wert des Resultats zu be- urteilen. Es ist interessant, die modernen Strömungen in der Pflanzen- geographie mit denen der allgemeinen physischen Geographie zu vergleichen. In der letztgenannten Wissenschaft maåcht sich ein Streben geltend, das reine Beschreiben durch Erklären (z. B. der Landformen) zu vervollständigen. Der Föäöhrer ist dabei wie be- kannt der Amerikaner Davis. Die Davissche Richtung hat ohne Zweifel der Geographie ein ausgeprägt deduktives Moment vwer- liehen, und man hat zuweilen Bedenken gegen einzelne der Schlässe dieser Richtung. Es ist jedoch allgemein anerkannt, dass diese deduktive Schule das geographische Studium in hohem Masse ver- tieft, und ihm einen reicheren Inhalt gegeben hat. Die Pflanzen- geographie bedarf auch sicher der Deduktion, vorausgesetzt, dass der Forscher immer das Sichere von dem nur Wahrscheinlichen aber nicht Wertlosen scheiden kann. Ich will also hervorheben, dass man beim Beschreiben der Ve- getation einer Gegend auch die Humusbildung beröcksichtigen muss, wie es P. E. MÖLLER, SERNANDER und HESSELMAN getan haben. Line Assoziationsbeschreibung muss aus einer Artenliste, einer genauen Charakterisierung der Physiognomie der Assoziation und einer mösglichst eingehenden Beschreibung des Humus und der Humusbildung bestehen. Wenn alles dies getan ist, wird es leicht, die Assoziation zu einem bestimmten Assoziationstypus zu föhren. 249 Die Abgrenzung desselben kommt auf diese Weise auf möglichst sicheren Boden, und die Diskussion uäber seine wirkliche Natur wird von grösserem Interesse und tieferer Bedeutung. LITERATURVERZEICHNIS. BORNEBUSCH, G. H., Om bedömelse av skovjordens godhet ved hjzeelp av bundfloraen. — Dansk. Skovforenings Tidsskr., 1920, S. 37—350. Du RiETZ, G. E., FRIES, TH. C. E., TENGWALL, T. Å., Vorschlag zur Nomen- klatur der soziologischen Pflanzengeographie. — Sv. Bot. Tidskr., 12, 1918, S. 145—170: DU RIETZ, G. E., Referat von CLEMENTE: Plant succession. — Sv. Bot. irdSskos iso: DU RIETZ, G. E., ERIES, TH. C: E.:, OSVALD,; H3 und RTENGWALL, I; AN Gesetze der Konstitution natärlicher Pflanzengesellschaften. — Vetenskap- liga och praktiska undersökningar i Lappland, anordnade av Luossa- vaara-Kirunavaara Aktiebolag. Flora och Fauna 7. Uppsala 1920. GaAMs, H., Prinzipienfragen der Vegetationsforschung. — Vierteljahrschrift der naturforschenden Gesellschaft in Zurich, LXIII, 1918, S. 293—493. GLINKA, K., Die Typen der Bodenbildung. — Berlin 1914. HaAGEM, O., Untersuchungen töber norwegische Mucorineen I. — Viden- skabs-Selskabets skrifter I, Math. Naturv. Klasse, Nr. 7, 1908. HESSELMAN, H., a, Studier över salpeterbildningen i naturliga jordmå- ner och dess betydelse i växtekologiskt avseende. Mit deutschem Resumé: Studien uöber die Nitratbildung in natärlichen Böden und ihre Bedeutung in pflanzenökologischer Hinsicht. — Meddel. fr. Statens Skogsförsöksanstalt, 13—14, 1917, S. 297—528. —»—, b, Om våra skogsföryngringsåtgärders inverkan på salpeterbild- ningen i marken och dess betydelse för barrskogens föryngring. With english summary: On the effect of our Regeneration measures on the formation of salpeter in the ground and its importance in the regeneration of coniferous forests. — Medd. fr. Statens Skogs- försöksanstalt, 13—14, 19174 St 925=-1075: —»—, c, Studier över de norrländska tallhedarnas föryngringsvillkor. Mit deutschem Resumé: Studien uber die Verjängungsbedingungen der norrländischen Kiefernheiden. — Meddel. fr. Statens Skogsför- söksanstalt, 13— 14, 1917, (Si 1221-1286! HuLrrT, R., Blekinges vegetation. — Meddel. av Soc. pro Fauna et Flora Fennica, 12, 1885, S:163- 2051. KossowIiITCcH, P., Die Schwarzerde (Tschernosiom). — Intern. Mitteilungen fär Bodenkunde, I, 1912, S. 199—354. LAGERBERG, T., Markflorans analys på objektiv grund. Mit deutschem Resumé: Die Analyse der Bodenflora auf objektiver Grundlage. — Meddel. fr. Statens Skogsförsöksanstalt, 11, 1914, 5. 129—200. 250 LAGERBERG, T., Några. kritiska synpunkter vid beståndsanalyser av H. KYLIN och G. SAMUELSSON. Ett genmäle. — Skogsvårdsfören. Tidskr., 14, 1916, S. 401—422. MELIN, E., Studier över de norrländska myrmarkernas vegetation med särskild hänsyn till deras skogsvegetation efter torrläggning. — Norrländskt Handbibliotek, VII, Uppsala 1917. MÖLLER, P. E., Studien täber die natärlichen Humusformen und deren Einwirkung auf Vegetation und Boden. — Berlin 1887. NORDHAGEN, R., Om Nomenklatur og begrepsdannelse i plantesociolo- gien. — Nyt Magasin för Naturv. 1CXII) 191955S: 175127. SERNANDER, R., Förna och äfja. — Geol. Föreningens Förhandl., 40, 1918, S. 645—710. TAMM, O., Markstudier i det nordsvenska barrskogsområdet. Mit deut- schem Resumé: Bodenstudien in der nordschwedischen Nadel- waldregion. — Meddel. fr. Statens Skogsförsöksanstalt, 17, 1920, S-. 49—300. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1921. Bb. 15, H. 2—4. GENMÄLE. I första häftet av Svensk Botanisk Tidskrift för innevarande år möter man den unika synen av tvenne referat — därav det ena ett autoreferat — av en och samma avhandling, den av undertecknade utgivna »Gesetze der Konstitution natärlicher Pflanzengesellschaften». Läser man igenom .de båda referaten, finner man en om möjligt ännu mera unik företeelse, nämligen att de ge en varandra synnerligen motsägande framställning icke av avhandlingens riktighet eller värde (uttalanden härom förekomma av naturliga skäl blott i det ena referatet) utan av dess faktiska innehåll. Man torde redan av detta faktum kunna dra den slutsatsen, alt åtmin- stone den ena av dessa framställningar icke är med originalet överens- -stämmande. Autoreferatet, undertecknat av G. EINAR DU RIETZ, inne- håller en mycket kortfattad relation av avhandlingens huvudpunkter, till väsentlig del bestående av citat av de i avhandlingen förefintliga :sammanfattningarna, direkt avskrivna från det ursprungliga svenska manu- skriptet. Det andra, vilket till tonen mera påminner om ett sakkunnig- utlåtande än om ett referat, är undertecknat av L.-G. ROMELL, vilken som bekant redan förut dokumenterat ett visst egenartat intresse för den växtsociologiska forskningen.! På flera ställen i sin framställning söker ROMELL göra gällande, att de i avhandlingen framlagda resultaten väsentligen blott skulle vara en -omskrivning av dem, till vilka RAUNKIER förut kommit. Jfr t. ex. sid. 143: >»Vid en granskning av primärmaterialet med ögonmärke på art- antalets fördelning på olika frekvensklasser ha förf., som var att vänta, funnit sak samma, som framgått ur tidigare dylikt material, d. v. s. vad RAUNKLIAER kallar frekvensfördelningslagen> etc., och sid. 150: »Till slut vill emellertid ref. uttala som sin uppfattning, att åtskilliga resultat av värde skola kunna nås på de nu av förf, inslagna, förut av RAUNKLER m. fl. trampade vägarna.> Dylika uttalanden torde knappast kunna för- klaras enbart genom obekantskap med RAUNKLIZRS avhandlingar. Det kan icke ha varit ROMELL helt och hållet obekant, att RAUNKLZERS grund- läggande och viktiga undersökningar rört sig'på ett helt annat område än det ifrågavarande, nämligen analysen av arternas mängdförhållanden dindividtäthet) på enskilda fläckar av växtsamhällen. Den Raunkizerska 1 Jfr Du Rietz, Naturfilosofisk eller empirisk växtsociologi. — Sv. Bot. Tidskr. 1921. 252 »frekvensfördelningslagen»> hänför sig helt och hållet till dylikt material, och några konstansundersökningar, utsträckta över större områden, har RAUNKIZER aldrig företagit. Likheten mellan RAUNKLERS kurvor och konstanskurvorna är f. ö. minimal; de förra sakna nämligen just de för konstanskurvorna karakteristiska dragen, något som var och en. lätt kan övertyga sig om. Kurvor av just den Raunkizrska typen cr- hållas vanligen vid sammanställning av rutor, som äro betydligt mindre än minimiarealen; detta är också just, vad RAUNKLER gjort, vilket ju är fullständigt naturligt och nödvändigt för det mål, hans undersök- ningar avse. ROMELLS oförmåga att skilja mellan dessa båda slag av undersök- ningar tar sig likaledes uttryck däri, att han konsekvent ersätter ordet konstans med frekvens. Då han därjämte använder det sistnämnda ordet för att beteckna en hel del andra saker, öppna sig härigenom oanade möjligheter för honom till förvrängning av avhandlingens innehåll. Så t. ex. i hela utläggningen på sid. 144—146, där frekvens tydligen ibland betyder konstans, ibland mängdförhållanden" på enskilda fläckar. Likaså på sid. 148, där man om vår kritik av vissa andra författares associa- tioner, bl. a. SAMUELSSONS och MELINS, får veta följande: »Vid eftersyn i de nämnda författarnas citerade arbeten konstaterar man emellertid, att där ej alls finnes publicerat något material, som tillåter en forma- tionsstatistisk behandling, då författarna rört sig uteslutande med den Hult-Sernanderska uppskattningsmetoden, som ej ger användbara värden på arternas frekvens av den grund, att vid uppskattningen även (sic.!) hänsyn tages till täckningsgraden.> Den Hult-Sernanderska metod, som AOMELL strax efteråt hedrar med beteckningen »turistväxtgeografien», är just en metod att inom en viss bestämd provyta angiva dels samtliga närvarande arter, dels varje arts täckningsgrad. Varför ett med denna metod insamlat material icke skulle >»tillåta en formationsstatistisk be- handling» (under hänsynstagande till de i vår avhandling angivna fel- källorna) är ju något svårfattligt; en konstansberäkning grundar sig som bekant uteslutande på arternas förekomst i de olika provytorna, alldeles oberoende av deras täckningsgrad eller mängdförhållanden överhuvud- taget. Man skulle gärna vilja tro, att grunden till ROMELLS ovan citerade yttrande blott låge i en allt för flyktig bekantskap med den av honom refererade avhandlingen; tyvärr synas starka skäl tala för en fullt med-” veten och avsiktlig förvrängning. Att felkällorna vid en dylik prövning av associationsmaterial i littera- turen äro många och stora, har ju med skärpa framhållits just i vår avhandling. Man får emellertid icke glömma, att någon artkonstans icke ens teoretiskt ingick i den Samuelsson-Melinska associationsuppfatt- ningen. Enligt denna kunde mycket väl två till samma association hö- rande fläckar >»skilja sig så starkt, att de icke ha någon art gemensam> (SAMUELSSON, Om den ekologiska växtgeografiens enheter. — Sv. Bot. Tidskr. 1916, sid. 353). De Samuelsson-Melinska associationerna voro så- lunda varken teoretiskt eller praktiskt likvärdiga med de av oss urskilda och studerade. De böra icke ens teoretiskt följa konstanslagarna och göra det ju icke heller i praktiken. BENNET Vilken av de båda riktningarna som sedan har rätt, d. v. s. kan göra anspråk på att ha urskilt de i naturen verkligen existerande enheterna, därom må kommande forskningar döma. Att de enheter, som av den ena och den andra urskilts och beskrivits, i de flesta fall icke äro med varandra jämförbara, alt de m. a. o. omöjligen kunna inpassas i ett och samma associationsbegrepp, borde emellertid vid det här laget lätt kunna inses. å sid. 145 i ROMELLS skrift läser man vidare: »Förf. säga sid. 12, att konstanternas stora roll i associationen ännu mer framhäves, om arternas relativa mängdförhållanden inom kvadraterna tas med i räk- ningen. Om med mängdförhållanden här menas individtal, täcknings- grad eller något annat framgår dock ej av framställningen.» I avhand- lingen står det uttryckligen: »wobei die Arten nach ihrem Deckungs- grade die Werte 1, 2, 4, 8, 16 entsprechend den 5 Häufigkeitsgraden von HULT-SERNANDER erhielten>. Det är onekligen väl ofta, ROMELL ställer läsaren inför problemet: obekantskap med originalavhandlingen eller av- siktlig förvrängning? ROMELLS kritik av det material, som lett till konstanslagarnas upp- ställande, sammanfattas på sid. 146 i följande ord: »Dessa lagar själva äro emellertid trots — eller kanske likaväl i följd av — detta resone- mangs svagheter otvivelaktigt sanna, och detta ej blott för det före- liggande objektet, utan troligen, mutalis mutandis, för vilka mer eller mindre slumpvis tillkomna blandningar som helst, behandlade på mot- svarande sätt. De äro nämligen endast uttryck för statistiskt nödvän- diga konsekvenser av förf:s sätt alt samla och behandla sitt material.» Här liksom i det föregående och det följande förtiger ROMELL fullstän- digt konstanskurvornas mest karakteristiska egenskap, språnget mellan den högsta och den näst högsta konstansgraden. Likaså förtiges det i avhandlingen upprepade gånger pointerade faktum, att de olika rutorna inom varje association i de flesta fall äro hämtade från associationens mest olikartade varianter, ofta tätt intill gränsen till en annan associa- tion, och att konstanterna sålunda visat sig följa associationen till dess yttersta gräns, där de hastigt ersättas av de till nästa association hö- rande konstanterna. Huru detta skall kunna inträffa i »vilka slumpvis tillkomna blandningar som helst, behandlade på motsvarande sätt», torde onekligen tarva en närmare förklaring. Med vilken benämning man skall stämpla en författare, som i en under sken av objektivt referat utgiven kritik av en avhandling lägger ett systematiskt förtigande av av- handlingens huvudresultat till grund för sina angrepp, därom torde Svensk Botanisk Tidskrifts läsare själva kunna döma. På sid. 150 återkommer ROMELL till sin i Sv. Bot. Tidskr. 1920 pub- licerade, rent matematiska avhandling, i vilken han sägér sig ha visat, >att alldeles likadana kurvor som de empiriskt vunna kunna härledas teoretiskt ur de förutsättningarna, att varje individ reagerar för sig strikt efter ekologiens arbetshypotes, och att de ekologiska faktorerna variera och kombinera sig till olika ståndorter efter slumpens lagar.> Den, som har tillgång till de båda originalavhandlingarna, kan lätt övertyga sig därom, att detta är uppenbart oriktigt. ROMELLS kurvor saknå kon- td ANN 254 "stanskurvornas karakteristiska egenskaper, framför allt språnget mellan konstantklassen och närmast lägre klass. På sid. 146—148 behandlar ROMELL de i vår avhandling framlagda undersökningarna över konstantantalets relation till ytan. Att han här icke förmått fullt fatta åvhandlingens innehåll, framgår bl. a. därav, att | han finner »begreppspreciseringen minimiareal med den därtill knutna definitionen å konstanta arter innebära ett cirkelslut» (sid. 147). Ett | sådant yttrande som att »författarna härvidlag fallit offer för en syn- villa» (ifråga om de kurvor, som uttrycka förhållandet mellan konstant- antal och yta) tyder därpå, att ROMELL tror, att de i avhandlingen for- mulerade lagarna härletts på någon grafisk väg ur de medtagna «diagrammen. Detta lyser f. ö. igenom hela hans kritik av konstans- materialet. Att »kurvorna» endast äro elt medel att för läsaren åskådliggöra vissa empiriskt funna fakta, vilka sammanfattats i de gene- :rella lagarna, är för bonom tydligen fullständigt ofattbart. Sådana ytt- randen som att >»en generell jämförelse mellan artantalet i en viss frekvensklass och de övriga, utan fastställande av en viss klassbredd -och en viss provytstorlek, är otillåtlig> (sid. 144), äro ju fullständigt nonsens. Någon dylik generell jämförelse förekommer ju icke i avhand- lingen. Ur vissa empiriskt funna talförhållanden inom en association härledas vissa lagar för denna associations sammansättning, på samma sätt (oberoende av den förra) för vissa andra associationer, och det hela sammanfattas till vissa generellt (= för alla hittills undersökta associationer) giltiga lagar. Något behov av att härvid utföra under- :sökningarna inom samtliga associationer efter samma statistiska schablon (samma klassbredd och samma rutstorlekar etc.) förefinnes naturligtvis alls icke, så länge det icke är tal om någon statistisk sammanfattning -av materialet från olika associationer.! Någon sådan förekommer icke i avhandlingen, och någon rent matematisk statistik i ROMELLS anda förekommer överhuvudtaget icke i densamma. Statistiken är nämligen | här endast ett hjälpmedel för att besvara vissa biologiska frågor, och de »statistiska frågor», som uppställas (att även sådana förekomma i ; avhandlingen, har ROMELL nog icke kunnat undgå att märka), äro icke av generell natur utan inskränka sig till de speciella problem, där de - behövas. Att »förf. begagna sig av en primitiv statistik som verktyg>, | däri har ROMELL alldeles rätt; det synes oss nämligen enbart vara en fördel att icke tynga en biologisk avhandling med en mera invecklad matematisk apparat, än problemet kräver. JOHANNSENS ord: »Wir mässen die Erblichkeitslehre mit Matematik, nicht aber als Mathematik treiben»> (Elemente der exakten Erblichkeitslehre, sid. 2), skulle nog behöva in-- präntas även hos ROMELL och hans meningsfränder inom andra grenar . av biologien. "De härstamma dock från den man, som gjort mer än någon annan för att införa ett matematiskt behandlingssätt inom modern biologi. ! En statistisk sammanställning av material från de mest skilda associationer har gjorts av RAUNKIAXR (Recherches statistiques, 1918), som på densamma grundat sin >»loi de distribution des fréquences», gällande arternas spridning inom fläckar - av associationer. Det är tydligen detta, som föresvävat ROMELL. 255 Någon anledning att närmare ingå på ROMELLS försök att sätta kon- :;stanslagarna i samband med »ARRHENIUS formel, torde icke förefinnas. De av RoMeELL meddelade värdena verka ju icke så särdeles övertygande. För att bespara ROMELL vidare funderingar häröver vilja vi blott redan nu meddela några av de resultat, som komma att framläggas i några inom kort utkommande större Uppsala-avhandlingar. I dessa framläggas nämligen undersökningar över lagarna för såväl art- som konstantantalets tillväxt vid ökande av ytan på grundvalen av ett ganska betydligt ma- terial från åtskilliga associationer. Det har därvid visat sig, dels att art- och konstantanalet växa efter olika lagar, dels att ingendera följer ARRHENIUS” formel, vilken blott har en viss inskränkt giltighet för art- antalets tillväxt på mycket små ytor (sådana som ARRHENIUS undersökt). Härvidlag få vi emellertid hänvisa till avhandlingarna ifråga. Det torde vara tillräckligt med denna lilla axplockning för att visa den verkliga halten av ROMELLS »referat>. Slutcitatet av CHARLIERS ytlrande: >»statistiken är ej en automat, i vilken man endast äger att instoppa det statistiska materialet för att sedan, efter några mekaniska manipulationer, kunna avläsa resultatet såsom på en räknemaskin» verkar onekligen något förvånande i munnen på en författare, som numera tycks ha tagit till sin huvuduppgift att på detta sätt behandla statistiskt material, vilket dels helt gripits ur luften, dels insamlats av andra forskare. Det skulle nog kunna ifrågasättas, om icke ROMELL i fram- tiden skulle kunna gagna den växtsociologiska forskningen något mera genom att själv söka utforska några av naturens hemligheter än genom att skriva förvrängda referat av andras arbeten. Att han upphörde att i Svensk Botanisk Tidskrift spela rollen av sakkunnig domare över Svensk 'växtsociologisk forskning, skulle i varje fall snart kunna vara på tiden. Uppsala, Växtbiologiska Institutionen den 1.5 1921. G. E. Du Rietz. RIE EI ERest H. Osvald. T. Å. Tengwall. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1921. BD: 157 Ho SMÄRRE MEDDELANDEN. Föreningens medlemmar uppmanas att till denna avdelning insända meddelanden om märkliga växtfynd o. d. Ett fynd av Hippophaäés rhamnoides L. i det inre av Uppland. Av de uppsatser rörande Hippophaös rhamnoides, som under de senare åren vid skilda tillfällen varit synliga i denna tidskrift, framgår med all tydlighet, att denna art, vilken som bekant för stora sträckor av Bottniska Vikens kustområde är en verklig karaktärsväxt, i nutiden nära nog fullständigt saknas uti de inre delarna av vårt land. Vad den syd- ligaste delen av nämnda område angår, har ju havtornsbuskens stora utbredning och frekvens i Roslagen länge varit känd. Redan THEDENII flora över Uppland och Södermanland (Stockholm 1871) vitsordar så- lunda, alt Hippophaés förekommer »allmän på grusiga havsstränder» i nordöstra och norra Uppland från Furusund till Älvkarleby. Utbred- ningen längs den norrländska kusten ända upp till Haparanda skärgård framgår. (av EH. W. ARNELDÉS redogörelse il Sys Bot. ITidskri 19121 (sid: 229—238). Med tanke på ej blott de fossila fynd av Hippophaés, som gjorts i Jämtland och Medelpad, utan ock det förhållandet, att arten enligt PALMGREN (ALVAR PALMGREN: Hippohaés rhamnoides auf Åland. —- Acta Soc. pro Fauna et Flora Fennica, 36, Nr. 3) utomlands långt ifrån alltid är bunden vid havskusten, ligger det rimligtvis nära till hands alt antaga, att enstaka Hippophaös-lokaler skulle kunna förekomma även inuti landet. Emellertid ser det ut, som om sådana vore ytterligt säll- synta. Varken THEDENIUS eller ARNELL omtalar några dylika, och ej häller ha från andra håll några meddelanden härom framkommit. Tills dato föreligger åtminstone, såvitt jag kunnat finna, icke mer än en enda uppgilt om förekomst av Hippophaéös rhamnoides i det inre av landet. I Sv. Bot. Tidskr. 1910 (sid. 87-—88) omnämner och redogör S. G:SON BLOMQVIST för ett fynd från akademihemmanet Rotängen i Alunda socken, Uppland. Detta i viss mening alltså hittills unika fynd hänför sig enligt BLOMQVIST otvivelaktigt till fullkomligt vild Hippophaéöés, varemot dess reliktnatur av honom anses vara åtminstone oviss. På grund av själva lokalens beskaffenhet och den åverkan, för vilken havtornsbeståndet har 257 rarit utsatt vid dikesupptagning etc., varvid man fullt avsiktligt utrotat «en stor del av de ursprungliga bestånden, synes det ej ha varit lätt att komma lill några säkra slutsatser rörande den ovanliga buskens ålder på denna plats. En Hippophaös-lokal av helt annat utseende än den av BLOMQVIST angivna, jämväl belägen i Uppland och på betydande avstånd från Bottniska Vikens kust, upptäcktes för trenne år sedan av nuvarande rektorn vid högre allmänna läroverket å Södermalm, fil. dr. N. LUND- QVIST. Denna lokal, som befunnits vara överraskande rik på Hippophaés, ligger 2,5 mil rakt västerut från Norrtälje å sjön Skedvikens östra strand «ej långt från Rånäs i Fasterna socken. Till det i nordvästlig riktning härifrån belägna växtstället i Alunda är avståndet fågelvägen närmare 4 mil. Den 2 juli förlidet år blev jag i tillfälle att i rektor LUNDQVISTS sällskap besöka platsen för detta synnerligen intressanta fynd och gjorde därvid några kortfattade anteckningar, som härmed må bekantgöras. Den strax nordväst om Fasterna prästgård belägna flacka och låga stranden av Skedviken sänker sig ytterst långsamt ned mot sjön ; marken därstädes består huvudsakligen av sandblandad lera. Växtligheten å «densamma utgöres av gräs och varjehanda örter förutom strödda buskar och några smärre träd. Under större delen av sommaren plägar denna strand vara upplåten till betning; helt visst är det denna omständighet, som medfört, att floran härstädes är mindre rikhaltig än på det söder :om prästgården belägna strandområdet. På en sträcka i riktning mot Rånäs av sammanlagt ungefär 500 meter uppträda här flera bestånd av Hippophaés rhamnoides, växlande i fråga om såväl storlek och omfång som utseende i övrigt. Medan de smärre utgöras av blott några få buskar, innehålla de större bestånden med en längd (i norr — söder) av ända till 20 meter flera hundra; vid ett hastigt överslag föreföll hela sträckan att hysa kanske närmare ett 1000-tal större och mindre buskar. I de smärre och särskilt i de för vindarna mest exponerade snåren äro buskarna helt lägvuxna — endast 0,3—0,5 meter — men i de omfångs- 'rikare, och i synnerhet där de kommit i lä för mera högvuxna tallar och andra träd, nå de betydligt större höjd, stundom ända till 3 meter. Avståndet från snåren ned till strandbrädden växlar likaledes, nämligen från 3 å 4 meter vid lågvatten till 12 meter eller mera; det största av- 'stånd från sjökanten, på vilket några Hippophaös-buskar anträffades, torde uppgå till 40—50 meter. I intet fall förekommo bestånden på högre nivå över sjöns dåvarande yta än 1,5 meter. Av Hippophaös-buskarna voro, särskilt i de mindre bestånden, an- märkningsvärt många döda, möjligen på grund av uttorkning eller också kanske i följd av de skador bestånden undergått vid kreatursbetningen. Man skulle även synes det härvidlag kunna räkna med vinterstormarnas inflytande, men enligt PALMGRENS erfarenhet från Aland har vinden i och för sig ingen betydelse för beståndens utveckling och trevnad. Bäst och kraftigast utvecklad framträdde Hippophaös, där den förekom upp- blandad med andra buskar eller träd av mera reslig växt. Ingenstädes kunde fruktanlag eller rester av blommor iakttagas. Där- 258 emot var den vegetativa förökningen genom rotskott uppenbarligen mycket intensiv. Av strandvegetationens växter i övrigt märkas följande vedartade: tall, sran, björk, al, asp, sälg och rönn, vilka förekommo som spridda — enstaka buskar eller småträd (helt få) samt de mera lågvuxna Juni- perus communis, Salix pentandra, S. nigricans och S. repens (den sist- nämnda arten rikligast). Örtfloran utgjordes till största delen av helt vardagliga växter såsom: Chrysanthemum Leucanthemum, Antennaria dioica, Achillea Millefolium, Hieracium = Pilosella, Galium boreale, G. palustre, G. verum, Veronica Chamaedrys, Brunella vulgaris, Pyrola rotundifolia, Linum catharticum, Vicia Cracca, Lotus corniculatus, Alchemilla vulgaris (kollektiv-art), Poten- tilla erecta, Fragaria vesca, Rumex Acetosella, Luzula multiflora, Carex panicea, Poa pratensis, P. annua, Festuca rubra, F. ovina, Aira caespitosa, Dactylis glomerata, Anthoxanthum odoratum, Briza media, Equisetum pra- tense samt några mossor. Här förutom antecknades några till synes mera anmärkningsvärda, nämligen MHieracium suecicum, Gentiana amarella f. lingulata, Medicago lupulina, Anthyllis Vulneraria, Carex hirta, C. glauca och C. muricata. Av de ovanstående dominerade främst gräsen, medan övriga före- kommo i mycket växlande mängd, delvis (Carex hirta, C. muricata, Me- dicago lupulina m. fl.) endast i några få, enstaka exemplar. Ovan nämnda bestånd av Hippophaés växte samtliga på Fasterna präst- sårds mark. Då vi senare på dagen företogo en exkursion längs den söder om prästgården belägna stranden av Skedviken, påträffade vi ytterligare ett bestånd, synnerligen vackert och ännu kraftigare än något av de föregående. Detta befinner sig å Rånäs ägor, drygt 1,5 kilometer från prästgården och på omkring 40!) meters avstånd från den å, genom vilken Skedvikens vatten utrinner i Ekebyholmssjön. Även här växer Hippophaés å en flack strand, vilken emellertid i vida större utsträck- ning än den förutnämnda bär träd och buskar, och som överhuvud ut- märker sig för en rikare växtlighet. Beståndet börjar 7—8 meter från stranden med mindre buskar, varefter på ett avstånd av omkring 12 meter från strandbrädden vidtager det egentliga huvudsnåret, som därpå fortsätter närmare 40 meter inåt land. Snåret är i sin mellersta del mycket tätt med 4, kanske ända till 5 meter höga buskar. Många av” dessa ha emellertid i trängseln efter hand gått under och stå nu kvar helt och hållet döda. Liksom i förra fallet voro även här samtliga buskar sterila. Marken är på denna senare lokal rikare på mylla och floran i det stora hela betydligt mera omväxlande och av större intresse. Själva snåret och dess omedelbara grannskap hade visserligen ej många nya arter att uppvisa utöver de ovan uppräknade, men annorstädes å det ängsliknande strandområdet växte bl. a.: Plantago media, Geranium columbinum, Rhamnus calhartica, Rubus caesius, Trifolium montanum, Berberis vulgaris, Arabis hirsuta, Listera ovata, Carex capillaris, Cynosurus cristatus, alltså idel kalkälskande växter, i vilkas sällskap Hippophaös på Åland enligt PALMGREN gärna och ofta 239 uppträder. Helt säkert kan denna lista vid närmare granskning av strandfloran ytterligare ökas. I den omgivande trakten erinrar jag mig nämligen med visshet hava sett åtskilliga andra kalkväxter, såsom: Ve- ronica spicata, Melampyrum cristatum, M. nemorosum, Polygala vulgaris, Agrimonia Eupatoria, Spiraea Filipendula, Piiystichaim Thelypteris och, om jag ej missminner mig, även Campanula Trachelium. För bedömandet av Hippophaés ålder å Fasterna-lokalerna är givet- vis förekomsten av dessa växter härstädes icke utan sin stora betydelse. Otvivelaktigt är Hippophaös-förekomsten här av mycket gammalt datum. Härför talar först och främst den relativt stora utbredningen, som tro- ligen skulle varit ännu större, därest icke den för smärre buskar så ödesdigra kreatursbetningen under en sannolikt lång följd av år regel- bundet förekommit. Ytterligare skadegörelse å bestånden på Fasterna prästgårds ägor har dessutom vid ett tillfälle förekommit därigenom, att en del av sagda område uppodlats till åker (odlingen blev emeller- tid sedan nedlagd). Att vidare Skedvikens östra strand ej blott topo- grafiskt utan framför allt genom den ler- och kalkhaltiga markens be- skaffenhet förträffligt ägnar sig för Hippophaés, framgår tydligt av PALMGRENS utförliga framställning av förhållandena på Åland. Enligt I PALMGREN spelar markens kalkhalt en stor roll i fråga om Hippophaés” frekvens så till vida, att Hippophaés förekommer i allra största mängd just inom därvarande silurkalksområden (Ne sid 36 och 114—116), under det att den så gott som saknas, där kalk ej finnes. Av de kalk- älskande växter — 43 till antalet — som PALMGREN uppräknar (sid. 114) såsom varande karakteristiska följeslagare till Hippophaés, äro närmare ett 20-tal konstaterade i denna del av Fasterna, och troligen skall det icke möta någon svårighet att i samma trakt uppbiig ytterligare ett avsevärt antal hörande till samma lista. Till sist må icke förglömmas den ringa höjdskillnaden mellan Sked- vikens yta och Bottniska Vikens nivå, vilken ytterligare stärker sanno- likheten av, att här föreligger en gammal reliktlokal. Enligt en ännu fortlevande sägen har en gång en segelled gått fram, troligen från Norr- täljeviken, genom Ekebyholmssjön ända till det nu i ruiner liggande Mörby å Skedvikens västra strand. J. 4. 0: Skårman. Några ord om floran på Lidköpings östra hamnpir. I Fauna och Flora för 1918 (sid. 181—184) har signaturen E. L. under rubriken »En rik flora på en egendomlig växtplats» lämnat en redo- görelse för den onekligen överraskande rika växtlighet, som den 17 juni samma år kunde antecknas på den östra av de båda pirarmar, vilka trygga inloppet till Lidköpings hamn. Då jag den 5 juli 1919 uppehöll mig en förmiddag i Lidköping på genomresa till Kållandsö, föranleddes jag av nämnda notis att under några timmar ägna min uppmärksamhet åt piren i fråga. Den är byggd, åtminstone i sin övre del, uteslutande av kalksten och cement och varken ovantill, där ytan är plan, eller på de sluttande sidorna finnas minsta spår av mylla. Piren sträcker sig ut i Vänern åtskilliga hundra meter med en höjd över vattnets nivå vid. ifrågavarande tillfälle av omkring 1,2 meter. De av E. L. antecknade och omnämnda växterna utgöra närmare ett 70-tal, av vilka dock flera på grund av sitt outvecklade tillstånd ej kunde - med full säkerhet identifieras. Vid mitt besök, som inföll vid en senare tidpunkt av sommaren, hade växtligheten naturligtvis hunnit längre, och att bestämma de uppträdande arterna mötte i allmänhet alls inga svårig- heter. Bland dessa förekommo ej blott vanliga vatten- och sumpväxter, typiska för de angränsande stränderna, utan jämväl en myckenhet andra, vilkas uppträdande på denna lokalitet var icke så litet ägnat att väcka förundran. Den näring, som härstädes står till dessa växters förfogande, är nämligen såsom E. L. framhåller blott och bart sten och cement med ty åtföljande ringa mängder av förvittringsprodukter, samt vad som möj- ligen då och då kan tillföras med överspolande vågor och vattenstänk från Vänern. Bäst och kraftigast utbildad var begripligtvis vegetationen längst inåt hamnen, men även i sin yttre hälft erbjöd piren en ganska rik flora. Av fanerogamer antecknade jag ej mindre än 93 arter. Be- träffande växtfamiljerna voro Gramineae och Compositae talrikast re- presenterade. Av gräs funnos sålunda : Agrostis stolonifera, Alopecurus geniculatus, A. pratensis, Arrhenatherum elatius, Bromus arvensis, B. secalinus, Calamagrostis neglecta, Festuca clatior, Glyceria aquatica, G. fluitans, Holcus lanatus, Phalaris arundinacea, Phleum pratense, Poa annua, P. pratensis och P. trivialis. Familjen korgblomstriga representerades av: Achillea Ptarmica, Bidens tripartita, Erigeron acris, Hieracium Auricula, AH. Pilosella, H. umbellatum, Leontodon autumnalis, Matricaria inodora, Senecio vulgaris, Sonchus arvensis, S. asper, S. oleraceus, Taraxacum offi- cinale, Tussilago Farfara. Även hängeväxterna voro företrädda av ett relativt stort antal arter, nämligen: Alnus glutinosa, Betula odorata, Populus tremula, Salix aurila, S. caprea, S. nigricans, S. pentandra, S. repens samt en hybrid av S. viminalis (S. cinerea X viminalis?). 3 Påfallande svagt representerade voro däremot halvgräsen med endast 2 arter: Carex acuta och C. leporina. Av Juncaceae sågs endast Juncus alpinus. De övriga vid samma tillfälle antecknade växterna äro: Alisma Plantago, Angelica silvestris, Arenaria serpyllifolia, Barbarea stricta, Bulomus umbellatus, Calla palustris, Capsella bursa pastoris, Car- damine pratensis, Cerastium vulgare, Chenopodium album, Epilobium angustifolium, E. montanum, E. palustre, Galium palustre, Iris Pseuda- corus, Lycopus europaeus, Lysimachia vulgaris, Malachium aquaticum, Mentha arvensis, M. sp.? Myosotis caespitosa, M. palustris, Medicago lupu-" lina, Nasturtium palustre, Oenanthe aquatica, Plantago major, Polygonum 201 aviculare, Potamogeton crispus, P. perfoliatus, Potentilla anserina, Ranun- culus repens, R. sceleratus, Rumex Aceltosa, R. Acetosella, R. crispus, R. maritimus (!), Serophularia nodosa, Scutellaria galericulata, Stachys palustris, Sium lalifolium, Spiraea Ulmaria, Sagina nodosa, S. procumbens, Sedum acre, Stellaria graminea, Trifolium hybridum, T. pratense, T. repens, Tha- lietrum flavum, Urtica dioica, Veronica arvensis. I E. L:s förteckning förekomma jämväl nedanstående arter, som vid mitt besök ej stodo att upptäcka: Antennaria dioica, Cirsium lanceolatum, Lythrum Salicaria, Naumburgia lhyrsiflora, Potentilla norvegica, P. reptans, Ranunculus Flammula, Senecio viscosus, Valeriana officinalis. Härmed stiger antalet fanerogamer, som sålunda anträffats å piren, till mer än 100 arter, en i sanning vacker siffra i betraktande av lokalens för växtlighet till synes allt annat än inbjudande beskaffenhet. Otvivel- aktigt härstamma de allra flesta individen från frön — den vegetativa förökningen torde härvidlag (för uppkomsten av denna växtlighet), ha varit av ringa betydelse. Desto mera överraskande synes fenomenet, då dessa frön ju här i bokstavlig mening hamnat på nakna »hälleberget» och ändå förmått giva upphov till livskraftiga groddplantor. I juni 1920, då jag ånyo besökte Lidköping, kunde inga fortsatta under- sökningar göras på grund av Vänerns dåvarande abnormt höga vattenstånd, vilket vållade, att båda pirarmarna befunno sig fullständigt under vatten- ytan. JAN OO CSkärman. En ny Calypso-lokal i Västerbotten. Ungefär 7 km norr om Umeå stad hittade jag den 30 maj 1920, just när jag skulle skära av en blommande Daphne-kvist, ett exemplar av Calypso bulbosa. Vid närmare undersökning på platsen påträffade jag sedan minst 50 exemplar av den rara växten, dels blommande, dels i knopp, varjämte jag såg talrika större och mindre bladplantor. På ett ställe säg jag en lätt sammangyttrad grupp om 8 blommande kraftiga exemplar. Fyndplatsen ligger, närmare bestämt, på södra sluttningen av en skogsås, som i nordlig riktning skjuter ut från Ersmarksberget (ungefär 1,5 km norr om punkt 100 å Gen.-stabs-kartan). =. Vid ett nytt besök den 2 juni såg jag minst 100 blommande exemplar, utbredda på ett ganska stort område, såväl på åsen som nedanför, och ännu midsommardagen, då trolldruvan och härligt doftande nattvioler rikligt blommade å samma plats, såg jag sent utslagna exemplar av Calypso. Huvudbeståndet av skogen å denna plats utgöres av gran, men där växer även, förutom en och annan tall, ett underbestånd av björk, asp, al, sälg, rönn och hägg samt brakved, tibast och nypon. 18. — Svensk Botanisk Tidskrift 1921. 262 Åsen, som är terrassformig och sönderbruten av små krokiga raviner, är täckt av ett fuktigt myllager. Då floran i övrigt å denna plats är för orten rätt säregen, tydande på att man här eventuellt har att göra med en s. k. skalbank, och då växt- förteckningar från Umeåtrakten äro sällsynta, vill jag här nedan lämna en uppgift å de växter, som här finnas: Hylocomium triquetrum Sorbus Aucuparia Lycopodium complanatum Fragaria vesca annolinum Rubus Chamaemorus » Selago . » arclicus Equiselum silvaticum » — saxalilis (rikligt) Polystichum spinulosum » idaeus Phegopteris dryopteris Rosa cinnamomea Juniperus communis Prunus Padus (rikligt) Picea Abies Vicia Cracca Pinus silvestris Oxalis Acetosella Agroslis canina Geranium silvalicum Melica nutans Empetrum nigrum Carex digitata Rhamnus Frangula Luzula pilosa Viola Riviniana Paris quadrifolia Daphne Mezereum (rikligt) Majanthemum bifolium Angelica silvestris Convallaria majalis Pyrola uniflora Calypso bulbosa (rikligt) » secunda Corallorhiza trifida (sparsamt) » minor Lislera cordata — (rikligt) | rotundifolia Goodyera repens » Ledig palustre Habenaria bifolia » Calluna vulgaris (sparsamt) Orchis maculala » Vaccinium vitis idaea » Alnus incana » uliginosum Betula odorala » Myrtlillus (sparsamt) Salix repens Trientalis europaea > — nigricans Melampyrum silvalicum > — Caprea > pratense » pentandra Linnaea borealis Populus tremula Solidaqgo virgaurea Actaea spicata (rikligt) Hieracium murorum. Ranunculus acris I kanten på den angränsande myren växa: Equiselum palustre Rhynchospora alba Triglochin palustre Juncus stygius Carex pauciflora > bufonius chordorrhiza » filiformis >» Goodenoughii Eriophorum alpinum lasiocarpa > vaginalum 263 Eriophorum angustifolium Ledum palustre Scirpus caespitosus Andromeda polifolia Myrica Gale Vaccinium Oxycoccus Betula nana Förr anmärkta fyndplatser för Calypso inom Västerbottens län äro: Skellefteå socken: Falkberget och Hömyrberget nära Varuträsk (Back- man och Holm). Norsjö socken: Petiknäs (A. Sörlin). Stensele socken: i närheten av kyrkan (Backman och Holm). Efter vad herbarierna utvisa, hava dessutom skolvnglingar — utan alt ijärmare angiva lokalerna — funnit Calypso i Hällnäs, Norra Degerfors socken, i Jörn samt i Norsjö. Umeå den 20 oktober 1920. É Lennart Wahlberg. Floristiska anteckningar från Torneträskområdet. Under exkursioner från Abisko somrarna 1917, 1919 och 1920 har jag gjort några växtfynd, vilka här meddelas som ett litet bidrag till den redan nu rika litteraturen över Torneträskområdets flora. Nomenklaturen efter »Förleckning över Skandinaviens växter», Lund 1917. Lokalnamnen efter topografiska kartbladen >»Sjangeli> och »Torne- träsk>. Alchemilla alpina. Vid den lilla sjön mellan Paijeb och Vuolle Nju- orajaure. Antennaria alpina &. LTulletjårro. 4. carpalica. Njuonjevare: Pallimtjåkko. ÅA. dioica (höstform, blommande 3/9 1919). Själlatjåkko. Braya glabella Richards. Njuonjevares sydsluttning, c:a 800 m ö. h., på gamla flytjordsvalkar, ”9/7 1917. Caltha palustris f. ?. Jältestora exemplar med den grova stjälken upp till 85 cm lång och bladskaft upp till 60 cm iakttogos i början av sept. 1920 växande i grunt vatten flerestädes i östra delen av Torne- träsk, t. ex. vid Ripaisenjokis mynning och i Kuovhonvuopio. En liknande storväxt form omnämnes av LAGERBERG (1909, sid. 21). Campanula uniflora. Njuonjevare. Å Carex limosa X magellanica (det. N. Sylvén). Abisko i en myr väster om Njakatjavelk. C. macloviana. Kartimavare. C. misandra. Nissontjåkko. C. rotundata. Njutum. Cerastium arcticum. Njuonjevare. Chamorchis alpina. Nissontjäåkko; Njuonjevare. Cobresia Bellardi. Nissontjäkkos västsluttning. 264 Cypripedium Calceolus. Lulletjärros sydbrant, ”$/g 1920. Under insamling av Epipactis latifolia v. violacea anträffades några få individ växande tillsammans med bl. a. Woodsia glabella och Dryoptleris Robertiana. Endast ett exemplar hade blommat under sommaren. Cypripedium Calceolus är ej förut observerad i Torne Lappmark. Nordligaste förut kända lokalen i Lappland torde vara Barrsele, Stensele s:n, i Ume Lappmark, (BACKMAN och HOLM sid. 219). Närmaste norska fyndort torde enligt NORMAN (I:2, sid. 105) vara på Bergskletten vid Strömsmoen i Bardodalen, alltså på ett avstånd AV. C:a OMM: Deschampsia altropurpurea. Njutums platå. Draba alpina. Vaddetjakko, toppen. Euphrasia salisburgensis. Ortovare; Njuonjevare. Oxytropis lapponica. Njuonjevare. Pedicularis hirsuta. Vaddetjåkko, även på toppen. P. seceptrum carolinum. - Nakerijoki; Kuovhonvuopio. Phippsia algida. Njuonjevare; Nissontjåkko; Pallimtjåkko. Potentilla nivea. Njutums sydbrant; Njuonjevare. Primula farinosa f. scotica. Vaddetjåkkos sydsluttning i skogsgränsen. Saxifraga Cotyledon. Njutums sydbrant på hyllor strax ovan skogsgränsen, "5/4 1920. Saxifraga Cotyledon anträffades i Torneträskområdet redan 1788 av S. LILJEBLAD men torde sedan dess icke vara återfunnen. Om den nya lokalen är identisk med LILJEBLADS är naturligtvis omöjligt att avgöra; dock kan väl Njutum knappast sägas ligga »ad Torneaåträsk>. Mitt fynd gjordes av en ren tillfällighet. Under sökande efter Cryplogramma erispa flick jag se en avbruten klase av SS. Cotyledon ligga på marken, och till min glädje upptäckte jag ett rätt stort antal exemplar på hyllorna i den lodräta bergväggen. Då växplatsen här är så gott som otillgänglig, torde fridlysning vara överflödig. Närmaste lokal på norskt område är sannolikt Botn i Hunddalen (NORMAN, I : 1, sid. 476), alltså på ett avstånd av c:a 1 mil. S. rivularis. . Vaddetjåkko. Sedum villosum. Laimolahti, '/9 1920. Ett stort antal exemplar anträf- fades spridda över större delen av det område, som upptages av lapplägret, några ännu blommande. THORALF FRIES (1912, sid. 97) uppger, att han 1911 här funnit endast ett dussintal exemplar nära Torneträsks strand. Sedum villosum förekom här på jäsjordsfläckar i Belula nana-hed -mosse) tillsammans med: Andromeda polifolia, Bartsia alpina, Betula nana, Carex capillaris, C. capitlata, C. miecroglochin, €. parallela, Em- petrum nigrum, Epilobium palustre, Equisetlum arvense, Festuca ovina, Juncus alpinus, J. biglumis, J. triglumis, Pinguicula alpina, P. villosa, Primula stricta, Rhododendron lapponicum, (2 dm höga, uppräta buskar), Salix glauca, S. hastata, Toficldia palustris, Triglochin palustre, Vaccinium uliginosum, V. vilis idaea. NORMAN (II, sid. 291) uppger, att Sedum villosum i norra Norge växer »på fugtige, dels mosseklzdte, dels nogne bergflader, selv på 200 en klippevzeg, på stranden, ved flodmål, på graesmyr, på mudret bred af et tjern». Och RINGENSON (1919, sid. 106) meddelar, alt såväl han som TH. LINDFORS funnit S. villosum i Jämtland växande på berghällar. Det kan därför tyckas egendomligt, att en växt, som förekommer på så olikartade lokaler, hittills är anträffad på så få ställen i Sverige. Jag undersökte ett par hundra exemplar av S. villosum, men icke ett enda visade genom skottbildning vid basen tecken till kommande övervintring. Detta således i strid med NORMANS (1. c.) uppgift: Den 1-årige plante har alt som tiest innovationer nier roden, hvor- ved den kan blive 3--14-årig». Urlica dioica "Sondéni Simm. Lulletjårro. Viola palustris. Njuorajokk nedom Njuonjevare LITTERATURFÖRTECKNING. BACKMAN, C. J. och HoLM, V. F., Elementarflora öfver Västerbottens och Lapplands fanerogamer och bräkenartade växter. — Uppsala 1878. FRIES, THORALF, Sedum villosum återfunnen i Torne lappmark. — Sv. Bot. Wiidskra bd: 651912; LAGERBERG, T., Några anmärkningsvärda växtformer från Torne Lapp- Marko Did Bdlr3,; 1909: NORMAN, J. M., Norges arktiske flora. I & II. — Kristiania 1899—1901. RINGENSON, C., Sedum villosum L. två gånger funnen i Jämtland. — Sv. Botidsker bd 137 1919 Carl G. Alm. Bidrag till Kebnekaisetraktens flora. Följande anteckningar gjordes, då jag under förra hälften av augusti 1920 uppehöll mig för skogsgränsmätningar i Kebnekaisetrakten. Området tages här i samma utsträckning som hos S. BIRGER (Sv. Bot. Tidskr. 1912. Här anförda växtlokaler ligga i allmänhet i eller nära skogsgränsen. Endast lokaluppgifter, som ej återfinnas hos BIRGER (1. c.), E. ALM- QUIST och J. FRÖDIN (Sv. Bot. Tidskr. 1917), äro här medtagna. Nomenkla- turen enligt »Förteckning över Skandinaviens växter utgiven av Lunds Botaniska Förening», Lund 1917. é Lokalnamnen enligt topografiska kartbladen »Kaalasluspa»> och »Kebne- kaise>. Kebnetjåkko = fjället öster om Vistesavagge. Alchemilla alpina. Tjäuratjåkko. A. filicaulis. Tjäuratjåkko. A. acutidens. Tjäuratjåkko. 266 Alsine biflora. Kuolpak; Pirttivuopio vid Alleb Tjappejokk; Kuoketjåkko. A. stricla. Kuolpak. Antennaria alpina 3. Tjäuratjåkko. Astragalus frigidus. Norr om Laukujärvi. Alhyrium alpestre. Tjäuratjåkko. Bartsia alpina. Niallåive; Kuolpak. Balrachium peltatum "suecicum. Kaalasjärvi — nedre ändan av Paittas- järvi. Botrychium Lunaria. Kuoketjåkko. Campanula uniflora. Kuoketjåkko; Tjäuratjåkko. Cardamine bellidifolia. Kuoketjåkko. Carex atrata. Nuoppevardo; Tjäuratjåkko. C. capillaris. Paittasluspa; norr om Laukujärvi. I. capitata. Paittasluspa; norr om Laukujärvi; Kuolpak; Ladtjovagge öster om Tarfalajokks mynning. . dioica. LE. Kattarevare; Tjäuratjäåkko: Ladtjojaure. . festiva. Paittasluspa; Vuoppevardo. . lasiocarpa. Huornats. . loliacea. Paittasluspa; Kuolpak. . magellanica. Paittasluspa; norr om Laukujärvi; L. Kattarevare; Kuoke- tjäkko; Vistesavagge nära Paittasjärvi. C. parallela. "Norr om Laukujärvi; Tjäuratjåkko. C. rariflora. Ladtjojaure. C. rostrata. Huornats; Ladtjojaure. C. rotundata. Paittasluspa; Kuolpak; Vistesavagge nedom Kuoketjåkko. e C (> CO) SJUTMKSLAS ,. rupestris. Tjäuratjåkko. assiope hypnoides. Kuolpak; Vuoppevardo; Tjäuratjåkko. C. tetragona. Kuolpak. Cerastium "alpestre. Kuolpak. C. alpinum. Vuoppevardo; Kebnetjåkko. C. areticum. Kuoketjåkko; Tjäuraljåkko. C. lapponicum. Pirttivuopio vid All. Tjappejokk. Chamaenerion angustifolium f. fl. alb. Kuoketjåkko. Cobresia Bellardi. NVuoppevardo. Coeloglossum viride. Norr om Laukujärvi. Cystopteris montana. Tjäuratjåkko. Deschampsia alpina. Tålaktjåkko; Tjäuratjåkko. D. atropurpurea. Kuolpak; All. Kattarevare; Tjäuratjåkko; Ladtjojaure. Diapensia lapponica. Tjäuratjåkko. Draba incana. Tjäuratjåkko. D. magellanica. ”Tjäuratjåkko. D. nivalis. Kuoketjåkko. Dryopteris Phegopteris. ”Tjäuratjåkko. Epilobium anagallidifolium. Tjäuratjåkko. E. Hornemanni. Kuolpak; Tjäuratjåkko. Equisetum variegatum. Norr om Laukujärvi; Kuolpak; Vuoppevardo. Erigeron acris. Paittasluspa. E. politus. Pirttivuopio vid All. Tjappejokk; Kuoketjåkko. 207 E. uniftorus. Kuoketjåkko. Euphrasia tenuis. Kaalasluspa; Paittasluspa. Gentiana nivalis. Huornats; Pirttivuopio vid All. Tjappejokk; Kebneltjåkko: Tålaktjäåkko; Kuoketjåkko; Tjäuratjåkko. Gnaphalium norvegicum. ”Tjäuratjåkko. 4G. supinum. Tjäuratjåkko. Hierochloé alpina. Niallåive; Huornats; Öistillaki; Kuolpak; Vuoppevardo: L. Kattarevare; Kebnetjåkko; Tålaktjåkko; Kuoketjåkko; Tjäuratjåkko. H. odorata. Huornats; Vuoppevardo. Hippuris vulgaris. Kaalasjärvi — nedre ändan av Paittasjärvi. Juncus biglumis. Niallåive; Huornats; Vuoppevardo; Kuoketjåkko; Tjä- uratjåkko. J. triglumis. - Tjäuratjåkko. Listera cordata. Kuolpak. Loiseleuria procumbens. LIL. Kattarevare; Kuoketjåkko; Tjäuratjåkko. Luzula confusa. &L. Kattarevare; Kebnetjåkko. L. parvifltora. Kuolpak; Kebnetjåkko; Tjäuratjåkko. L. spicata. Kuolpak; Kebnetjåkko. Majanthemum bifolium. Kuolpak, strax ovan skogsgränsen, rikligt över en några m”? stor yta. Denna art torde vara mycket sällsynt i Torne Lappmark. Petasites frigidus. Huornats; Kuolpak. Phleum alpinum. Tjäuratjåkko. Phyllodoce coerulea. Niallåive; Kuolpak; Vuoppevardo; L. och All. Katta- revare; Tålaktjåkko; Kuoketjåkko; Tjäuratjåkko. Picea Abies. Vistesavagge nedom Låmetjåkko. Endast ett 20-tal träd till- hörande flera olika former. Förekomsten finnes omnämnd i »Renbetes- kommissionens av 1909» Protokoll, del IV, Helsingfors 1912. Pinguicula alpina. Norr om Laukujärvi; Huornats: Kuolpak; Kuoke- ljäkko; Ladtjojaure. Poa alpina. Nuoppevardo. Poa arctica. Kuolpak; Kebnetjåkko; Tjäuratjåkko. Polemonium campanulatum. Nikkulahti. Potentilla norvegica. Paittasluspa. Ranunculus nivalis. NVuoppevardo; Kuoketjåkko; Tjäuratjåkko. R. pygmaeus. Tjäuratjåkko. Rhododendron lapponicum. LL. Kattarevare; Kuoketjåkko; Tjäuratjåkko. Ribes rubrum Vv. glabellum. Tjäuratjåkko. Sagina intermedia. WVuoppevardo. Salix herbacea. Huornats; Kuolpak; Vuoppevardo; Kebnetjäkko; Kuoke- tjäkko; Tjäuratjåkko. S. lanata. Norr om Laukujärvi; Niallåive; Vuoppevardo; Kebnetjåkko; Tålaktjäkko; Tjäuratjåkko. S. myrsinites. Norr om Laukujärvi; Kuolpak: Tjäuratjåkko. S. myrtlilloides. TLadtjojaure. S. polaris. Tjäuratjåkko. S. reticulata. NVuoppevardo. Såxifraga aizoides. TLadtjojaure. 265 . cernua. Pirttivuopio vid All. ”Tjappejokk; Kebnetjåkko. . groenlandica. Kuoketjåkko. - oppositifolia. TLadtjojaure. - stellaris. Huornats; Pirttivuopio vid All. Tjappejokk; Vuoppevardo: All. Kattarevare; Kebnetjåkko; Tjäuratjåkko. S. lenuis. Tjäuratjåkko. Sedum Rhodiola. Kuolpak. Sibbaldia procumbens. Niallåive. Thalietrum alpinum. Norr om Laukujärvi. Tofieldia palustris. Paittasluspa; Kuolpak; Kuoketjåkko. Trisetum spicatum. Niallåive; Öistillaki; Pirttivuopio vid All. Tjappejokk: Kebnetjåäkko; Tjäuratjåkko. Veronica alpina. Nuoppevardo; Tålaktjåkko; Ladtjovagge. Viola epipsila. Norr om Laukujärvi. Viscaria alpina. Niallåive; Kuolpak: Yuoppevardo; Kebnetjåkko; Kuoke- tjäkko. Woodsia ilvensis. ”Tjäuratjåkko. FMTM Carl G&' Alm: Carex rufina Drej. och Triglochin maritimum L. i Torne Lappmark. Under augusti månad 1919 påträffade jag dessa bägge arter i Torne- träsktrakten, och då de förut ej anmärkts från Torne Lappmark, torde de vara värda ett omnämnande. Carex rufina Drej. iakttogs på Vassiljäåkko ej långt från Vassijaure järnvägsstation, på ungefär 559 m Ö. h. Triglochin marilimum &L. växer nära stranden av Torneträsk ett stycke väster om Björklidens järnvägsstation vid »Tornehamn>». Sannolikt har arten, vilken är en rätt utpräglad kustväxt, inkommit i samband med järnvägsbygget, då en livlig trafik rådde mellan Tornehamn och Norge. Det är emellertid förvånande, att en halofyt som Triglochin marilimum kunnat hålla sig kvar på sin nuvarande lokal i åtminstone ett tjugotal år. Att arten skulle vara inhemsk vid Torneträsk, anser jag uteslutet, bl. a. därför att blott ett fåtal individ anträffades. Dessutom är det känt, att andra västkustarter t. ex. Carex incurva Lightf., i sen tid spritt sig via järnvägen till Torne Lappmark. T. A. Tengwall. 269 Carex silvatica Huds. i Dalarne. Undertecknad företog tillsammans med stud. E. A. VALENTIN botaniska utflykter omkring Oresjön i juni 1916, varvid vi påträffade Carex silvatlica Huds. på sjöns västra sida nedanför byn Arvet. Lokalen är belägen på den med björkbuskar o. a. beväxta strandremsan mellan ägorna och stranden. Som bekant är trakten kalkhaltig, och nämnda lokal torde vara den nordligaste kända. IH. Westberg. Primula veris i nordvästra Dalarne. Våren 1920 påträffade undertecknad Primula veris i blommande, kraftiga exemplar i Transtrands socken, nordvästra Dalarne. I Södra Brända sågs 1 exemplar, i Källan 1 samt därtill 3 eller 6 exemplar på en väl skyddad sydsluttning i kyrkbyn. Tidigare torde växten icke varit funnen i denna trakt. Troligt är väl, att den här förekommer på flera lokaler. ehuru mycket sparsamt så nära fjällen. Det är dock anmärkningsvärt. alt jag icke sett den förut under min 12-åriga vistelse i Transtrand. Birger Hederén, Distriktsveterinär. Calypso bulbosa i Torne Lappmark. År 1911 eller 1912 omkring den 19 juni påträffade undertecknad denna vackra orchidé i full blomning på den norra stranden av Torneälv vid Paurankiforsen i Jukkasjärvi socken. Då älven går med högt vatten och denna fors ej rännres i vanlig ordning, sättas passagerarna i land vid forshuvudet och gå en bit från stranden över en udde. Då man nalkas den plats nedanför forsen, där passagerarna åter tagas i båten, kommer man in på en gammal nästan igenväxt gångstig. En sträcka av denna leder över en liten något sumpig däld med mossrik granskog. Här höjer Calypso upp sina ljuvliga, ljusvioletta blommor över moss- täcket. — Detta är med säkerhet den nordligaste hittills kända växtplatsen för denna orchidé. Vittangi den 18 juni 1921. Georg Bergfors, Pastor. 270 Ny fyndort för Nitella batrachosperma (Reichenb.) A. Br. Den i Europa mycket sällsynta Nitella batrachosperma påträffade jag sommaren 1920 i Dunkers socken, Södermanland, närmare bestämt i den till Björndammens egendom hörande Våärsjön. Den förekom här på ett mycket begränsat strandområde (av ett 10-tal meters längd) inom sjöns norra del. Ståndorten var en lerig, något grusblandad, skyddad och svagt ackumulativ strandremsa i och något under vattenlinjen. Associa- tionen framträdde som strödda flockar av de mycket små individen, som i frekvensen III-IV med sina hårfina rhizoider infiltre- rade leran. Dessutom ingingo Ranunculus replans (IIT) och Callitriche verna (I1); ute i vattnet växte ett bestånd av Polygonum amphibium och en rugge av Scirpus la- custris. Såsom varande den minsta (omkring 3 cm hög) och mest algliknande Nitella-arten är den säkerligen förbisedd till sin före- komst. Enligt WAHLSTEDT »Monografi öfver Sveriges och Norges Characeer»: är den förut anträffad på Gottland (Lärbro i en liten lergrop vid Snäckers gästgivargård), i Småland (sjön Möckeln vid Lönshult), i Väs- tergötland vid Mariestad samt i Närke i sjön Viken vid Askersund, men hade då (1875) ej ännu blivit iakttagen i Norge och Danmark. ; De av mig insamlade exemplaren (fig. 1) Fig. 1. Nitella batrachosperma överensstämma i det närmaste med figuren ft. minor Migula, 5 individ. De till Nitella batrachosperma f. minor i RABEN- huvudlikt gyttrade kransgrenarna na Eee : framträda som Batrachospermum- HVRSTS kryptogamflora (V. Characeerna), som liknande bollar. — ?/e av naturlig ytterligare framhäver artens litenhet (högst storlek. 2 cm). MIGULA framhåller här också i sin diagnos till formen: >»Ist der schwedischen in Å. BRAUN, RABH. u. STITZENB., Char. exs. no. 78, ausgegebenen Form ähnlich.> ; Den enda fyndorten för övrigt ligger enligt samme författare i Baden. J. E. Ljungqvist. Några växtfynd i Norrtäljetrakten. Här nedan meddelas fynden av några intressantare växtformer från Norrtäljetrakten, vilka icke finnas upptagna i »Stockholmstraktens växter». Hybriderna äro granskade av doc. GUNNAR SAMUELSSON, och exemplar äro lämnade till det botaniska museet i Uppsala. Alopecurus ventricosus. Sessön m. fl. ställen vid Norrtäljeviken. Alopecurus pratensis X ventricosus. Sessön. Betula nana. Vätö: Gislingö. — Fyndet gjordes i sista stund före av- resan från ön, varför förekomstens riklighet icke vid detta tillfälle blev närmare undersökt. Bromus erectus. Norrtälje: Bolkaskogen. » teetlorum. TLohärad: Ekens järnvägsstation. Carex canescens X norvegica. Frötuna: Baltora. Corydalis intermedia X laxa. Frötuna: Harka. Crepis virens. Norrtälje: Societelsparken och Sågbacken (i gräsmattor). Geranium dissectum. Norrtälje: järnvägsstationen. Veronica opaca. Norrtälje: Kvisthamra; Frötuna: Björnö. Viola uliginosa. Estuna: Räfsja (funnen 1915). .Epilobium rubescens. Norrtälje. Funnen första gången av H. W. ARNELL 1919. Fritz Agelin. Pulsatilla vernalis L. vid Göteborg. Förra året hittades vid en skolexkursion den 22 maj trenne exemplar av Pulsatilla vernalis i ljungmarkerna söder om Kallebäck i Örgryte :socken. Endast två av dessa buro blommor. Vid förnyat besök på mlatsen innevarande år den 25 april funnos fortfarande tre kraftiga in- divid, av vilka endast ett blommade. De växte på en fläck, där ljungen, antagligen under något av krisåren, borttagits till bränsle. Som ljungmarken planterats med skog — närmast Pulsatilla voro gra- narna 3—8 dm höga — kommer växtplatsens karaktär att inom kort be- tydligt förändras. Det återstår alt se, huruvida Pulsatilla då kan hålla :sig kvar. Enligt ett senare muntligt meddelande av med. dr. NORDQUIST, Göle- borg, har han redan 1913 funnit Pulsatilla vernalis vid Kallebäck och, :som det av hans beskrivning tyckes framgå, å samma lokal. Den när- maste växtplatsen torde annars vara vid Garns varv, Tunge s:n nära Göta älv, där växten iakttagits omkring år 1900 av adjunkten KARL ANDERBERG. Göteborg den 13 juni 1921. A. H. Magnusson. Antennaria glabrata (J. Vahl) Pors. g&. År 1920, då jag den 10 augusti strövade omkring på Nuolja, dels för att se på vegetationen, dels för att insamla frön av fjällväxter, fann jag på den med Athyrium alpestre bevuxna sluttningen emot en bäck ett hanexemplar av Antennaria glabrata. På samma lokal växte för övrigt :-om varandra Antennaria alpina — såväl huvudformen som var. canescens — samt honesxemplar av Anlennaria glabrata. Omkring hanexemplaret funnos åtskilliga icke blommande rosettskott av samma art, även de möj- digen av hanlig karaktär. Så vitt jag vet, har hanformen av Antennaria .glabrata aldrig tidigare blivit iakttagen. Olof Östergren. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 19291: Bb, 15 IN MEMORIAM. L. J. Wahlstedt. = 27/3 1836. . + NEN Cola Den 26 april 1917 avled å Djursäter i Wittsjö s:n i Skåne f. d. lektorn filosofie jubeldoktorn LARS JOHAN WAHLSTEDT. Född i Värsås i Skara- borgs län den 27 mars 1836, blev W. efter i Skara avslutade skolstudier 1856 student i Lund, där han sex år senare promoverades till filo- sofie doktor. Ären 1862—64 var han t. f. akademiträdgårdsmästare i Lund och deltog nu i anläggan- det av den nya botaniska träd- gården. 1864 utnämndes han till lektor i naturvetenskaperna och modersmålet vid h. allm. läro- verket i Kristianstad, en befatt- ning, som han innehade, tills han 1905 avgick med pension. Med maka och dotter drog han sig efter uppnådd pensionsålder till- baka i lantlivets lugn till ett litet av honom inköpt lantställe, vac- kert beläget vid stranden av Witt- sjön, i norra Skåne. Pa sitt kara Djursäter — uppkallat efter det gamla Djursätra-hemmet — fram- levde W. sin levnads afton fjärran från världens oro. Till sin stora sorg förlorade han redan under tredje äret på Djursäter sin älska- de maka. Omgiven av dotter och måg och under somrarna ofta av uppväxande barnbarn — äldst av dem sondottern VIOLA, uppkallad efter farfaderns älsklingsblomster — sysslade han med sitt lilla ND Djursäters-lantbruk, vördad och avhållen av snart sagt varje Wittsjö-bo. En månad innan dödsbudet nådde honom, firade han å Djursäter sin $1-årsdag. Ett allt mera tilltagande njurlidande hade under de senaste åren nedsatt hans krafter: en lunginflammation tillstötte och ändade den ännu i det sista andligen spänstige åldringens verksamma liv. Botaniken hade tidigt varit Wahlstedts älsklingsämne, och det blev också denna vetenskap, han vid universitetet främst idkade. Såsom lärjunge till J. G. AGARDH kom den unge botanisten snart att inrikta sin håg på algernas studium. I sin akademiska avhandling framlägger han sina första »Bidrag till kännedomen om de skandinaviska arterna av växtfamiljen Characeae>. Och tillägnar han denna sin första publika- tion >»till Med. Phil. Candidaten Herr C. FR. NORSTEDT», hans nästan ständige följeslagare på exkursionerna under studenttiden, »såsom en gärd åt trofast vänskap, med broderlig kärlek>. Inom charact-området är det, Wahlstedt gör sin förnämsta vetenskap- lisa insats. Då han 1864 disputerar för vinnande av lektorat, gör han delta på en avhandling »Om characéternas knoppar och öfvervintring». Då han i »Öfversikt af K. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar» 1867 avgiver »Berättelse om en botanisk resa till norra delarna af Vester- götland och angränsande delar af Nerike, med understöd af K. Veten- skaps-Akademien, utförd under sommaren 1866», handlar också denna till stor del om under färden päträffade characeer. År 1875 utgiver W. sitt förnämsta characé-arbete, en i Kristianstads högre elementarläro- verks inbjudningsskrift tryckt avhandling, >»Monografi öfver Sveriges och Norges Characeer», den enda skandinaviska characé-flora, vi hittills er- hållit. Under 1870-talet, 1871—74, utgiver han tillsammans med NORr- STEDT det förträffliga exsicecatverket »Characezx Scandinavize exsiccat:e>, fasc. I—III, om inalles 120 nummer. Från år 1875 ha vi att nämna en av NORSTEDT och WAHLSTEDT gemensamt författad uppsats, »Ueber die Keimung der Characeen>, tryckt i den i Regensburg utgivna tidskriften »Flora». Efter 1875 synes W. ha fått allt mindre tid övrig för sina kära characeer. Att dessa dock alltjämt lågo hans hjärta nära, därpå ser man bevis i hans deltagande i utgivandet av det stora exsiccatet »CharacexXx exsiccalx», som under åren 1892—96 i fem fasciklar utgavs av MIGULA, SYDOW och WAHLSTEDT. Ännu så sent som 1909 ha vi att anteckna en characé-uppsats av W:s hand, hans sista på området, »För- teckning över norska Characeer, upprättad med ledning av de i Christi- ania Universitets Museum befintliga samlingarne>, tryckt i Kristiania, i »Nyt Magazin for Naturvidenskaberne»>. Näst characeerna var släktet Viola föreinål för Wahlstedts stora kärlek. Hans Viola-intresse tar sig bl. a. uttryck i hans utgivande tillsammans med NEUMAN och MURBECK av det förstklassiga exsiccatverket >Viola Suecie exsiccate», fasc. 1 och 2, 1886—93, samt i tvenne mindre upp- satser av W:s hand, »Några Violahybriditeter för svenska floran» i Bo- taniska Notiser 1884 och »Oregelbundenheter vid blombildning och frukt- sättning hos några Violaarter», ibidem 1914. För olika praktisk tillämpning av vetenskapen var Wahlstedt i hög grad intresserad. Djärva idéer skapades ej sällan i hans hjärna, många 274 av dem goda och värdefulla, en del dock mindre lämpliga för praktiken. Ofta besjälades han av en nästan för stark tro på livet och dess möj- ligheter, något fallen för överdrifter, som han av naturen tycktes vara. Det var dock tack vare just denna sin läggning, som han blev så mång- sidigt och förvisso också framgångsrikt verksam även på det praktiska livets områden. Trädgårdsskötseln hade i W. en uppriktig vän och gynnare. Med an- slag av allmänna medel företog han åren 1862—63 resor i Danmark och Tyskland i och för studier i trädgårdsskötsel och kunde nu med större fackkunskap gripa sig verket an som akademiträdgårdsmästare i Lund. Som sådan kom han ju dock att verka endast relativt kort tid. Även sedan han 1865 som lektor i naturvetenskaperna och modersmålet flyttat över till Kristianstad, hade han emellertid alltjämt kvar sina trädgårds- intressen. Bevis härpå .se vi bl. a. i hans utgivande åren 1877—80 av Skånska Trädgårdsföreningens Tidskrift». Under Kristianstadstiden kom Wahlstedts praktiskt-vetenskapliga in- tressen att allt mera överflyttas på lantbruket. Under många år (1879 —1905) var han en synnerligen energisk och intresserad frökontrollant tör Kristianstads län. Ar 1883 var han Sveriges kommissarie vid den internationella utställningen i Amsterdam och författade till denna en på franska utgiven »Catalogue de la collection des semenses suédoises, avec une introduction topographique, climatologique etc.>, även översalt till holländska och senare jämväl till tyska såsom inledning till kata- logen över den svenska frösamlingen på utställningen i Budapest 1885. Under åren 1886—1903 var han Kristianstads läns hushållningssällskaps- sekreterare och utgivare av dess tidskri!lft. Om W:s lantbruksbotaniska intresse viltna trenne under Kristianstadstiden av honom tillsammans. med dåvarande docenten i Lund, BENGT JÖNSSON, utgivna foderväxt- exsiccat, »Urval af svenska fodergräs» (1884), »Urval af svenska foder- baljväxter» (1886) samt »Urval af svenska foderväxtfrön», I—II (1886). Även inom många praktikens områden, som lågo mera fjärran från hans vetenskapliga verksamhet, var W. ofta anlitad. Han var sålunda under många är stadsfullmäktig i Kristianstad samt ledamot av stadens. hälsovårdsnämnd och skolråd, medlem i direktionen för en lägre teknisk aftonskola (»borgarskolan») i Kristianstad samt under en följd av år ledamot i styrelserna för Kristianstad-Åhus järnvägsaktiebolag — en tid t. o. m. styrelsens ordförande — och A. B. Skånska konservfabriken. Om än Wahlstedts intressen räckte will för snart sagt allt möjligt utanför skolan, var det dock i skolarbetet, som han sökte och fann sin förnämsta livsuppgift. För sitt lärarckall var han intresserad som få, och det var också ett mycket förtjänstfullt arbete, han här presterade. Lärjungarnas intresse förmådde han tillvinna sig genom sn klara fram- ställning och sin vana att med levande och museimaterial göra under- visningen i hög grad åskådlig. Sedan Lunda tiden en vän av exkursio- ner, försummade: han aldrig att såväl vår som höst taga lärjungarna . med sig ut i naturen för att där söka göra dem allt mera förtrogna med det skånska växt- och djurlivet. Spårade han i någon en blivande botanist, gjorde han allt för att understödja hans intresse. Och många 205 äro också de, som utgångna från hans skola med framgång fortsatt sina studier inom botaniken. Wahlstedt var en flitig och framgångsrik läroboksförfattare. Redan 1869 utgav han en första »Lärobok i zoologien». En andra, »Kortfattad lärobok i zoologi» utgick i trenne upplagor, den första 1870, den tredje 1877. År 1873 utkom jämväl en »Kortfattad lärobok i botanik». Den största spridningen fick W:s »Folkskolans Naturlära», en för sin tid syn- nerligen förtjänstfull och efter sitt ändamål ovanligt väl avpassad läro- bok. Den utkom i sin första upplaga 1879 och möltes redan från bör- jan med största int:esse från folkundervisningens sida. Den ena upp- lagan avlöste den andra. Den sista upplagan utkom 1905 och var den tionde. År 1864 kallades Wahlstedt till ledamot av Königl. Physikal.-oekonom. Gesellschaft i Königsberg, år 1878 till ledamot av Societa Chriltogamo- logica Italiana i Milano. Sedan 1883 var han riddare av V. O. och Ned. Lej. O., sedan 1889 R. N. 0. Efter sin avgång från sekrelerare- befattningen vid Kristianstads läns hushållningssällskap erhöll han dess guldmedalj. Det var en i många avseenden märklig livsgärning, som med Wahl- stedts död avslutades. MW. var en man av den gamla goda stammen. Redbar och vänfast som få och alltid redo att räcka en hjälpsam hand, skall han av alla, som kommit i närmare personlig beröring med ho- nom, bevaras i tacksam hågkomst. Tack, Du käre, för de första lärospåren, jag under Din goda och out- tröttliga ledning fått göra i den »>»älskliga vetenskapen»! Och för alla. Dina väckande tankar och råd, jag senare fått taga del av under mina Kristianstadsbesök och å Ditt kära Djursäter! UTGIVNA BOTANISKA SKRIFTER. 1. Bidrag till kännedomen om de Skandinaviska Arterna af Växtfamiljen Characex. Akad. Afhandl. — Lund 1862. 8:o. VIII + 43 sid. Om Characeernas knoppar och öfvervintring. Botanisk afhandling jemte theser. — Lund 1864. 8:0. 48 sid. 3. Berättelse om en botanisk resa till -norra delarna af Vestergötland och Nerike, med understöd af K. Vetenskaps-Akademien utförd 3 under sommaren 1866. — Öfvers. K. V. A:s Förh. 1867, Nr. 1, sid. 3 10: 4. Kortfattad lärobok i botanik. — Lund 1873. $8:o. 93 sid., 162 textfig. i 5. Monografi öfver Sveriges och Norges Characeer. — Christianstads H. Elem.-Lärov:s Inbjudningsskrift för år 1875. — Christianstad 1879. 4:00 Sd Sid 276 46. Ueber die Keimung der Characeen. Von O. NORSTEDT & L. J. WAHLSTEDT. — Flora, Regensburg 1875, sid. 94—95. Skånska Trädgårdsföreningens Tidskrift. — Christianstad 1877, 104 sid.; 187808 :sid.;.1879-116-sid; 1880, 116 sid: 3. Folkskolans Naturlära, utarbetad i enlighet med »Normalplan för undervisningen i folkskolor och småskolor» samt med hänvisning till »Läsebok för folkskolan» och C. R. Sundströms »Atlas till natur- riket». Christianstad 1879. =3:o0. 4 + 120 sid., 17 textfig. Andra—femte uppl. Christianstad 1880, 1881, 1882, 1884. Sjette uppl. omarbetad i enlighet med den Kongl. Läroboks-Komiténs förslag. — Christianstad 1888. 8:o. 1+219 sid., 114 textfig. N:o 1. Folkskolans Naturlära. Sjunde upplagan, utarbetad enligt den Kongl. Läroboks-Kommitténs förslag. — Kristianstad 1890, 3:o0. 1+ 191 sid., J14 textfig. N:o 2, Folkskolans Naturlära. Utarbetad i enlighet med den Konel. - Läroboks-Kommitténs förslag. — Kristianstad 1890. 8:o. 148 sid., 99 textfig. N:o 1. Folkskolans Naturlära. Nionde uppl., — — — —. Kristianstad 1897. 80. 7T-F 209 sid., 116 textfig. Tionde uppl. — Kristianstad 1905. 1 + 207 sid., 116 textfig. 9. Berättelse öfver Frökontrollstationens i Christianstad verksamhet under år 1879. — Chr:s läns: Hushålln.-Sällsk:'s Förh. 1879, sid: 13 —18. (Även tryckt i Malmöhus läns K. Hushålln.-Sällsk:s Qvartals- skr. 1879, sid. 176—180.) — — — 1880, 1881 — — — 2/7 1904—?9/6 1905. — Ibidem 1880, 1881 —19035: 10. Om frökontrollen och dermed i sammanhang stående frågor. — Ibidem 1879, sid. 65—70. 11. Berättelse öfver den utställning af utsädesfrö, som af Christianstads läns Kongl. Hushållnings-Sällskap hölls i Christianstad den 26, 27 och 28 Februari 1880. (Undert.:) Komiterade. (R. HAMILTON, PH. STJERNSVÄRD, O. HAHR, L. J. WAHLSTEDT.) — Ibidem 1880, sid. 21—26. 12. Huru skall odling af inhemskt trädgårdsfrö kraftigast uppmuntras, och vilka fröslag lämpa sig bäst för den inhemska produktionen? — (Ref. av uppläst, skriftligt anförande.) — Sk. Trädgårdsför:s Tidskr. 1880, sid. 18. 13. Catalogue de la collection de semences suédoises avec une intro- duction topographique, climatologique, etc. par L. J. W—t. (Traduit par J. H. KRAMER) — Exposition internationale d'Amsterdam en löda Lundfilds3r8:0. vSTSsidi töfargkarta: Övers.: De voortreftelijkheid der Scanmdinavische Zaaizaden, outleend aan den Catalogus van de Collectie Zweedsche Zaden, op de Internationale Tentoonstelling te Amsterdam door L. J. WAHLSTEDT, Commissaris van Zweden, volgens de Fransche vertaling van J. H. KRAMER, door BRUNO - TIDEMAN, Zaadhandelaar te Apeldoorn. — Galpen 1883. Översatt på tyska och i vissa delar något omarbetad ingår inledningen till Ams'!erdam-katalogen jämväl som inledning till: Katalog iber schwedische Sämereien mit einer Einleitung. (Undert.:) L. J. WAHLSTEDT, V. B. WittROCK. — Allgemeine Landes-Ausstellung in Budapest 1885. Gruppe I. Stockholm 1885, sid. I—XVI. B: B. I. NA 211 Några Viola-hybriditeter för Svenska Floran. — Bot. Not. 1884, sid. 139—145. Sjukdomar på fruktträd i nordöstra Skåne. teferat av föredrag). — Sk. Trädgårdsför:s Tidskr. 1895, sid. 67—068. Förteckning över Norska Characeer, upprättad med ledning av de i Christiania Universitets Museum befintliga samlingarne. — Nyt Mag. f. Naturvidensk., Bd. 47, Kristiania 1909, sid. 285—288. Huru Sonchus palustris L. spridt sig vid Kristianstad och Sölves- borg. — Bot. Not. 1911, sid. 17—18. i Utbredningen av Cyperus fuscus L. i Kristianstadstrakten. — Ibidem, sid. 78. Villkoren för alt Alisma ranunculoides skall trivas väl. — Ibidem, sid l3a: Färgen hos honblommorna och kottarna hos vår vanliga gran. — Ibidem, sid. 262. Oregelbundenheter vid blombildning och fruktsättning hos några Viola-arter. -- Ibidem 1912, sid. 33—34. Om förekomsten av Epipogon aphyllum på Karsholms Bokenäs i Skåne. — Ibidem, sid. 110—112. EXSICCATVERK. NORSTEDT & L. J. WAHLSTEDT, Characex Scandinavie exsiccatae Fase. I—III, N:o 1—120. — Lund 1871—1874. JÖNSSON och L. J. WAHLSTEDT, Urval af svenska fodergräs. N:o 1— 32, — Lund 1884: JÖNSSON och L. J. WAHLSTEDT, Urval af svenska foderbaljväxter. INFO HE Dyno LR otolö JÖNSSON och L. J. WAHLSTEDT, Urval af svenska foderväxtfrön. I—II. — Lund 1886. M. NEUMAN, L. J. WAHLSTEDT, S. S. MURBECK, Violz Suecize exsiccat:e. Fasc. I-II. — Lund 1886—1893. MIGULA, G. SYDOW et L. J. WAHLSTEDT, Charac2e exsiccate. Fasc. I—V, N:o 1—1235. — Berlin 1892—1897. Nils Sylvén. 19. — Svemsk Botanisk Tidskrift. 1921. Karl Fredrik Dusén. fp AS40ET SaOL0 Efter flera års lidande (epilepsi) avled ogift lektor KARL FREDRIK DUSÉN på länslasarettet i Kalmar. Ehuru i förtid bruten, medhann han dock ett ej ringa arbete under sin krafts dagar, såväl i vetenskapligt som peda- gogiskt avseende. Ett litet utsökt mineralogiskt museum vid hans läroverk är bl. a. ett vittnesbörd om hans pedagogiska nit. Karl Fredrik Dusén var född i Sund i Linköpings län den 4 juli 1849. Hans föräldrar voro kronolänsman JAKOB FREDRIK DUSÉN och ANNA BRITA PETTERS- soN. Faderssläkten kan följas tillbaka till slutet av 1600-talet. Lektor Dusén har själv upprät- tat sina stamtavlor, vilka ställts till mitt förfogande av den av- lidnes kusin, agenten JOHAN DU- SÉN i Norrköping. Han var för övrigt även kusin till den bekante- botanisten och upptäcktsresanden dr. P. DUuSÉN. Dusén genomgick det lägre elementarläroverket i Eksjö 1859 --64 och fortsatte sina studier vid det högre elementarläroverket i Linköping, där han med ut- märkta betyg avlade studentexa- men den 11 juni 1868. En av hans gymnasiekamra- ter, kontraktsprosten JOHAN ÖST- . / BERG, har meddelat mig några HX GA RA 3 detaljer om skolynglingen Dusén, vilka kanske kunna ha sitt in- tresse även i detta sammanhang. »Redan vid sitt inträde såsom femtonåring i sjätte klassen hade han ett ovanligt stort herbarium med alla växterna nästan till ytterlighet or- dentligt pressade och inlagda och tillbytte sig genom Botaniska Bytes- föreningen i synnerhet fjällväxter. I Naturvetenskapliga Sällskapet vid läroverket var han tjänsteman och bragte ordning där både i biblioteket, herbariet och ekonomien. Omkring 1867 skrev han där en avhandling om antingen Sunds socken eller Ydre härad i botaniskt avseende.» Dusén inskrevs som student vid universitetet i Uppsala i september 1868, avlade därstädes filosofie kandidatexamen den 14 december 1877 20 och filosofie licentialexamen den 30 maj 1882, blev filosofie doktor år 1887. var amanuens vid botaniska trädgården i Uppsala !/10 1878—!/9 1888, do- cent i botanik !/4+ 1887—vt. 1888. Han genomgick provår i Uppsala läs- året 1884—1885 och utnämndes till lektor i naturalhistoria och kemi vid h. allmänna läroverket i Kalmar den 30 april 1888, vilken utnämning blev stadfäst av Kungl. Maj:t den 19 augusti samma år. Om hans tjänstgöring har rektor J. LIND, som dock icke varit i till- fälle att själv bedöma densamma, vid hans avskedstagande givit följande vitsord i 1908—1909 ärs redogörelse. » Då lektor Dusén den 30 april 1888 utnämndes till lektor i naturalhistoria och kemi vid delta läroverk, var han docent i botanik vid universitetet i Uppsala och hade bakom sig en tioårig tjänstgöring såsom amanuens vid botaniska trädgården därstädes. I sin med synnerlig noggrannhet planlagda och meddelade undervisning, som utom de naturvetenskapliga ämnena även omfattade matematik, förstod lektor Dusén att både väcka och bibehålla ungdomens intresse, något varom bland annat det av lär- jungar under hans ledning bildade Naturvetenskapliga sällskapet vid läro- verket bär vittne. Genom sin förbindelse med åtskilliga vetenskapliga institutioner och deras målsmän samt andra för den naturvetenskapliga forskningen intresserade personer fick han under årens lopp för läroverkets naturaliesamlingar mottaga större och mindre gåvor. I de fall, där för- värv av enskilda mera värdefulla samlingar ansågs synnerligen önskvärt, men läroverkets tillgångar voro otillräckliga, vände han sig till läroverkets gynnare och vänner inom staden och orten och lyckades på detta sätt för ändamålet vinna erforderliga medel. Vad sålunda genom köp eller gåvor kom läroverket till godo, införlivades efter hand med förut be- fintliga samlingar, åt vilkas vård och ordnande han ägnade ett oförtrutet och träget arbete, därvid användande större eller mindre del av de årliga ferierna, enär den tid, som under terminen för detta ändamål kunde avses, syntes honom allt för knapp. Då omsider försvagad hälsa och nedsatta krafter manade till välbehövlig vila, sökte och erhöll han i slutet av höstterminen 1903 den tjänstledighet, av vilken han sedan varit i åtnjutande till avskedstagandet. Att hans intresse för läroverkets natur- vetenskapliga samlingar likväl alltjämt varit oförminskat, därom bära års redogörelserna ständigt upprepade vittnesbörd.» Duséns förnämsta avhandling, gradualayvyhandlingen, gällde vitmossornas utbredning i Skandinavien, och för de dithörande studierna gjorde han flera resor i Norrland liksom till Skåne och Norge. År 1878 tillbragte han sommaren i Gästrikland och Hälsingland, sommaren 1879 genomreste han i sällskap med den för tidigt bortgångne botanisten greve H. T. G. STRÖMFELT Hälsingland och Härjedalen, och sommaren 1880 gjorde han studier i västra Medelpad och Jämtland. De två senare årens resor verkställdes med understöd av K. Vetenskapsakademien och det Kniggeska stipendiet. Sommaren 1882 besökte Dusén Skåne för Sphagnum-studier och följande sommar Österdalen i Norge för samma ändamål. Lektor Duséns produktion rörde sig huvudsakligen inom floristikens område. Redan samma år han avlade sin mogenhetsexamen, hade han 280 en liten floristisk uppsats färdig, »Bidrag till Östergötlands och Smålands flora, samlade och ordnade av K. F: Dusén>. År 1880 publicerade han i Övers. av K. V. A:s Handl. resultatet av före- gående somrars fanerogamstudier, som särskilt rörde sig om släktet Salix. ieseberättelsen åtföljes av en förteckning över Härjedalens faneroga- mer och kärlkryptogamer, i vilken han ökat artantalet med 80 stycken utöver näst föregående undersökning av BR. F. FRISTEDT, vars förteckning är tryckt i Botaniska Notiser 1854. De båda resandena iakttogo eller insamlade 3528 fanerogamer (hybrider ej inräknade) och 34 kryptogamer. Sommaren 1880 vistades som förut nämnt Dusén i Medelpad och Jämt- land för studium av Sphagna, samt gav därvid även akt på fanerogam- vegetationen och publicerade följande är sina studier häröver i Bota- niska Notiser i en liten uppsats, »Bidrag till västra Medelpads flora». Ett högst intressant fynd gjorde Dusén sommaren 1880 i Phaca alpina. Det var egentligen dock icke hans eget, ty halvtorra exemplar av växten lämnades honom av studeranden ARTUR WESTBERG, medan han uppe- höll sig i byn Vassnäs på västra sidan om Holmsjön. De hade några dagar förut insamlats vid By norr om nämnda insjö. Dusén besökte växtstället, sluttningen av Byberget, och beskrev sedermera i Bih. t. K. V. A:s Handlingar för 1881 den nye medborgaren i vår flora i en längre uppsats med titeln >Astragalus penduliflorus Lam.». På våren 1887 hade Dusén sin stora avhandling om sphagnaceernas utbredning i Skandinavien färdig. Den omfattar 155 kvartsidor och redogör för 19 Sphagnum-arters utbredning i Sverige, Norge och Fin- land. Avhandlingen har sitt värde oberoende av den stora uppdelning i arter, varieteter och former, som under tiden för undersökningens ut- förande hade ägt rum från tyskt håll, och som även sedermera fortgått. Det kan i detta sammanhang anmärkas, att en art (Sph. Dusenii) är uppkallad efter författaren. Avhandlingen grundar sig huvudsakligen på observationer och sam- lingar, som Dusén gjort under sina många resor i Sverige. Vad fjäll- trakterna beträffar, utförde han själv undersökningar på Åreskutan samt Hummelfjeldet och Tronfjeldet i Norge samt begagnade sig av COLLINDERS undersökningar av Sylfjället och Snasahögarna och RB. HuLTs studier i Inari Lappmark och på fjället Rättikaise i Finland. Dusén har även reviderat och ordnat en stor mängd Sphagnum-sam- lingar, såväl svenska som utländska. Under sin lektorstid i Kalmar sysslade han bl. a. på lediga stunder med Gentiana- och Glyceria-studier. De förra röra sig särskilt om ut- bredningen på Öland av Gentiana baltica. Under sommarferierna sysslade han bl. a. mycket med pressning av odlade växter. Under den sista tiden samlade han för sitt läroverks- museums räkning prover av in- och utländskt virke, och han lyckades t. o. m. till sist genom tillmötesgående av Svenska Ostasiatiska Kompaniet i Göteborg få sitt lystmäte av kokospalmens stam (40 prov). Det kan ju vara överflödigt att relatera sina egna minnen av Duséns personlighet. Endast några ord må tjäna att hugfästa ett par egen- skaper, hans ovanliga tillmötesgående såväl beträffande upplysningar om 281 floran i hans distrikt, vilken han noga kände, som tillhandahållandet av boklår ur hans välförsedda bibliotek, bevis för att den gamle, gode kamraten alltjämt bodde inom honom, och hans givande, vanligen humo- ristiska samtal, som ofta i den muntraste stämning avslutades vid toddyglaset. Han donerade alla sina samlingar till Uppsala botaniska museum. UTGIVNA SKRIETER: 1868. Bidrag till Östergötlands och Smålands flora. — Bot. Not. 1880. Bidrag till Härjedalens och Hälsinglands flora. — Öfvers. af K. V. A:s Handl. årg. 37. 1881. Bidrag till västra Medelpads flora. — Bot. Not. 1881. Astragalus penduliflorus Lam. neu fär die Flora des nördlichen Europa. << bib ts KV. A:s Handl) VERNGIA 1887. Om Sphagnaceernas utbredning i Skandinavien. — Gradual- disputation. 1888. Om några Sphagnum-prov från djupet av sydsvenska torymossar. — Bot. Not.; ävenledes i Bot. Centralbl. Bd. 33. 1896. Om Ölands och sydöstra Smålands Gentiana. — Bot. Not. Dessutom referat i »Englers Bot. Jahrbächer fär Systematik, Pflanzen- geschichte und Pflanzengeographie» av åtskilliga i Sverige, Dan- mark och Finland utkomna botaniska avhandlingar. Smärre naturvetenskapliga uppsatser i tidningar och andra periodiska publikationer. Johan Erikson. 282 Karl Bernhard Nordström. + LST far FOO Efter ganska växlande öden avled filosofie kandidaten KARL BERNHARD NORDSTRÖM plötsligt den 27 juli 1919 vid besök å en biograf i Sundsvall. Karl B. Nordström var född i Hamburg. Hans föräldrar voro den svenske sjökaptenen KARL JULIUS NORDSTRÖM, avliden, och EMMA MARIA VILHELMINA KROSS, ännu levan- de. Han avlade mogenhetsexa- men i Växjö 1890 och blev student i Lund samma år, där han tog filosofie kandidatexa- men 1895. Samma år besökte han en feriekurs i Greifswald. Efter att ha tjänstgjort någon tid som vik. adjunkt vid h. allm. läroverket i Halmstad, genomgick han provårskurs i Lund 1897. Han tjänstgjorde sedan vid ett flertal läroverk dels som extralärare dels som vik. adjunkt, ävenledes en ter- min vid Eslövs privata ele- mentarläroverk. Han lämnade sedan elementarlärareyrket och var någon tid bosatt i Göte- borg, där han dels arbetade på museet dels som journalist i Göteborgs Morgonpost. Slutet av sitt liv tillbragte Nordström i Norrland, dels i Härjedalen, där han vårdades i Floda och under någon tid vistades hos den kände salicologen, kyrko- herde ENANDER, dels i Jämt- land och Medelpad, där han vid sitt frånfälle var intagen å sinnessjukanstalten i Sunds- vall. Vårterminen 1918 var han vik. folkskollärare i Bräcke och hade begärt dispens för sökande av folkskolläraresyssla, vilken fråga emeller- tid ej hann avgöras före hans död. Redan som yngling fick N. göra flera utländska resor, såsom till Tysk- land, Böhmen och Savoyen, och 1900 gjorde han en resa för språkliga och botaniska studier i Tyskland. Nordströms botaniska verksamhet ägnades nästan uteslutande floristiken. Särskilt riktade sig som naturligt var hans intresse på hembygdens, Ble- 283 kinges, flora. Redan året efter sin mogenhetsexamen publicerade han > Nya växtlokaler för Blekinge». Från sin vistelse vid feriekurserna i Greifswald år 1895 hemförde han hybriden Erigeron acris X canadensis, vilken han i korthet är 1902 beskrev i »Deutsche Botanische Monats- schrift>. Den var dock förut känd i Tyskland, om än från andra lokaler. At ruderat- och adventivväxter ägnade även N. sitt intresse. Sommaren 1907 vistades Nordström i sin hemstad och gjorde därifrån utflykter i trakten bort till Sölvesborg. På eget förlag utgav han en berättelse om sin botanisering, vartill han ätnjöt stipendium från Veten- skapsakademien, »Bidrag till kännedomen av västra Blekinges flora». Ett slags supplement till denna uppsats infördes 1908 i denna tidskrift med anteckningar huvudsakligen från Kyrkhults socken i västra Blekinge. Sommaren 1908 gjorde N. med understöd av Vetenskapsakademien en resa till Halle- och Hunneberg, för vilken han redogjorde i denna tid- skrift 1909. År 1911 publicerade N. i >»Arkiv för Botanik» sina undersökningar över strand- och vattenvegetationen i Medelpad, vilken provins han som- maren 1910 bereste som inländsk Letterstedtsk stipendiat. Han stude- rade sötvattensvegetationen i ett flertal socknar, såväl i östra som västra Medelpad, och även i någon mån havssträndernas vegetation. Särskild uppmärksamhet ägnade han kallbäckarnas och kallkällornas flora. Sommaren 1909 undersökte N. vattenvegetationen i Dannemorasjön och Gruvsjön, ett par sjöar i Uppland. I »Skogsvårdsföreningens Tidskrift» 1912 anföres en ny lokal för Alnus ineana var. laciniata från Medelpad, nämligen vid Överturingen i Haverö socken. I >Fauna och Flora» 19135 publicerade N. sina sista studier, som rörde bärväxternas blomning och fruktsättning i Härjedalen. N. har även utgivit skrifter av filologiskt och pedagogiskt innehåll. Av hans samlingar kom en del till Göteborgs museum, och en annan del blev kvar i Sundsvall. Kandidat K. Nordström var under sin hälsas dagar en glad och trev- lig umgängesvän, skicklig pianist och lyckad tillfällighetsdiktare. Kär- leken till naturen och blommorna följde honom hela hans liv, så att han intill sitt sista sysslade med sina växter. UTGIVNA BOTANISKA SKRIFTER. 1891. Några nya växtlokaler för Blekinge. — Bot. Not. 1902. Erigeron acris X canadensis. — Deutsche Bot. Monatsschrift. 1903. Bidrag till kännedomen om Sveriges ruderatflora. — Bot. Not. 284 1904. Sonchus oleraceus f. albescens vid Sölvesborg. — Ibidem. 1907. Bidrag till kännedomen av västra Blekinges flora. — Ibidem. 1908. Växtgeografiska anteckningar för Blekinge. — Sv. Bot. Tidskr. 1908. Några skandinaviska adventivväxter. — Ibidem. 1909. — Floristiska anteckningar under en resa till Halle- och Hunneberg- — Ibidem. 1911. Iakttagelser öfver strand- och vattenvegetationen i vissa trakter af Medelpad. — Arkiv för Botanik. 1911. Ett par nya fyndorter för fossila hasselnötter i nordöstra Medel- pad i Geo! För. Förhandl: 1912. Nägra ord om vattenvegetationen i Stensöviken. — Bot. Not. 1912. Zur Wasservegetation des nördlichen Teiles der Provinz Upland. = iIbidemn: 1912. Berichtigung. — Deutsche Bot. Monalsschrift. 1912. En ny lokal för Alnus incana v. laciniata. — Skogsvårdsföre- ningens Tidskr. 1915. Iakttagelser öfver blomning och fruktsättning af s. k. bärväxter i Wemdalstrakten. — Fauna och Flora. Johan Erikson. 285 Erik Collinder. + 21/- 1848. + 15/3 1920. ERIK COLLINDER var född i Arbrå, Hälsingland, där hans fader PER JONSSON var hemmansägare. Åren 1863—71 var han lärjunge i Gävle högre läroverk, där han den ”"/; 1871 avlade maturitetsexamen, och in- skrevs den !?/9 1871 som student i Uppsala. Den 5/1 1877 avlade Collin- der fil. kand.-examen och gjorde sitt provår vid Maria och Stock- holms gymnasium 1877—78. Höst- terminen 1878 blev han vikarie- rande adjunkt i Sundsvall och utnämndes den ?'/1i1 1879 till ad- junkt med den för nutiden något egendomliga ämneskombinationen kristendom, svenska och natur- lära. Den !/9 1913 erhöll Collin- der avsked från denna befatt- ning. Största delen av hela Collin- ders liv förflöt sålunda i Sunds- vall; där han en tid även var lärare vid elementarläroverket för flickor och sedan 1885 förestån- dare för stadens tekniska afton- och söndagsskola. Det botaniska intresset hade Collinder liksom många andra tydligen erhållit från en lärare i Gävle, R. W. HARTMAN. Redan som skolyngling företog Collin- ES SA der en botanisk resa i Härje- Få dalen, under vilken han bland annat gjorde det märkliga fyndet av Viola umbrosa på Ulvberget i Hede socken. 1889 besökte Collinder i botaniskt syfte Jämtland. Till flera växtgeografiska arbeten har han lämnat viktiga bidrag särskilt till den. förteckning över Hälsinglands fanerogamer och pteridofyter, som P. W. WISTRÖM 1898 utgav. Med klok begränsning koncentrerade Collinder sitt botaniska intresse under senare delen av sitt liv på utforskandet av Medelpads flora, den enda provins, om man undantager Gästrikland, över vilken ingen växt- förteckning utgivits. 1909 voro arbetena avslutade, och som del II i Norrländskt Handbibliotek utkom: Medelpads flora. Växtgeografisk över- sikt och systematisk förteckning över kärlväxterna. (192 sidor och 1 karta. 286 Detta för kännedomen om hela Norrlands växtgeografi så viktiga ar- bete äger sitt kanske mest bestående värde dels genom primärmaterialets storlek dels genom den kritiska granskning, som detta underkasltats. Som alltid alstrade även denna flora ett ökat intresse för områdets växtgeografi, och en mängd nya observationer över arternas utbredning inflöto till Collinder. | Under sina sista levnadsår förberedde han därför ett supplement till floran, vilket föreligger i så pass avslutat skick, att hopp finnes, att det kommer att publiceras under den närmaste framtiden. Medelpads Hieracium-flora har med av Collinder gjorda iakttagelser och samlingar varit föremål för särskild bearbetning av H. DAHLTEDT. Mindre känt torde vara, att Collinder 1914 utgav >»Rosae Suecicae ex- siccatae». Arbetet, som avsåg att ge en bild av Västernorrlands Rosa- arter, utkom i tvenne fasciklar, av vilka den första innehåller »Rosae Angermaniae», omfattande 30 nummer och representerande alla hittills kända, grovtaggiga Rosa-former i Ångermanland med undantag av två. Andra fascikeln »Rosae Medelpadicae» innefattar med 35 nummer alla från Medelpad kända viktiga former av Rosa Afzeliana och R. villosa. Den till endast 20 exemplar uppgående upplagan placerades, enligt ett meddelande i brev från Collinder, snabbt i Skandinavien, Finland, Ryssland och Mellaneuropa. Utom dessa botaniska arbeten har Collinder utgivit en »Förteckning över Sundsvalls högre allmänna läroverks samling av mynt och minnes- penningar m. m.» samt en uppsats om »Skidlöpning» 1888. Collinders för kännedomen om Norrlands flora viktiga herbarium har övergått i ingeniör ÅA. LILJEDAHLS i Arbrå ägo. Med Collinder förlorade den svenska botaniken åter en av dessa hängivna arbetare, som bredvid ett tröttsamt och enahanda vardagsarbete funnit tid till en betydande vetenskaplig livsgärning. Selim Birger Fritz Kurtz 7. Den 23 augusti 1920 avled f. d. professorn i naturalhistoria vid uni- versitelet i. Cordoba, Argentina, dr. Fritz KurTtZ, välbekant för alla svenska botanister, som sysslat med detta lands flora. K. var en av de främsta kännarna av den argentinska floran och har behandlat den- samma i talrika arbeten. Han gjorde själv stora samlingar och stod under många år i livlig bytesförbindelse med en mängd botanister samt förvärvade även genom köp ett betydande material. Särskilt gällde dessa en del klassisk vordna serier från Sydamerika, men hela världen är före- trädd, ej minst Skandinavien och de arktiska trakterna. K. var även växtpaleontolog och hade sammanbragt en stuffsamling om 2,000 nummer. Cordoba-universitetet inköpte efter hans död hans samlingar (över 60,000 ark) och biblioteket för en summa av 35,000 pesos, under normala för- hållanden motsvarande c:a 353,000 kronor. Det botaniska museet har därigenom blivit ett av de bäst utrustade i landet, och avsikten synes vara att utveckla det till ett centralherbarium. C: S—9: SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1921. Bb. 15, H. 2—14. SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN. Sammanträde den 23 april 1921. Föreningen sammanträdde den 23 april 1921 å Stockholms Högskola under ordförandeskap av professor O. ROSENBERG. Som föredragshållare hade styrelsen inbjudit professor R. VON WETT- STEIN, Wien, vilken efter ett hälsningsanförande av v. ordföranden läm- nade en med stort intresse åhörd framställning av angiospermernas härstamning. Sammanträdet bevistades av omkring 70 personer. Revisionssammanträde. Föreningen sammanträdde den 2 juni 1921 å Stockholms Högskola. Förhandlingarna leddes av professor R. SERNANDER. Som sekreterare fungerade fil. lic. K. AFZELIUS. Ordföranden meddelade, att föreningen sedan senaste ordinarie sam- manträde genom döden förlorat fem av sina medlemmar, nämligen direktören F. FANT, Södertälje, assistenten H. OLIVECRONA, Aas, Norge, professor A. G. NATHORST, Stockholm, overlerer S. K. SELLAND, Stord, Norge, samt f. d läroverksadjunkten TH. O. B. N. KROK, Stockholm. Ordföranden meddelade vidare, att styrelsen ej ansett det lämpligt att detta år anordna någon vårexkursion, då på grund av den ovanligt tidiga våren dess speciella flora redan var slut, och då dessutom den av styrelsen planerade sommarexkursionen skulle äga rum under den allra närmaste tiden. Styrelsen hade nämligen beslutat, att denna skulle ställas till Gottland och försiggå under tiden den 14—16 juni. Docenten I. HOLMGREN höll ett med talrika intressanta skioptikon- bilder belyst föredrag med titel: »Vegetationsbilder från Ecuador»>. Vid sammanträdet föredrogs även revisorernas berättelse över före- gående års förvaltning, och föreningen beslöt i enlighet med revisorernas yrkande att bevilja styrelsen och skattmästaren full och tacksam ansvars- frihet. Sammanträdet bevistades av omkring 40 personer. 288 Revisionsberättelsen var av följande lydelse: Undertecknade, som vid Svenska Botaniska Föreningens sammanträde den 6 december 1920 utsågos att granska föreningens räkenskaper för år 1920, få härmed avgiva följande berättelse: : Inkomster: BehallningStranmtar "10190 sopas as cec bl est Rs SSA ENSE rt Ars Sa ARR 2001: UPPLUPD 27 TAMLON ole. ecco? öl så Frej kont gtr ole Brå Sk HE NR rr Ba fe aa BRL 149: 53 Ledamots2VIRLERN; ...rreppscldeper ess ae arsle Sekr ARTE IN BD Br RS JRR BE 7,089: 06 STALSATI SLAS ooo nah siren Rs CER fars ASSR br TSL DE SANT SR SAR 2000: (RAMAR oc micr 10 ARRRSNELE a ooo pe sr elnkier nd Rn SE lö ks Sasser SE SEIN ola else Les 100: — Influtna fordringar och ersättningar ...... os SSA ns RSA ARR ER SEN bd ra LE SS 1.507: 39 Försalda Anrgansar OCh MAltem ons: se bses sie beer bet pie kbrr se SN sa REAR 303: 50 Kannur: TesIStetlOn Cen ass sr vs sas AES oe od sein öre eos fs SKAL SAS? AYALA 5300: — FörsSkotteraddesmedel =. tosse «se se oso ar ARE SAND ELIEL 20 red SSP SAN URNA 1,932: 08 Summa Kr. 16.623: 77 Häremot svara följande, i likhet med inkomsterna behörigen verificerade Utgifter: Adskriften, karg. 1910: ÄRR Arenas Nea ante blsjes 0 es ar äss a öre ers ROR D:o arg. 1920 INU AT le bräder iöseeereet obe pik ebok sys se SOON Redaktörens arvode.. ARLA ER AR SR ef Sr SR 500: — Distribuering, kasse ock diserse! dere ENS L AN dESn ga kara Summa Kra 166237 Fonden för upprätlande av generalregister. Inkomster: Utgifter: Ingäenderbhalans sNsceccsc 287: 81 Han tili föreningen bitssrare dS003= UpPPLUPHAFTANTOT mocceosek des IG Benalniing ttrllst 200 sss saa 115: 01 Summa Kr. 615: 01 Summa Kr. 615: 01 Av ovanstående framgår således, att vid bokslutet en brist föreligger å kronor 1,932: 08. Till belysning av föreningens ekonomiska ställning torde ytterligare böra framhållas, att enligt styrelsens beslut ständiga medlemmars fond, 2000 kronor, i sin helhet samt registerfonden, 500 kronor, måst lånas i och för utgifternas bestridande. Föreningens medlemsantal, som vid 1919 års slut utgjorde 500, upp- gick vid årsskiftet 1920—1921 till 504. läkenskaperna äro förda med reda och ordning och alla utgifter för- sedda med vederbörliga verifikationer, varför vi få föreslå, att föreningen: beviljar styrelsen och skattmästaren full och tacksam ansvarsfrihet. Stockholm den 30 maj 1921. CFA. Ringenson:. Fr. E. Ahlfvengren. 289 Nya medlemmar. Vid styrelsens sammanträde den 13 april 1921 invaldes följande med- lemmar: på förslag av fil. mag. Arvid Jansson: fil. mag. ELVIR BoBECK, Södertälje, fil. mag. GUNNAR P. HASSELROTH, Södertälje; på förslag av professor R. Sernander: Norges Landbrukshojskoles Botaniske Institut, Aas, farm. kand. LiIsA HoLM, Ljusdal; på förslag av kyrkoherde S. J. Enander: provinsialläkaren K. W. BIRGER EGERSTRÖM, Sveg, kandidaten JOHAN OLOF SUNDBERG, Sveg, komminister KLAS GUSTAF SKOGLUND, Mora; på förslag av rådman Sten Svensson: fil. mag. CARL BLIDING, Falkenberg; på förslag av professor O. Rosenberg: kaptenen G. SCHMITERLÖW, Stockholm, professor AXEL HAMBERG, Uppsala; på förslag av grosshandlare E. Nordström: konservator OTTO R. HOLMBERG, Lund; på förslag av docenten H. Lundegårdh: fil. mag. HERVID VALLIN, Lund, amanuensen, fil. mag. VIKING HOLMBERG, Lund, fil. stud. HANS LOHMMANDER, Lund; på förslag av fil. lic. Carl Malmström: länsjägmästaren UNO DANIELSSON, Kalmar läroverksadjunkten A. E. LARSSON, Skövde; på förslag av fil. dr. K. Johansson: fil. stud. THORE LINNELL, Stockholm; på förslag av redaktör E. P. Vrang: provinsialläkaren N. A. AHLBERG, Falköping. Vid styrelsens sammanträde den 2 juni 1921 invaldes följande med- lemmar: på förslag av stud. J. Norrby: stud. SVEN LÖFGREN, Stockholm; på förslag av professor T. Lagerberg: herr KARL HASSELLÖF, Eskilstuna; på förslag av apotekare A. S.: Trolander: apotekare KARL LUDVIG LÖVANDER, Höganäs, stud. ARON HÄSSLER, Gislaved; 290 på förslag av apotekare C. Pleijel: kaptenen NILS BoBERG, Stockholm, stud. ARNE PLEIJEL, Stockholm; på förslag av apotekare P. H. Johansson: apotekare KARL ALG. KARLSSON, Linköping; på förslag av lektor A. Heintze: läroverksadjunkten EMIL LINDEGREN, Luleå. Vid styrelsens sammanträde den 11 oktober 1921 invaldes följande med- lemmar: på förslag av docenten K. V. Ossian Dahlgren: löjtnanten CARL BERTIL GAUNITZ, Ultuna, Uppsala: studeranden KARL-ERIK NÄSMARK, Valla gård, Sala; på förslag av amanuensen Göte Turesson: fil. mag. AXEL ANDERSSON, Lund, fil. mag. ARTUR HÅKANSSON, Lund; på förslag av kaptenen A. Wollert: provinsialläkaren med. dr. O. OHLIN, Västerås; 1 på förslag av amanuensen E. Söderberg: fil. mag. NILS FOGELBERG, Bollnäs; på förslag av fil. dr. A. Frisendahl: docenten KNUT LUNDMARK, Uppsala, lektor SVEN SWEDBERG, Göteborg; på förslag av med. lic. Selim Birger: folkskolläraren MARTIN FUNDAHN, Fjärdhundra; på förslag av professor R. Sernander: kaptenen ELOF FR. VON CELSING, Biby; på förslag av professor O. Rosenbersg: ingenjören W. BR. UGGLA, Hernösand; på förslag av fil. dr. Johan Berggren: ingenjören AUGUST BERGGREN, Trollhättans kraftverk: på förslag av fil. mag. Nils Johansson: kontorschefen RAGNAR WOLLGAST, Stockholm. Tidskriftens statsanslag för år 1921. På underdånig framställning av föreningens styrelse har Kungl. Maj:t efter hörande av Vetenskapsakademien tilldelat föreningen ett anslag å 3.000 kronor för fortsatt utgivande under år 1921 av Svensk Botanisk Tidskrift. De med anslagets åtnjutande förbundna villkoren äro de samma som under närmast föregående år. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1921. Bb. 15, H. 2—4. NOTISEN) Innevarande års Riksdag har på extra stat för år 1922 beviljat ett anslag på 7,940 kronor för inredande av ett mykologiskt laboratorium vid Skogshögskolan. Den ekologiska stationen på Hallands Väderö har under året ytter- ligare utvidgats. Stationens föreståndare docenten H. LUNDEGÅRDH har nämligen för detta ändamål erhållit ett anslag ur den Längmanska kul- turfonden å 4,000 kronor. För dessa medel har uppförts ett mindre försöksväxthus, anslutet till en byggnad, som inrymmer ett laboratorium och ett bostadsrum. Detta stationens nyförvärv är avsett för rent fysio- logiska försök, medan det ursprungliga laboratoriet i huvudbyggnaden appterats för kemiskt arbete. I det nya växthuset har docenten LUNDE- GÅRDH bl. a. inlett en undersökning över kolsyregödsling av växter, till vilkens fullföljande han av Kungl. Maj:t beviljats ett anslag å 6,000 kronor- Ur den Längmanska kulturfonden har för botaniskt ändamål ytter- ligare utdelats följande anslag: åt docenten THORE C. E. FRIES tillsam- mans med fil. dr. H. NORINDER 1,000 kronor för undersökningar över skogsgränser i norra Skandinavien och åt fil. lic. G. EINAR DU RIETZ 500 kronor som bidrag till tryckning av gradualavhandling. Liljevalehska stipendier för botaniska undersökningar ha tilldelats följande: docenten THORE C. E. FRIES 5,000 kronor för en forskningsfärd till Afrika och fil. kand. F. HÅRD AF SEGERSTAD 1,000 kronor för växt- geografiska studier på det sydsvenska höglandet. Ett riksstatens resestipendium å 1,500 kronor har tilldelats docenten J. FRÖDIN för växtgeografiska studier på Pyrenéerna. Fysiografiska sällskapet i Lund har tilldelat docenten E. NAUMANN 1,200 kronor för limnologiska studier, fil. lic. G. SJÖSTEDT 750 kronor för algologiska undersökningar vid de Baleariska öarna, docenten H. LUNDEGÅRDH 500 kronor för undersökningar över den skånska vege- tationens ekologi, docenten HERIBERT-NILSSON 500 kronor för full- följandet av undersökningar över hybrid- och artbildning inom släktet Salix, fil. lic. GÖTE TURESSON 500 kronor för att studera havsstrands- växternas tillpassningsformer, fil. lic. C. HALLQVIST 500 kronor för en undersökning av ärftlighetsförhållandena hos tvenne Lupinus-arter samt fill lic. HANS RASMUSON 350 kronor för undersökningar över släktet Godetia. 202 Det bysantinska resestipendiet vid Uppsala universitet, 4,500 kronor, har tilldelats fil. dr. T. ÅA. TENGWALL för praktiskt botaniska studier på Sunda- öarna. Ur >»Fonden för skogsvetenskaplig forskning» ha innevarande är ut- delats följande understöd för botaniska undersökningar: åt docenten H. LUNDEGÅRDH 2,000 kronor för utexperimenterande av en självregistrerande ljusmätningsapparat; åt professor H. HESSELMAN 1,500 kronor för en skogsbiologisk studieresa i Tyskland, huvudsakligen avsedd för studiet av skogsbrukssättets inverkan på de markbiologiska processerna; åt fil. dr. M. G. STÅLFELT 1,500 kronor för fortsatta under- sökningar över förhållandet mellan solbladens och skuggbladens kol- hydratsproduktion; åt docenten E. MELIN 2500 kronor för slutförandet av fysiologiska undersökningar över skogsträdens mykorrhiza. Professor ROBERT FRIES och docenten THORE FRIES anträdde den 21 oktober en botanisk forskningsresa till Brittiska Ostafrika. Avsikten är att närmare studera den ofullständigt kända floran på Aberdare- bergskedjan samt på Mount Kenia och Mount Elgon. Till botanist och torvgeolog vid Svenska Mosskulturföreningen har för- ordnats fil. mag. K. G. BOoOBERG. För filosofie doktorsgrad försvarade fil. lic. G. EINAR DU RIETZ den 1 oktober i Uppsala en avhandling »Zur metodologisechen Grundlage der modernen Pflanzensoziologie» och fil. lic. O. GUNNAR E. ERDTMAN den 3 november i Stockholm en avhandling »Pollenanalytische Untersuchungen von Torfmooren und marinen Sedimenten in Sädwestschweden>. Till hugfästandet av TORILD WULFFS forskargärning och hjältedöd har i den botaniska institutionens i Lund nyaste byggnad inmurats en minnes- tavla, vilken som gåva överlämnats av danska forskarvänner och kam- rater till den avlidne. Ve fre Svensk" Botadlisk I Ndakrilt SUN en under adress Experimentalfältet. Manuskripten böra vara maäskinskrivna samt noga genomsedda — även med a ivseende på skiljetecken — för undvikande av korrigeringar mot manuskriptet, > Korrigeringar mot manuskriptet införas med rött bläck i korrekturet, och om- ören. Enligt styrelsens beslut äger redaktionskommittén att, då den så finner lämpligt, ordra, att författaren själv med intill 30 ?/, bidrager tll ubyekningsköstsiaderns för sin uppsats. — Med avseende på stilblandningar gälla följande regler: od. Auktörsnamn sättas med gemena (vanlig stil). 2. Personnamn i löpande text sättas med KAPITÄLER (understrykas dubbelt i manuskriptet). Latinska växtnamn i texten sättas med kursiv oc (understrykas Sniag i manuskriptet). ; Ord eller meningar, som särskilt skola framhållas, spärras (understrykas med en bruten linie i manuskriptet). Iderna med kursiva bokstäver (a, b, c, o. s. v.), ej med siffror. Oo Planscher numreras med romerska och de i dem ingående figurerna med arabiska Häbeller. numreras med romerska siffror och förses med Kr rubrik. "och ordnas alfabetiskt efter författarnamn. Uppställningen bör skogar i enlighet med följande exempel: ER OUDENER C., Measuring apparatus for statistical investigations of Plantforihations. — ; Bot. Tidsskr., Bd. 33, H. 1, Kobenhavn 1912. - Om två eller flera avhandlingar av samma författare och med- samma tryckår era, betecknas dessa med (a, b, c) o. s. v. Dessa beteckningar införas omedel- bart efter författarnamnet. 3 "Citat i texten göras genom att omedelbart öfter författartäuiner 4 inom parentes anföra sida i avhandlingen eller därtill tryckår och särskild beteckning, om så er- fordras; Exempel: RAUNKLER (sid. 3) eller RAUNKLER (1912, sid. 3) eller RAUNKIZR (1912 a, sid. 3). > Noter under texten böra undvikas. 1 Det är önskvärt, att större avhandlingar av allmänt vetenskapligt innehåll författas ÅN engelska, franska eller tyska eller åtminstone förses med en sammanfattning på något av dessa språk. Manuskript, som ej är skrivet på svenska, bör åtföljas av uppgift till redaktören om vem som verkställt eller granskat översättningen till det främmande språket. — Direkt förbindelse mellan författaren och tryckeriet får ej äga rum. — Författaren erhåller avgiftsfritt 50 särtryck med omslag av sin i tidskriften intagna avhandling; tryckning av omslag debiteras extra. Av uppsatser och smärre med- Ne -delanden, intagna i tidskriftens borgisavdelning, lämnas särtryck endast efter särskild rt överenskommelse. ; Redaktionen. i däksipt och korrektur, ä ävensom skrivelser angående uppsatser, sändas til redak- kostnaderna för desamma bestridas av författaren. För kontroll skall författaren ovillkorligen återsända el blott samtliga korrektur utan även manuskript till redak- Figurer i texten numreras med arabiska siffror och förses med kort förklaring. m flera bilder sammanföras under samma figurnummer, betecknas de särskilda Vv Citerade arbeten sammanföras till en avhandlingen bifogad litteratarförteckning. Dv' RirTZ, G. Ej Lichenologiska fragment. fr + (Lie che ' WESTBEBEG, H., Carex Hivarien i |; Dalärne! ” HER sivatlenä in DM | MAGNUSSON, A. H., Pulsatilla vernalis L. vid Göteborg. (Pulsatilla SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN. Fragmente. HL) . Jes V AR NEAR ENA Eye se Nin MELIN, E., Uber die Mykörrhizenpilee” von Pinus Siycatjle Vr Picea. Abies (L.) Karst. (V orläufige MitteiliiDg); o,- 2554 on dass ss kd BINNING, pl Bidrag till kännedomen om kärlväxtfloran i västra Väs oktösnds bergslag. (Beilräge zur Kenntnis der Gefässpflanzen in den Bergwerksdistrikten des westlichen Westmanlands.) RR TAMM, O., Beitrag zur Diskussion öber das Ziel und die AED NO ; der Pflanzensoziologié.) PETA BIR UN på (AE SBA BEN ANA SIENA BEAR SE Eb ör - Du RiETzZ, G. E., FRIES, TH. C. E., OSVALD, H., TENGWALL, T. ÅG; Geh | mäle. (Erwiederung,) ... FUNKE UTSE GAN MO DAN AREA SR S E | SMÄRRE MEDDELANDEN. SEÅRMAN, J. A. 0., Ett fynd av Hippophaés rhamnoides L. i det tnrö dl 2 av Uppland, (Ein Fund von Hippophaés rhamnoides L. im in. NET ID Ppländ res ser sir on kbs SLU pss LL RSS dek ss MN åa Fe NF a NRA SKR LAST KANN RN —>— Några ord om floran på Lidköpings östra hamnpir. (Eini Worte äöber die Flora des östlichen Hafendamms bei Lidköping.) R WAHLBERG, L., En ny Calypso-lokal i Västerbotten. (Ein neuer Fund- ort för Calypso in Westerbotten.)... An TE q ALM, C. G., Floristiska anteckningar från ”FTorneträskormmrådet. (Flo: Hetische Notizen aus dem Torneträsk-Gebiete.)... 2 2 —— Bidrag till Kebnekaisetraktens flora. (Beiträge, zur Ho d Kebnekaise- [850 0) 7 25) AR ERA SNR RE NE EIGA SOA a SKA AE BIR RN By fal Ber j TENGWALL, T. Å., Carex rufina Drej. och Triglochin maritimum kö Torne Läppmarik (Carex rufina Drej. und Triglochin maritinens; in Torne Lappmark.) .. SR HEDERÉN, B., Priksnla veris i nordvästra Dalarne. (Primula veris i z kördwestlichen Teilé von, Dalarn82):: NG core dep 0 ösnpd osööeo renen se re SN BERGFORS, G., Calypso bulbosa i Torne Lappmark. (Calypso bulbd in Torne LAPPINATK) sor e sa kopo os uy otal ol så VARNA Ar VALD kb Soi! o RR (AE LJUNGQVIST, J. E., Ny fyndort för Nitella batrachosperma (Reichenb.) | A. Br. (Ein neuer Fundort för Nitella batrachosperma [Reichenb. ] Pg: ID e) ic arbe r SAP TRART äns NLA Kao SDS SORAN BER KANA ASA Sok ARSA NRA EDN MADEN SER SRS ROLE KUMLA EA ev AGELIN, F., Några växtfynd i Norrtäljetrakten. (Einige Pflanzenfun aus der Gegend” vön | NOTPtäljSD na isens öde dns sot per FAS KSR AN RAG Ar AA nalis L. bei Golhenburg).:..s. 3.0 ul ssk rdr NANA ÖSTERGREN, O., Antennaria glabrata (J. Vahl) POrPS. 0 ..sssssssstsrsssss2n 000 000 IN MEMORIAM. 1: 3: WAHIBTROTAS- (AV Ni SYIVEI:) vöcsö0 sen sas Nöcbena Vs oss enad IN iP SRA ALE IF; DUSÉNG- CAN sd: SOEIKSOM.) "blev ödeeala ser sj sr bre ARS kr SER RAS SER - KB: NORDSTRÖM: (AV Jo, FNSKSOD. ög del övers tyore stR AD TI oc sr kor Fer AA E;--COLLINDER I (AV 8: Birgep di ones soda sr GA MER NSSNSS AE IE S FS KURTZ: (ANOS Re are vöcr sees ds As 23 Urk oFin Arne F RAIN Ers kr sh D AR SAR SUSKEREEN SATA RAT GD Ö-o rov sse seden ork Veg an R bok DV IAS på SRS ANANA Norre BARR EEE ER SR Nya. medlemar -:os.soo.. pons, al av ide ae a SER NSL nd RAR SL ER GER ARA Statsanslag till tidskriften er RYENSK BOTANISK FTSE UTGIVEN AV SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN REDIGERAD AV TORSTEN LAGERBERG BAND 16 1022 UPPSALA 1922 ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. UTGIVNINGSTIDER: Häftet 1, sid. 1—160, den 24 april 1922 Häftet 2, sid. 161—320, den 30 aug. 1922 Häftet 3—4, sid. 321—442, den 20 dec. 1922 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. 1. Avhandlingar. AFZELIUS, K., Embryosackentwicklung und Chromosomenzahl bei eini- gen Platanthera-Arten Rn Nm rm ae ae ANN le SLA MARS ARNELL, H. W. och JENSEN, C., En bryologisk utflykt till Värmland. (Ein bryologischer Ausflug nach Värmland.) . SLIK ES AULIN, FR. R., En flikbladig form av Rhamnus F Fansulg TR (Eine Form von barns Frangula L. mit geschlitzten Blättern.) SE de BARTHEL, E., Tillägg till "Stockholmstraktens växter”. (Nachtrag zu "Die Pflanzen der Stockholmer Gegend"”.) SO CHRISTENSEN, C., On a collection of Pteridophyta fobi Galebes leg. Dr. W. Kaudern ERMAN DAHLGREN, K. V.'O., Die Höbiydlbsie der Iokaniaseend EL Spigelia Du Rietz, G. E., Lichenologiska fragment. IV. Några i Sverige föga beaktade Cladonia-arter. (Lichenologische Fragmente. IV. FEinige in Schweden wenig beachtete Cladonia-Arten.) . ERDTMAN, G., Ett par fyndorter för Hypericum pälehram RA OCK kva congesta (Thuill.) Lej. (Ein paar Fundorte för Hypericum pulchrum FöunaFETsularconsesta (Nur PESj EES Sat ae Se Se FLORIN, R., On the geological history of the Stiadopilieae Fries, R. E. und TH. C. E., Uber die Riesen-Senecionen der kan schen Hochgebirge . 5 , Die Riesen-Lobelien LEE | HADE. B. E., Rhynchospora fusca Roem. et Sch. i Västerbolten (Rhy n- chospora fusca Roem. et Sch. in Västerbotten.) ARE HEDERÉN, B., Anemone Hepatica L. i Transtrand, Dalarne: STOKE Hepatica L. in Transtrand in Dalarne.) AL HEILBORN, O., Die Chromosomenzahlen der Gattung Car CX LAGERBERG, T., Cordiceps militaris (L.) Link i kan föördicens militaris [L.] Link in Schweden.) . RE SSE SEN SE LE € arr EE LANGE, TH., Några växtgeografiska MSE frå ån Fööhuslen (Einige älta osa lbische Notizen aus Bohuslän.) . SA LJUNGDAHL, H., Zur Zytologie der Gattung Papaver. Vorläufige Mitteilung LJUNGQVIST, J. E., Lycopodium inundatum L. i Norrbotten och ny fynd- ort i Södermanland. (Lycopodium inundatum L. in Norrbotten und ein neuer Fundort in Södermanland.) RER ERE ft IRS MEDELIUS, S., En bryologisk utflykt till Halland. (Ein bryologischer Ausflug nach Halland.) . 69 IN MELIN, E., Untersuchungen uber die Larix-Mykorrhiza. I. Synthese der Mykorrhiza in Reinkultur : —,—, E rwieder ung auf Peklos iBericklisanst : Mon End . TH., "Romerska kamiller"”. ("Römische Kamillens a Re Bidrag till kännedomen om Genista anglica L. i Sverige jämte historisk återblick. (Ein Beitrag zur Kenntnis der Genista anglica L. in Schweden und historischer Räckblick.) PALM, B., Das Endosperm von Hypericum . PEKLO, J., Berichtigung . Or ; ROMELL, ju G., Rättelse. (Berichtigimne) AS SAMUELSSON, G., Floristiska fragment. III. (Bloristische F Fast IML. ) —,—, Floristiska fragment. IV. (Floristiscehe Fragmente. IV.) SANDBERG, C. och SÖDERBERG, I., Aongstroemia longipes (Sommerf.) Br. eur. funnen 1 Västergötland. (Aongstroemia longipes [Sommerf.| Br. eur. in Västergötland gefunden.) . k —, —, Boråstraktens flora. (Die Flora der Boräsen Ceppudle SEGERSTRÖM. A. L., En botanisk utflykt till Österåker i Uppland 1920. (Ein botanischer Ausflug nach Österåker in Uppland 1920.) SJÖVALL, TH., Luzula silvatica (Huds.) Gaud., en ny svensk växt. (Lu- zula silvatica [Huds.] Gaud., eine neue schwedische Pflanze.) SKÅRMAN, J. A. O., Ytterligare bidrag till floran i Undenäs och Tived. (Weitere Beiträge zur Flora in den Kirehspielen Undenäs und Tived.) STERNER, R., Några floristiska nyheter från Öland. (Einige floristisehe Nömekeiten aus Öland.) ssbya ks SVvEDBERG, T., Ett bidrag till de Statistiska anetodernas NE inom växtbiologien. (Ein Beitrag zur Anwendung der statistiscehen Methoden in der Pflanzenphysiologie.) . 3 : —,—, Statistisk vegetationsanalys. [Säbsksche Väbelallonsanslyse WIiRÉN, E., Iakttagelser under några botaniska exkursioner på Spets- bergen. (Beobachtungen während einiger botanischen Exkursionen auf Spitzbergen.). . 2. Referat. "Genetica.” MNederlandsch Tijdschrift voor Erfelijkheids- en Afstam- mingsleer. — (Ref. av L. Möller.) KY Orka Sr SLI tf RSA RER st råa LINSBAUER, K., Handbuch der Pflanzenanatomie. Bd.1. Zelle und Cyto- plasma von HENRIK LUNDEGÅRDH. Bd. 2. Allgemeine Pflanzenkaryolo- gie von GEORG TIsCHLER. — Berlin 1921, 1922. (Ref. av O. Rosenberg.) 3. In Memoriam. NILS ÅXEL VINGE. (Av Johan Erikson.) . Jake NATUR VER THORGNY ÖSSIAN BOLIVAR NAPOLEON KrokK. (Av Fr. R. Aulin.) 363 438 439 128 309 Svenska Botaniska Föreningen. NANNA RACGEIN ör jet os ep sta rer ng SL EN F1O0SLDG Nya medlemmar ... EE er IE it ad, ASKER a AG 0 Nyförvärv till förenifigens bilsliöter Fn 0 Rdr de cc SR [BA a le Statsanslag . Sammankomster. Menslapsskademien Botaniska Sektionen av Natur Velensbaplg ja a Studentsällskapeti i U ppsaa Botaniska Sällskapet i Stockholm Botaniska Föreningen i Göteborg Societas pro Fauna et Flora Fennica . ND SETS a SSR SN Sör order Et SE ER AL STR Str Rn SES LO 05 Sid. 140 440 141 318 132 135 140 141 145 319 ARTFÖRTECKNING. I nedanstående förteckning upptagas i allmänhet endast sådana växter, som blivit i något avseende utförligare behandlade. Nya arter och former äro tryckta med fetstil. Alisma arcuatum gramineum Plantago stenophyllum ”Wahlenbergii ANCiHone Hepatica . Anthemis nobilis . Anthericum Liliago Aspidium decurrens f. cifrons s labrusca . Asplenium dieranurum simpli- Aongstroemia longipes . Boletus elegans 2105, 190; Bromus Benekeni 43; ramosus . 43, Carex nemorosa 2078 vulpina > AV Cephalozia cury ifolias var. ber culata . Cladonia Dacilliformlis Delessertii 2 symphycarpia Cordiceps militaris Cynanchum Vincetoxicum Davallia embolostegia Dianthus arenarius Diplazium acanthopus confertum Dryopteris multilineata sagenoides var. rupahensis . gu- ä | Dryostachyum | | Hieronymi var. latipinna | Fritillaria Meleagris I 2 | Genista anglica I Grimmia angustata apocarpa var. riv lens Gyrophora polyphylla Humata Kaudernii . VALS variabilis Mypetienn japonicum . pulechrum Iasione montana . Inula ensifolia . | Jungermania alpestris Larix europaea Lobelia aberdarica bambuseti columnaris Conraui Deckenii | » var. cacuminum elgonensis giberroa . karisimbensis keniensis . longisepala lukwangulensis Mildbraedii Sid. Lobelia Rhynchopetalum så Sattimae . squarrosa S Stuhlmannil . 53 Telekii . ulugurensis Z usafuensis . é utshungwensis Volkensii Wollastonii Lomagramma sinuata . Luzula congesta . . er silvatica . . Lycopodium inundatum Majanthemum bifolium Marattia efr. alata . . Melampyrum pratense . IMODIaFVehA, cs a als Mycelium Radicis Abietis 5 ös silvestris « 3 ” 39 fed Papaver atlanticum X dubium 3 somniferum X orientale Picea Abies Pinus silvestris Plantago lanceolata Platanthera bifolia . 35 chlorantha 5 obtusata Pleuropogon Sabinei Polypodium sealpturatum . 5 subgeminatum Polytrichum commune . . Sid. 407 414 416 400 415 398 399 405 399 | 416 98 | 125 290 294 8 102 200 DD 187 183 185 104 108 191 190 421 371 371 3/1 3266 100 112 id Potamogeton gramineus X prae- longus . Rhamnus Frangula Rhynchospora fusca Sciadopitys tertiaria . på verticillata Sciadopitytes Crameri 3 Eirikiana - Hallei 3 Lagerheimil . macrophylla Nathorsti Olafiana persulceata scanica - scotica Så Staratsehini . Senecio aberdaricus Battiscombei . Brassica .. AC brassicaeformis . Erici-Rosenii . 3 keniodendron . Sorbus suecica . Spigelia Anthelmia . S cfr. asperifolia splendens . Trientalis europaea Trisetum sibiricum Vaccinium Myrtillus . vitis idaea Viola tricolor H01 125 263 263 267 263 265 266 267 265 265 266 267 266 265 JJl JJ4 JJ60 J38 300 J28 425 78 73 78 200 206 200 203 2 SVENSKA : BOTANISKA FÖRENINGENS STYRELSE OCH REDAKTIONSKOMMITTÉ UNDER ÅR 1922. Styrelse. R. SERNANDER, ordförande, O. ROSENBERG, V. ordförande, T. LAGERBERG, Sekreterare och redaktör, K. AFZELIUS, skattmästare, J. BERGGREN, RoB. E. FRrIEs, E. HEMMENDORFF, O. JUEL, G. LAGERHEIM, G. MALME, HJ. NILSSON. Redaktionskommitté. S. BIRGER, T. LAGERBERG, G. LAGERHEILM, G. SAMUELSSON, R. SERNANDER, T. VESTERGREN. FORENINGENS LEDAMÖTER OCH INSTITUTIONER, SOM ENL. STADG. $ 9 ERHÅLLA TIDSKRIFTEN. KORRESPONDERANDE LEDAMOT: WARMING, EuUG., Professor, Köpenhamn. LEDAMÖTER: ” Anger ledamot, som erlagt avgift en gång för alla. AFZELIUS, K. R., Fil. lic., Dalagatan 40, Stockholm. AFZELIUS, RUT, Lärarinna, Härnösand. AGELIN, FR., Telegrafkommissarie, Norrtälje. AHLBERG, N. A., Provinsialläkare, Falköping. AHLQVIST, ÅLFRED, Laborator, Vallingatan 37, Stockholm. AHLSTRÖM, N., Läroverksadjunkt, Åsbogatan 20, Borås. ALKMAN, O. E., Apotekare, Teckomatorp. ÅLLGÉN, CARL, Lektor, Jönköping. ALM, C. G., Fil. stud., Uppsala. ATM; GG: "05, Filed Lantbruksstyrelsen, Stockholm. "ALMQUIST, ERIK, Fil. mag., Kåbo, Uppsala. ALMQUIST, ERNST, Professor, Karlavägen 56, Stockholm. AMILON, J. A., Lektor, Skogshögskolan, Experimentalfältet. ANDERBERG, K. N., Läroverksadjunkt, Östra realskolan, Göteborg. ANDERSSON, AXEL, Fil. mag., Samskolan, Eslöv. "ANDERSSON, ERNST, Skogschef, Ockelbo. ANDERSSON, GUNNAR, Professor, Djursholm. ANDERSSON, G. F., Apotekare, Apoteket Biet, Göteborg. ÅNKARSWÄRD, G., Med. lic., Kiruna. ANTEVS, E. V., Docent, Hälsingegatan 9, Stockholm. ARNELL, H. W., f. d. Lektor, Uppsala. ARRHENIUS, AXEL, Rektor, Vegagatan 6, Stockholm. ARRHENIUS, O. V., Fil. d:r, Gamla Haga, Stockholm 6. ARVÉN, AÅ., f. d. Stationsföreståndare, Gränna. ARWIDSSON, I., Fil. d:r, Konservator, Uppsala. ASKELÖF, Nins, Bankdirektör, Uppsala. ASPLUND, ERIK, Docent, S:t Johannesgatan 22, Uppsala. AULIN, F. R., Fil. d:r, Birgerjarlsgatan 114, Stockholm. AULIN, KARL, Apotekare, Alfta, Hälsingland. "AURIVILLIUS, CHR., Professor, Vetenskapsakademien, Stockholm 930. BAGGE, A., Ingenjör, Nääs fabrik, Floda station. BEHnHM, A., Intendent, Skansen, Stockholm. BENEDICKS-BRUCE, CAROLINE, Fru, Brucebo, Visby. BERG, Å., Jägmästare, Örträsk. BERGGREN, AUGUST, Ingenjör, Trollhättans kraftverk, Trollhättan. BERGGREN, A. J., Grosshandlare, Upplandsgatan 9, Stockholm. BERGGREN, J., Läroverksadjunkt, Döbelnsgatan 16 B, Stockholm. BERGSTRÖM, ÉE., Fil. d:r, Nomadskolinspektör, Djursholms-Danderyd. BERGSTRÖM, JOHN, Civilingenjör, Götgatan 96, Stockholm. BERGVALL, Nins, Kassör, adr.: C. Setterwall & Co. A.-B., Regeringsgatan 1, Stockholm. BERNSTRÖM, GUSTAF, Apotekare, Kronans Droghandel, Göteborg. BEsKOW, EsTER, Fru, Birgerjarlsgatan 106, Stockholm. BINNING, A., Folkskollärare, Johannes folkskola, Stockholm. BIRGER, S., Med. lic., Grevturegatan 3, Stockholm. BJÖRKLUND, M., Teknolog, Kopparbergsvägen 5, Västerås. BJÖRKMAN, G., Fil. stud., Götgatan 7, Uppsala. BJÖRKMAN, K., Apotekare, Götgatan 7, Uppsala. BLADINI, L., Med. d:r, Västerås. BLIDING, C., Fil. mag., Falkenberg. BLocK, F., Medicinalråd, Nybrogatan 9, Stockholm. Brom, C., Bokhandlare, Gleerupska Univ.-Bokh., Lund. BLOMGREN, N., Fil. stud., Bytaregatan 6, Lund. BLOMQVIST, S. G:son, Lektor, Hedvigsberg, Sundsvall. BoBECK, E., Fil. mag., Hindby. BoBERG, N., Kapten, Storgatan 20, Stockholm. BOHLIN, BIRGER, Fil. mag., Sysslomansgatan 24, Uppsala. BOMGREN, GUNNAR, Jur. stud., Stenyreten, Nora. BooBERG, K. G., Fil. mag., Svenska Mosskulturföreningen, Jönköping. BorGE, O. F., Fil. d:r, Nybrogatan 26, Stockholm. Xx XBORGLIND, J. H., Jägmästare, Falun. BOTANISKA FÖRENINGEN, Nya Botaniska Institutionen, Lund. BOTANISKE INSTITUT, Norges Landbrukshöiskole, Aas, Norge. 3OTANISKA INSTITUTET, Stockholms Högskola. BOTANISKA INSTITUTIONEN, Universitetet, Uppsala. 3RODDESON, E., Läroverksadjunkt, Manillagatan 20, Örebro. BRUN, SVEN G., Apotekare, Hudiksvall. BRUNDIN, J. A. Z., Lektor, Växjö. Bruun, H. G., Fil. kand., Uppsala. BRÅKENHIELM, GERTRUD, Fröken, Rosenhoy, Lidingö Villastad. BÅGENHOLM, G., Direktör, Svalöv. BÖKMAN, K., Häradsskrivare, Strömstad. Böös, G., Lektor, Hedåsgatan 14, Göteborg. CARLGREN, MAURITZ, Jägmästare, Djursholm. CARLSON, G. W. F., Lektor, Karlskrona. CARLSON, IVAN, Kapten, Boden. CARLSON, VICTOR, Marinintendent, Vaxholm. CARLSSON, C. D., Apotekare, (Svanen), Göteborg. CEDERBLAD, CARL, Läroverksadjunkt, Uppsala. CEDERGREN, GöÖsTaA R., Fil. mag., Tomelilla. "CEDERPALM, ENOCH, Trädgårdsdirektör, Strandvägen 13, Stockholm. CELSING, ELOF FR. VON, Kapten, Biby. CHRISTIANSSON, CARL, Justitieråd, Narvavägen 3, Stockholm. CHRISTOFFERSSON, H., Fil. kand., Svalöv. DanL, C. G., Fil. kand., Trädgårdsdirektör, Alnarp, Åkarp. DAHL, GUsTtAF H. J., Apotekare, Söderhamn. DAHL, OvE, Konservator, Universitetets Botaniska Museum, Kristiania, Norge. DAHLGREN, K. V. OSSIAN, Docent, Uppsala. DAHLSTEDT, FR., Läroverksadjunkt, Djursholm. DAHLSTEDT, H., Fil. d:r, Dalagatan 66, Stockholm. DANIELSSON, D., Fil. kand., Sekreterare, Kungl. Järnvägsstyrelsen, Stockholm. DRAKE, EBBA, Fil. mag., Karlavägen 36, Stockholm. Du RiETZ, G. EINAR, Docent, Uppsala. Du RiETZ, HARALD, Civilingenjör, Sandvik, Stockholm I. Du Rietz, HJ., Ingenjör, Sandvik, Stockholm I. DYRING, JoH., Cand. real., Overlerer, Holmestrand, Norge. EDMAN, G., Apotekare, Vallingatan 26, Stockholm. EGERSTRÖM, K. W. BIRGER, Provinsialläkare, Sveg. EisARBR, E. A., Läroverksadjunkt, Svartensgatan 5, Stockholm. EKDAHL, A., Rektor, Gnesta högre folkskola, Gnesta. EKMAN, ELISABETH, Fru, Östermalmsgatan 25—27, Stockholm. EKSTRAND, ÉE. G. HArRrYy, Fil. kand., Östgötagatan 29, Stockholm. EKSTRÖM, MARTIN, Fil. kand., Hemse. ELFSTRAND, M., Professor, Uppsala. ELFVING, FREDR., Professor, Helsingfors, Finland. XI ELIASSON, ÅA. G., Lektor, Vänersborg. ENANDER, S. J., Kyrkoherde, Lillherrdal. ENnGSTEDT, M., Apotekare, Västanfors. ERDMANN, THOR, Med. lic., Slöjdgatan 9, Stockholm. ERDTMAN, GUNNAR, Fil. d:r, Lundsbergs skola. ErICSON, S., Arkitekt, Rektor, Södra Vägen 36, Göteborg. ERICSSON, JULIUS, Apotekare, Apoteket Delfinen, Göteborg. ERIKSON, JouH., f. d. Lektor, Karlskrona. ERIKSSON, JAKOB, I. d. Professor, Greymagnigatan 5, Stockholm. ERIKSSON, J. V., Statshydrograf, Statens Meteorologisk-Hydrografiska An- stalt, Stockholm 2. ERIKSSON, STEN, Fil. mag., Lilla Annelund, Tumba. EULER, ASTRID VON, ff. Cleve, Fil. d:r, Skoghall. FAGERBERG, CARL, Konstnär, Prästgårdsgatan 3, Stockholm. FaLcK, K. R., Lektor, Seminariet, Linköping. FaLcK, M., Krigsfiskal, Karlskrona. FALKENBERG, C. A., Major, Friherre, Sibyllegatan 4, Stockholm. FALKENBERG, CONRAD, Kanslisekreterare, Friherre, Östermalmsgatan 23, Stockholm. FARMACEUTISKA FÖRENINGENS bibliotek, Vallingatan 26, Stockholm. FARMACEUTISKA INSTITUTETS bibliotek, Vallingatan 26, Stockholm. FEILITZEN, FINAR VON, Ingenjör, Villa Furulid, Jönköping. FERNQVIST, RAGNAR, Studerande, Upplandsgatan 38, Stockholm. FINLANDS UTSÄDES-Å.-B., Järvenpää, Finland. FLODERUS, BJÖRN, Med. d:r, Grevgatan 3, Stockholm. FLORIN, RUDOLF, Assistent, Artillerigatan 37, Stockholm. FOGELBERG, Ni1s, Fil. mag., Bollnäs. ForssELIUSs, KARL, Komminister, Åmots-Bruk. FREIDENFELT, VALDEMAR, Byråingenjör, Nybrogatan 11 A, Stockholm. Fries, C. S. A., Fil. stud., S:t Johannesgatan 13, Uppsala. FrIEsS, E. TH., Regementsläkare, Visby. FrRIEs, HARALD, Med. lic., Göteborg. FRIES, NANNA, Fru, Bergianska Trädgården, Stockholm 50. där N är antalet observationer. Lånande en term från den statistiska fysiken (FörTH, Physika- lische Zeitschr., 20, 1919, sid. 306) säga vi, att individen i en dylik vegetation äro fördelade med normal dispersion. Formlerna (1) och (2) äro alltså karakteristiska för en vegetation med normal dispersion. Den biologiska betydelsen härav är uppenbarligen den, att inga som helst "krafter" äro i verksamhet mellan individen. Finna vi i naturen en dylik fördelning, kunna vi draga den slut- satsen, att individen blivit spridda oberoende av varandra, och att | de, åtminstone med de inbördes avstånd de intaga i det under- sökta fallet, icke på något sätt påverka varandra. Återvändom nu till vårt försöksfält. Vi kunna antaga, att det varit besått med en ettårig art, och att tillsvidare all inblandning av främmande arter förhindras. Vid fältets naturliga utveckling kommer ett av följande tre fall att inträffa: 1) fröna spridas, t. ex. av vinden, slumpvis över fältet och ge upphov till en andra års vegetation med fortfarande normal dis- persion; | 2) det enskilda fröet är icke spridningsenhet utan en större eller mindre samling frön; andra årets vegetation kommer då att bli fläckig; en dylik fläckighet kan också uppkomma exempelvis där- igenom, att fröna visserligen spridas slumpvis, men att de upp- växande plantorna skydda varandra, t. ex. mot för stark bestrål- ning och uttorkning, varigenom de lättare komma att fortleva på. de tätast besådda punkterna; | 3) de uppväxande plantorna skada varandra; härigenom gynnas. de glest besådda delarna, under det plantor dö på de tätare be- | sådda; en spontan gallring kommer till stånd. | Undersöka vi statistiskt fallet 2), finna vi, att formlerna (1) och. (2) icke längre gälla. Procenttalen för de rutor, som bära mindre antal individ än medeltalet », har ökats, likaså procenttalen för de rutor, som bära ett större antal än ». Medelvärdet av de relativa RE ENN 23 kvadratiska avvikelserna visar sig vara större än 1/»v. TI detta fall säga vi, att vegetationen visar överdispersion. Analysera vi slutligen matematiskt fallet 3), finna vi, att pro- centtalen för de rutor, som bära färre eller flera individ än me- deltalet, äro mindre än formeln (1) anger. Den relativa kvadra- tiska medelavvikelsen är mindre än 1/v — vegetationen har un- derdispersion. Graden av Ööver- resp. underdispersion kan i varje särskilt fall anges med ett tal, t. ex. med förhållandet mellan det observerade och det beräknade värdet på d”. Det är detta, som är det viktiga. Starkare avvikelser från normal dispersion kunna naturligtvis all- tid konstateras rent kvalitativt genom okularbesiktning, men att bedöma graden härav eller att konstatera smärre avvikelser är som jag genom försök funnit, omöjligt. ? Om vi övergå från försöksfältet till ett naturligt växtsamhälle, gestalta sig naturligtvis förhållandena betydligt mera komplicerade. Att entydigt definiera individet stöter också ofta på svårigheter. Principiellt sett är emellertid det ovan förda resonemanget lika tillämpligt även där. De exempel på utförda mätningar, som an- föras här nedan, visa också, att dylika undersökningar med fram- gång låta sig utföras, och att slutsatser av biologiskt intresse kunna dragas därur. Vad den experimentella metodiken beträffar, så följer för det första av metodens statistiska natur, att ett tillräckligt stort antal individ måste stå till förfogande. Dessa måste vara fördelade på en eller flera biologiskt sett likformiga områden. Försöksområdet kan antingen upprutas, eller också kan man kasta en ram av lämplig storlek slumpvis över området ett tillräckligt antal gånger. Medeltalet individ » måste väljas tämligen litet i förhållande till totala antalet individ, emedan i annat fall de anförda formlerna ej längre gälla. Man kan också som enhet vid dylika beräkningar välja exem- pelvis bladet eller blomman. För mångbladiga och mångblommiga växter finner man då, om individen stå glest, naturligtvis över- dispersion. Stå de tätt, kan man. ofta nog finna normal eller rent av underdispersion. Det senare visar, att de ifrågavarande växt- delarna för att undvika att exempelvis beskugga varandra, anord- nat sig mera regelbundet än efter den rena slumpen. Nedanstående mätningar må anföras som exempel på metodens användbarhet. Fritillaria Meleagris, Uppsala, Kungsängen, ””/s 1919. Enhet = individ bärande blomma eller blomknopp. Ruta = !/+ kym. Ser. A. mellan stolpe n:r 1300—1400. Antal enheter FOTA REN Sannolikhet i 4 (Sm observerad beräknad | 0 13 6 3 1 22 10 11 2 36 19 3 49 20 22 4 41 19 19 5 25 11 | 13 6 14 6 8 7 7 3 4 8 6 3 DD | 9 D 2 1 ET 0 0 0,2 11 1 1 0,1 219 PE targ = MAA Or = NA DAR 3 Nås = UIP Ser. B. nära stolpe n:r 1600. Sannolikhet i Antal enheter! Antal rutor | observerad beräknad Of 18 7 7 il 23 20 19 2 68 26 2) 3 DD 21 22 4 32 12 | 14 5 16 Bin, 8 6 13 D 3 ÄRE 3 1 1 8 | 2 0,8 | 0,4 | 9 1 | 0,4 0,1 261 Vi" 20108,00bs5, = V,420,KOPer "== 0,80 DOSE ber, = FLSTL 5 I ser. A. var procenttalet vita = 1,57, i ser. B. = 1,61. I en an- nan här icke återgiven serie längre bort från staden var samma tal = 3,42. Båda serierna visa svag överdispersion, tydande på en viss säll- skaplighet hos växten ifråga. Viola tricolor, Hall., Mellbystrand nära Laholm, ?/6 1919. Enhet = individ. Ruta = !/16 kvm. | Sannolikhet i Z | Antal enheter! Antal rutor | — | | observerad | beräknad | | 0 | 26 | 25 | 22 1 Så 31 33 Z 24 23 20 : | 16 15 13 | 5) | 3 | 3 2 | IgE 1.51, ÖGbs rr 0,748, Öber = 0,662, Ochs. : Ober. == 1.14. Aven här visar sig svag överdispersion. Iasione montana, MHall., sandfält vid Mellbystrand nära Laholm, 5/6 1919; Enhet = individ. Ruta = !/16 kvm. | Sannolikhet i 7 Antal enheter! Antal rutor observerad beräknad | | | öken [SB AES 7 i! 20 20 18 | 2 15 UR | 3 al Su 9 22 4 10 | 10 15 D 10 10 8 6 7 7 I dh 3 5) 1 97 6 | Sannolikhet i 2 | Antal enheter! AT tal TRLDT ES" ee - | | observerad | beräknad | FS | | TR | 8 3 3 lera le födud TELE TR ELLE | | 10 0 0 | 0,03 | 11 1 | 1 | Oja 12 i. 1 | 0,002 102 Vv = 2, T2 Wops. = 0,596, dber. = = 0, 267, ÖGbs. S åöer == 2,44. Iasione ger exempel på en mycket utpräglad överdispersion — så stark, att vegetationen ger intryck av oregelbunden fläckighet. Anthericum Liliago, Skåne, Vitaby s:n, sandfält nära Vitemölla, 17/6 1919. (Svenska Botaniska Föreningens exkursion.) Enhet = blommande individ. Ruta = !/4 kvm. Antal enheter| Antal rutor | SANNE i &r SA | | | observerad beräknad 0 | 18 18 18 SN 31 31 2 7 RANE Öp Ej 3 13 13 15 1 S d 9 3) 1 1 2 6 2 2 1 100 ES = 1,73, 2 Dops = =— = 0, 248, je => 0,5 18 ÖNNeE Ober, — 0; 948. | Dispersionen är här mycket nära normal — troligen inom fel- | gränserna fullt normal. Dianthus arenarius, Skåne, Vitaby s:n, sandfält nära Vitemölla, 17/5 1919. (Svenska Botaniska Föreningens exkursion.) Enhet = individ. Ruta = !/+ kvm. Antal enheter| Antal rutor | Ear oa 2 — | | observerad | beräknad | | 0 39 0 36 1 31 31 | Så 2 22 22 19 5) 6 6 6 4 ll | il 2 D . 1 | 1 0,3 100 MEH 02 06 bs = 106 Ober 0,98 KOGHs KO Hen LNG Aven här är dispersionen nära normal med tendens till över- dispersion. En dylik torde i själva verket, av andra samtidigt gjorda försöksserier att döma, förefinnas. Polytrichum commune, Uppl., Östhammar, '/s 1921. Emhet == stam. Ruta => kvem. Antal enheter| Antal rutor 23 ee Fe ASA | observerad | beräknad | 0 0 0 2 | 1 3 | 2 9 | | 2 19 10 16 | 3 46 24 21 | 4 77 41 19 | 5 32 17 16 | 6 1 6 10 189 v = 3,80, dabs. = 0,079, Sher. = 0,268, ddbs. : Ober. = 0,301. I en björnmosstuva kommer naturligtvis av utrymmesskäl de enskilda stammarna att fördelas med mycket stark underdispersion. Mätningsserien ger det siffermässiga uttrycket härför. Majanthemum bifolium, Uppl., Östhammar, '/s 1921. Enhet = blad. Ruta = 100 kvem. Sannolikhet i 7 Antal enheter] Antal rutor - observerad beräknad 0 il 2 6 1 3 6 17 2 | 16 | Je | 24 3 I | 34 | 22 4 | til | 22 | 16 | d il 2 9 | 6 1 2 4 | 30 | WE 12182 1 00bs. == VLT NOHer. ==105300, FOGbst Ober ie. (OLAS Majanthemum är exempel på ett fall, då tydlig underdispersion uppträder, trots det att utrymmet skulle tillåta en högre grad av dispersion. Växtplatsen var tämligen tät granskog, och det är möj- ligt, att den starka underdispersionen är ett uttryck för växtens strävan att i möjligaste mån undvika att beskugga sig själv. + + De ovan meddelade observationerna äro naturligtvis blott att betrakta som preliminära. Min avsikt med dessa rader har endast varit att fästa botanisternas uppmärksamhet på en hittills icke beaktad form av statistisk vegetationsanalys. Vid ett fullföljande av det givna uppslaget borde helst till en början dispersionsgraden för några arter studeras genom odling på rena försöksfält. Härvid borde förändringar i dispersionsgraden följas år från år, tills jäm- vikt under de givna betingelserna inställt sig. Vidare borde för en och samma art dispersionsgradens eventuella förändring vid ändrade belysnings- eller bevattningsförhållanden m. m. studeras. Man kunde sedan övergå till studiet av främmande arters inverkan för att så småningom komma fram till den enskilda artens dis- persion inom olika växtsamhällen. Det är icke uteslutet, att man på den vägen kan vinna värdefulla och i varje fall i siffror an- givbara upplysningar om växtsamhällenas struktur. Fysikalisk-kemiska laboratoriet, Uppsala, aug. 1921. SVENSK BOTANISK LIDSKRIET. Ol 022. ODD. 10: EL. EN BRYOLOGISK UTFLYKT TIEL HALLAND. AV SIGFRID MEDELIUS. Bland de svenska landskapen är utan gensägelse Halland det i bryologiskt hänseende minst kända. Under det att mer eller mindre utförliga avhandlingar och notiser föreligga från övriga provinser, finnes om Hallands mossvegetation så gott som ingenting tillgäng- ligt i tryck. Från äldre tider äro en del uppgifter att finna i land- skapsbeskrivningar av MONTIN och BExELL. Den sistnämnde stöder sig på OsBECKS "Utkast til Flora Hallandica". S. O. LINDBERG besökte visserligen Halland, men hade ej tid att ägna någon nämnvärd uppmärksamhet åt dess växtgeografi. Från honom härstamma dock flertalet lokaluppgifter i HARTMANS flora. Några sparsamma notiser i ämnet ha sedermera lämnats av J. SCcHEUTZ, K. F. DuUsÉNn och N. P. H. PERSSON. År 1911 påbörjade lektor HJ. MÖLLER i "Arkiv för Botanik" sitt vidlyftigt anlagda arbete över ”"Lövmossornas utbredning i Sverige". Av detta arbete framgår bäst, hur styvmoderligt Halland blivit be- handlat av våra bryologer. Av en även i detta landskap så ytterst allmän art som Hedwigia albicans fanns sålunda år 1912 icke något enda exemplar från Halland i de talrika enskilda och museisam- lingar, som lektor MÖLLER genomgått, ej heller fanns i litteraturen någon uppgift om artens förekomst därstädes. För att i någon mån bidraga till kännedomen om mossfloran i denna provins bestämde jag mig:för att här tillbringa en kortare ledighet under sensommaren 1920. I de första dagarnas exkursio- ner inom Enslövs och Torups socknar deltog även trädgårdskonsu- lent A. HörpHeErs. Utbytet blev, som väntat var, ingalunda över- väldigande. I allt iakttogos 278 arter. Av de skäl, som här an- givits, torde dock ett offentliggörande av undersökningens resultat 10 kunna påräkna intresse. Tiden var alltför kort — från ?!/g till "/& — för att medgiva annat än en ganska ytlig undersökning. Den areal, som blev undersökt, är också alltför obetydlig för att kunna giva en bild av landskapets mossflora i sin helhet. Till utgångspunkt för exkursionerna valdes Oskarström, ett fabriks- samhälle, rätt vackert beläget vid Nissan ungefär halvvägs mellan kusten och Smålandsgränsen. Härifrån företogos utflykter dels i den närmaste omgivningen dels i de angränsande socknarna Slätt- åkra, Kinnared och Torup. Efter de anteckningar och insamlingar, som härunder gjordes, meddelar jag först några bilder av mossvegetationen på olika platser. Virshultshatt. 4 Omkring tre kilometer OSO om Oskarström reser sig en urbergs- knalle över de andra höjderna. Dess rundade kupolform, då den ses från Oskarströmsvägen, förklarar lätt dess namn Virshultshatt. På södra sidan är berget brant och kalt, nedtill omgivet av en gles lövträds- och buskvegetation, som ej förmår skänka någon nämnvärd skugga, vadan också mossvegetationen här är tämligen mager. Även längre åt väster stupa klipporna brant, men här skuggas deras nedre partier av en lummig och tät lövskog. Här påträffade vi också en av de mera givande mosslokalerna. De öv- riga sidorna, som äro mera långsluttande och skogbevuxna, blevo icke föremål för någon undersökning. Vägen hit från Oskarström är ganska nyligen anlagd. Den går först uppför genom barrskog och blandad barr- och björkskog. En liten bäck, som här benämnes Esperedsbäcken, och som utgör ayv- lopp för de norr om vägen belägna mossarna, övergås. Skogs- mark, mest gles och ganska ung furuskog, avbruten av några magra torvängar, dar åter vägen, en annan landsväg korsas, varefter det bär ett stycke brant utför ned till Sennaån, där en damm- byggnad är uppförd för att reglera vattentillförseln till den i när- heten anlagda elektriska kraftstationen. På andra sidan ån höjer sig V irshultshatt. På den sandiga och grusiga vägkanten samt i dikena vid si- dan anträffades: Nardia scalaris, Haplozia crenulata, Diplophyllum obtusifolium, Blasia, Sphagnum apiculatum, S. amblyphyllum, S. plumu- losum f. hemi-isophylla, S. Girgensohnii, S. inundatum, S. Gravetii och S. cymbifolium, Ditrichum homomallum och pusillum, Dicranella | | | | 11 heteromalla, Dicranum scoparium, Ceratodon, Rhacomitrium ericoides, Leucobryum, Pohlia albicans, P. nutans, P. annotina, P. bulbifera, Bryum pallens, Aulacomnium palustre, Philonotis fontana, Catharinaea undulata, Pogonatum polytrichoides, P. urnigerum i mängd, Poly- trichum pilosum, P. juniperinum, P. commune, Drepanocladus unci- natus, D. exannulatus, Calliergon stramineum, Acrocladium, Hylo- comium squarrosum, H. proliferum, Hypnum Schreberi, Steredon cu- pressiformis, S. arcuatus, Brachythecium albicans och B. rutabulum. På stenar vid vägkanten sågos bl. a. Rhacomitrium heterostichum, R. hypnoides och på ett ställe R. patens. På stenar i och vid Esperedsbäcken växte: Lejeunea cavifolia, Cephaloziella myriantha, Martinellia nemorosa, Plagiochila asplenioi- des, Jungermania barbata, Marsupella aquatica, Andreaea petrophila, Dicranum scoparium, D. longifolium, Rhacomitrium aciculare, Grim- mia Hartmani, G. apocarpa och sparsamt G. angusta, Bryum capillare, Fontinalis antipyretica, Hedwigia, Brachythecium viride och B. plumosum. På alar vid bäcken anträffades Dicranum montanum, D. scopa- rium, Ulota Bruchii och Stereodon cupressiformis. På den sandiga stranden sågos: Pellia epiphylla, Fissidens osmun- doides, Mnium hornum, Catharinaea undulata, Thuidium tamarisci- folium, Isothecium viviparum, Plagiothecium Roeseanum, Scleropodium purum m. fl. Strax ovan stranden bland ljung träffades de vanliga Hylocomia och Stereodon ericetorum. Vid ett litet skogskärr nära vägen på Barkås ägor, som var fyllt av Menyanthes och Carex rostrata, växte Sphagnum acutifolium, S. subsecundum, S. teres, S. imbricatum, Bryum ventricosum, Campy- lium stellatum, Acrocladium, Stereodon arcuatus och Hylocomium squarrosum. I den sandiga backen ovanför Sennaån, vid dammen och på åstranden sågos bl. a. Blasia pusilla i mängd, Martinellia irrigua, Marchantia, Ditrichum pusillum, D. tenuifolium, Funaria hygrome- trica, Pohlia cruda, P. nutans, P. bulbifera riklig, P. proligera, Bryum capillare, B. pallens, Bartramia ithyphylla och Catharinaea undulata. Sedan Sennaån övergåtts på dammen, förde en rätt brant backe oss upp till foten av Virshultshatts klippor. På de branta, mot söder vettande och föga beskuggade klipporna samt på blocken nedanför noterades: Frullania Tamarisci, F. fra- gilifolia, Jungermania quinquedentata, Blepharozia ciliaris, Andreaea 12 petrophila, Dicranum scoparium, Grimmia gracilis, G. Hartmani, Rhacomitrium heterostichum, R. hypnoides, Amphidium Mougeotii, här på de solöppna klipporna småväxt och mycket kompakt, Ortho- trichum Sturmii, Ulota americana, Polytrichum pilosum, P. commune, Hedwigia, Antitrichia, Pterogonium, Hylocomium loreum, H. proliferum, H. squarrosum, Stereodon cupressiformis och Homalothecium. Bergets västra sida framvisade en något rikare mossvegetation. Här sågos på klippor och i klippspringor utom åtskilliga av de förut nämnda arterna: Lejeunea cavifolia, Metzgeria conjugata, Marti- nellia compacta, M. purpurascens, M. nemorosa, Diplophyllum albicans, Cephaloziella divaricata, Plagiochila, Jungermania excisa, J. longidens, Nardia scalaris, Dicranum fuscescens, Fissidens decipiens, Rhacomi- trium aciculare, R. protensum, Pohlia cruda, Bryum alpinum, B. ca- pillare, B. pallescens, Mnium hornum, M. stellare, M. punctatum, Bartramia pomiformis, Neckera crispa, Thamnium alopecurum, Iso- thecium viviparum, I. myosuroides, Heterocladium heteropterum, Iso- pterygium elegans, Plagiothecium silvaticum, P. denticulatum med var. Donianum, Eurynchium Stokesit, Brachythecium plumosum. I sluttningen nedanför träffades på stenar och jord: Diplophyl- lum obtusifolium, Bryum roseum, Mnium undulatum, Webera sessilis, Thuidium delicatulum, T. Philiberti, Brachythecium viride m. fl.; på trädstammar Frullania dilatata, Blepharozia pulcherrima, Ulota Bruchii och Orthotrichum striatum. Lövhult. Omkring en kilometer SV om Oskarström ligger en mindre gård, Lövhult. På den bakom gården belägna, med bok, björk och en- staka barrträd bevuxna höjden påträffades ett källdrag, som jämte de delvis sumpiga omgivningarna visade sig vara en rätt rik fynd- ort för mossor. Här fanns även en gammal förfallen stenmur, som gjorde intryck av att ha använts som dammbyggnad. Längre åt väster, skilda från de angränsande ägorna genom en mer än manshög inhägnad av ståltrådsnät, utbredde sig de till Sperlings- holms gods hörande vidsträckta skogsmarkerna. Vid källan och dess avlopp, på sumpig mark, jord, stenar och murken ved sågos: Cephalozia bicuspidata, C. curvifolia med var. tuberculata, Lophocolea heterophylla, Kantia Trichomanis, Riccardia pinguis, Trichocolea tomentella, Blepharostoma trichophyllum, Marti- nellia nemorosa, M. undulata, Jungermania quinquedentata, Plagio- 13 chila asplenioides med var. major, Pellia epiphylla, Sphagnum acuti- folium, S. plumulosum, S. Warnstorfii, S. teres, S. squarrosum, SS. cymbifolium, Blindia acuta, Dicranella heteromalla, Dicranum sco- parium, D. undulatum, Leucobryum, Dicranodontium longirostre, Trichostomum cylindricum, Pohlia nutans, Mnium hornum, M. un- dulatum, M. punctatum med var. elatum, Aulacomnium palustre, Philo- notis fontana, Georgia, Catharinaea undulata, Polytrichum commune, Heterocladium heteropterum, Thuidium tamariscifolium, Acrocladium, Hylocomium brevirostre, Isopterygium nitidum, Plagiothecium undu- latum och Brachythecium rivulare. På stenmuren anträffades bl. a.: Fissidens adiantoides, Didymo- don rubellus, Barbula fallax, Grimmia apocarpa, Rhacomitrium hyp- noides, Bryum capillare, Amblystegiella subtilis, Amblystegium Juratz- kanum, Homalothecium sericeum. I den omgivande torra och bokbevuxna sluttningen växte på stenar och jord: Jamesoniella autumnalis på sten steril samt på en björkrot col., Dicranum scoparium, D. montanum, D. fulvum, D. longifolium, Grimmia Hartmani, Rhacomitrium heterostichum, Mnium silvaticum, M. affine, Polytrichum attenuatum, Antitrichia, Isothecium myosuroides, I. viviparum, Thuidium delicatulum, Hylocomium loreum, H. proliferum, H. Schreberi, Stereodon cupressiformis, Plagiothecium undulatum, P. denticulatum; på trädstammar: Metzgeria furcata (bok), Frullania dilatata och F. Tamarisci (asp), Dicranum montanum (björk och bok), Zygodon viridissimus, Orthotrichum stramineum, O. Lyellii (bok), Ulota Bruchii (en), Antitrichia (bok), Neckera complanata, N. fontinaloides (bok), Stereodon cupressiformis (björk och bok), Homalothecium sericeum (bok), Brachythecium viride (bok). I den sanka, mest med björk bevuxna delen av sluttningen sågos bl. a. Lophocolea bidentata riklig, Riccardia pinguis, Dicranum Bon- jeani, Bryum ventricosum, Sphagnum angustifolium, S. Warnstorfii, S. teres. Slättåkra. Slättåkra socken, nordvästra grannförsamlingen till Enslöv, gör knappast skäl för sitt namn. Av slätter och åkrar ser man föga, dess mer av backar, klippor, skog och här och där mindre mossar. Vid sidan om vägen från Oskarström till Slättåkra sågs vid Brandshult 14 på en asp: Frullania dilatata, Orthotrichum affine, O. striatum, O. Lyellii och Ulota coarctata; på en solöppen landsvägsmur: Grimmia trichophylla, Rhacomitrium fasciculare, RB. heterostichum, Pohlia nutans, Polytrichum pilosum, Hedwigia och Stereodon cupressiformis; på en mindre mosse söder om vägen: Riccardia latifrons, Junger- mania porphyroleuca, Mylia anomala, Odontoschisma Sphagni, Cepha- lozia media, Lepidozia setacea, Sphagnum cuspidatum i mossens ut- kant, S. angustifolium, S. pulchrum, S. tenellum, S. fuscum, S. rubellum, S. magellanicum, S. papillosum, Splachnum ampullaceum och Calliergon stramineum; i en något sank äng med strödda block och buskar på delvis sandig grund, som genomskars av en smal, djupt i sanden ned- grävd rännil: Haplozia lanceolata, Cephaloziella Hampeana, Marti- nellia undulata, Andreaea petrophila, Dicranum Bonjeani, Fissidens adiantoides, F. osmundoides, Ceratodon, Rhacomitrium aciculare, R. fasciculare, R. ericoides, Mnium hornum, M. punctatum, Aulacomnium palustre, Fontinalis antipyretica, Climacium, Acrocladium, Campylium stellatum, Ctenidium molluscum, Stereodon cupressiformis, S. arcuatus, Brachythecium plumosum och Scleropodium purum. Kyrkogårdsmuren vid Slättåkra hade att uppvisa: Frullania di- latata, Cephaloziella Hampeana, Tortula ruralis, Leersia extinctoria, Ceratodon, Grimmia apocarpa, G. pulvinata, Orthotrichum Sturmit, Pohlia cruda, Philonotis Arnellii, Mnium silvaticum, Bartramia ithy- phylla. Antitrichia, Hedwigia, Neckera complanata, Pylaisia polyantha, Amblystegium rigescens, Homalothecium sericeum, Brachythecium plumosum. Vid sidan om kyrkogården stupar en myllrik, av träd och buskar skuggad brant ned mot en liten bäck. Här frodades på myllan och mindre stenar: Lophocolea bidentata, L. heterophylla (på murken ved), Plagiochila asplenioides var.major, Mnium undulatum synnerligen kraftig och riklig, Thuidium Philiberti, Drepanocladus uncinatus, Hylocomium triquetrum, H. loreum, H. squarrosum, H. proli- ferum, Brachythecium rutabulum, B. reflexum, B. viride, B. velutinum, Scleropodium purum, Cirriphyllum piliferum, Eurynchium Swartzii; på stammar av asp, hägg och rönn: Metzgeria furcata, Radula complanata, Frullania dilatata, ÖOrthotrichum affine, O. speciosum, 0. striatum, O. obtusifolium, O. Lyellii och Ulota Bruchii; på trädbaser: Amblystegium serpens, ÅA. Juratzkanum, Eurynechium striatum m. fl. 15 Knappa två kilometer SSV om Slättåkra kyrka höja sig vid Lya alldeles intill vägen några branta, delvis lodräta klippor. Utom ett större antal av de vid Virshultshatt funna mossorna anträffades här Marsupella emarginata i en ytterst fin f. pusilla, Jungermania alpestris, J. ventricosa, J. barbata, Diplophyllum ovatum och Kantia Neesiana, den sistnämnda på jord nedanför klipporna. Torup och Kinnared. Torups socken, norr om Enslöv, uppgives vara den vidsträcktaste men magraste i södra Halland. Från Torups järnvägsstation, 20 km från Oskarström på Halmstad—Nässjö järnväg, företogs en exkur- sion i omgivningarna samt till en större mosse, kallad Snokemosse. Av icke förut omnämnda arter anträffades här på stenar vid Kilaån: Bryum Mildeanum, Dichelyma falcatum och Homalia trichomanoides; på trädstammar: Orthotrichum diaphanum, Ulota intermedia och U. Drummondi; på vägkanten och i diken: Pellia Fabbroniana, Riccardia incur- vata, Nardia hyalina, Jungermania bicrenata, Chiloscyphus pallescens, Pottia truncatula, Barbula unguiculata, Pohlia grandiflora, Bryum caespiticium, Calliergon cordifolium samt på ett stenblock vid vägen Stereodon imponens; på Snokemosse: Jungermania inflata riklig, Cephalozia macro- stachya, C. fluitans, Odontoschisma Sphagni, O. denudatum, Dicra- nella cerviculata, Dicranum Bergeri, Polytrichum gracile, P. strictum. I Kinnared besöktes dels en gammal barrskog, belägen mellan Kinnareds järnvägsstation och Smålandsgränsen, dels stränderna av Österån och Västerån, som här förena sig och bilda Kilaån. I barrskogen sågos bl. a. Jungermania incisa, J. Hatcheri, Cepha- lozia pleniceps, Sphagnum Russowii, Plagiothecium curvifolium och Brachythecium curtum; vid åstränderna anträffades Grimmia apocarpa var. rivularis. Aula- comnium androgynum på en alstubbe, Thuidium recognitum m. fl. . Förteckning över de i Halland funna mossorna. Jämte de av oss funna arterna upptager förteckningen även de spar- samma äldre uppgifterna i litteraturen. Åtskilliga bland dessa äro osäkra och kunna icke godtagas utan kontroll av resp. författares bestämningar, en kontroll, som jag icke varit i tillfälle att göra. Dylika uppgifter åter- 16 finnas, för så vitt det icke bekräftats genom senare fynd, inom parentes och inräknas icke i slutsumman av kända Hallandsmossor. För levermossornas vidkommande har lektor H. W. ARNELL haft den stora vänligheten tillställa mig en förteckning på samtliga i Riksmuseums och de flesta i Uppsala botaniska museums herbarier befintliga, av honom kri- tiskt granskade ex. från Halland. Några familjer bland lövmossorna ha ju även blivit kritiskt genomgångna av lektor HJ. MÖLLER, och har jag här begag- nat mig av de resultat, som föreligga i hans avhandlingar över "Lövmos- sornas utbredning i Sverige". Några uppgifter äro baserade på herbarieexemplar i lektor ARNELLS och mina egna samlingar. Följande författare ha behandlat mossorna i Halland: 1. MOoNnTIiN, L., Förteckning på de i Halland vildt växande Örter, som äro sällsynte i Sverige, eller ock där ej tilförene blifvit fundne. — K. Vet. Ak. Handl. 1766, vol. 25. Här nämnas 9 mossor. 2. OsBEcK, P., Utkast til Flora Hallandica. — Kongl. Götheborgska Wetenskaps och Witterhets Samhällets Handlingar. Wetenskaps Afdelnin- gen. Fjärde stycket. Götheborg 1788. I denna, den hittills utförligaste förteckningen över Hallands mossor, uppräknas 88 namn. 3. BEXELL, S. P., Hallands Historia och Beskrifning. — Götheborg 1817—18. — Innehåller en ordagrann avskrift av OsBECKS förteckning. 4. SIEURIN, J., Berättelse öfver en botanisk resa i Norra Halland, före- tagen 1843 af J. StEuRIN. — Bot. Not. 1844. Här nämnas 11 mossarter. Till den nyare litteraturen äro följande arbeten att räkna: 5. HARTMAN, C. J., Handbok i Skandinaviens flora. — De senaste upp- lagorna. Redan i nionde upplagan (1864) upptagas 25 mossor för Halland. Samtliga dessa uppgifter torde härstamma från S. O. LINDBERG. I tionde upplagan (1871) nämnas ytterligare 15 nya mossor, de flesta meddelade av N. J. SCHEUTZ. 6. ScHEUTZ, N. J., Nya växtlokaler. — Bot. Not. 1873. Utom fanerogamer uppräknas här 44 mossor från Halland. 7. DusÉN, K. F., Om Sphagnacéernas utbredning i Skandinavien. Aka- demisk afhandling. — Upsala 1887. För 5 Sphagnum-arter lämnas här lokaluppgifter från Halland. Anmärkas bör dock, att sådana icke utsatts för de allmännaste arterna. 7. Persson, H., Några mosslokaler för Göteborgstrakten. — Bot. Not. 1911. Av de här omtalade mossorna tillhöra 35 det halländska området. 8. PERSSON, N. P. H., Ytterligare bidrag till kännedomen om mossyvege- tationen i Göteborgstrakten. — Bot. Not. 1912. Här anföras 21 nya Hal- : landsmossor. 9. MÖLLER, HJALMAR, Lövmossornas utbredning i Sverige. — Arkiv för Botanik, I—V, 1911—1919. I detta arbete ha hittills familjerna Splachnaceae, Cryphaeaceae, Necke- raceae, Thuidiaceae, Leskeaceae, Pterogoniaceae samt en del av Polytricha- ceae blivit behandlade. Enär så gott som allt i offentlig och enskild ägo befintligt material blivit undersökt, bevisar detta lektor MÖLLERS arbete bäst, hur okänd Hallands mossflora i själva verket är. Hela antalet till dessa familjer hörande svenska och här bearbetade arter utgör 57. Av dessa äro 44 funna söder om Vänern och Vättern. Men för Halland utgör hela antalet endast 18 arter från i allt 39 lokaler. I fråga om system och nomenklatur har jag vid lever- och torymossorna följt C. JENSENS "Danmarks Mosser" I, 1915; vid lövmossorna i huvudsak V. F. BRoTHERUS” framställning i ENGLER och PRANTL: "Die natärlichen Pflanzenfamilien", 1901—09. De hos oss brukligaste synonymerna angivas inom klammer. De platser, vilkas mossvegetation blivit av oss något grundligare under- sökt, ligga inom socknarna Enslöv, Slättåkra, Torup och Kinnared. I för- teckningen angivas de arter, som anträffats i samtliga dessa fyra socknar, såsom allmänna, likaså några mossor, som blivit sedda endast inom tre av socknarna, men som med all sannolikhet förekomma i alla fyra. I sistnämnda fall antecknas inom parentes de socknar, vari de blivit iakt- tagna. Några uppgifter lämnas även från en hastig resa genom Kvibille och Holms socknar, belägna mellan Slättåkra och Halmstad. Vid bestämningen av ett stort antal levermossor samt några lövmossor har jag haft förmånen få anlita lektor H. W. ARNELLS värdefulla hjälp. Apotekare C. JENSEN har bestämt Cephaloziella-arterna samt ett par torv- och lövmossor. Lektor HJALMAR MÖLLER har haft vänligheten sända mig den äldre litteraturen i ämnet. Till samtliga dessa herrar bryologer, sär- skilt till lektor ARNELL, som bistått mig med upplysningar och råd, ber jag även här få uttala mitt varma tack. Följande förkortningar användas i förteckningen: Hall. = Halland; E. = Enslöv; H. = Holm; K. = Kinnared; Kv. = Kvibille; S. = Slättåkra; T. = Torup; R. = Riksmuseum; U. = Uppsala bot. museum; col. = med kalkar; gon. = med gonidier; sp. = med sporogon; s:n = socken. IL ev em OÖSS OT. Riccia sorocarpa Bisch. S., Brandshult; T., sandig åker; Hasslöv Osbeck (R.), Sp. (R. glauca L. Tölö enl. Scheutz. "Är ganska säkert R. sorocarpa, som länge i Sverige gått under namn av R. glauca," Arnell in litt.) R. crystallina L. Hasslöv enl. Hartman. R. fluitans L. Tvååkers prästgård (R.); Släp, Malevik 1912 C. Hjärne. Reboulia hemisphaerica (L.) Raddi. Slöinge sn, "under foten af et berg, tätt in til Vastads gård" enl. Montin; Hall. enl. Hartman. Fegatella conica (L.) Raddi. Våxtorps.s:n, "i Vindrarps kohage"” enl. Mon- tin; Hasslöv och Växttorp. Osbeck (R.); Karup enl. Scheutz. Marchantia polymorpha L. E., Yrenninge, dels på sandjord vid dammen över Sennaån, brunaktig, tätt tryckt till underlaget, dels på lerblandat grus vid en vägkant yppig, nästan upprät i en kvadratmeterstor matta, Sp. T., Gillesgård i vägdike, sp. Hasslöv, gon., Sp., Osbeck (R.). Pellia epiphylla (L.) Lindb. Allmän. Hal. enl. Osbeck. 2 — 21453. Svensk Botanisk Tidskrift. 1922. 18 P. Neesiana (Gottsche) Limpr. E., Oskarström, vid en bäck nära kyrkan Q; K., vid en bäck >; Falkenberg, sp. 1875, H. W. Rosendahl (R.). P. Fabbroniana Raddi. |P. endiviaefolia (Dicks.) Lindb.] T., Gillesgård, lerig vägkant, 3; K., nedsänkt i en liten bäck, 3. Blasia pusilla L. Allmän, gon. Stundom i massvegetation, såsom E., Vren- ninge, vid dammen över Sennaån. Renneslöv, mellan Renneslöv och Menlösa, Osbeck (R.); Varberg enl. Scheutz. Fossombronia cristata Lindb. T. sparsamt på en åker, sp. (Jungermania pusilla, varmed möjligen någon Fossombronia avses, omnäm- nes för Hall. av Montin "uti en uttorkad bäck"”.) Riccardia pinguis (L.) S. F. Gray. E., Lövhult, vid en källa i bokskog samt i en sank lövskogsbacke. R. incurvata Lindb. T., Gillesgård, vägkant, gon. R. latifrons Lindb. E., Oskarström, i en mosse vid vägen till Sennan; S., Brandshult; T., Snokemosse, col., gon. Metzgeria furcata (L.) Dum. Allmän. Vanligen växande på trädstammar, helst bok, men även sedd på klippväggar och mindre stenblock. Hasslöv, på bok, 1782, Osbeck (herb. Montin, R.); Släp, Särö enl. H. Persson. M. conjugata Lindb. E., Virshultshatt, på en fuktig klippvägg. Marsupella emarginata (Ehbrh.) Dum. Allmän. Tvååker, prästskogsberget 1821, G. Wahlenberg (R.). I S., vid Lya, anträffades en ovanligt späd, rent grön, intill 0,5 cm hög f. pusilla, växande på en lodrät klippvägg. Exemplaren från de flesta övriga lokalerna närma sig mer eller mindre M. aquatica, en svag art, som ofta är svår om icke omöjlig att skilja från M. emarginata. Härom anmärker även K. MöLLER i "Die Lebermoose"” etc. I, sid. 479, att den "wahrscheinlich nicht in allen Fällen zu trennen sein wird”. M. aquatica (Nees) Schiffn. E., Sperlingsholm, på sten i en rännil i bok- skog; på stenar i Esperedsbäcken. Nardia geoscyphus (De Not.) Lindb. E., Sperlingsholms skog, på en stig. N. scalaris (Schrad.) S. F. Gray. Allmän, dock sparsamt sp. Hasslöv, Os- beck (R.); Bårarp 1860, Lindberg (R.); Torup, col. 1909 G. Bågenholm; Ysby och Kungsbacka enl. Scheutz. N. hyalina (Lyell) Carr. T., Gillesgård, på en vägkant. Haplozia crenulata (Sm.) Dum. Allmän på vägkanter, col. Kungsbacka enl. Scheutz. H. sphaerocarpa (Hook.) Dum. Hasslöv Osbeck (R.). H. lanceolata (Schrad.) Dum. S., Brandshult, vid en liten bäck. Jamesoniella autumnalis (De C.) Steph. [Jungermania subapicalis Nees.| E., Lövhult, dels steril på sten i bokskog, dels col. på en björkrot i sällskap med Dicranum scoparium, Thuidium delicatulum och Stereodon cupressiformis; Vallda, Tolesbo > 1918 G. Samuelsson. Jungermania quinquedentata Huds. Allmän (E. S. T.). Växer vanligen på klippväggar och större block; vid E., Lövhult funnen i fuktig skogs- mark, insprängd bland Dicranum scoparium; Vallda, Tolesbo 1918 G. Samuelsson. J. Hatcheri Evans. T., på en sten vid landsvägen; K., på marken i barr- skog; gon. 19 J. barbata Sehmid. Allmän. Lindome, lHellesåker 1915 G. Hellsing (U.); Vallda, Tolesbo 1918 G. Samuelsson; Särö enl. H. Persson. J. gracilis Schleich. Täml. allmän, gon. (E. T. K.); Hasslöv Osbeck (R.); Vallda, Tolesbo 1918 G. Samuelsson; Kungsbacka enl. Scheutz. J. ineisa Sehrad. K., sparsamt funnen på murket trä i gammal granskog, gon. J. exetsa Dicks. E., Virshultshatt, tillsammans med Frullania Tamarisci, gon.; Varberg, sp. N. J. Scheutz (U.); Bårarp enl. Hartman. J. bierenata Schmid. Torup 1909 G. Bågenholm (R. U'), Gillesgård, på sandig vägkant, col.; Bårarp enl. Hartman. J. ventricosa Dicks. K., i skogsmark, gon.; S., Lya, på en klippvägg; T., vid Kilaån, gon. J. porphyroleuca Nees. Allmän, gon. Hallandsås 1872 Hj. Holmgren (R.) gon. J. longidens Lindb. E., Virshultshatt; T., på en sten i skog, gon. J. alpestris Schleich. E., Sperlingsholms bokskog på sten; S., Brandshult, på en liten sandsten nedanför en bokskogsbacke, Lya på klippor; T., vid Kilaån, gon.; Vallda, Tolesbo 1918 G. Samuelsson. De av mig insamlade exemplaren äro ej fullt typiska, i det att bla- dens cellväggar mestadels äro tunna och icke gulfärgade, varjämte gonidierna snarast äro färglösa. J. inflata Huds. T., Snokemosse, riklig, col. Mylia anomala (Hook.) S. F. Gray. S., Brandshult, i en mosse; T., Snoke- mosse; Varberg enl. Hartman. Plagiochila asplenioides (L.) Dum. Allmän. Hall. enl. Osbeck; Särö enl. H. Persson; Vallda, Tolesbo 1918 G. Samuelsson. Varierar till storleken och bladens tandning. Småväxta former med + helbräddade blad insamlades i K., vid stränderna av Österån. I S., på en myllrik backe nedanför kyrkogården växte på marken var. major Nees med nästan alla bladen helbräddade (f. subintegerrima Schiffn.). Samma var. anträffades i E., Lövhult på marken omkring ett källdrag i bokskogen. Diplophyllum ovatum (Dicks.) Steph. [Jungermania ovata Dicks.] S., Lya på en klippvägg sparsam och steril tillsammans med Frullania fragilifolia. DD. albicans (L.) Dum. Allmän, ofta col. och gon. (E. S: T: Kv.); Särö enl. H. Persson. D. obtusifolium (Hook.) Dum. E., Oskarström på sandig vägkant, Virs- hultshatt jämte Webera sessilis; T., Gillesgård, sp. Martinella compacta (Roth) C. Jensen. E., Virshultshatt på klippväggar col., gon.; S.; Lya på en klippvägg col., en form med starkt tandad bägarmynning. M. rosacea (Corda) Lindb. Tämligen allmän på skogsvägar, vanligen in- blandad i små mattor av Cephalozia bicuspidata och Nardia-arter. (E. K. T.) M. irrigua (Nees) Lindb. Allmän på fuktig sand- och lerjord, vid K. fun- nen på sten i barrskog, gon. M. undulata (I.) S. F. Gray. Troligen allmän, dock hemförd endast från E., Lövhult på stenar vid ett källdrag och Sperlingsholms skog samt K., vid en skogsbäck. M. purpurascens (Hook.) Arn. et Jens. E., Virshultshatt på en klippvägg; Sperlingsholms skog, på stenar i en bäck, en rent grön form; Oskar- ström vid Nissan. 20 M. nemorosa (L.) S. F. Gray. Allmän och ofta rikligt förekommande, helst på klippor och större block, men även på grusiga vägkanter och mur- ken ved. En rödfärgad form anträffades på sten vid ett källdrag vid Lövhult (E.). Ofta col. och gon. Arten är förut insamlad vid Dagsås, Österö, gon. 1846 C. J. Hartman; Halmstad, Duveke 1899 N. Alvthin; Släp, Klevbergen 1912 H. Persson; Vallda, Tolesbo 1918 G. Samuelsson. Blepharostoma trichophyllum (L.) Dum. E., Lövhult, funnen sparsamt på murken ved jämte Cephalozia curvifolia och C. bicuspidata. Blepharozia ciliaris (L.) Dum. [Ptilidtum ciliare (L.) Hampe.] Allmän på klippor och stenar, vid K. särdeles riklig och vacker på humus i gam- mal granskog. Hasslöv Osbeck (R.); Särö enl. H. Persson. B. pulcherrima (Web.) Lindb. Allmän på murken ved, även sedd på bok- och björkstammar, col. (E. K. T.) Trichocolea tomentella (Ehbrh.) Dum. E., Lövhult, riklig på sumpig mark omkring ett källdrag och dess avlopp. Chilosceyphus pallescens (Schrad.) Dum. T., Gillesgård i landsvägsdike jämte Marchantia polymorpha. Lophocolea heterophylla (Schrad.) Dum. E., Lövhult och Oskarström; S., på murken ved i en skuggig backe nedanför kyrkogården, col.; T., vid Kilaån col.; Särö enl. H. Persson. L. cuspidata Limpr. E., Sperlingsholms skog i en backsluttning över jord och vissna blad. L. bidentata (L.) Dum. Allmän. Träffas helst i något fuktig och skuggig skogsmark men även på torra landsvägskanter (T.), på klippor (S., Lya) och i sank ängsmark (E., Lövhult); Särö 1918 G. Samuelsson; Varberg enl. Hartman. Odontoschisma Sphagni (Dicks.) Dum. S., Brandshult i en mosse; T., Snoke- mosse ganska rikligt. Exemplaren från Snokemosse äro än kraftiga och rödbruna, än späda och ljusgröna, de ytterst små bibladen äro försedda med sparsamma s. k. slempapiller, cellväggarnas hörnförtjockningar variera stundom på samma individ, än kraftiga, än nästan omärkliga. 0. denudatum (Nees) Dum. T., Snokemosse, gon. Cephalozia fluitans (Nees) Spruce. T., Snokemosse, ytterst sparsamt fun- nen bland Sphagnum tenellum. C. bicuspidata (L.) Dum. Allmän (E. K. T.) på skogsstigar, murken ved ÖMSUVI CO var. cavifolia Arnell. Halmstad 1920 A. Höälphers. C. pleniceps (Aust.) Lindb. K., på murken ved i granskog. C. media Lindb. S., Brandshult i en mosse. C. catenulata (Häb.) Spruce. Torup sp. 1909 G. Bågenholm (R.). C. macrostachya Kaal. ”T., Snokemosse. C. curvifolia (Dicks.) Dum. E., Lövhult, på murken ved col. var. tuberculata var. nova. Haec varietas differt a forma typica pariete externo colesulae cellulis nonnullis plus minus longe prominentibus tuberculato. Tubera interdum cellulis duabus vel tribus continuis for- mata sunt. Hab. Suecia, prov. Halland, par. Enslöv, prope Lövhult in ligno putrido ad fontem in silva cum forma typica. 24 Formen, som växer inblandad i exemplar av huvudarten, synes vara en parallelform till Haplozia erenulata var. eristulata (Dum.) Mass. Cephaloziella divaricata (France.) Schiffn. E., Virshultshatt på en klippvägg, Sperlingsholms skog på sten; T., vid bron över Kilaån. C. Hampeana (Nees) Schiffn. S., kyrkogårdsmuren, sparsamt insprängd i tuvor av Bartramia ithyphylla, col.; Brandshult, på av sand överslam- mad sten i en bäck; T., på sten vid Kilaån; K., vid Österån, på sten tillsammans med Rhacomitrium aciculare. . myriantha (Lindb.) Schiffn. E., på slambetäckt sten vid Esperedsbäc- ken, col. Kantia Trichomanis (L.) S. F. Gray. Allmän (E. K. T.) K. Neesiana (Mass. et Car.) K. Mäller. Sannolikt tämligen allmän. E., Sper- lingsholms skog på murken ved; S., Lya på jord bland ekar nedanför en klippa; T., Snokemosse. Samtliga halländska exemplar tillhöra artens mera småväxta former. K. Calypogeia (Raddi) Lindb. [Calypogeia fissa (L.) Raddi.] E., Sperlings- holms skog, på mylla under granar vid en liten bäck. Bazzania trilobata (L.) S. F. Gray. Varberg 1867 Scheutz (U.); Kungsbacka enl. Scheutz. Lepidozia reptans (L.) Dum. E., Virshultshatt, i den skuggiga branten nedom klipporna; K., på jord i granskog. L. setacea (Web.) Mitt. S., Brandshult i en mosse; T., Snokemosse. Porella rivularis (Nees) Lindb. E., Vrenninge sparsamt vid foten av en klippvägg tillsammans med Metzgeria furcata och Fissidens decipiens; Tvååker (herb. Wahlenberg, R.); Karup enl. Scheutz. P. platyphylla (L.) Lindb. E., Sperlingsholms skog, på stammen av en bok 5; T., kyrkogården på ask jämte Bryum capillare; Hasslöv på bok 5 Osbeck (R.); Skummeslöv, Skottorp 1872 Hj. Holmgren; Särö enl. H. Persson. Radula complanata (L.) Dum. Allmän på flera trädslag, såsom bok, asp och hägg, i K., vid Västerån på sten tillsammans med Homalia tricho- manoides, gon., Sp. Hasslöv sp. Montin och Osbeck (R.); Särö enl. H. Persson. R. Lindbergiana Gottsche. E., Oskarström på sten vid stranden av Nissan FS och gon. Lejeunea cavifolia (Ehrh.) Lindb. E., på sten vid Esperedsbäcken samt på Virshultshatts klippor; S., Lya på klippor; Vallda, Tolesbo 1918 G. Samuelsson; Särö enl. H. Persson. Frullania dilatata (L.) Dum. Allmän på stammar av asp, björk, bok, ek och rönn, vid S., på kyrkogårdsmuren col.; Varberg Scheutz (U.). F. fragilifolia Tayl. E., Virshultshatt; S., Lya på klippor; Varberg enl. Hartman; Bårarp enl. Hartman; Särö enl. H. Persson. F. Tamarisci (L.) Dum. Allmän på klippor och block, stundom på stam- mar av asp och bok; Hall. enl. Osbeck; Lindome 1915 G. Hellsing; Vallda, Tolesbo 1918 G. Samuelsson. Anthoceros punctatus L. Hasslöv Osbeck (R.); mellan Varberg och Lindhov enl. Hartman. Tydligen är det denna art, som avses med Osbecks uppgift om förekomsten av A. laevis i Hasslöv. SN 29 (Targionia hypophylla 1. Om denna art, som förekommer i södra och västra Europa, särskilt omkring Medelhavet, men för övrigt är kosmo- polit, uppgives i tionde uppl. av Hartmans flora: "fordom funnen i Hall. samt VG. Göteborg, vid Saltkällan av AD. AFZELIUS; men på åtm. 50 år aldrig hos oss återfunnen”. Uppgiften om denna mossas förekomst i Sverige beror säkert på någon felbestämning.) THOM VIDIÖISTS OK Sphagnum cuspidatum Ehrh. Allmän (E. S. T.) sp. S. an a . plumulosum Röll. [S. subnitens Russ. et Warnst.] E., Lövhult i en sid- . molle Sull. Varberg 1867 Scheutz enl. Dusén. | . Russowii Warnst. K., i granskog; T., i kärrig skogsmark vid vägen till . Girgensohniti Russ. Allmän. . fimbriatum Wils. Abild, Hjuleberg 18354 Lange enl. Dusén. . subsecundum Nees. E., Barkås i kanten av ett Menyanthes- och Carex . Gravetii Russ. E., i ett dike vid vägen mellan Oskarström och Virshult; . squarrosum Crome. E., Lövhult på sank mark omkring en källa i sko-/| apiculatum H. Lindb. Allmän. amblyphyllum Russ. E., Oskarström vid vägen till Virshult; K., i kärr vid vägen till Torup. S. angustifolium C. Jens. E., Lövhult i en sank äng; S., Brandshult. S. pulchrum (Lindb.) Warnst. S., Brandshult, i en mosse, dels mera kom- pakt och av gulbrun färg, dels i ett genom mossen grävt dike nedsänkt och rent grön. tenellum Pers. Allmän (E. S. T.) sp. Kungsbacka Scheutz enl. Dusén. Exemplaren från Fröböke leg. Scheutz höra enl. Dusén (1. ce. sid. 69 not) till S. cuspidatum subsp. intermedium (Hoffm.) Dusén, d.v.s. S. apiculatum- formkretsen. | . fuscum (Schimp.) Klinggr. S., Brandshult; T., Snokemosse. Warnstorfii Russ. E., Lövhult vid en källa i skogen samt i en sidlänt sank äng; S., Brandshult sank ängsmark. . rubellum Wils. Allmän. Fröllinge enl. Hartman. acutifolium Ehrh. Allmän, sp. Vanligast äro de rent gröna formerna, därjämte sågos f. versicolor och f. rosea. | länt sank äng; Vrenninge i utkanten av en mosse, sp. Forma henmi- isophylla, rent grön, med de flesta stambladen till form och byggnad ; lika grenbladen, anträffades i E., Oskarström vid vägen till Virshult samt i Kv. på klippor nära landsvägen öster om kyrkan. Snokemosse, här dels typisk dels f. tenuis mastigoclada, habituellt lik S. fimbriatum, dock h. o. d. rött anlupen. | rostrata-kärr vid vägen; K., flerestädes. | inundatum Russ. E., mellan Oskarström och Virshult; K., i en fuktig sänka i granskog samt i sank hagmark vid Osterån. T., Snokemosse, i ett dike vid mossens utkant. gen; T., Gillesgård. Här fanns i ett dike utmed vägen en egendomlig ec. 15 cm hög pachyklad subsquarrosum-form med mycket små huvud, I 23 till färgen blek, grön och upptill brunaktig men därjämte h. o. d. med lätt anstrykning av rosa, en färg, som torde vara rätt ovanlig för denna art. S. teres (Schimp.) Ångstr. Allmän. Uppträder lika ofta som f. imbricatla och f. subteres, däremot sågs f. squarrosula (Lesq.) endast i K., på sank äng vid Västerån med S. subsecundum. S. compactum De C. Hall. enl. Hartman. S. cymbifolium Ehrh. E., vid Lövhult samt mellan Oskarström och Virs- hult; K. S. palustre (kollektivnamn) anmärkes för Hall. av Osbeck. S. papillosum Lindb. E., mellan Oskarström och Virshult; Vrenninge i en mosse; Varberg 1867 Scheutz enl. Dusén. S. magellanicum Brid. [S. medium Limpr.| Allmän, Sp. S. imbricatum (Hornsch.) Russ. Allmän (E. S. T.), även sp. Varberg 1867 Scheutz enl. Dusén. Vid E., Vrenninge, sågs i ett dike f. glaucescens Warnst. var. sublaeve Warnst. T., Gillesgård, i ett landsvägsdike f. laeleviridis euryclada. FövVmöessÖoT: Andreaea petrophila Ehrh. Allmän på klippor och stenar sp. A. Rothii Web. et Mohr. Bårarp enl. Hartman; Kungsbacka enl. Scheutz. G. trichophylla Grev. S., Brandshult på en stenmur vid vägen; T., kyrko- gårdsmuren. G. Muehlenbeckii Schimp. E., Virshultshatt och VYrenninge, på klippor. G. pulvinata (L.) Sm. E., Oskarström på kajen vid kanalen; S., på kyrko- gårdsmuren; T., på kyrkogårdsmuren, sp. Hall. enl. Osbeck; Varberg enl. Hartman. G. decipiens (Scheutz) Lindb. Särö enl. H. Persson. G. Hartmani Schimp. Allmän på stenar i bokskog och lövhagar. Rhacomitrium patens (Dicks.) Häöben. E., på en mindre sten vid vägen mellan Oskarström och Virshult; Bårarp enl. Hartman. R. aciculare (L.) Brid. Allmän på stenar i åar och bäckar, sp. Enslöv enl. Montin och Osbeck; Släp enl. Scheutz; Karup enl. Scheutz. R. protensum Braun [Grimmia aquatica (Brid.) C. Möll.] E., Vrenninge och Sperlingsholms bokskog på klippor; S., Lya; Kv. sp. Hall. enl. Hartman; Kungsbacka enl. Scheutz. R. fasciculare (Schrad.) Brid. Allmän (E. S. K.) Kungsbacka enl. Scheutz. R. heterostichum (Hedw.) Brid. Allmän, sp. affine (Sehleich.) Lindb. E., Vrenninge på en klippvägg; Särö enl. H. Persson. R. canescens (Weis, Timm) Brid. var. ericoides (Web.) Br. Eur. Allmän (E. S. T.) var. epilosum H. Mull. K., på sten vid Västerån. R. hypnoides (L.) Lindb. [R. lanuginosum (Ehrh.) Brid.] Allmän, sp. Hall. enl. Osbeck. Amphidium Mougeotii (Br. Eur.) Schimp. E., Virshultshatt och Yrenninge; S., Lya på klippor; Kvibille och Skårby enl. Scheutz. Zygodon viridissimus (Dicks.) Brown. E., Lövhult och Sperlingsholms sko- gar; S., Brandshult, alltid på bokstammar. Hasslöv enl. Hartman; Fröl- linge Sal Hartman; Särö enl. H. Persson. Orthotrichum stramineum Hornsch. E., Oskarström på alm, Lövhult och Sperlingsholm på bok; S., Brandshult på bok, sp. Fröllinge enl. Hartman. O. diaphanum (Gmel.) Schrad. Funnen ytterst sparsam och steril i en tuva av Orthotrichum affine, O. obtusifolium, Bryum capillare och Stereodon cupressiformis på en lönn i Torup. 0. affine Schrad. Allmän, sp. Insamlad på stammar av al, alm, asp, ek och lönn. O. fastigiatum Bruch. Hall. enl. Hartman. O. speciosum Nees. S. och K., på asp, sp. Särö enl. H. Persson. O. Sturmii Hornsch. E., Virshultshatt på en klippvägg; S. och T., på kyrko- gårdsmurarna, Sp. O. rupestre Schleich. Särö enl. H. Persson. 0. striatum (L.) Schwegr. [O0. leiocarpum Br. Eur] E., Virshultshatt, på rönn; S., kyrkogården och Brandshult på asp; K., på asp, sp. Hall. enl. Osbeck; Bårarp enl. Hartman; Breared, gästgivargården enl. Scheutz; Särö enl: H. Persson. 0. Lyellii Hook. et Tayl. Allmän, alltid steril men med gon. (E. S. T. H.) Växer på alm, asp, bok, ek och lönn. Hall. enl. Hartman. 0. obtusifolium Sehrad. Allmän (K. S. T.;), på asp, hägg och lönn, gon. Ulota americana (Palis.) Limpr. E., Virshultshatt, på en torr, föga be- skuggad klippa jämte Orthotrichum Sturmii, Sp. Särö, på ön Björnskäret enl. H. Persson. U. ulophylla (Ehrh.) Brid. Hall. enl. Osbeck; Fjärås, Rossared enl. Sieurin; Breared, gästgivargården enl. Scheutz. U. Bruchii Hornseh. Allmän, funnen på al, asp, björk, ek, en, hägg, rönn samt en gång (S., Lya) på blåbärsris, alltid sp. Särö enl. H. Persson. U. intermedia Schimp. T., på Salix caprea, sp. Peristomet på exemplaren härifrån hava än 8 än 16 cilier. U. erispula Bruch. E., Yrenninge på bok, Lövhult på en; S., Brandshult på bok, sp. U. Drummondi (Hook. et Grev.) Brid. T., på Salix caprea, sp. U. coarctata (Palis.) Bomanss. S., Brandshult, funnen i en enda liten tuva på en asp invid landsvägen i sällskap med Orthotrichum affine, O. striatum, O. Lyellii och Frullania dilatata, sp. De flesta mössorna voro ännu kvar den 4 sept. U. phyllantha Brid. Varberg enl. Hartman; Särö enl. H. Persson. Splachnum ampullaceum IL. E., Yrenninge, på kreatursspillning i en mosse; S., Brandshult; Halmstad 1876 Moll enl. Möller; Släp s:n, Onne mosse enl. H. Persson. Physcomitrium pyriforme (1L.) Brid. Hall. enl. Osbeck; Varberg enl. Hartman. Funaria hygrometrica (L.) Sibth. E., Oskarström samt vid dammen över Sennaån; T., Gillesgård, sp. Hall. enl. Osbeck. Schistostega osmundacea (Dicks.) Mohr. Ljungby s:n, mellan Hermestorp och Lilla Trönninge enl. Hartman. (Leptobryum pyriforme (L.) Wils. Hall. enl. Osbeck. Dock är det ovisst, om O. med Mnium pyriforme åsyftar denna art eller Pohlia nutans.) Pohlia eruda (L.) Lindb. E., Yrenninge och Virshultshatt; S., kyrkogårds- muren. Hall. enl. Osbeck. P. nutans (Schreb.) Lindb. Allmän, sp. P. annotina (Leers) Lindb. E., Oskarström och Barkås; S., Brandshult; T., Gillesgård; överallt på vägkanter, gon. Hall. enl. Osbeck. P. bulbifera Warnst. E., Oskarström vid stranden av Nissan bland Pellia; vid vägen till Virshult samt på lerblandad sandjord vid dammen över Sennaån; T., på en åker; gon. P. grandifltora H. Lindb. Allmän, gon. P. proligera Lindb. E., vid dammen över Sennaån; Kv., Steninge på en vägkant, gon. P. albicans (Wahlenb.) Lindb. E., vid vägen mellan Oskarström och Virs- hult sparsam; Tölö enl. Scheutz. P. carnea (L.) Lindb. Hall. enl. Osbeck. Bryum pendulum (Hornsceh.) Schimp. Särö enl. H. Persson. B. incelinatum (Sw.) Bland. E., Oskarström vid kanalen; T., på kyrkogårds- muren, sp.; Falkenberg enl. Scheutz; Särö enl. H. Persson. B. pallescens Schleich. E., Virshultshatt på klippor, sp. Särö enl. H. Persson. 28 B. caespiticium 1L. T., Gillesgård, på en vägkant, sp. Hall. enl. Osbeck. B. alpinum IL. E., Virshultshatt, Yrenninge (f. viride); S., Lya; Hall. enl. Hartman; mellan Falkenberg och Varberg enl. Sieurin. B. Mildeanum Jur. E., Oskarström på sten i Nissan; T., på stenar vid Kilaån. B. argenteum IL. E., Oskarström vid järnvägsstationen och vid kanalen, sp. Hall. enl. Osbeck. B. capillare L. Allmän på klippor och stenblock, även på trädstammar, såsom ask, bok och lönn, sp. Hall. enl. Osbeck. Särö enl. H. Persson. (B. speirophyllum Kindb., som av H. Persson anmärkes för Släp s:n, Klev, är enl. H. W. Arnell in litt. "blott en av B. capillaris' många former."”) B. pallens Sw. Allmän på vägkanter och i diken, sp. B. ventricosum Dicks. E., Oskarström vid Nissan, Lövhult i en sidlänt sank äng >; K., vid Västerån; T., i ett dike i skogsmark. B. proliferum (L.) Sibth. [B. roseum (Weis) Schreb.] E., nedanför Virs- hultshatt; S., i sluttningen bakom kyrkogården; K., i barrskog, överallt sparsam och steril; Fjärås, Toms by nedanför Bräckan enl. Sieurin. Mnium hornum IL. Allmän. Hall. enl. Osbeck; Onsala enl. Sieurin. M. silvaticum TLindb. [M. cuspidatum (L.) Leyss.] Allmän (E. Kv. S.;) sp. Onsala prästgård enl. Sieurin. M. affine Bland. [Astrophyllum cuspidatum (L., Neck.) Lindb.] I skogs- mark allmän (E. K. T.). M. undulatum (L.) Weis. På jord allmän. Onsala prästgård enl. Sieurin; Karup enl. Scheutz; Särö enl. H. Persson. M. stellare Reich. E., Virshultshatt. M. punctatum (L.) Hedw. Allmän, sp. Hall. enl. Osbeck. var. elatum Schimp. E., Lövhult på sank mark vid källan. Aulacomnium androgynum (L.) Scehwegr. K., vid Österån på en alstubbe, gon. Hall. enl. Osbeck; Skårby enl. Scheutz. A. palustre (L.) Schwe&esgr. [Sphaerocephalus palustris (L.) Lindb.] Allmän. Hall. enl. Osbeck. Paludella squarrosa (L.) Brid. Hall. enl. Osbeck; Karup enl. Scheutz. Meesea triquetra (L.) Ångstr. Hall. enl. Osbeck. Huruvida här förelegat M. triquetra eller M. longiseta är omöjligt att avgöra utan undersökning av Osbecks exemplar. Bartramia pomiformis (L.) Hedw. Allmän, sp. (E. S. K. Kv.) Hall. enl. Osbeck. B. ithyphylla Brid. E., Vrenninge; S., kyrkogårdsmuren, sp. Philonotis fontana (L.) Brid. E., Oskarström, i dike vid vägen till Virshult; Lövhult, vid källan; T., Gillesgård, sp. Hall. enl. Osbeck; Släp s:n, Male- vik 1912 C. Hjärne. Ph. Arnellii Husn. S., på kyrkogårdsmuren, jämte Cephaloziella Hampeana mycket sparsamt inblandad i en tuva av Bartramia ithyphylla.. Webera sessilis (Sechmid.) Lindb. [Diphyscium foliosum (Web.) Mohr] E., Virshultshatt i sluttningen nedanför klipporna; S., Brandshult i bokskog, sp. Torup 1909 G. Bågenholm; Hjuleberg enl. Hartman. Georgia pellucida (L.) Rabenh. E., Lövhult; K., i granskog på murken ved, sp. Hall. enl. Osbeck. 29 Catharinaea undulata (1...) Web. et Mohr. Allmän, sp. Årstads, Falkenbergs, Vinbergs, Varbergs, Lindbergs, Onsala och Släp socknar, allt enl. Möller. C. tenella Röhl. E., Oskarström, vid nedre vägen till Sennan, funnen i några få sterila individ bland Nardia scalaris och Martinellia rosacea. Pogonatum polytrichoides (1..) Brockm. [Polytrichum subrotundum (IHuds.) Lindb.] E., Oskarström, Barkås och Vrenninge; K.; Kv., Steninge; på vägkanter och i grustag, sp. Hasslöv Osbeck (R) enl. Möller; Träslöv 1867 Scheutz enl. Möller; Vinberg, Jonstorp 1914 S. Svensson enl. Möller; Särö enl. H. Persson. P. nanum (Weis) Möller nec Palis. [P. aloides (Hedw.) Palis.| Särö, Väster- skog 1913 E. Hjertman. P. urnigerum (1L.) Palis. Allmän, stundom massvis (E. K. T.), sp. Särö 1910 E. Hjertman enl. Möller; Fagered, Obbhult 1916 S. Svensson enl. Möller. Polytrichum gracile Dicks. Allmän på mossar (E. S. T.), sp. P. attenuatum Menz. Allmän, företrädesvis 1 bokskog (E. S. Kv. H'), sp. I en bokskogsbacke vid Oskarström anträffades en ovanligt småväxt form. Hela plantan från basen till sporogonets topp mäter 4 cm, seta 2,5 cm, kapslarna utan lock 2,5x2 mm. . pilosum Neck. [P. piliferum Scechreb.] Allmän, sp. . strietum Banks. Allmän på mossar (E. S. T.), sp. Karup enl. Scheutz. . Juniperinum Willd. Allmän, sp. . commune L. Allmän, sp. Hall. enl. Osbeck. äsföasänslas +x +x + Hedwigia albicans (Web.) Lindb. Allmän, sp. var. viridis (Br. Eur.) Limpr. E., Yrenninge, på beskuggade stenar. var. incana (Sw.) Möller. E., Oskarström, på kajen vid kanalen. Fontinalis antipyretica L. E., Oskarström i en bäck nära kyrkan; Espereds- häcken på sten; S., Brandshult; T., i Kilaån. Hall. enl. Osbeck. F. gracilis Lindb. Släp s:n, på stenar i Brandshultån enl. H. Persson. Dichelyma falcatum (Hedw.) Myrin. K., vid Österån; T., vid Kilaån. Climacium dendroides (L.) Web. et Mohr. Allmän, sp. Hall. enl. Osbeck. Leucodon sciuroides (L.) Scehwegr. E., Oskarström på alm, Sperlingsholms skog på bok; H., på bok; T., på alm, ask och lönn, här även såsom f. gemmifera; Hallandsås Osbeck (R.) enl. Möller; Onsala 1868 E. Trana enl. Möller. Anltitrichia curtipendula (L.) Brid. Allmän på klippor, stenar, murar och träd, särskilt bok, vid K. på gran, sp. Hall. enl. Osbeck (ex. i herb. Montin och herb. Osbeck, R. enl. Möller); Onsala 1868 E. Trana enl. Möller; Hallandsås 1872 Hj. Holmgren enl. Möller. Pterogonium ornithopodioides (Huds.) Lindb. E., Virshultshatt, på en föga beskuggad klippvägg; Tölö, Skårby 1872 Scheutz enl. Möller. Neckera crispa (L.) Hedw. E., Virshultshatt på klippor, Sperlingsholms skog på bokstammar; Hallandsås på bokstammar enl. Osbeck; Fjärås, Ålgårda enl. Sieurin. N. fontinaloides (Lam.) Lindb. E., Lövhult och Sperlingsholms skog; S., 50 3randshult, alltid på bok; Getinge, Fröllinge 1860 S. O. Lindberg enl. Möl- ler; Karup 1866 Elmqvist enl. Möller; Varberg 1867 Scheutz enl. Möller. Vid Lövhult och Brandshult anträffades jämte huvudformen även var. Philippeana (Br. Eur.) Lindb., utmärkt genom bladspetsen, som slutar i en lång, slingrande, hårlik udd, vilken på de halländska exemplaren bildas av ända till tolv enkla celler i rad. Samma var. samlades vid Fröllinge 1860 av S. O. Lindberg enl. Möller. N. complanata (1...) Häben. E., Oskarström, Lövhult och Sperlingsholms skog på bok; S., kyrkogårdsmuren och Brandshult på bok; Varberg 1867 Scheutz enl. Möller; Hallandsås 1872 Hj. Holmgren enl. Möller. Homalia trichomanoides (Schreb.) Br. Eur. T., på Kilaåns stränder; K., på sten vid Västerån; Hasslöv 1782 Osbeck (R.) enl. Möller; Ö. Karup Scheutz enl. Möller; Släp Scheutz enl. Möller. Thamnium alopecurum (L.) Br. Eur. E., Virshultshatt; Hall. enl. Osbeck; Karup och Särö enl. Scheutz. Isothecium viviparum (Neck.) Lindb. Allmän, sp. Särö enl. H. Persson. I. myosuroides (L.) Brid. Allmän på klippor och stenblock (E. S. T.), sp. Hall. enl. Osbeck; Fjärås, Rossared enl. Sieurin; Halmstad och Kungs- backa enl. Scheutz. Pylaisia polyantha (Schreb.) Br. Eur. [Stereodon polyanthus (Schreb.) Mitt.| S., på kyrkogårdsmuren sparsamt, Sp. Heterocladium heteropterum (Bruch) Br. Eur. E., Oskarström på klippor, vid Virshultshatt och Lövhult; S., Lya; Bårarp 1860 S. O. Lindberg enl. Möller; Släp, Klev enl. H. Persson. var. flaccidum Br. Eur. E., Yrenninge i en klippspringa. Thuidium tamariscifolium (Neck.) Lindb. Allmän på fuktig grund i barr- och lövskog. Särö 1910 H. Persson enl. Möller; Vinbergs, Tröinge 1912 S. Svensson enl. Möller. T. delicatulum (L., Hedw.) Mitt. Allmän. Vid Lövhult sp. Växer i regeln på något torrare grund än föregående. T. recognitum (Hedw.) Lindb. K., vid Österån; Släp 1910 H. Persson enl. Möller. T. Philiberti (Philib.) Limpr. E., Oskarström i en torr bokbacke samt nedanför Virshultshatt; S., på mylla nedanför kyrkogården; T., bland sräs i en lövhagmark vid Kilaån (f. pseudo-tamarisci); Varberg 1867 Scheutz enl. Möller. T. abietinum (L.) Br. Eur. T., bland gräs vid vägen till Kinnared ytterst. sparsam; Hall. enl. Osbeck. Leskea polycarpa Ehrh. Falkenberg 1914 S. Svenson enl. Möller. Anomodon viticulosus (L.) Hook. et Tayl. Getinge "vid roten av ett boke- träd mellan Fröllinge och Susegården" enl. Montin och Osbeck; Hass- löv sp. Osbeck (R.) enl. Möller; Karup enl. Scheutz. Amblystegium serpens (L.) Br. Eur. S., vid kyrkogården på basen av träd- stammar, sp. Hall. enl. Osbeck; Särö enl. H. Persson. ÅA. rigescens Limpr. S., på kyrkogårdsmuren, Sp. Enl. LoEsKE är denna art en "Xeromorphose von A. serpens". A. Juratzkanum Schimp. S., vid kyrkogården på basen av trädstammar med A. serpens; E., Lövhult, på en gammal mur, Sp. 31 A. radicale (Palis.) Mitt. S., funnen sparsamt på gammal kalkrappning, som utkastats på en avskrädeshög bakom kyrkogården, sp. A. riparium (L.) Br. Eur. Hall. enl. Osbeck; Varberg enl. Hartman. Amblystegiella subtilis (Hedw.) Loeske. E., Lövhult, på en gammal mur vid källan, sp. Särö enl. H. Persson. Hygroamblystegium fluviatile (Sw.) Loeske. Karup enl. Scheutz. Drepanocladus uncinatus (Hedw.) Warnst. [Amblystegium uncinatum (He dw.) De Not.] Allmän, sp. D. vernicosus (Lindb.) Warnst.. Varberg enl, Hartman. D. revolvens (Sw.) Warnst. Släp, Klev enl. H. Persson. D, exannulatus (Br. Eur.) Warnst. Allmän (E. K. T.). D. purpurascens (Schimp.) Loeske. E., Vrenninge, på sumpig mark bland granar 1 kanten av en mosse g&. D. fluitans (L.) Warnst. S., Brandshult, på torv. D. Kneiffii (Schimp.) Warnst. Falkenberg enl. Scheutz. D. scorpioides (L.) Warnst. Hall. enl. Osbeck; Onsala 1868 E. Trana. Calliergon cordifolium (Hedw.) Kindb. [Amblystegium cordifolium (Hedw.) De Not.| T., vid vägen till Snokemosse i diken; i sjön vid Sjögård simmande jämte Acrocladium cuspidatum; Onsala, lund nära prästgår- den enl. Sieurin. C. stramineum (Dicks.) Kindb. I mossar och diken allmän. I sumpig granskog vid K. anträffades bland Sphagnum inundatum en form med ända till 1,1 mm långa knippen av röda rhizoider från bladspetsens övre celler. Acrocladium cuspidatum (1L.) Lindb. Allmän. Hall. enl. Osbeck. Hygrohypnum palustre (Huds.) Loeske. [Amblystegium palustre (Huds.) Lindb.| Karup enl. Scheutz. Campylium stellatum (Schreb.) Lange et C. Jens. [Amblystegium stellatum (Schreb.) Lindb.] E., Barkås; S., Brandshult. Ctenidium molluseum (Hedw.) Mitt. S., Brandshult, längs en liten bäck på överslammade stenar och sandig jord, av ett ganska avvikande ut- seende, snarlik vissa former av Amblystegium filicinum eler A. irriguum. Kvibille enl. Scheutz; Särö enl. H. Persson. Ptilium crista castrensis (L.) De Not. Allmän (E. K. T.). Hylocomium squarrosum (L.) Br. Eur. Allmän. H. triquetrum (L.) Br. Eur. S., i en skuggig, myllrik backe nedanför kyrko- gården; Hall. enl. Osbeck. H. loreum (L.) Br. Eur. Allmän, helst i bokskog, vid K. i granskog; Hall. enl. Osbeck; mellan Varberg och Falkenberg enl. Sieurin; Särö enl. H. Persson. H. brevirostre (Ehrh.) Br. Eur. E., Lövhult, ytterst sparsam. H. proliferum (L.) Lindb. Allmän. Hall. enl. Osbeck. Hypnum Schreberi Willd. [Hylocomium parietinum (L.) Lindb.] Allmän. Hall. enl. Osbeck. Stereodon pallescens (Hedw.) Lindb. Hall. enl. Hartman. S. imponens (Hedw.) Brid. T., Gillesgård, på en större sten vid vägen. —S. ericetorum (Br. Eur.) Warnst. E., Oskarström vid vägen till Virshult i en ljungbacke. Or 32 S. cupressiformis (L.) Brid. Allmän, sp. Hall. enl. Osbeck; Fjärås, Rossared enl. Sieurin; Särö enl. H. Persson. var. filiformis (Huds.) Lindb. E., Sperlingsholms skog på bok; S., Brands- hult på bok, Lya på ek. S. areuatus Lindb. Allmän. Varberg enl. Hartman. Isopterygium elegans (Hook.) Lindb. E., Sperlingsholms skog riklig på klippor, Virshultshatt; S., Lya på klippor och jord. I. nitidum (Wahlenb.) Lindb. E., Lövhult. Endast ett par stammar an- träffades jämte Heterocladium heteropterum inblandade i Dieranodontium longirostre. Plagiothecium undulatum (L.) Br. Eur. E., Lövhult i bokskog; Hall. enl. Hartman; Särö enl. H. Persson. P. silvaticum (Huds.) Br. Eur. E., Virshultshatt 2; Kv., Steninge på sandig bäckstrand under buskar, sp; T., vid Kilaån, sp. P. Roeseanum (Hpe) Br. Eur. E., vid Esperedsbäcken, sp.;S., Lya & och f. propagulifera med gonidierna kvastlikt hopade på stammen i bladvecken. P. denticulatum (L.) Br. Eur. Allmän, sp. Slättåkra enl. Montin och Os- beck; Särö enl. H. Persson. var. Donianum (Sm.) Lindb. E., Virshultshatt, sp.; S., Lya, på klippväggar. På ex. från sistnämnda lokal förekomma rhizoider från bladnerven. Denna var. som till habitus, de kupiga, ofta symmetriska bladen och dessas lösa cellväv erinrar om P. Roeseanum, skiljer sig därifrån ge- nom autoik blomning, elliptisk bladform med mer eller mindre bred, rundad spets, försedd med en mycket kort udd, samt långt och brett nedlöpande blad. Den nedlöpande delen är vanligen fyra cellrader bred och ofta bukttandad av utskjutande cellväggar. Kapseln är i torrt till- stånd slät eller svagt fårad. P. curvifolium Schlieph. K., på en granrot; T. i skogsmark. Homalothecium sericeum (L.) Br. Eur. E., Lövhult och Virshultshatt; T., på kyrkogårdsmuren och gamla askar; Hall. enl. Osbeck. Brachythecium albicans (Neck.) Br. Eur. Allmän (E. K. Kv. T.); Halmstad enl. Scheutz. ; B. salebrosum (Hoffm.) Br. Eur. [Hypnum plumosum Huds. nec Sw.) All- man (IK: SÅ TK) SPp: B. Mildeanum Schimp. H., på en lerig klövervall, sp. B. rutabulum (L.) Br. Eur. Allmän (E. S. T.), sp. Hall. enl. Osbeck; Karup enl. Scheutz. B. rivulare (Bruch) Br. Eur. E., Lövhult, vid källan; T., Gillesgård; Karup enl. Scheutz. B. reflexum (Starke) Br. Eur. E., Sperlingsholms skog; S., på stenar, jord och trädbaser, sp. Onsala, prästgården enl. Sieurin. B. curtum Lindb. T., på jord i ett skogsbryn vid vägen; K., på marken i barrskog, Sp. B. velutinum (L.) Br. Eur. $S., i branten nedanför kyrkogården; T., vid Kilaån, sp. Hall. enl. Osbeck. var. intricatum (Hedw.) Br. Eur. Särö enl. H. Persson. B. viride (Lam.) ([B. populeum (Hedw.) Br. Eur.] Allmän, sp. Särö enl, H. Persson. Jd3 . B. plumosum (Sw.) Br. Eur. [Hypnum pseudoplumosum Brid.] Allmän på stenar i och vid åar och bäckar. Vid S. på kyrkogårdsmuren, sp. Kv., Susegården; Karup; Ysby, Karsefors enl. Scheutz. Scleropodium purum (L.) Limpr. Allmän. Hall. enl. Osbeck; Särö, Väster- skog enl. H. Persson. Cirriphyllum piliferum (Sehreb.) Grout. [Hypnum piliferum Schrebl S. nedanför kyrkogården; K., i skogsmark; Särö enl. Scheutz. C..crassinerve (Tayl.) Fleisch. et Loeske: Särö enl. H. Persson. Rhynchostegium rusciforme (Neck.) Br. Eur. Karup enl. Scheutz. Eurynehium distans (Lindb.) Bryhn. [Hypnum praelongum IL. ex p., Hedw. På jord, helst åkrar, allmän. E. Swartzit (Turn.) Curnow. S., i branten nedanför kyrkogården. . strigosum (Hoffm.) Br. Eur. H., på en lerig klövervall. Stokesit (Turn.) Br. Eur. [Hypnum praelongum L.| E., Virshultshatt; S., Lya vid basen av klippväggar; H., lerig klövervall; Varberg enl. Hartman; Särö enl. H. Persson. E. striatum (Schreb.) Schimp. S., på basen av en häggstam (Prunus Padus); Särö enl. H. Persson. I ÖsBECKS förteckning upptagas ytterligare följande namn, som äro mång- tydiga, vadan det är ovisst, vilka arter som därmed avses: Mnium setaceum, Bryum paludosum, Bryum trichoides, Hypnum eclavellatum. Sammanfattning. På det av oss undersökta området anträffades 278 arter, därav 73 levermossor, 22 torvmossor och 181 lövmossor, vartill komma några få mera utpräglade varieteter, däribland en icke förut be- skriven var. av Cephalozia curvifolia. Läggas härtill de förut inom landskapet anträffade, men av oss icke sedda arterna, blir totalsumman av i Halland hittills funna mossor: 83 lever-, 25 torv- och 219 lövmossor, eller i allt 327 arter. I "Die Moose des Sarekgebietes”, sid. 238 f. indelar ARNELL de därstädes iakttagna mossorna i fyra geografiskt skilda grupper: 1. ubikvistiska arter med stor utbredning och överallt i det närmaste lika frekvens; 2. meridionala arler, som i södra Sverige (Götaland och Svealand) äro avgjort allmännare än i norra Sverige (Norrland och Lappland); 3. boreala arter, som äro av- gjort allmännare i norra Sverige än i södra, och som tillika av- taga i frekvens ovanför skogsgränsen; 4. alpina arter, vilka i Skandinavien äga sitt frekvensmaximum ovanför skogsgränsen, d. v. s. björkregionen. 3 — 214538. Svensk Botanisk Tidskrift. 1922. 34 Av de i Halland funna mossorna hör det stora flertalet själv- fallet till de två förstnämnda grupperna. Hithörande arter fördela sig i det närmaste lika på den ubikvistiska och den meridionala gruppen, med någon övervikt för de sydliga arterna. Såsom stå- ende på gränsen mellan den boreala och den ubikvistiska grup- pen betecknar ARNELL (Il. c. sid. 240) ett antal arter, av vilka föl- jande blivit funna i Halland: Jungermania gracilis, J. longidens, Martinellia rosacea, M. irrigua, Polytrichum gracile, P. strictum, Amblystegium uncinatum, Hypnum reflexum och H. rivulare. Hit eller snarare till ubikvisterna skulle jag även vwvilja föra Pohlia grandiflora, som av ARNELL betraktas såsom en boreal art. Den förefaller vara ganska allmänt spridd åtminstone i norra Skåne, Blekinge, östra Småland, Halland och Dalsland. Även på Öland har jag en gång samlat den, oaktat den synes undvika kalk. Till de boreala arterna kunna räknas: Nardia geoscyphus, Ce- phalozia pleniceps, Sphagnum compactum, Andreaea petrophila, Dicho- dontium pellucidum, Cynodontium torquescens, Dicranella secunda. Blindia acuta, Diecranum schisti, D. Bergeri, Didymodon rubellus, Grimmia ovalis, Rhacomitrium fasciculare, Pohlia albicans, P. pro- ligera, Bryum pallescens, Paludella squarrosa, Dichelyma falcatum, Drepanocladus revolvens, D. purpurascens, Ptilium crista castrensis och Isopterygium nitidum. Till den alpina gruppen höra: Jungermania alpestris och Grimmia angusta. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1922. BD. 16; Hi 1: FLORISTISKA FRAGMENT.:. III. AV GUNNAR SAMUELSSON. 1. En ny Alisma-art. När jag hösten 1920 genomgick våra museers svenska Alisma-sam- lingar, ville jag först ej godtaga såsom den äkta A. arcuatum Mich. de exemplar från Gotland, som lågo under detta namn. De syntes mig nämligen tillhöra A. Plantago IL. f. stenophyllum A. & Gr. Men senare lärde jag känna ett rikare material av ”A. arcuatum"” även från utlandet, och då stannade jag för en något annan uppfattning, som närmast kan uttryckas så, att de nämnda bägge typerna till- sammans bildade en enda från A. Plantago skild art, vilken jag be- tecknade såsom AA. arcuatum. Och i mina "Floristiska fragment II" (Sv. Bot. Tidskr. 15, 1921) meddelades av mig några anmärk- ningar om denna "art", främst dess utbredning i Norden. Emeller- tid framhölls då uttryckligen, att jag av flera skäl ej avsåg någon egentlig utredning av mera systematisk natur. Knappt voro mina notiser om saken tryckta, så fick jag anledning misstänka, att ej allt hängde rätt ihop, och att min första uppfattning var den riktiga. Och sedan jag nu lärt känna gotlandsväxten i naturen, nämligen flerestädes i Schweiz, och underkastat samlingarna en för- nyad granskning, har denna förmodan blivit fullt bekräftad. Att LInnÉs Alisma Plantago i Europa omfattar minst två väl skilda arter, måste anses, främst genom H. GLöcKkKs ingående undersökningar (se t.ex. hans "Biologisehe und morphologisehe Unter- suchungen täber Wasser- und Sumpflfgewächse”, Vol. I, Jena 19035), slutgiltigt fastställt. Huvudtypen för den ena är vår vanliga A. Plan- lago i dess ”landform”, för den andra den submersa vattenväxt, som GLöcKk kallar ÅA. graminifoltum Ehrh., men som enligt nomenklatur- reglerna bör heta A. gramineum Gmel. Av den förra finnes ingen 260 verklig vattenform, men väl av den senare en äkta landform, näm- ligen just Å. arcuatum Mich. Genom omfattande kulturförsök har GLöcKk lärt känna de olika arternas variationslatitud och alltid fun- nit dem väl skilda, 1 synnerhet i ekologiskt hänseende. Och som genomgående morfologiska karaktärer anför han, att A. Plantago har ett rakt stift, som är något längre än fruktämnet, samt de flesta frukter med blott en ryggfåra, medan A. gramineum har ett. kort, utåt krökt stift och nästan alltid frukter med två ryggfåror. Efter dessa karaktärer kommer gotlandsväxten att höra till A. Plantago. Härmed stämmer ock, att en verklig vattenform av densamma aldrig iakttagits. Dess identitet med vad Gröck kallar A. Plantago v. lan- ceolatum Schultz (= f. stenophyllum A. & Gr.) är därför tydlig. Att jag förut förväxlat den med A. gramineum, har jag funnit bero därpå, att museernas exemplar under detta eller såsom synonym ansedda namn till stor del äro oriktigt bestämda. Icke ens F. BuCHENAU, som särdeles ingående sysselsatt sig med släktet och bearbetat det LAR ENGLERS: Das) Pflanzenrerehii ((IVaT5) 905) Hat enhistinad jag sett i Hb. Berol. lyckats hälla A. gramineum och stenophyllum- typen av A. Plantago fullt isär. De kunna också vara så förvillande lika, att först en noggrann undersökning av blomma och frukt kan ge säker bestämning. Den senares ungefär dubbelt så stora blom- mor och ljusare grågula frukter (hos A. gramineum mörkgrå!) ge härvid ofta redan habituellt en mycket god ledning. Men om det alltså måste medgivas, att Alisma Plantago tillsam- mans med stenophyllum-typen bildar en viss enhet, så är ändock den senares systematiska valör ej utan vidare klar. F. BUCHENAU säger härom i "Das Pflanzenreich” (anf. st., sid. 15): "die forma stenophyllum der var. Michaletii” (= GröcKs A. Plantago) ”schliesst sich der breitblätterigen Form an, ist aber weit seltener als sie und bildet sich offenbar direkt aus ihr bei sehwächerer Ernährung'”. GLöcKk däremot anser tydligen olikheten vara av genotypisk art, när han säger: "die Blattgestalt ist, soweit meine Erfahrung bis jetzt reicht, fär ein und dasselbe Exemplar Jahre lang konstant", men tillägger även: ”zwischen den beiden typischen Varietäten gibt es, wie auch jeder Sammler weiss, zahlreiche Zwischenglieder” (anf. st., sid. 6). Båda uppfattningarna torde innebära en viss sanning. Det finnes nämligen otvivelaktigt mycket svaga individ, främst ungplantor, av den bredbladiga A. Plantago”", vilka i herbarier endast med största ! I Hb. Berol. har jag faktiskt också sett sådana av BucHEnau betecknade så- som I. stenophyllum. 31 svårighet kunna skiljas från späda exemplar av den växt, varmed GLöcKkK arbetat, omständigheter, som helt naturligt försvårat tolk- ningen av den senares sanna natur. Redan i mina förra anmärkningar om våra Alisma-former har Jag framhållit, att T. VESTERGREN, som på Gotland ingående jäm- fört stenophyllum-typen med den bredbladiga A. Plantago, "funnit dem väl skilda och betraktar dem som goda arter”, samt att han "funnit en olikhet även i kronbladens form, i det att dessa hos ÅA. arecuatum"” (nu = stenophyllum) ”förete en tydlig triangulär spets, medan hos A. Plantago deras framkant är avrundad” (anf. st., sid. 100). Och om sina erfarenheter från senaste sommar (1921) på Gotland har den skarpsynte floristen doktor E. TH. Fries (Visby) meddelat mig följande: "Av A. stenophyllum har jag sett mycket, ända ned på sydligaste delen (Burgsvik); den är väl så vanlig som 4A- Plan- tago, från vilken den är lätt skild. Den skiljes utom genom bladform genom större, vanligen starkt violetta kronblad, mera utspärrade blomskaft — tillbakaböjda äro de endast sällan — samt genom de inåt sammanstötande nötterna. WVESTERGRENS karaktär på de spet- siga kronbladen stämmer nog också. Växten behöver ej vara liten, utan kan bli fullt lika stor som A. Plantago. Den började i år blomma den 28 maj, vilket ju är nära en månad tidigare än 4. Plantago, men efter ett års observation är det väl för tidigt avgöra, om den tidigare blomningen är konstant.” Som redan nämnts hade jag också själv i somras tillfälle att i naturen jämföra de båda ty- perna. A. stenophyllum iakttog jag flerestädes i Tessin i Schweiz (Maggia-deltat vid Locarno, Lago di Muzzano och Melide vid Lago di Lugano). På ett ställe (Locarno) växte de i riklig mängd blan- dade om varandra på den nyligen torrlagda stranden av Lago Maggiore ("?/8).. Likväl voro de skarpt skilda utan några övergångs- former. Redan färgen var olika: bladen hos A. Plantago rent och ljust gröna, hos A. stenophyllum mörkt och mera blåaktigt gröna. Hos lika kraftiga individ hade den senare en något lägre och enk- lare blomställning än den förra. AA. Plantago befann sig genom- gående i tidig blomning, medan A. stenophyllum redan var rikligt försedd med mogna frukter. Den senares kronblad voro överallt tydligt tillspetsade. Iakttagelser i naturen ha alltså lärt oss att uppfatta de båda hu- vudtyperna av Alisma Plantago såsom skarpt och väl skilda inom åtminstone två från varandra långt avlägsna områden. GLöcK fann dem ju också vid odling konstanta. Och vad jag sett i herbari- 38 erna jävar ej heller den uppfattning, som naturstudierna givit. En- dast mycket svagt utvecklade eller i dåligt stadium och ofullstän- digt insamlade individ ha givit upphov till en viss tvekan. Att sådana på intet sätt kunna kullkasta resultaten, som erhållits från naturen och g oda herbarieexemplar, är ju egentligen självklart. Och lika fullt låta systematikerna mycket ofta sin värdesättning av olika typer bestämmas av obestambarayh erbarie: ee mu pil ae! Av ovanstående torde vara tydligt, att fullgoda skäl finnas att betrakta A. Plantago och A. stenophyllum såsom skilda arter. Och ännu klarare blir detta, om hänsyn tages även till deras utbredning. Att den senare i stort sett är "betydligt sällsyntare än den förra är alldeles påtagligt. Även tyckes dess totala utbredningsområde vars avsevärt mindre. Men att noggrannare ange detsamma är fullkom- ligt omöjligt, då växten ända intill senaste tid dels förväxlats med ÅA. gramineum, dels ej hållits isär från A. Plantago. Att den är myc- ket utbredd i Mellan- och Syd-Europa samt sydvästra Asien (sedd från Phrygien, Syrien och Persien) är i alla händelser säkert." Och vad Norden beträffar, så höra de flesta av mig för A. arcuatum an- givna fyndorterna hit, nämligen samtliga svenska (Skåne, Öland och Gotland) samt av de danska alla, som falla på Sjelland, Fal- ster och Lolland. Dessutom har jag sett densamma från följande nya fyndorter. Öland. Borgholm (1910 Th. Sjövall); Högby: Löttorp (1914 J. Lager- krantz); Böda: mellan Böda station och Nabbelund nära Dykärret (1921 A.S. Trolander). Gotland. Västerhejde: Lunds (1921 E. Th. Fries); Martebomyr i ka- nalen vid torvfabriken (1921 E. Th. Fries). Överensstämmelsen mellan denna utbredning och den, som till- kommer Potamogeton coloratus Vahl, är för Nordens vidkommande så gott som fullständig. Det torde ej vara alltför vågat att anta, att bägge ha mycket likartade ekologiska krav och åtminstone hos oss äro beroende av en rikligare kalkhalt i vattnet. Som bekant "I Hb. Berol. finnas exemplar, som av BUCHENAU betecknats såsom A. Plantago v. Michaletii i. stenophyllum, även från Nordamerika och Japan. De förra till- höra den först senare klarlagda A. Geyeri Torr., och de senare äro mycket ovissa. De synas mig snarast tillhöra en hittills ej urskild art, som även föreligger från Kina och Korea och visar anknytningspunkter till den östasiatiska bred bla- diga A. canaliculatum A. Br. & Bouché, vilken förefaller att vara en egen art. Först noggrannare undersökningar kunna klarlägga dessa frågor. ww ---— — går Alisma Plantago vida längre mot norr, nämligen genom större delen av Fennoskandia eller grovt angivet ungefär till polcirkeln. Om alltså, såsom jag anser, Alisma stenophyllum bäst uppfattas såsom egen art, så framträder en föga angenäm namnfråga. Strängl taget har den näppeligen tidigare varit uppställd som art. Vis- serligen håller jag det för mycket sannolikt, att A. lanceolatum With. väsentligen är identisk med vår växt, men då detta i brist på origi- nalexemplar är obevisbart, och namnet både som arts- och varic- tetsnamn i stor utsträckning använts även för A. gramineum, torde detsamma få anses alltför ovisst och bortblandat för att kunna komma i fråga. En binär kombination är även ”A. hybridum”, som GLUCK (i Beih. z. Bot. Centralbl. 30: 2, 1913, sid. 124) anför från en eti- kett såsom beteckning på en föregiven A. Plantago X ranunculoides, som han förklarar vara ”nichts weiter als eine Landform des Alisma Plantago var. lanceolatum"”. Såsom ett nomen nudum och för övrigt alldeles meningslöst kan det helt lämnas åsido. Några andra binära beteckningar, som skulle kunna komma ifråga, har jag ej funnit. Det torde därför ej återstå annat än att åstadkomma en ny. Och då stenophyllum-namnet utan tvivel är uppställt för här avsedda växt och ej är nämnvärt borttrasslat, så finner jag det bäst att välja detsamma och ger följande diagnos. Alisma stenophyllum (A. & Gr.) G. Sam. (syn. 4. Plantago LL.” Micha- letii A. & Gr. £. stenophyllum A. & Gr.; A. Plantago v. lanceolatum UGN LU USA GLUCK, I; 65 1905) tabl IIfg 2kd ae EI SMITH Om Sv. Bot. Tidskr. VIII, 1914, p. 269). — Planta fere semper emersa; folia subglaucescentia, petiolo lamina aequilongo—longiore instituta:; lamina late—anguste lanceolata, basi attenuata. Inflorescentia medio- eriter composita, erecta, ramis patentibus. Petala sepalis duplo longiora apice acuminata; stamina ovariis duplo longiora, antheris oblongis; pistilla medio + attingentia; stylus satis rectus, ovario sub- longior; fructieculi plurimi umisuleati, ventre fere recti. — Species 4. Plantagini I. (s. str.) proxime affinis, sed praecipue laminis fo- liorum lanceolatis et petalis acuminatis facile diagnoscenda. — Ha- bitat in Suecia meridionali, Dania, Europa media et meridionali et Asia austro-occidentali. Aven om våra övriga Alisma-former torde nagra anmärkningar vara på sin plats. De kunna föras till en kollektivart, A. gramineum 40 Gmel., men som jag redan förut (anf. st.) framhållit, intar den av G. WAHLENBERG från Uppsalatrakten beskrivna A. Plantago Vv. gra- minifolium en särställning, så att man har att räkna med två sy- stematiskt skilda typer. Den ena av dessa motsvarar, sedan A. ste- nophyllum utmönstrats, den mellaneuropeiska växt, som är bäst känd såsom A. arcuatum Mich., och vars typiska utbildningsform utgöres av den s. k. f£. angustissimum (DC.) Schinz & Keller, d. v. s. den rena vattenformen med nedsänkta blad. Såväl denna som artens landform äro anträffade i Danmark. Till A. gramineum höra näm- ligen de fyndorter, jag (1921) angivit från Bornholm och Jylland med undantag av en (Staby vid Nissum Fjord”). Däremot hör ingen av de från Sverige tidigare angivna fyndorterna hit. Det oaktat är arten iakttagen i Sverige. Ett typiskt individ av vattenformen har nämligen av rådman STEN SVENSSON 1896 insamlats vid Fal- kenberg (Halland). Av övriga vattenväxter erbjuder Potamogeton densus L. med hänsyn till utbredningen inom Norden den mest slå- ende likheten med Alisma gramineum. Även totalutbredningen för de bägge arterna synes vara mycket likartad. + + I min förra framställning behandlade jag av flera skäl den Wahlen- bergska graminifolium-typen av Alisma gramineum mycket knapp- händigt, även om det torde vara tämligen tydligt, att jag helst ville betrakta den som en skild art. Sedan jag nu fått ett fastare grepp på de nordiska formserierna inom släktet, har nämnda uppfattning också blivit mera utpräglad. Och trots den rikare tillgång på jäm- förelsematerial, som främst samlingarna i Berlin och Zärich erbju- dit, har jag ej funnit någon motsvarighet till densamma utanför Fennoskandia. Att den är skild från den mellaneuropeiska ÅA. gra- mineum, framhöll jag redan i våras. Och av övriga beskrivna Alisma- arter kan endast den nordamerikanska A. Geyeri Torr. ifrågakomma. I själva verket ange ock de moderna beskrivningarna till densamma ett par karaktärer, som på samma gång de betyda avvikelser från ÅA. gramineum gå i riktning mot den Wahlenbergska växten. Hos A. Geyeri skola nämligen blomställningarna knappast vara längre än bladen, ofta kortare, samt småfrukterna vara lika breda som "Om det avsedda exemplaret (i Hb. Haun.) tillhör A. Plantago (s. str.) eller ÅA. stenophyllum, vågar jag däremot ej säkert avgöra. Det har uppenbarligen till en början utbildats på djupt vatten och befinner sig i ett mycket dåligt stadium. vadan detsamma snarast kan betecknas såsom obestämbart. 41 långa. Men å andra sidan beskrives den som tämligen grov och hög och de angivna måtten från blommorna: kronblad 2—4 mm, småfrukter omkr. 2 mm i diameter (jfr. t. ex. "North American Flora”, Vol. 17, 1909, sid. 44), passa ej alls in på vår växt. Bland det tämligen — rikhaltiga material av A. Geyeri, som jag lyckats få se (i Hb. Berol.), finnas ej heller några former, som i högre grad habi- tuellt närma sig våra. Att de ej kunna för- enas till en art synes mig därför tydligt. Det synes alltså ej återstå annat än att av den Wahlenbergska väx- ten göra en ny art eller åtminstone un- derart. Ett uttryck för denna uppfattning är det också, när den ny- ligen av "Lunds Bo- taniska Förening” i växtbytet utdelats så- som 4. gramineum Gmel. ”Wahlenbergii Holmb. (jfr. även föreningens "Katalog", Höstterminen 1921, tryckt Lund 1921, sid. 2). I avvaktan på beskrivning av dess auktor nöjer jag mig i fråga om dess syste- matiska ställning och nomenklatur med dessa påpekanden. Däremot torde ytterligare några anmärkningar om dess utbredning redan här vara på sin plats. Fig. 1. 0 Alisma stenophyllum, O A." Wahlenbergii, + 4. gramineum i Norden. För Alisma ” Wahlenbergii anförde jag i mitt förra meddelande ett antal fyndorter från Mälaren (inom Uppland), vid Nyköping och i Östergötland. De båda östgötalokalerna äro dock ej att anse som alldeles säkra. Den i Gryt belägna finner jag t. o. m. sanno- likast grundad på en etikettförväxling, på sådant sätt att exemplaret härstammar från Nyköping. Mera sannolik är den andra, vid Svartåns utlopp i Roxen, men även här är bekräftelse önskvärd. Av nya fyndorter inom Sverige har endast en inom Mälarområdet kommit till min kännedom (Övergran: Ullfjärden, enligt fil. mag. 42 E. ALMQUIST, som sett exemplar, insamlade av ÅA. FLODERUS). Men växten finnes även i Finland! | I' HJ. HMELTS "Conspectus” Florae” Fennicae- (MOL 05 sid." 95008 i Acta Soc. Fauna et Flora Fenn. 5:3, 1895) finnas två fynd- orter för Alisma Plantago v. graminifolia upptagna. Och i A. J. MELaAs "Suomen Kasvio” (5:te uppl., 1906, utgiven av A. K. CAJANDER) återkommer åtminstone den ena under ÅA. ”arcuatum ft. angustissima. Genom benäget meddelande av konservator O. R. HOLMBERG (Lund), som haft tillfälle att granska de exemplar i Hb. Hfors., som uppgifterna avse, har jag lyckats få fastställt, att A. ” Wahlenbergit föreligger i en ”submers form, fullt överensstämmande i alla delar med den mellansvenska”. Exemplaren härstamma från följande ställen. Nyland. Pyttis: i viken utanför Hinkaböle (1856 Th. Szelan). Norra Österbotten. Uleåborg: Juurakko under vatten (1845 F. Nylander). Tillsvidare är Alisma ” Wahlenbergii endemisk i Fennoskandia. Naturligtvis kan man räkna med möjligheten, att den kommer att upptäckas även annorstädes. Främst har man då att tänka på de närmare delarna av Ryssland och de baltiska randstaterna. Men även om så skulle bli fallet, har man efter allt att döma att göra med en växt, som har ett ovanligt litet utbredningsområde för att tillhöra vattnen. Och i själva verket finnes knappast något, som hindrar, att den kommer att förbli endemisk inom Fennoskandia. Vi ha nämligen bland vattenväxterna en annan art, för vilken en sådan ställning redan kan anses ganska säker. Jag avser Najas tenuissima A. Br. Denna har sina samtliga säkert kända nutida växplatser i sydligaste Finland, nämligen på sex ställen fördelade på Åbo-området, Nyland, Södra Karelen, Södra Tavastland och Södra Savolaks. Tre av dessa lokaler ligga relativt högt över havet (resp. 82, 76 o. 33 m), men de tre övriga ligga alldeles i havets nivå, delvis så att vattnet kan bli bräckt. För Alisma ” Wahlenbergii ligga samtliga fyndorter, med undantag av den ej fullt säkra vid Roxen, ytterligt lågt, de svenska ej ens 1 m ö. h., den nyländska snarast i bräckt vatten. Den nutida utbredningen av de båda växterna förefaller ju ej alltför likartad, på annat sätt än att deras ståndortskrav synas vara rätt överensstämmande. Men ändock tror jag, att Najas tenuissima's historia är ägnad att i hög grad belysa även Alisma ” Wahlenbergiv's. Man känner nämligen redan genom H. LINDBERGS och ÅA. L. BACKMANS undersökningar (den förres främst i flera årgångar av Finska Mosskulturf. Arsb., den senares I Acta Forest. Fenn. 12:1, 1919) ett 10-tal fyndorter för subfossila frön av Najas tenuissima från Karelska näset, Satakunta, Mellersta och Norra Österbotten. På grundvalen härav är det ej alltför vågat att betrakta arten som en relikt i Finlands nutida flora, och om så är fallet, torde den utgöra ett av de säkrast fastställda exemplen på reliktendemism, som föreligger från någon del av hela världen. Förekomsten i Norra Österbotten erbjuder en osökt analogi till Alisma ” Wahlenbergii vid Uleåborg. Man har i allt enligt min tro tungt vägande skäl att betrakta även den sistnämnda som en re- liktendem i den nordiska floran. Eftersom dess småfrukter visa tydliga avvikelser från Alisma Plantago, bör det ej vara omöjligt att genom aktgivande på subfossila Alisma-frukter skaffa säkrare bevis för ett sådant antagande. 2. Bromus Benekeni (Lge) Syme och B. ramosus Huds. Först 1864 framhölls av E. RostruUrP (i Vidensk. Meddel. fra na- turhist. Foren., 1864, sid. 119), att det gräs, man dittills i allmänhet betecknat såsom Schedonorus asper (Murr.) Fr., även inom den nordiska floran omfattar två typer, som med skäl kunna betraktas som skilda arter. Den förbisedda arten vore S. serotinus (Benek.) Rostr., som nu påvisades för Danmark. Två år senare anmäldes densamma såsom svensk av A. FaLcK (i Bot. Notis. 1866, sid. 48), som sett ett exemplar (under namn av S. asper) från Borgholm (Öland), insamlat 1863 av L. P. HOLMSTRÖM Och I. LYTTKENS. Re- dan i samma årgång av Bot. Notis. (sid. 183) omtalas den även från Stenbyhallar i Skåne och Klinte på Gotland. Av C. HARTMAN upptogs den i 10:de uppl. av "Handbok i Skandinaviens Flora” (1870) såsom underart till S. asper. Synnerligen viktiga iakttagelser över dessa gräs meddelades av JOH. LANGE, som ingående studerat dem både i naturen och her- barier (jfr. Overs. Kongl. Danske Videnskab. Selsk. Forh. 1871 0. 1873). Han säger sig vara mest böjd att betrakta dem som goda och väl begränsade arter samt tillägger (anf. st., 1873, sid. 87): "Jeg har vel, skjont sjeldent, fundet enkelte Exemplarer, hvor en eller anden Karakter var mindre tydeligt fremtraeedende, men jeg mindes ikke nogensinde at have seet Former, der stode saaledes midt imellem begge, at de ikke bestemt kunde henfores til den ene eller anden af disse og som Folge heraf maatte erklzeres for 44 1! För övrigt behandlar LAncEfde båda arternas synonymik, varvid han bl. a. kommer till det resultat, att namnet Schedonorus (Bromus) asper av de flesta författare, tro- ligen även av dess uppställare, företrädesvis använts för att beteckna S. serotinus. För den andra arten, som bl. a. de svenska botanis- virkelige Mellemformer'. terna varit vana att kalla S. asper, anser han därför detta sista namn oanvändbart och skapar det nya S. Benekeni Lge (1871). Hans bevisföring förefaller också efter nutida nomenklaturregler bindande. Detta gäller emellertid icke för hans S. serotinus, då för denna Bromus ramosus Huds. (1762) äger obetingad prioritet, ett namn, som otvivelaktigt skapats just för denna, den enda i England vildväxande arten, och ej heller kan anses på något säll bortblandat. Det är numera också allmänt antaget, även som kol- lektivnamn för bägge typerna av de författare, som ej vilja erkänna två skilda arter. LANGE behandlade även de av honom antagna båda arternas ut- bredning synnerligen ingaende och uppräknade samtliga fyndorter, som han ansåg säkra (anf. st., 1873). Från Danmark anger han båda såsom mycket spridda, Bromus ramosus något vanligare än B. Benekeni (ant. st., 1871, sid. 43). Från Sverige känner han blott ett fåtal fyndorter, nämligen B. Benekeni från Skåne, Västergötland och Öland, B. ramosus från Skåne, Östergötland (Omberg), Öland och Gotland, från Norge den förra från några få ställen i sydöstra delen, -.den senare blott från Finnö nära Stavanger. Och vad ut- bredningen i övrigt beträffar säger han bl. a., att alla sedda exemplar från västra och sydvästra Europa tillhöra B. ramosus, som även i Sydeuropa är alldeles övervägande. Däremot avtar denna mot öster, medan B. Benekeni tilltar. I det egentliga Mellaneuropa äro båda ungefär lika vanliga. LANGES goda utredning har knappast utanför Danmark, där man alltjämt upptar båda typerna som arter, vunnit det beaktande, den förtjänat. I tillägget till "Norges Flora” (1876) upptar visserligen ÅA. "BLrYTT! dem som skilda arter, men i O DARES > FHaandbost Norges Flora" är Bromus ramosus degraderad till underart av B. Benekeni. Hos oss var det blott F. W. C. ARESCHOUG, som 1 2:dra uppl. av "Skånes Flora” (1881) erkände dem som skilda arter, eljest räknade man med en art, i allmänhet med namnet Schedonorus "Jag citerar denna mening fullständigt, enär den innehåller synpunkter, som alltför litet beaktas av många florister, när de tro sig konstatera förekomsten av ”mellanformer"” och med anledning därav degradera arter till enheter av lägre rang. 45 asper, under vilken S. serotinus ställdes som underart, så t. ex. ännu i 11:te uppl. (1879) av "Hartmans Flora”, eller blott såsom varietet, & ex. av L. M. NEUMAN i "Sveriges Flora” (1901). Försti C: A. M. LINDMANS "Svensk F anerogamflora” (1918) finnas åter två skilda arter, här såsom Zerna Benekeni och Z. ramosa. Och i utländsk litteratur har det ingalunda gått bättre, snarare tvärtom. T. ex.i "Synopsis der mitteleuropäischen Flora” (II: 1, 1901) av P. ASCHERSON och P. GRAEBNER upptas de blott som ”Rassen” av Bromus ramosus, vilket motiveras på följande sätt (anf. st., sid. 576). "So charak- teristiseh die beiden Rassen sind ..., so erscheint es doch un- mösglich, ihnen einen höheren systematisehen Rang zuzuerkennen, da sich nicht selten nicht hibride Uebergangsformen zwischen beiden finden. Die einzelnen Merkmale kommen oft bei der einen Rasse in der fär die andere charakteristisehen Ausbildung vor” Liknande uppgifter finnas litet varstädes i litteraturen, och en dylik systematisk anordning är den vanligaste även i de bästa mo- derna floror. Det torde av ovanstående vara klart, att Bromus Benekenti och B. ramosus i nuvarande stund ingalunda äro allmänt erkända så- som skilda arter. Osäkerheten i fråga om bestämningarna synes också vara mycket stor snart sagt överallt. Detta är också den väsentligaste orsaken, varför jag upptagit dessa växter till en för- nyad granskning, icke minst för att få en säker uppfattning om deras utbredning i Norden. Allt vad jag sett talar för två goda och skarpt skilda arter. Varken i naturen eller herbarier har jag sett ett enda tvivelaktigt individ. Min erfarenhet om dessa gräs 1 naturen har jag hämtat främst från Schweiz. Här tycktes bägge vara i stort sett lika vanliga, åtminstone på nordsidan av Alperna, kanske med en svag övervikt för Bromus Benekeni. I full utveckling, d. v. s. anthes eller post- floration, voro de redan på långt håll lätt igenkännliga genom den olikartade axvippan (se nedan!), ett intryck som alltid bekräftades vid noggrannare granskning. Blomnings- och fruktmognadstiden fann även jag inemot två veckor skild för de båda arterna. Så t. ex. såg jag på elt ställe nära Zärich den 17 augusti 1921 bägge fullständigt om varandra, B. ramosus med utbredd axvippa och rent gröna ax, B. Benekeni med hopdragen axvippa och övermogna ax. En genomgång av de stora herbarierna i Zurich, tillhörig: Polytechnicums och Universitetets botaniska museer, gav alldeles samma resultat. Bestämningarna voro ytterst otillförlitliga, men 46 intet enda exemplar gav anledning till tvekan trots uppgiften i "Flora der Schweiz, 2. Teil: Kritisehe Flora” (3. Aufl., 1914Y av H. ScHinz och R. KELLER: "es finden sich bei uns zahlreiche Zwi- schenformen"”. Denna uppfattning grundar sig upperbarligen därpå, att man fäst sig för mycket vid enstaka florakaraktärer och ej ve- derbörligen beaktat dem alla tillsammans, d. v. s. växtens habitus. De karaktärer, som jag funnit mest användbara för åtskiljande av de båda arterna, äro följande. B. Benekeni. B. ramosus. Översta bladslidan utan eller Översta bladslidan tätt besatt med blott enstaka, längre här, med långa hår, men utan fi- men nästan alltid med tät och nare ullhårighet. fin ullhårighet. Axvippa föga utbredd, med (2— = Axvippa mycket vid, med (1—) 3—35 korta grenar vid de nedre 2 långa grenar vid de nedre lederna, som fullmogen tämli- lederna, även som fullmogen gen hopdragen och ensidig. allsidigt utbredd: Fjallet Fjället vid nedersta grenkran- vid nedersta grenktransen med sen oftast utan längre hår. långa kanthåär. Ensam användbar för att grunda säker bestämning är väl åt- minstone i herbarier ingen av dessa karaktärer. Axvippans form torde visserligen i och för sig höra till det mest karakteristiska, men dess fastställande kräver ett lämpligt utvecklingsstadium. Så gott som ständigt leder däremot ett aktgivande på den översta blad- slidans hårighet till säkert resultat, och härvid är det förekomsten eller icke av den fina ullhårigheten, som är av största vikt. Endast i ett par fall har jag hos Bromus ramosus anmärkt en mycket svag ullhårighet på slidans allra översta del. Och å andra sidan har jag endast hos två individ från trakten av Kristiansand av B. Be- nekeni funnit de översta bladslidorna nästan alldeles kala och blott allra längst upp försedda med enstaka, korta och raka hår. Men även för dessa rena undantagsfall rådde ingen tvekan om bestäm- ningen, då övriga karaktärer, såsom axvippans utbildning 0. s. v., talade ett mycket tydligt språk. Revisionen av museernas material av dessa Bromus-arter har visserligen föga omgestaltat uppfattningen om deras utbredning i Norden. Men då jag sett en hel del ej publicerade fyndorter, och då överhuvud ingen sammanställning från senare tid föreligger, 47 tror jag en något utförligare behandling kunna erbjuda åtskilligt av intresse, så mycket mera som dessa gräs förete en utbredningstyp, som är mycket litet beaktad. För Danmark har redan LANGE (anf. st.) lämnat så ingående uppgifter, att jag kan nöja mig med att hänvisa till dessa, i synnerhet som jag i herbarierna sett endast ett fåtal fyndorter företrädda, som ej voro kända redan för LANGE. Från Finland är ingendera arten känd. Från Sverige och Norge har jag sett exemplar från följande fyndorter. Bromus Benekeni (Lge) Syme. Sverige. Skåne. Belinge (1889 G. E. Ringius); Bara: Bokskogen (1905 H. Witte): Dalby (1904 O. R. Holmberg); Sövestad: Krageholm (1891 H. G. Simmons): Benestad: Örup (1913 H. Christoffersson); Röddinge: (1883 S. Murbeck, 1888 A. Roth, 1910 O. R. Holmberg), Fylan (1849 J. E. Zetterstedt), Röddingebergs lier (1911 o. 1912 H. Christoffersson); S. Mellby: Esperöd (1851 E. Boheman): Öved: Övedskloster (1867 L. Schlegel); Löberöd: Rövarkulan (1891 H. G. Simmons); Stehag: (1867 K. F. Thedenius, 1887 A. Berg, 1894 o. 1906 0. Möller), Gyaberg (1820 E. Fries, 1867 A. Falck, 1881 N. Hj. Nilsson, 1920 F. Hård av Segerstad); Billinge: (1867 Melander), Stockamöllan (1866 A. Falck); Brunnby: Kullaberg (1912 J. E. Bodin); Ignaberga: nära kalkbrottet (1921 F. Hård av Segerstad). Småland: Långemåla: Alsterhus (1920 R. Sterner); Gladhammar: Kil- mare (1917 C. E. Gustafsson); V. Ed: "lundar vid kyrkan samt i Djursnäs” Madäng” (1847 K. A. Holmgren), Djursnäs i Madängen (1860 C. F. Elmqvist), Helleberg (1887 C. O. U. Montelin). Öland. Torslunda: Tävelsrum (18835 S. Murbeck), Tveta (1861 K. J. Lönn- roth', 1866 E. V. Ekstrand, 1867 J. E. Zetterstedt, 1877 C. O. U. Montelin, 1884 M. Lönnroth, 1886 J. Jonsson, 1894 K. F. Dusén); Högsrum: Halltorp (1842 M. G. Sjöstrand, 1867 J. E. Zetterstedt); Borgholm: (M. G. Sjöstrand, 1853 M. M. Floderus, 1867 J. E. Zetterstedt, 1874 E. Adlerz, 1877 o. 1881 N. J. Scheutz. 1879 R. Hartman, 1885 J. Wickbom, 1886 A. Molin o. B. Ringström, 1886 A. Skånberg, 1889 W. Lilliesköld, 1892 K. Johansson, 1902 J. E. Palmér, 1912 ÅA. L. Segerström), Borgahage (1867 A. E. Löfgren), Borgholms skog (1818 E. Fries), Kungsladugården (1892 o. 1897 K. F. Dusén), Bergadala (1911 Th. Erdmann), Slottsskogen (1921 Th. Arwidsson); Köping: Salomonstorp (1892 K. F. Dusén). Gotland. Eksta: Djupvik (1910 K. Johansson); Lojsta: Stånga slott (1879 C. A. M. Lindman, 1888 F. R. Aulin, 1888 E. Köhler, 1890 Th. O. B. N. Krok); Etelhem: (1855 M. M. Floderus'o. J. C. W. Stenhammar, 1878 C. I. Lalin), Etelhems station (1913 E. Th. Fries); Kräklingbo: Torsburgens norra fot (G. Wahlenberg), Torsburgen (1872 J. E. Zetterstedt); Väte: Isume (1892 L. P. R. Matsson); Tofta: (1872 J. E. Zetterstedt), Norrgårda (1913 E. Th. " På detta exemplar, som kallats Schedonorus serotinus, syftar uppgiften om Tveta såsom fyndort för denna art i 11:te uppl. av "Hartmans flora" (1879). 48 Fries); Akebäck: Bäcks (1908 E. Th. Fries); Västerhejde: Hallbros slotts- ' ruin (1854 O. A. Westöö); Hörsne: (1880 H. Kahl), Snovalds (1911 K. Johansson); Hejnum: prästängen ”Högården” (1914 K. Johansson); Bunge: Biskops (1890 K. Johansson), nordväst om Stensta (1893 K. Johansson). Östergötland. Gryt: Snuggholmen (1872 Ph. Trybom); Omberg: (Agrelius, 1851 A. F. Holmgren, 1886 A. Månsson), Västra Väggar (1848 o. 1878 J. E. Zetterstedt, 1867 K.: FE: Dusén; 1872 Ph. Irybom, 1883 KG Peterson). Västergötland. Hunneberg: Börsled (1894 C. Jacobsson, 1896 A. S. Trolander); Skövde: Billingen (1865 A. o. O. G. Blomberg) vid Strupen (1915 A. Hälphers); Ryd: Skräddaregården på Billingen (1918 A. Hälphers); Kinnekulle: (1853 J. Bergman, 1865 A. Blomberg, 1878 C. J. Johanson, 1880 S. Lewenhaupt, 1907 A. Binning, 1914 A. Huölphers), Råbäck (1845 A. E. Lind- gren, 1886 P. A. Westling, 1893 G. Lindmark, 1914 C. M. Rydén), mellan Råbäck och Hällekis (1844 C. J. Hartman), Hällekis" Munkäng (E. Goés), Mörkeklev (1830 C. J. Björlingsson, 1841 N. o. C. Lagerheim, 1850 o. 1866 J. E. Zetterstedt, 1871 G. Holm, 1887 B. Nilsson, 1890 A. Fryxell); Undenäs: Bölet (1913 J. A. O. Skårman). >2ohuslän. Uddevalla: Kristinedal (1863 o. 1864 K. F. Thedenius, 1864 Th. O. B. N. Krok, 1871 S. Almquist, 1886 o. 1889 J. A. Ryde, 1890 L. Larsson), Gustavsberg (1865 H. V. Laurell); Båve: Bratteröd (1920 J. A. Palmér). Dalsland. Gunnarsnäs: Mörtviken (1912 J. Henriksson). Södermanland. Ösmo: Kängsta (Hb. E. Forsselius); Tyresö (1868 F. W. Åmark); Salem: Viksberg (C. F. Nyman, 1840 K. F. Thedenius, 1853 S-O-Kmdberg); Uppland. Sånga: Svartsjö park (1845 G. L. Sjögren, 1846 N. o. C. Lager- heim, 1852 P. J. Beurling, 1862 E. L. Henschen, 1892 F. Lundberg, 1899 E. Andrén); Bo: mitt emot holmen Danmark (1852 J. H. Björnström, 1863 C. A. Fredriksson), Hasseludden (1852 J. W. Boström); Djurö: Munkön (1916 BE. Almquist); Möja: Lilla Möja vid Torpholmsområdet, Hemö i Bergbo skärgård (1918 T. Vestergren), Ramsmoraö (1914 A. Höälphers, 1916 G. Samuelsson, 1916 T. Vestergren), Storö (1916 T. Vestergren), Västerö i Bergbo skärgård (1921 T. Vestergren); Blidö: Furusund (1916 H. Smith); Norrtälje: Sessön (1849 A. Floderus); Harg: Fagerön (1888 C. E.G. Fleet- wood); Tierp: Tångsön i Dalälven (1919 E. Almquist); Älvkarleby: mellan Karlsäter och Björnmossen (1921 E. Almquist), Förrådsskogen (1917 E. Almquist). | NONE Sie Akershus. Dröbak: Haaöen (1898 J. Holmboe); Asker: Bergsfjeld (M. N. Blytt, 1869 A. Blytt), mellan Dalen och Bakke (1869 A. Blytt), Skogums- åsen (1890 J. Dyring, 1898 o. 1913 O. Dahl, 1907 R. E. Fridtz, 1916 T. Vester-” gren); Berum: Ramsaas (1875 J. Dyring). 3uskerud. Lier: Bjönneleina under Horterkollen (1869 A. Blytt). | Vestfold. Holmestrand (1884 H. Bryhn, 1884 R. E. Fridtz); Sande (1884 R. E. Fridtz). | Telemark. Langesund (1838 M. N. Blytt); Brevik (1889 C. Traaen); | 49 Eidanger: Stordike nära kyrkan (1874 J. Dyring); Porsgrund: Steilaas (1894 J. Dyring); Sandökedal: Grönaasen (1890 A. Röskeland); Fyresdal: under Vikfjeld (1898 O. Dahl); Nissedal: Mjogetaa nära N:ies (1898 O. Dahl); Yraa- dal: Heggeland (1898 O. Dahl); Kviteseid: Roeid (IH. C. Printz), Johns- borg, Dalene, Bandaksvand nära Apaldstö (1898 O. Dahl); Laardal: Triscet, mellan Triset och Dalen (1898 O. Dahl); Seljord: nordsidan av Seljordsvand (1898 O. Dahl), Björgefjeld (1896 R. E. Fridtz). Aust-Agder. Aardal: Fonefjeld (1903 A. Röskeland); Sandnzs: Hade- vik (1903 A. Röskeland). Vest-Agder. Tvedt: Gillskoven (1879 R. E. Fridtz); Vennesla: nära Murtevandene (1901 RB. E. Fridtz); Aaseral (N. O. Ahnfeldt). — Hos de bägge förstnämnda exemplaren äro de översta bladslidorna så gott som all- deles kala. Hordaland. Tysnes: Store Godö (1874 N. Wulfsberg, 1875 R. IHart- man, 1884 A. Blytt, 1891 o. 1892 J. Greve, 1907 G. o. F. Peters, 1907 S. K. Selland); Vikör: Vangdalsberget (1915 S. K. Selland); Öistesö: Steinstö (1913 S. K. Selland). Sogn og Fjordane. Balestrand: Tendingen (1878 H. Sverdrup); Gloppen: Lotestranden utanför Lote, Hendene, mellan Hendene och Aase (1897 O. Dahl); Utviken: mellan Hendene och Rand, Hopland (1897 0. Dahl); Loen (1897 O. Dahl); Stryn: Flo, mellan Visn&es och Strand (1897 O. Dahl); Hornindal: Navelsaker (1897 O. Dahl). Möre. Hjörundfjord: Rönningen, Leiknes (1918 O. Dahl); Sunnylven: Ljöen (1918 O. Dahl); Stranden: Stordalsvikens nordsida (1918 O. Dahl). Sör-Tröndelag. Stadsbygden: Furefjeld (1875 A. Blytt). Bromus ramosus Huds. IVA CTR Ses Skåne. Gustav: Havgårdsskog (M. W. von Däben); Lomma: Alnarp (1868 A. Tullberg, 1875 o. 1876 C. G. Ph. Humbla, 1880 o. 1887 N. Hj. Nils- son, 1884 E. Palmér, 1884 G. Samberg, 1887 A. Berg, 1893 G. Johansson, 1900 T. Holmström, 1903 R. Larsson, 1906 0. R. Holmberg, 1920 Å. Hovgard); Benestad: Stenby hällar (Hb. Hartman, 1911 H. Christoffersson); S. Åsum: (1885 o. 1886 A. Roth, 1887 N. Hj. Nilsson, 1887 H. Thedenius, 1893 Hi. Möller), nära provinsialläkarebostället (1899 P. Borén), Stenäng (1898 A. Heintze); Billinge: Stockamöllan (1866 A. Falck), Bögerups å-lider (1867 A. Tullberg); Brunnby: Kullaberg (1880, 1881 o. 1889 R. Wallengren, 1882 K. F. Dusén), Krapperups park (1912 J. E. Bodin). Öland. Utan lokal (A. Ahlquist, 1830 M. G. Sjöstrand); Vickleby: Lilla Vickleby (1921 J. Berggren); Borgholm”: (1919 B. von Sydow), Slottsskogen (1921 Th. Arwidsson). Gotland. Fide: nära kyrkan (1910 K. Johansson); Grötlingbo: Viges (1910 K. Johansson), Kattlunds (1910 K. Johansson, 1912 E. Th. Fries); Eksta: Djupvik (1910 K. Johansson); Klinte: (1862 V. F. Holm, 1862 J. F. Widgren), nära kyrkan (1861 K. F. Thedenius). 4 — 214538. Svensk Botanisk Tidskrift. 1922. 50 Östergötland. Omberg: (1819 J. P. Rosén, 1824 J. W. Zetterstedt, 1840 C. U. Frietsch, 1893 E. Lindeberg), Västra Väggar (1825 G. Wahlenberg). Västergötland. Kinnekulle: Råby äng (C. J. Björlingsson).! Uppland. Möja: Ramsmoraö (1914 A. Höälphers, 1916 G. Samuelsson, 1916, 1918 o. 1921 T. Vestergren), Storö (1916 T. Vestergren), Hemö i Bergbo skärgård (1918 T. Vestergren). Norge. Rogaland. Finnö: Landa (1833 M. N. Blytt): Hordaland. Finnås (Moster): Skimmeland vid Notlandsvaagen (1884 A. Blytt); Stord: Störsöen (1919 J. Holmboe); Skånevik: Holmedalsberget (1920 J. Holmboe); Onarheim (Tysnes): mellan Skorpen och Lökhammer (1919 T. Lillefosse), Skorpens sydända på kalk (1920 J. Holmboe); Olve: Fuglebergstöen (1911), Ulvenes under "Steinane”, Skarvetun (1912 -SIrEE Selland); Varaldsö: Skjelneshagen (1909 S. K. Selland); Öistesö: Tyrve i Aalvik (1914 S. K. Selland); Haus: Hegraberget mellan Hausvatnet och Rivenes (1918 J. Lid). Möre. Sunnylven: Ljöen (1918 O. Dahl). På grundval av de exemplar jag sett och LANGES uppgifter har jag upprättat de kartor över utbredningen av Bromus Benekeni och B. ramosus, som återges i fig. 2 och 3. Principiellt föreligga blott helt obetydliga olikheter för de båda arterna. Totalutbredningen är i stort sett densamma. Dock framträder för B. ramosus en mera västlig utbredningstyp, så att den är den vanligare arten (åtminstone i större delen av Danmark samt i södra delen av norska Vestlandet). Anmärkningsvärd är vidare dess såsom det synes fullständiga från- varo från Norges Syd- och Östland. En mera östlig utbredning företer B. Benekeni. I Sverige ligga de avgjort flesta fyndorterna i östra delen. I Danmark blir växten sällsyntare mot väster. Och i Norge tillhör den främst ”urernes” vegetation kring Kristianiafjor- den, i Sydlandets kusttrakter och dalar samt dessutom i Vestlandets fjordtrakter, framför allt de inre delarna. Av A. BLyTT räknades den därför också till de "boreala” arterna: Med denna växtens något kontinentala karaktär står det i god överensstämmelse, att den såsom ovan framhållits saknas i större delen av Västeuropa och nordvästra delarna av nordtyska låglandet. Mina kartor visa hän på stora ojämnheter in om de båda Bro- mus-arternas nordiska utbredningsområden, men med mycket ka- rakteristiska drag. Båda ansluta sig till vår allra rikaste lund- och bergrotsflora, till vars sällsyntare element de äro att räkna. Tyvärr föreligga hittills så gott som inga sammanfattande studier över så- " Exemplaret har tillhört K. F. THEDEniuS” herbarium. Fyndorten är kanske ej fullt säker. Fig. 2. Bromus Benekeni i Norden. Icke fyllda ringar avse ur litteraturen . hämtade svenska fyndorter, varifrån exemplar icke blivit sedda av fört. dana arters utbredning inom Fennoskandia. En karta för Coto- neaster integerrima Med., som ju dock knappast kan betecknas som 52 lundväxt, är meddelad av S. BirGeErR (i K. Vet.-Akad:s Ark. f. Bot. | 7: 13, 1908, tavl. 13). För södra Sveriges vidkommande är likheten med Bromus Benekeni synnerligen slående. Avvikelserna ligga hu- vudsakligen däruti, att antalet fyndorter för Cotoneaster så gott som överallt, utom i Skåne, är större, så även i västra Sverige, och att man har enstaka fynd- orter inuti landet även vid de inre delarna av Mälaren, på När- åns, Ronnebyåns och Viskans dalgångar, d. v. s. just trakter, där en rikare lundflora föreligga från de andra nordiska länderna. Så- lunda saknas Cotone- Fig. 3. Bromus ramosus i Norden. aster i Danmark utom på Bornholm, medan den å andra sidan förekommer på Åland och i Finlands sydvästra och södra kusttrakter, samt är vida mera ut- : bredd i Norge, till något norr om Trondhjemsfjorden (nordligast i Bindalen), varifrån även en förbindelse äger rum med ett större antal fyndorter i Härjedalen och Jämtland samt några mera iso- lerade i Hälsingland och Medelpad. Största överensstämmelsen med Bromus Benekenti i fråga om ut-. bredningen synas några av våra lundgräs (och halvgräs) utvisa. Jag avser då främst utom Bromus ramosus sådana arter som Brachy- podium silvaticum (Huds.) R. & Sch., Festuca gigantea (1L.) Vill., F. silvatica (Poll.) Vill., Hordeum europaeum (L.) Al., Melica uniflora Retz. och Carex silvatica Huds. Detta gäller med hänsyn dels till den regionala utbredningen, dels till de enskilda ståndorterna. I Sverige ha alla dessa sin nordgräns kring Dalälvens nedersta del med undantag av Carex silvatica och Festuca silvatica, som ha var: i trakter, där B. Be- nekeni saknas, såsom kesslätten samt i Em- mera genomgående avlägsnar sig från kus- ten. Större olikheter | 538 sin framskjuten växplats, den förra vid Arvet inom Dalarnes silur- område, den senare på Älvåsen i norra Hälsingland, samt Bromus ramosus och Melica uniflora, som sluta i Stockholms skärgård. I Finland finnas blott Brachypodium silvaticum (Åland) och Festuca gigantea (Karelska näset). I Danmark äro alla m. 1. m. spridda, några allmänna genom större delen av landet. I Norge saknas Hordeum europaeum, och Melica uniflora går efter kusten ej längre än till Haugesund, medan de övriga finna sin nordgräns på väx- lande ställen mellan Möre och södra Helgeland (nordligast Festuca silvatica). Även med hänsyn till växplatsernas fördelning inom utbrednings- områdena i Sverige och Norge förekommer en slående parallellism mellan de nämnda arterna. I Sverige tillhöra de kusttrakterna, gå genom södra och mellersta Skåne samt över hela Gotland, före- komma kring Vättern (främst Omberg och Huskvarnabergen), Västgötabergen samt stundom även såsom rena sällsyntheter i de lägre delarna av Öster- och Västergötland, på dalformationen i Dals- land, i Mälardalen och i Närke. Nämnvärt utanför de skisserade områdena går blott Melica uniflora med några växplatser även i det inre av Småland (i Kråksmåla [enligt benäget meddelande av fil. lic. R. STERNER, Uppsalal, vid Åsnen och Helgasjön samt i Värnamo- trakten) samt en i det inre Södermanland (Stora Malm). I övrigt kan det anmärkas, att de äro sällsynta eller saknas i större delarna av Blekinge, Smålands kusttrakter, sträckan mellan Bråviken och Södertörn samt i Halland och Bohuslän. De äro här i huvudsak inskränkta till vissa mindre områden, främst Sölvesborgstrakten, Tjust, Särö och Uddevallatrakten. Endast Melica uniflora bildar även här ett viktigare undantag, då den tyckes vara allmän inom hela Blekinges kustområde och även längs Smålandskusten är mera spridd. Med hänsyn till antalet fyndorter inom deras hela svenska utbredningsområde kan man uppställa de nämnda arterna efter tilltagande sällsynthet ungefär i följande ordning!: Melica uniflora Bromus Benekeni Festuca gigantea Festuca silvatica Brachypodium silvaticum "Bromus ramosus Carex silvatica Hordeum europaeum. " Sjävklart är, att denna ordning ej gäller för alla enskilda trakter. Så äro i Skåne de allmännaste Melica uniflora och Carex silvatica, på Gotland Brachypo- dium silvaticum och Carex silvatica, o. s. V. 54 I Norge visa Brachypodium silvaticum, Festuca gigantea, F. silva- tica och Carex silvatica även med hänsyn till växplatsernas fördel- ning en mycket stor överensstämmelse med Bromus Benekeni. Utom vid kusten och i Vestlandets fjordtrakter finner man dem omkring Kristianiafjorden, Ringerike, Numedalen, Telemarken, Seetersdalen och Aaseral (i Vest-Agder), ofta ett gott stycke från kusten. Mera rent bunden till kusten är Melica uniflora. Ett påfallande drag i dessa gräs utbredning är, att de ofta före- komma tillsammans inom små områden, ej sällan bokstavligen all-: deles blandade om varandra, även i trakter, där de eljest alldeles saknas. Detta måste naturligtvis anses tyda dels på mycket likar- tade ekologiska krav, dels på stark specialisering i sistnämnda hän- seende. Att ett dylikt sammanträffande äger rum på platser, som överhuvud ha att uppvisa en så rik flora som Röddingedalen (Skåne), Omberg, Kinnekulle eller de rikaste lundarna på Öland (främst vid Borgholm, Halltorp i Högsrum och Tveta i Torslunda), är ju egent- ligen mindre underligt. Rent förbluffande blir det ju däremot, när man i eljest ej alltför rika trakter finner dem m. 1. m. mangrant samlade. Såsom sådana ställen äro i Sverige alldeles särskilt an-/ märkningsvärda: Kristinedal nära Uddevalla, Bölet i Undenäs (Väster- götland), Djursnäs i Norra Ed (Tjust), Korpberget i Salem (Söder- manland), Storö och Ramsmoraö i Möja (Stockholms skärgård), Björkön, Storön och Tångsön jämte närliggande holmar i Dalälven inom nordligaste Uppland. Liknande förhållanden föreligga även från Norge, men min lokalkännedom är ej tillräcklig för en mera ingående jämförelse. För att ytterligare belysa de avsedda förhål- landena har jag i nedanstående tabell! sammanställt förekomsten av de 8 behandlade arterna inom 11 ovan omtalade dylika områ- den. Röddingedalen har jag uteslutit, enär de mig tillgängliga upp- gifterna från densamma ej synts mig tillräckligt fullständiga. Av ovanstående sammanställning, jämförda med kartorna, fig. 2] och 3, torde tydligt framgå, att dessa gräs äro så gott som helt bundna till våra kalkrikaste trakter. De flesta fyndorterna falla ju inom områden, där antingen berggrunden själv eller moränerna äro ut- märkta av en större kalkrikedom. Även skalbankar torde någon gång vara orsaken till förekomsten av detta slags flora. Detta gäl- ler främst om Kristinedalslokalen vid Uddevalla. Det kan alltså knappast råda något tvivel, att markens kemiska beskaffenhet, fram- " För tabellen har jag utom litteraturen och museerna kunnat utnyttja med-: delanden av fil. mag. E. ALMQUuIST och fil. lic. RB. STERNER. I | eT | (Er Nä v - Al År = Kan al £leljs!s & | 3 43 RS Ul = säl) | = HA fa RT FÖ id ra Il = be |G ri LR JA | ls are ör | a Jo 3 = = = < 2» > RE Få = w Is de SS =) = = AR SG = = Zz = ÅA ÅN RR ER = SJS AN SN ale le | (=) | | — A ww S > GS | S CN | | | | ae RN El = Brachypodiumsilvaticum! + | + | + I + | + ll + Il + l+ + | + Bromus Benekeni . . | + | + or fr SA he a sl SA a I fä AA AE Bromus ramosus ...|Sl!- a än ar - I + — So RN 2 Bären nstUDdiHCE a ae ET FÖ EE EES EE pt PERSER TUSC Gang RR EE PE bk nl RE | | | Festuca silvatica . . . .. It) tl +) —) +! + Hördeum europaemm C3 POE 225 BTR 2 [VARE S-R NORR dp ge Melica uniflora . .. I +| + ++i tfl+l+l—-l + +!l— för allt dess kalkhalt eller i samband med denna stående egenska- per i humustäcket, är av avgörande betydelse för dessa växters ut- bredning, även om man ej i allmänhet plägat räkna dem till de egentliga s. k. kalkväxterna. Utan tvivel komma fortsatta under- sökningar över andra arters utbredning att visa, att en företeelse av mycket omfattande giltighet föreligger. 3. Montia verna Neck. Den förste, som från Sverige talar om mera än en form av LIN- NÉS Montia fontana, tyckes vara E. Fries. Han säger nämligen i "Flora Hallandica” (1817—18, sid. 32) om densamma: "in rivulis, scaturig. etc. frequens. Montia minor et M. rivularis Gmel. mere hujus varietates, neque infrequentes". Redan från 1:sta uppl. av C. J. HARTMANS "Handbok i Skandinaviens Flora” (1820) ha vi M. fontana uppdelad i « minor och 8 major, den senare med M. rivu- laris som anfört synonym. Ännu i 4:de uppl. (1843) av nämnda arbete återkomma samma namn, och enda omnämnda olikhet ligger i storleksförhållandena ("&« minor: mindre, mer upprätt; blomskaften enblommiga. — 8 major: större; blomskaften flerblommiga”). Från 5:te uppl. (1849) har man "« minor :'stjelken mindre, mer upprät; frön med matt glans. — $£ rivularis: stj. utdragen slak; frön med starkare glans” samt dessutom en anmärkning: "på punkteringen hos fröen ! Uppgiften . om Festuca silvatica på Storö är kanske ej fullt säker. I varje fall har växten ej återfunnits under senare år. 26 kan förf. ej finna någon märklig skilnad, likasom glansen icke är synnerligt olika.” Ännu i 11:te uppl. (1879) har man samma upp- ställning, även om diagnoserna äro något fylligare. Någon olikhet i fråga om utbredningen angavs aldrig. Två arter av Montia möta i svensk litteratur först i 1:sta upp- lagan av F. W. C. ArEscHouGs "Skånes Flora” (1866). Dessa mot- svara tydligen alldeles HARTMANS bägge typer. Av nya karaktärer är den viktigaste, att M. minor Gmel. uppges ettårig, M. rivularis Gmel. flerårig. Den förra förekommer "allmänt", den senare ”san- nolikt mångenstädes, fast sammanblandad med föreg.” I 2:dra uppl. av samma arbete (1881) läses om M. rivularis bl. a.: "mycket nära beslägtad med föreg. och möjligen endast en form af denna.” Även i andra landskapsfloror från ungefär samma tid upptas två arter, skilda på samma sätt. Överallt uppges M. minor som den mest utbredda, om överhuvud någon åtskillnad göres. I sak alldeles samma uppfattning hade man i motsvarande tid i Norge och Fin- land, fastän man här aldrig rörde sig med mera än en art (jfr. M. N. och A. BLytts "Norges Flora", D. 2., 1874; Herbarium Musei Eennict LL, Hd 2; 889) I Danmark har man redan vid denna tid en något annan upp- fattning om Montia-arterna. T. ex. i 4:de uppl. av ”Haandbog i den Danske Flora” (1886—388) har JoH. LANGE tv å arter, av vilka M. minor snarast är den sällsyntare och är mest utbredd på öarna. Av M. rivularis omnämnes dessutom från ett par ställen en 8 humi- lis, som habituellt närmar sig M. minor, men med frön sådana som huvudarten. Först vid sekelskiftet framkom en alldeles förändrad uppfattning om de fennoskandiska Montia-formerna, och såsom det ser ut från två olika håll, oberoende av varandra. I den av L. M. NEUMAN , vars förord är daterat den 9 februari 1901, upptar F. AHLFYVENGREN, som bearbetat Montia, visserligen allt- jämt två arter M. minor och M. rivularis, men den senare har fått en ettårig underart ”lamprosperma (Cham.) "allmännare än hufvud- arten". Utbredningen uppges på följande sätt — med behörigt be- aktande av rättelserna, anf. st, sid. INNE MI minor TI SKIBEG M. rivularis "s. och mell. Sv.”; ”lamprosperma "Sk. — Norrl.”. Hu- vudkaraktärerna lämna fröna: M. minor "frön svarta, glanslösa, med tätsittande, runda, tämligen spetsiga vårtor, hvilkas höjd är större än bredden;; M. rivularis "frön: svarta — . svartbrunas starkt glänsande, med platta vårtor, hvilkas höjd är mycket mindre utgivna "Sveriges Flora" / Ni än bredden”. AÅHLFVENGREN grundade sin uppfattning bl. a. på en revision av samlingarna i Hb. Ld. — Vid mötet i "Societas pro Fauna et Flora Fennica", den 3 november 1900 framlade även H. LInDBERG sin uppfattning "om de i Finland förekom- mande Montia-formerna"” (se "Meddelanden" 27, 1901, sid. 18). Han hade funnit, att dessa alla tillhörde en en da art, M. lampro- sperma Cham. Endast från ett par ställen, "kalla källor med starkt rinnande vatten”, hade han sett "rivularis-former”. Av den verkliga M. minor hade han "sett skandinaviska exemplar endast från Skåne samt dessutom från flere lokaler på Kontinenten". LINDBERG uttalar sig även om Europas Montia-former i övrigt och kommer till det resultat, att man blott kan urskilja två huvudtyper, som i de flesta fall äro omöjliga att skilja habituellt. De "kunna åtskiljas säkert endast på fröna". De äro: "M minor Gmel., med afgjordt sydlig utbredning, och M. lamprosperma med öfvervägande nordlig. Af bägge finnas analoga rivularis-former, utmärkta genom långsträckta, i vatten flytande stammar, med blommor samlade i fåblommiga, skaftade knippen i bladvecken samt genom vanligen grönare färg, en sydlig, M. minor var. rivularis (Gmel.) samt en nordlig, M. lamprosperma var. boreo-rivularis Lindb. fil." — I nära anslutning till denna framställning står också behandlingen i C. A. M. LINDMANS "Svensk Fanerogamflora” (1918). Utom att namnet M. minor av prioritetsskäl utbytts mot M. verna Neck. (angiven för "Sk., Bl., Sm., Boh.”) föreligger dock en avvikelse så till vida, att M. rivularis Gmel. (i inskränktaste mening!) upptages såsom ”f. ri- vularis Boenn.” under M. lamprosperma. Det kan väl efter ovanstående redogörelse se ut, som om våra Montia-former nu vore fullt klarlagda. Så är nog också i huvud- sak fallet, men några punkter torde förtjäna en kort behandling, detta i synnerhet i fråga om utbredningen av M. verna, som ej kan anses nöjaktigt känd och i själva verket ger förklaringen till våra äldre floristers misstag. De ha, med undantag av de danska, helt enkelt aldrig sett M. verna från Skandinavien.! Äldsta av mig sedda exemplar härstamma från 1865. I mellaneuropeisk litteratur söker man alltjämt i regel huvud- skillnaden mellan de båda antagna Montia-arterna vid deras ett- eller flerårighet, även om en olikhet hos fröna omtalas, vilken dock " Den enda av våra äldre floraförfattare, som enligt bevarade herbarieexemplar insamlat M. verna, är K. F. THEDENIUS, men detta skedde först, sed an han ut- givit sin "Flora öfver Upland och Södermanland” (1871). 28 efter herbarierna att döma vid bestämningen tillerkännes-mycket liten betydelse. Följden har blivit, att Montia minor fått en all- deles för vid omfattning. Men det finnes ock arbeten, där man insett detta och uppställt en tredje art, M. lamprosperma, så t. ex. i 3:dje uppl. av W. D. J. KocHs "Synopsis der Deutschen und Schweizer Flora” (I, 1892) samt P. ASCHERSON och P. GRAEBNER'S "Synopsis der mitteleuropäischen Flora” (V:1, 1913—19). Skillna- den gent emot M. rivularis skulle väsentligen ligga i växtens ett- årighet, och att densamma tidigt gulnar. Dessutom skall utbred- ningen vara skild, så att M lamprosperma av ASCHERSON och GRAEBNER blott anföres för de nordiska länderna, Ryssland och det nordösttyska låglandet, medan M. rivularis anges för större delen av Europa. För egen del kan jag omöjligt finna någon artskill- nad mellan de bägge sistnämnda typerna. Fröna förete alldeles samma struktur. Endast växtens varaktighet erbjuder någon olik- het, men om denna beror på något annat än ståndortens växlande beskaffenhet, är mycket ovisst. Ej heller i fråga om utbredningen har jag funnit någon olikhet. Typisk M. lamprosperma har jag sett t. ex. från flera ställen i Schweiz, där den i allmänhet kallats M. minor. Och från Sverige har jag sett typiska rivularis-former genom så gott som hela utbredningsområdet för M. lamprosperma, ända upp till Muoniovaara i Norrbotten (1909 I. Montell). Gemen- samt för alla är, att de insamlats under eftersommaren eller hös- ten, åtminstone i regel i källdrag. Artens namn bör vara M. rivularis Gmel. I fråga om Montia verna finner jag ingen anledning att förvägra den full arträtt. Låt vara, att endast fröna synas ge en säker ka- raktär, men olikheten härvidlag gent emot M. rivularis är dock högst betydande, och några som helst övergångar tyckas icke vara iakttagna. Även utbredningen visar hän på tydlig självständighet. Från vårt floraområde har jag sett Montia verna endast från Sverige och Danmark. Det danska materialet i Hb. Haun. fann jag vid min genomgång redan tidigare nöjaktigt reviderat. Här må därför en erinran vara tillräcklig, att arten föreligger från ett stort antal fyndställen, fördelade på Bornholm, Sjzelland, Moen, Falster, Lolland, Langeland, Fyen och Jylland. Från Sverige före- ligga hittills endast ett par fullt säkra fyndorter offentliggjorda. Blott från följande ställen har jag själv sett exemplar. 59 Skåne. Burlöv: Arlöv (1890 P. Jönsson, 1890 N. P. Pålsson, 1910 o. 1912 G. Johansson); Anderslöv: vid sydvästra hörnet av Börringesjön (1888 G. Andersson); Sövestad: Krageholm vid Krageholmssjön (1919 The Sved- berg); Ystad: Sandskogen (1910 G. Jönsson); Simrishamn (1915 O. R. Holm- berg); Gladsax: Gladsaxhallar (1866 A. Falck), Horsahallar (1919 H. C. Kind- berg, 1919 N. Sylvén); Södra Mellby: norra sidan av Stenshuvud (1919 S. Birger), mellan Stenshuvud och Svinskogs backar (1919 N. Sylvén). Blekinge. Aspö: södra delen (1915 G. W. F. Carlson); Karlskrona: Vämö (1866 F. Svanlund); Lösen: Knösö (1876 K. F. Thedenius); Ramdala: Senoren (1916 G. W. F. Carlson, 1916 B. Holmgren), Torhamn (1894 J. Lagerkrantz). Öland. Ås: Ottenby (1918 R. Sterner). Så gott som alla dessa fyndorter ligga i havets omedelbara när- het. Endast två, nämligen vid Börringesjön och Krageholmssjön, ligga inuti landet, men även de i Skånes lägsta delar. Av allt är det tydligt, att Montia verna är att räkna till vår floras sydligaste och mest värmefordrande element. Även om åtskilliga nya fynd- orter tillkomma, torde den förbli en sällsynthet. Uppsala, Botaniska Museet, december 1921. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1922. Bb. 16, H. 1. DAS ENDOSPERM VON HYPERICUNE VON BJ. PALM. Bei meinen Untersuchungen tuber die Embryologie, besonders die Endospermbildung verschiedener tropisehen Monokotyledonenfami- lien richtete sich meine Aufmerksamkeit auf einige in einer Arbeit von K. SCHNARF (1914) öber die Embryologie von Hypericum vorkom- mende Beobachtungen. Dieser Forscher hatte nämlich gefunden, dass sich in einem frähen Stadium der nach ihm nuklear verlau- fenden Endospermbildung ein beliebiger Endospermkern in den Basalteil des Embryosacks begibt, wo er einen allmählich viel- kernig werdenden,im Interesse der Nahrungszufuhr funktionierenden Basalapparat konstituiere, während er zugleich ein verhältnis- mässig selbständiges Dasein fähre. SCHNARFS Bilder dieses Basalapparats erinnerten mich nun leb- haft an die basale Endospermzelle, die sich z. B. bei verschiedenen Mitgliedern der Gruppen Helobiales — wie Ottelia (PALM 1915) und Aponogeton (AFZELIUS 1920) — und Scitamineae bildet, wo der Verf. eine ähnliche bei Ravenala und Amomum (PALM 1915) gefun- den hat. Eine erneute Untersuchung äöber die Entwicklung des Basalapparats von Hypericum war mir deshalb von grösstem Interesse. Da die von SCHNnARF untersuchten Hypericum-Arten, H. calycinum, H. maculatum und H. perforatum, mir leider nicht zur Verfögung standen, habe ich mich damit begnägen mössen, das in den Gebirgen von Java und Sumatra häufige H. japonicum Thbg. zu untersuchen. Die von mir bei dieser Art gefundene Endospermbildung ist darum natärlich nicht ohne weiteres auf die drei obengenannten Hypericum- Formen verwendbar. Doch sprechen meine Ergebnisse stark fär die Wahrscheinlichkeit dafär, dass eine Abweichung von SCHNARFS Auffassung der Endospermbildung bei den europäischen For- 61 men sich als notwendig erweisen därfte, und zwar im Sinne des unten näher angegebenen Entwicklungsverlaufes bei H. japonicum. Da meine Hauptaufmerksamkeit auf die Endospermbildung gerich- tet gewesen ist, habe ich nur zerstreute Beobachtungen öber die fröheren Entwicklungsstufen des Embryosacks gemacht. Es därfte jedoch wahrscheinlich sein, dass der Embryosack von H. japonicum in allen Beziehungen dem Normaltyp folgt, also mit SCcHNARFS Be- schreibung tbereinstimmt. Aus seinen Figuren (Taf. I, Fig. 3—6) geht jedoch kaum hervor, dass sich eine normale Tetrade bildet. SCHNARF beschreibt ferner (S. 3—5) bei H. perforatum eine eigen- tämliche Vergrösserung der Zellen der Nuzellusepidermis, von denen eine oder mehrere durch beschleunigte Volumenzunahme als Schwellkörper funktioniere, der den engen Raum innerhalb der Integumente erweitere und fär die Ausbildung des Embryosacks den notwendigen Platz schaffe. — Es ist SCcHNARF nicht gelungen, in der embryologischen Literatur analoge Erscheinungen zu finden. Bei H. japonicum habe ich einen derartigen Schwellkörper gesucht, aber nicht finden können. Ich erlaube mir daher die Vermutung, dass jener geheimnisvolle Schwellkörper sich bei näherer Präfung als Megasporen entpuppen wird, die mit dem legitimen Embryosack konkurrieren und diesen relativ bedeutenden Grad von Grössen- zuwachs erreicht haben. Fär diese Erklärung sprechen nicht nur SCHNARFS Figuren (Taf. I, Fig. 7—9), sondern auch die Tatsache, dass in ein und demselben Nuzellus sich wirklich zwei mehr oder weniger ausgebildete Embryosäcke wiederholt bei H. perforatum haben nachweisen lassen. Die Wirkung der Schwellkörperzellen scheint ferner sehr unbedeutend zu sein, von einem Unterschied zwischen Samenanlagen mit oder ohne diese Zellen ist nichts zu sehen. Der befruchtungsreife Embryosack von H. japonicum hat das typische Aussehen des der allermeisten Angiospermen. Der Eiapparat besteht also aus zwei spitzen Synergiden mit ba- saler Vakuole, dichtem Plasma und kleinem Zellkern, ferner aus einer etwas grösseren Eizelle, deren Kern in rechtspärlichem Plasma ruht und von der gewöhnlichen Vakuole öberlagert ist. (In Fig. 1 a ist nur die Eizelle mit einer Synergide abgebildet.) Der primäre Endospermkern ist regelmässig unmittelbar unter der Eizelle, von einem stark vakuolenhaltigen Plasma umgeben, zu finden. Im Gegensatz zu ScHNnNArRF habe ich stets gefunden, dass die beiden Polkerne vor der Befruchtung versechmelzen. 62 Auf dieser Stufe ist, wie man sieht, der Plasmainhalt des Em- bryosacks verhältnismässig reichlich; unmittelbar nach Eintreten der Endospermbildung beschränkt er sich indessen auf einen ganz dännen Wandbelag. Im Basalteil des Embryosacks findet man die drei normalen Antipoden. Sie sind allerdings recht unscheinbar, versechwinden aber erst auf einer späten Stufe der Endospermbildung. Es besteht also, was den Bau des Embryosacks betrifft, eine voll- ständige Ubereinstimmung zwischen H. japonicum einerseits und den drei europäischen Hypericum-Formen andrerseits. SCHNARF gibt nun (S. 10—23) eine vollständige Beschreibung der Weiterent- wicklung bei den letztgenannten Arten; es därfte, zum leichteren Vergleich seiner und meiner Auffassung, angebracht sein, dieselbe hier in Kärze zu besprechen. Nach der Feststellung, dass die Befruchtung in der fär die meisten Angiospermen typischen Weise erfolge, gibt SCHNARF die Beschrei- bung der Endospermbildung. Die erste Teilung des sekundären Endospermkerns erfolgt nach ihm in unmittelbarer Nähe des Eiapparats oder auch ein wenig von diesem entfernt. Nach dem ersten Teilungsschritt ist der eine Endo- spermkern bei der Eizelle zu finden, während der zweite mehr gegen den Grund des Embryosacks zu gewandert ist. Sowohl der obere als auch der untere Endospermkern treten bald, und zwar gleich- zeitig, in Teilung ein. Als Beleg hierför wird Fig. 14, Taf. II angefährt, wo sich die beiden Endospermkerne simultan teilen sollen. Es sei schon hier bemerkt, dass diese Figur den oberen Endo- spermkern in der Metaphase zeigt, der untere dagegen ist nicht in der Teilung begriffen, sondern befindet sich jedenfalls im Ruhe- stadium. (Diese Figur deckt sich somit völlig. mit meiner Fig. 1 b.) Aus dieser Teilung entstehen nun nach SCHNARF vier Endosperm- kerne, von denen einer der Eizelle anliegt, während die öbrigen in verschiedener Höhe an der Wand des Embryosacks verteilt sind. In der Antipodalgegend, die schon im fräheren Stadium keine Spur von Antipoden mehr zeige, sei der Nuzellarrest nur in stark tingierten, undeutlichen Resten oder auch gar nicht mehr zu finden (S. 13). Solange noch wenigzellige Embryonen vorhanden seien (Fig. 21, Taf. IID), entwickele sich das Endosperm in sehr auffallender Weise weiter. Zunächst erscheine der ganze Embryosack von einer zarten wandständigen Plasmaschicht ausgekleidet, in der zahlreiche freie 63 Kerne verteilt lägen. Ein zweiter Teil des Endosperms befinde sich in der Nachbarschaft des Embryos. In der den Embryo um- gebenden dichten Plasmamasse liege ebenfalls eine grössere Anzahl freier Endospermkerne. Der dritte Teil des Endosperms sei auf dieser Stufe vorläufig nur sechwach entwickelt und durch einen einzigen Kern mit dem ihn umgebenden Plasma an dem antipodalen Ende des Embryosacks vertreten. Die drei Teile ständen selbstver- ständlich in direktem Zusammenhang miteinander. Der unterste der urspräönglich vier Endospermkerne scheine dem unteren Ende des Embryosacks zuzuwandern, um vermutlich der Ausgangspunkt des antipodalen Endosperms zu werden. "In der Tat", schreibt SCHNARF (S. 14), "”fand ich in meinen Präparaten auch solche gleichen Stadiums (also vier Kerne), bei welchen sich bereits einer in dem durch die Auflösung des Nuzellarrestes völlig ausgenagt erscheinenden unteren Ende des Embryosacks einzunisten beginnt"”. In dem Stadium, wo bereits die Samenschale angelegt ist, werde der Embryo und die ganze Innenfläche des Embryosacks von einer dauernden Plasmaschicht mit freien Endospermkernen bekleidet (s. Fig. 25, Taf. III bei SCHnARF; vgl. meine Fig. 3 c). Der Unter- schied zwischen dem wandständigen und dem mikropylaren Endo- sperm sei jetzt völlig versechwunden. Nun zeige das Antipodalendosperm den Höhepunkt seiner Ent- wicklung und "”bildet einen gegen den Embryosack zu scharf ab- gegrenzten, jedoch nie von einer Membran abgeschlossenen Klum- pen, in welchem sich zahlreiche grosse Endospermkerne befinden" (SCHNARF, S. 20, Fig. 26, Taf. III; vgl. meine Fig. 3 b). SCHNARF findet nun, dass diese so merkwärdige Beschaffenheit des antipodalen Endosperms, "welchem sich nichts Ähnliches an die Seite stellen lässt”, völlig unverständlich bleibe, sofern dieselbe nicht mit der speziellen Nahrungswirtschaft der reifenden Samenanlage in Be- ziehung gebracht werde. Es wärde zu weit föhren, hier näher auf SCHNARFS Erklärung dafär einzugehen, zumal meine hier unten ge- gebene Beschreibung des älteren Verlaufs der Endospermentwicklung bei H. japonicum eine viel einfachere Erklärung der eigenartigen Ausbildung des Antipodalendosperms gibt. Nach dem, was ich gefunden zu haben glaube, ist nun der Ent- wicklungsverlauf auf die folgende Weise zu deuten. Nach dem Verschmelzen eines der Spermakerne mit dem primären Endospermkern, welches dicht unter der Eizelle stattfindet, wobei der Zentralkern die Lage der Fig. 1a einnimmt, beginnt das Ver- 64 schmelzungsprodukt, also der sekundäre Endospermkern, seine Wanderung nach der Basis des Embryosacks hin. Wie weit sich diese Wanderung nach der Basis hin erstreckt, habe ich leider nicht gesehen, auch ist es mir nicht möglich gewesen, die erste Teilung des sekundären Endospermkerns zu beobachten. Das fröheste Stadium der Endospermbildung, das ich in meinem Material gefunden habe, ist in Fig. 1 b wiedergegeben. Wie hieraus Fig. 1. Hypericum japonicum. a befruchtungsreifer Embryosack,'b der obere Tochterkern des sekundären Endospermkerns in Teilung, der untere in Ruhezustand, c Zweikernstadium des oberen nuklearen Endo- spermabschnitts. hervorgeht, muss von den bei der Teilung des sekundären Endo- spermkerns entstehenden Tochterkerne der eine nach dem Zentrum des Embryosacks hinaufgewandert sein, während der basale ver- mutlich an der Stelle liegen geblieben ist, wo die Teilung erfolgte. Dieser basale Kern liegt im Plasma eingebettet, das eine dichtere Konsistenz als das dänne Wandplasma besitzt. Ferner ist jenes Plasma scharf gegen das Embryosacklumen durch eine Haut- schicht abgegrenzt und erinnert dadurch, was schon eingangs er- wähnt wurde, an das Basalplasma von Ottelia und Aponogeton. Es därfte wohl kaum unberechtigt sein, hier eine Endospermbildung desselben Charakters wie bei den ebengenannten Formen anzu- nehmen, also ein Endosperm vom ”Typus der Helobialen. Den endgöältigen Beweis — eine läckenlose Reihe der Teilungsstufen des Fig. 2. a Vierkernstadium des nuklearen Endosperms, b die Kerne des- selben in Teilung, c Achtkernstadium des nuklearen Endosperms. — In sämtlichen Bildern die antipodale, einkernige Endospermrzelle. sekundären Endospermkerns — kann ich leider nicht liefern: eine erneuerte Untersuchung europäischer Hypericum-Arten wird ihn aber unzweifelhaft bringen können. Eine Tatsache, die noch ferner fär die Befindlichkeit eines Endo- Sperms des genannten Typs bei Hypericum japonicum spricht, ist die, 2 21453. Svensk Botanisk Tidskrift. 1922. 66 dass der nächste Teilungsschritt — also der zweite — nichtsimultan von beiden Kernen gemacht wird, was durchgängig der Fall gewesen wäre, wenn das Endosperm dem gewöhnlichen nuklearen Typ gefolgt wäre. Nun teilt sich indessen der obere, im Wandplasma des Em- bryosacks eingebettete Kern (Fig. 1 b). Der basale dagegen ver- bleibt vorläufig ungeteilt; auf der frähesten Teilungsstufe dieses Kerns zählt die nukleare Endospermpartie bereits 32 Kerne. Zu dieser Zeit (Fig. 1 b) ist die Versehmelzung des Eikerns und des Spermakerns auch nicht ganz vollendet; es sind noch zwei Nukleolen sichtbar. Dies beweisst indirekt, dass die ersten Teilungen ausserordentlich rasch nach der Befruchtung erfolgen. Schon wenn sich die beiden Kerne des nuklearen Endospermabschnitts nach der ersten Teilung in der Interkinese befinden, ist das Verschmelzen der Kerne in der Eizelle vollendet (Fig. 1-c). Die Weiterentwicklung des nuklearen Endospermabschnitts pas- siert das Zwei- bzw. Vierkernstadium (Fig. 1 c, 2 a) ohne irgend welche Veränderung im Aussehen des Embryosacks. Während der Vorbereitungen zum Achtkernstadium macht sich allmählieh eine Anhäufung von Plasma um den noch ungeteilten Embryo herum merkbar. Der mikropylar gelegene der vier Kerne macht regel- mässig die Teilung in diesem Plasmaklumpen durch, der sowohl hinsichtlich der Farbenspeicherung als auch der Dichtigkeit immer mehr hervortritt. Die beiden hier abgebildeten Kerne (Fig. 2 c) sind durchgängig etwas grösser als die öbrigen. Das Plasma des Embryosacks ist sonst äusserst spärlich und nur auf einen dönnen Wandbelag beschränkt. Der oben beschriebene Plasmazuwachs in dem mikropylaren Teile des Embryosacks und um den Embryo herum ist jedoch nur eine voröbergehende Erscheinung. Sobald der Embryo eine gewisse Differenzierung erfahren hat, ist sehon der Unterschied zwischen dem mikropylaren Endosperm und dem Wandendosperm verwischt; auch die Endospermkerne haben jetzt dieselbe Grösse. In dem basalen Endospermabschnitt erfolgt, wie gesagt, die Kernteilung nicht gleichzeitig mit den Teilungen der öbrigen Endo- spermpartien. Die erste Vermehrung der Kernanzahl tritt erst dann ein, wenn das nukleare Endosperm schon recht viele Kerne enthält (Fig. 3 a). Allmählich nimmt jedoch die Zahl der Kerne zu, während zugleich das Plasma der Basalpartie sich verdichtet. Immer mehr nähert es sich der endgältigen Form, in der es sich sogar noch in der reifenden Samenanlage befindet (Fig. 3 b). Ich 67 habe nicht mit Sicherheit entscheiden können, ob die Basalpartie erst in diesem Stadium oder bereits auf einer fräöheren Stufe von nur einer Hautschicht abgegrenzt ist oder schon eine wirkliche Mem- bran besitzt. Ersteres erscheint mir wahrscheinlicher, da es mir trotz Färbung mit Lichtgrän nicht hat gelingen wollen, eine deut- liche Membran zu finden. Zu dieser Auffassung ist auch SCHNARF (S. 20) gelangt. Ferner ist, soweit ich habe sehen können, wenig- Fig. 3. a zweikernige, antipodale Endospermzelle, b dieselbe mehrkernig, c oberer Teil des Embryosacks mit Embryo und einer dännen Plasmaschicht, freie Endo- spermkerne enthaltend. stens in diesem verhältnismässig späten Stadium, alle Verbindung mit dem uäbrigen Endosperm, z. B. mittels Plasmastränge, unter- brochen. Wie wohl deutlich aus dieser Beschreibung der Endosperment- Wwicklung bei Hypericum japonicum hervorgeht, liegt hier ein Endo- sperm von offenbar zellularem Typus vor. Dass sich in den meisten Fällen von zellularem Endosperm eine Zellulosawand im Anschluss an die Begrenzung der beiden Endospermpartien ansetzt, ist ja 68 bekannt. In den bisher verhältnismässig wenigen Fällen,in denen ein Endosperm des zellularem 'Typus ohne gleichzeitige Anlage von Wänden bekannt ist — wie bei Adoxa (LAGERBERG 1909), Aponoge- ton (AFZELIUS 1920), Ottelia (PALM 1915), Potamogeton (HOLFERTY 1901), die nur eine Hautschicht entwickeln — hat dieses Fehlen der Wand den zellularen Charakter des schliesslichen Endosperms weder aufgehoben noch verändert. Ein Vergleich mit Francoa (GÄUMANN 1919) ist am besten noch aufzuschieben, bis die ältesten Stu- fen der Endospermentwicklung läckenlos beobachtet worden sind. Bei der Vergleichung der Endospermbildung bei H. japonicum mit der bei den von SCHNARF untersuchten Hypericum-Formen kann man sich kaum der Annahme verschliessen, dass in beiden Fällen ein und derselbe Endospermtypus vorliegen mösse. Die erneuerte Untersuchung wird dies jedenfalls auch bestätigen. Das Auftreten eines Endosperms des zellularen ”Typus in der Gattung Hypertcum kann nicht ohne Einfluss sein auf unsere Auf- fassung von den Verwandschaftsverhältnissen derselben. Ohne Zwei- fel tritt hierdurech der Anschluss an die Saxifragales in die Er- scheinung, da wir ja hier durch die Untersuchungen von JUEL (1907), JACOBSSON-STIASNY (1913) und GÄUMANN (1919) Endosperme | eines homologen Typus kennen gelernt haben. Deli Proefstation, Medan (Sumatra), Okt. 1920. LITERATURVERZEICHNIS: AFZELIUS, K., Einige Beobachtungen tuber die Samenentwicklung der Apono-: getonaceae — Sv. Bot. Tidskr., 14, 1920. | GÄUMANN, ÉE., Studien öber die Entwicklungsgeschichte einiger Saxifragales. — Rec. trav. bot. néerlandais., 16, 1919. HOLFERTY, G. M., Ovule and Embryo of Potamogeton natans. — Bot. Gaz., JL LJVIE JACOBSSON-STIASNY, E., Die spezielle Embryologie der Gattung Sempervivum | im Vergleich zu den Befunden bei den anderen Rosales. — Denkschriften v. Akad. Wiss. Wien, 89, 1913. JuEL, H. O., Studien töber die Entwicklungsgeschichte von Saxifraga granu- lata. — Nova Acta R. Soc. Sci. Upsaliensis, Ser. IV, 1, 1907. KOORDERS, S. H., Exkursionsflora von Java. — Fischer, Jena, 1912. LAGERBERG, T., Studien tuber die Entwicklungsgeschichte und systema-: tische Stellung von Adoxa Moschatellina L. — K. Sv. Vet.-Akad. Handl., 14, 1909. | PALM, B., Studien tuber Konstruktionstypen und Entwicklungswege des: Embryosackes der Angiospermen. — Diss., Stockholm 19135. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1922. Bb. 16, H. 1. LICHENOLOGISKA FRAGMENT.:. IV. NÅGRA I SVERIGE FÖGA BEAKTADE CLADONIA-ARTER. AV G: EINAR DU RIETZ. 1. Cladonia Delessertii (Nyl.) Wain. Wainio, Mon. Clad. I (1887) p. 397. I Botaniska Notiser 1911 (sid. 33) påvisade G. LånG för första gången förekomsten av denna art i vart land. Han hade under sina resor i Torne Lappmark funnit den vara allmänt spridd i så- väl barrskogsområdena som de egentliga fjälltrakterna. Sedermera har G. O. MALME i Svensk Botanisk Tidskrift 1916 (sid. 85) med- delat ett fynd i Uppland, vid Hamndalen på Värmdön. I Sveriges Natur 1918 (sid. 37) omnämner R. SERNANDER 1 förbigående den ne- dan omtalade förekomsten i Fiby urskog. Detta är allt som hit- tills publicerats om (Cladonia Delessertit i Sverige. — Själv har jag under det senaste decenniet haft tillfälle att iakt- taga Cladonia Delessertii på åtskilliga ställen i Sveriges olika delar. Då arten efter allt att döma är synnerligen förbisedd och ingalunda sällsynt, vill jag härmed genom en sammanställning av dess hit- tills bekanta utbredning i Sverige rikta uppmärksamheten på den- samma. Utbredningen är nämligen av ganska stort växtgeografiskt intresse. Utom i ett nordligt huvudutbredningsområde uppträder Cl. Delessertii även i södra Sverige i två grupper av associations- komplex, som sedan gammalt äro kända för sina nordliga karak- tärsdrag, nämligen högmossarna och kusttrakternas hällmarksskogar. Vad först dess nordliga utbredningsområde angår, torde nog LÄNGS uppgift om dess förekomst i Torne Lappmark, där jag även Själv iakttagit den på en rad lokaler, kunna utvidgas till att 70 omfatta hela fjällkedjan. Från Lule Lappmark fanms den i T. Å. TENGWALLS samlingar från Sarekområdet från en lokal, Gillisvagge (855 m ö. h., Salix herbacea-snöläge, 20. 7. 1916). I Jämtland samlade jag den sommaren 1911 och 1913 dels på Sundsvalen i Kall på flera ställen, såväl torra som fuktiga, och under rätt olika former i regio alpina, dels i lavbjörkskog på Snasahögens ostslutt- ning. Och i Härjedalen fann jag den 19131 ett styckerobes tad lavhed uppe i Helagsfjällets jökelnisch, 1,400 m ö. h., där lav- vegetationen i skydd av de väldiga blockhaven nådde en för dessa trakter enastående yppig utveckling. Då jag först efter hemkom- sten 1913 kom riktigt på det klara med Cl: Delessertit, måste jag antaga, att den är vanlig även i våra sydliga fjälltrakter. En övergång till fjällokalerna bildar den lokal i Dalarne, Nor- näs i Älvdalen, från vilken jag av jägmästare O. VESTERLUND erI- hållit exemplar. Till den andra gruppen av fyndorter hör den nedan omtalade lokalen i Fiby urskog i Uppland, där Cl. Delessertii den 14. 12. 1917 av professor R. SERNANDER och mig påträffades i en fuktig sänka i en granithäll i hällmarkstallskogen (jfr. Sveriges Natur 1918). Hit torde väl även MALMES ovannämnda Värmdölokal få räknas. Detsamma gäller ön Jungfrun i Kalmarsund, där jag redan 1914 fann Cl. Delessertii mycket sparsamt växande på något fuktiga granithällar 1 nordsidans hällmarkstallskog. >å den tredje gruppen av fyndorter blev jag först uppmärksam hösten 1917, då jag vid genomgåendet av det av fil. lic. H. ÖSVALD från Komosse (på gränsen mellan Småland och Västergöt- land) hemförda lavmaterialet även fann ett rikt och vackert ma- terial av CL Delessertii. Vid det besök, som jag i sept. 1918 till- sammans med ÖsvALD själv gjorde på mossen, visade sig CI. Deles- sertii vara en av högmossytornas rikligast uppträdande Cladonia-arter, i det den mycket allmänt och ofta associationsbildande förekom i höljorna överallt inom området. För detaljer i dess förekomstsätt inom detta område får jag hänvisa till OsvaLps inom kort utkom- mande monografi över Komosses vegetation. Exemplar från Ko- mosse äro utdelade som nr. 582 i SANDSTEDES Cladonia-exsiccat. Efter allt att döma är CI. Delesserttii nog en allmän men förbisedd karaktärsväxt i södra Sveriges högmossvegetation. Vid genomgång av Växtbiologiska Institutionens lavsamlingar visade det sig näm- ligen, att professor R. SERNANDER redan långt tidigare insamlat C exemplar av densamma på tre mossar i Närke, Gårdsjömossen i 71 Nysund s:n (1900), Skansmossen i Ramundeboda s:n (1905) och Nyckeltjärnsmossen i Askersunds landsförsamling (1910). I Sm åä- land har den utom på Komosse anträffats på åtminstone två andra mossar, Dumme mosse i Mulseryd s:n (H. Osvald 7. 9. 1916, Växt- biologiska Institutionens samlingar) och Dragshyltemossen i Ryda- holm s:n (Osvald 1918 enl. muntlig uppgift). Och under sistlidna sommar har trädgårdskonsulenten A. HÖLPHERS, till vilken jag sände exemplar av arten, funnit den i mängd i en mosse på Billingen i Mastergötland. Även utom Sverige torde CL. Delessertii vara i hög grad förbisedd. Från Finland uppger emellertid redan Wainio (I. ec.) en mängd lokaler, och även i Norge synes den efter litteraturen att döma rara spridd i fjälltrakterna. I nordvästra Tyskland har den av H. SANDSTEDE anträffats på mossar och utdelats i åtskilliga exsiccat. Enstaka fyndorter föreligga från Tyrolen, Frankrike, Asien, Nord- och Sydamerika. Habituellt påminner Cl. Delessertii dels om Cl. squamosa (Scop.) Hoffm. var. multibrachiata Floerk., dels om finare former av Cl. crispata (Ach.) Flot., speciellt var. cetrariaeformis (Del.) Wain. Från den förra, vilken likaledes är en av högmosshöljornas karak- tärsväxter, och vilken jag är starkt böjd att betrakta som en från Cl. squamosa skild art, är den lätt skild genom den notoriska sak- naden av bägare och genom den glatta, vanligen mer eller mindre glänsande, kastanjebruna barken med dess karakteristiska svart- fläckighet på podetiernas nedre delar. Blott hos arktiska exemplar (t. ex. SANDST. exs. nr. 191 från Finmarken) har jag sett antyd- ningar till den mera ojämna squamosa-barktypen. Vidare saknas alltid varje spår av fjäll på podetierna, något som är ytterst säll- synt hos multibrachiata. — Svårare kan det ibland vara att skilja den från CL crispata var. cetrariaeformis. Fläckigheten är ju all- tid en god karaktär; därtill kommer en svårdefinierbar olikhet i förgreningen, som åstadkommer en något olika habitus. I synnerhet på Jungfrun, där båda arterna växa om varandra, har jag emel- lertid funnit det mycket svårt att hålla isär dem, och såväl WAInIo (1. ce. sid. 400) som SANDSTEDE (Die Cladonien des nordwestdeutschen Tieflandes, II, sid. 362) ha gjort 'samma erfarenhet. Något tvivel om Cl. DelessertiUs arträtt hyser jag emellertid icke; just på häll- markerna på Jungfrun visa nämligen även systematiskt vitt skilda Cladonia-arter ofta den mest överraskande habituella konvergens, och i sina typiska former äro CLI. Delessertii och Cl. crispata var. 12 cetrariaeformis mycket olika varandra. Att CI. ecrispata är den art, vilken Cl. Delessertii står närmast, torde emellertid vara säkert. Cl. Delessertii är synnerligen variabel, och de tre former, som Warin1o uppställer, skulle med största lätthet kunna mångdubblas. Att namngiva dylika tydligen rent tillfälliga modifikationer synes mig emellertid föga lönande, även om det kanske något skulle bi- draga till främjande av studier över artens fenotypiska variation. Vare det nog sagt, att den uppträder under såväl fina som — i syn- nerhet på mossarna — mycket grova former, att apotheciebärande exemplar vanligen — liksom hos Cl. crispata och många andra ar- ter — antaga en helt annan habitus än de sterila, i det de bli grövre och mindre greniga, att färgen kan variera från mycket mörkt brun till tämligen blekt gröngrå (sällan), och att den i syn- nerhet på torra lokaler i fjällen, som LÅNG framhåller, kan bli nästan ogrenad och förvillande lik vissa CL gracilis-former. 2. Cladonia symphycarpia (Floerk.) Arn. ATTDOld, FEIC]. ETaSMToL Pe lang (Österr. Bot. Zeitschr. 1892 nr. 4); Har- mand, Lich. de France (1907) p. 282; Suza, Treti prispevek k lichenologii Moravy (Bränn 1919) p. 9, Ctyrty prispevek k lichenologii Moravy (Bränn 1921) p. 20—21. — CI. symphycarpa Du Rietz in Botaniska Sektionens för- handlingar, Sv. Bot. Tidskr. 1921, p. 176. — CL cariosa 8 symphycarpia Floerke, Clad. comm. (1828) p. 15. — CI. cariosa y corticata et 5 squamulosa Wainio, Mon. Clad. II (1894) p. 53—58. EX SS: Arn. 1027 a, b>; Rehm 195, 373, 403, SAMAdSt JUL d02, 098, DYJXOGY 690, 691, 692. Icon.: Arn. exs. 1484, 1485 (specim. orig. Floerk.). Redan för ett tiotal år sedan kom jag att fästa mig vid en egen- domlig steril Cladonia, som på Ölands alvarområden uppträdde i stor mängd, och som jag icke kunde indentifiera med någon mig bekant art av släktet. Sedan jag år 1914 på Gotland funnit den med podetier och apothecier, kunde jag fastställa, att den hörde till CI. cariosa-gruppen och närmast anslöt sig till Cl. cariosa (Ach.) Spreng., under vilket namn den också visade sig vara represente- rad i Uppsala Botaniska Museums lavherbarium. Ehuru jag höll för alldeles uteslutet, att den verkligen skulle kunna tillhöra denna " För exsiecaten använder jag de av LYnGE (Index specierum et varietatum "lichenum exsiccatorum”, Pars II) använda förkortningarna. 9 l20 f. ö. så föga variabla art, lät jag den under de följande åren, un- der vilka jag hade rika tillfällen att studera den i naturen i olika delar av Sverige, tillsvidare gå under namn av Cl. cartiosa. Sedan jag sommaren 1920 på Öland insamlat ett mycket rikt fertilt mate- rial av densamma och därvid ytterligare styrkts i min övertygelse om dess arträtt, grep jag mig samma höst på allvar an med den 1 akt och mening att beskriva den som ny art. Jag måste emel- lertid snart konstatera, att den var identisk med den Cl. sym- phycarpia, Som ARNOLD 1892 framdragit ur glömskan och HARMAND 1907 upptagit i sin lavflora, men som f. ö. av så gott som ingen licechenolog syntes närmare ha beaktats. Detta resultat framlade jag för Botaniska Sektionen i Uppsala den 10.12. 1920 (jfr. ovan). Egendomligt nog synas just vid denna tidpunkt även andra europeiska lichenologer ha fått ögonen riktade på denna märk- liga och förbisedda art. J. Svza har sålunda nyligen fäst upp- märksamheten på dess förekomst i Mähren (jfr. ovan), och i de sista fasciklarna av sitt Cladonia-exsiccat har H. SANDSTEDE utdelat den från åtskilliga lokaler i Mähren (leg. Suza), Böhmen (leg. An- ders) och Harz (leg. Sandstede och Wein). Sedan nu även sven- ska exemplar (från Öland och Västergötland) utdelats i detta exsiccat, torde väl redan genom detsamma Cl. symphycarpia ha blivit rätt känd bland lichenologerna såväl i Skandinavien som på konti- nenten. Jag vill emellertid genom några ord om dess historia, artkaraktärer och utbredning ytterligare fästa de skandinaviska lichenologernas uppmärksamhet på densamma. Cl. symphycarpia synes ha blivit klart urskild först av Cladonia- 'systematikens fader FLOERKE i hans grundläggande verk "De Cladoniis, difficillimo Lichenum genere commentatio nova” (Rostock 1828). AcHaArRuU Lichen symphycarpus [Prodr. (1798) sid. 198, Baeo- myces Meth. (1803) sid. 326, Cenomyce Univ. (1810) sid. 568, Syn. (1814) sid. 274] synes ha bestått av åtskilliga sammanblandade arter (jfr. TH. Fries, Lich. Scand., sid. 89, WaAnio, Mon. Clad. II, sid. 534); möjligen ingick (jfr. WaAinio 1. ce.) även Cl. symphycarpia i densamma. Detsamma gäller om Capitularia symphycarpa Floerke, Beschr. Braunfr. Becherfl. (1810) sid. 281 (jfr. WaAimo I. c. sid. 55). Av 1800-talets senare lichenologer skildes den emellertid icke från CI. cariosa; först ARNOLD (jfr. ovan) fäste år 1892 upp- Å märksamheten på att vi här ha att göra med en mycket väl skild art, vilket emellertid till en början synes ha gått de övriga licheno- logerna spårlöst förbi. Orsaken synes främst ha legat däri, att | ) 14 Cl. symphycarpia så sällan utbildar podetier och apothecier, varför den vanligen torde ha fått dela så många andra sterila Cladonia- formers öde att förbigås som obestämbar. I herbarierna är den också trots sin vanlighet mycket svagt representerad. Från Cl. cariosa är Cl. symphycarpia väl skild genom sin väl utvecklade, tämligen storbladiga primärthallus, sina korta och grova, sällan utbildade podetier, vilka icke äro upprispade på det för CLI. cariosa så karakteristiska sättet utan ha ett väl utbildat, jämnt barkskikt, och sin starkare kalireaktion. Den kan knappast förväxlas med någon annan art av släktet. Från de båda andra storbladiga kalk-eladoniorna, Cl. pyxidata (L.) Fr. var. pocillum (Ach.) Flot. och CL. foliacea (Huds.) Schaer., skiljes den även i sterilt tillstånd genast genom sin vitgråa färg och fjällens även i övrigt avvikande utseende (de äro alltid mindre, framför allt kor- tare än hos CL foliacea och bilda icke sammanhängande krustor som hos CI. pyxidata var. pocillum). Den i H. WirtEs "De svenska alvarväxterna"” (1906, sid. 18) upp- tagna ”Cladonia macrophyllodes” torde med all säkerhet vara just Cl. symphycarpia. Den verkliga CI. macrophyllodes Nyl., vilken jag år 1914 fann som ny för Sverige på ön Jungfrun i Kalmarsund (jfr: MATMEj: Dich. SUeCHHexsI vid 728), och som senare visat sigl vara mycket allmän på västkustens hällmarker, förekommer aldrig på kalk (jfr. Du Rietz, Några lavar från det 16:e skandinaviska naturforskarmötets exkursion i Bergens skärgård. — Bergens Musums KarTboks 1918— 195-sid:25)5 Cl. symphycarpia är en utpräglad kalklav. På Öland och Got- land är den en av de allmännaste Cladonia-arterna, framför allt på alvarområdena, likaledes i Västergötland (ÅA. Hälphers och E: P. Vrang) samt på urkalköarna i Upplands och Södermanlands skärgårdar (jfr. O. ARRHENIUS, Ökologische Studien in den Stock- holmer Schären. — Stockholm 1920, sid. 66—67, där den efter min bestämning upptages som CI. cariosa). Övriga mig bekanta svenska fyndorter äro Glanshammar i Närke (O. G. Blomberg 1866), Slottsbacken vid Uppsala (Th. M. Fries 1852) och Sala gruva i Västmanland (Th. M. Fries 1852), alla enligt exemplar i Uppsala- museet, samt Hästholmen i Östergötland (A. Häölphers 1915). Från Norge ligger i Uppsalamuseet ett exemplar från Snaröe vid Kristi- ania (Th. M. Fries 1859). Säkerligen kommer det att visa sig, att Cl. symphycarpia är allmän i alla kalkområden i de sydliga delarna av Skandinavien. I det övriga Europa torde Cl. symphycarpia likaledes vara all- män i alla kalktrakter, ehuru den som förut nämnts föga upp- märksammats av lichenologerna. Själv har jag sett deh i Öster- rike på kalkkullarna söder om Wien och vid ungerska gränsen (Hainburger Berge). Herbarieexemplar har jag sett från Böhmen, Mähren, Ungern, Bayern, Oberpfalz och Harz. Av HARMAND Upp- gives den som förut nämnts även från Frankrike. 3. Cladonia bacilliformis (Nyl.) Lång. Bot. Not. 1911 p. 36. — Cl. carneola "Cl. bacilliformis (Nyl.) Wainio, Mon. Clad. II (1894) p. 428. Exs.: Norrl. 419, Rehm 146. Denna art, vilken efter litteraturen att döma skulle vara en av de sällsyntaste europeiska Cladonia-arterna, fann jag hösten 1919 i mängd på en murken tallstubbe vid Årby i Ramsta s:n strax söder om Uppsala (jfr. Botaniska Sektionens förhandlingar, Sv. Bot. Tidskr. 1921, sid. 176). Den är i Sverige förut blott uppgi- Wen rån? forne JLappmark, där. dem år tf9118avEG ÖS RANGI(Ee) uppgives vara "ej särdeles sällsynt". LÅNG uttalar även en för- modan, att den "säkert är utbredd över hela norra och mellersta Sverige". Fil. mag. H. MAGNUSSON har haft vänligheten meddela mig, att den av honom själv insamlats vid Älvsbyn i Norrbotten och av kapten C. STENHOLM vid Bergvattnet i Dorotea s:n i Åsele Lappmark. Sammanställer man dessa lokaler med mitt Ramsta- fynd, torde LånGs förmodan redan få anses bekräftad, och säker- ligen fordras det blott, att de svenska lichenologerna få sin upp- märksamhet mera allmänt fästad på arten, för att den skall an- träffas överallt inom de svenska barrskogsområdena. I Finland är CLI. bacilliformis enligt Warinro (1. ce.) funnen på en mängd fyndorter. Dessutom är den (likaledes enligt Warinro) känd från enstaka lokaler i Ryska Karelen, Preussen, Tyrolen (Rehm exs. 146), Sibirien och Australien. Cl. bacilliformis tillhör den lilla, grupp av släktet, som utmärkes av ljusgula apothecier, och vars arter även i sterilt tillstånd av den något tränade lichenologen ögonblickligen igenkännas på pode- tiernas färg, vilken är ljusare och starkare gul än hos de arter av andra grupper, som de f. ö. kunna vara förvillande lika. Cl. bacilliformis erinrar sålunda i sterilt tillstånd i mycket hög grad 16 dels om CL baecillaris Nyl., dels om de små ogrenade och bägar- lösa formerna av Cl. fimbriata (L.) Fr. var. apolepta (Ach.) Wain. (Cl. ochrochlora Floerk. emend. Sandst.). Från Cl. carneola Fr. är den väl skild genom den fullständiga saknaden av bägare, från Cl. cyanipes (Sommerf.) Wain. genom de mycket kortare, alltid ogre- nade podetierna. LÅNG, som sett den växa tillsammans med Cl. cyanipes, framhåller med skärpa den fullständiga saknaden av över- gångsformer mellan dessa båda arter. Uppsala, Växtbiologiska Institutionen, den 19. 12. 1921. TILLÄGG. Under tryckningen av ovanstående utkom B. LYNnGES stora och viktiga arbete "Studies on the Lichen Flora of Norway” (Videnskapsselskapets skrifter. I. Mat.- naturv. Klasse, 1921, N:o 7, Kristiania 1921). CL De- lessertii uppges däri från en mängd lokaler i så gott som alla delar av Norge, Cl. symphycarpia från ytterligare två lokaler i sydligaste Norge (Akershus och Vestagders fylken) och CI. bacilliformis från fyra lokaler, spridda över hela landet från Nordmarken upp till Lyngen. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1922. Bb. 16, H. 1. DIE EMBRYOLOGIE.DER LOGANIAZEENGATTUNG SPIGELIA, VON K. V. OSSIAN DAHLGREN. Die Umfassung und systematische Stellung der Familie Loganiaceae sind umstritten gewesen. BAILLON löst die Familie auf und reihl ihre Gattungen in die Familien Solanaceae und Apocynaceae ein. Auch mit den Rubiazeen zeigt die Familie deutliche Anknäp- fungen. SOLEREDER richtet eine berechtigte Kritik gegen BAILLON, reiht die Familie Loganiaceae in die Contortae ein und teilt sie in die zwei Unterfamilien Loganioideae und Buddleioideae, von denen die erstere Beziehungen zu den Rubiazeen, die letztere deutliche Re- lationen zu den Skrofulariazeen zeigt. WETTSTEIN erhebt die beiden Unterfamilien zu zwei verschiedenen Familien, Loganiaceae s. str. und Buddleiaceae, was sicherliceh das riechtigste ist. Er (1911, S. 744) hebt aber hervor, dass die Anwendung der Beziehungen zu den Rubiales und Tubiflorae, um die entwiecklungsgeschichtliche Stellung der Reihe Contortae klarzulegen, insofern auf Schwierigkeiten stösst, "als die Möglichkeit beröcksiechtigt werden muss, diese beiden Fa- milien von den Contortae abzulösen und den genannten Reihen anzuschliessen”. Im Jahre 1913 erschien eine Abhandlung von Dop, worin er öber die Entwicklung von Buddleia curvifolia berichtet. Das Vor- kommen eines zellularen Endosperms und von diesem entwickelter Haustorien erinnert in hohem Grad an das Verhältnis bei gewissen Skrofulariazeen /(Digitalis, Serophularia und Verbascum), welche in ihrer Embryologie relativ ursprängliche Verhältnisse zeigen, was "ScHMID (1906) durch eine vergleichende Untersuchung nachgewiesen hat. Hierdureh findet die Ansicht SOLEREDERS (1895, S. 27) eine schöne Bestätigung, dass die Buddleioideen so nahe Beziehungen zu den Skrofulariazeen zeigen, dass sie, wenn nur die Nebenblätter fehlten, vielleicht ebensogut hier angereiht werden könnten. 18 Ein von vornherein zellulares Endosperm, das im Mikropylar- ende verzweigte Haustorien entwickelt, habe ich auch bei Buddleia Lindbergiana gefunden. Schon 1913 habe ich eine Untersuchung äber Spigelia splendens, eine Loganiazee s. str., angefangen, welche im hiesigen Gewächs- haus alljährlich bläht und, wenn auch sparsam, Frächte ausbildet. Die Entwicklung dieser Pflanze im Vergleich zu der von Buddleia zeigte höchst beträchtliche Abweichungen. In diesen Tagen habe ich auch einige ältere Stadien von Spigelia Anthelmia erhalten K. FRANK PIoto Fig. 1. Spigelia splendens. Schnitt durch die Fruchtknote. — Vergr. X 78. sowie eine kleine Fixierung von Spigelia cf. asperifolia, aus Colon von Herrn Privatdoz. Dr. E. ASPLUND eingesammelt. Meine Ver- suche, ein brauchbares Material von anderen Loganiazeen zu be- kommen, sind von geringem Erfolge gekrönt. Herrn Prof. Dr. N. SVvEDELIUS bin ich zu Dank verpflichtet fär Blätenknospen von ei- nigen anderen Gattungen, von ihm auf Ceylon und Java einge- sammelt. Ältere Stadien, deren Studium von besonderem Interesse waren, fehlten hier jedoch. Ich habe mich deshalb entschlossen, jetzt die Resultate, die ich schon längst erreicht habe, kurz mit- zuteilen. 179 Die Samenanlagen bei Spigelia sind epitrop, hängend und vom gewöhnlichen sympetalen Typus. Sie sind an grossen, lakunösen BPlazenten befestigt (Fig. :1). Die Embryosackmutterzelle teilt sich bei Spigelia splendens und S. ef. asperifolia in vier Makrosporen, von welchen die basale zum Embryosack wird (Fig. 2 a). (Dasselbe habe ich bei Geniostoma Laciostemon 8 molluccanum gesehen, bei dem ausserdem zwei Em- bryosackmutterzellen einmal beobachtet worden sind.) Die Fig. 2 zeigt dessen Zwei- und Vierkern- stadium sowie einen befruch- tungsreifen Embryosack. Seine Synergiden sind birnenförmig mit stark verlängerten Spitzen; die Polkerne sind zusammen- gesehmolzen, und von den fräöh resorbierten Antipoden ist nichts mehr öbrig. Um den Embryosack herum bildet das Integument keine Ta- petenschicht (Fig. 2 d und 3 a), was bei Buddleia der Fall ist. Wie ich konstatiert habe, fehlen auch bei Gelsemium nitidum und Geniostoma Lastiostemon 2 molluc- canum Tapetenzellen. Auf Fig. 1 sieht man ganz oben die gegabelte Leitungsbahn der = Fig. 2. Spigelia splendens. a Tetrade, Pollenschläuche, die in die beiden <»b zweikerniger, c vierkerniger und d befruchtungsreifer Embryosack. — Vergr. d=—e 98, d 540. Fruchträume hinein föhrt. An der Plazenta kriechende Pollen- schläuche sind mehrmals beobachtet worden, aber die Befruchtung selbst war mir nicht vergönnt zu sehen. Im Gegensatz zu Buddleia folgt auf die Teilung des sekundären Embryosackkerns nicht unmittelbar eine Zellteilung, sondern es bilden sich eine Anzahl freier Kerne in der dönnen Plasmaschicht, die die Wand des Embryosacks bekleidet (Fig. 3 a). Ich habe bis etwa 400 freie Kerne gezählt, ehe noch die Teilung der Eizelle eingetreten war. Schliesslich entwickeln sich Wände zwischen den Kernen. In den so gebildeten Zellen finden allmählich Teilungen in zentripetaler Richtung statt (Fig. 3 b), so dass in dieser Weise S0 Reihen von Zellen zustandekommen (Fig. 4, unten). Die regelmäs-. sige Anordnung scheint jedoch hier recht bald zu versehwinden. — Ein derartiges Entstehen des Endospermgewebes därfte recht häufig in grossen Embryosäcken mit parietaler Plasmaschicht vorkommen, obwohl nähere Angaben äöber die Art dieser Gewebebildung in der Literatur ziemlich spärlich sind. Genau dieselbe Entwicklung habe ich auch bei einer anderen Sympetalenfamilie, Primulaceae (DAHL- GREN 1916, 5. 36), konstatiert. Bei den Gentianaceae scheint die Zell- LS 7 Fig. 3. Spigelia splendens. a Endospermbildung, b einschich- tiges Endospermgewebe, c und d junge Embryonen. — Vergr. a, crundid XL80Ibr , OAS å 3 Pr EL NV ing DA O. JUEL photo. K. FRANK photo. Fig. 5. Spigelia Anthelmia. — Das Endo- Fig. 6. Spigelia splendens. Älteres sperm fängt an, zwischen die Resistenz- Stadium der Rumination. — partien einzudringen. Diese meistens aus Vergr. X 33. nur einer Zellschicht bestehend. — Vergr. X 60. Anthelmia gegeben. "La graine”, schreibt er, ”présente des cötes, assez irrégulicrement dispostes et, entre elles, le tegument s'enfonce assez profondément dans P'albumen, qui est ainsi en quelque sorte ruminé”. Irgend eine entwicklungsgeschichtliche Untersuchung hat er aber nicht gemacht. — Die Rumination ist bei Spigelia durch das Verhalten des Integuments so zu sagen präformiert. Sie 84 wird nämlich in erster Linie durch die Resistenzpartien im Inte- gument hervorgerufen. In bezug auf die Rumination des Endosperms möchte ich vier Haupttypen unterscheiden: 1. Den Torreya-T y pus, wo sich das Endosperm sua sponte ungleich- förmig in das umgebende Gewebe hineinfrisst (COULTER and LAND 1905). 2. Den Spigelia-T ypus. Die Rumination ist präformiert durch Ent- wicklung von besonderen resistenten Teilen im umgebenden Gewebe, welche vom heranwachsenden Endosperm nicht resorbiert werden können. — Einen Ubergang zum Typus 3 finden wir bei gewissen von VoiGTt (1888, S. 174) untersuchten Anonazeen. Das Integumentgewebe bildet hier zuerst Fortsätze in den Nuzellus hinein (wir erhalten somit einen ruminierten Nuzellus), zwischen welche später das Endospermgewebe eindringt, indem es die Nuzelluszellen resorbiert. Ein ähnliches Verhalten haben wir nach KRATZER (1918, S. 313) bei einigen Passiflorazeen (Passiflora, Adenia und Paropsia). 3. Den Calamus-T ypus. Hier wird das das Endosperm umgebende | Gewebe der direkt angreifende Teil und wächst in das Endosperm hinein. — Bei Calamus (VoiGT 1888) dringen Fortsätze vom Integument in den Nuzellus, und nachdem dieser resorbiert worden ist, weiter in den Embryo- sack hinein, welcher noch freie Kerne hat. Das Endospermgewebe muss infolgedessen ruminiert werden. — Bei Verbascum entsteht die Rumination | nur durch eine ungleichförmige Vergrösserung der Tapetenzellen des Integuments (ScHMIiDp 1906, S. 9). 4. Den Coccoloba-T ypus. In gewissen Fällen scheint das Endosperm zusammen mit dem umgebenden Testa-Gewebe ungleichförmig in Loben auszuwachsen. Diesen Typus kann man sich ja auch mit den anderen kombiniert denken. — Bei Coccoloba populifolia hat Linpau (1891, S. 278) gefunden, dass Hohlräume in der Fruchtwand entstehen, in welchen die Samenanlage später Aussackungen bildet. Ein ruminierendes Endosperm scheint bei den Sympetalen ziem- lich selten zu sein. Ich kenne es, mit Ausnahme von Spigelia und Verbascum, nur bei Vertretern der Myrsinaceae (siehe DAHLGREN 1916, S. 41), Ebenaceae (GÖRKE 1891) und Apocynaceae (SCHUMANN 1895). Bei Spigelia splendens ist besonders bemerkenswert das Aussehen der Endospermzellen an der Plazentaseite, wo die hauptsächliche Nahrungszufuhr stattfindet. Die Zellen sind nämlich in radialer Richtung stark verlängert (Fig. 7). MNamentlich die peripheren Endospermzellen haben in reiferen Samen ziemlich dicke Zell-' wände. Aleuronkörnehen sind zahlreich vorhanden. — Die Samen- schale ist ausschliesslich von der Epidermis gebildet, deren Zellen | die obenerwähnte eigentämliche Struktur haben. 35 Uber den Embryo ist wenig zu sagen. Der Suspensor bestehl aus einer Zellreihe (Fig. 3 c und d). Die Verschiedenheiten im Entwicklungsverlaufe der beiden unter- suchten Gattungen, die die Buddleiaceae und Loganiaceae vertreten, sind so gross wie nur möglich: Buddleia. Spigelia. Integumenttapetum vorhanden. Integumenttapetum fehlend. Endosperm zellular, mit Hau- Endosperm nuklear, ohne Hau- storien. storien. Keine Rumination. Endosperm ruminierend. Was Buddleia angeht,stimmt sie, wie erwähnt, in ihrer Ent- wicklung mit den Skrofula- riazeen Uäberein, und dadurceh wird noch mehr die behaup- tete Verwandtschaft der Budd- leiazeen mit diesen bestätigt. — Die Loganiazeen wiederum zeigen in ihrer Embryologie, der Spigelia nach zu urteilen, nichts, was direkt gegen die vermutete Verwandtschaft mit den Rubiazeen spricht. (Inte- gumenttapetum kann ja in einer und derselben Familie vorhanden sein oder fehlen, wie z.B. bei den Polemoniaceae [BIL- LINGS, SCHNARF|, Apocynaceae [GurIGNARD]|, Primulaceae und Myrsinaceae |DAHLGRENJ|. Das- selbe gilt von der Rumination K. FRANK photo. des Endosperms.) Fig. 7. Spigelia splendens. Die Endosperm- zellen der Plazentaseite stark verlängert. Vergr. X 150. Uppsala, Botanisches Laboratorium, November 1921. LITERATURVERZEICHNIS. ASPLUND, E., Studien tuber die Entwicklungsgeschichte der Bläten einiger Valerianaceen. — Kungl. Svenska Vet.-Akad. Handl., 61:3, 1920. — Auch Diss. Uppsala 1920. 86 | BAILLON, H., Solanacées. — Histoire des plantes, 9, Paris 1888. —, Monographie des Gentianacées et Apocynacées. — Ibidem, 10, Paris 1889. BILLINGS, F. H., Beiträge zur Kenntnis der Samenentwicklung. — Flora, 88, 1901. : | COULTER, J. M. and LAND, W. J. G., Gametophytes and embryo of Torreya taxifolia. — Bot. Gaz., 39, 1905. DAHLGREN, K. V. O., Zytologiscehe und embryologische Studien uber die Reihen Primulales und Plumbaginales. — Kungl. Svenska Vet.-Akad. Handl., 26:4, 1916. — Auch Diss. Uppsala 1916. -,—, Zur Embryologie der Compositen mit besonderer Beräcksichtigung der Endospermbildung. — Zeitschrift f. Bot., 12, 1920. Dor, P., Recherches sur le déve!oppement et la nutrition du sac embryon- naire et de I'endosperme des Buddleia. — Bull. Soc. Bot. France, 60, 1913. EVANS, A. T., Embryo sac and embryo of Pentstemon secundiflorus. — Bot. (az KÖVS LOLO, FABER, I. C. VON, Morphologisch-physiologische Untersuchungen an Bläten von Coffea-Arten. — Ann. du Jardin Bot. de Builenzorg, Sér. 2, 10, 1912. FRYE, T. C., A morphological study of certain Asclepiadaceae. — Bot. Gaz., 34, 1902. (GIGER, E., Linnaea borealis L., eine monographische Studie. — Beih. z. Bot. Centralblatt, 30, Abt. 2, 1913. GUIGNARD, L., Recherches sur le développement de la graine et en parti- culier du tégument séminal. — Journ. de Bot., 16, 1902. —,—, L'ovule chez les Apocynacées et Asclepiadacées. — Mém. de VAcad. d:ESern 00, 1918 GÖURKE, M., Ebenaceae in Engler und Prantl: Die natärlichen Pflanzenfamilien, IV: 2, Leipzig 1891. HAGUE, S. M., A morphological study of Diospyros virginiana. — Bot. Gaz., D25 LOLITA HEGELMAIER, IF., Untersuchungen öber die Morphologie des Dicotyledonen- Endosperms. — Nova Acta d. Ksl. Leop.-Carol. Deutschen Ak. d. Naturf., 49:1, 1885. ; | —,—, Zur Entwicklungsgeschichte endospermatischer Gewebekörper. — Bot. Zeit., 44, 1886. JACOBSON-PALEY, Rose, IEtude sur la pollinisation et lembryologie du Swertia longifolia Bois. — (Communiqué en séance du 13 mai 1918.) Bull. de la | soc. bot. de Geneve. IKKRATZERB, J., Die verwandtschaftlichen Beziehungen der Cucurbitaceen aul | Grund ihrer Samenentwicklung. (Mit spezieller Beräöcksichtigung der Caricaceen, Passifloraceen, Aristolochiaceen und Loasaceen.) — Flora, 110, 1918. LAGERBERG, T., Studien öber die Entwicklungsgeschichte und systematische Stellung von Adoxa Moschatellina L. — Kungl. Svenska Vet.-Akad. Handl., | 44, 1909. — Auch Diss. Uppsala 1909. LiNDAU, G., Zur Entwicklungsgeschichte einiger Samen. — Ber. Deutsch. | Bot. Ges., 9, 1891. 37 Lroyp, E., The comparative embryology of the Rubiaceae. Mem. Torrey Böt: Club; 8,1. Parts2, 1902: MORELLE, ÉE., Histologie comparée des Gelsemiées et Spigeliées. — Thése, Paris 1904. PETERS, K., Vergleichende Untersuchungen äber die Ausbildung der sexu- ellen Reproduktionsorgane bei Convolvulus und Cuscuta. — Diss. Zärieh 1908. SAMUELSSON, G., Studien uber die Entwicklungsgeschiechte der Bläten eini- ger Bicornes-Typen. Fin Beitrag zur Kenntnis der systematischen Stel- lung der Diapensiaceen und Empetraceen. — Sv. Bot. Tidskrift, 7, 1913. —- Auch Diss. Uppsala 1913. ScHMID, E., Beiträge zur Entwicklungsgeschichte der Scerophulariaceae. Beih. Bot. Centralblatt, 20:1, 1906. — Auch Diss. Zärich 1906. SCHNARF, K., Kleine Beiträge zur Entwicklungsgeschichte der Angiospermen. I Gilia millefoliata Fisch et Mey. — Österr. Bot. Zeitschr., 1921. SCHUMANN, K., Apocynaceae in Engler und Prantl: Die natärlichen Pflanzen- familien, IV:2, Leipzig 18935. SEEFELDNER, G., Die Polyembryonie bei Cynanchum Vincetoxicum (L.) Pers. — Sitzungsb. K. Akad. Wiss., math.-naturw. Kl1., 121, Abt. 1, 1912. SOLEREDER, H., Loganiaceae in Engler und Prantl: Die natärlichen Pflanzen- familien, IV:2, Leipzig 1895. STEVENS, N. E., The developement of the endosperm in Vaccinium corym- bosum. — Bull. Torrey Bot. Club, 46, 1919. StToLT, K. A. H., Zur Embryologie der Gentianaceen und Menyanthaceen. — Kungl. Svenska Vet.-Akad. Handl, 61:14, 1921. — Auch Diss. Uppsala 1921. VoiGT, A., Untersuchungen uber Bau und Entwicklung von Samen mit ruminiertem Endosperm aus den Familien der Palmen, Myristicaceen und Anonaceen. — Ann. du Jardin Bot. de Buitenzorg, 7, 1888. WETTSTEIN, R. VON, Handbuch der systematischen Botanik. Zweite Aufl. — Leipzig und Wien 1911. WOODBURN, W. L., Development of the embryo sac and endosperm in some seedless persimmons. — Bull. Torrey Bot. Club., 38, 1911. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 19220! Bb: 16, Hag ON AA COEBECTION OF P'FERIDOPHYRAVFRONM CELEBES LEG: DRA MW KAODERN BY CARL CHRISTENSEN. From Dr. SELIM BIRGER, Stockholm, I have received for deter- mination a collection of Pteridophyta, gathered by Dr. W. KAUDERN during his travels in Northern, Central- and East-Celebes 1917— 1920. The collection is proportionally poor in species, in all 88, but it contains several very interesting and new species so I find it justified to publish this account. The most comprehensive contributions to our knowledge of the fern flora of Celebes were given by Dr. H. CHRIST, who in two pa- pers (Ann. Jard. Buit. vol. 15, 1897, and II. vol. 4, 1904) has pub- lished his determinations of the very rich collections brought home by the cousins SARASIN. In these papers CHRIST described a considerable number of new species; it is curious that Dr. Kau- DERN has found none of them, the highly interesting Nephrolepis dicksonioides Christ only excepted; it means perhaps that many fern- species are very local in distribution. On the other hand Dr. KAUDERN has discovered some few species in Celebes which were known before from other Malayan or Papuan islands, and a re- markable find is that of Pteris dactylina Hook., a species pre- viously only known from Himalaya; besides he has detected five species which I believe to be undescribed. I give below the full description of these new species together with a few remarks on some interesting ones. Almost all species collected are large earth-ferns or species grow- ing epiphytically on stems of trees. The collection lacks nearly totally samples of the numerous small Polypodia and of Hymeno- phyllaceae, which commonly grow in the crowns of tall trees and 39 therefore are difficult to reach. It is more curious that not any tree-fern is in the collection. The localities where Dr. KAUDERN collected ferns are: North Celebes: Bolaang-Mongondou: Goeroepahi, about 600 m above sea-level (no. 1—33, 81—982), Montongkad (no. 34—36); in the rain-forest above Modajag near Danau-lake (no. 37—380). — ICentral Celebes: Lindoe, Peana, Koelawi, Kantewoe (no. 87 15-96). — East Celebes: Soekon (no. 97—100), Pagimana (no. 1101), Biak (no. 102—103), Pinapoean (no. 104—113), Banggaai (no. 114). ENUMERATION OF THE SPECIES COLLECTED. The collector-numbers are added in parenthesis; an asterisk means that "the species is dealt with below. fa. Common Malayan Species, or, Species of more wide | Distribution, all known before from Celebes. 1. Acrostichum aureum IL. (68), 2. Adiantum caudatum IL. (102), 3. Antro- phyum plantagineum (Cav.) KI. (41), 4. A. reticulatum (Forst.) KI. (41 a), 5. Aspidium ”labrusca (Hook.) Christ (21), 6. A. ”decurrens Pr. forma (44), 7. 4. melanocaulon Bl. (93), 8. A. irregulare (Pr.) C. Chr. (4), 9. Asplenium nidus I. (81), 10. A. unilaterale Lam. (8, 67), 11. A. Belangeri Kze. (54), 12. A. macro- phyllum Sw. (71), 13. A. pellucidum Lam. (46), 14. A. laserpitiifolium Lam. 3, 72), 15. Blechnum ortientale IL. (83, 109), 16. Cyclophorus acrostichoides (Forst.) Pr. (74), 17. Davallia denticulata (Burm.) Mett. (114), 18. D. solida (Forst.) Sw. (27), 19. Diplazium bantamense Bl. (12), var. alternifolium (B1.) (13, 42), 20. D. pallidum (B1.) Moore (1, 40), 21. D. deltoidum Pr. (58), 22. D. proliferum Thouars var. accedens (BL) (19, 30, 99), 23. D. esculentum Sw. (100), 24. Dipteris conjugata Reinw. (49), 25. Drymoglossum heterophyllum (L.) C. Chr. (77), 26. Drynaria quercifolia (L.) J. Sm. (24), 27. D. rigidula (Sw-.) Bedd. (32, 66), 28. Dryopteris ”sagenioides (B1l.) O. Ktze. var. (17, 18), 29. D. canescens (B1.) C. Chr. (43), 30. D. arida (Don) O. Ktze. (105), 31. D. cucullata (B1L.) Christ (16, 26), 32. D. ”multilineata (Pr.) C. Chr. (108), 33. D. truncata (Poir.) O. Ktze. (23), 34. D. urophylla (Wall.) C. Chr. (6), 35. Humata vestita (BLI) Moore (47), 36. Hymenolepis spicata (L.) Pr. (63), 37. Lindsaya repens (Bory) Bedd. (45), 38. Lomagramma lomarioides (B1.) J. Sm. (5), 39. Loxo- gramme Blumeana Pr. (90), 40. Nephrolepis hirsutula (Forst.) Pr. (82), 41. N. biserrata (Sw.) Schott (25, 106), 42. Polypodium obliquatum Bl. (50), 43. P. cryptosorum C. Chr. (50 a), 44. P. subauriculatum Bl. (107), 45. P. revolutum (J. Sm.) C: Chr. (65), 46. P. rupestre Bl. (56), 47. P. phymatodes IL. (36), 48. P. commutatum Bl. (36, 104, 110), 49. P. albidosquamatum BLI. (48, 94), 50. Pro- saptia contigua (Forst.) J. Sm. (51), 51. Pteridium aquilinum (L.) Kuhn var. lanuginosum (Spr.) Hook. (113), 52. Pteris longipinnula Wall. (29), 53. P. qua- driaurita Retz. (11, 15), 54. P. tripartita Sw. (28, 69), 55. Stenosemia aurita (Sw.) Pr. (20), 56. Syngramma alismifolia (Pr.) J. Sm. (33), 57. Vittaria angusti- 20 folia Bl. (39), 58. V. elongata Sw. (22). — 59. Trichomanes bilabiatum Poir. (79), 60. T. rhomboideum J. Sm. (96). — 61. Ceratopteris thalictroides (L.) Brongn. (75, 76). — 62. Lygodium circinnatum (Burm.) Sw. (97), 63. L. scan- dens (L.) Sw. (53), 64. L. japonicum (Thbg.) Sw. (35, 89). — 65. Angiopteris evecta (Forst.) Hoffm. (2). — 66. Ophiglossum reticulatum 1. (112), 67. O. pe- dunculosum Desv. (34), 68. Botrychium daucifolium Wall. (61). — 69. Equi- selum debile Roxb. (101). — 70. Lycopodium squarrosum Forst. (62, 91, 95), 71. L. verticillatum 1. fil. (88), 72. L. phlegmaria (70), 73. L. cernuum L. (31, 111), 74. S. inaequalifolia Spr. (10). 75. S. Willdenowii Spr. (98). Ba rSPecre s. komb ib eforefromtotner: Maleshant on Papuan Islands, Dn oworece or ded ärrom Cee brest 76. Davallia ”embolostegia Cop. (38, — Luzon), 77. Diplazium ”confertum Bak.) C. Chr. (9, Sumatra, Borneo), 78. Dryostachyum ”Hieronymi Brause var. (52, — New Guinea), 79. Polypodium subgeminatum Christ (92—New (Guinea), 80. Pteris dactylina Hook (103 — North India). 81. Selaginella ari- stata Spr. var. Kaudernii v. A. v. RB. (7) (det. v. A. v. R.) CC" "Sp ecre sten de mic in. cCelebes. 82. Nephrolepis dicksonioides Christ (49) —? 83. Marattia sp. (87) and the species here described as new: 84. Asplenium dicranurum (56, 57), 85. Di-- plazium acanthopus (14), 86. Humata Kaudernii (78) and var. variabilis (55). 87. Lomagramma sinuata (73), 88. Polypodium scalpturatum (37). ON THE NEW AND CRITICAL SPECIES. Aspidium labrusca (Hook.) Christ (no. 21). The only specimen has its 6 leaves densely and shortly glan- duloso-pubescent beneath and in this it agrees far better with ÅA. vitis (Rac.) C. Chr. judging from the descriptions of this Bornean species (by RaciBOorsKI, CHRIST, Ann. Jard. Buit. II. 5: 108 t 3 I. 2 v. A. v. R. Handb. 516). These authors have, however, evi- dently overlooked that the original illustration of A. labrusca (Hook. sp. 5 t 185) shows the leaves pubescent just as in our specimen, and I am very inelined to believe that A. pvitis (Rac.) is a direct synonym of A. labrusca, while the glabrous plants by RACIBORSKI (Bull. Ac. Cracovie 1902: 61) and others named A. (Sagenia) la- brusca belong to Tectaria Brooksii Copeland (Phil. Journ. Sci. Bot. 6: 137 t. 20). — The six leaves of our plant show considerable difference in cutting, while four older leaves are entire-cordate and very well agree with the plates quoted above, two younger leaves on slightly longer stalks are more divided; one has two large ba- sal lobes, the other is fully tripartite with the terminal pinna on d1 a stalk 2 em long and the two lateral ones with a broad lobe be- low, all shortly acute. It is probable that Dictyopteris nusakem- bangana v. A. v. R. Handb. Suppl. 517 (= D. labrusca var. ternata f Avovi RR. Bull: Dép. Agr. I 1908: 16 t: 1)-from Java is only a Similar tripartite form of A. labrusca. — The very minute sori of the two young leaves mentioned are furnished with small, densely glanduloso-pubescent indusia; the species must, therefore, defini- tely be plased in the subgenus Sagenia. Aspidium decurrens Pr. forma simplicifrons. (no. 44). I refer this single-leaved Aspidium to A. decurrens Pr., with which it otherwise well agrees, because COPELAND has met with similar undivided forms in Luzon (Phil. J. Sci. 2: 412). — Rhizome quite vertical, 5 cm long; leaves nearly sessile, oblanceolate, 50 cm long, from a base 1—2 cm broad gradually widened to 6 em about 10 cm below the shortly acuminate apex. Asplenium dicranurum n. sp. (Fig. 1). Euasplenium rhizomate repente apice squamis pallide luteo-brun- neis lanceolatis vel ovato-lanceolatis paulo dentatis onusto. Stipi- tibus subfasciculatis griseo-viridibus 1—1!/2 mm ecrassis, 10—12 cm longis, cum rachi squamis iis rhizomatis similibus sed magis ovatis sparse et decidue praeditis. Lamina pinnata cum impari gramineo-viridi, herbacea vel tenuiter membranacea, lineari-lan- ceolata, 15—40 cm longa, 12 cm lata; rachi viridi, superne late sulcata sursum alata, sparse paleacea. Pinnis lateralibus ad 12- Jjugis, alternis, mediis 3—4 cm inter se distantibus, anguste trape- zoideo-oblongis vel lanceolato-oblongis, 4—7 cm longis, 1.5 cm la- tis, inferioribus paulo brevioribus, breviter petiolatis, basi postice curvatim cuneatis, antice rotundato-truncatis, leviler et irregulariter serratis versus apicem grosse dentatis, apicibus sive caudato-acu- minalis sive abrupte obtusis, fere semper plus minus profunde fur- catis vel emarginatis cum gemmula in emarginatione; pinna ter- minali majore, 10 cm longa, 2.2 cm lata, basi subaequali decur- rente, apice profunde furecata ramis apicibus iterum furcatis cum gemmulis. Pagina superiore glabra intense viridi, inferiore palli- diore, minute paleacea, paleis sparsis, ad nervum medianum fre- quentioribus, e basi adpressa substellatim laceratis claro-brunneis, Ja ovatis reticulatis atro-brunneis turgidis, in apicem subulatum cito contractis. Venis sub angulo 60” egredientibus, simplicibus sive saepius furcatis, in dentibus apicibus incerassatis intra marginem terminantibus. Soris strictis, in ramis anterioribus venarum posi- tliss ce. 3 mm inter se remotis, a nervo mediano et margine aeque YAN Fig. 1. Asplenium dicranurum n. sp. a apex of a leaf of no. 57, b lateral pinna of no. 56, both nat. size, c fragment X 2. (1 mm) remotis vel a margine magis remotis. Indusiis angustis pallidis integris coriaceis. North Celebes: Bolaang-Mongondou, rain-forest on the mountains above Modajag, near Danau-lake (no. 56 et 57), Aug. 1917. A very interesting species, evidently allied to A. vulcanicum Bl.; resembling it in size and shape of pinne, but it differs in its wing- ed rachis. the scattered minute scales of the underside, its thin 93 texture, grass-green colour and very narrow indusia, and especially by nearly all pinne being emarginate or furcate at apex with a small bud in the emargination; the terminal pinna is deepest cleft with the fork-branches 3 em long, divaricating and again forked at their apex. A. subemarginatum Ros. (Fedde Rep. 5: 372) from New Guinea has a similar terminal pinna, but its lateral pinne are fewer, much larger (20 X 3—4 cm), not proliferous and glab- rous beneath. — The two specimens referred here are somewhal different. No. 57 is a smaller form with all the lateral pinne ab- ruptly obtuse and fureate at the tip, rachis above broadly winged; no. 56 has much longer leaves, rachis above indistinetly winged, and the lateral pinne are caudate-acuminate, still nearly all have the very tip shallowly cleft. Davallia embolostegia Copeland, Phil. Journ. Sci. 1: 147 t. 3. — In the rain forest on the mountains above Modajag near Danau- lake (no. 38). New to Celebes, known before from Philippine Islands. Inter- mediate between D. divaricata and D. solida, resembling the former in habit and rhizome-scales, the latter in the long cylindrical sori, differing from both in its indusia being furnished with a free rost- rum or beak. Leaf, including stipe 125 em high, rather thin-leav- ed, flaccid, pinne at distances of upto 15 cm, quadripinnate — 5-pinnatifid. Diplazium confertum (Bak.) C. Chr. var. — Goeroepahi, in primee- val forest, 600 m (no. 9). New to Celebes, if I am right in referring the specimens to this species, known previously from Sumatra and Borneo. They agree chiefly with the short description of Barker but differ in the lover pinne being shortly petiolate and dentate not erenate, the lowermost ones are deflexed, a little shorter than the following but broader and more deeply lobed; the shape of well-developed fronds is characteristic, above 3 5 pairs of larger pinne, 3 '/2—4 cm long, scarcely 1 em broad; the blade is rather suddenly con- traected into a long caudiform upper part with a dozen of pinnar or more on each side, 1—2 em long, 0.5 em broad, all pinne fal- cate, aurieled at the upper base, cuneate-rotundate at the lower, 924 as a rule obtuse. Some of the leaves are gemmiferous below apex. — From D. crenato-serratum (Bl) our plant differs by its gracile stipe and much shorter pinne. Diplazium acanthopus n. sp. Eudiplazium rhizomate verisimiliter repente, lignoso, apice squa- mis duris ovato-oblongis integris, magnis, discoloribus (pagina in- teriore nitida atro-brunnea, exteriore opaca, brunnea), dense vestito. | Stipitibus fasciculatis, basi nigrescente 0.8 cm crassis, sursum brun- neo-stramineis superne bisulcatis, strictis, ad 40 cm longis, pilis applanatis saepe paleiformibus adpressis, minutissime puberulis de- nique glabratis, et squamis discoloribus ovatis vel fere orbiculari- bus (2—2 !'/2 mm diametro) subintegris ad spinas peltatim adfixis, denique deciduis et ergo stipitibus spinis nigris rectis (raro apice curvatis) 1—1 !/2 mm longis spinosis. Lamina bipinnata, crasse coriacea, subtus pallide viridi, in specimine incompleta, probabili- ter vix ultra 50 cm longa, rachi stricta, aspera, profunde sulcata; pinnis 3 utroque latere (parte superiore laminae deficiente), 7 cm inter se remotis, subalternis, oblongis, 26 em longis (imis paulo brevioribus) 8 cm latis petiolo 3 cm longo stipitatis, acutis, pinna- tis, costis asperulis (ex paleis deciduis) superne late sulcatus, sulco brevissime puberulo; paginis glaberrimis. Pinnulis liberis c. 10 utroque latere, inferioribus sessilibus basi truncata, medialibus late adnalis, infimis paulo brevioribus, medialibus 4—3 cm longis, 1 "/4—1 "/2" cm latis, 1.7 em inter se remotis, recte patentibus) oblongis, superioribus confluentibus apice abrupte acutis vel acu- minatis, marginibus rotundato-dentatis vel crenatis, dentibus ob- tusis subtruncatisve, saepe emarginatis. Venis obscuris pinnatis vel si mavis bis — ter furcatis, flexuosis. Soris a costula remolis, mar- gini magis approximatis, inaequalibus, 2—6 mm longis, majoribus plerumque diplazioideis, indusiis coriaceis erenatis, ad maturitatem sporangiorum deciduis. Goeroepahi, 600 m, open place in primeval forest, 19.3. 1917 (no. 14). In shape and cutting this species resembles closely D. vestitum Presl. from the Philippine Islands, known to me only from descriptions and HookrEr's figure (2. cent t. 46), which figure very well also illustrate our species, pubescence and sori not considered, still it seems justified to describe it as a new species because the essen- 05 tial differences. between both; in our species the stipe and rachi- ses are not densely tomentose but only deciduously and very shortly puberulous with scale-like thick very short adpressed hairs, the basal scales are ovate or nearly orbicular, not acuminate and ciliate, they arc peltatedly fixed to a protuberance, that at least grow out to a black straight or sometimes hooked thorn,puberulous at the base; similar but smaller spines are found on the rachises; the ultimate veins are less numerous, rarely five to each tooth, and the sori are fewer, 1—3 rarely 4 to each tooth, all larger ones diplazioid, finally the leaf is thickly coriaceous (in D. vestitum described as herbaceous or membranous). Dryopteris sagenioides (B1.) var. gurupahensis n. var. (Fig. 2). A forma typica differt: major, stipes 30 cm, lamina 60 cm longa, ad 30 cm lata, pinnis numerosiori- bus (ad 15-jugis). Goeroepahi, in primeéeval forest (no. 17, 18). The larger forms resemble in ge- neralhabit more D. syrmatica( Willd.) 0. K., but the subsessile pinnee, ebe-: gurupahensis n. var. a medial pinna, nous or atropurpureous rachis, ve- nat. size, b segments X 2. nation etc. are those of D. sagenioi- des. The fronds varv considerably in breath, from 10 to 30 em. TOKEN) ODOaa C 2 Fig. 2. Dryopteris sagenioides (B1.) var. Dryopteris multilineata (Pr.) C. Chr. comb. nov. (non O. Ktze.). Aspidium multilineatum (Pr.) Mett. Aspid. no. 258, Nephrodium Haenkea- num Bak. Syn. Fil. 290 (non Presl. Epim. 46). Pinapoean, East-Celebes (no. 108). The species was very improperly by most authors united with 'Nephrodium Haenkeanum Presl. from the Mariannes (Tectaria serrata Cav.), which t. specimen orig. in Herb. Presl. and Herb. Cav. scar- cely differs from Aspidium cucullatum Bl. 26 Dryostachyum Hieronymi Brause, Engl. Jahrb. 49:55. var. lati- pinna n. var. ÅA tvpo differt: pinnis fertilibus 1 cm latis. Bolaang-Mongondou, rain-forest above Modajag near Danau-lake (no. 92). I have had much doubt if I should refer this form to D. pilosum J. Sm. or to D. Hieronymi; in its broader fertile pinne it resembles | the former, in pubescence and glabrous sporangia the latter; it is possible that D. Hieronymi is a variety of D. pilosum, it is new to Celebes. Fig. 3. Humata Kaudernii n. sp. a part of plant, nat. size, b tip of sterile segment, both enlarged, c fertile segment, d sorus, more enlarged, e scale from rhizome, enlarged. Humata Kaudernii n. sp. (Fig. 3.) Species parva, rhizomate ramoso longe repente, squamis peltatis brunneis ovato-lanceolatis ciliatis (ciliis tenuissimis mox de- ciduis) ommnino. obtecto. Foliorum sterilium petiolis 0.5— 1.5 cm longis, superne sulceatis, ad basin sparse paleaceis, lamina 1—2.5 em longa et lata, basi cordata, apice rotundata, coriacea, glaberrima, in lobos 2—3 utroque latere pinnatifida, lobis basalibus maximis, 5 mm vel ultra latis, postice productis, lobulatis, margi- nibus integriss Foliorum fertilium petiolis 2.5 em longisk lamina 2—4 cm longa et lata, profunde pinnatifida, segmentis 4—5 utroque latere, vix. ultra 2 mm latis, serratis, venulis latera- libus valde abbreviatis apice sorum ferentibus; indusio latius quam longo, transverse oblongo apice lobi sterilis extra sorum brevi obtuso. dit Bolaang-Mongondou, Modajag 750 m. Among epiphytic Orchi- fdlaceae. Nov. 1917 (no. 78). A critical species; the sterile leaves resemble very much H. repens var. minor Nees, but the contracted fertile ones are very different, Fig. 4. Humata Kaudernii var. (?) variabilis n. var. a part of plant, nat. size, b sterile leaf, nat. size, c tip of sterile segment, d fertile segment, both enlarged, e scale from rhizome and f sorus, more enlarged. more resembling those of H. botrychioides Brack. in a reduced Scale. H. crassifrons v. A. v. R. from New Guinea is a similar small species, but it is according to a sketch kindly sent me by Capt. VAN ÅLDERWERELT VAN ROSENBURGH not identical with our species. 1— 21453. Svensk Botanisk Tidskrift. 1922. 928 H. Kaudernii var. (?) variabilis n. var. (an sp. propr.?) (Fig. 4.)4 To H. Kaudernit I provisionally refer another smaller specimen from about the same locality (no. 55): most sterile leaves are not materially different from those of typical H. Kaudernii but larger, on stalks 1—3 cm, with lamina 2—4 cm long and broad and somewhat more incised, but some other sterile leaves are equal to the fertile ones in size, with stalks upto 8 em long, the lamina more divided with cuneate primary and secondary segments: fertile la- mina much contracted, sori smaller than in H. Kaudernit with a long horn beyond (compare figures). This form comes very near to the Polynesian H. botrychioides Brack., which species CHrisT has recorded from Celebes but appa- rently by mistaking the true H. botrychioides. This species is scarcely well understood, at least the figure given by BAKER (Hook. Ic. plant. t. 1621) seems rather different from that of BRACKENRIDGE (U: SS: Exp Exp. 065 t032 ft 2)Stillnöth? represent förmskCons siderably larger than the form here described and recede besides in smaller details. Lomagramma sinuata n. sp. (Fig. 5.) Rhizomate ad caudices arborum late repente, lignoso, longissimo, 1.5—2 cm crasso, inferne radicibus brevibus dense radicante, su- perne 35 sulcis, rimis acutis separatis, profunde sulcato, squamis minutis anguste lanceolatis adpressis atrofuscis sparse obtecto, deni- que denudato. Foliis difformibus ex schedula pendentibus, valde remolis. Stipitibus foliorum sterilium cum rhizomate continuis ad 25 em longis, basi 6 mm crassis, cinnamomeis, glaberrimis, superne anguste profundeque sulcatis. Lamina sterilis ovato-lanceolata, verisimiliter 1 m vel ultra longa herbacea, siccitate brunnea, gla- berrima; rachi non alata. Pinnis 10—13-jugis, usque ad 6 em inter se remoltis alternis, erecto-patentibus (nec falcatis), petiolis I cm longis stipitatis ad rachin articulatis, facile deciduis, e basi postice cuneata antice rotundato-truncata in petiolum decurrente | oblongis, breviter acuminatis, 20 cm longis 4 em latis, sinuato- repandis, margine ipso integerrimis, pinna terminale conformi. Venis | distinctis reticulatis inferne elevatis, areolas 4—5 inter costam etj marginem formantibus, areolis elongatis plerumque 5-angulatis, costalibus valde inaequalibus. — Foliis fertilibus minorig bus, lamina ad 35 em longa, pinnis configuratione sterilibus simi- | 99 usel ee Fy Fig. 5. Lomagramma sinuata n. sp. a sterile and b fer- e scales from the rachis of a tile pinna, nat. size, c fertile leaf, f scale from the underside of the costa of a fertile pinna, enlarged. 100 libus, 10 cm longis, 8 mm latis; stipite ra- chique paleis minutis lanceolatis adpressis centro atris. marginibus basique lutescentibus onustis;sporangiis breviter pedicellatis paginam inferiorem excepto spatio mediano 1 mm lato sparse paleaceo (paleis adpressis e basi peltata suborbicularibus in apicem longum acumina- tum contractis) oceupantibus: marginibus ipsis soris destitutis. Bolaang-Mongondou, Modajag, North-C., 750 m, on stems of living trees; leaves pendent, fertile ones rare (NO. 75). I HIS 1S; as far as I know, a very distinet novelty, different from all described species of this small genus by its entirely glabrous large sterile fronds with very broad stalked sinuate thin-leaved pinne, by the non-alate rachis and especially by the fertile pinn&e being much broader than in other species. The lower pinne, that are all fallen off in the specimens, are perhaps some- what abbreviated. Polypodium scalpturatum n. sp. (Fig. 6.) Eupolypodium erecto-decumbente apice squa- mis brunneis lanceolatis integris dense obtecto. Foliis fasciculatis paucis (3—--4) cum stipite vix I em longo glabro vel pilis brevissimis sparse onusto, longe decrescentibus, lineari-oblan- ceolatis, ad 15 cm longis, supra medium 3—6 mm latis, rigide coriaceis elasticis, pinnatifidis vel subpinnatis; costa inferne atra elevata sparsissime paleacea (paleis minutis). Segmentis 30—40 utroque latere, inferioribus triangula- Fig. 6. Polypodium scalpturatum n. sp. a plant, nat. size, b—e segments enlarged, b seen from the upperside, f section of segment showing two veins with scleren- chyma and two without; mark the thick epidermis of | the upperside and edges and the thin one of the middle part of the underside. 101 Fig. 7. Polypodium subgeminatum Christ var. a and b parts of the same rhizome, b with a larger sterile leaf seen from the upper surface, nat. size. 102 ribus acutis decurrentibus, medialibus alternis basi late adnata confluentibus, maximis 3 mm longis basi 2 mm latis, acute et profunde dentatis, dentibus 2—4 pro segmento. Vena mediana crassa utrin- que elevata: venis lateralibus basalibus plerumque furcatis, superio- ribus indivisis, superne praesertim in dentibus elevatis, inferne occul- tis vel partim elevatis; marginibus paulo revolutis. Soris 1—3 pro segmento, superficialibus, globosis, majusculis, paraphysibus nullis. Bolaang-Mongondou, rain-forest above Modajag near Danau-lake (MOST This new species resembles evidently closely P. Sibarongae Christ from Mont Sibaronga, Celebes, which, according to the description, is considerably larger (leaf 1.5 cm broad) glaucescent beneath, and the author does not mention the elevated veins so pronounced in our species. On the upperside the midrib and most lateral veins are elevated, on the underside the midrib is much raised, especially to- wards the central tooth, while the lateral veins are sometimes quite obscure, but often the outer part of the is equally raised and blackish. The large teeth are, when magnified, seen to be rounded at the tip. Polypodium subgeminatum Christ var. (Fig. 7.) Central-C. Lindoe, 1000 m (no. 92). With approximate certainty I refer this specimen to P. subgemi- natum Christ, hitherto only known from New Guinea. The very long trailing and branched rhizome is ligneous, glaucescent, longi- tudinally wrinkled in the dry state, naked, the growing apices excepted. Leaves more or less dimorph, the sterile ones being ge- nerally much broader than the fertile ones 15—20 cm long, 4 cm / broad, coriaceous, glabrous but with black and white dots above, pale green, ovate-lanceolate, entire fertile fronds lanceolate, 10 cm long 1.5 em broad, with one row of immersed sori midway between margin and midrib. Veins indistinct, densely anastomosing with many free ineluded veinlets with clavate apices, to each of which corresponds a small black point on the upperside of the leaf; from these black spots CaCO. is secerned. Marattia sp. cf M. alata YI Alv. RI HäpIm660—- Central! Lindoe, 1300 m (no. 87). Only a part of a sterile leaf present; it belongs evidently to M. | alata Christ, Fil. Saras. IL. 217 but is scarcely the same as thed American M. alata Sm. It may be a young state of M. sambucina Bl. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1922. Bb. 16, H: I. ZUR ZYTOLOGIE DER GATTUNG PAPAVER. VORLÄUFIGE MITTEILUNG. VON HILDUR LJUNGDAHL. Die Gattung Papaver ist schon lange als stark hybridisierend bekannt, die Bastarde lassen sich aber oft nur schwierig feststellen, da sehr viele Arten ein täberaus starkes Variationsvermögen zeigen. Man könnte daher erwarten, dass zytologische Studien an geeig- neten, känstlich gemachten oder spontan aufgetretenen Bastarden einige Aufschlässe geben könnten äber die Bedeutung der Bastar- dierung fär die Formenbildung in dieser Gattung. Ausserdem könnte man von der Untersuchung von Papaver-Hybriden einige Beiträge erwarten zu aktuellen Fragen der in den letzten Jabren intensiv betriebenen Bastardzytologie. Seit einigen Jahren bin ich mit einer zytologisehen Untersuchung verschiedener Papaver-Arten, -Formen und -Hybriden beschäftigt. Von den Bastarden sind einige spontan aufgetreten, die Mehrzahl aber von mir hergestellt worden. Bis jetzt besitze ich nur von Papaver somniferum reine Linien, die mir gätigst zu Verfögung gestellt wurden durch Herrn Mag. Phil. AXEL ANDERSSON in Lund, der mit genetiscehen Experimenten dieser Art beschäftigt ist. Mein öbriges Ausgangsmaterial stammt, wie ich später näher erörtern will, aus Samen von teils spontanen Individuen, teils Spezimen botanischer Gärten. Folgende haploide Chromosomenzahlen sind bisher in der Gat- tung Papaver gefunden: 7 zz. B. bei atlanticum, lateritium, persicum, tauricolum, hybri- dum, nudicaule-Formen, alpinum-Formen, mehreren Rhoeas-Formen. Die letzte Art wurde auch von TaHARA 19135 untersucht. 104 14 z. B. bei pilosum, mehreren dubium-Formen. 21. , . ortentale. Die letztgenannte Spezies auch von TAHARA 1915 untersucht. 30 .- .- . nudicaule var. striatocarpum. 11. » ». somniferum. Auch von TaAHARA 1915 untersucht. 2 er rar da MS ELI ELIS Von Papaver-Hybriden habe ich bis jetzt folgende hergestellt, ro wovon die mit bezeichneten meines Wissens nicht vorher be- kannt waren: P. somniferum X setigerum, P. somniferum X orientale, ” P. somni- ferum X atlanticum, ”P. somniferum X pilosum, P. Rhoeas X somni- ferum, P. dubium X Rhoeas, P. dubium X orientale, 7 P. dubium X lateritium, ” P. atlanticum X dubium, ” P. lateritium X atlanticum. P. Argemone X apulum, ” P. nudicaule X radicatum. Hier will ich nur kurz einige zytologische Erscheinungen der Reduktionsteilung der P. M. Z." zweier F,-Hybriden behandeln, teils einer mit relativ regelmässiger Teilung — der schon im 18. Jahr- hundert erzeugten Hybride P. somniferum X orientale — teils einer mit mehr unregelmässiger — der neuen Hybride P. atlanticum > dubium. P. atlantiecum X dubium. In der Entwicklung der P. M. Z. dieser Hybride, die vollkommen steril ist, treten zahlreiche eigentämliche und anomale Erschei- nungen auf; es ist daher notwendig, ein reichliches Untersuchungs- material zu haben, um zu einer richtigen Auffassung der ver- wickelten Vorgänge zu gelangen. Die Anzahl der durchmusterten Präparate muss um so grösser sein, als mehrere Antheren, vor allem aber deren sporogenes Gewebe, schlecht ausgebildet zu sein pflegen, und die P. M. Z. stark zu Degeneration neigen: sie können schon von fröher Prophase an in jedem beliebigen Stadium degenerieren. Die Entwicklung zu verfolgen ist zuweilen schwer, auch weil in ein und demselben Antherenfache ganz verschiedene Stadien neben- einander vorkommen können: einige P. M. Z. haben z. B. den Kern in der Prophase, andere in der Metaphase, und wieder andere haben die Teilung vollendet. P. M. Z. wird im folgenden als Abkärzung för Pollenmutterzelle gebraucht. 105 Die in Fig. I und 2 reproduzierten Bilder stammen von einem und demselben Individuum. Fig. 1a zeigt einen ganzen P. M. Z.-Kern Fig. 1. P. atlanticum X dubium. P. M. Z. Heterotype Teilung. a Diakinese mit 21 univalenten Chromosomen, b Anaphase, c Metaphase mit den Chromo- somen regellos in der Spindel zerstreut; diese Spindel kann in einen einzigen Id) oder zwei (e) Telophasekerne tubergehen. — Vergr. X 3 430. in später Diakinese. Ein Nukleolus ist nicht vorhanden. Die 21 Chromosomen, die in diesem Stadium sowohl betreffs Anzahl als 106 Grösse leieht zu beobachten sind, liegen in diesem Kern voneinander entfernt, nur zwei sind durch einen Plasmastrang miteinander verbunden. Dass alle Chromosomen so deutlich ungepaart liegen, ist jedoch nicht der gewöhnlichste Fall. Ich habe aber auf diesen Grenzfall aufmerksam machen wollen, da wir es bei dieser Hybride mit der Modifikation der heterotypen Teilung zu tun haben, die ROSENBERG Se miheterotyp bezeichnet. (Vgl. ”halbheterotypische Teilung” in Sv. Bot. Tidskr. 1917, 5. 202!) Im allgemeinen liegen in später Diakinese 1—3 Chromosomenpaare, zuweilen mehrere, mit ihren Enden zusammen. Wechselnde Anzahl der Gemini kommt auch in den Metaphasen zum Vorschein. Als Beispiele verschiedener Metaphasen- und Anaphasen-Ent- wicklung habe ich in den Figuren 1b und 1c Entwicklungstypen abgebildet, die durch alle Ubergänge verbunden sind; sie sind nicht als artverschieden zu betrachten, sondern nur als Ausdruck der verschieden grossen Präzision, mit der die Teilungen vor sich gehen. Fig. 1 b gibt den regelmässigsten Entwicklungsverlauf wieder: eine Anzahl Chromosomen, oft 5—7, gehen zuerst nach den Po- len, während die öbrigen noch in der Äquatorialregion verweilen, um sich später, entweder geteilt oder ungeteilt, mehr oder weniger sleichmässig auf die beiden Pole zu verteilen. Fig. 1 c zeigt einen Grenzfall des ”unregelmässigen” Entwicklungsverlaufs, der gewöhn- licher als der vorige zu sein scheint: die Chromosomen ordnen sich nie zu einer Platte, sondern liegen anscheinend ganz regellos in der Spindel zerstreut und verteilen sich dann zufällig auf die beiden Pole; oder aber es kommt gar nicht zur Verteilung der Chromosomen, indem alle 21 von einer gemeinsamen Interkinesc- membran umschlossen werden. Das Resultat von diesem Ent- wicklungsmodus zeigen die Fig. 1d und 1e. Ein Riesenkern oder Zwei mehr oder weniger gleichgrosse Tochterkerne — mitunter: Zwei durch eine Bröcke verbunden — werden gebildet und runden sich ab. Auf diese Weise können die eigentämlichen, diakineseähnlichen Kerne entstehen, von denen Fig. 2b einen veranschaulicht. Dass sie als Interkinesekerne anzusehen sind, zeigt nicht nur die in den Präparaten leicht verfolgbare Entwicklung, sondern auch die zu zweien vereinigten Chromosomen, deren Anzahl darauf hindeutet, dass keine Paarung, wohl aber eine Längsspaltung, stattgefunden hat. Diese grossen, recht oft im Material vorkommenden Inter- kinesekerne entstehen doch öfters auf andere Weise als auf die 107 ecben beschriebene, nämlich aus Kernen im Diakinesestadium ohne Vermittlung eines Stadiums mit deutlicher Spindelbildung. In Pollenfächern, wo sowohl diese grossen Interkinese- als auch ge- (EC Fig. 2. P. atlanticum X dubium. å nordsidan av Elgön nära havet anträffades Rhodiola (ny lokal) och Viscaria alpina; i snår å sydsidan ett antal stånd av Dianthus Armeria, först funnen där av E. Tu. och HARALD FRIES (se Bot. Not. 1911, sid. 43); den senare tjänstgjorde som ciceron till lokalen. F.ö. återfunnos flera av de mera anmärkningsvärda arter, som antecknats å Brattön. Till södra skärgården den 26 juni 1921. I exkursionen deltogo 14 personer. Under dagens lopp besöktes Känsö, Vargön och Vrångö. Huvudsakligen kom man att ägna sig åt strandvege- tationen, varvid en del av de mera lokala, i somliga fall tämligen säll- synta bohuslänska arterna antecknades, såsom Ligusticum scoticum (IKänsö, se även LANGE i denna tidskr. 1912, sid. 302), Eryngium maritimum (Vrångö, ett synnerligen vackert bestånd, LANGE 1. c.), Lathyrus maritimus (Vargön), Statice Limonium (Känsö, Vrångö och Vargön, sistnämnda lokal ej känd av LANGE, 1. c.), samt S. humilis var. hallandica (Vrångö, först funnen av LANGE, 1. c., sid. 303, sällsynt). Av i övrigt mera anmärkningsvärda arter antecknades bl. a. Selinum carvifolia och Hydrocotyle vulgaris (Vargön). På Vargön inplanterades 1905 i en liten mosse av numera avlidne re- daktör HJ. LÖNNROTH några buskar av Betula nana från Forshaga i Värm- land. Den har under årens lopp spritt sig och synes fullkomligt naturali- serad. På platsen förekom bland Ozxycoccus quadripetalus även O. mi- crocarpus. 145 Societas pro Fauna et Flora Fennica. (Föregående referat i Sv. Bot. Tidskr. Bd. 12, 1918.) Den 2 november 1918. Professor FrEDR. ELFVING demonstrerade exemplar av de i Finland tagna arterna av svampsläktet Geaster, fem till antalet: G. ambiguus Mont., G. coronatus (Schaeff.) Schroeter, G. Bryantit Berk., G. pectinatus Pers. och G. fimbriatus Fr. ”Tillika redogjordes för fyndorterna. Forstmästare A. EL. BACKMAN anmälde till publikation: "Om Alnus gluti- nosa i Österbotten". I uppsatsen meddelas ett stort antal nya fyndorter från trakterna av klibbalens nordgräns. Den 7 december 1918. Magister K. J. VALLE anmälde till publikation en avhandling (finsk- språkig) om lundvegetationen och lundväxternas utbredning i Jääskis socken i Karelia australis. Forstmästare A. L. BACKMAN redogjorde för ett av honom gjort fynd av Epipogon aphyllos, växande i några tiotal exemplar på torymark i Perho socken i mellersta Österbotten. Doktor HARALD LINDBERG demonstrerade några adventivväxter från Fin- land, av vilka de fyra först nämnda därstädes tidigare icke anträffats: 1) Alyssum hirsutum M. B. från Jääskis i Karelia australis, leg. T. Hanni- kainen; 2) Triticum prostratum IL. från samma ställe; 3) Atriplex tataricum I. från Kuopio, leg. O. Kyyhkynen; 4) Artemisia procera Willd. från Pieksämäki i norra Savolaks. leg. O. Kyyhkynen; 5) Bromus squarrosus IL. från ett antal lokaler vid Savolaksbanan, leg. O. Kyyhkynen ; 6) Chorispora tenella D. C. från Uleåborg, Åbo och Maaninka i norra Savolaks; 7) Sisymbrium wolgense M. B. från Jääskis i södra Karelen. Student CARL CEDERCREUTZ lämnade några iakttagelser över år 1918 sent på hösten blommande arter i Esbo socken i Nyland och i Helsingfors- trakten. Magister V. A. PEsonra inlämnade berättelse över en botanisk forsknings- färd i Ladoga-Karelen sommaren 1918, därvid redogörande för ett antal intressanta växtfynd. Doktor K. LINKOLA anmälde till publikation: 1) en uppsats om florans förändringar i Nurmes i Karelia borealis sedan år 1876; 2) några bidrag till lavfloran i Kuopio (båda finskspråkiga); 3) Einige bemerkenswertere Flechtenfunde aus Säöd- und Mittelfinnland. Student OLE EKLUND inlämnade botaniska anteckningar från Utö i Korpo skärgård i SW-Finland. Magister V. RÄSÄNEN anmälde till publikation: "Uber die Verbreitung der Bartflechten (die Gattungen Usnea und Alectoria und Ramalina thrausta) in Finnland”. 10 — 21453. Svensk Botanisk Tidskrift. 1922. 146 Den 1 februari 1919. Docent HaArRrY FEDERLEY lämnade ett referat av doc. HERIBERT NILSSONS nyss utkomna arbete: ”Experimentelle Studien öber Variabilität, Spaltung, Artbildung und Evolution in der Gattung Salix". Doktor ErRNsT HÄYRÉN redogjorde för det nybildade Svenska Linné-Säll- skapets ändamål och organisation samt framlade dess årsskrift för år 1918. — Densamme fäste de närvarandes uppmärksamhet vid den i Danmark nyutkommande "Tidskrift för historisk botanik", varav första häftet framlades. Doktor E. A. WaAIiNIo förevisade de av doktor K. LInkKoLraA 1 Kuopio in- samlade Lecidea (Bacidia) ophiospora Hellb., tidigare blott funnen en gång i Sverige, och L. /(Bacidia) Kuopioénsis n. sp., som skiljer sig från den först- nämnda genom sina ljusa apothecier. — Dr. WaAinio förevisade vidare Nylandera tentaculata Hariot, likaledes funnen av dr. LINKorA i Kuopio, där den växte på bålen av Lecidea melaena Nyl. Lektor A. A. PARVELA hade insänt några notiser rörande kärlväxtfloran i Oulais socken i mellersta Österbotten. Läraren O. KYYHKYNEN hade insänt ett meddelande rörande adventiv- floran å några järnvägsstationer vid Savolaksbanan samt en uppsats om anmärkningsvärda fynd av kärlväxter och mossor i Kajana-Österbotten och norra Savolaks åren 1916—18. Den 8 mars 1919. Student Y. WUOoRrBENTAUS redogjorde för utbredningen av Ceratium hi- rundinella i Finland. Denna i landets sjöar över huvud allmänna art sak- nas å vattendelaren mellan Österbotten och mellersta Finland, vilket av föredragaren sattes i samband med mindre tillgång på näring. Antalet planktonarter är över huvud i sjöarna uti ifrågavarande område mindre än annorstädes i Finland. Magister J. O. Savunui redogjorde för några spontana bastarder mellan sädesslag, som iakttagits å centralandelsaffären Hankkija's försöksfält i Helsinge i Nyland sommaren 1918: 1) bastard mellan höstvete (Trittcum vulgare muticum albidum 2) och höstråg (5), fyra sterila expl.; 2) mellan en tidig, småvuxen lantvetesort (2) från östra Finland och vanlig sommar- råg (3), steril; 3) Hordeum vulgare trifurcatum X Hord. distiehum nutans. Den 35 april 1919. Till publikation anmäldes en avhandling av avlidne seminariedirektor JOHN LINDÉN: "Bidrag till kännedomen om vegetationen och floran i Enon- tekis Lappmarks björk- och fjällregion"”. Botaniska reseunderstöd utgåvos: åt läraren, pastor O. KYYHKYNEN för växt- geografiska undersökningar i norra Savolaks samt Kajana-Österbotten 600 mk; åt magister ÅKE LAURIN för fortsatta växtgeografiska studier i mellersta Österbotten 600 mk; åt forstmästaren A. L. BACKMAN för floristiska och växtpaleontologiska exkursioner i mellersta Österbotten 300 mk; åt student 147 MAUNO KOTILAINEN för mossekologiska studier i olika delar av landet, främst norra Savolaks, 800 mk; åt student O. EKLUND för botaniska studier i Korpo skärgård i SW-Finland 400 mk; åt student B. PETTERSSON för bo- taniska studier i mellersta Österbotten 600 mk. Doktor HJALMAR HJELT framlade den nyss av trycket utkomna volym V av sitt arbete "”Conspectus Florae Fennicae", omfattande familjerna Rosa- ceae—Solanaceae och utgörande 41:a tomen av Sällskapets Acta. Professor FREDR. ELFVING utvecklade i ett föredrag särskilda, dels bio- logiska dels växtgeografiska synpunkter till förståendet av våra vatten- växters utbredning. Den 24 april 1919. Vice ordföranden meddelade, att Sällskapets mångårige, vördade ord- förande och hedersledamot, professor JOHAN AXEL PALMÉN, den 7 april i en ålder av 73 år gått hädan. Härigenom har Sällskapet drabbats av den tyngsta förlust, och stort är det tomrum PALMÉNS bortgång lämnat. Tillika meddelades, att den bortgångne i efterlämnat testamente över- låtit Tvärminne zoologiska station till universitetet i Helsingfors för att såsom en naturvetenskaplig station upprätthållas och vårdas. Den 3 maj 1919. Student RorF GRÖNBLAD tilldelades ett reseunderstöd om 500 mk för insamling av algmaterial, främst desmidiaceer, i östra och sydöstra Finland. Generalmajor L. MUNCK överlämnade till Sällskapet en summa om 300 mk att användas för en naturhistorisk undersökning av fästningen Sveaborg med därtill hörande öar. Forstmästare Justus MONTELL hade insänt följande meddelande: "Några ord om Carex festiva Dewey (C. Macloviana D'Urv.?) och dess förekomst inom finländska floraområdet”. Å rektor M. BRENNERS Vägnar förelades: "De krokfjälliga grankottarnas lifskraft och betingelserna för deras olika utbildningsformer”. Den 13 maj 1919. Häradshövding HARALD MUNCK hade till Sällskapet överlämnat en summa av 200 mk att fogas till det av generalmajor L. MUNCK överlämnade sti- pendiet. Sällskapet beslöt att till hedersledamöter inkalla doktorerna VIKTOR FERDINAND BROTHERUS och ALBERT HJALMAR IHJELT. Forstmästare A. L. BACKMAN höll ett föredrag om skogsmarkens för- sumpning i mellersta Österbotten. Den 4 oktober 1919. Docent ÄLVAR PALMGREN demonstrerade exemplar av Orchis maculata sambucina, som han funnit i Kökar och Hammarland i Ålands skärgård. 148 Föredrogs ett av rektor M. BRENNER insänt meddelande: "Några fall af heteromorf stam- och grenbildning”. Doktor E. A. Wainio framlade två för vetenskapen nya Physcia-arter: 1) Ph. Norrlini n. sp. från Karelia onegensis; 2) Ph. Kairamoi n. sp. från Orlow i Lapponia ponojensis. Doktor ErRnNsT HÄYRÉN meddelade om ett massuppträdande av en Eu- glena-art, förorsakande vegetationfärgning i Halikko å invid Salo, Regio aboénsis, sommaren 1919. — Magister I. VÄLIKANGAS meddelade, det han i början av maj samma år anträffat av Chlamydomonas förorsakad vatten- blom i havsvattnet i trakten av Drumsö i Helsingfors skärgård. — Med hänvisning till en muntlig uppgift av magister F. W. KLINGSTEDT med- delade professor FREDR. ELFVING, att Oscillatoria rubescens anträffats strax efter snösmältningen i stora mängder rödfärgande vattnet i Kaukojärvi sjö nära Tammerfors. Student MAUNO J. KOTILAINEN inlämnade ett meddelande om Asplenium adulterinum Milde i Finland. Han hade funnit denna växt sommaren 1919 på serpentin i Kaavi socken i norra Savolaks. Jämväl förelåg i universi- tetets samlingar ett exemplar från Juuka i norra Karelen (leg. W. Linna- niemi). Den 1 november 1919. Doktor HARALD LINDBERG demonstrerade exemplar av den för Åland nya bastarden Alnus glutinosa X incana, av honom anträffad i Saltvik på Hjortö holme. Fyndet var såtillvida märkligt, att gråalen tills vidare är känd endast från en enstaka lokal på Åland, det dryga 2 mil från IHjortö av- lägsna Finbolandet norr om Ekerö. — Vidare förevisade herr LINDBERG ett antal av honom tagna vegetationbilder från Åland. Doktor HARALD LINDBERG demonstrerade torkade exemplar ävensom en i naturen tagen fotografi av Phallus impudicus L., av honom insamlad år 1919 på Åland i löväng å Hammarland-Skarpnåtö. — Magister K. J. VALLE meddelade, det han samma sommar anträffat stinksvampen å Nurmes- luoto holme i Raumo. — Magister A. WEGELuius hade gjort ett fynd av arten i fråga i augusti 1919 nära Korpo kyrkoby, SW-Finland. — Docent ALVAR PALMGREN hade anträffat arten år 1907 i Jomala och Lemland sock- nar på Åland; den var synbarligen i sitt uppträdande starkt gynnad av rikare nederbörd. — Doktor E. HÄYRÉN fäste uppmärksamheten vid tidi- gare uppgifter om stinksvampens förekomst i trakten av Björneborg samti Nystad. A rektor M. BRENNERBS vägnar föredrogs: "Thlaspi alpestre L.i Finland”. Student OLE EKLUND lämnade botaniska notiser från Korpo socken i skärgården utanför Abo. Bland fynden nämnas främst Potentilla reptans, Rosa canina, Draba muralis och Centunculus minimus. Den 6 december 1919. Lektor A. RANTANIEMI lämnade några växtgeografiska meddelanden från Kemi älvs flodområde. 149 Doktor HARALD LINDBERG delgav resultaten av en av lektor S. ALMQUIST i Sverige verkställd revision av i Helsingfors universitets museum förvarat finländskt material av släktet Rosa. Forstmästare A. L. BACKMAN meddelade om en fossil fyndighet för Trapa natans i Maaninka, 30 km norr om Kuopio samt c. 200 km nordligare än artens hittills kända nordligaste fossila fyndort i Europa. Doktor V. F. BrortHERUS förevisade den för Finland nya Cynodontium suecicum (Arn. et Jens.) Hag., funnen av honom i Kuusamo, i Viitasaari socken i norra Tavastland och i Pellinge i Nyland samt av J. O. BOMANS- SON i Finström på Aland. — En annan novitet för landet var C. polycarpum var. laxirete Dix., funnen av J. O. BOMANSSON på Dånö på Åland. Å rektor M. BRENNEBS Vägnar föredrogs: "Euphrasia hebecalyx Brenn. (E. bottnica Kihlm., Jörgens. ex p.)". Den 7 februari 1920. Forstmästare JustUS MONTELL hade insänt en skrivelse: "Gränserna för Malla naturskyddsområde utvidgade”. Doktor HARALD LINDBERG lämnade några floristiska notiser: 1) Epilobium adenocaulon Hausskn. från Lojo i Regio aboénsis har visat sig tillhöra den ur nämnda art nyligen utbrutna E. rubescens Rydb.; 2) Cerastium glutinosum från Signildskär, Åland; 3) Veronica longifolia X spicata, tre fyndställen på Åland; 4) V. spicata var. arachnoidea n. var. från Ham- marland på Åland, leg. Arthur Dahl. I anslutning härtill avgav docent ALVAR PALMGREN följande meddelande: "Cerastium glutinosum Fr. och Veronica longifolia LL. xX V. spicata IL. på Åland”. Å rektor M. BRENNERS Vägnar föredrogs: "Finlands Rosae heterosepalae i ny belysning”. Den 6 mars 1920. Doktor WipAR BRENNER redogjorde för en monstrositet hos Rubus idaeus m. phyllanthus Lange, av honom funnen i Snappertuna i Nyland. Den 10 april 1920. Till publikation anmäldes av magister Å. LAURIN: "Älvdalslundar i mel- lersta Österbotten". För botanisk exkursionsverksamhet under den stundande sommaren utdelades: ål folkskolläraren pastor O. KYYHKYNEN för fortsatta växt- seografiska studier i Kajana-Österbotten 1000 mk; åt student M. KorIi- LAINEN för botaniska, främst mossekologiska studier i Enontekis Lapp- mark 3000 mk; åt student O. EKLUND för botaniska studier i Korpo och Houtskär i sydvästra Finlands skärgård 500 mk; åt student B. OLSONI för botaniska studier i Kimito 300 mk. Magister V. A. PEsora redogjorde för den av Svenska Botaniska För- eningen anordnade exkursionen i Skåne sommaren 1919, i vilken han deltagit. 150 Å rektor M. BRENNERS vägnar föredrogs en skrivelse rörande skydd för intressanta växtformer, bl. a. unika exemplar av egendomliga träd, såsom ormtall och ormgran. Läraren O. KYYHKYNEN hade insänt reseberättelse för sommaren 1919, vari meddelades flera intressanta växtfynd. Doktor HARALD LINDBERG lämnade några floristiska meddelanden: 1) Arabis arenosa (1L.) Scop. från Ruskeala i Ladoga-Karelen (leg. K. Linkola) och från Kotka stad i Karelia australis (leg. K. J. Valle), adventiv; 2) Utri- cularia intermedia X vulgaris (U. biseriata TLindb. fil. n. hybr.), från sex fyndorter i Finland; 3) U. intermedia Z minor (U. ochroleuca BR. Hn.), från sju fyndorter: 4) Puccinellia-former från Finland, redogörelse för den granskning konservator O. B. HorMmBERrG utfört av Helsingfors-museets ma- terial, bl. a. ha vid Vita Havet insamlats P. phryganodes (Trin.) och P. ma- ritima (Huds.) Parl. samt på Ekerö på Åland P. distans x retroflexa (leg. Harald Lindberg); 5) Koeleria gracilis Pers., för landet ny adventivart, tagen av W. SCHOHIN på lastageplatsen vid Lappvik i Tenala i västra Ny- land; 6) den Koelertia-form, som av BERGROTH år 1896 anträffades på tallmo vid landsvägen c. 10 km N om Särkijärvi 1 Karelia pomorica, bör rätte- ligen kallas K. grandis Besser. Lektor A. RANTANIEMI hade till tryckning inlämnat en uppsats om ut- bredningen av Adoxa Moschatellina inom Fennoscandia orientalis. Det visar sig, att arten här har två utbredningsområden, ett sydligt och ett nordöstligt. Från NE torde arten längs floddalarna, speciellt Kemi älv, vandrat ned ända till Bottniska viken. I en uppsats om Finlands Urtica dioica-former framhåller lektor RAN- TANIEMI, att huvudformen är ett sydligt element, som i egenskap av ru- deratväxt med kulturen utbreder sig norrut, medan var. Sondeniti är en nordisk form, som förekommer flerstädes i lappmarkerna och här växer i snår och lundar samt på ängar längs älvarnas stränder. Slutligen hade lektor RANTANIEMI inlämnat ett meddelande om anmärk- ningsvärda växtfynd, de flesta från Lapponia kemensis. Den 8 maj 1920. Student A. ULvisEN tilldelades ett stipendium om 250 mk för floristiska undersökningar å den till Sveaborgs fästningsområde hörande ön Sand- hamn invid Helsingfors. Student RorFf GRÖNBLAD anmälde till publikation: 1) Neue oder wenig bekannte Desmidiaceen aus Finnland und Russisch-Karelien, nebst kritischen >emerkungen tuber einige ältere Arten; 2) Finnländische Desmidiaceen aus Keuru. Å doktor K. LInkKoLAs vägnar anmäldes till tryckning andra delen av hans arbete: "Studien öber den Einfluss der Kultur auf die Flora in den Gegenden nördlich vom Ladogasee”. Doktor WipaAr. BRENNER redogjorde för av honom verkställda växtsocio- logiska studier i västra Nyland. : Forstmästare Justus MONTELL: 1) Aspidium spinulosum i södra Enontekis, Lapponia kemensis; 2) förslag till ordnande av naturskyddsarbetet i Finland. 151 Rektor M. BRENNER: ”Vårförebud och vårens förstlingar i Ingå sockens kusttrakt”. Magister V. RÄsSÄNEN: ”Einige neue und bemerkenswerte Flechtenfunde in Finnland”. Den 13 maj 1920. Magister Y. HUKKINEN redogjorde för en i Finland tidigare icke obser- verad skadeinsekt på svarta vinbärsbusken, Pachynematus pumilio Knw, vilken år 1917 hade uppträtt i Kuhmois socken i södra Tavastland och förstört 9572 av bären. Sommaren 1919 iakttog föredragaren härjningar av denna insekt uti elva socknar i Nyland och Tavastland, varjämte med- delanden om dylika ingingo från ytterligare åtta håll. Forstmästare Justus MONTELL hade insänt följande uppsats: ”Trisetum subalpestre (Hartm.) Neum. et Ahlfv. (T. agrostideum Fr.) allvarsamt hotad på sin gamla fyndort vid Maunu i Lapponia enontekiensis”. Den 2 oktober 1920. Doktor E. A. Wainio framlade den för Finlands flora nya Rinodina fatiscens (Th. Fr.) Wain., funnen i Esbo socken i Nyland. Student OLE EKLUND redogjorde för resultatet av sina floristiska studier i Korpo vttre skärgård sommaren 1920). Student Mauno J. KOTILAINEN förevisade tvenne mossor från norra Sa- volaks: Seligeria Doniana (Sm.) C. Mäll. och Campylium Halleri (Sw-) Lindb. Rektor M. BRENNER: "Om variationsförmågan hos enen (Juniperus com- munis IL). Den 6 november 1920. Doktor HARALD LINDBERG föredrog om diatomacé-floran i de kvartära avlagringarna i Finland, därvid främst karakteriserande de olika artasso- ciationer. som äro utmärkande för avlagringar, härstammande från olika tider, olika slag av vatten, olika trakter samt olika djup. Främst hade kustområdena samt trakten mellan Viborg och Ladoga varit föremål för uppmärksamhet. Även frågan om tiden för människans första uppträ- dande i landet berördes. BI. a. hade föredragaren noggrant undersökt lagringsförhållandena å den anmärkningsvärda stenåldersfyndplatsen i St. Andreae och därvid kunnat fastslå, att de funna föremålen varit inbäddade i avlagringar, härstammande från tider långt äldre än Ancylus-periodens slutskede. Den vanliga uppfattningen, att människan först efter den hi- storiska tidens inbrott skulle invandrat, kunde föredragaren sålunda ej omfatta. Student OLE EKLUND meddelade, att den av honom på senaste möte anmälda Stellaria crassifolia ”brevifolia är ny för landets flora. Arten hade av honom insamlats i Korpo sommaren 1920. Doktor E. A. Wainio lämnade ett meddelande om symbios emellan tva svampar: Diplothrix mirabilis Wain., en discomycet, som växer på bladen 152 av Celtis sp. på ön Luzon, samt Gonidiomyces sociabilis Wain., som endast anträffats steril i myceliet av den förstnämnda arten, bildande svartbruna, kortcelliga, 8—12 u tjocka, greniga trådar. Doktor WaiNn1o förevisade en ny kalklav, Placodium chrysodetum Wain. n. Sp., funnen av honom i Finby i Regio aboönsis. Dess thallus är sorediös och till färgen brungul, med KOH purpurfärgad eller blåröd. Steril. Å rektor M. BRENNERS vägnar delgavs en dennes studie: ”Natursköv- lingen på Sandviksholmarna vid Helsingfors och dess inverkan på ve- getationen”. Den 4 december 1920. Professor FREDB. ELFVING föredrog om ELIAS TILLANDZ och dennes be- tydelse för den botaniska vetenskapen i Finland. TILLANDZ var född i Småland år 1640. Efter att ha besökt högskolorna i Åbo och Uppsala reste han år 1668 till Holland, där han idkade studier vid det berömda universitetet i Leyden. Han promoverades här till medicine doktor år 1670 och utnämndes samma år på hösten till professor i medicin i Åbo. Samtidigt förenades botaniken med den medicinska lärostolen. TILLANDZ blev grundläggaren av den botaniska vetenskapen och det botaniska skrift- ställeriet i Finland, och då sålunda året för utnämningen betecknar ett uppsving för Finlands botaniska vetenskap, kan med detsamma förbindas 250-årsminnet av den store mannen. — År 1673 utgav TILLANDZ sin berömda "Catalogus Plantarum tam in excultis, quam incultis locis prope Aboam superiore aestate nasci observatarum in gratiam Philo-Botanicorum con- cinnatus”, det första arbete av bestående värde, som Finlands botaniska litteratur har att uppvisa. Tio år senare utkom en andra upplaga. Ar- betet utgör en förteckning över växter, vilda och odlade, iakttagna i när- heten av Åbo. Det var ursprungligen avsett till ledning för författarens elever vid studierna, varvid dess uppgifter skulle vid föreläsningar och ex- kursioner kompletteras av läraren. Växterna upptagas i bokstavsföljd, enligt de latinska namnen, och varje art omnämnes medelst korta, träf- fande diagnoser, enligt tidens sed. Växterna äro grupperade enligt an- tagen släktskap, och härvid äro sammanförda dels i det nuvarande sy- stemet närastående, dels vitt skilda växtarter. Såsom ett belysande exem- pel kan nämnas, att TiILLANDz till Trifolium hänför dels våra vanliga klö- verarter, men dels även Menyanthes (kallad Trifolium aquaticum) och Oxalis Acetosella (kallad Trif. acetosum), alltså över huvud växter med tre- fingrade blad. En ofta återkommande gruppering grundar sig på upp- fattningen av enligt nutida begrepp olika arter såsom utgörande blott olika kön av samma art. Så var Veronica serpyllifolia honan och V. officinalis hanen av en och samma art. En reminiscens av detta betrak- telsesätt återfinna vi i namnen Aspidium filix mas och A. filix femina, vilka likaså representerade de båda könen av en art. En viktig del av ”Cata- logus plantarum” bilda redogörelserna för de olika växternas medicinska egenskaper; och i katalogen förekomma även de inhemska namnen på växterna, svenska och finska. Den första upplagan innehåller 496 växt- namn, den senare 536 namn, därav 406 namn på vilda och de övriga på 153 odlade räxter. Såsom ett sammanfattande omdöme kan sägas, att arbetet var av stort allmänt botaniskt och tillika kulturhistoriskt intresse. Samtidigt med andra upplagan av Catalogus utgav TILLANDZ ett plansch- verk, "Icones plantarum”, avsett att supplera förteckningen och underlätta dess användning. Detta verk, likaledes tryckt i Åbo, innehåller ett antal växtbilder i träsnitt, skurna av träsnidaren VALLENIUS i Åbo. De flesta bilderna äro tagna ur äldre arbeten; några äro emellertid nya. Flertalet kan lätt igenkännas. TILLANDZ var en vaken man, intresserad för all- männa frågor. Han åtnjöt sina kollegers förtroende och valdes tvenne gånger till rektor för akademien. Av Åbo borgerskap fick han emottaga en tomt i staden, synbarligen såsom ett uttryck för allmän aktning och de tjänster han gjort samhället i egenskap av läkare. Han dog år 1693. Hans upp- trädande betecknar i Finlands naturhistoria samma genombrott, samma kris, som 150 år tidigare inträffat i Centraleuropa. Före denna tid och före TILLANDZ ett ständigt återupprepande av de gamla författarna, utan att man skulle tagit notis om den levande naturen. Först i början av 1500-talet uppträdde en BRUNFELS, en BockK, m. fl., som återvände till na- turen själv och där hämtade sin kunskap. Och först i slutet av 1600- talet uppträdde i Finland en TILLANDZ, här genomförande detsamma. Bör- jan på botanikens område i Finland gjordes av honom, därför skall hans minne här städse vördas. Doktor E. A. Wainio förevisade en för vetenskapen ny lav, Sporopodium vermiculiferum Wain., från Filippinerna. Den innehåller två slag av goni- dier: Pleurococcus-liknande och Scytonema-gonidier. De sistnämnda fin- nas i maskformiga cephalodier på bålens yta. Dessa cephalodier äro likväl icke, ansåg föredragaren, sjukliga bildningar, såsom fallet är hos Lecidea paneola, Peltigera aphthosa och Stereocaulon-arterna, utan Scyto- nema lever i dem i tydlig symbios med hyferna. För dessa cephalodier föreslog föredragaren beteckningen parathallus. Magister V. Kusara förevisade den för Finlands floraområde nya Myri- caria germanica, som anträffats sommaren 1920 av doktor O. HEIKINHEIMO och forstmästare O. VIrRKKULA i Utsjoki socken i Lapponia inarensis på svämsand vid mynningen av Kaldausjoki. Tandläkare M. PUOLANNE lämnade ett meddelande om anmärkningsvärda växtfynd i littis socken i södra Tavastland sommaren 1920. Student A. ULVINEN redogjorde för sina floristiska undersökningar på ön Sandhamn i närheten av Helsingfors. Av öns samtliga 420 kärlväxter voro omkr. 120 införda av kulturen. Tidigare i Finland icke iakttagna voro följande fem adventivarter: Axyris amarantoides, Beckmannia eruciformis, Brassica elongata, Geranium ruthenicum och Rumex confertus. Å rektor M. BRENNERBS vägnar föredrogs: ”Astragalus cicer 1L., ny för Finlands adventivflora. Egendomlig växtspridning”. Den 5 februari 1921. Professor FrREDRB. ELFVING refererade Å. THESLEFFS nyss utkomna värde- fulla arbete: "Studier över basidsvampfloran i sydöstra Finland med hän- syn till dess sammansältning, fysiognomi, fenologi och ekologi” (Bidrag 154 t. kännedom av Finlands natur och folk utg. av Finska Vetenskaps- Societeten, I. 79, N:o 1), därvid ägnande verkets i förtid bortgångne för- fattare varma minnesord. Å lektor ÅA. ÅA. PARVELA'S vägnar anmäldes en avhandling om floran i Oulais socken i mellersta Österbotten (finskspråkig). Docent ALVAR PALMGREN framlade exemplar av den för Finlands flora nya (Carex praecox Schreb., insamlad i Helsingfors omgivning av lyceist IH. BLOMBERG. Professor K. M. LEVANDER förevisade en samling material rörande na- turskydd, bestående av utklipp ur tidningar och tidskrifter, litteraturhän- visningar, särtryck, uppmaningar, lagstiftningsakter o. a. dokument. Sam- lingen står intresserade till tjänst, vilka jämväl uppmanas att till den- samma insända material av antydd beskaffenhet. Doktor E. A. WAIniro: Lichenes novi in Fennia a V. RÄSÄNEN collecti: 1) Psorotichia heterothallina Wain. n. Sp., från Simo socken i norra Öster- botten; 2) Xylographa rubescens Räs. n. sp., från samma ort; 3 och 4) Verrucaria melaenella Wain. och V. peloclitoides Wain., båda från samma ort; 5) Cyrtopsis fumosa Wain., från Lapua socken i södra Österbotten. Forstmästare Justus MONTELL hade inlämnat följande uppsatser: 1) Orchis lapponicus Laest., en länge förbisedd art; 2) Rumex aquaticus L. X dome- sticus In. (R. armoraciifolius Neum.) uppträdande som "art" i Muonio. Student OLE EKLUND hade insänt en uppsats om märkliga räxtfynd i Korpo socken i skärgården utanför Åbo. Bland fynden må främst näm- nas Alopecurus arundinaceus X geniculatus, Catabrosa aquatica, Polygonum Raji, Sagina maritima, Cerastium glutinosum och Fragaria viridis. Student I. IDÉN redogjorde för av honom utförda floristiska under- sökningar inom Sveaborgs fästningsområde. På de undersökta öarna fin- nas 441 arter kärlväxter, av vilka c. 270 arter eller 61 4 äro att betrakta som ursprungliga, medan 170 arter (392) äro införda av kulturen. Av sällsyntheter nämnas Epilobium hirsutum, E. montanum xX roseum, Rumex confertus och Rubus arcticus X idaeus. Den 3 mars 1921. Doktor E. A. WaAinio förevisade några intressanta Dermatocarpon-former: 1) D. meiophyllum Wain. n. sp. från Dickursby i Nyland; 2) D. meio- phyllizum Wain. n. sp., från Helsinge i Nyland; 3) D. deminuens Wain. n. Sp. från Finby i Regio aboéönsis; 4) D. fluviatile var. decipiens (Mass.) Wain. från Sibbo i Nyland. — Anmälde till publikation: ”Lichenographia Fennica I. Pyrenolichenes iisque proximi Pyrenomycetes et Lichenes imperfecti”. Docent ALVAR PALMGREN anmälde till publikation: "Die Entfernung als pflanzengeographischer Faktor". Student MAUNO J. KOTILAINEN redogjorde för fynd av mossor i Enontekis Lappmark. Nya för denna provins voro 45 arter; för Finland nya voro följande sju arter: Cinclidium hymenophyllum (Br. eur.) Lindb., Bryum rutilans Brid., Tortula norvegica Wahlenb., Grimmia conferta Funck, Am- 159 blystegium irrigatum Nent. et Batt., Hypnum collinum Sehleich., Pseudo- leskea Breidleri Kindb. Doktor HARALD LINDBERG demonstrerade den för Finland nya Alnus in- cana 1. pinnata Lundmark. Formen var insamlad av major L. Orsen i juli 1920 i Tohmajärvi socken i norra Karelen. Den 2 april 1921. Magister I. VÄLIKANGAS anmälde till publikation: "Eine durch Euglena viridis Ehrenb. verursachte Vegetationsfärbung des Eises im IHafengebiet von Helsingfors”. Sällskapets vordne sekreterare, rektor AXEL ÅRRHENIUS, hade till Säll- skapet överlämnat en summa om 700 mark att användas såsom reseunder- stöd, närmast för botanisk undersökning av någon eller några av de syd- västra skärgårdssocknarna, och utgavs detta belopp åt student OLE EKLUND för fortsatta växtgeografiska studier i Korpo skärgård. Såsom reseunderstöd för instundande sommar tilldelades student MAUNO J. KOTILAINEN 600 mark för bryologiska undersökningar i norra Savolaks och norra Karelen. Framlades den av trycket nyligen utkomna 47:de tomen av Sällskapets Acta, inrymmande bl. a. en botanisk avhandling: ROLF GRÖNBLAD, ”Finn- ländische Desmidiaceen aus Keuru”. Doktor Ernst HÄYRÉN lämnade några meddelanden om vegetationsfärg- ningar: 1) Massuppträdande av Aphanizomenon flos aquae, Nodularia spu- migena och Anabaena baltica i en havsvik i Tvärminne i W. Nyland. — 2) Brachiomonas i av organiska produkter förorenade subsalina vatten- samlingar på klipporna i yttre skärgården mellan Helsingfors och Hangö. — 3) Chlamydomonas sp. och Stephanosphaera pluvialis i sötvattenpuss i Tvär- minne. — 4) Grönfärgning av Chlamydomonas sp. vid N-tillförsel genom takdropp ur svalbon, Tvärminne. — 5) Massutveckling av Oscillatoria Agardhii i Tölöviken i Helsingfors. Doktor ERNsT HÄYRÉN lämnade vidare en sammanställning av notiser rörande sentida blomning hösten 1920. Magister J. ar HÄLLSTRÖM meddelade med anledning härav, att han den 20 dec. 1920 påträffat Ranunculus acer blommande i Lojo i Regio aboönsis. Den 7 maj 1921. Student B. Onsonr tilldelades ett stipendium om 600 mark för bl. a. räxtgeografiska studier i Kimito i sydvästra Finland (Regio aboönsis). Magister J. ar HÄLLSTRÖM förevisade en enblommig dvärgform av Cam- panula patula. Doktor E. A. WAinio lämnade några systematiska notiser rörande Le- praria-formerna. Forstmästare Justus MONTELL hade insänt tvenne uppsatser: 1) Några för Finlands flora nya Taraxacum-arter; 2) Hvilken utbredning har Luzula multiflora Iej. och öfriga till denna grupp hörande arter? 156 Lektor A. A. PARvVELA hade insänt en uppsats om adventivfloran på tre järnvägsstationer (Uleåborg, Oulainen och Ruukki) i Österbotten år 1920. Student OLE EKLUND lämnade ett meddelande om den för Fennoskandia nya bastarden Carex canescens IL. X C. stellulata Good., som han anträffat sommaren 1920 på Jurmo i Korpo socken, Regio aboönsis. Den växte täm- ligen rikligt bland stamarterna å mycket sank mark, bevattnad av käll- språng och starkt beskyddad av täta klibbalsbestånd. Den 13 maj 1921. Till korresponderande medlem av Sällskapet invaldes docenten, doktor BJÖRN FLODERUS från Stockholm. Å docent Wipar BRENNERS Vägnar inlämnades en "Förteckning över kärl- växter iakttagna under resan till Kuusamo sommaren 1908". Docent K. LINKOLA redogjorde för den exkursion Sällskapets medlemmar den 9 maj varit i tillfälle att företaga till det minnesvärda Sveaborg under ledning av general L. MUNCK, som på det mest förekommande sätt de- monstrerade ställets talrika sevärdheter. Intendent RornF PALMGREN utdelade ett av honom på Sällskapets upp- drag avfattat upprop till naturskyddsvänner i Finland med uppmaning att insända uppgifter om anmärkningsvärda naturbildningar och natur- föremål. Å rektor M. BRENNERS vägnar delgavs en dennes studie: "Den oligoclada Talsola-granens afkomlingar 1 andra led”. Student OLE EKLUND inlämnade till publikation en uppsats om vegeta- o tionen å Vidskär och Jurmo i Korpo socken, Regio aboönsis. Den 1 oktober 1921. Ordföranden ägnade några minnesord åt Sällskapets den 24 sistlidne juni bortgångne hedersledamot, läkaren och botanisten professor ANDERS THIODOLF S/ELAN. Docent WipArR BRENNER anmälde till publikation: "”Växtgeografiska studier i Barösunds skärgård I. Allmän del och floran”. Doktor V. F. BRoTHERUS demonstrerade två för Finlands flora nya mos- sor: Plagiothecium curvifolium Schlieph. och PI. Ruthei TLimpr., vardera funnen på 4 å 35 ställen i olika delar av landet. Medicinalrådet G. R. IDMAN förevisade: 1) Fragaria vesca var. monophylla, funnen år 1910 i Hämeenkyrö socken i Satakunta av ingenjör HERM. AD. PrRINTZ; 2) Trifolium repens, en ärftlig form med triangelformiga fläckar på bladen, dels helsvarta, dels i mitten gröna med svarta kanter, även denna ursprungligen funnen av herr PRINTZ ej långt från Kyröskoski bruk, Satakunta, och sedermera förökad i trädgård. Magister B. OLsonti lämnade ett meddelande om växtfynd i Kimito, Finby och Hitis socknar. Student OLE EKLUND meddelade botaniska notiser från Korpo socken i Regio aboäönsis. Magister M. J. KOTILAINEN anmälde till publikation en avhandling om mossfloran och vegetationen i nordvästra Enontekis. 1 Å rektor M. BRENNERBS Vägnar inlämnades till publikation: 1) Tvillings- frukt hos äppelträd (Pyrus malus 1L.); 2) Astragalus cicer L. och Melam- pyrum nemorosum I. i Ingå. Nya rön; 3) För Finland nya Rosae hetero- sepalae; 4) Hos Phleum pratense observerade monströsa former. Magister T. J. HINTIKKA inlämnade till publikation en uppsats om fynd- plats för ek (Quercus pedunculata Ehrh.) i Kaukola å Karelska näset. För celebrerande av Sällskapets sekeldag den 1 instundande november invaldes till utländska hedersledamöter följande högt förtjänte vetenskapsmän: lektor S. ALMQUIST, Stockholm; professor CHR. AURIVILLIUS, Stockholm; Stadtbaurat TH. BECKER, Liegnitz; prof. H. CONWENTZ, Berlin; prof. Oscar. DRuDE, Dresden; prof. G. HorvåTH, Budapest; prof. EUG. WAR- MING, Köpenhamn; prof. R. WETTSTEIN RITTER VON WESTERSHEIM, Wien; prof. J. N. F. WILLE, Kristiania; prof. Frirz ZscHOKKE, Basel; ävensom till korresponderande ledamöter: prof. Mario BEZZI, Torino; doktor SELum BIrGER, Stockholm; doktor ASTRID CLEVE-EULER, Stockholm; prof. FRIEDRICH DAHL, Berlin; prof. LUDWIG DIELS, Berlin; mr J. W. EDWARDS, London; hr. P. EsBEN-PETERSEN, Silkeborg; kyrkoherde J. O. HaGsTtRÖM, Västra Emtervik; prof. J. HOoLMBOE, Bergen; prof. EINAR LÖNN- BERG, Stockholm; doktor C. G. J. PETERSEN, Köpenhamn; professor A. G. TANsLEY, Cambridge; prof. A. TULLGREN, Stockholm; prof. A. ZAHLBRUCK- NER, Wien. Den 21 oktober 1921. Till hedersledamöter av Sällskapet invaldes rektor AXEL ÅRRHE- NIUSs, doktor E. E. BErGrRoTH, professor FREDR. ELFVING, f. d. senator ÅA. Osw. KaArRAMO och doktor OscAR NORDQVIST. Hundraårsfesten den 1 november 1921. På morgonen försiggingo uppvaktningar vid Sällskapets stiftares och mer bemärkta medlemmars gravar. Uppvaktningen, till vilken talrika medlemmar från staden och landsorten anslutit sig, leddes av Sällskapets äldste hedersledamot, professor V. F. BROTHERUS, SOm nedlade kransar å gravarna och därvid yttrade ord av erkänsla och hågkomst. Minnesfesten försiggick i universitetets solennitetssal kl. 2 på dagen. Högtidligheten inleddes med SiBELuIvUS” Finlandia, utförd av Helsingfors stadsorkester under ledning av komponisten själv. Följde så festtalet ägnat Sällskapets hundraåriga verksamhet av dess ordförande, docent ÅLVAR PALMGREN. Talaren redogjorde för olika skeden i Sällskapets liv, dess stiftande, dess uppblomstring, de strävanden som under tidernas lopp kommit till uttryck i Sällskapets arbete. Sedan därpå orkestern utfört ett nummer, framfördes Sällskapets välkomsthälsning till de inbjudna gästerna i ett tal av Sällskapets sekreterare, docent K. LINKOLA. Denne framhöll, att Sällskapets arbete i främsta rummet varit av ideell natur, men dock i hög grad gagnat den praktiska verksamheten på talrika om- råden, såsom forstvetenskapen, kärrodlingen, fisket, och att det blott är en tidsfråga, när det inhemska zoologiska och botaniska materialet kom- mer att gagna ännu andra praktiskt-vetenskapliga gebit. 158 Därefter framfördes ett halvt hundratal lyckönskningar från institutioner MAN och sällskap. En stor mängd lyckönskningstelegram hade anlänt från ut- landet. Den solenna akten avslutades med "Vårt land". På aftonen samlades Sällskapets medlemmar jämte damer till supé, Var- vid högstämda tal höllos. Den 3 november 1921. Framlades trenne jubileumstomer av Sällskapets Acta, utgivna med an- ledning av sekeldagen. Den zoologiska tomen omfattade 559 sid. och var redigerad av docent Harry FEDERLEY. Den botaniska tomen, omfattande 768 sid. och redigerad av dr. Ernst HÄYRÉN, innehåller följande arbeten: ALVAR PALMGREN, Die Entfernung als pflanzengeographischer Faktor; Epy. AA. Wanio, Lichenographia Fennica I. Pyrenolichenes iisque proximi Pyrenomycetes et Lichenes imperfecti; A. A. PARVELA, Oulaisten pitäjän kasvisto; A. K. CAJANDER, Ein pflanzengeographisches Arbeitsprogramm, in Erinnerung an Johan Petter Norrlin; WIDAR BRENNER, Växtgeografiska studier i Bärösunds skärgård. I. Allmän del och floran; O. KYYHKYNEN, Kajaa- nin kasvistoalueen rajoista ja jaoituksesta (mit deutschem Referat: Uber die Grenzen und die Einteilung der pflanzengeographischen Provinz Ostro- bottnia kajanensis); RorF GRÖNBLAD, New Desmids from Finland und Northern Russia with critical remarks on some known species. Den tredje tomen, den 50:de uti serien, var redigerad och författad av Sällskapets hedersledamot professor FREDR. ELFVING och av historiskt inne- håll: "Societas pro Fauna et Flora Fennica 1821—1921", 279 sid. Författaren har här, såsom han säger uti förordet, tecknat en bild av Sällskapets liv, sådant det under det flydda seklet gestaltat sig, och av de män som däri verkat. Seklet uppdelas i fyra perioder: 1) Sällskapets stiftelse och verk- samhet i Åbo åren 1821—1827; 2) Sällskapets återupplivande i Helsingfors och utveckling under professor C. R. SAHLBERGS ledning åren 1829—1841; 3) tid av avmattning och stridigheter 1842—1859; och 4) tiden 1859—1921. Därtill sluta sig förteckningar över Sällskapets tjänstemän, exkurrenter och medlemmar ävensom biografiska uppgifter över avlidna medlemmar. Det synnerligen innehållsrika, för varje vän av naturalhistorien intressanta ar- betet prydes av goda porträtt av de hädangångna, som beklätt ordförande- posten inom Sällskapet. Upplästes talrika lyckönskningstelegram, som ytterligare ingått från ut- landet från lärda samfund, institutioner och enskilda personer med an- ledning av sekeldagen. | Framlades 45:te tomen av Sällskapets Acta, inrymmande ett arbete av K. LINKOLA: Studien tber den Einfluss der Kultur auf die Flora in den Gegenden nördlich vom Ladogasee, I 1916 (432 sid.) och II 1921 (491 sid.). Ordföranden meddelade, att å Sällskapets vägnar till dess hedersleda- mot professor EuG. WARMING avsänts ett telegram till dennes 80-årsdag den 3 november. Forstmästare Justus MONTELL förelade tvenne för vetenskapen nya hybri- der: Carex dioica X heleonastes och Epilobium hypericifolium X montanum. 159 Student OLE EKLUND lämnade ett meddelande om Boletus luridus Schaeff. och Parmelia Acetabulum (Neck.) Dub., vilka han funnit i en ekdunge i Korpo socken i Regio aboönsis, den förra tillsammans med lektor E. W. EHRMAN. Den 3 december 1921. Doktor ErRNsT HÄYRÉN föredrog över föroreningen och strandvegetationen Helsingfors hamnområde. Ordföranden meddelade, att Sällskapet fått från Société de Géographie li Paris emottaga en medalj, som av sagda sällskap slagits till åminnelse av Societas pro Fauna et Flora Fennica hundraåriga verksamhet. — Upp- lästes ytterligare lyckönskningsskrivelser, som med anledning av sekel- dagen ingått från lärda samfund och enskilda vetenskapsidkare. | Doktor HARALD LINDBERG förevisade exemplar av Carex contigua Hoppe och C. Pairaei F. Sch., därvid redogörande för dessa arters kännemärken 'och utbredning i Finland. Doktor E. A. WAINIo anmälde till publikation: Lichenographia Fennica I. — Meddelade jämväl, att genom Botaniska museets i Helsingfors för- sorg kommer att i ett 20-tal ex. distribueras en fortsättning till det av INORRLIN och NYLANDER på 1870- och 80-talen utgivÅa lavexsiccatverket: "Nylander & Norrlin, Herbarium Lichenum Fenniae, Continuatio (1921)". Fortsättningen kommer att innehålla N:ris 451—807: materialet är i hu- Ivudsak insamlat av NORRuUN och bestämningarna till stor del gjorda av INYLANDER. --s Doktor RUNnarR Forsivs demonstrerade ett antal cynipid-gallbildningar, som icke tidigare anförts från Finland. Stödent O. FortTELIUS lämnade ett meddelande om några växtfynd från Kuusamo, särskilt berörande en del arters nordgräns. Student I. HiDÉN framlade den för Finland nya bastarden Anthemis ar- vensis X tinctoria (ÅA. adulterina Wallr.), vilken han funnit i tre individer sommaren 1921 i Sakkola socken på Karelska näset. Å rektor M. BRENNERS Vägnar meddelades: ”Någr: Atriplex- och Cheno- 'ipodium-former” samt "”Hieraciologiska meddelanden, 7. Nya tillägg till södra Finlands Hieracium-flora"”. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1922. Bb. 16, H. 1. NOTISER. Till assistent vid den lantbruksbotaniska avdelningen av Centralanstalten/ för försöksväsendet på jordbruksområdet har från den 1 januari 1921 för-| ordnats fil. dr. OLOF ARRHENIUS. Till docent i växtbiologi vid Uppsala universitet har den 8 december 1921 förordnats fil. lie. G. E. Du RIETZ. Till docent i skogsfysiologi vid Skogshögskolan har den 23 februari 1922 förordnats fil. dr. M. G. STÅLFELT. Professorerna vid Statens Skogsförsöksanstalt H. HESSELMAN och (G. ScHOTTE ha den 22 sistlidna mars promoverats till hedersdoktorer vidi Hochschule för Bodenkultur 1 Wien. Docenten HH. SMITH, som hösten 1921 anträdde en botanisk forsknings-| resa till Kina, har av Uppsala universitet erhållit ett Liljevalchskt stipen- dium om 6 000 kronor för densammas fullföljande. Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi har för samma ändamål tilldelat honom sitt Vegastipendium samt en del av Palanderfondens avkastning, tillsammans 3400 kronor. Bland/ I. Vetenskaps soc iedte ten spilmma cPIuuSskko manar | följande: "Anatomisk eller artbeskrivande redogörelse för en i Sverigej förekommande mindre kryptogamgrupp, som förut är ofullständigt känd”: Svar skall vara inlämnat till Vetenskapssocietetens sekreterare före in- sången av februari månad 1923. Prisets storlek är 500 kronor. Professor O. NorpstTEpDr, Lund, som år 1871 blev utgivare av ”Botaniskal Notiser", har i och med avslutandet av årgången 1921 frånträtt denna sin befattning och överlämnat tidskriften till Lunds Botaniska Förening, som till redaktör utsett sin ordförande, professor H. KYLIN. RSA EN hr AEA AL HI FARA a Ron AE VN AD ble NA DNA RA, SR del er SES MA Till förlattare i Svensk Botanisk Tidskrift. ; Manuskript och korrektur, ävensom skrivelser angående uppsatser, sändas till redaktören under adress Experimentalfältet. pe Manuskripten böra vara maskinskrivna samt noga genomsedda — även med avseende på skiljetecken — för undvikande av korrigeringar mot manuskriptet. ” ormgeringskostnall, som överstiger 10 7 av sättningskostnaden, betalas Enligt styrelseri$ beslut äger redaktionskommittén att, då den så finner lämp- ligt, fordra, att författaren själv med intill 30 & bidrager till tryckningskostnaderna för sin uppsats. "Med avseende på stilblandningar gälla följande regler: 1. Auktorsnamn sättas med gemena (vanlig stil). 2. Personnamn i löpande text sättas med KAPITÄLER (understrykas dubbelt i 3 manuskriptet). > 8. Latinska växtnamn i texten sättas med kursiv stil (understrykas enkelt i | manuskriptet). FN 4. Ord och meningar, som särskilt skola framhållas, spärras (understrykas med en bruten linje i manuskriptet). i Figurer i texten numreras med arabiska siffror och förses med kort förklaring. Om flera bilder sammanföras under samma figurnummer, betecknas de särskilda bilderna med kursiva bokstäver (a, b, c, o. s. v.), ej med siffror. Planscher numreras med romerska och de i dem ingående figurerna med arabiska siffror, Tabeller numreras med romerska siffror och förses med kort rubrik. | Citerade arbeten sammanföras till en avhandlingen bifogad litteraturförteckning 3 och ordnas alfabetiskt efter författarnamn. Uppställningen bör göras i enlighet mes följande exempel: Ramn C., Measuring apparatus for statistical investigations of Plantforma- tions. — Bot. Tidsskr., Bd. 33, H. 1, Kobenhavn 1912. Om två eller flera avhandlingar av samma författare och med samma tryckår citeras, betecknas dessa med (a, b, c) o. s. v. Dessa beteckningar införas omedel- bart efter författarnamnet. > Citat i texten göras genom att omedelbart efter författarnamnet inom parentes anföra sida i avhandlingen eller därtill tryckår och särskild beteckning, om så "erfordras. Exempel: RAUNKLER (sid. 3) eller RAUNKIER (1912, sid. 3) eller RAUNKLER (1912 a, sid. 3). Noter under texten böra undvikas. Det är önskvärt, att större avhandlingar av allmänt vetenskapligt innehåll för- fattas på engelska, franska eller tyska eller åtminstone förses med en samman- fattning på något av dessa språk. > Manuskript, som ej är skrivet på svenska, bör åtföljas av uppgift till redaktören om vem som verkställt eller granskat översättningen till det främmande språket. > Direkt förbindelse mellan författaren och tryckeriet får ej äga rum. Författaren erhåller avgiftsfritt 50 särtryck med omslag av sin i tidskriften intagna avhandling; tryckning av omslag debiteras extra. Av uppsatser och smärre meddelanden, intagna i tidskriftens borgisavdelning, lämnas särtryck endast efter särskild överenskommelse. Redaktionen. AINNEHÅLLSFÖRTECKNING. 000000 Avhandlingar. SvEDBERG, T., Ett bidrag till de statistiska metodernas användning inom växtbiologien. (Ein Beitrag zur Anwendung der statistischen Methoden in der Pflanzensoziologie.) mm. sbe ess se so s ere ers MEDELIUS, S., En bryologisk utflykt till Halland. (Ein bryologischer AUSsflug; nach" Hallamtl)ig. isar ms de RAR Vi res MN så SAMUELSSON, G., Floristiska fragment. III. (Floristiscehe Fragmente. HL) PALM, B., Das Endosperm VOTE ÄLV DET IOUIINS 250 207 bg BN ole EN TENN SA 60 ' Du Rietz, G. E., Dichenolosiaka! fragment. IV. (Lichenologiscehe = —- Fragmente. IV) At IR (ES AFTER SA BEN RES RR GR SP MOM a UI RAIN SADE 4 NASN KA 69 DAHLGREN, K. V. O., Die Embryologie der Loganiazeengattung Spigelia 77 CHRISTENSEN, C., On a collection of Pteridophyta from Celebes leg. Dr. = c WW. FRAS er TLS se ars IA Sr UR SER SNR 88 LJUNGDAHL, H., Zur Zytologie der Gattung Papaver. Vorläufige Mitteilung 103 ROMELL, Ja. Go Ratelsex A(Bertiehtigung) 20036. meste ade bin SA "115 R. STERNER, ER Några floristiska nyheter från Öland. (Einige floristische 2 f Neuigkeiten JUS: ÖTMNGNE 1 ref Lr ss TNT il Fd Dr GA sa S ee SRA RAN ERAN 117 SANDBERG, C., SÖDERBERG, I., Aongstroemia longipes (Sommerf: ) Br. eur. funnen i Västergötland. (Aongstroemia longipes [Sommerf.] Br. eur. in "Wästergötland gefunden.):: syo oe sioe synes bre Sole ove 1 ERDTMAN, G., Ett par fyndorter för Hypericum pulchrum L. och Luzula congesta (T uill.) Lej. (Ein paar Fundorte för Hypericum pulch- rum; LL; und Luzula: congesta [Thuill]= Eej) 2:00. te) Set eka sik 125 HALDEN, B. E., Rhynchospora fusca Roem. et Sch. i Västerbotten. (Rhynchospora fusca Roem. et Sch. in Wästerbotten.) . . . . . . 125. MÖRNER, C. TH., "Romerska kamiller.” ("Römische Kamillen. ay Hd 126 BARTHEL, E., Tillägg till ”Stockholmstraktens växter." (Nachtrag zu OL "Die Pflanzen der Stockholmer Gegend.”). . .. ... SATAN SNS 127: In Memoriam; Ne NIES AXEL VINGE. (Av J. Erikson): + 2. 0c se eve ARS SEN a rs RN AN, 128. Svenska Botaniska Föreningen. ÄVSTAOTE EA 0 ker [0 VA TE TNA GAR Cafe an ae SAG RE OS NE RA AL NN a 130 INTA: se ÖÅEIITA ANY oc 2 NGN Af ia SA STAS SIA TSAR So Ua BROR IA BEAR IST RSA 13150 Nyförvärv till föreningens bibliotek år 19227. > sc sc cc Ae IS Sammankomster. Vetenskapsakademien 1 om Melk Save RR se ee MAIN DAS oa KI GA 132 7 Botaniska Sektionen av Naturvetenskapliga STONE i NPpsae 1357 5; Botaniska Sällskapet i Stockholm .. . cs. ; å : 140 , Bötaniska' Föreningen i: GöteDOrg ::4' vLNDGA er Miele vår ekAR SME e Tal YEN 144 Societas pro Fauna eCFIOFAa FeRDICA Ö 0:00. es a0 vev ia rk NS RO NS IRA LÖ 145 NOBBEN a förp på klen er de SIA ere SVS ARS er NEC HU RSA KR REN NR OK I Utgivet den 24 april 1922. Uppsala 1922. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. 21458 Utgiven av SvensKa Botaniska Föreningen Redigerad av TORSTEN LAGERBERG 1922 HÄFTE 2 SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGENS styrelse och redaktionskommitté Styrelse: 3 fh R. SERNANDER, ordförande; O. ROSENBERG, vice ordförande; CT. LAGERBERG, sekreterare och redaktör; K. AFZELIUS, skatt- mästare; J. BERGGREN, ROB. E. FRIES, E. HEMMENDORFF, O. JUEL, G. LAGERHEIM, G. MALME, HJ. NILSSON. Redaktionskommitté: S. BIRGER, T. LAGERBERG, G. LAGERHEIM, G. SAMUELSSON, R. SERNANDER, T. VESTERGREN. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT utkommer i fyra häften årligen. 'Prenumerationsavgiften (för personer, ej tillhörande Svenska ' Botaniska Föreningen) är 20 kronor. N Medlemsavgiften för år 1922, 15 kronor, torde inbetalas till i skattmästaren, fil. lic. K. AFZELIUS, Stockholms Högskola, j Drottninggatan 118, Stockholm Va. Nyinvalda medlemmar kunna erhålla föregående årgångar av tidskriften till ett pris av 5 kr. pr band” för årgångarna 1—5, 7 kr. för de följande. ; : Föreningens adress är Stockholms Högskola, Drottninggatan 118, ä Stockholm Va. Tidskriftens expedition har samma adress. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1922. Bb. 16, H. 2. LIBRARY NEW YORK BOTANICAL GARDEN UNTERSUCHUNGEN UBER DIE LARIX- MYKORRHIZA:. I. SYNTHESE DER MYKORRHIZA IN REINKUETUR. VON ELIAS MELIN. Neulich berichtete ich kurz äber die gelungenen Versuche, die Larix-Mykorrhiza synthetisch in Reinkultur aus Boletus elegans her- vorzubringen (MELIN 1922). In der vorliegenden Abhandlung wer- den diese Ergebnisse ausföhrlich besprochen. Meine Studien töber die Zusammensetzung der Lärehenmykorrhizen beabsichtigten auch zu ermitteln, ob noch andere Pilze in Symbiose mit der Lärche eingehen könnten. Uber die im vorigen Sommer (1921) versuchten Synthesen von Larix-Pflanzen und den aus Kiefern- und Fichten- wurzeln isolierten Mykorrhizenpilzen (MELIN 1921) werde ich im folgenden ebenfalls berichten. I. Zur Morphologie der Lärchenmykorrhiza. Die Lärchenmykorrhiza ist- schon von FRANK (1885) studiert wor- den, der aber keine eingehende Beschreibung gibt, sondern nur kurz mitteilt, dass bei Larix ektotrophe Mykorrhiza vorkommt. Später haben sie u. a. Vv. TUBEUF (1896), KIRCHNER (KIRCHNER, LOEW und SCHRÖTER 1908, S. 160) und Mc DouGALL (1914) untersucht. Die als Mykorrhizen ausgebildeten Kurzwurzeln sind zum Teil trau- big verzweigt, so dass Bildungen entstehen, die den Fichtenmykor- rhizen recht sehr ähneln; eine Gabelverzweigung wie an der Kiefer kommt nicht vor. In bezug auf den Mantel und das Hartigsche Netz (Austauschhyphen nach MaGnus 1911) därfte man wenigstens zwei Typen unterscheiden können: 11 — 22122. Svensk Botanisk Tidskrift. 1922. 162 1) Der erste, von Mc DouGALL (1914, S. 56) beschriebene Typus ist durch einen sehr dicken Mantel charakterisiert. Die interzellula- ren Hyphen sind auch sehr kräftig entwickelt, so dass die äusseren Rindenzellen als Inseln in einem pseudoparenchymatischen Gewebe erscheinen. 2) Der zweite, von v. TuBEUuF (1896, Taf. XI, 3) abgebildete Typus hat einen verhältnismässig dännen Mantel, und das Hartigsche Netz ist im allgemeinen von einer einzigen Zellschicht zusammengesetzt. In beiden Fällen ist der Mantel an der Oberfläche vollständig glatt, d. h. Absorptionshyphen (MaGnus 1911, S. 527) kommen nicht vor. Die verschiedenartige Auskildung der Mvykorrhizen därfte in erster Linie von den Pilzkonstituenten abhängig sein. Bei der gemeinen Kiefer habe ich gefunden, dass verschiedene Mykorrhizen- pilze zum Teil verschiedene Mykorrhizentypen erzeugen (MELIN 1921), und, wie unten gezeigt wird, ist dies auch der Fall an der Karehe: Ob eine intrazellulare Infektion bei den typisch ektotrophen Mykorrhizen — Wie sie z. bB. an derKiefermundöder iemtesans; gebildet sind — vorkommt, ist in den letzten Jahren oft diskutiert worden. MÖLLER (1903, S. 323) und MANnGIN (1910) z. B. sind der Auffassung FRANKS, dass die Hyphen nur interzellular leben. Nach MÖLLER (1903) sollen die Mykorrhizen der Fichte, wie auch die traubig verzweigten der Kiefer, ektotroph (sensu stricto), die dicho- tom verzweigten Kiefernmykorrhizen dagegen endotroph sein. Die- ser Auffassung hat sich KIRCHNER (KIRCHNER, LOEW und SCHRÖTER 1908, S. 183) angeschlossen. PEKLo (1913) ist zu der Meinung gelangt, dass die Pilzfäden in grosser Ausdehnung intrazellular leben und hier eine weitgehende Verdauung derselben stattfindet. Er. sagt Zz. B. von der Fichtenmykorrhiza (oe St260)3Den Hauptcharakter der Fichtenmykorrhizen ist ihr Endophytismus und die mit demselben verbundenen Folgeerscheinungen, eine weit- gehende Verdauung der Pilzfäden; dagegen trägt die Differenzierung des Pilzmantels und des Réseaus, von einem kausalen Standpunkt aus betrachtet, den Charakter einer sekundären Erscheinung.” Schon bei meinen fräheren Untersuchungen uber die Kiefern und Fichtenmykorrhizen habe ich das Vorkommen von sehr dän- nen Hyphen in den Rindenzellen feststellen können (vgl. MELIN 1917, 5. 357). Ich war damals geneigt anzunehmen, dass diese in- trazellularen Fäden einem anderen Pilz als dem echten Mykorrhizen- 163 pilz angehörten. Meine späteren Untersuchungen auf die in Rein- kultur synthetisch erzeugten Mykorrhizen haben aber gezeigt (vgl. MELIN 1921), dass die Mykorrhizenpilze — wenigstens anfänglich — die Neigung endophytischer Lebensweise haben, weshalb nicht daran zu zweifeln ist, dass auch die in jungen Mykorrhizen aus der Natur beobachteten intrazellularen Fäden zu demselben Pilz gehören wie die interzellularen, d. h. dem Mykorrhizenpilz. In älteren Kiefern- und Fichtenmykorrhizen kommt aber häufig in den Rindenzellen noch ein anderer Pilz vor, der. mit den Mykorrhizabildungen nichts zu tun hat (MELIN 1921). Dass verschiedene Autoren in dieser Frage zu verschiedenen Ansichten gelangt sind, rährt meines Erachtens hauptsächlich von folgenden Gränden her: 1) Erstens ist es sehr schwierig, die Mykorrhizen gut zu fixieren und zu färben, weshalb die intrazellularen Hyphen — wenigstens in manchen Fällen — nicht leicht zu beobachten sind. 2) Zweitens scheint es mir wahrscheinlich, dass die endophy- tische Infektion nicht immer gleich kräftig ist, was vor allem von dem Standorte und den mykorrhizenbildenden Pilzen abhängen därfte. In gewissen Fällen kommen die Hyphen nur vereinzelt innerhalb der Zellen vor, in anderen Fällen entwickeln sie sich viel kräftiger und können dabei die Zellen ganz ausfällen. Die Frage nach der endophytischen Infektion der Kiefern- und Fichten- mykorrhizen wird in einer späteren Abhandlung genauer erörtert werden. Betreffs der Lärchenmykorrhiza sind v. TuBEuF (1896) und Mc DOUGALL (1914) darin einig, dass intrazellular lebende Hyphen nicht vorkommen. Dieser Auffassung kann ich aber nicht beistimmen. Die von mir untersuchte Mykorrhiza von Larix verhält sich im grossen und ganzen wie die von Pinus silvestris und Picea Abies. Das in dieser Hinsicht untersuchte Material stammt von einer 6-jährigen Lärchenanpflanzung des Gartens der schwedischen Forstakademie. In den von dem Hartigschen Netz ganz oder teilweise umgebenen Rindenzellen kommen hier sehr häufig Hyphen vor. Diese wachsen von dem Netz aus (Fig. 1 a), sind meist verhältnismässig dick (4—6 u) und plasmareich und bilden ab und zu lockere Knäuel (Fig. 1 b). Allmählich werden sie von den Zellen verdaut. Bisweilen findet man ausser diesen dicken Hyphen auch noch sehr dänne (etwa 2 u) Fäden (Fig. 1 a), entweder mit jenen zusammen oder 164 allein, insbesondere in den äusseren Rindenzellen. Ob sie als Haustorienhyphen (MaAGNnus) oder als eine Art Regenerationshyphen zu betrachten sind, muss noch dahingestellt sein bleiben. Es ist augenfällig, dass wenigstens in gewissen Fällen eine ziem- lich weitgehende intrazellulare Infektion des Mykorrhizapilzes stattfindet. Nach meinen Beobachtungen synthetisch hergestellter Lärchenmykorrhiza (vgl. unten) bin ich sogar geneigt zu meinen, dass die endophytische Infektion unter Umständen das Wesent- b Fig. 1. Intrazellular infizierte Rindenzellen der Larix-Mykorrhiza. Die Zellen nur zum Teil von dem Hartigschen Netz umgeben. a auswachsende dicke und dänne Fäden, b lockerer Knäunuel. — Nerge: 1000-01 liche ist. In welcher Ausdehnung die Fäden innerhalb der Zellen leben — um hier allmählich verdaut zu werden — hängt meines Erachtens von der Virulenz des Pilzes ab. Wie unten gezeigt wird, gibt es mehrere Pilze, die Mykorrhiza an der Lärche veranlassen können. Unter diesen sind einige mutmasslich weniger virulent als andere, und es ist auch wahrscheinlich, dass ein und derselbe Pilz unter verschiedenen ökologischen Bedingungen verschieden virulent ist. Wenn nun der Pilz weniger virulent ist, wird er durch die enzymatische Tätigkeit der Zellen gezwungen, nur ausserhalb derselben zu leben, wenn er aber genögend virulent ist, entwickelt er sich in grosser Ausdehnung auch innerhalb der. Zellen, wo allmählich eine Verdauung stattfindet. In diesem Falle ist die Ähnlichkeit mit der endotrophen Mykorrhiza sehr gross, und man könnte sogar sagen, dass zwischen den beiden Typen nur ein Gradunterschied vorliegt. Das Hartigsche Netz entspräche also den Pilzwirtzellen der endotrophen Mykorrhiza. Schliesslich ist es aber auch denkbar, dass der Pilz so hoch- virulent wäre, dass er von der enzymatischen Tätigkeit der Zellen nicht beeinflusst wärde. Er lebt dann nur innerhalb der Zellen, erzeugt aber keine Mykorrhiza (sensu stricto), sondern ist vielmehr als Parasit zu betrachten. II. Boletus elegans Schum. als Mykorrhizenpilz der Lärche. a. Boletus elegans und die Lärche in der Natur. Es ist schon lange bekannt, dass Boletus elegans in der Natur nur unter Lärchen getroffen wird. Der erste, der in Schweden diese Tatsache festgestellt hat, ist LINDGREN (1845). Seine Beobachtungen, "ubi Larix ibi Boletus elegans", die aus Västergötland in södlichem Schweden stammen (I. c., S. 195), sind später von Fries (1861, 1874) bestätigt worden. Dieser sagt z. B. von Boletus elegans (1874, S. 497): "In silvis tam frondosis quam acerosis . ...semper sub Larice.” Dieselben Angaben findet man aus mehreren europäischen Ländern. In den neueren Pilzfloren ist auch diese Tatsache öfters hervorgehoben worden, z. B. in MICHAELS Pilzwerk (1918, N:r. 33), wo von B. elegans folgendes zu lesen ist: "Dieser Pilz gehört zu denjenigen Pilzen, die streng an bestimmte Bäume gebunden sind und zwar an die Lärchen. Er kommt nur unter diesen Bäumen vor und zwar, soweit deren Wurzeln in den Boden auslaufen. Man kann dieses Verhältnis als eine sogenannte Lebensgemeinschaft bezeichnen."” Da Boletus elegans an die Lärechen gebunden ist, muss er ver- hältnismässig spät in Schweden eingewandert sein, weil die Lärche erst seit etwa 150 Jahren bei uns kultiviert ist. Nach SCHOTTE (1917) sind die ersten Lärechenpflänzchen /Larix europaea) im Jahre 1763 aus London eingefährt und in Halland (im säödwestlichen Schweden) angepflanzt worden. Die erste Lärchenpflanzung in grösserem Masstabe wurde um 1789 auf dem Gute Koberg in 166 Västergötland mit Pflänzchen aus England angelegt. Im neun- zehnten Jahrhundert wurde die Lärche immer mehr kultiviert, die Samen und Pflänzchen stammten anfangs nur aus England, später hauptsächlich aus Deutschland. Ess tran irn wah rse ein le h ta ass Boletustelejans sierehrertist art den! Tesen IEamnehe np ICtn zu uns gekommen ist. Fries (1861) ist der Ansicht; dass B. elegans um 1840 einwanderte. Er sagt nämlich (1. c., S. 45): "Diese Art, die nunmehr massenhaft dort vorkommt, wo Lärchen angepflanzt worden sind, ist dadurch sehr merkwärdig, dass sie hier im Lande erst in der letzten Zeit beobachtet worden ist, weil sie zweifelsohne vom Auslande eingeföhrt ist. Im Jahre 1838 hatte ich sie noch nicht gesehen; erst 1840 fand ich sie im Carolina-Park! bei Upsala, wo sie jetzt jährlich häufig ist, und dies ist auch sonst öberall der Fall, wo man Lärchen gepflanzt hat. In der Schweiz, wo die Lärche einheimisch ist, kommt diese Art häufiger vor als B. luteus.” Die Angaben von Fries sind sehr interessant, weil sie deutlich zeigen, dass Boletus elegans sich parallel mit der Lärche weiter verbreitete. Erst um die Mitte des neunzehnten Jahrhunderts wurde sie in grösserer Anzahl kultiviert (SCcHOTTE 1917), was auch erklärt, dass B. elegans nicht fräher beobachtet worden ist. Wahrscheinlich kam aber der Lärchenpilz auch in den ersten Lärchenanpflanzungen vor. Der Pilz verbreitet sich in folgender Weise: 1) Als Myzel mit den Wurzeln der kultivierten Lärchenpflanzen. 2) Die Basidiosporen werden durch die Winde verbreitet, ent- wickeln im Boden ein steriles Myzel, das nur dann Fruchtkörper erzeugt, wenn es auf eine Larix-Wurzel stösst. Die ersten Fruchtkörper des Lärchenpilzes därften in der ersten Weise hereingekommen sein. Später spielte ausserdem jedenfalls die zweite Verbreitungsart eine grosse Rolle. Nur hierdurceh erklärt sich auch, dass die in den einheimischen Pflanzschulen gezogenen Lärchenpflänzehen Waldbestände erzeugen können, in denen Boletus elegans zu finden ist. "Der Carolina-Park wurde kurz vor 1840 angelegt, wobei unter anderen Bäumen auch Larix gepflanzt wurde. b. Lärche und Boletus elegans in Reinkultur. KM FRLOLe SIC ers: Als Untersuchungsobjekt habe ich Larix europaea DC. benutzt. Die aus Småland stammenden Samen, die ich durch Herrn Ober- förster WiLH. LorTHiGIUS erhalten habe, sind folgendermassen be- handelt worden. Sie wurden möglichst sorgfältig von den Flägeln befreit, was sich als ziemlich schwierig und zeitraubend erwies, weil sie immer mit den Samen verwachsen bleiben. Die letzten Reste wurden mit einem Messer weggeschnitten. Die von den Flägeln befreiten Samen wurden mit Wasser durchfeuchtet, wobei kontrolliert wurde, dass keine Luftblasen an den Schalen haften blieben. Sie wurden hiernach etwa eine Minute mit Sublimat (Quicksilberchlorid 1:1000) behandelt und dann in sterilisiertem Wasser grändlich ausgewaschen, so dass jede Spur von Sublimat verscehwand. Die gereinigten Samen wurden in gewöhnlichen Petrischalen auf sterilisiertem Agar-Agar (1,24 Agar-Agar in Wasser gelöst) zur Keimung ausgelegt, und zwar in so grosser Entfernung voneinander, dass die etwa nicht desinfizierten Samen die benach- barten nicht verunreinigen sollten. In die Schalen (9 em Durchm.) konnten folglich etwa 20—30 Samen kommen. . Nach 10—20 Tagen hatten die keimbaren Samen etwa 1—2 cm lange Wöärzelchen in den Agar-Agar hinaustreten lassen. Die steril gebliebenen Keim- linge wurden dann mit einer Platinnadel in die unten beschrie- benen Kölbehen gebracht. Der Kontrolle halber wurden einige noch monatelang in Reagenzgläsern mit Nährlösung gehalten. Diese Methode, wodurch die Samen sozusagen bakteriologisch behandelt werden, hat sehr grosse Vorzäge vor den fräöher ge- brauchten. Erstens ist man ganz sicher, dass die benutzten Keim- linge wirklich steril sind. Zweitens braucht man keine nicht keimbaren Samen in die Kulturkölbehen zu legen, was besonders bei der Lärche von grosser Bedeutung ist, weil die Keimungsziffer sehr niedrig ist — das benutzte Samenmaterial zeigte eine Keimungs- ziffer von nur etwa 15 vom Hundert. FuvcHs (1911) fand in den Wurzeln und Hypokotylen "steril" gezogener Pflänzechen Hyphen und Sporen, die nicht von den geimpften Pilzen herräöhrten, und er schloss daraus (1. c., S. 21), dass "der Pilz im Pflänzchen unter Umständen seine Herkunft gar nicht vom Substrat, sondern vom Samen ableitet". Weniger 168 angenehme Uberraschungen dieser Art können vermieden werden, wenn man die Samen auf Platten keimen lässt. Es sind hier schon nach wenigen Tagen Kolonien um die Samen herum zu beobachten, wenn diese nicht desinfiziert waren, d. h. wenn noch lebende Konidien oder Hyphen an der Oberfläche oder in der Samenschale vorhanden waren. An den Lärchensamen kommt in den mit den Samenschalen verwachsenen Fläögelbasen sehr häufig ein Pilz vor, der sich nur schwer durch die Sublimatbehandlung abtöten lässt. Dieser Pilz greift die Pflänzchen der Kulturkölbehen parasitisch an und mässte folglich auf die Versuche störend einwirken, wenn er nicht entfernt wärde. Die an den Samen vorkommenden Schimmel- pilze sind viel leichter zu töten. Im grossen und ganzen kann man jedoch sagen, dass die Samen nach einer Minute Sublimatbehand- lung ganz steril sind, wenn ihre inneren Teile nicht infiziert waren. Durch die Sublimatbehandlung wird die Keimfähigkeit der Samen nicht merkbar beeinflusst. Als Kulturkölbehen habe ich im allgemeinen Erlenmeyerkölbehen von 300 cem Grösse benutzt. Wenn ich beabsichtigte, die Kulturen mehr als einen Sommer zu halten, traf ich Anordnungen fär Bewässerung unter sterilen Verhältnissen. Zu den Kulturen habe ich Sand (aus einem Ås bei Stockholm) von der Korngrösse 0,5—2 mm benutzt, der folgendermassen be- handelt wurde. Nach dem vollständigen Lufttrocknen wurde er durch zwei Drahtnetze mit 0,5 bezw. 2 mm Maschen gesiebt, um die gröbsten und die feinsten Bestandteile zu entfernen, sodann ausgegläöht und zwei Stunden in konzentrierter Salzsäure gekocht. Die Salzsäure wurde sehr sorgfältig ausgewaschen (etwa 48 Stunden in fliessendem Leitungswasser und dann durch wiederholtes Waschen mit destilliertem Wasser), wonach der Sand wieder an der Luft trocknen musste. ? Von dem gereinigten und getrockneten Sand kamen in jedes 300 cem Kölbehen 150 gr, die eine Schicht von etwa 20 mm Höhe bildeten. Folgende Nährlösung (nach MEYER 1903) wurde benutzt (36 cem fär 100 gr Sand): 1000 gr destilliertes Wasser, 1 gr KH;PO, (Saures Kaliumphosphat), 0,1 gr CaCl; (Chlorkalzium), 0,1 gr NaCl (Chlornatrium), 0,3 gr MgSO, + 7H;O (Magnesiumsulphat), 0,01 gr FeCl, (Eisenchlorid). wurden an drei folgenden Tagen je 25 Minuten lang bei 100” C in Dampftopf sterilisiert. Sterilisierter Humus er- wies sich als ein weniger geeignetes Substrat, weil Boletus elegans nicht darauf wächst. Beim Sterilisieren bilden sich fär den Pilz schädliche Stoffe, die zuerst ausgewaschen werden mös- sen (vgl. unten). | Der an eNerin | Rjeam kata r. ooDie Keimlinge wurden meist Ende Mai oder Anfang Juni gepflanzt, und zwar in jedes Kölbcehen nur ein einziger. Sie entwickelten sich im grossen und ganzen ziemlich kräftig, auch wenn sie nicht ebenso gut wie im IFreien gediehen. Wahr- scheinlich leiden sie etwas unter der grossen relativen Luftfeuchtigkeit, die in den Kölbehen entsteht. Es ist nicht -zu vermeiden, dass tie luft fast immer so gesättigt ist, dass sich an den Glaswänden Kon- denzwasser absetzt. Wie öf- ters hervorgehoben worden ist (vgl. KIRCHNER, LOEW, 169 Als Kohlenstoffquelle diente 0,5 gr Glukose; Stickstoff wurde aber nicht hinzugesetzt. Die mit Watte verschlossenen, fertigen Kölbehen Verf. photo. Fig. 2. Reinkultur von Larix europaea DC. Das Pflänzchen 5 Monate alt. — Nat. Grösse. SCHRÖTER 1908, S. 156), ist die Lärche gegen Luftfeuchtigkeit sehr empfindlich. 170 Die Durchläftung des Sandes scheint dagegen ausreichend zu sein. Die Hauptwurzeln entwickelten sich im allgemeinen verhältnis- mässig gut, hatten aber am Ende des Sommers nur Seitenwurzeln erster Ordnung ausgebildet. Es muss betont werden, dass die Lärchenpflanzen auch im Freien nur wenig verzweigte Wurzeln haben. Nach ENGLER (1903, S. 254) sind sogar die Saugwurzeln 3-jähriger Pflanzen gewöhnlich Wurzeln 3. Ordnung. Von den Versuchs- kölbehen wurden zwei nicht geimpft. Wie weit die Pflänzchen hier am Ende des Som- mers gewachsen wa- ren, ist aus Fig. 2 zu sehen. Ihre Wurzeln sind = selbstverständ- lich von Pilzhyphen ganz frei (Fig. 3). Die Seitenwurzeln sind et- was dänner und länger als die durch die Syn- thesen erzeugten My- korrhizenzweige, und ihre Spitzen sind im- | Ger dt VARS rötlich gefärbt. Fig. 3. Querschnitt einer Seitenwurzel von Larix Die Differenzierung in in Reinkultur. — Vergr. 450 X1. Lang- und Kurzwur- zeln scheint bei den mykorrhizenfreien Wurzeln weniger ausgeprägt zu sein. Dies kann man aber nur dann sicher entscheiden, wenn in Reinkultur ge- zogene 2- oder 3-jährige Pflänzchen untersucht werden. Es ist erwähnenswert, dass sich in den Kulturkölbehen keine Wurzelhaare bilden. Die Lärchenpflänzehen verhalten sich in dieser Hinsicht ganz anders, als z. B. die Pflänzchen von Kiefer und Fichte, wo sich in den Reinkulturen an nicht geimpften Wurzeln Wurzelhaare sehr kräftig entwickeln (MELIN 1921). Nach v. TUBEUF (1896) und ENGLER (1903) sollen auch an der Lärche im Freien Wurzelhaare vorkommen. Ich habe diese Beobachtung nicht bestätigen können, finde aber keinen Grund an ihrer Richtig- keit zu zweifeln. Es ist mir wahrscheinlich, dass sich die Wurzeln ga in dieser Hinsicht unter verschiedenen ökologischen FEinflässen verschieden verhalten. Vielleicht spielt dabei die Konzentration des Wasserstoffions eine grosse Rolle. Woher es kommt, dass sich in den Kölbehen keine Wurzelhaare ausbildeten, muss ich noch dahingestellt sein lassen. Die Wurzelhaare scheinen zum Teil durch die Epidermiszellen und die äusseren Rindenzellen ersetzt zu sein. Diese entwickeln sich als ziemlich kurze Fäden aus gewöhnlich 2—3 länglichen Zellen. Die Fäden bleiben im distalen Teile mit der Wurzel in Verbindung, lösen sich aber sonst ganz ab und biegen sich dabei sichelförmig aus. Bei einer kleinen Vergrösserung scheinen daher Wurzelhaare vorhanden zu sein. Unter Umständen können mehrere Fäden miteinander zusammenhängen, so dass sichelförmig gebogene Bänder entstehen. Sie sind anfänglich hyalin oder weisslich gefärbt, bräunen sich aber später. Diese Wurzelfäden sind an Larix schon von RICHARD (1826) beobachtet worden. Er bildet einen keimenden Lärchensamen ab (1. c., PI. 13), dessen Wärzelechen mit unregelmässig verlaufenden Fäden besetzt sind. Die Erscheinung ist später von KLeBs (1884, 'S. 543) bei anderen Koniferen, vor allem Pinus Pinea, studiert worden und wird von ihm Häutung genannt. Nach KLEBS ist die junge Keimwurzel von einer lockeren, weisslichen Hälle umgeben, welche sich sehr bald in zahlreiche Zellfäden auflöst. ”Nimmt man bei jungen Keimlingen die Hälle ab, bemerkt man, dass auch darunter an der Hauptwurzel selbst eine Ablösung ihrer periphe- risehen Schichten der ganzen Länge nach erfolgt. MHauptsächlich die beiden äusseren Zellschichten, welche an der Wurzelspitze in das Gewebe der Wurzelhaube öäbergehen, lösen sich, indem sie sich in ihre einzelnen Zellreihen spalten, welche in Form von schleimigen langen Fäden die Wurzel umhällen” (KLEBS, 1. C.). Die Zellfäden verhalten sich bei Larix ganz anders, als bei Pinus Pinea nach KLeEBs, indem sie ziemlich kurz sind und wenigstens anfänglich mit der Wurzel in Verbindung bleiben. Bei den von KrEBs untersuchten Nadelbäumen bildeten sich keine Fäden an den Seitenwurzeln, bei Larix aber sind auch diese mit den weiss- lichen Fäden bedeckt. Die Zellen der Fäden sind anfangs lebendig, und sie teilen sich sogar auf den Platten noch weiter. Es ist före war se heinlichkh, dass ste anfänglrehlh als Kvörrael ha are funktionieren: Durch die Loslösung der äusseren Wurzelzellen können die IGT Mykorrhizenpilze sehr leicht in die Wurzeln eindringen. Die Verpilzung wird durch! dje Hantuns erlench ten 3: Blo'letus e Feslamns hn OR es kam tu: Mehrmals sind Versuche gemacht worden, Boletus-Arten in Kultur zu bekommen, aber negativ ausgefallen. Im allgemeinen ist man dabei von Sporen ausgegangen. BREFELD (1908) und LEVINE (1913) haben Keimungsversuche mit Sporen von mehreren Arten gemacht. Neulich hat auch ROMELL | (19215 HS 212) versucht, Spo- ren von Boletus ele- zu bringen. Es ist auffällig, dass die Sporen der Boleten besondere = Bedin- chen, um keimenzu können, wie dies bei den ” Goldbachii (Rupr.) Adl. Svaneholm. P. erecta (L.) Hampe. Allm. P. anserina L. Allm. Geum urbanum L. T. allm. kring staden, tillfällig i Viared 1912, Arås 1900; för övrigt sälls. å sydvästra höglandet: Seglora vid Ingelshult; Rydboholm; Svaneholm; Örby: Öresten. G. rivale L. Allm. v. pallidum C. A. Mey. Hasselbacken. Filipendula Ulmaria (L.) Maxim. Allm. f. denudata (Presl.) Beck. T. allm. F. hexapetala Gilib. Ej just så allm., antecknad från Sjöbo; Toarp: Häl- 16 — 22142. Svensk Botanisk Tidskrift. 1922. 242 jared; Rångedala: Falskog; Fristad: Mölarp. Finnes säkerligen flerst. Ej sedd å sydvästra höglandet och sälls. söderut i Viskadalen. Alchemilla pubescens Lam. Allm. Alchemilla-arternas förekomst är ännu ej tillräckligt utforskad. A. plicata Bus. Exercisfältet; Fristad vid heden. A. pastoralis Bus. Allm. A. filicaulis Bus. Exercisfältet, Viaredstrakten flerst. f. denudata Bus. Seminariet. vestita (Bus.) Murb. Klippan, Exercisfältet. . strigosula Bus. Flerst. Druvefors, Hestra, Seminariet. . acutangula Bus. Seminariet, Osdal, Hestra. . micans Bus. Exercisfältet, säkerligen allm. i Viaredstrakten. . suberenata Bus. Bockasjön, Viaredstrakten sälls. A. alpestris Schm. Allm. Agrimonia Eupatoria L. Skene: Backa. Sanguisorba minor Scop. Tillfällig vid Osdal sedan 1915, Norrbyskolan 1913. Rosa rufula Mtss. Hestra; Ulricehamn; Örby: Kungaliden; Horred vid stationen. "rufuliformis At. Mellan Borås och Rydboholm; S. Ving: Ekeslunda. R. Forsteri Sm. ”virentifrons Mtss. Istorp: Kransbro. R. exilis Crép. Hestra. ”araeodon Mtss. Hestra. R. glauci-accurrens At. Hestra. ”araeodontoides Mtss. Hestra. R. ditrichopoda Borb. Hestra. R. molli-rufuliformis At. Hässleholmen, mellan Rydboholm och Borås, Bredared, Kröklings hage; Fritsla: mellan Finabo och Stockabäck; Horred nära stationen. > molli-rufula At. Fritsla: mellan Finabo och Stockabäck. R. suberistata Bak. IHultaberg, Källbäck, Rya ås, Björkäng, Osdal, Ekens- berg, Boda, Trandared; Brämhult: Hyberget; Sandhult: V. Tåå; Rångedala: Falskog; Fristad: Sparsör; Gingrid: Frugården; Varnum: Ågården. + hirti-laciniosa At. Hestra nära järnvägen, Rydboholm; Fritsla: Bastar- åsen och Salgutsered. R. molli-spiculidens At. Rya ås, Slättholmen vid Lillån, vid vägen till Björbo, nära Rydboholm, vid Gånghester, Trandared; Gingrid: Frugården; Seglora: Årbo. " molli-suberistata At. ”Trandared en buske. R. Jebei At. Hultafors; Fritsla: mellan Finabo och Stockabäck; Horred nära stationen; Istorp: Kransbro. " glaucigera (Mtss.) At. Örby: Källäng; Horred vid stationen. R. glauco-colpogena At. Hestra. R. molli-glaucigera At. Hestra; Örby: Källäng. R. smolandica Mtss. Hestra. R. swartziana Fr. ”Tostared: Sjögärde. R. opaciformis Mtss. Hestra; Horred: nära kyrkan och vid Lida; Istorp: Kransbro. R. molli-trachyphylla At. ”Tostared: Sandryd. > >» > R. pellita Rip. Horred nära kyrkan. R. coerulea (Woods) At. Rya ås, Transås, Södra Anneberg, Getholmen, Hasselbacken, Brotorpet, Slättholmen, Söderfors, Gånghester, mellan Bräm- hult och Häljared, norr om Kinnarumma kyrka, Viskafors; Fritsla: Kilen och Tyngryd. R. Gravetii Crép. " solstitialis Bess. Hestra. R. frondosa Stev. > platyphylla Rau. Hestra. R. molli-solstitialis At. Rya ås, Ålgården vid Viskan, Fristad, mellan Fritsla och Kinnarumma, mellan Brämhult och Häljared. R. cuneatula At. Rya nedom åsen; Öxnevalla: Sundholmen; Horred vid stationen. R. Desvauxii Rip. Hestra. R. podolica Tratt. ” extensula At et M. Horred. R. condensata Pug. Hestra. Srocheliana Fl Br: Hestra: R. molli-extensula At. Skene. R. prolatula At et M. Horred: Lida. R. porrectella At. Fritsla: mellan Finabo och Stockabäck. R. glauci-rubiginosa At. Hestra. R. pineliensis At. Rya ås. R. Greniéri Dgl. Seminariet, Björkäng, Hasselbacken, Rya ås, Hulta, Söderfors, Tokarpsberg; Toarp: Häljared. R. glaucamphibola At. Hestra. R. rigida H. Br. Toarp: Dusekärr. R. mollis Sm. Hässleholmen, Rya ås; Toarp: Häljared. R. cinnamomea IL. Rya vid Viskan; Fristad: Risbro vid Viskan; Fritsla nära Bastaråsen. R. Chavini Rap. Hestra; Rångedala: Byttorp; Molla vid byn; Skene. R. Chavint Rap. X Desvauxii H. Br. Hestra. R. Klukii Bess. ”"inodora Fr. Surteby: nära Björketorps station; Horred: Letebo; Istorp: Kransbroberget. R. flavidifolia Vuk. Rya ås; Fritsla; Örby: Källäng och Skenebrolid; Ulricehamn: Lindängen. "vestrogothica At. Fritsla, Skene, mellan Berghem och Björketorp; Istorp: Kransbro; Ulricehamn: Lindängen. " bellavallis Pug. Kinna: Furubäck; Istorp: Kransbro; Ulricehamn: Lindängen m. fl. ställen. Prunus spinosa L. Sälls. Rya ås vid Hagen (H.); Istorp: Kransbroberget. P. avium L. Förvildad i Viaredstrakten. PePadus 1 Allm: Amelanchier spicata Lam. Förvildad vid Sjömarken. Medicago sativa L. Katrinedal, numera troligen utgången. M. lupulina L. Odlad och förvildad. M. hispida Gaertn. ” denticulata. (Willd.) Urb. Tillfällig. Katrineberg å stengärdesgård 1917 (H.). Melilotus altissimus ”Thuill. Vägkant i Brämhult 1906, Rydboholm, Viskafors. M. Petitpierreanus (Hayne) Willd. Tillfällig å ruderatplatser. 244 M. albus Desr. Förekommer som föregående. M. indicus (L.) All. Mängdvis i en trädgård i Viared 1907 (H.). Trifolium spadiceum 1. Tillfällig nära Hestrasjön, flera år vid Ålgården. T. agrarium L. Rydboholm; Kinnarumma: Flenstorp; tillfällig å ett par lokaler i Viared 1917. T. procumbens I. Sälls. Rydboholm och andra ställen utmed Viskan i Mark (H.). T. dubium Sibth. Sälls. Druvefors, Osdal, på båda ställena talrikt. T. repens L. Allm. T. hybridum L. Odlad och ofta förvildad. T. arvense L. Ganska sälls. Annelund, Bockaryd, Hultafors; Kinnarumma: mellan kyrkan och Flenstorp rikligt; Seglora: Lida; Berghem; Molla: Mollaryd. T. pratense L. Allm. v. americanum Harz. På klövervall vid Druvefors, som ogräs på Nya kyrkogården. T. inecarnatum L. Tillfällig flerst. T. medium Huds. T. allm. men ej sedd å sydvästra höglandet. Anthyllis Vulneraria L. T. allm. i dalen, ej antecknad från höglandet. Lotus corniculatus L. Allm. L. uliginosus Scehkuhr. Hedvigsborg i en rännil, Idrottsparken i en bäck- rännil, på båda ställena iakttagen av oss sedan 1913. Tillfällig å gammal gräsvall vid Gässlösa 1915, Kinnarumma odlad och förvildad. Astragalus glycyphyllus L. Flerst. Bortom Almenäs vid Öresjö, Ramna- slätt, Hultafors, Viskafors, Svaneholm; Seglora: Tranhult; Kinnarumma: Högebjer; Skene: Backa. Galega officinalis 1. Tillfällig vid Haby kraftstation i Örby 1915—1917. Vicia hirsuta (L.) S. F. Gray. Tycks vara rätt sälls., endast iakttagen vid Seminariet och Nya bryggeriet, banvall vid Sandared, Viared. V. tetrasperma (L.) Schreb. Tycks också vara rätt sälls. Rya ås, Sjö- marken. | V. silvatica L. Sälls. Rya ås ett par små ex., Viskafors (W.), Hultafors (A.). . cassubica L. Sälls. Rydboholm; Fritsla: Bastaråsen; Horred: Letebo. iCraccame= Alma ”. villosa Roth. Rätt sälls. Hulta; Seglora: Årbo. . sepium L. T. allm., ej sedd å sydvästra höglandet. v. montana Koch. Rya ås. g V. sativa L. Odlad och stundom förvildad. | V. angustifolia (L.) Reich. Synes vara rätt sälls. Endast antecknad från Seminariet, Göta och Viaredstrakten, ett par lokaler. | Lathyrus silvestris L. Sälls. Hultafors vid järnvägen, Viskafors; Seglora: Seglered; Berghem söder om stationen. L. heterophyllus L. S. Ving: Säby (W.); Fritsla: Bastaråsen. L. pratensis L. Allm. i dalen, sälls. i Viaredstrakten: Lund, Viared och Klippås; sälls. på N. Marks högland: Seglora vid Ingelshult. L. montanus Bernh. Allm. | L. niger (L.) Bernh. Sälls. Rydboholm, Svaneholm; Seglora: Årbo och: Tranhult; Fritsla. | vt og SL TRE 3 SN 243 L. vernus (L.) Bernh. Sälls. Rya ås på ett ställe sparsamt, vid Svane- holm något talrikare; Seglora: Tranhult och Årbo. Pisum arvense L. Förvildad. Geranium sanquineum IL. S. Ving: Säby (W.). G. silvaticum L. Allm. v. parviflorum RB. v. Post. Älvsborg, Rya ås, Trandared, Kröklings hage; S. Ving: Nollyckan. G. molle L. Evedal. G. pusillum Burm. Sälls. Evedal, Sjömarken, Rydboholm, Viskafors; Kinna vid hotellet. G. columbinum IL. Tillfällig vid Sjömarken 1916 (H.). G. lucidum L. Hyssna: Liagärde vid St. Holsjön (H.). G. Robertianum IL. Allm. Erodium cicutarium (L.) L'Hérit. Synes ej vara allmän i Boråstrakten, antecknad från Klippan, Osdal och Viared; däremot flerst. i Fristad: Heden, Asklanda, Påtorp, Komlösa. Oxalis Acetosella L. Allm. v. rosea Peterm. Ekensberg, Rya ås, Öresjö anhalt. v. coerulea DC. Rya ås, Brämhult: Kronäng, Svinåsa. 0. strieta L. Rydboholm: Orrleken 1916 (W-.). Radiola linoides Roth. Sälls. Viared ett par lokaler, Råddehult, L. Hol- sjön; Varnum vid Rångedalasjön. Linum catharticum IL. Ej så allm. Rya ås, Häljared, Lund, Sandared; Seglora: Övre Näs; S. Ving: Vätersholm. L. usitatissimum L. Tillfällig. Viared, Rydboholms station. Polygala vulgaris L. Allm. f. carnea Rehb. och f. albida Chod. rätt allm. bland huvudarten. P. amarella Crantz. Hällstad: Kronogården på nittiotalet. Mercurialis perennis L. Flerst. Rya ås, Almenäs, Skogsryd, Kröklings hage, Lida; S. Ving vid Tolken: Bogakvarn, Trogared och Tångagärde; Es- pered vid Tolken; Gånghester; Svaneholm; Seglora: Klinten, Liagärde, Eskilsered, Bua; Hajom. Ej sedd å sydvästra höglandet. Euphorbia Cyparissias L. Kinnarumma kyrkogård; Rydboholm. E. Peplus L. Tillfällig. Kyrkäng, Seminariet 1920 och 1921. E. Helioscopia L. Allm. Callitriche stagnalis Scop. Sälls. Åhaga, nära Kronäng i Brämhult; Gingrid: Krökling (A.J). C. verna Köätz. Allm. i dalen, ej sedd å sydvästra höglandet. f. minima Hoppe. S. Ving: Tångagärde; Seglora: Segloraberg vid Viskan. C. polymorpha Lönnr. Flerst. Hässleholmen, Katrinebergsbäcken, Viared, Rydboholm i Viskan. C. hamulata Kätz. Flerst. Klippan, Varnum i Marsjön, Rydboholm; Seglora: Segloraberg i Viskan; Skene i en märgelgrav; Hajom i Surtebyån. C. autumnalis L. Transåssjöarna, Härnasjöarna. Empetrum nigrum L. Allm. Acer platanoides L. T. sälls. som vild. Rya ås, Rydboholm. Allmänt odlad och förvildad. 246 Aesculus Hippocastanum IL. Odlad och stundom förvildad. S. Ving: Tångagärde. Impatiens noli tangere I. Flerst. Rya ås, Sparsör, Kröklings hage, Ryd- boholm, Svaneholm; Seglora: Tranhult; Mollaryd. Rhamnus cathartica IL. Sälls. Talrikast förekommer den i Fristad på holmar i Viskan vid Risbro, enstaka ex. finnas på Rya ås och vid Osdal; S. Ving: Vätersholm och Bogakvarn. R. Frangula EL. Allm. Tilia cordata Mill. T. allm. Antecknad från Rya ås, Bergsäter, Hulta- berg, Ekensberg, Osdal, Bossnäs, Kröklings hage, Rydboholm, Svaneholm; Seglora: Årbo, Tranhult, Kverhult, Ingelshult, Älmhult; Örby: Öresten. T. platyphylla Scop. Förvildad eller möjligtvis odlad i en skogsbacke vid Osdal. Malva moschata L. Förvildad flerstädes. Hypericum montanum IL. Flerst. Spridd på Rya ås, Hultafors, Osdal, Rydboholm, Viskafors, Svaneholm; Seglora: Årbo, Tranhult och Lundsberg. H. maculatum Crantz. Allm. H. perforatum L. Allm. Viola odorata IL. Förvildad vid prästgåden i Fristad. V. hirta L. Saknas i trakten av Borås men finnes i S. Ving: Tångagärde; Skene: Backa. V. palustris LL. Allm. V. mirabilis L. Sälls. Kröklings hage sparsamt; Fristad: Ekenäs spar- samt; något talrikare vid Svaneholm; Seglora: Tranhult. V. Riviniana Behb. Allm. V. canina IL. T. allm. men betydligt sällsyntare än föregående, i Viareds- trakten däremot allmännare. V. canina L. X Riviniana Rehb. T. allm. bland stamarterna. V. tricolor L. et formae. Allm. V. arvensis Murr. Allm. Peplis Portula L. Ej anträffad i närheten av Borås men finnes i Rydbo- holm vid Orrleken; Segloraberg vid Viskan; Molla: Tyrestorp. Lythrum Salicaria L. Allm. Epilobium motanum EL. Allm. E. montanum IL. X palustre L. Gånghester. E. collinum Gmel. T. allm. men ej sedd å sydvästra höglandet. E. obscurum (Schreb.) Roth. Sälls. Gånghester; Örby vid kyrkan. E. palustre L. Allm. Chamaenerion angustifolium (L.) Scop. Allm. Vv. spectabile Simm. Gånghester. Oenothera biennisL.Flerst. Övrestationen,grusgrop vid Rya, Sjöbo, Skogsvik. Circaea lutetiana L. Horred nära St. Horredssjön. C. alpina L. Sälls. I ett fåtal ex. på Rya ås vid Almenäs och i Krök- lings hage, Viaredstrakten sparsamt vid Kulsjön (H.), Rydboholm (W-.). Myriophyllum verticillatum L. Sälls. Fristad: Sparsör i Öresjö; Varnum: Viskan mellan sjöarna; Rydboholm. I. intermedium Koch. Varnum i Marsjön. Vv. pectinatum (DC). Varnum i Marsjön. 247 M. alternifltorum DC. Allm. Hippuris vulgaris L. Sälls. Sjömarken, Rydboholm; Seglora: Åtjärns- bäcken och i Viskan vid Segloraberg; Varnum: kring och i sjöarna. Hedera Helix L. Horred: nära gränsen mot Halland. Hydrocotyle vulgaris L. Sälls. Sjöbo vid Viskan; Fristad: Mölarp; Seg- lora: Bålån. Sanicula europaea L. Finnes ännu kvar på ett litet område på NORDVALLS plats på Rya ås. Anthriscus silvestris (1L.) Hoffm. Allm. Myrrhis odorata (L.) Scop. Förvildad. Viared; Seglora: Eskilsered; Horred. Torilis Anthriscus (L.) Gmel. Sälls. Svaneholm (W.); Hyssna: Liagärde vid St. IHolsjön (H.). Cicuta virosa L. Sälls. Hässleholmssjöarna; Hällstad: St. Björksjön. v. angustifolia (Kit.). Viaredstrakten: Kulsjön med omgivning mycket sparsamt (H.). Carum carvtr 15: Allm: : | Pimpinella Saxifraga L. Synes ej vara så allmän kring staden, antecknad från Hedvigsborg, Ekensberg, Sjömarken och Viared. f. dissecta (Retz.) Spreng. Ungefär samma frekvens som huvudformen. Aegopodium podagraria L. Allm. i Viskadalen men sälls. i Viaredstrak- ten: Ekås m. fl. ställen. Aethusa Cynapium L. Tillfällig på ruderatplatser. Anethum graveolens L. Tillfällig på ruderatplatser. Selinum Carvifolia L. Saknas i trakten kring staden men finnes i Viska- dalen söderut från Rydboholm. Angelica silvestris L. T. allm. Peucedanum Ostruthium (L.) Koch. Flerst. Söderkulla, Ryssby, Viared, Ekelid, Funningen, Ekås; Seglora: Övre Näs. Vanligen ej blommande; kallas 1 Viared Danielsrot (H.). P. palustre (L.) Moench. Allm. Pastinaca sativa L. Förvildad. Trandared, Katrineberg 1910, Viared bland gräs och vicker 1913, Rydboholm. Heracleum sibiriecum 1L. Rätt sälls. Rya ås, Annelund, Katrineberg, Osdal, Rydboholm, mellan Fritsla och Kinna. H. Spondylium L. Rydboholm (W-.). Daucus Carota L. Tillfällig i Sandared 1914, fanns hösten 1914 i stor mängd å gammal vall vid Surbrunnslyckan, sedan ej återfunnen, uppträder i Viaredstrakten årligen på åker och äng. Cornus sanguinea L. Skene: Backa brinker rikligt. (Gifsueciea I... 53 alm: Pyrola chlorantha Sw. Sälls. Tokarpsberg, Viaredstrakten, Sandared; Sandhult: Svarvhult; Rydboholm. P. rotundifolia L. T. allm. P. media Sw. Flerst. Holmen, Hultaberg, skogen vid Försörjningshem- met, Sjömarken, Lund, Hultafors; Kinnarumma: Flenstorp; Rydboholm, Svaneholm. P.: minor L.: Allm. 248 P. secunda L. Allm. P. uniflora IL. Sälls. Viared på flera lokaler; Fristad: Lida och Möl- arp; S. Ving: Mogden; Kinnarumma: Rönnesjö. Monotropa Hypopitys IL. Flerst. Ekenäs, Rya ås, Hestrasjön, Ramna- slätt, Viaredstrakten, Sjömarken, Rydboholm; S. Ving: Säby; Molla: Mollaryd. Ledum palustre L. Sälls. Kranholmen, Viared å två lokaler, Målsryd (W.J); Fristad: Ekenäs vid Ärtingen. Andromeda polifolia 1. T. allm. Arctostaphylos uva ursi (L.) Spreng. Flerst. Bäckaskog, Kila hed, Gäss- lösa, Rya ås vid Abborrsjöarna, på flera ställen vid Viaredssjön, allmän kring Upsalen och i Flenstorpstrakten i Kinnarumma. Vaccinium vitis idaea L. Allm. V. Oxycoccus L. Allm. V. uliginosum L. Allm. V. Myrtillus EL... Allm. | f. leucocarpum Dum. är omnämnd i Sv. Bot. Tidskr. 1912, sid. 96 från Hestra: Nordhagen. Den är där av oss och andra förgäves eftersökt. f. epruinosum Asch. et Magn. Rätt allm. Calluna vulgaris (L.) Hull. Allm. Erica Tetralix LE. Allm. Primula veris L. Sälls. S. Ving: Tångagärde och Sundholmen sparsamt; Örby socken. P. farinosa L. Sälls. Hässleholmen mycket sparsamt; S. Ving: Trogared, vid sjön Mogden och ovan kyrkan. Hottonia palustris L. Flerst. utmed Viskan. Lysimachia vulgaris L. T. allm. L. Nummularia LL. Förvildad vid Viskafors (W-.). L. punctata L. Förvildad vid Svaneholm: Skraperedsberg m. fl. ställen (W-.). Naumburgia thyrsiflora (L.) Rehb. T. allm. Trientalis europaea L. Allm. Anagallis arvensis L. Hajom. (H.). Fraxinus excelsior L. T. allm. Antecknad från Hässleholmen, Holmen, Rya ås, Bossnäs, Arås, Kröklings hage, Rydboholm, Viskafors; Brämhult: Svinåsa. Syringa vulgaris EL. Flerst. förvildad. Gentiana Pneumonanthe L. Sälls. Sjömarken, Viared, Bosjön, Västersjön, Rydboholm, N. Mark vid Upsalen och Holsjöarna. G. campestris IL. ”suecica (Froel.) Murb. Flerst. Rydboholm, Viskafors; Bredared: Tranebol sparsamt; Viaredstrakten: Viared och Ryssnäs; Seglora: Ovre Näs; S. Ving: Bogakvarn, Säby och Nollyckan; Molla: Hult. ” germanica (Froel.) Murb. S. Ving: Bogakvarn (W-). Menyanthes trifoliata L. T. allm. Cuscuta europaea IL. Sälls. Rydboholm; S. Ving: Nollyckan (W.). Calystegia sepium (L.) R. Br. Tillfällig vid. Bockasjön och Åhaga. Phacelia tanacetifolia Benth. Kinnarumma: Flenstorp i en vickeråker (H.:); Svaneholm på avskrädeshög. Symphytum officinale L. Sälls. Druvefors, Tvättinrättningen, Norrmalm, Skene, Rydboholm. 249 S. uplandicum Nym. Nära Seminariet. Lycopsis arvensis L. T. allm. Myosotis scorpioides L. Allm. M. caespitosa C. F. Schultz. Flerst. t. ex. Hässleholmssjöarna, Sjömarken. M. silvatica (Ehrh.) Hoffm. Tillfällig vid Hestra. M. arvensis (L.) Hill. Allm. M. collina Hoffm. Sälls. Seglora: Läpparhult; Hajom: Skogum. M. micrantha Pall. T. allm. i Viskadalen, tillfällig i Viaredstrakten vid Lund 1908. M. versicolor (Pers.) J. E. Sm. Tillfällig vid Ålgården 1915, Viared 1902. Lithospermum arvense L. S. Ving: Aspanäs (W.). Echium vulgare L. Tillfällig å Nya kyrkogården 1916 och vid Osdal. Ajuga pyramidalis 1. Allm. Scutellaria galericulata L. Allm. Marrubium vulgare L. Tillfällig å bomullsavfall vid Åkerlunds bomulls- spinneri 1914. Nepeta Cataria L. Varnum: Väla skola, antagligen förvildad. Glechoma hederacea IL. Allm. Prunella vulgaris L. Allm. f. rosea Neum. Viared. f. parviflora (Poir.). Fristad: Sparsör; Sjömarken. Galeopsis Ladanum L. Flerst. på åkrar kring staden, Rydboholm; ej sedd å sydvästra höglandet, däremot allm. i Flenstorpstrakten och efter Häggån. G. Tetrahit L. Allm. G. bifida Boenn. Tillfällig på skräphögar vid Osdal, Viared 1911. Finnes antagligen flerst. G. speciosa Mill. Allm. Lamium album IL. Sälls. Annelund, Aplareds station. L. purpureum 1. Allm. "hybridum Vill. Såväl f. vernale Neum. som f. aestivale Neum. före- komma rätt vanligt L. intermedium Fr. f. vernale Neum. Vid koloniträdgårdarna. f. aestivale Neum. Serla i trädgårdsland. L. amplexicaule L. T. allm., ej sedd å sydvästra höglandet. Stachys silvatica L. Flerst. Rya ås, Slättholmen, Rydboholm, Svaneholm; Sandhult: Svarvhult; Örby: Öresten. S. palustris L. T. allm. Salvia pratensis L. Tillfällig på en gräsmatta i Stadsparken 1914. S. verticillata L. Tillfällig. Rydboholm (W.). Satureja vulgaris (L.) Fritsch. Sälls. Rya ås sparsamt, något talrikare vid Svaneholm; Kinnarumma: Högebjer; Seglora: Årbo, Tranhult och Lundsberg. Origanum vulgare L. Seglora: Lundsberg (W.). Thymus Serpyllum 1. T. allm. T. Chamaedrys Fr. Vv. verticillatus Lge. Rydboholm (W.). Lycopus europaeus L. Allm. Mentha spicata L. Sälls. Bockasjön, antagligen utgången; Norrmalm. M. aquatica L. Sälls. Fristad: Mölarp och Sparsör i Viskan och i Öresjö. 250 M. aquatica IL. X arvensis L. v. subaquatica Neum. Fristad: Sparsör vid Viskan och vid Mölarp. M. aquatica L. X austriaca Jacq. Bockasjön, Klippan, Osdal. M. aquatica IL. X lapponica Wg. ”parietariifolia Becker. Klippan. Be- stämningen ej fullt säker. M. agrestis Sole. Sälls. V. Anneberg 1915, Bråt; Fristad nära Sparsör. M. arvensis Sole X aquatica L. Viared i trädgårdar, möjligen förr odlad; bestämningen kanske ej fullt säker (H.). M. arvensis L. Allm. M. palustris Moench. Flerst. vid sjöar och bäckar. Ålgården, ovan Ryssby; Fristad vid Öresjö. M. austriaca Jacq. Sälls. Söderfors vid kvarndammen, Åhaga; Fristad vid Öresjö. f. ocymoides Host. Mellan Slättholmen och Gånghester. f. lanceolata Becker. Söderfors. M. lapponica Wg. ” parietariifolia Becker. Flerst. Åhaga, Osdal, nära Slättholmen vid Lillån; Seglora: Tranhult. f. silvatica Host. Söder om Osdal. Hyoscyamus niger L. Tillfällig vid Druvefors 19135 och vid Sjöbo 1913, Fristads hed 1915, Borgstena 1906. Solanum Dulcamara L. T. allm. vid Viskan och dess tillflöden, Hultafors. S. nigrum L. Vanlig å ruderatplatser. S. alatum Moench. Rydboholm: Orrleken (W-.). Verbascum thapsiforme Schrad. Tillfällig. Rydboholm: Orrleken 1921 (W-.). V. Thapsus L. Flerst. Rya ås vid Almenäs, Osdal, Hultafors, Rydboholm; Kinnarumma: Flenstorp och Perlebo; Seglora: Årbo, Tranhult, Tomta och Lundsberg; Varnum: Nitta. V. nigrum IL. Flerst. Rya ås, Rya, Hultafors, Rydboholm; Seglora t. allm., t. ex. Seglered och St. Holsjön; Kinnarumma: Flenstorpstrakten; Kinna: stationen: Öxnevalla: Sundholmens station. V. Lychnitis EL. Tillfällig vid Seminariet. f. albiflorum Lge. Kinnarumma: Flenstorp; Rävlanda (H.). Linaria vulgaris Mill. Allm. Scrophularia nodosa L. T. allm. Mimulus Langsdorffi Donn. RUDBERG anför M. guttatus från Aspelyckan 1872 och 1885, bäckar och diken 1893. Numera finnes den vid Druvefors, där dess område inskränkts genom nybygge, och det nuvarande beståndet - hotas allvarligt genom uppväxande Rumex. Härifrån sprider den sig nedåt Viskan, utmed vilken enstaka exemplar årligen förekomma. Insamlades 1914 å dikeskant vid Daltorp; Getholmen i en bäckrännil sedan flera år. Veronica longifolia TE. Flerst. utmed Viskan och Häggån, Sjöbo, S. Ving, Seglered, Flenstorp. V. longifolia L. X spicata L. Älvsborg, Krokshall, Viared, antagligen ur- Ssprungligen odlad. ”. serpyllifolia L. Allm. . arvensis L. Allm. . verna IL. Tillfällig. Osdal sparsamt, Picke 1900. ..seutellata 1: ;/Allm; As - Kv on ARN f. villosa Schum. Rydboholm. V. Anagallis LL. Sälls. Fristad (S.), Molla i Nossan. V. Beccabunga L. Flerst. Sjömarken, mellan Viared och Lundaryd; Bräm- hult: Myrås; Fristad: Mölarp. V. Chamaedrys L. Allm. V. officinalis L. Allm. V. Tournefortii Gmel. Under flera år som ogräs i häckar och trädgårds- land vid V:a Anneberg, grustaget vid Nedre stationen (A.). ”. agrestis L. Allm., ej sedd å sydvästra höglandet. Digitalis purpurea L. Förvildad vid Frufällan. Melampyrum pratense L. Allm. Utbredningen av de former och under- arter, som RONNIGER uppställt av denna och följande art, är ännu ej till- räckligt utforskad. Följande kunna anföras: f. purpureum Hn. Molla: Tyrestorp; Od: Ljunga. Xvulgatum (Pers.) Ronn. Allm. f. aureum Norm. Flerst. öster om staden. t. ex. Häljared. f. paradoxum Dahl. Flerst. M. silvaticum L. Allm. f. aestivale (Ronn. et Schinz) Beauv. Pickesjön. v. laricetorum (Kern.) Beauv. Gånghester. Euphrasia stricta Host. Flerst., t. ex. Rya ås, Viaredstrakten, Rydboholm. Denna samt brevipila och curta övergå mångenstädes i eller hybridisera med varandra. E. suecica Murb. et Wettst. Bredared: Tranebol. E. brevipila Burn. et Gremli. T. allm. E. tenuis (Brenn.) Wettst. Sälls. Rya ås, Osdal; Seglora: Övre Näs. E. curta Fr. T. allm. E. gracilis Fr. Flerst. Gässlösa, Kila hed, Viaredstrakten, Rydboholm; Fristad: Lilla Sik. Odontites verna (Bell.) Dum. Torde vara sällsynt. Endast antecknad från Gässlösa och Kristiansfält samt Viared 1900 och 1910, eljest ej sedd å syd- västra höglandet. Rhinanthus major Ehrh. Allm. R. apterus (Fr.). Viaredstrakten allmän, först uppmärksammad de se- naste åren (H.). R. minor Ehrh. Allm. All här anträffad Rh. minor tillhör f. vittulatus Gremli. Pedicularis palustris L. Allm. PX siölvatea Ik. all: Lathraea Squamaria L. Flerst. Rya ås, Hultaberg, i Viaredstrakten vid Lund, Häljared, Kröklings hage, Rydboholm, Svaneholm; Seglora: Tranhult; S. Ving: Tångagärde rikligt. Vitblommig i Häljared 1919. Pinguicula vulgaris L. T. allm. Utricularia vulgaris L. T. allm. U. intermedia Hayne. T. allm. U. intermedia Hayne X minor L. Sjömarken i Viaredssjön. U. minor L. Sällsyntare än de båda föregående arterna. Osdal, Via- redssjön. -— 202 Plantago major L. Allm. P; umedta EX TCA: P. lanceolata L. Allm. Litorella uniflora (L.) Aschers. Flerst. Lillån, Ryssbybäcken vid Hestra, Viaredssjön vid Viken i Sandared och mellan Sandared och Sjömarken, Hultafors, Rydboholm i Viskan, Öresjö i Fristad. Överallt ganska rikligt. Asperula odorata 1. Sälls. Rya ås, Kröklings hage, på båda ställena ganska sparsamt. Galium Aparine L. T. allm. men ej sedd å sydvästra höglandet. x Vaillantii DC. Rydboholm; Brämhult: Snökulla 1909. G. uliginosum L. T. allm. G. palustre L. Allm. v. aparinoides Neum. Druvefors vid Viskan. G. boreale L. Allm. G. saxatile L. T. allm. söderut, avslutar sin utbredning mot norr i Fri- stadstrakten. G. verum L. Allm. G. Mollugo L. T. allm. f. angustifolium Leers. Lika allmän som huvudarten. ”erectum Huds. Sälls. Gånghester, Viared på flera lokaler; Seglora: Seglered; Bollebygd: Vickhult. "”elatum (Thuill.) Hn. f. tyrolense (Willd.) Braun. Nya kyrkogården. G. Mollugo L. X verum L. Järnvägsskärningen vid Göta, Saltemad, Ek- åsen, Viared och Lund vissa år allmännare än Mollugo. f. submollugo Neum. Rya. f. medium Neum. Rydboholm. f. subverum Neum. Druvefors. c G. Mollugo IL. X ruthenicum Willd. Av denna i Sverige förut blott två gånger funna hybrid (se Bot. Not. 1912, sid. 296) finnes ett par tuvor vid Fridenshöjd. I omedelbar närhet växer en form, som synes vara G. ruthenicum Wild., men som möjligen tillhör hybriden. Sambucus nigra L. Odlad och förvildad. S. racemosa IL. Förvildad vid Osdal, Hulta och Rya ås. Viburnum Opulus L. T. allm. i sluttningarna mot dalen, sälls. i Viareds- trakten: Funningen och Arås. Linnaea borealis IL. Flerst. Tokarpsberg sparsamt, ovan Kristiansfält, Bråt, Viaredstrakten på minst fyra lokaler; Fristad nära kyrkan och vid - Lida; Kinnarumma: Flenstorpstrakten t. allm.; S. Ving: Säby. Lonicera Periclymenum 1. Sälls. Seglora: Ingelshult enstaka ex. å ett skogsberg (H.); Svaneholm; Horred vid sjöarna. L. Xylosteum L. Ganska sälls. Ekensberg och Ekenäs enstaka, Rya ås något talrikare, Osdal, Rydboholm, Svaneholm; Seglora: Seglered enstaka. Adoxa Moschatellina 1. Sälls. Ekensberg sparsamt, Rya ås ett fåtal ex. på ett ställe, Kröklings hage; S. Ving: Trogared; Seglora: Skrapered och Tranhult. Valeriana officinalis LTL. Mycket sälls. Kinnarumma: Flenstorp (H.), Svaneholm. Däremot är Vi excelsarBom: Er:vallna. Succisa pratensis Moench. Allm. Knautia arvensis (1..) Coult. Allm., vitblommig vid Almenäs. Bryonia alba LL. Förvildad vid Armbåga. B. dioica Jaeq. Förvildad vid Armbåga. Campanula Cervicaria L. Viskafors, senast tagen 1916, numera troligen utrotad (W.). C. rapunculoides L. T. allm. C. Trachelium L. Sälls. Björbo hage, Svaneholm; Seglora: Årbo, Tran- hult och Eskilsered; S. Ving: Tångagärde. C. latifolia L. Sälls. Kröklings hage, Viared på en ängsren; S. Ving: Tångagärde. C. rotundifolia L. Allm., vitblommig i Viskafors vid Grönemad. C. persicifolia L. T. allm., ej sedd å sydvästra höglandet. C. patula L. Vanligen tillfällig. Byttorp, Viaredstrakten flerst. t. ex. Viared och Lund, där den bibehållit sig sedan omkring 1905 (IH.); Fristad: Torbjörnstorp; Gingrid nära folkskolan; Bollebygd: Vickhult; Molla: Stål- arp och Torpåkra. Phyteuma spicatum L. Tillfällig. Rydboholm 1916 (W.). Jasione montana L. Flerst. Rya ås, Kristiansfält, Björbo hage, Osdal, ej sedd å sydvästra höglandet. Lobelia Dortmanna 1. T. allm. Eupatorium cannabinum IL. Sälls. Fristad: en tuva vid Risbro i Viskan; Örby: Slottsån vid Haby kraftstation talrikt. Solidago canadensis L. Förvildad vid Nedre stationen, V:a Anneberg, Osdal och Rydboholm. S. virgaurea L. Allm. Bellis perennis L. I gamla gräsvallar vid Osdal, Gässlösa, Ryssby klint, Rydboholm. Erigeron acris L. Allm., rikligast på järnvägsvallarna, ej sedd å syd- västra höglandet. Filago arvensis L. Saknas omkring Borås men finnes vid Rydboholm och i Varnum på den forna sjöbottnen. Antennaria dioica (L.) Gaertn. Allm. Gnaphalium silvaticum L. T. allm. G. uliginosum L. T. allm. Inula Helenium L. Förvildad. Seglora: Tranhult (W-.). Ambrosia trifida L. Tillfällig i potatisland i Sjömarken 1919 (A.). Xanthium strumarium 1. Tillfällig å bomullsavfall vid Åkerlunds spin- neri 1913. Rudbeckia hirta L. Växte år 1913 på gräsvall vid Norrbyskolan och bi- behöll sig flera år. 1915 skyddades ett stånd för att avslås och hade i sept. väl utvecklade och nästan mogna frön, då olyckligtvis växten blev avslagen. Några fröplantor ha ej iakttagits. Fanns i Sandhult: Svarvhult (Str.) och i Viared på 1890-talet; Kinnarumma: Flenstorp 1890-talet och 1908 (H.). Bidens tripartita L. T. allm., tillfällig i Viaredstrakten 1912, för övrigt ej sedd å sydvästra höglandet. B. cernua L. Fristad: Längjum (H-). Anthemis tinctoria L. T. allm. Var förr sälls. men har spritt sig snabbt. AA. ”arvensis-T-vyAllm. A. Cotula L. Tillfällig. Rydboholm 1921 (W.). Achillea Ptarmica L. Allm., sprider sig alltmer sedan 1890-talet, då den var sälls. A. Millefolium L. Allm. v. sordida Koch. Fristad nära stationen. Matricaria inodora L. Allm. M. discoidea DC. T. allm. i staden, Rydboholm. Torde vara ganska sent inkommen men sprider sig snabbt företrädesvis utmed järnvägarna. Chrysanthemum segetum IL. Tillfällig. Viared: Lund; Fristad: Sparsör och Lövåsen. Chr. Leucanthemum LIL. Fullt typisk synes den vara sällsynt och har endast anträffats vid Gånghester på järnvägsbanken. Det allra mesta är mer eller mindre typisk Vv. coronopifolium Hn., som är allmän. f. floeculosum Aspegr. Sandhult: Svarvhult (Str.). Chr. vulgare (L.) Bernh. Flerst. Häljared, Fristad på flera lokaler, Rydboholm. Artemisia Absinthium L. Ofta förvildad. A. campestris L. Sälls. Rydboholms station 1917; Molla: Mollaryd. A. vulgaris L. Allm. Tussilago Farfara L. Allm.; i Viaredstrakten t. allm., var på 1890-talet ganska sälls. men sprider sig alltjämt. Petasites ovatus Hill. Sälls. Förr i Idrottsparken, antagligen numera utrotad, Bossnäs; S. Ving: Säby. Arnica montana IL. T. allm. Senecio vulgaris L. Allm. S:osilvatietissl=(T: fallm: S. viscosus L. Säkerligen invandrad från Göteborg. Uppträdde först vid Nedre stationen, varifrån den spritt sig till avstjälpningsplatser vid Bocka- sjön, Katrinedal, Rydboholm och Viskafors. S. Jacobaea L. Tillfällig vid Ek.i Viared (H'). Calendula officinalis L. Tillfällig å ruderatplatser. Carlina vulgaris L. Sälls. Gingrid nära Tosseryd; Varnum vid sjöarna; Kinnarumma: Såget (W.). Arctium minus Schkuhr. Sälls. Trikåtrustens byggnad, Viskafors. A. tomentosum Mill. Trandared (A.). Carduus nutans L. Tillfällig vid Sjömarken 1915 och 1916, Rydboholm 1921. C. crispus L.. Synes ej vara allm. Nya bryggeriet, Åhaga. Cirsium lanceolatum (L.) Scop. Allm.; c. fl. alb. Brämhult: Svinåsa. C. palustre (L.) Scop. Allm.; ce. fl. alb. Kråkered. C. heterophyllum (L.) Al. T. allm. C. heterophyllum (L.) Al. X palustre (L.) Scop. Hasselbacken 1915 ett ex., 1916 likaledes ett vid Häljared i Toarp. C. arvense (L.) Scop. Allm., tillfällig i Viared, för övrigt ej sedd å syd- västra höglandet. v. horridum W. et Gr. Fristad: skottvallarna ($.). Silybum marianum (1L.) Gaertn. Tillfällig i staden 1917 (W.) Onopordum Acanthium IL. Vid Läroverket 1912, utrotad genom gatu- reglering. Centaurea Cyanus L. Allm. C. Scabiosa L. Rätt sälls. Brodal, vid Viskan ovan Ålgården, ydboholm vid stationen; Kinnarumma vid Häggån; Brämhult: Laggarbo; Fristad syd- väst om kyrkan. C. Jacea L. T. allm., sälls. i Viaredstrakten: Ödegärde. C. nigra L. Hultafors sedan flera år Cichortum Intybus L. S. Ving: Aspanäs 1920 (W.). Lapsana communis L. Allm. Hypochoeris maculata 1. T. allm. H. radicata L. Flerst. Rya ås, Ekås, Kramholmen, tillfällig vid Ka- trinedal 1916, Sjömarken, Gånghester. Avslutar sin utbredning norrut lika hastigt som Galium saxatile. Finnes ännu vid Fristad: Längjum (H.). Leontodon hispidus IL. Rätt sälls. Björbo hage, Häljared; Bredared: Tranebol; S. Ving: Tångagärde och Nollyckan. L. autumnalis LL. Allm. v. coronopifolius Lge. Flerst., t. ex. Älvsborg på landsvägskanter, Ekås. Tragopogon pratensis L. Spridd i dalgången. Vid Åsboholm finns en form, som har kantblommorna blott hälften så långa som holkfjällen, månne Vv. brachyglossus Fr.? Tr. porrifolius L. Tillfällig inom staden på en gräskant vid Sturegatan 1918 (A.). Scorzonera humilis L. Allm. Sc. hispanica L. Tillfällig på avstjälpningsplatser. Taraxacum. De många arternas utbredning och frekvens inom området är ännu ofullständigt känd. Följande ha anträffats: T. aequilobum Dt. modif. Inom staden. T. albicollum Dt. Ovalbladig form, Osdal. Bestämningen ej fullt säker. T. amblycentrum Dt. Surbrunnslyckan, Osdal, Boda, Hedvigsborg, Transås, Målsryd. brachyglossum Dt. Osdal, Transåssjöarna, Årbo i Seglora. canoviride Lindb. f. Ekensberg. Bestämningen ej fullt säker. chloroleuceum Dt. Söder om Osdal. Bestämningen ej fullt säker. croceiflorum Dt. Klippan, Boda, Surbrunnslyckan, Söderkulla. cyanolepis Dt. Surbrunnslyckan, Ekensberg, Trandaredsström. Dahlstedtii Lindb. f. Klippan, Osdal, Almenäs. dilatatum TLindb. f. Klippan, Ekensberg, Boda, Målsryd. dissimile Dt. modif. Gånghester. duplidens Lindb. f. Ekensberg, Osdal, Transås, Målsryd. . fasciatum Dt. Ekensberg. T. fulvum Raunk. Hedvigsborg, Transås, Osdal, Boda, Björkered i Kinnarumma. T. haematopus Lindb. f. Ekensberg. T. intricatum Lindb. f. Klippan, Boda, Transås, Göta, Osdal, Gånghester. T. jaervikylense Lindb. f. Ekensberg, Målsryd. Self eekoskörkockank es kare T. Kjellmaniti Dt. Klippan, Boda, Hedvigsborg, Transås, Surbrunnslyckan, Osdal. T. laciniosum Dt. Klippan, Ekensberg, Hessleholmen, Söderfors, Tran- daredsström, Ryssby, Gånghester, Målsryd. T. laeticolor Dt. Ekensberg, Transås, Trandaredsström, Brotorpet, Osdal. T. laetum Dt. > obscurans Dt. Brotorpet, Transås, Årbo i Seglora. T. litorale Raunk. modif. Osdal. T. longisquameum Lindb. f. Klippan, Ekensberg, fabriken Kronan, Gång- hester. T. lunatum Lindstr. Klippan. T. maculigerum Lindb.f. Boda, Osdal; Bredared: Fagerhult; Seglora: Årbo. ”euryphyllum Dt. Ekensberg, Osdal. T. mucronatum Lindb. f. Åhaga, Transås. T.: Nordstedtii Dt. Transås, Boda, Gånghester. T. obliquilobum Dt. Klippan, Ekensberg, Brotorpet, Transås, Surbrunns- lyckan, Osdal. T. pachylobum Dt. Klippan, Ekensberg, Viskafors, Årbo i Seglora. T. parvuliceps Lindb. f. Seglora mellan Årbo och Seglered. T. pectinatiforme Tindb. f. Osdal, ej fullt typisk. T. platyglossum Raunk. Hedvigsborg, Transåssjöarna. T. praestans Lindb.f. Klippan, Boda, Hedvigsborg, Almenäs, Gånghester, 3jörkered i Kinnarumma. T. privum Dt. Klippan, Surbrunnslyckan, Osdal, Kronäng. T. puleherrimum Lindb. f. Ekensberg, Osdal. . retroflexum Lindb. f. Klippan, Osdal. - spilophylloides Dt. Almenäs. . subinterruptum Dt. Hulta. . sublaeticolor Dt. Klippan, Ekensberg. . Sundbergit Dt. modif. Klippan, Ekensberg. . tenebricans Dt. Klippan, Osdal, Ekensberg. .- tortisquameum Lindb. f. Osdal. Bestämningen ej fullt säker. Sonchus arvensis L. T. allm. v. laevipes Koch. Druvefors. v. uliginosus M. B. Saltemad. S. oleraceus L. Allm. v. integrifolius Wallr. Allm. S. asper (L.) Hill. Sälls. Saläng, Viared 1907; Rydboholm: Sjöängssjön; S. Ving: Tångagärde. Lactuca muralis (L.) Fresen. Flerst. Rya ås, Sjömarken, Hultafors; Rydboholm: Rönnesjö; Svaneholm. Crepis nicaeensis Balb. Tillfällig å gräsvall vid Osdal 1913. C. tectorum L. Allm. f. segetalis Roth. T. allm. i åkrar. C. praemorsa (L.) Tausch. Sälls. Hässleholmen; Toarp: Häljared; Fri- stad: Risbro. C. paludosa (L.) Moench. Allm. Hieracium. Vad ovan sagts om släktet Taraxacum gäller även om detta släkte. Följande arter ha insamlats: NNYNNSNNN 257 H. macrolepideum Norrl. Surbrunnslyckan. "sabulosorum Dt. et formae. Hedvigsborg, Surbrunnslyckan, Parkstaden. H. atrovillosulum Dt. Hedvigsborg. H. barycephalum Dt. Inom staden. H. favillicolor Dt. Vid staden. H. furculosum Dt. V:a Anneberg, Exercisfältet, Rya, Ryssby, Parkstaden Trandared, Hedvigsborg. H. jodolepis Norrl. På flera lokaler kring staden. laxisquameum Dt. Flerst. kring staden. . poliochlorum Stenstr. Flerst. kring staden. . polyadenium Dt. Flerst. kring staden. prasaeum Dt. Vid staden. . robusticeps Dt. Almenäs. stenophyton Dt. Gånghester. stereodes Dt. Gånghester. subvirescens Dt. modif. V:a Anneberg. virescens Fr. Vid staden. H. auricula Lam. Allm. Vv. obscuriceps N. et P. Trandared. H. aurantiacum L. Brotorpet, Osdal, Hässleholmssjöarna 1915; Seglora: Årbo; S. Ving: Hökerum. H. excelsius Norrl. Viared, ängshagar med närliggande skogsmark, ob- serverad sedan 1890-talet, men utbredningsområdet sedan dess mångdubb- lat; Seglora: Seglered 1908, enstaka blomkorgar nästan helt röda, allt enl. H. K H. furfurellum Dt. I stadens närhet. H. canipes At. Kristineberg, Rya ås, Hedvigsborg, Sjömarken, Rydbo- holm, Svaneholm. . Ciliatum At. Toarp: Häljared. . pellucidum Laest. Svaneholm. psepharum Dt. Sandared: vid Viken. - Stlvatieum (1): Rya ås: . anfractum (Fr.) At. Gånghester. . basifolium (Fr. p. p.) At. Trandared, Ålgården, Ryssby. . caesiomurorum Lbg. Ryssby, Rydboholm, Svaneholm. . caligatum Dt. Ekenäs, Byttorp, Trandared, Ryssby, Ålgården, Söder- fors, Svaneholm. . conspersum Dt. Transås, Ryssby, vid Viskan söder om Osdal, Hultafors. H. cruentifolium Dt. et Läb. Ålgården, vid järnvägen mellan Sjömarken och Sandared. H. diaphanoides Lbg. Hulta, Trandared, Kristineberg, Ålgården, Ryssby, Gånghester. H. lepidulum Stenstr. Viskan vid regementets skjutbana, Transås, Slätt- holmen, Ålgården, Ryssby, Gånghester, Viskafors, Sandared vid Viken; Sandhult: Skogsryd. H. lepidotum Stenstr. Gässlösabergen. H. macrodon Dt. Ryssby, Ålgården. H. microtonum Dt. Ålgården. , hg Bg Ry Ag Ag by An Ag Ag . INST N SR 17 — 22142. Svensk Botanisk Tidskrift. 1922. 258 H. orbolense Stenstr. Ryssby, Gånghester, mellan Sandared och Hulta- fors; Sandhult: Skogsryd. H. patagiarium K. Joh. Ålgården, Rydboholm. H. pinnatifidum Lönnr. Söderfors, Ålgården, Ryssby, Sjömarken, Gång- hester, Rydboholm, Viskafors. . poliochlorodes Dt. Sjömarken, Gånghester. . pseudodiaphanum Dt. Gånghester, ovan Ryssby. . pseudogothicum Dt. Trandaredsström, Sjömarken ; Sandhult: Skogsryd. . punctillaticeps K. Joh. Slättholmen, Gånghester, nära Bredared. . reclinatum At. Gånghester, mellan Sandared och Sjömarken. . resupinatum At. Ulricehamn: Skottek. . sessilifolium (Fr.) Dt. Ålgården, Trandaredsström. . striaticeps Dt. Sjömarken. . subampliatum Dt. Rydboholm. . subramosum Lönnr. Sandared. v. plicatiforme Dt. Ryssby. v. xanthostylum Dt. Söderfors, Ålgården, Rydboholm, Sjömarken. H. tridentatum Fr. Vid Lillån nära Trandaredsström. H. violascens At. Ryssby, Rya stamp vid Rydboholm. Hi bong atum (Et. AE Ålgården, Viskan söder om Osdal, Gång- hester, Ryssby, Rydboholm. H. acrifolium Dt. Älvsborg, Byttorp, Trandared, Brotorpet, Transås, Ryssby, Hultafors, Gånghester. H. epacrum Stenstr. Brotorpet, Slättholmen, mellan Sandared och Hultafors. . induticeps E. Adl. forma. Trandaredsström. . lineatum At. Ryssby, mellan Hultafors och Sandared. . rigidum Hn. modif. Vid vägen till Bredared. . ruberulum Dt. Ryssby, Sjömarken. . scabrescens K. Joh. Ryssby. . sinuatum Lbg. var. Mellan Hultafors och Sandared. . umbellatum L. Allm. nofilsoffsoflsaflsafvaffvofsafsaf na INN N LITTERATURFÖRTECKNING. BLomM, C., Invandrare. — Bot. Not. 1912. —,—, Växtgeografiska anteckningar till Nyköpingstraktens fane- rogamflora. — Bot. Not. 1916. 3. BRODDESON, EDW., Om de skandinaviska formerna av Scirpus cae- spitosus. — Bot. Not. 1912. 4. DaurstepDr, H., Bidrag till sydöstra Sveriges hieraciumflora. — K. V. A:s Handl., Bd. 23 N:o 15, Bd. 25 N:o 3, Bd. 26 N:o 3, Stockholm 1891—1894. 5. EKMAN, E. L., Galium mollugo L. och dess underarter i Sverige. — 30ot. Not. 1912. 6. HaGsTRÖM, J. O., Critical researches on the Potamogetons. — KK: Vä A:s Handl., Bd. 55 N:o 5, Stockholm 1916. 1. 2. 259 7. HARTMAN, C. J. och C., Handbok i Skandinaviens flora. — 12. uppl., Stockholm 1901. 8. HENNING, E., Fyndorter för Rudbeckia hirta L. -— Bot. Not. 1913. 9. HUuULTING, J., En bokskog i Västergötland och dess lafflora. — Sv. Bot. Tidskr. 1912. 10. J. N. (NORDVALL, J.), Förteckning jämte kort beskrifning på vilda och förvildade fanerogamer växande i och omkring Borås (med undan- tag af Gräs och Carices). — Borås 1867. 11. LINDMAN, C. A. M., Svensk fanerogamflora. — Stockholm 1918. 12. NEUMAN, L. M., Sveriges flora. — Lund 1901. 13. NorpbstepDt, C. F. O., Referat av ROoNnniGERS arbete om de schwei- ziska formerna av Melampyrum. — Bot. Not. 1912. 14. RUDBERG, AuG., Förteckning öfver Västergötlands fanerogamer och kärlkryptogamer. — Mariestad 1902. 15. SANDEGREN, R., Om issjöar och issjöaflopp i trakten nordost om Borås. — G. F. F., Bd. 40 N:o 5, Stockholm 1918. 16. WirtE, H., Silene dichotoma Ehrh., en sydeuropeisk art uppträdande i vårt land hufvudsakligen som vallogräs. — Sv. Bot. Tidskr. 1912. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 19220 BD: 16) HER: ON THE GEOLOGICAL HISTORY OF THE SCIADOPITINEAE:. A PRELIMINARY NOTE BY RUDOLF FLORIN. That the genus Sciadopitys occupies a remarkably isolated posi- tion within the Taxodineae, is emphasized by several authors as a result of morphological, anatomical and embryological investigations. The vegetative system is built up of long shoots and short shoots, in which respect this genus differs from other taxodineous genera. The peculiar short shoots, which may be characterized as sym- phyllods or double needles, give Sciadopitys an isolated position among all other known recent conifers. According to my own investigations, which I propose to publish in the near future, Sciadopitys differs from all recent gymnosperms with regard to the structure of stomata. This structure is, according to the work of PorscH, of great phylogenetic importance. Of the gymnosperm- type of stomata PorscH also says: "Der Porus zeigt meist keine Gliederung in Vorhof, Zentralspalte und Hinterhof, sondern ist sehr niedrig, in verschiedener Höhe ziemlich gleich weit, seltener in der Mitte schwach erweitert.” Characteristic for the stomata of Scia- dopitys are, however, a central pore and a ”"Vorhof", bounded on the outer side by two thin ridges or lamellae (fig. 1), which take their origin from the two guard-ceells and bend over the stomatic aperture in a very peculiar manner. Further Sciadopitys is of much interest with regard to embryology. LAWwSOoNn says: "On the whole the embryo of Sciadopitys is rather unique; it does not bear | a close resemblance to either the Abietineae, Cupressineae, or Taxa- 261 ceae." . SEWARD considers Sciadopitys to be the only representative of a separate family, Sciadopitineae, equivalent to Abietineae, Arauca- rineae, Taxineae etc. From the paleobotanical side only a few contributions of value to the knowledge of the geological history and the phylogeny of Sciadopitys have hitherto been published. The first unquestionable discovery of fossil Sciadopitys is made by MENZEL (1913) in the Fig. 1. Stoma of Sciadopitys verticillata in median transverse section, showing "Vorhof", central pore and papillate subsidiary cells. tertiary formation of western Germany. HALLE (1915) has descri- bed some coniferous leaves of cretaceous age from Greenland as Sciadopitytes. This genus was instituted by GOEPPERT many years ago for some forms from the tertiary formation of Samland, the real nature of which has hitherto remained obscure. I have re- cently tried to find the type specimens of the two species of GOEPPERT but have not been successful. HaLLE has given the fol- lowing diagnosis of Sciadopitytes: "Linear leaves of Conifer-like habit, with a dorsal median groove which is protected by elongated papillae and whose epidermal tissue differs from that of the rest of the leaf through a non-seriate arrangement of the cells and the occurrence of stomata.” 262 HALLE has compared his two species of Sciadopitytes with Scia- dopitys verticillata, but he does not consider it quite certain that the fossil forms are closely related to the recent genus. Concerning the genus Sciadopitytes of HALLE SEWARD says in his book "Fossil Plants” (Vol. IV): "These two species, though exhibit- ing some similarity to Sciadopitys, can hardly be assumed to be- long to plants more closely allied to the recent Japanese Conifer than to other existing forms”. GOTHAN (1921), however, seems to consider a nearer relation to Sciadopitys to be very probable. JOHANSSON (1920) has described two new mesozoic species of Sciadopitytes found on Andö in northern Norway. Finally, the species of MENZEL, Sciadopitys tertiaria, was recently discovered also in the upper pliocene flora of Klärbecken (Frank- fort) and in the upper miocene flora of Kokoschätz in Silesia (ETORIN, [922)-0=5 That Sciadopitys is an old type of conifers I consider highly probable. The recent geographic distribution of the genus points in that direction. Sciadopitys verticillata is endemic to Japan. It occurs in the highlands of Hondo and is confined to the zone of Cryptomeria and Cupressineae (PATSCHKE). Hoping to get an opportunity to throw some light on the geological history of Scia- dopitys I have searched systematically through several paleobota- nical collections of Europe. Most of my material belongs to the paleobotanical department of the State Museum of Natural History at Stockholm, the curator of which, Prof. Dr. T. G. HALLE, has shown the greatest interest in my investigations and promoted them in the most liberal manner. Further I am gratefully indebt- ed to Prof. Dr. W. GOTHAN in the paleobotanical department of the Geological Survey of Prussia in Berlin as well as to Dr. R:- KrRäÄvsEL in the Senckenberg Museum, Frankfort (Germany), for very valuable material of a tertiary species of Sciadopitys. My notes on the geological history of the Sciadopitineae in the present paper ought to be regarded as preliminary. I hope to get an opportunity to complete my material in the near future. In this connection I shall only give some short notes on the species hitherto recognized. The diagnosis of HALLE for the genus Sciadopitytes I propose to modify in the following way: Linear leaves oc (Omni tersnuicet habit yv VIN median furrow ör: groove whose epa derma esi 263 NILE COME fers. from tlat of tje rest of fre leaf iosrör Sh a Pesstdistinecetly seriate arrangement Öm tILE cells and the occurrence of stomata. Sciadopitys verticillata Sieb. et Zucc. The vegetative system is built up of long shoots and short shoots. The short shoots may be characterized as symphyllods or "double needles”. On the dorsal as well as on the ventral side of the double needle there is a median furrow or groove. In the groove of the under side, which is covered with papillae, the stomata are visible, lying longitudinally and in more or less irregular rows. The margins of the stomatiferous groove is characterized neither by a specially marked cuticular cushion nor by an accumulation of papillae. The stomata are characterized by the presence of "Vorhof" and central pore (fig. 1). The 8—12 subsidiary cells each bear a papilla, which folds up over the stomatic aperture. Occurrence: the mountain forests of Japan. Geological age: recent. Sciadopitys tertiaria Menzel. MENZEL described this species from Herzogenrath near Aachen (Germany) under the generic name Sciadopitys. He found young strobili, isolated bracts and fragments of double needles. I have studied the anatomy of the double needles and found them to agree very closely with the symphyllods of the recent species (fig. 2 c—e). This is true also in regard to the structure of stomata, which I have studied in surface view as well as in sections. Occurrence: Klärbecken and Herzogenrath: Western Germany; Kokoschätz: Silesia. Geological age: Upper Pliocene Lower Miocene. Sciadopitytes Eirikiana (Heer), comb. nov. This species was first erronously described by HeEEr (1874) as belonging to Pinus. Only double needles, 18—24 mm in length and 1,8—2 mm broad, have been discovered. On the one side there is a median stomatiferous groove, whose margins are charac- terized by an accumulation of papillae. The stomata are most Fig. 2. a Sciadopitytes Eirikiana (Heer): lover surface of symphyllodium, showing the central groove with stomata and the papillate folds correspond- ing to its sides. b Sciadopitytes macrophylla sp. nov.: a stoma-opening sur- rounded by eight subsidiary cells, each with a papilla. c—e Sciadopitys tertiaria Menzel: c lower surface of symphyllodium, showing the central groove with stomata and papillae; d transverse section of symphyllodium, showing the upper non-stomatiferous and the lower stomatiferous groove, the two bundles and resin canals; e one of the bundles, more highly magnified, showing transfusion tissue. 265 frequently orientated transversely. They generally possess 6 non- papillate subsidiary cells, 2 polar and 4 lateral ones. Occurrence: Kome and Ekkorfat, Greenland. Geological age: Lower Cretaceous. Sciadopitytes Hallei, sp. nov. Discovered among double needles of Sciadopitytes Crameri. The double needles of S. Hallei are 39 mm long and ca 3 mm broad. On the under (?) side we find a broad median stomatiferous groove, which lacks papillae and whose margins are not so very conspi- cuous. The non-stomatiferous groove of the upper (?) side of the symphyllodium or double needle is very distinct. The stomata occur in longitudinal rows. The number of subsidiary cells is 4—6 (always 2 polar ones). Occurrence: Ekkorfat, Greenland. Geological age: Lower Cretaceous. Sciadopitytes Olafiana (Heer), comb. nov. This species was erronously described by HEER (1874) under the generic name Pinus. The double needles of S. Olafiana are ca 34 mm long and 3 mm broad. On the one side there is a median stomatiferous and papillate groove. The stomata occur in longi- tudinal rows and the number of subsidiary cells is 6. Occurrence: Ekkorfat, Greenland. Geological age: Lower Cretaceous. Sciadopitytes Nathorsti Halle. HALLE (1915) has given a detailed description of this species from Atanekerdluk. Later on (1920) JOHANSSON discovered itin a collection of jurassic plants from Andö, Norway. Further I have found the same species at Kome. Occurrence: Atanekerdluk and Kome, Greenland; Andö, Norway. Geological age: Middle Cretaceous — Upper Jurassic. Sciadopitytes? Staratschini (Heer), comb. nov. HeEER (1874) has described this species as Pinus. It is, however, probably a species of Sciadopitytes. The state of preservation un- 266 fortunately does not permit a microscopical examination. NATHORST (1897) has described similar coniferous remains as Pinites (Pityo- phyllum) Staratschini (HEER). Occurrence: Atanekerdluk, Greenland; Kap Staratschin, Spitz- bergen. Geological age: Middle Cretaceous — Upper Jurassic. Sciadopitytes Lagerheimii N. Joh. Recently described by JOHANSSON (1920). In the preparations of this species I have also found the non-stomatiferous groove to be very distinct. The subsidiary cells are papillate. Their number is 6 (2+4). Occurrence: Andö, Norway. Geological age: Upper Jurassic. Sciadopitytes persulcata N. Joh. Recently described by JoHANSSON (1920). In the preparations of this species I have also found the non-stomatiferous groove of the upper (?) side of the double needle. The 6 (2+4) subsidiary cells are papillate. Occurrence: Andö, Norway. Geological age: Upper Jurassic. Sciadopitytes scotica, Sp. nov. I have found a specimen with 10 or 12 double needles, crowded together in such a manner as to make their verticillate arrange- ment on the main axis very probable (cf. Sciadopitys verticillata). The double needles seem to have been ca 90 mm long and 1,5—2 mm broad. On the under (?) side there is a median stomatiferous but non-papillate groove, whose margins lack papillae and cuticular lists. The stomata occur in longitudinal rows. The number of subsidiary cells is 4—7 (2 polar and 2—53 lateral ones). Occurrence: Helmsdale, Scottland. Geological age: Upper Jurassic. Sciadopitytes Crameri (Heer) Halle. Described by HEERr (1868) under the generic name Pinus. Re- cently reinvestigated by HALLE (1915). Further this species is iden- tical with Pinus microphylla Heer (1877) from Spitzbergen. Occurrence: Kome and Ekkorfat, Greenland; Cap Boheman, Spitzbergen. Geological age: Lower Cretaceous — Middle Jurassic. Sciadopitytes macrophylla, sp. nov. The double needles of this species seem to have been more than 40 mm long and 3,5—4 mm broad. After the maceration we find a broad median papillate and stomatiferous groove, whose margins, however, are characterized neither by an accumulation of papillae nor by cuticular lists. The bottom of the groove is covered with papillae, and even the 4—38 subsidiary cells of each stoma are papillate. The stomata are orientated longitudinally, but regular rows of stomata are absent. — This species shows a remarkable resemblance to Sciadopitys verticillata. Occurrence: Andö, Norway. Geological age: Middle Jurassic. Sciadopitytes scanica, sp. nov. Discovered among leaves of Pityophyllum Follini Nath. On the one side of the 0,8 mm broad and probably rather long double needles we find a median stomatiferous groove, whose margins lack papillae but are characterized by cuticular lists. The stomata are orientated longitudinally but do not occur in regular rows. The number of the papillate subsidiary cells is 6 (2 polar and 4 late- ral ones). Occurrence : Pålsjö, Scania (Sweden). Geological age: Upper Triassic (Rhaetic). Sciadopitytes sp. Coniferous fragments with a median stomatiferous groove which belong to Sciadopitytes but probably to none of the species men- tioned above. Occurrence: Andö, Norway. Geological age: Middle Jurassic. + + + 268 Unfortunately, no absolutely indisputable evidence can be brought forward to prove that all the above-mentioned coniferous remains of different geological ages belong to or are closely related to the recent genus Sciadopitys, the paleobotanical material here as often being too incomplete. Much speaks, however, for the correctness of this opinion. That Sciadopitys tertiaria not only belongs to the recent genus but is nearly related to Sciadopitys verticillata, I consider beyond all doubt. Further I have mentioned a species, Sciadopitytes macrophylla, from Andö, which entirely agrees with the recent genus in respect of the morphology of the epidermis and the stomata of the double needles. Unfortunately no remains of strobili of the jurassic species have been discovered. This is also true as to the other species of Sciadopitytes, of which only remains of double needles have hitherto been found. The latter forms also agree well on the whole with Sciadopitys in regard to the mor- phology of the symphyllodium, the under stomatiferous as well as in most cases the upper non-stomatiferous groove being distingui- shable. The paleobotanical material here referred to is thus, accord- ing to my opinion, of value for the problem of the geological history and phylogeny of the recent genus Sciadopitys. The vertical as well as the horizontal distribution is very peculiar. The following geological horizons are represented: upper tertiary (upper pliocene), middle tertiary (upper and lower miocene), middle cretaceous, lower cretaceous, upper jurassic, middle jur- assic and upper triassic (rhaetic). The oldest known species is Sciadopitytes scanica from the rhaetic of Scania. In the middle jurassic conifers existed, similar to Sciadopitys, in northern Norway. Species of upper jurassic age are mentioned from northern Norway, Spitzbergen and Scottland. The lower cretaceous as well as the . middle cretaceous is represented by species from Greenland. Ter- tiary species are recognized from western Germany and Silesia. The genus Sciadopitys evidently disappeared from Central Europe together with many other asiatic types as a consequence of the climatic deterioration, characterizing the beginning of the quatern- ary period and causing the glaciation of Northern Europe. It is of great interest to compare the probable geological history of Sciadopitys with that of Ginkgo. The earliest ginkgophytes are found in the triassic. In the middle jurassic their culmination — the greatest number of species — seems to have been reached. The Sciadopitineae probably reached their culmination in the lower 269 eretaceous. Then a parallel decrease in the number of' species in both families may be observed. It should be noticed that Scia- dopitys or Sciadopitytes are most frequently found together with Ginkgo not only in mesozoic but also in tertiary deposits (Sciado- pitys tertiaria and Ginkgo adiantoides in the upper pliocene of western Germany). At the present time Sciadopitys as well as Ginkgo is an asiatic type of gymnosperms. We thus find a remarkable analogy between the two groups in question. Further it is of interest to compare the geological history of Sciadopitys with that of the other Taxodineae. As far as we now know most of the latter first appear in the lower cretaceous, when the Sciadopitineae had probably already reached their culmination. Even in this respect Sciadopitys occupies an isolated position within the Taxodineae. T Hus the separation and i nstmuttoömntofialsep ec Giallfamnmi ky; Sc, dop utvmnetwe; seems to be verirred NOA pra ke obrorta meal plot FEV ease In this connection some words of VELENOVSKY ought to be cited here: "Die Gattung Sciadopitys darf nach allen ihren vegetativen und Blätenteilen äberhaupt mit keiner der fräöher genannten Familien (incl. Taxodineae) verbunden werden. Es ist dies ein isolierter Koniferentypus, ohne nähere Verwandtschaft und höchst wahr- scheinlich aus uralten geologischen Zeiten heröbergekommen.” Fossil remains of Sciadopitys had not yet been discovered at the time when VELENOVSKY wrote these lines. In a following work dealing with the geological history of the Taxodineae, Araucarineae etc., I propose to give a detailed descrip- tion of the above-mentioned species and to discuss the problem of the phylogeny of Sciadopitys. State Museum of Natural History, Paleobotanical Department, Stockholm (Sweden). February 1922. LITERATURE CITED: FLORIN, R. 1922. Uber das Vorkommen von Sciadopitys im deutschen Tertiär. — Senckenbergiana, IV. GOEPPERT, H. R. und MENGE, A. 1883. : Die Flora des Bernsteins. Bd. I. — Danzig. GOTHAN, W. 1921. Lehrbuch der Paläobotanik. — Berlin. 270 HALLE, T. G. 1915. Some xerophytic leaf-structures in mesozoic plants. — Geol. Fören:s Förhandl., Stockholm. HEER, O. 1868. Flora Fossilis Arctica I. — Zurich. —.— 1874. Flora Fossilis Arctica III:2. (Die Kreideflora der arctischen Zone.) — Stockholm. —.— 1877. Beiträge zur fossilen Flora Spitzbergens. — K. Sv. Vet. Akad. Handl. 14. JOHANSSON, N. 1920. Neue mesozoische Pflanzen aus Andö in Norwegen. — Svensk Bot. Tidskr. 14. LAWSON, ÅA. A. 1910. The gametophytes and embryo of Sciadopitys verticil- lata. — Ann. of Bot. 24. MENZEL, P. 1913. Beitrag zur Flora der Niederrheinischen Braunkohlen- formation. — Jahrb. K. Preuss. Geol. Landesanst. 34. NATHORST, A. G. 1897. Zur mesozoischen Flora Spitzbergens. — K. Sv. Vet. Akad. Handl. 30. PaATtTscHKE, W. 1913. Uber die extratropischen ostasiatiscehen Coniferen und ihre Bedeutung fär die pflanzengeographische Gliederung Ostasiens. — Englers Bot. Jahrb. 42. PorscH, O. 1905. Der Spaltöffnungsapparat im Lichte der Phylogenie. — Jena. SEWARD, A. C. 1919. Fossil Plants. IV. — Cambridge: VELENOVSKY, J. 1905. Vergleichende Morphologie der Pflanzen. — Prag. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1922. Bb. 16, H. 2. DIE CHROMOSOMENZAHLEN DER GATTUNG CAREX. VORLÄUFIGE MITTEILUNG VON O. HEILBORN. In einer fröher von mir veröffentlichten Abhandlung äber die Embryologie und Zytologie der Gattung Carex (HEILBORN 1918) habe ich die folgenden Chromosomenzahlen mitgeteilt: C. pilulifera x = 8, ericetorum x = 16, digitata x = 24 (25?), caryophyllea x = 32, flava x = 32. Demnach sollten wir also in dieser Gattung eine Reihe multipler Chromosomenzahlen vorfinden, der Zahlenreihe ähnlich, die fröher TaAHARA in der Gattung Chrysanthemum gefunden hatte. Indessen waren meine Präparate nicht vollkommen zufriedenstellend, be- sonders deshalb, weil mir die Fixierung nicht gut ausgefallen war. Daher hatte mich die scheinbare Ähnlichkeit mit der Chrysanthe- mum-Reihe zu fehlerhaften Zählungen veranlasst; es war eine Täuschung, als ich die Zahlenreihe 8, 16, 24, 32, gefunden zu haben glaubte. Später ist es mir aber gelungen, neue, gute Präparate herzustel- len, nämlich durch eine etwas veränderte Fixierungsmethode und durch eine grössere Anhäufung des Materials. Die Fixierung wird jetzt in der Weise ausgefäöhrt, dass die zersehnittenen Ähren zuerst in Alkohol eingetaucht und mit der Pinzette leicht gedräckt wer- den, wodurch die unter den Deckblättern steckenden Luftblasen entfernt werden. Danach werden die Objekte in Wasser flächtig abgewaschen und in Flemmings Gemisch äberfährt. Die hetero- 272 typen Platten der P. M. Z. werden durch diese Methode sehr gut fixiert. Wie aus Fig. 1 hervorgeht, liegen die Chromosomen weit auseinander in der Äquatorialebene ausgebreitet, und ihre Anzahl ist leicht zu bestimmen. Schon vor drei Jahren hatte ich nun feststellen können, dass die fröher angefährte Zahlenreihe nicht richtig war. Die neuen, richtigen Zahlen sind: C. pilulifera x = 9, ericetorum x = 15, digitata x = 26, caryo- phyllea x = 31, flava x = 39. [Månd 3 s we 7 AL a b ute RAN UNDAN wo f> ” er TVR, ar ? a |] sf YEN NIT 4 ge PTE Fay: Ne a & oo? cc. Ze st mi Fig. 1. Heterotype Metaphasen der P. M. Z. von a Carex pilulifera, b C. vaginata, ce C. panicea, d C. digitata, e C. caryophyllea, f C. Goodenoughii. — Reich. hom. Imm. !/12, Leitz Periplanok. 20 X. Seitdem habe ich auch die Chromosomenzahlen einer Anzahl an- derer Arten derselben Gattung bestimmt. Ich musterte auch ein aus JuEns C. acuta-(= gracilis-)Material geschnittenes Präparat dureh und habe in demselben mehrere sehr schöne Metaphasen gefunden, in denen die Zahl x = 42 einwandfrei festgestellt werden konnte. JvEL (1900) hatte die Zahl x = ca. 52 angegeben, jedoch auf ihre exakte Bestimmung kein besonderes Gewicht gelegt. Mit. gefl. Genehmigung habe ich jenes Präparat fär meine Unter- suchungen benätzt und die richtige Zahl hier -aufgenommen. In der folgenden Tabelle sind nur diejenigen Chromosomenzahlen zu- sammengestellt, die bis jetzt völlig sicher festgestellt worden sind: 213 Haploide Chromosomenzahlen. Xx Xx Carexpuulifera IL. =. 9) Carex: pallescensiju. C:s. Jer3a 2 ericetorum Poll. . . . 15 5 VIP URLeAE ET CI RA op vaginata Tausch.15und16 fe flAVAT ES 0 RT SSE pancreas AG 3 ETIP OTTO GUT a SL Era0 5 mOntanar Es SET) k rostrata Stokes . . . 38 3 Alvecarlle, I Ts KRAKINDO K CAesSpulOsa Jan . « «40 au digitala koplkde sl 420 ök HudsoniwA. Benny. 40 - GIT OONTR are AVARASOM 3 vesticariad; 13. 15; AMIN TAJ 1& (en (GNbholak so 0 oh RÅR Ad OrderSst COS INNE » caryophyllea Latourr. . 31 » — Goodenoughii J. Gay .. 42 Aus dieser Tabelle geht deutlich hervor, dass die Chromosomen- zahlen der Gattung Carex unregelmässig sind, dass also hier k eine multiplen Zahlen existieren. Das wird auch durch eine Untersuchung der Chromosomendimensionen, die ich angefangen habe, bestätigt; auf diese Untersuchung soll jedoch hier nicht näher eingegangen werden, da sie noch nicht abgeschlossen ist. Doch kann ich jetzt schon mitteilen, dass ich in den Garnituren verschiedener Arten verschiedene Zahlenverhältnisse zwischen grossen und klei- nen Chromosomen gefunden habe, was man aber nicht hätte er- warten därfen, wenn die Chromosomenzahlen Multipeln einer Grundzahl gewesen wären. In letzterem Falle mässten ja die ver- schiedenen Chromosomenkategorien stets in demselben Zahlen- verhältnis wiederkehren. Aus diesem Befunde, sowie aus den unregelmässigen Zahlen kann man aber den folgenden wichtigen Schluss ziehen: Es gibt in der Gattung Carex keine polyploiden Arten. Die Chromosomenzahlen sind in irgend einer noch nicht näher bekannten Weise entstanden. Somit weicht Carex von allen anderen Pflanzengattungen ab, die bis jetzt in dieser Hinsicht untersucht worden sind. ; Meine Untersuchungen setze ich jetzt nach mehreren Richtun- gen hin fort. Ich beabsichtige so viele neue Chromosomenzahlen wie möglich zu bestimmen, die Chromosomendimensionen näher zu analysieren, die systematische Verteilung der Zahlen zu unter- suchen und nach etwaigen Unregelmässigkeiten zu forschen, wo- durch die Entstehung der Chromosomenzahlen erklärt werden könnte. Dadurch wärde es vielleicht möglich sein, öber die Art- 18 — 22142. Svensk Botanisk Tidskrift. 1922. 2174 bildung in dieser Gattung einigermassen Bescheid zu erhalten. Die Resultate werde ich in einer späteren, grösseren Arbeit ver- öffentlichen. Stockholm, Botanisches Institut der Universität, März 1922. LITERATURVERZEICHNIS. HEILBORN, O., Zur Embryologie und Zytologie einiger Carex-Arten. — Svensk Bot. Tidskr., Bd. 12, Stockholm 1918. JuvuEL, H.'O., Beiträge zur Kenntnis der Tetradenteilung. — Jahrb. f. wiss. Bot., Bd. 35, 1900. hn nd 8 dn + SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1922. Bb. 16, H. 2 BERICHTIGUNG: In der Arbeit E. MEuins "Uber die Mykorrhizenpilze von Pinus silvestris und Picea Abies" (Svensk Botanisk Tidskrift 1921, Bd. 15, S. 192) finde ich folgende Kritik meiner Arbeiten uber die Mykorrhizen der Waldbäume: "PEKLO glaubt gefunden zu haben, dass Penicillium-Arten die ektotrophen Mykorrhizen aufbauen. Seine Versuche sind jedoch nicht kritisch ausgeföhrt und haben deshalb eigentlich nur historisches Interesse.” Indem ich noch gedenke, wieviel Muähe mir meine langjährigen Studien auf diesem Gebiete (ieh war ganze 10 Jahre hier tätig) gekostet haben, und indem ich dessen bewusst bin, bis zu welehem Grade sie zur Klärung der diesbezäglichen Fragen beigetragen haben, finde ich es gar nicht notwendig, dass die Resultate meiner Arbeiten so katalytiseh aus der Welt geschaffen werden sollten, wie es Herr Verfasser durch seine hinrichtende Kritik zu tun beabsichtigte, und muss gegen seine Äusserungen Stellung nehmen. In meiner Arbeit öber die Mykorrhizen von Carpinus und Fagus vom Jahre 1910 (in extenso in Publikationen der böhmischen Akademie der Wissenschaften in Prag, XIX. Jahrg.: Epiphytische Mykorrhizen. II. Carpinus Betulus und Fagus silvatica. V. Die Bedeutung der Mykorrhizen fär die Forstwirtschaft. 2 Tafeln. Böhmisch.) schildere ich auf 130 Seiten die Biologie dieser pilzlichen Gerbstoffgallen. (Wenn Herrn MELIN die in böh- mischer Sprache veröffentlichte Schrift unverständlich war, so wärde ich gern auf Wunsch die Ubersetzung der wichtigsten Partien besorgt haben.) Ich hebe hervor, dass ich mich ausschliesslich mit demjenigen Mykor- rhizentypus befasse, dem sehr wahrscheinlich — wie auch die Versuche mit von ihm isolierten Pilzen gezeigt hatten — eine grosse Bedeutung fär die Zersetzung der Streudecke in den auf Urgestein stehenden Buchenwäl- dern zukommt. Diese Mykorrhizen sind ganz eigenartig gebaut und besitzen meistens eine ganz glatte Oberfläche, deren äussere Schichten oft von ab- gestorbenen Hyphen gebildet werden. (Die lösende Wirkung kann folglich bloss von den von den Pilzen umsponnenen meristematischen Wurzeispitzen besorgt werden.) Die Pilzmäntel von diesen ziemlich kompliziert gebauten Sklerotien enthalten keine Schnallen bildende Hyphen und weisen schon durch diesen Umstand darauf hin, dass sie von keinen Hymenomyzeten gebildet werden. (Auch bei der Fichte habe ich mich ausschliesslich mit vollkommen glatten und Schnallen entbehrenden Pilzmänteln beschäftigt. Dagegen kamen bei den Mykorrhizen von der Kiefer und der Fichte, die MELIN in Schweden und Holland untersuchte, regelmässig Schnallen vor und 276 M. isolierte von ihnen Hymenomyzeten.) In der böhmischen Schrift schil- dere ich auf 17 Seiten g. F. die Isolierungsversuche mit den Pilzen von den Buchenmykorrhizen, deren Zahl sich auf Hunderte belief. Von Carpinus besass ich eine Mykorrhizaform, deren Pilzelemente sehr leicht schon in feuchten Kammern sich zum Auswachsen bringen liessen, wenn man die Pilzmäntel anschnitt. Und auch in hängenden Tropfen war es nicht allzu- schwer sogar fruktifizierende Myzelien zu bekommen, die auch in ihren definitiven Stadien zweifellos ihre Zugehörigkeit zu den Pilzmänteln auf- wiesen. Doch konzentrierte sich mein Interesse hauptsächlich auf die Buchen- mykorrhizen. Auf zuckerhaltigen, ungeeigneten Nährböden erhielt ich eine bunte Mikroflora von Mucorineen, Trichoderma, Acremonium, Arthrobothrys, Acrostalagmus und anderen banalen Schimmelpilzen, Dekokte aus Mykor- rhizen desinfizierten jedoch infolge ihres starken Gerbstoffgehaltes die Oberfläche der Mykorrhizen und brachten zudem fremde, z. B. Schnal- len bildende Myzelstäöckehen, welche zufälligerweise in die hängenden Tropfen gelangten, zum Absterben. Die desinfizierende Kraft dieser Dekokte war so stark, dass oft sogar die ganzen Mykorrhizen in den mit ihnen hergestellten Tropfen abstarben, und sie war so spezifisch, dass zu Isola- tionen von Mykorrhizen aus einem bestimmten Walde bloss Dekokte aus Mykorrhizen, die aus demselben Walde stammten, geeignet waren. Sonst keimten entweder die Pilzmäntel in diesen Dekokten äuberhaupt nicht, oder es kam eine fremde, saprophytische Flora zum Vorschein oder auch eine Pilzart, die in den Mykorrhizen parasitiert hat. Die in den Pilzmänteln angehäuften Reservestoffe — grösstenteils handelt es sich hier um Glykogen — ermöglichten es dann, dass sogar Hunderte von diesen regenerierenden Hyphen zum weiteren Wachstum befähigt wurden. Dies geschah am besten im Herbst oder im Winter, da die Mykorrhizen durch die vorhergehende Assimilationstätigkeit der Bäume und die Anhäufung des Nährstoffmaterials in den Streudeckeschichten zur uppigsten Entwicklung und Differenzierung gelangten. Unter den immer zu Dekaden angelegten hängenden Tropfen waren zahlreich e vorhanden, bei denen es absolut ausgeschlossen war, dass die in denselben zuletzt erscheinenden Myzelien irgend einer anderen Quelle entstammten als den Mykorrhizenmänteln selbst. Aber es waren sogar bestimmte Partien von diesen Mänteln, deren Hyphen bei dem Auswachsen ertappt wurden. Dies alles liess sich Schritt för Schritt mikroskopisch verfolgen, denn die aus den Mykorrhizen hergestellten Schnittflächen er- laubten es oft durch die geeignete Orientierung die Zusammensetzung der Mykorrhizenmäntel zu eruieren sowie auch jedwede Veränderung, die mit ihnen während der ”"Keimung” und weiterer Entwicklung stattfand. Es war direkt zu sehen, wie die innerlichen, dem "”Réseau d'Hartig” ganz an- liegenden Hyphen aus der Schnittfläche kleine Papillen zu treiben begannen, wie dieselben zu parallelen und aus derselben Tiefe des Präparates hervor- sprossenden Fäden auswuchsen — dies geschah manchmal schon nach einigen Stunden als die Präparate hergestellt worden waren — die endlich Myzelien anlegten. In meinen Versuchen war es meistens diejenige Schicht des Pilzmantels, die bei Buchenmykorrhizen aus dännen, jungen, an Plasma und Gerbstoff reichen Hyphen besteht, und die ich "Gerbstoffschicht” Zl nenne. Wenn aus den gut "ausgekeimten" Mykorrhizenstäckehen (-Lamel- len usw.) mikroskopische Schnitte hergestellt wurden, so zeigte es sich ganz klar, wie eben diese Gerbstoffschichten tiefe Veränderungen erlitten hatten, wie sie noch plasmareicher wurden, ihre Zellen neue Kerne gebildet und ihre Hyphen sich vermehrt hatten usw., nachdem sie durch die Ein- schnitte zum Regenerieren gebracht waren. Das Auswachsen umfasste manchmal ganze mächtige Lager, wo die Hyphen sich zur Regeneration anschickten. Ich stellte aus solehen "keimenden" Mykorrhizen auch Paraffin- schnitte her und färbte sie mit zytologischen Farbstoffen durch: es zeigte sich oft, dass die Rinde der Pilzmäntel in den Tropfen, wohl durch die aseptiscehe Einwirkung der Einschlussflässigkeit, nach einer Zeit abstarb, und es kam auch hier klar zu Tage, dass die am Leben gebliebenen Gerbstoffhyphen zur Weiterentwicklung angeregt wurden. In seichten hängenden Tropfen haben sogar ganz nahe am Rande der Fläössigkeit gelegene Mantelschichten regeneriert; sie wuchsen nun bald zu frukti- fizierenden Myzelzweigen aus, so dass sozusagen vor meinen Augen ein direkter Ubergang des Mykorrhizenpilzes in das fruktifizierende Stadium vor sich ging. (Viele von diesen Einzelheiten habe ich schon in meiner Arbeit in Berichten der Deutschen Botanischen Gesellschaft, 1909, S. 239 u. f. geschildert. In der böhmischen Arbeit gehe ich auf die möglichsten Details bei der Schilderung der Isolationsversuche und besonders öäber die Identifikation der gewonnenen Myzelien ein. Ich werde sie hier nicht von neuem anfähren.) Die aus Mykorrhizen von Carpinus und Fagus herauskultivierten Pilze erwiesen sich als zu den Gattungen Citromyces und Penicillium angehörig. Diese Tatsache frappierte mich anfangs ausserordentlich, denn jeder An- fänger weiss, dass diese Gattungen zu den banalsten Verunreinigungspilzen gehören. Als aber in den mit Mykorrhizendekokten hergestellten Tropfen nur und konstant (ausgenommen eine in Buchenmykorrhizen parasitierende Cladosporium-Art) dieselben Schimmelpilze vorkamen, als es sich zeigte, dass es keine gewöhnliche Penizillien sind, wie z. B. Penicillium glaucum, sondern neue Arten bzw. Varietäten, und als es äber alle Zweifel erhoben war, dass es unmöglich ist, dass sie etwas anders wären als echte Mykor- rhizenpilze, musste ich mich mit dieser Tatsache versöhnen, eingedenk der seit Jahren bekannten Aspergillen, die auch zu banalen Schimmelpilzen gehören, unter welchen jedoch auch Arten vorkommen, die Otomykosen hervorrufen, oder des Aspergillus Oryzae, der ebenso einen bestimmten Spezialisten vorstellt wie andererseits die Oospora-Arten, weleche in Orchi- deenwurzeln symbiotisch leben, und zu einer gewöhnlichen, und in der Natur oft frei vorkommenden Schimmelpilzgattung gehören. FEine Be- schränkung muss ich leider machen: Ich war genötigt, meine Isolationen auf das in einer ziemlich kleinen Gegend vorkommende Material restrin- gieren zu mössen, und kann bloss Analogieschlässe auf andere Gegenden machen, wo die Mykorrhizen von demselben Typus vorkommen. In den Berichten (1909) und in der Arbeit uber die Fichtenmykorrhizen! (S. 273—274) schildere ich drei Fälle, wo es mir gelang, Buchenpflanzen "Neue Beiträge zur Lösung des Mykorrhizaproblems. — Zeitschrift för Gärungs- physiologie, Bd. II, 1913. 218 mit meinen Mykorrhizenpilzen zu infizieren und an ihren Wurzeln Mykor- rhizenbildung hervorzurufen. Von den Einzelheiten hebe ich bloss hervor, dass eine Penicillium-Art, welche einen blauen Farbstoffim Innern ihrer Zellen zu produzieren pflegt, nach der känstlichen Infektion die Bildung von Mykorrhizen mit bläulichen Pilzmänteln hervorrief, und dass es sich bei der mikroskopischen Durchmusterung derselben klar zeigte, wie die aus den charakteristischen Sporen desselben Pilzes auswachsenden Pilzfäden direkt zu den Konstituenten der Mykorrhizenmäntel wurden. Wie man mein Verfahren unkritisch heissen kann, bleibt mir folglich unverständlich. Bei der Fichte habe ich vielleicht, wie mir jetzt scheint, einen Fehler begangen. Hier kommen, wie es scheint, bei meinem Mykorrhizatypus auch andere Spezies als Penizillien als Mykorrhizenbildner vor, und ich habe auch eine solche näher nicht bestimmbare Art bei der Mykorrhizen- bildung ertappt und in die Reinkultur öbergeföhrt (MELIN erwähnt nichts von diesem meinen Befunde). In der UÖberzeugung aber, dass hier ebenso Penizillien als Mykorrhizenbildner vorkommen können, habe ich wieder vollkommen glatte Mykorrhizen in die Untersuchung genommen und ein- wandfrei in zwei Fällen festgestellt, dass dies der Fall war. Die Tatsache, dass ich mich volle drei Vierteljahbr bemähen musste, bevor ich solche zweifellos sichere Isolationen erreichte, bezeugt natärlich, dass ich mehr als genögend kritisceh war bei der Beurteilung der möglichen Febhler. Möglich ist es jedoch, dass in den allen äbrig gebliebenen Fällen, die ich als nicht als einwandfrei gelungene Isolationen eliminierte und in welchen andere Schimmelpilze zum Vorschein kamen, eben diese anderen Spezien Mykorrhizenbildner waren. Mir genägte es aber jedenfalls, dass ich auch bei der Fichte Penizillien als Symbiose-Pilze nachgewiesen habe. Ich hebe ausdröcklich hervor, dass ich nicht daran denken konnte, mich mit wei- teren Isolationen zu beschäftigen, um zu allgemeineren Schlässen zu kommen (S. 271). Ich erwähne bloss, dass ich in einem Falle von weiss- manteligen, schnallenbildenden Mykorrhizen kein Penicillium als Mykor- rhizenpilz zu isolieren vermochte, und aus äusseren Gränden vorläufig meine Untersuchungen abbrechen musste, indem ich schon seit mehreren Jahren öberhaupt fast keine Möglichkeit habe, wissenschaftlich zu arbeiten. Die nähere Schilderung meiner diesbezäglichen Befunde lautet: "Meine Erfahrungen mit den Buchenmykorrhizen liessen die Erwartung zu, dass auch die Pilze der Fichtenmykorrhizen sich zum Wachstum bringen lassen werden. Dies gelang auch tatsächlich, und es fingen in den hängenden Tropfen nach einer kurzen Zeit die meristematischen, in der Nähe des Vegetationspunktes verlaufenden Hyphen an herauszuwachsen, zu keimen. Die Hyphen, welche aus dem Pilzmantel herausgesprosst waren, erwiesen sich recht zahlreich; jedenfalls war es leichter, die Pilze der Fichten- mykorrhizen zu einem neuen Wachstum zu bringen, als dies der Verfasser bei den ausgewachsenen, hochdifferencierten und Sklerotien vorstellenden Pilzmänteln der Buchenmykorrhizen erfahren hat. Vollkommen sicher konnte leider nicht festgestellt werden, dass bloss die Mykorrhizenpilze, obwohl das Auswachsen der Mantelpilze in das Nährmedium Schritt för Schritt verfolgt werden konnte, in diesen Fällen ausgekeimt haben. Trotz ihrer relativen Dicke waren nämlich die Pilzmäntel doch nicht so um- 219 fangreich, dass es ausgeschlossen wäre, es hätten keine von :den Sporen, welche sich an der Oberfläche der Mykorrhizen vielleicht befunden haben, ausgekeimt, die Mantelschicht stellenweise durchgebrochen und sich zu den auswachsenden Mantelhyphen zugesellt. Die Struktur der Mäntel der Fichtenmykorrhizen ist nicht soweit differenciert, dass etwaige Unterschiede in der Beschaffenheit der einzelnen Pilzmantelschichten vorkämen, wie dies bei der Buche der Fall ist, was, mit anderen Umständen, die Beobach- tung der auskeimenden Hyphen in diesem Falle wesentlich erleichtert. Nichtsdestoweniger wurden einige Tropfen vorgefunden, wo viele Mantel- hyphen rasch auskeimten und in dem Tropfen auswuchsen. In einigen von diesen Fällen war es nun sehr wahrscheinlich, dass die in dem Tropfen sich befindenden Pilzmassen dem Mykorrhizenpilz allein ihren Ursprung verdankten; seine systematische Stellung blieb mir unsicher. Demgegen- uber ergab die Isolierung mit Hilfe der Agarplatten zwei ganz sichere Fälle, in welchen das betreffende Bruchstäck zu einem Mycel heraus- gesprosst war, welches, nach den unträglichen Merkmalen, die der Verlauf der Kultur lieferte, allein die Mykorrhiza gebildet hatte. Kein einziges Mal wurde bei der mikroskopischen Kontrolle konstaltiert, dass sich an der Oberfläche des Stäckes ein Mycel zu bilden begann, was auf eine Infektion mit einer dahin ubertragenen Spore hinweisen wärde. Dagegen wurden viele Hyphen bemerkt, wie sie von der dem Agar zugewandten Schnitt- fläche auf dem Agar auszuwachsen begannen. Nun konnte dies vielleicht dadurch hervorgerufen worden sein, dass nur diejenigen fremden Pilzkeime auswuchsen, die sich auf dem Pilzmantel in der Nähe des Agars, des Mediums, welches viele Nährstoffe enthielt, befunden haben; nach dem Durchwachsen des Randes därften sie dann von dem Mykorrhizabruchstäck auf den Nährboden uäbergangen sein. Gläcklicherweise waren aber diese Partien ziemliech durchsichtig, so dass mit einer guten Linse, z. B. mit Apochromat 0,90, die Provenienz dieser kurzen, jungen Pilzhyphen fest- gestellt werden konnte. Es konnten auf diese Weise mehrmals die Stellen in den unteren, plasmareichen Partien des Pilzmantels herausgefunden werden, wo eben die mätterlichen, noch gelben Hyphen sich in weissliche, neue Aussprossungen verlängerten, die in der Zeit, wo sie mikroskopiert wurden, schon auf dem Agar verliefen. Sobald nun eine Gruppe von ähnlichen Hyphen, von welchen bei mehreren der Ursprung sich gut er- uieren liess, ein kleines Mycelium auf dem Agar gebildet hatte, wurde dieses mit einer flachen Platinnadel aus dem Agar herausgestichen. Ausser- dem wurde das Impfstäck vorsichtig, um den Verlauf der freien Hyphen nicht zu stören, unter dem binokul. Mikroskop von dem Agar abpräpariert, nach der Fixierung mit Formalinalkohol mit Chloralhydrat durchsichtig gemacht und nochmals einer mikroskopischen Kontrolle unterworfen. Auf diese Weise wurden ausser den zwei oben genannten Fällen bei noch anderen, mehreren Impfstäcken nach einer Zeit ganze Gruppen von Hyphen beobachtet, wie sie bei ihrem Auswachsen aus den inneren Mantelpartien auf das Agar ubergingen. In jenen uns am meisten interessierenden, schon genannten zwei Fällen, waren es nun ganze Legionen von Hyphen, welche ohne jeden geringsten Zweifel teils in den äussersten Réseauhyphen, teils in den innersten Mantelschichten ihren Ursprung genommen haben. Es 280 konnte bei den Hyphen entweder ihr bogenförmiges Einbiegen zu einem intercellularen Réseaufaden konstatiert werden, oder der Reihe nach die Stellen ausfindig gemacht werden, an welchen sich zahlreiche, jetzt plasma- reiche und weissliche Pilzfäden von den gelblichen Stammhyphen der innersten Mantelschicht abzweigten. In einem von jenen zwei Stäuckechen : wurde bei der Präparation der Pilzmantel von dem Wurzelgewebe, Réseau usw. abgerissen und mit der ganzen inneren Fläche dem Agar aufgelegl. Diese ganze Fläche wurde von meristematischen Hyphen gebildet, die an die "Gerbstoffbyphen” der Buchenmykorrhizen erinnerten, Hyphen, welche in hängenden Tropfen so gerne auszukeimen pflegen:in der Tat sind sehr zahlreiche von diesen, meistens noch parallel verlaufenden Hyphen, wie sie dem Agar aufgelegt waren, herausgesprosst und konnten in ihrem ganzen Verlauf von ihrem Ursprungsort bis zu der Stelle, wo sie mit der Nadel von dem kleinen, zur Bildung der Konidienträger sich erst an- schickenden Mycelium abgebrochen wurden, verfolgt werden. Uber die gelungene Isolierung konnte also nicht der geringste Zweifel bestehen. Selbstverständlich musste eine grosse Anzahl von ähnlichen Impfkulturen angelegt werden, bevor — vielleicht durch einen gläcklichen Zufall — jene zwei Impfstäcke gefunden wurden, die so klare und eindeutige Verhältnisse geliefert haben. Diese zwei Agarfälle lieferten zwei Penicillienformen. Sie sind morphologisch nahe verwandt, in den Kulturen verhielten sie sich jedoch voneinander ein wenig verschieden. Auch in anderen Fällen waren auf dem Agar echte Mykorrhizapilze ausgesprosst und konnten isoliert werden. Es schienen jedoch dem Verfasser die Resultate der öbrigen Isolierungsversuche nicht sicher genug und eindeutig zu sein. Andererseits muss zugestanden werden, dass das Hauptinteresse des Ver- fassers darauf vereinigt wurde, ob nicht gerade die Gattung Penicillium bei der Bildung der Mykorrhizen nachgewiesen werden könnte. Es zeichnet sich nämlich diese Gattung durch die ausgeprägte Fähigkeit aus, eine Menge organischer Säuren zu produzieren und dieselben in den Nährmedien auch ertragen zu können. Und gerade in dem Rohhumus findet man einen Uberschuss von Stoffen, die stark sauer sind. Folglich därfte es wohl gerade diese Gruppe von Pilzen sein, deren Wachstum in dem Roh- humus kaum beeinträchtigt wird. Andererseits gelten allerdings Penicillien als die gewöhnlichsten Verunreinigungspilze. So wird es vielleicht nicht wundernehmen, wenn dem Verfasser die einwandfreie, uber alle Zweifel erhobene Isolierung in bloss zwei Fällen, wobei insbesondere jede Verun- reinigung mit den öblichen Luft- und Humuspenicillien ausgeschlossen werden musste, fast dreiviertel Jahr in Anspruch genommen hat. Bei diesem Sachverhalt war auch kaum daran zu denken, öber die "geogra- phische Verteilung der Mykorrhizapilze der Fichte nähere Untersuchungen auszuföuhren."” Wenn also Herr MELIN tberrascht war, wenn er aus anderen Mykor- rhizentypen und aus anderen Gegenden stammenden andere Pilze isoliert hat als ich und alle diese Verschiedenheiten öbersieht, so wirken auf mich seine Befunde gar nicht so äberraschend ein. Ich möchte ihm nur wän- schen, dass seine Art der Beurteilung fremder Arbeiten von keinem seiner Nachfolger auf diesem Gebiete nachgeahmt und nicht endlich auch er selbst zu den "unkritisehen" zugezählt werde. Jaroslav Peklo (Prag). SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1922. Bb. 16, H. 2. ERWIDERUNG AUF PEKLOS "BERICHTIGUNG'. In der vorläufigen Mitteilung uber die Mykorrhizenpilze von Pinus sil- vestris und Picea Abies (Sv. Bot. Tidskr., Bd. 15, 1921) habe ich geäussert, die Versuche von PEKLo, die beweisen wollen, dass Penicillium-Arten die ektotrophen Mykorrhizen aufbauten, seien nicht kritiseh ausgefäöhrt und hätten deshalb eigentlich nur historisches Interesse. Dies hat die "Berich- tigung” PEKLOsS veranlasst, in der er die Argumente fär seine Auffassung, dass Penicillium und Citromyces Mykorrhizenbildner — in Böhmen! — seien, vorlegt. Ich hatte erwartet, dass diese "Berichtigung” etwas Neues tuber das hin- aus, was man in den auf deutsch veröffentlichten Arbeiten findet, ent- halten wärde, da PEKLo mir vorwirft, dass ich die böhmiscech geschriebene Hauptarbeit nicht gelesen habe. Etwas Neues bringt sie aber nicht, und dadurceh bin ich in meiner durch Referate gewonnene Auffassung bestärkt worden, dass die deutschen Arbeiten das Wesentlichste der böhmischen Arbeit enthalten. PEKLO sagt, er habe ausschliesslich mit demjenigen Mykorrhizentypus gearbeitet, "dem sehr wahrscheinlich — wie auch die Versuche mit von ihm isolierten Pilzen gezeigt hatten — eine grosse Bedeutung fär die Zer- setzung der Streudecke in den auf Urgestein stehenden Buchenwäldern zukommt". Die Mykorrhizen werden u. a. folgendermassen charakterisiert: "Die Pilzmäntel von diesen ziemlich kompliziert gebauten Sklerotien ent- halten keine Schnallen bildenden Hyphen und weisen schon durch diesen Umstand darauf hin, dass sie von keinen Hymenomyzeten gebildet wer- den". Es ist wohl möglich, dass verschiedenen (von verschiedenen Basi- diomyzeten gebildeten) Mykorrhizenkombinationen eine verschiedenartige Bedeutung zukommt, PEKLo hat aber durchaus nicht gezeigt, dass die von ihm untersuchten die Streudecke zersetzen. Die Versuche mit den Pilzen haben selbstverständlich erst dann eine Beweiskraft, wenn es sich hätte beweisen lassen, dass es sich wirklich um Mykorrhizenpilze handelt. Dass die von PEKLo untersuchten Mykorrhizen — im Gegensatz zu den von mir behandelten — nicht von Hymenomyzeten aufgebaut wärden, weil die Mantelhyphen keine Schnallen haben, ist eine falsche Annahme, weil durchaus nicht alle Hymenomyzeten Schnallen besitzen (vgl. MELIN, Boletus-Arten als Mykorrhizenpilze. — Ber. Deutsch. Bot. Ges., 1922; und MELIN, Untersuchungen uber die Larix-Mykorrhiza. I. Synthese der My- 282 korrhiza in Reinkultur. — Sv. Bot. Tidskr., 1922). Alle von mir in Kultur genommenen Boletus-Arten z. B. haben keine Schnallen, und wahrschein- lich spielt eben diese Gattung eine beträchtliche Rolle för die Mykor- rhizenbildung an Fagus und Carpinus. Pröfen wir aber einmal seine Beweise dafär, dass Schimmelpilze (Pe- nicillium und Citromyces) Mykorrhizenbildner seien. 1. Isolierung der Pilze. PEKLo hat aus den betreffenden My- korrhizen Penicillium und Citromyces isoliert. Es muss zugegeben werden, dass ihm seine Arbeiten hierbei viel Mähe gekostet haben, dies ist aber kein Beweis dafär, dass die isolierten Schimmelpilze Mykorrhizenpilze seien. Er hat mikroskopisch direkt beobachtet, dass die Pilze aus dem Mantel herauswuchsen (an der Buche in 9 Fällen [vgl. Ber. Deutsch. Bot. Ges., 1909, S. 243] und an der Fichte in 2). Sie gediehen gut auf Mykor- rhizendekokt, das sonst auf das Wachstum anderer Mikroorganismen hem- mend wirkte. Hierbei möchte ich folgendes hinzufögen: 1) Es ist sehr schwierig, mit Sicherheit zu entscheiden, ob die her- auswachsenden Hyphen aus dem Mantel selbst oder aus urspränglich an der Oberfläche wachsenden Hyphenfragmenten herrähren, und wenn man nicht hinreichend dänne Schnitte vor sich hat, därfte es unmöglich sein. Die betreffenden Schnitte scheinen doch ziemlich dick gewesen zu sein. Er schreibt nämlich öber die Methodik (Zeitschr. f. Gärungsphys., 1913, S. 268): "Dann wurden mit denselben Fläössigkeiten auch zahlreiche hängende Tropfen hergestellt; die Mykorrhizen wurden dabei entweder der Länge nach halbiert und mit der Schnittfläche dem Deckglase zugewandt in dem Tropfen aufgehängt, oder es wurden aus ihnen mediane Lamellen her- ausgeschnitten". Die Nachuntersuchung an in Paraffin eingebettetes Ma- terial ist ebenfalls sehr unsicher fär die Feststellung der Herkunft der Hyphen. 2) Aber selbst wenn die Beobachtung PEKLos richtig wäre, dass die fraglichen Pilze aus dem Mantel herausgewachsen seien, so ist damit durch- aus nicht bewiesen, dass es Mykorrhizenpilze wären. Nach meinen eigenen Beobachtungen kommen bisweilen in den Mykorrhizen (bzw. im Mantel) triviale Humuspilze vor, die aber mit der Mykorrhizenbildung nichts zu tun haben. Und nach PeEKLo selbst findet sich häufig in den Buchenmykorrhizen eine Cladosporium-Art, die aber kein Mykorrhizenbild- ner sondern Parasit sei. A priori ist also nicht zu entschei- den, ob die isolierten Schimmelpilger= mwaemmma sa won dem Mantelisoliert! — Parasiten, akzessortische Pilze oder Mykorrhizenpilze sind. 3) Dass die Schimmelpilze (Penicillium und Citromyces) auf Humus- und Mykorrhizendekokt gediehen, scheint mir nicht sehr bemerkenswert, wenn man bedenkt, dass Penicillia auf den verschiedensten Böden wachsen können, wo andere Mikroorganismen nicht leben. Uber die ”gelungenen" Isolierungen der Mykorrhizenpilze PEKLos möchte ich zusammenfassend folgendes hervorheben. PEKLo hat aus den Mykor- rhizen u. a. Penicillium und Citromyces isoliert. Es wäre möglich (auch wenn nicht a priori wahrscheinlich), dass dies Mykorrhizenpilze wären. 283 Dies kann aber nur dann bewiesen werden, wenn die Syunt bese der Mykorrhiza durenh äaiese Pillret stickat tig gelingt. Wie hat denn PEKLo die Synthesen ausgeföhrt? me "Sy trese ter Mykorrhii2a ao PERLO. PRECO hat Synthesenversuche nur mit Buchenpflanzen gemacht, und es ist ihm dabei in 3 (drei!) Fällen "gelungen”, die Mykorrhizenbildung hervor- zurufen (einmal durch Citromyces, zweimal durch Penicillium). Es scheint mir merkwöärdig, dass man in der "Berichtigung” nichts töber die Me- thodik der Synthesenversuche findet. Und doch ist dies viel wichtiger als die lange Beschreibung der Isolierungen, ja sogar von entschei- dender Bedeutung. Man kann nämlich scheinbar Mykorrhizen durch einen jeden beliebigen, die Pflanzen nicht abtötenden Pilz hervor- rufen, wenn man nicht "steril" arbeitet. Uber die Methodik PEKLos (bei zwei von den drei Synthesenversuchen) liest man in einer der deutschen Arbeiten folgendes (Ber. Deutsch. Bot. Ges., 1909, S. 244): "Selbstverständlich habe ich auch känstliche Infektionen hervorzurufen vorgenommen. Aus demselben Walde, wo ich die meisten Mykorrhizen während meiner Arbeiten sammelte, mitgebrachten Humus habe ich sechsmal nacheinander, immer mehrere Stunden lang, sterilisiert, "und die gesteigerte Menge von Humussäuren in demselben mit KOH grösstenteils neutralisiert; damit er mehr locker werde, habe ich ihn mit sterilisiertem Sand durchmischt. Leider standen mir nur lauter zweijäh- rige Buchenpflanzen zur Verfögung. Zwei derselben habe ich nun je in einen sterilisierten Blumentopf eingepflanzt, nachdem ich ihr sorgfältig ausgewaschenes und vollkommen mykorrhizafreies Wurzelsystem mit der Sporenmasse 1. von dem Citromyces, 2. von einem Penicillium (beide stamm- ten aus Tannin-Reinkulturen) umhöällt habe." Nach 5 Monaten wurden die Pflanzen untersucht und erwiesen sich dabei als mit Mykorrhizen versehen. Und PEKLo sagt infolgedessen (1. c., S. 245): "Die Infektions- versuche haben also nur bestätigt, dass die Mykorrhizen von Fagus in unseren Wäldern von mehreren Wald-'Penicillien” hervorgerufen werden”. Es ist mir ganz unfassbar, dass man Versuchen dieser Art irgend eine Beweiskraft beimessen kann. PEKkLo hat vor der Infektion das Wurzel- system "mit der Lupe genau durchmustert, einzelne verdächtige Wärzel- chen ausserdem mit dem Mikroskop untersucht" (Zeitsehr. f. Gärungsphys., 1913, S. 273), und er meint damit gefunden zu haben, dass es vollkommen mykorrhizafrei sei. Hierzu bemerke ich: Es ist ganz unmöglich UN fe eine (terartige Untersuchung Zu sågen, dass die Wurzeln nicht infiziert sind. Die Mykorrhizenpilze, die er vermeiden wollte, könnte er nicht mit der Lupe oder dem Mikroskop erkennen, und wenn sie hauptsächlich in den Wurzeln vorkamen, wäre es noch unmöglicher. Nicht nur die Kurzwurzeln, sondern auch die Lang- wurzeln werden nämlich von den Mykorrhizenpilzen angegriffen. Er mösste folglich das ganze Wurzelsystem in Paraffin einbetten, um es nachher ganz und gar durchschneiden zu können, um sicher zu sein. Ich habe mich auch daräöber verwundert, dass er die Erde "sechsmal nacheinander" sterilisierte, da er doch die Pilze des Waldes durch die Pflanzen mitbrachte. Auch ein "sorgfältig ausgewaschenes"”, zweijähriges 284 Pflänzehen därfte eine grosse Liste der Waldmikroflora mitbringen, dabei mit der grössten Wahrscheinlichkeit auch die Mykorrhizenpilze. Der dritte Synthesenversuch ist in ähnlicher Weise ausgeföhrt worden (Zeitscehr. f. Gärungsphys., 1913, S. 273): "1911 wurden in sterilisierten Moldausand drei einjährige, nichtsterilisierte Buchenpflanzen tubertragen. Die Samen, aus welchen sie hervorgegangen sind, wurden im unste- rilisierten Sande zur Auskeimung gebracht und daselbst weiter kulti- viert. Bei der mikroskopischen Kontrolle, welche vor der Infektion aus- geföhrt wurde, ergab sich, dass einige von ihren Wärzelchen von einem sehwarzbraunen Pilz befallen waren, welcher an ihrer Oberfläche ein lockeres Fadengeflecht, aus dicken, sehwarzen Hyphen bestehend, bildete. .. Zwei Buchenpflanzen wurden mit einer aus Buchenmykorrhizen isolierten Penicillium-Art infiziert...”" Nach drei Monaten hatten sich Mykorrhizen gebildet. "Die mikroskopische Untersuchung ergab, dass sie in dem Peni- cillium-Myzelium ihren Ursprung gefunden haben (I. c., S. 274). Hierzu bemerke ich; ES. 1St unmöglielh mikroskop isch Au em scherirden, ob Penretllimm Oder ein amndeter Enlikaadne Mykorrhizen gebildet hatten. Die von PEKLo angefäöhrten Tat- sachen — massenhaftes Vorkommen von Penicillium-Sporen am Mantel und bläuliche Farbe der Mykorrhizen — sind kein Beweis dafär, dass Penicillium die Mykorrhizen erzeugt hätte. Es ist mir wahrscheinlicher, dass die Mykorrhizenbildner von dem unsterilisierten Sande herrähren. Diese drei Synthesenversuche sind so unkritisenh wie nur eben möglich ausgefäöhrt. PEKLO meint, sie "bestä- tigen”, dass Penicillium und Citromyces Mykorrhizenpilze seien, aber nichts spricht dagegen, dass sich Mykorrhiza auch dann gebildet hätte, wenn er statt Penicillium oder Citromyces irgend einen anderen beliebigen Pilz ein- geimpft hätte. Er hätte die Versuche mit steril gezogenen Pflänzehen und unter sterilen Ver haltarssen amsmmnm| ren mössen, um ihnen irgend welche Beweiskraft bei- messen Zu konmnen. Zusammenfassend möchte ich folgendes hervorheben: PEKLo hat aus den Mykorrhizen u. a. Penicillium und Citromyces isoliert. Diese Pilze könnten saprophytische Bodenpilze, Parasiten, akzessorische Pilze des Hyphenmantels oder Mykorrhizenpilze sein, was sich aber nur durch Synthesenversuche entscheiden lässt. Die drei Synthesenversuche sind aber nicht kritisch ausgeföhrt und haben deshalb öberhaupt keine Beweis- kraft. Durch die Untersuchungen von PReKo sti olsen kein Beweis daf ir erbracht, dass Pemnie vi lvam ord Cute: myces Mykorrhizenbildner — in Böhmen! — seienmn. Zuletzt möchte ich nur hinzufögen, dass auch bei meinen Isolierungs- versuchen (an Kiefer, Fichte und Lärche) Penicillia sehr häufig heraus- gewachsen sind, besonders wenn ich die Oberfläche der Mykorrhizen nicht sterilisiert hatte. Synthesenversuche (die Methodik ist in Sv. Bot. Tidskr., IH. 2, 1922, beschrieben) haben aber gezeigt, dass sie keine Mykorrhiza bilden. Skogshögskolan, Mykologisches Laboratorium, Mai 1922. Elias Melin. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 1922. Bb. 16, H. 2 dn + SMÄRRE MEDDELANDEN. Föreningens medlemmar uppmanas att till denna avdelning insända meddelanden om märkliga växtfynd o. d. Cordiceps militaris (L.) Link i Sverige. Bland hypocreaceerna kan släktet Cordiceps säkerligen räknas som det biologiskt mest intressanta. Av dess många arter äro de ojämförligt flesta — omkring ett 100-tal — parasiter på insekter av skilda grupper (skal- baggar, getingar, myror, flugor och fjärilar). De fertila stadierna anträffas så väl på larver och puppor som på imagines. Några helt få arter av släktet parasitera på svampar. Egendomligast av dessa är utan gensägelse Cordi- ceps Clavicipitis Örtegren, som framträdde ny för vetenskapen å Stockholms Högskolas botaniska institut år 1914, och som veterligt icke senare blivit iakttagen. Denna art lever på sklerotier av Claviceps purpurea, alltså ett fall av parasitism, där värd och parasit tillhöra tvenne, varandra syste- matiskt närstående släkten. (Jfr. för övrigt R. ÖRTEGREN i Sv. Bot. Tidskr. 1916, sid. 53!) Tidigare voro bland svamparna endast Elaphomyces-arter kända som värdväxter. Icke så få Cordiceps-arter torde vara anträffade hos oss. Fynden äro dock mycket sporadiska, och ingen art kan betecknas som allmän. Detta gäller även om C. militaris, vilken som typ för släktet är behandlad och avbildad i en mängd handböcker och därför är väl känd bland botanister. Emellertid äro säkerligen de lätt räknade, som hållit denna svamp levande i sina händer. Slumpen har nu gjort, att jag själv stött på den vid ett par tillfällen under de senaste åren. Det har därför intresserat mig att sammanställa de uppgifter, som hittills föreligga om denna märkliga svamps förekomst i vårt land. Innan jag meddelar resultatet av denna undersök- ning, torde det emellertid vara lämpligt att ge några data ur svampens utvecklingshistoria. Cordiceps militaris är en speciell fjärilssvamp, som dock även uppges angripa skalbaggar. Fjärilslarverna infekteras med säkerhet, långt innan de äro fullvuxna. På vilket sätt detta tillgår, är väl icke närmare utrett; möjligen komma sporer eller konidier direkt på djurens hud, som där- efter perforeras av de utväxande hyferna, eller ock intas smittofröna med födan i tarmkanalen. Larverna gå länge med sjukdomen utan att upphöra med att äta, men de drivas fortare till förpuppning än de fullt friska. Den 286 relativa okänslighet, vilken de åtminstone till en tid visa gent emot svam- pen, vinner en förklaring, om man antar, att hyferna i förstone speciali- sera sig på feltkropparna, som ju icke höra till de vitalare delarna. Det kritiska momentet i sjukdomen inträder, då förpuppningen är förestående. Svampens aktivitet ökas, så att larverna ofta dödas, redan innan pupp- stadiet uppnåtts; i många fall hinna de emellertid spinna sina kokonger och övergå till puppor för att först därefter duka under för angreppet. Kanske måste man även räkna med den möjligheten, att larverna kunna infekteras nere i marken; åtminstone torde detta vara fallet med sådana skalbaggslarver, som helt och hållet föra en underjordisk tillvaro. Förf. foto. Fig. 1. Cordiceps militaris på puppa av Smerinthus populi. — X 2, De dödade insekterna bli mumifierade och utmärka sig sålunda genom sin väl bibehållna yttre form. De äro i detta tillstånd styva och jämfö- relsevis fasta; inom den tunna huden finner man icke ett spår av djurens vävnader utan endast en tät, vit eller svagt rosafärgad hyfmassa. I detta stadium, som kan betecknas som ett sklerotium, övervintrar svampen. Under den följande vegetationsperioden skrider svampen till reproduktion, vilken inledes genom ett konidiestadium, Isaria farinosa. Från sklerotiet utvecklas klubbliknande, 2—4 cm höga stromata, vilka på hela sin yta överdragas av konidier. Detta stadium uppges vara vanligt på puppor, men det är väl därför icke säkert, att det på varje sklerotium nödvändigt mäste föregå ascusstadiet, vilket först framträder under sensommaren och hösten. Den egentliga sporspridningen infaller därför under en tid, då 287 larverna av många fjärilsarter stå i färd med att överge sina näringsväxter för att skrida till förpuppning. De klubblika peritheciestromata nå en längd av 7 cm och avslutas med ett något plattryckt, rundtrubbat parti. Detta, som är tydligt bredare än skaftet, uppbär de tätt sittande, äggformade, nästan helt fria perithe- cierna. Färgen är starkt orangegul. Antalet stromaklubbor liksom deras form och storlek växlar mycket för skilda sklerotier; små larver och pup- por ge upphov till svaga och i allmänhet färre stromata, och omvänt, (jfr. fig. 1; 2). I "Systema Mycologicum"”, vol. II, sid. 323 nämner ELIAS FRIES, att stromat någon gång kan vara uppdelat i flera småklubbor; i Förf. foto. Fig. 2. Cordiceps militaris. a, b på puppor av Cymatophora flavicornis (därav a med rikt förgrenat stroma) X 2; c på puppa av Cymatophora duplaris, X 3. mitt material ingår ett exemplar, som ger ett synnerligen vacket prov på denna tillfälliga avvikelse (jfr. fig. 2 a). Stromaskaftens längd slutligen är säkerligen beroende av det djup under markytan, där sklerotiet är beläget. Mitt eget fynd av Cordiceps militaris gjordes den 9 augusti 1920 på syd- ostsluttningen av Saxberget i södra Dalarne, ej långt från Björnhyttans herrgård, under en exkursion med Skogshögskolans elever. Berget är vid- sträckt, ganska högt och helt klätt av barrskog, men beståndet är mycket ojämnt och delvis rikt lövträdsblandat. Boniteten är ävenledes starkt väx- lande; fläckvis å mera plan terräng är skogen nästan hedartad, men fler- städes i sluttningar, särskilt i de grunda raviner, som på sydostsidan söka sig mot bergets fot, dominera lövträd och en artrik mullflora. Platsen, där Cordiceps anträffades, var just en dylik ravin med en på- 288 fallande yppig vegetation. Beståndet utgjordes till sin huvudsakliga del av omkring 30-åriga aspar med insprängd rönn, glasbjörk, gråal, trädformade sälgar samt enstaka granar. Humuslagret var utpräglat mullartat och dolt under ett rikt täcke fuktiga, multnande löv. De lägre skiktens vegetation präglades i främsta rummet av högvuxna ormbunkar: Polystichum Filix mas, P. dilatatum och Athyrium Filix femina,tillsamman strödda. Fläckvis strödd uppträdde Dryopteris Phegopteris, och som tunnsådda antecknades bland örterna Geranium silvaticum, Majanthemum och Rubus saxatilis. Bland gräsen voro Calamagrostis arundinacea och Melica nutans strödda. Alla övriga såväl örter som gräs uppträdde enstaka. Jag meddelar här denna artlista, då den fullständigar bilden av lokalens ekologiska beskaffenhet: Agrostis vulgaris, Aira flexuosa, Anemone nemorosa, Convallaria majalis, Dryopteris Linneana, Epilobium angustifolium, Fragaria vesca, Hepatica, Hypericum quadrangulum, Linnaea, Lycopodium annotinum, L. Selago, Me- lampyrum pratense, M. silvaticum, Oxalis, Paris, Potentilla erecta, Prunella vulgaris, Pyrola minor, P. secunda, Trientalis, Viola palustris, V. Riviniana, Veronica officinalis. Härtill antecknades några smärre, sterila exemplar av Myrtillus nigra och Vaccinium vitis idaea, båda egentligen främlingar i denna vegetation. Något sammanhängande mosstäcke på marken förekom icke. Mossornas sammanlagda frekvens kunde på sin höjd betecknas som tunn- sådd. Följande arter förekommo: Bryum roseum, Hylocomium proliferum, H. triquetrum, Mnium affine, Plagiochila asplenioides, Plagiothecium denti- culatum, Polytricham commune, Sphagnum Girgensohnii och Thuidium Blandouwii. Ur detta glesa bottenskikt höjde Cordiceps upp sina brandgula, på långt håll lysande klubbor; vid första anblicken tog jag dem för en Calocera eller en Clavaria, men en närmare granskning avslöjade genast deras rätta natur. Det visade sig snart, att svampen förekom ganska rikligt, och jag kunde därför utvälja särskilt intressanta exemplar för insamling. An- märkningsvärt nog ledde stromata i alla undersökta fall sitt ursprung från mumifierade puppor, icke från larver. Tack vare tillmötesgående av den framstående kännaren av fjärilspuppor artisten DAVID LJUNGDAHL har det insamlade materialet blivit undersökt även ur entomologisk synpunkt. I detsamma voro endast tre fjärilsarter representerade, nämligen Smerinthus populi (1L.) (pPoppelsvärmaren) (fig. 1), vars larv lever av aspblad, samt Cyma- tophora flavicornis (L.) (fig. 2, a, b) och C. duplaris (L.) (fig. 2 c), av vilka den förstnämnda likaledes har aspen till näringsväxt, den senare al eller björk. År 1921 besökte jag åter samma lokal under en exkursion med Skogs- högskolans elever den 5 augusti. Svampen återfanns därvid av doc. E. MELIN, som även var mig följaktig, men den var betydligt sparsammare, än då den första gången anträffades på platsen. Mina efterforskningar efter tidigare fynd av C. militaris ha givit ett ingalunda överväldigande resultat. I Lunds Botaniska museums samlingar saknas den helt och hållet, enligt vad professor S. MuURBECK benäget med- delat mig. Från Uppsala-museet kan jag tack vare docenten G. SAMUELSSON meddela tvenne lokaler; svampen föreligger här i ett exemplar från Ble- kinge, utan närmare uppgift om växtplats och datum insamlad av GossEL- 289 MAN, samt i tvenne exemplar från Femsjö i sydvästra Småland (likaledes utan insamlingsdatum), där den tagits av Euias Fries. Dr. L. RoOMELL har också enligt uppgift anträffat arten i Femsjö i en nära prästgården belägen bokdunge, kallad Hägnen, å en halvö i S. Färgen. Svampen, som utgick från en i marken dold fjärilspuppa, insamlades den 25 aug. 1890. Dr. Ro- MELL har även beredvilligt tillmötesgått min begäran att i Riksmuseums samlingar av ascomyceter efterforska eventuella exemplar av Cordiceps. Det visade sig härvid, att svampen fanns i framlidne professor H. VON Posts herbarium, nu i Riksmuseets ägo, insamlad av honom själv vid Rej- myre i Östergötland vid tre skilda tidpunkter: den 11 november 1837, den 15 november 1862 (på puppor) samt i september 1864. Den sedan några år avlidne, framstående svampkännaren H. KUGELBERGS herbarium, som av ägaren donerats till Riksmuseum, innehåller även några exemplar, som han själv tagit vid Hornsberg (udden) intill Stockholm i november 1888 ”in nemoribus ad muscos”. Av en händelse har ännu ett fynd från Söder- manland kommit till min kännedom. Tandläkaren FRITIOF NORDSTRÖM har nämligen meddelat mig, att han vid ett tillfälle erhållit svampen från en puppa av cfr. Mamestra pisi, vilken blivit inlagd i en burk för kläckning. Puppan härstammade från en larv, som insamlats vid Tumba, och som uppenbarligen redan vid tillvaratagandet var infekterad. Slutligen före- ligger även en lokal för svampen från Värmland, där professor RoB. FRIES anträffat den i Dalby socken vid Slättne i augusti 1896 på alved. Det är all sannolikhet för att den i detta fall hade sitt ursprung ur puppor, dolda i barkspringorna, vilket emellertid icke utröntes vid tillfället. Denna sist- nämnda lokal är den nordligaste, som är mig bekant. I de senare årens svenska mykologiska litteratur har emellertid Cordi- ceps militaris även blivit behandlad; i själva verket föreligga ytterligare ett par intressanta förekomster för denna svamp i Skåne. I sin bekanta bok "Svampar" (3. uppl., sid. 253, Lund 1919) säger BULow på tal om den "lilla laryklubban", som han kallar svampen, att den är ytterligt sällsynt och av honom endast blivit anträffad på en enda plats, nämligen Böke- bergsslätts skog, där den nästan årligen i september förekommer å samma ställe. Enligt förf. har den dessutom av andra blivit anträffad i större mängd år 1916 i Bokskogen (c:a ”/+ mil norr om föregående lokal. Denna BöLows iakttagelse synes mig vara av ett stort intresse. Det förefaller näm- ligen av densamma, som om Cordiceps militaris skulle vara en tämligen stationär form, visserligen på det hela taget sällsynt, men dock återkom- mande år efter år på särskilt gynnsamma lokaler. Min egen iakttagelse av svampen i Dalarne stöder ju ett dylikt antagande och troligt är, att även fynden vid Rejmyre göra detta. Sannolikt är det så, att fjärilslarver av någon anledning alltid finnas att tillgå i rikt mått på just dessa plat- ser, varför något avbrott i svampens kontinuerliga uppträdande icke be- höver förekomma. Det är väl möjligt, att ytterligare en del fynd av Cordiceps militaris blivit gjorda hos oss, vilka icke kommit till min kännedom. Skulle nu så vara, torde de i alla händelser icke vara så många, att icke svampen fort- 19 — 22142. Svensk Botanisk Tidskrift. 1922. 290 farande måste betecknas såsom ytterligt sällsynt. Enligt den ovan givna framställningen skulle den från Etias FRIES” dagar och till nu vara konsta- terad endast på 9 (eventuellt 10) olika lokaler, fördelade på 7 landskap i landets södra del. Av dessa äga Skåne och Södermanland vardera 2 — möj- ligen får man räkna med två lokaler även för Småland, då det icke låter sig avgöra, om de tvenne fynden i Femsjö socken äro gjorda på samma plats — varom icke skulle utom från Småland en enda fyndort vara känd från Blekinge, Östergötland, Dalarne och Värmland. Det torde böra tilläggas, att Cordiceps militaris är en svamp med en mycket vidsträckt utbredning i övrigt; säkerligen kan den betecknas som kosmopolit. Den är känd från hela Europa och Nordamerika och är även anträffad på Ceylon. Torsten Lagerberg. Luzula silvatica (Huds.) Gaud., en ny svensk växt. Den 28 april 1921 fann jag under en promenad i Hälsingborgs omgiv- ningar ett rikt bestånd av Luzula silvatica, växande i en björkhage på stark sluttning mot väster i närheten av Öresund (fig. 1). Beståndet är synbarligen gammalt och delat i två grupper med några decimeters mellan- rum mellan grupperna, vilka var för sig bilda en sammanhängande matta så gott som utan inblandning av andra växter. Beståndet i sin helhet mätte i längd 6 meter med en bredd av högst 2!/2 meter samt innehöll vid ett senare besök den 18 maj åtminstone ett par hundra blommande individ (fig. 2). De största av dessa hade en höjd av 60 cm. Högsta blad- bredden uppmättes till 12 mm. Antalet blommor i huvudena var högst 4, vanligen 3, men understundom endast 2. Vid jämförelse med i mitt her- barium liggande exemplar av växten, insamlade i Norge eller Danmark, förefaller den nu anträffade formen något spädare, men synes eljest icke förete några avvikelser från dessa. Platsen närmast omkring Luzula-beståndet befanns vid undersökning innehålla följande vegetation: Trad: | Betula verrucosa y., Populus tremula e., Pyrus Malus e.,, Quercus Robur e., Sorbus Aucuparia e. Buskar: Juniperus communis e., Rosa rubiginosa e., Rubus idaeus e. fläckar i ut- kanterna av björkhagen. / RISE Calluna vulgaris flv. r., Vaccinium Myrtillus flv. r., Vaccinium vitis idaea t., Empetrum nigrum e. fläckar. Gr asic F]örtenr: Deschampsia flexuosa flv. r.—y. i utkanterna, Festuca ovina t.—s. i utkan- terna, Anemone nemorosa t., Lathyrus montanus t:, Potentilla erecta t., Soli- 291 dago virgaurea t., Succisa pratensis t., Viola silvestris e.—t., Agrostis tenuis e., Anthoxanthum odoratum e., Avena pratensis e., Campanula rotundifolia e., Carex montana e., Galium saxatile e., Hieracium sp. e., Hypochoeris radi- cata e., Luzula multiflora e., Luzula pilosa e., Veronica Chamaedrys e., Veronica officinalis e., Viola Riviniana e. Foto. N. SYLVÉN. Fig. 1. Björkhagssluttningen med lokalen för Luzula silvatica nära Hälsingborg. Om Luzula silvatica's nuvarande utbredning i Norge och Danmark hava på förfrågan välvilligt lämnats upplysningar av professorerna JENS HOLMBOE i Bergen och C. H. ÖSTENFELD i Köpenhamn. Den förre skriver: "Det kan ingensomhelst tvil herske om att Lurzula silvatica hörer til vort lands (Norges) spontane flora. Overalt hvor den voxer indgaar den i fuldt naturlige plantesamfund og den staar ikke i noget avhaengighedsforhold til kulturen. Den optrer iser på skygge- fulde lidt fugtige steder i lövskog sammen med et frodig selskap av andre höje gresagtige planter og urter, ofte i stor mengde, saa den blir en av de arter, som bidrar til at prege vegetationen. I de ytre kystdistrikter, hvor PAS der ingen skog er, ser man den iser ofte paa fugtige bergavsatser. Den er utbredt i et i regelen ganske bredt belte lengs kysten fra Lyngör og Arendal i Austagder fylke (Nedenes amt) til Vik og Brönnöy i den syd- ligste del av Nordland og har desuten et mindre isoleret omraade paa Moskenesöen, Flakstadöen og Vestgvaagöen i Lofoten med nordgrzansen ved c:a 68 85 N. B. Iser er den meget almindelig paa utstrekingen fra Foto. N. SYLVÉN. Fig. 2. Ena kanten av Luzula silvatica-beståndet. omkring Lindesnes til trakterne omkring Trondhjemsfjordens munding. Den gaar paa Vestlandet mange steder ganske langt ind, saaledes i Ryfylke til indenfor bunden av Lysefjorden og Jösenfjorden, i Hardanger (hvor den er almindelig til Ölsteröy) helt ind til Ulvik og Odda, i Sogn ialfald til Balestrand, i Söndfjord ind til Jölster og i Nordfjord helt ind til Loen. Den gaar under tiden optil eller lidt over Bjerkegrensen"”. Enligt ÖSTENFELD förekommer inom Danmark Luzula silvatica på "Jyl- land hist og her i den ostlige Del fra Aarhus-Egnen og sydefter, endvidere 293 enkelte spredte Fund (ved Fredrikshavn, et par Steder syd for Limfjorden og Esbjerg-Egnen), udenfor Jylland blot paa Fyens Lille-Belt side (Middel- fart, Fanö)". Rörande förekomsten av Luzula silvatica i Sverige finnas i litteraturen mig veterligen inga andra upplysningar än de, som stå att läsa, dels i L. M.: NEUMANS "Sveriges flora”, där växten angives såsom förekommande i "Sk. Charlottenlund, förvildad från trädgården", dels i C. A. M. LInD- MANS "Svensk Fanerogamflora"”, varest under Luzula silvatica antecknats: "uppgiven som tillfälligtvis förvildad i Skåne”. Sistnämnda anteckning avser, enligt meddelande av författaren, ingen annan bestämd lokal än den av NEUMAN uppgivna Charlottenlundslokalen. För att erhålla tillförlitlig upplysning om Luzula silvatica's förekomst å sistnämnda lokal har jag jämte doktor NILs SYLVÉN avlagt besök på platsen. Vid ett noggrant genomletande därstädes av såväl trädgård och park som angränsande skogsområden anträf- fades av Luzula silvatica allenast en enda större tuva i parken å plats, som tydligt angav, att den blivit där inplanterad. Trädgårdsmästaren på godset, som var mycket intresserad av våra undersökningar och synbarligen hade en vaken blick för även "vilda växter", upplyste, att han under sin tjänste- tid därstädes icke iakttagit Luzula silvatica på någon annan plats och ej heller kunnat förmärka någon som helst tendens till spridning av bestån- det. Enligt hans mening hade den å nuvarande växtplatsen inplanterats av en hans företrädare, till börden dansk, som veterligen varit intresserad för inplantering av vilda växter. Platsen, där den nu finnes, har även valts med särskilt beaktande av de naturliga betingelserna, för att den där skulle kunna trivas, vilket förhållande möjligen kunnat giva anledning till en uppgift om att växten vore förvildad. Det torde böra anmärkas, att densamma vid besöket företedde endast ett enda utvecklat floralskott. I motsats härtill har Luzula silvatica å Hälsingborgslokalen tydligen kunnat år för år utbreda sig, så att den nu förekommer i ett bestånd av den om- fattning, som ovan angivits, med en rikedom av blomställningar, och syn- barligen trivs på platsen. Redan detta förhållande synes tyda på att den- samma å Hälsingborgslokalen är att uppfatta såsom rent spontan. Men även andra omständigheter tala härför. Trots ivriga efterforskningar har någon upplysning icke kunnat vinnas om, att Luzula silvatica är eller va- rit inplanterad någonstädes, varifrån spridning av densamma till den nu funna lokalen rimligen kan ifrågasättas. Själva växtplatsens för riklig genomdränkning av vatten vid vegetationsperiodens början utsatta läge ävensom beskaffenheten av det växtsamhälle, vari Luzula silvatica där ingår, torde även giva stöd åt antagandet av dess spontana förekomst. I klima- tiskt hänseende lär Hälsingborgslokalen heller icke avsevärt skilja sig från de närmast belägna danska lokalerna. Men om man av ovan an- förda skäl utgår från, att Luzula silvatica å Hälsingborgslokalen är spon- tan, uppstår frågan: Hur har den kommit dit? På denna fråga vågar jag givetvis icke lämna något bestämt svar, och någon tillförlitlig klarhet härutinnan kan väl knappast vinnas. Dock torde möjligheten, att den hit- förts medelst medverkan av flyttfåglar, icke vara utesluten. Vare nu härmed huru som helst. Då emellertid Hälsingborgslokalen för Luzula silvatica -— bortsett från dess förekomst såsom inplanterad i Charlotten- 294 lundsparken — är den enda hittills kända inom Sverige och därtill av sådan beskaffenhet, att allt synes tala för att växten här är fullt spontan, har jag ansett en anmälan om fyndet vara av intresse för denna tidskrifts läsare. Hälsingborg i oktober 1921. Thorsten Sjövall. Lycopodium inundatum L. i Norrbotten och ny fyndort i Södermanland. Vid granskning av ett lärjungeherbarium i Luleå hösten 1917 påträffades ett några centimeter långt Lycopodium-liknande skottstycke, som vid när- mare granskning kunde identifieras såsom Lycopodium inundatum. Då dess hittills kända nordligaste gräns är södra Ångermanland (H. W. ARNELL, enl. HARTMAN, Skandinaviens flora, 12. uppl), var ju fyndet av in- tresse och inbjöd till närmare efterforskning på denna nya nordgräns för en art med en f. ö. sydlig utbredning, vi kunna säga en ganska utpräglad sydskandinavisk ormbunksväxt. Härvid kunde till att börja med växten icke återfinnas på den å eti- ketten angivna fyndorten, Bergnäset vid Luleå (utmed älvmynningen). Men de grunda insjöarna på den sandiga Kallaxheden däremot höll jag före såsom sannolika fyndorter, vilket också besannades. En exkursion den ”/e 1919 till ett av dessa träsk, Höträsk, gav strax och ymnigt det sökta. Till orientering lämnas följande karakteristik av kronoparken Kallax- heden. Den omfattar en på sydsidan av älvmynningen belägen, mycket vidsträckt, typisk tallhed (pinetum cladinosum) med starkt arid botten på en mäktig, fläckvis som flygsand omlagrad svämsand, höjande sig i ter- rasser från älvkanten till omkring 10 m:s höjd, h. o. d. med sjösänkor, grunda, vegetationsfattiga träsk, nära på uttorkade under torra somrar. Lycopodium inundatum-associationen var lokaliserad till träskets norra strandsträckning med dess halvöppna, koloniartade beväxning inom sjöns översvämningsområde. I själva verket sammanföll den med högvattens- linjen, såvitt den åtminstone bitvis kunde bestämmas av strängar med . svämmaterial. I den mycket långsluttande stranden kunde följande bälten urskiljas. Närmast det öppna vattnet en omkring 30 m bred, öppen eller svagt koloniartad sand-dystrand med enstaka småfläckar av Juncus arti- culatus, Carex Goodenoughii, Salix repens, Bryum sp. och Splachnum sp-.; därpå en remsa av mera förtätad Splachnum i mörkbruna fläckar och ljus- gröna av Bryum (Splachnum-zonen); därpå den några meter breda Lyco- podium-zonen och till slut en omkring 10 m bred Polytrichum-ungtallzon med Lycopodium Selago i Polytrichum-tuvornas kant; i zonens övre del voro tuvorna tillökade med Sphagnum och Empetrum; härpå följde i en tvärbrant stigning Kallaxheden. I Lycopodium inundatum-zonen var sammansättningen ungefär den föl- jande (ståndortsanteckning den '/e 1919 — frekvensbeteckningen enligt HULT-SERNANDER): & 295 Carex Goodenoughii II—III, Eriophorum angustifolium 1, Viola palustris I, Andromeda polifolia 1, Ledum palustre I, Drosera rotundifolia, i fläckar I, tallplantor I, Lycopodium inundatum III, fläckvis dominerande, Polytri- chum juniperinum TII, levermossor, varibland Mörckia Blyttii och Cepha- lozia efr. divaricata, flagor III, överdragande sandytan; frisk, svagt dyblan- dad sand; omkr. 10 cm över träsket. Lokalen med sin omgivning av — här gammalt — dynlandskap erin- rade mig om min första bekantskap med växten, nämligen sommaren 1908 åa Fårön, Gotland, där den iakttogs i en sandig strandsänka nedanför en av dynerna i gles beväxning tillsammans med bl. a. Drosera rotundifolia, Juncus articulatus, Salix repens och Polytrichum juniperinum. Nytt sammanträffande med denna lummerart har jag antecknat från ett par närliggande sjöar i Södermanland sommaren 1920. Tillfälligtvis hade jag lagt märke till lokaluppgifterna för Lycopodium inundatum i THEDENU flora, varibland även "”Svartsjön, Dunkers socken”. Då jag just i den trakten brukar ha mitt sommaruppehåll, följde jag anvisningen, men — trots iv- rigt sökande — utan resultat. Också gjorde Svartsjöns nuvarande utse- ende, en igenväxande göl med tätt bevuxna, gungflyartade stränder, den knappast trolig som fyndort för arten ifråga. Jag var emellertid inriktad och beslöt söka den i trakten. En blick på geologiska kartbladet (Malm- köping) jämte min kännedom om trakten sade mig, att några småsjöar uppå tallmoarna utmed och väster om den här framstrykande rullstens- åsen (med h. o. d. såsom klapperstensvallar markerad högsta marina gräns) borde erbjuda de lämpliga betingelserna. Besök på ort och ställe, Sand- sjön och den strax intill liggande Klockarsjön, gav också positivt resultat. Båda äro grunda, i torra somrar nära på uttorkade småsjöar eller rättare träsk med sandiga, flacka stränder. De följdesruntom. Det befanns, att associationen var lokaliserad till den norra stran d- mala nvoreh Ssarskilt utpräglad i det nordöstliga strand- partiel. En av ståndortsanteckningarna återges härmed. Klockarsjön den ””/+, nordvästra stranden. Svagt myllblandad sandbotten i knappt märkbar stigning från träsket. Lycopodium inundatum IV-—V, Carex Oederi III, Salix repens III, Jun- cus articulatus II, Carex Goodenoughiti II, Sphagnum i spridda småfläckar, Scytonema sp. IV--V. Bältet, här omkr. 8 m brett, föregås i träskkanten av en koloniartad Carex Oederi-association och efterträdes i skogskanten av ett bälte Poly- trichum-mosse. — På några punkter i norra strandhalvan antecknades fläc- kar av Rhynchospora fusca och Rh. alba. Fläckvis fanns Lycopodium inundatum alldeles ren eller med inströdd Drosera rotundifolia eller D. intermedia — en ofta återkommande och sär- deles frappant kombination, som sågs gå isär, då Sphagnum tillkom. Lycopodium inundatum fördrar ej ett underlag av Sphagnum, vilket som bekant Drosera gör. Associationens nämnda lokalisering — som den iakttagits på de ovan- nämnda fyndorterna — till' de nordliga strandpartierna tarvar sin förkla- ring. Givetvis är den ett uttryck för de båda strandhälfternas (den norras och den södras) olik ståndortsbeskaffenhet: den norra med sällan sluten, Förf. foto. Fig. 1. Lycopodium inundatum. a, b från Södermanland (f. per- ennis), siffrorna beteckna skottgenerationer, c från Luleå (f. annua). — Nat. storl. koloniartad beväxning med den sandiga eller grusiga bottnen fläckvis i dagen och möjligen något högre än den södra med dess slutna strand- äng (-kärr) av Carex Goodenoughii—Sphagnum— Polytrichum; den förra, 297 med dess mera sandiga-grusiga och som iakttogs även bitvis i strängar hopskjutna material, uttorkar fortare, vilket är en urvalsfaktor, som Lyco- podium fördrar, varjämte denna strandsidas "rörlighet" under uppfrysning och liknande glacio-edafiska fenomen vintertid ytterligare skapar en fak- tor, som en del strandängselement (vanligen långrhizomiga, t. ex. Carex Goodenoughii) ej uthärdar. Efter elimineringen av dessa och åtföljande mossrika bottenskikt är ståndorten öppen för sådana som Lycopodium inundatum med lätt och tätt rotslående, marktryckta små revskott, Carex Oederi 0. a. med liknande ståndortsekologi. — Visserligen lyckades jag även finna Lycopodium på sydsidan i några fläckar med tunnare (1—2 em) mosstäcke, men där ytterligt sparsamt och uppenbarligen även tynande; de i skottspetsarna utväxande rötterna voro svaga och löst fästa i mossan och med ett helt annat utseende än de på nordsidan med direkt fäste i sanden. ; Ovanstående fyndortsmeddelande över en dock ej alltför ovanlig med- lem av svenska floran kan tyckas onödigt omständligt. Omständligheten är emellertid avsiktlig och är betingad av meddelandets karaktär av en ståndortsekologisk beskrivning i stället för en naken lokaluppgift. Det förefaller mig angeläget, att den här använda formen något oftare och i lämpliga fall kommer till användning i våra florabidrag. Vår floras kart- läggning har fortgått i ett par hundra år och blomstrar ej minst nu. Men hur många ståndorter äro exakt kända? (Ståndort då i betydelse av en faktorkombination, svarande emot en viss association, varvid dock även inryckas vissa allmänna drag i den tillhörande vegetationen.) En syneko- logisk florabeskrivning — när den en gång ser dagen — skall för var art ej blott ge artdiagnosen utan även ståndortsdiagnosen — om nu stånd- orten låter sig inpressas i en kort diagnos. Jag bidrar med ett försök till ståndortsdiagnos för Lycopodium inunda- tum, som följer: grunda insjöars vanligen nordliga strand- pra rtrer, flackartidvyis översvämmade ochmnara höogwvat tenslinjen, med (lätt dymyllblandad) medelgrov sand; med. exman: 1 am. öppen kolonantad och sära pia) ssfri brevax nine in diecerannde arter varo ofta Garexx Oemdert ch Dröseracarter; jordytam överdrag emav dte verm]ös- Sör: oc hubiläg höna dlger ($cytone ma): Fig. I b återger växtens typiska sommarutseende (Sörmlandsexemplar 23/7 1920), 1 är det övervintrande fjorårsskottet, som svagt bågböjt fäst sin nedåtböjda spets — utvecklad som vinterknopp — med grova rötter i sanden; 2 det ur vinterknoppen utvecklade. dikotoma årsskottet, vars ena axel avslutas av sporaxet. Växten, som torde kunna uppfattas som en örtartad perenn (möjligen på övergången till halvbuske) — till skillnad från de övriga arterna, som äro buskar — utgöres således av 2-ledade skottförband med prevalerande spetsknoppar. 3-ledade individ, med således det bakersta ledet 3-årigt, äro också anträffbara (fig. 1 a) Det är således att ifrågasätta riktigheten av en rätt vanlig uppgift (jfr. t. ex. ASCHERSON & GRAEBNER, "Flora des norddeutschen Flachlandes” samt VELENOVSKY, "Morphologie der Pflanzen"”), att fjorårsskottet med undantag av innovationsknopparna i spetsarna ej alls övervintrar eller åtminstone är 298 avdött på våren, vilken uppfattning väl i sin tur givit upphov till den någon gång synliga uppgiften, att arten är annuell, varmed då väl menas en s. a. s. vegetativ annuellitet, i viss överensstämmelse med t. ex. Utri- cularia-typen. Exemplar av den typen (låt säga forma annua) före- komma dock även i mitt material, nämligen Luleå-materialet, som övervä- gande hör hit (fig. 1 c), under det att Sörmlandsexemplaren i allmänhet äro av den perenna typen. Skillnaden mellan de båda varianterna fram- träder också däri, att hos forma annua årsskottens spetsar slagit rot redan under sommaren, under det att hos forma perennis detta ofta icke är fallet (såsom å fig.). Fertiliteten tycks också rikare hos Luleå-exemplaren. Distachyaformen är där vanlig; t. o. m. 3-axiga årsskott äro påträffade. Efteråt har följande tillkommit, värt ett omnämnande såsom en god verifikation på den ovan givna ståndortsdiagnosen. En min elev, SVEN THUNMARK, hade jag givit en biuppgift — till den större, för vars utförande han under sistlidne sommar företog en stipendieunderstödd botanisk resa i Närke — nämligen att söka lokaler för Lycopodium inundatum. Inne- varande höst presenterade han sin mycket noggranna redogörelse och med önskat resultat. Den hade påträffats vid två sjöar uppå Kilsbergen, Gård- sjön och Stora Dammsjön, och i båda fallen lokaliserad till de östra—nord- östra strandavsnitten. I Lycopodium-zonen utgjordes vegetalionen av: Lycopodium inundatum, Polytrichum juniperinum, Carex panicea, Drosera rotundifolia och Ranunculus Flammula. — Själv kan jag tillägga en lokal, Igelkärn (Kilsbergen); även där var lokaliseringen nordöstra stranden och i övrigt enahanda omständigheter. Örebro i okt. 1921. J. E. Ljungqvist. En botanisk utflykt till Österåker i Uppland 1920. Ehuru Österåkers socken med sitt läge nära Stockholm borde vara en av de i botaniskt avseende grundligare undersökta av Roslagens socknar, har jag under en något mer än en veckas vistelse i augusti 1920 i östra de- len av socknen gjort flera växtfynd, av vilka jag för att ej taga tidskriftens utrymme i för stort anspråk blott meddelar de, som äro nya eller av växt- geografisk vikt. Det område, som under den korta tiden delvis hann undersökas, utgöres av en dalgång, begränsad av lägre berg och backar och bevuxen av en blandskog, där tall, gran, björk och al bilda huvudmassan med insprängda ekar, ofta i större bestånd, lindar, almar, rönnar och på jämnare mark askar. En och hassel äro vanliga. Dalgången genomflytes av en bäck, som avbördar vattnet från Oppsätrasjön och Strömsjön till fjärden Valler- viksbotten. Bergarten består huvudsakligast av den kalkfattiga hornblende- gnejsen; de här och där i socknen förekommande kalkrika grönstenarna ha ej iakttagits i denna del. Då vegetationen, den vilda som den odlade, det oaktat ger utslag för kalk, äro tydligen ishavsleran och moränavlag- ringarna kalkrika. På den högre liggande marken består ytlagret av leror, på den lägre av torvjordar. På öppna soliga backar förekom Trifolium agrarium som karaktärsväxt, på torvjorden Peucedanum palustre. Flera Epilobium-arter växte massvis vid bäcken och i dikena. För övrigt hänvisas till artlistan. På den aldrig bebodda ön Stora Blötholmen !/» km från kusten finnes en liten lund, som undersöktes. Ön omgives på djupare vatten av ett Phragmites-bälte med kolonier av Batrachium marinum och Potamogeton perfoliatus, närmare stranden på '/2 m djupt vatten av här och där förekom- mande Ruppia maritima (steril). På den vid bögvatten översvämmade stran- den växte Phalaris arundinacea, Festuca elatior, Phragmites communis, Aqros- tis stolonifera, Carex Goodenowii, Juncus Gerardii och lamprocarpus, Angelica silvestris, Glaux maritima, Aster Tripolium, Sonchus arvensis och Caltha palustris. Därinom ett al- och björkbälte med en och annan hägg, på bergen tall. På de inre, högre delarna av ön växte en blandskog av tall, gran, björk, asp, rönn, hassel och en. I lunden växa med början vid björkbältet Rubus idaeus (talr.), Triticum caninum (måttl.), Oxalis Acetosella (talr.), Sanicula europaea (talr.), Arctium minus X nemorosum? (måttl.), Pulmonaria officinalis (talr.), Allium ursinum (talr.), Stachys silvatica (talr.), Lactuca muralis (måttl.), Aquilegia vulgaris (Spars.), Geum urbanum (spars.), Scrophularia nodosa (spars.), Polygonatum multiflorum (måttl.), Ribes alpi- num (spars.), Stellaria media (måttl.), Melandrium rubrum (talr.), Carda- mine Impatiens (1 ind.), Alopecurus pratensis (måttl.), Lonicera Xylosteum (talr.), Actaea spicata (talr.), Caltha palustris (spars.), Urtica dioica (måttl.), Galium Aparine (talr.), Paris quadrifolia (talr.), Polygonum odoratum (måttl.), Carduus crispus (spars.), Glechoma hederacea (måttl.), Mentha arvensis (måttl.), Geranium silvaticum (spars.), Poa nemoralis (spars.), Cirsium lanceo- latum (spars.), arvense (spars.) och palustre (måttl.), Alchemilla filicaulis (Spars.), Prunella vulgaris (spars.), Veronica Chamaedrys (måttl.), Spiraea Ulmaria (talr.), Heracleum sibiricum (spars.), Berberis vulgaris (1 ind.), Ulmus montana (1 ind.), Fragaria vesca (spars.), Milium effusum (talr.), Anthriscus silvestris (Spars.), Picea Abies (Spars.), Juniperus communis (SPars.), Equisetum silvaticum (måttl.), Galium boreale (måttl.), Pimpinella Saxifraga (måttl.), Pteris aquilina (Spars.), Dryopteris spinulosa (spars.), Filix mas (Spars.) och Linneana (spars.), Primula veris (måttl.)) Anemone Hepatica (måttl.) och nemorosa (måttl.), Lathyrus tuberosus (talr.) och vernus (talr.), Chamae- nerium angustifolium (spars.), Geranium Robertianum (spars.), Hypericum perforatum (Sspars.), Ranunculus acris (Spars.), Campanula persicifolia (Spars.) och rotundifolia (Spars.). På den något högre liggande marken växte Aspe- rula odorata (mängdvis), Dentaria bulbifera (talr), Fragaria vesca (talr.), Calamagrostis arundinacea (talr.), Milium effusum (talr.), Lactuca muralis (talr.), Convallaria majalis (talr.), Lathyrus montanus (talr.) och vernus (talr.), Rubus idaeus (talr.) och saxatilis (talr.), Viola Riviniana (måttl), Anemone Hepatica (måttl.) och nemorosa (talr.), Veronica Chamaedrys (måttl., Lonicera Xylosteum (talr.), Ribes alpinum (måttl), Corylus Avellana (måttl.), Prunus Padus (spars.). Ovan denna association vidtog blandskogen med Vaccinium Muyrtillus och vitis idaea, Rubus idaeus och Calluna vulgaris. 300 Viola mirabilis, som förekommer på fastlandet, och Cypripedium Calceo- lus. som finnes vid Gumran i Österåker, söktes förgäves. De för Österåker nya arter, som finnas i denna lund, äro: Triticum caninum, närmast några lokaler i Länna och Roslagskulla socknar; Allium ursinum, funnen vid Vaxholm och vid Sessö i Frötuna socken; Polygona- tum multiflorum, närmaste lokaler vid Vaxholm och flera i Ljusterö socken; Cardamine Impatiens, närmast i sydvästra Danderyd och vid Långgarn i Frötuna socken. Alla äro typiska lundväxter i Stockholms skärgård och torde vid mera ingående undersökning anträffas på flera lokaler. An- märkningsvärd är förekomsten av Aquilegia vulgaris på den enligt uppgift under alla tider obebodda ön. Drivisen eller de över istäcket strykande vinterstormarna ha varit transportmedlet. I följande förteckning äro de för Österåkers socken nya arterna ut- märkta med en”. ”Lycopodium Selago L. Högt berg vid Strömsjöns utlopp, närmast i Frötuna och Roslagskulla snr, spars. >Sparganium simplex Huds. Vv. longissimum Fr. Strömsjön, måttl. Potamogeton alpinus Balbis. Strömsjön och bäcken, mängdv. ”Ruppia maritima L. St. Blötholmen, spars. Allium ursinum L. St. Blötholmen, talr. "Polygonatum multifltorum (L.) All. St. Blötholmen, måttl. Epipactis latifolia (L.) All. Nöden, hagen; närmaste lokaler i Frötuna och Roslagskulla snr, några ind.; anmärkt för Österåker, Teljö 1866. Rumex Hydrolapathum Huds. I bäcken från Strömsjön, talr. Melandrium dioicum (L.) Schinz et Thell. St. Blötholmen, talr. ”Aquilegia vulgaris L. St. Blötholmen, några ind. Caltha palustris L. St. Blötholmen, spars. Cardamine Impatiens L. St. Blötholmen 1 ind. Dentaria bulbifera L. St. Blötholmen, talr. Alchemilla filicaulis Bus. St. Blötholmen, spars. Anthyllis Vulneraria L. Ströms gård, spars. Callitriche verna Kätz. Skeppsdal, måttl. Malva Alcea L. Boo, talr. i stora bestånd på ladugårdsbacken. Epilobium parviflorum (Schreb.) Weth. Mängdvis i hela vattensystemet från Oppsätrasjön till fjärden; anmärkt i THEDENHIH flora för Österåker, Prästgården. > Epilobium collinum Gmel. f. albiflora. Skeppsdal. Epilobium Lamyi F. Schultz. Skeppsdal, Boo, mängdv., talr. "Epilobium obscurum (Schreb.) Roth. Boo, mängdv., talr. | Sanicula europaea L. St. Blötholmen, talr. | Monotropa Hypopitys L. Ströms gård, spars. | ”Gentiana campestris L. X germanica (Froel.) Murb. Knabo, Skeppsdal, 300, mängdv. | ”Odontites serotina (Lam.) Rchb. Oppsätra vid källan, talr. Asperula odorata L. St. Blötholmen, mängdv. 301 Lonicera Xylosteum L. St. Blötholmen, mängdv. Campanula Trachelium 1L. Nöden, stenrös, mängdv. Aster Tripolium L. St. Blötholmen, spars. + Senecio Jacobaea IL. Skeppsdal, torr backe invid vägen, nära bryggan. >Carlina vulgaris L. Vv. leptophylla Griess. Ströms gård, torr backe, spars.; förut ej funnen i Uppland. "Aretium nemorosum TLej. X minus Sechkuhr. eller minus Schkuhr. v. majusculum (Hn.). 2 m hög med slaka, bågböjda grenar, skild från nemo- rosum genom skaftade hålkar. St. Blötholmen, måttl. Carduus erispus L. St. Blötholmen, spars. Cirsium palustre (L.) Scop. St. Blötholmen, måttl. Cirstum arvense (1L.) Scop. St. Blötholmen, spars. Lactuca muralis (1...) Freesen. St. Blötholmen, måttl. Arvid L. Segerström. En flikbladig form av Rhamnus Frangula L. I senast utkomna häfte av Svensk Botanisk Tidskrift sid. 136 finner jag, att fil. stud. J. A. NANNEFELDT vid Botaniska Sektionens av Naturvetenskap- liga Studentsällskapet i Uppsala sammanträde den 27 september 1921 de- monstrerat en flikbladig form av Rhamnus Frangula L. från Ekkällan vid Linköping. Som jag också en gång anträffat en dylik form, om vilken jag ej lämnat något meddelande, torde några ord om densamma ej sakna sitt intresse. Själv har jag aldrig, varken förr eller senare sett en flikbladig Rhamnus och ej heller av andra hört omtalas något fynd av en sådan, och detta ehuru man ej sällan hos andra växter påträffar former, vilkas blad genom djupare eller grundare inskärningar avvika från det normala bladets utseende. Hos den av mig funna busken voro bladskivorna i hög grad reducerade och bladets allmänna beskaffenhet så förändrad, att jag, då jag såg den i lövsprickningen, först stod tvekande, vad det kunde vara, tills jag genom bladställningen och den lilla buskens allmänna habitus insåg, vad jag hade framför mig, vilket och till fullo bekräftades, då jag längre fram på sommaren fann den försedd med blommor. De enda blad, med vilka dessa Rhamnus- blad hava någon likhet, äro bladen hos Betula virgultosa Fr., som jag dock aldrig sett levande; de verkade lika egendomliga och deformerade, men voro i allmänhet åtskilligt större, och ett och annat litet förkrympt blad av vanligt utseende fanns, då jag tog några kvistar i slutet av juni och början på juli. Blommorna voro fåtaliga och i hög grad förkrympta; någon annan av- vikelse från det normala kunde jag ej finna. Kanske var blommans redu- cering en följd av bladens ringa storlek, varigenom en otillräcklig näring bereddes. Huruvida frukter utvecklades, vet jag tyvärr icke av skäl, som anföras längre ned. Där vägen över Rackarebergen i Stockholm slutar vid Årstavikens strand, fanns en lastbrygga, vid vilken Alyssum calycinum m. fl. adventivväxter trivdes. Våren 1903 fann jag vid en exkursion en knappt meterhög brak- 302 vedsbuske med ovan beskrivna blad strax väster om nämnda brygga i själva strandsluttningen; högre upp växte dock Rhamnus Frangula ymnigt i nor- mala, kraftiga individ. Sedan jag längre fram på sommaren tagit fullt ut- vecklade kvistar med blad och blommor, återkom jag i början av septem- ber för att taga fruktexemplar. Då hade emellertid en väldig grushög av ett par meters höjd blivit uppkastad över och fullständigt begravt den lilla busken. Under de närmast följande åren minskades och ökades högen oupphörligt men dolde alltid fullständigt växten ifråga, som sålunda för- kvävdes, alldeles som de första ex. av Potentilla bifurca L., som jag fann i Rackarebergen i september 1889, efter ett par år utrotades genom kärrlass av krossat glas. Då platsen efter några år blev tom igen, var busken to- talt försvunnen. Stockholm 1 juni 1922. Fr. R. Aulin. Anemone Hepatica L. i Transtrand, Dalarne. Som blåsippan, Anemone Hepatica, mig veterligt icke tidigare blivit uppmärksammad i Transtrand, nordvästra Dalarne, kan jag meddela, att jag den 5 juni innevarande år påträffade densamma vild vid byn Sälen. Växtplatsen, som ligger ett golt stycke från närmaste gård, Stenheden, ut- göres av en mot öster sluttande fuktig och skuggig granskogsbacke. Här förekom blåsippan i hundratals kraftiga, blommande exemplar på ett om- råde av c:a en hektar. Enligt ortsbefolkningens uppgifter har den funnits där sedan många år tillbaka. Birger Hederén, Distriktsveterinär. Några växtgeografiska anteckningar från Bohuslän. Nedanstående anteckningar hava tillkommit under botaniska exkursioner i Bohuslän, företagna under olika år från och med 1913. Bataljonsläkare E. Th. Fries (F.) och adjunkten K. JOHANSSON (J.) hava dessutom lämnat mig en hel del lokaluppgifter, som samtidigt offentliggöras. Med avseende på nomenklaturen har jag följt den senaste av Lunds Bo- taniska Förening utgivna förteckningen över Skandinaviens kärlväxter. Woodsia ilvensis. Naverstad flerst., såsom vid Östad, Örmijell, Holke- kärrsnäs och klipporna vid Bullarensjöarnas östra strand; Mo vid Ulseröd; Kville flerst.; Ytterby, Romelanda, Kareby och Harestads socknar t. allm. Cystopteris fragilis. Naverstad vid Sundhult och Örmjell; Svarteborg vid Köpestad; Kville vid Fjällbacka; Ljungs sn (J.); Öckerö å Öckerö. Pteritis Struthiopteris. : Naverstad vid Östad och Holkekärrsnäs; Ljung vid Ljungskile och Skafteröd (F-). Dryopteris cristata. Naverstad vid Östad. D. dilatata. Naverstad vid Mårtensröd. Asplenium Trichomanes och septentrionale förekomma i regel sparsamt men t. allm. såväl i det inre av Bohuslän som i kustlandet och skärgården. 503 Blechnum Spicant. Solberga (F.); Kungälv (F.). Botrychium Lunaria. Naverstad vid Torp och Mårtensröd; Kville å Hvalön. Equisetum hiemale. Ytterby vid vägen mellan Kungälv och Marieberg. Lycopodium Selago. Naverstad vid Östad, Putten och Mårtensröd; Mo vid Ramtvettjärn; Harestad vid Ö. Röd; Kareby vid Löstorp (F.); Marstrand å Marstrandsön och Koön (F-.). L. annotinum. Naverstad vid Mårtensröd och Vassbotten samt flerst. i skogarna öster om Bullarensjöarna; Mo vid Ulseröd. L. clavatum. Naverstad vid Putten, Sibrissjön och Vassbotten; Mo vid Ulseröd; Kville å Hvalön; Ytterby vid Skällebräcka; Hålta (F.); Kareby vid Löstorp (F-.). Selaginella selaginoides. Tanum på Otterön (F.); Öckerö å Hönö. Isoétes lacustre. Allmän i Bullarensjöarna; Kungälv (F.). Typha latifolia. Svarteborg i Alnässjön; Romelanda i Bredmossen; Öckerö flerst. Sparganium minimun. Naverstad vid Östad; Svarteborg vid Alnässjön; Tanum vid Kärra (F.); Romelanda i Bredmossen; Rödbo vid Grinnäs (F-.); Lycke å Klöverön (F.); Marstrand å Koön. S. affine. Naverstad och Mo flerst.; Tanum vid Grebbestad och Kville vid Fjällbacka (F.); Marstrand; Öckerö flerst. S. simplex. Tanum vid Grebbestad och Falkeröd (F.); Hålta och Björ- landa (F.); Ljung vid Lyckorna (J.). S. ramosum. Tanum vid Kärra (F.); Kville vid Fjällbacka flerst.; Udde- valla (F.); Forshälla flerst. (F.); Norum vid Stenungsund (J.); Marstrand å Koön; Kareby och Säve (F.); Öckerö å Björkö. Zostera nana. Öckerö flerst. i de grunda havsvikarna. Potamogeton filiformis. Bullarensjöarna. P. pectinatus. Bullarensjöarna; Öckerö å Rörö. P. gramineus. Mo vid Svennungsröd; Tanum vid Kärra, Ulmeröd och Edsvik (F.). P. alpinus. Solberga och Ytterby (F-). P. polygonifolius. Mo vid Svennungsröd; Öckerö flerst. Ruppia spiralis. Öckerö flerst. R. maritima. Tanum vid Kleva och Pinnö (F.); Kville (F.); Marstrand; Lycke å Klöverön och Högön (F.); Öckerö flerst. V. brevirostris. Öckerö flerst. Scheuchzeria palustris. Naverstad i Ejdebratta mosse. Sagittaria sagittifolia. Ljung vid Lyckorna (J.); Kungälv (F-.). Butomus umbellatus. Rödbo vid Grinnäs (F-.). Hydrocharis Morsus ranae. Tanum vid Edsvik och Rödbo vid Grinnäs (F). Hierochloé odorata. Svarteborg vid Hällevadsholm. Milium effusum. Ljung vid Anfasteröd (J.). Calamagrostis neglecta. Kungälv vid älvstranden. C. lanceolata. Ucklum vid Svenshögen (J.). Ammophila arenaria. Morlanda å Gåsö (F.); Öckerö å Öckerö. Holcus mollis. Kville vid Fjällbacka. Aira praecox. Tanum (F.); Resteröd vid Ulvesund samt Ljung flerst. (J); Öckerö flerst. 304 Melica uniftora. Uddevalla vid Höjentorp (J.); Ytterby vid Marieberg. Briza media f. albida. Kville vid Fjällbacka; Hålta vid Gullbringa (F-.). Poa compressa. Ljung (J.); Ytterby vid Marieberg; Kungälv. Glyceria spectabilis. Kungälv vid älvstranden. Puccinellia maritima. Allm. i skärgården och kustlandet. P. distans. Fjällbackatrakten allm.; Norum vid Stenungssund (J.); Öckerö allm. Festuca gigantea. Ljung vid Anfasteröd (J.). Bromus secalinus. Ljung allm. (J.); Öckerö flerst. B. arvensis. Ljung vid Ljungskile och Lyckorna (J.). Tritiecum caninum. Uddevalla (F.); Ljung flerst. (J.). T. junceum. Kville å Korsö. T. junceum X repens. Kville å Korsö. Rhynchospora alba. Naverstad vid Ejdebratta och Korpskogen; Ucklum vid Svenshögen (J.); Marstrand. R. fusca. Naverstad vid Ejdebratta; Tanum vid Ulmekärr (F.). Carex pulicaris. Flerst. i Naverstads, Mo och Svarteborgs socknar; Tanum vid Grebbestad (F-.);flerst. i Romelanda, Kareby, Ytterby och Harestad. C. pauciflora. Naverstad vid Korpskogen. C. diandra. Romelanda, Ytterby och Harestad allm. vid älvstranden. C. paniculata. Öckerö å Öckerö. Oy ). vulpina. Öckerö flerst. C. arenaria. Tanum vid Krossekärr (F.); Kville å Hvalön; Norum å Stenungsön (F.); Öckerö flerst. C. brunnescens. Naverstad vid Putten och i en torvmosse vid Södra Naverstad mängdvis. C. caespitosa. Ytterby vid Marieberg. C. gracilis. Mo vid Svennungsröd; Tanum vid Nästegård (F.); Romelanda, Ytterby och Harestad allm. vid älvstranden. C. Goodenowii Vv. juncea. Ytterby vid Skällebräcka. C. salina Vv. kattegatensis. Tanum vid Grebbestad och Rörvik (F.); Kville vid Fjällbacka; Marstrand å Koön (F.); Öckerö flerst. C. maritima. Tanum vid Grebbestad och Rörvik; Kville; Lycke å Klö- verön, allt enligt F. C. digitata. Naverstad vid Östad och Holkekärrsnäs; Mo vid Ulseröd. C. montana. Naverstad t. allm.; Svarteborg vid Hällevadsholm, Köpe- a stad och flerst.; Ytterby vid Änggärde och Åsleröd. C. magellanica. Naverstad vid Ejdebratta, Stengrimsröd och i kärr kring Sibrissjön. I. limosa. Naverstad vid Ejdebratta och Stengrimsröd. C. limosa X magellanica. Naverstad vid Ejdebratta. C. flava. 3 km sydväst om Kungälv vid landsvägen till Ytterby. C. Hornschuchiana X Oederi. Öckerö å Öckerö. I. distans. Öckerö t. allm. C. lasiocarpa. Naverstad, Mo, Svarteborg flerst.; Kville å Hvalön; Rome- landa, Kareby, Ytterby och Harestad flerst. C. hirta. Kville vid Edsten; Ljung vid Lyckorna (J.); Ytterby vid Marie- berg; Harestad vid Ö. Röd. ; AN AN 3035 Calla palustris. Naverstad flerst.; Mo vid Ulseröd och Ramtvettjärn. Narthecium ossifragum. Naverstad vid Ejdebratta; Tanum vid Rörvik (F); Solberga, Hålta och Kungälv (F.). Allium Scorodoprasum. Öckerö flerst. ÅA. vineale. T. allm. i skärgården; Ljung vid kyrkan (J.). Polygonatum officinale. Naverstad flerst.; Kville å Hvalön; Öckerö flerst. P. multiflorum. Kville vid Fjällbacka. Listera cordata. Naverstad flerst. i skogarna kring Sibrissjön och vid Holkekärrsnäs. Corallorrhiza trifida. Naverstad vid Mårtensröd. Populus tremula Vv. villosa. Naverstad vid Korpskogen. Salix fragilis. Naverstad vid Vassbotten. S. nigricans. Naverstad vid Stengrimsröd, Korpskogen och Harebo. Betula nana. Naverstad vid Ejdebratta. B. nana X pubescens. Tillsammans med föregående. Humulus Lupulus. Ljung vid Lyckorna i ån (J.); Romelanda i närheten av prästgården; Öckerö å Öckerö. Rumex domesticus X obtusifolius. Ljung nära gamla kyrkogården (J.). R. obtusifolius v. agrestis. Tillsammans med föregående (J.). R. maritimus. Norum å Stenungsön (F.) och vid Stenungssund (J.); Öckerö (F.). Polygonum viviparum. Naverstad och Mo flerst.; Tanum flerst. (F.); Ytterby flerst.; Rödbo (F.); Harestad vid Ö. Röd. P. dumetorum. Tanum, Rödbo och Säve (F.); Öckerö t. allm. Atriplex Babingtonii. Kville å Hvalön. A. pedunculatum. Norum vid Stenungssund (J.) Stellaria nemorum. Ljung vid Ljungskile (F.) och Lyckorna (J.); Hålta vid Gullbringa och Säve vid Hökällan (F-.) S. longifolia. Naverstad flerst. såsom vid Holkekärrsnäs, Klageröd och Hovsäter. S. crassifolia v. brevifolia. Flerst. å öarna i skärgården. Cerastium arvense. Naverstad vid Östad, Tingvall och Bullarbyn; Mo vid Ramtvettjärn; Svarteborg vid Hällevadsholm; Foss vid Smedberg. Sagina subulata och maritima förekomma t. allm. å öarna och i kustlandet. Spergula marginata. Kville å Hvalön; Ljung flerst. (J.); Öckerö allm. v. denutata Ahlfv. Öckerö flerst. Scleranthus annuus X perennis. Ljung vid Anfasteröd (J.). Agrostemma Githago. Marstrand å Koön (F.); Öckerö å Hönö och Öckerö. Silene vulgaris. Norum vid Stenungssund (J.). Melandrium noctiflorum. Ljung vid Lyckorna (J.) Nuphar luteum. Mo vid Ramtvettjärn; Ljung vid Lyckorna (J.). Actaea spicata. Svarteborg vid Köpestad. Ranunculus Flammula ” reptans. Ucklum vid Svenshögen (J.). R. paucistamineus Vv. divaricatus. Tanum och Kville flerst. (F.); Ytterby vid Ö. Tunge. R. peltatus.: Kareby vid Rishammar. Thalietrum minus. Kville vid Fjällbacka. v. nanum. Morlanda vid Mollösund; Öckerö å Hönö och Rörö. 20 -—- 22142. Svensk Botanisk Tidskrift. 1922. 306 T. flavum. Naverstad vid Östad; Kungälv vid älvstranden; Öckerö. Berberis vulgaris. Ytterby vid Skällebräcka och Mariedal; Marstrand å Koön (F.); Säve vid Hökällan och Djupedalen (F-.). Glaucium flavum. Öckerö å Hönö. Coronopus procumbens. Morlanda vid Mollösund; Klövedal vid Kyrke- sund. Brassica nigra. Öckerö å Fotö och Hyppeln. Erysimum hieraciifolium. Kville å Korsö; Kungälv å Bohus ruin. Drosera anglica. Naverstad vid Ejdebratta. D. intermedia. Naverstad och Mo flerst.; Tanum vid Kärra (F.); Ucklum vid Svenshögen (J.). Sedum rupestre. Ytterby vid Marieberg och Tega; Kungälvstrakten flerst.; Harestad vid Ö. Röd. Tillaea aquatica. T. allm. i hela skärgården och kustlandet. Ribes Grossularia. Kville å Hvalön och vid Fjällbacka; Ytterby och Kungälv flerst. R. nigrum. Kville vid Fjällbacka. R. rubrum. Svarteborg vid Alnässjön; Ytterby vid Marieberg; Kungälv. v. pubescens. Allm i hela skärgården. Cotoneaster integerrima. Tanum flerst. (F.); Kville flerst.; Ytterby vid Marieberg; Harestad vid Ö. Röd; Öckerö flerst. Pyrus Malus v. mitis. Kville vid Fjällbacka. Sorbus suecica. Naverstad sällsynt t. ex. vid Vassbotten och Harebo; Kville flerst.; Ucklum vid Svenshögen (J.). Rubus idaeus f. denudatus. Naverstad vid Östad; Ytterby vid Skällebräcka. R. serrulatus. Ytterby vid Marieberg. Potentilla norvegica. Kungälv. Alchemilla pubescens. Naverstad vid Sundhult och Mårtensröd; Svarte- borg vid Hällevadsholm och Köpestad; Ytterby flerst. A. filicaulis. Naverstad, Mo och Svarteborg allm.; Harestad vid Ö. Röd. ”vestita. Naverstad vid Mårtensröd. . pastoralis. Naverstad, Svarteborg och Ytterby flerst. . strigosula. Ljung vid Ljungskile. (J.). . acutangula. Naverstad vid Östad; Tanum vid Rabbalshede; Kungälv. . suberenata. Naverstad flerst.; Ytterby och Kungälv allm. . alpestris. Naverstad flerst.; Svarteborg vid Köpestad; Ljung allm. (J.). ” Sarothamnus scoparius. Kville vid Lersten och Högensten m. fl. ställen. Lathyrus silvestris v. platyphyllus. Romelanda vid kyrkan. L. niger. Ytterby vid Marieberg. L. vernus. Svarteborg vid Hällevadsholm. Geranium silvaticum. Naverstad, Mo och Svarteborg allm.; Romelanda, Kareby, Ytterby och Harestad flerst. G. columbinum. Ytterby vid Marieberg; Kungälv (F.); Öckerö flerst. Malva moschata. Ljung på kyrkogården (J.). M. Alcea. Ljung vid Ljungskile (J.). Hypericum montanum. Naverstad vid Holkekärrsnäs; Kville vid Fjäll- backa; Tossene vid Bovallstrand; Marstrand å Koön (F-.). Viola canina X Riviniana. Mo vid Ulseröd. SSG TS BSS 307 Epilobium collinum. Kville vid Fjällbacka; Ljung allm. (J.). E. obscurum. Ljung vid Ljungskile (J.). Oenothera biennis. Kville vid Fjällbacka. Pyrola chlorantha. Naverstad vid Holkekärrsnäs. rotundifolia. Naverstad vid Korpskogen. media. Mo vid Ulseröd. minor. Naverstad och Mo flerst. secunda. Naverstad och Mo flerst.; Norum å Stenungsön. . uniflora. Naverstad vid Holkekärrsnäs och Tingvall. Gentiana baltica. Öckerö flerst. Myosotis silvatica. Naverstad vid kyrkan. M. micrantha. Naverstad vid Långevall. Mertensia maritima. Svenneby vid Hedstrand; Morlanda å Käringön och vid Mollösund. Lithospermum officinale. Kungälv vid Bohus ruin. Thymus Serpyllum. Romelanda och Kareby t. allm. å ljunghedarna; Ytterby vid gränsen till Kareby flerst.; Solberga (F.). Veronica Beccabunga. Tegneby vid Nösund. Melampyrum cristatum Vv. Ronnigeri. Tanum å Källarholmen samt vid Kärra (F-.); Ytterby vid Marieberg. Euphrasia stricta. Kville å Korsö. E. brevipila. Fjällbackatrakten allm. E. tenuis. Öckerö allm. E. curta. Ljung flerst. (J.); Öckerö allm. E. gracilis. Kville flerst. Plantago media. Kville å Hvalön och Korsön. Linnaea borealis. Naverstad vid Putten: Norum å Stenungsön (F.). Adoxa Moschatellina. Ytterby vid Änggärde; Säve vid Hökällan (F-.). Campanula rapunculoides. Ljung vid Lyckorna (J.). Lobelia Dortmanna. Naverstad och Mo allm. Anthemis arvensis. Naverstad flerst.; Tanum vid kyrkan; Ytterby vid Tega och Hälltorp; Ljung allm. (J.). Matricaria discoidea. Öckerö å Öckerö. Chrysanthemum Leucanthemum Vv. coronopifolium. Naverstad vid Östad. C. Parthenium. Kville vid Fjällbacka; Kungälv vid Bohus ruin. Cirsium heterophyllum. Naverstad vid Hästhagen. Crepis praemorsa. Nära Kungälv vid landsvägen mellan Kungälv och Ytterbyn. C. paludosa. Ytterby och Kungälvstrakten t. allm.; Harestad vid älv- stranden. Taraxacum platyglossum. Naverstad vid S. Naverstad. T. laetum ”obscurans. Naverstad, Mo och Svarteborg flerst. T. lacistophyllum Naverstad vid. S. Naverstad och vid Putten. T. brachyglossum. Svarteborg vid Hällevadsholm. T. proximum. Naverstad vid Östad och Sundhult. T. glaucinum. Svarteborg vid Vässjö. T. fulvum. Svarteborg vid Vässjö. T. maculigerum. Naverstad t. allm.; Svarteborg vid Köpestad; Harestad vid Ö. Röd. Ra Ja Jörn) 308 ”euryphyllum. Naverstad, Mo och Svarteborg t. allm. T. praestans. Naverstad och Svarteborg flerst.; Kareby vid Arntorp. T. tenebricans. Naverstad, Mo och Svarteborg flerst. T. privum. Naverstad vid Östad; Svarteborg vid Hällevadsholm. T. laciniosum. Naverstad vid Östad. T. haematopus. Naverstad t. allm. T. Dahlstedtii. Naverstad vid Torp och Örmijell. T. mimuliforme. Svarteborg vid Hällevadsholm. T. intricatum. Naverstad vid Torp. T. parvuliceps. Naverstad vid Östad. T. spectabile. Naverstad flerst.; Mo vid Ulseröd; Svarteborg vid Köpe- stad. T. Larsonii. Naverstad flerst. T. duplidens. Naverstad vid Tingvall. Th. Lange. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1922. Bb. 16: FR: IN MEMORIAM. Thorgny Ossian Bolivar Napoleon Krok. iBEE RAN SU IR PÄR åka VANNS fak? Mätt av år och arbete lade den åldrige blomstervännen THORGNY KrokK sitt huvud till vila och slock- nade stilla efter ett par dagars avtynande, vid den tid, då jorden kläder sig i sin fagraste skrud, i blomstermånaden maj, "just i vackraste våren”. Han insomnade tidigt på morgonen den 17 maj 1921. THORGNY OSSIAN BOLIVAR NA- POLEON KRrRoK föddes i Uddevalla den 30 mars 1834 av sakföraren JOHAN PETER KROK och KAROLINA ELISABET UTTERMARCK. Vid 10 års ålder började han sitt skolarbete i födelsestadens läroverk,som han lämnade 1849 för att vid Göteborgs gymnasium fortsätta sina studier med det resultat, att han Oskars- dagen 1852 blev student i Uppsala. Hans naturvetenskapliga intresse, som under gymnasietiden erhållit en kraftig sporre genom lektor C. J. LINDEBERGS undervisning och inflytande, utvecklades vid universitetet i ännu högre grad genom ELnias Fries, hos vilken han inom kort blev en flitig lärjunge, som med framgång lade sig vinn om "scientia amabilis". Och snart finna vi honom såsom amanuens hos pro- fessor Fries, vars förtroende han åtnjöt i hög grad. Även av sedermera professor J. E. AREsCHOUG erhöll han undervisning i kännedomen om al- 310 gerna, med vilka han sedan kom att sysselsätta sig rätt mycket. Under sådana förhållanden ägnade han sig åt Floras tjänst mer än nyttigt var för de övriga kunskapsgrenarna, som ingingo i den tidens filosofie kandidat- examen, till vilken han tänkte förbereda sig. Några år förflöto sålunda hastigt under ivriga botaniska och zoologiska studier, utan att han kom närmare sin examen. Inom kort var Krok emellertid en av de mest an- sedda och eftersökta kollegiigivare i "naturalhistoria" ej blott för dem, som beredde sig för studentexamens avläggande, utan ock för en mängd av studenter, som skulle taga mediko-filosofisk eller filosofie kandidatexamen. Utan den energie, som han ägde i ovanligt hög grad, skulle han sålunda lätt hava blivit en överliggare, av vilka Fyrisstaden den tiden kunde upp- visa många. Höstterminen 1861 blev emellertid ett vikariat ledigt vid Maria skola i Stockholm; det erbjöds honom, och han antog detsamma. Härigenom kom han in på det verksamhetsfält, där han skulle finna sin livsuppgift, skol- mannens, som han sedan odlade under 38 år, 1861—99, då han avgick med pension för att under fortsatt, träget arbete njuta en lycklig ålderdom. Med stöd av utmärkta vitsord från såväl de akademiska lärarne som ock från vederbörande skolmyndigheter samt på grund av ett utgivet veten- skapligt arbete erhöll han, ehuru han ej avlagt någon akademisk examen, av Kungl. Maj:t kompetens för ordinarie kollegabeställning i Stockholm — och detta efter endast 3 terminers tjänstgöring. Under höstterminen 1863 utnämndes han också till kollega vid Maria 5-klassiga läroverk, blev 1879, då nämnda skola uppgick i det nybildade Södra latinläroverket, adjunkt vid detta och skötte även, sedan detsamma blivit fullständigt på båda linjerna, den naturalhistoriska undervisningen inom gymnasiiklasserna. Av gamla lärjungar till honom har jag hört, att hans inträde vid skolan medförde en frisk fläkt i undervisningen. Och många av hans forna lär- jungar hava genom vetenskaplig forskning hedrat den gamle läraren. Den biologiska undervisningen har emellertid under hans sista tjänstgöringstid, och i synnerhet under de båda årtiondena därefter, undergått stora och genomgripande förändringar, och helt säkert skulle han ej av vår tids biologer prisas såsom den framstående lärare, som han i själva verket var. Vid sitt tillträde drog han med kraft i härnad mot den gamla undervis- ningsmetoden, som var rent terminologisk, vände sig till den levande na- turens alster och undersökte dem; han blev mera florist och mindre biolog — och namnet biologi älskade han ingalunda. Under sina lektioner krävde han en oavbruten och noggrann uppmärksamhet av sina lärjungar, fordrade ett omsorgsfullt inlärande av den förelagda kursen och ett ordent- ligt herbarium, varjämte han höll sitt ämne högt; i följd av allt detta an- sågs han av många vara en mycket fordrande och sträng lärare. Emedan provårskurs var förlagd till läroverket, har han utövat ett stort inflytande på en mängd blivande lärare. Sällan får man höra en lärare tala så tyst och sakta, som han gjorde, men därigenom tvingade han sina lärjungar att "följa med”. Naturligt var, att en så framstående lärare skulle komma att anlitas även vid andra läroanstalter; så var han ock under åtskilliga år lärare vid Högre lärarinneseminariet, folkskollärarinneseminariet, Stockholms lyceum m. fl. 311 Uti Kroks banbrytande undervisningsmetod, hans noggrannhet och fram- gångsrika pedagogiska verksamhet har man utan tvivel att söka förkla- ringen till, att han, ehuru blott adjunkt, blev ledamot av den kommitté, som tillsattes 1869 för att granska de vid undervisningen i matematik och naturvetenskap använda läroböckerna. Han var ock rätta mannen, som med håg och intresse grep sig an med sitt arbete och utförde det med största sorgfällighet. Bland de granskade böckerna förekommo åtskilliga, som voro utgivna av akademiska lärare; med oväld och klarhet kritiserade han dessa arbeten och sparade ingalunda på anmärkningar, då uppgifterna stodo i strid med de av honom i naturen iakttagna förhållandena. Här dugde ej att utan kritik upprepa, vad andra sagt förut; ingen auktoritet fick göra sig gällande. I följd härav uppblossade ock en häftig strid, varvid Krok alltid vädjade till naturen i motsats emot uppgifter, som skrivits av efter andra författare. Hans anteckningar från detta mödosamma arbete finnas ännu kvar, och man förvånas med allt skäl över den flit och nog- grannhet i allt, som han därvid lade i dagen. De omfattande floristiska och morfologiska anteckningar, vilka han påbörjade redan tidigt såsom student, kommo honom nu väl till pass. Ännu in i ålderdomens sena dagar fortsatte han därmed, varom hans floror och läroböcker bära ojäviga, väl- taliga vittnesbörd. Så är t. ex. hans interfolierade exemplar av Hartmans flora fullskrivet med hans små petiga bokstäver både i texten och på de insatta bladen. På samma sätt är ock förhållandet med många andra av hans efterlämnade böcker. Då en man med Kroks sinnelag gjort och upptecknat denna massa av iakttagelser, är det naturligt, att dessa skulle komma även andra till godo och gagna vetenskapen. Och sålunda blev han författare. Sedan 11:te upplagan av Hartmans flora, i vars författande Krok tagit en verksam del, hade utgått ur bokhandeln, grep han sig an med utgivandet av en ny upp- laga, som dock skulle bliva så omarbetad och förändrad, att föga mer än namnet var gemensamt. Efter en lång förberedelse utkom också ett första häfte, men därmed avstannade tyvärr arbetet; den hjälp med kritiska släkten, som medarbetare skulle lämna, uteblev eller kom så oregelbundet, att han ledsnade vid och övergav hela företaget. Bättre lycka hade han emellertid med den svenska flora för skolor, som han utgav i förening med rektor SIGFRID ALMQUIST, och som utkommit under deras redaktion i 15 upplagor och i åtskilligt mer än 100000 exemplar. Den användes nu vid alla våra läroverk och är väl bekant för både yrkes- och amatörbota- nister. Om det förstnämnda arbetet var en synnerligen oekonomisk affär, har den senare varit så mycket bättre, "en riktig liten guldgruva”, plägade han säga. Tidigt upprann hos Krok tanken på det arbete, åt vilket han ägnat sin lediga tid under mer än 60 år av sitt långa liv: ett bibliografiskt- botaniskt verk över alla dem, som i Sverige skrivit i botanik, eller över svenskar, som i utlandet publicerat något "in Botanicis” alltifrån gamla tider och intill våra dagar. Vilket arbete har ej detta krävt! Huru mycket har han ej forskat i våra bibliotek för att finna källorna, ur vilka han kunde ösa! Huru många arbeten har han ej måst rådfråga för att lösa denna sin föresatta uppgift! Också ligger nu, sedan ett par år tillbaka, manuskriptet färdigt i 4 digra kartonger. Om något annat land har ett dylikt arbete av samma omfattning, är mig obekant, men nog tvivlar jag därpå. De svenska botanister, som för sina arbeten fått hämta upplysningar därur, uppskatta dess värde till fullo, och de hoppas att snart få det ut- givet, till gagn för alla svenska botaniska forskare; och många uppma- ningar ha riktats till honom från skilda håll att befordra det till trycket. Kanske hade detta också lyckats, om ej tryckningskostnaderna stigit så oerhört, som de gjort under de senaste åren. Emellertid har han i sitt testamente anslagit ett belopp — tyvärr alldeles otillräckligt — för att få det utgivet och uppdragit åt professor LINDMAN och undertecknad att rea- lisera denna uppgift. Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt brev av den 26 maj beviljat ett anslag av 3 000 kr. såsom bidrag till tryckningskostnaderna, är arbetets utgivande betryggat, och åt Kroks minne reses ett "monumen- tum aere perennius”. I Botaniska Notiser och andra tidskrifter, jämväl utländska, påträffar man åtskilligt av Kroks hand; själv var han ett levande lexikon, som gärna stod andra till tjänst; och mer än en författare har till honom uttalat sitt tack för hjälp i råd och dåd. För att erhålla levande material för de växtundersökningar, som han bedrev så ivrigt, företog han vidsträckta botaniska resor inom de skan- dinaviska länderna. Redan under gymnasiitiden gjorde han en färd till: Kinnekulle och andra trakter av Västergötland. Som ung student begav han sig på sin första längre färd: med ångbåt till Sundsvall och sedan till fots via Åreskutan in i Norge till Trondhjem och därpå ungefär samma väg åter, varvid han bar sin utrustning och sina växter för att kunna göra resan riktigt billig, vilket ock lyckades; såsom minnen av denna tur finnas åtskilliga växter i Riksmuseets samlingar. Under studenttiden botaniserade han utom i Uppsalatrakten även på Gotland. Sedan han flyttat till huvud- staden, företog han, med understöd av Vetenskapsakademien, en färd till Bornholm och Skåne 1865, och längs med den svenska kusten av Bottniska viken, huvudsakligen i algologiskt syfte, sommaren 1868. Öland, Skåne och Dalarna besökte han och tillbragte många somrar vid västkusten. Åtskilliga mellanterminer har han vistats i Stockholmstrakten, dels i norra, dels i södra skärgården, ävensom inåt Mälaren. Under tre olika somrar har han rarit i Norge: i Ilex-regionen i sydvästra delen av landet, vid Kongsvold på Dovre samt i Finmarken ända till Vadsö. Under alla dessa färder har han dels bedrivit sina undersökningar av levande växter och dels samman- bragt ett värdefullt, art- och formrikt herbarium, som skänkts till Riks- museets skandinaviska samlingar. Genom ett sparsamt levnadssätt och gynnsamma förhållanden blev han snart ekonomiskt oberoende och samlade en, för en pedagog mindre vanlig förmögenhet, som han använt på ett vackert sätt: till hjälp och gåvor åt släktingar och vänner, till främjande av växtgeografiska undersökningar samt till stipendier för studerande. Redan 1916 skänkte han med varm hand 30000 kr. till Vetenskapsakademien, varav räntan skall utgå till rese- stipendier "för utforskande av oundersökta eller otillräckligt undersökta provinser i vårt land”. Samtidigt överlämnade han till Uddevalla läroverk, där han, såsom redan nämnts, började sina skolstudier, ett belopp av 6000 kr.; och i sitt testamente donerade han en lika stor summa, 6 000 kr., till Södermalms högre allmänna läroverk, där han verkat med framgång 313 under sin mannaålder. Av de till läroverken skänkta beloppen skola årsräntorna användas till "stipendier åt lärjungar i de högsta klasserna med håg för biologi, företrädesvis botanik". Utom sitt dyrbara herbarium jämte frösamlingar har han skänkt Riksmuseets Botaniska Avdelning sitt rikhaltiga och värdefulla botaniska bibliotek tillika med manuskriptet till det ovan omtalade stora arbetet. Bland boksamlingen märkas: Svensk Botanik, allt det ulgivna, Botaniska Notisers samtliga årgångar ända från början, Svensk Botanisk Tidskrift, fullständig samling av svenska provinsfloror jämte en rikhaltig kollektion botaniskt sär- och småtryck, nya upplagan av Nordisk Familjebok m. fl. arbeten. Krok hade, då han var i sin krafts dagar, stort intresse för samman- slutning av liktänkande och arbetskamrater. Som exempel härpå må anföras, att han 1871 var en bland stiftarna av Stockholms Naturveten- skapliga Förening, som vid sin 50-årsdag, den 22 februari 1921, kallade honom till hedersledamot. Då för snart 40 år sedan Stockholms Botaniska Sällskap kom till stånd, var han en av inbjudarna och under flera år dess nitiske skattmästare. Av Svenska Botaniska Föreningen har han ända från början varit en mycket intresserad medlem, och mångfaldiga gånger har han uttalat sin stora belåtenhet med dess tidskrift. Innan årens tyngd ännu lagt sig över honom, sågs han ofta vid sällskapens sammanträden. Mycket mera kunde sägas om den åldrige f. d. läroverksadjunkten, min hänsovne vän, men det nu anförda må vara nog för att framhålla, att man om honom med fullt fog kan tillämpa uttrycket: "Den gamles minne, det bliver." UTGIVNA SKRIFTER. 1. Förteckning öfver Skandinaviska Halföns Fanerogamer och Ormbunkar. 1 uppl. 1860; 2. uppl. 1861. 2. Spridda växtgeografiska bidrag till Skandinaviens Flora. — Bot. Not. 1857, 1863, 1865. 3a. Anteckningar till en monografi öfver växtfamiljen Valerianex. Vale- rianella Hall. Med fyra taflor. — 1864. 3b. Valerianella. — I Willkomm M. & Lange, J. Prodr. Fl. Hisp. 2, 1865. 3c. ValerianaceXx. Exposuit. — I Warming, E. Symb. ad. flor. Brasil. 1883. 4. - Karakteristiska växtformer för sydvestra Norge. — Skand. Naturf. Förh. Möte, 9, 1865. Bidrag till kännedomen om algfloran i inre Östersjön och Bottniska viken. — Sv. Vet. Ak. Öfvers., 1869. Afd. Botanik ... I Matem.-naturvet. kommiss. för behandl. af åtsk. till Elementarlärov. hör. frågor (1872) jämte Följdskrifter. Källskrifterna, de flesta tillagda synonymer m. m. — I Hartman Handb. i Skand. Flora, 11. uppl., 1879. Svensk Flora för skolor av Th. O. B. N. Krok och S. Almquist. I. Fanero- gamer, 1. uppl. 1883, 15. uppl. 1919; II. Kryptogamer 1. uppl. 1886, 4. uppl. 1919. 9. -C. J. och C. Hartmans handbok i Skandinaviens flora. — 12. uppl. häft. 1 (ej fortsatt) 1889. ot - or SJ . 2 314 10. Växtförteckning, utgifven af Lärarne i naturvetenskap. — 1894. 11. Om förekomsten i Bohuslän av Dianthus arenarius. — Bot. Not. 1899. 12. Tvänne i Finnmarken återfunna fanerogamer (Glyceria reptans [Leest.] och Scirpus alpinus [Schleich]. — Bot. Not. 1899. 13. Ytterligare fyndorter i Sverige för "hvita blåbär”. — Sv. Bot. Tidskr. 1909. 14. En sällsynt botanisk skrift. — Bot: Not. 1919. 15. Hästkastanjer med under sommaren helhvita blad. — Bot. Not. 1919. 16. Svensk botanisk litteratur 1859—1906. — Bot. Not. 1865—1907. 17a. Förteckning på lärarne i Naturalhistoria (från 1873 i botanik) vid Sveriges högre samt 5-klassiga läroverk 1865, 1873. — Bot. Not. 1865, 1873. 17b. Förteckning på lärarne i botanik vid Sveriges högskolor, högre samt 5-klassiga allm. m. fl. läroverk 1883, 1893, 1900. — Bot. Not. 1883, 1893, 1900. 18a. J. E. Fries” tryckta botaniska arbeten och exsiccatverk. — Lunds Univ. hist. 1, 1868. 18b. Arrhenius, J. Minnesteckning över Elias Magnus Fries. — 1881. 19. Biografiska uppgifter om botanister, svenska och utländska (ej finska, norska och danska), de flesta endast reviderade, åtskilliga osignerade (Agardh, J. G., Areschoug, J. E., Babington-Löfling, Malme). — Nord. Fam.-bok, 2. uppl., 1903—1912. 20. Svenskar, efter hvilka växtsläkten blivit uppkallade. Ett tillägg (till Scheutz, N. J. W.) — Bot. Not. 1906. Fr. R. Aulin. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1922. Bb. 16, H. 2. SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN. Revisionssammanträde. Föreningen sammanträdde den 27 maj 1922 å Stockholms Högskola. Som ordförande fungerade rektor G. O. MALME och som sekreterare för- eningens skattmästare, fil. lic. K. AFZELIUS. Sammanträdet bevistades av omkring 60 personer. Ordföranden meddelade, att föreningen sedan senaste sammanträde genom döden förlorat sex av sina medlemmar, nämligen: lektor F. E. AHLFVENGREN, Stockholm, professor H. CONWENTZ, Berlin (föreningens korresponderande ledamot), fil. dr. S. A. LJUNGGREN, Visby, rektor L. M. NEUMANN, Ystad, apotekaren A. NILsson, Stockholm samt apotekaren N. Å. WINGÅRD, Stockholm. Ordföranden erinrade vidare om föreningens vårexkursion, som skulle äga rum till Tyresö den 28 maj, och framlade därefter styrelsens förslag till sommarexkursion. Denna skulle förläggas till västra Jämtland med Enafors som utgångspunkt och försiggå under tiden den 5—9 juli. Docenten G. SAMUELSSON höll ett med talrika, vackra skioptikonbilder illustrerat föredrag över sin botaniska studieresa till Grekland och Kreta under föregående sommar. Vid sammanträdet föredrogs även revisorernas berättelse över före- gående års förvaltning, och föreningen beslöt att i enlighet med reviso- rernas yrkande bevilja styrelsen och skattmästaren full och tacksam an- svarsfrihet. Revisionsberättelsen var av följande lydelse: Undertecknade, som vid Svenska Botaniska Föreningens sammanträde den 3 december 1921 utsågos att granska föreningens räkenskaper för år 1921, få härmed avgiva följande berättelse: Inkomster. InntnaN RÄNTOR | Se IAS ADS AE OR STOR 73:33 BlalSsalslagt/lic edda. ks SOS se ARR IKEA UNS LAN IN Fo TON fnnlutna TesterandesårsavSittera: slot. Bard ndlboedd bs ns. sc 80: — uta avgifter för 19217 057301: UVA rg AAA RON SR Sd Ersättning, för separat mans1920ka0. < itsällod/: dh ANS SE ADLIGA frisättning för separat; från. 1924-525 sa: to RORA AK N. sl ist datt. bd Sr NRA RINenSe: sålda: ärgångardis. Con. kilie Nike d Mi FSH AR NATAL AONSAD Summa kr. 11 480: 34 316 Häremot svara följande, i likhet med inkomsterna behörigen verificerade Utgifter. Ersatta förskotterade medel . .... ESR FET NARE NET REA SE MES bre a (re Utgifter för årgången av tidskriften 1921 3 RR Vt reg ar ORLEANS Sekreterarens arvode jämte RO 3 skojar FRA be mönster ARD IRAN Diverse trycksaker i: tr... SUDEUNANED pr Ag OD [OR NA Al SE Vy sip are 20008 Utgifter för” Gollandsexkursionend 7 FäCe ST 9 1Ar oo HOfs Ra 23: 70 Utskriyning av-adresskort. + sMotunstati pls arena AT SKAL Skioptikonbilder med POLtöp.! sj >4 stt. ake a ENE 28: 05 Vaktmästarenssavlöning SSV OS-NURENEE RR ERAN IR osa stas en anD GO AD ATVOde för Inkasserinoie oe or se ts ik siöentans öva FEET 45: 90 DIStrib utrop; pOCton: MI; Il. st ets skatter äs AGNE ka EO AR: 245: 69 Summa rg 10 918: 69 Balans till 1922: På Hanker "a fra llitg sas, vale TEN EE NR Re. RA RA TEN IEA IKOTI FATT, 17 e or EP 3 MET NS 12 ND SfE Vg ANNES STAS 18: 32 Summa kr. 11 480: 34 Hela fonden för ständiga ledamöter jämte i fjor använda 500 kr. ur re- gisterfonden äro jämte ränta fortfarande oguldna. Registerfonden. Balans från: 192007: vart ahkalvuet so NN BE RAD OR EES 115: 01 Influtentnranta 5 Poe. bt EACRR ERE BARN Fo NIE SURA TAR 2: 18 Summa kr. 120:19 Balans: till år slÖ0 se. Go voä sel frist es RNA SLE ES RA LA (DS Föreningens medlemsantal, som vid 1920 års slut utgjorde 504, uppgick vid årsskiftet 1921—1922 till 526. Räkenskaperna äro förda med reda och ordning och alla utgifter för- sedda med vederbörliga verifikationer, varför vi få föreslå, att föreningen beviljar styrelsen och skattmästaren full och tacksam ansvarsfrihet. Stockholm den 7 mars 1922. C. A. Ringenson. Govert Indebetou. Nya medlemmar. Vid styrelsens sammanträde den 8 maj 1922 invaldes följande medlemmar: på förslag av professor R. Sernander: ingeniören FEINAR VON FEILITZEN, Jönköping; på förslag av läroverksadjunkten K. Johansson: advokaten OscAR FÅnRÉ, Ludvika; på förslag av kaptenen A. Wollert: med. dr. L. BLADINI, Västerås; på förslag av doktor S. Birger: kyrkoherden O. J. HAssLow, Kviinge; « - si på förslag av fil. mag. A. H. Magnusson: herr RAGNAR OÖLSÉN, Göteborg; på förslag av docenten G. Samuelsson: docenten OLoF ÖSTERGREN, Uppsala; på förslag av docenten E. Asplund: fil. stud. GUSTAF ADOLF WESTFELDT, Uppsala; på förslag av grosshandlaren E. Nordström: distriktslantmätaren GUNNAR AÅX:SON LINDE, Lidköping; på förslag av fil. lic. K. Afzelius: läroverksadjunkten HERMAN SVENONIUS, Luleå; på förslag av fil. lie. C. Malmström: länsjägmästaren CID SMEDBERG, Sollefteå; på förslag av rektor A. Ekdahl: stationsskrivaren GUNNAR NORÉN, Gnesta; på förslag av lektor A. Friesendahl: apotekaren BROR NILSSON, Mölndal, studeranden GUNNAR NILSSON, Mölndal. Vid styrelsens sammanträde den 27 maj 1922 invaldes följande med- lemmar: på förslag av rektor G. Malme: fröken ELIN KJERRSTRÖM, Stockholm; på förslag av läroverksadjunkten T. Vestergren: studeranden O. GELIN, Stockholm, studeranden V. VON ZEIPEL, Råsunda. Nyförvärv till föreningens bibliotek 1922. (Forts.) Acta Academiae Aboensis, mathematica et physica, I, 1922, Åbo. American Journal of Botany, Vol. VIII, No. 10, Dec: 1921, Vol. IX, No. 1—4, Jan.—Apr. 1922, Brooklyn. Annali di Botanica, Vol. XV, Fasc. 4, 1922, Roma Annals of the Missouri Botanical Garden, Vol. VIII, No. 1—2, Febr.—Apr. 1921, Lancaster, Pa. Annual Reports, the Academy of Natural Sciences of Philadelphia (for the year ending november 30, 1920), 1921, Philadelphia. Botanikai Közleméniek, XIX Kötet, 1—6 Fäzet, 1921, Budapest. Broteria (Serie Botanica), Vol. XX, Fasc. 1, 1922, Braga. Bulletin de la Société Botanique de France, Tome 68, No. 7—9, 1921, Tome 69, No. 1—2, 1922, Paris. Bullettino della Societå Botanica Italiana, 1922, No. 1—2, Firenze. Bulletin of the Torrey Botanical Club, Vol. 48, No. 11—12, 1921, Vol 49, No. 1—4, 1922, Lancaster, Pa. Contributions from the United States National Herbarium, Vol. 20, p. 11—12, Vol. 24, p. 1, 1922, Washington. Dalia, Tidskr. för hembygdsrörelserna på Dal, Årg. 1, N:r 1, 1922, Ed. Det Kongel. Videnskabers Selskabs Skrifter 1920, Aarsberetning 1920, Trond- hjem 1921. 318 Fourth annual Report of the Official Seed Testing Station for England and Wales, 1922, Cambridge. Jahrbäöcher för wissenschaftliche Botanik, Bd. 61, H. 1—2, 1922, Leipzig. La Nuova Notarisia, Serie XXXIII, Genn. — April 1922, Modena. Lustgården, Årg. 2, 1921, Landskrona. Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora Fennica, H. 46, 1919—1920; H. 47, 1920—1921, Helsingfors. Meddelelser fra Carlsberg laboratoriet, Bd. 14, No. 17, 1922, Köbenhavn. Naturen, Aarg. 46, H. 1—5, jan.—maj 1922, Bergen. Nordisk Jordbrugsforskning, 1922, H. 1, Köbenhavn. Notes from the Royal Botanic Garden, Edinburgh, Vol. XIII, No. LXIII— LXIV, 1921, Edinburgh. Notizblatt des botanischen Gartens und Museums zu Berlin-Dahlem, Bd. VIII, Nr. 72, 1922, Berlin: Nyt Magazin for Naturvidenskaberne, Bd. 59, 1921, Kristiania. Proceedings of the Academy of Natural Sciences of Philadelphia, Vol. EXXIII, p. II, 1921, Philadelphia. Proceedings of the Californian Academy of Sciences, Vol. X, No. 10—12, Vol. XI, No. 1—t7, San Francisco. Recueil des traveaux botaniques néerlandais, Vol. XVIII, Livr. 4, 1921, Utrecht. Rhodora, Vol. 23, No. 274—276, Okt.—Dec. 1921, Vol. 24, No. 277, Jan. 1922, Boston, Mass. Skogen, Årg. 9, H. 2—6, 1922, Stockholm. Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Årg. 20, H. 1—4, jan.—apr., 1922, Stockholm. Svenska Mosskulturföreningens Tidskrift, Årg. XXXVI, N:r 2—3, 1922, Jön- köping. Sveriges Utsädesföreningens Tidskrift, Årg. XXXII, H. 1, 1922, Malmö. The Botanical Gazette, Vol. LXXIII, No. 1—4, 1922, Chicago, Il. The Botanical Magazine, Vol. XXXV, No. 419—420, Nov.—Dec. 1921, Vol. XXNXVI, No. 421—422, Jan.—Febr. 1922, Tokyo. The Journal of the Linnean Society, Vol. XLV, No. 304, London. Transactions and Proceedings of the Botanical Society of Edinburgh, Vol. XXVIII, p. II, Session 1920—21, Edinburgh. Vierteljahrsschrift der Naturforschenden Gesellschaft in Zäörich, Jahrg. 66, HA 1921 Zurienh: Zeitschrift för Botanik, Jahrg. 14, H. 2—6, 1922, Jena. Österreichische Botanische Zeitschrift, Jabrg. LXXI; Nr: 13; 1922, Wien (Forts.) Tidskriftens statsanslag för år 1922. Styrelsen hade i en till Konungen ställd underdånig skrivelse sökt ett anslag av statsmedel för fortsatt utgivande av Svensk Botanisk Tidskrift under år 1922 om 3000 kr. Kungl. Maj:t har för berörda ändamål beviljat föreningen 1500 kr. De med anslagets åtnjutande förbundna villkoren äro oförändrade. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1922. Bb. 16, HR. NOTISER. Från det på extra stat för innevarande år beviljade reservationsanslaget av 20000 kr. till resestipendier åt ordinarie lärare m. fl. vid universiteten och Karolinska Institutet har universitetskanslern tilldelat professor N. H. NILSSON-EHLE 1000 kr. för att dels i England taga närmare kännedom om arbeten för förbättrande av vetets kärnkvalitet och besöka John Innes Horticultural Institution vid London, dels deltaga i möten av ärftlighets- forskare i Wien och Bränn. Av samma anslag ha 1000 kr. tilldelats pro- fessor H. KYLIN för att i Amerika företaga undersökningar över floride- ernas utvecklingshistoria. Liljevalehska stipendier för botaniska studier ha vid Stockholms Hög- skola tilldelats följande: fil. dr. GUNNAR ERDTMAN 2 000 kr. för pollenana- lytiska undersökningar av skotska torymossar samt fil. lic. K. AFZELIUS 700 kr. för att vid Musée d' Histoire Naturelle i Paris idka studier över Madagaskars flora. Ur "Fonden för skogsvetenskaplig forskning” ha innevarande år bl. a. utdelats följande understöd: åt docenten M. G. STÅLFELT 29500 kr. för att studera äldre barrs assimilationsförmåga och leverans av kolhydrat, och för utförande av assimilations- och andningsförsök med lärken; åt docenten A. ODENCRANTZ 19500 kr. för utexperimenterande av en fotometrisk metod för bestämmande av ljusstyrka och belysningsmängder samtidigt utom och på olika ställen inom skogsbestånd såväl under kortare perioder som sammanlagt under längre sådana; åt lektor B. HALDEN 500 kr. för under- sökningar över skogsbeståndens inverkan på markvattnets fördelning hos skilda jordarter. Ur "Längmanska Kulturfonden” ha detta år utdelats följande stipendier för botaniskt ändamål: åt fil. lic. H. OsvALD 3 000 kr. som bidrag till tryck- ningen av en avhandling om Komosses vegetation; åt docenten E. MELIN 1000 kr. som bidrag till tryckningen av en avhandling om de svenska barrträdens mykorrhiza; åt statsgeologen E. Von Post 2 000 kr. för utförande av en pollenanalytisk rekognoscering av södra och mellersta Sverige. Botaniska resestipendier vid Uppsala universitet. — Fil. lic. R. STERNER har erhållit ett Sederholms inrikes resestipendium för undersökningar över Ölands flora; fil. kand. F. HÅRD AF SEGERSTAD har tilldelats Bjurzons sti- pendium samt Botaniska Sektionens Elias Fries-stipendium för avslutande av en undersökning över det sydsvenska höglandets flora; fil. mag. E. 320 ALMQuisT har erhållit Naturvetenskapliga Studentsällskapets Linné-stipen- dium för fortsatta undersökningar över Upplands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm har tilldelat fil. mag. E. ALMQUIST 200 kr. för växtgeografiska undersökningar i Värmdö, Riala, Ekerö, Munsö och Adelsö socknar samt docenten E. ASPLUND 200 kr. för floristiska under- sökningar i Trosatrakten samt i Vagnhärad och Mörkö socknar. För vinnande av filosofie doktorsgrad försvarade å Stockholms Hög- skola fil. lic. L.-G. RoMELL den 23 maj 1922 en avhandling ”Luftväxlingen i marken som ekologisk faktor”, och fil. lic. G. TÄCKHOLM den 29 maj 1922 en avhandling "Zytologische Studien uber die Gattung Rosa". Till docent i botanik vid Stockholms Högskola har kallats fil. dr. G. TÄCKHOLM. Kungl. Maj:t har tilldelat fil. dr. F. R. AULIN och professor C. LINDMAN ett belopp av 3000 kr. som understöd till bestridande av kostnaderna för tryckning av ett av framlidne läroverksadjunkten T. O. B. N. KroK efter- lämnat, i manuskript föreliggande arbete med titel "Bibliotheca botanica suecana'". Internationell förening för limnologi. — Under våren har utsänts ett upprop till stiftande av en internationell förening för teoretisk och till- lämpad limnologi. Konstituerande sammanträde hålles den 3—5 augusti 1922 å Zoologiska Institutet i Kiel, Hegewischstrasse 3. Bland svenska forskare, som redan anslutit sig till den blivande föreningen, kunna nämnas G. ALM, O. BoRGE, A. CLEVE-EULER, S. EKMAN, T. FREIDENFELT, N. VON HOF- STEN, G. LAGERHEIM, O. LUNDBLAD, E. NAUMANN, O. NORDQVIST, Ö. NORDSTEDT, L. VON Post och R. SERNANDER. - «Till författare i Svensk Botanisk Tidskrift. d föMahoskiipt och korrektur, ävensom skrivelser angående uppsatser, sändas till redaktören under adress Experimentalfältet. 4 aadaskripten böra vara maskinskrivna samt noga genomsedda — även med frvseende på skiljetecken — för undvikande av korrigeringar mot manuskriptet. SK ' Korrigeringskostnad, som överstiger 107 av sättningskostnaden, betalas FR vederbörande författare. 2 Enligt styrelsens beslut äger redaktionskommittén att, då den så finner lämp- ligt, fordra, att författaren själv med intill 30 4 bidrager till tryckningskostnaderna ör sin uppsats. "Med avseende på stilblandningar) gälla följande regler: oo1. Auktorsnamn sättas med gemena (vanlig stil). "2. Personnamn i löpande text sättas med KAPITÄLER (understrykas dubbelt i - | manuskriptet). > 3. Latinska växtnamn i texten sättas med kursiv stil (understrykas enkelt i ; manuskriptet). H 4, Ord och meningar, som särskilt skola framhållas, spärras (understrykas 3 med en bruten linje i manuskriptet). Figurer i texten numreras med arabiska siffror och förses med kort förklaring. Om flera bilder sammanföras under samma figurnummer, betecknas de särskilda bilderna med kursiva bokstäver (a, b, c, 0. s. v.), ej med siffror. ps Planscher numreras med romerska och de i dem ingående figurerna med arabiska ä Tabeller numreras med romerska siffror och förses med kort rubrik. > Citerade arbeten sammanföras till en avhandlingen bifogad litteraturförteckning och ordnas alfabetiskt efter författarnamn. Uppställningen bör göras i enlighet med följande exempel: RAUNKLER, C., Measuring apparatus for statistical investigations of Plantforma- kt 7 tions. — Bot. Tidsskr., Bd. 33, H. 1, Kobenhavn 1912. rr Om två eller flera avhandlingar av samma författare och med samma tryckår citeras, betecknas dessa med (a, b, c) o. s. v. Dessa beteckningar införas omedel- "bart efter författarnamnet: Citat i texten göras genom att omedelbart efter författarnamnet inom POSSE NV anföra sida i avhandlingen eller därtill tryckår och särskild beteckning, om så erfordras. Exempel: RAUNKLER (sid. 3) eller RAUNKIER (1912, sid. 3) eller RAUNKLER (1912 a, sid, 3). Noter under texten böra undvikas. Det är önskvärt, att större avhandlingar av allmänt vetenskapligt innehåll för- attas på engelska, franska eller tyska eller åtminstone förses med en samman- attning på något av dessa språk. Manuskript, som ej är skrivet på svenska, bör åtföljas av uppgift till redaktören om vem som verkställt eller granskat översättningen till det främmande språket. Direkt förbindelse mellan författaren och tryckeriet får ej äga rum. Författaren erhåller avgiftsfritt 50 särtryck med omslag av sin i tidskriften intagna avhandling; tryckning av omslag debiteras extra. Av uppsatser och smärre meddelanden, intagna i tidskriftens borgisavdelning, lämnas särtryck endast efter särskild överenskommelse. Redaktionen. CSE INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Avhandlingar. MELIN, E., Untersuchungen uäber die Larix-Mykorrhiza. deriMykorrhiza in Reinkultur och Molkom. — C. media Lindb., Nyed, Åstorp, col., Molkom och Stormossen; Filipstad. — C. pleniceps (Aust.) Lindb., Nyed, Molkom, col., och Åstorp; Filipstad. — Cephaloziella divaricata (Franc.) Schiff- ner, Nyed, Molkomsjöns strand; var. ericetorum C. Jens. f. umbrosa foliis patentibus, Nyed, vid myrstack vid Hultebyån. — C. Hampeana (Nees.) Schiffn., Nyed, Molkom och Åstorp; Filipstad, i kärr. — C. myriantha, Nyed, flerstädes; Filipstad. — C. striatula (C. Jens.) Douin, Nyed, Molkom och Stormossen. — Chiloscyphus pallescens, Nyed, t. ex. Molkom och Ås- torp; Herrhult. — Diplophyllum albicans, Filipstad, Abborrberget. — Fossombronia cristata, Nyed,t. ex. Åstorp,fr.; Filipstad. — F.Dumortieri, Nyed, vid Åstorpstjärn, fr. — Frullania dilatata, Nyed, Fasterud, på hyperit, fr.; Persberg; Filipstad, på asp. — Fr. fragilifolia, Nyed, branter, s. om kyrkan; Persberg på kalk; Filipstad, Abborrberget. — Fr. tamarisci, Nyed, branter s. om kyrkan; Persberg på kalk. — Haplozta caespiticia (Lindenb.) Dum., Nyed, Molkom, > och Lindfors. — H. crenulata (Sm.) Dum., Nyed, t. ex. Molkom och Hulteby, col.; Filipstad. — H. pusilla C. Jens., Nyed, Molkom, col.; C. JENSEN har meddelat, att allt, som han från Sverige erhållit under namn av Jungermania sphaerocarpa, i själva verket bör föras till den av honom beskrivna H. pusilla. — Harpanthus Flotowianus, Nyed, Molkom, sparsam. —Jungermania badensis Gottsche, Persberg på grusstrand riklig, col. — J. barbata, Nyed, Åstorp och berg vid Stormossen; Persberg; Filipstad. — J. bicrenata, Nyed, Molkom, col.;' Filipstad, col. — J. excisa, Nyed, t. ex. Molkom och Åstorp; Filipstad. — J. exsectiformis Breidl., Nyed, Molkomsjöns strand och Åstorp, gon.; Filip- stad, gon. — J. gracilis, Nyed, berg vid Stormossen; Filipstad, Abborrberget, gon., I, fr. — J. guttulata Lindb. et Arn., Nyed, Molkom, nära Stormossen och Hulteby, städse c. col. — J. Hatcheri Evans, Nyed på stenblock s. om kyrkan och Åstorp, städse m. gon. — J. Helleriana, Nyed, nära Stormossen, 3, col., och Hulteby col. — J. heterocolpos, Nyed, berg vid Stormossen, gon.; J. incisa, Nyed, s. om kyrkan. — J. Kunzeana, Nyed, Lindfors, i dike. — J. longidens, Nyed flerstädes, s. om kyrkan m. fr.; Filipstad, städse m. gon. — J. Michauxii, Filipstad, Abborrberget på bergvägg riklig, fr. — J. minuta, Persberg på kalk; Filipstad, Abborrberget typisk och var. cuspidata Kaalaas, gon. — J. obtusa, Nyed, i skog s. om kyrkan och på berg vid Stormossen samt vid Hultebyån, på sista stället på lerjord i en något av- 351 vikande form med bladflikarna något triangulära och tillspetsade. — J. porphyroleuca, Nyed, vid Åstorpstjärn. — J. quinquedentata, Nyed, berg vid Stormossen, riklig, 3, fr. och Valserudshöjden, 5; Persberg, col. — J. saxicola, Filipstad. — J. ventricosa, a., gon., col. - Kantia sphagnicola Arn. et Pers., Nyed, Stormossen, gon. — K. suecica Arn. et Pers., Herrhult på murken ved, S&S. — K. trichomanis, a., gon. — Lejeunia cavifolia, Nyed, berg s. om kyrkan; Filipstad, Abborrtjärns avloppsbäck, riklig på stenar. — Lepidozia reptans, Nyed, berg vid Stormossen; Herrhult på sten; Filipstad. — L. setacea, Nyed, Stormossen, täml. rikl. —Lioehlaena lanceolata, Nyed, vid Åstorpstjärn, col. — Lophocolea heterophylla, a., Hol — IL. minor, Nyed, Hulteby; Persberg; Filipstad, städse m. gon. — Marchantia polymorpha, Nyed, vägkant nedom kyrkan sparsam, vid Hultebyån rikl.; Herrhult. — Marsupe Illa emarginata, Nyed, Hulteby- åns strand; Filipstad, Abborrberget på klippvägg. — Martinellia as- pera Bernet, Persberg. — M. curta (Ehrh.) B. Gr. [Scapania rosacea Mart., a., gon. — M. dentata (Dum.) [Scapania purpurascens (Hook.) Tayl.], Nyed, Åstorp, rännil, 5; Filipstad, på tidtals översvämmad trädrot. — M. irrigua, Nyed, a... 3; Herrhult; Filipstad. — M. mucronata (Buch) Arn. et Jens. [Scapania mucronata Buch], Nyed, Molkomsjöns strand och på bergvägg s. om kyrkan, gon. — M. nemorosa, Nyed, Hultebyåns strand, gon.; Filip- stad, Abborrberget, på bergvägg, col. — M. paludicola (K. Mäll. et Loeske) C. Jensen, Filipstad. — M. subalpina, Nyed, Molkomsjöns strand, col. — M. umbrosa (Schrad.) B. Gray. [M. convexa (Scop.) Lindb.], Nyed, t. ex. Hulteby och Åstorp; Herrhult; Filipstad. — M. undulata, Nyed, Hultebyån, col.; Herr- hult. — Metzgeria furcata, Nyed, t. ex. Hulteby och Valserudshöjden; Pers- berg; var. ulvula Nees., Nyed, ovan Åstorp på en skuggad sten, 5. — Mylia anomala, Nyed, Stormossen, col., och Molkom. — Nardia geoscyphus (De Not.) Lindb. [N. haematostichta (Nees.) Lindb.], Nyed, Molkom och ÅsS- torp, col.; Filipstad, vid Abborrtjärn; var. insecta (Lindb.) Macv., Nyed, Molkom. — N. hyalina, Nyed, vid Åstorpstjärn på torvjord. — N. scalaris, Nyed, Molkom, I. — Odontoschisma denudatum, Nyed, Stormossen, Sparsam, gon. — Pellia epiphylla (1L.) Lindb., Nyed, vid Åstorpstjärn; Filipstad, Abborrtjärns strand. — P. Neesiana (Gottsche) Limpr., Nyed, flerst.. 3, 2; Herrhult; Persberg. — Plagiochila asplenioides, a., vid Åstorp 5; var. humilis Nees., Nyed, berg vid Stormossen; var. major Nees., Nyed, Åstorp, i en bäckdal. — Porella rivularis, Persberg på kalk; var. simplicior (Zett.), Nyed, bergvägg s. om kyrkan. — P. platyphylla, Persberg; PEilidium. euiare (KL) Hpesr ax — Pt. puleherrimum Hpe., a., stundom m. fri, Riccardia latifrons, Nyed, Stormossen och Åstorp; Filipstad ymnig; var. uliginosa C. Jens., Nyed, vid Åstorpstjärn. — R. pinguis; Nyed, Åstorp; Persberg, <. TÖrvmOÖSssOrr: Sphagnum acutifolium, Nyed a.; Filipstad. — S. amblyphyllum Russ. f. submersa, Nyed, i gölen på Stormossen. — S. angustifolium C. Jens., Nyed, Molkom samt ymnig vid Åstorpstjärn och än mera vid Stormossen; Herrhult; Filipstad. — S. apiculatum H. Lindb., Nyed, Molkom. — S. bal- 352 ticum Russ., Nyed, Stormossen. — $S. centrale C. Jens., Nyed, Åstorpstjärn. == SXcOmpactumi DC. Nyed. Valserudshöjden. — SS. contortum Schultz, Herrhultst Filipstad. —— S. Ccuspidatum, Nyed, Stormossen. — S. Duseniti C. Jens., Nyéd, Åstorp och såsom f. submersa på Stormossen. — SS. fuscum , (Schimp.) Klinggr., Molkom a.; Herrhult. — S. Girgensohnii Russ., a. — S. imbricatum Hornsch., Russ., Nyed, vid Åstorpstjärn; Herrhult. — SS. magellanicum Brid., Nyed, t. ex. Åstorp och riklig på Stormossen; Filip- stad. — S. obtusum Warnst., Nyed, riklig vid Åstorpstjärn. — SS. palustre,,. a., dock på Stormossen sparsam. — $. papillosum, Filipstad; S. platyphyl- lum (Sull.) Warnst., Herrhult; Filipstad. — S. plumulosum Röll., Nyed, vid Åstorpstjärn. — S. pulchrum (Lindb.) Warnst., Filipstad. — £. quinquefarium (Lindb.) Warnst., Filipstad. — S. riparium, Herrhult; Filipstad. — S. rubellum, Nyed, Molkom, Stormossen och Åstorpstjärn; Filipstad. — S. Russowii Warnst., Nyed, Åstorp, Sparsam. — SS. squarrosum, Nyed, vid Hultebyån. — S. subsecundum, Nyed, Åstorp; var. inundatum (Russ.) C. Jens. f. poly- pora et f. oligopora, Nyed, Åstorp. — S&S. tenellum, Nyed, Stormossen, riklig och m. fr. — SS. teres (Schimp.) Ångstr., Nyed, Åstorp, riklig. — S. Warn- storfii, Nyed, Åstorp riklig och invid (ej på) Stormossen. Lövmossor. 1. Akrokarper. Andreaea petrophila, a. — Anisothecium crispum, Nyed, på åker S. om kyrkan. — AA. rufescens, Nyed flerst., t. ex. Molkom och Lindfors; Persberg; Filipstad, fr. — A. rubrum, Persberg, fr. — An oectangium Mougeotii, Nyed på hyperit, på Valserudshöjden riklig. — A str ophyllum cinclidioides,. Nyed, SKOG — vil cuspidatum [Mnium affine Bland.|, Nyed a.; Herrhult. — ÅA. hornum, Nyed, Hultebyåns strand riklig, 3, fr. och vid Molkomsjön; Filipstad på murken ved. — A. medium, Nyed, Molkom, fr. — Å. pseudopunctatum, Nyed, IÄStorp, ue AR punctatum, Nyed a., fr.; Persberg. — A. rostratum, Persberg, fr. — A. Seligeri, Nyed, vid väg s. om kyrkan. — A. silvaticum [Mnium cuspidatum Hedw.], Nyed, t. ex. Valse- rudshöjden; Persberg. — A. stellare, Nyed, Valserudshöjden och berg vid Stormossen; Persberg; Filipstad. — Barbula convoluta, Nyed, väg nedom kyrkan sparsam; Persberg, fr. — B. fallax, Persberg. — B. rigidula, Pers- Hero rtr. MD: rubella, Persberg, fr. — B. unguiculata, Nyed, Åstorp och på väg nära kyrkan. — Bartramia crispa, Nyed, t. ex. på Valseruds- höjden riklig och på berg vid Stormossen, såväl « som var. pomiformis, » " Lövmossorna benämnas i Sverige ofta bladmossor. Detta senare namn är oegentligt, emedan blad finnas även hos det stora flertalet av levermossorna. Härtill kommer, att lövmossorna kallas på latin "musci frondosi”, ej ”musci foliosi", och på tyska ”Laubmoose", ej ”Blattmoose"; det, som härvid föresvävat namngivarna, är nog, att lövmossornas blad likasom trädens blad äro något fas- tare än blad i allmänhet, särskilt då på tal om mossor fastare än bladen hos levermossorna. Mig synes det avgjort mer tilltalande att kalla den här ifråga- varande mossgruppen lövmossor, ej bladmossor. 303 fr.; Filipstad. — B. ityphylla, berg vid Stormossen och Valserudshöjden, freNERLNIpstad, fr. BA Oederi, Persberg, fr. — Blindia actita, Filipstad, Abborrtjärns steniga strand. — Br yum affine, Filipstad, klippvägg vid Ybborrtjärn, fr. — Br. argenteum, Nyed, t. ex. Molkom, sparsam; Persberg. Eb caespiticium LL., Nyed, Molkom, fr.; Persberg, fr. — Br. capillare, Nyed flerst., t. ex. Valserudshöjden, fr.; Persberg, fr.; Filipstad. — Br. cernuum [Br. uliginosum B. S., Persberg, Yngens strand, fr. — Br. elegans, Nyed, Molkom, Valserudshöjden, fr., f. foliis saepe emarginatis, o. s. Vs Filipstad. — Br. erythrocarpon, Nyed, på rägkant, 9. — Br. inelinatum, Nyed, Molkomsjöns strand, fr.; Filipstad, Abborrberget, fr.; — Br. inter- medium, Persberg, Yngens strand, riklig, fr.; Filipstad, Abborrberget. — Br. leptocercis Philib., Filipstad, Abborrberget i klippspringa, fr. — Br. pallens, Nyed, Molkom o. s. Vis, tg, PR EESNergi Lik ABIT pallescens, Nyed, Valserudshöjden, typisk och f. foliis brevibus et latis. — Br. pendulum, Persberg, fr. — Br. proliferum, a. — Br. ventricosum, a., stundom SbLIvid Persberg fr. — Catharinea tenella, Nyed, Åstorp, fr: IG undulata; Nyed a.; Persberg. — Ceratodon purpureus, a., fr. — Dicranella cerviculata, Nyed flerst., fr.; Filipstad, fr. — D. crispa, Nyed, Molkom, fr. — D. heteromalla, Nyed, t. ex. Molkom och Hulteby, fr. — D. secunda, Nyed, Molkom, fr. — Dicranum Bergeri, Nyed, Molkom och Stormos- sen, fr. — D. Bonjeani, Nyed, vid Hultebyån. — D. flagellare, Nyed, s. om kyrkan; Filipstad, stig vid Abborrtjärn. — D. fuscescens, Nyed, t. ex. berg vid Stormossen, fr.; Herrhult; Filipstad. — D. longifolium, Nyed, a., fr.; Herrhult,; f. foliis secundis et falcatis (var. hamatum Jur.); Filipstad, fr. — D. majus, Nyed, Åstorp; Herrhult; Filipstad. — D. montanum, täml. a., ej sedd vid Persberg. — D. schisti, Filipstad, Abborrberget, fr. — D. scopa- Tina SLR KD: spurium, Filipstad. — D. undulatum, Nyed, flerst.; Herrhult; Filipstad, där även en f. foliis falcatis. — Discelium nudum, Nyed, Lindfors och vid väg till Stormossen. — Ditrichum flexicaule, Persberg; fr. — JD: homomallum, Nyed, t. ex. Molkom och Åstorp, fr.; Fi- lipstad. — D. pusillum, Nyed, Molkom och Åstorp, fr. — Fissidens (Schistophyllum enl. Lindb.). — F. adianthoides, Nyed, Molkomsjöns strand, fr.; Persberg, Yngens strand, 2; Filipstad, på bergvägg. — F. decipiens, Persberg. — F. osmundioides, Nyed, Hultebyåns strand och berg vid Stor- mossen; Herrhult. — F. viridulus, Nyed, Molkom och Hulteby, fr. Filip- stad. — Funaria hygrometrica, Nyed, på väg nedom kyrkan; Persberg, Ule AG) e:Oumgiudk pellucida, ka. Mini Gusan a acicularis, Nyed, t. ex. Molkomsjöns och Hultebyåns stränder, fr.; Filipstad. — Gr. affinis, Nyed, Valserudshöjden, fr. — Gr. apocarpa, a., fr. — Gr. ericoides, Nyed, t. ex. Molkom och Valserudshöjden; Persberg såsom f. brevipila. — Gr. fascicu- laris, Nyed, berg vid Stormossen och vid Hultebyån; Filipstad. — Gr. gracilis, Nyed, t. ex. Molkom och Valserudshöjden, fr.; Persberg. — Gr. 'Hartmani, a., särskilt riklig på Valserudshöjden. — Gr. heterosticha, Nyed Iflerst., fr.; Filipstad. — Gr. hypnoides, Nyed, Molkom och bergvägg s. om '(kyrkan; Herrhult; Filipstad. — Gr. Mählenbeckii, Nyed a., fr.; Persberg; Filipstad. — Gr. ovata [Gr. commutata Häb.], Persberg på kalk, fr. — Gr. 'ramulosa, täml. a. — Leersia contorta, Persberg. — L. laciniata, Nyed, Fasterud, fr. —Leptobr yum pyriforme, Persberg, fr. —Mnium andro- 23 — 22256. Svensk Botanisk Tidskrift. 1922. 304 gynum, Nyed flerst., t. ex. bergvägg S. om kyrkan, fr., och Molkomsjöns strand. — Mollia tenuirostris, Nyed, Åstorp, ft. fragilifolia. — M. tortuosa, Nyed, berg vid Stormossen och Valserudshöjden; Persberg. — Oncopho- rus strumifer, täml. a., fr., dock ej sedd vid Persberg. — 0. Wahlenbergiti, Nyed, ovan Stormossen, fr. — Orthotrichum anomalum, Nyed, på kyrko- gårdsmuren, fr.; Persberg, fr. — O. cupulatum, Persberg, på stenmur, fr. — 0. gymnostomum, Persberg på asp. — O. Lyellii, Nyed, Molkom och på kyrkogårdsmuren riklig. — 0. obtusifolium, Nyed, Molkom och Åstorp; Herrhult; Persberg. — OO. rupestre, Nyed, på kyrkogårdsmuren, fr. Och Valserudshöjden, fr. — O. speciosum, a., fr. — Philonotis Arnellii Hus-| not, Nyed, Molkom och berg vid Stormossen. — Ph. caespitosa Wils., Nyed, ! Valserudshöjden. — Ph. tomentella Mol., Nyed, Valserudshöjden, flerformig, däribland en f. tenella. — Ph. fontana, a., vid Laskerud i Nyed på en väg- kant såsom f. humilis. — Pleurivdium alternifolium och Pl. azillare, Nyed, Molkom, fr., båda sparsamma. — Pohlia albicans, Persberg, Yngens strand. — P. bulbifera (Warnst.) Warnst., Nyed, Molkom och Ås- torp, gon. — P. cruda, a., fr. — P. grandiftora H. Lindb., Nyed, Molkom, Hulteby och Åstorp, gon. — P. nutans, a., fr. — P. proligera Lindb., Nyed, Hulteby och berg vid Stormossen, gon. — P. Rothei (Correns), Nyed, Mol- kom och Laskerud, gon. — Polytrichum attenuatum, Nyed, Åstorp, fr.; Filipstad, fr. — P. commune, a. fr., ej noterad vid Persberg. — På gracile, Nyed, Åstorp, fr.; Filipstad, fr. — P. juniperinum, a., fr. — Ppiloa sum, Nyed, Molkom, fr.; | arb Otel lg — I polytrichoides (1L.) Brockman, Nyed, Åstorp, sparsam och steril. — P. strictum, Nyed, på torvmossar, frö Filipstad fit: Swartzii, Nyed, Hulteby. — Sphaerocephalus palustris, a., vid Åstorp med fr. — Splachum ampullaceum, Nyed, Ås- torp, ir.; Filipstads" 5: rubrum, Nyed, Åstorp och Hulteby. — S. vascu- losum, Filipstad. — Swartzia montana, Persberg, fr. — Timmia austriaca, Nyed, bergsrot vid Stormossen; Persberg. — Tortula ruralis, Nyed, flerst., t. ex. Valserudshöjden riklig och fr.; Persberg. — T. trunca- tula, Nyed flerstädes, fr., Filipstads ir Weissia americana, Nyed, | Valserudshöjden, sparsam, fr. — W. curvifolia, Filipstad, fr. —Zy go don rupestris, Nyed, berg s. om kyrkan; Persberg på kalk. FTP Te RH OKa To pext: I Acrocladium cuspidatum, täml. a. Am blystegium aduncum (Hedw.) var. Kneiffii (Schimp.), var. pungens (K. Mäll.) och var. graci- lescens (Schimp.) Persberg. — ÅA. cordifolium, täml. a. — A. chryso-| phyllum, Persberg, fr.; A. exannulatum, Nyed, t. ex. Åstorp, 3, och vidi Hultebyån; Persberg; Filipstad, 35. — A. filicinum, Persberg, Yngens strand. — A. fluitans, Nyed, Molkom, f. submersa; Filipstad i flera former, där- ibland var. falcatum (Br. eur.). — ÅA. giganteum, Nyed, Åstorp; Persberg. — ÅA. intermedium, Persberg. — A. Juratzkanum, Nyed, Molkom, fr., och vid Hultebyån; Persberg. — A. ochraceum, Nyed, Molkomsjöns strand. — A. palustre, Persberg, Yngens strand. — AA. protensum, Persberg. — 4 Richardsonii, Nyed, försumpning s. om kyrkan; Persberg; Filipstad. — 4: scorpioides, Persberg sparsam. — A. serpens, Nyed, på en stentrappa vi 3959 kyrkan, fr., och vid Hultebyån; Persberg, fr. — A. stellatum, Herrhult. — ÅA. stramineum, täml. a., men vanligen sparsam; i gölen på Stormossen (Nyed) såsom f. fluitans, foliis patentibus. — A. uncinatum, a., fr. — ÅA. verni- cosum, Persberg. — Anomodon atlenualus, Nyed, berg s. om kyrkan och vid Stormossen. — A. viticulosus, Persberg. — Antitrichi a curtipendula, Nyed, berg s. om kyrkan, ir. — Gam pylium Halleri, Persberg, fr. — Climacium dendroides, a. — Ctenidium molluscum, Persberg ym- nig. — Dichelyma faleatum, Nyed, i Hultebyån. — Fontinalis anti- pyretica, Nyed, Molkomsjöns strand och i bäck vid Stormossen; Filipstad. mn At dalecarlica, Filipstads Elie davi grid albicans, a., fr. — Homalia trichomanoides, Nyed, berg vid Stormossen och Valserudshöjden. — Hylocomium calvescens, Nyed, Molkom, Hulteby” och Åstorp. — H. parietinum, a., fr. — H. proliferum, a. — H. squarrosum, a. — H. triquetrum, a. — H. umbratum, Nyed, Åstorp; Filipstad. — Hypnum albicanskan== H. curtum, Nyed, Molkom, fr.; Herrhult. — H. distans, Nyed, Molkom ; Persberg; Filipstad. — H. piliferum, Nyed flerst. — H. plumosum, täml. a. — H. pseudoplumosum, Nyed flerst., fr. — H. reflexum, a., fr. — H. rivulare, Persberg, Yngens strand, 3. — H. rutabulum, Nyed, bergvägg invid Stor- mossen. — H. sericeum, Nyed, t. ex. berg vid Stormossen och Valseruds- höjden; Persberg. — H. Starkei, Nyed, s. om kyrkan och Åstorp. — H. strigosum, Nyed, t. ex. berg vid Stormossen och Valserudshöjden; Pers- berg. — H. Swartzii forma, Filipstad, Abborrberget. — H. velutinum, täml. a., fr. — H. viride, Nyed, t. ex. Molkom och Valserudshöjden; Persberg, fr. — Is opterygium nitidum, Nyed, berg vid Stormossen, fr. — Iso- thecium myosuroides, Filipstad, delvis såsom /. tenuinerve Kindb., vilken näppeligen är artskild från /. myosuroides utan snarare blott en form el- ler högst en varietet av densamma. — I. vlvip anum, täml. av e.skea calenulata, Persberg. — L. nervosa, Persberg, ymnig på en stenmur. — Leucodon sciuroides, Nyed, Valserudshöjden; Persberg. — Myurella julacea, Persberg. — Neckera complanata, täml. a., ej noterad vid Fi- lipstad. — N. crispa, Persberg. — Plagiothecium denticulatum, helt säkert a., exemplar dock hemfört blott från Molkom i Nyed, fr. — PI. curvifolium Schlieph., Nyed, Molkom; Persberg. — Pl. piliferum, Nyed, berg vid Stormossen, fr. — Pl. Ruthei Limpr., Nyed, berg vid Stormossen; Herr- hult; var. rupincola Limpr., Nyed, berg s. om kyrkan. — PI. silvaticum, Nyed, t. ex. Hulteby, &, 2, fr., och Valserudshöjden; var. succulentum Wils., Valserudshöjden. — Pl. undulatum, Filipstad. — Pte rigynandrum decipiens, Nyed, t. ex. Molkom. — Pt. filiforme, Nyed, t. ex. Hulteby; Pers- berg; Filipstad. — Ptilium crista castrensis, Nyed, a.; Filipstad. — Stereodon arcuatus, Nyed, Molkomsjöns strand och Åstorp; Persberg. F St. cupressiformis, a., mångformig. — St. fastigiatus, Persberg. — St. imponens, Filipstad, Abborrberget, riklig. — St. incurvatus, Persberg. — St. pallescens, Nyed, Molkom, Hulteby och s. om kyrkan, fr. — St. poly- ulhns, täml a. fr — Så protuberans, Filipstad, Abborrberget, på mur- fen alstam. — Thuidvum abietinum, Nyed, Molkom och Valseruds- höjden; Persberg. — Th. lanatum (Ström) Hagen, Persberg. — Th. Phili- 'berti Limpr., Nyed, Hulteby och Valserudshöjden; Persberg. — Th. recog- Mitum, t. a. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1922. " EN H. BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM GENISTA ANGLICA L. INOM SVERIGE JÄMTE HISTORISK ÅTERBLICK. Av CARL TH. MÖRNER. Beröring med växten ifråga (svenskt namn: engelsk, britt-, nål- ginst eller -genist) å ett par av dess nuvarande växtplatser (somma- ren 1921) väckte hos förf. intresse för dess historik resp. utbred- ning, vad vårt land angår. Ingenstädes anträffades i litteraturen agn nutidens krav tillnärmelsevis motsvarande översikt här- ulinnan. En sådan lämnas härmed, stödd på dels studium av litteraturen och offentliga herbarier, dels uppgifter, erhållna genom konferens, muntlig eller skriftlig, med ett flertal initierade personer. Historik. Det tidigast kända uppträdandet av Genista anglica i SYerigeR omförmäles av PETRUS HOLMBERGER (1779, sid. 34) sålunda: "Uti en hage på det så kallade Norrlandet, nedanför torpet Ladugården, ett ganska litet stycke från Wästerwik —— — tillika med Erica Tetralix, som innästlat sig i sällskap med Utlänningen”. ”Speci- mina ad Vestervik Smolandiz lecta possideo”, betygar Erias FRIES. Adventivkaraktären i detta fall markeras av SCHEUTZ (1857), och utdöendet lät ej länge vänta på sig: "jam ibi disparuit” (WAHLEN- BERG, 1826). Första gången växten omnämnes såsom funnen i den landsända, som senare visat sig vara dess naturliga svenska utbredningsom- råde Hallands sydligaste del — var 1788, av PEHR ÖSBECK (sid. 22). Lokaluppgiften lyder: "I Våxtorps Åkergärde”. Ehuru citerad 307 av Fries och av WAHLENBERG, lämnas denna intressanta uppgift obeaktad av de båda speciella forskarna i Sydhallands flora, THEORIN och NEUMAN, och i samtliga upplagorna n:ris 1—10 av HARTMANS flora (infördes dock i 11:te upplagan, 1879). Även å denna lokal blev växtens tillvaro ej lång; Fries konstaterar redan 1817: "a me aliisque frustra queesita". Först c:a 80 år senare möter oss ett nytt bemärkelseår — 1870 — då växten åter blev funnen, denna gången vid Kattarp i La- holm s:n (HARTMAN, sid. 615). Upptäckarens namn uppgives ej därsammastädes. I AHLFVENGRENS manuskript lästes ursprungligen "H. Andersson"; sedan ÅHLFVENGREN af förf. gjorts uppmärksam på, att NEUMAN (sid. 39), dock utan angivande av något årtal, om- nämner kand. H. LARSSON som sagesman för växtens förekomst å sagda lokal, har ÅHLFVENGREN i skriftligt meddelande av ?/12 1921 uttalat, att en felskrivning påtagligen förelegat från hans sida, "så att namnet H. Larsson (Neumans uppgift) är det riktiga". Åter en ny lokals upptäckande tillkännagives endast 2 år senare av ScHEUTZ (1872). Fyndet gjordes s. å. av skolynglingen från Växjö S. M. BoBERG "på en ljungbacke uti Weinge socken”, vilken lokal senare har blivit betecknad som "”Bölarps berg” (NEUMAN sid. 38; ÅHLFVENGRENS manuskript). "Här finnes den i stor myckenhet", säger den förre uttryckligen (d. v. s. år 1884). Genom dessa båda fynd var G. anglica på allvar återvunnen för svenska floran, och halländska exemplar funnos snart därefter (läsåret 1873—74) för byte inlämnade till Lunds Botaniska För-: ening (Bot. Not. 1874, sid. 159). Sedan dess publicerade äro, åren 1882, 1884 och 1916, 5 nya lokaler (i Veinge 3, Knäred 1, Ysby 1). Sammanställning. Ur samfällda litteraturen hämtade halländska detaljlokaler för G. anglica utgöra enligt ovan inalles 8. Till dessa kunna Har med fogas ytterligarnet 10, såsom närmare framgar av nedanstående förteckning. De olika lokalerna äro, i stort sett, ordnade efter sitt läge från N till S. Å vidfogade karta över Höks härad äro de samtliga inlagda, uti enstaka fall med någon approxi- mering, nödvändiggjord av den förefintliga lokalbeskrivningens knapphet. 308 (" = ej förut publicerad lokal. Med L, S och U förstås förefint- lighet av herbarieexemplar vid botaniska institutionerna i Lund, Stockholm [Riksmuseum] resp. Uppsala.) 1. Veinge s:n, mellan Skaftabygget [= Göstorp, nordl. gård] och Alla- reds kvarn, "på ljunghedar vid vägen”, '”/+ 1891, Ludvig Larsson [LI]. 2. Veinge s:n, SN—SSW om den långsmala Hollandsjöns sydända. Första meddelandet om denna lokals förefintlighet erhöll förf. av kand. BJÖRN KöHLER, Halmstad. I sällskap med denne, kand. CARL STEHN och kand. ERIK SALANDER gjordes "/s 1921 besök å platsen, med den sistnämnde som väg- och förevisare. På en sträcka av c:a 500 m förefanns växten å åtminstone 3 platser: å en ljungbacke (nordligast), invid sandig vägkant mitt för ett torpställe under Skogsgård samt (sydligast) i ett skogsbryn. TIakttogs här av SALANDER första gången 1915. 3. Veinge s:n, vid Sandbergsjön. [Enl. skriftligt meddelande okt. 1921 av kontraktsprosten K. S. ANDERSSON, Veinge. "4. Veinge s:n, vid "Göstorps mölla” (c:a I km W om Antorpsjön). 1907 funnen av FR. ÅHLFVENGREN. |[Enl. densammes manuskript och muntligt meddelande, nov. 1921.] 5. Veinge s:n, vid Antorpsjön. /e 1891, E. Söderholm [U|], /e 1892, Pontus Söderberg [S]. Påtagligen åsyftas samma lokal med beteckningen ”Antorp": 16/5 1894, Ernst Nordström [S] och 2/6 1916, Torsten Sjövall [U]. En annan . synonym beteckning är "vid Kullsgården", använd i notisen ”Genista anglica skyddad” (Fauna och Flora, Bd. 11, sid. 228, 1916). Den numera natur- skyddade lokalen är nämligen belägen mot spetsen av en liten, från SW inskjutande udde, tillhörande en hemmansdel av Kullsgård. På udden, utanför det inhägnade området, fann förf. (1921) endast något enstaka ex., invid strandvallen. Enl. muntligt meddelande jan. 1922 av apotekare RAGNAR FrIEs (initiativtagare till lokalens naturskyddande) har denne iakt- tagit växten även å östra stranden av Antorpsjön. [Se vidare härnedan!] 6. Veinge s:n, c:a I km SW om Antorpsjön, å ljungmark. Finnare FR. ÅHLFVENGREN. [Enl. muntligt meddelande nov. 1921.] 7. Veinge sm, vid Fattiggården (Göstorp n:r 3). |Enl. skriftligt med- delande okt. 1921 av kontraktsprosten ANDERSSON.| i; 8. Veinge s:n, Bölarps berg, 1872, S. M. Boberg. [Se härovan i historiken.] /s 1875, Pehr Hallberg [U, SJ. Anm. — Enär benämningen "Bölarps berg" icke längre är gängse inom orten, enligt vad kontraktsprosten ANDERSSON meddelat, är det svårt att precisera ifråga- varande växtlokals läge. Det ansenliga berget (403 fot) 2—3 km SO om Bölarps by är uteslutet, såsom hörande under Skogaby. Sannolikhetsskäl tala för, att höjden 180 fot i NO om byn är den avsedda. 9. Veinge sn, vid Bölarps by, å 2:ne platser med c:a 300 m:s avstånd från varandra; iakttagelsen gjord under något av de senaste åren av fil. kand. EBBE ÅNDERSSON, Veinge. Å den ena av åsyftade platser iakttogs växten, diffust fördelad i tät matta av G. pilosa, '”/e 1922 av kand. A. och förf. 10. Veinge sn, "på en kulle, tillhörande samma bys [Bölarps] utegor"”, | ungefär 1 km från den tidigare bekanta lokalen [= Bölarps berg] 1882, JE 359 skolynglingen Ragnar Wallengren (+ 1894). [Enl]. NEUMAN, sid. 38, och skrift- ligt meddelande nov. 1921 av professor H. WALLENGREN, Lund, som var sin broder följaktig å exkursionen 1882] [L, U och Ups. Växtbiol. Inst.; samtliga R. W:s signaturer av !/s 1882 likväl upptagande som lokal endast: "Bölarp".] 11. Veinge s:n, Skogaby. Finnare: pastor EKVALL (före 1884). [NEUMAN, sid. 38—39.] 12. Veinge s:n, Veinge järnvägsstation, ett par 100 m SO därom å ban- vall. 1920 funnen av rådman STEN SVENSSON, Falkenberg. [Enl. skriftligt meddelande dec. 1921.] x13. Tjärby s:n, å ljungbackar, c:a 1 km västerut från Veinge järnvägs- station, Fr. Ahlfvengren. [Enl. densammes manuskript och muntligt med- delande nov. 1921]; prof. H. Hesselman, "”/o 1902. [Enl. skriftligt meddelande jan. 1922] Anm. — Samma lokal är i skriftligt meddelande okt. 1921 av kontraktsprosten ANDERSSON angiven med beteckningen: "”Elestorp"”. 14. Laholm s:n, Kattarp, 1870, kand. H. Larsson. [Se härovan i histori- ken!]; !9/&€ 1878, J. S. Lahkander [U]. Anm. — Till samma lokal torde vara att hänföra herb.-ex.: /e 1873, L. Neu- man, med lokalbeteckningen: "Laholm" [LI]. 15. Knäred s:n, Uddared. Finnare: pastor EKVALL (före 1884). [NEUMAN, sid. 39.] "16. Ysby s:n, mellan Gosterbygget och Hjörnered, "på en ljungbacke”. 15/6, 1878, J. S. Lahkander [U]. Anm. — Fynd av samme man i Ysby s:n är omnämnt av HARTMAN (sid. 615), men utan angivande av detaljlokalen. 17. Ysby s:n, Höggoster. Omkr. 1880, J. A. Gabrielsson [sid. 16]. Anm. — I originalet tryckfel: ”Höggaster". Se 18. Våxtorp s:n, "i Våxtorps Åkergärde", mot slutet av 1700-talet. härovan i historiken!] Stam tili ga de Sr lokalerna fålla sas om, namn t mom > Hallands] syd sasterhhana dd ö(HökSK(tSTD Från de båda nordligast räknat är dock avståndet till närmaste häradsgräns — den mot Tönnersjö — endast 2—2"!/2 km. I "splendid isolation” från de övriga (c:a 10 km skild från den närmaste) ligger den gamla Våxtorp-lokalen. Alla de övriga åter äro sammanträngda till ett litet område, som med ledighet om- fattas av en cirkel å 6 '/2 km:s radie, med medelpunkt i ovan om- nämnda 405-fot-höjds triangelpunkt (belägen ungefär halvvägs mel- lan havet och Smålands-gränsen, såsom ock är fallet med Våxtorp- lokalen). 360 Å lokalen n:r 5 härovan (vid Antorpsjön = "vid Kullsgården") har G. anglica sin tillvaro lagligen fredad inom ett hägnat, trapets- format område (9 X 13 X [2 X 15] m), omedelbart omslutet av ett potatisland. Såsom städse eljest, har den här till följeslagare sin - 2 v 2 Mé 5 =S 2 5 Ke Fig. 1. Genista anglica i Halland. frände G. pilosa L. (knutginst) och ljung, men, vad värre är, ock i rikligt antal unga aspar (enl. observation vid förf:ns besök å platsen "/s 1921). Skall denna vid sagda tillfälle ännu välförsedda "reservation" behålla sitt värde för framtiden, synes det oundgäng- ligt, att vederbörande snarast må gå i författning om dessa snabb- 361 växande ungträds bortröjning (med sakförståndig, varsam hand!) Även den frodiga ljungen torde partiellt böra hållas efter, ity att G. anglica "synes hava svårt att gro och växa upp bland hög ljung” och bättre trivas där ljungröjning ägt rum "såsom t. ex. invid stengärdesgårdar och kanten av nybruten mark” (NEUMAN, sid. 39). Uti ovan citerade notis (Fauna och Flora, 1916) säges denna lokal vara den enda i Sverige, varest G. anglica s. å. ”kvarlever så- som ett minnesmärke från en period med blidare klimat". Så Winlkar eoest avta djex dlo:ckuirekerni ver kiisnteten; såsom ju redan framskymtar i sammanställningen härovan. Trots vissa vidrigheter, naturliga och kulturella — till de senare äro att räkna bl. a. en likaså målmedveten som hänsynslös, närboende växtsamlares mångåriga härjartåg till Veinge, alltjämt med indig- nation” nämnda i orten — finnes annu tr dag dem re: mama bla växten sprida på ett omerntal stallem: Ett relativt skydd mot dess utrotning av sommarferiernas växt- samlare ligger i dess tidiga blomning (normalt i slutet av maj och början av juni), ty, väl utblommad, döljer den sig på grund av sin ringa höjd och spenslighet ganska väl i den övriga markvegeta- tionen (knutginst, ljung etc.). 2 + Till alla ovan nämnda personer, som välvilligt lämnat bistånd vid föreliggande utredning, ävensom — -av samma orsak — till doktor S. BIRGER och konservator O. HOLMBERG, uttalar förf. här- med sitt varma tack! I tacksamt minne bevaras ock lektorn d:r FR. ÅHLFVENGREN, en Hallandsflorans hängivne vän och utforskare, vilken ännu ett par veckor före sin bortgång, tillmötesgående så- som alltid förut, avlät ett skriftligt meddelande. LITTERATUR. AHLFVENGREN, FR., Manuskript 1921. Fries, Eutas M., Flora hallandica. — Lund 1817 (—19), sid. 115. GABRIELSSON, J. A., Till Vestkustens flora. — Bot. Not. 1882, sid. 14—17. HARTMAN, C. J:or, Handbok i Skandinaviens flora. 11:te uppl. — Stock- holm 1879. HOLMBERGER, PETRUS, Utdrag af et Bref angående åtskillige nyttige och sällsynte Wäxter. — Hushållnings Journal för Sept., År 1779 (Stockholm), sid. 34—37. 362 NEUMAN, L. M., Bidrag till kännedomen af floran på Sveriges sydvestkust omfattande trakten mellan Halmstad och Engelholm. — Göteborgs Kongl. Vetenskaps- och Vitterhets Samhälles handlingar, N. F., H. 19, Göte- borg 1884. OsBECK, PEHR, Utkast till Flora Hallandica. -- Ibidem. Wetenskaps afdel- ningen, fjerde stycket, Göteborg 1788, sid. 3—34. ScCcHEUTZ, N. J., Conspectus flor&e smolandica. — Upsala 1857, sid. 37, not. 3. —,—, I "Smärre Notiser". — Bot. Not. 1872, sid. 159. THEORIN, G. R. A., Växtgeografisk skildring af Södra Halland. — Lund 18635. WAHLENBERG, G., Flora suecica. Del 2. — Upsala 1826, sid. 1083. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1922. Bb. 16, H. 3—4. IAKTTAGELSER UNDER NÅGRA BOTANISKA EXKURSIONER PÅ SPETSBERGEN. AV EINAR WIRÉN. De fyra senaste somrarna har jag deltagit i expeditioner till Spetsbergen och därvid besökt största delen av Isfjordsområdet. På dessa expeditioners program ha emellertid huvudsakligen stått prak- tiskt geologiska undersökningar, och först i somras har tillfälle yppats till några små botaniska exkursioner, framför allt på Bohemans tundra samt även vid Green-Harbour, Hjorthayvn, Ekman-bay och nordöstligaste delen av Klaas-Billen-bay. Växtinsamlingar samt tillfälliga botaniska observationer har jag i allmänhet utfört tillsammans med zoologen, Dr. Phil. G. J. VAN ÖOoRrRDT, som samlade för holländska institutioner, och geografen, amanuens CARL SAMUELSSON. För värdefull hjälp med bestämning av en del av de insamlade växterna ber jag att till docenterna GUNNAR SAMUELSSON och ERIK ASPLUND i Uppsala få uttala mitt bästa tack. Alla lokaluppgifter angivas efter G. ISACHSENS karta från norska expeditionen 1909—10. Bohemans tundra. På grund av läge, ringa höjd över havet, klimat och fauna synes mig Bohemans tundra vara ett mycket intressant område för stu- diet av Spetsbergsflorans invandring och spridning samt för frå- gan, i vad mån den nuvarande floran kan anses hava karaktär av reliktflora eller icke. Därför har jag också ansett mig böra lämna en kortfattad beskrivning över detta områdes naturbeskaffenhet samt 364 ett utförligt meddelande om växtfynden härifrån, helst som endast helt få botaniska meddelanden föreligga från denna lokal. Ungefär från mitten av Isfjordens nordvästkust skjuter Bohemans tundra ut i Isfjorden i form av en ca. 11 km lång, vid basen om- kring 7 och i spetsen (den långa tungan till själva Kap Boheman frånräknad) ungefär 3,7 km bred halvö. I norr gränsar denna halvö till Wahlenbergs glaciär och Yoldia-bay, i öst-nordöst till Nord- fjordens sydligaste del, i söder till Tundra-bay, syd-sydväst till Boreglaciären samt i väster till den glaciärrika Mt. Syltoppen. Berggrunden består till övervägande del av marina jurassiska skiffrar med konkretioner av lerjärnsten samt flera tunna kalkstens- lager. Endast halvöns sydöstra, nästan triangulära parti utgöres av en kolförande sandstensserie av neocom (wealden?) ålder. Hela det ifrågavarande området har under istiden varit nedisat, varom bl. a. några stora, glaciärrefflade, nästan vegetationsfria sandstens- platåer med mängder av jättegrytor bära vittne. Sandstensområdet är genomdraget av flera smärre dislokationslinjer av huvudsakligen nordväst-sydostlig riktning och är flerstädes ganska sönderbrutet samt i terrängen vanligen genom en liten brant skarpt avsatt från tundrans skifferlager. I sålunda förefintliga vinklar emellan tund- ran och sandstenarna drivas vintertiden stora snömassor ihop, vilka icke hinna helt smälta bort under sommarmånaderna, och vilkas smältvatten bildar rader av ganska stora, grunda sjöar. Tyvärr har jag inga exakta höjdmätningar från sandstensom- rådets nordvästra, högsta delar, men största höjden över havet torde knappast uppgå till 30 meter. Den stora, platta tundran nedanför ligger i allmänhet blott några få meter över havsnivån och har följaktligen en mycket jämn yta med få och aldrig djupt nedskurna bäckar. Tundravegetationen är till stor del kärr- eller - mossartad, och tundran är under större delen av sommaren upp- fylld av en massa små grunda, småningom försvinnande eller krym- pande vattensamlingar. Då Spetsbergens Mytilus-tid inträffat i sen postglacial tid, och då under denna tidsperiods början hela Bohemans tundra stått under havsnivån, så måste detta områdes höjning över havsytan vara av tämligen sent datum, vilket också bekräftas, bl. a. därigenom, att glaciärrefflorna ännu synas tydligt här och var i sandstenarna. Bohemans tundras högsta parti är, såsom ovan nämnts, beläget långt österut och har alltså ganska länge utgjort en isolerad, låg och vågspolad sandstensplatå ute i en större Isfjord än den nuva- 365 rande. Först sent har denna sönderbrutna sandstensö genom land- höjningen och förmedelst den egentliga tundran kommit att stå i landförbindelse med Syltoppens fjällsluttningar. Väderleken på Bohemans tundra är mycket växlande år från år, både vad nederbörd och temperatur beträffar, men på det hela taget kan sägas, att läget emellan öppna fjordar och stora glaciärer och ej allt för avlägset från den relativt nederbördsrika västkusten gör, att Bohemans tundra sommartiden har ganska mycket dimma och regn. För vegetationen gynnsamt — och för de flesta andra låg- land å Spetsbergen ovanligt — är, att inga som helst fjällpartier förekomma så nära, att de någon tid av dagen kunna skugga tund- ran under vegetationsperioden. Vinden över detta oskyddade land är säkerligen av stor betydelse för växtligheten, särskilt i närheten av stränderna, vilka äro utbildade såsom låga strandbranter med en i allmänhet så gott som fullständigt vegetationsfri ebbstrand vid foten. Enär halvöns kuster långt ut emot fjordarna äro om- givna av mycket grunt vatten, blir vågornas verkan på stränderna aldrig — icke ens vid högvatten — egentligen stark. Detta i sin tur orsakar, att ganska obetydligt med saltvatten drives upp å strand- branterna, vilkas vegetation också endast undantagsvis har märk- bart halofil karaktär. När det blåser, och det gör det oftast, är under sommartiden och hösten östlig, ofta hård eller stormartad vind bestämt förhärskande, emellanåt avlöst av frisk nordlig blåst eller av i allmänhet svaga, sydliga vindar. Västvindar torde vara sällsynta och av mindre betydelse. En presentation av en fyndort, som kan hava intresse såsom studiematerial för spetsbergsflorans spridning å själva Spetsbergen, vore absolut ofullständig utan ett omnämnande av den viktigaste faunan. Av stationära däggdjur förekommer där numera endast fjällräven, Vulpes lagopus L., som ännu är tämligen vanlig, och av vilken lyor äro funna inom sandstensområdet. Vildrenen, Rangifer tarandus L., har, att döma av en myckenhet fällda horn, förr va- rit allmän över hela tundran, men har i senare tid utrotats av fångstmän. Ehuru isbjörnen, Ursus maritimus L., tack vare män- niskans förföljelse blivit en sällsynthet i Isfjordsområdet, torde den förr under vintern och de första vårmånaderna konstant hava före- kommit vid Bohemans tundra, där den nu endast helt tillfälligt kan anträffas. Häckfåglarna äro: snösparv, Plectrophenax nivalis L., skärsnäppa, Tringa maritima Brönnich, brednäbbad simsnäppa, Crymophilus fuli- 3266 carius L., spetsbergsgås, Anser brachyrhynchus Baillon, prutgås, Branta bernicla L., ejder, Somateria mollissima 1L., praktejder, S. spectabilis L., tretåig mås, Rissa tridactyla L., fjäll-labb, Stercorarius longicau- datus Vieillot, vanlig labb, St. parasiticus L., silvertärna, Sterna paradisea Bröännich, smålom, Colymbus stellatus Pontoppidan, tejst, Uria grylle L., var. g. mandti. Av dessa häcka prutgås och egent- ligen även ejder blott på några utanför sydkusten belägna, låga sandstensöar. Silvertärna och tretåig mås häcka dels på dessa öar, dels på vissa smärre näs och dessutom på några ställen längs stranden. Insektfaunan är ytterst fattig och saknar troligen alldeles sådana former, som för sin existens äro beroende av fanerogamflora. De fåtaliga äldre uppgifterna om växtfynd från "Kap Boheman” mäste tagas med största försiktighet, då i dessa med "Kap Boheman” tydligen menats icke blott Kap Boheman och Bohemans tundra, utan "även stora delar av angränsande, delvis ganska långt ifrån Bohemans tundra belägna områden. Så heter dett. ex. om Arabis alpina I., att den är anträffad "på norra sidan av Kap Boheman mellan Sveaglaciären och Wahlenbergs glaciär (C. A. Hansson)” De av mig i somras å Bohemans tundra insamlade arterna äro följande: Lycopodium Selago L. Här och där några exemplar på tundran, där denna var torrare och fastare, på sandstensområdet enstaka exemplar, oftast tillsammans med Cassiope tetragona. Equisetum variegatum Schleich. Mycket vanlig, även fertila exemplar allmänna. Alopecurus alpinus Sm. Vanlig. Trisetum spicatum (1L.) Richt. Mindre allmän. Aira alpina L. Förekommer här och där i tuvor å sandstensområdet. Catabrosa algida (So1.) Fr. Mycket vanlig, särskilt inom sandstensområdet. Pleuropogon Sabinei R. Br. Detta för Spetsbergen nya, vackra gräs finnes på två smärre, intill varandra belägna lokaler å en med grunda vatten- samlingar försedd sankmark inom sandstensområdet. Sommaren 1919 och 1920 hade jag under gåsjakt besökt dessa lokaler och då även sett växten, ehuru jag icke visste, vad det var för ett gräs. Utan att någon av oss kände dess namn, insamlades det i somras först av doktor G. J. VAN OÖORDT och därefter även av mig. Mina exemplar, som vid insamlingen stodo i full blom, togos den 8 aug. Glyceria vilfoidea (Ands.) Th. Fr. Endast sterila exemplar anträffades. Den förekommer huvudsakligen inom sandstensområdet på stränderna, talrikast på utskjutande näs och små halvöar. Dupontia Fisheri R. Br. Ej sällsynt. Togs blommande den 8 aug. Festuca rubra L. Vv. arenaria (Osb.) Lge. Ganska sällsynt. Poa alpina L. Allmän. VR EN SCEN - 3607 P. herjedalica H. Smith. Mycket allmän. P. arctica B. Br. Tämligen allmän, dels vivipar dels icke vivipar. Eriophorum Scheuchzeri Hoppe. Mycket allmän. Carex misandra BR. Br. Mycket allmän. Juncus biglumis L. Mycket allmän. Luzula confusa Lindeb. En av de mest spridda bland de allmänna växterna. Salix polaris Wg. Allmän. Oxyria digyna (1L.) Hill. Mycket allmän och till storleken ytterst varierande. Polygonum viviparum IL. Allmän Saygina intermedia Fenzl. Mycket stora exemplar växa ställvis längs stranden mot Tundra-bay. Togs rikligt blommande den 24 aug. Alsine biftora (L.) Wg. Ganska allmän, särskilt inom sandstensområdet. Arenaria ciliata L. ”pseudofrigida Ostenf. et Dahl. På en för övrigt en- dast med lavar bevuxen sandstenshäll nära Isfjordsstranden. Blommande under första hälften av augusti. Stellaria longipes Goldie. Mycket allmän. S. humifusa Pottb. En av karaktärsväxterna på öarna utanför Bohemans tundra och på de halvöar och näs, där tärnorna häcka, men för övrigt icke allmän. Cerastium alpinum L. Mycket allmän. Silene acaulis L. allmän. Melandrium apetalum (1L.) Fenzl. Spridda exemplar. Ranunculus lapponicus L. Ej sällsynt i djup, fuktig mossa. Blommade i första hälften av augusti. ; R. lapponicus L. X Pallasii Sehlecht. Å den flata tundran, ej långt från stranden av Tundra-bay i av vatten genomdränkt mossa. Lokalen har stor del av sommaren stått under vatten. Inga blommor utslagna förrän under senare hälften av augusti. R. hyperboreus Rottb. Mycket vanlig i rinnande och stillastående vatten, men blommande exemplar sällsynta. Först den 24 augusti iakttogos blom- mande exemplar i en vattensamling, vars vattenspegel sjunkit så mycket, att dessa ranunkler stucko upp något över ytan. R. pygmaeus Wg. Allmän. R. sulphureus Sol. Ganska allmän. Papaver radicatum Rottb. I enstaka, spridda exemplar. Cochlearia officinalis L. Vv. groenlandica (L.) Gel. Sällsynt inom sand- stensområdet och även å tundran. En av karaktärsväxterna på öarna utanför. Cardamine pratensis L. Ett enda ex. fanns å tundran blommande — med vita blommor — den 10 aug. Den 31 aug. togos flera blommande exem- plar å leriga, för övrigt nästan vegetationslösa bäckbottnar, eller i vatten- dränkt mossa i kanten av förut helt vattentäckta sankmarker å tundran. De flesta av bäckbottnarnas exemplar ej blommande. C. bellidifolia L. Icke allmän. Draba Wahlenbergit Hin. Allmän inom sandstensområdet. D. alpina L. Allmän. D. oblongata R. Br. Icke allmän. Saxifraga oppositifolia L. Allmän. S. stellaris L. v. comosa Retz. Ganska allmän. 368 . hieraciifolia W. et K. Allmän. . nivalis L. Allmän. . hirculus L. Allmän inom sandstensområdet. . flagellaris Willd. Ganska allmän inom sandstensområdet. . cernua L. Mycket allmän. . rivularis L. Mycket allmän. S. groenlandica L. Mycket allmän. Chrysosplenium tetrandrum (Lund) Th. Fr. Rätt sällsynt. Potentilla emarginata Purch. Allmän. Dryas octopetala IL. Allmän inom sandstensområdet. Cassiope tetragona (L.) Don. Allmän inom sandstensområdet. Polemonium humile Willd. Två ställen å en solexponerad sandstens- brant. Den blommade rikligt i mitten av augusti. Pedicularis hirsuta L. Allmän. ; Taraxacum arcticum Dahlst. Sällsynt inom sandstensområdet. Petasites frigidus (L.) Fr. Tämligen vanlig, även blommande. AVN AP AA Ekman-bay. Av växtfynden från denna trakt förtjänar endast omnämnas, att Rubus Chamaemorus L. vid Ekman-bay icke blott förekommer på Mt. Lundbohms syd- och västsluttningar, utan även å en skarpt begränsad lokal, uppe på en permokarbonisk brant vid en bäck- ravin å Mt. Bertils östsida. Märken efter flera reden av spetbergs- gås funnos bland Rubus-exemplaren. Emellan Mt. Bertil och Ekman-bay har Petasites frigidus (1L.) Fr. rikligen blommat somrarna 1918, 1919, 1920 och 1921. Å de hyll-liknande, för södersolen exponerade avsatserna å en liten diabaskulle i dalen mellan Mt. Bertil och Mt. Ekman finnes ett kraftigt bestånd av Arnica alpina Olin. Ett annat bestånd av Arnica alpina finnes vid en bäck-kant emellan Mt. Bertils nord- östra utlöpare och stranden av Ekman-bay. Green Harbour. Den enda botaniska observationen av någon betydelse härifrån torde vara, att jag å en bergsluttning vid norra sidan av Harbour- dalens mynning funnit mogna frukter av Empetrum nigrum L. den 4 sept. Detta fynd så nära havet torde få tillskrivas denna sommars ovanliga värme. 369 Några ord om växters spridning å Spetsbergen. Såsom redan nämnts, har Bohemans tundras höjning över havs- nivån skett i sen postglacial tid, varav bl. a. framgår, att hela detta områdes nuvarande vegetation är relativt ung. Då växtar- ternas flertal är att söka inom sandstensområdet å tundrans öst- ligaste del, kunna alla dessa arter knappast ha kommit nedvand- rande från Syltoppsmassiven, utan torde även ha invandrat från annat håll. Av beskrivningen över Bohemans tundras naturbe- skaffenhet framgår, att tundran har ett tämligen isolerat läge, varför det kan vara av intresse att studera de möjligheter till växternas spridning, vilka finnas å Spetsbergen. Viktigast för fröspridningen äro troligen höststormarna, som i Spetsbergens nu vegetationsrika dalar säkert alltid hava i högsta grad bidragit till spridandet av de där befintliga växternas frön. På hösten, när marken börjat frysa torr i dalbottnarna, ser man ofta, hur de häftiga bay-stormarna riva upp väldiga, solförmörkande sand- och stoftmoln, för att sedan breda allt det medförda, fin- korniga materialet långt ut över kringliggande fjäll och lågland. Närmast efter stormarna i betydelse för fröspridningen torde komma djuren och i främsta rummet dessas förmåga att endozoiskt sprida frön. Av däggdjuren kan egentligen endast renen ifrågakomma. Renen är ett "vandrande" djur, som dessutom vanligen uppträder i mer eller mindre stora hjordar, och som har förmåga att endozoiskt sprida ganska många växter, vilket visats genom HEINTZES beaktans- värda undersökningar. Då renarna ligga, eller då de ströva omkring på den fuktiga, lösa marken, kunna de naturligtvis också bland håren och på benen få med en del frön, som senare kunna sättas å andra platser, varför renarna torde spela en viss roll även för epizoisk fröspridning. Av fåglarna kunna nog inga mer än gässen tänkas hava större betydelse för fröspridning, även om en del av de övriga fåglarna tillfälligt skulle kunna sprida några frön. Gässen göra det med säkerhet i stor utsträckning och konstant under vår och höst — huvudsakligen endozoiskt. Gässen fordra en något så när ymnig, men alls icke artrik vegetation, och de beta mest färsk mossa och alger, men äro på intet sätt noga med vad de få i sig, utan med mossan följa ofta andra växter och något jord samt dessutom — särskilt höst och vår — naturligtvis också en del frön. På Spets- 24 — 222056. Svensk Botanisk Tidskrift. 1922. 370 bergen häcka gässen dels högt upp på vanligen branta fjällsidor, dels även på tundror och öar, de beta ofta på fjällsluttningar och vistas således å snart sagt alla mera snöfria nivåer på Spetsbergen och kunna alltså sprida frön till alla dylika trakter. Dessutom är det visst, att gässen på Spetsbergen genom sitt uppträdande mer än några andra fåglar kunna bidraga till spridning av växter även till förut vegetationslösa områden. Emot vegetationsperiodens senare del, då massor av frön finnas strödda i mosstäcket, här och där hopdrivna av vinden eller uppslammade vid bäck-kanter och ut- blåsta över blottlagda, leriga deltaland, sträcka gässen i stora flockar dagligen omkring över ganska stora områden. De beta då fler- städes och flyga sedan mycket ofta ut till små öar, nakna delta- land, moränmarker och dylikt, där de äro fullkomligt fredade för alla farligheter från land. En sådan tillflyktsort för gäss har säkert även Bohemans tundras östra del i långa tider varit, och jag tror, att gässen jämte vild- renarna samt stormarna från Sassen-bay och Advent-bay huvud- sakligen tillfört Bohemans tundra dess nuvarande flora. Havsströmmar, drivis och drivved torde spela en mera obetydlig roll för fröspridningen å Spetsbergen. Uppsala i oktober 1921. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1922. Bb. 16, H. 3—4. EMBRYOSACKENTWICKLUNG UND CHROMOSO- MENZAHL BEI EINIGEN PLATANTHERA-ARTEN. VON KARL AFZELIUS. Diese kleine Untersuchung umfasst die drei in Schweden vor- kommenden Arten der Gattung Platanthera, und zwar P. bifolia (L.) Rich., P. chlorantha (Custer) Rchb. und P. obtusata (Banks) Lindley. Das Material von P. bifolia und P. chlorantha stammt aus dem Kirchspiel Västra Ed in der Provinz Småland in Säd- schweden, das von P. obtusata ist an deren einzigem Fundort in Schweden, bei Abisko in Lappland, eingesammelt worden. Die beiden ersten Arten habe ich selbst fixiert. Fär die Fixierung von P. obtusata bin ich meinen Freunden Herrn Privatdozenten Dr. I. HOLMGREN und Herrn Amanuensis E. SÖDERBERG Zu grossem Dank verpflichtet. Alle drei Spezies sind in der Zenkerschen Flössigkeit fixiert worden, die fär Orchidazeen meistens sehr gute Resultate liefert. Die Embryosackentwicklung zeigt ja in der Familie Orchidaceae sehr oft mehr oder weniger weitgehende Abweichungen vom Nor- malschema und ausserdem öfters eine grosse Variabilität innerhalb der einzigen Spezies. So ist es auch in der Gattung Platanthera. Was zuerst die Megasporenentwicklung betrifft, stimmen die drei untersuchten Arten sämtlich darin öberein, dass die Tetradenteilung vollständig ist. Die heterotypische Teilung in der Embryosackmutter- zelle fäöhrt zur Bildung von zwei Dyadenzellen, von denen die chalazale immer etwas grösser als die mikropylare ist. Die zweite Teilung erfolgt in der Regel in beiden Zellen gleichzeitig. Doch kommt es wenigstens bei P. obtusata zuweilen vor, dass sich die chalazale Zelle etwas fräöher als die mikropylare teilt. Während 312 der homotypischen Teilung liegen die Kernspindeln in der basalen Zelle fast immer in der Längsrichtung des Nuzellus orientiert, in der mikropylaren Zelle aber können sie sehr verschieden gerichtet sein. C Fig. 1. a Platanthera bifolia. "Geradlinige Te- trade. b P. chlorantha. T-förmige Tetrade. c P. obtusata. ”Tetrade. Die beiden chalazalen Megasporen sind zweikernig geworden, die bei- den mikropylaren sind noch einkernig, aber die Kerne in Prophase. d P. obtusata. Junger sechs- kerniger Embryosack mit sehr verspäteter zweiter Teilung in der Basalregion. — Vergr. ”Y. Bei P. bifolia liegen die Spindeln beider Zellen in der Längsrichtung oder die obere etwas schräg, gewöhnlich FP | so dass die/ fertige Tetrade aus vier in einer mehr oder weniger geraden Längs- reihe geordneten Zellen besteht (Fig. 1 a). Bisweilen liegt jedoch 2 313 die mikropylare Spindel rechtwinkelig zur Längsachse, wodurch die beiden oberen Zellen nebeneinander zu liegen kommen und die ganze Tetrade also die Lage bekommt, die NITZSCHKE (1914) als T-förmig bezeichnet hat. Dieser Forscher hat äöbrigens bei Cabomba dasselbe Schwanken zwischen geradliniger und T-förmi- ger Tetrade beschrieben, obgleich hier die T-Form viel gewöhn- licher als die lineare ist. Wie Cabomba verhält sich nach HOoLM- GREN (1913) auch Butomus umbellatus. Die T-förmige Tetrade ist bei P. chlorantha (Fig. 1 b) gewöhnlicher als bei P. bifolia und scheint bei jener Art ebenso oft oder selbst öfter als die lineare Anordnung der vier Zellen vorzukommen. Bei P. obtusata scheint die obere Spindel immer rechtwinkelig zur unteren gelegen zu sein, und die fertige Tetrade ist also stets T-förmig (Fig. 1 c). Eine vollständige Tetradenteilung, also die Ausbildung von vier Zellen, scheint in der Familie Orchidaceae verhältnismässig selten zu sein. Meines Wissens ist sie nur bei Habenaria ciliaris und H. integra (BROWN 1909), Himantoglossum hircinum (HEUSSER 1915), Calopogon pulchellus (PAcE 1909) und Gymnadenia albida (AFZELIUS 1916) festgestellt worden, während die meisten bisher untersuchten Arten in der Regel nur drei Zellen in der Tetrade ausbilden. Bei allen drei Arten wird die chalazale Megaspore bald zwei- kernig und wächst dann zum Embryosack aus. Die drei oberen Zellen verhalten sich verschieden bei P. bifolia und P. chlorantha einerseits und bei P. obtusata andererseits. Bei den beiden erste- ren degenerieren sie schon im Zweikernstadium des definitiven Embryosacks, ohne vorher irgend welche Kernteilungen durchzu- machen. Bei P. obtusata dagegen bleiben sie mehr oder weniger lange am Leben, oft bis zum Vierkernstadium des auswachsenden Sackes, obschon sie freilich auch in seltenen Fällen sehr schnell degenerieren können. Beinahe immer wird indessen die zweitun- terste Megaspore zweikernig, und die beiden obersten Zellen fangen oft eine Kernteilung an (Fig. 1 c), die jedoch gewöhnlich nur bis zum Prophasenstadium reicht, bis die Degeneration einsetzt. Sie degenerieren meistens etlwas fräher als die zweitunterste Tetraden- zelle, können aber doch mitunter ebenso lange wie diese persistieren und zweikernig, vereinzelte Male selbst vierkernig werden. Die Megasporenentwicklung von P. obtusata ähnelt also sehr der von Gloriosa (AFzELIUS 1918) und von Valeriana Phu (ASPLUND 1920). Auch Gyrostachys kann nach Pace (1914) ein zufälliges Auskeimen mehrerer Megasporen zeigen. 3714 Die zweitunterste Tetradenzelle ist im Zweikernstadium immer mehr breit als lang, und ihre beiden Kerne liegen stets nebenein- ander, während dagegen die chalazale Megaspore im entsprechen- den Stadium wie gewöhnlich eine langgestrecktere Form, mit je einem Kern am oberen und am unteren Ende (Fig. 1 c), hat. Nur wenige Male, wenn die zweite Zelle ungewöhnlich gross gediehen war, habe ich gesehen, dass die basale Megaspore, wahrscheinlich durch den Druck der ersten, mehr breit als lang geworden ist und ihre Kerne nebeneinander liegen. In seltenen Fällen kann die zweite Makrospore sogar vierkernig werden und konkurriert dann offenbar stark mit dem Embryosack; ich habe aber nie gesehen, dass sie die Oberhand gewonnen hat und zum definitiven Sack ausgewachsen ist. Mitunter können eine oder mehrere der öbri- gen Megasporen noch im fertigen Stadium des Embryosacks am Leben sein. Ein solcher Fall langen Persistierens mehrerer Mega- sporen ist in Fig. 2 f abgebildet. Hier hat sich die chalazale Zelle zu einem ganz normalen sechskernigen Embryosack ausgebildet, der nur viel kärzer als gewöhnlich ist, und oberhalb desselben befinden sich noch zwei grosse Makrosporen, von denen die eine zweikernig, die andere einkernig ist. Die vierte Zelle ist vollstän- dig verschwunden. Leider fehlen mir die älteren Stadien des Embryosacks von P. bifolia, und ich habe also nur bei P. chlorantha und P. obtusata die weitere Entwicklung verfolgen können. Der zweikernige Embryo- sack (Fig. 1 c) hat, wie oben gesagt, das gewöhnliche Aussehen, also je einen Kern am oberen und am unteren Ende und eine zentrale Vakuole. Beide Kerne teilen sich gleichzeitig und bilden so den vierkernigen Sack. Sowohl bei P. chlorantha als auch bei P. obtusata folgt wohl nun in den öäberwiegenden Fällen auch die” letzte Teilung simultan in allen vier Kernen, wonach sich der fer- tige Embryosack in typischer Weise organisiert (Fig. 2 a). Die drei Antipoden grenzen sich durch deutliche Hautschichten ab. Die beiden Polkerne scheinen etwa in der Mitte des Sackes schnell zu verschmelzen. Vielleicht ebenso oft finden wir jedoch in beiden Spezies, dass die letzte Teilung in der chalazalen Region des Sackes ganz unter- bleibt. Hieraus ergibt sich ein sechskerniger Embryosack (Fig. 2 b) mit nur einer einzigen Antipode, die beträchtlich grösser als die des achtkernigen Sackes ist, aber sich ganz wie diese mit einer Membran abgrenzt. Auch der untere Polkern ist im sechskernigen 375 Fig. 2. Platanthera obtusata. a Achtkerniger Embryosack. b Sechskerniger Embryosack. c Junger siebenkerniger Embryosack. d Atypischer, achtker- niger Embryosack mit nur zwei ausgebildeten Antipoden. Der dritte Antipodenkern bleibt frei im Zentralplasma liegen. (Die eine Synergide ist in der Fig. nicht abgebildet.) e Fänfkerniger Embryosack. f Zwei der oberen Megasporen sehr lange persistierend. — Vergr. "i". 376 Sacke grösser als im achtkernigen. Diese beiden Platanthera-Arten zeigen also dasselbe gelegentliche Auftreten sechskerniger Embryo- säcke neben den normalen achtkernigen, wie die sehr variable Gattung Gyrostachys (PAcE 1914) und wie Orchis Morio (AFZELIUS 1916). Bei mehreren anderen Orchidaceae, und zwar Phajus grandi- folius, Corallorrhiza maculata, Broughtonia sanguinea (SHARP 1912), Chamorchis alpina und Oncidium praetextum (AFzELius 1916) finden sich ja konstant nur sechskernige Embryosäcke, und bei Epipactis pubescens (BROWN und SHARP 1911) und Paphiopedilum insigne (AFZELIUS 1916) kommen nebst den achtkernigen in anderer Weise, nämlich durch Spindelversechmelzung, entstandene sechskernige Säcke vor. Ganz wie bei Gyrostachys gracilis und G. cernua (PaAcE 1914) und Orchis Morio (AFZELIUS 1916) bleiben bei sowohl P. chlorantha als auch bei P. obtusata vereinzelte Male die beiden letzten Teilungen in der Embryosackbasis vollständig aus, so dass der Sack nur fäönfkernig wird (Fig. 2 e). Hierbei zeigt der Basalkern sehr fräh Anzeichen einer beginnenden Degeneration. Ein einziges Mal habe ich bei P. obtusata gefunden, dass der Basalkern erst nach der dritten und letzten Teilung am Mikropylarende die zweite Tei- lung vollzogen hat (Fig. 1 d). Dieses fährt jedenfalls zur Bildung eines sechskernigen Sackes mit sehr spät ausgebildeter Antipoden- region und ist wohl unzweifelhaft eine Folge der mehr oder we- niger ausgeprägten Degenerationstendenz der Embryosackbasis. Ab und zu findet man an der Embryosackbasis bei P. obtusata nur zwei Antipoden. In einigen dieser Fälle hat die eine Anti- pode einen viel grösseren Kern als die andere, und der Sack ent- hält ausser den beiden Antipoden noch einen typischen, aus drei Zellen gebildeten Eiapparat und zwei Polkerne. Wie dieses Ver- halten zu erklären ist, geht aus Fig. 2 c hervor. Während die Mikropylenregion ganz typisch vier Kerne zeigt, finden sich an der Basis nur drei Kerne, zwei kleine und ein grosser. Die letzte Teilung eines der Basalkerne des Vierkernstadiums ist ganz einfach ausgeblieben, und wir haben also hier einen siebenkernigen Em- bryosack, der nur zwei Antipoden ausbildet, da einer der kleinen Basalkerne zum unteren Polkern wird. Bei einigen anderen der Embryosäcke mit nur zwei Antipoden sind die Kerne der letzteren gleich gross. Hier haben wir achtkernige Säcke vor uns, bei denen der eine Antipodenkern, wohl sicherlich der Bruderkern des unteren Polkerns, sich nicht als Antipoden- zelle abgrenzt, sondern frei im Zentralplasma des Sackes liegen 377 bleibt. Ein junges Stadium dieser Art ist in Fig. 2 d abgebildet. Später, wenn die beiden Polkerne verschmolzen sind, legt sich dieser freie Antipodenkern dicht an den Zentralkern, ich habe aber nicht ent- scheiden können, ob er mit ihm ver- schmilzt. Beim Eindringen des Pollenschlau- oches wird die eine Synergide desorga- nisiert, während die andere ganz un- versehrt bleibt. Der eine männliche Kern verschmilzt bald mit dem Eikern, und der andere vereinigt sich gleich- zeitig mit dem Zentralkern. Die erste "Teilung der befruchteten Eizelle erfolgt wie gewöhnlich durch eine Querwand. Der Endospermkern ist auf dieser Stufe noch ungeteilt. Ob er sich teilt oder nicht, kann ich nicht entscheiden, da ich kein älteres Material habe. In Fig. 3 ist ein Fall abgebildet, den ich mehrmals bei P. chlorantha gesehen habe, und der einiges Interesse zu verdie- nen scheint, da wir in diesen und ähnlichen Erscheinungen unzweifelhaft eine der denkbaren Ursachen der Polyem- bryonie der Orchideen vor uns haben. Es sind zwei Nuzelli vorhanden, die je ihr eigenes inneres Integument besitzen, aber von einem gemeinsamen äusseren Integument umschlossen sind. In je- dem Nuzellus hat sich ein ganz normaler Embryosack entwickelt; von diesen bei- den ist der eine sechskernig, der an- dere achtkernig, und aus beiden können sich zweifelsohne nach vorheriger Be- fruchtung Embryonen entwickeln, die dann dicht nebeneinander in derselben von dem grossen äusseren Integument I gebildeten Samenschale liegen wärden. Fig. 3. Platanthera chlorantha. Zwei Nuzelli mit je einem inneren Integument, aber von einem ge- meinsamen äusseren Integument umschlossen. — Vergr. 5909. Fig. 3 gibt öberdies, von der wegen des doppelten Nuzellus etwas zu grossen Breite abge- 3178 sehen, ein typisches Bild einer älteren Samenanlage bei den Plat- anthera-Arten mit dem chalazalen Auswuchs und mit dem stark verlängerten äusseren Integument, das das innere weit uöberragt. Sehr ähnliche Bilder mit doppeltem Nuzellus, aber mit gemein- samem sowohl innerem als auch äusserem Integument hat PAcE (1909) bei Calopogon abgebildet, und sie gibt an, dass diese Erschei- nung hier gar nicht selten sei. Leider habe ich bei Platanthera ebensowenig wie PacE bei Calopogon wegen Mangels an genögend alten Stadien der weiteren Entwicklung dieser Doppelbildungen fol- gen können. Natärlich kann Polyembryonie auch dann entstehen, wenn sich zufälligerweise, durch das seltene Vorkommen eines mehrzelligen, fast immer nur zweizelligen Archespors, in ein und demselben Nuzellus zwei Embryosäcke entwickelten, was bei Calopogon, Cy- pripedium (PacE 1907) und einigen anderen Arten möglich zu sein scheint. Mehr als zwei lebensfähige Embryosäcke in demselben Nuzellus hat man meines Wissens noch nicht gefunden, und wenn sich zwei Säcke ausbilden, entstammen sie wahrscheinlich immer zwei verschiedenen Mutterzellen, denn zwei reife, aus derselben Megasporentetrade entwickelte Embryosäcke hat man bisher nicht bei den Orchidazeen nachweisen können. Ein zufälliges Vorkommen mehrerer Embryonen in den Samen der Orchideen scheint nicht allzu selten zu sein. So z. B. hat schön HoFMEISTER (1849) bei Orchis zwei Keime in einem Samen gefunden, und LEaAvitTT (1901) hat bei Goodyera tesselata und GE pubescens dann und wann zwei dicht aneinander liegende Embryo- nen in demselben Samen gesehen, ebenso bei Aplectrum hiemale, Corallorrhiza multiflora, Habenaria tridentata und H. blepharoglottis. Diese zweikeimigen Samen scheinen mir zum grossen Teil durch die Embryoentwicklung aus zwei Embryosäcken derselben Samenan- lage verursacht sein zu können. Sicherlich hat jedoch die Polyem- bryonie bei den Orchideen häufig ihren Grund in dem Vorkom- men apomiktisch entstandener Embryonen. Leider sind bisjetzt keine dieser Fälle näher untersucht worden, und wir wissen hier- öber öberhaupt nicht viel. LEAVvITT (1900 und 1901) hat jedoch bei Spiranthes cernua mehrere interessante Tatsachen festgestellt. Diese Art bildet in dem Samen ausser dem normalen sexuellen Embryo bis sechs adventive Keime vegetativen Ursprungs und kann selbst ohne Pollination typisehe Fräöchte und reichlich Samen entwickeln. Auf diesem Gebiete bleiben noch viele Fragen zytologiseh 379 und embryologisch aufzuklären, man braucht nur noch an die Experimente zu denken, die Hurst (1903) näher geschildert hat. Bei der heterotypischen Teilung der Embryosackmutterzelle habe ich die haploiden Chromosomenzahlen der drei untersuchten Arten feststellen können. Die Chromosomen haben während der ganzen Teilung eine kurze und dicke Form, so dass sie sehr deutlich und gut unterscheidbar sind. Besonders in den Metaphasen- und Ana- phasenstadien liessen sich die Zahlen gut feststellen. Es zeigte sich, dass sowohl P. bifolia als auch P. chlorantha 21 Chromosomen haben Fig. 4. a Platanthera bifolia. Heterotypische Metaphase der Embryosackmutter- zelle. b P. chlorantha. Anaphasenplatte der heterotypischen Teilung der E. M.-Z: = Vergr. 2500, (Fig. 4), während P. obtusata genau dreimal so viele, also 63, be- sitzt (Fig. 5). Wie aus den von TISCHLER (1916) und IsHIKAWA (1916) gegebenen Zusammenstellungen hervorgeht, sind bisher nur sehr wenige Orchideen auf ihre Chromosomenzahlen untersucht Wworden, so dass man noch gar nichts davon weiss, wie sie sich in den einzelnen Grup- pen der grossen Familie verteilen. Die Zahlen 11, 12 und 16 scheinen unter den bisjetzt gefundenen die häufigsten zu sein, und die Zahl 21 ist vorher nicht konstatiert worden. Ganz auffallend ist die fär eine normal sexuelle phanerogame Pflanze ungewöhnlich hohe haploide Zahl 63. Ferner ist zu bemerken, dass 63 ein gerades Multiplum von 21 ist, und es scheint demnach nicht aus- geschlossen, dass wir in der Gattung Platanthera vielleicht eine ganz regelmässige Zahlenserie der Chromosomen entdecken könnten, 380 wie sie z. B. TAHARA (1915) bei Chrysanthemum gefunden hat. Die einzige Orchidazeen-Gattung, von der bisher verschiedene sichere haploide Zahlen vorliegt, ist Spiranthes, wenn man nach dem Bei- spiel der meisten heutigen Botaniker Gyrostachys damit einverleibt. PacE (1914) hat nämlich bei S. (= G.) gracilis 15 und bei S. (G.) cernua 30, und TAKAMINE (1916) hat bei S. australis 12 Chromoso- men gefunden. Von diesen leider nur drei Zahlen ist ja 30 ein Multiplum von 15, aber 12 passt wohl nicht in dieselbe Serie. Fig. 5. Platanthera obtusata. Heterotypische Metaphasen- platte der E. M. Z. mit 63 Chromosomen. — Vergr. 2290, Laut ScHLECHTER (1915) ist indessen Spiranthes eine sehr heterogene Gattung, die unmöglich in ihrer jetzt angenommenen Fassung ver- bleiben kann. Natärlich kann man vorläufig weder öber Spir- anthes noch äber Platanthera etwas Sicheres sagen und muss sogar bei unseren jetzigen viel zu knappen Kenntnissen von der Zytolo- gie der Gattungen es vermeiden, irgendwelche Schlässe zu ziehen, aber wegen der in den letzten Jahren publizierten Untersuchungen öber die Chromosomenzahlen, die so viel von systematischem und genetischem Interesse gegeben haben, scheinen die oben genannten Tatsachen schon jetzt eine Erwähnung zu verdienen. Bei P. bifolia scheinen die Chromosomen unter sich ungefähr gleich gross oder jedenfalls wenig verschieden zu sein, und ebenso 351 verhält sich P. chlorantha (Fig. 4). Bei P. obtusata dagegen schwankt ihre Grösse erheblich, wie aus Fig. 5 deutlich hervorgeht, und was auch beim Anblick der Metaphasenplatten in der Seitenansicht zu sehen ist. Fär das nähere Studium der Chromosomengrösse eignet sich mein Material leider nicht. Es ist zu spärlich, und ausserdem wöärden somatische Kerne oder Pollenkerne hierfär besser sein. FRIEMANN (1910) hat ja bei Epipactis palustris eben in den Pollen- zellen bei der Teilung des primären Kerns die sehr beträchtlichen Grössenunterschiede der Chromosomen der haploiden Generation festgestellt. Die Chromosomen von P. chlorantha scheinen immer etwas grösser als die von P. bifolia zu sein, und selbst die grössten von P. obtusata sind kaum so gross, als die kleineren von P. bifolia. Zum Schluss sei bemerkt, dass allem Anschein nach die ganze Embryosackentwicklung bei P. obtusata viel schneller als bei den anderen Arten verläuft. Dies hängt zweifelsohne mit der durch die nördliche Lage bedingten sehr kurzen, aber auch sehr hellen Vegetationsperiode zusammen, die die in hohen Breiten wachsenden Pflanzen zu ihrer Verfögung haben, und innerhalb der sie ihr Bläöhen und ihre Fruchtreife vollenden mössen. Stockholm, Botanisches Institut der Universität, April 1922. ZATIERTECEIDERATUN: AFZELIUS, K., Zur Embryosackentwicklung der Orchideen. — Sv. Bot. Tidskr. 10, 1916. —,—, Zur Entwicklungsgeschichte der Gattung Gloriosa. — Acta Horti Bergiani 6, 1918. ASPLUND, E., Studien äber die Entwicklungsgeschichte der Bläten einiger Valerianaceen. — K. Sv. Vet. Akad. Handl. 61, 1920. BROWN, W., The embryo sac of Habenaria. — Bot. Gaz. 48, 1909. —,— und SHARP, L., The embryo sac of Epipactis. — Bot. Gaz. 52, 1911. FRIEMANN, W., Uber die Entwicklung der generativen Zelle im Pollenkorn der monokotylen Pflanzen. — Diss. Bonn 1910. HeEussER, K., Die Entwicklung der generativen Organe von Himantoglossum hircinum Spr. — Beih. z. Bot. Centralbl. 32, 1915. HOFMEISTER, W., Die Entstehung des Embryo der Phanerorgamen. — Leip- zig 1849. HOLMGREN, I., Zur Entwicklungsgeschichte von Butomus umbellatus. — SV.BOG LIAOSKE: 2, 1913: Hurst, C. C., Recent experiments in the hybridisation of Orchids. — Gard. Chron. 1903. 382 ISsHIKAWA, M., A List of the Number of Chromosomes. — Bot. Mag. Tokyo 30, 1916. LEAVITT, R. G., Polyembryony in Spiranthes cernua. — Rhodora 2, 1900. —,—, Notes on the embryology of some New England Orchids. — Rhodora 3, 1901. NITZSCHKE, J., Beiträge zur Phylogenie der Monokotylen etc. — Beitr. z. Biol. d. Pflanzen 12, 1914. PacE, L., Fertilization in Cypripedium. -— Bot. Gaz. 44, 1907. —,—, The gametophytes of Calopogon. -— Bot. Gaz. 48, 1909. —,—, Two species of Gyrostachys. — Baylor University Bull. 17, 1914. SCHLECHTER, R., Die Orchideen. — Berlin 19135. SHARP, L., The Orchid embryo sac. — Bot. Gaz. 54, 1912. TAHARA, M., Cytological studies in Chrysanthemum. — Bot. Mag. Tokyo 20-6LOIE TAKAMINE, N., Ueber die ruhenden und die präsynaptischen Phasen der Re- duktionsteilung. — Bot. Mag. Tokyo 30, 1916. TisCcHLER, G., Chromosomenzahl, -Form und -Individualität im Pflanzen- reiche. — Progressus Rei Botanicae 5, 1916. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT. 1922. Bb. 16, H. 3—-4. DIE RIESEN-LOBELIEN AFRIKAS. VON ROB. E. unp TH. C. E. FRIES. In einem fräöheren Aufsatz dieser Zeitschrift gaben wir eine Ubersicht äöber die alpinen Riesen-Senecionen Afrikas. Ebenso charakteristisch wie diese för die afrikanischen Hochgebirge sind die Riesen-Lobelien. In bezug auf die vertikale Verbreitung besteht ein bedeutender Unterschied; die Riesen-Senecionen sind an die oberhalb der Waldgrenze liegenden Teile der Hochgebirge gebunden, nur ausnahmsweise findet man einzelne Exemplare der weniger hochalpinen Arten, die bis auf die mit alpiner Vegetation bekleide- ten Lichtungen im allerobersten Teil der Bambusregion herabgehen. Unter den Riesen-Lobelien gibt es mehrere ausgeprägt hochalpine Arten, aber ausserdem viele, von denen eine jede innerhalb ihrer bestimmten Höhenzone in den verschiedenen Gebieten der tropischen afrikaniscehen Hochgebirge auftritt. Es gibt sogar eine Riesen- Lobelie — L. longisepala —, die nicht an höher gelegene Gegenden gebunden ist, deren Heimat vielmehr der tropische Regenwald ist. Alle öbrigen bisher bekannten sind indessen Berg- oder Hochland- arten und treten selten oder nie in geringerer Höhe als ca. 1500 m öäber dem Meere auf. Die ersten Angaben tber Riesen-Lobelien der afrikanischen Berg- gegenden sind folgende: Im Jahre 1838 beschrieb FRESENIUS in der "Flora" die erste Art, die jetzt (vgl. unten) Lobelia Rhynchope- talum heisst, und gab später (1839) ein sehr gutes Bild derselben im Museum Senckenbergianum (tab. 4). Es dauerte nicht lange, so beschrieb HOcCHSTETTER in der "Flora Abyssinica” (1851) die zweite Riesen-Lobelie Abessiniens, unsere jetzige L. giberroa. Die nächste Art, L. Deckenii, wurde auf dem Kilimandjaro während 3284 VON DER DECKENS Forschungsreisen in Ostafrika in den Jahren 1859—65 entdeckt und von ÅASCHERSON im Jahre 1869 beschrie- ben; hierauf-, kommt. E:. Felekn, welene Yon: v: I HÖHNEL faun dem Kenia bei seinem und des Grafen TELEKI Besuch daselbst 1887 gefunden und 1892 von SCHWEINFURTH beschrieben wurde. Hand in Hand mit der Ausbreitung der europäischen Kolonial- politik nach den inneren Teilen des tropischen Afrika wurden sodann mehrere neue Riesen-Lobelien entdeckt und beschrieben. Gegenwärtig sind, gemäss der Artbegrenzung, der wir uns anschlies- sen zu mössen glauben, 13 solehe Arten bekannt; hierzu kommt eine weitere (L. squarrosa, 1898), die bis jetzt nur unvollständig bekannt ist und öber deren Artzugehörigkeit wir zur Zeit kein Urteil wagen. Zu diesen 13 Arten können wir jetzt indessen weitere 8 neue hinzufögen, von denen wir auf unserer körzlich beendeten Reise nach dem Kenia und Mt. Aberdare 4 gefunden haben; eine fönfte sammelte G. LINDBLOM auf dem Mt. Elgon, als die schwedische ethnographisch-zoologische Expedition 1920 diesen Berg besuchte; die drei weiteren haben wir in den Sammlungen des Berliner Museums gefunden. Die afrikanischen Riesen-Lobelien gehören sämtlich zu der Sektion Tylomium in ENGLER und PRANTL "Die natärlichen Pflanzen- familien”. Vertreter der Sektion finden sich ausser in Afrika auch in Säödamerika und Indien. Die Sektion — in dem ihr in ENGLER und PRANTL gegebenen Umfang — umfasst Lobelienarten, die sich durch hohen Wuchs, terminale, ährenförmige, vielblätige Traube mit kräftig entwickelten Brakteen auszeichnen; die drei oberen Antheren sind an der Spitze kahl, die beiden unteren gewöhn- lich bärtig. Die afrikanischen Arten sind auf die tropische Zone: beschränkt und haben ihr Zentrum in Ost- und Zentralafrika. Indessen finden sich auch in Westafrika zwei Arten, L. columnaris und L. Conraui, die erstere auf dem Fernando Poo-Pik und den Kamerunbergen, die letztere nur auf den Kamerunbergen. Schon 1894 hat E. G. BAKER auf die grosse Ungleichheit hinge- wiesen, die in bezug auf die Ausbildung der Krone bei den ver- schiedenen damals bekannten Arten der Tylomium-Sektion besteht. Er unterscheidet vier Typen. Der erste umfasst L. Rhynchopetalum und giberroa und zeichnet sich dadurch aus, dass sich die 5 Kronen- blätter schliesslich bis zur Basis herab trennen; der zweite wird dargestellt durch L. columnaris, mit enger, röhrenförmiger Krone 380 und schliesslich bis zur Mitte freien Kronenblättern; zum dritten gehören L. Deckenit, ”Tayloriana” und "”Gregoriana"; hier ist die Krone durch einen dorsalen Längsspalt bis zur Basis geteilt, im öbrigen aber sind die Kronenblätter ganz zusammengewachsen; hierzu fägt er den vierten, den L. Telekit-Typ, der durch sehr lange, wollhaarige Brakteen gekennzeichnet wird. Diese Einteilung der Arten durch BAKER scheint uns auch ziem- lich natärlich. Indessen gibt das reichere Artmaterial, das nun- mehr vorliegt, Veranlassung zur Aufstellung von ein paar neuen natärlichen Artserien. Ausser den Merkmalen, die BAKER zur Einteilung der afrikanischen Riesen-Lobelien heranzog, därften auch die Blätter, insbesondere deren Nervatur, sowie die Samen von grosser Bedeutung sein. Leider sind diese letzteren noch nicht bei allen Arten bekannt, aber in den Fällen, in denen uns solche zugänglich geworden sind, haben sie sich als wertvolles Hilfsmittel bei Beurteilung der wechselseitigen Verwandschaftsverhältnisse der Arten erwiesen. Wir glauben nun, die uns bekannten 21 Arten in 6 Artserien einteilen zu sollen, deren wichtigere Unter- scheidungsmerkmale hier angeföhrt werden mögen. I. Die Deckenii-Gruppe bildet eine höchst natärliche Artserie von einander recht nahestehenden Arten. Wir kennen zur Zeit vier hierher gehörende: Deckenit, elgonensis, keniensis und Sattimae, alle rein alpin. Mösglicherweise kommt noch eine Art auf dem Ruwenzori vor. Eine von CORTESI als Deckenii bestimmte Lobelie ist nämlich dort auf der Expedition des Herzogs der Abruzzen gesammelt worden. Ob diese zu irgendeiner bekannten Art gehört oder eine neue darstellt, was wegen des Verbreitungs- gebietes der bisher bekannten das Wahrscheinlichste ist, vermögen wir jetzt aus Mangel an Material nicht zu entscheiden. Die Blätter dieser Gruppe zeigen ein ganz charakteristiscehes Aussehen, das sich jedoch mit Worten schwer wiedergeben lässt. In Ermangelung besserer Namen möchten wir sie als ”monokotyledon-gleich" be- zeichnen. Sie sind ziemlich gleichbreit, nach oben sich verschmä- lernd und ganzrandig (oder infolge Vorkommens von Hydatoden bisweilen schwach gekerbt); ihre Oberfläche ist glatt, die Seiten- nerven sind + nach oben gerichtet und zweigen sich unter spitzem Winkel vom Mittelnerven ab. Die Infloreszenz ist bei dieser Gruppe dick und kräftig und mit sehr breiten, regelmässig angeordneten Brakteen versehen, welche den Blätenständen das Aussehen riesiger Tannenzapfen verleihen (vgl. Fig. 2). Die Blumenkrone ist weit, 25 — 22256. Svensk Botanisk Tidskrift. 1922. ) 30( t € igenia- f. West-Kenia, an der oberen Grenze der Hc Lobelia Telekii Schwein Fig; i: etwa 3100 m ä. d. M. (31. Jan. 1922). Hypericum lanceolatum-Region, 387 Fig. 2. Lobelia keniensis mn. sp. West-Kenia, in der Regio alpina interior, ca. 3200 m ä. d. M. (31. Jan. 1922), 385 dunkelblau—dunkelblauviolett und spaltet sich durch eine dorsale Längsspalte; im öUbrigen sind die Kronenblätter mindestens sehr lange bis zur Spitze zusammengewachsen (vgl. Fig. 7 a, b und e); in älteren Stadien ist die Krone indessen ausnahmsweise + tief 5-gezipfelt. Die Samen (Fig. 7 f—g) sind verhältnismässig gross (fast 2 mm), platt und breit geflögelt (gewöhnlich hauptsächlich auf einer Seite). II. Die Mildbraedii-Gruppe hat gleichfalls/ —mone- kotyledon-gleiche” Blätter (vgl. Fig. 6 a); die Brakteen sind schmä- ler, lineal-lanzettlich. Die Krone ist gleichfalls schmäler und springt zuerst längs des Räckens auf, worauf sich gewöhnlich ein Kronenblatt auf jeder Seite (von unten beginnend) von den öbri- gen trennt; auch diese werden bald von der Spitze + bis weit nach unten frei (Fig. 6 b). Die Samen gehören dem grossen Typ an und haben schmalen bis breiten Flägelrand (Fig. 6 c—d). Zu der Gruppe gehören: Mildbraedii, aberdarica, utshungwensis und möglicherweise auch Rhynchopetalum. Die drei erstgenannten wachsen im oberen Teil des montanen Regenwaldes oder in der Bambusregion und der Hagenia-Hypericum lanceolatum-Region; die letztgenannte in der Regio alpina. Die Gruppe ist wahrschein- lich nicht ganz natärlich, insofern die Art L. Rhynchopetalum den öbrigen gegenöber eine Sonderstellung einnimmt. Durch das Öffnen der Bläte, die Grösse und Farbe derselben bildet sie eine Ubergangsform zu der Deckenii-Serie. Dagegen weicht sie im Bau der Samen von dieser ab und nähert sich mehr den Arten der Mildbraedii-Gruppe. Es ist möglich, dass die L. Rhynchopetalum in Wirklichkeit eine ganz selbständige Gruppe darstellt (die vielleicht 2 einander nahestehende Arten umfasst, vgl. S. 408), die sowohl mit der Deckenii als mit der Mildbraedii-Gruppe verwandt ist. HI. Die Giberroa-Gruppe ist die artenreichste von allen Gruppen. Hierher rechnen wir 7 Arten: giberroa, Volkenstii, ulugu- rensis, usafuensis sowie Stuhlmannii, karisimbensis, bambuseti; ausserdem gehört hierher wahrscheinlich auch die unvollständig bekannte squarrosa. Alle diese haben Blätter vom "Dikotyledon- Typ”, deren Seitennerven sich im rechten oder fast rechten Winkel abzweigen. Der Blattrand ist in der Regel gezähnt, die Brakteen sind schmal. Auch die Krone ist relativ schmal, sehwach gefärbt (weissgräön mit matt bläulicher Basis) und öffnet sich durch eine dorsale Längsspalte, spaltet sich aber fast gleichseitig + tief in 5 Zipfel. Die 4 erstgenannten Arten bilden eine Untergruppe, die 3 389 v ja 1 fbtzten eine andere. Die ersteren haben breite, umgekehrt lanzett- iche, die letzteren schmale Blätter. Kennzeichnend fär die 3 etzteren Arten ist auch, dass die Krone im ausgewachsenen Knospen- tadium in eine leere Spitze oberhalb der Antherenröhre ausläuft vgl. Fig. 6 I mit der Fig. 3 a). Leider kennen wir keine Samen on einer dieser drei Arten, wohl aber von den 4 anderen. Bei iesen zeigen die Samen (Fig. 3) einen besonderen und einheit- ichen Typ (platt, klein und ringsherum mit einem sechmalen lägelrand versehen). IV. Die Telekii-Gruppe umfasst nur 2 Arten, Telektii nd Waollastonii, beide hochalpin. In ihrem Habitus gleichen sie einander' beträchtlich. Ihr Ausseben erinnert wegen der langen, sechmalen, äber die Bläten herabhängenden, wollhaarigen Brakteen an einen Cephalocereus senilis. (Vgl. Fig. 1.) Die Blätter zeigen den «monokotyledon-gleichen" Typ (am ausgeprägtesten bei Telekii). Pie Bläten sind hellblau und öffnen sich durch eine dorsale Längs- spalte, im öbrigen werden die Kronenblätter bis zur Mitte oder bis zur Basis herab frei (Fig. 8 a und d). Die Samen sind nur bei Telekii bekannt, bei welcher sie klein (2/3 mm), eiförmig (nicht abgeplattet) und ohne Flögelrand sind (Fig. 8 b—c). Es wärde interessant sein, auch Samen von Wollastonii zu erhalten und zu sehen, ob nicht auch diese denselben ausgeprägten Typ zeigen. Die ganz unreifen Fruchtanlagen scheinen darauf hinzudeuten. Die Gruppe wärde sich in diesem Fall als noch natärlicher und schärfer begrenzt erweisen. Na Dien IL om gätse pia lar GTUPPe umfasst die beiden ost- afrikanischen Arten longisepala und lukwangulensis, welche sicher- lich miteinander verwandt sind, wenn auch die Verwandtschaft möglicherweise ziemlich entfernt ist. Die Bläten sind bei ihnen schmal, auf der Röäckseite dureh eine Längsspalte bis zur Basis gespalten, die Krone ist sehr tief 5-gezipfelt mit nach unten ge- bogenen Zipfeln; die Blätenfarbe ist rot oder lila. Ihrem ganzen Aussehen nach weichen die beiden Arten stark von den tbrigen afrikanisehen Riesen-Lobelien ab. 50 ist z. B. der Stamm ver- zweigt, und jeder Zweig trägt seine Blattrosette, aus welcher zur Blätezeit einBlätenstand hervorgeht; sämtliche äbrigen afrikanischen Arten sind in der Regel unverzweigt und haben nur eine einzige endständige Blattrosette und in dieser eine terminale Infloreszenz. VID e > G ork uu manar) sSaoCNIPPpe zählt zwei westafrika- nische, einander nahestehende Arten, columnaris und Conraui. 390 Diese haben fast ein Digitalis-artiges Aussehen und weichen daher schon habituell von allen anderen afrikanischen Lobelia-Arten der Tylomium-Sektion ab. Die Blumenkrone ist schmal, lang röhren- förmig mit dorsaler Längsspalte und schliesslich bis zur Mitte freien Kronenblättern. Der Bau des Andrözeums ist einzigartig innerhalb der Sektion, insofern die Staubbeutel an der Spitze völlig "bartlos” und ausserdem weniger fest verbunden sind, so dass sie sich oft an der Spitze von einander lösen und + weit nach unten frei werden. Die Samen (nur bei columnaris bekannt) sind klein und länglich mit sehr sehmalem einseitigem Flägelrand (vgl. Fig. 6 m). Irgendwelche nähere phylogenetische Beziehung zwischen den einzelnen oben unterschiedenen natärlichen Gruppen scheint kaum zu bestehen. Der Deckenii-Gruppe steht jedoch vermutlich L. Rhynchopetalum ziemlich nahe; ob aber diese Art einen Ubergang von der Deckenii-Gruppe zur Mildbraedii-Gruppe darstellt, ist nicht ganz sicher. Möglicherweise kann auch Verwandtschaft zwischen der Deckenii- und Telekii-Gruppe festgestellt werden; doch deuten gewisse Grände, vor allem die grosse Verschiedenheit der Samen, darauf hin, dass die Verwandtschaft auf jeden Fall nur entfernt: ist. Die Longisepala-Gruppe bietet grosses systematisches Interesse dar. Sie enthält nämlich, wie schon erwähnt, eine Art L. longi- sepala, die keine Bergpflanze ist, sondern im tropischen Regenwald vorkommt. Da sich, wie man annehmen muss, die jetzigen afrika- nischen Riesen-Lobelien während der Tertiär- und Quartärzeit aus ihren Stammeltern im Tiefland entwickelt haben, nachdem die vulkanischen Ausbräöche Bedingungen fär die Entstehung mon- taner und alpiner Arten geschaffen hatten, so liegt es nahe, in der L. longisepala einen, wenn auch vielleicht in vieler Beziehung veränderten, Abkömmling jener tertiären Stammeltern der Berg- arten zu erblicken. Es besteht also Grund zu der Annahme, dass die Longisepala-Gruppe die urspräönglichste sämtlicher zentral- und ostafrikanischen Gruppen ist. Die Urform aller Riesen-Lobelien in diesen Teilen Afrikas muss eine stamm förmige, verzweigte, nicht oder wenig behaarte Lobelia mit sehr lichten Blätenständen, lang- gestielten Bläten und grossen, dännen, lichtgestellten Blättern gewesen sein. Die dicken, in Rosetten stehenden Blätter der in den Bergwäldern und der Regio alpina vorkommenden Arten, ihre zusammengezogenen, dichten Blätenstände, die kurzen Bläten- stiele sowie die stärkere Behaarung können ohne Schwierigkeit als Anpassungen an die mehr xerophilen Verhältnisse der Berge erklärt werden. Auch der unverzweigte Stamm, der för sämtliche 391 montane und alpine Riesen-Lobelien mit Ausnahme von L. luk- wangulensis kennzeichnend ist, därfte mit dem in grösseren Höhen herrschenden rauheren Klima in Zusammenhang gebracht werden können. Die Longisepala-Bläte steht in allgemein morphologischer Hinsicht der Bläte der Giberroa-Gruppe am nächsten, weshalb sich die letztere leicht von der ersteren ableiten lässt; zur Deckenii- Bläte zeigt sie keine nähere Beziehung. Die Unterschiede zwischen den verschiedenen Blätentypen können indessen im ganzen nicht als so durchgreifend bezeichnet werden, dass sie eine Herleitung der Deckenii-Gruppe von denselben tertiären Stammeltern unmöglich machten, aus denen die Arten der Giberroa-Gruppe entstanden sind. Doch muss in der Entwicklungsreihe der ersteren Gruppe eine grössere Anzahl Glieder ausgefallen sein als bei der letzteren. Dass dies wirklich der Fall ist, geht daraus hervor, dass sämtliche Arten der Deckenii-Gruppe so ausgeprägt alpin sind, dass keine einzige ihren Standort unterhalb der Waldgrenze hat. Dagegen enthält die Giberroa-Gruppe einerseits Arten, von denen eine, L. giberroa, eine wenig ausgeprägte Bergp lanze ist (ihre niedrigsten natärlichen Standorte liegen ca. 1500 m öäber dem Meere), eine andere, L. Stuhlmannii, wirkliceh hochalpin ist. Zwischen diesen Extremen nehmen die öbrigen Arten der Gruppe Zwischenstellungen ein, so dass die Gruppe auf den afrikanisehen Bergen durch verschiedene Arten von den allerniedrigsten Teilen des montanen Regenwaldes an bis hinauf zu den höchsten der Regio alpina vertreten ist. Die wahrscheinlich nicht ganz natärliche Mildbraedii-Gruppe (vgl. L. Rhynchopetalum) ist ihrer Phylogenie nach recht unklar. Sie ist vom montanen Wald an bis hinauf zu den alpinen Hochebenen vertreten. Gewisse Zäge im Bau der Bläte und der Samen sowie anderes könnten möglicherweise darauf deuten, dass wir es hier mit in verschiedenen Beziehungen differenzierten Abkömmlingen einer der ausgestorbenen Waldstammformen der Deckentii-Gruppe zu tun haben. Die beiden Arten der Telekii-Gruppe sind, ebenso wie die der Deckenii-Gruppe, rein alpin. Alle etwa einmal im Regenwald oder der Bambusregion vorhandenen Verbindungsglieder mit den Stammeltern der Deckenit-Gruppe sind also versehwunden. Die Arten der columnaris-Gruppe nehmen — u. a. infolge des Fehlens von "Bart" an der Spitze der beiden unteren Staubbeutel — eine völlig isolierte Stellung ein; mit den zentral- und ostafrika- nischen Riesen-Lobelien scheinen sie wenig gemeinsam zu haben. Ihre Abstammung liegt einstweilen völlig im Dunkeln. rå + + 302 Die Untersuchung äber die afrikanischen Riesen-Lobelien, deren Ergebnis hier mitgeteilt wird, grändet sich auf das von uns selbst gesammelte Material (6 Arten), welches den Anlass zu der Unter- suchung gegeben hat, sowie auf die leider recht spärlichen Samm- lungen der betr. Gruppen im Botanischen Museum zu Upsala und im Naturhistorisehen Reichsmuseum zu Stockholm. Das reichste Material haben wir indessen in den wertvollen Samm- lungen des Berliner Museums gefunden, die uns in sehr entgegen- kommender Weise zur Verfögung gestellt worden sind. Es ist uns ein herzliches Bedärfnis, der Verwaltung der genannten Museen an dieser Stelle unseren aufrichtigen Dank auszusprechen. Stockholm und Upsala, September 1922. Ubersicht iiber sämtliche afrikanische Lobelia-Arten der Sektion Tylomium. I. Alle Antheren ohne Haarborste an der Spitze (die Columnaris-Gruppe). a. Blätter sechmal lanzettlich, feingesägt. 1. L. columnaris Hook. fil. b. Blätter elliptisch lanzettlich, grobgesägt. 264 EN CONTaUur IASps II. Die zwei unteren Antheren mit Haarborsten an der Spitze. a. Die Krone sich längs dem Räcken spaltend, aber ausserdem fast gleichzeitig sich in fönf weit nach unten freie Zipfel teilend, schmal, wenig gefärbt (in der Regel weissgrän mit bläulichem Basalteil), selten hellblau, rötlich oder rotviolett. Brakteen lineal—lanzettlich. 1. Bläöten rötliceh oder violett; Stamm verzweigt, mehrere In- floreszenzen tragend (die Longisepala-Gruppe). a. Infloreszenz sehr licht; die Vorblätter der Blätenstiele klein, scehuppenförmig. 3. L. longisepala Engl. 8. Infloreszenz dicht; die Vorblätter der Blätenstiele gross, blattartig. 4. L. lukwangulensis Engl. 2. Bläten grösstenteils weissgräön—mattblau, gegen die Basis bläulich; Brakteen nicht wollig behaart; Stamm unverzweigt mit einer apikalen Infloreszenz. : gZ. Seitennerven von dem Mittelnery unter fast rechtem Winkel ausgehend (die Giberroa-Gruppe) 393 x Blätter breit, umgekehrt lanzettlich; Antheren in der Knospe die Spitze der Krone erreichend. Oo Brakteen länger als die Bläten. + Antheren lang (1,2 cm). 3. LDL. giberroa Hemsl. tt Antheren kurz (ca. 0,9 cm). — Fruchtknoten und Kelechblätter behaart, grän; die Zähne der Rosettenblätter gerade, aus- wärts-schräg aufwärtsgerichtet. 6. L. ulugurensis Engl. = Fruchtknoten und Kelchblätter grauhaarig; die Zähne der Rosettenblätter sichelförmig auf- wärtsgekrämmlt. 7. IL. Volkensii Engl. oo Brakteen kärzer als die Bläten. 8. L. usafuensis Engl. xx Blätter sehr schmal lanzettlich-lineal; die Krone in der Knospe in eine Spitze oberhalb der Antheren auslaufend. Oo Blattrand dicht feingezähnt; Spitze der Krone lang (12—15 mm). + Antheren gross (ca. 1,5 cm lang). 9. L. Stuhlmannii Schweinf. TT Antheren klein (ca. 1,0 em lang). 10. L. karisimbensis n. sp. o0 Blätter fast ganzrandig; Spitze der Krone kurz (5—6 mm). 11. L. bambuseti n. sp. 8. Seitennerven unter sehr spitzem Winkel vom Mittelnerv ausgehend (die Mildbraedii-Gruppe) x "Brakteen lanzettlich, kurz und breit (4—4,5X1,5— 1,7 cm). 12000 aberdaniea 1. Sp; fast lineal, lang und XX Brakteen schmal lanzettlich verhältnismässig schmal. Oo Blattspitze abgerundet. 13. L. Mildbraedii Engl. o0 Blätter nach oben allmählich schmäler werdend, spitz. 394 + Rosettenblätter lineal lanzettlich, etwa 3 cm breit; Frucht ca. 1 cm lang. 14. L. utshungwensis n. Sp. TT Rosettenblätter lanzettlich, 6—10 cm breit; Frucht ca. 2,5 cm lang. 15. L. Rhynchopetalum (Hochst.) Hemsl. 3. Bläten blau; Brakteen lang und dicht wollig behaart; Stamm unverzweigt mit einer apikalen Infloreszenz (die Telekii- Gruppe). 2. Brakteen etwa 10mal länger als die Bläten; Bläten klein : (2—2,5 cm). 20. L. Telekii Schweinf. 8. Brakteen etwa 1'!/2—2mal länger als die Bläten; die Bläten gross (5 cm). 21. L. Wollastonii Bak. fil. b. Die Krone sich längs dem Röäcken spaltend, im töbrigen vereint- blättrig, einlippig, breit, dunkel blauviolett; Brakteen breit, eirund (die Deckenii-Gruppe). | 1. Brakteen völlig kahl; Infloreszenz ohne Grenze in die Blatt- rosette ubergehend. | 16. L. Deckenii (Aschers.) Hemsl. | 2. Brakteen wenigstens am Rande behaart; Infloreszenz scharf von der Rosette abgesetzt. a. Staubfäden bis öber die Mitte frei; Staubblätter körzer | als die Krone; die Vorblätter der Blätenstiele verhältnis- mässig gross, blattartig; Brakteen nur am Rande behaart. 17. L. elgonensis n. Sp. 8. Staubfäden bis unter die Mitte vereint; Staubblätter von der Länge der Krone oder länger; die Vorblätter der Blätenstiele sehr klein, schuppenförmig; Brakteen we- nigstens längs dem Mittelnerve behaart. | Xx Krone aussen kahl; Kelchabschnitte beiderseits kahl, nur am Rande gewimpert. 18. L. keniensis n. Sp. xx Krone aussen behaart; Kelchabscehnitte beiderseits | stark behaart. | 19. L. Sattimae n. sp: 395 PP picolumnarts! Hook; fil. "(Fig 6 rm] HooKER FIL. in Journ. Linn. Soc., Bot. 6. p. 14 (1862). HEMSLEY in OLIVER, F1. trop. Africa III p. 466 (1877). — Specimen originale: MANN sine num. e Fernando Poo in herb. Kew. (a nobis non visum). Verbreitung: Clarence Peak und Kamerun-Berg, 1200— 2400 m ä. d. M. — [Fernando Poo; MANnn. — Grasland (Bergweiden) von Moka im Suädosten der Insel 1200—21 800 m ä. d. M. Blähend Anfang Nov. 1911. MILDBRAED NI. 7067. — Kamerum: 1891. PREUuSS. — Grosser Kamerun-Berg, lichte Gehölzgruppen täber dem Wald etwa 2 300—2 400 m uäu. d. M. Verbläht Mitte Juni 1908. MiLnp- BRAED Nr. 34151]. Scbon HEMSLEY (Il. c.) hat darauf hingewiesen, dass die Kamerun- Exemplare in mehreren Beziehungen von der L. columnaris auf Fernando Poo abweichen. Das im Berliner Herbarium aufbe- wahrte Kamerun-Material hat (in gepresstem Zustand) oben dunkel- gröne, unten gräuliche Blätter, das Fernando Poo-Material dage- gen helle Blätter, die nur auf der Unterseite einen schwachen gräulichen Anflug haben. Der Blattrand ist bei dem ersteren regel- mässig und fein gesägt, bei dem letzteren unregelmässiger und grob; die Nervatur tritt bei dem ersteren auf der Blattunterseite wenig hervor, bei dem letzteren sehr deutlich. Verschiedenheiten in be- zug auf die Behaarung der Blätter und der Staubfäden finden sich bei dem Berliner-Material, kommen jedoch — laut gätiger Mitteilung des Herrn J. HUTCHINSON — nicht bei den im Kew Herbarium aufbewahrten Exemplaren vor. Wenn auch hier möglicherweise zwei geschiedene Arten vorliegen, so liegt uns doch gegenwärtig nicht hinreichendes Material vor, um sie sicher auseinanderzu- halten. — Ein schönes Habitusbild der Art ist von J. MILDRAED in Wissensch. Ergebn. d. zweit. deutsch. Zentr.-Afrika-Exp. 1910—11, Band II, Taf. 80 veröffentlicht worden. 2001 IConrauiRt ECE eten ETS NT NSp: Specimen originale: CONRAU n. 50 in herb. Berolin. Planta elata (magis quam 7,5 dm longa), trunco folioso, foliis non rosulatis; inflorescentia apicalis, 20—35 cm longa, sat densa, bracteata. Folia 15—19 cm longa, 5—6 cm lata, inflorescentiam versus minora elliptico-lanceolata, acuta, basin versus in petio- lum brevem alatum sensim angustata, membranacea, supra parce hirsutula (in nervo mediano sat dense), subtus in nervo mediano 396 et in venulis hirsutula, margine grosse serrato-dentata; nervus medianus et nervi laterales infra valde prominentes; nervi laterales a costa sub angulis subrectis arcuatim exeuntes, anastomosantes. Bracteae circe. 15 cm longae, circ. 0,3 cm latae, acutae, utrinque pube- rulae, anguste lanceolatae. Pedicelli cire. 1 cm longi, puberuli, supra medium bracteolis 2 minutissimis squamaeformibus ornati. Tubus calycinus subecampanulatus, puberulus; sepala angustissime triangu- laria, primo cire. 1,3 cm longa, circ. 0,3 cm lata, utrinque puberula. Corolla ”coerulescens”, 3,0—3,4 cm longa, extus puberula. Fila- menta cire. 2,5 cm longa, basi libera, ceterum connata, glabra; antherae 0,6 em longae, parce pilosae, apice imberbes. Stylus sub stigmata 2 barbatus. [Fructus et semina non visal. Verbreitung: Kamerun 900—1 800 m ä. d. M. — [Kamerun, Bangwe. 1899. G. Conrau Nr. 501. Steht voriger Art sehr nahe. Sie scheint, nach dem Materiale zu urteilen, eine Schattenart darzustellen, die sich von columnaris durch grössere und verhältnismässig breitere, dännere und tiefer gesägte Blätterund durchgehend spärlichere Behaarung unterscheidet. 3. LL. longisepala Engl. ENGLER in Bot. Jahrb. 32 p. 117 (1902). — Specimen originale: SCHEFFLER n. 99 in herb. Berolin. Verbreitung: Das Usambara-Gebirge, im tropischen Regen- walde. — [Derema-Urwald, sumpfiger Waldboden, nass und schattig ca. 800 m ä. d. M. ”?/8 1899. G. SCHEFFLER Nr. 99. — Ost-Usam- bara: immergräner Regenwald öäber Amani, Lichtungen, ca. 800 m ä. d. M. !?/9 1902. A. EnGLER NI. 762 (auch bei Nguelo etwa 950 m). — Usambara: Lutindi. 1902. LiEBUSCH. — Amani im lich- ten Urwald 500—950 m ä. d. M. Juli 1902. WaARNECKE Nr. 448]. Von allen anderen zentral- und ostafrikanischen Riesen-Lobelien durch lichten Blätenstand und langgestielte Bläten unterschieden. L. longisepala ist eine tropisehe Regenwaldpflanze, die offene feuchte Standorte vorzuziehen scheint. Sie ist von grossem, systematischem Interesse, da sie uns vielleicht eine Vorstellung von der allgemei- nen Organisation und dem Aussehen der Stammeltern der afrika- nischen Riesen-Lobelien gibt. 4. L. lukwangulensis Engl. ENGLER im Notizblatt d. K. bot. Gart. u. Mus. zu Berlin I p. 107 (1895); Bot. Jahrb. 28 p. 501 (1900). — Specimen originale: STUHLMANN n. 9142 in herb. Berolin. 397 Verbreitung: Die Uluguru-Berge im montanen Regenwald — [Uluguru, im Bezirk von Lukwangulu, im Berghochwald ca. 2500 m äö. d. M. Oktober 1894. STUHLMANN Nr. 9142. — Lukwangulu- Plateau ca. 2 400 m ä. d. M. ??/u 1898. W. GoETtzE Nr. 291]. Wahrscheinlich mit der L. longisepala verwandt, aber von dieser sehr abweichend. Die grossen Vorblätter der Blätenstiele (ca. 8 X 15 mm) unterscheiden L. lukwangulensis von allen anderen Arten; von der L. longisepala weicht sie ausserdem in vielen Bezie- hungen, u. a. durch die dichten Infloreszenzen, ab. HOEL giberroa Hemsö EISESTL HEMSLEY in Ouniv. FL trop. Afr. III p. 465 (1877). — Syn.: Tupa Schimperi Hochst. in A. RicuH. F1. abyssin. II p. 10 (1851). — Specimen originale: SCHIMPER it. Abyss., sect. secunda n. 908. Verbreitung: Von Abessinien im Norden bis nach dem Kenia, Mt. Aberdare, Mt. Elgon, Ruwenzori und Virungavulkangebiet, inner- halb des montanen Regenwaldes und der niedrigeren Teile der Bam- busregion. — [Ad latus occidentale montis Aber inter pagos Addesse- lam et Maizachalo 8 000—38 300 pedes supra mare. 1842. SCHIMPER it. Abyss., sectio secunda Nr. 908. — Nordwestseite des Kenia im Regenwald und unteren Teil der Bambusregion. Jan. 1922. RoB. E; und TH. CC: E: FRIEs Nr. 640, 719 und 931: — Mt: Aberdare; sowohl auf der Ost- wie der Westseite. ”?/1 1922. RoB. E. und ER: Cl EE: FRIES NI. 2777. — Mt. Elgon zufolge einer Photographie von R. KMUunEE in "Quer durch Uganda” (vgl. das farbige Titel- bild!). — Deutsch-Ostafrika: Rugege-Wald ca. 1800—2 000 m ä. ARMS sehr. haung) 7/8. 1907. J MIEDRAED NI. 1005 0 und 014 a: — Vulkangebiet: Ninagongo im oberen Teil des montanen Waldes etwa S00 Fm 0 de Moto ROB: E: ERIES NI 094]. Ist von den beiden ihr sehr nahestehenden Arten L. Volkensii und ulugurensis durch die verhältnismässig grossen Antheren deut- lich unterschieden. Der Fruchtknoten ist behaart, aber gränlich, die Blattzähne auswärts bis schräg aufwärts gerichtet, nicht sichel- förmig aufwärtsgekrämmt. — Die Arten der Giberroa-Gruppe stehen einander alle sehr nahe. Wahrscheinlich haben sie sich in geo- logiseh später Zeit auf den verschiedenen, gegenwärtig voneinan- der mehr oder weniger völlig isolierten Gebirgs- und Hochlands- standorten differenziert. - Die gemeinsame Urart war wahrschein- lich innerhalb der einst waldigeren Teile von Ost- und Zentral- afrika weit verbreitet. 398 Im Herb. Berolin. findet sich eine sehr merkwärdige Pflanze aus dem Rugegewalde (MILDBRAED Nr. 954), die sowohl MiILDBRAED Wie ENnGLER als einen Bastard zwischen L. giberroa und L. Mildbraedii deuten. Vielleicht ist die Deutung richtig, der Pollen ist aber nicht so schlecht, wie man unter solehen Umständen erwarten könnte. 6. L. ulugurensis Engl. — [Fig. 3 el. ENGLER in Pflanzenleben Ost-Afrikas III A p. 92 (1895). -- Syn.: Lobelia Volkensii Engl. var. ulugurensis Engl. in Notizblatt d. K. bot. Gart. u. Mus. zu Berlin I p. 106 (1895). — Specimina originalia: STUHLMANN n. 8791, 9124 et 9321 in herb. Berolin. Fig. 3. a—d Lobelia giberroa Hemsl. (FrIEs Nr. 719). a Blätenknospe; b Bläte; c--d Samen. — e L. ulugurensis Engl. (STUHLMANN Nr. 9321) Same. — f-g L. usafuensis Engl. (Storz Nr. 1662) Samen. — h L. Volkensii Engl. (UHtiG Nr. 349) Same. — 'a—b Natiärl. Grösse; ce—h 3- Verbreitunsg: die Uluguru- und Utshungwe-Gebirge im mon- tanen Regenwald. — [Uluguru: im Talkessel der Myua-Quellen und im Bergwald auf dem Pass zum Mgeta, im Bachtal Kihiri, zusam- men mit wilden Bananen; Mitte Oktober 1894. STUHLMANN NT. 8791 und 9124. Am Zusammenfluss des Mgasi- und Mwedu- Baches; Nov. 1894. STUHLMANN Nr. 9321. — Utshungwe: Muhange, unbewaldete Abhänge ca. 1800 m ä. d. M. !9/2 1899. W. GOETZE Nr: 626]. Steht der L. Volkensii nahe, hat jedoch behaarte, aber gränliche 399 Kelchabschnitte und Fruchtknoten, nicht wie jene grauhaarige. Die Blattzähne sind auswärts bis schräg aufwärts gerichtet, gerade (nicht wie bei L. Volkensii sichelförmig gekrämmt). Auch im sterilen Stadium lassen sich Pflanzen dieser zwei Arten voneinan- der unterscheiden (vgl. ENGLER im Noltizblatt 1. c.). TESSVolkenisumEngls = [Fig ton. ENGLER in Bot. Jahrb. 19. Beibl. 47 p. 49 (1894). — Specimen originale: VOLKENS n. 1501 in herb. Berolin. Verbreitung: Usambara und Kilimandjaro nebst den Gebir- gen westlich davon, im montanen Regenwald. — [Kilimandjaro, besonders längs der Bäche im Gärtelwalde. Landschaft Marangu, Wwestl. Weg, 2200 m ä. d. M. Nur zwischen 1 900—2 400 m ä. d. M.; ziemlich häufig. Stamm sehr selten gegabelt. '”/12 1893. G. VoL- KENS Nr. 1501. — West-Usambara: Wald bei Kamkusa, ca. 1500 maud M.:-, Die "Pflanzen bis 8 m; hoch! < /seL9135 UBriG NI 1520. — Ngaruka, Wald. ”/10 1904. UunricG NI. 349]. Der L. giberroa sehr nahestehend, aber von dieser durch kärzere Antheren und deutlich grauhaarige Fruchtknoten und Kelchab- schnitte unterschieden. Fär die Art charakteristiseh sind auch die aufwärtsgerichteten sichelförmigen Blattzähne. — Eine sehr schematische Abbildung findet sich in VOLKENS, Der Kilimandscharo, SS01-(1897). 8. LI. usafuensis Engl. — [Fig. 3 f-gl. ENGLER in Bot. Jahrb. 30 p. 420 (1901). — Specimen originale: GOoETZE n. 1133 in herb. Berolin. Verbreitung: Die Usafua- und Kyimbila-Gebirge, im mon- tanen Regenwald. — [Usafua, Ngosi- oder Poroto-Berg, 2300 m ö.d. M. 7/8 1899. W. GoetzE Nr. 1133. — Kyimbila, 1350 m Hed Moe Sffr t9120 CA ISTORz INT vL662]: Der L. giberroa sehr ähnlich (auch in der Grösse der Antheren), unterscheidet sich aber von dieser Art wie von L. Volkensii und ulugurensis hauptsächlich durch die kurzen Brakteen; von den beiden letzteren weicht sie ausserdem durch die grossen Antheren ab. Die Antheren sind bei L. usafuensis etwas länger im Verhält- nis zu den Staubfäden als bei L. giberroa, Volkensii und uluguren- sis (bei der ersterwähnten etwa halb so lang wie die Staubfäden, bei den drei letzteren etwa ein Drittel). 400 9. L. Stuhlmannit Schweinf. SCHWEINFURTH in EMIN PAscCHA, Im Herz von Afrika p. 291, tab. 11 (1893) nomen nudum. BAKER FIL. in Journ. of Linn. Soc. Bot. 38 p. 266. 1908 (de- scriptio p. p.). — Specimen originale: STUHLMANN n. 2406 in herb. Berolin. Verbreitunsg: Ruwenzori in der Regio alpina. — [ca. 3500 m ä. d. M. 12/6 1891. STUHLMANN Nr. 2406]. Die Art ist in der Literatur niemals beschrieben worden mit Ausnahme der kurzen Angaben äöber die Bläten, die BAKER in sei- ner oben erwähnten Arbeit liefert, und der Notizen öber die Blät- ter, die ENGLER in Wissensch. Ergebn. d. deutsch. Zentral-Afrika- Exp. 1907—08. II. S. 345 mitteilt. Eine Beschreibung des Ori- ginalexemplares därfte deshalb wöänschenswert sein. — Wirkliche Rosettenblätter fehlen, dagegen finden sich unvollständige Blatt- reste von der Ubergangszone nach der Infloreszenz zu. Dieselben sind sehr schmal lanzettlich, auf der ganzen Oberseite sehr dicht kurzbehaart, unten auf der Blattfläche selbst kahl, während sowohl die Mittel- als die Seitennerven und deren Anastomosen langbe- haart sind; Blattrand fein und dicht gezähnt, licht gewimpert; Nerven auf der Oberseite undeutlich, auf der Unterseite erhöht, hervortretend. Brakteen ca. 4,5 cm lang, ca. 0,5 em breit, auf beiden Seiten kahl, am Rande gewimpert, spitz. Kelchröhre glok- kenförmig, kahl; Kelchzipfel pfriemförmig, spitz, ca. 2,2 cm lang] 0,2—0,3 em breit, auf beiden Seiten kahl, aber am Rande bis etwa zur Mitte gewimpert, nach der Spitze zu kahl. Die Blätenkrone ca. 5 cm lang, aussen kahl, vor dem Aufblähen oben in eine ca. 2 cm lange, pfriemförmige Spitze auslaufend. Staubfäden, wenn die Krone sich öffnet, ca. 2,5 cm lang. Staubbeutel 1,4—1,5 em lang. — Das Stuhlmannsche Originalexemplar hat keine Rosetten- blätter; doch wird eine Abbildung eines solchen im Herbarium des Berliner Museums aufbewahrt. Sie ist von E. G. BAKER nach” WOoOLLASTONS Exemplar vom Ruwenzori gemacht; dass das Blatt zur selben Art gehört wie STUHLMANN Nr. 2406, ergibt sich aus den von BAKER mitgesandten Blätenknospen. Es ist ca. 36 em lang und 2,5 cm breit, äusserst sehmal-lanzettlich, fast lineal, am Rande dicht feingezähnt; ob das Blatt auf der Oberseite behaart ist oder nicht, ist aus der Zeichnung nicht ersichtlich. (07 TER arisimb essens SENARES Syn.: Lobelia Stuhlmannii Engl. in Wissensch. Ergebn. d. deutsch. Zen- tral-Afrika-Exp. II p. 344 (1911), non Schweinf. — Specimen originale: MILDBRAED n. 1603 in herb. Berolin. | 401 Planta gigantea, trunco longo, apice rosula foliorum coronato; inflorescentia longa, densa, e rosula foliorum sat abrupte erumpens. Folia 42—44 cm longa, 2,5—2,7 cm lata, sessilia, angustissime lan- ceolata, acuta, (sicea) papyracea, supra glabra, subtus in nervis late- ralibus et venulis plus minus laxe longeque hirsuta, ceterum glabra, margine dense denticulato; nervus medianus sat crassus, utrinque glaber, nervi laterales ab eo sub angulis subrectis arcuatim ex- euntes, anastomosantes. Bracteae 3,1—4,6 cm longae, 0,1—0,5 cm latae, acutissimae, utrinque glabrae, marginibus infra medium ciliatis, supra medium minutissime hirsutulis. Pedicelli cire. 0,7 em longi, glabri, infra medium bracteolis 2 minutissimis squamae- formibus ornati. Tubus calycinus campanulatus, pilosus; sepala angustissime triangularia, primo cire. 1,6 cm longa et cire. 0,5 cm lata, aetate elongata, acutissima, utrinque glabra, marginibus cili- atis. Corolla 3,9—4,0 cm longa, in apicem cire. 1,5 cm longam producta, extus hirsuta. Filamenta cire. 2,5 (2,4—2,6) cm longa, basi libera, ceterum connata, glabra; antherae 0,9—1,0 em longae, connectivo et basi glabrae. Stylus sub stigmata 2 barbatus. [Fruc- tus et semina non vwvisal. Verbreitung: der Karisimbi-Vulkan in der Regio alpina. — [NO-Kiwu: Karisimbi, am Rande des Sädkraters, 3 100—3 300 m uä. d. M., zwischen Senecio, selten (nur ein Exemplar blähend angetroffen). Mitte November 1907. MILDBRAED Nr. 1603]. Der L. Stuhlmannii nahestehend, aber durch kleinere und aus- sen behaarte Bläten und viel kleinere Antheren abweichend. Die Blätter an der Ubergangszone zwischen der Rosette und der Inflo- reszenz sind bei Stuhlmannii an der Oberseite dicht kurzbehaart, bei karisimbensis völlig kahl. Aus Mangel an Material können wir leider nicht sagen, ob auch die Oberseite der Rosettenblätter bei jener Art behaart ist. MILDBRAED gibt L. Stuhlmannii auch fär die Sabyino- und Muharura-Vulkane nordöstlich des Kiwu-Sees an. Gepresstes Material ist im Berliner Museum leider nicht vorhanden, weshalb es uns unmöglich ist, zu entscheiden, ob diese Riesen- Lobelien der L. Stuhlmanniti, karisimbensis oder irgend einer neuen, noch unbeschriebenen Art angehören. INA AN bam basetil RR. E.Friet Th Eralr: nspar— Higg4iet tai Specimen originale: RoB. E et Tu. C. E. FRIES n. 2257 in herb. Upsaliensi. Planta 5—8 m alta, trunco longo, 10—135 cm crasso, apice rosula foliorum coronato; inflorescentia 1—2 m alta, sat densa, e rosula 26 — 22256. Svensk Botanisk Tidskrift. 1922. 402 foliorum non valde abrupte erumpens. Folia 42—48 cm longa, 4,5—5,5 cm lata, sessilia, linearia, acuta, sieea membranaceo- papyracea, supra breviter puberula vel subglabra, subtus glabra sed in nervo mediano et venulis hirsuta, margine subintegro pilosulo; nervus medianus sat crassus, nervi laterales ab eo sub Fig. 4. Lobelia bambuseti n. sp. West-Kenia, in der oberen Bambusregion, etwa 2 800 m iu. d. M. (1. Febr. 1922). angulo subrecto arcuatim exeuntes, anastomosantes. Bracteae circ. 9 cm longae, 1,6—2 mm latae, lineares, acutae, utrinque glabrae, margine pilosae. Pedicelli cire. 0,5 cm longi, glabri vel subglabri, basi bracteolis 2 minutissimis squamaeformibus ornati. Tubus balycinus campanulatus, glaber; sepala sublinearia, circ. 2,5 cm longa, basi circe. 2 mm lata, acutissima, margine pilosa, ceterum 403 glabra. Corolla circe. 4,5 (4,1—4,6) cm longa, sordide pallida, basin versus sordide coerulea, extus glabra. Filamenta 3,5: (3,1—3,7) cm longa, basi libera, ceterum connata; antherae 0,9 em longae, con- nectivo et basi glabrae. Stylus sub stigmata 2 barbatus. [Fruc- tus et semina desunt]. Verbreitun.g: Mt. Kenia und Mt. Aberdare im oberen Teil der Bambusregion und in der Hagenia-Hypericum lanceolatum- Region. — [Kenia, an der unteren Grenze der Bambusregion, Bachufer = steril. —"/2 L922.. ROB. EE. und TH: C. E-FRIES Nr. 919: — Aberdare, Ostseite im oberen Teil der Bambusregion, blähend lan FÖ RJANEROB SUN OK kESC. ES FRIES NP 2254 Mit den L. Stuhlmannii und karisimbensis verwandt, wenn auch nicht besonders nahe. Ist von diesen u. a. durch die breiteren, so gut wie ganzrandigen Blätter, die kärzeren Antheren und die in der Knospe oberhalb der Antheren kärzere (5—6 mm lange) Kronenspitze leicht zu unterscheiden. [2 perdarceRn. 5. Er et IRI jrD.Sp. fig: Det0.a— di. Specimen originale: RoB. E. et Tu. C. E. FRIES n. 2414 in herb. Upsaliensi. Planta 1—2 (—2,5) m alta, trunco subnullo vel parvo (raro ad 1,5 m alto); inflorestentia 1—1,5 m longa, densa, a medio apicem basinque versus angustata, e rosula foliorum sat abrupte erumpens. Folia 22—40 cm longa, 3—4 cm lata, linearia vel anguste lanceo- lato-linearia, sessilia, apicem versus sensim angustata, breviter apiculata, utrinque puberula, margine integro; nervus medianus sat crassus, nervi laterales sub angulis acutis exeuntes, anastomo- santes. Bracteae 4—4,5 cm longae, 1,5—1,7 cm latae, lanceolatae, utrinque dense puberulae, apice rotundatae sed conspicue apicu- latae. Pedicelli circe. 0,8 cm longi, dense hirti, medio vel supra medium bracteolis 2 minutissimis squamaeformibus ornati. Tubus calycinus subhemisphaericus, densissime puberulus; sepala primo 1—1,2 cm longa (aetate longiora et plus minus linearia), circ. 0,3 cm lata, anguste triangularia, utrinque dense hirto-puberula, apice obtusa, mucronulata. Corolla circe. 4,3 (4—4,6) cm longa, sordide albido- virescens, basin versus sordide coerulescens, laxe (apicem versus densius) breviter hirsuta. Filamenta cire. 3,4 (3,3—3,5) cm longa, basi libera, ceterum connata; antherae 1,1 cm longae, connectivo et basi glabrae. Stylus sub stigmata 2 barbatus. Fructus circ. 1,5 cm diam. Semina rhomboideo-falciformia, omnino vel latere convexo late alata. 404 , Verbreitung: Mt. Aberdare. — [In der Hagenia-Hypericum lanceolatum-Region und dem oberen Teil der Bambusregion auf offenem, sumpfigem Boden zusammen mit Senecio brassicaeformis R. E. Fr. et Th. Fr. jr. häufig, auf den offenen, trockeneren Fig. 5. Lobelia aberdarica n. sp. Mt. Aberdare auf der alpinen Hochebene; blähendes Exemplar (1,6 m hoch) und (links) eine sterile Blattrosette (15. März 1922). Hochsteppen derselben Regionen spärlich. Mitte März 1922. RoB. E.: und TH. C: EE: FRIESINT 2414 02414 a und 241bi: Mit der L. Mildbraedii offenbar nahe verwandt, aber deutlich von ihr verschieden. Die Form der Brakteen — lanzettlich und breit — ist in der Gruppe einzigartig und erinnert einigermassen an die der Deckenii-Serie. — Das Vorkommen einer solchen alpi- 405 nen Art wie aberdarica auf dem Mt. Aberdare bietet vom pflanzen- geographischen Gesichtspunkt ein grosses Interesse; es zeigt, dass einst ein floristischer Zusammenhang zwischen den jetzt isolierten hochmontanen Floren Zentral- und Ostafrikas existiert hat. 13. LC. Mildbraedit Engl. ENnGLER in Wissensch. Ergebn. der deutsch. Zentral-Afrika-Exp. 1907— 1908. Bd. II (Botanik) p. 344 (1911). — Specimen originale: MILDBRAED n. 953 in herb. Berolin. Verbreitung: Rugege-Wald östlich des Kiwu-Sees. — [Ru- karara in montanen Waldquellbrächen etwa 1800 m ä. d. M. Mitte August 1907. MILDBRAED Nr. 9531. Ist durch die abgerundeten Blattspitzen, die Form der Brakteen und die an der Oberseite — mit Ausnahme des Mittelnerys — kahlen Blätter gut charakterisiert. [ÄRE NuatsbungvensisR. EE; Fr. et: Er: jr. miSsps = ig i0e fi Syn.: L. (Rhynchopetalum) sp. Engl. in Bot. Jahrb. 28 p. 501 (1900). — Specimen originale: GoETZE n. 583 in herb. Berolin. Planta gigantea; inflorescentia circ. 0,4 m longa, densa, e rosula foliorum abrupte erumpens. Folia 25—35 cm longa, 2,17—3,1 cm lata, angustissime lanceolata, sessilia, apicem versus sensim angu- stata, acuta, utrinque puberula, margine integro glabro; nervus medianus sat crassus, nervi laterales sub angulis acutissimis exeuntes, anastomosantes. Bracteae 5,1—35,8 cm longae, cire. 0,5 em latae, angustissime lanceolatae vel lanceolato-lineares, utrinque et margine holosericeae, apice obsolete mucronulatae. Pedicelli cire. 0,8 em longi, breviter hirsuti, basin versus bracteolis 2 squamaeformibus instructi. Tubus calycinus campanulatus puberulus; sepala cire. 1,9 cm longa, circ. 0,6 cm lata, triangularia, apice attenuata, utrinque holosericea, ciliolata. Corolla cire. 3 cm longa, extus hirsutula. Filamenta glabra, basi libera, ceterum connata; antherae et stylus non visae. Fructus subhemisphaericus, circ. 1 em longus et I em latus. Semina rhomboideo-falciformia, latere convexo unilateraliter sat late alata. Verbreitung: Das Utshungwe-Gebirge in Deutsch-Ostafrika. — [Utshungwe, Uhehe, Kissinga etwa 2000 m ä. d. M.; Febr. 1899. W. GOoETzZE NI. 5831]. Das vorliegende Material ist etwas unvollständig. Die Exemplare sind nur im Fruchtstadium eingesammelt worden, aber eingetrock- 406 Fig. 6. a—d Lobelia aberdarica n. sp. a Blatt von unten gesehen; b Bläte; c—d Samen. — e—f L. utshungwensis n. sp. Samen. — g—h L. Rhynchopetalum (Hochst.) Hemsl. Samen. — i—I L. bambuseti n. sp. (Fries Nr. 2257). Blatt von oben fi) und unten (k) gesehen; I Blätenknospe. — m L. columnaris Hook. fil. (MILDBRAED NI. 3415) Same. — a, i, Ék, 1/2 nat. Grösse; D, L +, C Hyman 407 nete Bläten, die öber die Beschaffenheit der Krone Auskunft geben, finden sich noch; Antheren und Griffel fehlen leider. Eine Angabe öäber die ungefähre Höhe der Pflanze liegt nicht vor, aber die Infloreszenz zeigt, dass sich die Art der Grösse nåch am nächsten an die L. aberdarica und L. Mildbraedii anschliesst. An diese beiden, die miteinander deutlich verwandt sind und ziemlich isoliert stehen, schliesst sich L. utshungwensis durch schmale Blätter mit vom Mittelnerv in spitzem Winkel ausgehenden Seiten- nerven und durch verhältnismässig breite Brakteen an. Diese sind jedoch ziemlich spitz, mit undeutlicher, aufgesetzter kleiner Spitze versehen. Von der L. aberdarica ist utshungwensis dureh die langen Brakteen unterschieden, von Mildbraedii durch die gegen die Spitze hin allmählich sich verjängenden, an der Oberseite behaarten Blätter, durch die Form der Brakteen u. a. 15. L. Rhynchopetalum (Hochst.) Hemsl. — [Fig. 6 g—hl. HEMSLEY in OLiv. F1. trop. Africa III p. 465 (1877); BAKER FIL. in Journ. of Bot. 32 p. 70 (1894). — Syn.: Rhynchopetalum montanum Fres. in Flora oder Bot. Zeit. XXI:2 p. 603 (1838) et in Mus. Senckenberg. III p. 66 tab. 4 (1839). — Tupa Rhynchopetalum Hochst. in A. RicH. F1. Abyssin. II p. 9 (1851). — Specimen originale: RUPPELL sine num. ex Abyssiniae prov. Simen (a nobis non visum). Verbreitunsg: Die Gebirge Abessiniens und angrenzender Teile des Gallahochlandes, in der Regio alpina. — [Abessinien: PETTIS —— SCHIMPER 169. — In monte Simensi Baehit loeis 11— 13000 pedes supra mare !?/8 1542. SCHIMPERI it. Abyss. Sect. se- cunda Nr. 1263. — Bei Novi (Semen), 9—11 000 p. !'/1 1862, STEUDNER Nr. 1379 und Bachit (Semen) !"/1 1862, STEUDNER NI. 1380. — Gallahochland: Sidamo, Djam-djam '”/12 1900, O. NEUMANN Nr. 25. — Sidamo, Awara ””/1 1901, ELLENBECK Nr. 1812]. Wie schon oben (S. 388) hervorgehoben wurde, nimmt L. Rhyncho- petalum eine selbständigere Stellung innerhalb der Gruppe ein. Ihr ganzer Habitus ist abweichend. Ein schönes Bild gibt ENGLER in Pflanzenwelt Afrikas I: 1, S. 110 (nach einer Photographie von J. ROSEN), welches das Dracaena-ähnliche Aussehen und die grossen Dimensionen der Art aufweist (bis 7,5 m hoch, die Blattkrone von einem 3—4 m hohen, kahlen Stamm getragen). Charakteristisch fär die Art sind ausserdem u. a. die langen, schmal lanzettlichen Brakteen, die im Verhältnis zur Krone kurze Antherenröhre und die im Vergleich zu allen afrikanischen Riesen-Lobelien ungewöhn- 408 lich grossen Fräöchte, die eine Länge von 2,5 cm und einen Durch- messer von fast 2 cm haben. Die oben angeföhrten, von NEUMANN und von ELLENBECK in Sidamo (Gallahochland) gesammelten Exemplare fögen wir nur zögernd zu der Art Rhynchopetalum. Sie weichen vor allem durch kurzes und dichtes Haarkleid an dem oberen Teil der Staubfäden- röhre und durch grössere Vorblätter der Blätenstiele ab; bei jenem erreichen diese Vorblätter eine Länge von 2 em und sind lineal und grän, bei diesem sind sie oval, 3—4 mm lang und viel grösser als die rudimentären Vorblätter des Types. Das Material ist leider zu gering, um ein sicheres Urteil öber den Wert der Form zu erlauben. 16. L. Deckenii (Aschers.) Hemsl. HEMSLEY in Ouniv. Fl. trop. Afr. III p. 466 (1877). — Syn.: Tupa (Rhyncho- petalum) Deckenii Aschers. in Sitzungsber. d. Gesellsch. Naturf. Freunde 1868 p. 23 (1869), Bot. Zeit. 1869 p. 71 et in C. C. VON DER DECKEN, Reisen in Ost-Afrika III: 3 p. 74 Tab. V. 1879 (Obs! 1" = flos Lobeliae Rhynchopetali). — Tupa Kerstenii Vatke in Linnaea 38 p. 725 (1874). — Lobelia Tayloriana Bak. fil. in Journ. of Bot. 32 p. 67 tab. 341 (1894)? — Specimen originale: KERSTEN Sine num. in herb. Berolin. Verbreitung: Kilimandjaro in der Regio alpina. — [Kili- mandjaro: 6 500—38 500 Fuss. 1860—562 coll. KERSTEN. — Marangu am Mawenzi, 2440 m ä. d. M. längs des Ruassibaches an der oberen Urwaldgrenze, viel; ”/9 1893; bis 3,5 m hoch, krautiger, innen hohler Stengel. VOoLKENS Nr. 773. — In der Nähe des Moltke- Steins, 3000 m ä. d. M.; einziges, auf einer trockenen Bergwiese gesehenes Exemplar. ?/1w0 1893. VoLKeEns Nr. 1144. — Uber Moschi ca. 3 000 m ä. d. M., grasige Hänge; ”/10 1901. UtHriG Nr. 87 und 103. Auf steinigen Hängen im Quellgebiet der Garanga ca. 3 800 m ä. d. M.; ?4/10 1901. UuriG Nr. 1098. — Grasregion 2 900—mehr als 3000 mä. d. M.; 2/10 1902. ENGLER Nr. 1854. — 2 000—3 300 m ä. d. M.; 1887. VON HÖHNEL Nr. 172]. | Obgleich die L. Deckenii von den ostafrikanisehen Hochgebirgs- Lobelien zuerst bekannt war und von mehreren Personen gesam- melt worden ist, ist sie doch bis heute nur recht mangelhaft beschrieben. Deshalb geben wir hier eine Beschreibung; dieselbe | grändet sich im wesentlichen auf VOLKENS schöne und vollständige | Nr. 773. Dass letztere zu L. Deckenii (Aschers.) Hemsl. gehört, kann keinem Zweifel unterliegen, da sie gut mit KERSTENS Origi- 409 nalexemplar äbereinstimmt. — Gesamtlänge 2,75—3,5 m. Steriler Basalteil 2—2,5 m (wovon ca. I m mit ganz därren Blättern beklei- det ist). Blattrosette !/+ m hoch. Infloreszenz !/2—?/+ m lang, breit, dicht, nicht scharf von der Rosette abgesetzt. Blätter 18— 27 cm lang, 3,,—4 cm breit, ungestielt, papierartig, sehr schmal lanzettlich, unterhalb der Mitte am breitesten, auf beiden Seiten sowie am Rande kahl; Blattrand ganz, nur gegen die Spitze un- deutlich gekerbt; der Mittelneryv ist grob, die Seitennerven gehen von ihm in spitzen Winkeln ab, anastomosierend. Brakteen von sehr verschiedener Länge, unten an der Infloreszenz ca. 10 em lang und ca. 3,7 cm breit, äöber der Mitte der Infloreszenz ca. 7,5 cm lang und ca. 3 cm breit, lanzettlich, mit ausgezogener, nicht sehr scharf abgesetzter Spitze; der Rand bei den unteren grossen Brakteen etwas öber der Basis nach oben zu sehr undeutlich gekerbt, bei den höher oben sitzenden ganz glatt; Brakteen auf beiden Seiten und an den Rändern völlig kahl. Blätenstiele ca. 1 em lang, kahl, unterhalb der Mitte mit zwei kleinen schuppenförmigen Hoch- blättern versehen. Kelchröhre kreiselförmig glockenartig, kahl; Kelchzipfel dreieckig, 1,2—1,4 cm lang, ca. 0,6 cm breit, auf beiden Seiten kahl, unterhalb der Mitte dänn gewimpert. Krone ca. 4 (3,9—4,1) cm lang, ”weiss mit wenigen blauen Längsadern"”, auf der Aussenseite kahl. Staubfäden (3,5)—3,7—4,1 cm lang, an der Basis frei; Staubbeutel 1,1—1,2 cm lang; Konnektiv und Basen der Staubbeutel kahl. > Por får rå frn rsr räd far pra NNAT bil i "Pervane. onen Mo ikada soryg FINARE, TNE 4-0 bikes Fre sr YE tOrA Särna ÖR rrångreg LUK CR sfoflsta Ni4 Årg Fre MA SER-te, ibn, id ( FET ” Nl get idel 4 4 " tofs At 4eg Mö nn MM lkrdsdg 120004) 50 0tsr brat ästa Et åtösk agg Psatndok tra bag MA kotbd. rt ere föbogsnr MA Yrbrykrt targ " Mirbilorgteter pant NA Srårtrrg Inred a sär ees MP btRNN YR y Mansa; » pia 2 $k4 rfrgeg rbetån BR öbor or ON veg; fe 4 ORD AR otetor Syd BK törsrgerrd PYrRstärr taged Mja Hå feber HÖRN | sö” KJ FA fitting + Stf H RME PTA HL INGAN då ja lande (THAT UD 4 a i AR i tvYM I ff gl , per INFARNE k | å i | j CH $ || (RE I År ; dt HRT JE ind i ISA aga 120) 1 trast h han i bl Kö ING Hl | | FAR LK ; (RIAA JL vidi 4 j IRAN TON HL SATSER Ne | slaget Hr | SR AE K 4 Hon 4 UREA 4 HAREN kel | | | fd | ” hn INR IM a VLÄOFILL HD ( Å ) fujds fred i Sr Mg hsa vo flag ; i | ! Ken. Re Re sid 4 Sie fe hd I 1 pil M | ; I id i + 4 v ' Id SÅN INC ; HE Lr UUVIRPT Ht Hd RON BERNA Le ” II FULT LAR äs bkd MI ji I FEAR UN a silv (HA Iben i 5 UTSE öl AA FR FANER DG Vi Sian a 4 H HOT rn VED 4 Sorter frn RT RR LA + Mi FU NGNIL UN HULALN ELEN ; ) Hä 4 sösklge AM SAL på få ' tri a ' 14 4 AM följa , . 2 Hun HN Mjälba MERA el i a rr SM [ras sblals kr rg MR LR I file frket i! | ROST h RAN i IH ia RR NIKE NEN IN Ve LMG Äl ud SMR ran HN Sänt ; jen SIBA SAR HUNG Fe HOTA jär ger gtga HA reg nde] Ul i AN LR ET Ye 484 (i4) de leg, Ut Np hytta NM U Brin HN Fa REN Ge i! NS TLNESA Valda (Ka H ägna Eic HldRter pda É Flor id WELBCT bl