Fyh eV SAN ” YT FR Tre sit Md 2 CA 4472 Van re jä mAh a Hi NR Vä CFRA Nn (3 MEL ch DERA fer byns Intra yta > ehe legs nada ENA bv rk old br | ) be vå ög, f FUL Ue 396 Ia Va dee Re böka ISO a rik kd ss å Mk Hänger ” ” veka + . RAD sneda EEIRSER bed Fr bfinrt SLINE jak Säj trav svg anghemmepaan SA He al ig TN RE Ar 4 no båvrvn MT j IRL Mal (SN MATTI LO Sd odd Nä IE OR SN FLASH REN KEANE RN TE i Å , , AA bryn 4 d SÅG NL ; RN > för NFS (04) RIE MILJ RER fn ll M lake dgr "SY Son dära öpkskle, Ho Y 4i LG år Lgr BA YITIERELA rÄ Rin lad ker fr - pa I sele obe vg feg NIER PU NA 40 EN v FEERSVN SLINE A HIA IEA anna! WAR Madedd SRA TKA san NN HR så. Falege ” MIKE HE YR K 4 ; + by rdr PAL er pe Vr Rn 4 Å RA RR RARE RENAR t ARK Peta se ägas ta m NAkN er S ng oe Å Å MN NEN | ÄN Hud MN by val SEA fn KET in a er rar SAN DENS SEr Ng sng ena NM ja & NN FREWIEE Mt ing é NN RH 34 sas dr yu NAS SÅR NAS er Mg lrr dte Manacs brsån sg rata Male bl ; NäR SKÄLLER Er å sörda ngt ge INr Ån 792 240 ND rv NÖT Id Kr Ila (ME foaney vi Sa DÅ tr FÖRE hå d NN hatade dh on NT | INU yt SR Sa RAL end RK fll Å ö 4 a MTI NaA MV ALTIAL IN HITSEN tlf fr Pg 4 MO APR (fr UTE ENENE LE ANS 4 NR js nga rpta SE FARS Såg IRS RIS Sf Metstels Par bel4rg ERT RE Åres ON NR sa vr IR SKA Föafnd i felen 4 sea a Why äg eran far SLET KL EG + TK Reko BIOAL Ke Skena Re a HH er Jil är skstemirts bet sitter, fogas MM LURIRANET Sh TITS TA ryd Nb UL FR add ARGA yt AR ( MM 3 Fira UN Mö ” ul Må Si ' ang 1 bada ' br FART VD gent INÖNGA SEN Gen ' nt in) NEN Hr Sgt SAR Nå il än FR 1 i Hmm eger Se (Bg Sälg ad fer ge glere le ENE | a 4 RAR iu ic jiasat LS | 4 a Pa ie E TR RS Sa INN PO äs fn4 Mean äs lang RN Sn AMN RANN illa and ae SN FANTA RTR LER FREDEN HER me rt LIL UNGAR / ' a f j| VPrgbrblsgt elavtodsnas ia NL PRRE SRA rn Te TAR Sp Rit prn MV ev 4 RR a T SRA CA SEE SS Ern er TH dd old ae DM Vlengrendlerlen I Rn Ru Ear TE SG fr fate sn ER Här MppRland h FR ” SE 2 EE k lair a na hädbenel granne AN r4 LAG USLA NU RENEE SID HIA AE LR €) 2 FARAN TING RAN Ki kt We RR RAR M int | ro RN ul IR ; Se Ia | IV ON AN Dies HER n Ra i i t 3 EO a 2 Sp sr Så FA a Äl CD | i CK ATA SN äl EF ill; an Are LU Å ”» jä via Mi n Hi VI NEG FR KN 1" Ik N Ill i äl 1 SED Pat SE ud Bg sars KAR NANA Fr RN SE PERSIEN NAR TA n TR M Hr MT la ; i SIKT. EEE RFA OLE HH AO a) JAM (EN NG ULLARRER HD 40 pen Yal öd (babord Irbe IS MILK (NERE ra MAA fr | i Her 0 dl UME EVR Kär VR pA FANN) 24 bra SM) ö Lo) Md ini8, PTE Hu hän al gg ON IN ROR KN hu | Sf rasp Välk FIRE änn San ” itll Nta i i fp LÖ RR ; / NYTYGFEREEUR KYLE LR än 64 CM One Å Agi SERA RARE ER i Hd NER | EE a PR Sn ET AA ' 4 Rn ( KSR ET | DEE AM VR IDE FRALE, HÅLA MH Å) ' 1 |) IN i AON Ni ARN Or hl GEN Nl Hon i SS i Ky Mer EN RR HU /=h Ge SJR Å An Av an ER TN Hit ER MUSE ; RER Wärn AN : Ar NEN fån dd KINE HO lg ÅNS NILE RS UTE » i ' kn I i FAL aa INR LEG HÖR RR SN Gig IRL ANSE, Fil UAE IR HL MALA HT SR HUA SÅ (KOR öd ll er ; fd VSM EES RETT FRA TG 3 FLN I Sf i IN å NE ARG NU, NE i AVESINA ELINE UA Saker RE VISE STAD MN SLANG BÄrk i i) a rat INNE fåne NR ELAN AN se en I FÖRR RAIN Fe AMRA G LARSEN er ba MLS Har 6 RR Hänt ET Hå rÅÅ a EN In vg i CR de Sea Er ar SE SS nt HAT bab AGE BTR ERP ASAT rang Id OMGE sa , Mö Ny SERA HAD RN Il il KANN : " Må ir ÖA HN AM mi NR å a (rn — NEN 2 ne NE I i ' fo SA he ay la (fis ; BV Eb RR LARGE ANT AE GREN He I OM - | VM , i WL SR IN UI SN AO Ile Dl RR Av 4 in M OM Nn | Fe Ne åå 4 än IN UTE MS la 10007 se UU Lå ST id n IR KR TR SU sarE rn sd RR SS k Fa LR ELAN ANTAS SÅFA DN ER OföNr segt ir I Mans ÄG i FÖDER ätt MaRa An an AN Ar NR ER RNA LIG HÖRNEN ERA ik Sr SR 20 SS FERRARI ER wa vp KR ” NOEN BRN IRENE A DN EG HO RE di Mj RARE ME PUMA MY IE Flake ran YR SN Se KT IUI AD FH i VA ÅN 7 UR ÄRLA AN NEN NR Vs u SW kal, i g fi Vv al ön FAR FL SNRA el vd LM På LON le (KRA (År Yta ma PY VAA AR 44 ANN 1 KN i NER ER MR Se jä VIN si I ha HR (1 Na FU Rå gFurJedå | AM SESE IN Ta | han & tu UR Sn ut FR Fi LET Ny Nn a en ' ; Ro De Hk ALLEN ” NRA Ia Miu ET Mid M FCER H å JUER bye äg AN ERA h dt EV Jlp kl Ne NOVI "i RIK DH We sg I GER SN yr SLE nn Re I Män ER TR ad; . IRA 1 | HER ROR bår SE te 1 SVR BRT ÄTA fe SAO NR lg d PE LTTE Lå fi 4 GL Äng fa MN Må «r öd pu LEN i 6 NN lg LED Oh (Ll eler ig (ån 2 Re per pd FINEST Y FER LAMAR LO j : h : Il are NTA Ran Sd SN HAST AME Ale rå ER AJ Mar DN ig N H Cd) M LS KLARA ANU i | frn ja p AR i MARG va BR ut pt - WG. He H ) CAR SLE HOPE 14 CM År rn URRE MN Here åa än Hkeligrjn ar NE NYTPE TAN AR 49 Ran AUT RN (Nn MN OM I LAN | Jun år eo it SIR ANN NTA (Ör vi (0 Nn ÅTTLIS EAS sale IR VEN Res ty Fen sele nes rr Heng N SVA OT u RE BLA äte in Al 1 Månd Ne [ITIL ar Sie rad FARA rdr FN He edt BR åa GIG GENEN di SAGA Nn HERE SM ; NS Å CR did ae Re ( ANM AR lp ; / | Dp NN NAN ” AR AD Siri ac MA I M 1 INET 41 OL rd i 1 Vala SYV PURE Or UFICD ; erfa RY fll URFAFLILE ? il Ir PINGIS PRI Jå NNK LYVEN DÅ + LÄRS Ra TARMEN Tak VFL NM dyra It ANNE V fn MM TIVAR Ada i Sn er Noel Md sger a RA rst sjåd wi eken A TE LM IKbeng MT CIDER SET LE SI ef i uj 5” rn - | | Lu Va LURYRTYCS AUT TR all jara FL SNR nn” IDLE REN OT sätta t NE HL NN en säG OMR ERAN bitna ts ER ÄG 18. TEN 0 SITER la ad Vv : EDEN Wiel Th IRI FY GDR N bl ” NN NG PP Megkaoprar AE ng MN RE FONT tf MM) ww månd bege 118 tre GL Re År NR a LU Mi Hj Vg fer. fn SVjs pv Md HEN J FRXEF JE sie pt ER on Ve fia SP rn lr re Su vy SUN be e” vt Na a NA NE nn jul SRNKIREN LÅ CN vi ( ME "| MH " SNR RN Kr Wi Leh v FSH td FN OR FUNIdaR Ag RN SR ara ÖR ES NER REL DAN IfsNga IPA i TOR sie 118 dk LEN TE NH lekl Hi YE ale AN | RT 210) iu uj V NR HÖRN BENEN ARA ” 1 än IN | OD i UN HN FIELDS NG i (LL FA NAR MN an TNE om VÄ AN 4 PYK LON 4 SLUT (RTR MRS DIR 1 ' Ra ju UNIKA j Ad AV IM OM ry t EF Å Aj rå | || pla SR M Mö 4 ILITTATg " OM 4 tu ER in " | Lå ; ä KET IR AKIR. j I + H M ä ' q ; t Mia rg RAS SMILra od é 4 SE EUTIRL PTA dvdr VAR gRe 4 i VE MRF OKT ULL EJALK SL ILBAFEEFAREn å 4 v LLM EN OR jr slå Isa äl Ål bl M SAR så . "u lä! å I ij; tärde de va TC » j i NL 3 4 ; FÖRE FISEN fa Rd a Lal uu MIL 2 NNNR ; SA Sad Hild iv BU ag i 1R pdf LUP ET ML 4 + Å FIL Og Mä ere MLS "ng AN UNNA 3 ir LE NEIL I TH KÖRGRR CNN ög LTH LA 1 IRkR pl 0 HR 4 ie la [AY Ai HA I sal 1 Lr ' HH +” Tr f hot ; Org Ipren ri gle bry de est SAN MIKA EE Fk) A då öd ve ÅN Ad +) YCKIER Hl EN 1Ä98R KRA IIeg BES LE at peer OG vid MAA ev PTA TT Iya bo gy 2UÄN NE STR sade a MES ALEK UCA TG Hd iv Vv LE TIER] Ån AR i jörj i seeds Lr VO MANDA LP Å (åå IDE blä 34 r IRA . CET IEL IPIEEET TEFSE TELE top gkdel j Hirt YGL HITSSIRE i rated Hg wi) le Å 1 iv NE jaa Pg Nl LRGE '” if HI AA 66 rr sö 008 4 Ar : i (I öåat SET våt VA ARG RRD LANG 3 Pre av Sätilgke f såg PERIE SAT MC FE oe KU KVAL i bt der HRF ft EPT se) ' , 4 | NV vi balp OR IMER i 14 AMA Ila SSE Mader Mt AN sänt eb « J | i | ” i IS ALU dip He FUM NEN PFA TYTTTS I TEL SLE Jå 14) Aa epyere Finder ve TNA RR ter - i I TT DE TERIE LG FRTTTLESFUSE EE LJUTSECE FER SKILDA EJ LOSE UREA SAL SILT via ah ' / | METE LANE dn 8 144 JAG AA SAR TI HARI HOT NN JA P5 SOPA SN ag 4 SE SESTTE VEN: [| i fil i FORE? VEGET IEV NERE HEK TEE NTA båda ra Ba IN VÄ bo Nar gör ad KLAN pra rg Kr Oc IM r rn iövgd tv sälj gal gå pad åå ar fär KR RN RA IR pri > ad KLOTET EN i: rd Mg i I | I OTO ENES HDIE ERIC EUSU ER PIE Hl PAULA Sod gråberg Raid FA AD set läg ; ke | TN (7 j | ÅÖad dh bo TOR fd 40 HI bat big MA nr vrå sen Nk SN k ; ) i h ÅN + å ) OSUNA FIRRE SEE Åt ÄG AL NR KN SAMS IRS EAU skena bi Ae apa T as Fa RRD AM ; i d UNDER MTH JA ; " (ERA BOSE RICE Nessbbnrn Walt EL Aso sälg j i j i å Lät J i SJ ” j4g.blIr Ld LIIITE : oer - H "n bä a lib d id / å1G MM + Bard ALEN TA i VuskledNARG 1 RIE d ; ; TI , é HMS LUP PEST EI TEL VV TT RIDA VEKE TU SI ART ef UPSPOEIAE LR (ECEIUTEOIE FRESEETEIP TE HER TN LJ LAGEN ARTS LIE ina 1 SET INR ER I 4 . 4 äl ja än ACT 4 AN 5 Rö Mr fås de ALAIN ad av str PU PAA AUD rr SNRA 23 be YVYEEUENSNUNVSEN SE JSTNNEFENEKM NMMYMeeE SAN ” a Ceru wYLY sub vywUTse VäbbvL UU EYE bv I vb bb vv Vv = Y NN e G ETYSYEE VEN ME Aa uvv MI UJ NANNE EG | vwYYLLYLLE : SIVU ULUM LS gg |. w ANA YEVMTVYLEIS Vv vYEvwvvw v NAMNE NJA GJSSMMM IEI TESAVAG v uvuvuv VOM AL TYvvvv er Vt SN Yu Vv | W SYNES ST Yrket I wW ww WII CM | VE EE | | MU AC vv | JD WIN SUNNE vy NYE IUSYRA | NA SNÄV SYSFVVV VIND NIVA VRV VY VVE VN Leer W Ren YAN ie hub bb battle toto bett Sövvvyl PUbvbvvvi svsdvkuvyvk d SEAN EE SS 20 vv syd I EE SY SS AN NS JYISY SOS NSSM MISSY NASA Sv Ae EN | | NS NEINANGA | | NN IN | INNAN IN | ie NS NAN NS fl | | NS Å vv Wu we [a ww VIY'G WE Mn bag kran bra ka ht Kö År EST SYEvYSNN ev va Weke - = YULU (NN IATA NESS KA åa ASA hk AIN 0 ND ND SAS | ASA bas ANA HDI HAN we IYYYYLVVS - Sd ad FITA AN ww ww INN VI WEE YT SORAN AA GAN VV INNAN MN ee IV Vv v IVYV WWW v NE M hd IN SYV YwYbv SULSSVTT ISIN GV NANA AS SNN SANS) SFSF SENSE SOUSSE NM STY | Yvwv 'v Nu | ING A NL | | NANA od I I A 3 ÅN | Å | (| ING I d : i i; INS | NN | fw vu N | | ) | ERS IA 1 HIN z | | | i Cad nn” An IN I ÅR SD | i 7 j | Å | NN - = . - | / | er - vw INA NINAS i MI Å / NANAK NA SIS bd I 0 ös (MJ UV VVV Vw vw” , | Ah ÅJ | | UML LDL LES | vVwww FET Vv | NW (CASAS SN | | | SANE 2 SISON WW NN SÖ | NYSE OEI NVS SSYUVVA NAN VM ÖVYSS SNITTET CEC (CC SINAN NS NA INNAN EN SIAT WIR Nr VA TK ; YEVLSVYYYVSYSSSYSöN v = SYS SSSTSvv UV UVUYUVVUvEEYvUVYVLYYEN Vv, Vw we 00 Na as NN YYTYVITTS E Wr NAN HRe JIRKIRKAR- j NASN VAA MYS Tv NA SKSSVN SSM V Svin ue tr SA Y Sj FUMUMV INA NYSNSMUM svv IV FIVIE YO NOV VN VS YI YI Le TRAR SV jr I IA EN ROT qv | Fr LG (YAN i Mary J, Rathbun:. se Vuelta | fr UTARAALT TV UAA | GÖTEBORGS KUNGL. VETENSKAPS= ocH VITTERHETS=-SAMHÄLLES HANDLINGAR ud ceries FJÄRDE FÖLJDEN. XI; :i. SVERIGES DECAPODER 3 INVERTEBRATE TO RSTEN LAGERBE RG Xx L00LOGY SR ” Crustacen ET GÖTEBORG 1908 WALD. ZACHRISSONS BOKTRYCKERI ur” a VE OT ASS — Le Nf Pe | | gr. - i ” dv - SVERIGES DECAPODER AF TORSTEN LAGERBERG EE GÖTEBORG 1908 WALD. ZACHRISSONS BOKTRYCKERI A.-.-B. 504.485 COA so-—- VA od , LJ R NED . Mm Vo P material af svenska decapoder, som förvaras på Göteborgs Museums Zoologiska Afdelning. År 1906 fick jag nämligen i upp- drag att å museet kritiskt genomgå dessa samlingar, och därvid framhöll afdelningens nuvarande intendent d:r L. A. JÄGERSKIÖLD önskvärdheten af en sammanfattande framställning af vår decapod- fauna i en sådan form, att den kunde bli en handledning för den, som själf önskade skaffa sig en närmare kännedom om de svenska representanterna för denna mångskiftande grupp. Ett dylikt arbete öfverlämnas härmed till den zoologiska allmänheten. Utom sam- lingarna 1 Göteborgs Museum har jag äfven haft tillfälle att granska dem, som bevaras å Upsala Zoologiska Museum samt på den Zoolo- giska Hafsstationen vid Kristineberg. För att på närmare hållkunna studera de svenska decapodformerna företog jag dessutom under sommaren 1906 en resa på Nveriges västkust, därvid understödd dels af Kungl. Vetenskapsakademien i Stockholm, dels af Natur- vetenskapliga Studentsällskapets i Upsala Linné-stipendium och dels af Göteborgs Museums Zoologiska Afdelning, som bekostade en del af mina insamlingar. Under utarbetandet af denna framställning har - naturligen äfven vederbörlig hänsyn tagits till den sparsamma redan förefintliga svenska litteratur, som innehåller faunistiska och biolog- iska meddelanden om våra decapoder. Däremot har det tyvärr icke varit mig möjligt att, utom i några särskilda fall, taga tillbör- lig hänsyn till de utomordentligt rika samlingar, som under årens lopp hopats på Riksmuseum 1 Stockholm. På grund härutaf kan man möjligen vänta sig en ofullständighet i det artantal, som i det följande behandlats, och själf är jag lifligt öfvertygad om att åtskil- liga intressanta fynd skola göras vid en kommande bearbetning af dessa samlingar. För att i någon mån afhjälpa denna brist hafva några få, hittills som svenska ej anmärkta former äfven beskrifvits, om hvilka man på grund af deras utbredning har anledning att förmoda, att de skola kunna återfinnas vid våra svenska kuster. [rr a arbete grundar sig hufvudsakligen på det rikhaltiga IN Då för de särskilda arterna mera detaljerade uppgifter om fyndlokaler meddelas, har jag i allmänhet låtit dem åtföljas af sam- larens namn. Af dessa namn betyda A. W. MALM, A. H. MALM, STUXBERG, OC. A. HANSON, HJORTZBERG och EISEN, att exemplaren återfinnas i Göteborgs Museum, förf. betyder utom detta äfven Riksmuseum 1 Stockholm och AURIVILLIUS Kristinebergs Zoologiska Station; samtliga dessa fynd äro granskade af mig personligen. Där- emot betyda namnen GOoÉSs, LOVÉN, LILLJEBORG, LÖNNBERG, TRYBOM och ÖRSTED endast litteraturcitat (se den åtföljande förteckningen på svensk decapodlitteratur), och, såvida ej särskildt annat anmär- kes, att jag ej själf varit i tillfälle att verifiera dessa uppgifter. — Ur zoogeografisk synpunkt lämnas äfven en kort sammanfattande framställning af faunans olika element. Särskild vikt har jag lagt vid en noggrann beskrifning af dju- rens färger i lefvande tillstånd; vid undersökning af lefvande mate- rial underlättas därigenom bestämmandet mången gång högst väsent- ligt. Att det emellertid ej varit mig möjligt att kunna meddela egna iakttagelser häröfver för alla arter torde förlåtas; jag har för den skull vid behof sökt dessa uppgifter hos andra författare, så vidt det låtit sig göra. En förklaring af den i arbetet använda terminologien bifogas dessutom. De åtföljande figurerna äro alla reproduktioner efter fotogra- fier af spritlagdt material. Till att bestrida kostnaden af deras framställning har bidrag lämnats af Göteborgs Museums Zoolog- iska Afdelning; alla äro de, för såvidt ej särskildt finnes anmärkt, utförda efter svenska exemplar. De mått, som meddelas på de särskilda arterna, äro likaledes, för så vidt de hänföra sig till som svenska kända former, tagna på de största svenska exemplar, jag haft tillfälle att undersöka, och behöfva sålunda ej betyda de öfverhufvud taget största dimensioner, en art kan nå, ehuru de sannolikt oftast göra detta. För att erhålla så exakta siffror som möjligt har jag valt att i hvarje särskildt fall angifva längden och bredden eller enbart längden af carapax, däri inbegripna såväl rost- rum som de längre eller kortare taggar, hvilka ofta uppträda på carapax” sidokanter. Utarbetandet af denna fauna har försiggått på den Zoologiska Institutionen i Upsala, och jag begagnar härmed tillfället att till dess förre prefekt och min lärare, professorn m. m. TYCHO TULLBERG Vv uttala mitt vördnadsfulla tack för det intresse, han visat denna under- sökning. Det är mig likaledes ett kärt nöje att tacka min vän inten- denten vid Göteborgs Museum d:r L. A. JAÄGERSKIÖLD, som är den egentliga orsaken till detta arbete och under dess fortgång på många- handa sätt bistått mig med aldrig sviktande intresse. Upsala i dec. 1907. Författaren. FÖRKLARING AF ANVÄNDA TERMER. Abdomen. Den bakre, tydligt segmenterade, af 7 segment bestående delen af kroppen. Antennaltagg. (Fig. 1 a). En från framkanten af carapax omedelbart öfver de yttre antennernas insertion utgående, rakt framåtriktad tagg. Antenner. (Fig. 2 ant 1, 2). De 2 främre extremitetparen. Efter läget betecknas det första äfven främre, öfre eller inre och det andra bakre, undre eller yttre. Antennkörtel. (Fig. 2,1; ,S fig. 7,a). Exkretionsorgan, : mynnande på 1:sta leden af det andra parets antenner. Äfven orätt kalladt hörsel- organ. Arthrobranchie. Gäl, utgående från den mjuka huden mellan coxan af en extremitet och thorax. Fig. 1 Basis. (Fig. 5, b). Den 2:dra leden af en extremitet. Branchialregion. Se regio! | Branchiostegaltagg. (Fig. 1, b). Tagg, utgående från eller helt nära framkanten af carapax nedom antennaltaggen. Carapax. (Fig. 1, 2, 6). Hudduplicatur, som ofvan och från sidorna fullständigt täcker kroppens förenade hufvud- och thorax- partier. Carpus. (Fig. 5, ca). Den 5:te leden af en extremitet. Cheliped. (Fig. 5). Pereiopod med tång- eller saxlikt utbil- dade ändleder. Cornea. Övgats facetterade del. VII Coxa. (Fig. 5, co). Den 1:sta leden af en extremitet. Dactylus. (Fig. 5, d). Den 7:de leden af en extremitet. Endopodit. (Fig. 8, en). Den inre grenen af en 2-grenad extre- mitet. Endostom. (Fig. 2, en). Till de undre skelettdelarna hörande, inom munfältet strax framför mandiblerna beläget tvärställdt stycke. Epimer. Abdominalsegmen- tens mer eller mindre bladlikt ut- bildade sidodelar. ; Epistom. (Fig. 2, ep). Stycke af de undre skelettdelarna, be- läget omedelbart framför endo- stomet och utgörande munfältets främre begränsning. Exopodit. (Fig. 8, ex). Den yttre grenen af en 2-grenad extre- mitet. , Extraorbitaltand. (Fig. 6, e). Fig. 2 Orbitans yttre, tandlikt utskju- tande hörn. Filament. (Fig. 1, f; 2, fi; 7, f)y. Trådformadt, i talrika små- leder uppdeladt ändparti af en extremitetgren. Fissur. (Fig. 2, f; 6, f). Fin linieformad depression eller smal springa, markerande gränsen mellan de ursprungliga taggarna i orbitans kant. Frontolateraltagg. (Fig. 1, fl). Kort tagg, placerad i spetsen af det hörn, som betecknar föreningspunkten mellan främre och undre kanten af carapax. Griphand. Chelipedens propodus och dactylus. Hand. Stycke af en chelipeds propodus bakom insertionen af dactylus. Hepaticaltagg. (Fig. 1, h). På regio hepatica, ett längre stycke från framkanten af carapax placerad tagg. Intestinalregion. Se regio! Intraorbitaltand. (Fig. 6, it). Orbitans inre (öfre), utskjutande hörn. Ischium. (Fig. 3, i). Den 3:dje leden af en extremitet. Lamina. Bladformadt utbildad ändled; användt för uro- och pleopoder. Äntd sant. fi Ch NS | / CE I sd VIII Linea anomourica. (Fig. 3, la). Fåra eller mjuk söm, för- löpande strax under sidokanterna af carapax, hvarigenom dess nedre sidopartier bli mer eller mindre tydligt afledade. Linea thalassinica. (Fig. 4, It). Tvenne fina linier, utgående på ömse sidor om midtlinien från den skarpa VW fåran bakom regio gastrica mot bak- kanten af carapax. Mandibel. Den 3:dje, såsom hufvudsakligt tuggorgan fungerande extremiteten. Fig 3 Mastigobranchie. (Fig. 5, ma). Ett typiskt stort, bladformadt och afledadt bihang, utgående från coxan af en extremitet; oftast dock mycket reduceradt i storlek. Maxill. Extremitetparen 4 och 5, fungerande som tuggorgan. YET Mavxillarfot. De mer eller mindre benformadt utbildade, typiskt 2-grenade extremitetparen 6—38. Merus. (Fig. 5, me). Den 4:de leden af en extremitet. Monodactyl. Beteckning för en extremitet utan orörligt fingerutskott från propodus. Munfält. Trakten omkring munnen, begränsad af de skarpa kanterna af pterygostomialre- gionerna på sidorna, framtill af epistomet. ad Orbita. (Fig.6,0).Ögonhåla. Palp. 2—3-ledadt bihang på mandibelns utsida, utgörande de distala, starkt reducerade lederna af denna extremitet. Panna. (Fig. 6, p). Se rostrum! Pedunkel. (Fig. 2, 1—5; 7, 1—5; 8, p). De (intill 5) basala lederna af en extremitet, som genom en kraftigare utveckling tydligt skilja sig från de följande mindre. (Äfven användt för ögats skaftlika del). S S NS AE IX Pereiopod. De 5, ytterst sällan 2-grenade extremitetparen 9—13, efter hvilka gruppen erhållit namnet Decapoda. Phyllobranchie. Gäl, bestående af en stam och från denna utgående, tätt ställda, bladlika lameller. Pleopod. (Fig. 8). Beteckning för samtliga extremiteter, som kunna förekomma på abdominalsegmenten 1—5. Pleurobranchie. Gäl, utgående från sidorna af thorax under carapax. Podobranchie. Gäl, utgående från själfva coxan af en extre- mitet. Postorbitaltand. Se extraorbitaltand! Propodus. (Fig. 5, p). Den 6:te leden af en extremitet. Pterygostomialregion. (Fig. 2, pt). De undre delar af cara- pax, som omgifva munfältet och böja af i sned riktning utåt-uppåt. Regio. (Fig. 6). Genom fåror och depressioner är cara- pax hos högre former vanligen tydligt uppdelad i bestämda —-rh fält, som benämnas efter de organ, som ligga omedelbart inunder: --Ib rg: regio gastrica (magregion). Tetra hepatica (lefver 90). rb: » branchialis (gäl- » ). sens Te: > I eardiaca. (Hjärt >»). TN TN: » intestinalis (tarm- >» ). Rostrum. (Fig. 1, r; 3, r). Ett bladlikt, oftast i vertikal led plattadt utskott från framkanten af carapax. I sina mest reducerade former bredt, föga eller ej utskjutande och då kalladt p anna (fig. GP Scaphocerit. (Fig. 1, sc; 7, sc). Blad- eller taggformadt, afle- dadt utskott från 2:dra leden af det 2:dra antennparets pedunker. Sidokant på carapax. Hos decapoder af krabbtyp «bildas gränsen mellan öfre de- len af carapax och dess sidodelar af en oftast tydlig, mer eller mindre skarp sidokant; denna låter sig vanligen tydligt uppdelas i en främre, ofta starkt tandad del och en bakre jämn dylik. dlJ mår fig. 6). X Sternum. Delar af de till ett fast skelettparti sammansmälta thoracalsegmenten, synliga mellan pereiopodernas coxor. Stjärtfena. Sammanfattande benämning för telson och uropoder. Stylamblys. (Fig. 8, st). 1 eller 2 små, | stafformade bihang från inre kanten af pleo- podernas endopoditer. Supraorbitaltagg. (Fig. 1, s). 1 eller 2 taggar, utgående vid basen af rostrum, strax bakom den inbuktning af framkanten af carapax,1i hvilken ögats pedunkel upptages. Telson. Abdomens sista (7:de) segment. Thorax. Beteckning för de vanligen fast sammanlödda segmenten 6 —13, af hvilka dock det sista hos en del former kan vara fritt eller till och med sammanvuxet med det 1:sta abdominalsegmentet. | Trichobranchie. (Fig. 5, br). Gäl, bildad af talrika, fina, tråd- formade utskott, som utstråla från en gemensam stam. Uropod. Det näst sista (6:te) abdominalsegmentets extremi- teter, som genom sina stora laminor tillsamman med telson bilda stjärtfenan. INLEDNING. Decapoderna bilda en högst mångformig crustacégrupp, som sedan gammalt varit föremål för systematiska studier, och ehuru man för närvarande har en betydligt säkrare uppfattning om deras fylogenetiska utvecklingslinier, så återstå dock ännu många syste- matiska detaljer att utreda. Den gamla indelningen i de tre stora afdelningarna Macrura, Anomoura och Brachyura blef snart som hvarje artificiellt system otillfredsställande, och åsikterna om en hel del formers ställning i detta schema ha därför afsevärdt divergerat. Vi finna sålunda, för att endast nämna ett exempel, huru flera för- fattare bland Anomoura uppföra familjen Galatheide, under det att andra räkna densamma till Macrura. Osäkerheten i den gamla indelningsgrunden gaf snart upphof till förnyade systematiska forsk- ningar, och så ha vi för närvarande erhållit ett system, som genom att vara grundadt på ett mera ingående, jämförande morfologiskt studium af mångfalden organisationstyper, 1 sina hufvuddrag torde vara så naturligt, som för närvarande är möjligt att åstadkomma. Sådant är det system, som grundlagts af J. E. Boas genom hans »Studier over Decapodernes Slegtskabsforhold» (K. Danske Vidensk. Selsk. Skr., 6 Rzekke, nat. mat. Afd., I,. 2, 1880, p. 23), och som sedermera närmare utförts och fullständigats af A. ORT- MANN i en mängd afhandlingar, publicerade i »Zoologische Jahr- bächer » under åren 1890—1894. Som en sammanfattning af sina systematiska resultat offentliggjorde slutligen denne sistnämnde författare på samma ställe (p. 409) 1897 en afhandling med titel: »Das System der Decapoden-Krebse». Det är detta system, som i det följande funnit tillämpning, och de diagnoser, som där meddelas på grupper af högre och lägre ordningar, äro sålunda de, som gifvits af ÖRTMANN i hans sist anförda arbete. Boas indelar decapoderna i tvenne stora hufvudgrupper: Natantia och Reptantia. Dessa karaktäriseras på följande sätt: NATANTIA. Kroppen från sidorna mer eller mindre hoptryckt, så äfven oftast rostrum. Det 1:sta abdominalsegmentet ej betydligt mindre än de öfriga. De yttre antennernas pedunkel alltid 5-ledad och försedd med en stor, bladlik scaphocerit. Pereiopoderna i allmän- het långa och smala, 1:sta paret mycket sällan kraftigare än de öfriga, leden mellan carpus och propodus med en enda fast punkt. Den J-liga genitalöppningen på ledhuden mellan det bakre pereio- podparets coxa och sternum, blott hos släktet Pandalus på själfva coxan. Pleopoderna med kraftig pedunkel och för simning utbil- dade laminor. : REPTANTIA. Kroppen vanligen ej hoptryckt och försedd med ett i horison- tal riktning plattadt rostrum. Det 1:sta abdominalsegmentet mindre än de följande. De yttre antennernas pedunkel 53-ledad eller med färre leder, beroende på konkrescens. Pereiopoderna starka, det 1l:sta paret oftast mycket kraftigare än de följande. Leden mellan carpus och propodus med 2 motsatta fasta punkter, hvar- igenom en axel för rörelsen uppkommer. Den gsg-liga genitalöppnin- gen på coxorna af de bakre pereiopoderna, sekundärt på sternum. Pleopoderna träda mycket tillbaka i utveckling, pedunkeln är svag och laminorna ej ägnade för simning. Till Natantia kommer af följande 7, hos oss representerade grupper blott den första, Fucyphidea, under det att alla de öfriga, Nephropsidea, Thalassinidea, Paguridea, Galatheidea, Oxystomata och Brachyura s8. str. äro att hänföra till Reptantia. ; Att här närmare ingå på det fylogenetiska sambandet mellan de olika grupperna är icke min afsikt och ligger för öfrigt utom ramen för detta arbete. Jag nöjer mig sålunda med att hänvisa dem, som önska studera decapodernas system, till ofvan citerade arbeten af ORTMANN, speciellt denne författares sammanfattande öfversikt. GRUPPÖFVERSIKT. A. Kroppen från sidorna mer eller mindre hoptryckt. Abdomen kraftig, dess 1:sta segment ej påfallande litet, epimererna på det 2:dra täcka dem på det 1:sta. De två främre pereiopodpa- ren tångformade. Pleopoderna utbildade som kraftiga simorgan. (ETS EOT ag fd bl ad AD RAA Grupp I. Eucyphidea ÖRTMANN. B. Kroppen ej från sidorna hoptryckt. Abdomen väl utvecklad eller ock reducerad, dess 1:sta segment betydligt mindre än de a. följande. Pleopoderna svaga, oanvändbara som simfötter. Abdomen väl utvecklad. De 3 främre pereiopodparen tång- formade; 1:sta paret 6-ledadt — basis och ischium äro sam- manvuxna — de öfriga 7-ledade. — (»Humrar»)......... 5: BR SR ON NRA Grupp II. Nephropsidea ÖRTMANN. . Det 3:dje pereiopodparet aldrig tångformadt; alla pereio- poder genom sammanväxning af basis och ischium 6-ledade. oa. Carapax ej sammanvuxen med epistomet. Uropoder väl utvecklade. — (»Kräftor »). 1. Det eller de två bakre pereiopodparen ej ombildade; det första eller ock de 2 främre paren tångformade. Abdomen symmetrisk med kraftig stjärtfena. De yttre antennernas pedunkel 53-ledad .............ss.eeece- NERE 6 TRE fr TN Grupp III. Thalassinidea ÖRTMANN. 2. Det eller de två bakre pereiopodparen påfallande små och ombildade, endast det 1:sta tångformadt. De yttre antennernas pedunkel 4- eller 3-ledad. + Abdomen vanligen osymmetrisk, likaså stjärtfenan, som mycket sällan fullständigt reduceras. De 2 bakre pereiopodparen ombildade, sällan blott det 5:te. De yttre antennernas pedunkel 5-ledad med tagg- liknande seaphocerit — — (»Eremitkräftör»). -.......«- SRS Ska Starr RR RAN Grupp IV. Paguridea HENDERSON. ++ Abdomen och stjärtfena symmetriska. Blott det bakre pereiopodparet ombildadt. De yttre antennernas pe- dunkel 4-ledad, vanligen utan scaphocerit ........ : 0.00 de Ae TNG RATE AE Grupp V. Galatheidea HENDERSON. B. Carapax sammanvuxen med epistomet å tre skilda ställen: mediant mellan de inre antennerna samt å båda sidor under basen af de yttre. De yttre maxillarfötternas tre distala leder vanligen betydligt mindre än de proximala. Endast det första pereiopodparet tångformadt. Abdo- men reducerad och inböjd under sternum, uropoder rudi- mentära eller fullständigt undertryckta. — (»Krabbor »). 1. Munfältet 3-sidigt, framåt afsmalnande =. KEEE Sd RES RE ALMS Grupp VI. Oxystomata MILNE EDWARDS. 2. Munfältet 4-kantigt, framtill bredt ..............-.- Grupp VII. Brachyura s. str. ÖRTMANN. le je 1» 0 1e, are se » ee Natantia Boas. Grupp I. EUCYPHIDEA ORTMANN. Det 3:dje pereiopodparet aldrig tångformadt, endast de två främre. Den 3:dje maxillarfoten på grund af ledernas sammansmält- ning 4- eller 5-ledad; den förstas exopodit i sin nedre del försedd med ett för gruppen mycket karaktäristiskt, flikformadt bihang på yttre sidan. Mandibler mer eller mindre tydligt 2-delade, ofta genom den ena grenens reduktion skenbart odelade. Stylamblys förekommer alltid. Hanliga kopulationsorgan saknas. Epimererna å det 2:dra abdominalsegmentet mycket stora, speciellt hos $, hos hvilken de bidraga till bildandet af ett slags »yngelrum ». Gälarne äro p hyl- lobranchier och förekomma i ett tämligen konstant antal. De två främre paren maxillarfötter ha alltid väl utvecklade mastigo- branchier; å det 3:dje paret samt å pereiopoderna äro de mycket reducerade. Familjöfversikt. A. Rostrum mycket kort, vanligen otandadt eller ock tandadt, men i så fall plattadt i horisontal riktning och med sidoställda tänder. a. Alla pereiopoder med exopoditer .. Fam. 1. Pasipheide BATE. b. Inga pereiopoder med exopoditer. a. Tången å 1:sta pereiopodparet ofullständig: dactylus fin och klolik, infälld mot den mer eller mindre tvära och breda fram- ändan at Ppropodus”:..si.rc.sr, es Fam. 7. Crangonidze BaATE. 3. Tången å 1:sta pereiopodparet typisk. 1. Mandibler ogrenade. De två främre pereiopodparen tång- formade, carpus å det 2:dra paret sekundärt mångledad. Pereiopoderna sakna mastigobranchier............--.-e-.e- ENE ERE IE St AR OR sd Fam. 6. Processide ÖRTMANN. 2. Mandibler tydligt grenade. De två främre pereiopodparen tångformade, carpus å det 2:dra sekundärt flerledad — dock med få leder. Pereiopoderna ha mastigobranchier.......... or osa SENASAT VAR fo HSE AO SR RAN Fam. 2. Alpheid& BATE. 6 B. Rostrum vanligen kraftigt, plattadt i vertikal riktning och tandadt i öfre och undre kanten. a. De främre pereiopoderna skenlecn monodactyla, dock utrustade med en ytterst reducerad, nästan mikroskopisk tång, det 2:dra per- eiopodparet typiskt tångformadt.... Fam. 3. Pandalid&e BATE. b. De två främre pereiopodparen typiskt tångformade. a. Det 1:sta pereiopodparet kraftigare och något kortare än det 2:dra eller ock båda at ungefar lika Styrkä. ...c...co co EEEREE dED Sa INT fö OA UNTEN SR Fam. 4. Hippolytide ÖRTMANN p. p. B. Det 1:sta pereiopodparet kortare och svagare än det 2:dra.. 0 NER RESET 0 RR INA fos ANS Fam. 5. Palemonidze BATE. Fam. 1. Pasipheidae BaATE. Mandibler ogrenade. Den inre delen å första maxillen trubbad eller spetsig, ej böjd. Det första maxillarfotparet reduceradt så när som på exopoditen. De båda främre chelipedparen med tämligen stora och lika händer, carpus odelad. Alla pereiopoder för- sedda med exopoditer. Mastigobranchier starkt reducerade. Rostrum kort eller otydligt. Pasiphaea SAVIGNY. Carapax från sidorna starkt hoptryckt. Rostrum mycket kort, tandformadt. Ögonen kortskaftade med stor framåtriktad "cornea. De inre antennerna med två mångledade filament, de yttre inserera under de förra. Mandibler starkt tandade utan palp. De yttre maxillarfötterna mycket långa och smala, benformade, 4-le- dade och liksom alla pereiopodparen försedda med en cilierad exo- podit. De två främre pereiopodparen kraftigare än de öfriga, sins- emellan ungefär lika långa. De tre följande paren betydligt kortare; vanligen är det 4:de påfallande kort och litet. Dactylus å det bakre paret bred med bågböjd bakkant. Abdomen mycket lång, starkt hoptryckt. Pleopoderna långskaftade, det första paret med rudi- mentär endopodit. Gälarnes antal 8 (5 pleuro- och 3 arthrobran- ' chier). Artöfversikt. A. Telson i spetsen tydligt och djupt inskuren; det 6:te abdominalseg- mentet baktill utan tagg i midtlinien..........-«.«.- P. tarda KRÖYER. B. Telson baktill tvärt afskuren; det 6:te abdominalsegmentet med en tydlig tagga baklkan tent :vs steks kisse hö .. P. sivado (Risso). | P. tarda KRÖYER. (Tafl. I, Fig. 1,12) 1844—45. Pasiphae tarda KRÖYEE (Nat. hist. Tidskr., V, p. 453). 1865. Pasiphea multidentata ESMARK (Chria Vidensk.-Selsk:s Forh., p. 259, 316). 1868. Pasiphaé norvegica M. SARS (Bidr. til Kundsk. om Christianiafjordens Fauna, p. 42, tafl. 5, fig. 81, 87—90). Carapax 1/, af hela kroppslängden, starkt hoptryckt och full- komligt glatt, framåt afsmalnande, i midtlinien med en jämn och skarp köl, som strax bakom det rudimentära rostrum löper ut i en triangulär, tillplattad och framåtriktad tagg. På branchialregionerna löper likaledes en köl, dock mindre framträdande, till sitt bakre för- lopp parallel med ryggkölen, till sitt främre något uppsvängd. Fram- kanten har en liten branchiostegaltagg å hvarje sida. Ögonen korta och tjocka. De inre antennernas filament två, långa, det yttre längst med bred, bladlikt plattad bas. De yttres betydligt längre än kroppen, scaphoceriten lång, oval, mot spetsen afsmalnande och försedd med en lång yttre, nästan terminal sidotagg. De yttre maxillarfötterna nå framåt så långt som scaphoceriterna. De främre chelipederna ungefär lika kraftiga som de bakre, handen jämbred och lång, längre än fingrarne, dessa fina, i spetsen starkt klolikt böjda, längs inkanten med fina sågtänder. Handen å de bakre chelipederna på insidan starkt plattad, ej längre än fingrarne, dessa mycket långa och smala med skarpt afsatta, syllika och böjda klor. Det tredje per- eiopodparet smalt med en lång, rak och hårfin dactylus. Det fjärde mycket kort, ungefär = halfva längden af det tredje, sista leden mycket kort, skiflikt plattad, liksom propodus i bakkanten med taggliknande borst. Det femte längre, dess sista led platt, oval och kort med hårbesatt bakkant. Abdomen längsefter kölad, telson lång och smal med två längskölar, som omsluta en bred ränna, i bak- kanten djupt inskuren och beväpnad med taggar, af hvilka de kräf- tigaste stå i ytterhörnen. Längd å carapax: 47 mm. Färg: Hyalin med gulröd eller mönjeröd anstrykning i synner- het på abdomens ryggsida längs efter midtkölen, hvarest man kan se tätare ställda, röda stjärnformiga pigmentceller; å carapax förekomma vida färre sådana, hvarför den är nästan hyalin, så att inälfvorna, speciellt den ljusgröna magen och den högröda lefvern, skimra klart igenom. Alla extremiteter ljust mönjeröda, griphänderna å de 2 främre pereiopodparen intensivt röda med svartbruna fingerspetsar, 8 pereiopodernas exopoditer hvita. Cornean becksvart eller svartak- tigt brunviolett. »Hos det näst största exemplaret» — Pcarapax 20 mm. lång — »var kroppen i lefvande tillstånd färglös och vatten- klar, abdomen hvitaktig på grund af den genomskimrande muskel- massan, endast pleopoderna, isynnerhet deras basaldel, samt cheli- pedernas tänger ljust mönjeröda. Då djuret dog, framträdde öfver- allt på carapax och abdomen talrika röda pigmentfläckar, som ej voro synliga, då det lefde.» — (M. Sars: I. c. p. 43—44). Förekomst: Boh., sällsynt. Pelagisk djuphafsform. — 3 ex. erhållna under Svenska Hydrografisk-Biologiska Kommissionens expedition i s. delen af Kosterfjorden mellan Ramsö och Tjernö, på 220—230 m:s djup, aug. 1901 samt 1 ex. vid stationen S 1 (utanför Orust) på 280—0 m:s djup, aug. 06. 1907 ånyo erhållen i Koster- fjorden: 1 stort ex. (carapax 47 mm.), insändt till Göteborgs Museum. Utbredning: Norge, Grönland, N. Amerika (Maine-golfen, Irminger Sea). P. sivado Risso. (Tafl. II, Fig. 3) 1816. Alpheus sivado RISSO (Hist. Nat. Crust. de Nice, p. 93, tafl. 3, fig. 4). 1826. Pasiphae sivado R1SS0 (Hist. Nat. de P' Europe mér., V, p. 81). 1837. Pasiphea Savignyr MILNE EDWARDS (Hist. Nat. Crust., II, p. 426). 1837. Pasiphea brevirostris MILNE EDWARDS (1. c.). ; Denna art öfverensstämmer i de flesta punkter med föregående, från hvilken den dock afviker genom följande karaktärer. Carapax och abdomen betydligt mera komprimerade, nästan alldeles platta, ej längskölade. Taggen bakom det rudimentära rostrum sitter något längre tillbaka, så att dess spets ej når framkanten af carapax. Sjätte adbominalsegmentet nära dubbelt så långt som det femte och vid bak- kanten i midtlinien försedt med en tämligen kraftig, rätt bakåtriktad tagg. Telson kortare än föregående segment, baktill tvärt afhuggen och besatt med fina taggar, af hvilka de i ytterhörnen äro starkast. Längd å carapax: 19,2 mm. Färg (enligt RISSoO 1826, p. 81): Hela djuret genomskinligt med röda band vid alla leder; antenner och yttre maxillarfötter röda, stjärtfenan rödfläckad. Förekomst: Boh., mycket sällsynt, pelagisk. — I Göteborgs Mu- seum bevaras 1 ex., taget af A. W. MALM utanför Fjällbacka »i vad jämte Clupea sprattus» 3:11 1867. Sedan har TRYBOM erhållit 1ex. i Kosterfjorden utanför det vanliga inloppet till Strömstad under 9. vintersillfisket 1880—1881 (Se Öfvers. K. V. A:s Förh., XX XVIII, n:o 3, 1882, p. 40). Sommaren 1907 ånyo erhållen i räktrawl utan- för Skår i Gullmaren (1 ex.) enligt benäget meddelande af dr HJ. ÖSTERGREN. Utbredning: Norge (ej till Lofoten), England—Medelhafvet och Adriatiska Hafvet. Fam. 2. Alpheid&e BaATE. Mandibler tydligt delade med 2-ledad palp. Den inre delen å första maxillen spetsig och uppåtböjd. Samtliga maxillarfötter af typiskt utseende (ej reducerade). De båda första pereiopodparen tångformade, griphänderna på det första påfallande starka (olika inbördes), på det andra små och svaga; carpus å detta senare fotpar sekundärt flerledad. Pereiopoderna utan exopoditer, men de fyra första paren med rudimentära mastigobranchier. Rostrum svagt eller felande. Ögonen ofta täckta af framkanten på carapax. Athanas LEACH. Carapax transversellt rundad, framåt något afsmalnande. Rost- rum ej från sidorna hoptryckt. Ögon korta, dock nående utanför kanten af carapax. De inre antennerna med 3 filament, af hvilka de 2 yttre till större delen äro sammanvuxna, samt en kraftig yttre sidotagg från pedunkeln. De yttres filament ej längre än kroppen. De yttre maxillarfötterna benlika och 53-ledade. De främre cheli- pederna särdeles kraftiga. Abdomen ofvan rundad, bakåt afsmal- nande, bakkanten af dess segment 3 rak, uropodernas exopodit med afledad yttre del. Gaälarnes antal 6 å hvarje sida. A. nitescens (MONTAGU). (TÄLTETSS) Cancer (Astacus) nitescens MONTAGU mskr. (enl. LEACH). 1814. Palemon nitescens LEACH (Edinb. Encyel., VII, p. 401). 1814. Athanas mitescens LEACH (1. ce. p. 432). 1861. Arete Diocletiana HELLER (Sitzungsber. Wiener Akad., XLV, p. 404, tafl. 1, fig. 28—33). Carapax glatt och glänsande. Rostrum rakt framåtriktadt, otandadt, skarpt spetsadt och obetydligt nedböjdt, af ungefär samma längd som de inre antennernas pedunkel. Öfver ögonen är fram- kanten af carapax något bucklig. Extraorbitaltanden lång och fin i förhållande till den strax nedom sittande, korta antennaltaggen. De inre antennernas pedunkel med en lång och grof, skarp tagg från basalledens utsida. Af de 3 filamenten är det yttre finare än det inre; 10 båda äro längre än det mellersta, som är kort och tjockt och till öfver halfva sin längd sammanvuxet med det yttre. De yttre maxillar- fötterna med en tydlig exopodit. De främre chelipederna med långa, jämbreda, kraftiga händer, fingrarne korta och något böjda, carpus triangulär. Det 2:dra paret smalt och trådfint, med 5-ledad carpus på båda sidor, af de sekundära smålederna är den proximala längst, den distala ungefär '/; af denna och de 3 mellersta ungefär !/, af denna sistnämnda. De följande pereiopoderna något plattade med lång propodus, i underkanten glest besatt med fina, syllika taggar, samt kort och böjd dactylus. Telson bakåt afsmalnande, i ändan rundad samt med 2 par sido- och 2 par ändtornar; af dessa senare, som äro placerade i de bakre sidohörnen, är den yttre mycket kort och den inre lång och fin. Längd å carapax: 7,8 mm. Färg: Djurets grundfärg växlande från brungult till mer eller mindre klart blodrödt. Cornean något gulaktig, dess pedunkel med ett karminrödt band. De främre chelipederna till växlande utsträck- ning blågröna eller rödbrunaktiga, på kanterna mörkare, fingrarne mot spetsen hvitaktiga, vid basen mörka. De öfriga pereiopoderna genomskinliga, ringlade af svagt rödbrunt. Antenner svagt grön- bruna. Understundom förlöper öfver kroppens midtlinie ett grå- hvitt band, som framtill å carapax utfyller hela rostrum och bredden mellan ögonen. Telson blågrön med en hvit fläck i yttersta spetsen. Pleopoderna blågröna, speciellt deras endopoditer. Hos Y ha epi- mererna å andra abdominalsegmentet ett hvitt tvärstreck, och fram- för detta finnes stundom ett andra otydligare. Rom violettbrun. Förekomst: Boh.—Skåne, tämligen allmän, på dyblandad sand- botten bland alger och vanligen ringa djup, 1—25 m. — Kosteröarne, (Gois), Dyngö utanför Fjällbacka (GoEs), Gullmaren, Marstrand (förf.), Känsö (A. W. MALM), Skelderviken (LÖNNBERG). Utbredning: Norge, Danmark, England—Medelhafvet, Adri- atiska Hafvet. Fam. 3. Pandalide BATE. Mandibler, maxiller och maxillarfötter som hos föregående familj. Första paret pereiopoder till utseendet monodactyla, vid starkare förstoring dock företeende en ytterst liten, rudimentär tång. Det andra paret med typiska griphänder och mångledad carpus. Rudimentära mastigobranchier finnas vanligen å de fyra första pereio- 11 podparen, exopoditer på pereiopoderna saknas. Rostrum vanligen kraftigt och tandadt. Släktöfversikt. A. Rostrum längre än carapax, ofvan besatt endast med rörliga taggar BREES R SEEN. SR br ROSTA 9 Er FARS SMS BODA NS To ET Pandalus LEACH. B. Rostrum af carapax halfva längd, ofvan både med rörliga taggar och ERS TNE SCR by ena Sepang le NSL NE AR Pandalina CALMAN. Pandalus LEACH. Carapax utlöpande i ett kraftigt, från sidorna plattadt rost- rum, som bakåt fortsätter som en köl i midtlinien till halfva läng- den af denna. Rostrum ofvan uteslutande beväpnadt med vid basen afledade taggar. Framkanten af carapax med antennal- och fronto- lateraltagg. Ösgats cornea mycket stor. De inre antennerna med två filament, af hvilka det yttre i sin proximala del är betydligt tjocka- re, deras basalled urhålkad för att upptaga ögat. De yttre anten- nernas filament ofta betydligt längre än kroppen. De yttre maxil- larfötterna långa och smala. Första pereiopodparet kortare än de öfriga. Det andra trådformadt, de båda sidornas ben af olika längd, carpus mångledad. Det tredje abdominalsegmentet med vinkligt utskjutande bakkant. Telson smal, af uropodernas längd. Gälarne 12 å hvarje sida (1 podo-, 6 arthro- och 5 pleurobranchier). Artöfversikt. 4. Rostrum ofvan med 10(—11) taggar............ P. montagui LEACH. B. Rostrum ofvan med flere än 10 (omkr. 15) taggar P. borealis KRÖYER. P. montagui LEACH. (Tant Nio 4) 1814. Pandalus Montagui LEACH (Edinb. Encycl., VII, p. 432). 1815. Pandalus annulicornis LEACH (Malac. Podophth. Brit., tafl. 40). 1853. Pandalus levigatus STIMPSON (Marine Invertebrata of Grand Manan, p. 58). Rostrum ungefär lika långt som carapax, ofvan med 10—11 rörliga taggar, af hvilka i allmänhet 4 sitta på carapax; dess främre hälft lätt uppsvängd utan taggar, spetsen tvåklufven. Undertill är det beväpnadt med 5—7 kraftiga, fasta tänder. "Mellan rostral- taggarna förekomma mer eller mindre tydligt utpräglade ciliekammar af hår. De inre antennernas filament lika långa, det yttre mycket tjockare än det inre, endast i den distala delen tvärt afsmalnande till samma hårfina tjocklek, som utmärker det inre. Scaphoceritens ytterkant vanligen rak, innantill med en af 2 längsåsar begränsad ränna, 2 och slutande i en tagg, som skjuter utanför spetsen af den afrundade framändan. Den yttre maxillarfoten utan exopodit. Af de bakre chelipederna räcker den högra något utanför spetsen af scaphoce- riten och har en 20-ledad carpus; dess merus visar omkring 4 otydliga segmenteringar i den distala ändan. Den vänstra räcker ungefär med !/,—!/, af carpus utanför spetsen af rostrum; carpus är uppdelad i 30 mer eller mindre tydliga småleder. De tre bakre pereio- podparen längs underkanten försedda med små taggar. Det tredje abdominalsegmentet ofvan rundadt med konvext utskjutande bak- kant. Telson har 4—5 par sidotornar och 3 par ändtornar, af hvilka de näst yttre äro längst. Längd å carapax: 40,5 mm. Färg: Hela djuret gråaktigt genomskinligt med rödaktiga fläckar och streck. Ofvan basalleden af de yttre antennerna utgår en skarp linie, som i hufvudsak följer kanten af carapax och slutar öfver inser- tiorspunkten för det tredje pereiopodparet. Vid ögats insertion utgår en kort, baktill 2-delad fläck. Strax bakom bakre rostraltaggen å midten af carapax utgår åt båda sidor en starkt färgad bred linie, som på bakhörnen af carapax är något framåtböjd. Dess främre kontur är jämn, dess bakre ungefär vid midten mer eller mindre tydligt sammanfluten med ett glest, mindre pigmentfält. MSido- delarne af carapax med större och mindre, ofta tydligt begränsade pigmentfält. Rostraltaggarna röda, längs sidorna af rostrum en röd linie, dess spets klart röd. WNScaphoceriten längs inkanten med en skarp röd linie, för öfrigt genomskinlig. Antennerna ringlade med gulhvitt och rödt. De yttre maxillarfötternas 2 sista leder mot den distala ändan med talrika gula pigmentceller. Pereiopoderna svagt blåaktiga, något rödfläckade, det 4:de parets basalled skarpt röd, så äfven det första abdominalsegmentet ofvan. Abdomen å hvarje sida med 6 stycken mer eller mindre kontinuerliga och tydligt urskilj- bara längslinier, af hvilka de å segmenten 1-3 gå tämligen hori- sontalt, de å segmenten 4—5 snedt bakåt samt å 6 rätt bakåt. Stjärt- fenan blåaktigt genomskinlig. Rom grönbrunaktig. — Understun- dom är den röda färgen uppblandad med grönbunt. Förekomst: Boh.— Skåne, tämligen allmän bland alger samt på botten af växlande beskaffenhet på 15—108 m:s djup. — Koster- fjorden (AURIVILLIUS), Dyngö utanför Fjällbacka och Väderöarne (Gofs), Gullmaren, Vinga (förf.), Kullen (LILLJEBORG), Skelderviken och Öresund (LÖNNBERG). adl dE tRO 13 Utbredning: cirecumpolär. — Östersjön (Kielerbukten), Dan- mark, Norge till Murmankustens västliga del, England, Island, sv. Grönland, N. Amerika (Labrador—Rode Island), Berings Haf, Okotska Hafvet. Pandalus propinquus G. O. SARS liknar rätt mycket P. montagui men igen- kännes genast på följande karaktärer: Carapax starkt bucklig med ett mycket långt, starkt uppsvängdt rostrum, som ofvan endast baktill och på carapax är besatt med 3—10 fina, afledade taggar och undertill med omkring 7 stycken tänder, som upp- höra ett långt styck23 under spetsen. Scaphoceriten lång, starkt afsmalnande med en distal yttre sidotagg, som når långt ut öfver den nästan tvära framändan. (Se för öfrigt G. O. SARS: Chria Vidensk.-Selsk:s Forh., 1869, p. 148). 2 ex. erhållna under Gunhilds-Expeditionen 10: 6 1879 i Skagerack på fin brun lera och 775 m. — Torde kunna återfinnas i Kosterrännan. Utbredning: Norge, s. om Island, England, nordöstra kusten af N. Amerika till Cap Hatteras. P. borealis KRÖYER. Ishafsräka. (Tafl. I, Fig. 16) 1838—39. Pandalus borealis KRÖYER (Nat. hist. Tidskr., II, p. 254). Kroppen från sidorna mera hoptryckt. Rostrum längre än carapax, nedböjdt till framom ögonen, sedan nästan rakt, ofvan beväpnadt med 16 eller 17 afledade taggar, som börja ungefär vid midten af carapax och sträcka sig till nära spetsen, under med 6—9 kraftiga, fasta tänder; täta ciliekammar af hår förekomma både mellan taggar och tänder. Ögonen mycket stora, päronformade. De inre antennernas filament af ungefär samma längd, det yttre i sin proximala tredjedel tjockt, därefter tvärt afsmalnande. De vtittre antennernas filament mycket långa. Scaphoceriten lång och smal, längs utkanten med en af två åsar begränsad fåra; ändtaggen når ej ut öfver den afrundade framkanten. De yttre maxillarfötterna sakna exopodit. Af de bakre chelipederna når den högra ungefär med griphandens längd utanför scaphoceriten och har en omkring 24- ledad carpus, den vänstra når med ungefär '/; af sin längd utanför scaphoceriten samt har carpus uppdelad i omkring 50 mer eller mindre tydliga leder. De tre bakre pereiopodparen äro undertill taggbe- väpnade. Det tredje abdominalsegmentet ofvan i midtlinien köladt ' med en trubbig knöl bakom midten samt en skarpspetsad, vinklig bakkant. Telson mycket smal, ofvan plattad och med 6 par sido- tornar, af: hvilka det första paret är omkring 2 gånger så långt af- lägsnadt från de följande, som dessa sinsemellan, i spetsen med 3 par, af hvilka det näst yttre paret är dubbelt längre än de öfriga. 14 Längd å carapax: 70 mm. Färg: Grundfärgen blekt ljusröd. joprb ene ee sned see ee ko dl Lea Homarus MILNE EDWARDS. B. Händerna å de främre chelipederna långa, smala, fyrkantiga med kant- ÅSAR”. p VA RNIAEIN REL & 12 oa fr a RNE a SV RE NE VS OR ETE Nephrops LEACH. 43 Homarus MILNE EDWARDS. Carapax nästan cylindrisk, rostrum med 3 till 4 sidotaggar på hvarje sida. De yttre antennerna inserera något under och utan- för de inre samt ha en tandformad (ej bladlik) scaphocerit. De yttre maxillarfötterna äro långa och nå utanför de yttre antennernas pedunkel. De främre chelipederna ytterst kraftiga, sinsemellan olika stora, den stora handens fingrar med stora knöltänder på snittytan. De 2:dra och 3:dje pereiopodparen tångformade, 4:de och 5:te mono- dactyla. Abdomen hvälfd, epimererna breda, triangulära. Pereio- podernas exopoditer afdelade genom en mjuk tvärsöm. Gälarnes antal 20 (+ 1 rudimentär papillformad) på hvarje sida. H. gammarus (LINNÉ). Hummer. (Tafl. VI, Fig. 4) 1767. Cancer gammarus LINNÉ (Syst. Nat., ed. 10, p. 631). 1798. Astacus marinus FABRICIUS (Suppl. Entom. Syst., p. 406). 1837. Homarus vulgaris MILNE EDWARDS (Hist. Nat. Crust., IT, p. 334). Carapax tjock, rund, på ytan svagt punkterad; regio gastrica skarpt markerad bakåt af en tvärfåra. Rostrum lika långt eller något längre än de yttre antennernas pedunkel, mot spetsen något uppböjdt, vid basen å hvarje sida med en kraftig tand, från hvilken bakåt utgår en kort granulerad linie, i kanterna med 4 par framåt 1 storlek tilltagande taggar. I midten en skarp linieformad depres- sion, som fortsätter ända till bakkanten af carapax. Innanför denna en bredare depression, som på sidorna blir mycket djup och följer underkanten af carapax ända fram till de yttre antennernas bas. De yttre maxillarfötterna starkt håriga i undre kanten, ischium och merus 1 underkanten sågtandade, den förra på insidan med en skarp tandlist, som afslutas med en stor, fritt utskjutande tagg framtill. Det första chelipedparets griphänder ovanligt kraftiga, handen är bred, dess öfre trubbade kant besatt med 4—5 koniska tänder, dess undre skarpare och obeväpnad. Dactylus har vid basen nära öfre kanten en enda stor, konisk tand. Carpus och merus äfven med stora tänder. Abdominalsegmenten 2—5 med en konisk tagg undertill i midtlinien. Telson plattad, i spetsen afrundad med en tagg å hvarje sida; längs den mjuka sömmen å uropodernas exopoditer en rad små spetsiga taggar. Alla stjärtfenans delar i kanten besatta med täta, långa och styfva borsthår. — Hummern är den största af Sveriges decapoder. Längd å carapax: 21 cm. 14 Färg: Vanligen grönaktigt svart. Nidodelarna af carapax och abdominalsegmentens epimerer i allmänhet mer eller mindre marmorerade med gulhvitt, håren på segmentens kanter brungråa. Stjärtfenan mot utkanten blågrön. Taggarna å rostrum hvitaktiga, antennerna rödbruna. De yttre maxillarfötterna blågröna, leder- nas distala partier gulhvita. Händerna ofvan mer eller mindre vio- lettsvarta, under bruna—hvitaktiga, taggarna å handens öfre kant, tänderna å fingrarne och dessas spetsar samt tänderna å de öfriga lederna hvita. Öfriga pereiopoder blågröna med gulbruna ledfogar; fingrarne å 2:dra och 3:dje pereiopodparet samt dactyli å det 4:de och 5:te brungula. Färgen är ofta underkastad stora växlingar; sålunda förekomma understundom former med hela kroppen täckt af- stora gulhvita marmoreringar och någon gång uppträder en helt röd varietet. Förekomst: Boh.—Skåne, på klippig botten (äfven sand) och ett djup af ett par — 60 m. — I Boh. allmän, speciellt vid Väder- öarne. Utbredning: Norge till Lofoten, England—Medelhafvet, Adri- atiska Hafvet. Nephrops LEACH. Carapax från sidorna hoptryckt, med ett långt, skarptandadt rostrum. Abdominalsegmenten skulpterade, deras epimerer skarpa med bakåtriktade spetsar, telson längre än bred med taggar i slu- tet af sidokanterna. Uropodernas exopodit med mjuk tvärsöm och ofvan denna en kamlik tagglist. Ögon breda, njurformade. Scapho- ceriten bred, framtill spetsig; de inre antennernas basalled mycket bred vid basen. De yttre maxillarfötterna långa, benformade. De främre chelipederna kraftiga, handen lång, fyrkantig, i kanterna kölad och starkt tandad, fingrarne med starka tänder på snittytan. De 2 följande pereiopodparen tångformade, de 2 sista monodactyla. Gälarnes antal 19 (+ 1 rudimentär) på hvarje sida. N. norvegicus (LINNÉ): Kejsarhummer. (Tafl. IV, Fig. 1) 1758. Cancer norvegicus LINNÉ (Syst. Nat., ed. 10, p. 632) 1793. Astacus norvegicus FABRICIUS (Entom. Syst., p. 485). 1814. Nephrops norvegicus LEACH (Edinb. Encycl., VII, p. 400). 1881. Nephrops cornubiensis BATE (Brit. Assoc. Rep. 1880, p. 160, fig.) Carapax på regio gastrica med 3—7 längsrader af spetsiga taggar; de båda inre raderna konvergera framåt och fortsätta i 2 längs- 45 gående åsar på rostrum. Detta smalt; längre än de yttre antennernas pedunkel med kraftig, uppåtböjd ändtagg, på hvarje sida med 3 (4) taggar och på de undre kanterna hårigt. Framkanten af cara- pax med en kraitig antennaltagg, bakre delen försedd med 3 låga åsar med små knölar och bakom den skarpa fåran mot regio gastrica en rad taggar. Innanför bakkanten förlöper en djup fåra. I midt- linien af carapax en låg och bred, skroflig längsköl samt mellan regio cardiaca och branchialis å båda sidor en dylik. De yttre antenner- nas pedunkel på utsidan med en kraftig tagg på andra leden, deras filament ungefär af kroppens längd. De yttre maxillarfötterna nå med halfva propodus öfver de yttre antennernas pedunkel; ischium bär på insidan en skarp tandlist. De främre chelipedernas griphän- der något olika stora; den öfre, mellersta kanten besatt med 1, de öfriga med 2-rader tjocka tänder. De två bakre pereiopodparens dactyli med 3 längsgående hårlister. Abdomen lång, segmenten skulpterade, det 2:dra—53:te undertill i midtlinien med en konisk tagg, deras upphöjda partier släta och glatta, de nedsänkta håriga, hvilket för öfrigt äfven gäller för kroppens öfriga delar. Längd å carapax: 95,5 mm. Färg: Ljust röd med grå eller gul anstrykning, på undersidan stundom nästan hvit. De främre chelipederna rödare, i synnerhet på inre och öfre sidan samt längs åsarna och på carpus. Bakre delen af abdominalsegmenten, stundom äfven stjärtfenan och ett band längs abdomens midt, ögats pedunkel vid gränsen mot cornean samt an- tennerna likaledes rödare.' Förekomst: Boh., allmän, på lerbotten och ett djup af 50—150 m. — Erhålles i mängd vid trawling efter fisk utanför landgränsen. Utbredning: Norge till Nordkap, Grönland, Danmark (Öresund), England—Medelhafvet, Adriatiska Hafvet, kusten af Marocko. Fam. 2. Potamobiidae STEBBING. Podobranchier och mastigobranchier sammanvuxna. Blott 1 enda eller ingen pleurobranchie, för öfrigt 6 podo- och 11 arthro- branchier. Hos J ds finnas kopulationsorgan å det främsta abdo: minalsegmentet. Telson vanligen fullständigt tudelad af en tvär- söm. Det sista thoracalsegmentet rörligt. 1 Enligt meddelande af intendenten d:r L. 4. JÄGERSKIÖLD. 46 Astacus FABRICIUS. Carapax starkt hvälfd, från sidorna något hoptryckt, på mid- ten bredast. Den regio gastrica baktill begränsande fåran mycket tydlig, framåtböjd till de yttre antennernas pedunkel. Regio bran- chialis genom fåror afsatt från regio cardiaca. Rostrum plattadt uppifrån med bred bas. Ögon kortskaftade. De inre antennerna inserera öfver de yttre, deras två filament tämligen långa. - Scapho- ceriten stor, bladlik med tagg i det distala ytterhörnet. De yttre antennfilamenten mycket långa. De yttre maxillarfötterna kraf- tiga, benformade. De 3 främre pereiopodparen tångformade, det första långt, mycket kraftigt. Abdomen bred med spetsiga epi- merer. ”Telson ungefär vid midten afledad genom en tvärsöm och med en tagg å hvardera sidan; uropodernas laminor med en tagg i de distala ytterhörnen, yttre tredjedelen af exopoditen afledad. Pleopoder 5 par. Gälarnes antal 21 på hvarje sida. A. astacus (LINNE). Kräfta. (Tafl. II, Fig. 5) 1758. Cancer astacus LINNÉ (Syst. Nat., ed. 10, p. 631). 1793. Astacus fluviatilis FABRICIUS (Entom. Syst., p. 478). Carapax granulerad på ytan. Rostrum nedböjdt, utlöpande i en smal spets, af samma längd som de yttre antennernas pedun- kel. Dess kanter äro proximalt kölade och utlöpa framtill i en tand på hvarje sida samt fortsätta bakåt ett stycke på carapax; i midt- linien förlöper likaledes en köl. På båda sidor om rostrums bas ligga bakom hvarandra tvenne upphöjningar, af hvilka den främre långsträckta är störst. På midten af regio branchialis bakom fåran en spetsig tagg. De yttre antennernas filament plattade. De främre chelipederna långa och kraftiga, merus trekantig, taggkantad, car- pus kort med en median depression på öfre sidan. Handen bred med skarpa kanter, på ytan liksom carpus groft granulerad. Fing- rarne lika stora, den orörliga med ett bredt triangulärt, mer eller mindre framträdande utsprång nära basen på insidan, båda med små bruna knöltänder på snittytan. HKlorna spetsiga. Abdomen hos &9 bredare än hos s. Hos Y äro de främsta pleopoderna små, de öfriga paren kraftiga, hos J äro de 2 första paren kraftigare än de öfriga, det första paret ombildadt till kopulationsorgan med spiralformigt inrullad ändled, hvarigenom en kanal för sperman uppstår. 47 Längd å carapax: 65 mm. Färg: Brunaktig med inblandning af blåaktigt, blågrönt, grönt eller svart. Pereiopoderna vanligen med en dragning i rödak- tigt. Af kräftan förekomma liksom af hummern rent röda varie- teter. Rom brunaktig. - Förekomst: Allmän i sjöar och vattendrag i hela södra Sverige. Ursprungligen införd. Enligt LINNÉ (Fauna Suecica, ed. I, 1746, p. 358) näppeligen känd som svensk före Johan III. Dess nordligaste, mera rikliga förekomst är i norra Helsingland. På senare år äfven inplanterad i Västerbotten. Utbredning: Ryssland, Skandinavien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Österrike. Grupp III. THALASSINIDEA ORTMANN. Kroppen ofvan cylindriskt rundad, abdomen väl utvecklad. Carapax ej sammanvuxen med epistomet. De yttre antennernas pedunkel 3-ledad. NScaphocerit finnes eller saknas. Mandibler ode- lade med 3-ledad palp. De yttre maxillarfötterna vanligen ben- formade. Alla pereiopoder 6-ledade, det 3:dje paret aldrig tångfor- madt, endast de 2 första eller det första. Sista thoracalsegmentet rörligt. Abdominalsegmentens epimerer svagt utvecklade. Gälarne äro trichobranchier, deras antal mindre än hos föregående grupp, då pleurobranchier vanligen saknas. Mastigobranchier före- komma endast som rudiment på pereiopoderna eller saknas. Geni- talöppningarna på coxorna af 5:te och 3:dje pereiopodparen. Familjöfversikt. SG NOCCEIb fINNeS oc oc cec ses de «rök eR Ede La Fam. 1. Axiide BATE. B. Scaphocerit saknas. - aNvUropodernask exopoditer aned Atvärsönmn ks: . Tel: rr: desk ks SEN des då a sent SRA Fam. 2. Calocaride ORTMANN. Pair podernas exopoditer utan bYarsÖNN 4.. sc skrinet sina ses sde akte TiS sjal RESET SER SELE NES RS VE Fam. 3. Callianasside BATE. Fam. 1. Axiidae BaATE. - Carapax utan linea thalassinica. Scaphocerit finnes. De 2 främre pereliopodparen tångformade, det främsta betydligt krafti- gare än det andra, något osymmetriskt. Abdominalsegmentens epimerer ännu tämligen väl utvecklade. Pleopoderna ha stylamb- lys. Uropodernas exopoditer breda, med eller utan tvärsöm. Gälarne 48 äro typiska trichobranchier och med ytterst få undantag podobran- chier. Mastigobranchier uppträda på de 4 främre pereiopodparen. Eiconaxius BATE. Carapax hvälfd, från sidorna hoptryckt, utdragen i ett trian- gulärt rostrum. Den regio gastrica baktill begränsande fåran myc- ket tydlig. Ögonen korta och tjockskaftade. De inre antennerna med två ungefär lika långa filament. De yttres filament kortare än kroppen, pedunkeln uppbär en väl utvecklad, tagglik scaphocerit samt en kraftig fast tagg på utsidan af 2:dra leden. De yttre maxil- larfötterna långa och smala, med exopodit. De främre chelipederna kraftiga, olika å båda sidor, plattade och långa; 2:dra parets betyd- ligt svagare, liksom de 3 följande monodactyla pereiopoderna äfven- ledes plattade. Abdomen nästan jämbred, något smalare än cara- pax, ofvan rundad. Dess 1:sta segment betydligt kortare än alla öfriga. Epimererna måttligt utvecklade. Telson mer eller mindre långsträckt med parallella sidor. Uropodernas laminor af samma längd, de yttre afledade genom en mjuk söm. Ägg påfallande stora. E. coronatus TRYBOM. (TANONEEERiSS AT) 1904. HFuconazxius (!) coronatus TRYBOM (Arkiv f. Zool. utg. af K. V. A., p. 384, tall. 20.421) 1904. HFuconazxius crassipes TRYBOM (1. c. p. 390, tafl. 20, fig. 11—12). Carapax från sidorna måttligt hoptryckt, utlöpande i ett tri- angulärt rostrum, som i spetsen är skarpt, smalt och lätt uppböjdt, samt längs sidorna besatt med 4—6 små tänder. Hvar och en af dessa tandrader öfvergår bakåt på carapax i en köl, som beväpnas med 4—6 större, framåtriktade, koniska taggar. Midt mellan dessa kölar förlöper en oparig sådan, endast vid basen af rostrum försedd med 1—2 taggar, för öfrigt slät. I sänkorna mellan den mediana och de laterala åsarna märkes ännu en, baktill mera framträdande köl, som där är besatt med 2—3 taggar. Bakkanten af carapax starkt utsvängd, i midtlinien ånyo grundt utbuktad; denna urtagnings sido- hörn skarpa och tandlikt utdragna. Ögonen äro något längre än halfva rostrum, men göra ett tämligen rudimentärt intryck. Af de inre antennernas 2 filament är det yttre något kortare, deras basal- led är bred och på utsidan försedd med en liten kort, distal tagg. De yttre antennernas pedunkel har en lång och kraftig, knifformad tagg från 2:dra ledens utsida, nående ungefär till '/s af scaphoceri- 49 tens längd; äfven den 3:dje leden har på insidan en kort och skarp tagg. Scaphoceriten lång och smal, i det närmaste af samma längd som pedunkelns 4:de led, skarpt tillspetsad och i ändan något utsvängd. De yttre maxillarfötterna väl utvecklade, ischium på insidan försedd med en sågtandad list och merus med 2—3 större distala och några mindre proximala taggar på inre kanten. Exopo- diten rak och smal med ett mångledadt filament. De främre cheli- pederna hos utvuxna djur olika kraftiga, den högra eller vänstra betydligt starkare och med svällda leder (denna olikhet troligen endast en hanlig könskaraktär). Ischium kort, fyrkantig, med en lång, fin tagg nära det distala undre hörnet, merus framåt till- tagande i tjocklek med en skarp bågböjd ötverkant, som endast framtill är besatt med 1—3 små taggar, undertill med ett af 2 fina tagglister begränsadt, bakåt smalt utdraget, triangulärt fält; dettas främre bredare parti något konkaveradt, upptagande 1 sig carpus vid chelipedens hopböjande. På gränsen mellan fältets främre brer dare och bakre smalare del 1(—2) skarpare taggar nära undre (inre) kanten. Carpus mycket kort, ansvälld, undertill fullständigt glatt och rundad, vid leden mot merus mycket smal, vid leden mot handen nära 3 gånger bredare, ofvan fint granulerad med små korta knöl- taggar. Handen med rak och vertikal led mot carpus, jämbred och uppblåst, på hela utsidan jämnt och fint taggigt granulerad och med en af större taggar begränsad öfre och undre kant; på insi- dan endast framtill mot fingrarne granulerad, för öfrigt glatt. Fing- rarne korta, starkt gapande, af ungefär handens halfva längd, dac- tylus starkt bågböjd, rundt om fintaggig (i öfre kanten starkast), på snittytan med 2 knöltänder och mellan dessa en halfcirkelformig kontur. Från den yttre knöltanden till spetsen af dactylus en grun- dare bågformad, fint och likformigt tandad kontur. Den orörliga fingern nästan rak med omkring 4 små knöltänder, som tilltaga i storlek utåt; den yttre placerad något innanför den yttre på dactylus, därifrån och till spetsen är snittytan rak och likformigt tandad. . — Yngre individ ($ Y troligen alltid) karaktäriseras af större lik- formighet mellan de båda främre chelipederna, som ha mera plattade och långsträckta, skarpkantade, ej svällda leder; detta framträdande speciellt på hand och fingrar, som äro nästan bladformade och raka, ej gapande, utan knöltänder eller med intill 2 dylika på dactylus 90 och mellan dessa 1 enda på den orörliga fingern". Andra cheliped- parets leder långa och smala, merus i undre kanten ungefär vid midten med en skarp tagg, handen plattad, så äfven fingrarne, som äro längre än handen. De följande pereiopoderna långa och smala, dactylus jämte spetsen af propodus med en kraftig hårpensel. Abdomen lång med breda epimerer, dessas hörn afrundade. Telson rektan- gulär med en långsgående median fåra, bakkanten något rundad. Uropodernas laminor breda och platta, triangulära, den inre med 1, den yttre med 2 stycken längskölar, liksom telson med tätt ställda, styfva hår i kanten. Pleopoderna å första abdominalsegmentet rudimentära, å de följande väl utvecklade, med mångledade platta och smala exo- och endopoditer. Stylamblys utgöres hos & af 1, hos J af 2 små bihang. Längd å carapax: 20 mm. Färg: Lik den hos Calocaris macandrece, dock utan skiftningen 1 rosenrödt (enligt TRYBOM: 1. c. p. 389). Förekomst: Boh., mycket sällsynt, på lerbotten. — Sommaren 1879 erhöllos under kanonbåten »Gunhilds » expedition 2 ex. i Skagerak från 410 m:s djup. Sedermera ha vid Svenska Hydrografisk-Bio- logiska Kommissionens expedition å kanonbåten »Skäggald » erhållits ytterligare 2 ex. från Kosterfjorden, 230 m., och 1 från Skagerak, 500 m. — Samtliga ex. finnas å Riksmuseum i Stockholm. Utbredning: Ofullständigt känd. — Hittills endast återfunnen i Hjörundfjorden nära Aalesund i Norge, 424 m. (10 ex.). Fam. 2. Calocaridae ORTMANN. Carapax med eller utan linea thalassinica. Rostrum triangu- lärt, plattadt. Scaphocerit saknas. Af pereiopoderna kunna de två främre paren vara tångformade, de tre bakre äro alltid monodactyla. Stylamblys på pleopoderna kan förekomma eller saknas. Uropodernas exopoditer med tvärsöm. Fig. 5) 1767. Cancer Maja LINNÉ (Syst. Nat., ed. 10, p. 629). 1767. Cancer horridus LINNÉ p. p. (l. c. p. 1047). 1798. Parthenope Maja FABRICIUS (Suppl. Entom. Syst., p. 354). 1798: Inachus Maja FABRICIUS (1. ec. p. 358). 1801. Lithodes arctica LAMARCK (Syst. Animaux sans vertebres, V, p. 240). 1813. Lithodes Maia LEACH (Malac. Podophth. Brit., tafl. 24). Carapax i kanten besatt med långa och kraftiga taggar, af hvilka de två å den främre sidokanten äro störst. Ytan täckt af koniska emergenser med bred bas och mer eller mindre stickande. Rostrum långt, i spetsen tvågrenadt samt försedt med 2 par late- rala taggar och ett par mediana, en upptill och en nedtill, den senare störst. Ögats pedunkel kort och tjock. Af chelipederna är van- ligen den högra större, båda besatta med koniska taggar. Fingrarne afslutas med brunsvarta, kitinösa naglar och ha små hårpenslar 64 längs insidan. 2:dra—4:de paren pereiopoder långa och smala, tag- giga, dactylus hoptryckt, något böjd samt skarpt spetsig, undertill - med en rad fina, sylformade taggar. Det reducerade 5:te paret är slätt, utan taggar; den lilla tången utspärradt hårig. Små individer äro relativt starkare taggiga. Längd å carapax: 112 mm. Bredd » DE PEN TIRIR Färg: Gulaktigt röd med mörkare taggar; undertill blekare (enligt BELL: Brit. Stalkeyed Crust., p. 167). | Förekomst: Boh.—Skåne, rätt allmän, på sand- och lerbotten (äfven hård) och ett djup af 35—180 m. — Kosteröarne (LOVÉN enligt GofÉS, A. W. MALM, ÅURIVILLIUS), Väderöarne (A. W. MALM), utanför Gullmaren (GOES), Hönö och Särö (A. W. MALM), Kullen (LILLJEBORG), Öresund (LÖNNBERG). | Utbredning: Norge, Murmankusten, nordöstra kusten af N. Amerika till Maine-golfen, England, Danmark, Belgien. Grupp V. GALATHEIDEA HENDERSON. Abdomen väl utvecklad, dock vanligen omböjd eller på vanligt krabbvis inslagen under sternum. VSegmentens dorsalplåtar fasta, väl utvecklade, likaså epimererna, som dock ligga mer eller mindre horisontalt. Uropoder finnas alltid. Carapax med tydlig sidokant och vanligen med tydlig linea anomourica; det sista thoracalsegmen- tet rörligt. De yttre antennernas pedunkel till anlaget 3-ledad, i de flesta fall likväl genom sammanväxning af 2:dra och 3:dje leden 4- ledad. Scaphocerit saknas :; allmänhet. De inre antennernas basal- led tjock och kraftig. Exopoditernas filament å 2:dra och 3:dje maxillarfotparet knäböjdt; 3:dje maxillarfotparet 7-ledadt, benfor- madt. Pereiopoderna 6-ledade, det 1:sta paret tångformadt. Det sista paret litet, dubbelviket och uppböjdt öfver ryggen i gälhålorna, med ofullständiga tänger i spetsarna. Gälarne äro i allmänhet phyllobranchier till ett antal af 14, däraf 10 arthro- och 4 pleuro- branchier. Pereiopoderna kunna någon gång ha mastigobranchier. Hos sS SJ äro pleopoderna på båda eller något af de två främsta abdo- minalsegmenten kopulationsorgan. Pleopoder kunna finnas på seg- menten 3—5, men då alltid med endast 1—2-ledad endopodit på en bred, bladlik basalled. Hos $ $Y uppträda pleopoder alltid på 65 segmenten 4 och 5, ofta äfven på 2 och 3, men äfven de enkla, dock "ej breda. Könsöppningarna på coxorna af 3:dje och 5:te pereiopod- paren. | Familjöfversikt. A. Abdomen omböjd mot sig själf...... Fam. 1. Galatheid&e DANa. B. Abdomen omböjd mot sternum .. Fam. 2. Porcellanid&e HENDERSON. Fam. 1. Galatheidge DANA. Mastigobranchier finnas stundom kvar på pereiopoderna. Gälarne äro phyllobranchier. Rostrum vanligen väl utveckladt, tresidigt eller tornformadt. De yttre antennernas pedunkel 4-ledad, mycket sällan med scaphocerit. Den distala delen af abdomen lig- ger till mot undersidan af den proximala. Leden melian de yttre maxillarfötternas basis och ischium föga tydlig. Släktöfversikt. A. Rostrum bildadt af en lång median, sylformig tagg och 2 mindre lik- mage vididennast DAS: .dusddsv ssh vader rr ss er Munmda LEACH. B. Rostrum tresidigt med bred bas, mer eller mindre utskjutande. a. Ögonens cornea fullständig +. s..cw.. served. . a Galathea FABRICIUS. b. Ögon små med ofullständig cornea.. Galathodes MILNE EDWARDS. Munida LEACH. Carapaxz aflångt 4-kantig, 1 tvärriktningen plattad, baktill tvärt afstympad, i kanterna taggig. Ytan helt och hållet öfverdra- gen med längre och kortare, linieformade depressioner, som vid bakkanten äro försedda med en rad tättstående, korta hår. Af dessa fåror äro speciellt tydliga en tvärfåra bakom regio gastrica samt tvenne från denna snedt framåt gående, som begränsa regio hepa- tica framtill. De yttre antennernas pedunkel med kort basalled, 2:dra leden större än den 3:dje, den 4:de minst, filamentet långt och fint. Chelipederna mycket förlängda, med spetsiga fingrar; lederna rundade och taggiga. Abdomen djupt tvärfårad med små spetsiga taggar vid framkanten af segmenten 2 och 3, stundom äfven 4. Tel- son transversellt rektangulär, föga afsmalnande, i bakkantens midt grundt insvängd. Artöfversikt. A. Cornean betydligt bredare än den korta pedunkeln. a. Pedunkeln på gränsen mot cornean med kamlikt anordnade fina hår, som nå lika långt ut eller längre än cornean ....-=+-+:.--- Ae 2 a ST SN JE RK ER NAT FA AA M. rugosa (FABRICIUS). 66 b. Pedunkeln på gränsen mot cornean med fullständigt rudimentär behåring eller ock saknas denna alldeles .. M. tenuimana G. O. SARS. B. Cornean endast obetydligt bredare än pedunkeln...........ss-s-e-s PRE FN RER IAE GR RAE SER ENDRE DTE RA ÅS M. bamffia (PENNANT). M. rugosa (FABRICIUS). (Tafl. IV, Fig. 10) 1798. Galathea rugosa FABRICIUS (Suppl. Entom. Syst., p. 415). Carapax å regio gastrica och hepatica vanligen besatt med talrika små taggar. Den mediana rostraltaggen lång och fin, horisontal, mot spetsen omärkligt uppböjd, sidotaggarna nästan parallella och i samma plan som midttanden. MSidokanterna af carapax besatta med omkring 7 par taggar, af hvilka de i främre hörnen äro kraftigast. Bakkanten är besatt med 1 par submediana samt 1 eller 2 par laterala taggar. Ögats cornea är mycket stor, njurformad, upptill öfvertäckt af de kamlikt anordnade fina håren, som utgå ett stycke innanför pedunkelns begränsningslinie mot cornean. Basalleden å de inre antennerna stor och plattad, fram- till med 4 långa, ytterst fina taggar. 1209. (F$), 12mm. (7). Färg: Carapax ofvan gråhvit med rödaktig anstrykning, grå- aktigt röd, med fin marmorering af hvita linier eller helt och hållet gulgrå; $Y $Y understundom helt hvita eller rosafärgade. Vanligen äro de bakre delarna något ljusare. Kanten hos båda könen 1 all- mänhet med en klarare röd färg. Ibland finnas former med ett bredt hvitt längsband. Pereiopoderna ofvan röda, ofta hvitfläckade, fingrarne i spetsen hvita. Undertill mer eller mindre hvitaktig, röd- anlupen. Kanten af sternum med symmetriskt anordnade, röda punkter. Rom mörkt blodröd. — Genom form och färg påminnande om små stenar. Ofta bevuxen med fina rödalger. Förekomst: Boh., tämligen allmän, på sandbotten, understundom . äfven lera och ett djup af 15—509 m. Utbredning: Norge, England—Medelhafvet, Adriatiska Hafvet. EF Veranehi LEACH. (ESSENS) 1815. HFEbalia Cranchu LEACH (Malac. Podophth. Brit., tafl. 235, fig. 7—11). 1845. HEbalia discerepans COSTA (Fauna di Napoli, tafl. 3, fig. 3—4). 1849. HEbalia Deshayesi LUCAS (Anim. art. de VP Algeri, p. 22, tafl. 2, fig. 7). 1872. HFEbalia chiragra FISCHER (Fonds de la mer, II, p. 45, tafl. 1, fig. 1). Carapax till omkretsen mera utprägladt rombisk, ytan tydligt och tätt granulerad, hvilket speciellt framträder vid torkning. En låg, rundad ås förlöper från pannan längs midtlinien bakåt, dess- 78 utom finnas 5 mer eller mindre tydliga upphöjningar, 2 på regio gastrica, 1 på hvarje regio branchialis samt 1 på regio cardiaca. Pan- nan djupt inskuren, likaså den tydligt utskjutande bakkanten (hos + mindre). De främre och bakre sidokanterna raka, med hvar- andra bildande en rät, afrundad vinkel. Chelipederna kraftiga, hos 3s 2 gånger så långa som kroppen; merus 3 gånger så lång som bred samt utan någon utbuktning på insidan. Handen svälld med knappt märkbart inbuktad utkant; fingrarne mycket korta, på snittytan fintandade. De skilda könen sinsemellan mera habituellt lika hos denna än hos föregående art. Längd å carapax: 10,8 mm. (3), 10,6 mm. (9). Bredd » » 10,2 mm. (SS), 10,2 mm. (9). Färg: Enligt BELL (Brit. Stalkeyed Crust. p. 149) gulaktigt ' röd (Y blekare), enligt HELLER (Crust. södl. Europa, p. 127) röd- aktigt hvit med mörkröda fläckar på honans abdomen. Det enda svenska exemplar, förf. varit i tillfälle att undersöka lefvande, hade carapax gråaktigt rödbrun, med obetydligt ljusare upphöjningar och de båda flikarna vid bakkanten hvita. Pereiopoderna ofvan mer eller mindre brunaktiga, chelipederna undertill mörkare med hvitaktigt framträdande granulationer, fingrarne mot spetsen hvita. Undertill för öfrigt gråhvit. Förekomst: Boh., sällsynt, på sandbotten och ett djup af 30— 60 m. — Väderöarne (A. W. MALM, A. J. LIDÉN: Upsala Zool. Mu- seum), Flatholmsrännan (STUXBERG), Vinga (förf). (I Göteborgs Museums samlingar finns ett exemplar från Anholt.) Utbredning: Norge, England-—-Medelhafvet, Adriatiska Hafvet. Grupp VII. BRACHYURA ss. str. ÖRTMANN. Carapax vanligen plattad och utdragen på bredden, rundad, oval, J- eller 4-sidig. Abdomen reducerad, inböjd under och oftast fast infogad i sternum (så mest hos J SI); stjärtfena förekommer ald- rig, då uropoder alltid saknas. De ventrala skelettdelarna för- binda sig med carapax på tre skilda ställen: mediant mellan de inre antennerna sammanväxa pannan och epistomet samt å båda sidor därom detta senare med pterygostomialregionerna. Härigenom uppstå som hos föregående grupp två afgränsade »sinneshålor », hvardera inneslutande en inre och en yttre antenn samt ett öga. 79 De yttre antennernas pedunkel 4-ledad; scaphocerit förekommer ald- rig. De distala delarna å första parets maxillarfötter väl utveck- lade och täckande för utföringsöppningen från gälhålorna. Ischium och merus å de yttre maxillarfötterna platta och breda, tillslutande munfältet utåt, deras tre ändleder betydligt svagare. Filamenten på maxillarfötternas exopoditer knäböjda. Pereipoderna 6-ledade, blott första paret tångformadt, alla utan mastigobranchier. Gälarne äro phyllobranchier till ett antal af högst 9. Den honliga genital- öppningen ligger alltid på sternum, den hanliga på den bakre per- eiopodens coxa eller ock på sternum. HKopulationsorgan finnas hos J på abdominalsegmenten 1—2, 2-grenade pleopoder på segmenten 2—5 hos Y£. Munramen är alltid 4-kantig och vid dess främre hörn finnas öppningarna från gälhålorna. I dessa intages vattnet genom springor framför chelipedernas bas, hvilka utfyllas af den på bred- den utdragna coxan på de yttre maxillarfötterna med sin mastigo- branchie; vattenströmmen genom gälhålan åstadkommes genom rörelser af den bladforrmigt utbredda exopoditen å 2:dra maxillar- fotparet -— sålunda ej genom mastigobranchierna, hvilka endast äro att uppfatta som ett slags regulatorer. Öfversikt öfver undergrupperna. A. Carapax längre än bred, oftast med 3-sidig omkrets, utan skarpt mar- kerad skillnad mellan främre och bakre sidokant, vanligen med ett mycket kraftigt utbildadt, 2-grenadt rostrum. AR nr a a nr re läg sc kr ble lär så a Undergrupp 1. Majoidea DANA. B. Carapax vanligen rundad, med skarp, ofta tandad eller loberad främre sidokant, väl afsatt mot en bakre. Rostrum bibehållet endast hos ursprungliga former, därför är pannan i allmänhet tvär och rak.... 2 0 ER JE ENE DENA AE RUE Undergrupp 2. Cancroidea ÖRTMANN. Undergrupp 1. Maijoidea DANna. Carapax vanligen långsträckt, utan skarpa sidokanter, speciellt framtill. Orbitan ofullkomlig, omgifven af taggar, eller ock sarmman- smälta dessa till att bilda bättre begränsade orbite, hvarvid dock alltid gränsen mellan de olika taggarna markeras af fissurer. De inre antennerna hopfällas alltid longitudinellt. Hos typiska representanter för denna afdelning är alltid andra leden af de yttre antennernas pedunkel fast och utan söm sammanvuxen med episto- met, ofta äfven med pannan. Den hanliga genitalöppningen åter- finnes på coxan af det 5:te pereiopodparet, den honliga på sternum. 80 Familjöfversikt. A. Epistom ej skarpt afsatt från munfältet, delvis täckt af de yttre maxillarfötterna og AA edan Nar ar EN deel da föras fo öden a a ENE og bd RENAR EL SE Fam. 1. Corystide DANA Pp. P- B. Epistom skarpt afsatt mot munfältet; de yttre maxillarfötterna be- gränsade till detta. KÖ Son: Gj: retrak tila Sker orken LR Fam. 2. Inachida& MIERS. biÖ gon. fetrak tat Aes AASE ATS Fam. 3. Maijid&e MIERS. Fam. 1. Corystide DANA p. p. Carapax långsträckt oval, längre än bred. Sidokanter rundade, ej skarpa och utan genomförd skillnad mellan främre och bakre sådana. De yttre anten- nerna fria i den inre ögonvinkeln, vända inåt samt med ett långt och hårigt filament. Corystes LATREILLE. Carapax mycket längre än bred, sidorna bågböjda med enstaka tänder. Orbitan tvärsträckt, oval, upptill med 2 fina fissurer, nedtill med en enda. De yttre antennerna mycket långa och håriga. Pedunkelns basalled tjock, nästan cylind- risk, upptagen i den vida inre ögonvinkeln, 3:dje leden nästan lika lång men smalare och nedåt-inåt riktad, 4:de leden förbinder sig med den förra under nästan rät vin- kel och är rakt framåtriktad. Epistomet rudimentärt. Munfältet djupt insänkt på grund af de starkt svällda pterygostomialregionerna, framåt förlängdt ända till de inre antennhålorna, dess sidokanter löpa framåt ut i en tagg. De yttre maxil- larfötterna smala. Sternum smalt och långt. Chelipederna smala och jämbreda. Abdomen mycket kort, hos Så 5-, hos L 7-ledad. C. cassivelaunus (PENNANT). (Tafl. IV, Fig. 12) 1777. Cancer cassivelaunus PENNANT (Brit. Zool., IV, tafl. 7, fig. 13). 1790. Cancer personatus HERBST (Krabben und Krebse, I, tafl. 12, fig. 71). — (CE 1793. Hippa dentata FABRICIUS (Entom. Syst., p. 475). 1798. Albunea dentata FABRICIUS (Suppl. Entom. Syst., p. 398). 1802—5. Corystes dentatus LATREILLE (Hist. Nat. Crust. et Insect., VI, p. 122). 1815. Corystes cassivelawnus LEACH (Malac. Podophth. Brit., tafl. 1). Carapax uppblåst, fint granulerad, med en liten fåra på ömse sidor om regio gastrica, cardiaca och genitalis. Pannan besatt med 2 korta tänder, sidokanterna med 2—3 spetsiga framåtriktade taggar, af hvilka den starkaste är placerad på regio hepatica. Den bakre på bortre delen af regio branchialis minst, stundom fullstän- digt reducerad, den mellersta något framför sidokantens midt ofta endast utbildad som en skarp ås; bakom den främsta finnes en liten rundad, utskjutande knöl. Pte- rygostomialregionerna markeras upptill af en bred, framåt afsmalnande depression, som slutar midt under de yttre antennernas basalled. Dessas filament af ungefär samma längd som carapax, med starka hårkammar i öfre och undre kanten, för öfrigt bart. De yttre maxillarfötterna hårbräddade, merus på utsidan framför insertionen af carpus utdragen i ett aflångt, bladformadt, något svängdt parti. De 3 sista lederna smala, framåt riktade. Chelipederna, ej håriga, hos då 2 gånger så långa som cara- pax, till större delen med cylindriska leder, tydligt och fint granulerade. Handens S1 distala del något bredare och plattad, fingrarne korta. (Mått å chelipedernas leder hos en Så med 26,5 mm. lång carapax: merus 20 mm., carpus 10 mm., handen 20 mm., dess undre kant 27 mm.) Carpus på insidan facd två framåtriktade knölar. Hos Sa äro lederna kortare och besatta med talrikare och kraftigare taggar. Han- den är starkt komprimerad och glatt på sin öfre kant, på utsidan med en rad tag- gar. De öfriga pereiopoderna med håriga kanter samt en lång och plattad dactylus. Abdomen och sternum likaledes långhåriga. | Längd å carapax: 29,5 mm. Bredd å carapax: 22,5 mm. Färg: Blekt röd öfvergående i gulhvitt, chelipederna djupare rödfärgade. Hos 2 2 äro färgerna betydligt mindre klara (enligt BELL: Brit. Stalkeyed Crust., p. 160). ; Förekomst: Ännu ej funnen på svenskt område, men torde kunna anträffas äfven hos oss. I Göteborgs Museum bevaras 2 Cå å och 1 2 tagna af A. W. MALM ls 1856 på Holmens bank vid nordkusten af Jutland på 90 m:s djup och lerbot- ten; senare tagen 1 norra Kattegat (2 8 2 enligt MEINERT: Nat. Hist. Tidskr., 3 R., 205 1S80; p- 507). Utbredning: Danmark, England, Medelhafvet, Adriatiska Hafvet. Fam. 2. Inachida&e MIERS. Ögon ej retraktila eller ock inslagbara mot sidan af carapax, några egentliga ögonhålor, 1 hvilka de kunna gömma sig, förekomma icke. Basalleden (2:dra leden) på de yttre antennerna vanligen smal. Släktöfversikt. A. Ögon SRS OA KU AT a See Sr öngosrggt Flere a Macropodia LEACH. KO On Re brak bil. ss a sa sa serna el SÅR Me BR KR Inachus FABRICIUS. Macropodia LEACH. Carapax 3-sidig, utlöpande i ett smalt och spetsigt, 2-deladt rostrum. Ögonen ej retraktila, deras pedunkel lång, något smalare än cornean och försedd med en hårtofs på den framåtriktade spet- sen. De vttre antennernas 2:dra led lång och smal. sammanvuxen med epistomet. De yttre maxillarfötterna långhåriga på innerkanten. Sternum smalt mellan chelipedernas basalleder, baktill bredare. Chelipederna kortare än öfriga pereiopoder, men betydligt tjockare och kraftigare. De följande pereiopoderna långa och smala, afta- gande i storlek bakåt. Dactylus på 2:dra och 3:dje paret lång och böjd endast i spetsen, på 4:de och 5:te mycket kortare, plattad och i sin helhet böjd. Abdomen 6-ledad hos båda könen (segmenten 6 och 7 sammanvuxna). M. rostrata (LiNNE). (TIOIVIN ie) 1761. Cancer rostratus LINNÉ (Faun. suec. ed. 2, n:o 2027). 1777. Cancer Phalangium PENNANT (Brit. Zool., V, p. 8, tafl. 9, fig. 17). 1798. Inachus phalangium FABRICIUS (Suppl. Entom. Syst., p. 358). 1802—5. Macropus phalangium LATREILLE (Hist. Nat. Crust. et Insect., VI, p. 110). 1815. Macropodia phalangium LEACH (Malac. Podophth. Brit., tafl. 23, fig. 6). 1837. Stenorhynchus phalangrum MILNE EDWARDS (Hist. Nat. Crust., I, p. 279). 1856. Stenorhynchus inermis HELLER (Verh. Zool.-Bot. Ver. Wien, p. 717). Carapax tresidig med rundade bakhörn och flera starkt utskiu- tande taggar. Af dessa äro de största placerade i medianlinien: en på regio gastrica och framför denna 2 mindre, med den förra bil- dande en liksidig triangel; regio hepatica har i allmänhet en liten och regio branchialis en. Den största återfinnes på regio cardiaca. De olika regionerna begränsade genom grunda, mer eller mindre tyd- liga fåror. Rostrum når knappt midten af den långa sista leden å de yttre antennernas pedunkel. Epistomet glatt med undantag af en liten knölformad tagg i närheten af antennkörteln. Chelipederna hos sS mycket kraftiga, merus med en rad af fina och glesa taggar på de undre, yttre och inre kanterna och mellan dessa rader ännu en dylik, upptill afrundad med en tagg vid leden mot carpus; en mindre tagg finnes äfven distalt i nedre inre hörnet. Carpus och hand lika- ledes med fina taggrader upptill och nedtill, den senare med en 3:dje midt på inre ytan. Handen upplåst och fingrarne böjda, endast sammanslutande i sin distala hälft, båda med en tand nära basen; hos Y äro händerna betydligt smalare och svagare och fingrarne i kontakt till hela sin längd. Samtliga leder mer eller mindre glest långhåriga, speciellt öfre och nedre kanten hos Y. De följande pereiopoderna påfallande långa och fina, håriga; propodus distalt 1 undre kanten något ansvälld, dactylus lång, bågböjd. Abdomen hos S mera jämnbred — segmentet 3 bredast — samt med små knölar på hvarje segment i midtlinien, hos 8 bredare och mera böjd; knölarna stöta samman till bildande af en kam på de 3 eller 4 sista segmenten. | Längd å carapax: 16,6 mm. Bredd » 25 TOM. Färg: Carapax gulaktigt grå, på båda sidor med ett bredt, grönbrunt band, som förlöper öfver branchial- och hepaticalregio- nerna fram öfver ögat ut på sidorna af rostrum; regio gastrica, car- diaca och intestinalis grönbruna med ett smalare gulgrått längs- 83 band, som löper upp på taggarna. Sternum med en hjärtformad hvit fläck; hos J förekommer dessutom en mer eller mindre rektan- gulär, hvit fläck längs midten af sista abdominalsegmentet. Per- eiopoderna ljusare grönbruna. — Ljusare former förekomma; mindre individer äro i allmänhet ej så tydligt särfärgade. Arten maskerar sig gärna och är därför vanligen mycket »osnygg». Sällan med Sacculina (4). Förekomst: Boh.—Skåne, allmän, från vattenbrynet till 110 m:s djup. Utbredning: Norge till Murmankustens västliga del, Dan- mark, St. Bält, Östersjön till Kiel, England—Medelhatvet, Adria- tiska Hafvet, Madeira, Azorerna, Cap Verde-öarne, Senegambien. Inachus FABRICIUS. Carapax tresidig, nästan lika bred som iång. Epistomet bre- dare än långt. Rostrum mycket kort, tvådeladt. Ögonen kortskaf- tade, retraktila. De yttre antennernas basalled bildar delvis orbi- tans undre vägg och sammanväxer bakåt med epistomet, framåt med pannan. Sternum smalt mellan chelipedernas bas, baktill bredt, nästan cirkelrundt. Chelipederna kortare och betydligt kraf- tigare än öfriga pereiopoder; dessa långa och smala med långa och lätt böjda dactyli. Abdomen 6-ledad. Artöfversikt. A. Regio gastrica framtill med en tvärrad af 4 små knölar och midt bakom BISESR ESCO ma se ole a San NAR or I. dorsettensis (PENNANT). B. Regio gastrica med endast 3 triangelformadt ställda knölar........ RER es SSE] ba För fal öron ör Dl OA VALT OR ar SSA EA jla 4 area I. dorhynchus (LEACH). I. dorsettensis (PENNANT). (Tafl. V, Fig. 9) 1777. Cancer Dorsettensis PENNANT (Brit. Zool., IV, p. 7, tafl. 9 A, fig. 18). 1793. Cancer scorpio FABRICIUS (Entom. Syst., p. 462). 1798. Inachus scorpio FABRICIUS (Suppl. Entom. Syst., p. 358). 1802—5. Macropus scorpio LATREILLE (Hist. Nat. Crust. et Insect., VI, p. 109). 1849. JInachus mauritanicus LUCAS (Anim. artic. de I Algerie, p. 6, tafl. 1, fig. 2). Carapax med hvälfda, väl begränsade regioner, rostrum kort och bredt med triangulärt rundad urtagning. Regio gastrica med 4 främre i rad ställda knölar och en större tagg, regio branchialis med 2 stycken, en främre mindre och en bakre större, regio car- diaca med 1 enda. Främre sidokanten på regio hepatica med 2 84 små, bredvid hvarandra stående taggar; undertill på pterygostomial- regionen 1 eller 2 små knölar. Orbitan begränsas baktill af en spet- sig extraorbitaltand. Skiljeväggen mellan de inre antennhålorna under rostrum utdragen i en framåtriktad tagg. De yttre anten- nernas basalled med 3—4 små tänder på den yttre kanten, af hvilka den bakre vanligen är störst. Chelipederna hos 3 särdeles kraf- tiga med uppblåst carpus och hand; alla leder besatta med små fina knölar. Fingrarne långa, spetsiga och böjda, på insidan såg- tandade. Hos &Y äro chelipederna smalare, ej uppblåsta utan mera cylindriska. Abdomen hos JS bredast vid segmenten 3 och 4; hos £ nästan lika lång som bred, baktill afrundad med längsgående köl. Längd å carapax: 23,4 mm. Bredd » SSE SEA a aa aa Färg: Carapax gråaktig eller ljusbrun, ofvan fläckad med röd- violett. Från ögontrakten utgår ett ljust streck i medianlinien, slutande i den hvitaktiga taggen på regio gastrica; cardial- och bran- chialtaggarna hvitaktiga, mellan dessa taggar och bakkanten af regio gastrica ett skarpvinkligt, rombiskt fält af rödviolett färg, som dock hos större individer stundom är otydligt. Pereiopoderna ofvan rödvioletta, speciellt 2:dra paret, under ljusare. De inre anten- nernas pedunkel ofvan med ett klart gredelint längdstreck. Ster- num i linien mellan chelipedernas basalleder med 2 hvita fläckar. Rom mörkt rödgul. — Äfven denna art ofta maskerad. Understun- dom påträffas 9 84 med Sacculina. Förekomst: Boh.—Skåne, tämligen allmän, på 10—110 m:s djup, sand- eller skalbotten. Utbredning: Norge, Danmark, England—Medelhafvet, Adria- tiska Hafvet. I. dorhynchus LEACH. (Tafl. V, Fig. 3) 1814. Inachus dorhynchus LEACH (Edinb. Enceycl., p. 431). Arten står den föregående mycket nära, från hvilken den dock genast skiljes genom förekomsten af endast 3 i triangel ställda knö- lar på regio gastrica, af hvilka den bakre är kraftigast. Rost- rum mera utskjutande och tudeladt genom en smal springa. Hanens händer kraftigt uppblåsta. Synes i allmänhet ej nå samma dimen- sioner som föregående art. 85 Längd å carapax: 13 mm. Bredd » Fanns T0G: MM: Ofta maskerad. Förekomst: Boh., sällsynt, på 10—-50 m:s djup. — Väderöarne (A. W. MALM, GoÉsS), Gullmaren: Jämningarne (STUXBERG). Utbredning: Norge, England—Medelhafvet, Adratiska Hafvet, Kanarieöarne. Fam. 3. Majide MIERS. Ögon retraktila; de kunna fällas bakåt och gömmas i väl begränsade orbite. De yttre antennernas basalled i allmänhet bred. Hyas LEACH. Carapax bakåt bred och afrundad, framåt afsmalnande, föga upphöjd men knölig. Rostrum triangulärt, af måttlig längd, dess laminor plattade, mer eller mindre nedböjda, understundom hop- stående. Orbitan något framåtriktad, utan taggar i kanten, upptill med en enda fissur, bakom hvilken en starkt framskjutande tand finnes. Ösgats pedunkel kort. De yttre antennernas 3:dje led utåt vidgad, längre än den följande. Den 2:dra leden plattad och skild från yttre delen af orbitan genom en springa. De yttre maxillarföt- ternas 3:dje led med ett hak i främre yttre hörnet. Chelipederna kortare, tjockare och kraftigare än öfriga pereiopoder, dessa långa, cylindriska. Abdomen 7-ledad hos båda könen. Artöfversikt. A. Carapax ej insnörd bakom postorbitaltanden .... H. araneus (LINNÉ). BoCarapax starkt insnörd bakom postorbitaltanden ......s.ss-sscrcess or 6 ee SONEN a NN Abb Är AR H. coarctatus (LEACH). H. araneus (LINNÉ). (Tafl. IV... Elen T) 1758. Cancer araneus LINNÉ (Syst. Nat., ed. 10, p. 628). 1790. Cancer bufo HERBST (Krabben und Krebse, I, p. 242, tafl. 17, fig. 95). - 1798. Inachus araneus FABRICIUS (Suppl. Entom. Syst., p. 356). 1814. Maia araneus LEACH (Edinb. Encycl., VII, p. 394). 1814. Hyas araneus LEACH (Il. c.). Carapax täckt med knölar af växlande storlek, regionerna föga distinkta. Rostrum på undersidan obetydligt urhålkadt, ofvan med två rader krokborst; lokala borstgrupper förekomma dessutom på carapax. Borsten tjäna till fasthållande af maskeringsföremål. Abdomen har hos 3 sin största bredd å segmentet 3. Bakkanten på 86 segmentet 6 är ursvängd och upptager i sig 7:de segmentet. Hos Y är abdomen betydligt bredare, oval och liksom hos 3 längs midten kölad. Chelipederna kraftiga hos JS, hos $ svagare, fingrarne på in- kanten sågtandade. Öfriga pereiopoder långa, med cylindriska leder. Den största representanten för förevarande undergrupp hos oss. Längd å carapax: 104,3 mm. Bredd » » Vare UNTSKe ME) Färg: Carapax ofvan brungrå, branchialregionerna på sidorna ljusare, benen ofvan brunaktiga, undertill liksom hela kroppen för öfrigt smutsigt gulhvita. Chelipedernas fingrar ljusbuna, mot spetsen benhvita. Rom rödgul. — Individer med nyanser i mera rödaktigt eller till och med blågrönt förekomma. Förekomst: Boh.—Skåne (Landskrona, ÖRSTED), allmän, på bot- ten af växlande slag, äfven bland alger och på ett djup af 10—30 m. Utbredning: circumpolär. — Murmankusten, Norge, Dan- mark, England till och med Kanalen, nordöstra kusten af N. Amerika, Okotska Hafvet. H. coarctatus LEACH. (Tafl. V, Fig. 8) 1815. Hyas coarctatus LEACH (Trans. Linn., Soc., XI, p. 329. — Malac. Po- dophth. Brit., tafl. 21 B). 1857. Hvyas latifrong STIMPSON (Proc. Acad. Nat. Sci., Philadelphia, p. 217). Carapax framtill mycket bred och därefter plötsligt insnörd, hvilket står i samband med den kraftiga utvecklingen af postorbital- tanden, som är bred och öronliknande. Öfverenstämmer för öfrigt med föregående art, med undantag däraf, att chelipederna i för- hållande till de öfriga pereiopoderna äro något längre. Synes ej uppnå den förras dimensioner. Längd å carapax: 43,8 mm. Bredd » > CE: SO-0 NN Färg: Carapax och pereiopoderna ofvan rödaktiga—hvita, knölarna rosafärgade, undertill smutsigt hvit (enligt BELL: Brit. Stalkeyed Crust., p. 36). | Förekomst: Boh.—Skåne, tämligen allmän, på hårdare botten- slag och ett djup af 20—-120 m. Utbredning: circumpolär. -— Danmark (Öresund), England (ej s. om Engelska Kanalen), Norge, Murmankusten, Barents Haf, Novaja Semlia, Grönland, nordostkusten af N. Amerika till Cap Hatteras, Berings Sund, Berings Haf, Okotska Hafvet. 87 Undergrupp 2. Cancroidea ORTMANN. Carapax rundad med tydlig skillnad mellan främre och bakre sidokant, af hvilka den förra ofta är skarp och tandad. Orbitan väl begränsad med föga markerade fissurer. Om rostrum finnes, är det mycket rudimentärt, bildande en vanligen rak, ofta tandad panna. De inre antennerna hopfällas longitudinellt, snedt eller transversellt. Yttre antenner fria, aldrig sammanvuxna med epistomet, dock ofta fast inkilade i den inre ögonvinkeln. Öfversikt öfver sektionerna. A. Särskilda simfötter utvecklade. ...-.. Sectio 1. Portuninea ÖRTMANN. B. Särskilda simfötter ej utvecklade. a. Genitalöppningen hos J på den 5:te pereiopodens coxa, hos 9 PA CStefnui Aas ss cs Sectio 2. Cyclometopa MILNE EDWARDS. b. Genitalöppningen hos både SJ och YP på sternum -.......... FROTLRe JöRS SSF RRSE LEN Sectio 3. Catametopa MILNE EDWARDS. 2 Sectio 1. PORTUNINEA ÖRTMANN. Simkrabbor. Denna grupp omfattar simmande former med särskildt om- bildade, platta simfötter. Carapax med främre och bakre sidokant. Genitalöppningen hos J på 5:te pereiopodens coxa, hos $ på ster- num. Hos alla former (med undantag af en icke svensk familj) har den distala delen af 1:sta maxillarfotens yttre del en genom ett litet hak afskild flik i sitt främre inre hörn. Familjöfversikt. A. De inre antennerna sneda «-........ Fam. 1. Polybiide ORTMANN. B. De inre antennerna transversella .. Fam. 2. Portunidzae ORTMANN. - Fam. 1. Polybiide ORTMANN. Carapax rundad, något förlängd. Främre sidokanten 5-tandad. De yttre antennernas 2:dra led cylindrisk, nående pannan. Dactyli å de 4 bakre pereiopodparen plattade för simning. Polybius LEACH. De yttre antennerna med fri och rörlig basalled (2:dra led). Carapax nära cirkelrund, obetydligt bakåt afsmalnande, ofvan plattad. Orbitan ofvan med 2 fissurer. Ögonen med stor cornea och kort och tjock pedunkel. Pereiopoderna 2—4,5 plattade och försedda med en 38 bred, lancettformad och tunn dactylus; de bakre med än mera plattad propodus samt en mycket bred, oval och bladlik dactylus. Abdomen hos I 5-ledad, hos 4 7-ledad. P. henslowi LEACH. (Tafl. V, Fig. 4) 1815. Polybius Henslowii LEACH (Malac. Podophth. Brit., tafl. 9 B). Carapax påfallande platt, alldeles glatt och med otydliga regioner. Pannan i kanten med 3 breda, tämligen grunda tänder, af hvilka de yttre äro intraorbitaltänder. Främre sidokanten upptages af 5 platta, framåtriktade tänder, postorbitaltanden inberäknad. Infra- orbitaltanden bred och plattad, tydligt utskjutande. Chelipedernas carpus med 2 skarpa taggar på främre kanten, af hvilka den inre är mest utskjutande; utkanten är kölad och slutar i en 3:dje tand framtill. Handen hoptryckt med 3 låga, men tydliga åsar längsefter, fingrarna plattade, starkt inåtböjda, skarpspetsade och olikformigt dubbelsågade på snittytan. Å de följande pereiopoderna äro pro- podus och dactylus tydligt plattade för simning och underkanten cilierad. Hanens abdomen med en transversell köl på 1:sta och 2:dra samt basen af 3:dje segmentet; sista leden kort, triangulär. Längd å carapax: 24,5 mm. Bredd » Roos: 1274 MI. Färg: »Starkt rödbrun» (spritexemplar ofta med ett brgdt gul- aktigt längsband öfver midten af carapax) »under ljus» (enligt BELL: Brit. Stalkeyed Crust., p. 117). Förekomst: Boh., mycket sällsynt. — I Göteborgs Museums samlingar finnas 2 exemplar från 58”-28' n. b. 10911” ö. ll. eller 32 vnv. Hållö, tagna i november 1897 af C. A. Hansson på sillgarn. Denna krabba är en af de mest urpäglade simmarna inom portunidgruppen. "Den håller sig alltid på längre afstånd från kusten öfver de största djup och uppstiger till ytan, där den enligt BELL (Brit. Stalkeyed Crust., p.118) angriper och förtär flere af våra skarpast simmande fiskar, såsom makrill o. a. — Det först kända exemplaret togs i sillvad utanför Devon i England. Utbredning: England—Spanien, Medelhafvet (Tetuan 1 ex.). Fam. 2. Portunide ORTMANN. Carapax rundad eller bredare än lång. Främre sidokanten med 4—9 tänder. ' De inre antennerna hopläggas transversellt. De 39 yttre antennernas basalled bred, med ett utskott in i den inre orbi- talvinkeln, men den 3:dje leden är därför ej utesluten från orbitan. Endast det 5:te pereiopodparet ombildadt till simfötter. Portunus FABRICIUS. Carapax bredare än lång, måttligt hvälfd, pannan horisontal, utskjutande öfver ögonhålorna, dessa i nivå med de inre antennerna och ofvan med 2, under med 1 fissur i den yttre delen. Främre sido- kanten 5-tandad. Ögats pedunkel kort och tjock. De yttre antenner- na afgränsa orbitan mot de inre antennhålorna, deras 2:dra led fast inkilad och i kontakt med pannan. Chelipederna vanligen inbördes något olika kraftiga, carpus försedd med en kraftig tagg i sitt främre, inre hörn, handens utsida med åsar, fingrarne spetsiga. De yttre maxillarfötternas merus nästan kvadratisk, det främre inre hörnet aftrubbadt. Dactylus på 2:dra—4:de pereiopodparen lång och smal, föga böjd, tillspetsad' och längsfårad. Det 53:te parets 2 sista leder påfallande breda och plattade, dactylus oval eller lancettlik. — Ab- domen hos 3 5-ledad (segmenten 3—5 sammansmälta), hos Y 7-ledad. Artöfversikt. A. Pannan tydligt tandad. arCarapax skroflig och; hårig om,acisrö se sese P. depurator (LINNE). b. Carapax nästan fullkomligt glatt utan hår. ..... P. holsatus LEACH. B. Pannan odelad eller loberad. a. Pannan jämnt bågböjd ..... SANERING NRA P. arcuatus LEACH. b. Pannan delad i 3 små lober, af hvilka den mellersta är mest fram- Skautande: delse stön NS NET kurer är Set P. pusillus LEACH. P. depurator (LiNNEÉ). (CRÄTOTVAT TESS) 1758. Cancer depurator LINNÉ (Syst. Nat., ed. 10, p. 627). 1798. Portunus depurator FABRICIUS (Suppl. Entom. Syst., p. 365). 1816. Portunus plicatus RISSO (Hist. Nat. Crust. de Nice, p. 29). Carapax något konvex med tämligen tydlig regionindelning, öfverallt täckt af små korta tvärlinier af fina granulationer och för öfrigt fint hårig. Pannan upptages af 3 spetsade tänder, främre sidokanten besatt med 5 stycken triangulära, framåtriktade sådana. Orbitans undre fissur vidöppen, infraorbitaltanden bred, ofvanifrån till stor del synlig, utskjutande endast föga kortare än intraorbi- taltanden. 108 mm: Färg: Ofvan rödbrun, baktill med mörkare fläckar, under grågul. Chelipederna ofvan och utvändigt mer eller mindre röd- bruna, under och på insidan gulhvita, fingrarne gråsvarta. Öfriga pereiopoder med en dragning 1 violett, dactyli brunspetsade. Förekomst: Boh.—Skåne, allmän, på skalgrus, sand- och sten- botten och ett djup af 2)—50 m. Utbredning: Norge till Lofoten, Danmark, Tnglanid Medel hafvet, Adriatiska Hafvet och Svarta Hafvet. Fam. 2. Carcinidea ORTMANN. De inre antennerna hopläggas snedt utåt. De yttre placerade i den inre orbitalvinkeln, deras 2:dra led cylindrisk, knappt nående kanten af pannan, den 3:dje leden mindre. Filamentet kort, ej hårigt. Carapax ej bred, rundad, de främre sidokanterna kortare än de bakre. Släktöfversikt. A. De yttre maxillarfötterna endast täckande munfältet. . .Carcinus LEACH. B. De yttre maxillarfötterna täcka äfven öfver epistomet fram till de inre ATNTERI SBI kAg ästa ötortgere söner Klor Eu > NOS Pirimela LEACH. Carcinus LEACH. Carapax bredare än lång, måttligt hvälfd, regionerna tämli- gen tydliga. Främre sidokanterna jämnt bågböjda, skarptandade, mycket kortare än de bakre. Orbitan upptill och nedtill med 1 fis- sur. De yttre antennernas 2:dra led utfyller den inre ögonvinkeln. De yttre maxillarfötternas merus fyrkantig, endast föga längre än I bred, dess främre ytterhörn något utdraget, framkanten afrundad, inkanten i sin första hälft ursvängd. Chelipederna kraftiga och tjocka, de 3 följande pereiopodparen obetydligt plattade, med lång, spetsig och kantig dactylus, sista paret tydligt plattadt, speciellt dess två sista leder, dactylus lancettlik, spetsig. Abdomen hos 3 5-, hos Y 7-ledad. C. menas (LINNE). Strandkrabba. (Tafl. V, Fig. 6). 1758. Cancer Menas LINNÉ (Syst. Nat., ed. 10, p. 627). 1814. Portunus menas LEACH (Edinb. Encycl., VII, p. 390). 1814. Carcinus menas LEACH (1. c. p. 429). Carapax fint granulerad. De främre sidokanterna upptagas af. 5 breda, plattade och framåtriktade spetsiga tänder. Pannan 3-loberad, midtloben något mera framskjutande. Hos små individer är pannans kontur jämnt bågböjd, hvarigenom dessa få en rätt stor likhet med Portunus arcuatus, från hvilken de dock genast skiljas genom de likstora tänderna på främre sidokanten samt simfötter- nas form. Hos halfvuxna exemplar kan man stundom urskilja tyd- ligt endast 1 liten lob i midtlinien; sidoloberna äro endast genom grunda sinueringar antydda. Den bakre sidokanten försedd med en granulerad linie, som börjar i spetsen af bakre sidotanden. Cheli- pedernas carpus med en kraftig tagg i sitt inre distala hörn, handen ofvan med 2 längsgående åsar, fingrarne längsfårade och spetsiga, på inkanten tandade. Längd å carapax: 58 mm. Bredd » Bitr HÄR Färg: Mycket växlande; carapax vanligen blåaktigt grön- svart—grågrön, panndepressionen mer eller mindre gulaktig med grönsvarta bläddror. Gälregionerna begränsas framåt af en båge af gulhvita—citrongula punkter. Pereiopodernas grundfärg växlande mellan gulgrönt, tegelrödt och violett, besatta med mörkare punk- "ter, fingrarne å chelipederna blågråa, i spetsen ljusbruna. Undertill äro djuren gulhvita—tegelröda; i senare fallet är den mjuka huden mellan pereiopodernas 2 första leder zinnoberröd. — Små individer äro ofta helt gröna, understundom mer eller mindre hvita. — 27 ofta med Sacculina. Förekomst: Boh.—Skåne, allmän, från strandlinien till 40 m. 98 Utbredning: Norge, Danmark, västra Östersjön, England— ; Medelhafvet, Adriatiska Hafvet, Svarta Hafvet, nordöstra kusten af N. Amerika. Pirimela LEACH. Carapax bredare än lång, starkt hvälfd och bucklig, pannan srbal, tretandad, tänderna spetsiga och mediantanden längst. Främre sidokanten bågböjd, obetydligt kortare än den bakre. Orbitan har 2 fissurer upptill och 1 nedtill. Infraorbitaltanden spetsig, långt utskjutande och ofvanifrån synlig. De yttre antennernas basalled upptagen i den inre orbitalvinkeln, dock så, att leden n:o 3 ej är utesluten från densamma. De yttre maxillarfötterna nå ut öfver epistomet till de inre antennhålorna. Cheli- pederna kölade, öfriga pereiopoder hoptryckta med skarp öfverkant och nära rak och lång dactylus. Abdomen hos 3 5-, hos & 7-ledad. P. denticulata (MONTAGU). (Fall IV Fig 3) 1808. Cancer denticulatus MONTAGU (Trans. Linn. Soc., IX, p. 87, tafl. 2, fig. 2). 1815. Pirimela denticulata LEACH (Malac. Podophth. Brit., tafl. 3). Carapax ofvan glatt. Regio gastrica, branchialis och cardiaca bilda starkt markerade bucklor, regio hepatica är nedtryckt. De främre sidokanterna besatta med 5 plattade och skarpa tänder, af hvilka den bakre är kölad. Af pannans 3 tänder är den mediana smal och längre än de öfriga. Orbitans öfverkant upptagen af två tänder, af hvilka den inre är betydligt större; extraorbitaltåänden skarp, rakt framåtriktad. Carpus å chelipederna har en inåtriktad tand och på utsidan 2 väl markerade längsgående åsar. Handen med 2—4 utskjutande längsåsar, fingrarne fårade och spetsiga, jämnt tandade. De öfriga pereiopodernas dactyli längsfårade. Honans abdomen försedd med talrika och långa hår i kanten. Längd å carapax: 14 mm. Bredd » SL Bodom. | Färg: Midtpartiet af carapax mörkt, svartviolett, sidopar- tierna hvitaktiga. Från bakkanten utgår i midtlinien en korsfor- mad hvit fläck. Ytan besatt med talrika hvitaktiga symmetriskt anordnade knölar, af hvilka två befinna sig å regio gastrica, de öfriga å carapax” bakre hälft. (Enligt APPELLÖF: Meeresfauna von Ber- gen, Hft. 2,3, 1906, p. 152). 9I9 Förekomst: Boh., sällsynt, på 20 m:s djup. — Väderöarne (GofÉs), Grafvarne och Gåsö (A. W. MALM), mellan Hållö och Sälö (LOVÉN enligt GOES). Utbredning: Norge, England—Medelhafvet, Adriatiska Haf- vet, Cap Verde-öarne. Subsectio 3. XANTHINI ÖRTMANN. Carapax rundad eller nästan fyrsidig. Rostrum mycket säl- lan antydt och i så fall tudeladt, pannan vanligen bred med median fåra, som dock kan saknas. De inre antennerna sneda eller trans- versella. De yttre stå i den inre orbitalvinkeln med något hårigt filament. Epistomet vanligtvis tydligt begränsadt mot munfältet. Familjötversikt. A. De yttre antennernas 2:dra led når ej pannans kant.............. 20 056-65 BS RS ET SEE AES EEE Fam. 1. Menippid&e ORTMANN. B. De yttre antennernas 2:dra led i kontakt med pannans kant........ RR RA a Ada a a rele na 4 Ad Fam. 2. Xanthide OÖRTMANN. Fam. 1. Menippide ORTMANN. De yttre antennernas basalled ej nående fram till pannan. Endostomet med eller utan tvärlister, begränsande gälhålornas utföringsöppningar. Den inre orbitalvinkeln vanligen öppen. Pilumnus DLEACH. Carapax i längdriktningen starkt hvälfd med otydligt mar- kerade regioner. Pannan nedböjd, utskjutande framför ögonhålorna och genom ett mediant hak tudelad. Från detta hak utgår in på regio gastrica en djup fåra. De främre sidokanterna böjda snedt bakåt till slutet af regio gastrica. Orbitan elliptisk med 2 fissurer upptill och en nedtill. De yttre antennernas 2:dra led ej nående pannan, ej fast förbunden med omgifvande delar utan fri och rör- lig. Filamentet relativt långt. Endostomet med sneda längslister, som markera utföringsgångarne från gälhålorna inåt. Merus å de yttre maxillarfötterna fyrkantig, bredare än lång, med något insvängd framkant och afstympadt främre inre hörn. Chelipederna kraftiga, vanligen inbördes olika. Pereiopodparen 3 och 4 längre än det 2:dra. Abdomen hos båda könen 7-ledad. Hela kroppen tätt och långt hårig. 100 P. hirtellus (Linné). (Tafl. III, Fig. 8) 1767. Cancer hirtellus LINNÉ (Faun. Suec. ed. 2, no 2029). 1815. Pilumnus Mirtellus LEACH (Malac. Podophth. Brit., tafl. 12). Främre sidokanterna af carapax kortare än de bakre och besatta med 4 spetsiga, framåtriktade taggar. Pannloberna i kan- ten fintaggiga. Orbitans underkant fintaggig;infraorbitaltanden upp- löst i 2 skarpa, något divergerande och långa taggar, som uppifrån äro synliga till hela sin längd; extraorbitaltanden mycket skarp. Chelipederna med plattad insida, utsidan är uppblåst. Merus 3-kan-. tig och i sitt öfre inre hörn besatt med små spetsiga knölar. Car- pus är på insidan försedd med en stor, spetsig tagg, dess utsida är liksom den mindre handen besatt med små taggar, den större är i allmänhet slät. De spetsiga fingrarne rundade, på snittytan med några knöltänder. Öfriga pereiopoder ha merus något hoptryckt och öfriga leder mera rundade; alla lederna rundt om liksom cara- pax utspärradt långhåriga. Längd å carapax: 10 mm. Bredd » » : 14 mm. Färg: Brunröd med otydligare gulaktiga fläckar. Chelipederna brunröda, fingrarne ljusbruna; öfriga pereiopoder röda med otyd- liga gulaktiga band. Många individer ha den rödbruna färgen ersatt af matt purpur (enligt BELL: Brit. Stalkeyed Crust., p. 69). Förekomst: Boh. — Tillhör med säkerhet icke vår fauna, men har en gång (1826) blifvit funnen i rätt stor mängd af JOH. DALMAN i Uddevalla hamn, dit den säkerligen transporterats genom fartyg från sydligare haf. Bevaras å Riksmuseum i Stockholm samt i Upsala Zoologiska Museum. Utbredning; England—Medelhafvet, Adriatiska Hafvet, Svarta Hafvet. Fam. 2. Xanthide ORTMANN. De yttre antennernas basalled i kontakt med pannan. Inga lister på endostomet begränsa gälhålornas utföringsöppningar. Den inre orbitalvinkeln vanligen öppen. i Xantho LEACH. Carapax mycket bred, från sidan betraktad obetydligt kon- vex; bakre sidokanten nära rak. Pannan rak, något utskjutande, genom en median deprezsion och ett hak delad i 2 mycket grundt 101 ursvängda lober. Orbitans öfre kant i yttre delen med 2 fissurer;, den undre med 1 enda. Infraorbitaltanden kort, knappast utskju- tande, ofvanifrån knappt synlig. De yttre antennerna mycket korta, basalleden längre än bred, stötande till pannan endast med sitt främre distala hörn. Den rörliga delen placerad i den inre orbi- talvinkeln; den kan gömmas 1 orbitan. Endostomet har blött en låg median köl. De yttre maxillarfötternas merus kvadratisk. Che- lipederna mycket kraftiga, fingrarne spetsiga. Öfriga pereiopoder korta, plattade, dactylus mycket kort. Abdomen 5-ledad hos 3, hos 9 7-ledad. X. hydrophilus (HERBST). (Crea. JO0E: Cia. HC) 1790. Cancer hydrophilus HERBST (Krabben und Krebse, I', p. 266, tafl. 21, fig. 124). 1815. Xantho florida var [3. LEACH (Trans. Linn. Soc., XI, p. 320). 1826. Xantho rivulosus RiSsSo (Hist. Nat. de I'Europe mér., V, p. 9). Carapax i tvärriktningen plan. De olika regionerna blott genom grunda depressioner och fåror skilda från hvarandra i främre delen af carapax, i den bakre mindre markerade. Pannan horison- tal. Den främre sidokanten besatt med 4 - breda tänder, af hvilka den främsta ofta endast är antydd som ett trubbigt hörn eller ock saknas. Chelipedernas merus når ut till kanten af carapax, carpus har ofvan 2 låga, vinkliga knölar samt en depression framför fram- kanten, på insidan en kort tand. Handen utvändigt kraftigt svälld, upptill med en grund, ofta otydlig fåra. Både hand och carpus utvändigt mer eller mindre på tvären skrynkliga. Fingrarne kortare än handen, på snittytan ojämnt tandade, dactylus lätt böjd med 2—3 tydliga fåror och vid basen en kraftig, stundom otydlig knöl- tand. Båda fingrarne trubbspetsade. Öfriga pereiopoder ha de 4 sista ledernas öfre kant och de 2 sistas undre hårbesatt. Längd å carapax: 23,5 mm. Bredd » RAY TR Färg: vanligen brunaktig med små röda fläckar på ytan. Ofta uppträda helt och hållet blå- eller grönaktiga former, som antingen äro enfärgade, försedda med ljusare fläckar eller ock ha ett bredt hvitt band längs sidokanterna. Chelipedernas fingrar svartbruna. (Enligt HELLER: Crust. sädl. Europa, p. 67). Förekomst: Boh., sällsynt, på sand- och skalbotten och ett djup af 15—40 m. — Väderöarne (GOES), Grafvarne (ÅA. W. MALM), 102 Gullmaren: Gåsö (LOVEN enligt Gois, A. H. MALM), Norra Flat- holmsrännan (ÅA. W. MALM). Utbredning: Norge, England —Medelhafvet, Adriatiska Hafvet, Svarta Hafvet, Kanarieöarne. Sectio 3. CATAMETOPA MILNE EDWARDS. Simfötter saknas. Genitalöppningarna hos 3J 3 belägna på coxorna af de bakre pereiopoderna, i hvilket fall de fortsätta i ett utdraget vas deferens, beläget i en fåra på sternum, eller ock ligga de; på sternum (så alltid hos Y $). Den första maxillarfotens yttre del utan afskild flik. Carapax vanligen 4-sidig på grund af pannans ökade bredd, sällan rundad eller oval i transversell led. Öfversikt öfver subsektionerna. A. Orbitan normal, väl utvecklad. . Subsectio 1. Carcinoplacini ÖRTMANN. B. Orbitan ytterst reducerad, vanligeh utan underkant och infraorbital- bandet RR Subsectio 2. Pinnotherini ÖRTMANN. Subsectio 1. CARCINOPLACINI ÖRTMANN. Carapax rundad eller transversellt sträckt, sällan 4-kantig. Främre och bakre sidokanter tydligt eller otydligt skilda, de förra ofta loberade eller tandade. Orbitan normalt utvecklad. De yttre antennerna stå tämligen fria i den inre orbitalvinkeln, mera sällan fast inkilade. Den yttre maxillarfoten har en 4-kantig merus, som stöter emot kanten af munramen och har en ledyta mot följande led i sitt inre distala hörn. — En jämförelsevis liten grupp. Fam. 1. Carcinoplacidaea ORTMANN. Carapax rundad, ofta utdragen på bredden. Främre sidokan- terna böjda, oftast med skarpa tänder, sällan jämna. Orbita och ögon af medelmåttig storlek. | MA Geryon KRÖYER. «4 24 Carapax bredare än lång med bågböjd främre kontur och rakt afskuren bakre, från sidan sedd starkt konvex. Pannan bred, rak, nedböjd och tandad. Främre sidokanten med kraftiga tänder. Regio branchialis kraftigt utvecklad, regio hepatica svagt. Ögats pedun- kel tjock. Orbitan kommunicerar med de inre antennhålorna. De yttre antennernas basalled fri, den följande når ej ut öfver pannan; mm tar 103 filamentet är mer än 2 gånger pedunkelns längd. Pereiopodparen 3 och 4 inbördes lika långa. Abdominalsegmenten 3 och 4 hos 3 bredare än 1 och 2; segmentens antal hos båda könen 7. G. tridens KRÖYER. (Tafl. V, Fig. 10) 837. Geryon tridens KRÖYER (Nat. hist. Tidskr., I, p. 20). Carapax slät, fint gropig på de främre sidodelarne och för- sedd med låga, platta, runda och glänsande granulationer på regio gastrica och cardiaca samt på hela den buckelliknande delen af regio branchialis. Öfver denna löper en ås från höjden af de bakre per- eiopodernas insertionspunkter ut mot bakre sidotaggen. Pannan med 2 submediana tänder; vid den inre orbitalvinkeln står äfven en tand af samma storlek, men något bredare. Orbitans underkant löper ut i en kraftig infraorbitaltagg, som når nästan lika långt ut som intraorbitaltanden. Främre sidokanten besatt med 3 skarpa taggar. Pterygostomialregionerna begränsas af en fåra, som åt båda sidor löper ut från epistomet och kan följas till midt under den bakre sidotaggen. Denna fåra markeras nedtill af en granu- lerad kant. Merus å de yttre maxillarfötterna försedd med en längs- fåra. Chelipederna tämligen kraftiga, händerna inbördes olika starka (den högra vanligen större hos SJ), starkt konkaverade på insidan, så att de sluta väl intill sidorna af carapax. Högra chelipedens. dactylus starkt bågböjd, fingerspetsarne skarpa och hvita, snitt- ytan skarpt och groft tandad af triangulära, plattade tänder af väx- lande storlek; dactylus har vid leden mot propodus en stor, trubbig och bakåtriktad knöltand. Carpus försedd med en stor tand vid öfverkantens midt, utvändigt med oregelbundna och afbrutna, gra- nulerade tvärlinier. Merus och propodus af de följande pereiopo- derna ha längs midten af sin bakre yta en linie af depressioner, car- pus” öfre kant sträf af en mängd fina, utåt riktade knölar. Dac- tyli plattade i horisontell riktning, lancettformade, undertill kon- vexa, upptill plana och längs midten fårade, i kanterna med 2 längs- gående fåror, som stöta samman i den skarpa spetsen. Sternum hårigt, med undantag af den fördjupning, som i sig upptager det 7:de abdominalsegmentet. Genitalöppningarne hos J utdragna i ett långt mjukt vas deferens, liggande i en grund konkavering af sternum och med spetsen inneslutet i de främre kopulations- bihangen. 104 Längd af carapax: 60 mm. Bredd » » : 86 mm. (Vidden mellan spetsarna af 3:dje parets pereoipoder 295 mm.). Färg: Gråbrun; taggarna å carapax benhvita, dactyli med en mera lifligt och rent röd färg. (Enligt KRÖYER: 1. c. p. 19.) Ögo- nen lysande. (Enligt A. MILNE EDWARDS: Compt. Rend., XCI, 1880, p. 356.) | Förekomst: Boh., sällsynt. — I Göteborgs Museums samlingar finnas 2 exemplar (S SS), det ena taget väster om Väderöarne, !5/, 1852, af fiskare, det andra 3 mil väster om Vinga "”/; 1875 på 80 m:s djup; i Upsala Zoologiska Museum bevaras en medelstor £Y&, märkt Kattegat. : Utbredning: Själlands nordkust (KRÖYERS typexemplar), Dan- marks västkust, Norge, mellan Shetland och Färöarne. — En utpräg- lad djuphafsform, som blifvit anträffad ned till 1,300 m:s djup. Subsectio 2. PINNOTHERINI ORTMANN. Carapax rundad eller sträckt i transversell led, främre sidokan- ten bågböjd utan tänder, ej tydligt afsatt från den bakre. Orbitan mycket reducerad, stundom saknas både underkant och infraorbi- taltand. De yttre maxillarfötterna egendomligt ombildade. Fam. 1. Pinnotheride MIERS (restr.). Carapax vanligen mer eller mindre mjuk. Hanens abdomen betäcker vanligen icke sternum mellan basen af de bakre pereiopo- derna. Munramen vanligen bågböjd framtill, isehium och merus å de yttre maxillarfötterna ofta sammanvuxna och dactylus är info- gad i inre hörnet eller på insidan af propodus. Pinnotheres LATREILLE. Kroppen mer eller mindre klotformig. Carapax starkt hvälfd : och glatt. Pannan starkt nedböjd. De inre antennerna transver- sella, deras hålor ofullständigt skilda. De yttre antennerna myc- ket små, korta. De yttre maxillarfötterna bredt skilda vid basen, framåt konvergerande, merus och ischium sammanvuxna (sålunda 6-ledade). De 3 sista lederna små, utgående från spetsen af merus, dactylus smal och fin, infogad på insidan af propodus något före dess midt och i allmänhet kortare än denna led. Chelipederna krafti- 105 gare än öfriga pereiopoder och något längre än dessa, som ha en myc- ket kort böjd och skarpspetsad dactylus. Abdomen hos båda könen 7-ledad. P. pisum (LINNE). (Tafl. III, Fig. 9—11) 1757. Cancer pisum LINNÉ (Syst. Nat., ed. 10, p. 628). 1762—65. Cancer mytilorum BASTER (Opusc. Subcesiva, II, tafl. 4, fig. I 2). 1802—5. Pinnotheres pisum LATREILLE (Hist. Nat. Crust. et Insect., VI, p. 83). 1815. Pinnotheres varians LEACH (Malac. Podophth. Brit., tafl. 14, fig. 9—11). = 1815. Pinnotheres Latreillii LEACH (1. c., fig. 7—8). —(J). 1815. Pinnotheres Cranchii LEACH (1. c., fig. 4—5). —(£). 1815. Pinnotheres Montaguti LEACH (1. c., tafl. 15, fig. 7—8). 1845. Pinnotheres Modiole COSTA (Fauna di Napoli, p. 4). Carapax tunn och mjuk med nästan cirkelrund omkrets. Pan- "nan hos Y ej utskjutande, hvilket emellertid är fallet hos JS, dock utan sinuering i midten. Ögonen ytterligt små, knappast synliga utanför konturen af carapax. Griphänderna tämligen starka, något hoptryckta hos J med två rader hår nedtill, hos $Y med en enda; fingrarne skarpspetsade, dactylus med en väl markerad tand på snittytan nära leden mot propodus. De följande pereiopoderna smala, hos SJ hårbesatta både i öfre och undre kanten, hos &Y håriga endast å öfverkanten af merus. Abdomen hos 3 bredast på segmentet 3, hos $Y mycket bred och tunn, starkt hvälfd och ansluten till sternum. Längd å carapax: 11 mm. ($). Bredd » RN mm. ($£). Färg: Hos 3 växlande, vanligen blekt gulgrå, med symmet- riskt anordnade mörkare fläckar, hos Y vanligen något genom- skinlig, ofvan brun med en gul fläck utgående från pannan ett stycke bakåt, samt en oregelbunden dylik på regio branchialis. Abdomen gul med en bredt triangulär brun fläck utgående från basen till nära spetsen. (Enligt BELL: Brit. Stalkeyed Crust., p. 122.) Förekomst: Boh., tämligen sällsynt, som rumsparasit i Modiola, Mactra och Cardium på ett djup af 4—45 m. — Gullmaren: Löken, Gåsö, Vasholmefjorden och Flatholmen (A. W. MALM). Utbredning: Norge, Danmark (Öresund), England—Medel- hafvet, Adriatiska Hafvet. DE SVENSKA DECAPODERNAS ZOOGEO- GRAFISKA STÄLLNING. Följande zoogeografiska öfversikt grundar sig till större delen på den värdefulla och intressanta utredning, som APPELLÖF från denna synpunkt underkastat samtliga decapodformer i det europeiska nordhafsområdet (»Die- dekapoden Crustaceen», Meeresfauna von Bergen, Hft 2, 3, Bergen 1906 p. 162). Detta betydande område låter sig uppdelas i tvenne större faunistiska enheter, den arkti- ska och den boreala regionen, hvilka kunna begränsas på föl- jande sätt. Den arktiska omfattar kusterna och kustplatåerna vid östra Grönland, Jan Mayen, Spetsbergen, Franz Josefs Land, Nova MNemlja, kuststräckan mellan Kariska och Hvita Hafvet, norra och östra delen af Barents Haf samt hela det centrala Nordhafs- bäckenet nedom 600—800 m. Den boreala regionen omfattar hela norska kusten från Nordkap, Nordsjön, Skagerak och Katte- gat, Shetland, Färöarne samt Islands syd- och västkust. I Norra Atlantens västliga del kan till detta område ytterligare räknas N. Amerikas kust från Nova Scotia till Cap Cod i söder (c:a 422 n. br.). Mångenstädes uppträda mellan dessa båda hufvudregioner boreo-arktiska öfvergångszoner, d. v.s. trakter, där det arktiska områdets strängare lifsvillkor så att säga uppblandas med de mera gynnsamma, som karaktärisera det boreala. Sådana öfvergångs- zoner bilda Östfinmarkens kust, Murmankusten, Hvita Hafvets grundare delar, sydvästra delen af Barents Haf, Islands norra och östra kust, den stora, ej under 700 m. nedsjunkande rygg, som för- binder Shetland — Färöarna — Island — Grönland, Grönlands syd- västra kust samt de områden i Nordhafvets centralare delar, där Golfströmmens varmare vatten blandas med den arktiska bassinens kalla vattenslag. I gamla världen kan man slutligen urskilja ännu en större region, den atlantisk-mediterrana, omfattande det europeiska kustom- 107 rådet söder om Kanalen, Medelhafvet med Svarta Hafvet, Azorerna, Madeira, Kanarieöarne samt kusten af Marocko. Af för detta om- råde karaktäristiska arter förekomma emellertid en del utefter de brittiska öarnes kust och i Nordsjöns sydliga delar, hvarest de stöta samman med former, som ha en utprägladt nordlig utbredning. Dessa trakter bilda därför en andra öfvergångszon, hvilken kan be- nämnas den boreo-atlantiska. Till slut bör framhållas, att flere af våra nordiska decapoder blifvit angifna för Stilla Oceanens nordliga delar (Japan, Okotska Hafvet, Behrings Haf, N. Amerikas västkust). Huru de svenska arterna fördela sig i ofvannämnda regioner framgår af följande tabellariska öfversikt. + = hufvudutbredningsområde; — = upphörande utbredning. | Atlantisk- Stilla > S i NG 9 E mediterrana NS å 3 E Sör vä 3 É kust- | medi- liga | liga 8 former |iterrana | delar Pasiphaa tarda.......... RE » SÄVAdO es: dead es + + = == Athanas nitescens ...... Så ålägger je Pandalus montagui....-.. SEN AT TT AR je » borealis.....-.-. St RE ao ch » Ppropinquus .-... SER ETEN PEO E Pandalina brevirostris .. ÖRE SEGE EL Caridion gordoni ........ TIN I TES ge Hippolyte gaimardi .... | Fl + | + |) + — SE » Crane. SE als fjere ie » PUStola =. 4. : SIR SS ee » KL POlarIS ess. JE (EEE 20 » CUTEIda a. cs SEE Se re » SPA US: «<> JE lr aj » lilljeborgi .... JE ONE a Virbius varians...... mh = SS RE Sk Leander squilla .......- sa SEA at | > adspersug :..... 3 SE SE + Palemonetes varians .... dö 0 rede ia Processa canaliculata..-- je ASagatte oj 13 Crangon crangon ........ SS RE EE EN (RE AT NET 2 a 108 Crangon allmanni ...... Cherapbhilus bispinosus .. Pontophilus norvegicus.. » Spinosus .... Sabinea SaArsi.s.siodksds Homarus gamarus ...... Nephrops norvegicus.... Astacus astacus ........ Eiconaxius coronatus .. Calocaris macandre&.. .. Callianassa subterranea Gepia. stellataäc, .rörr.e Eupagurus bernhardus.-. » pubescens .. » cuanensis Anapagurus Strigosa........ » HEXA rs Äbut ske » intermedia ..-.. Galathodes serricornis .. Porcellana hexapus...... Ebalia tumefacta ...... » CFANChIN nr steve | Corystes cassivelaunus .. Macropodia rostrata .... Inachus dorsettensis .... » dorhynchus ..-.. Arktiska Boreo- arktiska -F - Atlantisk- FE 2 E mediterrana Öst- väst- S E kust- | medi- liga | liga 3 former |terrana + 2 + we eld ad 4 SE + 4 in för skade 3 ole ke + r - ln - RE RR ER rr > sd deg + SR s Full -F 2 + ae + SR ond a Föra + FE - Fl -- + TR RE 4 sted far EN re | + end 5 dead RR - ET + AE + lvla zz SAS + eld + + 1 Atlantisk- 5 2 2 RR S E mediterrana - 3 EL Öst- väst- 5 E kust- | medi- liga | liga 8 former |terrana Elyas aramneUs:-:.....s- a a AE SR LE » COarctatus ........ Flo rt l + +) —- Polybius henslowi ...... al LE EAMG) Portunus depurator .... sa 20 Ka 22 » holsatus ...... AE SR VAR 2 » arcuatus ...... -- 2 » PUSUUS: +: a «> «. 4 ER äg Eurynome aspera ...... 3 AA NEAR 28 » var. tenuicornis .. a "Cancer pagurus.......... ta TR EE Te Carcinus menas ........ 2 fe SG TS RE er EL AR Pirimela denticulata .... ae Aten gg Bs Pilumnus hirtellus ...... En SEE a Xantho hydrophilus .... 2 TREE 23 Geryon tridens .......... La Pinnotheres pisum AL SE ARE 2 LITTERATUR, INNEHÅLLANDE FAUNISTISKA (DELVIS ÄFVEN BIOLOGISKA) UPPGIFTER OM SVERIGES DECAPODER. 1. APPELLÖF, A., Die dekapoden Crustaceen. (Meeresfauna von Bergen, Hft 2, 3, Bergen 1906, p. 113.) 2. AURIVILLIUS, C. W. S., Die Maskierung der oxyrrhynchen Dekapoden, durch besondere Anpassungen ihres Körperbaues ver- mittelt. (K. V. A:s Handl., bd. 23, n:o 4, 1889.) 3. AURIVILLIUS, C. W. S., Om hafsevertebraternas utveck- lingsstadier och om periodiciteten i larfformernas uppträdande vid Sveriges vestkust. (Bih. K. V. A:s Handl., bd. 24, afd. III, n:o 4, 1898.) 4. GOBS, A., Crustacea decapoda podophthalma marina Suecieze, interpositis speciebus norvegicis aliisque vicinis. (Öfvers. K. V. A:s Förh., XX, 1863, p. 161.) 5. KaALM, P., Wästgötha och Bohusländska resa, förrättad 1742. Stockholm 1746. 6. LILLJEBORG, W., Hafs-Crustaceer vid Kullaberg. (Öfvers. K. V. A:s Förh., IX, 1852, p. 1.) 7. LILLJEBORG, W., Hafs- Crustaceer vid Kullaberg i Skåne. (Öfvers. K. V. A:s Förh., XII, 1855, p. 117.) 8. LILLJEBORG, W., Skandinaviska kräftdjur — Crustacea. (Akadem. Föreläsningar ht. 1863—vt. 1864. — Mskr. i Zoologiska Institutionens bibliotek, Upsala.) 9. LILLJEBORG, W., Sveriges Crustaceer. (Akadem. Före- läsningar vt. 1877. — Mskr. i Zoologiska Institutionens bibliotek, Upsala.) 111 10. LCINNÉ, C. v., Fauna Suecica Ed. I. Stockholmie 1746. Ed. II. Stockholmixe 1761. 11. LINNÉ, C. v., Wäst-göta resa. Stockholm 1747. 12. LINNÉ, C. v., Skånska resa. Stockholm 1751. 13. LOVÉN, 8., De svenska arterna af släktet Galatea. (Öfvers. FERNV ICA:s Förh., 1X0-1852) pi. 20.) 14. LÖNNBERG, E., Undersökningar rörande Öresunds djur- lif: (Medd. fr. Kongl. Landtbruksstyrelsen. N:o 1, år 1898 [N:o 431.) | 15. LÖNNBERG, E., Fortsatta undersökningar rörande Öre- sunds djurlif. (1. c. N:o 1, år 1899 [N:o 491.) 16. LÖNNBERG, E., Undersökningar rörande WSkeldervikens och angränsande Kattegat-områdes djurlif, på förordnande af Kongl. Landtbruksstyrelsen, utförda (1. c. N:o 2, år 1902 ([N:o 801.) 17. LÖNNBERG, E., Några smärre iakttagelser rörande fau- nan i Bohuslän i mars månad 1902. (Öfvers. K. V. A:s Förh., LIX, 1902, N:o 5, p. 169.) 18. MALM, A. W., Fiskar, kräftdjur och blötdjur, nya för den skandinaviska faunan. (Förh. vid de skand. naturforskarnas 8:de möte 1860, Kbhn 1861, p. 616.) 19. STUXBERG, A., Karcinologiska iakttagelser. (Öfvers. KAN: A:s Förh., XXX, 1873, N:o 9.) 20. THEEL, HJ., Om utvecklingen af Sveriges zoologiska hafs- station Kristineberg och om djurlifvet i angränsande haf och fjor- dart (Ark. Zool. utg. af K. V. ”A.; 1907, N:o 5.) 21. TRYBOM, F>; Iakttagelser om det lägre djurlifvet på de platser utanför Bohusläns kust, där sillfiske med drifgarn bedrefs vintern 1880—1881. (Öfvers. K. V. A:s Förh., XXXVIII, 1881, NEO Spå 30.) 22. TRYBOM, F., Iakttagelser om fisk och decapoder m.m. från Skagerack och Kattegatt i augusti 1900 och februari 1902 samt från Östersjön i oktober 1901. (Svenska Hydr. Biol. Komm:s Skr. I. Göteborg 1903.) 23. TRYBOM, F., Two new species of the genus FEuconaxius. (Ark. f. Zool. utg. af K. V. A., 1904, p. 383.) 412 24. ZOOLOGI, Svensk, utgifven af J. W. Palmstruch, med text börjad af C. Quensel och fortsatt af O. Swariz, B. 1—2. Stockholm 1806—09. i : 25. ÖRSTED, AÅ., De regionibus marinis. Haunie 1844. 26. Ö[STERGRE]N, HJ., Fynd af sällsyntare fiskar och andra hafsdjur i Bohuslän. (Fauna och Flora, 1907, p. 223.) Om kräftan: 27. STEFFENBURG, Å., Bidrag tiil kännedomen om flodkräf- tans naturhistoria. Akadem. afhandling. Falun 1872. 28. TRYBOM, F., Fiskevård och fiskodling. Stockholm 1893. 29. TRYBOM, F., Hur bör kräftan lämpligen skyddas i våra fiskestadgar? (Svensk Fiskeritidskr. 1897, p. 52.) NAMNREGISTER. Text VÄINRGId20 530 3 scr rr re 5, 9 KÄRA GURU fare «ev dr a 56, 61 chiroacanthus ...... 61, 108 VERSUS RER dere Ar sl ebene es 62, 108 KAS LEGTR EA se «I en sr er + RS 46 ASTA CIHSI KUA skola sl dress le a 46, 108 JANEE Ers SE SSE EE 9 TINGeSCeNSLAs so se dels ds 9, 107 FÄRG TOLO Sr or dlko ekar KR a era 47 Brachyura :ss.-cc0.e-- 204 CallidNassW 5... dere rrterrr 52 SDtTerrANeA: vc scee ov er sa 53 Callianasside .......... 47, 52 Calöcaridae: -x.ss.s-c- sc 476. 50 (CEMOSER IT Fö SSR SENARE 51 macandre&e ........ 51, 108 CTR: asgo or 0 RSS NER AA 95 PASURUS js ss ee ser a 95, 109 GANCHAS-, >. og ov ble «äre k of 95 CANCERN. dd sind åpe halivee 92, 95 Cancroidea ............ 79, 87 CArCiNid2 > 2:sser sec svs 95, 96 Carcinoplacide& .......... 102 Carcinoplacini ............ 102 PAK CNUU SIS Ma elö e ee eV KR RR a 96 TNJSNAST diss ec sve 97, 109 (CE MOSUO DE Sas RARE 15, 16 SOLAOMI sys os ere a a 16, 107 Catametopa............ 87, 102 Cheraphilus «.....ss..-- 33, 36 bispinosus.......... 36, 108 (C(OPE SUCK vrede ONS EE 80 CASSIWElAUNUS . . .... es 80, 108 COrystidé2 — fo. ccte oc oe är rs 80 (PRAKT ORUR TER N AT ee ce ew sg LKK 33 allmanni ...... 33, 34, 108 ErANGOR sosse. das 33, 107 Tafl. Text Crangonidgei ss osa: sosse Lo SI Cyclometopa ............ 87, 92 EID TCA RAS öns Es SRA Ks He 76 « Crane acw «fel. ÖN 5. 108 FUND eT ACTA «see ske 76, 108 PICCOLA RVUS ätdlesrel ksRe es RAS elin 48 COTONMALUSE +: do seas 48, 108 Eucyphidea ............ 200 Eumedonid&e .............. 93 EUPaZUrINS Noas s dessa 56 TNA UT US) Rs ssk eler sa SAS 56 bernhardus 4.0. «. sc 57, 108 cuanensis .... 57, 60, 108, PUbescensSk . -...- 57, 58, 108 FUNNY NLO NTE vaga ee slag 93 ASPEKAT foder o 4 såser 93, 109 var. tenuicornis ....94, 109 GOAT Uf orre NE NT 65, 68 intermedia...... 68, 71, 108 1 BYS. NRA AE NA AE RR 68, 70, 108 squamifera ........ 68, 108 SIIFOSÄN AA 3 «0 re 68, 69, 108 Galafheidé nocscc ses vet dra 65 Galatheidea .......... 2, 4, 64 Galalhodes. «ars desert OR Serricornis ........ 72, 108 (CHI ONTA Ar eter SE SAD NEN 52, 54 Stellatar ss sngs sv sc 54, 108 (C/O a rosor SSE SRS 102 tTIClONS)-sfA so Rdr 103, 109 Hippolyte de sar darde 15, 17 Cranehi os sot sr 17, 18, 107 (Sd 0100V2ROUL & NED CSE IS 17, 107 Hlljeborgi ...... 17, 24, 107 POlARIS bäres ds 7205-107 PUSIOlär ss des se 17 19 TON SPINUSH = seder «de 17,7 23 LOT, Tafl. TA IT: 8 R13 IT: 1, III: 3 II: 14 I: 14 114 Text tULTIAA rer ke 17, 22, 107 Hippolytidge <: sö ostr Eee 6, 15 FI OMUON US fa ost sve ng EeLS TERES NS 42, 43 Sann arg SNES 43, 108 FI YAS Ore tegaeler GS REN Sva dee ls & 85 ATANSCVS rjö le rele leley sl ee ce 85, 109 coarcetatus...... 85, 86, 109 INACHICE or fors oEs orkester få 80, 81 LIV ACSUUGS TI RENEE NR ae & 81, 83 dorhynchus .... 83, 84, 108 dorsettensis .....:... 83, 108 IBG orre TS bsta 27 adspersus ...... 25;1295 LOZ SGUTA Eee 2005 2SNLÖN THeUCOSHd2EE AIR 76 FeUCOSLNGA css cec sko sAAS 76 HIVUWOAES födelser ke SS TREA SARAS 63 IATA. Ho Ae te RR 63, 108 TACROGTO SEN de ale 56, 62 IM der pod Arm alle ease 81 TOSULA LA ste ie Abir 82, 108 114 112 174 0 (CN Pr AS ba Oe 80, 85 IMa 1OTUCA; verser Ene ere is Her as Aa ao 79 Menippidas: Cooder 99 NI KÖTT ka Ae Sables SN 2 Sa RAA 65 LOYE NOUR TENN Sa 66, 67, 108 TU SOSN fis ssh sd 65, 66. 108, tenuimana ........ 66, 108 NG LO MIGLIA 255 ee Sale lera SAVE CAR 25 IN E[DFUNO [DS ska Klear fena Ren 42, 44 MOVE STEHS- sees 44, 108 Nephropsid&e ::..:......... 42 Nephropsidea ...:.... 23 NRA Oxystomata.......... 250 NS PASUUGS No I rr 56 PAZULIdeA ses rst rs se LS 150 PUlEMOnReEless «rs se 27, 30 VARVAS IIIs SENSE 30, 107 Palzemonide ............ ÖN DU Pandalideg ::..t:c.sctosts 6, 10 FÖNdAlAE | sa oe Nee NER 11, 14 brevirostris ........ 14, 107 PARAS bets RR AR NL ZAIll DOFeALlS. « cs Mae a FS ITON APU so se ee ae USELOR = -T IV: 11 | ITT: 14 IV: 10 TITT: 13 INGET ITT: 1 Text PropiNQuUUus ........ 13, 107 Parthenopini .......... 92. 93 AGES UJ CANE so fe ere Us ess fo Er 6 STVACO NT sb bo 6, 3, 107 TATA IN esie ole Se 6; 7; 107 Pasipheide ............ 5. 6 LÖUNVYUE” Väder e oro KA ANOR bikes 99 är bellas. ss. sken 100, 109 PUNRNOMERES oa dels ses AS 104 DISUT oe ande SARA 105, 109 Pinnotheride ............ 104 Pinnotherini ........ 102, 104 ROOS Mo PEN RSA Bi ra Les 96, 98 denticulata...... 98, 109 Polybida Ert: NN OEM 87 FXOCYOVUS FLER: SERENA FEAR 87 henslowi ...:.:.... 88, 109 PORNO phalusk sas ISSN NOLVedIEUS 3e dee 37, 108 SPiINnOosSUs8........ 37, 39, 108 FOG EMOT Sa RISE 73 HEK A PUSS Peters He 74, 108 Porcellanide ......... NO Portunide ............ 87, 88 POrtfuniled:=...-i. 1 be oh SES 87 FÖR UNGAS BEER LR SADE ER RS 89 arcuatus ...... 89, 91, 109 depurator.......... 89. 109 holsatus ...... 89, 90, 109 pusulast FN 89, 91, 109 Potamobiida .......... 42, 45 PF OCES SA gg SERA em Kr ISSN 31 canaliculata ...... 32, 107 Processide -............ 5, SI PrOCESSINGS sco? vc bebis vå 31 Reptantiä. (ss sm: oms maa 2INVAD ISAOTREA de bol de enl Edt 33, 40 SALSLIS da Ser NRA 40, 108 Thalassinidea ........ 2; 06 LA | PR DUO Ke KAR KARA 15, 20 VOrLANS oe eve NN SES 26, 107 Xanthide ............ 99, 100 Xanthini | SE AELOSKG 92, 99 NÄ NVERUO osa e GT NET ANDE NGE 100 hydrophilus ...... 101. 109 II: 3 I: 1502 III: 8 TITT: 9—11 VI: 9, 13 Vs IV: 15 IV: 5 VEN IT: 6 I: 2 IT: 9 "TIT 12 BOR ERAgt RS SE FIGURFÖRKLARING. Tafl. I. Pasiphea tarda Kröver. Fullvuxen 9. (2/3). Sabinea sarsi SMITH. Efter BaATE i Rep. Voy. Challenger. ('/3). Crangon crangon (LINNÉ). (!:,). Hippolyte cranchi LEACH. EO: Pontophilus spinosus LEAcCH. (2/,). » norvegicus M. Sars. (!/,). Athanas nitescens (MONTAGU). 9. (5/3)- » » » ds CE Caridion gordoni (NORMAN). ('/3). Anapagurus chiroacanthus (LiILLJEBORG). (2/)). Cheraphilus bispinosus (HALISTONE). (?/,). Pasiphea tarda (KrRövErR). Mindre 9. (/)). Hippolyte lilljeborgi DANIELSSEN. ('/5). » spinus SowErBY. Ex. från Spetsbergen. (!/,). Callianassa subterranea (MONTAGU). (!/,). Pandalus borealis KRÖYER. (!/)). Calocaris macandree BELL. (!/,). Eupagurus bernhardus (LINNÉ). (!/,). Tafl. II. Hippolyte polaris SABINE. J från Spetsbergen. (!/)). Leander squilla (LiNNÉ). (?/))- Pasiphe&ea sivaådo Risso. Ex. från Medelhafvet. (!/)). Pandalus monlagui LEACH. (!/)). Astacus astacus (LINNÉ). $$. C/s). Processa canaliculata LEacH. Ex. från Medelhafvet. (2/)). Eiconaxius coronalus TRYBOM. SI. ("/s- Hippolyte gaimardi MILnNE Ebwarbs. Ex. från Spets- BHersen.-(£/,)- SE ma ja ; Am OO OR NÅ IR WNH Virbius varians LEaAcH. (?/)) Gebia stellata (MONTAGU). ("/;). Eupagurus pubescens (KRÖYER). (!/,). Crangon allmanni KINAHAN. (!/)). Hippolyte turgida Kröver. Ex. från Norge. (/),. > — pustiola KRÖYER. ('/,). Tafl. II. Leander adspersus (RATHKE). (!/)). Galathea squamifera LEACH. (!/)). Hippolyte polaris SABINE. $9 från Spetsbergen. (!/)). Pandalina brevirostris (RATHEE). (/,). Ebalia cranchi LEaAcCH. ('/3). > tumefacta (MONTAGU). 9. ('/3). > > | » (END ; Pilumnus hirtellus (LinnÉ). Ex. från Medelhafvet. (/). Pinnotheres pisum (PENNANT). Y från ryggsidan. (/,)). ? ? 4 SAD » > » 2 från buksidan. (GA Xantho hydrophilus HERBST. ('/;). Munida tenuimana G. O. Sars. (2/,,). >» bamffia (PENNANT). (CC). Galathea strigosa FABRICIUS. (!/)). Eupagurus cuanensis (THOMPSON). (/)). Galathodes serricornis (LOovÉNn). Ex. från Norge. (!/)). Till vänster 3 ägg. Bai IV, Nephrops norvegicus (LINNÉ). (2/5). Galathea intermedia LiLLJEBORG. (/s). Eurynome aspera var. tenuicornis MALM. (/.). Homarus gammarus (LINNÉ). (2/5). Portunus holsatus FABRICIUS. (/,). ,” Eurynome aspera (PENNANT). (!/)). Hyas araneus (LiINNB) (!/,) Porcellana hexapus (LINNÉ). ('/s)- Pirimela denticulata (MONTAGU). $. ("/3). Munida rugosa (FaABRicIUS). Ex. från Norge. (!/). Macropodia rostrata (LINNÉ). J från Medelhafvet. ('/;). SORTEN Lal Corystes cassivelaunus (MONTAGU). J från Medelhafvet. ('/;). Pirimela denticulata (MONTAGU). J. (!/)). Galathea nexa EMBLETON. (!/)). Portunus depurator (LiNNÉ). (?/)). FÄNlSEVe Cancer pagurus LINNÉ (?/3). Portunus arcuatus LEacH. (/)). Inachus dorhynchus LEACH. ("/,9). Polybius henslowi LEaAcH. Ex. från Biscayaviken. (!/,). Lithodes maia (LINNÉ). (/.). Carcinus meöenas (LINNÉ). ('/;). Portunus pusillus LEacH. (/,). Hyas coarctatus LEacu. (/)). Inachus dorsettensis (PENNANT). ('/)). Geryon tridens KRröver. (/,,). SS oe ERA å 2 SA er a K a VÄN NNE Br dre ER 2 S p Har SA SO a NR AR A Ny a NEN SI 6 Rd BRM så mä! er Mr ATV 7 Rep Ng 7 OR AE NME VISAR KORA ETST Vg Kg AASE Hör Har | LE ag OR | IS HT Vv Sf NR EVE 13 JEN ÖRA 13 ; RN KA: nn Rusta INNAN AVR ulanmgniots Pr - RESER vå Jå FEGA a.) AG Ag | RT Ava Bk Vg Sn KE vär få Erlend GALLDINE 2titha rr MANGE LE PENASEre öv ine föna oe AE ok 21 ONS AN FRE AA Or Ve Li AS trarsoål se kol, SL / 8 hirpsars. Under AE d å BE TLSUITE (ER ENL AO oloa RRGS BEN SS | IN - ; 6 RS fd Le i tj FO CARASA 4 5; Ag FNS fy KREIS RN É Få RN a | 2 Fl ANAÄNA Sd AD | sö UFR BTG j so FÖRSE EN Ke SG TA KU Prinsen ARA fået gin vd NV SLFES br Eg RE EAT ; MÅ 0 rån u JR J jå Re, ; Å FN Å 7 se AJ VA v n q - v sd ”n ; LEN i ä & ie Kr Rd ; 2 DD NARER a RR INA kn ko a ; wi me sb bl ILS förra Meg MAN HR HHormlietäraren RASER DE fä TS fr I Pr arter olsa låg a Si & KÄR NA is SNC än IHRRtie Are & Rötkrd EPI ; He LPGA ont FARA SE SR AS ST RAL l CR EGEN RR st (4 PIE FARAN TOsa Kö ye MUTA Viberg TEMAN > - Mid SU (NOTER PF Hag Wer Fo ku Arns ösa tad LE | Samh:s Handl., 4:de Fljdn, H.XI, NM 1 Gbgs K. Vet. o. Vitt. KE 2 SAN FÖR Ne , t. Samh:s Handl., 4:de Fljdn, H.XI, W: 1. Gbgs K. Vet. 0. Vit MÄTT Ljustr. A. B, Lagrelius & Westphal, Stockholm y c ve rv pra v Å > RE ad Vet. o. Vitt. Samh:s Handl., 4:de Fljdn, H.XI, Me 1. bgs K. Gbgs Tafl. III. 'T. Lagerberg foto Ljustr. A. B. Lagrelius & Westphal. Stockholm Gbgs K. Vet. 0. Vitt. Samh:s Handl., 4:de Fljdn, H.XI, HM 1. ft : Ä j ; Sy > Ljustr. A, B. Lagrelius & Westphal, Stockholm z ä a man FSE a = PUSS RET EO Ta ng en. anat yr Rv kl or ES ERS Sr 6 ei a, ÅA on ll 4 de Ån cdi ot kit dök nr RR = "4 NNE STIG EESEONISN - a SA rr Er Np RE SEE VA FYRA EE EA ERRIN EEE ERE TRA ERA ER a FER YET - TERES Ri NET KE o | TEN es re 3 Y tr Tra Py RANE / [ J 4 [| b y va 2 vå i [4 v FS V hb ps > pd j é - ' , 4 Är a 'P. Lagerberg foto. Gbgs K. Vet. o. Vitt. Samh:s Handl., 4:de Fljdn, H.XI, MW 1. a — ARA ARAANAA AA PS PES SS PSN Sen Sa DEN je DER - PN Al a NA | IN fan | PN An AAA NA - AA AN fa SSA FARARAAAAN AARAR AAAARARAAAAAR ARRMAMAR RÄKAR YAAAA alalala e ; ARAAAA NINNA FR DY ARBASA AAAARAAAARAA AAA ANAA AARAAAAARAAA ARA ÅA ARARÄRARAAARAAA Ha ARNSA YYNYYYYN NA, ARARAAARAA AANNNNSNANE NV FY Nalala PARAR A ARA Å ANARRRASRASA AFA AARAAAAAAARAAAAARA ANANAS AVVARA Aneka PARA | Aall ja ya JD = ARA AA BB JÅ AAA ARA MA MAMMA AAA AarArRaRNARAP »>D>B YPDNP y BJUV A JD DY ) : 2 DD DID j SS PI DD IN > > ; D DD) S DD) PL VD JUDIT DD 20 ID DD) DÅ DD» DD )). DD DD) JD Pp DD) SS JD» D mm) >) 2» DD D) DD» >» )) PD) k D) 2» -- DÖ SS 2) JB 22) » ) DD» D»») ) ; DD DD S » DD DIN i) Sy SS HIPP ') 5) Dy 5” : S DT BS BIN DD) DD > > ) Do 2 DI) DD) > SS ; > | JD) 3 5 DD By DD DD) DD» ) 23 | > D DD JD) DE DID) DD» MN DD 3 20 Py DD. 9 3)» BD) DD DD) DIY» DD». > REPET 3 BOD» Dy DD BD) ) DD) DD )» DD. Bb. 2) DN» »3 2D) DD DD». ID) DI Y Då 3» > DD LINE Dy D BIR PID JD > Ry DN »» DJ D » DE << DD) ) )y Sr DD ; PD» DD Sr Br Mm) I» PP)» ID DD ST 2» Dö DJ) ODD By TS D DD 2 JD JD») » D, JD | DD) DD >>» DN 0) JED ID DI 2) D 23 BIN > >» 3 SS DD > DF BI» 3» 3 POP >») » >> ID ID » Ny FR . D DID» NP DB DD) »» I» VD BED >» SD DD DD PD » DL bb) >) DD 33 2)» BOD» » I 3 >» pp» 2» DPI» PO» » 3 DD PI» 2» DIP» BOR DD ) ”»»» PI» 2» DID» DD DIV ; DD) 2 2» P2)» FD 3») DIV BR» I I SÅ Ås ASA SIV TY & NÅ IAN) 4 JV "Sv vywv ASK ING. | | ÅA SUNNY AE 3 9088 6 6150 0071