TK D. H. HILL LIBP,^>y NORTH GAOUIM ST4TE COLLEGE SOCIAL COLLECTIONft T35 ENTOMOLOÖIC4L COLLECTION This book must not be taken from the Library building. 20M— JAN. 58— Form 2 £U'^£^-, "rf 4^ o*. S / *b. fåauJfc C**Ct- » >• *V • * % v > *\ ... » » v* .. ' > X \\ i \ ~»« *- - • -V * v * *. , * % -*»** fe»*' ^ \ v* V-> **\V ■' CARL l 1 N N M I MED: DO CT: OCH BOT A NIC: PUBL: KONGL. AMM1RALITETS MEDICI. KfcYSERLIG A ACADEMiENS andra DIOSCORIDIS. CORRESPONDtNT af FRANSKA ACaDEMIEN, LEDAMOT av SOCIET. REG. SCIENT. SUECIÄ. TAL, O M Mårkwårdigheter INSECTERNE, H a L L t T FOR WETTExNSCAPS ACADEMIEN UTI AUDITORIO ILLUSTRI, d a FÖRSTA PRiESIDENTSKAPET AFLADES I y 3 9. D. }. OCTOBER. Pa Wettenskags Academiens befallning uf>lagt ; f?0 CK HO LM , Uti det Ko?igL Tryckeriet Hos Dire&euren . Pe t. MommA MDCG X X X 1 X, Fråga Diuren ock the skola lära tig , Ock Foglarne under Himmeknthe skola sä< tig , Ock tala med Jordem och hon skal lära ti: Ock Fifkärne i hafwet the skola förkunna ti Job xii: 7, M IN E H E R RAR LT hwad de*i Alsmåktige Skaparen inrättat pa Wr.it jordklot ar giordt med så underfam Ord- nino , at ei et enda fins , fom ei behöfwer et annats bifHnd till fitt underhåll. Jordklotet fielf med Stenar, Malm och Grus, nares ju och fcdes af Elemtp- terne ; Waxter , Trän , örter , Grås och MoiTar , växa ?i jordklotet och Diuren ånteligen af vaxtecne. Alla defle pa slutet förvandlas åter til fine föifte ämnen. Jorden ar plan- tans föda, Plantan Marskens, Matsken Foglcns och loglen éot\a. Rofdiurets ; äter fortares på slutet Rofdturet af Rcrfo glcn , Roffot/en af Matsken , Matsken af öreen , orten af jorden : ja Menntskan , fom alt »vänder till fin nödtorft , blitvver ofta Rofdiurets , Roffoglens , RofEskens , Markens eller jordens föda. Så går alt i Kring» Är altfo hrart och et skapat ting ei endafl: skapat for fin egen -skuld , utan faft mer för andras skuld : Tigrar , Loar, Biörnar , Filfrafer , Rafvar , Harrneliner &c. måfte bara fram fin a dyrbare Skinn , androm til nytta. Hundar m?.fte hela dagen ut at jaga Rådiuret eller Haren, at menniskan ma nyttia dem till fin födo , fielfva hafva de minfta vinften af (it arbete Gråffvinet- diifvcr Kaninen mur fina miner , menniskan til tienft : tiaffen , E/ephanten , Camelcn m?fte bara de tyngfte börder ; Oxen draga plogen ; Koen miölka j Faret faret bara Tram ul ; Renen draga Achian ; Svinet och Igel- kotten plöja jorden * 'Mullvaden upkafta myllan ac gräs och 6rteri henne lättare ma kunna sa fig ; Fa/ckenBngz Foglar åt menniskan ; Honan födi ofs med agg. Tuppen upvacka ofs om förfta morgonen ; Globen och Lärkan om digen ; Traflen om morgonen och aftonen ; Näktergalen om natten fcr ofs fiunga och cj-uäda. Vafoglen glimma med fine gyllene fiådrar at fågna vara ögen» De måfta Foglar s?fom Storkar , Traner , Hägrar , Gi'as% Svan 'er , änder. St Ar 'ar , Bofinkar mafte flytna årligen om våren til ofs i norden J bmfa fine quartér mot hbflen åt de ffldre verldfens länder , at de mage falla flere folkeslag i händer. Fifkarne mafte fly frän det fäkra haffens afgrund hvart åhr up til de osäkre ftrander , upftiga i flodernc , fara frlni den ena ftranden til den andra efter månader och dagar , at de hoptals mage af diuren, foglar och ofs fångas. JFrakfoglarne hundrade räls ftallas i leder på flacka fiöarne, safom en not mofte dnfva fiskarne til ftranden , at de dar lättare af ofs fångas mage. Ftjkniafarne hela dagen [flyga öf- ver värnet , at gifva tilkennai hvar fisken under vatnet lig- ger förtorgad. Syrinamiske Flugan lyCa om natten , at vi af des Lius fe mage. Silkesmasken fpinna sa long tråd , at vi mage klädas* « Biet med sa ftor möda hopfoga honung för vår läckra tunga. Haftoet fielf genom ebb ock flod dageligen käfta til ftranderne högar af Snacket , Oftror , Hummer , alt til men- niskians och diurens tienft. J a lat ofs menniskor ga til ofs fielfvt ock vår egen inrättning , så få vi icke- da fe det famma. Sibfolcket med mycken åfventyr förtro fit dyrafte l>f de brufande hafsva- garna , at det en annors vinft framföra må, Soldaterne upoffra fit hiertblod och endafte Lif för fine Landsmans frihet ock välfärd. Fmbets perfoner förnöta fin [hela lifstyd uti an- dias tienft. Regerande förfaka fin egen frihet , tid , nöie och kraf- ter, for menighetens bafta. Giruge förfambla det en andei skall foislåTa. Föräldrar med möda hoprifva det barnen ofta lat uu v% — -» mkafta. Ackertntinnen plö^a , sa ock skiära den säd til min- da vinften kommer i hans egit vifthus. SIC VOS NON VOBIS. HaR affewi, Ml NE HERRAR, uti denna Werld» fens, af Skaparen fielf giorde Hushåldning , hur al ting ska- pat är ei för lig .fielf , utan ock äfvven för andra, En vis man slutar har af den skuld fielfva naturen giör ofs skyldig til i alt vlrt väfende. Bör altså en ftark invanda fm ftyr- ka til" andras hielp ; En vis til andras underrättelfe [5 En lärd til at andra undervifa. Slutet bliiver då detta , at de kraf- ter skaparen en vis förlä ne bör den använda , ej allenaft artiena (ig fielf, uran mer och mäft andra ; tiena alrså och älska fin nafta fom fig fielf , annars ar han ovärdig den for- men han fådt och ei en bonus vir , iom dem använder emot fin skapares vilja och inrättning, Sedan denna vcrlden sa underfam Oeconomie fådt , at hvar och en blef skyldig tiena andra ; fölgde har på at och flere komma tiliamans st tiena i et och famma andamål ; många krafrer hoplagde ut- rätta det fora flere krafrer farskildt ei kunna Iftad komma. En och en sarskildt skulle fvlrligen åftad komma en Kop* ptrplat , om han Berget bryta skulle, vatnet afleda , malmen vinna, upfodra, kallrofta , fulbruka, vändrofta , fmälra, go« ra , hambra , fal fa , utklippa , och prägla skulle. En och en för fig skulle näppeligen upbygga etftort 5/o* eller ftenhus , om han grunden legga , Kiällarne upgiafva , leret fambla , tegelen slå, dem bränna, käken) tillreda , väg- garna upmura , hufet täcka , inredet (nicka , fenftren förfär- diga och alt förfe skulle En skulle näpligcn allena ftyra et Örlogs Skjep cfver det brufande ocfi ftormande hafvet til Oftindien. En Soldat Soldat i sänder skulle fvårligen öfvervin- na land och rike* En allena ei ftyra land och rike , om han fielf alt regera skulle ; men alt detta giöra flere med fam- blad hand och kraft latteligcn. Et Bi skulle ei giöra menniskan så ftor nytta med vax och honung , fom nu flere arbeta til fammans. En Sil- kesmatks skulle ei gifva nogon klädning , men flere lätt< Så S a ar det ock med alt i hela Naturen , i alla Konfter och .vetenskaper , at dl nogot drapeligt och ftort skal åftad kominas , måfte det ske med mångas tilhielp. Hur mänga tu- fende mofte ei arbeta at giora en Konung mäcktig , et land lye- kcligt och en Mation ftor ? Alla W/ettenskaper hafva upar- betats med fleres (vet ; ' (om doch haftigaft kommit up , då fleres krafter tillika vältat ftenen. Har af Mechanici hafva för en lag : VIRES UNIT^B FORTIUS AGUNT. jAGÖharnltsa, MINE HERRAK, tak om vart anda- mal af Naturen, förft at tiena andra ; fedan at tiena andra med famblade krafter ; kommer nu at vifa hvar med vi för- nembhgaft böra tiena , {om ar med den lem , med hviiken vi öfverga de andre diuren , och blifvit ädft vårt förnuft bör ftällas? Jo., ponera en verld vara så skapad och beprydd fom vårt jordklot nu är ; po- nera ock at där på ftäldes en Adam , med sldane finnen fom vi agom , äfven sådant förnuft , fom /lutar efter fin- nen , då falleri hans utvärtes finnen intet annat än aftra , Elementet och Naturalier. Defle tre allenaft gif/va honom» alt hans tarf och vifa honom til den alt ting sa underhgen, inrättat. Mofte altså vlrt fötnuft vara rätt användt , då det ftälles på vårt uppehälle och fedan på den det gifvit ; ty vänder jag mig til Affra , under hvilka jag lcfver , dem be- traktar saföm en Mathtrnaticur : Ach hur högt har icke en Alsmacktig Gud fa a fit säte , fom så orakneJige folar oeft jordar» ftyrer. Vänder jag mig til Elementernc hvilka jag lefver , dem betänker såfom en Phyficus : Ach ftoie Gud hur full är verlden af tina äro. Vänder ja£ mig til Naturaherne , af af h vilka jag lefver , dem ranfakar fom en Lithohgus , Botamcus, och Zoologus t Ach hur fer jag i livar trå Guds alvifa' finger ; HaR aro de tre objecler van vernuft med fambJade krafter bör tiena hvar annan med ; DefTe bör vi lära och använda ; ty har igenom få vi. vart uppehälle och hålfa ; har igenom förundra vi skaparens alvishet och almacht ; har fa vi det ratta n6je for iiål och finne» Jag blefvo for llngfam om jag i dag skulle tala om alt hvad naturen for ögonen ligger ; men Eder gunft ock bevågenhet, MINE HER- RAR , larer doch tillåta mig , at på en liten ftund ga in i den Lunden , i hvilken Naturen inneslutat de minfte kraken ; jag skal skynda mig tadan at jag ej ma mishaga Edert tålamod och föifpilla Eder tid. H a r , i defle fma, och af o(s ach \ sa förachtade kraken, kan vi finna de ftorfte Naturens mafterftycken. DefTe sa fmå och naftan inga, prifa, fafl: med flum mun , högre fin Alvi- fa Skapare an alle de andre ting. Den forvetna mcnniskan har dem doch sa mycket förgiatet , at ingen vetcnskip i verlden sa litet ar uparbetad , föra den dar larer egenskaper- ne och kennedommen af detta slacktet ♦ faft an defle imå kiyparne varit macktige ibland de odödeligas skara öfverfåtta Engelsmannernes Lifter ; Hollandernes Svamtnerdam \ Tyskar- nes Frijch och Fransmånnernes Weanmur, Men doch faft aU ia defTe , sa val fom Ariftoteles , Gefnerus , Aldrovandus , Shonefeldus , Jonftonns , 'fungius , Blanckard , Merret , foblot , Columna , Levenhock , Gccdart , Meria.na , Bradley , Hoffna- gel , Albinus , Wallifmr , Petiver , lVtllughbey , Rajfts , och mänga flera , hafva fa mycket omgats med infecterne , dem sa noga underfökt , har ingen af alla vetat skillia det- ta slachtet från fyrfotade , Foglar, Fiskar , och Skridfä eller vermes genom nogot vift kiennetekn. Kräftor blifvit räk- nade för fiskar fom doch aro infe&er, Hippocampus blifvit kallad för infecl , fom ar fisk. Mednf& , Cochlex , Lumbri- ci , ja al 'a Zoophyta ock Oftrocodermata blifvit räknade för in (eder , {om doch aro Skiidfa eller vermes, intils jag i Syftenta Natur* utropade at endaft alle infecter hade antennas k at deras fcheleton var intet annat an deras epidermis .der hud* Ach underfamt med panlarskiortor alc betåkte , har igenom fat sa ftor dyrka ock så ifrån utvårtes valdiarn*- heter bevarade. Ach hade en Elephanr den ftyikan i pro- portion af lin itorlek fom en Tcrndyfvel äger , skulle lun kalla öfveranda de rtörfte tra fom böneftielkar , ja skuffa berg och klippor. Ser har pa Infeclernas underfamma upfoftran , hur olike barnet ar ynglingen , bagge hur olike Föråldrarne, E i alt for" drapelig metamorphoiis. Har blifveren krypande, fextonfo- tad , caggot , löf-fråtande, grön Alatsi^ (Erucn) förvänd i en hängande, ofotad, sia t, f artande , fcrgyldc Puppa (Chrr- falis); denna förbyt i en flygande , fexfotad, luden , ho- nung- fugande , brokor Fiiril ( Papilio). Hvad ftörre under i naturen ! En Pcrfon skall gå fram på denna Naturfeni Skodeplats med sa olik matsk : Vi förundra det högt , men nar vi närmare fe pa , ar det ei mer under an at Kyklin- gen klackes utur fit agg ; endaft den åtskildnad at ungens tre agghinnor Sprickia ock falla af på en gång , men hos defle den ena en tid efter den andra ; ty då ytterfta skalet affal- ler ar det en matsk ; dl andra affailit ock huden hoptorkats) ar det en Pappa ; och antehgen nar det credie skalet affaliic ar det en Fiarill. Vi fe har så många hundrade slag och familier , dock har hvart och et släkte , lin egna och så underfamma Phy- (iologie, Anatomie och Oeconomie , fom nogoniin de ftörftc diuren. Ach nar skal en gång de tider komma , fom alt detta öptäcka för menniskornej Vi förundra Loars och Ormars skarpe ögon , oeft Uglornas fom fe i mörkret, men få fe på Spinlarnes (Arancus) otta ögon i en skalle ; eller på Bromfarnes ('Tabanus) ögon, af hvilka hvar etr har många iml öeon in uti tig , in om 1 n ii det ftorc cgat. VaR a ögon mattas ej nogfamt at fe på Hiorte;? med fi- ne skiöna grenige horn , men vanda fig ej en glng It EJc- exess (LHcanui) ftore, grenige, glatte, iholige horn, ski^« ) C n« •ne fom coraller, dem diuret utfpanna ock hopkrama km , hviikfit aldrig Hiorten formar, Tcrndyflens fScarabasus) horn med des grenar , fom hoplaggas kunna såfom blad i en bok mödar vi -ofs ej om at le pä. Vi förundra Stenbackens långe horn, och Gazelhe mångringade, men fe icke på Tim- mermannens (Cerambyx) horn; for aro nåizra pp,Waer lånare ^5 O Ö Q an hans hela kropp, ei heller på Fetmatskens (Mclot*) hora fom beftå ut af Leder fom et parieband. Hur fa kienna val Vatulufen ( Monoculus ) hvars horn aro de underfam- mafte i naturen , ty de aro grenuge fom hinder , utftråkce fom armar , med hvilka creturet käftar fig hit och dit i Vatnet. Elephantens ftora och långa fnyte ar ofs et under , men Sadesmatskens (Curculio) lohga fnyte, f ty fe fom et horn , med en liten mun ytterft i des fpirz , ar ofs ei vardigr fe pa. Alla fom f;dt Väftindien vetta tala om et fyrfotat diur u- tan tänder {Myrmecophaga , trrfks formkarttts) fom haren Ung tunga , med nvilken det fuper och til lig drager Myror ; men fa veta tala om Fiärilens tunga , fom hopvcrlas fom en rull- fiader , eller My-gets ( Culex ) tunga, fom både kan »flicka fom en nål , och fuga, fom en antlia LEyoNETs ock Hajens gruf velige glupske kiaftar , anfe vi med fafa ; men intet Trollslandans CLibellula) Ktötlöfe ock månge kiäkar , fom fafeligare aro bland defle åboar , an Leyonets pa jorden eller Hajens i vatnet, ty hon fångar alla de inleder fom henne fara förbi, hon biter af deras benläggar, fom häften ftra. Harens och [ckornens fnalle Fötter förundra \i , men ei huru Loppan ( Pulex ) gtor luftfprång ; eller huru Gräshoppan (Locufta) hoppar til kryfla, t:\ltrhurlPktixfirin- garen (Tipula) dantzar tor fotad på vatnet , eller hur Watn- baggen ( Gyrinus ) löper rund pa vatnet , eller hur Knapparen (Notop«da) giör caprioler på ryggen , eller hur Aftonmyggin ( Hemerobiusj dantzar hoppdans öfver kierren ; eller hur Waggfpinnelen (Araneus pariet.) fpringer horizontelt ifrån vag- gen , fångar flugan , faller dock ei perpendiculairt neder på. jotden , utan horizontelt åter kommer pa y aggen tilbakas. Se Se Fiarilhm (Papiho) ftore, skic-ne, blommersce och malte vingar ; öfver alt fpFnlagde med fihå enkla flädrar; de lyfta honom hurtigt i luften heJe dagen -, de trotfa Foglarnes underfamraa Bykt och plfoglens skiönafte flädrar $ han har fyra vingar, det ingen fogel arnat af naturens måftire. Har val nogon Fogel an nu lärdt pipa med vingarne fom My?get (CulexJ; eller bromba fom Humblan (BombyJius) ; eller kri- ka med vingarne fom Gräshoppan (Lokufta) och Sfrfm (Gi yl- lus) ? H vilken Fogel bar fina vingar sa upråte fem Ttirelcn (Papilio diurnus) , sä fiate fom flora Myggan (Tipula) ; sa nedbögde fom Aj\piesken ( Phalama ) , hvem har fat för dem sa härligt foder fom Spanska fluggan , elkc vingarne så nat hopveklade fom crnmatsken (Forficula). Ser hur alt for underfamt Biet inrättat fin hushåldnig ♦ hur en Vite ( Rex apum ) eller hqna älskas af så många Wttnbi (Fucus) eller {hannar ; hur mlnga tufende Arbetsbi (Apes) eller ftiöpingar dem betiena , hur säHamt bygga de icke fina kakor ; hur afdela de ei fina honungs fexkantige pi- por , så nat at ingen Lantmätare dem nogarc skulle kunna uträkna. • Ser Wespan (Vcfpa) hur hon förskantzar fma hem- vilt med den ena löfa bhfan öfver och inom den andra , en- dait med en liten öpning på nederfb fidan , hvar igenom alle- na it en i sänder kan inkomma ? Hur ftaJJa de^icke yacht bd ingången , at ei någon fiende må inkrypa. Ser Myrans (Formica) of rtrutna arbete ; hur ha- lerne hopetals forgfri fa flyga ut, at endaft förnöja %; hur -bets myran fom en slaf hela dagen mafte trala , bara hem nter föda, timber , och fola fina linnebarn* Men ler på hur underfimr Shipvefpcr (Ichneumones) -vgga fina naften ; andra af dem lägga fina agg innom Ek* Jöfvet , fielve Eken mafte frambringa et ftort redt tiokt Ga//- kpfle, at deras barn ei ma förgas. Andra af dem lägga fina agg i Afprradets cjviftar , då 'det mofte frambringa en röd arta til barneis vagga. Andra af dem ligga Gn.i agg i knop. pen af ^videbusken , ila iicJfva videt, mefte -frambära skiö- skiöna flora Ro/or , fom et rofenträd ; andra af «iem på torn- rofens quiflar , da Törn busken målle fram te en luden Somn- torn. Andra på Hieracium , Pulmonaria gallica diclum , da denna ort matte frambringa et litet hus til form af en mus. Andrs. äntcligen pa Lofmatskarnes rygg , dar ungarne up- vaxa hoptals och i ftället for Fiåril blifver af matsken , många Ichneumones. Ser pa Curbma. (Ocftrum ) en ludin Fluga i fiellen , hur hon hela dagen flyger öfver Rhenarne, de däremot fly It fncbergen , sparka med föttren , uprätta öronen , alt ftadigt ackca fig för den liila i luften sväfvande flugan ; hennes enda tanka och aflundan ar , at fa slappa et litet agg neder pa Rhen- nens rygg , fom dar utkiacfecs , fräter lig genom Rhenens hud, dar bor vintren öfver , flyger fclijande åhr ut > ikla- dandes fig modrens slrk» Sa sker ock näflan pa Boskapen ined deras Bromskulor. Ser. pa huru med alla fyrfotade diur hafva fine egne Loff ( Pediculos}» Foglar fine , fiskar , ja felfva infe&erne of- ta fine \Us , alla skapade pa olika satt. Redi > (om defe upri- tat in fin tractat de animalculis viventibus in Ar.imalibus vivis 3 då. jag feglade dir ifrån til Holland fant jag på det ena trade c en sälfam lus , hvars maka jag aldrig tilförene fedt ; jag be>£ varade henne ifrån kiölden och vädret , hon fördes med ttåM den i CiifForts orangerie , där förvarades af mig fom en ra- ritet ; men efter nogra veckor , och för än jag ville et ord af, hade hon föreckt fig öfver hela vinterhufet ; befmittade jedan genom träns öfverflyrllel , Amfterdams och Lej/dens Bo- taniska Trägärder , med mange andre. Böcker och Bräder hafv.a ock fine egne LofJ (Pediculus »ulfatorius^ hviika då de komma i et matskflungic bräde «ller eller holil , där fittia ock knappa fom er litet uhrverk ; Bon- folket och barn lam hörat , mena det vara tomtgubbar eller yettar Watnet har ock CmaLoJf, (Monoculus) fom fe re1 ka figofta s? otroligt, at hela vatnet bhfverrödt, hvar af ofta hela torpen i Holland trodt vatnet vara vandt i blod medelft et underveik. Ser Sfinlarnc (Araneus) hur fomlige bara hela säcken full met aeg på lin ryg2> där %&en "tickas ; såfom pa tyn- namske grodan. Ser Syrfevadens ( Gryllotalpa ) underlige och ftore han* der , hur fort han med dem gräver hg gånget i jorden , ciuickare an nogon Mulvad eller Canin, Ser hur Mygget (Culex ) , Dagfluga» ( Ephemera ) , slfronfluvan (Hemerobius? , oä\ Trolls ländan (Libellula) Flyga hela dagen öfver vatnet, atdar nedlägga fina agg , fotautllkte i vatnet , m?fte lefva under vatnet , sa länge de åro Matskar, men sa fnart de fat vingar drunkna, om de en gång nederfalla i det vita. Ser på den ftora Flugan ( Mufca ) hur hon söker orent vatn ) ock hur hennes ma tik hänger på en läng svantz hvil- ken håller lig til vatnbrynan , och hur matsken på den diar lig upp och neder i vatnet , såfom pa en spira, Ser hur Spyfiugor ( Mufca canaria ) lägga fin ägg på kiöttmaten och hur oräkneliga igg en enda fluga vär- per. Men tron dock icke at det är iant hvad alla tala denna tiden om Matskar i menniskans kropp ( Afcandes ) j de fäga ofs at matskarna utkläckas i magen af flugornes ägg. Nei in- galunda : ty förft föda våra gemene flugor lefvande ungar och ei &gn • ledan skulle intet matskarne i magen kunna fig föröka utan af ägg med mat ncdsvälgde J ty intet infecl kan afla och feda fÖrän det genom gåt fin förvandling och kommit til lifta graden, hur skola flugor kunna paras och värpa i magen ? och för det tredie ä'ro matskarne i magen och tarmarc ei Infecter, utan vermes , ett helt annat släkte. Is koder hur kiärligen Trolltlanderné paras och sä- ger mig om venus förordnat hos nogot släkte- lika gifto-lagar Ea En kiar man flyger och svänger hit och dir i Iucten med fin tvrklöfde ftieit , fom ler ut fom en ring ; så inart han far fe fin maka , nappar han henne med ftierten om hallen , hon folier efter tvungen , {om Honan Höken ; cch på det hon ml skiuta honom ifrån lig , böjer hon ftierren i krok under jfig til manfens bröft [juft dar Venus förgiömc hans kierleks pilar], ock alts! liklom med våld cfvervmnes uran våld. ber Kräftan , (Cancer) fom ar ett med de ftörfte in- fecter (da Hummeren inräknas ) , hur hon har oiåknelige agg i fict lif , men efter nogra dagar alJa aggen iitvarpte hangandes under hennes fliert ; Hannen der emor har tvi Kiarleks piLr , det inrec Fyrfotar Kreatur , ingen Fogel eller fisk fatt. Ser hur den kråkan man Eremit kallar uplöker 6- delagde Snackehus, dem inkryper cch bebor , at des budlöfa Svancs, om hvilken hon rädd ar fom biörnen, ej ma skadas af utvartes vald ; rullar ältla med fig derta lama hus , fom Dio- genes fitt fat4 Ser på Kräftans lungor fåftade under des flora Biöftskiöld ; fer des underfamma munn mit pa biöftet, fttf.xt ved magen ; fer des hårde ögon • des underlamma gång; des ftore händer ; des f6rnyelfe hvart åhr , då hon kläder af fig fin förra hud och skahl* Ser- den kortlifvade Dagflugan (Ephemera) hur hon IRn- ga tiden Jefver under vatner en matsk j men utkläckt til ert flygande och fulkommit kreatur , ei lefver mer an ett enda dygn, på hvilket hon fig fornöja , paras och aggen af bör- da måffe. Ser hur Siotnatsken ( Phryganea) bekläder fig, den tiden han viftas hos fiskarne fina glupske fiender , med allehanda slags bofs , barr, frra , eller löf , at Fiskarne ci må b.ifva henne varfe och aldeles upata ; har af den henne fer under vatnet liggande skulle fnirare t-ro, at hon vore en rutin cuiift, an en lefvande aftonfluga. Ser Målet ( Phalaena ) på tapeten , hur han ar takt med en liten ftrut , giord af finafte håren på klädet , i 'hvil- ket han lefver och bor. Så fnart denne Matsk giordt Cm Årut färdig ar han emcdlcrtid blifven ftörre , at han i honom ri ei kan fa ru m , mrfte altsa skiåra upp fitt hölfter på ena fidan , fatta i honom en skarf •■ han har ock ei val fullkom- nat denna kihl , föran han åter emedlertid bhfvit ak för tiok , at han pa andra lidan mitte öpna hölftret ock skarf- va ; il föiökes hans värk dagehgen och fhmdeligen , fom Zizyphi ften. Lägger man ock för matsken åtskilliga klu- tar af olika coleurer , blifver hans klådning brokot fom en H.iiiequi « Ser hur en (for del Flugor lägga fina agg uti bladen p? fvinmoUa ( C.henopodri Subcutanea) ock andie , dar I Sggen utkläckas in i bladen , blifva matskar , krypa emellan nedra och of ra fidan af bladf t , giöra i det bleka gångar, Tom mulvaden pa. jorden , utan at vara bare , för vädret eller foglar utiarte, Pa famma fatt har fig och Jndianernes Foli- nm ambulans » hvilket bedrog de gamble , fom skulle i Jndi- en finnas Trän , hvars blad krupo fom lefvande diur \ ty martskarne , fom i deile blad ligga , racka ut fcttren pa ena fidan , och dar med gå täckte och inneslutne i bladet. Ser pa Orangie Lufen (Pediculus arbj, fom ännu ar kon- fligare an llvalfisl^htfen , fer des ffora matsk och lilla kräk , ti saifamt til skapnad och husha.ldning , at intet ar underli- Ser hur Mjrelejonet (Formicaleo) bor i fanden, utan : dricka , nögdt med litet mat; 1 fanden grafver det fig neder,ac ei Foglarne må det uplvålja , giör dar uti en liten helt brant hola , fom hade ett agg der i varit nedtrykt , under hvilkens centtum denna matsk ligger ; nar nu Myrorne ga. fram , kom- ma pa. denna holans brädd , fållade neder hkfbm i Varg-gro- pen och blifva til rof. Ser hur Fettmusken (Melce) låter, ett fett ledvatn uhr alla fina kna och leder > sa fnart man honom rcrer. Ser hur honerne af Ltufmatsken (Lampyris ) om fom- rrtarnattren lyfai buskarne , brinnande af ki&lek, en eld fom intet upfrater , men eridaft gifver deras man anledning at låna eld. Jag vill ej ga bort til Syrinamiika Liusflugan , fom bar fram fcr ögonen på Gg en ftor Iyckta. Jag vill ej haller be- fvara fvära Jer upgrafra m.tngfotan (Scolopendra) utur jorden, at fe hur hon gifver gniftror ifrän fig , fom en kat ftruken pä ryggen i mor krct. Sir hvad underligit mariage Naturen inråttadt bland Bien , Myror och Gräfuggor (Onifcus) , hur mänga Snöpingar , nogre män .> en Uxor communis. Kan ei finna hvariore Naturen giort männerne flygande ibland Liusm;r dts. Ser hvad grymma Klor har icke l^räjtan , Scerpionen , vatt» Scorpionen ock Scerptonfpinttelen (Hepa) / TasKr-N- efter de fafelige Scorpionernes ftiertarj Biets och Gettin- gens gadd ; Watnoxensj (Hydrocantharusj ock mänga Spinlars tänder , med hvad gr ifveligit förgift i dem giömmes. Sek de underlige Watn- Scorpio tn- oxlKs och VCatn redarens ä. dror, och hur de dem draga pä falfamt fatt. Ser Silkesmatskens (Bombyx) länga träd och fponad , och huru han fielf fig innebygger. Ser pä Sphmelens fAranea) konftiga nät; des Refidence i nätets medelpunct , at han mä kiänna den minfla fluga , fom rörer des min- iU ifrang. Hur han gär frän den ena hufets vägg til den andra, utan at röra tak eller £jolf. Ser huru han gär up i luften > utan vingar , u > til skyarne, öfver de högfta torn, utur vår äfyn. Ser hur fila diva: ' nis tacka äkrarne om vårtiden .> endaft af Spinlar giorde. Ser hur _ i äld h var träd är i Spinnelens nät >• hur träderne äro hopfäfte 5 Ser hur han hela dagen vakar pä rof, och rofvet infpinner , och hur hat» iielf endtcligen, der han ertappas af fin grymmafte fiende Slupxefpa» (Jchneumonj, utan all nid dödas. Sek hur maft alla texter hafva fineegne Inf-fter och meft hvar matsk (Eruca) fin egen planta at lefva af ,• \vi fe doch at en del matskar lefva af f lere slags örter , men alla deffe slagen tyckas 'doch i- ga en Kraft ; Kanske atmatskarne således kunna lära ofs örternes kr- i Medicinen. HvEMupfinnakunne hur Apulien befrias motfe iriwTarantler ; Indif i] frän Scorpioner ; Norland frän Mygg; Lapland frän Curbma ; Bontorpe. frän Syr for ; Finland frän Torraker ; Paris frAn Wagglbs '; Barn firiti Htipuuillos ; Lagärdspigor frän Loppor ; Häftar från Bromfar ; Trag:. frän jordloppor ; Fruchtfoärande träd frän Matsk.tr ,- Kläder frän Matt ;A tic. Man han intet vore all heder och belöning tvärd? Nu ar tid ftrida mot Torrakanerne (Blatta), ett skadeligit rof-j vande partie , fom kanske förft förskrefvit fig ifrän America ock Suri- nam , dar de kallas kakerlacki, hvar ifrån det praclicerat fig öfver til Europa > förokt Gg och gätt genom Turkiet., Rysland , Finland, nieziF nt Carl Linn/ei Med. Doct. Botanic. Publ.; Kongl» Ammirautets Medicij Kejserliga A cad e mi e ns andra Dioscoridis, Gorresponöent af Franska Academien, Ledamöt af Scciet. Reg, Ufsaliensi, A. Å L? MÄRKVÄRDIGHETER INSECTERNA, KONGL. VETENy(ACAT>EMIEM UTI AUDITORIOILLUSTRI, VA Första P KJSSr D E NTS K I73O D. 3 OCTOOER. AFtADES På Kongl. Vet, Acadcmiens befallning, tredje gSngen tip/agdf, Trykt hos LARS SALVIUS. 17;*, vv Fråga Djuren och de fkola lära dig, Och Foglarne under Himmelen, defKolafagadig, Och tala med Jordene^ och hon fkal låra dig, Och Fijkarm i hafvet, de fkola förkunna dig. , Job, XII: 7 v Mine Herrar! >k hvad dm Alsfflågtige Skåpå- ren inrättat på vårt jord- klot år gjordt i en få underfam ord- ning, at ej et enda ftns , föm ej behofver et artnats biftånd til fiC underhåll t fyr d-klot et fjelft med Stenar, Malm och Grus , nåres ju~och fodes af Ele- menterne: Växter, Trån, Orter, Gfås och Moflar, våxa af jord-klotet och ^Djuren åndte- ligen af växterna. Alla defla på flutet förvand- las åter til fina forfla åmnen* Jordénbiiivzt Plantans föda, Tlantan Matkens , Matken Foglens och Foglen o fta RofdjuretS; åter for- tares på flutet Ro f djur et af Rofrögelen,Äö^- gelén af Matken, Matken af Örten, Orten af A % ]qx* Q, H. HILL LIBRARY North Carolina State College 4 * ro; * Jorden: Ja, Männi/kan. fom alt Yaiider til fin nödtorft , blifver ofta Rofdjurets, RofTbge- lens, Roffiikens, Matkens eller jordens föda. Så går alt i kring. Är altfa hvart och et fkapadt ting ej en- daft fkapadt for fin egen fkul, utan faft mer for andras Ikul. Tigrar, Loar, Björnar, Fil- frafar, Råfvar, Harmeliner &c. målle bara fram fina dyrbara Skinn, androm til nytta. Hundar made hela dagen ut, at jaga Rådjuret eller Haren, at månnilkan må nyttja dem til fin fodo : fjelfve hafva de minda vinden af fit arbete. Gra f/vinet drifver Kaninen utur fi- na miner, månnilkan til tjenfl: Häften, E le- jt hänt en , KamelenxsMitbir^Åt tyngda bör- dor : Oxen draga plogen: Koen mjölka: Faret bara fram ull : Renen draga Achian : Svinet och Igelkott en v\q>) a jorden: Mullvaden up- kada myllan, at grås och orter i hanne lättare må kunna fa fig: * Falken fånga Fogiar åt månnifkan : Honan föda ofs med agg: Tuf- fen upvåcka ois om förda morgonen : Go* ken och. Lärkan om dagen; Traften om mor- gonen och aftonen : Näktergalen fjunga och qvåda for ofs om natten: T åf o gelén glimma med fine gyllene fjädrar , at fågna våra ögon. De made Fogiar fåfom Storkar y Tranor, Hågrar, Gä/s, Svaner, Änder, St ar ar, Bo* finkar made flytta årligen om Våren hit til ofs i Norden: om/a fina quart ér mot höft en h de fodra verldfens länder , at de mage falla fle- ra folkcflag i hånder. Fi/kar* Tifkarne måfte fly från det fåkra haffens afgrund hvart år up til de ofåkra ftrånder, upftiga i floderna, fara från den ena ftran- den til den andra efter månader och dagar at de hoptals mage af djuren, foglaroch ofs fångas. Vrakfoglarne ftållas hundradetals i leder pi flacka ijoarna och lålbm en not drifva filkarna til ftranden , at de dar lättare af ofs fångas mage. Fifkmdjarne måfte hela dagen flyga ofver vatnet , at gifva tilkånna hvar fl- iken under vatnet ligger förborgad. Syrinamijke Flugan ikal lyla om natten, tt vi af defsljus fe mage: )Silke smatken fpin- nafå lång trå,at vi mage klädas der med: Biet med få flor möda hopluga honung for vår läckra tunga. Ha/vet ijelft genom ebb och flod måfte da- geligen käfta til Stränderna högar zfSnäkkor, Oftror, Hummer, alt til månnifkans och dju- rens tjenft. Ja låt ofs månnifkor gå til ofs fjelfva och vår egen inrättning, få vi icke då fe det (amma? Sjö-folket med mycket åfventyr for- tro fit dyrafte lifåt de brufande hafsvågor, atdet en annors vinft må framföra-. Soldater- ne upoffra fit hjärteblod och endafte lif for fi- na Landsmåns frihet och vålfård. Ämbets perfoiier forn6ta hela fin lifstid uti andras tjenft. Äér£*rW*forfakafinegen frihet, tid, nöje och krafter, for menighetens båfta. Gu ruge forfamla det en annan lkal lorflöfa. Får- A 3 åldrar åldrar med måda hoprifva det barnen ofta lått utkalla. Åkermannen oloja, få och ikåia den fad, fom til minfla vinften kommer i hans egit vifthus. SIC VOS NON VOBIS. x.Hår af fe vi, iV/i;/^ HERRAR, uti denne Verldiens, af Skaparen fjelf gjorda Hushåid- riing , huru all ting fkapadt år ej for fig jjelft, utan ock åfven for andra. En vis man, fluter håraf den fkuid, til hvilken ijelfva Naturen gor ofs fkyldiga i alt värt vålende. Bor altiå en Stark anvånda fin ftyrka til andras hjelp: En Vis til andras underråttelie : En Lård til andras undervisning. Slutet biifver då detta, *t de krafter Skaparen en vis forlånt, böra användas , ej alienaft at tjena fig fje^» utan mer och måft andra ; tjena altfå och ålika fin jnåfta iom fig i] eif, annars år han ovårdigden formen han f att och ej en bonus vir , ibm dem använder emot fm Skapares vilja och in- jcltening. Sedan denna verlden fått en lä un- denam Oeconomie, at hvar och en blef fkyl- dig tjena andra; folgde håraf, at flere kommo tillammans at tjena i et och famma ändamål \ jtånga krafter hoplagde uträtta det , fom fle- re krafter farikiidt ej kunna åftadkomma. En och en fårlkildt fkulle fvårligen åftad- komma en Koppar flat , om han lkulle bryta Bårget, afleda vatnet, vinna malmen, upfo- dra, kallrofta, fulbruka, våndrofla, fmälta, göra, hamra, falla, urklippa och prågia. En # ( ö ) & T En och en for flg ikulle näppeligen up- bygga er Slott eJler ften-hus om han fkuJJe lå^- ga grunden, upgrafva Kålrarne, famla leret, flå rcgclen, dem bränna^ tilreda kalken, upmura väggarna , täcka hufct , fnickra inredet , för- färdiga fenflren och alt forfe Ikulle. En fkulle aldrig allena (lyra txOrlogsfkepp oTver det brufande hafvet til Oftindien. En Soldat i fånder ikulle fvårligen of- vcrvinna land och rike. En allena ej ftyra land och rike , om han fielf alt regera ikulle; men detta göra nu flere med famlad hand och kraft låtteligen. Et Bi ikulle ej göra månnifkan la flor nytta med vax och honung, fom nu, dä de ar- beta tiliammans. En Sz/kesmatkikullQej gif- va någon klädning ; men flere lått. Sä år det ock med alt i hela Naturen, i alla Konfter och vetenikaper, at dä något drnpeligt och ftort ikal äfladkommas, mäfte det ike med mängas tilhjelp. Hur många tu- fende måfte ej arbeta atgéra en Konung måg- tig, et land lyckeligt och en Nation flor? Al- la Vetenikaper hafva uparbetats med fleras fvetr,Tom dock haftigaft kommit up, då fle- res krafter tillika våltat ftencn. Hur af hafva Mechanici for en lag: VIRES UNITiE FORT1US AGUNT. * * * * * 3.Jagharaltlå, Mine HERRAR, takom vårt ändamål af Naturen , förft at tjena an- dra , fedan at tjena andra med famlade kraf- A 4 ter 8- # (o) # ter, kommer nu at vifa hvarmed vi fornåm- ligaft bore tjena, lom år med den lem , med hvilken vi ofvergå de andra djuren, och blif- vit ädlare. Intet har (torre hjerta, ån det ofor- fkråkta Lejonet : intet fpånftigare hai-fénor , ån Haren : intet mjukare fötter, ån den no- ga kännande Apan : intet legare ådror, ån den feglifvade Grodan och Ormen : ingen Fogel (torre ögon , ån den i mörkret feende 'Vglam Ingen (torre oron, ån den nogaft ho- rande Nat i kärran: Ingen (torre maga, ån den froffiga Spinnelen. Så har Naturen for- fett hvart och ét (lågte af djuren med (torre, organa, fom naturen velat gifva {torre gåf- vor och krafter i något mål. Ibland fyrfora- de djuren har ingen fat (torra Hiårne, ån E* lephanten: ibland Fogfarna, ån havten\mzn Vettet har lårt tämja den fhu> kefta. Vi hafve ej fatt få fnålt lopp , fom H*- ren ; men fnillet har lårt fånga den inållefta. Vi hafve ej fatt händer, at gråfva genom jorden, fom Mulvaden, men eftertankan har lårt genomgråfva hårda hålleb&rgen. Vi hafve ej fått Fenor och ipol , ibm Fi/karna ; doch har var hjärna iårtois (imma til bagge Indierne. Vi hafve ej fått Vingar fom Foglam e\ ' dock har uträkningen lårt taga ncder fogelen utu Skyarna. Vi hafve ej fått Ögon fkarpa, fom Loetj; men omtankan har lårt genom Tuber le flackar i planeterna och genom Miicroicoper fe å- drorna i Lulen. Vi hafve ej fått fa rytande mal y fom Le- jonet ; dock lårt genom Tubas flentorias, klåckor och fly eken, dundra mer. Vi hafve ej fått hår/el , fom Villjvinet\ dock genom Tubam acufticam forma hora nogare. Ar altfå förnuftet det ådlafte Gud och Naturen gifvit månnifkan, hvarmed vi få högt ofvergå alla andra fkapade ting; bore vi altiå det bruka och upbruka. VITITUR INGENIO, CiETERA MORTIS ERUNT. * * * * + * * * * 4. Vi bore altfa, MineHERRJR^cm A f andra andra, och ändteligen tjena ändra med fam- lade krafter, genom förnuftet. Nu frågas h varpa förtfåftiligaft värt iyrnuft bor ftåilas ? Jo, ponera en vcrld vara ilHkapad och be-: prydd, iom vart jord-klot nu år; ponera ock, at dar pä ftåldes en Adarn, med fädana finnen fom vi nu äge, och åfven med fådant för- nuft, fom flutcr efter finnen; då faller i hans utvårtes finnen intet annat ån Allra, Elemen- ter och Naturalier, DelTe tre allénaft gifva honom alt hans tarf och vila honom til den, iom alt ting fä underligen inrättat. Made ältfa värt förnuft vara rått användt, dä det ftålles pä värt uppehälle och fedan pä den det gif- vit ; ty vänder jag mig til ASTRA , under hviika jag lefver , dem betraktar läfom en Aftronornus: Ack! huru högt har icke en Als- rnägtig Gud fatt fit fäte, iom lä oräkneliga Solar och jordar flyrer? Vänder jag mig til ELEMENTERNA, i hviika jag lefver, dem betänker ialom en V hyfic us : Ack! ftore Gud huru full är redden afTinaåro? Vänder jag mig til NÄTURALIERNE , af hviika jag lefver, dem ranfakar fom en Lithologus , Bo- fanictis, eller Zoologus : Ack! huru ler jag i hvar trä Guds alviia finger? Här äro de tre objecter, med hviika vart förnuft med famlade krafter bör tjena hvar annan. De lie böre vi lära och använda ; ty härigenom fa vi väi t uppehäUc och hella: här- igenom fö rund re vi ois öfver Skaparens allvis- hctochallmagt: här fä videt 4'ättanojc för fjål och & (o) # m och Tinne. J2g blefvc alt for långfam, om jag i dag bod til at tala om alt hvad Naturen for ögonen lägger på hela jordklotet ; men Eder gunft och bevågenhet, Mine Herrar, lårer dock tillåta mig , at på en liten flund ga in i den lilla och tacka lunden , i hvilkeh Natu- jen inneflutit de minda krake» ; jag ikal ikynda mig tådan, at jag ej fiSa mifsbaga E- dert tolamod och forfpilla Eder tid, * * * * * * * * * $. Hår i defle fmå, och af ofs få förakta- de kraken , kunne vi finna de llorfta Natu- rens måfterflycken. Deffe la fmä, ochnåflan inga, prifa,fafl med ftum mun, högre fin Alviia Skapare an alle de andre ting. Den forvetna månnilkan har dem dock la myc- ket förgätit i at ingen Vetenfkap i verlden få litet ar uparbetad , ibm den der lärer egen- fkaperna och kännedomen af detta flågtet ; fafl ån deiTe fmå kryparne varit mågtige til de ododcligas fkara ofverfåtta Ängelsmån- nernes Lijier: Holiånderncs Svammerdam ; Tyfkarnes Frifch och Fransmånnernes Reau- mur. Men fad alla deife, fa val fom Arifto- teles, Gefnerus^Aldrovanäns, Se honeveide, Jonfton, J 'ungen , Blanekard, Merret, Job- lot, Columna, Levenhoek, G os dar t, Meria- na,BradleyMofftiagel,Albin,Valiffner,Te<> tiver\ Wiliughbey, Rajus, och månge flere, hafva ia mycket omgats med infe&erna, dem få noga underlåkt, har dock ingen af alla 12 '# (O) # alla vetat fkilj a detta flågtet frän Fyrfotade, Foglar, Fifkar och Skridfå eller vermes, ge- nom något visft kännetecken. Kräftor harva blifvit räknade for fifkar , fom dock åro in- iecler. Hippocampus blifvit kallad for in- fed:, fom år flik. Medufoe, Co c hk a, Lum~ brici, ja, alla Zoophyta och Oftrocodermata blifvit räknade for inle&er, fom dock åro Skridfå eller vermes, intils jag i Syftemat e Natur a utropade, at alla Infe&er endaft hade antennas och at deras fceleton var ej annat , m deras epidermis el/civ hud ; alt for un- derfamt medpanfar-fkjortorofveralt betåkte* hvarigenom de fatt la ftorflyrka, atde åro i- från utvårtes våldlamheter bevarade. Hade en Eiephant den dyrkan, i proportion af fin florlek fom en Torndyfvel^^) åger, lkulle han käfta ofverånda de florftatrån, iombone* fljelkar, ja lkuflä bårg och klippor. 6. Sen hår på infeclernas underfamma up- foftran, huru olikt barnet år ynglingen, bag- ge huru olika föräldrarna. En alt for dra? pelig metamorphofis! Hår blifver en kry- pande , fextonfotad , taggot , lof - frätande grånfkräpuke (Larva) forvånd i en hängande, ofotad, flat, fallande, forgyld "Puppa (Pro- polis). Denne forbyttien flygande, icxfotad, luden, honung- fugande, krokot Fjäril (Pa- pilio). Hvad ftorre under i naturen? En och famma Perfbn fkal gå fram på denna Naturfens Skådeplats med få olik malk. Vi forundre det- * (o) # 13 detta högt : men når vi närmare fe derpfi, år det ej mer under, an atKyklingenklåckes uturfit agg. Endaft den åtikilnad , at ungens tre agg- hinnor ipricka och falla af på en gång, men hos deffe den ena en tid efter den andra: ty då ytterfta fkalet affaller, år det en maik ; da andra affallit och huden hoptorkas, år det en Puppa: och åndteligen når det tredje fkalet afTailit, år det en Fjäril. 7. Vi le hår fa många hundrade flag och familier, dock har hrart och et flågte fin egna och få underfamma Phyfiologie , Ana- tomie och Oeconomie, fom någonfin de florfte djuren. Når fkal val en gäng de ti- der komma , fom alt detta uptåcka for mån- nilkorna ? 8. Vi förundra Loars och Ormars Ikarpa ögon, och Uglornas fom fe i mörkret; men fa fe på Sptilamas otta ögon i en fkalle, el- ler pa Bromsarnas och Trollflåndornaso, gon , af hvilka hvart och et har många fmå ögon uti fig, in om det florre ögat. 9. Våra ögon måttas ej nogfamt at fe på Hjorten med fina fkona grenige horn; men vånda ilg ej en gång åt Ek-oxens ( 337 ) ftora, greniga, glatta, iholiga horn, ikona, fom coraller, dem djuret utfpånna och hop- krama kan, hvilket aldrig Hjorten formar. Tordyflens (349) horn med de& gre- nar. U # (o) # nar, fom hoplaggas kunna, fåfom bladen! en bok, bry vi ofs ej om ar fe på. Vi undre ofs ofver Stenbockens langa horn, och Gazelke mångringade; men fe icke på Timmerman- liens (479) horn; fom åro några gånger längre ån hela hans kropp, ej eller på Fet- ma/ken s (5"96)horn, fom oeftå af leder, fom et parieband. Huru få kanna val Vattulu- fen (1 i 8 z), hvars horn åro de underfam- mafle i naturen; ty de åro grenige, fom hånder, utftråkte fom armar, med hvilka. kreaturet kallar fig hit och dit i vatnet. xo.Elephantens flora och langa fhyte ar f6r ofs et vidunder; men Sädesmafkens (446) långa fnyte, fly ft fom et horn, med en liten mun ytterfl i defs fpits, hålles ej värdigt, at fe pa. Alla fom Varit i Våflindien veta tala om et fyrfotadt djur utan tänder {Myr?necopbaga)J fom har en läng tunga, med hvilken det luper och til fig drager Myror: men fa veta tala om Fjärilens tunga , fom hopvéflas fom en rulifjåder, eller Myggans (mö) tunga, fom både kan flicka fom en nål , och fuga , fom en antlia. 11. Lejonets och Hajens grufveliga glnp- lka käftar anfe vi med fafa ; men icke Tro 11- jlåndans (770) kottlofa och många ko- kar , fom fafeligare åro bland deffe *åboer , ån Lejonets på jorden eller Hajens i vatne&j ty hon f ångor alla de infe dier, fom henne fa- ra •fr ( o ) # r5 ra förbi: hon biter af deras bcnlaggar , fbm häften fM. Vi undra Harens och Ickor- nens fnålla rötter; men ej huru Loppan gur luftiprång, eller huru Gräshoppan hop- par til kry/Ta, eller huru V att en fp? ingår en (684) danfar torrfotad på vatnet, eller hum Vattenbaggen (572,) löper rund på vatner, eller huru Knapparen (Elater) gör caprioler pa ryggen, eller huru Aftonmyggan (Phryga- nea) danfar hoppdans ofver kärren, eller huru Våggfpinnelen (1237) fpringer horizontelt ifrån våggen, fångar flugan, faller dock ej perpendiculairt neder pa jorden , utan hori- zontelt åter kommer på vaggen tilbaka. 12. Se Fjdrillens (Papilio) flora, fkona, blomerada och maka vingar, ofver altfpänlas- de med fmå enkla fjädrar. De lyfta honom hurtigt i luften kela dagen: de trotia F02- larnas underfama flygt och Påfoglens fkonafte fjädrar. Han har fyra vingar, det iugan Fo- gel år nåt afNaairens Måftare. Har väl nå- gon Fogel ånnu lårt pipa med vinearne iom Myggan (in6j; eller bromma, fom Humblan-, eller lkrika med vingarne, fom Gr^^^(Locufla 6zS) i backen, Spring hanen (Acrigoneus 6zz) i Lunden, Gcada (.636)] dalden, Gryllotalpa (619) i jorden ^ fan (62.0) i fpifen ? Hvilken Fogel bår fl! na vingar få uprättafom fjärilen (Papilio), a flata, fom flora Myggan (Tipula) , fl „ed- togde, fom A[k-pjefken (Phalena)? hvem har fått 16 & (o) # fått får dem få härligt foder, fom Spanflza fugan (Chantaris), eller vingarne få val hop- veklade, fom-Öronmajken (Forficula 599) ? 1 3 . Sen huru alt for underfamti?i£r inrättat Un hushåldning: hur en Viie(Rex apum) el- ler hona ålikar fä många Vattenbi{Y\xc\) eller hannar ; hon allena har fått det privilegium af fin Skapare, lom ingen annan qvinna åtnjutit, at månnernas vilja ikal hanne undergifven varda. Sen huru många rufende Arbetsbi (A- pes) eller fnopingar hanne betjena : hur fal- famt bygga de icke fina kakor? huruafdelade ej fina honungs fexkantiga pipor få nått, at ingen Landtmåtare dem nogare lkulle kunna utråkna, och hur fylla de icke vifthufet til vinteren ? 14. Sen Vefp an (9% ej), hm honforfkanfar fina hemvifl med den ena lofa blåfan ofver och innom den andra, endafl med en lite opning på nederfta fidan , hvarigenom all nafl en i fånder kan inkomma? Hur Haller hon icke vakt vid ingången, at ej någon fien- de må inkrypa? 1 5*. Sen Myrans (Formica) ofortratna ari. bete : huru hanarne forgfritt roa fig med fina brudar uti de for dem tillagade vålfde fpa- fere gångar, medan arbets-myran , fom en flaf hela dagen måfte trala, bara hem vinter- föda, timmer, och iola linnebarnj men fmek- ml- månaden vafår ej långe; ty fa fnart Brollop- pet år ak", måtte far och mor på dörren , da de iiiöpte flafvar hålla fjclfve hus, til defs barilen blifva fullvuxne oeh begynna ranka på forlofningeii, 1 6". Sen de imnB/ad/ofeuCAphides); fom dala Hg under bladets fkugga. Kunnen J yål tro, at deras Advocatcr hafvä rått, fom pro- tcttera, atnår modren en gång aflat af fin man, då dotter , dotterdotter, ja dotterdotters döt- trar til femte led, föda af fin fjerde mormo- ders^ omgånge, utan annor manlig hjelp ? Dede minlte kraken kalla ofverånda de ftor- fta Naturalifters förnåmfta delning på djuren uti vivipara och ovlpara. 17. Men fen på huru utideffamt defiefmS kraken fa fina nåden ; andre af dem låe^a fi- na agg innom Eklbfvet. Sjelfva Eken måfte "ambrnlgaet ftort rödttjokt Gallåplé (n<7) deras barn ej må forgås. Andre af dem iagga (m^ogiA/p-trädets blan eller quiftar da det måtte frambringa ett rod art (iicc) eller pung (13^) til barnets vagga. Andre at dem lägga fina ågg i knoppen af VI- de-bulken da ljelfva Videt matte frambä- ra fkona flora Kojor (491), fom et rofen- 5?ieAftdlc,f ^på Tomrofeiis quittar, da IW-buJken matte framtc en luden Somn- torn (39g). Andrepå Entradets ^viftar, dä Enen matte bara kik-korn eller om-fcöm B (nfo; J8 & ( o ) # (115:0) likt en Triglochin. Andre pä Gran- qmftarne, , fom då tvingas bara lmultron1 700). Andre på Glechoma (486), fomdåikal bara nötter (949). Andre på Veronica (12) eller Cerafiium (379', fom dålkal hopveifla fina blan 695). Andre på ^Piftacies och Majiix- trääet, iom då måfle bara ikidor (115-5*). An- dre på Hieracium (637), då denna ort made frambringa en liten luden mus(3 5-0). Andre ån- teligen på Lofmafkarnas rygg, dar ungarne uppvpa hoptals och i ffcållet for Fjårillbliiva förvände til Ichneumones (9 5*2). 1 8 . Sen på Gurbma (Oeftrum 1025") en lu- den fluga i fjällen, huru hon hela dagen flyger ofver Renarna, de deremotfly åt fné-bårgen, fparka med fottren, råtta up öronen , alt fta- digt akta fig for den lilla i luften fvåfvande flugan. Hannes enda tanka och åftundan år , at få flåppa et litet agg neder på Renens rygg, fom dar utklåckes, fräter fig genom Renens hud, bor dar vintren ofver, flyger följande året ut, då hon ikläder fig modrens f ark. Ja , fen huru den eländiga och relna koen befar i fprång fom en hjort, med fvan- fen i krom , endaft for en liten fluga , fom hvarken kan flicka eller bita hanne (1024). 1 9 .Sen på huru nåftan alla fyrfotade djur haf- va fina egna Lo/s. Foglar fina (1157-1167), frfkar, ja ljelfve infecterne (1198) ofta fina lois, alla lkapade på olika fått. Re di , fom dem # ( o ; # ,9 dem aftagit i fm trac-tat: de avimalculis vi- rventibus in animalibus vivis , kan vifa E- der hela hopen deraf . xo. Sen på tråden huru ock de hafva ilna egna lois (Aphides): på Al-trådet fe vi he- la grenara rikt med et hvitt rjun, eller ull; men då vi nogare betrakte det, år det idel infeféter (698) med ludna lurfviga flora h vi- ta ivanfar , medelfl hvilka de ng betacka at foglarne ej må åta up dem. I Ängeland fick jag en hop rara trån från America, då jag feg lade derifrån til Holland fant jag på det ena trädet en fållam lus (1161) hvars maka jag aldrig tilforene fett. Jag bevarade henne ifrån kölden och vädret. Hon fördes med traden uti Glifforts orangerie , forvarades dår af mig , lbm en raritet; men efter några vec- kor, och for ånjag vilste et ord af, hade hon forökt fig ofver hela vintér-hufet: befmitta- de ledan genom tråns ofverftyrfel , Amfler- >ns och Leydens Botaniika Trägårdar med många andra, ii. Böcker och Bräder hafva ock fina cl a Ld/s (Pediculus puliätorius 1 168), hvil- k: då de komma i et maikftungit bråde el- ler hål, fitta de dår och knappa, iom et litet ur- verk. K.inngar och barn, lom hora det, mena der vara tomtgubbar eller vettar. 11, Vatnet har ock fina Lojs (Monocu- B 1 lus SO # ( O ) # lus 1182) forn föröka {ig ofta få otroligt, ät hela vatnet blifver. JÖdt, hvaraf ofta hela torpen i Holland trott vatnet vara våndt i blod medelft et underverk. 23. Sen Spnlarna ( Araneus 1219), huru fomlige bara hela facken full med agg på fm rygg, dar aggen utkläckas fäfom på Syrinam- ika grodan. 2,4. Sen Syrfevadens ( Gryllotalpa 61 9)1111- derliga och flora händer , hur fort han med dem gråfver fig gångar i jorden, quickareän någon Mulvad eller Canin. 25-. Sen huru Mygg (Culex), ¥)dg flugan (Ephemera) Aftonflugan (Phryanea), och Trolljlåndan (Libellula) flyga hela dagen 6f- ver vatnet, at der nedlägga fina agg, lom ut- klåkte i vatnet , måfte lefva under vatnet, få långe de åro mafkar;menfå fnart de fått vin- gar drunkna de, om de en gång nederfalla i det våta. x6. SenpådenftoraF/#£rf«(Mufca 1184), huru hon foker orent vatten, och huru hannes mafk hänger på en lång fvans , hvilken hål- ler fig up til vattenbrynet , och huru ma- iken på den drar fig up och neder i vatnet , iafom på en fpira, han fynes val mycket lös och fhprig; men det vore docklåttare, atfön- derkrama en ryttare- haft , ån detta få ufla kråket. 27. Sen •l-j .Sen den lilla Cajfida dermefloides{^%.\) huru hon ihopdrager hufvud, händer och fot& ter, allenaft någon pekar åt hanne, och mar- ken, ar en knapt med någon tortur år mågtig, at tvinga hanne til at röra den minfta klo. 2.8. Sen huru Spy flugor (Mufca carnaria I ioi) lägga fina agg på köttmaten och huru o- råkneliga ägg en enda fluga värper. Men tron dock icke, at det år iant hvad alla ta la denna tiden om Ma/kar i mänmjkan? kropp (Aicarides 1269); de låga ofs at ma- ikarna utkläckas i magen af flugornas (1106) •ägg. Nej ingalunda; ty forft röda våra ge- mena flugor lefvande ungar och ej agg: le- dan fkulle ej mafkarne i magen kunna lig föröka, utan af agg med mat nedfvålgde; ty intet infeet kan atla och föda föran det gc- nomgät fin förvandling och kommit til filta graden. Huru ikola flugor kunna paras och värpa i magen? och for det tredje åro ma- ikarne i magen och tarmarne ej Infec-ter, u- tan vermes, et helt annar flågte. 29. Sen den lilla T 'u/s- flugan (11 10), fom flyger likfom folgrand öfver dyng-piuTarna, huru hon oförmårkt practicerar fig i fpringaii/ pä oftcn och dar lägger fina ägg, och len hela menigheten bedragen, at tro det ma- fkarne (1 1 1 o) äro genererade af ljelfva o- ften genom en afguda-lkapelie, fom de kal- la gencrationem aequivocam, B 3 30- A~ 30. Ålkådenhuru kårligen Troll/länder* ne (771) paras , och lagen mig om Venus for* ordnat hos något flågte lika gifto-lagar. En kår man flyger och ivånger hit och dit i luf- ten med fin två-klöfda ftjert,hvilken ler ut,lom en tång. Si fnart han får fe fin maka , nappar han hanne med ftjerten om hallen , hon föl- jer efter tvungen, fom honan höken, och på det hon må lkjuta honom ifrån fig, böjer hon fljerten i krok under fig til maniens broft (juft dår Venus forgomt han kärleks pilar), och altfå likfom med våld ofvenuv nes utan våld, 31. Sen Kräftan (Cancer 1249), fom år et med de ftorfta infe&er (da hummereh in- räknas), huru hon har oräkneliga agg i fit lif; men efter några dagar varda alla aggen utvårp- te och hånga , under hannes itj ert, Hannen der emot har tvånne kårleks-pilar , det intet fyrfotadr kreatur , ingen fogel eller fifk fitG Sen hur den kräftan, fom kallas Eremit ( l xyo) upfoker ödelagda fnåcke-hus, kryper deruti och dem bebor , at defs hudlola Ivans , om hvilken hon år rådd, fom björnen, ej målka- das af utvärtes våld: rullar altla med fig detta lanta hus, fom Diogenes fit fat. Sen pa kräftans lungor fållade under dels flora bröfl-lköld : fen dels underlamma mun midt på broftet, flraxt vid magen : fen defs hår- da ögon, defs underfamma gång, dels flo- ra händer, defc fornyelle hvart ar, då hon kiå- kläder af fig fin förra hud och ikal: ja, ån mer, fen nar hon mift en arm eller er lar , huru hon far et nytt igen; men våren dock ej for häftige, at caffera den förfta tros arti- klen i naturkunnigheten (ormie vivum ex o- to , faft hade Hydra och Gordius lato flg de- la i hundrade nya djur; utan föreftallen Eder analogien af växternas rötter. 32. Sen den kårtlifvade Da? flugan (Ephe- mera 754), hur hon langa tiden lefver under vatnet en malk; men utklåkt til et flygande cch fullkomligt kreatur, ej lefver mer, ån et enda dygn, på hvilket hon lig fornöja, pa- ras .och aggen afbörda mafte. 3 3 . Sen huru Sjomaflien (Phryganea) be- kläder fig, den tiden han viftas hos Sikarna fiM gluplka fiender , med allehanda' llags bois, barr, ftra eller löf, at fifkarne ej ma blifva honom varle och aldeles upåta. Håraf 1 kulle den, fom far fe honom ligga under vat- net, lnarare tro, athon vore en rutin quift, an en lefvande afton-fluga. 3 4. Sen den grdnaCaffida(i 77)och den hals- kraramade Chryfomela (415), huru de ipöka ut fig och tacka Hg med egen tråck, atfogiar- ne ej må blifva dem varle , likibm de fmä Ci- crtcfje(6s 6) tacka fig innom et fkum; menhaf- ven J väl nagonfin lett någon la utipökad, fom CimeXiiirvn (y/m(647),dahonfattpå fig 6f- B 4 ver U # (o) # ver alt, alt det lappcri, hon ofverkommit , at hon kan ikråmma ijelfva barnen, och på det hon ån mer (kal forftilla fig , brukar hon ovanliga (teg. Sannerligen tyckes ingen fpin- nelvara fa ohyggelig, iom denne; men torkar man af honom detta ftoft, ur han täck och- behagelig. 3 5*. Sen Målen (Pholxm 893^3 tapeten, huru han år takt med en liten (trut, gjord ar detrlnafte hår på klädet, i hvilket han lefver och bor. Så ihart denne mafk gjort fin ftrut färdig, ar han emedlertid blifven (torre , ån at han i honom kan få rum, måfte altfa (MraupfithoHler på ena fidan, och fatta i ho- nom en ikarf. Han har ock ei väl fullkom- nat denna kil, föran han åter emedierridblif- vitalt for tjock, at han på andra fidan måfte opna holflret och fkarfva; fa förökes hans verk dageligen och ftundeligen , lbm Zyzy- phi ften. Läggas ock for malken atikilliga klutar af olika färger, blifver hans klådning brokot, fom på en Harlequin. 36. Sen huru en ftor del flugor lägga fina agg uti bladen på iVinmolla (Cbeiwpodit fub- cvtaiiea) och andre, der äggen ur k läckas in i bladen, blifva mal kar, krypa emellan nedra och ofra fidan af bladet, göra bleka gängat dcruti , fom mul vaden på jorden, uran at vara bare , for vädret eller foglar utlatte. Pä famma lätt har fig ock Indianernas Folnan ambu* ■fr C o ) # 35 ambulans, h vilket bedrog de gamla, fom ikulle i Indien finnas trän, livars blan krupo ibm lefvande djur; ty maikarne, iöm i des- fe blan ligga, racka ut fottren på ena fidan, och dermed gå de takte och inneflutne i bladet. o 47. Sen pä Oraugie-lufen (Coccus 72,1), ibm ännu år konftigareån Hvalfifk-lujen: Sen dels ftora malk och lilla kråk, i a lållfamt til lkapnad och hushållning , at intet år un- derligare. vo 38. Sen huru Myrelejonet (Formicaleo 73) bor i ianden , utan dricka, nögdt med litet mat; i fanden gråfver det fig neder, at ej Foglarne må det upivålja, gör der uti en li- ten helt brant håla, ibm hade et ägg deri varit nedtrykt, under hvilkens centrum denne maik ligger. När nu Myrorne gå fram och komma på denna hålans brådd , falla de ne- der likiöm i Varg-gropen och blifva til rof. 39. Sen huru Fettmafken (Meloé^yö) lå- ter et fett ledvatteu utur alla fina fenan och leder, få {hart någon rurer honom. 40. Sen huru honorneaf Lysmafken (Lam- pyris 586) om fommar-nättren lyia i buf kär- na, brinnande af kårlek , en eld , ibm icke upfräter, men endaft gifver deras man anled- ning at låna eld. Jag vil ej gå bart til Svrina- miika Lytjlugan (Laternana 643), ibm bar B 5 fram 26 # (o) $ fram för ögonen på. fig en ftor lykta, Jag vil ej eller hafvabeivär atderupgrafva/tf.'^/^*?» (Scolopendraii6i)'utur jorden, at fe huru hon gifver gniftror ifrån fig, fom en katt, ftruken pä ryggen, i mörkret. 41. Sen hvad underligt mariage Natu- ren inrättat bland Bien, Myror och Gråiug- gor (Oniicus)-. huru många ihopingar, nngre mån, få huftrur Kan vål någon finna hvar- före Naturen; gjort månnerna flygande i- bland Ljusmafkarna, och några Fjärilar; der- det ikulle tyckas, at om det födande kreatu- ret haft vingar, hade flågtet vidare kunnat ut- fprida fig. 42. Sen hvad grymma klor har icke Kråjtan, bcorpwneiis Vatten-Scor pinnen (691) och Scorpwn-fpmnelen (Hepa 1187). 43. Tanken efter de fafeliga Scorpio- ticrnas ftjertar : ■ Biets och Getmgens gadd : Vattenoxens ;Dytifci), Indianiika Mdugjvs tmis och många Spinlars tänder, ined hvad grufveligt gift i dem gommes. 44. Sen de underliga Vatten-S corpioners ( 691) Vatten-oxens (5*64,1 och Vatten-roäarerts (688) ådror, och huru de dem draga på fål- iamt fatt , befynnerligcn huru den lifta fim- mar på ryggen. 45 .Sen bdkesmaj 'ken s (83x) långa trå och fpånad, och huru han fjelf fig innebygger. . 5-6 . Sen på Spinnelens ( Aranea 1 2, r 5-) kon- ftiga nåt, dels Refidence i nätets medelpuncl, at han må kanna den. minfta flnga , iom ro- rer # ( o ) # 27 rcr defs minfta (trång, likfom man loreltaller fig iiilenuti en kröps hjärna kanna dar nerver- nc gä tillammans. Huru hangar frän den ena hulets vågg til den andra, uran at röra tak el- ler golf; ja huru han gär up i luften, utan vingar, up til fkyarna, ofver de hogfta torn ,. utur vår äiyn. Sen huru fHadivosVirgims tacka åkrarna om Vartiden, endaft af Spinlar gjor- de. Sen huru mångfaldig hvar trå år i Spinne- • lens nåt: hurutraderne aro hopfåfte. Sen huru han hela dagen vakar på rof, och rofvet in- fpinner, och huru han ljelf åndteligen , dar han fas igen af fin grymmafte fiende Slupve- jfiojj (Ichneumon), utan all nåd dödas. 47 . Sen huru måft alle vvxter hafvafina e- gva hijeéhr och måft hvar mal k (Eruca) fin egen planta at lefva af. Vi fe dock, at en del mal kar lefva af flera flags orter; men alla delTe Hagen tyckas dock äga en kraft. Kan- lke, at mafkarne fåledes kunna låra o is orter- nas kraft i Medicinen. 48. Hvem kunde upflnna hur Apulien matte befrias från Tarantler: Indien frän Scor pioner: Norrland från /Wy^g: Laplandfrån £urbma: Bondtorpen från Syr for: Finland från Torr åker: Paris från Vågglojs: Barn frän Hufvudlbfsi Lagårdspigor från Loppor: Hä- ftar från Bromjar: Trägårdar från Jordloppor? Fruktbärande trån från Maj kar : klåder från Mött: 8cc. Mån han ej vore all heder och be- löning vård ? 49. Nu år tid flrida mot Torrakanerua Blat- *S # (o) # (Blatta6i7), etfkadeligt rofvande partie, fom kanike forfl forfkrifvit fig frän America och Surinam, dar de kallas KctkerlackL hvar ifrån det pradticerat fig ofver til Europa, foroktfig och gått^enom Turkiet, Ryfland, Finland ; men nu:redan formårkas lonligen uppehålla fig i Stockholm. De fvarte tjufvar ga om nåt- tren endafl på rof , åta up fkor, kläder och mat, belynnerligen bröd, det de fortära, fafl de lemna Ikorpan hel och oikadd. Mera fkulle jag vifa om tiden och Edert tolamod ej mifsbrukades. 50. Sen på denmaiken(Chamaeleo 1029), fom ligger i vatnet, år icke han mer leg- lifvad än nägon oxe ? 5 1 . Låten Malpigius anatomicera Silkes- mafken (Bymbyx)for Eder få låren J finna hu- ru flora under äro i honom: har år dock mer i de andra. Läten Svammerdam anatomicera L//- jeutor Eder, han fkal dela hanne, fom han ha- de den florfla oxe for fig, och J lkolen tillta, at det år det accuratafle verlden fett. Låten Rean- mur vifa eder Erucam proce(Jio7taiiam, och de andra infediernas uptog och hushåldning. Lå- ten Frifchen belkrifva for Eder de andra ai- manna kraken. Gm genom de monller-rullar jag upfatt (efter hvart och et infedis familic) i Fauna Suecica , på de infedier af mig hår i Fäderneslandet igenfunnits uti 16 år. 52. Hår år et fåit for alla curieuia , fom vilja fe under och något nytt, det ingen förr lett. Denna del år ois Icmnad fuga rörd af for- t- C o ) & 29 förfäderna. Den, fom har luft, hög, vett och cjuickhetr, pröfve den hår. Har tinnes iakert der, fomår fotåre, ån honung, fcgareT ån filke, rödare , ån Cochenille; men den lom hårtil Jågger handen måfle hafva tolamod, rolige finne, fullt uppehälle. Han rnafte göra obfer- vationer i langa tider och ej for häftigt. 53: Deffe äro de Guds hårar, hvilka han utland er, at tukta et olydigt folk. Han har gifvit h varje nummer fina vifla ordres, at utfö- ra ondt dier godt. Dä det behagas honom, at hemiöka månniikorna, vålfignar han alfenaft et af deflä flågter, at förökas, iomfanden i haf- vet, ftraxt utföra de hans vilja, iom dem commenderat. Skal gråjet på ången bärtflås , la komma många legioner af PhaUna (mim. 826) det at fullgöra: grodan på Akren for- dårfvasaf7/^//ö(ni5* j. Säden plockas utur axen afCurculio (47 ^).Magaz'merne forftöras af Phalwia. Koks kry dderne upåtas af Mor* dilla (f-fo). Kolen afPapilio (7 yy). Spar is fån- gar ne af Lhryjcmela (430). Hunilerottemetf PhaUna (917). Bladen på tråden af Melolon- tba(jitflr). Blommorne til frukten af PhaUna (846). Kottet 1 vifthufer fördårfvas af Dermeftes (360). Den torkade Fijken af (hffida($fcfr Ojten och Mjölet af /karus( 1 1 9 5-). Klädeme af PhaUna (891) Hujen af Dermeftes (366). Skeppsvarfvet af Cantharis\ men hvem kan upråkna alt ? Ja den Alsmågtige commendc- rar de minftc Sirones (1194), at flå öfe, få at intet blifvcr helt, nit ifrån liufvudctinriifbta* btål- fo <& ( o ) & bjållet. At for tiga de mord-ånglar, fom flå ofs med Pefl, Koppor, Fläckfebrar och andra fmittofamma fjukdomar. Tiden år förfluten Mine Herrar, ty flu- tet jag. 54. Deflé åto aitfå de Guds verk , i h vil- kas åikådande vi ofs ofva ikole, Deflc verken åto af den Gudomeliga konften och magten , på hvilka vi bore an- vånda våra lediga timmar. Gud har ju fort ofs hit i verldem fom år på få oåndeliga fatt beprydd. Han, fom gif- Tit ofs ögon at le fådant, har ock dermedbe- falt ofs betänka hvad vi fe, Tors jag altfå fåga, at den förimådar Guds Lag, iom fager at denna kun i kap år onödig; ty den ofs ikapat, har ock ikapat dem. Låt ofs anvånda den tid < andre förflofa pä gåftabod, fpel, dryck och prat , at cndaft fe deffa flågter an, få f kal tiden ofs vara nog- famt tilråckelig. Vi hafve ej fått kart lif; men gjort det kart. Månniikan år ock derfore fkapad, at hon fkulle lkårfkåda Skaparens verk, och då hon admirerade Kreaturet, at derigenom årkånna defs måflare, hår befynnerligen, der Inga UNDERVERK ARO STÖRRE &N DE MINSTE. 55'. Sådane Skaparens och Naturfens un- der åro oråknelige. Den år vilafl, fom vet de måfla : deras känning fora ofs til Skaparen , til ofs fjelfva, til vår näring och uppehälle. Ej år allom -gifven lika hjärnans ftyrka, ej li- ka & ( o ) & VI ka viI!;or, ej lika tider och tiifailen, at arbe- ta up nyttiga vetenikaper. Mycket uptåckes dascligen hvars nytta man ej fer. Mänga triia planteras i år, hvars frukt ej årnås på mån- ga ar. Ho hade trott, at når Camerarius gjorr deföriök om aflelfen hos orterna, at på {amma grund hela Botaniquen ikolat någonfin biiivic bygd ? Pr ilade altia Alexander Magnus cicn gamla utiefvade gubben , fom planterade Da- dlar til Palmtrån, hvilka ej kunde bara frukt i hans tid , utan endaft for Efterkommande, * * * * * * * *■ * Ändteligen efter en få läng fred: fedan få många hurliga inrättningar blifvit gjorde i Fä- derneslandet : fedan vår Nation begynt tåfla med de ypperfta om vett och lårdom, fågnar jag mig at lefva , då jag fett mina egna Landsman profva fine krafter, grunda en A- demie , fornåmligaft at dermed tjena finegen" Nation. Edert namn, Mine Herrar; lom denna inrättningen åftad kommit, blifver och bor blifva odödeligt. J hafven vill Eder hurtige, oförtrutne, Patriotiike och ädelmo- dige, fom utan vedergålning velat upofTra Edert vett , fvett och tid , endaft til Publici tjenir. , och efterkommande til efterfyn. J hafven Mine Herrar, Ledamöter af Vetenikaps Academien , antagit mig til Eder forfta Prazfident, och dermed gjort mig den heder, jas; årkånner for den aldraftorfla i he- la mit lefvernes lopp. J hafven tålt mig ger- na: & # (ö) # na: J hafven vift mig den heder och lydna, fom detta vigtiga kali fordrar : J harven bi- dat mig i rad och ofverläggningar: J harven med Eder omibrg uphulpit Academiens väl- färd : J hatven flitigt och oförtrutit famman- trådt i Academiens ännu Ipåda dagar. Eder mildhet hafver ej tiiråknat mig de ovana iy- flor, hvilka Academien mig anförtrott. Tag hembär for alt detta den tacklamhet, et rent finne vet fig vara ikyldigt til , och aflägger nu hårmed den angelägna beftålning, jag i run- da fyra månader fÖreltätt. Jag aflefvererar hår en fpecification på alla de af Academien beflut- na mål, fom under mitt Prsefidium b'ifvit af- gjorde, tillika med fortekningen på alla dem, iom til Membrablifv it antagne, och de obier- vationer, lom inkommit eller blifvit gillade. Jag updrager alt detta, efter Academiens con- ftitutioner, til Herr Capitaine Trievald, en fa värdig man , den Academien til Suc- ceflbr och Academiens andra Prae- ics kallat och utvalt. PÅMINNELSE. Editio i utkom Stockholm 1739. ocl. fvetice, 2 lika Lagd, Bat, 1741. duod. belgicc. 3 denna med några fa anmärkningar for- okt och med numrtr vid hvartoch et irue&, ef- ter launa Suecica (Stockholm 1-46), på det la- faren måtte nogare förftå hvilket djur jag vilar. Änciteligenhardeiina40ch lifta Edition utkommit 1752»