(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Ordbok över svenska språket"

f « 



=co 

iOO 
|0 

=^ 

sto 



=co 



ORDBOK 



ÖVER 



Svenska Språket 



UTGIVEN AV 



Svenska Akademien 



HATTE 359-363 
TILL— TÖJS 



' 'L^^JT^^J* " 



I DISTRIBUTION: 

AKADEMIBOKHANDELN GLEERUPS 
LUND 



ORDBOK 



ÖVER 



SVENSKA SPRÅKET 



UTGIVEN AV 



SVENSKA AKADEMIEN 



TRETTIOFJÄRDE BANDET 
TALL— TÖJS 



LUND 
AKADEMIBOKHANDELN GLEERUPS AB 

I DISTRIBUTION 




ELÄNDERS BERLINGS, MALMÖ 2005 



TILL I 16 



— till låns (förr av. sammanskrivet), se LÅN 2 a 
y. VadstÅTb. 40 (1580; sammanskrivet). — till minnes 
(förr äv. sammanskrivet), se MINNE, sbst.' 16. — 
(t) till muns, se MUN, sbst.' 4 n. — till mötes (äv. 
sammanskrivet), se MÖTE 2, 3 b. Lagerkvist Evig- 
Leend. 94 (1920; sammanskrwet). — till nyes, se NY, 
adj. 12 e. — till nöds, se NÖD 4 6 5. — (t) till redo, 
se REDA, sbst.i 3 a. — till reds, se REDS. — till 
råds (förr äv. sammanskrivet), se RÅD, sbst.^ 13 d, 
17 a, 18 6, 19 a, d. Schroderus Dress. 238 (1610: sam- 
manskrivet). — till salu, se SALU 1 a, 2. — till skif- 
tes (förr äv. sammanskrivet), se SKIFTE 1 (a [5), 2 
slutet, 3 slutet, 6 a, b, e — g, 15 d, 19 a, b. — till 
storms, se STORM, sbst.^ 5 a, e a. — till svars (äv. 
sammanskrivet), se SVAR, sbst. 2 a — g. — till tals, 
se TAL, sbst.^ 1 d,6 a, b, e. — till tåls, se TÅLS. — 
till vara, se VARA, sbst. — till verks, förr äv. verka, 
se VERK. — till {yttermera ) visso, se VISSO. — till 
äventyrs, se ÄVENTYR. — till övers, se ÖVERS. /} ) i 
de prepositionella uttr. till trots, till trots av, se 
TROTS, sbst. 

E. i bet. av komplement 1. relation o. d. 

15) för att beteckna utökning 1. komplement 
o. d.; jfr II 11. 

a) med rektion som anger företeelse som ut- 
ökas med ngt ytterligare (av samma 1. snarlikt 
slag som helheten 1. de däri ingående delarna); 
särsk. i förb. med dels bidra, bidrag, lägga, till- 
lägg, tillägga, dels substantivdskt uttr.) som är 
identiskt med rektionen; i sht förr äv. med per- 
sonbetecknande rektion, i sådana uttr. somjag o. 
en till mig, jag o. ytterligare en person, hon och 
många till henne; äv. i uttr. göra ngt till ngt, 
särsk. saken, se GÖRA, v.' I 19 a, IV 1 6 slutet, 
närmande sig 18 c; motsatt: från (se d. o. I 11 (/)); 
jfr II 11 a. Ett viktigt bidrag till verksamheten. 
Har någon något att tillägga till detta? Dra sitt 
strå till stacken, se STACK, sbst.' 4 6, STRÅ, sbst.' 3 
e. Uppsatsen hette "Till frågan om könens jämlik- 
het". GIR 9: 337 (1534). Til thesse twå fruchter .. kom- 
mer then tridie. OMartini Pred. D 1 b (1606). Achtar jag 
rådeligit at ännu til the fbrra afskrifwa och införa ett 
wackert församlingens bref SWEDBERG Arne;: 80 (1732). 
(Han) köpte .. i Abbotsford land till land, lade plantering 
till plantering, bygde rum till rum i sitt Götiska slott. 
Geijer i. 2; 213 (1839). Var det möjligt att hon och så 
många till henne kunnat misstaga sig. WaHLENBERG 
StorM 163 (1894). Till allt annat ingav Patron Törnqvist 
stort förtroende genom sitt kända andeliga sinnelag. HÖG- 
BERG Frift. 49(1910). 

b) i förb. med ord 1. uttr som anger komple- 
ment 1. (kompletterande) utrustning o. d. som 
används 1. förekommer 1. är tänkt att användas 
osv. tillsammans med det som anges med rektio- 
nen; särsk. i fråga om tillbehör, särsk. dryck 1. 
sås, till mat(rätt); dels i vissa språkprov närman- 
de sig 14 a: avsedd för, dels stundom svart att 
skilja från 16 a; jfr II 11 b. Vin. gräddsås till sön- 
dagssteken. Vill du ha salt till potatisen? Sätta 
ord till musiken. Vi behöver ett lock till burken. 
Nyclene som tere til Eric smelterfes; huss. OPetri Tb. 67 
(1525). (Vi befaller J att ingen .. skal fordrista sigh att 
bruuka till eller pä kläder g>'lden och silfverduuk. RABP 9: 



319 (1664). Till den kärran finns det en gammal, gammal 
häst. Lagerlöf /för*. 27 (1912). Om nu presenningen till 
deras eka skulle bli stulen. TUNSTROM Tjuven 196 (1986). 

c) med rektion som anger ss. åtföljande 1. led- 
sagande omständighet uppträdande företeelse, 
särsk. musik 1. musicerande o. d. som ledsagar 
sång 1. dans. Sjunga till pianoackompanjemang. 
Dans till Kent-Oves orkester Til thesse Ord skal be- 
rörde Krijgszman hafwa fallit til Marken och blifwit dödh. 
Schroderus Os. 1; 795 (1635). Lillklockan klämtar til 
Storklockans don. Bellman (BellmS) 1; 270 (1790). Låt 
histrioner jollra till sitt strängaspel. RitTiBERG Dikt. 2: 50 
(1891). Det är härligare att vakna till fågelsång än till 
väckarklocka eller ilskna nyheter pä radio. ICAKurir. 
1993, nr 15, s. 8. 

16) för att beteckna samhörighetsförhållande 
o. d.; jfr II 12. 

a) inledande attribut till substantivdskt 
uttr.) som anger den 1. det som (naturligt 1. 
väsensbetingat) hör samman 1. står i förbindelse 
med 1. utgör (underordnad) del av 1. förfogar över 
o. d. den 1. det som anges med rektionen; ofta i 
uttr. som motsvarar genitiviskt uttr. där gen.- 
attributet svarar mot rektionen o. dess huvudord 
mot det överordnade substantiviska ledet; äv. i 
förb. med dels anledning, orsak, skäl o. d. (i sht 
med satsformad rektion övergående i 19 (jfr 19 
d)), dels adj. 1. p. pf (se a); jfr 15 b. Roten till det 
onda. Upphovet till allt detta. En förort till 
Malmö. En anhängare till honom. Maken till ngt, 
se MAKE 3. En parallell till ngt. Håll t räcket till 
trappan. Agaren till affären. Arvinge till tronen. 
Orsaken till strömavbrottet, till att det blev så. 
Han är heerden till fåren. Joh. 10; 2 (NT 1526). På wastra 
sijdan till Smålandh ligger och en öö. BOLINUS Dagb. 66 
(1679). Du första gnistan til mit lif uptände. BELLMAN 
iBellmS) 1; 60 (c. 1770, 1790). Fadern var .. kyrkoherde i 
en grannsocken till Törup. SiWERTZ Tråd. 94 (1957). — 
särsk. 

a) i förb. med (vanl. obest.) sbst. som anger 
släkting 1. vän o. d., äv. adj. släkt, se SLÄKT, adj., 
förr äv. p. pf befryndad. se BEFRYNDAD 2 6 a a', 
besläktad, se BESLÄKTAD 2 a slutet; förr äv. i 
förb. med personnamn betecknande ngn när- 
stående, särsk. den persons hustina som anges 
med rektionen. Mor till tre barn. En kusin till 
Hasse. Det är en gammal vän till mig. OPetri 1; 37 
(1526). Sigridh till Jonn pä Sännen. TbLödöse 254 (1591). 
Han sade sig . . vara befryndad till den . . adliga ätten med 
hans namn. Rydqmst Resa 305 (1838). Jag ser ut som en 
gammal sjuk farbror till mig själv Froding 15; 81 (1889). 
Hertig Erik, son till Magnus Ladulås och bror till konung 
Birger. Cederschiold Ordlek. 202 (1910). 

p) i förb. med ord 1. uttr. som anger upphovs- 
man o. d., särsk. författare, till det som anges 
med rektionen, särsk. konstnärligt 1. intellektu- 
ellt alster. Författaren till artikeln. Hon är ton- 
sättare till många kända sånger. Scribenten til 
thenna Book. Baazius Upp. 1 a (1629). Med nöje igenfann 
jag i ynglingens anletsdrag dem af .Skaparen til Sweriges 
constitution. 3SAH XXXIX. 2; 57 (1824). 

y) [jfr motsv. anv. av t. zit] (numera bl. i skildring 
av ä. förh., arkaiserande) i förb. med ord 1. uttr. 



Sv. Ak. Ordb. 



-T 1143- 



Red. avslutad den 17/12 2004. 



-T1144- 



72 



APR 



I 2 



2006 



^:\*->. 




TILL I 17 



som anger ämbete 1. värdighet 1. överordnad 
ställning o. d., med rektion som utgörs av ort- 
namn o. anger område som ämbetet osv. avser: 
av (se d. o. I 7 b); äv. i förb. med personnamn 
(med appositionell beteckning för ämbete osv. 
underförstådd 1. utsatt ss. titel före namnet). Jach 
göstafT Eriichson paa Ribbeholm wtwald höffuitzman tiil 
Swerighe. GIR 1: 5 (1521). Biscop Braske till Linköping 
war .. föga bäter. SVART Gl 59 (1561). K. M:t till Sverige. 
HH XXVI. 1: 143 (1624). Samuel Löfgren till Uddarp i 
Christianstads län .. blef .. 1756 adlad. HELLBERG Sam- 
tida 5: 147 (1871). FORSSELL Go/. 37 (1964). 

b) i förb. med verb som anger tillhörighet o. 
d., särsk. höra, se HÖRA 10 a — e, stundom svårt 
att skilja från II 12, ligga, se LIGGA 18, förr äv. 
lyda, se LYDA, v.' 4 a — d; äv. i förb. med bekänna 
sig, se BEKÄNNA II 3, räkna, se RÄKNA 14; jfr 1 j. 

c) i fråga om samband gm anknytning 1. sam- 
mankoppling 1. avhängighet o. d., i förb. med så- 
dana ord som anknyta, se ANKNYTA 3 a a, 
anknytning, se ANKNYTNING 2 a, anslutning, se 
ANSLUTNING C, d, binda, se BINDA, v. 14, 18 a, 
koppling, svara, se SVARA V 2 (närmande sig 14 a 
/3l, förr äv. förbinda, förbindelse; ofta med beva- 
rad bibet. av 1 j; äv. med rektion som anger ut- 
gångspunkt 1. ursprung, särsk. i fråga om (del 
av) framställning (se d. o. I 3) 1. (i sht språkv.) 
språklig bildning o. d.; jfr 17. Mordet har kopp- 
lingar till maffian. Skador relaterade till arbets- 
livet. Jag vill anknyta till det du sade. Vilken 
stam är ordet bildat till? (Vi) möste .. bekenna, att 
thet är åtskillige orsaker, som oss högre förbinda till Fran- 
kerijke och Nederland än någon annan. RP 8: 348 (1640). 
Om någon med FörbindeLse til Sathan .. sig försyndar, så 
skal (osv.). StadgEed. 1687, 1: 9. 

17) för att beteckna förhållande o. d. i vilket 
ngt 1. ngn befinner sig I. står gentemot ngt annat 
1. ngn annan; särsk. (o. numera företrädesvis) 
dels i uttr. stå o. d. ; skuld till ngn (jfr SKULD, 
sbst. I 2, 4), dels i förb. med ord som uttryckligt 
anger förhållande, särsk. förhålla sig, se FÖR- 
HÅLLA, v.- 9 (stundom övergående i 19 b), förhål- 
lande, se FÖRHÅLLANDE 5 (stundom övergående i 
16 c), relation, se RELATION 2, 3, relativ, se RELA- 
TIV, adj. 1 a, d, motsats, se MOTSATS, sbst.' 1, mot- 
sättning, se MOTSÄTTNING 3; förr särsk. i fråga 
om placering i hästtävling: i förhållande till (seg- 
rande häst). Han stär i stor tacksamhetsskuld till 
dig. Borg Luther 1: 29 (1753). Man vet .. atTens specifica 
tyngd är til Blys, som 15 til 23. VetAH 1755, s. 138. Man 
ser slägt vara till slägt, såsöm sedermera stat till stat. 
Geijee SamliFörh. 7 (1845). Mithra .. inkom som andre 
häst till Sorella. TIdr. 1886, s. 99. 

F. 

18) för att beteckna ur vilken aspekt 1. syn- 
vinkel 1. i vilket hänseende som tillstånd 1. egen- 
skap o. d., i sht förr äv. handling 1. skeende o. d. 
(jfr c), gäller: med avseende på, i fråga om; särsk. 
i förb. med adjektivdskt uttr.); särsk. i fråga om 
ngts giltighet i ett avseende, (uttryckligen) mot- 
satt ett annat. Klen till hälsan, till förståjidet. 
Liten till växten. Många till antalet. Ti-evlig till 
sitt sätt. Känna ngn ibara) till namnet, till ut- 



seendet. Både till kropp och själ, se SJÄL, sbst.' 1 b 
f, till liv och själ, se LIV II 1 A. Vara ngt till nam- 
net, men inte till gagnet, se GAGN 3. Gammal till 
åren, men ung till sinnet. GIR 1: 93 (1523). Han 
määlte byggningena til wijdd och högd. Hes. 40: 5 {Bib. 
1541). Biskoparna .. Iskall) afråda Ifrån prästvigning) .. 
them, som are til theras Lemmar så lytte, at the theraf 
hindras i Gudztienstens förrättande. Kyrkol. 19: 2 (1686). 
En är til kroppen starck, men til förståndet swager, / En 
skarpsynt til förstånd, til kroppen torr och mager HesSE- 
UVS FruentSp. 113 (c. 1710). I allmänhet är frihet till per- 
son och egendom individens absoluta rättighet. SnellmaN 
Stat. 47 (1842). Till sin kulturuppfattning var arbetar- 
pressen konservativ. Lo-JOHANSSON Förf. 90 (1957). — 
särsk. 

a) med mer 1. mindre förbleknad bet. (jfr b), 
dels i uttr till mods, se MOD, sbst.' 1 c a, dels i de 
närmast till adv. utvecklade o. stundom sam- 
manskrivna uttr. till sinnes, se SINNE, sbst.- 7 b, 
till synes, se SYNE, sbst.' 3; jfr 1 /. Annorlunda wore 
bondernar tilsinnes. BRAHE /fr 37 (c. 1585). GHT 1898, nr 
5 B, s. 2 (: tillsynes). 

b) med mer 1. mindre förbleknad bet. (jfr a ), i 
fråga om att ngt gäller med avseende på större 1. 
mindre del av helhet 1. fullständighet; särsk. i 
fråga om procentandel, särsk. (med anslutning 
till 5 d, värd.) i uttr. till hundra (procent), helt 
och hållet, fullständigt. Westee (1842). De böcker jag 
läste handlade till femti procent om vildar och till femti om 
den elektriska tidsålderns nya mänska. Lo-JOHANSSON 
Förf 29 (1957). Jag har väl inte bestämt mig till hundra. 
DN 15/5 1987, s. 22. — särsk. 

a) i uttr till större 1. största 1. minsta delen, 
till någon 1. en 1. ien) sådan 1. sådan del, till alla 
delar, se DEL II 1 e, 2 f III 1 c, till hälften, se 
HÄLFT 1 <?, till det mesta, till mesta delen, se 
MEST I 2 a, cl, till det minsta, förr äv. /;// /ninsto- 
ne (äv. sammanskrivet), se MINST I 3 d, i sht förr 
äv. till halvs, se HALV 6, till mer eller mindre 
(del), se MER I I b a, y slutet, förr äv. till det ring- 
aste, se RINGA, adj.lQd a P '. Almqvlst Lad. 13 (1840: 
tillminstone). 

P) i det närmast till ett adv. utvecklade o. 
stundom sammanskrivna uttr. till dels, delvis; jfr 
DEL II 4. Nilsson Ur 1: 1 (1834. 1866). Dessa tilldels 
gulnade lägg av konserverade aktualiteten .SSAH XC. 1: 
116 (1983). 

c) i förb. med verb, närmande sig 19; numera 
nästan bl. i uttr. binda o. d. ngn till hand och fot 
1. händer och fötter, hota o. d. ngn till livet, se LIV 
lic ^>' a'; jfr 15 a. iMan begärde) ath hann skulle sigie 
sin sanningh wthi huadh hann wetth thil den säck, som 
belånngiendis ähr emellom (osv.). TbLödöse 123 (1589). 
När en fallerar til någon stoor Summa, så draar han giär- 
na fleere effter sigh. Grubb 194 (1665). Säg mig, hvem 
som är din vän, och jag skall dömma till din karaktär. JO- 
LIN Smädeskr 37 (1863). Att hjälten, bunden till händer 
och fötter, kastades ner i det skummande havet. JOHNSON 
Se 53 (1936). — särsk. (t) i förb. med fälla o. d., 
med rektion som anger brott(mål), särsk. sak. 
Iche bör man straffe then som iche ähr thill saken feldt. 
UpplDomb. 5: 216 (1599). Fryxell Ber 9: 106 (1841). jfr: 
En av dem dömdes pä måndagen till fortsatt brott innefat- 



-T 1145- 



-T1146- 



TILLni 



tände tre stölder och snatteri. VNyland 7/8 1979. s. 3. 

G. 

19) för att beteckna föremål för ngt. i fbrb. 
med dels verb 1. adj.. dels sbst. som är samhörigt 
med sådant med till konstruerat verb 1. adj. 1. 
med tr. verb; jfr II 13. 

a) i förb. med tillgång, se TILLGÅNG 2: ofta 
med bevarad bibet. av 1 (g). 

b) med rektion som anger föremal för känsla 
1. (gm tanke 1. yttrande manifesterad) inställning 
1. ståndpunkt 1. uppfattning 1. äsikt o. d.; särsk. i 
förb. med dels sådana ord som hat, kärlek, in- 
ställning, tilltro, tillit, sätta hopp 1. tro, neka, 
samtycka, tveksam, välvillig, dels motståndare, 
fiende (stundom svårt att skilja från 16); jfr II 13 
a. Hysa kärlek till ngn. Hon har ett gott öga till 
dig. Han är avogt inställd, tveksam, välvillig till 
sådant. Jag sätter inget hopp, ingen tro till det. 
Neka till att ha sagt ngt. Hon samtyckte, gav sin 
tillåtelse till förslaget. De är motståndare, fiender 
till allt militäriskt. Thet longa lönliga haat han till 
swenskae maen haifdhe. GIR 1: 28 (1521). Furstama tör 
jag icke lita till. CARL DC Rimchr. 23 (c. 1600). Hustru 
Gyrit Pers dotter i Weramåhla klagar till sin man Tofi^a-^e 
Tofwesson, att han (osv.). VDAkt. 1701. nr 320. Utan Sam- 
wete wore människan kännslolös til allt. NoHRBORG 283 
(c 1765). Jag har int«t öndt till Amaha. Cottin AmM 3: 89 
(1820). Vi begagna . . detta tillfälle att bet\ga vår tacksam- 
het till professorerna. LoW Förord (1889). Hon var skrämd 
och utan tilltro till sig själv EDQ\1ST£W/Z. 108 (1964). — 
jfr EV-TILL. — särsk. 

a) i förb. med gratulera, lyckönska, grattis o. 
d., med rektion som anger händelse 1. förhållan- 
de som föranleder lyckönskan. Jag får gratulera 
till ditt nya arbete. Grattis till examen. En lycköns- 
kan till thet nya Ähretz ingång. RtTOBECK D.A.Af/. 1: 92 
(1679). 

P) (numera bl. i \'issa trakter, bygdemålsfar- 
gat) i förb. med svara 1. säga. med rektion som 
anger föremål för (språkligt uttryckt) reaktion o. 
d. Huadt såsom Oloff Larssonn suarede Lasse Christof- 
fersson tUU hans tiltaU. TbLödöse 71 (1587). Vad säger 
bästeman till saken? MUNSTERHJELNi 3PojkSpetsb. 48 
(1931). 

c) med rektion som anger föremål för sinnes- 
förnimmelse 1. (tankemässig) uppmärksamhet 1. 
insikt o. d.; numera bl. dels i förb. med se (jfr 2 c), 
se SE I 6, lyssna, vittne, åskådare, dels i stående 
uttr. i förb. med anseende, se ANSEENDE, sbst. II 1 
a, b, d a, e. hänsyn, se HÄNSYN 1 a. b. d. 2, hänse- 
ende, se HÄNSEENDE 3 a: jfr II 13 b. Vittne till 
mord. Apg. 2: 32 (.Vr 1526). O Herre Gudh hör milde- 
ligha til wåra böön. EvEp. 1562. s. P 3 a. Döf til bek\Tnrets 
låt, så väl som nöjets toner W^allEiNBERG (SVS) 2; 243 
(1778; uppl. 1999). Hvi fördes jag till kunskaps-templet 
opp, / . . att jag . . / Fick se min phgt och ana till mitt 
hopp? Walun (SVS) 1: 286 (1807). Jag äger inga insigter 
till en så hög värdighet. PaL.MBL.AD Aoi-. 2: 163 (1841). En 
passiv åskådare till svägerskans ifriga bemödanden att af 
Alvar göra en egenkär och bortskämd pojke. FORSSNLAN 
Aflonl. 12: 38 (1904). Han drömde om att ligga hemma en 
dag och lyssna till regnet mot ladugårdstaket. TVnstrÖM 
Julorat. 10 (1983). 



d) i förb. med skuld, se SKULD, sbst. I 7. 8. 
skyldig, se SKYLDIG, adj.' 5. 

e) i förb. med antydan, tecken, förr äv. be- 
vis(ning), bud, se BUD 1 c, (känne)märke. märka, 
prov, med rektion som anger ngt. numera bl. ngt 
(småningom) inträdande, som antyds 1. framgår 

0. d. (av ngt annat); äv. i förb. med dels förr spår, 
med konkret rektion angivande den 1. det som 
lämnat spår efter sig (jfr SPÅR, sbst.'^ 3 d), dels 
tendens, se TENDENS 2. En lätt antydan till rod- 
nad. Han visade tydliga tecken till otålighet. Lå- 
ter nw skijna någhon bewijsni(n>g till idhar kärleck. 2Kor. 
8: 24 (.NT 1526). Ett nast kännemärcke til hans förned- 
ring, och .. tekn til hans ödmiukheet. Phkygils //imLi/ 17 
(1615). De taga det för et prof til al förtrolighet. 2RARP I. 
2: 11 (1720). Et .. benis til det. som tilförene sagdt är. 
NoHRBGRG 57 (c. 1765). Till Palmer sjTies knappt något 
spår. SvLittFT 1834. s. 652. Man (törsl väl säga, att här i 
vår stad märktes föga till något krig. Qlt:nnerSTEDT 
StrSkr 1:371 (1909. 1919). 

/) (v) i annan anv. (där numera annan prep. 1. 
konstruktion med obj. används). Peder Manson 
ägher svara thill Nyslott och the häreder och sokner ther 
under ligge. ÄLMQUIST CivLokalförv. 3: 162 (i handl. fr. 
1540). Blef honom förehållit hans afskeed var nu alt fär- 
digt och hindrar inthed till hans reesa. RP 4: 23 (1634). 
(Judarna) begingo sin sabbat i åminnelse til skapelsen, 
och återlösningen \t Egyptiska träldomen. Swedberg Cat. 
32 (1709). Sanningen af detta val-språks tillämpande tU 
en så redelig Ämbetsman. SCHÖ.VBERG AmVetA 27/10 
1772. s. 31. En dotter, som hitintills ensam egt anspråk till 
arf\et. R\-DBERG.4M. 291 (1859). 

II. SS. prep. i absolut anv. 1. ss. adv.; i sht ss. 
partikel i förb. med verb; äv. ss. förled i ssgr. 

A. i rumslig bet. 1. i därav närmare avhängig 
anv. 

1) motsv. I 1; särsk. ss. partikel i förb. med 
intr. (1. refl.) verb som anger rörelse 1. förfl\'tt- 
ning o. d., särsk. falla, se FALLA TILL 2, 3, flyta, 
se FLYTA TILL, gå, se GÅ TILL 1, 2, komma, se 
KOMMA TILL I 1, löpa. se LÖPA TTLL, rinna, se 
RD<NA TILL, rusa, se RUSA TILL, skjuta, se SKJUTA 
TILL 4. skynda, se SKYNTIA TILL 4, smyga sig, se 
SMYGA TILL 1, 4, springa, se SPRINGA TILL 2, sti- 
ga, se STIGA TILL 1, 3, strömma, se STRÖMMA 
TILL 1 — 3, störta, se STÖRTA TILL. stöta, se STÖTA 
TILL 3, svärma, se SVÄRMA TILL; stundom svårt 
att skilja från 2 (se särsk. bi. — jfr IN-TILL. — 
särsk. 

a) motsv. 116; särsk. i fråga om anbringande 

1. placerande o. d. av ngt in\-id ngt annat, särsk. 
dels i fråga om förande av sjöfarkost o. d. in till 
landningsställe (särsk. (o. numera bl. i i förb. med 
lägga (. dels i förb. med sätta, se SÄTTA TILL I 2 
(6). 3. 10, II 1; äv. i förb. med koppla, se KOPPLA 
TILL, närmande sig 11 a a a; jfr d, 7. Lägg till 
vid bryggan där SkeppsgR 1541. Tree andre Skepp .. 
lende och til vthi samma Hamnen. SCHRODERfS Liv. 569 
(1626). Fort. bind svärdet till! BOTTIGER 3: 267 (c 1850. 
1858). Lägg ditt öra till / och du skall häfi'a. om du rätt WU 
lyssna. FREDIS Dikt. 23 (1882). 

b) i fråga om (återkommande 1. upprepad) 
förflyttning 1. rörelse fram o. åter o. d.; i \'issa 



-T 1147 - 



-T 1148- 



TILL II 2 



språkprov närmande sig 2. 

a) (numera mindre br. ) i uttr. av och till, i sht 
förr av. till och av, såväl av som till; jfr 4 c o. AV II 
1 anm. 2:o. GIR 16: 143 (1544). I skole frij och wälbe- 
holdne komma så wähl aff som till. SVART Gl 5 (1561). 
Kiöckemestaren som dagl. emellan Stockholm och Carl- 
berg .. måst reesa af och till. HnvförtärSthm 1689 A, s. 
815. KKD 3: 181 (1710: till och af). Han vandrade af och 
till i sin sangkammare. NlC.-VNDER //esp. 234 (1835). Can- 
NELIN 884 (1939). 

fi) i uttr. till och frän (jfr c, 4 c), se FRÅN II 1 
b; särsk. dels (i sht om ä. förh.) i uttr. gå till och 
från (i sht förr äv. sammanskrivet till-och-från), 
betecknande att ngn ej har sin bostad i anslut- 
ning till sin arbetsplats o. d., särsk. att den som 
är anställd i annans hem (särsk. kvinna) inte bor 
därstädes, dels mer 1. mindre bildl. (jfr d, e), i 
fråga om abstr. förhållande, särsk. diskussion o. 
d.: hit och dit (se HIT, adv. 1 c /} jS) (jfr 4 c). Ther 
woro mo(n)ga som gingo til och fråå. Mark. 6: 31 (NT 
1526). Nu discurrerades till och från huru rätteligen med 
hans saak procederas skulle. VDP 1679, s. 148. Man är väl 
inte mer ån menniska för att man är piga eller går till och 
från i huset. SöndN 1869, s. 120. ÖSTERGREN (1957: till- 
och-från). Hon hade .. en städhjälp som gick till och frän 
två dagar i veckan. Gustaf-Janson ÄTh'. 216 (1971). 

c) motsv. II/". Kalla, locka, ropa till sig ngn. 
Mat. 10: 1 (NT 1526). Obedin til, går otackad ifrå. Grubb 
555 (1665). Har iagh låtitt kalla påstmästaren till. Sten- 
bock o. O.XENSTIERNA Sre/i,'. 1: 234 (1697). En ny form av 
vård där patienterna skulle aktiveras .. genom att .. duka 
till och från, diska. CLEVE Loc^när 174 (1981); jfr b p. 

d) i fråga om ngns 1. ngts möjlighet att för- 
flytta 1. förfoga sig 1. ngt ngnstädes 1. nå 1. få tag i 
ngt (1. ngn) (för att där 1. med detta (1. denna) 
kunna utföra ngt); äv. dels i anv. som motsvarar 
a, dels i mer 1. mindre bildl. anv. (jfr b p,e), i frå- 
ga om abstr förhållande; särsk. i förb. med kom- 
ma, se KOMMA TILL I 2 — 4, släppa, se SLÄPPA 
TILL ( 1 , ) 2, förr äv. gå , se GÅ TILL 1 b,c. 

e) i mer 1. mindre bildl. anv. (jfr b ji,d),\ förb. 
med träda, i fråga om övertagande o. d. av ngt, 
särsk. ny förfoganderätt 1. ställning (se d. o. 7), 
särsk. maktställning 1. ämbete o. d.; i sht förr äv. 
övergående i 13 a, i fråga om ingående 1. bifal- 
lande av avtal 1. uppgörelse o. d. (förr äv. i förb. 
med gå ). Så komme vij der uthi offver eens. att Greffvin- 
nan träder till lähnet och dedt framgeent behåller. RP 6: 
373 (1636). Effter H. K. Maij:tz dod .. are the icke allenast 
gångne till then Prageska friden, uthan hafve iosv.l. RP 8: 
261 (1640). Träda til et förbund. SaHLSTEDT 622 (1773). 
Samlingsregeringen träder till i dag. UNT 13/12 1939, s. 4. 

2) motsv. I 2; jfr 1 (fe). — särsk. 

a) i förb. med adverbial som i sig anger rikt- 
märke 1. riktning o. d. Sahlberget begynnes Söder till 
från Juthyllan och Her Stens bottn. UHlARNE Berghl. 435 
(1687); möjl. SSg. Ljudet kom icke frän torpsidan till. 
Almqvist Gnmst. 9 (1839). Kalle kikade neråt postmäs- 
tarns till. Lindgren A/as;B/om*i'. 82 (1946). — jfr BAK-, 

FRAM-, NED-, SUNNAN-, UPP-TILL m. fl. — särsk. i 

uttr. åt ngt till, i riktning åt 1. bortemot 1. mot 
ngt. Titta inte åt det hållet till. Där iag icke warit 
förhindrad med några små resor åt Landet till. VDAkt. 



1720. nr 166. Den gråhårige skolvaktmästaren stod på 
trappan ät gatan till. mTiBERG Varia 275 (1886. 1894). 
Han hade oupphörligen små ärenden åt mödeavdelningen 
till. SIWERTZ Varu/;. 105 (1926). 

b) i fråga om vändande av ngt, särsk. kropps- 
del, mot ngn 1. ngt (så att endast detta blir syn- 
ligt); särsk. dels i förb. med sätta, se SÄTTA TILL I 
4, dels vända (jfr I 2 i>). Stiernhielm i^ed. 12 (1649, 
1668). Säså, ska du vända baken till så fort det är fräga 
om att dra! Sjomti St Hjärt. 13 (1911). iHant stod med ryg- 
gen till, så att ingen . . kunde se hans ansikte. Lagericvist 
Bar 47(1950). 

3) motsv. I 3; särsk. (o. utom ss. led i ssgr nu- 
mera bl.) i förb. med hålla, se HÅLLA TILL 4; jfr 4 
a. Svart 01 134 (1561). I går natt .. war en kar till om 
natten och hade så när släpt wth läijonet. EKEBLAD Bref 1: 
140 (1652; rättat efter hskr.). Witnade nu grannen .. at om 
fisken är til, så får Lars Hansson honom på sina näät. 
BtFinlH 2: 349 (1670). — jfr IN-, INNAN-, OVAN-, UN- 
DER-, UTANTILL m. fl. 

4) [sannol. utvecklat ur (1 1.) 3] för att beteckna 
förefintlighet 1. förekomst o. d. 

a) SS. partikel i verbförb. bestämd av sättsad- 
verbial, angivande beskaffenhet 1. sätt på vilket 
ngt är beläget 1. förhåller sig 1. förlöper 1. sker o. 
d.; i fråga om dels rumsligt förhållande (med 
kvardröjande bet. av 3), dels abstr förhållande, 
särsk. med hånsyn till möjlighet till 1. förutsätt- 
ning 1. lämplighet för ngt; särsk. (o. numera före- 
trädesvis) i förb. med dels ligga, se LIGGA TILL 2, 
3, sitta, se SITTA TILL 1, 2, 3 a, s^q, se STÅ TILL I 
1, II 1, 6, 9, delsgdr, se GÅ TILL 5, 9 — 11; äv (utom 
i slutet numera bl. i vitter 1. högre stil) i förb. 
med vara (jfr b), särsk. dels i komparativ bisats, 
dels i förb. med predikativt sådan ersättande 
sättsadverbialet, dels äv. i uttr. vara så 1. så till 
sig (närmande sig 1. övergående i 8 c /3). GIR 1: 55 
(1523). Mädan migh .. icke giffs tilfälle besökia idhra fbr- 
samblingar, och ransaka huru ther weter til vthi them: Bör 
Iosv.l. Phrygius Valetpr B 4 b (1613). Wiger then, som ej 
är Prest .. straffes med arbete wid Konungens slott eller 
fäste, i try, eller flera åhr, som brottet är til. GB 2: 12 (Lag 
1734). Sådana kunna sorgerna vara till. Blanche 
FlStadsg. 301 (1847). Hvad lynnet beträffar, så kommer 
det och går. allt efter som nerverna äro till. STRINDBERG 
Hafsb. 203 (1890). Weiss .. bodde mycket bekvämt till i 
tredje våningen. LUNDQUIST Zo/a Grus 173 (1892). Han- 
delsman var illa till sig. KOCH Timmerd. 69 (1913). — 
särsk. i uttr. ligga 1. vara o. d. nära 1. närmare 1. 
närmast till; jfr I 2 e. Du år väl närmast till som 
arvinge. Topelius Lasn. 7: 9 (1891). Detta danshak låg 
nära till för honom. SiWERTZ Tråd. 47 (1957). 

bl [jfr 8 a p] i fråga om att ngn 1. ngt existerar 
1. ngt föreligger 1. är förhanden o. d.; särsk. ss. 
partikel i förb. med finnas, se FINNAS TILL, vara 
(jfr a ), förr äv. bli, se BLIVA TILL 1, givas, se GIVA 
TILL 7, ha. se HAVA TILL; äv i fråga om dels före- 
fintlighet inom synhall o. d., i förb. med synas, se 
SYNAS TILL (närmande sig 1. övergående i 13 b a), 
dels förr oåtgärdad fortvaro o. d., i förb. med stå, 
seSTÅTILLlI4, 11. GIR 1: 111 (1523). Jag hade aldrig 
sedt något spöke i hela min lifstid .. och trodde .. knapt, at 
några sådana gofwos til. SafströM Banquer U 4 a (1753). 



-T1149- 



-T 1150- 



TILL II 7 



Om Gud är till. hvad är han? FrÖDING Gralst. 46 (1898). 
— särsk. i förb. med (verbet vaj-a o.) adverbial 
som anger syfte 1. ändamål, särsk. av för inlett 
led. dels inf.-förb. 1. sats inledd av för att, dels 
prep.-förb. vars rektion anger den 1. det som ngt 
(1. ngn) är avsett (avsedd) för. Svårigheter är till 
för att övervinnas, till för att man skall övervinna 
dem. (En av änglarna) fäste isynnerhet min uppmärk- 
samhet . . derföre att hon syntes vara till för alla. Bremer 
Grann. 1: 101 (1837). Sällskapslivet, enkom till för att ge 
menniskor tillfälle till menniskokännedom. BLA.\CHE Bild. 
4: 82 (1865). Förklaringarna lämnar jag helt ät er Det är 
ju sånt polisen är till för. SJOWALL o. WaHLÖO Brandb. 104 
(1969). 

C) (utom i slutet numera bl. ngt värd.) i förb. 
med (ett med till omedelbart samordnat) av 1. 
(i)från, i fråga om (mer 1. mindre regelbundet) 
ömsevis växlande förhållande där ngt än gäller, 
än inte gäller 1. än föreligger, än inte föreligger 1. 
är än framträdande 1. lyckosamt 1. i gott skick o. 
d., än föga framträdande osv. (i vissa språkprov 
utan bestämd avgränsning från 1 b (a,) ji)\ i sht 
förr äv. i förb. med verb som anger språklig 
handling, i fråga om jakande 1. tillst>Tkande 1. el- 
jest positivt resp. nekande 1. avböjande 1. eljest 
negativt besked o. d., vanl. i negerat satssam- 
manhang, särsk. i förb. med säga, se SÄGA TILL 5; 
jfr 7 slutet. — Hur mår du? — Det är litet av och 
till. Det är tyvärr litet till och från med hans 
insatser, hans närvaro. Thet gick aff oc til medh 
Christendomen. OPeTRI Kr 46 (c. 1540). (Mani håppes .. 
een förbättringh i tilvärckningän (av koppar), hälst eemä- 
dan grufvan ähr i for aNiserande godhe tilståndh, fast åm 
än understundäm någre åmskifflelsär till åch fråån sigh 
inkastar 0.xBr 11: 356 (1646). Ty hafuer iagh .. inthz 
swar antingen af eller till kunnat gifua. VDAkt. 1674. nr 
37. Den starka eld, den fria låga. / Han kan ju wäxla ti! 
och af NORDENFLYCHT QT 1746 — 47, s. 154. Det är litet 
från och till med ministrarnas besök i Hangö. HangöT 6/1 
1983, s. 3. — Särsk, (fullt br.) i fråga om tidsligt 
förhållande, i uttr. av och till, från och till, till 
och från, då o. då, med jämna mellanrum, allt 
emellanåt. GIR 1: 81 (c. 1580). Små foglar spela af ock 
till. STIERNHIELM o. COLLMBUS (SVS) 34 (1669). Att åtskil- 
liga förståndiga saker frän och till påträffas i Stockholms 
Posten, är ju ingenting märkligt. SVXW.AN Kellgren 96 
(1912). Floyd Patterson .. kommer att finnas pä de olika 
( hamburger )stäUer\a till och från. SiD 11/12 1974, s. 30. 

5) motsv. I 4; särsk. ss. partikel dels i förb. 
med refl. verb (med det refl. obj. dels framför- 
ställt, dels efterställt till), i fråga om att ngn för 
egen del (mot)tar 1. förvärvar 1. skaffar sig o. d. 
ngt (särsk. på bedrägligt 1. orättmätigt sätt), dels 
i förb. med falla, se FALLA TILL 5, komma, se 
KOMMA TILL I 8, 9. skicka, se SKICKA TILL, 
slänga, se SLÄNGA TILL 2, sticka, se STICKA TILL I 
4, i sht förr äv. stå, se STÅ TILL II 10; äv. i fråga 
om efterskänkande 1. förlåtelse, i förb. medge, se 
GIVA TILL 2, 3; jfr 10 c, 13 c, I 10 g a. Lura till sig 
gården. Ta mod till sig. Lägga sig till med skägg. 
Jag kastade till henne ett par hundralappar. Mat. 
18: 27 (AT 1526). Tesse förschreffne .. (han synet rå rett 
mellen Tunglebol och åkerbo kyrkie skog så att ten Qwar 



som Tungelbo mannen haffuer hafft in pä k\Tkie skoghen 
är honom ifrån sagdt och presten till. UpplDomb. 5: 72 
(1576). Ingen wälle sigh någhon Frijheet til i Grufwan. 
PrivBergsbr 1649, 3: B 4 a. Abrahamsson hade skojat till 
sig några sjalätter billigt af gårdfarihandlaren. NYCANDER 
UngfGaml. 15 (1900). Den kritiken har .. regeringen tagit 
till sig. GbgP 15/3 1995, s. 34. — särsk. 

a) motsv. I 4 fe, i förb. med verb som anger 
språklig handling (o. obj. som anger mottagare o. 
är framförställt till); utom i slutet numera bl. ss. 
förled i SSgr. OPetri Tb. 4 (1524). Jagh haffver schrifvitt 
Everit Hornn till. OxBr 5: 23 (1613). Sä snart de blefvo 
varse främmande om sig, ropade de oss till. EnEMAN Resa 
1: 160 (1712). Han kunde icke och behöfde icke fråga nå- 
gon annan till derom. BIBERG 2: 300 (c. 1820). Gå ut att 
fria/ Den unge kungen till. JOSEPHSON GRos 132 (1896). 
Högberg Utböl. 1: 14 (1912). — särsk. (fullt br. ) i 
förb. med dels huta. se HUTA TILL, dels säga, 
konstruerat dels med (numera bl. efter till place- 
rat) obj. angivande mottagare 1. det som sägs, 
dels utan obj., se SÄGA till 1, 3. 4, 6, 8 (i sht 
utan obj. som anger mottagare åtminstone delvis 
med anslutning till 9). 

b) i fråga om att ngn skålar med ngn annan, 
i förb. med dricka, se DRICKA TILL, skåla, se SKÅ- 
LA TILL, supa, se SUPA TILL 2. 

6) motsv. I 5 c?, i det satsadverbiella uttr //// 
och tned (stundom äv. sammanskrivet ) (jfr I 5 fe, c 
/3, 6 a), förr äv. till med (jfr Ila y), se MED, prep. o. 
adv. II c a, p. Sä gåå de till och medh en privat handell 
under sken aff Lijfflendske statens nödh. AOXENSTIER.\A 6: 
360 (1631). En gäng anmäldes tillochmed .. den outgifna 
konsthistorien. STRINDBERG , Vi?/*. 68 (1882). 

B. i resultativ bet. 

7) för att beteckna (helt) stängt 1. slutet läge 
1. igensatt 1. övertäckt 1. (hårt) sammanpressat 
tillstånd o. d.; särsk. i fråga om dels stängande 1. 
igensättande av öppning, särsk. dörr 1. fönster o. 
dyl. 1. mun 1. öga 1. öra 1. öppning i säck o. dyl. 1. i 
klädesplagg, dels (gradvis hårdare) åtdragande 1. 
åtskruvande av ngt, särsk. dels snörning o. d., 
dels lock 1. skruv 1. kran o. d.; vanl. ss. partikel i 
förb. med tr verb (särsk. stänga, se STÄNGA TILL) 
vars obj. anger det som stängs osv.; ofta med 
kvardröjande bet. av 1 a. Hon murade till den 
gamla fönstergluggen. Mössan sluter inte till om 
öronen. Knyta till säcken. Du för ta och knäppa 
till kavajen. Dra till kranen, skruven, skosnörena 
bättre. Skruva till locket på burken igen. Man 
(skalli slå portanar til och bomen före. Neh. 7: 3 (Bib. 
1541). (Jagi lägger thet Stycke jagh wil probera .. i kärlet; 
klämmer thärmedh Locket til igen .. och skrufuer hohlet .. 
tät till. STIERNHIELM Are/;. B 4 a (1644). Tå een Disputax 
fram komma will. / Jagh stoppar honom strax munden till. 
Brasck för/Son. E 4 b (1645). Der war en sådan dissonan- 
tia att man måste hålla öronen till. VDAÅt. 1702. nr 254. 
Täpper man till boets öppning, så att (hackspettslmodem 
ej kan komma in. flyger hon till Kristi graf WlGSTROM 
Folkd. 2: 172 (1881). Upp .. i automobilen, till med dörrar 
och säkerhetshakar, hop med regnkragar och kappor, ty 
det är blott +9°C. TurA 1912. s. 1. — särsk. i fråga om 
slutande (se SLUTA, v^ I 5 fe) av strömkrets o. dyl. 
1, (delvis med anslutning till 4 c) (sättande av 



-T1151- 



-T 1152- 



TILL II 8 



strömbrytare i sådant läge) att ström( källa) är 
inkopplad. I dagligt tal användes ofta uttrycket "slå till" 
och "slå från" kontakten. Neren //öAu(. 1: 23 (1911). Till, 
är en strömbrytare, då den är öppen och släpper igenom 
strömmen. Stenfelt(1920). 

8) motsv. I 10. 

a) SS. partikel i förb. med (1. förled i samman- 
satt) intr. verb; jfr b. 

a] i verbförb. vars subj. anger ngn 1. ngt som 
undergår förändring o. d.; äv. i motsv. opers. 
verbförb. (se särsk. slutet, jfr y); särsk. dels i 
förb. med frysa, se FRYSA TILL 1, dels i fråga om 
gott 1. lyckat utfall vid odling o. d., i förb. med gå, 
se GÅ TILL 3, s/å, se SLÅ TILL 27, förr äv. stiga, se 
STIGA TILL 4. — särsk. i förb. med verb som är 
avlett av (1. samhörigt med) adj., stundom äv. 
(numera bl. tillf) sbst., som beskriver det till- 
stånd som inträder 1. uppkommer gm förändring 
o. d.; jfr b a ,c p. Det börjar mulna till. Efterhand 
ilsknade, surnade hon till alltmer Hon frisknade 
till. piggnade till igen. Vanten styvnade till i ky- 
lan. De nyktrade till när de fick kaffe. Ned mot sjön 
är det .. (stenigt o. bergigt), men härtil kommer der en an- 
nan jordmon af det, som . . landas til af hafvet. Kalm Vg- 
Bah. 240 (1746). Manskapet .. sjuknade till, så att 
knappast hälften till vårtiden kunde taga geväret. MoB 8: 
XIV (c. 1780). Deras skuggor sträckte ut sig till långa, 
magra jättar, och så, bäst det var, så fetmade de till och 
frodades. NORDEN.SVAN Figge 6 (1885). Lingonklasarna 
lyste röda; man kände det höstade till. FrSkug. 6 (1892). 
Mariebergs spelare syntes slöa till, medan A. I. K. fortfa- 
rande bibehöll spänstighet och energi. SvD 1/11 1909, s. 8. 
Jag tror att du tog hand om pengarna åt mej ... när jag 
fyllnade till. SJÖGREN TaStjärn. 45 (1957). Ungdomarnas 
respektlösa syn på möbler behövs så att inte branschen 
stelnar till. ICAKurir 1992, nr 10, s. 22. 

ji) [jfr 4 b] i verbförb. vars subj. anger ngt 1. 
ngn som skapas 1. alstras 1. uppstår o. d., ss. par- 
tikel i förb. med bli, se BLIVA TILL 2, komma, se 
KOJVIMA TILL I 5, förr äv födas, se FÖDAS TILL. 

y) i opers. verbförb. (jfra ), i fråga om resultat 
av mer 1. mindre slumpartat 1. gm tillfälligheter 
åvägabragt händelseförlopp, särsk. i förb. med 
bära. se BÄRA TILL 3, komma, se KOMMA TILL I 6, 
II 3, råka. se RÅKA TILL 2. 

b) SS. partikel i förb. med (1. förled i samman- 
satt) tr. verb (äv. abs., stundom svårt att skilja 
från a). 

a) i verbförb. vars obj. anger ngn 1. ngt som 
bringas i (fullbordat) förändrat skick o. d.; särsk. 
dels i fråga om att ngt bringas i ordnat 1. fullgott 
tillstånd o. dyl. 1. oreda o. d., dels i förb. med verb 
som är avlett av adj. beskrivande det förändrade 
tillståndet (jfr a a slutet, c (5). särsk. jämna, se 
JÄMNA TILL, platta, se PLATTA TILL, släta, se SLÄ- 
TA TILL, snygga, se SNYGGA TILL 1, 2. Det här får 
du hyfsa till, ordna till. Skrynkla inte till mina 
kläden Nu har du allt trasslat till det för dig. 
Krångla till sitt språk. Hon rufsade till hans hår 
GIR 1: 140 (1530). Jöran Gyllenstierne lager fuUer skepen 
till. AOXENSTIERNA 2: 50 (1612). Regien lav skådespelet) 
hade . . inte brytt sig om att rätta till en så tokig uppenba- 
relse som kocken. DNiA) 13/3 1921, s. 1. Ä, men så de 



styrt till mitt arma lilla barn! Stiernstedt Ullabella 9 
(1922). Man skall inte konstra till saker och ting. Expres- 
sen 4/8 1990, s. 4. 

p) i verbförb. vars obj. anger ngn 1. ngt som 
skapas 1. uppstår 1. kommer till stånd gm verb- 
handlingen; sårsk. dels i fråga om färdigställan- 
de av mat(rätt) 1. dryck o. dyl. 1. sömnads- 1. 
hantverksalster o. d., dels i förb. med dels ställa, 
se STÄLLA TILL I 1 (c, d), 6, dels (ngt värd.) få, 
särsk. i uttr. få till det, lyckas 1. ha framgång 
(med ngt), åstadkomma ngt (i sitt slag) formfull- 
ändat 1. perfekt o. d.; äv. i fråga om förordnande 
till innehavare av ämbete 1. uppdrag o. d., i förb. 
med sätta, se SÄTTA TILL I 1; äv. med objektet er- 
satt av prep.-förb. inledd av med; jfr 13 b (3. Laga 
till en god efterrätt. Röra till en äggsmet. Blanda 
till en grogg åt mig. Reda till en måltid. Skära 
till en moderiktig väst. Snickra till en säng. Fila 
till ett nytt drev. Hugga till, hyvla till ett träskaft. 
Hon yxade till en ursäkt i all hast. Ordna till, 
styra till med ett stort kalas. Rudbeckius KonReg. 
224 (1615). At små atrapper skapa til. Lenngren (SVS) 1: 
347 (1781). Allt hvad vi hade att klippa till och sy för hen- 
nes utstyrsel. Bremer Pres. 320 (1834). Hvarför ska vi nu 
börja på och klåpa till några utväxter på det här huset? 
Samzelius f änr 23 (1899). Jag skulle väl kunna fä till en 
bok om Sverige själv, om jag orkade sitta still så länge. DN 
28/10 1984, s. 29. (Bolaget I Vin & Sprit får inte riktigt till 
det med sina PR-aktiviteter SvD 6/3 1996, Näringsliv s. 
13. 

C) SS. partikel i förb. med (1. förled i samman- 
satt) refl. verb, i fråga om (medveten 1. avsiktlig) 
egen förändring hos den 1. det som anges med 
verbförbindelsens subj. 

a) med till efterställt det refl. pronomenet, 
särsk. i förb. med göra, se GÖRA TILL 5, muntra, 
se MUNTRA SIG TILL. Et qwinfolk som giör sig mycket 
til. Serenius Rr 2 a (1734). 

p) med till framförställt det refl. pronomenet; 
särsk. i fråga om dels att ngt 1. ngn av sig själv(t) 
förändras (o. blir bättre 1. mognare o. d.), särsk. i 
förb. med ligga, se LIGGA TILL SIG, 1. stå, se STÅ 
TILL II 2, dels att ngn medvetet tillägnar sig 
egenskap o. d., särsk. (i sht värd.) i förb. med 
verb som är avlett av adj. 1. sbst. beskrivande 
denna egenskap osv. (jfr o a slutet, b a); jfr 4 a. 
Du skall se att det rättar till sig med tiden. De 
har töntat till sig betydligt på sistone. Bre.\ner 
Dikt. 1: 258 (1712). Pojken stramade till sig och stack pil- 
bågen i fickan. Alving Bellm. 168 (1907). Mamsell Lovisa 
.. både vaxte till sig och blev umgängsam. LAGERLÖF Mårft. 
40 (1922). Nu har Sundsvalls GIF tuffat till sig. Expressen 
3/8 1973, s. 37. — särsk. a) i fråga om återfående 
av sjålsförmögenhet 1. hälsa o. d., i förb. med 
komma, se KOMMA TILL I 10, II 4, förr äv. bli, se 
BLIVA TILL SIG 2. p') (värd.) i fråga om känslo- 
svall 1. (okontrollerad) upprördhet 1. upprymdhet 
o. d., i uttr. bli 1. vara iså 1. alldeles) till sig, äv. 
till sig i trasorna; jfr 13 b y, BLIVA TILL SIG 1. Wi- 
DEGREN (1788). Nu blef Moses till sig i trasorna. BACKMAN 
Reutcr Brsesig 67 (1872). Hon var så till sig över att vara 
huvudperson .. att hon gråt och skrattade varannan gång. 
EuiiVlSV ManiiHav. 191 (1967). När han började uppvakta 



-T 1153- 



-T 1154- 



TILL II 11 



mig blev jag alldeles till mig. Gardell Prärieh. 195 
(1987). 

9) för att beteckna mer 1. mindre momentan 
(se d. o. 1) hastigt 1. tvärt inträdande 1. efter- 
trycklig 1. kraftfull verkan o. d.; ss. partikel i 
förb. med verb, i sht sådant som ensamt inte (en- 
tydigt) anger kortvarigt avgränsat skeende; 
särsk. i förb. med dels bita, se BITA TILL, dra, se 
DRAGA TILL 3, haja, se HAJA TILL, svida. se SVIDA 
TILL, dels verb som anger rörelse o. d., särsk. 
blinka, se BLINKA TILL 2, darra, se DARRA TILL, 
hoppa, se HOPPA TILL, rycka, se RYCKA TILL 1, 2, 

4, rysa, se RYSA TILL, spritta, se SPRITTA TILL; äv. 
i förb. med (o. ngt värd.) tycka, tänka. Kör till, se 
KÖRA TILL 2 slutet. Plötsligt vaknade hon till. Ra- 
LAMB Resa 59 (1658, 1679). Gammelgaddan blängde till 
och visade tänderna ett tag. FORSSLUND Djur 176 (1900). 
Ett stort tidningsblad låg vid dikeskanten och fladdrade 
plötsligt till. Krusenstjerna Fatt. 1; 391 (1935). Han 
somnade till, men vaknade strax igen. MOBERG Nybygg. 
490 (1956). Partistyrelsen (harl inte ens tänkt till själv 
utan nöjt sig med att citera partiets kvinnoförbund. SvD 
24/7 1974, s. 4. Massor av läsare följde i går uppmaningen 
att ringa och tycka till om systemskiftet. SDS 7/6 1994, s. 
A8. — särsk. 

a) i fråga om slag 1. hugg 1. stöt 1. tryck o. d.; 
äv. i mer 1. mindre bildl. verbförb. betecknande 
ngt som upplevs ss. 1. liknas vid plötsligt 1. verk- 
ningsfullt slag 1. hugg o. d., särsk. att ngn gör 
slag i saken o. d.; särsk. i förb. med hugga, se 
HUGGA TILL 1, 2, 4, 5, slå (jfr b (i), se SLÅ TILL 1, 
2, 4, 5, 12, 14, 24 a, sticka, se STICKA TILL I 1—3, 

5, 6, 8, stöta, se STÖTA TILL 1. Wexionius Sinn. 3: 
C 1 b (1683). Samtalet hindrade emellertid icke Ebbas .. 
flinka tunga att då och då snärta till någon bekant. WES- 
TERMARCK Stud. 1; 88 (1890). Lat oss nu klämma till och 
få något gjort. FROLICH Lewis Bahb. 42 (1923). En gång 
klippte han till henne. SJÖGREN TaSf/dra. 15 (1957). 

b) i fråga om avgivande 1. åstadkommande 
av ljud 1. ljus o. d. 

a) i verbförb. med sakligt 1. opers. subj. Det 
lyste till, small till i mörkret. Bli.xt kallas en stor låge 
.. som .. blänker så hastigt till, at han allenast varar ett 
ögnableck. DvnMVSNaturk. 199 (1759). Det blixtrade till i 
den gamles ögon. Carlén Skuggsp. 1: 14 (1861. 1865). 
Utan en knapp att trycka på kan det vara nog så svårt att 
få .. ringklockan att skrälla till. DN 2/12 1984, s. 44. 

/3) i verbförb. med subj. som betecknar person 
(1. djur); äv. i förb. med ge 1. slå (jfr a ) o. obj. (1. av 
prep. med inledd bestämning) som anger fram- 
bragt ljud, se GIVA TILL 5, SLÅ TILL 16; jfr 5 a 
slutet. Hon hostade till. Hunden skällde till när 
den fick se mig. Vi ropade till, skrattade till vid 
åsynen av henne. Hilmer gjorde med .. (hästen) et skutt 
öfwer en stor bäck, sä at alle skreko til, som sågo derpå. 
Dalin Vitt. II. 6: 110 (1740). "Milioner raketer?" svor 
öfversten till i det han steg upp. Blanche Bild. 1: 89 
(1863). Han visslade till, när han såg frökens och inte gre- 
vens namn under de tre raderna. SiWERTZ Sel. 2: 90 
(1920). 

C. 

10) motsv. I 14; i sht ss. partikel i förb. med 
verb; utom i förb. med bjuda, se BJUDA TILL 4, 



numera företrädesvis i a — ^/; jfr Ila a Ö . Thet wil 
komma ther til medh oss, at som wij troo wor himmelska 
fadher om gott, så få wij och hielpena til. OPETRI 3: 135 
(1530). Skall huar och en laga sig till med steen at fram- 
kiora till torgzens sten sättiande. VRP 1647, s. 233. På det- 
ta sättet bära de sig till med säden. ENEMAN Fesa 1: 204 
(1712). Jag har försökt och försökt att skriva min insända- 
re. Men det vill sej inte te. Delblanc WaHresa 28 (1967). 
— särsk. 

a) i fråga om igångsättande av 1. (plötsligt) 
inträdande 1. (omedelbart) förestående handling 
1. skeende o. d.; särsk. i verbförb. vars obj. utgörs 
av inf -förb. betecknande den igångsatta hand- 
lingen osv.; särsk. i förb. med ge sig (stundom 
svårt att skilja från I 14 6 /3), se GFVA SIG TILL, 
skola, se SKOLA, v^ I 18 f, sätta, se SÄTTA TILL II 
3, 4, ta (utan bestämd avgränsning från b) (jfr 
TAGA TILL 2 ), ta sig, se TAGA SIG TILL, i sht förr 
äv bära, se BÄRA TILL 4. Plötsligt tog det till att 
regna. Saulus toogh til ath foröödha forsamblinghena. 
Apg. 8: 3 (NT 1526). Jag tog till att ropa högt som en van- 
sinnig. WVLFF Leopardi 83 (1913). 

b) i fråga om att ngn (i visst syfte) tar i bruk 
1. anspråk o. d. ngt (angivet med verbförbindel- 
sens obj.); särsk. i förb. med gripa, se GRIPA TILL 
1 c, d, sätta, se SÄTTA TELL I 6 c, ta (jfr a), se TAGA 
TILL l;jfr 1 1 fy. 

c) i fråga om att ngn ställer till förfogande 1. 
lämnar från sig 1. ger bort o. dyl. (o. därigm mis- 
ter) ngt (1. ngn) (angivet (angiven) med verbför- 
bindelsens obj.) 1. att ngt förbrukas 1. åtgår; 
särsk. i förb. med dels släppa, se SLÄPPA TILL 3, 
sätta, se SÄTTA TILL I 6 ö, 7, förr äv lata, se LÅTA 
TILL 5, dels gå. se GÅ TILL 7; jfr 5. 

d) i fråga om ngts nytta 1. gagn 1. förmåga o. 
d.; ofta i negerat satssammanhang; särsk. i förb. 
med duga, se DUGA TILL. KemPE Kngzpersp. 37 
(1664). Eljest är .. (försvaret), som vi skåningar säga, inte 
till något. SDS 23/3 1914, s. 8. "Det tjänar ingenting till," 
sade hon. Lagerlöf TVoH 2; 33 (1921). 

e) i fråga om ngts tillräcklighet ( för ngt ända- 
mål), i förb. med intr. verb, särsk. hinna, se HIN- 
NA TILL 1, räcka, se RÄCKA TILL 3, slå, se SLÅ 
TILL 28; jfr I 14 o a. 

P i uttr lycka till, se LYCKA, sbst.'^ 3j y. Frese 
VerldslD 58 (1717, 1726). 

D. i bet. av komplement 1. samhörighet o. d. 

11) motsv. I 15. 

a) motsv. I 15 a. 

a) SS. partikel (1. förled i ssgr). or) i verbförb. 
som anger att ngt utökas med ngt annat 1. nytt 
(av samhörigt slag); särsk. i förb. med bygga, se 
BYGGA TILL, komma, se KOMMA TILL I 7, lägga, 
se LÄGGA TILL 6, skjUta, se SKJUTA TILL 3 (f «, 

skriva, se SKRIVA TILL 2, sätta, se SÄTTA TILL I 6 

a, 9. RA I. 1: 589 (1549). Svar till Jacob Holst. att han .. 
läthe mure till ett rum mere opå hussedt an som tilforende 
var. GIR 23: 272 (1552). Och .se, så vacker som han blivit, 
fogade de till med avund. Bergquist So^. 72 (1925). (5) i 
verbförb. som anger att ngt utökas 1. blir större 
gm eget växande, särsk. i förb. med taga, se TAGA 
TILL 4, växa, se VÄXA TILL. 7 ') i fråga om att ngt 
är nödvändigt (att tillföra 1. bibringa 1. uppamma 



-T 1155- 



-T1156- 



TILL II 12 



o. d. (för att åstadkomma 1. åvägabringa ngt)), i 
fbrb. med måste, se MÅSTE, v.3 b p, skola, se SKO- 
LA, v.^ I 18 g, vilja, se VILJA, v. 5) med mer 1. 
mindre tydlig anslutning till 10, i förb. med dels 
hjälpa, se HJÄLPA TILL, dels göra, se GÖRA TILL 
3, 4, särsk. (numera ngt värd.) i uttr. göra varken 

0. d. till eller från, inte göra någon skillnad 1. ha 
någon betydelse, kvitta lika, i sht förr äv. med 
personsubj.; inte bidra (med något). CrlR 1: 3 
(1521). Eij helder hafuer jag .. nägenting giordt till eller 
från i kopparhandelen. OxBr. 11: 646 (1633). — Och om 
jag talar om det for direktörn? — Det gör väl varken till el- 
ler från. Gustaf-Janson My/. 21 (1965). 

/3) SS. bestämning till ord 1. uttr. (särsk. räkn. 

1. kvantitativt pron.) som anger ytterligare 
mängd 1. antal (särsk. ytterligare en) varmed ngt 
som redan förevarit 1. föreligger utökas; ofta: yt- 
terligare; i sådant substantiviskt uttr där det 
kvantitetsangivande ordet ej utgör huvudord 
dels placerat sist (efter huvudordet), dels (nume- 
ra bl. ngt värd.) omedelbart efter det kvantitets- 
angivande ordet; äv. dels i uttr. Urite o. d.) länge 
till, dels förr i sådana tidsuttr. som söndag åtta 
dagar 1. {en} vecka (1. två osv. veckor) till, om en 
vecka (resp. två osv. veckor) på söndag. En gång 
till. Litet till. Ta en sup till. Ett ord till, och du 
åker ut! De fick tre barn till. Hon och några till 
har rest till Kreta. Han kan (inte) hålla på länge 
till, i flera timmar till. OPetri Tb. 37 (1524). Nest- 
koramende söndagh otte dager till. OxBr. 6: 23 (1627). I 
dag vecka till skal Prof Haartman hålla bröllop. PORTHAN 
BrCalonius 264 (1796). Det fanns en till skridskogångare 
ute på isen. LAGERLÖF Werrg. 140 (1899). Det kom en så- 
dan torksommar till — och så dog björken! GellerstEDT 
Glänt. 119 (1909). Den som hade fått fem talenter .. gjorde 
affärer med dem sä att han tjänade fem till. Matt. 25: 16 
(.Bih. 1999). 

y) SS. (1. i) (sats)adverbial, i fråga om ytterli- 
gare omständighet 1. faktor 1. företeelse o. d. utö- 
ver annan omständighet osv.; ofta: dessutom, 
därutöver, till (i bet. I 15 o) detta; utom när ordet 
är bestämt av 1. sidoordnat med annat led (förr 
särsk. i uttr. till med (jfr 6), se MED, prep. o. adv II 
b) alltid placerat efter det ord 1. uttr som anger 
den ytterligare omständigheten osv; utom i a o. 
/J numera bl. (o. ofta med anslutning till b) i frå- 
ga om ngt som fås gratis utöver det vid köp be- 
talda o. d., särsk. i uttr. till på köpet, se KÖP 1 /' 
(äv. bildl., se /J ). OPetri Tb. 150 (1527). Her Abraham 
ahr siuch förr, men nähr han fåår fånen vthi sigh. till. 
huru troo det skall bliffwa medh honom då. ÅngennDomb. 
16/12 1644, fol. 28. Då skall jag välsigna dig till. ANDERS- 
SON P/ai/to.s 84 (1901). Köper jag en tandborste får jag en 
påse schampo till. HAMMARLUND SatntJord. 61 (1971). — 
särsk. al i förb. med tacka, se TACKA, v- c. (i) i 
fråga om ngt mer 1. mindre anmärkningsvärt 1. 
påfallande (som utgör särskilt försvårande 1. för- 
tjänstfull omständighet 1. det yttersta skälet till 
negativ 1. positiv värdering o. d.); stundom: ovan- 
på allt annat, till råga på allt; särsk. dels i uttr. 
till ändå 1. ännu, dels (o. numera bl.) i det bildl. 
uttr. /;// på köpet, i sht förr äv. sammanskrivet 
tillpä köpet, tillpåköpet (jfr KÖP 1 / S). Jag har 



vunnit en bil — och till på köpet en riktig dröm- 
bil! (Jag) wille .. gema blifva af med det långa Tyska (or- 
det) Fruentimmer, som til pä köpet bryr oss sä mycket med 
sitt genus neutrum. Sahlstedt CritSaml. 118 (1759). En 
människa .. som sitter och skvallrar .. och till ändå sätter 
ihop själf allt möjligt ondt. VaSENIUS Top. 2: 473 (( handl. 
fr 1843). Den stackars Skohänder som rymde ifrån hustru 
och barn . . och som till ännu gick och sköt lifvet af sig. 
Lange Lu6a 60 (1889). Den ständiga närheten till en ung 
kvinna, pä natten till. måste göra ungefär samma verkan 
på en präst som på en hvar annan man. SÖDERBERG Glas 
71 (1905). Bergman DorfM 1: 85 (1918: tillpå köpet). HED- 
BERG Bekänna 24 (1947: tillpåköpet). 

b) motsv. I 15 b; särsk. i prep.-förb. inledd av 
med; jfr a y. Groth med dricka eller mjölck till. TEGNÉR 
SvBild. 302 il handl. fr. 1693). 1 wit utsydd bröstlap mäd 
Krage til. Fatab. 1911, s. 80 (1759). Jag talade med (den 
tyske) bankiren mest på "idiotiska", och med gester till för- 
stodo vi hvarandra godt. MOLIN FrAdal 320 (1896). Toma- 
ter år gott till. Vi 1970, nr 33—34, s. 17. 

12) motsv. I 16 tb 1. c); särsk. i förb. med 
höra (jfr I 16 b), se HÖRA TILL 6, förr äv. lyda, se 
LYDA TILL 2, räkna, se RÄKNA TILL 4. 

E. 

13) motsv. I 19; ss. partikel i förb. med (1. för- 
led i sammansatt) verb. — särsk. 

a) (numera bl. ss. förled i ssgr) motsv. I 19 b; 
särsk. i förb. med lita, se LITA TILL 2, 3; äv. dels i 
fråga om bifall 1. anbefallande o. d., särsk. i förb. 
med styrka, se STYRKA TILL 2, dels i fråga om 
medgivande o. d., särsk. i förb. med ge, se GIVA 
TILL 4, låta, se LÅTA TILL 4, stå, se STÅ TILL I 2, 
städja, se STÄDJA TILL l;jfr 1 e. 

b) motsv. I 19 c. 

a) i fråga om sinnesförnimmelse; särsk. i 
förb. med höra (jfr p), se HÖRA TILL 1, 2, se (jfr /3), 
se SE TILL 1, 2, i sht förr äv. lyssna, se LYSSNA 
TILL 1, förr äv. känna (jfr fi, y), se KÄNNA TILL 3, 
lyda. se LYDA TILL 1; jfr 4 b. 

/}) i fråga om uppmärksammande 1. erfaran- 
de 1. utrönande o. d. av 1. aktgivande o. d. på ngt, 
äv. omsorg o. d. om ngt; särsk. i förb. med höra 
(jfr Of), se HÖRA TILL 3 — 5, märka, se MÄRKA TILL 
2, 3, se (jfr a), se SE TILL 2 b, c, 3 — 6 (särsk. i 
verbförb. vars obj. utgörs av a^^sats 1. inf -förb. 
betecknande åstadkommet tillstånd 1. förhållan- 
de o. d., se SE TILL 5 a (övergående i 8 b fi)), o. 
titta, se TITTA TILL, förr äv. förnimma, se FÖR- 
NIMMATILL, känna (jfr a, y), se KÄNNA TILL 2. 

y) i fråga om kunskap 1. kännedom 1. insikt o. 
d. om ngt; särsk. (o. numera bl.) dels i förb. med 
känna (jfr a, fi), se KÄNNA TILL 1, KÄNNA TILL SIG, 
dels i uttr. veta till sig, numera bl. i negerat sats- 
sammanhang, i fråga om (tillfälligt inträdd) för- 
virring 1. tankeoreda 1. omedvetenhet o. d. på 
grund av upprymdhet 1. upprördhet o. dyl. (o. 
närmande sig 8 c fi fi), vanl. med bestämning 
som utgörs av prep. av o. rektion som anger 
känslans art. Hon visste inte till sig av glädje. 
GIR 20; 188 (1549). Emädan han intet weet till sig när 
han är drucken. VDAkt. 1696, nr 311. Har man takt, sä be- 
griper man att rådslående forsamlingar, om de veta något 
till sig. egna sitt understöd ät idéerna. ObjGästen 1829, nr 



-T1157- 



- T 1158- 



TILL, ssgr 



5, s. 4. Ingen kunde ana till, att den sotiga smeden hade .. 
hamrat ihop det der vackra åkdonet. JOLIN MSmith 27 
(1847). 

c) (t) i fråga om giltighet, särsk. i förb. med 
gälla, se GÄLLA TILL; i sht i verbförb. med 
personobj. ofta med anslutning till 5. GIR 3: 171 
(1526). 

d) i fråga om användande av tid, dels i förb. 
med bringa, se BRINGA TILL 2, dels (o. numera 
bl.) SS. förled i SSgn TILL-BRINGA. RP 2: 59 (1631). 

III. [utvecklat ur I på samma sätt som ATT, inf.- 
märke, ur prep. AT o. som de betydelsemässigt motsv. or- 
den i västgerm. spr (t. zii. ni. te, eng. to)\ (numera bl. i 
vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) ss. inf- 
märke. SalWiJsh. 12: 19 (or. 1536). Man hadde förnum- 
mit, att han skulle begiäre till få lååfTatt läggia krigesfoUk 
i Frysen. OxBr. 11: 545 (1626). Mera sädh kan iagh eij 
tänkia till föra härifrå. VDAkl. 1667, nr 400. Aldrig lär 
man sig bättre te känna förmånerna i sit egit land. än se- 
dan man lite koxat omkring uti främmande. Wallenberg 
(SVS) 1: 259 (1769; uppl. 1998). Dä va riktigt rart te få lite 
te läsa. SpaRRE Tatlarbl. 8 (1923). — särsk. 

a) med tydligt framträdande bet. av avsikt 1. 
ändamål, inledande inf -förb. som utgör adverbi- 
ell bestämning i sats: för att, till att; jfr b o. ATT, 
inf.-märke Ila. KlädkamRSthm 1560 E, s. 35 a. Til! In- 
bärga 1285 las höö (har åtgått) åagz(ver)V.(er) 257. GripshR 
1604, s. 55. J thet öfrige sökte iag .. i borgmästarens o. rå- 
dets) assistence till förmå borgerskapet att oppenbara thet 
danske förråd och skuldposter, som här i staden kunde fin- 
nas. HTSkån. 1: 188 (1658). Thet infall, som Gyllenlöw 
tenkte till at göra uti Båhus lähn, emedan han reda hade . . 
posterat sig wid Qwistrumsbro, ther Generalen Aschen- 
berg låg til mota honom. SPEGEL Da,g6. 2 (1680). 

b) inledande inf -förb. som anger det bruk 
vartill företeelse är avsedd 1. ägnad och som ut- 
gör attribut till sbst. som betecknar denna före- 
teelse och vanl. motsvarar underförstådd be- 
stämning i inf-fbrb. (jfr c): avsedd 1. ägnad att; 
jfr a. Drogh mijn hustru til Vpsala at .. uttaga 8 tunor 
rogh til så medh. JTBUREUS i 2Saml. 4: 34 (1604). Et hus 
twänne wåningar högt, det undre rum til predika uti, det 
öfre brukas ti! Segelsömmaren. HCllH 11: 166 (1697). 

c) i sats med huvudverb som anger ( påbörjat) 
innehav o. d., särsk. ha, få, 1. kännedom (om ngt) 
o. d., särsk. veta, o. inledande inf -förb. som har 
underförstådd bestämning motsv. (det överord- 
nade ledet i) verbets obj. (jfr b) o. som utgör an- 
tingen attribut i obj. 1. fristående adverbial i 
satsen; jfr ATT, inf-märke I 3. När man thessa bodhen 
höUa ska! fåår man såå mykit til göra ath tijdhen skal icke 
reckia til, ath tagha sich noghra andra gerningar före. 
OPetri 1: 22 (1526). Menighethenn .. suarade, ath de vet- 
ta honom jckie thil beskylla, vttan ilhet) söm ärligheth och 
gott ähr TbLödöse 178 (1590). När Bonden intet har / Til 
plöya, såå, och måå .. / .. Måst han på sidston böria galnas. 
STIERNHIELM fVerf. 9 (1649, 1668». 

d) inledande inf -förb. som utgör predikativ 
bestämning, särsk. till vara, bli, stå; jfr ATT, inf- 
märke I 4. Carl IX Rimchr. 56 (c. 1600). Hvar än skepp 
vore till nåå. AOxenstierna 2: 184 (1614). Någre svåhre 
saaker .. söm bUffva till consulera. OxBr 8: 500 (1649). 
Skiämpt i tijda, stär wäl til lijda. Grubb 729 (1665). 



e) inledande inf-fbrb. som utgör bestämning 
till komma (se KOIWMA, v I 12). Kommer så nu til stå: 
(talets uppställmngi. STIERNHIELM ArcA. F 4 b (1644). Hon 
kom alla te gråta. BoDING Moliére Mick. 9 (1741). 

Anm . till III, I vissa språkprov (särsk. i a) 
är till möjl. att uppfatta ss. prep. följd av inf 
utan inf-märke (jfr ATT, inf-märke I 5 anm., VIII 
anm. 2:o) o. i så fall att hänföra till \lAb p. 

IV. [eg. prep. med satsformad rektion 1. mojl, ellip- 
tiskt for till dess att o. d.] (numera i sht värd.) ss. 
konj.: till dess att (se I 6 c a), tills. GIR 2: 40 (1525) 
Thet wil! icke thiena i fattigh mans Hws, / Att man skall 
soffua till dager är Liws. /Kschanevs Hw.sRegl. 15 (1614). 
Låt alla stielkarna (på päronen) stå på ända, til de blifwa 
hel kalla. Oec. 106 (1730). Forgäft-es väntade jag honom 
på torget ända till klockan slagit tolf CEDERBORGH OT 4: 
24 (1818). SiHandordb. (1966: klandrat). Europaresan far 
vänta till hetsen har lagt sig. SiD 25/6 1993, Sommar s. 1. 
— jfr IN-TILL. 

Sammansättningar. Anm. l:o Många 
av ssgma med till ss. förled är verb, vilka i allm. 
alternativt kan konstrueras som sådana liktydi- 
ga fria verbförb. med till ss. partikel som be- 
handlats under II ovan. I p. pr o. p. pf , liksom i 
avledn., är dock (i huvudsak) endast ssg möjlig. I 
övrigt har ssgrna i förhållande till motsv. verb- 
förb. vanl. en formellare stilprägel; numera utgör 
verbförb. ofta det stilistiskt neutrala alternativet 
också i skriftspråk, o. för flera ssgr föreligger en- 
dast 1. nästan endast belägg i p. pf 1. ss. vbalsbst. 
I en del fall har däremot ssg o. motsv. verbförb. 
utvecklat (något) olika bet. (1. huvudsaklig anv.) 
utan stilistiska inskränkningar. Jfr på ssgr anm. 
2:o, ävensom bort, fram, genom ssgr anm. i resp, 
artikel. 

2:o Flera av de med till sammansatta verben 
kunde i ä. tid skrivas ss. två ord, o. det kan 
ibland vara ovisst om ssg verkligen föreligger. 

3:o Ssgrna har ofta omedelbara motsvarighe- 
ter i d.. It. 1. t., vilka endast undantagsvis anfö- 
res nedan. 

4:o Med till ss. förled föreligger utöver de 
ssgr som nedan redovisas på sin alfabetiska 
plats ett stort antal mer 1. mindre tillfälliga (o. 
självförklarande) ssgr, företrädesvis verb. Av 
dessa är flertalet ännu fullt möjliga (jfr dock 
anm. l:o), medan somliga numera är mer 1. 
mindre obrukliga (oftast på grund av efterledens 
bruklighet över huvud taget); i följande fylliga 
exemplifiering anförs de dock utan åtskillnad o. 
endast med angivande av årtal för äldsta belägg 
inom parentes. (Når bara ettdera av p. pf 1. vbal- 
sbst. finns belagt, anges denna form. eljest inf) 
Sålunda föreligger 

till II 1 t. ex. till-flotta (1697), -flyga (1640). 
-forsling (1888), -fösa (1780), -ila (1848). -marsch 
(1760). -resa. sbst (1773), -rusa (1728). -skeppning 
(1626), -skrida (1681). -skrota (1839), -skvalpa (1628). 
-släpa (1727), -språng (1649). -stimma (1845). -stråla 
(1901), -suga (1883), -transport (1959). -transportera 
(1967). -vandra (1931). -väg (1835), 

till II 2 t. ex. till-dansa (1665), -fläkta (1830), -le 
(c. 1813), -måtta (1803), -nalkande (1717), -ränna 



Sv. Ak. Ordb. 



-T 1159- 



Red. avslutad den 17/ 12 2004. 



- T 1160- 



73 



TILLÄ 

(1629), -skina (1640), -smila (1864). -stråla (c. 1700), 

til! II 5 (varav många av verben vanl. refl.) t. 
ex. till-advocera (1898). -anslagen (1686). -assignera 
(1680), -bemäktiga (1715). -beskedd (c. 1700), -bettla 
(1771), -börda (1877), -dedicera (1619), -exekvera 
(1729), -fantisera (1869), -fjäska (1832), -fägna (1762), 
-fakta (1831). -förhandla (1664), -förmäta (1680), 
-förskicka (1626), -gifta (1764), -gråta (1799), -gyckla 
(1878), -hyra (1757), -kapa, v.' iv." se sp. 1289) (1852), 
-krafsa (1878), -kriga (1892), -kyta (1737), -leta (1733), 
-leva (1912), -lisma (1793), -lista (1864), -mångla 
(1882), -negociera (1685), -nästla (1871), -ockra 
(1828), -pakta (1712), -parlamentera (1918), -pracka 
(1726), -prata (1849), -prånga (c 1630), -rappa (1542), 
-reva (1644), -roffa (1784), -råna (1931), -rösta (1900), 
-schackra (1691). -skinna (1683). -skjuva (1635), -sko- 
ja (1957), -skåla (1950), -skänka (1613), -slita (1680), 
-slumpa (1842). -slänga (1934), -smeka (1833). -smita 
(1798). -smuggla (1771). -snatta (1907), -snika (1794), 
-snilla (1789), -snugga (1833), -sparka (1905), -spela 
(1696). -sticka, v.' (v.- se sp. 1162) (c. 1755). -stjäla (c. 
1655). -svindla (1895). -testamentera (1676). -tigga 
(1738). -trolla (1873). -trumfa (1845). -tubba (1846), 
-tvista (1847), -tyda (< 1700). -tälja, v.' (v.- se sp. 1434) 
(1643). -votera (1846). -välva (1635). -ära (1698) 
(särsk. till II 5 a t. ex. till-beskylla (1620), -böla 
(1640), -dundra (1893), -fråga, sbst. (1845), -förkunna 
(1680), -förmana (1670). -hota (1702). -hunsa (1881), 
-huttia (1909), -lykta (1634), -mumla (1937), -skrika 
(1746), -snusa (1827), -spomad (1681), -spraka (1733), 
-telefonera (1895), -telegrafera (1897), -väsa (1818), 
-åtvarna (1680)), 

till II 7 t. ex. till-balkad (1909). -bromsa (1882). 
-bulta (i 1778). -bålverka (f 1640). -förseglad (1810). 
-gallrad (1847). -gipsad (1902), -grodd (1714), -gärda 
(1760), -hartsa (1839), -haspa (1790), -häkta (1640), 
-kila (1807), -klamra (1823», -klema (1578). -knappa 
(1791). -lacka (1847), -limma (1640), -linda (1865), 
-lutera (1741), -mylla (1833), -nypa (c. 1865). -nåda 
(1773). -picka (1765). -plugga (1868). -påla (1792). 
-ramma (1840), -rasad (1878), -rostad (1824), -samsa 
(1872), -sanda (1893), -skalka (1801), -skotta, v^ (v.^ se 
sp. 1353) (1899), -skövlad (1877), -smälla (1750), -sna- 
rad (1881), -snöa (1852), -sopa (1886), -stocka (1711), 
-stybba (1872), -tråckla (1864), -täta (1852), -yrd 
(1831) (särsk. till II 7 slutet t. ex. till-läge (1987)), 

till II 8 a a 1. c t. ex. till-bistrad (1943). -bulnad 
(1775). -fläsknande (1952). -fyllna (1927). -härskning 
(1974). -ilsknande (1915). -isad (1910). -kallna (1825), 
-krympa (1611), -kärvad (1957), -köttad (1796). -ljus- 
nad (1833). -lugnad (1949). -mogna (1784). -mulna 
(1800), -mörkna (1768). -segnad (1777). -skorpad 
(1874), -skummad (1801), -smalna (1814), -styvna 
(1872), -svullna (1784), -svälla (1845), -tjockna (1818), 

till II 8 ö a t. ex. till-banad (1802). -bänka 
(1910), -bo (1756), -bocka (1898), -bona (1737), -breda 
(1640), -bökad (1910), -bönhasa (1766). -dold (1810), 
-falsning (1920), -flätad (1916). -fuskad (1830). -grisad 
(1906). -gyckla (1794). -hamra (1811). -harva (1751). 
-joxa (1959). -kamma (1907), -klipp (1915), -klippning 
(1846), -klutad (1856), -knusa (1915), -knuta (1832), 
-krokad (1954), -kråtad (1806), -kupning (1748), -ku- 
schad (1933), -kvackia (1848), -mjuka (1817), -måla 

-T1161- 



(1781), -mästrad (1617), -nysta (1640), -nöta (1829), 
-piskad (1832), -planad (1915), -pryglad (1849), -puck- 
lad (1899), -putsa (1854). -rugga (1874). -räta (1880), 
-röja (1687). -röka (1793), -siktning (1899), -sintrad 
(1898), -sjaska (1898), -skrapa (1881), -skräda (1941), 
-skuggad (1831), -sladda (1777), -sliten (1903), -smut- 
sa (1904), -smärtad (1844), -snitsa (1927), -snodd 
(1842), -snuskad (1906), -snygga (1793), -snäva (1914), 
-solka (1883). -sotad (1898). -stuffa (1926). -ståtning 
(c. 1786). -svenskad (1961). -syfta (1787). -söla (1893), 
-tjusa (1900). -trasad (1896). -tråkad (1950), -tugga 
(1734), -tygla (1852), -valsa (1893), -veckla (1640), 
-vrängd (1883), -vässa (1690), -yrka (1664), 

till llSb Pt. ex. till-bryggd (1808). -hopa (1723). 
-höftad (1986), -knåpad (1910), -koka (1854), -kompo- 
nera (1930), -resonerad (1811). -sjuda (1955). -slarvad 
(1838). -slöjdad (1814). -stucken (1757), -varpad 
(1838), 

till II 9 (a) t. ex. till-klatscha (1906), -klådd 
(1835), -knuffa (1896), -näpsa (c. 1540). -raspa (1845), 
-snärta (1939), -tofflad (1707). 

till II 10 t. ex. till-bekvämad (1636). -dristelig 
(1724), -förtänkt (1593), -lovad (1669), -obligera 
(1646), -syfta (c 1700). -tvång (1649), 

till II 11 a (« a ) t. ex. till-addera (1832), -arren- 
de (1955), -bakad (1556), -föröka (1556), -gravera 
(1799), -hänge (1640), -kultiverad (1896), -luttra 
(1570), -måla, v.' (v.^ se sp. 1310) (1640), -mältad (1581), 
-mäntad (1567), -plantera (1861), -rita (1901), -spon- 
tad (1901), -sticka, v." (v.' se sp. 1161) (1832), -svetsa 
(1887), -syltad (1555), -sämskad (1546), -sömma 
(1553), -tappa (1851), -virka (1873), -ympa (1823), -ösa 
(1635), 

till II 12 t. ex. till-bebunden (1621), -begiven (c. 
1655) o. 

till II 13 t. ex. tiU-bevilja (1655). -gälla (1622), 
-tittad (1958) 

TlLLA, se tilda, v 

TILL ssgr (jfr anm. sp. 1160): (II 5) TILL-ACK- 
ORDERA, (numera bl. tillf.) gm forhandling o. 
därigm uppnådd överenskommelse o. d. förskaffa 
(ngn, i sht sig, ngt); särsk. med avs. på befatt- 
ning 1. gynnsam ställning. OxBr. 1: 235 (1624). Efter 
hemkomsten tillaccorderade han sig en Kronofogde-syssla. 
BL 11: 17 (1845). BJÖRKMAN (1889). 

TILLAG, adv., se tiU I 10 g. 

TILLAGA, sbst.^ r. 1. f ; anträffat bl. i pl. -or iGIR 
2: 6 (1525). BROMAN Glys. 2: 314 (c. 1730)), av. -er (RaaF 
Y'dre 1: 321 (i handl. fr. 1574), ÅngermDomb. 1646, fol. 
20). (äv. skrivet ss. två ord. tilaagor (-ii-, -gh-) 1525. til- 
lager 1574-1646. tillagor (-gh-) 1532. c. 1730) [fsv. tiUa- 
gha:]fr fd. tilleie: ssg av TILL o. LAGA, sbst.'] (t) i pl. 
till gård 1. gods o. d. hörande jord 1. område 1 
vatten, tillägor; jfr LAGA, sbst ' 2, TILL-ÄGA. Han . 
maa och scal {orlnemlda kungxberkara och tilaaghor be^ 
hoUa j szin liffstiidt. GIR 2: 6 (1525). En skattegärdh 
medh alle de tillager som till ffoT(bemäl )de hemmen till le 
gått haffuer. RaAF Ydre 1: 321 (; handl. fr. 1574). Then 
som åger strand och land: åger ock siö och watn, såsom 
tillagor. Bromak Ghs. 2: 314 (c. 1730). 

TILLAGA tifi-la^ga, sbst.^, r. 1. f; best. -an; pl. 
•or (tillaga (-gh-) 1571 (: tillagor, p/.) osv. tillage 1543 
(,s\s-. o6/.)-1544 (efter prep.). tillåghor pl 1571) [jfr d. til- 

-T 1162- 



TILLBAKA 1 



lag, fvn. tillaga; efter mit, tolage, (t. zulage), tillägg; möjl. 
med anslutning till TILLAGA, sbst.' — Jfr TOLAG] (t, 
utom i slutet) om ekonomisk ersättning som till- 
kommer ngn 1. ges av ngn; penninghjälp 1. för- 
sträckning (se d. o. 3); äv.: tullavgift o. d. (jfr 
TOLAGA). Så vill och kon(glilge MaOestä)t .. på sine side 
göre enn sådana tillage eller forstreckning medt enn mer- 
kelig summa. RA I. 1: 323 (1543). Så vill thett en person 
allena, föruthan fleras och allés eders tillhielp och tillage 
omöjeligit vara att beskärme the godha och straffa the on- 
da. RA I. 1: 357 (1544). Domkyrkior .. skola .. bliffua widh 
macht håldna, genom nodtorfftigh vnderhåldning och til- 
låghor LPetri ko 48 a (1571). H. K. M;tt sade sigh hafva 
tält medh Louis de Geer. att han .. begärer .. tillagan på de 
skepp, som inthet are inhemiske. RP 10: 683 (1644). BJEL- 
TER Cerem. 153 (1760). — särsk. (numera bl. i skild- 
ring av ä. fbrh.) ekonomisk ersättning som 
tillkom präst for kyrkliga förrättningar, sportler 
(se SPORTEL 2). Tiyend och andra sådana tillagor 
LPetri KO Föret. 6 (1571). (Sv.) Tillagor .. (t.) zufällige 
Einkunfte, Sporteln. MOLLER (1790). Den som vägrade att 
till kyrka eller prest utgifva deras rättigheter och tillagor, 
kunde väl ock sättas i bann. NORDSTROM Samh. 2; 533 
(1840). Utom i lag och sed föreskrivna personliga avgifter, 
t. ex. tionde .. till prästens kornlada .. dagsverken för 
prästgårdsjordbruket av varje hushåll samt tillagorna, d. 
v. s. betalningen for de kyrkliga förrättningarna har kyr- 
kan även uttaxerat .. tillfälliga gärder. Gruddbo 142 
(1938). 

TILLAGS, se till I 11 6. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 13 b fi) 
TILL-AKTA. (t) ge akt på 1. tillse (ngt). GIR 4: 88 
(1527). 

TILLAKTERS, se till I 2 a ö. 

TILLANKARSGÅENDE tilarjhars~gå'^ende, 
n.; best. -t. (förr äv. skrivet med bindestreck mellan de tre 
leden) [till uttr till ankars ise ANKARE, sbst.'- I 1 a y 
P"), o. ett vbalsbst. till GÅ] (numera bl. mera tillf) 
handlingen att ankra fartyg, ankring; äv. kon- 
kretare. ROSWALL Skeppsm. 1: 78 (1803). VFl. 1929, s. 21 
(konkretare). Det var en .. fröjd att bevittna, huru överläg- 
set fiskebåtarna sköttes såväl i öppen sjö som i skärgård 
samt vid tillsegels- och tillankarsgäende, tilläggningar vid 
fartyg och kajer. HaGG Segel 124 (1935). Hagg TreturigFl. 
108 (1941). 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 8 6 a) 
TILL-ANSA. (numera bl. tillf) gm ansning göra i 
ordning (ngt, särsk. (åker)mark o. d.). VGR 1682, s. 
64. Nybyggarens yxa högg .. Tillansande och rödjande .. 
gick den fram. MOBERGlnvandr 348 (1952). 

TILLANSTÄLLANDE, se till I 14 Ö yanm. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL- 
ARBETA-o^o 1) (numera bl. tillf) till II 5, refl.: gm 
arbete tillägna sig (ngt). Afzelivs SvEngSyn. Förord. 
1 (1911). 2) (numera mindre br.) till II 8 b ji: (gm 
hantverk) förfärdiga (ngt), tillverka; färdigställa, 
göra i ordning; jfr -fly, v- 2, -råda 2, -skipa X.ArkliR 
1565, avd. 38. Enär .. degen tilarbetad är PH 6: 3669 
(1755). Jolltimmer tillarbetas av större eller mindre ek- 
grenar SFS 1922, s. 325. SAOL (1973). — -ARRENDE- 
RA, -ing. (numera bl. tillf) 1) till II 5, refl.: gm 
arrende tillägna sig (ngt). hoKN^ou Stenbock 3: 304 
(i handl. fr 1712). VDAkt. 1795, nr 115. 2) till II 11 a « 



a': arrendera (ngt) ss. tillägg (till förutvarande 
arrende). LD 24/3 1960, s. 7. — (II 8 ö a) -ARTA. (t) 
bringa (ngn 1. ngt) i välartat skick; jfr arta till. Co- 
LUMBUS Orrfes*. 31 (1678; iippl. 1963). iFöräldrarnal böra 
så tilarta sina Barn, at (osv. K TOFFTEN Barn. 8 (1744). 

TILLÄT, se tillåt. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL- 
AVLA, [fsv tilafla] (t) 1) till II 5, refl.: förvärva (ngt) 
åt sig; jfr avla 1 o. -skaffa. PnvSvStäd. 5: 166 (1616). 
2) till II 8 ö /?: avla 1. gm omvårdnad o. d. fram- 
bringa (ngn 1. ngt); stundom svårt att skilja från 
3. Item schall mann och wethe .. huru mång Lamb aff 
beggie slaghen .. åårligen thillafflatt bliffuer Civlnstr 13 
(1547). Att icke döpa barnet såsom ächta ock af mig till- 
afladt. VDAkt. 1733, nr 213. Ahstrand 01. 57 (1768). 3) 
till II 11 a a a: för utökning av befintligt be- 
stånd avla 1. gm omvårdnad o. d. frambringa 
(ngt); jfr 2. Man hoppas, at (färstammen) .. inom få år, 
genom tilafling äter kommer åtminstone i sit förra skick. 
Ahstrand Öl. 56(1768). 

TILLBAKA tilba^ka, äv. °^2, värd. äv te- 1. TILL- 
BAKS tilba'^ks, värd. äv te-, förr. äv TEBAKA 1. TILL- 
BAKAS 1. TILLBAKARS, adv (förr äv skrivet ss. två ord. 
te- 1914 (: tebakasatt)-1947 ti- 1894-1902 tiil- 1524- 
1587 tiill- 1551. til- (th-) 1526-1832 till- (th-) 1526 osv 
-bacha- 1564 (: tilbacha kallad) -bache 1552-1561. 
-back 1592 -backa 1621-1693 -backar c. 1585-1662 
-backars 1702 (: tillbackarskompst)-1714. -backas 
1668-1687. -backer c 1585-1617 -backers c. 1710. 
-backerst 1671 -baga (-gh-) 1524-1541 -båge 1527- 
1551 -baka (-baa) 1526 osv -bakans 1649-1659 -ba- 
kar (-baa-) 1593-1760 -bakars (-ss) 1585-1946 
-bakarst 1680 -bakas (-baa-, -ss) 1612-1936 -bake 
(-ee) 1545-1617. -baker (-aa-) 1580 (itiUbaker stodh)- 
1662 -bakers 1612-1667, 1947 -bakes 1615-1902, 
1956, -bakest 1671 -bakiers 1589 -baks 1789 osv) [fsv 
til baka; jfr fd,, d, tilbage. nor tilbake; av TILL o, gen. pl, 
av fsv, baker, rygg (se BAK, sbst,'); former med -s är bilda- 
de till gen, sg, 1, med analogiskt tillagt -s på de plurala for- 
merna] 

A. i rumslig o. därtill nära ansluten anv. 

1) i fråga om verklig 1. tänkt rörelse i rikt- 
ning från en given plats 1. utgångspunkt mot en 
annan plats 1. annat håll, bakåt; motsatt: framåt 
(se d. o. I 2); förr äv. betecknande omvänd rikt- 
ning (se c); äv. i mer 1. mindre bildl. anv.; särsk. i 
ett stort antal förb., t. ex. böja, falla, fälla, gå. lu- 
ta, rygga, sjunka, skygga, stå, vika tillbaka, se 
under resp. verb. Hästen lade öronen tillbaka. 
Tag ett steg tillbaka. OPetri 1: 204 (1527). At thet 
gåår til baka som hon wille haffua fram. OPetri 3: 202 
(1530). Bakbordet .. kan fällas tillhakas med Gängiern. 
RALAMB 10: 11 (1691). Jag kunde ock wel tala om, huru .. 
the . . bruka begrafwa sina döda, at the binda benen tilba- 
ka åt ryggen: och tå settia the liket i grafwena. SWEDBERG 
Lefu: 351 (1729). Vad sig uti october tildragit fins på 4de 
ok 5te bladet tilbakars. LlLLIE Dagb. 11/9 1744. (Prästin- 
nan! Bäfvar tilbaka. — Hon vil tala men kan ej. EURÉN 
Kotzebue Cora 72 (1794). När skall han sitt dåd förklara, 
när skall han till ansvar stå / För de steg han tog tillbaka, 
då han kunnat framåt gå? Rlineberg V. 3: 12 (1860). Han 
talar alltid med huvudet draget lite tillbaka. SJÖGREN Ta- 
Stjärn. 23 (1957). — särsk. 



-T 1163 - 



-T 1164- 



TILLBAKA 2 



a) uttryckligen motsatt: fram, i sådana uttr. 
som fram och tillbaka, ivarken ) fram eller tillba- 
ka, se FRAM 3 a. 

b) fristående (med underförstådd imper.) ss. 
uppmaning 1. befallning; motsatt: framåt (se d. o. 
I 2 a). Lindfors (1824). Gubben vräker purpurduken 
som en Nessusmantel med fasa ifrån sig och ropar: "Tillba- 
ka! Maximinus är eder kejsare, icke jag". RYDBERG RomD 
6 (1876). 

c) (t) i fråga om handling som sker i omvänd 
riktning (motsatt den normala), i förb. läsa till- 
baka, läsa baklänges; jfr LÄSA TILLBAKA 2. Beken- 
de .. (spåmannen), thet hann brukade thenn 109 psallmen 
Davidis ther thill, i thet hann laas henne thilbakar och las- 
tehgenn misbrukat Gudz nampn ther igönom. VadstÄTb. 
177 (1593). SCHULTZE Orrfö. 2541 (c. 1755). 

2) (numera föga br. ) betecknande befintlig- 
het: bak 1. baktill 1. i bakre delen; i bakgrunden 1. 
bort (se d. o. 7); förr äv. i fråga om att lämna ngt 
bakom sig; särsk. i förb. lägga tillbaka, tillrygga- 
lägga (jfr LÄGGA TILLBAKA 2); äv. bildl. Een part 
vilha haffva baptistenum eller funten fram i kyrkian, 
sombliga tillbakars. RP 8: 26 (1640). Effter deels aff 
bemfa/;ite Norländske Städer äre affsijdes och månge Mij- 
ler tilbaka ifrån bemfä/.lte Landman belägne. PrivBergsbr 
1649, 8: M 1 a. Om wij .. hade fått fortfara .. skulle mycket 
.. wara i Liuset framdragit, som nu tillbakars är SCHUCK 
VittA 2: 29 (; handl. fr c. 1680). Jag lade then första dagen 
. . fyra rikeligen mätta mil tilbaka. HUMBLA Länder. 202 
(1740). Alla woro de i sin fagraste ungdom och hade snart 
lagt lika många Åhr tilbaka. MORKAd. 1: 32 (1742). Kerea 
boll sig .. något till baka. och det var till den andre öfvers- 
ten Kaligula gaf lösen: Jupiter! R^TDBERG RomD 41 (1877). 
CaNNELIN(1939) 

3) i fråga om verklig 1. tänkt förfljrttning till 
en utgångspunkt 1. tidigare vistelseort 1. inneha- 
vare 1. ett förutvarande tillstånd o. d.: åter. 

a) i förb. med intr 1. refl. verb för att beteck- 
na (uppnått 1. avsett) mål 1. rumslig slutpunkt 
identisk med utgångspunkten; ofta dels i förb. 
med annat adv. 1. i förb. inledd av prep. till vars 
rektion anger slutpunkten, dels i förb. med igen 
(jfr IGEN II 7 a); äv. utan verb dels i förb. med 
välkommen, dels attributivt i förb. med sbst., be- 
tecknande förflyttning; äv. oeg. 1. bildl. (se y-e); 
särsk. i ett stort antal förb., t. ex. falla, fara, fly, 
flyga, giva sig, glida, hinna, hoppa, komma, kry- 
pa, löpa, resa, rinna, ro, skrida, springa, studsa, 
vända tillbaka, se under resp. verb. När reser 
farmor tillbaka hem igen? Vill du verkligen gå 
tillbaka dit? Hon flyger tillbaka frän Paris. Re- 
san tillbaka gick snabbt. Matt. 24: 18 (NT 1526). 
Haffuer .. samptlig för gädtt anseedt. adt thedt same Schip 
förfoger sigh medt thedt förste weder thilbake iglen). HH 
XXXIIL 1: 158 (1561). Drog så efter några få dagar han 
hade warridt i Stockholm tilbacker til Danmarck igen. 
Brahe Kr. 15 (c. 1585). Wälkommen tilbakars, min Wän. 
MODÉEfrui? 5 (1738). De. som afsomnade äro, träda ald- 
rig mera tillbaka på jorden för att der uppenbara sig för 
sina wänner HAGBERG Pred. 3: 109 (1817). Såg jag räven 
hoppa ut på banvallen, tvärvända och kasta tillbaka in i 
skogen. SPARRE Kryss 146 (1920). Hon försvinner tillbaka 
till sina mätare och instrument. KarnstEDT Slamf, 246 



(1977). Vi har inte fått någonting gratis. Tvärtom. Men det 
kommer vi att ha nytta av på vägen tillbaka. För dit ska vi 
— förr eller senare. Expressen 4/1 2003, s. 12. — särsk. 

or) i an v. då ett rörelseverb är utelämnat 1. 
förbleknat; särsk. dels med saksubj. i förb. kom- 
ma tillbaka, uppträda på nytt, dels i förb. vara 
tillbaka, vara återkommen 1. på (sin) plats igen. 
Är du redan tillbaka? RP 7: 20 (1637). Hwad wille 
Hoffmästaren giöra, kärran war kastad i lorten, och vtan 
mödo, kunde man intet tilbakars. Weise 26 (1697). Och till- 
baka om kvällen, som dödliga trött. HALLSTRÖM LegDr. 8 
(1908). Det hördes musik i bakgrunden, sä kom flåsandet 
tillbaka. JersildBoöH 85 (1978). Efter en lång resa tycks 
vi vara tillbaks på ruta ett. SvD 13/5 1991, s. 3. 

/3) i förb. med bet.: vända sig 1. vrida på huvu- 
det o. se sig om; förr äv. i förb. vända sig tillbaka, 
vända sig om o. få se 1. för att se ngn 1. ngt. När 
hon thetta sadhe wende hon sigh til baka, och fick see Je- 
sum ståndande. Joh. 20: 14 (NT 1526: Bib. 1999: vände .. 
sig om). Saul sågh til baka effter sigh. ISam. 24: 9 (Bib. 
1541). Niels Wånge han kasta sin hest omkring. / han tor- 
de icke titta tilbakars. SagSed 1954. s. 27 (1693). Jag vill, i 
det jag går bort, vända mig tillbaka till dem jag qvarlem- 
nar Lehnberg Pred. 1: 156 (c. 1800). Ratt .som löjtnanten 
gick, vande han sig om och såg sig tillbaka pä raden av 
fruntimmer och barn. LAGERLÖF Mårb. 34 (1922). 

/) i uttr. för att beteckna att ngn 1. ngt drar 
sig undan 1. ihop 1. slår till reträtt 1. återvänder; 
äv. i bildl. an v., särsk i förb. draga sig tillbaka, se 
DRAGA TILLBAKA 2 slutet. När wij således een stund 
stådt hadhe .. retireradhe wij oss lijthet tilbakars öfwer 
passet igen. BraheBrevväxl. 1: 47 (1657). Äffter iag så 
långt (som till Gbg) är kämmin. skulle dät förtryta meig 
till att geenst draga tilbakans. Ekeblad Bre/' 2: 32 (1657; 
rättat efter hskr). (Efter den utsträckande rörelsen) drog 
tarmen sig åter småningom tilbakas. VetAH 1809. s. 40. 
Till följd av stämplingar och intriger nödgades han träda 
tillbaka från sin maktställning. LEWENHAUPT Lagrelius- 
KmR 96 (1928). 

S) i uttr betecknande återgång till ett tidiga- 
re läge 1. tillstånd; äv. i fråga om regression o. d.; 
särsk. i förb. bliva tillbaka, se BLIVA TILLBAKA 2 
b. GIR 1: 275 (1524). At de tilbakars forfallne Länen i 
Swerige. Finland och Lifiand wäl observeras. HCllH 10: 
203 (1633). Blodet kom i sin naturliga gång. och han tilba- 
ka ti! sig sielf Han blef den han altid warit. MÖRKArf. 1: 
114 (1743). Hans personlighet gick tillbaka. STRINDBERG 
NRik. 56 (1882). Martin hade (i 800-metersfinalen) gått 
upp utanför Lowe . . i andra kurvan, föll tillbaka något på 
långsidan, men kom åter upp i sista kurvan. IdrBl. 1924, 
nr 84, s. 2. Vårt land är . . icke ensamt om den erfarenhe- 
ten, att tuberkulosen under de senare årtiondena gått 
kraftigt tillbaka. NEANDERT^ifeer*. 159 (1928). Det största 
dotterbolaget .. gick tillbaka både i fråga om omsättning 
och resultat efter finansnetto. Hufvudstadsbl. 7/2 2003. 
s. 11. 

£) i fråga om att överenskommelse 1. löfte 1. 
köp 1. dom o. d. förklaras ogiltig; särsk. i förb. gå 
tillbaka, se GÅ TILLBAKA 1 b. 

b) i förb. med tr. verb för att beteckna mål 1. 
riktmärke identiskt med utgångspunkten dels 
vid anbringande 1. överlämnande 1. översändan- 
de o. d. av (ngn 1.) ngt (se a-fi), dels vid återta- 



-T 1165- 



-T 1166- 



TILLBAKA 3 



gande 1. återfående av ngn 1. ngt, dels vid 
undandrivande o. d. av ngn 1. ngt (se /-C); ofta i 
fbrb. med igen (jfr IGEN II 7 a ). 

a) i fråga om att (med handkraft (kastande)) 
återföra ngn 1. ngt till den plats 1. åt det häll var- 
ifrån denna resp. detta flyttats 1. satts i rörelse 1. 
att ombesörja sådant återförande; särsk i ett 
stort antal förb., t. ex. bringa, bära. föra, förfoga, 
kasta, leverera, maka, skjuta, slunga, släpa, 
studsa, ställa, sända, sätta tillbaka, se under 
resp. verb. Vill du skicka tillbaka brevet? Lägg 
tillbaka pengarna! Han hadhe migh åter til baka åt 
strandena til becken. Hes. 47: 6 (Bib. 1541). Om .. någen 
styreman haflfuer sigh tilbudditt atth styre greffuens skipp 
tilbaker, wiill han widdergälla all then skadhe, ther om 
kan bewisas. TbLödöse 27 (1587). Skummet skummas af. 
slås i ett rent kiäril, och mjöden tunnas neder i samma an- 
kar tilbakars, som tilforena är skiölgt genom ett flor DAHL- 
MAN Reddej. 167 (1743). Hafsströmmarne wroko oss öfwer 
200 mil tilbakars åter inpå Schetlands klippor. WALLEN- 
BERG fSVS; 1: 151 (1770). (Hani sitter der vid fönstret och 
ser ut öfver gatan och än och så åks han tillhakas igen till 
sängs. Runeberg BrWalter 79 (1864). Efter att ha öst .. 
(vattenhinken) full kånka den tillbaka över bryggan, lands- 
vägen, gården, stentrappan till porten. LiLLJEBJORN 
Skolm. 243 (1924). — särsk. oeg. 1. bildl. Effter Ran- 
sackning att lindeby icke kan mista samme Hage dömbdis 
hann til bakar ther til lindby UpplDomh. 5: 180 (1597). 
När Rådets och de Stores missbrukade myndighet var satt 
tilbaka inom sina rätta gränsor återstod icke något mera 
at .. önska. SCHONBERG Bref 3: 40 (1778). Blott at i eget 
bröst mitt hjertas nöd ransaka, / Som ofta mig forfört frän 
dygdens väg tilbaka. Bellman iBeUniS) 19: 161 (1793). 
Det arbetande folket reste sig inte, öch Europas barskare 
fingo ostört arbeta på att slunga oss tillbaka i barbari. 
OhZOVl N ev inson Vittne 150 (1936). Ett ögonblick kände K. 
H. Kohlmark hur han kastades tillbaka till sin ungdoms 
värld. Kjellgren Smar. 88 (1939). 

j3) i fråga om att återgälda 1. återlämna ngt 
(till dess ursprungliga innehavare o. dyl.); äv. i 
fråga om att föra med sig nyhet 1. svar o. d. till 
ngn; särsk. i vissa förb., t. ex. bringa, giva, skän- 
ka tillbaka. Huad såsom kan af samme Lappebyer ware 
opburit, gifues tilbaker igen. SvTr. V. 1: 136 (1603). De Bri- 
tanniske Sendebuden .. brachtte oss ett sådantt gensvar 
tilbaker igen. AOXENSTIERNA 1: 71 (1612). Brefwet har 
hon gifwit er tillbaks igen. och dermed punkt. HAGBERG 
Shaksp. 2: 155 (1847). Dock, jag vill nu återgälda/ .. Allt 
jag skänker er tillbaka. OsCAR II I. 2: 45 (1859, 1886). Han 
kände sig ovärdig deras ömhet, ty han hade sä litet att ge 
tillbaka. ASPLUNO Sfud. 26 (1912). Maurice, kom tillbaka 
och ge mig mitt jag tillbaks, huden är sliten av kroppen på 
mig, naken sitter jag utom mig, utan dig finns jag inte. 
Malmsten DagKastanj. 350 (1994). — särsk. 

a') betecknande upphävande av förhållande, 
särsk. i fråga om återbetalande 1. återställande 
av lån o. d. Boken ska lämnas tillbaka inom fyra 
veckor. Stiernhielm Fateb. E3b (1643). Betala tilba- 
kars läro och underhollspenningarne. KulturbVg. 2: 31 
(1749). Jorden båfwade derwid, dä hon måste lemna den- 
ne Herren, som war jordenes Skapare, tilbaka ur sit sköte. 
Nohrborg 108 (c. 1765). Jag .. lämnade tillbaka kortet. 

Hallström /fän rf. 16 (1927). 



P 1 i fråga om överskjutande belopp vid mot- 
tagande av betalning o. d., särsk. i förb. giva, ha 
tillbaka, se under resp. verb. 

y) i fråga om att förflytta ngn 1. ngt till sin 
ursprungliga plats 1. att återta ngt som tidigare 
varit i ens ägo o. d.; äv. oeg. 1. bildl. (jfr slutet); 
särsk. i vissa förb., t. ex. erövra, hämta, kalla, 
rycka, stjäla, taga tillbaka, se under resp. verb. 
Thet år noogh. Halt nu tijn hand til baka. 2Sam. 24: 16 
(Bib. 1541). (Kejsaren) hade .. dragit sijne Trouppar tillha- 
kar BrinkmArch. 2: 142 (1674). Knapt hade hon satt sin 
fot utför dörren, förrän hon med förskräckelse ryckte den 
tillbakars. Wallenberg (SVS) 2: 92 (1764). Hon kallar 
minnet rörd tillbaka. TEGNÉR (TegnS) 3: 48 (1817). Lugna 
er, min herre, / Och tag er ring tillbaks; än år den er HAG- 
BERG Shaksp. 6: 56 (1849). Fan, tog jag tibaks Dykterna i 
Neuilly Det ångrar jag nu! STRINDBERG Brev 10: 307 
(1894). Svenska S-E-Banken drar tillbaka sin stödansö- 
kan från statliga bankakuten. Hufvudsladsbl. 18/8 1993, 
s. 9. — särsk. i förb. med bet.: återkalla 1. upphä- 
va 1. göra ngt ogjort o. d.; särsk. i förb. göra, kal- 
la, ropa, slå tillbaka, taga tillbaka sina ord, se 
under resp. verb. 2SthmTb. 2: 213 (1552). Vm eth kop 
dömdes tilbake. 3SthmTb. 1: 95 (1592). 

5) i fråga om förväntan 1. krav 1. fordran o. d. 
OxBr 12: 169 (1614). Om nägot .. till then nyia graffven 
beställas skall, thet iagh kunne beställa, förmodar iagh 
vist beskeedh medh bodet tilbakar igen. OxBr. 12: 374 
(1618). Jag förväntar stundeligen Dahlbergh tillbakars. 
HT 1951. s. 35 (1658). Som Bondeståndet altid haft til .. 
(borgarståndet) et särdeles fortroende, så förklara de å sin 
sida al förtrolighet och wänta detsamma af detta Ståndet 
tilbakars igån. 2BorgP 3: 23 (1726). (Kungen) ville gå så 
längt han kunde i eftergifter men fordrade också sådana å 
andra sidan tillbaka. De Geer Minn. 1; 227 (1892). Nu 
går den här rackaren bakom ryggen på sin morbror och 
kommer sättande hit och kräver tillbaks silvret! MALM- 
<i\lST BerTräskmark. 1: 283 (1976). 

e) för att beteckna att ngn får ngt igen 1. åter- 
får 1. återser (ngn 1.) (del av) ngt; särsk. i fråga 
om växelpengar vid betalning; stundom närman- 
de sig 1. övergående i bet. 5. Jag fick tillbaka på 
en hundralapp. Meden th(et) war toknigt, sende the 
folck vth på kunskap och finge tydend/eri tilbake, att the 
funne (en) man (i) en lithen schute. 2SthmTb. 4: 446 
(1573). Om nägre fästningar .. äre tilforrende intagne, så 
winnas the äter tilbaka igen. ScHRODERUS Comenius 175 
(1639). Nu rönes hans hiertalag emot barnen tilbakas 
igen, for undfångne wälgerninger VDAkt. 1674, nr 201. 
Der de skola gifua riktigt sina Prästerantor, böra och de 
tillbaka riktigt få sin Gudztienst. VDAkt. 1684, nr 60. Han 
satt vid . . (flickans) sida, han tryckte dess hand / och kän- 
de tillbaka en tryckning ibland. Tegner (TegnS) 4: 27 
(1823). Den trakt, jag lämnat som yngling, ser/ jag i kväll 
som man tillbaka. Heidenstam Dikt. 21 (1895). (Man) vil- 
le . . helt naturligt inte ha tillbaks mig. STRÖMSTEDT Mitt- 
Lw 1: 163(1981). 

^) i fråga om att åstadkomma att ngn 1. ngt 
förflyttar sig mot 1. till utgångspunkten; särsk. i 
vissa fbrb., t. ex. driva, köra, slå, stöta, tränga, 
tvinga tillbaka, se under resp. verb; äv. oeg. 1. 
bildl. (jfr slutet). (Gudi haffuer vthsatt itt näät för mina 
fötter och stött migh til baka. Klag. 1: 13 (Bib. 1541). (Du) 



-T 1167- 



-T 1168- 



TILLBAKA 4 



måste .. med stark arm wisa fienden tillbaka. Caeling 
Kempis 205 (1827). Den Tyska officeraren (trängde) in på 
värden, klämde honom tillhakas mot dörren, och stötte 
upp denna. Almqvist Ekols. 1: 78 (1847). Man kan inte 
med våld tvinga utvecklingen tillbaka. HägkLivsintr. 8: 
291 (1927). Läktargrupperna var på väg att drabba sam- 
man i ett jättebråk, men kravallutrustad polis lyckades 
driva tillbaka engelsmännen. KvällsP 13/10 2002, s. 8. — 
särsk. al (t) i förb. driva tillbaka, vederlägga 1. 
gendriva 1. göra om intet (se DRIVA TILLBAKA 8). 
P') (numera bl. mera tillf.) i förb. visa tillbaka i 
fråga om att avfärda 1. avvisa 1. förklara för 
osann o. d. Ratio vptager icke . . immediaté the mål, som 
af sensu först ransakas måste, vtan the wisas wackert til- 
baka. Rydelius Föra. 89 (1720, 1737). Det älskvärda or- 
det om trolleri vid uppbyggandet av det nya Japan måste 
japanerna smickrade visa tillbaka. LiLLIEHOOK Nohara 
JapAns. 22 (1936). 

4) för att beteckna att ngn står kvar (på sin 
plats) 1. att ngn (1. ngt) kommer 1. (o. i sht) befin- 
ner sig 1. hålls 1. lämnas kvar i en position som 
ligger bakom den punkt där ngn annan (1. ngt 
annat) befinner sig, kvar; äv. oeg. 1. bildl., ss. ut- 
tryck för försummelse 1. åsidosättande 1. återstod 
o. d.: övrig. 

a) (t) betecknande att ngn stannar kvar 
(medan andra ger sig av) 1. blir efter 1. ej hinner 
med i forb. bliva tillbaka, se BLIVA TILLBAKA 1, 2 
(a); äv. bildl., i förb. stå tillbaka, icke träda fram 

0. göra sin plikt o. d., se STÅ TILLBAKA I 1. 

6j (t) för att beteckna att ngt inte kommer 
till stånd 1. uteblir 1. förblir som det var 1. under- 
låts; jfr BLIVA TILLBAKA 3. Therfore synthes honum 
ath .. thet giffthermaal bhfTue tiil baga. GIR 2: 80 (1525). 
Honnom är wörditt befaledtt, att hann .. skulle giffwe sigh 
öflwer till Lijfflandh, hwilkett han icke fuUfölgdt öch eff- 
terkommedh hadhe, vthan sådantt försumedt och lathedh 
blitTwe tilbake. HH XIII. 1: 75 (1562). Kunna vij detta lin- 
gripande) icke låta tilbaka blifva, aldenstund vij see, att 
tvist oc oroligheet ingen ända hafver OxBn 12: 118 (1613). 
Att min reesa är .. bleffven tillhakar, dedt halTver varitt 
store orsaker till. RP 6: 384 (1636). Gud gifve grffct-^ Sten- 
bock hade varit 1000 mijl borta, och aldrig sedt Dantzig, sä 
hade och mycket ondt varit tilbaka. BARK Bref 1: 207 

(1704). Bergklint Vitt. 302 (1784). 

c) betecknande att ngn 1. ngt blir 1. är efter- 
satt 1. kommer i andra hand, särsk. i förb. stå 
tillbaka, se STÅ TILLBAKA I 2. 

d) i fråga om att åsidosätta 1. försumma 1. ef- 
tersätta 1. låta bli ngt 1. bortse 1. avstå från ngt; 
särsk. i sådana förb. som låta. lämna, sätta till- 
baka, se under resp. verb; numera bl. ss. förled i 

SSgn TILLBAKA-SÄTTA. 

e) i fråga om att hindra 1. hejda 1. hålla kvar 

1. undan ngn 1. ngt, särsk. i förb. hålla tillbaka; 
äv. oeg. 1. bildl. (jfr a, ji). Hafver magistraten något ve- 
lat gjordt. som honom intet bort, hafver Clerus hållit magi- 
stratum tillhakar KyrkohÅ 1907. s. 336 (1636). Hvarvid 
man med pekfingret af venstra handen håller . . Tarmarne 
tillhakas att de ej af nålen må skadas. Meverson Serafim- 
Instr. 67 U handl. fr c. 1780). Sverige får svårt att hålla 
tillbaka inflationen efter en eventuell övergång till euro. 
DN 24/1 2003, s. C8. — särsk. a) för att beteckna 



att känsloyttring 1. begär o. d. hindras från att 
komma fram. SERENIUSL4d (1734). Begäret håll till- 
baka! Stagnelius fSVS) 1: 21 (1814). Drottningen träng- 
de sin djupa smärta någorlunda tillbaka, men kunde ej 
dölja den. Reuterdahl Mem. 336 (1860). Saken var .. den, 
att Juan .. haft mycket svårt att hålla tillhaka sin skratt- 
lust. Bengtsson Linklater JuanAmer 449 (1931). Den 
glådjetörstande del av henne själv, som hon hela sitt liv 
sökt trycka tillbaka. Olzon BucA Fjärrl. 203 (1937). Även 
om det i FN:s säkerhetsråd marks en vilja att hälla tillba- 
ka de bittra känslorna från konflikten .. är det loxv.). DN 
22/5 2004, s. All. fi) (t) för att beteckna att ngn 
håller inne med ngt; jfr HÅLLA TILLBAKA 2 6/3. 
Gudh tijgh tich icke och war icke stilla, gudh halt icke til- 
baka. Psalt. 83: 2 (öc. 1536). Herren Christus .. håller .. 
vndertijden så länge sin Hielp tilbaker, lijkasom han intet 
wiste eller såge. JMatthi.^ 1: 266 (1658). Bordhe förden- 
skuldh medh rätta sådane smäde ordh wara tilbaaka, och 
med them afståes. HärnösDP 1661, s. 41. Wördnan som 
har brit tilbaka / Af ett blygsamt äterhäld; / Will omsider 
doch vpwaka / Vhr then diupa dwalans wåld. RUNIUS 
rSVSy 2: 47 (1706). 

/) (t) för att beteckna att ngn resterar med 
ngt 1. icke har fullgjort 1. presterat ngt; särsk. i 
uttr. bliva 1. stå tillbaka med ngt, se BLIVA TILL- 
BAKA 1 a resp. STÅ TILLBAKA I 4. VgFmT I. 10: 35 
(1526). Att då de, som formögne ähre, och ähnnu funnes 
stodhe tilbake. måtte låggie .. (betalningen) tilfyllest ifrån 
sig. RA II. 2: 192 (1617). Jag kan eij gifwa därom (dvs. om 
striden) någon utförlig och säker effterrättelse, effter 
Cantzliet warit denna gången tilbaka. HERMELIN BrBarck 
37 (1703». P// 8: 55 (1765). 

g) (numera föga br.) för att beteckna att ngt 
återstår (att göra 1. utföra 1. betala 1. leverera) 1. 
finns ss. en återstående del 1. resterar (för ngn). 
C (100) rp stodh til haka. OPetri Tb 118 (1526). Afsades 
at dee 44 d(a)\(e)T som ähr tilbakes. skolie blifue i quar- 
stadh. 3SthmTb. 8: 215 (1615). Början war giord; men 
mycket stod ännu tilbaka. DALIN Hist. III. 1: 135 (1761). 
Jag gerna visst en slant i fattigbössan lade. / Allenast 
tretti år jag nu tillbaka hade. BERGKLINT Vitt. 23 (1837). 
Obevekligt träffade Luthers dom alla mänskliga förtjänst- 
tankar Av "verkheligheten" blev intet tillbaka. SvTeolKv. 
1932, s. 16. 

B. 

5) för att beteckna ömsesidighet 1. att en 
handling återgäldas med en annan (liknande). 

a) i fråga om svar på (olika slag av) tilltal 1. 
hälsning; äv. speciellare, i fråga om råd 1. förma- 
ning o. d.; särsk. i vissa förb., t. ex. fräga. hälsa, 
le, ropa, skriva, skåla, skålla, vinka tillbaka, se 
under resp. verb. Swar tilbakar Tegel G1 2: 228 
(1622). Dher hoos beder iag .. i wille giöra väll skriffwa 
migh till här om tillbaker VDAkt. 1662. nr 153. Tå swarar 
Konungen, af ganska wredt mod: där så är at du förkun- 
nar mig min dödh, tå säger jag dig thet tilbakas, at du ock 
intet längre lefwa skall. PERINGSKIOLD Sogubr 14 (1719). 
Jag förmante Hustrun tilbaka, at wara tystlåtig. DALIN 
Arg 1: 243 (1733, 1754). Rector frågar Cari lille efter någ- 
ra örter . . Carl svarar färdigt och frågar äfven Rector till- 
bakas. Fries ILinné 1; 24 (1893). Det behöfver Du råda 
mig tillbaks nu? Strindberg GVasa 189 (1899). Han vin- 
kade åt henne i dörren, och hon vinkade tillbaka. GUSTAF- 



-T 1169- 



-T1170- 



TILLBAKA 6 



Janson ÖvOnd. 59 (1957). 

b) i fråga om att återgälda en handling 1. be- 
svara ett (visst) bemötande på samma 1. likvär- 
digt sätt; äv. med inbegrepp av fysisk kraft, 
särsk. i förb. slå tillhaka. VDAkt. 1676. nr 226. En 
Änkling tycks en Swän ett pusz tilbaka spela / När han 
med Jungfrun af til Brudesangen drar. RUNIUS (SVS) 1: 
291 (1713). Man söndersliter mig, jag det tillbaka gör,/ 
Och hatets barbari med hämdens mötas bör LEOPOLD 1: 
206 (1803, 1814). Smädar mig någon som narr, så får han 
så heta tillbaka. AdlerbETH HorSat. 67 (1814). Skall nu 
som en häst jag smaka / Er snärt, då jag gjort som bäst, / 
Så sparkar jag upp tillbaka, / Och sparkar ock som en 
häst. Runeberg ISVS) V. 2: 65 (1860). Bilägaren kastade 
två knivar mot den andre mannen, som i sin tur slog till- 
baka med en planka. GT 27/3 2004. s. 17. 

c) betecknande att ett ömsesidigt (känslo- 
mässigt) förhållande är för handen. Hon på sin sida 
tyckte om honom tilbaka. SaFSTROM Banquer. E 2 a 
(1753). Den som föraktar Sverige, bör föraktas af Sverige 
och hvarje Svensk tillbaka. ATTERBOM Minn. 1: 275 
(1818). Blif for den gamle en trogen / Maka och gör hans 
glädje och gläds af hans skatter tillbaka. RUNEBERG (SVS) 
3: 122 (1836). Jag älskade med en öm och ren låga och var 
älskad tillbaka. DelblanC Pra st k. 104 (1963). 

d) i gengäld 1. å sin sida; särsk. i förb. med 
vissa verb betecknande löfte 1. gratulation o. d. 
RAlamb fiesa 69 (1658, 1679). Ridderskapet och Adelen 
betacka för contestationen, congratulere tilbakars. RARP 
9: 12 (1664). Som jag nu skrifftat mig ,. så wäntar jag, at 
få weta tilbakars, huru det stär til med Er MODEE 
HåkSmulgr. 7 (1738). Prelaterne grepo längre omkring 
sig, än de Verdslige Herrar kunde tåla, hvilkas mvndighet 
tilbaka besvärade de Andeliga. SCHONBERG Bref 1: 86 
(1777). Natur-rätten skall .. sjelf .. få utseende af en möj- 
lig positif rätt, äfwen som den positiva rätten skall taga 
det utseende, att tillhakas vara en möjlig Natur-rätt. BI- 
BERG 2: 251 (c. 1820). Hvar och en herde som känner sin 
hjord och är af hjorden känd tillbaka, är genom ett osyn- 
ligt band förenad med dem som tillhöra hans vård. THO- 
MANDER 1; 231 (1850). Vi lovar att utan knöt betala vår 
TV-licens om SVT i sin tur kan lova tillbaka att regelbun- 
det ge oss en gamma! vis filosof att njuta av. Expressen 
23/5 1998, s. 4. — särsk. (numera bl. mera tillf) i 
artighetsfras för att återgälda tack 1. välgångs- 
önskan o. d. Tusentack tillhakas. ALMQVIST Brev 29 
(1821). God jul, far! .. God jul! tillbaka. Strindberg Syä/ö. 
111(1909). 

C. 

6) i tidslig o. därtill nära ansluten anv. 

a) (t, utom i P a. pl betecknande tidpunkt 1. 
tidrymd då ngt inträffat 1. börjat som ligger före 
tidpunkten för utsagan; särsk. a) hitintills 1. hit- 
tilldags. lagh haffuer nu till en tidh auiseradt min k<iä- 
re) Flar)k(iär) så många falska fiender eller anslagh som 
tillbakans gångna ähra. Ekeblad Bref 1: 288 (1653; rättat 
efter iiskr). (5) med bestämning som anger dels mer 
1. mindre exakt tidpunkt osv., dels (i sht i förb. 
med lång (se d. o. 7 c (5)) ett större obestämt av- 
stånd bakåt i tiden, särsk. al (fullt br. ) i uttr. så 
1. så lång tid tillbaka i tiden. Sundén (1891). Vill du, 
så fara vi tusen är eller litet mera tillbaka i tiden. SCHUCK 
o. Lundahl L6. 1:43 (1901). /J) I fullt br.) i uttr. sedan 



så 1. så lång tid tillbaka, se SEDAN II 2 a slutet 
(jfr q), y') i uttr en så 1. så lång tid tillbaka; äv. i 
förb. med substantivdskt uttr) betecknande (re- 
gelbundet) återkommande händelse o. d., särsk. 
riksdag. Uprepa .. (danskarna) sina Konungar öfwer 
hundrade år tilbaka, som alle hafwa fört tre Kronor til Wa- 
pen .. hade likwäl (osv.). HCllH 1: 13 (1670). Det hafwer 
gifwit ämne til åtskillige Radslag på mänga Riksdagar til- 
bakas. HCllH 9: 85 (1697). Några få mansåldrar tilba- 
kars. VetAH 1802, s. 91. AUERBACH (1915). Ö) i uttr. för 
så 1. så lång tid tillbaka, se FÖR I 18 b. e) i uttr 
(nu) på så 1. så många år tillbaka, under så 1. så 
många år räknat bakåt i tiden från innevarande 
tidpunkt; äv. i sådana uttr som pö tredje öret 
tillbaka, se PÅ I 36 6 e. HSH 31; 7 (1663). Nu på några 
åhr tilbaka är likasom en skiljaktighet blefwen uti stån- 
det. VDAkt. 1737, nr 395. På 70 år tillbaka, hafwa 
inkomsterna af Bergs Pastorat . . blifwit de samma. VDAkt. 
1789, nr 349. l|") i uttr (i)från en så 1. så lång tid 
tillbaka, se FRÅN I 12 a a, c /3. // O i uttr ; så 1. så 
läng tid tillbaka, sedan en så 1. så lång tid tillba- 
ka. Gläpsjö Grufwan, som i 30 år tilbaka intet warit i 
bruk. HCllH 13; 21 (1697). Alt sedan år 1685. thet är i 52 
års tid tilbakes, hafwer jag fosiu. VDAkt. 1737, nr 336. An- 
gående de stora kala bärgen . . berättades, att man af gam- 
malt folks berättelser, i en ålder tillbaka, vet att de varit 
förr med skog beväxte. Barcil«US LandthHall. 41 (1773). 
t^') i uttr. av forna (äv. gamla) tider tillbaka, se- 
dan urminnes tider, sedan gammalt; jfr FORN 2 a 
P. GAMMAL 8 a. Af forne tijder tillbaka. Verelius Herv. 
Dedik. 4 (1672). De utaf gambla tider tilbakas formerade 
fordnngar. 2RA 1; 266 (1723). 

bl för att beteckna att ngt sträcker sig 1. går 
så 1. så långt bakåt i tiden. (Pennornas) uppkomst 
sträcker sig formodeligen icke längre tillhakas än till 10;de 
eller 9;de århundradet. NORRMANN Eschenbg 1; 31 (1817). 
Vända vi oss .. till Västeuropa, gå våra data något längre 
tillbaka. EkonS 2; 22 (1894). Dessa enorma skapelser är 
egentligen ljusskulpturer med en tradition som sträcker 
sig tillbaka till Tangdynastin på 600-talet. DN 13/6 1997, 
S.A6. 

c) i fråga om att (i tanken) återvända till ngt 
föregående 1. ursprungligare i tiden 1. utveckling- 
en (för begrundan 1. ss. stöd för handling 1. slut- 
sats o. d.); särsk. i uttr. falla tillbaka på, hämta 
stöd i; stundom utan klar avgränsning från d. Så 
långt vi kan minnas tillbaka. Moste man någhot re- 
petere tilbake / AfT slijk handel och gambles sake. Sv.ART 
Gensw. E 4 a (1558). I Julehelgen talade Götstaff medh al- 
mogen i Mora hållandes them före att the wille tänckia til- 
bake och förspöria afF gamble men. huredant Regemente 
the Danske plägade föra här i Swerige. SVART Gl 14 
(1561). När man seer tiderne tillbaka, äre Förstendomen 
een oreda och orsak till myckit ondt. RARP 4; 426 (1650). 
Slutligen gäller .. att .. (de etiska systemen) icke gå nog 
långt till baka i sin vetenskapliga undersökning. Nybi^us 
Forskn. Ul. 1; 72 (1886). Att med tacksamhet skada tillba- 
ka på det tidskifte, som förflutit. De Geer Minn. 2; 36 
(1892). I arvföreningen föll man .. tillbaka på landslagens 
bestämmelse att till konung helst skulle väljas konunga- 
son. Carlsson o. Rosén SvH 1; 410 (1962). — särsk. a) 
i fråga om att med känsla av saknad återvända 
till (ngt i) det förflutna. Här kunde man hvar storm i 



-T 1171- 



-T1172- 



TILLBAKA, ssgr 



lifvet glömma, / Till edens dalar sig tillbaka drömma. 
SatherBERG Dikt. 2: 13 (1844, 1863). Detta retade dok- 
torn, som i feststämningen återfallit tillbaks i Röda rum- 
mets dagar. Strindberg GötR 19 (1904). Det kan hända 
att kyrkan då och då kommer att längta tillbaka till den 
större tryggheten före är 2000. Frihet kostar pä. DN 30/3 
2002, s. A12. /J) i fråga om att med inbegi-epp av 
vilja 1. uppmaning återföra ngt 1. förflytta sig till 
(tillståndet under) en tidigare tid; särsk. dels i 
uttr tillbaka till naturen (jfr NATUR 6 c), dels i 
förb. skruva tillbaka, se SKRUVA TILLBAKA 3. När 
Lindman .. sökte vrida tillbaks utvecklingen .. kom bryt- 
ningen 1909. Spångberg SrMän 1: 65 (1917). "Tillbaka till 
naturen" var hans fältrop. Alving SvLittH 2: 16 (1931). 
Viktor Rydberg, som lade ner oändlig möda på att vrida ti- 
dens ur tillbaka. SvD 14/4 1944, s. U. 

d) i fråga om att syfta 1. peka på 1. leda 1. föra 
tanke o. d. till ngt som tidigare existerat 1. varit 
känt 1. nämnts; av. i fråga om att åberopa 1. hän- 
visa 1. hänföra sig till ngt (jfr c); särsk. i förb. 
med vissa verb, t. ex. föra, leda, syfta, visa tillba- 
ka. Pronomenet syftar tillbaka på subjektet. Släk- 
ten kan föras tillbaka till medeltiden. Som ofta 
någre loca och placater beropa sig på hwar andra till- 
bakars, så hafwer iag sådanne icke kunnat förbijlåta. 
SCHUCK WhA 3: 191 (i handl. fr. 1670). Jag wil taga saken 
längre tilbakars och 1 skolen henne lätteligen begripa. Da- 
lin Arg. 1: 109 (1733, 1754). (DetI är nödigt, att ifrån den 
synd, för hvilken . . (syndaren) är fängslad och dömd, föra 
tankarna tillbaka in på hans förra lefnad. Hb. 1811, s. 109. 
Detta anser Höljer vara en gifven följd däraf, att hvarje ny 
eller efterföljande funktion af den rena handlingen böjer 
sig tillbaka på den foregående eller gor denna till sitt ob- 
jekt. NYBL.«US Forskn. I. 2: 396 (1875). Det är inte intrig- 
makeriet över huvud utan också vissa bestämda detaljer .. 
vilka visa tillbaka på Scribe. Kihlman NordProf. 255 
(1935). Det år .. diskutabelt att .. generellt lovprisa ett 
gammalt bondesamhälle, som ju Grinkers punkter delvis 
pekar tillbaks mot. Crafoord Borrfer/Pere. 33 (1971). 

Ssgr (Ajim. l:o Många av ssgrna med till- 
baka SS. förled är verb, vilka i allm. alternativt 
kan konstrueras som sådana liktydiga fria verb- 
förbindelser med tillbaka ss. partikel som be- 
handlats ovan. I p. pr. o. p. pf , liksom i avledn., 
är dock (i huvudsak) endast ssg möjlig. I övrigt 
har ssgrna i förhållande till motsv. verbförbindel- 
se vanl. en formellare stilprägel; numera utgör 
fri verbförbindelse ofta det stilistiskt neutrala al- 
ternativet också i skriftspråk, o. för flera ssgi" fö- 
religger (nästan) endast belägg i p. pf 1. ss. 
vbalsbst. I en del fall har däremot ssg o. motsv. 
verbförbindelse utvecklat (något) olika bet. (1. 
huvudsaklig anv. ). Jfr på ssgr anm. 2:o, till ssgr 
anm. l:o ävensom bort, fram, genom ssgr anm. i 
resp. artikel. 2:o Flera av de med tillbaka sam- 
mansatta verben kunde i ä. tid skrivas ss. två 
ord, o. det kan ibland vara ovisst om ssg verkli- 
gen foreligger.): A: (3 a S) TILLBAKA-BILDA, -ning 
(seavledn.}. (i sht i fackspr) få (ngt) att återgå till 
ett tidigare stadium (för att senare helt försvin- 
na); särsk. (o. utom ss. vbalsbst. -ning numera 
bl.) dels i p. pf, dels i pass. övergående i dep.; jfr 
reducera 5 i. Hartelius Sjukgymn. 12 (1883). Under 



fosterperioden anlägges hos nutidens fåglar alltjämt en 
tämligen lång svans, vilken dock senare tillbakabildas. 
WallenGREN o. HenniG 5: 8 (1916). Avledn.: tillbaka- 
bildning, r (i sht i fackspr.) regressiv utveckling; 
involution (se d. o. 2). Benägenhet för tillbakabildnmg 
af sidotårna. 2NF 17: 1092 (1912). Människosläktets till- 
bakabildning. Hedberg Blomb. 358 (1953). — -BLICK. 
(jfr d. tilbageblih] 1) (numera föga br) till 1: utsikt 
(bakåt varifrån man kommit); jfr blick, sbst.' 6. En 
kort sträcka långsmed N(orra) stranden med anslående 
tillbakablick öfver den bergomkransade Refsunden. 
TurHb 1: 112 (1894). TurA 1912, s. 268. 2) till 6 c: åter- 
blick; jfr blick, sbst.l 2 b a. Thomander 2: 165 (1846). 
Boken inledes med en historisk tillbakablick. Ymer 1953, 
235. — (1,6 c) -BLICKA, -ning (t, ATTERBOM Minnest. 
2: 11 (1840)); -are (.se avledn. ). vända blicken bakåt; 
blicka tillbaka; numera nästan bl. i p. pr. Atter- 
BOM Minnest. 2: 11 (1840). Förebilden till två-djursmotivet 
(på spännen) har man trott sig finna i den äldre Vendelsti- 
lens liggande och tillbakablickande djur Fornv. 1940, s. 
124. Ett mycket öppenhjärtigt tillbakablickande brev. 
Vallquist HWv6/om 36 (1987) Avledn.: tillbakablick- 

are, m.//ig. NTid 11/2 1947, s. 11. BLIVA, (t) 1) till 

4 a: bliva kvar 1. efter; äv. bildl.; jfr bliva tillbaka 
1, 2 (a). Ath ibland oss icke finnes någhor tilbaka 
bliffuen. Hebr 4: 1 (NT 1526; Bih. 1999: vara for sent ute). 
Wår booscap skal gå medh oss, och icke een klöfT til baka 
bliffua. 2Mos. 10: 26 (Bib 1541). WlFSTRAND Ajjd/To/ 56 
(cit. fr. 1874). 2) till 4 b: icke komma till stånd 1. 
utebli 1. underlåtas o. d.; särsk. i uttr. låta ngt 
tillbakabliva; jfr bliva tillbaka 3. Epter thet itt frem- 
ma(n)de tungomäål haffuer wordet brukat, therfore är och 
förbettringen til baka bliffuen. OPetri Hb A Ih (1529). 
En Ährligh man, som .. vprättar något Contract medh 
enom, seer ther altijdh troligen på, at han intet försumar, 
låter til baka blifwa, eller något ther emoot giör EmpORAG- 
Rius Cat. Q 8 a (1669). HSH 6: 331 (c. 1750). — (4 a) 
-BLIVEN, p. adj. Ijfr -bliva] (numera föga br.) som 
inte nått den utveckling som betraktas ss. den 
normala; jfr efterbliven. Ar det icke ett välkändt och 
sorgligt taktum, att hela Italien är i våra dagar ett lika fat- 
tigt och kulturellt tillbakablifvet som naturskönt och kul- 
turhistoriskt intressant land? GHT 18/11 1897. s. 1. En 
liten af honom författad katekes just för sådana i förstån- 
det tillbakablifna. MinnGPrästh. 3: 165 (1926). SvSkog. 
612 (1928; om träd). Avledn.: tillbakablivenhet, r. 1. f 
(numera föga br. ) förhållandet 1. tillståndet att 
vara tillbakabliven. Tillbakablifvenhet på det ekono- 
miska och politiska tänkandets områden. OoB 1892, s. 
454. SvNat. 1926, s. 25. — (1) -BORSTAD, p. adj. Tunt 
hår, tillbakaborstat vid tinningarna. FREDEN Whitechurch 
Hogv. 99 (1925). — (1) -BÖJA, -ning (numera bl. mera 
tillf, Ling Regi. 41 (1836), SAOL (1950)). böja bakåt; i 
sht i p. pf ; SS. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Cel- 
larius 34 (1729). En stolt tillbakaböjning på nacken och 
ett hånfullt leende. Bremer Hem. 1: 235 (1839). Bufflar 
med tillbakaböjda horn. HEDIN GmPers. 8 (1887). — 
-DRAGA, -else (t, LIND 1: 1899 (1749)1, -ning; -are (t, 
Rtoberg Myt. 2: 321 (1889)). 1) (t) till 1, särsk. SS. 
vbalsbst. -ning, konkret: inåtgående del 1. parti 
av ngt, särsk. om sådan byggnadsdel; motsatt: 
utsprång. Norra kapellets öppning .. (i domkyrkan) vid- 
gar sig genom en bred tillbakadragning. Brunius SkK 74 



-T 1173- 



-T1174- 



TILLBAKA, ssgr 



(1850). Under den gotiska (tiden) voro .. (städerna) mera 
rörliga i sina linier med framsprang och tillbakadragning- 
ar i gatu- och torglinierna. TT 1897. Allm. s. 193. 2) (t) 
till 3 a y. återvända; äv. refl., i mer 1. mindre 
bildl. anv.: dra sig tillbaka. Ekblad 409 (1764). Ha- 
fvets tillbakadragning. JernkA 1828. Bih. s. 18. Jag mig 
tillbakadrager. / Långt mer an jordens flärd / Ar Herrens 
mässa fager. WiRSEN Vis. 113 (1899). 3) till 3 b y. dra 
(ngn 1. ngt) tillbaka; särsk. ss. vbalsbst. -ande, 
-ning, om handlingen att dra tillbaka militär 
stjrrka (frän krigszon o. d.). lagh wil tilbaka dragha 
skuggan på Ahas Säyare, tiyo streck the han offuerlopit 
haffuer. Jes. 38; 8 (Bib. 1541). Revolverhufvudets kring- 
vridning sker automatiskt vid slidens tillbakadragning. 
PriskatalSonesson 1895, s. 20. Tjeckoslovakien tänker för- 
söka få till stånd förhandlingar om ett tillbakadragande av 
de sovjetiska styrkorna i landet. DN 4/12 1989. s. 11. — 
-DRAGEN, p. adj (-baka- 1817 osv -bake- 1589) [jfr 
-draga] 1) till 1, 2: som dragits tillbaka 1. bakåt 1. 
befinner sig baktill. Lefrén Förel. 2: 101 (1817; om 
flyglar). För mera djupgående fartyg är längs efter kana- 
len byggd en läng kaj, söm är något tillbakadragen innan- 
för den vanliga strandlinien. TT 1895, Byggn. s. 29. När 
Engelsmännen och Amerikanarna tala är tungan i regel 
längre tillbakadragen i munnen än när vi svenskar tala 
vårt hemlands tungomål. MOBERG Utvandr 436 (1949). 2) 
i bildl. anv. av 1, om person: som dragit sig 1. hål- 
ler sig tillbaka; försynt 1. stillsam 1. skygg o. d.; 
äv. om handlingen att leva, liktydigt med: av- 
skild o. d. HSH 7; 26 (1589). Jag lefver tillbakadragen, 
såsom det synes mig anstå en gammal man. FoU 20: 222 
(1849). Emilie Thomander var som ung flicka blyg och till- 
bakadragen. Kulturen 1996, s. 58. Avledn.: tillbakadra- 
genhet, r 1. f särsk. till -dragen 2: förhållandet 1. 
egenskapen att vara tillbakadragen 1. leva tillba- 
kadraget; äv.: avvaktande hållning. I början syntes 
någon tillbakadragenhet råda. men sedan . . eldades snart 
flere talare till både grundliga och vältaliga utgjutelser. 
SvT 1852, nr 188, s. 3. Han .. vistades en tid i lantlig till- 
bakadragenhet på sitt gods. KlHLMAN 2Skälmrom. 18 
(1923). — -DRIVA, -ning. 1) till 3 6^: driva (ngn 1. 
ngt) tillbaka; i sht förr äv. med avs. på sjukdom 

0. d., i sht i p. pr. At tu mina öwener tilbaka driffuit 
haffuer. Psalt. 9: 4 {.Bib. 1541). Honingen renar, medan ro- 
senoljan verkar tillbakadrifvande och på samma gång för- 
hindrar uttorkmng Odenius 2Celsus 163 (1906). 2) (t) 
till 3 6 f /3': tillbakavisa (ngn 1. ngt), förklara för 
osann 1. oriktig. iHom bleff j samma tudh tiillbaka 
driffwenn aff sijna egna grannar, szä atth thet befandz 
sanning atth hun siigh om meen swårith hadhe. BtFinlH 
2: 105 (1551). Det hade varit oändligen lätt att .. tillbaka- 
drifva en stor del af . . hans anklagelser. BREMER NVerld. 2: 
188 (1853). — (3 a 5) -FALL. [jfr d. tilbagefald] jfr fall 
III 4. Sturzen-Becker VSkr 3: 210 (1882). — (1, 3 a 
iS), 6 d) -FALLA, (numera mindre br.) falla bakåt 

1. tillbaka; äv. (i ä. språkvetenskaplig terminolo- 
gi) i p. pr i adjektivisk anv.: reflexiv; äv. bildl. 
Möller 1: 264 (1745). Stridsberg FrGr 23 (1793; om 

pron.). Subjektet till ett Verb kan .. på samma gång vara 
dess fyllnad, såsom: Han dödar sig. Verbet kallas då Reci- 
prokt (dvs. reflexwt) (Tillbakafallande). BORELIUS Sacy 97 
(1806). Deras lek är att springa efter och fly for den ömse- 
vis på den släta stranden stigande och tillbakafallande vå- 



gen. GEIJER fireii 83 (1810). Om i chaos en verld grusad 
tillbakafoU losv.). Phosph. 1810, s. 31. SAOL (1973). — (1, 
3 a) -FART. (numera föga br.) återfärd; särsk (i ä. 
fackspr): rekyl. KngT 1797, s. 52. En Canons tilbaka- 
fart förorsakas af den uti Canalen varande luftcolumnen, 
och skulle således ej äga rum, om canalen vore lufttom. 

KrigsmSH 1799. 2: 162. Cannelin (1921). FLY. 1) (t) 

till 1, i p. pr. i adjektivisk anv., om panna: bakåt- 
lutande; jfr fly. v.' 6. VRydberg hos Warburg Rydbg 2: 
644 (1892). Han hade en kall glans i ögonen, tillbakaflyen- 
de panna, bred hufvudskål. R\'DBERG Vana 125 (1893). 2) 
(numera bl. tillf) till 3 a: fly tillbaka; jfr fly, v.' 1. 
Schultze Ordb. 1197 (c. 1755). Fägring och ungdoms 
glans Tillbakafly. ADLERBETH HorOrf. 70 (1817). FLYT- 
TA, -ning. 1) till 1: flytta (ngt) bakåt; ss. vbalsbst. 
-ning äv. konkretare. Jag förklarar .. at jag .. finner 
billigt, at upläsningen af detta Dictamen tilbakafl.vttas i 
Protokollet. AdP 1800, s. 121. Fyra fram- och tillbakaflytt- 
ningar av vänstra foten. Folkdans. 62 (1923). 2) till 3 a 
(5): flytta tillbaka; ss. vbalsbst. -ning äv. konkre- 
tare. Tillbakaflyttningen blev lugn. SPF 5: 584 
(1829). Det folk. som ej tillegnar sig naturvetenskapernas 
framsteg, återvänder derigenom till barbari; redan stilla- 
stående .. är tillbakaflyttning. Fries BotUtfl. 2; 4 (1852). 
3) till 6 c; (i tanken) förflytta sig till en förfluten 
tid; i sht i p. pf ; jfr flytta, v.' II 2 b. Försök att bättra 
ditt regellösa och syndiga lif; i samma ögonblick .. skall 
minnets ljus för dig uppgå ofver en förfluten tid af oskuld 
och lugn. du skall finna dig tillbakaflyttad i sällare dagar, i 
mera lyckliga forhållanden. StagneliuS tSVS) 4: 317 (c. 
1820). — (3 b 5) -FORDRA, (-baka- 1635 osv -bake- 
1562) fordra (ngt) tillbaka; förr äv.: återkalla 
(ngn) (jfr fordra tillbaka 3). HSH 9: 51 (1562). Nar .. 
the Nederländske Sakerne vthi ett sådant Lägerwaller rå- 
kade woro .. bleff .. (prinsen ar Oranien) 1573 tilbaka 
fordrad, och fick til EfTterträdare Ludwig Requesenes. 
BRASK PufendorfHist. 262 (1680), — (3 o) -FÄRD. åter- 
färd. dXLENGRAN-.W SiSjokr. 1: 45 (1840). — -FÖRA, 
-else (se avledn.). -ing. -ning (t, Schultze Ordb. 1254 
(c. 1755)). -sel (se avledn.); -are (numera bl. tillf, R\Ti- 
BERG Myt. 1: 206 (1886)). (-baka- 1681 (: TillbakaförseD- 
c. 1755 (:Tillbakaförsel). -bakars- 1755 (: tillbakarsförs- 
len)) numera i sht ss. p. pf 1) till 1: föra (ngt) 
bakåt. Det tillbakaförda knäet krökes. LiNG Regi. 37 
(1836). En tillbakaföring av spaken .. (medför) en styrning 
uppåt. Söderberg PrFlygl. 1; 69 (1935). 2) till 3 b a: 
föra 1. bringa (ngn 1. ngt) tillbaka. Schultze Ordb. 
1254 (c. 1755). Hafva icke två (fångar) blifvit tilbakaförde 
i fängelse. LBA 11-13: 144 (1798). 3) till 6 c, i p. pf i 
adjektivisk anv.: förd tillbaka (i tiden). Han ensam 
var beredd .. som, med blicken tillbakaförd på försvunna 
dagar, kände, att hvarje kraft i hans själ . . tillhört den all- 
männa nyttan. Wallin Rel. 2; 347 (1822, 1827). Avledn. 
(till -föra 2): tillbakaförelse. r. 1. f (t) (Lat.) redhibitio 
.. (sv.i En tilbaka foring / forelse. Linc. Rrr 3 d (1640). till- 
bakaförsel, r. 1. f (numera bl. tillf) transport till- 
baka. Verelius 14 (1681). Miölets åter inlastning sker 
uti närwaro af förbemälte Upsyningsman och Skeppare, 
som tilbakarsforslen förrättar. PH 6: 3663 (1755). — (3 ö 
/3) -GIVA. (-baka- 1617 osv. -bakars- 1706) (numera 
bl. tillf) ge (ngn 1. ngt) tillbaka åt (ngn); särsk. 
med avs. på landområde o. d.; äv. med det indir. 
obj. ersatt av prep.-förb. inledd av ät. RA II. 2: 104 



Sv. Ak. Ordb. 



-T1175- 



Red. avslutad den 17112 2004. 



-T1176- 



74 



TILLBAKA, ssgr 



(1617). Hans Broder så wäl som the andre fångarna ble- 
fwe tilbaka giffne, och finge frij Leid til at taga wägen 
hwart the wille. WlDEKlND! KrijgH 273 (1671). Jag vet 
frän säker hand, att de förbundna magterna enhälligt och 
oåterkalleligen beslutat icke tillbakagifva åt Sverge nå- 
gonting af dess tyska besittningar Fryxell Ber. 10: .325 
(1842). Björkman (1889). — (1, 3 a) -GLID. jfr glid. 
sbst.^ 1. Vid långa och svåra stigningar kan vara fördelak- 
tigt att, till förhindrande av tröttande tillbakaglid, binda 
granris, remmar o. d. under skidorna. SkidlöpnlArmén 
1917, s. 41. — -GÅ. [jfr fsv tilbakaganga] 1) (numera 
bl. tillf.) till 1 (a, c): gå bakåt 1. tillbaka: förr äv.: 
gå baklänges. Sereniu.s Aaa 1 d (1734). Kommer bak- 
länges in .. och talar i tillbaka gåendet mycket ifrigt. 
MODÉE FruR 87 (1738). (Stekeln har) Framvingar med 2 
tillbakagående nerver och 2 fullständiga diskfält. THOM- 
SON Insect. 240 (1862). Afven imitationen kan ske tillba- 
kagående, d. ä. upprepande temat från slutet till början. 
Bauck IMusihl. 2: 45 (1871). Tunesisk virkning. Arbetas 
vanligen med en virknål af trä eller ben i fram- och tillba- 
kagående hvarf DarnBok 56 (1879). 2) till 3 a ( y): dra 
sig tillbaka; återgå 1. retirera o. d.; särsk. (o. nu- 
mera bl. tillf.) i p. pr i adjektivisk anv. Serenius 
Aaa 1 d (1734). Han .. visade sig sällan ute och tycktes le- 
fva nöjd med den stillhet, hvaruti han .. tillbakagått. 
ADLERBETH Ant. 2: 172 (c. 1815). Orsaken till Svenska 
arméens tillbakagående rörelse är svår att finna. MaN- 
KELhFältsl. 236 (1857). 3) till 3 a 8: gå utför 1. bakut 
(se d. o. c S), försämras; degenerera; särsk. (o. nu- 
mera bl.) dels i p. pr. i adjektivisk anv., dels ss. 
vbalsbst. -ende, särsk. i sådana uttr. som vara på 
(fbrr äv. i) tillbakagående, vara på tillbakagång. 
Then som them fattigha giffuer honom skal intet fattas, 
men then sijn öghon affwender medh honom skal thet fast 
tilbaka gå. Ordspr. 28: 27 {Bib. 1541). Der är det menskli- 
ga borta hos menniskan, och då är hennes lif idel tillbaka- 
gäende, mörker, synd och död. RUNDGREN Minn. 3: 1 
(1855. 1888). Exempel på långt drifven tillbakagäende ut- 
veckling erbjuda bland andra många parasitiska kräftdjur 
Wiren Zoo/Gr. 1: 287 (1897). Fabriksverksamheten var på 
tillbakagående, det stod illa til! med sjöfart och handel. 
Hufvudstadsbl. 15/12 1982. s. 9. 4) till 6 c: gå tillbaka 
i tiden; särsk. i p. pr. i adjektivisk anv. En anda in i 
hedendomen tillbakagäende ålder AtterbOM Minn. 206 
(1817). Vida längre tillbakagående årsböcker egde Babylo- 
nien och Egypten. Rydberg Urpatr. 3 (1873). — -GÅNG. 
[jfr d. tilhagegang] 1) till 3 a (y): handlingen att gå 
tillbaka; i sht förr äv.: återtåg 1. reträtt. Lina 
Rrr 1 a (1640). Strid avbrytes i allmänhet genom tillbaka- 
gång. FörslFälttjRegl. 1928, 2: 6. Under de växlande ske- 
dena av framryekning och tillbakagång gled landisen ofta 
fram inte över berg, utan över gamla moränbäddar SELAN- 
DER LecLanrfs*. 37 (1955). 2) till Z a Ö: (med negativ 
bibet.) återgång, vanl. till tidigare läge 1. till- 
stånd: särsk. i uttr. vara på (förr äv. [stadd) i) 
tillbakagång (jfr -gå 3), sjunka tillbaka; ge med 
sig. Sjukdomen är på tillbakagång. Så är äfven hela 
menniskoslägtet, oaktadt skenbar (partiel) tillbakagång, 
allt jemnt inbegripet i en småningom framskridande ut- 
veckling. NILS.SON Ur. 1: Inl. II (1843). När Malmö började 
gå framåt, voro Skanör och Falsterbo redan på tillbaka- 
gång. Sandström NatArb. 1: 55 (1908). Är ej hela vår kul- 
tur stadd på tillbakagång? HEDÉN 3: 71 (1921). 1933 sjönk 



exportvärdet . . en tillbakagång med över 66 % jämfört med 
1929. SvGeogrAb. 1943, s. 197. Lätt tillbakagäng på bör- 
sen. SvD(A) 15/9 1951. s. 12. — (4 e (a, /?)) -HÅLLA, -el- 
se (t, Serenius F 4 c (1734) i, -ning. hålla (ngn 1. ngt) 
tillbaka; kvarhålla 1. hindra; äv.: hålla inne med 
(ngt); särsk. bildl., med avs. på känsloyttringar o. 
d.: hålla igen 1. undertrycka. Am. 4: 7 iBib. 1541). Tå 
nu Brudhen war på Wäghen at fara öfwer til Skottland, 
och aff Winterens oförmodelige Infall bleff tilbaka hollin 
fosv.). SCHRODERUS Os. III. 2: 311 (1635). Angående afdel- 
ningen om Stockholms stads fattigvård tillbakahålla vi 
vårt omdöme. Geijer I. 6: 110 (1839). En gäng tillbaka- 
hölls lönen för 116 vngre österrikisk-ungerska officerare .. 
under flera månader BrAndstrom Krigsf. 42 (1921). Ti- 
den var inne för arbetarnas organiserande .. och inga 
vackra predikningar om samhällsfriden .. kunde tillbaka- 
hålla denna utveckling. HÖGLUND Branting 1: 30 (1928). 
(Ett) tryck, av längtan eller föraningar .. nätt och jämnt 
tillbakahållen, pä vippen att brista. Benecke Munro 
JupitMån. 103 (1985). — (3 Ö ö) -HÄMTA, (numera bl. 
mera tillf) hämta (ngn 1. ngt) tillbaka; äv. oeg. 
Johannes Husz .. begaff sigh .. på Flychten .. Men han 
blefT medh Wåld tilbaka hämtat, och tagin vthi bättre För- 
waring. SCHRODERUS Os. 2: 786 (1635). At åter them tilba- 
ka hämpta, som ifrån then Romerske Kyrckian affallne 
äro. BRASK Pufendorf Hist. 449 (1680). SAOL (1973). — 
(3 b y (slutet)) -kalla, kalla (ngn 1. ngt) tillbaka; 
särsk. oeg. 1. bildl.. dels: återkalla (ngt i minnet 

0. d.), dels: indraga 1. återkalla 1. upphäva (ngt). 
Om icke Konungar och Förstår mötte . . sädana preuilegier 
tilbaka kalla. Svart G1 103 (1561). Professor Salenius .. 
förmenar . . att Venerandum Consistorium såsom en kiöp- 
man bör stå wid sitt kiöp, och det ey ett helt åhr effter till- 
baka kalla. UUKonsP 20: 334 (1694). Kongl. Maj:ts 
Förklaring .. som innehåller, at sådane ägor .. ej mage til- 
baka kallas .. for slikt återkallande frie wara skole. 
HCllH 13: 64 (1697). En tafla full af fordom och vildhets 
tycke, / En bild tiUbakakallad ur medeltiden. KR/EMER 
Diam. 102 (1857). Ryssland hade tillbakakallat sina trup- 
per från gränsen. MALMSTRÖM Hist. 3: 223 (1870). — (1) 
-KAMMA, -ning. i sht i p. pf i adjektivisk anv., om 
hår: kammad bakåt. NJournD 1855, s. 80. Med det 
gråa bäret slätt tillbakakammat. LJUNGMAN Eberhart 
Hus. 168 (1936). — -KASTA, -ning 1) till 1, i p. pf i 
adjektivisk anv., om klädesplagg 1. kropp(sdel) o. 
d.: kastad 1. lutad tillbaka. Under .. (samtalet) är Siri 
Brahe tillbakakastad i länsstolen uti en förtvivlad tystnad. 
Gustaf III 2: 247 (1788). Huvudet låg tillbakakastat på 
den lilla platta, härda kudden. JOHNSON DrömRosEld 37 
(1949). Med manteln tillbakakastad. Fornv. 1954. s. 145. 
2) till 3 6 (a): kasta (ngt) tillbaka; äv bildl.: flytta 

1. föra (ngt) tillbaka (i tiden); i sht förr äv. dels 
till 3 ö C, med avs. på fiende o. d.: driva tillbaka, 
dels till 3 6 ^ /J ': avvisa. Schultze Ordb. 2244 (c. 
1755). Stiltje, storm, sido- och tillbakakastningar omvexla- 
de oupphörligt på den hafsresa, som (osv.). ATTERBOM Min- 
nes^. 2: 344 (1824). (B. von Beskow) ansåg .. för en 
samvetssak .. att tillbakakasta de larmande anspråken af 
en litterär fribrytare. Samtiden 1874, s. 171. Ett nvtt krig 
. . är liktydigt med vår kulturs undergäng. mänsklighetens 
tillbakakastande för århundraden. HÖGLUND Branting 2: 
409 (1929). Vi fingo vänta till solnedgången, innan medde- 
lande kom att engelsmännen blivit tillbakakastade med 



-T 1177- 



-T1178- 



TILLBAKA, ssgr 



svåra förluster. EJE Reitz DödHäl. 40 (1933). — (3 a) 
-KOMMA, -else (t, KOF II. 1: 86 (1650)1. (-baka- 1610 
osv. -bakars- 1657. -bake- 1612) komma tillbaka; nu- 
mera bl. i p. pf. Hon är precis tillbakakommen. 
SCHRODERUS Sleid. 180 (1610). — (3 a) -KOMST. (-ba- 
ka- 1642 osv -bakar- 1659 -bakars- 1631-1723 -bakas- 
1697) (numera bl. mera tillf.) återkomst. Eder 
lyckelige tilbakarskompst ähr mig af hiärtatt kär, önskar 
att I uthi bättre tilstandh hadhe funnedt dhe edre. AOXEN- 
STIERNA 6: 552 (1631). — iZ b 5) -KRÄVA. Boken är 
tillbakakrävd. kräva (ngt) tillbaka. 2NF 10: 311 
(1908). — (1) -KRÖKA, bfr fsv tilbakakrökter] böja 
(ngt) bakåt; numera bl. tillf, i p. pf Cellarius 45 
(1729). Ettåriga med tillbakakrökta .. strålblommor. NY- 
MAN VäxtNatH 1: 6 (1867). — (3 b Q -KÖRA, -ning, -sel 
(t, Sthi7iSiadsord. 2: 205 (1707)). särsk. med avs. på 
fiende: driva tillbaka; jfr köra tillbaka. )Ryssarna) 
beg>Tite falla the Påhler an. Men första anfallet gick intet 
bättre för them, an the blefwe tilbaka körde aff Kasanofski 
och Zborofski. WiDEKINDI KrijgH 287 (1671). — (1) -LU- 
TA, -ning luta (kropp(sdel)) bakåt; nästan bl. i p. 
pf.; jfr luta sig tillbaka. Hufvudet, prydt af rikt kasta- 
niebrunt hår, förde hon litet tillbakalutadt. hvilket gaf 
henne ett utseende af stolthet. Bremer Pres. 11 (1834). 
särsk. i p. pf i utvidgad anv: avslappnad o. d.; 
särsk. om musik(stil) o. d. Texterna får högsta betyg. 
Men musiken är väl smörig och tillbakalutad. GbgP 3/1 
1983, s. 30. På andra håll i arabvärlden ar stämningen 
ännu hundra dagar efter Saddam Husseins inmarsch i Ku- 
wait, påfallande tillbakalutad. DN 28/11 1990, s. A9. — 
(4 (d)) -LÅTA. (-baka- c. 1540-c. 1755. -bake- 1536-c. 
1595) (t) = låta tillbaka. SvTr. 4: 484 (1536). Är doch 
lijkwäll sådantt aff Erich Bergh tilbake latedt then fatige, 
som thette förtientt haffuer, till enn förderffueligh schade. 
Rosén EMHNämnd 180 (i handl. fr. 1565). (Frukterna) 
hade en sockersöt smak, som doch på thet sidsta något 
surt tilbaka lät. HUMBLA Länder 411 (1740). SCHULTZE 
Ordb. 2660 (c. 1755). — -LÄGGA, -ning 1) till 1, 
särsk. SS. vbalsbst. -ning, om handlingen att läg- 
ga (ngt) längre bak. Att .. söka "dosera" tenolysien ge- 
nom att förlänga senan genom en plastisk operation eller 
fästa den längre bak på bulben, tillbakaläggning. Hygiea 
1913, s. 662. 2) (t) till 2: tillryggalägga (vägsträcka 
o. d.); äv. med avs. på levnadstid; jfr lägga tillbaka 
2. Effter undfången befallning . . hafwer iag nu, genom 
gudz nåd, fast med någon swårighet under brostsiuka, til- 
bakalagt resan till släthog. VDAkt. 1736, nr 33. Mattad af 
arbete .. har jag i Herrans namn beslutat tilbakalägga min 
återstående lefnadstid på min Landtägendom här i Cal- 
mar Stift. VDAkt. 1782, nr 119. Åsigt af det tillbakalagda, 
och intresse för det påföljande. LEOPOLD 5; 77 (c. 1820). 3) 
till 3 6 a: lägga tillbaka (ngt); särsk. (o. numera 
bl.) i p. pf SAOL (1950). 4) (t) till 4 d, särsk. i p. 
pf., om gruva: eftersatt 1. igenlagd 1. dyl. Grufuor- 
ne (är) myckyt förderfuede och tilbaka lagde. Noraskog- 
Ark. 5: 149 (1624). LÄMNA. 1) till 3 b (5 a': lämna 

(ngt) tillbaka. iSv.l Tillbakalämnande, (t. I Wiedergabe, 
Ruckgabe. AUERBACH (1915). Tillbakalämnade men oöpp- 
nade läkemedelsförpackningar borde kunna få återanvän- 
das. DN 27/4 2002, s. D28. 2) (t) till 4 d: åsidosätta o. 
d. VDAkt. 1708, nr 133. Wid efftersinnande, at till prof 
Predikanter böre 3ne skickelige Prästmän utsändas, har 
jag så mycket mindre welat tillbakars lämna forbfemaOde 



Hr Lanneri angelägenhet. VDAkt. 1731, nr 395. — (3 a) 
-MARSCH, marsch tillbaka; särsk. i fråga om mili- 
tära förh. (jfr marsch, sbst.^ la); äv. oeg. 1. bildl. 
KrigsmSH 1798, 1: 15. Den gamla tiden alltid stadd på 
motvillig och så länge som möjligt fördröjd tillbakamarsch. 
Lundgren ÖmtHjärt. 10 (1947). Tillbakaryckning övergår 
till tillbakamarsch, så snart avståndet till fienden blivit så 
stort, att förbandet kan marschgrupperas. InfRegL 1954, 
II. 6: 9. — (3 a) -RESA. jfr resa, sbst. I 2. RudbeckA^. 
1: 679 (1679). Med de vänligaste hälsningar och med öns- 
kan om lycklig tillbakaresa. Blomberg Hjält. 32 (1932). 
— (1) -RIKTA, särsk. (o. numera bl.) i p. pf. i ad- 
jektivisk anv.: riktad bakåt. R\t)berg FitosForel. 4: 
164 (1878). Man vet det först i det ögonblick, då officeren 
kommenderar avmarsch, då kyrkan och husen bli mindre 
och mindre och slutligen är försvunna för det tillbakarik- 
tade ögat. MALMBERG Werfel 40Dag 159 (1935). — (Z b y) 
-ROPA. ropa (ngn) tillbaka; numera bl. i p. pf (jfr 
ropa tillbaka 2); förr äv. till 3 b /slutet: (ropande) 
återkalla 1. upphäva (ngt) (jfr ropa tillbaka 3). 
Hon blev tillbakaropad för att skriva under bre- 
vet. Ingen aff Helsinganer wille ställa någen godh troo till 
honom, för än the hörde att han samma forplichtelse igen 
tilbaka ropade. SVART Gi 22 (1561). SAOL (1986). — (1, 
3 a) -RULLA, -ning. särsk. i fackspr., i sht. bot.: 
rulla tillbaka 1. bakåt; i sht i p. pf. Marklin lUiger 
20 (1818). Hvilken ypperlig karakter lemna icke bladens 
inrullning och tillbakarullning under torkning. FRIES Bot- 
Utfl. 2: 211 (1852). Krullhöns .. med uppböjda eller tillba- 
karuUade fjädrar NlLS,SON Fauna II. 2: 16 (1858). Jämför 
bladkanterna! Den ena har en svagt tillbakarullad kant - 
det är lappvidet. TurÅ 1977, s. 78. — (3 a) -RYCKA, 
-ning, (i sht i fackspr.) rycka 1. dra sig tillbaka; jfr 
rycka tillbaka 1 a, b. Ehrenadler TeL 675 (1723). 
Samtidigt med inlandsisens tillbakaryckande bildades 
rullstensåsarnes kärna, förmodligen genom arbete af 
jökelelfvarne. HOLMSTRÖM Geol. 125 (1877). Skall till- 
bakaryckning ske längre sträcka, övergår den till till- 
bakamarsch. InfRegL 1939, 2: 418 (1942). — (3 a) 
-RYCKARE. spelt. i fråga om biljardspel; jfr rycka- 
re 3. Tillbakaryckare. (dvs.) när man träffar spelbollen (i 
biljard) så, att den först löper framåt, men efter vidröring- 
en med en annan boll rullar tillbaka. WIL.SON Spelb. 68 
(1888). — -RYGGA, (-baka- 1795 osv -bake- 1557) 1) 
till 1; särsk. bildl.: bringa (ngt) att rygga tillbaka 
1. bakåt; jfr rygga, v. 3. När Samfunds Lagen tillbaka 
ryggar naturen må lämnas henne råderum att (osv.). CA- 
EHRENSVARD Brev 2: 67 (1795). Profilen tillbakaryggad 
från framtiden. LINDEGREN Svit. 26 (1947). 2) (t) till 3 b 
y slutet, med avs. på löfte o. d.: ta tillbaka 1. åter- 
kalla o. d.; jfr rygga, v. 4. (Ingen landsknekt skall) for- 
drijste sich sijn egen bevillningh och löffte, såsom hwar för 
sich uttloffvet haffver, när the udi tieniste varde ahntagne, 
tillbake rygge eller um inthet göre. GIR 27: 282 (1557). — 
(4 d) -SATT, p. adj. [jfr -sätta] som får stå tillbaka; 
försummad 1. eftersatt 1. åsidosatt o. d. Ståthålla- 
ren . . skulle "driva uppå att arbetet vid slottet måtte hava 
sin fortgång och icke genom försummelse varder tillhaka- 
satt". SthmSlH 1: 214 (1611). De goda tiderna .. har .. 
möjliggjort en betydande stegring av levnadsstandarden, 
och man har . . sökt utbreda denna standardförbättring till 
förut tillbakasatta samhällsgrupper. ELMER SvSocPolit. 19 
(1943). Avledn.: tillbakasatthet, r 1. f förhållandet 



-T 1179- 



- T 1180- 



TILLBAKA, ssgr 

att vara tillbakasatt. De glödande orden om qvinnans 
tillbakasatthet. Verd. 1889, s. 44. — (1, 6 c) -SE, -else i + . 
Lind 1: 1678 (1749) i. rikta blicken bakåt; äv. bildl.: 
se tillbaka på ngt förutvarande. Vij hafFva altijd, så 
lenge vij kunde tilbaka see, kunnat lefFva uti enighet. RP 
8: 112 (1640). En under 17- och 1800-talet mycket vanlig 
tillbakaseende grip går .. tillbaka pa en plansch i Erik 
Dahlbergs Suecia antiqua. MeddRiksheraldAmh. 9: 38 
(1941). — (1, 3 a) -SJUNKA, sjunka tillbaka; jfr 
sjunka tillbaka 1 (a). Den i gyttja tillbakasjunkna 
stranden. Cygn^US 4; 153 (1848). Två herrar började dis- 
putera. "De fattade eld; stege opp - men som de begge 
druckit märgen ur benen, slutades affären dermed att de 
tillbakasjönko i sina stolar" LUNDIN o. STRINDBERG GSthm 

58 (1880). — (3 b y) -SKAFFA, skaffa (ngt) tillbaka. 
Kyrkol. 26: 6 (1686). — (3 b a) -SKICKA, skicka (ngt) 
tillbaka. SC 1: 663 (1820). — -SKJUTA, -ning. 1) till 
1: skjuta (ngt, i sht möbel 1. huvudbonad o. d.) 
bakåt (jfr skjuta tillbaka 2); äv. oeg. 1. bildl., i sht i 
p. pf i adjektivisk anv.; som befinner sig i obe- 
märkt ställning o. d. Jag tilgrep .. min knif, och giorde 
en öpning pä doren .. hwarigenom jag med knifwen kunde 
tilbaka skiuta stangelen. HUMBLA Länder. 530 (1740). (C. 
Schanzer) intog under Världskriget .. en tillbakaskjuten 
ställning, men inträdde juni 1914 som skattkammarminis- 
ter i Nittis ministär 2NF 38: 211 (1925). Man steg upp un- 
der ett buller av tillbakaskjutna stolar. Krusenstjerna 
Fatt. 2: 384 (1936). Med hatten tillbakaskjuten i nacken. 
Taube MordChrist. 139 (1952). 2) till 6 c; tidfästa 
(ngt) längre tillbaka (i tiden); jfr -föra 3. Det vore .. 
att tillbakaskjuta värt statsskick bortom 1809. Geijer I. 6: 
427 (1844). — -SKRIDA, -ning (numera bl. tillf, FraN- 
ZEK Minnest. 1: 219 (1817), SWF 38: 782 (1926)). 1) (i sht 
i fackspr. ) till 3 o: skrida tillbaka; särsk. ss. vbal- 
sbst. -ande, -ning, om förflyttning tillbaka; äv.: 
rekyl. (F. H. af Chapman) berattar sjelf att .. han på 
Sveaborg erfarit, det kanonernas tillbakaskridning ej ver- 
kar på kulans rigtning eller fart. FRANZÉN Minnest. 1: 219 
(1817). Dagjemningspunkternas tillbakaskridande. PALM- 
BLAD LfeGeogr 12 (1835). Övre delen av Skurugata .. torde 
.. kunna ses som resultatet av en subglacial isälvs tillba- 
kaskridande erosion. SvGeogrÅb. 1952, s. 34. 2) till 3 o 
8: utvecklas i riktning mot ngt sämre; särsk. dels 
ss. vbalsbst. -ande: tillbakagång 1. försämring o. 
d., dels i p. pr i adjektivisk anv.: bakåtsträvande; 
jfr skrida tillbaka 2, LittT 1797, s. 99. Facta anföras till 
bevis a näringarnas tillbakaskridande i dessa trakter. 
Palmblad Nnrige Bih. 80 (1847). Var .. iDante) som Stats- 
man tillbakaskridande, jämt drömmande om återupprät- 
tandet af den gamla Romerska verldsmonarkien, så var 
han deremot i kyrkligt hanseende raskt framåtskridande. 
Loven öante l: 55 (1856). — (3 b a) -SKRUVA, -ning. (i 
fackspr.) skruva (ngt) tillbaka; särsk. ss. vbal- 
sbst. -ande, -ning. Skall maskinen åter dragas tillbaka, 
lossas först på muttern .. hvarefter med vefven .. tillba- 
kaskrufningen verkställes. TT 1871, s. 28. TT 1872, s. 140. 
— {3 b O -SKRÄCKA. (t) skrämma (ngn) tillbaka. 
Medelmåttans barn .. skulle äga en fågelskrämma, hwar- 
med de kunde tillbakaskräcka de räddaste bland luftens 
sångarslägt. SvLitTidn. 1821, s. 796. Thomander Prerf. 2: 
181 (1849). — {3 b Q -SKRÄMMA, (numera bl. tillf) 
skrämma o. därmed driva bort (ngn); äv, oeg, 1. 
bildl. Allt, hvad Rec(ensenten) vill tillägga i anledning af 



den planen, att tillbakaskrämma läsaren. Phosph. 1810, s. 
219. Tillbakaskrämda genom ett tappert motstånd af 80 
Pålska ryttare, vågade de ej fullfölja. Frv-XELL Ber 4: 90 
(1830). iJag) gjorde en lång promenad men blef tillba- 
kaskrämd af det fula vädret. Wallin Bref 259 (1849). — 
(3 O) -SKY. (tillf ) jfr sky, v. Skall Julia, till sm älsklings 
möte flyktad / . . Tillbakasky, att hennes helgondrägt / Ej 
fläckas må af den hon vill omarma? Elgstrom o. Ingel- 
GREN 9 (c 1809). — (6 c) -SKÅDA, -an (tillf, HEDEN 5: 
251 (1920)). skåda tillbaka på ngt förutvarande. 
THOMANDER 2: 145 (1831). De vuxna behöver inte bli mer 
än vad de är Det är stillhet, tillbakaskådande i allt vad de 
gör. LO-JOttWSSON Gen. 234 (1947). — i3 b Q -SKÄRA, 
-ning. trädg. jfr skära, v,- \ d fi. Ända till dess att 
fruktsåttningen börjar, fortfar trädet i vanliga fall att skju- 
ta kraftigt i höjden, och bör man under denna tid ej urakt- 
låta att hos kärnfruktträden tillbakaskära toppqvisten 
årligen. HbTrädg. 3: 52 (1872). Asken .. slår ut sent på vå- 
ren och fäller bladen tidigt på hösten. Den tål hård tillba- 
kaskärning. SONESSON BöndS 1046 (1955). SLAG. [jfr 

d. tilbageslag o. -slå o. slå tiUbaka] 1) till 3 a; jfr slå 
tillbaka 2. Vid en ventilbrand i en acetylenbehällare, or- 
sakad t. ex. av ett tillbakaslag i slangen, gäller det att sä 
snabbt som möjligt stänga ventilen. Stalemo o. Hult- 
QUIST BrandOmft. 84 (1966). 2) till 3 a 5; i sht i bildl. 
anv,: bakslag 1. reaktion o, d.; jfr slå tillbaka 3. (Ci- 
cero) fann uti ,, (sina filosofiska studier) tröst och lugn, 
icke mindre i sina politiska motgångar, än i de privata, 
som merändels ännu voro tillbakaslag af de politiska. BI- 
BERG 2: 358 (c. 1820). Detta tillstånd kan ej vara evigt, fol- 
ket mister tålamodet . . ett tillbakaslag intrader LfF 1900, 
s. 38. — -SLÅ, -slagning (numera bl. tillf, SCHULTZE 
Ordb. 4521 (c. 1755), 2UB 1: 599 (1898)1. |fsv. tilbakasla] 
1) till 1: slä (ngt) tillbaka; särsk. med avs. på klä- 
desplagg o. d. (jfr slå tiUbaka le); förr äv. dels 
intr., om häst; sparka bakut (jfr slå tillbaka 1 d), 
dels (i ä. fackspr.) i p. pf, om kroppsdel hos djur: 
bakåtböjd (jfr slå tillbaka 6). TiUbaka-slå .. Säges om 
hastar, som slä bakut. SCHULTZE Ordb. 4521 (c. 1755). Slö- 
jan, som ,. tillbakaslagen, hängde öfver den ena skuldran. 
Mellin Nov. 1: 199 (1832, 1865). Tungan lancett-lik, till- 
bakaslagen (hos bi). Thomson Infsect. 300 (1862). Stjerten 
I hos krabborna) är .. tillbakaslagen under den för detta 
ändamål något urgröpta bålen. NF 2: 1013 (1878). 2) till 
3 a S, om låga: slå tillbaka. Ett trådnät tskyddar) mot 
formedlingslägans tillbakaslående. TT 1885, s. 42. 3) till 
3 b a: slå 1. kasta (ngt) tillbaka; äv. i mer 1. mind- 
re bildl. anv. Serenius Zz 3 d (1734). Tidningschefen .. 
kunde tillbakaslå alla orättfärdiga angrepp. STRINDBERG 
NRik. 149 (1882). Apollon är grekiska och betyder "den 
allt ont avvärjande" d. v. s. solen som dödar sjukdomsfrön 
och tillbakaslår mörkret. BERGMAN S/^yor 132 (1936). 4) 
till 3 b i^: slå tillbaka (fiende); jfr slå tillbaka 5. 
Wedh thet samma fiendener bleffue sä tilbaka slagna .. 
kom Her Götstaff sielff in i Staden. SvART Gl 30 (1561). 
Två gånger har han försökt storma men blivit tillbakasla- 
gen. Stromholm Fält. 175 (1977). 5) (numera bl. tillf ) 
till 5 6: besvara slag med slag; jfr slå tiUbaka 1 a. 
Tilbaka-slå .. Idvs.) slå igen, gifwa stryk tilbaka. SCHULTZE 
Ordb. 4521 (c. 1755). IllSvOrdb. (1964). — (3 a) -SMY- 
GA, smyga tillbaka, I medier tijdh, kommo en hooper 
Ryssar, hwilka .. tagit vndfiycht på Slottet, för räddhoga 
skul öfwer Broen tilbaka smygandes vthi den södre deelen 



-T 1181- 



-T U82- 



TILLBAKA, ssgr 



afF Staden. Widekindi KrijgH 319 (1671). — {3 a (5)) 
-STEG. steg (se steg, sbst.^ 5) tillbaka. Atterbom C12 
90 (1845). Reformationen betydde i sin strid med kloster- 
väsendet ett allvarligt tillbakasteg. HEWE VälsignVäxt. 26 

(1939). STRYKA. 1) till 1: stryka (ngt) tillbaka; 

särsk. (o. numera bl.) i p. pf. i adjektivisk anv., 
om hår 1. skägg o. d. (jfr stryka, v III 4). Schi_iltze 
Ordh. 5154 (c. 1755). En liten mager man med grå tillba- 
kastruken lejonman stod uppe pä estraden och lockade 
fram toner ur en violin. BERG B/o Drag. 264 (1936). 2) (t) 
till 3 a; särsk. om häst (med vagn): backa 1. rygga 
tillbaka (jfr stryka, v. VI 2). Schultze Ordb. 5154 (c. 
1755). — (3 a) -STRÅLA, -ning. (numera bl. tillf) 
stråla tillbaka. Lind l: 364 (1738). Näps stormarne, 
som rasa i hans bröst, / Och lät förnuftets klara solbild 
åter/ Tillbakastråla från en lugnad själ! Stagnelius 
(SVS) 2: 409 (1821). (Ångpannan) upptager värmet direk- 
te och . . /murverket) öfverför det till större delen åter ge- 
nom tillbakastrålning pä pannan. TT 1876. s. 234. — (3 
a) -STUDSA, -ning (-baka- 1738 osv -bakar- 1755) 
studsa tillbaka; av, i bild; jfr studsa, v' II 3, Lind 1: 
228 (1738). (Vänskapen I är en klippa, som alldrig vacklar, 
och mot hvilken de jordiska sorgerne fåfängt bryta sig: den 
står, och de tillbakastudsa. Elgstrom Frunt. 107 (1809). 
Ett nytt sätt att segla utan vind, segel eller åror efter ana- 
logi av en kanons tillbakastudsning vid dess aviyrande. 
SvFolket 6: 120 (1938). — -STÅ, förr av -STÄNDA. (-ba- 
ka- 1536-1873 -bakars- 1677 -bakas- c 1630 -bake- 
1527-1617. -baker- 1580. -bakers- 1589) (t) I) till 1, 
om fötter: sitta långt bak; anträffat bl. i p, pr,; jfr 
stå tillbaka II 1, Garfogeln .. kan alldeles icke flyga ..ja, 
knappast gå, i anseende till sina långt tillbakastående föt- 
ter Holmström S(röm NatLb. 2: 66 (1852). 2) till 2: be- 
finna sig i bakgrunden; anträffat bl. i p. pr. De 
mera tillbakastående fälten öfvermålas .. med himmels- 
blått på det sätt, att en stjerna i träton skimrar igenom. 
TT 1873, s. 27. 3) till 4 c: stå tillbaka 1. komma i 
andra hand; jfr stå tillbaka II 4. OxBr 5: 377 (1625). 
Så är oss anförtrodd en bestämd, oeftergiflig pligt .. for 
hvilkens helgd allt öfrigt måste tillbakastå. WaLLIN 2Pred. 
3: 16 (1838). 4) till 4 e a. [5: hålla ngt tillbaka 1, hål- 
la inne med ngt; jfr stå tillbaka I 3. Genom sachtmo- 
digheet (måste dui låta tilbaka stå tin wrede. MUR/EUS 
Arndt 1: 29 (1647). Enkannerliga wil ingen af osz tilba- 
kastå med en trogen nyåhrs lyckönskan. Swedberg Sabb- 
Ro 1: 478 (1708, 1710). 5) till 4 f: restera med (ngt); 
icke ha fullgjort (ngt); jfr stå tillbaka I 4, GIR 28: 
26 (1558). Michil .. bleff .. tillsagdh, att vpfylle, altt th(et) 
hann tilbake stodh. för sam(m)e Jord. UpplDomb. 2: 66 
(1579). RARP 6: 245 (1657). 6) till 4 g: återstå 1, res- 
tera 1. vara kvar o. d,; särsk, i uttr. ngt tillba- 
kastår ngn. ngt återstår för ngn, ngn har ngt 
kvar SS, återstående del; jfr stå tillbaka II 2, GIR 
4: 257 (1527). Restantise lön .. som tilbake stodh effter 
hans bestellnifn/g. HovlönSthm 1552, s. 57 a. Någre 
pengCeJr .. ther medh, then Sum^mie, som them tilbache 
ständer kan blififue betalet. HH XXXIII. 1: 111 (1561). The 
skulle ingenstädes löpa, för än han hadhe betalt Hertigh 
Christians Folck tree Månaders Soldh som them tilbaka 
stodh. Tegel Gl 2: 63 (1622). Han tillägger .. "medhler- 
tijdh ähn ett stoort arbete tillbaka står". SthmSlH 2: 45 
(1693) Nohrborg 674 (c. 1765). — -STÄLLA, numera 
bl, i p. pf 1) till 1: flytta bakåt. Kroppstyngden hvi- 



lar på venstra foten, medan den högra, tillbaka stald, når 
marken endast med tåspetsarna. RYDBERG RomD 123 
(1877) 2) till 3 ö a: ställa (ngt) på dess tidigare 
plats; jfr ställa tillbaka 1. TT 1898, Byggn. s. 137. 3) 
(t) till 4 d: ställa (ngt) åt sidan, åsidosätta. Sedan 
begaf . . iConstans) sigh til Asien . . til at fulända thet Per- 
siske Krijget, hwilket han för Magnentij vproor skul nöd- 
gades tilbaka ställa. SCHRODERUS Sleid. 87 (1610). — 
-STÖTA. 1) (t) till 3 a: studsa tillbaka; äv bildl.; 
jfr stöta tillbaka 2. SERENIUS Yy 4 a (1734). Dessa ban- 
nor - liksom sol i spegeln / Och liksom bössan, den för 
starkt man laddat - / Tillbakastöta, drabba blott dig sjelf 
Hagberg Shaksp. 4: 333 (1848). 2) till 3 6 or: stöta 
(ngn 1. ngt) tillbaka; särsk. bildl.: avvisa; i p. pr, i 
adjektivisk anv, förr äv. med negativ bibet.: från- 
stötande; jfr stöta tillbaka 1, Sv.art Åhr. 76 (1560). 
Spjutet .. tillbakastött af skölden, fastnar i flygten / Mel- 
lan Antöres den modiges höft och beväpnade sida. Adler- 
BETH^n. 278 (1804). Ingen menniska har från början på 
mig öfvat på en gång en sä fängslande och en så tillbaka- 
stötande inflytelse, som Ling. Geijer I. 2: 290 (1845). Att 
han kände sig tillbaka-stött av en filosof som Schopenhau- 
er RabeniuS KristinaKlock. 161 (1942). — -SYFTA, 
-ning. 1) i sht lantmät. till 1, ss, vbalsbst, -ning: 
S5rftning (se syfta, v' 3 6) i riktning bakåt; jfr in- 
syfta v. Vid B ställer man sitt Ritbrade i Billa Kyrktorn, 
så att det står der i samma ställning som på Berget A. Det- 
ta sker antingen genom Compass eller genom tillbaka- 
syftningar. KrigVAH 1811, s. 42. Afstånden mellan statio- 
nerna erhöUos medelst tub och stång under iakttagande af 
tillbakasv-ftning. Ymer 1901, s. 31. 2) i sht språkvet. till 
6 d: syfta tillbaka; numera vanl, i p, pr. Rabe GrEl- 
Gr, 58 (1857). Relativa pronomen syfta tillbaka på något 
ord i föregående sats och kallas därför tillbakasyftande. 
Hagfors FolkskSpr. 2: 49 (1898). — (3 6 a) -SÄNDA, 
-ning. sända (ngt) tillbaka. Schroderus Comenius 
216 (1639). — -SÄTTA, -else (t, NordT 1892, s. 85), 
-ning (-baka- 1607 osv -bakar- 1668 -bakars- 1658- 
1697. -bakas- 1687 -bake- 1553) 1) till 3 b a: sätta 
tillbaka (ngt) på sin ursprungliga plats; numera 
företrädesvis i p. pf ; jfr sätta tillbaka 3. Dalin 
(1854). 2) till 4 c, d: eftersätta 1. försumma 1. åsi- 
dosätta (ngt); avstå 1, bortse från; äv. med avs. på 
person: ej uppmärksamma, ringakta o. d.; jfr sät- 
ta tillbaka 4 a, b, d, e. GIR 29: 735 (1560). Så at han 
nödgades tilbaka sättia sin reesa, then han hadhe sigh fö- 
resat. SCHRODERUS Sieid. 162 (1610). Man skulle .. aff- 
skafTa the öfwerflödhighe Hälgedagarna, såsom the ther 
förhindra och tilbaka sättia monge nödtorftighe Syslor vthi 
thet Politiske wäsendet. SCHRODERUS Os. III. 1: 72 (1635). 
I så måtto skulle Menniskian wara Gudhi .. vndergifwen ., 
at hon skulle sijn eghen godhtyckio tilbaka sättia och Gudz 
Gudhdomlige wilie hörsamlighen lyda och effterkomma. 
MUREUSAr/irf? 1: 5 (1647). Hans rättrådighet var omutlig, 
men han var ändå en varm vän af sina vänner och släk- 
tingar, samt talte icke, att någon af dem tillbakasattes 
orättvist. De GEERMjnn. 2: 76 (1892). Det gradvisa tillba- 
kasättande som de klassiska språken på senare tid erfarit. 
Hedén 3: 217 (1920). Den anställdes och allmänhetens sä- 
kerhet kan aldrig tillbakasättas för pengar eller annan 
egenåom. Arbetet 19/8 1974, s. 11. 3) till 4 e: hindra 
(ngn 1. ngt) (i utvecklingen); fördröja 1. retardera; 
jfr sätta tillbaka 4 c. GIR 24: 146 (1553). Hafver dock 



-T 1183- 



-T 1184- 



TILLBAKA, ssgr 



altijdh hinder sig eniellankastadt som har tillbakasatt det 
åstundade wärket. RefiStormakt. 68 (1666). Gräs och 
andra foderväxter tillbakasattes i rikets flesta delar af för- 
sommarens torka och kyla. SFS 1888, Bih. nr 6, s. 17. I 
bästa fall kan skotten trots allt tränga fram om träden får 
återhämta sig. Men skogens utveckling blir tillbakasatt. 
Expressen 5/7 2001, s. 28. — (3 0/ (slutet)) -TAGA, 
-ning. ta (ngt) tillbaka; särsk. oeg. 1. bildl., med 
avs. på påstående 1. löfte o. d., särsk. (o. numera : 
sht) SS. vbalsbst. -ande; förr äv. ss. vbalsbst 
-ning, konkretare: omtagning (se omtaga 2). Sere 
NIUS Aaa 1 d (1734). Hvarför gafs ett hopp. som strax till 
bakatogs? LEOPOLD 1: 367 (1808, 1814), På det hela voro . 
(talarna) okonstlade och deras språk .. vackert och felfritt, 
färdigt att tecknas till pappers, utan stapplingar och till- 
bakatagningar Wallin Bref 289 (1849). I frågan om pant- 
satta gods kunde ej .. efter någon lag godset 
tillbakatagas, utan att länet kontant betaltes. Ag.'\RDH o. 
Ljungberg IL 2: 321 (1856). Regeringens skamlösa tillba- 
katagande av löftena angående gränsregleringarna. £.t- 
pressen 4/11 1998, s. 4. — (3 6 f , 4 e a) -TRYCKA, 
-ning. trycka 1. driva (ngn 1. ngt) tillbaka; äv.: 
hindra (ngt) från att komma fram, undertrycka, 
underkuva. Agardh Bot. V. Föret. 3 (1830). Den tillba- 
katryckande handen. THOMANDER 1: 207 (1842). I Frank- 
rike hade .. åkerbruket tidigt blifvit uppoffradt och 
tillbakatryckt. AGARDH o. LJUNGBERG IL 2: 269 (1856). 
Men bakom och under allt hvilade hans tillbakatryckta 
ställning i lifvet såsom barn. STRINDBERG TjquS 1: 154 
(1886). — (1, 3 a (y)) -TRÄDA, träda tillbaka; äv. 
bildl.: dra sig tillbaka (från ämbete o. d.). Wallin 
Rel. 3: 257 (1828, 1831). Hans hand, hans drägt hon fatta 
vill, och sänker / Bönfallande sitt knä; tillbakaträdd. 
Kullberg Tasso 2: 125 (1860). Den ädle konstnärsvetera- 
nens tillbakaträdande till privatlifvets genom ett ovanligt 
gediget lifsarbete välförtjenta lugn. HedenSTIERNA FrtiW 
191 (1890). särsk. jur. ss. vbalsbst. -ande, i uttr. 
frivilligt tillbakaträdande, om handlingen att fri- 
villigt avbryta utförandet av brottslig gärning 1. 
på annat sätt föranleda att brott inte fullbordas. 
Såsom allmän motivering för straffrihet vid frivilligt till- 
bakaträdande från försök (till brott) anfördes .. att (osv.). 
INJA 1959, s. 605. — -TRÄNGA, -ning 1) till 3 6,^: 
tränga tillbaka (ngn 1. ngt); särsk. oeg. 1. bildl. SC 
2: 127 (1821). I Tyskland fick., idet alexandrinska verssla- 
get) en fa.st ställning särskildt genom Opitz, men tillbaka- 
trångdes af Klopstock, som införde antika versmått. NF 1: 
413 (1875). Under 1500-talet förekom geten allmänt inom 
hela landet .. men under senare hälften af 1800-talet har 
den blifvit allt mer .. tillbakaträngd. HELLSTRÖM Norrl- 
Jordhr. 591 (1917). 2) till 4 e a, med avs. på känslo- 
yttring 1. begär o. d.: hindra från att komma 
fram, undertrycka; ss. vbalsbst. -ning äv. (psy- 
kol.y. repression (se d. o. 3). Guvernanten insöfdes i 
fullkomlig säkerhet för sin fruktan, att hennes fordna 
känslor, nu i en hast tillbakaträngde . . någonsin varit för- 
stådde. BRAUN Ber. 2: 22 (1850). Den litet blyge gossen, 
som lämnat henne med tillbakaträngda tårar bakom de 
långa ögonfransarna. Adelsward GrStjärnorp 113 (1939). 
LINDSKOG o. Zetterberg (1981). — (3 a) -TÅG. åter- 
tåg, reträtt. Efter en mördande strid blifwa . . (soldater- 
na) tillbakaslagne, rikta ännu under tillbakatåget en 
karteschsalfwa mot forföljarne. Snällp. 26/10 1848, s. 2. 



— (3 a ö) -VERKA, -an (se avledn.i. -ning it, Vinterhl. 
1853, s. 174). verka bakåt, återverka; numera före- 
trädesvis i p. pr. i adjektivisk anv.: retroaktiv; 
särsk. i ä. språkvetenskaplig terminologi dels om 
verb 1. pron.: reciprok resp. reflexiv, dels om assi- 
milation. Till de personliga Verberna räknas äfwen de 
tillbakawerkande Verba (verbi reciprocii. hwilka uttrycka 
en handling, hwars werkning faller tillbaka på den hand- 
lande sjelf Lindstromer ItGr. 71 (1803). Ett pronomen 
reflexivum (tillbakaverkande pronomen I. TULLBERG SrSpr. 
1: 28 (1836). Hans inre uppror tillbakaverkade på hans 
vttre handlingar Carlen Kopni. 1: 339 (1860). Laffler 
Kons. 59 (1872; om assimilation). Att senare foreliggande 
förordningar borde kunna ha en tillbakaverkande effekt. 
SvD 12/7 1970, s. 4. Avledn.: tillbakaverkan, r. 1. f ret- 
roaktivitet. Brunius Metr 304 (1836). Jag vill köpa 
hans smideslotter Med ett års tillbakaverkan. Erkelius 
SåsomEld 75 (1989). — (1, 3 a) -VIKA. vika bakåt 1. 
tillbaka; äv. bildl.; numera i sht i p. pf Med de In- 
dianer hafwer .. (engelsmannen) sig .. instält .. och sedan 
köpt utaf dem det ena stycke Landet efter thet andra, så at 
de sig så småningen, ju långer och längre up i Landet med 
sina boställen tilbaka wikit hafwa. HOLM NSv. 83 (1702). 
Säg. om du vill, att for din klinga jag Tillbakavek och föll. 
PoetK 1815, s. 16. Tillbakavikna manchetter och halskra- 
ge. SthmModeJ 1843, nr 9, s. 8. Redan i Börjessons första 
skaldetid förmärkes hos honom en liknande benägenhet 
för ett tillbaka\dkande från den äkta fosforismen. 2SAH 
41: 164 (1866). Lingonbusken .. som .. (har) ständigt grö- 
na och under vintern qvarsittande, läderartade, omvändt 
äggrunda blad, hvilkas kanter äro tillbakavikna och nagg- 
sågade. NF 17: 11 (1892). Geologerna ha .. lyckats följa 
spåren av den tillbakavikande isen åt norr. ANDERSSON 
SkånH 1: 11 (1947). Sängen stod färdigbäddad och inbju- 
dande med tillbakavikt blå filt. TAUBE MordChrist. 140 
(1952). — (3 Ö f ) -VINNA, -ing (t, ■2SAH 11: 175 (1824)). 
(numera bl. tillf) vinna (ngn 1. ngt) tillbaka. 
Brask PufendorfHist. 242 (1680). "Hvad! det år Sturen!"/ 
. . LTtropte Kungen och den återfunna, / Den på ett dubbelt 
sätt tillbakavunna,/ I famnen slöt. FRANZÉN Skald. 3: 427 
(1829). — -VISA, -ning: -are (t, Täubel Boktr 1: 159 
(1823)1. 1) till 3 b (^(/^l: visa (ngn 1. ngt) tillbaka; 
äv. (o. numera i sht) oeg. 1. bildl.: avvisa 1. avböja 
o. d.; förneka riktigheten av; jfr -driva 2. Schrode- 
RUS Os. 1: 361 (1635). Det är ju redan seger att hafva 
afvärjt eller tillbakavisat anfallet. Valerius 2: 273 (1841). 
De giftermålsanbud, som de djerfvare .. vågat framställa, 
hade hon tillbakavisat. Rydberg A^/i. 120 (1859). Detta är 
en nedrig osanning, som härmed tillbakavisas. Murberg- 
Vägledn. 4: 3 (1937). Franska regeringen tillbakavisade 
på torsdagen Bonnregeringens krav att OAS-ledaren An- 
toine Argoud skall återsändas till Västtyskland. DN(A) 3/1 
1964, s. 11. 2) (numera föga br.) till 6 d: leda tan- 
ken tillbaka (till ngt); i p. pr. i adjektivisk anv., 
förr äv. om pron.: tillbakasyftande. LindstrOmer /^ 
Gr 39 (1803). Till de personliga pronomina räknar man .. 
de reflexiva .. 1. tillbakavisande. 2NF 22: 367 (1915). ÖS- 
TERGREN (1957). VRIDA, -ning. 1) till 1: vrida (ngt) 

bakåt 1. tillbaka; särsk. i mer 1. mindre bildl. 
anv., med avs. på tid 1. klocka o. d.; äv. i p. pf i 
adjektivisk anv., särsk. om huvud: vriden bakåt. 
En vacker Lampa af bronze, med et ormhufvud, tilbakavri- 
det med et bär i munnen. BjORNSTAHL Äcsa 4: 32 (1782). 



-T 1185 - 



-T 1186- 



TILLBEDJA 



Utan sällskap far jag genom tiden. / Vagnen töms. var håll- 
plats är en grav. / Men min klocka är tillbaka\Tiden. / 
Bland de sista skall jag stiga av / bortom stjärnor Wd ett 
okänt hav. Gullberg Kärlek 107 (1933). Tiden låter sig 
aldrig tillbaka\Tidas. Form 1936, s. 126. 2) till 3 6 a: 
vrida (ngt) tillbaka. För att afbryta kärnans understa 
del från berget. tillbaka\Tides handhjulet ipå borren) 
mycket htet. TT 1877. s. 161. — {3 a) -VÄG. [jfr d. tilba- 
gevej] väg tillbaka. På tillbakavägen från kyrkan sågo 
de åtskilliga högst märkvärdiga spökelser Stltizen-Beck- 

ER Reuterholm 71 (1862). VÄNDA, -ning 'numera bl. 

tillf.. Linc. Rrr 1 c (1640) i. 1) till 1, särsk. i p. pf. i ad- 
jektivisk anv.: vänd bakåt. PPGothus Und. Y5b 
(1590). Ännu stod Hertigen af Braganza .. orörlig, med 
tillbakavänd blick, och betraktade .. Brasiliens mer och 
mer blånande kuster. PALMBLAD TVof. 1: 190 (1840). Under 
..(biskopsbilden syns) ett liggande lejon med tillbakavändt 
hahniå.AntT 1: 82 (1864). 2) till 3 a: återvända. Linc. 
Rrr 1 c (1640). Ett år förrann. / och stunden kom. den sälla 
stund, då han / tillbakavände, frisk och glad som förr. Eo- 
GREN BrustnÅterlj. 142 (1903). 

B ( + ): TILLBAKAR-KOMST, -STUDSA, -SÄTTA, se 
A. 

C (^); TLLLBAKARS-FÖRA. -GIVA. -KOMMA, 
-KOMST, -STÅ, -SÄTTA, se A. 

D (t): TILLBAKAS-KOMST. -STÅ. -SÄTTA, se A. 

E (t): TILLBAKE-DRAGEN. -FORDRA. -KOMMA, 
-LÅTA, -RYGGA, se A. — (4 dt -SITTA. I gm att Ute- 
bli) försumma 1. åsidosätta (ngt); jfr sitta, v. 4. All- 
denstundh J tillbake sutto min förrige kallelse, att wijsa 
edher i dombcapitlet i Wexiö till dhen 9. octob'pry. VDAkt. 
1695, nr 1005. STÅ, -SÄTTA, se A. 

F (t): TILLBAKER-STÅ, se A. 

G (t): TILLBAKERS-STÅ. se A. 

TILLBE, TILLBEDELSE, se tillbedja med avledtl. 

TILLBEDJA tifi-be^dja. 1. lo. utom i högre stil 
numera i shti TILLBE til ~be , v. -beder resp. -ber. 
-bad, -bett. -bedd (se f ö. BEDJAi vbalsbst -BEDJAN 
(se d. o.), -BEDJANDE, -BEDJELSE (se avledn. K -BED- 
NBVG (t, Tegel E14 30 (1612), LLXDFORS (1824)); 

-BEDJARE (se avledn.), -BEDJARINNA (se avledn.), 
-BEDJERSKA (se avledn. >. (förr av skrivet ss. t\^å ord) 
[fsv. tilbidhia, tillbedja, ombedja, anmoda; motsv. fd.. d. til- 
bede. nor tilbeldei, fvn. tilbidja: ssg av TILL o. BEDJA] 

1) (t) [jfr mit. töbeden] rikta en bön 1. begäran 1. 
anmodan till (ngn (1. ngt)); (ödmjukt 1. vänligt 1. 
hövligt) be (ngn) om (ngt), ombedja; möjl. äv. när- 
mande sig 1. övergående i bet.: be (ngn) komma 
tillstädes, tillkalla. VgFmT II. 2-3: 89 (1528). När .. 
heffdebythet giordis. tåå var jack (dvs. lagmannen! ther 
offuer een tilbidin ock tilkallatt. BtFinlH 3: 89 (1538). 
(Att) hann war till bedenn och legdir att hemptta nokra 
lest^er; sallth. TbLödöse 199 (1590). (Luther lärde) at 
Helghonen icke skulle tilbidias om hielp. SCHRODERUS Os. 
III. 1: 27 (1635). Såsom tillbedne och fuUmechtige Com- 
promissarier i den twistige saak emillan (osv.j. HH 29: 597 
(1647). Unga hustruns Moderbroder .. tilbadz öfvvertala 
sin Syster, Modren til denne unga hustrun, at föllia henne 
hem till sin man. VDAkt. 1736, nr 482. Hon dödad af min 
hand, vid mina fötter bleknat. / .. Jag, som all afsky värd. 
Naturens hämd tilber BeluvLW (BellmSj 19: 245 (1793). 

2) [jfr lat. adorare] med avs. på Gud 1. högre (1. 
SS. mer 1. mindre gudomligt 1. heligt betraktat) 



väsen (person 1. djur 1. sak) 1. avgud: (med (un- 
derdåniga) åtbörder 1. åthävor 1. gm offer) vända 
sig i bön 1. betyga sin vördnad; be till. åkalla; äv. 
(o. numera bl.) allmännare: dyrka (se DYRKA, v' 
n 1); äv. abs., särsk. (i bibeln 1. bibelpåverkat 
spr.) med prep. inför, förr äv. för. Wåre fådher haffua 
tilbidit på thetta bärgit, och j seyen ath j Hierusale'my är 
thz rwmet ther man tilbidhia skal. Joh. 4: 20 (NT 1526). 
(Att alla) mågha vmwenda sich til herran. och for honom 
tilbidie alla hedningas släcter Psalt. 22: 28 (öt\ 1536; Bib. 
1999: inför). Ziba sadhe medh tilbidiandhe. Lät migh finna 
nådh for tigh min herre Konung. 2Sam. 16: 4 (Bib. 1541). 
Hwem skal man tilbidia? Ingen annan än then sanne och 
Aldrahögste Gud i Himmelen, hwar med utslutes alla Hel- 
gons, Englars och lungfrw Mariae tilbidiande. SwEBILIUS 
Cat. 2: 60 (1689). Hwad nytt är, förachta the och the gam- 
les skriffler tilbedia the med förundran. NEHRiLo; InlJur- 
Civ. 19 (1729). Alla de millioner Verldar, som i höjderna 
simma, och med en tillbedjande tystnad afbida sin EWge 
Skapares löften om Glädje och Sällhet. LIDNER (SVSj 2: 
206 (1784). I brons förekommo (på Kreta) statyetter av 
män och kvinnor i tillbedjande ställning med raka ben och 
den högra handen Ij-ft mot pannan. KJELLBERG GrekRomK 
18 (1932). När .. "Credo" avslutats och tillbedjandet av 
sakramentet pägår, öppnas kjTkans portar BacknlaN' Rel- 
Dans. 138 (1945). Mor och jag .. igick) ner i dalen där vi 
tillbad en källa . . som var mycket helig. Lagerk\1ST Si- 
bylt. 49 (1956). P.'salt. 22: 28 (Bib 1999: inför). — jfr 
BILD-TILLBEDJANDE. — särsk. (numera ofta ngt 
skämts. 1. arkaiserande I i utvidgad 1. bildl. anv., 
med avs. på person (med makt 1. auktoritet o. d.) 
1. sak o. d.: ((överdrivet) underdånigt) dyrka 1. 
hylla 1. älska 1. förhärliga; avguda, förguda, ha 
som ideal; äv. (i sht om ä. förh.): d>Tka mer 1. 
mindre ss. gud. Holof. 5 (c. 1580). Een .. diefwul. hw-il- 
ken wil aff hwar man wara tilbidin. hafwer hwar och en 
högferdig .. vti sitt hierta. MURJELS Arndt 2: 177 (1648). I 
England vördar man sin Konung med bibehällande af sin 
egen värdighet, i Frankrike tilbeder man honom och gör af 
sjelf\'a dess svagheter Gudomligheter LAS. ^RVS Försök 81 
(1788). Alldrig förmås jag kan att flärdens smyckade apa / 
Tillbe; för pärlor och guld, köpes jag alldrig till slaf St.\G- 
NEUUS (SVSj 1: 202 (c. 1815). Ingenting är okunnigare än 
den s. k. folkviljan, som nu tillbedes. HågkLiisintr 12: 253 
(1931). Jag älskade min far men jag tillbad min mor 
Horn LycklTid 79 (1943). Göran Kropp tiUbad bergen och 
det hände att jag uppfattade hans tal om deras själ och all- 
makt som galenskap. Expressen 3/10 2002, s. 4. jfr 
SJÄLV-TILLBEDJANDE. särsk. i fråga om uppvakt- 
ning av person av motsatt kön (särsk. kvinna): 
(innerligt o. djupt) älska 1. avguda (ngn); förr äv. 
i speciellare anv.: fria: äv. dels i p. pf ss. attribut 
till feminint huvudord 1. substantiverat i sådana 
uttr. som den 1. hans 1. sin tillbedda, dels (mera 
tillf) allmännare, i fråga om beundran av kvin- 
nor 1. kvinnlighet, dels utan obj. Hans tillbedda 
är vacker som en dag. Visb. 1: 25 (1572). Om hans 
idi-s. E. XTV:s) Giptermål hafFwen i väl hört .. Till Enge- 
land och till Kassell stadh. / Vthi Luttringen han och til- 
badh. HLND EI4 457 (1605). Jag tror. at om ingen af Er 
tilbad och rosade henne, sä skulle hon snart bringas på en 
annan wäg. D.\LIN Arg, 18 (1732. 1754). Jag sjunga vill om 
dig, tillbedna Ijufva kön / Må ämnet för min sång mig båda 



-T1187- 



- T 1188- 



TILLBEDJAN 



sångens lön. VaLERIUS 1: 12 (1806). (HanI hade .. förlorat 
sin tillbedda hustru. De GEER Minn. 1: 71 (1892). Man äls- 
kade .. inte på den tiden, man tillbad. BERGMAN Skyar 37 
(1936). Han bar det omisskänneliga uttrycket hos en man, 
som nyss har fått veta av sin tillbedda vilket obeskrivligt 
nöt han är Hamnlar Wodehouse Bravo 145 (1947). 

3) (t) refl.: gm bön 1. begäran o. d. (söka) till- 
ägna sig (ngt); ngn gg sannol. äv. icke refl. HH 
XXXIII. 1: 273 (1563). Litanian, som är en gammal böön .. 
upräknar hwart och itt .. som man skal tillbidia, forebidia, 
ombidia och afbidia. KOF II. 2: 113 (c. 1655). Wi fortiene 
dagliga Gudz straff: och behöfwom dagliga afbedia, och in- 
tet tilbidia osz Gudz straff. SWEDBERG Cat. 18 (1709). lag 
tillbeder mig M(a)xlim)e venlerandi) Consistorii nådiga 
rättwisa och Christel!' tgia Emellankomande. VDAkt. 1731, 
nr 105. 3SAH LXXXIX. 2: 8 (1799). 

Avledn.: TDLLBEDELSE. se tillbedjelse. — 
TILLBEDJAN, se d o. — TILLBEDJARE, m //(ig.) 1) 
till 2: dyrkare (se d. o. 1). Joh. 4: 23 (NT 1526). Solen 
och vissa stiernor, samt vatnet, jorden, elden och åtskilliga 
kreatur hafva ock sina tilbedjare. Brelin Resa 46 (1758). 
Herren har tillbedjare. sanna tillbedjare. BERGFORS Norr. 
111 (1936). jfr beläte-, bild-, eld-, guds-tillbedjare. 2) 
(numera ofta ngt skämts. 1. arkaiserande) till 2 
slutet (slutet): dyrkare (se d. o. 21, (djup) beund- 
rare; äv. om person (särsk. man) som uppvaktar 
ngn av det motsatta könet; äv. speciellare: friare. 
Han wil hafwa Trålar och Tilbediare, ty låter han giöra sig 
Guda Ähra. EHRENADLER Tel. 445 (1723). Det är intet 
utan, at det ju mycket roar och fägnar ett Fruentimber, 
när hon märcker, at hon har många tillbedjare. MODÉE 
Dån 19 (1741). (G. III) war .. en tillbedjare af wetenskaper 
och konster. SKN 1841, s. 66. Det var en gång en prinses- 
sa, som var ovanligt granntyckt och noga, når hon skulle 
vålja bland sina tillbedjare. SvFolksag. 1: 90 (1939). Ssg 
(till 1, 2): tillbedjar-skara. Trägudarna blängde hot- 
fullt ut över sina allt glesare tillbedjarskaror och allt mag- 
rare offergåvor FRIDEGARD Offerrök 174 (1949). DA' 5/12 
2000, s. B2. — TlLLBEDJARINNA. f (numera föga 
br) särsk. till 2 slutet: kvinnlig tillbedjare; jfr 
tillbedjerska. STRINDBERG iSrer 4: 355 (1884). Valentinos 
tiotusentals tillbedjarinnor över hela världen. SvDlB) 23/3 
1924. Bil. s. 1 ÖSTERGREN (1957). — TILLBEDJELIG, 
adj. (-bid(h)eligh). (t) till 2: tillbedjansvärd. Skulle 
Christi lekamen icke wara tilbidheligh? OMarTINI Bew. 
B 2 a (1604). Carl IX Swar E 3 b (1606). — TILLBED- 
JELSE, r 1. f (-bedelse 1781-1845 (: sjelf-tillbedelse). 
-bedjelse (-dh-, -di) 1604-1865 -bidjelse (-di-) 1562- 
1686) (numera föga br ) tillbedjan. 1) till 2. LPetri 
DialNattw. G 4 b (1562). The dödhe Helgons Åkallan och 
Tilbedjelse wore itt Affguderij. SCHRODERUS Os. 2: 670 
(1635). Strinnholm //js<. 4: 140 (1852). 2) till 2 slutet. 
THORILD fSVS) 6: 42 (1781). Det dyrbaraste goda på jor- 
den är just andras ömhet och tillbedelser THORILD ISVS) 
1: 438 (1782). 2SAH 39: 23 (1865). jfr själv-tillbedjelse. 
— TILLBEDJERSKA, f (numera bl. tillf) till 2 (slu- 
tet): kvinnlig tillbedjare; jfr tillbedjarinna. Lind 1: 
126 (1749). ÖSTERGREN (1957). 

TILLBEDJAN tifi-be^djan, v. 1. f; i best. anv. 
utan slutart. [vbalsbst. till TILLBEDJA] motsv. TILL- 
BEDJA 2, om handlingen att tillbedja, (djup 1. in- 
nerlig 1. underdånig) djrrkan (se d. o. II 1) 1. 
åkallan; jfr TILLBEDJELSE. Lind (1749). Tridentinska 



mötets bestämmelser angående bildfrågan göra .. skilnad 
emellan tillbedjan, hvilken uteslutande tillkommer Gud, 
och dyrkan, hvilken såsom en högre grad af aktning bör vi- 
sas de i bild framställda helgonen. NF 2: 513 (1877). Jag 
såg .. (dem) nedfalla i tillbedjan framför Buddhas fötter 
JERNSTROM Vare LeDipl. 291 (1939). — jfr RELIK-TILL- 
BEDJAN. — särsk. (numera företrädesvis ngt 
skämts. 1. arkaiserande) motsv. TILLBEDJA 2 slu- 
tet: ((överdrivet) djup 1. innerlig 1. underdånig) 
beundran, avgudande. När i stilla tillbedjan vi lade / 
Ner for .. (sanningens) fötter det bästa vi hade,/ Lifvets 
sträfvan och själens håg. STENBACK Dikt. 43 (1840). De 
stannade och grepo hastigt varandras händer. Det låg en 
svärmisk tillbedjan i deras blickar. KRUSENSTJERNA Pah- 
len 2: 217 (1930). Han ville inte falla ner i tillbedjan för 
genierna. WlGFORSS Minn. 1: 315 (1950). jfr SJÄLV-TILL- 
BEDJAN. 

Ssgr: TILLBEDJANS-VÄRD. som förtjänar att 
tillbedjas. Lind 1: 125 (1749). (Han) saknar den mystis- 
ka glöd, som behövs för att hans platonske Gud skall bli en 
älskad, tillbedjansvärd himmelsk fader HägkLivsintr. 22: 
262 (1941). särsk. (numera företrädesvis ngt 
skämts. 1. arkaiserande) till slutet. En Dyr, Huld 
och Tilbedjans-Wärd Mor DA 1771, nr 67, s. 1. Det som 
gjorde henne tillbedjansvärd for mig nästan lika mycket 
som hennes skönhet, var hennes likgiltighet. HULTENBERG 
France LPierre 219 (1920). VÄRDIG, (t) tillbedjans- 
värd. REMMER Theat. 2: 32 (1809, 1815). Ps. 1819, 223: 5. 

TILLBEDJARE, TILLBEDJARINNA, TILLBEDJE- 
LIG, TILLBEDJELSE, TILLBEDJERSKA, se tillbedja 
avledn. 

TILLBEFINNANDE, se till I 14 Ö yanm. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 8 6 a) 
TILL-BEFORDRAN, (t) befordran (se d. o. 2). Brask 

PufendorfHist. 186 (1680). 

TILLBEFRUKTANDES, se till I 14 fe yanm. 

TILLBEHÖR tifi-behoe~r, n. (jfr dock anm. vid 
BEHÖRi: best. -et; pl. =. (förr äv skrivet ss. två ord) [lik- 
som d. tilbehor bildat efter mit. töbehor(e), vbalsbst. till 
töbehoren (se TILLBEHÖRA); jfr äv. mnl., ni. toebehoor, t. 
zubehör- av TILL o. BEHÖR. — Jfr TILLBEHÖRIG, TILL- 

BEHÖRLIG] om ngt (i sig mindre viktigt) materi- 
ellt som hör till ngt annat (o. som krävs för att 
ngt arbete ska kunna utföras 1. ngn vara färdig- 
ställas 1. ngn verksamhet utövas o. d.); äv. om lös 
del som kan anbringas på apparat o. dyl. (o. som 
ökar dess användbarhet); i sht förr äv. allmänna- 
re: utrustning, inventarier, förnödenheter, mate- 
riel; i sht i pl. 1. koll.; äv. i uttr. med tillbehör av 
ngt, med ngt ss. tillbehör (se särsk. a, c?); jfr TILL- 

BEHÖRELSE, TILLBEHÖRING, TILLBEHÖRNING, 
TILL-GEHÖR. En hushållsassistent med alla till- 
behör. (Ett) skep med all sijn tilbehor. SVART Gensw. H 8 a 
(1558). (Det är nödvändigt) att garnisonerna .. så wäll 
medh fälck, som Magaziner aff ammonition och viures 
sampt altt annatt tillbehör . . må wahra försedde. HSH 7: 
135 (1637). Piszbecken, til at vnderlåtta blåsan, och natt- 
stol til at lätta lijfwet, äre til sängestugun nödige ( nödtorff- 
tige) tilbehor SCHRODERUS Comenius 573 (1639). Den som 
tilwärckar Brännewin .. utan at äga frihet dertil, bör, jäm- 
te mistning af pannan med alt desz tilbehor (m. m.) .. be- 
läggas med .. böter PH 5: 2923 (1750). Till handeldvapen 
skola medföras en del tillbehör, hvilka erfordras .. för att 



-T 1189- 



- T 1190- 



TILLBEHORIG 



kunna rengöra, söndertaga. skydda och bära de samma. 
BiLLMANSON Vap. 69 (1882). Såsom vanliga tillbehör (till 
kläder) skola anses: knappar, knapplister, remmar, drag- 
snören och dragband, rosetter, enkla tofsar o. dyl. SFS 
1906, nr 38, s. 21. Hela dykardräkten med tillbehör vägde 
75 kg. Bergman ÖarFjärrOst. 230 (1931). — jfr ARTIL- 
LERI-, KRIGS-, RÄLS-, SADEL-, SJUK-, SKRIV-, SY- 
TILLBEHÖR m. fl. — särsk. 

a) om ngt som beledsagar maträtt 1. (huvxid- 
beståndsdel i) måltid o. d.; särsk. i uttr. kaffe 
med tillbehör, i fråga om kaffebröd 1. (mer 1. 
mindre skämts. 1. eufemistiskt) alkoholhaltiga 
drycker. Påskalambet med des tilbehör BJELTER JesuH 6: 
127 (1760). Sedan kaffet med tillbehör blifvit expedieradt, 
(samlas) de .. kring ett whistbord. BLANCHE Våln. 123 
(1847). Salladen serveras som tillbehör till huvudrätten. 
ModStKokb. 93 (1983). Stekt anka .. med tillbehör av .. 
vetegroddar och rotfrukter DN 3/7 1994, s. C2. 

b) jur. om ngt som fysiskt 1. ekonomiskt sam- 
manhänger med ngt annat o. därför i rättsligt 
hänseende (i regel) betraktas som ingående i det- 
ta. SCHREVELIUS CwR 1: 112 (1844). Till fartyg såsom till- 
behör .. (räknasi alla rederiet tillhöriga lösa föremål, 
hvilka äro afsedda till bruk å fartyget, såsom båtar, anka- 
re, kättingar, kompass, logg. lod fm. m.). LANG FinlSjör. 1: 
87 (1890). Bygger man på egen grund, blir .. huset tillbe- 
hör till ens jord. BJORLING CivR 35 (1906). Som tillbehör 
(räknas) sådant som normalt behövs för det ändamål för 
vilket byggnaden är inrättad. Till bostad hör som regel 
t. ex. tvättställ, badkar, spis eller kylskåp. NE 3: 477 
(1990). 

c) (numera mindre br.) i utvidgad anv. (jfr d): 
material (se MATERIAL, sbst. 1), beståndsdel. Äga- 
ren (bör) bestå alt tilbehör, och Mästaren arbetet. PH 5: 
3513 (1753). Fruntimmernas skoplagg (var) i det närmas- 
te liknande mannens med undantag af att de gjordes af 
lättare tillbehör FORSSELL Handskarn. 7 (1920). CanNE- 
LIN (1921). 

d) i mer 1. mindre utvidgad (jfr c) 1. oeg. 1. 
bildl. anv. Then Alzmachtighe alltings Skaparen hafuer 
hela Naturen medh alle sijne delar, egendomar och tillbe- 
hör, wijslighen och vnderligha skapat. FORSIUS Phys. 8 
(1611). I ansiktet såg hon ut nästan såsom en naggad eller 
krusad Slotteröls-kaka; för öfrigt torde hon jämwäl haft 
nog goda tilbehör WEISE 1: 220 (1769). Arbetaren har bli- 
vit ett tillbehör åt maskinen. GrimberG SvH 557 (1909). 
Draperier, band och heliga skarp hängde ned utmed sina 
stänger, en böljande skog av den lamaistiska kultens 
praktfullt brokiga tillbehör HEDIN Jehol 112 (1931). Trev- 
liga småvillor, som beboddes av våra skolkamrater med 
tillbehör av föräldrar ASPLUND LivSmultr 91 (1945). — 
särsk. (t) 

a) övergående i bet.: förutsättning, villkor. 
Nödtorfftighe Tilbehör kalles the, vtan hwilka Bönen och 
Tacksäyelsen, ingelunda kunne wara Gudhi behagelighe. 
Paulinus CJOTHUS 77icsCa<. 238 (1631). KOF II. 2: 137 (c. 
1655). 

fi) övergående i bet.: tillbörlighet, vad som är 
tillbörligt 1. passande; jfr TILL-BÖR. Pr^tz OS F 2 a 
( 1620). Altså hafwer Jagh . . måst mig här ifrå . . begifwa at 
låta effter tilbehör swepa och nidsättie hans S(atiga) Lijk. 
BraheBrevväxl. 1: 14 (1640). VERELIUS83 (1681). 

Ssgr: TILLBEHÖRS-FIRMA. NerÉN S;7S 3: 319 



(1928). (Oljan) Fram finnes hos bilhandlare, reparations- 
verkstäder, tillbehörsfirmor och servicestationer Motorför. 
1955, nr 2, s. 27. — -KATALOG. NEREN BilB 3: 398 
(1928). — -PROGRAM, om uppsättning o. d. av till- 
behör. Leican . . är en systemkamera med . . ett omfattan- 
de tillbehörsprogram. ICAKurir 1965, nr 19, s. 45. — 
-SKÄRARE, (i sht i ä. fackspr. ) person som yrkes- 
mässigt utför tillskärning av material till detal- 
jer ingående i skor o. konfektionsvaror o. d. 
YrkesfortArbFörmedl. 14 (1952). En riktare får .. många 
gånger skära til! .. foder och annat tillbehör Vid många fö- 
retag förekommer därför benämningen .. foder- och tillbe- 
hörsskärare. SvYrkeslex. nr 422 d, s. 1 (1954). — 
-SKÄRERSKA. (i ä. fackspr ) jfr -skärare. GHT 20/2 
1926,8.21. 

TILLBEHÖRA, v hörer. -hör ise f ö BEHÖRA). 
vbalsbst. -ANDE (-ende) GIR 27: 83 (1557: tillbehorender, 
pl.), -ELSE (se d. o.), [liksom ä. d. tilbehore bildat efter mit. 
töbehoren. höra till, tillhöra, tillkomma, anstå, passa, ssg 
av tö, till Ise TAPTO) o. behoren l.se BEHÖRAl; jfr äv mnl., 
ni. toebehoren, a. t. zubehören: av TILL o. BEHÖRA. — Jfr 
TILLBEHÖR, TILLBEHÖRELSE, TILLBEHÖRIG, TILL- 
BEHÖRLIG, TILLBEHÖRNING] (t) 1) tr: tillhöra, 
höra samman med, vara (ett) tillbehör till; ss. 
vbalsbst. -ande äv. konkret(are): tillbehör. Orligx 
skiip .. wtrustade med all then dell, som krigxhandell til- 
behörer. GIR 9: 159 (1534). Vij see .. gerne, att .. vare skep 
.. måtte blifTve .. medt alle tilbehörender så utredde, atth 
man kan bruke them till siöss, enär så behöffves. GIR 27: 
83 (1557). (Till) Enn klädning .. (ska du utlämna) Kläde .. 
med Andre tilbehörennde partzeler KlädkamRSthm 
1583 B, s. 21 a. BoupptSthm 1675, bl. 1604 b (1674). 2) 
opers., intr. med indir. personobj.: tillkomma, an- 
stå (se d. o. 2), passa (se PASSA, v.^ V 9); äv. refl.: 
passa sig; jfr TILL-BÖRA 3. (Vi bjuder er) ati .. vele mö- 
the med oss . . vel vtrustade szom thet sig tijlbehörer GIR 
9: 264 (1534). (Att) the .. lathe thöm straffe, som slige för- 
rädere tilbehörer RA I. 1: 229 (1538). 

TILLBEHÖRELSE, r 1. f, äv n. (se följande 
anm.); pl. -er 1. (ss. n.) =.Anrn. N. pl. är ofta svår I. omöj- 
Hg att skilja från f sg., men återfinns trol. i: FoT(nemp)ne 
Stenhuss, och altt thet ther tilhörer Kellare Bodhar, och all 
anner huszens tilbehörilsze. GIR 10: 265 (1535), samt 
mera säkert i ssgn krigstill behörelse: Med sådana krigx 
tilbehörilse som nödhen kreffuer GIR 7: 442 (1531). (-el- 
se 1525-1621. -ilse 1526-1570) [fsv tilbehörilse; motsv ä. 
d. tilbehorelse; vbalsbst. till TILLBEHÖRA] (t) motsv. 
TILLBEHÖRA 1: tillbehör; i sht i pl. 1. koll, i sht 
om det som innefattas i en (fast) egendom; jfr 

TILLBEHÖRING, TILLHÖRELSE 2, TILLHÖRIGHET 3 

b. .Jt stenhuss .. m(edh) twa porter och al syn tilbehorelse, 
som th(et) ffor ögonen opmuret staar OPETRI Tb. 53 
(1525). En båth sampt m(ed) kädien, låset och a(n)nen til- 
behorelse. 2SthmTb. 4: 593 (1575). Theslig(es) all andre 
hus, grundfer), tompter, hoå(er), gärdfer) och annet fast 
m(ed) thäs tilbehörelser, rätt och rättigheter. 2SthmTb. 6: 
420 (1581). 3SrtmT6. 12: 192 (1621). 

TILLBEHÖRIG, adj. (se för övr. BEHÖRIG) (förr 
äv. skrivet ss. två ord) [liksom ä. d., d. tilbehorig bildat ef- 
ter mit. töbehorich, tillhörande, tillhörig, avledn. av töbe- 
horen (se TILLBEHÖRA); jfr av ä. t. zubehöng; av TILL o. 
BEHÖRIG 1. möjl. i vissa fall avledn. av TILLBEHÖR 1. 
TILLBEHÖRA] (t) 1) tillhörande, tillhörig; äv 



Sv. Ak. Ordb. 



-T1191- 



Red. avslutad den 17/12 2004. 



-T 1192- 



75 



TILLBEHORING 



övergående i bet.: behövlig, nödvändig; jfr BEHÖ- 
RIG 1, TILLBEHÖRLIG 1. fEn båt) m(ed) all tilbehörig 
redskap. 2SthmTb. 6: 511 (1582). Grufvor och dess tillbe- 
hörige virke. NoraskogArk. 4: 64 (1668). lag (blev) com- 
menderad förr ut med tillbehörigt manskap, att förfärdiga 
en brygga öfwer Oder-strömmen. KKD 2: 36 (1706). VL- 
Bibl. Bouppt. 1805. 2) tillbörlig, lämplig, passande; 
jfr TILLBEHÖRLIG 2. i Husföreståndaren) foresettia 
hwariom och enom lav tjänstefolket),] Rettan tidh, tilbeho- 
righe syszlor och arbete. PAULINUS GOTHUS ThesCat. 420 
(1631). Konungen i Danmark .. I menade) at han wille be- 
hålla alt hwadh han i kriget .. wunnit och inkrechtat hade, 
och thet med al tilbehörig proprieté och souveraineté. SPE- 
GEL Dagb. 147 (1680). 

Av I ed n.: TILLBEHÖRIGHET, r 1. f (t) 1) till 1: 
tillbehör; hjälpmedel; äv. övergående i bet.: (nöd- 
vändig) förutsättning; jfr tillhörighet 3 b. Stenhus- 
set .. medh des tilbehörigheter. BoupptSthm 1671, s. 1819. 
(Att) tusend Är och flere löpa (ibland) sin kos innan alla . . 
tilbehörigheter på lika tid sammandrabba. BRENNER Dikt. 
1: Föret. 2 (1713). Skulle nu tomheterna (på smalbenet) ej 
.. blifva jämnade med första ( för )bandet. employeras så- 
som .. en tilbehörighet les compresses gradués, för att fylla 
med. MARTIN Bensj. 141 (1782). RYDBERG DSkön. 30 
(1889). 2) till 2: tillbörlighet, lämplighet; jfr tillbe- 
hörlighet. Efter såsom saksens erkläckeliga beskaffen- 
och tilbehörighet erfordrar. DALIN Arg. 1: 297 (1733. 1754; 
skämts.). 

TILLBEHORING, r 1. f , äv. n.; pl -ar 1 -er 1 iss. 
n.) = (se för övr. BERÖRING), (förr äv skrivet ss. två ord) 
[fsv. tilbehöring; liksom fd.. ä. d. tilbehoringle) bildat efter 
mit. töbehoringe, tillbehör, tillhörigheter, avledn. av töbe- 
hören (se TILLBEHÖRA); jfr äv. mnl. toebehoringe. ä. t. 
zubehörung: av TILL o. BEHÖRING (jfr TILLBEHÖR- 
NING)] (t) tillbehör; äv. övergående i bet.: utrust- 
ning, förnödenheter; i sht i pl. 1. koll.; jfr 

BEHÖRING, TILLBEHÖRELSE, TILLBEHÖRNING, 
TILLHÖRIGHET 3 b, TILLHÖRING 2. GIR 4: 345 

(1527). Hans huss och wåning i Stocholmm, mett all tess 
hussråd och andre tilbehöringer. som är stall, pörte och 
trägårdh. GIR 11: 256 (1537). (Att) så monge schip .. möt- 
te uthrustes. både medh fetalie, takeli .. och all annen til- 
behöring (som behövs). SvFlH 1: 115 (1563). Hambrer, 
Städh och andre tilbehöringer som till Tree Hammersmi- 
dier .. will behöffues. HB 1: 270 (1579). Rikzens Artillerij 
.. medh alle dess tillbehöringar. RF 1634, >j 19. jfr (om 
förh. på 1500-talet 1: (Alla) som efterfölgde Konungen i 
falt, borde vara väl rustade, med .. (vapen) samt alla nöd- 
torfter och tilbehöringer. IVittAH 1: 239 (1755). Moberg 
Rid 147 (1941). — jfr ARKLI-, KRIGS-, SKEPPS-, 
STRIDS-TILLBEHÖRING. — särsk. Övergående i 
bet.: besiktning (se d. o. 1 ö (a)). RA I. 1: 680 (1560). 
Wij Eriich th(e)n fiortonde Ta(ed) Gudz nåde Swerigis Gotis 
Wend(is) sampt flerfr/ tesz tilbehoringers .. fe^^c Konung. 
2SthmTb. 3; 269 (1564). (Det år) best at behoUa hela Po- 
mern . . medh sina tilbehöringar. AOXENSTIERNA Bref 4: 
347 (1647). 

TILLBEHÖRLIG, adj. ise for övr BEHÖRLIG). 
[fsv. tilbehörliker; jfr a. d. tilbehorlig, tillbörlig; ssg av 
TILL o. BEHÖRLIG 1. i vissa fall möjl. avledn. av TILLBE- 
HÖR 1. TlLLBEHÖRAl (t) 1) tillhörande, tillhörig; 

jfr BEHÖRLIG 1, TILLBEHÖRIG 1. 2Saml. 9: 110 
(1611). 1 Stoor kijsta medh tilbehörligit beslag och dubbelt 



lååss. BoupptSthm 6/3 1653. COLUMBUS Ordesk. 22 (1678; 
uppl. 1963). 2) = TILLBEHÖRIG 2. (Bjuda) Fienden till- 
behörligit mootståndh. STIERNMAN Riksd. 750 (1621). 
Kunglig Macht, Person och dignitet, / I tilbehorlig Stat. 
med Pracht och Maiestet. Stiernhielm Jub. 132 (1644, 
1668). 

Avledn .: TILLBEHÖRLIGHET, f ( t ) särsk. till 
2: tillbörlighet, lämplighet; jfr tillbehörighet 2. 
GIR 10; 173(1535). 

TILLBEHÖRNING, f, av n.; pl -ar 1 -er 1. (ss. 
n ) = (se for övr. BEHÖRNING). [ssg av TILL o BEHÖR- 
NING 1. möjl avledn. av TILLBEHÖRA (jfr TILLBEHÖ- 
RINGl] (t) = TILLBEHORING; jfr BEHÖRNING, 
TILLBEHÖRELSE, TILLHÖRNING 2. Alle the tilbehör- 
ninger som .. helgandz husett til hören GIR 6: 289 (1529). 
Swerigis, Götis, Wendis samp thäs flere tilbehorningers 
konung. BtFinlH 4; 261 (1564). Messekledher mz sin tilbe- 
hörningh. VgFmTWl. 3-4: Bil. 2, s. 31 (1583). 

TILLBEKOMMANDES, se till I 14 6 yanm. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160J: (II 4 a) 
TILL-BELÄGEN, (t) belägen. RlSINGH LandB 37 
(1671). — (II 10) -BELÄGLIG. (t) läglig 1. passande 

(för (ngt)). BtFmlH 2: 227 (1588). — (II 13 a) -BE- 
NÄGD. (t) = -benägen. Hans synnerlige tillbenegede 
gunst. RA I. 1: 409 (1544). TEGEL Gl 2: 203 (1622). — (II 
13 a) -BENÄGEN, (t) välvilligt 1. vänligt sinnad 1. 
inställd (mot (ngn)); tillgiven; jfr -benägd. -bevå- 
gen. -nägd, -nägen O. tillgedan. Ephter thet the Liiff 
lendzske haffue nu j thenne Fägde warit the Lubske fast 
tilbenegne. GIR 10: 231 (1535). Min tilbenägne godhe 
venn. OxBr 10: 177 (1615). SWEDBERG Sc/iiöö. 389 (1716). 
Avledn. (t): tiUbenägenhet, r. 1. f egenskap att vara 
välvilligt osv. sinnad osv.; äv. med bestämning in- 
ledd av prep. till. Vtaff wår szynnerlig godt wilie, och 
Nådigiste tilbenägenhet, szom wii nu och altijdt till wåre 
Vnderszåther hafft haffwe. GIR 16: 89 (1544). Een syn- 
nerligh Kärleck, Affection och tillbenägenheet, till sitt käre 
Fäderneslandh. STIERNMAN ftferf. 672 (1612). BRENNER 
Dikt. 1: 214 (1703, 1713). — (II 8 Ö /i (, 10)) -BE- 
NÄMND, p. adj. (t) förordnad 1. utsedd (till (att göra 
ngt)); jfr benämna 3. The gode männ aff adelenn, som 
tilbenempdhe och bevilligedhe vore att vare medt uth- 
offver samme syn pa fru Annes vägne. GIR 20: 289 (1549). 
— -BEREDA, -else (se avledn. ), -ning (se avledn. i. 1) 
till II 8 b: göra i ordning (ngt), tillreda: framstäl- 
la; förr äv. dels med indir. personobj., dels: skapa. 
HH XXXIII. 1: 179 (1561). Att hennes kråp skall wara 
skyldt, hafuer tu af lordenne och Diurom tillberedt henne 
klädhe. FoRSlus Phys. 289 (1611). Den ät Högden far,/ 
Som Himlen tillberedt och Jorden grundat har. Frese 
AndelD T2 (1724, 1726). All möjlig ätbar saltsjöfisk, tillbe- 
redd på olika satt. GHT 1895, nr 283 B, s. 2. 2) (t) till II 
10: förbereda (ngt); äv. refl.: förbereda sig (på 
ngt). Hwar och en Adelsman, som wil sit gods fritt och 
frälst hafwa, skal .. både på tug och årligen på munstring- 
ar wara tilberedde. TEGEL E14 62 (1612). Så tilberedes 
lijkwäl theras Wilje aff honom. SCHRODERUS Os. 1: 750 
(1635). De ha sig utan skräck och fasa tilberedt, / At sön- 
derslitne bli' af grymma Lejons tånder. FRESE Pass. 55 
(1728). 3) (t) till Ull a a a': bereda (ngt) för ut- 
ökning av befintligt bestånd. ArkUR 1565, avd. 3; 
möjl. till 2. Avledn.: tillberedelse, r. 1 f särsk. (t) 
till -bereda 2: förberedelse. Om thenne tilberedelsen 



-T 1193 - 



-T 1194- 



TILLBJUDA 



(till nattvarden) .. talar S. Paulus, ther han säger, at hwar 
och en skal pröfwe sigh. CARL IX Bew. K 3 b (1604). SP 
1809, nr 48, s. 1 tillberedning, r. 1. f. 1) till -bereda 1. 
RISINGH Lands 69 (1671). I tropikerna ar den röda pep- 
parn .. ett särdeles värdefullt material vid tillberedning af 
kurry. JÖNSSON Gagnv. 247 (1910). 2) (t) till -bereda 2: 
förberedelse. Schroderus Liv. 65 (1626). jfr: Krigz 
Tilberedninger / Härtugh och Läger BRAHE Oec. 26 (c. 
1580; uppl. 1971). — (II 5) -BERÄTTIGAD, p. adj. (t) 
tilldelad 1. tillerkänd (ngt) ss. rättighet o. d. (jfr 
-bördig, -rättig); äv.: som rättmätigt tillkommer 
(ngn). AnnERSTEDT UUH Bih. 1: 197 (; handl. fr. 1622). 
At låta en skieppare bekomma sin tilberättigade fracht. 
GIR 28; 615 (c. 1650). — (II 5) -BERÄTTIGHET. (t) 
rättighet. BoupptSthm 1683. s. 857 a, Bil. (1677). — (II 
13 a) -BESLUT^fING. (t) beslut. GIR 26; 263 (1556). 
— (II 13 a) -BESTÅND, (t) tillåtelse, medgivande; 
jfr bestå II 5. GIR 29; 675 (1560). — -BESTÄLLA, (t) 
1) till II 8 ö ip): (till)förordna (ngn). SchuckWmA 2; 
65 U handl. fr 1677). 2) till II 10: uträtta (ngt), verk- 
ställa. HB 2; 266 (1594). — -BETRO, (t) till II 5; jfr 
-tro, v. 1. a) (med förtroende) överlämna (ngt) åt 
(ngn), anförtro; (förtroendefullt) uppdra åt. For- 
hetnämnlde godemen, som wij nw same slotzloffue befa- 
ledt och tilbetroedh haffue. GIR 11; 223 (1537). Wij Johan 
then Tridie . . Göre witterligit att Wij haffwe tilbetrodt, och 
nu medh thette Wårt öpne breff fulkomligen tilbetro then- 
ne . . Her Nils Canuti att han så här effter som här till Bis- 
kop i Wexiö Stigdt ware skall. WaLLQUIST £cc/Sam/. 1-4; 9 
(1569). Jag som så ährligen och gagneligen mine tillbe- 
trodde syslor forestådt. VDAkt. 1722, nr 332 (1721). Krig- 
VAH 1835, s. 109. b) tro (ngn om ngt); tro (ngn, 
särsk. sig) om (ngt); äv. (med anslutning till till II 
13 a): tro (ngt). (Vår vilja ar) ath I medt sädane 
mustring ett flitigt och noge upseende haffve vele, effter 
som vij eder ther um fulkomligen tilbetro. GIR 24; 2 
(1553). (Jag) beder min kfäre/ h(ände) venligen, han ville 
.. icke tilbetroo att jag i den ringeste motto därefter skulle 
haffua trachtatt. AOXEN-STIERNA 2; 28 (1611). Sedan i eder 
tillbetro sådant opå Eder att taga. Gustaf II ADOLF 545 
(1630). — (II 5, 13 a) -BETRODD, p. adj. [jfr -betro] 
(t) betrodd (se d. o. a). Rosen E14HNämnd 168 (; 
handl. fr 1561). Eder tienare och tilbetrodde hopman på 
Wolmar. OxBr 10; 357 (1633). 

TILLBETÄ>fKANDE, se till 114 y anm. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 5) 
TILL-BETÄNKT, p. adj. (t) som man tänker 1. tror 
(ngt) om. Hvar och een theste höghre och meera bör 
wara tilbetänkt, theste högre wilkor honom vtaf Gudhi är 
tilbetrodt. LUNDSTRÖM LPGothus 1-2; Bil. 10 (/ handl. fr 
1595). — (II 10) -BEVAN. (t) van (vid ngt). Mycket 
krigxfolk som mest wore tilbewane widh siön. SvART Gl 77 
(1561). — (II 10) -BEVEKA, -else iArviDI 16 (1651)). 
(t) beveka 1. mana (ngn) till (ngt). Hurvlunde .. the 
Lubske .. begärede att h(ans) n(åde) wille .. göre them 
hielp, tröst oc bijstond tiil then fegde, som the foretagit 
hade emott the HoUendere, Ther the hans nåde jngalunda 
till beweka kunde. GIR 9; 106 (1534). Arvidi 16 (1651). 

TILLBEVISANDES, se till I 14 Ö yanm. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 13 a) 
TILL-BEVÅGEN. (t) = -benägen. Om Adelen är meer 
the Danske tilbewognne en oss. GIR 18; 677 (1547). Then 
pastore, som begge parterna lijka kender och tillbevåghen 



voro. OxBr 12; 67 (1638). Avledn. (t): tillbevågenhet, r 

1. f. GIR 18; 703 (1547). VDAkt. 1674, nr 102. 
TILLBID(H)ELIG, se tillbedjelig 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 8 6, c) 
TILL-BILDA, -ning. (t) utforma (ngt), (om)dana; äv. 
refl.; jfr -skapa 2. Biberg 1; 275 (c. 1820). Reuterdahl 

InlTheol. 350 (1837; refl.). BINDA, -else (se avledn.), 

-ning; -are (numera bl. tillf, Linc. D 3 b (1640)). (fsv til- 
ftmda] jfr binda till, 1) (numera bl. tillf) till II 1 o: 
binda fast (ngt 1. ngn invid ngt); förr äv. med in- 
din personobj., särsk. oeg. 1. bildl., särsk. dels 
(med anknytning till till II 12): gm (lagenlig) för- 
pliktelse 1. lojalitetsband o. d. binda 1. knyta till 
(särsk. med refl. indir. obj.), dels (med anknyt- 
ning till till II 10): förplikta till, ålägga, dels, i 
fråga om brott 1. straff överbevisa om, förklara 
skyldig till; särsk. i p. pf En qwinna som månne är 
widherbunden, så lenge mannen leffuer är hon honom til- 
bunden medh laghen. Rom. 7: 2 (NT 1526; Bib. 1917: bun- 
den vid sin man). För alla the saker man warder eij bar 
ätaghen eller medh witnom tilbunden. dä wari han saklös 
som saken wijtes. Lagförsl. 205 (c. 1609). Een Menniskia 
som är wisz ther vppå. thet hon är döden vnderkastat och 
tilbunden. ScHRODERUS HoffWäck. 184 (1616). Tilforord- 
nade Ålderman .. (bör) wårda sigh om thet som theras in- 
struction .. them tilbinder. SthmStadsord. 1; 135 (1661). 
Som Konungen vid dessa afsigters vinnande allraforst vil- 
le tillbinda sig England, afsändes Coyet till Protektorn 
Cromwell. ISAH 2; 337 (1788. 1802). SCHULTHESS (1885). 
2) till II 7: binda ihop 1. samman (ngt); i sht förr 
äv.: förbinda; gm bindning övertäcka, binda för. 
Hes. 30; 21 {Bib. 1541). Nar blodet (vid åderlåtning) bh- 
ffuer klart, tunt och reent. må ådren wel tilbindas, och 
then samme bliffuer frij for Pestilentien. BERCHELT Pest- 
Beg. B 2 b (1588). Som mina ögon icke woro nog tilbundne, 
så blef jag warse. at den unga Herr Urian smög sig helt be- 
händigt bak min hustru och klappade henne. Knoppel 
Blmdeb. 7 (1746). Hennes långa, svarta hår var tillbundet 
med en vä.\tslinga. LAGERLÖF TVoH 2; 107 (1921). Avledn. 
(t): tillbindelse, r 1. f. [fsv tilbindilse] särsk. till -bin- 
da 1: förpHktelse. Girs J3 54 (1627). Sm skylldighet 
fullgiöra för sin emottagne pupill Anders Ascher enligt pro- 
tocolletz tillbindellse. VDAkt. 1736, nr 79. Ekblad 191 
l"192") (1764). 

TILLBJUDA til^-bjui^da, v -er, -bjöd, -bjudit, 
-bjuden (se för övr BJUDA), vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se 
avledn. ), -NING (t, RP 6; 783 (1636; tillbjudningar, p/.). 
Ekblad 191 (1764) i; -are (se avledn.). -ERSKA (,se av- 
ledn.). (förr äv. skrivet ss. två ord) [fsv. tilbiupa: motsv. 
fd., ä. d. tilbiude (d. tilbyde): ]fr äv. mit. töbeden, ä. t. zubie- 
ten: ssg av TELL o. BJUDA. — Jfr TILLBUD] 

1) (t) med avs. på meddelande 1. underrättel- 
se o. d.: framföra (ngt) till (ngn), tillkännage för; 
äv. utan indir. obj.; jfr BJUDA TILL 1. Takkar iak 
eder för ijtkelega gode tidinge som j megh tiil biwde om 
norgis landt. GIR 1; 54 (1523). Then befalning som .. (den 
ryske storfursten) haffuer tilbudit och giffuit sine höffuitz- 
men och friiborne men i Nogård. St'7V. 4; 186 (1539). Me- 
nar parten, at . . (överklagan) honom nekadt är utan skiäl; 
late tå Domaren på utslaget tekna, at han . . (överklagan) 
ther emot tilbudit. RB 25; 20 (Lag 1734). Tillbjuda ..(dvs.) 
Erbjuda sig att gifva, att meddela. DALIN (1854). — 
särsk. i hälsningsfras (i brev) riktad till person. 



-T 1195- 



-T 1196- 



TILLBJUDA 



särsk. övergående dels i bet. 3. dels i bet.: tillöns- 
ka. Wij Gustaff .. Tilbiude eder .. wore gunst och näde til- 
forenne etc. GIR 12: 252 (1539). Skal .. isändehudeti 
tilbörligen med beste sätt och ordelag .. tilbiude h<ansi 
k(ungligal Miajestät) deres kärlige ödmiuke och underdå- 
nige helsen. RA I. 3: 154 (1593). <Han hade i hreuel till den 
svenske kungen) försåtligen utlämnat den vänliga häls- 
ningen och endast satt tillbjude. som annars brukades till 
dem man ägde att bjuda och befalla. H.\llenberg Hist. 5: 
74 (1796). Wi Ormus .. tillbjude den nyskapade jorden och 
dess invånare helsa, frid och välgång. ALMQ\aST Törnr. 1: 
53 (1839; i pasfJscA). 

2) (t) i fråga om order 1. bestämmelse 1. 
(stark) önskan o. d.: påbjuda (se d. o. 2) (ngn 
ngt), befalla, ålägga, begära av; äv. dels utan in- 
dir. obj.. dels oeg. 1. bildl.; jfr BJUDA TILL 2. Hwad 
Eldertl Majestet worder mich tilbjudandis achter iach ger- 
ne fullfolje. HFinlH 1: 229 (1530: enl. senare arskrift). 
Nills ThiufTuell bleff 3 eller 4 gänghir thil buddith, atth 
han skulle giffua sigh i forlichningh medh Hanns Nills- 
sonn. TbLödöse 156 (1589). iVi bräkarl effter de schemmes 
icke tilbiude och begäre. att vij losv.). OxBr. 5: 83 (1615). 
(Kungen hoppas, att ständerna så beslutar, som) hwars och 
ens trogne vndersåteres och godhe patriots plicht och af- 
fection honom billigt tillbiuder och obligerer. RARP 1: 106 
(1629). Det som hans tjenst och Embetes plickt honom til- 
biuder. LandtniFörordn. 52 (1725). Annerstedt UUH 
Bih. 4: 16 (i /mnd/. /t 1749). 

3) (numera mindre br ) erbjuda 1. föreslå (ngn 
ngt, särsk. angivet av inf-förb. ); äv. refl.: erbjuda 
sig (att göra ngti, ställa sig till förfogande; jfr 1 
slutet o. BJUDA TILL 3. Wij nw .. tilbudhen nådh icke 
anamma wilie. OPetri 3: 257 (1530). De skamlige tillbjud- 
ningar, som Keijsaren och hans partij oss Svänske medh 
gravere. RP 6: 783 (1636). iDei förachta att stijga i Ächten- 
skap; och om Mannfolcken tillbiuda sig, så fösa de bort 
dem. RUDBECK D KAtl. 3: 500 (1698). Qvinspersonen. se- 
dan hon fått barn, som ej lefde mer än några dagar, tillböd 
sig att gifva Bondens hustrus barn dia. WelaNDER Vener- 
Sj. 71 (i handl. fr 1765). En gång tillböd han att dricka 
brorskål med mig. Nyren Charakt. 67 (c. 1765). Han .. 
I gav I starka anledningar att tro. det han ämnade tillbjuda 
henne sitt hus och sig sjelf BREMER Nina 8 (1835). iHon 
hoppades få mat.) Någon förning blev dock inte tillbjuden. 
SPOt^G Kråkn. 74 (1963). SAOL (1986: angivet ss. ålder- 
domligt). — jfr SJÄLV-TILLBJUDEN. — Särsk. 

a) (t) i vissa refl. uttr, särsk. a) tillbjuda sig 
till (1. for 1. på 1. uti) ngt, erbjuda ngt, erbjuda sig 
till 1. ss. ngt. förklara sig villig till ngt. ställa sig 
till förfogande ss. 1. för ngt. Alla the som .. tilbudho 
sigh .. til at arbeta. 2Mos 36: 2 (Bib. 1541). Tilbödh .. 
I Kung Kristian! sigh vthi wänligh handel medh Frw Chris- 
tina. GlRS Gl 1 (c 1630). Wil iagh migh for eder trogne och 
flijtige Höfwitzman tilbiuda. GiRS 01 10 (c. 1630). Dan- 
marckz Rijkz Rådh tilbiuda sigh ock på förlijkning emellan 
Konung Gustaff och the Liibeska. Girs Gl 143 (c. 1630). 
Jag veet . . att jag haffver tilbudit mig till förlikning, men 
thet vart inthet accepterat. RP 8: 124 (1640). Det wet jag 
med Wszhet at han aldrig trugat eller tilbudit sig til fuU- 
mäktigskap. Posten 1769. s. 842. särsk. med prep. till 
O. med rektion betecknande juridisk prövning: 
(förklara sig villig att) underkasta sig sådan 
prövning. Derföre tilbiuder hann sigh till Iagh och rätt. 



och huad lagenn kan seye at hann vtgifue skall, der med 
will han låthe sigh åtnöie. SSthmTb. 5: 23 (1603). Dån som 
tilbiuder sigh till allan rått böör iu effter Sweriges Iagh .. 
blifva hörd. ANNERSTEDT VllH Bih. 2: 396 (( handl. fr 
1693). /3) tillbjuda sig (ut)i ngns tjänst, tillbjuda 
sig (i tjänst) hos 1. till ngn (för ngt), erbjuda sig 
att gå i ngns tjänst (som ngt). Som vij lothe senest 
scrifFve tigh till um the 2000 skotter sigh tilbiude udi vår 
tianist (osv). GIR 26: 462 (1556). Som thu låter förstå, ath 
månge både svenske och tydske tilbiude sig i tianist hosz 
tig för ryttere (osv). GIR 28: 153 (1558). När .. (en lär- 
lings) Läremestare är bliffuin dödh, hann tilbiudher sigh 
hoos eenn annann Läremestere. SiLFVERSTOLPE BokbSthm 
221 (i handl. fr 1630). Thet är skedt, att een högferdig 
Tiänare sigh till een arm Adelzman för Skoopoike tillbudh. 
WiLLMAN Jap. 155 (1667). /) tillbjuda sig (att) vilja, 
äv. icke refl.. tillbjuda att vilja, förklara sig be- 
redd att. erbjuda sig att. lOm ryssarna) tilbiude sigh 
att vele handle medt edher um fridstondh losv.l. GIR 26: 
154 (1556). Thenn 9 maij tillbödh Daniell krögier att willa 
wttleggia de penningier, som OlofF Larssonn skulle haffua 
aff bonoim,'. TbLödöse 134 (1589). (Jag skall betala) ehuru 
han tillbjudit sig Wlja dröja med sin fordran. AKERMA.N Re- 
sebr 65 (1820). S) tillbjuda sig emot ngn. uppträda 
emot ngn, vända sig till ngn, erbjuda ngn (vän- 
skapliga) kontakter 1. underhandlingar o. d. (Vi 
meddelar) att hertigh RadzeviU haffver .. sigh .. emot oss 
ganske venligen tilbudit. GIR 26: 634 (1556). Storfursten j 
Ryszland hafwer sigh .. (i viktiga angelägenheter) emoot H. 
S. M. tilbudhit. Chesnecopherus Skäl Ooo 1 a (1607). 

6) (t) med avs. på (avläggande o. d. av) ed; jfr 
BJUDA 8 a y. (Han) tilbödh att göra Iagh och eedh förre, 
thett honom icke war witterligitt, hwro sam(m)e hwder 
kom ij hans kiisthe. TbLödöse 61 (1587). Det wore ,. myck- 
et betänkeligit. att så i gemen stadga .. at den tillbudne 
eeden skulle anses så god som gången. FörarbSvLag 8: 237 
(1734). (Hani tilbiuder .. sin contrapart, at med Ed be- 
styrcka sakens rättwisa. hwilket kallas .. tilbuden ed. 
NehrnlW PrCn: 292 (1751). 

c) [möjl. delvis utgående från b] (t) övergående i 
bet.: lova, försäkra (se d. o. 8), svära. PrivSvStäd. 
3: 181 (1571). (Om ngn forbrutit sig med svordom) och han 
tilbiuder, utan någon Rättz twång, at bättra sig (slipper 
han straffet). StadgEed. 1687. 1: 5. 

d) (numera föga br.) oeg. 1. bildl.; jfr ERBJUDA 
2. Ther gingo alla diur, och hwart vppå sitt wijs / Tilbude . . 
(Adam) tienst. Spegel ÖPar 45 (1705). Wåra skogar til- 
bjuda löf, bark, laf och bär, hwarmed boskapsfodret kan så 
wäl ökas som kryddas. FiSCHERSTROM 2: 381 (1780). Ing- 
enstädes tillbjuder sig vål ett rikare fält för moralpatolo- 
giska undersökningar än (/ kejsartidens Rom). RYDBERG 
flomD 90 (1877) 

4) [ut%'ecklat ur 3 1. möjl. till den ursprungliga rums- 
liga bet. hos TILL (se d. o. II 1 1] ( 1 1 (in (bjuda (ngn), 
bjuda (ngn) tillstädes; jfr BJUDA 26. Then andra (av 
Jesu liknelser handlar) om Bröllopet, ther gester tilbodhne 
woro, men the wille icke komma. LPetri 2Post. 304 a 
(1555). (Orenligheter) som Tienare och tienarinnor .. göma 
. . sa fijnt vthi een heemligh Wrå i Husen, så länge wäl fbr- 
warat, til thes then gamble Adam (dvs. synden) tilbiudher 
sigh sielff ther vth. C.^ROLSTADIVS Pest. C 3 a (1620). 

5) (t) försöka (se d. o, 4) (ngt), bemöda sig 
om. eftersträva; äv. med bibet.: våga 1. understa 



- T 1197- 



- T 1 198 - 



TILLBLASA 



sig 1. göra min av o. d.; äv. övergående dels i bet.; 
ta till (se TAGA TILL 11. dels i bet.: (er)bjuda (jfr 
det numera fullt br. uttr bjuda motstånd, se BJU- 
DA 17 c); äv. refl., särsk.: drista sig (ngnstädes); 
jfr BJUDA TILL 4. Apg. 24: 6 (AT 1526). The ther icke 
tilbiude sigh till fdrbodne ortter . . schole the . . late . . obe- 
warede idvs. obevakade). HSH 9: 55 (1562). Skattehem- 
man (ska inte) så sönderrijfwes eller åtskillies, såsom af 
Arfwingeme ofFte tilbiudes. och här til mykee skeet är. 
Stiernman Com. 1: 410 (1593). Lät icke .. (din hustru) 
wara tinn öffwermann, / Om hon thet tiläwentijrs tilbiuda 
känn. ASCHANEUS HwsRegl. 18 (1614). Om Rysslands sto- 
ra makt skall vara et skiähl för oss at icke tillbjuda något 
motstånd, så lefva v-i .. på Rysslands discretion. HÖPKEN 2: 
90 (1747). De grep och konster, som en .. (smugglare) til- 
biuder att kunna onäpst brättet undslippa. STIERNMAN 
Com. 5: 396 (1766). MOLLER (1807). — särsk. med avs. 
på orätt 1. skada 1. våld o. d.: (för)söka (att) tillfo- 
ga; äv. övergående i bet.: åsamka, tillfoga. Att be- 
skydde .. för öffvervoldh .. och forderff, som .. ganske 
mykit på thette vårt fatige fademesrike esomofflest tilbu- 
dit och effterståt ähr. GIR 26: 115 (1556). (Prästen vill ve- 
ta) hvem som skal honom ifrån orätt försvara, som honom 
kunde tilbiudas af them han skal predicha före i skantzen. 
OxBr. 12: 634 (1639). Skulle någon giora öliudh, och dock 
ingen annan ofwerdådigheet öfwar, eller skada tilbiuder. 
den hafwer ey .. Wachten macht at fängsla, vthan föra til 
sitt hem. StiernMAN Com. 3: 593 (1667). Skal ock härmed 
wid straf förbudit wara . . at med . . tilbiudande hugg och 
slag .. Jernwräkame uti theras embetes forrattande at an- 
tasta och öfwerfara. Bergv. 1: 271 (1671). ConsAcAhoP 5: 
282 (1682). 

Avledn. (t): TILLBJLIDARE, m.//(ig.i till 3: 
tillhandahållare, leverantör. Cellanus 152 (1699). 
— TILLBJUDELSE, r. 1. f [fsv. tilbiudhilse] 1) till 1 
slutet, 3 (c), om tillönskning om framgång o. dyl. 
1. försäkran (se d. o. 3) 1. löfte om vänskap 1. 
gunst 1. vördnad 1. trohet 1. tjänst( villighet) o. d.; 
särsk. i hälsningsfras o. d.; äv. dels om visande 
av ära 1. hedersbetygelse o. d., dels övergående i 
bet.: hälsning. (Vi har) utafT Hanns K(ärlighetsl schri- 
ffvelsse icke annedt fömummedt ähnn all naborlig och 
venhg tilbiudelsse. GIR 29: 41 (1559). iVi) tackedhe .. 
Hennes M(ajestät) för sin nådige benägenheet och tilbudne 
helsning, med vår ödmiuke tiänsts tilbiudelse. AOXEN- 
STIERNA 1: 86 (1614). Denne store åhres tillbiudelse. RA II. 
2: 74 (1617). Salutatio, kallas een hälsmng, hwilken är een 
wänligh, gunstig och tienstwillig tillbiudelse, ther med wij 
önske androm gott, och wilie at hwar och en, til then wij 
skrifFue, skal göra oss thet samma igen. AJGOTHUS Thes- 
Ep. 1: 2 (1619). H(ans) Klungligal M<ajestä)t .. (har) den 
hedher och förtrolige venschaps tilbiudelse .. giema för- 
nummit. RARP 10: 480 (1668). 2) till 3 (a f, b, c): er- 
bjudande; löfte, försäkran (se d. o. 3). (Det är 
rättvist) att han .. honom afbedia, thet han emot honom 
brutit hafwer, med den tilbiudelse, at vrilja härefter .. bätt- 
re finna sig emot honom. BERGIVS Småsak. 3: 102 (i handl. 
fr. c. 1595). Han lackade the Christne igenom Skänker och 
Digniteters Tilbiudelser til Affall. SCHRODERUS Os 2: 10 
(1635). (Sändebudet) mentionerade .. hans konungs till- 
bjudelse att bijlägga dedt PoUniske kriget. RP 6: 33 
(1636). (Honi tillböd sig willia .. Irentväi och befrya effter 
sin uthsago och tillbiudelse den Eedgång hon d<en) 16 sist- 



ledne Septembers .. uthfaste. VRP 1691, s. 663. LlND 1: 
645 (1749). — TILLBJUDERSKA, f till 2, 3, Särsk. i 

bildl. anv., om ngt som påbjuder ngt 1. inbjuder 
till ngt. Thet elskeliga korsset är .. Bönennes tilbiuder- 
ska. MVRJEVS Arndt 2: 376 (1648). 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL- 
BLANDA, -else (numera mindre hr.. Hamb. (1700)1, -ning 
(se avledn.). [fsv. tilblanda] A. 1) (numera bl. tillf) 
till II 8 fe a: bringa (ngt) i blandat skick; gm 
blandning omdana; i vissa språkprov svårt att 
skilja från 2 1. 4. Tilblanda, Tilhopamengia, Förblanda. 
Linc. B 4 b (1640). Dock synes någon gudamakt hafva det 
åliggandet på sin lott. att . . så tillblanda det menskliga li- 
fvet, att det för ingen blir obemangdt och fritt frän sorger. 
EMANUELSSON P/ur 2: 353 (1842). Gummivätskan är till- 
blandad med glycerin. 2UB 10: 312 (1907). B. 2) till II 8 
b 13: gm blandning tillreda (ngt); jfr 1 o. blanda till 
o. -mänga 1. Uti tal och skrifter .. utmålas med fargor. 
som tillblandas af fordomen, okunnigheten, afunden och 
illskan. LBA 32: 130 (1799). Groggar, som tillblandas före 
serveringen och som innehålla högst 2 1/2 centiliter sprit- 
drycker samt minst 20 centiliter vatten .. må kunna serv-e- 
ras utan samband med måltid. SFS 1938, s. 1215. C. till 
II 11 a a a . 3) (t) tillblanda (i bet. 2) ss. tillägg 
(till befintligt bestånd). GnpshR 1546-47. GripshR 
1555. 4) (numera bl. mera tillf) tillsätta (ngt) gm 
blandning, inblanda; jfr 1 o. -mänga 2. Miniatursk. 
22 (1784). Då mandeln är val stött tillblandas 1 1/2 kg. 
siktadt socker LangLET Hu sm. 541 (1884). Avledn.: till- 
blandning, T. 1. f [fsv tilblandning] sårsk. 1) till -blan- 
da 1 1. 2; äv. (numera bl. tillf) konkret(are). Linc. 
B 4b (1640). Anteligen måste ock vatnet ej haft samma 
tillblanning öf\'er alt. Bergman Jordkl. 94 (1766). Någon 
sorts vidrig tillblandnmg. Wester Ak.-iakov Fam. 188 
(1911). 2) (numera bl. mera tillf) till -blanda 4; äv. 
konkret(are): tillsats. I anledning deraf bor icke un- 
derligt förefalla, om rägnet ofta hyser främmande tillblan- 
ningar. BERGMAN Jordkl. 260 (1766). (Man) började i 
Böhmen mot 1600-talets slut framställa ett glas genom 
tillblandning av krita, vilket lämpade sig för slipning och 
gravyr. Kulturen 1953, s. 125. — (II 8 a /3) -BLIVA, -else 
(se avledn.), -ning (numera föga br., NordT 1884, s. 226, 
OoB 1892, s. 227 (: tillblifningshistoria)). [fsv tilbliva] bli 
till. Desza föreställningar om werldsämnets tillblifwande. 
LlNG Edd. 40 (1820). (Groparna) kunde tydligen icke be- 
traktas såsom tillblifna genom någon naturens lek. NordT 
1892, s. 644. Avledn.: tillblivelse, r. 1, f [jfr d. tilblwelse] 
förhållande 1. skeende att bli till, tillkomst, upp- 
komst; sårsk. med gen. -attribut angivande det 1. 
den som blir till. QuENNERSTEDTAgno,?;. 46 (1888). Ka- 
rin och Erik Nordin visste precis både platsen och stunden 
för lilla Kajsas tillblivelse. Hedberg fiä*n. 82 (1932). /Ult 
sedan föreningens tillblivelse för fem år sedan har styrel- 
sen lagt sig vinn om en så bred bas som möjligt för verk- 
samheten. NatGöinge 1954, s. 1. jfr stads-tiUblivelse. 
Ssgr [jfr motsv ssgr i d.l: tillblivelse-historia. Hans 
fantasi äteruppkonstruerar jordens tillblifvelsehistoria. 
NordT 1893, s. 511. -process. FolklEtnSt. 3: 84 (1922). 
-tid. För en tolkning af de äldre årsbokstäfvema .. är man 
.. hänvisad till foremålen sjalfva och de upplysningar de 
kunna gifva om sin tillblifvelsetid. StMontelius 72 (1903). 
— -BLÅSA, -ning: -are (se avledn. t. [fsv tilblasa] (nu- 
mera bl. tillf) 1) till II 1: blåsa tillstädes; förr äv. 



-T 1199- 



- T 1200 - 



TILLBO 



tr., dels: inblåsa (se d. o. 3), särsk. bildl., (med 
anslutning till till II 5) med indir. ( person )obj., 
dels: blåsa fram till. Giffs .. tilkenna, at effter dieffuu- 
len genom Adams fall j Paradijs hafTuer til blåst oss dödeli- 
git forgifTt. PERICI Musseus 2: 53 b (1582). Annat sådant 
tilblåsande damb. UHiarne 2A;i/. 333 (1706). Berzelius 
Kemi 1: 48 (1808). 2) (t) till II 2: blåsa 1. fläkta (mot 
(ngn 1. ngt)). Linc. B3b (1640) 3) till II 7: blåsa 
igen; i sht förr äv.: medelst glasblasarlampa till- 
sluta ((cylindriskt) glasföremål o. d.). VetAH 1819. 
s. 129. Röret afskäres .. hvarefter rördelarne tillblåsas vid 
ändarne. TT 1884, s. 168. Tillblåst . . om spår. dörrar, vägar 
o. d. Björkman (1889). 4) till II 8 6 a. a) särsk i p. 
pf.: (hoptryckt 1. avplanat) formad gm blåst, 
vindpinad. Högstammiga bokar med täta, af västanvin- 
den tillblästa kronor TurÅ 1897. s. 343. ÖM t) mer 1. 
mindre bildl.: underblåsa (ngt). Påfwens legat Mala 
Spina war then faners blåssbelgh, som forbemelte eeldh 
styrckia tillblåste. Gu,STAF II ADOLF 80 (c. 1620). 5) (om 
ä. förh.) till II 8 ö j3: blåsa (se blåsa, v^ 14) (me- 
tallföremål)); äv. abs.; jfr 6. Hallenberg ftst 2: 880 
(i handl. fr. 1613). Bekenner mig .. att haffwa Tijllblåst 
påå thett åhr 1613. SCHLEGEL o. KLINGSPOR Ättart. 333 
(cit. efter RR 1614). HammFackl. 1: 66 (1928). 6) till II 
11 a aa': blåsa (se blåsa, v^ 14) (metalli foremål)) 
för utökning av befintligt bestånd, Tilblasth och til- 
stöpt .. Tage Jernn. GripsliR 1587, s. 112; möjl. till 5. 
Avledn.: tillblåsare. m.//ig. särsk. (t) till -blåsa 4 b: 
person som underblåser (ngtl. K. Majit ti Danmarki 
tracterer förbund med Sveriges fiende konungen i Pålen, 
och felar intet mer än gode tilblåsare. DAHLGREN Gl. 858 
(.cit. fr. 1624). — (II 8 6 a) -BO. [fsv. tilboa] (t) = bo, v^ 
1 a; anträffat bl. i ssgn tillbo-såll. Ssg (t): tillbo- 
såll (tebo- 1754-1805. tilbod- 1757) såll för bort- 
rensning av ogräsfrön o. d. AgerupArk. Bouppt. 1754. 
BoupptVäxjö 1805. — (II 7) -BOMMA, -ning. bomma 
till (ngt); äv, mer 1, mindre bildl. SvMerc. 6: 277 
(1760). Att Österbotten är tillbommat av pietismen. Kyr- 
kohA 1927, s. 120. En hel liten stad utan en enda invåna- 
re, tillbommade hus med sönderslagna fönster här och där 
DN(A) 19/7 1964, s. 16. 

TILLBORD-, se tillbords — TILLBORDELIG, se 
tillbördlig. 

TILLBORDS, se till I 3 C a. 

TILLBORDS- tilbw'^rds~, förr äv. TILLBORD-, 
ssgsförled. (tillbord- 1883 (: tillbordsättning). tillbords- 
1845 (: tillbords-sättningen) osv.) [ssgsform till uttr. till 
bords, se BORD, sbst.' 4 h a] (numera bl. tillf) ss. 
förled i ssgr: till bords (se särsk. TILL I 1 e a, g a, 
o. BORD, sbst. M /i a). 

Ssgr (om ä. förh., numera bl. tillf): TILL- 
BORDS-SÄTTA. sätta (kanon) till bords; särsk. i p. 
pf. Som regel äro kanonerna på krigsfartyg tillbordssatta, 
det vill säga, stå med en del af kanonröret utanför porten 
med lavetten stödd mot fartygssidan. UB 7: 398 (1874). — 
-SÄTTNING. Ijfr -sätta] om kanons rörelse 1. för- 
flyttning (efter rekylen) fram till (1. mot) (skjut- 
klar) position vid fartygets sida. För kanoner i 
allmänhet fordras af lavett-konstruktionen icke allenast 
största möjliga lättrörlighet vid tillbords-sättningen, utan 
ock en lagom tröghet vid rekylen. KrigVAT 1845, s. 254. 
Vid tillbordssättning l.vftes svanslavetten på rullar SvFlH 
3: 79 (1945). 



TILLBÖRLIG, se tillbörlig. 

TILLBREDDS, se till I 3 C a. 

TILLBRINGA, r 1. f [avledn. av TILLBRINGA, v, 

1. möjl. ombildning av TILLBRINGARE Ii sht ss. förled i 
ssgr) 1. ssg vars efterled utgör bildning till BRINGA, v] (t) 
tillbringare (se d. o. 3); äv. (särsk. ss. förled i 
ssgr) om kärl med ( reserv )vatten för brandspru- 
tas fyllande, brandhink (jfr TILLBRINGARE 2). 1 
Tillbringa, 1 Karafin. BoupptVäxjo 1875. Ssgr (t): 
TILLBRINGS-KÖRARE. person som forslar brand- 
hink o. d. DA 1808. nr 62. s. 2. SD 30/3 1825, s. 1. — 
-LAGARE. person tillhörig lag med ansvar för 
brandhinkar o. d. SFS 1828. SärskBl., s. 153. 

TILLBRINGA tifi~brirj~a, v -ar, -ade, -at, -ad. 
äv. -bragte, -bragt. -bragt I se för övr. BRINGA, v.), vbal- 
sbst. -ANDE; -ARE (se d. o.), [liksom d. tiibnnge bildat ef- 
ter mit. töbringen, ssg av tö, till (se TAPTO) 0. bringen (se 
BRINGA, v ); jfr äv t. zubringen; av TILL o. BRINGA, v] 

1) (t) förflytta 1, (över)fora (ngt) till (ngn 1. 
ngt), tillföra (ngn 1. ngt ngt); äv. med det indirek- 
ta obj. ersatt av prep.-förb.; äv. utan indir. obj., 
särsk. övergående dels i bet.: (an)skaffa 1. skaffa 
fram (ngt), dels (med avs. på möda 1. kostnad o. 
d.) i bet.: uppbjuda, uppbåda, använda, dels i 
bet.: åstadkomma, åvägabringa. Så ähr och någre 
breffuthur fiendens läger, interciperade vedh Onspach och 
mig tilbrachtte. AOXENSTIERNA 7: 592 (1632). Jag moste 
fuller dee mig tillsagde jachter med flijt tillreda .. Thy 
spiut, nät, stafwar, horn och hundar moste jag rätt nu till- 
bringa. 2Saml. 1: 116 (c. 1669). (Det var for att hysa krop- 
pen) som hela denna mödan och kastnaden (for byggandet 
av pyramiderna) var tillbrakt. ENEMAN Resa 1: 189 (1712). 
Genom sådanna Personers spott, hvilken med tuggorna 
beblandas, warda the måste Sjukdomar Barnen tilbrakte. 
AKEN Reseap. 216 (1746). Den starka olikhet som ägde 
rum mellan .. (kvinnornas) lynnen .. hade förmått honom 
att emellan dem tillbringa en nära bekantskap. Morgan 
Imog. 3: 192 (1818). Vill man fordra upp vatten till en stör- 
re höjd än det ar möjligt med en pump; så måste man stäl- 
la flere öfver hvarandra, och låta den undre alltid 
tillbringa vatten till den öfre. JernkA 1829, Bih. s. 125. Ill- 
SuOrdb. (1964; angivet ss ålderdomligt). — Särsk. 

a) inbringa, ge, (för)skaffa; tilldela, bevilja, 
skänka; äv.: tillräkna (se d. o. 2), tillskriva (se d. 
o. I b); särsk. med avs. på ngt av värde 1, betydel- 
se. Framledne Glorwördigeste Konungz wälmeente och 
tillbrachtte Frjheeter (till adeln). RABP 3: 408 (1644). 
DaHLSTIERNA (SVS) 195 (c. 1696; tillräkna, tillskriva). 
Gruvan . . Tillbringar ock ansenlig inkomst. Dsedalus 1950, 
s. 60 (1746). Igenom åtskilliga til Kongl. Vetenskaps Aca- 
demien inkomna Rön och berättelser .. (är) den nytta 
beskrifven, som Potatoes eller Jord-päron tilbringa hus- 
hållningen. VetAH 1754, s. 77. SCHULTHESS (1885). — 

Särsk. i fråga om medföljande egendom vid gif- 
termål. DAHLSTIERNA iSVS) 213 (c. 1696). Hans gifte till- 
bragte honom en betydlig förmögenhet. Meurnlan (1847). 

b) med avs. på förfång 1. skada 1. våld o. d.: 
tillfoga, vålla, åsamka. HSH 9: 184 (1639). lAtt) man- 
könet .. skal sig förswara .. emot sin Fiendes anfall och 
oförrätt, och icke sielf med wanartig fördristan af sin werja 
tillbringa ofwerwåld. PORATH Pa/. Föret. 2 (1693). De om- 
swafwande skadelige Odiuren .. hwilcka tillbringa landt- 
mannen en alt för stoor skada. VDAkt. 1735, Syneprot. 



-T 1201 - 



-T 1202- 



TILLBUD 



F III 7. Franzén Pred. 2: 217 (1842). 

c) med avs. på nyhet 1. meddelande 1. häls- 
ning o. d.: framföra 1. överbringa till; tillsäga. lag 
moste wäll nu desse obehagliga tijdender .. den förlåtna 
Dido tillbringa. ■2Saml. 1: 123 (c. 1669). När Paulus frågar 
noga, / BlefT honom där tillbragt: / I staden dig förfoga. 
TiALLMANN ProA''s. B 6b (1692). Jag vill dig den ärliga 
Wälkommen tillbringa, alla rättskaffens Sadelmakares 
skål. Lundin o. Strlxdberg GSthm 360 (1881). 

d) refl.: (med orätt) tillskansa 1. bemäktiga 
sig, (gm köp 1. byte) förvärva (jfr BRINGA TILL 1); 
av. (med avs. på besvär(lighet) 1. straff o. d.): 
åsamka sig. Een och annan som antingen igenom 
KongXiigl Donation eller kiöp aff Cronan, eller något byte, 
sigh någre godz förwärfwat och tillbracht hafue (osv.). 
RARP 3: 148 (1640). I annor händelse låren j tilbringa 
eder et stort straff och hämnd. BJÖRNER Lorffer. 9 (1737). 
Den, som på något sätt förändrar eller förfalskar en Ban- 
quens-Sedel .. och därmed .. tilbringar sig penningar, eller 
varor, bör, utan försköning .. wara ärelös. PH 3: 1643 
(1740). Spanien har, uti en enda gren af landthushållning- 
en, nemligen Fåraskötselen, tilbragt sig et stort företräde, 
framför alla andra Nationer B.-^RCftEUS SvarVetA 59 
(1774). ReHNBERG SmålBystämma 159 (i handl. fr. 1880). 

2) (t) förmå (ngn) till (att göra ngt). (Horn kun- 
de .. eij tilbringas at inkomma. KiilturbVg. 3; 62 (1708). 

3) (fram)leva 1. fördriva (tid ngnstädes 1. så 1. 
så 1. med ngt); låta (tid) fyllas (med ngt); använ- 
da (tid till ngt); jfr BRINGA TILL 2. Tillbringa (sin) 
tid (.tillsammans) med 1. hos ngn 1. med (i sht förr 
äv. futli, förr äv. (up)på) ngn verksamhet (särsk. 
angiven av inf-förb. (förr äv. med utelämnande 
av prep.)). O.xBr. 5: 272 (1624). At the .. tilbnnga myck- 
en Tijd med Siälemässors hörande, them the doch intet 
förstå. Ekman Siönödzl. 161 (1680). Mänga människjor 
tilbringa hela sin tid at öka kunskaper, utan at nånsin 
kunna vinna förmåga at se sin oförmögenhet dertil. KELL- 
GREN (SVS) 4: 313 (1783). Jag kan säga att jag .. exempla- 
riskt begagnat hela den tid jag tillbragt på att resa mellan 
Rom och Wien. AttERBOM Minn. 532 (1818). En dag, till- 
bringad i möda och arbete. R\GBERG Pred. 5: 14 (1819). 
Man ansåg hvarje timma tillbringad vid boken, som en 
stöld från arbetet. HEDBERG Odåga 99 (1867). Av gammal 
vana gick han mot gården där han tillbringat sin ungdom 
och där han varit trål. FRIDEGARD Offerrök 8 (1949), — 
särsk. (t) utan adverbiell bestämning, särsk. i 
uttr tillbringa tiden, ägna sin tid åt någon verk- 
samhet (som framgår av sammanhanget). Eme- 
dan .. (riksdagsmännen) på sina committenters wägnar 
warit borta hela året och tillbragt tiden lönskar de påökt). 
SynodA 1:319(1728). 

TILLBREVGARE tifi-brirj^are, om sak r. 1. m., 
om person m.//ig.; best. -en, värd. äv. -n; pl. =. [avledn. av 
TILLBRINGA, v. — Jfr TILLBRINGA, sbst ] 1) (nume- 
ra mindre br. ) företeelse som bringar fram (ngt); 
särsk. om patronförare (i ä. repetergevär) (jfr 
SLEV, sbst.' 2 c), frammatare. JournLTh. 1812, nr 140, 
s. 3. Moderkakan (utgör) .. ett slags tillbringare af närings- 
ämne för fostret. CederscHIÖLD QvSlägtl. 1: 154 (1836). 
BALCK/rfr 2: 141 (1887; om patronforare) . 2) (eg. special- 
bet. av 1] (t) = ANBRINGARE 2 (jfr TILLBRINGA, 
sbst.); äv. om person som handhar sådant red- 
skap. Om Sprutan är nära vid Sjön, at Tilbringare kunde 

-T 1203- 



pumpa i Karet, behöfvas trenne sådana. VetAH 1774, s. 
151. JournLTh. 1812, nr 80, s. 3 (om person). Till Förman 
för hwarje Spruta och hwaije Tillbringare . . förordnas . . en 
af Stadens Radmän. SFS 1828, SärskB!.. s. 153. SUNDEN 
(1891). 3) [eg. specialbet. av 1] (högt. mer 1. mindre 
cylindriskt) kärl (försett med handtag (o. icke 
rörformig pip) o.) avsett för (servering av) dr>'ck 

0. d.; jfr BRINGARE 2, TILLBRINGA, sbst. Bouppt- 
Växjö 1843. Ölet inbars uti tillbringare. HOLMBERG Nordb. 
242 (1852). Om du inte hade grisat ned tillbringaren, skul- 
le jag ha bett om ett glas mjölk. Berg\lvj Mark. 110 
(1919). Frän Strömbergshyttan \isar v\ två nya tillbringa- 
re med dricksglas ur ser\nsen K 55 i halvkristall. Form 
1953, s 14. jfr GLAS-, MJÖLK-, PORSLINS-, PUNSCH- 
TILLBRINGARE. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL-BRU- 
KA, -ning. 1) till II 8 ö a: gm bearbetning göra i 
ordning (ngt); särsk. med avs. på dels lera, dels 
(o. numera bl.) (åker)jord o. d. (jfr bruka 11); förr 
äv. övergående i bet.: uppöva (jfr bruka 15). Gå 
öfwer .. (degen) medh Kaftan .. til thes at han är nogh- 
sampt tilbrukat. Salé 110 (1664). Uombre är ett Spel, som 
ofbrlikneligen .. tilbrukar ens genie. SvNitet 1738. s. L 2 a. 
Det tilbrukade leret. WlJXBUUD Tegelhn 6 (1761). Sin träda 
hade han gödslad men ej tillbrukad for sådd. T\irA 1936, s. 
98. 2) (t) till II 13: använda (ngt). KOF 1; 339 (1575). 
— (II 101 -BRYTA, [fsv tilbryta] (t) (gm förbiytelse) 
göra sig förtjänt av (ngt). Beklaghandes then orät ho- 
nom skeedde thet han intit tilbrutit hadhe. OPeTRI 1: 85 
(1526). — (II 8 fe a) -BRÅKA, -ning. 1) (numera föga 
br. ) tillkrångla (ngt); föi^vränga. Huguenotter. h\-il- 
ket namn var tillbråkadt af Tyska ordet Eydgenossen. 
Hallenberg //isf. 4: 799 (1794). Att ingenting tillbråkadt 
och förkonstladt .. skall komma ut. OoB 1892, s. 142. 2) 
(t) gm ältning o. d. göra i ordning (ngt). VetAH 
1762, s. 156. (Dagligen) tillbräkades .. vid pass 400 cubfot 
lermassa. LBA 36-38: 89 (1800). — (II 8 b) -BRÄNNA, 
-ing. (numera bl. tillf) gm brännande förfärdiga 

1. härda (ngt). Johansson Noraskog 2: 341 (cit. fr. 
1561). Sedan en .. (tegel)mnr en gång blifvit tillbrånd. kan 
den så ofta som helst utan fara upphettas. JernkA 1827. s. 
391. Bildmark En «repr 112 (1921). — (II 8 6 a) -BUCK- 
LA, -ing. göra (ngt) bucklig; särsk. med avs. på 
huvudbonad; äv. bildl.; jfr buckla till. Hans hatt var 
tillbucklad och rocken sönderrifven. BLA.NCHE Tafl. 1: 87 
(1856). Han är ingen särskild, medelålders, frånskild och 
tillbucklad av livet. DN 11/3 1991. s. Bl. 

TILLBUD tifi-burd, n.; best. -et; pl. =. (se för 
ö\T. BUD) (förr äv. skrivet ss. två ord) [fsv. tilbup; motsv. 
fd. tilbod id. tilbud). fvn. tilbod: vbalsbst. till TILLBJUDA 
(1. BJUDA TILL 1] 

1) (t) motsv. TILLBJUDA 2: tillsägelse, befall- 
ning; påbud; äv. om begäran 1.. fordran. Ther wii 
\vile oss .. efterretta, ner wii eders tijlbud och scriffuellsse 
.. belonga kunne. HH XXXIII. 2: 22 (1546). .\mmiralen 
Juel fodrade .. 4,000 rixd'a/U(?)r til brandskat utaf borgar- 
na i Rönnaby. men the uhrsechtade sig for thet tilbodh. 
Spegel Dagö. 123 (1680). Bemötte .. (Jesus) deras förmä- 
tenhet. som begärade tekn af Honom ifrån himmelen .. 
Han war sig altid lik. och afslog detta tilbod. B^ELTER 
JesuH 5: 353 (1759). På BondeStåndets tillbud är en del af 
FriCorpsen af Dalarna beordrad hit. GUSTAF III 1: 139 
(1789). 

-T 1204- 



TILLBUDS 



2) (numera bl. med ålderdomlig prägel) 
motsv. TILLBJUDA 3: anbud (se d. o. 1), erbjudan- 
de: förslag; ofta om erbjudande 1. förslag som är 
förknippat med vissa villkor (i sht i fråga om 
fredsförhandlingar o. dj, äv. närmande sig 1. 
övergående i bet.: villkor: särsk. med erbjudan- 
dets 1. förslagets innehåll uttryckt dels med att- 
sats, dels med prep. -bestämning (numera bl. 
med prep. om, förr i sht av), dels förr med gen.- 
bestämning: äv. om tillfälle o. d. (se c); förr äv. 
(motsv. TILLBJUDA 4): inbjudan. Wij täcke eder 
ganske gerna fior tet Kerlig tiilbwdt Ath wij oss omaka 
skulle tiil eders Kaere hwstrves Körkie gaang. GIR 1; 141 
(1523). Täcke wij edher for edert kaerligha tilbwdt Athij 
willen lathit oss Casper enheendt lööss. GIR 2: 12 (1525). 
Jempte wär Underdånigheetz tilbudh och alsköns wälsig- 
nelses innerligh forönskan, kune wij i all ödhmiukheet 
icke obemält låta, at (osv.). BraheBrevväxl. II. 1: 94 (1657). 
Så at vi .. sättia oss i fullkomligit stånd at .. bemöta vår 
fiendes anfall .. sedan vår förmätne fiende ej velat anta de 
skiäliga tilbud vi honom giordt. 2RARP 14: 29 (1743). 
(Svante Sture) som så ädelt afslagit . . Hansestädernas till- 
bud af Svenska Kronan. Granberg Dram. 37 (1811). Som 
det nu var med den stora hotande skulden, vilken om någ- 
ra dagar måste betalas, var det bäst att genast antaga till- 
budet. Pettersson SannSag. 2: 59 (1922). SiOrdh. (1986: 
om). — jfr FREDS-, NÅDES-, STILLESTÄNDS-TILL- 
BUD. — särsk. 

a) (numera mindre br. ) om giftermålsanbud 
o. d.: äv. om förslag till sexuellt umgänge, särsk. i 
uttr. okyskt 1. orent o. d. tillbud. Jag har fattat tycke 
for en ung Flicka, som är nogd med mig, och tager med all 
Kärlek emot tilbudet af min Tro. LAGERSTRÖM Moliere Gir. 
91 (1731). Hon hade .. bordt stä emot hans orena tilbod. 
MORKT/j. 3: 19 (1758). HEINRICH (1814: okyskt tillbud). 
"Hvad jag svarat baronen på tillbudet af hans hand, vet ni 
förmodligen". CARLÉN/f/em 210 (1838). Den sjuke (som li- 
der av paranoida idéer) tror sig vara föremål för äkten- 
skapsplaner och erotiska tillbud från höger och vänster. 
WIGERT Psv/eS/. 2: 76 (1925). ÖSTERGREN (1957: I fråga om 
äktenskap) —jfr GIFTES-TILLBUD. 

b) (numera föga br.) i fråga om erbjudande av 
varor o. dyl. 1. arbetskraft; särsk. dels om anbud 
(se d. o. 1 /), dels om utbud av 1. tillgång på varor 
(osv.). Deras tilbud at förse oss med waror och kram. Da- 
LWArg. 1: 46 (1754). I följd af den ..starka folkmängdstiU- 
växten ökas tillbudet af arbetskraft. EkonS 1: 47 (1891). 
Prisläget .. regleras av den ekonomiska lagen om tillbud 
och efterfrågan. HERNBERG finHs/?. 127 (1922). 

c) (numera föga br.) närmande sig 1. övergå- 
ende i bet.: möjlighet 1. tillfälle. (Vi) sir .. olyckan 
utan tillbud att hjelpa oss. CAEHRENSVARD Bret) 2: 411 
(1800). Helst (som) lunnefåglarna .. lågo rätt talrika till 
hafs, erbjudande goda tillbud till skott. Klinckowstrom 
BIVulk. 1: 65 (1911). (Offensiven hindrade inte) att häl- 
singborgarna hade ytterligare tvenne fina tillbud att öka 
segerresultatet. IdrBl. 1924, nr 78, s. 12. 

3) (numera föga br. ) motsv. TILLBJUDA 5: för- 
sök 1. ansats; särsk. om försök 1. ansats till brott: 
äv. dels om företag 1. tilltag, dels närmande sig 1. 
övergående i bet.: angrepp, anfall (äv. bildl.). At 
arbetha och starkie befästningar och hampnar emot Ran- 
dens tilbudh. RA II. 2: 167 (1617). Man böter intet for tiU- 



budit, sa Drängen. CELSIUS Ordspn 2: 295 (1709). När 
hans tilbod wunnit en lycklig utgång, skulle det ock winna 
sin Konungs bifall. MORKArf. 1: 43 (1742). Stora snillens 
förnämt tossaktiga tilbud .. at taga an en myndighet, och 
tvinga sig upp til en höghet, som Naturen icke gifvit dem. 
Thorild (SVS) 3: 72 (1791). Natten tillbringa vi på värds- 
huset, där min mor jämte barnet .. har tagit nattkvarter 
för att beskydda mig mot dödens tillbud. STRINDBERG Inf. 
197 (1897). Tillbud till ett småleende. DAHLBACK A6. 24 
(1914). Cannelin (1939). 

4) [utvecklat ur 3] om smärre olyckshändelse 
som kunde ha utvecklat sig till en allvarlig så- 
dan, incident; (presumtivt) hotfylld 1. farofylld 1. 
riskabel händelse; jfr ANBUD 2. Dimman orsaka- 
de en svår trafikolycka och flera otäcka tillbud. 22 
(april) war elden los och war ett mechtight farlicht till- 
budh. CARL IX Cal. 30 (1584). Neder wijd Siön: här haffejr 
uti min tijd warit fahrlige tilbod, och förr min tijd hörer iag 
berättas att en Schol-pilt skall har .. hafwa drunknadt. 
ÅbSvUndH 58: 271 (1696). Tillbudet med ditt öga var 
ganska elakt. KELLGREN (SVS) 6; 116 (1782). (Sv.) Tillbud 
till eldsvåda, (fr) menace .. d'incendie, commencement .. 
d'incendie. BERNDTSON (1880). Det var enda gången vi var 
osams på Irland, den enda olyckan; ett enda tillbud på 
hela resan. MALMSTEN DagKastanj. 129 (1994). — jfr 
ELD-, ELDSVÄDE-, KANTRINGS-, OLYCKS-TILLBUD. 

TILLBUDS, se till I 14 fe C « . 

TILLBUDSSTÅENDE' tilbu/ds-stå^ende, p. 
adj. [till uttr. stå till buds 1. ssg av uttr. till buds (se 
BUD 3 a ) o. p. pr. av STÅ] som står till buds, som 
finns (till hands), tillgänglig. Oller VL/«Z,a' 1: 11 
(1920). Fåglarnas förmåga att anpassa sig efter tillbuds- 
stående mojligheter slår en ofta med forvåning. NatLiv 2: 
637 (1931). Att med alla tillbudsstäende medel arbeta på 
envåldsmaktens avskaffande. GUMMERUS Zilliacus 166 
(1933). Hufvudstadsbl. 17/2 2002, s. 12. 

TILLBY, se till liga. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL-BYG- 
GA, -ning (numera bl. tillf, PH 2: 1366 (1738), Verd. 
1888, s. 269). [fsv tilbyggia] 1) (t) till II 7: gm byg- 
gande tillsluta 1. stänga (ngt). Cellanus 193 (1699). 
Ekblad 382 (1764). 2) till II II a a a': bygga till 
(ngt befintligt, särsk. byggnad); bygga (ngt) ss. 
tillägg, utgörande dels utökning av befintligt be- 
stånd (särsk. av byggnader 1. skepp o. d.), dels (o. 
numera bl.) utvidgning av befintlig byggnad o. d. 
Ett tillbyggt hus. Ett hus med tillbyggt garage. 
Jtem at fogten taghe tomp(t)öre vtäfT alla daghakarla bo- 
dar så wel aff them som sedhan tilbygda ära, som them j 
fiord bescriffne woro. GIR 7: 391 (1531). Sedan år 1766 
äro många nya Fartyg tilbyggde. LaGERBRING H/s*. 1: 175 
(1796). En liten afsides kammare, tillbyggd till det egentli- 
ga huset. Almqvist Gnms/. 27 (1839). (Man) om- och till- 
bygger de gamla basilikorna efter de gifna mönstren. 
nAB^ArkitH 231 (1902). — (II 11 a ) -BYGGE, [jfr -byg- 
ga] särsk. konkret: tillbyggnad. Fatab. 1932, s. 98 
(1731). Ett tillbygge till den äldre kyrkan vid den norra 
långhusmurens västligaste del. Fornv. 1944, s. 312. — (II 
11 a a) -BYGGNAD, [mojl. delvis avledn. av -bygga] om 
handlingen 1. verksamheten att bygga till ngt; 
äv. dels konkretare, om enskild omgång av sådan 
handling, dels konkret, om resultatet av sådan 
handling osv., särsk. om senare tillkommen del 



- T 1205 - 



- T 1206 - 



TILLBORA 



på äldre, ursprunglig byggnad 1. konstruktion; 
äv. bildl., om utvidgning 1. utökning av ngt. PH 3: 
2305 (1746). Den mosaiska lagen med alla de vidlyftiga 
tillbyggnader, som denne fått under århundradenas lopp. 
RWBERG KultFörel. 4: 337 (1887). Å Karlsborg verkställes 
tillbyggnad af officerspaviljongen med en matsal och 4 
rum. KrigVAH 1888. s. 21. Vid södra gafveln finnes en till- 
byggnad brädfodrad under tak af tegel. PT 1910, nr 191 A, 
s. 1. De skiftande öden en k\Tka genomgått, bestående i 
ombyggnader och tillbyggnader af olika slag. CORNELL 
NorrlKyrkIK 21 (1918). En tillbyggnad på den nuvarande 
parabolantennen. SvD 9/12 1997, s. 33. — (II 5) -BYTA. 
[fsv. tilbyta] byta till (ngn, i sht (o. numera nästan 
bl.) sig, ngt); i sht förr äv. utan indir. obj.; jfr 



-tuska. 



-växla. Guld och Demant kan icke liknas 



(vid visdomen), ey heller kan hon tilbytas for gyllene kle- 
nodier Job 28: 17 (Bib. 1541). Alle Cronan tillbytte Gods. 
LReg. 406 (1662). Det säijes at ändamålet .. är at få tilby- 
ta sig sparmemåhl för träwahror. 2BorgP 7: 120 (1741). 
Öland tillbyttes kronan från drottning Christina mot vissa 
orter i Bremen. CARLSON H(s^ 3: 362 (1874). — (II 5) 
-BYTE. (numera bl. tillf) förvärvande gm byte; äv. 
konkretare. Närboende grannar (lämnar) Potatoes och 
Säd mot tillbyte af Bränwin. Vexiöfi/. 1828, nr 41, s. 4. Fle- 
ra av torpen fingo .. genom tillbvten .. eller nyodling sin 
areal väsentligt utökad. Ymer 1938, s. 309. Ssg (t): till- 
bytes-man. (mans)person som tillbytt sig ngt. 
flARP10:243(1668). 

TILLBYTES, se till I 14 b Ca'. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL-BÄ- 
RA, v., förr äv. -BÄRAS, v. dep.: -ning (numera föga hr., 
Linc. C 6 a (1640). Ekblad 143 (1764)); -erska (numera 
bl. tillf. Lind l: 1909 (1749)). (-bära 1567 osv -bäras 
1610-1766) [fsv tilbära] (numera bl. tillf) jfr bära 
till. 1) till II 1: bära (ngt) tillstädes; ss. vbalsbst. 
-ning förr äv. konkret( are ), om ngt sammanbu- 
ret; jfr 2. Tilbaming. Eller: En sammanburin hoop. Linc. 
C6a (1640). 2) till II 5: bära (ngt) till (ngn), (gm 
bärande) förskaffa (ngn ngt); särsk. bildl.; ofta 
svårt att skilja från 1 i anv. med indir. personobj. 
HSH 4: 208 (1567). Myntemästeren (tilläts) sielff att skaf- 
fa sigh dhem som honom Silfwer tilbäär HSH 26: 279 
(1633). Stoor sorg migh olyckan tilbaar. Chronander Sur- 
^e F 4 a (1647). Mat tillbäres dem från byn. Kongo 1: 286 
(1887). 3) (t) till II 8 a /, opers.: hända (sig), slum- 
pa sig (jfr -falla 2, -foga 6, -gå 4 slutet); äv. övergå- 
ende i bet.: vara lämpligt (för (ngn)); äv. dels 
refl., dels ss. dep.; särsk. i förb. med så. Hvar så 
framdeeles kan tillbäras att (osv.). OxBr. 12: 664 (1610). 
Så är nu tillburit, att här äre twenne Konungar komne till 
tig. VERELIUS Gothr. 70 (1664). (Han) will sielf .. skillia 
kohnan ifrån sigh, när det honom lägligast och bäst kan 
tillbära. VDAkt. 1691, nr 214. Det tillbar sig samma tid, 
att en gammal Rådman i Telje . . anhöll om giftermål med 
Gunild. CIHallnlan 245 (1778). DALIN (1854). 4) (t) till 
II 10 a: använda (till ngt)? Att iagh nu knapt kan 
röra den ena foten fram om den andra mycket mindre 
mina händer till nogot arbetes utförande hwar med iagh 
migh nähra kunde tilbähra. VDAkt. 1695, nr 1058. BÖ- 
JA, -else (se d. o.), [fsv tilboghia] 1) (t) till II 1 a: böja 
intill. SvT\Hlex. (1851. 1872). 2) (t) till II 2: (in)rikta 
(ngt mot ngn); särsk. bildl., särsk. i uttr. tillböja 
sina öron, lyssna uppmärksamt. Tilbögher tu tijn 



öron så warder tu wijs. Syr. 6: 33 (öv. 1536). Steenbocken, 
hade redan .. hornana tillbogde som wille han slå honom 
därmed uti ryggen. KKD 5: 126 (1710). EKBLAD 60 (1764). 
3) (numera bl. tillf) till II 8 ö a: gm att böja 
formge (ngt). Schroderus Comenius 759 (1639). På- 
fvens tiar är en hög, hvit, på midten något tillböjd, rund 
mössa. NF 9: 103 (1885). 4) (t, utom i avledn. till-böj- 
lig) till II 10: locka 1. förleda (till ngt); i p. pf äv: 
hågad 1. villig (till (ngt)). ForsprRom. 2 a (AT 1526). 
Krijgzmän, hwilke wore .. ingen Wällust tilbögde, offentli- 
gen förkasta. SylmUS Curtius 447 (1682). Allt det som 
drager och tillböjer till den utwartes gärningen. MURBECK 
CatArb. 1: 685 (c. 1750). 5) (t) till II 13 a, i p. pf : väl- 
villig mot (ngn). Wij menom .. at helgonen ära oss .. 
meer tilbögd än gudh sielfTuer OPETRI 2: 198 (1528). — 
-BÖJELSE, [fsv tilböghilse: sannol. avledn. av -böja] (t) 
särsk. 1) till II 10, motsv. -böja 4: benägenhet, 
håg, böjelse; särsk. med av prep. for 1. Ull inledd 
bestämning; jfr tillböjlighet, tillnägelse. Samalunda 
skeer och medh alla andra lustar och tilboyelse. OPETRI 2: 
75 (1528). TiUbojelser for radikalism. TavaSTSTJERNA 
Hem. 36 (1895). FinT 1899, 2: 203 (: till). 2) till II 13 a, 
motsv. -böja 5: välvilja, uppskattning; tycke, kär- 
lek; särsk. med av prep. för inledd bestämning. 
HCllH 8: 36 (1678). Jag märkte, at desse twänne Sköld- 
paddor .. wisade hwarannan en slags tilböjelse. ISaml. 
1-6: 505 (1774). En ganska stor tillböjelse för laisser-aller- 
systemet. BERGSTRAND Po/(7Si7/!. 1: 167 (1880). — -BÖJ- 
LIG, [fsv. tilbögheliker; sannol. avledn. av -böja, i y. språk- 
bruk dock trol. efter d. tilbojelig] särsk. (numera föga 
br.) till II 10, motsv. -böja 4: benägen, böjd; särsk, 
med av prep. till inledd bestämning; jfr beböjelig. 
Effther thet j aren beneghne och tilböyelighe til alt ondt. 
OPETRI 1: 67 (1526). Man är i våra dagar så naturligen 
tillböjlig till att gripa fatt i hvarje .. omständighet. 
ÖresundP 1849, nr 43, s. 1. ÖSTERGREN (1957). Avledn.: 
tillböjlighet, r. 1. f särsk. (numera föga br.) benä- 
genhet, böjelse; jfr tillböjelse 1. Intit görandes aff 
hastugheet eller titt eghit sinnes tillböyeligheet. ITim. 5: 
21 (AT 1526). ÖSTERGREN (1957). — (II 5) -BÖR, n. 
(STIERNHIELM (SVS) III. 1: 126 (1648)) 1. f iRP 8: 190 
(1640: otilbör)). [fsv tilbör; till -böra] (t) motsv. -böra 
3: vad som är tillbörligt; jfr tillbehör d p. Effter til- 
bör straffade. Civlnstr 25 (1613). Att iagh inthet hafuer 
kunnat något företaga, som mitt tilbör älliest hade kraft 
och fordrat. STIERNHIELM (SVS) III. 1: 126 (1648). jfr o- 
tiUbör — (II 5, 12) -BÖRA, v, o -BÖRAS, v dep., -ing 
(se avledn.). (-böra 1526-1937. -böras 1529-1619) [fsv 
tilböra, tilböras; jfr mit. töboren] 1) (t) tillkomma (ngn 
1. ngt) ss. rättighet o. d., rätteligen tillhöra (ngn 
1. ngt); jfr böra 1 a. Then som .. giffuer hwarjom och 
enom thet honom tilbör, icke effter Affecter, vthan effter 
Rättwijsan. SCHRODERUS Waldt 67 (1616). (Kvinnorna) 
tillhör endast sländan och ej att veta Rikets tarfver HSH 
3: 56 (c. 1800). ÖoL (1852). 2) (t) tillkomma (ngn) ss. 
skyldighet 1. plikt o. d., åligga 1. anstå ingn); dels 
med saksubj., dels opers. (dels med inf -förb. ut- 
görande eg. subj., dels i komparativ bisats); jfr 
böra 5 a, b a, p. Solde han mich (tomten) for it fast sta- 
digt köp .. orappat som en retwiss men(/i/iskie an(n/ars til 
bör OPETRI Tb. 105 (1526). Sammaledes tillhör ock Post- 
mästaren .. öpna de öfrige ankomne posterne. Civlnstr 
509 (1704). Hwad en rättskaffens Postillon tillhör SPF 



Sv. Ak. Ordb. 



-T 1207- 



Red. avslutad den 17/12 2004. 



- T 1208- 



76 



TILLBORDELIG 



1852. s. 444. C.WNELIN (1939). 3) (utom i avledn. till- 
börlig numera föga br.) opers.: vara tillbörligt 1. 
rätt o. riktigt 1. lämpligt o. d.: i sht i komparativ 
bisats; äv. dels refi.. dels ss. dep.; jfr böra 5 b ^ o. 
tillbehöra 2. Wil .. iMaria) vtan twiffwel (som thet och 
rätzlighan tilböör) ath gudh schal warda prijsat för hennes 
schul. OPetri 1: 80 (1526). OxBr. 12: 386 (1619: dep). (Vid 
visitation skall prosten) hålla Husesyn, med Kyrckioherde- 
Capellans och Klåckare Bohl. så at the til Huus, Åkrar och 
Ängiar. blifwa som sig tilbör skiötte. Kyrkol. 24: 19 (1686). 
Lauren Stenvall Dikt. 108 (1937). Avledn. (t): tiUbö- 
ring. r. 1. f.; anträifat bl. i pl. -er tillbörlig utrustning. 
Wor Kraffuell ligger ther än nu . . \1ann Mast Tackel Tugh, 
och mest tilböringer. GIR 10: 246 (1535). tillbörlig, se d. o. 

TILLBORDELIG, se tillbördlig 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 5, 12) 
TILL-BÖRDIG. |jfr fsv. tilbyrdhogher. tillbörlig] (t| be- 
rättigad till (förfogande över) (ngt); jfr -berätti- 
gad. Heredzhöffdingen, huem swadane f/rrono/iord med 
rette a?gende oc tillbördig a?r. GIR 1: 227 (1524). 

TILLBÖRDLIG 1 TILLBORDELIG, adj.: adv. -EN. 
(-bordelig 1536 -bördelig 1555-1564 (: otilbördeligen). 
-bördlig 1545-1631 (: otillbördligen)) [hv. tilbyrdheliken 
sannol. ombildning av TILLBÖRLIG] (t) tillbörlig (se 
d. o. 31. ft. 1536, s. 95. Th^e^r Peter v. Äken någet med 
them erffve scall, wär^e; tilbördehgit att GöstafT .. och 
hans bröder gåffVe ho(nu)m the jördegodz, som the erfft 
haffve efftferl theris mod(er). TEITT Klag. 268 (1555). Vm .. 
Isac Nilsson sigh . . troligen och tilbördligen hade förhoUit. 
HHXIU. 1: 118 (1564) — jfr 0-TILLBÖRD(E)LIG. 

TILLBÖRING, se till-böra avledn. 

TILLBÖRJA, se till I 14 ö (5 anm. 

TILLBÖRLIG tifi-bce^rlig, adj. -are: adv. -A it, 
GIR 1: 37 (1522). SCHENBERG (1747)), -AN (t, OxBr. 12: 
150 (1612). OxBr 12: 158 (1613)), -EN (HA I. 1: 459 (1546) 
osv.), -T ( OPetri Hb.C2a (1529) osv ). (förr äv. skrivet ss. 
t\'å ord. -bor- 1524-1564 (: otilborlighe). -borgh- 1632 
(: otilborghligh). -b\T- 1589-1593 (: otillb\Tligier, sannol. 
fel för otillbyrligiet) . -bör- (-0-) 1522 osv. n. sg. o. adv. -li- 
git (le-, -gh-, -d, -dt. -et. -tt) 1522 (n. sg.)-1752 
(: otilbörligit, n. sg.). -ligt (-ii-) 1522 (n. sg.) osv.) [fsv. til- 
börliker; jfr fd. tilborlig. tilburlig (d. tilborlig); avledn. av 
TILL-BÖRA. — Jfr TILLBÖRDLIG] 

1) (numera föga br. ) motsv. TILL-BÖRA 1: som 
med rätta tillkommer 1. tillhör ngn 1. ngt 1. som 
ngn har (juridisk 1. moralisk» rätt till, rättmätig 
(se d. o. 2); särsk. med gen. -attribut angivande 
den rättmätige ägaren; jfr TILLSTÅNDIG ( se TILL- 
STÅ, avledn.) (Om) cronen icke fåår .. (av skattejorden) 
tilbörligh skatt och rättighet, dhå (osv.). GIR 24: 21 
(1553). Giff Herranom hans tilbörligha offer LPETRI Sin 
14: 11 (1561). Regeringen och Rijksens Rådh .. togo inn 
dehres tilbörlige Ställen (i salen). RARP 2: 206 (1636). 
UHiarne (SvNatLj 191 (1665; om lön). Så anses .. altid 
jag för den, som då betagit .. dem deras tillbörliga egen- 
dom. Kellgren (SVS) 6: 25 (1773). Mån om att skydda .. 
sin tillbörliga myndighet .. kunde han stundom råka i nå- 
gon sammanstötning. 3SAH 2: 632 (1888). BJORCK 
KVZStövl. 64 (1954). — särsk. (t) i försvagad anv.: 
som hör till 1. samman med ngt. Görer för thfe;n 
skuldh betringenas tilbörligha fruct. Luk. 3: 8 {NT 1526; 
Bib. 1917: som tillhör bättringen: Btb. 1999: som hör till 
omvändelsen). Uti målarekonsten, maneret at gifwa åt en 



färg sin tilbörliga skugga. MOLLER 1: 35 (1755). 

2) (t) om person 1. församling av personer: 
enl. lag berättigad; behörig (se d. o. 4 6l; särsk. i 
uttr. tillbörlig domare. GIR 3: 113 (1526). (Det finns 
domstolar) Men haffuen j om näghot annat ha(nydhla, thå 
må thet ååtskilias vthi någhon tillbörligh samqwämd.Apg. 
19: 39 (NT 1526). (Ett lejdebrev.) hvarigenom de .. skulle 
få komma til Sverige . . at stå til rätta för tilbörlige Doma- 
re. D.XLlT^Hist. III. 1: 140 (1761). 

3) (numera föga br. ) som det finns skäl för; 
berättigad 1. befogad. Medhen .. 'danskarna) inghen 
tilborlig ursack till thette rike hafi^e. RA I. 1: 444 (1545). 
(På grund av påvens maktfullkomlighet ) kallar .. Paulus .. 
(påven) tilbörliga . . syndennes menniskio och fortapelsens 
barn. PERICI Musa^us 2: 90 a (1582). Hwar och een Befähl 
må . . bonden till sin rett förhielpe, när han öfuer någon sig 
tilbörligen klagandes warder RA II. 2: 245 (1617). 
SvAnekd. 2: 83 (1838: om vrede). Riksdagen vill. att ung- 
domen skall fostras till sann fredskärlek och känna tillbör- 
lig avsky för krigets råhet. SEGERSTEDT Spa/«. 87 (1929, 
1933): möjl. till 4. — jfr O-TILLBÖRLIG. 

4) motsv. TILL-BÖRA (2 O.) 3: som överens- 
stämmer med en viss norm om vad ngn bör göra 
1. hur ngt bör vara; som med hänsyn till moralis- 
ka 1. sociala bud 1. allmän sed o. d. kan förvän- 
tas; som anstår ngn 1. ngt; rätt 1. lämplig 1. 
passande; anständig; vederbörlig; äv. dels: ända- 
målsenlig, dels: (till storlek 1. antal o. d.) väl av- 
vägd 1. rimlig. lAtt ni) wile forskicka hit thet mesta folk 
j kwnne .. medh tillbörliga skiips veryor GIR 3: 254 
(1526). (De har) vthi wälmachten fördt itt tilbörlighit 
leffweme. och äro vthi Trona, medh itt gode samwet . . he- 
danskilde. P.WLINXS GOTHUS ArcA. 233 (1630). Salt-lad- 
ningar (må) utloszas, sedan skeppen i närmaste Stapel- 
Stad undergått tilborlig visitation. samt Tullen och afgif- 
teme derföre behörigen bliftvit erlagde. PH 10: 360 (1774). 
Om .. man afwerkade endast så mycket trädwirke, som 
kan stå tillsammans med jordens tillbörliga skötande, är 
ögonskenligt, att (osv.). EnglltvT) Ged. 129 (1853). Folket 
skulle för död och pina hållas på tillbörligt avstånd från 
sina representanter! HOGhvm) Branting 2: 164 (1929). Att 
det diskuteras och kritiseras bör . . tagas med tillbörlig ro. 
NordT 1929. s. 589. De som bär slavoket skall visa sina 
herrar tillböriig aktning. ITim. 6: 1 (Bib. 1999). — jfr O- 
TILLBÖRLIG. — särsk. 

a) i sådana uttr. som det är (rätt och) tillbör- 
ligt (att), det är rätt o. lämpligt 1. passande (att), 
det är inte mer än tillbörligt (att), det är inte mer 
än rätt o. riktigt o. d. (att), mer än tillbörligt, i 
större utsträckning 1. högre grad o. d. än vad som 
är lämpligt 1. passar sig, som tillbörligt är, vilket 
(ju) är skäligt 1. passande 1. passar sig o. d. Pa thet 
at .. theras gudelige akt kunnae .. haffva sin framgongh 
haffvaer Jach .. som tiilbörliigt £er them anammat. GIR 1: 
34 (1522). Sannerliga är thz tilbörligit rett och sahgt, at 
»ij altijdh och alstädhes täcke och loffue tigh. Liturg. 42 a 
(1576). (Sv.) Det är icke mer än tillbörligt, (eng.) it is not 
more than proper BJORKVLVJ (1889). Landets nye monark, 
för vilken det fasades mer än tillbörligt. MännMinn. 1: 41 
(1942). SvHandordb. (1966: rätt och tillbörligt). 

b) om Straff o. d.: välförtjänt 1. rättvis. At .. 
(påfundet) bliffuer aff eder tilbörliga straffat. GIR 1: 37 
(1522). Kyrkol. 9: 5 (1687: tilbörligen näpsas). I fall jag 



-T 1209- 



-T 1210- 



TILLDELMNG 



träffar henne vidare i sommar, skall jag ej glömma att ge 
henne en tillbörlig läxa. BOOK Tegnér 1: 386 (1946). Varje 
överträdelse och ohörsamhet fick sitt tillbörliga straff. 
Hebr. 2: 1 (NT 1981). 

c) i vissa numera obr. uttr., i adverbiell anv. 
or) tillbörligen attestera 1. kvittera (ngt), vederbör- 
ligen attestera 1. kvittera (ngt). HoiförtärSthm 
1676, s. 305. Sådant warder härmed tillbörl((,?en; atteste- 
rat. HoiförtärSthm 1704, s. 325. /5) (för)hålla sig 1. 
Ställa sig 1. skicka sig tillbörligen 1. tillbörliga 1. 
handla tillbörligen, förhålla sig 1. uppträda 1. 
handla på ett sätt som anstår ngn 1. är förenligt 
med god sed 1. riktigt 1. lagenligt o. d., i sht i förh. 
till Gud 1. överheten 1. i sin ställning o. d. ilsraeU 
barn) skickadhe sigh icke tilbörligha för Herranom sinom 
Gudh. 2Kon. 17: 9 (Bib. 1541). (Åklagarna begärdel att 
man wille taghe tässe artichler vdj ransakningh, vm ther- 
vdinnen tilbörligen eller troligen schuUe ware handlett el- 
ler icke. HH XIII. 1: 62 (1562). (Hövitsmännen påpekar) 
atthe sigh tilbörligen, troligen och NTJrichteligen fbrhollidt 
haffwe vdi .. theris kall. ROSÉJ^ EMHNämnd 177 (i handl. 
fr. 1564). Om greffue Jahans barn wille sig emott konung 
Giöstaff och Suerigis rijke tilbörligen förhålla, då (osv,), 
Brahe Kr. 18 (c. 1585). (Sonen förmanades! huru han skul- 
le sigh tilbörlighen förhoUa vthi sitt hela leffwerne. PAULI- 
NUS (50THUS Are/!. 55 (1630). UUKonsP 9: 202 (1672: sig 
ställa). Lind (1749: hälla sig), —jfr O-TILLBÖRLIG. 

Avledn.: TILLBÖRLIGHET, r I. f. (numera 
knappast br) till (3 o.) 4, om egenskapen 1. för- 
hållandet att vara i överensstämmelse med la- 
gens 1. moralens bud 1. god sed o. d.; skälighet; 
lämplighet; anständighet; äv. konkretare: vad 
man med hänsyn till vad som är rätt 1. skäligt 1. 
lämpligt kan begära 1. förvänta sig, särsk. om 
skyldighet 1. plikt; förr äv. i uttr. efter iall) tillbör- 
lighet, i enlighet med vad som (i alla avseenden) 
är lagligt 1. skäligt 1. som (på alla sätt) passar sig 
1. anstår ngn. Se wij alle gema at eder nade förser 
hanom met Slot oc land epter tilborlighet. GIR 1: 264 
(1524). Thå skole the .. öfverantvorde honum stadholleren 
och regimentet i hender, hvilke effter .. all tilborlighet vi- 
dere medt honom handla och procedere mage. RA I. 1: 276 
(1540). Alla skola .. Klädha sigh effter tillbörligheet. BoT- 
VIDI Gymn. 16 (1633). Skulle .. hendren slakna, och intet 
giöra hwar sin tilborlighet, som Gud hafwer skapat them 
til .. Så (osv.). Swedberg Dav. § 80 (1713). Löna dem effer 
tillbörlighet. SCHULTHESS (1885). Tillbörligheten af en 
hela nationens gemensamma hyllning at de i kriget stupa- 
de landsmännen. 2NF 37: 897 (1925). SAOL (1986). 

TILL ss^r (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 8 6 (/j)) 
TILL-DANA, -else (numera mindre br., VetAH 1776, s. 
105, SvLitTidn. 1817, sp. 647), -ing; -are (SPARRMAN Äm- 
VetA 1790, s. 7). (numera bl. tillf) (gm (ändamåls- 
enlig) formning) frambringa 1. utveckla o. d. 
(ngt); tillforma; i sht föiT äv.: utbilda; i pass. äv. 
närmande sig dep.: alstras, uppstå, uppkomma 
(förr äv refi.). Möller Ä;vrfeo/!. 139 (1774). Alla dessa 
fbrdelacktiga Inrättningar för unga Läkares tildanande, 
voro ännu 1740 icke påtänkte utom Kongl. Lazarettet. 
ACREL PVelA 1793, s. 7. Kräftgiftet tilldanas genom nerv- 
kraftens onaturliga eller oordentliga verkningssätt. VetAH 
1814, s. 242. SiUttFT 1835, sp. 586 (:refl.). 12 stycken af 
glacierer tillnötta och tilldanade stenar. Hesselnl-W Post 



19 U handl. fr 1856). Fornv. 1942, s. 91. — (II 5) -DELA, 
-else (numera föga br, SCHRODERUS Os. 1: 301 (1635), 
STRINNHOLM Hist. 3: 558 (1848)), -ning (se d. o.), [fsv. til- 
dela] låta (ngn) få (ngt); förläna (ngn ngt); särsk. i 
fråga om fördelande 1. utdelande av dels rättig- 
het 1. (ekonomisk) förmån 1. hedersbevisning o. d. 
(efter urvalsförfarande o. d. ), dels uppdrag 1. 
uppgift o. d., dels naturlig lott 1. egenskap 1. be- 
gåvning o. d.; äv. med direkt obj. betecknande 
dels tillrättavisning 1. bestraffning o. dyl. 1. (fy- 
siskt) slag o. d., dels person som ställs till ngns 1. 
ngts förfogande (särsk. i fråga om militär uttag- 
ning); i sht förr äv: tillskriva; jfr dela till o. -för- 
ordna 1, -giva 1, -ordna 2, -skriva 1 a, -slå 2, -vända 
3. Han tilldelades aldrig Nobelpriset. Chefen till- 
delar henne allt svårare uppgifter Jag blev tillde- 
lad en medhjälpare. 2SthmTh. 3: 105 (1554). Denn 
kjTkiotiende, som höghloffligh konung Carl anno 1594 til- 
deelte Wexiö stichts ungdom, som uthann landz studera. 
OxBr 12: 390 (1620). Alla de forträffeligheter som äro til- 
delta hela det wackra kiönet, hafwa här fått deras samle- 
plats. Missförståndet 19 (1740). Ack! at den rike förstod at 
rätt använda hvad lyckan honom tildelt. BJORN Vestind. 54 
(1791). Beväringsman vid flottan tilldelas den flottans sta- 
tion, som erhåller värnpligtige frän det sjömanshus, der 
han är inskrifven. NORDEN.SVAN Värnpl. 3 (1887). En 
öfvermålad bild. De tre vise männen .. förr tillskrifven .. 
(den florentinske målaren Pesello) är nu tilldelad Cosimo 
RoselH. NF 12: 1136 (1888). Fjortonariga flickan Andrea 
Ingeborg Börjesson blef i går å Fiskaregatan tilldelad ett 
hårdt slag i ansiktet af en obekant yngling, som därpå tog 
till flykten. GHT 1896, nr 250, s. 3. Åkianerna kallades till 
forhör infor domkapitlet i Växjö och tilldelades stränga 
varningar och föreställningar MOBERG Utvandr 14 
(1949). Ssg (t. Anm. Jfr också de under -delning 
anförda ssgrna): tilldeles-hemman. hemman som 
(ss. förläning) tilldelats (ngn); jfr tilldelnings-hem- 
man. RA II. 2: 239 (1615). — (II 5) -DELNING, (vbal- 
sbst. till -dela] handling 1. verksamhet att tilldela; 
äv. dels (mer 1. mindre) konkret, om (mängd av) 
ngt som tilldela! t )s (ngn, särsk. angiven medelst 
gen. -attribut), särsk. om (rättmätigt åtnjuten 1. i 
lotter fördelad) förmån o. d. (särsk.: ranson), dels 
förr om häravdelning bestående av flera (likvär- 
diga) regementen; jfr -slag 2. Civlnstr 21 (1594). Til 
Oloff Svart om läntzmännernes tildeelte underhäld, att 
han ved straf sådan tilldelning låter dem bekomma. GIR 
28: 618 (c. 1650). (Soldatens) 17 åhrs tildelningh haffuer 
hustrun och barnen förtärt. VDAkt. 1662, nr 146. Alla Re- 
gementer til Häst och Fot warda fördelte til vnsza bestän- 
diga Tildelningar, således: at de Regementer, som äro 
merendels af lika egenskap, tilsammanssättas under en 
Tildelning. LMit. 4: 1604 (1717). Bohm och Gottfrid tömde 
respektive tilldelningar i varandras sällskap. HELLSTRÖM 
Storm 113 (1935). jfr rusdrycks-, skogs-, sprit-tilldel- 
ning. Ssgr (om ä. förh.): tilldelnings-, förr äv. 
tilldelninges-bonde. augmentsbonde; förr äv. all- 
männare, om bonde som innehar 1. brukar hem- 
man som förlänats annan. Suen i lijda .. Jons 
Hansons tildelningz bonde. GullbgDomb. 9/6 1625. 
Twister, som opkomma .. emellan Rusthållare och deras 
tildelnings Bönder ABRAHAMSSON 652 (1726). -gård. till- 
delningshemman. Dhe ryttere, som nu senaste blefve 



-T1211- 



- T 1212- 



TILLDELS 



förordnede till Ölandh, veele gierna hafve deres tildeel- 
ningzgårdar. OxBr. 9: 5 (1618). -hemman, augments- 
hemman (jfr tillöknings-hemman); förr äv. 
allmännare, om hemman som (ss. förläning) till- 
delats (ngn) (jfr tilldeles-hemman). Vnderstår sigh 
någon som af Osz Förläning hafwer .. at förswara sine För- 
läningar eller Tildeelnings-Hemman för sådana Laglige 
Skiutsfärder och Gästningar . . tå gifwe Wij (osv,). StierN- 
MAN Com. 1: 639 (1615). Mentes att ryttare här i Uplandh, 
Suderman- och Vässmannelandh skall bekomma ett till- 
deelningzhemman aff 12 Wun )nör RP 6: 195 (1636). Prin- 
cipen för det s. k. äldre indelningsverket var, att 8 knektar 
skulle dela på ordinarie räntan från ett hemman, medan 
en ryttare erhöll ett helt hemman endera som boställe - 
med räntebefrielse - eller som tilldelningshemman - med 
ränteuppbördsrätt. HT 1974. s. 399. jfr infanteri-, ka- 
valleri-, ryttar(e)-tilldelningshemman. -längd, för- 
teckning över vaije skiftesdelägares andel 
uträknad efter gällande delningsgrund. SFS 1926, 
s. .592. -ränta, augmentsränta; jfr tillöknings-ränta. 
PH 2: 824 (1730). -stom. tilldelningshemman utgö- 
rande stom (se stom, sbst.- 2). HagströM //errfam. 4: 
489 (; handl. fr. c. 1640). 

TILLDELS, se till I 18 6 /}. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 5) 
TILL-DEPUTERA. (t) utse 1. bestämma (ngn 1. ngt) 
1, anslå (ngt) till (ngn 1. ngt). Då skole Rijkz och Cam- 
mer Rådh .. dedh arbete företaga öch förrätta, som dem 
hwardere tilldeputerad är. Civlnstr. 53 (1635). Den vnder- 
hoUdz spannemähl .. som honom är tilldeputerat worden. 
VDAkt. 1674, nr 74. VDAkt. 1680, nr 270. jfr samtals-till- 
deputerade. 

TILLDESS, se till I 6 C, d. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL-DIK- 
TA, -ning; -are i numera bl. tillf. Vi 1947, nr 31-32, s. 8, 
Vi 1957, nr 48, s. 12). 1) till II 5: gm (osann 1. vilsele- 
dande) uppdiktning tillskriva (ngn ngt). Han har 
tilldiktat henne de mest avskyvärda egenskaper. 
Dahnert 42 (1746). Svärdet var deras bästa och trognaste 
vän - hvarför skulle de då ej tilldikta det en själ? BAATH 
NordmMyst. 191 (1898). 2) (numera bl. tillf) till II 8 
b p-. uppdikta (ngt); ofta svårt att skilja från 3. 
SCHRODERUS Os. V. 552 (1635). De är .. alla tecknade efter 
levande modell och intet är tilldiktat. HEDIN VärmlannBe- 
rätt. 9 (1949). 3) till II 11 a a a : (upp)dikta (ngt) 
ss. tillägg; särsk. med avs. på delinnehall i (folk- 
ligt traderat) diktverk; jfr 2. Fr\'xell Ber. 10: 312 
(1842). Att den mytiska inledningen till Sigurdssagan .. 
sannolikt är en nordisk tilldiktning, SCHUCK SvLitH 52 
(1885). Stora partier har han tilldiktat, där han fann nå- 
got motiv som särskildt tilltalade honom. BJÖRKMAN 
C/iaucer 80 (1906). 

TILLDRA, se tilldraga. 

TILLDRAG, n.; best. -et. (vbalsbst. till TILLDRA- 
GA] (t) tilldragelse, händelse, skeende. Haar du 
Makan Tilldrag nånsin hört och sett i Tijder lång'? Dahl- 
STIERNA(SVS; 411 (c. 1696). 

TILLDRAGA tifi~dra?ga I. (o. utom i högre stil 
numera i shti TILLDRA tifi~dra^, v. -drar 1. -drager 
-drog, -dragit, -dragen, förr åv. TILLDRAGAS, v. dep. (se 
för övr DRAGA, v); vbalsbst. -ANDE (numera föga br, 
HCllH 8: 94 (1680), LUNDELL (1893)), -ELSE (se av- 
leda.), -NING; -ARE ise avledn.). (förr äv. skrivet ss. tvä 



ord) [fsv. tildragha: jfr fd. tijldraue, mit. todragen; ssg av 
TILL o DRAGA] 

1) (t) (låta) dra 1. föra 1. förflytta (trupp(er) 1. 
manskap) tillstädes; äv. intr., om trupp(er) osv.: 
dra sig 1. (etappvis 1. successivt) komma tillstä- 
des 1. infinna sig, särsk. i uttr. komma tilldra- 
gande(s). När the bönder som med her Eric Axelsson 
woro, såghö at fienderna komo så dristeligha til dragan- 
des, gåffuo the fluchten. OPETRl Kr 257 (c. 1540). iPa for- 
middagen) kom her Steen (Sture) så sachteligha til 
dragandes, och slogh strax til konung Christierns folk som 
war widh Sancte Clare kloster. OPETRl Kr 271 (c. 1540). 
(Hären) som nu alrede församblet ähr, så och then hopen, 
som än nu förwentes och dageligen tildrages. BtFinlH 3: 
320 (1555). Påföljande dagar ankommo 1500 man, af Ska- 
raborgs-Infanterie, af Westgötha Cavalerie .. och annat til- 
dragit manskap. GT 1788, nr 125. s. 2. 

2) (t) om ngt sakligt: dra (ngn 1. ngt) till 1. 
mot sig; särsk. dels: utöva dragningskraft på 1. 
attrahera (se d. o. 1) (ngt), dels: dra i sig 1. suga 
upp 1. absorbera (ngt); äv. refl.; jfr DRAGA TILL 
SIG 4. Linc. H2b (1640). Det allmännaste slaget af de 
Electriska phaBnomenema består uti Tilldragande och 
Fråndrifvande (Attraction och Repulsion). DURIUS 
Naturk. 56 (1759). Får .. (dekorationskonfekt) ligga i fuk- 
tigt rum, tilldrager hon sig fuktighet. Grafstrom Kond. 81 
(1892). 

3) (utom '\ b o. d numera föga br.) i mer 1. 
mindre bildl. anv. av 2: dra (ngn 1. ngt) till 1. mot 
sig; om person äv. i uttr. känna sig tilldragen av 
ngn 1. ngt, vara 1. känna sig attraherad 1. lockad 
av ngn resp. ngt; äv. refl. (se särsk. a, b); äv, dels 
med indir. personobj. betecknande den till vilken 
ngn 1. ngt dras, dels utan obj. Jul-afton, blef .. et 
vackert fyrverkeri .. anstålldt, och det tildrog oss många 
åskådare. Brelin Äesa 59 (1758). WaLLIN IPred. 3: 256 (c. 
1830; utan obj.). Liflig och spirituell, med sinne for det ly- 
sande, ungdomliga och vackra, kände hon sig tilldragen af 
dessa egenskaper SvH 5: 425 (1906). ÖSTERGREN (1957). 
— särsk. 

a) (t) om person (jfr c), med avs. på pengar o. 
d.: skaffa; äv. dels refl. (jfr b), särsk. i uttr. till- 
draga sig ngt, förskaffa sig ngt, dels om ngt sak- 
ligt, i uttr tilldraga ngn ngt, inbringa ngn ngt. 
Sådana (Guds) löfTte skulle .. locka oss til godha gerningar, 
at wij . . tildroghe oss en ewigh skatt j himmelen. LPETRI 
2Post. 201 b (1555). Han beskylte henne, att hon pläghar 
förslösa alt hwadh han kan tildragha. VästeräsDP 3/3 
1621. Emedan hemmanet, som är mycket förfallet och 
hårdt skattlagt henne elliest ingen ting tilldraga kan. 
VDAkt. 1750, nr 27. 

b) refl. (jfr a ): få 1. locka till sig 1. vinna (ngn 
1. ngns kärlek I. högaktning 1. uppmärksamhet o. 
d.); äv. med avs. på ngns ögon 1. blickar: få rikta- 
de mot sig; förr äv. med avs. på ngt negativt 1. 
icke önskvärt: ådra sig; äv. med icke-refi. indir. 
obj. Chesnecopherus Skäl G3b (1607). Om Hfan^s 
Klungliga) Mlajestä)t något oförmodeligit och dödeligit 
sigh tildroge .. tå wore (osu.l. RARP 7: 40 (1660). Jag fruk- 
tar .. (att) jag icke .. tilldragit honom mångas högaktning. 
ROSENSTEIN 1: 62 (1787). En man. som tilldrog sig ungdo- 
mens kärlek och fortroende. ROSENSTEIN 1: 187 (1790). 
Den äldste bland .. (sönerna), tilldrog sig genast Carls 



-T 1213- 



-T 1214- 



TILLDRAGA 



blickar. OSCAR II 3: 299 (1868, 1889). De skadeinsekter, 
som under den linnéanska tiden tilldrogo sig större upp- 
märksamhet. Tullgren S*Qrfe(>i,s-. 2 (1906). Särskilt fyra 
utställningar tilldrog sig allmänhetens .. intresse. Kultu- 
ren 1991, s. 9. 

c) (t) om person (jfr a ), i fråga om att locka 1. 
fbrmå ngn till ngt. Jtem wille Kocken them tildrage att 
the skulle röffue och Tiltaghe Konglighe Magtz egor att 
röffue y Kiorkian Kalck disk mesze Klseder och annetth 
mere. ArhogaTb. 4: 82 (1551). Sökia tildraga them på vår 
mening. RARP 9: 72 (1664). 

d) i p. pr. i aiijektivisk anv.: tilltalan(ie, att- 
raktiv, lockande, vinnande; behaglig; äv. när- 
mande sig 1. övergående i bet.: vacker; i sht om 
person 1. om ngns egenskap(er) 1. jrttre. Dalin 
(1854). Hennes yttre, utan att vara skönt, var tilldragande 
och bar stämpeln af hennes hjertas godhet. RYDBERG Frib. 
7 (1857). Petersburg, hvars egendomliga, brokiga lif ver- 
kade pä mig tilldragande och på samma gång frånstötan- 
de. Rönnberg WasrSa t'. 83 (1901). iRuneberg) ägde .. en 
märkhg förmåga att upptäcka tilldragande sidor hos de 
flesta människor SODERHJELM Runehg 2: 8 (1906). Hon 
var . . mycket tilldragande och sin fars ögonsten. POKORA- 
KVUNSKAAnthony Hamn. 28 (1979). 

4) (numera föga br. utom i p. pf ) dra till 1. 
ihop 1. för (ngt); särsk. gm att dra till 1. ihop (ngt) 
tillsluta (öppning 1. glipa o. d. ); äv. dra åt 1. spän- 
na (skruv o. d.); äv. mer 1. mindre bildl. Lind 
(1738). Att tilldraga det slappa vänskapsbandet. 2SAH 17: 
250 (1837). (Sv.) Tilldraga .. gardinerna, (t.) die Vorhänge 
zuziehen. ÖoL (1852). ÖoL (1852; om dörr). TT 1871, s. 
348 (om skruv). Man har skäl antaga, att medvetandet 
upphör i samma ögonblick, som snaran om halsen blifvit 
tilldragen. NF 15: 772 (1891). Hon .. höll klädningen till- 
dragen med ena handen. Lagerlöf Länk. 270 (1894). 
SAOL (1986). — jfr O-TILLDRAGEN. — särsk. 

a) gm att dra till 1. åt band 1. skruv o. d. fästa 
1. spänna fast (ngt). Högfärdige hosor, snörade och til- 
dragne om benen. Peringskiold Hkr 2: 189 (1697). En 
ankarstång .. (blev) inborrad uti merberörda sidomur och 
tilldragen med två grofva skrufvar Brunius Metr 501 
(1854). 

b) med avs. på broms(ar): lägga an mot hjul 
o. därigm åstadkomma (kraftig) bromsverkan. 
Åter saktas farten, alla bromsar äro tilldragna, ångvisslan 
ljuder Hedin Po/ 1: 15 (1911). TurÅ 1930, s. 34. 

5) [jfr fsv. tildragha sik. efter motsv. anv. i mit. 1. t.] 
(t) refl., om summa 1. värde o. d.: belöpa sig (till 
ngt), uppgå (till ngt). The upbörder, utgiffter och le- 
fTvereringer . . hvilcke sigh till så månge svåre summer til- 
draget haffve. GIH 26: 597 (1556). Sedhan Annibal 
grannelighen öfwerslogh. huru högt Stadsens inkomst sigh 
tildrogh bådhe vthaff Watn och Land .. lät han losv.). 
SCHRODERUS L/r. 473 (1626). 

6) [jfr fsv. tildragha sik. efter motsv. anv. i mit. 1. t.] 
refl.: inträffa, ske, hända; äga rum, utspela sig; 
förr särsk. följt av a^^sats utgörande eg. subj.; 
äv. tr, övergående i bet.: drabba (ngn) (jfr TILL- 
KOMMA, v. \ b)\ förr särsk. med indin obj. 1. med 
bestämning inledd av prep. med för att beteckna 
den som ngt händer med 1. som drabbas av ngt o. 
d.; dels förr äv. dels: tillgå (se o), dels: uppstå (se 
b), dels icke-refl. 1. i deponentiell anv; jfr DRAGA 



TILL 5. Handlingen i filmen tilldrar sig på en sko- 
la. Genom regementzens .. uenighet och syndrung hafve .. 
monge farlige .. förandringer eller omskifftelse sig offthe 
tildraget. RA I. 1: 380 (1544). Således tildrager thet sigh, 
at somlige vthstå Arbetet, och andre tagha ther Belöning 
före. SCHRODERUS Os. 1: 478 (1635). Om dem skulle någon 
olycka till draga .. sä måtte de hafwa der sin tillflycht. 
RUDBECK D, A. A(/. 3: 416 (1698). Then följande dagen med- 
delte man mina Föräldrar . . efterrättelse om alt thet, som 
sig med mig tildragit. HUMBLA Landa: 27 (1740). I tide- 
böckerna (borde) antecknas .. när islösningarna i elfwerna 
tildraga. KyrkohÅ 1912. MoA. s. 109 (1747). Konungen 
(för) sjelf . . ordet til Riksens Ständer, och läte dem afhöra 
berättelsen om hvad sedan sista Riksdag uti Rikets Styrel- 
se sig tildragit. RO 1810, § 26. (Slottet) påminte .. om 
mången Roman och interessant historie som under medel- 
tiden tilldragits inom dylika Borgar Bremer Brev 1: 21 
(1821). NESSERBon/iTVi. 417 (1996). — Särsk. 

a) ii) angivande på vilket sätt ngt skett: till- 
gå, gå till; äv: förlöpa (se d. o. 9); i sht opers. o. 
med hur(u) 1. huruledes. Huru eder reese och hand- 
linger sig tildragit haffwer .. haffwe wij platt jngen besked 
vm. GIR 15: 202 (1543). Skall Haradznämpd ransaka om 
thet dråp .. huruledes thet haffwer sig tilldragit. Lagforsl. 
490 (c. 1606). Tiden lider då den skrider./ Och våra Byxor 
tappas bort: / Jag vill då säga er omsider: / Hur dermed til- 
drog sig, helt kort. KELLGREN iSVS) 2: 267 (c. 1786). 

b) (t) övergående i bet.: uppstå 1. uppkomma; 
ofta med subj. betecknande missöde 1. skada 1. 
sjukdom o. d.; om tillfälle o. d.: yppa sig; särsk. 
med bestämning inledd av prep. av, betecknande 
orsaken till att ngt uppkommit 1. uppstått. Vm til- 
fellet sig szå tildrage kunne, at emott honum någet företa- 
ges skulle, dhå mötte thet skee j tijde. GIR 17: 333 (1545). 
Emädan .. (fejden) hade them emellan tildragitz aff ett 
Miszförstånd .. så hade (osv.). Widekindi G2A 119 (i 
handl. fr 1612). Tandewärck tildrager sigh när Barnen fåå 
tänder SCHRODERUS Comenius 298 (1639). Der nu nägra 
vidare vacancer härefter tilldrages, så kan sådant komma 
Cederhielm till måtta. CARL XII Bref 355 (1714). (Att de) .. 
lefverera . . creatur och pertzedlar . . på det ingen brist vid 
utspisningen sig må tilldraga. 2RA 1: 107 (1720). I synner- 
het beskrifves det starka sken utan dunder, som tildrog sig 
och sågs i Upsala .. den 7 Januarii 1760. HjELM ÅmVetA 
1786, s. 20. 

Avledn .: TILLDRAGARE, T. 1. m. (t) till 4, om 
muskel som drar del av kroppen till 1. mot annan 
del av kroppen; motsatt: fråndragare. Ögonklotets 
Musklar . . Den inre (kallas) tildragare. HernQUIST Häst- 
anat. 36 (1778). Tummens tilldragare .. utspringer med en 
bred bas från tredje mellanhandsbenet. HaRTELIUS Anat. 
94 (1867). — TILLDRAGELSE, r 1. f [fsv tildraghilse] 1) 
(t) till 4: åtdragning 1. hopdragning. (T.) Zuziehung 
.. (sv.) tildragelse. Ll.ND 1: 1911 (1749). 2) till 6: (bety- 
delsefull 1. uppmärksammad) händelse; jfr till- 
skyndelse: särsk. i uttr en lycklig tilldragelse, 
särsk. om barns födelse. ReglFl. 1834, 1: 74. Reduk- 
tionen var tidens stora tilldragelse. CARLSON Hist. 4: 194 
(1875). Det var på själva fettisdagen i glädjens sista tim- 
me, som den ohyggliga tilldragelsen ägde rum. LAGERGREN 
Minn. 6: 116 (1927). Lycklig tilldragelse väntas i holländ- 
ska kungahuset. UNT 16/9 1942, s. 8. STROMHOLM Fält. 
17 (1977). 



-T 1215 - 



-T 1216- 



TILLDRICKA 



TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 5 b) 
TILL-DRICKA, -ning; -are (numera mindre br, Linc. 
Ooo 1 b (1640)). [fsv. tildnkka] (numera bl. tillf) 
dricka (ngn) till; förr äv. med direkt obj. angivan- 
de dryck 1. skål o. d. VEmci Musieus 2: 55 b (1582). Se- 
dan de oss hade tilldruckit nagre glas vin. HH XXI. 1: 24 
(1709). Tilldrucken. IllSvOrdh. (1955). — (II 10) -DRIS- 
TA, [jfr fsv. tildristas] (numera mindre br) refl.: 
drista sig till (ngt, i sht angivet med inf-förb.). 
The helghe fädher som .. sydzkonabarns gifftermäl .. icke 
wille eller tildristade sigh them effterläta. LPetri Skytsk. 
C 7 b (1572). HAGSTROM Herdam. 1: 491 (1897). — -DRI- 
VA, -else (t, L,inc. F 3 b (1640)), -ning; -are (se avledn. ). 
(förr äv. skrivet ss. två ord) [fsv. tildrwa] 1) (t) till II 5: 
tillfoga 1. åsamka (ngn ngt). Thett wolde som Hfansi 
Klungligel M(ajestät) nu vdj sin Kongligh regeringh bli- 
ffuit vthan all gifuin orsack tildriffuidtt. VrkFinlO I. 1: 
140 (1597). OxBr. 5: 108 (1616). 2) (numera mindre 
br) till II 7: gm slag o. d. driva in (ngt). Derefter 
tilldrifvas kilarna medelst drifholz och hammare. F.\HL- 
cm^Boktr. 60 (1853). 3) (t) till II 9 a: slå 1. trycka 
till (ngt 1. ngn); äv. bildl. (närmande sig 4): inver- 
ka på (äv.: pådriva, i avledn. tilldrivare). GlTer. 7 (c. 
1550). Linc. F3b(l640).4) (ti till II 10: nödga (ngn), 
tvinga; jfr 3. Unc. B3b (1640). JWollimhaus Ind. 
(1652). Avledn. (t): tilldrivare till -driva 3: pådri- 
vare. Unc. Ff5b (1640). — (II 11 a a a ) -DRYPA, 
-ning. (numera mindre br) droppvis tillsätta 
(ngt). TBERGM-W hos SCHEFFER ChemFörel. 88 (1775). 
Sedan .. (de torra ingredienserna) blifvit blandade, tilldry- 
pes antingen ättika eller också någon annan icke fet 
vätska. Odenius 2Celsus 273 (1906). — (II 10 id)] 
-DRÄGLIG 1. -DRÄGELIG. [efter t. zutraglich] (t) dräg- 
lig 1. godtagbar 1. skälig (för (ngn 1. ngtl); äv.: som 
är tjänlig 1. till gagn (för (ngn)). Hwarest och will be- 
tänckias, om borgerskapett tilldrägligare är skotta ett wist 
af hwartt hundrade dalers wärde de äga. PrivFrihets- 
brjönk. 76 (1620). (Biktfadern skall) meddela Syndaren 
sådana råd .. som hans Saravet ock heder tildrägeligast 
vara kan. KOF 3: 273 (1685). Äfwen skola uti alt fiskeri 
Sunnan och Sudwäst wara tildrägeliga wäder. SCHULTZE 
Fisk. 11 (1778). jfr o-tilldräglig. — -DRÄKT, äv 

-TRAKT [fsv tildräkt] (t) 1) till II 1, särsk. i fråga 
om rinnande vatten: tillflöde. Till .. (hyttan) är godh 
tilldräckt aff wattn. JOHANSSON Noraskog 3: 133 (i handl. 
fr 1684). Broman Glys. 3: 485 (c. 1740). 2) till II 5: av- 
kastning; inkomst, vinning; jfr dräkt II 4. Thet 
wore en eeld som förtärer in til förderff, och all mijn til- 
dräght vthrotadhe. Job 31: 12 (Bib. 1541). En liten tildrägt 
räcker til, och öks, dä rätt hon sköts. LlL-JESTRÄLE Fid. 79 
(1797), Möller (1807). Avledn. ( + ): tilldräktig, adj. till 
-dräkt 2: som ger (god) avkastning 1. inkomst o. d. 
UUKonsP 15: 101 (1682). Denne (sdliiimgsi. som wid pasz 
20 är för detta warit nog tildrägtig, har sedermera föga we- 
lat löna mödan. Åhstrand 01. 58 (1768). — (II 7) -DÄM- 
MA, -dämning dämma till (ngt). Et godt råd, 
huruledes min om nätterna rinnande wattucanal måtte 
tildämmas. Westerberg Le/b. 9 (1734). — -DÖMA, -else 
(t. Lind 1: 380 (1738). Ekblad 85 (1764)). -ning. 1) till 
II 5: gm dom o. d. tillerkänna 1. tilldela (ngn ngt); 
särsk. med avs. på egendom; äv. i fråga om 
idrottstävling o. d., med avs. på favör som till- 
döms en deltagare 1. en part (förr äv. ngn gg utan 



indir obj.); i sht förr äv. dels med avs. på belö- 
ning 1. hedersbevisning o. d., dels i bet.: tillskriva 
(ngn (1. ngt) ngt, särsk. egenskap o. d.); jfr 2 o. 
döma till. Rätten tilldömde modern vårdnaden 
om barnen. HIF tilldömdes en straffspark i slut- 
minuten. Hans bökmafn) .. haffde it tiltal til brod(er) 
henric degener om it huss som hans fforffadfer) Eric hel- 
sing war til ffo(re)nne tildomt a(n)no mdxviij. OPetri Tb. 
44 (1525). Jag får äran gifva tilkänna. at Vetenskaps-aca- 
demien tildömt Herr Professorens afliandling om grön- 
sands-petrificaterna det Lindbomska priset för 1824. 
Berzelius BrtT 14: 35 (1825). En tid, hvilken man företrä- 
desvis tilldömer epitetet upplyst. HANSSON Äas. 19 (1897). 
Frispark kan ej tilldömas förr än bollen rullat ett hvarf 
ReglFotb. 1903, s. 11. 2) till II 10: döma (ngn) till 
(ngt), gm dom påbjuda (ngn ngt); numera bl. 
mera tillf, med substantiviskt obj. o. övergående 
i 1. OPetri 3: 551 (c 1535). Bengt Holm inkom emot stu- 
diosum Carlholm for 5 d(aler) och 24 öres gäld, som .. Carl- 
holm förr här in Consistorio är tilldömd att betala Holmen. 
UUKonsP 9: 206 (1672). Folket födda i hårda Luftstreck 
och tilldömde kjölld och oväder. CAEhrenSVARD (SVSi 1; 
389 (1796). (Han) hävdade, att Polens nuvarande lidanden 
voro det tilldomda för dess synders .skull. Polonica 27 
(1917). 3) (t) till II 13: döma (ngn) för 1. med avse- 
ende på (ngt); jfr till I 18 c slutet. Aldenstund det 
icke finnes, att Lectoren blifwfit wederbörligen öfwerbewist 
eller tilldömd att uti berörde academiska arbete hafwa 
frambragt egna och nya satser i theologien. Annerstedt 
UUH Bih. 4: 220 (( handl. fr 1767). 

TILLDÖMES, se till I 13 O /^. 

TILLEKRÅKA, se tillkråka. — TILLER, se tilja. 

TILLERHÅLLANDE, se till I 14 Ö y anm. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 5) 
TILL-ERKÄNNA, (officiellt) förklara 1. erkänna 
(ngn) SS. (lagenligt 1. rättmätigt) mottagande 1. 
förfogande över 1. innehavande o. d. (ngt); äv. 
dels med indir sakobj., dels (numera bl. mera 
tillf) med det indir. obj. ersatt av prep.-förb. in- 
ledd av åt\ särsk. med avs. på rättighet 1. förmån 
o. d., äv. (hedersam) ställning 1. (god) egenskap 1. 
förtjänst o. d.; förr äv. dels med avs. på straff 1. 
skyldighet o. d. som åläggs ngn, dels refl.: (inför 
domstol) erkänna (ngt, särsk. barn) ss. sitt med 
därtill hörande ansvar för det; jfr -giva 1, -känna, 
-mäta 1 slutet a, -skriva 1 a, -stå 5 a slutet, -vända 
3. Domstolen tillerkänner dig full ersättning. 
Kungen tillerkände adeln skattefrihet. De tiller- 
kändes hela äran av framgångarna. UrkFinlÖ II. 1: 
85 (c. 1595). Effter herskapet will alt ha sigh tillerkändt 
och förbehållet. BanéR GenGuvBer 117 (i handl. fr. 1666), 
Then samme matros, som på wårt skiep thetta straff 
vtstod, tilerkiände the efter hans ankomst i Holland. 
Tuckthuset. HUMBLA Lanrfcr. 498 (1740). Wid Aspolands 
Härads Ting har Herr Lieutenanten tilerkändt sig ett oäk- 
ta barn. VDAkt. 1787, nr 361. Denna dikt, som man väl 
måste tillerkänna en viss prydlighet. Lysander RomLittH 
108 (1858). Som en .. hedersbevisning har Akademien i år 
beslutat tillerkänna sin stora guldmedalj åt professor Olle 
Holmberg 3SAB LXXII. 1: 27 (1963). Avledn.: tillÄ-- 
kännlig. adj. (numera föga br.) som kan tillerkän- 
nas (ngn 1. ngt). I följe af de dessa ordslag 
tillerkännliga enkla göromål. AGSilverSTOLPE Språkl. 22 



-T1217. 



-T 1218- 



TILLFILA 



(1814). — (II 8 ö /}) -ERSÄTTNING, (t) tillsättning 
ägnad att fylla vakans o. d.; jfr ersättning 3. Til 
Öfwersten Åke Ulfsparre, angående tilersättningen i stäl- 
let när en Kneckt dör eller rymmer. LMil. 1: 321 (1683). 
— (II 10) -ERSÖKT, p. adj. (t) som har försökts; jfr 
ersöka 2. Min egen lyckos tilersökta up- och framhjelpan- 
de. VDAkt. 1763, nr 399. 

TILLEXAMINERANDE, se till I 14 6 y anm. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL- 
FALL. Ljfr fsv. tilfal. tillfälle, anledning] (t, utom i SSgn 
tillfalls-vinkel) 1) till II 1, motsv. -falla 1: tillstädes 
fallande rörelse; särsk. i fråga om vatten: tillflö- 
de o. d. MUR/EUSA™d( 4; 101 (1648). Strömmen, upp- 
dämd på sidorna att hindra wattnets alltför starka tillfall. 
AJourn. 1814, nr 55, s. 2. 2) till II 1, motsv. -falla 2: 
påkommen 1. tillstötande (olycklig 1. skadlig 1, 
ngn i nöd 1. trångmål bringande) händelse 1. om- 
ständighet; särsk. i fråga om sjukdom o. d.; äv. 
[jfr motsv. anv. av t. zufall] om sjukdomssymptom; jfr 
tillfälle 1. LPetri Kr. 9 (1559). Wär nådige wilie (är) .. at 
j vthi lijka måtte, som j vthi thette oförmodelige tilfall god- 
willigen .. giordt hafwe, sta hwar andre manligen bij. 
CHESNECOPHERUS Skäl Yy 4 b (; handl. fr 1597). Huru off- 
ta Lungan af Köld och Wätska, osund Lufft. qualmigt Wä- 
der och åthskillige andra Tilfall forstoppas. KemPE 
Graanen 43 (1675). SERENIUS Hhh 4 a (1734; om symp- 
tom). 3) till II 12, motsv. -falla 8: anslutning; un- 
derkastelse. Hwar vthaff the Hispanier . . til tilfall och 
vndergifft beweektes. SCHRODERUS Lju 487 (1626). WiDE- 
KINDI KrijgH 625 (1671); jfr: Widekindi G2A 253 (c. 
1676). Ssg (till -fall 1): tillfalls-vinkel, (numera föga 
br.) i fråga om vindens riktning: vinkel mot bras- 
sad rå med vidhängande segel. Roswall Skeppsm. 

1: 106 (1803). STENFELT (1920). FALLA. [fsv. tilfalla] 

jfr falla till. 1) (t) till II 1: falla tillstädes; särsk. 
om vatten o. d.: rinna 1. strömma till; jfr -fall 1. 
UHlARNE Berghl. 443 (1687). Som Wattnet begynte for 
starkt tilfalla, och Malmen förminskas, är .. (gruvan) åter 
lämnad obrukad. HCUH 12: 133 (1697). 2) (t) till II 1: 
påkomma; tillstöta; hända (sig), inträffa (jfr -bä- 
ra 3); särsk. i p. pr. i adjektivisk anv. (äv. om or- 
sak o. d.: förekommande); jfr 4 o. -fall 2. Om nägen 
krigznöd, thet Gud förbiude, med tiden tilfalla kunde. GIR 
12: 255 (1539). För slijk tillfallande och oförmodeligh 
olycka (dvs. förgiftning) skall man stöta åbrodd, och dricka 
then musten medh wijn. OMartini Läk. 40 (c. 1600). Tree 
andre tilfallande Orsaker ScHRODERUS KonFörähr 45 b 
(1606). (Sedan vi) blefwit af tilfallande ålderdoms bräcke- 
ligheter så förswagade, at losvl. VDAkt. 1731, nr 69. LIND- 
FORS (1824). 3) (t) till II 2: sänka sig 1. falla 1. luta 
nedåt; särsk. i p. pf ; nedsänkt 1. nedåtlutande. Et 
gammalt tilfallit och förr obekant stort Ödes-rum. HCllH 
12: 88 (1697). 4) till II 5: (vid (rättsgiltig) fördel- 
ning o. d.) falla 1. komma (ngn) till del 1. falla på 
(ngns) lott; särsk. om dels egendom 1. ekonomisk 
förmån o. d., särsk. arvslott, dels ära 1. immate- 
riell förmån 1. (hedersamt) förordnande 1. upp- 
drag o. d.; förr äv. dels med obj. ersatt med prep.- 
förb. inledd av till. dels särsk. om ngt skadligt 1. 
ofördelaktigt o. d.: hända 1. drabba (ngn) (med 
anslutning till 2); jfr -flyta, -gå 5, -lända 2, -löpa 3, 
-växa 1. Återstoden av min förmögenhet skall 
tillfalla dig. Ett stort skadestånd tillföll målsägan- 



den. Behållningen tillfaller oavkortat Blomster- 
fonden. Ett särskilt hedersomnämnande har i 
alla fall tillfallit henne. Tjänsten tillföll ingen av 
de sökande. Det har tillfallit mig att leda hela ce- 
remonien. Alle dhe godz honom med rätte tillhörer och 
med arff tiUfallne ähre i Småland och pä Oland. GIR 1: 
175 (1523). Så frampt migh något dödeligit tillfalla skulle. 
BoupptSthm 1668, s. 683, Bil. (1667). Brask Pufendorf 
Hist. 422 (1680: til). Det regerande Borgmästerskapet, 
som efter ordningen mig nu tilfaller. LAGERSTRÖM Hotberg 
PolKannstöp. 35 (1729). Vördnad och tack tilfalle .. deras 
ömhetsfuUe Skyddsherre vid thronen. HH XXXIl. 1: 103 
(1779). Kulturens välsignelser komma att i ymnigare mått 
tillfalla allt större lager af befolkningen. EkonS 1: 448 
(1894). Vad Belgien beträffar, så måste det tillfalla Frank- 
rike eller också kommer Ludvig att tappa sin krona inom 
ett år COMBLICHEN Byron 282 (1988). 5) (f) till II 5 O: 

(med bön) hänvända sig till (ngn), bönfalla (ngn). 
Huarföre iagh ödmiuckeligh V. R. P. tillfaller, medh öd- 
miuck bön att (osv.). VDAkt. 1660, nr 38. VDAkt. 1688, nr 
250. 6) ( t ) till II 10 a, med avs. på syssla o. d. : sät- 
ta i gång med; återfalla till. Schuck Vi«A 2: 383 (i 
liandl. fr 1672). 7) (t) till II 10 d, ss. p. pf i adjekti- 
visk anv.: lämplig (till (ngt) 1. för (ngn)); jfr fallen 
1. Om tw weeth noghen annen j then landzendha szom 
ther tiil waare tilfallen. GIR 2: 205 (1525). Warandes den- 
na förordningen så mycket mera forsamblingen angenähm 
och wahl tillfallen. VDAkt. 1692, nr 211. 8) (t) till II 12: 
(an)sluta sig 1. hålla sig till (ngn) (jfr -sälla); un- 
derkasta sig; äv.: ansluta sig till 1. instämma i 
(ngt); jfr -fall 3. IMos. 49: 10 {Bib. 1541). Wåre ther näg- 
re Sockner eller häreder, aff the Ösgöter eller andre, som 
then förrädere hoop tilfalne waritt hade. GIR 15: 138 
(1543). Dhenne berättelsen tilföllo heela Nembden. 
GullbgDomb. 11/2 1654. Hela landet tillföll bröderna, och 
Stegeborg öppnade sjelfmant sina portar för hertig Karl. 
FRYXELLBer. 3: 319 (1828). Avledn. (t): tillfällig, adj.' 

till -falla 4 1. 8: som tillfallit 1. (an)slutit sig till 
(ngn). Fämtijo Städher förskrecktes, the som honom wor- 
do tilfällighe. SchroderuS Liv. 518 (1626). Räntor och Lä- 
genheeter .. hwilcke och här effter K. M:t och Cronan 
kunne tillfällige blifwa. LReg 406 (1662). — (II 1) 
-FART. 1) färd tillstädes (jfr -för); särsk. med tan- 
ke på möjlighet att komma fram till ngt. Tillfart 
förbjuden. För underlättande af till- och utfart for köran- 
de vid afgående ilgodsmagasinet vid Centralstationen. 
SvD(A) 21/12 1914, s. 5. ÖSTERGREN (1957). 2) tillfarts- 
väg. The tilgånger, och tilfarter åt Staden, som ligga i rät 
Linie äro felachtige, medan the kunna å en gång bestry- 
kas. Richardson Krigsv. 1: 62 (1738). För att undvika 
onödiga förseningar och komplikationer föredrog man att 
lägga bron och dess tillfarter helt och hållet pä stadens 
egen mark. SvD(A) 1934, nr 70, s. 4. Ssgr (till -fart 1): 
tillfarts-gata. jfr -väg. TT 1899, Allm. s. 87. -led. jfr 
-väg. ROGBERGTi>ö 121 (1929). -ramp. jfr -väg. TT 1963, 
s. 902. -väg. väg som möjliggör tillfart (till ngt); jfr 
till-fart 2 o. tillgång 3. TT 1896, Byggn. s. 83. Sedan 
åtta dagar kontrollerar dessa trupper .. alla tillfartsvägar 
och alla kommunikationer WahlgO Uppdn 217 (1963). — 
(II 8 6 a) -FASA, -ning. (i sht i fackspr. ) gm fasning 
göra i ordning 1. omdana (ngt). TT 1899, M. s. 47. 

TILLFFORINE, TILLFFÖREDHE, se tillförne. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 8 6 a) 



-T 1219- 



- T 1220- 



TILLFINNA 



TILL-FILA, -ning. gm filning göra i ordning 1. om- 
dana (ngt). Affhugne och tilfilede klippins ämpne, afT 
reen kopper. 3SthmTb. 2: 83 (1596)- — (II 13 b (5) -FIN- 
NA, (t) finna (ngt), hitta; befinna. Sedan Holstren 
tilfundne. CEDERSTROM o. MALMBORG ALicrustk. 18 (cit. fr. 
1655). Thet wore likmätigast, och bäst tilfunnit, at (osv.). 
Peringskiold //*r. 1: 783 (1697). 

TILLFINNANDES, se till I 14 b y Y'- 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 11 a a 
a) TILL-FLICKA, -ning; -are (SCHUCK VittA 3: 97 (/ 
handl. fr. 1737), B.JORNER Äamp. Föret. 19 (1737) i. (nu- 
mera bl. tillf, ålderdomligt) tillfoga 1. lägga till 
(ngt); jfr flicka till. KyrkohÅ 1902. s. 104 (1669). (Jag 
han uthkastat det, som Messenius hafwer tillflickat af 
norske Crönikan. SCHUCK W«A 3: 231 (; har^dl. fr 1670). 
Rydberg Fi/asFore/. 3: 70 (1878). — (II 1) -FLOD. (t) 
tillrinnande flod; biflod. Palmblad HbGeogr 1: 17 
(1826). ÅbSvUndH 32: 95 (1849). — (II 1) -FLOTT, (t) 
tillflöde; jfr flott, sbst.^ (1,) 4. PErici Musseus 2: 292 b 
(1582). — (II 1, 5 (a)) -FLY, v.^ [jfr fsv. tilflyning. till- 
flykt] (t) ta sin tillflykt till (ngn 1. ngt); vända sig 
till; jfr fly, v.^ 1 e. Linc. Ggg 6 a (1640). (Allmogen) hafwa 
.. dock der intill ej niutit någon wärckstallighet. och för- 
denskull Kongl. Maij:ts nådiga handräckning härutinnan 

t\myr. AktsamlKungsådreinst. 350 (1768). FLY, v.^, av. 

-FLYA. [fsv. tilflya] (t) 1) till II 8 ö a: göra i ordning 
(ngt), sätta i stånd; (ut)rusta; särsk. med avs. pä 
skepp; av. abs.; jfr fly, v^ 1, o. -färdiga, -rätta, v. o. 
anm. nedan. Forthenskull lathe wij an nw tilflye alle the 
szmå skiip, som vrij nw ber wijd byn liggiendes haffue, ock 
Riikisins radz skiip, mett alle krigx tilbehöringer GIR 11: 
121 (1536). I skolen snart förwänte henne till Edert 
bordh, / Därför är mitt råd, I låten wäl tillflya. CARL IX 
Rimchr 82 (c. 1600). Alla gatur wore sä tilflijade medh 
Spannemål, Prowiant och allahanda maatwahrur, så at 
thet Romerska Sändebudet icke skulle een gäng tänckia, 
at ther någon dyr tijdh hadhe warit. Petreius Beskr 2: 
135 (1614). HSH 5: 186 (1657). 2) till II 8 & /3; färdig- 
ställa 1. skaffa fram (ngt); jfr fly, v- 2 b [5, o. -arbe- 
ta 2. GIR 26: 742 (1556). Deslikest woro en hop fyrwärk 
tilflydde, som skulle kastas m på byn. TEGEL E14 136 
(1612). Anm. De under 2 anförda språkproven 
skall möjl. hänföras till 1, försåvitt det med obj. 
betecknade fattas ss. ngt redan förefintligt som 
ställ(t)s i ordning. 

TILLFLYKT tifi~flyk'h, r. 1. f ^GIR 1: 232 (1524) 
osv.) ((t) n. VDAkt. 1679, nr 132, LINNÉ Gothl. 259 
(1745)); best. -en; pl. (i bet. 2) -er [fsv. tilflykt; jfr fd. thil- 
fluct (d. tilflugt); efter mit. tövlucht, ssg av tö. till (se TAP- 
TO) o. vlucht (se FLYKT, sbst.M; av TILL o. FLYKT] 

1) flykt 1. flyende (till ngn 1. ngt för att få 
skydd 1. hjälp vid fara 1. hot o. d.); särsk. i uttr. ta 
sm tillflykt, förr äv. ta tillflykt 1. tillflykten ngn- 
städes (hän ), för att få skydd osv. taga till flykten 
1. bege sig på flykt ngnstädes (hän); äv. (o. nume- 
ra bl. ) med inbegrepp av att den som beger sig på 
flykt når en fristad ngnstädes (särsk. med adver- 
bial angivande befintlighet); äv. i bildl. anv., i frå- 
ga om att vända sig till 1. anlita ngn för att få 
hjälp i ett trångmål 1. en svårighet (i sht förr 
med bestämning inledd av om, betecknande det 
varmed man behöver hjälp); äv. dels: förlita sig 
på 1. (börja) hålla sig till ngn 1. ngt (för att få frid 



1. tröst o. d.), dels: använda 1. anlita ngn 1. ngt 1. 
ta 1. gripa till ngt. Tvingies fördenskuld att taga min 
tilflycht härom (dvs. om en skuldfordran) till E(rs) Exlcel- 
lens). OxBr 8: 191 (1647). Froszan är .. ibland ganska 
halsstarrig . . om man icke tager sin tilflycht til then wäl- 
signade Kin-kina Barken. LINDESTOLPE Fross. 34 (1717). 
De vise förmås af Medon. Apollos öfVerprest, att taga till- 
flygt i dennes tempel. SvLittFT 1837, sp. 393. Tillflykt . . 
(dvs.) Flyende .. för att undgå något hotande ondt. DALIN 
(1854). Han tog nu sin tillflykt hos en expert i .. själsana- 
lysen. Hallström Händ. 316 (1927). Då den helige Martin 
märkte, att folket ville göra honom till biskop, sprang han 
och gömde sig men råkade ta sin tillflykt till en gåsstia. 
FoF 1944. s. 147. 

2) skydd 1. beskydd; äv. om (person som er- 
bjuder) fristad (se d. o. 3 slutet) 1. tillflyktsort o. 
d.; särsk. i förb. med söka (äv. med kvardröjande 
bet. av befintlighet (se D) 1. finna 1. ha. GIR 1: 34 
(1522). Apiarius .. bleff .. bannlyst, för hwilken Saak skull 
han flydde til then Romerske Påfwen .. Sozimum, som war 
alla skalkars och Bofwars trygge Tilflycht. SCHRODERUS 
Os. 1: 658 (1635). (Kungen erbjöd) Heidrek att han thär i 
landet skulle hafwa fnj tillflykt och säkerhet. Verelius 
Herv. 108 (1672). Jag finner ock at I giort en ädelmodig 
giärning, i det I lemnat dem en tilflycht uti edert nya Rike. 
Ehrenadler Tel. 546 (1723). Det ofantliga antalet .. av de 
djur. som framjagas ur sina tillflygter AJourn. 1813, nr 
107, s. 2. (Man) hade .. varit orolig för oss och telegraferat 
till alla hamnar där man kunde tro, att vi sökt tillflykt. DE 
Geer Minn. 1: 261 (1892). Hon finner en tillflykt hos sin 
mormor men också dit når förtrycket. DN 16/9 1994, s. 28. 
— jfr SOMMAR-TILLFLYKT. — särsk, 

a) i mer 1. mindre bildl. anv. Tu (dvs. Gud) äst 
mijn tilflygt ath tu doch wille beskerma mich for ångest. 
OPetri 2: 420 (1531). Håppet är min tilflykt. SCHULTZE 
Ordb. 1201 (c. 1755). Då fann den forföljda Skaldkonsten 
en tillflykt på det republikanska Island, der den länge od- 
lades och värderades. BROOCMAN ScSpr 76 (1810). Musei- 
besöken .. var mina enda, mycket behagliga tillflykter 
undan verkligheten och vardagen. Krl'KOVSK.AJA RyDag. 
111 (1938). 

b) ( + ) om ngt som innebär ekonomisk(t) 
trygghet 1. skydd 1. (möjligheter till) försörjning. 
Att min fattighe hustru och barnn skola .. (på min fäder- 
nesgärd) hafva sin tilflycht, nar Gudh kallar migh. OxBr 
12: 22 (1615). En dräng har här sä mänga tillflykter: Sill- 
fisket vid Göteborg m. m. står honom öppet. HallFmA 1:18 
(1796). Hans tillflykt blef att gifva musiklektioner 
Landsm.Vll. 1:33 (1888). 

Ssg (till 2): TILLFLYKTS-ORT. säker 1. skyd- 
dad plats, fristad (se d. o. 3 slutet); äv. bildl. Möl- 
ler 1: 115 (1745). iFästnmgen intogs) sedan .. Soldaterne 
icke mera hade någon tilflygts-ört för Bomber. DA 1793, nr 
166, s. 1. Då du .. återkommer till din lugna boning, finner 
du der en tillflyktsört mot lifwets bekymmer HAGBERG 
Pred. 5: 14 (1819). Under några år .. var Sandskogen min 
bästa och käraste tillflyktsort. EDSTRÖM Mossgrönt 1: 51 
(1950) 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 1, 5) 
TILL-FLYTA, -else (t, VHlARNE Suurbr 145 (1680), LiND 
1: 138 (1749)1, -ning (numera föga br. VERELIUS 255 
(1681), Moll Fys. 2: 74 (1898)1. [fsv tilflyta] flyta till; 
Strömma till; särsk. om tillflöde: rinna till, anslu- 



-T1221- 



-T 1222- 



TILLFOGA, v 



ta sig; av. (o. i sht) oeg. 1. bildl., särsk. tr., om in- 
komst 1. nytta 1. förmän o. d. (i sht förr äv. ngt 
skadligt): komma (ngn) till del, inflyta till, (ym- 
nigt) tillfalla; jfr -flöda. Well är .. then menniskio som 
förstond tilflj-ter. SalOrdspr. 3: 13 (öf. 1536). Twenne ting 
förolämpa Grufworna mycket, Watnet och Wadret. det ena 
med förmycket tillflrtelse, och det andra med stillaståen- 
de. UHLMWE Berghl. 443 (1687). Den vinst banquen af 
dess utlåningar tillflyter. HOPKEN 2: 85 (1747). Hwad ska- 
da brödet tilflyter af en gammal och skämbd gäst. KlELL- 
BERG KonstnHandtv. Bag. 10 (1753). I vester tillflyta 
Arbogaån. Hedströmmen och Köpingsån. NF 5: 834 
(1882). De nytillskapade betalningsmedlen (har) tillftutit 
regeringen, som med dem verkställt betalningar for krigfö- 
ringen. CASSELDyrfirf 16 (1917). FLYTTA, -ning: -are 

(numera bl. tillf. RaaF Ydre 4: 75 (1865)1. 1) (numera 

bl. mera tillf) till II 1. särsk. a) ss. vbalsbst. 
-ning: inflyttning; äv. konkretare. At jag . . ei ser mig 
i stånd wärkställa min ordenteUi^^a tilflyttning, för än i 
slutet af nästa Maji månad. VDAkt. 1783, nr 93: möjl. till 
b. Af denna Tabell ses .. att Hemosands. .■\bö och Borgå 
stift ökats genom tillfl.rttningar. VetAH 1799. s. 240. En 
tillflv-ttning (konstateras) .. särskilt i närmare staden lig- 
gande kommuner, och där en industri kunnat uppdrivas. 
Rig 1950. s. 85. tij (t) tr, med avs. på bostad o. d.: 
flytta till; gm inflyttning ta i besittning. PH 2: 
1370 (1739). Genom någon orsak .. lärer hafva inträffat, 
att .. (prästboställena I icke på flera år tillflyttades af Com- 
ministrarne. RaaF Ydre 4: 74 (1865). 2) (t) till II 2, an- 
träffat bl. SS. vbalsbst. -ning: annalkande. Lind 1: 
169 (1749). — (II 1, 5) -FLÖDA, (numera bl. mera 
tillf) flöda tillstädes; äv. mer 1. mindre bildl. (äv. 
tr.: flöda (ngn) till hända, ymnigt tillflyta (ngn)). 
Uti Stora Mårdskins-Schachtet är . . wordet på Fallets up- 
fordring arbetadt. så mycket det tilflödande Wattnet . . har 
tillåtit. HCllH 12: 81 (1697). De skatter, som .. skulle på 
denna väg (dvs. gm spel pä nummerlotteriet) tillflöda. AT- 
TERBOM Minnest. 2: 262 (1842). Det är som om den ingivel- 
se som tillflödade poeten utifrån-ovanifrån inte mötte 
tillräckligt starkt motstånd inom hans eget jag. Bon- 
nierLM 1954. s. 383. — (II 1 1 -FLÖDE, tillstädes kom- 
mande flöde; särsk. konkret, om tillströmmande 
1. tillrinnande vätska, särsk. vatten (särsk. om 
vattendrag som rinner fram till o. ut i (större) 
vattensamling); äv. mer 1. mindre bildl.; jfr -dräkt 
1, -fall 1, -flott, -lopp. Udsjen Darja och Sir-Darja äro 
Arals öfriga tillflöden. PALMBLAD HbGeogr 1: 16 (1826). 
Genom åtsnörandet af underbenet hämmas tillflödet af 
friskt (arterielt) blod. Idun 1890, s. 453. Banque de France 
har försökt sig på ett nytt medel för att söka hindra det 
kraftiga tillflödet av utländskt kapital. TT 1927. Allm. s. 
194. Knappt en kilometer från Dannemora gruvor .. hade 
av tillflödet från mossar och småsjöar bildats en å. Fatab. 
1947, s. 124. jfr blod-, ljus-tillflöde — (II 5 ) -FOGA, 
sbst. (t) vad som skäligen 1. med fog o. d. tillkom- 
mer ngn. Then höga vrijsdom. hwilken .. Gwdh öfFwer 
Menniskligh tilfogha vthi hans .. bröst insatte. SVART AÄr. 
51 (1S60). — -FOGA, förr äv -FÖGA, v. -an it. RA I. 4: 
451 (1598), KKD 3: 219 (1711)i. -else it, GIR 4: 361 
(1527), Linc. B4a (1640)1. -ning Inumera mindre br., 
GIR 4: 56 (1527), MOLLER (1807)): -are (numera mindre 
br., Linc. B 4a (1640)). [fsv tilfogha. tilfoghia: jfr mit. 
tövögen] 1) (t) till II 1, refl.: förfoga sig (ngnstädes 



hän), bege sig; jfr foga. v 17. RA I. 4: 280 (1598). 2) 
(numera mindre br) till II 1 a: gm sammanfog- 
ning anbringa 1. fästa (ngt invid ngt annat); förr 
äv.: sammanfoga, förena (särsk. mer 1. mindre 
bildl.). CHESNECOPHERUS S*ä/ C3b (; handl. fr 1587). 
Är thet .. (makarnas) velie,/ kan inghen åt skelia,/ huem 
gudh thel fogha well. Visb. 1: 116 (c. 1640). CaNNELIN 
(1939). 3) till II 5: bereda 1. skaffa (ngn ngt); vanl. 
(o. numera bl.) med avs. på skada 1. oförrätt 1. ne- 
derlag o. d.: åsamka, förorsaka; förr äv. dels 
särsk. med avs. på ngt konkret: tillställa o. d. (äv. 
allmännare: ge (se särsk. b)}, dels pregnant (se 
c), dels utan indir obj. 1. med detta ersatt av 
prep.-förb. inledd av pd; jfr foga. v 12, foga till 2 o. 
-driva 1, -skj-nda, v 2. Tillfoga ngn ett sär. Hon till- 
fogade honom flera förolämpningar. Fienden har 
tillfogat oss ett svårt nederlag, svära förluster. 
Hwar wij kwTine tiig nogon del tilföghe til berningh. GIR 
4: 106 (1527). Therföre är til befruchtendes. att the Dans- 
ke .. som allenest sökie effther orsak, ther igenom the kun- 
ne tilföghe Sverigis rike skadhe. skulle (osi:). RA I. 2: 271 
(1568). Thomas Hendrichsson .. beklagade sigh vthöfwer 
dett dråp, som på hans son af Hendrich Classon tilfogatt 
är. BtÅboH 1. 2: 117 (1625). Högwördigste Herr Doctorens 
och Biskoppens. meig den 17:de sidstledne lulii. tillfogade 
Bref VDAkt. 1702. nr 177. Som ursägt för det beswär jag 
härmed tillfogar. VLBibl. Brev 4/4 1819. Eljest hade vi nog 
åter tillfogat oss en blamage. Hamilton Dagb. 1: 114 
(1913). Jakten skall ske så att djuren inte tillfogas onödigt 
lidande. ROSEN A//emansr. 139 (1976). Särsk. (t) ai om 
Gud; särsk. ss. vbalsbst. (jfr c) med gen. -attribut 
betecknande Gud: tillskyndan; jfr b. J forhop ath 
betther skal bliffua vthaff gudhz tilfogelse. GIR 4: 361 
(1527). Thenn a\z(mäk)Uig)e gud haffwer milleligann tilfö- 
get oss och wore wenner seger GIR 10: 283 (1535). 3Saml. 
88: 156 (1653). b) med personobj.; äv. (o. i sht) i anv. 
som motsvarar a ( särsk. med avs. på maka 1. ma- 
ke). (Gud lill att) huar och enn .. skall .. wara tillfredz 
med the arffuingger gud honum till fogatt haffuer GIR 6: 
159 (1529). Att Fegraeus tillfogar honom någon aff sijne 
tjänare, som beledhsagar honom till Markaryd. RP 7: 256 
(1638). Ty skal mannen .. / .. när sina hustro blifwa. Then 
Gudh honom tilfogar. Ps. 1695, 326; 3. C) mer 1. mindre 
pregnant, ss. vbalsbst. (jfr a): åsamkande av ska- 
da o. d. Fridh och forswar for allés waldsamme tillfogan- 
de och oförrätt. PrwSvStäd. 5: 353 (1620). Frälssa Hans 
Kongl. Maij:tt ifrån sin fiendes wijdare tillfogan och stora 
olägenheet. KKD 3: 219 (1711). 4) (t) till II 8 b a: till- 
passa (ngt), anpassa; jfr foga, v 8. foga till 1. Linc. 
A 6 a (1640). JWOLLIMH-U-s /nd. (1652). 5) (t) till II 8 fe 
P: sätta 1. ställa samman (ngt); jfr foga. v 4 b. 
Emädhan den plan som E. Kongl. Hög:t iagh for dhetta 
öfwer Götheborgh vnderdånigst tilfogadt. inthet mehr än 
sielfwa stadhen och fästningen hafwer kunnat författa. 
HSH 35: 276 (1652). 6) (t) till II 8 c, refl.: falla sig, 
hända sig; jfr foga. v 15, o. -bära 3. IErici Colerus 1: 
286 {c. 1645). När sig så tilfogar, / tu sitter ö{(fwe)T bordh. / 
ackta ey sä noga./ alle forflogne ordh. Visb. 3: 182 (1651). 
7) till il 11 a a Of : tillägga (ngt ytterligare utöver 
ngt förefintligt (o. i sig ss. helhet uppfattat)); 
särsk. (o. numera i sht) med avs. på vttrande 1. 
text( avsnitt) o. d. (som utgör kortare 1. avTun- 
dande tillägg); i sht förr äv. med avs. på substans 



Su. Ak. Ordb. 



- T 1223- 



Red. avslutad den 17/12 2004. 



-T 1224- 



77 



TILLFORD RA 



o. d.: tillsätta; förr äv. med avs. på person, särsk. 
dels refl.: ansluta sig (jfr -sälla), dels äv. med avs. 
på den som erhåller ett tillskott: ansluta sig till, 
utöka; jfr -flicka, -öka 3. Schroderus Sleid. 198 
(1610). Dese förtaide personer hafva sig samangaddat och 
några flere sigh tillfogat. VDAkl. 1693. nr 101. Husesyn af 
H(er)T HäradsHöfdingen Bex och wederbörande Nämbde- 
män tilfogade med Befalnings- eller Landsman. VDAkt. 
1731, nr 202. Saltsyran får .. ej tillfogas förr än allt väte- 
superoxidöfverskott genom uppvärmningen aflägsnats. TT 
1899, K. s. 93. I femte stycket tillfogas ett nytt moment. 
SfS 1908. nr 176, s. 5. Han underlät inte att tillfoga: "Vil- 
ket vida övergår ert förstånd!" ÖSTERGREN Ankare 20 
(1988). — -FORDRA, (t) 1) till II 1: gm framställd 
uppmaning 1. begäran o. d. förmå (ngn) att kom- 
ma tillstädes; tillkalla; jfr fordra till. RA I. 4: 367 
(1598). 2) till II 5: förskaffa (ngn ngt); jfr -skaffa. 
RuDBECK D A All. 3: 495 (1698). 3) till II 8 6 a: hjälpa 
fram 1. befordra (ngn). När han fattig Person .. kan 
bliffua tilfordrat och fuUmächtig giord. SCHUCK VittA 1: 
164 (I handl. fr. 1637). 4) till II 10: (ut)kräva 1. begä- 
ra (ngt) (särsk. abs.); i pass. äv. närmande sig 1. 
övergående i dep.: erfordras, behövas; jfr -kräva 
2. Det (är) ondt tillfordra åf henne, som Gud bättre! intet 
haar MennanderBr 1: 9 (1730). Här tilfordras mycken for- 
farenhet. RiCH.äLKDSON Krigsv. 2: 94 (1741). BIBERG 3: 410 
(c. 1823). 5) till II 11 a a a : ytterligare fordra 
(ngt). Den ännu tillfordrade Summan. VRP 12/3 1724. 

TILLFORENDE, TILLFORENDH, TILLFORENN(A), 
TILLFORENNE, .se tillförne. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL-FOR- 
MA, -are (numera bl. tillf, WoL 439 (1885)). 1) till II 8 
b a: forma till (se forma till 1) (ngt). Stora, med såg 
noga tillformade stenblock. Kr«MER Orient. 388 (1866). 
Timmer och grofva plankor tillformas med yxa, tunna 
plankor böjas genom hasmng.2NF 25: 961 (1917). 2) (nu- 
mera bl. mera tillf) till II 8 b p: tillskapa (ngt), 
framställa; jfr forma till 2 o. -dana. SvEDEi.lus Sm- 
Skr 1: 305 (1872). Några konstruktörer bruka .. alldeles 
utelemna könen, då en cylindrisk tapp i stället tillformas. 
FRYKHOLMÅng;». 167 (1881). 3) (numera bl. tillf) till 
II 8 c, refl.: få 1. ta form. 2SAH 15: 48 (1832). 

TILLFORN(A), TILLFORNATT, TILLFORNE, se till- 
förne. 

TILLFORNO, se till I 8. 

TILLFORRENDE, se tillförne. — TILLFORSIGTTI- 
GE, se tillförsikt. 

TILLFOTA, TILLFOTS, se till I 1 Q, 3 C / « . 

TILLFRED-, se tillfreds-, 

TILLFREDS, se till I II Ö. 

TILLFREDS- tillfreds-, äv. tilfre^ds- äv (nu- 
mera bl. tillf I TILLFRED- tillfred-, äv tilfre^d-, förr 
av TILLFRIDS- 1 TILLFRID-, ssgsförled. (tillfred- 1784 
(: tilfredstald) osv. tillfreds- 1544 (: tillfredzstälthe) osv. 
tillfrid- 1780 (: tillfridstallel.se)-1782 (; tillfridstälde). 
tillfrids- (-frits-) 1552 (: tilfridzstellt)-1866 (:tillfrids- 
ställas)) Issgsform till uttr till freds (se FRED 7)] SS. 
förled i ssgr: till freds (se FRED 7). 

Ssgr: A: TILLFRED-STÄLLA, -STÄLLD, se B. 

B: TILLFREDS-GIVENHET, [jfr uttr giva sig till 
freds (se fred 7 f/i] (t) förhållande(t) 1. känsla(n) 
att vara tillfreds 1. nöjd 1. lugn; tillfredsställelse; 
jfr tillfredssamhet. Lind (1738). (Sv.) Tilfridsgivenhet 



övergår all rikedom, (lat.) Animo contento esse omnes divi- 
tias superat. SCHULTZE Ordb. 1339 (c. 1755). NSvMerc. 

1762, s. 573. STÄLLA, -ning (t, LIND 1: 317 (1749), 

MUNCKTELL Oa^ö. 2: 70 (1817)1. (tillfred- (-frid-) 1780 
osv. tillfreds- (-frids-, -frits-) 1544 osv) 1) Ijfr uttr stäl- 
la ngn till freds (se fred 7 c)] med avs. på person 
(1. kollektiv av personer) 1. Gud (se b), a) göra 
(ngn) tillfreds 1. nöjd 1. belåten (gm att uppfylla 
vederbörandes behov 1. krav 1. förväntningar); äv. 
utan utsatt obj. GIR 16: 423 (1544). Frän första början 
af Gustaf Adolfs regering fölgdes . . sådana styrelse-grun- 
der, .som i synnerhet tillfredsställde Ridderskapet och Ade- 
len. Hallenberg Hist. l: 242 (1790). Man skall alltid 
svara det högsta befälet så, att svaret tillfredsställer det, 
t.o.m. om svaret inte vore sanningsenligt. ACKTÉ Jalander 
12 (1932). Vi leds (genom reklamen) in i ett rike där allting 
lockar och tillfredsställer LINDQVIST ÄeA/am. 41 (1957). 
En del ekonomer har krävt att regeringen för att tillfreds- 
ställa marknaden kommer med ytterligare åtstramningar 
av ekonomin. DN 23/9 1998, s. A14. särsk. a) (numera 
mindre br.) i fråga om ekonomiska o. d. krav 1. 
fordringar; särsk. i uttr tillfredsställa sina bor- 
genärer 1. kreditorer o. d.; äv.: ersätta 1. gottgöra. 
RA I. 1: 609 (1552). Ricksens Ständers benagna utlåtelse 
at officerarne, som lidit, skola tilfridzställas och göras kla- 
golösa. 2BorgP 5: 330 (1734). LINDFORS (1824; med avs. på 
kreditor). Tillfredsställa sina borgenärer IllSvOrdb. 
(1955). P) i fråga om sexuella behov 1. krav o. d. 
Det (roar) mig inte att vid ett middagsbord bli tillfrågad 
om huruvida jag någonsin kant mig fullt tillfredsställd av 
en karleksnatt. HEERBERGER Dag 92 (1939). Han kunde 
inte tillfredsställa sin hustru. SvOrdb. (1986). b) (t) lug- 
na (ngn); äv.: blidka 1. försona (ngn); särsk. (i re- 
ligiöst spr. ) i fråga om människans försoning 
med Gud (se tillfyllestgöra 2); jfr fred 7 c a. Sere- 
NIUS I 2 a (1734). (Gud) som skulle genom försoning till- 
fridsställas. NOHRBORG 18 (c. 1765). Du svarar honom 
aldrig, säjer han. Han har gifvit dig 2:ne bref Jag nämde 
dina bryderier, och tillfridstälde honom. THORILDBrcfl: 80 
(1782). Han var högst orolig, men jag lyckades slutligen 
att tillfredsställa honom. DALIN (1854). AhlMAN (1872). 
2) med avs. på krav 1. behov 1. önskningar o. d.: 
uppfylla 1. tillgodose; äv. med avs. på känslor 1. 
(ont) samvete o. d.: lugna 1. stilla 1. freda o. d.; äv. 
med kvardröjande bet. av 1. SvMerc. 1764, s. 323. 
Dina utlåtelser .. ha satt mig i största nygirighet .. Dröj ej 
att tillfridsställa den. KELLGREN (SVS) 6: 73 (1777). AdP 
1786, s. 8 (merf av.i. pä samvete). I alla tider har det stora 
flertalet af människor haft knappt om medel att tillfred- 
ställa sina timliga behof EkonS 1: 440 (1894). Hönshuset 
måste . . tillfredsställa rimliga krav på hygien. Traskman 
Fjäd. 14 (1948). Han hade fått så mycket erkännande .. 
att hans fåfänga, om han hade haft någon, måste ha blivit 
väl tillfredsställd. WIGFOR.SS Mm ;i. 2: 226 (1951). särsk. i 
p. pr i mer 1. mindre adjektivisk anv.: som upp- 
fyller 1. tillgodoser (rimliga) krav 1. förväntningar 
1. önskemål o. d.; som man kan vara nöjd med, 
nöjaktig; äv. dels: (för visst ändamål) tillräcklig 1. 
erforderlig, dels närmande sig 1. övergående i 
bet.: angenäm 1. behaglig. PH 15: 186 (1791). I hop- 
pet har min själ redan tillfridsställande njutning vid tan- 
ken på (osv.). Lindblom hos RODHE Lindblom 230 (i handl. 
fr 1805). Ett tillfredsställande swar på lifwets högsta frä- 



-T1225- 



- T 1226- 



TILLFRÅGA 



gor. MELIN JesuL 1: 173 (1842). <Han skolkade) till den 
grad, att han .. i kunskapsbetyg erhöll "mindre tillfreds- 
ställande". 3SAH 16: 405 (1902). VaSTHAGEN Affärsbokf. 
55 (1945; om resultat). Att de malsökande bönderna ansåg 
malkapaciteten i trakten tillfredsställande. Rig 1957, s. 
17. Tvivelaktigt är det väl om stubbamöllan i Ostarp fatt 
en tillfredsställande placering. Kulturen 1962, s. 55, jfr o- 
tiUfredsställande. Avledn.: tillfredsställelse 1) till 1 
a (a, /}), om förhällandet 1. känslan att vara till- 
freds 1. nöjd; belätenhet; äv. om nöje 1. glädje; förr 
äv. om gottgörelse 1. ersättning; jfr tiUfreds- 
givenhet o. tillfredssamhet. Sexuell tillfredsställel- 
se. Han kände en djup tillfredsställelse över att 
ha kommit först i mål. iGud vet) at min tilgifvenhet 
for Hans Ma)(estä)is både person och regering .. hvilar på 
.. en känsla, som alt hittils utgjort min högsta tilfredsstäl- 
lelse. HH XXXII. 1: 15 (1774). (Sv.) en krediters tillfreds- 
ställelse (lat.) .. solutio creditori prEestita. LINDFORS 
(1824). Alla de uppoffringar han gör för sitt mål, skänka 
honom en Ijufvare tillfredsställelse, än den, som sökes i 
veridens nöjen. Agardh ThSkr 2: 13 (1842, 1856). Det är 
med tillfredsställelse jag kan konstatera, att korrespon- 
densundervisningen .. med åren blivit mer och mer res- 
pekterad och självfallen. DN(A) 6/9 1964, s. 9. 
(Berättelsen) visar klart att förebyggande arbete lönar sig 

— till skattebetalarnas stora tillfredsställelse! DN 10/6 
1997, s. C4. jfr o-tillfredsställelse. 2) till 2; särsk. om 
fredande 1. lugnande (av samvete). Önskandes, att 
Hans Kongldga) Höghet drager försorg om .. (änkedrott- 
ningens) återstående dagars Lugn och tillfredsställelse. 
Gustaf III 1: 261 (1789). Prästerskapets lättare åtgärd at 
kunna upfylla så väl Lagens kraft som dess eget samvetes 
tilfridsställelse. Wallquist EccISaml. 5-8: 262 (1794). 
Cassel TeorSocEkon. 115 (1934). jfr o-tillfredsställelse. 

— -STÄLLD, p. adj. (tillfred- 1797 osv tillfreds- 
(•frids-) 1732 osv) Anm. De anv av tillfredsställd som 
inte upptas här räknas ss. klart verbala o. behandlas un- 
der tillfreds-ställa. 1) om person 1. ngns sinne o. d.: 
nöjd 1. belåten 1. tillfreds; äv., i utvidgad anv., om 
ngns ansiktsuttryck 1. åtbörder o. d. Har hafwer I 
min ursäkt. Winner den bifall, så är jag nögd och tilfrids- 
stäld. BondP 12: 526 (1772). Med tillfredsstäldt sinne. 
LEHNBERG Pred. 2: 138 (1815). Glad och tillfredsställd 
skyndar hon i mötet/ Af sina bröder JGOXENSTIERNA 4: 
195 (1815). Han säg alltid tillfredsställd ut och alla hans 
rörelser var bestämda. JOHNSON Slutsp. 26 (1937). Bon- 
nierSvOrdb. (1980). jfr o-tillfredsställd. 2) (t) om per- 
son 1. ngns sinne o. d.; lugn, fridfull. (Han såg) huru 
fritt then yngling döden wänte; / . . Och med tilfridzstäldt 
mod sin martyrkrona fick. KOLMODIN Q( Sp. 1: 669 (1732). 
Min frid, säger Jesus, mit tilfridsstälta hjerta . . gifwer Jag 
eder NOHRBORG 608 (c. 1765). Avledn.: tillfredsställd- 
het, r 1. f till 1. Tillfredsställdhet uppnådd genom den 
egna insatsen. KironiantHeml. 39 (1946). jfr o-tillfreds- 
ställdhet. 

TILLFREDSSAMHET 1 TILLFREDSAMHET 1. 
TILLFRIDSSAMHET 1 TILLFRIDSAMHET, r 1 f : best. 
-en. (-fred- 1771-1901 -frid- 1757-1809 -frids- 1799) 
[till uttr till freds: sannol. bildat efter mönster av sådana 
ord som FRIDSAMHET, FÖRNÖJSAMHET] (t) till- 
fredsställelse 1. belåtenhet; jfr TILLFREDS-GIVEN- 
HET. Men iag ärhåller en effterlängtad tillökning på 
sinnets tillfridsamhet. VDAkt. 1757, nr 119. Uppdraget att 



hålla rikets allmoge, som blifvit ganska utmattad af dryga 
krigsgärder i tillfridsamhet med regeringen. ISAH 4: 22 
(1791, 1809). Den glädje, munterhet och tillfredsamhet, 
hans sinne i alla skiften åtföljt. HaGSTRÖM Herdani. 4: 461 
(1901) 

TILLFREDSSTÄLLDHET, se tiUfreds-ställd av- 
ledn. — TILLFREDSSTÄLLELSE, se tiUfreds-ställa 
avledn. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 5 a) 
TILL-FRLA. (t) fria till (ngn). Kyrckioherdens dräng i 
Nåttebäck Erick Erichsson .. tillfrijade pigan Elin Månsa- 
dotter . . gaf och tog handslagh oppå Echtenskap. VDAkt. 
1705, nr 457 b. JOHANSSON HomOd. 14: 64 (1845), 

TILLFRID(S)-, se tillfreds-, — TILLFRID(S)SAM- 
HET, se tillfredssamhet. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 8 a a) 
TILL-FRISKNA, -ing. (småningom) bli frisk (efter 
sjukdomstillstånd); jfr friskna till a. PT 1758, nr 66, 
s. 4. Kunna . . tvenne sjuka njuta något understöd, hvilket 
uphörer då de tilfriskna. WALLQUIST EccISaml. 5-8: 234 
(1788). Han var nu så tillfrisknad att han kunde gå ut 
med mig. 2MoB 1: 122 (1813). Kristina tillfrisknade från 
sjösjukan. Moberg Utvandr 447 (1949). Ssgr (numera 
bl. mera tillf): tillfrisknings-period, TLäk. 1834, s. 
55. -process. Fries BotUtfl. 2: 261 (1845. 1852). SvD 9/6 
1998, s. 10. -rum. Tillfriskningsrum f6ör) inrättas i sär- 
skilda byggnader inom sjukhuset, SFS 1831, s. 178. SErik- 
Ab. 1950. s. 119. -tid. Fkvxell Ber, 10: 340 (1842), SAOL 
(1998). — (II 8 a a) -FRUSEN, p. adj, (jfr -frysa] öm 
vattensamling o. d.; (alltigenom) täckt av is; äv.: 
frusen till is 1. till hårt 1. stelnat tillstånd (särsk. 
dels om mark o. d., dels bildl.); i sht förr äv. (med 
anslutning till till II 7): tillsluten gm frost (särsk. 
bildl.). Sjön låg tillfrusen. Effter wij .. förnummit 
haffwe . . att Wäther skall nu så hartt . . och tilfrossen wa- 
ra, att man wäll och vtan fara kunne komme ther vtöffwer 
GIR 15: 61 (1543). (Prinsen) skulle taga sig till vara för 
sådane (dvs. rådgivare), på hvilka munnen vore tillfrusen. 
Hallenberg H/s/. l: 13 (1790). Bondvagnen ristade oss på 
den hårdt tillfrusna marken, under det vi tillryggalade 
den tolf mil långa vägen. DE GEER Minn. 1: 71 (1892). 
(Dikten) är en bekännelse, i symbolisk form, om hur kärle- 
ken väckes i en tillfrusen människas sinne. WERIN Eke- 
lund 1: 293 (1960). — (II 8 a «) -FRYSA, -ning (numera 
bl, mera tillf, VERELIUS 135 (1681), Hufvudstadsbl. 26/10 
1988, s. 22). [fsv tilfrysa] frysa till. Hvar i fall at alle 
vatn så tillfryse och inlopen förspärres, at guarnisonen in- 
tet kan secunderes. RP 7: 151 (1638). Hans Majestet .. re- 
fererade .. at et fat Hungerskt wjn tilfrysit så at han 
delade thet med werjan styckewjs. Sw^EDENBORG RebNat. 
1: 266 (1717), Hösten omfattar .. den period, som ligger 
emellan skörden af de viktigaste kulturväxterna och jor- 
dens tillfrysning. HELLSTRÖM Norrljordbr 10 (1917). — 
(II 5 a) -FRÅGA, -an (se d. o. I, -ning (numera bl. tillf, 
VDAkt. 1757, nr 105). [fsv tilfragha] vända sig till 
(ngn) med fråga (om uppfattning 1. ställningsta- 
gande 1. besked o. d., särsk. angivet medelst indi- 
rekt frågesats); jfr fråga till o. -spörja 1. Tillfråga 
ngn om ngt. Dock skal presten altidh medh thet fförsta 
tilffråga gudffader och gudmoder, om barnet är hema döpt 
eller icke, KJOLLERSTROM FörarbK01571 66 (i handl. fr. 
1552). Blef hånom .. tillfrågat, hvadh han själf tyckte. RP 
7: 85 (1637). Han började omedelbart i tysthet utrusta en 



- T 1227- 



- T 1228 - 



TILLFRÅGAN 



expedition .. utan att tillfråga .. sina förmän .. något där- 
om. Palmgren Johnson SvKolAmer. 139 (1923). Jag litar 
på att gossarna .. inte lägger sig i samtalet med mindre ni 
blir tillfrågade. WILHELM £p(sorfer 46 (1951). jfr o-tillfrå- 
gad. — (II 5 a) -FRÅGAN. Ijfr -fråga] hänvändelse 
med förfrågan (om ngt), till ngn framställd fråga; 
särsk. om fråga av (avgörande) vikt i sitt sam- 
manhang; särsk. i uttr. på, förr av. uppå, tillfrå- 
gan; jfr -spörsel o. tilltalan 2. E(rs) Klunglige) 
Mlajestä)tz nådige proposition och tillfrågan om alle Swe- 
riges Rijkes Ständers ordentelige sammankompster. stäl- 
len och säthen i rijksaalen. RA II. 2: 93 (1617). (De) 
bekände på tillfrågan sig waret samCmJa affton på Lår- 
mans källare. UUKonsP 11: 46 (1674). KulturbVg. 3: 117 
(1748: uppä). 

TILLFULLO, se till 15 d. 

TILLFURRENE, se tillförne. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II S b a) 
TILL-FYLLA. [fsv. tilfyUa] (numera föga br.) fylla (i 1. 
upp 1. igen) (ngt}.ArkliR 1565, avd. 38. ArbetsbeskrNy^ 
ByggnUBLd2 (1902). 

TILLFYLLEST, se till I 5 c/. 

TILLFYLLESTGÖRA tilfylhst-jo^ra, v. -gör, 
-gjorde, -gjort, -gjord (se för övr. GÖRA, v.' I. vbalsbst. 
-ANDE, -ELSE (se avledn.K -ARE it, BORG Luther 2: 430 
(1753)) (förr äv. skrivet ss. två ord) [ssg av uttr till fyl- 
lest (se FYLLEST I 4 b a) o. GÖRA, vM göra till fyl- 
lest (se FYLLEST 14 b a). 

1) (utom i slutet numera föga br. ) i fråga om 
att uppfylla 1. tillgodose (rättmätiga) krav 1. 
(rimliga) önskemål 1. (lagliga) rättigheter o. dyl. 
1. fullgöra (bud) o. d.; tillfredsställa (ngt) (se TILL- 
FREDS-STÄLLA 2); jfr FYLLEST-GÖRA 3. LiND (1749). 
Denna Herr V. Pastor och CoUegae Dahlstedts begjäran 
har jag så mycket häldre welat, och bordt, tilfyllestgöra, 
som han är en af mina älskade Embets-Bröder VDAkt. 
1784. nr 57 (1783). Är det din håmd .. som du vill tillfyl- 
lestgöra .. så blir du grufiigt hämnad. LINDEGREN 2: 57 
(1806). Att folkets urgamla rätt till delaktighet .. (/ rikets 
offentliga angelägenheter) nu ansågs tillfyllestgjord. NORD- 
STRÖM Samh. 1: 77 (1839). Ett blott formelt bud .. kan 
man tillfyllestgöra med en blott formell öfverensstämmel- 
se, utan att själfva viljans inre beskaffenhet därvid beho- 
fver att komma i fråga. NYBL;EUS Forskn. 2: 318 (1881). 
jfr: SAOL (1973). — särsk. (fullt br., med ålder- 
domlig prägel) i p. pr. i adjektivisk anv.: som upp- 
fyller 1. motsvarar (vissa) krav 1. förväntningar; 
(i visst avseende) tillräcklig 1. tillfredsställande 
(se TILLFREDS-STÄLLA 2 slutet); äv. (numera bl. 
tillf) med indir. obj.; jfr FYLLEST-GÖRA 1. När allt 
hwad anständigt kan sägas är innefattat i projectet, så un- 
derställer jag om ej det är tillfyllestgörande. AdP 1789, s. 
573. Svigtande genom bristande insigter, då den goda 
viljan ej var tillfyllestgörande. PaLMSTIERNA Pa/m.s(ieraa- 
Lefn. 77 (1880). Din motivering är fullständig och tillfyl- 
lestgörande. Strindberg Brev 4: 81 (1884). En kvinna, 
som är fången i sociala fördomar, kan inte vara dig tillfyl- 
lestgörande. ÄKERHIELM Hvidehus 175 (1899). Statens fö- 
reslagna bidrag kunde icke innebära en tillfyllestgörande 
garanti för inrättningens framtida bestånd. NordFörsåkrT 
1960, s. 255. 

2) [eg. specialfall av I] (numera mindre br.) i 
fråga om att gottgöra 1. sona ngn 1. ngt; särsk. 



dels: sona förbrytelse 1. skuld gentemot (ngn) (äv. 
abs. ), dels (i religiöst spr ) i fråga om människans 
försoning med Gud gm egna gärningar 1. Kristi 
offerdöd (särsk. dels ss. vbalsbst. -ande, dels i p. 
pr., dels i uttr. tillfyllestgöra för ngn 1. ngns synd 
o. d., om Kristus: (gm sin offerdöd) gottgöra män- 
niskans synder); jfr FYLLEST-GÖRA 2, TILLFREDS- 
STÄLLA 1 b. De Påfwiske .. som wilja undwika synden 
tillika med döden och helwetet genom egna gjerningar och 
tilfyllestgjörande. BORG Luther 1: 30 (1753). Läran om 
Jesu försoning och tilfyllestgörande fortjenst. Oldendorp 2: 
350 (1788). KrigVAH 1829, s. 25 (abs.). Christi Öfwerste- 
presterliga embete . . är det Christi werk, hwarigenom han 
tillfyllestgjort för menniskornas synder NORBECK Theol. 
61 (1840). I Synoddeltagarna) förordna, huru kyrkan skul- 
le tillfyUestgöras för öfverträdelserna mot sina bud. 
StriNNHOLM Hist. 3: 150 (1848). Den katolska boten byg- 
ger på hjärtats förkrosselse, munnens bekännelse och till- 
fyllestgörande goda gärningar LINDBLOM LilleJonathan 19 
(1948). 

Avledn.: TILLFYLLESTGÖRELSE. 1) (nume- 
ra föga br. ) till 1: uppfyllande 1. tillgodoseende 
(av krav 1. önskemål o. d.); äv. om tillfredsställel- 
se (se d. o. 2). DahneRT 209 (1746). (Att vetenskapsmän- 
nen) icke gå miste om den lofliga tilfyllestgörelse, at 
hoppas sig af Efterkommande med tacksamhet ihågkom- 
ne. RETZIUS ÅmVetA 1810, s. 5. (Vedergällningen I kan ock 
kallas den objektiva tillfyllestgörelsen af rättvisans ford- 
ringar N™l/EUS Straffr 94 (1879). jfr: SAOL (1986). 2) 
(t, utom i slutet) till 2: gottgörelse (för lagöver- 
trädelse 1. lidande o. d.); upprättelse. Som ståndet 
fant .. (påpekandet) leda til de .. öfwerträdde lagars tilfyl- 
lestgiörelse .. så (osv.). BondP 12: 213 (1771). (Sv.) Tilfyl- 
lestgjörelse .. (t.J die Genugthuung .. Ifn) satisfaction. 
Dahnert (1784). Särsk. (i religiöst spr.) i fråga om 
gottgörelse för människans synder mot Gud; 
särsk. dels om människans gottgörelse 1. botgö- 
ring gm goda gärningar 1. böner o. d. för att upp- 
nå försoning med Gud, dels om Kristi gottgörelse 
för människans synder gm sin offerdöd (särsk. 
[efter kyrkolat. .^atisfactio vicaria] i uttr. ställföreträ- 
dande tillfyllestgörelse): jfr SATISFAKTION 2. 
SCHRODERUS Os. 1: 668 (1635). Altså tilräknas .. (männi- 
skan) Jesu Christi fullkomliga Rättfärdighet och tilfyllest- 
gorel.se. RÖNIGK Fresenius 64 (1753). På Tridentinska 
mötet .. bestämdes läran om boten så, att hon innefattar .. 
hjertats förkrosselse .. munnens bekännelse .. tillfyllesgö- 
relse genom goda verk. NF 2: 962 (1878). Gud är icke blott 
mottagare av den ställföreträdande tillfyllestgörelsen utan 
tankes även som den aktivt verkande i försoningsverket. 
SvTeolKv. 1937, s. 390. 

TILLFYLLO, se till I5d. 

TILL ssgr (forts.; jfr an/n. sp. 1160): (II 10) 
TILL-FÅNG. [fsv tilfang] (numera bl. i vissa trakter, 
bygdemålsfärgat) råämne, material, särsk. bygg- 
nadsmaterial; äv. (o. numera företrädesvis) om 
materiel, i individuell anv.: redskap; förr äv. dels: 
förråd 1. tillgångar (av ngt), dels övergående i: 
förmåga 1. möjlighet(er) o. d. All reedzskap tilfång 
och wirke som bygningen skulle byggias aff OPETRI 3: 553 
(c. 1535). Öfwer thetta .. wille jag. så mykit mitt emne och 
tilfång tilsade, gifwa en tydelig vtleggning. SWEDBERG 
Ungd. Tilägn. § 3 (1709). (Lantbrukets gödselöverskott 



■ T 1229 - 



-T 1230- 



TILLFÄLLE 



kan) meddela Krono Saltpeter-Siuderie Inrättningen i Ri- 
ket et så stort tilfång af saltpeter jordmateria, at (osv.). 
SamlRönhandtbr. 4: 39 (1783). Han tog de tillfång han be- 
hövde och röjde upp det stycke som lantmätaren pekat ut 
åt honom. Lidman T/önHör 17 (1977). 

TILLFÅNGA, se till I 10 l p. 

TILLFÅNGATAGA tilfårj^a-ta^ga 1. (o. utom i 
högre stil numera i sh 1 1 TILLFÅNGATA tilfåri^a~ta^, v, 
-tager 1. -tar, -tog, -tagit, -tagen ise for övr. TAGA, v.). 
vbalsbst. -ANDE, -ELSE it, AtterboM Minn. 225 (1817)), 
-NING; -ARE (se auledll.). [ssg av uttr /(// fånga (se 
FÅNGE I C) o. TAGA, v.] ta fast 1. gripa (ngn) o. göra 
till fånge, ta till fånga: jfr FÅNGE 1 c, taga, v I 4 a 

a. PT 1791, nr 87, s. 2. Såväl stridande som icke stridande 
.. hafva, därest de tillfångatagas af fienden, rätt att be- 
handlas såsom krigsfångar TINGSTEN o. HASSELROT 81 
(1902). Plötsligt trängde sig fem maskerade .. män in i bo- 
staden . . De var beväpnade med pistoler och yxor och till- 
fångatog paret. Expressen 11/11 1999, s. 6. — särsk. 
bildl.;jfr FÅNGE 1 c slutet. GeijerI. 5; 72 (1811). Icke 
finnes .. / Den .. / Som en hjeltes plågor kände,/ Som 
hans värk tillfångatoge. Som hans smärtor stilla kunde. 
COLLAN Kalev. 1: 103 (1864). (Jag måste) neka åtskilligt, 
hvars sanning . . jag tycker vara mig klar och tydlig, hvil- 
ket kallas att tillfångataga sitt förnuft under din lydnad. 
WIKNER Tan*. 236(1872). 

Avledn .: TlLLFÅNGATAGARE. ( numera bl . 
tillf) person som tar 1. tagit (ngn) till fånga. Ny- 
blom Twain 2: 79 (1874). iDe) började att tum for tum kry- 
pa bort från sina sovande tillfångatagare. Renner Roberts 
Nordv. 212 (1938). Rymmaren .. fördes av sina tillfångata- 
gare till fångvårdsanstalten. GHT 21/6 1955, s. 14. 

TILLFÅNGS, se tiU I 14 Ö ^ Of . 

TILLFÅRRENE, se tillförne. 

TILLFÄLDE, se till I 3. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL-FÄL- 
LA, (t) 1) till II 1 a: sy fast (ngt, särsk. skoning o. 
d., vid sitt underlag): jfr fälla, v 32 b. Jag (har) icke 
mycket hög tanke om egarinnan till den klädning eller 
kjortel, hvars skoning icke är tillfäld for hand. LaNGLET 
Husm. 880 (1884). HALLSTEN o. LiLIUS (1896). 2) till II 
7: gm förhuggning stänga igen (ngt, särsk. väg); 
jfr -hugga I. SCHRODERUS Lr'. 198 (1626). En stor tiock 
skog, som . . aldeles nederhuggen war, ock sielfwa wägen af 
trän tillfälter KKD 2: 60 (1708). 

TILLFÄLLE tif-fäl^e, n. iGlR 1: 53 (1523) osv) 
((tJ r. 1. f.? OPetri 1: 212 (1527). A/m. 1641, s. 18); best. 
-et; pl. -en (Filipp. 4: 10 (NT 1526) osvi ((t) = GIR 1: 118 
(1523), Hermelin BrBarcA 159 (1708)). (förr av skrivet 
SS. två ord -falle 1634. -felde 1616. -feUan. pl. 1689. -fel- 
le (-ff) 1523-1747 -felte 1524 -fäll 1614. -fälla 1579- 
1680. -fälle (-ff-) 1523 osv) [fsv tilfälle (-/a/de); jfr d. tU- 
fselde (jfr fd., ä. d. tilfseld). fVn. tilfelli: till TILL-FALLA o. 
FALLA TILL, möjl. efter 1. med anslutning till mit. töval 
(motsv mht. zuoval). händelse, tillfällighet m. m. (se TILL- 
FALL). — Jfr TILLFÄLLELIG, TILLFÄLLIG, adj.-J 

1) (t, utom i a o. ö) (plötsligt 1. överraskande 
påkommen (olycklig 1. skadlig 1. ofördelaktig)) 
händelse 1. begivenhet: särsk. med gen. -bestäm- 
ning betecknande händelsens osv. art; jfr 4 o. 
TILLFALL 2, TILLFÄLLIGHET 1. RA I. 1: 333 (1544). 
Efter Landsens lägenheeter sigh dagheligen forandre, och 
månge nye tilfällen hända kunne, Therföre så kunne icke 

-T 1231- 



all ting efter een Ordning beställas. CHESNECOPHERUS 
Skäl Hh 4 b (1607). Ett rätt besynnerligit och vndersamt 
åhr, fult medh märkelige Tilfällen och Förändringar 
begynnas. FUHRMAN Alm. 1654, s. 4. Den skada han aff 
krijgetz tilfälle .. i mångahanda måtto lijdit hade. WlDE- 
KINDI KrijgH 695 (1671). (Er plikt är) at hafwa en .. til- 
flygt til .. (föräldrarna) wid alla påkommande tilfällen. 
TESSIN Bref 1: 61 (1751). (En starr)operation är under- 
kastad många tilfällen, som göra den olyckelig. VetAH 
1756, s. 264. jfr: CANNELIN (1939). — jfr DÖDS-, 
ELD(S)-, NÖDS-, OLYCKS-, STRANDNINGS-TILLFÄL- 
LE. — särsk. 

a) (numera föga br) om sjukdom! sfall) 1. an- 
fall (se ANFALL, sbst.' 3) 1. åkomma 1. tillstånd; 
förr äv. dels: symtom, dels konkret(are), om ut- 
slag o. d.; äv. öeg. 1. bildl.; jfr TILLFÄLLIGHET 1 
slutet. Berchelt PestOrs. E 3 b (1589). (Det än at wäl 
märkia hwad för tilfällen eller Symptomata .. ipatienten) 
måst gravera, anten Sömn, Upkastning. Durklopp. Blö- 
dande, Hufvudyra etc. BLOCK Pes(. 29 (1711). lAtt hon) i 
det ena bröstet fått ett tillfälle, varav hon led mycken 
smärta. Carlquist Herdam. II. 5: 502 (cit. fr. 1733). (Den) 
28 fick jag se en swart skorpa på stället så stor som ett 
koppar runstycke . . (Den) 20 hade hans hustru fådt ett dy- 
likt tillfälle på wänstra sidan a{ näsan. HdlCollMed. 23/12 
1745. Tillfällenas häftighet skyndade på Operation. VetAH 
1787, s. 42. När ländens ofre linie (på en hästi är något 
uppstående och högre än midten af ryggen, kallas tillfället 
karprygg eller hög länd. ARetzius hos BILLING Hipp. 88 
(1852). Modern, som ser sonen pinas men inte vet, hur 
komplicerat hans tillfälle är .. (sänder) honom till Paris, 
för att han skall bli botad, läsa och glömma. SDS 1927, nr 
288, s. 11. — jfr KRAMP-, NERV-, SJLTiDOMS-TILL- 
FÄLLE. 

b) [numera bl. med anslutning till 5| (numera föga 
br.) i sådana uttr. som vid tillfälle av (jfr 4 öl 1. 
vid detta tillfälle, i händelse av. Widh dätta tilfelle 
att här blifver förändringh med professionerna uthi He- 
breae och Logices tilträdningh, så (osv.). Rudbeck d. a. Bref 
127 (1676). Wid tillfälle af krig wore äfwen wanligt att så 
kallade avocatorier utfärdades. AdP 1789, s. 153. Meddela 
mig den plan Ni ämnar följa, vid tillfället af ett (krigs)ut- 
brott. Gustaf III 6: 177 (1812). (Erfarenheter som) icke 
skulle refereras i händelse protokollsboken vid tillfälle av 
husunder.sökning skulle falla i orätta händer JOHNSON 
Slutsp 146(1937). 

2) (numera mindre br.) oväntad 1. ofönitsedd 
händelse, slump, tillfällighet; särsk. i sådana ut- 
tr. som (ut)av (förr äv. genom ) tillfälle, av en hän- 
delse 1. tillfällighet, händelsevis, tillfälligtvis. 
Mädhan jw Christus förkunnas j huad motta thet skee 
kan, antighen aff tilfelle eller sanskylleligha, ther aff frög- 
dar iach migh. Filipp. 1: 18 (NT 1526). Uthaff tillfälle kun- 
de K(onungen) intett komma. RP 7: 440 (1639). Sedan, 
genom Tilfälle, talar .. (dikten) om thet föregående. AR\1DI 
12 (1651). Av oförstånd och tillfälle. Worr/S 14: 108 (1670). 
För några få dagar sedan blef mig af et tilfälle kunnigt, det 
fosi,'..^. ANNERSTEDT UUH Bih. 3: 250 (( handl. fr 1738). 
Vasskärvor och figurer, som ej kunna ha blivit ditförda av 
tillfället. Nilsson GrRelH 34 (1921). Tillfället ville att han 
skulle vila ett slag — just vid eller rättare sagt på björn- 
idet. SvD(Bl 1943, nr 86, s. 3. 

3) (t) om förhandenvarande yttre förhållande 

-T 1232- 



TILLFÄLLE 



1. tillstånd 1. belägenhet 1. situation 1. fall (se d. o. 
XII); särsk. med tanke på hur ändamålsenligt 1. 
lämpligt sådant förhållande osv. är för ngt (jfr 5); 
jfr OCKASION 2. TILLFÄLLIGHET 3. Effter ther är en 
sanck platz och ondh tilfälle till källere Iså osv.). GIR 19: 
100 (1548). Rijkzens tilfellen thet wele medgifua. Stier.\- 
MAN Com. 1: 366 (1591). Vägemes osäkerheet och det be- 
svärlige tillalle att nu fåå bref\'en fram hafie oss alt 
hindret. AOXENSTIERNA 4; 58 (1628). Upböd Borgaren 
Samuel Andersson dess Gård och Tompt 2'^'' gängen, 
hwars tillfälle och belägenhet .. är infördt och antecknadt. 
VRP 1716, 3. 196. 1 dessa tillfällen och efter de enkla voka- 
lerna uttalas nn såsom vanligt. Bri.vg Rask 7 (1838). 
AUERBACH (1915). — jfr RÄTTS-TILLFÄLLE. 

4) (bestämd) tid( punkt i för enskild (avgrän- 
sad) händelse 1. handling 1. enskilt skeende 1. till- 
stånd o. d., gång (se d. o. II li; särsk. om \'iss 
tid( punkt) för händelse osv. urskild bland flera 
möjligt tänkbara 1. ( regelbundet ) återkommande 
o. d.; särsk. ss. 1. ingående i bestämning till prep. 
vid (förr äv. med): äv. med mer 1. mindre förblek- 
nad bet. av tid( punkt), om enskild händelse osv.: 
i ä. språkprov svårt att skilja från 1; jfr TILLFÄL- 
LIGHET 4. Vid (ett) senare, annat, ett (och samma ) 
tillfälle. Alla möjliga, högtidliga tillfällen. RP 4: 
15 (1634). Wi skole tilse, huru then andehge Stridsman- 
nen skickar sig \vid förefallande tillallen: huru han strider 
med Satan, kampar med Gud sielf B.^ILTER Christen 7 
(1743, 1748). ^Pengarna) förslösas ofta innan dagens slut 
.. och lämna efter sig ingen åminnelse av tillfallet och gi- 
varen. SA-MUELSSOX HALotrorL^pps. 263 (i handl. fr. 1783). 
Hans reglor hai\'a det utmärkande, att de äro växta ur till- 
fället. Geijer i. 5: 78 (1811). Torpama. som ingen sk\-alta 
hade, nekades aldrig .. att mala vid de tillfällen, kvarnen 
var ledig. SCHRODER 2Bruksb. 6 (1903). Det är härvid av 
största vikt, att behandlingen .. företages så snart som 
möjligt efter tillfället till smittan. B.AUER SvArmHäls. 93 
(1924). Det finns .. tillfällen i livet, då en människa helt 
enkelt måste bekänna färg. EDSTRÖ.M Mossgrönt 1: 7 
(1950). Jag mindes ett tillfälle då jag bara var sex år gam- 
mal. K.ARXSTEDT Slamf. 62 (1977). — jfr ANDAKTS-, 
ANMÄLNINGS-, ARRESTERINGS-, ALTiTIONS-, BE- 
SLAGS-, DÖDS-, HÄKTNINGS-, KRIGS-, NÖDS-, 
OLYCKS-, OMRÖSTNINGS-, RÄTTEGÅNGS-, SALU-, 
SJUKDOMS-, SMnT(Ol-, SORGE-, SOTNINGS-, 
STREJK-TILLFÄLLE m. fl. — särsk. 

a) (t) i uttr. vid sina tillfällen, ibland, under- 
stundom, ngn gång; äv, övergående i 5: när det 
lämpar sig, när tillfälle \'ppar sig. Wid sina tilfållen 
skall det intet bh förgätit. DaLLN Ar^. 1; 185 (1733, 1754). 
Jag är styrd af omständigheteme, herre på et ställe, dräng 
på et annat, taleman i nödfall, poet vid sina tilfållen. Pll^ 
GRESFigBröll. 137 (1785). AL-ERBACH (1915). 

b) (t) i uttr. vid tillfälle av (jfr 1 6), i samband 
med. At dhet wore dhetta Hornet wedh tilfälle aif nogot 
Krijgh eller nogon annan Olycka .. röfwat och fört uthur 
een K\Tckia. RelCur 54 (1682). Den enda gång han pu- 
blikt \isade sig var vid tillfälle af kejsarens af Österrike 
intag MinnSvNH 8: 130 (1856). 

c) i uttr. för tillfallet, vid denna tidpunkt 1. 
just nu 1. för när\'arande (med tanke på förvän- 
tad 1. förestående förändring av rådande förhål- 
lande 1. omständighet o. d.). För tillfallet har jag 



inte tid. (Ve ofrälse ståndens) protest hade för tillfallet 
inga . . (viktigare) följder . . (men) frågan om reduktion var 
en gäng väckt och kunde ej mer falla. Odhker Lb. 209 
(1869). Han bodde för tillfället hos sin mor JERSILD BaftH 
69 (1978). 

dj [jfr fin. tilaisuus, tillfälle, äv.: tillställning, evene- 
mang] (i Finl.) sammankomst, möte; evenemang 
o, d. Om också Snellman på senare tider .. sällan besökte 
musikaliska tillfallen, var han dock sjninerUgen mon om, 
att hans egna icke skulle försumma dem. Nerv.^nder S; W. 
28 (1887). iDåi arrangeras ett tillfälle där det nuvarande 
skedet i uppgörandet av vägnäts- och trafiksäkerhetspla- 
nen .. presenteras. Hufi-udstadsbl. 28/1 1989, s. 16. Av 
den kjTkostatistik som görs upp .. framgår det .. att för- 
samlingarna ordnade .. utfärder och andra tillfallen med 
42.000 deltagare. Kyrkpress. 1996. nr 19. s. 7. 

5) om läglig 1. gvTinsam tid( punkt) för ngt, 
särsk. för att göra ngt (jfr LÄGENHET 4); äv. all- 
männare, om (av tiden 1. omständigheterna med- 
given) möjlighet 1. chans o. d. till ngt (jfr 

ANLEDNING 5, OCKASION 1, TILL-STAD); Särsk. 

dels med adjektivisk bestämning, dels i förb. 
med få 1. ha, särsk. i sådana uttr. som få 1. ha 
{tid och) tillfälle, få resp. ha (tid o.) möjlighet, 
dels i sht förr i uttr. vara i tillfälle lätt), ha (tid 
o.) möjlighet (att); jfr 3, 4 a. Jag har inte tillfälle 
idag. Vid första, bästa tillfälle. Det här är ett gyl- 
lene tillfälle. Gripa tillfället i flykten, se FLYKT, 
sbst.- 1 b. Låta tillfället gå sig ur händerna, se 
HÄNT) 5 g y. Ta tillfallet i akt, jfr AKT, sbst.'' I g P- 
Passa på tillfallet, se PASSA PÅ 1 c. Lämna, bere- 
da ngn tillfälle. Försitta, försumma tillfallet, jfr 
FÖRSTTTA 2, FÖRSUMMA 3 a p. Komma i tillfälle 
till ngt, }fr KOMMA, v I 11 a a. Ett tillfälle yppade 
sig. Tillfället gör tjuven. GIR 1: 118 (1523). The 
Lybskes oafiathelige listige prachticher .. hure the med 
förste tilfelle och lägenhet thette rike bedröfve mötte. RA 1. 
1: 607 (1552). De %ille förbigå all >tterUgare deduction, til 
at undanböja alla tilfållen til missförstånd. SCHONBERG 
Bref Z: 10 (1778). Han stod i boden med en liten lön och 
med ringa tillfälle att stjäla och var derför fattig. Locke 
ÖsterlFrukt 70 (1876) Det är mycket tacksamt att vara i 
tillfälle att r\cka upp ett företag. LAGERCR.-VNTZ Skild- 
Värld. 337 (1944). Kort förut hade .. (lion) äntligen fått 
tillfälle att resa for att förena sig med sin man i Egypten. 
EDqyiSl Eldfl. 224 (1964). (Han) borde invänta ett lägligt 
tillfälle. DelblaNC Gunn. 72 (1978). Sportlov innebär .. 
att det finns tid och tillfälle till en aning mer mödosam 
matlagning. DA' 24/2 2000, s. A24. — jfr ARBETS-, 
BILDNINGS-, NÅDES-, O-, RESE-, SKOTT-, SORGE-, 
STUDIE-, SYSSELSÄTTNINGS-TILLFÄLLE m. fl. — 

Särsk. 

a) (t) i uttr, ta tillfälle av ngt, utnyttja ngt ss. 
ett tillfälle, ta 1. akta tillfälle, ta tillfället i akt (jfr 
AKTA I 2 ef y); äv. refl. ta sig tillfälle, se TAGA II 5 
d. Rom. 7; 8 (AT 1526). Affthen fbrplichtelse isom stod i 
brevet) togh konungen tilfelle at rekna them alla för bans- 
män, som thet breffuet beseglat hadhe. OPetri Kr 328 (c. 
1540). lOm bron «-ill taga tillfälle att ursäkta sitt stilla- 
tjgande .. så tager jag .. (det) intet för gill. KKD 6: 67 
(1708). Om natten, när svennen sof aktade bröderna till- 
fälle, samt bjlte bort ungdomsäpplena och Lifs-vattnet. Si;- 
Folks. 160 (1844). SCHtXTHESS (1885). 



- T 1233 - 



-T 1234- 



TILLFÄLLIG, adj ■ 



b) (t) i uttr. söka tillfälle (jfr 6 a), se SÖKA 
lav. 

c) (numera mindre br. ) i uttr. sätta (förr av. 
försätta) ngn i tillfälle (att), ge ngn möjlighet 
(att); förr äv. i uttr sätta ngn (ut)ur 1. utom till- 
fälle (att), fråntaga ngn möjlighet (att); företrä- 
desvis i pass. Som Finlands Inbyggare .. blifwit satte 
utom tillfälle att fortfara med Inrättningen af de på en del 
orter i Landet .. anlagda Sockne-Magaziner, och (osv.). 
SPF 1810, s. 112. (Krog o. d. stängs) så at .. (försäljaren) 
genast sättes utur tillfälle, at widare förbrytelse .. kunna 
föröfwa. VexiöBI. 1813, nr 6, s. 5. (Då) österrikarne .. bli- 
fvit försatta i tillfälle att undsätta Lissa .. sä afseglade 
(osv.). Oscar II IV. 1; 145 (1890). Redaktionen har ..satts i 
tillfälle att publicera (foredraget). FinT 1936, 2: 3. Si^- 
Handordb. (1966). 

dl i sådana uttr. som ge ngn 1. ngt (ett) tillfäl- 
le (till ngt 1. att göra ngt), ge ngn 1. ngt (en) möj- 
lighet (till ngt 1. att göra ngt). Wij prijse oss icke åter 
fbre idher, men wij geffue idher tillfelle til! ath beröma 
idher vthaff oss. 2Kor. 5: 12 (NT 1526). Medhan tå wij 
Swenske . . giffua köttena altför mykit tilfälle . . Så är thet 
och icke vnder, at Gudh oss Så härdelighen plåghar PPGO- 
THUS Und. C 3 b (1590). Strax han mig såg gaf han mig til- 
fälle til ett wänligit samtaal. EhrenadleR Tel. 58 (1723). 
Jag vill ge er ett sista tillfälle. OlzON Llewellyn GrönDal 
29 (1940). Ett år i Italien . . gav honom tillfälle att fördju- 
pa sin . . humanistiska bildning. DN 31/12 1998, s. B9. 

e) i uttr. vid (förr äv. med) tillfälle, när möj- 
lighet gives 1. läglig tidpunkt infaller 1. när det 
passar (sig). Papper ha vij reda nog; den som vil vidh til- 
fälle göra något ondt. han achtar inthet papper RARP 9: 
51 (1664). SWEDENBORG fieöiVa/. 1: 218 (1712: med). Var 
god säg mig vid tillfälle, om någon utdelning snart är att 
förvänta. NORDSTROM SthmFirmH 253 (i handl. fr 1826). 
Tillåt mig göra några frågor, att vid tillfälle av dig avgöras. 
ZTOPELIUS i Konstnärsbrev 1: 171 (1861). 

6) (t) orsak, anledning, skäl (se SKÄL, sbst.'* 
14); särsk. dels i uttr. ge tillfälle till ngt, ge an- 
ledning till 1. föranleda ngt, dels i uttr. at; (äv. 
igenom) vad tillfälle, av vilken orsak 1. anled- 
ning, dels i uttr (i)genom (ett) såda?it 1. sådant 
tillfälle, av sådan 1. sådan orsak; jfr TILLFÄLLIG- 
HET 6. GötstafT som tiilfsellit oc wphofwit warit hafwer 
een stoor deel tiil thet obestaandt som i Nogen tiidt heer 
tiil dagx warit hafwer GIR 1: 164 (1523). (Jag) är merki- 
andes ath lärarena komma icke aldeles öffuer eens, huru 
closterleffnat är först opkommen, och aff hwadh tilfelle. 
OPETRI 1: 476 (1528). Kunde H(ans) m(ajestä)t .. genom 
ett ringe tillfelle råka i store besvärligheter, dem man 
ähnu inted sijr. AOxenstieRNA 1; 507 (1614). Igenom 
hwad tilfälle han kom till Rom .. weet man .. intet. SCHRO- 
DERUS Os. 1: 95 (1635). Igenom thetta Tilfället lät Herti- 
gen .. rthgå Rychte. at (osv.). SCHRODERUS Os. III. 2: 242 
(1635). Tillfället till trätan var att borgmästarens uth- 
skickade öfverföU een fremmande man tillfrägandes ho- 
nom om hans pas. ConsAcAboP 4: 181 (1673). Den som 
först gaf tillfälle med ord el. gerningar till oenighet. 
VDAkt. 1731, nr 236. jfr: Giva tillfälle till klagan. CannE- 
UN (1939). — särsk. 

a) i uttr söka tillfälle (jfr 5 6), söka sak (se 
SAK, sbst. 3 h). Dom. 14: 4 (Bib. 1541; Bib. 1999: sökte 
strid). Merker och seer huru han söker tilfelle emoot migh. 



2Kon. 5: 7 (Bib. 1541; Bib. 1999: söker sak). 

b) i förbindelser med mer 1. mindre utpräglad 
konjunktionen anv., i uttr. av (1. vid) det tillfäl- 
le(t) (att), med anledning av 1. på grund av (att). 
HTSkån. 1: 180 (1658). En stor hop af Adelen .. (var) för- 
samlade, af det tilfälle, at Sal. Konungens Lik skulle tagas 
utur det rummet, hwarest det til den dagen stådt hade, 
och in til des jordefärd bisättias uti Slåtts Kyrckian. Wer- 
WING Hist. 1: 124 (c. 1690). Wid det tilfälle Andra Samling- 
en af desza Handlingar här lämnas det Allmänna (osv.). 
HCllH 2:3 (1164). 

Ssgr:A(f): TILLFÄLLE-VIS, se B. 

B (i allm. till 4, i sht i skildring av ä. förh., 
litt.-vet.y. TlLLFÄLLES-DlKT. dikt skriven för spe- 
ciellt tillfälle ss. bröllop 1. begravning o. d.; jfr 
-poesi. -rim. -vers O. tiUfällighets-dikt. lUSvLittH 2: 17 
(1956). Man har beräknat att det trycktes ca 65 000 s k 
tillfällesdikter i det svenska riket mellan 1600 och 1830. 
GbgP 23/7 1985, s. 3. LITTERATUR, litteratur av- 
sedd för speciellt tillfälle; jfr tillfäUlghets-littera- 
tur. Tillfälleslitteraturen består till allra största delen av 
personskrifter SvBok. 236 (1983). Penwizard har .. lyck- 
ats Idona en nutida ättling till äldre tiders tillfälleslittera- 
tur — en litteratur som är en present genom att handla 
om läsaren. DN 1/4 2004, s. B5. — -POESI, poesi skri- 
ven för speciellt tillfälle; jfr -dikt o. tillfällighets- 
poesi. YEHRU.'^ DiktDod. 193 (1952). — -POET. jfr till- 
fällighets-poet. Tillfällespoeterna n>-ttjade gärna psalm- 
Pi^tmer och fällde ibland in partier ur genuina psalmer i 
sina dikter. lllSvLittH 2: 58 (1956). Bellman var .. en till- 
fälles- och beställningspoet .. Han förväntades alltid vara 
parat att hylla kungen .. vänner och ovänner .. på deras 
bemärkelsedagar DN 17/3 1975, s. 4. — -RIM. jfr rim, 
sbst.- 1, o. -dikt O. ockaslons-rim. LEOPOLD 5: 432 
(1799). — -VERS. jfr -dikt. .JiTTERBOM Siare 3: 634 
(1844). Under 1600-talet blir sambandet mellan psalm och 
tillfällesvers lösare. IllSvLittH 2: 58 (1956). — (2) -VIS, 
adv (äv särskrivet. -fälle- 1755. -fälles- 1729-1779) (t) 
tillfälligtvis (se d. o. 1). Man (bör) .. undersöka, om 
han giort thet med eller moth sin wilja, wärckeligen eller 
tilfälles wis. NEHRMAN InlJurCiv. 78 (1729). Då man med 
microscop beskådar .. Frö-miölet, finner man, at det ej är 
af lika skapnad hos alla örter . . hwaraf tycks wara klart, 
at det ej tillkommit tillfälleswis. MOLLER PrincBot. 19 
(1755). VDAkt. 1779, nr 266. 

TILLFÄLLELIG, adj -are adv EN. (-fell- 1619- 
1681. -fäll- 1619-1786) [jfr fsv tUfiellelikheV.iiT fvn. tilfel- 
liHgr. till TILLFÄLLE 1. möjl. sidoform till TILLFÄLLIG, 
adj.2] (t) 1) motsv TILLFÄLLE 2: tillfällig (se TILL- 
FÄLLIG, adj." 1). BULLERN.^SIUS Lögn. 388 (1619). Ge- 
nom tilfällehge händelser AdP 1786, s. 184. 2) motsv. 
TILLFÄLLE 4: tillfällig ( se TILLFÄLLIG, adj." 2 ). BUL- 
LERN.«SIUS Z4gn . 241 (1619). 

TILLFÄLLES, adv [av d. tilfslles, av det fd. uttr. 
/(/ faela.x (motsv. fvn. til félags), bestående av til (se TILL) 
o. féelag (i genitiv), egendomsgemenskap o. d., ssg av fse (se 
FÄ) o. lag (se LAG, sbst.^)] (t) tillsammans; gemen- 
samt. (Ögat o. hjärtat) hafwa alt likasom tilfälles med 
hwar-annan. BlLWSG CRosencrantz 27 (1736). 

TILLFÄLLIG, adj ^ se till-falla avledn. 

TILLFÄLLIG tifi-fäfiig, adj.^ -are. adv -T 
(-fell- 1525-1557. -fäll- 1627 osv) [jfr d. tilfa-tdig: sannol, 
dels efter mit. tövallick, tövellich (motsv. mht. zuovellic, t. 



-T1235- 



- T 1236- 



TILLFÄLLIGHET 



zufällig). till töval. händelse, tillfällighet m. m. (se TILL- 
FALL), dels till TILLFÄLLE. — Jfr TILLFÄLLELIG, 
TILLFÄLLIGHET, TILLFÄLLIGTVIS] 

1) motsv. TILLFÄLLE 2: som sker 1. uppträder 
1. utvecklar sig av en händelse, oförutsedd 1. 
oväntad; som beror 1. synes bero pä tillfällighet 1. 
slump, slumpartad; numera företrädesvis i uttr. 
tillfälligt sammanträffande, i fråga om händel- 
ser som sammanfaller av en tillfällighet 1. slump; 
förr av.: som uppträder oväntat, särsk. om knopp 
(se d. o. 4 1: som uppträder på ställe som inte är 
det normala (jfr ADVENTIV). Eij kan sä dygders 
edelheet ; Som huus och äghors myckenheet / Föröfwras 
aff tilfalligt arff. GIRS Edelh. A6b (1627). Han kommer 
tilfälligt at nämna, huru (osv.). S.\HLSTEDT CritSaml. 530 
(1765). Allt är tillfälligt, hvad i verlden händer:/ Och 
slumpens tärning denna verld ock styr MarkallN 2: 85 
(1821). Knoppar kunna uppkomma äfven pä de delar af 
stammen, som längesedan upphört att gifva blad, tvärt 
emot den allmänna regien. Dessa kallas tillfälliga knop- 
par. Agardh o. Ljungberg III. 1: 291 (1857). "Tillfälliga" 
olyckor — t. ex. eldsvåda, skeppsbrott, olycksfall, företaga- 
res eller familjeförsörjares sjukdom eller förtidiga död. 
EkonS 1: 464 (1894). Skylten får ingen förklaring .. Finns 
det ett samband, är det bara ett tillfälligt sammanträffan- 
de. DN 12/9 1994, s. A17. 

2) motsv. TILLFÄLLE 4. 

a) om sak: som sker 1. förekommer 1. uppträ- 
der en gång 1. under en kortare tid, (hastigt! 
övergående; flyktig; motsatt: varaktig; som fyller 
1. kan fylla en funktion för tillfället, provisorisk; 
särsk. i uttr. tillfälligt omhändertagande, (lagen- 
ligt) frihetsberövande under kortare tid. En till- 
fällig bostad. Ingången är tillfälligt flyttad. 
Förändringarna är av tillfällig natur. Pä tillfäl- 
ligt besök. Tillfällig vård av barn. Ty höghet och ri- 
kedom äro inga substantiae .. vthan äro man tillfEellige 
ting. SCHLiCK Wiiiallius 1: 173 (i handl. fr. 1632). (Scullna- 
den) innetager .. halfwa sidan af hufwudskålen .. hwarhos 
patienten har .. tillfällig Feber, sömnlöshet, med liten yr- 
sel. ACREL Sår 67 (1745). Ej blött det varaktiga. äfi'en det 
tillfälliga i lifvet har sitt behag. Geijer Minn. 130 (1825, 
1834). I Han) dukade under for en tillfällig opasslighet, en 
förkylning. 3SAH 4: 36 (1889). (De) valde ut lamm och vä- 
durar ur hjorden och bar dem till det tillfälliga altaret av 
sammanplockade stenar BOYE Ast. 24 (1931). Hös den 
vanliga mänskan löser alkoholen frän rädsla och den befri- 
ar åtminstone tillfälligt från ångest. LO-JOHANSSON Förf 
63 (1957). Den 1 juni 1973 antog riksdagen lagen om till- 
fälligt omhändertagande. MotRiksd. 1974, nr 638, s. 12. — 
särsk, 

a) mus. om förtecken; som fyller en funktion 
för tillfället; förr äv. dels om linje: som fungerar 
som hjälplinje (se d. o. 2), dels om intervall: som 
ej finns i förhandenvarande tonarts skala. Inter- 
valla (delas) . . i naturliga och tillfälliga. LONDÉE Kellner 7 
(1739). (Man) kallar .. lignes accidentelles, eller tillfälliga 
lineer dem, som äro öfver eller under nötsystemets vanliga 
fem lineer EN\'ALLSS0N 3 (1802). De kromatiska tecken, 
som förekomma inuti ett tonstycke, kallas tillfälliga och 
gälla blott for den takt i h\ilken de stå. MOLLER LöA/us. 17 
(1880). NE 7: 276 (1992; om fortecken). 

P) (i fackspr., i sht filos.) som icke tillhör ngts 



väsen 1. begrepp, oväsentlig (se d. o. 2J, icke nöd- 
vändig (se d. o. 2), accidentell; särsk, om bestäm- 
ning 1, kännetecken o. d. Begreppen om möjligt och 
omöjligt; om det nödvändiga och tillfälliga. Sprinchorn 
PedUtsk. 13 (i handl. fr. 1804). Tillfälligt är det, som både 
kan wara och icke wara. Iduna 2: 64 (1811). Allt betingadt 
(eller tillfälligt) förutsätter ett obetingadt (nödvändigt). 
RIBBING Log. 6 (1861). Väsentliga kallas de kannetecken, 
som nödvändigt tillkomma föremålet, så att de icke kunna 
saknas hos detsamma; Oväsentliga eller tillfälliga deremot 
de, som kunna saknas, utan att föremal upphör att vara 
hvad det är. BORELIUS Log. 6 (1882). Uttryckligen antager 
.. (Schelling), att menniskans missbruk af sin fria vilja är 
något tillfälligt, d. v. s. något, Söm icke kan a priori bevi- 
sas. BORELIUS Metaf 263 (1891). Alla ting i universum är 
(enl. Leibniz) "tillfälliga"; vi kan utan motsägelse tänka oss 
att de inte e.\isterar ASPELL\ TankVäg. 2: 96 (1958). 

y) bankv. o. ekon. om handel 1. inkomst 1. kre- 
dit o. d., särsk. dels i uttr tillfällig inkomst, jfr 
INKOMST 3 6/3, dels i uttr. tillfälligt lån (jfr STÅ, v. 
II 35 d). Tillfälliga inkomster Holmberg 2: 677 (1795). 
Med tillfälliga lån förstås lån på kort tid. Fliesberg Han- 
del. 61 (1891). Man (förestår) ..att tillfällig handel endast 
bör få bedrivas . . för varor som skadats eller är utsatta för 
hastig forskämning (osf.l. SvD 30/8 1973, s. 20. 

S) (i sht i fackspr.) som är giltig under kor- 
tare tid; särsk. dels om utskott o. d.: som är verk- 
sam under kortare tid, dels om avgift 1. skatt: 
som uttages 1. erlägges under kortare tid. Sv- 
Riksd. 11: 15 (( handl. fr 1863). Tillfälliga vakansafgifter 
Linde Kam. 275 (1867). Tillfällig befalsrått. TjReglArm. 
1889, s. 14. Vad som i utlandet kallas ständiga utskott, d. 
v. s. de utskott, som tillsättas vid varje session och ha be- 
stämda kompetensområden, motsvara .. de tillfälliga ut- 
skotten i Sverige. SvRiksd. 11; 50 (1934). För bensin, som 
den 12 februari 1958 .. finnes i riket, skall .. till staten er- 
läggas tillfällig energiskatt. SFS 1958, s. 49. 

b) om person 1. personal: som kommer 1. visar 
sig 1. är verksam 1. fyller en funktion en gång 1. 
under en kortare tid; ofta motsatt: fast (se FAST, 
adj. 14 6 I. Effter hertuginnen Ursule begärer aff tig två 
svarte gängere, så sehe vi för gött, atth tu henne raedh 
them förärer och medh någet tilfelligt budh tilskicke må. 
GIR 27: 78 (1557). Han skulle .. försöka komma henne att 
glömma hvem hon var, en allmän glädjeflicka, och hvem 
han var en tillfällig, betalande kund, som alla andra. SÖ- 
DERBERG MBirck 117 (1901). Då vid postanstalt uppstår 
behof af tillfälligt biträde för göromål, som (osv.). DOSS o. 
Lannge 610 (1908). Jag minns en tillfälhg deltagare i en 
av mina studiecirklar BOLANDER HerrKr 22 (1946). Jaget 
kan ju .. liknas vid ett värdshus där stamgäster och tillfäl- 
liga besökare tittar in och avsätter spår på möblerna, på 
husgeråden, i sängarna. TUNSTRÖM Tjuven 227 (1986). 
(Företagen) vill ha möjlighet att hyra en tillfällig medarbe- 
tare. D7V 11/9 1994. S.A2. 

3) (t) motsv. TILLFÄLLE 5: läglig, lämplig; 
särsk. i komp. SS. adv. (Att) han wille komme nogen 
twedräkt emellan oss .. thet han med sitt tjTanni oc onde 
wilie tillfelligere kunne bedrifue. HSH 14: 32 (1525). 

TILLFÄLLIGHET til%l^ig~heh, r 1. f; best. 
-en; pl. -er (förr av. -heet) [jfr d. tilfseldighed. t. zufällig- 
keit; till TILLFÄLLIG, adj."] 

1) Ct) = TILLFÄLLE 1. General Major Krwse (är) 



-T1237- 



- T 1238- 



TILLFÄLLIGHET, ssgr 



medh sitt folck der i neigden, att hafwa öga på allahanda 
tilllalligheter, och hålla wacht på denna sijdhan. Brahe- 
Breviäxl. II. 1: 104 (1658). Försäkrings-gifivaren sware til 
all den skada, som Skepp. Gods och hwad som försäkradt 
är, händer genom storm .. eld och andre tilfalligheter. PH 
5; 2972 (1750). (Omständigheterna) i Europa råda Hans 
MajCcsM/t at wara upmärksam och förevara sig emot alla 
förtretlige tilfalligheter. PT 1758, nr 1, s. 2. Emellertid 
ådrogo sig dessa tillfälligheter de ifirigaste handklapp och 
bifallsrop. MoB 5: 16 (1783). Hindrad genom tusende 
hvardagslifvets tiUfaUigheter att tiUs i dag fatta pennan. 
MvScHWTRIX hos WlUNGEL MvSchwerin 204 (1826). Fei- 
LITZEN Tjenare 1: 86 (1890). — jfr KRIGS-. OLYCKS- 

TnxFÄLLlGHET. — särsk. om sjukdom 1. sjintom 

1. anfall (se A^fFALL, sbst.^ 3); jfr TILLFÄLLE 1 a. 
Nordberg C12 l: 19 (1740). Nyligen Ihar/ en tilfällighet 
tilstött min öfriga kropp, som icke giör mig hten olägenhet. 
VDAkt. 1751. nr 173. Nästa dag fants patienten munter 
och \id sina sinnen .. och de epUeptiske tilfalligheteme 
voro förs\-undne. VeckoskrLak. 4: 341 (1783). TholaxdER 
Ordl. (1872, om symtom), jfr SJUKDOMS-TILLFÄLLKJ- 
HET. 

2) motsv. TELLFÄLLIG. adj." 1: egenskapen 1. 
förhållandet att vara tillfällig; särsk. (o. vanl.) 
konkretare: tillfällig 1. slumpartad händelse (se 
d. o. 41; särsk. dels i uttr. av 1. genom en [ren} till- 
fällighet, av en ( ren ) händelse, dels i uttr. tillfäl- 
ligheternas spel, SS. beteckning för < principen) att 
det är tillfälligheterna som styr skeendet 1. ett 
visst skeende (jfr slump, sbst.^ 2 ö); jfr TILLFÄLLE 

2. Serexils (1734). Tillfälligheter bidraga stundom gan- 
ska mycket till ökandet af glada minnen. MoB 2; 86 
(1792). Ju längre man går i undersökningar öfver krigs- 
händelsemas inre sammanhang, dess mera skall man fin- 
na, att dessa s. k. tillfälligheter ofta hafs'a sina ganska 
naturliga och icke-tillfalliga orsaker. M\nkell Fältsl. 310 
(1858). Med all vår modäma teknik kunna vi inte aw-äija 
tillfälligheten. HtJLPHERS Pan 13 (1906). Genom en tillfäl- 
lighet fann man, att ett relativt enkelt organiskt ämne .. 
även har tiUväxtfrämjande egenskaper BOLIN KemVerkst. 
92 (1942). Han gungar som av en tillialHghet mot hennes 
axel. POHL o. GlETH Saknar 134 (1992). Jag förstod med 
bländande klarhet att ingenting av allt det har hade med 
tillfålhghetemas spel att göra. Nesser BarinTri. 272 
(1996). 

3) (t) = TILLFÄLLE 3. Om Articulis Och theras til- 
falligheter. GlESE Sprachm. 1-2: 26 (1730). Det är ju wan- 
hederligt for en Nation, som wil äga namn af uplyst . . om 
den skuUe vara okunnog om Landskapemes rätta fördelar, 
brister och tillfalhgheter. FiSCHERSTRO.M 1: X (1779). R-iT)- 
QV1STSSL2:279(1857). 

4) motsv. TILLFÄLLIG, adj." 2: egenskapen 1. 
förhållandet att vara tillfällig; i sht ss. förled i 
ssgr. Geijer i. 5: 120 (1842). TillfälUgheten hos de sinliga 
varseblifhingame visar sig däri, att de omväxla mer eller 
mindre hastigt och således kunna både vara och icke vara. 
Nybueiss Forskn. I. 2: 165 (1875). En del av folket i "soci- 
alsvängen" lever i .. en "permanent tillfällighet". GbgP 
20/12 1989,3.2. 

5) tillfälle (se d. o. 4); numera bl. ss. (stund- 
om föråldrad) förled i ssgr betecknande (alster 1. 
författare inom) tillfalleslitteratur o. d. \T)Akt. 
1692, nr 138. (Lydaktigheten) är en sådan hjertelig wälwil- 



ja. och Andans gåfwa, at man kan wara lydig och under- 
gifiven wid alla tilfalligheter. IJUXERSTEDT Dygdel. 114 
(1746). (Kellgrens) första poetiska försök, som bestodo i 
verser \id taifälligheter RosENSTEDC 1: 282 (1796). Hvarje 
tillfälUghet, om också den ej var annat än ett Bröllop, ett 
Graföl, eller en Namnsdag, var .. (för skalderna) en kär- 
kommen anledning att låta sin ådra flyta. HAMMARSKÖLD 
SvVitt. 1: 238 (1818). H.AGBERG Shaksp. 3: 142 (1848). — 
jfr OFREDS-TELLFÄLLIGHET. 

6) (t) = TILLFÄLLE 6. Den benägne Läsaren (lär) .. 
någorlimda kunna fiima tilfalligheten til detta (jötheborgs 
Uprinnelse. Styrelse. Handel och Politie. Cederbolug 
BeskrGbg 230 (1739). 

Ssgr (i allm. till 5, i sht i skildring av ä. 
förh., i sht litt.-vet. ): (4) TILLFÄLLIGHETS-ALSTER, 
tryckalster med innehåll av (meri tillfällig art; 
jfr -arbete 2, -tryck. Rtoqmst SSL 1: 388 (1852). 
Handbokslitteratur, tidskriftsartiklar eller tillfalhghetsal- 
ster. EkonT 1900. s. 418. — (4) -.4RBET.\RE. person 
som arbetar under viss (kortare i tid lutan att 
vara fast anställd). ST 1898. nr 2505 A. s. 3. Den billi- 
gaste och lätthanterligaste arbetskraften, d. v. s. de oorga- 
niserade tillfällighetsarbetama. BCCHT NorrlSkogsl. 2: 52 

(1913). — -ARBETE"*^-''. 1) till 4: (kortvarigt) tids- 
begränsat arbete; ströjobb; jfr -jobb. Rasslöf Sv- 
Västkustf. 430 (1949). Dag efter dag hade de missmodiga 
återvänt tiU tillfaUighetsarbeten, hungriga ungar och för- 
tvivlade k\-iimor. FOGELSTRÖM DrömStad 81 (1960). 2) 

särsk. dels (numera bl. mera tillf) till 4, konkret: 
tillfallighetsalster (jfr accidens 31. dels till 5. kon- 
kretare: arbete utfört för speciellt tillfälle. (Stil- 
sorterna) äro hufvudsakligen afsedda för accidens- eller 
tiUfalUghetsarbeten. småtrjck till affärsvärldens tjänst. 
2UB 10: 183 (1906). Ett större tillfällighetsarbete är en 
kantat, hvarmed . . (tonsättaren) firade Adolf Fredriks kjT- 
kas 150-årsjubileum. 2XF 37: 809 (1925). — (2) -BROTT. 
oplanerat brott i.se d. o. II). Ar det .. fråga om ett rent 
tiUfalhghetsbrott . . kan åtalet eftergivas om brottet är att 
anse som ringa. SvJuristT 1944. s. 679. — (4) -DAMM. 
(t) damm använd under \'iss (kortare) tid. Tillfal- 
Ughets dammar äro sådane som en hten tid giöra tienst, 
men beständiga kallas de som komma at giöra ständig 
tienst. KONlG.Vec. 126 (1752). — -DIKT. tillfällesdikt; 
jfr -diktning, -kväde. -poem. -rim, -vers. 3SAH LXI. 3: 

27 (1847). DIKT.-VRE. jfr diktare, sbst.' 2. O. -skald. 

BJÖRK.U\N (18891 — -DIKTNING, jfr -dikt. ScmBERG- 
S0}< FinlH 1: 556 (1887). — -DI\TRTISSEMANG. jfr di- 
vertissemang 2. R\-MiL\RSKOLD S[V7«. 2: 134 (1819). — 
(2) -FÖRBRYTARE, jfr förbrytare 2. TillfäUighetsför- 
brytama 'är dei. som genom tillfälliga jttre infivtelser bli- 
vit brottslingar. S\-E.\SON Sinnessj. 109 (1907). — (4) 
-FÖRSÄLJNING, (numera bl. mera tillf) särsk. 
konkretare. BtRiksdP 1932, I. 6: nr 41, s. 1. TillfälUg- 
hetsförsäljningar, dvs detaljhandelsförsäljning som varat 
högst sju dagar i följd från samma försäljningsställe. SDS 
28/6 1973, s. 10. — (4) JOBB. tillfäUighetsarbete (se 
d. O. 1). LoJOH-VCSSOxS^ocAA. 291 (1954). — -KVÄDE. 
(numera mindre br.) jfr kväde. sbst.- 2, o. -dLikt. 
2SAH 59: 209 (1882). Som nmmare har S(karstedt) .. lyck- 
ats bäst i fest- och tillfällighetskväden. SkaRSTEDT Penn- 

fäkt. 156 (1897). SAOL (1950). KÖR 1) (numera bl. 

tillf) till 2: köp som (möjlig)görs 1. (möj lig )gj orts 
gm 1. av en tillfällighet. I dag har jag gjort ett tiUfal- 



Sv.Ak.Ordb. 



- T 1239 - 



Red. avslutad den 171 12 2004. 



-T 1240- 



78 



TILLFÄLLIGTVIS 



lighetsköp .. en alldeles öfverdådig slump. MALMBERG 
Höstd. 32 (1907). 2) (numera mindre br.) till 4: 
(möjlighet till) köp (av ngt) till nedsatt pris vid 
ett visst tillfälle. Tillfallighetsköp. Helylle Klädningsty- 
ger, dubbelbred, god vara, alla färger, till 1 krona mtr. 
GHT 1895, nr 250 A, s. 2. jfr: StSvTyOrdb. (1989). — 
-LITTERATUR, (numera bl. tillf) tillfälleslittera- 
tur. Den i poetiskt afseende föga uppbyggliga tillfällig- 
hetsliteraturen, som var tidens skötebarn. LBVGDÉN hos 
Benzelstjerna Cens. XVIII (1884). LevERTIN Gest. 76 
(1903). ORATION, (numera bl. tillf) om tal 1. fö- 
redrag vid speciellt tillfälle; jfr -tal. Hammarsköld 
SvVitt. 1: 252 (1818). — (2) -ORSAK ~°'^ 1. ~'^^. (numera 
mindre br.) om orsak som beror av en tillfällig- 
het; särsk. (förr) i fråga om orsak till sjukdoms- 
utbrott. COLLIN Ordl. (1847). Vissa fall av plötslig död, 
utlösta av någon obetydlig tillfällighetsorsak, en kroppsan- 
strängning, ett bad (om:). S.]OVALL Sjukd. 21 (1924). För 
att förändringen skall komma til! stånd (krävs) en yttre or- 
sak, en slags tillfällighetsorsak, som sätter processen i 
gång. Ahlberg FilH 2: 88 (1926). — -PJÄS. pjäs (se d. 
0. 9) skriven för visst tillfälle; jfr -stycke. Klem- 
MING DramLitt. 203 (titel fr. 1815). Man gaf i går på tea- 
tern en liten tillfallighetspjäs Födelsedagen af Beskow. 
WaCHTMELSTER An(B;-. 267 (1826). — -POEM. jfr -dikt. 
HAMMARSKÖLD Si' W«. 1: 186 (1818). Bland de visor, tillfäl- 
lighetspoem, parodier m. m. sådant .som Nyblom med fri- 
kostig hand strött kring sig (osv.). CARLSSON HelaSthm 
210 (1912). — -POESI, tillfällespoesi. Bagge Wendt 
245 (1835). I allmänhet är all Lyrik tillfällighetspoesi i 
den mening, att en wisz gifwen anledning infört skalden i 
den idee-series, hwilken han sedan i poetisk form objecti- 
verar SvLittFT 1835, sp. 568. (Motivet) synes hafva varit 
mycket vanligt i Sapphos diktning, som ju icke var annat 
än tillfällighetspoesi i ordets högsta mening. ZlLLIACUS 
GrekLyrik 117 (1945). — -POET. jfr -skald O. ocka- 
sions-, tillfälles-poet. OoL (1852). Som tillfällighetspoet 
var han anlitad överallt, i Juvenalorden, på nationen o. s. v. 
HågkLwsintr 19: 389 (1938). — (2, 5) -PRÄGLAD, p. 
adj. som har prägel av tillfällighet 1. av visst till- 
fälle. Även om .. (sockenbeskrivningarna) under detta år- 
hundrade blandats upp med .. tillfällighetspräglat gods ha 
samtidigt en mängd utförliga och värdefulla böcker utgi- 
vits inom denna ram. Rig 1947, s. 53. (Dikten) är ur- 
sprungligen starkt tillfällighetspräglad, ett nyårspoem och 
en gensaga mot kung Oskars dikt För fort? OLSSON Frö- 
ding 227 (1950) — -PUBLIKATION, jfr publikation 2 
b o. -skrift. SvLittTidskr 1956, s. 46 (1896). (Publi- 
cis^jklubben .. (har) under årens lopp i samband med de 
fester, som hållits, utgivit åtskilliga tillfällighetspublika- 
tioner. Publicistklubb. 248 (1924). — -RIM. tillfälles- 
rim. Tillfällighetsrim på namnsdagar, vid bröllop öch 
begrafningar BroOCMAN SvSpr. 96 (1810). Graföls-poesi, 
en gråtmildare art af TillfäUighetsrimmen, har sällan nå- 
got wärde för andra, än för dem, som .. tillhört de besjung- 
nas omgifning. SvLittFT 1835. sp. 568. — -RIMMARE. 
person som skriver tillfällesrim; vanl. nedsättan- 
de. RammarSKOLD SvVitt. 1: 363 (1818). Att Kellgrens 
räfst med dussinpoeter och tillfällighetsrimmare stundom 
var både okynnig och onödigt hårdhänt kan icke förnekas. 
Almng SvLittH 2: 89 (1931). — -SKALD, skald som 
skriver tillfälleslitteratur; jfr -diktare, -poet. Lyck- 
ligast synes oss v(on) D(alin) ha varit uti versifierade in- 



fall, således som tiUfällighetsskald. WiESELGREN SvSkL 4: 
312 (1847). SKRIFT, jfr skrift, sbst.' 8, O. -publika- 
tion. Hammarsköld Si'V7«. 2: 190 (1819). — -SKÄMT. 
jfr skämt e a. SvT 1852, nr 192, s. 2. (Ett) tillfäUighets- 
skämt, som skrevs och uppfördes på ett av sjukhemmen. 

Palmborg Westerlund 86 (1939). STYCKE, jfr stycke 

20 (c, d) o. -pjäs. Denna flod af intet betydande tillfallig- 
hetsstycken, hvilka så gräsligt nedtrycka vår sednare vit- 
terhetshistoria. HAMMARSKÖLD SvVitt. 1: 115 (1818). 
Beskows vers öfver Kanonerna .. synas mig för ett tillfäl- 
lighets-stycke utmärkt och ovanligt vackra. CGvBrink- 
MAN hos WaCHTMEISTER Brinkman 20 (1826). Roliga 
tillfällighetsstycken .. uppfördes .. pä slottets teater. De 
Geer Minn. 1: 19 (1892). — -TAL. jfr tal, sbst.^ 5, O. 
-oration. HAMMARSKÖLD St>Wtt. 1: 7 (1818). Vid tillfällig- 
hetstal ansågs lämpligt att förena allvar och värdighet 
med en spiritualitet som icke försmådde så enkla medel 
som vitsar och anspelningar. 3SAH XLV 2: 441 (1934). — 
-TALARE, jfr -tal. 2SAH 26: 196 (1852). — -TIDNING. 
om tidning utkommen en gång 1. vid visst tillfäl- 
le. En årlig humoristisk tillfällighetstidning. SvLittTidskr. 
1956. s. 47 (1896). (Daily Herald) började sin bana .. som 
tillfällighetstidning under en sättarstrejk. BJURMAN 
3Statsm. 92 (1935). — (2) -TJUV. jfr -förbrytare. Så 
fortsätter mången tillfällighetstjuf att framgå på tjufve- 
riets väg, blir en yrkestjuf och hamnar i fängelset. LÖNE- 
GREN LifvSvStraff. 79 (1893). HEDBERG SvDygd. 114 
(1965). — (4) -TRYCK, (numera bl. mera tillf) 
särsk. om mindre trycksak ss. bjudnings- 1. visit- 
kort 1. brevpapper 1. blankett o. d.; jfr accidens- 
tryck. UB 1: 551 (1873). Tryckningsorten och trycknings- 
året angivas (ej) . . å skrift, som ar att hänföra till tillfällig- 
hetstryck. SFS 1941, s. 183. VERK. 1) till 2, om ngt 

tillkommet utan eftertanke 1. av en tillfällighet; 
vanl. nedsättande. NDA 18/11 1863, s. 3. Ekonomisk 
politik får aldrig bli ett tillfallighetsverk, där åtgärder ra- 
das efter varandra utan tanke eller strategi. DN 12/3 
1992, s. A4. 2) till 5: verk tillkommet för visst till- 
fälle. (J. G. Oxenstiernas diktning) utgöres under de förs- 
ta åren efter hemkomsten så godt som uteslutande af 
tillfällighetsverk för hofvets räkning. LAMM Oxenst. 270 
(1911). — -VERS. jfr -dikt O. ockasions-vers. KELL- 
GREN fSVSJ 4: 147 (1780). — (21 -VIS, adv (t) tillfäl- 
ligtvis (se d. o. 1). Mankell Fältsl. 652 (1859). WoJ 
(1891) 

TILLFÄLLIGTVIS tififäl\gt~vih, adv (förr 
äv. särskrivet) [jfr t. zufalligerweise; av TILLFÄLLIG. 
adj. '^, o. VIS, sbst.] 

1) av en tillfällighet 1. slump, händelsevis; jfr 
TILLFÄLLIG, ädj." 1. LIND (1738). Stenarna äro intet or- 
ganiska Kroppar, såsom örter och djur .. utan (genereras) 
därigenom, att partiklarna tillfälligt vis fästa sig omkring 
och i hop med hvarandra. IJBlBERG hos LiNNE Skr 2: 15 
(1750). Hans broder, som tillfälligtwis blifwit underrättad 
om (osv.). ÖDMANN MPark 82 (1800). Han (mötte) henne 
tillfälligtvis på en gata. EKELÖF Utflykt. 149 (1947). 

2) för en kortare tid, tillfälligt (se TILLFÄL- 
LIG, adj.- 2); förr äv. närmande sig 1. övergående i 
bet.: ibland. (Athutningama) varade så länge .. at de 
tvingade mig at nedlägga en dagelig penna för at sedan 
blott tilfälligt-vis få upfylla en den käraste pHkt. HH 
XXXII. 1: 38 (1776). De foglar som .. endast tillfälligtvis 
besöka vårt land, skola få sitt rum i ett bihang till denna 



-T1241- 



-T 1242- 



TILLFORHJALPA 



bok. Ström SvFogl. 5 (1839). I byggnad, varest hotell eller 
pensionat finnes inrättat, må .. nattläger icke ens tillfäl- 
ligtvis anordnas å vindskontor eller ä eljest oinredd vind. 
SFS 1932, s. 290. Parkerar trafikanten längre än tillfäl- 
ligtvis (osii). Rosén Allemansr. 60 (1976). 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 8 b (a)) 
TILL-FÄRDIGA, (t) färdigställa 1. göra i ordning 
(ngt); jfr -fly, v.^ I, -laga 1. (Vårl befalning (är), att thu 
skällt lathe tilfärdige och tilrede någre skuther eller skip, 
som man kan lathe förskicke någen spannemäll medh til 
Viborg. GIR 25: 118 (1555). LReg. 430 (1662). — (II 1 a) 
-FÄSTA, -ning. [jfr fsv tilfästa. trolova] (numera föga 
br.) fastgöra (ngt), sätta fast. JMessenius i HB 1: 
172 (1629). Björkman (1889). Ssg (numera föga br.): 
tillfästnings-ända. CARLSTROM Spinnm. 66 (1832). — 
•FÖDA, -else (se avledn. I, -sel (se avledn. i. [jfr fsv tilfi:>- 
/ws] ( + ) jfr födas till. 1) till II 8 a /8, 11 O a a : föda 
(ngn) (ss. utökning av befintlig barnaskara 1. be- 
folkning o. d.); särsk. i pass. övergående i dep.: 
födas; tillkomma (se d. o. 5 a) gm födsel. Lltnd- 
STRÖM LPGothus 1-2: 149 (/ handl. fr. c. 1608). Lijka så- 
som en icke kunde wara förstfödd, om icke flere Barn ther 
effter tilföddes. SCHRODERUS Os. 1: 527 (1635). Så wida 
städerne mera tära än tillföda folk. Feniiia XVI. 3: 45 
(1761). År 1762 var de tilföddas antal .. 460 flere än år 
1772. VetAH 1775, s. 222. 2) till II 10, i p. pf : född till 
(ngt). (Döden) kommer mig .. icke fremmed före, wetan- 
des . . oss alle för syndenes skuldh wara döden vnderkasta- 
de och lijka som tilfödde. AOxenstierna Bref 2: 285 
(1646). Avledn. (till -föda 1; t): tillfödelse, r. 1. f = 
tillfödsel. Linc. C 6b (1640). Fennia XVI. 3: 72 (1761). 
tillfödsel, r. 1. f (befolknings )tillväxt gm födsel. 
iMalax socken) winner således i tilfödslen, men förlorar i 
dödligheten. SvMerc. IV. 3: 58 (1759). HEINRICH (1814). — 
-FÖGA, v, se -foga, v. 

TILLFOGA, adv, se till I 10 A. — TILLFÖLJE, se 
till I 13 e. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 1) 
TILL-FÖR, n.? [senare leden sannol. bildad till föra] (t) 
färd som för tillstädes; jfr -fart 1. Seglatz och tilfföör 
til Reffle och Lybeck. HFinlH 2: 284 (1549). — -FÖRA, 
-else it, Carl XII Bref 323 (1704), LIND 1: 1887 (1749)). 
-ing (se avledn. ), -ning (se avledn. ), -sel (se d. o.); -are 
(numera bl. tillf, BtFinlH 3: 51 (1535), SCHULTZE Ordb. 
1254 (c. 1755)). [fsv tilföra] jfr föra till. 1) till II 1, 5: 
föra 1. bringa (ngt) tillstädes 1. (ngt) till (ngn 1. 
ngt); förse (ngn 1. ngt) med (ngt); särsk. (o. nume- 
ra i sht) med avs. på ngt som upptas 1. förbrukas 
1. nyttiggörs av mottagaren, särsk. näring 1. ma- 
teriell resurs 1. penningmedel o. d.; äv. dels om 
det som förmedlar det tillförda, dels pregnant, i 
uttr. tillföra något, bidra med ngt väsentligt (o. 
gott) (som sakna(t)s); i sht förr äv. med individu- 
ellt direkt personobj.; föiT äv.: påföra 1. tillskriva 
(ngn ngt). Du måste tillföra mer gödning. Sjuk- 
vården kommer att tillföras mer pengar Tillföra 
förstärkningar Tillföra salt till lösningen. Det är 
den här slangen sojn tillför vattnet. At the skola 
idher alt gått til före, dhele oc skifte. BtFinlH 3: 51 (1535). 
(Prästerna vill slippa) at fougterna hålla sina tingsplasser 
på sochnavallen och alla gästninger prestomen tillföra. RA 
I. 3: 109 (1593). Att när någrom sådane forrädelige breef 
tillfördes .. skulle man wärija sig med tolfmanna eedhe. 



RA II. 2: 155 (1617). Jagh kan honom aldrigh wärre göra,/ 
An honom een ond hustrw tilföhra. ChronaNDER Bel. 
D 8 b (1649). Ingen skal wara efterlåtit at tilföra Kongl. 
]VIaj:ts Fiender .. sådane Waror, som egenteligen til Krigs- 
Redskap äro tilwerckade. FörordnCommissFar 25/3 1719, 
s. B 1 b. Hwarje år och hwarje dag, som I öfwerlefwat, har 
tillfört Eder rika anledningar att insamla .. skatter för 
ewigheten. SPF 1824, s. 369. Han tillfor verkligen tidning- 
en något. DN 20/8 1987, s. 32. 2) (numera bl. tillf) till 
II 7: föra igen (ngt). Som vanligt voro de hvita spjäll- 
luckorna tillförda. Åkerhielm FrämNamn 84 (1902). Av- 
ledn. (till -föra 1): tillföring, äv. (numera bl. tillf) 
tillförning, r 1. f (-föring 1524 osv -förning 1524- 
1986) (numera bl. mera tillf) tillförsel (särsk. av 
förnödenheter o. d. ); i sht förr särsk. dels i förb. 
med göra 1. ske, dels mer 1. mindre konkret, om 
förnödenheter o. d. som ngn förse(tt)s med. Seue- 
rin Norby som .. dagliga ligger in paa Gullandh oc hindrat 
oss tiilforing oc aiToring. GIR 1: 194 (1524). Blef samtyckt 
att man med Flottan skulle låta stå efter samma kofarter, 
och i sä måtto förskaffade in åt Swerige en hop Saltskepp 
och annan tilföring. HSB 12: 292 (c. 1580). Den tilförning- 
en, som skedde til Narwen. TEGEL £74 U (1612). Några 
lätta skepp, ämnade åt Tyskland, at derifrån göra tilföring 
af allehanda nödvändighets-varor. IVittAH 4: 150 (1783). 
jfr ström-tillföring O. spannmåls-tillförning. Ssg 
(numera bl. tillf): tillförings-, äv. (numera mindre br) 
tillförnings-register. register över vad som tillförts 
ngn 1. ngt. HH XIII. 1: 302 (1567). 

TILLFÖRANDE, se tillförne. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL-FÖR- 
BINDA. 1) (ålderdomligt) till II 10: förbinda 1. för- 
plikta (ngn) till (ngt., i sht angivet med inf -förb.); 
äv. med indir refl. obj.; jfr 2 o. -förplikta. Schmede- 
UMiJust. 722 (1680). (Konungen måste) uttryckligen till- 
förbinda sig att icke inrätta någon kamarilla eller tåla s. k. 
sängkammare-föredragande. 2SAH 38: 62 (1863). (En av 
punkterna i förslaget till grundlagsändring var) att repre- 
sentant skulle tillförbindas att stanna vid riksdagen till 
dess slut. MinnSvNH 10: 150 (1868). Skyldighet för (bo- 
.';tadsrätts){ÖTenmgen att .. tillförbinda medlem att vid ut- 
hyrning av lägenhet underkasta sig .. reglering av hyran. 
SFS 1953. s. 842. 2) (t) till II 12, refl.: (med fasta 
band av trohet 1. vänskap o. d. ) knyta 1. sluta sig 
till (ngn 1. ngt); i sht i p. pf; med sakobj. beteck- 
nande ngt som innebär förpliktelse o. d. svårt att 
skilja från 1; äv. (med anslutning till till II 5): 
knyta (ngn 1. ngt) till sig (äv. utan refl. obj.). Then 
reene och Evangelii lähre, som wij osz här i Rijket tilför- 
bundit haffue. STIERNMAN Riksd. 486 (1599). StierNMAN 
Com. 3: 670 (1668; utan refl. obj.). Utan at wara dem främ- 
mandom .. tilförbundne. NORDENCRANTZ Are. 332 (1730). 
(Människans plikter mot sig själv:) 4:o at tilförbinda sig en 
öm maka. SP 1792, nr 104, s. 2. Avledn. (t): tillförbind- 
lig, adj. till -förbinda 2: med trohet o. d. förbunden. 
VDAkt. 1749, nr 545. — (II 11 a a ö) -FÖRBÄTTRA. 
(t) gm utökning 1. komplettering förbättra (ngt); 
utöka (beståndet av). GnpshR 1546-47. GripshR 
1547^8. 

TILLFÖRE, TILLFÖREN(A), TILLFÖREND(E), 
TILLFÖRENE, se tillförne 

TILLFÖRGÄVES, se till I 14 Ö ^ a . 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 8 6^) 



-T 1243- 



-T 1244- 



TILLFORHOPPANDES 



TILL-FÖRHJÄLPA, (t) förhjälpa (ngn) till (ngt, 
särsk. angivet med af/-sats). (Professorerna begår I 
att ¥,(rs) Hlöghet) wille .. them tillförhielpa, att the mäghe 
bekomme på deres begäran en wiss försäkringh och en 
onskadt swar. Annerstedt UUH Bih. 1: 136 (i handi. fr 
1614). VDAkt. 1722, nr 21. 

TILLFÖRHOPPANDES, se till I 14 Ö yanm. 

TILLFÖRING, se till-föra avledn. — TILLFÖR- 
LATT, se tillförlåt. 

TILLFÖRLIT tifi-fcerlih, r. 1. m.; best. -en. 
[vbalsbst. tUl TILL-FÖRLITA 1. möjl. ombildning av TILL- 
FÖRLÅT (med anslutning till FÖR-LITAl] tillit, förtro- 
ende; förtröstan. All min tilförlijt står nu till idher 
VDAkt. 1656, nr 11. Innerlig och stilla tillförlit till sig sjelf. 
SvLitTidn. 1816, sp. 574. Relationerna till Turkiet grun- 
das fortfarande på tillförlit och vanskap. UNT 13/11 1941, 
s. 8. (Han) låter .. med uppriktig tillförlit och puritansk fa- 
talism saker och ting ske utan att gripa in. KvallsP 23/10 
2001, s. 2. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 13 a) 
TILL-FÖRLITA, (t) refl.: förlita sig på (ngt); jfr -för- 
tro 2, -se 1, -tro, v. 2, -trösta. (Vännen frågadel om jag 
wore godtrogen nog at tilforlita mig denna tidens besyn- 
nerliga Skrifter? Posten 1769. s. 615. VDAkt. 1794, nr 456. 
— (II 13 a) -FÖRLITAN. Ljfr -förlita] (t) förlitande 
(pä ngt). HLillSt. 1:297 (1821). 

TILLFÖRLITLIG tifi-förlihUg, förr av. TILL 
FÖRLITELIG, adj -are adv. -EN, -T. (-litelig (-lijt- 
1634-1807 -literlig 1838 -litlig(h) 1671 osv -ligit, n. sg 
1730-1746. -ligt, n. sg. o. adv 1831 osv) [till TILL-FÖR 
LITA 1. till uttr förlita sig till (se FÖR-LITA); jfr FÖR. 
litelig] som man kan sätta sin lit 1. tro till 1 
förlita sig på, pålitlig; jfr TILLFÖRTROLIG, TILL 

PÅLITLIG, TILLTROLIG, TILLTRYGGELIG. 

a) med huvudord betecknande person. Att 
jagh, näst Gudh, effter vår .. konungz dbdelige frånfalle, 
nu ingen hogare och tillförliteligare patron haffver än 
Elrsl Nläd). OxBr 12: 56 (1634). På et Contoir åstundas 
en tilförlitelig Medhjälpare at fora Böcker och Räkenska- 
per DA 1771, nr 6, s. 4. Konduktören kom och ägnade oss 
och våra biljetter en hövlig granskning, han såg så vänlig 
och tillförlitlig och god ut. HOUASYKOU LåndStränd. 1: 196 
(1913). David Lynch är ingen tillförlitlig ciceron i dröm- 
fabrikens verklighet, varken när han skildrar nutid eller 
dåtid.OW9/8 2002, s. 31. 

b) med sakligt huvudord. Een tilförlitligh Fredh 
medh Ryssarna. WlDEKI.MDI KrijgH 586 (1671). — Särsk. 

a) om berättelse 1. underrättelse 1. uppgift 1. 
källa 1. handling o. d.: på vars sanning 1. riktig- 
het 1. exakthet 1. trovärdighet man kan lita, på- 
litlig (se d. o. c a). Bergslagens ofog .. utbeder jag mig 
at få ådagalägga med .. sanningar, hämtade af tilförlitelige 
handlingar ArfP 1786, s. 121. Berlin .. Med en Staffet från 
Warschau är tilförlitelig tidning ankommen, at Freden 
mellan Ryszland och Porten .. blifwit .. underteknad i 
Jassy SP 1792, nr 28, s. 3. Här i Sverge kunna vi tacka 
den omsorgsfulle landsfadern Gustav Vasa för, att vi äga 
en tillförlitlig uppgift om vilka mängder föda, som på hans 
tid konsumerades. BOLIN VFöda 23 (1933). Lika drama- 
tisk, om än icke lika tillförlitlig är den skildring, som den 
anonyme dagboksförfattaren i Hemliga handlingar giver 
av situationen. 3SAH LII. 2: 508 (1941). 

P) om kunskap 1. resultat o. d.: som man utan 



risk för misstag kan utgå från 1. bygga på o. d., 
pålitlig (se d. o. c /}), säker (se d. o. 4 ö ). Min tanka 
at om The-Plantagen och handteringen fä någon tilförlite- 
lig kunskap, slog emot förmodan aldeles felt. Brelin Resa 
40 (1758). Arbetarne böra anmodas att lämna upplysning- 
ar och medverka till att undersökningen må lämna fullt 
tillförlitliga resultat. EkonS 1: 431 (1894). Jag skulle bara 
önska fä lite tillförlitlig kunskap om bolsjevikerna. WlG- 
FOnss Minn. 2: 196 (( handl. fr 1918). 

y) om metod 1. sätt 1. väg o. d. Boye As<. 106 
(1931). Numera har man tillförlitliga metoder även för 
kvantitativ bestämning av syre. SMITH OrgKemi 14 
(1938). Filosofi i epikureisk mening år kunskapen om den 
enda tillförlitliga vägen till frälsning från tillvarons lidan- 
den. ASPELIN 7a/i/f Vag. 1: 138 (1958). 

5) (numera nästan bl. i juridiskt 1. officiellt 
spr. ) SS. adv. -en ; särsk. i uttr. till förlitli gen styrka 
ngt, på vederbörligt sätt styrka (se STYRKA, v 5 a) 
ngt. Lange Norfcy 59 (1742). Kan någon, som vistas inom 
gränsområde .. ej tillförlitligen legitimera sig, må han av 
gränsmyndigheten tillfälligt omhändertagas. SFS 1942, s. 
159. Har fordelningen av ersättningen mellan skatteplik- 
tig och övrig egendom inte angetts i fångeshandlingen, 
skall hela ersättningen anses avse den skattepliktiga 
egendomen om fördelningen inte på annat sätt tillförlitli- 
gen styrks. SFS 1984, s. 987. 

Avledn.: TILLFÖRLITLIGHET, r 1. f egenska- 
pen att vara tillförlitlig; särsk. till b, i fråga om 
apparat 1. utrustning o. d.: förmåga att fungera 
på ett tillfredsställande sätt. Dalin Hist. III. 1: 288 
(1761). En ingående granskning har gett vid handen, att 
texterna äro .. återgivna med 100 '7r ackuratess, vilket 
vittnar gott öm arbetets tillförlitlighet även i övrigt. Rig 
1949, s. 128. Tillförlitlighet .. (dvs) En utrustnings förmå- 
ga att utföra sin specificerade funktion under föreskrivna 
villkor KARLQVlSTÄDBOrrffc. 66 (1973). jfr o-tillförlitlig- 
het. Ssgr: tillförlitlighets-analys, jfr analys a. BON- 
NIER o. Tedin BtolVan 42 (1940). -bedömning, jfr 
-analys. BONNIER o. Tedin Bto/Var. 80 (1940). -prov. jfr 
prov 1. Vid tillförlitlighetsprov av de mest påfrestande 
slag har Ford Junior visat sin höga kvalitet och samtidigt 
sin låga bensinförbrukning. DN(A) 16/8 1934, s. 5. -täv- 
ling, i sht sport, om (form av) tävling för motorcy- 
kel 1. bil på landsväg 1. terrängbana med syfte 
att prova fordonets (o. förarens) tillförlitlighet; i 
sht förr äv. om cykeltävling med samma syfte. 
2NF 27: 1022 (1918). Fem .. rullande "bil-provnings-an- 
stalter" voro i bruk vid en tillforlitlighetståvling i Tysk- 
land. IdrBI. 1935, nr 68, s. 10. Pä söndagen var det final i 
Stockholmsskolornas tillförlitlighetstävling på cykel. SvD 
8/5 1972.5,24. 

TILLFÖRLÅT, n. iRA I. 1: 475 (1546)) 1. m. iGlR 
16: 101 (1544)). (-lätt 1546-1555. -låt 1544. -lått 1543) 
[sannol. av mit. toiorlät, n.. till ett icke anträffat tövor- 
läten, ssg av tö (se TAPTOl o. vårlåten (se FÖRLÅTA)] (t) 
tillit; tillförsikt. GIR 15: 146 (1543). Wij fornimme wäll 
så mykidt, att man haffuer foge tilförlatt tijll wåre gran- 
ner GIR 19: 281 (1548). Effther man .. aff allés Sverigis 
inbyggeres högxte skade och fördärff nogsampt haffver för- 
nummet, hvadh tro och tilförlatt man skall kunne siig 
haffve formode hoss the danske .. år (osv.). GIR 25: 161 
(1555). 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 13 a) 



- T 1245 - 



-T 1246- 



TILLFORNE 



TILL-FÖRLÅTA, -else (se avledn. I, -ning. (t) refl.: för- 
lita sig 1. lita på (ngn 1. ngt); äv. med obj. ersatt 
av prep.-förb. inledd av pd: jfr förlåta 10. Fasta .. 
Gemingar, Ther vppå hans Vionigligai M(ajestäti fuUeliga 
sigh tilförlata kan. GIR 5: 132 (1528). Huad hans nåde 
eder loffuar . . skal obruteliga holles Ther i eder frij thilför- 
late welen. GIR 6: 59 (1529). TEGEL 01 2: 51 (1622). Av- 
ledn. [till -förlåta 1. uttr. förlåta sig till ngn (se 
förlåta 9] (t): tillförlåtelig. se tiUförlåtlig. tillförlå- 
telse, f. tillförsikt: tillit: jfr förlåtelse 3. Synes oss 
gott och rådeligitt ware. att \vij Swenske icke ann nu för 
stor lijt eller tilförlatilse vppå thenne friden sättie. GIR 
16: 660 (1544). Een beständig tilförlåtelse emellan begge 
Regenteme och Rijkerne. GIR 18: 262 (1547). (Jötstaff 
sade sigh wähl fbrståett hafFua hwadh tilförlåtelse the 
Swenske skulle sigh förmoda genom sådane leigde och 
breff. Svart G1 10 (1561). tillförlåtig. adj. [efter mit. 
tövorlätich] tillförlitlig: pålitlig: jfr tiUförlåtlig. Så 
kunne vij .. inthet anneth befinne .. än att thet står ingen 
stadigh eller tilförlatigh venschap aff the dansche att för- 
mode. GIR 29: 783 (1559). Käre Jören Person, gode tilfor- 
latig ven! BtFinlH 4: 33 (1561). tiUförlåtlig, se d. o 

TILLFÖRLÅTELIG, se tiUförlåtlig 

TILLFÖRLÅTEN, p, adj, (av. skrivet ss. två ord; 
se för ö\T. FÖRLÅTA) [jfr d. tilforladen; p. pf av TILL- 
FÖRLÅTA] (t) tillförlitlig: pålitlig: särsk. (o. i sht) 
inledande en hövlighetsfras i (överskrift i) brev, i 
sådana uttr. som tillforlåtne gode vän; jfr TILL- 
FÖRLÅTLIG, RA I. 3: 841 (1597). Käre Her Cantzler, till- 
förlathne gode vän, OxBr. 10: 163 (1612). VDAkt. 1676, 
nr 3. 

Avledn. (t): TILLFÖRLÅTENHET, r 1. f tillför- 
sikt; tillit. SCHUCKV(ft4 4: 375 (i handl. fr. 1741). För- 
ståndets syn öpnades nu, den rätta barnsliga oskulden och 
tilförlåtenheten til Gud flydde. NORDEXSKJÖLD Oneir 2: 3 
(1783). 

TILLFÖRLÅTIG, se tiU-förlåta avledn . 

TILLFÖRLÅTLIG, äv TILLFÖRLÅTEUG, adj.: 
adv = tRA I. 1: 521 (1547)), -A (SCHVLTZE Ordb. 2670 (c. 
1755)1, -EN iBerch/Zus/i. 47 (1747). MEUR.vian (1847)), -T 
IDAHNERT296 (1746)1. <-elig 1543-1833 -lig 1563-1847) 
ijfr d. tilforladelig: till TILL-FÖRLÅTA] ( t ) tillförlitlig; 
pålitlig: särsk. inledande hövlighetsfras i (över- 
skrift i ) brev, i sådana uttr som tillforlåtlige gode 
vän; jfr TILLFÖRLÅTEN, TILLFÖRLÅTIG. Att wåre 
Skep. som wij haffwe liggiendis j Calmama sund, mötte yt- 
termere och med tilförlateligere höflSvidzmän försörgde 
bliffiia, än the nu äre. GIR 15: 471 (1543). Välborne Gre- 
fve Magnus, tilförlathelige godhe venn. AOXENSTIERNA 2: 
28 (1611). Naturen werkar de genaste wägar uti alt, hwar- 
om wi hafwa tilförlåtelig kundskap. TrIEWALD Föret. 1: 
182 (1728, 1735). Af detta beslut hafve wi intet tilförlåte- 
ligt Original. DALIN Hist. 2: 286 (1750). Att af Tackjärnets 
färg willja dömma till den art Stångjärn, som däraf kan ut- 
bringas, är mindre tillförlåteligt. emedan (osi:). Rinälan 
JämH 8 (1782). MeltiMAN (1847). jfr O-TILLFÖRLÅT- 
UG. 

Avledn. (ti: TILLFÖRLÅTLIGHET, r 1. f till- 
förlitlighet. Kung Spect. Pp 4 a (1735). Utländske läke- 
medels tilförlåtelighet. Berch Hush. 86 (1747). Kongl. 
Medicinalordningarne af ähr 1688 pålägga Collegio Regio 
Medico . . Att med tilförlåtelighet försäkra Rikets inbygga- 
re om färdige Doctorer HJELT Medicinalv. 148 (i handl. fr. 



"''^ äv -ör^- adv, i sht 
förr äv. TILLFÖRENE tilfö^rene^ 1. "'*'"^, äv -ör^. (foi 



1756). Uppenbarelsen är antingen öf\'erallt sann. eller har 
hon mera ingen tillforlåtlighet. LEOPOLD 3: 174 (1798, 
1816). Med all tillforlåtlighet, MEl■R^LV< (1847). 

TILLFÖRMODA, se tiU I 14 ö fianm. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 13 b y) 
TILL-FÖRMODAD, p. adj. (t) förmodad, för\-äntad; 
jfr -förmodlig. Afsaknaden af den tilförmodade Inkoms- 
ten (tordel twinga Directionen til någre oförtänkte indrag- 
ningar med Personemes antal. PH 3: 2495 (1747). PT 
1791. nr 36, s. 2. 

TILLFÖRMODANDE(S), se tiU I 14 6 yanm. 

TILL ssgr (forts.: jfr anm. sp. 1160): (II 13 b y) 
TILL-FÖRMODLIG. ( -förmodelig) (t) som kan för- 
modas; jfr -förmodad. .M tilförmodelig skada. GIR 24: 
435 (1554). VD.\kt. 1660, nr 59. 

TILLFÖRNE tilfö^rne^ 1. ' 

torr 

äv. skrivet ss. tvä ord. -fforine 1526 -fföredhe 1566 -fo- 
rende (-nn-) 1537-1581 -forendh 1630 -forenn 1535 
-forenna 1526-( 1540 -forenne 1524-1613 -fom 1541 
-forna 1528-1664 -förnatt 1662 -forne (-ä) 1522-1551. 
-forrende 1578. -furrene 1599 -fårrene 1597 -förande 

c. 1643 -före c. 1700 -fören 1558 -förena (-nn-) 1526- 
1771 -förend 1674 (i lem). -förende (-nn-, -dh-) 1522- 
1760 -förene (-ff-, -nn-, -ee. -ä) 1523 osv -föm 1619 (/ 
rim)-c. 1680 (( nm). -föma 1528-1749 -fömat (-tt) 
1662-1677 -fömde 1674 (/ lers). -föme (-nn-. -rr-) 1533 
osv -förr 1760 -förre < 1640 (i lern). -forrende 1599- 
1639 -förrene 1589-1681 -förrenna 1594 -förret 
1715) [fsv. til foren(ne), tit för(e)ne m. m.; jfr fd., d. titforn 
m. m.; av mit. tövoren(s). tövor(e)nt (med försvenskning av 
förleden till TILL), fram, tidigare, förr, av fsax. teforan, fö- 
re, av te, tö, till (se TAPTO). o. föran, framför, framme, av- 
ledn. av for(a), for (se FÖR, prep., adv.' o. konj.); former 
med -förr(-) möjl. med anslutning till FÖRR, adv. prep. o. 
konj.] 

1) (numera i sht i högre 1. vitter stil) i fråga 
om (obestämd) tid 1. tidpunkt i det förflutna: tidi- 
gare; fbrr (se d. o. I 1); förr i världen, fordom (se 

d. o. I 2); särsk. (o. numera i sht) i uttr. aldrig 
tillförne, aldrig förr; i ä. språkprov stundom 
svårt att skilja från 2. JönkTb. 107 (1522). Tu hafTuer 
tilforenna grundat iordena, och hi(m Planar äre tina hen- 
ders werck. Psalt. 102: 26 (öc. 1536). Jagh haff\'er ..ett så- 
dant värck förfärdighat som aldrigh tilforena i Swerighe 
seet ähr HB 1: 75 (1633). Ungdomen, som tillforene war 
wahn öfsva sig uti wapn och wärjor ., går nu låter och dri- 
fter allenas flättia för öfning 2Samt. 1: 116 (c. 1669). Af 
pligtkänsla och i minnet af bättre tider fortfor jag att som 
tillforene gå honom tillhanda. REUTERDAHL Mem. 260 
(1859). Nu hade hon behört honom mer än någonsin till- 
förne. SUNDLan//zSon 61 (1997). 

2) (numera mindre br.) betecknande att ngt 
inträffat före en viss tidpunkt: tidigare: vid en ti- 
digare (bestämd) tidpunkt 1. ett tidigare (be- 
stämt) tillfälle; dessförinnan, innan dess; särsk. i 
uttr, näst tillförne, närmast föregående, närmast 
fbrut; jfr 1. Theras tiaenere oc gotz .. som the tiilförende 
tiil Gudz tiEenist skicket oc utgifFvit haff\e. GIR 1: 34 
(1522). Then som itt nedherfall skal fä han warder tilfor- 
enna hoghmodigh, och stoort sinne gåår för fallet. Ordspr. 
16: 18 (Bib. 1541). Derföre blef på näst tilförenne håldna 
lagting dömdt till profuet, att hon skulle profuas på vat- 



- T 1247 - 



-T 1248- 



TILLFORNING 



net, effter hon . . icke något wille bekienna. HyltÉ\-Cavai^ 
LIUS Vär. 1: 449 (/ handl. fr. 1618). Ingen Borgare .. må 
sättia sigh nedher at drif«'a någon Köpenskap medh hwad 
thet hälst är, så frampt han icke tilfdrende hafsver hoos nå- 
gon ährlig Man tient i sex åhr. SthmStadsord. 1: 36 
(1635). Krjddegålsmästaren .. strööer Fröet på Sängiame, 
som äre tilförende medh HarfFvven rensadhe. Schroderus 
Comenius 381 (1639). MinnGPråsth. 1: 134 (1924). —jfr 
NÄST-TILLFÖRNE. — Särsk. 

a) med adverbial som anger hur lång tid för- 
ut ngt skedde 1. inträffade o. d. Haffde och sa(m)me 
lasse Y>fer)slon) naaghot til fo(re)nne stadt ffor sitiendfesV 
raettin och wplatit (oT<screffnej henric it huss (osv.). OPETRI 
Tb. 1: 5 (1524). När Öffre Rätten hållas skal. tå skal thet 
v-thi Lägret twå tijmar tilförende omblåsas och förkunnas. 
SCHMEDE\L4N Just. 215 (1621). Redan några år tillförene 
hade i Upsala stiftats ett sällskap under namn af "bitter- 
hetens Värmer". Sturzen-Becker 1: 6 (1845, 1861). WlG- 
FOKSSMinn. 1: 56 (i handl. fr. 1857). 

b) i sådana uttr. som året tillförne (förr äv. 
tillförne än ngt), (närmast) föregående år (innan 
ngt). OPETRI Tb. 1: 116 (1526). Han hade varit hooss Her 
Peder Baner afftonen tilförende. RP 8: 284 (1640). Natten 
tillförene än vi till Radom kommo, stod .. (K. X G.) om nat- 
ten uti en afbränd by. Kltjck Lefn. 103 (1705). Sill- 
fångsten var . . obetydlig; och svenska segelfarten lika trög 
1799 som året tillförne. ADLERBETHAn^ 2: 198 (c. 1815). 

cj (t) (redan) på förhand; (redan) i förväg, (re- 
dan) förut; stundom äv. övergående i bet.: till 
hands 1. tillstädes. Och strax .. (den helige Ande) kom- 
mer j menniskiönes hierta, begynnar han til ath driff\va wt 
then onda vilian och begiär, som ther är til förenna och 
planterar en nyan u-ilia. OPETRI 1: 49 (1526). Han wiste 
wel tilfoTe(nina hwad the j framtijden göra skulle. Sal- 
Wijsh. 19: 1 (.öv. 1536). Kan ock wara nyttigt, at både widh 
DomkjTkioma och Landzkyrkioma. synnerliga ther 
någhot j penningar, selff klädher etc. är tilförenne, en 
gång om åhret warder inuenterat. LPetri KO 48 a (1571). 
Hemtade kött in, hemtade smör och mujkor och kalja, / Rå- 
gande bordet med mat; men Aron den gamle i nacken / Tog 
hon och nödgade fram att, fast mätt tillförene, äta. RUNE- 
BERG (^SVS; 3: 86 (1832). 

dj betecknande ställe i tidigare framförd del 
av muntlig 1. skriftlig framställning: tidigare. 
GlJoh. 8: 25 (AT 1526). Här tilforrene är giffuit tilkenna, 
at then .. främste Orsaken til Pestilentzien, såsom til 
andra Siukdomer är Synden. Berchelt PestOrs. B 3 b 
(1589). Jag mins väl knappast om jag tält tillförne/ Om 
mannen från S:t Mickel, gamle Törne? RUNEBERG (SVS) V. 
3: 40 (1860). 

e) (t) utan (tydlig) tidsföreställning, med sär- 
skild tanke på ordningsföljd: först (o. främst), 
inledningsNds; i sht ingående i vissa hälsnings- 
formler i brev o. d. Tiil Trudh Greson paa Wolbergh 
Wor synnerligh Gj-nsth tiil förene. GIR 1: 78 (1523). Til 
alla Grefvar, Friherrar .. och Adelsman .. Vår (dvs. kung- 
ens) ynnest .. tillförene. TornSp. 1799, Utm. s. 3. 

3) (t) i vissa uttr. 

a) giva ngn 1. ngt ngt tillförne, tillerkänna 
ngn 1. ngt förtjänst o. d., framhäva ngn 1. ngt; fö- 
redra ngn 1. ngt; i förb. med negerande ord äv.: 
inte vara underlägsen ngn 1. ngt. inte vara sämre 
än ngn 1. ngt; jfr GIVA TILLFÖRENE. The ogudhach- 



tighe menniskior, the ther intit achta gudh och hans helga 
ordh, vtan gåå alt epter theras eghet sinne, och giffua sich 
sieluöm mykit til förenne. OPETRI 3; 394 (1530). Christus 
.. ogiller ock fördömer the phariseers gudztienst, medhan 
the gofvo ceremonieme allt för myckit tilförenne och latho 
bestå thet som ypperst var i laghen. KyrkohA 1904, s. 189 
(1595). Sedan .. (engelsmännen) hafwa lagdt sigh på Siö- 
farder, hafvi'a the vthi Förfarenheet och Frijmodigheet \'thi 
Siöfåchtande ingen Nation .. gifwit något tilförende. 
BRASK PufendorfHist. 169(1680). 

bj varda 1. bliva tillförne, vinna framgång; bli 
överlägsen. OPetri Tb. 1: 185 (1527). Werlden menar at 
hon här på (dvs. på kristna människors blodsutgjutelse) 
skal bliffua mykit tilförenne, och göra the Christna en drå- 
peligh stoor skada. LPetri 3Post. 21 b (1555). 

C) komma ngt tillförne, gm på förhand vidtag- 
na åtgärder hindra ngt (skadligt 1. icke önsk- 
värt), förekomma (se FÖREKOMMA, v^ II 5). 
Foruende siit högste fliit . . at komme szådane hemlige 
practiker tiilforenn. GIR 10: 35 (1535). 

d) komma isigt tillförne, (åter)uppnå 1. kom- 
ma (tillbaka) till ett tidigare 1. förutvarande sta- 
dium; refl. äv.: komma sig (se KOMMA, v II 5). Wij 
.. untt eder idvs. Strängnäs branddrabbade invånare) fri- 
het på eders ärlige skatt i sex åår, innen tess förhoppes oss 
at j kommer eder tilförende igen. GIR 10: 298 (1535). The 
nybyggie som alrede opå .. (ek- o. bokskogar) vpbygde äre, 
skole nidriffues . . opå thet ath skogeme kunne tess bättre 
köme tilförenne igen. GIR 12: 23 (1538). GIR 16: 317 
(1544). 

e) vara tillförne av 1. på ngt, ha nytta 1. glädje 
1. fördel av ngt, vara betjänt av ngt. Judarna, h\vil- 
ke medan the ingen troo hadhe, woro ther slett intet tilför- 
enne på, at the . . (Kristus) sågho och hörde. LPETRI 3Post. 
14 a (1555). Fast j än hade mykit .. (guld o. silver), hwad 
woren j ther aff tilförenne? LPetri3Pos/. 111 b (1555). 

TILLFORNING, se till-föra avledn. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 8 b (p)) 
TILL-FÖRORDINERA, (ti ( till iförordna (ngn); 
särsk. i p. pf ; jfr förordinera 3. Wore egne tilforordi- 
nerede, och fulmyndige rädt, eller tijänere. GIR 12: 230 
(1539). Tegel Gi 2: 114 (1622). — -FÖRORDNA. 1) (t) 
till II 5 1. 8 b: anslå (ngt) åt (ngn), anvisa 1. tillde- 
la (ngn ngt); äv.: fastställa (ngt); särsk. i p. pf Udi 
the landzender, såsom thu est tilförordnet. GIR 28: 53 
(1558). Thereffter begärde Skatmestema, at them een 
summa Reningar til Stadsens gemeene bygningar tilför- 
ordnas måtte. SCHRODERUS Liv. 753 (1626). Förfara, som 
åfwan tilförordnat är StiernmaN Com. 6: 33 (1710). 
VDAkt. 1792. nr 242. 2) (t, utom i slutet) till II 8 6 
(/3): förordna 1. tillsätta 1. utse (ngn); särsk. i p. 
pf, särsk. substantiverat; äv. (med anslutning 
till till II 5) med indin personobj.; jfr slutet o. -be- 
ställa 1, -förordinera, -nämna 1, -ordinera, -ordna 3, 
-skicka 6 a. Hians) Kongdige) Maiest^aO hwilken oss 
Gudh, genom sin synnerlige försyjTi tilförordnet haffuer. 
GIR 18: 285 (1547). Såsom förb'^emä/yte Secreterare medh 
sine Adjuncter och tilförordnade är skyldig, at fullkomna 
och reent skrifiva Actema. SCHMEDEMA,\' .7us<. 151 (1615). 
Thet .. Biskopen och .. DomCapitlet täcktes wid nästa 
PrestOrdination tilförordna mig en stilla, gudfruktig Ad- 
junct. VDAkt. 1779, nr 400. SchltlTHESS (1885). särsk. 
(fullt br.) i fråga om provisoriskt (tidsbegränsat) 



- T 1249 - 



-T 1250- 



TILLFÖRSIKT 



förordnande (i ordinarie befattningshavares 
frånvaro o. d.); särsk. (o. vanl.) i p. pf, särsk. ss. 
attribut till sbst. som utgör tjänstetitel o. d.; i ä. 
språkprov stundom svårt att skilja från huvud- 
mom. Tillförordnad professor Arved Faxe tillförord- 
nad Justitiekansler efter Nerman. LiLJECRONA RiksdKul. 
92 (1840). Han är tillförordnad, men har icke fått fullmakt 
på tjensten. Westee (1842). Allt som behövs är att Hans- 
son som tillförordnad chef gör en formell begäran. Man- 
KELL ViHospår 136 (1995). — (II 10) -FÖRPLIKTA, (t) 

förplikta (ngn) till (ngt, i sht angivet med inf- 
förb.); särsk. i p. pf ; jfr -förbinda 1, -plikta. Dan- 
mareks Rijkes Rådh skal ther wara tilförplichtadt .. all 
handelen att holla och fulkomma. TEGEL Gl 1; 311 (i 
handi fr. 1532). Daun* (1854). 

TILLFÖRR(E), TILLFÖRREN(D)E, TILLFÖRREN- 
NA, TILLFÖRRET, se tillförne. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL-FÖR- 
SE. 1) (t) till II 5: tillförsäkra (ngn ngt); förse 
(ngn 1. ngt med ngt); av.: tillgodose (ngt). Att till- 
förse våra trupper säkert återtåg frän Norrige. CruseN- 
STOLPE Tess. 5: 163 (1849). Min mage tillåter mig inte att 
tiUförse den med så feta ingredienser. EssEN ifessSrtm 45 
(1916). Våra utgifter, som nu mSste tillforses genom utde- 
bitering. Johansson ftörfaZ/ur. 2-3: 180 (1917). 2) (nu- 
mera mindre br.) till II 13 o, refl.: hoppas på 1. 
(för)vänta sig (ngt) (förr av. med obj. ersatt av 
prep.-förb., särsk. inledd av om)\ förr äv.: ställa 
sin förtröstan 1. förväntan 1. sitt hopp till (ngn) 
(särsk. dels med obj. ersatt av prep.-förb. inledd 
av (pleonastiskt) till, dels i p. pr i mer 1. mindre 
adjektivisk anv., särsk. ss. attribut till vän o. d.: 
som ngn ställer sin förtröstan osv. till); jfr förse I 
4. (Vi önskar att Er Furstlige Nåde) myckit heller sigh til 
oss såsom underdånige .. vndersåter altijdh tilförseer. 
Lundström LPGothus 1-2: Bil. 4 (; handl. fr. 1595). Edle 
.. höghlärde och välvijse godhe Herrer Praesident och Ad- 
sessorer, tilförseendes godhe venner. AO.XENSTIERNA 8: 534 
(1633). BerChHus/i. 220 (1747: om). Sedan någon vådelig 
händelse försatt honom i den belägenhet, att han ej annat 
än en hardt nära förestående död sig kunnat tillförse. Ca- 
LONIUS 5: 94 (1799). Att svenska riksdagen tillforsåg sig 
att få sin del i åtgörandet. ^llA.mG AnlRiksd. 88 (1895). 
SAOL (1973). Avledn. (t): tillförseendehet, r. 1. f 
(-seenhet) till -förse 2: förtröstan, förhoppning. 
VDAkt. 1661, nr 219. 

TILLFÖRSEL tifi~fcer~sel, r. 1. f (I. m.); best. 
-eln (se för övr FÖRSEL); förr av TILLFÖRSLA, r. 1. f; 
anträffat bl. i pl. -or (se för övr. FÖRSEL) (förr äv. skrivet 
SS. två ord) [jfr d. tilforsel: vbalsbst. till FÖRA TILL o. 
TILL-FÖRA 1. möjl. ssg av TELL o. FÖRSEL] handling- 
en 1. verksamheten att tillföra (se d. o. 1) (ngt); 
äv. om mängd 1. flöde av ngt som tillförs; förr 
särsk. i uttr göra ngn tillförsel, förse ngn med 
varor 1. förnödenheter o. d.; jfr TILLFÖRING. FN 
vill strypa tillförseln av vapen genom att införa 
ett embargo. Rvdbkckivs KonReg. 231 (1615). Fetaliers 
och andra nödtorfftigheters tilfordzlor Paulinl'S GothuS 
MonTurb. 279 (1629). Dett ähr emott fordragen, att han 
gör vår fiende tillforsell. RP 7: 181 (1638). Misshälligheter 
med Hansestäderna och Norrbys sjöröfveri afbröto all till- 
försel på främmande varor GE).JER SvFolkH 2: 53 (1834). 
Ar det troligt, att hon ensam skall kunna gifva honom hela 



den tillförsel af nya tankar och idéer, som han varit van att 
mottaga under meningsbytet med förtroliga vänner? Idun 
1888, s. 250. Perpetuum mobile, maskinen som utan till- 
försel av ny energi skulle kunna i evighet utföra arbete. 
Larsson Biidn. 24 (1908). Upptaget av radioaktiv jod i 
sköldkörteln kan blockeras genom tidig tillförsel av hög 
dos kaliumjodid. PatFass 1990-91, s. 342. — jfr BLOD-, 
GAS-, LJUS-, LUFT-, NY-, SPANNMÅLS-, STRÖM-, 
SYRE-TILLFÖRSEL m. fl. 

Ssgr: A: TILLFÖRSEL-LINJE, (tillförsel- 1942 
osv tillförsels- 1842) linje (se d. o. 9 slutet) för 
transport 1. överföring av ngt, särsk, förnödenhe- 
ter 1. elektrisk kraft o. d. Dä .. födoämnen, kläder och 
vapen, icke i tillräcklig mängd kunna inom landet erhållas 
. . så blir det nödvändigt att förbereda säkra mottagnings- 
och förvaringsställen vid de .. sjö- och handelsstäder, der 
de flesta tillförselslinier öch handelsvägar sammanstöta. 
KrigVAH 1842, s. 58. Det kan .. förtjäna påpekas, att år 
1960, då exceptionellt svår kraftbrist rådde i Tröndelag, 
kom Nealinjen att tjäna som tillförsellinje till Norge frän 



Sverige. Ymer 1963, s. 245. 



-OMRÅDE" 



(tillförsel- 



1918 osv tillförsels- 1907) område varifrån tillförsel 
äger rum. 2UB 10: 388 (1907). Äggens tillforselomrade 
till Stockholm är något vidsträcktare än smörets. Ymer 
1930, s. 342. — -VÄG. (tillförsel- 1934 osv tiUförsels- 
1867) väg på 1. gm vilken tillförsel sker Näsan är 
en ny och intressant tiUförselväg för smärtstillan- 
de mediciner. TjReglArm. 1867. 4: 154. Mer än något 
annat land led tsarriket av att de naturliga tillförselvägar- 
na från utlandet stängts. Almquist VärldH 9: 118 (1934). 

B (t): TILLFÖRSELS-FRIHET, rätt att utan be- 
gränsningar utöva tillförsel (av varor 1. förnöden- 
heter o. d.); jfr frihet 9 a. At bemälte orter och 
Bergslager, jemte stora Kopparberget under samma be- 
nådning och tilförsels frihet skole wara begripne. Bergv. 1: 
189 (1649). LINJE, -OMRÅDE, -VÄG, se A. 

TILLFÖRSIKT til^-försikh, r. 1. m. 1. f {HFinlH 
3: 212 (1554) osv I ((t) n. tVDAkt. 1664, nr 213, SCHULTZE 
Ordb. 4051 (c. 1755)); best. -en. (-forsigtt- 1562 (: tilfor- 
sigttige, au/ed/!.), -försicht (-ii-, -ss-, -tt) 1555-1755. -för- 
sigt (-ff-, -th) c. 1550-1892. -försikt (-c-, -ek-, -th) c 
1647 osv.) [liksom ä. d. tdforsigt av mit. tovorsicht 1. t. zu- 
versicht (av fht., mht. zuoversiht), till sich versehen, förvän- 
ta sig (resp. motsv. förb. i mit., se FÖRSE I, konstruerat 
med prep. zu (resp. tö, se TAPTO); förleden försvenskad till 
TILL; jfr äv FÖR-SlKT, sbst.^ ö. TILL-FÖRSE] tro på 
gynnsam utveckling, förtröstan; förhoppning, 
förväntan; äv. (numera mindre br): tillit (till 
ngn, äv. sig) 1. förtroende (för ngn); förr äv. dels i 
uttr vara (ut)i isådan 1. sådan) tillförsikt, känna 
(sådan 1. sådan) tillförsikt, dels konkret(are), om 
ngn 1. ngt som är föremål för ngns tillförsikt, dels 
i fråga om negativ förväntning. Hansson Norman 
25 (c. 1550). Hwars och eens hws borde wara hwariom och 
enom en trygg borgh och tilförsicht. Chesnecopherus 
Skäl Aa 4 b (1607). Vij äre och uthi then godhe tillförsicht, 
att Mag(nificenti)a Tluse) vardher och visserligh forhiel- 
pandes vår domkyrkia till sin rätt och ägendom. OxBr 12: 
332 (1617). (Dessa) skrifwelser, affwende ifrå Konung 
Prusta . . all misztanka och ond tilförsicht til the Romare. 
SCHRODERUSLif. 604 (1626). Men effter thet emoot all til- 
försicht inge flere än the Nougärdske Herrskapz Sänninge- 
budh hijt wore komne, kunde man medh dem allena om 



-T 1251- 



- T 1252- 



TILLFORSLA 



sådane .. wichtige saker icke tractera och handla. WlDE- 
KlNDl KrijgH 511 (1671). (Einar Tambaskjelve vari Jarlar- 
nas största tilförsicht. och klaraste wän. PeringskiÖLD 
Hkr 1: 392 (1697). iJag ar) försäkrat om E. H. Excellens 
höghgunstige tilförsikt, så til public bästa ok wälferd i det- 
ta måål, sosom ok (apotekarens). RUDBECK D A. Bref 386 
(1702). Det är skönt när den enskilte beder och med 
barnslig tillförsigt anförtror sitt väl i den gode Fadrens 
händer TEGNÉR (V/Bl 10: 39 (c. 1825). Ännu 1786 hyste 
man en viss tillförsikt om Storgruvekisens fortsättning på 
djupet. Ett par år senare var denna optimism övergiven. 
Lindroth Gruvbrytn. 1: 455 (1955). — jfr SJ.4LV-TILL. 
FÖRSIKT. 

Avledn .: TILLFÖRSIKTIG, adj. [jfr t. zuversich- 
tig] (numera föga br, ) = tillförsiktlig: förr äv., i sht 
i vissa hälsningsformler i brev o. d., övergående i 
bet.: tillförlitlig 1. pålitlig. Käre Lasse Mickilssan, til- 
forsigttige gode wen. BtFinlH 4: 48 (1562). I kunnen så 
mycket tilforsiktigare .. förtro eder Honom (dvs. Gud), när 
I med upmärksamhet betrakten Hans omsorg för de ring- 
aste kreatur B.«LTER JesuH 4: 173 (1757). 3SAH XLV. 1: 
324 (1934). Avledn. (t): tillförsiktighet, r 1. f tillför- 
sikt; äv.: tillförlitlighet, pålitlighet. En god tillför- 
sigtighet hades .. till honom. UrkFinlO \\. 1: 136 (1647). 
Våra häfdaforskare hafva blott föraktat .. (folkvisorna') 
emedan de ej äga, hvad ingen dikt äger annalistisk tilför- 
sigtighet i anförande af händelser SvFolkv. XLI (1814). — 
TILLFÖRSIKTLIG, förr äv TILLFÖRSIKTELIG, adj.; 
adv -t. (-sikt- c. 1835 osv -sikte- 1676-1740) [jfr t. zuver- 
sichtlich] (numera bl. tillf) full av tillförsikt, för- 
tröstansfull, förhoppningsfull. VDAkt. 1676, nr 314. 
I kungens lager rådde en entusiastisk och gladt tillförsikt- 
lig anda. Statcnow EngRev. 104 (1895). ÖSTERGREN 
(1957). 

TILLFORSLA. se tillförsel. 

TILLFÖRST, se till I 13 ef . — TILLFÖRSTÄ, se till 
I14b p anm. — TILLFÖRSTÅENDE(S), se tiU I 14 6 
yanm. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 13 o) 
TILL-FÖRSYN, (t) förtröstan, tillit. GIR 29: 39 
(1559). LUNDSTRÖM LPGothus 1-2: Bil. 10 (; handl. fr 
1595). — (II 5 (a)) -FÖRSÄKRA, -an (Finland 111 

(1893) osv.), försäkra (ngn) om 1. säkerställa för 
(ngn) rätten till 1. förmånen av (ngt); äv. med refl. 
indir. obj.; i sht förr äv. dels med det indir. obj. er- 
satt av prep.-förb. inledd av åt. dels med det di- 
rekta obj. ersatt av prep.-fbrb. inledd av om: förr 
äv. (med anslutning till till II 8 6 P): säkerställa 
(ngt); jfr -förse 1, -trygga. Avtalet tillförsäkrade 
henne del i vinsten. Den lejd, hvilken dråpare, som fri- 
villigt inställde sig till svars, borde tillförsäkras. NORD- 
STROM Samh. 2: 444 (1840). Ett närmare aktgifvande på 
dessa .. gåtlekar skulle snart tillförsäkra dem om ett 
ostördt rum uti den Nordiska vitterhetens historia. HOLM- 
BERG WorrfA. 376 (1854). Skogens uthållighet tillförsäkras. 
THELAUS S^og. 157 (1865). Åt hvarje delägare tillförsäkra- 
des full besittningsrätt till hus och trädgård. RÖNNBERG 
Bredbolstad 87 (1907). Flottan kunde .. inte tillförsäkra 
sig sjöherraväldet. HT 1949, s. 312. 

TILLFÖRTIGA, se tiU I 14 6 /3 anm. — TILLFÖR- 
TIGANDES, se till I 14 6 yanm. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL-FÖR- 
TRO, (t) 1) till II 5: anförtro (ngn ngt); särsk. i p. 



pf SS. attribut; jfr -tro, \.\ a.RA I. 3: 108 (1593). (Ge- 
neralguvernören skall) tillhålla (landshövdingarna) vthi 
sine tillfortrodde ämbeten och tiänster, at blifwa tillstädes. 
LReg 234 (1648). VDAkt. 1685. nr 88. 2) till II 13 a, 
refl.: lita 1. förlita sig 1. tro på (ngn 1. ngt); äv. 
med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av (pleonas- 
tiskt) till; jfr -förlita. (Vi) wele .. hafwa Errs) Y(urstlige) 
N(äde) warnat . . at E(rs Furstlige Nåde) sigh icke förmyck- 
it Papisteme tilfortroor LUNDSTRÖM LPGothus 1-2: Bil. 7 
(i handl. fr. 1595). Hvar om iagh migh bättre till E. Ex- 
celhce tillförtroor, än någon annan i verlden. HT 1896, s. 
42 (1654). W.ALLINfie/. 1: 276 (1819. 1825). Avledn. (t): 
tillförtrolig, adj. till -förtro 2: tillförlitlig. LlNDESTOL- 
PE SuurbrKrafft 61 (1712). — (II 13 a) -FÖRTROGEN. 
[med anslutning till -förtro] (t) pålitlig, trogen; tro- 
fast; äv.: förtröstansfull. Höghlärde Domine praeposite 
högt ährade. tillfortrogne och besyTinerlige Gynnare. 
VDAkt. 1650, nr 66. Allés wåra samptelige bön och tillför- 
trogna begäran till Eders Högdtährewyrdigheet. VDAkt. 
1657. nr 317. VDAkt. 1677. nr 295. 

TILLFÖRTROLIG, se till-förtro avledn. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 13 a) 
TILL-FÖRTRÖSTA, (t) refl.: förtrösta sig på (ngt). 
HSH 9: 185 (1639). Avledn. (t): tillförtröstlig. adj. 
(-elig) förtröstansfull; särsk. ss. adv. VDAkt. 1665. 
nr 328. — (II 13 a ) -FÖRVITLIG. (-elig) (t) klander- 
värd. VDAkt. 1749, nr 52. jfr o-tillförvitUg. — (II 13 
a) -FÖRVÄNTA, (t) förvänta 1. emotse (ngt). Bergv. 
2: 285 (1743). Hennes Maijts Drottningens tilförwäntade 
Nederkomst. 3SAH LXXXDC. 2: 54 (1799). 

TILLFÖRVÄNTANDE(S), TILLFÖRVÄRVANDE, se 
tiU I 14 i> yanm. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL-GE. 
se -giva. 

TILLGEDAN, adj (-gedan (-dh-. -aen, -ahn) 
1611-1769 -gedån 1618-1642. -gethan 1675) [av mit. 
tögedän (med försvenskning av forleden till TILL); p. pf av 
todon, refl.: ansluta sig, ssg av to. till (se TAPTO), o. don. 
göra, ge m. m. (se DON, sbst.^); formen tillgethan hänför 
sig till motsv t. ord, zuget(h)an] (t ) välvilligt inställd 1. 
stämd mot (ngn 1. ngt), hängiven; som bekänner 
sig till; tillgiven; jfr till-benägen. Att ingen, som nå- 
ghon annen Religion .. ähr tillgedan, blifwer brukat i nå- 
got Rijckzens embete. RA II. 1: 58 (1611). Som iagh 
hem(älte) .. Elmgreén så mycket mehra är tillgedan. som 
han en tijdh här i mitt huus waret och mine barn informe- 
rat. VDAkt. 1707, nr 476. Sahlstedt (1769). 

TILLGEFWES, se tillgäves. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 11 öl 
TILL-GEHÖR, (t) tillbehör; jfr gehör sbst.^ Petter 
Wale . . tilkenna gaf huruledes som han hadhe kiöpt . . (en 
skuta] medh alt tilgehor BtAboH I. 6: 64 (1633). VDAkt. 
1675, nr 196. 

TILLGIA, se tilja. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL-GIFT. 
[jfr -giva] 1) (numera bl. i skildring av ä. förh. ) till 
II 5; efterskänkande (av (del av) utkrävd pålaga 
1. skuld o. d.); särsk. med prep. -attribut inlett av 
(up)på o. med rektion betecknande det som efter- 
skänkandet avser. Så haffwe the . . begäredt någen til- 
gifft opå the uthskylder the oss äre plictige ath utgore. 
GIR 26: 41 (1556). Beslötz om Matz OlofFson .. att han på 
3. åhr tillgifrt åtniuta finge. UUKonsP 1: 132 (1631). På 



- T 1253 - 



-T 1254- 



TILLGIVEN 



grund av . . ofta lämnade tillgifter på skatten vågade bön- 
derna upptaga ödeshemman. HT 1936, s. 138. 2) (nume- 
ra bl. i vitter 1. högre stil) till II 5: förlåtelse; 
särsk. med prep. -attribut inlett av för, förr äv. på, 
o. med rektion betecknande det som förlåtelsen 
avser. Bekiende the sigh therutinnen orett .. giordt hafva 
och begierde tilgift och förlåtilse af Gudi och församblinge- 
ne. RA I. 3: 95 (1593). Petrus fick tilgiff"t på sina synder 
Swedberg Ungd. 88 (1709). Som de bönföllo om nåd .. er- 
höUo de oinskränkt tillgift. KOLMODIN TacAnn. 1: 123 
(1833). Hon lade huvudet på sned som bad hon skälmak- 
tigt de församlade om tillgift för det förskott hon tagit sig 
pä äktenskapets legitima nöjen. KRUSENSTJERNAPa/i/en 6: 
437 (1935). 3) (utom i slutet o. i ssgrna -penning o. 
-ränta numera föga br) till II 11 a: gåva o. d. som 
läggs till utöver ngt annat (jfr -gåva); särsk.: mel- 
langift. VarRerV 45 (1538). VRP 5/2 1724 [om mellan- 
gift). En sup fanns till hands i hvarje köpmansbod, dels 
mot kontant betalning, dels såsom tillgift på handel. LfF 
1896, s. 60. FrGSkånHem 65 (1926). Särsk. (fullt br, 
om ä. förh.) om den ekonomiska ersättning som 
en man vid brudköp skulle erlägga till giftoman- 
nen (ss. motsvarighet till kvinnans hemgift) o. 
som efter bröllopet blev hustruns egendom. Lönn- 
berg Ragnf. 139 (1873). Ssgr (om ä. förh.): tillgifts-, 
förr äv tillgiftes-brev till 1 1. 2. Tillgiff^tis breftTor Ger- 
mund Svenssonn på alle the partzeler, söm honum til 
skultt . . tilrecknett bleff. GIR 28: 409 (1558). (Kristian II) 
lät .. på alla Torg och gator upläsa et tilgifts-bref, uti hwil- 
ket alle dem som öfwerblifwit fred och säkerhet lofwades. 
Celsius Gl 1: 73 (1746). -dag. (numera bl. i vitter 1. 
högre stil, tillf) till 2, särsk.: dag för (offentlig) 
avlösning. SCHRODERUS Os. 1: 563 (1635) -penning. 
till 3, i pl.: tillgiftsränta. KBrec 3/10 1809. -ränta. 
till 3, i fråga om båtsmanshållet i Södra Möre 
hårad: tillskottsränta; jfr -penning. Llnde Kam. 529 
(1867). — -GIVA 1. -GE, -givelse (numera föga br, HEL- 
SINGIUS (1587), VDAkt. 1735, nr 132), -givning (t, Linc. 
Fflb (1640), SCHULTZE Ordb. 1529 (c. 1755)); -givare 
(numera bl. i vitter 1. högre stil, tillf, VDAkt. 1725, nr 
286). [fsv tilgiva. — Jfr tillgiven] jfr giva till. A. till II 
5. 1) (t) ge (ngn ngt); särsk.: tilldela (särsk. med 
avs. på person); äv. tillerkänna 1. tillräkna. GIR 1: 
275 (1524). Tesligeste att them mötte gode och trogne 
karler tilgiffne bliffwe. GIR 16: 226 (1544). Aristoteles .. 
tillgaf .. (de allmänna begreppen) ingen sjelfständig verk- 
lighet. Strinnholm Hist. 3: 838 (1848). 2) (t) efter- 
skänka (ngt, särsk. pålaga 1. skuld o. d.) åt (ngn); 
äv. utan indir. obj. Vthaff en fremmafnMe må tu .. (lå- 
net) inkräffia. men tinom brodher skalt tu tilgifTuat. 5Mos. 
15: 3 (Bib. 1541: Bib. 1917: efterskänka det). Effter H(ans) 
Kiunglige) M(ajestä )tt nådeligen tillgaf i Örebro herredagh 
alla restantier ifrå 610 till 613. OxBr 12: 365 (1615). 
Wallquist Ecc/Sam/. 5-8: 146 (1791). 3) (numera bl. i 
vitter 1. högre stil) förlåta (ngn ngt); äv. utan in- 
din 1. direkt obj.; i sht förr äv. med det direkta 
obj. ersatt av prep.-förb. inledd av för. GIR 1. 46 
(1523). Samma dagh bleff Jackiop Orm öch Nills Jö- 
rennssfo/n . . thil giffnne för then sach, dhe haftua bru- 
kiath på wecthernna ber i stadhenn. TbLödöse 141 (1589). 
Altså hafwe Wij aff gunst och nåde . . welat dhetta dheras 
feel och brott tilgifwa och pardonnera. SvFlH 1: 341 
(1670). Tillgif mig, Allernådigste Konung! all denna radö- 



tage. ROSENSTEIN 3: 331 (1788). Mose bad .. åter for .. (fol- 
ket) och Gud tillgav dem. Kulturen 1955, s. 72. B. 4) (t) 
till II 10, refl.: hänge sig åt (ngt); särsk. dels med 
obj. ersatt av prep.-förb. inledd av pleonastiskt 
till, dels i p. pf: hemfallen åt. När .. (Finland) for- 
dom afguda dyrkan och trulldom war tilgifuit, hade thet 
Konungarijkes macht och tytel. TEMPEUS Messenius 103 
(1612). Den unge Wärlden, som sig till kättia och lättia in- 
låta och tillgifwa. PORATHPa/. Föret. 3 (1693). EKBLAD 138 
(1764). C. 5) (t) till II 13 o: medge 1. tillåta (ngt). 
JMESSENIUS i HB 1: 118 (1629). HSH 37: 449 (1731). Av- 
ledn. (t): -tillgivlig, adj. till -giva 2 1. 3: möjlig att 
efterskänka 1. förlåta, i ssgn o-tillgivlig. 

TLLLGIVANDE(S), se till I 14 i y anm. 

TILLGIVEN tifi-jA'en, p. adj. -vnare. adv. 
-VET. Anm. De anv. av tillgiven som inte upptas här 
räknas ss. klart verbala o. behandlas under TILL-GIVA. 
[p. pf av TILL-GIVA 1. möjl. ssg av TILL o. p. pf given I se 
GIVA, v )] 

1) (t) motsv TILL-GIVA 4: hemfallen åt (ngt, 
särsk. last o. d.), begiven på (ngt); äv. med obj. er- 
satt av prep.-förb. inledd av (pleonastiskt) till. 
Somlige äre i then meningen, at thenne Nation skal wara 
til omäteligh maat och dryck, såsom och lättia tilgifwin. 
SCHRODERUS Urs. Dia (1626). Cromwell .. inträngde .. i 
parlamentet, förebrådde desz ledamöter, att vara ockrare, 
gudsförnekare och tillgifna alla laster Ekelltnd NAllmH 
II. 1: 29 (1838). MEURMAN (1847). 

2) [sannol. utvecklat ur 11 (numera mindre br.) 
som gynnar 1. sympatiserar med (ngn 1. ngt, 
särsk. religiös 1. politisk åskådning o. d.), trogen 
(ngn 1. ngt); i ä. språkprov stundom svårt att 
skilja från 3. RA I. 4: 814 (1598). Det är ej heller olikt, 
at Konungen häri nvttjat någras råd, som waret Präste- 
ståndet mindre tilgifne, och med borttagande af deras wäl- 
de welat skaffa rum för et annat. Wallquist £cc/Sam/. 1- 
4: 81 (1788). De egentliga infödingarne (i Indien) äro till- 
gifne Brahmas religion. PALMBLAD LbGeogr. 211 (1835). 
IllSvOrdb. (1964). 

3) som hyser (o. visar) välvilja 1. innerlig vän- 
skap 1. kärlek (mot (ngn)); trogen, trofast; särsk. 
i underskrift i brev o. d.; äv. i överförd anv, om 
känsla 1. sinnestillstånd 1. handling o. d. som 
kännetecknas av välvilja osv.; jfr 2; jfr TILL-BENÄ- 
GEN. COLUMBUS (SVS) 2: 340 (1676). OrakneV iga) hels- 
ningar till Dig och Din Laura, från oss alla! Städse Din 
tillgifnaste Atterböm. 3SAH XXXVIII. 2: 4 (1851). (Foxter- 
riern) är en populär sällskapshund, lättdresserad, ytterst 
tillgiven och användbar pä alla möjliga sätt. EDSTRÖM 
Hund. 56 (1948). Han har slutit sin mun och drar lång- 
samt huvudet bakåt, som förr. Ser mej i ögonen fortfaran- 
de, liksom med tillgiven tacksamhet. SJÖGREN TaStjärn. 
34 (1957). Han var mycket tillgiven sin hustru. EdQVIST 
Skugg. 102 (1958). 

Avledn.: TILLGIVENHET, r 1. f 1) (t) till 1: 
begivenhet (se d. o. I). En icke alltid måttlig tillgifven- 
het för nöjen torde haf\'a varit hans största svaghet. RO- 
SENSTEIN 1: 18 (1780). 2) (numera mindre br) till 2: 
trohet. FRESE VerldslD 46 (1716. 1726). Månge äro ge- 
nom alt för stör tilgifwenhet til allehanda Secter ostadige 
blefne. Ronigk Fresenius 171 (1753). G^XLENSTEN Grott. 
69 (1973). 3) till 3: egenskapen 1. förhållandet att 
vara tillgiven. I min ock åtskillige andras närvara om- 



Sy. Ak. Ordb. 



-T 1255- 



Red. avslutad den 17112 2004. 



- T 1256- 



79 



TILLGIVENS 



taltes och berömdes den stora tilgifvenhet Hennes 
M(ajestält har för sin höga Gemål. BenzelBr. 295 (1739). 
Man har tillgifvenhet for den, hvars väl ligger en ömmare 
om hjertat än andras, för den, med hvilken man af öde el- 
ler uppsåt vant sig att i högre måtta sympathisera. LlD- 
BECKAnm. 307 (1798. 1830). iDet) berättas flera historier 
om .. ilejonetsJ tillgifwenhet för dem, som wårda det. 
Kaktman Naturk. 164 (1836). (Småbarn) behöver en rik- 
tig hemmiljö: känsla av tillgivenhet och förståelse, av vän- 
lig omvårdnad och tr>-gghet, tröst och uppmuntran. PedT 
1955, s. 2. Ssgr: tillgivenhets-betygelse. särsk. till 
tillgivenhet 3; jfr betygelse 3. SSAH XLVIII. 2: 102 
(1841). -bevis, till tillgivenhet 2, 3; jfr bevis 2. RoG- 
BERG Pred. 1: 299 (1825, 1835). iDalkarlarna) hade för- 
sport oron uti riket, och sände nu det bud till konungen, 
att de sjelfvilligt uttågat för att erbjuda honom sin hjelp. 
Detta trohets- och tillgifvenhets-bevis var lugnande för 
Gustaf Fr\-XELL Ber. 3: 179 (1828). -känsla, till tillgi- 
venhet 3, i sht förr äv. tillgivenhet 2. Lehnberg 
Pred. 3: 210 (c. 1800). Från första ögonblicket fick jag en 
stark tillgivenhetskansla for Alberts far, den gode och gla- 
de stationsinspektoren. MestAEngströtn 265 (1941). -prov. 
särsk. (t) till tillgivenhet 3: tillgivenhetsbevis. Co- 
LliMBUS Ordesk. 1 (1678; uppl. 1963). BLANCHE En tr upp 
60(1843). 

TILLGIVENS, se tillgäves TILLGIVLIG, se till- 
giva avledn. — TILLGJEFWES, se tillgäves. 

TILLGJORD tifi~Jw-rd, p. adj. [p. pf av GÖRA 
TELL lo. TlLLGÖRA)] onaturlig, konstlad; jfr TILL- 
KONSTLA 2. a) om person: som gör sig till (se 
GÖRA TILL 5). affekterad. NORDFORSS (1805). Fan an- 
fakta alla dessa narraktiga, läspande, tillgjorda fantaster- 
na. R^GBERG Shaksp. 10: 183 (1848). När jag läser vad du 
skriver också når det gäller de kufiska, konstifika, till äck- 
el tillgjorda skalderna, får jag en fläkt av hellenisk klar- 
het. Laurin LivKonst 352 (1929). b) om ngt sakligt; 
äv.: låtsad, spelad; jfr GÖRA TILL 5. Han kunde 
inte tåla hennes tillgjorda skratt. Kellgren iSVSi 
4: 230 (1781). Göra skillnad mellan verklig och tillgjord 
galenskap. Hygiea 1840, s. 554. Jag brukade hava rätt ro- 
ligt åt gubbars och gummors svårighet med innanläsning 
och gick det något så när var det med en tillgjord och ento- 
nig röst. Lewenhaupt MinnV 122 (1936). Varsågod och 
sitt, sa Nordlund med tillgjord vänlighet. Karnstedt 
Gnistsk. 141 (1990). —jfr O-TILLGJORD. 

Avledn . : TILLGJORDHET. r 1. f egenskapen 
1. förhållandet att vara tillgjord; äv. konkretare. 
a) till a. DA 1808. nr 100. Bih. s. 6. För en qvinna är fors- 
ta vilkoret att undvika all tillgjordhet. koketteri samt ona- 
turhgt eller obefögadt skratt. \iAGDAi\L Fråga 38 (1883). 
När flickorna satte sig i soffan .. så intog Henning en så- 
dan plats, att han obehindrat kunde sitta och grina åt de- 
ras tillgjordheter HÖGBERG Utbol. 1: 109 (1912). b) till b. 
LiFFMAN Petersen 139 (1837). Våra romantiker .. skrefvo 
en massa saker .. som för sin tillgjordhet numera äro 
onjutbara. Rydberg Sreu 3: 75 (1888). Månne icke en ren 
och sann svenska .. i förening med god rytm, är önskvär- 
dare än väl rimmade dåligheter och tillgjordheter? WULFF 
Petrarcab. 24 (1905). 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL-GJU- 
TA, -ning. (numera bl. tillf) 1) till II 8 b (5: gm 
gjutning (se gjuta, v 2) forfärdiga (ngt); jfr 3. Hed- 
berg ArtiH. 321 (cit. fr. 1599). Skall .. Wormprantt kons- 



ten, om .. lätte Styckers tillgiutningh. Ingen annan 
potentat ähn oss allene, lare och vnderwijse. MEYERSON 
Läderkanon. 14 (( handl. fr. 1627). 2) (numera bl. i vit- 
ter 1. högre stil) till II 11 a a a : tillsätta (ngt) gm 
igjutande härav. Linc. C 5 b (1640). Denna stigning (av 
den kokande oljan) måste man söka att moderera genom 
tillgjutning af kall, redan färdig fernissa. AHB 12: 58 
(1865). 3) till II 11 a a ö: gjuta (ngt) för utökning 
av befintligt bestånd; i vissa språkprov svårt att 
skilja från 1. Jtem är tilgutith aff gamble liusse stakar 
.. Stakar meth 3 piper GnpshR 1546-47. NordBoktrK 
1906, s. 206. — (US b a) -GNIDA, -ning. (numera bl. 
tillf) gm gnidning jämna till 1. glätta (ngt). LrviN 
Kyrk. 134 (1781). Varje veck tillgnides noga med falsbenet. 
KEY Amatörbokb. 25 (1916). 

TILLGODO, se till Illa slutet. 

TILLGODO- tilgw^dw-, ssgsforied. [ssgsform till 
uttr till godo ise GOD 24)] ss. förled i ssgr: till godo 
(se GOD 24). 

Ssgr: TILLGODO-BERÄKNA, (numera knap- 
past br.) beräkna (ngt) ss. ett tillgodohavande för 
(ngn). Staten .. fordrade, att, då Banken för lån till staten 
icke brukat taga högre ränta än efter 3 proc. .. så borde 
staten nu tillgodoberäknas skillnaden mellan 3 och 5 pro- 
cent. Agardh o. Ljltngberg i. 3: 117 (1853), SAOL 
(1973). — -FÖRA, kreditera (se kreditera, v.^) (ngn, 
äv. sig, ngt), gottskriva. Dalin (1854). De av gräsväx- 
ten å fästningsvallarna härflytande inkomster tillgodo- 
föras arrende-, jordskylds- och tomtöresmedlen. SFS 1914, 
s. 136. I ärende (rörande fastställelse av kommunall va- 
pen), varmed riksheraldikern .. tagit befattning, må han, 
därest synnerligen omfattande utredningsarbete förekom- 
mit, . . tillgodofora sig förhöjd ersättning. SFS 1936, s. 102, 
— -GÖRA, -else (BERNDTSON (1880) osv. I. dra nytta 1. 
fördel av 1. utnyttja (ngt); äv. (o. numera i sht) 
refl.: tillgodoräkna sig (äv. (o. numera i sht) dels 
med avs. på intellektuellt innehåll (ss. undervis- 
ning o. d. ) närmande sig 1. övergående i bet.: till- 
ägna sig. dels om organism: taga upp (näring o. 
d.)); förr äv. dels: bearbeta o. därigm dra nytta av 
(råvara, särsk. malm o. d.), dels: göra sig betald 
(se betala 3 c or); jfr god 24 c S. Efter röstningen tillgo- 
dogöras malmerne genom smältning. AlMROTH Kem. 344 
(1834). Tillgodogöra .. (dvs.) göra sig betald. Smedman 
Kont. 7: 83 (1874). De flesta av ryssarna smeto .. i väg 
utan att betala en penni för det de förtärt, sålunda tillgo- 
dogörande sig den evigt naiva finska godtrogenheten. 
ACKTÉ Jalander 109 (1932). Hans kropp hade tillgodogjort 
sig födoämnena med omsorg och skotsamhet och fordelat 
dem i det lagrade fettet så jämnt och rättvist som möjligt. 
Johnson GrKnlon 12 (1941). De erlagda böterna tillfalla 
kronan, och målsägaren kan alltså inte tillgodogöra sig 
dem som ersättning. FORBERG SäljFilm 222 (1946). I kurs- 
ämne skall den studerande följa en kurs och undergå slut- 
förhör, varvid, om provet godkännes, intyg skall meddelas 
att han nöjaktigt tillgodogjort sig undervisningen vid kur- 
sen. SFS 1951. s. 381. Avledn. (numera bl. tillf): tiU- 
godogörbar. som kan tillgodogöras. Vid nyodling 
brukas bränning af ytlagret .. för att göra en del af i dem 
bundna mineralämnen tillgodogorbara for växterna. 

JUHLIN-DaNNFELT 49 (1886). SAOL (1973). HAVA. (t) 

ha (ngt) att fordra (se fordra, v.' II la), ha till go- 
do; särsk. i p. pr i mer 1. mindre adjektivisk anv.; 



-T1257- 



- T 1258- 



TILLGRIPA 



jfr god 24 d. Det tillgodohafvande folket placerar .. sina 
besparingar i utlandets fonder eller öfriga värdeföremål. 
FahlbECK NatFörm. 82 (1890). CanNELIN (1939). HA- 
VANDE, n. [jfr t. guthaben] fordran (se fordran, sbst." 
II 1 slutet); numera i sht om fordran som av gäl- 
denär omsätts 1. kan omsättas i vara 1. tjänst av 
motsvarande värde. Tholander Ordl. (1872). Utstäl- 
lare av check skall hos trassatbanken äga ett mot check- 
summan svarande tillgodohavande, varöver han .. äger 
förfoga medelst check. SFS 1932, s. 217. Utländska tillgo- 
dohavanden. SocÅb. 1943^4, s. 136. — -KOMMA, (nu- 
mera föga br) komma (ngn 1. ngt) till godo (se 
god 24 c y). SPF 1824, s. 355. KxmgMigt Maj(estä)t har .. 
funnit gott förordna, att förmån, vilken såsom h\Tesavdrag 
tillgodokommer mindre bemedlad, barnrik familj . . ej skall 
.. utgöra skattepliktig inkomst. SFS 1935, s. 625. SAOL 
(1973). — -KVITTO, [möjl. elliptiskt för ett tillgodoha- 
vandekvitto] kvitto på tillgodohavande i butik o. 
d. Idun 1950, nr 2, s. 20. Jag lämnade tillbaka ett dataspel 
1995 och fick ett tillgodokvitto på 350 kronor. Butiken häv- 
dar att nu är det för gammalt for att gälla. RädRön 1998. 
nr 10, s. 31. NJUTA, (numera föga br) njuta för- 
del av (ngt); åtnjuta (ngt); jfr god 24 c C,. 2BorgP 5: 
8 (1734). Liksom jordägarna tidigare varit intresserade av 
att på gynnsammast möjliga villkor tillgodonjuta de liveg- 
na böndernas arbetskraft var man nu .. intresserad av .. 
inskränkningar i lönarbetarnas frihet. EkonT 1929, s. 142. 
Åtal mot X, verkställande direktör i ett aktiebolag, för det 
han underlåtit att i sin personliga självdeklaration såsom 
inkomst uppgiva viss från bolaget tillgodonjuten förmån. 

IN JA 1943, s. 1. RÄKNA, -ing räkna (ngn, äv. sig, 

ngt) till godo (se god 24 c); äv. utan indir. obj.; jfr 
TILL-VITA b. Fr^-XELL Ber 9: 194 (1841: sig). Lyftas ej 
uppsagda penningar v\å fbrfallotiden, må ej ränta därefter 
tillgodoräknas insättarna. SFS 1904, Bih. nr 66, s. 6. Frå- 
ga om rätt för befattningshavare att tillgodoräkna tjänstår 
enligt .. folkskolans tjänstepensionsreglemente skall .. av- 
göras av Kunglfig) Maj(es(ä)t efter prövning i varje sär- 
skilt fall. SFS 1942, s. 2163. — -SE. ha omsorg om 
(ngn (äv. sig) 1. ngt); tillfredsställa (ngt, särsk. 
behov 1. krav 1. intresse o. d.); jfr god 24 c r\ o. 
TILL-FÖRSE 1. PWlESELGREN i MolbechBrevveksl. 2: 265 
(1843). Boken är ganska vackert utstyrd, men korrekturet 
kunde varit bättre tillgodosedt. Idun 1888, s. 183. En gam- 
mal landtgård, där alla behof kunde tillgodoses inom eget 
rå och rör KJELLÉN Storm. 1: 15 (1905). Hela ledningssys- 
temet i staden tömdes .. och hotellen fick avsevärda svå- 
righeter att tillgodose sina många hundra matgäster 
DN(A) 8/7 1964. s. 5. — -SKRIVA, (numera mindre 
br) tillgodoföra (ngn, särsk. sig, ngt). Smedman 
Kont. 7: 83 (1874). Om mottagaren lav en check) också har 
ett checkkontö, kan han .. låta tillgodoskriva sig checken. 
CASSZhTeorSocEkon. 384 (1934). SAOL (1986). 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL- 
GREPP, [jfr -gripa] 1) numera i sht jMr. till II 5, 
motsv. -gripa 1: tillgripande (av ngt) utan uppsåt 
av varaktigt tillägnande, särsk. i uttr tillgrepp 
av fortskaffningsmedel, ss. brottsrubricering; äv. 
dels konkretare, dels (i icke fackmässigt spr.) all- 
männare: stöld (särsk. konkretare); förr äv. om 
lagenligt förverkande o. d. RB 25: 5 iLag 1734). 
BERCH Hu.s/i. 379 (1141; om förverkande). Det var .. värdet 
af det tillgripna som i allmänhet bestämde, huruvida till- 



greppet som stöld borde betraktas eller icke. NORDSTROM 
Samb. 2: 298 (1840). Vi var .. så försiktiga, att våra till- 
grepp sällan märktes. DE Geer Bergs/. 14 (1951). För tre 
av dem gäller åtalet grövt rån, tillgrepp av fortskaffnings- 
medel. förberedelse till grovt rån och grov stöld. DN 20/3 
1984, s. 5. 2) (numera mindre br) till II 10, motsv. 
-gripa 2, särsk. konkretare: tillgripen åtgärd 1. 
handling o. d.; tilltag. Såsom Carl Lindelöf tenterar 
Anders Larszon medh åthskillige tillgrep öfuertijgha. BtH- 
forsH 3: 181 (1642). Folket opponerade sig mot ett sådant 
tillgrepp. WexjöBl. 1842, nr 28. s. 3. SvOrdb (1986; angi- 
vet SS. mindre br). Ssg (till -grepp 1; i shijiir.): till- 
grepps-brott. FLODSTROM SvFolk 152 (1918). GRIPA, 

-are (se avledn.). [fsv. tilgnpa] 1) numera i sht j ur. 
till II 5; självsvåldigt 1. olovligen ta (ngt) i besitt- 
ning; i icke fackmässigt spr. äv. allmännare: var- 
aktigt tillägna sig, stjäla; i sht förr äv. refl. (jfr 2 
6); förr äv. i fråga om lagenligt förverkande o. d.; 
i ä. språkprov (med adverbiell bestämning angi- 
vande olovlighet) stundom svårt att skilja från 2 
b. Sådane Personer som förtiena jempte restitutionen af 
dhet hwad dhe olofligen tilgrijpet med 40 pro cento straff 
att blifwa belagde. SCHMEDEMAN -/us(. 712 (1679). Redan 
uti Landskapslagarne (finns) en ordning fastställd, hvaref- 
ter vid utmätning egendom skulle tillgripas. NORDSTROM 
Samh. 2: 623 (1840). SODERHJELM Tavaststj. 223 (1900; 
refl.). Flickan hade inte tillgripit något från sin matmor, 
men hon gick i patienternas kappfickor SiWERTZ JoDn 295 
(1928). Är stöld med hänsyn till det tillgiipnas värde .. att 
anse som ringa, skall for snatteri dömas. S/^S 1942, s. 796. 
2) till II 10. a) (t) till II 10 a: ingripa, skrida till 
verket; äv. tr: ta sig för; jfr gripa till 1 e. I midler- 
tijdh myckit bekymrandes sigh, hwad han vthi narwaran- 
de Tilständ först tilgrijpa skulle. WiDEKJNDI KrijgH 216 
(1671). Brask Pufendorf Hist. 210 (1680). b) till II 10 b: 
gripa till (ngt, särsk. dels (hjälp )medel, dels 
handling 1. åtgärd 1. tillvägagångssätt); ta i bruk; 
förr äv. dels: ta till (se taga till 1 ö) (så 1. så), dels 
refl. (med anslutning till 1), dels övergående i 
bet.: utnyttja; jfr 1. Vi får tillgripa en annan ut- 
väg, någon lämplig nödlögn. Tillgripa våld. (Jag 
ber att) dhe medhel måga tilgripas. derigenom dhe (osv.). 
OxBr 5; 56 (1613). Ther någhon begärte til at wetta. om 
thesse .. Lådiker woro så stoört tilgrijpne, at (osv.). HORTU- 
LANUS Rekn. C 4 b (1638). Så snart nöden tuingar någon 
förståndig förman för bergzlagen att tillgrijpa samma in- 
vention med stånggång så lärer contractet få sin fram- 
gång. Polhem ESkr 1: 49 (1741). Wi tillgrepo thenna 
anledningen med glädie. HSH 9: 300 (1743). Den som til- 
griper sig någon obehörig wäg öfwer andras åkerskifte. S.v- 
ordnMäl. 26 (1805). Under inga omständigheter får aga 
tillgripas i anledning av .. bristande fattningsgåva. SFS 
1936, s. 506. Johan beslöt sig för att tillgripa lite mera 
drastiska metoder för att få Anders på benen. HESSLIND 
Sista 65 (1974). 3) (t) till Ull a a ji: öka, tilltaga. 
Möjligheten att för farsotens ytterligare tillgripande sätta 
en gräns. FbrslSjukvFält 1842, s. IV. Avledn. (till -gripa 
1): tillgripare, m.//ig. (numera bl. tillf) person som 
tillgriper 1. tillgripit (ngt), tjuv. Den misstänkte till- 
griparen var en studerad man. BerzeliuS Sjätfbiogr 156 
(c. 1845). DN 22/3 1970, s. 14. tillgripenhet, r. 1. f (t) 
tillgripande. VDAkt. 1773, nr 783 tillgripsk 1. -grip- 
isk, adj. (-isk 1556. -sk 1622) (t) = gripsk. Effther .. 



- T 1259 - 



-T 1260- 



TILLGRUNDAS 



(ryssen) aff naturen ähr fast tilgripisk och till att förmehre 
sijne landh .. benägen. GIR 26: 469 (1556). TEGEL Gl 2: 
337 (1622). — (II 8 a a slutet) -GRUNDAS, v. dep., förr 
äv. -GRUNDA, v., -ning. (numera bl. mera tillf.) bli 
grund(are). Jutska sidan har öfveralt et efterhand til- 
grundande vatten. EKEBERGPVefA 1768, s. 20. iTill tidens 
växlingarl torde man få räkna .. att vattnet minskas vid 
stränderne, hamnar tillgrundas och segelleder förändras. 
2VittAH U: 33 (1817, 1822), Tillgrunda .. (dvs.i Blifva 
grund. Dalin (1854). SvGeogrÅb. 1931, s. 18. — (II 2) 
-GRÄNSA, gränsa (till (ngt)); särsk. (o. numera bl., 
mindre br ) i p. pr. i mer 1. mindre adjektivisk 
anv.: angi-änsande; förr äv. ss. vbalsbst. -ande i 
konkret(are) anv.: angränsande område o. d.; i 
sht förr äv. intr.: möta med sin gräns (ngnstä- 
des). The andra förnämde Rijkens Swerikes och Skånes 
tilgrensande Landskap och Råmerken. CHESNECOPHERUS 
Skäl A 4 b (1607). Alle the innom tillgräntzandet bo. 
FörarbSvLag 3: 243 (1715). Som SlättHögs Prästegård, 
med des ägor. mot förberörde Hökabodas .. tilgräntsa. 
VDAkt. 1782, nr 371. All Egendomens Åker, Ang och Be- 
tesmark .. tillgränsar Bostaden. WexiöBl. 1817, nr 27, s. 4. 
Mossarnas bottenskikt .. höjer sig nästan alltid över kär- 
rens, där sådana tillgränsa. ALMQUIST UpplVeg. 156 
(1929). Tillgränsande adj. oböjl. SAOL (1999). — -GÅ, 
förr äv. -GÅNGA. [fsv. tilganga] jfr gå till. 1) (numera 
foga br.) till II 1: gå 1. förflytta sig 1. komma till- 
städes; särsk. om fisk: gå till (se gå till 2); förr äv. 
tr.: gå osv. till. Då ähre wåre officerere tilgångne. HSH 
36: 352 (1635). Andra Hamnar, Skiär och Fiskeriwatn, der 
Sillen tilgår Stiernman Com. 3: 384 (1666). Offerkällor 
som för ögonens siukdomar äro tilgägne at hämta läkedo- 
mar. BROM.W Glys. 1: 754 (c. 1738). SCHULTZE Ordb. 1450 

(c. 1755). 2) till II 1 d: komma åt (ngt) (för att 
(kunna) begagna sig därav); förfoga över; i sht (o. 
numera bl.) ss. inf (förr äv. utan inf -märke), i 
uttr ha. förr äv. veta (sig), ngt att tillgå (i sht förr 
äv. ha att tillgå ngt), ha resp. veta sig ha möjlig- 
het 1. rätt o. d. att använda 1. utn3^tja 1. betjäna 
sig av ngt, (veta sig) förfoga över ngt, finnas, i 
sht förr äv. vara o. d., att tillgå, föreligga så att 
man har möjlighet osv. Där finns det gott om ved 
att tillgå. Ther sade han sigh icke wethe en daler tilgå 
att betale m(edl. 2SthmTb. 6: 107 (1579). Annat capital är 
intet tillgå. RP 6: 485 (1636). Dä mänga Lärda ingen Ut- 
wäg mehra wetat till att tillgå, så har denna Tieren eller 
Wagnsmörien, redeligen wijst sin Wärckan. ROBERG Bey- 
non 72 (1697). De hjelpredor. som kunna tilgås. WaLL- 
QinST EcciSaml. 1-4: 459 (1790). Han såg hur Sveriges 
fiender alltid hade att tillgå Danmarks öra och Oga. WlE- 
SELGREN Si W. 240 (1883, 1889). Eljest har vi bara vattnet 
i sinande, nedsmutsade floder .. att tillgå. SELANDER Lev- 
Ländsk. 185 (1955). 3) (t) till II 1 e: gå med på (ngt); 
ingå (avtal 1. överenskommelse o. d.). Trolefwen 
war lagligen tilgängen. VDBötB 1637. s. 91. VDAkt. 1663, 
nr 418. 4) till II 4 a: gå till (så 1. så) (se gå till 9); i 
sht opers.; särsk. i förb. dels med hur(u) 1. så, 
dels i sht förr med bestämning inledd av prep. 
med o. med rektion betecknande det 1. den som 
förloppet 1. händelsen o. d. gäller; förr äv. refl.; jfr 
-löpa 2. It witnesbreff .. aldeUe.s-J innehallandfra) hwru 
köpet war tilganget. OPETRI Tb. 27 (1524). Efter H. Kon. 
M:tt seer, att medh .. (Wolgasts) eröfring longsampt tilgår. 



OxBr. 8:17 (1630). När så tilgår, så bodar thet osz icke my- 
kit gott. Swedberg SahbRo 1376 (1687, 1712). Enär hön 
qwicknade .. weste hon intet, huru med henne war tilgang- 
et. KulturbVg 2: 193 (1721). SERENIUS (1741; refl.). När 
de samtalade, tillgick det sä, att Kajus (osv.). R^iTJBERG 
RomD 63 (1877). särsk. (t) hända (sig), ske (jfr -bä- 
ra 3); komma till stånd; utfalla; äv. övergående i 
bet.: förhålla sig. Stomma synder och annor oreenlig- 
heet, som eendels plägar almenneliga tilgå medh clöster- 
folk. OPETRI 1: 489 (1528). At Herren lät thet han giörde 
lyckösammeligha tilgå. IMos. 39: 23 (Btb. 1541). Thet bör 
migh ingen tilfråge .. huru om thesse föreeninger j the twå 
Naturer som äre vthi wår Herre Jesu Christö, tilgår CaRL 
K Bew. A 2 b (1604). Thz lähr mycket swårt tillgå, att han 
tager henne till sig. VDAkt. 1689. nr 442 (1688). ConsAc- 
AboP 7: 69 (1691). 5) (t) till II 5: komma (ngn) till 
del, tillfalla (ngn). Forsivs Fosz 53 (1621). Schroder- 
usLir. 338 (1626). 6) (numera bl. tillf) till II 8 6 a, 
särsk. i p. pf , om sko o. d.: som har gåtts in. Le- 
VANVER DalBondek. 2: 283 (1944). 7) ( + ) till II 10 c: gå 
åt, förbrukas. I se nu her wti tesse medffölianndhe re- 
gister huru mykit som tilgångit är wpå et år, och hurw ray- 
kit Söm tilstädres» är HH XXXIII. 2: 98 (1549). När sidsta 
affton wacktes tillgick brenwjn .. 26. BoupptSthm 1677, s. 
419 b. Bil. VDAkt. 1735, nr 272. 

TILLGÅNG til^-gorj'^, r 1. m.; best. -en; pl. -ar (se 
för övr. GANGl. (förr äv. särskrivet) [fsv. tilganger: motsv. 
fd. tilgong (d. tilgang). fvn. tilgangr; jfr mit. tö,iank, fht., 
mht. zuoganc (t. zugang); vbalsbst. till TILL-GÅ o. GÅ 
TILL, i bet. 3 o. åtm. dehns äv. i bet. 1 döck snarast ssg av 
TILL ö GÅNG] 

1) (numera föga br. ) gående 1. kommande till- 
städes; föiT särsk. dels i fråga om sol: uppgång, 
dels i fråga om att ngn (i hemlighet) besöker ngn 
för könsumgänge med denna; jfr 3 o. TILL-GÅ 1. 
Solennes ömskiffteligha affgäng och tilgäng. LPETRI Sal- 
Wijsh. 7: 18 (1561). Tillgång och frågång. 3SthmTb. 12: 65 
(1620). At deras beblandelse skiedt förledit åhr 1730. då .. 
Komstadius . . hafft sin tillgång til henne då hön öm affto- 
nerne stådt på logen och tröskat. VRP 15/3 1731. Man fin- 
ner . . huru välståndet i Bohuslän stått i direkt förhållande 
till sillens tillgång. OlMi BohuslKr 97 (1918). 

2) [urspr. specialanv. av 1] möjlighet att komma 
tillstädes 1. komma (till ngt 1. ngn), tillträde; äv. 
(o. numera bl.): möjlighet att (komma åt för att) 
använda 1. utnyttja 1. betjäna sig av 1. förfoga 
över (ngt) (särsk. dels (o. i sht) med bestämning 
inledd av prep. till, förr äv. på 1. av, o. med rek- 
tion betecknande det man har möjlighet att an- 
vända osv., dels förr äv. allmännare (se b)): särsk. 
i förb. med ha; särsk. (o. numera bl.) i sg. best. 1. 
(o. i sht) sg. obest. utan artikel; jfr TILL-GÅ 2, 
TILL-VÄNDA 3. Har du tillgång till någon cykeU 
Jag har inte tillgång till barnvakt på fredag. Va- 
let av lägenhet avgörs av den eventuella tillgång- 
en till garage. Rom. 5: 2 (NT 1526). Hwar emot min 
dotter Malin Erichsdotter ingen prstension eller tillgång 
skall hafwa till arfs uthi dett andra mitt huus. Bo- 
upptSthm 1674, s. 1282 b. Bil. De Höglärde .. mage icke 
taga denna Bok för sig, om de .. hafwa tilgång på andre, 
som äro skrefne i Främmande tungomål. BERCH Hush. Fö- 
ret. 3 (1747). I sjön synes än något af den wall, som 
Card(i/io/) Richelieu lät kasta för att stoppa tillgången 



-T 1261 



- T 1262 ■ 



TILLGÄNG 



från sjösidan. FERRNER ResEur. 467 (1761). Posten 1769, s. 
388 (: av). Våra vildar hade icke tillgäng till jern. NILSSON 
Ur. 1: 75 (1866). Som skrivhjälp hade varje avdelning en 
halvtidssekreterare plus tillgäng till skrivcentralen som 
betjänade hela sjukhuset. JERSILD BabH 120 (1978). — 
jfr SKOGS-TILLGÅNG m. fl. — särsk. 

a) med adj. -attribut, särsk. sådant som anger 
hur obehindrad tillgången till ngt är, särsk. (o. i 
sht) fri; jfr 6. Någen rätt heller läge tilgang till for- 
hetmäDte Kålmskedz gårdh. 2SthmTb. 5: 234 (1577). Om 
Järnet hålles .. inneslutet i något kärl, som hindrar luf- 
tens fria tillgång .. förwandlas det till (osv,), Rinman 
JärnH 234 (1782). Denna rikliga och lätta tillgäng till 
böcker, tidningar och tidskrifter SCHUCKo. LUNDAHL Lö. 1: 
33 (1901). Fattiga syndare hava fri och öppen tillgång till 
Guå. PMDRMHerdabr. 47 (1937). 

b) (t) allmännare: möjlighet (till ngt); äv. 
dels: utväg, dels i anv. som motsvarar a. RA 1. 1: 
594 (1549). Då hon .. Rådfrågade sig med Werh Capitai- 
nen, om ej någon tillgång finnes, till skildnad från säng 
och säte. VRP 21/6 1736. Lind (1749; om utväg). Inga till- 
gångar till uppehälle. Dalin (1854). 

3) tillstädes ledande gång 1, väg, tillfartsväg; 
äv. dels: ingång, dels: tillflöde; äv. mer 1. mindre 
bildl.; numera bl. tillf o. i uttrycklig kontrast till 
samordnat ord för utgång o. d. Hans haffuors til- 
gängar skola warda tränga. Job 18: 7 {Bib. 1541; LUTHER: 
Die zugenge seiner habe werden schmal werden); möjl. 
till 1. (Liturgin år) en uppenbara tilgång til Papisteriet 
igen. RMUV^mvs HistLiturg. 70 (i handl. fr. 1588). Förfa- 
renheten .. utwisar .. at the Orter, hwarest tidig anstalt 
wid alla pasz och tilgånger med alfwar och efftertryck 
giord worden, för slik Farsot befriade warit. BLOCK Pest. 2 
(1711). De sjöar .. hvilkas utlopp är mångfaldigt ringare 
än tillgångarna, kallas träsk. BerZELIUS Kemi 1: 220 
(1808). Luckor och tillgångar till de rum i Fartyget, der så- 
dant gods ej är förwaradt, som ständig tillsyn och skötsel 
fordrar, böra noga förseglas. SPF 1817, s. 87. Galleriornas 
banker har inte längre några trösklar mellan tillgäng och 
utgång. GbgP 15/8 1991, s. 4. — jfr LAST-TILLGÅNG. 

4) [utvecklat ur 2] abstr.: förhandenvarande 
mängd som finns att tillgå (av ngt), förekomst; 
särsk. dels med (adj. -attribut, särsk. dels god, 
dels sådant som betecknar (grad av) riklighet o. 
dyl. o.) prep. -attribut inlett av på, förr äv. till 1. 
av, o. med rektion betecknande det som finns att 
tillgå, dels (i sht ekon. o. handel.) i uttr. tillgång 
och efterfrågan, i fråga om (prisreglerande fakto- 
rer för) vara 1. tjänst på marknad (se d. o. 3); 
särsk. i sg. obest., särsk. (o. numera bl.) utan ar- 
tikel; jfr 5 o. TILL-GÅ 2, TILL-NÄME, TILL-VÄNDA 3. 
God, riklig, knapp tillgång på ngt. I mån av till- 
gång. Civlnstr 152 (1720). Denna ödemark är .. utan 
minsta tilgång af .. födoämnen. ÖDM.ANN StrFörs. 1: 475 
(1800). På utbildningen af Akademierne beror tillgången 
till vetenskapsmän. AgaRDH BlSkr 1: 374 (1836). Skogs- 
bruket är ännu . . en hufvudnaring, ehuru en länge fortgå- 
ende sköfling och misshushållning minskat tillgången. 
Höjer Si>. l: 19 (1873). I stället för att säga att tillgång 
och efterfrågan bestämma prisen, kunde man lika gärna 
säga att prisen bestämma tillgång och efterfrågan. ScHAU- 
MAN o. Christierson Gide 83 (1897). Har fanns god till- 
gång på lämplig mark. Kulturen 1972, s. 66. Delvis 



regleras lönerna självfallet av marknadens lagar om till- 
gång och efterfrågan. SvD 22/5 1986, s. 2. —jfr FODER-, 
ORDER-, PENNING-, RUMS-, SALPETER-, SKOGS- 
TILLGÅNG m. fl. 

5) [eg. konkret(are) anv. av 4] medel 1. nyttighet 
o. d. som finns att tillgå (i ngns 1. ngts ägo); 
särsk. (o. utom i slutet numera företrädesvis) i 
pl., om det samlade bestånd av medel med (po- 
tentiellt) ekonomiskt 1. annat värde som ngn (1. 
ngt) äger 1. förfogar över o. d. (särsk. med gen.- 
attribut betecknande innehavaren); i fråga om 
ekonomiska tillgångar särsk. i förb. med (o. ss. 
motsats till) skuld o. d.; i vissa ä. språkprov 
stundom svårt att skilja från 4; jfr TILL-FÅNG, 
TILL-RÅD 1. Leva över sina tillgångar, leva vidlyf- 
tigare än ens tillgångar egentligen medger. Hur 
stora är dina tillgångar? Företagets omfattande 
tillgångar. Utnyttja språkets alla tillgångar. 
Sal(ige) Lennard Gulsmidz tompt bleff tillslagen 
v/a\h(or)ne fruen i betalning så långt hon räcker och wida- 
re ähr ingefn* tillgång. VRP 1652, s. 713. Spanmålen war 
Adelens och Landtmannens enda tilgång. NORDBERG C12 
1: 438 (1740). At emottaga et Rike utan krigsmagt, utan 
penningar och utan tilgånger, i sådana omständigheter 
som den tidens voro, krafde en ovanlig omtanka, och en 
oofvervinnelig ståndaktighet. SCHONBERG Bref 1: 240 
(1778). Gud är icke så wanmäktig, att han behöfwer stora 
tillgångar, för att utföra hwad han will. MELIN JesuL 1: 7 
(1842). Den för statens jernvägstrafikpersonal stiftade 
pensionsinrättningen, hvars tillgång vid årets slut var 
71,849 rdr 23 öre. Samtiden 1874, s. 13. En noggrann för- 
teckning på alla hans tillgångar och skulder Fliesberg 
HhKöpm. I. 2: 167 (1898). Industrin tär oavbrutet på natu- 
rens tillgångar SELANDER Modernt 96 (1932). — jfr 
JÄRNMALMS-, KULTUR-, NATUR-, PENNING-, RÅVA- 
RU-, SKOGS-TILLGÅNG m. fl. O. ARVS-, REAL-TILL- 
GÅNGAR. — särsk. i sg. i mer 1. mindre pregnant 
anv.: (särskilt) värdefull tillgång (för ngn 1. ngt); 
särsk. i fråga om dels person, dels egenskap 1. 
förmåga o. d. Hennes stilkänsla år en verklig till- 
gång. Må åfven landets SångGudinna/ Hos Gyllenborg 
en tillgång finna! JGOxenstieRNA 2: 14 (1796, 1806). Hon 
blir en tillgång i bekantskapskretsen. BERGENGREN Snok 
33 (1934). Det skandalomsusade Fermentanamnet ser den 
nya ledningen till och med som en tillgång. DN 18/2 1988, 
s. 1. 

6) (numera föga br.) i fråga om hur ngt går 
till: (händelse Iförlopp, tillvägagångssätt; jfr TILL- 
GÅ 4. Hansson Norman 39 (c. 1550). Thetta alt låter sig 
fuller see i alle Men(n)iskelige Wärckz tilgång. RiSINGH 
KiöpH 9 (1669). Det första rörer sjelfva tillgången vid pro- 
duktplakatets utfärdande. CHYDENIUS 169 (1765). Till- 
gången vid konfiskering och undersökning af det i beslag 
tagna. PALMBERG Hels. 357 (1889). HiRN LagerkrSkopl. 
146(1922,1951). 

7) (t) åtgång, i ssgn KOL-TILLGÅNG (jfr TILL- 
GÅ 7). jfr: ÅKERMAN Stangj. 62 (1839). 

Ssgr (till 5; i sht ekon. o. handel): TILL- 
GÅNGS-BELOPP, (numera bl. mera tillf) belopp av 
tillgångar; jfr -summa. Då Sterbhusets skuld fråndra- 
ges tillgångs beloppet. ArvskifteVäxjö 1842. SFS 1914, s. 
387. — -KONTO, konto upptagande (ngns 1. ngts) 
tillgångar; jfr -sida o. plus-konto. Debetkontot är i 



-T1263- 



- T 1264- 



TILLGANGA 



själva verket ett vanligt tillgångskonto. Handlnd. 766 

(1927). POST. jfr post, sbst.^ 2, o. plus-post. Större 

förändringar av tillgängs- eller skuldposter Handlnd. 820 
(1927). — -SIDA(N). den sida i räkenskap som re- 
dovisar tillgångar; jfr -konto o. plus-$ida(n) Hem 
BERG ö. Sillen Bokforingsl. 41 (1930). — -SUMMA. 
summa av tillgångar; jfr -belopp. Lei.jonhufvlid 

Minnesant. 329(1841). 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL- 
GÄNGA, se -gå 

TILLGÄNGELIG, se tillgänglig. 

TILLGÅNGS, se tiU I 10 A . 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 11 a) 
TILL-GÅVA. [fsv. tilgava] (t) gåva utgörande (frivil- 
ligt) tillägg; äv. allmännare: tillägg; jfr -gift 3. 
Thenna text .. haffuer iagli satt effterst alla Söndags 
Epistler, såsom en tilgäffua. PErici Musseus 5: 308 b 
(1582). De närvarande fränderna llämnade) redan vid 
fästningastämman vängåfvor eller tillgåfvor. NORLINDA/r 
mogL 591 (1912). 

TILLGÄFVES, se tillgäves. 

TILLGÄNGLIG tifi~jär)'^lig, adj. -are. adv. -T 
(-gånge- c. 1755. -gäng- 1773 osv -gänge- 1747-1847) 
[jfr fsv. otilgangliker. otillgänglig; jfr äv. mnl. toegankelijc 
(ni. toegankelijk), t. zugänglich, ävensom mit. genclik. 
gångbar, gängse, mht. genclich, genglich, dets.; sannol. av 
ett icke anträffat mit. tögenclik. till tögän (se TILL-GÅ)] 
— jfr LÄTT-, O-, SVÅRTILLGÄNGLIG. 

A. om ngt sakligt. 

1) om ställe 1. lokalitet 1. naturföremål o. d.: 
som man (utan större svårighet) kan nå 1. kom- 
ma fram till resp. in i 1. upp på o. d.; äv.: som 
man får komma in i 1. besöka 1. har tillträde till. 
Fransoserne . . utflytta öfwer allt, så at knapt ett tilgange- 
ligt Rike finnes i någon werldenes del, der de icke til större 
eller mindre antal finnas. Fennia XVI. 3: 59 (1761). Biblio- 
thequet hålles, efter gifven foreskrift, for Allmänheten til- 
gängligt, då hvar och en står fritt at läsa och utdrag göra, 
men icke någon utlåning af böcker tillåtes. Civlnstr. 451 
(1801). Hindrad att uppkomma i Akademien bör jag näm- 
na, att Svenska Akademien samlas nästa Thorsdag hem- 
ma hos mig, emedan Riks-Marskalksrummen ej äro 
tillgängliga. 3SAH LXIII. 2: 65 (1857). Hamnen är god och 
tillgänglig för djupgående fartyg. HOJER Se. 3: 149 (1882). 

2) som man kan komma åt 1. ha tillgång till 1. 
förfoga över; åtkomlig; disponibel, a) om ngt kon- 
kret. SCHUCK VittA 5: 68 (i handl. fr. 1747). De heliga 
böcker, som voro tillgängliga för hvar och en . . samt de he- 
liga böcker, som endast tillhörde och begagnades af de vi- 
sa. AGARDH ThSkr 1: 21 (1842, 1855). Finnas endast små 
mängder substans tillgängliga, är det angeläget att använ- 
da ett minimum av densamma till analysen. SMITH Org- 
Kemi 15 (1938). Om en mänska höll på att drunkna, 
skulle man dä diskutera de båttyper som kunde anses bäst 
lämpade for livräddningsarbete — tog man inte första till- 
gängliga bät? Johnson GrKnlon 268 (1941). b) om ngt 
abstr. Kriminaliteten måste bekämpas med alla 
tillgängliga medel. Wallquist Minn. 3 (1790). Denna 
Guds uppenbarelse kallas den allmänna uppenbarelsen, 
emedan den finnes hos och är tillgänglig for hwarje men- 
niska. NORBECK Theol. 2 (1843). Den Franska diploma- 
tiens hemligheter voro tillgängliga för Englands statsmän. 
Malmström Hist. 6: 396 (1877). Den högsta hastighet 



flygplanet kan uppnå bestämmes av den tillgängliga 
motoreffekten. SÖDERBERG PrF/yg/. 1: 14 (1935). 

3) som (lätt) går att förstå 1. tillägna sig, be- 
griplig; särsk. om begrepp 1. tanke 1. skrift 1. 
konstverk 1. musikstycke o. d. Möller /fvr/to/j. 382 
(1774). De Straussiska lärorna populariserades i skrifter, 
hvilka skulle göra dem tillgängliga afven for sådane, som 
icke kunde följa med de vetenskapliga undersökningarna i 
sjelfva hufvudarbetet. 2SAH 54: 23 (1878). "Vattendra- 
garens" musik är vida mer tillgänglig än t. ex. "Fidelios". 
Norman MusJ/pps. 155 (1884). (Böckerna) är de klaraste 
och även de mest tillgängliga han skrivit. Det står en luft 
kring dem av sommar och mognad. WERIN Ekelund 2: 315 
(1961). 

B. om person. 

4) möjlig att träffa 1. komma i kontakt med, 
anträffbar. For rättsökande och alla dem, som behövde 
hans ämbetsmannabiträde. var han alltid tillgänglig. WED- 
BERG IHD 337 (; handi fr c. 1810). Konungen och drott- 
ningen fortforo att samla omkring sig rådets fiender, att 
endast for dem vara tillgängliga. MALMSTRÖM Hist. 4: 96 
(1874). Blir personer som har all världens svårare och sö- 
kare och minicall-tjänster mer tillgängliga? Nej, är mitt 
svar. Den man får åtta telefonnummer av kan man aldrig 
nå. ÖW 17/12 1994, S.A12. 

5) (numera mindre br.) mottaglig 1. känslig 
(för ngt (SS. påverkan 1. intryck o. d.)l; särsk. med 
prep.-förb. inledd av för; äv. i överförd anv., om 
ngns sinne o. d. I den stund, då en broders hjerta kan 
vara bäst öppet och tillgängligt för en god erinran, medde- 
lar den Vise sina upplysande och förbättrande råd. Lehn- 
BERG Pred. 2: 62 (c. 1800). Ingen var tillgängligare för 
fruktbärande sanningar än Gustaf Adolf GEI.JER I. 6: 361 
(1844). Barnen underkastas proftid for utrönande af, om 
de äro tillgängliga för undervisning. ALOPÄUS Abnorm.';k. 
24 aSS9). Si-Ordb. (1986). 

6) som går att komma i samtal med o. att 
närmare lära känna, lätt att umgås med, öppen; 
vänlig; äv. i överförd anv., om ngns sätt 1. sinne 1. 
natur o. d. Dalin (1854). Otvifvelaktigt är, att den all- 
männa uppmärksamheten egnades Retzius ej blott för 
hans framstående vetenskapliga betydelse, utan äfven for 
hans älskvärda, tillgängliga, egendomliga personlighet. 
3SAH 7: 265 (c. 1880). Inga äro sä tillgängliga och tillmö- 
tesgående som fransmännen, vilket i synnerhet lägges i 
dagen under resor LAGERGREN Mnn. 2: 144 (1923). Marie 
var mycket tillgängligare. Hon kunde genast komma i kon- 
takt med andra. HEERBERGERjWarrf. 313 (1936). 

Ssg (till 1): TILLGÄNGLIG-GÖRA. göra (ngt) 
tillgängligt. Oaktadt vårt län .. var försedt med betydli- 
ga skogstillgångar, hvilka efter vattudrag så småningom 
blifvit tillgängliggjorda. Diedalus 1949. s. 95 (1871). De 
svenska regaliernas tillgängliggörande för allmänheten. 
SvD 7/5 1908, s. 4. Domkapitlet (räknar) med att de nya 
huvudmännen åläggs forvara och tillgängliggöra for forsk- 
ning de överlämnade böckerna och handskrifterna på ett 
sådant sätt att dessa kan bli föremål for forskning och stu- 
dier. ÖgCorr 5/9 1970, s. 13. 

Av led n.: TILLGÄNGLIGHET, T. I. f egenska- 
pen 1. förhållandet att vara tillgänglig. 1) till 1. 
VL 1896, nr 147, s. 3. En ny expeditionslokal, med till- 
gängligheten utsträckt från en till fyra timmar dagligen. 
LVetA IV. 5: 36 (1912). 2) till 2. Hvarje minskning lav ar- 



- T 1265- 



- T 1266 - 



TILLHANDA, v 



betskraften) . . ökar varomas pris och minskar dermed de- 
ras tillgänglighet för en större mängd menniskor AgaRDH 
BlSkr. 2: 107 (1837). Men är då inte, frågar man, bildning- 
ens lika tillgänglighet för alla en av de främsta och grund- 
läggande principerna för den nya r>ska skolpolitiken? 
Karlgren Bo/s/eii?yss/. 319 (1925). 3) till 3. I klarhet 
och tillgänglighet stod .. (Geijers) prosa vida tillbaka för 
exempelvis Järtas. SCHUCK o. Warburg 2LittH 3: 489 
(1913). 4) till 4. Nu med omväg Han {dvs. ormeni går på 
sidan fram, lik en som söker / Tillgänglighet, men fruktar 
att besvära. JGOXENSTIERNA 4: 310 (1815). Tillgänglighet 
kommer först när man som polis väljer att lämna sin lokal, 
vara ute bland befolkningen och söka kontakt. SvD 3/6 
1996, s. 4. 5) (numera mindre br.) till 5: mottaglig- 
het. Bondeståndet . . hade från förra riksdagen behållit . . 
en tillgänglighet för mutor och trakteringar, som förnedra- 
de det i allmänna omdömet. MALMSTRÖM Hist. 3: 211 
(1870). Hos de uppfostrade klasserna i Holland finnes den 
största tillgänglighet för alla tidehvarfvets idéer Samtiden 
1872, nr 18, s. 277. KLINT (1906). 6) till 6. Ännu i sena 
åldern bibehöll .. (Leopold) en liflig och angenäm håg- 
komst af .. (sina ungdomsvänners) tillgänglighet. LM- 
Enberg i Leopold 4: IV (1831). Redan förut allmänt 
aktad och älskad för sitt fiärdfria väsen och sin humana 
tillgänglighet, är han nu på väg att vinna en popularitet, 
som väl torde vara bestående, Idun 1888, s. 30. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 8 b) 
TILL-GÄRD, [fsv titgärdh] (t) åtgärd, åtgörande; äv, 
dels konkretare, dels närmande sig 1. övergående 
i bet.: medverkan, (Gud) haffuer .. inga menniskio för- 
uthan Adam och Eua . . annars giffuit än genom mans och 
qwinnos tilgärd. PERICI Musseus 1: 65 b (1582). I alt öfrigt 
åtnöjas med Kongl. M:itts nådiga Tillgierd och utslag. 
VDAkt. 1781, nr 126. De tillgärder i Anatomi och Physiolo- 
gi, som lofva att bli af stort inflytande på Zoologien. SliN- 
DEVALL ArsöVe^A 1845-50, s. 68. 

TILLGÄST, se till I 13 a a. 

TILLGÄVES, äv TILLGIVENS, adv (anträffat bl. 
skrivet SS. två ord. gefwes (-ffw-) 1526-1541. gifvens 
(-ffu-, -fw-, -ins) 1541-1747 gjefwes 1844 gäfves 1769) 
[fsv. tilgivins: sannol. kontraktion av förb. till förgäves 
(se FÖRGÄVES), 1. möjl. av ett icke anträffat mit. töge- 
vens, till p. pf av tögeven, skänka bort m. m.] (t) gratis, 
till skänks; jfr giva, v I 4 c. Ey heller (har vi) taghit 
brödbit till geffues aff någhon idhra. 2Tess. 3: 8 {NT 1526). 
Glad war jag; gladare, än then ther hade fått en stor skatt 
til gifwins. Sw^EDBERG Ungd. 210 (1709). Den idöge och ar- 
betsamme, som efter Apostelens föresyn icke will taga brö- 
det till gjefwes af någrom, han gifwer ät samhället mer än 
han emottager MELIN Pred. 1: 24 (1844). 

TILLGÖRA tifi-japra. v -gör, -gjorde, -gjort, 
-gjord (se for ö\T. GÖRA, v'), vbalsbst. -ANDE, -ING (i 
ssgn TILLGÖRINGS-BÅLl, -NING (t, Westring SvLafv. 
I. 1; X (1805). LfF 1876, s. 255). (förr äv skrivet ss. två 
ord) [fsv. tilgora: jfr fd. tilg(i)orse (d. tilgore): ssg av TILL o. 
GÖRA, v^] 

1) (numera föga br) uträtta 1. åtgärda 1. 
åstadkomma (ngt), åtgöra; bidra till (ngt); förr 
äv. med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av (pleo- 
nastiskt) till; jfr GÖRA TILL 3. GIR 1: 260 (1524). Wij 
tiigh offtha tiilscriffuedt haffua Ath thu schulle forskick- 
ath oss hiit wp waar rosthningh Forwndhrar oss ath thu 
en nw ther inthit tiilgiordt haffuer GIR 2: 239 (1525). 



Tingzretten fandt detta ährande sortera under Venerandj 
Consistorij åthgiörande. innan något wijdare i saken till- 
giöras kan. VDAkt. 1693, nr 451. Til Navigationens beford- 
ran hafwa .. mycket tilgjordt the efter möjeligheten här i 
Riket anstälde och inrättade Skeps-Byggerier. HCUH 4: 
12 (1697). Får jag anhålla att få .. underrättelse om hvad 
som för Bibelspridningen blifvit tillgjordt inom Stiftet. 
Tegnér Brei- 3: 149 (1824). RaikkonEN Svinhufi'Upplev. 
281 (1935). — särsk. ss. vbalsbst. -ande: åtgärd, 
åtgörande; förehavande. Stiernhielm Fateb. E 3 b 
(1643). De gamla kyrkorna raserades. Detta tillgörande 
kan liksom mycket annat leda till skiljaktiga betraktelser. 
Brunius Resa 1838 327 (1839). Landet eger .. ett Hushåll- 
ningssällskap i Uleåborgs lan, om hwars tillgöranden wi 
dock äro fullkomligt okunnige. Saima 1845. nr 19, s. 2. 
(Hundarna hade) redan fått sin frukost utan husbondens 
eller hushållerskans tillgörande. Blanche Tafl. 3; 135 
(1857). Östergren (1957; angivet SS ålderdomligt 1. fin- 
landssvenskt). 

2) (t) tillverka 1. skapa 1. bereda 1. bearbeta 1. 
förfärdiga (ngt); jfr GÖRA TILL 1. Mijn been woro tich 
icke fördold ta iach hemliga giord war, tå iach tilgiord war 
nidhre j iordenne. Psalt. 139: 15 (öc. 1536; Bi6. 1917: bilda- 
des). Then Kopper som här vthi Rijket efter Gudz wäl- 
signelse faller, och blifwer tilgiord, warder mykit 
wahnwördet. Stiernnlw Com. 1: 504 (1606). När Föret 
slår vp, och man kan intet mehr köra, tå halt Räkenskap 
med titt Folck hwad Redskap om Winteren är tilgiordh, 
och antekna thet på ett särdeles Register IEricI Colerus 1: 
31 (c. 1645). The trätodryga .. Hwilke äro af satan så til- 
giorde, at tå the sleppa then ena, taga the wid then andra. 
Swedberg SabbRo 1154 (1691, 1712). SyneRätten besåg 
detta Torpställe, och fant det ligga wid ändan af en nyligen 
tiUgjord Hage. VDAkt. 1790, nr 385. Casseras swansskru- 
fwen, dä pipan och gewärets öfriga delar finnas antagliga, 
tillgöres ny SFS 1830, s. 849. 

3) (t) tillsluta (ngt); jfr GÖRA TILL 2. Han böria- 
de gasa om sigh / In pä then lösa Sanden / Och när han 
ingen månde see / Kolet han wäl til giorde. FORSIUS Fosz 
193(1621). 

4) [möjl. specialanv av 2] (t) ss. vbalsbst. -ning. i 
sht i fråga om lavar: maceration (se d. o. 2 b); äv. 
konkret, om vätska där maceration sker West- 
ring SvLafv. I. 1: X (1805). Tillgörning kallas det, dä kallt 
vatten påhälles lafwen i täppt eller öppet kärl till några 
tum öfwer lafwen och den sedan sättes på kallt eller varmt 
ställe, då tillgömingen benämnes kall eller warm. LfF 
1876, s. 255. 

Ssg (till 2): TILLGÖRINGS-BÅL. (t) bål (se bål, 
sbst.^ 3) avsedd 1. använd för beredning av dryck. 
Till salu finnes .. En .. stor. Ostindisk Punschbål, passande 
till tillgöringsbål på någon större kallare. DA 1825, nr 64, 
s. 3. 

TILLGÖRANDE, se till I 14 b y P . 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 11601: (II 1 a) 
TILL-HALA. (numera mindre br) gm halande dra 
till sig o. fästa (lina 1. tross 1. kätting o. d. ); särsk. 
i p. pf SvTyHIe.x. (1851). Åke ligger så högt i v^nd som 
han förmår med tillhalade skot. VFt. 1918. s. 59. — (II 5) 
-HÄNDA, v. [jfr fsv tilhanna] (t) = -hända; äv. refl. 
Hans barn som sama handsehrift uppå samma tompt ho- 
no(m; tilhandat hafuer. GävleDomb. 178 (1636). PH 5: 
3100 (1751; re/Z.). 



-T1267- 



-T 1268- 



TILLHANDA, adv 



TILLHA>fDA, adv., se till I 4. 

TILLHANDA- tilhan^da^-, ssgsförled. [ssgsform 
till uttr. till hända ise HAND 13 h)] SS. förled i ssgr: 
till hända (se HAND 13 /) ). 

Ssgr: TILLHANDA-FLICKA. (t) tjänsteflicka, 
hembiträde; jfr -fröken. En liten guvernant och till- 
handaflicka som jagl Varii^C RangKatt 175 (1924). ÖSTER- 
GREN (1957; angivet ss. mindre vanligt). FRÖKEN, (t) 

= -flicka; jfr fröken 2 d. SAOL (1950). GÄ. (nume- 
ra i shtjur. ) gå (ngni till hända (se hand 13 h y); 
förse (ngn med ngt); i sht förr äv. utan obj.; 
särsk. SS. vbalsbst. -ende: bistånd, hjälp. Sahl- 
STEDT Hoffart. 105 (1720). Det Tjenstehjon, som tillhan- 
dagått med mångårig trohet, utstyrdes med hvarjehanda 
förnödenheter, då detsamma skulle sätta eget Bo. LBA 32: 
61 (1799). Det åligger .. distriktsveterinär .. att .. tillhan- 
dagå allmänheten med enskild husdjurssjukvård. SFS 
1912, nr 426, s. 1105. Advokatverksamhet .. inrymmer 
icke blott tillhandagående i rättegångar vid domstolarna 
utan äfven biträde i utsökningsmäl. KaLLENBERG OfPr. 1: 
829 (1922). Stifts- och landsbiblioteket .. har .. att genom 
inköp av populärv-etenskaplig litteratur och skönlitterära 
arbeten tillhandagå en större allmänhet. SFS 1938, s. 29. 
— -HÅLLA, hålla (ngn ngt) till hända (se hand 13 
h a), hålla 1. ställa (ngt) till (ngns) förfogande, er- 
bjuda; äv. utan indir. obj., särsk.: ha (vara o. d.) 
på lager 1. till försäljning; jfr till-hålla 4. DA 1824, 
nr 52, s. 1. Till postanstalt inkommet enskildt brefkort, 
som är ofullständigt frankeradt, skall tillhandahållas 
adressat, hvilken är villig .. erlägga .. aviseringsafgift. 
SFS 1892, nr 52, s. 1. En särskild eloge böra konsertens 
anordnare ha for det mönstergilla textblad som tillhanda- 
hölls. UNT 25/4 1932, s. 5. Hyllan är smäcker och elegant 
i sin konstruktion och tillhandahålles såväl i syrbetsad 
som lackerad furu. Form 1952, Omsl. s. 176. Vi är mycket 
intresserade av att sälja svenska äpplen och tillhandahål- 
ler dem så länge vi kan under säsongen. RådRon 1997, nr 
6-7, s. 17. — -KOMMA, (numera föga br) komma 
till (ngns) förfogande, komma i (ngns) händer 1. 
ägo; jfr uttr. komma ngn till hända (se hand 13 h 
P). Vthöfwer alt detta, tuiflar Jagh och om det breeff som 
tå således privatim sammankuplades, är E:rs Hög-Greffli- 
ge Excellence tillhandakomit. BraheBrevvaxl. II. 1; 101 
(1658). Det först i dag mig tillhandakomna lördagsnumret 
af Ner(iAes* Alleh(anrfa) innehåller en vänlig anmälan om 
det nyss utkomna häftet af Noraskog. J0H.4NSS0N Dagb. 2: 
213 (1886). INJA 1954, s. 215. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL- 
HANDLA, -ing (numera föga br, RARP 3; 266 (1642), 
LampÉN TLandsFinl. 145 (1918)); -are it, EKBL.\D 99 
(1764)). 1) till II 5: gm köp för\'ärva (ngt); särsk. 
(o. numera bl.) refl. (jfr handla till sig). Hwadh godz 
the sigh reedeligen kunne tillhandle antingen ifrån bärgz- 
lagen eller annerstädz, thet mage the .. saaklösth vth- 
föhra. PrwSvSläd. 4; 568 (1610). Att k. Bror för sig sielff 
intet huus i Stockholm äger eller tillhandla täncker. KKD 
8: 235 (1706). iHan) tillhandlade sig på stående fot en ut- 
sökt fin vårhatt av bastå italienska märke. THOREN Herre 
343 (1942). 2) (t) till II 5 (a): förhandla (med ngn 
om ngt); äv. tr., refl.: förhandla till sig (ngt). GIR 
26:287 (1556). HT 1916. s. 193 (1597; re/?.). 

TILLHANDS, se till I 3 C (5. 

TILLHANDS- tilhan*ds~, ssgsföried. [ssgsform 



till uttr till hands (se HAND 13 h)] SS. förled i ssgr: 
till hands (se hand 13 h). 

Ssgr (numera bl. mera tillf): TILLHANDS- 
LIGGANDE, p. adj. (stundom skrivet ss. tre ord) SOm 
finns till hands; föreliggande, närvarande. Ahren- 
BERG Landsm. 3 (1897). En diskussion, som berörde ett 
närmare tillhandsliggande mysterium. HlLDEN Chesterton 
FadBrHeml. 48 (1930). — -VARANDE, p. adj. (stundom 
skrivet SS. tre ord) SOm är till hands. Det sanna hjelte- 
modet är .. en jemn och städse tillhandsvarande själens 
styrka. Wallin Rel. 3: 192 (1825, 1831). Han beskref .. 
(förödelsen) med gester och förtydligande, tillhandsvaran- 
de exempel. TavasTSTJERNA Mann 66 (1890). Han upp- 
tecknade enskilda verser på något tillhandsvarande 
papper, ett brevkuvert, en akademisk disputation, en ex- 
amensordning, ett kininpulveroraslag. Estlander llÅrt. 
1:92(1919). 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 12) 
TlLL-HANG. (t) 1) anhang; äv. individuellt: bi- 
hang. Klonungl Christhiem och hans tiilhang. GIR 3: 
168 (1526). At the (dvs. Frankrikes ständer) icke wille 
wara ett tilhang aff Engeland. Brask Pufendorf Hist. 193 
(1680). 2) anslutning (se d. o. g). Den tiden, då en Ve- 
tenskap framför en annan w-unnit bland de Studerande ett 
större tiilhang. F.ALLEN Sio^r. 42 (c. 1820). — -HAVA. (t) 
1) till II 1: bringa (ngt) tillstädes; särsk. i p. pf 
Schroderus Lif. 857 (1626). Linc. B 5 a (1640). 2) till II 
8 b p: ordna (ngt), hålla (se håUa. v' 29), ställa 
till. iMan vill I achta radhelighast, at sädhana Ceremonier 
.. inthet tilhadhes. CarolstadiuS Pes<. D3b (1620). 3) 
till II 10 a. a) ha (ngn) till (ngt); särsk. i p. pf : 
satt till ((att göra) ngt). (Jag hoppas) att når han nå- 
got blifver tilhafd, skal han väll vinna mins herras gunst. 
OxBr 12: 205 (1620). WiDEKINDI G2A 254 (c. 1676). b) 
särsk. i p. pf : nödgad 1. driven (till (ngt)). Äat icke, 
vthan tilhaffd aff .. hungeren. SCHRODERUS Comenius 788 
(1639) 

TILLHEDERSBETALARE^j/ZÄe^ders-öeia^- 
lare, m.//ig.; best. -en: pl. =. (ssg av uttr till heder (se 
HEDER, sbst.- 4), o. BETALARE 1. bildat till uttr betala 
till heder] (numera föga br. ) om person som inlö- 
ser protesterad växel för växelintressents räk- 
ning, intervenient. Wennberg Äe^gLag. 172 (1904). 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 7) 
TILL-HELA. (t) läka samman (sår o. d.); jfr hela 
till. FOHSIVS Min. 62 (1643). ROBERG Beynon 121 (1697). 

TILLHEMMA, se tiU I 3. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 5) 
TILL-HEMULA. [fsv tilhemola] (t) gm att bevisa lag- 
lig åtkomst garantera äganderätt för (ngn, särsk. 
sig) till (ngt); jfr hemula sig till. Herratzhöffdingen 
ock nempn (hade) tilst^dt . . Las marchusson samma iordt 
..sig tilhemla. HSB 29: 120 (1542). Sex öresland .. blefwo 
.. uplåtne och tilhemulade Biskop Thord uti Strengnes. 
Hallman Blacksta 20 (1748). — -HINNA, (t) jfr hinna 
till. 1) till II 1: nå 1. räcka (fram) till (ngt); äv. 
bildl. Många vackra och qvicka ingenia .. hvilka uti sina 
exercitiis literariis hafva tillhint och steget uthöfver den 
grad i lärdom, som vid de gemena Bam-Scholor idkas. 

Westdahl BlekLarovH 3 {cit. fr 1697). Torngren Artill. 
2: 150 (1795). 2) till II 10: förmå 1. mäkta (ngt); äv, 
närmande sig 1. övergående i dels: hinna med, 
dels (med anslutning till till II 8 ö p): åstadkom- 



- T 1269 - 



-T 1270- 



TILLHUGGA 



ma (jfr -maka 3). VDAkt. 1671, nr 95. Ibland kan .. nå- 
got tillhinnas genom ordentelf/^j afmätning. FoU 16: 190 
(1753). lag har märkt at då en dödlig vill .. gifva akt på 
alla de sälheter Naturen . . kastat omkring honom, sä til- 
hinner ej hans hela själ at njuta dem. THORILD fSVS) 3: 
411 (c. 1785). 3) till II 10 e: räcka till, förslå; av. tr: 
räcka 1. förslå till (ngt). Effter Elfzborgz lossn icke til- 
hinner RA II. 2: 74 (1617). Betala alt hvad de ordinarie 
Statsmedlen intet tilhinna. BrinkniArch. 1: 175 (1713). — 
(II 11 a a <5') -HJÄLP, sbst. [fsv. tilhiälp: jir -hjälpa] 
(tillkommande) hjälp 1. bistånd 1. (under)stöd; i 
sht (o. numera bl.) i uttr. med, förr av. (i)genom, 
resp. utan tillhjälp av ngn 1. ngt 1. ngns 1. ngts 
tillhjälp, med resp. utan hjälp av ngn 1. ngt (vid 
genomförande 1. utförande av ngt), särsk. i fråga 
om dels person som hjälper till, dels redskap 1. 
hjälpmedel 1. ändamålsenligt tillvägagångssätt 
som utnyttja(t)s; jfr -hjälpe. Vi klarade av flytt- 
ningen med tillhjälp av två goda vänner och ett 
rejält släp. Med knivens tillhjälp rensade hon fis- 
ken. Utan tillhjälp av en tabell går det inte. Then 
vele vi meth var forscrefne käre herre och hövismans och 
eders tilhielp trolige och laglige straffa. RA I. 1: 4 (1522). 
Lika som allmenneligit Regementhe ickie wthan månghs 
mandz råädh och tilhielp kan bliffua widh macktt, så är 
det (osv.). LPETRI (Ec. 71 (1559). Så frampt ock Cammer- 
CoUegium vthj någre sakers forrettande, skulle behöfua 
tillhielp och bijstyrkian. Cwlnstr. 65 (1655). iMitt) skri- 
kande förorsakade, at .. (de) mig som en balsamerad mu- 
mie, med stort beswär igenom en stegas tilhielp åter 
vpdrogo (ur latringropen). HUMBLA La/idcr. 69 (1740). Då 
man fann deras tillhjelp otillräcklig, utsträcktes bemödan- 
det at förena flere. Boethius Sedol. 26 (1782). Långsamt 
svävar de upp och ner i vattnet, med tillhjälp av ett lätt 
fladder hos en ryggfena. RUIN SjunknH 211 (1956). 
särsk. (t) aj i uttr. av 1. näst Guds o. d. tillhjälp, 
med Guds hjälp (jfr näst, adv o. adj. II 8). Om 
swenske men . . sig icke hade vpsat emoot honom oc nu aff 
gudz tilhielp i thet nesta driffuit vtwr richit. GIR 1: 36 
(1522). Så will iagh näst gudz tilhiälp migh .. ombeflita. 
huruledes sådant nyttigt arbete .. måtte publiceradt bli- 
fwa. SCHUCK ViUA 1: 169 (i handl. fr. 1647). b) i uttr. 
göra tillhjälp, hjälpa till. Girs G1 88 (c. 1630). iG. II 
A. förmådde finnarna) til en fast förening emot Polen, som 
ock, at de skulle giöra möjeligaste tilhjelp, så framt freden 
med Ryssen icke för sig ginge. BtHforsH 2: 123 (1757). 
Ssg (t): tillhjälp-penningar, pl. pengar lämnade till 
understöd. Mårthen Frijss, Bengt Nagoilan .. wele icke 
.. bekenna om någre andre punchter, än dedh de M. 
Mårthen till Kyrckieherde begeret hafue, och honom . . till- 
hjelp peningar til förtäringh tilhopa skutit. BtAboH I. 6: 
202 (1634). 

TILLHJÄLP, adv, se till I 14 ö a. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL- 
HJÄLPA, -ning; -are (se avledn.). -erska (Ekbiad 219 
(1764)). [fsv ttlhiälpa] (t) 1) till II 1 (e) 1. 5; hjälpa 
(ngn) till (ngt). (Jag) bönfaller .. till Högwördige Her 
Doctoren och Biskåppen och Venerandum Consistorium 
wille aff nåde tillhielpa migh thet lilla Pastoratet. VDAkt. 
1720, nr 64. 2) till II 11 a a S : hjälpa till (med 
(ngt)); bidra 1. medverka till (ngt); i sht med inf- 
förb. SS. bestämning; av. i förb. med dels bestäm- 
ning inledd av prep. till, dels indir personobj.; äv. 



närmande sig 1. övergående i bet.: hjälpa (ngn). 
Til huilkit baade fattige öc rike andeliga ok werdzliga al- 
uarliga tilhulpit haffua oc aen nu huar epter sin makt til- 
hielpa. GIR 1: 36 (1522). (Profeten visar) att lögn och 
bedragerij .. war sådan syndh, som tilhalp Jerusalems 
jemmerligha förstörning. BULLERN.«SIUS Lögn. 72 (1619). 
Slachtaren och eet cwinfålk som hafwer tillhulpit. Hovfor- 
tärSthm 1643, s. 536. (Den som undanhåller lon till hovfol- 
ket) straffes med böter .. för hwart dygn han them 
uppehåller, utom then tid han bör ock kan them sådant til- 
hielpa och dela. Schmedeman Just. 1159 (1706). Sä göre 
granfnajr tet af en Christelf;^) plicht ok kärlek at tilhielpa 
hästen. OfferdalKArk. N I 1, s. 61 (1708). (Jag her er att) 
wara mig . . til mötes, och sielfwa at tilhjelpa, en sä trolös 
och oförmodelig ankommen fiende .. genom Guds tilhjelp 
med eftertryck at förjaga. MStenbOCK hos LOENBOM Sten- 
bock 2: 42 (1710). Dermed nedlades .. allt tal på att fru 
Mätta skulle i Danmark något tillhulpit att praktisera på 
Sveriges rikes argesta. BL 16: 127 (1849). särsk. med 
att-sats SS. bestämning (stundom inledd av prep. 
med). (De vill) med liiff och niagth tiilhielpa ath saadana 
forreedere maaga tilbörligha bliffua straffadhe. GIR 2: 235 
(1525). Engelbrect .. begierade at the wille tilhielpa med, 
at riket mötte frelst wardha aff then träldoom som thet 
vthi war OPetri A>. 171 (c. 1540). ScHMEDEMAN J(/.s?. 697 
(1678). Avledn. (t): tiilhjälpare, m.//ig. [fsv tilhiälpa- 
re] person som hjälper till 1. hjälper (ngn), med- 
hjälpare. På thet ath wij sanningennes tilhielpare warda 
måghom. 3Joh. 8 (WT 1526; Bib. 1541: medhielpare). 
Måns Nielson och hans tilhielpare. TEGEL Gl 1: 320 
(1622). Serenius b 1 a (1757). tillhjälplig, adj. [fsv til- 
hiälpliker] som hjälper till, behjälplig. VDAkt. 1696, 
nr 157. SAOL (1923). — (II 11 o a 8) -HJÄLPE. [jfr 
■hjälpa] (t) tillhjälp. VDAkt. 1664, nr 275. 

TILLHJÄLPLIG, se till-hjälpa avledn. 

TILLHOPA, se till I 10 h. 

TILLHÖ VALIGGNING, r. 1. f ; anträffat bl. i pl. 
-ar. [ssg av uttr till hava, vid hovet (se HOV, shst."* 1 c 
/}), o. ett vbalsbst. till LIGGA] (t) särsk. konkretare, 
om vistelse 1. uppehåll vid hov; jfr LIGGA 10. 
Effther .. (församlingsprästerna) om födan äre obekymra- 
dhe, och här igenom frän månghe resningar, tillhoffwaligg- 
ningar, tidenötande, stoor bekästningh och myckit omack 
warda förlossade. ANNER-STEDT UUH Bib. 1; 19 (; handl. fr 
1593) 

TILL ssgr (forts.; jfr antn. sp. 1160): (II 9 a) 
TILL-HUGG. [jfr -hugga! (f) tillhygge. Qvinna botade 
ej for det hon nyttjat tillhugg. NORDSTROM Samh. 2: 94 

(1840). Allardj Byber 3: 9 (1890). HUGGA, -else (t, 

Lind 1: 152 (1749)), -ning; -are (numera bl. tillf, VetAH 
1771, s. 286 (om huggverktyg), HlhDEBRAND FörhistF 271 
(1874: tillhuggareverktyg) I. [fsv tilhugga] 1) (t) till II 
7: gm förhuggning spärra (väg o. d.); jfr -fälla 2. 
HH 20: 283 (c. 1640). 2) till II 8 i (a): hugga till (se 
hugga till 3) (ngt, särsk. (föremål av) trä 1. sten); 
äv. bildl., särsk. med avs. på (drag hosl männi- 
ska. (Jag) wil tilhugga them (dvs. timmerstockarna) ther. 
IKon. 5: 9 (Bib. 1541). Ödet hade varit hardhändt .. och 
tillhuggit honom i råa former, hvilka han aldrig kunde 
öfvervinna. Geijer I. 2: 290 (1845). Stenarna från guldål- 
dern .. äro avsevärt bättre tillhuggna och stramare i sin 
hållning än de yngre. TurÅ 1940, s. 77. jfr o-tillhuggen 
O. rygg-tillhuggning. 3) (numera bl. tillf) till II 9 



Sv. Ak. Ordb. 



-T 1271- 



Red. avslutad den 17/12 2004. 



- T 1272- 



80 



TILLHUMMA 



a: hugga till (se hugga till 1, 4). PErici Musaius 2: 
295 a (1582). ISOG^EUS Segersk. 646 (c. 1700). — (II 5) 
-HUMMA. (t) misstänka (ngn) för (ngt); jfr humma, 
v.' 2. HSH 29: 150 (1542). 

TILLHUSA, se till lie. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 5 a slu- 
tet) TILL-HITTA, (numera bl. ngt värd.) åthuta 
(ngn); särsk. ss. vbalsbst. -ande, konkretare: åt- 
hutning; jfr huta till. Et kort tilliutande, sagdt med 
kraft och eleveradt, ThORILD ISVS) 2: 103 (1784). — (II 8 
ö) -HUVDA, -ning. (t) med avs. på slåtteräng o. d.: 
slå så att (rand av) längre stubb (jfr hövd 4) kvar- 
lämnas?; anträffat bl. ss. vbalsbst. -ande o. -ning. 
Dermed förekommes, at ej så höga hufwudskårar lämnas 
.. Höet ökas jemwäl. som eljest med tilhufdning blifwer 
qwarståndandes pä ängen . . At icke förtiga det ängen ige- 
nom tilhufdande bhfwer snarare Lie-bränd. BOI.JE Landth. 
20 (1756). — (II 8 6 or) -HYFSA, hyfsa till (ngt); jfr 
-hyvla. Lundberg Paulson Erasmus 74 (1728). Den 
stympade och lutherskt tillhyfsade visan om Staffan Stal- 
ledräng. FoF 1927, s. 36. HYGGE. 1) (t) till II 8 6 a: 

tillhugget virke. Brelin Resa 143 (1758). 2) till II 9 
a: föremål (tillfälligt) utnyttjat 1. ägnat att (till- 
fälligt) utnyttjas (ss. vapen) att utdela hugg 1. 
slag med; äv. bildl., särsk. i fråga om häftigt me- 
ningsutbyte; jfr -hugg o. tilltage. Jon Nilson söchte 
till högge och fant en kläde kafle och gaf honum på rum- 
pan ett slagh eller thu. VBP 1648, s. 266. Endast sex eller 
sju voro genast färdige att med de tillhyggen, som närmast 
funnos tillhands, vara förvaltaren följaktige. TOPELIUS 
Fält. 2: 249 (1856). Det händer ofta .. att deras minne, 
som lagt sina ögon samman .. brukas som tillhyggen i den 
dagliga trätan. Segerstedt Hönrf. 133 (1926). — -HYL- 
LA, (t) 1) till II 5, refl.: få (ngn) att hylla 1. under- 
kasta sig den med subj. betecknade personen. 
Dryselius MöJie 131 (1694). 2) till II 12, refl.: hylla 
sig till (ngn). SchrODERUS Ho//e/ic. 171 (1629). ISaml. 
1-6: 91 (1773). — (II 3) -HYSING. [avledn. till ett icke 
anträffat tillhysa. inhysa] (numera föga br. ) inhyses- 
hjon; inhyst person; jfr hysling. sbst.', inhysing 1. 
Martinson VägUt 201 (1936). — (II 8 ö a) -HYVLA, 
-ing. hyvla till (ngt); i sht förr äv. bildl.: hyfsa till 
(jfr hyvla till 3 o. -hyfsa). JAKOBSSON SeL-Se*/ärfn. 88 (/ 
hnndl. fr. 1617). En klok hustru finner sig aldrabäst, när 
hon får sielf tilhöfla sin man. GYLLENBORG Sprätth. 36 
(1737). 

TILLHÅLL tifi-hofi, n.; best. -et; pl. = (se för övr. 
HÅLL, sbst.'). (förr äv. särskrivet) [fsv. tilhald; motsv. d. 
tilhotd: jfr mit. töholt, n., ä. t. zuhalt, m.; vbalsbst. till 
TILL-HÅLLA o. HÅLLA TILL med anslutning till HÅLL, 
sbst.'] 

1) (utom SS. förled i ssgr numera föga br.) 
verksamhet att hålla till (ngnstädes); förr äv: 
umgänge (med ngn 1. mellan ngra), särsk. i fråga 
om (intimt) förhållande mellan man o. kvinna 
(jfr HÅLLA TILL 4 6); jfr 2. Enn hore, som Hinrich pla- 
ger hafua sitt tilhåld medh. SSthmTb. 5: 47 (1603). Kla- 
ganden androg, att han afwen af Rychtet spordt ett 
oanständigt tillhåld emellan Berg och Fridricha. VDAkt. 
1749, nr 573. Jag är nyss återkommen efter ett par veck- 
ors tillhåll i Drottning Disas åldriga näste. JlHRE hos Gra- 
PElhreHandskrSaml. 1: 426 (1853). 

2) ställe där ngn (gärna 1. ofta) håller till 1. 



uppehåller sig; äv. dels med negativ (bi)bet., 
särsk. pregnant: uppehållsort för oönskade 1. stö- 
rande 1. misstänkta o. d. individer, dels om sta- 
digvarande vistelseort 1. hemvist 1. säte (numera 
bl. i fråga om djur; boplats); särsk. dels i förb. 
med ha (i ä. språkprov stundom svårt att skilja 
frän 1), dels med prep. -attribut (inlett av for, förr 
äv. av) 1. gen. -attribut angivande den för vilken 
ngt är sådant ställe. Oss är vnderuijst, huro en skalk .. 
haffuer nw i näste forlidne höst och vintter. hafft sith til- 
håll inne boss eder i iämptelandt. GIR 5: 56 (1528). Vthi 
Novogorodt haffua Fursterna hafft sitt tilhåld. PETREIUS 
Beskr 1: 41 (1614). Dä man märcker löös Jord under Föt- 
terna, som wist är ett tillhåll af någon Mullwada. RÄIAMB 
14: 44 (1690). Han föregifver, att borgen ..utgör ett tillhåll 
for patrask, fastän jag är den ende, som bor där uppe. CE- 
DERSCHIÖLD Riehl 2: 33 (1878). Det alltför gästfria huset, 
som var ett kärt tillhåll icke blott för artister utan äfven 
för en mängd släktingar och vänner De Geer Minn. 1: 2 
(1892). I dessa trakter har sångsvanen, den skyggaste av 
alla våra fåglar, ett av sina sista svenska tillhåll. SELAN- 
DER Le['LQnc?sA:. 108 (1955). Blir en del av skolan ett till- 
håll så blir också andra byggnader utsatta för 
vandalisering DN 18/8 1987, s. 33. — jfr RÖVAR(E)-, 
SOMMAR-, STAM-TILLHÅLL m. fl. — särsk. i Utvid- 
gad 1. bildl. anv., om ställe där ngt (vanligen) 
finns 1. förekommer; särsk. (o. numera bl. ) i fråga 
om mänsklig verksamhet 1. egenskap o. d. Forsi- 
US Phys. 355 (1611). Hjälen är det förnämsta tilhåll för 
Fiskens Ådror SvSaml. 3-6: 128 (1765). Den delen af Kyr- 
kogårdsgatan . . var kändt såsom ett tillhåll for mycken då- 
lighet. Svanberg RedLefn. 354 (1882). Schmaltz betonar 
konsekvent, att Mecklenburg .. var ett tillhåll för den rena 
lutherdomen. KyrkohA 1937, s. 195. jfr PLANTERINGS- 
TILLHÅLL. 

Ssgr (till 1): TILLHÅLLS-ORT. (numera bl. 
mera tillf) tillhållsplats. Reuterdahl Siö/ 1: 239 
(1838). östergren (1957). — -PLATS, plats där ngn 
håller till 1. vistas, tillhåll; jfr -ort. Björkman 
(1889), Att kalvarnas hörn blev en kår tillhållsplats för 
ungar och halvvuxna i alla storlekar LO-JoHANSSON Vag- 
Frank. 120(1927). 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL-HÅL- 
LA, -an (numera mindre br, SvDlA) 15/11 1930. s. 12. 
ÖSTERGREN (1957; angivet ss. mindre vanl.)), -ning (nu- 
mera bl. mera tillf. VDAkt. 1706. nr 240. SAOL 1986): 
-are (se d. o.), -erska (t, UppsDP 15/9 1596). [fsv. tilhal- 
da] jfr hålla till. 1) (t) till II 1 (a): hålla (ngt) intill, 
hålla fram. Uno. B 3 b (1640). IErici Colerus 2: 339 (c. 
1645). 2) (t) till II 3; hälla till (ngnstädes), befinna 
sig, vistas; äv. dels: umgås (intimt) (med ngn), 
dels refl., oeg. 1. bildl.: hålla sig till (ngn). Biorg- 
mästare) Rams svåger, som skall tilholla i Littoven i Grod- 
no. AOxenstieRNA 2: 463 (1622). Then som medh them 
bådhe (dvs. mor o. dotter) tilhölt. må i sijne Lijffzdaghar 
icke giffta sigh. SCHRODERUS Os. 2: 513 (1635). Allmogen .. 
weta, hwem dee hafwe sigh at tilhålla. LReg. 244 (1648). 
JOHANSSON //om Orf. 4: 640 (1844). 3) (t) till II 4 b: 
upprätthålla (ngt). SSthmTb. 13: 311 (1622). Borger- 
skapet haar lätet förstå sig hålla före, att det nu intet lärer 
wara så nödigt tillhälla så starck wacht. UUKonsP 12: 148 
(1676). 4) (t) till II 5: tillhandahålla (ngn ngt); äv. 
refl.; tillskansa 1. tillägna sig; förbehålla sig. 



- T 1273- 



-T 1274- 



TILLHANGA 



LReg. 104 (1616). Effter churfursten aff Saxen .. söchte att 
tillholla sigh Dj-ringen och Anhallt till quarteer. AOXEN- 
STIERNA 13: 39 (1635). At store Herrar och Potentater ha- 
fva sig sådane .. förtiensters belöningar haft uti alla 
verldenes tider tillhållit och them efter . . theras egit behag 
.. utdelat. 2RARP 18; 364 (1751). Anskaffa och tillhålla .. 
rum i andre tillhörige gärdar SPF 1812, s. 209. 5) (nu- 
mera mindre br. ) till II 7: hålla ihop 1. samman 
(ngt), hålla tillsluten 1. stängd, tillsluta; särsk. i 
fråga om klädesplagg. Om en dåre tijgde. worde han 
ock wijs reknat, och förståndig om han munnen tilhöUe. 
Ordspr. 17: 28 (Bib. 1541). Den ärmlösa trikåvästen med 
tillhållande nederdel. UNT 13/5 1931, s. 9. SAOL (1986). 
särsk. SS. vbalsbst. -ning; äv. konkret, om tillhål- 
lare. EHRENGRANAT Äzrfs*. II. 1: 54 (1836). Tillhållning- 
amas antal H instickslåsi är vanligen fem. HantvB I. 6: 
220 (1938). SAOL (1986) jfr gäder-tillhållning 6) till 
II 10. a) (med stöd av överordnad ställning 1. be- 
slutanderätt o. dyl. 1. vad plikten kräver) strängt 
1. bestämt uppmana (ngn) till (ngt, särsk. (o. nu- 
mera nästan bl. ) angivet med inf -förb., i sht förr 
äv. med att-sats); äv. (numera bl. tillf) utan di- 
rekt obj. 1. utan båda obj., förr äv. utan indir. obj. 
Således (ärj mitt ringe Rådh. han blifwer tilholden att 
ware en kar och icke twå, heller slett mz bådhe ut- 
munstres. UrkFinlÖ II. 1: 84 (c. 1595). Såssom denne 
Landsens Lagh och Recess . . tillhåller, att uthi wart Sticht 
skall k\\T\ligen) hålless twenne Probstemöthen. HSH 31: 
395 (1675). Tilhålt Sven Erickson att han bettaliar dhe pä- 
ningar han skulle vedh förledit åhr upbära af Ekesiöboen. 
KKD 7: 53 (1703). Han gick in för att tillhålla bröderna! 
Stri.ndberg MOlof 17 (1878). Den välordnade och små- 
snyggt förmanande kärlekslösheten som alltid gick om- 
kring och tillhöll. \Urtinson jVäss/. 105 (1935). Gulbis .. 
tillhöll mig bara fullkomlig stillhet. SiWERTZ JagFatt. 70 
(1939). En vassnäst k\inna av den rumsschackrande ty- 
pen tillhöll mig att torka fötterna och visade mig med .. 
misstrogna blickar in i en kuslig, hahnnörk kula. SiWERTZ 
Pagoden 121 (1954). särsk. ("i") med det direkta obj. 
ersatt av prep.-förb. a) inledd av prep. till o. med 
substantivisk rektion. (Husbonden skall se till att 
tjänstefolket! till gudz frucktan fliteligha tilholne och for- 
fordrat wardhe. LPETRI CEc. 66 (1559). I Man) finner .. ho- 
nom med stor ifver tillhålla förläningsmännen till tjenst. 

Forssell ffis(. 1: 46 (1869). Klint (1906). P') inledd av 

prep. om 1. åt. Ingen flijtt fattes, att jagh icke dem flij- 
tigt ätt arbetedt tillhoUer. OxBr. 11: 321 (1640). Hwar öm 
hon lijkwähl i Consist(on(o alfwarVigenl är tillhällen. UU- 
KonsP 18: 7 (1686). b) (tillrättavisande) framhålla 1. 
påtala (olämpligt 1. opassande 1. klandervärt för- 
hållande o. d.) för (ngn). Tillhålla ngn dess oordentlig- 
het. Meur.\IAN (1847). Eftersom v\ inte behövde gä upp 
förrän kl. 7 tillhölls Polly det olämpliga i sitt uppförande. 
RUDENSCHÖLD A///unrf. 129 (1936). Ssgr (till 5 slutet; 
numera foga br ): tillhåUnings-Qäder. tillhållar^ä- 
der, särsk. i lås. E.veberg Karmarsch 2: 740 (1862). 
ÖSTERGREN (1957). -hake. hake på tillhållare, särsk. 
i lås. E.NEBERG Karmarsch 2: 740 (1862). ÖSTERGREN 
(1957). -lås. tillhållarlås. UB 6: 153 (1874). SAOL 
(1973). — (II 7) -HÅLLARE, [jfr -hålla] (i sht i fack- 
spr.) (rörlig) anordning som häller ngt tillslutet 1. 
fast; särsk. om var o. en av de spärrar i tillhållar- 
lås som håller regeln i låst resp. olåst läge; jfr 



-hålla 5 slutet. JernkA 1819, s. 74. I de egenthga låsen 
säkras kolvens läge av tillhållare, vilka endast kunna ma- 
nö\Teras med nyckel (eller dyrk). HantvB I. 2: 298 (1934). 
Ssgr (i sht i fackspr.): tillhållar-, äv tillhåUare-Qä- 
der. Qäder avsedd att hålla tillhållare i läge; jfr 
tillhållnings-Qäder. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 58, 
-lås. lås försett med (ett antal) tillhållare; jfr till- 
hållnings-lås. (Kcatitetsbestämmelseri för sekretärer och 
liknande pjäser .. Tillhållarlås i klaff, vanligt lås i lådor 
Form 1939. Omsl. s. 102. jfr sju-tillhållar-lås. — (II 8 a 
a) -HÅRDNA, -ing (numera bl. mera tillf, SwEDENBORG 
RebXat. 3: 310 (1718), SAOL (1973)). hårdna till; SS. 
vbalsbst. -ing i sht föiT äv. konkret, om tillhård- 
nad företeelse. Swedenborg RebNat. 3: 310 (1718). 
(Bergarten ) antager .. en sådan löshet . . att man är frestad 
anse den söm en långt yngre tillhårdning. Svea 1: 49 
(1824). På grund af torka har jorden varit mycket tillhård- 
nad. SFS 1909. Bih. nr 4. s. 98. — (II 13 a) -HÄCKLA. 
(t) häckla (ngt 1. ngn), klandra, nedgöra; jfr häck- 
la till. An-N-ERSTEDT UUH Bih. 3: 278 (/ handl. fr. 1741). 
HSH 16: 317 (1769). — (II 2) -HÄLLA, sbst. [fsv tilhäl- 
la; senare leden identisk med sv. dial. hälla, sluttning, 
samhörigt med hälla, vM (numera föga br.) sluttning 
(ned mot ngt). Schultze Ordb. 1778 (c. 1755). Ymer 
1942. 3-4: 425. — (II 11 a a « I -HÄLLA, v -ning. (nu- 
mera bl. tillf) tillsätta (ngt) gm hällande. Schult- 
ze Ordb. 1778 (c. 1755). CJenom tilihållning av varmare 
vatten höjer man badvattnets temperatur till bortåt 39". 
JlTXDELL Barn. 2: 116 (1927). — (II 5) -HÄMTA, (t) för- 

kovra sig 1. inhämta kunskap o. d. (i ngt). På thet 
Barn och ynglingar mötte småningom tilhempta vthi then 
Christeligha Lärones Huffuudstycker Paulinus Gothl^S 
Ratio 18 (1617). — (II 5) -HÄNDA, (numera föga br.) 
(över)räcka 1. (över)lämna (ngt) i (ngns) hand 1. 
till (ngn); äv. refl.: tillägna sig, tillskansa sig; jfr 
-hända, v., -händiga. Pr\tz Gi I 2 b (1621). Han (är) för- 
orsakat worden, at skrifua honom til .. och samt safmima 
sin skrifuelsse genom sin egen modher här i Åboo honom 
tilhenda. ConsAcAboP 1: 165 (1645). En och annan port- 
monnä . . inflöt också i affären, synnerligast på torgdagar- 
na. Svart-Olöf hade . . lärt sig ett synnerligen fint sätt att 
tillhända sig dylika värdeföremål. Wallbeck-Hallgren 
VandrEl. 116 (1910). — (II 5) -HÄNDIGA, (t) = -hända: 
äv. refl. (Mina barn blir säkrast försörjda) ther them nå- 
got fast och orörligitt vordo förskaffadt och tilhendigadt. 
arBr. 12: 79 (1639). VRP 5/4 1735 (.refl.). — -HÄNGA, 
-are (se avledn.). [fsv. tilhängia] 1) (t) till II 1 a: 
hänga fast \ad (ngt), vidhänga; äv. dels oeg. 1. 
bildl., dels allmännare: förefinnas 1. ligga intill 
(ngt); jfr 2 a. Wij mage kenne .. hure hartt wij affhiär- 
ted then Mammon, thet är hwar och een sine ägedeler och 
formägen tilhänger HANSSON Norman 25 (c. 1550). Ett 
nytt huuss .. tillhengandes thet förra faähuset. VDAkt. 
1655. nr 215. SCHUXTZE Ordb. 1681 (c. 1755). 2) (t, utom 
i avledn. tillhängare) till II 12. a) om sak: höra 
samman med (ngt), tillhöra; äv. (utan bestämd 
avgränsning från 1) övergående i bet.: \'idlåda. 
Så at intit krafn^ckt skal ku(^n/na th(e;m j nogro hända 
motto tilhengia. eller skada. LPetri Wijgd. A 2 a (1538). 
Snarest sagdt alt hwadh Rijkzsens wälfard tilhänger 
Sy.^KTÄhr 62 (1560). b) om person: (an)sluta sig till 
(ngn), vara trogen 1. anhängare till; äv. abs.; jfr 
•säUa. En wenlig man .. tilhe(nvger fastare än en broder 



-T1275- 



- T 1276- 



TILLHANGIG 



SalOrdspr. 18: 24 (öc. 1536). War det mächta sällsampt at 
oansedt the Danske hade Erchiebiskopen . . förachtat . . at 
han hjkwäl tilhängde them så hårdt . . at han . . (villej K. 
Christiern hijt införa. S\X\TOS EOlai 531 (1678). Av- 
ledn.: tillhängare. m.//ig. [fsv. tilhängmre] (numera 
föga br. ) till -hänga 2 b: anhängare. GIR 1: 240 
(1524). Johan Georg, tidigare kejsarhusets trogne till- 
hängare. SvH 6: 310 (1927). HT 1955. s. 243 (om fbrh. på 
1500-t.). tUlhängig, se d. o. tillhänglighet. r 1. f. (t) till 
2 b: benägenhet att ansluta sig itill ngt). SvLit- 

Tidn. 1818, sp. 484. HÄNGIG. (till -hänga] (t) 1) till 

II 1 a, motsv. -hänga 1: som sitter fast vid (ngt). 
iL\RTiN PVe(A 1763, s. 38. 2) till II 12: tillhörig; an- 
träffat bl. i ssgn tillhängig-gjord. Ssg (till 2; t): 
tillhängig-gjord. bragt att tillhöra (ngt); samman- 
förd med. VDAkt. 1778, nr 222. 

TILLHÄNGLIGHET, se till-hänga avledn. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 8 6 a) 
TILL-HÄRDA, -ning. (numera bl. tillf) härda (ngt 1. 
ngn) (med särskild tanke pä att nytt tillständ in- 
träder); jfr härda till. Seremls (1741). Min tröst är .. 
at onda menniskors fräckhet således tilhardat mig, at så- 
dant numera knapt rör mig. Hoffman Förnöjs. 229 (1752). 
Dalin (1854). Avledn. (t): tillhärdighet, r 1. f egen- 
skap att vara härdad. MORKArf. 1: 47 (1742). — (II 
2) -HÄST. (t) i förspänt par av hästar: vänsterhäst 
(som går närmast föraren); jfr åt-häst. Den så kalla- 
de tillhästen var högst sedig och beskedlig; frånhästen åter 
krånglig, ostyrig och konstig. CFDaHLGRE.n 5: 25 (1832). 
SAOL (1923). — (II 5) -HÄVDA, [fsv. tilhäfdha} (t) ta 
(ngt) i besittning åt (ngn, i sht sig). Huilcken halff- 
deell .. hustr\- Ingridh .. bort bijtt hadhe .. ock tilheffdatt 
sigh ighen affHenrick halffdelin aff Degergården. BtFinlH 
3: 89 (1538). CalmPriv. 32 (1620). — (II 7) -HÖLJA, (t) 
hölja över (ngt); jfr hölja till. Linc. R 3 b (1640). Man 
passade noga på, att likets ansikte tillhöljdes. Landsm. 
VIII. 2:65(1891). 

TILLHÖR 1. TILLHÖRE, n.: pl. = anventÅlvdalen 
1601, BoupptVaxjö 1751) 1. -er (LPETRI Kr. 148 (1559». 
Anm. Ordet kan möjl. äv. ha varit r I. f (1. m.), särsk. i 
sådana uttr. som med all sin tillhör(e). där dock all o. 
sin kan vara n. pl. GIR 6: 192 (1529). VDAkt. 1680, nr 
219. (äv skrivet ss. två ord. -hör 1619-1751. -höre 1529. 
-hörr 1601. -höör 1662-1680) [jfr a d. tilhorie) (d. til- 
/!0r); vbalsbst. till TILLHÖRA] (t) tillbehör, (Fyra) drab- 
tyg medt sijn tilhöre. GIR 6: 192 (1529). 'Biskopen 
klagade över) at på kvTkiones slott och andra hennes tilhö- 
rer slig överkan och dråpelig skade giordt var LPetri Kr 
148 (1559). BoupptVaxjö 1751. 

TILLHÖRA til^-hoe^ra, v -hör, i sht förr äv -hö- 
rer, -hörde, -hört ise for ö\t. HÖRA i. vbalsbst. -ANDE, 
-ELSE (se avledn.). -ING (se avledn. K -NING (se av- 
ledn.); -ARE (se avledn.). (förr äv skrivet ss. två ord) 
[fsv. tilhöra; jfr fd. telhorse, tidtlhorse (d. tilhore). mit. 
töhoren; ssg av TILL ö. HÖRA. — Jfr TILLHÖR, TILL- 
HÖRIG] 

1) (t) lyssna (uppmärksamt) till (ngn 1. ngt), 
höra på (jfr HÖRA TILL 2); göra sig underrättad 
om (ngt), förhöra sig om (jfr HÖRA TILL 4); äv. 
abs. 2SthmTb. 4: 19 (1569). Then tredie hade täligt til- 
hördt, nu kom raden åth honom, at han skulle tala. Weise 
69 (1697). Der på lät iag .. Major Lillieström tillhöra hoos 
deras Excelkier om någon hielp wore snart att wänta. HH 



XXXIV. 2: 294 (c. 1715). När Apelles Måhladt och förfärdi- 
gat något Konst-Stycke, har han hängt det offenteliga vt 
på sin Fönster-Lucka, ställt sig så bak om ett Täcke, och 
tilhördt, hwad det förbigående Folcket skulle dömma och 
tala om samma Måhlning. BUBERG Acerra 164 (1737). EK- 
BLAD 29 (1764). 

2) vara (ngns) egendom, (med rätta) ägas 1. 
innehas 1. disponeras 1. vara en naturlig väsens- 
bestämd 1. oförytterlig del av; äv. bildl.; jfr HÖRA 

TILL 6 a, TILL-LIGGA 4, TILL-LYDA 1, TILL-LÄNDA 

6. GIR 1: 38 (1522). Sa geffuer thet keysarenom som key- 
sarenom tilhörer, och gudhi thet gudhi tilhörer Mat. 22: 21 
(AT 1526). Stiäl man något i Kyrkio, ehwad thet Kyrkian 
tilhörer, eller är af andra ther i förwar satt, öch är thet 
hundrade daler eller mera wärdt; warde hängd. MB 46: 1 
(Lag 1734). Ett bref tillhör icke den, som fått, utan den. 
Söm skrihit det. DE Geer Mmn. 1: 248 (1892). En anteck- 
ning av Reuterhölm i en bok. som tillhört honom, säger att 
.. den förärats honom som julklapp. NiLSSO.N' FestdVard. 
129 (1925). Jorden hade krävt tillbaka det som tillhörde 
den. Ruin Gyckl. 104 (1935). Ansiktet är den djär\'a, mål- 
medvetna människans ansikte: det kunde likaväl ha till- 
hört någon av första världskrigets stndspiloter Bara 
hennes långa hår avslöjar att hon är kvinna. NILSON Mess- 
Träb. 198 (1990). — särsk. 

al i fråga om människan 1. skapelsen i för- 
hållande till Gud 1. Kristus. Gudh som himmel och 
iörd tilhörer IMos. 14: 22 (Bib. 1541). Att tillhöra Gud, det 
är att med sin innersta \'isshet och \'ilja hNala \nd honom. 
Wikner Tank. 132 (1872). Du som x-illigt gjorde allt/ vad 
din Fader dig befallt, / hjälp mig sä min levnad föra / att 
jag helt mä dig tillhöra. Ps. 1986, 274; 2. 

b) i fråga om äktenskap 1. erotisk förbindelse 

o. d. Endast den jag tilhör, ' Som mitt hjerta rör ENVALLS- 
SON Slätt. 15 (1787). Tag hans drottning, dig tillhör hon, 
dig har hon som brudgum kysst, ' intet raenskligt oga ser 
dig, och den djupa graf år tyst. TEGNÉR iTegnS) 4: 118 
(1820). Att fä tillhöra dig. Hedberg Tillhöra (1935; bok- 
titel). 

c) om rang 1. titel o. d. Världsmästartiteln i 
tungviktsboxning tillhörde länge Joe Louis. En 
rang som endast tillhörde mig. Weste (1807). Den titeln 
tillhör honom ej. Klint ( 1906) 

dj lyda 1. sortera under, Chesnecopherus Skäl 
N 3 a (1607). Herr höfding, Finlands kamp har nått sitt 
slut, / Oss tillhör landet nu med vapnens ratt. RlineBERG 
fSVS) V. 3; 92 (1860). Lagen .. ändrades på fredagen så att 
trafikministeriet i höst behandlar de ärenden som nu till- 
hör handels- och industriministeriet. Hufvudstadsbl. 17/7 
1989, s. 5. Grönland är våridens största ö. Den tillhör Dan- 
mark, men 1979 bildades hjemmestyTet som innebär att 
Grönland sköter alla sina inre angelägenheter själv. SvD 
12/2 1995, s. 64. 

3) [jfr motsv. anv. i d.; bet. sannol. utvecklad ur 2 som 
följd av fön.'äxling av subj. ö. obj.] ( + ) vara ägare av 
(ngt), äga, inneha, besitta. Een fulkomligh dom eder 
emellen falle, huad huar och een kan medh ratte tilhöre 
och beholle. BrinkniArch. 1: 17 (1612). Jonas Andersson 
tilfrågade Peder Suensson, huar hans bröder äre boondes, 
som skulle tilhöra dhenne gjelden? HalmstDomb. 1: 280 
(1683). 

4) [eg. specialanv av 21 (numera mindre br.) 
vara (ngns) uppgift 1. angelägenhet 1. plikt 1. 



- T 1277 - 



- T 1278 - 



TILLHORA 



skyldighet, åligga; vara (ngns) rättighet; förr äv. 
dels: anstå (ngn), dels: böra givas 1. ägnas (ngn 1. 
ngt); tillkomma; jfr HÖRA TILL 6 c. GIR 1: 233 
(1524). Lät förfaras de hårda och obotfardiga skalkarna, 
Påfwen, TjTannerna, och alla andra Christi fiender och 
fbrsmädare: dem tilhörer en sådan åske-wigg, som sönder- 
slår järn. klippor och berg. BORG Luther 1: 507 (1753). En 
Fru. den i vår Stad en Ängel nämnas bör, / . . Säg, om ej 
denna Fru en Skaldesäng tilhör? BellmaN (BettmS) 19: 
193 (1793). Stats-ministern för Utrikes Ärenderne tilhör 
at dessa mål inför Konungen föredraga och anmäla. RF 
1809, § 11. Att skrifva böcker var .. bland de österländska 
folken ett heligt verk .. Hos Eg>-ptier och Babylonier till- 
hörde det Prestema. AgardH TliSkr 1: 7 (1842, 1855). 
Beskt smakade (cigarren) .. men jag rökte med brinnande 
öfvertygelse. ty jag \'isste, att det ej tillhörde en man att 
bry sig om qväljningar ISångBer 267 (1863). Farfar av- 
snäste Nils: en skulle ej döma så vårdslöst / utan komma 
ihåg att domen tillhörde Herren. 1,IUV:gqv\RT HerrLPlant. 
40 {1936). SlSiTyOrdb. (1989) 

5) höra samman 1. vara förknippad med (ngt 
1. ngn); särsk. i p. pr. i mer 1. mindre adjektivisk 
anv.; äv. abs.; jfr TILL-HÄNGA 2 a. Det tillhör god 
ton att tacka for senast. En skidjacka med tillhö- 
rande byxor. Görer för then skul sådana fruct som 
bätring tilhörer Mat. 3: 8 (NT 1526). lagh w-il wijsa tigh 
een efftersyyn til tabernaklit, och til alt thet som ther til- 
hörer 2Mos. 25: 9 iSib. 1541). Skogarne skola .. afmätas 
med alle .. Ut- och umägor. som tilhöra. LandtmFörordn. 
37 (1725). Under det kaffet med tillhörande likörer serve- 
ras, begifver sig värden utför spiraltrappan. BLANCHE 
Våln. 497 (1847). Mänga intressanta företeelser ha .. ute- 
lämnats .. saker, som ännu synts oss tillhöra den veten- 
skapliga diskusjonen allena. Lyttkens o. Wulfk ILjudl. 
III (1885). Särskilt talrika äro .. (de latinska låneord) som 
tilhöra trädgårdsskötseln. NILSSON Fes^rfVard. 23 (1925). 
Sotam vill inte vara buse längre. Och vi förstå honom, 
ehuru det där uttrycket "nu kommer sotam och tar dej" 
väl tillhör en annan tid. SvD 22/2 1938. s. 12. — särsk. 

a) vara utmärkande 1. karakteristiskt 1. kän- 
netecknande för (ngt 1. ngn). Att blifwa salig genom 
förtröstan pä sig sjelf . . tillhörer Phariseen. OdMANN Anv- 
Skrift. 25 (1822). Stilla saktmod .. tillhörde hennes lynne. 
CEDERSCHIOLD ffieÄ/ 1: 14 (1876). Länga civila titlar som 
t.ex. .. Office of Production Management Director Knudsen 
tillhöra ännu så länge uteslutande amerikansk engelska. 
Gabrielson Elfstrand 16 (1945). 

b) (t, utom i slutet) krävas 1. fordras för (ngt); 
äv. med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av (pleo- 
nastiskt) till; jfr HÖRA TILL 6 d. GIR 3: 176 (1526). 
Til sådane dråpelig hop Krigzfolk tilhörer en stor vttleg- 
ning. GIR 14: 395 (1542). Till en sådan herligh och beröm- 
melig solennitet .. (dis. kröning), tilhörer mycken bekost- 
nadt. RA II. 2; 176 (1617). — särsk. (numera i sht i 
religiös stil. arkaiserande) i uttr. iveta) vad ens 
frid tillhör, se FRED 6 6 f. 

6) ingå i 1. vara en (del) av (ngt 1. ngra), räk- 
nas 1. vara att hänföra till. Att sätta upp håret 
och plocka ögonbrynen tillhörde hennes morgon- 
rutiner. Kellgren (SVS) 5: 566 (1792). Ibland de mång- 
faldiga och vngtiga ämnen, som tillhöra brottmåls-lagstift- 
ningen, är sjelfva straffens beskaffenhet .. ett af dem, 
hvilka påkalla den största uppmärksamheten. OscAR I 



Straff 4 (1840). Hon tillhörde .. ett annat släktleds kvin- 
nor: djärvare, men också givmildare. KRUSENSTJERNAPa/i- 
len 2: 25 (1930). Gustaf Hellström sade en gång om Isaac 
(Griinewaldl att han tillhörde de rosor som skulle beskå- 
ras för att bli riktigt vackra och bra. ZETTERSTRÖM Dag 
201 (1946). Att tekniskt ordna till en skatt som är neutral 
och som förhindrar skatteflykt lär inte tillhöra det lättas- 
te, men det kan antas att finansdepartementets experter 
kommer att göra sitt bästa. SvD 2/10 1971, s. 4. — 
särsk. 

a) om person: vara ansluten till (ngn 1. ngt) 1. 
medlem av 1. anställd vid (ngt). Kunde the platt ing- 
en skälige orsack emott oss eller the oss tilhöre förevände 
eller bevise. RA I. 1: 393 (1544). Bör bestämmas, huruvida 
Lärjungen med större fördel kan tillhöra Skolans Lär- 
doms- eller Apologist-Afdelning. BerRevElLarov. 1825, s. 
31. Tack för den tanken, att jag borde hava tillhört Fin- 
lands ädla högsinta, djupt romantiska folk! CJLALMQVIST i 
Konstnärsbrev 1: 20 (1842). Flera krigare, som tydligen 
tillhöra (vikinga)skeppets besättning, stå på stranden. 
SCHUCK o. Lundahl Lb. 1: 45 (1901). Även flygvapnet icke 
tillhörande flygare böra iakttaga dessa säkerhetsföreskrif- 
ter Söderberg PrFlygl. 2: 8 (1939). — särsk. a) med 
avs. på släkt 1. familj o. d. KOF II. 1: 321 (1659). Leo 
XIII tillhörde den gamla patriciersläkten Pesci från Siena. 
där den ägde ett ståtligt palats. LAGERGREN Minn. 7: 7 
(1928). I de anförda texterna förekommer .. begreppet 
bälini, som .. kunde syfta på andra till storfamiljen tillhö- 
rande män. KyrkohÅ 1958, s. 107. /3) med avs. på tros- 
samfund o. d. Hon tillhör Judiska Församlingen 
i Stockholm. Frankrike .. Den långt öfvervägande delen 
af folket tillhör den romersk-katolska kyrkan: af protest- 
anter finnas endast 580 Vusen). ROTH IGeogr 189 (1886). 
Skoltarna tillhöra den grekisk-katolska trosbekännelsen 
och äro otroligt vidskepliga. MUNSTERHJELM TavSkog. 86 
(1932). 

h) i fråga om vetenskaplig klassifikation. Hi- 
biskusen tillhör familjen malvaväxter. Många af 
kattslägtet, kunna klättra, men de, som tillhöra hundsläg- 
tet sakna denna förmåga. HOLMSTRÖM Ström NatLb. 1: 73 
(1851). Alprosen tillhörer ej rosornas slägte; den är en art 
Rhododendron. S.ATHERBERG DiÄ«. 1: 307 (1862). De ifråga- 
kommande arterna, som tillhöra sektionen Cembra. äro: 
Pinus cembra L., P. koraiensis Sieb. & Inec, P. pence Gri- 
seb. och P. strobus L. Samtliga arter äro 5-barriga. NlTZE- 
LIUS BokTräd 402 (1958). 

Anm . till 6. Tillhöra o. uttr. vara en av har 
gi\it upphov till den stundom förekommande 
kontaminationen tillhöra en av. Oinskränkt frihet i 
brännvinsbränning tillhörde .. en af de mest åtrådda frihe- 
terna (vid 1800-talets början). SvH IX. 1: 111 (1908). "Öp- 
pen" utrikespolitik tillhörde .. ett av president Wilsons 
evangeliska budskap. SvD(A) 27/4 1937. s. 4. (Hjalmar) 
Bergman tillhör en av de fä oroande och fantasifulla an- 
darna i svensk litteratur i traditionen från C J L Almqvist. 
SvD 13/12 1995, s. 27. 

Avledn.: TILLHÖRARE, m.//ig. [jfr t. zuhörer] 
särsk. (t) till 1; åhörare; särsk. om Gud i egen- 
skap av den som lyssnar o. bedömer huruvida 
ngt är uppfyllt 1. fullgjort. Herren ware tilhörare 
emellan oss, om wij icke göre som wij sagdt hafTue. Dom. 
11: 10 (Bib. 1541: Bih. 1917: höre vårt avtal). När Maho- 
met befalte .. (den judiske skrivaren) skrifwa Allahazizum 



- T 1279- 



- T 1280 - 



TILLHORE 



haqvin. det är. Gud är Herlig: så skrifwer han Alla Zeni- 
hum halim. det är Gud är en Tilhörare och Domare. Dry- 
SELIUS Måne 20 (1694). Detta samtal hade längre blifwit 
fortsatt, men efter flere tilhörare kommo .. stadnade det 
för denna gången. LOEXBOM Stenbock 3: 151 (1760). EK- 
BLAD 29 (1764). — TILLHÖRELSE, r 1. f. [fsv. tilhönlse] 
1) (t) till 1, om handlingen att höra; uppmärk- 
samhet; jfr tiUhöring 1, tillhöming 1. Tilhörelse, 
päacht. ther man hörer til och giffuer acht vppä. Linc. 
H 4 d (1640) 2) ( + ) till 5, om det som tillhör, tillbe- 
hör; jfr dllbehörelse. tiUhörighet 3 b. GIR 4: 389 
(1527). Huset, gärdzrumbett. threbygningen medh grund 
och tilhönlse. 2SthmTb. 4: 142 (1571). 3) (numera bl. 
tillf ) till 2 d, 6, om förhållandet att tillhöra; jfr 
tillhörighet 3 a. Hvad Wetterstedts penna strök ett 
streck öfver var .. den tillhörelseform. som heter inkorpo- 
rering, icke Norges tillhörelse till Sverige öfver hufioid. 
V.iUtENIUS Kielerfr. 13 (1896). — TILLHÖRIG, se d. o. — 
TILLHÖRING, f. [fsv. tilhöring: jfr fd. tilhoring: efter mit. 
töhonnge (jfr av. mnl. toehoringe\] (t) 1) handlingen 
att höra, åhörande; jfr tillhörelse 1, tiUhöming 1. 
The werdzlighe Regenter skola tiena the andeligha, medh 
Gudz ordz ödhmiuka tilhoring. PERiri Mussetis 3: 12.5 b 
(1582) 2) = tillhörighet 3 b; i sht i pl.; jfr tillbehö- 
ring. tillhörelse 2, tillhöming 2. tiU-liggelse. Om 
griipsholm och thess tiilhöringe. GIR 3: 103 (1526). En 
skute um trettån lester med takeli, tugh, segell och andre 
tilhöfr;inge. GIR 28: 379 (1558). AOXENSTIERNA 13: 129 
(1635) jfr krigs-tillhöring — TILLHÖRLIG, adj. 
(-hör- 1522-1669 -höre- 1528 -ligit. n 1669) [fsv til- 
hörtiker] (t) 1) = tillhörig 2. GIR 1: 34 (1522). Begäre 
\'ij .. attj oss til samma motis besokning kunne vara fölg- 
aktoga medt idra tijänere the meste i kunne medt tilhorlig 
clädning .. ther til p.NTitta. GIR 5: 93 (1528). 2) = tillhö- 
rig 3. Haffuer och der på (dvs. på stugan i satt een bonda 
som skall . . restaurera henne till huuss gärdesgård och an- 
nat som tillhörligit är VDAkt. 1669, nr 239. — TILLHÖR- 
NING, r. 1. f [fsv tilhörning] (t) 1) till 1, om 
handlingen att höra; uppmärksamhet; jfr tillhö- 
relse 1, tiUhöring 1. Horelse eller tilhörning. Lmc. H 3 a 
(1640) 2) till 5: tillbehör; jfr tillbehöring, tillhörel- 
se 2, tillhörighet 3 6. Messehakler med sin til hörning. 
InventBro c. 1570. GripshR 1594. s. 95. 

TILLHORE, se tillhör — TILLHÖRELSE, se till- 
höra avledn. 

TILLHÖRIG tifi-hae^rig, adj.; adv. (t) -T (Möl- 
ler (1790. 1807)) (förr av skrivet ss. två ord. — n. sg. 
-igitt 1636. -igt(t) 1640 osv) [jfr t. zugehörig: avledn. av 
TILLHÖRA 1. ssg av TILL o. HÖRIG] SOm tillhör (ngn 
1. ngt). 

1) motsv. TILLHÖRA 2: som ägs 1. innehas osv. 
av (ngn); särsk. motsv. TILLHÖRA 2 d: som lyder 1. 
sorterar under (ngn 1. ngt); jfr TILLMÄTELIG, 
TILLSTÅNDIG, TILLSTÄDIG. SvTr. V. 1: 74 (1593). Wärt 
kära Fädernesland Sweriges Rike, och alla derunder lig- 
gande och tilhörige Pro\'incier. HCllH 10: 226 (1655). Jag 
går til Staden nu; min Herre sannerlig, / At undfå tio 
pund, en mig tilhörig Summa. BELLMAN (BellmS) 19: 203 
(1793). Då ännu enligt landslagen morgöngåfvan efter 
hustrun skulle anses som barnens möderne, följer deraf, 
att den, om ock gif\'en i jord, ansågs vara hustrun med 
ägande rätt tillhörig. NORDSTRÖM Sam A. 2: 58 (1840). Ett 
däjligt, nymorgnadt flickansigte, tillhörigt masters dotter, 



tittade ut. R^TJBERG Vap. 21 (1891). Allmogen hade .. rätt 
till mulbete på de vidsträckta kronan tillhöriga utmarker- 
na.ActaOel. 1:41 (1924). 

2) (t) motsv. TILLHÖRA 4: vederbörlig, tillbör- 
lig; passande; av. med personobj.; jfr BEHÖRIG 3, 
HÖRIG 4. När någor wil skrifiva ett Breef, måste han för 
all ting weeta hwad thes Innehåld skal wara, och be- 
tänckia begynnelsen, thet mitt vthi böör wara, och änden, 
at Brefwet rätt måtte affdeelt warda, och hwart och ett på 
sitt tilhörige Rum och Ställe fogat warder ARVIDI 7 (1651). 
När .. (de prostituerade) sin tilhöriga tribut erlagt, så tillä- 
tes them obehindrat at söka sin förtienst. HUMBLA Länder. 
103 (1740). Skolandes mer bemälte magister Liung undfå 
tilhörig wedergällning för sit arbete. VDAkt. 1757, nr 207. 
At Författaren anser det icke sig tilhörigt at göra påmin- 
nelser vid Critiquen: är en ogrundad tanka. KELLGREN 
(SVS) 5: 306 (1790). 

3) (numera mindre br.) motsv. TILLHÖRA 5; 
som hör samman med (ngt); äv. utan obj.: tillhö- 
rande. Artilleriet och tillhörig ammunition. RP 6: 155 
(1636). En Beredare- eller Messingsslagare-Werkstad med 
tilhörig Handswarf HCllH 12: 160 (1697). Muren tilhö- 
rig, muralis. SPEGEL Gl. 308 (1712). Men ej allena fram- 
ställningen af det skaldens egen nation och ömgifriing 
tillhöriga är hvad jag här förstår med nutidens individuela 
konst-rigtning. 2SAB 12: 522 (1827). Den kallfront, som 
var tillhörig lågtrycket över norra Finland, sträckte sig .. 
från ocklusionspunkten ungefar vid Kemi och mot sydväst 
genom norra Ss^ealand. SvGeogrAb. 1961, s. 13. — jfr O- 
TILLHÖRIG. 

4) motsv. TILLHÖRA 6; särsk. i substantivisk 
anv. HSH 27: 174 (1633). Ingen Köpman eller thes tilhö- 
rige skal vnderstå sig at gå på Skeppen thär som något 
stycke (Jodz på är, där at \'psluta någon Kista, Packe, Tun- 
na. STIER.VMAN Com. 2: 264 (1640). Doch är thenne Man- 
nen och thess tillhörige så trägne och instendige uthi sitt 
anmodande, att echtenskapet skulle kunna gåå fort. 
VDAkt. 1665, nr 453 (1666). De (troende) förklarade .. 
hvar och en, som ei var af deras band, förtappeisen tilhö- 
rig. FinKyrkohSP 5: 127 (a 1778). En mindre gosse, tillhö- 
rig ett vördnadsvärd! prästhus. Atterbom Minnest. 2: 370 
(1834).StOr(f6. (1986). 

Avledn.: TILLHÖRIGHET, r. 1. f. 1) till 1, 
särsk. konkret: ägodel, egendom; särsk. i pl.; äv. 
bildl. WIDEGREN (1788). Menniskans wäsentligaste tillhö- 
righeter, af Gud förlänte och igenom Lagar skyddade, äro 
ära. lif och egendom. AdP 1789, 1: 49. Kanhända skulle 
han .. stöta henne bort, då hon icke längre var hans Wljelö- 
sa tillhörighet. BenedictssöN Peng. 333 (1885). De fattiga 
sålde sina sista tillhörigheter för att få vara med litet i 
festligheterna. WraNGEL Blåögda 17 (1908). Han ställde 
ifrån sig ränsel och gevär, gick in i logementet, öppnade 
sitt skåp, hälsade med blicken de civila tillhörighetema 
och använde därefter både tvålen och hårborsten. HED- 
BERG VackrTänd. 297 (1943). 2) (t) till 2; rättighet, 
privilegium; plikt, skyldighet, åliggande. VDAkt. 
1716, nr 152. Som det alla tider warit den Prestmannens 
tilhörighet, som predikar för Fängarne på Slöttet, at jem- 
wäl predika uti Slottscapellet. VDAkt. 1781, nr 193. I alla 
sina grenar och functioner är statsförvaltningen menar- 
chens exclusiva tillhörighet. BOSTRÖM 2: 503 (1859). 3) 
till 3. a) (numera mindre br.) abstr.: förhållandet 
att vara tillhörig ngn 1. ngt; förr äv. (motsv. tillhö- 



- T 1281- 



- T 1282 - 



TILLIKA 



ra 5 a): egenskap. AnlecknSaml. 281 (1691). Alla de ful- 
komligheter, wärk och fördelar, som Fadren hafwer. äro 
jämwäl mina (dvs. Jesu) tilhörigheter. BALTER JesuH 6: 
110 (1760). Snillets divinatoriska förmåga, som .. är en af 
dess mest utmärkande tillhörigheter. Melin JesuL 2: 123 
(1843). Provinsens tillhörighet till den främmande makten 
har satt varaktiga spår. SvHandordh. (1966). b) (nume- 
ra föga br.) konkret, om det som hör till, tillbe- 
hör; särsk. i pl., om det som innefattas under en 
egendom (ss. hus 1. gods 1. gård 1. hemman) 1. en 
stad 1. ett rike o. d.; av. bildl.; jfr tillbehöring, till- 
hörelse 2, tillhöring 2, till-liggelse. Konungs-gårdar el- 
ler Säte- och Ladugårdar . . med desz af ålder tilfljlande 
tilhörigheter. HCllH 11: 43 (1680). En Hydrostatisk wåg- 
balk med alt dess tilbehör, samt en Guld och Bergswigt, 
med dess tilhörigheter. VGR 1761, Verif s. 333. Lappens 
förnämsta prj'dnad är bältet med dess tillhörigheter. FORS- 
SELL o. GRAFSTROM 59 (1829). (Romeo o. Julia) känna .. 
vid första möte igen hvarandra såsom hvarandras andliga 
tillhörigheter. CavaLLIN o. LyS.ANDER 2; 234 (1875). CaN- 
NELIN (1939). jfr krigs-tillhörighet. 4) till 4; i sht i 
förb. med attribut inlett av prep. /;//. En persons 
politiska, religiösa, sociala tillhörighet. Man (bör) 
noga lägga märke till, att en menniskas innersta lifs- 
åskådning icke afgöres af hennes tillhörighet till den eller 
den religionsformen, och att man således väl kan vara 
"kristen" till namnet och bekännelsen och dock ännu vara 
fången i det estetiska. RUDIN Kierkegaard 45 (1880). År 
1841 bestämdes grunderna för tillhörighet till garnisons- 
och Skeppsholmsforsamlingarna. Sthm 1: 196 (1897). Hon 
utstrålade stolthet över sin .. tillhörighet till den ariska 
rasen. Heerberger Dag 225 (1939). Tillhörigheten till 
blodgrupperna O, A, B (och AB) är strängt ärftlig efter 
enkla lagar. Fornv. 1957, s. 308. jfr parti-, ras-, social- 
grupps-, stam-, stats-tillhörighet. Ssgr: tillhörig- 
hets-känsla, till tillhörighet 4: känsla av tillhörig- 
het (till ngn 1. ngt). Kamratgrupperna, gängen och 
ligorna ger de unga en tillhörighetskänsla. HUSÉN Psyk. 
208 (1954). -pronomen, (t) till tillhörighet 1: posses- 
sivt pronomen, Lofgren 7\Spr 44 (1885). 

TILLHÖRING, TILLHÖRLIG, TILLHÖRNING, se 
tUihöra avledn. 

TILLHÖ VDES, se tiU I 2. 

TILLICKA, TILLICKE, se tillika — TILLIGA, se 
tidlig — TILLIGE, se tillika — TILLIGELSE, se tiU- 
Mgga avledn. 

TILLIKA tili^ka^, av. tillika, förr äv, TILLEKES, 
adv. (förr äv. skrivet ss. tvä ord. -licka (-ij-) 1614-1720. 
-licke 1546. -lige 1537-1581. -lijks 1687 -lik (-ij-) 1695 
(! t'ere)-1740 (i vers), -lika (-ij-, -j-) 1526 osv. -likars (-ij-) 
1683-1718. -likas 1731-1780. -like (-ii-, -ij-) 1547-1668 
(i vers), -likes 1709-1764) [liksom d. tillige efter mit. töU- 
ke, ssg av to, till (se TAFTO) o. like. lika; av TILL o. LIKA, 
adj. o. adv.: formen tillikes beror trol. på analogisk påver- 
kan från DESSLIKES] 

1) (t) på samma sätt, likadant: äv. övergåen- 
de i bet.: lika mycket 1. i lika hög grad 1. med 
samma styrka o, d. Vppå Borgare och Bonde handling- 
ar förstodh han sigh tillijka. SCHRODERUS Lu'. 709 (1626), 
Att icke alt lärer .. kunna gå tillijka och så snart for sig, 
som ämnat är HTSkan. 1: 178 (cit. fr. 1658). Litet godt har 
du lärdt, som wäter hela (handlåuken tillika. DaLLN Hist. 
2: 10 (1750). Deras fördubblade slag (med släggan), som 



falla tillika pä alla viggame. VetAH 1771, s. 280. Först 
skrala bagge tillika och täfla att öfverrösta hvarandra. 
KOLMODINLh'. 1: 101 (1831). 

2) (numera bl. tillf, ålderdomligt) betecknan- 
de att ngt sker samlat 1. samtidigt: tillsammans 
1. i sällskap 1. gemensamt 1. i förening: på en 
gång, på samma gång: förr äv. dels i sådana pleo- 
nastiska förb. som tillika och på en gång; dels i 
förb. alla tillika, äv. övergående i bet.: allesam- 
man: särsk. framhävande, i fråga om (till synes) 
olikartade enheter Bådhe lupo the till lika, och then 
andre läriungen lop före snarare än Petrus, och kom först 
till grauena. Joh. 20: 4 (NT 1526). Hans krijgsmän äro til 
lijka kompne. Job 19: 12 (Biö. 1541). Han will, at i alle till 
lijke skolle wara lydig under hans rijke. Holof. 18 (c. 1580). 
At alle skapelsens Wärk are framkomne tillijka och på en 
gång. SCHRODERUS Os. 1: 431 (1635). Vij (är i värt samar- 
bete) så förknippade och hälla hvar annan så i håret, att vij 
tillijka ramlla omkull. RP 8: 90 (1640). Mångh Järn i El- 
den tillijka, brännas offta. Grubb 555 (1665). Krita eller 
kalk och wiktriol böra aldrig tillika slås i färgen .. ty då 
upphäfwa de helt och hållit hwarandras egenskaper. 
Alm(Sthm) 1809, s. 47. Det uttO'ck av godhet, klokhet och 
av frid tillika, som låg över hans ansikte. StiernSTEDT Vol- 
lardKonsthM 120 (1938); möjl. till 3. 

a) (t) vid ett o, samma tillfälle: åt gången, för 
var gång: i taget, i sänder. Stundom är han in pä Hij- 
singen opå sijnn gärd tree eller fyre nätter til lijke. GIR 
25: 184 (1555). Ingen Präst .. må .. borto wara ifrå 
församblingen på en tid tillijka öfwer twå wekor. KOF II. 
2: 215 (c. 1655). Har i något ont emot mig så kom en tilli- 
ka, intet kan jag gå ut och slås med så mänga. VRP 2/6 
1730. De säga .. (tordmulen) värper ej mer än ett ägg tilli- 
kes. Linné Ungd. 2: 25 (1732). (1 Sv.) nögde sig .. sjelfve 
Konungarne med en enda Maka tillika. BOTIN Utk. 82 
(1757). Han skrifver ej länge tillika. MEURMAN (1847). 

b) (^) Övergående i bet,: sammanlagt 1. sam- 
mantaget; inalles. LPetri isTO 37 b (1561, 1571). Heela 
werlden tillijka hafwer inga fleera öijar, än thetta nääsz 
om sig. RUDBECK D. k.Atl. 1: 159 (1679). Såsom .. Archie- 
biskop Mag. Laurentius Petri Nericius underhållet 50 fat- 
tige Studenter tillika äriigen. TiALLMANN Gr 22 (1696). 

3) betecknande att ytterligare ngt tillfogas 
det redan sagda: dessutom, däijåmte, därtill, 
ävenledes; förr äv. i uttr. tillika med (se slutet); 
äv. med bibet. av samtidighet o. stundom svårt 
att skilja från 2. Därhos tillika skamligen försummar 
sin tjänst, i det han dricker och haller hus. SAMUELSSON 
HALärovUpps. 56 U handl. fr 1594). At en Professor skall 
följa och påskynda tidehvarfvets framsteg i vetenskaper, 
och tillika vara de Studerandes privata handledare. 
HÖIJER4: 466 (1796). Framställningen blir .. mycket olik 
en muntlig framställning .. och tillika ganska skiljaktig 
från vanlig normalprosa. CEDERSCHIOLD SvStil. 25 (1920). 
Ty jag är ganska mager om bena, / tillika om armar och 
hals. Ferlin DöddansV 78 (1930). (Företagets^ etablering i 
Strasbourg .. Tillika sker det ökade .. investeringar i and- 
ra delar av Elsass. Hufvudstadsbl. 31/7 1989, s. 9. — 
särsk. (t) i uttr. tillika med (jfr 4), därjämte, 
ävenledes; äv. sammanskrivet. Rätt som iag fick eert 
breff igår bekom iag och ett tillika med från drakenbärgs 
tiänare. EKEBLAD BrClEkeblad 142 (1654). Det lila sten- 
hus(e;te .. medh dheras stal och en bredboo blefwe tillika 



- T 1283 ■ 



- T 1284 - 



TILLIKANDES 



medh upbrendhe. HT 1951. s. 398 (1696). En Förmyndare 
.. som ä .. (barnens) wägnar inför TingzRätten saken agera 
må, då jag tillika med will wara närwarande. VDAkt. 1722, 
nr 324. 

4) i det prepositionellt använda uttr. tillika 
med (jfr 3 slutet): tillsammans med, jämte. Tem- 
PEVS Messenius 94 (1612). Öfwergif intet ditt elända folk. 
Stå tillika med oss under bördan. MORKAd. 1: 25 (1742). 
(Den resande) kunde ej fly på sin halta häst, hvarfbr . . (rö- 
varna) fråntogo honom hästen tillika med tyglar, sadel och 
kappsäck. LbFolksk. 1: 7 (1890). Så sticker man alla omby- 
tesskor in i skosäcken tillika med sommartjäran och sko- 
smörjan. S*r//VSam/U XXVIII. 3: 84 (1933). 

Anm. I följande språkprov föreligger möjl. 
en prepositionell anv. av ensamt tillika. Den Lof 
sång Moses tillika Israeliterna söng, nar de gått öfwer 
röda hafwet. LaGERBRING HistLit. 74 (1748). Han helre 
fängslas vil tillika / Än skingras från sin kära tropp. 
VittArbSamhSthm 1: 43 (1759). 

TILLIKANDES, se till I 14 ö yanm. 

TILLIKA(R)S, TILLIKE(S), se tillika. — TILLING, 
se telning, sbst." 

TILLINTET, se till I 10 A. 

TILLINTETGÖRA tilinhet-jö^ra 1. ~joe\a, v. 
■gör, -gjorde, -gjort, -gjord (se for övr GÖRA, v.M. vbal- 
sbst. -ANDE, -ELSE I se avledn.K -ARE (se avledn.). 
(-inte- 1792-1891. -intet- (-the-) 1529 osv.; se för övr IN- 
TET) [fsv. til enkte göra: ssg av uttr. till intet (se INGEN 
4 h) o. GÖRA, v.'] göra (ngt) till intet (se INGEN 4 
h), omintetgöra; förstöra; förinta; äv. bildl., med 
avs. på ngt abstr. Bergstrand SvLakS 150 t.ctt. fr. 

1683). Julius Cesar .. det snille, som .. störtade fristaten 
och tillintetgjorde återstoden af gammalromersk dygd. 
Rydberg fiomD 3 (1876). Man (kan) genom kokningen .. 
tillintetgöra de smittsamma partiklar, som kunna finnas i 
mjölken. Mun 1890, s. 328. Stark dimma, som tillintetgjor- 
de all sikt. MUNSTERHJELM 3Pq/*Spe/,s6. 43 (1931). 

a) med avs. på person 1. grupp av personer: (i 
grunden) besegra 1. nedgöra, krossa; oskadliggö- 
ra; särsk.: (på ett förödmjukande sätt) besegra 1. 
gm förödmjukande behandling psykiskt bryta 
ned. SvTyHIe.x. (1851). Lagens straff bör .. icke .. afse den 
brottsliges tillintetgörande utan hans förbättring. OSCAR II 
6: 56 (1878. 1895). Dina fasor tillintetgöra mig. Ps. 88: 17 
(1888). (Han) ansåg, att jag för fäderneslandets väl måste 
politiskt tillintetgöras. DE GEER Minn. 1; 210 (1892). (Ett) 
svar, i vilket han på ett förkrossande sätt tillintetgjorde 
den olycklige Pitra. LAGERGREN Mi>i;?. 8: 182 (1929). Un- 
der mörker kan spaningstrupp med fördel hållas samlad 
for att utan eldgivning tillintetgöra mötande fiende. Inf- 
Regi. 1939, 2: 14 (1942). — särsk. i p. pr. i adjekti- 
v-isk anv., i sht om replik 1. kritik o. d.: 
förkrossande 1. nedgörande 1. djupt förödmjukan- 
de. Ett tillintetgörande svar. WoH (1904). En tillin- 
tetgörande kritik af sagan om Fåle Bure. 3SAH 23: 237 
(1908). Gumman .. stirrade på honom med tillintetgöran- 
de förakt. TISELIUS Larsson LivNödtorft 30 (1934). En äld- 
re dam .. med .. runda kalkonögon som hade en 
majestätiskt tillintetgörande blick. Krusenstjerna Fatt. 
3:281 (1937). 

b) (numera mindre br. ) i sht med avs. på lag 
1. ngns rättighet o. d.: försätta ur funktion 1. 
kraft, upphäva, annullera (jfr EVGEN 4 /; slutet); 



fbrr äv.: med obj. betecknande brott 1. skuld o. d.: 
göra om intet 1. undanröja. Huilket dombreff vij .. her 
medh döde .. oc tilinthetgiöre vti alle motto. GIR 6: 141 
(1529). At genom et Decret mot Lugnforstörare tilintegöra 
Tryckfriheten. SP 1792. nr 297, s. 2. Tvenne kännemär- 
ken, som motsäga hvarannan, det är: af hvilka det ena till- 
intetgör det andra. TUDERUS Kiesewetter Log. 12 (1806). 
Att I . . ej kunnen godtgöra, än mindre tillintetgöra hvad I 
brutit hafven. Wallin IPred. 3: 426 (c. 1830). En ganska 
stor penningesumma, hvarmed jag ansåg mig .. kunna 
småningom afbetala och tillintetgöra min skuld. CruseN- 
.STOLPE CJ III. 1: 12 (1846). KaLLENBERG CivPr. 1: 1046 
(1924). 

c) med avs. på ngns avsikt 1. hopp 1. inflytan- 
de o. dyl. 1. ngts utveckling o. d.: förhindra att 
komma till stånd 1. förverkligas, omintetgöra. 
Menniskor .. (som for vem som helst röjer sina) hemlighe- 
ter lo.) planer .. förstöra derigenom rätt ofta sin timmeliga 
välfärd, och tillintetgöra sina afsigter. RADEMmE Knigge 1: 
73 (1804). Utvecklingen af det goda .. kan väl för någon 
tid fördröjas .. men aldrig .. tillintetgöras. OSCAR I Straff 
35 (1840). (Hon) tillintetgjorde mina förhoppningar DE 
Geer Mmn. 1: 99 (1847, 1892). Assessor Bergströms arro- 
gans tillintegör det inflytande som han annars skulle och 
borde utöfva. UrKorrC ronholm 139 (1867). LAGERGREN 
Minn. 4:91 (1925). 

d) i p. pf i mer 1. mindre adjektivisk anv.: för- 
störd 1. förintad; äv. bildl., särsk. (o. i sht) motsv. 
a, om person: förkrossad, nedbruten. Biberg 3: 262 
(c. 1823). Sjökastellernas besättningar voro genom sjukdo- 
mar nästan tillintetgjorda. O.SCAR II V. 2: 70 (1861, 1892). 
Jag satt där tillplattad, avslöjad, förstummad, tillintet- 
gjord. Widegren Fa/séF/agg 199 (1933). Nu är detta sär- 
egna fågelliv dött .. och ett av Nordeuropas märkligaste 
vä.xtsamhällen tillintetgjort. SELANDER LevLandsk. 203 
(1955). När hon dog var han tillintetgjord av sorg. DN 
22/2 1996, s. B4. 

Avledn . (till huvudmom., a): TILLINTETGÖ- 
RARE. (t) om ngn 1. ngt som förstör 1. förgör 1. 
nedgör (ngn 1. ngt); särsk. om döden. Att de redan 
på 1780-talet utdömda skalder läsas den dag. som är, mera 
än deras tillintetgörare. 2SAH 35: 429 (1861). Tillintetgö- 
raren .. satt redan i detta sjukrum, bidande sin tid. 
LtrNDEGÅRD LaMouche 217 (1891). — TILLINTET- 
GÖRELSE. förstörelse 1. förintande; särsk. dels om 
döden, dels i fråga om förstörande av ngns hälsa. 
Underskrifva sin egen tillintetgörelse. SC 2: 56 (1821). In- 
tet är visst, utom tillintetgorelsen. GMArmfelt hos TEG- 
NÉR Armfelt 3: 443 (1887). Tanken på att skydda den 
framtida generationen från allt för tidig tillintetgörelse i 
fabriken. EkonS 2: 569 (1901). Tillintetgörelse av de (hos 
trädet) angripna delarne. TragäRDH S*o,?,s(ns. 194 (1914). 
SAOL ( 1986). 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 5) 
TILL-INVENTERA, (numera föga br.) överlämna 
(ngt) till (ngn) med stöd av däröver upprättat in- 
ventarium; särsk. med refl. indir. obj., särsk. i 
förb. med låta; äv. med det indir. obj. ersatt av 
prep.-förb. inledd av åt\ jfr inventera II 1 a. Anno 
45 Bleff Oluff Skåning till Jnuenteratt all tynnträ. ArkliR 
1545, avd. 1 (1551). Herr Laurentius Esberni, lät ifrån 
Herr Anders til-inventera sig Waxala Prästebol. FERING- 
SKIOLD MonUpl. 240 (1710). Vid hans afträde blef arkivet 



- T 1285- 



-T 1286- 



TILLITLIG 



.. tillinventeradt åt Hadorph. Annerstedt UUH II. 2: 369 
(1909). LiXDROTH Gruibrytn. 2: 320 (1955; om ä. forh.). 

TILLIT tifi-lp-t, sbst.^ r. 1. f. 1. m.: best. -en (se för 
övr. LIT, sbst."). [fsv. tillit: motsv. ä. dan. o. dan. tillid. nor. 
tillit: vbalsbst. till TILLITA (1. LITA TILL 1. uttr. lita 
(sig) till). — Jfr TILLITLIG] 

1) motsv. TILLITA 3: förhållande(t) att man li- 
tar på ngn 1. ngt 1. att man hyser förtroende 1. 
tilltro till ngn 1. förtröstan 1. tillförsikt inför ngt; 
äv.: förhoppning (om ngt 1. att ngt ska ske); jfr 

TILLFÖRLIT. TILLFÖRLÅT, TILLFÖRLÅTELSE. TILL- 
FÖRLÅTENHET, TILLFÖRSIKT, TILL-FÖRSYN, TILL- 
TRO, sbst., TILL-TRÖST. Ha. känna (full 1. obegrän- 
sad o. d.) tillit till (äv. för) ngn 1. ngt 1. sig själv. 
Sätta (sin ) tillit till (förr äv. <up)pä ) ngn 1. ngt. Vi- 
sa, skänka ngn (sin 1. oinskränkt o. d.) tillit. 
Väcka, äga, svika, förlora ngns tillit. Göra ngt i 1. 
med (lugn 1. bristande o. d.) tillit. PJGothus Und- 
Lära B 7 a (1592: vppä). Wär vnderdånige tillijt ar .. at 
Kongl. May:tt på executionen af Freden .. yrkiar tijdeligen 
och fast. Stiersman Riksd. 1122 (1649). Den som en gång 
med osanning beslås, återwinner aldrig den tillit en ärlig 
Mans ord eljest bör äga. TESSIN Bref 2: 39 (1754). Till 
(medikamenternat .. hyste de gamle mästame stor tillit. 
Odentus ICelsus 26 (1898). Tro är personlig tillit och för- 
tröstan. Beskow DeUnga 11 (1904). Den blinda tillit till 
ödet mången erfar inför en hotande fara. Isberg Bentley 
TrentSDetekt. 77 (1914). Affären ordnades med korsikansk 
tillit i ekonomiska ting: ingendera parten frågade efter .. 
kvittens. Enckell Olnpar. 221 (1934). Full av tro och till- 
lit för framtiden och sin förmåga. HOLMSTRÖM Ungd- 
Landsfl. 216 (1934). — jfr MISS-, SJÄLV-TILLIT. 

2) (^) stöd; hjälp; jfr TILLITA 3. Pä thett ath .. 
(han) måtte nägen tillijt haffwe udi .. sin ålderdom. LOEN- 
BOM HMärkv. 1: 45 (1588). lag .. sielf kan förrätta mine 
Embetes sysslor . . uthan någon tillijt af min Comministri 
tienst och bijstånd i så måtto. \1)Akt. 1709, nr 290. At han 
en främling här å orten war. som . . för sine faderlöse barn 
ingen annan tillit nu har. ^'DAA^ 1713, nr 132. Geijer 
Skald. 1 (1811. 1835). 

Ssgr (till 1 1: A: TILLIT- VÄCKANDE, se B. 

B: TimTS-BRlST. brist på tillit 1. förtroende. 
SvD 20/1 1984, s. 20. Ssg: tillitsbrist-sjukdom. Tillits- 
bristsjukdomarna, som beror på oro .. och känsla av 
otr>-gghet i tillvaron. DA' 16/4 1984. s. 2. — -FULL. Som 
är fylld av 1. hyser tillförsikt 1. förtröstan; förtro- 
endefull; äv. överfört: som \-ittnar om tillförsikt 1. 
förtroendefullhet. Allt för tillits-full / Att hysa ens det 
minsta grand af fruktan. HAGBERG Shaksp. 3: 334 (1848). 
AHRENBERG Hem. 29 (1887; om ögon). Avledn.: tillits- 
fullhet. CaVALLIN o. LYSANTJER 2: 179 (1871). TEORI. 

jur. Hernbergäö^^s/!. 30 (1922). Tillitsteorien, vars inne- 
börd år att en rättshandling blir gällande sådan den upp- 
fattats av den godtroende medkontrahenten. oaktat 
rättshandlingen tillkommit genom svikligt förledande. 

Minnesskri 734Lag 1; 300 (1934). VÄCKANDE, p. adj. 

(tillit- 1848. tillits- 1931 osv) (numera föga br) som 
väcker tillit, förtroendeingivande; särsk. om 
ngns karaktär 1. attityd o. d.; jfr -full 2. Den tillit- 
wäckande hållning, som ständigt utmärkte den Swenska 
krigarn. Snallp. 31/7 1848, s. 2. Doktorns .. starka, tillits- 
väckande personlighet. P.\LMBORG Westerlund 197 (1939). 
ÖSTERGRENS: 271 (1957). 



TILLIT tiW^t, sbst.^, r.; best. -en; pl. -er. [av eng. 
tillite. av till. morän, av ovisst urspr., o. det i mineral- o. 
bergartsnamn vanliga suffixet -it] geol. om sedimentär 
bergart bildad av morän. 2NF 36: 703 (1924). I östra 
delen av den skandinaviska Qällkedjan vittnar flerstädes 
tilliter och varvskiffrar . . om den äldsta istiden. SELANDER 
LevLandsk. 30 (1955). 

TILLITA tifi-liha, v -ade (se för ö\t. LITA, v). 
vbalsbst. -AN (t, VDAkt. 1675, nr 5, Westhius Vitt. 25 
(1676)). -ANT)E (t, SCHRODERUS Os. 1: 261 (1635). Ll^N- 
DELL (1893)1. -ELSE (t, Rig 1934, s. 184 (1673: Tilhtellse 
Register). -NING (t. SWEDBERG Ordab. (1725). SCHEN- 
BERG (1739, 1747)1; jfr TILLIT, [motsv d. tillide: ssg av 
TILL o LITA. — Jfr TILLIT, sbst.^ TILLITLIG] (nume- 
ra mindre br I jfr LITA TILL. 

1) med avs. på person 1. institution o. d.; vän- 
da sig till (ngn med begäran om ngt. i sht hjälp); 
äv.: taga till hjälp 1. i anspråk; anlita (se d. o. 1); 
särsk. i uttr (inte) ha ngn att tillita. (inte) ha 
ngn att vända sig till 1. anlita, tillita ngn att göra 
ngt. anlita 1. anmoda ngn att göra ngt; äv.: vara 
hänvisad till för sitt uppehälle o. dyl. 1. för att få 
hjälp. RA I. 3: 86 (1593). (Eftersom) han ähmadhe 
tillijtha Lorentz i dhet italienska språåket. SCHUCK 
BibliogrAnt. 33 (( handl. fr. 1669). Fattiga och siukliga 
Föräldrar som .. mig .. them, tillijta. VDAkt. 1710, nr 281. 
Derföre har Kongl. Vetenskaps Academien tillitat .. Herr 
Olof Dalin, at .. hålla et allmänneligit Tal. Vl.^LlV ÅmVetA 
1743, s. 5. Hwar och en som tillitar apotheket. D.ARELU 
Sockenapot. 7 (1760). Erik XTV hade inga härförare att 
tillita. SvH 4: 38 ( 1904) . SAOL (1923). 

2) ta (ngt) till hjälp; begagna (sig av) 1. ut- 
nyttja; äv.: (SS. enda utväg) ta till 1. tillgripa; jfr 
ANLITA 3. GIR 29: 281 (1559). Skogen .. tillites ock an- 
senligt genom kolning. HuLPHERSDa/. 108 (1762). Är icke 
trosläran den ständigt ånyo tillitade näringen för hela det 
andeliga lifvet? Thomaxder 2: 186 (1839). Sedan måltiden 
var slutad och bondens öl starkt tillitadt (osv.). MELLIN 
Nav. 2: 28 (1846. 1867). Alla de medel, som lofligen kunde 
tillitas. BL 18: 132 (1850). ÖSTERGRE.v (1957). 

3) vara \nss om 1. känna sig säker på (ngns 
trovärdighet 1. hjälp(\alja) o. d.); lita på (ngn 1. 
ngt); förlita sig på; räkna med. GIR 20: 205 (1549). 
Så will iag djg O Gud. i Himmels Sal tilljta. W.^RiNIL^yiK 
Sinnew. 24 (1687). Sverige skulle kunna .. spehla en långt 
ansenligare .. role, om det .. icke behöfde tillita någon an- 
nan än sig sjelf HOPKEN 2: 432 (1757). Wi finne näpligen 
en adelsman, som wi tryggeligen kunne tillita. D.ALIN Hist. 
III. 2: 385 (1762). Derföre är det endast naturen, de tiUita 
och nästan tillbedja. FH.V<ZEN Pred. 4: 262 (1844). Tillita 
människors hjälpsamhet. C.\.N'NELIN (1939). 

TILLITLIG, äv TILLITELIG, adj -are (-eUg 
1715-1786. -lig 1773-1807. — n. sg. -ligit 1731) [avledn. 
av TILLIT, sbst.^ o. TILLITA '\. LITA TILL 1 uttr. lita 
(sig) till)] (t) som man kan lita på 1. ha förtroende 
för; tillförlitlig, pålitlig, i sht dels om person: he- 
derlig 1. rättskaffens, dels om meddelande 1. 
dokument o. d.: på vars sanningsenlighet 1. 
riktighet man kan lita. Att man wid Regementet 
ingen tilliteligare effterrättelse haftver huru wida denna 
Ryttare (osv.). VDAkt. 1715. nr 293. Tilliteligit manskap. 
2RA 3: 506 (1731; läst i orig.). I brist af tilliteHga docu- 
menter måste de förtigas. WETTERSTEN Forssa 103 (c. 



St Ak. Ordb 



-T 1287 



Red. avslutad den 17/12 2004. 



- T 1288 - 



81 



TILLIVS 



1750). BOETHlusScrfe/. 213 (1807). 
TILLIVS, se till I 1 g IN- 
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 13 a) 
TlLL-JAKA. (t) jaka till (ngt). Schroderus Os. 2: 388 
(1635). — (II 5 (a)) -JUBLA, (numera bl. mera tillf ) 
gm jubel tillkännage (ngt, särsk. bifall o. d.) för 
(ngn); jubla åt (ngn 1. ngt). Sist af alla kom mr Pick- 
wick, hvilken gatpojkarne tilljublade lika starkt bifall som 
de andra. BACKMAN Dickens Pickw. 1: 236 (1871). En här- 
lig foreställning, tilljublad och utvisslad. LINDSTRÖM 
Landk. 208 (1941). StSvTyOrdb. (1989). — (II 8 ö a) 
•JÄMNA, -ing. jämna till (ngt) (jfr -platta, -släta); 
föiT äv.: bringa (ngt) i jämvikt 1. jämnhöjd (med 
ngt annat); särsk. i p. pf. 1. ss. vbalsbst. -ing, 
särsk. dels [jfr motsv. anv. av nor tiljevning. tiljamning] 
ispråkv.) bildl., i fråga om ljudförändring i urspr. 
kortstavigt ord till fullständig 1. partiell likhet 
mellan stamvokal o. ändelsevokal, dels förr kon- 
kret(are), om ngt som åstadkommer jämvikt o. d. 
Om thet är jämnwåga? Hwar och icke så jäncka thet medh 
tiljämningen. ScHRODERUS Comenius 766 (1639). Vägen 
är jemn och god, broar laggda öfver brådjup, oländiga höj- 
der tilljemnade, allt i bästa stånd. L,«STADIUS IJourn. 17 
(1831). Om vokalerna i ändelser samt om "tilljämning" 
mellan rot- ock ändelsevokaler skall särskildt talas. 
Landsm. 1: 86 (1879). Ändeisen -o i tilljämnade ord. 
Landsm. 1: 727 (1881). — (II 10) -KALL. [jfr isl. tilkall] 
(numera knappast br.) anspråk, krav. Pering- 
SiaOLD HKr. 1: 538 (1697). Det tillkall man har pä en 
öfversättares heder gäller naturligtvis äfven öfversättaren 
af en biblisk bok. SvTidskr. 1873, s. 364. COLLINDER 
SvOrdhjälp 93 (1968). — (II 1 c) -KALLA, -an (t, 
HärnösDP 1693, s. 52), -else (numera föga hr., Rom. 11: 29 
{NT 1526), B,]ORKMAN (1889)1; -are (numera bl. tillf. 
Rom. 9: 11 {NT 1526)). [fsv lilkatla] kalla (ngn 1. ngt) 
tillstädes (för att kunna få hjälp av denna resp. 
detta), sända efter (jfr kalla till); i sht förr äv.: 
kalla (ngn till ämbete 1. tjänst o. d. ); jfr -fordra 1. 
Tillkalla genast ambulans, läkare, polis. Har du 
tillkallat hjälp, förstärkning!' OPetri Tb. 87 (1525). 
Höge ämbeter, till hvilcke . . the dugligeste och bäste perso- 
ner .. medt rätte borde tilkalles. GIR 29: 255 (1559). Poj- 
ken vågade inte fråga varför han blivit tillkallad. 
Strömholm Fä//. 267 (1977). 

TILLKALLANDES, se till I 14 ö yanm. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 8 b a) 
TILL-KAPA, v- (v' se sp. 1161) -ning. kapa till (ngt). 
Tersmeden A/em. 1: 49 (c. 1790). Batsmansstol .. tillver- 
kas av en 5-6 cm tross, varav tillkapas en längd av unge- 
fär 6 gånger brädans längd. WeinbERG Sjömansk. 59 
(1954). — (II 11 Cf ) -KAST. (t) tillägg. SCHULTZE Ordb. 
2244 (c. 1755). — -KASTA, -ning. [fsv tilkasta] 1) (nu- 
mera föga br. ) till II 1 a: med kaststygn fästa 
(ngt). AHB 34: 17 (1869). 2) (numera bl. tillf) till II 
5: kasta (ngt) till (ngn); särsk. bildl., med avs. på 
språkligt jrttrande. PErici Musseus 5: 244 a (1582). 
Han .. tillkastar henne i förbifarten ett beundrande: 
"Mycket söt!" BERGMAN OllaPodr. 53 (1905). 3) (numera 
bl. tillf) till II 7: kasta igen (ngt). Therfore befaltes, 
at Lijket andra gängen skulle nedhgraffuas. och Jorden 
wäl tilkastas. PETREIUS Bcsy^r 2: 187 {1614}. AntT 2: 129 
(1869). — (II 7) -KITTA, -ning. kitta till (hål 1. öpp- 
ning o. d.); äv.: med kitt tillsluta (behållare o. d.). 



Wäl tilkittade blyaskar NSvMerc. 1762, s. 218. Alla synli- 
ga hålor och rispor tillkittas med oljekitt. Eneberg Kar- 
marsch 1: 223 (1858). — (II 8 Ö a) -KLAPPA, -ning. gm 
klappning jämna 1. hoppacka (ngt); jfr klappa till 
1. Gadu Landtsk. 2: 281 (1775). Sker en .. (sjunkning), bör 
jord genast påforas samt fast tillklappas. Rejmers Koin. 
79 (1868). — (II 7) -KLENA, -ing. (numera bl. tillf, 
ngt värd.) klena till (ngt). VDAkt. Syneprot. 1737. Ny- 
BLJEVS Pharm. 394 (1846). — (II 8 Ö) -KLIPPA, -ning; 
-are (numera bl. tillf, BJÖRKMAN (1889), Auerbach 
(1915)), -erska (numera bl. tillf, DN 1907, nr 13301 B, 
s. 8 (: Klädningstillklipperska), ÖSTERGREN (1957)). gm 
klippning göra i ordning (material, särsk. tyg, 
till) (ngt), klippa till; äv bildl.; jfr -stymma. RP 8: 
664 (1641). Jag måste ha femtio smä barnblusar tillklipp- 
ta tills i öfvermorgon. Bremer Hertha 235 (1856). Man 
tillklipper af tunnt nysilfverbleck en remsa motsvarande 
tandens höjd. LenhaRDTSON Tandl 91 (1897). Samvetena 
skola tillklippas och tillklatschas under partidespoternas 
öfvennseende. PT 1906, nr 164, s. 3. Ssgr (numera bl. 
mera tillf ): A: tillklippnings-bord. JEN.SEN Audoux 
MClaireAt. 35 (1922). ÖSTERGREN (1957). -mönster. AU- 
ERBACH (1915) SAOL (1973). -sax. jfr tillklipps-sax. 
Sömnadsb. 3 (1915). HantcSv. 180 (1996). B: tillklipps- 
sax, (numera bl. tillf) tillklippningssax. PCnorring 
Förh. 2: 155 (1843). KatalAhlénHolm 37: 148 (1916). — 
(II 7) -KLISTRA, -ing. gm klistring tillsluta (ngt), 
klistra till. HUdebrand MagNat. 270 (1650). De kommo 
in i ett varmt kök med väl tillklistrade fönster KRUSEN- 
STJERNAFa«. 3: 301 (1937). KLUBBA, -ning. 1) (nu- 
mera bl. tillf, värd.) till II 5, särsk. i uttr. få sig 
ngt tillklubbat, få 1. lyckas köpa ngt vid utauktio- 
nering. Fatab 1938, s. 22. 2) till II 7, särsk. (i sht 
förr): klubba ihop ((del av) kolmila). Sedan alla 
qvistar och barr efter riset blifvit bortharkat, så tillklub- 
bas milan ofver det hela. VnnKoln. 37 (1814). — (II 7, 9 
a) -KLÄMMA, -ning. klämma till (ngt) (så att det 
tillsluts 1. täppes till o. d.). Schultze Orrfft. 2274 (c. 
1755). Illa smakande medikamenter IkanJ nästan utan 
obehag intagas, om näsan tillklämmes. FORSftELL Org- 
Pharm. 12 (1836). — (II 8 & a) -KNACKA, -ning. (nu- 
mera bl. tillf) gm knackning bearbeta 1. omdana 
(ngt); i sht förr särsk. med avs. på flintredskap o. 
d. (En) flintyxa .. som icke hunnit blifva slipad, blott till- 
knackad. Nilsson Ur. I. 1: 12 (1838). FoFl. 1940, s. 178. 
— -KNIPA, -ning. särsk. till II 7: knipa till (se kni- 
pa till 2) (ngt). Med fingrarne tillknipande sina näsor 
BL 16: 63 (1849). — (II 5) -KNIPPA, (t) refl.: knyta 1. 
foga (ngt) till sig; särsk. bildl.; jfr knippa, v.' Emoot 
hwilket vndertryck the Swänske .. stoor framgång öfwer 
Danmarck bekommit, i thet Swerige sigh Skåne tilknip- 
pat. BRASK Pufendorf Hist. 344 (1680). — (II 8 Ö a) 
-KNORVA. (vard.) stuka 1. trycka till (ngn 1. ngt); 
jfr knorva till O. -stuka. ViREN Skizz. 147 (1890). En 
serviett ligger dån fint tillknorvad. UNNERSTAD Snäckh. 
157 (1949). — (II 8 ö a) -KNYCKLA, -ing. knyckla 1. 
skrynkla till (ngt, särsk. dels hatt, dels föremål 
av papper o. d.); i sht i p. pf ; äv. bildl. Hans långa 
svarta hår nedföll i . . lockar på ömse sidor om hans gamla 
tillknycklade hatt. BACKMAN Dickens Pickw. 1: 14 (1871). 
Han drog upp en tillknycklad femma ur västfickan. ÖBERG 
Makt. 2: 107 (1906). Jag kände mig tillknycklad och för- 
sagd. Karlzen BläNov. 162 (1951), — -KNYTA, -ning: 



-T1289- 



- T 1290- 



TILLKOMMA, v 



-are (se avledn. \. ffsv. tilknyta] 1) till II 7: knyta till 
(ngt, särsk. dels band o. d. (äv. mer 1. mindre 
bildl.l. dels klädesplagg); i sht förr äv. med avs. 
på hand o. d.: knyta. Slijkt 'naieZ/Band skal hwarken 
för starkt tilknrtas . . ev heller för slaakt. SCHRODERUSMo- 
dersch. 175 (1642). Den Guds hand, som synes wara osz 
för en tid tilknuten. SvMerc. 2; 755 (1757). Föreningsban- 
det mellan de båda skalderna tillknöts ännu fastare. 
2SAH 47: 28 (1871). Den ene var chefen .. iklädd Stanley- 
hatt och en lång. ljusblå zanzibaritskjorta, tillknuten om 
lifvet med ett rep. Kongo 2: 183 (1888). 2) (numera föga 
br.) till II 11 a a a : knyta (ngt till ngt): äv. oeg. 1. 
bildl.; särsk. ss. vbalsbst. -ning (äv. konkret, om 
påknutet komplement). Genom tillknytningaf ett vill- 
kor till en be%-i!lning. GHT 29/6 1894, s. 1. Duken är fran- 
sad med en extra tillknvtning af linnegam. BR.-^NTING 
PrydnSöm 88 (1910). Avledn.: tillknytare, r. 1. m. till 
-knyta 1, särsk. (om ä. förh.) om kirurgiskt in- 
strument för hopsnöming av svulst o. d. vid dess 
bas. Hygiea 1857, s. 387. Tholander Ordl. (1872). — (II 
8 b) -KNÅDA, gm knådning bearbeta 1. förfärdiga 
(ngt). Polyfem III. 11: 1 (1811). — -KNÄPPA, -ning. 1) 
(t) till II 1 a: gm knäppning tillkoppla (ngt). På 
Skaklars . . fremre enda warda the aff Sehlan nedhängde 
åldrar (antingen the äro kädior, eller remar) tilknäpte. 
SCHRODERUS Comenius 458 (1639). Linc. E 5 a (1640). 2) 
till II 7: (gm att knäppa) tillsluta (ngt, särsk. 
dels (del av) klädesplagg, dels mun 1. hand o. d.), 
knäppa till; ss. vbalsbst. -ning äv. (numera bl. 
mera tillf) konkret: knäppning (se knäppa, v- 1 a 
a). Om morgonen .. skola oflficerarne dem tillhälla, at de 
deras kläder tillknäppa. KKD 10: 321 (1703). De händer, 
som äro fulla med blod, som tilknäppas for den hungroge 
och fåfängt fuktas af enkans och de faderlösas tårar, uplyf- 
tas forgäfwes til himmelen. PH 12: 753 (1783). För den 
icke synliga tillknäppningen sättes längs den främre mid- 
ten en lös knapphålsremsa. Freja 1873, s. 11. Han höll sin 
mun tillknäppt som en portmonnä. HELLSTRÖM Kusk. 37 
(1910). särsk. oeg. 1. bildl. särsk. a) i p. pf i adjek- 
tivisk anv. a ) om person: som avhåller sig från 
att delta i samtal 1. umgänge; tystlåten, fåordig; 
svårtillgänglig, stel, reserverad; äv. överfört, om 
ngt som vittnar om sådan egenskap. Le\'ertin 11: 
70 (1899). Ofta äro .. flera af brefven formela och till- 
knäppta. SDS 1/12 1904. s. 2. Alla våra tigande och till- 
knäppta kyrkokristna skulle besinna det ansvar, de .. 
draga över sig genom att så stöta bort . . längtande och tre- 
vande medmänniskor. GlERTZ Kyrkofr. 126 (1939). P') 
sport, i fråga om manstarkt försvarsspel: som 
lämnar motståndaren få chanser att göra mål 1. 
ta poäng; särsk. ss. adv. ViUaLidköping spelade mer 
tillknäppt än någonsin på Tingvalla. GbgP 26/2 1990. s. 
28. P) [möjl. med anslutning till knapp, adj.] (t) när- 
mande sig 1. övergående i bet.: inskränka 1. mins- 
ka 1. knappa in på (ngt). Om Männerna äre så 
otrogne, så karige och knappe. at the tilkneppa for sine 
Hustruer theras tilbörlige Nödtorffter SCHRODERUSA/ftert. 
2: 281 (1638). Avledn.: tillknäppthet, r 1. f egenskap 
att vara tillknäppt (se särsk. -knäppa 2 slutet a 
a'). En sirlig herre med .. ett uttryck kring munnen; som 
vägde mellan vresig tillknäppthet och godmodigt överseen- 
de. SvSkämtl. 146: 28 (1920). — (II 8 Ö a) -KNÖLA, 
-ning. knöla till (ngt); i sht i p. pf ; äv. bildl., med 



avs. på person. Mr Jingle satte pa sig sin tillknölade 
hatt. B.^CK^L^N Dickens Pickw. 1: 147 (1871). DN 1970, nr 
240, s. 12 (bildl). KOLA. 1) (i sht om ä. förh., nu- 
mera bl. tillf) till 118 b a: kola (kolved o. dyl. 1. 
mila). JOHA.\SS0N Noraskog 2: 332 (i handl. fr 1580). 
Lasse Kolare haff:r sielfT annan tillkolat .. anno 84 vdi 4 
Bothnar wedh . . 600 Staffrum. JOHANSSON Noraskog 2: 
332 (i handl. fr. c. 1584). Nu, då miloma äro tillkolade. AN- 
DERSSON Kolarhist. 70 (1914). HammFackl. 1: 46 (1928). 
2) (t) till n 11 a a a': kola (se kola, v.^ 2) i tillägg 
(för utökning av befintligt bestånd); särsk. i p. pf 
GripshR 1556, s. 189. HALLENBERG Hist. 2: 884 (( handl. 
fr. c. 1614). 

TILLKOMBST, se tillkomst. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL-KOM- 
MA, sbst. (-kommo. efter prep.) [fsv. tilkoma] (~) 1) till 
II 1: ankomst, hitkomst. GIR 4: 32 (1527). LPEXRiKr. 
8 (1559). 2) till II 8 a /3: tillkomst, uppkomst. Falck 
Und. 131 b (1558). 

TILLKOMMA tifi-kom'^a. v -kommer, -kom, 
-kommit, -kommen (se för ö\t. KOMMA, v. i. vbalsbst. 
-ANDE, -ELSE (se d. o.), (förr äv skrivet ss. två ord) [fsv. 
tilkoma.jfr d., nor tilkomme: ssg av TTLL o. KOMMA, v.] 

1) (t, utom i c) komma (till en plats 1. till 
ngn), ankomma 1. anlända 1. infinna sig (ngnstä- 
des); äv bildl. Rom. 8: 38 (NT 1526). lagh åkalladhe och 
migh tilkom \vijshetennes ande. Vish. 7: 7 (Bib. 1541). Så 
att ther Suenske män vti fremmende Land eller Städer 
fordom tilkomme, då wore the ille kompne. GIR 14: 400 
(1542). SPEGEL 599 (1712; bildl.). Ups.vningen, som till- 
kommit har forgäfwes sökt stilla bulret. HH XXXII. 2: 158 
(1773). Engelbrekt erbjöd sig att sitta i konungens fång- 
tom, till dess Jösse Eriksson hunne tillkomma. LARSSON 
SvHFolksk. 30 (1898). — särsk. 

a) i fråga om att tillträda tjänst 1. ämbete o. 
d. RA I. 3: 5 (1593). Then nyys tilkomne LandzhöfTdingen. 
SCHRODERUS Lh'. 622 (1626). Then wed, som pä Prästebor- 
det huggit är . . må han som tillkommer behälla. KOF II. 2: 
342 (c, 1655). CW.^LUS Herdam. 1: 248 (1854). 

b) om företeelse 1. förhållande: inträffa, äga 
rum; äv. med personobj.: drabba, vederfaras; jfr 
TILLDRAGA 6, TILL-STÅ 3. Moses .. wetom w-ij icke 
huad honom tilkommet är Apg. 7: 40 (NT 1526). Doch är 
nu ther tilkommit, att Ferdinandus är krönter keijsar. 
OxBr 12: 386 (1619). När menniskiom är något affstulit, 
klaga the allena på tiuffuen . . icke tänckiandes på at Gudz 
straff är them således tilkommit. BaaziI'S Upp. E 3 a 
(1629). The Quinnor som .. föda samt sökia Kyrckiegång, 
för än wixlen tilkommer, skola (osv.). Kyrkol. 5: 2 (1686). 
SL'NDÉN(1891). 

c) (fullt br.) i p. pr i mer 1. mindre adjekti- 
visk anv.: som skall komma 1. ske; kommande 1. 
blivande 1. framtida; jfr TILL-LÄNKA 1, TILL-TÄN- 
KA 3 slutet. IhietI wardh(wr honorm ) ey förlåtit, hwar- 
kefny j thefn/ne eller tilkö'mymande werld. Mat. 12: 32 
(AT 1526). Bådhe thet som framfarer och tilkommande är. 
SalWijsh. 8: 8 (öv. 1536). Spåmän .. förkunnade om til- 
kommande ting. SCHRODERUS Comenius 644 (1639). De 
starkaste hotelser om tilkommande förföljelse. HH XXXII. 
1: 13 (1774). Den ålder hvari vi lefva torde blifva en gåta 
för tilkommande slägter. KELLGREN (SVS) 5: 134 (1787). 
(De) giorde då löften om tillkommande bragder Fr\'XELL 
Ber 1: 19 (1823). Ett verk, som ej skall lemnas öbegagnadt 



- T 1291- 



- T 1292 - 



TILLKOMMA, 



af den tillkommande hafdatecknaren. BL 1: 81 (1835). 
RVW Drömsk. 88 (1951). — Särsk. 

a) substantiverat, i sht i uttr. ngns tillkom- 
mande, ngns blivande maka 1. make (jfr TILL- 
TÄNKA 3 slutet), det tillkommande, livet efter 
detta. OxBr. 12: 269 (1641). Han läste i det tillkomman- 
de, lika så lätt som en af oss läser i tidningarna. LEOPOLD 
2: 420 (1792, 1801). Agneta Horn dansar inte med Erik 
Sparre .. honom som man utsett till hennes tillkommande. 
KvinnLittH 1:42 (1981). 

/3) (t) med huvudord betecknande regelbun- 
det återkommande tidsperiod: nästkommande 1. 
följande. J tlettle tilkom^en;de aar. SthmSkotteb. 119 
(1521). Thil kommendis Mickaellis anno 90. TbLödöse 149 
(1589). Den nye Portugisiske Drotningen .. förwäntes 
widh ändan aff tilkommande Månaden åth Rotterdam. 
OSPT 1687, nr 24, s. 8. Jag förtror dig det Elssa, tilkom- 
mande wecka skal du hafwa bröllop. LAGERSTRÖM Holberg 
Jean 41 (1744). SCHULTHESS (1885). — jfr NÄST-TILL- 
KOMMANDE. 

2) [eg. specialanv. av 1] (t) komma åt I. fram till 
(ngt) 1. nå (ngt). Wiidt Ekenes ther man laegligare med 
skiip och iacther tilkomma kan. GIR 2: 131 (1525). Herren 
.. then ther boor vthi itt liws ther ingen tilkomma kan. 
ITim. 6; 16 (Bib. 1541). At (vid belägringenl minera alt 
hwad man kan tillkomma. RÄLAMB 8: 64 (1691). Der icke 
Academiens Secretferare) .. Academiens sigill uthj sitt lo- 
gement forwarat att man nu strax det icke tillkomma kan. 
VDAkt. 1703, nr 257. LINDFORS (1824). 

3) tillfalla; få; jfr KOMMA TILL 8. 

a) (numera mindre br) komma (ngn 1. ngt) 
till del, tillfalla; i sht i p. pf , i uttr vara ngn till- 
kommen; jfr TILL-LÄNDA 2, TILL-LÖPA 3, TILL- 
STUNDA 1, TILL-STÅ 3, TILL- VÄXA 1. En ffierde part j 
th(et) huss .. som hof nom.» til kom paa hans hustrues weg- 
ner. OPetri Tb. 32 (1524). Någre peninger, honom skole 
tilkomma för proviandzperseler AO.XENSTIERNA 7: 739 
(1632). Huilka pijstoler Bengt Olufson alldrig hafft för- 
dolgdha .. och icke kunnat tänkia att dhe skulle wara illa 
tillkombne eller stullne. VRP 1705, s. 13. Dät tilkåmmer 
mig genom lått. SCHULTZE Ordb. 2177 (c. 1755). Wendla 
ansåg den nämligen vara en av de ärvda saker som rätteli- 
gen borde tillkommit henne. Krusenstjerna Fatt. 2: 500 
(1936); möjl. till 4 a. — särsk. (t) med subj. be- 
tecknande skrivelse 1. meddelande o. d.: komma 
(ngn) till hända. At oss are någre nye tiender udi thesse 
dager tilkompne. GIR 25: 146 (1555). Min .. Herres Breeff 
.. tillkom migh medh i gärs Fredags post. VDAkt. 1682. nr 
132. Att Eders Faderliga Högwvrdighetz Höggunstiga be- 
fallning mig tilkommit. VDAkt. 1725, nr 353. 

b) (t) lyckas få, komma över; tillägna sig, till- 
skansa. Alle andre godz och gärder, som han med giffter- 
måhl eller nogot annet lagefäng tillkomme kan. GIR 25: 
204 (1555). Then store summa, som eder salige fader .. 
orättvijsligen sigh tilkommett hade. GIR 27: 170 (1557). 
Så hade .. (Novgorods invånare) medh godo tilhopa bracht 
märckelige penninge summor, hwilka man aldrigh hade 
tilkommit, ther man Staden .. plundra låtit. WiDEKlNDI 
KrijgH 597 (1671). Så tilkommer .. (prästerskapet) ej sina 
tjenster genom tjensteköp. ArfP 1800, 2: 1158. 

4) vara (ngns) angelägenhet 1. uppgift o. dyl. 
1. anstå 1. angå (ngn) o. d.; jfr KOMMA TILL 9. 

a) vara (ngns) rättighet, rätteligen tillhöra 



(ngn); i sht om egendom 1. makt o. d.; äv.: anstå 1. 
hövas 1. passa (ngn 1. ngt); äv. i forb. med (pleo- 
nastiskt förstärkande) rätteligen 1. med rätta o. 
d.; äv. närmande sig 1. övergående i bet.: höra till 
1. samman med 1. vara förknippad med (ngn 1. 
ngt); äv.: utgöra del av 1. ingå i (ngt) o. d.; förr äv.: 
lyda under; jfr 3 a o. TILL-BÖRA 1, TILL-STÅ 3. Alla 
bergzmän .. med theras .. Gårdegodz, Hyttor och allt an- 
nat hwadh them med rätta tillkommer GIR 1: 187 (1524). 
Att dhe ber effter icke tubba eller låcke nogre Lapper, som 
Sveriges crono tillkomme .. att settia sigh vidh Siösidhan. 
AOXENSTIERNA 2: 358 (1619). (Bibeln innehållerl thet som 
itt Christeligit lefwerne tillkommer KOF II. 2: 4 (c. 1655). 
Alle de förmänner ock wilkohr .. som det ämbetet egente- 
ligen tilkommer SCHliCK VittA 2: 89 (i handl. fr 1689). 
Makten att styra tillkommer .. odelad konungen. Jarta 1: 
46 (1809). Icke tillkommer det väl mig att döma dem som 
äro utanför? IKor 5: 12 (Bib. 1917). All den högaktning en 
överordnad tillkommer LiLIUS KinKrigsb. 119 (1928). 
Enen är främst av alla träd .. (men den) har inte fått den 
plats i poesin som tillkommer den. LO-JOHANSSON Förf. 13 
(1957). En existensutsaga .. är helt enkelt ett påstående, 
att en egenskap .. tillkommer .. något foremål. REGNÉLL 
Sem.. 162 (1958). 

b) utgöra (ngns) uppgift 1. ansvar 1. plikt o. 
d., åligga; förr äv. med personsubj., särsk. utan 
obj.: vara ansvarig; jfr TILL-BÖRA 2. Han .. suarade 
därtill at han icke tilkomme utan hans broder Nils Ollson 
effter han hafuer mackt öffuer alt. GävleDomb. 207 (1637). 
Slöts, att Arcbiepiscopo tillkommer cura och inspektion 
häröver SAMUELSSON HALärovUpps. 119 (i handl. fr 
1670). Den ifwer och werksamhet, som hwar särskilt myra 
i en koloni wisar i afseende på det arbete, som tillkommer 
henne. HOLMSTRÖM Ström NatLb. 4: 105 (1852). Det till- 
kommer stormakterna att ta fredsinitiativ. SvOrdb, 
(1986). 

c) (t) vara avhängig av 1. bero på 1. ankom- 
ma; särsk. i sådana uttr. som vad oss tillkommer 
(jfr d), i den män 1. den utsträckning det beror på 
oss, i vad på oss ankommer; jfr ANKOMMA II 1, 1 
a. LPetri 2Post. 50 a (1555). Hwad oss tillkommer wilia 
wij med Gudz hielp wårt kall med all möjelig flit och trohet 
effterkomma. Annerstedt UUH Bih. 1: 93 (( handl. fr. 
1612). Mig bör, sä långt det mig tillkommer, företräda 
ehvem det ock vara månde, som oskyldigt lider ATTERBOM 
Mmnest. 1: 199 (/ handl. fr 1685). 

d) (t) angå 1. röra 1. beträffa (ngn 1. ngt); 
särsk. i sådana uttr som vad 1. så mycket ngn 1. 
ngt tillkommer (jfr c), vad ngn 1. ngt beträffar 1. 
anbelangar o. d.; jfr TILL-STÅ 3. Så mykit Thome til- 
kom, beröffuade han Christo all hans ähro jfrå. LPetri 
3Post. 11b (1555). När .. (målen vid tinget) nu .. slettne 
Bliffue will iach well wijdere giffue eder till keenne om alle 
dij sacker som eder till kommer RaäF Ydre 1: 312 (1556). 
Så att . . (Jesus) aldeles är wår egin. och oss aleena geller. 
Och att tu äst en ibland them, som thetta tilkommer PJ- 
GOTHUS Luther So? K 2 b (1593). Hwadh thet tilkommer, 
at biorden skall drifwas j beet j Nordlanden, så (osv.). Bu- 
REUSPåic. A3 a (1604). Hwad Wattnet tilkommer är we- 
tandes, at (osv.). IErici Colerus 1: 183 (c. 1645). 

5) uppstå, uppkomma, bli till; äv. dels: ska- 
pas 1. åstadkommas o. d., dels om lag o. d.: stif- 
tas; ofta i p. pf GIR 4: 170 (1527). Han lät blåsa 



- T 1293 ■ 



- T 1294 - 



TILLKOMST 



östanwädher .. och lät j sinne starkheet tilkomma 
su^ntoanwädher. Psalt. 78: 26 (or. 1536). (Holmen! skal uti 
Konung Johan then tridies tid först wara tilkommen. RUD- 
BECK D. Y Samolad 64 (1701). Nägot utto'ck . . tyckes vara 
tilkommet blott för rimets skull. HOI.JER 4: 485 (1798). Att 
en lag kan tillkomma emot Könungens \'ilja. P.-U,MBLAD 
Norige 347 (1846). Språket var .. tillkommet för att dölja 
menniskans tankar Strikdberg NRik. 65 (1882). Utställ- 
ningen, som tillkom med anledning av Nordstjärnans års- 
möte. Hälsingerun. 1975, s. 135. — särsk. 

a) (t) om person 1. djur: komma till världen, 
födas; jfr TILL-FÖDA 1. Både för them, söm nu her eff- 
ter tillkomme kunne, såsom och för them, nu are udhi 
lifve. RA I. 2: 90 (1563). Är jag då i verden endast tillkom- 
men att bli en börda för alla, som göra mig godt? JGOXEN- 
STIERNA Dagb. 174 (1771). Som djuren sällan finna sin 
föda på den fläck, der de tillkomma såsom wextema, mås- 
te de (osv.). Hartman Naturk. 139 (1836). PT 2/7 1898, 
s. 3. 

b) om Guds rike; förr av. med anslutning till 
1 b. Ther fbre bediom wij ath gudz rijke skal tilköma. 
OPetri 1: 70 (1526). Helgat varde ditt namn; tillkomme 
ditt rike. Matt. 6; 9 (Btb. 1917; AT 1981: Lät ditt rike kom- 
ma). 

c) med prep.-fbrb. inledd med av 1. genom 1. 
med interr. hur, för att beteckna orsak 1. grund 1, 
upphov till ngt: komma sig, hända sig,; äv. med 
anslutning till 1 b. The scriffua wel alle om örlig och 
krijgh, men huru sådana tilkömmet är .. warder ganska 
ringa omtalat. OPETRI Kr. 2 (c. 1540). Szå är och ölett .. 
suurtt, ehure thet tilkommer eller hwad thet wållett 
haffwer, kunne wij icke wette. GIR 17: 455 (1545). Huru 
det tillkommer, att justitien sä haffVer legat nedre i Göthe- 
borg. RP 4: 40 (1634). Detta mitt begågne förseende är af 
ijdel eenfalldigheet, oförståndh och qwinligh swagheet till- 
kommit. VDAkt. 1680, nr 53. Som bekant, tillkom prinsens 
af Ponte Cörvo val genom en dubbel omkastning i redan 
fattade beslut. 3SAH 3: 138 (1888). En serie slumpartade 
händelser, tillkomna på måfå. HOGLUND Branting 1: 8 
(1928). 

6) komma 1. fogas 1. läggas till; särsk. om per- 
son: ansluta 1. sälla sig (till ngn 1. ngt); äv. om 
substans o. d.: tillsättas; jfr till-öka 3. Kyrkiones 
. . egendom, som af ålder hafwer thertill legat och hördt, el- 
ler nyligen tillkommit. KOF II. 2: 250 (c. 1655). Tillkom- 
mer mer af SvTan, uplöses åter Köpparen. RlMHAN JärnH 
547 (1782). Till antalet af de framstående personer, som .. 
rörde sig omkring Carl XII, hade tillkommit ännu en. 
2SAH 61: 356 (1884). Att den tredje strofen från slutet, 
hvilken saknades i den ursprungliga . . texten, i Abo-uppla- 
gan af 1810 tillkommit. 3SAH 2: 176 (1887). Ett tillkom- 
mande deklinations-s .. i subst. och adj. Wllff SvRim 30 
(1898). Bergholm Fys. 4: 96 (1957). — jfr NY-TILLKOM- 
MANDE o. NY-, NYSS-TILLKOMMEN. — särsk. 

a ) med särskild tanke pä förhållandet mellan 
ökning o. minskning av mängd 1. antal; i sht i ut- 
trycklig motsats till (o. samordnat med I avgä o. 
d. I Han) haff%'er inthet berördt i sin scriffvelsse anthen um 
then dell, som tilkommen ähr, eller hvadt ther fattes. GIR 
26: 596 (1556). (I Medellagen) are Attundaland och 
Fjädrundaland indragne .. Men i deras ställe är Werme- 
land och Öland tilkomit. PeringskiöLD MonUpl. 26 
(1710). Sammandrag öfver tillkommen öch afgången ma- 



teriel. SFS 1907, Bih. nr 72, s. 20. Faktum är att antalet 
industriarbetsplatser har minskat enormt .. i Kina, samti- 
digt Söm det tillkommit nya. DA' 16/8 2004, s. C3. 

b) om kostnad 1. avgift o. d.: läggas till i efter- 
hand 1. ovanpå fastställt pris o. d.; särsk. i uttr. 
tillkommande skatt, skatt som (t. ex. på grund av 
eftertaxering) tas ut efter slutlig skatt. Auerbach 
(1915). SvAffarsle.x. (1948: Tillkommande). Philishave .. 
58 kr (riktpris) oms tillkommer Vi 1961, nr 40, s. 57 (/ an- 
nons). Kostnaden för frakt tillkommer SAOL (1986). 

c) om (komplikation vid) sjukdom 1. symtom 
o. d.: tillstöta (se d. o. 2). Slutligen tillkom en feber, 
som ändade hans lif DALIN (1854). (Han) fick lägga sig på 
operationsbordet igen sen det tillkommit komplikationer 
Expressen 5/3 2003, s. 10. 

d) (i sht i skriftspr ) i fråga om att ytterligare 
omständighet 1. faktum 1. synpunkt o. d. tillförs 1. 
tillfogas det i en framställning redan sagda; jfr 
LÄGGA, v. I 2 d y. Weste (1807). Hos människan till- 
kommer en högre utvecklad hjärna som är en betingelse 
for tänkandet. ASPELIN TankVäg. 1: 121 (1958). Förutom 
de ideologiska bevekelsegrunder som folkpartiet kan ha 
tillkommer det faktum att losi: i. DN 19/5 1995, s. A2. 

Avledn .: TILLKOMMELSE, r. 1. f [fsv. tilkomtlse] 
1) (t, utom i slutet I till 1: ankomst; jfr tillkomst 1. 
GIR 1: 251 (1524). När fremmende sendebud komma hijt 
till Graf[\'esandh, plage de läthe vette Rådet i Engeland 
om deres tillkommelsse. OxBr 10: 223 (1617). B.jorkman 
(1889). särsk. (i sht i religiöst spr. ) om Jesu an- 
komst, i sht om Jesu återkomst pä domedagen; 
jfr ankomst 1 b. Mat. 24: 27 (AT 1526). Scrifften talar 
om tweggiahanda Christi tilkommelse. FALCK Und. 208 b 
(1558). KjTkö-gården skal af Klockaren hällas ren for de 
framlednas bens skull, som sig där hWla til Christi tilkom- 
melse til Domen. Wallquist EcclSaml. 5-8: 360 (1679). 
Det är en uppfyllelse av bibliska profetior och ett tecken på 
Jesu snara tillkommelse. DA' 22/6 2004, s. A4. 2) ( utom i 
religiöst spr. numera föga br. ) till 5: uppkomst 1. 
tillblivelse; särsk. i fråga om Guds 1. evighetens 
rike; äv. om Jesu födelse; jfr tillkomst 3 la, 6). 
Then hemligheet om .. (Jesu) Mandom öch tilkommelse. 
Carl DC Cat. 1604, Ff 2 a. Guds rikes tillkommelse, söm 
här är föremål för vår bön. FEHR Und. 252 (1894). De förs- 
ta telegrammen om att Liége hade tagits , . kom . . som en 
chock och en bekräftelse pä tillkommelsen av en ny verk- 
hghet. WlGFORSS Minn. 2: 18 (1951). 3) (t) till 6: till- 
skott; ökning; jfr tillkomst 4. <Sv.) Tilkommelse .. (t.) 
zusatz. Linc. A 5 b (1640). iSv.i tillkommelse .. (lat.) acces- 
siö. Hamb. (1700). Ssgr: (1 slutet) tillkommelse-dag. 
(numera föga br.) om dagen för Jesu återkomst, 
domedagen. Den store och rtterste Herrans Tilkommel- 
se-Dagh. AUSTRENIUSfteertz 37 (1681). SAOL (1973) 

Tn.L ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 101 
TILL-KOMMENDERA, -ing. I numera föga br) 
kommendera (ngn till (tillfällig) tjänst 1. tjänst- 
göringsplats). SPF 1843, s. 213. Gadolin .. tillkommen- 
derades till Michailoffska artillenskolan. ASScF XDC. 18: 4 
(1893). ESTL.«DER llArt. 3: 164 (1923). 

TILLKOMST tifi~kom'^st, r 1. f 1. m. (GIR 29: 
425 (1560) osv.) ((t) n. UHlARNE Stråt. 25 (1668). ReglFl. 
1834, 1: 188); best. -en: pl. (t, anträffat bl. i bet. 2) -er 
(Ralamb Resa 56 (1658. 1679)). (förr äv. skrivet ss. två 
ord. -kombst 1691. -kompst (-å-, -th) 1558-1681. 



- T 1295- 



-T 1296- 



TILLKONSTLA 



-komst (-å-) 1561 osv. -kumpst 1561-1565. -kumst 
1703) [fsv. tUkomst; jfr d., nor. tilkomst: vbalsbst. till 
TILLKOMMA, v] 

1) (utom i religiöst spr. numera föga br. ) mot- 
sv. TILLKOMMA, v 1: ankomst 1. anländande; jfr 4; 
äv. bildl.; förr äv. ngn gg om framtid (motsv. TILL- 
KOMMA, v 1 c); jfr TILL-KOMMA, sbst 1, TILLKOM- 
MELSE 1. GIR 28: 546 (1558). The aff Räffle Stadh. 
huilke sigh för Rydzens tilkumpst befrachtede. E14R 
1561, s. 117 b. Ingen hälsade pä them . . wid theras till- 
komst. VERELIUS Gothr 117 (1664). lAttl Belise ej ännu 
slutat med sin strafT-Prädikan, om Polemon och Amando ej 
afbrutit den samma med sin tilkomst. Weise 2: 156 (1771). 
(Sv.) Tilkomst .. (?.; die Zukunft. Möller (1790). 2SAH 32: 
198 (1859; bildl.}. Att hålla sig rena och obesmittade af 
världens synd .. i förväntan på Kristi andra tillkomst. Prä- 
rieblomman 1903, s. 257. Går ut och gjuter över jordens 
rund/ Guds vredes skålar till Hans tillkomsts stund! 
NoRDLiNG BergSurfa 68 (1921). — särsk. (t) samman- 
komst 1. möte; jfr ANKOMST 5. Andoch thenne Til- 
kompst war för inge andre orsaker berammat och 
anstichtat, än therföre, At Ständerne skulle thär berådh- 
slå (osv.). CheSNECOPHERUS Skäl Tt 1 a (1607). VERELIUS 
84 (1681). 

2) (t) motsv. TILLKOMMA, v. 2: tillgång; tillträ- 
de; äv. dels bildl., dels konkret, om ingång 1. in- 
fartsväg o. d. Pa ene sijdan löper Floden .. på then 
andre .. branta Wijnberg, hwilke allenast lämna widh 
Stranden en smal tilkomst. RALAMB Resa 14 (1658, 1679). 
Thesse .. lät ivisiren) .. förwara alla Tilkomster och Portar. 
RALAMB Resa 56 (1658. 1679). Jag wet intet hwad tilkomst 
han dårtil haft. Sahlstedt (1773). Jag Ihar) .. uttydt / 
Min tillkomst och besittning af den sällhet Som Gud mig 
skänkt. JGOxenstierna 4: 281 (1815). 

3) motsv. TILLKOMMA, v. 5: uppkomst 1. tillbli- 
velse; äv. om åstadkommande 1. skapande (jfr 
TILL-STÄLL); jfr TILLKOMMELSE 2. Wår käre Herres 
och Frelsares Jesu Christi Aflelse, Födelse och tilkomst i 
Kötet. Klemming DramLitt. 525 (boktitel fr. 1632). ÖfVer- 
tygade, att hvar ny tillkomst af natur eller konsten till 
menniskors nytta är en verklig besittning. BERGKLINT Vitt. 
203 (1766). KalktufT-lagret vid Odensala är af så ung till- 
komst, att (osv.). HiSINGERAn/. 1: 109 (1819). Kunskap om 
vårt slägtes första tillkomst. NILSSON Ur. 1: Inl. III (1843). 
Mellan Stockholm och Skåne (var) . . trafiken före järnvä- 
garnas tillkomst .. liflig. De GEER Minn. 1: 17 (1892). 
Mycket har hänt . . inom svenskt kulturliv sedan författar- 
föreningens tillkomst. SvD(B) 1943, nr 122, s. 4. Jag fick 
honom att tala lite om tillkomsten av hans egna böcker. 
Lo-JoHANSsoN J^ör/.' 40 (1957). — särsk. 

a} (numera knappast br. ) motsv. TILLKOMMA. 
v 5 o: födelse. PaLM,«R Eldbr 116 (c. 1830). iBarnets) 
moder Annette blef efter gossens tillkomst vansinnig. PT 
1899, nr 155 A, s. 3. Cannelin (1939). 

b) (t) motsv. TILLKOMMA, v 5 6, i fråga om 
Guds 1. evighetens rike. Diefwulen . . är then . . hwil- 
ken alt söker at förhindra, nembl. .. Gudz Rijkes och wilies 
tilkompst. RUDBECKIUS Lurter Cat. 204 (1667). Den sista 
människan kunde .. i ro sluta sina trötta ögon och vänta 
tillkomsten af evighetens rike. SCHUCK o. WARBirRG LittH 
1: 76 (1895). 

4) (numera mindre br. ) motsv. TILLKOMMA, v. 
6: tillägg 1. tillskott; tillökning; tillsats; stundom 



svårt att skilja från 1; jfr TILLKOMMELSE 3. RP 1: 
101 (1628). Som Järnets afbränning icke kan förhindras, 
med mindre det hålles .. fritt ifrån luftens tillkomst .. så 
losv.). RINMAN JärnH 86 (1782). För öfrigt är naturen nu, 
genom tillkomsten af mänga nya små vattenfall, än mera 
leende än förr. Atterbom Minn. 448 (1818). Trots till- 
komsten av stenhuset hade gården bibehållit sin karaktär 
av handelsmansgård. MännMinn. 4: 250 (1946). — 
särsk. (t) motsv. TILLKOMMA, v. 6 a, i förb. med 
avgång. Journal öfver all tilkomst och afgång fat' mate- 
riell. TjReglFl. 1790, s. 47. SF.S 1907, Bih. nr 72, s. 20. 

Ssgr (till 3): TILLKOMST-DATUM, datum för 
tillkomst. Vore palatset af yngre tillkomstdatum . . vore 
.. en vanlig tekniskt och praktiskt riktig reparation .. till- 
fyllest. TT 1900, Byggn. s. 4. På varje platta står att läsa 
inte bara verkets titel förstås och dess tillkomstdatum 
utan också en .. kommentar av musikstycket. GbgP 9/6 

1997, s. 37. HISTORIA, sätt 1. omständigheter för 

ngts tillkomst 1. åstadkommande o. d. Santesson 
AtterbUngdD 73 (1920). Betydelsefulla detaljer rörande 
Storhälsinglands tillkomsthistoria. Fornv. 1940, s. 11. Ro- 
manen har en lång tillkomsthistoria. OoB 1963, s. 534. — 
-ORT. Bestämmandet af . . en handskrifts ålder, tillkomst- 
ort eller tidigare öden. RUDBECK SvBokb. 1: XIV (1910). 
LD 1959. nr 104, s. 1. — -PROCESS, jfr process, sbst.^ 
5. OoB 1897, s. 92. En möjlighet för intresserade att .. få 
inblick i konstglasets hela fascinerande tillkomstprocess. 
LD 1959, nr 233, s. 3. TID. HSH 7: 196 (c. 1800). Mål- 
ningarna saknar som sagt datum, om tillkomsttiden vet 
jag faktiskt inte ett dugg. GbgP 28/6 2003, s. 47. — -ÅR. 
Kronologiskt angifvande af styckenas tillkomstår måste 
iakttagas. STRINDBERG Brec 3: 255 (1883). WERIN Ekelund 
1:99(1960). 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160); TILL- 
KONSTLA, -ing (numera bl. mera tillf, HAMMARSKÖLD 
SvVitt. 1: 50 (1818), SAOL (1923)1. 1) (t) till II 5, refl.; 
gm knep 1. intriger tillskansa sig (ngt) (jfr konstla 
sig till); äv.: gm förställning o. d. tillägna sig 
(ngt). WESTE (1807). Ett konstgrepp, för att tillkonstla sig 
monarkens penningar. CRUSENSTOLPE CJ III. 1: 63 (1846). 
Den hänryckning, han kunde tillkonstla sig. LYSANDER 
Almqvist 228 (1878). 2) till II 8 6 a: konstla till 
(ngt); i sht i p. pf i mer 1. mindre adjektivisk 
anv.: tillgjord, onaturlig, konstlad; jfr 3. Wittfoth 
skal gräseligen klagat deröfwer at denne Compagnonen så 
bruillerat och tilkonstlat des både Räkningar och finanser, 
at han med möda kunnat fä reda derpå. TlLASAn^ 1: 358 
(1766). En person, som icke har något tillkonstlat i sitt 
verk .. är Degas, som hade en härlig utställning. LaLTRIN 
LwKonst 242 (1931). 3) (t) till II 8 6 /3: på konstlad 
väg frambringa (ngt); i vissa språkprov svårt att 
skilja från 2. Arnell Moore LR 1: 95 (1829). 1 afsigt att 
bemantla regeringens trångmål i riksdagsfejderna och till- 
konstla en för densamma gynnsam opinion. MinnSvNH 
11: 53 (1872). (Dock) låter sig .. (materialismens) långt 
mer utbredda herravälde af inga tillkonstlade bländverk 
öfverskyla. SUNDBERG Farl. 1 (1873). — (II 8 Ö «) 
-KONSTRA, konstra till (ngt); i sht i p. pf (Stolmo- 
dellen ) har en hel del av det kantigt tillkonstrade, som ofta 
vidlåder tysk formgivning. Form 1936. Omsl. s. 22. — (II 

1 a (, 11 a a a )) -koppla, -ing. koppla till (ngt. 
särsk. vagn o. d., till ngt annat); i sht förr äv. 
med indir. obj., betecknande det till vilket ngt 



-T 1297 



-T 1298- 



TILLKAMPA 



tillkoppladls; förr äv. oeg. 1. bildl., med avs. på 
person: förena (med annan) (jfr koppla 3); äv. (nu- 
mera bl. mera tillf, med anslutning till till II 7 
slutet) med avs. pä ström( brv^tare ) 1. elektrisk 
apparat 1. funktion o. d.: slå till (se slå till 3), 
koppla på (jfr -slå 4). I Ange tillkopplades tre nya 
vagnar till taget. Lind 1: 1891 (1749). Sedan lokomoti- 
vet tillkopplats tåget. LfXDBERG iMk. 279 (1902). (Ström- 
brytare) skola .. vara så anordnade, att de icke kunna 
tillkopplas efter eller frånkopplas Ibre ytterpolerna. SFS 
1904, nr 10, s. 6. — (II 10) -KORA. [fsv. tilkora] (t) utse 
1. (ut)välja (ngn) (till (ngt, särsk. angivet med 
inf -förb. )). Teijs böttikferJ och Matteus böttiker (blei') till 
korade atth wara ållermen öffdier) böttikema här ij sta- 
den. TbLödöse 24 (1587). Sweriges Rijkes fulmächtige .. 
(begärde) at Konung Gustaff .. skulle .. på sigh annamma 
.. Cronan til Sweriges Rijke. ther hans Kon. M. lagligen til- 
korat war. TEGEL Gl 1: 130 (1622) — (II 7) -KORKA, 
-ning. med kork tillsluta (ngt, särsk. flaska), kor- 
ka igen; äv. oeg. 1. bildl., särsk. i p. pf Vägarna 
var tillkorkade av snö. Boutellieme måste bli öfwer- 
måttan wäl tilkorckade. Oec. 159 (1730). Bottenhavets full- 
komliga tillkorkning for smugglare. UNT 30/4 1934. s. 5. 

TILLKORTAKOMMANDE tilkor^ta-koni^- 
ande, n.; best. -et; pl. -en. [till uttr. komma till korta 
(se KORT, adj. 7 6 /> 1. ssg av uttr. till korta o. ett vbal- 
sbst. till komma] förhållandet att ngn inte räcker 
till för en uppgift 1. misslyckas med ngt 1. att ngt 
går ngn emot; misslyckande; motgång; ofta i pl. 
Våra egna och andras tillkortakommanden. LlDNL\N För- 
gängTräl. 122 (1928). Man resignerar inför samhällets 
tillkortakommanden. GYLLENSTEN SokrDöd 158 (1960). 
Tidningen beklagade det redaktionella tillkortakommande 
som resulterade i att (uppgifternai .. inte publicerades den 
16 januari. Expressen 28/8 1996, s. 18. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 11 b) 
TILL-KOST. (numera föga br) kost som äts till ngt, 
särsk. om animalisk kost som förstärker basfö- 
dan; äv. om efterrätt o. d. Lind (1749). Varm mat, be- 
stående af .. gryn-ärt- eller kål-mos samt gröt, med någon 
tilkost af ströming, kött eller smör. ZETZELL PVe(A 1764, s. 
20. Tillkost .. (dvs.l efterrätt. BJORKULV^' (1889). — (II 
(7,) 9 a) -krama, -ning. (numera bl. mera tillf) 
krama till (ngt) (så att det pressas ihop). Linc. 
F3b (1640). C.WNELIN (1921). — (II 8 ö a) -KRUSA. 
(numera bl. tillf) göra (ngt) krusig 1. veckad o. d., 
i sht förr äv. utsirad 1. utsmyckad o. d. (äv. bildl., 
särsk. med avs. på text o. d.); särsk. i p. pf 
Strindberg Hems. 66 (1887). Allt större, sirligt förgrena- 
de och tillkrusade blad färdigordnade till en tät och prydlig 
rosett. PT 1908, nr 122 A. s. 3. Tillkrusade anvisningar. 
Lindström Österhus 290 (1952). — -KRYSTA, -ning. 1) 

(numera bl. tillf ) till II 8. a) till II 8 6 /3: gm krys- 
tande (se krysta 2 (ö)) frambringa (ngt); särsk. i 
p. pf i mer 1. mindre adjektivdsk anv. Dessa ord (om 
dottern) tycktes komma ur fadershjertat, emedan de från 
hans läppar voro de första jag hört, som icke varit tillkrys- 
tade och uppblandade med nonsens. BRAUN Z 170 (1858). 
b) (numera mindre br. ) till II 8 c, refl.: bete sig 
krystat. Bore 1849, nr 14, s. 3. 2) (t) till II 9 a: trycka 
1. klämma o. d. till (ngt 1. ngn). Linc. F 3 b (1640). 

TILLKRÅKA til^~krä~ka, f 1. r.; best. -an; pl. 
-or; förr äv. TILLKRÅK, m.; anträffat bl. i pl. -ar (tell- 



1729 telle- c 1645 til- 1639-1807 till- c 1635 osv tiUe- 
1619-c. 1645; se for övr KRÅKA) [sv dial. titlkräka; med 
avs. på förleden jfr sv. dial. tillkorp, spillkråka, göktyta. til- 
lä, tillika, större strandpipare; ordet är sannol. en Ijudhär- 
mande ombildning av SPILLKRÅKAj (numera bl. i 
vissa trakter, bygdemålsfärgat ) om hackspetten 
Dryocopus martius Lin., spillkråka: jfr REGN-STI- 
NA, RÖD-SPINK, SVART-SPETT. SiGFRIDI A 3 a (1619). 
Tillkråka. Har en röd Callot pä hufwudet, men annars är 
hon swart öfweralt. Linné FörelDjurr 95 (1748). Spillkrå- 
kan .. har .. fått en hel massa provinsnamn .. Så kallas 
hon i Mellan-Sverige tillkråka. ERICSON Fågelkås. 2; 70 
(1907). 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL- 
KRÅNGLA, -ing. 1) (numera bl. tillf) till II 5, refl.: 
krångla sig till (ngt). Topelius V(n(. I. 1: 17 (1863, 
1880). Sätten äro många att tillkrångla sig .. (premierna) 
oförtjänt. Skogvakt. 1893. s 9. 2) till II 8 b, särsk. till 
II 8 6 a: krångla till (ngt) (särsk. i p. pf i adjekti- 
visk anv.); jfr -bråka 1. 3SAH LII. 2: 149 (1783). När 
han hade funnit, att livet hade blivit svårt och tillkrånglat. 
hade han gått bort ur det. LAGERLÖF L/Z/ecr 279 (1911). 
En nitid. rätt ojämn och tillkrånglad skrivarstil, som i 
sämre ögonblick kan vara ganska svårtydd. EnköpTb. 
XXXVII (1966). — (II 5) -KRÄKTA, -ning. (t) refl.: 
orättmätigt tillvälla 1. bemäktiga sig (ngt); jfr 
kräkta. v. 2. Last och våld tilkräktade sig namn af ära. 
Gagnerus Sot'rnA,;Wm 1 (1776). Schulthess (1885). — 

-KRÄVA, -else <G1R 3: .3.36 (1526), GIR 5: 105 (1528)). 
[fsv tilkräfia] (t) 1) till II 5 a, 10 (jfr 2): kräva av 1. 
anmoda (ngn att göra ngt); äv. med substantivisk 
bestämning inledd av prep. till 1. om; särsk. i 
pass.; jfr -äska. Teslikis £ere vvij och nw tiil krafde At wt- 
skicke med te Lj^pske betalninghen for the skep ok werior 
Som (osv./. GIR 1: 101 (1523). När han .. wart tilkraffd om 
hielp oc bestond emott konungh Kristiäm. GIR 9; 39 
(1534). Konunglig maiestat .. haffuer .. wordet bijdin och 
tilkraffd til sådana straff. OPETRI Kr 329 (r. 1540). GIR 
29: 34 (1559). 2) till II 10 (jfr 1 ), med saksubj.: krä- 
va 1. (er)fordra (ngt); särsk. i komparativ bisats 
med underförstått obj.; äv. abs.; jfr -fordra 4. Lege- 
uel haffue \j .. befwnnith at then hielp vil doch ecke swa 
lankt slaa fram Som vtlegningen tilkraeffuer. GIR 1: 191 
(1524). Giff oss nådh, ath wij gladheligha döö när thin 
Wlie til kräffwir. OPETRI 1; 59 (1526). GIR 29; 739 (1560). 

TILLKUM(P)ST, se tillkomst. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 8 a a 
slutet) TILL-KVICKNA, kvickna till; särsk. i p. pf 
Kl. 6 om afton var han sä mycket tilqvicknad. at han kun- 
de bäras i en Fauteuille til sina .. Rum. VeckoshrLäk. 5; 
390 (1784). KAMPA. 1) till II 5: gm kamp 1. an- 
strängning o. d. vinna 1. uppnå (ngt) ät (ngn, 
särsk. (o. numera nästan bl.) sig (jfr kämpa till)); 
äv, (numera bl. tillf ) med det indir obj. ersatt av 
prep. -förb. inledd av ät. Tillkämpa sig bättre vill- 
kor, oberoende, lugn. Under den tiden då Korsets lära 
här, med möda, tillkämpade sig seger öfver den gamla he- 
dendomen. HamäL-UISKOLD SvVitt. 1: 14 (1818). Ständerna 
. . tillkämpade åt sina revisorer rätt till en något Nidsträck- 
tare granskning af statsverket, än förut varit dem medgi- 
fven. IllSvH 6; 84 (1881). Att nu gällde det att tillkämpa 
Tyskland "den fulla segern även i väster". HOGLL^ND Bran- 
ting 2; 235 (1929). särsk. i p. pf i mer 1. mindre ad- 



- T 1299- 



-T 1300- 



TILLKÄNNA, v 

jektivisk anv., om beteende 1. sinnestillstånd o. 
d.: som vunnits gm (o. (gm att te sig mer I. mind- 
re onaturlig) vittnar om) ansträngning 1. själv- 
övervinnelse o. d.; särsk. om yttre lugn; jfr 
-tvinga 2 b. "Jaja". sade han tillkämpadt. LUNDEGÄRD 
Prins. 44 (1889). Med tillkämpat lugn befallde han dem 
bara kort att följa med. SwENSSON Willen 175 (1937). 2) 
(t) till 11 8 b 13: gm kamp 1. ansträngning o. d. 
åstadkomma (ngt); i sht i p. pf. Phosph. 1810, s. 121. 
Har och der små usla byar. som hänga vid klippväggarne, 
med nägra mödosamt tillkämpade örtegårdar omkring. AT- 
TERBOM Afmn. 397 (1818). — (II 5) -KÄNNA, v. [jfr fsv. 

tilkänna sik. göra anspråk på] (numera föga br.) till- 
erkänna (ngn 1. ngt ngt); förr äv.: ålägga. Och bleff 
Niels Larsonn thet tilkent Idvs. rätten att välja hus), mä- 
den att han hade störste nestsrettfeM therudinnen. 
2SthmTb. 4: 66 (1570). Såldaten Jöns Backman .. som sig 
.. med qwinfålket Kierstin Persdotter utj beblandelse in- 
lagt, och således .. tillkiänd worden, et sådant åbegynt 
Echtenskapp .. at fullgiöra. VDAkt. 1717, nr 94. Däremot 
kan en lika hög rang näppeligen tillkännas den Qärde so- 
netten. NORDENSTRENG Gripenhg 189 (1921). 

TILLKÄNNA, adv., se till llAb L,a'. 

TILLKÄNNAGIVA tiljän^a~ji'^va 1. (o. utom i 
högre stil numera vanl.) TILLKÄNNAGE tiljan a~je^ , v. 
-giver 1. -ger, -gav, -givit 1. -gett, -given (se f. ö. GIVA). 
vbalsbst. -ANDE, -ELSE; -ARE (t, Fernander Theatn 250 
(1695)). (tillkänna- 1599 osv tillkänne- 1561-1612) 
[fsv. til känna giva; jfr d. tilkendcgive; efter mit to kennen 
geven (se KÄNNA anm. till 3)] ge till känna (jfr KÄN- 
NA anm. till 3). 

1) tr: ge (ngt) till känna. 

a) (gm muntlig 1. skriftlig utsaga) låta be- 
kantgöra 1. berätta (om) (ngt (för ngn)), ofta med 
avs. på avsikt 1. orsak 1. åsikt o. d.; särsk. om för- 
valtningsorgan 1. myndighet o. d.: offentligt kun- 
göra; i sht förr äv. (iels med obj. ersatt av prep.- 
förb. inledd av om, dels med indir. obj.; ss. vbal- 
sbst. -else äv. konkret(are), om (skriftlig) under- 
rättelse. HH XXXIII. 1: 177 (1561). Att så snart E. K. 
M:tz commissarier vore ankomne i Franckrike, skulle H. 
K. M. therom blifue tillkennegifuet. HT 1911. s. 196 
(1607). Af thenna skrifteliga tilkiänna gifwelsen, lemnas .. 
utur Wår Justitias Revision wederparten behörig del. PH 2: 
1355 (1738). Han tillkannagaf henne, att hans hustru 
hade lyckats att finna en plats (åt henne) hos en äldre fru. 
LIVTJN 1: 253 (1817). Generalen tillkännagifver .. för rege- 
mentet, hvilken af Kongl. Maj:t blifvit till regements-chef i 
nåder utnämnd. TjReglArm. 1858, 1: 254. Med stöd av sjö- 
korten tillkännagav jag en avvikande mening. Dahl For- 
bes Kvinn. 26 (1935). Om jag gick till Solange nu och 
tillkännagav min avsikt att göra detta, så (osv.). KYRK- 
LUND So/. 99 (1951). 

b) (numera mindre br. ) (mer 1. mindre in- 
stinktivt 1. ofrivilligt) uppenbara 1. ådagalägga 
(ngt); äv. om sak: vittna om 1. avslöja (ngt abstr., 
i sht fbrr äv. ngt konkret). Thorild (SVS) 4: 172 
(1795). Äntligen har jag funnit at äfven ({(usspatsjsyradt 
bly ej tillkännager all syran, ty lera följer med öfver alt i 
liquida. BerzeliuS Sren 9: 111 (1814). Fru Holmelin glad- 
des . . för det dygdiga och rena hjerta, som svaret tillkan- 
nagaf. Almqvist Lad. 7 (1840). Så t. ex. var det ett 
olyckligt tecken, om offerdjuret .. dög sprattlande under 



tillkännagifvande af stora plågor PALMBLAD Fornk. 1: 417 
(1844). Han ögnade igenom det dottern hade skrivit, men 
lade sedan ifrån sig papperet utan att tillkännage vare sig 
missnöje eller tillfredsställelse. BOTWID Wennb. 166 
(1939) 

2) (numera bl. tillf) refl.; ge sig till känna, 
äv.: framträda, visa sig; i sht förr äv. dels i förb. 
med inf: förklara sig (se FÖRKLARA 7), dels, om 
person: presentera sig. OxBr 1: 310 (1626). Åkomman 
tillkännager sig med en swulst i endera ljumsken. LOVÉN 
Anv. 77 (1838). (Då) fingo vi Porto Santo och .. Madeira i 
sigte, som vanligt insvepta i moln, hvarigenom de .. ofta 
tillkannagifva sig innan någon del af landet synes. SKOG- 
MAN Eug. 1: 14 (1854). Presentation följde och han tillkan- 
nagaf sig som professor Holm, arkeolog. Akerhielm 
FrämNamn 42 (1902). Det är betecknande, att .. den heli- 
ga stolen .. tillkännagivit sig icke vilja undersöka frågan 
(om en kalenderreform). NILSSON FestdVard. 216 (1925). 

Henning Sept. 54 ( 1936). 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 13 a) 
TILL-KÄRA. [fsv. tilkära] (numera föga br) fram- 
ställa anklagelse 1. väcka talan mot (ngn); förr 
äv. (med anslutning till till II 5 a) med två obj.: 
anklaga 1. väcka talan mot (ngn) för (ngt); jfr kä- 
ra, v.'' 3. Efftir Suerighes lagh formeller . . ath thenn som 
hWWuer) thil kierath om nokionn skulldh, och will eij kien- 
nis vidhith, tå frij sigh medh Suerighes lagh. TbLödöse 381 
(1596). Särdeles tå någonthera neekar til thet honom til- 
käres och wites. KOF II. 2: 455 (c. 1655). CaNNELIN 
(1939). — (II 11 a) -KÖP. (numera bl. mera tillf.) 
kompletterande köp (av ngt). Som ett Skattehem- 
man städse kunde okas genom tillkop och uppodlingar .. 
mäste sådana hemman ärligen besigtigas och å nyo skatt- 
laggas. Botin Utk. 593 (1764). SAOL (1998). — -KÖPA. 
[fsv. tilkopa] 1) (numera bl. tillf) till II 5, refl.: gm 
köp 1. mot vederlag förvärva (ngt) åt sig; förr äv. 
icke refl.: förvärva (ngt); i ä. språkprov stundom 
(i sht i icke refl. anv.) svårt att skilja från 2; jfr 
köpa till. The thär fiere hemenn sig tilköpe och under sig 
sia, ähnn the kunne siälffve fike och fare. GIR 28: 274 
(1558). Eho, som ännu kan hafwa någon oforseglad 
('6rännt'ms)panna, ware sig tilköpt efter Förbudet eller 
icke. PH 10; 89 (1772). Sedan Cari XII .. stupat .. tillköpte 
sig hans syster, Ulrika Eleonora, regeringen genom uppoff- 
randet af nästan alla majestätsrättigheter EKELUND 
NAllmH II. 1: 144 (1838). Vindros 1945, s. 31. 2) (nume- 
ra bl. mera tillf) till II 11 a a a: köpa (ngt, särsk. 
jordegendom o. d. ) för utökning 1. komplettering 
av befintligt bestånd; jfr 1. ÅngermDomb. 1648, s. 16. 
Bland den jord som tillköpts var även en stenig udde, som 
sköt ett stycke ut i sjön. HORN LycklTid 102 (1943). Till- 
köpt. SAOL (1998). 

TILLKÖPS, se till 114 6^0. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL-KÖ- 
RA. Ifsv. tdkora] 1) (t, utom SS. förled i ssgr) till II 
1: föra 1. driva 1. köra (ngt) tillstädes. Linc. F2b 
(1640). 2) (t) till II 5: föra 1. köra (ngt) till (ngn 1. 
ngt). Naturen dig allén mångt Fägrings Mått tillkiörer 
DAHL.STIERNA (SVS) 258 (c. 1696). Sundblad GBruk 11 
(1881). 3) till II 8 6 a, särsk. dels med avs. på väg 
1. annat underlag: gm körning göra jämn 1. (hårt) 
packad 1. farbar o. d., dels med avs. på häst o. d.: 
köra in. Et par .. Wagnshästar .. tilkjörde på Kongl. Stal- 



■ T 1301- 



- T 1302 - 



TILLIGGA 



let, äro til köps. PT 1758, nr 81, s. 4. CSA/rfiÅkning i backe 
kräver i regel ordentligt tillkört underlag. ROSÉN Alle- 
mansr. 29 (1976). Ssgr (till -köra 1; numera mindre 
br.): tillkörs-bana. bana för framkörande (av ngt). 
PT 1915. nr 136 A, s. 4. -plan. plan (se plan, sbst.' I 1) 
för framkörande (av ngt). TT 1899, Allm. s. 87. — (II 
S b a) -LADA. [fsv. tillåda] (t) = -lasta; jfr lada till. 
Then gamble wår Boijortt, som thu alrede medh någon 
spannemåll och trälast haffwer tillade lathit. GIR 17: 480 
(1545). TbLödöse 567 (1620). — -LAG, sbst. [jfr fsv. til- 
lagh, n. pl., tillhörigheter] (t) 1) till II 4 a: förhållan- 
de, belägenhet. Verelius 255 (1681). 2) till II 11 a: 

tillägg. SCHULTZE Ordb. 2611 (c. 1755). — -LAGA, 

sbst. ^"2, se d. o. LAGA, v. -else (t, LIND 1: 171 (1749), 

Lind 1: 826 (1749)), -ning; -are (numera bl. tillf., BJÖRK- 
MAN (1889)), -erska (numera bl. tillf. Lo-JOHANSSON //!s(. 
118 (1928), ÖSTERGREN (1957)). [fsv tillagha] 1) (nume- 
ra mindre br) till II 8 b: göra 1. ställa (ngt) i ord- 
ning; bringa till stånd; färdigställa (för 
ibruktagande); äv. dels abs. 1. intr., dels med obj. 
som utgörs av att-sats 1. inf-förb.: se till 1. ordna 
så (att); jfr -färdiga, -pynta 1, -rusta, -rätta, v., 
-skicka 4. -skipa 1. -städa, v.' Blef allom tilsagdt, at ef- 
tir sin ytersta macht och formogenhfe/t tilsee och m(e)d 
beste fiijt tillaga, at thle/t mötte bliifue skickeliige och wäll 
tillagad till hans K. M. herkomsth. VadstATb. 71 (1583). 
Ingen (varj så bestälsam, som han, at tillaga for Jesu. SPE- 
GEL Pass. 91 (c. 1680). Sättet, huru den Småländska 
Landtmannen bereder och tillager sin Åkerjord. Smal- 
Hembygdsb. 4: 27 (1749). ZeTTERSTROM Dag 60 (1946). 
särsk. a) med avs. på föremål, särsk. dels vapen 
o. d., dels säng 1. bord o. d., dels fartyg o. d. Schro- 
DERUS Os. 1: 528 (1635). Svenska hären, som hela natten 
.. var sysselsatt med at tillaga sina vapn och värjor 
IVittAH 1: 177 (1755). Här uppehölle vi oss par timmar .. 
medan fartyget tillagades och vi åte middag. Ferrner Res- 
Eur. 45 (1758). Hon .. lät tillaga en säng i sin kammare. 
Chenon Heviroorf 4: 25 (1773). Tillaga bordet. HAGBERG 
Shaksp. U; 25 (1851). AntT XIX. 2; 65 (1911). b) med 
avs. på rum 1. utrymme o. d. Her Claes Flemming 
proponerade, att kamreme för Rysche Gesandterne äre väl 
tillagade: dem fattas allenast sölffver RP 3: 114 (1633). 
Fryxell Ber. 3: 245 (1828). C) med avs. på fest 1. hög- 
tid o. d.: ställa till. Ingen trolofning skal tillagas föran 
folket äre forhörde i catechismo. MURENIUSAV 372 (1658). 
Tillaga kalas. Cannelin (1921). d) med avs. på före- 
stående färd o. d.: förbereda (för). Verelius Gothr 
67 (1664). Jag började .. genast at tillaga denna resa. ULL- 
MAN GrefvHänd. 142 (1782). 2) [eg. specialbet. av 1] till 
II 8 ö (/3): (gm kokning 1. stekning o. d. ) tillreda 
(mat 1. dryck); ss. vbalsbst. -ning i sht förr äv. 
konkret, om maträtt; jfr laga till 3 o. -pynta 1 slu- 
tet, -rätta, v. Salé 7 (1664). I weten ju at Herman Frantz- 
sens Son .. åt häldre en Soppa som war tillagat pä 
Skopinnar, allenast en Fransösk kock hade kokat den, än 
den bästa kalfkött Soppa på Danska. LAGERSTRÖM Holberg 
Jean 15 (1744). När djuren fortära sin föda rå och oberedd, 
tillagar menniskan sin föda pä mångfaldigt wis genom 
kokning, stekning, baknmg o. s. w. Berlin Ls6. 18 (1866). 
Man kan .. rätt ofta erfara, att de sjuke vägra mottaga de 
vanliga tillagningame. Hallin /fe/s. 2: 38 (1885). 3) (nu- 
mera föga br.) till II 8 c, refl.: göra sig i ordning 1. 
beredd (till (ngt)); jfr laga till 2. The skulle sigh tilla- 



ga ty/ till honom fara från then by JMESSENIUS i HB 1: 
169 (1629). LiMNELL Cottin 1: A8b (1810). — -LANDA, 
v, o. -LANDAS, v dep., -ning. 1) (t) till II 1 a, i fråga 
om fartyg o. d.: lägga till. SvLantmat. 1: 182 (1628». 
2) (t) till II 5, SS. dep.: förvandlas till land (jfr 3) 
o. därvid tillfalla (ngt 1. ngn). Att hwar behåller det 
hans tegh tillandas. FörarbSvLag 7: 105 (1695). 3) (i sht 
geogr. ) till II 8 a a slutet, ss. dep.; (gm sedimenta- 
tion 1. landhöjning o. d.) förvandlas till land 1. bli 
landfast; äv. (numera bl. mera tillf) i icke depo- 
nentiell anv., särsk. i p. pf ; jfr 2 o. landas tiU o. 
-lända 3, -valla 2 a. FörarbSvLag 7: 105 (1695). Hosta- 
kumlet .. Tistronholm .. Petskär .. Bastö .. och Bolot .. alla 
numera tillandade. Fennia XLIV. 3: 8 (1923). särsk. SS. 
vbalsbst. -ning, om strandförskjutning (jfr -valla 
2 c o. tiUänding); äv. dels konkretare, dels kon- 
kret, om område uppkommet gm sådan tilland- 
ning. Nya tillandningar måszar och kärr. hafwa i samma 
ordning yppat sig, och lackat Landtmannen til deras upod- 
lande. BRAUNERÄAer 84 (1752). LAA 1813, s. 178 (konkre- 
tare). På vissa ställen (riinl Falsterbo) kan tillandning äga 
rum. SvGeogrÅb. 1956, s. 155. — -LANGA, [jfr mit. 
talangen, räcka till] (t) 1) till II 10 e: räcka till; jfr 
langa, v. 4. Hwar thenn szumma, thee mett szeg haffua 
icke will tiillange Thaa (osv.i. GIR 10: 194 (1535). 2) till 
II 13 c: anbelanga (ngt); jfr langa, v 2. Annerstedt 

UUH Bih. 1: 52 U handl. fr 1604). — (II 7, 8 6 (O)) 
-LAPPA, (t) lappa ihop (ngt). Schroderus Os. 1: 139 
(1635). Palmblad Wonge 234 (1846). — (II 8 6 a) -LAS- 
TA, (t) med avs. på fartyg o. d.: lasta (fullt o. d.); 

jfr -lada. Anno 63 blefTett skip widh nampn Then mindre 
pelecanen .. tillastett medh master och annen trälast. 
2SthmTb 8: 84 (1589). JltnGBERG (1873). — -LEDA, 
-ning (se d. o.); -are (TT 1882. s. 48 (om anordning som 
leder ngt tillstädes)), [jfr fsv. tilledha. medföra] 1) (nu- 
mera bl. tillf) till II 1: leda (ngt, särsk. vatten) 
tillstädes. GlTer. 4 (c. 1550). Djupvattnet . . tilledes frän 
angränsande sjöar LUNDEGARDH VäxtKrigsstig. 10 (1917). 
Östergren (1957). 2) (t) till II 5: leda i bevis att 
(förbrytelse o. d.) hänför sig till (ngn). Thenn tiuf 
saak, honom war tilmäthenn och tilledt. VadstATb. 201 
(1595). — (II 1) -LEDNING, [åtm. i abstr anv i allm. av- 
ledn. av -leda] (utom SS. förled i ssgr numera bl. 
mera tillf) ledande tillstädes (av ngt); äv. kon- 
kret, om rör 1. (strömförande) tråd o. d. AHB 57: 33 
(1871). Då den elektriska strömmen går fram genom den 
ena och tillbaka genom den andra f/e/e/bnyledningen, blir 
induktions-strömmen i en närliggande ledning af motsatt 
riktning mot den såväl i till- som återledningen gående 
strömmen. TT 1889, s. 36. ÖSTERGREN (1957). Ssgr (i 
fackspr.): tillednings-rör ALM.STR0M ifemTe/tn. 2: 233 
(1845). -tråd. SFS 1904. nr 10, s. 14. — (II 5) -LEVERE- 
RA, -ing. (t) (vederbörligen) överlämna (ngt) till 
(ngn). RP 6: 711 (1636). Af- och till-leverering af uppbör- 
den. TjReglArm. 1889. s. 251. — -LIGGA, -else (se av- 
ledn.t. [fsv tilliggia] jfr ligga till. 1) (numera bl. 
tillf) till II 1 a, särsk. (o. numera bl.) i p. pr.; in- 
tilliggande. En mächtigh Monarch öfwer Danmarck, 
Swerige, Norige, Engeland, Irland, och andre tilliggiande 
Länder BraSK Pufendorf Hist. 331 (1680); möjl. till 4. 
(Si'.) Tilligga .. (lat.) Adjaeere. ScHULTZE Ordb. 2611 (c. 
1755). Man (lyckades) inte få näthinnan helt tilliggande 
vid operationen. DN 17/8 1987, s. 8. 2) (t) till II 4 a: 



Sv. Ak. Ordb. 



- T 1303- 



Red. avslutad den 17112 2004. 



- T 1304 - 



82 



TILLIKA 



ligga (så 1. så) till. OxBr. 8: 286 (1635) 3) (numera 
bl. tillf.) till II 8 b a: gm liggande bringa (under- 
lag, särsk. säng) i efter kroppshyddan anpassat 
skick; särsk. i p. pf. Sangen var uppenbarligen tillegad 
av en person med kulmage. JONSSON Aon cq; 68 (1947). 4) 
(t) till II 12: tillhöra (ngt 1. ngn); äv.: lyda under; 
särsk. om jordegendom o. d., särsk. i p. pr.; äv. 
dels intr., dels med obj. ersatt av prep.-förb. in- 
ledd av (pleonastiskt) till; jfr -lyda 1. OPetri Tb. 64 
(1525). The .. landboar, som ther tiilhggie. GIR 24: 555 
(1554). Allom tillsegnom .. som til förscriffne godz åff ålder 
til ligiat haffver. BtFinlH 4: 143 (1563). Alt thfeti som sam- 
ma fiorton öres Land thiligger och af ålder thilLegat ha- 
fuer UpplDomb. 3: 173 (1602). I Städerne, där någre 
åckrar tilligga. PH 1: 485 (1742). At emot viss årlig taxa 
nyttja sina tilliggande land-grunder. HOGSTROM PVetA 
1765, s. 12. HASSLOF SvVästkustf. 508 (1949: om ä. förh.Y, 
möjl. med anslutning till 1. Avledn. (t); tilliggelse. 
r. 1. f. [fsv. tilliggilse] till -ligga 4: tillhörande ägor, 
tillägor. Thessa . . gårda godz och grundh eller någhet aff 
thens tiilliggelsze. GIR 6: 137 (1529). BL 16: 153 (1849: 
om fbrh. pä 1500-talet). — -LIKA, se d. o. — (II 10 a) 

-LIKNAS, (t) dep.: vara att vänta; jfr likna 4 b p. 

UrkFinlO II. 1: 90 (c. 1595). — -LIT, -LITA, -LITLIG, se 

do. — (II 5) -LJUGA, (numera bl. tillf) gm att lju- 
ga förskaffa 1. tillskriva (ngn, i sht sig, ngtl; äv. 
med det indir. obj. ersatt av prep.-förb. inledd av 
åt: jfr ljuga tiU. Fördij han hafuer sigh .. (namn o. full- 
makt i medh ingenn sanningh tilschaffet Vthan medh osan- 
ningen tilluget. UrkFinlÖ I. 3: 57 (1596). Intet ord ville 
han säga för att vinna ynnest .. åt sig sjelf, ej .. tilljuga nå- 
gon dygd åt sin hjelte. BL 10: 8 (1844). LOCKA, -else 

(t. Brask Piifendorf Hist. 456 (1680)), -ning (numera bl. 
tillf, Linc. D3a (1640). SERNANDER SkandVeget. 246 
(1901: tillockningsorgan)). [fsv tillokka] 1) till II 1: 
locka (ngn) tillstädes; locka (ngn) till (ngn 1. ngt) 
(särsk. (o. numera nästan bl.) refl.: locka till sig); 
jfr 3. Han ikunde) tils effwentyrs med Isina klenoder) .. 
sich .. till låcke någre löse boflTuer. HSH 3: 81 (c. 1565). 
Man fser) dem ofta boxas, hwilket tillockar många nyfikna. 
AJourn. 1815. nr 193, s. 3. Det är .. icke omöjligt att .. ny- 
hetens behag i början kunde tillocka denna skola ett ökadt 
antal af lärjungar JARTA 2: 545 (1846). 2) (numera bl. 
mera tillf) till II 5: gm lockande förskaffa (ngn, i 
sht sig, ngt). Denna ring skall du med list tillocka dig. 
TOPELIUS Fa/?. 1: 59 (1853). IllSvOrdb. (1964). 3) ( + ) till 
II 10: locka (ngn) till (att göra ngt); i p. pr. svårt 
att skilja från bildl. anv. av 1. LPetri ffic. 70 (1559). 
Då iag . . utaf andra blef tillåckad, at begiftva mig i ächten- 
skap, med en Piga i Ahredas by. VDAkt 1735. nr 11. Den 
helige Dominici lefverne har ojemförligt mindre poetisk- 
legendariskt tillockande än stiftarens af Franciscaner- 
orden lefnad. Lov-EN Dante 3: Anm. 104 (1854). — (II 1) 
-LOPP. [fsv tillop] tillstädes kommande lopp 1. flöde 
1. färd o. d.; äv. konkret, dels om tillströmmande 
företeelse, särsk. vatten(drag) o. d.: tillflöde, dels 
om rör 1. ledning 1. ränna o. d. vari ngt löper till- 
städes (jfr lopp 5 a). PJGOTHUS Savonarola SyndSp. 
B 8 b (1593). I Man I begjTite .. göra it proof, om ikke wat- 
net kunde så demmas widh Ahuus, at alle siögar och tillop. 
som falla i Helg-åå, skulle öfwerflöda. SPEGEL Dagb. 57 
(1680). Allt tillopp från småstaderna hindrades genom ut- 
satta soldatvakter. Kolmodin TacAnn. 1: 362 (1833). 



Kloakrör och rördelar . . Hvarje tillopp kostar Kr. 1.- extra. 
HuffudkatalSonesson 1920. 4: 53. Tilloppet (av vatten i 
gruvan) kunde .. bli större än vad pumparna kunde draga. 
Lindroth Gruvbrytn. 1: 301 (1955). jfr luft-, saft-tillopp 
m. fl. särsk. a) i fråga om mängden av tillström- 
mande människor o. d., särsk. ss. åhörare 1. 
åskådare; i sht föir äv. pregnant, om stor till- 
strömning; förr äv. dels i förb. med ha, dels kon- 
kretare. Spåmannen hade itt stort tillop vthafT Folket. 
BaLCK £s. 201 (1603). Tilloppen,' Utaf herrskap. Sehi^ 
STEDT 2: 160 (1857. 1862). b) (+) anslutning av an- 
hängare. CHESNECOPHERUS S*ä/ F4b (1607). Stoiska 
Sekten .. wann tillopp i Romerska Riket. DALIN Montes- 
quieu 131 (1755). BÖRJESSON Ei-^Sof! 128 (1847). Ssgr 
(numera bl. mera tillf): tillopps-damm. damm 
vari tilloppsvatten samla(t)s. TT 1901. Allm. s. 226. 
-dike. dike varigm tillopp av ngt sker; jfr -lopps- 
grav. HOLMSTRO.M .VafuW. 2: 185 (1889). -grav (numera 

mindre br. ) tilloppsdike, grävd tilloppskanal. 
JernkA 1843, s. 367. AUERBACH (1915). -gren. (numera 
föga br.) biflöde. HisiNOERAnf. 1: 7 (1819). Wid.\l\rk 
Helsingl. 1: 5 (1860) -kanal, jfr -lopps-dike. GbgStads- 
bibl. 1891-1941 4: 54 (1805). (Sjönsi vatten strömmar 
oupphörligt genom intaget och tilloppskanalen ner i 
maskinsalens turbiner (i kraftverket). FURUSKOG VLand 
281 (1943). -kran. kran varigm tillopp av ngt regle- 
ras. JernkA 1879, s. 571. -ränna, jfr -lopps-dike. Rl.N- 
MAN 2: 793 (1789). -rör jfr -lopps-dike. Grotenfelt 
Mejerih. 89 (1886). -tub. jfr -lopps-dike. Såväl dammen 
(vid kraftanläggningen) som tilloppstub och turbinhus ut- 
föras af beton. TT 1901, Allm. s. 226. -tunnel, jfr -lopps- 
dike. TLev 1910. nr 33, s. 2. -vatten, tillflödande vat- 
ten. Möller (1807). -ventil, jfr -lopps-kran. TT 1878, 
s. 259. — (II 5) -LOTTA, (numera bl. tillf) gm lott- 
ning tilldela (ngn ngt); i sht förr äv. i fråga om 
naturens 1. försynens o. d. fördelning av olika lot- 
ter. BoupptSthm 1675. s. 772 b. Äfven här var det Klau- 
dius tillottadt att upptaga och utföra Cesars tanke. 
Rydberg ÄomD 46 (1877). — (II 13 a) -lov. (t) tillå- 
telse. \T)Akt. 1735. nr 20 (1734). — (II 1 ) -LLTT. (i sht 
i fackspr. ) tillströmmande luft; särsk. i fråga om 
ventilationsanläggning o. d. Som en allmän regel gäl- 
ler att tilluften, på grund av frånluftens farliga natur, ej 
bör få innehålla partiklar större än 5-8 (mikrometer). TT 
1966, s. 674. — (II 12) -LLINDER, pl. [fsv tillunnende, 
pl., senare leden lunnende, pl., till egendom hörande för- 
måner, motsv. nor. lunnende(r). pl., av f\Ti. hlunnendi. pl., 
dets., äv. (o. eg. I: understöd, lindring m. m.. avledn. av lun- 
ne. sbst.^] (t) till fast egendom hörande förmåner, 
DiplNorv. 14: 315 (1523). HäradsDombJämtl. vol. 50, s. 
459a (1749). — (II 2 (, 10)) -LUTA. [fsv tilluta} (t) 
luta mot 1. åt (ngt); särsk. bildl. (jfr luta. v^ 9 (/)). 
Att hennes Broder fick spela på Luthe, ' Fröken Anna 
mande fast när tillute. C.'VRL IX Rimchr 71 {c. 1600). Ek- 
BLAD 60 (1764). — (II 7) -LYCKA, -else (t. LIND 1: 1892 
(1749)), -ning. [fsv tillykkia] tillsluta 1. stänga (ngt); 
särsk. (o. numera bl., mindre br.) med avs. på 
dörr 1. utrymme 1. kroppsdel o. d.; jfr lycka till. 
Thå the kommo til Stocholm wordo portanar til lychte för 
them. OPetri Kr 185 (c. 1540). En öfwematurlig Ijuflig- 
het, hwilken halp sömnen at tillycka mina ögonlock. 
FaBRICIUS Amar. 38 (c. 1740). Ett tillyckt gemak. BÄ.4TH 
WagnerS 2: 44 (1904). ÖSTERGREN (1957; angivet ss. ålder- 



- T 1305 - 



-T 1306- 



TILLÅSA, 



domligt 1. högtidligt). LYDA, -else (t, OPetri Tb. 148 

(1527), WlDEKINDI KnjgH 798 (1671; konkret, om landom- 
råde)): -are (t, SWEDBERG SabbHelg. 277 (1734; om an- 
hängare)), [fsv. tillypa] jfr lyda till (se lyda, v.' särsk. 
fbrb. ) 1) (t, utom i slutet) till II 12: tillhöra (ngn 1. 
ngt); lyda under; vara underställd; höra till 1. 
samman med; särsk. om fast egendom 1. landom- 
råde o. d.; jfr -ligga 4. OPetri Tfc. 22 (1524). (Det beslu- 
tades att) Konungh GustafT.. måtte tagha en Reesa före til 
Gottland medh förste öpet Watnet, til at thet Landet kom- 
ma vnder Sweriges Crona igen, som thet aff Ålder tillydt 
hadhe, och medh all Rätt tå tilhörde. TEGEL Gl 1: 81 
(1622). Kaar, pannor och all behör som wärkstahn tillyder. 
BoupptSthm 1672, s. 309 a. Kan den man, som en qwinnas 
jaord .. wunnit, finna dess gifftoman .. hindra och wägra, 
söke han tå den domare qwinnan tillyder. FörarbSvLag 4: 
17 (1689). (Det) egoområde, hvilket såsom urcell tillydt 
Rahola enstaka skatterusthåll. FFS 1896, nr 11, s. 5. Sc- 
Lantmät. 2: 25 (1928; om ä. förh.). särsk. (numera 
mindre br. ) i p. pr. i mer 1. mindre adjektivisk 
anv. The godz Käsos och Lepsta medh alles tillydende 
äghor. BtFinlH 6: 79 (1537). Tjenstgörande Medicina; Doc- 
torer, som aro Kongl. CoUegii Medici tillydande Medlem- 
mar. PH 6: 4725 (1757). SAOL (1973). 2) (t) till II 13 b 
a: höra på 1. lyssna till (ngn 1. ngt); äv.: lyda (se 
lyda, v.^ 3). GIR 4: 140 (1527). Och wåre .. wä! wärde att 
straffes som slijke säller tillyder GIR 16: 131 (1544). (Sv.) 
Tillyder .. (lat.) item Obedio pareo. SWEDBERG Ordab. 
(1725). Avledn. (till -lyda 1): tillydenhet, r. 1. f (nu- 
mera mindre br. ) särsk. konkret, särsk. i pl.: till- 
hörande ägor, tillägor; jfr tillydighet. Mariähofs 
Rusthåll med tillydenheter. IT 1791, nr 90, s. 3. SAOL 
(1973). tillydig, adj. (t) som tillhör 1. lyder under 
(ngn 1. ngt). Schroderus Lh'. 528 (1626). Et Bostället 
tiUydigt qwarnställe. VDAkt. 1734, nr 221. Avledn. (t): 
tillydighet, r 1. f särsk. konkret, = tillydenhet. 
VDAkt. 1753, nr 289. — (II 13 a) -LYDNAD 1. -LYDNA. 
(-lydno 1597) (t) åtlydnad, hörsamhet. UrkFinlO I. 
1: 98 (1597). — (II 8 ö a) -LÅGA. (t) bringa (mila) 
att brinna med öppen låga. Wallner Kol. 7 (1746). 
— (II 7) -LÅSA, förr äv. -LÄSA, v.', -ning. [fsv. tillåsa] 
låsa till (ngt, särsk. dörr o. d.); särsk. i p. pf. Strax 
wordho portana tillåste. Apg. 21: 30 (NT 1526). Dörr skall 
.. för tillåsning .. vara försedd med en över hela bredden 
gående stark järnbom. SFS 1908, nr 25, s. 11. — -LÅT, 
-LÅTA, -LÅTLIG, se d. o. — (II 11 O a al -LÄCKA, (t) 
destillera 1. filtrera (dryck) för utökning av be- 
fintligt bestånd; särsk. i p. pf ; jfr läcka. v. 4. Vin- 
kållRSthm 1557 (p. pf.). VinkallRSthm 1559. — (II 12) 
-LÄGE. [fsv. tillåghi] (t) särsk. i pl.: tillhörande 
ägor, tillägor. (Vi) förläne honom Linthaky .. med all til- 
läge både i våthe och torre. GIR 29: 463 (1560). — (II 12) 
-LÄGEN, p. adj. (t) om (mindre) fast egendom: som 
tillhör; jfr lägen 2 slutet. Andre tillägne ägor. VDAkt. 
1691, nr 1. — (II 12) -LÄGENHET, (t) tillhörande 
fast egendom 1. rättighet o. d.; i sht i pl.; jfr -äga. 
Steenhws på Norremalm . . sampt medh dhet lilla bijhwset 
och bägges Appertinentier och tillägenheeter. BoupptSthm 

1671, s. 421. VDAkt. 1792, nr 416. LÄGG, -LÄGGA, se 

d. o. — (II 7, 8 (a a 1. Ö a)) -LÄKA, v, av -LÄKAS, v. 
dep. [fsv tillåkia] särsk. (o. numera bl., tillf) dels i 
p. pf , om sår o. d.: (helt o. hållet) läkt, igenläkt, 
dels SS. dep.: läkas (helt o. hållet); jfr läka till. Såå- 



ret, som effter Bondekrijget wore tilläkt. SCHRODERUS Os. 
III. 1: 72 (1635). I regeln tilläkas de förvånande lätt och 
snabbt. LOWEGREN Ögonsj. 531 (1891), — (II 5 ) -LÄM- 
NA, (t) (över)lämna (ngt) till (ngn). VRP 1712, s. 

412. 1 händelse några order tillämnas mig, är jag att träffa 
hemma tills kl. 1/2 12. 3SAH LVII. 3: 168 (1834). — 
-LÄMPA, se d. ö. — -LÄNDA, -ing ise avledn.). (t) 1) 
till II 1: komma 1. färdas 1. bege sig tillstädes 
(ngnstädes); särsk.: ta härbärge, ta in; äv. tr.: 
komma 1. anlända till (ngt 1. ngn); jfr 5 ö o. lända 
II 3 o. lända till 2. LPetri Kr. 8 (1559). Widh the befäst- 
ningar, som the tillände. SvTr. V. 1: 161 (1609). (Det skall 
upprättas) Gästgifware-huus och Tafwerne, ther then wäg- 
farande för Penningar och skäligh betalning tillända kan. 
Stiernman Com. 2: 43 (1636). P.s. 1695, 140: 1. särsk till 
II 1 a, i fråga om fartyg o. d.: lägga till (ngnstä- 
des); jfr lända till 1. PnvSvStad. 4: 577 (1610). Emedan 
skep ther ofta tillända. Lenjevs Hubner 57 (1726). 2) till 
II 5: tillkomma (ngn), komma till del, tillfalla; jfr 
lända II 9 a, b. HambrjeuS Erasmus A 2 a (1620). Dhen 
mig formodeligen tilländandhe Antiqviteetz Spannemähl. 
VDAkt. 1694, nr 1119. 3) till II 8 a a slutet: tillan- 
das; äv. ref!.; jfr lända I. UHiarne SAn/. 283 (1706; 
refl.). UHiARNE 2An/. 288 (1706). 4) till II S b fi: åstad- 
komma 1. åvägabringa (ngt); jfr lända II 8 o. -ma- 
ka 3. PolitVis. 210 (c. 1600). 5) till II 10. a) syfta till 1. 
gå ut på (ngt); jfr lända II 7. SormlH 16: 4.3 (1596). b) 
till II 10 a: börja, inträda; svårt att skilja från 
bildl. anv. av 1. Then iemren och älendet som inwertes j 
samwetet tillender. LPetri IPost. P 5 w (1555). DrSimon 
16 (1627). 6) till II 12: tillhöra (ngn 1. ngt). Prw- 
Bergsbr 1649, Fullmacht s. A 4 b. LIND 1: 143 (1749). Av- 
ledn. (t): tilländer, pl till -lända 2: (ngns) andel 
(av ngt). Prästernas tilländer af samma Beestårpa Sä- 
thegårdh. VDAkt. 1706. nr 26. tilländing 1 tillänning. r. 
1. f (-länd- 1706 -länn- 1671-1695) till -lända 3: till- 
landning; särsk. konkret. (Grannen har) tillvällat sig 
tillänningen. SMEDS Ma/a.r6. 130 (cit. fr 1671). UHlARNE 

2Anl. 283 (1706). LÄNKA, (t) jfr länka, v" 1) till II 

1, särsk. bildl., i p. pr.: tillkommande. Andra til- 
länckiande lägenheeter GalliuS KGyllenstierna B 1 b 
(1646). 2) till II 2: vända (ngt) till (ngn); särsk. 
bildl.; jfr 3. HSH .35: .59 (1635). 3) till II 10, refl.: an- 
passa sig (till ngt), inrikta sig; möjl. med kvar- 
dröjande bet. av 2. At wij skola osz altijdh bereda och 
tillänckia, til at efTter thetta lijfwet föhra hoos Gudh .. ett 
annat lefwerne. S^XVIUS Mor«ay 432 (1674). 4) till II 10 
e: räcka till? Greffve Peder sade. att medlen och folcket 
intet kan tillänckja. RP 5: 222 (1635). — (II 8 ö a, 10) 
-LÄRA, -ing (t, SCHULZENHEIM PVetA 1799, s. 24». -ning. 
(numera föga br.) lära upp 1. utbilda (ngn, särsk. 
i fråga om yrke 1. arbete); äv. dels: lära (ngn att 
göra ngt), dels: lära (in) (ngt); särsk. (o. numera 
bl.) i p. pf i mer 1. mindre adjektivisk anv.; jfr 
lära till 1. Finnas och .. falckar .. them man kan tillära 
att grijpa allahanda foglar. FoRSIUS P/iys. 280 (1611). Nå- 
got wiste jag när jag skref then förra delen; men mycket 
mera har jag. sedan then tijden, genom öfning tillärt. 
noOKH Jordg 2: Företal 7 b (1723). Den i England tillärda 
snörlifsmakerskan. LrviJN 1: 369 (1824). En tillärd pessi- 
mism, som icke egde rötter i författarens eget hjerta. BE- 
NEDICTSSON 0. LUNDEGÅRD Modern 159 (1888). jfr o- 
tillärd. — -LÄSA, v\ se -låsa. — (II 5) -LÄSA, v^ (t) 



-T 1307 



-T 1308- 



TILLODA 



gm att läsa tillägna sig (ngt). LPetri CEc. 61 (1559). 

LÖDA, -ning. (numera bl. mera tillf.) 1) till II 1 

a: löda fast (ngt invid ngt annat); i vissa språk- 
prov svårt att skilja från 2. Ett forgylth kors tillödt 
medh bly och besath medh fem sUyckeJr glasz. GIR 28; 198 
(1558). Natrium och kaUum mottagas till transport i star- 
ka bleckdosor med tillödda lock. SFS 1908, nr 176, s. 43. 
2) till II 7: löda ihop 1. igen (ngt); jfr 1. Ett koppar- 
eller bleck rör, alldeles vädertätt, tilUött, med fals och ten- 
lödning sä som en branvins pijpa. POLHEM £SAr. 3: 155 (c. 

1710). LÖPA, -are (t, Schultze Ordb. 2834 (c. 1755) i. 

[fsv. tillöpa] 1) (numera föga br.) till II 1; löpa 1. 
(skyndsamt) komma tillstädes; förr av. tr; 
(skyndsamt) bege sig till, särsk. med avs. på fien- 
destyrka, närmande sig bet.: gå över till; jfr löpa 
till. Tå Athalia hörde ropet aff folcket som tillopp, och lo- 
ffuadhe Konungen, gick hon (osv.). 2Krön. 23: 12 (Bib. 
1541). Dedh bäste och mäste siöfolck anten slagett eller .. 
borttrymbdtt och fijenden tillupett. AOXENSTIERNA 2: 43 
(1612). SDS 1896, nr 467, s. 2. 2) (t) till II 4 a: gå till 
(så 1. så), förlöpa. Huru alt war tilluppit. Peringskjold 
Wilk. 520 (1715). 3) (t) till II 5; tillkomma 1. tillfalla 
(ngn). GIR 3: 130 (1526). At the ..måtte .. bewijsa theras 
hyrd, och sedan låta K. M:t förstå, hwad rått them tillöper. 
HSH 21: 350 (1691). — (II 5) -LÖSA. refl.: lösa till sig 
(ngt, särsk. fast egendom). Schuck VMA 2: 45 U 
handl. fr. 1673). Bördsrätten, d.v.s. rätten för släkting att 
tillösa sig jordegendom, som någon avhänt sig till oskyld 
person. FoF 1943, s. 68. — -MAKA, -an (t, GIR 23: 100 
(1552: tilmaken)), -ning. [fsv. tiliuaka: jfr mit. tomaken, 
bereda, förfärdiga] jfr maka till. 1) (om ä. förh.) till II 
S b a: bränna (ved o. d.) för att därigm bryta 
malm; upphetta (berg 1. malm) så att malmstyck- 
en kan brytas loss; av. dels abs., dels i opers. 
pass. Jngen skall forholla gi'uffuona for then annen när 
tiidh år och tilmakas skall. GIR 7: 140 (1530). Vedeköpe- 
ren iskall) .. allenest lefTerere .. veden ifrå sigh, och then 
som låter tilmake, skall qvittere honum. GIR 24: 191 
(1554). Weeden .. hwilken .. uppsatt och tillmakat warder. 
Fleming RelSlKopparbg 4 (c. 1650). Berget tillmakades 
inte längre med eldbrasor KOCH GudV\' 1: 289 (1916). 
Särsk. SS. vbalsbst. -ning: upphettning av berg- 
yta medelst eld (o. efterföljande nedkylning me- 
delst vatten) för brytande av malm, eldsättning; 
särsk. sammanfattande, om sådan brvtningsme- 
tod; förr äv. dels konkretare, dels allmännare, om 
uppvärmning av ngt. Jtem skall gruffuedrengien ha- 
ffua j ortug for tilmakninghen .. och j öre för affbrytninghen 
huar dagh. GIR 7: 139 (1530). De som omgås med bårgs- 
män, få sällan höra annat tal, ån om tilmakningar, sulu- 
bruk (m. m.). Berch imVé<A 1752, s. 7. VetAH 1791, s. 119 
(allmännare). I Sverige användes tillmakning allmänt 
några decennier in på 1700-talet, och på vissa platser, t. ex. 
i Sala, ända in på 1870-talet. NE (1995). 2) (numera 
mindre br.) till II 8 ö a; maka (på) 1. maka ihop 
(ngt). VetAH 1768, s. 127. lllSuOrdb. (1964). 3) (t) till 
11 S b p-. åstadkomma (ngt); jfr -hinna 2, -lända 4. 
CAEHRENSVARD BrKiekan 34 (1790). iVid ombyggnaden 
av kyrkan) kunde ej annan trappa och uppgong till Läckta- 
ren tillmakas än utom fönstret. CAEhrensvaäD Brev 2: 
372 (1800). Ssgr (till -maka 1 slutet; om ä. förh., 
tillf): tillmaknings-eld SvFolket 6: 201 (1938). TurA 
1989, s. 9. -längd, jfr längd 8 a. Hallenberg Hist. 2: 



845 (( handl. fr 1613). -ved. JARTA Kopparb. 75 (1823). 
Lindroth Gruvbrytn. 1: 414 (1955). — (II Ila a a) 
-MALA, -ning. (t) mala (ngt) för utökning av be- 
fintligt bestånd; särsk. i p. pf GnpshR 1561, s. 11. 
HovförlärSthm 1603, s. 42. — (II 10) -MANA, -ing; -are 
(JWOLLIMHAUS Syll. Al a (1649), EKBLAD 161 (1764)). 

[fsv. tilmana] (t) (upp)mana (ngn att göra ngt). 
Then andre eptherfylde honum .. tilmanandis och nödan- 
dis honum at slotz med siigh. GIR 4: 69 (1527). EKBLAD 
161 (1764). — (II 1) -MATA, -ning. (numera bl. tillf) 
mata fram (ngt). TT 1872. s. 121. Ca.\nelin (1939). 
Ssg (numera bl. tillf); tilbnatnings-skiva. JernkA 
1858, s. 190. — (II 5) -MENA. (t) mena att (ngt) 
skall tillräknas (ngn). At han icke thet honom til- 
meent hade. BjorkekDomb. 24/10 1603. 

TILLMINNES, se till I 14 Ö C a . — TILLMINSTO- 
NE, se till I IS b a. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 10) 
TILL-MODA, -else ( PJGOTHUS O.s. 144 (1603)). (t) upp- 
mana 1. egga o. d. (ngn) till (ngt). RA I. 3: 171 
(1593). Den man som man kan tillmoda något sådant. 
BremerBz-cc 3: 58 (1847). — (II 7) -MUFFA, -ning. (t) 
medelst muff (se muff, sbst.' 2 6) låsa (ngt); jfr 
muffa, v.' JernkA 1858, s. 113. TT 1897. Allm. s. 52. — 
-MURA, -ning 1) till II 7: mura till (öppning o. d.). 
<Jag lat en murmästare i tillmure then doren ssässom war 
ihn åth Astractzssalen. HSH 3: 88 (c. 1565). 2) (numera 
bl. tillf) till II 11 a a a: gm murning tillbygga 
(ngt). Schultze Orrffe. 3181 (c. 1755). lllSvOrdb (1964). 
— (II 8 6 (/J)) -MYNTA, -ning. (numera föga br) 
mynta (mynt 1. metall). Därefter bor tillmyntas uppå 
ett markpund kopparmynt 12 ore. HALLENBERG Mist. 5: 
197 (I handl. fr 1625). 3000 skeppund koppars tillmynt- 
ning. SV.OGU.W Bank 1: 10 (1845). KansliH 1: 75 (1935; 
om a. /bWi). jfr silver-tillmyntning. — (II 5 a) -MÅL, 
sbst.' [jfr -mala, v.-] (t) gm åtal väckt ärende, rätte- 
gångssak; jfr tillmäle 2. Om saken och tilmåledt bli- 
fver af richsens rådh och af adelsmen laglige ransaket och 
dömpt och icke af ringere personer (så osv.). RA I. 3: 176 
(1593). — (II 11 a) -MÅL, sbst.- [jfr -måla, v^] (t) = 
fästning 1. Emedan hvar Tunna .. bör stra.\ få sitt sär- 
skildta tilmal i proportion af de 4 Kappar, som tilhöra den 
strukna Tunnan. Plantin PVetA 1787, s. 23. BERGKLINT 
MSam. 2: 448 (1792). — (II Ila a a) -MÅLA, v.^ (v.' se 
sp. 11621. (t) ytterligare mäta upp (så 1. så mycket) 
utöver löst mått så att fast mått erhålls; jfr -ma- 
la, v.l 2 o. fästa, v. 1 slutet. KamKollP 1: 250 (1624). At 
. . sä mänge kappor på Tunnan tilmälas, som Forordning- 
arne, angående mått, mål och wigt, innehålla. PH 2: 1417 
(1739). — (II 11 a) -MÅN. (t) tillväxt; framsteg; jfr 
mån, sbst.^ 10. COLUMBUS fSVS) 2: 181 (1679). — (II 11 
a a a^ -måna. (t) tillskjuta 1. bidra med (ngt); jfr 

måna, v.' 1. VDAkt. 1692, s. 456. 

TILLMÅTTO, se till I 11 fe. 

TILLMÄLA, sbst., se tillmäle. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL-MÅ- 
LA, v.^ (t) 1) till II 5: tillmäta (ngn ngt). Lmc. B4b 

(1640). JWOLLIMHAUS /nrf. (1652). 2) till II 11 fl « Of', = 
-måla, v.- SthmStadsord. 1: 192 (1667). — -MÅLA, v^, 
-an (ConsAcAboP 3: 151 (1666), Cygn.«US 6: 235 (1851)). 
[fsv. (;7mä/a| (t) 1) till II 5: tillskriva 1. tillräkna 
(ngn ngt); särsk. med avs. på brott 1. missgärning 
o. d.; tillvita, anklaga för. Ar någet skeet, sa år hans 



-T 1309- 



-T 1310- 



TILLMÄTA 



swagheet ded tilmälendes. HSH 15: 82 (1591). The styck- 
en, som honom genom sochnestemman och Brefwet till 
Ven: Constorium woro tillmehlte. VDAkt. 1724. nr 506. 
(Han ogillade) idéen. att desse indianstammar skulle vara 
beslägtade med mongolerne. ett forhållande, som han en- 
dast tillmälte eskimäerne. RETZIUS £^/irio/S*r 232 (1856). 
2) till II 5 a: uttrycka 1. omtala (ngt) (för (ngn)). 
STIERNHIELM Fred. 12 (1649, 1668). VeRELIUS 256 (1681). 
TILLMÄLE tifi-ma^le, n.; best. -et; pl. -en (se för 
övr. MÄLE, sbst.2); förr av. TILLMÄLA, r. 1. f. (-mäle 
(-äh-, -ää-) c. 1590 osv -mälle 1596 -mälo (-u) 1624 (.ef- 
ter prep.)-1645 (ss. obj.)) [fsv. tihnate; ssg av TILL o. MÄ- 
LE, sbst.^, delvis dock möjl. bildning till till-mäla, v.^] 

1) (t) tilltal; av.: ( välkomst )hälsning o. d., i 

SSgn TILLMÄLES-DRYCK. SPEGEL 288 (1712). LiND 
(1749). 

2) (t) beskyllning, anklagelse; (väckande av) 
åtal; äv. om sak som ngn anklaga(t)s för: särsk. i 
förb. med verbet göra: jfr 3. Thå ältter Pauel 
AndreWson them ifrå lagu til mälun. Teitt /f/ag. 21 (1555: 
sannol. fel för tilmälum). Denne Nils Erichssonn blef af 
rätthenn frij kändh för dettha tilmäle. UpplDomb. 5: 198 
(c. 1590). Sedan . . tillfrågades studenterne. om the godwil- 
lighen bekenna sigh wara skyldighe til thett tillmäle. Dn. 
Archiepiscopus them tillägger. UUKonsP 2: 110 (1635). 
Cammereraren och Fischalen .. skola altidh .. svara till 
dhe tillmähle, som dem af Adelen kunna giöras. RARP 10: 
283 (1668). Gifwer han någon skuld, och gitter thet ej be- 
wisa; plichte för olaga tilmäle, som lag säger MB 53: 2 
(Lag 1734). Att bevisa sanningen af sitt tillmäle. DE GEER 
Minn. 1: 233 (1892). jfr; lllSvOrdb. (1964). — särsk. 
med gen. -attribut som anger vad ngn anklagas 
för. SCHRODERUS Os. 1: 770 (1635). Att jag skickar en 
bränd Gratulation, bör ej lända mig till någon vårdslöshets 
tillmäle. KELLGREN rSVS* 6: 7 (1770). 

3) förolämpande 1. förklenande 1. nedsättan- 
de benämning på (1. omdöme om) (tilltalad) per- 
son; glåpord, okvädinsord, skymford; i sht om 
syntaktiskt självständig sådan benämning. Norrl. 
8; 30 (1686). Om någon miszfirmar sin wederdeloman in 
for Försäkrings-Rätten .. med .. förklenliga tilmälen eller 
äthäfwor. ware losv.). PH 5: 2996 (1750). Att vara gudelig. 
har . . nära nog blifvit ett föraktligt tillmäle. WallIN 2Pred. 
1: 182 (1824). Med "nutidsungdom" menar VöTftattarin- 
nan) icke. som man kunde tro. ett tillmäle - tvärtom, en 
äretitel. SDlLl 4/5 1905, s. 4. Om någon förtjänat tillmålet 
dumhuvud eller åsna, så inte var det bönderna i Åsbo. Kul- 
turen 1949, s. 161. 

Ssg (till 1; t): TILLMÄLES-DRYCK. dryck 
drucken i samband med välkomsthälsning. Därpå 
börjades Gästebuds-roen. först tilmäles-drycken. eller wäl- 
kom. sedan giftes-drycken. Lagerbring IHist. 2: 412 
(1773). DaLLN (1854; angivet ss. föråldrat). 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): 
TILL-MÄNGA, -ning. (t) 1) till II & b ji: blanda till 
(ngt, särsk. dryck). Johansson //om Orf. 3: 393 (1844). 
2) till II 11 a a a': gm blandning tillsätta (ngt); 
äv. bildl.; jfr -blanda 4. SCHRODERUS Os. III. 1: 261 
(1635: bildi). TT 1878, s. 21. — -MÄRKA, -else Hinc. 
H 2 a (1640)). [fsv tilmärkia] (t) 1) till II 5, 8 ö a: för- 
se (ngt) med märke. Unc. Z 3 a (1640) 2) till II 13 h 
P: vara uppmärksam, ge akt; jfr märka till 2. 
LPetri Wijgd. A 3 b (1538). Unc. H 2 a (1640). — -MAS- 



KA, -ning. (t) 1) till II 8 b a: bereda mäsk av (ngt), 
maska; särsk. ss. vbalsbst. -ning, äv. konkret, om 
mäsk. DAHL^\AN Reddej. 156 (1743). Hos den, som icke 
äger rättighet att Bränwin tillwerka, må icke eller sur till- 
mäskning, tillredd med malt och jäst och således för Brän- 
winsbränning tjenlig, finnas. SPF 1816, s. 353. LAHT 
1898, s. 216. 2) till II S b (5: gm mäskning framstäl- 
la (dryck); jfr maska till 2. Tillmäska dricka, brännvin. 
Weste (1807). Ahlman o. Forsman (1885). Ssg (till 1; 
t): tilknäsknings-kar. kar för mäskning. VetAH 31: 
268 (1770). Almström KemTekn. 2: 157 (1845). — -MÄ- 
TA, -else (t, 2SthmTb. 8: 168 (1590). LiND 1: 163 (1749)), 
-ing (t, TbLndöse 222 (1590) i, -ning (numera bl. tillf. 
UpplDomb. 2: 23 (1578). SAOL (1998)1; -are (numera 
mindre br. RYDBERG Myt. 2: 17 (1889)1. [fsv tilmäta] 1) 
(utom i slutet a numera bl. tillf.) till II 5; gm 
uppmätning tilldela (ngn ngt), mäta upp 1. ut åt; 
äv. dels med refl. indir. obj.; tillägna 1. tillskansa 
sig (ngt) (jfr slutet «), dels med det indir. obj. er- 
satt av prep.-förb. inledd av ät, dels (o. numera 
nästan bl. i p. pf ) utan indir. obj. (delvis med an- 
slutning till II 8 ö py. äv oeg. 1. bildl. (jfr slutet), 
särsk. med avs. pä abstr företeelse, särsk. tid; jfr 
mäta till o. -mala. v.' Thet skal wara tijn löön och tin deel 
som iagh tigh tilmätit hafTuer Jen 13: 25 (Bib. 1541). Hus- 
tru Anna i Strömnäss, Beswärer sigh öffwer sine granner, 
att dee haffwa till mätt sigh någen Jordh. vtur hennes 
åker teegh. AngermDombRenov. 1641. fol. 56. Man låter .. 
tillmäta hvarje bonde ett stycke åker (att plöja K LBÅ 29- 
31: 112 (1799). Ps. 1819. 497: 4 (: åt). Ett bland de utmär- 
kande kännetecknen på en outvecklad literaturkritik är, 
att den tillmäter recensionens omfång i proportion efter 
det föreliggande verkets. NordRevy 1895. s. 29. Fjällhös- 
tens snålt tillmätta veckor TurA 1954, s. 31. särsk. 
bildl.; tillräkna o. d. a) (fullt br) anse 1. räkna 
med att (ngn 1. ngt) har 1. uppbär (ngt, särsk. 
(stor) betydelse o. d.); tillskriva 1. tillerkänna 
(ngn ngt); äv. (numera bl. mera tillf ) med refl. in- 
dir. obj. (stundom svårt att skilja från huvTid- 
mom.); förr äv. dels med direkt obj. betecknande 
handling o. d. som ngn anser sig ha rätt till, 
särsk. angivet med inf -förb. (särsk. vid refl. in- 
dir. obj.), dels med obj. med inf utan indir. obj.: 
anse (ngn 1. ngt vara 1. göra ngt). Och ther hans ve- 
ner än fast ville tillmäte honom någon rett ber till rikit. så 
(osv.). RA I. 1: 530 (1547). Då skole förmynderne .. tillmä- 
ta sigh och annamme för'öemä/)de vnderpantt. SSthmTb. 
4: 198 (1602). At folket mot Guds Ord äro dagväljare och 
tilmäta den ena dagen vara bättre än den andra at fora 
bruden med hemgiften. WaLLQUIST EcclSaml. 5-8: 600 
(1619). (Den Juridiska fakulteten har tvingats) beswära sig 
öfwer philosöphiske faculteten för det. at denne sig till mä- 
ter at underwijsa ungdomen uti jure nature et gentium. 
ANNERSTEDT UUH Bih. 3: 61 (;" handl. fr 1701). Tillmäten 
eder ingen förtjenst framför andra folkslag. SPF 1814, s. 
92. Mäster var .. benägen att tillmäta djuren på sin tomt .. 
betydande mätt af vett och känsla. RYDBERG Vap. 83 
(1891). (Företaget) tillmäter inte de nya uppgifterna någon 
större betydelse. SDS 3/4 1995. s. A6. j3) [eg specialanv. 
av a] (t) tillvita (ngn ngt. särsk. angivet med att- 
sats), anklaga 1. beskylla för; äv. utan indir. obj. 
LPetri Kr 136 (1559). Samma dagh thil methir Jngiebor 
Jörenns, ath gambllee Rennhollth Fridz hafT(uer) läthith 



-T1311- 



-T1312- 



TILLMATE 



effthfer;:ne ordh fallith om henne. TbLödöse 120 (1589). 
Adt några onda menni.skior haffue honom tillmättidt .. adt 
han skulle haffua lägradt sin tieniste pigo. ÖstraHdDomb. 
110 (1605). Alla de grufliga synder han .. tillmäter Swensk 
regering. SvLittFT 1834, sp. 790. 2) (t) till II 12; an- 
träffat bl. i avledn. tillmätelig. Avledn. (t): tillmä- 
telig, adj. till -mäta 2: tillhörig. Raaf Ydre 1: 351 (; 
handl. fr. 1599) tillmätenhet, r. 1. f. till -mäta 1 slutet 
a (i pregnant anv. ): förmätenhet. Girs Edelh. F7b 
(1627). SCHRODERUS Os. 2: 271 (1635). — (II 5) -MATE. 
[jfr -mäta] (t) tillvitelse, beskyllning. Alla misstanck- 
ar och oredelige tillmaten. RARP 1: 64 (1627). WiDEKINDI 
KnjgH 168 ae71). 

TILLMÄTELIG, TILLMÄTENHET, se till-mäta av- 
ledn. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): ill 8 b a) 
TILL-MÖKA, -ning. (f) uppmjuka (ngt); särsk. 
bildl.; jfr möka. v." Pohlen som genom desse års Krig .. 
är tämmeligen tilmökt och utmattadt. HCllH 14: 62 
(1660). CVASTRANDBERG 5: 211 (1865). — (II 8 Ö ö) 
-MÖNSTRA, v.^ (t) särsk. i p. pf : utformad; jfr -ska- 
pa 2. Broman Glys. 3: 125 (c. 1730). — (II 5) -MÖNST- 
RA, v} (t) tilldela (ngn ngt, särsk. trupp 1. 
materiel) efter verkställd mönstring härav. Dett 
siuende compagniet hafver jagh honom tillmönstratt af 
Albo och Sunnerbo heredt. OxBr. 9: 20 (1621). iVid åter- 
komsten skall) den mundering, truppen från krigsorten 
medfört, beklädnads-direktionen tillmönstras. TjReglArm. 
1858, 1: 282. 

TILLMÖTE-, se tillmötes-. 

TILLMÖTES, se till I 14 fe f CC . 

TILLMÖTES- tilmö^tes-, förr av. TILLMÖTE-, 
ssgsforied. (tillmöte- 1887 (: tillmdtegå). tillmötes- 1860 
(: tillmcjtesgående) osv.) [ssgsform till uttr till mötes, se 
MÖTE 3 b] SS. förled i ssgr: till mötes (se MÖTE 3 b 
a). 

Ssgr-.Aify. TILLMÖTE-GÅ, se B. 

B: TILLMÖTES-GÅ. (tillmöte- 1887 tillmötes- 
1860 osv) gå (ngn 1. ngt) till mötes; särsk. (o. nu- 
mera nästan bl.) bildl.: bemöta (ngn) välvilligt; 
tillfredsställa (särsk. med avs. på ngns krav 1. 
önskan 1. begäran o. d.: bifalla, uppfylla, rätta sig 
efter (förr äv. abs.: ge efter 1. ge med sig)); särsk. i 
p. pr. i mer 1. mindre adjektivisk anv.; jfr -komma. 
Ljunggren £s<. 2: 87 (1860). Andra förhållanden måste 
inträda . . icke emedan det kapitalistiska samhället spelat 
ut sin roll och tillmötesgår en oundviklig katastrof utan 
föst'.). Henriksson Tyskl. 199 (1901). Inspektören förde 
ett högljudt samtal med en underofficer och ruskade på 
hufvudet. Han ville ej tillmötesgå. Aminoff Krigsg. 320 
(1904). Nämnden (visade) en mycket tillmötesgående håll- 
ning. KyrkohÅ 1926, s. 152. Abonan tillmötesgick efter 
mycket parlamenterande furstarna och folket. AGGE Svart- 
Tj. 88 (1935). Jag beklagar, sir, men jag kan tyvärr inte 
tillmötesgå er begäran. HAMMAR Wodehouse FarbrDyn. 
114 (1950). Avledn.: tillmötesgående, n. särsk.: väl- 
villigt bemötande, tjänstvillighet. Hygiea 1866, s. 
339. Det är tjänstemans oeftergifliga plikt att visa tillmö- 
tesgående mot allmänheten. Doss o. Lannge 30 (1908). — 
-KOMMA, (numera bl. tillf) komma (ngn 1. ngt) 
till mötes; särsk. i bildl. anv, i sht med avs. på 
önskan 1. strävan o. d.: (söka) uppfylla 1. tillgodo- 
se, tillmötesgå. Ljltnggren SmSkr. 2: 126 (1879). Kra- 



vet på singularis (vid pluralt subj.) .. tillmöteskommer .. 
den strävan, som nu for tiden gör sig gällande att låta plu- 
ralen forsvinna. SoS 1916, s. 37. Ö.STERGREN (1957). 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 1 a) 
TILL-NAGLA, förr av -NÄGLA. [fsv tilnäghla] nagla 
fast (ngt invid ngt annat). VarRerV C 8a (1579). 
EHRENGRANAT Ridsk. II. 1: 33 (1836). — (II 11 b) 
-NAMN. [fsv tilnamn] namn som (i identifierande 1. 
karakteriserande syfte) åtföljer dopnamn 1. 
förnamn, släktnamn 1. efternamn 1. (o. numera 
företrädesvis) binamn (se d. o. b); äv. om själv- 
ständigt öknamn 1. smeknamn o. d.; förr äv. dels 
om specificerande benämning på företeelse, dels 
om artnamn; jfr binamn. Nils Siffridzsonn Tydzsk, 
hwilkett tilnampn han sielfT sigh giffwitt hade. 2SthmTb. 
8: 49 (1589). Christofer med dätt tilnampnet tårstenson. 
EKEBLAD BrClEkeblad 171 (1655). Ken sådan Rund ha- 
fwer åthskillige til Nampn. SÖDERMAN &Boo* 174 (1679). 
At satan .. hafwer altid sökt sig wackra behageliga til- 
namn, som skulle öfwerskyla hans retta och egenteliga 
namn. MUNCHENBERG Scriver Får 258 (1725). ÖDMANN 
StrSaml. 5: 67 (1792; om artnamn). Redan efter en halv- 
timme hade de hunnit så långt att de kände varandras för- 
namn och tillnamn. Stiernstedt Bank. 53 (1947). jfr 
släkt-tillnamn. — (II 5) -NARRA, särsk. refl.: narra 

till sig (ngt). DA 1793, nr 199, s. 4. NEGED, -NEYD, 

se-nägd. — (II 5 (a)) -NICKA, (numera bl. tillf) gm 
nickning tillkännage (ngt, särsk. bifall) för (ngn). 
SvTyHlex. (1851). När han tillnickar mig bifall, då är jag 
stoltare än hela världen. Aurell WBer. 80 (1949). 

TILLNING, se telning, sbst.^ 

TILL ssgr (forts.; jfr atim. sp. 1160): TILL-NITA, 
-ning. 1) (numera bl. mera tillf.) till II 1 a: nita 
fast (ngt invid ngt annat); i vissa språkprov svårt 
att skilja från 2. På ramen tillnitade eller fastskrufvade 
lagerstolar HWASSER H6Lo*F 62 (1865). SAOL (1973). 2) 
(numera bl. tillf) till II 7: gm nitning tillsluta 
(ngt); jfr 1. iMan) upprifver hålet för vexelhjulsstiftet 
och kantfilar det . . hvarefter man snyggt tillnitar hålet 
med en tät fodring. BERGQVIST o. HELLBERG Horrmann 47 
(1881), niSvOrdb. (1964). — (II 10 b) -NJUTA, (t) åt- 
njuta (ngt). RP 14:425 (1650). 

TILLNYES, se till I 14 Ö C « • 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. .sp. 1160): (II 8 a a 
slutet) TILL-NYKTRA, -ing. nyktra till; särsk. mot- 
SV nykter 2 (se särsk. slutet), 6. GHT 2/ 12 1895, s. 3. 
Hemma i Anas tysta, ensliga salar tillnyktrade hans sinne 
ganska snart. Allardt Livsuppg. 168 (1915). Intressant 
är att iakttaga förffattarenls första naiva hänförelse över 
den ryska revolutionen och hans så småningom insättande 
tillnyktring. HT 1953, s. 373. Särsk. i p. pf Först upp- 
åt förmiddagen var han fullt tillnyktrad. Tillnykt- 
rad efter sin kontusion erinrar han sig det utlofvade 
snuset. Strindberg Skårk. 12 (1888). Ssgr: tillnykt- 
rings-enhet. enhet (inom sjukvården) där berusad 
tas om hand för tillnyktring; jfr -nyktrings-sta- 
tion. MotRiksd. 1977-78, nr 141, s. 4. -klinik, (tillf) kli- 
nik Utgörande tillnyktringsenhet. Fylleri blir ej 
längre ett brott utan något som föranleder omhänderta- 
gande .. på speciella tillnyktringskliniker SvD(A) 8/1 
1967. s. 15. SvD 14/6 1979, s. 2. -station, (tillf) till- 
nyktringsenhet. DN(A) 29/9 1965, s. 26. GbgP 1/2 
1980, s. 37. NÅ. (t) jfr nå till. 1) till II 1: nå fram 



-T1313- 



-T 1314- 



TILLORDNA 



till (ngt), (upp)nå; särsk. bildl., med avs. på re- 
sultat o. d. VDAkt. 1680, nr 70. Brenner Dikt. 2: 24 
(1684; bildl). 2) till II 10 e: räcka till, förslå. HH 29: 
167 (1628). — (II 13 a) -NÄGD. (-neged 1545. -neyd 
1542) [senare leden sannol. kortform för benägd 1. om- 
bildning av -nägen] (t) = -benägen. HFmlH 1: 235 
(1542). (Ryktet säger att bönderna i Blekinge) äre bettre 
tillnegede then gamble fängne Konungh Christiernn. GIR 
17:401(1545). 

TILLNÄGELSE, r. 1. f.; anträffat bl. i pl. -er. [jfr ä. 
d. tilnegelse. böjelse, benägenhet; ssg av TILL o. ett vbal- 
sbst. till NEGA, efter mit. toneginge 1. t. zuneigung, vbal- 
sbst. till tönegen resp. zuneigen, luta åt, ha lust till, ssg av 
to resp. zu, till (se TAPTO), o. negen, neigcn resp. neigen, 
luta, vara böjd (se NEGA)] (t) böjelse; jfr TILL-BÖJEL- 
SE 1. Onda tanckar och lasterliga tilnägelser PJGOTHUS 
Os. 144 (1603). 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 13 a) 
TILL-NÄGEN. (t) = -benägen. GIR 9: 24 (1534). Joan- 
nes Gothus .. och Biskop Hans Brask .. som synneligen 
wore Påwen i Rom tilnägne. TEGEL Gl 1: 98 (1622). — 
-NÄGLA, se -nagla. — ( II 10 fe ) -NÄME. ( t ) ( möjlighet 
till) tagande i bruk; tillgång. Skiutzfärdens afskaf- 
fande . . vöre nödigt för bonden och åkerbruket, för tilneme 
och mychenhet af heestar, for höö och annat. RP 8: 721 
(1641). — -NÄMNA. [fsv. tilnämna] (t) D till II 8 b: 
utvälja 1. utse (ngn); utnämna, förordna; av. med 
sakobj.; jfr nämna till 2 o. -förordna 2. Therfore wij 
ther een landtzszyn tiilnempdt hadom. GIR 2: 216 (1525). 
Samma tilnämpda Tijdh. TEGEL Gl 1: 189 (1622); jfr 
nämna till 3. En aff Munkarna, som aldramäst bepröfwat 
är, skal tilnämnas. SCHRODERUS Os. 2: 253 (1635). Arnell 
Stad.sl. 404 (1730). 2) till II 11 b: ge (ngn ngt) ss. 
tillnamn; särsk. i p. pf Richard 2. hette hans Sohn, 
hin Gode tilnämbd. BkaSK Pufendorf Hist. 112 (1680). 
VfALhQUlST EcclSaml. 5-8: 177 (1791). — (II 2) -NÄR- 
MA, -ning. -else (se d. o), (utom i SSgn tillnärmelse- 
vis numera bl. tillf) närma (ngt 1. sig mot ngn 1, 
ngt); särsk. ss. vbalsbst. -ande (särsk.: närmande 
(se d. o. c)) 1. -ning (särsk. motsv. närma I 3). Tho- 
rild .. fbrblef obeveklig mot det ädla tillnärmande, som 
Kellgren genom sin anmälan syntes erbjuda honom. BE- 
Malmstrom 2: 464 (c. 1860). (EU:s skodirektiv) ingår i den 
"tillnärmning av medlemsstatemas lagar öch andra för- 
fattningar" som unionisterna kräver av de sina. SvD 9/6 
1995, s. 11. Avledn. (numera föga br.): tillnärmelig, 
adj. möjlig att komma nära; äv.: ungefärlig. Zed- 
RITZ 1: 184 (c. 1835). Approximativ idvs.) tillnärmelig. COL- 
LmOER SvOrdhjälp 25 (1968). jfr o-tillnärmlig. — (II 2) 
-NÄRMELSE. [jfr d. tilnsermehe: till -närma] (utom i 
ssgn tillnärmelse-vis numera mindre br. ) närman- 
de; bringande till större likhet 1. närmare över- 
ensstämmelse (med ngt); approximation; äv. 
konkretare. SkandGazette 1862, sp. 433. År 620 köm det 
till en tillnärmelse mellan Muhammed och .. (de) stammar 
(som innehade staden Yathrib). RyOBERG KultFörel. 4: 374 
(1887). Den iskalla förvåning, hvarmed en dam af verld 
möter en främlings tillnärmelser. LUNDEGÄRD LaMouche 
27 (1891). En omsorjsfullare tillnärmelse till riksspråket. 
WVLFF SvRim 1 (1898). Med tillhjälp av dessa siffror kan 
man med ganska stor tillnärmelse beräkna ledningsförmå- 
gan för saltlösningar ArrhenIUS Kem. 219 (1919). SAOL 
(1986). Ssgr: tillnärmelse-vis, adv. o. adj. (fullt br) I. 



ss, adv.: ungefärligen, på ett ungefär, approxima- 
tivt; något så när; särsk. (o. numera nästan bl.) i 
förb. med negerat uttr., i fråga om att ngt i kvan- 
titativt 1. kvalitativt hänseende inte ens kommer 
i närheten av ngt annat; jfr närmelsevis I. Lätt in- 
ses, att .. (källorna) endast tillnärmelsevis kan bestäm- 
mas. Uppström GotBidr 4 (1868). Det är .. ej blott de ,, 
stora kulturfolken, som insett behofvet af .. språkhistoris- 
ka ordböcker och sökt tillnärmelsevis fylla detsamma. 
NordT 1892, s. 607. Ingen forskare bland de äldre genera- 
tionerna har genom vetenskaplig produktion gjort de 
svenska dialektstudierna tillnärmelsevis så stora tjänster 
som (E. Rietz). HTSkån. 2: 2 (1904). En sån handling vore 
faktiskt inte tillnärmelsevis så hemsk som den låter SJÖ- 
GREN TbSOä™. 57 (1957). II. (tillf) SS. adj.; ungefär- 
lig; särsk. i attributiv anv. Söderblom LevGud. 86 
(1932). -värde, (numera föga br.) närmevärde. 
Strömgren As(rA/Hi. 1: 64 (1921). Liljestrand L/cs/äg. 
106 (1932). — (II 10) -NÖDA, -else I StiernmaN fli^sd. 
631 (1607)), -ing, -ning. [fsv tilnodha] (t) nödga 1. 
tvinga (ngn); anträffat bl. ss. vbalsbst. -else 1. 
-ing 1. -ning, äv. (med anslutning till till II 9 a) 
närmande sig 1. övergående i bet.: ansättande o, 
d. (äv. konkretare). Dhet skadelige krijg såsom Konung 
Sigismundus egenom sin tillnödelse hafwer påbegynt och 
orsaak gifwit. STIERNMAN Rrfcsrf. 631 (1607). Någon fiendt- 
1ig tillnödning. RA II. 1: 371 (1614). SvMerc. V. 4: 187 
(1760) — (II 10) -NÖDGA 1. -NÖDIGA, -an iHSH 36: 
183(1579)). (t) nödga ( ngn ).//SH 36: 183(1579). 

TILLNÖDS, se till I 14 6 ^ a , — TILLNÖJES, se 
till III b. — TILL-OCH-FRÅN, se till II 1 b B. 

TILL-OCH-FRÅNARE til^ofrån^are'^ 1. 
til ofrå nare , äv til okfra nare , m. 1. f (ss. ig.); 
best. -en; pl. =. (äv. till-å-frånare; äv. sammanskrivet) 
[avledn. av uttr till och från (se TILL II 1 6 ji\\ (nu- 
mera bl. mera tillf) om person som återkomman- 
de (o. ofta 1. lättvindigt) förflyttar sig till o. från 
ort(er); särsk. om anställd som går till o. från (se 
TILL II 1 6 pl). SvD(Ai 6/3 1931, s. 10. Hembiträde? .. 
Skulle den stå och sova i öppna spisen i hallen? Dom har 
en tillochfränare, som kommer ett par gånger i veckan och 
torkar av golven. Zetterstrom SannMOrd 213 (1933). 
(Hemtjänsten) klarar inte "till-å-frånarna", de som ringer 
och vill tjänstgöra ett par timmar då och då eller en eller 
annan helg. GbgP 17/4 1984, s. 7. 

TILLOCHMED, se till II 6. 

TILLOR, pl., se tilja. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 11 b) 
TILL-ORD. (t) adverb. Tiallmann Gr. 225 (1696). HOF 
PhilosGr 3 (1782). — (II 8 b (/3)) -ORDINERA, (t) utse 
1. förordna (ngn); särsk. i p. pf; jfr -förordna 2. 
HalmstDomb. 1: 204 (1683) — -ORDNA, -ning. 1) (i 
fackspr.) till II 1 a 1. 12: ställa 1. sätta o. d. sam- 
man (ngt) med (ngt annat), samordna med; äv. 
reciprokt, Linc. F3b (1640). Den nedersta delen af de 
bägge centralvindlarna (i hjärnan) är tillordnad ansiktet. 
NordT 1894, s. 48. Klassen av stolar och klassen av fram- 
satta kuvert säges vara lika mäktiga, om deras element 
kan tillordnas varandra (ett till ett). Marc-Wogau Mod- 
Log 130 (1950). 2) (t) till II 5: ställa (ngn 1. ngt, 
särsk. dels medhjälpare 1. personal o. d., dels ma- 
teriel 1. penningmedel 1. utrymme o, d.) till förfo- 
gande för (ngn); anslå 1. anvisa 1. utanordna åt; 



-T1315- 



-T 1316- 



TILLPACKA 



tillställa 1. tilldela; äv. (dehns med anslutning till 
3): förordna 1. (anlordna åt; äv. med det indir. obj. 
ersatt av prep.-förb., särsk. inledd av till, 1. utan 
indir. obj. (stundom svårt att skilja från 3). (Vi har 
skickat) penningar, så månge som Kongl. M:tt hafver 
krigzfolcked tilordned. AOXENSTIERNA 2: 189 (1614). (Kej- 
saren ville icke) at man skulle tilordna Underdommarenom 
någre Assessores och Bijsittiare. SCHRODERUS Pac. 382 
(1616). Til förbemälte berömlige Män tilordnas en benämd 
Spiridion, Biskop vthi Trimethunt i Cypern. SCHRODERUS 
Os. 1: 271 (1635). Så månge Skepp och Fahrkoster, som ho- 
nom ähre tillordnadhe. ScFlH 1: 515 (1644). Sedan .. ble- 
fwe .. (ständerna) remitterade uti dee rum. som dem 
tillordnade wore. IBorgP 94 (1672). Skulle han ..finna, at 
omkostnaderne .. de förbemälte 40000 Da.](er) S(il- 
ver)m(yn)t öfwerskjuta .. wele Wi sådant i nåder tilordna. 
STIERNMAN Com. 6: 450 (1718). Jag håller betänkligt, att 
tillordna Hans Durchlaucht drabanter, emedan det skulle 
på det sättet ske honom lika ära, som Kongl. Maj:t sjelf. 
om han vore hår CrusENSTOLPE Tess. 4: 321 (1849). 3) 
till II 8 6 (^3); jfr 2. a) (t) utse 1. utnämna 1. 
(till)fbrordna (ngn). Tuå personer måtte bliffua tilord- 
nade. som pä presternes sido måtte wara öffuer tenne sa- 
ker them til at Stella. SynodA 2: 32 (1585). Tillordna 
Camererare i Landsorterne. HALLENBERG Hist. 2: 696 
(1790). b) (numera mindre br.) ställa i ordning 1. 
anordna (ngt); i p. pf förr äv. (med anslutning till 
till II 10) i fråga om planerat iordningställande, 
övergående i bet.: tillämnad, avsedd; jfr 4 o. ord- 
na till. J Städerne .. (måste) Gåsthuus, Krögare och Här- 
bergen opråttas och tillordnes. LReg. 243 (1648). Den 7. 
dennes kom ändteXdgen) den år 1774 tillordnade wårde- 
ring pä frihets åren för torpupodlingen .. till wärckstållig- 
het. VDAkt. 1779, nr 420. ÖSTERGREN (1957; angivet ss 
ovanligt). 4) (t) till II 8 fe a: placera (ngn 1. ngt 
ngnstädes). RA II. 2: 84 (1617). (Den) skal förwaras i 
samma hus, ther Silfwerkistan står och tilordnad blifwer 
Bergv. 1: 306 (1682); möjl. till 3 6. — (II 8 6 a) 
-PACKA, -ning. packa till (ngt). KONIG Mec. 127 
(1752). Vältning användes för att .. tillpacka jorden kring 
utsådt frö. JUHLIN-D.WNFELT 432 (1886). — (II 5) -PAN- 
TA, [fsv. tilpanta] (i sht om ä. förh.) särsk. med refl. 
indir. obj.; panta till sig (ngt). Then, som godzen sigh 
hafwer tillpantet. RA II. 2: 299 (1617). 

TILLPASS, se till I 11 fe. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL-PAS- 
SA, -ning. 1) till II 8 fe a: bringa (ngt) i lämpligt 1. 
passande skick (i förhållande till ngt annat); an- 
passa (sårsk. fi sht i ä. biologiskt fackspr. ) i fråga 
om arts anpassning till miljö o. d., särsk. refl. 1. i 
p. pf 1. SS. vbalsbst. -ning); ss. vbalsbst. -ning äv. 
konkretare; särsk. med bestämning inledd av 
prep., särsk, efter 1, för 1, till; äv. abs.; jfr -foga, v 
4. KJELLBERG /Cons/n/fan Au Skrädd. 15 (1753; aös.). Men 
öfver det andra momentet, . . tillpassning efter betingelser- 
na, tiger .. (evolutionstankens analogi): i dunklet bildas väl 
ej ögat genom tillpassning till det obekanta ljuset. Sv- 
Tidskr. 1871, s. 519. iBrunanden) har stor förmåga att till- 
passa sig efter de lefnadsforhållanden, hvari den kommer 
BihVetAH IV. 28: nr 6, s. 45 (1902). Pungmyrsloken ..vars 
tunga är .. tillpassad för fångande av myror. RosÉN Djur- 
geogr. 25 (1914). Målet skulle .. vara att påvisa sambandet 
mellan djurens byggnad och den omgivning i vilken de 



leva samt de tillpassningar som uppträda i den förra, då 
den senare förändras. FoFl. 1937, s. 136. (Rustningen var) 
tillpassad så att bröstplåten och kappan inte var for stora. 
StROMHOLM Falt. 161 (1977). jfr färg-tillpassning. 2) 
(t) till II 9, särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkretare 
anv., om passande (se passa, v' III). Weste (1807). 
ReglKortsp. 1: 26 (1809). — (II 8 fe a) -PLANTA, (t) 
bringa (ngt) att (till)växa; särsk. bildl. (Skolmästa- 
ren bör examineras i akademien) så framt att Academien, 
som aff Scholeme böör tillplantas, icke sampteligen skall 
förfalla. ANNERSTEDT UUH Bih. 1; 22 (i handl. fr 1593). 

— (II 8 fe a) -PLATTA, -ning; -are (se avledn. ). platta 
till (ngt); äv. (ngt värd.) bildl., vanl. med avs. på 
person, särsk. i p. pf ; ss. vbalsbst. -ning äv. kon- 
kret, om tillplattad yta o. d.; jfr -jämna. Nordforss 
(1805). De skandinaviska bergens kullriga och tillplattade 
form. HOJERSt'. 1: 439 (1875). Färsen formas till en afläng 
rulle, som tillplattas från sidorna. HemKokh. 112 (1903). 
■2NF 20: 306 (1913; konkret). Tillplattade och förnedrade 
lommade de blågula grabbarna ut frän Idrottsparken. 
GbgP 15/6 1989, s. 40. Avledn.: tillplattare. r särsk. (i 
fackspr.) om maskin för tillplattning (av skrot). 
GHT 23/12 1970. s. 10. — (II 10) -PLIKTA, -else fGlR 
4: 48 (1527)1. [fsv tilplikta] (t) förplikta (ngn) till 
(ngt); äv. med det direkta obj. ersatt av prep.- 
förb. inledd av (pleonastiskt) till; jfr -förplikta. 
Ther wij oss med thetta breff tiilplichte wiit wore aero oc 
cristelighe tro. GIR 1: 158 (1523). SCHRODERUS Os. 1: 568 
(1635: til). — (II 10) -PLIKTIG, adv -en [BtFinlH 4: 50 
(1562)). (t) om person: förpliktad 1. skyldig till 
(ngt); pliktenligt underdånig 1. hörsam o. d.; äv. 
om sak, särsk. tjänst ö. d.: som ngn är förpliktad 
osv. till (särsk. i hövlighetsformel i brev o. d.). Att 
betthala honum her Stens gaeld oc skuller .. wij icke tro 
kunne ath wij med nogoth sksell tilplictuge «re. GIR 4: 
105 (1527). Min aller nådigeste herre, min tilplictige öd- 
miuke bulle trotienist nath och dagh Eders Nåde altiid 
troligen bevissendes. GIR 23: 436 (1552). Min tilplichtige 
besworne edh. RA I. 4: 603 (1598). — (II 5) -POCKA. 
(numera bl. tillf) särsk. refl.: pocka sig till (ngt). 
GIR 15: 642 (1543). AG.^RDH o. UUNGBERG II. 2: 96 
(1856). — (II 5) -PRAKTISERA, (t) gm stämplingar 
1. bedrägeri 1. list o. d. förskaffa (ngn, i sht sig, 
ngt); jfr praktisera till 2. At Brandenburg vti thet sids- 
ta Swenska Krijget öfwerwäldet aff Preussen sigh tilprac- 
ticerade. Brask Pufendorf Hist. 369 (1680). KKD 2: 235 
(1718). — -PRESSA, -ning. 1) till II 5, refl,: gm att 
utsätta ngn för press av denna tillägna sig (ngt). 
Pre.'<lP 1828-29, 4: 49. En s. k. "väckelsepredikant", som .. 
mot några s. k. uppbyggelseskrifter tillprässade sig den 
beklagansvärda familjens sista styfrar GHT 1897, nr 51 
B, s. 1. 2) till II 8 fe a: bringa (ngt) i pressat skick, 
gm pressning bearbeta. Rothof 125 (1762). Utanpå 
(pa;!,sar)plåtarna lägges .. ett lager tillpressad bomulls- 
vadd. HÖGBERG Jim 102 (1909). — (II 7) -PROPPA, 
-ning. proppa till (ngt); särsk. oeg. 1. bildl., särsk. 
i p. pf A//a vägar var tillproppade av snö, av rus- 
ningstrafiken. Rltnius (SVS) 1: 42 (c. 1710). Hvarefter 
flaskan tillproppas och lemnas i hvila. JernkA 1846, s. 270. 

— (II 8 fe a) -PRYDA, (numera mindre br.) pryda 
(färdigt) (ngn 1. ngt); äv. abs. Så woro tå quinnonar 
tilprydda. Est. 2: 12 (Bib. 1541). GbgP 31/3 1952, s. 2. — 
(II 8 fe) -PYNTA, -else (+. LIND 1: 1897 (1749)1, -ning. 



-T 1317- 



-T 1318- 



TILLRA 



[fsv. tilpynta] jfr pynta till. 1) (t) göra i ordning 1. 
iståndsätta 1. tillreda o. d. (ngtl; av. närmande 
sig bet.; utrusta (särsk. med bestämning inledd 
av prep. med); äv. abs. (se särsk. slutet); jfr 2 o. 
-laga. v. 1. Han wardher idher wisande en stoor saal bred- 
dan och tillpv-ntadhan. Mark. 14: 15 (AT 1526). Att han lå- 
ter . . tilpynte . . wåre Galleijer efter Krigzwijss med skytt 
Krutt Lodh. HFinlH 8: 172 (1554). I medier tijdh lät hon 
tilp.vnta et statelighit Gästebudh. Petreius Beskr. 2: 8 
(1614). I godhe Herrar skulle först och för all ting lathe 
göra hela flåtan färdig och segellredha, sosom den best till 
örlogs kundhe tilpj-ntas. AOXENSTIERNA 7: 78 (1632). Se- 
dan åkren .. är tilpyntad, utströs säden af qwinno och 
man. NorrlArbL 40 (1764). FORSSELL H(V. 1: 50 (1869; om 
ä. förh). särsk. med avs. på mat 1. dryck 1. läkeme- 
del: tillreda, tillaga; ss. vbalsbst. -ning äv. kon- 
kret, om ngt tillrett. Så snartt samme öll och bröd 
bliffver tilpyntedt. GIR 25: 260 (1555). Szå haffue wij .. la- 
tijd wår Medicum här tilp.vnte nägre läkedomer, emott 
samme siuckdom. HFinlH 8: 370 (1555). <Honi halp koka, 
tilpynta, ther hon sågh hwadh mast fömöden giordes. hJE- 
WJS Jungf. E6b (1591). Ej må mann behöfwa här om 
(dvs. om såret) at binda, eller anrätta någon tilpyntning. 
Björner Vals. 103 (1737). Bielke PVetA 1776. s. 28. 2) 
(numera mindre br. ) till 11 8 b a: pryda 1. 
(ut)smycka (färdigt) (ngn 1. ngt); äv. med inbe- 
grepp av överdriven utsmyckning; utspöka o. d.; 
i vissa ä. språkprov svårt att skilja från 1. När 
han kommer finner han .. I huset) sopath reent och wäl til- 
pjTitat. Luk. 11: 25 (AT 1526; Bib. 1917: pr\tt). Bruden är 
tillpyntad det bästa Prästhustrun förmår. SmålHem- 
bygdsb. 1: 37 (1749). I aren ju värre tillpyntade än högst- 
salige kröningshingsten. BJORLIX Elsa 71 (1879). 
lllSvOrdb. (1964). 3) (t) till II 8 b a: behandla 1. 
hantera (ngn 1. ngt) illa 1. våldsamt o. d.; tilltyga 
(så 1. så, särsk. illa): äv. dels bildl.; tala illa om, 
förtala, dels närmande sig 1. övergående i bet.; 
smutsa ned, osnygga. Wttan han sade sigh haffua för- 
uarat pigonn. att hon icke så illa tilpintat och blodugan 
skulle gå till k>Tkian. ÖstraHdDomb. 1: 57 (1603). D. 1. 
Nov. var rummet och sängen lika som förut tilpyntadt. Vet- 
AH 1790, s. 309. Jag tillpyntade så (med smädeskrifter) 
både öfversten och min sköna, att de blefvo ett allmänt ät- 
löje. BERGNLAN VSmSkr 6 (1816). Heidexst.-VM Svensk. 1: 
48 (1908). 

Xn.T.PÅ KÖPET. TILLPÅKÖPET, se till II 11 a y 

P'- 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 13 a) 
TILL-PÅLITLIG. ( t ) tillförlitlig. Tilpålitehg och skriff- 
teligt attestatum. VDMt. 1751. nr 337. 

TILLRA tifira^, förr äv. TRILLRA, v. -ade. vbal- 
sbst. -ANDE. (tilldra (-lid-) 1644, 1734 (; r!m)-1775. till- 
ra (-ilr-) 1561 (:tilra nedher) osv trillra (-ilr-) 1638-<?. 
1680) [sv dial. tillra, äv (Finl.i: tindra; jfr d. dial. tilre, 
rinna, trilla; primärt Ijudhärmande 1. r-avledn. av det san- 
nol. Ijudhärmande verb som föreligger i sv. dial. i Finl.i til- 
lä, kissa, nor nn. tillä, drj^ja, sippra, tillra; formen trillra 
uppkommen gm inverkan från TRILLA, v.^ 1. självständig 
r-avledn. av detta ord] 

1) gm (obestämt 1. osäkert) fallande 1. rullan- 
de o. d. rörelse forfivlta sig (ngnstädes (ifrån 1. 
hän)), stundom äv, med särskild tanke på därvid 
alstrat ljud. 



a) om vatten 1. vätska; falla (droppvis), sipp- 
ra 1. (sakta) rinna 1. flyta (fram); äv.: rissla, porla; 
särsk. om kroppsvätska; bryla fram 1. droppa 1. 
rinna; äv. dels med subjektsväxling, med subj. 
betecknande ngt varifrån vätska rinner, dels 
opers. När hon borde brefuet läsa. / Tilrade tårar af kin- 
der och näsa. ASTEROPHERUS 69 (1609; uppl. 1909). Blom- 
morna, hvilka i gräsfagra lunden, med tillrande daggögon 
fasta sin blick / på ensliga vandraren. LiNG As. 32 (1816). 
Trädgårds-Sångaren . . Sången vacker, kan närmast liknas 
vid vatten som tillrar pä en tunn silfi-erplåt. STRÖM Sc- 
Fogl. 34 (1839). Jag har en gång sett en engelsman skratta 
så att tårarna tillrade. under det han med ord och åtbörder 
skildrade en presentation i Sverige, ÖD\LV« UngdM 2: 42 
(1876, 1881). Med hårfästen, som tillrade av svett. OSSI- 
ANNILSSONHac. 65 (1910). Det tillrade och rann i kärrspår 
och diken. LARSSON I By Jord 5 (1913). Oaflåtligt tillrade 
och skvalade regnet på rutorna. SJÖBERG Kvart. 145 
(1924). 

b) (numera bl. tillf) i annan anv. än i a; 
särsk. dels om (runt) föremål; rulla (i väg), dels 
om blad; singla ner. dels om person; vackla 1. fal- 
la (långsamt); äv. bildl.; förr äv. tr: rulla. Man kan 
wäl förvthan all Fahra kasta och trilra itt Sölff eller Mes- 
zingzkärill på Markenne hijt och tijt. SCKRODERl'S Albert. 
2: 197 (1638). När man tilrat til botten, då har man .. den 
förmon, at göra reflexioner Riccoboni Catesby 10 (1761). 
Då .. (K. X G.) skulle med sin armee gå öfwer Weichsel- 
strömmen . . kom en stycke-kula på marken tilrandes, just 
emellan Konungens fötter SCHLTZERCR.4NTZ Olyksöden 
154 (1775), Skulle hon tillra aldrig så litet åt sidan, så ajö 
vackert ,. hon skulle .. komma in i hjulverket och krossas 
bit för bit. ALiMQMST Skälln. 36 (1838). Det sved i Adolfs 
bröst för hvarje sten, som dunkade pä kistlocket, för hvarje 
sandkorn, som tillrade mot bleckplåtame. Bl.\nche Fl- 
Stadsg. 126 (1847). En ström av rundmoderliga ord tillra- 
de från hennes röda läppar HA.MMENHOG Torken 108 
(1951). 

2) [utvecklat ur 1, möjl. med anslutning till DRILLA, 
v,^] avge dallrande 1. tremulerande 1. \abrerande 
ljud; särsk. i fråga om ljud alstrat av fågel; drilla 
(se DRILLA, v' 2); jfr PORLA, v c P, y. Lärkoma tilra- 
de i luften, Llvné Gothl. 6 (1745), Dagen igenom tillrar ,. 
det droppande tonflödet ur snår och kronor Sel.^NDER Lev- 
Landsk. 344 (1955), Han var hänvisad till myriader av 
tillrande tungor och babblande läppar G\XLENSTE.\' Grott. 
132 (1973), 

3) (t) om ljus 1. himlakropp o. d.; tindra, 
glimma (svagt). Stiernhielm Jub. 107 (1644, 1668), 
Om Stiemoma myckit tilra pä Himmelen och äro klara, är 
tekn stoor Kiöld wara förhanden, ME'V'ERl"SA/m, 1673, s. 8. 
Broman G/ys, 1:413 (1727), 

Särsk. för b. (till 1): TILLRA FRAM^°''. jfr 
framtlllra. 1) (numera bl, mera tillf) jfr fram 5, 
Suckar skulle ljuda och tårar tillra fram ur den torra plan- 
kan, BlAiNCHE Band. 283 (1848). PT 1909, nr 274 A, s, 3, 
2) (t) tillrande åstadkomma (ngt). Der tillra källor 
fram en kraftig hälso-bot. KOLMODLX QvSp. 2: 311 (1750). 
— TILLRA NED^"* 1. NER^, förr äv NEDER. (lång- 
samt) rulla 1. (porlande) falla 1. rinna ned (ngn- 
städes (hän 1. ifrån)); förr äv. tr; rulla ned. 
Ankionnes tårar tilra wel nedher åt hennes kinder. LPetri 
Sir. 35: 18 (1561). Då han klär af sig på kvällen firmer han 



Sv. Ak. Ordb. 



-T 1319- 



Red. avslutad den 17112 2004. 



- T 1320 - 



83 



TILLREDA, sbst. 



"at try stora Pistol-kulor tilrat ner emellan lintyget och 
kroppen". LAMM Oxenst. 89 (/ handl. fr. c. 1709). Emillan 
dem (dvs. två mahnarl ock älfwen är endast en gata .. 
öfwer hwilken Kiöpmennerne tilra ned sine tunnor. 
DZHallmaN hos Linne Bref 1. 6: 348 (1755). Ett fint sil- 
verdropp tillrade ned från de breda årbladen. MORNE 
FörbiVäg. 187 (1928). jfr nedtillra. — TILLRA OM. (t) 
om person: röra sig av o. an 1. i kretsar, svänga 
omkring. PEmci Mussus 1: 139 a (1582). 

TILLREDA, sbst., se tiUrede. 

TILLREDA til^~re'^da, v -reder, -redde, -rett, 
-redd I se f. o. REDA, v.'), vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se av- 
ledn. ), -NING <se avledn. ), -SEL (se avledn. ); -ARE (se 
avledn.), -ERSKA (se avledn.). [fsv. älrepa; jfr fd. til 
rethoe (d. tilrede). mit. töreden; ssg av TILL o. REDA, v.^] 
jfr REDA TILL. 

1) göra 1. ställa (ngt redan förefintligt) i ord- 
ning, sätta i (för visst ändamål) lämpligt skick, i 
sht med konkret obj. (jfr dock c), förr äv. med di- 
rekt obj. betecknande person; äv. dels utan obj., 
dels bildl; jfr TILL-BEREDA 1, -PYNTA 1. Upp. 21: 2 
WT 1526). På Höyentorp will jag tillrede och mitt 
tillholdh / Skall thär ware. CARL DC Rimchr. 83 (c. 1600). 
För hårens tillredande och hufvudbonadens hinna .. (flick- 
orna) illa eller intet till högmässan. Annerstedt UUH IL 
2: 446 icit. fr 1723). Fru Millet tilredde sin tunga, at gifwa 
til swar, alt hwad ädelmod, ifwer och erkänsla kan i wäl- 
skapta hjertan upwäcka. EKELUND Fielding 653 (1765). 
Under .. tiden tillredes .. Härden till ny smälltning. RlN- 
MAN JärnH 380 (1782). Raka hans hufwud och korta af 
hans skägg och säg att det war den ångerfulla syndarens 
önskan att bli sä tillredd innan han gick till döden. HAG- 
BERG Shaksp. 9: 171 (1850). Lik en skogens björn/ När 
sitt vinteride den tillreder Laltren Stenvall Dikt. 138 
(1937). — särsk. 

a) (numera mindre br.) med avs. på råämne 1. 
råvara 1. material o. d.: bereda (se BEREDA, v. 1) 1. 
bearbeta (se d. o. 7 a). Salomos bygninges män .. hög- 
go vth och tilreedde trää och stenar til huszens bygning. 
IKon. 5: 18 iBih. 1541). The bockskin tu oss sände ähre 
passelige vel både till redde och färgede. GIR 24: 131 
(1553). 110 Skälpa;;!)d till redt lijn, hwaraf åageVigen) 
Spinnes. iHOYmMi KunglBorddam. 52 (; handl. fr 1699). 
Den andra högen (stuffmalmer) innehåller fattigare malm 
.. som före tillgodogörandet måste tillredas. LiEDBECK 
KemTekn. 258 (1864). Redan avverkat och tillrett timmer. 
SvSkog 928 (1928). — jfr O-TILLREDD. — särsk. 
med avs. på (åker)jord: (inför sådd) bereda 1. be- 
arbeta (medelst redskap). VadstKlUppbB 4 (1539). 
Uppå en sandig Grund .. när han är wäl tilredd och giödd 
effter sin art, sår man om Wåhren Erter eller Bohwete. Rl- 
SINGH LandB 25 (1671). SCHULZE DrängSvBönd. 36 
(1933). 

b) (t) med avs. på väg: bereda, bana; särsk. 
bildl. Sy, iach sender min engel för titt ansikte, huilkin 
som skal tillredha thin wägh för tigh. Mat. 11: 10 iNT 
1526: Bib. 1999: bereda). (Johan af Leyden) tillredde sigh 
.. igenom arglistighe Konster, en Wägh til at blifwa Ko- 
nung. SCHRODERUS Os. IH. 1: 172 (1635). 

c) (i) med avs. på person 1. ngns själsliga 1. 
intellektuella egenskaper o. d.; forma, lämpa, 
göra färdig 1. skickad (för ngt); äv. utan obj. (Den 
helige ande) helgar oss, beweker wår hiärtan och tilreder 



med hemlige rörelse genom ordet. KyrkohA 1931. s. 252 
(1540). Vitterleks stycken .. ansedde .. såsom högst nödige 
at tilreda en människa for at kunna handleda eller umgås 
med andra människor. CRONSTEDTÅmVeiA 1760, s. 8. All 
slags vitterlek, för hvilken quinnomas fina känslor och 
starka inbildnings-kraft synas .. besynnerligen tilredde. 
IVittAH 2: 95 (1776). ODHELIUS AmVe^A 1780, s. 32. 

2) förbereda 1. planera (ngt), göra anstalter 
för; äv. dels med indir. obj. betecknande person 
för vilken ngt förbereds osv., dels utan obj.; utom 
i slutet, numera bl. i avledn. TILLREDELSE, TILL- 
REDNING. GIR 2: 80 (1525; utan obj). Wij .. formerkie, 
att hwarken oss eller andre . . swenske . . är någedt gott är- 
nedt och tillredt, uthan man . . achter sakerne wåldsambli- 
gen .. emot oss företage. RA I. 4: 860 (1598). Hör Caesar 
wackta dig. / Din död besluten är; de swärian, de tillredan. 
ÖB 120 (c. 1712). Hvad vi allenast tillredt, larer en stor 
Drottning fullkomna. HOPKEN 1: 172 (1753). Derpå bort- 
skickades .. (hertig Johans) folk. och Göran (Persson) be- 
gynte låta tillreda hans eget fängslande. FR^TCELL Ber. 3: 
244 (1828). När kriget mot Ryssland tillreddes, blef Fabi- 
an Wrede af dem. som styrde sakerna, utsedd att gå öfver- 
befälhafvaren till banda. MALMSTRÖM Hist. 3: 201 (1870). 
— särsk. (ngt ålderdomligt) med avs. på festlig- 
het 1. gästabud o. d.: göra förberedelser för 1. rus- 
ta till; stundom närmande sig bet.: ställa till 
med; jfr ANREDA. Bröllopit är tillreedt. Mat. 22: 8 (NT 
1526; Bib. 1999: allt är ordnat för bröllopet). Commerce- 
Rådet Trogström . . är en 60 års gammal man. omgifven af 
en talrik slägt . . som nu är sysslosatt at tilreda en högtid- 
lighet på hans födelsedag. Kellgren (SVSj 5: 339 (1790). 
HöUos . . af ålder inom soknarne större, med gemensamma 
bidrag af soknens innevånare tillredda, årliga dryckeslag. 

Nordstrom Samh. 2: 258 (1840). Östergren (1957). 

3) (t, utom i b) åstadkomma 1. skapa 1. förfär- 
diga (ngt); äv. sätta 1. ställa samman; äv. med in- 
dir. personobj. Siw altare haffuer iagh tilreedt. 4Mos. 
23: 4 iBib 1541; Bib 1999: uppfort). Tänk .. intet, at jag 
ökar mit begångna fel. och tilreder mig en ny ängslan. Saf- 
strom Banquer Oo 1 b (1754). Man företog sig, under nö- 
den, det orådet, at tilreda, år 1715 och de nästföljande 
åren, en Penningestock af mynttekn. SCHULZENHEIMÄm- 
VetA 1816, s. 10. AnderssonBrevväxl. 1: 287 (1856). — 
särsk. 

a) skapa (ur intet), dana; särsk. om Gud, 
med avs. på världsalltet och vad däri är; äv. om 
solen; (gm naturlig process! frambringa. Herre .. 
tu haffuer tilreedt iordena, och hon bliffuer stondande. 
Psalt. 119: 90 (.öv 1536; Bib 1999: skapade). Solen .. til- 
reeder medh Firmamentets Kraffter och alle Metaller i 
hårde Bärg, såsom ock ädle Steenar i Klippor RiSINGH 
LandB 81 (1671). lag frän Älskogz lust utsluten tillredd 
blef DahlSTIERNA (SVS) 211 (c 1696). B.^LTER JesuH 5: 
234 (1759). 

b) (fullt br. I med avs. på mat(rätt) 1. dryck 1. 
måltid o. d.: tillaga (se d. o. 2) 1. anrätta (jfr TILL- 
PYNTA 1 slutet); äv. med avs. på drog 1. (kemisk) 
lösning o. d.: (gm blandning) bereda (se BEREDA, 
v 2), framställa; äv bildl. Apg 10: 10 (NT 1526). Ther 
effter lägger man plåster vpå .. och om thet behöffues så 
tilreder man något Purgasz. LEMNIUSPes<. 17 (1572; uppl. 
1917). Ei länge däreffter hafwa Studenterne .. tilkommit, 
hwaruppå Anna tilredt afftonmåltid. ConsAcAboP 9: 391 



-T 1321 



-T 1322- 



TILLREDA, v., avledn. 



(1708). Surdeg, som tilredes af 10 Lispiundl Miöl. PH 6: 
3665 (1755). Nu. dä ett litet kalas skulle .. följa pä dispu- 
tationsakten, tillredde Porthan sjelf bischoffen idvs. en 
dryck). 3SAH 2: 153 (1887). Solange inköper i hallen pap- 
rika, auberginer och bamjafikon och tillreder därav en un- 
derbar rätt. Kmiklund Sol. 82 (1951). Av dessa 
växtnäringssalter kan vem som helst själv tillreda ett all- 
sidigt verkande gödselmedel. EKBRANT WRumsv. 18 
(1955). Gunnar Wetterberg .. fortsätter .. att tillreda besk 
medicin ät den offentliga sektorn. AV 20/3 1992, s. C2. 

c) med avs. på redskap 1. hjälpmedel 1. (för 
försäljning avsedd) vara o. d.: framställa 1. till- 
verka; stundom äv.: bygga 1. konstruera; äv. bildl. 
GIR 16: 227 (1544). På thet Handtwärken mä .. tiltaga, 
och allehanda Wahrur rti Rijket förarbetade och behöriglin 
tillredde warda. STIER.VMAN Com. 2: 104 (1637). Man tilre- 
der sig en Machin, hwilken består af 2:ne planerade brä- 
der . . Desze bräder gä pä 2:ne gängjem. Triewald Förel. 
1: 132 (1728, 1735). fl Sthm) tillredas ses skepp, här hug- 
gas de väldiga kölar AGARDH o. LJUNGBERG I. 1: 166 
(1852). Ett gissel tillredde du (Kristus) .. for min själ .. 
dess slag träffade mig smärtsamt. WiKNER Tan*. 45 
(1872). 

4) (t) refl., dels om person: göra sig i ordning 
1. redo 1. skickad (för 1. till ngt, i sht andlig pre- 
station), dels om sak: (gm naturprocess 1. ohejd- 
bart skeende) uppkomma 1. nalkas; äv. bildl. Upp. 
19: 7 (AT 1526). Sä warder tw wel aff sielfFua ordhena lä- 
randes huru tw skal tilredha tich när tu skal gåä her til. 
OPetri 2: 48 (1528). Lijke som een sigh til stridz tilredde. 
BERCHELT PestOrs. A 3 a (1589). Cartagos undergäng sig 
mer och mer tilreder KXÖPPEL Reg. 63 (1742). (Från Cy- 
pern utföres) Salt, godt och hwitt. Söm tilreder sig i några 
stora grafwar .. af bara regn och wattn. SvMerc. 6: 699 
(1761). Blef ock tilsagt. at uti alla Församlingar bruka 
Prästerna lika bönevis .. och icke med lång parat tillreda 
sig til bönen. Wallquist £cc/Sam/. 5-8: 150 (1791). 

Ssg (t, till 1): TILLREDO-DAG. tillredelsedag. 
Joh. 19: 14 (AT 1526). 

Avledn.: TILLREDARE, m.//ig. (numera bl. 
tillf.) till 3: person som tillreder ngt; särsk. om 
person som tillreder kemiskt preparat o. d. Linc. 
Qq 3 a (1640). Färgarne voro en smulo kemister ej blott i 
sin egentliga verksamhet utan även som tillredare av ke- 
miska preparat. SAHLIN SkånFårg. 182 (1928). ÖSTER- 
GREN (1957). — TILLREDELSE, r 1. f [fsv. tilredhilse] 1) 
(t, utom i ssgr) till 1: handlingen att iordning- 
ställa 1. arrangera ngt, äv. forma 1. göra ngn 
skickad för ngt; särsk. om brödets och vinets in- 
vigning vid nattvardsfirande. OPetri 1: 147 (1526). 
Instichtelse ordens upläsande .. skal i Messone och widh 
Nattwardzens tillredelse ingalunda uthlåtas. KOF II. 2: 85 
(a 1655). En naturlig vältalighet, intagande utan tillredel- 
se. ISAH 5: 320 (1795, 1813). Det gräs och den stubb som 
fi-amsticker efter tillredelsen av en jord. CAEHRENSVARD 
Brev 2: 209 (1798). Och de togo Jesu kropp .. och lade dit 
de välluktande krvddoma, såsom judarna hava för sed vid 
tillredelse till begravning. Joh. 19: 40 {Bib. 1917). 2) (nu- 
mera mindre br. ) till 2: handlingen att planera 1. 
förbereda ngt 1. rusta till ngt, förberedelse; 
särsk. med bestämning inledd av prep. för (förr 
äv. tilly. äv. konkret( are ), om (resultat avi förbe- 
redelse 1. plan. RA I. 1: 590 (1549). Hr C. J. Klingspör 



anmärkte, att .. Secreta Utskottet .. allenast .. gifvit till- 
känna, att det liksom kommit pä spär af någon farlig till- 
redelse. 2RARP 16: 294 (1747). At mycken tilredelse giöres 
på många orter at nästkommande år obser\'era Veneris 
gång genom solen, är en bekant sak. MennanderBr. 3: 183 
(1768). Bland andra tillredelser för (kronprinsparets) .. 
emottagande. var äfv-en en stor disputationsakt. BOTTIGER 
6: 114 (c. 1875). jfr krigs-tillredelse. 3) (numera bl. 
tillf) till 3: handlingen att tillreda mat 1. måltid 
1. läkemedel o. d.; särsk. konkret(are), särsk. om 
måltid 1. läkemedel o. d.; jfr tillredning 3. När then 
wäghfarande kommer til TafFuerne, och \vil sigh medh 
hans tilredhelse åthnöije late. tå gifFue tre öre för mältij- 
den. StierknlaN Com. 1: 650 (1615). Man såg .. tilredelser 
af tiära och andra brinnande materier, genom hwilka Slot- 
tet (i Warszawa) måste .. räka i brand. NORDBERG C12 1: 
537 (1740). Hon var nu som bäst i stöket med tillredelser- 
na för kvällsmålet. ÖDMAN LitetTUl 28 (1902. 1910). Ill- 
SvOrdb. (1955). Ssgr (till -redelse 1): tillredelse-dag. 
(i Bibeln 1. bibelpåverkat spr. ) om dag som före- 
går sabbat 1. stor högtidsdag hos judarna; jfr 
tillredo-dag. Mark. 15: 42 (AT 1526: Bih. 1999: for- 
beredelsedag). jfr påska-tillredelsedag. -psalm. teol. 
psalm inledande nattvardsmässa. Giertz Kyrkofr. 
84 (1939). — TILLREDERSKA, f (bl. tillf) till 3, 
Särsk. om kvinna som tillreder läkemedel 1. häl- 
sobringande dryck o. d. SvD(Bi 18/5 1956, s. 10. — 
TILLREDNING, r 1. f 1) till 1: iordningställande, 
beredning; äv. konkret(are), om gm iordningstäl- 
lande 1. beredning åstadkommet resultat, särsk.: 
(ngt som ingår i ) inredning 1. utrustning o. d. 
GUST.AF II Adolf 313 (1629). For äckerens tillredning med 
plöyande, härfwande, wåhrlaggande. VRP 1700. s. 508. Ett 
så präktigt kabinet af Anatomiske tilredningar SvMerc. V. 
2: 99 (1759). Derpä förde Einar sin fostersons lik om bord 
på sitt skepp med kostelig tillredning. Geijer I. 2: 53 
(1811). Kostnader för \irkets fällning och tillredning. PT 
1910, nr 277 A, s. 2. 2) (numera mindre br. ) till 2: 
förberedelse 1. planering (till 1. av ngt), särsk. i 
fråga om förberedelse gm rustning till krig (jfr 
till-rusta b). Medh then osedh skal hafwas fördragh, att 
qwinnor för gästebudz tillredningh skull, dröija medh sin 
Kyrkiogång öfwer laga tijdh. KOF II. 2: 46 (c. 1655). Så 
framt .. denna Cronan (dvs. Danmark) .. alt stadigt vorde 
fortfahrandes med sina tillredningar, så att ingen tWfvel 
mehra voro, at ju desamma emot Sverige voro ämnade. 
HSH 1: 316 (1743). Almng IsISag 1: 360 (1935). jfr 
krigs-tiUredning. 3) till 3: skapande 1. förfärdigan- 
de 1. tillverkning 1. framställning 1. konstruktion 
(av ngt); äv. konkret(arei, särsk. (o. numera bl.) 
om anrättning 1. tillagning (av dryck 1. mat(rätt) 
1. måltid 1. läkemedel o. d.); jfr tillrede. Meyerson 
Läderkanon. 13 (i handl. fr. 1627). Den delen af Mechani- 
quen. hvilken vid vattenverks tilredning är tjenlig. CELSI- 
US AmVél^ 1749, s. 16. Ebreerna, bland h\'ilka böcker voro 
utomordentligt dyrare (än i våra dagar), både genom skrif- 
materialets svårare tillredning och konsten att skrif\'a. 
AG.\RDH ThSkr 1: 2 (1842, 1855). Vid den informella mid- 
dagen kan man . . ser\'era en god rätt på billigare kött där 
man .. lagt ner .. omsorg och tid pä tillredningen. UDDEN- 
BERG Rätt 129 (1985). jfr damasch-, socker-, stycke- 
tillredning m. fl. Ssg: tillrednings-sätt. 1) till till- 
redning 1: sätt att bereda 1. iordningställa ngt. 



-T1323- 



- T 1324- 



TILLREDE 



PH 10: 407 (1774). 2) till tillredning 3: framställ- 
ningssätt, tillagningssätt. SP 1809, nr 7. s. 3. — 
TILLREDSEL, r 1 f (-redsl (-Z-) 1644-1651 -redzel 
1617-1702) (t) 1) till 1: iordningställande, färdig- 
ställande, arrangemang. HSH 24: 242 (1632). KKD 
10: 452 (1702). 2) till 2: förberedelse, rustning (se 
rustning, sbst." 2 a). Gu.STAF II Adolf 149 (1617). jfr 
krigs-tillredsel. 3) till 3: framställning; äv. konkre- 
tare: konstruktion. STIERNHIELM Are/?. B .3 b (1644). 
ELVIUS Qvadr. 44 (1697; konkretare). 

TILLREDE, n , äv TILLREDA, r 1 f (-a 1713. -e 
1664-1848) [fsv. tilredhe. lösöre; till TILLREDA, v.; med 
avseende på senare leden jfr REDA, sbst.^ resp. REDE, 
sbst.M (t) konkret: tillredning, anrättning; särsk. 
om mat o. d. Giastgifwarens tilrede och Kost. Schmede- 
MAN Just. 372 (1664). Bjuder jag honom .. så lärer han al- 
lena äta upp allt mitt tillrede, så att jag för de andra 
gästerne måste stå med skam och blygd. BACKSTRÖM 
Fottft. 2:293(1848). 

TILLREDELSE, TILLREDERSKA, TILLREDNING, 
se tillreda, v avledn. 

TILLREDO, se till \ \'i b L, a . 

TILLREDO-, ssgsforled. (tillrede- 1554 (till- 
redhegiordt). tillredo- 1927 (: tillredolagt)) [ssgsform till 
uttr till redo, se REDA. sbst.' 3 a] (t) ss. förled i 
ssgr: till reds, i ordning. 

Ssgr (t): A: TILLREDE-GÖRA. göra (ngt) i 
ordning (för visst ändamål). Sä må man lathe galeij- 
den tilstädes ligge qvar så tilflyett, som hon nu är till- 
redhegiordt. GIR 24: 457 (1554). 

B: TILLREDO-LÄGGA, med avs. på ngt redan 
förefintligt: lägga i ordning. KNAPEThnA. 51 (1927). 

TILLREDS, se till \ lA b L, a . 

TILLREDS-, ssgsforled' [ssgsform till uttr till 
reds, se REDS, sbst.M (t) SS. förled i ssgr: till reds, (i 
ordning o.) till hands (att tas i bruk). 

Ssgr (t): TILLREDS-DUK. särsk. (bit av) väv 
avsedd för 1. använd till att måla på. iPorträttmåla- 
ren) tog fram en tillreds duk, ungefär 9 tum läng, 7 tum 
bred. TERSMEDEN Mem. 5: 148 U: 1790). — -LAGA. göra 
(ngt) i ordning 1. färdigt (för visst ändamål). Bor- 
gerskapets föresatts var. att i en tillredslagad länstol bära 
konungen upp uti dess rum. Sparre Sjökad. 174 (1850). 
— -SKÄRA, (föregående vidare anrättning) gm 
skärande bereda (råvara). Warg 12 (1755). 

TILLREDSEL, se tillreda, v. avledn. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 7) 
TILL-REGLA, äv. -RIGLA, -ing. regla (till) (ngt). LiNG 
Agne 102 (1812). Tjänaren .. stängde och tillreglade dör- 
ren. Cederschiold flu'/?/ 2: 86 (1878). — (II 1) -RESA. 
resa tillstädes (jfr resa till), särsk. (o. numera fö- 
reträdesvis) i p. pr. 1. p. pf (äv. substantiverat, 
om person); förr äv. tr.: resa 1. färdas till (ställe). 
Sochnarna ähra wyda och för Kapelss Sochnen skull myck- 
itt swåra att tilresa. VDAkt. 1665, nr 346. Hvilken som 
helst, äfven tillfälligt tillresande. FRIES Gronl. 154 (1872). 
Cirka 100.000 norrmän och tillresta svenskar GbgMP 
1947, nr 47. s. 10. Allt tillresande yrkesfolk skulle ha bo- 
städer ByggnArhMinn. 31 (1950). I 75 år har göteborgare 
och tillresta roat sig på Liseberg. GbgP 12/4 1998, s. 1. — 

(II 10) -RETA, -ning. (t) (upp)egga 1. hetsa 1. locka 
(ngn) (till (att göra ngt)). Linc. Mm 6 a (1640). Ek- 
BLAD 376 (1764). — -RIDA, -else (t, Baazius Upp. H 4 a 



(1629: tilrijdelser.p/.)), -ning. [fsv tilndha] 1) (t) till II 
1: rida tillstädes. Baazius Upp. H 4 a (1629). Isog/EUs 
Segersk. 568 (c. 1700). 2) till II 8 6 ö: rida in (häst o. 
d.); särsk. (o. numera i sht, ridk. o. hippol. ): rida 
till (särsk. ss. vbalsbst. -ning); äv. med avs. på 
(ny) sadel o. d.: gm ridning anpassa efter häst o. 
ryttare. GIR 26: 341 (1556). iRemonternas) tillridning 
bor kunna så bedrifvas, att de äro färdiga att sättas in i le- 
det under det följande årets repetitions-öfningar SD(L) 
1900, nr 572, s. 2. En splitter ny engelsk sadel, som inte 
alls var tillriden. BONDE BerJan. 263 (1943). Inridning, 
tillridning och vidareutbildning av hästar och ponnyer 
Ridsport 2002, nr 8, s. 83. — (Il I a, 8 b a) -RIGGA. 
sjöt. rigga till (se rigga till 1) (ngt). TSjöa 1891, s. 
54. Det lilla, genialiskt tillriggade seglet. BERGDAHL An^/p. 

130 (1906). RIGLA, se -regla. — (II 8 Ö a) -RIKTA, 

-ning. ge (ngt) rätt läge 1. form o. d.; rätta till, jus- 
tera, anpassa; särsk. (o. numera i sht, boktr.) 
med avs. på sats (se d. o. 1) 1. kliché 1. trycktyp o. 
d. (ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om tryckty- 
pers (inbördes) placering); jfr rikta till. Möller 
(1790). Rifvaren är ett för tillrigtning af cylindrar om tre 
till fem tums diameter passande verktyg. LUTTROPP 
Svarfk. 266 (1839). Då formen ligger riktigt, är tillriktad, 
och man öfvertygat sig om att ingenting deri behöfver flyt- 
tas. Nordin Boktr 247 (1881). Det lär) fel att sätta texter 
med gles tillriktning, dvs spretig text med för stort av- 
stånd mellan de enskilda bokstäverna. HALLBERG Deskt- 
Publ. 115 (1989). Ssg: tillriktnings-ark. boktr. ark 
fungerande som mönster vid tillriktning (av 
satsytor o. d.). Täubel Boktr 1: 184 (1823). — (II 1) 
-RINNA, -else Itillf , SmålP 20/4 1977, s. 14), -ing. rinna 
till; särsk. om vatten o. d., särsk. dels i p. pr, 
dels ss. vbalsbst. -ing. Linc. D 3 a (1640). Oupphörligt 
tillrinnande vatten. TByggn. 1859, s. 49. Minskar tillrin- 
ningen ytterligare faller sjön och avrinningen minskar 
Ymer 1929, s. 291. Ssg: tillrinnings-område. område 
som uppsamlar tillrinnande vatten. Erik.s.son //ac- 
La: 38 (1926). — -RIVA, -ning (numera bl. tillf, Key 
HjälpDSjälv 78 (I9l7)i. 1) till II 5, refl.: riva till sig 
(ngt), särsk.: roffa åt sig o. d. PH 6: 4514 (1757). 2) 
(numera bl. tillf) till II 8 b a: riva till (ngt). Key 
HjalpDSjälv 78 (1917). — (II 5 a) -ROP. rop riktat till 
ngn. Linc. Dddd 4 a (1640). (Ligger två skepp for nära 
varandra) ware tå Skepare, som före ligger enär han wika 
kan. skyldig, at, på then andras tilrop, hisza Ankar och 
Undanlägga. FörsHafwStadga 2/10 1750, s. 24. (Han) 
släpper . . sin hund och muntrar honom med glada och vän- 
liga tillrop. Kallström Jag^ 120 (1850). Det väldiga farty- 
get (gled) långsamt ut i Hudsonfloden, hälsadt af tillrop 
frän oöfverskådliga människomassor WACHTMEISTERAnaf- 
raSidAtl. 245 (1901). — (II 5 (a)) -ROPA, -ning (nume- 
ra föga br, Linc. A 5 b (1640), JWOLLIMHAUS Ind. (1652)). 
[fsv tilropa] ropa (ngt) till (ngn); ropa till (ngn); äv. 
(numera bl, mera tillf) refl., dels: ropa till sig 
(ngn 1. ngt), dels i fråga om auktion: ropa in 
(ngt). Så haffuer H: Kong: Maiest: for wårt Fädhernes- 
landz .. skuld .. then aizmechtige Gudh .. tilropet och åkal- 
let. GIR 18: 279 (1547). 1 Ekeskrin medh åtskiUige små 
Saker som Hustro Catharina Axbom sig tillropat. Bo- 
upptSthm 1686. s. 883 b. Bil. (1688). I det H. Lector Rim- 
mius igenom Fenstret tillropat sig hielp. VRP 1716, s. 199. 
Jag tillropade dem ett hastigt farväl, föga anande att det 



-T1325- 



-T 1326- 



TILLRADA, v 



skulle blifva det sista. NORLIN JagtmÄfi'. 129 (1888). — 
(II 8 6 a) -RUFSA, -ning ( numera bl. tillf. SAOL (1950). 
ÖSTERGREN (1957)1. rufsa till (ngt (1. ngn)); i sht i p. 
pf., särsk. om hår. De Geer ///erf*/. 178 (1841). Lilli .. 
strök upp sitt tillrufsade har. WaHLENBERG NDag 9 
(1904). Julia reste sig nersnöad. tillrufsad och gnistrande 
arg. SIWERTZ Förtr. 219 (1945). — (II 8 ö a) -RUNDA. 
runda till (ngt); i sht förr äv.: avrunda (se d. o. 4) 
o. d. Hvarefter .. (stämpelämnet I ytterligare pä fri hand 
tillrundas, och koniskt tillspetsas. VetAH 1820, s. 207. iRe- 
seäventyretl tillrundas väl genom Ulyssis hemkomst, hvar- 
igenom hans irrfarter hinna sitt mäl. Geijer BläBok. 6 
(1837). — (II S b (a)) -RUSTA, -else (t, MolbechBrev- 
veksl. 3: 92 (1851)), -ning. (numera mindre br.) göra i 
ordning (ngt 1. ngn); ordna (för) 1. förbereda (ngt); 
förr äv.: utrusta (ngt 1. ngn), särsk. dels med be- 
stämning inledd av prep. med, dels med avs. på 
fartyg o. d.: (ut)rusta; jfr rusta till o. -laga. v. 1. Han 
tilrustade honom med costeligit smijdhe. Syr. 45: 10 (ov. 
1536). Att dhe Danssicker haffve tillrustadt 16 stycken 
schep till att segle uth med i våhr OxBr. 9: 407 (1627). 
Strand- och skäreboar . . (börjar) at hwar pä sitt håll tilrus- 
ta sina sommar strömmings-notar och skotar EnholM 
Anm. 1: 25 (1753). Någre dagar gingo förbi at tilrusta den- 
na resa. VlAMPM GrefiHand. 71 (1782). Dä Napoleon till- 
rustade det ödesdigra ryska fälttåget. AHNFELT KrnntRiv. 
2: 197 (1887). Kungens bröllop med den undersköna prin- 
sessan tillrustades med all möjlig ståt. SvFolksag. 6: 45 
(1944). SAOL (1986). särsk. a) (t) med refl. obj.; 
särsk.: rusta sig för att vara stridsberedd. Stiern- 
UAN Riksd. 454 (1597). På sidstone när fienderne hade til- 
rustat sig igen .. kommo de (osv.). TEGEL E 14 172 (1612). 
SCHRODERUS Comemus 409 (1639). b) SS. vbalsbst. 

-ning; äv. konkretare; förr äv. dels om tillståndet 
att gm rustning vara förberedd (för krig), dels 
konkret, om (militär) utrustning; jfr tillredning 2. 
RA II. 2: 115 (1617). Efter nw Stilleståndedt vttlöper .. sit- 
ter Pälacken j fultt wapn och tillrustning. RARP 2: 115 
(1634). Medh Tackel, Tygh och all Tilrustning wäl försedt. 
Siöl. 1667, Skipl. 4. I anseende til Turkarnes starka til- 
rustningar, gör man sig . . färdig at deltaga uti et efter ut- 
seendet förestående krig. GT 1787, nr 52, s. 1. Alla 
tillrustningar för de Akademiska invigningarna. 3SAH 
LXI. 3; 32 (1848). SAOL (1986). jfr krigs-, skepps-till- 
rustning. — -RYCKA, -ning (t, MOLLER (1790), HE(N 
RiCH (1814)). [fsv tilrykkia] 1) (t) till II 1: rycka fram. 
SCHRODERUS Os. III. 2: 353 (1635). HEINRICH (1814). 2) 
till II 5, refl.: rycka till sig (ngt); särsk. bildl., 
särsk. dels: tillägna 1. tillskansa sig, dels: tilldra 
sig (uppmärksamhet o. d.). Man bör utsäga .. (sitt 
ämne) på et sätt, som upväcker läsaren .. och tilrycker sig 
hela hans upmärksamhet. IVittAH 1; 112 (1755). Genom 
det årliga ombytet af ledamöter sökte man . . förekomma 
den alltför stora makt, en permanent Senat småningom 
skulle kunna tillrycka sig. 2VittAH 15: 320 (1832. 1839). 
3) (t) till II 9: rycka till. VDAkt. 1663, nr 310. 

TILLRYGGA, se till 1 2 a S. 

TILLRYGGA- tilryg-^a-, ssgsförled. [ssgsforra till 
uttr. till rygga, se RYGG 5] SS. förled i ssgr: till ryg- 
ga (se RYGG 5). 

Ssgr: TlLLRYGGA-DRlVA. (t) driva (ngn) 
bakåt, tvinga att retirera. Fiendens tillryggadrifwan- 
de. AFZELIUS Sag. VIII. 2; 188 (1857). — -LÄGGA, -ning. 



lägga (ngt) till rygga (se lägga, v. I 21 a), lämna 
bakom sig; särsk. dels med avs. på avstånd 1. 
vägsträcka: avverka, färdas, dels med avs. på tid 
1. år o. d.: vara med om, genomleva. När femtio är 
äro tilryggalagde, när således hvilo-stunden efterhand nal- 
kas, lefver man så mycket upmärksammare på sig sjelf 
HH XXXII. 1: 165 (1782). Då (soldaterna) .. sågo största 
delen af vägen tillryggalagd, Pyreneens pass .. öfverstigne 
. . hvad trodde de då Alperne vara annat än bergshöjder? 
KOLMODIN Liv. 4; 47 (1843). Mannerheim hade tillrygga- 
lagt en lysande bana i det ryska kejsardömets militära 
tjänst. llÅrt. 5: 134 (1930). Varje tillryggalagd dag var en 
seger, ty man befästes därigenom i hoppet att ofärdens 
skugga hade dragit förbi. M.-u.mberg Werfel 40Dag. 141 
(1935). Det tar tid för ljuset att tillryggalägga avståndet 
från Jupiter till jorden. GerhOLM NatFilFys 99 (1971). — 
-SLÅ. (t) driva (ngn) tillbaka, tvinga att retirera; 
särsk. i p. pf SchroderuS Os. III. 2; .3.39 (1635). Ehuru 
Sachsarne något längre höllo stånd, blefwo de snart till- 
ryggaslagna. AfzeliuS Sag. XI. 1: 99 (1868). 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 8 b a) 
TILL-RYNKA, -ning. göra (ngt) rynkig; särsk.: ryn- 
ka ihop (tyg 1. (del av) klädesplagg o. d.). NJoumD 
1855, s. 45. — -RÅD. (-råd 1541-1747. -rade 1681) Ljfr 
fsv tilradh, åtgärd, o. -råda, v] (t) 1) till II 1 d 1. 10 b: 
tillgångar 1. förråd. Så skal iagh .. forderffua idhars 
brödz tilrådh. 3Mos. 26; 26 (Bib. 1541). SCHENBERG 
(1747). 2) till II 10: tillrådan, råd (särsk. i förb. 
med prep. med o. gen. -attribut); äv.: föresats, av- 
sikt. Vnder W. K. Mtz. nampn medh W. K. Mtz. höghe Of- 
ficerers tilrådh folcket wärfTua och sambla. SvTr. V. 1: 785 
(1632). Tilråde, föresätiande. VereliuS 256 (1681). — 
-RÅDA, v -an (se avledn.), -else (t. Lind 1: 167 (1749)), 
-ning (numera föga br, Linc. Mm 2 a (1640), SAOL 
(1950)1. [fsvfi/rad/ia] jfr råda till. A. 1) (t) till II 5 a, 
refl.: rådslå (med ngn). lag tillrådde mig med mina 
käre föräldrar huru iag mig skulle forehalla. VDAkt. 1702, 
nr 27. B. (t) till II 8 ö /}. 2) göra i ordning 1. förfär- 
diga 1. bereda (ngt) (jfr -arbeta 2); äv. (med an- 
slutning till till II 5) med indir. obj., närmande 
sig bet.: förvärva 1. skaffa (ngt) åt (ngn, särsk. 
sig, ngt) (jfr -skaffa); jfr råda, v^ 18 b (/3), d. Om han 
samkar penningar til hopa såsom stofft, och tilrådher sigh 
klädher såsom leer Job 27: 16 (Bib 1541). Thet är en 
ganska mager spis, then man så tilråder. SWEDBERG Sabb- 
Ro 1068 (1690, 1712). SWEDBERG Sc/i/ö6. 196 (1716). 3) 
avla (barn); äv. med indir. obj. betecknande kvin- 
na med vilken barnet avlats. Att hon samma barnn 
förmördt hade hende war tilraadt. HSH 29: 131 (1542). 
VDAkt. 1660, nr 38. C. 4) till II 10: råda (ngn) till 
(ngt, särsk. angivet med inf -förb.); äv. dels utan 
indir. obj. (i sht förr äv. (med anslutning till till II 
13 a ) med avs. på ngt förefintligt: anbefalla, för- 
orda), dels abs.; förr äv. med det direkta obj. er- 
satt av prep. -förb. inledd av (pleonastiskt) till; jfr 
-styrka. GIR 26: 460 (1556). Ther till salige konung 
Göstaff . . så offte troligen och faderligen tillrådt och förma- 
nedt halVer. RA I. 2: 88 (1563). Såsom sjelf närings-idkare, 
borde jag snarare til- än afråda sammanskott. AdP 1786, 
s. 125. Af Arndts sanna Christendom tillradas endast 1, 2, 
3 och 5 böckerne. AgaRDH BlSkn 1: 12 (c. 1855). HEDBERG 
Lej. 44 (1868; abs.). Att låta publiken sitta och titta på en 
och samma bild under en längre stund är icke att tillråda. 



-T1327- 



- T 1328- 



TILLRADA, adv 



Forberg SaljFUm 204 (1946). Han blev tillrådd att äta 
mycket stuvade ärter och surkål. MOBERG Utvandr. 387 
(1949). Avledn. (till -råda 4): tillrådan, r. 1. f. (givan- 
de av) råd (att göra ngt), inrådan; (bestämt) för- 
ordande: särsk. i förb. med prep. på o. gen.- 
attribut betecknande den som givit rådet; jfr -råd 
2. SvTyHlex. (1851). La Voy ville nödvändigt köpa kurio- 
sa, medan jag på Chens tillrådan måste skafTa mig kine- 
siska visitkort. LiLIUS KinKngsb. 110 (1928). tillrådig. 
adj. (mera tillf) tillrådlig. Jag sa henne naturligtvis 
att jag inte fann saken tillrädig. SiWERTZ Förtr 108 (1945). 
tillrådlig, förr av tillrådelig. adj. SOm kan (1. bör) 
tillrådas 1. rekommenderas; lämplig; välbetänkt; 
i sht predikativt; särsk. om handling angiven 
med inf -fbrb. Är ej det motsatta tvertom tillrådeligt. Ti- 
den 1848, nr 57, s. 2. Det är icke tillrådligt att (i hård 
vind) försöka öka styrverkan genom att ge mer motor. SÖ- 
DERBERG PrRyg/. 1: 106 (1935). Avledn.: tillrådlighet, 
r. 1. f. 2NF 26: 192 (1917). 

TILLRÅDA, adv, se till I 14 6 ^ a . 

TILLRÅDAN, se tillråda, v avledn. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TlLL-RÅ- 
DE, se -råd. 

TILLRÅDELIG, TILLRÅDIG, TILLRÅDLIG, se till- 
råda, v avledn. 

TILLRÅDS, se till I 14 6 C « . 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL- 
RÄCKA, (fsv tilrakkia] (t, utom i avledn. tillräcklig) 
jfr räcka till. 1) till II 1: räcka 1. nå fram till (ngn 
1. ngt); äv. refl.: sträcka sig 1. nå fram (för att 
komma åt ngt). Then ther boor vthi itt liws ther ingen 
tilreckia kan. ITim. 6: 16 (NT 1526). (Många ingriper) af 
fruchtan, at the glödande krigz gnistor .. kunna sigh til- 
räckia, och .. eld vptända. IsoG/EUS Segers*. 448 (c. 1700). 
Möller (1755). 2) till II 5: (över)räcka 1. ge (ngt) 
till (ngn); särsk. med avs. på nattvardselement; 
äv. utan indir. obj.; jfr -sträcka 1. At man icke stum- 
pade Herrans Nattward, vthan tilräckte honom heel. 
SCHRODERUS Os. 2: 519 (1635). Then helga dyra kropp och 
blod / Som tigh blir här tilräckter. RUNTUS (SVS) 1: 17 (c. 
1710). HEINRICH (1814). 3) till II 10 e: räcka till (så 1. 
så långt o. d.); särsk. abs.; äv. tr, med obj. beteck- 
nande den 1. det som ngt räcker till för (jfr slu- 
tet); jfr -langa 1, -länka 4, -sträcka 2. På thet ath thet 
må them tillreckia som sannerligha ånkior äro. ITim. 5: 16 
(AT 1526). Om någonn meer gäldt finnes, ähnn till efuen- 
tyrs gödzett känn tillräckie. SSthmTb. 5: 17 (1603). H. 
Rudbeck .. lofwar sig willja betahla det öfrige, om Grötens 
ägendomb icke tillräcker. UUKonsP 13: 69 (1678). Blött en 
enda landbofogde ansågs tillräcka inom provinsen. ALM- 
qmsT CivLokalförv. 2: 74 (1919). särsk. med bestäm- 
ning inledd av prep. för 1. till 1. åt vars rektion 
anger ändamål till vilket 1. person för vilken ngt 
räcker (jfr huvudmom.); med inf -förb. 1. att-sats 
äv. utan inledande prep. Om slotzsens renttha icke 
saa tilrecker ath tw the warer bettala kan .. welom wij 
(osv.). GIR 2: 45 (1525). Epter thet silffret icke kunde til 
reckia til så möng mynt. OPETRI Kr 219 (c. 1540). (Borgare 
slipper straff for ringa brott) vm theres ågor kunne til- 
räckie atth böthe saken medh. PrivSvStäd. 3: 56 (1563). 
Men der godzen för alle SamarfTuingerne icke tillräckia. 
RARP 3: 269 (1642). På thet tijden må tilreckia åt theras 
welgrundade lårdomar, ty mötte Predikanteme icke lenge 



fordröija samma tijdh medh Textens förklaring. KOF II. 1: 
139 (1659). Ju mindre Statens tilgångar kunna tilräcka til 
at anslå soldaten en Sold. CalONIUS 3: 20 (1798). 

TILLRÄCKLIG tifiråkHig 1. tilråk'^lig, förr äv 
TILLRÄCKELIG, adj. -are. adv -EN (numera mindre br., 
Lange Norby 41 ( 1742). SAOL ( 1973) ) 1. -T ( Dahnert 240 
(1746) osv), (-räck- 1757 osv -räcke- (-re-) 1725-1856. 
-rake- 1719-1759 -ligit (-et), n. sg o. adv 1731-1798. 
-ligt, n. sg. o. adv c. 1745 osv) [avledn. av TILL-RÄCKA 1. 
RÄCKA TILL: jfr det frän sv. sannol. lånade ä. d. tilriekke- 
/z^: jfr ä. t. zureichlich] 

motsv RÄCKA TILL 3 O. TILL-RÄCKA 3: som 
räcker till 1. förslår (för visst syfte 1. ändamål 1. 
behov 1. för att uppfylla ngns önskan), dels i frå- 
ga om mängd 1. myckenhet 1. omfattning, dels i 
fråga om art 1. beskaffenhet; särsk. med bestäm- 
ning bestående av en med att inledd inf -förb. 1. 
av prep. för (i sht förr äv. åt 1. till) följt av huvud- 
ord betecknande den 1. det för vilken 1. vilket ngt 
1. ngn räcker till osv.; i sht förr äv. i komp.: som 
skulle räcka till längre 1. förslå bättre (än vad 
som är fallet); jfr TILLSTRÄCKLIG. Swedberg Ordab. 
(1725). Åkerjorden ar tämTneldgen) tilrackelfig) men wid- 
löftigt belägen. HallHist. 1: 627 (1727). Man kan icke ..ve- 
ta, hvad naturen oss uti Gref Sparre ämnat, derest hans 
lifstid varit tilräckeligare. CELSIUS ÅmVetA 1748, s. 9. 
Skulle någon .. finna at .. nämde qwantum Gryn och Ärter 
ej är tilråkeligt; hafwer han frihet at gifwa tillökning der- 
utaf Hammar FartygOstlndComp. 48 (i handl. fr 1759). 
Det är tillräckligt för (åt, till) oss alla. MOBERG Gram. 276 
(1815). Der lagarne vore tillräckliga, borde maktspråk 
icke användas. KOLMODIN TacAnn. 1: 273 (1833). Moni- 
torn AfFondatore, hvilken man hoppades skulle .. vara till- 
räcklig att förstöra den österrikiska flottan. OsCAR II 4: 

139 (1869, 1890). Ett par generationer äro ej tillräckliga 
för att taga igen ett försprång på ett årtusende. GrimbERG 
VarldH 5: 139 (1931). — jfr O-, SJÄLV-TILLRÄCKLIG. 
— särsk. 

a) i uttr. tillräckligt med, äv. av ngt, så 
många 1. så mycket som behövs 1. önskas; äv. 
närmande sig bet.: (alltför) stor 1. riklig mängd 1. 
myckenhet av ngt. Byxhjulpen stod på glänt af brist på 
tillräckligt med knappar. STRINDBERG Hems. 102 (1887). 
Inom djurens värld .. finns det .. tillräckligt af strid och 
konflikter. QUENNERSTEDT KampTillv. 57 (1899). Folk 
finns det tillräckligt med i världen. LaGERK\1ST Bod. 89 
(1933). Det är inte så lätt att offra sin tid åt en annan, då 
man har tillräckligt med sitt eget livskall. HagkLivsintr 
21: 82 (1940). Du har väl haft tillräckligt med lök i kött- 
bullarna? NYBLOM MorfÄv. 137 (1951). 

öj (t) om person: som räcker till (för ngn 1. 
ngt) (se RÄCKA TILLS c); äv. med pluralt 1. kollek- 
tivt huvudord: som är så många till antalet som 
behövs (for ngt ändamål). Hwarjemte Wij .. anse nö- 
digt, at tilräckelige Landtmätare blifwa anskaffade. 
LandtmFörordn. 178 (1752). Om få varit som han tillräck- 
liga för många och skilda vårf. fanns troligen (osv.). VaLE- 
RIUS2: 267 (1840). HELLBERG Samtida 10: 98 (1873). 

c) i attributiv an v.; numera i sht med abstr. 
huvudord. 2RA 1: 9 (1719). Dragoner .. hade .. sökt af- 
lägga hos mig en visit . . i mening at höra efter, om jag vore 
försedd med tilråckeliga och fullgiltiga pass. KaLM VgBah. 

140 (1746). Blötta mögeligheten till misstydning bör .. 



- T 1329 - 



-T 1330- 



TILLRAKNA 



wara ett tillräckeligit skäl till slika dikters nedtystande. 
2Saml. 22: 110 (1749). Ännu mer fortornas .. (elefanten) 
öfwer brist på tillräcklig mat och dr\xk. HOLMSTRÖM 
Ström NatLb. 1: 109 (1851). Befintligheten i landet af en 
tillräcklig kvantitet af olika ämnen. EkonS 1: 203 (1891). 
Benkläderna böra .. ha tillräcklig vidd över sitsen. Va7-u- 
lex. Beklädn. 228 (1945). — särsk. a) i uttr. tillräck- 
lig grund (förr n^ gg äv. orsak), om förhållandet 
att om en fönitsättning för ngt är uppfylld, före- 
ligger det för vilket förutsättningen gäller; i sht i 
logiskt fackspr. De ROGIER £u/er 1: XIII (1786). Den 
tillräckliga grunden till de nödvändiga sanningarna är 
Guds förstånd, af hvilket de bero och hvars eviga objecter 
de utgöra. BOSTRÖM 2: 79 (1838). /?) om ( penning )medel 
1. lön 1, pension o, d.: som är avpassad efter be- 
hov 1, prestation, skälig. De, som läsa för barnen, möt- 
te få tillräckeligare lön och wedergälning för sit arbete, än 
här till skedt. SynodA 1; 309 (1726). Om en VitterhetsAca- 
demie skall göra sin tilborliga n\1;ta, skall den . . äga en til- 
räckelig fond at deraf utdela belöningar KELLGREN (SVSl 
4: 286 (1782). Riksdagsman .. njute .. anständigt och til- 
räckligt underhåll och resekostnad. RO 1810, § 17. 

d) i adverbiell anv. a) [sannol. elliptiskt for såda- 
na uttr. som tillräckligt många 1. mycket 1. god o. d. 
(se /J) 1. tillräckligt med (se ai] (numera bl. ngt 
värd. ) SS. bestämning till sbst. Hjulqwamar i Stader- 
ne .. som altid hafwa tilräckeligen mald och watn. PH 8: 
7256 (1766). Tillräckligt askar, lådor, korgar .. voro ännu 
kvar att bära för lakejer, pigor och matroser P.\LMST.JERNA 
Snapph. 3: 50 (1831). Han var klok och tillräckligt frun- 
timmerskännare för att (osv.). LUNDQUIST Fontane EBr. 
165 (1902). j8) SS. bestämning till adjektivdskt ord 
1. uttr.) 1. adv.; särsk. övergående i bet.: i hög (1. 
högsta) grad, mycket 1. alltför väl, synnerligen. 
Finnes (vid förhöret) . . någon som ei . . i the . . nödige styck- 
en är så tilräckeligen för sig kommen, som (osv.). ProJFör- 
ordnTrivialsch. 1760, s. A 4 a. Då min Herre försvarar 
slutet af första strophen . . röjer han en tilräckeligen platt 
smak. Kellgren (SVS) 4: 26 (1779). Aldrig tyckte han sig 
vara stor och mäktig tillräckligt. STENH.\MM.\R Sag. 70 
(1927). Bara jag .. lät spiken ligga i vatten, tillräckHgt 
länge .. skulle en silverslant ligga i spikens ställe. RUIN 
SjunknH 9 (1956). y) SS. bestämning till verb. Lange 
Norby 41 (1742). Ingen väcker oss till att återse hvad vi 
här tillräckligen sett. Wallin IPred. 2: 92 (c. 1830). (P A. 
Hanson) kunde vara tyst och tvär och sur som ättika på 
mornarna, när han inte sovit tillräckligt. WlGFORSS Minn. 
2:254(1951). 

Avledn .: TILLRÄCKLIGHET, r 1. f förhållan- 
det att ngt är tillräckligt (i ngt avseende); särsk. 
om förhållandet att ngt finns i sådan mängd 1. 
omfattning som behövs 1. önskas; förr äv. allmän- 
nare: omfattning, storlek. VDAkt. 1731, nr 633. (All 
egendom) bör .. indragas til qwarlåtenskaps och Concurs 
massan, hwarutaf Borgenärerne komma, at, efter .. til- 
gångarnes tilräckelighet, theras betalning åtnjuta. PH 6: 
4668 (1757). Franzén (uttalade sig) mot den rationalism, 
som, litande på det egna förståndets tillräcklighet, anser 
bibeln umbärlig. 3SAH 2: 634 (1887). särsk. (t) till b, i 
fråga om person, särsk. i förb. tillräcklighet för 
sig själv, självtillräcklighet. Sanning är det, att den 
nu utbildade ynglingen ofta tilltror sig en större tillräck- 
lighet för sig sjelf, än man fordom djerfdes antaga. AF 



PONTIN AmVe<A 1832, s. 14; jfr o-, själv-tillräcklighet. 

TILLRAKNA tifi-rä%na, v -ade. vbalsbst. -AN- 
DE, -ELSE (t, LBENEDICTI Lijkpr 36 (1618), SP 1792, nr 
243, s. 4), -NING. [fsv. tilräkna: efter mit. törekenen, ssg av 
tö, till (se TAPTO ) o. rekenen ( se RÄKNA); av TILL o. RÄK- 
NA; jfr äv. d. tilregne. t. zurechnen] ^ir RÄKNA TILL. 

1) (numera mindre br) motsv. RÄKNA TILL I; 
(vid avläggande av räkenskap) räkna (se d. o. 4) 
o. tilldela (ngn ngt) 1. fördela 1. överlämna (ngt) 
till (ngn); äv. utan indir. obj.; särsk. med avs. på 
pengar 1. penningmedel o. d. äv.: utbetala 1. utde- 
la åt; förr särsk. i förb. med leverera. Att han skall 
aname så monge peninger ther aff wår Cammer, som han 
kan lathe affbethale .. (knektarna) medt .. hwicke tu ho- 
nom leffwerere och tillräckne må. GIR 16: 189 (1544). De 
6 1/2 RC!/^s)d(aylfe;r som Haslebäck hade till Räcknadt och 
Nils Bengtzon och Joseph boro till Borgemästaren (osv. I. 
VRP 1652. s. 754. (Befälhavaren) tog .. fram en pung och 
befallte den äldsta skrifwaren att tillräkna mig .. 5 rubel. 
Roland Minn. 12 (c. 1748). (Fanjunkaren åligger) att tillse, 
det vederbörande distriktunderofficer är å sitt tjenstgö- 
ringsställe närvarande och tillräknar sig fångarna. Ordn- 
CentralfängLångh. 1886, s. 10. IllSvOrdb. (1955. 1964). 

2) anse 1. hålla (ngt 1. ngn) ss. orsak 1. förkla- 
ring 1. ägare till 1. mnehavare av 1. ansvarig för 
(ngt); (ss. orsak 1. förklaring) hänföra (ngti till 
(ngt 1. ngn); äv. utan direkt obj. i uttr. tillräkna 
ngn 1. sig som ; jfr TILL-MÄLA, v.- 2, -MÄTA 1 slutet, 
-SKRIVA 1 b, -SLÅ 2. LPETRI Kyrkiost. 47 b (1566). Kre- 
ander klagar högeligen öfver Calonius, hvars hämd och 
arghet han tillräknar sin ledna chicane i Fittjeska saken. 
Kellgren (SVS) 6: 96 (1780). För att vinna en sådan 
hustru, var det väl värdt att foga sig efter det vilkor hon 
gjorde, ehuru Birger tillräknade sig som en stor svaghet 
att ge efter för en qvinnas xilja. CaRLEN Rosen 118 (1842). 
Så tillräknar fbritattaren) t. ex. svenskt lärkträdsfrö .. ett 
högre värde än det införda. Samtiden 1873. s. 687. 15 cm 
pjäserna (for pansarskeppen) äro avsedda for såväl flack- 
bane- som luftvärnseld. och på sakkunnigt häll tillräknar 
man dem större effekt än de 6 förut planerade 12 cm kano- 
nerna. SvFl. 1939, s. 157. — särsk. 

a) tillerkänna 1. tilldela (ngn 1. ngt ngt) 1. 
räkna (ngn 1. ngt ngt) tillgodo; särsk. med refl. 
indir obj.; jfr TILL-VITA b. Tillräkna sig äran av 
ngt. LPETRI (Ec. 59 (1559). Then fredh vij haffve i På- 
landh, thett haffve vij att tillräckna thett Tyska krigett. 
RP 7: 427 (1639). SahKig-j UeuUnant) Wolbergz effteriä- 
tenskapz arfzrättigheet som hieutfnant) Magnus Örn- 
flycht wille sig tillräckna genom swågerlag. KKD 7: 238 
(1721). Jag tillräknar mig såsom en förtjänst, men ännu 
mera min hustru, att vi rättade munnen efter matsäcken. 
De Geer Minn. 2: 82 (1892). Centern kan tillräkna sig en 
seger. Expressen 24/6 1992, s. 23. — särsk. (i religiöst 
spr. ) om Gud: låta (ngt) komma (ngn) till godo, 
låta åtnjuta; särsk. med avs. på ( Kristi i rättfär- 
dighet (förr äv. med underförstått direkt obj.); 
förmedla 1. överbringa till (ngn) 1. betrakta (ngn) 
SS. delaktig i. Dauid sägher, ath salugheeten är thes 
menniskios, huilko gudh tilreknar retferdughetena Nian 
gerningar Rom. 4: 6 (NT 1526). Så är ey allenast scrifuit 
för hans skul ath honom tilräknat wart, vtan och för wåra 
skul. Rom. 4: 23 (NT 1526). At synden dageligen föriåtes, 
och hans Rätfärdighet tillräcknas. Emporagrius Cat. 



-T 1331 ■ 



-T 1332- 



TILLRAKNELIG 



4b (1669). (Det förklaras) at Tron, säsom tilraknelse af 
Christi fortjenst, är et Satans bedrägeri. SP 1792, nr 243, 
s. 4. Utgångspunkten för Luthers hela reformation ligger .. 
i hans egen erfarenhet av rättfärdiggörelsen genom tron, 
nämligen pä Kristi förtjänst, som Gud tillräknar den, som 
tTOT.KyrkohA 1933, s. 117. 

b) med avs. på olämplig 1. brottslig handling 
1. olämpligt beteende 1. skuld 1. skada o. d.: hålla 
(ngn) ansvarig for, lägga till last, beskylla för; 
särsk. dels i pass., dels utan direkt obj.; äv. med 
sakligt indin obj.; jfr TILL-GIVA 1. GIR 1: 262 (1524). 
Sigurder Jarl bad Konungen icke tilräkna Böndeme then- 
na giämingen. Peri.ngskiold Hkr 1: 146 (1697). Om det 
haar gädt och hädanefter gär något långsamt, hoppas jagh 
det migh för ingen tröghet eller försummelse mä tilreknas. 
UHIARNE 2Anl. Förord (1706). Sedan människor börjat 
lefva tillhopa med hvarannan .. gifvas flere tillfallen, då 
andras gerningar tillräknas oss. BOETHIUS Sedol. 41 
(1782). En hotande forlägenhet i allmänna rörelsen, hvil- 
ken man .. tillräknade än ett och än ett annat fel i rikssty- 
relsen. Jarta 1: 109 (1816). Det är Subjectets rättighet, 
att dess handlingar må tillräknas. Sxellman ElCurs 3: 54 
(1840). Stoliar ock små barn skall en aldrig tillräkna. 
Landsm. XI. 2; 18 (1896). Allmänna rättsmedvetandet 
fordrar för straffrihet .. att den begångna handlingen mo- 
raliskt sett icke kan tillräknas gärningsmannen eller icke 
kan fullt tillräknas honom. SiJuristT 1937, s. 37. — 
särsk. a) (i sht i religiöst spr. ) om Gud; ställa till 
svars för (synd 1. missgärning o. d. ), avkräva rä- 
kenskap för; äv. ngn gg utan direkt obj.; förr äv. 
med indir. obj. ersatt av prep.-förb. inledd av ät. 
2Tim. 4; 16 (AT 1526). Tilräkna oss icke thenna s>Tidena. 
att wij så otacksamme warit haffuom. för alla tina .. wel- 
gemingar PJGOTHUS Luther Sät G 2 a (1593). At hwilken 
sjmdema blifwit tilräknade .. öfwer honom skulle ock do- 
men fällas. NOHRBORG 23 (c. 1765). (Jesus) blef gjord til 
synd genom tilräkning af wåra synder. NOHEBORG 544 (c. 
1765). Bellman var "hela livet barnet som syndar på nå- 
den, med en naiv och rörande tillförsikt" att icke bli till- 
räknad. SvLMTidskr 1940. s. 16 (1896). Hon sökte trösta 
sig med att Herren icke kunde tillräkna dem deras långa 
dröjsmål som en grov svndaförhardelse. MOBERG Invandr. 
454 (1952). fi) (i juridiskt o. ä. filosofiskt spr) ss. 
vbalsbst. -ande (förr äv. -ning), om förhällandet 
att en individ kan hållas ansvarig för en hand- 
ling dä denna sker av fri vilja i fullt medvetande 
om rätt o. orätt i moralisk 1. juridisk mening; jfr 
TILLRÄKNELIGHEX LaLLERSTEDT Dygdel. 67 (1746). 
Författaren är underkastad juridisk tillräkning av sina 
handlingar. Jarta 1: 65 (1815). Tillräknande, bedömman- 
de af en handling med gillande eller ogillande, i följd af 
dess öfverensstämmelse med, eller stridighet emot, den 
moraliska lagen eller rättslagen. GRUBBE FilosOrdl. (c. 
1845). Till brottets subjektiva sida har man traditionellt 
räknat de förutsättningar för ansvar, som kallats . . tillräk- 
nande eller imputation. AGGE o. Thornstedt Straffr. 128 
(1974). 

3) (numera mindre br. ) räkna (se d. o. 4) o. 
lägga till (ngt), addera; äv. närmande sig 1. över- 
gående i bet.: inbegripa 1. medtaga (ngt) i räk- 
ningen; förr särsk. i förb. tillräknandes ifrån, om 
man räknar från (\dss tidpunkt o. d.). LPetri Kyr- 
kiost. 78 a (1566). Sin forsamblingz fbrökelse lofFuade 



Christus Haffuer och then fulbordat vnder the 

Christrognas Martyrio. fast man icke tilreknar them som i 
en stadigh troo äre \than förfolielse affsompnade. B.\AZIUS 
Upp. J 3 b (1629). Skulle så hända, at någon (avskedad) 
gäldbunden Brukskarl . . intet kunde bekomma på sex Må- 
nader, tilräknandes ifrån thet han werkeligen är trädder 
ur sin tienst, något wist arbete, tå (osv.). Bergv. 1; 551 
(1736). Dessa feberperioder .. beräknas således på det sät- 
tet, att for hvar period 4 dagar tillräknas, upp till den tju- 
gonde dagen. LOWEGRES Hippokr 1: 52 (1909). 

TELLRÄKNELIG til^-rä^knelig ( til^rä-knelig 

1. 0^00 LoW (1911) I, adj. [jfr d. tilregnelig; avledn. av TILL- 
RÄKNA] motSV TILLRÄKNA 2. 

1) motsv. TILLRÄKNA 2 Q, som tillskriver 
(ngn. i sht sig) ngt; i ssgn SJÄLV-TILLRÄKNELIG. 

2) som kan bedöma sina handlingar och hål- 
las ansvarig for dem; särsk. (i shi ju r. V. som har 
straffrättslig ansvarsförmåga; äv. allmännare: 
pålitlig, ansvarstagande, viå sina sinnens fulla 
bruk. Hygiea 1842, s. 389. Alla hade rätt. Ingen hade 
orätt. Det fanns icke en tillräknelig människa i de land 
som utbredde sig mellan Biscayaviken och Stilla havet. 
HiLDÉN Michajlovic När 256 (1933). Nu börjar jag mer och 
mer tycka att människorna inte är kloka. De är inte till- 
räkneliga. HEDBERG DockDans. 312 (1955). I och med att 
man inser att man .. brutit mot lagen och att man varit 
medveten om det brottsliga i handlingen under dess utfö- 
rande är man tillräknelig. DN(Ai 15/7 1964, s. 4. — jfr O- 
TILLRÄKNELIG. — särsk. (t) i överförd anv., om 
handling 1. tillvaro o. d.: som begås 1. bestäms av 
(ngns) fri(a) vilja. Man kallar gerningar, sa vida de 
bero af WUja, fria och tiilräkneliga. BOETHIUS Naturr. 167 
(1799). WoH (1904). 

Avledn.: TILLRÄKNELIGHET, r 1. f a) till 1, 
om egenskapen att tillskriva (ngn, i sht sig) ngt; 
i ssgn själv-tilb-äknelighet. b) (i sht i fackspr) till 

2, om persons förmåga (o. därmed sammanhäng- 
ande skyldighet ) att bedöma o. ta ansvar för sina 
handlingar; särsk. föregånget av gen. -attribut 
betecknande dels den 1. det för vilken 1. vilket 
ngn är tillräknelig, dels den tillräknelige; särsk. 
{jur. ): ansvarsförmåga. Hygiea 1840, s. 555. Olaus 
(Petrii delar gemingamas tillråknelighet efter fortjenst 
mellan konung Magnus och de öfrige. 2SAH 49; 174 
(1873). Endast under förutsättning af., själfbestämnings- 
makt eller frihet, kan människans tillråknelighet för sina 
handhngar fasthållas. NYBL^US Forskn. III. 1: 144 (1886). 
Den i vissa straffsystem .. förekommande skillnaden mel- 
lan full och förminskad tillråknelighet. BROCK KrimRe- 
formsträv. 4 (1909). jfr o-tillräknelighet. Ssgr (till 2, 
jur.y. tiUräknelighets-bestämmelse. bestämmelse 

angående ( avsaknad av ) tillråknelighet. UNT 
21/10 1938, s. 1. -ålder, ålder vid \dlken ngn uppnår 
rättslig ansvarighet for sina handlingar 2NF 18: 
571 (1912). 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160); (II 8 b (a)) 
TILL-RÄTTA, v rätta till (ngt) (jfr -rikta); förr äv. 
dels: (illa) tilltyga (ngt) (jfr rätta tiU 3), dels all- 
männare: göra i ordning, sätta i stånd (äv. med 
avs. på mat(rätt): anrätta) (jfr -fly, v.- 1, -laga. v 1). 
Felen hade äntligen blivit tillrättade. HSH 4: 73 
(1565). Keysarens erfflander ä denne sijdan Donau äre och 
nu så tillrättade, att dee haffv-a ondt nogh till att under- 



- T 1333 - 



- T 1334 ■ 



TILLRATTA-, ssgr 



hålla ofiVanbefmeOde H:s K. M:tz garnisoner. OxBr. 8: 518 
(1645). En godh Soppa, medh Look och Miol til rättat. Salé 
25 (1664). Peruk och hanskar måst med balsam vehl till- 
rettas. BeijER Vitt. 385 (c. 1690). Vi gingo, at bese illumi- 
nationerna, som voro tilrattade pä et stort fält. 
HASSELQUIST flesa 64 (1750). 

TILLRÄTTA, adv., se till I 10 C. 

TILLRÄTTA- ttlrät^a-, ssgsförled. [ssgsform till 
uttr till rätta, se RÄTTA, sbst.-; jfr av. t. zurecht-] SS. 
förled i ssgr: till rätta ( se RÄTTA, sbst.- ). 

Ssgr: TILLRÄTTA-BRINGA, (numera mindre 
br.) skaffa rätt pä (ngt 1. ngn); förr äv.: hjälpa 
(ngn) 1. visa (ngn) vägen till besinning 1. bättring 
o. d. (jfr -föra). Så at ringa hopp må wara om .. (de ohör- 
sammas) tillrattabringande och återförande til en jemnan 

wäg. SPrästP 8: 565 (1734). SAOL (1973). FINNA, (t) 

återfinna (ngt); jfr -skaffa. Nicander Hesp. 175 
(1835). Björkman (1889). — -FÅ. (t) återfå (ngn 1. 
ngt). Då det for sagde Län .. upprättade Roteringswerk .. 
icke kunnat fullständigt tillrättafås (osv.). SPF 1817. s. 12. 
Runeberg BrWalter 213 (1868). — -FÖRA, -are it, RU- 
NEBERG (SVS) 1: 195 (c. 1835)). föra (ngn 1. ngt) till 
rätta; särsk. i oeg. 1. bildl. anv., med tanken rik- 
tad på persons tänkesätt 1. uppfattning o. d.: (sö- 
ka) förändra till det bättre; särsk. (o. numera i 
sht) i fråga om elev 1. ( ungdoms )brottsling: (gm 
tillrättavisning 1. omhändertagande o. d.) förmå 
att ändra uppförande, leda på rätt väg; förr äv. 
dels med sakobj. betecknande fel 1. brist 1. åsikt 
o. d.: korrigera, rätta till, dels abs.; jfr rätta, sbst.^ 
4 c p. Den som .. icke hastar att hjelpa, stödja, hugsvala, 
tillrättaföra, — huru blifver Guds kärlek i honom? Wallin 
IPred. 3; 91 (c. 1830). Afsigten är .. den, att ersätta det 
bristande, eller tillrättaföra det bristfälliga i den ena 
grammatikan med den andras tillhjelp. SvLittFT 1838, sp. 
524. Om det vore sannt. att hon ridit ryggen af en ko, den 
hon sedan intorkat och icke tillrättafort. TOPELIUS Fält. 2: 
205 (1856). Så vida .. kejsaren menade, att Sverige .. skul- 
le få åtnöja sig med Trondhjems stift, så måste en sådan 
uppfattning af medlarekallet bestämdt tillrättaforas. 
3SAH 3: 253 (1888). Allt tyder på att (ynglingens) .. tillrät- 
taförande bäst skulle ske genom fortsatt vistelse på .. yr- 
kesskola. SvD(AI 1960, nr 342, s. 14. — -GÅ. (numera 
föga br) särsk. i uttr tillrättagå med ngn 1. sig 
själv, ställa ngn 1. sig själv till svars; jfr rätta, 
sbst.2 2 e slutet. Wallin Rel. 1: 168 (1814, 1825). Gri- 
penberg Leino Kvinn. 78 (1911). — -KOMMA, komma 
tillrätta, återställas; särsk. (o. numera i sht) i. p. 
pf i adjektivisk anv.: som kommit tillrätta 1. till- 
baka (till ursprunglig(t) skick 1. tillstånd 1. läge 1. 
plats o. d.); äv. i bildl. anv.; jfr rätta, sbst.- 4 e a. Af 
de (från kronans möbelkammare) bortstulne Clenodierne 
äro .. åtskillige .. tilrättakomne. SP 1792, nr 244, s. 1. Job 
kom .. in på den (rätta) vägen .. och dä rörde sig ett helt 
annat ord pä den tillrättakomnes läppar. ThomandER 1: 
513 (1859). Han .. sade till om en stadig portion mat åt 
den tillrättakomne ynglingen. HEDENVIND-ERIKSSON Eli- 
Våg. 87 (1914). — -LÄGGA, -else lUNT 2/9 1944, s. 9, 
osv.), -ning; -are (numera bl. tillf. UNT 19/9 1935, s. 3). 
lägga 1. bringa (ngt) i rätt läge 1. på rätt plats 1. i 
rätt ordning, iordningställa; äv. i mer 1. mindre 
bildl. anv.: forma 1. anpassa 1. avpassa 1. bereda 
(ngt) (for 1. efter ngt 1. ngn), särsk.: (i förväg) be- 



arbeta 1. organisera 1. påverka (ngt) (i viss rikt- 
ning 1. för visst syfte) 1. försätta (ngt) i (för visst 
ändamål 1. sjrfte) lämpligt 1. önskat skick 1. till- 
stånd; särsk. SS. vbalsbst. -ande, konkretare: 
klargörande, förtydligande. SvTyHlex. (1851). Spi- 
rorna (till skeppets segel) tillrättaläggas hvar och en på sin 
sida, med ena änden utöfver relingen. FRICK o. TrOLLE 162 
(1872). (På Nationalmuseum) är tillrättalagdt ett rikligt 
material för den, som vill studera den enastående mästa- 
ren (drs. Rembrandt). SD(Ll 1902, nr 503, s. 1. Filmatisera 
. . innebär att i och för kinematografisk inspelning omarbe- 
ta eller tillrättalägga ett litterärt verk. 2NF 35: 798 
(1923). I väsentliga stycken hade färdplanen (för fartyget) 
tillrättalagts ..for att tjäna näringslivet. VFl. 1937, s. 71. 1 
Damaskus' basarer är nästan allting påverkat av Väster- 
landet och tillrättalagt efter turisternas smak. JOHNSSON 
UtGuide 158 (1938). Endast ett samtal mellan lärare och 
lärjunge i friare former .. kan .. medföra önskvärda tillrät- 
talägganden. TSvLärov. 1954, s. 420. Han vet ingenting 
alls om hur lungsot i själva verket är Det är falskt, litte- 
rärt, tillrättalagt alltihop. Lo-JohanssoN Förf 81 (1957). 
särsk. med avs. på uttalande 1. oriktig uppgift 

0. d.: förtydliga, beriktiga, korrigera. En stor debatt 
(framkallades) i kammaren, varunder Branting tillrättala- 
de teoretiskt och politiskt den lindmanska karikatyrfram- 
ställningen. Höglund Branting 1: 442 (1928). 1 min 
artikel .. har jag angivit att (pilgrimsfalken) .. hackade un- 
der 1950. Detta måste tillrättaläggas. Den hade visserli- 
gen då ägg, men kläckningen . . kom aldrig till stånd. FoFl. 

1960, s. 64. SKAFFA, -ning (tillf. Jakten 200 (1951)); 

-are (ANDERSSON GrDram. 20 (1885, 1910), ÖSTERGREN 

(1957)). (numera mindre br.) (gm sökande) skaffa 
reda (se reda. sbst.' 7 c) på 1. återfinna (o. återstäl- 
la) (ngt (förkommet) 1. ngn (förkommen)); förr äv. 
med indir. personobj.; jfr -bringa, -finna. IT 1791. nr 
18, s. 4. Jag utlöfvar 500 Rliks)d(ale)Ts belöning åt enhvar, 
som tillrattaskaffar mej honom. ALMQVIST AmH 1: 156 
(1840). Jag är bemyndigad att sörja för tillrättaskaffandet 
av mrs Penruddocks pärlor. Edllind Chandler EneDöd 137 

(1952). STÄLLA; -are (t, Crusenstolpe CJ IIL 1: 33 

(1846)). (åter) ställa (ngt) i ordning 1. i önskat 1. 
ursprungligt skick; äv. i bildl. anv.; bringa reda i 

1. ordna upp (för ngn); äv. utan obj.; jfr rätta, sbst.^ 
4 b a. Berzelius Brev 8: 17 (1805). Lägg .. under fram- 
sättaren, så att han kommer att stå lika som i wattenpass; 
så är .. stolen .. åter tillrättaställd. Carlstrom Spinnm. 7 
(1832). När har du hos honom varseblifvit en skymt .. af 
ånger, af önskan att tillrättaställa och godtgöra? RUNE- 
BERG (SVS) 6: 470 (c. 1850). Marta finner .. Ingrid medgör- 
1ig och tUlrättaställande. HEDBERG DockDans. 128 (1955). 
— -VISA, -ning (se avledn.); -are (numera bl. tillf, 
2SAH 30: 99 (1857)). visa (ngn) till rätta (se rätta, 
sbst.'- 4 c P a ); äv. med avs. på åsikt 1. mening 1. 
uppförande o. d.: anmärka på, klandra, förebrå- 
ende rätta; förr äv. med avs. på ngns sinne: lugna 
1. dämpa; äv. dels ss. anfö ringsverb, dels utan 
obj. Tillrättavisa ngn för ngt. Tala tillrättavisan- 
de. SvLitTidn. 1818, sp. 738. Om ett barn, som njutit sin 
moders mjölk, likväl ej mera kännes vid henne, så kan det 
barnet knappt af någon tillrättavisas. ALMQVIST Fattigd. 
20 (1838). Man bör .. tänka först innan man talar, tillrät- 
tavisade husbonden. Hertzberg Päivärinta 2: 17 (1884). 
(Vapensmeden) fördristade sig att vidhålla denna mening. 



Sv. Ak. Ordb. 



-T 1335- 



Red. avslutad den 17/12 2004. 



- T 1336- 



84 



TILLRATTIG 



ehuru Lars strängeligen tillrättavisat den som kränkande 
det gudomliga företräde menniskan eger framför djuren. 
Rydberg Vap. 82 (1891). Två dagar i .. lugnets och den 
husliga trevnadens tarfliga boning gjorde Malla godt och 
tillrättavisade hennes upprörda sinne. MONTGOMERY-SlL- 
FVERSTOLPE Mem. 2: 124 (1909). Predika ordet, träd upp i 
tid och otid, bestrafTa, tillrättavisa, förmana med allt tåla- 
mod. 2Tim. 4: 2 (Bih. 1917). Att bota ett lik och att tillrät- 
tavisa en gubbe är samma sak. STRÖMBERG GrOrdspr. 46 
(1949). Avledn.: tillrättavisning, r 1. f handlingen 
att tillrättavisa, förr av. att leda rätt; särsk. kon- 
kretare, om enskild omgång av sådan handling, 
särsk. dels i fråga om inom krigsmakten för 
mindre förseelse förekommande rättelsemedel 
av krigsman, dels om tillrättavisande yttrande, 
förebråelse, skrapa (förr äv.: beriktigande). För- 
nuftets ensama ljus .. lärer oss blott inse .. vårt behof af en 
högre tillrättavisning. Wallin Rel. 1: 307 (1817, 1825). 
Jag får härmedelst anmoda Redactören .. att införa denna 
tillrättawisning i sin tidning. SKN 1842, s. 152. Det nya 
behandlingssättet, till hvilket hörde bestämdhet och lugn, 
hotelser med riset och stundom handgripliga tillrättavis- 
ningar Tegnér Armfelt v. 45 (1883). Lyda .. (skolbarnen) 
inte, blir det tillrättavisning inför skolrådet, och hjälper 
inte det, så få föräldrarna aga dem. STOCKENSTRAND Utv. 
118 (1907). Att döma efter tonen i tillrättavisningen hade 
schweizaren gjort sig skyldig till en hädelse. HT 1925. s. 
101. Begår till vapenfri tjänst uttagen krigsman .. förseel- 
se . . öch är förseelsen att anse som ringa, må den felande i 
stället för straff åläggas tillrättavisning i form av varning, 
extratjänst eller utegångsförbud. SFS 1949, s. 703. — 
-VRIDA, -ning (numera bl. tillf) särsk. i bildl. 
an v.: vrida (ngt) så att det (åter) hamnar på ur- 
sprunglig plats 1, i ursprungligt läge 1. tillstånd 1. 

skick o. d. WIKNER Mäter. 111 (1870). ÖSTERGREN 
(1957). 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 10) 
TELL-RÄTTIG. (t) berättigad till (ngt); jfr -berätti- 
gad. (Jag kan inte stanna) medh minner iagh fåår hem- 
manett och ther uppå hafFva nägen boskap . . som iagh nu 
.. äger och måste .. förytra, om migh icke thett iagh tillrät- 
tiger är vedherfahres. 0.xBr 12: 525 (1621). — -RÖRA, 
-ing, -ning 1) (värd.) till II 8 ö a, i p. pf : gm om- 
flyttning 1. rotande o. d. bringad i oordning 1. ore- 
da; äv. med intr. bet. (jfr röra till 2) i opers. sats 
med rumsadverbial. Har inne är så tillrört. Essen 
Misst. 143 (1911). iJag observerade) att toalettbordet i 
hennes rum var förfärligt tillrört. OsTLLnMD Cheyney Besk- 
Pill. 168 (1959). 2) till II 8 6 /3: röra till (se röra till 
1) (ngt). Denna koppen med sitt öra/ Tjenar till en 
déjeuné, / At en créme i den tillröra, / Mandelmjölk, decoct 

och thé. Bellman (BellmS) 10; 81 (1787). 3) (numera 
mindre br. ) till II 11 a a a': gm 1. under omrör- 
ning tillsätta (ngt), röra i. Linc. B 5 a (1640). Hvete- 
mjöl tillröres. EKBERG Hvad äta? 326 (1899). — (II 5) 
-ROSA. (t) särsk. i p. pf : tilldelad (ngn) \ad gräns- 
dragning medelst rösning. Leekehvttan .. ihar) godh 
ström medh vnderfall .. godh lägenhet till hytteskough af 
den nerliggande crono allmenningh, som dem är förlängst 
blifwit tillrösatt. Jon.\NSSON Noraskog 3: 256 (; handl. fr 
1684). Anm. Det i språkprovet förekommande p. 
pf (tillrösatt) skulle möjl., men väl mindre san- 
noL, alternativt kunna hänföras till en icke an- 



träffad ssg rösätta, sätta råmärke av sten(röse), 
till rö, sbst.* (jfr rör, sbst.'' a a). — (II 5) -RÖVA. 
refl.: röva till sig (ngt). Kellgren rSVS) 4: 250 (1781). 
Det sköna Sachsen, hvaraf Preussame tillröfvat sig hälf- 
ten. Atterbom Minn. 73 (i senare bearbetat brev fr 1817). 
TILLS til^^s, äv (värd.) tis'^ 1. tes'^ 1. (värd. 1. bygde- 
mälsfärgatl tis 1. tes . konj. o. prep., förr äv. adv. (tess 
1688. thes 1596. tills (-sz, -z) 1688 osv tils 1658-1893. 
tis 1697. tiss 1605) Anm. Enl. S. Colltmbus förekom i ä. 
nysv äv. formen dess. WESSÉN SvSpråkh. 1: 156 (1968). 
[sv. dial. tess. tiss; jfr nor dial. tess, tiss, tils; sammandrag- 
ning (i obetonad ställning) av fsv. til fjäs, till dess (se TILL 
o. DENI; möjl. är tills ombildning av tess 1. tiss i anslut- 
nmg till TILL] 

I. SS. konj. 

1) inledande bisats som anger handling 1. 
skeende 1. tillstånd o. d. som utgör 1. sammanfal- 
ler med sluttid 1. slutpunkt för den överordnade 
satsens handling osv.: till den tidpunkt då, till 
dess att (det 1. det inträffar 1. görs 1. kommer till 
stånd 1. kan 1. bör göras 1. påbörjas o. d.); särsk. 
föregånget av ända ss. bestämning för att be- 
teckna mer 1. mindre anmärkningsvärt lång tids- 
period 1. tidsutdräkt o. dyl. 1. (nödvändigheten 
av) ihärdighet 1. uthållighet o. d. (för uppnående 
av ngt syfte 1. resultat o. d.); äv. följt av att: äv. 
dels i förb. med verb som anger uppskjutande av 
handling 1. verksamhet o. d., med tydligt inbe- 
grepp av tidfästning av den uppskjutna hand- 
lingen osv,, dels närmande sig lokal bet.; jfr II 1 a 
o. TILL I 6 c a, rV. Vänta här tills jag kommer till- 
baka. Vispa tills grädden är lagom tjock. Han 
vispade iända) tills det blev smör Du far fortsät- 
ta öva (ända ) tills du kan det. Lägg kotletterna åt 
sidan tills det är dags att grilla dem. Stek dem 
tills ytan är knaprig. HB 2: 296 (1596). Där iag .. (så- 
rad) blef qvarliggandes i huset, tils at Turkarne mig af det 
brinnande huset uthbunt. HH XYIH. 3: 35 (1742). Först 
kryp, du lilla,/ Tills du kan gå. Gellerstedt 2Dikt. 5 
(1881). iParkgängen) som blev .. alltmera övervuxen med 
blommor och gräs, tills att den till slut förlorade sig i en 
vanlig skogsstig. ENG PoetRos. 27 (1923). Vi kan spela den 
gamla melodin, ända tills hungern tar oss och vi somnar. 
Lindgren Mio 159 (1954). Hennes avvisning sköts upp 
tills ärendet är avgjort. DN 21/9 2001, s. B14. — jfr IN- 
TILLS. 

2) (t) inledande bisats till negerad överord- 
nad sats: förrän; jfr TILL I 6 c /?. Förr var en pojke 
alldrig man / Tills skägget ville växa. FRANZÉN Skald. 4: 
232 (1801, 1832). 

II. SS. prep., i fråga om tid( punkt). Ah/tj. Pre- 
positionell anv. av tills i st. f till har klandrats 
av vissa språkvårdare. 

1) för att beteckna tidslig gräns 1. slutpunkt 
för tidrymd varunder handling 1. skeende 1. till- 
stånd o. d. äger rum 1. varar, med rektion som 
anger mer 1. mindre välavgränsad 1. väldefinie- 
rad tidpunkt. — jfr DIT-, HIT-, HÄR-TILLS. 

a) (sannol. att uppfatta ss. förstärkande tautologisk 
bildning till tills o. till dess (jfr öl] i uttr tills dess 
{att), ss. temporal konj., särsk. inledande bisats 
som anger sluttid för den överordnade satsens 
handling 1. skeende 1. tillstånd o. d.; jfr I 1 o, TILL 



-T 1337 



- T 1338 - 



TILLSAGEN 



I 6 c (a). BÖRK Danus 48 (1688). Att ..(han) ska ta hand 
om landslaget tills dess att en ny permanent förbundskap- 
ten utses. DN 7/10 2004, s. C44. 

b) [sannol. kontaminationsbildning (jfr a)\ i uttr. 
tills dess, till dess, med rektionen vanl. syftande 
på en i föregående sammanhang omnämnd tid: 
(fram) till den tidpunkten; jfr TILL \& d. < Efter en 
ny utredning) blir det riksdagens sak att återigen besluta 
om frågan. Tills dess hoppas man att nya tunga fakta skall 
ha kommit fram. SmåtP 2/12 1971, s. 8. 

c) i annan anv. 

a) med substantivisk rektion, i sht beteck- 
nande kalendariskt preciserad tid 1. del av dygn 
1. klockslag o. d.; vanl. med tanke på att tidrym- 
den omfattar den tidpunkt som anges med rek- 
tionen; särsk. i uttr. tills (dags) dato, till denna 1. 
innevarande dag, hittills (jfr DAG I 3 d y, DATUM, 
sbst.^ 2 e); i sht förr äv. övergående i lokal bet. (jfr 
TILL I 1 k); jfr TILL I 6. Kan ni stanna tills kväl- 
len? Swedberg Cat. 562 (1709). iHanI brukar .. sofva 
tills den hår tiden och väl längre. ALMQVIST TreFr 1: 13 
(1842). Hafstiderna (är) regelbundnast och svagast mellan 
vändkretsarne; sedermera stiger mer och mer flodens höjd 
tills omkring 53° n. bredd. Palmblad LbGeogr. 25 (1851). 
Ingenstädes har man tills dato i de skånska torfmossarna 
funnit spår af bok och gran. QUENNERSTEDT Torfm. 19 
(1896). Dryckjom tar bort sorgen, men blott tills morgo- 
nen. SlROU SvenskOrdspr. 112 (1926). Vill Bohman ha en 
valdebatt om .. (skattesystemet) får han vänta .. tills nästa 
valrörelse. SvD 20/1 1976, s. 2. Tills dags dato har Troll- 
hättan tio namn klara inför nästa säsong. Expressen 11/12 
2002, s. 6. 

(5) med rektion som utgörs av i sig tidsbeteck- 
nande adverbial, särsk. adv. nu 1. prep.-förb. med 
rektion som anger dag 1. del av dygn; jfr TILL I 6 
e. Du får lov att vänta tills i morgon, tills på fre- 
dag. (Dygdens väg) Bär alt opföre stiält, moot wåndlige 
klackar, och klyfter, / Tils emot ändan: der dig tröttan . . 
möte Styrk, och Tröst. Stiernhielm Herc. 312 (1658. 
1668; möjl. att fatta ss. konj. i satsförkortning). (Pojken) 
har .. waritt så (dvs. sjuk) tis emott påsck. STENBOCK o. 
Oxenstierna Brefv. 1: 235 (1697). Som Hofvet .. lär resa 
till Gripsholm att forblifva där tills efter Jul. så kommer 
(osv.). Kellgren (SVS) 6: 117 (1782). Än få en gång vi 
mötas:/ Godnatt, godnatt tills då. SvaRD VildBlom. 69 
(1887). Du har gömt det goda vinet ända tills nu. Joh. 2: 
10 (Bib. 1917; NT 1981: till nu). — särsk. (numera bl. 
mera tillf) i uttr. korresponderande med ett 
(vanl. omedelbart) föregående uttr. inlett av 
(i)från, i fråga om tidrymds inledande o. avslu- 
tande gräns; jfr TILL 16 6. (Vagnen fick vänta) jfrån 
Morgonen tills effter Middagen. HovförtärSthm 1763, s. 
3530. Från midten af mars tills i slutet af november få mo- 
derstona gå på bete. TIdr 1895, s. 48. 

y) i det adverbiella uttr tills vidare (äv. sam- 
manskrivet), angivande att ett skeende 1. förhål- 
lande 1. en verksamhet o. d. sträcker sig (från 
innevarande tidpunkt o. ) på obestämd tid framåt 
(utan angivande av slutpunkt), så länge (se 
LÄNGE 1 c a); äv. närmande sig 1. övergående i 
bet.: permanent, för alltid, särsk. (o. numera fö- 
reträdesvis) i fråga om anställningsförhållande: 
stadigvarande, fast (jfr FAST, adj.' 14 a, b); jfr 



TILL I 6 g O. TILLSVIDARE-. Vi får försöka stå ut 
med missförhållandena tills vidare. Förordning- 
en gäller tills vidare. Lijket .. står här i kyrckans korn 
huus på kyrkiogården tills wijdare. VDAkt. 1699, nr 236. 
Det (vore) säkrast at tills vidare låta denna saken hvila. 
HÖPKEN 2: 66 (1746). Två år senare upphäfdes förbudet 
"tillsvidare" på grund af det allmänna missnöjet. ElfvtNG 
Kulturv. 171 (1895). Lagen .. (bestämmer) att anställ- 
ningsavtal i princip ska vara tills vidare. ISESKOG Per- 
sonJur 45 (1990). — särsk. a) (numera i sht i Finl. 
[jfr fi. toistaiseksi, tills vidare, än så länge, hittills]) när- 
mande sig 1. övergående i bet.: än så länge (se 
LÄNGE 1 C ji), hittills, dittills. Kullberg Portf 118 

(1848, 1879). Han hade tills vidare gått försiktigt till väga 
men nu blev han djärvare. BERGROTH FinlSv. 268 (1917) 
Tills vidare har vi haft att göra med tankepsykologiska 
fakta. ASPELIN TankVäg 1: 96 (1958). Några krav på 
(kunskap i första hjälpen) finns tills vidare inte heller 
Astra 1981, nr 12, s. 13. /3') (t) i adjektivisk anv. 
(vanl. sammanskrivet): preliminär, provisorisk 
tillfällig. Den nye Justitie-ministern .. börjar göra sig på' 
mint . . sedan han icke mera är "tillsvidare" utan ordinarie 
LiijecroNA RiksdKul. 418 (1841). En tillsvidare seger 
FrYXELL BidrSvLittH 1: 37 (1860). Detta hem (är) blott 
provisoriskt, ett tills vidare hem. Bremer Brev 4: 162 
(1861). 

6) i numera föga br ) i förb. med verb som an- 
ger uppskjutande av handling 1. verksamhet o. 
d., med tydligt inbegrepp av tidfästning av den 
uppskjutna handlingen osv. o. övergående i 2; jfr 
TILL I 6 ;. Ho wet hwad Gud har spart tils Siutton hund- 
ra tolf? BrenNER Dikt. 1: 251 (1712). Dopet uppsköts tills 
General Bonapartes återkomst från Egypten. CrusEN- 
STOLPECJ 1:9 (1845). 

2) (numera bl. mera tillf) för att beteckna 
tidfästning av handling 1. skeende 1. tillstånd o. 
d., särsk. i fråga om (nära förestående) planerad 
1. avtalad 1. förutsedd tidpunkt; särsk dels i fråga 
om ngns ankomst o. d., dels i fråga om uträttan- 
det av ngt; ofta övergående i bet.: (allra) senast 
vid (den 1. den tidpunkten) 1. i början av (den 1. 
den tidsperioden); särsk. med rektion som i sig 
kan fungera adverbiellt med tidfästande bet., 
särsk. prep.-förb. (jfr 1 c /3); jfr 1 c 5 o. TILL I 8. 
Jag tänker .. att .. ställa mig så, att jag kan vara hemma 
tills början af Juni. Geijer Brev 133 (1812). Jag skall 
skicka dig mina lysnings-betyg tills Himmelsfärds-dagen. 
Atterbom Bref2S7 (1826). Tils i morgon förmiddag .. är 
en herre uppkallad för polisen, för det han i dag körde 
öfver en krympling. BlancHE Våln. 141 (1847). Hennes 
dotter Daisy (ber) att hon ska komma hem tills i morgon, 
då Daisy fyller nio år Expressen 2/10 2001, s. 8. 

III. (t) SS. adv: till dess. Glädz att du slipper då, 
ey långt tills, dänna Pläga! BORK Darius 534 (1688). 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 5 a) 
TILL-SAGA. [jfr mit. tösage, t. zusage] (numera föga 
br. ) bedyrande, försäkran; löfte; jfr saga 1 o. -sä- 
gen. Opå .. allés theres tillsage, då forkorttedhe Hans 
Kon. M:tt i nogen mötte the lybeskes handell och igenkal- 
lade tullen. KyrkohÅ 1909. MoA. s. 68 (1539). Månge flere 
ord, Ivffthe, eder och tilsagor, thett the suenske herrar för- 
låtte sig wpå. BRAHE Kr 17 (c. 1585). LUNDGREHN Högag. 
97 (1912). — (II 5 a) -SÄGEN, äv. SÄGN. (t) = -saga; 



- T 1339- 



- T 1340 - 



TILLSALU- 



jfr sägen, sbst.' 1. Tiil hwilkin loffue och tilsagn wij och 
the godemen her i landett fult och fast hoUe oss wiidh. 
GIR 11: 81 (1536). FR\SSELQUIST hos LiNNE Bref I. 7: 56 
(175X) 

TILLSALU- tilsa^lup--. ssgsforled. [ssgsform till 
uttr. till salu, se SALU 2] SS. förled i ssgr: till salu 
(se SALU 2), salu-. 

Ssgr: TILLSALU-BJUDA, (numera bl. tillf.) 
salubjuda; jfr bjuda 11. I spännhalsduken skimrade 
en ofantlig pärla, som vida överglänste den tillsalubjudna. 
WaSASTJERKA Duveen Konnäss. 161 (1936). — -HÅLLA, 
-ande. (numera bl. mera tillf) saluhålla; jfr hålla, 
v.^ 12 b. SFS 1892. nr 19. s. 22. 12 ggr anmäldes forsälja- 
ren till åtal for tillsaluhällande af hälsovådliga varor. 
Sthm 1: 483 (1897). SvHandordb. (1966; angivet ss. ngt ål- 
derdomligt). 

TILLSAMMAN(S), TILLSAMMEN(S), TILLSAMMERS, 
se samman 

TILLSATS tlfi-sath, t. 1. m.; best. -en; pl. -er 
[LandtmForordn. 55 (1725) osv.) ((t) -ar ROSENSTEIN 
Comp. 300 (1738)). (förr av. -tts, -t(t)z) [jfr d. tihats. t. 
zusatz; vbalsbst. till TILLSÄTTA (o. SÄTTA TILL) (jfr 
SATS)] 

1) (utom i a. f o. vissa ssgr numera mindre 
br.) motsv. TILLSÄTTA 1 (a), 4 (c): handlingen att 
tillsätta 1. tillfoga (ngt); i sht konkret(are), om 
ngt (stycke 1. ngn mängd o. d. (av ngt)) som till- 
sätts 1. tillsatts 1. foga(t)s till ngt, tillägg, (ut)ök- 
ning; särsk. dels i sådana uttr. som med (en) 
tillsats av ngt, med angivande av det som till- 
sätts 1. fogas till ngt (se särsk. fia, fi)), dels med 
av prep. till 1. pä 1. i inledd bestämning med an- 
givande av det som är 1. blir föremål för tillägg 
osv.; av. mer 1. mindre oeg. 1. bildl.; förr äv. över- 
gående dels i bet.: bihang (se d. o. 1 a), utskott o. 
d., dels i bet.: komplettering, tillskott; jfr 2. Odöd- 
lighet .. Titt <dis. K. X G:sl minne wunnit har,/ Thet i tin 
Stora Son en härlig tillsatz röner TRUDEEN FägneSång 
A 2 b (1696). (Jag hade inte kunnat försörja mig) så framt 
jag icke genom beswärlig privat information (dvs. under- 
visning) mig nogon tillsatz förtiena fått. VDAkt. 1719, nr 
59. At mången (utlevad gubbe) .. med tilsats af aldeles 
främmande och krusade lackar wil skyla och giömma sin 
dodlike skalle. LUNDBERG PaULSON Erasmus 73 (1728). Då 
jag . . upfyller . . mig med Grefve Carl Gyllenborgs hela per- 
son, lyftes jag utom mig sjelf och skönjer lika som någon 
tilsats til min förmåga. CELSIUS /4m Vc/A 1747. s. 4. Denna 
Deklinations Substantiver .. få alltid i Pluralis tillsatsen 
af er, då de ändas på en Consonant. BROOCMAN SvSpr 18 
(1810). (Sidensvansen harl pergamentartade lackröda till- 
satser på 2;dra ordningens vingpennor NILSSON Fauna II. 
1: 237 (1858). Att vara ensam har en liten tillsats,/ som 
heter: vara ensam med sig själf HEDBERG Grim 20 (1897). 
När .. (beslagen på byrån) borttögos. var det .. därför att 
man var övertygad att de voro senare tillsatser Rig 1949. 
s. 132. — jfr MÄNNISKO-, NY-TILLSATS. — särsk. 

a) (fullt br. ) övergående i bet.: utvidgande 1. 
kompletterande stycke (till möbel 1. maskin o. 
d.), tillbehör; ofta i ssgr. Polhem Test. 91 (c. 1745). 
Till Ett stort Bord giordt En ny tillsatts, 3 1/2 aln lång 1 
3/4 aln bred. HusgKamRSthm 1760, s. 519. Det hörer till 
sednare tiders Instrumentförbättringar, att med hjelp af 
tillsatser blåsa Trompet och Väldhorn, i hvilken Ton som 



helst. MecKLIN BegTbnA. 11 (1802). Användaren är anslu- 
ten . . med en . . PC som utrustats med en speciell tillsats. 
ADBDig 108 (1992). — jfr STEREO-TILLSATS m. fl. 

b) (t) om ngt som intas 1. påstryks o. d., 
särsk. om läkemedel o. d. Lindestolpe SuurbrFr. 33 

(1718). (Hon) hade forställt sin wackra hy med tilsatser 
frän Apoteket. Dalin Ar.g. 1:81 (1733. 1754). 

c) motsv. TILLSÄTTA 4 Q, i fråga om skrift 1. 
tal o. d.; tillägg, bihang, bilaga, appendix. Iso- 
G.«US Segersk. 1286 (c. 1700). Appendix eller Tilsats om 
främmande mineralier Wallerius Min. 422 (1747). 3 och 
en half rubel bödo vi .. (vågvisaren) med tilsats, at vi sedan 
ägde ingen ting at uppehålla oss med. DAHLBERG Le/h. 51 
(c. 1755). En ny uplaga .. med rättelser, tilsatser och för- 
bättringar Wallquist EcclSaml. 5-8: 285 (1792). (Stad- 
gandet av lagen) torde .. derest det icke får anses som en 
sednare med det hela icke i överensstämmelse bragt till- 
sats, kunna förklaras sålunda, att (osv.). NORDSTROM 
Samh. 2: 408 (1840). Detta Efterspel .. bildar .. en högst 
originell tillsats till dramat. LaM.M StrindbgDram. 1: 168 
(1924). 

dj (t) apposition. Boivie SvSynt. 8 (1826). Thore- 
LIVS SuSpr 24(1867). 

e) (t) närmast motsv. TILLSÄTTA 4 b, övergå- 
ende i bet.: bidrag, tillskott, medverkan. Carl- 
berg SthmArcttitCont. C 1 a (1740). Tiden lefver endast 
genom det närvarandes tillsats af ny kraft. Geijer I. 3: 
394 (1817). Ödmann lofvade att bidraga (till en påtänkt 
tidskrift), men med tillsats "efter förmåga". Ljunggren 
SmSkr 1: 140 (1872). 

f) (utom i a, j5 numera i sht i fackspr.) motsv, 
TILLSÄTTA 4 C, om ( ( mindre ) mängd av i ngt ämne 
som tillsatts 1. tillsätts 1. avses att tillsättas an- 
nat ämne 1. vara o. d. (( vanl. ) i avsikt att höja an- 
vändbarhet 1. smak o. dyl. 1. för att underlätta 
bearbetning 1. lagring o. dyl. 1. ss. utdrygning 1. 
utfyllnad o. d.), (extra) beståndsdel 1. ingrediens; 
jfr TILLBLANDNING 2, TILLSATT, TILL-SLAG 5. (Röd- 
bräckt malm) måste hafwa en tillsatz af bättre Malm och 
göd Flusz. UHIARNE Ber^/i/. 448 (1687). (Alunjord) är ..en 
tjenlig tilsats för smärre eldfaste kärl. RiNMAN 1: 36 
(1788). Fjortonkaratigt guld består af 14 delar guld och 10 
delar tillsats. ALMROTH ifarmarscft 72 (1838). Godseljord .. 
användes mest som tillsats i jordblandningar EKBRANT 
WRumsvåxt. 19 (1955). En .. analys av vilka tillsatser 
som används i plast. MotRiksd. 1972. nr 562, s. 9. — jfr 
SLAGG-TILLSATS m. fl. — särsk. 

a) i fråga om livsmedel 1. foder 1. läkemedel 
o. d. En tillsats av vin kan göra underverk i så- 
sen. Förteckning över ämnen tillåtna som tillsat- 
ser i livsmedel. Företaget vill inte avslöja vilka 
tillsatser som finns i korven. Nar man then (dvs. ki- 
nabarken) tuggar eller bryter, är han mycket sköör, men 
then som seeg är och limmig, är falsk, och med någon til- 
sats öfwerdragen. LINDESTOLPE Fross. 51 (1717). \Vi bruka 
dricka kaff'e med grädda och socker; men i Österlandet 
dricka Turkarne och Araberna sitt kaffe utan någon sådan 
tillsats. Berlin Lsb. 240 (1866). Skinkorna och svinhösen 
.. saltades med tillsats av sirap och kryddor. WRANGEL 
FornTid. 141 (1926). Ett läkemedel består .. också av olika 
tillsatser som gör det lämpligt att använda praktiskt. Pat- 
Fass 1990-91. s. 17 — jfr KAFFE-, SMAK-TILLSATS 

m. fl. 



-T 1341- 



- T 1342 - 



TILLSATT 



P) mer 1. mindre oeg. 1. bildl.; äv. närmande 
sig 1. övergående i bet: inslag (se d. o. 3); i sht 
fbrr äv. om inslag i mera konkret bemärkelse. So- 
cialism med en tillsats av korporativism. Man fin- 
ner sällan någon bI\Tnalm utan tilsats af Silfwer. Bromell 
Berg. 89 (1730). Det tilkommer et Käckt Folk at uplysa och 
stadga sig sjelf och förädla sit egit L>'nne. Detta är det 
man kallar Original i Caracteren, nemligen, at den är 
oblandad och utan främmande tilsatser LaN^^IRUS Försök 
81 (1788). En kristendom hvari ingår en god del rationa- 
lism med rika tillsatser af Rousseau och Saint-Simon. 
Samtiden 1874, s. 348. Hans Nilja var svag, men med en 
stark tillsats av egensinne. Estlaxder llÅrl. 3: 2 (1923). 
Mellersta inre Norrland visar upp enstaka gårdar med 
stark tillsats av gärdgrupper Ymer 1950, s. 202. 

2) (t) motsv. TILLSÄTTA 3: anfall, angrepp, 
ansättande. Naturens liflighet, hwilken icke tåhl twång 
eller tilsatzer DALIN Arg. 1: 78 (1733. 1754); möjl. till 1. 
Han war sä oförsiktig, at han uppenbarligen beskylte ho- 
nom for otro och at wilja rycka til sig Kronan, hvilket ock 
af Drotningens hatfulla tilsatser understöddes. DALIN 
Hist. 2: 25Hn 50). 

3) (t) motsv. TILLSÄTTA 6 (by. utnämnande, 
förordnande, tillsättning. Flera förmN-ndares tillsats. 
VDAkt. 1755, nr 273. 

4) (t) motsv. TILLSÄTTA 8 ib): (upp)offrande, 
tillskjutande. lag har fast med tillsattz af min Ulla för- 
mögenhet måst här tills draga mig fram. VDAkt. 1719, nr 
154. 

Ssgr (i allm. till 1; i sht i fackspr.): (1 a) 
TILLSATS-AGGREGAT, aggregat (dvs. enhet av 
samverkande tekniska anordningar) som fogats 

1. kan fogas till annan teknisk anordning 1. ma- 
skin o. d.; jfr -maskin 2. Katalln.itallAsea 1931, s. 257. 
En traktor med tillsatsaggregat. LD 1958. nr 239. s. 1. — 
-BELYSNING, om extra (förstärkt) belysning (på 
arbetsplats 1. annat begränsat område där stön-e 
belysningsstyrka erfordras) som kompletterar 
annan (allmän) belysning, tilläggsbelysning. Till- 
satsbelysning vid spis och diskbänk. Upsala 14/9 1929. s. 

2. Vid .. utomhusfotografering är blixtlampor till utomor- 
dentlig hjälp som tillsatsbelysning. LD 1958, nr 78, s. 8. 
— (la) -BORD. Tilsatz bord till det storra bordet. Hov- 
fbrtärSthm 1748. s. 1084. Tillsatsbord 146 x 66. Ikea 1992, 

s. 134. FODER, extra foder, tillskottsfoder. Något 

tillsatsfoder till köksaffallet användes ej. LAHT 1907, s. 

344. FÖRLUST, särsk. i pl.: extra effektförluster 

(jfr effekt 4). SEN 3; 24 (1929). — il f) -KEMIKALIE, i 
sht i pl.; jfr -ämne. TNCPuhl. 66; 237 (1977). — 
-LADDNING, mil. om extra laddning använd för 
att uppnå ökad effekt 1. längi-e räckvadd vid 
skjutning med tyngre eldvapen; förr äv. om extra 
laddning fäst vid handgranat för att åstadkom- 
ma större spräng\'erkan. Soldllnf. 1944, s. 85 (/ fråga 
om handgranat). IllSvOrdb. (1955). — (1 a) -LINS. 
fotogr. om lins (se lins, sbst.^ II 2) som anbringas 
framför objektiv för att modifiera dettas bränn- 
vidd 1. ljusstyrka, försättslins. Cannelin (1912). — 
(1 f) -MALM. bergv. 1) om malm som tillsätts 1. 
kan tillsättas i syfte att åstadkomma legering. 
En smältugn kan och göras under kellare taket, der i .. 
(klockgjutaren I will temperera tillsattz malmen. BtAboH I. 
5; 27 (1678). 2) om högvärdig( are ) malm som vid 



metallframställning kompletterar 1. kan kom- 
plettera malm av ngt sämre kvalitet; jfr tillsätt- 
nings-malm. 2NF 10: 841 (1908). Avsikten är .. icke att 
använda malmen till framställning av manganlegeringar 
utan att bruka den som tillsatsmalm i masugnarna. DE 
GEER SvNatRiked. 1: 319 (1946). — -MASKIN, tekn. 1) 
till 1, om maskin som åstadkommer tillskott 1. 
förhöjning av kraft 1. arbete o. d. En tillsatsmaskin 
. . afsedd att användas tillsamman med centralens maski- 
neri för laddning af det stora Tudorbatteriet. TT 1898, M. 
s. 94. 2) till 1 a. om maskin som utgör tillsats till 
1. komplettering av annan maskin; jfr -aggregat. 
2NF 28: 728 (1918). Elmotorn ..kan lätt förses med dubb- 
la remskivör, av vilka den ena driver tröskverket, den and- 
ra tillsatsmaskiner SONESSON BöndB 176 (1955). — 
-MASKINERI, tekn. särsk. till 1; jfr -maskin 1. Alla 
akumulatorbatterier laddas direkt från hufvudstationens 
generatorer utan tillsatsmaskineri. TT 1900. M. s. 9. Det 
unika tillsatsmaskineriet för luftoberoende drift av ubåtar 
DA' 5/4 1993, s. D7. — (1 /) -MATERIAL, om extra be- 
ståndsdel 1. material o. d.; ngn gg äv. närmande 
sig 1. övergående i bet.: ersättning (se d. o. 5), 
suiTOgat( material); jfr -materie. På denna konferens 
uttalade man sig . , for förbud för användandet af papp och 
liknande tillsatsmaterial i skofabrikationen. SvLad- 
Skoind. 1910, nr 9, s. 97. Det största .. användningsområ- 
det för kalksten nämligen som råvara eller tillsatsmaterial 
inom industrin. DE GEm SvNatRiked. 2: 318 (1950). — ( 1 
f) -MATERIE. (t) tillsatsmaterial, tillsatsämne. 
BtAboH I. 5: 24 (1678). — (\ f) -MEDEL, jfr -ämne. En- 
silering utan tillsatsmedel. LAHT 1933, s. 307. Petrocm är 
ett tillsatsmedel for eldningsoljor SvD(At 5/4 1964, s. 36. 

METALL, metall, om (mindre kvantitet (se d. o. 

5) av) metall(blandning) som (för åstadkomman- 
de av legering) tillsätts 1. tillsatts annan (stön-e 
kvantitet av) metall, legeringsmetall. NordBoktrK 
1911, s. 157. Av tillsatsmetallerna öka tenn och speciellt 
aluminium korrosionsbeständigheten. HbVerkstTekn. 1: 
260 (1944). — -MÄNGD, särsk. till 1 f. TT 1897, K. s. 
79. — -ORD. [bildat i anslutning till huvudord i bet.: 
subjekt] (t) predikat. Strömborg SvSprSkol. 71 
(1857). — -RÖR. särsk. (t) närmast till 1 a: = an- 
sats-rör 1. FOCK IFys. 118 (1853). AUERBACH (1915). jfr: 
SiOrdb (1986: i/tan angiven bet.). STYCKE, (nume- 
ra bl. tillf ) jfr stycke 2. MeddSlöjdF 1894, s. 69. — (1 
f) -VARA. ofta i pl., om varor som jämte huvud- 
saklig(a) råvara 1. råvaror ingår 1. avses ingå i 
ngt. SvCreogrÅb. 1952, s. 138. — (1 f) -VATTEN, vatten 
SS. tillsats. 2NF33: 1078 (1922). — -VIKT. vikt utgö- 
rande tillsats 1. tillägg till ngt; särsk. (flygv. ), om 
vikten av flygfarkosts besättning, passagerare, 
last, drivmedel, lös utrustning o. d. TT 1927, Allm. 
s. 175. — -VÄRME, om extra värme (som komplet- 
tering av (annan) värme( källa)). SvD 23/9 1941. s. 
1. — (1/1 -ÄMNE. tillsats (se d. o. 1 /); jfr -kemika- 
lie, -materie. -medel. TT 1887. s. 73. Det är de kemiska 
tillsatsämnena i OK-oljoma, som ger det effektiva skyddet 
mot kallstartslitage. Motorfbr 1955, nr 2, s. 15. 

TILLSATT, n.; best. -et: pl. =. [jfr ä. d. tilsat: vbal- 
sbst. till TILLSÄTTA (o. SÄTTA TILL)] (t) tillsats (se d. 
O. 1 f). Gullens treggiahanda Tilsat. STIERNHIELM Arch. 
D 1 b (1644). Är nogh, at man .. någorlunda weet huad 
thet (rf(-'s. det myntade guldet) håller meera Huit (dvs. sil- 



- T 1343- 



- T 1344 - 



TILLSE 



ver), eller Rödt fdvs. koppar), i Tilsattet. STIERNHIELM 
Arch. D Ib (1644). 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL-SE, 
-are (se d. o.), -erska (se d. o.), [fsv. tilsea] jfr se till. A. 
1) (t) till II 13 b a: se 1. åse (ngt); äv. dels med 
obj. ersatt av prep.-förb. inledd av på, dels abs., 
dels refl., i de bildl. uttr. tillse sig om ngt, se sig 
om efter ngt, tillse sig av ngt, emotse ngt, övergå- 
ende (med anslutning till till II 13 a ) i bet.: förlita 
sig på ngt (jfr -förlita); jfr 2 o. -skåda 2. Jes. 21: 6 
(.Bib. 1541; abs.). Effter the chrisne .. hafve sä försumeli- 
gen .. slick grufvelighet tillset och intidt ther till giort. RA 
I. 1; 446 (1545). Christophfer) Hanssonn stadzskriffuer 
(tillsade) the gode me(n) i stadenn at tilsse sig i tiid om en 
anne(n) stadzschriiffuere. VadstÄTb. T2 (1583). Petreius 
Beskr. 2: 153 (1614: på). Jag tillser mig dock af herr archi- 
atems vanliga grace. H.JELT A/erf/cijia/c. 3: 587 (/ handl. fr 
1759). B.J0RKMA.\' (1889). B. till II 13 6 /}. 2) (t) ge akt 
på 1. lägga märke till 1. beakta (ngt) (jfr -akta); äv. 
dels närmande sig bet.: fästa avseende vid 1. ta 
häns3m till, dels övergående i bet.: ha överseende 
med (särsk. i negerad sats); stundom svårt att 
skilja från 1. Hafficke nijtt offuer tina dande hustru, Ty 
sådant nogha tilseende kommer intit gott åstadh. Syr. 9: 1 
{öv. 1536). Gudh .. hafver .. nu icke längre kunnet tilse 
kongh Erichs oförståndh. RA I. 2: 254 (1568). Bådo så 
samptlige Ridd Landt M: hann wille tillsee hans Vngdom 
och honom dett förlåta. RARP 3: 220 (1642). Beder menige 
Almogen det Kongl. May:t i nåder täcktes tilsee den store 
Skada och Affsaknad. de taga uti deras Nähring därige- 
nom, at de måste betala Saltet så d.vrt. Stiernman Riksd. 
2090 (1693). Adlerbeth HorOd. 10 (1817). jfr: KLINT 
(1906). 3) (t) se efter 1. undersöka 1. utröna (ngt, i 
sht angivet med indirekt frågesats); äv. intr.: se 
efter. At han skulle til-se om han ku(n)åe kolnDiaa thfe^r 
miedh) och köpa Olaff michelsons \\(us). OPetri Tb. 197 
(1528). Tå iagh nu .. nogha tilseer, förmärcker iagh wäl, at 
(osv.). Phrygius HimLif. A 3 a (1615). I det följande kom- 
ma vi att tillse, i hvad mån Almqvist kan sägas vara 
brottslig. LYSAXDERA/mgiJsf 41 (1878). Cannelin (1939). 
4) se till (se se till 5) (ngt 1. ngn); numera företrä- 
desvis i o; förr äv. dels med avs. pä ngns rätt 1. 
rättighet o. d., dels med obj. ersatt av prep.-förb. 
inledd av med 1. om; jfr -akta. Fordom när grannare 
wardt medh slika saker Idvs. laster) tilseedt. LPETRI KO 30 
(1571). Hvad som kan feelas, moste vij tillse att hielpat. 
/eP8:228(1640).HS//9:131 (c. 1800: om). Bort jag måste 
och tillse hären. L\>iG Styrbj. 40 (1824). Enkans rått till- 
sågs af tjenstgörande Brandt måstaren. BoupptVäxjö 
(1850). Jumbos sår bleve tillsedda. FlTINGHOFF Tattarh. 47 
(1925). särsk. a) med obj. bestående av att-sats. 
SuTr. 4: 188 (1539). Severin Kihl .. skulle rida wid gränsen 
och noga tilse, at ingen hemlig ståmpling mot riket föreha- 
des. Dalin Hist. III. 1: 336 (1761). Det finns bara en 
Cuprinol (tillse att Ni får originalvaral). SvD(A) 18/8 
1951, s. 1. b) (numera bl. tillf) ss. vbalsbst. -ende: 
tillsyn, överinseende. Civlnstr 20 (1594). Att .. aga 
tillseende öfver den till Veterinaire wetenskapens odlande 
wid Academien nu bewiljade anstalt. FfRST Florman 14 (; 
handl. fr 1791). SAOL (1986). Ssg (till -se 4): tillsies- 
man. [jfr fsv tilseu man] (t) tillsvningsman. ScHRO- 
DERUS Os. III. 1: 66 l"6.5' i (1635). — -SEARE 1. -SIARE, 
(-se- 1561-1619 (; liberijdtz tilseere). -si- (-ii-, -ij-, -iy-) 



1526-1800) [fsv tilseare: till -se] (t) 1) till II 13 6 a 1. 
p, motsv. -se 1 (1. 2): åskådare, betraktare; jfr tiU- 
skådare. Att wij . . (när vi dör) af Commediens mästare 
som är Gudh i Himmelen, mage bekomma ährones krona, 
och af wåra tillsiare som äro alla Gudz Englar .. thet roos, 
att wij redeligen lefwat hafwom. GUST.\F II ADOLF 92 
(1620). SCHULTZE Ordb. 4059 (c. 1755). 2) till II 13 b ji, 
motsv. -se 4: tillsyningsman; övervakare. Såå heta 
thå prestema ey allenast åldersmän vtan och tillsiyare / 
ther här kallas biscopar GlApg. 20: 28 {NT 1526). At För- 
äldrar .. icke tillätes så tidigt .. at lämna sina Barn utan 
särskilta lefwernes Ledare och Tilsiare. EKLUND Upf 354 
(1746). WULF Koppen 2: 754 (1800). jfr liberits-tillseare 
( se livré, ssgr) o. husgeråds-tillsiare 

TILLSEENDE(S), se till I 14 6 yanm. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. .sp. 1160): (II 13 b /3) 
TILL-SEERSKA. (-sij-) [till -se 1 -seare] (t) motsv -se 
4: kvinna som ser till ngn 1. ngt; särsk.: hushål- 
lerska. Paulinlis Gothus Pes(. 108 a (1623). The Prester 
som hade medh theras Tilsijerskor aflat Barn. GiRS Gl 64 
(c. 1630). 

TILLSEGELSGÅENDE tilse^gels-ga^ende, 
n.; best. -t. [till uttr /;'// segels (se SEGEL, sbst.' 1 /"/?) o. 
ett vbalsbst. till GÅ] (numera mindre br. ) om hand- 
lingen att göra fartyg segelfärdigt o. börja segla 
1. avsegla, dels i fråga om persons åtgärder o. d., 
dels i fråga om fartyg som blir föremål för sådan 
handling; äv. konkretare; jfr SEGEL, sbst.' 1 f p. 
(Fartyget! blef .. så vida befriadt .. att det var möjligt för .. 
besättning'en; att börja de arbeten, som utmärka ett 
skepps tillsegelsgående. GOSSELMAN SNAmer 1: 91 
(1833). Huru ett tillsegelsgående skall utforas kommer att 
bero på \indens riktning och styrka. EKELÖF Skeppsm. 114 
(1881). Provianten .. var ofta dålig redan vid tillsegels- 
gåendet. Hornborg Segelsjof 371 (1923). SvFlH 3: 181 
(1945). 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 7) 
TILL-SEGLA, [senare leden till segel, sbst.^] (t) förseg- 
la (ngt); Särsk. oeg. 1. bildl. HH XXXIII. 2: 19 (1546). 
Wår helige Fader (dvs. påven) kan icke feela / Himmelen 
han upläter och kan tilseegla. BRASCK FörtSon. H 4 b 
(1645). 

TILLSEGN, TILLSEJEN, se tillsägan. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL-SIA- 
RE, se -seare. — (II 2 1 -SIDA. (numera bl. tillf l sida 
vänd hitåt 1. framät 1. uppåt; framsida; i sht förr 
särsk.: vänstersida (särsk. i fråga om dragdjur 1. 
åkdon 1. plog o. d.); motsatt: frånsida. Bladh o. 
Hornstedt 159 (1784). För att på fårdevågar undvika, att 
få sin häst förgjord .. skall man ej låta en mötande köra 
förbi sig på "fräsidan" (frånsidan, höger), och en upphin- 
nande ej på "tesidan" (tillsidan, venster). DYBECK Runa 
1849, s. 37. 

TILLSIDES, TILLSIDO, se till I 2 a £. 

TILLSIDOSÄTTA tilsfidw~sät\, v. -er, -satte, 
-satt, -satt. vbalsbst. -ANDE. [ssg av uttr till sido (se 
SIDA 16 a ((5)10. SÄTTA. v3] (numera bl. tillf) åsido- 
sätta I ngt), försumma, nonchalera. iMan bön icke 
värdera det relatift lilla så högt, att man derfbr slutligen 
tillsidosatter det stora. NordLitTid. 1846. sp. 229. Stats- 
hushållningen (kan) .. glida ned till ett läge. under h vilket 
jämvigt i budgeten icke kan uppnäs utan det härdaste 
skattetryck samt tillsidosattande af statens vigtigaste 



-T1345- 



-T 1346- 



TILLSKAPA 



uppgifter. HaMILTON Statsr. 8 (1900). SAOL (1973). 

TILL ssgr (forts.; jfr a>un. sp. 1160): (II 13 b ji) 
TILL-SIKT. (t) tillsyn; uppsikt. CalmPnv. 10 (1620). 
(Rustmåstaren skall ha) noga inspection och tilsicht medh 
Gewähretz omväxling. DELACHAPELLE &B00* 10 (1669). 
Så länge jag är fränwarandes och icke kan således hafwa . . 
(på bostället) nödig tilsigt. VDAkt. 1760, nr 500. — (II 
(2,) 10) -SIKTA, (numera mindre br.) syfta till 
(ngt); åsyfta, avse. Danmark tillsiktar en awäpning, 
som blottar Sverige för anfall. Segerstedt Händ. 264 
(1925). SAOL (1973). 

TILLSINNES, se till I 18 a. — TILLSIST, se till I 
13 c?. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 7) 
TILL-SITTANDE, p. adj. (numera mindre br. ) om 
(del av) klädesplagg: åtsittande; jfr sitta till 3 b. 
Tätt tillsittande ärmar. SthmModeJ 1843, nr 11, s. 8. 
ÖSTERGREN (1957; angivet ss. "mindre vanl."). — (II 8 a 
a) -SJUKNA. (numera mindre br.) insjukna; jfr 
sjukna till. Så snart någon i Compagniet tilsiuknar .. 
(skall fänriken) den siuka genast tillika med Föraren och 
Fältskären visitera. Regllnf. 1751, s. 470. QUENNERSTEDT 

Torneå 1: 84 (1901). SJUNGA. 1) (numera bl. tillf) 

till II 5 (a): tillägna (ngn) sin sång; sjungande 
meddela sig med (ngn). (Slutligen gav Bellman) hvar 
och en . . med en särskild strof och melodi, hvars art och 
ton uttryckte den tillsungnes individualitet och skaldens 
personliga forhållande till honom, sitt eviga afsked. 
Phosph. 1812, s. 58. Skalden tillsjunger henne varnande i 
de sista raderna. 2SAH 41: 79 (1866). 2) till 11 S b fil. 
11 a a a': (fullbordat 1. ytterligare) sjunga (ngt). 
LPetRI A:0 45 a (1561. 1571). — (II 5) -SKAFFA, -else 
(t. Lind 1: 1887 (1749)). [jfr fsv tilskaffare. skaffare, för- 
valtare] (t) (för)skaffa (ngn ngt); anskaffa 1. (in- 
för )skaffa (ngt); förvärva (åt); jfr skaffa till o. -avla 

1, -fordra 2, -råda, v. 2, -värva. Saa bidie wij .. athij 
wille oss een (jägare) tiilskaffa, ther kwnne wel iagha tiil 
bag GIR 3: 58 (1526). Källare, i godt stånd, och låset var 
nu tilskaffat. OfferdalKArk. N II 1, s. 270 (1825). 

TILLSKAFFANDE, se till I 14 Ö yanm. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 5) 
TILL-SKANSA, -ning (numera bl. tillf, BerzeliuS o. 
PALUSTEUT Brevväxl. 2: 253 (1835: tillskansningsbegär), 
Bergstedt Clément PolEkon. 90 (1868)). [jfr t. zuschan- 
zen] mer 1. mindre självsvåldigt 1. orättmätigt 1. 
hänsynslöst skaffa 1. förvärva (ngt) åt (ngn); 
särsk. (o. numera nästan bl.) med refl. indir obj. 
(jfr skansa till 2 O. -hålla 4, -hända, -mäta 1, -rycka 

2, -vända 3 o. tillvälla 1, tillägna 3 (a)); förr äv 
utan indir obj. 1. med det indir. obj. ersatt av 
prep.-förb. inledd av åt; särsk. med avs. på 
(makt)ställning 1. förmån o. d. At hon tilskansade sin 
Man .. twänne Konunge Rijken. Schroderus Liv. 40 
(1626). (En nedsättning av penningvärdet skulle) tilskant- 
sa en del af Wåra undersåtare en obehörig winst på de 
öfriges och Rikets bekostnad. PH 10: 728 (1776). At 
tilskansa alla de tre Nordiska Riken åt sina Pommerska 
Anförwanter. LaGERBRING IHist. 4: 6 (1783). För dem, som 
stå i något anseende, är det nesligare att tillskansa sig för- 
delar igenom någon skenfager list, än med uppenbart våld. 
HölJERThukyd. 1: 538 (1831). Enligt en utredning som po- 
lisen gjort for en 10-årsperiod har Stockholmsfirman till- 
skansat sig 55 000 kr. DN(A) 4/11 1964, s. 18. SKAPA, 



-else (numera föga br, LIND (1749), BL 21: 247 (1855)), 
-ning (numera bl. tillf, LIND (1749). SAOL (1973)1; -are 

(numera bl. tillf. MOLLER (1807)). Ifsv tilshapa] jfr ska- 
pa till. 1) (numera bl. tillf) till II 5: skapa (ngt) åt 
(ngn, i sht sig); omöjligt att skilja från 2 i anv. 
med indir. obj. Ulfliotr (åtog sig) 987, at fara ofver til 
Norrige, och at af dess stadgar tilskapa dem en riktig lag- 
bok. Troil/s/. 54 (1777). Det högsta tänkbara måste vara 
tänkbart . . annars kan man visserligen efter det abstrakta 
.. fullkomlighetsskemat tillskapa sig ett ideal, med ett 
skenbart större mått af fullkomlighet, än som tillkommer 
Gud sjelf WIKNER Tjrfse-v. 143 (1888). 2) till II 8 ft (/j): 
(fullbordat) skapa 1. frambringa 1. förfärdiga 
(ngt); dana, ge form åt, (ut)forma (i sht förr äv. 
(med anslutning till till II 8 b a) med avs. på ngt 
redan förefintligt (äv. med av prep. till inledd ad- 
verbiell bestämning vars rektion anger det som 
uppstår)); särsk. i fråga om dels uppkomst av 
kvalitativt nytt tillstånd hos ngt 1. ngn, dels 
(möjl. delvis med anslutning till till II 11 a a a) 
(numerärt) nytillskott av ngt; i pass. äv. närman- 
de sig dep.: uppstå; jfr 1 o. -bilda, -forma 2, -mönst- 
ra, v', -skipa 1. Dalin Arg. 2; 19 (1734, 1754). Et ställe, 
där Fartyg större och mindre bygdes, och åror tilskapades. 
OSBECK flesa 259 (1751, 1757). (Han är av den meningen 
att människan) efter hand tilskapas til et mer och mer för- 
nuftigt kreatur SvMerc. 10: 213 (1761). Snö .. tilskapas 
därigenom, at watten-dunsterne i Molnet frysa. Regner 
Begr 198 (1780). Då idoghet och säkerhet tilskapat en all- 
män välmåga. LBÄ 1: 54 (1797). Småningom började man 
mer och mer tillskapa dessa af naturen sjelf danade stenar 
för att gifva dem tycke af menniskogestalter Palmblad 
Fornk. 1: CXXIX (1843). Orättvisa herrar tillskapa näsvi- 
sa tjenare. WENGELIN GMinn. 41 (1893). För att skapa ba- 
lans .. måste vi .. tillskapa flera värdplatser GbgP 21/7 
1987, s. 2. särsk. a) med avs. på befattning 1. äm- 
bete o. dyl. 1. organiserad verksamhet o. d.: inrät- 
ta; förr äv. med avs. på befattningshavare: utse. 
(Vi) tilskape nya betjente, med samma lätthet .. som en 
Turkisk Keisare låter strypa sina Embetsmän. och nya i 
deras stad tilordnar TESSIN Bref2: 143 (1754). (A. F. Cron- 
stedt) blef 1747 Geschworner i Öster- och Vester-Bergsla- 
gen, en syssla, som då först tillskapades. BL 3: 314 (1837). 
Funnos ej passande embeten lediga för personer, som skul- 
le befordras, så tillskapades sådane. MALMSTRÖM Hist. 2: 
296 (1863). Tillskapande av något nytt fristående organ 
för arbetet med registreringen synes .. icke böra ifräga- 
komma. Rig 1953, s. 7. b) i p. pf i mer 1. mindre ad- 
jektivisk anv.; i sht förr äv. övergående i bet.: 
konstlad, tillgjord (jfr 3), äv.: påhittad. Lind 
(1738). Den äkta hedern och den tillskapade skiljas .. åt, 
såsom guld alstradt i naturens sköte, och guld härmadt 
med Kemisk konst. LEOPOLD 3: 445 (1795, 1816). (Han) 
bestraffade .. somligas små förseelser .. andre pådiktade 
han tillskapade och falska brott. EMANUELSSON Polyb. 2: 
210 (1834). Med tillskapadt mild röst. ROSENIUS Ung- 
Gubb. 75 (1909). En särskild för andamålet tillskapad brä- 
da. Kulturen 1940, s. 71. jfr själv-tillskapad. c) (t) SS. 
vbalsbst. -else 1. -ning i konkret(are) anv.: skapel- 
se, alster. Ett mästerstycke af menskliga tillskapningar 
AdP 1789, s. 958. Barbariska tillskapelser af uttryck och 
ordställningar. LEOPOLD 6: 334 (1810, 1833). 3) (t) till II 
8 c. refl.: göra sig till; förställa sig; äv. speciellare: 



-T 1347- 



-T 1348- 



TILLSKARVA 



gestikulera; jfr 2 b. (Man borde) dröja tills .. (angrep- 
pet) sjTites än Wdare uppenbart och då tillskapa sig i en 
Ständemes man och till Bjuda sin tjänst åt General Björn- 
berg (hvilken tycktes lätteligen kunna bedragas). CAEH- 
RENSVARD Brev 1: 6 (1779). Bryngel tilskapar sig som en 
löjlig Fruntimmers-pilt. En\'ALLSSON S/ö«. 41 (1787). (Sv.i 
Tillskapa .. sig .. (eng.) to gesticulate. to make gestures. 
ÖoL (1852). — (II 11 a a or") -SKARVA, -ning. ss. 
skarv 1. gm skarvning tillfoga (ngt); gm skarv- 
ning utöka (ngt); äv. oeg. 1. bildl., särsk. (numera 
bl. tillf.): gm (lögnaktigt) uppdiktande tillfoga 
(ngt) (äv. (med anslutning till till II 8 6 /3) när- 
mande sig bet.: ljuga ihop); ss. vbalsbst. -ning äv. 
konkretare; jfr skaira tiU. Till 2 st. röda dammask 
dörre Gardiners förlängande .. hafiver iag .. tillskarfwat 
9/32 al nytt rödt dammask. HusgKamRSthm 1701, s. 191. 
PalmsTEDT Res. 2 (1778: konkretare). Ett halmlass berät- 
tade verkligen .. (professorn) sig hafva hoppat öfver, men 
de öfriga trenne .. utgjorde en tillskarfning af kadettema. 
BRAL-N Namnl. 204 (1849). Du viW väl icke. att jag skall 
tillskarft-a en orimlig lögnkrönika? R^iTJBERG Ath. 379 
(1859). Gudstjänst hölls i sockenstugan, tUlskarfS-ad med 
ett simpelt träskjul. Hagstrom Herdam. 3: 658 (1899). — 
(II 5) -SKATTA, [fsv tilskatta] (t) efter värdering till- 
erkänna 1. tilldela (ngn ngt); jfr skatta till. Rotker 

drensmg bliffue widh huset som honolmi aer tilskattat och 
laghfare thieti påå H(er)men jsraels wegna. OPetri Tb. 
295 (1529). PruBergsbr 1649, s. B 3 b. 

TILLSKATTANDES, se till I 14 Ö y anm. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 10) 
TILL-SKE. (t) särsk. i p. pr: som äger rum. Hjelt 
Medicinalv. 1: 149 (i handl. fr 1756). — -SKICKA, -else 
(se avledn. i. -ning (numera mindre hr... ArktiR 1561. avd. 
25 (1566). OoL (1852)1. -ung (t. HH XXXIII. 1: 158 
(1561)1. [fsv tilskikka] jfr skicka till. 1) (t) till II 1: 
skicka (ngn 1. ngt) tillstädes; jfr 6 a. I the lanzändar 
han tilskickat war Sv.ART Gl 19 (1561): möjl. till 3. Wij 
efterskrefhe Sweriges Rijkes Rådh och Ständer .. som 
vppå thenne .. här vthi Stockholm häldne Rijksdagh .. 
medh fulkomligh Fulmacht, hafwe tilskickade och fbr- 
samblade warit. Chesnecopherus Skål Ppp 2 a (1607). 
Att Commissarier åå wåra wegnar tillskickades. RARP 2: 
78 (1634). 2) (numera bl. i högre stil, arkaiseran- 
de) till II 5 (jfr 3): tilldela (ngn ngt) ss. dennes 
öde 1. lott o. d., bestämma 1. ordna åt; särsk. om 
Gud. särsk. med avs. pä prö\Tiing o. d.; äv. (delvis 
med anslutning till till II 8 ö jS (jfr 4)) utan indir 
obj.; jfr 3. IPetr 2: 8 (.\T 1526). Gudh haffuer tilskjckat 
migh stoor sorgh. Bar. 4: 9 (Bib. 1541). Tröst har man tå, 
at hwad Gud tilskickar, thet kan Han lindra, och i sinom 
tid borttaga. SaHLSTEDT Högart. Bih. 14 (1720). Ännu till- 
skickade ödet dem en ny förskräckelse. KOLMGDIN Liv. 1: 
377 (1831). 3) (numera bl. mera tillf) till II 5 (jfr 
2): skicka (ngt 1. ngn) till (ngn), tillsända; förr äv. 
med det indir. obj. ersatt av prep.-förb. inledd av 
(pleonastiskt) till; jfr 1, 6 a. SalWijsh. 16: 3 (öv. 
1536). Regeringen hafwe i Afftons tillskickatt honom en 
skriffteligh proposition. RARP 3: 121 (1640). Ålderman 
svarade, att han .. tillskickat henne en tysk gesäll. LOF- 
GREN TenngjH I. 3: 60 (i handl. fr. 1733). Så snart detta 
vårt Testamente .. <är undertecknat skall det) till alla Hof- 
Rätter .. tillskickas. Glstaf III 1: 258 (1780). Han hade 
fått julmat sig tillskickad både ifrån prostgården och and- 



ra håll. Lagerlöf //ösf 214 (1933). SAOL (1973); möjl. 
till 2 1. 5 a. 4) (t) till II 8 6 (/}»: göra i ordning 
(ngt), ordna, färdigställa; äv. (med anslutning till 
till II 5 I jfr 2)) med indir. personobj. betecknande 
den för \dlken ngt görs i ordning; jfr -laga, v. 1, 
-skipa 1. Att thu hwardere (hästflocken) en besynnerlig 
haghe tilschicket haffwer GIR 17: 228 (1545). Doch skole 
borgmestare och rådh ware forplichtedhe at tilskicke någ- 
re almennelige herbärghe vdi stadhen. der som wägfaran- 
de folch bekomma kunne. PrnSvStäd. 4: 39 (1594). 
MeddSlöjdF 1894, s. 50 (om a. förh.). 5) till II 8 C, refl. 

a) [sannol. utvecklat ur 2] (tillf, arkaiserande) 
opers.: (gm högre makts bestämmande o. d.) foga 
sig (så 1. så); jfr 3. Lindström Österhus 236 (1952). b) 
(t) anpassa 1. rätta sig (efter ngt). Att vij på vare sij- 
de tencke sammeledes här någett tillschickendes oss effter 
tijdenn och lägenheteme. GIR 29: 3 (1559). 6) (•=•) till II 
10. a) utse 1. förordna o. d., dels: utse osv. (ngn 
att göra ngt 1. till ngt), dels: utse osv. (ämbetsin- 
nehavare 1. funktionär 1. nämnd o. d.); i vissa 
språkprov svårt att skilja från 1; äv. med indir. 
personobj. (svårt att skilja från 3); jfr -fbrordna 2. 
Tha vare tesse godeme^n; til sskykkadha ath ssitia ffer 
bonnestare och radme'n; och alle aenbet/es) Men. Ario- 
gaTb. 3: 329 (1521). The syne me(n^ som ho(nom) haffde 
warit tilskickade at the skatta skwUe lh(et) huss ha(n) tU 
panta haffde hafft. OPetRI Tb. 31 (1524). Vij (har) nu til- 
skicket och forordnet udi vår stadh högbome furste och 
herre, ber Johan . . till öffverste regent udi . . Findlandh. 
GIR 26: 322 (1556). Hafffu/e h(er) och waritt tilskickade 
16 gode menn aff Stadenn som (osv.). UpplDomb. 2: 24 
(1578). Borgmestere och rådh, som i staden tilskikede bU- 
fwe. PrivSvStäd. 5: 41 (1613). Christus .. är af Gudi til- 
skickad dertil, at han skulle lata utgå en predikan. BORG 
Luther 2: 665 (1753). Ll-^DSTROM LPGothus 1-2: 110 
(1893: om ä. förh.). b) bestämma 1. ämna (ngt) att 
brukas (till ngt); särsk. i p. pf : avsedd, tilläm- 
nad. (Jag har) them anammat oc tagiid med theras tiaene- 
re oc gotz . . som the tiilförende tiil Gudz tisenist skicket oc 
utgiffvit haffve eller haer epter giffVande oc tiilskickende 
varde i miit .. beskserm. GIR 1: 34 (1522). iDet) war en 
lång tijd dwalat / Til ena tilskickada stund. Ps. 1695. 237: 
2. Avledn. (numera föga br. ): tillskickelse. r 1. f [fsv 
tilskikkelse] till -skicka 2: (högre makts) bestäm- 
mande 1. styrande 1. ingripande; äv. konkretare 
(äv.: öde, skickelse (se d. o. 4 ef )). Genom Gudz til- 
skickelse. Linc. Gg 5 a (1640). Att det bittraste, du erfarit 
. . just warit Guds nådefullaste tillskickelser för din ewiga 
wälfard. ROSENIUS Bud 35 (1858). (Jag) tänker på min re- 
sas mångahanda tillskickelser CaSTRÉN Schildt 378 
(1927) ÖSTERGRE.V (1957; angivet ss. "mindre vanl.l. — 
-SKIFTA, -ning. [fsv tilskipta] 1) till II 5: skifta till 
(ngn ngt); äv. refl.: gm skifte förvärva. Tiwsterby .. 
hwilckit godz . . Jacob sigh tilskiptt hade medt syna hust- 
rvs . . dotters systher . . for itt sitt kiöpe gotz ij Siggeböle. 
BtFinlH 3: 95 (1539). Vid bodelningen hade Eva mot An- 
ders' bestridande tillskiftats Wssa i Anders' giftorättsgods 
ingående lösören. IN JA 1946, s. 60. 2) (t) till II 10, i 
pass. övergående i dep.: turas om; jfr skifta tiU 2 
a. KiopiNG Äesa 18 (1667). 3) (numera bl. tillf) till II 
11 a a a, i p. pf , om byggnad i förhållande till 
annan byggnad: tillfogad gm skiftesverk (se d. o. 
3). Foderladan .. är tillskiftad men liksom huset i övrigt 



■ T 1349 - 



-T 1350- 



TILLSKOTT 



knuttimrad. EtnolKällskr. 3: 37 (1946). 

TILLSKIFTES, se till 114 6^0. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 8 6 Ip)) 
TILL-SKIPA, -an (t, BJÖRNER Lodfcr 37 (1737)), -nad (t, 
Verelius 256 (1681)). [fsv. tilskipa] 1) (numera föga 
br.) göra i ordning (ngti, färdigställa; förfärdiga; 
jfr -laga. v.^ 1, -skapa 2, -skicka 4. Björner T/ior.s/. 12 
(1737). De sydde skor octi liandskar, band fisknät och till- 
skipade bågpilar. LINDSTRÖM LeendGud. 123 (1951). 2) 
(t) SS. vbalsbst. -an 1. -nad: beslut; föreskrift; an- 
visning. Verelius 256 (1681). Björner Lodtr. 37 (1737). 
3) (t) utse 1. tillsätta (ngn). När then (borgmästare) 
är afsatt som först waldes. och een annan i hans stadh igen 
tillskipat. LYBERG GPprFalunDal. 1: 96 (i handl. fr 1609). 

HSH 31: 75 (1661). SKJUTA, -ning. (jfr fsv. tilskiutil- 

se, ingivelse] jfr skjuta till. A. 1) (numera bl. tillf) 
till II 5, refl.: gm skjutande förvärva (ngt), 
särsk.: vid skytte erövra (pris o. d.). lllMilRevy 
1898, s. 50. B. 2) till II 7: skjuta till (ngt, särsk. 
dörr 1. fönster o. d.), skjuta igen; förr äv. allmän- 
nare: tillsluta (äv. med indir personobj.). Så framt 
du mig din nådes-brunn tillskuter! LiLLIENSTEDT Vitt. 266 
(c. 1675). Fast dörren (till sakristian) var tillskjuten, hör- 
des ordstriden ut i kvrkan. HEIDENSTAM Svensk. 1: 271 
(1908). C. till II 11 o a o; . 3) (t) skjuta (villebråd o. 
d. ) för utökning av befintligt förråd. HmfortärSthm 
1623, s. 72. 4) skjuta till (ngt, särsk. pengar o. d.), 
bidra med; i sht förr äv. abs.: lämna bidrag; 
särsk. med bestämning inledd av prep. till vars 
rektion betecknar den 1. det vartill bidrag läm- 
nats; jfr -måna. Hon har genom åren tillskjutit 
stora summor till projektet. Här måste man ock 
tilskiuta / Och hielpa sitt eghit Land. RuDBECKJUS Starcke 
A5 b (1624). Staten behöfver medel, och det är allmänhe- 
ten, eller hvarje enskild, som bor tillskjuta dem. LBA 29- 
31; 195 (1799). — (II 8 a a) -SKORPNA, -ning. (nume- 
ra föga br. ) (börja att) bilda 1. få skorpa; ss. vbal- 
sbst. -ning äv. konkret, om bildad skorpa; jfr 
skorpna till. Alla the jordmohner och tillskorpningar som 
hwarftahls liggia öfwer hwar andra. SViEDENBORG RebNat. 
3: 310 (1718). SlROMS/^ogs/i. 149 (1846). 

TILLSKOTT tir~skot^, n.; best. -et; pl. = 
(HCllH 7: 64 (1697) osv.) ((t) -er PH 3: 1774 (1741), La- 
GERBJELKE PVetA 1806, s. 7) (se för övr. SKOTT, sbst.^). 
[liksom d. tilskud sannol. efter t. zuschuss: vbalsbst. till 
TILLSKJUTA lo. SKJUTA TILL) (jfr SKOTT, sbst.^)] 

1) motsv TILLSKJUTA 4 O. SKJUTA TILL 3 d, 

om ngt (1. ngn) som (ytterligare) för(t)s 1. foga(t)s 
till ngt (för att ingå ss. del däri), bidrag, tillägg; 
äv. om handlingen 1. förhållandet att ngt (1. ngn) 
förs 1. fogas till ngt osv., ökning; särsk. dels i så- 
dana uttr. som få 1. ge ( förr äv. göra ) iett) tillskott, 
dels i uttr med iett) tillskott av ngt, med angi- 
vande av det som förs 1. fogas till ngt annat, dels 
med av prep. till 1. ; inledd bestämning med an- 
givande av det som är 1. blir föremål för tillskott 
1. tillägg o. d., dels med av prep. av inledd be- 
stämning med angivande av det som förs 1. fogas 
till ngt annat; jfr TILLKOMMELSE 3, TILLKOMST 4, 
TILLVÄXT e. Barnen får tillskott av C-vitamin. 
Hennes bidrag blev ett värdefullt tillskott till 
samlingarna. Han skulle ha blivit ett ovärderligt 
tillskott i vår arbetsgrupp. AntecknSaml. 146 (1618). 



Af denna Tabell ses, att Stockholm ifrån 1775 till 1780 fått 
ifrån Landsorterne ett tillskott af 6944 personer VetAH 
1799. s. 240. 2SAH 3: 144 (1802: gjort ..tillskott). (Vågens 
fjäder) har .. visat tydliga och jemna utslag för ganska små 
tillskott eller förminskningar i belastningen. TT 1871, s. 
148. Samma sunda, mera husliga .. än svärmiska håg, 
men med ett tillskott af djupsinnighet. Finland 261 
(1893). Moderns musikaliska begåfning gaf ett ytterligare 
tillskött till de konstnärliga anlagen. SODERHJELM Runebg 
1: 25 (1904). — jfr KRAFT-, NY-, SALT-TILLSKOTT m. 
fl. — särsk. i fråga om pengar 1. pengars värde 1. 
andra förnödenheter; förr äv. övergående i bet.: 
bidrag, hjälp, understöd. Extraknäcket ger ett 
nödvändigt tillskott till vår ekonomi. Lottovins- 
ten blev ett välkommet tillskott i kassan. (De andli- 
ga) åthniuta sitt Underhåld aff åthskillige Inkomster .. 
men förnämligst genom Menige mans Handräckiande och 
Tillskått. Schouten Siam 34 (1675). Sådana tilskotter til 
Academiens formogenhet hade . . bordt användas til under- 
hållande af pensionärer. MelandERHJELM AmVefA 1784. s. 
65. Staten (bestrider), med foga tillskott af kommunerna, 
utgifterna för .. seminarier till bildande af lärare. JARTA 2: 
550 (1835). Johans far hade ingen stor inkomst, därför 
blev tillskottet som barnen tjänade under sommarledighe- 
ten ett välkommet bidrag. HESSLIND Sista 39 (1974). — 
jfr LONE-, PENNING-, PENSIONS-TILLSKOTT m. fl. 
— särsk. a) i fråga om insättande 1. satsande av 
pengar o. d. i affärsföretag I. bolag 1. ekonomisk 
förening o. d.; ofta konkret, om (ytterligare) be- 
lopp 1. kapital o. d. som insätts 1. insatts 1. 

satsa(t)s; jfr FÖRLAG, sbst.^ 4, INSATS 4 b. INSÄTT- 
NING 3 b. Företaget behöver ett kraftigt tillskott 
av kapital. Forlag och tilskåtter af det. som til värket 
och Grufvans drift fordras. PH 3: 1774 (1741). Den som 
sina tillskotter behörigen fullgjort skall ock från vidare be- 
talningsskyldighet vara fritagen. NoraskogArk. 6: 175 
(1860). VaSTHAGEN Affärsbokf 16 (1945). jfr KAPITAL- 
TILLSKOTT, ji) (t) om deltagande 1. andel i sam- 
manskott. Clerus (behagade) honom .. ifrån alt tilskott 
frikänna. WallquiST EcclSaml. 1-4: 117 (1788). En gång 
för alla gjorda tillskotter (/;// ngn allmännyttig fond). LA- 
GERBJELKE PVe^A 1806. s. 7. SUNDEN (1891). 

2) (t) om det antal exemplar av tryckt verk 
som ett tryckeris gesäller (på av dem själva in- 
förskaffat papper) framställer o. tillägnar sig ut- 
över verkets egentliga upplaga (ss. löneförmån o. 
för försäljning). ScHUCK SvFörlBokhH 2: 46 (/ handl. 
fr. 1745). Ty är Wår nådige wilja och befallning, det sådane 
så kallade Uthängen och Tilskott wid böckers upläggande 
hädanefter i alla Tryckerier aldeles skola wara afskaffade. 
PH 5: 3299 (1752). 

3) (t) epifys. Rosenstein Comp. 33 (1736). ÖoL 
(1852). 

Ssgr (till 1): TILLSKOTTS-ANSLAG""^, äv. "^o, 
(numera bl. mera tillf) extra anslag, tilläggsan- 
slag. FFS 1892, nr 8. s. 2. SAOL (1973). — -AVGIFT. 
(numera bl. i Finl.) extra avgift, tilläggsavgift. 
Ahlstrom Eldsl. 466 (1879). — -BILJETT, (bl. i Finl.) 
tilläggsbiljett. Mattsson Resebr 48 (1898). Statsver- 
ket bjöd . . mig pä fri resa i tredje klass, men jag tilläts att 
lösa tillskottsbiljett till andra klass. HELSINGIUS DetVar 
278 (1947). — -FODER, om extra (näringsrikt) fo- 
der som (vid behov) ges husdjur utöver vanlig 



Sv. Ak. Ordb. 



-T 1351- 



Red. avslutad den 17/12 2004. 



- T 1352- 



85 



TILLSKOTTA, v^ 



ranson (o. kvalitet); äv. i fråga om stödutfodring 
av vilt; jfr tillsats-foder. Nathorst LandtbrSk. 57 
(1896). Sillmjol är ett utmärlct tillskottsfoder ät smågrisar. 
LAHT 1925, s. 347. Ön, där .. (hararna) under vintrarna 
erhållit tillskottsfoder JNORDSTRÖM hos ÖSTERGREN (c. 
1930). FÖRVÄRV, särsk. om (av myndighet upp- 
muntrat 1. understött 1. förmedlat) förvärv (se d. 

0. 3 a a) av jordbruks- 1. skogsmark för åstad- 
kommande av ekonomiskt mer bärkraftig bruk- 
ningsenhet; jfr -jord. -mark. SFS 1967. s. 10i:3. — 
-JORD. jfr -förvärv, -mark. Mänga ofullständiga jord- 
bruk i länet behöva tillskottsjord. ÖSTERGREN (cit. fr 
1941). — -KAPITAL, särsk. om extra kapital som 
fordras för fortsatt drift av företag o. d. Emedan 
bolaget var i trängande behov av tillskottskapital för att 
hållas gående. Sanden StålRom. 209 (1929). — -KRAFT. 
särsk. om tillskott av elektrisk kraft som fram- 
ställs o. levereras till kraftnät vid hög belastning 
(se d. o. 2 a). 2NF 32: 648 (1921). — -LJUS. extra 
ljus; särsk. i fråga om belysning av inomhus od- 
lade växter. Mysljus för att växterna ska se trevligare ut 
är en sak. Tillskottsljus för att de ska må bättre är en an- 
nan. SiD 27/1 1984. Bil. s. 9. — -MARK. jfr -förvärv, 
-jord; äv. i fråga om arrende. SFS 1963, s. 656. Inne- 
bär rationaliseringsåtgärd .. att sökanden arrenderar till- 
skottsmark till jordbruk som han äger, förutsattes (osv.). 
SFS 1967, s. 1016. — -NÄRING, jfr näring, sbst.^ 1. 
FFS 1930, s. 1078. — -PENSION, (numera bl. tillf) 
om kompletterande pension (se d. o. 3). BtRiksdP 
1902, Sami. 1. I. 3: nr 81, s. 33. SAOL (1973). — -PLIKT. 
särsk. (numera i sht i Finl.) om (lagstadgad) 
plikt för delägare o. d. att tillskjuta extra kapital 
till bolag o. d. Tillskottsphgt till tackande af (den ekono- 
miska) föreningens förbindelser BtRiksdP 1895. Sami. 1. 

1. 2: nr 6, s. 211. FFS 2001, s. 4102. PREMIE, särsk. 

(numera bl. tillf): tilläggspremie. SAOL (1900). Si- 
SjöfT 1977, nr 52. s. 59. — -RÄNTA, särsk. (förr) om 
ränta (se ränta, sbst.' 1 a) utgående ss. hjälp till 
svagare båtsmanshemman; jfr reserv-ränta 2. 
BtRiksdP 1872, I. 1: nr 15, s. 10. (Båtsmansindelningen) 
innebar .. att kronan .. lämnade bidrag till underhållet .. 
genom att i fråga om mindre hemman tillskjuta ett belopp, 
den s. k. tillskotts- eller reser\Täntan. SvFIH 2: 88 (1943). 
— -RÖST. särsk. (numera mindre br): tilläggs- 
röst. Röstberättigad .. (erhåller) en tillskottsröst på grund 
av äktenskap. FFS 1918, nr 59, s. 21. SAOL (1973). — 
-VÄRME, extra värme; numera i sht om värme 
som tillförs byggnad 1. uppvärmningssystem o. d. 
utöver 1. som komplement till huvudsaklig vär- 
mekälla. HantvB I. 4: 9 (1936). (Energin från solfångare) 
räcker vanligtvis till tappvarmvatten och lite tillskottsvär- 
me under 6-8 månader DN 11/6 2000, s. D2. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 7) 

TILL-SKOTTA, v" (v' se sp. 11611. (t) tillsluta (ngt, 

särsk. fönster) med skjutlucka o. d. BtÄboH I. 6: 
100 (1633) — -SKRIA. 1) (numera bl. tillf, i vitter 
stil) till II 5 a: skria 1. skrika (ngt) till (ngn); förr 
äv.: skria 1. skrika till (ngn om ngt). Min dommare 
hafwer iagh förachtat, then iagh nu öfwerdådeligen tårs 
tilskrija om hielp. SCHRODERUS Kegel 245 (1617). Detta 
folk, som nyss tillskriat honom bifall. Geijer I. 2: 177 
(1836), 2) (t) till II 9: skria 1. skrika till; äv med 
obj. betecknande det som skriks. Schroderus Os. 1: 



820 (1635). Schroderus Os. III. 2: 26 (1635; med obj.). — 
-SKRIFT. 1) (numera mindre br) till II 5: skriftlig 
tillägnan, dedikation; förr äv. om adress på brev 
o. d. Swedberg Cat. A 5 a (1709). OoL (1852; om adress). 
Denna titelramsa åtföljes af den mest vördnadsfulla till- 
skrift. SCHVCKShaksp. 1: 382 (1916). SAOL (1998). 2) (t) 
till II 5 a: tillskrivande (se -skriva 2) (av ngn); äv. 
(o. i sht) konkret(are): skriftligt meddelande (till 
ngnj. Thet Magistraten härstädes, genom tilskrift af Ve- 
ner Consist. sökt befordran til nytt plankos uprättande 
omkring Primi Philosophi tomt. VDAkt. 1737, nr 25. Jag 
gissar, att Du ofordröjligen bekommer en dylik tillskrift. 
3SAH 37: 155 (1844). IllSvOrdb. (1955, 1964; angivet ss. 
föga br.). 3) (numera bl. tillf) till II 11 a a a', 
särsk. konkret(are): skriftligt tillägg (förr äv.: bi- 
fogat skriftligt alster). (Memonalerna var) försedda 
med en tillskrift. Atterbom Siare 5: 78 (1849). SvLitt- 
Tidskr 1970, nr 4, s. 32. — -SKRIVA, -else (se avledn.), 
-ning (se avledn.). [fsv. tilskriva] jfr skriva till. 1) till 
II 5; jfr 3. a) (t) (gm skriftlig bekräftelse o. d.) 
tillerkänna 1. tilldela (ngn ngt, särsk. ngt kon- 
kret); äv. dels abs., dels speciellare: tillägna, de- 
dicera till (äv. med det indir. obj. ersatt av prep.- 
förb. inledd av åt (jfr b)}. GIR 1: 150 (1523; a6s.). Der 
till swarades honom af retten, att huuseet är welbe.te 
borgmesteren å råstugu tillschrifuitt. SSthmTb. 14: 119 
(1624). Detta mit ringa werck tilskrifwer iag Eder RUD- 
BECK D, A.Atl. 1: Föret. 1 (1679). SvMerc. IV. 1: 78 (1758: 
åt). Lindfors (1824). b) anse 1. räkna 1. utpeka 
(ngn) ss. bärare 1. innehavare av (ngt, särsk. dels 
egenskap 1. förmåga o. d., dels förtjänst 1. skuld 
o. d.) 1. (förtjänstfullt 1. klandervärt) ansvarig för 
(ngt) 1. upphovsman till (ngt); tillräkna; tillägga 
(se d. o. 4); äv. med sakligt indir. obj. (se slutet); 
förr äv. dels med det indir. obj. ersatt av prep.- 
förb. inledd av åt (jfr o), dels med endast ett obj.; 
jfr -dela. -döma 1, -föra 1, -mala, v." 1, -mäta 1 slutet 
a, -slå 2. Han tillskrevs magiska krafter. Båda 
parter tillskrev sig segern. Efteråt blev (fortjåns- 
ten av) segern med rätta tillskriven målvakten. 
Nu tillskriver de mig hela skulden. Den dikten 
vill hon inte tillskriva Tegnér. Yttrandet har till- 
skrivits en rad olika personer. Johannes Batista .. 
Messie ähro ingom androm tilscriffuer än Christo. PERICI 
Musseus 1: 20 a (1582). Will tu, Gudh, mz tin grjTnheet/ 
oss syndare tillskrifwa. WlVALLIUS Dikt. 91 (1634). Jag 
kan aldrig tilfyllest berömma .. det jag näst Gud, hafwer 
til at tacka och tilskrifwa H(ans) Kiungliga) R(åd> det jag 
och mit Rike hafwa i sju år njutit den hugneliga freden. 
HCllH 1: 122 (1687). Kan ske, om någon sorg .. händer 
mig, at jag .. wänder mig till .. (Gud) men eljest all den för- 
mån jag winner, tilskrifwer jag mig sjelf D.ALIN Vitt. I. 1: 
10 (1739). Skriften tilskrifwer detta onda åt Gud. NOHR- 
BORG 943 (c. 1765). Westgötalagen, tillskrifven Lumber .. 
och Uplandslagen, som tillskrifves den hedniske Viger 
Spa. Nordstrom Samh. 1: 2 (1839). Kant menade .. att 
man måste tillskriva människan fri vilja. MaRC-WogaU 
FilDiskuss 151 (1955). särsk. med sakligt indir. obj., 
särsk. betecknande egenskap 1. förmåga 1. yttre 
omständighet 1. (förtjänstfullt 1. klandervärt) 
handlande o. d. Framgången vill jag främst till- 
skriva hennes klarsynthet och hennes tålamod. 
Dessa utseendemässiga växlingar får helt enkelt 



- T 13.53 • 



-T 1354- 



TILLSKYNDA, v 



tillskrivas modet. Om wij något gott .. göre, skole wij 
thet icke tilschriffua wåra kraffter, vthan blotta Gudz 
skenckta nådh. PERICI Musseus 2: 229 b (1582). Tilskn- 
fwandes sin egen försummelse den skada han därigenom 
taga kan. SCHMEDEMAN Just. 330 (1663). Sin upkomst har 
Amsterdam at tilskrifwa Antwerpens undergång. Hiibner 
Geogr. 131 (1738). När antalet analyserade organiska fö- 
reningar blev större .. måste (man) tillskriva tvenne olika 
ämnen samma empiriska formel, alltså samma samman- 
sättning. Smith OrgKemi 293 (1938). 2) till II 5 a: skri- 
va (1. sända) (formellt) brev till (ngn); äv. 
(numera bl. tillf.) med avs. på dels brev o. d., dels 
sakligt innehåll i brev o. d.: skriva (ngt) till 
(ngn). Te bref iak eder tiil förende tiilscrifvi-ith hafwer 
GIR 1: 47 (1523). Hwadh mig Cardinalen Mazarini 
ha{(ve)T tilschreffuedt j et breff . . ded kantu sij aff medföli- 
ande Copie. AOXENSTIERNABr<?/'2: 460 (1648). Men t.vvärr 
står jag icke till någon af dem i det förhållande att jag kan 
tillskrifwa dem i en sådan sak. UrKorrCronholm 20 
(1856). En av den nye ärkebiskopens första åtgärder var 
att tillskriva en ung akademiker . . för att be honom bli är- 
kebiskopens sekreterare. KyrkohÅ 1959, s. 40. 3) till II 
11 a a a': skriva till (ngt); förr äv. med indir. obj. 
betecknande det som man skriver till ngt i 1. på 
(svårt att skilja från \ b). Tekna Graderne i brädden 
(på kartan), och tillskrif dem hwar sitt Taal. RÅLAMB 4: 73 
(1690). Det som är tilskrifwit i brädden. DahneRT 286 
(1746). Intar fartyget .. (; hamnen) lastfyllnad för export, 
tillskrifves denna på det ursprungliga (/u//)passet. 2NF 
30: 287 (1920). Visitkort där det står tillskrivet för hand 
p.p.c, vilket betyder "för att ta avsked" (pour prendre 

congé). Uddenberg ftä« 219 (1985). 4) (t) till II 12, 
refi.: skriva sig ss. hemmahörande på 1. ägare till 
(sätesgård o. d.); jfr skriva, v 7 b. 17 o. till I 16 a y. 
Att han meddhellar Oss en . . (adehlängd) hwar wedh sit 
döpe- och till Nampn Specificerat, så wäll som hwad Säte- 
gård hwar och en sigh tillschriffwer. RARP 3: 104 (1638). 
Avledn.: tillskrivelse, r. \. f [fsv tilskrivitse] (t) särsk. 
1) till -skriva 1 b: tillskrivande; till(godo)räknan- 
de. Genom Christi rättfärdighets tilskrifwelse. RaiMUNDI- 
US HistLiturg. 51 U handl. fr. c. 1580). 2) till -skriva 2, 
särsk. konkret(are): skriftligt meddelande, 
skriftlig handling 1. kungörelse, skrivelse. GIR 2: 
147 (1525). GIR 3: 336 (1526). tillskrivning, r 1. f [fsv 
tilsknfning] (numera bl. mera tillf) tillskrivande, 
särsk. 1) till -skriva 1, särsk. dels: dedikation 
(särsk. konkretare), dels (o. numera bl.) till -skri- 
va 1 b. JPGo-mvS NMänsson B 3 b (1639). Ibland annat 
hafwa the .. (sin erkänsla) igenom Dedicationer och Til- 
skrifningar låtit förmärckia. Grubb Företal 3 b (1678). 
ANGELOW o. Jonsson SocPsy*. 108 (1990). 2) till -skriva 
3; äv. konkret(are): skriftligt tillägg. Nordforss 
(1805). Ändringarna verkställas genom öfverstrykning och 
tillskrifning. SFS 1905, nr 62, s. 2. — -SKRUVA, -ning. 
1) till II 7: gm skruvande tillsluta (ngt), skruva 
till. En trappa att stiga up .. på .. då luckorna skola till- 
skrufdVas. VGR 1715, s. 168. Låt (vinägern) stå framme i 
tillskruvad burk minst över natten. ICAKurir 1992, nr 33, 
s. 42. 2) (numera bl. tillf) till II 8 ö a, särsk. i p. 
pf, särsk. bildl.: tillgjord, konstlad, uppstyltad. 
Polyfem V. 15: 1 (1812). Att vara naturalist är att .. avsky 
det förkonstlade och tillskruvade. 3SAH 50: 189 (1940). — 
(II 8 b a) -SKRYNKLA, -ing. skrynkla till (ngt); 



särsk. i p. pf i mer 1. mindre adjektivisk anv; jfr 
-knyckla. SvTyHlex. (1851). Det enkla kråset på natt- 
skjortan var tillskrs'nklat. KrusenSTJERNA Fatt. 2: 236 
(1936). — (II 7) -SKYLA, (t) täcka Över (ngt), över- 
skyla; särsk. oeg. 1. bildl. LPetri 2Pos<. 130 b (1555). 
Tu forlätzt tino folcke theras misgerning, och tilskylde alla 
theras synder LPetri Psalt. 85: 3 (1560). — (II 12) 
-SKYLD. [fsv. tilskylder] (t) (nära) besläktad; jfr 
skyld, adj. 2. GIR 28: 55 (1558). 

TILLSKYNDA, sbst., se till-skynda, v avledn. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL- 
SKYNDA, v. -an (se avledn.), -else (se avledn.); -are 
(se avledn.), -erska (numera bl. tillf, ANDERSSON 
GrDram. 101 (1890, 1910), ÖSTERGREN (1957)). [fsv tH- 
skynda] jfr skynda till. 1) till II 1: skynda till; 
särsk. i p. pr.; äv, (numera bl, tillf) oeg. 1. bildl., 
om ngt abstr.: (snabbt) närma sig; förr äv. refl., 
särsk. oeg. 1. bildl.: närma sig, stunda. Och barns 
börden fast tillskyndar sigh. RONDELETIUS 31 (1614). Ju- 
len tillskyndade. WETTERSTEDT M!J^ 58 (1832). Vad får det 
lov att vara? frågar den tillskyndande servitrisen. WaS- 
s\NU Dödgr 127 (1958). 2) (numera företrädesvis i 
högre stil) till II 5: åvägabringa 1. åstadkomma 1. 
utverka (ngt) för 1. åt (ngn, äv. sig); (för)skaffa; 
bibringa; särsk. (o. numera nästan bl.) med avs. 
på ngt ont 1. skada 1. förlust o. d.: vålla, förorsa- 
ka, tillfoga, ådraga; förr äv. dels med det indir. 
obj. ersatt av prep.-förb. inledd av å^ dels över- 
gående i bet.: tillställa, (över)bringa till; jfr 3. 
OPetri 2: 446 (1537). Der .. (trätorna) icke uti tijd .. kun- 
ne bijleggias, skole the tillskynda edher republique inghen 
ringa skada. RP 8: 166 (1640). Dhe tijender oss senast ge- 
nom Högh wördige fadrenss skrifFwelse tiiskynnadess. 
VDAkt. 1674, nr 138. 2BorgP 7: 727 (1741: åt). At anhålla 
det Herr Baron och HofCancelleren täcktes tilskynda mig 
den hedren, at för Deras Maj:tr .. få detta mitt försök pré- 
senteradt. LennGREN (SVSI 2: 455 (1778). Man kan svårli- 
gen öfverskatta de fordelar som tillskyndats verldshandeln 
genom anläggningen af Suez-kanalen. KRUHS UndrV 11 
(1884). Titeln Clantbrukare") tillskyndade gärna sin man 
misstanke om ett ringare mätt av soliditet än det, som ut- 
märkte de gammaldags hemmansägarna. MinnGPrästh. 1: 
133 (1924). 3) till II 8 6 /J: (söka) få till stånd 1. 
åvägabringa 1. åstadkomma (ngt); främja; verka 
för; stundom (i sht med avs. på ngt för ngn skad- 
ligt 1. gagneligt o. d. ) med anslutning till 2; i sht 
förr äv. med saksubj. Partiet har inte velat till- 
skynda en sådan reform. The vele forordinere och til- 
skynde, at någre skep och skuther skole löpe hijdt til vårt 
rijke swerige. GIR 4: 383 (1527). Puncta Sår, som med ud- 
den af et skarpt instrument .. tilskyndas, äro merendels 
farligare, än huggna sår ACREL Sår 20 (1745). (Det skulle 
utrönas) hvad egentliga orsaken varit, som tillskyndat 
hans hastiga frånfälle. CRUSENSTOLPE Tess. 2: 145 (1847). 
Folkets inbillning hade en nedärvd, klerikalt tillskyndad 
förkärlek for det demoniska. NILSSON HistFärs 193 (1940). 
4) (t) till II 10: råda 1. (upp)mana (ngn) till (att 
göra ngt); förmå; äv. med bestämning innehål- 
lande (pleonastiskt) till. At then förrädaren Jöran 
Person schuUe straffat blifve, effter han .. tilskyndade 
kongen, at han sådant ynkeligit mord bedrifva schuUe. RA 
I. 2: 195 (1568). At han ther til war tilskyndat aff then 
Danske Adel. TEGEL Gl 1: 204 (1622). At the wore aff 



- T 1355- 



-T 1356- 



TILLSKADA 



Grefwen tilskyndade och inblåste at föra een sådan Lögn 
på Banen. SCHRODERUS A/6er?. 2: 317 (1638). Avledn.: 
tillskynda, r. 1. f. (t) till -skynda, v. 3: tillskyndan. 
Min ovenners ock missunnerss kanskee onde tilskynda. 
OxBr. 11: 431 (1629). tillskyndan, r. 1. f. [fsv. tilskyndan] 
särsk. (o. numera bl.) till -skynda, v. 3: (ngns) 
handling 1. verksamhet att tillskynda ngt; föran- 
staltande, åstadkommande; ivrande, initiativ; 
särsk. i uttr.pa, av.genom, förr äv. av 1. efter 1. i 1. 
med, ngns tillskyndan, äv. tillskyndan au ngn (i 
sht förr stundom äv. med sakbetecknande gen.- 
attribut 1. rektion); jfr till-foga. v. 3 a. tillskynda, 
sbst., tillskyndelse. Aff diefTuulsens tilskyndan är thet 
kommet, at somblighe menniskior are oonde. OPetri 3: 98 
(1530). Medh sins rådgiffueres .. tillskynden och tillhielp. 
KyrkohA 1909, MoA. s. 77 (1539). E. Hd är inthett okun- 
nogtt, att iagh effter E. Hd:es tilskyndann anno 1612 
drogh ifrånn Nykiöpungz herredagh till .. fru Anna TroUe. 
OxBr. 12: 395 (1622). (Han) skildes ifrå werlden Anno 
1603 den 11. Julii, i tilskyndan af Pestilentien. Rudling 50 
(1731). Jag blef dock icke tillsagd, genom hvars tillskyn- 
dan vet jag icke. Johansson Dagb. 1: 83 (1873). Litterära 
fonden, bildad på tillskyndan av doktor Erik Nordenson. 
Bergstrand SvLäkS 119 (1958). tillskyndare, m.//ig. 
[fsv. tihkyndare] särsk. till -skynda, v. 3: person SOm 
tillskyndar 1. tillskyndat (ngt); särsk. med gen.- 
attribut betecknande den sak som tillskyndas 1. 
av prep. av, i sht förr äv. till, inlett prep. -attribut 
vars rektion betecknar sådan sak; äv, dels om 
person som påverkar 1. påverkat ngn i fråga om 
dennes handlande 1. förhållningssätt o. d., dels 
ngn gg närmande sig bet.: understödjare, sympa- 
tisör; jfr skyndare 2, tillstyrkare. Thz obestond, som 
begynt och foretegit är wtaff andra tilskyndare. PrivFri- 
hetsbrJönk. 246 (1529). (Kardinalen) hade warit en Blåse- 
bälg och Tilskyndare til Förföljelsen. Schroderus Os, III. 
2: 75 (1635). Som dådets, om inte direkt förövare så i varje 
fall tillskyndare, misstänker jag starkt ett par gamla span- 
ska damer KlinckoWSTROM Minn. 1: 287 (1933). Vad Hei- 
denstams entusiastiska tillskyndare hade hoppats var 
(osv.). Book Heidenstam 2: 286 (1946). Queipo de Llano 
var en av de mest entusiastiska och aktiva tillskyndama av 
republiken och demokratin. DN 18/7 1986, s. 4. tillskyn- 
delse. r. 1. f [fsv tilskyndihe] (numera bl. ålderdom- 
ligt) till -skynda, v. 3: tillskyndan; särsk. dels i 
uttr. på 1. genom, förr äv. (ut lav, ngns tillskyndel- 
se, dels konkretare (i sht förr äv. närmande sig 1. 
övergående i bet.: händelse, tilldragelse, särsk. i 
sådana uttr. som lyckans tillskyndelse, om lycklig 
1. lyckosam händelse). Han kom vthaff andans till- 
skyndelse j templet. Luk. 2: 27 INT 1526). Genom en Him- 
melens tilskvndelse. EP 1792, nr 61, s. 3. De rent animala 
väsenden, de der icke handla medvetet, utan endast ledas 
af ovilkorliga tillskyndelser LVSANDER Faus( 101 (1875). 
Huru herden Paris pä kärleksgudinnan Venus' tillskyndel- 
se med förtjusning bortförde verldens skönaste qvinna. 
ADEL.SKOLD Da^si'. 4: 156 (1901). Ingenting i skolyngling- 
arnas uppträdande tillkännagav den stora lyckans till- 
skyndelse. Lagergren Minn. 1: 339 (1922). Trista 
tillskyndelser tycks höra till en människas dödsstund lik- 
som kråkor till ett höstlandskap. ARONSON Medalj. 41 
(1935). — -SKÅDA, -are (se avledn.). (t) 1) till II 5: 
gm omskådning tilldela (mästare gesäll); jfr skå- 



da, v. 5. Att gesäller måtte honom som den äldste mästa- 
ren först tillskådas. LOFGREN TenngjH I. 3: 11 (/ handl. fr 
1733). LOFGREN TenngjH I. 2: 178 (1933; om ä. forh.). 2) 
till II 13 6 a 1. p: åse (ngt); ta i betraktande, gran- 
ska; jfr -se 1. Schroderus Os. III. i: 356 (1635). När 

man nogha wil til-skoda, och medh reenan hugh öfwerläg- 
gia, hwad Målet (dvs. språket) .. är för en ting. StiERN- 
HIELM Fateb. Föret. 2 b (1643). ElCEBLAD Bref 1: 433 
(1655). Avledn. (till -skåda 2; t): tillskådare, m.//ig 
åskådare; jfr till-seare 1. Schroderus Ä'onFord/?r. Fö- 
ret. 5 a (1606). IS0G;EUS Segersk. 785 k\ 1700). — -SKÄ- 
RA, -elsc (t. Lind 1: 175 (1749), -ing (se -skämingi, 
-ning (se d. o. i; -are (se d. o.), -erska (se d. o. i. [fsv. tilskä- 
ra] 1) (t) till II 5: gm uppskärning tilldela (ngn 
ngt); särsk. mer 1. mindre bildl. Detta bröd .. må nu 
vara oss i större eller mindre matt tillskuret. Wallin Rel. 
3: 71 (1831); jfr 2 slutet slutet. Crusen-stolpe S(d//n. 
12: 6 (1848). 2) till II 8 b: skära till (ngt). Tillskur- 
na, men ännu inte färdigsydda handskar. Varu- 
husR 1541. Tagh så tin tilskurna (ympjQwist, och sätt 
honom subtiligt ther in. Månsson Tråäg. 11 (1643). Oskur- 
ne sammanrullade klädestycken . . hwaraf han tilskar åt- 
skillige kläder för de fattige. LAGERSTRÖM Bunyan 2: 197 
(1727). Ma chére mére .. gaf honom .. en bundt skrifpen- 
nor att tillskära. Bremer Grann. 2: 37 (1837). Mönster gö- 
ras efter tillskurna tygdelar Sömnadsb. 44 (1915). särsk. 
bildl.; särsk. i uttr. så 1. så tillskuren, så 1. så 
(ut)formad. särsk. om dels kropp(sdel), dels 
(skriftlig) framställning. VDAkt. 1683, nr 261. Ett hof 
tillskuret alldeles efter det fordna, fransyska. AJourn. 
1815, nr 179, s. 1. Hvilket löjligt djupsinne han inlägger i 
sina filosofiskt tillskurna svar! R\T)BERG 2: 347 (1867). 
Herr brandstodsdirektören och majoren var en liten un- 
dersätsig, kvadratiskt tillskuren man med alltför bred bål 
till ett skrangligt underrede. KrUSENSTJERNA Pahlen 4: 
115 (1933). Särsk. (numera mindre br.) i p. pf med 
gradadverbiell bestämning, övergående i bet.: (så 
1. så mycket, särsk. för mycket 1. för litet) tillta- 
gen; äv. pregnant: överdriven, överdrivet tillta- 
gen, särsk. i uttr. tillskuren i växten med samma 
bet. (jfr skära till 5 a, tilltaga 3 slutet fi a . A a e); 
jfr 1. Doch weet iagh icke, om .. (det påstådda antalet ryt- 
tare) icke lähr wara alt för wijdlöfFtigt tilskurit, medh 
mindre man och så the Swentienare, som Adelsmännerne 
til Häst effterfölia, medh räkna wille. BraSK Pufendorf 
Hist. 365 (1680). Förra års gröda war knapt tilskuren för 
Bonden. GbgMag. 1759. s. 25. (De år mycket artiga.) må 
vara, att artighetsformlerna äro nog mycket "tillskurna i 
växten". SATHERBERGLe/>i. 319 (1896). En stort tillskuren 
personlighet. MMor 2: 129 (1947). Ssgr (till -skära 2; t 
(Anm. Jfr dock de under -skärare o. -skärning an- 
förda ssgrna)); tillskäre-bräde, bräde för tillskär- 
ning. BoupptVäxjn 1798. -sax. tillskärarsax. 
BoupptVäxjö 1808. — (II 8 6 (a)) -SKÄRARE, [till -skä- 
ra[ person som yrkesmässigt utför tillskärning; 
SS. förled i ssgr äv.: tillskärnings-. Westee (1842). 
Munderingspersedlarnes tillskärning verkstalles vid kom- 
paniet af den pä stat anställde tillskararen. SPF 1859, s. 
619. jfr sko-tillskärare. Ssgr (i sht i fackspr. ): till- 
skärar-, äv tillskärare-akademi. (högre) tillskärar- 
skola. RTKatal 1920. 4: 715. -bord. bord för 
tillskärning; jfr tillskärnings-bord. Wärkstaden be- 
står af ett Arbets bord. et Tilskärar Bord. En Sax och 1 



- T 1357- 



- T 1358 - 



TILLSLUTA 



Pärsejärn. BoupptVäxjö 1767. -kniv. kniv för tillskär- 
ning (av (sko)läder o. d. ); jfr tillskärnings-kniv. 
SCHULTHESS (1885). Tillskärarknivar .. kännetecknas ofta 
av en bakåtböjd. konvex eggprofil. Varulex. Byggn. 2; 71 
(1955). -sax. sax för tillskärning (av tyg o. d.); jfr 
tillskäre-sax. SCHULTHESS (1885). En .. Tillskärarsax 
(avsedd for skrädderier) är c:a 40 cm läng med c:a 20 cm 
lång egg pä skänklarna och . . avsedd att stödas mot bordet 
vid klippningen. BJÖRKMAN Skräddarlex. 114 (1988). 
-skola, skola för utbildning av tillskärare; jfr till- 
skärnings-skola. DN 1894. nr 8880 A. s. 4. — (II 8 Ö 
(a)) -SKÄRERSKA. [till -skära I. -skärare] (numera 
bl. tillf J kvinnlig tillskärare. (En) tillskarerska. kun- 
nig i linnebranschen .. erhåller .. engagement pä större 
fabrik. GHT 7/11 1895, s. 4. StSvTyOrdh. (1989). jfr 
schablon-tillskärerska — (II 8 b (a)) -SKÄRNING, 
av. (numera bl. tillf. I -SKÄRING. (-ing 1900-1937. -ning 
1749 osv.) [till -skära] handling 1. verksamhet att 
tillskära ngt (särsk. tyg 1. kläder 1. (sko)läder o. 
d.); äv. konkretare, särsk. om sätt på vilket ngt 
är tillskuret (i sht förr äv. bildl., om utformning 
av ngt). Lind r. 924 (1749). En Parisisk tillskiarning och 
en .. Swensk sömm. YJiZlX^^RG KonstnHandtv. Skrädd. 11 
(1753). Pastorns son skulle .. förberedas for Universitet, 
och derföre måste hela stads-skolan behålla den lärda till- 
skärning, den vid Melanchthons tid hade fått. BroocmaN 
TyUnd. 2: 82 (1808). Han .. inställde sig på herrgården 
rätt ofta för matlagning och tillskärning av läder till sko- 
donen. Fatab. 1929, s. 70. Skrädderiets teknik innefattar 
tre huvuddelar: tillskärning, sömnad och pressning. FRÖ- 
BERG SArärfrf. 54 (1941). Ssgr (i sht i fackspr): till- 
skämings-bord. tillskärarbord. Andersson Hemlösa 
28 (1918). -kniv tillskärarkniv. LfF 1900, s. 21. -ma- 
skin, maskin för tillskärning ( av flerdubbla lager 
av tyg 1. läder o. d.). TT 1873, s. 218. -mönster. 
mönster efter vilket tillskärning görs. SthmModeJ 
1854, s. 1. -skola, tillskärarskola. GHT 1897, nr 12 B, 
s. 1. — -SKÄRPA, -ning. jfr skärpa till. 1) (numera 
föga br.) till II 8 a a, särsk. om köld 1. vinter: bli 
skarpare 1. strängare. Så mycket svårare .. som vint- 
ren tillskärpte. KURCK Lefn. 141 (1705). ÖSTERGREN 
(1957). 2) till II S b a: göra (ngt) skarp(are) 1. 
skarpt markerad 1. vass(are); skärpa; vässa; 
särsk. i p. pf, äv. allmännare: skarp, vass; ss. 
vbalsbst. -ning i sht förr äv. konkret(are), om 
skarp 1. egglik form 1. del o. d.; äv. bildl.: göra 
strängare 1. verkningsfullare 1. (mer) tillspetsad 
o. d. Heinrich (1814). Hauy observerade .. en tillskärp- 
ning på ändytan. VetAH 1816, s. 158. (Flintbiten har) bli- 
fvit funnen och å nyo tillhuggen och tillskärpt till en lans. 
SNiLSSONhos BERZELIUS Brey 14: 117 (1837). Kroppen är 
hög och hoptryckt med tillskärpt ryggkant. Nilsson Fauna 
4: 279 (1852). En tillskärpning av u-bätskriget. A/m(?u(s( 
VärldH 9: 112 (1934). — (II 11 a a öl -SKÖTA, -ning. 
(numera bl. i vissa trakter, bygdemälsfärgat) till- 
skarva 1. tillfoga (ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. kon- 
kretare; jfr sköta till. AktsamlKungsådreinst. 163 
(1685). (Kyrkobyggnadens) twänne senare tilskötningar. 

hEtiJRVS Delsbo 236 (1764). SLAG. [jfr -slå o. slå till] 

1) till II 1. särsk. a) (numera bl. tillf) motsv. slå 
till 21 c: nedslag (se d. o. 2 a). Sparre SkeppLärk. 
147 (1918). b) (numera föga br) till II 1 a, konkret, 
om kant på flätad korg. 2NF 14: 1043 (1911). 2) (t) 



till II 5, motsv. slå till 20 o. -slå 2: anslag (se d. o. 
17); tilldelning. VDAkt. 1695, nr 1006. 3) till II 7. a) 
(t) låsning gm omvridande av nyckel, särsk. kon- 
kretare, i uttr. ?ned dubbelt tillstag, om lås: som 
kan låsas med dubbla slag (se slag. sbst.' 27 h). 
VRP 1658-59, s. 5. b) till II 7 slutet, motsv. slå till 3, 
5 a, 15 o. -slå 4: slutande av strömkrets o. d.; äv. 
utvidgat 1. allmännare: igångsättande (av meka- 
nism 1. apparat 1. maskin o. d. ). TT 1941, Elektr s. 
82. Omkopplare for manuellt till- och frånslag. Inkopska- 
talSelga 1985, 1: 247. 4) till II 9 a, motsv. slå till 1, 2, 
4, 5, 12, 14 o. -slå 6: handling att slå till; särsk. (o. 
numera företrädesvis) i a o. b; äv. konkretare (se 
särsk. a o. b). PH 2: 1448 (1739). Frihet at wid uphand- 
lingsauctionen giöra sine anbud, sa at tilslag kunde skie 
för den minstbiudande. 2BorgP 7: 239 (1741). särsk. a) i 
fråga om att slå till ngt 1. ngn; särsk. motsv. slå 
till 2, om slag 1. spark mot boll 1. puck o. d. för att 
sätta denna i rörelse (i sht förr äv. utvidgat, om 
(rörelse vid) ivägslungande av kastredskap o. d., 
särsk. spjut). Ekqvist briljerade (i spjutkastning) med 
en oerhörd snärt i tillslaget. IdrBl. 15/9 1924, s. 1. Ever- 
tons vänsterytter .. fick utmärkt tillslag och bollen sköt 
som en raket mot Broniwichmälet. Tegner Stadion 219 
(1938). Bollens hastighet efter tillslaget är 25 m/s. Gymn- 
Fys. 2: 103 (1984). b) motsv. slå till 1 C? a, i fråga om 
att slå till mot ngn 1. ngt: förberett 1. planlagt 
(polisiärt) ingripande o. d.; särsk. i uttr göra (ett) 
tillslag {mot ngn). Tillslaget mot Sandhamnsligan .. är 
som att bota svår huvudvärk med magnecyl. SvD 20/10 
1975, s. 5. Tillslaget och utredningen har skett mycket dis- 
kret. GbgP 2/8 1983, s. 1. Nyligen gjorde Malmöpolisen ett 
tillslag mot forsäljarna vid Mobilia. SvD 13/9 1990, s. 6. 
5) (numera bl. i fackspr.) till II 11 a, motsv. slå till 
26 o. -slå 7: tillsättande (gm hällande o. d.); äv. 
konkretare 1. (o. numera nästan bl.) konkret, om 
tillsats (äv. (bag.) om uppmätt o. upphälld deg- 
vätska). UHIARNE Berghl. 454 (1687). Samma tilslag 
gjordes och gaf enahanda utslag. VetAH 1776, s. 139. 
Hårdmalmen fattades .. som ett oumbärligt tillslag. LIND- 
ROTH Gruvbrytn. 2: 108 (1955). (Trägaren) mängar tillsla- 
get med mjöl och sätter till jäst och andra ingredienser 
Bröd 1972, nr 10, s. 12. — (II 7) -SLAMMA, -ning. gm 
slamning fylla 1. täcka 1. täppa till (ngt); särsk. 
dels i p. pf i mer 1. mindre adjektivisk anv., dels i 
pass. övergående i dep.: fyllas igen 1. täppas till 
av slam; jfr slamma till. Flere af de smärre ågrenarna 
nordost om staden hafva helt och hållet tillslammats. Fen- 
nia III. 9: 6 (1890). De ytterst våldsamma regn .. som vål- 
lade, att jorden blef hårdt tillslammad. UtsädT 1904. s. 
227. — (II 8 ö a) -SLIPA, -ning. slipa till (ngt); äv. 
bildl. ME\'ERS0N VapArboga 232 (( handl. fr. 1575). Hwad 
nu Talet eller Målet widkommer, thet samma förrättar 
Tungan, hwilken genom Grammaticam, Rhetoricam och 
Poesin blifwer formerat och tilslijpat. SCHRODERUS Mo- 
dersch. C 3 a (1642). Tillslipningen av brynstenar på häl- 
larna och i ravinernas sandstensväggar har synbarligen 

varit ett utbrett bruk. Fornv. 1936. s. 143. SLUTA, -el- 

se (t, Lind (1749)l, -ning (se d. o. i: -are (se d. o.), jfr slu- 
ta till. 1) till II 1 (a): ansluta; infinna sig; särsk. 
bildl., särsk.; tillstöta; numera nästan bl. i av- 
ledn. tillslutning; äv. tr.: ansluta (ngt till ngt), i 
avledn. tillslutning. I fall antingen något dödeligit skul- 



- T 1359- 



-T 1360- 



TILLSLUTARE 



le hans Moder hända, eller och någon annan olycka tillslu- 
ta som warket hindra kunde. TUORMAN KunglBorddam. 35 
(i handl. fr. 1698). ÖSTERGREN (1957), 2) till II 7: föra 1. 

bringa (ngt) i sådant läge 1. tillstånd att förbin- 
delse gm öppning 1. passage o. d. mellan inre ut- 
rymme o. dess omgivning hindras, stänga (igen), 
(fbr)sluta; med avs. på dels anordning avsedd att 
stänga igen öppning osv, särsk. döiT 1. lock 1. 
kork o. d., dels med sådan anordning tillsluten 
öppning osv. 1. tillslutet utrymme, särsk. behålla- 
re o. d.; förr äv. dels med indir. personobj. beteck- 
nande den för vilken ngt blir tillslutet (se särsk. 
b y), dels övergående i bet.: innesluta 1. stänga in 
(ngt 1. ngn) (särsk. i fråga om belägring o. d.), 
dels intr. (se c); i p. pf äv. i mer 1. mindre adjekti- 
visk anv., förr äv. allmännare, i överförd anv: 
sluten (se d. o. 11 b); äv. abs. (se särsk. d); i pass. 
äv. närmande sig dep.; jfr -hålla 5, -lycka, -skjuta 
2, -slå 3 o. tillåta 2. Dörren var tillsluten, men 
olåst. Du måste tillsluta locket, korken ordentligt. 
Tillslut genast flaskan. Långa rader med tillslut- 
na burkar. Jag har glömt att tillsluta brevet. Och 
tå portanar j Jerusalem vpdraghne woro for Sabbathen, 
bödh iagh tilsluta portanar, och befalte at man icke skulle 
vplåta them in til effter Sabbathen. Neh. 13: 19 (Bib. 
1541). Erchiebiskopen .. tilslöth Stockholms Stadh medh 
en starck belägring. Sylvius £0/ai 521 (1678). Med Lijk- 
Kistornas tilslutande, måste wahrsamt umgås, när icke 
alldeles visze och säkre Teckn are om Dödzmåhlet. Kyrkol. 
18: 3 (1686). Jag hafwer hela natten intet tilslutit något 
öga för bekymmer ÖSTERLING Ter. 2: 87 (1700). Vti Indien 
växer en vnderlig ört, som tilslutar sina blad tå en Mans- 
Person nalkas in til henne, och likasom blyges wid at låta 
se sin inwertes beskaffenhet. SCHERPING Cober 2: 185 
(1737). (Vokalen "O") har ett bäde mera öppet och tillslutet 
ljud. LiNDSTROMER ItGr. 3 (1803). (Blåsinstrumentets 
tunga) tryckes in i munstycket, så att springan tillslutes. 
BergholmFvs. 4: 41 (1925). jfr själv-tillslutande. o-till- 
sluten. särsk. al med refl. obj.; särsk. i anv. som 
motsvarar d. Att tillsluta sig for Guds kärlek. Den 
som inrättar sina grindar så . . at de tilsluta och läsa sig, 
då någon går derigenom. SamlRönLandtbr. 1: 141 (1775). 
Himmelen tillslöt sig och släppte inte fram den minsta sol- 
strimma. Lagerlöf S'*i7rfTirf. i: 308 (1943). b) (t) i frå- 
ga om att ngt gm tillslutandet upphör 1. avslutas 
o. d.; äv. i anv. som motsvarar d. a) med avs. på 
inrättning o. d. särskilt avsedd för viss verksam- 
het, särsk. skola o. dyl., o. med tanke på att den- 
na verksamhet (tillfälligt) upphör 1. ställs in o. 
d.; äv, med obj, betecknande verksamhet o, d. 
Hwilkett ärende bleff vpskuttitt, effther adwentet war in- 
gongitt, vdi hwilkenn tydh rettenn bör ware tilsluttin. 
2SthmTb 7: 463 (1588). Den 21 Martii tilslöts Scholan för 
den infallande Påska-Högtiden. ÅbSvUndH 83-84: 269 
(1777). Ehuru riks-banken .. ej tillslöt sin silfverutvexling 
förrän år 1815. AgaRDH o. LJUNGBERG II. 1: 137 (1854). 
Universitetet blef tillslutet. HLittSt. 3: 197 (c. 1890). ji) 
avsluta; särsk. med avs. på räkenskaper 1. bok- 
föring o, d. (Med denna replik) tillslutes och ändas öp- 
ningen. LejonkDr 17 (1689). Räkenskapernas säkra 
tilslutande. VRP 13/12 1731. SVEDELIUS SmSkr. II. 2: 50 
(1864. 1888). y) hindra. Aldenstund hvarcken ållder el- 
ler Echtenskap bör tilsluta Guds kundskap och den Chris- 



teliga troons bekännelse. WaLLQUIST EcclSaml. 5-8: 208 
(1681). c) (t) intr.: sluta tätt, ligga an, smita åt. 
Klädningen är garnerad med tvenne stora garneringar, 
hvilka icke tilsluta framföre. MagKonst 1840, s. 96. Sthm- 
ModeJ 1843, nr 6. s. 8. d) mer 1. mindre bildl.; särsk. 
med avs. på dels hand, i fråga om att inte vilja 
hjälpa ngn, dels hjärta, i fråga om att förhålla 
sig likgiltig 1. kallsinnig inför ngn 1. ngt, dels öga 
1. öra, i fråga om att inte vilja 1. undvika att upp- 
märksamma 1, lyssna på ngt 1. ngn; i p. pf i sht 
förr särsk.: sluten (se d. o. 7, 8); jfr a, b. Han skal 
tilsluta och ingen vpläta. Jes. 22: 22 {Bib 1541). En for- 
wänd och wrångsint Menniskia .. som inbunden och tilslu- 
ten är Sahlstedt //o//art. 77 (1722). Hans ögon, som så 
lång tid warit för Sanningen tilslutne. Ehrenadler Tel. 
574 (1723). Menniskor .. tillsluta sin hand för nödens be- 
hof ÖDMANN PredUtk. 63 (1808). Yngling! tillslut dina 
öron: du är förlorad om du lyssnar 2SAH 7: 306 (1815). Vi 
helse dem .. välkomna i vår tillslutna krets. VaLERIUS 2: 
209 (1836). Jag bäfvade for den (rättfärdiges röst), men jag 
tillslöt icke mitt hjerta. WiKNER Vitt. 246 (1865). 3) (t) 
till II 12: ansluta (ngt ngnstädes hän). Min bön, 
hwilken iag hkwäl hijt tillsluta will wti alsomstörsta öd- 
miukheet. EKEBLAD Bref 1: 317 (1654; rattat efter hskr). 
BERZELIUS Sref 11: 243 (1842). Avledn.; tillslutare, se 
d. o. tillslutbar, adj. till -sluta 2: möjlig att tillsluta. 
TTekn. 1861, 1: 1. tillslutenhet, r 1 f (numera bl. 
tillf) till -sluta 2: förhållande 1. egenskap att vara 
tillsluten; i sht förr särsk.: slutenhet (se d. o. 3). 
Ett tillstånd af .. väsendets tillslutenhet, att ingång ej 
lemnas hvarken till viljan, känslan eller tanken. ALMQVIST 
VSkr 5: 88 (1820). Lefflkr Smith PollJuv. 153 (1930). — 
(II 7) -SLUTARE. [till -sluta] 1) tillslutningsanord- 
ning. Lundberg HusdjSj. 434 (1868). 2) (numera föga 
br.) SS. förled i ssgn tillslutar-muskel: tillslut- 
nings-, slut-. Ssg (till -slutare 2; numera föga br): 
tillslutar-, äv tillslutare-muskel. slutmuskel. ARET- 
ZlUShos BILLING //ipp. 69 (1836).LAf/r 1908, s. 9. 

TILLSLUTBAR, TILLSLUTE>fHET, se till-sluta av- 
ledn. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL- 
SLUTNING, [till -sluta] 1) till II 1, motsv -sluta 1. a) 
kommande tillstädes för deltagande; uppslut- 
ning; anslutning (se d. o. .^); särsk. dels med adj.- 
attribut som anger omfattning av deltagande, 
särsk. stor, dels (i fråga om förslag 1. åsikt o. d. ) i 
förb. med verbet vinna; i sht förr äv. konkretare, 
om sammankomst o. d.; jfr -lopp a o. tillström- 
ning. Mötet hölls under överraskande stor tillslut- 
ning. Carlson Hist. 6: 264 (1881). Också vunno Regnérs 
åsikter genast ganska allman tillslutning. NOREEN VS 1: 
264 (1904). På en villsam hemväg från en liten tillslut- 
ning. Engström Gu6ö. 19: 153 (1937). b) (numera föga 
br.) till II I a: förhållande att ansluta (tätt inltill 
ngt; förr äv. konkret: anslutande ledning o. d. UB 
1: 563 (1873). En tillslutning till Stockholms stads vatten- 
ledning. BtRiksdP 1899, 6Hufvudtit. s. 142. DaNELL Sv- 
Ljudl. 37 (1911). 2) till II 7, motsv -sluta 2: 
handling att tillsluta (ngt) 1. skeende innebäran- 
de att (ngt) tillsluts, (till)stängning, förslutning; 
äv. konkretare, om resultatet av sådan handling; 
i sht förr äv. konkret, om knäppning (se knäppa, 
v.^ 1 a a) o. d.; förr äv. motsv. -sluta 2 b a, om 



-T 1361- 



- T 1362- 



TILLSLAPPA 



stängning som innebär (tillfälligt i upphörande 
med verksamhet o. d. Luckans plötsliga tillslut- 
ning överraskade oss. Tillslutningen var otät på 
sina ställen. Linc, (1640). At .. källarens tidiga tilslut- 
ning skuUe lända fattige betiente .. til stor afsaknad och 
beswär 2BorgP 3: 557 (1726). Helt och hållet utan tillslut- 
ning eller öppning framsluter linningen sig lik en utringad 
chemisett till halsen. NJournD 1860. s. 143. Banken iha- 
de) efter en långvarig tillslutning åter blifvit öppnad till 
utlåning. MALMSTRÖM Hist. 2: 104 (1863). Vid tillslutning 
af värdepostpåsar och värdepostsäckar . . användes nume- 
ra plombering. DÖSS o. LannGE 213 ( 1908). Ssgr: tillslut- 
nings-anordning. till -slutning 2: anordning för 
(automatisk I tillslutning av ngt, tillslutare. TT 
1895. Allm. s. 144. -förmåga, (numera föga br.) till 
-slutning 1 b: förmåga att ansluta (tätt inltill ngt. 
KrigVAH 1828. s. 9. -maskin, till -slutning 2: maskin 
för tillslutning av förpackning o. d., särsk. ( kon- 
serv )burk. LAHT 1912. s. 271. SLÅ, -slagning. -slå- 

ning I"''. StiERNHIELM iSVS) III. 1: 256 (1667) i; -slagare 
(numera mindre br. VDAkt. 1718. nr 138 (: till slagare löh- 
nen), TT 1898. M. s. 118i. [fsv tilsta] jfr slå till. 1) (nu- 
mera föga br» till II 1 a: (gm slag t bringa (ngt) i 
kontakt med (ngti, föra intill; särsk. i pass.; jfr 3, 
4. Ekenmark L6. ll (1847). Hx-ilka lager och dref kunna 
samtidigt från- eller tillslås kuggringame. 7T 1885. s. 37. 
HufLudkatalSonesson 1920. 1: 52. 2) (numera föga br. ) 
till II 5: anslå (ngt) till (ngn), tilldela: ställa till 
förfogande för; särsk. med avs. på ekonomisk för- 
mån, särsk. dels lön o. d., dels jordegendom o. d.; 
äv. dels utan indir. obj. (jfr a), dels refl.; tillägna 
sig; förr äv. dels: tillräkna, tillskriva, dels (med 
anslutning till till II 13 a ) med avs. på begäran o. 
d.: bevilja, villfara åt. Item är giffuit vdj Tunnebindare 
lön för 2 fatt bleffue thillslagne Penninger - 1/2 stiiffuer. 
SjötågsR 1546; möjl. till 5. Först haf\'e vi honom tillsla- 
git .. (etti inventarium. HammFackl. 1: 72 (1622). (Man 
trodde inte) någen kunna wara heligh. medh mindre man 
honom Vnderwärk tilslogh. SCHRODERUS Os. 2: 404 (1635). 
Att honom måtte samma hans begäran tillslås. BraheBrei- 
växl. 1: 72 (1661). Så .. starck är Menniskians fbrhopning, 
sedan hon hafwer .. sigh hennes lust och åtrå tilslagit. 
S\X\1US Curtius 584 (1682). Förfädeme iharl tilslagit de 
inkomster, af hvvilka en Församlingens tjänare kan lefwa. 
Rydén Pontoppidan 572 (1766). De Universitetet tillslag- 
ne äldre Hemman. h\ilka varit Universitetet under frälse- 
mannarätt förlänte. SPF 1818, s. 213. Löneförhöjningen .. 
hade utan Larsons begäran tillslagits honom den 1 juli. 
Dahlback ^6. 234 (1914). Lindroth Gruvbnin. 1: 62 
(1955; om ä. förh.). särsk. (t) a) med det indir. obj. 
ersatt av prep.-förb. inledd av för 1. till 1, åt. VVij 
måste grijpa till detta medhell. och tillslå någon provincie 
åth them. HSH 21: 86 (1638). Dock för capellan är intet 
någon jord tilslagen. ArkNorrlHembygdsf. 1921. s. 77 
(1737). STIER.VNL-kN Com. 2: 38 (1750: til), b) med per- 

sonbetecknande direkt obj.; särsk. med avs. på 
arbetskraft 1. manskap 1. trupp o. d. AOxenstier.va 
5: 660 (1630). De Bönder som Acad(emienl allemådigst 
tillslagne are. BraheBrevväxl. II. 1: 44 (1647). Tre Artille- 
ri-Fördelningar .. som äro tilslagne de 3 stora R>tteri-Re- 
ser\-Corpseme. KngVAT 1834, s. 321. 3) (numera 
mindre br,) tUl II 7: slå igen (ngt); tillsluta, 
stänga; förr äv. dels; innesluta, packa in. dels 

- T 1363- 



(med anslutning till till II 1 a (jfr 1)); gm slag fas- 
ta 1. anbringa. Himelen gick bort såsom en tillslaghen 
boök. Upp. 6: 14 (NT 1526). Taken are .. takte med raft 
och näfwer. och ther vtan på bräder med spijk tilslagna. 
PetreiUS Beskr 5: 14 (1615). När Fisken tilslås på 
Packartorget eller Fiskehambnen. STIERNMAN Com. 3: 779 
(1669). Nej. ut Ni ej får gå. För Er jag både dörr och fens- 
ter skall tilslå. En\'ALLSSON Pig 10 (1781). LINDROTH 
Gruvbn.-tn. 1: 314 (1955). 4) till II 7 slutet; slå till 
(strömbrytare 1. elektrisk ström 1. strömkälla); 
koppla på; äv. i ut\adgad 1. allmännare anv.. med 
avs. på (av elektrisk ström driven) apparat 1. me- 
kanism 1. motor 1. funktion o. d., äv. (med anslut- 
ning till till II 1 a (jfr D) med avs. på broms o. d.; 
jfr -koppla. Motorn, fläkten, värmen var redan 
tillslagen. TT 1888. s. 154. 1 privata hus är hvarje lampa 
i medeltal tillslagen 1 timme i dygnet, i butiker 1 1/2 tim- 
me och i klubbar 4 timmar. TT 1893. M. s. 96. Kokerskan 
tillslår hufv-udströmbn.taren. hvarigenom bakugnen blir 
strömförande och alltså värme alstras. SDS 1910. nr 142. 
s. 10. Medan bilen med alla bromsar tillslagna och med 
signalhornet \Tålande som en mistsiren. girade på tvären. 
SCHVlZE BöndSvFinL 37 (1935). 5) till II 8 6; gm slag 
förfärdiga 1. bearbeta (ngt); särsk. (o. numera fö- 
reträdes\'is ) med avs. på redskap(sdel) o. d. (av 
sten) (i sht i p. pf ); ss. vbalsbst. -slagning äv. 
konkretare, om sätt på \-ilket ngt är tillslaget; 
förr äv. dels: slå (mjTit), dels (med anslutning till 
till II 10) bildl.. i p. pf ; danad (o. därmed fallen 1. 
hågad) (for ngt): jfr 2. ArkliR 1566. Att der med icke 
skeer någott underslefT och mehra mj-nt tillslåes, än 
såssom till H. K. M:ts behoff befallat och förordnat är. RP 
1: XXXIII (1628). Ar dheras Natur inclinerad, och .. til nå- 
got handtwärck eller köpenskap ete. till slagen och bögd. 
så (osv.). Fer.n.«DER Theatr. 151 (1695). Groft tillslagen 
flint>'xa med skarpa kant«r Form: 1908, s. 220. Så små- 
ningom finner man en bättre och finare tillslagning fpå y.x- 
orna). Ymer 1917. s. 112. 6) till II 9 a. a) slå till (ngn 
1. ngt); i sht förr äv. abs. 1. intr (jfr b); särsk. (o. 
numera företrädesvis) i p. pf Blev du verkligen 
tillslagen i krogkön? En hårt tillslagen boll. Kan 
icke veta ehoo först tillslogh. BtHforsH 3: 194 (1643). b) 
(numera föga br. ) i bildl. anv.: drabba ( ngn 1. ngt); 
äv, intr.; (plötsligt 1. våldsamt o. d.) slå till 1. 
drabba 1. inträffa (förr äv. refl. 1. i pass. övergåen- 
de i dep. med samma bet.); vanl. med sakligt 
subj., särsk. om olycka 1. sjukdom o. d.; i p. pr. äv. 
med positiv bet.: som slår an, träffande. PErici 
Musseus 6: 108 a (1582). Medh mindre en stor Extraordi- 
närt olycka sigh tilslogho. SCHRODERUS Urs. F 2 b (1626). 
Om något ondt wil tilslåås aff Wädret vthi något Såår. 
MaSSSOK Åderlåt. 107 (1642). Grubb 316 (1665; tr.). Så- 
som iagh .. icke förmår för tillslagen opasligheet komma 
till Prestemötet. VDAkt. 1704. nr 346. Masker, utomor- 
dentligt gjorda, fast formade, otroligt säkra och tillslående. 
SoDERHJELM Upps. 84 (1907). 7) (numera bl. tillf) till 
II 11 a a or': tillsätta (ngt) gm att slå i det; särsk. 

i pass.; äv. bildl. PErici Musseus 2. 338 b (1582; bildl). 
En h\it fällning, som åter uplöstes då mera vatten till- 
slogs. VetAH 1813. s. 55. HemKokb 41 (1903). SLÄP- 
PA, -else it, IERICI Colerus 2: 126 (c 1645). LIND 1: 1892 
(1749)). -ning (numera bl. mera tillf., Linc B 4 b (1640). 
SAOL (1973»; -are (numera bl. tillf., SvKulturb. 9-10: 151 

- T 1364 - 



TILLSLATA 



(1931)). 1) (numera föga br.) till II 1 d (jfr 2): = 
släppa till 2; särsk. dels med avs. på vatten(flöde) 
1. luft 1. ånga o. d., dels speciellare, med avs. på 
hsm- 1. hondjur, i fråga om parning. Linc. B 5 a 
(1640). (Hon ville) tilsläppa fremmande tiur, dher hon lijk- 
wäl hadhe så godhan tiur sielf. BtFinlH 2; 351 (1670). Til- 
träde til denne Herrens person war icke swårt, alle 
tilsläptes. Ullman Gre/i>//af!rf. 71 (1782). Tillsläppningen 
(av vattenflödet) regleras .. så att virket kommer jämnt for- 
delat ned till dammen. HbSkogstekn. 401 (1922). 2) (nu- 
mera bl. tillf) till II (1 c/ (jfr 1) 1.) 5: släppa till (se 
släppa till 1) (ngt (1. ngn) ngt (1. ngn)). Så snart 
plantorna kommit upp, böra de tillslappas så mycket frisk 
luft, som väderleken tillåter HbTrädg. 2: 107 (1872). 3) 
till II 10 c: släppa till (se släppa till 3) (ngt (1. 
ngn)). Bergv. 2: 692 (1756). Hvad botnad drager den li- 
dande Husbonden däraf, at det vårdslöse legohjonet til- 
släpper rygghuden? LBA 11-13; 60 (1798). De i stor stil 
tilltagna populära föreläsningar, till vilka .. (rektorn) bras- 
kande förklarade sig ämna tillsläppa kontanterna. Nord- 
Revy 1895, s. 131. För material, som av anstalten 
tillsläppes för (arbetet) . . erlägges betalning. SFS 1938, s. 
977. — (II 8 ö a) -SLÄTA, -ning. släta till (ngt); jfr 
-jämna. TSkogshush. 1873, s. 58. — -SMETA, -ning ( nu- 
mera bl. mera tillf., LlNN.«US Bijskjöts. 64 (1768), SAOL 
(1973)1 jfr smeta till. särsk. 1) (numera bl. tillf) 
till II 7: smeta igen (ngt); särsk. i fråga om till- 
slutning av bikupor; ss. vbalsbst. -ning i sht förr 
äv. konkret, om tilltäppande material 1. fog o. d. 
BROOCMAN//usA. 3; 64 (1723). Om .. (rovbin) finna någon 
kupa wara gisznad i tiUsmetningen, at fosi'.). LlvN/EUS 
Bijskjots. 64 (1768). GUNN.^RSSON o. DE ROUBETZ 104 

(1961). 2) till II 8 b a: göra (ngt) smetig; smeta 
till; i sht i p. pf ; äv. i fråga om att ngt försetts 
med (alltför) iögonfallande 1. grälla färger (äv. 

bildl.). ANGERED-STRANDBERG Prar 14 (1898). En något 
ironisk skildring af Södra teaterns nuvarande tillstånd - 
naturligtvis tillsmetad med farsörens öfverdrifna färger. 
SD 1899, nr 2, s. .5. — (II 5) -SMICKRA, refl.: smickra 
till sig (ngt). En tiugu-årig enka, som med forstalda tå- 
rar tilsmickrat sig et stort testamente af sin döende gubbe. 
Wallenberg (SVS) 2; 73 (1771; uppl. 1999). — -SMIDA, 
-ning; -are inumera bl. tillf., Fatab. 1977, s. 124). 1) (nu- 
mera mindre br) till II 7; smida ihop 1. samman 
(ngt). Samman eller tilsmida. Linc. A 6 a (1640). 2NF 27: 
1289 (1918). 2) till II 8 6 (^3): smida till (ngt); äv. 
mer 1. mindre bildl. Civlnstr 17 (1547). Then Leydiske 
Academien i Holland ar lijka säsom en Wärkstadh, ther 
man tilsmijdher Calwinister SCHRODERUS Os. III. 2: 188 
(1635). — -SMYGA, -else (se avledn. i. jfr smyga till 
1) till II 1; smygande komma tillstädes; anträffat 
bl. i avledn. tillsmygelse. 2) (numera föga br) till 
II 1 a: smyga sig intill; särsk. i p. pr, om kläder 
Cedercreutz A/ann. 35 (1920). 3) till II 5: smyga till 
(se smyga till 3, 5) (ngn ngt); jfr -smyla. Wllfå:öp- 
pen 1: 713 (1799). Hon .. tillsmyger honom ett härligt bref 
Elgstrom Frunt. 29 (1809). Avledn. (t): tillsmygelse, r 
1. f Särsk. till -smyga 1: smygande förflyttning till- 
städes. Ll.\D 1: 174 (1749). — (II 5) -SMYLA. (-smygla. 
(Anm. Jfr smyla, v."- anm.)) (t) tillsmyga (ngn ngt); 
särsk. med det indir obj. ersatt av prep.-förb. in- 
ledd av å^ NTOÉN Charakt. 133 (1780). — -SMÄLTA, 
-ning. 1) till II 7: smälta till (ngt); särsk. i p. pf 



Man får apomorfin genom att under 2-3 timmar i ett till- 
smält glasrör upphetta morfin jämte ett stort öfverskott af 
utspådd klorvates>Ta. NF 1: 905 (1876). 2) (t) till II 8 Ö 
p: gm smältning framställa (ngt). Smidhe och til- 
smelthe af Räa Koppar Skräordn. 285 (1602). Bergv. 1: 59 

(1624). SMÖRJA, (t) till II 8 b. dels; smörja ned 

1. in (ngt 1. ngn) (jfr smörja till), dels: = smörja 
ihop. VALLERlAi/u,s/i. 64 (c. 1710). (Karleksbrevet) war sa 
om hwart annat tilsmordt .. at man kunde med swårighet 
inhemta något deraf Weise 1: 74 (1769). Så kom .. far från 
arbetet, lerig och tillsraord. Wetterbergh GNord 23 
(1862). — (II 8 6 /3) -SNICKA, -an (OPETRI 1: 18 
(1526)). [fsv. tilsnikka. av.; pryda, smycka] (t) = snicka 
till; SS. vbalsbst. -an äv. konkret( are ), särsk. när- 
mande sig 1. övergående i bet.: bildkonst 1. ut- 
smyckning o. d. När man medh kosteligha tilsnickan 
vpwäkker en annan til okuscheet. OPetri 1; 18 (1526). 
Swedberg Orrfaft. (1725). — (II 8) -snitt. Ijfr d. tilsmt. 
t.zuschnitt] (t) snitt, skapnad, karaktär. GeijerI. 1: 
130 (1818). Denna geniale agitators (dvs. G. Brandesi hela 
andliga tillsnitt. SDS 5/2 1901, s. 2. — (II 5 a) -SNÄSA. 
snäsa till (ngn); särsk. i p. pf Hawermann hade bli- 
fiit tillsnäst genom fönstret af den unge herrn. BaCIvMAN 
ReuterUfv. 2: 80 (1870). — (II 7) -SNÖRA, -ing (numera 
mindre br, SAOL (1900). SAOL (1923)), -ning. snöra till 
(ngt); särsk. med avs. på kläder 1. skor o. d. (äv. 
av klädesplagg o. d. innesluten kroppsdel); äv. 
oeg. 1. bildl., särsk. dels med avs. på strupe, dels 
allmännare: hämma 1. hålla igen på 1. strypa, 
dels förr refl.: sluta sig (hårt) (om ngt). Linc. G6a 
(1640). Thet är ont andas när strupen är tillsnörd. RAHP 
V. 1; 123 (1652). Sedan kläda Qwinfolcken på Bruden en 
skiön Carmersins Räck, så hårdt och wäl tilsnörad, så at 
Brudgummen .. den beswärligen kan uplösa. DRYSELIUS 
Måne 494 (1694). Ty lifmodren hafwer sig .. (så) om Bar- 
net tilsnört, at thet kan eij röra sina lemmar. HOORN 
■Jordg. 2: 70 (1723). Ett slags halfstöflar .. hvilka så hårdt 
tillsnöras att ingen väta kan intränga. PALMBLAD Norige 
48 (1846). Kroppens naturliga mjuka och afrundade for- 
mer voro här förvandlade .. i det midjan var hårdt till- 
snörd. EdgrenLj/i'. 1; 18 (1882). Mera betänksamma mot 
en alltför härd tillsnörning av det organisationsmässiga 
solidaritetsbandet ställde sig bl. a. Herman Lindqvist .. 
samt Ernst Blomberg. HÖGLLfND Branting 1: 316 (1928). 
— (II 7) -SNÖRPA, -ning; -are (t. liY.K<iq\jlST Hästanat. 
77 (1778; om slutmuskel)\. snörpa till (ngt); äv. bildl.; 
särsk. i p. pf i mer 1. mindre adjektivisk anv. 
(särsk. bildl., om person; (högdraget) tillknäppt 
o. d.). JWOLLIMHAUS SyH. A5b (1649). Lånesystemets 
fortfarande eller tillsnörpning HT 1922, s. 169 (1829). Säf- 
1ig som förr, något blekare och ännu mer betänksam och 
tillsnörpt. Lange SämreF 166 (1885). Den fotsida, snäfva 
och kring knäna tillsnörpta klänningskjolen. 2NF 35: 398 
(1923). — (II 7) -SPÄRRA, (t) spärra igen (ngt); i 
sht i p. pf ; jfr -spärra. Schouten Stam 29 (1675). 
Vthloppet (blev) vthaff sex Danske Skiep tilsparrat. WlDE- 
KINDI G2A 36 (c. 1676). — (II 8 Ö « 1. c) -SPETSA, 

-ning. spetsa till (ngt); äv. (o. numera bl. i slutet 
/3) refl.: bli spetsig(are); särsk. i p. pf i mer 1. 
mindre adjektivisk anv. (äv. om ngt av naturen 
spetsigt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om 
spetsig form o. d. En tillspetsad käpp. Schroderus 
Comenius 759 (1639). Lång, ät ändan fin, tillspetsad, upp- 



-T1365- 



- T 1366- 



TILLSPADA 



åt krökt näbb. Strom SvFogl. 65 (1839). Fördelen af ku- 
lans tillspetsning i främre ändan är tydligen den, att 
luftens motstånd förminskas. JOCHNICK Handgev. 27 
(1863). Ett kraftigt, redan något skalligt hufvud, som 
starkt tillspetsade sig uppåt. SODERHJELM Brytn. 143 
(1901). Att små naturvuxna eneklykor tillspetsades och 
användes till fiske. HaSSLÖF SvVästkustf. 29 (1949). 
särsk. bildl.; jfr spetsa till 2 o. -skärpa 2. särsk. a) 
ge (ngt) spets (1. mera spets) (se spets, sbst.- 4); ge 
(kortfattad o.) anslående 1. träffsäker form o. dyl. 
1. polemisk udd; i sht med avs. på uttryckssätt 1. 
framställning 1. tankeinnehåll o. d., särsk. med 
inbegrepp av (överdriven) förenkling av det som 
beskrivs; i sht förr äv. ref!.; ss. vbalsbst. -ning äv. 
konkretare, om (ngt med) tillspetsad form 1. ka- 
raktär o. d. Ett tal fullt av tillspetsningar. iHans 
tanke var) stundom nästan epigrammatiskt tillspitsad. 
2SAH 9: 106 (1819). Hans prosa rör sig gärna i poetiska 
bilder och tillspetsar sig i antiteser RYDBERG KuttFörel. 6: 
504 (1888). Hur annorlunda klingar ej sista glunten, till- 
spetsad med lagom mått af ironi. LD 29/8 1901, s. 3. Den 
dramatiska dialogen har i högre grad än den episka styrka 
och tillspetsning. WrangEL Dikten 258 (1912). (Det har) 
något tillspetsat blivit sagt, att regeringsformen av 1809 
är Sveriges historia översatt i lagparagrafer SvFolket 8: 16 
(1939). Man lämnade för det mesta artiklarna orubricera- 
de till Hemberg, som njöt av att få tillspetsa rubrikerna ef- 
ter sin smak. UrDNHist. 1: 202 (1952). ji) = spetsa till 2 
6; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om (alltmer) 
tillspetsad utveckling 1. tillspetsat tillstånd o. d. 
Sin yttersta tillspetsning har .. egoismen icke ännu fått 
hos den, som <osv.i. WlKNERTank. 161 (1872). Samma dag 
.. hade emellertid ställningen i kamrarna ytterligare till- 
spetsat sig. De GeER Minn. 2: 166 (1892). Han hoppades, 
att om konflikten tillspetsades, skulle de andra unionsvän- 
nema vara tvungna att taga steget fullt ut. HT 1925, s. 
221. Ett maktspråk, som orsakade en ödesdiger tillspets- 
ning av hennes förhållande till styvdottern. ROOTZEN 
Vård. 60 (1930). Hans närvaro i hennes hem ökade och 
tillspetsade hennes lidande. ENCKELL VHjärt. 187 (1933). 
(Tvångsforfarandet ) ger en klar signal om hur tillspetsad 
valutaförsörjningen i själva verket är SvD(B) 1947, nr 

288, s. 12. SPIKA, -ning. 1) (numera föga br.) till 

II 1 a: spika fast (ngt) (vid (ngt)). Medh Theras .. 
förnufft .. efTterföUier .. Werldennes (hwilkes hiuhl thet 
heelt och hållit är tilspikadtl rohi-else. SylviUS Mornay 
C 2b (1674). Carlstrom Spinnm. 65 (1832). jfr: III- 
SvOrdb. (1955). 2) till II 7: spika till 1. igen (ngt, 
särsk. dörr 1. fönster); särsk. i p. pf i mer 1. 
mindre adjektivisk anv. Fönster och dörar tillspikade. 
2BorgP 5: 81 (1734). 

TILLSPILLO, se till 1116. 

TILLSPILLOGE tilspifiw~je^ 1. TILLSPILLO- 
GIVA ~ji va, v. -ger resp. -giver, -gav, -gett resp. -givit, 
-given (se för övr GIVA, v.), vbalsbst. -GIVANDE, -GIVEL- 
SE (numera bl. tUlf, HoGBERG JetiuBr 2: 139 (1915)), 
-GIVNING. (förr äv skrivet ss. två ord til spillo-) [bildat 
till uttr ge 1. giva till spillo, se SPILLO, sbst." — Jfr 
SPILLOGE] (numera i sht i högre stil (ngt arkaise- 
rande) 1. ngt skämts.) ge (ngn 1. ngt) till spillo (se 
SPILLO, sbst.^ c, särsk. (i ä. bibelöversättningar o. 
i därav påverkat spr.) a, ji); äv. i p. pf i mer 1. 
mindre adjektivisk anv.: (förgäves) offrad, prisgi- 



ven, förlorad (se förlora 11) (jfr spillo, sbst.^c 

ö). KOLMODIN QvSp. 1: 628 (1732). Svenska hären led ett 
stort nederlag, och i flykten blef allt tillspillogifvit. 2SAH 
4: 109 (1805). (Brorsonen) lyckades .. att befria Henning 
från rättsligt åtal, men hans ära var tillspillogifven. De 
Geer Minn. 2: 251 (1892). Tillspillogivning. Det hebreiska 
uttrycket för giva till spillo betyder egentligen att avskilja 
frän världsligt bruk och helga åt Gud. Bib. 1917, Ordforkl. 
s. 438. Ett smycke i den svenska översättningstraditionen, 
som ej får tillspiUogivas. KyrkohÅ 1926, s. 108. Det flyk- 
tingöversvämmade Kalkuttas tillspillogivna folkgytter 
BonnierLM 1954, s. 306. Det är lätt att stapla en massa 
eländig, talande och för redan tillspillogivna självförtroen- 
den meningslös statistik efter en sådan här match. GbgP 
20/12003,5.26. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL-SPIN- 
NA. 1) (numera bl. tillf) till II 7: gm spinning till- 
sluta (öppning o. d.); särsk. om spindel. Reuter 
LagrDjSjalsl. 34: 33 (1886). REUTER LögrD/S/a/s/. 36: 76 
(1888). 2) (t) till II 8 ö ^: gm spinning tillverka 
(ngt). Så myckin luntha. som öfuerfördh, tillspunnen eller 
och elliesth därtill att bekomma ähr OxBr 1; 179 (1622); 
möjl. att hänföra till 3.3) (t) till II 11 a a a: spin- 
na (ngt) ss. tillägg; jfr 2. GnpshR 1549. GnpsliR 
1585, s. 120. — (II 1) -SPRINGA, [fsv. tilspringa] 
springa till (se springa till 2); särsk. (o. numera 
nästan bl.) i p. pr., särsk. i förb. med komina. Hel- 
SINGIUS (1587). En flock, med en slottsknekt i spetsen, 
kom tillspringande. Crusenstolpe Mor 6: 260 (1844). — 
(II 7) -SPRUNDA. [fsv tilspninda] (numera bl. tillf) 
sprunda till (lagerkärl för dryck o. d.); förr äv. i 
fråga om orgel: tillsluta (väderlåda) med spioind 
(se sprund, sbst.'^ 4). SCHULTZE Ordh 4827 (c. 1755). 
rVi>iiankaret tilsprundas och aftappas efter 14 dagar ROT- 
HOF 470 (1762). Drake Töpfer 54 (1850: ( fråga om orgel). 
SCHULTHESS (1885). 

TILLSPRÅK, n.; pl. =. (-spruck 1548 -spruk 
1548. -språk 1548-1740) [efter mit. tösprdke 1. t. zu- 
spruch. zusprache, ssg av to resp. zu, till (se TAPTO), o. 
sprake resp. spruch, sprache, tal, talande m. m. (se 
SPRÅK)] (t) anspråk, krav (jfr TILLTAL 4); äv 
övergående dels i bet.: anhållan, begäran (se d. o. 
2), dels i bet.: invändning, protest, ingripande (jfr 
TILLTAL 1). (Kristian II) hafver .. till tette kongerikit 
platt ingen laglig tilspruk. RA I. 1: 572 (1548). At iag Eder 
. . med et Tilspråk besöker, föranlåtes iag . . Af en skyldig 
taksamhet. BLOCK Pest. 89 (1711). At de må frie wara från 
tilspråk af Creditorerne. VRP 7/7 1735. (Tsaren) såg 
aldrahälst, at den Swenska och Danska flåttan inbördes 
forderfwade hwar andra, så kunde han sedan .. utan til- 
språk af någondera . . fullfölja sina widlöftiga förslag, bäst 
han wille. NORDBERG C12 2: 549 (1740). 

TILL ssgr (forts.; jfr an/n. sp. 1160): (II Sol. 
13 b y) TILL-SPÅ. (t) spä (ngn ngt); jfr spå till. Rud- 
BECK D. A.Atl. 3: 388 (1698). — (II 11 a a ö) -SPÄDA, 
-ning. (numera mindre br) (tillsätta o. därmed) 
späda på med (ngt) (jfr späda till); äv.: (tillsätta 
ngt o. därmed) späda (ngt med det tillsatta); ss. 
vbalsbst. -ning äv. konkret, om utspädande till- 
sats, särsk. bildl. Palmchron SundhSp. D2a (1642). 
Köttet vändes ibland (i grytan) och tillspädes med litet 
kallt vatten, att det ej må brännas. NORDSTROM Mattagn. 
49 (1822). Den ene recensenten rådde henne att med nå- 



Sv. Ak. Ordh 



-T 1367- 



Red. avslutad den 17112 2004. 



-T 1368- 



86 



TILLSPANNA 



gon ringa tillspädning omändra sin "Höstdag i Normandie" 
till en biblisk tafla öfver syndafloden. Hedenstierna Jöns- 
son 223 (1894). SAOL (1973). SPÄNNA, -ing. 1) (nu- 
mera mindre br) till II 1 a: spänna fast (ngt); i 
sht föiT äv. (med anslutning till till II 11 a a a): 
spänna för (dragare). Schultze Orrfö. 4739 (c. 1755). 
Någon till- och fränspänning av dragare. Västerb. 1931, s. 
183. mSvOrdb. (1964). 2) (numera bl. tillf.) till II 7: 
spänna 1. dra 1. strama åt (ngt). Handklofvarne voro 
hårdt tillspännde. SUFintH 5: 300 (1618). Den skönas 
bröst en oförrätt, / Inom et tilspändt snörlif dölgde. LeNN- 
GREN (SVS) 1: 79 (c. 1776). Tillspänna .. (dvs.) spänna ät 
hårdare. IllSvOrdb. (1964). SAOL (1973; utan angiven 
bet.). — (II 7) -SPÄRRA, -ing (t, Schultze Ordb 4743 
(c. 1755). LiXDFORS (1824)1, -ning. spärra till (ngt), 
(helt o. hållet) (av)spärra; äv. oeg. 1. mer 1. mind- 
re bildl.; jfr -spärra. Dalin Ar^. 1: 68 (1733, 1754). 
Haszan Bey hade foretagit sig .. at angripa och bortjaga 4 
Ryska Krigs-Skepp, hwilka tilspärrade ingången wid Dar- 
danellerne. DA 1771, nr 132, s. 1. Det förekommer mig, 
som hade mitt väsende tillförene varit nästan tillspärradt 
för all omedelbar inflytelse från de i färg och sten bildande 
konsternas rymd. Atterbom Minn. 189 (1817). Då locken 
komma att tillspärras på dessa kistor 2SAIi 50: 273 
(1874). — (II 8 ö a, c) -SPÖKA, -ning (numera bl. tillf, 
Weste (1807), Dalin (1854)). (numera bl. ngt värd.) 
särsk. (o. numera nästan bl.) i p. pf: (löjligt 1. 
uppseendeväckande) utstyrd, utspökad (förr äv. 
om klädskick o. d. ); jfr spöka till 2. Thet fördömeliga 
modet, som . . i Paris af syndiga hender vpstelt och tilspö- 
kiat är Swedberg SabbRo 1341 (1697, 1712). Pä oxen sit- 
ter en "Gärande", löjligt tillspökad, med något gammalt 
rostigt swärd .. i handen. Afzelius Sag. 4: 130 (1842). — 
■SPÖRJA, -an (t, Welander VenerSj. 147 (/ handl. fr. 
1763), CALONIUS5: 48 (1798)), -sel ise d. o.), [fsv. tUspyria] 
jfr spörja till. 1) (numera bl. ålderdomligt) till II 5 
a: (till)fråga (ngn om ngt); stundom äv. med två 
obj.; särsk. i förb. med indirekt frågesats; i sht 
förr särsk. i fråga om rättsligt förhör o. d. 
Safm)ma dagh köm Hans Encslon) for raetten och wart 
jnnafnj lychta dorar tilspord om han hade noghCe)n mis- 
tatnjka til frans jonsfon) om sina hust(rii). OPETRI Tb. 188 
(1527). iHan) inkallades och tilspordes om sitt tiufwerij, 
och bekände sig till nägre stycken saker UUKonsP 10: 7 
(1673). Förstår du meningen af det som i dessa ord till- 
sporjes dig? WaLLIN Rel. 4: 86 (1838). Forssell torde icke 
säga nej, om han tillspörjes. SCHUCK SAHist. 7: 168 (/ 
handl. fr. 1883). jfr o-tiUspord. 2) (t) till II 13 b p: 
höra talas om (ngt 1. ngn); få reda på; höra av. HH 
XIII. 1: 139 (1564). Samma Hustru är i alla För- 
samlfinga^r efterfrågad, men ingenstädz funnen el^/e)r till- 
spord. VDAkt. 1736, nr 63. — (II 5 a) -SPÖRSEL. [jfr 
-spörja] (numera mindre br. ) tillfrågan. BotN 1935, 
s. 268. — Ull d) -STAD. (-sted) (t) tillfälle, möjlig- 
het. flAflP 9: 18 (1664). 

TILLSTÄDES, TILLSTADIS, se tillstädes. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 5) 
TILL-STAKA, (t) gm stakning tilldela (ngn jord o. 
d.) (jfr staka, v.- 7 a); äv. mer 1. mindre bildl.: ut- 
staka 1. fastställa åt. Ett äcker stycke såsom tolffmähn 
Hindrich Jonson till dompt och till stackat ähr. Ångerm- 
DombRenov. 1634, föl. 24. Hwar Son drog sin (tutt)Sede\. 
och hwar lofwade .. at fara den honom tillstakade kösan. 



TESSINBre/'2: 84 (1754). — (II 8 ö a) -STAMPA, -ning. 
stampa till (se stampa till 2) (ngt, särsk. jord 1. le- 
ra); särsk. i p. pf i adjektivisk anv.; ss. vbalsbst. 
-ning äv. konkretare, om resultatet. Leran tilstam- 
pas warf för warf med jungfrur. KÖNIG Mec. 127 (1752). I 
jordvallar intränga kulor högst olika, efter jordens beskaf- 
fenhet . . efter dess mer eller mindre hårda tillstampning. 
HAZELIUSArtiH. 104 (1833). Mitt på det tillstampade jord- 
golvet satt en man med benen i kors. SPARRE HetKust. 116 
(1934). 

TILLSTAND(T), se tillstånd. — TILLSTE, se till- 
städes. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL- 
STED, se -stad. 

TILLSTEDDIS, TILLSTEDE(S), TILLSTEDI(E)S, 
TILLSTEDZ, se tillstädes. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 1 d, e) 
TILL-STEG. (t) tillträde. RP 8: 7.51 (1641). Fausse Braij 
(kan) intet förmeena dem Tillsteg till Facen. RAL.\MB 8: 51 
(1691). — (II 8 a a, 6 a) -STELNA, -ing (numera bl. 
mr.,NoraskogArk. 4: 221 (1719)). stelna till; i sht förr 
äv. dels: frysa till, dels tr.: göra (ngt) stel; äv. 
bildl. Watnetz tilstelnande på alla kanter BLOCK Mota- 
laStr 58 (1708). En regnkappa af kamlott invändigt över- 
dragen med kautschuk .. så gammal och tillstelnad, att 
den stod for sig sjelf som ett litet tält, dä den ställdes på 
marken. ADELSKÖLD Dagsv. 2: 8 (1900). Den gammal- 
svenska stilen, hvilken ju har en särskild förmåga att till- 
stelna brefformen. DAHLGREN S/äA/pro/; 1: 7 (1911). — (II 
1) -STIGA. Ijfr fsv tilstigha. sitta upp (pä hästi] (t) stiga 

1. träda fram; särsk. bildl., dels: framträda, bli 
synlig 1. påtaglig, dels (till till II 1 d (1. e)) i fråga 
om att komma i åtnjutande av ngt; jfr stiga till 1, 

2. GaileDomh. 64 (1633). Ålderdoms swagheterne begyn- 
na nu hos mig at tillstijga. VDAkt. 1711, nr 300. jfr: LIND- 
ROTH Gruvbrytn. 1: 182 (1955; i fråga om gruuprivilegier 
på 1600-talet). 

TILLSTON(D), se tillstånd. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 7) 
TILL-STOPPA, -ning. [fsv. tilstoppa] stoppa till (se 
stoppa till 1) (ngt); särsk. med avs. på mun 1. 
öron, särsk. bildl. (se stoppa till 1 slutet, 2) (i sht 
förr äv. med indin obj., betecknande den för vil- 
ken munnen tillstoppas); i sht förr äv. refl. 1. i 
pass. övergående i dep.: täppas igen; äv. mer 1. 
mindre bildl., särsk. med avs. på källa o. d. (jfr 
slutet). Hål och springor i väggarna var noga 
tillstoppade med lera. Öronen tillstoppas med 
fetvadd. Hwar öch en mwn skall tilstoppas, och all werl- 
den skal för gudhi brotzlighen wardha. Rom. 3: 19 (NT 
1526). Itt wäl tilstoppat Glaas eller Steenkrus. MÅNSSON 
Åderlät. 144 (1642). Sådane skiäl, dermed han kunde til- 
stoppa sine wederparter munnen. WERWING Hist. 1: 76 (c. 
1690). Alla öbarmhertiga, de der .. tilstoppa sina öron för 
den fattigas rop. NOHRBORG 658 (c. 1765). Englands flotta 
.. tillintetgjorde all handel öch tillstoppade de vigtigaste 
näringskällor PALMBLAD Nonge 262 (1846). Emedan .. 
(antändnings)kana\en lätt kan tillstoppas af krutslagg. 
JOCHNICK Handgev. 10 (1854). Turbiner, som lätt kunna 
tillstoppa sig och således stanna. TT 1901, K. s. 20. särsk. 
(t) bildl., med avs. på verksamhet 1. skeende 1. 
förhållande o. d.: bringa att upphöra, hejda, stop- 
pa; jfr stoppa till 6. RARP 8: 137 (1660). (Den kalla 



-T 1369- 



-T 1370- 



TILLSTYMMELSE 



ångan) anrörer hela kroppen .. genom hwilken köld Trans- 
pirationen hindras och tilstoppas. LINDESTOLPE Skorh. 17 
(1721).AGARDHB/S*r 2: 218 (1846). — (II 1) -STORMA. 
[fsv. tilstorma] (numera mindre br ) = storma till 2; 
fbrr äv.: = storma till 1; särsk. i p. pr. i förb. med 
komma 1. substantiverat. Kyrkian .. warder fulla j 
alla tijdher häfftigt pä alla sidhor tilstormat, men icke 
öffuerwunnen. PERICI Musseus 6: 111 a (1582). (Han) lät 
genomsticka någre Sliiser, så at Watnet kom medh macht 
tilstormandes. SCHRODERUS Os. III. 2: 180 (1635). Nar 
fienderna kommo ordenteligen tilstormandes på trenne si- 
dor .. blefvo de manligen afviste. IVittAH 1: 222 (1755). 
Det blef ett glädjefullt larm. Leonore och Petrea slogo un- 
der skratt ifrån sig de tillstormande. Bremer Hem. 2: 237 
(1839). — (II 8 ö a) -STRAMA, -ning. strama till 
(ngt); i pass. äv. övergående i dep.; bli stram(are); 
särsk. i p. pf. i mer 1. mindre adjektivisk anv.; i 
sht mer 1. mindre bildl. Sedan dess hade former- 
na tillstramats betydligt. Det tjenade till intet att till- 
strama formerna (for utskottets arbete). SD(L) 1898, nr 77, 
s. 2. En så till ytteriighet tillstramad pjästyp som spetsgla- 
set. SEITZ ÄSvGlas 195 (1936). — -STRYKA, -ning; -are 
(numera bl. tillf, LAHT 1893, s. 219 {om redskap)l [fsv. 
tilstryka] jfr stryka till. 1) (t) till II 7: gm att stryka 
på ngt, särsk. lera, tillsluta (ngt). Hildehrand Mag- 
Nat. 271 (1650). SCHULTZE Ordb. 5154 (c. 1755). 2) till II 
S b a: gm strykning (se stryka, v. III (1 1. 4 1.) 10 
(o) 1. 13) tillsläta I. forma (ngt); särsk. med avs. 
på (del av) klädesplagg. Kittet må i fogarna uppstiga 
.. som man sedan .. med små träspadar .. under afkylning- 
en tilstryker KONIG Mec. 149 (1752). Vecken ä ryggstycket 
fastsys .. och tillstrykas som ett motveck. Freja 1874, s. 
122. 3) (t) till II 9 a: slå till (ngn). Schultze Orrf6. 
5154 (c. 1755). — (II 7) -STRYPA, -ning. dra åt 1. ihop 
(ngt); äv.; hämma 1. avstänga tillförsel av; jfr 
strypa till 2. Hygiea 1860, s. 797. Stången S dragés nedåt 
af fjädern Fi, och V tillstryper ångan. TT 1891, s. 260. — 
-STRÄCKA, (t) 1) till II 5; räcka (ngn ngt)?; jfr 
-räcka 2. (Lat.) Apporigo .. (sv.) Tilräckia eller tilsträckia. 
Linc. F 3 a (1640). 2) till II 10 e, intr. 1. refl.: räcka 
till. BL 20: 40 (c. 1671). (Katalogen finns) at gratis tilgå, 
så långt uplägget däraf sig tilsträcker DA 1793, nr 232, s. 
3. Avledn. (t); tillsträckelig, adj. till -sträcka 2; till- 
räcklig. Rosensten SAog. 7 (1737). (Hon endast skrattar 
till tack) liksom hennes nådiga grimacer skulle vara mig 
en tilsträckelig ersättning. WaLLENBERG (SVS) 2: 113 
(1771; uppl. 1999). — (II 2, 8 fe /J) -STRÄVA, (numera 
föga br.) sträva i riktning mot 1. efter (ngt); gm 
strävande åstadkomma. Vannérus WundiPsyk. 130 
(1896). Medvetet tillsträvade "litterära" uttryck. SoS 
1915, s. 186. En allt djärvare melodilinje, i vilken en kon- 
centration på vissa huvudmoment tillsträvas. JEANSON o. 
Rabe 1:132 (1927). — (II Ila a or ) -STRÖ. (t) gm att 
Strö tillsätta (ngt). Linc. G6a (1640). Det grofva till- 
strödda giftet. 2VittAH 13: 14 (1821, 1830). — (II 1) 
-STRÖMMA, -ning (se avledn.). strömma till; särsk. 
i utvidgad 1. bildl. anv., särsk. om (kollektiv av) 
personer; äv. (numera bl. tillf) tr.; strömma 
(fram) till (ngt 1. ngn); jfr -flyta. Folk kom till- 
strömmande i hundratal. Normalscholorna öpnades 
d. 20. Jan 1795. Ifrån alla sidor tilströmmade ynglingar 
LittT 1796, s. 121. De vatten, som från alla sidor tillströma 
densamma (dus. älven). STRINNHOLM Hist. 5: 31 (1854). 



Nar du säger till mig: statt upp och gäck; då tror jag. att en 
ny lifskraft skall tillströmma mig. WiKNER Pred. 343 
(1877). Avledn.: tillströmning, r. 1. f förhållande 1. 
skeende att ngt strömmar till; handling att 
strömma till (för att delta i 1. ta del av 1. göra 
ngt); tillslutning, uppslutning; särsk. med attri- 
butiv 1. predikativ adjektivisk bestämning som 
anger omfattning av tillströmningen (o. prep.- 
attribut inlett av av o. angivande vari tillström- 
ningen består); jfr till-lopp a, till-slutning a. Till- 
strömningen av kunder var ofta rätt blygsam. En 
häftig tillströmning af blod till underlifwet. WiSTRAND 
Husmed. 102 (1840). (Han) inrättade .. i själfva prästgår- 
den en skola, som fick stor tillströmning af lärjungar 
MinnGPrasth. 1: 7 (1924). jfr publik-, rekord-, student- 
tillströmning m. fl. — (II 8 6 a) -STUKA, -ning. stu- 
ka till (ngt 1. ngn); äv. bildl.; särsk. i p. pf; jfr 
-knorva. En ordentligt tillstukad hatt. JernkA 1865. 
s. 8. Gjorde han ett försök till motsägelse, sä blef han ge- 
nast tillstukad. Strindberg Giftas 2: 112 (1886). — 
-STUNDA, -an Inumera bl. tillf. MOBERG Rid 210 (1941)). 
[fsv tUstunda] 1) (t) till II 5; (i framtiden) komma 
(ngn) till del 1. tillkomma (ngn); särsk. om arv; jfr 
2 b. Såå »dsse schola wij wara påå thz arff oss tilstundar 
OPetri 1: 30 (1526). KKD 6: 284 (1719). 2) (i sht i hög- 
re stil) till II 10 a: stunda; äv. dels opers., dels 
med obj. (se 6); förr äv. om person: vid mer 1. 
mindre nära förestående tidpunkt o. d. (väntas) 
komma; jfr stunda till o. -stå 4. Tet fordserfwelige ri- 
gemaenth Som warith hafwer . . ok en ber epter ytermera 
tiilstundar GIR 1: 48 (1523). Tillstundade ochså julehel- 
gen, emoot hwilken iagh ey förreesa kunde såsom och icke 
mitt uti winteren. UUKonsP 4: 105 (1652). (Vi har) mehr 
gagn . . af honom som tillstunder i warlden att betiena oss. 
VDAkt. 1689. nr 100. Wettern .. wisar förut när stormwä- 
der tilstundar. KONIG LärdÖfn. 6: 3 (1747). Det började 
skymma, natten tillstundade. MOBERG Invandr 233 
(1952). a) i p. pr. i mer 1. mindre adjektivisk anv.; i 
sht förr särsk. bestämt av nu 1. näst; förr äv. dels 
efterställt, särsk. om datum, dels om person äv.; 
blivande. (Jesus) then oss frelsar frå then tillstundandes 
wredhe. ITess. 1: 10 (NT 1526). (De har lovat att pengar) 
schole uthi god reedo lefwererade warda till then 1 Junij 
nu tilstundende. RA II. 2: 273 (1617). Näst tilstundande 
Rijkzdagh. RP 1: 133 (1629); möjl. ssg med näst. Hr 
Erik Wallin såsom min då tillstundande Swåger. VDAkt. 
1713, nr 392. jfr näst-tillstundande. b) (numera bl. 
tillf) med (person)obj.; stunda för, vänta, förestå; 
i ä. språkprov med oklar avgränsning mot 1. Fres- 
tilsens stund, huilken tilstundar allo werldenne. Upp. 3: 
10 (NT 1526). Den allmänne fahra, som så wäl eder, som 
osz tilstundar WiDEKINDI KrijgH 746 (1671). FRYXELLBer. 
4: 328 (1830). — (II 8 6 a) -STYMMA. [med avseende på 
senare leden se stymmelse] (t) särsk. i p. pf , särsk. 
om hår: tillklippt, tillkapad. Sturzen-Becker 2: 25 
(1841). — (II8(/3)) -STYMMELSE. (antydande 1. förs- 
ta) ansats, antydning; förr äv. speciellare, dels: 
(första 1. skissartat) utkast 1. försök o. d., dels om 
händelse som antyder 1. uppfattas ss. (första) 
tecken på ngt (särsk. pregnant; (första) tecken 
på fara 1. oroväckande tillbud o. d.); äv. dels mer 
1. mindre konkret, om ngt oansenligt som utgör 
blott antydan 1. första ansats till ngt, dels (o. nu- 



-T1371- 



-T 1372- 



TILLSTYRA, v^ 



mera nästan bl.) i sg.: (liten 1. svag) antydan 1. 
ansats till förekomst (av ngt), skymt (företrädes- 
vis i förb. med bestämning inledd av /;//, förr äv. 
av, o. särsk. negerat: minsta antydan osv.). Det 
fanns inte en tillstymmelse till bevis. En fest utan 
tillstymmelse till feststämning. Hon saknar varje 
tillstymmelse till högre ideal. Han har ingen hut 
i kroppen — inte en tillstymmelse. Om någon fara 
och buller eller tilsdömmelse är å färde. VDP 26/5 1779, § 
12. Njuta en tillstymmelse af landtlif KULLBERG Bref 2; 
100 (1844). Då den fdrra hälften af dessa sånger .. såsom 
konstalster endast utgöra tillstymmelser .. visa de sednare 
jemförelsevis mera öfning och besinning. Frey 1847, s. 102. 
Visserligen höra vi talas om hvarjehanda krigiska till- 
stymmelser. SöndN 1864, nr 7, s. 1. Hvarjämte från sam- 
ma tid de första tillstymmelser till räkenskaper finnas. 
HaGSTROM Herdam. 3: 109 (1899). Medan hon ogillande 
försökte rynka sina små tillstymmelser till ögonbryn. 
KronprinsessBFinlRödK 5.3 (1940). — -STYRA, v.^ -sel 
(t, Wallin Rel. 3; 150 (1827, 1831)1. jfr styra till (se 
styra, v.^ särsk. förb.). 1) (t) till II 5; tillsända (ngn 
ngt). Dhen öfwerståndne Ransaakningh, som förmodas 
undlangst wara Hanss Högwyrdigheet och Ehrewyrdig- 
heeter Tillstyrtt. VDAkt. 1684, nr 137. SPF 1823, s. 289. 
2) till II 8 6 iji): styra till (ngt); äv (o. numera fö- 
reträdesvis, mera tillf) dels med obj. ersatt av 
( sätts )adverbial, dels: stöka till, smutsa 1. skräpa 
ned (särsk. i p. pf). Der Gudh skulle tilstyra något 
oformodeligit öfwer wårt käre Fädernesland. Stiernman 
Riksd. 1289 (1657). (Honi hade svårt .. att alltid tillstyra 
så. att man i fred kunde fä hafva roligt med de käraste 
vännerna, MONTGOMERY-SlLFVERSTOLPE Mem. 3: 56 
(1910). Jag vill inte ha tillstyrt i rummet. Lo-JOHANSSON 
Stockh. 234 (1954). — (II 8 ö a) -STYRA, \-- särsk. 
(vard.) i p. pf: utstyrd, utspökad; jfr styra till (se 
styra, v.^ särsk. förb. ). Björkman (1889). De trodde för- 
stås, att jag inte hade bättre vett an att jag lät dig gå till- 
styrd på det sättet. JENSEN Montgomery 94 (1909). — (II 
13 a) -STYRKA, -an (se avledn.), -else (t, GIR 4: 58 
(1527)), -ning (numera föga br, CELSIUS Gl 2: 99 (1753), 
AnderssonBrevväxl . 1: 384 (1838: tillstvrkningsväg)); -are 
(se avledn.). [jfr fsv tilstyrkiare] (gm formellt yttran- 
de) förorda 1. tillråda 1. bifalla (godkännande 1. 
antagande av) (ngt, särsk. begäran 1. åtgärd 1. 
förslag o. d., särsk. angiven (angivet) med inf- 
förb. 1. att-sats); äv. abs.; i sht förr äv. med indir 
personobj.; förr äv. dels med obj. ersatt av prep.- 
förb. inledd av till, dels om omständighet 1. för- 
hållande 1. skäl o. d.: tala till förmån för (äv. med 
obj. ersatt av så); jfr styrka till 2. Plutonchefen 
tillstyrkte permissionsansökan. Alla sakkunniga 
tillstyrker att byggplanerna trots allt fullföljs. De 
flesta remissinstanser har tillstyrkt. GIR 4: 58 
(1527). (Ärendet kar kommit i betänkande, då) åtskillige 
skäl finnes, som Odelqwarnernes conservation emoot 
Sqwaltors byggning tilstyrcke. STIERNMAN Riksd. 1091 
(1647). Där omständigheterne så tilstyrka. PH 3: 2253 
(1746). Faculteten kan här til (dvs. till resestipendiet) så 
mycket tryggare tillstyrka, som (osv.). LiNNÉSre/"!. 1: 140 
(1748). Jag tillstyrker er, att .. uppvakta er höge förman. 
WALLM-MiK Res. 156 (1832). Han tillstyrkte forslaget om 
ett realläroverk utan klassisk linie. 3SAH 2: 54 (1887). 
Ansökan av andra än byggnadsminnesnämnden kan emel- 



lertid inte bifallas med mindre än att nämnden har till- 
styrkt ansökan. Rig 1957, s. 7. Avledn.: tillstjxkan. r. 1. 
f handling att tillstyrka; äv. (o. i sht) konkretare, 
om enskilt fall 1. yttrande av sådant tillstyrkan- 
de (särsk. med gen.- (1. poss.- lattribut, beteck- 
nande den som tillstyrker ngt, o. i förb. med 
prep., särsk. på). De menn som gienom .. (kungens) till- 
styrckan, hade blijfwit Himmelrijkes Arffwingar. REEN- 
HIELM OTryggw. 107 (1691). Efter flere års trägna studier 
debuterade hon, pä sin berömda lärarinnas tillstyrkan, å 
K. Stora teatern. Idun 1890, s. 566. tillstyrkare, m.//ig. 
[fsv tillsfyrkiare. främjare, hjälpare] (numera bl. tillf) 
person som tillstyrker (ngt); förr äv. allmännare: 
tillskyndare, närmande sig: understödjare, an- 
hängare. Söffuerin norby skal haffua agtadh sig aath 
findtlandt thet wel fructhandis £er at han haffuer ther 
noghra tiilstyrkiare tiil. GIR 3: 110 (1526). SAOL (1998). 
— -STA, förr äv. -STANDA, -ståelse (numera mindre br., 
Lind (1738). Östergren (1957)), -ståndelse (t, HSH 31: 
68 (1661)1; -ståndare (se avledn.). [fsv tilstanda] jfr 
stå till. 1) (numera föga br. ) till II 3, särsk. i p. pr.: 
intillstående, bredvidstående; tillstädesvarande; 
äv. om sula: som har bred rand, som står ut 
utanför skons ovanläder. Ther tilstående Sprutor lalt 
samla vatten il på små Wagnar. RiSINGH LandS 36 (1671). 
SvSkoT 1927, nr 10, s. 151 (om .si^/a). 2) (t) till II 4 a: 
stå (så 1. så) till; i sht opers.; särsk. dels i fråge- 
sats, särsk. inledd av hur(u). dels med rumsad- 
verbiell bestämning 1. med bestämning inledd av 
prep. med, förr äv. om, vars rektion betecknar 
den 1. det som tillståndet avser. iMw bron huilkin 
iach sende therföre till idher ath j skolen få weta huru 
medh migh tilstår. Ef. 6: 22 (NT 1526). Huru där tilstod 
både om Drottningens och eljest landsens öch des inbygga- 
res lägenheter. TEGEL E14 43 (1612). At wara en god 
Christen när wel tilstår är så mykit som wara en god 
stridzman i fredliga tider. SWEDBERG SabbRo 422 (1688, 
1710). Imedlertid \'ilje vi nu gå tilbaka, och se, huru här (i 
Sthml i öfrigt, tid efter annan, tillstod. SthmStCal. 1763, 
s. 11. Möller (1807). 3) (t) till II 5 (jfr 5 a slutet), a) 
(rätteligen 1. vederbörligen 1. lämpligen) tillkom- 
ma (ngn); äv. dels: anstå, hövas, dels om tillstånd 
1. händelse o. d., särsk. fara: komma till del, dels 
med sakobj.: komma an på, beträffa; stundom 
(med anslutning till till II 12) närmande sig 1. 
övergående i bet.: tillhöra. Hwad ock sedan vtafF 
same gieldh vtöfTuer bliffuer Schall oss helfftane, och hen- 
ne thet annet helfftane tilstä. GIR 12: 103 (1538). Hwadh 
glädie och lust kan tilstå / Skal idagh intet felas på. MeS- 
SENIUS Sign. 10 (1612). Den fahra honom kan aff dette 
gifftermål tillståndhe uthur Pålandh pä Pryssens vegner. 
OxBr 1: 142 (1620). (Han) skole sigh vthi all ting så för- 
hölla och forskicka, som en rettschaffens Adelssman ägner 
och tillstår RABP 1: 49 (1627). Den herrlighet Ståndet 
dermed tillstår. Svedelius Äepr. 13 (/ handl. fr 1638). Et 
Cronan tillstående regale. NumismatMedd. 22: 178 (c. 
1721). SCHULTZE Ordb. 4948 (c. 1755). b) Stå i (ngns) 

makt 1. förmåga, vara möjligt för, komma an på; i 
sht opers., särsk. i förb. med så mycket 1. så vida 
o. d. Konungen swarade. at hwad honom tilstodh, wille 
han wäl medh honom hålla Nåborskap. Petreius Beskr. 2: 
207 (1614). Sä willie Wij Eder gerna .. förhielpa. så wijda 
Oss tillstäär. BraheBrevväxl. 1: 178 (1669). Jag skal (i 



-T1373- 



- T 1374- 



TILLSTAND 



egenskap av biskop) .. så mycket mig tilstär, skaffa lydnad 
för Hans K:gl. Maj:t. PH 10: 238 (1773). 4) (t) till II 10 
a: tillstunda, förestå. HH XXXIII. 2: 178 (1550). Ther 
fyllestgör han sin klagande maga för thes fdregäande och 
tilståande fastedagar. LemWIG ifo^.s/ 90 (1673). 5) till II 
13 a. a) medge 1. vidgå 1. erkänna (ngt, särsk. an- 
givet med att-sats, äv. med ack. med inf. (särsk. 
(o. numera bl., tillf) med refl. obj.)); särsk. i fråga 
om mer 1. mindre motvilligt medgivande osv.; äv. 
abs.; föiT äv. dels närmande sig 1. övergående i 
bet.: bekräfta o. d., dels allmännare: hävda, på- 
stå, vidhålla. De tillstod det nog inte ens för sig 
själva. Jag måste tillstå att du har skött dig över 
förväntan. lac bekänner oc tilstaar at thet bör alle crist- 
ne gode menniskor göra. GIR 1: 32 (1521). Swen Monsson 
.. byrdede samme gårdh pä sijn sons wägne som ther till 
skyldh war iffrå .. Hendrich Olsson medh lagh och laga- 
dom, såsom Kongl. M:ttz fogte .. sampt borgemästere och 
rådh vdj Stregnes thet och tilstodhe. HH XIII. 1: 17 
(1562). (Vi. konungen) tilstodo emoot samme Captitet) at 
en (borgmästare) hade Nederlägning annorstädes at wara 
Borgare. WideIvINDI G2A 377 (c. 1676). Then han .. gifwit 
en eller 2 Caroliner at han skulle wyas wid henne, samt 
tilstå sig wara barnafadren. KulturbVg. 1: 65 (1708). An- 
karström greps pä morgonen och tillstod genast. ALMQVIST 
DrJ 204 (1834). Jag måste tyvärr tillstå min absoluta oför- 
måga att ens tillnärmelsevis följa med i detta slags resone- 
mang. KyrkohÅ 1938, s. 156. Ädlare är jag inte, än att jag 
tillstår, att Anderssons resultat med tolv C, fem B och två 
Ba har gjort mig gott. SPONGS/öfin*?/ 449 (1949). särsk. 
(numera föga br.) med indir. obj., dels: medge osv. 
(ngt) inför (ngn), dels o. i sht (delvis med anslut- 
ning till till II 5 (jfr -stå 3)): tillerkänna (ngn ngt) 
(äv. närmande sig 1. övergående i bet.: avstå till). 
(Vi) tilplicte os ath frie, hemle och fulkomlige tilsto hanom 
samme olafiske for huar mandz tiltaal. VgFmT II. 1: 26 
(1526). Um så kunne berädhslåss, att the icke sielffve 
krigzfolck här i staden behöffvede, dhå vele the lathe E. K. 
M. tilstå thet meste folck man här bekömme kan. GIR 26: 
842 (1556). J masten mig tillstå, icke något sådant härtills 
skedt vara vidare, än af Herr Rudbeck allena. ATTERBOM 
Mmnest. 1: 202 (; handl. fr 1685). Den omvårdnad han ä 
ämbetets vägnar tillstår Guds rike i detta fosterland. SE- 
GERSTEDT //änrf. 339 (1922, 1926). b) (t) tillåta (ngt 1. 

ngn ngt, särsk. angivet med inf-förb.); äv. dels 
med det direkta obj. ersatt av prep.-förb. inledd 
av om, dels utan indir. obj. (Det) ähr icke rådeligit att 
tilstonde mykin uthförning på thenne tijdt oppå spanmåle 
eller boskap. GIR 29: 150 (1559). At Gudh honom om så- 
dana fridzgifft intet tilstäär LPeTRI Mandr. F 7 a (1562). 
Ingen må tillstådt och förlofwat wara på en half mijhl når 
förbemfä/<.(e Krogh att sällia ööl, wijn eller brännewijn. RR 
1647, fol. 2914. (Boken torde) effter förslag dediceras hans 
Majestet om så tilståndet blifwer SwEDENBORG ÄeöNa/. 1: 
252 (1716). Avledn. (t): tillståndare, m.//ig. [jfr fsv. til- 
standare. hjälpare] till -stå 5 a: hemulsman (se d. o. 
1). HSH 16: 88 (1527) tillståndig, adj. till -stå 3 a: 
(rätteligen) tillkommande 1. tillhörig; tillbörlig; 
jfr till-städig. Att, såsom rättsinnte trogne undersåtare 
ägnar och bor, styrckia Hans Kongl. Maij:ts tillståndiga 
Högheet och rätt. 2RARP I. 2: 384 (1720). SvFathtiren 3: 
74(1768). 

TILLSTÅND til^-ston^d, n. iHFinlH 4; 250 



(1556) osvl ((t) m. GIR 27: 40 (1557), GUSTAF II ADOLF 
178 (1617)); best. -et: pl. =. (förr äv skrivet ss. två ord. 
-stand(h) 1558-1629 -standt 1557-1592. -ston 1579 
-stond(h) 1561-1619 -stånd(h) 1556 osv) [fsv tilstand; 
jfr d. tilstand. t. zustand;}{T äv. mit. töstant. hjälp, bistånd, 
mnl. toestant (ni. toestand); vbalsbst. till TILLSTÅ (o. STÅ 
TILL) (jfr STÅND, sbst.' l] 

1) (t) närmast motsv. TILLSTÅ 1, i fråga om 
ngt (1. ngn) som finns till 1. är närvarande, 
existens, tillvaro, förhandenvaro; läge, placering; 
utrymme. Emädhan .. (lögnen) får mångastädz stoort til- 
stand och inrymdh. BULLERN/ESIUS Lög/r. C la (1619). 
Om iag för Nöjet ditt mitt Tillstånd finge gefwa! DAHL- 
STIERNA (SVS) 259 (c. 1696). Dä han war omgift, "gick ett 
swårt ryckte om hennes (dvs. första hustruns) tillstånd 
ännu i lifwet". Cavallin Wcrrfam. 5: 237 icit. fr 1716). JUS- 
LENIUS 12 (1745; om läge o. rf.). 

2) (t) i temporal anv; särsk. [sannol. kontamina- 
tion med stillstånd (se STILLESTÅND ) ] om avbrott 1. 
uppehåll i rörelse 1. aktivitet o. d.; särsk. om stil- 
lestånd 1. lugn 1. (vapen )vila. (Medan skottväxlingen 
pågår) sä kommer uthur wagenborgen en (dvs. en rysk sol- 
dat) som begärer tillstånd. KKD 3: 13 (c. 1705). RltniuS 
(SVSl 2: 255 (c. 1710; om uppehåll). Cellanus 91 (1729; 
om stillestånd o. rf.). (Sv.) Vid då varande tilstand, (lat.) Eo 
tempore. SCHULTZE Ordb. 4949 (c. 1755). 

3) [jfr motsv anv i dan. o. t.l motSV. TILLSTÅ 2, 
(sammanfattande) om (mer 1. mindre permanen- 
ta) yttre 1. inre förhållanden 1. omständigheter 
vari ngt 1. ngn befinner sig, beskaffenhet, skick, 
belägenhet, (sak)läge o. d.; i sht förr äv. i pl. Efter 
middagen befann vi oss i ett ytterst behagligt till- 
stånd. De utnyttjade vårt utsatta och forsvarslösa 
tillstånd. Studier rörande vissa djurs beteende i 
vilt och tamt tillstånd. Den smakar bättre tilla- 
gad i färskt tillstånd. Svart Gensw. K7b (1558). 
Detth selsamme tilstondh nu här i landett är 0.xBr 5: 11 
(1612). (Ni) discurerade medh migh om allehanda Acade- 
miens tilstand. RUDBECK D. A. Bref 1: 25 (1663). Naturens 
tilstand var en strid, Man mot Man. KELLGREN (SVS) 5: 
256 (1793). Diamanterna äro i rent tillstånd färglösa och 
starkt ljusbrytande. BOLIN OrgKem. 9 (1925). Vilken käns- 
la av förnedring! Bara en sådan sak som det halvklädda 
tillståndet! HEDBERG Vac^rTönrf. 106 (1943). Livet i havet 
företräder .. ett .. mycket äldre tillstånd än allt vi möter 
på land. SELANDER LevLandsk. 126 (1955). I annonsen 
meddelades, att .. (pastorn) skulle hålla en föreläsning om 
det andliga tillståndet i Sverige. KyrkohÅ 1958, s. 112. — 
jfr LARV-, MELLAN-, NATUR-, NOMAD-, NORMAL-, 
SAMHÄLLS-, SEDE-, UR-TILLSTÅND m. fl. — Särsk. 

a) i uttr sakernas tillstånd, om rådande läge 
1. situation q. d. (vid ett visst tillfälle); jfr SAK, 
sbst. 6 (a y). Är myndigheterna medvetna om det- 
ta sakernas tillstånd? Vi kan inte låta oss nöja 
med sakernas nuvarande tillstånd. (Sv.) Sakernas 
tilstand, (eng.) Face or state öf affairs. Serenius (1741). 
Detta pinsamma sakernas tillstånd varade i flera måna- 
der WesTEU Aksakov Fam. 205 (1911). Sakernas tillstånd 
vart snabbt allt mer outhärdligt. SUND LanthSon 65 
(1997) 

b) i fråga om ngns (1. ngt kollektivs) av vissa 
betydelsefulla (o. oftast svårföränderliga) om- 
ständigheter beroende belägenhet 1. (livs)situa- 



-T1375- 



- T 1376- 



TILLSTAND 



tion o. d.; särsk. i sådana uttr. som ileva 1. 
befinna sig i) ett tillstånd av följt av sbst.(-uttr.) 
betecknande belägenhet osv. (se särsk. a, P, 5). 
Här råder ett tillstånd av ständiga konflikter Det 
ekonomiska, sociala, allmänna tillståndet är be- 
drövligt. Thet sorgeliga tillständh, som oss fattig folck 
uti Wexio ähr uppå kommitt (gm kriget). OxBr. 12: 348 
(1612). Ehrt sälla tilstånd må/ Här efter för Ehr Dygd en 
rik belöning blifwa. Brenner Dikt. 1: 44 (1684. 1713). 
Ofta war han i det tilstånd, at han utan befallning och af 
eget bewåg måste fatta slut. DALIN Arg. 1: 277 (1733. 
1754). En tidning, som vill lägga i dagen det tillstånd, 
hvari massorna befinna sig. Stridsropet 1883. nr 1, s. 1. 
För historien, för mänsklighetens hela tillvaro och till- 
stånd är vi solidariskt ansvariga. BoOKRanns. 98 (1953). 

— jfr RÄITS-TILLSTÅND m. fl. — särsk. 

a) i fråga om ngns sociala 1. juridiska ställ- 
ning o. d.; förr äv. övergående i bet.: stånd (se 
STÅND, sbst.^ 11 b, 12), klass (se d. o. 1, 2); jfr (5. 
De lever i ett tillstånd av slaveri, social utstöt- 
ning. REENHIELM OTryggw. 15 (1691). Et wist tycke för 
fattigdom, gjorde i Rom alla tilstånd måst lika. DALIN 
Montesquieu 23 (1755). At han gifwer wid handen .. Huru 
Löningstagarnes swaga tilstånd kan lisas. OELREICH 7 
(1755). Efter det Christendomen mildrat trälarnes hårda 
tillstånd (undantags osv.). NORDSTROM Samh. 2: 42 (1840). 

— jfr MYNDIGHETS-, OFRIHETS-TILLSTÅND m. fl. 

— särsk. aO (numera bl. tillf) i fråga om civil- 
stånd. När ättetaflorne ej noga utsatt deras dödsår i ogift 
tillstånd. PH 8: 6022 (1765). ^3 '} (t) i fråga om anställ- 
ning 1. tjänst o. d. BoLiNUS Da.56. 80 (1679). At .. (han), 
i fall han icke blifwer gillad, må komma i sitt förra tilstånd 
och tiänst tilbakars igen. PH 2: 1183 (1734). 

/3) i fråga om ngns ekonomiska förhållanden 
o. d.; i vissa språkprov svårt att skilja från or. Fa- 
miljen befinner sig i ett tillstånd av ren misär 
Han tänker intz .. vthi hwad tilstånd min hustro och barn 
räka skulle, der iag dhem Från folie. Hälsingerun. 1980. s. 
97 (1682). Uti sådant fattigt tilstånd, kunde mina föräld- 
rar ingalunda hålla mig i Scholan. BROMAN Glys. 3: 828 
(1747). —jfr BEROENDE-, KONKURS-TILLSTÅND. — 
särsk. (t) pregnant (jfr c a ö , /3): välstånd o. d. Ek- 
blad 66 (1764). Månge sitta i tilstånd och hafwa tilfälle at 
göra androm gödt. NOHRBORG 657 (c. 1765). 

7) (t) i uttr slätt tillstånd, (ekonomiskt) då- 
lig(t) läge 1. situation; jfr SLÄT, adj. 8 ö y (, /i P'). 
SCHMEDEMAN Just. 615 (1671). Tilfrågades Sochnemän- 
nen. om the icke skulle wilja hielpa Hr Törberno Dimberg 
något hwar til at kiöpa sig en kappa före, uti hans slätta 
tilstånd? KulturbVg. 1: 187 (1687). WiDEGREN (1788). 

5) övergående i bet.: förhållande(n) (se FÖR- 
HÅLLANDE 5), relation(er) (se RELATION 3); förr 
äv. övergående i bet.: intimt umgänge. Det rad de 
ett tillstånd av kallt krig mellan supermakterna. 
Desse tvenne vare tilståndh medh Pålacken och Juten. 
AOXENSTIERNA 1: 514 (c. 1624). (Mötet förbjöd) Prästerna, 
Diakerne, Vnderdiakerne och Clärkerne, at hafwa sitt Til- 
stånd medh Qwinnor SCHRODERUS Os. 2: 647 (1635). Ige- 
nom Fransk bemedling skulle ock Sverige snart komma i 
fredligare tillstand med Polen. 2SAH 5: 243 (1809). — jfr 
FREDS-, KRIGS-TILLSTÅND. 

c) i fråga om persons kroppsliga 1. själsliga 
funktioner o. d. (ofta av mera tillfällig karaktär). 



/ berusat tillstånd är det fler som vågar säga vad 
de tycker. Ett tillstånd av fruktan ansågs nödvän- 
digt fiir att upprätthålla disciplinen. Tillståndet 
är kritiskt för flera av de skadade. Tillståndet är 
efter omständigheterna gott. Bleekheet låter see 
Kropsens elaka tilstånd. SCHRODERUS Comemus 293 
(1639). Sådane, som af slika Begjärelser (dvs. kärlek) äro 
intagne, hafwa ingen Ro at sofwa, äta, eller rätt at affora 
Maten, therföre the .. uti allahanda swåra och siukliga Til- 
stånd falla. AiKEN Reseap. 126 (1746). (Hon) surrade om- 
kring i ett tillstånd af obehärskad salighet. WAGNERWorri. 
84 (1908). Så intensiv fasa och njutning som drömmen ger 
- när finner vi den i vaket tillstånd? BO^-EAs/. 60 (1931). 
Han sa att Lilian befann sig i ett miserabelt tillstånd, hon 
var mager och eländig och utsvulten. GUSTAF-jANSON 
ÖvOnd. 41 (1957). — jfr HÄLSO-, KÄNSLO-, NORMAL-, 
NYKTERHETS-, NÄRINGS-, RETNINGS-, SINNES-, 
SJUKDOMS-, SPÄNNINGS-TILLSTÅND m. fl. — 

särsk. a) i fråga om havandeskap, jfr HÄVANDE- 
TILLSTÅND, särsk. a) i uttr. havande tillstånd. 
WiDEGREN (1788). Hafvandskap eUierl Hafvande tillstånd 
.. (dvs.) Det tillstånd, hvari qvinnan befinner sig, då hon i 
sig hyser frukt af samlag. Cederschiold Ordl. (c. 1847). 
Jag är lycklig nog att ha en make som älskar mig i havan- 
de tillstånd. E.xpressen 23/11 2001, s. 15. /}") (numera i 
sht ngt skämts. 1. arkaiserande) i uttr. välsignat 
tillstånd. Möller (1790). Dör Konung i Swerige .. men 
Hans efterlemnade Drottning Sig i wälsignadt tilstånd be- 
finner (osv.). SuccOrdn. 1809, § 2. Enligt allt ihärdigare 
uppgifter är hans fästmö .. i välsignat tillstånd. Expressen 
5/6 1993, s. 32. y) (numera bl. tillf) i uttr väntans 
1. väntande tillstånd. 3SAH 45: 261 (1934). En Kaler- 
vokvinna, som var stadd i väntans tillstånd. Collinder 
Kalev 252 (1948). 51 (t) pregnant (jfr P, b p slutet), 
särsk. i uttr. bli i tillstånd, bli gravid. Hon blef åter 
i tilstånd i October VetAH 1790. s. 305. ^) (t) pregnant 
(jfr a ö',b P slutet), i fråga om hälso- 1. sinnestill- 
stånd o. d.: (anfall avi sjukdom 1. opasslighet 1. 
dåligt humör o. d. Tran.€US Medewij 62 (1690; ( fråga 
om hälsa). För resten äro fruntimren så bråkiga och ha 
jämt så mycket tillstånd. Levertin Magistn 97 (1900). 

d) (i sht i fackspr. ) i fråga om form 1. beskaf- 
fenhet 1. egenskap hos ämne 1. kropp (se KROPP, 
sbst.i 5) 1. system (se SYSTEM, sbst.^ 2 d) o. d. Hvar 
och en kropp far fort i sitt tilstånd af rörelse och hvila .. till 
dess han af någon annan kraft tvingas, at ändra det sam- 
ma. DUR/?;US Naturk. 15 (1759). Kroppars elektriska till- 
stånd. Rydberg FysUtv. 4 (1903). Man .. (har) lyckats 
framställa radiumemanativa i rent tillstånd. Ramstedt o. 
Gleditsch 74 (1917). Smörsyran har i fritt tillstånd en 
mycket obehaglig .. lukt. Bolin VFöda 48 (1933). — jfr 
SPÄNNINGS-TILLSTÅND. — särsk. (i fackspr ) om 
ngn av egenskaperna fast, flytande 1. gasformig. 
En professur i fasta tillståndets fysik. En metalls 
flytande tillstånd. SltndÉN (1891). Metallen erhålles i gas- 
formigt tillstånd. Bergholm Fys. 4: 88 (1957). jfr GAS- 
TILLSTÅND. 

e) SS. beteckning för förmåga 1. kapacitet 1. 
möjlighet 1. tillfälle (till ngt) 1. skick (se SKICK, 
sbst.i 1 b (S)) (för 1. till ngt); jfr STÅND, sbst' 11 f, 
13. särsk. 

a) i uttr /. förr äv. uti (se särsk. P), tillstånd. 
särsk. 



-T1377- 



- T 1378- 



TILLSTAND, ssgr 



a') (t) med sakobj. till det överordnade ver- 
bet, särsk. i uttr. sätta ngt i tillstånd, sätta ngt i 
skick 1. stånd (för ngt ändamål). Jag (tror) denna 

pretexten brukas till att sättia sakerne dertill (dvs. till ett 
engelskt angrepp på Frankritte) i tillstånd. HSH 10: 192 
(1715). 

/}') i sådana uttr. som vara i tillstånd att 
(kunna) göra ngt 1. vara i tillstånd till ngt, förr 
äv. se sig i tillstånd att göra ngt (äv. utan inf- 
märke), om person 1. kollektiv av personer: vara 
kapabel 1. förmögen till (att göra) ngt 1. förmå 1. 
kunna göra ngt 1. vara i skick 1. stånd att göra 
ngt; ngn gg äv. med saksubj.; förr äv. med under- 
förstådd bestämning angivande vad man är ka- 
pabel osv till. HSH 17: 290 (1697). När de nu woro i 
tillstånd at kunna tala (osv.). Ehre.\adler Tel. 286 (1723). 
Statzsecreteraren bör altid föredraga sådane ärender, när 
han är i tillstånd, men elliest den, som .. är dertill när- 
mast. 2RA 1: 328 (1723). Porthan 5: 205 (1778: uti). 
VDAkt. 1785, nr 404 (: sedt mig i tilstånd .. förbiuda). Då 
jag hvarken haft hjerta at göra .. (mina manuskript) til in- 
tet, eller varit i tilstånd dertil .. så (osv.). GFGYLLENBORG 
Skald. II (1798). Ställd vid Innfloden, såg han sig genom 
en vapenhvila i tillstånd att resa till Danmark. ROSEN- 
STEIN 1: 367 (1810). Den här typen av granater är gjord 
främst för att skada offrets ben och den var fortfarande i 
tillstånd att göra det. Expressen 3/9 2000, s. 3. 

/') (t) i uttr satta ngn i tillstånd att göra ngt, 
göra det möjligt för ngn att göra ngt, sätta ngn i 
stånd att göra ngt. (Barnen) sättas .. (gm vördnad för 
lagen) i tilstånd at älska och wörda .. Gud. Oelreich 312 
(1755). For att sätta läsaren i tillstånd att .. bedömma 
(osv.). HlSINGERAn(. 1: 5 (1819). 

8') (t) i uttr. komma 1. bli i tillstånd att göra 
ngt, få möjlighet 1. komma i läge att göra ngt. PH 
8: 5826 (1762). Jag hoppas till klockan fyra .. blifva i till- 
stånd att kunna komma ut. MoB 6; 146 (c. 1790). 

p) i uttr. ur, förr äv. utur 1. utom, tillstånd. 
särsk. 

a O (numera bl. tillf) i uttr. vara ur, förr äv. 
utur, tillstånd att göra ngt, vara oförmögen att 
göra ngt, inte vara i stånd att göra ngt. Att han .. 
(på grund av sjukdom) aldeles warit utur tillstånd att med 
prestasysslor sig befatta. SynodA 1: 488 (1771). Det (år) 
en olycka at .. vara ur tilstånd at upfylla .. (ngns) fordran. 
GFGYLLENBORG Vitt. 3: 84 (1783, 1797). 

/}') (t) i uttr. satta ngn (ut)ur, äv. utom, till- 
stånd att göra ngt, göra ngn oförmögen att göra 
ngt, sätta ngn ur stånd att göra ngt. Berch Hush. 
Föret. 5 (1747: utom). At Ryssland .. satt Sverige utur till- 
stånd at fullfölja sin hug. HOPKEN 2: 183 (1753). Huruwi- 
da, innan Rydell och Peronne genom .. dera tillfogade slag 
woro satte ur tillstånd att begifwa sig till deras hemwister. 
VexiöBl. 1813, nr 22, s. 3. 

f) (t) om predikat(sfyllnad). I hwarje mening fin- 
nas tre hufwuddelar: Styret. Tillståndet och Medlaren. LI- 
DEN St'Spr 74(1848). 

4) motsv. TILLSTÅ 5 (6): (av myndighet o. dyl. 
1. innehavare av ngn rättighet o. d. utfärdad) 
(formell) förklaring att inga hinder föreligger (för 
ngn viss handling 1. verksamhet o. d.), (formell) 
tillåtelse; särsk. dels i sådana uttr som be om, 
ansöka om, söka, begära, utverka, få, erhålla, ha, 



bevilja, ge, utfärda, lämna, neka tillstånd till, äv. 
för 1. (ngn gg) om 1. på, ngt, dels i sådana uttr. 
som be om osv. tillstånd (till, äv. för 1. (ngn gg) 
om) att i få) göra ngt, dels i sådana uttr. som göra 
ngt med (förr äv. (i)genom) 1. utan ngns tillstånd; 
äv. konkret, om dokument innehållande sådan 
förklaring 1. tillåtelse; äv. närmande sig 1. över- 
gående i bet.: koncession (se d. o. 2), licens (se d. 
o. 2); i sht förr äv. närmande sig 1. övergående i 
bet.: fullmakt (se d. o. 3), bemyndigande. Bolaget 
tänker ansöka om tillstånd att borra efter olja ut- 
anför kusten. Bilden publiceras med I benäget, 
vederbörligt) tillstånd av, från upphovsrättsinne- 
havaren. Tillstånd att inneha skjutvapen. Det 
krävs skriftligt tillstånd för att (fa) lämna ka- 
sernområdet. Jag har tillståndet här i fickan. 
HFinlH 4: 250 (1556). Att han .. lett slå .. sitt eget mynte 
. . vtan alla Konungars och Forstars tilstond, löff eller min- 
ne. Svart Gl 80 (1561). Ty bör konunger i Swerigie vara 
en een, och med hans tilstånd skall alting ske och icke ell- 
iest. HT 1916, s. 197 (1597). Then Påweske Legaten .. ha- 
fwer .. skrifwit at Jesuiterne hafwa genom Käisarens 
tilstånd intaghit så när alle Kyrkior och rum. BUREUS 
Warn. A 4 a (1604). Jag måste ännu en gång begära Edart 
tilstånd. at .. få tala om wårt Swenska tungomål. S.\HL- 
STEDT Veckobl. 1767, nr 3, s. 9. Då officerare .. inkomma .. 
uppstiga soldaterne .. och stå orörlige till dess dem gifves 
tillstånd att sätta sig. TjReglArm. 1858, 2: 118. Varje re- 
gister som innehåller känsliga (person iuppgifter .. kräver 
tillstånd av Datainspektionen. KUNG HbRått 48 (1989). 
Att få tillstånd till vindkraftsutbyggnad kan ta upp till sju 
eller ätta är. DN 7/8 2004, s. A2. — jfr INRESE-, PAS- 
SER-, PRÖVNINGS-, TRAFIK-, UPPEHÅLLSTILL- 
STÅND m. fl. — särsk. (förr) i uttr ha o. d. 
tillstånd på jord o. d., i fråga om arvinges 1. släk- 
tings rätt att börda (se BÖRDA, v:' 1) jord o. d.; 
förr äv. oeg. 1. bildl., särsk. i uttr bekomma till- 
stånd uppå ngt. Vij kunne täncke, ath konungen i Dan- 
marek haffver .. aff honum (dvs. kejsar Ferdinand) 
bekommith någett tilstandh och förtröstning opå Liffland. 
GIR 28: 516 (1558). Elliest berättadhe therass Syskonne 
barn .. sigh och hafva tillståndh pä samma Jordh. Uppl- 
DoTOÖ. 4:77(1638). 

Ssgr Cl allm. till 4): TILLSTÅNDS-ANSÖKAN~°20. 



TT 1897, Allm. s. 181. 



r-02 



-ANSÖKNING' 

-20 



SPF 17: 734 



(1859). — -AVGIFT""^, äv. "^". särsk. om avgift er- 
lagd för erhållande 1. innehav av tillstånd för 
ngn verksamhet. For erhållande av befrielse från till- 
ståndsavgiften (för lotteri) ringde en supporter till lands- 
fiskalen. IdrBl. 25/2 1935, s. 12. — (3) -BESKRIVNING. 
HT 1975, s. 322. BESLUT, jfr beslut II 1 O. -resolu- 
tion. TT 1900, Allm. s. 192. BEVIS, bevis på erhål- 
let tillstånd; särsk. om skriftligt intyg på 
offentlig myndighets tillstånd till näring 1. före- 
tag o. d. att bedriva viss verksamhet; äv. dels all- 
männare, i fråga om annan(s) verksamhet 1. 
handling o. d, dels närmande sig 1. övergående i 
bet.: tillstånd (se d. o. 4); jfr bevis 3 o. -biljett, 
-brev, -handling, -kort, -sedel. AB 18/12 1845, s. 2 Nat- 
tetid får ingen lemna lägret, utan att vara försedd med .. 
tillstandsbevis, utfärdadt från högqvarteret. TjReglArm. 
1867, 4: 132. Dessa fick mot särskilda avgifter tillständs- 
bevis att idka fiske av visst slag till sitt husbehov. HasslOF 



-T1379- 



- T 1380- 



TILLSTAND, ssgr 



SvVästkustf. 445 (1949). särsk. (förr) om utgivnings- 
bevis för periodisk skrift. SC 2: 1 (1821). Till- 
ständsbevis. hinderslöshetsbevis. numera benämnt 
utgivningsbevis. GrafUppslB (1951). — -BILJETT, (i 
Finl., förr) tillståndsbevis, i sht i fråga om besök 
1. vistelse ngnstädes: jfr biljett 3 f. Censoren .. äger 
till bokens försäljning utgifwa Tillständs-Billet. SPF 1829. 
s. 514. Han förklarade .. att jag inte fick bege mig till 
Novonikolajevski utan särskild tillståndsbiljett. OSTENSON 
Räikkönen Svinhufv. 102 (1929). — -BREV. (i sht förr) 
tillståndsbevis; förr av. närmande sig 1. övergå- 
ende i bet.: pass (se pass, sbst.' 10); jfr brev 2. Till- 
ståndzbrefT for Lindorm Pädhersson småsven reesa nedh 
till Smoland och besökia sitt folck. GIR 27: 234 (1557). 
Tillståndsbrev för utövande av näring eller yrke. SFS 
1922, s. 750. särsk. (förr) a) till 4 slutet, i fråga om 
ägande- 1. brukningsrätt till fast egendom, särsk. 
jord o. d. Presenterades uti rätten ett tillståndsbref på 
kronotorpet Bastenäs. NoraskogArk. 4; 90 (1647). (Den 
som ville uppbruka ödehemman) skulle anmäla sin önskan 
hos konungens höfding öfver Finland .. och af honom er- 
hålla tillståndsbref SCHYBERGSON FinlH 1: 70 (1887: om 
förh. på 1300-talet). b) i fråga om anläggande o. drift 
av bergsbruk; förr äv. om mutsedel; jfr -sedel slu- 
tet. ForbudhBergzlWarck 20/11 1649. s. A 1 b. PH 3: 1767 
(1741; om mutsedel). Ett påbud, att nya "verk" .. skulle 
fordra Bergskollegii tillståndsbrev. HECKSCHER EoH 140 
(1922). — -BYRÅ. byrå som handlägger tillstånds- 
ärenden; särsk. (numera ej i officiellt spr) om av- 
delning vid Statens invandrarverk; jfr -enhet. 
SvD 16/5 1969, s. 8. — (31 -DIAGRAM, särsk. (i fack- 
spr.) om diagram som (på)visar tillståndet i en 
process (se process, sbst.' 5) o. d. SvUppslB 18: 839 
(1934). — (3 c/) -EKVATION, (i fackspr ) om ekvation 
som anger sambandet mellan fysikaliska egen- 
skaper hos kropp 1. system. Vannerus WundtPsyk. 

373 (1896). ENHET'"2 g^ -20 enhet (se d. o. II 5) 

som handlägger tillståndsärenden; ofta i fråga 
om näringsställens tillstånd att servera alkohol- 
haltiga drycker; jfr -byrå, -grupp, -sida(n), -utskott. 
SvD 16/5 1973, s. 19. Migrationsverkets tillståndsenhet. 
DN 17/2 2003, s. A6. Man får inte förmå gäster att dricka 
mer än vad de tänkt sig, säger .. (chefen) på kommunens 
tillståndsenhet. KvällsP 26/3 2004, s. 12. — -FRÅGA, jfr 
fråga, sbst. 3. IdrBl. 13/3 1935, s. 11. — -FÖRFARAN- 
DE. Det finns . . ett starkt önskemål om förenkling av själ- 
va tillståndsförfarandet. SvD(A) 27/2 1959, s. 3. — 
-GIVANDE, n. tiUståndsgivning. En klagande granne 
till motorbanan lyckades förhala tillståndsgivandet. DN 
21/6 1993, s. Dl. — -GIVANDE, p. adj. som har rätt 
att ge tillstånd för viss (typ av) verksamhet; 
särsk. i uttr tillståndsgivande myndighet. SAOL 
(1950). Det (kostar) .. 26 öre per ton grus att utnyttja 
grustäkter De 26 örena är en avgift till den tillståndsgi- 
vande myndigheten, nämligen länsstyrelsen. DN 9/1 
1995, s. A7. — -GIVARE, myndighet 1. person som 
ger 1. har rätt att ge tillstånd. DN 28/3 1990, s. 4. — 
-GIVNING. lämnande av tillstånd; jfr -givande, 
sbst.. -utdelning. UNT 13/2 1939, s. 4. — -GRUPP, jfr 
grupp, sbst.' 2, o. -enhet. SvD 16/5 1969, s. 8. På Möl- 
lan blir det kaffe till bollen. Tillståndsgruppen backar inte 

en tum. KvällsP 14/6 2002, s. 12. HANDLING. Särsk. 

om handling (se d. o. 10) innehållande tillstånd 



(o. villkor för detta); jfr -bevis. SFS 1963. s. 267. — 
-HAVARE. innehavare av tillstånd; jfr -innehavare. 
TT 1895, Allm. s. 258. Efter ansökan av tillståndshavaren 
kan koncessionsnämnden upphäva eller mildra villkor i 
tillståndsbeslut. SFS 1969, s. 908. — -INNEHAVARE. 
tillståndshavare. SFS 1922, s. 801. — -KORT. (kort 
som utgör) tillståndsbevis; numera i sht om till- 
stånd för visning av film utfärdat av Statens bio- 
grafbyrå, SC 2; 416 (1822). Tillståndskort för svensk 
film skall .. på begäran företes för uppbördsmyndigheten 

for nöjesskatt. SFS 1951, s. 979. LAG. särsk. till 3 d 

(slutet); jfr lag, sbst.' 5 (a). Gasernas allmänna till- 
ståndslag. Moll Fys. 2: 84 (1898). LÖS. som saknar 

tillstånd, otillåten, olaglig. Tillståndslösa de- 
monstrationer organiserade av extremister. Back- 
man Dickens Pickw. 1: 65 (1871). — -MYNDIGHET"'"^, 
äv. ''^°°. tillståndsgivande myndighet. UNT 13/2 
1939, s. 4. — (3) -ORD. särsk. (t): tillståndsverb. 
Tillstånds-ord kallas det Tidsord, som . . endast obestämdt 
uttrycker att något sker, eller ett tillstånd hvars verkande 
orsak icke bestämmes: t. ex. Stå, Sofva, Hvila, Växa. L\TH 
SvSpr 5 (1848). SCHILLER Si-Spr. 15 (1855). — -PLIKT. 
om skyldighet att söka o. erhålla tillstånd för 
viss verksamhet o. dyl. 1. för visst innehav; jfr 
-skyldighet, -tvång. SFS 1964. s. 44. Tillståndsplikt 
skall införas for uppförande av industrilokaler. DN 8/5 
1974, s. 6. — -PLIKTIG, som kräver tillstånd. Till- 
ståndspliktig verksamhet. Tillståndspliktiga va- 
pen. Palmberg Hels. 684 (1889). — -pollett, (förr) 
om pollett (se pollett, sbst.^ 2) som berättigade till 
inträde ngnstädes 1. åtnjutande av ngn tjänst. 
Omöjligen hade jag .. kommit dit in, om icke min gamla 
Väst råkat förvara en några år gammal behörig Tillstånds- 

pollet. Linnerhielm IBr. 209 (1797). PRÖVA, -ning. i 

fråga om myndighets prövning (se d. o. 2) av 
ärende innan tillstånd ges 1. nekas; i sht ss, vbal- 
sbst. -ning. INJA 1951, s. 251. Ett förslag att helt slopa 
nuvarande tillståndsprövning för handel med preventiv- 
medel. SvD 26/2 1970, s. 8. Förvärv som görs av .. kom- 
munen skall tillståndsprövas. Västerbotten 1979, s. 88. — 
-RESOLUTION, (i sht i ä. juridiskt fackspr) till- 
ståndsbeslut; jfr resolution 4. Tillstånds-resolutioner 
till uplaggande af waror på nederlag i Stockholm. DanCK- 
WARDT SmndrFörf. 351 (1823). Avskrift av tillståndsreso- 
lutionen. SFS 1964, s. 928. — -SEDEL, (numera bl. 
tillf) tillståndsbevis; äv. närmande sig 1. övergå- 
ende i bet.: passersedel (se d. o, 1); jfr sedel 1 e 5. 
RP 9: 511 (1642). Sjuk, försedd med tillståndssedel, hänvi- 
sas till truppförbandets tross. TrängRegl. 1940, s. 394. 

särsk. ( t ) i fråga om anläggande o. drift av bergs- 
bruk; jfr -brev b. Lindberg o. Johansson Karlskoga 
106 (; handl. fr 1648). Mut- och tilståndssedel pä en uti 
Sala sokn belägen ödesgrufwas upptagan- och bearbetan- 
de. Bergv. 2: 505 (1749). — -SIDA(N). (mera tillf) om 
den del av myndighet 1. organisation o. d. som 
handhar tillståndsärenden; jfr sida. sbst. 20, o. 
-enhet. Länsstyrelsens tillståndssida. SvD 30/3 1983, s. 

6. SKYLDIGIIET"'°2, äv "2"°. tillståndsplikt. Mot- 

Riksd. 1973. nr 335, s. 15. TVÅNG, tillståndsplikt. 



SFS 1943, s. 843. 



-UTDELNING' 



(numera bl. 



mera tillf) utdelning av tillstånd, tiUståndsgiv- 
ning. Motorför 1928, nr 3, s. 18. — -UTSKOTT"'^^^ 
äv '^°. särsk. om utskott inom myndighet 1. för- 



-T1381- 



- T 1382- 



TILLSTÄDES 



valtning o. d. som handlägger ärenden avseende 
näringsställens tillstånd att servera alkoholhal- 
tiga drycker; jfr -enhet. Larsson, som är .. ordförande i 
det politiska tillståndsutskottet, konstaterar att det finns 
en koppling mellan våldsbrottsligheten och stans krogliv. 
DN 8/3 1999, s. C5. — (3) -VERB. språkv. verb som 
uttrycker ett tillstånd; motsatt: handlingsverb; 
jfr -ord. Tillståndsverb säsom "existera", "sova". 
SvLittFT 1837, sp. 123. — •VILLKOR"'^^^ ä^ -20 ^j^ (j 
tillståndshandling specificerat 1. specifierade) 
villkor för givande av tillstånd. Ansvaret för att ut- 
forma tillståndsvillkoren läggs på telestyrelsen. DN 29/6 
1993, s. C12. — -ÄRENDE. SvD(A) 3/1 1961, s. 18. Revi- 
sorerna (pekar) på att tillståndsärenden av detta slag nor- 
malt tar högst fem-sex månader DN 28/9 2002, s. A8. 

TILLSTÅND- tilston^d-, förr av TILLSTÅNDS- 
tilston ds~, ssgsforled. (tillstånd- 1847 (: tillständbrag- 
ta)-1938 (: tillståndkommande), tillstånds- 1886 (: till- 
ståndskommande)) [ssgsform till förb. till Stånd, se 
STÅND, sbst.^ 14 (c); jfr av t. zustande] (numera föga 
br.) SS. förled i ssgr: till stånd (se STÅND, sbst.' 14 
(c)). 

Ssgr (numera föga br.): TILLSTÅND-BRINGA. 
[jh t. zustandebringen] bringa (ngt) till Stånd, åstad- 
komma; anträffat bl. i p. pf -bragt; jfr tillväga- 
bringa. Detta . . af honom tillstandbragta verks . . förvalt- 
ning. BL 13: 331 (1847). — -KOMMANDE, n. (tillstånd- 
1938. tillstånds- 1886) Ijfr t. zustandekommen] bildan- 
de, grundande, förverkligande; jfr komma, v III 2 
b. Oaktat .. (bolagsiden) bidragit till många allmännyttiga 
företags tillståndskommande hade den dock medfört en 
personlig oansvarighet i förvaltningen af andras egendom. 
Strindberg TjqvS 5: 25 (1886). Jag tackar .. för medde- 
landet om sammanslutningens tillståndkommande. Eke- 
lund Breu 2: 163 (1938). 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TlLL- 
STÅNDA, se -stå. 

TILLSTÅNDARE, TILLSTÅNDIG, se tiU-stå av- 
ledn. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 8 b) 
TILL-STÄDA, v', -ning. (t) ställa i ordning (ngt); 
ordna; arrangera; äv. med inbegrepp av förbätt- 
rande 1. uppsnyggning o. d.; jfr städa till o. -laga. v 
1. CAEhrensvard (SVS) 1: 196 (1786). Då han vignings- 
fest tillstäder Bellman (BellmSl 10: 55 (1787). Rummet 
blef tillstädadt. Dahlgren SmS<ug. 58 (1894). — -STÄ- 
DA, v. , se -städja. 

TILLSTÄDES tilstä^des^, äv. tilstå'^des, förr äv 
-STADES 1. -STÄDE 1. -STADS 1. -STÄDSE, adv (äv. skri- 
vet SS. tvä ord. -stades 1579-1602. -stadis 1564. -ste c. 
1568. -steddis 1590 (:till steddis). -stede (-dh-) 1537- 
1549. -stedes 1524 (: til sted(es))-1648. -stedies v. 1585. 
-stedis (-SS) 1526 (: thiil stedis)-1622. -stedz 1526 (:til 
stedz)-1619 (:thil stedz). -städe i-as-. -dh-) 1523 (: tiil 
staedhe)-1558 (: til städhe; i rim), -staedere 1528. -städes 
(-ae-, -dh-, -ss, -sz) 1523 (:tiil städes) osv. -städie 1545. 
-städio 1539 (:til städio). -städis (-ae-, -dh-) 1523 (:tiil 
sta?dis)-1606. -stads (-d(t)z) 1544-1910 (i vers), -städse 
(-dz-) c. 1620, 1951 (:tillstädsekommande)-1960 (; till- 
städsekommande). -stäs 1660-1661. -stäss c. 1700 (( 
rim)) [fsv. tilstädhe, tilstädlus. til stess. til stades; jfr d. til 
stede, tilstede; ssg av TILL o. -STÄDES 1. former av stad 
(se STAD, sbst.') (i förekommande fall med adverbiellt 1. 



prepositionsstyrt -s), möjl. under påverkan av mit. stat 1. 
(^ö) stede (se STAD. sbst.M] (numera i sht i skriftspr., 
ngt arkaiserande 1. ålderdomligt) på 1. till ställe 
1. plats som framgår av sammanhanget, närva- 
rande, här, där, hit, dit; numera i sht i förb. med 
verb med personsubj.; äv. oeg. 1. bildl. (jfr e); 
särsk. dels i uttr. komma tillstädes, infinna sig 
(jfr b, c) 1. komma (ngnstädes), komma fram 1. dit 
1. hit, dels i uttr. vara tillstädes, vara närvarande 
1. på plats, befinna sig (ngnstädes), i sht förr äv. 
med saksubj.: finnas (se FINNA, v 9) (förr äv. när- 
mande sig 1. övergående i bet.: vara 1. finnas 
kvar, i behåll, till hands (se HAND 13 /; C), till- 
gänglig), förr äv. dels med bestämning inledd av 
prep. över o. med rektion angivande juridisk pro- 
cedur 1. uppgörelse o. d.: vara närvarande vid, 
delta i, dels närmande sig 1. övergående i bet.: 
vara redo, klar, beredd (jfr e). GIR 1; 63 (1523). Att 
tu . . giffver tilkenne. hvadt ther aff Idvs. av förnödenheter- 
na) utgiffvit och än nu tilstedes ähr GIR 26: 151 (1556). 
Effter ingen breff wore tillstädtz ther opå at .. (gårdarna) 
lydde henne till, ty bleff (osc.j. ROSEN EUHNämnd 173 (; 
handl. fr. 1562). Witnen som hafwa warit tilstädes öfwer 
arfskifte. Stiernhielm WgL 101 (1663). Alle skola sig om- 
beflijta, at komma så tijdigt tilstädes (till gudstjänsten) .. 
at the sin SyndaBekännelse .. giöra kunna. Kyrkol. 2: 5 
(1686). En speculativ hierna (törs dock) til allahanda nya 
inventioner ey wara tilstädes. POLHEM /;7['e»;^. 21 (1729). 
Att det onda .. är tillstädes hos mig. Rom. 7: 21 (Bih. 1917: 
NT 1981: finns). Utläggningsmedlen skrämmer bort den 
mal som kommer tillstädes. HOIM AlltFlack. 58 (1946). — 
särsk. 

a) (t) i uttr. bliva tillstädes, stanna (på den 
plats där ngn 1. ngt är), stanna kvar. Laather .. (sil- 
ver, guld, pengar o. förnödenheter) blifwe tiil staedhe saa 
lajnge iak siaelf komber. GIR 1: 63 (1523). Att vår nådigis- 
te herris fogter blifve sielfve tilstäde udi hvart fögderi. RA 
I. 1: 311 (1543). LReg 234 (1648). 

6) (t) i uttr. finna sig tillstädes, vara 1. kom- 
ma tillstädes, infinna 1. inställa sig; äv i uttr låta 
sig finna 1. låta finna sig tillstädes. (Vi) begäre, att I 
.. late eder finne hår tillstädes i Stocholm. RA I. 3: 165 
(1593). Slogz .. på portten, att Adelen sköle låta finna sigh 
tillstädes på Ridderhusett. RARP 2: 177 (1635). Warandes 
.. Cronones Befallningzmann .. beordrat, att .. finna sig 
wid samme Commission tillstädes. VDAkt. 1689, nr 555. 
VDAkt. 1724, nr 76. 

c) (t) i uttr. gå tillstädes, infinna sig; äv. med 
indir. personobj.: gå till (ngn), infinna sig hos 
(ngn). Att han obligerar dem gä tillstädes var dag i veck- 
an. Samuelsson HALärovUpps. 97 (; handl. fr. 1641). De 
Schole Piltar som hafwe god Röst skola inskrifwas att gå 
tillstädes under Musiqven. VDAkt. 1699, nr 160. 

d) (t) i uttr. ha ngn 1. tigt tillstädes, ha 1. ta 
med sig ngn 1. ngt, ha ngn 1. ngt till hands 1. till- 
gänglig(t) o. d., ställa upp med ngn 1. ngt (för 
uppfyllande av visst åtagande 1. utförande av 
viss uppgift o. d.); äv. (med sakobj.): förvara. 
(Han) togh .. peni(n)gene til sich ept(er) th(e^) han war nes- 
te arffwi(n)gen och skal th(e)m haffva til städes, och om 
drengen komme naaghen tijdh i ghen, tha skal han finna 
sijt arff for sich. OPetri Tb. 7 (1524). Hwar och en .. skal 
wara förpliktad .. (att) hafwa tilstädes folck, hästar, wed, 



Sv. Ak. Ordb. 



- T 1383 ■ 



Red. avslutad den 17112 2004. 



- T 1384- 



87 



TILLSTADIG 



redskap och annat sådant. Bergv. 1: 58 (1624). På dhet at 
Legohion mage icke öpnas tilfällen .. til stöld och otrohet, 
så skal hwarken Dräng eller Pijga tilstädes hafwa sin kis- 
ta annorstådes, än hoos sin Huusbonde och Matmoder. 
SCHMEDEMAN Just. 385 (1664). Men hwar håller du til, 
Junker, at man aldrig kan ha dig tilstäds? LINDAHL 
Tanckef.'i\ (1740). 

e) (numera bl. mera tillf.) i förb. med andra 
verb som anger befintlighet 1. förflyttning o. d. 
(av ngt 1. ngn), ofta närmande sig 1. övergående i 
bet.: redo, klar, beredd, till hands, tillgänglig, 
disponibel.; äv. oeg. 1. bildl. Wij szåge .. gärne, att thu 
wilde förskaffe oss .. en hop .. Stålboger .. som altijd låge 
tilstädes, när mann them behöfTde. GIR 16: 659 (1544). 
Then 9. Junii kalladhe dominus prorector alla professores 
tilstädes uthi consistorii huss. OxBr. 12: 8 (1613). Såsom 
alla bitarne (av fossilet) funnes tillstädes, har det kunnat 
fullkoraligen hopsättas. VetAH 1820, s. 287. Han (smålog) 
.. innan han .. svarade mig viskande, ehuru ingen mer än 
vi båda funnos tillstädes. Lagergren Mmn. 3: 382 (1924). 
Är 1945 döms han som nazikollaboratör. Då skyndar hans 
vänner tillstädes och ger ut en hyllningsskrift. DN 10/7 
1996, s. B2. 

Ssgr (numera i sht i skriftspr, ngt arkaise- 
rande 1. ålderdomligt): A: TILLSTÄDES-KOMMA. 
(tillstädes- 1684 osv tillstädse- 1951-1960) (numera 
bl. mera tillf) komma tillstädes, ankomma, an- 
lända; numera i sht i p. pf i mer 1. mindre adjek- 
tivisk anv. (äv. substantiverat). HalmstDomh. 2: 102 
(1684). Tillstadeskommande läkare kunde endast konsta- 
tera dödsfallet. AB 2/11 1889, s. 2. Folk stod .. väntande, 
medan tillstädeskommen polis beskäftigt ordnade köerna. 
HågkLivsintr. 19: 432 (1938). Om inte Jutans personalser- 
vering hade visat förbarmande med den tillstadeskomne. 
TurÅ 1976, s. 74. — -VARA. vara tillstädes; numera 
bl. i infinit form, särsk. o. i sht i p. pr. (ngn gg äv. 
substantiverat): närvarande. (De professorer) som tå 
tilstädesvoro. RuDBECK D. A, Bref 1: 14 (1662). Den tillstä- 
desvarande truppstyrkan. TjReglArm. 1889, s. 359. Hans 
lika plötsliga tillstädesvarande som försvinnande. Berger 
Katt 86 (1923). All kärlek hänför sig till något tillstadesva- 
rande. Risberg GoetheOrd bl (1932). — -VARELSE, [jfr 
-vara] (t) närvaro. Brask Pufendorf Hist. 216 (1680). 
Som den troende kristne förnimmer tillstädesvarelsen af 
sin Gud i templet. HEDENSTIERNA StutaP 160 (1899). — 
-VARO. (numera bl. tillf.) närvaro; befintlighet, fo- 
refintlighet, existens. (Frågan) om en kyrkoorganisa- 
tion i norden, for hwilken tillstadeswaron af flera biskopar 
war angelägen. Reuterdahl SKH 1: 378 (1838). Vid .. 
(forngravarnas) granskning .. kunna (vi) ... ifrån deras 
tillstädesvaro på en och samma flack, utreda (osv.). HVL- 
TÉN-Cavallius Var 1: 158 (1863). SAOL (1973). 

B: TILLSTÄDSE-KOMMA, se A. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 5) 
TILL-STÄDIG. [sannol. ombildnmg av (1. möjl. fel for) till- 
ständig] (t) (rätteligen) tillkommande 1. tillhörig 
(ngn). Dee K. M:t och Cronan tillstedige uthlagor. LReg. 
444 (1662). 

TILLSTÄDIO, TILLSTÄDIS, se tillstädes. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL- 
STÄDJA, förr äv -STÄDA, v", -an (se avledn.). [fsv til- 
städhia] 1) (föga br.) till II 5: låta (ngn) få 1. kom- 
ma i åtnjutande av (ngt), bevilja (se d. o. 7), 



tilldela; jfr medgiva 5. OPetri 1: 18 (1526). Sä skal 
them och tilstädt warda vthi Foorlön om Sommaren ifrå 
den 1. Maij til den 1 September för en Ridh Häst aff Mijlen 
tiugu öre hwijt Silfwermynt. SthmStadsord. 1: 74 (1638). 
Den medicus han begärde, tillstaddes honom icke. 2SAH 8: 
267 (1817). Nu får folket röra sig fritt och råda över sig 
självt. Det har till och med tillstatts fri föreningsrätt. KÄM- 
PE Konfl. 49 (1908). LINDQVIST RysslSång II. 8: 26 (1934). 
2) (numera i sht i högre 1. vitter stil) till II 13 a: 
tillåta (ngt); samtycka till (ngt); äv. med indir. 
obj.; särsk. om Gud, särsk. med avs. på ngt ont; 
förr särsk. dels: låta (ngn) fara 1. resa (ngnstädes 
(ifrån)), dels: låta (ngn) få tillträde (till ngt); äv. 
med saksubj. betecknande dels lag 1. bestämmel- 
se o. d., dels förhållande 1. omständighet o. d.; jfr 
bevilja 8, medgiva 6, städja, v. 5, 6, städja till 1, till- 
säga 8. GIR 1: 64 (1523). Och willom for then skul icke 
tilstedia Erchbisp gotstafT eller hans fader hijt i rikit igen. 
GIR 2: 260 (1525). Må I .. seje then Hans Kock, att effter 
man förnimmer, thet en hop krig.sfolck skole vare församb- 
lede i Tysland vidh siösiden, terfore vij en nu ingelunde 
kunne tilstädie någre skep aff rikett. GIR 27: 85 (1557). 
(Han) bleff .. tilstadd til Samtaals medh Cardinalen, then 
honom wanlighen vndfick. SCHRODERUS Os. III. 1: 39 
(1635). Lägg märke till Brutus, då han tillstädjer Anto- 
nius att tala till folket vid Cesars bår NordRevy 1895, s. 6. 
Ett ögonblick frestas den unge prästen att överlämna hela 
saken åt Herren, som tillstädjer det onda. KOCH GudW 2: 
329 (1916). Nägon historik i text har hvarken utrymmet 
eller omständigheterna i öfrigt tillstadt. RINGBORG Kont- 
Norrk. 15 (1929). Lagen tillstäder icke dyhkt. SvHand- 
ordb. (1966). Avledn. (till 2): tillstädjan, r 1. f 
(numera mindre br.) tillåtelse; jfr tillstädjelse. 
VDAkt. 1674, nr 121. Ingen regerande radja får fora krig 
mot utländsk fiende utan britiska styrelsens tillstädjan. 
NF 13: 643 (1889). jfr SAOL (1998). tillstädjelse, r 1. f 
[fsv.iilsiadhihe] (numera mindre br.) tillåtelse, till- 
stånd; samtycke; förr äv.: överseende; särsk. i 
fråga om Gud; jfr tillstädjan. IKor 7: 6 (AT 1526). 
Emedhan Sathan, igenom Gudz Tilstädjelse .. förstörer 
Gudz Forsamling på then ene Orten, så vprättar Christus 
sigh nye Församlingar pä andre Ortar SCHRODERUS Os. 2: 
294 (1635). (Lat.) Indulgentia .. (sv.) Tilstädielse, blödig- 
het, (t.) Das Nachsehen. Florinus Voc. 92 (1695). De (pols- 
ka herrarna) satte vid Konungens sida ett riksens råd, 
som alla hans mått och steg bevaka skulle, och knappast 
fick han utan deras tillstädjelse resa utur sin hufvudstad. 
Afzelius Sag. DC. 1: 71 (1859). De frestelser öch anfäkt- 
ningar, som efter Guds tillstädjelse vederfaras oss. Fehr 
Und. 270 (1894). jfr SAOL (1998). Ssg: tillstädjelse- 
brev. (numera mindre br. ) jfr brev 2. HCllH 4: 42 
(1697). HT 1953. s. 199 (om fbrh. pa 1600-talet). 

TILLSTÄDS(E), se tillstädes. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 8) 
TILL-STÄLL, (t) bildning, tillblivelse; jfr ställ, sbst.^ 
6. Fostrets första formation och Tillställ. HOORN Jorrfg. 1: 
155(1697). 

TILLSTÄLLA tifi-stäPa, v -er. -de, -t, -d (se för 
övr. STÄLLA, v.'), vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.], 
-NING (se d. o.); -ARE (se avledn.). -ARINNA (se av- 
ledn. I. (förr äv. skrivet ss. två ord) [jfr d. tilstille, It. to- 
stellen, mnl., ni. toestellen, mht. zuostellen (t. zustellen); 
ssg av TILL o. STÄLLA, v^ 



- T 1385- 



- T 1386 - 



TILLSTÄLLA 



1) (numera i sht i högre stil) sända 1. skicka 1. 
giva 1. överlämna 1. leverera (ngt (1. ngn)) till 
(ngn); tilldela; i sht förr äv.: ställa till förfogande; 
äv. bildl., förr särsk.: hänskjuta (ngt) till (ngn (1. 

ngt)) (jfr STÄLLA TILL I 4); jfr STÄLLA TILL I 5. 
GIR 29: 550 (1560). Hvar edh[er| nu syntes gott vara .. 
thet tillställer jagh edheert eget betänckie[ndhe]. AOXEN- 
STIERNA 7: 124 (1632). Fabriques-Idkare böra tilställa de- 
ras arbetare goda och efter sit mått wäl inrättade 
Wäfstolar. PH 5: 3523 (1753). Jag (har) anmodat honom, å 
mine wägnar. Eders Magnificence en liten Smålands Ost 
tillställa. CMBlom hos Linné Brefl. 3: 272 (1759). Jag har 
anordnat, att den Preussiska ordensdekorationen .. till- 
ställes mig i alla ffca/^gästernas när\'aro. JOLIN Barnhush. 
132 (1849). SvOrdb. (1986). — särsk. 

a) (numera bl. tillf) med direkt personobj. 
GIR 29: 374 (1560). Edra Beställningar äro stoora, therfö- 
re . . iagh een wijs och trogen Mann tillställer edher WlLL- 
MAN Jap. 150 (1667). iHannibal) tillställde (Mago) .. 
etthundra ryttare och lika många man till fots. EmaNUELS- 
SON Po/.v6. 1:392(1833). 

b) med avs. på skriftlig handling. Vi . , begarede 
.. att oss mötte blifve tilstelt visse achter på thet som i 
sidste concilio förnembligest blef handlat. RA I. 3: 28 
(1593). I går stack Herr Hiernbrott til mig följande Bref, 
som länge sedan blifwit honom tilstält. DALIN Ar^. 1: 120 
(1733, 1754). Hellwig anför .. det exempel, att .. stämning- 
en af misstag tillställes icke den af dem Imed identiska 
namn), som käranden åsyftar, utan den andre. KALLEN- 
BERG Cii'Pr. 1: 524 (1922). 

c) med avs. på pengar 1. betalning 1. böter o. 
d. STIERNMAN Com. 1: 474 (1603). Muskowiten tilställer 
Crimiske Tartaren 50000 Ungerska Gyllen. GIRS J3 142 
(1627). Räntmästaren skulle .. få tillställa honom betal- 
ningen. Gardberg BoktrFtnl. 112 (1948; ; referat av 
handl. fr. 1663). I samband med ordens 150-årsjubileum 
tillställdes professor Michael Olsson vid Sahlgrenska uni- 
versitetssjukhuset ett stipendium på en halv miljon kro- 
nor GbgP 21/2 2002, s. 24. 

d) (t) i uttr. tillställa ngn 1. ngt tro 1. loven o. 
d., tillställa tro 1. loven o. d. till ngn 1. ngt, lita 1. 
tro på ngn 1. ngt; jfr STÄLLA, v} 12^. GIR 11: 341 
(1537: loflfue). Han .. sände .. Breff til Commendanten i 
Wijborg . . och til Grefwen afT Mansfelt . . bidiandes, at the 
ingen troo wille, til then åther vpkomne Bedragarens 
föllie, tilställa. WiDEKINDI KrijgH 55 (1671). 

2) (numera mindre br. ) (an)ordna 1. arrange- 
ra 1. organisera (ngt); iordningställa 1. tillreda 1. 
bereda 1. inrätta (ngt); äv. i anv. utan obj.; förr äv. 
(tillf) refl.: uppstå 1. uppkomma; jfr STÄLLA TILL 
I 1, 6, 7. Swafwel och annor Oart, som sig plägar tillstäl- 
la. UHlAHNE Ser,g/i/. 452 (1687). (I slottsflygeln) tilstältes .. 
en Hästqvarn, med 4 par stenar BtVLand 5: 89 (1764). 
Jag bad .. Vagtmästarn tillställa så, att vi kunde i dag för- 
middagen mötas (på biblioteket). LEOPOLD (SVS) II. 5: 22 
(1811). Så samtalade dessa, och hörde fiolerna åter/ 
Stämmas, och sågo en artig minett tillställas på golfvet. 
Runeberg (SVS) 3: 99 (1832). Jag tillstälde En efterkok- 
ning af Pottaska samt omskyfflade Salpeter Jorden. 
WEGGSTROM Arbetsliv 18 (1836). Deras äktenskapliga liv 
bestod av en serie små scener uppfunna och tillställda av 
Adéle. KRUSENSTJERNA Pahlen 1: 138 (1930). SAOL 
(1986). — Särsk. 



ai (t) i uttr. tillställa ngn klagolös, åstadkom- 
ma att ngn inte har anledning till klagomål; jfr 
STÄLLA, v.' I 28 b. (Han) låffwadhe på troo och sanning 
icke afT wyka förr än han skule Gott fredrih tillstella kla- 
gelöss. EkenäsDomb. 1: 73 (1643). 

b) med avs. på festligt arrangemang (ss. gäs- 
tabud 1. fest 1. bal o. d.) 1. måltid o. d.; jfr STÄLLA 
TILL 11 c, d. Riccoboni Catesby 5 (1761). Den oseden, at 
genom wist sammanskott af spannemäl tilställa på Helge- 
dagar de så kallade Öhllag eller hopöhl. KulturbVg 2: 103 
(1766). Gå till den rike med Nådens budskap; han är så 
sysselsatt, att räkna sitt gulld .. att tillställa kräsliga mål- 
tider och lysande samqwäm. HAGBERG Prerf. 2: 140 (1815). 
Konungen lät tillställa ett ståtligt gästabud. Östergren 
(1957). 

c) med avs. på ngt mer 1. mindre skadligt 1. 
obehagligt: orsaka 1. vålla; förr äv.: anstifta (ngt); 
jfr STÄLLA TILL I 6. Man hade for ingen annan orsak 
bedt mig komma hit, än til at fora mig i den tilstäldta sna- 
ran. Riccoboni Catesby 5 (1761). (Kung Sigismund) hölt .. 
(de katolska rådgivarnas) anslag tilbaka .. då de tilstälte 
uppenbart våld emot Riket, och hemliga forsat emot Her- 
tig Caris person. SCHONBERGfire/^l: 288 (1778). Zainti del 
Ponte, som tillställde den förrädiska stämplingen mot 
Gustaf Adolfs lif Fryxell Ber 6: 266 (1833). Tidigt på 
morgonen uppstod en häftig västlig blåst, som tillställde 
en verklig cyklon vid den branta klippa där vi lägrade. HE- 
DIN GmAs. 2: 259 (1898). (Dispyterna) kunde lätt tillställa 
oredor SvRiksd. 3: 367 (1933). Palmqvist Oceaner 239 
(1942). 

d) (t) tillsätta 1. anställa (ngn). Markgrefwe 
Ernst Fredrijk aff Baden .. affärdigade sitt Bodhskap til 
Pfortzheim .. medh skrifftligh Befalning, at Inwänarna 
skulle tilställa tree Calwiniske Predikanter SCHRODERUS 
Os. II. 2: 364 (1635). Alt thet, som predikoembetet .. angår 
såsom . . (prästerna) till sine wisse tienster medh församb- 
lingennes samtyckio tilstella och insettia .. Thet kommer 
Biskoparna . . til. KOF II. 1: 282 (1659). 

e) (t) i p. pf i mer 1. mindre adjektivisk anv.: 
konstruerad (se KONSTRUERA 2); konstlad, till- 
gjord; falsk (se falsk, adj. III 3). Desse tankar (pa 
saknaden av en stor författare) skola ock med tiden vinna 
mer och mer stadga, då tvärtom dicktade lofsånger och til- 
stälde ärestoder försvinna tillika med sina Hjeltar H.JELM 
ÅmVetA 1786, s. 4. (Sv.) Tillstäldt testamente, (fr) testa- 
ment supposé. Weste (1807). Vid konungens och drott- 
ningens ankomst klappade och hurrade publiken - det lat 
litet tomt och tillställdt. Wennerberg Bre/' 2: 46 (1851). 
(Shelleys) poesi (kan) icke fritagas från en viss tillställd, 
onödig svallning. Cavallin o. LVSANDER 2: 404 (1878, 
1891). 

3) skoin. ställa (se STÄLLA, v' I 33); anträffat 
bl. i avledn. TILLSTÄLLARE (se d. o. 3); jfr STÄLLA 

TILL I 8. 

Avledn.: TILLSTÄLLARE, m.//(ig.). 1) (nume- 
ra föga br.) till 1: person som överlämnar (ngt till 
ngn). Lind 1: 1882 (1749). IllSvOrdb. (1955, 1964). 2) 
(numera föga br.) till 2: person som arrangerar 1. 
anordnar 1. organiserar ngt, arrangör (se d. o. 2); 
förr särsk. till 2 c: anstiftare. DA 1793, nr 38, s. 2. 
Serdeles var .. (den unge Wallenstein) en flitig tillställare 
och deltagare uti såväl allmänna som enskilda slagsz mål. 
Fryxell Ber 6: 207 (1833). Den 2 mars var stor picknick 



- T 1387- 



- T 1388 - 



TILLSTALLE 



på börssalen med samma tillställare som hösten förut. 
MONTGOMERY-SlLFV^ERSTOLPE Mem. 1: 163 (1908). SAOL 
(1973; utan angiven bet.); möjl. till 1. jfr auktions-, 
bal-tillställare. 3) skom. skoarbetare med uppgift 
att ställa (se ställa, v.^ I 33). Tillställare sökes. Upsala 
13/12 1918, s. 8, Tillställare renskär sula efter läst. Nord- 
Yrkesklassif. 121 (1978). — TILLSTÄLLARINNA, f (t) 
SAOL (1923; utan angiven bet.). 1) till 1: kvinna som 
överlämnar (ngt till ngn). Auerbach (1915). 2) till 
2: kvinna som arrangerar 1. anordnar 1. organise- 
rar ngt; särsk. till 2 c: kvinnlig anstiftare. Balen 
slutades ändtligen kl. 12 pä det sätt, att den ena fröken 
tillställarinnan omstörtades under en vals. HjARNE Dag- 
Drabbn. 388 (( handl. fr. 1809). AUERBACH (1915). — 
TILLSTÄLLELSE, r. 1. f särsk. (t) till 1: tillsändan- 
de, överlämnande; i sht konkretare, om enskilt 
fall av tillställande. PH 15: 401 (1793). (Lantmätaren 
bör) å ett .. exemplar deraf (dvs. av räkningen över verk- 
ställda förrättningar) taga . . gode mäns eller Länsmannes 
bewis .. öfwer tillställelsen (av räkningen till jordägarna). 
SPF 12: 250 (1848). 

TILLSTÄLLE, se till I 3. 

TILLSTÄLLELSE, se tillställa avledn. 

TILLSTÄLLNING tifi-stäfnir), t. 1. f (1. m.); 
best. -en; pl. -ar (se for övr STÄLLNING i. [jfr d. tilstilling. 
f™. tilstilling: vbalsbst. till TILLSTÄLLA I. STÄLLA 
TILL] 

1) (t) motsv TILLSTÄLLA 1. om handlingen 
att överlämna 1. leverera 1. tilldela (ngn ngt) 1. 
ställa (ngt) till förfogande för (ngn). Line. H2b 
(1640). SCHULTZE Ordb. 4868 (c. 1755). 

2) motsv. TILLSTÄLLA 2, om handlingen att 
(an)ordna 1. arrangera 1. organisera ngt; i sht (o. 
numera nästan bl.) konkretare, dels om sätt på 
vilket ngt är (an)ordnat osv., dels (o. numera i 
sht) om ngt som (skall) (an)ordnas osv. 1. blivit 
(an)ordnat osv.; förr äv. konkret (se c). Dalin V;//. 

II. 6: 116 (1740). Tillställningen af ett kalas. DALIN (1854). 
(Antonius) här och flotta .. öfvergingo utan vapenskifte till 
Caesar, allt .. på Kleopatras tillställning. CavalliN o. Ly- 
SANDER 1: 83 (1884, 1891). En lång gång går genom vag- 
narna, och på båda sidor om denna äro säten för två 
personer. Många äro de olägenheter, som följa af denna 
tillställning. Wachtmeister AndraSidAtl. 190 (1901). 
Matchen blir en avslagen tillställning. EVANDER Mänd. 24 
(1974) — jfr DANS-, MUSIK-, NÖJES-, SPORT-TILL- 
STÄLLNING. — särsk. 

a) motsv TILLSTÄLLA 2 b. om kalas 1. fest 1. 
bjudning o. d. Fry-XELL Ber. 9: 177 (1841). Det var ett 
muntert, jublande lif hela helgen, med tillställningar och 
slädpartier hvarenda dag. ViREN Skizz, 48 (1890). En gång 
om året brukade föräldrarna .. ha en tillställning med 
dans, vartill hela umgänget inviterades. PaULSSON SvStad 
1: 152 (1950). Som maka till Tor Bonnier och värdinna på 
Manilla kom hon att delta i åtskilliga tillställningar SDS 
13/5 1993. s A4 — jfr PICKNICK-, RUMMEL-TILL- 
STÄLLNING. 

b) (t) motsv. TILLSTÄLLA 2 C, om komplott 1. 
list 1. anstalt (se d. o. 1) o. d. Nordberg C72 1: 501 
(1740). Herodius underlät icke .. att med försåtliga till- 
ställningar bringa Johannes om lifvet. ÖDMANN StrFörs. 

III. 1: 60 (1811). Djefvulens tillställningar EMANUELSSON 
IPredHögm. 1: 149 (1865). ^n^hlNG AntRiksd. 254 (1904). 



c) (numera föga br. ) konkret, om anordning 1. 
apparat 1. inrättning o. d. JGOxen-stierna Dagb. 89 
(1770). iDet) borde vid Riddarholmen finnas ett magasin, 
inredt med alla de tillställningar som numera i utlandet 
finnas i dylika byggnader, hvarigenom varornas emotta- 
gande och aflemnande underlättades. TByggn. 1859, s. 73. 
I lyktans midt är fettveken fästad på så sätt att hela till- 
ställningen kan svängas rundt utan att ta eld. HEDIN 
Transhim. 1: 484 (1909). HEDIN Transhim. 3: 799 (1912; 
om bro). 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): TILL- 
STÄMMA, v' (t) 1) till II 2: anspela på (ngt)? (Lat.) 
Alludo .. (sv.) Tilstemma, tillämpa, tillijkna, tyda til något. 
Linc. D 3 b (1640). 2) till II 5: rösta för 1. förorda att 
(ngn) kommer i åtnjutande av (ngt). Hermelin 
BrBarck 147 (1708). 3) till II 10, HÖ: ljuda sam- 
stämmigt? fLa^.^ Assono .. Cst'.) Igenliuda. Eller: Tilstäm- 
ma. tilHuda. Lmc. G 5b (1640). 4) till II 13 a: 
instämma i (ngt); äv. dels abs., dels med obj. er- 
satt av prep.-förb. inledd av (pleonastiskt) till 
(särsk. med rektion bestående av pronominellt 
där o. i förb. med adverbet in ). UrkFinlÖ II. 1: 85 (c. 
1595). David tilstämmer ISOG^EUS Seders*. 1173 (c. 1700). 
Så att många .. måste tillstämma där till in. Stenbock o. 
Oxenstierna Bre/i'. i: 247 (1701). — (II 8 ö ji) -stäm- 
ma, v.^ (t) särsk. i p. pf : bestämd, fastställd. Att 
hans k. ma:tis fulmijndoga legatio kom ecke fram på til- 
stämd tijdt och termmn. GIR 5: 134 (1528). — -STÄMP- 
LA, -ing. (t) 1) till II 5: gm stämplande förskaffa 1. 
tillskynda (ngn ngt); jfr stämpla till sig. At han til- 
stämplade hans Fader St. Erick en ynckeligh Afgång. SYL- 
VlvsEOlai 141 (1678). C.ALONIUS 3: 341 (1794). 2) till II 
8 b p: gm stämplande åstadkomma 1. åväga- 
bringa (ngt); SS. vbalsbst. -ing äv. konkretare, om 
stämplingar (se stämpla, v^ 1 c). DA 1771, nr 11, s. 2. 
Det någon tilstämpling eller plan warit anlagd. Törngren- 
Mö/. 352(1802). 

TILLSTÄNDIG tifi-stän^dig, adj. -are. adv. -T 
(-stend- 1644-1725. -ständ- 1662 osv) [av t. zuständig 
(motsv. mit. tostendich. mnl. tuestandich. hjälpsam), till zu, 
till (se TILL) o. STÄNDIG] motSV. TILL-STÅ 3 a. 

a) (numera föga br.) som (rätteligen) tillkom- 
mer 1. tillhör (ngn), rättmätig; jfr TILLBÖRLIG 1, 
TILLSTÅNDIG, TILL-STÄDIG. Resolverades att Nicolaus 
Cantherus skall bekomma de böcker, som hans halfbroder 
Smalzio vore tillstendige. RP 10: 538 (1644). Taxa, hwaref- 
ter Akarne här i Staden hafwa at undfå sin tilständiga 
Åkar-Lön. PH 5: 3053 (1750). Jorden (har) dock alltid bli- 
fvit ansedd för dens eller deras arfvejord, som densamma 
ärft eller i börd köpt, honom, som skatteköps-skillingen ut- 
gifvit, dess rätt till sin tillständiga andel deri förbehållen. 
Calonius 4: 427 (1798). (Tjänstemannens änka o. barn 
måste betala den resterande pensionsavgiften): hwarefter 
hela beloppet af den tillständiga pensionen Enkan och 
Barnen tillfaller SPF 5: 138 (1826). jfr IllSvOrdb (1955, 
1964) — särsk. om rätt 1. rättighet 1. privilegium 
o. d.: som tillkommer ngn. HSH 31: 331 (1662). All 
thessa fyra stånd hafwa sina tilständiga rettigheter och 
plikter Rydelius Förn. 378 (1737). Almogen uti Jämtland 
må uti deras tilständiga Handels-Rätt, icke hindras eller 
förolämpas. PH 6: 4313 (1755). Förmenar någon, som af- 
mönstras, att han .. ej åtnjutit sin tillständiga rätt och 
vägrar förty att teckna sitt namn, göres anteckning om 



- T 1389 - 



-T 1390- 



TILLSTÖTA 



vägran i .. sjömansrullan. SFS 1911, nr 86, s. 20. CaNNE- 
LIN(1939). 

b) (utom i ssgn O-TILLSTÄNDIG numera bl. i 
högre 1. vitter stil) tillbörlig (se d. o. 41 1. passan- 
de 1. lämplig 1. anständig (för (ngn)). The ofrige stu- 
dierne taktes min käre Broder lämppa efter piltarnes 
böijelse och begrep; ther jemte anmanandes them til til- 
ständig ödmiukhet och höflighet mot hwar man. Mennan- 
derBr. 2: 701 (1742). Som man i händelse af haveri ej 
vågade ha fångarne bundna .. gingo de fria och uppförde 
sig hyggligt och tillständigt. STRINDBERG SvÖ 3: 6 (1884). 
Han kunde inte fördraga de människor, vilka hade över- 
skridit gränserna för det rätta, det goda, det tillständiga. 
HOMEN HforsTeatr. 3: 48 (1919). SMrdh. (1986). — jfr O- 
TILLSTÄNDIG. 

Av led n.: TILLSTÄNDIGHET, r. 1. f (numera 
foga br) jfr SAOL (1998) a) till a, konkretare, om 
ngt som tillkommer 1. tillhör ngn; äv. konki-et, 
om ägodel 1. tillhörighet. Pfeif DeHabitu 278 (1713; 
konkret). Det ar ej .. wär idvs. riddarhiisets) sak och till- 
ständighet, att .. undersöka .. i fall han .. haft ett förhål- 
lande, mindre tillbörligt for en Swensk Undersåte. AdP 
1789, s. 151. b) till b: anständighet 1. lämplighet; 
äv. konkretare; jfr tiUbörlighet. K\Tkan . . vacklade i 
åsigterna öfver .. (järnbördens) tillständighet, och ett för- 
bud deremot finnes redan från början af 7:de seklet. NORD- 
STROM Samh. 2: 636 (1840). Fröken Elna bibehöll all yttre 
tillständighet. ULLMAN Präst. 82 (1907). ÖSTERGREN 
(1957). 

TILLSTÄNDIGA, v -ade (-stend- 1709 -ständ- 
1733-1899) [till TILLSTÅND 1 TILLSTÄNDIG] (t) 1) 
motsv. TILLSTÄNDIG a: (rätteligen) tillkomma 
(ngn); jfr TILL-STÅ 3 a. Min Hustros och syskons tiU- 
stendigade och .. I förmyndaren ) i hender lefwererade Arf. 
VDAkt. 1709. nr 230. 2) tillåta (ngn ngt), medgiva; 
äv. refl.: tillåta sig. Att .. alla de som inom Riket utgi- 
fva Dagblad och Veckoskrifter, icke skola tillstandiga sig 
minsta afvikelse ifrån Kongl. Maj:ts utfärdade Forord- 
nings rätta innehåll. Crusenstolpe 1720 148 (1837). Det 
står på, att herrskapet bär sig illa åt och att, då det är så 
vulet, att syster Christine tycker mera om herr von Jacob- 
son än om sin fästman, så skall jag tala med vår far, att 
han tillständigar grefven att bryta förlofningen. Elkan 
//a// 73 (1899). 

TILLSTÄNDIGHET, se tillständig avleda. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 7) 
TILL-STÄNGA, -ning. [fsv tilstängia] stänga till 1. 
igen (ngt, särsk. dels dörr o. d., dels passage 1. 
stängbart utrymme o. d.); i sht förr äv. med indir 
personobj.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om 
resultatet; äv. mer 1. mindre bildl,, särsk. i p. pf i 
mer 1. mindre adjektivisk anv. (särsk. om möjlig- 
het 1. förmåga o. d. till ngt). Dören tillstängdes. Mat. 
25: 10 (NT 1526). Han beklagade mycket at åtkomsten til 
kunskaper här är så ganska tilstängd för den, som har lust 
at lära något. CPBLOMBERG hos BJORNSTAHL Resa 6: 20 
(1778). Spurius Laertius (beordrades att) .. rycka fram för 
att tillstänga honom återvägen till floden. KOLMODlN Liv. 
1: 173 (1831). Föreläsningssalarna tillstängdes. FORSSELL 
Stud. 1: 449 (1875). Hindret kan ligga i någon tillstäng- 
ning eller sammanväxning. ESSEN-MOLLER KmnnWnderl. 
141 (1932). 

TILLSTÄS(S), se tillstädes. 



TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 8 b (a)) 
TILL-STÖKA, -ning. (ngt vard.) gm stökande iord- 
ningställa (ngt); äv. (o. numera nästan bl.): 
bringa i oordning 1. oreda 1. (illa) tilltygat skick; i 
sht i p. pf (jfr -vända 4); jfr stöka till. Weste (1807). 
En sal var tillstökad nästan som en sällskapstheater 
Lundgren MålAnt. 1; 90 (1870). En sträng husmor den 
där finner sina rum tillstökade av ohyfsade personer. 

Bergman ClownJ 137 (1930). stöpa, särsk. i p. pf 

1) (numera bl, tillf) till II 8 ö ^: stöpt (se stöpa, v. 
6 (c)); särsk, bildl. Den i gammal form tillstöpta noti- 
sen. Carlsson He/aSrtm 273 (1912). 2) (t) till II 11 a 
a a': stöpt (se stöpa, v 6, 8) för utökande av be- 
fintligt bestånd. ArkliR 1563, avd. 20. GnpshR 1604, s. 
18. — (II 1, 11 a) -STÖT. Ijfr -stöta] (numera föga 
br.) tillstötande händelse 1. omständighet, särsk. 
olycka 1. olägenhet 1. (komplikation vid) sjukdom 

0. d.; äv. abstraktare: tillstötande (av ngt). Att med 
ängzlan ansee och beklaga .. (nederlaget rid Poltava) 
såssom en stoor Hans Kongl. Maij:tz krigzmachtz tillstöt, 
och af Gudh .. öfverhängd olycka. HC12H 2: 2 (1709). Un- 
der sådana tillstötar af sjukdom. MoB 8: 144 (c. 1780). 
Afven utan .. tillstötar har nervfebern stundom ett mycket 
långsammare förlopp än normalt. WRETLLMD Lak. 5: 89 
(1897). CaNNELIN (1921). — -STÖTA, -ning (numera bl. 
tillf, RUDBECHUS/fofiftw 240 (1615), SAOL (1973)1. [fsv. 

tilstöta] jfr stöta till. 1) till II 1: gm att komma till- 
städes ansluta (till ngt); särsk. i fråga om dels 
truppstyrka som förenar sig med annan (större) 
truppstyrka, dels person som förenar sig med 
sällskap o. d., dels väg som ansluter till annan 
(större) väg; förr äv. tr: ansluta (sig) till. förena 
sig med (jfr -sälla). Widekindi KnjgH 138 (1671). En 
omkring honom församlad hop af Dalallmoge samt annat 
tilstötande folk. 2RARP 14: 217 (1743). Emellan Vestervik 
och Lund vid Gladhammars kyrka, der . . vägen från Segte- 
rum tillstöter, räknas 1 3/4 mil. HlSINGER Ant. 4: 115 
(1828). De förstärkningar man väntade skulle tillstöta 3. 
brigaden. Rappe Nordarm. 99 (1874). 2) [åtm. delvis eg. 
bildl. anv av 1] till II 1, 11 a a a (jfr 6): (oförutsett 

1. plötsligt) inträffa 1. dyka upp 1. utbryta 1. till- 
komma (SS. (ytterligare) försvårande omständig- 
het) (förr äv. refl.); särsk. om komplikation vid 
sjukdom; förr äv, tr., dels med avs. på den (1. det) 
som drabbas, dels ngn gg med bet.: utöka verkan 
av, formera; ss. vbalsbst. -ning i sht förr äv. kon- 
kretare, om tillstötande händelse 1. omständig- 
het; jfr -falla 2, -sluta 1, -öka 3. Det har tillstött 
komplikationer efter hjärtoperationen. Om inget 
annat tillstöter, är hon snart frisk. Aff blotta natur- 
lige orsaker och tillstötningar. RUDBECKIUS KonReg. 240 
(1615). Ther til stötte sigh en swär stoor ångest och hiärte- 
bäfwan aff detta s-pstigande. GEZELIUSAffeic/ienfcac/! E 4 b 
(1668). (Genom Roms krig) yppades doch .. nägre andre 
Olägenheeter, hwilka Statens inwärtes Kranckheet swåra 
tilstötte. BRASK Pufendorf Hist. 31 (1680). Den ena olyck- 
an tilstötte efter den andra. SCHONBERG Bref 3: 327 
(1778). Många vådliga äfventyr tillstötte oss under loppet 
af denna dag. CastrÉN Res. 2; 330 (1847). Någon fara för 
lifvet förefinnas nu icke, så framt ej en lunginflammation 
tillstöter VL 1894, nr 193, s. 3. Missnöjet blev allt starka- 
re. Så tillstötte ärkebiskopsstriden .. och på hösten 1432 
tågade bergsmännen under Engelbrekts befäl till Väster- 



-T1391- 



-T 1392- 



TILLSULA 



äs. KyrkohÅ 1937, s. 219. 3) ( numera föga br. ) till II 1 
a, 2: vara belägen 1. ha sin gräns nästintill; 
särsk. i p. pr. i mer 1. mindre adjektivisk anv.: an- 
gränsande; äv. tr: gränsa till. Amen 34 (1675). Ett 
förberg till de . . snörikare berg som tillstöta inom Norrige. 
VetAH 1818, s. 139. Ett rum, tillstötande norra flygelns 
undervåning. TEGNÉR Lunrfi7nii.-. 247 (1897). Västra delen 
av södra halva landet jämte tillstötande öar hade jag un- 
dersökt ganska noga. MUNSTERH.JELM W/s/j. 60 (1911). 4) 
(numera bl. tillf) till \\S b a: gm stötande bear- 
beta 1. packa till ( ngti. Risixgh LandB 39 (1671). Rin- 
MAN 1: 414 (1788). 5) inumera bl. tillf) till II 9 a: 
stöta till (se stöta tiU 1) (ngn 1. ngt). Schultze Ordö. 
5087 (c. 1755). IllSvOrdb. (1964). 6) (t) till II 11 O a a' 
(jfr 2): gm stötning utvinna (ngt, särsk. frukt- 
massa 1. -saft o. d.) för utökande av befintligt be- 
stånd. GripshR 1555. GnpshR 1561, s. .51. Avledn. (t): 
tillstötelighet, r 1. f. till -stöta 2; tillstötande hän- 
delse 1. omständighet, särsk. sjukdomsjttring. 
The hetsige och Senost>"fwe behålla ey länge Gifftet boos 
sig. förr än thet med en beel härskara af onde tilstötelighe- 
ter bryter sig fram. LiNDESTOLPE Frans. 37 (1713). — (II 
S b a) -SULA. (t) särsk. i p. pf , om kolbotten: (gm 
tilltrampning) bearbetad till (hård 1. beständig) 
sula ( se sula. sbst.'' 1(1)). Pä gambla hårda och tillsula- 
de bottner blifwa .. mehra och bättre kåhl än på nya. 

BlBergshV 18: 96 (1687). SVARA, [fsv titsvara] 1) (t) 

till II 5: svara (ngt, särsk. angivet med pron. 1. 
att-sats); äv. dels med indir. personobj. (jfr svara 
tiU), dels utan obj. AktsamlKungsädremst. 33 (1530; 
utan obj.). Hvadt thet cläde belanger .. kunne vij edher .. 
inthet annet tilsvare, uthan ath um ther ähr någet cläde i 
Vijborgh .. så mage I lathe gif[\'e them ther aff. GIR 26: 8 
(1556). Hwaruppå tillswaratz, at hans KongMiga) Höghet 
will i morgon .. giöra confession, att han icke är calvinsk, 
uthan luthersk. 2PrästP 1719, 1: 26. 2) [jfr motsv anv. av 
d. tilsvare! nde)] (numera mindre br. ) till II 12, 
särsk. i p. pr. i mer 1. mindre adjektivisk anv.: 
motsvarande. NF 3: 739 (1879). 1 1/4 mantal frälse 
Lunnarp med tillsvarande del i Bjersjö utmark. NILSSON 
BombtNwk 131 (1946). 3) (t) till II 13. a) till II 13 a, 
med avs. på föregående framställan 1. fråga o. d.: 
ge svar på, besvara. iKungenl bider huar och en som 
honom haffuer nogot skylla . . ath han thet dristeliga görer 
ther \i(ans) nlåd) gema vil tilswara med all redelighet. 
GIR 4: 211 (1527). Om någre stycker. som vdi wår förre 
schrifwelsse jcke äre tillswaredtt. ENR 1561. 1: 144 b. b) 
till II 13 b Y. särsk. med avs. på skuld 1. brott: ta 
ansvar för, svara för. Skuld och geld, som VoThfemällte 
Henrich Strabuck vdi sitt j^erste bekendt och vptechnet 
låtidt ha{f(ue)T. till att betale och tilsuare. 2SthmTb. 4: 67 
(1570). Avledn. (t): tillsvarig. adj. till -svara 2: mot- 
svarande. Frey 1848, s. 134. 

TILLSVARS, se till I 14 b i^. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 8 b (/J)) 
TILL-SVARVA, -ning: -are inumera bl. tillf, SCHUCK o. 
Warburg 2LittH 2: 290 (1912) i. Svarva till (ngt); 

särsk. bildl. WETTERBERGH Sam/iifäma 2: 24 (1857). En 
med jltersta elegans tillsvarfvad latinsk oration. NYBLOM 
SiW. 62(1864). 

TILLSVIDARE, se tills II 1 c y. 

TILLSVIDARE- tifisvi^dare-. ssgsförled. [ssgs- 
form till uttr tills vidare ise TILLS)] ss. förled i ssgr: 



tills vidare ( se TILLS II 1 c y). 

Ssgr: TILLSVIDARE-ANSTÄLLD-''^ 1. -20^ p ^jj 
jfr -anställning. Byggarbetare är idag objektsanställda I i 
stort sett), inte tillsvidareanställda som de flesta andra ar- 
betstagare. SvD 22/5 1976, s. 17. ANSTÄIXNING"''^''. 

anställning som gäller tills vidare, fast anställ- 
ning; särsk. motsatt: korttids- 1. visstidsanställ- 
ning. SDS 2/9 1974, s. 5. Ett av de bärande inslagen (i 
handlingsprogrammet) är en uttalad vilja att satsa på 
tillsvidareanställningar och minska antalet deltidsanställ- 
ningar och v^ka^at. SvD 1/7 1998, s. 1. — -FÖRORD- 
NANDE, förordnande om tillsvidareanställning; 
särsk. motsatt: visstidsförordnande. Leijoxhu- 
FVVD Minnesant. 364 (1843). Lärare, som .. innehar extra 
ordinarie tjänst eller extra tjänst med tillsvidareförord- 
nande. SFS 1979, s. 983. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 7) 
TILL-SVIGA. (t) särsk. i p. pr.: tigande; jfr sviga, v^ 
KyrkohÅ 1909. MoA. s. 83 (1540). — (II 5) -SVUREN, p. 
adj. [jfr -svära] (t) (gm svuren trohetsed o. d. ) hän- 
given, försvuren; särsk. med gen.- 1. poss.-attri- 
but betecknande den (1. det) man är hängiven. 
iVi) bekenna. at vvij äre wår allerheligeste Fadher Påwen i 
Rom tilswome. TEGEL Gl 1: 162 (1622). Warteckn, dher- 
med .. (Satan) sine tilswume helfwetes trälar uthmärker. 
BtFinlH 2; 363 (1671). AFZELIUS Sag. 6: 97 (1851). — (II 
1) -SVÄMMA, -ning. (numera mindre br. ) svämma 
(se svämma, v I 3) (ngt) tillstädes; i sht dels i p. 
pf , dels SS. vbalsbst. -ning, äv. konkret, om slam 
o. d. som svämmat tillstädes. Vissa tillsvämmade la- 
ger, formerade för uråldriga tider tillbaka. Stiernstolpe 
Cuv. 90 (1821). /Egypten) har en ..jordmån, som består af 
dy och tillsvämning, hvilken floden fört med sig från 
^^thiopien. Carlstedt Her. 1: 218 (1832). Den tillgrund- 
ning. som äger rum vid våra kuster genom tillsvämning 

och landhöjning. SvGeogrÅb. 1931, s. 18. SVÄRA, [fsv 

tilsväria] jfr svära till. 1) ( + ) till II 5, refl.: (med ed) 
förklara sig trogen 1. undergiven (ngn 1. ngt); äv. 
med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av under. 
Gudh j Himmelen, then the sigh tilförenne j glädhiene til- 
sworit hafTua. PPGOTHUS Und. Ff6b (1590). iTre män.) 
hwilka .. aflade sin Trohets-Ed, och tillsworo sig under 
Sweriges Crono. HULPHERS Da/. 227 (1762). 2) (numera 
mindre br.) till II 5 a: med ed försäkra 1. lova 
(ngn ngt, särsk. dels trohet 1. lydnad o. d., dels 
förr angivet med att-sats 1. inf -förb. ); förr äv. 
utan indir. obj. Wij tacka edher .. sidhan j epther gudz 
forsyn oss hulscap och manscap tilsagdhen och tiilswaa- 
ren. GIR 2: 38 (1525). (Hani tilswor .. Biskoparna, thet 
han så laga skulle, at then Romerske Biskopens Leonis 
Breeff skrifwit emot Eutychis Willfarelse, skulle offentli- 
gen blifwa vpläsit på Mötet. SCHRODERUS Os. 1: 785 
(1635). Den hfegne .. utlemnades icke förr, än hans herre 
tillsvurit att icke martera honom. Strinnholm H/sf. 3: 233 
(1848). En erinran om att det andliga ståndet först tillsvu- 
rit påven och sedan konungen lydnad. HT 1928. s. 308. — 
-SY, -ning inumera föga br, PH 11: 421 (1778), LOWE- 
GREN Ögons/. 209 (I891)i. 1) till II 1 a. Il a a a (jfr 
3): sy till (se sy till 2) (ngt); förr äv. med indir. obj. 
betecknande det på vilket ngt sys till. Linc. G 5 c 
(1640). iLmningenl tillsys benkläderna. NJournD 1854, s. 
135. Den vertikalt tillsydda biten. Fornv 1923. s. 38. 2) 
till II 7: sy ihop (ngt); ss. vbalsbst. -ning förr äv. 



- T 1393 - 



- T 1394 - 



TILLSYN, ssgr 



konkret, om söm varmed ngt är hopsytt; jfr sy till 
1. Nytt engilskt bulsterwar tillsytt och icke pådragit pas- 
seligit. VgFmT I. 8-9: 86 (1554). En .. tygvolang, hvilkens 
tillsyning täckes af 4 cent. breda svarta sammetsband. 
Freja 1873, s. 3. 3) (t) till II 11 a « a'(jfr 1): sy (ngt) 
för utökning av befintligt förråd. GripuhR 1549. 

TILLSYN tlfi-sy^n, t. 1. f. 1. m.; best. -en. (förr av. 
skrivet ss. två ord) [fsv. tilsyn; motsv. fd. tilsiun (d. tilsyn ). 
fvn. tilsyn (nor. tilsyn K vbalsbst. till TILL-SE 1. SE TILL] 
motsv. TILL-SE 4: uppsikt, kontroll, övervakning; 
stundom närmande sig 1. övergående i bet.: om- 
vårdnad, omskötsel; särsk. i förb. med över 1. av 
(i sht förr av. med 1. om 1. på); förr särsk. dels i 
uttr. som (god o. d.) akt och tillsyn, dels i förb. 
med att-sats. Vara, stå under ngns tillsyn. Det 
sjuka stoet krävde ständig tillsyn. Lämna inte 
barnen utan tillsyn! GIR 1: 274 (1524). Schole och szä 
alle . . haffue godh acth och tilsyn medt liuss och Eldh, Att 
ther icke någhen skadha vtaffkomber. GIR 17: 18 (1545). 
Mandage(n) .. war tessze godhe mse(n) pä K: M: we(n)gne 
och mandätth Til Skickadhe atth Ornaera och grannerligh 
tilsyn haffue Om all handeli och Köpenskap. Arfoo^arfe. 4: 
61 (1546). Landshöfdingame (bör) noga tilsyn hafwa. at 
uti Residence-Husen, som af dem bebos, med elden försick- 
tigt och warsamligen måtte umgås. PH 5: 2931 (1750). 
(Reglementet o. resolutionerna) pålägga lönings ägaren at 
hafwa noga tilsyn, på åboeme, at de ej wanhäfda hemma- 
nen. PH 6: 4504 (1757). Lasarettsläkaren åligger .. att 
minst en gång hvarje dag .. infinna sig å lasarettet för .. 
tillsyn och behandling af sjuka. SFS 1901, nr 83, s. 12. I 
lagens krav . . ligger, att arbetsgivaren måste utöva en så- 
dan tillsyn över sin verksamhet som är rimlig för att olyck- 
or ska undvikas. ISESKOG PersonJur 133 (1990). — jfr 
LAKAR-, POLIS-, SKYDDS-TILLSYN. 

Ssgr -.A {fy. TILLSY>fE-MAN, se D. 

B (t): TILLSY^fES-MAN, -ÄMBETE, se D. 

C (t): TILLSYNO-MAN, se D. 

D: TILLSYNS-ANSVAR-''^ 1. ~^^. SFS 1981, s. 1007. 
Socialstyrelsen har .. tillsynsansvar över sjukvårdsinrätt- 
ningar i offentlig regi. MotRiksd. 1992-93, SocUtsk. nr 



491, s. 11. 



-AVGIFT-°2 1. 



om avgift för tillsyn; 
särsk. i fråga om kommunal kontrollverksamhet 
gällande utskänkning 1. försäljning av alkohol- 
haltiga drycker. SFS 1979, s. 2563. Sedan tidigare tar 
kommunen ut en tillsynsavgift på 1500 kronor av de om- 
kring 1500 butiker/affärer i Göteborg som säljer folköl. 
GbgP 29/6 2002, s. 12. — -BYRÅ. särsk. inom vissa 
statliga myndigheter 1. ämbetsverk: byrå (se d. o. 
3) 1. avdelning som utövar tillsyn. SvStatskal. 1970, 
s. 69. Riksåklagaren ledigförklarar en tjänst som byrådi- 
rektör . . på tillsynsbyrån inom riksåklagarens kansli. SvD 
12/4 1972. s. 29. — -FÖRORDNING, jfr -lag. NILSSON 
Skeppsb. 180 (1932). — -FÖRRÄTTNING, jfr förrätt- 
ning \ b a. SFS 1914, s. 1724. Tillsynsförrattning inne- 
fattar verkställandet av någon av de former av tillsyn 
varom stadgas i tillsynslagen. SohlmanSjölex. (1955). — 
•LAG. lag rörande (påbjuden) tillsyn(sverksam- 
het); jfr -förordning. Stenfelt (1920). Tillsynslagen, 
förkortning TL, eller fullständigt: Lag om tillsyn å fartyg. 
SohlmanSjölex. (1955). Även om bostadsstiftelserna i all- 
mänhet inte är foremål för tillsyn enligt 1929 års till- 
synslag står de under kontroll av kommunens styrelse och 
beslutande organ. RiksdP 1970, 1 K nr 37, s. 28. Genom 



den nya tillsynslagen föreslår vi .. att polisen .. skall kun- 
na besluta om att den som brister i tillsynsansvaret över 
en hund måste delta i en hundägarutbildning. GbgP 28/5 
2003, s. 4. — -LÄKARE, läkare med uppgift att ut- 
öva tillsyn; särsk. dels (om ä. förh.): (ss. officiell 
titel för) läkare med uppgift att utöva tillsyn 
över sjukvårdsinrättning 1. apotek o. d., dels (i 
fråga om nutida förh.): (ss. icke officiell titel på) 
vid Socialstyrelsen anställd läkare. Tillsyn över .. 
sjukhusförråd skall utövas .. beträffande förvaring, signe- 
ring. utlämnande och utdelning av läkemedel genom in- 
spektion .. av särskild tillsynsläkare. SFS 1938, s. 280. Vi 
vill se hur de arbetar och om det här har varit isolerade 
händelser eller om det finns systematiska brister, säger 
Karin Hedner, tillsynsläkare på Socialstyrelsens regionala 
enhet i Malmö, som kommer att besöka barn.sjukhuset. 
SDS 18/4 2004. s. Cl. — -LÄRARE, lärare med upp- 
gift att utöva tillsyn; särsk. dels (numera i sht i 
skildring av ä. förh.) om biträdande skolledare i 
läroverk 1. grundskola, dels (om ä. förh.) om folk- 
skollärare med uppgift att utöva tillsyn över 
skolarbetet i folkskola med två 1. flera lärare; jfr 
tillsynings-lärare. Vid samläroverk och flickläroverk an- 
stalles en tillsynslärare. SFS 1938, s. 54. Tillsynslärare, 
(dvs.) tidigare benämning på innehavare av ar\'odestjänst 
som biträdande skolledare i grundskola med uppgift att bi- 
träda rektor i ledningen av skolans verksamhet. NE 18: 
270 (1995). LÄRARINNA, (förr) kvinnlig tillsyns- 
lärare; jfr tillsynings-lärarinna. Vid kommunala mel- 
lanskolan i Hyltebruk har för nästa läsår till 
tillsynslärarinna förordnats ämneslärarinnan Lillian Is- 
gren. SvD 22/6 1939. s. 5. ÖSTERGREN (1957). — -MAN. 
(tillsyne- 1525 tillsynes- 1527-1883 tillsyno- 1529- 
1547. tillsyns- 1658 osv.) [fsv. tilsyna man. tilsynis man] 
(mans)person som (yrkesmässigt) utövar tillsyn 
över ngn 1. ngt; särsk. om person med övei-vakan- 
de funktion vid anstalt inom kriminal- 1. annan 
vård; förr särsk. dels om kyrklig ämbetsman 
med uppgift att utöva tillsyn, dels om övervaka- 
re av villkorligt frigiven person; jfr till-seare 2, 
tiUsynare, tillsynings-man, uppsyningsman. Tilsyne 
men til at haffua tilsyn, huru brodt, kot, fijsk, spanemale 
elle(r) anner fetalie saslies ell^e^r kopes. SthmÄmbB 1525, 
s. 208. Biskopar och Superintendenter som äre satte såsom 
Tilsynesmänn uti Stiften, öfwer Gudz Församling. Kyrkol. 
24: 1 (1686). När intagen villkorligt frigives, skall styres- 
mannen . . tillställa såväl tillsynsmannen som den frigivne 
tillsynsbok. SFS 1948, s. 432. Tills>-nsman . . vid kriminal- 
värdsanstalt. NordYrkesklassif. 37 (1978). — -MYN- 
DIGHET"^''-, äv ■-"". om myndighet (se d. o, 5) som 
utövar tillsyn (över visst verksamhetsområde); 
jfr tillsynings-myndighet. SFS 1910, nr 77, s. 9. Hem- 
ställes . . att socialstyrelsen blir tillsynsmyndighet för elev- 
hem och inackorderingshem för särskolelever MotRiksd. 
1974, nr 289, s. 18. Tillsynsmyndighet, (dvs.) inom juridi- 
ken den kronofogdemyndighet som enligt konkurslagen 
har till uppgift att övervaka att förvaltningen av en kon- 
kurs sker i överensstämmelse med gällande bestämmelser 
samt effektivt och utan onödiga dröjsmål. NE 18: 270 
(1995). — -ORGAN, jfr organ 4 6 o. -myndighet. Till 
syn å efterlefnaden af denna lag (om arbetsskydd) .. 
utöfvas .. utaf särskilda tillsynsorgan, nämligen \Tkes- 
inspektörer, bergmästare, underinspektörer och kommu- 



- T 1395- 



- T 1396 - 



TILLSYNA 



nala tillsynsorgan. SFS 1912, s. 486. Som skogsman bör 
man ha förståelse for att samhälle och tillsynsorgan vid 
påkallad anledning måste ha rätt att vidta åtgärder för att 
skog och mark vårdas rått. VästerbK 1982, nr 10, s. 2. — 
-PERSONAL, personal med uppgift att utöva till- 
syn; jfr tillsynings-personal. Tillsynen gäller upprätt- 
hållande av viss ordning - en uppgift som lika väl kan 
lösas av annan tillsynspersonal än lärare. TSvLärov. 1955, 
s. 506. Tillsynspersonal vid .. fångvårdsanstalter och 
häkten. FrDepartNämnd. 1970, nr 24, s. 546. — -SKYL- 
DIGHET''"", äv '-"". särsk. i fråga om myndighet: 
skyldighet att utöva tillsyn. Hälsovårdsnämnden tor- 
de ofta begagna sin rätt att fullgöra sin tillsynsskyldighet 
genom en eller flera för ändamålet anställda personer 
WlRGINHa/,s. 2: 260 (1936). En uppföljning och utvärde- 
ring av hur kommunen skötte sin tillsynsskyldighet enligt 

miljöbalken. GbgP 13/11 2002, s. 9. TID. särsk. dels 

om tid under vilken barn vistas inom (offentlig) 
barnomsorg, dels (i sht förr) om prövotid för vill- 
korligt frigiven person. I målet är upplyst att .. Hall- 
berg d. 2 febr. 1949 villkorligt utskrivits frän 
fångvårdsanstalten i Ystad samt att tillsynstiden utgått d. 
2 febr. 1951. INJA 1951, s. 712. Ersättning för mat åt barn 
under tillsynstiden. Motion i 1 kam. 1968, nr 120, s. 12. — 
-TJÄNST, tjänstgöring I som består i tillsyn(sverk- 
samhet). För tillsynstjänsten i allmänhet indelas riket i 
yrkesinspektionsdistrikt. SFS 1931, s. 638. Tillsynstjåns- 
ter inom arbetsmarknadsverket. DN 3/1 1992, s. A7. — 
-VERKSAMHET"'"^, äv "■-"". SFS 1954, s. 65. Riksdagens 
revisorer har granskat Sjöfartsinspektionens tillsynsverk- 
samhet. DN 8/5 2003, s. A2. ÄMBETE~°2'l (tillsynes- 

1628-1699. tillsyns- 1993 osv) (numera bl. tillf) äm- 
bete som innefattar tillsyn; i sht förr särsk. om 
(kyrklig) tillsynsmans ämbete; jfr tillsynings-äm- 
bete. Sedhan iagh owerdigh, wardt kalladt til thetta lof- 
lighe Stichtzens Tilsynes embetet. PAULINUS GoTHUS 
Stiernsköld A 4 a (1628). BorgåÖv. 27 (1993). 

TILLSYNA tifi-sy^na, v. -ade (se för övr. SYNA, 
v}). -ANDE, -ING; -ARE (se avledn. ). (förr äv. skrivet ss. 
två ord) I till TILLSYN] 

1) (t) gm 1. efter syn (se SYN, sbst.- 2 slutet) 
tillerkänna (ngn (äv. sig) ngt, särsk. hemman 1. 
annan fast egendom); jfr SYNA TILL 2. Torkil Gris 
hade och thenn velhorne ber Erich GöstafTsonns dombref 
opå thet hemen, han bygger, Gröneuadh, sä atWert år ho- 
num tilsynnt. VadstATh. 118 (1587). När Bostället blef ho- 
nom tillsynt, talades intet om bemälte Skiljogiärdzgård. 
VDAkt. 1724, nr 332. Så snart Directionen trädt i verk- 
samhet, låter densamma sig tillsyna Abyggnaderne vid 
Corrections-Huset och å Nygårds Hemman. SPF 598 
(1829). Modin GTåsjö 155 (1916). 

2) (utom ss. förled i ssgr numera bl. tillf) ut- 
öva tillsyn (över (ngn 1. ngt)), särsk. ss. vbalsbst. 
-ing: tillsyn; jfr SYNA TILL 1. Som han .. förwagrat .. 
sig med Hospitals tillsyningen at befatta. VDAkt. 1699, nr 
696. (Truppstyrkan) kräfde otaliga bestyr, släp och försa- 
kelser: skjuts och fäqrodd, kvartering, uppassning, tillsy- 
ning, mat- och foderskaffning. HÖGBERG Vred. 2: 3 (1906). 
MotRiksd. 2001-02. nr 1263. s. MJ272. 

Ssgr (till 2): TILLSYNINGS-LÄRARE. (numera 
mindre br.) tillsynslärare. DN 1895. nr 9259, s. 2. 
Kvinnliga tillsyningslärare vid samläroverk. L'A'7' 5/1 
1933, s. 3. Carlsson SocOmgrupp 183 (1966). LÄRA- 



RINNA, (förr) kvinnlig tillsynslärare. DN 1895. nr 

9259, s. 2. Östergren (1958). — -MAN. (mans)person 
som (yrkesmässigt) utövar tillsyn över ngn 1. ngt; 
förr särsk. dels om person med uppgift att anhål- 
la o. förhöra tiggare, dels om föreståndare vid 
fängelse 1. kronohäkte, dels om övervakare av 
villkorligt frigiven person; jfr till-seare 2, tillsies- 
man, tillsynare, tillsyns-man, uppsyningsman. IV1\R- 
CVS Exorc. 14 a (1579). Med tillsynrngsman förstas i denna 
lag Idvs. lösdriverilagen från 1885) sådan, som enligt för- 
ordningen angående fattigvården blifvit utsedd att hafva 
uppsigt å bettlare. SFS 1885, nr 27, s. 7. Den .. fngifne 
står viss tid under en stödjande tillsyningsman. 2NF 35: 
1133 (1923). Överkonstapel resp. första vaktfru och uppsy- 
ningsman (kallas vid vissa anstalter tillsyningsman) är 
vaktkonstaplarnas och vaktfruamas närmaste förmän. Sf- 
Yrkeslex. nr 772 a, s. 1 (1957). jfr lapp-, skol-tillsynings- 
man. — -MYNDIGHET""^- 1. """". (numera bl. mera 
tillf) tillsynsmyndighet. Auerbach (1915). Tillsynen 
över jordbrukets kreditkassor utövas med ledning av 
handlingar, vilka jämlikt lag eller eljest insändas till tillsy- 
ningsmyndigheten. SFS 1956, s. 507. DN 20/2 1999, s. C2. 
— -PERSON, person som utövar tillsyn över ngt; 
anträffat bl. i ssgn kloster-tillsyningsperson. — 
-PERSONAL, (numera bl. tillf) tillsynspersonal. 
SFS 1925, s. 859. Såsom kustfästnmgar bibehollos Vax- 
holms . . Älvsborgs och Hemsö fästningar, de två sistnämn- 
da likväl med endast tillsyningspersonal i fredstid. SvFlH 

3: 318 (1945). jfr SAOL (1998). TJÄNST, (numera 

mindre br.) tillsynstjänst. Att Jag nu ifrån samma 
Tillsyningztienst och ämbete Ivid hospitalet) kunde blifwa 
befrijad. VDAkt. 1701, nr 45. Tillsyningstjänstens organi- 
sation vid sådana skolor, där klasslärare icke utövar till- 
syn över sina respektive klasser under måltiderna. 



TSvLärov. 1955, s. 355. 



-AMBETE- 



(numera bl. 



tillf) ämbete som innefattar tillsyn; särsk. om 
(kyrklig) tillsynsmans ämbete; jfr tillsyns-ämbete. 
Att iagh TillsyningzEmbetet här wid Jönköpingz Hospital 
antaga skulle. VDAkt. 1699, nr 695. Kyrkpress. 1996, nr 
11, s. 7. 

Avledn.: TILLSYNARE, m.//ig. (numera bl. 
tillf) person som har tillsyn över ngt; jfr till-seare 
2, tillsynings-man. tillsyns-man. PrivSvStäd. 3: 6 
(1561). (Eleven) år tillsynare i sjuan och åttan (under lä- 
rarkon flikten). UNT 26/10 1966, s. 9. 

TILLSYNES, se till llOh. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 8(6 «)) 
TILL-SÄ. (numera bl. i vissa trakter, bygdemåls- 
färgat) med avs. på dels utsäde, dels åker o. d.: 
fullborda sådden av; äv. intr.; jfr -våra. Bliberg 
Acerra 260 (1737; intr). The hafwa nu tilsådt Kornet. 
ÅgerupArk. Brev 3/6 1753. Sedan .. åkerjorden (var) be- 
redd och tillsädd. Celander WorrfJu/ 1: 14 (1928). — (II 
8 b) -SÅGA, -ning. såga till (ngt); i sht i p. pf ; i vis- 
sa ä. språkprov möjl. (med anslutning till till II 
Ila a a } med huvudsaklig tanke på att tillsåg- 
ningen sker för utökning av befintligt förråd. En 
slarvigt tillsågad stock. Till Sägatt .. aff 60 stockar 
(diverse bräder). GripshR 1581 A, s. 71. (Att) the skole Oss 
till godhe vptage alle Sågebräder som .. bliffue tillsågede. 
HB 2: 56 (1585). — (II 11 b) -SÅNG. (t) om musika- 
lisk accentuering (i grekiska). Almqvist GrSpr 24 
(1837). 



- T 1397 - 



-T 1398- 



TILLSÄGA tifi-säj^a, av. (i högre stil) sä^ga, v. 
-säger. -sade. -sagt, -sagd (se for övr SÄGAi. vbalsbst. 
-AN (se d. o.), -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING; -ARE (tillf., 
Wallquist £cc/Sam/. 5-8: 612 (1619), DE Geer Minn. 1: 
15 (1892)). (förr av. skrivet ss. två ord) [fsv. tilsighia; jfr d. 
tilsige, nor bm. tilsi, nor nn. tilseie, mit. töseggen, mnl. toe- 
seggen (ni. toezeggen), mht. zuosagen (t. zusagen); ssg av 
TILL o. SÄGA] 

1) (numera i sht i högre stil) (muntligen) 
me(idela 1. underrätta 1. tillkännagiva (ngn ngt), 
säga (ngt) till (ngn); av. utan obj.; förr av. med 
enbart personobj. 1. enbart sakobj. (stundom äv.: 
uttala); förr äv oeg.; jfr ANSÄGA 1, SÄGA TILL 1, 
TILLTALA, v. 1 . Bediom wj eder kere vener . . atj . . våren 
oss behielpoge till at veria .. wor rett .. Hulked wj gerna 
fbrskylla wiliom med edher om i oss noghen tid j swadana 
saker behöffua till saegia. GIR 1: 31 (1521). Gäck bortt och 
bestel en wechtare. then som tilseer och tilsägher. Jes. 21: 
6 (Bib. 1541). Han knytte i hoop näf n, dermä' tilsäyandes, 
att Fadren, Sonen ok den H. anda äro ett. COLUMBUS Mål- 
Roo 46 (c 1678). När det (dvs. bokstaven c) medh ett strek 
inunder är teknat tilsäges det som s. SwFrOrdeB 145 
(1703). Då Kongl. Maj:t .. inkallade .. Landtmarskalken 
med Adelns Deputerade, och tilsade dem: Jag har lätit Rid- 
derskapets och Adelens Deputerade komma tilbaka. PH 
14: 303 (1789). Gamla Anna hade just tillsagt, att maten 
var inne. Bremer Hertha 56 (1856). Hvilken råhet, att be- 
tala ett manuskript, icke begagna det, och icke tillsäga för- 
fattaren! Strindberg Brev 4: 129 (1884). iSv.) Är han 
tillsagd? (t. I hat er Bescheid bekommen? StSvTyOrdh. 824 
(1989). — jfr O-TILLSAGD. — särsk. (t) 

a) i uttr. tillsäga ngn om ngt, meddela 1. un- 
derrätta ngn om ngt; äv.: påminna ngn om ngt. 
Alle Officerare tilsägas om deras skyldighets i akt tagande 
(osv.). ReglSwArmeen 1710, s. 27. Han . . är alfs'arsamt till- 
sagd om sina löften. HT 1918. s. 193 U handl. fr. 1809). 
CANNELIN(1939). 

b) med avs. på krig o. d.; särsk. i uttr. tillsäga 
ngn krig 1. fejd o. d., förklara ngn krig o. d. Tilsäya 
örligh. Helsingius Ii 3 a (1587). Konungen i Danmarck .. 
(har) medh Storfursten emoot Swerige slutet alliance, til- 
sagdt Kongl. May:t i Swerige feigde, och tillijka angrijpit 
Skåne och Brehmen. WiDEKlNDI KrijgH Eeeeee 4 b (1671). 
Ehrenadler Te/. 811 (1723). 

2) (utom i a o. 6 numera mindre br.) uppma- 
na 1. befalla (ngn att göra ngt), anmoda; förr äv. 

utan obj.; jfr ANSÄGA 3, SÄGA TILL 6, TILLTALA, v 

3. Her Ture .. lat hemmelige tilsigia sina och bispens swä- 
na at komma i ghen om morgonen. GIR 6: 165 (1529). Den 
som ungbrooder wordenn är, hann skall när Alldermannen 
honom tillsäger sielff löpa Embetts ärenden. Silfverstol- 
PE BokbSthm 217 (i handl. fr 1630). (På Kalmar möte år 
1436) stadgas, at Drotsen skulle (bl. a.) .. styra våld och 
orätt, styrka och hielpa den som orätt öfvergår, hvartil alle 
inbyggare borde hielpa, när Drotsen tilsäger, likasom Ko- 
nungen skulle varit närvarande. SCHONBERG Bref 2: 173 
(1778). (Kungen) ropade fram öfverhofstallmästaren gre- 
fve Essen samt tillsade honom att skynda på .. processio- 
nen. De Geer Minn. 1: 205 (1892). StSvTyOrdb. (1989). 
— särsk. (fullt br.) 

a) i p. pf. Kostgerder och annet huad som helszt the 
haffue warit tilkraffde eller tilsagde vm. GIR 11: 240 
(1537). Secreteraren Berch blef ock tilsagd, at . . författa 



TILLSAGA 

karta, betydande och sinrika skrifter. Tessin Bref 1: 28 
(1751). En japan gör som han blir tillsagd. GbgP 19/6 
2002, s. 33. 

b) SS. vbalsbst. -ning, konkretare: tillsägelse. 
IllSvOrdb. (1955). När jag beslagtog en mobiltelefon från 
en niondeklassare efter upprepade tillsägningar gick hon 
helt sonika fram till katedern och tog mina nycklar och sa: 
"Jag skall ha min telefon nu!" och stirrade mig stint i ögo- 
nen. Gö^P 4/2 2001. s. 4. 

3) (t) (inför domstol o. d.) anklaga 1. åtala 
(ngn för brott o. d.); jfr TILLTALA, v. 4. Johansson 
Noraskog 2: 301 (efter handl. fr 1542). Samma dagh stodh 
mesther Hanns för retthe och warth honnom thil sagdh, 
ath hann hade slagieth her Lans blå och blodigier 
TbLödöse 103 (1588). SCHMEDEMAN Jus(. 119 (1602). 

4) (numera föga br. ) lova (ngn ngt); tillförsäk- 
ra (ngn ngt); föiT äv. övergående i bet.: giva (ngn 
ngt) (jfr 5); förr särsk. i mer 1. mindre pleonastisk 
förb. med lova o. d.; förr äv. dels refl., dels med 
direkt obj. betecknande person; jfr SÄGA TILL 4. 
GIR 1: 3 (1521). Ok hwat tw lofwar ok tiilsaegher them 
paa myna wsengna .. wil iak tet obrwteligen hoUa. GIR 1: 
59 (1523). (Yi vill veta) huru I äre tilsinnes um the godz .. 
hvilke eder käre hustru .. sade sigh haffve aff eder fulkom- 
melig tilstandt och samtyckie osz tilseije ock öffverantvor- 
de. GIR 27: 40 (1557). De tillsadhe sigh vele E. K. M:tz 
begeren hoos Generalstaterne på det beste sättet ahndra- 
ge. OxBr 10: 212 (1617). Hwilken arbetskarl, som tilsäjer 
en Bergzman, at wilja arbeta för honom något Grufweskif- 
te, och icke thet håller .. hwem thet gör skal sätjas i kistan 
wid watn och bröd. Bergv. 1: 46 (1621). Idomeneus hade 
giärna samma stunden tilsagt Telemach sin Dotter 
Ehrenadler Tel. 952 (1723). Kyrkoherden .. tillsade ho- 
nom barnarätt jemte sina egna söner BL 2: 219 (1836). 
SvHandordb. (1966; angivet ss. ålderdomligt). — Särsk. 

a) om Gud 1. Kristus 1. kyrkans tjänare, med 
avs. på frälsning 1. syndernas förlåtelse o. d. 
OPETRI 1: 162 (1527). Och ändoch Herren Gudh haffuer 
tilsagt tigh tina synders forlätilse. så haffuer han doch icke 
tilstadt tigh eller giffuit tigh forloff til att synda. PJGOTHUS 
Savonarola SyndSp. E 1 b (1593). Ach! at jagh höra mätte, 
thet Gudh talar, at han sino folcke och sinom heligom frijd 
tilsade. RUNIUS (SVS) 3: 15 (1710). Rättigheten för pres- 
ten, att i allmänhet efter syndemas bekännelse tillsäga 
syndernas förlåtelse. ÄGARDH BlSkr 1: 221 (1854). Sv- 
Handordb. (1966). 

bj med avs, på vänskap 1. trohet o. d. Iak vill 

ecke trengia Hans Nad tilsija hulskap oc manskap till Sue- 
rigx Rike. GIR 1: 3 (1521). Min obefleckta troheet. Den 
iagh min käre Herre, Min Keysare tillsade. UHlARNE (Si'- 
NatL) 194 (1665). Man lovade varandra å ömse sidor att 
avlägga alla misshälligheter . . samt tillsade varandra vän- 
skap. KyrkohÅ 1938, s. 45. IllSvOrdb. (1955). 

c) med avs. på äktenskap. HvtmE14 409 (1605). 
Rådhusrätten meddelade dom d. 12 okt. 1951: däri Råd- 
husrätten fann styrkt, att Helenius tillsagt Carolinas mo- 
der äktenskap. IN JA 1952, s. 436. 

d) (t) med avs. på pengar 1. lön 1. betalning o. 
d. SthmSlH 1: 72 (i handl. fr 1544). Drager någon ifrån 
sin Husbonde i olaga tijd och utan minne, densamme gifwe 
Husbonden thet honom war i löhn tillsagt. SCHMEDEMAN 
Just. 97 (1590). Han tilsade sin Brud fyratusend Riksda- 
ler, och tu hus .. til morgongäfwa. GlRS J3 53 (1627). 



Sv. Ak. Ordb. 



- T 1399 ■ 



Red. avslutad den 17/12 2004. 



- T 1400 - 



TILLSAGAN 



Tavbe Himlajord 30 (1938). 

e) (t) med avs. på löfte o. d. Gal. 3: 16 (NT 1526). 
The godhe lofthen som migh ähre tillsagde, badhe munte- 
lighen och skriftelighen på en bättre promotion, än som 
iagh nu hafuer. VDAkt. 1666, nr 127. (Drängen) upsade det 
löffte som han tillforne Margreta tillsagt. VDAkt. 1734, 
nr 26. 

5) [sannol. utvecklat ur 4] (t) (gm dom) tiller- 
känna (ngn ngt), tilldöma (se d. o. 1); NÄMNA TILL 
1, SÄGA TILL 7. Itleml mandagefn; ffor kynde(r)messo 
dagh bleff jacop gregfer^son tel saght aff borgamesUer) och 
radh cfnVstern jutes tompt. ArbogaTb. 3: 360 (1527). Szå 
wardt henne och tilssagdt en öö benempd Lidöö medt the 3 
odelgårder, och tw nya affbygge vnder frelsse. HH XIII. 1: 
57 (1562). Såå haffuer bårgemesther och räåd tilsagtth 
henne sijnn fulla löönn. TbLödose 16 (1587). Bleff .. aff 
borgiemestere och rådh \\ler> Oloff i LarfT samma boder till 
sagde jgienn. TbLödose 203 (1590). 

6) (t) ådöma (ngn ngt) ss. straff, tilldöma (se 
d. o. 2); särsk. i uttr. tillsäga ngn arrest. döma 
ngn till arrest; av. med indir. obj. ersatt av prep.- 
förb. inledd av åt. Alten Kusin 85 (1796). För fel och 
försummelser i tjensten . . ege förman tillsäga arrest åt un- 
derlydande. SFS 1881, nr 55, s. 57. Vid vakten skola fin- 
nas särskilda rum eller tält, afsedda för dem som, på 
grund af tillsagd arrest eller af annan anledning, skola 
tillsvidare tagas i förvar. TjReglArm. 1889, s. 373. SoldT 
Inf. 1919, s. 186. 

7) (t) med saksubj.: kräva (se KRÄVA, v. 3), er- 
fordra. GIR 1: 30 (1521). The hadhe warit j Hierusalem 
så monga daghar som högtijdhen tilsadhe. OPETRI 3: 75 
(1530). En Biskop må föruthan Brödhernas Rådh (om 
Nödhen så tilsägeri hafwa macht at förwandla ringa Åkrar 
och Wijnbergh, ther aff Kyrkian hafwer en ringa Inkomst, 
och are fierran afflägne. Schroderus Os. 1: 635 (1635). 
Effter som min höga ålder nu tilsäger, att iag måste hafua 
någon medhielp uthi gudztiänstens förrättande. VDAkt. 
1700, nr 336. 

8) (t) med saksubj.: medgiva (se d. o. 6 slutet) 
((ngn) ngt), tillåta; äv. abs.; stundom av. refl. (se 
särsk. b); jfr SÄGA TILL 4, TILLSTÄDJA 2. Sa lenge 
min godwilie tiil siger. GIR 1: 5 (1521). Thet aer ondt ath 
döma vidare och diwpare en forständit tilseger. GIR 4: 226 
(1527). Der .. wäderleken så tilsäger STIERNMAN Com. 5: 
605 (1696). Hans ällder och därvid fölljande krämpor 
sampt i krig uthståndne svåre fatiguer tillsade honom in- 
tet annat att giöra tån att ta avsked). HH XXI. 1: 41 
(1710). Här återstod i denna delen ännu, om ämnets vidd 
tilsade någon utförlig förklaring, at rättfärdiga Guds sak. 
NOHRBORG 185 (c. 1765). Weste (1807). — Särsk. 

a) om förmåga 1. hälsa 1. styrka 1. kroppskraf- 
ter o. d. GIR 1: 56 (1523). Tagh icke tyngre bordo på tigh, 
än tijn mact tilsäger. LPetri Sir. 13: 2 (1561). (Önskligt är 
att patienten svettas) 3. eller 4. stunder, eller och längre, 
effter som hans Starckhet tilsagher. PAULINUS GOTHUS 
Pest. 85 a (1623). Thet endaste man kan med säkerhet 
göra någon wiss Stat uppå, är Salivation och Dregel-Cu- 
ren, så framt kraffterne så tilsäga. LINDESTOLPE Skörb. 46 
(1721). Et sådant prof-lås tillika med dörr och gångjärn 
skal komma, om lif och helsa så tilsäger, i Kongl. Weten- 
skaps .'\cademien at där få skärskådas. POLHEM Test. 93 (c. 
1745). GVLLAtiDER SvarVetA 5 (1773). 

bj om omständigheter 1. situation 1. belägen- 



het o. d.; äv. refl. Bruka them efther som tiilfslleth ok 
legenhethen sig tiil Sfegher. GIR 1: 59 (1523). Närwarande 
tijdz tilstånd tilsadhe thet icke, thet Krijgztienster skulle 
allena belönas. ScHRODERUS Liv. 75 (1626). Wid hwar 
Mangärd (borde) giöras en grop så diup och bred som lä- 
genheten tilsäger. SERENIUS EngÅkerm. 182 (1727). Om 
hans omständigheter sådant tilsäga. WiDEGREN (1788). 
ÖoL(1852). 

c) om tid: medgiva; räcka till. Ty wil man ock nw 
med thet första något tala om . . Gudz heliga och werduga 
Englar, och sedhan handla någhor annor stycker afT tex- 
ten, effter som tijdhen kan tilsäya. LPETRI 3Post. 123 a 
(1555). (Predikan bör behandla trosartiklar) en eller fiere, 
effter som tilfällen aff Texten tå kunna begifua sigh och 
tijdhen kan tilsäija. KOF 1: 369 (r. 1618). Om tiden om 
wären ej tilsäger at forfara med korn-åkren på ofwan be- 
skrefne sätt, kan sädet märkeligen hielpas med harfning, 
fast än brodden är fingers lång öfwer jord. SamlRönLandt- 
br 1: 64 (1775). Mina dåvarande skolkamrater träffade jag 
endast på fäktsalen .. och när tiden sä tillsade, på skrid- 
skoisarne. AHNFELT S(urfA/ 1; 53 (1857). 

d) om ekonomiska medel 1. förmögenhet 1. in- 
komst o. d. ArbogaTb. 4: 85 (1553). Doch skall och här 
med wara förbuditt borgmestare och råd högre skattlegge 
förb:de embethzmän, ähn theres förmögenheett och för- 
tienst kand tilseya. PrivSvStad. 3: 578 (1586). Vare me- 
dell tillseija intet, att vij kunne giffva armeerne deres sold 
och gagie. RP 6: 507 (1636). (Jag) vill .. betala förskrif 
ningen till Klingenstjerna samt öka intressekapitalet, när 
förrådet så kan tillsäga, MoB 3: 158 (1774). 

TILLSÄGAN 1. TILLSÄGEN 1. TILLSÄGN, r. 1. f 
(-segn 1555-1597 -sejen c 1600 -sagan 1751. -sägen 
1736. -sägn 1605-1622. -säjen 1735) (fsv tilsaghn: jfr. a. 
d. tilsag(e)n, tilsaffn. tilsegn. tilssegn (d. tilsagtU. nor. nn. 
tilsegn ; vbalsbst. till TILLSÄGA 1. SÄGA TILL] ( t ) 

1) motsv. TILLSÄGA 1: tillkännagivande 1. ytt- 
rande; jfr TILLSÄGELSE 1. Då, the .. Trolofningen an- 
nulerade, och the af mig emottagne gåfwor .. återställte 
med tillsäjen, att ächtenskapet blifwer här med ändrat och 
uprifwit. VDAkt. 1735, nr 614. VDAkt. 1736, nr 96. 

2) motsv TILLSÄGA 2: tillsägelse (se d. o. 2). 
Med hård tillsägan, att lämna pästdosan ifrån sig. VDAkt. 
7752, nr 10 (1751). 

3) motsv. TILLSÄGA 4: löfte 1. utfästelse 1. för- 
säkran; jfr TILLSÄGELSE 4. LPetri 2Post. 288 b 
(1555). Wij hafue bekommitt Eder schrifuelse, trogne vn- 
dersåther, och der af fornummitt, att I godwilligen .. wele 
hafue till rede till den första maij the sex månaders hielp .. 
för huilkett wij Eder .. betacke, att I så .. Eder tillsägn .. 
eftherkomme wele. PrivSvStad. 4: 366 (1605). TEGEL Gl 2: 
217 (1622). 

TILLSÄGANDE(S), se till I 14 fe yanm. 

TILLSÄGELSE tifi-säfelse, äv (i sht i högre 
stil) -Sä^g-, T. 1. f (1. m.) (OPETRI 2: 139 (1528) osv) ((t) 
n. 2Kon 1: 20 (NT 1526), 0.xBr 12: 529 (1622)); best. -en 
(SS. n. -et): pl. -er (RA 2: 93 (1563) osv.) ((t) = 2Kor 1: 20 
(NT 1526), Tegel Gl v. 63 (1622)). (förr äv. skrivet ss. två 
ord) I fsv tilsighil.'<e: jfr d. tilsigelse; vbalsbst. till TILLSÄ- 
GA 1. SÄGA TILL 1 

1) (numera mindre br. ) motsv. TILLSÄGA 1: 
handlingen att meddela 1. underrätta 1. tillkän- 
nage (ngn ngt), handlingen att säga till (se SÄGA 
TILL 1); äv. (o. i sht) konkretare: tillkännagivan- 



-T1401- 



- T 1402 ■ 



TILLSATTA 



de 1. meddelande 1. yttrande; jfr TILLSÄGAN 1. 
Lind (1738). Hos .. (kanslipresidenltvi) hafva alla främ- 
mande Sandebud at, vid deras ankomst sig anmäla, af- 
skrifter af deras Creditiver gifva samt tilsägelse erhålla, 
när Kongl. Maj:t vill dem företräde lämna. Civlnstr. 439 
(1801). Budet torde .. få tillsägelse, vid hvad timma böck- 
erna få hemtas. 3SAH LXIIL 2: 42 (1856). Behöver du 
hjälp, så får du det genom tillsägelse Itill läraren). SÖDER- 
BERG PrFlygl. 1: 62 (1935). StSvT\Ordb. (1989). 

2) motsv. TILLSÄGA 2, särsk. konkretare: upp- 
maning 1. befallning 1. order; äv. oeg.; jfr TILL- 
SÄGAN 2. KlädkamRSthm 1561, s. 29 a. Hennes förkla- 
ring (var) at hennes ährende hadhe alleenest warit efter 
naturens tilsäijelse. BtFinlH 2: 352 (1670). Om morgonen, 
bittida, omhvärfdes vi af 3 vagt-bätar, med tillsäjelse, att 
icke gå i land utan lof Landell Bligh 211 (1795). Läns- 
mannen .. aflägsnade sig, för att i förmaket afvakta vidare 
tillsägelser. RYDBERG Frib. 165 (1877). När Linnea dök 
upp ur trappan .. fick hon tillsägelse att tända i spisen. 
BOTWID Wennb. 195 (1939). Det är .. en nödvärnssituation 
.. när någon vägrar att på tillsägelse lämna annans 
bostad.iV£;i4:362(1994). 

3) [sannol. utvecklat ur 1 o. 2; jfr SÄGA TILL 8] till- 
rättavisning. SCHULTHESS (1885). Den som har ett vist 
hjärta tager emot tillsägelser. Ordspr 10: 8 (Bib. 1917). 
SvOrdb. (1986). 

4) (t; se dock slutet) motsv. tillsäga 4: löfte 
1. utfästelse 1. försäkran; särsk. dels i mer 1. 
mindre pleonastisk förb. med löfte, dels i förb. 
med stor 1. hög o. d.; jfr TILLSÄGAN 3. OPetri Kk 
275 (c. 1540). E. H:t gifna löfte och tilsäielse om fri tilgång 
och gunstigt audiens. OxBr. 12: 170 (1615). Han fik .. tilsä- 
jelse på första vacante embete, som honom anstoodh. SPE- 
GEL öagö. 5 (1680). At wi af satans smekiande och stora 
tilsäjelse icke måste låta oss dåras och förledas. MUNCHEN- 
BERG Scriver Får 61 (1725). DALIN (1854). — särsk. (i 
religiöst spr.) motsv. TILLSÄGA 4 a. 2Kor 1: 20 [NT 
1526). Gudz wissa löffte och tilsäijelse om saligheeten är 
trofast. Baazius Upp. 131 b (1629). Alla de tillsägelser om 
syndernas förlåtelse, rättfärdighet, lif och salighet, som i 
Kristus äro menniskorna gifna. NF 4: 857 (1881). Lffista- 
dius var övertygad och förklarade, att den ovillkorliga för- 
låtelsens tillsägelse var i överensstämmelse med skriftens 
och Luthers lära. WESTESON ÖdemProfLärj. 28 (1922). 

5) (t) motsv. TILLSÄGA 7: krav, fordran. Ath eff- 
ther laeglighe[te]nes tilsegiilse siig sa begiffuer Athuj (di>s. 
att vi) moste göre wår rese hädhan oc in til findlandh. GIR 
4: 129 (1527). Befalningxmennena (skall) .. ransaka och 
vthleta then brutlig aer, lathandis honum tilbörliga straffat 
blifTua epter sakeness tilkreffielse och lagsens tilsegelse. 
GIRA: 197(1527). 

TILLSÄG(E)N, TILLSÄJEN, se tillsägan. 

TILLssg/-(forts.;jfr a/iOT. sp. 1160): (II (1,) 12) 
TILL-SÄLLA, (t) förena (ngn 1, ngt) med (ngn 1. 
ngt), ansluta till; äv. (o. i sht) refl.: sälla (ngn) till 
sig; jfr -falla 8, -foga 7, -hänga 2 b, -stöta 1. Messeni- 
us (har) alle them, som han hafwer förnummet här i Rijket 
wara uthaf then wilfahrande Päfwiska Lähra, sigh tillsäl- 
Xet. ÅSvBiogr 1-2; 62 (1617). The som affthe Arianer äre 
döpte wordne, skole .. medh Biskoplighe Händers Påläg- 
ning thet Catholiske Samqwemmet åter tilsällas. SCHRO- 
DERUS Os. 1: 523 (1635). — (II 5) -SÄNDA, -else it, LiND 
1: 1907 (1749)), -ning (numera bl. mera tillf), [fsv tilsän- 



da] sända (ngt (1. ngn» till (ngn (1. ngt)); äv. oeg. 1. 
allmännare, med avs. på ngt abstr; förr äv. utan 
indir obj.: sända; ss. vbalsbst. -ning i sht förr äv. 
konkretare, om enskilt fall av tillsändande; jfr 
-skicka 3, -styra, v' 1. Effter H(ans) F(urstliga) N(åd)s 
egen skrifftelige dem tilsände information. RA U. 2: 92 
(1617). Tu haar min matta siäl en ymnig tröst tilsändt. Ps. 
1695, 20: 2. Fälttågens aflägsenhet gjorde alla tillsänd- 
ningar svårare och kostsammare. ISAH 3: 214 (1790, 
1802). Man bör .. mottaga .. den wedermöda Gud behagar 
tilsända. LlUESTRÄLE Kempis 93 (1798). De burkar och 
provrör, som Helsingfors universitet hade tillsänt mig. 
MUNSTERHJELM NIsh. 76 (1911). — (II 7) -SÄNKA, 

-ning. [fsv. tilsänkia] (t) gm försänkning av sten o. 
d. uppgrunda 1. spärra (vattenled o. d.) (jfr sänka, 
v.^ 1 d); SS. vbalsbst. -ning äv. konkret, om för- 
sänkning. GIR 20: 22 (1549). Nu ålades det föröfvarne .. 
uppdraga sådana fördärfliga tillsänkningar. NorrlS 1-6: 
173 (1899; om a.forh.). 

TILLSÄTTA tifi~sät'^a, v -sätter, -satte, -satt. 
-satt (se f ö. SÄTTA, v''l. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se av- 
ledn. I, -NING (se d. o.i; -ARE (se avledn.). (förr äv. skri- 
vet SS. två ord) [fsv. tilsätia; motsv. d. tilssstte; jfr mit. 
tosetten, t. zusetzen; jfi äv. fvn. tilsettr, p. pf. 1. adj., tillsatt, 
fastställd, bestämd; ssg av TILL o. SÄTTA, v.^ — Jfr TILL- 
SATS] 

1) (numera föga br.) placera 1. applicera (ngt) 
intill ngt 1. ngn 1. i ngn funktion; jfr SÄTTA TILL I 
2, 10. 

a) sätta 1. foga 1. skarva (ngt) till ngt; jfr SÄT- 
TA TILL I 2 a. SthmSlH 1; 194 (1582). Må icke .. någon 
hädanefter pä Fruentimmers kläder få tilsättja och giöra 
garneringar af annat, än endast samma slags tyg, hwaraf 
klädningen är gjord. PH 8: 7144 (1766). För .. tredje klass 
passagerare hade i slutet af tåget tillsatts en s. k. utsikts- 
vagn. TiirÅ 1897, s. 126. Cannelin (1939). 

b) placera (ngt) så att det ansluter till (o. ver- 
kar på 1. mot) ngn 1. ngt (jfr SÄTTA TILL 12 6); äv. 
övergående i bet.: ansätta (se d. o. I 1 b) (jfr SÄT- 
TA TILL I 10). När een seer, att han kan bruke ådrolå- 
thande, må han öpna ådhren, eller tilsettia .. yglerne. 
BERCHELT PestBeg. B6a (1588). (Officeren fick en sup) 
hwar vtaf han sig öfwer alt modigt betedde, och sin häst . . 
hitzigt tilsatte sporarna, och red så vp för berget. HUMBLA 
Länder. 136 (1740). En bromscylinder .. försedd med en el- 
ler två kannor, som stå i förbindelse med bromsblocken, så 
att dessa tillsättas, när kannan pressas nedåt eller utåt. 
Lundberg Lok. 243 (1902). 2NF 34: 845 (1923). — 
särsk. (t) i fråga om Qättrande, i uttr. tillsätta 
ngn med ngt, belägga ngn med ngt; jfr BELÄGGA 
7 a. BtFinlH 2; 287 (1666). Aldenstund .. Anna sigh til 
ingen wijdare bekännelse (om trolldom I wille beqwäma 
med godho .. lät man omsijder tilsättia henne medh hand- 
klofwarne. BtFinlH 2: 299 (1667). 

c) särsk. med avs. på segel: sätta; jfr SÄTTA 
TILL I 3 a. Är någon .. så långt i Lää ifrån Fienden, at 
han honom icke beskiuta kan, dhen skal alle tienUge Segel 
tilsättia, och sin högsta flijt giöra at komma vp til Fienden. 
ScHMEDEMANN J^s^ 928 (1685). AUERBACH (1915). 

2) (numera föga br.) med avs. på öppning 1. 
hål o. d.: försluta, stänga till, täppa till 1. igen; 
äv. (med avs. på (flöde av) vätska): stoppa, hejda. 
Resterar .. at förmäla, hwarigenom then fuchtighe Sub- 



-T1403- 



- T 1404- 



TILLSATTA 



stentzen som alla Ögnebleek genom Swetthålen transpire- 
rar, blifwer tilsatt och vppehållen. PaLMCHRON SundhSp. 
112 (1642). Tilsatt Hohlet wäl medh Wax. Hildebrand 
MagNat. 103 (1650). Hålen tillsättas med brädlappar. 
Fornr. 1908, s. 327. 

3) (t) ansätta 1. anfalla 1. angripa 1. attackera 
1. plåga 1. drabba (ngn 1. ngt); av. intr. (se c); jfr 

SÄTTA TILL II 2. 

a) i fråga om krig(shandling) 1. annat fysiskt 
våld; äv. abs.; särsk. i forb. med prep. med o. rek- 
tion angivande krig 1. våld 1. anfall o. d. RA I. 4: 
741 (1598). Hans Pälackar wille nu intet så dristigt till- 
sättia som tilförenne. PetreiuS Beskr. 1: 16 (1614). Thet 
war .. med sådant wåld tillsatt, at (osv.). Gustaf II ADOLF 
194 (1617). Då de Orientaliska och Grekiska Kejsare 
hardt tilsattes af åtskilliga fiender, blefwo de som tidast 
undsatte afVenetianerna. KONIG LärrfO/n. 5: 14 (1747). 

b) i allmännare o. mer 1. mindre försvagad 
anv.: ofreda, plåga, hemsöka, sätta åt, (i tal 1. 
skrift) angripa. Thet ar .. aff nödenne, att wij medh 
diwpa suckning och goda betenckning altijd betrachtom, 
huru hardt och förferliga .. (djävulen) oss tilsettiandes 
warder vthi the sidsta dagar PJGOTHUS Savonarola I 8 a 
(1593). Theszlijkes hafwa någre Påfweske Skribenter .. 
heele thet Passawiske och Augszburgiske Fördraghet, på 
thet fiendtligste tilsatt. Schroderus Os. III. 2: 63 (1635). 
Aldrig var hon uti sädant bekymmer; ingen af des Älskare 
hade hanne så hardt tilsatt. Chenon Heywood 3: 173 
(1773). — särsk. med saksubj. a') i fråga om (häf- 
tigt o. hastigt påkommande) sjukdom( sanfall) o. 
d: angripa, drabba, ansätta; äv. abs. (stundom 
svårt att skilja från c); jfr SÄTTA TILL II 2 slutet. 
PetreiuS Beskr. 2: 93 (1614). i Kyrkoherden) kienner sigh 
mycket opassligh af een swar passion som honom vnder- 
tidhen härdt tillsattien VDAkt. 1674, nr 127. iHon) hade i 
några år varit plågad med flygande gikt, hvilken höst och 
våhr alramäst tilsatt. ACREL Chir 195 (1759). Pl med 
annat saksubj.: ansätta, pläga, drabba. Mootgång, 
siukdom, fattigdom, som alwart tilsätter menniskiones 
swaga lijff. Baazius Upp. B 5 b (1629). Det myckna watt- 
net, som dhenne grufwan (i Falun) tillsätter. HSH 31: 239 
(1667). HUMBLA Länder. 356 (1740). 

C) intr.: (plötsligt 1. häftigt) drabba 1. sätta in 
(se SÄTTA IN II 3) 1. bryta in (se BRYTA IN 2 a) 1. 
tränga in; jfr b slutet a . Wattnet .. rinner neder i 
diuupaste Grufwan, serdeeles höst och Wåår, då det sä 
hårdt tillsätter, att (osv.l. HSH 40: 57 (1662). När nu 
barnsnöden med stor sweda och lifs fahra tilsatte (osv.). 
Swedberg Schibb. 56 (1716). Wädret continuerade i dag 
med mulen himmel och smådt regn, som skåftals tilsatte. 
Linné Da/. 100 (1734). Hinner ej muren först blifva igen- 
omtorr .. innan frosten tillsätter, så (osv.). LBA 36-38: 93 
(1800). — sårsk. övergående i bet.: arta sig (illa), 
vara upplagt för (ngt dåligt). Det var en farlig tilsät- 
ning, och der vid en stor lycka, at hennes M:t intet slog 
hufvudet emot stegen, som det effter all liknelse var til- 
satt, då det på en gång hade varit giordt. BARK Bref2: 190 
(1707). 

4) foga (se FOGA, v. 4) (ngt) till ngt 1. ngn (för 
att ingå ss. del däri); jfr SÄTTA TILL I 6, TILL- 
FOGA 7, TILLKOMMA 6. 

a) (numera mindre br.) lägga till 1. tillfoga 
(ngt); särsk. i fråga om skrift 1. tal; förr äv. när- 



mande sig 1. övergående i bet.: ange 1. precisera 
(ngt); jfr SÄTTA TILL I 6 a. Käre son Johan, vij haffve 
.. låtit tilsätie nägre artichler udi titt forläningszbreff. 
GIR 27: 42 (1557). Möns Persson skulle giffwe Nils Ry- 
ningh så monge •p^n(ninga)T tilbake igen säsom mere ähre 
tilssatte vdj thet breff therum her för i Doomboken förmä- 
les. HH XIII. 1: 44 (1562). De förnämste af Adeln brukade 
ej sällan denna tiden at skrifva sig Vi .. med tilsattande 
endast af förnamnet och upräknande af sina titlar KELL- 
GREN (SVS) 5: 669 (1793). Några anmärkningar och för- 
klaringar torde fä tillsättas i slutet. ÖSTERGREN (1958). 

b) (t) bidra med 1. skjuta till 1. lämna (ngt); 
äv. med obj. ersatt av prep.-förb., särsk. i uttr. 
tillsätta med ngt; äv, med indir. obj.: tilldela (ngn 
ngt); äv. närmande sig 1. övergående i bet.: göra, 
uppnå; jfr SÄTTA TILL 16 6. <De meddelade) att dhe 
vele tillsättja medh bestar, effter H. K. M:tz begäran. RP 
1: 29 (1626). Så at hwar ärlig Man .. icke skall kunna an- 
nars döma, än latt) Hans Kongl. Maj:t under sjelfwa Örli- 
gen .. til rolighets erhållande .. hafwer syftat, och 
märkelige framsteg hafwer tilsatt. HCllH 14: 7 (1660). 
(Församlingsmedlemmarna ombeds) detta Wercket (dvs. 
byggandet av en kyrka) at vnderstödia och forthielpa, an- 
tingen igenom penninge medels förärande eller dagzwer- 
kens tillsätiande. SthmStadsord. 2: 36 (1684). Hälst som .. 
(kyrkoherden) ändrade för mig dhen wanliga assignations 
Listan och gårdarne, och tillsatte mig dhe fattigaste han 
wiste. VDAkt. 1731, nr 507. KrigVAT 1851, s. 313. — 
särsk. övergående i bet.: (av)ge; överlåta. Att Gud 
.. tilsatt sitt löfte, att han will bönhöra oss. KyrkohÅ 1931, 
s. 238 (1540). Then högheet och myndigheet, som wij .. 
wår Fadherbrodber .. hadhe föörährat och tilsatt. ChesnE- 
COPHERUS Skäl Aaa 1 a (1607). Kroppen tillsätter af sitt 
eget agghviteforråd och organen förlora ägghvita. HALLIN 
Hels. 1: 141(1885). 

c) med avs. på ingrediens 1. beståndsdel o. d. 
(i ngt som skall färdigställas): tillfoga, inblanda, 
blanda i; äv. (numera bl. tillf) oeg. 1. mer 1. mind- 
re bildl.; jfr FÖRSÄTTA, v.^ 3, SÄTTA TILL I 9. Till- 
sätta ngt ngt 1. ngt till 1. / ngt. Tillsätta (ngt) med 
ngt. Tillsatt salt efter behag. lArchimedes) fann 
Gullsmedens flärd och tiufuerij, vptäckiandes huru myckit 
Silfuer han hade tillsatt i Cronan. i ställe för gull. StierN- 
HIELM Arch. B 1 a (1644). Ändamålet med att tillsatta le- 
ran kalk, är tvåfaldigt. GUNDBERG Tegel 29 (1860). Dä .. 
(såsen) är färdig att koka upp, tillsattas ett par skedar ma- 
deira eller gammalt franskt vin. LaNGLET Husm. 365 
(1884). Nere pä gatan var det skratt och sorl, då och då 
tillsatt med ett litet slagsmål utanför krogen. BERGMAN 
Dröm. 197 (1904). Varje ladugård i Norrbotten är försedd 
med eldstad, där man kokar vatten åt kreaturen och till- 
sätter det med hö och kli. HAGLUND Lappl. 45 (1934). — 
jfr O-TILLSATT. 

d) if) övergående i bet.: ersätta. ÅngermDomb. 
1640, föl. 156 (med avs. på pengar). Then subtile Substant- 
zen (som lämnar kroppen) blifwer genom Lufften, then 
hårde genom Maten, then fuchtighe genom Dricken måst 
restituerat och tilsatt. PALMCHRON SundhSp. D 2 a 
(1642). 

5) (numera mindre br.) sätta (se SÄTTA, v-' I 
24); särsk. med avs. på deg. StKokb 12 (1940). 

6) [möjl. eg. bildl. anv av U SS. beteckning för 
ngns 1. ngts placering i icke (1. mindre uttalad) 



-T 1405- 



-T 1406- 



TILLSATTA 



rumslig mening samt i förbleknad anv. härav: 
sätta 1. anställa 1. utnämna 1. inrätta 1. upprätta 
1. grunda o. d. 

al anställa 1. utse 1. utnämna 1. förordna (ngn 
att utföra 1. inneha syssla 1. uppgift 1. befattning 
1. tjänst 1. ämbete o. d.l; äv. med av konj. som 
(förr äv. prep. till) inledd bestämning betecknan- 
de innehavare av syssla osv.; förr äv. med två obj. 
dels i uttr. tillsätta ngn ngt, ålägga osv. (ngn) att 
utföra 1. inneha (syssla osv.), dels i uttr. tillsätta 
ngn ngn övergående i bet.: tilldela (ss. hjälp 1. 
stjTesman o. d. ); jfr SÄTTA, v.^ I 11 a a. SÄTTA 
TILL I 1, TILL-FÖRORDNA 2. TILL-SKIPA 3. GIR 15: 
338 (1543). En qwinne .. som war tilssatt vdj margre- 
ffwens hws att hoUe reent. HH XIII. 1: 29 (1562). iDe) 
hafwa och most ingen annan taga ock anamma til sin Stor- 
furste, vthan then som Tataren wille them ordna och til- 
setia. PETREIUS Beskr. 2: 18 (1614). Ingen må få gå från 
Branden eller det arbete han tilsatt är. PH 13: 54 (1784). 
Enhgt \-illkoren vid Kalmare Union 1397 .. skxille .. endast 
infödde män tillsättas till embetsmän. P.\LMBLAD Norige 
253 (1846). Det började redan då han tillsattes som DC- 
kapten 1994. SvD 19/12 1997, s. 52. 

bl med personobj. betecknande innehavare 
av uppgift 1. befattning 1. tjänst 1. ämbete o. d.: 
utnämna 1. utse 1. förordna: jfr SÄTTA TILL I 1, 
TILL-FÖRORDNA 2. Chefen tillsattes mot persona- 
lens vilja. Skråordn. 180 (1596: tilsante: sannol. felak- 
tigt för tilsatte). Samma dagh tillsattes skottmänn. 
SSthmTb. 5: 18 (1603). Konungen kunde wnd församling- 
ame afsätta odugelige Präster och tienlige tilsätta. D.U,IN 
Hist. III. 1: 172 (1761). Skola Riksens Ständer tilsätta 
FörmjTidare for en omyndig Konung. RO 1810, § 62. Re- 
dan 1812 tillsattes ryske språklärare \'id alla publika sko- 
lor a Finland). SCHAU\L\N 6Årt. 1: 14 (1892). Riksbanken 
har f>Ta bankråd som tillsättas på ett år i taget. SvD 
23/10 1937, s. 8. — jfr NY-TILLSATT. 

c) med sakobj. betecknande befattning 1. 
tjänst 1. ämbete o. d.: besätta (se d. o. III 6 a a); i 
sht förr äv. med obj. betecknande ämbetsområde 
o. d.; jfr d. Dessa tjänster tillsätts av regeringen. 
Tillsätta en tjänst med ngn. Rikets högsta Ämbeten .. 
skulle .. blif\'a ordentligen tillsatte med infödde Svenske 
män. HaLLEXBERG Hist. 1: 196 (1790). 'Svenskar o. dans- 
kar ingick 1450i ett hemligt förbund, att twinga Karl afsä- 
ga sig rättigheten att af- och tillsätta länen. FRYXELL Ber 
2: 177 (1826). Han hade icke något .. intresse av saken, då 
professuren praktiskt taget redan var tiUsatt. SrttTRTZ 
JoDr. 115 (1928). De ständiga utskotten skola .. tillsättas 
%-id varje lagtima riksdag. SvRiksd. 11: 71 (1934). — jfr 
O-TILLSATT. 

dl med sakobj. betecknande kollektiv 1. 
grupp o. d. for utförande av \nss verksamhet o. d. 
(i sht förr äv. med obj. betecknande institution 1. 
ämbete o. d.): inrätta (se INRÄTTA, v.- 1), utse; 
stundom svårt att skilja från c; förr äv. övergåen- 
de i bet.: inrätta (se INRÄTTA, v- 2), bringa till 
stånd; jfr SÄTTA TILL 111. Regeringen har tillsatt 
en utredning. Visse Brvggieri skola tillsättas såväl på 
Malmame som i staden. SDS 27/2 1899, s. 3 (1602). Man 
utsåg Spannmåls-kommissioner/ .. Man tillsatt Mäsk- 
nings-direktioner. JGOxenstierna 2: 296 (1795. 1806). 
SkuUe Riksens Ständer finna flere Utskott vara af nöden. 



må de af Ständeme obehindradt tillsättas. RO 1810, § 36. 
Pedagogien i Vrigstad är tillsatt, men ännu icke öppnad, 
emedan det nya lärohuset står under byggnad. TEGNÉR 
IWB) 5: 357 (1826). En diplomatisk kommitté, som till- 
satts för att utreda mysteriet. WiESELGREN Waln LandsflH 
276 (1934). 

e) (t) med sakobj.: samla 1. sammanställa 
(ngt). Thetta äro ock Salomos Ordspråk, hwilken här til- 
satt haffua Hiskia män Juda Konungs. Ordspr 25: 1 {Bib. 
1541: Sib. 1999: samlade av Hiskias . . män). 

7) [eg. bildl. anv. av 1] (t) i fråga om relation (se 
d. o. 2 (6)) 1. proportion o. d.: åsätta, bestämma, 
fastställa. En Raisonabell proportion ibörl tillsettias 
emellan gårdames bruk och \rillkor sampt Skattemes aff- 
leggiande. HSH 31: 400 (1675). 

8) ("T) i ut\adgad 1. bildl. anv. av 1 o. 4, med 
avs. på egendom 1. liv o. d.: använda, satsa, ris- 
kera; offra, förlora; jfr sätta till I 7. 

a) med avs. på egendom, i sht pengar. 

a) använda, spendera, satsa (för att fä ngt i 
gengäld); äv. utan obj. Sv.art G1 162 (1561). Då måste 
den rika nationen tilsätta af sit guld och silfi'er, för at få de 
utländska varor som hon ej . . kan upväga med sina varor 
Hoi.JER 4: 93 (c 1800). Ryssland måste årligen på denna 
eröfnng fdvs. Amuromrädet) tillsätta stora summor NF 1: 
661 (1876). S\'nnerligen angelägen var .. fprästen) om bar- 
nens . . uppfostran och frågade ej efter, hvad han af egna 
medel tillsatte för detta ändamål. R.\GSTRÖM Herdam. 3: 
622 (1899). 3SAHXXX\m. 1: 33 (1926). 

P) lägga ut utan att få ngt tillbaka, lägga ut 
o. förlora, släppa till; äv. abs.; äv. närmande sig 1. 
övergående i bet.: förslösa; jfr SÄTTA TILL I 7 a. 
På dett att jagh icke må för Cronones schuldh tillsettie, 
altt thett jagh känn hafv-e ärfft och för\'erflft. OxBr 5: 120 
(1616). (Borgerskapet höjer priset pål hwadh som helst 
Adelssmannen .. behöfwer kiöpa .. så att Adelssmannen 
\'thj alla motto moste tillsettia, Oansedt att mynttet faller 
och Spannemålen är i ringa Prijs. RARP 1: 193 (1632). 
Waren betänkte, at lösa mig redeligen ut för all min kost- 
nad, mit Fäderne och Mödeme-arf, som jag för riket måst 
tilsättia. D.ALIX Hist. III. 1: 167 (1761). Tillsätta sin förmö- 
genhet på processer Meurman (1847). Caxxelix (1921). 

b) allmännare: offra 1. förlora 1. mista o. d. 
(ngt 1. ngn); jfr SÄTTA TILL I 7 Ö. Och fömam .. Kon. 
Christiem, at han icke kunde niderleggie the Svenske, 
med mindre at han utaf sina iu så monge eller ähn fleere 
tillsettia moste. LPETRl Kr. 124 (1559). Hvem angår .. nu- 
mera denna sak, då riket der\-id icke tillsatte en skilling. 
Hellberg SamiMia 1: 107 {cit. fr. 1841). AL^ERB.ACH (1915: 
tillsättande), jfr: IllSvOrdh (1964). — Särsk. a) med 
obj. betecknande tid 1. tidens gång: offra, använ- 
da (för arbete 1. resa o. d.); äv. övergående i bet.: 
tillbringa, låta förflyta; jfr SÄTTA TILL I 7 b a. 
Skrif til Efterwärldzens Minne / . . Hur' han til Kongens 
Tienst båd' Dag och Natt tilsatte. Broberge.v 162 (1694, 
1708). Nu God Natt i Skogar swale / .. Hoos hwilka iag 
mång sötan Stund tillsatt. DaHLSTIERNA rSVS) 342 (c. 
1696). Pacific-banans trehundra mil, på h\'ilka yankeen 
ännu i dag måste tillsätta sju hela dagar Björling Sol. 7 
(1870). P) i fråga om att offra 1. (vanl., allmänna- 
re) förlora 1. mista livet; särsk. i uttr. tillsätta li- 
vet; jfr SÄTTA TILL I 7 b Pia', P). Predicanteme .. 
måste .. theres Huffuudh tilsättia. L^ELIUS Bilnting Res. 1: 



- T 1407 - 



-T 1408- 



TILLSÄTTNING 



199 (1588). Ett capell mötte byggjas på dhen orthen .. (G. 
II A.) sitt lijff tilsatt haffVer. RP 3: 8 (1633). En duell, 
hvarvid en hoppfull ung man tillsatte lifvet. WiNGÄRD 
Minn. 2: 10 (1846). Cannelin (1939). y) med avs. på 
hälsa: offra, förlora; förstöra; jfr SÄTTA TILL 17 6 
y. At Hr Öfverst-Lieutenant von Bielow altid med mycken 
distinction tient och uti riksens tienst tilsatt sin hälsa och 
välfärd. 2RARP 8; 401 (1734). Welander VenerSj. 23 (; 
handl. fr. 1796). 

c) i uttr. tillsätta ögonen, låta sorg 1. smärta 
ta sig uttryck i tårar, eg. "ta till" 1. "sätta in" ögo- 
nen; jfr SÄTTA TILL n b pe'. ReflStormakt. 58 (1665). 

9) [eg. bildl. anv. av 1] (t) i sådana uttr. som till- 
sätta ngt 1. ngn tro, tillsätta tro till ngt 1. ngn, 
sätta tro till ngt 1. ngn; jfr SÄTTA, v.^ 1 15 b y y' 
slutet. Kserliga bidiendis edher alle .. athij tiil slighe 
skalkar och lygnare ingen tro tilsettie. GIR 2: 71 (1525). 
Magneten tordes wi, för åtskilliga orsaker skull, mycket 
slät tro tilsättia. HUMBLA Länder. 396 (1740). 

Ssg (till 5; t): TILLSÄTTE-KAR. mäskkar. Bo- 
upptToftnäs 1768. Fatab. 1911. s. 93 (1784). 

Avledn .: TILLSÄTTARE, om sak r. 1. m., om per- 
son m.//ig. särsk. (numera bl. mera tillf) till (1, 4,) 
6. Linc. B 4 a (1640). Nog är slumpen en mäktig tillsätta- 
re av professorer SVANBERG Leca 131 (1970). jfr kansli- 
tillsättare. — TILLSÄTTELSE, r. 1. f (jfr d. tilsaHtelse] 
(ti 1) till 3 (a, b): angl-epp o. d. Fiendernas hefftigha 
tilsättielse. PAULINUS GOTHUS Stiernsköld G 1 a (1628). 2) 
till 4 (a): tillägg o. d. GifT till kenne, huru myckijn 
schadhe .. (de finska gränsbönderna) fååt haffue, och scriff 
mich till wtan någen tilsättelsse. HFinlH 4: 278 (1556). 
Stiernman PVeM 1758, s. 19. 3) till 6 (b): tillsättning 
(se d. o. 6). Kyrkiowerdars .. till- och ifrånsättielse. KOF 
2: 451 (c. 1655). 

TILLSÄTTNING til^-sät'^niij, förr äv. TILLSÄT- 
TING, r 1. f (1. m.); best. -en; pl. -ar (PJCJOTHUS Os. 125 
(1603) osv.) ((ti -er Chesnecopherus Skäl A 2 b (1607). 
OxBr 10: 293 (1627)). (förr äv skrivet ss. två ord. -ing 
1662. -ning 1528 osv; se f ö. SÄTTNING, sbst.'^) ffsv. til- 
satting; jfr d. tdssetning. nor. tilsetning. nor nn. tilsetjing, 
tilsetting; jfr äv. fvn. tilsetning, åtgärd, anordning, avsikt, 
mit. tösettinge. tillsats, tillägg; vbalsbst. till TILLSÄTTA 
(o. SÄTTA TILL)] särsk. 

1) I numera föga br.) motsv. TILLSÄTTA 1: pla- 
cerande 1. applicerande 1. fogande; särsk. med 
angivande av det som tillsätts 1. tillsatts 1. skall 
tillsättas, i sådana uttr. som genom 1. med till- 
sättning av ngt; äv. konkret(are): tillägg, tillsats 
o, d. Rosenhane Oec. 136 (1662). Om Graanens medde- 
lande Krafft medh Natur-gemäsz genom trängiande Till- 
sättning, vthwertes, för allehanda Torr Wärck och 
Swulnad säker at bruka. KEMPE Graanen 60 (1675). En 
ordstams förändring genom tillsättning och inskjutning af 
nya konsonanter RiCHERT Ljudlag. 18 (1863). Kullagrets 
justering eller "till.sättning", i händelse att det blifvit 
glappt, tillgår på följande sätt (osi\). ÖSTBERG Vel. 96 
(1894). Tillsättningar i håret påträffa vi inom mycket vid- 
sträckta områden och långt tillbaka i förhistorisk tid. Fa- 
tab. 1935. s. 14. 

2) (t) närmast motsv. TILLSÄTTA 2, ungefar 
liktydigt med: massa, klump. Een groff och oberedd 
tyngd och tilsätning. Sylvius Mornay 111 (1674; lat. orig.: 
rudis indigestaque moles). 



3) (t) motsv TILLSÄTTA 3. — Särsk. 

a) motsv. TILLSÄTTA 3 a, b: anfall, angrepp, 
hemsökelse. RA I: 4: 753 (1598). Göra Dieffuulens hem- 
liga lister och anslag til intet, och fortaga hans onda tilsät- 
ningar. PJGOTHUS Os. 125 (1603). Alle wåre omgränsande 
naboers och grannars .. Attentaten och tilsätningar 
VDAkt. 1656. nr 87. 

b) motsv TILLSÄTTA 3 C slutet, ungefär likty- 
digt med: böljan, utveckling; tillbud, incident; 
särsk. i uttr farlig 1. ful tillsättning. BARKBref2: 
190 (1707). <Sv.) Thet war en fuhl tilsättning. It. I das liesz 
sich ubel an. LiND (1749). 

4) motsv. TILLSÄTTA 4. 

a) (t) motsv. TILLSÄTTA 4 a: tillägg, utökning; 
äv. konkretare, om enskilt tillägg. The som icke lära 
rena gudz ordh vtan all tilsetning, the läggia icke then 
rätta grunden. OPetri 2: 208 (1528). Innan try åhr kom- 
mer Skottmånans tilsättning. SCHRODERUS Comenitis 195 
(1639). Vid censuren .. skedde tilsättningar och radering- 
ar 2RARP 21: 220 (1761). Weste (1807). 

b) ii) motsv TILLSÄTTA 4 b: bidrag, tillskott. 
SchroDERUS Lw. 225 (1626). Borgmästaren .. (erhöll) så- 
som en tilsätning och förmehring til then Krijgzmacht .. 
tre tusende Romerske Borgare til foot. SCHRODERUS Liv. 
587(1626). 

c) (numera bl. mera tillf) motsv. TILLSÄTTA 4 
c; särsk. konkret: tillsats, inblandning (jfr FLUSS, 
sbst.- 2, FÖRSÄTTNING, .sbst.^ 2); förr äv övergåen- 
de dels i bet.: åtgång, förbrukning (jfr TILLSÄTTA 
8 a a), dels i bet.: inslag (se d. o. 3). ArkliR 1535, 
avd. 1. The sköne Vastenaklippinger som voro myntet af 
fint sylfver uthan nogon tilsetningh. HT 1910, s. 289 
(1592). Silfwermalmen smeltes intet utan en god quantitet 
af blyys tillsättning, hwilket i det det snart flyter, kommer 
och malmen till flytande. UHlARNE Berghl. 456 (1687). 
(Vid otillåten brännvinsbränning) skal för en Tunnas til- 
sättning (av säd) och derunder, plickten raknäs til Ethund- 
rade Daler SilfCreWm^yn)!. PH 5: 2924 (1756). Mullen (var) 
af samma beståndsdelar, som Smålands jord öfverhufvud, 
men likväl med en stark tillsättning åt samma håll, som 
Terra cotta. ALMQVIST TreFr 3: 277 (1843). Hon vill inte 
höra om tillsättningarna i ketchupen. BORN RopSten. 96 
(1991). — jfr KAFFE-, SMAK-TILLSÄTTNING. 

d) (t) motsv. TILLSÄTTA 4 d, övergående i 
bet.: ersättning. Thet fasta wår Substans, som dageligh 
förgår / AfT Maat; thet fuchtige, aff Dryck tilsättning får. 
Palmchron SundhSp. 112 (1642). — jfr KAFFE-TILL- 
SÄTTNING. 

ej (t) i fråga om landområdes tillväxt gm se- 
dimentering (i (större) vattendrag 1. vattensam- 
ling); jfr SÄTTA TILL I 2 C. Tilsättning af land uti 
strömmar MOLLER (1790). DALIN (1854). 

5) (numera bl. tillf) motsv. TILLSÄTTA 5. 
StKokb. 60 (1940). Vid tillsättning av deg ska mjölet vara 
rumstempererat för att jästsvampama ska må bra. Kajsa- 
ifo*6. 360(1986). 

6) motsv. TILLSÄTTA 6, särsk. a-d: anställan- 
de, utnämnande; besättande; inrättande; särsk. i 
sådana uttr. som vid tillsättning av ngn 1. ngt, 
med angivande av person resp. tjänst o. d. som 
tillsätts 1. tillsatts 1. skall tillsättas. Widegren 
(1788). Erkebiskopen Reginwards närmaste man blef 
Unne. Hans tillsättning wisar hwilka rättigheter de tyska 



- T 1409 - 



-T 1410- 



TILLTAG 



konungarne på denna tid ägde i afseende på lediga bis- 
kopsstift. Reuterdahl SA7/ 1: 230 (1838). Det påföljande 
stortinget . . hade . . återkallat den protest mot tillsättning 
af en revisionskommitté, som i adressen blifvit förkunnad. 
De GeER Minn. 1: 229 (1892). Min fråga var den, om .. vid 
tillsåttning av lärare politiska synpunkter skulle få göra 
sig gällande. Wigforss Mmn. 1: 333 (i handl. fr. 1911). In- 
terpellation ang. de principer söm tillämpas vid tillsätt- 
ning av professurer. RiksdP 1969, 2 K nr 31, s. 12. — jfr 
PLATS-, PROFESSORS-, PRÄST-, RYTTAR(E)-, STI- 
PENDIE-TILLSÄTTNING. 

7) (t) möts v. TILLSÄTTA 8, särsk. a P, b P, y- 
förlorande, förlust; offrande, uppoffring. Forum- 
Nav. 11: 30 (c. 1600). Att jagh till afskiedh for mitt blods 
utgiutelse och halsas tilsätningh .. nagott for min tiänst 
hafva måtte. OxBr. 9: 601 (1634). AUERBACH (1915). 

Ssgr (i allm. till 6): TILLSÄTTNINGS-BESLUT. 
jfr beslut II 1. SFS 1958, s. 1038. — -FRÅGA, jfr frå- 
ga, sbst. 3. TSiLärov. 1948, s 158. — -FÖRFARANDE. 
SvD U/12 1921, s. 4. — (4 c) -MALM. särsk, (t) till- 
satsmalm (se d. o. 2). Uti botten af., (gruvan) finnes 
än god och skön tillsättningsmalm. NoraskogArk. 4: 102 
(1692; normaliserad stavning). — (4 a) -ORD. (t) SS. 
språkvetenskaplig term, särsk.: bestämningsord; 
jfr tilläggs-ord Möller 1: 49 (1745). Weste (1807). — 

-PROCEDUR. TSLärov. 1945, s. 74. RÄTT. (numera 

bl. tillf) jfr rätt, sbst.^ 4. Cavallin Herdam. 5: 87 
(1858). Envåldskungadömet med Karl XI lade under 
kungens tillsättningsrätt en del platser, de "regala" gällen. 
SAff 9:476(1908). — (1) -STYCKE, (numera föga br.) 
jfr stycke 2. For att förändra tonhöjden Ipä stoppvalt- 
hornet) användes . . tillsättningsstycken eller byglar, hvari- 
genom röret förlängdes eller förkortades. BOIVIE 
NordMMusik. 6 (1911). MEYERSOti VapArhoga 150 (1939). 
ÄRENDE. Lo-JOHANSSON Stockh. 193 (1954). 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 1) 
TILL-SÖKA, -an (se avledn.), -ning (se avledn.). [fsv 
tilsökia] (t) söka sig tillstädes (ngnstädes (hän)) 
(äv. bildl., särsk. om sjukdom, närmande sig bet.: 
ansätta); äv. tr: söka sig till 1. uppsöka 1. besöka 
(ngn 1. ngt) (äv. dels övergående i bet.: anfalla 
(särsk. i avledn. tillsökan o. tillsökning), dels 
bildl., särsk. dels: söka sig fram till, eftersöka 
(särsk. i p. pf i mer 1. mindre adjektivisk anv.), 
dels med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av om: 
(söka sig tillstädes o.) ansöka 1. anhålla (om 
ngt)); jfr söka tiU. En lectio .. ther .. jemvel the clerker, 
som på bygdene are, mågha tilsökia och i Gudz ord lärde 
varda. RA I. 1: 119 (1529). Alle the som .. tillsökia om fred. 
Bergv. 1: 36 (1582). När dyr tijdh, krijgh och örligh är, 
tilsööker thenne forfährlige siukdom mest. BERCHELT Pest- 
Beg. A 8 a (1588). Altså Imed en kub på) 30. (blir) tillsökte 
globs Diameter. 37. RÄLAMB 1: 32 (1690). Gillstugan, den 
tidens Beurs, som menige Köpmän, efter gammal vana, 
plågade tilsöka. SthmStCal. 1768, s. 23. Avledn. (t): 
tillsökan, r. 1. f. (-en) = tillsökning. Andre, som .. ther 
schole haffve måstt tilsöken. GIR 29: 603 (1559). Om här 
kommer någon tillsöken, åhr man intet wäl medh skytt 
försårgdh. SUFinlH 1: 154 (1601). tillsökning, r. 1. f 
handling 1. förhållande att söka sig tillstädes; 
särsk. dels med adj. -attribut som anger omfatt- 
ning av sådan handling (särsk. stor), dels i uttr. 
hava tillsökning, dels: söka sig tillstädes, dels: 



bli uppsökt 1. besökt (av ngn), ha tillströmning 
av besökare o. d.; äv. konkretare, dels: enskilt 
tillfälle av uppsökande, besök, dels övergående i 
bet.: anfall; jfr tillsökan. HSH 1: 22 (1527). The orther, 
ther menige mann kunne haffve tilsökning och bekomme 
tilköps, hvadt the behoff hade. GIR 29: 13 (1559). Jagh .. 
(har) stor thilsöknifnJg dagliga åfT the Engelske. HH 
XXXIII. 1: 167 (1561). Gästningh .. stämpninger .. och 
många andra sådana tilsökningar till prästegärden. RA II. 
1: 468 (1614). Tå .. en stoor tilsökning til .. (biskopen) 
skedde aff Folcket til at höra Gudz Ord, fortrööt thet Aff- 
gudaprästema. SCHRODERUS Os. 1: 168 (1635). Fast Erich 
Jarl är mest nempnder wijd denna strijden, så war dock all 
hären i tillsökningen. Reenhielm OTryggw. 245 (1691). 
PedT 1904, s. 352. 

TILLTA, se tilltaga. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. .sp. 1160): (II 8 b a) 
TILL-TACKLA, -ing. (numera foga br) tackla (fär- 
digt) (skepp); äv. med avs. på mast o. d.: sätta 
tackel på; jfr tackla till. Serenius Aaa 3 b (1734). 
(Masterna) stagas och tilltacklas. VFl. 1907, s. 55. — (II 8 
b a) -TAFSA, (numera mindre br.) tilltufsa; i sht i 
p. pf i mer 1. mindre adjektivisk anv. SvTyHlex. 
(1851). En som ser bakom och tilltafsad ut. FERLIN Goggl. 
13 (1938). jfr: SAOL (1998). 

TILLTAG tifi~tlL"g, n.; best. -et: pl. = (se f ö. TAG, 
sbst.'). [fsv. tiltak; jfr fvn., nor. tiltak; jfr äv. d. tillag, län 
från sv 1. nor.; vbalsbst. till TAGA (SIG) TILL o. TILLTA- 
GA (jfr TAG, sbst.'). — Jfr TILLTAGSEN] 

1) (t) motsv. TILLTAGA 1 O. särsk. a) möts v. 
TILLTAGA 1 a p: bemäktigande, tillskansande; äv. 
konkretare: tillgrepp. GIR 18: 804 (1547). Effter han, 
genom sitt långliga roof och tilltagh, till een så stoor rijke- 
dom kommin var. LPETRI A>. 33 (1559). Obehöriga tilltag 
från fogdarnes sida. NORDSTROM Samh. 1: 347 (1839). 
Gumman märkte icke tilltaget utan bar väskan till 
Månttä, där den befanns vara tom. Lampen HTvFtnl. 174 
(1919). b) konkret, om ngt som man kan ta till 1. 
tillgripa; tillgång, resurs. GIR 29: 788 (c. 1650). 

2) (numera knappast br) motsv. TILLTAGA 1 e 
slutet a', P', om företag 1. försök, vanl. med bibe- 
grepp av beslutsamhet 1. djärvhet 1. våghalsighet 

0. d.; äv. övergående i bet.: (överlagt 1. beslutsamt 
osv.) handlande 1. agerande; åtgärd; jfr 3 o. TILL- 
BUD 3, TILL-GREPP 2. I synnerhet rönte K. Academien 
.. (C. Ehrenpreus) kraftiga och mägtiga tiltag, i det, som nu 
bäst betarfvades. Carlesson ÅmVetA 1760, s. 28. Pris 
ware raskt beslut, ty djerfwa tilltag / Slå ofta bättre ut än 
djupa planer. HAGBERG Shaksp. 1: 427 (1847). Enhälligt 
slöto sig upländingarne till Engelbrekt och tackade honom 
för hans fosterländska tilltag. WiESELGREN Bild. 303 
(1889). Av .. (B. von Beskows) poetiska arbeten äro nog 
hans historiska dramer i Schillers anda de mest anmärk- 
ningsvärda, även öm de mera äro alster av tilltag än av in- 
givelse. SCHUCK o. Warburg Huvuddr. 3: 154 (1918). 
(Hauges) religiösa kallelse blev liksom hans köpenskap och 
ekonomiska tilltag medel i kampen för människors omvän- 
delse. KyrkohÅ 1958, s. 251. StSvTyOrdb. (1989). 

3) [utvecklat ur 2] om obetänksamt 1. olämpligt 

1. självsvåldigt försök 1. företag 1. handlingssätt; 
påhitt, påfund; stundom äv. (i sht skämts.) om 
initiativrikt o. d. handlingssätt 1. påhitt o. d. 
(med kvardröjande bet. av 2); förr äv. övergående 



-T 1411- 



-T1412- 



TILLTAGA 



i bet.: (obehörig) inblandning (se INBLANDA 4), 
(oönskat) ingrepp (se d. o. 5 (ö)); i ä. språkprov 
stundom svårt att skilja från 4; jfr TILLBUD 3. Ett 
barnsligt, dumt, fräckt tilltag. At .. (kvinnor) retat 
sina män til regerings-lystnad och skadeliga tiltag emot ri- 
ket. SCHONBERG Bref 1: 105 <I777). Det förnuftsvidriga i 
materialismens tilltag, dä den ur det döda vill härleda det 
lefvande, den sjelfmedvetna och fria personligheten utur 
den tröga massan. TRANA Psych. 1: 83 (1843). Det är en 
blodig, en förbannad gerning, / Ett gudlöst tilltag af en bly- 
tung hand. HAGBERG Shaksp. 2: 316 (1847). De norska da- 
merna voro högst upprörda öfver en mans tilltag att vilja 
lära dem huru de skulle ställa om i sina hus. Samtiden 
1873, s. 204. Om Tyskland ej blir nation, kan man aldrig 
vara säker för Frankrikes tilltag och inflytelse på konti- 
nenten. Tegnér Arm/e/( 3: 427 (1887). Inom den moderna 
barnpsykiatrin .. (talar) man .. inte om barns olater eller 
fula tilltag utan .. (använder) termer såsom missanpass- 
ningssymtom, psykologiska felreaktioner e. dyl. SocAb. 
1945, s. 20. Sist han slagit upp ett ord i Nordisk Familje- 
bok hade han fått beröm för sitt tilltag. HEDBERG Dock- 
Dans. 236 (1955). 

4) [utvecklat ur 2 (o. 3i] (t) anfall, angrepp; 
särsk. i uttr. tilltag (e)mot 1, på ngn 1. ngt;}{T 3 o. 
TILLBUD 3. BOETHIUS Sedol. 147 (1782). Kng och våld- 
samma tiltag. 2ViUAH 1: 121 (1786. 1789). Stige den Rid- 
dersman fram, som någonsin sedt mig .. tillåta tilltag emot 
min ära. AdP 1789, s. 237. Ryssarnes tilltag på Polen, på 
grekerne och på Krim. WaRBURG Elirensvärd 211 (; handl. 
fr 1789). OoL( 1852). 

TILLTAGA tifi-ta^sa 1. <o. utom i högtidlig stil 
numera i sht) TILLTA til -ta , v. -tager resp. -tar, -tog, 
-tagit, -tagen (se f o. TAGA, v.), vbalsbst. -TÅGAN (t, 
VDAkt. 1665, nr 420, RelCur 55 (1682)1, -TAGANDE, -TA- 
GELSE (t, MURÄUS Arndt 4: 89 (1648), EKBLAD 387 
(1764)), -TAGNING (t, Syr 42: 6 (öv. 1536), SWEDBERG 
Ordab. (1725)), -TAGSNING (t, BRAHE Kr 36 (c. 1585)1. 
(förr äv. skrivet ss. två ord) [fsv. tiltaka. tiltagha, antaga, 
utse, företa (sigl, börja; motsv. fd., d. tiltage, nor. bm. tilta: 
ssg av TILL o. TAGA, v — Jfr TILLTAG, TILLTAGSEN, 
TILLTÄKT] 

1) (t) ta till sig (ngt 1. ngn). 

a) med avs. på sak 1, person: ta o. föra till sig 
for att använda 1. begagna sig av; tillgripa (i 
brist på båttre 1. i nödfall (jfr TAGA TILL 1); äv, 
övergående i bet,: tillgå (se d, o, 2), särsk, i uttr, 
vara att tilltaga, finnas att tillgå. GIR 24: 62 
(1553). Vthi hwar Landzende måtte någen förrådh och för- 
mögenheet ware at tiltage, när så vthi Rijksens tilfallende 
nödh och trång behöffues kunde. StiernmaN Riksd. 492 
(1599). (Delar av manskapet) borde hålla sig bak efter Ar- 
meen, at tiltaga i högsta nödfall. LOENBOM Stenbock 2: 44 
(1758). Inga andra än unga vid detta arbete alldeles ovana 
manufaktursmeder voro att tilltaga. JernkA 1847, s. 267. 
— särsk. a) med avs, på mat 1. dryck: förtära; äv, 
med bestämning inledd av prep. med; jfr TAGA 
TILL 3 C. Sa måtte hwar och en en gran achtan hafwa 
vppä then Spijsens art och Eghenskaper som han til- 
tagher. Palmchron SundhSp. 265 (1642). Doch skal man 
sigh wäl föresee at man medh starcka eller swaga Dricker 
icke förmyckit tiltager. IErici Colerus 1: 179 (c. 1645); 
möjl. till 3. P) i utvidgad anv.. med avs. på sak 1. 
egenskap 1, förhållande o. d.: stjäla, plundra; till- 



skansa 1. tillvälla sig, lägga sig till med; erhålla, 
antaga (se d. o. III 3); åv. refl, (jfr b, c slutet aO; 
äv. bildl,, särsk. i p. pf: konstlad, låtsad, på- 
stådd, antagen (se ANTAGA III 2 c); jfr TAGA TILL 

1 a, 3 6. Ther gierd görss wtoff landit eller tilltags j fien- 
da viis. GIR 1: 194 (1524). Efter sijne åthskillighe quarter 
tilltagher .. < månen I sigh åthskillighe qualiteter (dvs. olika 
egenskaper). FORSIUS Phys. 106 (1611). Baazius Upp. 
K 7 a (1629: tiltagen heligheet). Stundom .. (uppmuntras) 
presterna, att tilltaga sig en makt och mjTidighet, som 
dem icke lagHgen tillkommer SCHREVELIUS CaR 3: XVIII 
(1858). /) allmännare, särsk, i p. pf , pregnant: väl 
använd, närmande sig bet.: sliten (se SLITA 7). 
2:ne portar, tämmeligen tilltagna och nötta. EnEMAN i?esa 
2: 131 (1712). 

b) refl, (jfr a p, c slutet a 1; jfr TAGA TILL 3. a) 

= TAGA TILL 3 O. Gud alzraektig, som alla bedröfvade 
och förkrossade hierter sig faderligen tilltager RA I. 1: 339 
(1544). p) med avs. på känsla 1. tro 1. övertygelse 

0. d.: gripas av (se GRIPA 2 b £). uppfyllas av, ta 
till sig; jfr TAGA TILL 3 d, f. Hwadh sorgh och bedrö- 
fwelse Rijket sigh aff . . (G. I:s) frånfälle tiltogh, war aldeles 
lijkmätigt effterfoUiande Threnodiée. PolitVis. 175 (c, 
1600). See hur du mig tillpyntat har:/ Dig wijsa här min 
Ognelock / Om ey din arga Siäl sig elliest Troo tiltar / 
Hwarfor Coriscas Siäl haft Orsak frän tig wända. Dahl- 
stierna (SVS) 270 (c. 1696). y) ta åt sig av; jfr TAGA 
TILL 3 e. Lika som en Furste sigh . . then smäleek oc til- 
börligheet tiltagher, när hans Legater illa vndfångne och 
trachteradhe warda. PErici Musseus 5: 217 a (1582). 5) 
med avs. på skuld 1. förpliktelse o. d,: ta på sig, 
åtaga sig; jfr TAGA TILL 3 ^, 2 YUikslå(ale)T resterade, 
dhem Her Larss sigh tiUtogh att betala. VDP 1669, s. 244. 

c) i utvidgad 1. bildl. anv. av a, med avs. på 
utväg 1. åtgärd o. d.: tillgripa (se d, o. 2 6), försö- 
ka med; jfr TAGA TILL 1 (c). MUR«US Arndt 2: 137 
(1648). Hwad råd är nu för osz at tiltaga, emedan wi uti en 
så stor wånda hafwe råkat? Peringskiold Hkr. 1: 525 
(1697). For att vända krigslyckan .. tilltog man den vanli- 
ga åtgärden under tider af svaghet och förnedring — man 
ombytte öfverbefälhafvare. NDA 20/1 1877, s. 1. — 
Särsk. allmännare, a) göra, företa sig (se FÖRE- 
TAGA, v^ 6 6), ta sig till; äv. refl. (jfr a P,b). Ath alle 
szaker som han oc hans folk haffua giorth och tilltagit ber 
tiil dagx schal ware them aldehs tiilgifluith. GIR 3: 2 
(1526). Hr Jon . . är bedröfwat, aldrig wetandes hwadh han 
sig skal tilltaga, helst nähr han ser sig wara utblottat. 
Cavallin Herdam. 2: 241 (cit. fr 1682). Hwad skolom wi 
nu tiltaga, fosterbroder? BJOR.MER Fn"rf«A. 31 (1737). p) 
intr, (jfr yl: gå tillväga, agera. (Kungen ville veta) 
huruledes Ständerna betänckte woro at Kongl. M:t tiltaga 
borde. WlDElvlNDl KrijgH 571 (1671). y) intr (jfr P"). 
Särsk. med saksubj.: börja, uppkomma, bryta in 

1. ut; jfr TAGA TILL 2, Om någon fara .. skulle for Swe- 
rige tiltaga (osv.). HCllH 14: 101 (1664). När Hans M:t 
satt til måltijdz om afftonen .. hade en Eeld tiltagit vthi 
kammaren. WiDEKINDI KrijgH 599 (1671). EKBLAD 442 
(1764). 

2) [utvecklat ur 1 (a)] (t) med avs. på person: 
(för att utföra 1. inneha syssla 1. uppgift 1. befatt- 
ning o. d.) antaga (se d, o. II 3) 1. utse 1. förordna 
1. tillsåtta (se d, o. 6 a, ö) 1. anställa. OrdnHandtv. 
1/3 1669, s. A 2 b. Alla prämiere platzerna .. (vid Hälsinge 



-T 1413- 



-T 1414- 



TILLTAGA 



regemente) är besatte wordne och inga secund officerare 
tilltagas derwid, innan regementet blifwer completterat. 
KKD 1: 207 (c. 1710). A.MBR0SLV\'I SvSkråämb. 68 (/ 
handl. fr. 1720). 

3) [sannol. utvecklat ur 1 (a)] I+, utom i slutetl i 
fråga om att ngt tillhandahålls 1. används 1. ut- 
formas 1. tillverkas o. d.: beräkna, anslå (se d. o. 
II 41, "måtta till"; jfr 1 a a, 4 anm., o. TAGA TILL 1 
b. GIR 24: 219 (1554). En god och förnuftig Matmoder .. 
(hört weta huru mycket ungefär upgår och tarffwas uthi 
huset .. Så att icke för mycket äller for lite tilltages. RO- 
SENHANE Oec. 17 (1662). Konungen .. tyckte sig tilltaga en 
så stor anläggning för byggnaden, att Jätten omöjligen 
kunde hinna färdigbygga henne på utfäst tid. AFZELIUS 
Sag. 3: 83 (1841). ANDERSSON An to/. Föret. (1909). — 
särsk. (fullt br.) i p. pf i mer 1. mindre adjekti- 
visk anv.: som givits viss omfattning 1. visst om- 
fång o. d. (för att motsvara ngt behov 1. önskemål 
o. d.); särsk. med adverbiell bestämning som 
anger (hög) grad; i sådana uttr. som väl tilltagen 
äv. övergående i bet.: för högt 1. stort tilltagen, 
överdriven (jfr ji a')\ i ä. språkprov stundom 
svårt att skilja från a. En väl, rikligt tilltagen 
matsäck. En rundligt tilltagen pension. Löneri är 
(för) lågt, knappt, snävt tilltagen. Utrymmet är 
tilltaget i underkant. Schroderus JMCr. 558 (1620). 
Sex styfwer för ett ark. är wäl tiltagit. Oelreich 10 
(1755). Med den groft tilltagna .. näsan. ALMQVIST AmH 1: 
36 (1840). Detta krig var för grymt, för oformligt tilltaget 
for att man skulle kunna känna .. sympati. SiWERTZ JoDr. 
97 (1928). (Undantaget) måste vara så tilltaget, att fadern 
och modem kunde livnära sig på det. MOBERG Utvandr. 28 
(1949). Falbygdens kambrosiluravlagringar .. reser sig 
som ordentligt tilltagna platåberg över slätten. SELANDER 
LevLandsk. 20 (1955). Priserna (på restaurangeni är 
ganska tilltagna. SDS 19/9 2003. Dygnet Runt s. 6. — 
särsk. (t) 

a) om sak 1. person, övergående i bet.: (så 1. 
så) utformad 1. skapt (se SKAPA 2 (; a)) 1. beskaf- 
fad; jfr huvudmom. SYhWVS Curtius 48 (1682). Platsen 
omkring .. (Jesu grav I är helt och hållen rund tilltagen. 
EnemaN Äpsa 2: 138 (1712). 2SA// 12: 302 (1827). 

P) i pregnant anv. a') för högt 1. stort tillta- 
gen, överdriven; jfr huvudmom., 4 a e o. SKÄRA 
TILL 5 a, TAGA TILL 1 b slutet, TILL-SKÄRA 2 slu- 
tet slutet. (Ett sätt att titulera) som han mente tyltaget 
och mehr än wanliget wara. Lagerberg Dagh. 48 (1711). 
Eneman Resa 1: 233 (1712). ji') förståndig, (väl) av- 
vägd (se AVVÄGA, v. 1 c, 3 c). Mogne och tilltagne con- 
silier RARP 7: 224 (1660). 

4) [jfr motsv. anv. av d. tiltage, mit. tönemen, t. zuneh- 
men] i fråga om storlek 1. omfattning 1. mängd 1. 
stjTka 1. hastighet 1. intensitet o. d.: (så små- 
ningom 1. efter hand) växa, bli större, öka; i sht 
med bestämning inledd av prep. /, förr äv. till 1. 
med, angivande i vilket avseende ngt 1. ngn 
växer osv. (se särsk. (a,) b), förr äv. med rektion 
betecknande verksamhet o. d. (se särsk. a): mot- 
satt: avtaga (se d. o. III); jfr TAGA TILL 4. 

Anm . I ä. tid användes för denna bet. äv. 
passiv form (väl eg. av bet. 3 i pregnant bet.), 
övergående i dep. Huru denna staden uthi ett och an- 
nat stycke .. mehr och mehr tilltagass och förbättrass. 



MeddSlöjdF 1896, s. 107 (1666). Ju mehra kroppen faller 
aff och förswagas. ju mehra qwicknar. tiltages och NTjfris- 
kas Siälen. SYLVIUS Mornay 238 (1674). Jfr äv. anm. 
viå AVTAGA III. 

— särsk. 

a) om sak, förr äv. om kollektiv: öka (i storlek 
osv.). Stormen tilltar (i styrka). Allmänhetens oro 
tilltog. Tilltagande brottslighet. Såsom Elden tå han 
wärmer .. småningom meer och meer tilltagher FORSIUS 
Phys. 39 (1611). Stockholm .. mehr i handelen tiltogh / än 
thet förr någon tidh har giort. JMessenius \ HB V. 197 
(1629). Ungdomen hafver tilltagit med lust att känna ör- 
terna och des dygd. ANNERSTEDT UUH II. 2: 250 {cit. fr 
1690). At Lund ansenligen tiltagit under detta Tidehwarf. 
har man mycken anledning tro. Lagerbring IHist. 2: 233 
(1773). Man hade funnit, att fångarnes sammanvaro 
alstrat ett tilltagande förderf OSCAR I Straff 34 (1840). 
Det (är) nödvändigt att .. hålla sig underrättad om mäng- 
den av barkborrar samt \Td deras tilltagande fånga och ge- 
nom barkning av träden oskadliggöra dem. TRAG.4RDH 
Skogsins. 99 (1914). Allt är inte gott och väl i Sovjet .. var- 
ken produktiviteten eller produktionen tilltar pä planerat 
sätt. SmåtP 29/12 1972. s. 8. Ett offentligt mansförakt har 
de senaste åren fått tilltagande medvind. SDS 23/10 2003. 
s. 2. — särsk. 

a) om månen, i fråga om dess mot jorden 
vända solbelysta del; numera i sht med vbalsbst. 
-ande i anv. som motsvarar c, i sådana uttr. som 
månen är i tilltagande; jfr TILLVÄXT a. Somlige til- 
skrifwa . . (tidvattnet) Solen, somlige Månen, effter Månens 
aff- och tiltagelse. MURJEVS Arndt 4: 89 (1648). Månen är i 
tiltagande. Sahlstedt (1773). Så många ålar kunde det 
väl ej ha varit i ryssjorna, ty det var "ljus måne", d.v.s. 
himlakroppen var i tilltagande. SPARRE A//ag. 180 (1916). 
— Särsk. (t) i uttr. ; tilltagande månad. Hwad som 
neder åt wäxer sås i aflagande. men thet som vp åt växer 
sås i tiltagande månad eller nyet. BROOCMAN Husfi. 1: 84 
(1736). SamlRönLandtbr. 2: 190 (1777). 

^) (i ä. fysiskt o. mekaniskt fackspr) särsk. i 
p. pr., särsk. i uttr. tilltagande rörelse, accelere- 
rande rörelse. En accellererad eller tiltagande rörelse, 
är en sådan hwars hastighet i alla ögnablek tillager KO- 
NIoAfec. 23 (1752). Sålunda är kroppars fria fall en tillta- 
gande rörelse, hwaremot vid kastning uppåt en aftagande 
rörelse uppkommer. FOCK IFys. 27 (1859). Cannelin 
(1939). 

y) i fråga om (persons) ålder, särsk. i p. pr., 
särsk. (o. numera i sht) i sådana uttr som med, 
äv. vid, tilltagande ålder, förr äv. med 1. vid tillta- 
gande år(en), med stigande ålder, när man börjar 
bli gammal. Af den beswärlige sjöresan och de tiltagan- 
de åren, woro .. (biskop Brask) nu sä bräckelig. at han ej 
wågade begifwa sig hem. forän han brukat Läkare. CELSI- 
US Gl 1: 346 (1746). Med tiltagande åren. TeSSIN Bref 1: 
20 (1751). När mina år tilltogo. och jag började på at få nå- 
gon stadga uti min eftertänka (osv.). CREUTZ Vitt. 84 
(1759). Wid tilltagande ålder NORDFORSS (1805). Vid till- 
tagande år minskas hoppet att återse ett kärt fädernes- 
land. BL 4: 252 (1838). Med tilltagande ålder blir man allt 
mer nyfiken på sina rötter KvällsP 28/1 2002, s. 7. — 
särsk. (t) a O SS. vbalsbst. -ande, i uttr. med 1. vid 
årens tilltagande, med stigande ålder. Eriker . . blef 
strax med åhrens tiltagande stor och stark. Peringskiold 



Sv. Ak. Ordb. 



- T 1415- 



Red. avslutad den 17/12 2004. 



-T 1416- 



89 



TILLTAGANDE 



Hkr. 1: 180 (1697). SWEDBERG Gr 90 (1722: \dd). Kulturb- 
Vg. 2: 125 (1765). /31 i p. pf., i uttr. tilltagen ålder, 
(långt) framskriden ålder. Peringskiold f/*r. 1: 329 
(1697). 

(5) (t) övergående i bet.: öka i kvalitet 1. pres- 
tation(sförmåga) o. d., utvecklas, förbättras, göra 
framsteg; av. om hälsa (jfr b p). UUKonsP 7: 49 
(1664; om hälsa). Alla andra Nationer .. hade .. lyft up 
ögonen, begj'nt tänka, odla sjö och land, tiltagit i smak och 
seder. Posten 1769, s. 897. Vettenskapernas tilltagande. 
MEURMAN(1847). 

£) (t) i p. pf, i uttr. tilltagen i växten, äv. ; 
växten tilltagen, övergående i bet.: överdriven, 
överdrivet stor; ofta med oklar avgränsning från 
3 slutet P a ;jfr SKÄRA TILL 5 a, TILL-SKÄRA 2 slu- 
tet slutet. Det är möjligt att det nämda procenttalet är 
något i växten tilltaget. Samtiden 1873, s. 755. Rocken är 
så tilltagen i växten, att (osvj. Auerbach (1915). 

b) om (del av) person 1. djur 1. växt: (till)växa 
(o. utvecklas); numera nästan bl. i mer 1. mindre 
stående uttr. med bestämning inledd av prep. i. 
förr äv. till. angivande i vilket avseende ngn 
växer osv. Vngh Hast och något lijten. Der han mtet till- 
tager, måste en annan förskaffas. GenMRullaFinLattDrag. 
1687, s. 427. Styrck migh at jagh ju meer och meer 
tillager / 1 lärdom och alt godt som tigh behagar. Ps. 1695, 
330: 7; jfr CX. Detta min säds tiltagande skaffade mig et 
n>'tt bekymmer. DeFoe RobCr. 69 (1752). Emedan .. alla 
människor .. tiltaga til kropp, förnuft, anda och wishet 
(osv.). Borg Luther 1: 246 (1753). De slags Fruntimmer, 
om hvilka man vid första anseendet hvarken tör säja, at de 
äro fula eller vackra; men som tiltaga i behag, ju mera 
man njuter deras omgänge. KELLGREN (SVSi 4: 7 (1779). 
Ett .. armkläde .. genom hvilket de hafvande qvinnor .. 
fördöljde sitt tilltagande. HYLTÉN-CavaLLIUS Var 2: 245 
(1868). Tilltaga i ålder och visdom. IllSvOrdb. (1955); jfr 
a. — särsk. ( t ) 

Of) i fråga om kunskaper 1. färdigheter 1. ka- 
raktärsegenskaper cd., övergående i bet.: öka i 
prestation(sförmåga) o. d., utvecklas, förbättras, 
göra framsteg; förkovra sig (se FÖRKOVTtA 3); ss. 
vbalsbst. -ning äv. konkretare, om förmåga till 
förko\Ting o, d. Sigfridi a 8 b (1619; konkretare). War 
Her Sohn .. må .. uthi alla Konungzlige och Christelige 
dygder oppwäxa och tilltaga. RARP 7: 233 (1660). Tänck .. 
huru han har tiltagit uti det fransoska språket på sä kort 
tid. Lagerström Hotberg Jean 17 (1744). Sundén (1891). 

p) i fråga om hälsa 1. kropp(skrafter) o. d.: 
krya på sig, växa i styrka; jfr o <5. Flickan hafwer .. 
warit stilla och Melancholisk .. Men med Tijdhen hafwer 
hon tiltagit. gått omkring och fått igen dhen naturlige Ap- 
petiten til Maat och Drijck. RelCur 275 (1682). Hostan 
war henne nu intet mehr sä swår .. Kroppen tiltog, så at 
hon nu förmotte ätskilligit med sijna Händer bära och dra- 
ga, som hon tilförne intet haar kunnat röra. Tran.€US 
Medewij 29 (1690). 

C) ss. vbalsbst. -ande. i uttr. vara (i sht förr 
äv. vara stadd) i tilltagande, öka 1. växa i storlek 
osv., tilltaga; jfr a a. Ofwannamde planteringar äro 
wid Lund pä god fot och i tämmeligit tiltagande. Oelreich 
751 (1756). Kriget oaktadt. var handeln i jemt tilltagande. 
ISAH 4: 49 (1791, 1809). Den ålder, då åkomman Idvs. 
närsyntheten) är stadd i tilltagande. 2NF 19: 78 (1913). 



Oppositionen mot apartheidpolitiken i Sydafrika är i tillta- 
gande bland betydande delar av den vita befolkningen. 
SvD 28/9 1971, s. 9. 

Av led n.: TILLTAGENHET, r. 1. f (t) 1) till 1 
(a.) c: tilltagsenhet (se d. o. 2 a). Verelius 19 
(1681). Peringskiold Wilk. 434 (1715). 2) till 4 a: till- 
växt, tillökning, komplettering. Peringskiold 
MonUpl. 163 (1710). — TILLTAGSAMHET, r 1. f [sannol. 
ombildning av tilltagsenhet, med anslutning till ord av 
typen fördlragsamhet. sorgesamhet] (numera bl. 
tillf) till 1 (a,) c: tilltagsenhet (se d. o. 2 a). JG- 
Hallman Vitt. 29 (c. 1756). Måhända trodde man sig ej 
vara så snart upptäckt .. eller misstog man sig helt och 
hållet på sin fiendes raskhet och tilltagsamhet. BL 19: 120 
(1852). 

TILLTAGANDE, se till I 14 6 yanm. 

TILLTAGENHET, TILLTAGSAMHET, se tilltaga av- 
ledn. 

TILLTAGSEN tifi-ta^gsen 1. ~ta?ksen 1. 
~tag''sen 1. -tak sen, adj. -sne. -sna; -snare (åndelse- 
komp. numera bl. mera tillf); n. o. adv. -SET; förr äv. TILL- 
TAGSE, adj. oböjl. (-tagse c. 1635-1755 -tagsen (-Z-) 
1672 (: tilltagzne,p/.) osv. -taxen 1697-1827) [avledn. av 
TILLTAGA iSIGi (o. TAGA SIGi TILL I 1 mojl TILLTAG; 
med avs. på bildningssattet jfr EFTERHÄNGSEN, FRAM- 
TAGSEN, SKRÄMSEN m. fl.)] 

1) (t) benägen att ta o. föra till sig (ngt) för 
att använda 1. begagna sig av det. — särsk, a) 
motsv. TILLTAGA 1 a a, särsk. i fråga om rus- 
drycker, i uttr. tilltagsen på, begiven på. Bränne- 
wins supandet .. tyckes mig skyndat på mångas Oden .. 
Här til bestjTktes jag af qvinfolken, som til större antal 
funnes gamla än manfolken, såsom mindre tiltagsne på 
denna dryck. LINNÉ Sk. 46 (1751). b) motsv. TILLTAGA 
1 O p: (rov)girig, tjuvaktig; jfr 2 slutet. Tio (grav)Yiö- 
gar, illa åtgängne af tiltagsne händer. Wettersten Forssa 
34 (c. 1750). iSv.i En tiltagsen upbördsman, leng.) A tax 
gatherer .. who embezzles the publick money. WiDEGREN 
(1788). ÖDMANN MPark 34 (1800). 

2) motsv. TILLTAGA 1 C slutet a, p (o. TILLTAG 
2), om person (1. djur): som ofta 1. med kraft före- 
tar sig (ngt) 1. agerar, företagsam, initiativrik, 
handlingskraftig; djärv; äv. pregnant (se särsk. 
slutet); i sht förr äv. överfört, om handling(ssätt) 
1. attityd o. d.; förr äv. övergående i bet.: duglig, 
skicklig o. d.; förr äv. i uttr. tilltagsen att göra 
ngt, tilltagsen i (verksamhet o. d.); jfr PÅ-TAGSEN, 
Den tilltagsne tvååringen hade krupit upp för 
den branta trappan. Schroderus Diet. 172 (c. 1635). 
Nog är hon tilltagsen at hielpa sig (o. sina faderlösa barn) 
om hon allenast äger något öfrigt at hushålla med. Ågerup- 
Ark. Brev 4/5 1754. Cederborg påstod att Harbo-folket ej 
woro så driftiga och tilltagsne i arbete som Bergslagsfol- 
ket. VästmFmÅ 13: 24 (1772). Den upplysta och tilltagsna 
anda, som utmärkte .. början af .. i Birger Jarls) förvalt- 
ning. ISAH 2: 142 (1787, 1802). En rask, ofortruten och 
tilltagsen tjenstemannadotter med sinne o. fallenhet för 
praktO.sAai hushållsbestyr .. önskar .. anställn(mg) hos 
något herrskap. Idun 1888, s. 335 (annons). Det var de 
oförnöjda och tilltagsna, som icke förlikte sig med sin lott i 
hemorten, som blev de första utvandrarna i sin bygd. MO- 
BERG Utvandr 6 (1949). — jfr O-TILLTAGSEN. — 
Särsk. motsv. TILLTAG 3, övergående i bet.; alltför 



- T 1417- 



-T 1418- 



TILLTAL 



dristig 1. djärv; framfusig, närgången, (små)fräck 
o. d.; i vissa språkprov svårt att skilja från hu- 
vudmom.; i vissa ä. språkprov svårt att skilja 
frän 1 b. En tilltagsen yngling hade kommit och 
begärt att få tala direkt med landshövdingen. 
SaFSTRÖM Banijuer. Ss 1 b (1754). Om man inte snäser ho- 
nom i tid, så blir han mer och mer tiltagsen. STRIDSBERG 
Friman 56 (1798). (Schabrakhyenani anses af Holländska 
Nybyggare (vid Godahoppsudden) för ett ganska grymt, 
glupskt och tilltagset djur. VetAH 1820, s. 59. Så att den 
svåraste af alla konster icke komme att utöfvas af fuskare 
och tilltagsna amatörer STRINDBERG Hafsb. 57 (1890). 
Vakten eder för allt tilltagset tal. BÅAth WagnerS 4: 155 
(1908). En tilltagsen pojke kan vara i byxorna på en ung 
oskyldig flicka innan hon hinner fatta vad det är frågan 
om. Hedberg Doc^Dans. 97 (1955). 

3) (t) särsk. om sak: (så 1. så, särsk. väl) till- 
tagen (se TILLTAGA 3 slutet); av. i pregnant anv.: 
stor, vidlyftig. Konung Erik war en stor Man, degelig, 
stark och wäl tiltaxen, samt en braf Krigs man. PERING- 
SKIÖLD Hkr 1: 125 (1697). Hans Axlar U'arl breda; Hans 
Lemmar tiltagsna; Hans kropp reslig. MORK Ad. 1: 217 
(1743). Skaldernas konstlade talesätt och tiltagsna mål- 
ningar sätta sammanhanget af Historien esomoftast uti et 
oundwikeligt mörker LaGERBRING IHist 1: 15 (1769). Jag 
brukar sådane tiltagsne ord, och tviflar likafullt pä, at jag 
nogsamt uttrycker storheten for den, som icke sett de Ro- 
mares blockverk. BJORNSTAhl fiesa 1: 319 (1772). 

Avledn .: TILLTAGSENHET, r 1. f särsk. 1) (t) 
till 1 b: (rov)girighet, tjuvaktighet; i vissa språk- 
prov svårt att skilja från 2 b. SvMerc. 1764, s. 889. 
Men största swårighet sig yppar, at för .. listige och djer- 
fwe menniskors tiltagsenhet .. sin egendom behörigen 
wårda. PH 8: 7427 (1766). AmBROSIANI SuSkråämb. 175 (i 
handl. fr 1794). 2) till 2; äv. konkretare (se särsk. 
6). a) till 2; företagsamhet, dristighet o. d.; jfr till- 
tagenhet 1, tilltagsamhet. SWEDBERG Gr 19 (1722). Be- 
vis på Fehmans tilltagsenhet och skicklighet är att han är 
den första och enda, som anlagt Silkesfabrique utom 
Stockholm. Ferrner ResEur 9 (1758). Kraften och till- 
tagsenheten slog igenom även hos hans ättlingar 3SAH 
LX. 2: 6 (1949). jfr o-tilltagsenhet, b) till 2 slutet: 
överdriven dristighet; framfusighet, närgången- 
het o. d.; äv. konkretare, om handling 1. yttrande 
o. d. som präglas av sådan dristighet osv.; jfr 1. 
HÖPKEN 2: 120 (1748). Den upprättelse, han af gref Robert 
kunde vilja utkräfva för dennes tilltagsenheter emot ho- 
nom. Almqvist Ekols. 1: 254 (1847). Den ödesdigra timme 
då fröken Julie blir offer för Jeans tilltagsenhet och drives 
till självmord. .3SAH 50: 379 (1940). 

TILLTAL tifi-ta^l, n.; best. -et; pl. = (se f ö. TAL, 
sbst.^). (förr äv. skrivet ss. två ord) [fsv. tiltal; mntsv. fvn. 
tiltal, fordran, krav; vbalsbst. till TILLTALA, v (o. TALA 
TILL)] 

1) motsv. TILLTALA, v 1, om handlingen att 
tilltala ngn; tal 1. yttrande (till ngn); i sht förr äv. 
oeg. 1. bildl.; förr äv. dels övergående i bet.; in- 
vändning, protest (jfr TILLSPRÅK), dels i allmän- 
nare anv.: tal(ande), samtal, diskussion; jfr 5 o. 
TILLMÄLE 1. Vänligt 1. artigt tilltal. Han svarar 
inte 1. knappiasH på tilltal. iHanI begynnar .. nw 
möta någhon tilltaal och geensegningar FörsprRom. 4 a 
(NT 1526; Bib. 1541: insaghor). Strax .. begynthe han 



skiuthe på wåre skep, men the swarede honom efter tiltha- 
led. HB 2: 342 (1598). Ondt tiltaal och wärre swar, giör 
snart en träta. Grubb 782 (1665). På det deputationen, 
om det befinnas skule, at giöromåhlet widare tiltahl förtie- 
nar, sin berättelse til Riksens Ständer therom må afgifwa. 
2BorgP 7: 215 (1741). Ett ..exempel (på C. F. afWmgårds 
begåvning som talare) ar tilltalet till Presteståndet är 
1844. 2SAH 26: 197 (1852). Har jag inte sagt, att Hilde- 
gard bara skall svara pä tilltal. WiDEGREN FalskFlagg 120 
(1933). — särsk. 

a) motsv. TILLTALA, v 1 d. I äldre tider synes .. 
tilltalet "bror" .. ha varit mera brukligt än "du". NILSSON 
FestdVard. 46 (1925). De titulerades fröken — "fröken Ag- 
da" och "fröken Lisa", etcetera. "Frun" vaktade noga på att 
var och en verkligen nyttjade sådan benämning, både i till- 
tal och vid omtal. Gyllensten Grott. 305 (1973). 

b) i pregnantare anv., om tilltal som i positiv 
1. negativ bemärkelse (starkt) berör de tilltalade, 
uttryck(ssätt), framtoning; äv. mer 1. mindre oeg. 
1. bildl. Kyrkans anhängare finner missionshuset för 
trångt, närheten för påträngande. Det personliga är alltför 
starkt engagerat, tilltalet alltför direkt. Andrs Herdabr. 
35 (1937). Smith har både som sångare och textförfattare 
ett tilltal som gör honom omedelbart personlig. DN 22/4 
1992, s. B5. Unga koreografer med olika tilltal. SvD 28/3 
2004, Kultur s. 6. 

2) (t) motsv. TILLTALA, v. 2 slutet: tillfrågan 
om äktenskap, frieri; särsk. i uttr. tilltal till ngn, 
om frieri framfört till ngn(s målsman). VDAkt. 
1663, nr 442. Sedan jag war med Jungfru efter tilltahl till 
Föräldrarne trolofwad. VRP 5/6 1732. 

3) (t) motsv. TILLTALA, v 3: uppmaning, för- 
maning; befallning, kommando. Christus lade sin 
höghra hand på honom / medh tiltaal at han ey skulle för- 
färas. BaaziUS Upp. C 5 b (1629). (Slädhundarna) .styTas 
endast genom tilltal och en lång käpp, som den åkande har 
i handen. BERLIN Lsb. 55 (1852). Ntol.^US Forskn. III. 2: 
256(1890). 

4) (i sht i ä. juridiskt fackspr. ) motsv. TILLTA- 
LA, v 4: anklagelse inför domstol o. d., åtal; förr 
äv. dels om (ekonomiskt) krav framställt gm 
rättsligt förfarande, dels allmännare; anklagelse, 
beskyllning, äv.: krav, anspråk, fordran (jfr TILL- 
SPRÅK), dels i sådana uttr. som ha tilltal till ngn, 
ha ngt att anklaga 1. åtala ngn för, ha tilltal till 
ngn {om ngt), ha 1. resa krav 1. anspråk på ngn 
(om ngt), få tilltal för ngt, bli anklagad 1. åtalad 
för ngt, ha tilltal till 1. om 1. på ngt, ha 1. resa 
krav 1. anspråk på ngt; jfr 5 o. TILLTALA, sbst. Her 
a moth haffwer (kung Kristian) .. latid halshugga wthen 
tiltall och Doom .. biscop mattis i Strengenaes. GIR 1: 28 
(1521). Hindrich Claesson will icke boo på Hapnim .. på 
\.h(et) att han icke skall få tilltall för sitt landzköp och 
ann(en) handell. TEITT Klag. 265 (1555). (Danskarna) vele 
haffve ett stortt tilltaall till osz svensche, icke um ett 
stycke land, uthen till thette gansche heele konunge riche. 
GIR 29: 397 (1560). Om the Swenskas Tiltal på Gottland 
.. måtte owälde Skedes-Herrar döma. GiRS Gl 179 (c. 
1630). (Gud) framställer sig såsom en försoning för synden 
.. så at Hans rättfärdighet .. måste låta falla det tiltal. 
Han eljest hade til syndare. NOHRBORG 121 (c. 1765). Alla 
dessa blevo .. från tilltal befriade. SvJuristT 1941, s. 41. 
SvHandordb. (1966). — särsk. i vissa uttr. särsk. a) 



-T1419- 



- T 1420- 



TILLTALA, sbst 



ställa ngn under tilltal, se STÄLLA, v.i 14 6.^) stå 
under tilltal, se STÅ, v. I 5 e p. y) [jfr fsv. lagfia tilta- 
la] laga, äv. lagligt, tilltal (jfr LAGA, adj. I b, LAG- 
LIG 116). Sedhan (har K. IXl och haft för sijn egen 
Person laghhgit tiltaal til någre lögnachtige menniskior 
ChESNECOPHERUS Skäl Ii 2 b (1607). Bergsfogdame .. 
åhgger, at ställa de brottsliga under laga tiltal. Bergv. 3: 
114 (1761). S) fri (ijfrån, förr äv. för. tilltal, fri från 
åtal o. d., förr äv. krav o. d. (jfr FRI 27, 28). Qwith 

och ffr\- ffor alth y\.h(elTmerial tyl tal om nagan geldh. Ar- 
bogaTb. 3: 373 (1528). Wärjemåls ed .. är af den kraft, at 
swaranden. när han en sådan ed kan praestera, göres fri 
ifrån alt straff och widare tiltal. LMil. 1: 265 (1683). Alla 
capitaler .. skulle .. i framtiden vara fria ifrän allt tilltal 
och pålaga. LBÄ 39-41: 171 (1800). 

5) (t) motsv. TILLTALA, v. 5: tillrätta\dsning, 
klander, bannor, "skrapa"; särsk. i uttr. få tilltal 
för ngt: i sht i ä. språkprov stundom svårt att 
skilja frän 1 1. 4. '17 önskar) att han alle .. nödtorffter .. 
måtte bekomme .. så frampt vij Ides. G. I) icke schole 
haff\-e tiltael till eder GIR 27: 5 (1557); möjl. till 4. 
Thesse rijffuare och frijbytare haffua .. wenta j sinom tijd 
itt hårdt tiltal aff Herranom Christo. LPETRI ChrPina i 7 a 
(1572); möjl. till 1. Försummades öch ther igenom nogot, 
så fingo han tilltaall derföre. RP 4: 25 (1634). (En god hus- 
mors) stilla tiltal är en tilräckelig aga, och ofta föder hen- 
nes tystnad mera agtsamhet uti göromålen, än dårens 
ständiga rop. SuMerc. 1765, s. 88. För sina lärare vise lär- 
junge aktning och ovillkorlig lydnad samt mottage fogligt 
och utan gensägelse deras föreskrifter, tilltal eller bestraff- 
ningar SFS 1905. nr 6, s. 15. IllSvOrdb. (1964: angivet ss. 
ålderdomligt). 

Ssgr (i allm. till 1): TILLTALS-FALL. (t) voka- 
tiv; jfr fall XIII o. -form 1. SCHILLER SiSpr 24 (1855). 
Casus nominativus, nämnefall. hwaraf vocativus, tilltals- 
fall, är en liten afart, som brukas när man tilltalar .. nå- 
got. Strömborg SvSprBeg. 41 (1857). Schiller ScSpr 81 

(1859). FORM. 1) till 1: vokativ; jfr form I 3 6 o, 

-fall. Vokativen i= tilltals-formen i. TULLBERG SvSpr 1: 25 
(1836). 2) till 1 (a ), om den form (se d. o. I 3) 1. for- 
mulering 1. (orda)lydelse 1. det uttrjxkssätt som 
används vid tilltal; äv. dels i fråga om val av 
pron. 1. namn(form) o, d., dels i fråga om (litte- 
rär) framställning där huvudperson 1. läsare o. d. 
tilltalas; jfr -sätt. 2SAH 39: 140 (1864). "Gå. Ärlige, 
Enfaldige, / At njuta ro ifrån din möda!" . . Så börjar dikten 
(Adlerbeths "Grafskrift öfver en bonde"), som genomgående 
är hållen i tilltalsform. Blanck NordRenäss. 395 (1911). 
"Åhörare", "kristna", "vänner" äro alltså de tre hu\'udkate- 
goriema under 1800-talet, men de olika grupperna av pre- 
dikanter renodla icke sina tilltalsformer WlFSTRAND 
AndlTal. 143 (1943). Tilltalsformerna är högst varierande, 
från "Årade hr Statsminister" till "Hej du Olle". SvD 18/5 
1975, s. 8. — (1 (a)) -FORMEL. Rydqmst SSL 2: 461 
(1860). Om en enhetlig tilltalsformel av t\'pen Dear Sir be- 
slutsamt genomfördes, skulle det innebära en stor lättnad. 
Språkvård 270 (1954). — (1 (a)) -FRAS. jfr fras. sbst.' 
1, 2. av 8/1 1922. s. 1. — (4) -LÖS. (t) fri från rätts- 
ligt krav 1. åtal o. d. VDMt. 1685, nr 201. — (la) 
-NAMN. om förnamn som ensamt används vid till- 
tal (o. i de flesta andra sammanhang). Fyll i 
efternamn och samtliga förnamn, med tilltals- 
namnet understruket. AB 1895. nr 297 A, s. 2. NO- 



MINATFV. ft) om uttryck i nominativ använt vid 
tilltal. Inuti tal. bref o. d. plägar man omsluta tilltalsno- 
minativer fss. mina herrar, käre vän) med kommata. LIN- 
DER Regi. 31b (1882). TSvLårov. 1940. s. 85. — (1 a) 
-ORD. om ord (ss. pron. 1. släktskapsord 1. titel o. 
d.) som används som beteckning på den person 
som man tilltalar; särsk. (o. i sht) om pron. i and- 
ra person; jfr ord. sbst.- 4, o. -pronomen Tilltals- 
ordet "ni" blev aldrig riktigt accepterat. Vi äga inga 
tilltalsord .. sådana som Fransmännens Seigneur, Ma- 
dame. LEOPOLD 1: 236 (1803, 1814). Då ett allmänt till- 
talsord saknas, gripa vi till titlarna. NILSSON FestdVard. 
49 (1925). Tilltalsordet "ni" låter vasst och ovänligt, näs- 
tan som ett skällsord. SDS 17/4 1976, s. 31. — (1 a) 
-PRONOMEN, jfr -ord 3SAH XLVIII. 2: 233 (1842). Vi 
använda i stället for tilltalspronomen titlar, och när det 
gäller personer, vilkas namn \'i känna, kräver artigheten 
att även namnet tillfogas. Språkvård 269 (1954). — (1 
(a)) -SKICK, jfr skick, sbst.^ 6. Tilltalsskicket i svens- 
kan. StNordFilol. DC. 4: 1 (1918: rubrik). Det är mycket 
möjligt, att detta ofattbart otj-mpliga och grönköpingsmäs- 
siga tilltalsskick är en av orsakerna till den svenska stel- 
heten. SvDlA) 1958, nr 299, s. 26. — (1 (a)) -SÄTT. jfr 
sätt, sbst.* 1, 4, o. -form 2. Frey 1848. s. 130. Ännu svå- 
rare var det när jag var ny journalist, i brytningstiden 
mellan det gamla tilltalssättet och det allmänt accepterade 
"du". V7 2000, nr 27-28, s. 60. — (la) -TITEL, (numera 
bl. mera tillf > titel som används \id tilltal av 
ngn. 2NF 6: 1107 (1907). — -TON. om ton 1. sätt 1. 
skick som används vid tilltal. En kärv. artig, in- 
ställsam tilltalston. Hallner Skrivb. 188(1927). 

TILLTALA, f (-tale 1525-1587 -talu (-aa-) 1656 
(efter prep.)) [fsv. tiltala: motsv. ä. d. tiltale. fvn. tiltala; 
vbalsbst. till TILLTALA, v (o. TALA TILL)] (t) motSV, 
TILLTALA, v 4; krav, fordran, anspråk. Thfe^r 
m(edh) giorde och brodfer/ henric hans bakmam/ quijt ffrij 
ledigh och loss ftbr al gel. som han haflfde ho(nom) tiltale 
om. OPetri Tb. 54 (1525); möjl. till TILLTALA, v 4, 
Therforre bleff han frij sagdt för all jlitermera tilltale om 
samfm/e 3 Vuniner sill. TbLödöse 35 (1587). Per Clemet- 
zon i hörna kännes frij ifrån Jngeborgz tiltaalu att betalla 
dette belte. GullbgDomb. 29/1 1656. 

TILLTALA tifi~ta?la v, -ade (se f ö. TALA, v.), 
vbalsbst. -AN (se avledn.K -ANDE, -NING (t, Vinterbl. 
1853, s. 110 (:tilltalnings-ord)); -ARE (se avledn.). (förr 
äv. skrivet ss. två ord) [fsv. tiltala: motsv. fd., d., nor tilta- 
le: ssg av TILL o. TALA, v. — Jfr TILLTAL, TILLTALA, 
sbst] jfr TALA TILL. — jfr O-TILLTALAD. 

1) börja tala till (ngn), rikta yttrande till 
(ngn), vända sig med meddelande 1. önskemål 1, 
fråga 1. hälsning o. d. till (ngn); i sht förr äv. dels 
(i mer 1. mindre bildl. anv. ) med saksubj., dels 
utan obj., dels i allmännare anv.: tala 1. hålla tal 
till (ngn); jfr 2, 3, 6 o. TILLSÄGA 1. Tilltala ngn 
(o)artigt, vänligt, strängt. Adam .. bleeff aff Gudhi 
hardeliga tiltalat. OPETRI 3: 548 (c. 1535). Domaren skal 
tala sachtmodeligha medh them som j retten komma . . För 
ty at man skal ther warda bannat eller illa tiltalat är man 
icke tijtt kommen. OPETRI 4: 305 (c 1540). War allom i till- 
talendet mildh. ASCHAXEUS Husfie^/. 25 (1614). Det är en 
ohöflighet at wiskra någon i öronen, och lee sedan han så- 
ledes tiltalt hafwer SwFrOrdeB 159 (1703). Då mäktiga, 
hjertat gripande tilldragelser tilltala oss med en stämma. 



-T 1421 - 



-T 1422- 



TILLTALA, v. 



som öfverljuder hvardagslif\-ets sorl. WlKNER Pred. 387 
(1879). Ursäkta att jag tilltalar, men jag hörde att ni var 
med om olyckshändelsen i går afton. STRINDBERC7 Kamm. 
3: 8 (1907). Jesus tilltalade honom strängt, och den onde 
anden for ut ur honom. Matt. 17: 18 (Bib. 1917). Vänta 
bara tills pappa din . . (får) veta hur du tilltalar äldre folk. 
Strömstedt Mi7«Lk' 1: 14 (1981). — särsk. 

a^i (t) i uttr. tilltala ngn om ngt, tala med ngn 
om ngt, säga 1. ft-amföra ngt till ngn; jfr 2. Phrygi- 
US HimLif. B 4 a (1615). iHani ville Konungen tilltala om 
sin fedherneslandz och gemehnes bestå. OxBr. 5: 311 
(1624). 

bl (t) i uttr. tilltala ngn (sådana 1. sädana) 
ord, säga ngn (sådana 1. sådana) ord. Jag beder 
eder .. att i .. gifwen acht pä the ord wij wiliom eder tillta- 
la. VERELIUS Gortr. 136 (1614). Han .. tilltalade mig några 
vänliga hälsningsord. Berzelius Själfbiogr. 57 (c 1845). 

c) i uttr. tilltala ngn på, förr äv. med, (ngt 
språk). Så må .. hwar och en .. förstå Gudh vthi the 
tungomålen, medh hwilka han osz tiltalar SCHRODERUS 
Ratich. C 7a (1614). Drottningen .. tilltalte honom, pä 
spanska. PALMBLAD .Vo!'. 1: 18 (1840). 

d) i fråga om tilltal med visst pron. 1. sbst. 1. 
namn o. d. Jag kan aldrig forma mig at tiltala en. som 
skulle jag tala til et dussin, med Ni och Er B.JORN Besynn. 
42 (1792). Umgänget männen emellan förenklas högst be- 
tydligt, om man får tilltala varandra med ett enkelt "du" 
eller "farbror". NILSSON FestdVard. 48 (1925). Yngre och 
jämnåriga anförvanter .. tilltalas (vanligen) med fornam- 
net. Gabrielson Elfstrand 25 (1945). 

2) [utvecklat ur 1 (a)] (t) (till)fråga (ngn); 
särsk. i uttr. tilltala ngn om ngt. Såsom the same 
Smälenningers sendebudt och ther um af the andre .. 
alfvarligen tiltalede och åtsporde blifve. RA I. 1: 393 
(1544); möjl. till 1. När ..Anders Nielsson här vm wardt 
tilltaledt, kundhe han icke neke sigh sädane summe ha- 
ffwe utlänth. HH XIII. 1: 112 (1563). Ty tiltalte jag honom 
.. alfwarligen. hwarföre han icke parerat mina Order 
HCllH 7: 131 (1676). En .. Censor .. bör tilltalas, om så 
behöfwes. Hwalstro.M SpecPaid. 62 (1773); möjl. till 1. 
— särsk. i fråga om önskat äktenskap: (för egen 
1. annans räkning) söka utverka (kontrahents 1. 
målsmans) samtycke, fria till; äv. abs.; särsk. i 
uttr. tilltala om tjgn 1. tilltala ngn (om äkten- 
skap); äv. med sakobj., i uttr. tilltala ett frieri till 
ngn. Lagfnrsl. 122 (c. 1609). Hvarfore haffuer jagh .. be- 
slutat att tilltala Feltherrens syster Fru Britta. OxBr. 3: 
224 (1631). Att Johan Rosenhan .. lätt tiltalla om min svä- 
gerska, }\in(g)ira Britha Ribingh. OxBr. 9; 615 (1643). 
Dhet Frierij som be(mäl)te Styckejunker till Hans dotter 
Maria tilltalt hadhe. VDAkt. 1670. nr 75 (1669). (Flickans 
farj säger han hafa gifwit ja, effter .. (fastmannen) som en 
rättskaffens friare tilltalt och nedersatt sina gåfwor Här- 
nösDP 1694, s. 232. Ofwannämde dräng har tiltalat be- 
mälte Piga om Ägtenskap. VDAkt. 1792. nr 537. 

3) (t) ombedja (ngn), uppmana, förmana; 
säga till (se SÄGA till 6), befalla; fordra, kräva; 
jfr TILLSÄGA 2. HaW uer) man .. hustru Anna .. aluer- 
ligha tiltalatt. att hun skall bära fram for:de Niels Pers- 
sons thestament(is>breff. TbLödöse 12 (1587). Af dem wij .. 
all rättelse .. wette att fordre och tilltale. Civlnstn 24 
(1613). Een Spanier .. tiltalte sin Hustru, at hon skulle 
gifwa sitt nyfödde Barn sielff dij. RelCur. 86 (1682). 



Öfwersten .. wille i syTinerhet tiltala sidstnemde, at i Hyt- 
tan hwarannan Söndag, sä länge Blåsningen påstår, för- 
rätta Gudstienst. VDAkt. 1784, nr 503. jfr: Och .. svarar 
konungen den klagande allmogen, att han strängeligen 
tilltalat och befallt sin "troman Lars Turesson, att (osv.j". 
Forssell Hist. 1: 48 (1869; om förh. 1543): möjl. till 1. 

4) (utom i slutet i sht i ä. juridiskt fackspr.) 
inför domstol 1. motsv. instans anklaga (ngn för 
ngt brott o. d.), åtala (ngn för ngt brott) (särsk. i 
sådana uttr. som lagligen tilltala ngn 1. tilltala 
ngn inför rätta, förr äv. i uttr. tilltala ngn iom) 
ngt, anklaga 1. åtala ngn för ngt); förr äv. dels: 
(under framförande av (ekonomiskt) krav) dra 
(ngn) inför domstol o. d. (i ngt tvistemål o. d.) 
(särsk. i uttr tilltala ngn otn (äv. för) ngt, inför 
domstol o. d. kräva ngt av ngn), dels allmännare: 
anklaga 1. beskylla (ngn for ngt); jfr 5 o. TILLSÄ- 
GA 3. Hans sc(re)dde(re; wart til talat aff martifn.) bibon 
om 13 ttonnor) salt. OPetri Tb. 13 (1524). Wardt her Claes 
Flämingh .. tiltaledt vm thet han hadhe så skammeligen 
förlupedt och rymdt fiänderne. HH XIII. 1: 169 (1564). 
Sam^mie dagh kom för rette Mattias böttiher); bleff .. till- 
talat for små tunnur, han hade giortt. TbLodöse 21 (1587). 
Til thalade byffogttenn Ellerth smedh, ath han öff(ueri{eU 
honom medh onyttighie ordh. TbLödöse 153 (1589). Ther 
någon hafwer then andre at tiltala, At han thet gör in för 
Lagh och Rätt. Chesnecopherus Skäl Rr 1 b (1607). Det 
förefaller mig som om den. som blifvit lagligen tilltalad för 
en handling, derefter och serskildt skulle tilltalas för det 
sätt hvarpå han utöfvat den, först för innehållet och sedan 
serskildt for formen. Tegner (WB) 9: 279 (1840). Tilltala 
ngn inför rätta. SvHandordb. (1966). — särsk. (o. nu- 
mera i sht) i p. pf i substantivisk an v., om åta- 
lad; i sht i best. form. Åklagaren förhörde den 
tilltalade. Den tilltalade försvarades av sin advo- 
kat. Oscar I Straff 94 (1840). De tilltalade bestredo åta- 
let. INJA 1950. s. 1. Skyldighet för domstol att underrätta 
tilltalad om dom m. m. SFS 1970. nr 85. s. 199. 

5) (t) tillrättavisa (ngn), förebrå, klandra; 
särsk. i uttr tilltala ngn för 1. om ngt; jfr SÄGA 
TILL 8. (De klagandet bleffue aff honum skelthe och tilta- 
lade. TbLödöse 21 (1587). Der noghen kunde .. finnas 
oskickelig, försumeligh eller otienligh, må varda tiltalat el- 
ler, der så behöfves, afsatt. OxBr 12: 126 (1614). Åther 
war han .. inkallad och tilltald om sitt otijdige lefwerne. 
UUKonsP 18: 156 (1686). En varning, att inte for tidigt, 
efter ett erfaret missnöje med någon tjenare, tilltala och 
banna dem. Knorring Cous. 2: 94 (1834). Pastorsadjunk- 
ten Montan uppkallades flera gånger och tilltalades for 
herrnhutiska utlåtelser men släpptes varje gång med goda 
förmaningar. 3SAH 45: 474 (1934; om förh. c. 1750): möjl. 
till 4. IllSvOrdb. (1964; angivet ss. ålderdomligt). 

6) [jfr motsv. anv. av t. zusprechen (o. ansprechen)] 
(gm goda egenskaper) göra (ngn) positivt in- 
ställd, behaga, falla i smaken. Tavlan tilltalar 
mig. Hon verkade inte tilltalad av idén. Utsagor, 
som mindre voro ämnade att tilltala det abstrakta förstån- 
det, än (osv.). WiKNER Tank. 84 (1872); möjl. till 1. Kan- 
na sig tilltalad af ngt. ScHULTHESS (1885). De egenskaper, 
som så varmt tilltalade honom hos skolkamraten Branting 
voro mod, djup rättskänsla (osv.). HOGLUND Branting 1: 87 
(1928). Det kan aldrig vara meningen, att en tid skall ra- 
sera, vad en föregående byggt upp, bara för att man ej 



- T 1423 ■ 



-T 1424- 



TILLTASTA 



längre tilltalas av tidigare skönhetsideal. Schurer von 
Waldheim SvArmK12Mon. 41 (1941). — särsk. i p. pr. 
i adjektivisk anv.: som (gm goda egenskaper) ger 
ett angenämt 1. behagligt 1. sympatiskt o. d. in- 
tryck; jfr TILLDRAGA 3 d. Ett tilltalande förslag, 
utseende. Sturzen-Becker 1: 74 (1861). Mellan Pajala 
och Karesuando är landet ganska flackt och foga tilltalan- 
de. IllSi: 2: 234 (1886). Att driva med nästan har något 
ogement tilltalande för människonaturen. NILSSON Festd- 
Vard. 140 (1925). Jag tycker .. (boken) är så tilltalande 
omodern. STOLPE DödVäntr. 197 (1930). Sopprötter äro 
också någonting, som är .. tilltalande i fråga om pris. 
hAVRENT HusmEgypt. 96 (1937). 

Av led n .ii): TILLTALAN, r 1. f jfr talan, tilltal. 
1) till 1: tilltal, yttrande. Dahnert 237 (1746). Ek- 
BLAD 109 (1764). 2) till 2: tillfrågan. Och som wij frfcs. 
borgarståndet) effter wanligh frijheet äga ock . . effter till- 
talan giffwa wårt ia . . så göra wij dhet och gärna. IBorgP 
1: 27 (1660). 3) till 3: (vänlig) uppmaning, förma- 
ning. Dahnert 237 (1746). 4) till 4: anklagelse, åtal; 
krav, anspråk, fordran. OPetri Tb. 227 (1528). Dide- 
ricus Petri Smo\(andensis), huilken hafuer besåfuit H:s 
Ehrw:tz Procancell. piga och sedhan henne til ähta tagit, 
mister sit stipendium, och är .sedhan frij för all wijdhare 
tilltalan, effter han pijgan hafuer igen förbättrat. ConsAc- 
AboP 1: 86 (1643). 2RARP 13: 209 (1742). 5) till 5: före- 
bråelse, klander Dahnert 237 (1746). (Lat.) 
Compellatio .. (sv.) Tiltalan. EKBLAD 269 (1764). — TILL- 
TALANDE, m.//ig. [fsv. tiltalande] till 4: kärande, kla- 
gande. At tiltalanden ey behöfwer framdraga något 
bewis. när Swaranden widgår gierningen, lärer en hwar 
tilstå. NEHRMAN PrCiv. 257 (1732). — TILLTALARE, m. 
[fsv. tiltalare] till 4: anklagare. BjörkekDomh (1603). 
— TILLTALIG, adj. till 1: vänlig (att tala med), till- 
gänglig; jfr tålig 2. Han war en mächta wacker, höflig, 
sedig, mild och tiltalig vng Printz. Sylvius EOlai 217 
(1678; lat. orig. ; affabilis). 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 5) 
TILL-TASTA, -ning ise avledn.i; -are iSUFmlH 5: 116 
(1616)1. (t) roffa åt sig 1. röva till sig (ngt); äv. 
(med anslutning till till II 1) allmännare: överfal- 
la 1. angripa (ngn) (särsk. i avledn. tilltastning); 
jfr tasta till. Wij hafTua forstondit ath j Staegheborgx 
skeer liggher en iagth ther röfFwer och tiiltasther huadt 
hoon öffuer komber GIR 2: 240 (1525). SWEDBERG Sc/iföh. 
390 (1716). Avledn. (t): tilltastning, r. 1. f röveri, rof- 
feri; särsk. dels i förb. med sådana verb som be- 
driva 1. göra, dels med prep. -attribut inlett av 
prep. på vars rektion anger den 1. det som ut- 
sätts för röveri; äv. allmännare: överfall, an- 
grepp. Att han i slige motthe, acthar tiidhen fordröya och 
frij bedriffua siin tiil tasningh baade paa oss och andra. 
GIR 1: 212 (1524). (Fogdarna Imr) giort någen tiltastning 
med mord. brandh och roofT in utöffver gräntzen i Rys- 
landh. GIR 25: 181 (1555). Tiltastning på någors Godz. 
Girs Gl 112 (c. 1630). Swedberg Sclubb. 390 (1716). 
Anm. I GIR 4: 136 (1527) föreligger motsv. avledn. 
[närmast av ett frän det mit. verbet totasten lånat verb] i 
formen totastning. 

TILLTIDA. se till I 8 C. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 10 d) 
TILL-TJÄNA. [fsv. tiltliiäna] (t) tjäna (ngt). Thet, så- 
som tijt och allés väres fäderneslandhz gagn, nytte och 



achtsamhet tiltiäne känn. GIR 28: 53 (1558). TOFSA, 

se -tufsa. — (II 8 ö a) -TOMTA, -ning. (t) göra i ord- 
ning (utrymme o. d.) för byggande; äv. bildl.: (för- 
beredande) utforma 1. göra utkast till (ngt) (ss. 
vbalsbst. -ning äv. konkret(are), om utkast). Vet- 
AH 1756, s. 190. Många hittils tiltomtade attractions la- 
gar G.4D0LIN PVetA 1786, s. 24. Sådan var tilltomtningen 
och första utkastet till detta Adeliga undervisningsverk 
(dvs. Collegium Illustre). 2VittAH 8: 1.56 (1808), AHL^L^N 
(1872). — (II 8 a a) -TORKA, v, förr äv -TORKAS, v. 
dep., -ning. (numera föga br) bli (fullständigt) torr, 
torka in; förr äv. ss. dep. Blodet tiltorkades och Såret 
bleff kalt. Sylvius Curtius 605 (1682). Att färgen under 
arbetet "sätter sig" (tilltorkar). HantvB I, 1: 203 (1934). — 
(II 8 Ö j3) -TOTA, i sht förr äv. -TÄTA, -ning. tota till 
(ngt); SS. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Den allra- 
första till-totningen. 3SAH 37: 315 (1847). Är det verkli- 
gen nödvändigt .. att odlaren bebor en egenhändigt 
tilltotad stuga mitt i det vegetativa kalejdoskåpet? SvNat. 

1924, s. 58. TRAMPA, -ning. 1) (t) till II 7 (jfr 2): 

(gm spark) med fot tillsluta (dörr 1. utrymme o. 
d.). Petreius Be.s*r. 2: 179 (1614). 2) till (II 7 (jfr I) 1.) 
II 8 6 (a): trampa till (ngt); äv. med avs. pä resul- 
tat av tilltrampning, särsk. väg 1. stig (särsk. i p. 
pf ). 3Saml 88: 155 (1653). Jorden bor wäl tiltrampas. 
Brummer 102 (1789). Nu hade vi .. var tilltrampade snö- 
skostig att följa. Macfie o. WESTERLUND Wasaw. 87 
(1935). — (II 8 fe a 1. c) -TRASSLA, -ing. trassla till 
(ngt); äv. refl., om sak: bli trasslig, trassla till sig; 
särsk. dels bildl., dels i p. pf i mer 1. mindre ad- 
jektivisk anv. (särsk. bildl.: invecklad 1. trasslig 1. 
präglad av vaijehanda förvecklingar o. d.). Ett 
tilltrasslat garnnystan. Hans tilltrasslade finan- 
ser. Serenius Rr3 c (1734). Långa tal .. bara tilltrassla 
sig i utförandet. HedENSTIERNA Si^cnssons 247 (1903). Ett 
i politiskt avseende stormigt, i moraliskt och ekonomiskt 
hänseende tilltrasslat liv. FÄHREUSLäAH 2: 68 (1946). — 
(II (5,) 13 a) -TRO, sbst. [jfr -tro, v, ävensom d. tiltro] 
tro på 1. övertygelse om riktighet o. d. (av ngt) 1. 
pålitlighet 1. förtjänst o. d. (hos ngt 1. ngn) 1. upp- 
riktighet 1. sannfärdighet o. d. (hos ngn); förtro- 
ende; tillit; särsk. dels med bestämning inledd av 
prep. till, dels i förb. med sådana verb som förtjä- 
na 1. vinna. Han saknar all tilltro till sig själv, 
men hans tilltro till hustrun är oändlig. Sätter 
polisen tilltro till de nya uppgifterna, till det nya 
vittnet? Hennes påståenden är inte värda någon 
som helst tilltro. 3SAH 2; 109 (1886). I vår tid har det 
onda en så öfverväldigande, oemotståndlig makt, att en 
lögnare som utsprider falska rykten vinner större tilltro 
än en hederlig man som omtalar en ädel handling. HlLL- 
MAN SpNov. 53 (1896). Folken .. förlora tilltron till sina 
egna statsmakter SEGERSTEDT Händ. 30 (1923, 1926). 
Aimée hade en rädd och stark tilltro till sin mors allmakt. 
KRUSENSTJERNA fa«. 2: 170 (1936). Det står dock klart att 
traditionen förtjänar tilltro. Fatab. 1954, s. 13. Man måste 
väl ändå sätta tilltro till stadsträdgärdsmästaren som år 
osäker på anledningen. KaR.NSTEDT Slamf 105 (1977). 
Ssgr: tilltros-, förr äv. tilltro-paragraf. jun särsk. i 
pl., om paragrafer i rättegångsbalken varigm 
hovrätt i överklagat mål förbjuds att ifrågasätta 
tilltro till muntlig bevisning vid underrätt utan 
egen prövning härav. DN(B) 31/10 1960, s. 3. -väck- 



- T 1425- 



- T 1426 - 



TILLTRÄDA 



ande. ( numera bl. tillf. ) En %'iss nonchalance i ton och 
uttrj-ck. som verkar mera pikant än tilltroväckande. 

NordT 1892. s. 204. TRO, \- [fsv. tiltroa] 1) till II 5. 

a) (t) anförtro (se d. o. 1) (ngn ngt); betro med: 
uppdraga åt; jfr b o. -betro a. -förtro 1. Thet wälle 
then meenige mann i Rijkit mich befälet och tiltrott 
haffuer GIR 1: 2 (1521). (Vil tilltroo eder. gode Herrer. att 
hiellpa dem till rätta. AOXENSTIERNA 2: 679 (1624). 2RA 3: 
665 (1734). bl tro (ngn 1. ngt) om att inneha (ngt, i 
sht egenskap 1. förmåga o. d. ) 1. vara i stånd 1. ha 
förmåga o. d. till (ngt, särsk. angivet med inf- 
förb. I; särsk. med refl. indir. obj. (jfr -trösta); äv. 
med det direkta obj. ersatt av prep.-förb. inledd 
av om; förr äv. dels utan indir. obj.: tro sig om att 
osv., dels i komparativ bisats med underförstått 
direkt obj.; i vissa ä. språkprov svårt att skilja 
från a: jfr -betro b. Man tilltrodde korsen magisk 
kraft. Hon tilltror sig alldeles for stor förmåga. 
Han tilltror henne att kunna klara av det. Atw ok 
brucha .. (krigarnai tiil mith ok Swerigis rikes bedzsta 
Som tw legenhethen sseer ok iak tiig ftvlkomligha tiil 
troor. GIR 1: 58 (1523). Han edher gott tilltror. GIR 6: 111 
(1529). At många tiltro på speculation kunna anlägga 
samma slags tilwärkning. BERCH Hush. 244 (1747). (Vi) 
hade . . fått en Lots ifrån Macao, som ej tiltrodde sig sjelf 
veta rätta farvatnet. Brelen Resa 16 (1758). Den oerfarne 
tilltror sig utan betanksamhet ett företag, om hwars wigt 
han icke gör sig det minsta begrepp. ÖDNUNN AnvSkrifi. 
36 (1822). Vad är det där för bamsligheter .. sade Jilly 
med mera vänlighet än man skulle tilltrott honom om. ES- 
SEN KessGen. 135 (1915). (Då) undrar man om han inte 
tilltror det andliga läget i vår kyrka i dag alltför stor bär- 
]u-a{t. ÅbKnstHum. 1964. s. 181. C) (t) till II 5 a: anför- 
tro (se d. o. 2) (ngt) åt (ngn); äv. refi.: anförtro sig 
åt (ngn). OxBr. 10: 368 (1635). En räddhåga är kommen 
.. så at den ena ei mer wil tiltro sig den andra uti omgänge 
och sammanlefnad. Lychnos 1971-72, s. 52 (1785). 2) (-r) 
till II 13 a: sätta tilltro 1. tillit till (ngn 1. ngt); 
förlita sig på (jfr -förlita): äv. refl. (åv. dels med 
obj. ersatt av prep.-förb. inledd av till 1. åt, dels 
övergående i bet.: (kunna) förmoda). ScRStBesl. 
1622, s. A 4 b. (Att ambassadören I icke haf«'er .. så sincere 
agerat medh fredzwärket, som man till hans embete och 
mediation hafwer sigh tilltrodt. RARP 7: 182 (1660). Ey .. 
må någon Schäffer .. tiltro sig någons annans berättelse 
om Fårens godhet. PH 3: 1743 (1741). SCHON-BERG Bre/ 3: 
138 (1778; til). SCHÖNBERG Sre/' 3: 139 (1778: ät). PALM- 
BLAD Tieck Folks. 1: 52 (1810). Avledn. (t): tiUtrolig. 
adj. till -tro, v. 2: tillförlitlig; trovärdig. Ett wänligare 
och tilltroligare omdöme. A.VNERSTEDT UUH Bih. 2: 311 (i 
handl.fr. 1687). ÅgerupArk. 1766. 

TILLTROENDES, se till I 14 6 yanm. 

TILLTROLIG, se till-tro. v avledn. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 51 
TILL-TROTSA, (numera bl. tillf) gm trots förskaf- 
fa (ngn, i sht sig, ngt). De medelst denna förening .. 
riktade Italienska städer äga snart stwka. att återköpa el- 
ler tilltrotsa sig oafhängig frihet och domsrätt. BroOCNLW 
TyUnd. 1: 18 (1807). SAOL (1973). — (II 8 6 «) -TRUB- 
BA, -ning. (numera bl. mera tillf) göra (ngti trub- 
big(are); i sht i p. pf i mer 1. mindre adjekti\ask 
anv. TholaKDER OrdL (1872). En i ena anden tilltrubbad 
träkäpp. 2UB 5: 86 (1902). S.WL (1998). — -TRUGA. 



[fsv tilthrugha] 1) (numera bl. tillf) till II 5, refl.: 
gm trugande, förr äv. gm hot 1. våld o. d., tillägna 
sig (ngt). Att alle lendzmen måtte bekomma ett försva- 
relsebref emoth alle skallker. som sigh villie schiutzhester 
tilltrufVe. RA I. 3: 884 (1597). Han (måste) genom wänner 
och bekantskaper liksom tiltruga sig köpare, for at undwi- 
ka en eljest säker förlust på uplagan. SP 1792. nr 13, s. 2. 
SAOL (1973). 2) (t) till II 10, särsk. i p. pf: (gm 
lock o. pock) framtvingad 1. påtvingad. Brinknl^n 

0. ADLERSP.ARRE SreiTäj;/. 309 (1828). (Tobakensl tilltruga- 
de konstlade njutning vore så onaturlig att man måste 
räkna ibland de märkvärdigaste be\is på motsägelserna i 
människonaturen att tobaksbruket kunnat bli så allmänt. 
3SAH 44: 279 (1834). — (II 11 a) -TRYCK, (numera 
bl. mera tillf) (framställning av) tryck utgörande 
ett tillägg (till (1. på) befintligt tryckalster 1. till 
tidigare upplaga). .AB 29/12 1830. s. 3. Form 1945. s. 
126. — -TRYCKA, -else (t, LlXD 1: 1885 (1749)1. -ning; 
-are (numera bl. tillf.. HULPHERS Norrl. 2: 184 (1775; om 
redskap som man trycker till med). LdVBl. 1831. nr 14, s. 3 
(om anordning som trycker till)). 1) (numera bl. tillf) 
till II 7: gm trjxkande tillsluta (ngt); särsk. med 
avs. på öga. D.^vHNERT 47 (1746). Du kan hata honom 
och tilltrvxka ditt öga för hans himmelska ljus. TEGNÉR Fi- 
losEstetSkr 183 (1808). Bjorkvlan (1889). 2) till II 8 6 
a, 9 a: trycka till (ngt 1. ngn); särsk. i p. pf i mer 

1. mindre adjektivisk anv., särsk. i fråga om form 
på del av växt I. djur: jfr -knorva, -krj'sta 2. Linc. 
F3b (1640). Kottarne upprätta, äggrundt aflånga med 
mycket trubbiga och tilltr\Tkta fjäll. NF 1: 44 (1875). Den 
följande tilltr>'ckningen av jorden. TurA 1952, s. 123. 3) 
(numera bl. tillf) till II 11 a a a': trycka (ngt) ss. 
tillägg. Wore .. någon som et ell annat .. (av Lucidors ma- 
nuskript) hade och åt Förläggiam täcktes antwarda, kun- 
ne sådant tiltryckias. LUCIDOR (SVS) 485 (c. 1670; uppl. 
1997). IllSvOrdb. (1964). — (II 5 (a)) -TRYGGA. I nu- 
mera föga br.) tillförsäkra (ngn ngt); förr äv. med 
det direkta obj. ersatt av prep.-förb. inledd av 
om. (Deras plikttrohet) tilltrygger mig om benägen willfa- 
righet. VDAkt. 1760. nr 389. De skulle icke godvilligt förlo- 
ra vad kejsarordet tilltr\'ggat dem som deras. ESTL.WDER 
llÅrt. 4; 47 (1927). Avledn. (t): tiUtryggelig, adj. till- 
förlitlig 1. pålitlig; äv. närmande sig: sannskyldig 

0. d. Utj tiltr\-ggelig tillförsickt. VDAkt. 1736. nr 467. En 
annor tiltr\'ggelig man. VRP 8/4 1773. 

TILLTRÄD, TILLTRÄD, se tillträde. 

TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160): (II 1) 
TILL-TRÄDA, -an (t, HSH 31; 180 (1664), ConsAcAboP 
5: 25 (1680)1, -else (t, LIND 1: 187 (1749), EKBLAD 100 
(1764)); -are ise avledn.). [fsv. tilträdha] (utom i slu- 
tet a numera föga br. ) träda 1. komma tillstädes 
(särsk. bildl.: infinna sig 1. inträda (särsk. i p. pr. 

1. p. pf )); äv. tr. (jfr slutet): träda fram till. bege 1. 
förflj'tta sig (fram) till (förr äv. speciellare: förena 
sig med (för att hjälpa 1. understödja) (jfr biträda 
1, 4)). Ath .. Danmarkis rigis råd skulle så velieliga her 
Söffuerin norby \nlia tiltreedha och vndsettia med verian- 
des hand. GIR 1; 241 (1524). Uthi begj-nnelssen af thetta 
nytz ingångne och tiUtredde åhret. RARP 7: 8 (1660). Din 
Udd bUfvver så wäl utan. som innan til ( när du Idvs. fakta- 
ren) .. tillträder hans kors eller axeli förd uthi en halff 
qvarta. POR.^TH Pal. 1: B 2 a (1693). Det kan ha skett på 
grund av ärftlighet .. uppfostran eller senare tillträdande 



-T 1427 



- T 1428 - 



TILLTRADE 



omständigheter. EKELÖF Prom. 87 (1941). jfr nyss-tillträ- 
den. särsk. till II 1 e, mer 1. mindre bildl. a) (fullt 
br.) (formellt) komma i besittning 1. åtnjutande 
av 1. överta (ngt); i sht (o. numera nästan bl.) 
med avs. på dels egendom 1. materiell förmån o. 
d., dels tjänst 1. ämbete 1. (makt)ställning o. d.; 
(formellt) komma osv. 1. inleda sitt innehav 1. ut- 
övande av (stundom av. med obj. betecknande 
geografiskt maktområde), inträda i; äv. abs.; förr 
äv. dels närmande sig bet.: få tillträde till (plats 
1. utrymme för utövande av tjänst osv.), dels i frå- 
ga om verksamhet o. d. äv. övergående i bet.: 
sätta i gäng med. Äldste sonen har nu tillträtt 
gärden. Hon tillträdde sitt arv. Hur snart kan du 
tillträda anställningen^ Den nya chefen tillträder 
platsen pä måndag. Den tillträdande var ung och 
ärelysten. Efter .. (makarnas) dödeligh afflidende, schul- 
le theres erffuingerne tillträde och dela sin emellen. 
SSthmTb. 5: 190 (1604). Han wille .. intet begära at the 
skulle Strijden manlijgen tilträda medh mindre at han 
sielff .. them medh sitt Exempel redeligen fbreginge. SyL- 
VIUS Curtius 343 (1682). Såssom han i Lundz stifift hafft 
Veniam Concionandi . . tillstadde iag honom nästledne sön- 
dag tilträda Predijkostohlen. VDAkt. 1711. nr 84. Konung 
Magnus tilträdde är 1334 sin Regering. SCHONBEROBre/'!: 
151 (1777). Vid svärfaderns dod tillträdde Wilhelm von 
Spalden sä väl den afiidnes tjenst, som hans betydliga för- 
mögenhet. C.^RLEN Repr. 16 (1839). Efter sin faders död, 
1797, tillträdde han det lilla furstendömet Pless. NF 4: 
1139 (1881). Johan Adolf Christiansson hade blivit vald 
(till kyrkoherde) 1860, men tillträdde pä grund av nådar 
först nu. LEWENHAUPT MinnV 14 (1936). jfr ny-, nyss- 
tillträdande o. nyss-tillträdd. särsk. (j) med avs. 
på äktenskap: inträda i. Schroderus Os. 1: 200 
(1635). En Christelig Ofwerhet .. (äger) rätt at .. förklara, 
när och huru snart nytt äktenskap kan tilträdas. B.'ELTER 
JesuH 5: 568 (1759). (5) [med anslutning till till II 13 a] 
ansluta sig till 1. bifalla (ngt, särsk. avtal 1. över- 
enskommelse o. d.); instämma i (uppfattning o. 
d.); biträda (se d. o. 3). HCUH 7: 12 (1697). Att afven 
de förenade rikena .. formligen tillträdt kongressens be- 
slut i hufvudsakhga delar OSCAR II IV. 1: 22 (1865, 1890). 
Denna uppfattning kan jag icke tillträda. VgFmT II. 6-7: 
84 (1907). IllSvOrdb. (1955). Avledn.: tillträdare, 
m.//ig. (numera bl. tillf) till slutet a: tillträdande 
person; särsk. om tillträdande arrendator. Schro- 
derus Os. III. 2; 144 (1635). Kommandes til rättelse för af- 
och tilträdare sädant uti alla framdeles skeende husesyner 
.. at anmärkas. ArfP 1800, s. 1037. Tillträdaren (på präst- 
gården) var något bråkig och småaktig. SvD(A) 9/4 1938, 
s. 10. 

TILLTRÄDE tifi-träMe, n.; best. -et; pl. -en; förr 
äv. TILLTRÄD 1. TILLTRÄD, n. (förr äv. skrivet ss. två 
ord -trådh 1616-1625 -träd (-ää-, -dh) 1621-1676. -tra- 
de (-dh-) 1651 osv. -trädet, sg. best. 1635 osv) [vbalsbst. 
till TILL-TRÄDA (1. TRÄDA TILL); med avs. på bildnings- 
sättet j fr INTRÄDE m . fl . ] 

1) tillstånd 1. rättighet 1. möjlighet att träda 
inför ngn 1. komma in hos ngn 1. ngnstans 1. kom- 
ma ät ngt; äv. i utvidgad anv, om rätt 1. möjlig- 
het att komma i åtnjutande av 1. använda 1. 
betjäna sig av ngt (särsk. i fråga om luft 1. ljus: 
möjlighet att komma 1. tränga in ngnstans); förr 



äv. konkretare, om enskilt tillfälle av sådant till- 
stånd osv.; ofta i förb. med prep. till; särsk. i förb. 
med ha 1. få, särsk. i sådana uttr. som ha (fritt) 
tillträde till (förr äv. hos) ngn, ha (oinskränkt) 
tillåtelse att träda inför ngn (kunglig 1. furstlig 1. 
lärd o. d. person) för samtal 1. samvaro o. d. (jfr 
AUDIENS 2); jfr ENTRÉ 6, INSTEG 3, TILL-GÅNG 2, 
TILL-STEG. Bereda sig tillträde, se BEREDA, v. 5. 
Ge tillträde. Tillträde förbjudet. Obehöriga äga ej 
tillträde. Fritt tillträde, se FRI 30 a. Schroderus 
Waldt 2 b (1616). Hafwer ock någor kunnat feela boos någ- 
re aff Domarena i Riket, sa haffuer then alraringeste och 
fattigeste, så wäl som the myndige, hafft frijt tilträd til 
sielfwa Konuugen. ROTHOVTUS Äropr. C la (1633). Hans 
Faders widlvftiga brefwäxling och namnkunnighet, och 
denna sonens egen skickelighet och intagande wäsende öp- 
nade honom allestädes fria tiltraden hos de yppersta Lär- 
da. SvMerc. 3: 813 (1758). På konung Gustaf lll:s regering 
har tillträdet till hans efterlemnade papper kastat en ful- 
lare dag. Geijer i. 6: 367 (1844). Förvarar man fett länge, 
förändras det, särskilt om luften har tillträde, så att det 
får både obehaglig smak och lukt. BoLlN VFöda 46 (1933). 
Den viktiga händelse att .. (M. Curie) för första gången i 
sitt liv får tillträde till ett laboratorium. Rl.NGERTZ Curte 
Mor 98 (1937). Kravet på kvinnans tillträde till prästäm- 
betet motiveras främst ut ifrån synpunkten av mannens 
och kvinnans likställighet. BRILIOTH HerdabrÅrkest. 166 
(1950). Åtgärder s.vftande till att bereda alla landets sex- 
åringar tillträde till frivillig förskola. MotRiksd. 1971, nr 
479. — jfr LJUS-, LUFT-TILLTRÄDE m. fl. 

2) [utvecklat ur 1] (numera mindre br) ingång 
(se d. o. 5). Vthur förmaket iforhwset, bijslaget, swalan) 
är ett tilträdh in i the andre Kamrar SCHRODERUS Come- 
nius 544 (1639). Genast efter .. (ångarens) ankomst spär- 
rades alla tillträden, och polisen, som alarmerats av 
kaptenen per trådlös telegraf, gick ombord. Serner Col- 
linAffLond. 153 (1914). SvHandordb. (1966). 

3) möts v TILLTRÄDA slutet. 

a) (t) i fråga om tid: inledning 1. början. Detta 
åhretz tillträde. VDAkt. 1692, nr 224. 

b) tillträdande (av befattning 1. ämbete o. d.); 
jfr ÄNTRADE 4 a a. Vid kungens, regeringens till- 
träde. Schroderus L/y. 771 (1626). Såsom han nu tager 
tilträdh til et pastorat weedh Wijborg. begarte han . . få be- 
hälla 1676 åhrs löhn. ConsAcAboP 4: 358 (1676). Icke an- 
ser jag nu Herrn vara vuxen den akademiska lärostolens 
fordringar, och så har det troligen vid tillträdet varit hän- 
delsen med de flesta, som innehaft dessa vigtiga befatt- 
ningar. HWA.SSER VSkr 1: 65 (1852). Detta visar, att 
nyårsdagen för . . (romarna) ej hade större betydelse än att 
vara dagen för statsämbetenas tillträde. NILSSON Festd- 
Vard. 192 (1925). — jfr REGERINGS-, REKTORS-, 
RIKS-, TRON-TILLTRÄDE m. fl. 

c) (i sht i fackspr. ) besittningstagande (av 
egendom o. d.); jfr ÄNTRADE 4 b. Den som bjudit den 
högsta Städjan iför arrende av kungsgård) .. ware skyldig 
at genast på Auctions-stället förete twenne bofaste mäns 
Borgen för Stadje-Summan, hwilken wid tilträdet bör be- 
talas. PH 8: 269 (1766). Fardag för tillträde och afträde af 
arrenderad fastighet är den fjortonde dagen i mars månad. 
SFS 1907, nr 36, s. 3. Tre månader efter tillträdet, sålde 
han lägenheten vidare. DN 4/3 1997. s. A26. 

4) (t) motsv. TILLTRÄDA slutet p-. anslutning 



- T 1429 - 



- T 1430 - 



TILLTUGG 



(se d. o. g); särsk. i uttr. göra tillträde till ngt 1. 
ngn, andligen ansluta sig till ngt 1. ngn. Pä thenne 
tijdhen wordo . . månge . . Biskopar, som woro falne til then 
Macedonianiske Sächten, omwande, the ther åter giorde 
Tilträd til then sanne Niceniske Bekennelsen. SCHRODER- 
US Os. 1: 443 (1635). Offenteligen begå Herrans Högwärdi- 
ga Nattward, och således för Församblingen betyga sitt 
tillträde till wår Lutherska Religion. VDAkt. 1720, nr 78. 

Ssgr: (1, 3 c) TILLTRÄDES-AVGIFT"^ 1. ~^°. 
(förr) särsk. till 3 c: avgift som erlades vid tillträ- 
de av arrende 1. rusthåll. Bonsdorff Kam. 124 (c(7. 
fr. 1778). Af- och tilltradesafgift erlägges till Wadstena 
krigsmanshuskassa vid öfverlåtelse af alla rusthåll utan 
afseende på dess natur. LINDE /Cam. 360 <1867). EkoriS 2: 
123 (1895). — (3 b, c) -DAG. dag för tillträdande av 
befattning o. dyl. 1. besittningstagande av egen- 
dom o. d.; jfr -datum, -tid. JOHANSSON Dagh. 1: 17 
(1869). Lön och tillträdesdag efter överenskommelse. 
DN(A) 111 1964, s. 24. Fastigheten anses såld den dag då 
köpekontraktet undertecknades. Tillträdesdag och betal- 
ningstidpunkt saknar betydelse för reavinstberäkningen. 
Expressen 10/4 2001, s. 34. — (3) -DATUM, särsk. till 3 
b; jfr -dag. TSvLärov. 1940, s. 46. — (1) -FÖRBUD, för- 
bud att inträda (på ett område o. d.). IllSvOrdb. 
(1955). I Sömmen är .. ett tjugofemtal öar fågelskyddsom- 
råden och belagda med tillträdesförbud mellan den 1 april 
och den 10 juli. TurA 1983, s. 152. — (3 c) 
-HUSESYN""'^, (om ä. förh.) tillträdessyn. G\'nther 
Förf. 2: 331 (cit. fr 1772). Af- och tillträdes-husesyn skall 
hvarje år .. verkställas å alla de boställen, som Vårfruda- 
gen näst derpå följande året, komma att af boställs-inne- 
hafvare afträdas. TjReglArm. 1858, 3: 46. — (3 b) 
-KONSELJ, jfr konselj 2. SvDlAl 7/6 1930, s. 26. På fre- 
dag hålls tillträdeskonseljen inför kungen på Stockholms 
slott. SvDiA) 5/10 1976, s. 2. — (1) -KRAV. om av an- 
svarig institution 1. myndighet uppställt krav för 
tillträde (till studier). Utbildningsvägar, som har stu- 
dentexamen som normalt tillträdeskrav. TSvLdrov. 1952, 
s. 546. — (3 b) -PREDIKAN, (numera bl. tillf) predi- 
kan vid tillträde av prästämbete. (Han) kunde .. 
hålla sin tillträdespredikan för en församling, som fyllde 
kyrkan till sista ståplats. GOTH 5Stånd. 26 (1936). — (1) 
-REGLER, pl. regler gällande för tillträde (till viss 
utbildning). I rege